■y^^
TOBIAS NOKLIND
ALLMÄNT MUSIKLEXIKON
I.
AL
DO
\^
Y
,vuocu>c
^
ALLMÄNT
MUSIKLEXIKON
AF
TOBIAS NORLIND
FIL. DR, DOCENT I LITTERATUR- OCH MUSIKHISTORIA
VID LUNDS UNIVERSITET
I.
(A— Lajarte)
WAHLSTRÖM & WIDSTRAND • STOCKHOLM
PAPPERSLEVERAi^TÖR: LESSEBO PAPPERSBRUK
TRYCKT HOS IVAR H^GGSTRÖiMS BOKTR. A. B.,
STOCKHOLM 1916
FÖRORD.
Iden anmälan, som åtföljde de första häftena, bestämdes Allmänt musik-
lexikons uppgift till : att åt fackmusikern och amatören ge en handbok,
omfattande såväl de musikaliska konstformernas historia och konst-
termernas betydelse som lefnadsteckningar af svenska och utländska musiker.
Därjämte utlofvades en historik öfver melodierna i HsefiEners koralbok samt
en historik öfver mera kända operor. Omfånget bestämdes till omkring
10 häften ä 64 sidor eller ungefär detsamma som första upplagan af Rie-
manns tyska lexikon samt Schyttes nordiska musiklexikon. För att till-
mötesgå flera uttalade önskningar beslöts dock snart en utvidgning till
c. 16 häften. Äfven utlofvades ett supplement med tillägg och rättelser.
Det har blifvit möjligt att stanna vid 17 häften endast genom att utesluta
flera artiklar och förkorta en del. För att kunna tillfredsställa högsta möjliga
önskningar pä fullständighet har dock ett tilläggsband beslutats omfattande
större öfversikter af musikför:nas verksamhet, fylligare historik öfver kom-
positioner m. m. En del inlämnadt musikhistoriskt material, som här, af
utrymmesskäl, ej kunnat tillgodogöras, kommer att där medtagas. Detta
tilläggsband torde kunna föreligga färdigt om ett eller annat år. Listan öfver
tillägg och rättelser har med anledning häraf tagits så kort som möjligt.
Under art. Lexikon redogöres närmare för de principer, som legat till
grund för härvarande bok. Ehuru i högsta möjliga mån hänsyn tagits till
andras forskningar, ha dock stora afdelningar måst utarbetas som själf-
ständiga originaluppsatser. En stor del af de uppgifter, som här äro
samlade, stå följaktligen ej att finna i andra musikaliska uppslagsböcker.
Ingen möda har sparats att få så exakta uppgifter som möjligt, och
bibliotek och enskilda samlare ha ständigt rådfrågats. Från lefvande musiker
ha egenhändiga uppgifter infordrats och för nyligen aflidna nära anhöriga
anlitats.
Då ännu så litet förarbeten gjorts inom den nordiska musikforsk-
ningen, har det ej varit en lätt sak att få fakta och upplysningar rörande
Skandinaviens musik och musiker så fylliga, som kunnat önskas. Om det
lyckats oss på denna punkt få - fylligare uppgifter än hos andra lexika,
beror detta till ej ringa grad på de hjälpare lexikonet haft att tillgå.
Främst stå bland dessa de som frivilligt åtagit sig att hjälpa vid korrek-
turläsningen. Dessa äro: professorn i musikhistoria vid Köpenhamns univ.,
fil. dr. Angul Hammerich, organisten och ordf. i norska org. -föreningen
Lars Söraas, Bergen, professorn vid kungl. konservatoriet, Sthlm, organisten
Gustaf Hägg, jiir. kand., musikförfattaren Godtfred Skjerne, Kphn. Äfven
har hjälp till korrekturläsningen erhållits från: musikdirektören och musik-
författaren Otto Andersson, Hfors, bibliotekarien vid Musikaliska akademien
C. F. Hennerberg, Sthlm, amanuensen vid kgl. biblioteket fil. kand. E. Sund-
ström, Sthlm. En värdefull hjälp erhölls äfven af fil. dr. Georg Reiss,
Kristiania. Med råd och anvisningar ha i öfrigt biträdt: professorn i musik-
historia vid Hfors univ., fil. dr. Ilmari Krohn, organisten Julius Foss. Kphn,
skriftställaren Helge Sandberg, Sthlm, öfverläraren och musikförfattaren
O. M. Sandvik, Kr:nia, baron C. von Plåten, Rom, ekon. -inspektören vid
k. t:n, Sthlm, E. Petterson, kassören vid k. t:n, Sthlm, J. Svanberg och
operarepetitören vid k. t:n, Kphn, S. Levysohn. Till alla dessa ber jag
här få uttala min stora tacksamhet för all visad välvilja och hjälp. Ännu
en mängd andra ha bistått med råd och dåd, och ber jag äfven till dessa
få uttala mitt tack.
Rörande konsertstatistiken, som meddelas i slutet, hade mycket kunnat
ordas. Det hade varit min lifliga önskan att få den fullständigare, men
dels var materialet ur tidningar och tidskrifter för litet homogent, dels var
arbetet alltför tidsödande att få slutfördt redan nu. Hvad uppförda verk
beträffar af sågs ej köruppföranden med pianoackomp., ej heller ouverturer
och utdrag ur operor. Ofta uppförda, allmänt kända verk, kunde likaledes
ej medtagas i någon större utsträckning. Tyngdpunkten skulle lägges på
symfoniska verk och stora körverk med ork. af nyare tonsättare, uppförda
i orig. -sättning. Kammarmusiken måste uteslutas såsom alltför vidlyftig.
Sedda ur synpunkten af blott påbörjade arbeten, hvilka med allmän-
hetens bistånd kunna fullständiggöras, kunna de kanske ändå hafva en
viss uppgift att fylla. Alla tillägg och rättelser mottagas fortfarande med
stor tacksamhet och skola på bästa sätt tillgodogöras för tilläggsbandet.
De, som redan insändt en del uppgifter, hvilka ej här medtagits, kunna
vara öfvertygade om, att allt insändt material på bästa sätt skall vinna
beaktande vid det följande bandet.
Lund och Östra Grefvie i juni 1916.
TOBIAS NOBLIND.
A.
A, sjätte tonen i durskalan; förut för-
sta tonen i skalan. Vid tonhöjdsbeteck-
ning afser stor bokstaf stora oktaven,
liten bokstaf lilla, ostrukna oktaven, a'
eller ä ettstrukna, a" eller ä tvåstrukna
o. s. v. Vid tonart betecknar ofta stor
bokstaf A dur, liten a moll. (A ^ = A
dur; a Jl eller a *? = a moll.) I Riemanns
ackordskrift är a + durackordet på a, °a
mollackordet på d. Stråkinstrumenten
ha i allmänhet en sträng stämd i a:
violinen den andra, violan och violon-
cellen den första samt kontrabasen den
tredje, räknadt uppifrån. Klarinetten
ar ofta stämd i a.
Stämgaffeln stämmes i Sverige i lik-
het med Frankrike och Tyskland i a.
England har däremot c-stämning. Man
utgår vid a-stämningen från ettstrukna
a. Tonhöjden på denna var under 1800-
talet länge obestämd. Mus. ak. skrifver
om normalstämgaffeln 1873 (Mus. ak:s
Handl. 1873): "Man vet att alla lyriska
teatrar, musikkonservatorier och kon-
sertsällskap begagna stämgaffel af olika
tonhöjd, skiljaktig ofta inom samma in-
rättning, sä att, enligt uppgift i ett ve-
tenskapligt arbete, Pariseroperans stäm-
gaffel skulle stå en half ton högre än
år 1823." De flesta af Sveriges äldre
kyrkoorglar äro stämda i korton, som
ligger en half ton lägre än den vanliga
orkestertonen. För att råda bot härför
nedsatte franska regeringen en kommit-
té 1859 (efter förberedande möte 1856)
och med ledning af dennas undersök-
ningar i frågan bestämdes som normal-
tonhöjd ettstrukna a med 870 svängnin-
gar i sekunden vid -f 15 gr. Cels. (unge-
fär V* ton lägre än den dåvarande nor-
maltonen i Sveriges kgl. orkester). Den
10.11.1873 utgaf Mus. ak. i Stockholm
cirkulär angående normalstämgaffeln,
men först 1885 på allmän internationell
konferens i Wien antogs Parisertonen
som normalton (Se härom äfven handl.
i riksarkivet).
A (it.) ä (fr.), efter, på, till, för.
A. = alto, altstämman.
Aas, Ingeborg. Se Oselio, Gina.
Ab (lat.), af, från.
Abaco, Evaristo Felice dall',
f. i Verona 12.7.1675, t i Miinchen 12.7.
1742; berömd violinist; lefde 1696—1701
i Modena och blef 1704 kammarmusiker
(violoncellist) vid hofvet i Miinchen;
följde hofvet till Briissel efter slaget
vid Höchstedt; 1715 vid återvändandet
till Miinchen konsertmästare. A. är må-
hända den främste kompositören inom
1700-talets italienska kammarmusik och
står som sådan vid Corellis sida. Af
hans verk kunna nämnas: op. 1 Tolf
sonater för violin och violoncell; op. 2
Tolf kyrkokonserter för fyra stråkin-
strument; op. 3 Tolf kyrkosonater för
tre stråkinstrument; op. 4 Tolf kammar-
sonater för violin och violoncell; op. 5
och 6 konserter för flere instrument. De
sistnämnda (op. 6) finnas bl. a. i Uppsala
bibi. A. Sandberger i Miinchen utgaf
1900 ett urval af hans kompositioner
(Denkm. d. Tonk. in Bayern).
A ballata (it.), i balladstil.
A battuta (it.), efter taktslaget, i tem-
po.
Abbey, John, f. 22.12.1785 i Whilton
(England), t 19.2.1859 i Versailles; be-
römd orgelbyggare; studerade först hos
Erard i Paris; var sedan sin egen; bygg-
de en mängd orglar hufvudsakligen i
Frankrike (Paris och landsorten). Var
den förste i Frankrike, som använde
pneumatisk mekanism.
Abbandonamente (it.), själfullt.
Abbandono, c o n, innerligt.
Abbassamento (it.), sänkning, aftagan-
de i tonstyrka; a. di m a n o, handens
sänkande vid taktslag, händernas kors-
ning vid pianospel; a. di v o c e, röstens
sänkande.
Abbatimento (it.), nedslag vid takte-
rande.
Abbatini, Antonio Maria, f. i Ti-
Abbellimento — Absolut musik
ferno c. 1605, t därst. 1677; kapellmästa-
re vid flera kyrkor i Rom; berömd kom-
positör af romerska skolan; skref mäs-
sor, motetter, hymner, madrigaler samt
operor (Dal male il bene, Rom 1654,
lone, Wien 1666); var behjälplig vid
Kirchers Musurgia. I Uppsala förvaras
en del tryckta och handskrifna (tabula-
tur) kompositioner af honom.
Abbellimento (it.), melodisk utsmyck-
ning.
Abbreviatur (lat.), abbreviamen-
t o (it.), abbreviazone (it.), förkort-
ning, förkortningstecken. Se äfven Not-
skrift.
Abeille, L u d w i g, f. 20.2.1761 i Bai-
reuth, t 2. 3. 1838, konsertmästare och
hof organist i Stuttgart; berömd virtuos
på sin tid; skref äfven en mängd kompo-
sitioner (konserter, pianostycken, sång-
spel, sånger).
Abrahamson, Eufrosyne, f. Leman,
f. 24. 3. 1836 i Stockholm, t i Göteborg 7.
2. 1869; sångerska; utbildad 1852—55 för
Julius Giinther; debuterade 1855 å kgl.
teatern som Pamina i "Trollflöjten" med
lysande framgång; tog därefter lektioner
för Duprez i Paris; 1858 anställdes hon
vid Teatre de Oriente i Madrid, där hon
debuterade som Elvira i "Ernani", äfven
här med utomordentlig framgång; vann
nya triumfer året därpå i Wien; ingick
sedan äktenskap med köpmannen och
mecenaten Aug. Abrahamson (grundaren
af Nääs' slöjdskola); vistades i Göteborg,
där hon länge utgjorde centralpunkten
för musiklifvet. LMA 1868. Aug. A,
skänkte efter hennes död till Mus. ak. i
Stockholm 25,000 kr., som under namnet
"Fru Eufrosyne A:s gåfvofond" skulle
användas till stipendium åt sångelever.
A bene placito (it.), efter behag.
1. Abel, August, f. 1717 i Köthen,
t 25. 8. 1794 i Ludvigslust; framstående
violinist; elev af Benda; anställd i åt-
skilliga orkestrar i Tyskland (Braun-
schweig, Sondershausen, Berlin m. fl.);
skref etyder för sitt instrument och en
"sinfonia a 8 voci" (1766).
2. K a r 1 F r i e d r i c h A., f. 1725 i Kö-
then, t 20.6.1787 i London; den förres
ännu mera berömde broder; en af sin
tids skickligaste gambister (viola di
gambaspelare) ; skref symfonier, ouver-
turer, kvartetter, konserter och sonater,
som åtnjöto stort anseende och spelades
förr tämligen allmänt; de bästa af hans
kompositioner äro de för gamba. Af
hans verk finnas i Uppsala bibi.: "6 sym-
fonier", "6 ouverturer" och "6 kvartet-
ter" samt dessutom i handskrift: "6 so-
nater" (L M. 11 b och 12: 1). Hans bio-
grafi skrefs af Burney.
3. L u d w i g A., f. 14. 1. 1834 i Eckarts-
berga (Thiiringen), f 13.8.1895 i Miiu-
chen; violinvirtuos; elev af Ferdinand
David, konsertmästare och professor i
Miinchen; skref en violinkonsert, en stor
violinskola, etyder m. m.
Abendroth, Irene, f. 14. 7. 1872 i Lem-
berg; berömd koloratursångerska; debu-
terade 1889 i Wien som Sömngångerskan;
sedan anställd i Riga, Miinchen, Wien
och slutligen år 1900 i Dresden. Roller:
Leonora i "Trubaduren", Rosina, Nattens
drottning m. fl.
Abert, J o s e p h, f. 2L 9. 1832 i Kocho-
witz i Böhmen; kapellmästare i Stutt-
gart 1867 — 88. Af hans kompositioner
äro särskildt bekanta: c moll-symfonien
(1852), c dur-symfonien (1894, "Friihlings-
symf."), symf. dikten "Kolumbus" (1864)
samt flera operor (Astorga, Kung Enzio,
Ekkehard m. fl.).
2. Hermann A., den förres son, f. 25.
3.1871 i Stuttgart; studerade först klas-
sisk filologi (1897 dr phil. i Tiibingen), se-
dan musikhistoria i Berlin, 1902 docent
(nu prof.) i musikhist. i Halle; skref bl.
a. värdefulla arbeten om den grekiska
och medeltida musiken: "Die Lehre vom
Ethos in der griech. Musik" 1899 och
"Die Musikanschauung des Mittelalters",
1905.
Ab initio (lat.), från början.
Abréger (fr.), förkorta.
Absolut musik, motsats till pro-
grammusik. Dessa båda namn ha
först framkommit med nyromantikerna
och tillhöra således tiden närmast efter
1830. 1840-talets strid mellan Mendels-
sohnianare och Schumannianare fram-
häfde ytterligare motsatserna mellan de
båda riktningarna. De flesta symfoni-
kerna efter Sehumann ha hyllat pro-
gram-musiken (Liszt, Strauss); för den
absoluta musiken står Brahms såsom
den förnämsta representanten (se vidare
programmusik. Absolut ton-
medvetande, förmågan att genast
igenkänna en viss tonhöjd. Det a. ton-
medvetandet har ofta blifvit framhäfdt
Abstrakt — Acis
som höjdpunkten af musikalisk begåf-
ning, något som dock ej på långt när är
riktigt. Flera af våra främsta musiker
ha ej haft denna förmåga och å andra
sidan flera af de i musikaliskt hänseen-
de otillräckliga ha ägt den. Tyvärr ha
flera personer ägnat sig åt musiken,
blott emedan ett a. tonmedvetande an-
setts som ett oomkullkastligt bevis
på eminent musikalisk begåfning. En
grundlig undersökning i detta ämne är
Otto Abrahams "Das absolute Tonbe-
wusstsein" i Sammelb. d. IMG. III, 1901.
Abstrakt, långa, smala träspjälor i en
orgel, hvilka löpa från tangenterna till
vällbrädet och väderlådan samt öppna
caneellventilen, så att luften kan tränga
in i piporna.
Abstraktur, gemensamt namn på den
mekaniska spelregeringen, som öfverför
tangenternas rörelser till spelventilerna
i en orgel. Se orgel.
Abt, Franz, f. 22. 12. 1819 i Eilenburg,
t i Wiesbaden 31. 3. 1885; omtyckt sång-
kompositör; kapellmästare i Bernburg
och Ziirich (1841); 1852—82 hof kapell-
mästare i Braunschweig. Antalet kom-
positioner af honom är synnerligen stort
(mer än 400 verk). De flesta utgöras af
sånger af de mest skilda slag från 1 — 3
soloröster till körer. Peters förlag har
utgifvit ett litet urval: "Abt-Album".
Äfven har han skrifvit en del piano-
kompositioner. De flesta af hans arbe-
ten äro i en något förfinad salongsstil
af sentimental efter mendelssohnsk rikt-
ning.
Ac ... se äfven ak...
A capella (it.), alla capella (äfven
capella), i kyrko- eller kapellstil;
sång utan instrumentalt ackompagne-
ment, så som sångerna sjungas i påfliga
kapellet.
A capriccio (it.), nyckfullt, i tempo ef-
ter behag.
Acc, ackompagnement.
Ace ... se äfven ack...
Accarezzevole (it.), smekande.
Accel., accelerando.
Accelerando (it.), med tilltagande ha-
stighet.
Accent, accentuation, betoning, efter-
tryck; se a k s e n t.
Aecentus-sång, motsats till c o n c e n-
tus; a. betecknar inom den katol-
ska kyrkan sången företrädesvis på en
ton (parlandorecitation) ; hufvudsakli-
gen använd vid föredragandet af psal-
merna; ännu förekommer a. vid mässan-
det i svenska kyrkan, t. ex. vid upplä-
sandet af nattvardsmässan, kollekten, m.
m. Se T. Norlind, Sv. musikhist. s. 8.
Accentus ecclesiastici, se f öreg.
Acceso (it.), eldigt.
Acciaccato (it.), häftigt, våldsamt,
vildt.
Acclaccatura (it.), förslag, sammanslå-
ende; ett gammalt spelmanér, som skilde
sig från kort förslag därigenom, att
hjälptonen anslogs samtidigt med huf-
vudtonen, men endast sista tonen hölls ut.
Accidents, signes accidentels
(fr.), tillfälligt försättningstecken; 1ig-
nes accidentels, hjälplinjer öfver
och under notsystemets fem linjer.
Accolade (fr.), accolata (it.), kläm-
mer, som förbinda notsystemen med
hvarandra.
Accomodera, inrätta, iordningställa.
Accomp., accompagnement, se
ackomp.
Accopiato (it.), bundet.
Accord, se ackord.
Accordando, accordante, accor-
d a n t o, stämma öf verens; accord a-
re, stämma; accordatore, accordör,
stammare.
Accorde de petite sixte majeure (fr.),
första ömvändningen af förminskade tre-
klangen t. ex. d-f-h af h-d-f.
Accorde de sixte ajoutée (fr.), ters-
kvintackord i förening med stora sexten
t. ex. c-e-g jämte a.
Accordion, äldre namn för dragharmo-
nika (s. d.).
Accordoir (fr.), stämhammare, stäm-
gailel, stämhorn (för orgel).
Accrescendo, se crescendo.
Acharius, S i 1 v i o, f. 1.3.1858, t 20.1.
1880 i Åsele; musikstudier i Berlin under
Kiel i komposition och Barth i piano-
spel. A. hade mycket stora anlag och
skulle helt säkert som tonsättare blifvit
en af våra bäste, om ej en tidig död
ryckt honom bort. En pianokomposition
trycktes i musikbilagan till Sv. Musik-
tidn. 1881.
Achté, se A c k t é.
Acis och Galathea; operatext,
hufvudsakligen bekant genom Händels
opera 1710 och 1719 till text af Gay, Dry-
den etc. I Stockholm uppfördes A. under
Ack — Ackordpassage
tiden 1773—80 9 gånger på Bollhustea-
tern som "heroisk ballett i 3 akter",
orden af L. S. Lalin, musiken "dels ny,
dels af Händels opera Acis och Galathea
samt andra berömde mästares arbeten
utsökt och i ordning satt" af Lalin; nå-
gra körer och andra partier hade kom-
ponerats af H. F. Johnsen. Dansen var
anordnad af L, Gallodier. — Se äfven
parodien: Kasper o. Dorothea.
Ack! attisyndvislumre, psalm
450; Hieffner 450; motsvarar i koralpsb.
1697 nr 295; går tillbaka till tysk koral
(Zahn 350: Erhalt uns Herr bei deinem
Wort) från 1540-talet; kan påvisas i
Sverige på 1630-talet (Kalmar); i Dan-
mark redan 1569 (Thomissön).
Ack! blif hos oss o Jesu, psalm
120; Hajffner hänvisar till mel. 99.
Ack! döden hafver hädan-
ryckt, psalm 344; Heeffner hänvisar
till mel. 21 a; samma psalm i koralpsb.
af 1697 nr 331, har egen mel., som ej låter
påvisa sig vare sig i sv. el. tysk littera-
tur.
Ack, Herre, dig förbarma,
psalm 374; Hfeffner 374; mel. motsvarar
nr 26 i koralpsb. af 1697; går tillbaka till
hugenottpsalmen nr 6: Seigneur, quivoit
ma peine; förekommer i Lobwassers
öfvers. 1542. (Zahn nr 2266); kan påvisas
i Sverige fr. o. m. 1630-talet (Kalmar).
Ack! hjärtansve; psalm 98; Haff-
ner 98; mel. motsvarar nr 154 i koralpsb.
af 1697; går tillbaka till tysk koral
(Zahn 1915: O Traurigkeit, o Herzeleid)
af 1641, hvilken i sin tur hvilar på ka-
tolsk tradition (Bäumker I, 223); torde
måhända som sv. koral kunna följas till-
baka till år 1658 (Beckman).
Ack! huru plågas jag; psalm
364; Hseffner hänvisar till mel. 160.
Ack! hvad är dock lifvet här,
psalm 457; Haeffner hänvisar till mel. 231.
Ack! hvar skall jag tillflykt
finna, psalm 177; Haeffner hänvisar till
mel. 70.
Ack, Jesu Krist! mig nåd be-
te, psalm 470; Haeffner hänvisar till mel.
280 a.
Ack, jordens barn! vår tid,
psalm 414; Haffner 414; mel. motsvarar
i koralpsb. af 1697 nr 39; går tillbaka
till tysk koral (Zahn 7651 a: Da Christus
an dem Kreuze hing) af 1553; kan påvi-
sas i Sverige på 1630-talet (Kalmar).
Ack, min själ! haf gladligt
mod, psalm 231; Haeffner 231; saknas i
utländska koralböcker; kan ej påvisas
före 1795; i tryck först hos Haeffner 1808.
Ack! re'n i unga åren, psalm 346;
Hasffner hänvisar till mel. 30.
Ack! vi äro alle Adams barn,
psalm 44; Haeffner 44; mel. motsvarar i
koralpsb. af 1697 nr 218; går tillbaka till
tysk melodi (Zahn 8187: O du armer Ju-
das) af 1534; kan påvisas i Sverige på
1630-talet (Kalmar); i Danmark redan
1569 (Thomissön).
Ackompagnement afser numera det be-
ledsagande instrumentet såsom vid sång
pianostämman eller också en hel orke-
ster såsom vid konsertstyckena för ett
soloinstrument med orkester. Inom den
vokala musiken utgör a. det melodien
följande harmoniska underlaget. Inom
den polyfona musiken har a. ej sällan
uppstått så, att i en flerstämmig sats en
melodi uttagits och utförts af ett solo-
instrument (eller sång med underlagd
melodi), under det att de andra stäm-
morna spelats å ett instrument t. ex.
piano eller orgel. Detta polyfona ac-
komp. fanns särskildt talrikt under 1500-
talet, och det beledsagande instrumentet
var då hufvudsakligen luta. Under 1600-
talet utbildade sig a. som konst, i syn-
nerhet genom operan. Man skref härvid
antingen ut en melodistämma, till hvil-
ken en basstämma jämte mellanstämmor
skulle fritt uppfinnas, eller också en bas-
stämma med sifferbeteckning, och till
denna jämte de på denna byggda ackor-
den improviserade solisten sin melodi-
stämma. Den besiffrade basen (general-
basen) är fullt utbildad under andra
hälften af 1600-talet och är inom kyrkan
definitivt upptagen vid orgeln genom
koralpsalmboken af 1697. Hundra år se-
nare klagas allmänt, att konsten att ac-
kompagnera väl upphört hos kyrkomu-
sikerna, och med det begynnande 1800-
talet blir a. en konst som uteslutande
tillhör kompositören, ej den utförande
musikern.
Ackord, betecknar numera endast en
samklang af toner, förut (på 15- och 1600-
talet) äfven samklang mellan instrument
af samma slag (t. ex. en kvartett af di-
skant-, alt-, tenor- och basviolin).
Ackordpassage, arpeggio, figure-
radt ackord.
Ackordlära — Adam
Ackordlära. Se Harmonilära.
1. Ackté-Strömer, Emmy Charlotte, f.
14. 11. 1850 i Uleåborg; högt aktad sån-
gerska; 1867—69 elev af E. Mechelin i
Helsingfors, 1869 af Massé i Paris, 1870—
71 af Fredrika Stenhammar i Stockholm,
sedan 1872 åter af Massé; debuterade 21.
11. 1873 i Viborg som Lucia; var sedan
med Bergboms operasällskap i Helsing-
fors, där hon i 5 år sjöng Azucena, Lu-
cia, Norma, Lucrezia, Rachel i "Judin-
nan", Rosina i "Barberaren", Zerlina i
"Fra Diavolo", Valentine i "Hugenotter-
na", Leonora i "Fidelio", Pamina, Donna
Anna, Agatha m. fl. partier. 30. 6. 1875
gift med kapellmästaren Lorenz Niko-
laus Ackté (1835—1900); 1875—76 och 1880
— 81 företog hon en studieresa till Pa-
ris, Leipzig, Dresden och Berlin. I
Sverige uppträdde hon 1877 på Göte-
borgs teater tills, med Signe Hebbe,
Fritz Arlberg och Leonard Labatt i
"Trubaduren". Med A. begynte 1873 en
lysande tid för Helsingfors teater, och
hon utgjorde länge dess främsta stöd.
Allt sedan mannens död har A. ledt den
af honom år 1883 grundlagda klockare-
och orgelnistskolan i Helsingfors. Som
lärarinna i sång har A. utbildat flera
sedan ryktbara sångerskor, däribland i
främsta rummet sina båda döttrar Aino
A. och Irma Tervani. Genom en hösten
1910 inrättad operaklass vid teatern i
Helsingfors har A. sökt tillfredsställa
det växande behofvet af dramatisk ut-
bildning för finska hufvudstadens sång-
artister.
2. Aino A.-R e n v a 1 1, f. 23. 4. 1876 i
Helsingfors; dotter till Emmy A.-Strö-
mer; berömd sångerska; erhöll första ut-
bildningen af modern; vid 18 års ålder
deltog hon med modern i en konsertturné
genom de flesta finska städerna; på hös-
ten 1894 for hon till Paris och antogs
till elev vid konservatoriet därst.; 1897
erhöll hon första priset i operaklassen.
S. å. engagerades hon vid st. operan i
Paris och debuterade som Margareta i
"Faust"; efter denna erbjöds hon ett
engagement på tre år under tämligen
gynnsamma villkor. Bland roller, som
anförtroddes henne kunna nämnas: Ju-
lia i Gounods opera och Elisabeth i
"Tannhäuser" (1899); efter att 1902 ha
uppträdt som Nedda i "Pajazzo" vid dess
premiére på st. operan utnämndes hon
till "Officier d'academie". Bland andra
roller å st. operan kunna nämnas: Elsa
i "Lohengrin", Hermine i "Cloche du
Rhin", af S. Rousseau, Benjamin i Mé-
huls "Josef", Thisbé i "Orsala", af brö-
derna Hillemacher, titelrollerna i Du-
vernoys Helle och Glucks Alceste samt
Magyane i Reyers, "La statue". År 1901
ingick hon äktenskap med jur. profes-
sorn H. Renvall i Helsingfors. 1904 — 5
var hon engagerad vid Metropolitan
operan i Xew-York och har sedan som
gäst uppträdt på en mängd europeiska
scener samt äfven verkat som konsert-
sångerska med lysande framgångar. I
Helsingfors har A. varit en nitisk främ-
jare af den inhemska musiken och ver-
kat för en inhemsk opera med egna
finska artister i stället för ryska eller
utländska. Den 2. 10. 1911 var i detta fall
ett märkesår i Finlands teaterhistoria.
Denna dag uppfördes å Alexanderstea-
tern med uteslutande inhemska krafter
Massenets "Navarresiskan", med A. själf
i titelrollen. Hon hade själf ledt re-
gien vid denna teater. Sedan dess har
hon utfört hufvudrollen i operan "Acté",
af Joan Manen. Till Sverige har A.
kommit flera gånger bl. a. 16—24. 10. 1903,
då hon uppträdde på kgl. teatern i
Stockholm som Margareta i "Faust",
Elisabeth i "Tannhäuser", Julia i Gou-
nods opera och Elsa i "Lohengrin". I
okt. 1908 återkom hon och uppträdde
först på en konsert i Mus. akad., sedan
i nov. som Salome och Tosca. Efter
framgångsrika konserter i London åter-
kom hon till Stockholm hösten 1911 på
hemresa till Helsingfors.
3. I r m a A. Se I. T e r v a n i.
Acte de cadence (fr.), slutfall, tonslut;
äfven efterslag vid drill.
Acnta (lat.), en spetsig, skarpklingan-
de orgelstämma; äfven kallad S c h a r f f
och M i X t u r, från hvilken senare den
dock skiljer sig därigenom, att den all-
tid innehåller en ters. A. är en 3 — 5-ko-
rig blandad stämma.
Adagletto (it.), litet, kort adagio; min-
dre långsamt tidsmått än adagio.
Ad (lat.), till, på.
Adagio, allvarligt, måttfullt, långsamt;
står som tidsmått mellan Larghetto och
Andantino. A. assai, di molto, pe-
s a n t e, mycket långsamt.
L Adam, Louis, f. 3.12.1758 i Elsass;
Adam — Adelsköld
t 8.4.1848 i Paris; framstående pianist
och pedagog; 1797 — 1843 lärare vid pari-
serkonservatoriet och utbildade som så-
dan flera sedan berömda pianospelare
och pedagoger, däribland Kalkbrenner,
Hérold, Chaulieu m. fl. samt ej minst
sin son Adolf; skref en pianoskola, som
1826 öfversattes af Czerny till tyska och
redan 1798 en metod för fingersättning.
2. A d o 1 p h A., f . 24. 7. 1803 i Paris,
t därst. 3.5.1856; berömd operakomposi-
tör; fick sina första insikter i operakom-
position genom Boieldieu. 1829 uppför-
des hans första opera "Pierre et Cathe-
rine" på opera comique; sedan följde
flera andra, hvaraf "Postiljonen från
Lonjumeau" (1836; i Stockholm första
gången 1839) är det otvifvelaktigt bästa
arbetet. Af andra operor ha i Stock-
holm utförts: "Xiirnbergerdockan" (f.
ggn 1853), "Alphyddan" (f. ggn 1837),
"Bryggaren i Preston" (1840), "Den döf-
ve" (1854), "Toreadoren" (1857 — 58) samt
de två balletterna: "Gisella" (1845) och
"Miranda" (1846). Inalles skref han 53
arbeten för teatern, de flesta för opera
comique. Hans fruktbaraste period in-
faller mellan 1830-^6. År 1848 blef han
lärare i komposition vid konservatoriet.
Äfven som skriftställare har han upp-
trädt; efter hans död utkom hans "Sou-
venirs d'un musicien" med själfbiografi,
1859 andra bandet ("Derniers souvenirs").
Biografier utgåfvo Halévy o. A. Pougin.
Adam af Fulda, betydande komponist,
som lefde ungefär mellan 1440 och 1500;
skref ett värdefullt musikalisk traktat
(1490), som upptagits i tredje bandet af
Gerberts Scriptores.
Adam de la Hale, f. 1240 i Ärras, t
1287 i Neapel; framstående trubadur
(trouvére) från trubadursångens sista da-
gar. Hans första mera bekanta arbete
var "Le jeu de la feuillée", utfördt c.
1262 i Ärras; det andra, som skapade
hans rykte utöfver Ärras' gränser, är
herdespelet "Le jeu de Robin et Marion",
skrifvet för franska hofvet i Neapel 1285.
Såväl testen som musiken är här af en
sällsynt färgprakt och friskhet. Arbe-
tet har, försedt med modernt ackompag-
nement, förmått tjusa t. o. m. ett mo-
dernt öra. Coussemaker utgaf 1872 A:s
arbeten och J. Tiersot försåg 1896 herde-
spelet med ackompagnement. I denna
bearbetning utfördes det i Ärras vid
minnesfesten för A. Utförlig beskrif-
ning af det berömda arbetet utkom 1895
i Revue du Nord. Äfven utanför Ärras
har spelet blifvit gifvet i senare tid,
framför allt på 1880- och 90-talen.
Adams, Thomas, f. 5.9.1785, t 15.9.
1858 i London; framstående engelsk or-
ganist; kallades på sin tid "orgelns
Thalberg". Komponerade fugor, fanta-
sier, interludier för orgel samt variatio-
ner och stycken för piano. Om honom se
Musical Times Sept. 1899.
Addison, J o h n, f . 1765, t 30. 1. 1844, be-
römd engelsk kompositör; ägnade sig
först efter sitt giftermål med den framstå-
ende sångerskan Miss Willems på allvar
åt musiken; var en tid kapellmästare i
Dublin; efter en kortare vistelse i Liver-
pool slog han sig ned i London bl. a.
som musikhandlande; skref för Covent
Garden-teatern m. fl. teatrar. Ett orato-
rium 'Elias' uppfördes 3. 3. 1815. Af
hans dramatiska arbeten kunna näm-
nas: "The sleeping beauty" 1805, "The
russian imposter" 1809; "My Aunt"
1813. Han uppträdde äfven som violon-
cellist, kontrabasist och sånglärare.
Additional keys (eng.), tillagda tan-
genter; i engelsk pianomusik beteck-
ning för, att stället skall utföras i 4-
strukna oktaver.
Addolorato el. C o n d o 1 o r e, smärt-
samt, vemodigt.
Adelburg, August Ritter von,
f. 1. 11. 1830 i Konstantinopel , t 20. 10.
1873 i Wien; framstående violinist; elev
af Mayseder 1850 — 54; väckte stort upp-
seende på 1860-talet; skref äfven violin-
etyder, sonater, kvartetter och operor.
Adelerantz, Carl Fredrik, f. i
Stockholm 3.2.1716, t därst. L 3. 1796;
arkitekt och hofintendent; tog en verk-
sam del i 1700-talets musiklif i hufvud-
staden; blef efter studier i Frankrike
anställd vid slottsbyggnaden; sedan hof-
intendent 1750, öfverintendent 1757, di-
rektör för hof kapellet 1764; verkade if-
rigt för inkallandet af franska teater-
truppen 1753; blef direktör äfven för
denna trupp.
Adelsköld, Claes Adolf, f. i Nol-
haga vid Alingsås d. 7.9.1824; t 1.10.
1907; militär och ingenjör samt äfven
intresserad musikvän och kompositör af
sånger och psalmmelodier; underlöjt-
nant 1844; löjtnant 1852; kapten, major;
Adelsvärd — Aeneas
af sked 1875; tog en verksam del i 1850-
o. 60-talets järnvägsanläggningar; riks-
dagsman och liberal politiker 1876 — 93;
äfven litterär författare (Lefuadsteck-
ning öfver John Ericson, Utdrag ur mitt
dagsverks- och pro diverse konto m. fl.).
Adelsvärd, Erik S e t h, f . 1813, t å
Adelsnäs d. 30.7.1868; friherre, öfverste-
kammarjunkare; har på mångahanda
sätt främjat tonkonsten i Sverige som
mecenat; bl. a. bidrog han med en fri-
kostig gåfva till mus. ak:s orgelverk;
på sin egendom Adelsnäs underhöll han
ett af egendomens tjänstemän och arbe-
tare bestående musikkapell, hvilket stod
under ledning af direktör Böhme; äfven
åt hjälpbehöfvande musiker var hans
hand alltid öppen. LMA 1857.
A deux mains (fr.), för två händer.
Adgo = adagio.
Adiaphon, ett piano med stämgafflar
i st. f. strängar. Klaviaturen står i för-
bindelse med en hammarmekanism, som
anslår en rad stämgafflar; omfånget
vanligen 5 oktaver F-f^ Tonen är svag
men ren och af en underbar mild be-
slöjad färg. Ett a. i instrumentalmuseet
i Köpenhamn har beteckningen: Deut-
sche Adiaphon Fabrik, Fischer uud
Fritsch, Leipzig (Patent 1882). Tyvärr
vann instrumentet ej den utbredning
det förtjänat; hör numera blott till de
många experiment inom instrument-
fabrikationens område, som ej vidare
utvecklats af brist på intresse från all-
mänhetens sida.
Adirato, vredgadt.
Adjuvant, den som i kantors eller or-
ganists frånvaro förrättar dennes tjänst.
Adler, G u i d o, f. 1.11.1855 i Eiben-
schiitz i Mähren; framstående musik-
historiker; 1878 dr. juris i Wien; 1880
dr. phil. på en afhandling om de histo-
riska grundklasserna i det kristna väs-
terlandets musik; 1881 docent i musik-
historia vid universitetet i Wien och
1885 professor i musikhistoria och mu-
sikteori i Prag; 1898 E. Hanslieks efter-
följare som ord. professor i samma äm-
ne i Wien; grundade 1884 tillsammans
med Chrysander och Spitta Vierteljahrs-
schrift fiir Musikwissenschaft; leder
"Denkmäler der Tonkunst in Öster-
reich". A:s hufvudsakliga skriftställar-
verksamhet har rört sig om medeltidens
musik, för hvilken gren af musikhisto-
rien han 1909 kallat till lif en interna-
tionell sammanslutning för katalogise-
randet och utgifvandet af de medeltida
musiktraktater, som ännu äro otryckta.
Såsom bidrag till den nyare musikens
historia har han 1904 utgifvit en syn-
nerligen god Wagnerbiografi.
Adlerbeth, Gudmund Göran, f.
21. 5. 1751 i Jönköping, f å Ramsjöholm
7.10.1818; statsman och skald; intresset
för musiken vann han särskildt vid
operan och har förvärfvat sig en aktad
plats inom musiklifvet under Gustaf
III:s tid genom författandet af texten
till Naumanns opera "Cora och Alonzo",
med hvilken k. teatern invigdes 1782.
Under åren 1771 — 77 var han Musikali-
ska akademiens sekreterare.
Ad libitum (ad. Ii b.), efter behag;
långsammare eller snabbare efter be-
hag; brukas äfven om ett instrument,
som allt efter önskan kan undvaras.
Ado = adagio.
Adornamento (it.), utsmyckande.
A due, tvåstämmigt, el. stycket bör
utföras af två personer; a due s t r o-
menti, a due corde öfver dubbel-
noter i violinstämman betyder, att de
få delas mellan spelarna.
Adufe (arab.), tamburin.
Ad una corda, på en sträng; på piano:
spel med pianissimopedalen.
A dur (fr. la majeur, eng. a major),
tonart med tre ^ för c, f och g (fiss moll
parallelltonart).
Advokaten Patelin, buff aope-
rett i 1 akt; libretton efter en fransk
fars från medeltiden, bearbetad af De
Leuven och Langlé (Maitre Pathelin),
fritt öfversatt af E. G. KathofE (några
originalverser tillagda af D. Hwasser
och J. Jolin), musiken af J. Foroni; gif-
ven å kgl. teatern 8 gånger under år
1858 (återupptagen på 70-talet samt 1894,
1908). Å Göteborgs teater gafs stycket
första gången 1873.
Ae . , ., se äfven E . . .
A e g I é, operabalett i 1 akt, orden af
Laujon, öfversättning af G. G. Adler-
beth, musik ordnad af H. F. Johnsen;
uppfördes å rikssalen i Stockholm 1774,
som divertissement i skådespelet "Bir-
ger Jarl och Mechtild"; upptogs 1775
å Bollhuset som själfständigt stycke.
Aeneas i Cartago, opera af Jo-
sef Kraus; seDido och Aeneas.
8
Aeoline — Afrika
Aeoline, en 8 fots rörstämma i orgeln,
endast förekommande i pedalen; har sitt
namn af eolsharpan.
Aeolodikon, klaviaturinstrument med
stålsträngar, hvilka bringas att ljuda
genom luftens inverkan (vindharmoni-
ka); flera experiment gjordes med in-
strumentet i början på 1800-talet; blef
så småningom ersatt af vårt nuvarande
harmonium. En slags öfvergångsform
mellan ae. och harmonium är Aelomelo-
dikon, där strängarna ersatts eller för-
stärkts med bleckpipor.
Aelopantalon, ett i pianot inpassadt
aeolomelodikon.
Aequalis (lat.), i katolska missaler an-
vändt i st. f. unison.
Aequisonus (lat.), lika klang, enklang
mellan toner af lika höjd.
Aequo animo (lat.), med lugn, mått-
fullt.
Aerophon, se Harmonium.
Aevia, förkortning af halleluja genom
utelämnande af konsonanterna (a-e-u-i-
a); ibland förkortas samma ord: HaVa,
HaFah, hvilket då vid melismerna i slu-
tet på en mässtext har samma betydelse
som Aevia.
[Den] Afbrutna offerfesten,
Das unterbrochene Opferfest, skådespel
med sång i 3 akter, orden af J. Huber;
gifven 1 ggn i Wien 1796 (italiensk som
Il sacrifizio interrotto, Dresden 1798);
svensk imitation af Axel Bergh Zach-
risson (C. G. Nordforss), musiken af Pe-
ter von Winter; i Sverige med dansdiver-
tissement af L. Deland; gafs å kgl. tea-
tern åtskilliga gånger under förra hälf-
ten af 1800-talet, första gången 1812, se-
dan i omarbetad öfversättning 1817 och
1835; tillsammans ej mer än 10 gånger.
Af dig förordnad, store Gud!,
psalm 316; Haeffner hänvisar till mel. 6.
Af dig, o Gud! jag kallad är,
psalm 37; Haeffner hänvisar till mel. 6.
Af djupsens nöd, o Gud!, psalm
182; Haeffner 182; mel. motsvarar nr 99
i koralpsb. af 1697; går tillbaka till tysk
koral (Zahn 4437: Aus tiefer Noth schrei
ich zu dir) af 1524 (Joh. Walter); kan
påvisas i Sverige på 1630-talet (Kalmar)
och i Danmark 1569 (Thomissön).
Af helig längtan hjärtat
slår, psalm 158; Haeffner 158; motsva-
rar nr 199 i koralpsb. af 1697; går till-
baka till tysk koral (Zahn 383: Christ
der du bist der helle Tag) af 1565; kan
påvisas i Sverige redan på 1550-talet
(En liten Sångbok) och i Danmark 1569
(Thomissön).
Af hjärtat hafver jag dig
kär, psalm 221; Haeffner hänvisar till
mel. 221.
Af himlens här den Högstes
makt, psalm 140; Haeffner 140; motsva-
rar nr 140 i koralpsb af 1697; kan ej på-
visas i utländsk källa och saknas äfven
i svensk före 1697.
Af himlens höjd oss kommet
är, psalm 63, Haeffner 63; mel. motsva-
rar nr 132 i koralpsb. af 1697; går till-
baka till tysk koral (Zahn 346: Vom
Himmel hoch da komm' ich her) af
1539; kan påvisas i Sverige fr. o. m.
1619 (Rhezelius) och i Danmark 1569
(Thomissön).
Af rikedom och världslig
fröjd, psalm 280; Haeffner 280; motsva-
rar nr 27 i koralpsb. af 1697; går till-
baka till tysk koral (Zahn 4441 a: Wc
Gott der Herr nicht bei uns halt) af
1537; kan påvisas i Sverige först 1694
(Riddarholmskyrkan); i Danmark där-
emot redan 1569 (Thomissön).
Affabile, angenämt.
Affanato, oroligt, ängsligt.
Afferni, U g o, f. 1. 1. 1871 i Florens;
framstående dirigent; har särskildt in-
lagt stora förtjänster som ledare för
orkesterföreningens konserter i Liibeck
1897—05; är sedan 1905 dirigent för kur-
kapellet i Wiesbaden; gift med violini-
sten Mary Bramner och har tillsam-
mans med henne anordnat mycket om-
tyckta kammarmusikaftnar; har som
kompositör endast gjort sig känd genom
operan "Potemkin an der Donau" (1897)
samt några smärre pianosaker och sån-
ger.
Affetto (lit.), affettuoso, affet-
tuosamente, con affezzione, li-
delsefullt, känslofullt, uttrycksfullt.
Affisch, anslag.
Afflitto, afflizione (it.), sorgbundet.
Affrettando, affrettoso, raskare,
ilande.
Af koppling på en orgel; se utlös-
ning.
Afrika. Musiken i A. har mera än i de
andra världsdelarna bevarat sin ålder-
domliga skapnad. Det utmärkande för
melodibildningen är korta fraser hvilan-
Afstånd — Afzelius
9
de på ackordisk-pentatonisk grundval,
skarp rytm, det senare beroende på
dansens stora betydelse såsom ackom-
pagnement till musiken. Rörande mu-
sikinstrumenten utmärker sig A. för den
rika användningen af blås- och slagin-
strumenten men den i allmänhet ringa
utbildningen af stränginstrumenten. I
medelpunkten för musikintresset står
hornet formadt af en elefantbeta, tämli-
gen allmänt ansedt som ett "kungligt"
instrument. Af speciellt afrikanska in-
strument kan nämnas "Sansa", (s. d.),
vanligen kallad "negerharpa". Från det
egentliga Afrika måste hela norra delen
frånräknas såsom stående under arabisk
inverkan, likaså Egypten och Abyssini-
en såsom hvilande på andra kulturella
förutsättningar än den ursprungligen
afrikanska. Under arabisk inverkan står
likaledes östra kusten till Sansibar samt
äfven delar af inre Kongo. Europeisk
gestaltning har melodibildningen i län-
derna norr och öster om Guineabukten.
Den genuina afrikanska musiken finnes
däremot ännu i någon mån bibehållen
hos folken omkring Atacama-öknen och
norr därom vid Sambesi-floden. — Se i
hufvudsak: Wallaschek, Primitive mu-
sic och Anckermann, Die afrikanisehen
Musikinstrumente.
Afstånd mellan tvenne toner, se i n-
tervaller.
1. Afzelius, Arvid A u g u s t, f . 6. 5.
1785 i Hornborga, Västerg., t i Enkö-
ping 25. 9. 1871; prästman, häfdatecknare,
skald; de verk, som fästat A:i namn äf-
ven vid musiken, ha hufvudsakligen va-
rit "Svenska folkvisor" 1814 — 17 och
"Traditioner af svenska folkdanser"
1814 och 15. En tämligen god minnes-
teckning af Olof Åhlström ("Tonsiaren
O. Å:s minne") utgaf han 1867. Molin
ger honom i "Geijerstudier" det efter-
mälet, att han "knappast ägde några
musikaliska kunskaper". Angående re-
digeringen af samlingen Sv. folkvisor
säger samma förf.: "Geijer har nog fått
tjänstgöra inte bara som poet utan äf-
ven som musikaliskt smakråd. Själfva
arbetet med melodiernas sättning åter
hade genom Geijers förmedling Hajffner
åtagit sig." Det är nog att gå för långt
att förneka A. alla musikaliska kunska-
per. Själf spelade han allt sedan ung-
domstiden flöjt och tog rätt liflig del i
Stockholms musiklif, under den tid han
vistades där (1811 — 21; sedan kyrkoherde
i Enköping till sin död); själf hade han
önskat, att Åhlström skulle öfvertaga
musikredigeringen af folkvisorna, men
Geijer kom hindrande emellan. I gen-
gäld öfverlät han utgifvandet af dan-
serna åt Åhlström. A. tog äfven direkt
del i denna rent musikaliska publikation
och meddelade alla de dansmelodier han
kände från sin hembygd. Mest bekant
har A. blifvit genom sin text till Näckens
polska: "Djupt i hafvet". Själf säger
han sig ha hört mel. första gången af
en småländsk flicka 1810, då "den väckte
hos honom beslutet att samla svenska
folkets sånger och melodier". Mel. tryck-
tes första gången 1812 i tidskriften Idu-
na, då med A:i text. Om mel:s och tex-
tens äldsta historia se T. Norlind, Stu-
dier i sv. folklore s. 125. A. bibehöll
hela sitt lif samma varma intresse för
tonkonsten, ett intresse, som ej minst
framträder i hans stora arbete "Svenska
folkets sagohäfder" och hans diktsam-
ling "Afsked från sv. folkharpan".
2. Anders Johan A., brorson till
A. A., f. 13.12.1817 i Alingsås, t 14.1.
1865; student 1847 i Lund; tillhörde un-
der studenttiden Otto Lindblads närma-
ste krets och sjöng som 1. tenor vid flera
af studentkvartettens konserter; upp-
trädde som skald under signaturen
'A f z c' med samlingarna: "Vårminnen"
1845, "Frids- och stridsbilder" 1850. Till
en del af dessa satte Otto Lindblad mu-
sik ("Erotisk fantasi", "På insjön"), till
andra däremot han själf. A. var god
flöjtist och pianist. 1848 deltog han som
frivillig i danska kriget och blef 1855
tullinspektor i Simrishamn.
3. D a v i d a A. f. Larsson, f. 1866 i
Göteborg; berömd altsångerska; elev af
A. Hallen och Fr. Arlberg; 1891 sjöng
hon å en konsert i Göteborg och året
därpå i Stockholm vid Musikföreningens
uppförande af Mendelssohns Elias; vann
mycket bifall på grund af sitt uttrycks-
fulla föredrag och sin vackra röst; bi-
trädde sedan under tiden 1892 — 96 vid
konserter i hufvudstaden och landsor-
ten; 1896 studerade hon för Iffert i Dres-
den; A. uppträdde äfven på konserter i
nyssnämnda stad och berömdes för sin
"ädla tonbildning, varma känsla och go-
da skola". Konserterade äfven i Berlin,
10
Agander — Agrell
Braunschweig m. fl. tyska städer. 1900
— 2 var hon engagerad vid kgl. teatern
i Stockholm, där hon uppträdde som
Orphens, Amneris, Azucena m. fl. A. gif-
te sig 1885 med språkmannen J. Arvid
A. men skilde sig längre fram från ho-
nom; sedermera gift med musikdir. C.
Bohlin. Sedan 1902 har A. ägnat sig åt
konsertsång. A. torde afgjordt vara vår
främsta oratoriesångerska.
Ägande r, Pagander och Vin-
berg, en på sin tid utomordentligt po-
pulär trio af Du Puy (texten af Vale-
rius), hvilken gaf anledning till en ko-
medi i en akt med sång (af C. G. Nord-
forss) med samma namn ("Agander och
Pagander eller En afton på källaren")
och musik äfven af Du Puy, denna ko-
medi gafs å operan i Stockholm 8 gånger
under åren 1818 — 21, stycket återupptogs
som "trio i kostym med sceneri" under
trions ursprungliga titel 1857 och gafs
under iVa år 17 gånger (på Mindre tea-
tern). E. Åkerberg berättar i sin bok
"Musiklifvet inom Par Bricole" om till-
komsten af denna trio: De tre bröderna
Preumayr (s. d.) införde tillsammans
med E. Du Puy den flerstämmiga mans-
sången a capella. Försök hade förut
gjorts af de tre bröderna Borgstedt till
2- och 3-stämmig sång "på ett visserli-
gen mera dramatiskt än lyriskt sätt,
enär sångerna icke blifvit af komposi-
tören satta för duett eller trio, utan ut-
fördes af sångarna ad libitum". Detta
försök till samfälld sång utvecklades vi-
dare af de tre bröderna Preumayr och
för dem skref Du Puy bl. a. "A. P. V.".
Då Wennerberg vid midten af århundra-
det utgaf sina samlingar "De tre" och
"Gluntarna", sammanställdes dessa sån-
ger allmänt med denna trio (finnes ännu
i handeln på V. Hansens förlag, Kphn).
Agenda (lat.), föreskrifterna för ord-
ningsföljden och den speciella gestalt-
ningen af de gudstjänstliga handlingar-
na särskildt inom evangeliska kyrkan;
motsvarar katolska kyrkans rituale.
Agazzari, A g o s t i n o, f. 2. 12. 1578 i
Siena, t därst. 10.4.1640; c. 1600—1609 i
Rom som kapellmästare vid tyska kolle-
giet; sedan åter i Siena; utgaf bl. a. Dia-
logici concentus, Venedig 1618, hvilket
verk finnes i Tyska kyrkans bibliotek,
Sthlm (nu i Mus. ak:s bibi.), A:s mest
bekanta verk är eljest Sacrae cantiones,
tryckt f. ggn 1602 — 1606 i fyra böcker.
Agerholm, Edvard, f. 30. 9. 1866;
dansk operasångare (tenor); debutera-
de 1891 å kgl. teatern i Köpenhamn som
Turridu i "Cavalleria rusticana"; har
sedan dess varit en högt skattad kraft
vid danska kgl. scenen. Roller: Faust,
Ottavio i "Don Juan", Almaviva i "Bar-
beraren", Wilhelm Meister, Rane i
"Drott och Marsk" m. fl.
Agevole, agevolezza (it.), lätt, be-
hagfullt.
Aggiustamente (it.), noggrant i takt.
Agiatamente (it.), sakta, lätt.
Agilita (it.), a g i 1 i t é (fr.), lätthet,
rörlighet; lättare aiTangeradt.
Agilmente (it.), muntert, lätt, ledigt.
Agitato, agitamente (it.), oroligt,
rörligt, jagadt, häftigt, våldsamt; agi-
tato con passions, lidelsefullt,
upprördt.
Agnus Dei, Guds lamm; se mässa,
r e q u i e m.
Agoge (gr.), tempo.
Agogik; namnet infördt genom H. Rie-
mann (Musikalische Dynamik und Ago-
gik, 1884); beteckning för sådana förän-
dringar i tempo, som betingas af ett lif-
ligare uttryck; i allmänhet går a. paral-
lellt med dynamiken (styrkegraden), de
mera betonade noterna uthållas ett
grand utöfver sin valör, under det att
de obetonade tagas något hastigare; det-
samma gäller ej blott de enskilda no-
terna utan äfven kompositionen i sin
helhet. Agogisk accent, förläng-
ning af en betonad nots tidsvalör, för
att framhäfva den som motsats till en
obetonad.
Agon (gr.); den mus. agonen intog en
framskjuten plats i de grekiska festspe-
len, särskildt de pytiska spelen.
1. Agrell, Johan, f. 1. 2. 1701 i Löt,
Österg., t 19. 1. 1765 i Niirnberg; berömd
svensk kompositör; studerade först vid
Linköpings gymnasium, sedan vid Upp-
sala universitet. Konung Fredrik I:s
broder Maximilian af Hessen-Kassel an-
tog honom 1723 till kammarmusiker hos
sig; han kvarstannade här omkring 30
års tid. Efter resor bl. a. i Italien blef
han kapellmästare i Niirnberg år 1746
och blef på denna post till sin död (dessa
uppgifter förekomma alla i Gerbers mu-
siklexikon). Diktaren Daniel Schubart,
Agrell — Agricola
11
som synes ha varit personligen bekant
med honom, yttrar i sin under andra
hälften af 1700-talet författade bok 'Ide-
en zu einer Ästhetik d. Tonkunst' (s. 208
f.) följande: "A., denna stads kapellmä-
stare, af födseln svensk. En sann konst-
när, men kall natur: han spelade kyligt
men korrekt; han komponerade kyligt
men korrekt; stelt var hans sätt att upp-
träda, stelt hans spelsätt; men han viss-
te att aflägga räkenskap för hvarje
not han skref. Han plägade säga: 'Mu-
siken är en dold aritmetik. Om jag tar
bort noterna och icke ser skelettet af
den finaste räknekonst, så är min sats
falsk. Hans pianostycken öfva handen
särdeles väl; hans motetter och kyrko-
styeken följa ytterst strängt rösternas
natur. Vi äga ett rikt förråd af hans
produkter, som kännare alltid skola
skatta högt, emedan de röra sig på ax-
larna af den finaste teori." Hans kom-
positioner synas ha varit mycket om-
tyckta på sin tid. I en uppgift från
Niirnberg heter det: "A:s kompositioner
voro på sin tid skattade mycket högt
i flera städer. Han skref flera kon-
serter, sonater, symfonier och cantater;
framför allt voro hans fem serenader
i bruk vid familjefester i Niirnberg."
Förutom en stor mängd tryckta verk,
bevara såväl svenska som utländska
bibliotek flera handskrifter. Af de
tryckta må nämnas: op. 2 Sei sonate per
il cembalo solo, acc. da aleuni ariette,
polonesi, e menuetti, Nrbg Haffner; op.
3 Tre Concerti a cemb. oblig. viol. 1, 2,
va e vcl., Nrbg; Concerto a cemb. obl.
con 2 viol. va e vcl., Nrbg Schmid
Vedova 1748; Concerto a cemb. obl. con
2 v. va e vcl. Nrbg Bald. Schmidt 1761;
Sonates p. clav. Nrbg Kiegel; 2 Sonates
p. v. et cemb. Nrbg, Riegel. Handskrif-
ter finnas bl. a. i Briissel, Königsberg,
Berlin, Miinchen, Darmstadt, Sthlm (Mus.
ak:s bibi.) o. Uppsala. Den sonatsats A.
använder tillhör närmast öfvergångsti-
den mellan suiten och sonaten (se härom:
T. Norlind, Zur Geschichte d. Suite).
Jämte menuetten som mellansats före-
kommer äfven polonäsen. Som exempel
på hans satssammanställningar må an-
föras: Allegro — Grave — Aria — Trio
— Aria d. c. — Menuett — Trio — Polo-
näs — Allegro — Menuett (Uppsala
12:3); Allegro — Largo — Allegro —
Menuett — Trio — Gigue (Upps. 12: 4). —
K. Valentin skref en biografi öfver A.
(jämte porträtt) i Sv. Musiktidn. 1911: 4.
Fetis ger i sitt lexikon en förteckning
af A:s tryckta verk, af hvilka dock ej
alla kunnat återfinnas.
2. Agrell, J. J. f . 1804, f 16. 8. 1881 i
Stockholm; notarie i Svea hofrätt; var
en skicklig violinspelare och medlem af
den berömda Falkenholmska kvartetten.
3. Hans dotter Anna A. (f. 1850, f
1880) utbildade sig till skicklig violin-
spelerska hos Leonard i Paris.
1. Agricola, Alexander, f. c. 1446 i
Nederländerna, t 1506 i Valladolid; en
af 1400-talets mera betydande komposi-
törer; intill år 1474 var han sångare i
Sforzas kapell i Milano; stod sedan i
hertigens af Mantua tjänst och 1491 i
Filip den skönes; 1505 begaf han sig till
Filip I af Spanien. I Petruccitrycken
af 1501 — 03 träffas fiera sånger af honom
och 1504 utgaf samma förläggare ett
band mässor af honom.
2. Martin A., f. 6. 1. 1486 i Sorau, t
10. 6. 1556 i Magdeburg, betydande mu-
sikskriftställare, särskildt bekant ge-
nom arbete Musica instrumentalis
deutsch (1529 första uppl.; nytryck af
Eitner; Upps. bibi. äger ett ex. af orig.-
uppl.); detta arbete stöder sig närmast
på en beskrifning af samtidens musik-
instrument af Virdung. Af komposi-
tionerna utkom efter hans död en se-
dermera tämligen anlitad skolsångbok:
Melodiae scholasticae 1557. En koralbok
af honom utgafs 1552 af G. Thymus.
3. G e o r g Ludvig A., f. 25. 10. 1643
i Gross-Furra, Schwarzb.-Sondershausen,
t 20. 2. 1676 i Friedenstein, Gotha;
efter univ.-studier och förvärfvad ma-
gistervärdighet ägnade han sig åt mu-
siken och blef kapellmästare hos fur-
sten af Friedenstein, Gotha; af hans
kompositioner förvarar Upps. bibi. i
handskr. en motett (tabulatur): "Ich
will schweigen" för 4 röster och 4 strå-
kar.
4. Johann Friedrich A., f. 4. 1.
1720 i Dobitschen vid Altenburg, f 6.12.
1774 i Berlin; musikteoretiker och peda-
gog; elev af J. Seb. Bach i Leipzig och
Quantz i Berlin, 1751 hofkomponist och
1759 efter K. H. Graun dirigent för
kungl. kapellet. De flesta af hans ope-
ror och andra verk glömdes fort. En-
12
Agujari — Ahlström
dast hans musikteoretiska arbeten lefde
längre: 1757 öfversatte han Tosis sång-
skola; var medarbetare i Adlungs "Mu-
sica mechanica organoedi" och Sulzers
"Theorie der schönen Kiinste"; skref en
del skrifter i polemiskt syfte mot Mar-
purg.
Agujari, Lucrezia, "La Bastar-
deli a", f. 1743 i Ferrara, f 18.5.1783;
sångerska; sjöng i Florens, Milano, Lon-
don m. fl. städer och väckte öfverallt
beundran på grund af sitt fenomenalt
stora tonregister; hon drillade ännu pä
trestrukna f och sjöng fyrstrukna c.
1. Ahlberg, Axel Victor Heri-
b e r t, f. 1814 i Ronneby; student i Lund
1828; tandläkarex. i Köpenhamn 1843; lä-
kare i Karlskrona. Under sin student-
tid var A. en mycket anlitad sångare,
som Otto Lindblad tidigt fäste vid sin
första kvartett (1. bas); var särskildt
omtyckt som Bellmanssångare; sjöng
flera gånger på Lindblads konserter i
Lund och Malmö och väckte sådant bi-
fall, att det en tid var tal om hans
engagerande vid k. operan. Sedan han
bosatt sig i Karlskrona var han en myc-
ket intresserad deltagare i därvarande
musiksällskap.
2. Magnus A., f. 4. 9. 1876 i Stockholm;
violinist; elev af konserv, i Sthlm 1890
(F. Book); anställd i hofkapellet 1892;
1897 Beskow-stipendiat; studerade i
Briissel för César Thomson, i Berlin för
Kor Halir; lärare i altviolin vid kon-
servatoriet 1909; sedan 1902 ord. 1. violi-
nist i hofkapellet i Stockholm.
1. Ahle, Johan R u d o 1 p h, f. 24. 12.
1625 i Miihlhausen, f därst. 9.7.1673; or-
ganist och kompositör; kantor i Erfurt
1646, organist i Miihlhausen 1654, råds-
herre därst. 1656 och 1661 borgmästare.
Af hans kompositioner har Uppsala
bibliotek: Neu-gepflantzter Thiiringi-
scher Lustgarten 1657, 1658; Nebengang
1663. Af de öfriga må nämnas: Geist-
liche Dialoge 1648, Kammersonaten 1650,
Chormusik 1668. I handskr. äger Upps.
bibi. en Aria för 4 stämmor, 2 violiner
och orgel: "Ich armer Siinder", samt en
Aria för 4 stämmor med b. c: Ach las-
set uns zu Gott" (V. M. c. 1: 1—2; I. M.
tab.). Ett urval af hans verk utgaf
Joh. Wolf i Denk. deutsch. Tonkunst.
2. Johan Georg A., den förres
son, f. i Miihlhausen 1651; f därst. 1706;
efterträdde sin fader som organist; blef
äfven rådsherre; utgaf: Geistl. Andach-
ten 1671, Unstruhtische Terpsichore,
Instrumentalische Friihlingsmusik 1675,
76 m. fl.
1. Ahlström, Jakob N i k 1 a s, f . 5. 6.
1805 i Visby, f 14.5.1857 i Stockholm;
produktiv och på sin tid äfven populär
kompositör; blef student i Uppsala 1824;
efter att ha varit dirigent vid en del
resande teatertrupper tog han dir.-
examen vid Mus. akad. 1831; var sedan
1832 — 42 dir. mus. och organist i Väs-
terås; 1842 — 54 var han kapellmästare
vid mindre teatern i Stockholm, därefter
1854 — 36 vid Humlegårdsteatern och sist
1856 till sin död vid Ladugårdslands-
teatern. Jämte dessa direktörsbefatt-
ningar vid teater var han fr. o. m. 1847
dir. vid kgl. 2:dra lifgardet och fr. o. m.
1854 organist i Hedvig Eleonora kyrka i
Stockholm; 1857 utnämndes han till or-
ganist i Stora Skedvi i Dalarne men
hann ej tillträda platsen; 1854 öppnade
han ett institut för harmoni och instru-
mentation efter Logiers metod i hufvud-
staden. — Af hans produktion må näm-
nas: musiken till 102 uppförda teater-
stycken, däribland de på sin tid mera
bekanta: Agne, Positivhataren, Rin-
garen i Nötre Dame, Hinko och Urdur,
Döden fadder; skref öfver 600 mellan-
aktstycken; en stor pianokonsert och
vokalsymfoni, flera pianosaker; utgaf
1852 en "Musikalisk fickordbok" och
1855 "Trehundra nord. folkvisor f. en
röst o. p." samt 1845 tills, med P. C. Bo-
man "Valda sv. folksånger, folkdanser
o. folklekar" (som nr 1 i denna publi-
kation flnnes f. f. ggn i tryck: "Du gamla
du friska", i ord och musik); 1839 utkom
"Melodierna till de vid den allm. guds-
tjänsten brukliga koraler för skolung-
dom"; tills, med J. W. Söderman utgaf
han "Kupletter sjungna ä Stockholms
teatrar." — J. M. Rosén skrifver i "Någ-
ra minnesblad" I s. 104 ff. följande om
honom under Uppsalatiden: Hos A. och
Hernholm sjöngs både för- och efter-
middag, där spelades ä quatre mains,
duetter och trior, där komponerade A.
sina bästa saker, som dock alla i tidens
längd gått förlorade, ty de hafva icke
blifvit tryckta, t. ex. en trio för piano,
violin och vlc, en stor polonäs (E-dur)
för piano, med ork.-ack. (som han exe-
Ahlström
13
kverade en gång vid en konsert, som
han gaf i Gustavianum) o. s. v. Allt
svärmade den tiden för Spohr, och så
äfven A., hvilket märktes på hans kom-
positioner. Ensidig var dock A. icke,
tog intryck af allt skönt utan fördom
och hörde ej till dem, som först försik-
tigtvis titta efter på titelbladet komposi-
törens namn, för att veta, hvad de skola
döma. Och så var han den tiden mycket
liflig till lynnet och sorglös — en sann
konstnärsnatur, såsom han förekom mig,
hade någonting originellt i så väl sina
kompositioner som sin personlighet —
något som på senare tider syntes öfver-
gifva honom — , tog dagen som den
kom och låg visserligen i Uppsala för
att taga kameralexamen och på grund
af den komma in i räkenskapsverken,
men därmed blef naturligtvis ingen-
ting af — och så sade han en vacker
dag de akademiska studierna farväl,
för att följa med Djurströms trupp som
musikdirektör. Så blef han musikdirek-
tör och domkyrkoorganist i Västerås,
hvilket han lämnade för att emottaga
kapellmästareplatsen vid Lindebergs tea-
ter, blef musikdirektör vid Andra lifgar-
det samt hade då och då kompositions-
uppdrag, äfven från kgl. teatern; dock
syntes hans genius hafva öfvergifvit
honom, ty af allt det myckna, som kom
till offentligt uppförande, var intet som
höjde sig öfver medelmåttan eller vitt-
nade om sann inspiration, såsom fallet
dock var med hans kompositioner från
Uppsalatiden. Näringssorgen hade väl
mycket inverkat, dock har mången kom-
positör varit långt mindre gynnad af
lyckan (egentligen hade A. i detta fall
ingenting att klaga öfver) utan att där-
för låta nedslå sig — men så var det,
han var vunnen för konstnärerna, för
befattningarna, för familjen, men för-
lorad för konsten. Hans lynne hade äf-
ven blifvit förstämdt, och knappast
skulle de, som känt A. i Uppsala och
kände honom i Stockholm, ha trott att
det var "samma människa". En akt-
ningsvärd bana gjorde han i alla fall,
men mera solbeglänst hade den kunnat
blifva, om han hållit hvad han i Upp-
sala syntes lofva: att öfvergifva fader
och moder och blifva när konsten. I
Uppsala var nämligen A. konstnär, i
Stockholm — "handtverkare". — Samma
ytlighet, som råder i kompositionerna,
framträder äfven i folkvisearbetena.
Alla melodierna äro tagna från andra
insamlare framför allt R. Dybeck. Af
minnesteckningar om honom hänvisas
utom ofvanstående till: A. Blanche,
Minnesbilder; M. J. Crusenstolpe, Medal-
jonger o. statyetter; Minnesteckn. i Ny
tidn. f. Mus. V: 22; "Ur J. N. A:s an-
teckn." Sv. Musiktidn. 1889: 9.
2. J o h a n Alfred A., f. 1. 1. 1833 i
Sthlm, t därst. 26.3.1910, hufvudsakli-
gen känd som kompositör af manskvar-
tetter; skötte redan vid 13 års ålder or-
geln i Änkehusets kyrka och fortsatte
därmed till 1847; tog skollärareex. 1848
och organistex. 1849; sistnämnda år blef
han organist i Tyska kyrkan och 1851
t. f. kantor därst.; 1853 organistex. vid
Mus. ak. med högsta betyg och utbildade
sig sedermera 1867 i artistklassen för
Joh. Fredr. Berwald; 1873—90 organist
i Katolska kyrkan; verkade äfven som
kompositör för denna församling. A:8
tonsättarverksamhet rörde sig hufvud-
sakligen på manskvartettens område,
där han äfven uppträdde som lycklig
arrangör. Hans produktion på detta
område har varit ovanligt rik. En stor
del af hans tonsättningar ha stått såväl
på studentsångarnes som andra körers
program; få arrangement af Bellmans-
sånger ha vunnit en sådan spridning
som hans. Som dirigent var han mycket
anlitad i Stockholm bl. a. af Stockholms
allm. sångförening. Folksångföreningen
och Typografiska föreningens sångkör.
Äfven i Stockholms större ordenssäll-
skap var han en nitisk medlem, fram-
för allt i Par Bricole, där han fr. o. m.
1857 var medlem och äfven beklädde
en mängd musikaliska förtroendeposter.
E. Åkerberg, detta sällskaps musikaliske
minnestecknare, yttrar om honom: "A.
var en entusiastisk ordensbroder. Utom
åt Bricole ägnade han sig äfven åt Fri-
mureriet. Timmermansorden, Coldinu,
Neptuniorden och W:6. I Frimureriet
var han organist; i Coldinu och Neptu-
nerna hade han sången om hand. Hans
inträde i Bricole sammanfaller med den
sångens glansperiod inom sällskapet, då
Bricolekören under Andreas Randels
ledning gästades af sådana förmågor
som Arnoldson, Willman, Sandström,
Uddman, Dahlgren m. fl. I dessa min-
14
Ahlström — Aichinger
nen lefde han till sin död. En följd af
denna oerhörda beundran för dessa bort-
gångna blef också, att han blef en svår
kritiker på nyare tiders sångare. År
1872 tillerkändes honom den Wester-
strandska medaljen." I M. Rystedts för-
teckning öfver manskvartetter sjungna
i Sverige intill år 1883 (A. Lindgren,
Mus. Studier s. 209) står A. med 7 sånger.
1850-talets stora samling manskvartetter
Odinslund o. Lundagård upptager tre
kvartetter: "Slumra Ijufva", "O flyn, o
flyn! I klara silfvertoner", "Jag minnes
dig i lummig lund". Af dessa är den
första hans mest bekanta sång och fler-
faldiga gånger omtryckt.
Ahna, Heinrich de, f. 22. 6. 1835 i
Wien, t 1. 11- 1892 i Berlin; violinvirtuos;
utbildad hos Mayseder i Wien och sedan
af Prags konservatorium; efter konsert-
resor i Tyskland, Holland, England slog
han sig 1862 ned i Berlin och blef med-
lem af hof kapellet; 1868 konsertmästa-
re; 1869 lärare vid kgl. Hochschule f.
Musik.
Ahnfelt, Oskar, f. 21. 5. 1813 i Gullarp
(Lunds stift), t i Karlshamn 22.4.1882;
resepredikant och andlig musiker samt
guitarrspelare; blef student i Lund
1829 och begaf sig 1840 till Stockholm
för att studera musik. J. M. Rosén om-
talar i Några minnesblad I, 112, att en
af honom 1839 komponerad Polonäs af
A. arrangerades för 6 guitarrer. Vid
bevistandet af en predikan erfor han
andlig väckelse, och C. O. Rosenius blef
sedan hans vän och ledare. Han uppe-
höll sig med musiklektioner och konser-
ter samt började 1849 som lekmannapre-
dikant resa omkring i Sverige samt äf-
ven Norge och Danmark. A. började
alltid sina föredrag med att afsjunga
några af sina egna sånger ackompag-
nerande sig på guitarr. Under åren 1850
— 77 utgaf han "Ahnfelts sånger", en
samling, som vann en utomordentlig
spridning på sin tid. Sångerna äro här
antingen komponerade af honom själf
eller tagna ur andra andliga sångsam-
lingar. Ett fåtal äro af namngifna ton-
sättare (Mendelssohn, Haeffner o. a.).
Jämte sångstämman finnes ett guitarr-
och ett pianoackompagnement. Ända
till år 1879 fortsatte han sina resor.
Höljer nämner om hans guitarrspel, att
det röjde färdighet och smak. Som vir-
tuos på guitarr lät han höra sig med
bifall i Stockholm och landsorten. Vid
sina konserter begagnade han en af ho-
nom själf konstruerad 10-strängad gui-
tarr med två halsar; öfver den ena af
dessa, som saknade gripbräde, löpte de
4 nytillkomna bassträngarua. En del af
hans melodier finnes ännu i frireligiösa
sångböcker, eljest äro de flesta nu för-
svunna.
Ahnger, Alexandra, f. i Kuopio 15.
5. 1859, sångerska; studerade först i Pe-
tersburg, sedan 1877 vid Helsingfors'
musikinstitut, där hon 1885 afslutade
sin utbildning; fortsatte sedan i Dresden
för Hildach intill 1888; sångstudier i
Paris för m:me Disiréé Artöt, m:me
Colonne och Devilliers 1890, 94, 1900 och
1906; följt undervisningen hos m:me
Marchesi och Duvernoy i Paris och Hey
i Berlin. Sånglärarinna vid Nya sv.
samskolan och blindinstitutet i Helsing-
fors 1893—1906; sedan 1906 anställd som
lärare i solosång vid Helsingfors' musik-
institut. Som sångerska har A. uppbu-
rit alt- och mezzosopranpartierna i Men-
delssohns Athalia, Schumanns Para-
diset o. Perin, Beethovens 9. symfoni,
Missa solemnis, Bachs Höga mässa,
Händels Samson, Liszts Kristus; har
dessutom konserterat i Helsingfors och
landsorten. Vid operan har A. sjungit
Louhi i Merikantos "Polijan nieto",
Taina i Melartins "Aino" och Katri i
Palmgrens "Daniel Hjort".
Aiblinger, Johan Kaspar, f. 23. 2. 1779
i Wasserburg vid Inn, t 6. 6. 1867 i Miin-
chen; kapellmästare och komponist; ut-
bildade sig först i Miinchen och Berga-
mo; lefde 1803— 11 i Vicenza, sedan såsom
andre kapellmästare i Venedig; blef 1819
ledare för italienska operan i Miinchen
och 1826 kapellmästare. 1833 var han
åter i Bergamo. Hans kyrkokomposi-
tioner äro mest bekanta (mässor, lita-
nier, requiems, psalmer, offertorier m.
fl.); skref äfven operor, hvilka dock
gjorde mindre lycka.
Aichinger, Gregor, f. c. 1565 i Re-
gensburg, t i Augsburg 21. 1. 1628; orga-
nist och kompositör; studerade i Rom
och blef sedan organist hos Fugger i
Augsburg. Uppsala bibliotek bevarar
af honom: Liturgica s. sacra officia ad
dies festos Mariae, 1603; af öfriga må
nämnas: Sacrse cantiones 1590, Cantio-
Aida — Akademi
15
nes ecclesiasticee 1603, Flores musici
1626.
Aida, italiensk opera i 3 akter af
Verdi, text af Ant. Ghislanzoni; skrifven
för italienska operan i Kairo och upp-
förd första gången vid dennas invig-
ning 1871. Verdi erhöll i honorar: 80,000
francs. Ämnet är egyptiskt. A. upp-
fördes i Stockholm f. ggn 16.2.1880; re-
dan 8. 11. 1882 hade operan kommit till
sitt 50:de och 26. 11. 1891 till sitt 100:de
uppförande; 27. 9. 1911 uppnådde den
200:de gången.
, Aigu (fr.), hög, skarp, fin; motsats
grave, grof, låg ton.
Air (fr.). 1. Aria, sångstycke, melodi,
hufvudsakligen af franskt kynne; sär-
skildt spridd öfver hela Europa blef a. un-
der 1700-talet (se Bellmansmelodierna och
deras musikaliska karaktär af fransk
a.). 2. Dansstycke (air de danse från
1600-talet, företrädesvis förekommande i
suiterna (se härom T. Norlind, Zur
Gesch. d. Suite s. 195). Mace, Musikes
monument, 1676, karaktäriserar a. som
dans närstående allemanden men något
kortare och i raskare tempo. — A. d é-
t a c h é, aria tillhörande en opera.
Aiss = A j*.
Akademi: förekommer inom musiken
i tre betydelser: 1. sammanslutning af
musikkunniga; 2. en undervisningsan-
stalt; 3. konsert. Ursprungligen beteck-
nade a. en trädgård i Athen, där Plato
plägade föredraga sina filosoiiska läro-
satser för sina lärjungar. Namnet upp-
togs sedan af renässansens män och
mot slutet af 1400-talet uppstå så små-
ningom akademier i Florens, Neapel
och Rom. Alla hade till uppgift att
främja klassisk litteratur och konst.
Till den senare hörde äfven musik. A:er
omfattande specialgrenar inom littera-
turen eller konsten bildades redan un-
der 1500-talet i Italien, däribland flera
"filharmoniska" ("musikälskarnas" a.:
a. dei fllarmonici); jämte diskussioner
öfver musikaliska ting föranstaltade
man inom dem äfven musikuppföran-
den. I Italien blefvo dessa musikaftnar
i mänga fall hufvudsaken, och ordet a.
såsom beteckning för konsert är ännu
vanligt i detta land. A:er med samma
syfte att uppföra musik, ofta med upp-
gift att främja endast ett visst slag af
musik, ha sedan efter italienskt mön-
ster bildats äfven i Tyskland ("Sing-
Akademien"). Af äldre a:er med detta
syfte är den engelska: Academy of
ancient music, grundad i London 1710
och existerande till 1792, den berömda-
ste. Denna fick till hufvudsaklig uppgift
att bekantgöra 1500-talets vokalmusik.
Vår svenske musiker J. H. Roman, som
just vistades i London under denna aka-
demis glansdagar, blef starkt påverkad
af den gamla vokalmusiken och bibe-
höll under hela sitt lif minnena från
denna musik. — Under 1500-talets sena-
re del upptogo de musikaliska akademi-
erna i Italien till diskussion frågor rö-
rande teater och opera. Ur denna spe-
cialgren uppstod sedan under 1600-talet
i Paris benämningen kgl. akademi på
teaterföreställningar, och namnet öfver-
gick att bli en beteckning på stora
operan. Då Gustaf III i Sverige fick
sig förelagd handlingen rör. Mus. aka-
demien i Stockholm, fattade han kärlek
till tanken, därför att han såg i den en
hjälp i sin sträfvan för teaterns bästa.
Stiftarna hade nog tanken mera riktad
på den allmänna betydelsen af mus. ak.,
såsom ett samfund af kunniga män,
hvilka ville främja tonkonsten. Konun-
gen, som nyss återkommit från Pa-
ris, tänkte helt säkert mera på St. ope-
ran i Frankrikes hufvudstad. Från be-
tydelsen af St. operan i Paris och dess
prestationer har namnet sedan t. o. m.
öfvergått att blott bli teaterbyggnaden
(Academy of music i New York). — De
musikaliska a:erna som vetenskapliga
statsinstitutioner ha sitt ursprung i
Frankrike, men gå tillbaka till renäs-
sansens akademier. Den franska all-
männa akademien (Institut de France)
omfattar ännu alla litteraturens och
konstens hufvudgrenar och har därför
flera underafdelningar, en för språk och
litteratur, en för skön konst, en för na-
turvetenskaperna och en för juridiska
fack, I afdelningen för skön konst in-
går äfven musiken och genom belönin-
gar, prisutdelningar, stipendier, vägle-
dande utslag i musikaliska ting funge-
rar den som en statsinstitution. Den
svenska Mus. akademien var från bör-
jan af sedd för samma ändamål och har
bibehållit denna karaktär intill senare
tider. Kgl. Mus. ak. i Berlin har ut-
16
Akademi
vecklat sig på samma sätt som Pariser-
akademien. Emellertid har ännu ett
led inom musikakademierna tillkom-
mit, nämligen främjandet af tonkonsten
genom utbildandet af goda musici. Så
länge musiken var en konst blott för
fackmannen eller den utbildade världs-
mannen, kunde inhämtandet af kunska-
per i musiken endast gälla ett fåtal per-
soner, å ena sidan för dem, som ville
göra musiken till sitt lefvebröd, å an-
dra sidan för det fåtal förmögna män,
som hade råd till att jämte sin öfriga
utbildning skaffa sig kunskap i musik.
De senare skaffade sig privatundervis-
ning af någon fackman för hög betal-
ning, de förra utbildades af yrkesmusi-
kerna gratis. Enligt 1600-talets musi-
kerkontrakt ingick i hvarje lön äfven
gratis utbildning af efterträdaren; ofta
ålåg det kapellmästaren (så i Sverige
på Gustaf Diibens tid) att öfvervaka,
att undervisningen blef af den beskaf-
fenhet, att kapellets heder upprätthölls
och likgoda musiker alltid kunde er-
sätta de gamla, då de gingo undan. Ee-
dan på 1700-talet begynte emellertid
musiken i hög grad att demokratiseras;
hvarje ung man eller kvinna af borger-
liga föräldrar borde kunna traktera ett
instrument, och krafven på musikalisk
duglighet stego också för fackmusiker-
na, så att löntagarna ej kunde rätt
fylla det åliggande de hade att utbilda
sina efterträdande. Med 1700-talets an-
dra del begynte redan virtuoskonserter-
na, och följden däraf blef betydligt öka-
de fordringar på en fackmusiker. Re-
dan på 1760-talet uppträdde i Stockholm
på Eiddarhuset virtuoser, som läto fol-
ket beundra sin fingerfärdighet. En
orkester på 1760-talet behöfde äfven mer
än dubbelt så många musiker som hun-
dra år tidigare. Krafvet på en verklig
utbildningsanstalt för musiker var så-
ledes särskildt trängande, och då man
på 1770-talet tänkte på främjandet af
tonkonsten, måste undervisningsfrågan
komma i främsta rummet. Med Gustaf
III begynte i Sverige, i likhet med för-
hållandena i andra länder, hofkapellet
att fästas vid kgl. teatern, och musik-
intressena koncentrerades omkring tea-
terns instrumentister och sångare. Öf-
ver allt vid Europas centralhärdar för
teater och musik var det särskildt ondt
om de vokala krafterna. De instru-
mentala tillhörde en gammal ärevördig
institution af nästan medeltida anor,
men den vokala delen hade under 1700-
talets framhäfvande af instrumental-
musiken blifvit en gren blott för ett få-
tal sångvirtuoser. I Paris, där bristen
på sångare var särskildt kännbar, grun-
dade nu direktören för st. operan ("Aca-
demie royale de musique") 1784 en "Eco-
le royale de chant et de déclama-
tion", i början blott för sångutbildnin-
gen men sedan efterhand upptagande
äfven komposition och instrumental un-
dervisning. 1795 ändrades därför titeln
till den mera allomfattande: "Conserva-
toire national de musique et de décla-
matiou." Detta konservatorium, som
således från början stått i direkt förbin-
delse med st. operan ("akademien"),
blomstrade hastigt upp och efterföljdes
därför af en mängd liknande i utlandet
(Prag 1811, Wien 1817). I London, där
man 1822 upptog tanken, gaf man ut-
bildningsanstalten det gamla namnet:
"Royal academy of music" eller på
svenska: "Kgl. musikaliska akademien".
Namnet a. har således ännu på 1800-
talet kvar sin dubbla betydelse af stats-
institution till främjande af tonkonsten
(Paris, Berlin, Briissel, Stockholm) och
utbildningsanstalt för musiker (London
och delvis Stockholm). På 1830-talet vi-
sa allmänt konservatorierna en viss af-
tagande kraft, de börja bli "akade-
miska" och ensidigt dyrka den äldre
riktningen, en helt naturlig följd af all
undervisnings karaktär att vara till för
att visa de erkända formerna, de häfd-
vunna lagarna för tonkonsten. De
gamla utbildningsanstalterna begynna
därför så smått att vid denna tid er-
sättas af privata musikskolor af mer
eller mindre officiell karaktär. Däri-
genom går den gamla enhetstanken för-
lorad, och skolorna förlora den kontroll
en officiell skola alltid kan underkastas.
Det begynnande 40-talet visar oss där-
för musikundervisningen i Europas mu-
sikcentra under två former: den "aka-
demiska" med ett fåtal elever men
strängt ordnad undervisning och den
privata med en mångfald elever men
med fullständigt okontrollerad under-
visning. Högt upp öfver båda dessa
höjer sig Leipzigs konservatorium, som
Akademi
17
blir utgångspunkten för den nya rikt-
ningen. Leipzigs kouservatorium öpp-
nades 3. 4. 1843 af Mendelssohn och fick
redan från början sådana lärare som
Schumann i komposition, Ferd. David i
violin, F. Becker i orgel, I. Moscheles i
piano, jämte Mendelssohn själf. Det
nya kons. var så tillvida privat, som
ingen kgl. akademi eller kgl. opera hade
utgjort utgångspunkten men likväl re-
dan från början höjande sig upp öfver
hvarje privatskola. Leipzigs kouserva-
torium blef nu eu tid medelpunkten för
den nya riktningen, "den romantiska",
och mot denna rycker Berlins kgl. hög-
skola, och Berlinerkretsen af musiker
omkring henne in, häfdande den "klas-
siska" ståndpunkten med allt mera fram-
trädande historiskt intresse (kyrkomusi-
kens historia med Winterfeld, komposi-
tionsformernas historia med Marx, de
gamla nederländarna med Comm, medel-
tidens senare polyfona mästare med
Bellermann; vidare män som Grell,
Kungenhagen m. fl.). Leipzigs kouser-
vatorium häfdar gent emot dessa gam-
malklassiker det unga och friska, och
det blir därför härifrån, som de nya
sträfvandena komma. De "nya" män-
nen i Sverige, Norman, Rubenson och
Söderman, äro alla elever af Leipzigs
kouservatorium. Snart framträda emel-
lertid äfven andra riktuingai*. På 1850-
talet står striden vid Leipzigs kouserva-
torium mellan Mendelssohnianare och
Schumannianare eller mellan äldre ro-
mantiker och nyromantiker med pro-
grammusiken på sin fana. G. Wenner-
berg, som 1851 besöker Leipzig, kommer
midt in i striden. Han säger i sina re-
sebref härom: "Disputationerna mellan
Mendelssohnianer och Schumannianer
voro alltid varma och ofta underhållan-
de genom de detaljerade analyser af de
båda mästarnas arbeten, som förekom-
mo i rikt mått." Emellertid lutade re-
dan då konservatoriet starkt åt att en-
samt hylla Mendelssohn. Redan Wen-
nerberg intygar, att det vid konserva-
toriet "rådde en ton af ofelbarhet" i
alla musikaliska frågor. När därför
Liszt uppträdde för programmusiken,
tog Leipzig direkt afstånd från nyro-
mantiken, och nya konservatorier samt
högskolor måste således grundas för
denna. För närvarande ha de gamla
riktningarna i någon mån utjämnats,
men ännu framträder hos högskolan i
Berlin förkärleken för den polyfona
musiken och kontrapunkten samt hos
Leipzigs kouservatorium förkärleken
för de romantiska mästarne.
Under denna långa tid från 1770-talet
till nu, då akademier och konservato-
rier i allt högre grad tagit sig an be-
främjandet af tonkonsten i länderna, har
Kungl. Musikaliska akade-
mien i Stockholm fullföljt sam-
ma program som de utländska och dess
historiska periodindelning går därför
parallellt med de motsvarande utländ-
ska. Tanken på en musikalisk a. i
Stockholm väcktes först inom sällska-
pet Utile Dulci, och som direkta stif-
tare kunna särskildt nämnas: F. Zell-
bell, Patrik Alströmer, Adam Horn och
A. G. Leijonhufvud. Dessa inlämnade
förslag till stadgar, som 8. 9. 1771 stad-
fästes af Gustaf III. I dessa heter det
rörande a:s uppgift följande: "Hvad
till musikaliska vetenskapen hörer, så-
väl komposition som execution, tillika
med skaldekonsten, såsom till vokal
musik nödig, samt teorien om orgel-
verks och alla andra musikaliska in-
strumenters förfärdigande, blifva äm-
nen till a:s göromål. A. besörjer, att
nya musikaliska arbeten och poemer
blifva författade och granskade, tillika
med hvad däraf eljest, till den ändan,
hos a:n kan ingifvas. Af svensk in-
född ungdom åtager sig a:n att utsöka
tjänliga ämnen, hvilka på hennes egen
bekostnad komma att undervisas i koni-
position, sång och uppå musikaliska in-
strumenter, hvar och en efter siu böjel-
se: och vill till a: ska framsteg befordra
så väl dem, som andra, hvilka eljest
kunskap och färdighet uti musiken vun-
nit, på sätt och villkor, som nedan före
förmäles; äfven som ock a:u ej skall
underlåta, vunnen skicklighet med pre-
mier uppmuntra och ihågkomma." Vid
a:n skulle finnas en direktör, en kon-
sertmästare och "erforderliga läromästa-
re". Konsertmästaren skulle leda or-
kestern. Undervisningen skulle ske på
3 afdelningar: 1. komposition, 2. vokal-
och 3. instrumentalmusik; eleverna
skulle likaledes delas i tre grader: 1.
lärling-, 2. elev- och 3. virtuosgraden.
De i den sista graden varande skulle
18
Akademi
deltaga i arens offentliga konserter. Vi
finna i dessa stadgar, att man redan
från början tänkte sig något synnerli-
gen omfattande. Särskildt intressant
är att se undervisningen så öppet fram-
hållas som ett af a:ens främsta uppgif-
ter, då ju Pariserskolan, såsom den el-
jest erkändt första läroanstalten af
akademisk karaktär, först 13 år senare
tillkom. Eljest märka vi alla de skilda
uppfattningarna af en a:s väsen före-
nande: den officiella akademien med kgl.
stadfästelse omfattande såväl diktkonst
som tonkonst, likaså den gamla "filhar-
moniska" från Italien, att a:n skulle ge
konserter, samt slutligen den praktiskt
undervisande. Den fjärde uppfattnin-
gen af en a. som operaskola framträder
märkvärdigt nog ej på en enda punkt
i stadgarna, men konungen drog själf
försorg om, att denna ej uteglömdes.
Stiftarna ådagalade en nästan röran-
de offervillighet för a:en, men ändå
kunde den ej hindras från att förlora
sin hufvuduppgift att utbilda musici.
Inga penningmedel funnos, och följaktli-
gen måste lärarna undervisa gratis.
Genom abonnementskonserter sökte man
få medel till en del löpande utgifter,
men ej ens till dessa räckte kassan.
Antalet lärjungar var mycket växlan-
de: första året 1772: 14 manliga och in-
ga kvinnliga. År 1774 måste undervis-
ningsanstalten helt och hållet nedläg-
gas, och först 1794 återupptogs den. En-
ligt stadgarna skulle a:n gifva utlåtan-
de öfver insända kompositioner samt
uppfinningar på instrumentmakeriets
område. Hvad de förra beträffar sy-
nas ej några arbeten ha blifvit inläm-
nade. Däremot inkommo instrument-
makare med begäran om utlåtande öf-
ver förbättring af instrument. Då in-
gen undervisningsanstalt fanns, måste
operan fylla sitt behof af musiker själf,
och därför inrättade Vogler 1786 en mu-
sikskola, som skulle ge gratis under-
visning i instrumentalmusik. Då be-
hofvet af musikutbildning var mycket
stort, erhöll denna skola en mängd ele-
ver, men då gratisundervisningen var
nödvändig att bibehålla, måste man in-
skränka sig till dem, som ville göra
musiken till sitt yrke. Medlen att af-
löna lärare erhölls genom konserter.
Mus. a:ens män sökte så godt sig göra
lät hålla a:n uppe, men de kunde ej
hindra, att verksamheten år 1812 måste
nedläggas. Två år därefter kunde den
emellertid återupptagas, tack vare en
donation af Karl Johan å 10,000 rdr
bco. År 1794 hade en principsångskola
inrättats, förnämligast för bildandet af
kantorer, hvilka sedermera borde un-
dervisa skolungdom företrädesvis i ko-
ralsång; i denna skola, där både unga
män och kvinnor antogos till elever,
fortgick undervisningen till 1812. Den
9. 3. 1814 förnyades stadgarna, och nu
skiljer man, tack vare den erfarenhet
man redan hade från utlandets anstal-
ter, på undervisningen och den offici-
ella delen att afgifva utlåtande. De
första paragraferna äro ej minst intres-
santa ur historisk synpunkt, enär man
nu vida klarare preciserar musikens en-
skilda grenar: "Musiken i hela dess
vidd, och ansedd under de dubbla syn-
punkterna af konst och vetenskap, är
akademiens föremål. Likaledes musi-
kens estetik, historia och litteratur;
teorien och musikens förening med skal-
dekonsten, samt teorien om musikali-
ska instrumenters sammansättning. A:n
åligger att i möjligaste måtto befrämja
musikens framsteg: 1. genom ett under-
visningsverk, där både teoretisk och
praktisk undervisning, utan erläggning-
af någon afgift, njutes; 2. genom för-
fattande, öfversättande, recenserande
och allmängörande i tryck af arbeten,
afhaudlingar och läroböcker i de äm-
nen, som i § 1 äro upptagna." Intres-
sant är här att se, huru af a:ens båda
grenar undervisningen sättes i främsta
rummet, således framhäfves a:s uppgift
af undervisningsanstalt på samma sätt
som den i London åtta år senare grun-
dade a. med samma namn som den
svenska. De första lärarna 1814 blefvo:
Frigel i teori, Craelius och Stieler i
sång, P. Askergren i piano. 1816 an-
ställdes Cartoni som lärare i italienska
språket, och 1818 inrättades för första
gången en orgelklass med Byström som
lärare. Ännu vårterminen 1821 fortgick
undervisningen i sång, ital. språket,
piano- och orgelspelning, men redan hö-
sten s. å. förmådde man ej längre hålla
läroanstalten uppe. Man ingick nu till
regeringen med anhållan om medel och
lyckades få af extra stat så mycket, att
Akademi
19
man vårterminen 1822 kunde återupp-
taga undervisningsverksamheten. Lä-
roverket öfvergick sedan allt mer och
mer att bli en organistskola, och man
studerade förnämligast för att taga af-
gångsexamen som organist, kantor eller
musikdirektör. 1833 beslöts att afskaf-
fa pianoklassen, emedan man ansåg
att högre färdighet på detta instru-
ment icke var oundvikligen behöflig för
orgelspelet. Med denna ensidighet följ-
de, att man måste ha andra skolor vid
sidan, som kunde fylla de öfriga kraf-
ven. Kgl. teatern fortsatte att ha en
skola för utbildning af sångare och
sceniska artister. Det var i full öfver-
ensstämmelse med a:ernas gamla tradi-
tioner från 1700-talets dagar, som för-
slag 1830 väcktes om ett sammanslående
af a. och teatern. Enhetstanken var
dock ej ännu mogen. En följd af piano-
klassens afskaffande blef privata mu-
sikinstitut i hufvudstaden. Ett af dessa,
som efter hand blef det främsta och all-
varligt konkurrerade med a. själf, blef
A. F. Lindblads skola, hufvudsakligen
för piano och musikteori (prins Gustaf
var A. Lindblads elev i komposition och
piano). 1843 annonserade F. W. Klint
och J. L. Höljer om ett "Musik-Lycae-
um" i pianospel och harmonilära, s. å.
Wilhelmina Josephson om ett "musik-
institut för flickor", 1854 öppnade J. N.
Ahlström ett "institut för harmoni- och
instrumentation". Flera andra hade ock-
så kunnat nämnas. Jämföra vi dessa
svenska förhållanden med de utländska,
märka vi genast, huru lika förhållandena
äro i Sverige och på kontinenten: å ena
sidan en akademi i stagnation med ut-
bildning blott af musikaliska fackmän
i kyrkans tjänst, å andra sidan en
mängd privatskolor, mer eller mindre
allomfattande, afsedda för alla, som ön-
ska utbilda sig till annat än kyrkomu-
siker samt för amatörer. En allmän
uppryckning ägde i Tyskland rum re-
dan 1843 med Leipzigs konservatorium
och Sverige följer efter under tydlig in-
verkan från nyssnämnda läroanstalt.
Samtidigt begynna de privata utbild-
ningsanstalterna att efter hand försvin-
na eller förlora sin gamla betydelse.
1861 öfverlåter Lindblad sin skola åt
Hallström och på 1870-talet är den i det
närmaste död (Hallström lämnar den
1872). Karaktäristiskt för den nya fri-
skare anda, som på 1850-talet besjälade
Sveriges, speciellt Stockholms, musik-
vänner är tanken på upprättandet af
ett själfständigt af akademien oberoen-
de "konservatorium". Det är första
gång detta namn dyker upp i Sverige,
och troligen tänkte man närmast på
Leipzig. Förut hette det blott akademi-
ens läroverk eller kort och godt: akade-
mien. Till det nya konservatoriet ut-
färdas upprop i "Ny tidning f. musik"
24. 9. 1853, årsdagen af prins Gustafs
död. Det heter i detta: "Den tredje Gu-
stafs musikaliska akademi är ej af sta-
ten så omhuldad, att den kan uppfylla
alla de fordringar man fäster vid ett
konservatorium, så skickliga, ihärdiga
och nitiska de lärare än äro, som med
berömvärda och af framgång krönta
bemödanden uppehålla, och i senare ti-
der verkligen främjat dess lif. Ett kon-
servatorium för musik kan ej blifva
byggdt på det ringa intresse och un-
derstöd staten skänker musikaliska
bildningsanstalter. Därtill måste sam-
verkas från alla håll, af konstnärerna
efter den ställning och det inflytande
hvar och en bland dem i sin stad äger,
af dilettanterna efter det intresse och
de uppoffringar de alltid gärna ägnat
och ägna åt sådana ändamål. Det
'Gustavianska Conservatorium för Mu-
sik' är ännu blott en skön dröm, men
borde utan alltför stor svårighet äfven
kunna bli en verklighet." Drömmen blef
aldrig verklighet i den meningen förslags-
ställarna önskade, men frågan skulle
rörande den redan befintliga anstalten
få en både bättre och lyckligare lösning.
Mus. ak. hade så småningom försökt
återupptaga de nedlagda afdelningarna.
1841 infördes violinspelning och 1848
pianospelning, 1854 en sångklass för da-
mer, med undervisning hufvudsakl. i
körsång. Ökadt statsanslag beviljades
1855 och året därpå stadfästes af kgl.
maj:t nya stadgar. Vi märka i dessa
sistnämnda tydligt, huru man åter ville
upptaga tanken på en allmän utbild-
ningsanstalt, ej blott för organister och
kantorer. Läroverket indelades i en
högre och en lägre afdelning. Den läg-
re afsåg bildandet af organister och
kantorer. Den högre var beräknad för
elever, som ville utbilda sig antingen
20
Akademi — Aksent
för kyrkan och skolan eller för scenen,
för musikdirektörsplatser, för musiklä-
rare i allmänhet och hufvudsakligen för
konstnärer. Rörande den sceniska un-
dervisningen mäi-ka vi här tydligt en
riktning åt att indraga teaterutbildning
i programmet. Ämnena äro nu: harmo-
nilära, kör- och solosång, orgel, piano,
violin, violoncell och kontrabas, blås-
instrument, partiturläsning, komposi-
tion och instrumentering samt musi-
kens historia och estetik. Lärarnas an-
tal ökades i samma mån, sä att de 1858
utgjorde 11, från att 10 år tidigare blott
ha varit 4. Samma år förvärfvade man
äfven en elevorkester, så att eleverna
kunde få höra sina egna kompositioner.
En kraftig uppblomstring ägde rum un-
der hertigens af Östergötland presidi-
um (sedermera Oscar II) 1864 — 72. Un-
der denna tid utgafs äfven Mus. ak:s
handlingar (1865 — 73) med noggrann års-
historik jämte minnesrunor öfver aflid-
na ledamöter samt musikhistoriska upp-
satser (hufvudsakligen rörande koral-
och kyrkomusik). Dessutom infördes
hertigens vackra och gedigna högtids-
tal. 1868 upptogs ett nytt läroämne: de-
klamation, och 1871 harpspelning. Nya
stadgar erhöll läroanstalten 7. 12. 1866
och 8. 12. 1881. Först 1878 fick akademi-
en egen lokal. Med konservatoriet, hvil-
ket namn läroverket sedan 1864 haft,
förenades 1885 — 88 en teaterelevskola
och fr. o. m. 1899 en operaskola. Anta-
let lärjungar var störst under åren 1868
— 72, då de utgjorde öfver 200. Under
1890-talet var medelsiffran 160. Inneva-
rande år (v.-t. 1912) finnas 173 lärjungar,
däraf 121 manliga och 52 kvinnliga.
Samma termin utgör lärarnas antal 40:
M. Ahlberg (altviolin), A. Bergenson
(harmonilära), A. Bergström (ledare af
profkurs i skola), E. Borgstedt (elemen-
tar-, kyrko- och körsång; sång f. mu-
sikl.-ex.), O. Brunzell (fagott), E. Ell-
berg (instrumentering, komposition, par-
titurspeluing), H. Fryklöf (harmonilä-
ra), J. Grafström (maskeringskonst), A.
Hallen (komposition), F. H. Hartmann
(tyska), C. F. Hennerberg (harmonilära,
elementarsång), G. E. Hessler (klari-
nett), G. Hägg (orgel), J. A. Johnsson
(kornett, trumpet, basun), V. E. Karl-
son (pianostämning), C. Lambére (ele-
mentarsång), J. Lang (harpa), O. Lejd-
ström (sång), C. Lindhe (violoncell, frkn
J. Lublin (franska), L. Lundberg (pia-
no), A. Malm (valthorn), N. Malmberg
(piano). Fru D. Möller (sång, scenisk
framställning), H. Nyblom (italienska),
S. Nyblom (deklamation), O, Olsson
(harmonilära), G. Pegel (oboe), O. Hög-
berg (välläsning), J. Rutström (violin),
Fru K. Strömberg (piano), E. Stanek
(kontrabas), E. Svensson (piano), K.
Valentin (musikens historia), V. Wik-
lund (piano), E. N:son Willners (kor-
nett, trumpet, basun), L. Zetterquist
(violin), O. Zöbisch (dans, plastik), O.
Östman (flöjt), C. Nordquist (orkester-
anförare). Dir. för konserv, är Bror
Beckman. — Mus. ak. består af 100
inländska röstberättigade medlemmar.
Till dessa sluta sig ett obestämdt antal
utländska (icke röstberättigade) och 50
s. k. associerade, hvilka utan att vara
röstberättigade få lof att bevista ak:s
allm. sammankomster jämte förbindelse
att biträda, när ak. så önskar. Ak:s för-
valtningsutskott utgöres af: preses (f.
u. justistierådet K. Silfverstolpe), vice
preses (f. n. öfverste Chr. Loven), sekre-
terare (professor, fil. dr. K. Valentin),
kamrerare (f. n. H. Nyblom), slutligen
två andra ledamöter (f. n. professor O.
Bolander och C. Kinberg). Dessutom
har ak. för notsamlingarna en biblio-
tekarie (f. n. C. F. Hennerberg). Ak.
förfogar öfver flera stipendiefonder där-
ibland ak:s egen stipendiefond på öf-
ver 12,000 kr., Jenny Linds på öfver
80,000 kr., Euphrosyne Abrahamssons på
25,000, Elisab. Hammarins på 20,000 m. fl.
— Litt: J. P. Grönhamn, Kungl. Mus.
ak. åren 1771 — 1871; Mus. ak:s Handl.
1867 — 73; Historisk-statistiska uppgifter
rör. Musikkons. 1771—1896; Mus. ak:s do-
nationsbref; Kataloger öfver Mus. ak:s
undervisningsverk fr. o. m. 1856; Hög-
tidstal hållna i Kgl. M. ak. af Oskar Fre-
drik; tidnings- o. tidskriftslitt.; otryckta
handl. i Mus. ak:s bibi. Se dessutom T.
Norlind, Svensk musikhistoria, Lund 1901.
Rörande öfriga undervisningsverk se
konservatorium.
Aksent; inom musiken den betonade
taktdelen. Enligt taktstrecket blir i ^U
takt en betonad och en obetonad takt-
del — ^ [ej tids valör]) i V* takt blir
3. noten ej fullt så starkt betonad; betonin-
gen blir alltså här olikartad ( » >^ _!_-—)
Akustik
21
samma gäller i 'A takt, där enligt
systemet en aftagande betoning från
1. till 3. tonen skulle äga rum. Af-
vikelser från denna regel utgöra först
och främst synkopefigurer, där en obe-
tonad genom att förbindas med en före-
gående obetonad erhåller förstärkning
i tonvikt. En annan afvikelse är det
speciella framhäfvandet af en särskild
ton med tecknen: sf., sforzando, rfz. rin-
forzando eller de mindre starka A > — •
Mot dessa ur taktstreck eller särskil-
da tecken framträdande rytmiska ak-
senterna står sedan den melodiska (ago-
giska) aksenten, som i allmänhet ej
är särskildt utsatt men bör framgå ur
den rätta förståelsen af ett tonstycke
och sammanhänger närmast med fra-
seringen. Till denna melodiska a. hör
en extra betoning af deu ton, som be-
gynner en fras, likaså extra betoning
af högsta punkten i en melodi; en steg-
ring i betoning följer i allmänhet med
en uppåtstigande tonföljd, en aftagande
betoning med en nedåtstigande. I en
melodi med öfvervägande diatonisk
följd af toner kan ett större intervallför-
hållande betinga en ökad betoning af se-
nare noter. Det är H. Riemanns för-
tjänst att ha närmare utvecklat denna
melodiskt-agogiska aksents lagar, ehu-
ru han går något för långt genom
att öfverallt framhäfva den tematiska
indelningen utanför taktstrecken. En
fras, som fullt begränsas inom takt-
streck (första noten i en takt till sista
noten i någon af de följande) är för ho-
nom endast undantagsvis förekomman-
de, och man måste därför söka frasens
begynnelse helst inuti en takt. Se
härom H. Riemann, Musikalische Dyna-
mik u. Agogik. Mot denna uppfattning
se bl. a. Fr. Kullak, Der Vortrag in der
Musik. Se vidare: rytm, takt, frase-
ring, uttryck.
Akustik, läran om ljudet, hur detta
uppstår, fortplantas och förnimmes af
örat. Det musikaliska ljudet skiljer sig
från bullret genom svängningarnas re-
gelbundenhet. Ljudet uppstår därige-
nom, att en kropp försättas i rörelse
(svängning). Den musikaliska klangen
är en regelbunden förtätning och för-
tunning af en elastisk kropp. Man skil-
jer efter det tonbildande redskapets art
på instrumental- och vokalmusik. To-
nen fortplantas pä så sätt, att den ela-
stiska kroppens dallring fortplantas till
luften, som i sin tur för dessa vidare
med en hastighet af 340 m. i sekunden
(vid en temperatur af 16° C). Läran
om tonens förnimmelse af örat tillhör
en särskild vetenskap tonpsykolo-
gien (s. d.). Klangfärgen är beroende
på öfvertonernas olika tydliga framträ-
dande och saknaden af vissa öfvertoner.
Alla toner ha medklingande öfvertoner.
En tons höjd är beroende af mängden
af svängningarna, en låg ton har fär-
re, en hög ton större antal svängningar.
Den akustiska s i r e n e n (s. d.) gör det
möjligt för oss att närmare bestämma,
huru många svängningar en ton gör i
sekunden. A. som vetenskap har huf-
vudsakligen satts i system af Helm-
holtz (s. d.), hvars bok "Die Lehre v. d.
Tonempfindungen" ännu är hufvudkäl-
lan till vår kunskap i detta ämne (äld-
sta boken i ämnet är Chladnis "Traité
de racoustique" 1809). En populär fram-
ställning af denna bok gaf Ludv. Rie-
mann, Populäre Darstellung der Aku-
stik in Beziehung zur Musik. A:s nära
förbindelse med tonpsykologien gör det
nödvändigt att kombinera studiet af a.
med denna vetenskap. Den grundläggan-
de handboken är här C. Strumpfs Ton-
psychologie I, IL
A. har äfven blifvit benämning på
ljudets klangverkan i ett rum. Som så-
dan hör vetenskapen närmast tillsam-
mans med arkitekturen. I allmänhet
är denna gren mycket ringa beaktad.
Musikaliskt sedt har a. här endast med
tonernas rena och tydliga förnimmande,
eljest omfattar den äfven uppfattnin-
gen af det talade ordet. För att ljudet
i en större lokal skall kunna förnim-
mas, måste det återkastas från någon
större yta. Är denna yta slät eller
glatt, blir det reflekterade ljudet ringa,
är den däremot ojämn eller försedd
med spetsar, blir ljudet starkare. Vid
en orkester fordras dessutom, att ljudet
från alla instrumenten skall återkastas
samtidigt, så att det af åhöraren, hvar
han än må befinna sig i salen, kan upp-
fångas som helhet. En sal med dålig a.
kan göras bättre genom spunnet tråd-
nät i taket eller genom utsmyckning af
väggarna med skulpturornament. Or-
kesterplatsen bör vara beräknad sålun-
22
Al — Albertinska basar
da, att något midt emot kan uppfånga
och återkasta ljudet. Särskildt viktig
är denna fråga i teaterlokaler, där or-
kestern skall nedsänkas ruen tonen i
alla fall verka fullt klar för åhöraren
samt den agerandes och sjungandes
röst höras samtidigt med orkesterns.
Al', a 1 r, alla (it), prep. a med artikel.
A la mesure (fr.), i tempo.
A la mi re. Se m u t a t i o n.
Alanus, Christian, skref vid Åbo
akademi två musikafhandlingar: "Rhe-
tor musices, de vi et usu musices in rhe-
torica" (respr. Sam. Preutz) 1703 och De
cane rhetorico" 1704.
Alard, D e 1 p h i n, f. 8. 3. 1815 i Bayon-
ne; t 22.2.1888 i Paris; violinist; elev af
Habeneck vid konservatoriet i Paris,
1843 — 75 lärare vid samma skola (efter
Baillot); framstående och högt uppbu-
ren lärare; Sarasate är elev af honom;
skref en violinskola och flera studieverk
för violin, etyder, konserter, fantasier
m. m.; utgaf äfven en samling äldre
violinkompositioner "Die klassischen
Meister des Violinspiels".
Alayrac. Se Dalayra c.
Albada (it.), a u b a d e (fr.), morgon-
musik; jfr serenad, aftonmusik.
Albani, L a j e u n e s s e, f . 1. 11. 1852 i
Chambly vid Montreal; berömd sopran-
sångerska; utbildade sig hos Duprez i
Paris; debuterade 1870 i Messina; an-
ställd 1872 vid Covent Garden, London;
sjöng sedan i Paris, Petersburg, Ame-
rika; ingick 1876 äktenskap och trädde
sedan tillbaka; bor för närvarande i
London.
Albani, M at t h i a s. Under detta
namn äro två framstående violinfabri-
körer kända. Den ene (1621—1673) lefde
i Bozen och var elev af Steiner, den an-
dre (den förres son) verkade, efter en
kortare studietid i Cremona, i Rom, där
han 1702—1709 förfärdigade en del för-
träffliga instrument, som i tonen stodo
Amativiolinerna närmast.
Albert, Heinrich, f . 8. 7. 1604 i Lo-
benstein, Reuss, t 6. 10. 1651 i Königs-
berg; diktare och kompositör; studerade
under H. Schiitz i Dresden musik, se-
dan juridik vid Leipzigs universitet;
1626 begaf han sig till Königsberg; på
en resa togs han tillfånga af sven-
skarna och återkom först efter många
vedervärdigheter 1628 till Königsberg;
upptog därefter sina musikstudier för
Stobseus; blef 1630 domkyrkoorganist i
Königsberg och intog en bemärkt plats
inom Königsbergerdiktarskolan och var
personlig vän till Simon Dach. Af
hans hufvudverk "Arien och Melo-
deyen" bevarar Växiö bibliotek första
(1638) och andra delen (1640); båda ha
beteckningen: "Alvestafors 1667". In-
till 1650 utkommo 8 delar, af hvilka de
7 upplefde flera upplagor. De dikter A.
tonsatt äro företrädesvis Königsberger-
diktarskolans. Hans behandling af des-
sa sånger är enkel och närmar sig vis-
tonen. A. får betraktas som en af de
främste föregångarna till 1700-talet8
vis- och sångstil. Hans inflytande sy-
nes äfven ha sträckt sig till Sverige,
där Diiben i sin musik till Sam. Co-
lumbus' Odae Sveticse visar sig påverkad
af A:s "arier".
Albert, Eugen d', f. 10. 4. 1864 i Glas-
gow; lefver nu företrädesvis i Berlin;
en af samtidens största pianovirtuoser
och framstående kompositör; elev af E.
Pauer i London, H. Richter i Wien och
Liszt i Weimar; af kompositionerna må
nämnas: Pianokonserterna H moll op.
2, E dur op. 12, cellokonserten C dur op.
20, ouverturerna Esther och Hyperion,
symfonien i F dur, stråkkvartetter i A
moll op. 8, Ess dur op. 11, flera sånger
och äfven en mängd operor, af hvilka
"Tiefland" (Prag 1903) och "Izeyl" (Ham-
burg 1909) gifvits å k. t. i Sthlm; den
förra ("Låglandet") torde vara A:s popu-
läraste opera och gafs i Berlin 1907/08
100 ggr; i Sthlm är den sedan 1908 gifven
ett tjogtal ggr; dessutom körverk, piano-
arrangements af Bachs orgelverk; A.
deltager äfven i utgifvandet af Liszts
samlade arbeten. A. har flera ggr låtit
höra sig på konserter i Sverige. LMA 1908.
Albertinska basar, en likformig bryt-
ning af ackord i basstämman, hvilken
användes som ackompagnement till en
melodi i öfre stämman. Namnet är ta-
get från en kompositör Domenico
A 1 b e r t i, hvilken lefde i norra Italien
ungefär 1717—1740. Han skref i synner-
het en del lättspelta pianosonater. Tro-
ligtvis har namnet "a. b." samlingen "8
klaversonater" tryckta hos J. Walsh,
London, att tacka för sin tillkomst. Åt-
minstone är stilen här typiskt represen-
terad.
Albinoni — Albrici
23
Albinoni, T o m m a s o, f . 1674 i Vene-
dig, t därst. 1745; berömd violinist och
kompositör. A:s förnämsta produkti-
va tid är 1694 — 1740. Af hans verk äger
Uppsala bibliotek: "Op. 4a 6 sonater da
chiesa", och i handskrift: "5 Concerti ä
4 — 7", "Sinfonia ä 4" samt tvenne sån-
ger: "Del chiaro vio" (sopr. B och b. c.)
och "Poiche al vago" (id.). Kgl. teaterns
bibi. Sthlm förvarar dessutom hans
tryckta konserter.
Alboni, Marietta, f. 10.3.1823 i Ce-
sena, Romagna, t 22. 6. 1894 i Ville d'Av-
ray vid Paris; berömd altsångerska;
elev af Bertolotti och Rossini i Bologna;
debuterade 1843 i Milano; vann allmänt
anseende i London och Paris 1848 och
gjorde en resa genom Amerika 1853, öf-
verallt firad på ett utomordentligt sätt;
ingick 1854 äktenskap och uppträdde se-
dan endast undantagsvis.
1. Albrecht, Johan L o r e n z, f. 8. 1.
1732 i Gormar vid Miihlhausen, t 1773 i
Miihlhausen; musiklitterär författare;
efter universitetsstudier i Leipzig 1758
gymnasielärare och organist i Miihlhau-
sen; utgaf bl. a.: "Griindliche Einleitung
in die Anfangslehren der Tonkunst"
1761, "Versuch einer Abhandlung von
den Ursachen des Hasses, welchen einige
Menschen gegen die Musik blicken las-
sen" 1765; "Musica mechanica organoedi"
och "Musikalisches Siebengestirn", de
båda sistnämnda af J. Adlung.
2. K a r 1 A., f. 27. 8. 1807 i Posen, t 24.
2.1863 i Gatschina; kapellmästare; fick
sin utbildning hos J. J. Schnabel i Bres-
lau, var sedan 1825 violinist vid Stadt-
teatern i Breslau; 1835 körledare i Diis-
seldorf, därefter dirigent för en van-
drande operatrupp; kallades 1838 till Pe-
tersburg och blef 1840 dirigent vid ryska
operan; ledde som sådan 1842 det första
stora nationalarbetet: Glinkas Russlan
och Ludmilla; 1845 blef han tillika diri-
gent för de filharmoniska konserterna;
skref äfven en del kompositioner, mäs-
sor, stråkkvartetter, en balett m. m.
3. K o n s t a n t i n Karl A., f. 4. 10.
1836 i Elberfeld, f 26.6.1893 i Moskva;
kompositör och musiklitterär författare,
den föregåendes son; var 1860 en af
grundarna för konservatoriet i Moskva;
blef 1866 dess inspektor och beklädde
därjämte en lärarebefattning därstädes
i musikteori och körsång; utarbetade en
rysk musikhistoria, hvilken dock ej blef
af slutad, komponerade äfven sånger,
pianosaker och körer.
4. E u g e n Maria A., f. 16. 7. 1842 i
Petersburg, t 9. 2. 1894 därst., den före
gåendes broder; elev 1857 — 60 af Leipzigs
konservatorium; 1860 violinist i italien-
ska operans orkester i Petersburg; 1872
inspektor öfver alla kejserliga orkestrar
i hufvudstaden; 1892 bibliotekarie vid
kejserliga teatern; skref en mängd peda-
gogiska skrifter och utgaf tillsammans
med Wessel "Sammlung russischer Sol-
daten-, Kosaken- und Matrosenlieder".
Albrechtsberger, Johan Georg, f.
3.2.1736 i Klosterneuburg, t 7.3.1809 i
Wien; musikpedagog och komponist;
1772 hoforganist och 1792 kapellmästare
vid Stephanskyrkan i Wien; skref en
mängd kompositioner i sträng stil: fu-
gor, preludier, hymner, mässor, offerto-
rier; dessutom stråktrior, kvartetter (6
kv. i Upps. bibi.), kvintetter, symfonier;
hans teoretiska skrifter ha dock gjort
honom mest bekant: "Griindliche An-
weisung zur Komposition" 1790, "Kurz-
gefasste Methode, den Generalbass zu
erlernen" 1792; sitt största rykte har A.
måhända erhållit därigenom, att han
1794 en kortare tid undervisade Beetho-
ven i den stränga stilen.
Albrici, V i n c e n s o, f. 26. 6. 1631 i
Rom, t 8. 8. 1696 i Prag; kom 1650 i drott-
ning Kristinas följe till Stralsund och
anlände till Stockholm i nov. 1652, där
han kvarstannade till början af år 1654
såsom dirigent för en italiensk orkester.
Hofräkenskaperna uppräkna alla dessa
italienska musiker, hvilka synas ha
gjort sig mycket omtyckta vid hofvet.
Anställningsdekretet nämner följande:
"Italienske musicanter efter det accord,
som Alex. Cicconij hafver gjort med
dem uti Italien på hennes kgl, maj:ts
vägnar. Lön från den sista nov. 1652 —
1 martii 1653: Vinc. Albrici, capellmest.
med sin broder Bartolomeo och Dome-
nico, Milani, Domenico Albrici, Pietro
Paulo Ricciardi tenorist, Vincenzo Cen-
ni bassist, Francesco Cantarelli, Antho-
nio Pier Marini, Thomaso Gabrini teno-
rist, Gostanzo Piccardi fiolist, Angelo
Michele Bartoletti teorbist, Petro Fran-
cesco Regio bassist, Francesco Pierozzi,
Nicholo Milani, Girolamo Zenti clavecin-
mestare, Hilario Svarez, Josefo, Andrea,
24
Alceste — Alfvén
clavesin-mestarens dreug — Sta 1,960 dr.
s. Kesan betald intill sista nov. 1652:
200: 27. 4V5 dr. s." — A. skref för svenska
hofvet en sinfonia för 3 violiner, viola,
basso, teorb, spinett, cembalo och organo
(sinfonia I, eanzon, sinfonia II) kompo-
nerad 1654. Samma år, 1654, lämnade
han Sverige tillsammans med hela itali-
enska kapellet och mottog en plats i
hofkapellet i Dresden jämte sin broder
Bartolomeo, som blef hof organist; 1663
följdes både åt till London, där de
beklädde platser i hofkapellet; 1667
återkallades A. till Dresden för att öf-
vertaga befattningen som kapellmästa-
re; med undantag af åren 1672 — 76, kvar-
blef han här till 1680; efter att 1680—81
ha varit organist i Thomaskyrkan i
Leipzig mottog han en plats som kyrko-
kapellmästare i Prag. Hans kompositio-
ner hörde till de bästa på sin tid. Upp-
sala bibliotek bevarar, förutom ofvan-
nämnda symfoni: 2 andra symfonier och
39 vokalverk, de flesta i partitur och
stämmor, några med svensk text; dessa
kompositioner ha således gifvetvis ut-
förts vid svenska hofvet; alla äro ur
Diibenska biblioteket (Uppsala bibi.:
Mus. Tab. nr 77—82, 84—86; vok.-mus.
caps. 1, 2 och 47). De daterade komposi-
tionerna äro: Quis dabit oculis meis, 3
voc.-st. och 3 inst. med org. 1663; Quo
tendimus mortales, 3 voc.-st. och org.
1665; Cogitata o homo, 4 voc.-st. och 3
instr. 1663; Ave Jesu Christe, 3 voc.-st.
och 3 el. 5 instr. 1685.
Alceste, opera; den äldre texten af
Quinault och musik af Lully, Paris 1674;
den yngre af Calzabigi, öfversatt till
franska af du Rollet med musik af
Gluck, Wien 1767 och i fransk öfversätt-
ning 1776; båda ha blifvit bekanta i
Sverige; Lullys opera finnes i svensk
handskrift från 1600-talet, ehuru vi ej be-
stämdt veta om den uppförts här; Glucks
opera gafs å kgl. teatern, Stockholm, i
C. J. Hertzenhjelms öfversättning (3. ak-
ten måhända af J. H. Kellgren), med
ballett af L. Gallodier d. 26.2.1781 och
upplefde intill 1815 ej mindre än 43 upp-
föranden.
Alembert, Jean le Rond d', f . 16.
11.1717 i Paris, f 29.10.1783 därst.; mu-
sikteoretiker; är i sina skrifter en ifrig
förfäktare af vokalmusikens rätt; af hans
litterära arbeten, hvilka på sin tid vunno
erkännande i vida kretsar, äro bland an-
nat: "Elements de musique téorique et
pratique, suivant les principes de M.
Rameau" 1752 (tysk uppl. af Marpurg),
"Mélanges de littérature et de philo-
sophie" 1767 — 73, "Sur la liberté de la
musique" m. fl.
Alessandri, F e 1 i c e, f. 24.11.1747 i
Damaso, Modena, t 15. 8. 1798 i Casinalbo;
kapellmästare i Turin, därefter i Paris,
London, Petersburg m. fl. ställen; 1789
— 1792 kapellmästare tillsammans med
Reichardt vid kgl. operan i Berlin. Hans
verk omfatta hufvudsakligen operor (34
stycken under tiden 1764 — 94); dessutom
symfonier, 1 oratorium, triosonater m. m.
Alexandra, Jakob, f. 1804, f 1876 i
Paris; konstruktör af orgelharmonium,
hvilkas första namn var "Accordéons",
"Melodiums", "Orgue de cent francs";
erhöll 1841 patentet på en särskild har-
moniumkoustruktion och grundade 1858
en stor mönsterfirma för harmonium i
Ivry; författade äfven en del skrifter
rörande instrumentet: "Methode pour
TAccordéon", 1839, "Notice sur les Orgues
Mélodium d'Alexandre et fils inven-
teurs", 1844 o. 1848.
Al f. = Al fine.
Alfabet, m ii s i k a 1 i s k t, se not-
skrift.
Alfarabi, f. c. 900, t c. 950; berömd ara-
bisk skriftställare; skref en skrift öfver
grekisk och arabisk musik; sökte refor-
mera arabiska musikteorien i grekisk
anda; se vidare Kiesewetter, Die Musik
d. Araber, 1842, Kosegarten i Zeitschr. f.
d. Kunde des Morgenlandes V, 1891, M.
Soriano-Fuertes, Musica arabo-espanola,
1853.
Alfleri, P i e t r o, f . 29. 6. 1801 i Rom, t
12.6.1863 därst.; munk, professor i sång
i engelska skolan i Rom; utgaf en
mängd skrifter rörande gregoriansk
kyrkosång och redigerade den första
samlade upplagan af Palestrinas arbeten
1841—46.
Alfvén, Hugo, f. L 5. 1872 i Stock-
holm; kompositör och dirigent; elev af
konservatoriet därst. 1887 — 91; studerade
sedan i 6 års tid violinspel hos L. Zetter-
quist och samtidigt kontrapunkt och
komposition för J. Lindegren; var hös-
ten 1890 — våren 1901 andra violinist i
hofkapellet; var sedan vikarierande 1.
violinist för Zetterquist; uppträdde vid
Algren — Alkan
25
denna tid ofta som violinist å konserter
i Stockliolm ocli landsorten; erhöll 1896
och 1899 statens resestipendium för ton-
sättare och vistades dessa år i Tyskland,
Frankrike och Belgien, hvarvid han bl.
a. studerade violin för César Thomson i
Briissel; 1900 utsågs A. till innehafvare
af Jenny Lindstipendiet och afreste i
april s. ä. ånyo till utlandet där han bl.
a. studerade dirigeringskonst för orkes-
ter och kör hos hofkapellmästare Herm.
Kutzschbach i Dresden. I jan. 1903 ut-
sågs han till ord. lärare i instrumente-
ring och komposition vid konservatoriet
i Stockholm; erhöll till en början tjänst-
ledighet men afsade sig platsen jan. 1904,
innan han ännu begynt undervisa. Ge-
nom en del intresserade musikvänners
hjälp sattes A. i stånd att åren 1905 och
1906 odeladt ägna sig åt kompositions-
verksamhet; hade 1906 — 10 statens sti-
pendium för tonsättare; är sedan sept.
1910 dir. mus. vid Uppsala universitet.
Som dirigent har A. flera gånger upp-
trädt dels i Stockholm dels i Göteborg
m. fl. ställen; ledde dessutom i maj 1911
en stor musikfest i Uppsala, hvilken fest
tillkommit på A:s eget initiativ. I tryck
har utkommit: kantat "Vid sekelskiftet"
för solo, kör o. ork., symfoni nr II, D-
dur (gifven 1 ggn i Sthlm 1899), Herrans
Bön (ur Stagnelius' Martyrerna) för so-
lo, kör, o. ork. uppf. 1902; symfoniska
tondikterna: Midsommarvaka (svensk
rhapsodi), Uppsala-Rhapsodi (komp. för
Linnéfesten i Uppsala 1907) och Festspel
(komp. för Dram. teaterns invigning),
"Klockorna" för barytonsolo, 2 flyglar
och orkester (f. ggn iippf. 1900); sonat
för violin o. piano, en romans för violin
0. piano (båda utförda i Sthlm 1906);
för pianosolo: menuett, festmarsch, Sorg,
Skärgårdsbilder; för manskör: Psalm,
Frihet, Här är landet. Aftonstämning,
Marsch, Vårsång; för solosång med pia-
no: Visa, Tio sånger. Vaggvisa, O stode
du i kylig blåst", Tvänne Lyriska stäm-
ningar, Lyckans visor, Marias Sange,
Bön, Hos drottning Margareta, "Ställ
flaggan, så jag ser den", 7 sånger. Fos-
terlandspsalm, Julsång, Pioner, Gustaf
Frödings jordafärd. Af otryckta men
uppförda arbeten må nämnas: Symfoni
1, F-moll, (uppf. i Sthlm 1. ggn 1897), III,
E-dur; Symfoniska tondikterna för stor
orkester: En skärgårdssägen, Kungadra-
pa (komp. till minne af kon. Oscar II
för Mus. ak:s högtidsdag 1908), Fest-
oiiverture (komp. för Konstindustriut-
ställningens i Stockholm 1909 öppnande);
af sånger: Trubadurens ande. Pioner och
Minnesskrift; en elegi för horn och or-
gel. A. torde otvifvelaktigt vara en af de
främste nu lefvande svenska tonsättar-
na; i sin stil är han polyfon och använder
med förkärlek de bundna kompositions-
formerna, hvilka han af sin lärare Lin-
degren lärt sig behärska på ett utmärkt
sätt; som symfoniker har han öfverallt
väckt berättigadt uppseende. I de mindre
formerna, särskildt de melodiska, såsom i
solosångerna, är han ej alltid lika in-
tressant och öfverträffas här af sina
samtida Sjögren och Stenhammar.
Algren, Sven, svensk musiker, som
under 1700-talets förra hälft gjorde sig
förtjänt af en del förbättringar inom
klavéret, i det att han vetenskapligt be-
arbetade mekanikern Brelings uppfin-
ning af Cymbaltangenten (Vet.-ak:s
handl. 1757).
Aline, drottning af Golconda,
först med text af Sedaine efter Monsig-
ny, som 1766 uppförde stycket som hero-
isk ballett i Paris; Sedaines text (Aline,
reine de Golconda) imiterades och öfver-
sattes af C. B. Zibet och uppfördes med
musik af F. Uttini å Bollhusteatern i
Stockholm 1776, 1778 och 1781. — En an-
nan opera öfver samma ämne erhöll
musik af J. A. P. Schulz och uppfördes
i Köpenhamn 1789 (kom ej till Stock-
holm). — En tredje opera med fransk
text af Viol och Faviéres erhöll musik
af H. M. Berlin (Paris 1803); öfversattes
till svenska af C. G. Nordforss och gafs
första gången å kgl. teatern i Stockholm
1811; upplefde intill 1824: 56 uppföran-
den. — Ännu en opera öfver samma äm-
ne musiksattes af Franz Berwald; blef
ouppförd, dock känd genom några på
konserter uppförda fragment; finnes i
partitur (ms.) i Mus. ak:s bibliotek.
Aliquottoner, öfvertoner, som vid kraf-
tigt anslag klinga ur en sträng bredvid
hufvndtonen; se akustik.
A livré ouvert (fr.), från bladet (ur
öppen bok) ; jfr a prima vist a.
Alkan, Charles Henri Valen-
tin, f. 30.11.1813 i Paris, t 29.3.1888
därst. ; pianist; elev af Pariserkonserva-
toriet; gaf hufvudsakligen undervisning;
26
Allabrevetakt — Allén
uppträdde då och då på konservatorie-
konserterna; hans kompositioner voro
högt värderade på sin tid; de flesta äro
pianoverk: etyder, marscher, preludier,
en konsert, en sonat m. m.
Allabrevetakt, 7* takt; angifven genom
halfva taktslag i V4 takt. Betecknas 0.
Alla camera (it.), i kammarton, kam-
marstil.
Alla capella (it.), seacapella.
Alla mareia (it.), marschmässigt.
Alla mente (it.), utantill.
Airantico (it.), i gammal stil.
Alla palestrina (it.), i storartad kyrko-
stil.
Alla polacca (it.), i polonästempo.
Alla quinta (it.), i kvinten.
Allargando (it.), långsammare, bredare
och därmed något starkare.
Alla stretta (it.), trängre; i samman-
dragen form (i fugor).
Alla tedesca (it.), på tyskt vis.
Alla turca (it.), på turkiskt vis.
Alla zingara, på zigenarvis.
Alla zoppa (it.), stapplande, haltande;
synkoperadt.
Allegramente (it.), hurtigt, muntert.
AUegrando (it.), förlängdt tempo.
Allegrettino (it.), ett kort allegretto;
vanligen i något långsammare tempo.
Allegretto (it.), dim. af allegro; lagom
hastigt; står som tempo mellan andante
och allegro samt betecknar ett stycke af
en viss dämpad glädtighet.
Allegrezzo, con, (it.), med munterhet.
Allegri, Gregorio, f. 1584 i Rom, f
18.2.1625; en af Palestrinas berömdaste
lärjungar; utbildade sig hos G. M. Na-
nini 1600 — 07 och inträdde i påfliga ka-
pellet 1629 som kapellsångare; i tryck
utkommo bl. a. 2 böcker Concertini 1618
—19, 2 böcker motetter 1621; i handskrift
finnas flera mässor, lamentationer, mo-
tetter, magnificats, Te deum m. fl. I
Uppsala bibi. finnas en del vokalverk i
handskrift (caps. 75). Mest bekant har
A. blifvit genom sitt Miserere, hvilket
ända till Mozarts tid ej fick komma
utanför sixtinska kapellet; sedan dess
har denna komposition blifvit mångfal-
diga gånger tryckt (se bl. a. Musica sa-
cra I, Peters Ed.).
Allegrissimo (it.), lika hastigt som
presto.
Allegro (it.), raskt, lifligt, mellan alle-
gretto och presto.
Alleluia. Se Halleluja.
Allemande, dans i V4 takt som regel i
långsamt tempo (med upptakt). A:s ur-
sprung är att söka i den tyska dansen
("Deutscher Tanz") på 1500-talet. Den
hade i allmänhet en långsam fördans
och en liflig efterdans. Mot slutet af år-
hundradet ersattes den lifliga efterdan-
sen af en särskild dans, vanligen gail-
larden eller couranten. Namnet blef för-
franskadt, och dansen blef en ren konst-
dans. Under 1600-talet förekom a. täm-
ligen allmänt som moddans öfver hela
Europa, och som sådan ingick den äfven
i de musikaliska konstformer, som upp-
stodo vid franska hofvet. Dansen fick
sin gifna plats i suiten, först ej å nå-
got bestämdt ställe, men vid midten af
århundradet i allmänhet i början af
suiten, hvarefter följde en courante. Mot
slutet af århundradet är ordningen i all-
mänhet : Allemande-courante-sarabande-
gigue med eller utan ett preludium som
inledning. På grund af dess långsamma
tempo lämpade a. sig mycket väl till te-
matisk utveckling af melodien, och sär-
skildt hos J. S. Bach se vi den behandlad
som ett polyfont stycke utan nämnvärd
karaktär af dans. Vid midten af 1700-talet
är a. äfven som konstform utdöd, och då
1800-talet återupptager namnet, är det
som beteckning för tvåstegsvals. — Litt.:
följande arbeten alla af T. Norlind: Sui-
ten före Bach, Sv. Musikt. 1899; Zur Ge-
schichte d. Suite, Sammelb. d. IMG 1906;
Studier sv. folklore V, 1911. Se äfven:
Dans.
Allén, Eobert William Otto, f.
18. 9. 1852 i Köpenhamn, f i Århus 9. 12.
1888; organist vid domkyrkan i Århus
1885; komponist, pedagog och skicklig
pianist. Af hans kompositioner må näm-
nas: 8 sånger, ett häfte pianostycken.
Allena Gud i himmelrik, psalm
24; vers 1 motsvarar mel. 20 hos Haeff-
ner; de öfriga verserna sjungas på mel.
35 hos Haeffner. Mel. 20 är den allmänt
kända, hvilken ingår i svenska mässan
såsom ersättning för Laudamus (Vi pri-
se dig); motsvarar nr 192 i koralpsb. af
1697; går tillbaka till tysk koral (Zahn
4457: Allein Gott in der Höh' sei Ehr')
af 1539; kan påvisas i Sverige på 1630-
talet (Kalmar), och i Danmark 1569 (Tho-
missön).
Allentando — Almquist
27
Allentando (it.), dröjande, se r a 1 1 e n-
1 a n d o.
Allgtto = Allegretto.
Air improvlsta (it.), oförberedt.
AlUn, Arthur Ivan, f. 3.12.1847 i
Köpenhamn; son af musikern Ferd. Fr.
A., som härstammade från Sverige; elev
af Vald. Tofte i violin, A. Eée i piano
och P. Rasmussen i teori; blef 1876 orga-
nist i Rönne, 1881 i Naestved, där han
•dessutom ledde sångföreningen och lät
uppföra en liten parodiopera "Bankiren
i Sevilla"; 1888 domkyrkoorganist i År-
hus; skref flera stora orkesterverk: en
symfoni, två konsertouverturer; dess-
utom sånger vid p., "Slaviske Folkesan-
■ge" och pianosaker. — Brodern Otto
Hagbarth Johannes A., f. 22. 12.
1858 i Kphn, har äfven gjort sig känd
som en dugande violinist.
Allo = Allegro.
Allora, sedan.
Allt det goda som mig fäg-
nar, psalm 15; Haeffner 15; motsvarar
mel. 405 i koralpsb. af 1697; saknas i ut-
ländska källor och äfven i svenska före
1697.
Allt fullkomnadt är, o Jesu!
psalm 116; Haeffner hänvisar till mel. 9.
Allt hvad vi på jorden, psalm
455; Haeffner hänvisar till mel. 76.
Allt m ä n s k o s 1 ä k t e t af ett
blod, psalm 274; Hasffner hänvisar till
mel. 199.
Allt är redo, fallna släkte!
psalm 164; Haeffner 164; går tillbaka till
tysk koral (Zahn 6591: O du allersiisste
Freude) af 1738; i Sverige ej före Haeff-
ner.
Air ott, (8va = air ottava), i oktaven.
Air unisono, i enklang.
Almati, Alma A d é 1 e, f. 1861 i New
York af tyska föräldrar; adoptivdotter
af A. H. C. Fich; kom med adoptivför-
äldrarna 1868 till Stockholm; var 1877—
78 elev af Dannström, sjöng sedan för
fru Leocadie Gerlach i Köpenhamn och
fortsatte därefter studierna för fru Mar-
■chesi i Wien. På våren 1885 debuterade
hon i Pest som Azucena i "Trubaduren"
tills, med Lucca, Mierzwinski o. Padilla;
i jan. 1886 uppträdde hon som gäst i
samma roll i Köpenhamn; s. å. engage-
rades hon vid kgl. teatern i Stockholm;
gift 1895 med A. Rundberg. Af hennes
roller kunna nämnas: Aida, Carmen, Se-
lika i "Afrikanskan", Fides i "Profeten",
Nancy i "Martha". Hennes bästa par-
tier äro de stora lidelsefulla altpartierna
i opera seria.
Alme, arabiska sångerskor (hufvud-
sakligen i Egypten), hvilka mot hög er-
sättning utföra erotiska sånger vid gä-
stabud; de å gator sjungande a. tillhöra
ej egentligen skrået.
Almérle, en slags luta, uppfunnen af
Jean Lemaire (däraf namnet).
Almerighi, Elisabett a, sångerska
vid italienska operan i Köpenhamn; gaf
konsert tills, med Ansani i Stockholm
1772.
Almquist, Carl Jonas Ludvig, f. i
Stockholm 28.11.1793, t i Bremen 26.9.
1866; författare; 1808 student i Uppsala;
1815 fil. mag.; 1817 kopist och 1822 kans-
list i eckl.-dep.; lämnade snart sin an-
ställning och slog sig ned som landt-
brukare i Värmland; återkom 1826 till
Stockholm. Som författare hufvudsak-
ligen känd genom "Törnrosens bok"
(1832 ff.) och novellen "Det går an"
(1839). Som musiker gjorde han sig
känd genom sina fria fantasier vid pia-
no och sina melodier till egna dikter i
Törnrosens bok. Ett 30-tal af fantasier-
na för piano utgåfvos i tryck (11 hftn,
Hirschs förlag, Sthlm). Af sångerna äro
bl. a. utkomna: "Åtta sånger ur Törnro-
sens bok m. p.-ack. af M. H.-I." (Lund,
M. Th. Sjögren). I tidskr. Teater o. Mu-
sik 1876 nr 5 meddelas med p.-ack. 3 sån-
ger och en pianofantasi. (Aug. Söder-
mans "Fantasier a la Almquist" ha ej
med A. att skaffa och äro alla kompone-
rade af Söderman vid skilda tillfällen
och sedan sammanförda utan någon ur-
sprunglig samhörighet). Rörande A:s fria
fantasier vid piano samt egna uttalanden
om tonkonst o. tonsättarverksamhet lånar
jag Baucks ord i Teater o. Musik 1876.
B. hörde till dem, som själf stått A. nära
och följaktligen äfven hört diktaren ytt-
ra sig om tonkonsten. Äfvenledes kän-
de han tvenne andra A.-vänner, Höljer
och A. Fr. Lindblad, hvilka meddelat
sina minnen om skaldens musik: Äfven
i tonernas värld sökte A:s snille bana
sig vägar och stigar, och blixtarna, som
Ijunga i hans dikt, flamma ock i hans
musik. Men han kände icke lagarna i.
tonernas rike. Var A. musiker? Ja och
nej: han ägde i rikt mått hvad flertalet
28
Alna?s — Alphyddan
af skickliga miisici icke alls äger, och
ägde i ringaste mått, hvad äfven medel-
måttiga musikidkare ofta äga i rikt.
Hans snille var stort. Hans talang in-
gen. Han var predestinerad musiker,
men blef det aldrig i verkligheten; äf-
ven i detta fall utgjorde han en motsats
till det vanliga förhållandet. Äfven i
denna eldsjäl arbetade musiken sig fram
i sällsamma former; harmonien kände
han ej, än mindre kompositionen, och på
pianot sökte han sig instinktivt vägar
och stigar, ofta blott med ett finger, och
slutligen var hans tonsinne betydligen
oöfvadt, ty sällan hörde han musik, och
skedde det, så gaf han föga akt därpå;
det tycktes som skulle han i sitt inre
ständigt förnummit underbara ljud, som
hindrade honom att höra de yttre to-
nerna, och sålunda existerade de klassis-
ka musikverken ej för honom. Af de 7
häften s. k. "Fria fantasier", han själf
utgaf, voro endast några stycken i de
sista häftena ordnade af konstnärlig
hand [A. F. Lindblad], såsom "Henriet-
tes jasminer", "Den nye fiskaren", "Zoar
Onqui". Höljer och A. samtalade en
gång med hvarandra om musik och den
förra säger: "Tror Ni ej, att Er musik
i allt fall skulle vinna på att något när-
mare följa harmoniens och formlärans
regler?" "Möjligt; men dessa regler upp-
ställa inga satser af absolut giltighet.
Lagar i allmänhet beteckna endast den
grad af upplysning, som man i en viss
tidpunkt uppnått. De bero af tidsrikt-
ningen och förändras med denna . . . Jag
vill försöka, huru långt man såsom natu-
ralist kan komma i komposition, oberörd
af skolornas konvenans och formalism.
Jag vet väl, att det ej blir, hvad man i
det ordnade samhällslifvet kallar musik;
men denna skall stå på en annan linje,
skall utveckla sig i fritt naturtillstånd.
Detta är mitt syfte!" Snart märkte han
dock, att hans fantasier skulle vinna
på ordnade harmonier och former, och
från denna stund gick han in på att
låta sin musik undergå en sådan opera-
tion. Denna vederfors äfven hans dans-
stycken, foster af en väldig, men otämd
naturkraft. Civilisationen var han al-
drig rätt bevågen, och här bryter han
uppenbart med den. Än ser man en
indiansk krigsdans med vilda åtbörder
och svängda tomahawker, än en ädel
moresk, en månskensnatt i Generalifes
orangelundar, än en trolsk dans af de-
moniska fantomer — allt är vild roman-
tik. Benämningarna äro lika sällsam-
ma: "Gurrhanas dans", "Anaveys",
"Mersivoys dans", "Zoar Onqui" m. fl.
Men stundom visade A. ock sin utomor-
dentliga musikaliska begåfning från
en annan sida: han älskade mest den
nationella visan, naturmelodien, likasom
han var stor i sina berättelser ur folk-
och naturlifvet. I dessa melodier stod
han själfständig på naturalistens grund,
här utvecklade ock hans rika ande sin
skönaste blomma. Ej många stycken af
sådan art äga denna uttryckets styrka
och simplicitet, denna känslans sanning
och djup. De flesta af dessa melodiska
pärlor förekomma i de s. k. "songes". —
Nord. mus. förvarar en del notmanu-
skript af A:s egen hand.
Ahijes, Eyvind, f. 29. 4. 1872 i Fre-
driksstad; elev 1888 af musikskolan i Kri-
stiania (komposition för L Holter); fr. o.
m. 1892 vid Leipzigs konserv. (Reinecke o.
Ruthardt); 1895 organist vid Bragernaes
kyrka i Drammen; sedan 1905 dirigent
för Kristiania Handtverkarsångförening
och sedan 1907 organist vid Uranien-
borgs kyrka i Kristiania. År 1898 slog
han igenom som kompositör af en stor
symfoni, uppförd af Musikföreningen i
Kristiania; året efter dirigerade han
själf några symfoniska variationer jäm-
te symfonien; komponerade dessutom
sånger vid pf., pianosaker, Suite för vio-
lin och piano samt manskörer. Hans
verk visa en gedigen skolning parad
med präktig metodik och rytmik. Sär-
skildt berömda ha hans sånger blifvit,
hvilka kunna räknas bland de bästa af
nu lefvande norska tonsättare.
Alphorn, ett herdeinstrument från Al-
perna; är sammanfogadt af tunna staf-
var och har kittelmunstycke af trä.
Alphyddan, Le chalet, Die Senn-
hiitte, komisk opera i en akt af Scribe och
Mélesville med musik af Ad. Adam (Paris
1834); svensk öfversättning af texten af
B. Crusell efter den tyska formen: Die
Schweizerhiitte; gifven i Stockholm å k.
teatern första gången 1837, sedan flera
gånger. I Göteborg uppfördes den f.
ggn 1861. En parodi af samma opera af
Ang. Säfström, musik arrangerad af E.
Becker gafs 1862 och 1863 å Djurgårds-
Al piacere — Amati
29
och Ladugårdslandsteatrarua i Stock-
holm. Äfven denna kom till Göteborg
s. å.
Al piacere, efter behag.
Al rigore dl tempo, strängt i takt.
Al riversio, al rovescio (it.), om-
vändt; bör läsas (spelas) i omvänd följd.
Al segno, dal s e g n o, från och med
tecknet.
Alströmer, Patrik, f. 27.2.1733 i
Alingsås; t 23.10.1804 därst., kommers-
råd 1770; friherre 1778; direktör för ost-
indiska kompaniet 1777; intog en be-
märkt plats inom Stockholms musiklif
under Gustaf III:s tid; var en af stif-
tarna af Mus. akad. 1771 och dess presi-
dent 1772; beklädde samtidigt kamrera-
rebefattningen därstädes.
Alt (lat. vox älta, ibland kontratenor,
it. kontr'alto, fr. haute-contre), den dju-
pare kvinnorösten (gossrösten) med öf-
vervägande bröstton; registret räknas i
allmänhet a — e", ibland något högre;
förut stod registret något lägre. A.-
stämmau i kör uppstod egentligen först
med den fyrstämmiga satsen. Med ut-
gångspunkt från hufvudstämman, den
melodiförande, tenor, fick den andra, i
början alltid lägre liggande, namnet
bassus. Då den tredje stämman kom till,
kallades den discantus, och först när sat-
sen blef fyrstämmig, erhöll man stäm-
man contratenor eller, som den under
1500-talet allt allmännare kallades: alt.
Då instrumenten under 1500-talet blefvo
allmännare, begynte man först spela
vokalkompositioner för instrument, och
man utgaf verk med text, hvilka kunde
användas för sång af 4 stämmor eller
också för 4 instrument. Man konstru-
erade därför i full öfverensstämmelse
med rösterna diskant-, alt-, tenor- och
basinstrument, så t. ex. violinen. Efter
hand blef instrumentalmusiken själf-
ständigare och en del af dessa fyra in-
strument försvann eller ersattes af an-
dra. Af altstråkinstrumentet uppstod
altviolinen eller kort och godt "alto",
senare äfven kallad "viola". Under de
senare århundradena upptog man nam-
net äfven för andra instrument, som i
tonen låg något lägre än de i allmänhet
melodiförande, och man erhöll så: alt-
basun, althorn, altklarinett, altoboe
(engelskt horn).
Altmann, Wilhelm, f. 4. 2. 1867 i
Breslau; först utbildad till violinspela-
re; har sedan öfvergått till vetenskaplig
forskning; 1886 anställd vid kgl. bibi. i
Berlin; sedan 1900 öfverbibliotekarie;
skref bl. a. "Chronik des Berliner Phil-
harmonischen Orchesters", 1882 — 1901.
Alto, alt.
Altoviola, altviolin.
Altröst, se alt.
Altsträng, på violinen: andra strän-
gen, på altviolinen första strängen.
Altenburg, M i c h a e 1, f . 27. 5. 1584 i
Alach vid Erfnrt, t 12.2.1640 i Erfurt
som diakon vid Andreaskyrkan; utgaf
en mängd kompositioner hufvudsakligen
af kyrklig art, hvilka på sin tid stodo
högt i anseende, däribland: "Musikali-
scher Scliild und Schirm" 1618, "Xeuer
lieblicher und zierlicher Intraden" 1620,
"Kirchen- und Hausgesänge" 1620 — 21
(I— IV Theil).
Alteration, den förändring en not un-
dergår genom ett framför densamma an-
bragt förtecken; fördubbling af en nots
tidsvärde.
Altererande dissonanser, kromatiska
förändringar af ett ackords harmoniska
toner.
Alternativo, a 1 1 e r n a t i v e m e n t,
alternamente, växelvis.
Altri (it.), de andra; tillsammans med
de öfriga (rösterna eller instrumenterna).
Alypios, grekisk musikskriftställare,
som lefde c. 360 e. Kr. Meibom upptog i
sin "Antiquae musicfe auctores" hans
skrift "Introductio musica", hvilken är
vår förnämsta källa till den grekiska
notskriften (nyuppl. i Jan, Scriptores).
Alzamento di mano (it.), höjandet af
handen vid takterande; a. di v o c e,
röstens ansvällning.
Amabilitä, (it.), älsklighet; a m a b i 1 e,
älskligt, smekande.
Amarevole, smärtsamt; c o n a m a-
r e z z a, med uttryck af sorg.
Amati, berömd familj af violinfabri-
körer i Cremona, livars verksamhet kan
följas från början af 1600-talet till 1740;
de bästa tillhöra tiden omkring 1640 —
80. Det karaktäristiska för A.-violiner-
na är deras mjuka och milda ton. Äld-
sta kända medlemmen af familjen är
A n d r e a, f. c. 1530, t 1611, utförde äfven
altvioliner; brodern Nicola byggde
framför allt förträffliga basfioler (1658—
86) ; Andreas äldste son var Antonio, f.
30
Amati — Ambrosius
1555, t 1638; dennes hufvudsakliga verk-
samhet infaller mellan 1589 och 1627. A.
A:s broder Girolam o, f. 1556, t 1630,
var ej fullt så skicklig; däremot var Giro-
lamos son N i c o 1 a, f. 3.12.1596, t 12.4.
1684, den främste inom hela familjen, lä-
rare åt Andrea Guarneri och Antonio
Stradivari. Nicolas son Girolam o,
f. 1649, t 1740, byggde äfven flera instru-
ment, hvilka dock ej stå på samma höjd
som faderns. Med honom slocknade släk-
tens musikaliska traditioner. — Se vida-
re violinen och den litteratur, som
där finnes angifven.
Amati, italiensk sångerska, som 1798
och 1800 gaf konserter i Stockholm; hen-
nes röst berömdes särskildt.
Amatör, en som utan att göra musiken
till yrkesutöfning, likväl studerar den
och deltager i dess utöfning; äfven bru-
kadt om musikälskare i allmänhet; lik-
liktydigt med dilettant.
Ambe due pedale (it.), med båda peda-
lerna (vid pianospel).
Amberg, 1. H e r m a n, f . 22. 12. 1834 i
Köpenhamn; organist vid domkyrkan i
Viborg 1868; tryckte bl. a.; Vägledning
vid pianoundervisning, 24 orgelpreelu-
dier, sånger v. p. — 2. J o h a n, den före-
gåendes broder, f. 20. 10. 1846 i Köpen-
hamn; violinist i hof kapellet 1877; ur-
sprungligen sångare men förlorade ti-
digt sin röst.
Ambitus, en rösts eller ett instruments
tonomfång; se d i a p a s o n, de gränser,
inom hvilka melodien fick röra sig.
Ambo (lat.), under medeltiden brukadt
om den ställning, hvarpå kyrkans sång-
bok lades, då man sjöng graduale (s. d.).
Ambros, August Wilhelm, f. 17.
11.1816 i Mauth vid Prag, t 28.6.1876 i
Wien; musikhistoriker; studerade först
juridik och beklädde flera juridiska be-
fattningar, hvarjämte han äfven var
musikkritiker. Hans första mera be-
kanta skrift är: "Die Grenzen der Poesie
und Musik", 1856. Sitt stora världsbe-
römda arbete "Geschichte der Musik"
begynte han 1860. Arbetet, som anlades
synnerligen storartadt, hann ej längre
än till 1600-talets början, sista (4:de) de-
len trycktes två år efter hans död. En
fortsättning skref Wilh. Langhans: "Die
Geschichte d. Musik des 17. 18. und 19.
Jahrh." A:s musikhistoria är i sitt slag
enastående med en mängd förstahands-
uppgifter samt en historisk öfversikt-
lighet, som ännu ej öfverträffats. I
jämförelse med Fetis' motsvarande ar-
bete, Histoire générale de la musique
1869—76, som ej går längre än till 1400-
talet, är A:s öfversiktligare med mera
blick för det väsentliga. Fetis' rikare på
detaljer, vittnande om att dess författa-
re gjort en mängd specialstudier dess-
förinnan. Fetis drunknar i massorna af
sitt öfvermåttan rika musikhistoriska
material. A. behärskar däremot alltid
sitt stoff och ser klarare de kulturhisto-
riska strömningarna; A. lämpar sig där-
för som läsning lika bra för dilettanten
som musikforskaren. Fetis däremot en-
dast för den, som redan kommit in i
musikforskningens väsen och gjort spe-
cialstudier å motsvarande områden, men
då också alldeles oumbärlig för den, som
vill förstå det hela, ej blott delarna.
1869 blef A. professor i musik vid uni-
versitetet i Prag. 1872 kallades han till
professor i Wien. Af hans öfriga skrif-
ter kunna nämnas: "Bunte Blätter" I,
II 1872, 74, "Kulturhistorische Bilder aus
dem Musikleben der Gegenwart" 1860,
"Kleine Schriften aus dem Nachlass". I
musikestetiskt hänseende intog A. en
ståndpunkt mot Hanslick ("Die Grenzen
der Musik" 1856).
Ambrosius, biskop af Milano, f. 333 i
Trier, t 4.4.397 i Milano; var biskop
därst. sedan 374; är den förste refor-
matorn af den kristna kyrkosången;
först med honom står grekisk-öster-
ländsk och romersk-västerländsk musik-
princip mot hvarandra; någon nydanare
är han ej, men genom att definitivt fast-
slå det, som under tidernas lopp utveck-
lat sig till bestämd praxis, skapar han
en norm, hvarigenom motsatsen först
kunde träda tydligt fram. På grund af
denna hans grundläggande betydelse
har man velat ge honom äran af många
nydaningar inom den romerska kyrko-
musiken; huru mycket som härvid är
historiskt sant, är svårt att säga; be-
teckningen af skalans 7 toner med de 7
första bokstäfverna tillskrifves honom
säkerligen med orätt. Däremot torde han
vara den, som bestämdt häfdat de fyra
första kyrkotonarterna: dorisk, frygisk,
lydisk och mixolydisk, hvilka senare (ej
under A:s tid) skildes i autentiska och
plagala. A. har äfven författat flera
Ambrosiansk sång — Ammon
31-
hymner (Veni redemptor gentium m. fl.);
om äfven melodierna äro af honom låter
sig ej afgöra. Se vidare A. Steier, Un-
tersuchungen iiber die Echtheit der Am-
brosianischen Hymnen.
Ambrosiansk sång, den kyrkosång, som
Ambrosius förde till Milano från Orien-
ten, med särskild vikt lagd å hymnsån-
gen. Denna ambrosianska sång revide-
rades vidare af Gregorius (se grego-
riansk sång) och blef grundvalen
för medeltidskyrkans och sedan katolska
kyrkans liturgiska sång. På grund de
speciella ambrosianska traditionerna i
Milano bevarade hymnmelodierna i den-
na stad en viss särställning i melodiskt
hänseende (se h y m n e n). Äfven rö-
rande den liturgiska sången gick Milano
sina egna vägar.
Ambrosianska lofsången: Te deum lau-
damus. Se psalmen: O Gud vi lofve
dig.
Ambubäjae (gr.), sällskap af syriska
pipblåserskor, hvilka tågade omkring i
Rom samt spelade och sjöngo vid hög-
tidliga tillfällen; för öfrigt i dåligt
rykte.
Amener, dans från 1600-talet, se
b r a n 1 e.
Amerbach, se A m m e r b a c h.
American guilds of organists, en för-
ening af Förenta Staternas organister,
som grundades 1896. A. afhåller äfven
examina och ger betyg; examina stå un-
der uppsikt af biskopen af New York.
Amerika. De mest skilda historiska
förutsättningar för musiken ha här ska-
pat olika musikformer. I Nordamerika
har kulturmusiken undanträngt den ur-
sprungliga så till vida, att den gamla
naturmusiken endast kunnat spåras i
undangömda distrikt af Förenta Stater-
na och Kanada. I norr finnes primitiv
eskimåmusik af ren vokal karaktär (Bo-
as' forskningar), hos indianerna vid sjö-
arna finnes, såsom sällskapet för ameri-
kansk folklore ådagalagt, en musik med
grunddragen af en primitiv melodibild-
ning och äfven hos Mellanamerikas sta-
ter saknas ej primitiva former. Däre-
mot synes Mexiko ha haft en urgammal
kulturmusik af annan skapnad. Dock
har forskningen ej framskridit långt
nog för att uppdraga grundlinjerna för
denna musik. I Sydamerika finnes fler-
städes primitiv melodibildning af såväl
vokal som instrumental karaktär, men de
upptecknade profven (bl. a. af Södling)
äro så illa gjorda, att vi ej förmå utrö-
na, hur de verkligen låtit i infödingar-
nas mun. Från Eldslandet äga vi en del
goda uppteckningar, som visa primitiv
gestaltning. På det nuvarande stadiet
af den jämförande musikforskningen
förmå vi ej yttra oss om hufvudriktnin-
garna inom den amerikanska genuina
musiken.
Amerikanska orglar, harmonium, som i
allmänhet ha mjukare, mildare ton än
de vanliga. De begynte bli bekanta på
1860-talet genom firman Mason & Hamlin
i Boston; deras grundare är Jacob Alex-
andre; principen är att tonen ej fram-
bringas genom komprimerad luft utan
genom förtunnad, insugen sådan.
A mezza voce, med halfhög röst, däm-
padt föredrag.
Amiot, f. 1718 i Toulon, Jesuitmissio-
när i Kina; skref ett arbete om kinesi-
ska musiken (en öfversättning efter ki-
nesiska musikerteoretikern Li-Koang-
Ti), hvilket ännu är oumbärligt för för-
ståelsen af den äldre musiken i Kina;
se Mémoires concernant Thistoire, les
Sciences etc. des chinois, VI, Paris 1780:
"De la musique des chinois tant anciens
que mödernes par M. A." (åtföljdt af 30
kopparstick med kinesiska musikinstru-
ment m. m.). Om detta verk se vidare
C. Engel, The literature of national mu-
sic s. 82 f., London 1879.
Ammerbach, Elias Nicolaus, f. c.
1530 i Naumburg, t 27. 1. 1597; sedan 1560
var han organist vid Thomaskyrkan;
två år före sin död hade han efterträdts
af Andreas Diiben, fader till den första
svenska kapellmästaren med detta namn;
hufvudsakligen känd genom sina båda
orgelböcker (kompositioner för orgel
eller piano): "Orgel- öder Instrumentta-
bulatur", 1571, "Ein neu kiinstlich Tabu-
laturbuch", 1575. — Litt: G. Wustman,
E. Ammerbach, Sammelb. d. Int. Mus.-
gesellsch. XI, 137 ff. (Ans Leipzigs Ver-
gangenheit 1909).
Ammon, Blasius, t i Wien 1590;
diskantist i hofkapellet hos ärkehertig
Ferdinand af Österrike, sedan franciska-
nermunk i Wien; af hans kompositioner
äger Uppsala bibliotek: Missas IV unica
pro defunctis, 1588. I tryck finnas dess-
32
A moll— Änder
utom en mängd mässor, motetter, in-
troitus m. m.
A moll (fr. la mineiir, eng. a minor),
tonart utan förteckning (c dur parallell-
tonart).
Amen, Johan Andreas, f. 1763 i B am-
berg, t 29.3.1825 i Wallerstein (Bayern);
elev af Sacchini i komposition; blef 1789
musikdirektör i Heilbronn och 1817 ka-
pellmästare hos fursten af Öttingen-
Wallerstein; skref en mängd instrumen-
tala arbeten: sonater, trior, kvartetter,
kvintetter, konserter, symfoni; dessutom
mässor, requiem, sångspel m. m.
Amarevolo, a m o r o s o, amorösa-
m e n t e, älskligt, innerligt, mjukt, fin-
känsligt.
Amorösa, orgelstämma. Se F 1 u t e
d' a m o u r.
A m p h i o n, opera i 1 akt, text af A.
L. Thomas, bearbetad af G. G. Adlerbeth,
musik af Naumann; gafs å kgl. teatern
i Stockholm d. 26. 1. 1778; var den första
svenska opera Naumann komponerade
för Sverige; upplefde endast 4 represen-
tationer, alla under vintersäsongen 1778.
Amplitude (lat.), afvikelsernas storlek
från den svängande kroppens lugna läge,
Amusement (fr.), gladt tonstycke utan
djupare känsla.
Anabasis (gr.), en följd af iippätstigan-
de toner.
Anakomptos (gr.), en följd af nedåtsti-
gande toner.
Anakrusis, upptakt (s. d.).
Analys, dels teknisk musikalisk, dels
akustisk-tonpsykologisk. Den förra in-
nebär ett tydligt särskiljande och för-
tydligande af ett tonstyckes arkitektoni-
ska byggnad: tema, fras, motiv, onibild-
ning af dessa grupper, dessas samman-
sättning till ett större musikstycke. En
sådan a. är nödvändig för förståelsen af
ett tonstycke, och det har därför blifvit
regel att på program, då ett nytt svårare
förståbart stycke utföres, tillfoga en
musikalisk a.; flera böcker analyserande
de stora mästarnas kompositioner ha på
sista tiden uppstått, och ämnet har blif-
vit ett allt viktigare undervisningsämne
såsom ett praktiskt komplement till
kompositionsläran. All musikalisk form-
lära grundar sig i första hand på a. af
de främsta och bästa tonverken, som
kunna ställas upp som mönster vid kom-
ponerande. — Den akustisk-tonpsykolo-
giska a. afser att bestämma tonfärgens
och klangens karaktär genom särskil-
jande af öfvertouerna och dessas upp-
fångande i örat. Se vidare: t o n p s y-
k o 1 o g i.
Anamma from de dyra, psalm
273; Ha?ffner hänvisar till mel. 167.
Anaudie, heshet, röstlöshet.
Auapäst (——'—). Se rytm.
Anche (fr.), munstycket på ett träbiås-
instrument; kombination af tungstäm-
mor i en orgel.
Anckerska legatet: musikstipendium
stiftadt i Köpenhamn 14. 10. 1857 af C. A.
Ancker (1828 — 57) för danska tonsättare;
stipendiet, 1,800 kr., förbinder till ett
halft års vistelse i utlandet. Flera af Dan-
marks namnkuunigaste komponister ha
innehaft det (J. Mailing, G. Matthison-
Hansen, Emil Hartmann, Ang. Winding,
H. Enna, F. Henriques m. fl.).
Ancient concerts. Se Conserts of
a n c i e n t m u s i c.
Ancora = da capo, ännu en gång.
Aneot, Jean, f. 6. 7. 1799 i Briigge,
t 5.7.1829 i Boulogne; violinvirtuos och
kompositör; elev af Kreutzer, Baillot,
och i komposition af Berton vid Paris-
konservatoriet; 1823 — 25 i London; utgaf
en utomordentlig mängd kompositioner:
ehuru han dog vid 30 års ålder, hann
han likväl att skrifva 225 opus, där-
ibland etyder, variationer, violinkonser-
ter, ouverturer och orkesterverk.
Anda, full af nåde! psalm 137;
Haeffner 137; motsvarar nr 186 i koral-
psb. af 1697; går tillbaka till tysk koral
(Zahn 6252 b: Brunnquell aller Giiter) af
1653; saknas i Sverige före 1697.
Andamento, gäng, fri mellansats i
fuga.
Andante, gående, skridande; som tem-
po mellan adagio och allegro; fordrar
ett lugnt, måttfullt spel. — Andan-
t i n o, något mindre lifligt än Andante
eller också ett litet andante.
Änder, Per David, f. 24.10.1864 i
i Stockholm, f 29. 3. 1902 i Göteborg;
operasångare; var först korsångare vid
operan; tillhörde sedan 1886—88 Fröberg-
ska sällskapet, därefter ett par år St.
teatern i Göteborg; 1891 — 93 vid Vasa-
teatern, sedan vid Södra teatern och
året innan sin död vid Ranfts opera-
sällskap i Göteborg. Bland hans roller
må nämnas: Nankipuh i "Mikadon", Bo-
Andersen — Andersson
33
binet i "Pariserlif", Leonetto i "Boccac-
cio", Donathan i "Niirnbergerdockan".
1. Andersen, Anton Jörgen, f. 10.
10.1845 i Kristiansand; berömd violon-
cellist och kompositör; begynte som vio-
loncellist vid teatern i Trondhjem 1864;
året därpå anställd vid Kristiania teater
(Gehrman); elev i komp. af Joh. Linde-
gren; 1871 violoncellist i hof kapellet och
sedan 1876 äfven lärare vid konserv.; tog
afsked 1905 ur hofkap. A. har gjort sig
känd genom en mängd värdefulla kom-
positioner, däribland 4 stora symfonier
(Ess-dur, H-moll 1884, Ess-dur och D-dur
1891) alla uppförda i Stockholm; den
sistnämnda är tryckt för två pianon af
Mus. konstföreningen. Samma förening
tryckte 1876 en violoncellsonat. Af öf-
riga verk må nämnas: en stråkkvartett,
Adagio för 3 violonceller, 2 horn o. kon-
trabas, konsertstycke för 5 violonceller
o. 3 kontrabasar; dessutom solosånger
och körer. LMA 1882.
2. Andersén-Strömberg, Astri,
f. 6.3.1876 i Sthlm, t IL 4. 1911 i Lund;
den föregåendes dotter; framstående pia-
nist; begynte sina studier redan vid 12
års ålder vid konserv, i Sthlm (Nord-
quist. Bergenson, Sjögren); fortsatte se-
dan för Rich. Andersson; reste 1898 till
Berlin och studerade för M. Moszkowski
och E. Jedliczka; redan vid 18 års ålder
hade hon åtföljt Marteau på konsert-
resor i Norden och uppträdde sedan
själfständigt på konserter i Sverige,
Norge, Danmark, Tyskland, Finland. År
1895 uppträdde hon i Sthlm med Cho-
pins e-molls konsert och vann allmänt
bifall på grund af sitt konstnärligt mog-
na pianospel. Ägnade sig sedan med
framgång åt pianoundervisningen och
slog sig ned i Lund och Malmö. 12. 6.
1907 ingick hon äktenskap med läraren
Efr. Strömberg.
3. Andersen, Hildur, f. i Kristia-
nia 25.5.1864; norsk pianist; elev af Ja-
dassohn, Weidenbach och Reinecke i
Leipzig och Leschetitzky i Wien; upp-
trädde första gången offentligt 1886 i
Musikföreningen i Kristiania; har som
konsertgifverska och lärarinna utöfvat
en mycket gagnande verksamhet i sin
födelsestad; har äfven företagit konsert-
resor i landsorten.
4. Johannes Fritz Em. A., f. 14. 2.
1829 i Köpenhamn; pianist och pedagog;
utgaf en mängd kompositioner för piano
(fantasier öfver visor), transkriptioner,
lätta sånger med p. m. m.
5. Karl Joachim A., f . 29. 4. 1847 i
Köpenhamn, t 7.5.1909 därst.; betydan-
de flöjtist och dirigent; 1869 — 77 anställd
i hofkapellet i Köpenhamn, 1878 — 80 vid
Petersburgs italienska opera; sedan i
Berlin bl. a. som tillfällig dirigent af
filharmoniska orkestern; 1894 åter i Kö-
penhamn, där han grundade Palaisor-
kestern samt dessutom en orkesterskola;
skref företrädesvis kompositioner för
flöjt med eller utan orkester: 24 stora
etyder, 24 mindre etyder. Ungersk fan-
tasi, "Ballade et Danse des Sylphes",
konsertstycke med orkester. A. har som
lärare utbildat flera framstående flöjtister
såsom Prill vid operan i Berlin och hol-
ländaren Leuwen i Wien. — 6. Brodern
V i g o Alfred A. (f. 1852) har äfven
gjort sig känd som dugande flöjtist; 1878
— 91 medlem af hofkapellet i Köpenhamn.
7. U 1 r i c h Emanuel A., f. 28. 9. 1851 1
Köpenhamn; violinist, dirigent och kom-
positör; elev af E. W. Romsöe, V. Tofte;
1890 dirigent vid Arenateatern vid Ti-
voli i Kphmn; företog 1874 — 75 konsertre-
sor till Sverige, Finland och Ryssland;
mycket anlitad som lärare i musikteori
och instrumentation; skref förutom en
mängd operetter en del orkestersaker:
Konsertouverture i D-dur, "Ouv. triom-
phale"; B-dur, en fantasi, en elegi; dess-
utom smärre saker för piano och sång.
8. V i 1 h e 1 m Christian A., f. 1840
i Köpenhamn; fagottvirtuos; medlem af
hofkapellet i danska hufvudstaden 1859.
— 9. Peter Herman A., f. 1847 i Kö-
penhamn, den föregåendes broder, äfven
dugande fagottist; medlem af samma
hofkapell 1871.
10. Alfred A.-W ingår, f. i Kristi-
ania 15. 10. 1869; studerade komposition
för Massenet och Gedalge i Paris; an-
ställd 1890 — 99 som violinist vid Kristia-
nia teater, 1901 — 05 som altviolinist vid
Nationalteatern; skref bl. a. orkesterver-
ken: "Aus Norwegens Berg und Thal",
"Les Naiades" samt dessutom en del sån-
ger. I ms. finnas: operan "Frithiof o. In-
geborg", två symfonier, musik till O.
Sindings drama "Iråka", två ungerska
rapsodier, två violinkonserter m. m.
L Andersson, Richard, f. 22. 9. 1851
i Stockholm; framstående pianist och
34
Andersson
pedagog; spelade redan vid 4 å 5 års
ålder, men fick först vid 16 år regel-
bunden musikundervisning; föräldrar-
na flyttade tidigt till Karlskrona, där
A. fick sin första utbildning. Efter att
ha åtnjutit undervisning vid Karls-
krona h. elem.-lärov. begynte han hö-
sten 1867 som elev vid konservatoriet
ordnade musikstudier: i piano för van
Boom, harmoni för A. Winge, orgel för
G. Mankell och komposition för H. Be-
rens. Efter v. Booms död fortsattes pia-
nostudierna för L. Norman. A. biträd-
de under denna tid ofta vid konserter
■och spelade äfven vid Baucks musikhi-
;storiska föreläsningar. Första offentliga
uppträdandet var 1872 på en af hofka-
pellets symfonikonserter i Beethovens G-
■dur-konsert. Efter afslutade studier vid
konserv. 1874, då han belönades med Ma-
zerska jetonen och akademiens stora je-
ton, fortsatte han pianostudierna någon
tid för H. Thegerström. Hösten 1876 re-
ste A. till Berlin, där han först en vin-
ter studerade pianospel för Clara Schu-
mann och komposition för Rich. Wiierst.
Följande höst ingick han som elev vid
högskolan och hade där som lärare i
piano H. Barth och i kontrapunkt Fr.
Kiel. Han erhöll under denna tid det
ärofulla uppdraget att under det hans
lärare Barth var bortrest på en konsert-
turné, få handleda dennes elever vid
högskolan, och följande vinter fick han
af samma orsak öfvertaga alla hans pri-
vata elever, bland hvilka äfven hörde
prinsessan Charlotte af Sachsen-Meinin-
gen, prinsessan Viktoria af Preussen m.
fl. andra af högsta samhällsställning. I
slutet af 1884 återvände han till Stock-
holm, där han s. å. uppträdde offentligt
på en af hofkapellets symfonikonserter
i Chopins E-molls-konsert. Flera gån-
ger har han sedan dess biträdt vid sym-
fonikonserter. Filharmoniska sällskapets
och Aulinska kvartettens konserter. År
1885 grundade han en sedan berömd mu-
sikskola i Stockholm. A. blef 1904 lärare
i pianospel vid konservatoriet, men er-
höll på egen begäran afsked redan 1906.
LMA 1891. A:s verksamhet som lärare
och ledare af musikskolan har i någon
mån hindrat honom som tonsättare.
Hans kompositioner äro därför hufvud-
sakligen af äldre datum. Mus. konstför.
tryckte 1889 en pianosonat; "Schwedi-
sche Tänze" utgafs först i Tyskland, se-
dan äfven i Sverige; "Skizzer" för piano,
3 hftn; en samling pianostycken: "Skug-
gor och Dagrar", prisbelönades af Sv.
Musiktidn. 1885; i denna senare samling
ingingo en del af "Skizzerna". A. läm-
nade äfven bidrag till "Svensk sång".
1910 utkom ett häfte "12 sånger"; kom-
positionstiden är här utsatt och visar
den äldsta året 1869, den nyaste 1907.
Dessa sistnämnda sånger väckte rätt
mycken uppmärksamhet. Af A:s elever
ha många gjort sig kända som goda pia-
nister. Vi nämna: Vilh. Stenhammar,
Knut Andersson, Knut Bäck, Astri An-
dersén, Astrid Berwald, Gustaf och John
Heintze, Anna Charlie, John G. Jakobs-
son.
Richard Anderssons musik-
skola, Stockholms främsta privata mu-
sikinstitut, begynte 1885 med tvenne un-
dervisningsämnen, piano och harmoni-
lära, och två lärare: A. själf och E. Sjö-
gren. 1890 hade lärareantalet stigit till
11, och eleverna utgjorde då 67. Vid
denna tid begynte skolan äfven ha of-
fentliga musikföredrag, där eleverna
fingo spela. Violinspel infördes snart,
och blef först Tor Aulin, sedan L. Zet-
terquist lärare. Af öfriga lärare, hvil-
ka längre eller kortare tid varit fastade
vid skolan, må nämnas: Vilh. Stenham-
mar, John Jacobson och Knut Bäck.
1908 inrättades en italiensk sångklass
och 1909 en ny violinklass under Sv.
Kjellströms ledning; ungefär samtidigt
följde äfven en violoncellklass. Skolan
har äfven fått flera filialer: i Uppsala
sedan 1907 samt Djursholm o. Saltsjöba-
den sedan 1910. Elevantalet var år 1900
—01: 189 och lärarna 23; 1910—11: 389
elever och 49 lärare. Af dessa senare
må nämnas: Fru A. Bergman, Karl
Wohlfart, Sv. Kjellström, E. Pettenati,
Sv. Lizell, Ax. Runnquist, Ninni Wer-
ner. Vid 25-årsjubileet 1911 trycktes en
särskild "Jubileumskatalog 1886—1911"
med historiska uppgifter om skolan. Se-
dan 1907 tryckes årskatalog.
2. Vendela Linnea A.-S ö r e n s e n,
f. 19. 11. 1860; utmärkt sångerska; upp-
trädde i tidiga barnaår i Halmstad; lyc-
kades förvärfva välvilliga gynnare i
Stockholm och fick, efter genomgången
skola, 1877 till lärare i sång I. Dann-
ström och i plastik Signe Hebbe; efter
Andersson
35
c. 15 månis undervisning fick hon för-
söka sig i en liten operett i Göteborg;
debuten blef god och 1879 kunde hon
uppträda å kgl. teatern som Serpolette i
"Cornevilles klockor" och Adéle i "Svar-
ta Dominon"; fortsatte sedan för samma
sånglärare och debuterade därpå i sist-
nämnda roll å Nya teatern i febr. 1880,
där hon sedan med mycken framgång
uppträdde i titelpartiet i "Madame An-
gots dotter", som Stella i "Tamburmaj o-
reus dotter", Silvia i "Teaterdirektören"
af Mozart. Vintern 1881 — 82 gjorde hon
med Dannströmska familjen en utrikes
resa och vistades då hufvudsakligen i
Nizza för att stärka sin hälsa efter ett
ansträngande arbete. Hennes studier
fortgingo emellertid och efter hvilan i
södern kunde hon resa till Paris och låta
höra sig där. Efter återkomsten till
Sveriges hufvudstad debuterade hon å
kgl. teatern i sept. 1882 som Némea i
"Konung för en dag". Följande år gjor-
de hon en konsertresa till Köpenhamn,
Kristiania och Göteborg. A. blef sedan
anställd vid kgl. teatern i Stockholm.
Af hennes roller här må nämnas: Pågen
i "Figaro", Siebel i "Faust", Eosina
i "Barberaren", Marie i "Regementets
dotter". Lady Harriet i "Martha", Drott-
ningen i "Hugenotterna", Zephyrine i
"Diamantkorset". Om den senare rollen
skrifver en recensent efter premiären:
"Man har ju ofta varit i tillfälle att
konstatera A:s intelligenta uppfattning,
men ett sådant spel, så friskt, så fint och
dock äkta komiskt, så fullt af öfverdåd
och på samma gång mjuk och varm
känsla har man på vår lyriska scen san-
nolikt ej bevittnat sedan den tid, då den
komiska operan räknade sina mest ly-
sande dagar." En annan yttrade: "Hen-
nes koloratur är jämn och ledig samt
väl accentuerad, liksom drillen ren och
exakt; intonationen är ovanligt korrekt
och hennes sång utmärkt rytmisk samt
väl fraserad. Som dramatisk artist
kan man tryggt påstå, att få sångerskor
kunna mäta sig med henne." Ännu 1887
firade hon triumfer som Violetta i "Tra-
viata", men i maj 1888 ingick hon äkten-
skap med tandläkaren Sophus Sörensen
i Köpenhamn, och sedan dess har hon
blott medverkat vid enstaka konserter
och gifvit gästroller; så t. ex. i mars
och april 1892 i Göteborg, där hon upp-
trädde som Mignon, Margareta i "Faust"
och Julia i "Romeo och Julia" firan-
de större triumfer än någonsin för-
ut; i febr. och mars återkom hon
som Mignon, Margareta, Julia samt i
"Svarta Dominon", "Regementets dot-
ter", i "Crispinos giftermål" af I. Dann-
ström. Sedan uppträdde hon i Stock-
holm i mars och april som Violetta i
"Traviata", Susanna i "Figaros bröllop",
Zephyrina i Salomans "Diamantkorset",
Angela i "Svarta Dominon", i "Jeanettas
bröllop" o. i "Regementets dotter". Hon
prisades liksom alltid förut som en säll-
synt förmåga och erhöll af konungen
i belöning Litt. et art.-medaljen. 3. 5.
1895 var åter en stor dag för henne, då
hon af Köpenhamns publik hedrades för
sin ypperliga Nedda i "Pajazzo". Jämte
dessa gästroller ägnade hon sig åt sång-
undervisningen och utbildade som sådan
bl. a. Anna Thulin. I början af år 1899
dog hennes man, och hon återvände då
till Stockholm och blef i sept. vald till
bitr. sånglärarinna vid konservatoriet.
År 1901 ingick hon nytt äktenskap med
sin förra mans broder, Fredrik Sörensen,
en framstående bankman i Filadelfia.
3. N. L. A., f. i Södermanland; var 1827
samt några terminer framåt ledare för
studentsången. Af sin samtida prisas
A. som en liflig och ypperlig anförare;
han komponerade för sin kör flera vack-
ra marscher, däribland den kända "I
Norden växer en ädel stam"; blef sedan
musikdirektör vid ett småländskt rege-
mente.
4. N i 1 s A., f. 29. 7. 1864 i Hofterup, Skå-
ne; stadsnotarie i Lund; har allt sedan
1880-talet upptecknat en mängd svensk
folkmusik och som sakkunnig fungerat
vid alla större spelmanstäflingar i Sve-
rige; torde för närvarande vara en af
de främsta kännarna inom folkmusiken
i landet; var 1909 en af initiativtagarna
till svenska "folkmusikkommissionen"
och är sedan dess en af dess mest ni-
tiska främjare. A:s forskningar inom
svensk folkmusik ha dels rört sig om
Skånes dels Dalarnes, Härjedalens,
Jämtlands och Lapplands instrumentala
folkmelodier. Utgaf från trycket i Bidr.
till sv. Landsm.: "Musiken i Skåne" och
"Skånska melodier"; den sistnämnda
boken utgör den bästa skånska folk-
danssamlingen, som hittills är utgifven.
36
Andersson — Andrée
5. Otto Emanuel A., f. 27. 4. 1879 i
Vårdö på Åland; framstående musik-
forskare; studerat vid Helsingfors' mu-
sikinstitutet (Wegelius i komposition);
någon tid lärare vid samma institut;
sedan 1908 sysselsatt med folkloristiska
och musikhistoriska studier; af kompo-
sitioner må nämnas: en motett för bl.
kör; sånger vid p. ("Apeln", "Drömmar-
nas blom", "Jag gick mig ut" m. fl.);
arrangerat för scen: "Österbottniskt
bondbröllop" (tablåer ur folklifvet med
folkmelodier) samt arr. en mängd folk-
visor för sång o. p. eller kvartett. De
litterära arbetena beröra hufvudsakli-
gen finsk musikhistoria och finsk folk-
lore: "Inhemska musiksträfvanden",
1907, uppsatser i Brage, Finsk musikrevy
och Tidning för musik, hvilka tre tid-
skrifter A. varit med om att stifta. Af
längre uppsatser må nämnas: "Uber
schwed. Volkslieder u. Volkstänze in
Finland" (Brage 1908), "Altnord. Streich-
instrumente", "Altertiiml. Tonarten in d.
Volksmusik" (båda i Bericht d. Kongr.
d. IMG. Wien 1909), "Ur den svenska
folkdiktsforskningens historia i Fin-
land" (Brage 1910), "Ur orkestermusi-
kens i Helsingfors historia" (Tidn. f. m.
1912), A. är en grundlig kännare på
folkmusikens område och har verkat
mycket för återupplifvandet af de gam-
la finska folkdanserna. Öfver Finlands
äldre musikhistoria har A. företagit fle-
ra undersökningar, hvilka ännu ej alla
publicerats.
Ändrade, F r a n c e s c o d', f . 11. 1. 1859
i Lissabon; berömd dramatisk sångare
(baryton); studerade först till jurist och
begynte först efter afslutade univ.-stu-
dier utbilda sin röst; reste i april 1881
till Milano och tog lektioner samt debu-
terade 23.12.1882 med framgång i San
Remo som Amonasro i "Aida". Efter
fortsatta studier lät han engagera sig af
ett resande teatersällskap och sjöng nu
i Italien på skilda ställen; uppträdde
därefter i Spanien, Portugal, Ryssland.
Sommaren 1885 sjöng han på Coventgar-
denteatern i London och har sedan dess
ofta uppträdt i Englands hufvudstad på
italienska operan. I april 1889 sjöng A,
på Krolls teater i Berlin Figaro i "Bar-
beraren" och vann stormande bifall.
Till Stockholm kom han 1891 i oktober
och uppträdde där som Don Juan, Fi-
garo och Rigoletto. Af öfriga roller
märkas: Luna i "Trubaduren", Nevers i
"Hugenotterna", Vilhelm Tell, Grefven
i "Figaro", Telramund i "Lohengrin"
och Wolfram i "Tannhäuser", Nelusco i
"Afrikanskan". A:s stämma är klang-
full, fyllig och mycket omfångsrik (när-
mar sig i högre registret tenorröst).
Andragslåda i en orgel, se register-
låda.
1. André, J o h a n n, f. 28. 3. 1741 i Of-
fenbach, t 18.6.1799 därst.; berömd
"Lied"-kompositör och musikförläggare;
1777 — 84 kapellmästare i Berlin, sedan
musikförläggare i födelsestaden; skref
jämte en mängd sångspel sånger med
pianoackompagnement; det är företrä-
desvis dessa senare, som grundat hans
anseende; han satte musik till flera af
samtidens berömda skalders sånger,
däribland af Blirger (Leonore), Claudius
(Lieder und Gesänge 1779—80), Goethe
m. fl. Dessa melodier äro i allmänhet
enkla och motsvara därför det Goethe-
Zelterska idealet för tonsatta dikter. A.
är en af föregångarna till den nya tys-
ka "Lieden", sådan den utbildades i slu-
tet af århundradet och fördes vidare af
Zumsteeg, Weber, Schubert. Litt.: M.
Friedlaender, Das deutsche Lied, 1902.
2. Johan Anton A., f. 6. 10. 1775 i
Offenbach, t 6.4.1842, den föreg. son;
öfvertog efter flera studieresor faderns
förlag; fick sin hufvudsakligaste beröm-
melse genom utgifvandet af Mozarts ar-
beten; skref en mängd kompositioner
(mässor, motetter, symfonier, kvartetter,
pianosonater m. m.); författade dess-
utom en del litterära arbeten: "Lehr-
buch der Tonsetzkunst", 1832—40 (ej af-
slutad); "Themat. Verzeichnis sämtl.
Kompositionen von W. A. Mozart", 1805,
"Them. Verz. W. A. Mozartscher Manu-
skripte chronol. geordnet von 1764 —
1784", 1833; "Them. Verz. derj. Original-
handsehr. von W. A. Mozart, welche
Hofrath André . . . besitzt", 1841. — An-
drées förlag har sedan ledts af sönerna.
Sin förnämsta blomstring hade det un-
der första hälften af 1800-talet, dä de
mest betydande tonsättarnas arbeten ut-
kommo på detta förlag.
Andrée, Elfrida, f. 19.2.1841 i Vis-
by; syster till Fredrika A.-Stenhammar;
elev af W. Söhrling, Norman och Gade;
år 1861 blef hon organist i Finska kyr-
Andrée — Anjou
37
kan i Stockholm och var samtidigt sång-
lärarinna vid lärarinneseminariet; allt
sedan 1867 domkyrkoorganist i Göte-
borg; har ofta biträdt vid konserter. A.
har skrifvit en mängd gedigna kompo-
sitioner, som med rätta blifvit skattade
högt. Mus. konstför. har tryckt: Piano-
kvintett i E-moll, 1865, "Snöfrid", ballad
för soli, kör o. ork., 1884 samt Pianotrio,
1887. I Danmark trycktes en pianosonat
och en romans: "Säng till näktergalen".
Vid en internationell täflan i Briissel
1894 prisbelöntes en Orgelsymfoni (nr 2)
med mässingsinstrument, en stråkkvar-
tett och en Orkestersymfoni. Af de se-
dan dess komponerade sakerna kan
nämnas: en svensk mässa (nr 1) för soli,
kör, orgel, harpa och stråkork., uppförd
i Göteborg och utgifven 1908 såväl i
Stockholm som i England och Tyskland
i klavérutdrag; Kantat vid skolinvig-
ning i Göteborg; orgelsymfonien nr 1
(tr. hos Augener, London); Två roman-
ser för violin o. piano. Fem smärre ton-
bilder f. pf. (op. 7), Tre visor, sångerna:
"Aprilvisa", "I templet" m. m. LMA 1879.
Andrée, Fredrika, den föregåendes
syster. Se Stenhammar.
Andrea, V o 1 k m a r, f. 5. 7. 1879 i Berg;
dirigent och kompositör; sedan 1906 le-
dare för symfonikonserterna i Ziirich;
skref: pianotrio, violinsonat, stråkkvar-
tett, symfonisk fantasi, körverk med
soli och ord.: "Das Göttliche", "Charons
Nachen", manskvartetter m. m.
Andte = Andante.
Andtno = Andantino.
Anemochorde, animo-corde; ett
1789 af pianofabrikanten I. I. Schnell i
Paris uppfunnet instrument, som, ehuru
prisbelönt af Academie des beaux Arts
i Paris, likväl vann föga spridning. Idé-
en till instrumentet var hämtad från
eolsharpan: genom bälgar åstadkoms ett
luftdrag, som skulle sätta strängarna i
vibration. Kalkbrenner upptog idéen 60
år senare och konstruerade ett s. k, eols-
piano ("piano éolien").
1. Anerio, F e 1 i c e, f . 1560 i Rom, f
28.9.1614 därst.; betydande kyrkokompo-
sitör; blef 1594 Palestrinas efterträdare
som komponist för påfliga kapellet; de
flesta af hans verk ansluta sig tro-
get Palestrina-stilen; i tryck utkommo:
Madrigali spirituali, 1585, Sacri hymni
et cantica, 1602, Eesponsoria, 1606, m. fl.
2. Giovanni Francesco A., f.
1567 i Rom, t c. 1620 därst.; c. 1609 an-
ställd hos konung Sigismund i Polen,
1610 kapellmästare vid domkyrkan i Ve-
rona, 1611 prefekt vid Jesuitkollegiet i
Rom, 1613 — 20 kapellmästare vid S. Ma-
ria di Monte i Rom. Af hans tämligen
talrika tryckta kompositioner må näm-
nas: Madrigali a 5 et a 6 voci, 1608, Gag-
liarde a 4 voci. Litanias dei parse virgi-
nis, 1611, Anthiphonale, seu sacrae ean-
tiones, 1613, Teatro armonico spirituale
di Madrigali, 1619.
Anföra, anförare; se dirigering.
Angelica, ett äldre slags luta. — A n-
g e 1 i q u e, uråldrigt i England mycket
brukligt lutinstrument, besträngadt med
tarmsträngar, stämda stegvis.
Angläs, dans, närstående kontradans,
kadrilj och ecossäs (s. d.); i allmänhet i
^4 takt; uppstod på 1700-talet och var
redan i början på århundradet bekant i
Sverige; begynte att i större mån dan-
sas mot slutet af århundradet. Envalls-
son säger 1802 i sitt lexikon: "A. är blott
i 7* takt, och rörelsen alltid allegretto.
Därigenom att sluttonen kan falla på
arsis, skiljer den sig från allemanden,
hvars slutton alltid är på tesis." A. blef
folkdans i början på 1800-talet i Sverige
och kallades då på grund af uppställ-
ningen ofta för "långdans". — Litt: T.
Norlind, Stud. i sv. folklore V.
Angosciosa, angosciamente (it.),
ängsligt, oroligt.
Anima, con, själfullt, med känsla.
Animato (it.), liffullt.
Animo-corde. Se anemochord.
Animo, con, a n i m o s o (it.), lifligt,
modigt.
Anlmuceia, Giovanni, f. c. 1500, t
1571 i Rom; kapellmästare vid Peterskyr-
kan i Rom; var som kyrkokompositör en
värdig förelöpare till Palestrina; skref
för Neris Oratorio enkla hymnartade
körer, Laudi spirituali (I: 1563, II: 1570),
hvilka ställs i samband med oratoriets
äldsta form. Af hans andra tryckta ar-
beten äger Uppsala bibliotek: Lib. I de
Madrigale ä 3 voci 1565.
1. Anjou, Nils Johan, f. i Uppsala
1813; sedan justitierådman i Norrköping;
en tid anförare för musikaliska sällska-
pet i Norrköping; spelade äfven violon-
cell och piano; LMA 1856; led. af Bach-
sällskapet i Leipzig.
38
Anjou — Antifonarium
2. K r i s t o f f e r L u d v ig A., f. 2. 8.
1821 i Husby-Lyhundra, Uppland, t 8. 12.
1896 i Linköping; den förres broder; stu-
dent 1839; ledare af allm. sängen vid
Uppsala univ. h.t. 1844 och v.t. 1845; fil.
dr. 1848; 1864 rektor vid seminariet i Lin-
köping; framstående pedagog; har utgif-
vit flera läroböcker och pedagogiska tid-
skrifter; LM A 1868; tills. m. J. F. Törn-
vall utgaf han 1882 en "Koralbok för
svenska kyrkan". Denna följer i det sto-
ra hela Haeffner, men taktstrecken ha
borttagits och i stället ha streck efter
versraderna insatts. Något själfständigt
nytt i rytmiskt eller melodiskt hänseen-
de erbjuder boken ej.
3. Nils Erhard A., f. i Länna,
Stockholms län, 8. 1. 1852; tog folkskol-
lär.-ex. i Uppsala 1872 och året därpå äf-
ven organistex. därst., 1888 aflade han
org.- och musiklärarex. vid konserv, i
Stockholm; A. var sedan org. och folk-
skollärare i Färila, Gflb. län 1874—1880
och i Hille, Gflb. län, 1881—1907; är med-
lem af centralstyrelsen för Uppsala stifts
krets af Sveriges allm. organistför.; har
som stipendiat företagit pedagogiska re-
sor i Sverige, Norge, Danmark, Finland.
A. har verkat för "formelmetodens" in-
förande samt hållit kurser och uppvis-
ningar därför i Stockholm och på många
andra platser samt vid de flesta folksko-
leseminarier i landet; är för närvarande
organist i Strömsbro kyrka och sånglä-
rare vid folkskolorna och borgareskolan
i Gefle. A. har varit mycket produktiv
som musikpedagogisk författare och bl.
a. utgifvit en "Folkskolans koralbok"
samt "Folkskolans koralpsalmbok", den
senare synnerligen spridd.
Ansanl, f. i Kom c. 1750, t efter 1815;
berömdes af sin samtid som en af de
allra främste tenorsångarna; 1770 sjöng
han i Köpenhamn och synes ha kvar-
blifvit här till 1772, då han reste till
Stockholm och gaf konserter; 1782 var
han i London, två år senare i Florens
och slog sig till sist ned som sånglärare
i Neapel. 1791 gafs i Florens en opera
af honom: "La venegance de Minos". I
kgl. bibi. finnas dessutom en del sånger
i ms.
Ansats; ha en god ansats i stråken;
jfr embouchure.
Anslag; angifvandet af ett ackord på
ett instrument; tecken till, att ett stycke
kan begynna (vid orkester); hårdt eller
mjukt anslag se touche.
Ansorge, Konrad, f. 15. 10. 1862 i
Buchwald, Schlesien; betydande virtuos
å piano; bor sedan 1895 i Berlin; elev af
Liszt; 1898—1903 lärare vid Klindworth-
Scharwenka-konservatoriet; har äfven
komponerat sånger, pianosaker, stråk-
kvartetter och verk för orkester.
Antegnati, berömd orgelbyggaresläkt,
hvars främsta namn är: Constanzo
A., f. 1557 i Brescia; dennes fader var
Bartolomeo A., om hvilken vi veta,
att han 1486 bodde i Brescia. Af Con-
stanzo A:s orglar nämnas ej mindre än
105 i källor från 1500-talet; jämte kom-
positioner (mässor, madrigaler, cantio-
nes sacrae) utgaf han 1608 en handbok
om orgelbyggande: "L'arte organica":
här upptagas äfven en del preludier (ri-
cercari) för orgel.
Anthem (eng.) = antienne, se antif on.
Anthes, Georg, f. 1863; sångare; elev
af Stockhausen; uppträdde först som
konsertsångare, sedan efter 1888 äfven
som operasångare; var en tid anställd
vid hof teatern i Dresden; år 1901 kom
han till Stockholm, där han bl. a. upp-
trädde i "Carmen", "Pajazzo", "Tann-
häuser", "Lohengrin", "Mästersångar-
na"; 1902 af reste han till Amerika, ehu-
ru han af sitt Dresden-kontrakt var
bunden för längre tid.
Anticipation (lat.), något som tages
förut.
Antifon (lat. antiphona, fr. antienne,
eng. antiphon); ursprungligen växelsång
mellan två körer; sedan en speciell form
för mäss-sång, hufvudsakligen förbun-
den med medeltidskyrkans el. katolska
kyrkans gudstjänst; a. är genomgående
melodisk, någon gång koloraturartad
och sammanfaller ofta med responsorie-
formen, från hvilken den föga skiljer sig
till sin melodiska struktur; dock innebä-
ra de textligt sedt två skilda former; se
vidare : kyrkomusik.
Antifonarium, ursprungligen en sång-
bok innehållande antif onerna; under se-
nare medeltiden omfattade a:et alltid
sångboken för dagstiderna: matutin,
prim, ters, sext, non och kompletorium,
i motsats till gradualet innefattan-
de sången till allmänna gudstjänsten
eller mässan: Introitus, Kyrie, Gloria,
Laudamus, Graduale, Credo, Offertorium
Antithesis — Arabisk musik
39
o. Communitio. Se äfven: kyrkomu-
sik. De svenska antifonarierna äro be-
skrifna i T. Norlind, Sv. musikhistoria.
Antithesis (gr.), motsats.
Antonelli, Abondio di Fabrica,
kapellmästare vid Laterankyrkan i Rom
i början på 1600-talet; utgaf flera kyrko-
kompositioner, de flesta tryckta 1614 och
1615. Uppsaa bibi. äger i handskrift:
"Amor Jesu dulcis" för 4 st. och org.,
samt "In tribulationibus", Canto solo c.
org. (V. Mus. Ms. 2: 8 och Tab.).
Anzani. Se A n s a n i.
Apelles. Se Löwenstern.
Apertus (lat.), aperto (it.), öppet,
tydligt; hos orgeln: icke täckt stämma.
Aphoni, stämlöshet; sångomöjlighet;
svaghet i stämmorna; brist på tonfärg.
A piacere (it.), se a bene placito.
Aplomb (fr.), fasthet i anslaget; af-
rundning i tonen.
A poco a poco (it.), så småningom.
ApoUo, ljusets och vårens, skaldekon-
stens och musikens gud hos grekerna; i
Delphi firades hvar fjärde år spel till
A:s ära; musiken fick vid dessa en fram-
skjuten plats.
Apollon, instrument med 20 strängar
liknande en luta; uppfunnet 1678 i Paris.
Apollonion, ett nu föråldradt klavia-
turinstrument i form af en upprätt-
stående flygel, två klaviaturer, ett pip-'
verk och en automat, som utför flöjt-
partierna.
Apollo-lyra, träblåsinstrument i form
af en lyra med 42 klaffar och mässings-
munstycke. Tonomfång: F-f" (kroma-
tiskt). På instr. kan spelas flerstäm-
miga stycken; ställes under spelningen
på ett bord.
Appasionato, con passion e, lidel-
sefullt med lidelse.
Appel, kallelse.
Appenato (it.), lidande.
Applaas (lat.), applåd, applå-
dera, bifalla, ge bifall.
Applikatur, application, finger-
sättning.
Appoffgiato (it.), buret föredrag.
Appoggiatura (it.), a p p u i (fr.), långt
föreslag; se vidare förslag.
A prima vista, (it.), vid första påseen-
det, från bladet.
A punto d'arco (it.), med stråkens
spets.
A quattro mani (it.), ä 4 ms, fyrhändigt.
A quattro voci (it.), a 4 v o c i, fyr-
stämmigt.
Arabisk dur :^ mixolydisk tonart. Se
G. Capelian, Ein neuer exotischer Mu-
sikstil.
Arabisk musik; den muhamedanska
musiken begynner som konstmusik täm-
ligen sent. Muhamed var ingen vän af
tonkonsten, och araberna själfva bibe-
höllo äfven efter antagandet af den nya
religionen sin gamla folkmusik på
konstlös grund. Först sedan eröfringen
af Persien pä 600-talet ägt rum, be-
gynte musikteorien antaga vissa be-
stämda former. Vid uppdelning af to-
nerna tog man särskildt fasta på rena
terser (c-e, d-fiss, e-giss, f-a, g-h, a-cis,
b-d, h-diss). Man erhöll på så sätt en
indelning i tredjedelstoner i st. f. half-
toner, och antalet toner i grundskalan
blef därför 17 deltoner, som motsvara
våra toner ungefär på följande sätt:
■' k
I I II I
c d et g a b
Man antog förut (Kiesewetter), att
denna indelning hvilade på gammal
folklig arabisk grund, men numera ef-
ter Lands forskningar torde denna åsikt
vara allmänt öfvergifven och i stället
antages, att det, som så ofta vid skapan-
de af tonsystem, är en å teoretiska spe-
kulationer (af perser) hvilande grund-
indelning. Redan på 900-talet (Alfarabi)
ifrades därför emot den och i stället
förordades det gammalgrekiska tonsy-
stemet; på 1300-talet är den europeiska
med 7 hufvudtoner och 5 bitoner allmänt
känd af araberna såväl i öster som väs-
ter. Den arabiska melodibildningen har
ej därmed att skaffa. — Af arabernas
musikinstrument har Västerlandet er-
hållit lutan (äfven namnet arab. al ud,
laud), troligen genom direkt öfverföring
af instrumentet från Sicilien till Italien
eller genom Spanien öfver Provence till
Italien. — Af källorna till arabernas
musik må nämnas: R. G. Kiesewetter,
Die Musik d. Araber, Lpzg 1842; J. P.
N. Land, Recherches sur Thistoire de l<i
gamme arabe; s. förf. Tonschriftver-
suche u. Melodieproben a. d. muham.
Mittelalter (Vierteljahrsschr. d. Musikw.
II, 1886); Salv. Daniel, La musique arabe,
1863; Al. Christianowitsch, Esquisse hist.
sur la musique arabe, 1863; Coussin de
Perceval, Notices anecdotiques sur les
40
Arbitrio — Aria
principaux musiciens arabes des trois
premiers siécles de rislamisme, 1873
(Journ. asiatique).
Arbitrio, villkorligt; betecknar en ka-
dens, hvars utförande öfverlämnas åt
spelaren.
Are. = coirarco, med stråken.
Arcadelt, Jakob (Jachet Arkadelt Ar-
chadet), f. c. 1514, t kort efter 1557 i Pa-
ris, var intill 1539 anställd som sångare
vid hofvet i Florens, sedan i Rom, där
han kallas "magister chori", 1540 — 49 var
han sångare i Sixtinska kapellet; 1557
omtalas han som kapellmästare hos kar-
dinalen af Lothringen, som residerade i
Paris. A. torde höra till de mest kända
af 1500-talets kompositörer; hans madri-
galer utkommo i en synnerligen stor
mängd upplagor; ("I. lib. di Madrigali"
första trycket af 1542); Uppsala bibliotek
har ett tryck af 1597; i samma bibliotek
finnes dessutom: Missas III c. 4. 5. voci-
bus, 1557. A. förekommer med kompo-
sitioner i en mängd samlingsband från
1500-talet. Af dessa må nämnas: ett
tryck Paris 1557 i Uppsala bibliotek, Can-
ticum B. Mariae, där första delen är af
A. Vid svenska skolor sjöng man under
1700-talet allmänt saker af A., och då
man på 1840-talet upptog studiet af de
gamla mästarna, hörde A. till de första,
som efterbildades. A:s stil är mindre
polyfon än harmoniskt fyllig, och hans
kompositioner voro därför lätta att sjun-
ga, något som ej minst bidrog till hans
popularitet.
Areato (it.), struket, med stråke.
Archet (fr.), stråke.
Archi-, arci-; sammansättningar med
a. innebära i allmänhet en större form
af instrument t. ex. archiluth, archiviola,
archicymbal. Se därför de enskilda huf-
vudorden.
Areo, coir arco (it.), archet (fr.),
med stråke; i motsats till pizzicato.
Ardente, glödande, eldigt.
Arditi, L u i g i, f. 22.7.1822 i Crescen-
tino, Italien, t 1. 5. 1903 i Hove vid Brigh-
ton; utbildade sig först vid konservato-
riet i Milano, var sedan kapellmästare i
Vercelli, Milano, Turin; for därefter öf-
ver till Amerika, där han var kapellmä-
stare i Habana, New York, sedan åter
tillbaka till Europa och till Konstanti-
nopel, Petersburg samt London, där han
några år dirigerade vid italienska ope-
ran. Af alla hans kompositioner (operor,
instrumentala arbeten, pianofantasier
m. m.) har endast en blifvit mera be-
kant, nämligen den sentimentala val-
sen "Il bacio" (Kyssen), hvilken vunnit
världsrykte.
Ardito (it.), käckt, dristigt, med djärft
uttryck.
Arensky, Anton Stepanowitsch, f.
30. 7. 1861 i Novgorod, t 25. 2. 1906 i Terra-
joki, Finland; elev af Petersburgs kon-
serv. (Johannsen, Rimsky-Korssakow);
1883 lärare vid konserv, i Moskwa; 1895
åter i Petersburg som ledare för hofsån-
garkapellet. Af hans kompositioner kun-
na nämnas: operorna "Drömmen på Wol-
ga" (Moskwa 1892), "Raphael" (ibid. 1894),
"Nal o. Damajanti" (1899), baletten "Nuit
d'Egypte" (Petersb. 1900), musiken till
Puschkins "Fontänen vid Baehtschissa-
rai" för soli, kör o. ork.; två symfonier,
en pianokvintett, två stråkkvartetter, en
pianokonsert; en fantasi för piano o.
ork., pianostycken, körer, duetter, solo-
sånger; skref dessutom en harmonilära,
som öfversatts till tyska. A. tillhör me-
ra Tschaikowskiriktningen inom ryska
tonkonsten än den ungryska.
Aretinska stafvelser, se Guido af
A r e z z o och Solmisation.
Argyritae (gr.), belöningar i guld eller
silfver, som tillföllo segrarna vid de of-
fentliga musiktäflingarna.
Aria (air), en musikalisk konstform,
som under skilda tider haft olika inne-
börd; mot 1500-talets slut omtalas ofta i
Frankrike "ariae" och samtidigt i Eng-
land "ayres"; i sistnämnda land synas
de ha varit allmännast. Formen på dessa
stycken är en melodiförande öfverstäm-
ma med homofont hållna ackompagne-
mentsstämmor. Efter hand öfverlätos
de senare åt ett instrument, hvarigenom
man erhöll solosång med instrumen-
talt ackompagnement. Vid midten af
1600-talet är aria en allmän benämning
på en kortare melodisk sats för en eller
två solostämmor med ackompagnement.
Albert kallar sina strofiska melodier till
dikter af folkvisenatur eller psalmka-
raktär: "Arien öder Melodeien". Ett an-
nat under 1600-talet vanligt namn på enk-
la visor är: "Arien öder Weisen". Vid
1660-talet träffa vi i Sverige betecknin-
gen aria för små gratulationsvers med
musik (till födelsedagar, bröllop m. m.).
Aria
41
Den stående formen för dessa är först en
instrumental inledning (för 4 violiner)
på 4 — 8 takter, sedan dikten med strofisk
melodi ofta blott ackompagnerad af en
klavecin (melodi med besiffrad bas).
Mellan hvarje strof inflikas instrumen-
talinledningen som ritornell. I denna
form förekomma de lyriska sångerna äf-
ven i den samtida operan och äfven i
kyrkomusiken sedan Carissimis tid. Me-
lodien anlägges emellertid snart betyd-
ligt bredare i operan, och koloratursån-
gen tillkommer på 1680-talet. Den stro-
fiska formen bortfaller och melodiens
klavecinackompagnement utbytes mot
ett utbildadt instrumentalt sådant (strå-
kar med blåsinstrument). Som musika-
lisk konstform står den färdig på 1690-
talet (A. Scarlatti). Den är nu delad i
två delar: en utförlig koloraturdel, där
sångaren får tillfälle att utveckla sin
förmåga, en kortare efterdel, ofta kon-
trasterande mot den förra, där kolora-
tursång ej förekommer (komponistens
del). Slutligen kan, dock ej alltid, för-
sta delen återtagas ofta med nya impro-
viserade koloraturer af sångaren. I
denna form kallades a. "bravuraria"
eller "koloraturaria". Med 1700-talet be-
gynner a. i denna gestalt allt mer skaffa
sig herraväldet inom musiken. Från
teatern går den till kyrkan (a. d i c h i e-
s a), där den, visserligen beröfvad en del
af koloraturerna, snart behärskar de
kyrkliga musikformerna (kyrkokanta-
ten, oratorierna) samt t. o. m. omdanar
själfva kyrkopsalmen (se koralsång).
Inom operan lyckas den allt mera un-
dantränga körerna, så att hela operan
blir en serie arier med recitativ. För
operans innehåll innebär denna förän-
dring ett bortskymmande af handlingen
för det lyriska stämningsmomentets
skull. Handlingen blir stillastående, eller
under recitativet för hastigt framåtskri-
dande, under arian för mycket tillbaka-
hållen. Det logiska i karaktärsutveck-
lingen försvinner blott för skildrandet
af vissa en gång för alla gifna känslor.
Mot denna ensidighet uppträder Gluck.
Textligt sedt låter han det lyriska träda
tillbaka för handlingen, musikaliskt sedt
låter han arian träda tillbaka för kören,
det dramatiska blir hufvudsaken i st. f.
det lyriska. Den Gluckska reformen
framtvingar nya tankar om textens och
musikens förhållande till hvarandra. De
som vilja sätta texten främst hålla med
Gluck och vilja afskaffa arian (Haeffners
operor i Sverige), de som vilja låta mu-
siken framför allt tala, hålla fast vid
arian. En ny konstform, balladen, som
hittills låtit litet tala om sig som musi-
kalisk form, blef idealet för Gluckvän-
nernas reformsträfvanden utanför ope-
ran. Balladens innehåll var episkt be-
skrifvande, således motsatsen till arians
text, men ändå var balladen som gam-
mal visa en musikalisk form. Ur de för-
sök till musik, framförallt till Biirgers
"Leonore", som mot slutet af 1700-talet
göras, uppstår så småningom en ny
konstform, som icke är aria, men ej hel-
ler enkel visa. Nya lyriska konstformer
uppstå samtidigt ("Lieden", romansen),
och arian undantränges därmed från
alla områden utom operan, där den ge-
nom Mozart och sedan under andra de-
cenniet af 1800-talet genom Rossini fort-
farande får en fast plats. Jämte den
stora utvecklade arian är det de små
dotterformerna cavatinan, ariettan, som
behärska operan. Den italienska skolan
(Bellini, Donizetti, Verdi) häfdade arians
rätt, ända tills en ny operareform med
Wagner begynte, där det dramatiska in-
nehållet sattes i högsätet, och det ly-
riskt stillastående, som hämmade hand-
lingen, begränsades. Emellertid hade det
lyriska under mellantiden Gluck-Wag-
ner fått betydligt flera uttryckssätt och
Wagners reform kan därför närmast be-
tecknas som ett försök att fullkomligt
afskaffa arian och ersätta den, där hand-
lingen nödvändigt kräfde ett lyriskt
stämningsparti, med någon af de nya
förut utom operan existerande lyriska
konstformerna. — Operans historia från
1700 — 1850 är till stor del arians så vidt
det gäller den italienska musiken. I
Frankrike har den delvis gått i en an-
nan riktning. 1600-talets franska opera
var en dansopera med handlingen afbru-
ten ej af den stämningsrika, melodiska
arian utan af balletten. Under 1700-ta-
let omdanas denna franska opera till
italiensk, utan att dansen helt och
hållet försvinner, och utan att arian
får den italienska yppigheten. Den
franska arian förblir alltid måttfull,
skarpt rytmisk utan den rika italienska
koloraturen. Det franska namnet "air"
42
Ariadne — Aristoxenos
blir därför ej namn på en bestämd
konstform, utan en melodi i allmänhet
ofta med bibetydelsen af glad visa (cou-
plet) med dansrytmer. I denna form,
"airens", skapar arian den franska ope-
ran under revolutionstiden, hvarur se-
dan under Boieldieu, Auber m. fl. 1800-
talets typiska franska opera uppstår.
Ariadne; af de många operor till
denna text, som under skilda tider skrif-
vits (Monteverde 1607, Cambert 1660, Con-
radi 1691, Handel 1733 m. fl.), har endast G.
Bendas' melodram blifvit uppförd i Sve-
rige i öfversättning af J. P. Stolpe efter
en "kantat" af Gerstenberg: första gån-
gen å teatern vid Munkbron 1786; sedan
på teatern i Arsenalen och sist (1811)
på kgl. teatern, där den ännu uppfördes
1837.
Arienzo, N i c o 1 a d', f. 23. 12. 1842 i Ne-
apel; kompositör och musiklitterär för-
fattare; elev af S. Mercadente, 1877 lä-
rare i kontrapunkt och komposition vid
kgl. konservatoriet i Neapel, 1879 direk-
tör för detsamma; skref flera operor
under tiden 1860 — 79, dessutom verk för
kammarmusik, orkester, körverk och
kyrkokompositioner samt musikhisto-
riska arbeten (om äldre komiska operan,
en föregångare till Scarlatti, Salvator
Rosa som musiker, moderna operan).
Till Ars elever räknas bl. a. Leonca-
vallo.
Arietta, liten aria, liten säng.
Arion, grekisk skald och citterspelare
från Lesbos; lefde c. 600 f. Kr. A. anses
som skapare af det attiska sorgespelet,
därigenom att han vidare utbildade
dityramben, så att kören symmetrisk
uppställd om Dionysos' altare fick sjun-
ga gudens lof i växelsång.
I sagan lefver A. som sångaren, som
förmådde med sin musik betvinga sin-
nena, och han har därför blifvit sär-
skildt omtyckt som ämne för musi-
kalisk behandling. Enligt sagan öfver-
fölls han på en sjöresa af sjömän, som
kastade honom i hafvet; en delfin upp-
tog och räddade honom.
Arion eller Sångens makt,
kantat för soli, manskör o. ork. af J.
A. Josephson (op. 42); text af C. R. Ny-
blom; komp. 1878 för sångsällskapet O.
D. i Uppsala (tryckt å Breitkopf & Här-
tels förlag, Leipzig i klavérutdr. med
tysk text).
Arion, ett kvartettsångsällskap in-
om studentkåren i Uppsala på 1880-talet;
uppgick så småningom i "O. D". — Ett
liknande sällskap med samma namn stif-
tades 1909 i Stockholm.
Arion, ett kvartettsångsällskap i
Köpenhamn stiftadt 15.11.1849; erhöll
först 1856 namnet A. Ledare var under
åren 1849 — 75 dåvarande kantorn vid
Helligaandskirken N. Lund; sedan var
Albert Meyer dirigent. Genom talrika
konserter har sällskapet vetat att häfda
sitt rykte som ett välutbildadt sångsäll-
skap.
Arioso, sångbart; en arieartad, liten
sång, som understundom skjutes in i
recitativet.
Aristides Quintelianus, grekisk musik-
skriftställare från 1 — 2 årh. e. Kr. Mei-
bom upptager i sin bok "Antiquae mu-
sicee auctores septem" A:s skrift: "De
musica libri VII (ny uppl. hos Jan).
Aristoteles, 1. grekisk filosof, som lefde
384 — 322 f. Kr.; hvad som rör musiken i
A:s skrifter är af vikt för förståelsen
af grekiska musiken; jfr. Jan, Musici
scriptores graeci; H. Albert, Die Lehre
v. Ethos in d. griech. Musik. Skriften
"Problemata sect. XIX", som tillskrif-
vits A., synes vara författad långt se-
nare under Alexandrinska epoken jfr
K. Stumpf, Die pseudoaristotelischen
Probleme iiber die Musik, 1897, Th. Twi-
ning, Aristotle's treatise on poetry, 1789
samt Jans ofvann. bok. — 2. P s e u d o-
A r i s t o t e le s, en pseudonym för en
musikförfattare från 1200-talet (Paris).
Skriften finnes intagen i Coussemaker,
Scriptores I.
Aristoxenos, lärjunge af Aristoteles,
f. 354 i Tarent; han lär ha skrifvit ända
till 452 böcker om musik, af hvilka dock
endast två blifvit bevarade till vår tid:
"Elementerna af harmonien", "Elemen-
terna af rytmiken" (aftryckta hos Mei-
bom, Antiquae musicae 1652). Hans åsik-
ter om rytmen ha i våra dagar lagts
till grund för kyrkomusikens rytm. Se
R. Norén o. J. Morén, "Valda koraler i
gammalrytmisk form på grundvalen
af Aristoxenos' teori för musikalisk
rytm" (se särskildt inledn. till andra
delen s. XIV — XLI). Den allmänna
uppfattningen af A:s rytmiska princi-
per är i våra dagar hämtad ur West-
phals arbete om grekiska musikens
Aristoxenos — Arnaud
43
rytm. Att denna uppfattning behöfver
något modificeras visa oss nyare fynd;
jfr härom: H. Abert, Der neue Aristoxe-
nosfund von Oxyrhynchos, Sammelb. d.
intern. Mus.-Gesellsch. I, 333 ff.; C. v.
Jan, Neue Sätze aus der Rhythmik des
Aristoxenos, Berl. philol. Wochensehr.
1899 nr 15 f.
Aristoxenos jun. är densamme som J.
Mattlieson (s. d.).
1. Arlberg, Georg Efraim Fritz, f.
21.3.1830 i Leksand t i Kristiania 21.2.
1896; sångare och kompositör; student
i Uppsala 1848; kameralex. 1852; debute-
rade 1854 som Farinelli å mindre teatern
och öfvergick till kgl. teatern 1858, där
han debuterade som Figaro i "Figaros
bröllop"; 1860 — 64 var han underregissör
och 1864 — 65 regissör vid den lyriska sce-
nen; lämnade k. teatern 1874 på grund
af en konflikt med kapellmästaren. Var
lika framstående både som sångare och
dramatiker. Af rollerna voro de för-
nämsta: Räfklo i "Målaren och Model-
lerna", Belcor i "Kärleksdrycken", Czar
Peter i "Czaren och timmermannen",
Kristiern i "Gustaf Vasa", Dotq Juan,
Hans Heiling, Telramund i "Lohengrin",
Holländaren, Valentin i "Faust" m. fl.
I Kristiania sjöng han 1874 — 77 och gaf
sedan flera gästspel i Stockholm på sto-
ra, mindre, nya och Djurgårdsteatrarna.
A:s röst var synnerligen mjuk och böj-
lig, och han utbildade den äfven på bä-
sta sätt i utlandet; företog ofta konsert-
resor i Sverige, Norge, Finland. A. äg-
de äfven stora litterära anlag och slog
sig fr. o. m. 1883 definitivt ned som
sånglärare; utgaf 1891 "Försök till en
naturlig och förnuftig grundläggning af
tonbildningsläran", ett arbete, som väck-
te mycket uppseende. Som kompositör är
A. bekant genom symfoniska dikten "I
skogen", balladen "Sten Sture", flera so-
losånger vid piano (Två visor om döden,
Svärmeri, Längtan, Vårsång, Bland Fin-
lands furor, Slafven m. fl.); dessutom
andlig musik. Som lärare har A. utbil-
dat flera af våra berömdaste sångare så-
som: C. F. Lundqvist, Arv. ödman, Sal.
Smith, Louise Pyk, Anna Klemming. A.
var äfven verksam som öfversättare af
teaterstycken. Hans språkbehandling var
formfulländad och hans kännedom om
svenska språket och de svenska skalder-
na (särskildt Bellman) var synnerligen
god. — C. Fr. Lundqvist ger honom i
sina "Minnen och anteckningar" en vac-
ker minnesruna. A. var gift med Maria
Neruda, syster till den berömde Wilh.
Norman-Neruda.
2. Hjalmar A., f. i Stockholm 30. 10.
1869; son af Fritz A. och Maria Neruda;
bodde intill sitt 7:de år i Stockholm men
flyttade sedan till sin morfader, domkyr-
koorg. Neruda i Briinn; 20-årig återvän-
de han till Sverige och invigdes af sin
fader i hans sångsystem; blef sedan elev
af Mus. Hochschule i Berlin; har där-
efter kvarstannat i Berlin som sångpe-
dagog och konserterande barytonist; har
ofta låtit höra sig vid filh. ork:s i Berlin
konserter; har tillika sjungit i England,
Danmark, Sverige m. fl. länder. A. har
äfven komponerat en del sånger vid p.
Armbrust, Karl F., f. 30. 3. 1849 i
Hamburg, t 7. 7. 1896 i Hannover; fram-
stående orgelvirtuos vid Petrikyrkan i
Hamburg och samtidigt lärare vid kon-
servatoriet därst.
Armbruster, Karl, f. 13.7.1846 i An-
dernach; sedan 1863 i London; stor Wag-
nerbeundrare; en tid (på 1890-talet) diri-
gent vid Drury Lane-teatern; har ledt
flera Wagneroperor ("Tristan", London
1892); var 1884—94 dir. i Bayreuth; har
äfven dirigerat Wagneroperor i Ame-
rika.
A r m i d a, omtyckt operaämne ur Tas-
sos Befriade Jerusalem; de mest beröm-
da operorna behandlande detta ämne
äro: Ferrari 1639, Lully 1686, Handel
1711, Graun 1751, Traetta 1760, Jomelli
1771, Salieri 1771, Naumann 1772, Gluck
1777, Cherubini 1782, Rossini 1817. En-
dast Glucks opera har af alla dessa
nått Sverige; texten till denna är den-
samma som till Lullys opera, som för-
fattades af Quinault; på svenska öf-
versattes texten af A. F. Risteli, och
operan gafs för första gången å kgl.
teatern i Stockholm d. 24.1.1787. Intill
1844 uppfördes den 44 gånger.
A r m i d a, se äfven R i n a 1 d o och
R e n a u d.
Armin, George, se Herrman n.
Armonia (it.), harmoni.
Arnaud, F r a n c o i s, f. 27. 7. 1721 i
Aubignan vid Carpentras, t 2. 12. 1784 i
Paris; ifrig anhängare af Gluck; hans
Oeuvres completes utkommo i 3 band
1808.
44
Armer la clef — Arnold
Armer la clef (fr.), sätta förtecken i
början af ett stycke och därmed bestäm-
ma tonarten; armure (fr.)» förteck-
ning.
Ariosti, A 1 1 i 1 i o, f. c. 1660 i Bologna;
var 1698 — 1705 hofkomponist och kapell-
mästare vid hof teatern i Berlin; var i
London 1715—1716 och 1723—27; spelade
förträffligt viola d'amour; komponerade
flera oratorier och operor, de senare huf-
vudsakligen för England. Uppsala bibi.
bevarar ett vokalverk af honom (V. M.
47: 3).
Arne, Thomas Augustin e, f. 12.
3.1710 i London, f 5.3.1778 därst.; kom-
positör af "Kule Britannia"; skref ope-
ror, musik till flera af Shakespeares skå-
despel, oratorier m. m.
A r n 1 j o t, musikdramatisk text och
musik af W. Peterson-Berger; kompone-
rad 1906; första akten utförd under fri
himmel midsommardagen 1908 å Frösön,
Jämtland; delar äfven på konserter i
Stockholm; premiär 13.4. 1910 å kgl. tea-
tern, Sthlm; gifven sedan flera gånger.
Se vidare Peterson-Berger.
1. Arnold, Georg, f. i Weldsberg i
Tyrolen; organist först i Innsbruck, se-
dan i Bamberg; af hans verk äger Upp-
sala bibliotek: Liber I missarum, psal-
morum et magnificat, 1656; Canzoni,
ariae, sonatae, 1659; Psalmi vespertini,
1663; det sistnämnda finnes också i Vä-
sterås' bibliotek. Uppsala äger dessutom
flera handskrifter af hans kompositio-
ner, nästan alla af rent kyrklig art.
2. Y o u r i j v o n A., f. 13. 11. 1811 i Pe-
tersburg, t 20.7.1898 på Krim; elev af
Fuchs och Gunke; lefde 1863—70 i Leip-
zig, 1870 — 94 i Moskwa, sedan i Peters-
burg; skref, jämte flera operor (Zigener-
skan m. fl.), operetter, ouverturer, en hel
del arbeten om rysk kyrkomusik. Un-
der Leipzigertiden uppträdde A. som
musikkritiker och försvarade därvid
varnit nytyska skolan med Wagner och
Liszt. Höll i Petersburg mycket upp-
märksammade musikhistoriska föreläs-
ningar.
3. Carl A., f. 6. 3. 1794 i Mergetheim i
Wiirtemb., t i Kristiania 11. 11. 1873; son
till violoncellisten Johann Gott-
fried A. (1773—1806) och fader till
violoncellisten Carl A. Själf var A. pia-
nist, organist och kompositör; utbildade
sig först hos J. A. André i Offenbach;
kom på konsertresa 1819 till Petersburg;
1824 var han i Berlin, 1835 i Miinster;
efter konsertresor med sin son bl. a. i
Sverige, slog han sig 1849 ned i Kristia-
nia, där han blef organist vid Trefaldig-
hedskirken. A. var högt aktad som pia-
nist, kompositör, dirigent och lärare. I
den senare egenskapen har han bl. a. ut-
bildat H. Kjerulf och J. Svendsen. A.
skref en opera "Irene" (uppf. i Berlin
1832), en symfoni och flera kammarmu-
sikverk: pianosextett, sonater, fantasier,
variationer m. m. A:s verksamhet i Kri-
stiania kan ej skattas ringa. Innan än-
nu musiklifvet där fått de stora former
det nu innehar, höll A. musikintresset
vid lif ej minst som ledare af orkester-
sällskapet "Filharmonien".
4. C a r 1 A., f . 8. 6. 1824 i Berlin, t i
Kristiania 9. 8. 1867; violoncellist; den
föregåendes son; fadern lärde honom
först pianospel, men då han visade stora
anlag för violoncell, skickades han till
Miinchen för att vidare utbilda sig på
detta instrument för Joseph Monter; i
början af 1840-talet reste han till Paris
för att studera violoncell för därvaran-
de mästare; 1847 företog hans fader en
konsertresa med honom till Petersburg
m. fl. städer och båda anlände på hösten
s. å. till Sverige, där konserter gåfvos, i
Stockholm med biträde af Jenny Lind,
äfvensom i landsorten. Sedan gåfvos
konserter i Norge, hvarest fadern kvar-
blef. Om sommaren 1848 återkom A. till
Stockholm i sällskap med violoncellisten
Golterman. 1851 d. 1. 7. anställdes A. som
tredje violoncellist i hofkapellet, men
uppflyttades till första platsen 1853,
förordnades 1857 att vara lärare i violon-
cell vid konservatoriet; 1866 af gick han
från båda befattningarna på grund af
sjukdom och drog sig tillbaka till Kri-
stiania, där han stannade hos sin fader.
"A:s konsertrepertoar var icke stor, men
dess innehåll väckte alltid bifall; hans
ton var full, sångbar och behaglig, och
hans föredrag förrådde artisten. Kvar-
tettspelet var icke hans starkaste sida.
Såsom lärare var han förträfflig för ele-
ver, som genomgått elementerna i vio-
loncellspelet, men nybegynnare förstod
han sig mindre på att behandla. Hvad
som förnämligast verkade på eleverna
var hans förespel; detta elektriserade
dem, och mer än en elev har ärft hans
Arnoldi — Arnoldson
45
förträffliga sätt att föra stråken. Utan
tvifvel ägde A. alla de egenskaper, som
erfordras för att blifva en europeisk
talang af första ordningen" (M. Ak:s
handl. 1867 s. 37).
Arnoldi, berömd musiker i svenska
hofkapellet på Fredrik I:s tid; dog i
Stockholm; "Lippstädter Zeitung" med-
delar för d. 16. 8. 1730, att konungen af
Sverige anvisat en pension af 100 Spe-
ciesdukater åt den "berömde A. från
Wolfenbiittel" (Eitner).
1. Arnoldson, Carl Oscar, f. 4. 7. 1830
i Stockholm, t i Karlsbad d. 8. 7. 1881; en
af Sveriges ypperste sångare på sin tid;
student i Uppsala 1849 tog han kame-
ralexamen 1854, hvarefter han tjänst-
gjorde en tid i tullverket; han afbröt
redan 1855 denna sin verksamhet för att
i stället ägna sig åt teatern och debute-
rade som Farinelli vid mindre teatern
d. 5. 12. 1855. Tre år därefter öfvergick
han till k. t. och debuterade som Max
i "Friskytten" d. 13. 1. 1858. Första rol-
len efter antagandet som sångare vid
k. t. var Stradella d. 4. 11, 1858. Han
förlorade härvid sin röst och ingick åter
på ämbetsmannabanan; efter ett års
frånvaro uppträdde han ånyo som Max
d. 10. 12. 1859 och var sedan fästad vid
kgl. teatern till våren 1881, då en svår-
artad halskatarr tvang honom att söka
bot i Karlsbad. Bland Ars roller mär-
kas: Ernani, Faust, Fra Diavolo, Ro-
bert, Almaviva i "Barberaren", Tamino
i "Trollflöjten", Bergakungen i "Den
bergtagna". A. var lika stor som sån-
gare och dramatiker. Redan vid hans
första uppträdande å kgl. teatern 1855
skref 'Ny tidn. f. musik': "Denna debut
var så glänsande, hr A:s kallelse för
konsten framträdde på ett så markeradt
sätt, att ett återgående till tjänsteman-
nabanan ej är att befara. Hr A:s tenor
är af mycket behag och af stort omfång:
hans intonation var klockren och i spe-
let uppenbarade sig en ungdomlighet
och friskhet, frappant hos en som för
första gången försöker sig på tiljorna."
Till detta omdöme vilja vi lägga ett
annat af W. Bauck ur 'Teater o. musik'
1876: "A. är mindre den musikaliska in-
spirationens än den musikaliska intelli-
gensens, reflexionens, studiernas man;
han förstår att ordna och bringa i har-
moni de naturgåfvor och studiefrukter.
hvilka utgöra en utmärkt sångartalang;
en, när den icke forceras, särdelas väl-
klingande och smidig stämma, ett för
olika karaktärer och situationer lyck-
ligt afpassadt uttryck, hvarjämte han
för det hela bildat sig en ren och solid
stil, som alltid gör sig gällande." Hans
sängarkamrat C. Fr. Lundqvist säger:
"Man kan utan öfverdrift påstå, att Ar-
noldsons sångkonst var mönstergill.
Såsom koloratursångare stod han oupp-
hunnen. Alla, som hört honom, erkänna
nog detta. Beundrade man fru Michaeli
för hennes fulländade koloratur, måste
man i lika hög grad skatta Arnoldsons.
Det fanns för honom inga svårigheter,
allt gick lika lätt. Det var därför icke
underligt att många ansågo hans sång-
prestationer vara så betydande, att de
ovillkorligen borde väcka uppseende och
beundran i utlandet." Ett försök, som
gjordes, att låta honom uppträda på sto-
ra operan i Paris, strandade mot A:s
egen brist på själff örtroende. Vid kej-
serliga operan i Berlin uppträdde han,
och ett engagement var just förestående,
då han hastigt afgick. Orsaken var oför-
klarlig. Själf skyllde A. på "hem-
längtan". — En minnesteckning skref
C. Fr. Lundqvist i sina Minnen o. anteck-
ningar; biografi dessutom i Sv. Musik-
tidn. 1881: 1 och Teater o. Musik 1876: 13.
2. Sigrid A.-F i s c h h o f , f . 20. 3.
1861; framstående sångerska; den före-
gåendes dotter; erhöll sin första utbild-
ning af fadern, sedan af Fritz Arlberg;
redan 1882 uppträdde hon på konserter
i Stockholm och väckte mycken upp-
märksamhet; året därpå företog hon till-
sammans med sin lärare en konsertresa
i Sverige och Norge, hvarefter hon fort-
satte sin utbildning för Desirée Artöt i
Berlin; hon lät äfven i Berlin höra sig
offentligt och vann stort bifall. Till-
sammans med sin lärarinna och hennes
man sångaren Padilla företog hon 1885
en konsertresa bl. a. till Wien, Pest och
Prag. På hösten samma år uppträdde
hon åter i Stockholm och prisades nu
allmänt som en af Sveriges mest lofvan-
de sångerskor. Sina första stora triumfer
som dramatisk sångerska firade h®n
1886 i Petersburg. Sedan begaf hon sig
till Paris, där hon uppträdde på opera
comique (1887, samma afton 25. 5., som
huset brände ned); d. 20.6. sjöng hon på
46
Arpa — Arpi
Drury Lane i London; i sept. s. å. var hon
åter i Stockholm, denna gång i sällskap
med Padilla, Marsick och Arditi. Efter
nya triumfer i Amsterdam och Haag
uppträdde hon 14. 12, 1887— midten af
jan. 1888 i Paris på théätre lyrique. På
Argentina-teatern i Rom sjöng hon på
en galaföreställning för konung Oskar
IL öfver Paris kom hon sedan till Lon-
don, där hon uppträdde på Coventgar-
denteatern och prisades nu som en af
tidens främsta förmågor. Sedan gick
färden till Wien, Berlin, Madrid, Baden,
Hamburg, Petersburg, Moskva; på sist-
nämnda plats firade hon särskildt ly-
sande triumfer. På sommaren 1889 in-
gick hon äktenskap med sin dåvarande
impressario professor Alfred Fischhof.
Samma år uppträdde hon åter i Prag,
sedan i Ziirich och året därpå gick fär-
den till Haag, Amsterdam, Wiesbaden,
Florens, Barcelona; vintern 1891 — 92 upp-
trädde hon i Paris; s. å. kom hon åter
till Stockholm och uppträdde sedan i
Köpenhamn, där hon bragte danskarna
i full beundran. Vintern 1893—94 firade
hon glänsande triumfer i Amerika. Ut-
ställningsåret 1897 var hon inbjuden att
medverka på en soaré hos kronprinsen i
Stockholm. Från 14. 9. — 1. 10. gästade
hon sedan operan och uppträdde där
som Mignon, Violette, Rosina och Lak-
mé; 1902 sågs hon åter på Stockholms
opera, denna gång som Margareta, Julia,
Rosina och Carmen. Under de sista åren
har hon låtit höra sig bl. a. i Stockholm
på kgl. teatern 30. 9.-16. 10. 1905 och 1911
å ett par konserter i Mus. akad:s stora
sal samt nu senast hösten 1911. Vid detta
tillfälle utnämndes hon till svensk k.
hofsångerska. Af hennes roller må
utom ofvan omtalade på Stockholms kgl.
teater nämnas: I Petersburg Charlotte
i Massenets "Werther". Ophelia i Tho-
mas' "Hamlet"; i London Amina i
"Sömngångerskan", Zerlina i "Don Ju-
an", Cherubin i "Figaros bröllop"; i
Amerika jämte de nämnda Charlotte och
Cherubin: Baucis i Gounods "Philemon
o. Baucis", Nedda i "Pajazzo", Carmen
och Michaela i Bizets opera; i Monte
Carlo i Rubinsteins "Dämonen" och med
titelrollen i Meyerbeers "Dinorah". Af
andra äro särskildt anmärkningsvärda
Adalgisa i "Norma", Zerlina i "Fra Dia-
volo", Manon i Massenets opera. Som
Carmen har hon flerestädes firat synner-
ligen lysande triumfer bl. a. i Paris 1891
— 92 och i Dresden 1909; vid det senare
tillfället utnämndes hon till kgl. sachsisk
kammarsångerska. Om hennes sång
skrifver en tysk facktidning följande:
"Fru S. A. har sedan lång tid tillbaka
eröfrat sig en framstående plats bland
dem som kultivera det italienska sång-
sättet. Hennes fält är bel cantosången,
speciellt koloraturen. En lysande sång-
konst låter hennes icke stora men bär-
kraftiga sopran framträda i det ypper-
sta ljus. Allt hos henne bär stämpeln
af en lätt och säker behärskning: ton-
ansatsen utan all möda, träffsäkerheten,
intonationens renhet, den mönstergilla
andningsekonomien, den förståndiga ut-
jämningen af hufvud- och bröstresonan-
sen. Konstnärinnan åstadkommer en
drill, som hon efter behag låter svälla
och aftaga, äfven en kedjedrill, som i
vår tid är nästan enastående. Hvad som
åtskiljer henne från åtskilliga tyska
medtäflarinnor är legatot, det underbara
förbindandet med hvarandra af särskil-
da toner. Bland hennes paradroller ut-
märker sig i dessa egenskaper särskildt
hennes Violetta. Därtill kommer en dra-
matisk förmåga af hög rang. Det be-
hagfulla, glada och älskvärda, under-
stödda af den mest graciösa yttre före-
teelse ligger också väl för henne. Den
som sett henne som Rosina skall kunna
vittna därom."
Arpa, harpa; arpa doppio (it.),
dubbelharpa.
Arpegg. = arpeggio.
Arpeggiato, arpeggio, i harpma-
nér, brutna ackord; arpeggiatura
(it.), en följd af brutna ackord.
Arpi, Oskar Adalrik; f. i Börstil,
Roslagen, 8. 2. 1824, t i Uppsala 25. 9. 1890;
sånganförare; blef student i Uppsala
1842 och fil. dr. 1854; adjunkt vid läro-
verket i Uppsala 1858; redan 1855 hade
han blifvit sånglärare vid samma skola.
A:s största berömmelse är som dirigent
af studentkårens allmänna sångföre-
ning, hvilken post han beklädde från
hösten 1852 — våren 1871. Under denna
tid stod studentsången synnerligen högt,
och om än redan de föregående ledarna
(däribland Meyerberg och Josephson)
kraftigt bidragit att konstnärligt ut-
veckla den, var dock den sista slutliga
Arpio — Arrhén von Kapfelman
47
fulländningen ett verk uteslutande af A.
Efter flera konsertresor inom landet å
1850- och 1860-talen, begaf han sig slut-
ligen med sina sångare på den långa
färden till Paris 1867, där den svenska
sången vann världspriset ej minst ge-
nom det mäktiga intryck Gunnar Wen-
nerbergs "Hör oss Svea" framkallade.
Sedan dess konserterade Arpi flerestädes
med sin kör, och hans anseende som Sve-
riges främste dirigent af manskvartetter
stod ogrumladt ända tills 1871, då man
började anmärka på sångföredragets
konstnärliga halt; troligen föranledde
denna kritik A:s hastiga af gång från
platsen. A. ägde en beundransvärd för-
måga att entusiasmera och tvingade
alla till intresse. "Sällan eller aldrig
har väl en svensk sånganförare ägt en
sådan magnetisk kraft i sin taktstaf
som A. Hvar och en, som stått under
dess magiska bann, skall nog af egen
erfarenhet intyga, att man befann sig i
ett tillstånd af hvad hypnotisören kallar
charme, d. ä. partiell viljelöshet, allt
ifrån det man hörde stämgaffelns klang
för att ange tonen och ända till dess
han knackade af alltsammans. Det var
icke blott en ovanlig teknisk dirigent-
talang, utan det var också andliga fak-
torer, som orsakade detta, framför allt
hans studentikosa, sympatiska person-
lighet och hans innerliga instinkt af
studentsångens nationella betydelse" (A.
Lindgren). A:s hufvudintresse låg åt
den nationella sången, som kunde väcka
fosterländsk hänförelse, och han dirigera-
de därför bäst de starka körerna med den
skarpa, elektriserande rytmen. Däremot
förstod han ej i lika hög grad att leda
de stämningsfulla konstnärligt djupare
körerna, som kräfde ett ingående speci-
fikt musikaliskt studium. Redan året ef-
ter, d. 30.10.1853, det A. öfvertagit all-
männa sången utbröts ett särskildt min-
dre musiksällskap O. D. ("Orphei drän-
gar"), som 1854 ställdes under Joseph-
sons ledning. De båda sällskapen utbil-
dade hvar på sitt sätt den svenska mans-
kvartetten till en fulländning, som den
sedan knappast kunnat nå: A. den foster-
ländska sången med den stora kören,
som kunde fylla de vida konsertsalarna,
Josephson den konstnärligt ädlare, mju-
kare sången, som visserligen ej passade
för stora jättesalar men så mycket mera
för den mindre konsertsalen, där sån-
gens rent musikaliska verkan kunde bli
hufvudsaken. Båda kompletterade hvar-
andra på ett sällsynt sätt, och båda stodo
därför som de ledande krafterna för ton-
konsten vid Sveriges första universitet
under Uppsala musiklifs stoltaste dagar
på 1850- och 60-talen. — Allm. sångföre-
ningen gaf under Arpis ledning 47 kon-
serter i Stockholm, Uppsala och Göte-
borg, däraf 24 för studentkårens bygg-
nadsfond, 8 för nödlidande landsändar,
3 för danskarna, 3 för sånganföraren,
de öfriga för diverse ändamål, såsom
Antigonefonden, Skarpskytteföreningen,
Domkyrkan m. m. Utom Parisfärden
1867 utgjordes studentkörens glanspunk-
ter af dess uppträdande vid jättekonser-
ten i expositionspalatset i Kungsträd-
gården 1866, då af hela kören, 1,063 per-
soner, 232 voro studenter, som under
Arpi fyllde halfva programmet, samt
slutligen vid Karl XII:s-stodens af täck-
ning med följande fackeltåg 1868. — Min-
nesteckningar öfver A. skrefvos bl. a. af:
N. P. ödman (i Ungdoms- och resemin-
nen, 1881), A. Lindgren (i Mus. studier,
1896). Om sångarfärden 1867 se dessutom
Måns Månssons bok härom samt C. F.
Lundqvists Minnen o. anteckningar, 1908.
Uppsalasängens historia under Arpis tid
se: Edquist, Uppsalastudenternas sånger,
1874.
Arpio = arpeggio.
Arponetta, liten spets- eller trådharpa.
Arrangement (fr.), bearbetning för ett
eller flera instrument.
Arrangera, bearbeta.
Arrhén von Kapfelman, Erik Jakob,
f. i Västervik d. 21. 10. 1790, t 23. 5. 1851 i
Sthlm; kompositör o. musiklärare. A. be-
klädde större delen af sitt lif musiklära-
rebefattningen vid Karlbergs krigsaka-
demi. Mest bekant har han blifvit genom
sin sång: "Våren är kommen" till text
af C. F. Dahlgren, komponerad i början
af 1820-talet. Alla hans öfriga komposi-
tioner ha af eftervärlden förgätits. De
af honom tonsatta diktverken äro ej få,
och våra bibliotek bevara många arbe-
ten af honom såväl i tryck som hand-
skrift. De i kgl. bibi. i Stockholm för-
varade äro: Blommorna af Atterbom,
Sthlm 1820 (C. Miiller); Skandinavisk
folksång (Göthström & Magnusson);
Svensk folksång, Sthlm 1844 (C. A. West-
48
Arrhenius — Arvidsson
berg); Sång tillägnad Karlbergs Krigs-
akademi (4-stämmig, C. Miiller); Sång ur
Mollbergs Epistlar med ack. för harpa
eller piano samt ett valdthorn (C. Miil-
ler); Sånger för en röst m. piano (G.
Runbom) ; Konung Karl XII:s fältmarsch
(för kör). Flera solosånger utkommo se-
dan på Hirschs förlag, där en del ännu
stå att få. Af större arbeten må näm-
nas: musik till Shakespears Macbeth
(part. i ms. i Mus. ak:s bibliotek); Lings
Arne, Heliga Birgitta, Engelbrekt, Lid-
ners Medea; dessutom en stor symfoni:
"Grekernas första seger vid Missolong-
hi", kyrkomusik m. m. Jämte vårsången
vunno på sin tid en ej ringa berömmelse
solosångerna: Konstnärens sista vallfart,
Floden, Kring blomsterkullar flyktig far
(trio) och Sånger till Tegnérs Frithiofs
saga. En minnestecknare (J. M. Rosén
i Sv. Musiktidn. 1882 nr 23) yttrar om
honom som person: "Ett original var A.,
och det af första ordningen, i grunden
godmodig, men talte icke sig själf eller
andra, och hörde till de naturer, som
förarga sig själfva, om ingen annan har
lust att göra det. Han lefde som en en-
störing."
Arrhenius, Jakob, f. 1642 i Linkö-
ping, t i Hembringe nära Uppsala 1725;
1677 akademisekreterare och adjunkt i
Uppsala, 1680 ak.-räntmästare och 1687
professor i historia; lämnade den 1716
och tillbragte återstoden af sitt lif i till-
bakadragenhet; mest känd genom sina
"Psalmeprofver" (1689 och 1691), hvarige-
nom han gjort sig välförtjänt om den
svenska psalmdiktningen; äfven i musi-
kaliskt hänseende äro de värda att min-
nas. I båda böckerna medtager han
flera melodier. I 1689 års uppl. 8, i 1691
års jämte de föregående åtta, som ånyo
aftryektes, dessutom 19 nya. Af dessa
senare är måhända den bekantaste: "Je-
sus är min vän den bäste", af Gustaf
Diiben, hämtad från "Odae sveticae" och
sedan i nuvarande psb. nr 8. Flera af
Arr:ii melodier upptogos oförändrade i
koralpsb. af 1697 och, sedan de under
1700-talet åtskilliga gånger förändrats, i
Hajffners koralbok af 1820. — Se i öfrigt:
Pr. Nodermann, Stud. i sv. hymnologi
och T. Norlind, Sv. kyrkosångb. fr. 1500-
o. 1600-talet (Kult o. konst 1906). — A.
tillhörde en släkt, som på 1500-talet in-
kommit från Bajern; den hette ur-
sprungligen Kapfelman och innehade i
Tyskland adlig värdighet; en gren af
denna ätt förkortade namnet Arrhenius
till Arrhén och kallade sig sedan Arr-
hén von Kapfelman; ur denna släktgren
framgick den ofvannämnde kompositö-
ren med detta namn.
Arsis (gr.), uppslag; slag uppåt vid
takterande; se t h e s i s.
Articolazione (it.), tydligt uttal.
Artikulation, tydligt textuttal i före-
ning med musikalisk klanggifning; in-
om sångkonsten är a. förmågan att låta
texten bli klangfullt och ädelt sjungen
samt på samma gång tydligt framträ-
dande utan bistafvelser eller biljud. I
öfverförd bemärkelse har ordet a. äfven
blifvit användt om instrumentalmusik,
där dock den melodiska a. mera hör
hemma under fraseringskonsten.
Artist, konstnär.
1. Artöt, Alexandre Joseph, f.
25. L 1815 i Briissel, t 20.7.1845; elev af
R. och A. Kreutzer vid Paris' konserva-
torium; framstående violinist; företog
konsertresor öfverallt i Europa och Ame-
rika; skref äfven kompositioner för vio-
lin: konserter, fantasier, variationsverk;
stråkkvartetter, pianokvintett m. m.
2. Desirée A., f. 21.7.1835 i Paris,
t 3. 4. 1907 i Wien, sångerska (mezzo-
sopran); elev af Viardot-Garcia 1855—57;
engagerades vid stora operan i Paris
1858; sjöng sedan flerstädes i Europa
(Sthlm 1877, 83,) och blef särskildt högt
uppburen af tyskarna, där hon firade
sina största triumfer i Berlin; bodde 1884
— 89 i Berlin, sedan i Paris; har utbildat
flera berömda sångerskor, däribland
äfven svenskor. — Lola A., se P a-
dilla.
Arvesen, Arve, f. 12. 9. 1869 på Saga-
tun vid Hamar; framstående norsk violi-
nist; elev af G. Bohm i Kristiania, 1885
af konserv, i Leipzig (Brodsky); stude-
rade sedan i Paris (Marsick) och Briissel
(Ysaye); 1895 anställdes han i Helsing-
fors och året efter i Åbo som konsert-
mästare; 1900 samma syssla i Bergen
och 1905 i Kristiania; har med framgång
konserterat i Norge, Sverige, Finland,
Danmark m. fl. länder.
Arvidsson, T r u 1 s, f . 1646, t 1706 i Vä-
stervik; utgaf en skrift: "De idiomata
originali hebrseo, adscripta adlatus lite-
ris italicis vocum lectura"; han sökte
Aschan — A-sträng
49
här med musiknoter utmärka judiska
melodisättningar till psaltarens psalmer.
Aschan, G. A., f. i Motala 7.2.1864, t
1907 i För. Staterna; reste till Amerika
1882 och vistades först i Hartford och
Portland, hvarefter han begaf sig till
Lindsborg, Kans., där han vid Bethany
College idkade studier i fyra års tid. A.
var en af svenskarna i Chicago högt
uppburen sångledare.
Aschenbrenner, Christian Hein-
rich, f. 29.12.1654 i Altstettin, t 13.12.
1732 i Jena; 1668 elev af J. Theile i Mer-
seburg och A. A. Schmelzer i Wien; ka-
pellmästare i Zeitz 1695—1713 och 1713—
1719 i Merseburg; utgaf i tryck flera
kammarsonater, suiter m. m. I Uppsala
bibi. finnes ett kantat: "Die Seele Christi
heilige mich" f. 4 vokalstämmor och 4
instrument (V. M. 47: 14).
Asenjo se Barbieri.
Asien. Musiken är här i allmänhet af
kulturell art med föga framträdande pri-
mitiva drag. Endast i norr hos de sibi-
riska folken i nordöstra delen kan ännu
genuina primitiva melodier uppspåras.
Rörande den öfriga delen kunna vi in-
dela den i grupper allt efter de fram-
trädande allmänna kulturerna: 1. Den
kinesiskt-japanska med Korea och större
delen af östra Bortre Indien med öfver-
vägande pentatonik (i Japan afledd pen-
tatonik af mollkaraktär; se p e n t a t o-
n i k). Till denna grupp hör äfven delar
af övärlden. 2. Indiska med västra Bort-
re Indien (sannolikt äfven Java) med
högt utbildad musik såväl vokal som in-
strumental samt äfven musikteori. 3.
Persisk-arabiska gruppen af öfvervä-
gande kulturell karaktär delvis hvilan-
de på äldre arabisk musikkultur. 4. Sy-
riska, omfattande Syriska öknen, Pale-
stina med Mindre Asien hvilande på del-
vis äldre traditioner, hvilka ej ännu
blifvit nöjaktigt utredda; delar af den-
na uråldriga musikkultur torde åter-
finnas inom judiska och armeniska mu-
siken. Såvidt vi få grunda några på-
ståenden på det redan förefintliga veten-
skapliga materialet torde Asien vara
den europeiska kulturens och musikteo-
riens vagga. Den grekiska torde i detta
fallet ha fått mycket från babylonierna
och dessa åter mycket från de forna
ariska folken i Mindre Asien, Persien
och Indien. Ur denna grund ha sedan
två system uppstått hvar för sig med
fullt utbildade musikteorier: åt öster det
indiska och väster det grekiska. Det
tillkommer en senare forskning att här
draga fram de gemensamma dragen mel-
lan båda dessa teorier och så gifva en
grundform af det musikteoretiska sy-
stem, hvarpå kulturmusiken hvilar.
Askergren, Peter, f . 1767, t i Stock-
holm 17. 2. 1818; altviolinist i hof kapellet
från 1787 till sin död; var äfven pianist
och informationsmästare vid konserva-
toriet; organist först i Katarina sedan i
Adolf Fredriks kyrka. A. komponerade
dels sånger, hvilka trycktes af Åhlström
i Skaldestycken satta i musik, dels piano-
saker, hvaraf en förlades så sent som på
1800-talet: "Sexton variationer öfver en
svensk nationalmelodi."
Aspiration, utandning; felaktigt in-
skjutande af tonen h vid sjungandet af
långa vokaler (t. ex. le-he-he-he-da).
Ass. =: assai.
Ass = A I?.
Assai, nog, mycket.
Assar. Se O 1 s s o n-A s s a r.
Ass dur (fr. la bémol majeur, eng. a
flat major), tonart med 4 f i förteck-
ning, nämligen för h, e, a, och d (f moll
parallell-tonart).
Ass moll, tonart med sju b; motsvarar
närmast giss moll; är mindre bruklig.
Associerad ledamot af Musikaliska
akademien; se Akademi.
Assoluto, obundet.
Assonans, klanglikhet.
Astorga, E m a n u e 1 e d', f . 11. 12..
1681 i Palermo, t 21.8.1736 i Böhmen;
under 1700-talet mycket omtyckt kompo-
sitör, om hvilken man endast vet föga
med visshet; var i början af 1700-talet i
Spanien, där han understöddes af famil-
jen Orsini; skref 1709 pastoralen Dafne;
var 1712 i Wien; synes äfven ha besökt
England; af sin samtid var han mest
känd för sina duetter och solosånger af
äkta italienskt välljud; troligen är det
dessa glödande kärlekssånger, hvilka
gifvit anledning till ryktena om hans
romantiska vandringar; till vår tid har
hans namn kommit så godt som endast
genom hans kyrkliga komposition: Sta-
bat mäter. Uppsala bibi. äger i handskr.:
"Xon é sol. Cantata con flauto."
A-sträng, andra strängen på violinen,
första på altviolinen och violoncellen,
50
A suo arbitrio^Auber
tredje på kontrabasen; på violinen kal-
las a-strängen äfven alt.
A suo arbitrio, a suo commodo
(it.), efter behag.
A suo luogo (it.). Se L o c o.
A. t. = a tempo.
A tempo, i takt, i förutvarande tids-
mått, om förut ett långsammare el. has-
tigare tidsmått ägt rum.
Athalia, Racines berömda tragedi; kö-
rerna i denna ha fått musik af en mängd
tonsättare, bland hvilka må nämnas:
Moreau Paris 1640, J. P. A. Schulz Leip-
zig 1785, Gossee Paris 1791, Boieldieu Pa-
ris 1836, Mendelssohn Leipzig 1840; af
svenska kompositörer har Uttini försökt
sig på ämnet, och tragedien uppfördes
med denna musik å Bollhusteatern 1776
— 78; stycket återupptogs på kgl. teatern
1792, denna gång med musik af Vogler,
A tre, a tre mani, (it.), å t r o i s
mains (fr.), trehändigt.
Att. = attacca.
Attaeca (it.), utan afbrott vidare; a.
subito il seguente (it.), omedel-
bart utan afbrott.
Att bedja Gud, han själf,
psalm 258; Haeffner hänvisas till mel. 31.
Att dig, o Gud! mitt offer
bära, psalm 418; Haeffner 418; mel.
komp. af Erik Gabriel von Rosén.
Attenhofer, K a r 1, f . 5. 5. 1837 i Wettin-
gen, Schweiz; berömd kompositör af
manskvartetter; efter studier vid Leip-
zigs konservatorium, blef han 1859 sång-
lärare i Aargau; sedan dirigent för flera
manskvartetter i Ziirich; 1879 organist
och musikdirektör vid Augustinerkyr-
kan i Ziirich; äfven lärare i sång vid
musikskolan; universitetet kallade ho-
nom till hedersdoktor; utgaf 1882 en
"Liederbuch f. Männergesang"; skref
dessutom solosång vid piano, sånger för
blandad kör, mässor, violinetyder m. m.
Atto, akt i ett teaterstycke.
Attore, aktör.
Attrup, Carl, f. 4.3.1848 i Köpen-
hamn, t därst. 5. 10. 1892; organist vid
Frederiks Kirke i Kphn 1871, Vor Frei-
sers Kirke 1874; s. å. lärare vid blind-
institutet; har gjort sig känd som duk-
tig orgelspelare genom talrika kyrko-
konserter; skref en orgelskola, preludier,
sånger vid pf. m. m.
Attwood, Thomas, f. 23. 11. 1765 i
London, f 24.3.1838 på sitt landtgods
Cheyne Walk, Chelsea; studerade 1783 —
84 i Neapel, sedan i Wien hos Mozart;
fr. o. m. 1787 bodde han i England, där
han 1795 blef organist i Paulskyrkan,
1821 vid konung Georg IV:s privatka-
pell och 1836 vid kgl. vokalkapellet;
skref flera goda arbeten dels för scenen
dels för kyrkan.
A t y s, opera i tre akter med text af
Quinault samt musik af Lully (Paris
1676) och Piccinni (Paris 1780; texten
omarbetad af Marmontel); den senares
opera synes närmast ha varit en om-
arbetning af den förres; i svensk öfver-
sättning af A. F. Risteli (musiken läm-
pad till svenska orden af L. S. Lalin)
uppfördes operan 1784 och fann 22 upp-
föranden intill år 1801.
Aubade (fr.), a 1 b a d a (it.), morgon-
musik; jfr serenad, aftonmusik.
Auber, Daniel F r a n c o i s, f . 29. 1.
1782 i Caen, Normandie, t i Paris 12. 5.
1871; berömd operakompositör; skref re-
dan tidigt små solosånger; fadern, en för-
mögen köpman, lät honom utbilda sig
till handelsman i England, dock utan
att han visade någon håg härför; som
dramatisk kompositör uppträdde A. re-
dan 1811; företog sedan allvarliga mu-
sikstudier för Cherubini och skref se-
dan ytterligare en mängd operor, af
hvilka dock först "Muraren" (Le ma-
Qon) 1825 slog fullständigt igenom; A.
står sedan som hufvudrepresentant för
den komiska operan i Frankrike; är
också afgjordt fransk i hela sin stil; det
försök han en gång gjort (i "La neige")
att ansluta sig till Rossini och den ita-
lienska koloratursången, misslyckades,
och han blef sedan trogen sig själf;
1828 följde hans mest bekanta opera
"Den stumma från Portici" (La Muette
de Portici); näst denna har operan "Fra
Diavolo" (1830) blifvit mest populär. De
i Sverige uppförda operorna af A. äro:
"Ambassadrisen" (Sthlm f. ggn 1846),
"Bräma o. Bajaderen" (1863), "Concerten
på hofvet" (1834), "Fra Diavolo" (1833),
"Hin ondes andel" (1844), "Kronjuveler-
na" (1845), "Muraren" (1834), "Sirenen"
(1846), "Snöfallet" (1825), "Den stumma"
(1836), "Den svarta Dominon" (1845), "Le
Lac des Fees" (1845). Mus. ak:s bibi.
förvarar dessutom operorna: La Bergére
chatelaine; Emma, ou La promesse im-
prudente; Gustave, ou Le Bal masqué
Aubert — Augerer
51
(ämnet till denna är: Gustaf III:s död).
De flesta af Aubers operor ha Scribe till
textförfattare. "Aldrig har någon så
som Auber varit herre öfver motivet:
ej den utförliga melodien, utan den me-
lodiska miniatyrbilden, som koncentre-
ras till dess minsta omfång. Dessa mo-
tiver aflösa hvarandra i lätta vändnin-
gar, och deras former variera i det
oändliga. Men kompositörens stora och
sällsynta konst består i deras klara och
smakfulla gruppering, de lyckligt valda
sambanden och förmågan att dana
hvarje stycke till ett välproportione-
radt helt, som aldrig är för långt, al-
drig för kort. A. är glädjens profet i
den musikaliska världen, spridandet af
lefnadslust hans mission" (Bauck i Mus.
ak:s handl. 1873).
Aubert, Theodor Edvard Adolf d', f.
i Braunschweig 24. 10. 1813, t i Stock-
holm 1872; framstående violinist; an-
ställd som violinist i hofkapellet i
Stockholm 1.7.1844; blef andre konsert-
mästare 1.1.1861 och förste 1.7.1864; lä-
rare i violinspelning vid konservatoriet
fr. o. m. 1864, LM A 1849; deltog i Mazer-
ska kvartettsällskapet på 1850- och 60-
talet och gaf år 1853 tillsammans med
A. Berens, Lindroth, Mollenhauer flera
synnerligen omtyckta kvartettsoaréer i
De la Croix' mindre salong; var helt
säkert på sin tid Sveriges skickligaste
violinist. Bland kompositioner må näm-
nas en Hyllningspolonäs af 1860. — Gift
med Ebba Bergström.
Aubry, Pierre, f . 14. 2. 1874 i Paris,
t 1911; framstående musikhistorisk för-
fattare hufvudsakligen inom medelti-
dens musik; professor i orientaliska
språk; skref bl. a. "Mélanges de musi-
cologie critique I— IV", 1900—03; "Essais
de musicologie comparée I, II", 1903 — 05;
"Les plus anciens textes de musique in-
strumentale au moyen-åge", 1907. A:s
sätt att tyda de medeltida koralnot-
tecknen stod som hans egendom, ända
tills I. B. Beck i Strassburg påstod sig
vara uppfinnare af detsamma. Frågan
om de medeltida koralnoternas tidsvalör
är emellertid ej definitivt löst hvarken
genom Aubry-Beeks teori eller genom
P. Wagners (se härom: koralnot).
Au ehevalet (fr.), stråken skall föras
nära stallet.
Audace (fr.), djärf, käck.
Audiencier, se M i c h e 1 i.
1. Audran, M a r i u s Pierre, f. 26.
9. 1816 i Aix, Provence, t 9. 1. 1887 i Mar-
seille; sångare, elev af Arnaud och Pa-
ris' konserv.; blef efter att ha uppträdt
i Briissel, Lyon m. fl. städer förste tenor
vid opera comique i Paris; blef samti-
digt solist vid konservatoriekonserter-
na; 1852 — 61 företog han konsertresor,
hvilka afslutades i Marseille, där han
1863 blef sånglärare och direktör för
konservatoriet. Som kompositör upp-
trädde han med några mindre betydan-
de sånger.
2. E d m o n d A., den förres son, f. 11.
4. 1842 i Lyon, t 17. 8. 1901 i Tierce-
ville; operettkompositör; kapellmästare
i Marseille; sedan 1877 boende i Paris;
skref jämte 37 operor o. operetter en
mässa, ett oratorium m. m.; hans ope-
retter ha vunnit ett visst anseende äf-
ven utanför Frankrike.
Auer, Leopold, f. 7. 6. 1845 i Vesz-
prém i Ungern; betydande violinvir-
tuos; elev af Joachim; 1863 konsertmä-
stare i Diisseldorf, 1866 detsamma i
Hamburg; sedan 1868 soloviolinist hos
kejsaren af Ryssland och violinprofes-
sor vid konserv, i Petersburg; 1895 upp-
höjd i adelsstånd och 1903 (tit.) "stats-
råd".
Aufschneiter, Benedikt Anton,
1695 — 1730 kapellmästare vid domkyrkan
i Passau; af hans kompositioner äger
Uppsala bibi.: "Concors discordia" 1695
(sonater för stråkinstr.) samt dessutom
flera handskrifna instrumentala verk.
Aufzug (t.), akt i ett teaterstycke.
Augener & Co, musikfirma i London;
grundad 1853 af Georg Augener, i bör-
jan blott som filial af Peters' förlag i
Leipzig; själfständigt 1867; är jämte
Novello Englands främsta musikförlag;
har utgifvit flera präktiga upplagor af
klassikerna (reviderade af E. Pauer);
utger sedan 1871 tidskriften: Monthly
musical Eecord.
Augerer, Gottfried, f. 3.2.1851 i
Waldsee, Wiirtemberg; berömd komposi-
tör af manskvartetter, direktör för mu-
sikakademien i Ziirich, dirigent för
flera manskörer; skrifvit ballader för
manskörer: "Sigurds Brautfahrt", "Des
Geigers Heimkehr", "Der Königbote"
m. fl.
52
Augmentatio — Aulin
Augmentatio (lat.), förlängning af ett
fugatema; äfven andra kontrapunktiska
bildningar.
Augusti, Lovisa Sofia, f. Salomo-
ni, t 25. 6. 1790; förste aktris och hof sån-
gerska vid kgl. operan i Stockholm 1773
— 90; var en af sin tids allra främsta
sångerskor; vann anseende framför allt
som Eurydice i "Orpheus", Kärleken i
"Adonis" och Astrild i "Silviae"; hon var
länge fru Olins främsta medtäflarinna
om publikens gunst och lyckades till
sist t. o. m. öfverglänsa henne; A. blef
hof sångerska; LM A 1780; då hon upp-
trädde i Amphion stod följande strof
om henne i tidningen:
"Hvad mildhet, ömhet och behag,
Uti din klara stämma röjes!
Hvar ton med konstens regler höjes
Och trotsar Orphei luteslag.
Olympen vid din blick förnöjes
Och till en tystnad nederböjes
Vid ljudet af ditt andedrag."
A. var gift med F. B. A. (redan innan
hon uppträdde på scenen), hvilken 1773
— 87 tillhörde hofkapellet som violinist.
Augustinus, A u r e 1 i u s, f. 13. 11. 354
i Tagaste i Numidien, t 28. 8. 430 som
biskop i Hippo; kyrkofader; af hans
skrifter erhålla vi en utmärkt öfversikt
af tonkonstens ställning på hans tid;
skref "De musica libri VI", som afhand-
lar rytmen. Se: H. Abert, Die Musik-
anschauung des Mittelalters, s. 69 ff.; K.
Schmidt, De musicis scriptoribus Ro-
manis.
1. Aulin, Tor Bernhard Wilhelm, f. i
Stockholm 10.9.1866; violinist, dirigent
och kompositör; elev af konservatoriet
1877—83 (C. J. Lindborg) och af Sauret
och Scharwenka i Berlin 1884 — 86; violi-
nist i Dram. teaterns orkester 1881, i
Sveasalens 1888 och i hofkapellet som
konsertmästare 1889; grundade 1887
Aulinska kvartetten; sin verksamhet
som orkesterledare begynte han 1900,
då han startade Svenska Musikerföre-
ningens populära orkesterkonserter;
1902 stiftades Stockholms konsertföre-
ning med A. som dirigent. Våren 1909
anställdes A. i Göteborg som dirigent för
orkesterföreningen därstädes; var dess-
förinnan sedan 1907 dirigent för Dram.
teaterns orkester; s. å. utnämndes A.
äfven till dirigent för Sydsvenska fil-
harmoniska föreningens orkester. I Gö-
teborg har A. utöfvat en nitisk verk-
samhet i svenska tonkonstens tjänst
och särskildt verkat för bekantgörandet
af sådana svenska mästare som Ber-
wald och Norman. A:s arbete har all-
tid präglats af initiativrikedom och
kraft, en gedigenhet i utarbetandet af
detaljerna, ett utomordentligt sinne för
de fina nyanserna, sinne för proportio-
nerna och helhetsverkan. A. har dels
ensam dels med sin kvartett konserte-
rat i Sverige, Norge, Danmark, Ryss-
land, Tyskland m. fl. länder. Af hans
kompositioner ha särskildt de tre vio-
linkonserterna vunnit erkännande, dess-
utom kunna nämnas en piano- och vio-
linsonat, sånger vid p. samt 2- och 4-
händiga pianosaker. Slutligen märkas
några violintranskriptioner af sånger
af Sjögren, smärre violinstycken med p.
m. m.
Aulinska kvartetten grundad
af A. jan. 1887 har med rätta blifvit be-
römd som Sveriges bästa kvartettsäll-
skap och äfven i utlandet erhållit lof-
ord. De första medlemmarna voro: A.,
Edvin Sjöberg, Berndt Carlsson och
Axel Bergström. I början af 1890-talet
adjungerade man en pianist; som sådan
fungerade först åtskilliga, däribland
fru Ida Åqvist, men fr. o. m. år 1905 har
Vilhelm Stenhammar varit deras stän-
dige pianist; E. Sjöberg ersattes af C.
Sandquist i 2. fiolen. Den nuvarande
kvartetten (1912) består förutom ledaren
och Stenhammar af: G. Molander, R.
Claesson och S. Blomquist. A. kvartet-
ten har konserterat flerstädes i Norden
och Tyskland. Af repertoaren må först
nämnas dess verksamhet för bekantgö-
randet af svenska kvartettkompositörer
som Berwald, Norman, V. Stenhammar
och E. Sjögren, sedan mästarna Beetho-
ven. Brahms, Tschaikowsky, César
Franck, Dvorak, Sgambati, Sinding,
Glass, d' Albert, Weingartner, Paul Juon
m. fl. Sällskapet kunde i jan. 1912 fira
sitt 25-årsjubileum och fick då mottaga
hyllningar från när och fjärran.
2. Laura Valborg A., f. 9. 1. 1860 i
Gefle; pianist och kompositör; syster
till den föregående; elev af konservato-
riet i Stockholm 1877 — 82; ägnade sig
sedan åt musikalisk lärarinneverksam-
het, tills hon 1885 blef Jenny Linds-sti-
pendiat; A. studerade nu först instru-
Aulos — B
63
mentation sex veckors tid för Gade, se-
dan två år i Paris för Godard och delvis
J. Massenet, hvarjämte hon fick piano-
lektioner efter Théodore Ritters metod.
Vid återkomsten till Sverige återtog
hon verksamheten som lärarinna i pia-
nospel och musikteori. A, har uppträdt
dels som pianist dels som kompositör.
Bland hennes kompositioner må näm-
nas: Ballad för baryton, kör och ork.,
två stråkkvartetter (en utg. af Mus.
konstför.), en orkestersuite, en pianoso-
nat och mindre pianostycken, sånger
med p., körer a capella. Julhymn för
blandad kör med orgel, tre damkörer m.
p., för hvilka hon vid kvinnoutställnin-
gen i Köpenhamn 1895 erhöll ett pris af
200 kronor. A. har ofta låtit höra sig
offentligt.
Auletes (gr.), flöjtblåsare.
Aulos (gr.), flöjt.
A una corda (it.), på en sträng; med
pianopedal.
Au sillet (fr.), stråken bör föras öfver
gripbrädet.
Australien. Musiken är här ännu
mycket litet undersökt. Att döma af
Lumholz' beskrifning skulle dpn i öf-
vervägande grad vara recitativisk af
föga instrumental karaktär. I övärlden
omkring är den äfven mestadels vo-
kal. Af instrumenten framträder speci-
ellt musseltrumpeten antingen med ett
vanligt hål till blåsöppning eller med
modernare metallmunstycke till anblås-
ningen. Dans och musik stå äfven i
nära förbindelse med hvarandra.
Autentisk, äkta, själf ständig; namn
på en hufvudtonart, hvaraf de andra
härledas; motsats: p 1 a g a 1, sido- eller
afledd tonart.
Autodidakt, en genom själfstudium
utbildad.
Automat, själfspelande instrument.
Autor (fr.), författare, komponist.
Ave (lat.), 'Var hälsad'; begynnelsen
på en vid katolska gudstjänsten sjun-
gen bön till den heliga jungfrun.
Avec accompagnement (fr.), med be-
ledsagelse; med ackompagnement.
Avison, Charles, f. 1710 i Newcastle
on Tyne, t 9.5.1770; elev af Fr. Gemini-
ani; sedan 1736 organist i sin födelse-
stad; komponerade en konsert för piano,
stråkkvartetter m. m.; blef särskildt be-
kant genom sin bok om det musikaliska
uttrycket ("An essay on musical expres-
sion" 1752), hvilken bok i tysk öfver-
sättning af 1775 finnes i Mus. ak:s bib-
liotek.
A vista (it.), från bladet.
A voce solo, blott för en röst.
Axel och Valborg, Oehlenschlä-
gers berömda tragedi, uppfördes i
svensk öfversättning af J. Dillner med
ouverture, entreakter och melodram af
C. Braun å kgl. teatern i Stockholm
1829; år 1856 återupptogs den å Mindre
teatern med overture och entreakter af
J. E. Gille. Å Göteborgs teater 1877: 11
gånger.
Azevedo, Alexis Jakob, f. 18. 3.
1813 i Bordeaux, t 21.12.1875; musik-
skriftställare; hufvudsakligen bekant
genom sin Rossinibiografi: "Rossini, sa
vie et ses oeuvres", 1865.
Azione sacra (it.), andligt musikdra-
ma, oratorium.
B.
B (fr. si b é m o 1, eng. b flat), den
elfte tonen i vår kromatiska skala, eller
den med ett hälft tonsteg sänkta tonen
h. Enharmoniskt förväxlas den med
aiss. Då man begynte med bokstafsbe-
teckning, tog man de första 7 bokstäf-
verna att beteckna de 7 tonerna i grund-
skalan. I den första tonarten, under
medeltiden den doriska, kom b att bli
sjätte tonen, men för att slippa få ton-
förbindelsen på tre hela tonsteg (trito-
nus) från f räknadt, sänkte man ofta
den doriska skalans sjätte ton utan att
förändra dess namn: b. På så sätt kom
skalan att ha ett lägre och ett högre
liggande b; för att skilja dem tecknade
man dem olika; det lägre fick heta 'det
mjuka b' (b-moll) och tecknades rundt
(J7), det högre (på grund af tritonus,
som klingade 'hård') 'det hårda b' (b-
dur) och tecknades kvadratiskt (fj). Den
doriska skalan fick således följande ut-
seende: defgabtjC. Då man på
1840-talet fick stiltyper, hade dessa tec-
54
B— Bach
kens ursprungliga betydelse gått förlo-
rad, och man tecknade därför det hårda
b som l^, hvaraf snart namnet h upp-
stod. Emellertid har England bibehållit
den gamla benämningen 'b-moll' (b m i-
n o r för b och 'b-dur' (b major) för h.
Frankrike, som ej upptagit bokstafsbe-
teckningen utan fasthållit solfabeteck-
ningen, har undgått denna inkonsekvens
(si !? och si Sf =b och h). De försök man
i slutet af 1700-talet i Tyskland gjorde
för att fä bort h, kröntes ej med seger.
B. = basso, bas. I England betecknar
B. äfven 'Bachelor', t. ex. Mus. B. = Mu-
sicae Baccalaureus, musikkandidat.
Babbini, Mat te o, f. 19.2.1754 i Bo-
logna, t därst. 22. 9. 1816, framstående te-
norsångare; sjöng företrädesvis i Ber-
lin (efter 1780), men äfven i Petersburg,
Wien (1785), London och Paris.
Baborak, baboracka, böhmisk natio-
naldans.
Bach. Berömd musikersläkt från Thii-
ringen. De förnämsta platserna, där
medlemmarna af familjen lefvat och
verkat, äro: Erfurt, Arnstadt, Eisenach
och Weimar. I de tre förstnämnda stä-
derna afhöllos i allmänhet släktmötena
under 1700-talet. Om familjens stamträd
ha flera studier företagits företrädesvis
af Bitter och Spitta. Kedan 1845 hade
Kowaczynski i Leipiger Zeitung offent-
liggjort en genealogisk öfverblick. Släk-
ten låter följa sig från 1500-talets midt
till 1800-talets midt, således ungefär 300
år. De flesta musikerna anträffas under
tiden 1650—1750.
Hans B. (1) var bonde i Wechmar och
flyttade sedan till Ungern. Om honom
veta vi ej, om han haft några musikin-
tressen. Hans son V e i t (2) var bagare
och mjölnare, och Seb. B. förtäljer, att
han höll mycket af musiken. Af dennes
barn blef Hans (3) den förste musi-
kern, som hade konsten till lefvebröd.
Han var en äkta gammal sångarenatur,
glad och munter, sorglös och hjärtegod,
omtyckt af alla och farande vidt omkring
i thiiringska landet spridande glädje och
munterhet, hvar han kom. Tre af hans
söner valde musiken till lefnadsbana.
Den äldste Johannes (4) blef stads-
musikant i Erfurt. Han var därjämte
organist och synes således ha varit den
förste kyrkomusikern inom släkten.
Hans söner stannade till stor del kvar
i Erfurt som stadsmusikanter och ännu
långt efter sedan Erfurtergrenen för-
svunnit, kallades stadsmusikanterna i
Erfurt "Bachar". Hans sonson J o h a n n
Bernhard (15) steg så högt inom de
musikaliska graderna, att han blef orga-
nist och kammarmusiker hos hertigen
af Sachsen-Eisenach i Weimar. Äf-
ven äro en del koralbearbetningar af
honom kända, "Johannesgrenen" af
släkten B. utslocknade vid 1700-talet8
midt. Hans B:s yngste son Hein-
rich (5) började som stadsmusikant i
Erfurt tillsammans med sin broder Jo-
hannes. Orgelintresset framträdde dock
mera hos honom än hos brodern. Som
barn vandrade han från stad till stad i
Thiiringen för att få höra de främsta
Familjen Bach.
1. Hans Bach i Wechmar c. 1561.
2. Veit Bach, t 1619.
3. Hans B. »Spelmannen», t 1626.
4. Johannes, Erfurt
1604—73.
13. Joh.
12. Joh.
Christian,
Aegidius,
Eisenach
Erfurt
1640—82.
1645—1717.
6. Christoph, Erfurt o. Arnstadt
5. Heinrich, Arnstadt
1613-61.
1615-
-92.
7. Georg
8. Joh.
9. Joh.
19. Joh.
16. Joh.
Christoph,
Christoph,
Ambrosius,
Michael,
Christoph,
Schweinfurth
1645-93.
Eisenach
Erfurt
Eisenach
1642—97.
1645-95.
1648-94.
1642—1703.
15. Joh. 14. Joh.
Bernhard, Christoph,
Eisenach Erfurt
1676—1749. 1685— 1717(?)
Joh. Valentin
1669-1720.
27. Joh. Lorenz,
1695—1773.
10. Joh.
Christoph,
1671—1721.
11. Joh. SetjaSt. = 20. Maria
1685—1750.
Barbara
1684—1720.
17. Joh.
Nicolaus,
Jena
1669—1753.
18. Joh. Ernst, 23. Wilh.
Eisenach Friedemann
1722—77. 1710—84.
25. C. PhiL Emanuel
1714—88.
26. Joh. Gottfried 22. Joh. Christoph 21. Joh.
Bernhard Friedrich, Bucke- Christian
1715—39. burg 1732—95 1735—82.
24. Friedrich Ernst Wilhelm, Berlin 1759—1845.
Bach
55
organisterna och på så sätt tillägna sig
en god orgelstil. 1641 blef han organist
i Arnstadt, där han stannade till sin
död aktad som en framstående orgelspe-
lare. Uppsala bibi. förvarar en kompo-
sition ("Ach dass ich Wasser genug
hatte") af honom. Två hans söner J o-
hann Christoph (16) och J o h a n n
M i c h a e 1 (19) blefvo båda berömda
organister. Den senares dotter M a-
ria Barbara (20) blef 17. 10. 1707
Sebastian B:s första hustru. Med Johann
Christophs son Johann Nicolaus
(17), äfven organist (vid Jena universi-
tet), utslocknade denna grens musikalis-
ka traditioner (1753). En annan af Hans
B:s söner var Christoph (6). Från
honom härstammade Sebastian. Han
var liksom sina två förutnämnda brö-
der stadsmusikant och kvarblef i denna
ställning till sin död. Han hade tjänst
omväxlande i Weimar, Erfurt och Arn-
stadt. Flera af hans söner blefvo stads-
musikanter. En af dem Georg Chri-
stoph var först kantor i Meiningen,
sedan (c. 1688) i Schweinfurt. Dennes
son Johann Valentin blef stads-
musikant i Meiningen och sonsonen, J o-
hann Lorenz (27), organist i Lahm i
Franken. De båda andra i vår genealo-
giska öfversikt nämnda sönerna till
Christoph, Johann Christoph (8)
och Johann Ambrosius (9), voro
tvillingar och lika hvarandra såväl till
utseende som karaktär. Den förre blef
hof musiker i Schwartzburg- Arnstadt; den
senare var först stadsmusikant i Erfurt
(violinist), sedan hofmusiker i Eisenach
från 1671 till sin död. Af hans åtta
barn blef Johann Christoph (10)
organist i Ohrdruff, sedan han i Erfurt
af Pachelbel fått en grundlig utbild-
ning. En kortare tid var Sebastian bo-
ende hos denne sin broder, dock utan att
han fick några nämnvärda impulser till
fortsatta orgelstudier af brodern själf.
Att Joh. Christ. var en gedigen orgel-
spelare torde framgå af broderns vitt-
nesbörd om honom.
Johann Sebastian B. (11) var
yngste sonen till ofvannämnde Johann
Ambrosius och föddes d. 21. 3. 1685 i Ei-
senach. Hans första uppfostran blef ledd
af fadern. Sina första intryck af orgel-
musikens höghet erhöll han af den dä i
Eisenach boende Johann Christoph B.
(16). Inom släkten låg såväl traditioner
från de många stadsmusikanterna, hvil-
ka hufvudsakligen trakterat fiolen, som
från de likaledes ej så få organisterna.
Seb. hade således två musikerbanor att
välja på, om han ville bli släktens tra-
ditioner trogen, å ena sidan stadsmusi-
kantens med fiolen som hufvudinstru-
ment, å andra sidan kyrkomusikerns
med orgeln som hufvudinstrument. Han
valde den senare riktningen och utbil-
dade sig med allvar som organist. Hem-
met upplöstes emellertid tidigt, och re-
dan vid 9 års ålder stod Seb. moderlös
och året efter äfven faderlös. Han kom
nu till sin broder i Ohrdruff. Orgelspe-
let blef där bedrifvet med största nog-
grannhet dock så pedantiskt, att Seb.
snarare hölls tillbaka i utvecklingen än
främjades. Ett exempel på, huru sträng
brodern kunde vara, omtalas: Ett band
orgelmusik af Pachelbel, Froberger,
Kerl m. fl. ville den yngre brodern gär-
na studera, men Joh. Christoph nekade
bestämdt att utlämna boken. Seb. smög
sig då nattetid till att afskrifva alla
kompositionerna. Efter många nätters
arbete, utan annan belysning än mån-
skenet, var arbetet färdigt, men nu blef
allt upptäckt, och hela hans afskrift
blef honom nu obarmhärtigt frånryckt.
Äfven i ett annat hänseende var Seb:s
ställning hos brodern mindre god. Joh.
Christoph fick efter hand talrik familj,
och Seb. betraktades då ej längre med
blida ögon. Vid 15 års ålder (1700) an-
ställdes han därför som korgosse i Liine-
burg. Hans präktiga sopranröst för-
lorade sig dock snart, och nu måste Seb.
helt och hållet ägna sig åt orgel- och
pianostudier. Ej långt från Liineburg
låg Hamburg och hit vandrade B. ofta
för att få höra dåtidens berömde orgel-
mästare Joh. Ad. Eeincken. Ett annat
tillfälle till musikstudier kunde B. få i
Celle, Liineburgerhertigens residens-
stad. Här fanns ett präktigt hofkapell
bestående af franska instrumentister,
och B. kunde således nu få lära känna
den franska stilen. Orgelspelet lärde
han sig efter bästa förmåga med Eein-
cken som förebild, men i Celle hörde
han violinspelet och bildade sig så godt
det sig göra lät efter de franska musi-
kernas föredöme på detta instrument.
Han hade också redan 1703 nått så långt
56
Bach
på detta instrument, att han samma år
kunde anställas som violinist i Weimar.
Ett år efter (1704) blef han dock organist
i Arnstadt, således i samma stad, som
hans släkting Heinrich B. (5) varit an-
ställd som organist. Seb:s ställning blef
här bättre än någonsin förut, och han
hade rikligt tillfälle att spela sitt älsk-
lingsinstrument. Orgeln var nyuppsatt
och ansågs mycket god. Här begynte
också B. skrifva sina första mera mogna
kompositioner. Eedan i Liineburg kom-
ponerade han en samling fugor (1704);
dessa voro dock mera osjälf ständiga
ungdomsarbeten. I Arnstadt skref han
för orgeln: 3 orgelfugor (A-moll, G-dur
och E-dur), 17 koralvariationer, 2 orgel-
fantasier i G-dur, två preludier med fu-
gor och en orgelkonsert i C-dur; dess-
utom en sonat för klaver, två capriccio
och en påskkantat. B. hade säkerligen
stannat länge i Arnstadt, om ej en yttre
tillfällighet hade gifvit honom andra
tankar. 1705 fick han en månads orlof
för att göra en resa till Liibeck och höra
Buxtehudes aftonkonserter, hvilka dä
just voro mycket ansedda. Buxtehude
stod då som sin samtids främsta orgel-
mästare, och det var därför lättförklar-
ligt, om B. glömde allt blott för att få
åter och åter höra Mariakyrkans sköna
orgel. Först efter tre månader åter-
vände han till Arnstadt, och nu fick han
en skarp tillrättavisning för sin långa
frånvaro. Därför trifdes han ej mera i
staden, och med glädje mottog han 1707
en organistbefattning i Miihlhausen ef-
ter Georg Ahle. Musikförhållandena
voro här större, och orgelkonsten hade
gamla höga traditioner allt sedan 1500-
talet (Joh. Eccard, Joh. Rud. Ahle och
Joh. Georg Ahle). Dock hade pietismen
begynt göra sig märkbar i staden,
och B. hade att kämpa en hård strid för
att få den högre orgelkonsten erkänd
vid gudstjänsten. Han sökte därför efter
en ny plats, och en sådan fann han re-
dan 1708 i Weimar. På sommaren flyt-
tade han dit med sin hustru och släk-
ting Maria Barbara, med hvilken han
ingått äktenskap året innan d. 17. 10.
Hertig Ernst Wilhelm af Weimar var
en allvarlig man med stor kärlek till
kyrkomusiken, och kallelsen till hof-
organist hos honom var för B. af stor
betydelse. Hertigens stora intresse för
orgelmusiken var en ständig sporre för
B. att göra sitt bästa, och Weimartiden
1708—1717 utgör gifvetvis höjdpunkten
såväl inom det rent virtuosa spelet som
inom orgelkompositionsområdet. Som
virtuos firade han sina största triumfer
1717 i Dresden, då han spelade i kurfur-
stens närvaro, och allmänt prisades som
sin tids främste. Fransmannen Louis
Marcliand, som vid samma tillfälle skul-
le visa sin förmåga, hade rest sin väg
för att undgå att jämföras med B. Från
Weimar hade han många tillfällen att
göra konstresor i såväl Nord- som Syd-
tyskland och höra sin samtids bästa mu-
sik. 1717 kallades han till kapellmästare
hos fursten Leopold af Anhalt-Köthen.
Med kapellet stod det ej så väl till i
Köthen, men fursten var mycket musi-
kaliskt intresserad och spelade flera in-
strument. Bach fick sålunda nu tillfälle
att skrifva kammarmusik i st. f. orgel-
kompositioner. Det uppstod ett mycket
godt förhållande mellan fursten och
hans kapellmästare, och B. fick åtfölja
på nästan alla furstens resor. På så sätt
ökades B:s kännedom om samtidens mu-
sik, och han lärde sålunda känna ej blott
kyrkomusiken utan äfven den samtida
operamusiken och italienska stilen. Des-
sa hans musikaliska erfarenheter kom-
mo hans kompositioner ej blott för kam-
marmusik utan äfven för orgel till godo.
År 1720 drabbades B. af ett hårdt slag, i
det att hans hustru dog, under det han
var borta på en resa i furstens sällskap.
Af barnen i detta äktenskap blefvo sär-
skildt sönerna Wilhelm Friedemann
(23), Carl Philip Emanuel (25) och Jo-
hann Gottfried Bernhard (26) berömda
musiker. B. ingick redan 3. 12. 1721 nytt
äktenskap med Anna Magdalena Wiil-
ken, dotter till hoftrumpetaren Johann
Caspar W. från Weissenfels. I detta
andra äktenskap hade han 13 barn, af
hvilka endast två öfverlefde honom: Jo-
hann Christoph Friedrich (22) och Jo-
hann Christian (21). Mellan första och
andra äktenskapet infaller B:s besök i
Hamburg, där hans konst beundrades ej
minst af den gamle Reincken. B. be-
gynte nu också att längta bort från de
relativt små musikaliska förhållandena
i Köthen. Också bidrog hertigens gifter-
mål med en prinsessa, som saknade allt
musikaliskt intresse, att i någon mån
Bach
57
minska hertigens smak för musikutöf-
ning. B. sökte därför Thomaskantoratet
i Leipzig efter Kuhnau och erhöll också
platsen. Den 31. 5. 1723 installerades han
högtidligt i sitt ämbete. Kantorsbefatt-
ningen vid Thomaskyrkan och -skolan i
Leipzig var af gammalt en högt ansedd
plats, till hvilken man alltid sökt er-
hålla de bästa krafter. Till befattnin-
gen hörde dels musikundervisningen i
skolan (sång och instrumentspel; härtill
kom äfven latinska språket, hvarifrån
B. längre fram erhöll befrielse) dels le-
dandet af skolkören i Thomas- och Nico-
laikyrkan dels slutligen komponerandet
af kantater vid gudstjänsten. Till dessa
arbeten kom sedan ledandet af smärre
musiksällskap ("collegia musica") i sta-
den. Af alla dessa arbeten var gifvet-
vis gudstjänsten om söndagen i kyrkor-
na den mest ansträngande för honom så-
väl som dirigent och kompositör. Före
'tron' sjöngs alltid ett större kantat för
solo, kör och orkester, i regel enkom
komponeradt för tillfället. B. efterläm-
nade 5 fullständiga årgångar kantater,
alla stora med soli och körer jämte or-
kesterackompagnement. Tyvärr ha en
del af dessa förstörts, så att vi endast
äga några årgångar. Jämte dessa kyr-
kokantater skref B. under Leipzigerti-
den 5 stora 'passioner', af hvilka dock
ej alla bevarats till vår tid. Johannes-
passionen uppfördes första gången 1724.
Det mest bekanta, som mer än alla an-
dra gifvit B. namnet 'den främste' är
Mattheuspassionen, uppförd 1729. Till
dessa kommer sedan juloratoriet 1734,
Magnificat 1723 och B-dursmässan 1732—
38. Under Leipzigertiden skrefvos såle-
des de flesta af B:s stora vokala kyrko-
kompositioner. B:s anseende i Leipzig
var synnerligen stort, och ingen musi-
ker, som besökte Leipzig, försummade
att låta höra sig hos mästaren. Efter
hand kommo mänga och läto utbilda sig
i orgelspel och komposition hos honom.
Af hans elever kunna särskildt nämnas:
Joh. Casp. Vogler, Joh. Tob. Krebs, H.
N. Gerber, Joh. Schneider, V. Ph. Kirn-
berger, J. F. Agricola, J. F. Doles. Som
B.-lärjungar kunna slutligen äfven näm-
nas sönerna, af hvilka de flesta af fa-
dern erhöllo en grundlig utbildning på
orgel. B:s anseende nådde äfven utan-
för Leipzig, och hvar han reste, beun-
drade man hans ypperliga orgelspel
samt framstående fria fantasier i poly-
fon stil. Då B:s son, C. Philip Emanuel,
blifvit anställd hos Fredrik den store,
kom fadern på besök till hofvet och hyl-
lades nu af konungen på ett glänsande
sätt. Trots dessa allmänna hedersbety-
gelser han allmänt fick mottaga, sakna-
des dock ej sträfvanden inom Thomas-
skolan i rakt motsatt riktning, hvilka
sökte motarbeta honom och hans sträf-
van att höja musiken i kyrkan och sko-
lan. Hans motståndare blef i detta hän-
seende Thomasskolans rektor, A. Erne-
sti, hvilken 1734 tillträdde sin plats.
Denne mans arbete mot B. har af efter-
världen hårdt klandrats, men historiskt
sedt kan måhända allt tämligen lätt
förklaras och behöfver ej tolkas ur rent
personliga grunder. Sedan gammalt in-
tog sång en viktig del i utbildningen
inom skolan och därför var en hel timme
om dagen anslagen till musiköfning.
Under hela 1600-talet skedde ingen för-
ändring häri, och skolsången kunde så-
ledes bli synnerligen god. Inemot år
1700 har vokalmusiken fått en viktig
hjälp i instrumentalmusiken, så att sto-
ra körverk med orkester kunde upp-
föras. Så begynner upplysningstidens
sträfvan att omlägga allt i praktisk
riktning, och musiken hörde då till det
"opraktiska", som först borde vika.
Dessa sträfvanden att minska öfningsti-
den i sång framträda allmänt på 1720-
talet. Att nyare tidens anda först 1734
med Ernesti nådde Leipzig, berodde dels
på de stolta musikaliska traditioner
Thomasskolan alltid haft dels på rek-
torns (J. M. Gesner) stora kärlek till
tonkonsten och personliga vänskap med
B. Med den nye rektorn blef det annor-
lunda, och Ernesti kunde blott peka på
den allmänna utvecklingen af skolun-
dervisningen, då han sträfvade att för-
minska sångöfningarna. B:s arbete för
skolmusiken gick således i viss mening
emot tidsandan, och därför är B:s död
den tidpunkt, då skolsångens stora tid
är slut. De nya skolornas lärjungar på
1760-talet kunde ej utföra B:s körverk,
och därför saknades alla möjligheter, för
att B:s stora arbeten skulle kunna lefva
kvar. Ur dessa historiska förutsättnin-
gar kan man således delvis förklara,
hvarför B:s kantater och passioner be-
58
Bach
höfde ånyo "upptäckas" på 1820-talet. —
B:s syn var på sista tiden starkt försva-
gad och de sista åren var han nästan
alldeles blind. Den 28.7.1750 dog han.
B. öfverlefde de flesta af sina 21 barn.
Af barnen i första äktenskapet lefde 2
söner och 1 dotter och i andra 2 söner
och 2 döttrar. Den andra hustrun öfver-
lefde honom med 10 år och dog i djupa-
ste fattigdom som "fattighuskvinna"
1760.
B:s kompositioner kunna indelas i tre
grupper: orgel- och pianokompositioner-
na, kammarmusiken och körverken. In-
om den första gruppen finnes gifvetvis
de populäraste verken. Vi ha redan
nämnt, att de flesta af orgelkompositio-
nerna tillhöra Weimartiden (1708—1717).
De kunna delas i fugaartade, fria orgel-
kompositioner och koralbearbetningar.
Till det senare slaget höra i första hand
de i "Orgelbiichlein" upptagna korta
koralpreludierna, i hvilka psalmens me-
lodi ingår som den viktigaste bestånds-
delen. Till dessa förspel kunna sedan
läggas koralfantasierna, där i koralme-
lodien äro inflätade fria, på egna motiv
byggda, satser. Som öfvergång till de
fritt uppfunna orgelkompositionerna stå
hans preludier och toccater. Båda dessa,
jämte fugorna och fantasierna, räknas
till orgelkonsertstyckena. Preludierna
och toccaterna äro hos B., i likhet med
förhållandet hos 1600-talets mästare, fria
satser med en mängd passager, då och
då afbrutna af fullstämmiga, mäktiga
ackorder. Temat är i allmänhet kort
och ej polyfont genomfördt. Fugasat-
ser förekomma ej, likaså är kanonfor-
men utesluten. I motsats till denna fria
form står den mera slutna fugan eller
fantasien. Här behandlas stilen ka-
nonartadt med fugatema, som upptages
regelbundet i alla stämmorna och ge-
nomföres efter fugans alla konstregler.
I det stora hela är B. mindre fri i sin
fugabehandling än de närmaste föregån-
garna. Ofta sammanställes ett preludi-
um eller en toccata med en fuga. Af de
mest kända fugorna kunna nämnas de
i A-dur, C-moll, E-moll och F-moll ifrån
Weimartiden; vidare de innan Leipzi-
gertiden skrifna i A-moll, D-moll (Toc-
cata och fuga), G-dur (Preludium och
fuga) och C-dur. Under Leipzigertiden
tillkomma Preludierna med fugor i C-
dur, H-moll, E-moll och Ess-dur. Kla-
vérverken äro delvis skrifna i samma
stil som orgelarbetena; så t. ex. de
berömda 24 preludierna med fugor, som
bilda "Wohltemperiertes Klavier". Till
dessa sluta sig till en ytterligare serie 24
preludier med fugor (1744) och den un-
der sista åren påbegynta samlingen
"Kunst der Fuge". Vidare höra till
dessa toccaterna, fantasierna, inventio-
nerna m. m. En grupp för sig inom
klavérverken bilda suiterna (de engel-
ska och franska) och partiterna, bildade
efter franskt mönster som sammanställ-
ning af danser. Den franska suitsam-
lingen på 6 stycken suiter, skrifven i
Köthen 1722 för B:s andra hustru Anna
Magdalena, är den som står den gamla
suitf ormen närmast med danserna: Alle-
mande, Courante, Sarabande, Gigue i
kort hållna satser. Sedan följde engel-
ska samlingen, 6 suiter, äfven den skrif-
ven i Köthen. Här äro satserna mera
allmänt hållna och utförligare med ett
inledande preludium. Slutligen följde
under Leipzigertiden den sista samlin-
gen "Partiter", omfattande 6 suiter, alla
utförliga och med preludier i mera
sträng stil (se vidare: suite). — Kam-
marmusikverken tillhöra nästan alla Kö-
thentiden (1717—23). Hit kunna räknas
kammarsonaterna, violinkonserterna och
konserterna för soloinstrument med eller
utan ackompagnement af klaver. — Till
vokalverken höra först kantaterna, hvil-
ka kunna delas i de kortare hållna "and-
liga konserterna" och de "stora kantater-
na", båda byggda på bibeltexter, sam-
manställda till en enhet så, att körer, re-
citativ, arier, duetter m. m. kunna om-
växla med hvarandra (se vidare: k a n-
t a t). Slutligen höra hit de stora ora-
torieartade passionerna (se: passion)
och mässan.
Att närmare karaktärisera B:8 stil
kan vara svårt nog, då B. såsom univer-
sell mästare ej låter binda sig inom en
enda, strängt fasthållen, riktning. Inom
de stora körverken förenar han 1600-ta-
lets tyska stil af gedigen polyfon sätt-
ning med den italienska operans melodi-
rika, homofona. Inom orgeln har han
af Buxtehude lärt konsten att behärska
den polyfona stämföringen utan att bli
oklar och tröttande, af Pachelbel där-
emot den enklare stilen, som direkt ver-
Bach
59
kar å sinnena genom sitt melodiösa be-
hag. B. är den gamla tidens man så till
vida, att han fullt behärskar den strän-
ga stilen och i sina fugor hellre håller
sig till den äldre tidens bundna kompo-
sitionsformer än sin samtids friare stil-
arter. Såsom sådan står B. som den store
afslutaren af en svunnen konstperiod,
fulländaren af den svunna polyfonare
stilen, den som fördjupar och förädlar
alla de stränga stilarterna. I ett an-
nat hänseende är han emellertid den nya
tidens man. Han älskar att afdela sina
tonverk i olika delar, som kunna stå
som motsatser till hvarandra; han söker
m å 1 a i toner, älskar schatteringar, och
låter alla motiv ej blott vara till för
sin egen skull, utan som led i en helhet,
alltid karaktäriserande och belysande.
Denna tydliga och klara gruppering
af motiv och motivbearbetningar är nå-
got väsentligt nytt, som B. lärt af ita-
lienarna och fransmännen. Melodiken
glömmer han aldrig, och rytmen är ge-
nomgående klar och tydlig, ofta lekande
och graciös. Slutligen försmår B. ej det
rent folkliga elementet och väljer ofta
folkmelodier till tema. Om vi således
häri skåda den nya tiden, är B. dock
i vida högre grad än sin store samtida
Handel af sin närmaste eftervärld be-
traktad som den gamla tidens man. En-
dast ett fåtal af 1700-talets yngre mä-
stare förstodo honom, men till dem, som
ej glömde honom, hörde sådana store
som Mozart och Beethoven.
Under andra hälften af 1700-talet är
B. ej känd mer än af ett fåtal, och i
början af 1800-talet talar man endast
undantagsvis om honom. En ny tid af
beundran och förståelse följde först ef-
ter 1829, då Mendelssohn i Berlin åter-
upptog Mattheuspassionen. 1830-talet är
Bachentusiasmens glanstid, då hans
verk upptogos öfver hela Europa. 1837
utgaf Peters' förlag en samlad upplaga
af hans instrumentala verk, och 1851 —
1900 redigerade Bachsällskapet hans
samtliga kompositioner. 1903 bildades
ett nytt Bachsällskap, som bl. a. in-
köpte B:s hus i Eisenach, grundade ett
B.-museum i samma stad och tid efter
annan afhöU Bachfester (Berlin 1901,
Leipzig 1904, Eisenach 1907, Chemnitz
1908, Eisenach 1911). Samma sällskap
utgaf äfven en B.-årsbok. Slutligen ha
B.-föreningar grundats i flera tyska stä-
der. Af B.-bilder har C. Seffners byst,
bildad efter mästarens kranium (1895),
särskildt vunnit erkännande. Af staty-
er märkas en i Eisenach och en i Leipzig
(nära Thomaskyrkan). Seffners första
byst finnes i Petersbiblioteket i Leipzig.
Till Norden har B:s konst kommit
jämförelsevis tidigt. Såväl Frigel som
Haeffner voro afgjorda Bachbeundrare,
och Geijer omtalar i sina bref från 1800-
talets första årtionde, att han med gläd-
je och beundran studerade B. Den egent-
liga, mera djupgående, förståelsen för
B:s konst begynner dock först sent på
1860- och 70-talet, då Leipziger konser-
vatoriets traditioner följas i Sveriges
hufvudstad.
Litteraturen öfver B. är synnerligen
stor. Max Schneider skref i andra årg.
af B.-årsboken en fullständig biblio-
grafi. Årg. 1907 innehöll äfven en te-
matisk förteckning af samtliga verk af
familjen B. Af biografier står den af
Ph. Spitta (första uppl. 1873—80 gifvet-
vis främst; därnäst kommer A. Schweit-
zers (orig. franskt 1905; utvidgad tysk
uppl, 1908); såsom tredje i ordningen
kan nämnas Bitters lefnadsteckning,
hvilken dock nu är något föråldrad.
Om Bach och orgeln skref fransmannen
A. Pirro en bok 1895, och en utförlig be-
rättelse om igenfinnandet af B:s stoft
författades af W. His 1896.
Af B:s söner vandrade högst få sam-
ma vägar som fadern. De flesta grepo
sig an med den nya homofona stilen, och
om något konsekvent fullföljande af
faderns lifsverk kan ej vara tal hos nå-
gon af dem. De mera berömda har man
brukat benämna efter deras vistelseort:
Wilhelm Friedemann (Halle-B.), Karl
Philip Emanuel (Berliner- eller Ham-
burger-B.), Johann Christoph Friedrich
(Biickeburger-B.), Johann Christian (en-
gelske B. [el. Milano-B.]).
Wilhelm Friedemann (23) för-
de ett oroligt lif och uppfyllde därför
ej de höga förväntningar fadern alltid
haft om honom. 1733 — 47 var han orga-
nist i Dresden, men sedan förde han ett
mycket kringflackande lif öfverallt i
Tyskland och dog förkommen i Berlin.
Af hans konserter, sonater, fantasier för
piano samt orgelkonserter ha flera
tryckts ånyo. Då W. F. erhöll i arf
60
Bach
en stor del af faderns musikmanu-
skript, är det mycket hans skuld, att så
mycket gått förloradt. — J o h a n n
Gotfried Bernhard (26) var ej
heller en person med större arbetsmöj-
ligheter och innehade därför blott till-
fälliga organistbefattningar (Miihlhau-
sen 1735—36 och Sangerhausen 1737—38)
och dog redan vid 24 års ålder. — J o-
hann Christoph Friedrich (22)
studerade först till jurist men blef till
sist musiker äfven han, och dog som
kapellmästare i Biickeburg; var mycket
produktiv kompositör och har bl. a.
skrifvit tre oratorier till text af Herder,
dessutom flera kantater, pianosonater
m. m., alla dock ej synnerligen djupa ar-
beten. Hans son Friedrich Ernst
Wilhelm (24) var en dugande pianist
och organist samt lefde en tid i London
som mycket eftersökt lärare. Sedan 1789
bodde han i Berlin som drottningens
cembalist med titeln kapellmästare. En-
dast ett fåtal kompositioner ha kommit
till eftervärlden. F. E. W., som lefde i
Preussens hufvudstad vid den tidpunkt,
då Mendelssohn gaf B:s namn en ny
klang, blef föremål för en viss uppmärk-
samhet såsom sonson till den store mä-
staren. Han var emellertid en synnerli-
gen tillbakadragen man med stor blyg-
samhet dock öfverallt aktad som en
mycket solid musiker. — J o h a n n
Christian (21) blef en berömd opera-
kompositör dock ej af djupare läggning.
1760 blef han domkyrkoorganist i Milano
men flyttade redan två år därefter öfver
till London. Här kom han snart att ut-
göra medelpunkten i musiklifvet. Till-
sammans med K. Fr. Abel bragte han
till lif ett konsertföretag (Bach-Abel-
konserterna), som blef en viktig faktor
i Londons musiklif. Jämte operorna
skref han en mängd mycket belysande
instrumentala arbeten, däribland flera
symfonier, kammarmusik, konserter,
violinsonater och pianokompositioner.
Måhända äro dessa senare att anse som
hans bästa verk. I allmänhet äro de
grundligare och gedignare än operorna.
Hans stil var den pä hans tid gängse
Mannheimerskolans, och någon erinran
om faderns musik sökes förgäfves. —
Det berömdaste namnet af alla Seb. B:s
söner är Karl Philipp Emanuel
(25), f. 8.8.1714 i Weimar, f 14.12.1788
i Hamburg; studerade först juridik i
Frankfurt a. O. och åtnjöt ingen musi-
kalisk utbildning utöfver den fadern
själf gaf. 1738 blef han musiker hos
kronprinsen Fredrik sedermera Fr. den
store och upphöjdes vid hans tronbestig-
ning 1740 till värdigheten af kammar-
cembelist. Konungens stora intresse för
musik gjorde hans plats i början syn-
nerligen behaglig, men så småningom
blef den honom för trång. Den höge
fursten var som utöfvande musiker en
ren dilettant, och för B. blef denna mu-
sikaliska otillräcklighet en ständig källa
till förargelse. De följande krigen min-
skade också intresset för tonkonsten vid
hofvet och därmed äfven B:s lön. Han
lämnade därför Berlin 1767 och mottog i
st. platsen som kyrkomusikdirektör i
Hamburg (efter Teleman). Här kvar-
stannade han till sin död. B. är framför
allt kompositör för klaveret (210 solo-
stycken, 52 konserter, flera sonater m.
m.). För klavérspelets tekniska utbild-
ning har han varit af stor betydelse och
äfven utgifvit ett pä sin tid mycket
bekant klavérpedagogiskt arbete: "Ver-
such iiber die wahre Art, das Klavier
zu spielen" 1758—62 (nytryck 1906 af
Walter Niemann). B. har fått namnet
att vara "kännarnes och musikvänner-
nas" tonsättare och säkert är, att han
hörde till den mest spelte klavérkompo-
nisten på sin tid. Hans stil var elegant
och tacksam, relativt lätt att spela men
dock alltid verkningsfull, aldrig djup
eller grubblande. Faderns polyfona
skrifsätt använde han aldrig. Sonat-
formen har han i högst väsentlig mån
bidragit till att utforma. Någon nyda-
nare är han dock ej och skapare af nya
former allra minst. Han har upptagit
Mannheimerskolans skrifsätt och popu-
lariserat detta. Jämte klavérverken
skref han äfven en mängd sånger med
klavérackompagnement ("Oden und Lie-
der" 1758, 1764), äfven dessa i gängse stil-
riktningen (Berlincrkretsen med Rei-
chardt och dennes föregångare): "för-
tonade" dikter med minsta möjliga ac-
kompagnement. Slutligen komponerade
han äfven symfonier och kammarmusik
(stråkkvartetterna G-dur och F-dur af
1773).
Bach — Bagge
61
Bach (ej tillhörande den förutnämnda
familjen), 1. O 1 1 o, f . 9. 2. 1833 i Unterwal-
tersdorf vid Wien, f 3.7.1893 i Wien,
elev af Marx i Berlin och Hauptmann i
Leipzig, 1868 kapellmästare i Salzburg
och direktör för Mozarteum, 1880 kapell-
mästare vid Votivkyrkan i Wien; skref
flera operor (Die Liebesprobe 1867, Leo-
nore 1874 m. fl.), ett requiem, 4 symfo-
nier, ouverturen Elektra, kammarmusik,
körsånger, mässor m. m.
2. L e o n h a r d Emil B., f. 11. 3. 1849 i
Posen, t 15. 2. 1902 i London; berömd pia-
nist och musikpedagog; elev af Kullak,
Wiierst och Kiel; skref bl. a. operorna:
"Irmengarda" (London 1892 — 94) och
"Des Königs Garde" (Köln 1895).
Bacchins Senex, grekisk musikskrift-
ställare från 4. årh. e. Kr.; skref en
"Isagoge musicae", som förekommer hos
Meibom, Antiquse musicee auctores sep-
tem 1652 (se äfven Jan).
Backer-Gröndahl, Agathe Ursula,
f. 1.12.1847 i Holmestrand, t 6.6.1907 i
Kristiania; pianovirtuos och komposi-
tör; elev af O. Winter-Hjelm, H. Kjerulf
och M. Lindeman, 1866 af Kullak i Ber-
lin, 1867 af Biilow i Florens och 1873 af
F. Liszt; 1875 gift med O. A. Gröndahl;
konserterade med stor framgång 1871 i
Gewandhaus i Leipzig, sedan öfverallt i
Europas större konststäder. Till Stock-
holm kom hon bl. a. 1875. "I fru B.-G:s
spel ligger något mer än vanligt själ-
fullt, som starkt framträder i hennes
föredrag och mest karaktäristiskt visar
sig i återgifvandet af Schumann. Den
fina, poetiska doft, som är så naturligt
för henne att inlägga i föredraget, är af
en så obestridligt intressant och fängs-
lande art, att den aldrig underlåter att
utöfva den mest tilldragande kraft på
åhörarna. Hennes nobla, mjuka, fylliga
ton, som så vackert förenar sig med den
formfulländade tekniken och det själ-
fulla, varma och briljanta spelet, gör
henne till en kapacitet inom hela den
stora europeiska musikvärlden" (Sv.
Mus.-tidn. 1884). Hennes insats i Kristia-
nia musiklif har ej varit ringa. Som
kompositör har hon hufvudsakligen
gjort sig känd genom sina sånger vid
piano, af hvilka ett tiotal häften ut-
kommit. Bland dessa kunna nämnas:
"Til mit Hjsertes Dronning", "Al Verden
skal synge", serenaden "Laeg dig kun
ned", sångcykeln "Barnets Vaerdag"
("Mod Kvaeld", "Blaavejs", "Blomster-
sänkning", "Sof saa stille"). Hennes
sånger utmärka sig alla för vek, stäm-
ningsfull lyrik och stor melodirikedom.
Förutom sångerna har hon äfven skrif-
vit flera vackra pianostycken.
Backhaus, Wilhelm, f. 26. 3. 1884 i
Leipzig; pianist; elev af Leipzigs kon-
serv, och E. d' Albert; sedan 1900 företog
han konsertresor, som bl. a. förde ho-
nom till Stockholm; 1905 pianolärare vid
Royal College of Music i Manchester.
Backofen, Johann G. Heinrich,
f. 1768 i Durlach, f 1839 i Darmstadt;
harpvirtuos; spelade äfven klarinett,
flöjt, bassetthorn; 1802 kammarmusiker i
Gotha, 1811 i Darmstadt; företog flera
konsertresor; skref, jämte flera komposi-
tioner för sina instrument, en harpskola,
hvilken finnes öfversatt till svenska
(handskr. i Mus. ak:s bibi.).
Badarczewska, T h e k 1 a, f. 1838 i War-
schau, t därst. 1862; vida bekant ge-
nom sitt salongsstycke: "En jungfrus
bön" (La priére d'une vierge).
Baer, Abraham, f. 26. 12. 1832 i Fi-
lehne, Posen, t 6. 3. 1894 i Göteborg, där
han alltsedan 1854 var judisk kantor för
mosaiska förs.; hans främsta verk är en
stor samling af de judiska recitations-
melodierna: "Baal T'fillah öder der
praktische Vorbeter", Göteb. 1877 (två
uppl. en med, en utan ackomp.); arbetet
är mycket betydande och viktigt för be-
dömandet af äldre judisk recitativ sång;
se T. Xorlind, Språket o. musiken s. 24 —
27; B. komponerade äfven psalmer och
solosånger.
Bagatelle (fr.), kort, lätt musikstycke.
1. Bagge, Julius, f. i Tumba 2. 2.
1844, t i Södertälje 24.8.1890; student i
Uppsala 1863—74; öfvertog sedan Abr.
Hirschs musikhandel i Stockholm och
grundade 1877 ett eget musikförlag, som
1889 öfvergick på firman Gehrman &
Co.; sistnämnda år blef han kamrer vid
Mus. akad.; var äfven aktiv medlem af
Mazerska kvartettsällskapet. B. utöfva-
de en tämligen stor litterär musikför-
fattarverksamhet: 1870 öfversatte och
utgaf han Richters harmonilära; 1881
skref han i "Samlaren" om ursprunget
till Bellmansmelodierna; 1886 en "För-
teckning öfver L. Normans tonverk";
dessutom flera samlingar folkdanser:
62
Baguettes— Balett
1879: "46 polskor från Östergötland";
1879, 80: "Svenska polskor från Got-
land"; 1880: "Upplandspolskor".
2. S e 1 m a r B., f. 30. 6. 1823 i Koburg,
t 17. 7. 1896 i Basel; musikskriftställare;
1851 kompositionslärare vid konservato-
riet i Wien; skref kritiska skrifter i
"Monatschrift f. Theater u. Musik" och
"Deutsche Musikzeitung"; ledde 1863 — 66
"Allgem. mus. Zeitung"; fr. o. m. 1868
direktör för allm. musikskolan i Basel;
skref jämte kompositioner (symfoni,
kammarmusik etc.) en del böcker om
Schumann och Weber samt sonatens
och symfoniens utveckling.
Baguettes (fr.), trumpinnar.
Baillot, P. M. Francois de Sales, f. 1. 10.
1771 i Passy vid Paris, t 15.9.1842 i
Paris; berömd violinvirtuos; 1791 vio-
linist vid Théätre Feydeau i Paris; 1795
lärare i violin vid konserv.; studerade
samtidigt musikteori för Cherubini; före-
tog därefter konsertresor genom Europa;
1821 förste violinist vid stora operan i
Paris och 1825 soloviolinist i kgl. kapel-
let; hans bästa verk är violinskolan
(L'art du violon 1834); redigerade äfven
en Méthode de violoncelle (tills. m. Le-
vasseur, Catel och Baudiot), som finnes i
svensk öfversättning (handskr. i Mus.
ak:s bibi.: "Violoncellskola, jämte un-
derrättelse om bas-ackompagnement");
komponerade äfven en del saker för vio-
lin: violinkonserter, variationer, sym-
foni, kapricer, nocturner, stråkkvartet-
ter, trios m. m.
Baini, G i u s e p p e, f . 21. 10. 1775 i Rom,
t 21.5.1844; ledare för påfliga musiken;
var en tämligen ensidig beundrare af
1500-talets konststil och sökte i alla sina
kompositioner troget efterbilda Palestri-
na; såsom högste chef för påfliga mu-
siken blef han af stor betydelse för re-
staurerandet af den katolska musiken i
gammal anda; hans främsta verk är
Palestrinabiografien (Memorie storico-
critiche della vita e delle opere di Giov.
Pierluigi da Palestrina 1828; öfversatt
till tyska af Kandler 1834).
Balakirew, Mily Alexejewitsch,
f. 2.1.1837 i Nischni Novgorod, t 30.5.
1910 i Petersburg; grundare och främste
man för "nyryska skolan"; förvärfvade
sig tidigt Glinkas vänskap och utpe-
kades af honom som efterföljaren inom
den nationella riktningen; de "ung-
ryska" tonsättarna Cui, Mussorgski,
Rimsky-Korssakow, Borodin samlade sig
om honom och tillsammans grundade de
"nyryska skolan", som i motsats till den
"internationelle" Tschaikowsky ville
skapa en rysk-nationell tonkonst på ny-
romantisk grund (Schumann-Berlioz) i
anslutning till den riktning Glinka och
Dargomyschski inslagit. B. grundade år
1862 en "fri musikskola"; 1867—70 ledde
han äfven kejserliga musiksällskapets
symfonikonserter; var 1883 — 95 direktör
för hofsångarkapellet; af hans kompo-
sitioner kunna nämnas: Musik till Kung
Lear (1858—61), symfoniska dikten "Ta-
mara", en symfoni i C-dur, flera ouver-
turer, pianosaker och sånger; utgaf
dessutom 1866 en samling ryska folk-
visor; denna bok har sedan blifvit mön-
stret för motsvarande samlingar af rysk
folkmusik.
Balalaika, ryskt nationalinstrument af
guitarrnatur; har trekantig korpus och
lång hals samt 2 — 3 strängar; omtalas
först mot slutet af 1600-talet.
Balancement (fr.), bäf vande, tremolo.
Balbätre, C 1 a u d e, f. 8.12.1729 i Di-
jon, t 9.4.1799 i Paris; orgelvirtuos; be-
gynte 1755, efter studier hos Rameau, i
Concert spirituel; 1760 organist vid No-
tre Dame; 1776 hof organist; hans orgel-
föredrag under gudstjänsten väckte all-
tid stor uppmärksamhet; kunde trots sin
stora färdighet i orgelspel ej handtera
pedalen; utgaf en del pianokompositio-
ner.
B a 1 d e r, allegoriskt divertissement af
sång och dans i 1 akt; skrifven med an-
ledning af högtidligheterna vid konung
Karl XIV Johans kröning, texten af J.
D. Valerius och musiken af E. du Puy;
uppfördes å kgl. teatern i Stockholm
1819 samt spelades 11 gånger intill år
1822.
Balett, balletto (sp.), 1. En branlen
närstående dans från 1600-talet; ingår
äfven i suiten som dansstycke af mera
långsam karaktär. Litt.: T. Norlind,
Studier i sv. folklore s. 361 ff. och samma
förf:s Zur Geschichte d. Suite. — 2. En
efterbildning af den grekiska kördansen
med sång eller blott dans med instru-
mentalt ackompagnement brukades un-
der 1600-talet som inlägg i operor antin-
gen efteråt eller som mellanstycke (in-
termedium) med själf ständigt innehåll
Ballabile— Balfe
63
oberoende af operans handling. Med
1600-talets franska opera (Lully) blef b.
särskild praktfull, och bibehöll denna
form inpå 1800-talet. — 3. Själfständigt
teaterstycke med företrädesvis mimisk
handling; dessa "dansoperor" äro äldre
än den första operan i Florens och ha
därför i någon mån påverkat denna. Dé
ha troligen framgått å ena sidan ur de
under renässansen återupptagna gamla
romerska pantomimerna, å andra sidan
ur medeltidens folkliga "maskspel". En
särskildt bekant sådan b. är den i Ver-
sailles 1581 uppförda "Ballet comique de
la Eoyne". Den franska nationella ope-
ran har allt sedan 1600-talet bibehållit
karaktären af ballettopera.
Ballabile (it.), dansmässigt (i operor);
beteckning för små dansepisoder.
Ballade (fr.), ballata (it.), dans, sång-
stycke, visa (se äfven folkvisa). Under
medeltiden betecknade b. en sång till
dans ofta af erotiskt innehåll (vårvisa);
namnet öfvergick så småningom till att
beteckna en episk folkvisa (romantisk
b.). På 1400-talet förekommer tämligen
allmänt en diktform med musik af
konstmässig gestalt, som får namnet b.
(Cancioneros musical). Den består af
två melodidelar, af hvilka den första en-
dast tages en gång i början, sedan föl-
jer andra delen 2 gånger, första 2 gån-
ger o. s. v. allt efter styckets längd. Tex-
ten är indelad i strofer, hvaraf första
strofen återtages på första melodidelen
som 5. 9. 13. 17. o. s. v. strof. Schemat blir
i sin kortaste form (1, 2 = första och an-
dra melodidelarna; bokstäfverna strofer
i texten):
1.
2. I 1. I.
b, c :|: d, a :|'
i sin ut-
förligare form:
I 1. I 2. I
I 3, |: b, c :|
1.
1. I 2.
d, a :|: e, f :|: g, a :| ''"'•
Denna balladform är särskildt vanlig i
Italien och Spanien.
Som musikterm uppstod namnet i sam-
band med musiken till Biirgers "ballad"
Leonore, under andra hälften af 1700-
talet. En mängd tonsättare försökte
skrifva musik till denna dikt, hvarvid
flera principer gjorde sig gällande: 1.
den episkt-beskrifvande med jämnlöpan-
de melodi genom alla verserna och ton-
målning i ackompagnementet (Zum-
steeg); denna princip konsekvent ge-
nomförd ledde till en kantatartad ton-
diktning med soli, kör och orkester; 2.
den folkvisartade med en melodi genom-
gående alla verserna och lika ackom-
pagnement (Reichardt, Zelter). Schubert
försökte ("Erlkönig") gå en medelväg
och bibehöll en enhetlig melodi, som
upprepades med få förändringar, hvar-
vid ackompagnementet fick karaktäri-
sera de olika skiftningarna i händelser.
Endast där större dramatisk spänning i
handlingen inträdde, upptog han nytt
motiv och ny ackompagnementsflgur.
Sin klassiska form erhöll b. genom J. J.
Loewe. Schumanns ballader visa en me-
ra senklassisk form, där den episka ron
öfvergått till halfdramatik. Sveriges
främste b.-kompositör Aug. Söderman
bibehåller den lugna berättande stilen
och lägger tonmålningen i ackompag-
nementet. Endast undantagsvis upp-
tar han kantatstilen med soli, kör och
orkester (Vallfarten till Kevlaar m. fl.).
Från att vara ett sångstycke öfvergår
b. hos Chopin att bli ett pianostycke
af tämligen allmän karaktär. — Om
sångb. se Ph. Spitta, Mus. Aufsätze,
1894.
Balladopera, en engelsk operaform
med engelska och skottska balladmelo-
dier; uppstod under 1700-talets som pro-
test mot de italienska operorna i Lon-
don. Den första af detta slag är J.
Gays "Beggar's Opera" 1727.
Ballo (it.), dans, dansmelodi; tempo
di b., i dansrörelse.
Balfe, M i c h a e 1 William, f. 15. 5.
1808 i Dublin, t 20. 10. 1870; engelsk kom-
positör; skref hufvudsakligen operor i
Rossinistil; begynte som sångare år
1827 i Rossinis "Barberaren"; som kom-
positör uppträdde han 1835 med operan
"Siege of Roche" på Drury Lane i Lon-
don; då denna gjorde stor lycka, fort-
satte han 1836 med en ny: "The Maid of
Artois"; jämte sin kompositionsverk-
samhet fortsatte han att uppträda som
sångare; 1837 följde operorna "Catherine
Grey" och "Joan of Are" och 1838: "Fal-
stafl"; han försökte sig sedan med ett
eget teaterföretag; då detta misslycka-
des, begaf han sig till Paris, där han på
Opera Comique uppförde en mängd ope-
ror; var sedan på resor flera år och upp-
förde operor i London, Berlin, Wien,
Petersburg m. fl. städer; fr. o. m. 1864
lefde han i tillbakadragenhet.
64
Bandura — Bardi
Bandura, bandora, bandolon, bandola
(stafvas äfven med p), föregångare till
mandolinen; troligen af orientaliskt ur-
sprung; på 1400- och 1500-talet var b. ett
folkinstrument i Kyssland (kosackfol-
ken); rörande utseende och spelsätt
kommer instrumentet närmast mandoli-
nen; halsen slutade med en snäcka, å
hvilken 15 spelsträngar voro fastade;
jämte dessa hörde till instrumentet 14
hjälpsträngar. En del af strängarna
voro stämda unisont; spelsträngarna ha-
de stämningen i kvart och kvint: G, c,
d, g, c, d. Hjälpsträngarna voro stäm-
da: g, a, h, ciss, d, e.
Banjo, ett negerinstrument från För-
enta Staterna; finnes äfven i Afrika un-
der namnet bania; rund korpus och
lång hals med 5 — 9 strängar; knäppes
med fingrarna.
Banwart, Jakob, f. i Sigmaringen, t
som domkyrkokapellmästare i Konstanz
c. 1657; alla hans verk äro tryckta i
Konstanz; B. har fått äran att bli
svensk kompositör af en del forskare;
Fetis skrifver i Biogr. univ., att han var
född i Sverige; detta föres vidare af
Soubies i hans Hist. de la musique:
Etats scandinaves I, 15, där B. göres till
en svensk kompositör på Kristinas tid
"vraiment digne d'attention". Eitner ci-
terar ur en af B:s kompositioner titeln:
"Sigmaringen Suevus, Cathedral. Con-
stantienses musices prfefectus"; det är
tydligen detta "suevus" (från Schwaben)
som Fetis läst som "suecus". Med Sve-
rige har han personligen ej det ringaste
att skaffa; väl däremot hans verk, hvil-
ka varit kända här under 1600-talet;
Upps. bibi. äger hans "Missa unica" 1662
och Växiö läroverks bibi.: Teutsche mit
new componierten Stucken und Couran-
ten gemehrte kurzweilige Tafelmusik,
1652. — Om B. se för öfrigt: T. Norlind,
Vor 1700 gedruckte Musikalien in den
schwed. Bibi., Sammelb. d. Int. Mus.-
Ges. IX, 211.
Barberaren i Sevilla eller
Den fruktlösa försiktigheten. Le Bar-
bier de Séville, ou la Precaution inu-
tile. Il Barbiere di Siviglia, ovvero la
Precauzione inutile; den italienska öf-
versättningen af Beatimarchais franska
original af Sterbini; musik först af Pae-
siello (Petersburg 1776, Paris 1789); J. D.
Valerius verkställde en svensk öfver-
sättning af franska originalet och med
ofvannämnda musik uppfördes stycket
1797 och upplefde intill 1808: 17 repre-
sentationer; Rossinis mera berömda mu-
sik (Rom 1816) uppfördes å kgl. teatern
i B. Crusells öfversättning af italienska
texten för första gången d. 26. 10. 1825.
Barbi, Alice, f. 1862 i Modena; sop-
ransångerska; elev af Zamponi, Busi och
Vannucini; uppträdde 1882 i Milano och
företog sedan konsertresor i Österrike,
Tyskland, Ryssland, Frankrike och Dan-
mark och skördade öfverallt beröm för
sitt intelligenta och känsliga föredrag;
ingick 1897 äktenskap med baronen
Wolff-Stomersen; har äfven gjort sig
känd som diktarinna.
Barbieri, Francisco Asenjo, f.
3.8.1823 i Madrid; t därst. 17.2.1894; po-
pulär spansk operakompositör; hans
första opera för Madrid var "Gloria y
peluca" 1850; de följande åren skref han
nya, hvilka senare gjorde honom till
Spaniens populäraste musiker; inalles
komponerade han 77 operor; dessuom
författade han en del böcker om äldre
spansk musik; år 1868 blef han professor
i harmoni och musikhistoria vid konser-
vatoriet; skref äfven kyrkomusik.
Barbiton, b a r b i to s, ett gammalgre-
kiskt instrument af lyrakaraktär; Al-
kaeos' Sapphos, Anakreons älsklingsin-
strument.
Barcarole, venetianskt gondolstycke.
Bard, keltisk sångare; ursprungligen
skald och sångare på en gång nedsjönko
de tidigt till att bli musiker, hvilka ac-
kompagnerade en skalds sång; de för-
svunno tidigt från Frankrike men lefde
längre i England, där de företrädesvis i
Wales hade högt anseende, ända tills
detta land 1684 kom under engelsk sty-
relse; under 1700-talet, då intresset för
de gamla engelska folkvisorna var sär-
skildt stort, upptogs namnet b. ånyo så-
som allmän beteckning för skald. De
gammalnordiska (isländska) skalderna
synas ha haft en social ställning af
samma art som barderna.
Bardi, Giovanni dei Conti
Ver nio, f. 1534, t 1612; år 1592 påflig
kammarherre; samlade under sin tidi-
gare vistelse i Florens de konst- och
musikintresserade omkring sig; i B:s
krets diskuterades ifrigt det grekiska
dramat och möjligheterna för en för-
Barfod— Bartholdy
65
nyelse af detta; lians musikaliska råd-
gifvare var härvid särskildt Vinc. Gali-
lei; ur denna B:s musikkrets utgick se-
dan den första operan (se Peri); B. var
själf musiker och skref en del 5-stäm-
miga madrigaler.
Barfod, Ludvig Harbo Göte
Birkedal, f. 27.5.1850 i Köpenhamn;
elev af Gebauer och konserv.; 1873 or-
ganist vid metodistkyrkan i Köpen-
hamn och 1877 i Frue Kirke i Svend-
borg; genomreste Sverige, Finland,
Ryssland och Tyskland ("Anckerstipen-
diat"); sedan 1905 lärare i musikteori
och orgel vid Mathison-Hansens musik-
konserv. B. har utgifvit flera pedago-
giska saker: sonater, pedalstudier, ka-
raktärsstycken, etyder samt skref en
fantasi för orgel (Dej lig er Jorden) och
en sorgmarsch; äfven musikkritiska
uppsatser.
Barglel, W o 1 d e m a r, f. 3. 10. 1828 i
Berlin, t 23. 2. 1897 därst.; elev af Haupt-
mann, Moscheles, Rietz och Gade vid
Leipzigs konservatorium; först lärare
vid Kölns konservatorium, sedan direk-
tör vid institutet "Maatschapij tot be-
vordering van toonkunst" i Rotterdam;
1874 professor i komposition vid kgl.
högskolan för musik i Berlin; B. var en
af de förnämsta efterföljarna af Men-
delssohn-Schumann; skref flera orke-
sterverk (ouverturer, symfonier), kam-
marmusik, pianoverk o. sånger vid piano.
Barnekow, Kristian, f . 28. 7. 1837 i
St. Sauveur i Pyrenéerna, född af dan-
ska föräldrar, hvilka redan 1839 åter-
vände till Köpenhamn; organist; 1871 —
87 var han ordförande i Sällskapet för
utgifvandet af dansk musik; 1895 ordf. i
musikföreningen; 1891 professor; utgaf
en koralbok i Grundtvigs anda (1871);
komponerade jämte kyrkomelodier en
pianotrio i Fiss-moll op. 1, pianokvar-
tett op. 12, stråkkvintett op. 20, violin-
sonat op. 23, pianosonat f. 4 h. op. 24,
Humoresker op. 3, orgelpreludier och
framför allt en mängd solosånger för
piano, manskvartetter, blandade körer,
kyrkliga körsånger m. m.
Barnett, John Francis, f . 16. 10.
1837 i London; i England högt ansedd
kompositör af Mendelssohns riktning;
elev af Leipzigs konservatorium 1857 —
60; skref en symfoni i E-dur, tvänne
ouverturer, stråkkvartetter, trior, kan-
tater, pianokonsert, flöjtkonsert och pia-
nostycken.
Barocco (it.), sällsamt, egendomligt.
Baron, Ernst G o 1 1 1 i e b, f. 17.2.
1696 i Breslau; t 12.4.1760 i Berlin; lut-
spelare; blef 1728 hoflutenist i Gotha,
1732 i Eisenach och 1734 theorbist hos
Fredrik II; har hufvudsakligen blifvit
bekant genom sin bok om lutans histo-
ria, värdefull genom de uppgifter, som
där gifvas om berömda lutfabrikörer och
lustspelare: "Historische, Theoretische
und Practische Untersuchung des Instru-
ments der Lauten", Niirnberg 1727. Mus.
ak:s bibliotek förvarar jämte denna bok
äfven en annan: "Abriss einer Abhand-
lung von der Melodie. Eine Materie der
Zeit", Berlin 1756.
Barre (fr.), taktstreck; b. d e 1 u t h,
lutgrepp.
Barre, se L a b a r r e.
Barth, 1. K a r 1 H e i n r i c h, f. 12. 7.
1847 i Pillau i Preussen; berömd piano-
spelare; elev af Biilow 1862 — 64, Bronsart
och Tausig; 1868 lärare vid Sterns kon-
serv, i Berlin, 1871 vid kgl. högskolan
därst.; har utbildat flera framstående
pianospelare, däribland äfven svenskar
(Rich. Andersson, V. Stenhammar);
komponerade bl. a. en violinsonat i D-
dur. — 2. R i c h a r d, f. 5. 6. 1850 i Gross-
wangleben, Sachsen; violinspelare; då
han i sin ungdom skadade vänster hand,
lärde han spela med fiolen i höger
hand; elev af Joachim; dirigent för
filharmoniska konserterna i sångakade-
mien i Hamburg; ledde dessutom en tid
de förenade manskvartetterna därst.;
sedan 1908 direktör för konserv, i Ham-
burg.
Bartholdy, Conrad J o h a n, f. 12. 3.
1853 å Frijsenborg; t 6.12.1904 i Köpen-
hamn; student 1872 vid Aarhus skola;
elev af Gebauer (teori) och Neupert
(piano); 1883 kantor vid Mattheuskyr-
kan; har äfven verkat som sånglärare
och dirigent för flera stora sångförenin-
gar; var en af dirigenterna vid Nord.
musikfesten 1897; har sedan 1876 fram-
trädt med en mängd kompositioner, de
flesta solosånger vid piano, duetter
("Tanzlied"), blandade körer men äf-
ven pianostycken och orkesterverk (en
ouverture och operorna "Loreley" och
"Dyveke"). B. har äfven verkat som
skriftställare.
66
Baryton — Battaille
Baryton, b a r i t o n o (it.), mellan te-
nor och bas, med tonomfånget B-f (eller
G-g); denna stämma var fordon mindre
viktig, emedan man föredrog att skrifva
för de mera bestämda stämmorna bas
eller tenor; i våra dagar har tenorstäm-
man ej samma fägring som förr, och
därför har b. blifvit det viktigaste man-
liga stämregistret; i en modern opera
sjunges gärna den manliga hufvudper-
sonens parti af en b.-röst. — Som mu-
sikinstrument betecknar b. ett instru-
ment af violoncellons storlek och form
med underliggande klangsträngar. In-
strumentet, som under 1700-talet var
mycket omtyckt, hette i Italien Viola
di Bordone e. Bordone. Stämningen var:
H, E, A, d, g, h, e.
Bas, basso, djupa hufvudrösten; om-
fång F-d el. e; vid piano djupa stäm-
man; äfven beteckning för kontrabas.
I öfverförd bemärkelse brukas ordet äf-
ven som beteckning för basförande in-
strument, speciellt kontrabasen. Besiff-
rad b. brukas om en basstämma, som
förbindes med en melodi, där mellan-
stämmorna skola ifyllas efter den inter-
vallbeteckning i siffror, som finnes öf-
ver b.-stämman (se a c k o m p a g n e-
m e n t).
Baselt, Fritz, f. 26. 5. 1863 i Öls,
Schlesien; dirigent i Frankf. a. M.; har
komponerat flera manskvartetter, sån-
ger, operetter m. m.
Bassani, 1. Giovanni, var 1585 sån-
gare; 1595 konsertmästare vid S. Marco
i Venedig; skref instrumentala (fanta-
sier 1585, ricercate, passaggie 1585) och
vokala verk (motetter, madrigaler 1591).
2. Giovanni Battista B., f. c.
1657 i Padua, t 1.10.1716 i Bergamo; ka-
pellmästare i Ferrara; skref bl. a. "Bal-
letti, Concerti, Gigue e Sarabande" 1677,
violinsonater, solokantater, kantater;
Corellis lärare.
Basse chiffrée (fr.), besiffrad bas, ge-
neralbas.
Basse-contre (fr.), den djupare bas-
stämman.
Basse de violen (fr.), basfiol,
Basse double (fr.), särskildt stor bas-
violin.
Bassetthorn, corne di bassetto
(it.), en särskildt stor klarinett af mjuk,
fyllig ton, stämd i f; omfånget F— g.
B. uppfanns i Passau c. 1770; förbättra-
des af Th. Lotz i Pressburg c. 1782, Mo-
zart använder i sitt requiem två b; hos
kompositörerna i början på 1800-talet är
instrumentet ej så sällsynt; Mendels-
sohn är en af de sista, som skrifvit för b,
Basse contrainte, ett i ett stycke stän-
digt återkommande bastema (tvungen
bas),
Basse d'harmonie, kontrafagott,
Basso (ottava), en oktav djupare;
b. profundo, djup bas; b. r i p i e n o,
bas som nödvändigt tillhör ackompagne-
mentet; b, obligat o, melodiförande
bas.
Basse taille, baryton.
Basso continuo, se Generalbas,
Basso ostinato, bas som ständigt upp-
repas blott som formel.
Basson (fr.), bassone (it.), fagott;
en orgelstämma.
Bastien och Bastienne, sång-
spel i en akt, ungdomsarbete af Mozart
(1768); franska originaltexten är en pa-
rodi på Kousseaus "Devin du village";
stycket har uppförts i Stockholm, första
ggn 1893 (med fru Sterky, M, Strandberg
och Brag); återupptogs 1906,
Basun, trombone (it,), posaune (t.);
bleckblåsinstrument, som framgått när-
mast ur romarnas buccina; i början på
1500-talet förekommer det som fullt ut-
bildad dragbasun; ventilsystemet har ej
haft så stor betydelse; omfånget B — c
(kromatiskt) är det för tenorb, vanli-
ga; altbasunen har omfånget A— ess. Di-
skant- och basb, äro numera ej bruk-
liga instrument. Inom orgeln är b, den
största och starkaste tungstämman, 16
el. 32 fot i pedalen (8 fot i manualen).
Bataille (fr.), krigsmålning i toner.
Batka, K i c h a r d, f. 14, 12, 1868 i
Prag; musikskriftställare; var intill år
1908 musikrecensent i flera tidningar i
Prag; sedan i Wien; skref bl, a, "Ge-
schichte der Musik in Böhmen" 1906»
"Allgem, Geschichte d. Musik" 1908; ut-
gaf äfven "Denkmäler deutscher Ton-
kunst aus Böhmen".
Bäton (fr.), staf, paustecken.
Båton de mesure (fr.), taktpinne.
Battaille, Charles A m a b 1 e, f. 30.
9,1822 i Nantes, f 2.5,1872; bassångare;
1848 — 57 anställd vid opera comique i
Paris; 1851 lärare i sång vid konserva-
Battement — Baumgartner
67
toriet; utgaf en sångskola: "De Tenseig-
nement du chant" I, 1861; II, 1863.
Battement, battimento (it.), en
gammal ornamental figur liknande mor-
denten.
Battke, Max, f. 15.9.1863 i SchifEuss,
Ostpreussen; 1891 lärare vid Sterns kon-
serv, i Berlin, sedan i Konserv, des We-
stens; äfven dirigent vid flera sångföre-
ningar; skref en del läroböcker i sång:
"Elementarlehre der Musik" 1898, "Pri-
ma vista, eine Methode, vom Blått zu
singen" 1900, "Erziehung des Tonsinnes"
1905, "Singebiichlein" 1907; äfven kom-
positioner (sånger, körer och pianostyc-
ken).
Battnta, taktslag, takt.
BanchierI, A d r i a n o, f . c. 1565 i Bo-
logna, t 1634; betydande orgelvirtuos på
sin tid; organist i Bologna, grundade en
akademi "Accademia dé floridi" därst.;
skref flera skrifter om orgeln: "Conclu-
sioni del suono d'organo", 1591; "L'orga-
no suonarino 1605 m. fl.; dessutom mu-
sikteoretiska arbeten: "Cartella musi-
cale nel canto figurato fermo e contra-
punto" m. fl.; skref äfven en del operor,
hvilka dock mera ha madrigalernas ka-
raktär; komponerade dessutom kyrko-
musik.
Baack, Carl Wilhelm, f. i Göte-
borg 13.12.1808; t i Stockholm 8.10.1877;
musiklitterär författare, kompositör;
först organist i Göteborg, sedan piano-
lärare i Stockholm; 1842 musikreferent
i Aftonbladet (— u — ), 1859 i Nya Dag-
ligt Allehanda och 1871 i Dagens Nyhe-
ter; dessutom medredaktör i Ny tidning
för musik 1853 — 57; lärare i musikhisto-
ria vid konservatoriet från 1858. Tyngd-
punkten af B:s musikaliska verksamhet
ligger inom det musikkritiska området,
knappast inom det musikhistoriska samt
ej heller inom det rent kompositoriska
gebietet. — Af utgifna skrifter kunna
nämnas: Modulationslära, Handbok i
musikens historia (1862, 67, 88), Musika-
liskt reallexikon (1871), Musiklära I, II
(1864, 72). En del af hans tidningsupp-
satser samlades och utgåfvos i bokform
1868: "Musik och teater". Aftonbladet
tryckte hans själfbiografi 1878. Af hans
kompositioner, hvilka företrädesvis ut-
göra lättare pianomusik, utgaf Mus.
konstföreningen en stråkkvartett i G-
dur. Jämte egna kompositioner arran-
gerade han en stor mängd sång- och or-
kestermusik (de flesta på Hirschs för-
lag).
Bandini, kurfurstlig-sachsisk hofsån-
gare; omtalas hos drottning Kristina i
Stockholm 1653, där han sjöng vid flera
offentliga tillfällen; anklagades 1651 af
kurfursten i Bayern att ha förledt en
del bayerska musiker att öfvergå till
hof kapellet i Dresden; ett kantat "Nen
a tregna nel flne il duolo mio" finnes i
behåll i Salvator Rosas manuskript.
Baudiot, Charles N i c o 1 a s, f . 29.
3. 1773 i Nancy, t 26.9. 1849 i Paris; vio-
loncellvirtuos; professor 1802 vid kon-
serv, i Paris; 1816 först violoncellist vid
kgl. kapellet; skref flera omtyckta kom-
positioner för sitt instrument, dessutom
kammarmusik; utgaf tills. m. Levasseur
och Baillot (s. d.) en violoncellskola.
Mus. ak:s bibi. förvarar dessutom af
honom följande skrifter: Etude de trans-
position pour le piano. Paris u. å.; Etu-
des de transpositions pour violon et alto.
Paris u. å. ; Instruction pour les compo-
siteurs on notions sur le mécanisme et
le doigté du violoncelle, Paris u. å.;
Traité de transposition musicale. Paris
1838.
Bauer, Harold, f. 1873 i London;
framstående pianist; elev i Paris af I.
Paderewski; besökte å konsertresor Spa-
nien, Holland, Belgien, Tyskland, Polen,
Österrike-Ungern, Ryssland och äfven
Skandinavien (1898, 1909 och 1910 i Stock-
holm).
Baumgartner, 1. J o h a n n Baptist, f.
i Augsburg, t i Eichstätt, Bayern 18. 5.
1782; violoncellist; efter virtuosresor
slog han sig 1776 ned i Amsterdam; här-
ifrån kallades han till Stockholm 1775
att inträda i hofkapellet, men begaf sig
snart därifrån, emedan han ej kunde
uthärda det hårda klimatet; uppträdde
endast några gånger på konserter i
Stockholm. Mus. ak:s bibi. förvarar en
bok af honom: Instructions de musique
théorique et pratique å Tusage du vio-
loncelle, tryckt i Haag 1774.
2. W i 1 h e 1 m B., f. 15. 5. 1820 i Bor-
schach i Schweiz, t 17.3.1867 i Ziirich;
1842—44 musiklärare i S:t Gallen, 1859
musikdirektör vid univ. i Ziirich; skref
flera omtyckta manskvartetter, dess-
utom sånger och pianostycken; var en
af Wagners bästa vänner under dennes
Bay — Bechgaard
Ziirich- vistelse; äfven Gottfried Kellers
vän.
Bay, Daniel Vilhelm R u d o 1 p h, f. 9.
7. 1791 i Köpenhamn, t därst. 15. 5. 1865;
student 1808; konsulatsekreterare i Al-
gier 1816 — 31; med permission 1819 stude-
rade han sång under Serletti i Rom;
efter hemkomsten till Danmark utveck-
lade han en ej ringa tonsättarverksam-
het, däribland ett hundratal romanser;
sångspelet "Lazarilla" (1853). Den mest
bekanta sången torde vara: "Vift stolt
paa Kodans Bölge"; äfven en del piano-
saker äro tryckta.
Bayreuth. Inom musikvärlden har B.
blifvit bekant genom Wagners teater.
1872 flyttade Richard Wagner till B. och
begynte strax förarbetena till teater-
byggnaden. Grundstenen lades 22. 5.
1872. Redan 1874 hade han beslutat upp-
föra "Niebelungenring", men måste upp-
skjuta detta till aug. 1876. För att få
medel till byggnaden bildades öfverallt
i Tyskland 'Wagnerföreningar'. Många
ekonomiska svårigheter yppade sig och
de första representationerna gingo med
ekonomisk förlust. I juli och augusti
1882 uppfördes f. f. ggn "Parsifal", och
därmed begynte de egentliga festspelen.
Efter kompositörens död ha bl. a. föl-
jande festspel ägt rum: 1883 och 1884
"Parsifal" (juli o. aug.); 1888 "Parsifal"
och "Mästersångarne" 1889 de båda sist-
nämnda och "Tristan"; 1891 "Parsifal",
"Tristan" och "Tannhäuser"; 1892 de-
samma tre verken jämte "Mästersån-
garne". 1894 "Parsifal" o. "Lohengrin";
1896 "Ringen"; 1897 "Ringen" och "Par-
sifal"; 1899 "Mästersångarne", "Ringen"
och "Parsifal"; 1901, 1902 "Ringen",
"Parsifal" och "Flygande Holländaren";
sedan i allmänhet hvartannat år. — För-
tjänsten af alla dessa festspel tillkom-
mer Wagners änka Cosima (f. Liszt). Se-
dan 1878 har af Wolzogen utgifvits en
särskild Wagnertidskrift "Bayreuther
Blätter" utkommande en gång i måna-
den.
Bazzino, 1. N a t a 1 e, t 1639; italiensk
musiker från Venezien; utgaf 1628 "Mes-
se, Motetti é Dialogi a 5 voci", hvilka
finnas i Uppsala bibliotek. — 2. A n t o-
nio B., f. 11. 3. 1818 i Brescia, t 10. 2. 1897
i Milano; framstående violinvirtuos och
kompositör; efter resor i Italien, Tysk-
land (Leipzig), Spanien och Frankrike,
slog han sig 1852 ned i Paris, där han
kvarstannade till 1864; vistades sedan i
Brescia till 1873 uteslutande sysselsatt
med komponerande; 1873 professor i
komposition vid konserv, i Milano; 1882
direktör för detsamma; som kompositör
räknas han bland Italiens främste ; skref
6 stråkkvartetter, 1 stråkkvintett, sym-
fonikantatet Sennacheribbo, ouverturer-
na "Saul" och "Kung Lear" samt sym-
foniska dikten "Francesca da Rimini
m. fl.".
B. c. = Basso continuo.
B-dur, durtonart med grundtonen b
och två 1? till förtecken för h och e;
parallelltonart: G-moll.
Beattie, James, f. 25. 10. 1735 i Law-
rencekirk, Skottland, t 18. 8. 1803 i Aber-
deen som professor i moralfilosofi; skref
bl. a. "Essays on poetry and music"
1776; se T. Norlind, Studier i sv. folk-
lore 34.
Beaumesmil, se Villard de B.
Beauraont, Jean de, sångare hos
drottning Kristina 1650 — 52 och uppbar
som sådan synnerligen hög lön (1650:
1,000, 1651: 750, 1652: 900 dr s. m. eller
ungefär lika mycket som hofkapellmä-
staren); omtalas eljest ej; Eitner näm-
ner (efter Straeten II, 9) en sångare
med samma namn från 1611 i Briissel,
som dock ej synes ha varit densamma.
Bebung (t.), balancement (fr.),
tremolo (it.), ett slags anslag på en
ton å klavikordet; då b. ej kunde ut-
föras på klavicymbel eller piano, öfver-
gick det till en drill, antingen enkel
(mordent) eller mångdubblad (tremolo).
På stråkinstrument utföres b. ännu på
samma sätt som fordom å klavikordet.
Becher, Alfred Julius, f . 27. 4.
1803 i Manchester af tyska föräldrar,
t 23.11.1848 i Wien; efter åtskilliga år
i Tyskland (Elberfeld, Köln, Dusseldorf)
blef han 1840 lärare i harmoni vid kgl,
musikakad. i London; 1841 i Wien, där
han erhöll godt anseende som musikkri-
tiker; skref bl. a. en bok: "Jenny Lind,
eine Skizze ihres Lebens" 1846; kompo-
nerade äfven en del sånger och piano-
stycken.
Bechgaard, Julius, f. 19.12.1843 i
Köpenhamn; elev af konservatoriet i
Leipzig (1859—62) och N. W. Gade i fö-
delsestaden; har komponerat flera sång-
saker: "Idyller" op. 7, "Sömandsliv" op.
Bechstein — Beeker
69
9, "Paa Valpladsen" op. 12; musiken till H.
Drachmanns "Strandbybor" (Sthlm 1884) ;
dessutom en ofta spelad konsertouver-
ture i E-moll och operan "Frode" 1893.
Bechstein, 1. L u d w i g, f. 24. 11. 1801 i
Weimar, t 14.5. 1860 i Meiningen; för-
fattare; skref flera böcker med hand-
ling ur musiklifvet; Mus. ak:s bibi. för
varar: "Fahrten eines Musikanten, I —
111,1837.
2. Fr. W. Karl B., f. 1. 6. 1826 i Gotha,
t 6.3.1900 i Berlin; piano- och flygel-
fabrikör; var först anställd vid flera
pianofabriker; 1848 — 52 chef för firman
G. Peran i Berlin; gjorde studieresor till
London och Paris och uppsatte 1856 egen
fabrik; från en ringa början arbetade
sig firman upp till allt högre anseende
och begynte snart med stora flyglar,
därtill uppmanade bl. a. af Biilow; 1897
ägde den redan fyra fabriker; öfver
4,000 pianinon och flyglar förfärdigas
nu årligen; B:s flyglar torde jämte
Steinways vara de främsta i världen.
1. Beck, berömd orgelbyggaresläkt;
den äldste Hans B. byggde orglar på
1520-talet; dennes son Esaias byggde
orgel i Moritzkyrkan i Halle 1560; en
brorson, David, var orgelbyggare i
Halberstadt mot slutet af århundradet.
2. J o h a n n Hektor B.; man kän-
ner om honom endast, att han utgaf ett
arbete tryckt i Frankfurt: Continuatio
Exercitii musici, bestehend in AUe-
manden. Balletten, Gavotten, I 1666, II
1670 (ej 1666 som Eitner uppger); det
enda kända exemplaret förvarar Upp-
sala bibi.
3. J o h a n n Baptist B., f. 14. 8. 1881
i Gebweiler, Elsass; musikfilolog; fil dr.
i Strassburg 1907; har valt medeltidens
musik till sitt specialområde; skref sär-
skildt: "Die Melodien der Troubadours"
1908; sökte gent emot Aubry i Paris häf-
da sin försterätt till att ha uppfunnit en
ny tolkning af koralnoterna i rytmiskt
hänseende; B. har fortsatt sina studier
på trubadursångens melodiformer.
4. E 1 1 e n B., f. 3. 10. 1873 i Lerchen-
burg nära Kalundborg; berömd sånger-
ska (mezzosopran); elev af A. Lange i
Köpenhamn och 1898 af Devilliers i Pa-
ris; har konserterat i Paris och London
förutom flera städer i Norden, bl. a.
Stockholm (1902, 1904), Göteborg och
Kristiania. I den danska hufvxidstaden
har B. verkat både som konsertsånger-
ska och som lärarinna.
1. Beeker, Dietrich; berömd violi-
nist från 1600-talet; var först organist
i Ahrensburg i Holstein; var på 1660-
talet rådsmusikant i Hamburg; har mest
blifvit bekant genom melodien till sån-
gen: "Warum soll ich mich denn grä-
men", som ännu sjunges i kyrkor i
Hamburg; af hans kompositioner i tryck
finnes "Musicalische Friihlingsfriichte
bestehend in drei-, vier- und fiinfstim-
miger Instrumentalharmonie" (Hamb.
1668) såväl i Uppsala som Västerås' bib-
liotek; dessutom har Uppsala en hand-
skrift: "Laeta nobis refulget" för 2 sopr.
och 5 instrument.
2. K a r 1 Ferdinand B., f. 17. 7.
1804 i Leipzig, t därst. 26.10. 1877; mu-
sikbibliograf; organist i Petrikyrkan
1825, i Nikolaikyrkan 1837; lärare i orgel-
spel i konserv. 1843; lefde efter 1856 som
privatman; hans främsta skrift är: "Sy-
stematisch-chronologische Darstellung
der musikalischen Litteratur von der
friihesten bis auf die neueste Zeit", 1836,
ett bibliografiskt arbete, som intill Eit-
ners Quellen-lex. var oumbärligt; nu till
stor del värdelöst för niusikforskaren;
en annan mindre skrift: "Die Hausmusik
in Deutschland im 16., 17. und 18. Jahrh."
1840 innehåller en del ännu värdefulla
nytryck af äldre kompositioner.
3. V a 1 e n t i n E d u a r d B., f. 20. 11.
1814 i Wurzburg, t 25. 1. 1890 därst.;
skref flera berömda manskvartetter;
dessutom sånger vid piano, kammarmu-
sik, mässor, operor m. m.
4. Albert Ernst Anton B., f. 13. 6.
1834 i Quedlinburg, f 10. 1. 1899 i Berlin;
framstående kompositör; elev af Bönicke
och Dehn i Berlin 1853—56; 1881 lärare i
komposition vid Scharwenkas konserva-
torium; 1891 dirigent för domkyrkokö-
ren; skref oratoriet "Selig aus Gnade"
1890; reformationskantat 1883; operan
"Loreley"; symfoni i G-moll; pianokvar-
tett op. 19 D-moll; pianokvintett op. 49;
violinballad op. 47; konsert för violin
och orgel; orgelfantasi och fuga i G-
moll; solosånger (Rattenfänger, Wilder
Jäger) m. m.
5. Reinhold B., f. 11. 8. 1842 i Adorf
i Saehsen; omtyckt kompositör af mans-
kvartetter; 1884 — 94 dirigent för Dresde-
ner Liedertafel; 1898 tit. professor; jäm-
70
Becker — Beer
te manskvartetter skref han: en violin-
konsert, en symfoni i C-dur, en symf.
diktning: "Der Prinz von Homburg";
dessutom operor m. m.
6. H u g o B., f. 13. 2. 1864 i Strassburg;
elev af Friedr. Griitzmaeher och Karl
Hess i Dresden; violoncellist vid opera-
orkestern i Frankf. a. M. 1884—86, 1890
— 1906; samtidigt lärare vid Hochska
konserv, därst.; är efter Piattis död 1901
cellist vid måndagskonserterna i Lon-
don; 1896 utnämnd till kgl. professor;
skref en violoncellkonsert i A-dur 1898
och äfven smärre stycken för sitt in-
strument.
1. Beckman, Johan Wilhe Im, f . 18.
9.1792 i Stockholm; t därst. 10.4.1873;
komminister i Klara församling; utgaf
1861 en bok om notskrift: "Semiografi,
notation eller musikens förvaring ge-
nom skrift" (V. H. ak:s handl. XXII),
som visserligen för sin tid kan anses ha
ett visst värde, men som i vår tid är
fullkomligt obrukbar.
2. Bror B., f. i Kristinehamn 10.2.
1866; kompositör; elev af J. Lindegren
1885 — 90; anställd i J. Bagges musikhan-
del 1884 — 87, tjänsteman i försäkrings-
bolaget Fylgia 1888 — 1910; musikstipen-
diat 1894—96; 1890—1902 var han lärare
i harmoni vid S. Carlheim-Gyllenskölds
musikinstitut; har dessutom varit pri-
vatlärare i harmonilära, kontrapunkt
och komposition; sedan 1904 ledamot af
Mus. akad., där han beklädt flera poster
dels som revisor, kamrer och ledamot af
flera specialkommittéer; slutligen sedan
1910 som chef för konservatoriet. En
mängd kompositioner ha utkommit. Som
op. 1 betecknas en sonat för violin o.
piano, tryckt af Mus. konstföreningen.
Af större uppförda verk kunna näm-
nas: "I sommarnätter" för stråkorkester
(uppf. i Kristiania 1893, Stockholm 1894,
Åbo 1907; "Flodsånger" för en röst o.
ork. (Sthlm 1897; tr. i kl.-utdr.), symfoni
i F-dur (uppf. 1902 i Sthlm), "Om lyc-
kan", tondikt f. ork. op. 10 (uppf. i
Sthlm 1902 och 1906, sedan i Göteborg
och Uppsala; tr. af Mus. konstför. i arr.
för 2 händer); "Gamla gastar" för en
röst o. ork. (uppf. i Sthlm 1906, Göteborg
1907, Karlsruhe och Dortmund 1908; tr. i
kl.-utdr.); musiken till H. Molanders
"En lyckoriddare", uppf. å Svenska tea-
tern 1900; "Fjällåtar" för violin o. piano;
för pianosolo: "Glädjens blomster",
"Strängaspel", "Studie", Suite i D-dur
(orig. för harmonium), "Drei symfoni-
sche Balladen" op. 14, "Vorspiel u. Pro-
gression" op. 15; "Zwei Stiicke"; för sång
med piano: "Ingalill och andra sånger"
op. 2, "Sol Sommares visor" op. 8, "Sex
sånger" op. 18, "Fyra visor" op. 19, "Vi-
sa", "In meinen Garten die Nelken",
"Det var en gång en konung", "I kam-
maren sitter kaplanens vif", "Vaga-
bondsvisa", "Fyra Frödingsvisor".
Bedinger, Hugo, f. 30.3.1876; orga-
nist och kompositör; elev vid Mus. akad.
1891—97, där B. aflade org.-, kyrkosån-
gare-, musiklär.- och pianostäm.-exa-
men; elev i plastik af S. Hebbe; vikarie-
rade sedan vid flera af hufvudstadens
kyrkor; vistades 1897 — 1900 i Amerika,
dels som organist vid flera kyrkor dels
som lärare vid Bethany Music-conserva-
tory. Lindborg, Kansas; org. och musik-
lär, i Hudiksvall 1901—1904; innehar se-
dan 1904 motsvarande tjänst i Västerås;
har tills, med sin fru (sångerska) före-
tagit konsertresor såväl inom Sverige
som i utlandet. Utgifvit företrädesvis
sånger för en röst med piano samt kör-
verk: 13 sånger v. piano å Lundquists
förlag Sthlm, Fiinf Lieder fiir eine Stim-
me mit Piano, 7 sånger å Gehrmans för-
lag, Belsazar fiir Baryton und Oreh.,
Davids 131 Ps. för soloröst, kör o. orgel.
And. religioso för soloröst o. piano; tre
sånger å Elkan o. Schildknechts förlag,
3 stycken för fiol och piano, 7 blanda-
de körer med orgel, Hyllningsmarsch
"Welcome to Sweden", Utställningsfest-
marsch, Kantat vid godtempLs 25-års-
jubileum för soli, kör o. ork.. Preludier
för orgel, flere manskvartetter. Ode Ero-
tique för violin o. piano. Svenska koral-
boken. Outgifna äro: Oratoriet Bethania
(1899), Stångebro-kantat (1898), Violin-
sonat i F-dur (1900).
Bedos de Celles, Dom Francois, f.
1706 i Caux vid Beziero, t 25. IL 1779;
sedan 1776 benediktinermunk i Toulouse;
skref en mycket betydande skrift om
konstruktionen af orglar: L'art du fac-
teur d'orgues I— IV, Paris 1766—78 (ex. i
Mus. ak:s bibi.); dessutom förvarar Mus.
ak:s bibi. en handskrift: "Förklaring öf-
ver Bedos tabeller", 18 hftn, öfversätt-
ning af C. G. Carlson.
Beer, en framstående judisk musiker-
Beer— Beethoven
71
släkt, som räknat en hel del kompositö-
rer och utöfvande musiker såväl i Tysk-
land som Sverige. Det berömdaste nam-
net är operakompositören Meyer-Beer,
sedan skrifvet Meyerbeer. Bland mera
bekanta musiker af släkten kunna näm-
nas:
1. Anton, B., f, 29. 6. 1864 i Kohlberg,
Bayern; sedan 1901 lärare vid Miinchens
akademi i komposition, harmonilära och
piano; har skrifvit en mängd kompo-
sitioner, hvilka vunnit allmänt erkän-
nande såväl i Tyskland som i utlandet;
af dessa må nämnas: en symfoni i E-
dur, violinsonat, violinfantasi, piano-
kvartett, stråkkvartett, violoncellsonat,
körverket: "Mahomets Gesang", operor-
na "Don Quixote" och "Siihne"; stycken
för piano, orgel, solosånger.
2. Johan Adolf FerdinandB.,
f . 3. 9. 1792 i Hamburg, f 30. 12. 1864 i Ber-
lin; violinist; elev af Spohr; företog
1816 en konstresa till England, där han
vann allmänt anseende; 1818 gifte han
sig i Hamburg med pianisten Henriette
Grund; anställdes i hof kapellet i Stock-
holm 1822 och stannade på denna plats
(fr. o. m. 1832 förste konsertmäst.) till
1834, då han mottog en plats vid kejser-
liga operan i Petersburg; 1844 lämnade
han äfven denna och lefde sista åren i
Berlin. Under den korta tid af 12 år
(1822—34) B. tillhörde Sveriges hufvud-
stad gjorde han (och hans hustru) en ej
obetydlig insats i Stockholms musiklif.
I minnesrunan öfver honom i Mus. ak:s
Handl. 1866 heter det: "Bland Stock-
holms musikälskare lefva ännu många,
som påminna sig den utmärkta finhet
och smak, hvarmed detta konstnärspar
utförde Beethovens och Mozarts mä-
sterverk för violin och piano. B. utmärk-
te sig synnerligast i kvartettspelet, och
de subskriberade kvartettsoiréer han in-
förde i Stockholm, och som gåfvos i
Frimurareordens sal, lefva ännu hos
mången i lifligt minne. Af hans kom-
positioner för violin trycktes i Leipzig
några konserter. Särdeles intagande
äro några elegier och salongsstycken,
hvilka han under olika perioder kom-
ponerat för violin och piano. Under
åren 1860 — 61 gästade B. Stockholm och
anförde då första violinerna i Harmo-
niska sällskapets orkester. B. uppträd-
de ännu vid 72 års ålder offentligen så-
som solospelare, med ungdomens eld och
lif, och skördade stort bifall." — Hans
son C e s a r var 1857 — 58 violoncellist i
hofkapellet i Stockholm.
3. Georges Wilhelm B. f. 27.6.
1854 i Stockholm, f 29.7.1911 därst.; son
af en grosshandlare G. A. Beer (själf
skicklig pianist); som pianist blef B.
elev af I. Hallström, J. van Boom och
Ludv. Norman; af bröt vid 18 års ålder
på grund af sjuklighet sina musikstudier
och tog plats å bank; efter förstudier i
Berlin och Leipzig grundade han sedan
musikhandelsflrman Huss & Beer, hvil-
ken affär han efter ett år ensam öfver-
tog; efter 8 år upphörde den; bland för-
lagsartiklarna märkas verk af Söder-
man, Norman, Fr. Berwald, Sjögren m.
fl. svenska tonsättare. 1880 grundade
han en musiktidning "Necken", hvilken
1881 öfvergick i "Svensk musiktidning";
som medredaktör i detta företag hade
han Adolf Lindgren och en kortare tid
Fr. Vult von Steijern; denna tidning
lämnade han 1884 i A. Lindgrens och Fr.
Huss' händer. Sedan han nedlagt sitt
förlag, försökte han sig som musiker i
New-York och London; därefter som re-
petitör och kormästare i Göteborg 1890
— 93; lefde sedan en tid i landsorten och
sista åren i Stockholm i stor tillbaka-
dragenhet utan någon beröring med
musikvärlden.
Beeth, Lola, f. 1864 i Krakau; vistas
vanligen i Berlin; framstående drama-
tisk sångerska; elev af fru Dustman
och Viardot-Garcia; har företagit flera
konsertresor, under hvilka hon vunnit
allmänt anseende som en af samtidens
främsta.
Beethoven, Ludvig van, f. 15. 12.
1770 i Bonn; härstammade från en hol-
ländsk musikersläkt; farfadern, med
samma namn, var född i Antwerpen och
hade på 1730-talet blifvit anställd som
bassångare i kurfurstens af Köln ka-
pell i Bonn. Han var en allmänt aktad
man och synes å sonsonen ha gjort ett
djupt intryck. B:s fader Johan (f. c.
1740) blef tenorist i kapellet men för-
föll tidigt ät dryckenskapen och bragte
därför armod och fattigdom öfver hem-
met. Sonen Ludvigs utbildning blef
därför i hög grad försummad, på sam-
ma gång aldrig ett godt och lyckligt
familjelif fick mildra och afslipa de
72
Beethoven
medfödda svaga sidorna. Då fadern
märkte sin sons begåfning, gjorde han
allt för att utbilda honom till under-
barn, hvarvid Mozarts exempel särskildt
stod för hans tankar. B:s förste lärare
blef Tobias Friedrich Pfeiffer, sedan (fr.
o. m. 1780) hoforganisten van den Eeden,
Hos denne senare lärde han pianospel
och komposition. Hans tredje lärare
Christian Gottlieb Neefe lät honom stu-
dera Bachs "Wohltemperiertes Klavier"
och förde honom djupare in i fugakom-
positionen och det polyfona skrifsättet.
B:s tonsättarverksamhet kan följas fr.
o. m. 1783, då tre pianosonater trycktes
och tillägnades kurfursten. Å en till-
ägnan skrifver B. själf, att han var 11
år, ett medvetet förfalskande af ålder,
blott för att kurfurstens uppmärksam-
het ännu mera skulle riktas på det ti-
digt utvecklade "underbarnet". Neefe
synes ha varit den förste, som verkligen
anat hans kommande storhet. "Fort-
sätter han, som han börjat, blir han sä-
kert en andre Mozart." De förebilder
i god stil Neefe gaf honom voro före-
trädesvis Mozart och Haydn. Läraren
sökte också hjälpa sin elev fram genom
att föra honom in i en del goda familjer,
där musiken var aktad. En af dessa
familjer var Breunings. B. fick här äf-
ven en tid godt hem med all den om-
vårdnad, vänlighet och kärlek kunde
skänka. En annan gynnare erhöll han
i grefve F. Waldstein, hvilken från
Wien kommit till Bonn. För B:s fram-
tid i den österrikiska hufvudstaden kom
denne att bli af stor betydelse. Kedan
1787 anträdde B. sin första resa till
Wien, hvilken dock blef af endast kort
varaktighet. År 1791 reste Haydn ge-
nom Bonn till England och mottogs med
aktning af stadens musiker; på återvä-
gen 1792 for den ryktbare tonsättaren
åter genom staden och nu fick B. tilfälle
att visa några kompositioner, som vun-
no mästarens bifall. Grefve Waldstein
uppmanade B. att resa till Wien för att
under Haydn fortsätta sina komposi-
tionsstudier. Hösten 1792 for B. till
Wien för att aldrig mera återvända till
sin födelsestad.
I Wien erhöll den nu 22-årige B.
en grundligare musikalisk utbildning
dels genom Haydn, dels genom Al-
brechtsberger. Ehuru den förre var
bättre kompositör än pedagog, har han
dock helt säkert utöfvat ett godt infly-
tande på B:s kompositionsstil. Jämte
tonsättareverksamheten bedref B. med
allvar de tekniska studierna vid piano
och var snart Wiens skickligaste piano-
spelare. 1795 slutade lektionerna för
Albrechtsberger, och samtidigt synes
han också ha afslutat de pianotekniska
studierna. Efter denna tid är det, som
han allt mera vinner erkännande som
tonsättare och utöfvande musiker. Re-
dan i Bonn hade han skrifvit flera
större kompositioner, men själf anser
han dem endast vara omogna ung-
domsarbeten och numrerar dem därför
ej officiellt. År 1795 antecknar han på
tre tx-ior för piano, violin och violoncell
"op. 1", och vill därmed ange, att han nu
menade sig kunna uppträda som själf-
ständig kompositör. Sedan följa raskt
efter hvarandra nya verk, alla visande
mognad och fulländning. Samtidigt vin-
na kompositionerna stor afsättning hos
allmänheten, och B:s ekonomiska ställ-
ning förbättras i hög grad. B. är under
denna tid en populär man, välsedd i alla
de högre adelskretsarna i hufvudstaden.
Bland de bekantaste arbetena från den-
na tid kunna nämnas: Sonate pathétique
(1799), Alelaide (1797) första kvintetten
(1797), B-durskonserten (1795), stråktrior
op. 3 (1797) m. fl. Med första symfonien
1799 är B:s stil fullt utbildad, och det
stod också klart för alla, som djupare
förstodo tonkonsten, att han nu var sin
tids främste kompositör. Tiden omkring
sekelskiftet 1800 är också den lyckli-
gaste i B:s lefnad. Han var aktad och
ansedd af alla och hade en mängd be-
undrande vänner, hvilka städse villigt
bistodo honom; äfven var hans eko-
nomiska ställning i det stora hela den
bästa.
Med året 1801 begynna de första
olycksmolnen att visa sig, i det att döf-
heten kom och gjorde honom människo-
skygg o. osäker i sitt uppträdande. Som
virtuos har han sedan ej längre samma
ställning som den främste, och flera af
vännerna försvinna. De följande åren
bli därför en kamp mot allt mera fram-
trädande bekymmer. Samtiden kunde
ej så väl följa hans utveckling, och
oförståelse blef en följd däraf. Han blir
allt mera ensam i allt. Af de nya ver-
Beethoven
73
ken kan nämnas Eroicasymfouien (nr
3) skrifven 1803—04 för Napoleon. 1805
uppfördes för första gängen den stora
operan Fidelio, ett mästerverk inom
operans område men först erkändt långt
senare. Premiären ägde rum på en
högst olämplig tid, då fransmännen in-
tågat i Wien, och de flesta burgna fa-
miljerna flytt ur hufvudstaden. Vid
samma tid som operan skref B. B-durs-
och C-mollssymfonierna (4. och 5. i ord-
ningen), och 1808 var den sjätte i F-dur
("Pastoralsymfonien") färdig. År 1808
såg det en tid ut, som om B. skulle vilja
utbyta sin fria ställning som komposi-
tör i Wien mot en kapellmästarebefatt-
ning hos konung Jeröme Napoleon i
Westphalen, men lyckligtvis bevarades
han åt den österrikiska hufvudstaden
därigenom att en del musikvänner (är-
kehertig Rudolf, furstarna Lobkowitz
och Kinsky) sammanslöto sig för att
gifva honom ett ekonomiskt understöd,
så att han sedan kunde mera oberoende
lefva för sin kompositionsverksamhet.
De oroliga tiderna efter 1808 läto ej
musiklifvet florera så som förut, och
intressena drogos hos de bildade i Wien
från konsten till lifvets mera reela,
praktiska sidor. Antalet vänner gles-
nade, och döfheten tilltog äfven i oro-
väckande grad. Af större verk skref
han vid denna tid musiken till Goethes
Egmont (1809), festspelet "Ruinerna af
Athen", "Konung Stefan" (1811), A-durs-
symfonien (1812). Kongressen i Wien
1814 och 1815 var i yttre hänseende en
tid af stora hedersbetygelser åt mästa-
ren men i inre hänseende en tid af brist
på förståelse. De verk B. skref vid den-
na tid stå ej på samma höjd som de
föregående. Hit kunna räknas festkan-
taten "Det ärorika ögonblicket" och den
två år förut skrifna "Wellingtons seger
vid Vittoria".
Med tiden efter 1815 blir B:s ställning
allt sämre. Hans verk röna ringa för-
ståelse af en tid, som blott vill njuta af
lifvet och vaggas till ro af smekande
melodier. Tidens Rossinibeundran har
icke samtidigt plats för en Beethoven-
beundran. B. skrifver nu sina sista
kompositioner, svårförstådda af samti-
den men beundrade af eftervärlden: 9:de
symfonien, sista stråkkvartetterna, (op.
131, 132, 133, 135), missa solemnis. De
sista fyra åren 1824 — 27 äro så tillvida en
erkänsamhetens tid för B., som man nu
öfverhopar honom med hedersbetygel-
ser; han blir ledamot af en mängd aka-
demier (Mus. ak. i Sthlm 1822), och hans
verk spelas å flera konserter i Wien.
Han dog 26. 3. 1827 omgifven af några
få trogna vänner. Begrafningen ägde
rum d. 29. under stor tillslutning från
hela Wien.
För förståelsen af B. som människa
måste man särskildt taga i betraktande
hans vanvårdade uppfostran i barndo-
men. Själfva grundkaraktären var mild
och innerlig, och där han rönte vänlig-
het och deltagande, visade han den all-
ra största ömhet och ville på alla sätt
visa sig tacksam. Mot oförstående var
han kall och likgiltig samt mot fiender
hård och ibland hänsynslös. Hans upp-
trädande präglades alltid af själfstän-
dighet, och intet var honom mera främ-
mande än kryperi gent emot de höga
gynnare han under sin mannaålders
bästa år ägde. Tvärtom var han en af-
gjord vän af franska revolutionen och
öppen demokrat. Han följde Napoleons
handlingar med beundran och hänförel-
se, ända till det ögonblick, då denne
blef kejsare, men sedan slog allt öfver i
hat och afsky.
Af stor betydelse för B:s lif blefvo
hans kvinnliga vänner. B. älskade med
en glöd, som nästan bragte honom ur
all besinning, men tyvärr blef kärleken
ej öfverallt besvarad, och B. själf trött-
nade också ibland. Därför kom det al-
drig till äktenskap, så nära det än mån-
ga gånger var. En af B:s första kvinn-
liga ideal (under Bonn-tiden) var Eleo-
nora Breuning. I Wien på 1790-talet
svärmade han en tid för sångerskan
Magdalena Willmann. Mest bekant och
måhända äfven djupast känd var hans
böjelse för grefvinnan Giulietta Guicci-
ardi ("B:s odödliga älskade") åren 1801
och 1802. Slutligen kan nämnas hans
varma beundran för Therese Brunswick
(1808 ff.) och Therese von Malfatti (1810).
I Beethovens bref kan ofta spåras hans
starka och innerliga kärlek, och brefven
äro då fulla af utrop och känsloutbrott
utan inre sammanhang. Äfven B:s vän-
ner ha omtalat hans lidelsefulla dyrkan
af sitt kvinnliga ideal.
B. berömdes som utöfvande musiker
74
Beethoven
för sitt uttrycksfulla spel och sin fullän-
dade teknik. "I skalornas snabbhet, dub-
beldrillar, språng o. s. v. uppnåddes han
af ingen — icke ens af Hummel. Hans
hållning var mästerligt lugn, ädel och
skön utan det ringaste grimaserande;
hans fingrar mycket kraftiga, icke lån-
ga och i spetsarna tryckta breda af
mycket spelande; han höll också vid sin
undervisning strängt på en vacker fln-
gerhållning; han använde mycket pe-
dal, vida mera än man finner anmärkt
i hans verk" (Czerny). Med åren blef
B:s spel mindre korrekt i tekniskt hän-
seende, endast uttrycket var alltid full-
ändadt, så länge ej döf heten hindrade
honom att själf höra det spelade. Mest
beundrad var han i sina fria fantasier
vid piano. Hans elev Ries säger: "Hans
fantasier hörde till det härligaste man
kunde höra, särskildt när han var upp-
rörd. Ingen uppnådde honom häri. Ri-
kedomen på idéer, som vällde fram, de
originella vändningarna, olikheterna i te-
mabehandling, svårigheterna, som upp-
togos och löstes, voro outtömliga."
B:s sätt att komponera var mycket
olikt Mozarts eller Haydns. De senare
nedskrefvo sina tankar snabbt och rät-
tade sedan endast ringa på den ned-
skrifna kompositionen. B. däremot an-
tecknade hvarje liten fras för sig och
rättade, sammanförde samt utbildade
allt eftersom han arbetade sig in i kom-
positionen. Följden häraf blef, att hans
produktion ej visar samma kvantitativa
mängd som de båda andra stores. Själf
säger han om sitt skrifsätt: "Jag bär
mina tankar länge, ofta mycket länge
hos mig, innan jag skrifver ned dem.
Jag förändrar mycket, förkastar och
försöker på nytt så länge, tills jag är
nöjd med det. Därefter begynner i huf-
vudet förarbetandet i bredd, i detalj, höjd
och djup, och när jag är fullt medveten
om, hvad jag vill, så lämnar mig den till
grund liggande idéen aldrig. Den sti-
ger, växer uppåt, jag hör och ser allt
för min själ som en enda helhet, och det
återstår då blott att skrifva ned allt,
något som går tämligen lätt för sig,
allt eftersom jag får tid därtill, emedan
jag understundom tager flera saker i ar-
bete på en gång."
Vilja vi förstå den för B. säregna
kompositionsstilen, måste vi se den i
dess historiska sammanhang. Sedan Seb.
Bachs död hade den polyfona stilen ha-
stigt gått nedåt i anseende. Endast ett
fåtal nordtyska mästare kultiverade
den. De flesta studerade den blott teo-
retiskt för att göra klart för sig, hur en
"ren" stil borde taga sig ut. På det
hela taget hade Bach blott blifvit ett
pedagogiskt problem, som ingick i ut-
bildningen, men som hvarje musiker i
mognare år öfvergaf. B. är här ett
barn af sin tid. Han studerar i unga
år Bachs "Wohltemperiertes Klavier",
tar lektioner i "sträng" stil för Al-
brechtsberger och uttalar sig alltid med
vördnad och beundran om Bach och
Handel, men i sin kompositoriska verk-
samhet följer han dem ej. Fugan före-
kommer hos B. sporadiskt i hans sista
period, men han hvarken vill eller kan
skrifva en regelrätt fuga i Bachstil.
Fugan var ej hans fält.
Haydn och Mozart hade fört vidare
den homofona stilen och dess temabear-
betning, med ackompagnementsfigurer
och melodiska satser i rik omväxling.
Denna stil kände B. synnerligen väl och
har också mångenstädes upptagit den i
symfonier, kammarmusikverk och sona-
ter; men ej heller denna blef hans egen
stil. En tredje riktning var Mannhei-
merskolans med de rika dynamiska verk-
ningarna, snabba växlingarna mellan
forte och piano, långa crescendosatser,
sträfvan efter nyanser och färgspel,
mjukt och elegant passageverk samt ko-
loraturteknik i orkesterbehandlingen. I
ett afseende var denna stilart den ytli-
gaste och mest dilettantiska. Härur kan
också förklaras, hvarför Mozart och
Haydn stodo så relativt oberörda af
denna strömning. I ett annat hänseen-
de innebar stilarten emellertid stora ut-
vecklingsmöjligheter i mäktiga klang-
verkningar, energi och uttrycksfullhet.
B. såg djupare än sina båda store sam-
tida mästare och tog upp stilen, men
fyllde den samtidigt med ett innehåll,
som väl knappast någon förut kunnat
ana. Redan i B:s kompositioner från
1790-talet är stilriktningen klart angif-
ven, och för hvarje ny större komposi-
tion träder allt tydligare fram, hvilket
mäktigt tonspråk den kunde ge. Tänka
vi t. ex. på Eroikans första sats (genom-
föringen) eller C-mollsymfonien med
Beethoven
75
dessas energiska och kraftiga crescendo-
Batser, så är stilen här förd upp till en
höjd, dit den sedan aldrig kunnat nå.
Med hänsyn till den ädelhet och full-
ändning B. gifvit den, må stilen gärna
kallas "beethovensk", men vi må ej
glömma, att de första grundlinjerna till
den voro uppdragna redan af Mannhei-
merskolan (s. d.). Efter B. var det ej
möjligt att upptaga den utan att åter-
falla i samma ytliga klangberäkningar,
som de första redan visat. Därför fick
B. så få direkta efterföljare. De nya
mästarna af romantiska skolan upptogo
också knappast denna stil utan bildade en
ny efter de äldre melodiska principerna.
För anhängarna af såväl Bach som
Mozart-Haydn hade B:s skrifsätt något
af Mannheimarnas effektsökeri, och de
nya idéerna verkade blott bisarra och
onaturliga. Därur kan också förklaras,
att så många af de mera skolade musi-
kerna i början ställde sig afvisande, ja
rent af fientliga. Mången förstod, att
endast en mästare förmådde gifva den
det rätta innehållet och att den som stil-
art kunde bringa skada, om den för
mycket efterbildades af de mindre be-
gåfvade. Den skarpaste kritiken rönte
B. i Leipzig från Breitkopf & Härtels
tidning "Allgemeine musikalische Zei-
tung". Där heter det bl. a. 1799 rörande
några variationer för piano: "Att herr
van Beethoven är en mycket skicklig
klavérspelare är nogsamt bekant, och
om det icke vore så, skulle man kunnat
förmoda det af dessa förändringar. Om
han är en lika lycklig tonsättare, är en
fråga, som af föreliggande profver är
svårt att bejaka." Om violinsonaterna
op. 12 säger samme kritiker: "Herr van
Beethoven går sin egen väg fram, men
hvad är det nu för en bisarr och be-
svärlig väg — lärd, lärd och åter lärd!
Ingen natur, ingen sång — ett sökande
efter sällsynta modulationer, en rädsla
för allmänna förbindelser, hopande af
egenheter på egenheter, så att man mi-
ster all lust och förlorar tålamodet. Om
herr van Beethoven ville slå in på en na-
turlig väg, kunde han säkert med sin flit
och sin talent lämna något mycket godt."
Förståelsen för B:s kompositioner kom
först sent. Först på 30-talet fick man
från de rhenska musikfesterna höra B.
föredragen på ett sätt, som tydde på
djupare förståelse för hans större verk.
Pianosonaterna spelades allmänt redan
på 20-talet, och flera af hans äldre verk
som septetten, de första triorna, varia-
tionerna m. fl. voro allmänt bekanta och
omtyckta i andra decenniet. De sista
kompositionerna som 9:de symfonien och
sista kvartetterna fingo sin rätta tolk-
ning först genom Biilow och Joachim
under andra hälften af århundradet. I
ett hänseende utöfvade B. tidigt ett
starkt inflytande på den allmänna upp-
fattningen af tonkonstens väsen. Man
hade förut länge ansett vokalmusiken
som det högsta och instrumentalmusi-
ken som det mindre goda, nu häfdades
bestämdt instrumentalmusiken som lik-
ställd, ja, flera förklarade t. o. m. "den
absoluta tonkonsten", som ej behöfde
hjälp af ordet, såsom det enda efter-
sträfvansvärda idealet. B. var som vo-
kalkompositör ej lika stor, och man kun-
de därför visa på B. som det eftersträf-
vansvärda mönstret, där instrumental-
musiken kunde tala utan att behöfva
körer eller solosång.
En af de första, som öppet skred in
för att sprida upplysning om B:s konst
var skalden E. T. A. Hoffmann. Efter
honom följde en hel del andra af de ro-
mantiska skalderna. I Sverige är det
också romantikerna med Atterbom, som
först förklara sig för Beethoven. Atter-
boms vän P. U. Ekmarck skref på 1820-
talet sin bekanta text: "Tonernas vågor,
himmelska lågor" till andra satsen i 7:de
symfonien. Med A. F. Lindblad får
Sverige en direkt B. -efterföljare, som i
sina första instrumentala verk (C-dur-
symfonien) så noggrant som möjligt
följer den höga förebilden. Den bitter-
het man under 30- och 40-talet visar mot
Lindblads kompositioner i Stockholm
sättes i samband med hans "beethoven-
ska" stil, hvilken ej föll det då härskan-
de musikpartiet i smaken. B. var för
"lärd" och för litet "melodiös".
Biografierna öfver B. begynna med
memoarverk. B:s vänner Wegeler och
Ries utge 1838 "Biographische Notizen"
(nu i ny uppl.), sedan följer en "biogra-
fi" 1840 af B:s "famulus" Schindler.
Samme författare utger 1842 "Beethoven
in Paris". En annan af B:s vänner,
Gerhard von Breuning, tryckte 1874
"Aus dem Sehwarzspanierhaus (nu i ny
76
Beethoven
uppl.). Samtidigt följa en del B.-bref:
Xohl, "Briefe Beethovens" 1865; Köchel,
"Originalbriefe L. v. B:s an den Erzher-
zog Kudolph" s. å.; Schöne, "Briefe von
B. an Gräfin Erdödy und Max Brauchle",
1867; Nohl, "Neue Briefe B:s" s. å.
De större och grundligare biografiska
skrifterna begynna med 50-talet: W. von
Lenz, B. et ses trois styles, 1852; Oulibi-
cheff, B. ses eritiques et ses glossateurs
(polemisk gent emot Lenz); Otto Jahn,
L. v. B., 1866; Marx, B:s Leben u. Schaf-
fen, 1859 (5:te uppl. 1901); A. W. Tayer,
L. v. B:s Leben, 1866, 72, 79 (nu af slu-
tad); W. J. v. Wasielewski, L. v. B.,
1895; Th. Frimmel, L. v. B., 1903, Samt-
liga B.-bref utgåfvos i ny uppl. af A.
Chr. Kalischer 1906 ff. Af biografierna
äro de bästa och mest anlitade: Frim-
mels, Thayers, Marx' samt P. Bekkers
(1911).
Till svenska har Oulibicheffs bok öf-
verförts samt en biogr. af Miihlbrecht.
En svensk originalbiografi skrefs af T.
Norlind 1907.
Af B:s skissböcker med de första ut-
kasten till kompositioner ha flera of-
fentliggjorts allt sedan 1865. Den första
är Nottebohms "Ein Skizzenbuch von
B.", 1865. Samma förf. utgaf sedan
"Beethoveniana" (1872), allt studier hvi-
lande på skissböckerna. "Zweite Bee-
thoveniana" följde 1887. En andra skiss-
bok offentliggjorde han 1880.
En tematisk förteckning af B :s verk ut-
gaf Breitkopf & Härtel 1851. Andra upp-
lagan redigerades af G. Nottebohm 1868,
En öfversikt af alla verken med kompo-
sitions- och tryckår samt dedikationer
finnes införd i Groves engelska musik-
lexikon. De flesta af B:s kompositioner
äro försedda med opustal, och dessa om-
fatta 138 nummer. Till dessa komma se-
dan en del smärre arbeten för piano
(variationer m. m.), danser, sånger vid
piano, marscher m. m., i allt (både de
numrerade och onumrerade): 256 verk.
En förteckning af de med opustal följer
här nedan:
I. Piano solo:
Op. 2: Tre sonater (F-moll, A- och C-dur)
» 6: Sonater f. 4 h. i D-dur
» 7: Sonat i Ess-dur
» 10: Tre sonater (C-moU, F-dur, D-dur)
» 13: Sonate pathétique i C-nioll ....
» 14: Två sonater (E- och G-dur) ....
» 22: Sonat i B-dur
» 26: Sonat i Ass-dur
» 27: Två sonater (Ess-dur, Ciss-moll) . .
» 28: Sonat i D-dur ('Pastoral')
» 31 : Tre sonater (G-dur, D-moll, Ess-dur)
» 33: Bagateller (7 stycken)
» 34: Variationer i F-dur
» 35: » i Ess-dur
» 39: Två preludier (for pf. el. orgel) . .
» 45: Tre marscher för 4 h
» 49: Två lätta sonater (G-moll, G-dur) .
» 51 : Två rondos (C- och G-dur) ....
» 53: Sonat i C-dur ('Waldstein') ....
»54: » i F-dur
j 57: Appassionata-sonaten i F-molI . . .
» 76: Variationer i D-dur (se op. 113: 4)
y> 77: Fantasi i G-moll
» 78: Sonat i Fiss-dur
> 79: Sonatin i G-dur
» 81 a: Sonat i Ess-dur ('Les Adieux') . .
» 89: Polonäs i C-dur
» 90: Sonat i E-moll
» 101: Sonat i A-dur
3> 105: Sex tema med variationer
5> 106: Stor sonat i B-dur
T> 109: Sonat i E-dur
»110: » i Ass-dur
i 111: » i C-moU
Komposi-
tionsår:
Tryckår:
1796
—
1797
—
1797
1798
1798
—
1799
—
1799
1800
1802
—
1802
—
1802?
1801
1802
1802
1803 f.
1782—1802
1803
1802
1803
1802
1803
1789
1803
—
1804
1802
1805
—
1797 0.1802
1804
1805
—
1806
1804
1807
c. 1809
1810
c. 1808
1810
1809
1810
1808
1810
1809
1811
c. 1814
1815
1814
1815
1816
1817
1818 f.
1819
1818 f.
1819
1820?
1821
1821
1822
1822
1823
Beethoven
77
Op. 119: Bagateller
» 120: Diabelli variationer
» 126: Bagateller
» 129: Rondo a capriccio
» 134: Stor fuga i B för 4
Komposi-
tionsår :
h. (arr. af op. 133)
II. Sololnstrunient och. piano :
Op.
5:
12:
»
17: ]
»
23:
1
24:
>
30:
»
42:
»
47:
»
66:
»
69:
»
96:
»
102:
»
107:
Op.
32:
»
46:
»
48:
»
52:
»
75:
»
82:
»
83:
»
88:
»
94:
>
98:
>
100:
»
108:
»
116:
>
118:
»
128:
Op
1:
»
3:
»
4:
»
8:
»
9:
>
11:
»
16:
»
18:
»
20:
»
25:
»
29:
»
38:
»
41:
»
44:
»
59:
»
63:
»
64:
»
70:
»
71:
»
74:
»
81b:
»
87:
»
95:
»
97:
»
103:
Två cellosonater (F-dur, G-moU)
Tre violinsonater (D-dur, A-dur, Ess-dur)
Hornsonat (horn el. violin o. pf.) i F-dur
Violinsonat i A-moll
» i F-dur
Tre violinsonater (A-dur, C-moll, G-dur)
Notturno för pf. och va. i D-dur (arr. af op. 8) . . .
Kreutzersonaten i A-dur
Cellovariationer i F-dur
Cellosonat i A-dur
Violinsonat i G-dur
Två cellosonater (C-dur, D-dur)
Tio tema med variationer för pf. och fl. el. vo
III. Sång ocli piano:
An die Hoffnung
Adelaide
Sex Gellertsånger
Åtta sånger (ungdomsverk)
Sex sånger
Fyra arietter (för duett: sopr. och ten.)
Tre Goethe-sånger
Sången »Das Gluck d. Freundschaft»
Sången »An die Hoffnung» (2:dra bearbetningen) . . .
Liederkreis (6 sånger)
»Merkenstein», duett
Skottska sånger (för 1 o. 2 röster o. liten kör, pf., vo., cello)
Terzetten »Tremate empi» (sopr., ten., bas)
Elegisk sång (för 4 röster och 4 stråkar)
Der Kuss •
IV. Kaniuiarinusik:
Trior (pf., vo., cello) i Ess-, G-, C-dur)
Stråktrio i Ess-dur
Stråkkvintett
Serenad för vo., va., cello (se op. 42) i D-dur
Tre stråktrior (G-dur, D-dur, C-moll)
Trio (pf., klar. el. vo., cello) i B-dur
Pianokvintett (pf., ob., klar., fag., horn)
Sex stråkkvartetter (F-, G-, D-dur, C-moll, A-, B-dur) . .
Septett (vo., va., horn, klar., fag., cello, C-bas)
Serenad för fl., vo., va., i D-dur (se op. 41)
Stråkkvintett i C-dur
Trio efter op. 20 (,pf., klar. el. vo., cello)
Serenad för pf., fl. o. vo. (arr. af op. 25)
Fjorton variationer i Ess-dur för pf., vo., cello
Rasumowski-kvartetterna (F-dur, E-moll, C-dur)
Se op. 4 (arr. af op. 4 som trio för pf. och stråkar) . . .
Se op. 3 (arr. af op. 3 för pf. och vo.)
Två trior (pf., vo., cello) i D-dur, Ess-dur
Blåssextett (2 klar., 2 horn, 2 fag.), ungdomsverk . . . .
Harpkvartetten (för 4 stråkar) i Ess-dur
Sextett (stråkar och 2 horn) i Ess-dur
Stor trio för 2 vo. och va
Stråkkvartett i F-moll
Stor trio (pf., vo., cello) i B-dur
Oktett (2 ob., 2 klar., 2 horn, 2 fag.) i Ess-dur (orig. se op. 4)
1822
1823?
1823
1800
1800 f.
1802
1812
1815
1818—20
c. 1795
c. 1802
1803—10
1809
1810
c. 1816
1816
1814
1815 f.
1802
1814
1822
Tryckår :
c. 1792
1797
1800
1800
1801
1806
1809
1794?
1810
1811
1822 f.
1823
1825
1828
1827
1797
1799
1801
1801
1803
1803
1804
1805
1798
1809
1816
1817
1820
1805
1797
1805
1805
1810
1811
1811
1803
1816
1816
1816
1821
1326
1826
1825
1795
1797
1797
1797
1798
1798
1801
1801
1802
1802
1802
1805
1803
1804
1808
1809
1810
1810
1810
1806
1816
1816
1834
78
Beethoven — Behrend
Op
>
104
127
»
130
»
131
»
132
i
133
»
135
»
137
Op.
»
21
36
2>
55
»
60
»
62
»
67
»
68
»
91
>
92
»
93
»
115
»
124
»
125
»
138
Op.
»
15
19
»
37
»
40
»
50
»
56
»
58
»
61
»
73
Op.
»
43
65
»
72
»
80
»
84
»
85
»
86
»
112
J
113
»
114
»
121
»
122
2>
123
»
125
3>
136
Stråkkvintett i C-moU (orig. se op. 1: 3) .
Stråkkvartett i Ess-dur
Stråkkvartett i B-dur
Stråkkvartett i Ciss-moll
Stiåkvartett i A-moU
Stor fuga för 4 stråkar i B-dur
Sista stråkkvartetten i F-dur
Fuga för 4 stråkar i D-dur
V. Orkesterverit:
l:sta symfonien, C-dur
2:dra » D-dur
3:dje » Eroica, Ess-dur
4:de » B-dur
Coriolanouverturen
5:e symfonien, C-moll
Pastoral-symfonien, F-dur
Symfonien »Wellingtons seger»
7:de symfonien, A-dur
8:de » F-dur
Namnsdagsfestouverturen i C-dur
Zur Weihe des Hauses, ouverture ....
9:de symfonien, D-moll
Leonore-ouverture, C-dur
VI. Orkester och. soloinstrument:
l:sta koncerten (pf. och ork.), C-dur ...
2:dra » » B-dur . . .
3:dje » » C-moll . .
Romans för violin och orkester i C-dur
» » »i F-dur
Triplekonsert (pf., violin, cello, ork.), C-dur
4:de konserten (pf. och ork.), G-dur ...
Violinkonsert, D-dur
5:te konserten (pf. och ork,), Ess-dur ...
VII. Soli, kör ocli orkester:
Prometheusmusiken
»Ah perfido!» Aria för sopr. och ork. . . .
Fidelio
Körfantasi
Egmontmusiken
Kristus på Oljoberget
C-durs-messan
Goethes Meeresstille och Gliickl. Fahrt . .
Ruinerna af Athcn
Konung Stefan
»Opferlied», sopr. med kör och ork. . . .
»Bundeslieds, sopr., a., kör och blåsinstr. .
Stor messa ('Missa solemnis')
9:de symfonien
Der glorreiche Augenblick
Komposi-
tionsår :
Tryckår :
1817
1819
1824
1826
1825 f.
1827
1826
1827
1825
1827
—
1827
1826
1827
1817
1827
1800
1801
1802
1804
1804
—
1806
1809
1807
1808
1805 ff.
1809
1808
1809
1813
1816
1812
1816
1812
1816
1814
1825
1822
1825
1817—23
1826
C. 1807
1832
_
1801
1795
1801
1800
1804
1803
1803
—
1805
C. 1804
1807
1805
1808
1806
1809
1809
1811
1801
1801
1796
1805
1803—05
1810
1808
1811
1810
1811—12
C. 1800
1811
c. 1807
1812
1815
1823
1811
1846
—
1824
1802
1825
1822 f.
1825
1818—23
1827
1817—23
1826
1814
1836
Befall i Herrans händer,
psalm 224; Haeffner hänvisar till mel. 33.
Beffroi (fr.), stormklocka, tam-tam.
Behrend, W i 1 1 i a m, f . 16. 5. 1861 i Kö-
penhamn; 1905 chef för "de köbenhavn-
ske Vergeraads Faelleskontor"; framstå-
ende musiklitterär författare; företog
flera studieresor i musik till Tyskland,
där han trädde i förbindelse med många
berömda musiker och författare; mu-
sikrecensent i flera danska hufvudstads-
tidningar, framför allt Politiken; hans
främsta arbete är senare delen af "Illu-
streret Musikhistorie" (tiden från 1700-
talets slut), ett verk, hvilket kan anses
som det bästa och öfversiktligaste all-
männa musikhistoriska arbetet i Nor-
den, och förtjänar äfven en själfständig
Behrens
79
plats bland de verk, som inom Europa
skrifvits på området; B:s måhända
främsta förtjänst är att bedöma hvarje
musikpersonligbet efter hans historiska
ställning samt hufvudsakligen analysera
ej skarpt kritisera. B. har äfven skrif-
vit studier öfver Gade och J. P. E. Hart-
mann.
1. Behrens, Conrad Behrend, f. 27. 1.
1835 i Braunschweig, t i New- York 13. 2.
1898; sångare; fadern flyttade tidigt till
Hamburg, där sonen, efter att ha öfver-
gifvit en påtänkt prästerlig bana, in-
sattes på handelskontor; i slutet af året
1854 kom han till Stockholm, till en bör-
jan anställd å handelskontor; 1857 öpp-
nade han egen grosshandlarerörelse,
men studerade under tiden sång först
för Dannström och Giinther, sedan huf-
vudsakligen för I. Berg; 1861 upphörde
han med affären och ägnade sig uteslu-
tande åt sångstudier under Bergs led-
ning; på k. teatern debuterade han som
Sarastro i "Trollflöjten" 2. 5. 1862; till-
hörde denna scen till 1870; konserterade
sedan bl. a. i Hamburg 1863, i Wiesba-
den 1865 och företog konsertresor i Sve-
rige, Norge och Danmark; uppträdde
därjämte å åtskilliga teatrar. Bland
hans roller märkas: Max i "Alphyd-
dan", Asthon i "Lucie", Georges i "Pu-
ritanskan", Belcor i "Kärleksdrycken",
Orovist i "Norma", "Wilhelm Tell"
m. fl.
2. J o h a n D i d r i k B., f. 26. 2. 1820 i
Bergen, t 29.1.1890 i Kristiania; skapare
af den norska manskvartetten; härstam-
made från en tysk släkt i Rostock; stu-
dent 1841; redan de två följande åren
1842 — 44 hade han sin första manskvar-
tett i Kristiania, i början blott 12 man.
Med denna vann han snart rykte som
den främste i den norska hufvudstaden;
tidens skandinaviska rörelse väckte ett
stort intresse till lif för manskvartet-
ten, och B. blef för Norge, hvad Otto
Lindblad i Skåne och Oskar Meyerberg
m. fl. i Uppsala blefvo för Sverige. Stu-
dentmötet 1845 i Köpenhamn var det
första mötet mellan de tre studentkörer-
na från Kristiania, Lund och Uppsala.
Samma år grundades den första nor-
ska studentsångföreningen redan från
början med en kör på 70 medlemmar
och som dirigenter H. Kjerulf och B.
År 1849 trädde den förre tillbaka, och B.
blef sedan ensam ledare, en post, som
han därefter beklädde i 40 år. 1846 hade
B. öfvertagit sånglärarebefattningen vid
katedralskolan och krigsskolan; 1853 an-
tog han dessutom en plats som lärare i
sång vid Nissenska flickskolan; gaf dess-
utom privat sångundervisning åt stu-
denter; 1847 grundade han "Handelsstan-
dens Sångförening" och kvarstod som le-
dare för denna till 1887; 1848—1854 var
han dessutom ledare för "Haandvaerker-
nes Sångförening". I musikaliskt hän-
seende var B. till stor del autodidakt;
den enda musikaliska undervisning han
en kortare tid åtnjutit var i musikteori
för F. A. Reissiger. Sommaren 1850 stu-
derade han dessutom musik någon tid i
utlandet. Som rutinerad musiker hade
han sin öfverman men som ledare och
kompositör af manskvartetter var han
afgjordt Norges främste. De samlingar
manskvartetter han utgaf omfattade än-
da till 40 band och 700 nummer; bland
dessa möta oss många arrangement för
4 mansstämmor af andra norska kompo-
sitörers arbeten. Då B. 1849 blifvit ledare
för Kristiania tre främsta manskörer,
väcktes hos honom äfven tanken på för-
enade uppföranden. På så sätt uppstod
de norska musikfesterna i Kristiania
och landsorten hufvudsakligen med
manskvartetter, men äfven en del an-
dra större körverk jämte orkester. De
främsta af dessa musikfester äro: 1849
i Kristiania (180 sångare), 1851 i Asker
(173 sångare), 1853 i Horten (300 sångare
och 11 föreningar), 1856 i Fredrikshald,
1859 i Arendal, Bergen 1863 (528 sångare
och 35 föreningar), 1883 i Trondhjem (700
sångare och 28 föreningar). — Af tryckta
samlingar kunna nämnas: Udvalgt Sam-
ling af norske, svenske och danske fler-
stemmige Mandssange 1845, Udvalgt Sam-
ling af tyske firstemmige Mandssange
1846, Udkast til en theoretisk-praktisk
Sangskole for Mandssangforeninger 1848,,
Skole-Sangbog 1850—68, Salmesangbog
for flrestemmigt Mandskor 1856, Melodi-
er til Luthers aandelige Sange 1859,
SanglEere for Skoler 1868—72; Sanglajre
for Folkeskolen 1869—73; Norsk Folke-
Sangbog for firstemmigt Mandskor 1874
— 80; Firstemmig Mands-Sangbog 1876 —
81. — Litt.: Mindeblade över J. D. B.,
Kria 1890, med en bibliografi öfver hans
verk.
80
Behrens — Bellini
Behrens, se vidare under B e r e n s.
Bejer, Christian och Johan, tven-
ne bröder, hvilka som orgelbyggare ver-
kade i Norrland och Österbotten hufvud-
sakligen mellan 1685—1725; bland orglar
af dessa må nämnas: Bollnäs, Brahestad
(1689), Gamla Karleby (1696), Uleåborg.
Beklaga af allt sinne, psalm
180; Hajffner 180; motsvarar nr 248 i ko-
ralpsb. af 1697; förekommer i dansk källa
1569 (Thomissön); är troligen dansk.
Beklaga och begråta, psalm
466; HaefEner hänvisar till mel, 180.
Bellaigue, C a m i 1 1 e, f . 24. 5. 1858 i Pa-
ris; musikförfattare; musikkritiker i fle-
ra tidningar (Revue des Deux Mondes,
Temps); af hans skrifter må nämnas: La
musique francaise au XlXe siécle, 1890,
Etudes musicales et nouvelles silhouettes
de musiciens, 1898 (öfvers, till engelska),
Impressions musicales et littéraires I —
III, 1900, 1904, 1907, Mozart 1906, Mendels-
sohn 1907.
Bellazzo, Francesco, från Vigeva-
uo; elev af Giov. Gabrieli; var 1623 ka-
pellmästare vid S. Francesco i Milano;
af hans kompositioner (alla kyrkliga)
äger Uppsala bibi.: "Messe, Magnificat
et Motetti concertati ä 8 voci con parti-
tura op. VIII, Venedig 1628.
1. Bellermann, Johann Friedrich,
f. 8.3.1795 i Erfurt, f 4.2.1874 i Berlin;
1847 — 68 direktör för Gråklostergymna-
siet i Berlin; musikhistorisk författare;
ägnade sig hufvudsakligen åt utforskan-
det af den grekiska musiken. Af hans
skrifter förtjäna särskildt nämnas: Die
Hymnen des Dionysios och Mesomedes,
1840; Fragmentum graecffi scriptionis de
musica, 1840; Die Tonleitern und Musik-
noten der Griechen, 1847. Det sistnämnda
arbetet är ännu af betydelse för känne-
domen af den grekiska notskriften.
2. Johann Gottfried Heinrich B.,
den föregåendes son, f. 10. 3. 1832 i Ber-
lin, t 10.4.1903 i Potsdam; 1866 professor
i musikhistoria (efter Marx) vid Berlins
univ.; som forskare ägnade han sina
krafter hufvudsakligen åt medeltidens
musik, framför allt den flerstämmiga;
det viktigaste verket är hans skrift om
mensuralnoternas tidsvärde: Die Mensu-
ralnoten und Taktzeichen im 15. u. 16.
Jahrhundert, 1858 (ny uppl. 1906); som
praktisk läroboksförfattare dugde han
mindre, på grund af sin ensidiga förkär-
lek för medeltidens musik; icke desto
mindre har hans bok "Der Kontra-
punkt", 1862, upplefvat fyra upplagor.
B. var äfven kompositör och skref som
sådan motetter, psalmer, körverk med
och utan orkester; melodramer till So-
phokles' dramer.
Belletti, Giovanni Battista, f. 1813 i
Sarzana i Italien, t därstädes (1); fram-
stående barytonist; utbildade sig först i
Bologna. Bildhuggaren Byström, som
lärt känna honom i Carrara, uppmanade
honom att bege sig till Stockholm, dit
han också kom 1837; han blef här myc-
ket anlitad som sånglärare; anställdes
1839 som sångare vid k. teatern, där han
kvarstannade till d. 1. 7. 1844. Af hans
roller i Stockholm må företrädesvis näm-
nas: Dulcamara i "Kärleksdrycken", Fi-
garo i "Barberaren". Jenny Linds sång
utöfvade ett mäktigt inflytande på hans
röst. Han sjöng tillsammans med henne
i flera operor af Donizetti (Lucia) och
Meyerbeer (Robert). Hufvudorsaken, att
han lämnade Stockholm, var J. Linds
resa till Berlin, Han återvände till sitt
hemland, där han kvarblef, tills Jenny
Lind kommit till London, då hon lycka-
des förmå honom att resa dit. Han de-
buterade här 1848 i "Ernani" på Her Ma-
jesty's Theatre och vann en glänsande
succés; sjöng sedan tillsammans med
Jenny Lind såväl i England och Frank-
rike som i Förenta Staterna; sedan kvar-
stannade han i London till 1862 och sjöng
där ej blott i operor utan äfven på kon-
serter och i oratorier. På höjden af ryk-
te och anseende drog han sig sedan till-
baka till sin födelsestad, där han till-
bragte sina återstående dagar.
Belli, G i u 1 i o, från Longiano, f. tro-
ligen på 1550-talet; 1582 musikdirektör
vid katedralen i Imola; 1590 kapellmä-
stai-e vid klostret S. Maria på Capri;
1592 i Ferrara; 1595 i Venedig, sedan i
Montegnana, Osimo, Forli samt 1606 åter
i Venedig; året efter i Padua och 1611 i
Imola; sista gången man finner hans
namn är 1613; af hans kompositioner,
hvilka, att döma af de många upplagor
flera af dem upplefde, voro mycket om-
tyckta, äger Uppsala bibi.: 1595 års "Li-
ber 1 missarum sacrarumque cantionum
8 voc." (i uppl. af 1607) och 1599 års "Li-
ber 1 missarum 4 voc." (i uppl. af 1615).
Bellini, V i n c e n z o, f. 1. 11. 1801 i Ca-
Bellman
^1
tania, Sicilien, f 24. 9. 1835 i Puteaux vid
Paris; berömd italiensk operakomposi-
tör; elev af Zingarelli i Neapel; efter att
först ha försökt sig med kyrkokomposi-
tioner, begynte han 1825 med sin första
opera: "Adelson e Salvini"; 1827 engage-
rades han vid Scalateatern i Milano och
skref 1829 "La straniera" (Den okända, i
Sthlm 1841); efter denna operas lysande
framgång följde en mängd framstående
verk, hvilka hastigt förde hans anseende
öfver hela den bildade världen; de verk,
som efter 1830 uppfördes voro i allmän-
het gedignare och mera omsorgsfullt ut-
arbetade. År 1831 följde: "La sonnam-
bula" (Sömngångerskan, i Sthlm 1843),
och "Xorma" (i Sthlm 1841); 1833 flytta-
de han definitivt öfver till Paris, där han
1835, kort före sin död, uppförde på Théa-
tre italien: "I Puritani" (Puritanerna, i
Sthlm 1851). Af hans mindre arbeten
uppfördes i Stockholm 1848 af en itali-
ensk operatrupp: "Beatrice di Tenda"
(komponerad 1833). B:s stil är lätt och
smekande, melodisk liksom Rossini, men
dock af en bestämd egenart; B. kompo-
nerade utomordentligt lätt och blef där-
för ej sällan ytlig och gaf sig ej tid att
utarbeta detaljerna. Hans mognaste verk
är måhända "Norma". Orkesterbehand-
lingen är genomgående enkel och min-
dre färgrik. Till Stockholm kommo Bel-
linis kompositioner år 1841, där de fram-
kallade en fullständig B.-feber, hvilken
nådde sin kulmen med den italienska
operatruppen 1848/49.
Bellman, Johan Arndt, f. i Stock-
holm 1664, t i Uppsala d. 28. 11. 1709; pro-
fessor i Uppsala; begynte som musiker i
hofkapellet, där han var diskantist (sån-
gare) under åren 1675 — 80; såsom diskan-
tist fick han utbilda sig på flera instru-
ment och vann konung Karl XI:s för-
troende till den grad, att han fick stude-
ra vid universitetet i Uppsala; blef stu-
dent 1678 men upptages dock ännu 1680
som diskantist i hofkapellets räkenska-
per (lön 172: 16 dir s.). År 1691 blef han
fil. mag. och univ.-adjunkt 1694; företog
1699 på allmänt understöd en resa till
Italien; under vistelsen därstädes ut-
nämndes han till professor i vältalighet;
vid en afhandling 1706 om antikens och
medeltidens musik var han respondent.
Under hela sin professorstid bibehöll han
samma kärlek till musiken och var efter
Rudbecks död, jämte Wallerius, den för-
nämste representanten för musiken i
Uppsala.
Bellman, Carl Mikael, f. i Stock-
holm d. 4.2.1740; t därstädes 112.1795,
den föregåendes sonson; skald och sån-
gare; skref företrädesvis på 1760-talet
sina odödliga dikter; 1775 blef han sek-
reterare i nummerlotteriet med titel af
hof sekreterare; under tiden 1765 — 80 till-
kommo de flesta af hans sånger, af hvil-
ka Fredmans epistlar och Fredmans sån-
ger blifvit mest bekanta. "I B:s förun-
dransvärda dikter förekomma de mest
olika element förenade. Ofta är han bac-
chanaliskt yrande, och hans sång andas
den mest sprittande lefnadslust, den
hejdlösaste glädje; men midt i utbrottet
af njutningens fröjd frambryter stundom
en djupt elegisk ton, ett innerligt vemod,
en rörande klagan öfver glädjens flyk-
tighet, en bitter känsla af jordelifvets
bristfällighet och elände samt längtan
efter en högre sällhet, än denna värld
kan skänka. Det är denna 'sorg i rosen-
rödt', som är det mest utmärkande dra-
get hos B:s sångmö och det är dock
dessa sånger, i hvilka grundtonen är hu-
moristisk, som djupast trängt till hjär-
tat och kraftigast anslå själens innersta
strängar." — Den första upplagan med
musik af B:s sånger utgaf Åhlström 1790
— 95: "Fredmans epistlar och sånger"; af
senare upplagor må nämnas Josephsons
tillsammans med den samlade upplagan
af B:s skrifter; andra musikaliska upp-
lagor äro: E. Drakes Musiken till Fred-
mans epistlar och sånger, och K. Valen-
tins Fredmans epistlar med en förträff-
lig inledande essay af O. Levertin. —
Frågan, om B. själf komponerat musiken,
kom först under behandling med andra
tiotalet af 1800-talet, då Uppsalaromanti-
kerna togo B. som exempel på, huru en
diktare borde vara, på en gång skald och
tonsättare; Atterbom blef förnämste för-
fäktaren af uppfattningen, att B. själf
komponerat melodierna; mot honom sto-
do anhängare af den gamla Gustavian-
ska diktarskolan; bland dessa befann sig
äfven musikern Åhlström, hvilken själf
personligen känt B. och varit honom be-
hjälplig vid antecknandet af melodierna.
Åhlström fällde det kategoriska domslu-
tet: "B. har ej komponerat en enda af
dessa melodier." Åhlström berättade äf-
32
Bellman
ven för Afzelius, huru melodierna upp-
tecknats, hvilken beskrifning inflöt i
dennes minnesteckning af Åhlström. Af-
zelius skrifver: "B. ingöt dessa enkla na-
turskildringar i melodier, sköna och hän-
förande; men hvar hade han tagit dessa?
De voro samfödda med orden, och dock
saknade han all musikalisk underbygg-
nad; melodierna voro alla urval af barn-
domsminnen. Till all lycka lärde han
känna Åhlström, och från det glada säll-
skap eller den krog, där han sist impro-
viserat en visa, sprang han upp till ho-
nom, sjöng sin visa med ackompagne-
ment af sina tummar på klavérlocket,
och Åhlström ordnade och upptecknade,
icke utan svårighet, ty Bellman sjöng
aldrig lika melodier två gånger, utan
Åhlström måste påminna sig rätta me-
lodien ur sitt förråd af barndomsminnen.
Sålunda uppkom slutligen den första äk-
ta upplagan af B:s sånger." Hvilka me-
lodier B. användt har forskningen först
efteråt kunnat konstatera. Den enda led-
ningen ger oss den s. k. B:ska handskrif-
ten af 1772 (nyutgifven Sthlm 1872), där
B. själf vid en del sånger antecknat käl-
lan, vid andra lämnat plats för senare
införandet af den ursprungliga melodi-
ens början. Under 1800-talet har Drake
(i dennes nyuppl. af B:s epistlar och
sånger). Flodmark (B:s-melodiernas ur-
sprung, Sv. Musiktidn. 1882) och Ad.
Lindgren (Bellmansmusiken, Mus. stu-
dier, Sthlm 1896) gjort särskildt ingåen-
de studier i ämnet. Det resultat man så-
lunda kommit till är, att B. lånat sina
melodier dels och hufvudsakligen från
den franska chansonen, dels från tyska,
italienska och svenska kompositörers ar-
beten, dels slutligen från folkvisan. In-
emot 40 äro chanson-melodier, 27 äro
hämtade från operor af franska tonsät-
tare; 20 af tyska tonsättare (inklusive
Naumann, Kraus och Vogler), 7 af itali-
enska och 6 af svenska tonsättare; från
England äro 3 melodier; ur symfoni- och
kammarmusikverk äro 4 melodier häm-
tade; svenska folkvisor äro 13, tyska 3,
danska 1. I öfrigt träffas 3 eller flera
marscher, 17 menuetter, 15 kontradanser,
5 polonäser, äfvensom ett par koraler.
Bland svenska samtida vådevillister har
Envallson användt 25 B:s-melodier, Hall-
man 8. — Den B:ska sången fick en ef-
terblomstring på 1810- och 1820-talen i
Stockholm. Medelpunkten af Bis-intres-
set samlade sig omkring sällskapet Par
Bricole, hvilket tagit till sin särskilda
uppgift att väl vårda det B:ska arfvet.
Af de skalder, som anslöto sig den B:ska
riktningen och hvar för sig sökte föra
riktningen vidare voro: Valerius på 1810-
talet och K. F. Dahlgren på 1820-talet.
De musikaliska krafterna voro många;
en viss ledande ställning intog dock Du
Puy och bröderna Preumeyr. Som före-
dragare af B. framstodo särskildt Hjorts-
berg och Raab. Äfven i Uppsala inom
rakt motsatta lägret, hos romantikerna
Atterbom, Ekmarck, Törneros m. fl., sökte
man på sitt sätt bevara B:s minne. "Sjä-
len i alla B.-samkväm" (Törneros' ut-
tryck) var Kernell, utrustad med en "yp-
perlig mimisk talang". B. -tidens biograf,
åtminstone rörande Stockholmskretsar-
na, har Beskow blifvit dels genom sina
biografier öfver Valerius och Raab dels
ock genom sina Lefnadsminnen, hvarest
andra och tredje decenniets litterära
Stockholmslif på ett förträffligt sätt
skildras och belyses. Såsom ett bidrag
till karaktäristiken af Bissången, sådan
den utfördes under denna dess klassiska
tid, lånar jag Beskows beskrifning af
Hjortsbergs och Raabs B: s-utföranden
(Lefnadsminnen s. 178 ff.): "I en Fred-
mans epistel förekomma stundom 15 eller
20 personer, som ögonblickligen skola
individualiseras till min, röst, åtbörder
och låter. Det är däri, som Hjortsberg
och Raab hittills äro oöfverträffade, icke
ens på långt när upphunna. Ingen af
dem hade vacker röst. Raabs ägde lik-
väl klang, men Hjortsbergs var beslöjad
och icke utan ett slags näsljud. Däre-
mot kunde de med en förvånande natur-
sanning uttrycka hjärtats alla lidelser,
af sorg och glädje, ömhet och harm,
hopp och fruktan, sällhet och förtviflan,
hvilkas ton frambröt på samma gång
som rörelserna däraf återspeglades i
blick och anletsdrag. Man såg vid Mo-
vitz' begrafning "hela processen" tåga
förbi och hörde personerna själf va, som
hade de varit i rummet, trumvirflarna,
piporna och triangelns klang. Föredra-
get hade dock en olika karaktär. Hjorts-
berg idealiserade mer, Raab iakttog en
sträng naturhärmning, bägge voro san-
na. Den bekanta "Ack du min moder",
erhöll t. ex. hos den förre en mera glad,
Bemetzrieder — Bendix
83
hos den senare en tragisk hemsk håll-
ning. Hjortsberg gjorde stundom till-
lägg men alltid i styckets anda. I Tel-
jevisan spelade han först melodien, så-
som inledning, på bordet, föreställande
ett gammalt orgelpositiv, där stämmorna
fastnade emellanåt och tjöto, som i
landtkyrkor, när en dålig organist be-
handlar instrumentet. I sången lade
han ett slags grymtning, af den allvarli-
gaste verkan, och vände om bladen i lag-
boken med trynet, hvarpå han fnös, och
såg sig omkring med ordentliga svin-
ögon, småkloka och fundersamma, till
dess det bekanta "Nej!" bröt fram, med
den gällaste, mest uthållande galtstäm-
ma. Eaab däremot sjöng visan enkelt
och naturligt, till orden: Kom en sugga,
fram vid bordet titta, satte sig vid prse-
ses sans facon — där han uppförde en
hel scen, huruledes den nykomne hälsade
på kamraterna, hvilka mottogo gästen
med ömsom glada eller snäsande miner
och uttryck, hvarpå alla, unga och gam-
la, samtalade sins emellan, med fina,
grofva läten, om hvarandra, liksom hör-
de man en hel hjord. Det var, om man
så vill, troppo naturale, men man kunde
skratta sig till döds däråt. I öfrigt
skilde sig Hjortsberg och Eaab däri, att
den förre helst valde och lyckades bäst
i de glada och idylliska, den senare i de
elegiska af B:s sånger. Kedan deras
vanliga ansiktsuttryck angaf detta, af
hvilka Hjortsbergs var muntert och vän-
ligt, Raabs allvarligt, att ej säga dy-
stert; hans grundton var själfförakt, och
han liknade den söderns sångfågel,
hvars bur man måste betäcka med ett
mörkt flor, för att förmå honom att slå
sina toner."
Bemetzrieder, Anton, f. 1743 i Elsass,
t c. 1816 i London; skref en mängd teore-
tiska skrifter om musikens och harmo-
niens väsen m. m. Mus. ak:s bibliotek
har i hanskr. af 1814 (fordom tillhörig
J. Mazer): Lejons de clavecin et prin-
cipes d'harmonie, tryckt 1771.
Ben (it.), bra, väl; ben tenuto, väl
uthållet; ben marcato, betonas väl.
1. Benda, Franz, f. 25. 11. 1709 i Alt-
benatky, Böhmen, t 7. 3. 1786 i Potsdam;
berömd violinvirtuos och pedagog; 1733
anställd i Fredrik II kapell i Berlin;
1771 konsertmästare; skref violinsonater,
v.-etyder, v.-konserter; B. är en af de
främsta inom Berlinerskolan på 1700-
talet och står som sådan nära Graun
och Ph. E. Bach; skref en autobiografi,
som ger en god inblick i Berlins musik-
lif under hans tid (utg. i Neue Berliner
Musikzeitung X, 32).
2. G e o r g B., f. 30. 6. 1722 i Altbenatky,
t 6.11.1795 i Köstritz; den föregåendes
broder; 1750 — 78 hofkapellmästare i
Gotha; hufvudsakligen bekant genom
sina melodramer, en konstform, hvilken
genom honom erhöll sin egentliga ut-
bildning; hans mest bekanta verk är
"duodramat": Ariadne auf Naxos (ex. i
Mus. ak:s bibi.), skrifvet 1775; af de öf-
riga må nämnas: Medea, Pygmalion,
Philon und Theone; komponerade dess-
utom operor, sängspel (i Mus. ak:s bibi.
finnes "Walder. Eine ernsthafte Ope-
rette", komp. 1777), kammar- och kyrko-
musik, solosånger m. m.
Bendeler, Johann Philip p, f. c.
1660 i Riethnordhausen; c. 1697 kantor i
Quedlinburg; utgaf bl. a. c. 1690 en or-
gelbok, hvaraf ett ex. finnes i Mus. ak:s
bibi.: Organopoeia öder Unterweisung
wie eine Orgel zu erbauen sei.
Bendinelli, Agostino; skref en del
i Verona, Venedig, Frankfurt mellan 1585
och 1604 tryckta verk, hvaraf Uppsala
bibi. äger: Liber I, II, sacrarum cantio-
num ä 4,5 voc. Frankf. 1604. Man vet
eljest intet om honom; är ej att förväxla
med Agostino B., som lefde i andra hälf-
ten af 1600-talet och bl. a. var prior i
Piacenza.
Bendix, tre bröder: 1. Otto Julius
Emanuel, f. 26. 7. 1845; elev i oboe af Chr.
Schiemann; dessutom framstående pia-
nist (elev af Fr. Liszt 1872—74) ; var först
oboist i danska hof kapellet; flyttade
1880 till Amerika, där han bl. a. varit
lärare vid konservatoriet i Boston; dess-
utom konsertspelare. — 2. F r i t s Emil,
f. 12. L 1847; student 1864; elev å violon-
cell af Rauch, Fr. Neruda och Fr. Griitz-
macher; uppehöll sig 1866 — 72 i Tyskland
men var sedan violoncellist i kgl. hof-
kapellet i Köpenhamn; har ofta upp-
trädt vid konserter dels som solist dels
i kammarmusik; som kompositör är han
känd genom ett litet teaterstycke i 1 akt:
"Efter Proven" (1884). B. har äfven va-
rit musiklitterär författare. — 3. V i c-
tor Emanuel, f. 17.5.1851; elev af Gade
och Aug. Winding; framstående pianist;
84
Bendix — Benoist
1872 — 75 ledde han tillsammans med Axel
Liebmann körf öreningen; såsom stipen-
diat (Anckerske Legat) uppehöll han sig
1882 i Tyskland; 1892—93 dirigent för
folkkonserterna. Af hans talrika kompo-
sitioner må nämnas: 3 symfonier (C-dur,
D-dur, A-moll), en lustspelsouverture, en
pianokonsert i G-moll (1884), en piano-
trio, 33:e psalmen för kör och orkester
(1874), ett häfte pianostycken för 4 hän-
der: "Danseimprovisationer"; "Zehn Lie-
der" op. 18.
4. J u 1 i u s B., f. 1818 i Stockholm, t
därst. 1871; elev af Fr. Schneider i Des-
sau; skref en mängd salongsmusik för
piano, som pä 1840- och 50-talen vann en
viss uppmärksamhet; försökte sig äfven
inom den lättare operan med de tre ver-
ken: "En episod ur konstnärslifvet" (k.
teatern 1860), "Lånta fjädrar" (k. t. 1803)
och "På Gyllne Citron" (dram. t. 1866).
Jämte själfständig tonsättarverksamhet
var han äfven en mycket anlitad arran-
gör för piano af orkesterverk.
Benediet, J u 1 i u s, f, 27. 11. 1804 i Stutt-
gart, t 5.6.1885 i London; elev af Hum-
mel och K. M. von Weber; 1823 kapell-
mästare vid Kärnthnertor-teatern i Wi-
en, 1825 vid San Carlo-teatern i Neapel;
1835 begaf han sig till Paris och London;
1838 kapellmästare vid Drury Lanetea-
tern; åtföljde Jenny Lind på hennes
amerikanska resa 1850; blef vid hemkom-
sten kapellmästare vid Her Majesty's
teatre; blef sedan kapellmästare vid Co-
vent Garden och dirigerade dessutom en
tid de populära måndagskonserterna;
1876 — 80 var han dirigent för filharmo-
niska sällskapet i Liverpool; skref en
mängd operor, däribland: "The gypsy's
warning" 1838, "The Lilly of Killarney"
1862; dessutom oratorierna "St. Cäcilia"
och "St. Peter", kantaten "Undine", "Ri-
chard Lejonhjärta" och "Graziella", två
symfonier m. m.
Benedictinerna, en munkorden, hvars
förtjänster om musiken varit särskildt
betydande. I våra dagar ha särskildt
B, i Solesmes i Frankrike blifvit bekan-
ta på grund af de förträffliga upplagor-
na af de gamla kyrkliga katolska hand-
böckerna för sången. Deras arbete här
har präglats af ett vetenskapligt allvar
och stor pietetsfullhet för den gamla
medeltida traditionen. Af deras verk
må nämnas: Liber gradualis juxta anti-
quorum codicum fldem restitutus, Soles-
mes 1895; Hymni de tempore et de sanc-
tis, Solesmes 1885.
Benedictus, en del af "Sanctus" i den
Beneplacito, behag; a b., efter behag,
katolska messan. Se M e s s a.
Benevoli, O r a z i o, f. 1602 i Rom, t 17.
6. 1672 därst.; 1643—47 hof musiker i
Wien, 1646 kapellmästare i Vatikanen;
framstående kontrapunktiker; skref fle-
ra kyrkliga körverk: motetter, mässor,
psalmer m. m.
Bengtsson, Johan, god lutspelare pä
Kristinas tid; erhöll 1640 stipendium till
att utbilda sig i lutspelning på utrikes
ort; tillhörde därefter hof kapellet under
tiden 1646—48 och sedan 1660—72.
Bengzon, Per Ferdinand, f. i
Jemshög i Bleking d. 5. 4. 1840, t d. 18. 7.
1893; kompositör och pianist; student i
Lund 1858; elev af v. Boom vid konserva-
toriet i Stockholm; var större delen af
sitt lif pianolärare och utgaf som sådan
en pianoskola; dessutom trycktes af
honom flera häften salongsmusik för pia-
no, samt sånger, bland hvilka särskildt
"Viola" och "Vuggevise" blefvo popu-
lära; öfversatte Th. Hauptners sång-
skola 1887.
Bennett, William Sterndale, f.
13. 4. 1816 i Sheffield, t 1. 2. 1875 i London;
1826 elev vid kgl. musikakademien i Lon-
don; 1837 var han i Leipzig för att vida-
re utbilda sig och blef under denna tid
Mendelssohns och Schumanns vän; år
1849 grundade han Bachsällskapet i Lon-
don, och i detta uppförde han 1854
Mattheuspassionen; 1856 kapellmästare
vid filharmoniska sällskapet i London;
1866 direktör för mus. akademien; anses
allmänt som Englands främste under ro-
mantiska skolans tid; skref hufvudsak-
ligen instrumentala verk: en symfoni
(G-moll), 4 ouverturer, 4 pianokonserter,
1 violoncellsonat, 1 trio; dessutom ora-
toriet :"Kvinnan från Samaria", kanta-
ten: "Majdrottningen"; solosånger, pia-
nostycken m. m.
Benoist, F r a n c o i s, f. 10. 9. 1794 i
Nantes, t 1878 i Paris; efter studier vid
Paris' konservatorium och i Italien
(Rompriset) blef han kgk hoforganist och
professor i orgelspelning vid konservato-
riet i Paris; mest känd är hans samling:
"Bibliothéque de Torganiste i 12 häften;
skref äfven en mässa och flera operor.
Benoit — Berg
85
Benoit, Peter, f. 17.8.1834 i Harle-
beke, Västflandern, t 8. 3. 1901 i Ant-
werpen; framstående belgisk kompositör
af tysk skola; efter studier i Tyskland
begaf han sig 1861 till Paris; vistades
sedan en tid i Briissel och blef 1867 di-
rektör för konservatoriet i Antverpen;
hans vlämiska operor "Het dorp in't ge-
bergte", "Isa" och "Pompéja" voro en
tid mycket omtyckta; skref dessutom
oratorierna: Lucifer, Die Schelde och De
Rhijn, äfven dessa vlämiska, slutligen en
mängd körverk, kantater, orkesterkom-
positioner, musik till skådespel, sånger
vid piano m. m. ; öfverallt vlämisk text;
äfven skref han flera musikhistoriska och
musikkritiska arbeten på samma språk.
Bentzon-Gyllich, Oscar, f. 3.9.1847 i
Fredriksborgs slott, Danmark, f i Åbo
1899; telegraftjänsteman i Finland; be-
kant operasångare.
Bepröfva mig, min Gud! psalm
171; HfEffner 171; motsvarar nr 293 i ko-
ralpsb. af 1697; saknas i utländska käl-
lor och äfven i svenska före 1697; har en
viss förvandtskap med' Hseffner 296.
Berber, Felix, f. 11.3.1871 i Jena;
framstående violinist; elev af Dresdens
och Leipzigs konservatorier; 1898 — 1902
konsertmästare vid Gewandhausorke-
stern i Leipzig, 1904 lärare vid musik-
akademien i Miinchen, 1907 vid Hochs
konserv, i Frankfurt a. M. och 1908 Mar-
teaus efterträdare vid Genferkonserva-
Berceuse (fr.), vaggsång.
Berceuse, vaggsång.
Bereden väg förHerran! psalm
53; Hseffner 53; motsvarar nr 340 i koral-
psb. af 1697; kan påvisas i Sverige 1694
(Riddarholmkyrkan) ; saknas i utländska
källor.
Berendt, Ni c o 1 a i, f. 7. 7. 1826 i Köpen-
hamn, t därst. 13. 3. 1889 i mars; violinist;
elev af Stein och Siegfried Saloman; upp-
trädde 1846 f. f. ggn offentligt; studerade
1851 i Wien under Ant. Halm och Sech-
ter; 1853 — 56 lärare och konsertspelare i
Hannover; 1862 — 83 kordirigent och orga-
nist vid synagogan i Köpenhamn; 1863 —
75 musikkritiker i "Dagstelegrafen". B.
har komponerat flera kantater, som upp-
förts vid skilda tillfällen, teaterstycken
("Hjertet paa Pröve", kgl. t. Kphn 1860),
musik för synagogan och dessutom pia-
noverk (op. 1 — 29 redan i Hannover) samt
sånger vid piano.
1. Berens, Johan Herman, f . i Ham-
burg d. 7.4.1826, t i Stockholm d. 9.5.
1880; kompositör och pianist; erhöll sin
första utbildning hos Reissiger i Dres-
den och begaf sig 1847 till Stockholm,
där han först uppträdde vid de offentliga
kvartettsoaréerna i Trädgårdsförenin-
gens paviljong; var sedan under åren
1848 — 60 musikdirektör vid lifregemen-
tets husarkår i Örebro; flyttade 1860 till-
baka till hufvudstaden för att tillträda
kapellmästarebefattningen vid Mindre
teatern; 1861 blef han t. f. och 1868 ord.
lärare i komposition och instrumente-
ring vid konservatoriet; var en tid piano-
lärare hos drottning Lovisa. Som kom-
positör torde han vara en af Sveriges
produktivaste. De till öfver ett hundra-
tal uppgående verken utgöra företrädes-
vis pianosaker (salongsmusik) i roman-
tisk stil, i allmänhet melodiösa och lätt-
spelta; jämte originalkompositioner för
piano arrangerade han för detta instru-
ment en mängd saker af såväl inländska
(A. F. Lindblad) som utländska komposi-
törer; jämte pianokompositionerna skref
han äfven en mängd solosånger vid pia-
no. Äfven för teatern skref han flera
operor; mest bekanta af dessa blefvo:
"En utflykt i det gröna" (1862), "Riccar-
do" (1869) och "Lully och Quinault" (1859) ;
af andra verk för scenen må nämnas:
"Violetta" (1855), "En sommarnattsdröm"
(1856). De flesta af hans arbeten utgåf-
vos på Hirschs förlag. Sitt största ryk-
te i utlandet vann han genom etydver-
ken: "Neueste Schule d. Geläuflgkeit"
op. 61 och "Die Pflege d. linken Hand"
op. 89.
2. Gustaf Herman B., f. i Stock-
holm d. 17.11. 1862; sångare och kompo-
sitör; elev af konservatoriet 1880 — 83, se-
dan anställd vid Berndts och Fröbergs
sällskap 1883—86; kapellmästare vid Sö-
dra och Vasateatern 1886—95 och vid ope-
rettsällskap i Danmark fr. o. m. 1896. —
B. har komponerat sånger, stycken för
violin och piano samt operetter ("I ung-
domens vår", "Prinsessa för en dag",
"Hin och smålänningen", "Jon Blund",
"De landsförviste" m. fl.).
1. Berg, Per Adolf, f. 27. 8. 1786 i
Romfortuna, Västerås stift, t i Alunda,
Uppsala stift, 9. 2. 1864; lärde sig på egen
hand orgelspel och innehade först plats
som organist i Kumla, sedan i Alunda;
86
Berg
kallades 1845 till Ass. i Mus. akad.; hade
genom sparsamhet förvärfvat sig en stor
förmögenhet och testamenterade till
akad:s stipendiefond 1,500 r:dr r:mt. En
af akad:s helöningsjettoner bär hans
namn. (Å ena sidan står: "Uppmuntran
för flit och framsteg. Minne af organi-
sten i Alunda P. A. Berg").
2. Isak Albert B., f. 22. 9. 1803 i Stock-
holm, t därst. 1.12.1886; sångare och
sånglärare; 1820 student i Uppsala, där
han 1824 tog kansliexamen; studerade
sång för Siboni i Köpenhamn; 1827 — 29
företog han resor i Tyskland och Italien,
uppträdde flerstädes offentligt och de-
buterade först på scenen i Venedig 1828
som Jephta i operan af samma namn;
återkom 1829 till Sverige och var därefter
1831 — 50 sånlärare vid kgl. op., en be-
fattning som han åter innehade 1862 —
70. B. var på sin tid Sveriges främste
sånglärare; en af hans första elever var
Jenny Lind; af andra kunna nämnas:
Oskar Arnoldson, Math. Ficker-Gelhaar,
Prins Gustaf, Oscar II. Som körledare i
"Harmoniska sällskapet" på 1820-talet in-
lade B. stora förtjänster, likaså på 1830-
talet i "Sällskapet för sångöfningar".
1831 fick han titeln hof sångare; blef LMA
1831 och 1862 RVO. B. erbjöds 1839 Si-
bonis plats i Köpenhamn, men ville ej
mottaga den. Som kompositör är han
blott känd genom den lilla visan "Fjär-
ran i skog", som genom J. Lind fördes
ut i Europa.
3. N a t a n a e 1 B., f. i Stockholm 1879;
student i Sthlm 1898; 1902 veterinär-
examen; elev i konserv, af Giinther, i
kontrapunkt af Lindegren; dessutom
flera studieresor i utlandet; 1908 stats-
stipendium som kompositör; skref bl. a.
operan "Lejla" (uppf. 1912) o. symf. dik-
ten "Traumgewalten" (Dortmund 1912).
4. Carl Alfred B., f. 13.10.1857; diri-
gent och kompositör; student 1877; stu-
derat vid Uppsala univ. 1877—86; vid
Lunds univ, 86—88; musikstudierna, be-
gynta redan under skoltiden, fortsattes
vid univ. under J. A. Josephsons, I. E.
Hedenblads och Carstensens ledning; ge-
nomgick 1894 — 96 Leipzigs konservatori-
um och företog därefter studieresor i
Tyskland och Österrike (företrädesvis
åren 1896, 97, 98 samt sedan 1900 och
1907); har alltsedan 1889, med undantag
af studietiden i Leipzig, varit Lunds stu-
dentkapells dirigent och sedan 1891 (med
samma undantag) äfven studentsångför-
eningens ledare; var t. f. kapellmästare
vid Lunds univ. 1892 och 1893 och är allt-
sedan 1897 ord. kapellmästare därstädes.
Jämte dessa befattningar har B. varit le-
dare för åtskilliga körer och musiksäll-
skap i Lund, Malmö och Landskrona; år
1910 utsedd till andre dirigent för Sven-
ska Sångarförbundet och 1911 till förste
dirigent vid Skånska Sångarförbundet;
1904 hedersledamot af "Swedish glee-
club" i Brooklyn. B. har, företrädesvis
med Lunds studentsångförening, företa-
git en mängd konsertresor i in- och ut-
landet, däribland 1895 till Danmark och
Slesvig, 1894 till Köpenhamn, 1896 till
Sverige och Norge, 1897 till Stockholm
(Oscar II:s regeringsjubileum); 1899 till
Norge; 1904 till Förenta Staterna (S:t
Louis-utställningen); sedan de flesta år
en konsertturné genom Sverige. Såsom
kapellmästare vid Lunds univ. har B. äf-
ven hållit offentliga föreläsningar i mu-
sikteori och musikhistoria; erhöll Litt.
et art. 1897; RVO 1908. Som dirigent
af manskörer har B. gjort sig vida
känd såsom en af Sveriges allra främ-
ste, och Lunds Studentsångförening har
under hans ledning nått den högsta blom-
string den någonsin haft. En mängd
kompositioner äro utgifna i tryck, huf-
vudsakligen inom manskvartettens och
solosångens område. Af större arbeten
må nämnas: Kantat vid Frimurareföre-
ningen Eos' 25-årsjubileum 1891; Kantat
vid jubelpromotionen 1893; Kantat vid
Lunds Univ:s Sekelpromotion 1900; Kan-
tat vid Provinsiallogens i Kristianstad
100-årsjubileum; Kantat vid af täckandet
af bysten öfver O. Lindblad 1908; Kan-
tat vid Odd Fellewordens 25-årsjubi-
leum 1909; Kantat vid Akad. föreningens
i Lund invigning 1911 m. fl.; dessutom:
"Slumren Ijuft I hädangångna", re-
quiem för manskör och ork. 1898; "lo
triumphe", festpreludium för stor ork.
1899; "Anabasis" för stor ork. 1901; ett
tjugotal solosånger vid piano, de äldsta
af år 1878; likaledes ett tjugo-tal mans-
körer a capella (däribland: "Människan
af kvinna född" 1897, "Jordens oro vi-
ker" 1904, "Saliga äro de saktmodiga"
1910); dessutom kompositioner för piano,
piano och violin, piano och violoncell
m. m. B. har dessutom verkställt en
Bergamasca — Berger
87
öfvers. af Jadassohns Lärob. i enkla,
dubbla, tre- och fyrdubbla kontrapunk-
ten (Lund 1901) samt under 1890-talet äf-
ven tryckt en del botaniska arbeten
(Studien iiber Rheatropismus bei den
Keimwurzeln d. Pflanzen, Lunds univ:s
årsskr. 1899).
Bergamasca, en italiensk dans från
1500-talet, hvarom forskningen ännu ej
sagt sista ordet. Riemann nämner Az-
zojnolis Villote del Fiore 1569, som det
första arbetet med b. Dock synes det
här mera vara tal om en sång från
staden Bergamo. Emellertid förekom-
mer dansen i J. Abondantes lutbok af
1585 (5:te boken) och sedan i Thysius' lut-
ms. från 1590-talet, Besardus' lutbok af
1603, Chilesotti-ms. från c. 1600, Per Bra-
hes visbok c. 1620. Denna tid: 1585—20
synes ha varit dansens ryktbarhets-
period, då man öfver hela det bildade
Europa kände den. Af Shakespeares
Midsommarnattsdröm veta vi, att den va-
rit en bonddans med en viss plump och
otymplig karaktär. Efter 1620 torde dan-
sen så småningom ha alldeles försvun-
nit men i stället öfvergick namnet på en
viss melodi, som sedan 1590-talet varit
förenad med b.-dansen. Denna melodi
gick nu allmänt under namnet "berga-
mascan" och blef mycket populär under
andra hälften af 1600-talet. Till Sve-
rige kom den under sitt kända namn
äfven, och J. A. Bellman meddelar den
som folkmelodi från Dalarne 1706. Efter
denna tid ingick den alltmera i folk-
visan och under 1800-talet ha en mängd
folkmelodier i Sverige upptecknats, som
alla gå tillbaka till "b." I sin senaste
form finnes den i den kända ringleks-
melodien till: "Skära, skära hafre". Äf-
ven i Tyskland har den blifvit folkme-
lodi till visan: "Kraut und Riiben", och
J. S. Bach har användt den som tema i
en komposition. — Se vidare: T. Nor-
lind. Melodier till Sv. folkvisor o. folk-
danser s. 75 — 79. — Groves lexikon på-
pekar en alldeles ny dans från 1800-talet,
som äfven den fått namnet "b." Ett
exempel anföres från Piattis op. 14 för
violoncell och piano. Här är b. en liflig
dans i ^s-takt. Den forna C. var i */* och
synes ha varit mera långsam i tempot.
Bergendahl, Axel, f. 1839 i Göteborg,
t därst. 6.10.1909; utbildade sig först vid
Göta artillerireg:s musikkår, blef stabs-
trumpetare och 1878 efter J. Czapek
musikkårens anförare; fick af sked från
denna befattning 1902; B. var dessutom
medlem af St. teaterns kapell och musik-
föreningen; komponerade flera omtyckta
marscher (Svea trängkårs marsch); B.
var gift med sångerskan A x e 1 i n e
M r ä z.
Bergenson, Aron Victor, f. i Värn-
hem 2.10.1848; studerade musik först i
Skara under J. A. Mankell och tog orga-
nistex. för denne 1866; var sedan 2 år
elev af Göteborgs folksk.-sem.; elev af
konserv, i Stockholm 1872—76; studerade
kontrapunkt o. komposition för H. Be-
rens; lärare i harmonilära vid samma
konserv. 1885; kantor i Slottskyrkan 1893.
LMA 1895. Professor i harmonilära 1912.
Af kompositioner må nämnas pianostyc-
kena "Albumblad" och "Lyriska stäm-
ningar". B. har särskildt gjort sig känd
som läroboksförfattare i musik: Harmo-
nilära 1899 (3:e uppl. 1910), Musiklära
1903, Kyrkotonarternas praktiska an-
vändning 1906, Musikens första grunder
1908. Af dessa har den förstnämnda vun-
nit berättigadt erkännande som Sveriges
främsta originalarbete i harmonilära.
Som lärare har B. utöfvat en mycket
gagnande verksamhet och utbildat en
mängd af landets bästa organister och
kantorer; hans lärareverksamhet har
präglats af ungdomlig entusiasm och
stor pedagogisk duglighet.
Bergensson-Söderman, Erika Kri-
stina, f. 26.7.1864 i Stockholm, t 8. L
1904 därst.; elev vid kgl. teatern i Stock-
holm 1883; debuterade därst. som Zelida
i "Konung för en dag" 12. 10. 1884 och
sjöng sedan å samma scen 1885 som An-
na i "Friskytten" och Nancy i "Martha";
1886 studerade hon i Paris och lät våren
1887 höra sig där å en konsert i Salle
Pleyel; var engagerad vid k. t. i Sthlm
1887—88; studerade åter i Paris 1889—91
för Delle Sedie. Bland hennes roller
märkas i öfrigt: Zerlina, Papagena,
Siebel i "Faust", Flora i "Den vilseför-
da". Efter att 1891 ha ingått äktenskap
med operasångaren C. A. Söderman upp-
trädde hon mindre ofta offentligt.
1. Berger, L u d w i g, f . 18. 4. 1777 i Ber-
lin, t 16. 2. 1839 därst.; pianist och peda-
gog; 1804 i Petersburg tillsammans med
Clementi, A. Klengel och Field; kom
1812 till Stockholm, där han d. 17. 11. gaf
88
Berggreen — Bergström
en konsert ä riddarlinssalen; berömmes
vid denna som utmärkt skicklig på sitt
instrument; från Sthlm for han till Lon-
don, där han stiftade bekantskap med J.
B. Cramer; fr. o. m. 1815 bodde han i
Berlin och fick snart anseende som en
af de främste pianolärarna; bland hans
många elever må nämnas: Mendelssohn,
Fanny Henselt, Taubert; skref piano-
kompositioner, etyder, manskvartetter,
solosånger, kantater.
2. Wilhelm B„ f. 9.8.1861 i Boston;
1878—82 elev af Fr. Kiel vid kgl. högsko-
lan för musik i Berlin; var någon tid
lärare vid Klindworth-Scharwenka-kon-
servatoriet och blef 1903 hofkapellmästa-
re i Meiningen; af hans kompositioner
blefvo särskildt solosångerna och mans-
kvartetterna omtyckta; skref äfven två
symfonier, kammarmusik och komposi-
tioner för kör och orkester ("Gesang der
Geister iiber den Wassern", "An die gros-
sen Toten", "Totentanz", "Meine Göttin",
"Euphorion").
Berggreen, Andreas Peter, f. 2. 3.
1801 i Köpenhamn, t därst. 9.11.1880;
student 1819 bedref han först juridiska
studier; samtidigt ägnade han sig åt
musik på egen hand samt spelade flöjt,
guitarr och piano; endast en kortare tid
var Weyse hans lärare i komposition;
hans arbete inom musiken gick företrä-
desvis i riktning åt kyrkomusik, skol-
och folkmusik; som lärare fick han en
mängd elever, däribland N. W. Gade och
P. Heise; 1838 blef han organist vid Tri-
nitatiskyrkan; 1843 stiftade han Haand-
vajrkersangforeningen, som i sin tur gaf
impulsen till en mängd andra liknande
föreningar; 1858 utnämndes han till pro-
fessor och 1859 till sänginspektör af
kyrkoministeriet; 1878 blef han heders-
doktor; af hans många verk har den sto-
ra samlingen folkvisor och danser från
all världens länder blifvit mest bekant.
Arbetet är för sin tid godt och öfversikt-
ligt samt har i hög grad bidragit till att
popularisera folkmusikforskningen. För
vår tid är det dock mindre brukbart.
Ett annat i Danmark åtminstone vida
kändt arbete är koralboken, som har en
viss konservativ hållning och represen-
terar som sådan en viss "högerriktning"
gent emot Grundtvigsångböckernas mera
framträdande frisinne. B. komponerade
äfven själf kyrkokoraler. Som tonsätta-
re är han numera till största delen
glömd, men på 20- och 30-talen uppför-
des flera af hans själfständiga verk:
"Kong Christian Isegger ned sit Svcerd"
för Kegensens jubelfest 1823, en förmäl-
ningskantat till text af Oehlenschläger
1829, operan "Belledet og Busten" 1832,
musik till Oehlenschlägers tragedier:
"Tordenskjold", "Dronning Margareta",
"Sokrates"; dessutom flera fosterländska
sånger.
Bergman, Eleonora (Ellen) f. 5. 1.
1842 i Strängnäs; utbildade sig redan i
föräldrahemmet å violoncell, ett instru-
ment, hvarå hon under 1870-talet någon
gång lät höra sig solo vid konserter; elev
vid konservatoriet i Stockholm 1864 — 69
och tog 1867 organistexamen med de hög-
sta betyg; 1870 — 99 var B. lärarinna vid
kons. i elementarsäng; dessutom har hon
varit sänglärarinna vid en mängd högre
flickskolor i hufvudstaden; slutligen har
B. äfven utöfvat en stor privat undervis-
ningsverksamhet; till Mus. ak. donerade
hon en stipendiefond å 6,000 kr. Som
sångerska har hon endast undantagsvis
låtit höra sig.
1. Bergström, Axel Gottlieb, f.
1786 i Stockholm, t därst. 1853; bokhål-
lare i riksbanken; var en af stiftarna af
Harmoniska sällskapet och intresserad
aktiv medlem af Mazerska kvartettsäll-
skapet (särskildt tiden 1823 — 32); en stor
gynnare af tonkonsten (understödde L.
Norman och And. Gehrman m. fl.); spe-
lade själf violin o. violoncell. LMA 1848.
2. E b b a B., f. 5. 7. 1815, f 10. 2. 1860; ut-
märkt pianospelerska; gift 1847 med den
berömde violinisten Th. E. A. d'Aubert.
3. C a r 1 Axel B., f. 2. 2. 1864 i Gar-
penberg, Kopparb. län, t 31. 10. 1907 i
Stockholm; violinist och dirigent; elev
af konserv, i Stockholm 1880 — 85; altvio-
linist i hofkapellet 1882 och i Aulinska
kvartetten 1887; musikanförare för Upp-
lands regemente 1888; musikdirektör 1890;
1903 musikdir. vid Göta lifgarde.
4. Oskar B., f. 18. 7. 1874 i Stockholm;
bassångare; elev af I. Hallström 1891 i
sång och fru Linden i plastik; debutera-
de å Kgl. teatern 1896 som Lothario i
"Mignon"; var sedan engagerad därst,
under åren 1897—99, då han öfvergick
till Ranfts teatrar; bland hans roller
märkas: Vulcanus i "Philemon o. Bau-
cis", Hans i "Per Svinaherde", Papageno
Beringer — Berlioz
i "Trollflöjten", Leporello i "Don Juan",
Härolden i "Valdemarsskatten", Giaco-
mo i "Fra Diavolo"; å Svenska teatern
sjöng han Gaspard i "Cornevilles kloc-
kor", Halifax i "Hin ondes snaror" m. fl.
5. Anna Katarina B., f. 30. 12. 1853 i
Fernebo, Värmland; organistexamen vid
k. konserv, i Stockholm 1876 med högsta
betyget i solosång; sedan elev af Ellen
Bergman 1880 — 83; sånglärarinna i Filip-
stad 1878—80, vid Högre Elem.-lärov. f.
flickor i Stockholm 1880 — 81; dessutom
vid flera andra skolor i hufvudstaden;
sedan 1897 vid Högre lärarinnesem. och
Statens normalskola f. flickor och fr. o.
m. 1902 som "ledare af profkurs i skola"
vid k. konserv, i Stockholm; har äfven
hållit flera mycket uppmärksammade
kurser i sång; B. har företagit flera stu-
dieresor till utlandet i sångpedagogiskt
syfte; utgifvit uppsatser rör. sångunder-
visning i skolor i flera svenska och tyska
facktidskrifter, "Sångkurs för skolan"
(hft. 1 — 4), "Handledning vid den första
sångundervisningen i skolan" (tills. m.
Hanna Malm). B. är varm vän af "for-
melmetoden".
Beringer, Oskar, f. 14. 7. 1844 i Furt-
wangen i Baden; elev af Moscheles och
Tausig; grundade 1871, då han flyttade
öfver till England, en högskola för pia-
nospel i London, som existerade till år
1897; år 1885 blef han lärare i pianospel
vid kgl. mus. akad. därst.; författare af
instruktiva pianoetyder och en lärobok
i pianoundervisning.
Bériot, Charles Auguste de, f.
20.2.1802 i Löwen, f 8.4.1870 i Brussel;
framstående violinvirtuos; var till stör-
sta delen autodidakt; begynte vid 19 års
ålder konsertera i Paris och reste sedan
till London; den uppmärksamhet man
här öfverallt skänkte hans prestationer,
föranledde konungen af Nederländerna
att kalla honom till soloviolinist mot
tämligen hög aflöning; revolutionen 1830
omintetgjorde denna anställning, och
han begaf sig nu åter på konsertresor i
England, Frankrike, Belgien och Italien;
1836 ingick han äktenskap med den be-
römda sångerskan Maria Malibran; han
erkändes vid denna tid tämligen allmänt
som en af de allra främste då lefvande
violinvirtuoserna; efter hustruns hastiga
död samma år återvände han till Briis-
sel, där han kvarstannade till 1840 utan
att offentligen låta höra sig; sistnämnda
år företog han nya konsertresor i Tysk-
land; efter Baillots död 1842, erbjöd
Auber honom dennes plats som lärare
vid konservatoriet; B. föredrog dock
Briissel; 1843 blef han professor vid kon-
servatoriet därstädes; 1852 lämnade han
platsen, emedan hans syn blifvit starkt
försvagad; efter 1858 var han fullstän-
digt blind. B:s omtycktaste verk äro:
11 Airs variés, 7 konserter; dessutom
skref han 4 trios och några duos bril-
lantes; slutligen äfven läroböcker i vio-
linspel: Ecole transcendentale de violon;
Grande methode (1858). B. betraktas som
grundläggaren af den moderna franco-
belgiska skolan inom violinspelet i mot-
sats till den klassiska, parisiska, som re-
presenteras af Viotti, Kreutzer, Eode
och Baillot. B. upptog efter Paganini
de många karaktäristiska violinpassa-
gerna, dubbelgreppen, arpeggios, pizzi-
catos. B:s föredrag utmärkte sig af
grace och elegans, men på samma gång
en viss undfallenhet för publikens
smak, och därigenom förorsakades ett
visst effektsökeri, som kom att utgöra
virtuosskolans svagaste punkt, så länge
tidsålderns smak stod åt det yttre effekt-
fulla i st. f. den inre gedigenheten. Af
hans talrika elever är Henri Vieuxtemps
den berömdaste.
Berlin, Johan Daniel, f. 1710 i Me-
mel, t 1775 i Trondhjem; kom 1730 till
Köpenhamn och blef 1737 organist vid
domkyrkan i Trondhjem; var på sin tid
känd som skicklig orgelvirtuos, hvars
rykte äfven nådde Tyskland; han syssel-
satte sig mycket med akustik och kon-
struerade 1752 ett monochord, som vid
hvilken temperatur som helst höll tonen;
efterlämnade vid sin död flera akustiska
afhandlingar i manuskript; i tryck ut-
kom: ett häfte Sonater för klaver, "An-
fangsgriinde der Musik", 1742, (1744
dansk: "Musikaliske Elementer", tr. i
Trondhj.) och "Anleitung zur Tonome-
trie" (Köpenh. o. Leipzig 1767). Af B:s
söner efterträdde en fadern, en annan
blef organist i Christiansund.
Berlioz, H e c t o r, f . 11. 12. 1803 i Cöte
S:t André vid Grenoble, t 8.3.1869 i Pa-
ris; programmusikens skapare. Fadern
var läkare, och sonen skulle, enligt fa-
derns önskan, ägna sig åt samma kall;
han skickades därför 19 år gammal till
90
Berlioz
universitetet i Paris för att studera me-
dicin. Han fattade emellertid snart ett
lifligt intresse för musik, speciellt ope-
ran, och de medicinska studierna fingo
hvila för tonkonsten. Snart hade han
oåterkalleligt beslutat att ägna sig helt
åt musiken. Fadern uppmanade honom
att återtaga de medincinska studier-
na, så framt han ej ville gå förlustig
det penningunderstöd, han hittills fått.
Han stod dock fast och blef också utan
all hjälp hemifrån. För att uppehålla
sig, tog han anställning som körsångare
vid en mindre teater samt gaf äfven en
del musiklektioner. Sina musikstudier
skötte han vid konservatoriet under Le-
sueurs ledning. Det var hufvudsakligen
orkester- och kompositionsöfningar han
bedref. De gamla polyfona musikfor-
merna tilltalade honom ej och han för-
blef hela sitt lif en afgjord hatare af
Bach och fugastilen. Något instrument
lärde han sig ej traktera. Flöjt spelade
han visserligen först något litet, men nå-
gon skicklighet på instrumentet vann
han ej. Det var orkestern som helhet,
hvilken blef hans instrument, men på
det blef han en mästare som få. Fadern
bevektes att åter skänka honom sin
hjälp, sedan en sjukdom tvungit sonen
att för en tid nedlägga musikstudierna.
På egen bekostnad lät B. nu uppföra en
"messe solenelle" af egen komposition.
Oaktadt denna rönte ett kyligt motta-
gande, var B. öfvertygad om sin stora
begåfning som tonsättare. För att för-
värfva Rompriset, som gaf tillfälle till
en femårig vistelse i Italien, inlämnade
han till konservatoriet komposition på
komposition till bedömande. Till sist
lyckades han med kantaten Sardanapel,
och 1830 for han till Rom. Här fann
han ej sina konstnärliga förväntningar i
någon mån tillfredsställda. Han skref
efter ett år till Paris och bad att få
återvända, men detta nekades. Först
genom enskild bemedling lyckades han
att efter IV2 års bortvaro komma till-
baka till hemlandet. Nu samlade B. i
största hast en orkester och gaf en kon-
sert med egna kompositioner, framför
allt sin strax före Romresan skrifna
"Symfonie fantastique". Det är pro-
grammusikens första typiska verk. Tex-
ten hade B. själf författat. Innehållet
är "en episod ur en konstnärs lif": En
konstnär har förälskat sig, och musiken
vill skildra, huru kärleken stiger från
lugnt svärmeri till lidelsefullhet, svart-
sjuka, raseri, ända till dess den öfver-
går i ömhet, tårar och förkrosselse. De
enskilda delarna äro ytterst löst för-
bundna med hvarandra. Än är det en
balscen, än en drömscen med afrätt-
ningsplats, än häxerifantasier. Ämnet
till 'episoden' hade B. hämtat ur sitt
eget lif. Han hade med den honom egna
glöden och häftigheten i känslor föräl-
skat sig i en irisk skådespelerska, miss
Smithson. Hans kärlek besvarades i
början ej, och B. formligen frossade i
förtviflan. Han bibehöll hela sitt lif
igenom denna häftiga, lidelsefulla kän-
slosamhet; ännu i sitt 60:de år förälska-
de han sig med samma ungdomliga häf-
tighet som vid tiden för skapandet af
fantastiska symfonien. När han åter-
vändt från Rom och blifvit mera upp-
märksammad som kompositör, gaf miss
Smithson honom sitt ja-ord. Äktenska-
pet blef ej lyckligt, och fr. o. m. 1840-
talet lefde de fullt skilda. B. begaf sig
nu ut på konsertresor till Tyskland
(1843), Österrike (1845), Ryssland (1847).
Liszt anslöt sig 1847 öppet till hans idéer
om programmusiken, och äfven eljest
förvärfvade han sig många vänner i
Tyskland. Hans hemland förhöll sig
emellertid ännu kyligt mot honom, och
en kompositionslärareplats vid konser-
vatoriet i Paris, som han sökt, erhöll
han ej. 1839 hade han blifvit konserva-
tor för konservatoriets musiksamlingar
och 1852 förändrades denna till en biblio-
tekarieplats. På 1850- och 60-talet före-
tog B. nya konsertresor, under hvilka
han bl. a. besökte Belgien, England,
Tyskland och Ryssland. Han återvände
höljd med europeiskt rykte och ära, men
hans landsmän visade honom ännu ej
den uppmärksamhet han ansåg sig ha
förtjänat. Denna otacksamhet fyllde
honom med bitterhet mot sitt fosterland.
Tyskland och England ansåg han mera
lämpade för att mottaga hans komposi-
tioner och väntade därför sina största
framgångar därifrån. Hade Frankrike
ej nog hedrat honom under hans lifstid,
blefvo de ärebetygelser hans verk fingo
röna i hemlandet efter hans död så myc-
ket större. Efter kriget 1870 har Frank-
rike på allt sätt velat framhäfva ho-
Berlioz — Bernhard
91
nom som den store franske kompositö-
ren gent emot tyskarnas Wagner och
Liszt. Några verkliga efterföljare har
B. dock ej fått i Frankrike. Saint-Saens,
som under tidigare år stått hans rikt-
ning närmast, visar i sina senare kom-
positioner ett helt annat skaplynne och
går sina egna vägar. — B:s verk äro
alla för stor orkester och i de större
musikformerna. Inom den enkla visan
med enkelt ackompagnement lyckas han
minst. Verkligt folklig kan B. aldrig
bli, därtill saknar han framför allt den
okonstlade enkelheten. Men äfven i de
stora formerna äger han ej de stora lin-
jerna med tematisk formbehandling och
konsekvent genomförda motiv. Idéerna
komma oförmedlade utan allt förbere-
dande, och stilen får därför något nyck-
fullt öfver sig, något nervöst, oroligt.
Sina främsta verkningsmedel äger han
i orkestern, där han som ingen före ho-
nom förstår att utnyttja alla klangeffek-
ter. För alla de enskilda instrumentens
karaktäristiska egenskaper ägde han en
ovanligt fin känsla, och han försummade
aldrig att lämna prof på sin skicklighet
i instrumental behandling. Ett af hans
gedignaste och insiktsfullaste verk, hans
instrumentationslärobok (Grande traité
de rinstrumentation et d'orchestration
mödernes; avec supplement: Le chef
d'orchestre) lämnar talrika prof på den
kännedom han på detta område förvärf-
vat. Hans requiem ("Grande messe des
mörts") af år 1837 till minne af Julirevo-
lutionens offer är karaktäristiskt för
denna hans sträfvan efter att få stora
verkningar genom uppbjudande af en
väldig mängd instrument. Larminstru-
mentens kärna i denna orkester utgjor-
de 16 basuner, 16 trumpeter, 12 valdt-
horn och 8 pukor. Till dessa hörde se-
dan: 108 stråkar och 20 träblåsare. Bland
mera intressanta klangeffekter märkes
dessutom i afdelningen "Hostias" med 8
basuner och 3 flöjter, hvilka följa hvar-
andra unisont, under det hela öfriga or-
kestern har paus. Han ville med denna
klangverkan visa "det stora afständet
mellan himmelen o. jorden". Trots denna
massorkester, var B. betänkt på en ännu
större. Han föreslår i sin instrumenta-
tionslärobok en orkester på 480 man,
hvaribland märkas: 30 harpor, 30 pianon
och 250 stråkar. Af hans kompositioner
må nämnas: Åtta scener ur Faust, 1828
—29, ouverturerna: Wav^erley, 1827—28,
Les Francs juges, 1827 — 28, King Lear,
1831, The Corsair, 1831, Rob Roy, 1832,
Le Carnaval romain, 1843; symfonierna:
Symph. fantastique, 1830 — 31, Symph. fu-
nebre et triomphale, 1834 — 40, Harold en
Italie, 1834, Roméo et Juliette, 1838; kan-
taten: La revolution grecque, 1826, Her-
minie, 1828, La mört de Cléopåtre, 1829,
Le 5 mai, 1834, L'imperiale, 1855; La
Damnation de Faust, 1846; Benvenuto
Cellini, 1835 — 37, opera i tre akter; L'En-
fance du Christ, 1850 — 54, oratorium i tre
delar; Lelio, ou le retour ä la vie, 1827 —
32, monodrama; Beatrice et Benedict
1860 — 62, komisk opera i 3 akter; Les
troyens, stor opera i två delar. Jämte
sina originalkompositioner arrangerade
han äfven verk för stor orkester. Mest
bekant af dessa torde hans orkesterarr.
af Webers 'Aufforderung zum Tanz' (1841)
vara. Han arrangerade äfven Schu-
berts Erlkönig (1860). — Som musikkriti-
ker skref B. i flera Paristidningar: Cor-
respondant, Revue européenne, Courier
de TEurope, Journal des Débats, Ga-
zette musicale de Paris m. fl. Af dessa
uppsatser utkommo en del sedan i bok-
form. Dessa äro: Voyage musical,
Etudes sur Beethoven, Gluck et Weber,
1843, Les soirées de Forchestre, 1853, Les
grotesques de la musique, 1859, A travers
chants, 1862 m. m. B:s bref till Carolyne
Sayn-Wittgenstein utgaf La Mara i
Leipzig 1903. F. Weingartner och Mal-
herbe redigerade en samlad upplaga af
B:s verk å Breitkopf & Härtels förlag
1901 ff. — Af B.-litteratur må nämnas: A.
Jullien, Hector B., 1888, Tiersot, H. B.
et la soeiété de son temps 1903, Tiersot,
Correspondance H. B. 1907, F. Boult, B:s
life as written by himself in bis letters
and memoirs 1903, R. Pohl, H. B., Stu-
dien und Erinnerungen 1884.
Bernhard, Christoph, f. 1627 (el. 28)
i Danzig, t 14.11.1692 i Dresden; stude-
rade musik för B. Erben och orgelspel
för Paul Syfert; han begaf sig sedan till
Dresden och H. Schiitz; kurfursten tog
honom till sig 1649 och satte honom i
stånd att företaga en studieresa till Rom,
där han blef Carissimis vän; 1655 blef
han vicekapellmäst. i Dresden; de ita-
lienare, som åtföljt honom på hans åter-
resa intrigerade där mot honom, och
92
Bertini — Berwald
B. begaf sig därför till Hamburg, där
han var organist 1664 — 74; denna tid var
en verklig storhetstid i Hamburgs mu-
siklif, och B. var själf en af de verksam-
maste krafterna; år 1674 återvände han
emellertid till Dresden, där han kvar-
stannade som kapellmästare till sin död.
Bertini, Henri, f. 28.10,1798 i Lon-
don, t i Meylan 1.10.1876; framstående
pianopedagog; tillhörde en gammal mu-
sikerfamilj; redan vid 12 års ålder före-
tog han i faderns sällskap en konsert-
resa genom Holland och Tyskland, Eng-
land och Skottland; 1821—29 bodde han
i Paris; hans främsta arbeten äro pia-
noetyderna (op. 100, 29 och 32), hvilka
såsom enklare stycken särskildt lämpa
sig som förstudier till Czerny.
Berton, Henri M o n t a n, f . 17. 9.
1767 i Paris, t 22. 4. 1844 därst.; son af
operakomp. och kapellmästaren vid sto-
ra operan Pierre B. (1727 — 1780), hvilken
inlade stor förtjänst om uppförandet af
Glucks verk; fadern införde sin son i
operatekniken, och B. blef snart en god
kännare af operastilen; Sacchini var en
tid hans lärare; 1795 blef B. lärare i har-
moni vid konservatoriet; 1807 kapell-
mästare vid italienska operan, 1809 sång-
chef vid Stora operan och 1816 professor
i komposition vid konservatoriet; hans
första opera "La Dame invisible" skrefs
1783 och uppfördes fyra år senare. Hans
berömdaste operor blefvo sedan: Ponce
de Leon 1797, Montano et Stephanie 1798,
Le Délire 1799 och Aline, ou la reine de
Golconde 1803. Kossinis och Boieldieus
ära öfverglänste snart B:s, och därige-
nom råkade han snart i glömska; då han
dog, mindes man knappast den ära han
en gång med sina operor vunnit.
Bertoni, Ferdinando Giuseppe,
f. i Salo vid Venedig 15.8.1725, t i De-
senzano vid Brescia 1. 12. 1813; elev af
padre Martini; 1752 organist vid S. Mar-
cokyrkan i Venedig; 1757 körledare vid
konservatoriet 'Dei Mendicanti', en plats,
som han bibehöll till republikens fall
1797; skref flera operor, däribland Or-
pheo 1776 till samma text som Gluck;
skref i allt 34 operor, 12 oratorier, för-
utom flera instrumentala kompositio-
Bertram, T h e o d o r, f. 12.2.1869 i
Stuttgart, t för egen hand i Bayreuth
nov. 1907; framstående Wagnersångare
(baryton); först utbildad af sin fader
barytonisten Heinrich B.; sedan elev af
konserv, i Stuttgart; i början var han
instrumentist (violoncell, kontrabas och
cornet a pistons, basun); uppträdde se-
dan som sångare och visade sig då äga
jämte god röst äfven en betydande dra-
matisk skicklighet; var sedan anställd
vid Stadtteatern i Hamburg, därefter i
Berlin och Mlinchen; han firade här tri-
umfer bL a. som Don Juan och Almaviva
i "Figaros bröllop"; uppträdde sedan i
Amerika och London och gjorde stor
lycka; jämte Mozarts operor har B. äfven
inlagt stora förtjänster som Wagnersån-
gare bl. a. som Hans Gades i "Mäster-
sångarne"; han har äfven sjungit Beck-
messer i samma opera; vidare är han
från Bayreutherfestspelen känd som Wo-
tan och Amfortas. Stockholms kgl. scen
gästade B. 1904.
Berwald. Framstående musikersläkt,
hvilken alltsedan 1770-talet gifvit Sveri-
ge en mängd mycket dugande tonsättare
och utöfvande musiker. Släkten kan
följas tillbaka till midten af 1700-talet
och tillhör Nordtyskland. Från och med
1700-talets slut äro endast svenska mu-
siker kända inom familjen. Vi meddela
först en öfversikt af de medlemmar inom
släkten, som framträdt som musiker an-
tingen som utöfvande konstnärer eller
kompositörer:
1. Johann Gottfried,
Schwerin.
(1700-talets 2:a hälft).
Släkten Berwald.
2. Johann Friedrich,
Slesvig. t 1789.
3. Christian Friedrich Georg
(2:a sonen i l:a giftet).
1740—1825.
12. Frauz Adolf.
1796—1866.
13. Hjalmar, f. 1848.
14. Astrid, f. 1886.
10. Christian August,
1798—1869,
g. 2:a gängen med :
11. Hedvig Sundblad.
4. Georg Johann Abraham
(i 3:e giftet).
1758—1825.
5. Johan Fredrik,
1787—1861,
gift med:
6. Mathilda Cohn.
7. Fredrique.
8. Julia Mathilda, 9. Hedvig Eleonora,
g. m. K. Akerhjelm. g. m. Th. Säck.
Berwald
93
Den äldste kände medlemmen är J o-
hann Gottfried (1), om hvilken vi
blott veta, att han 1771 var medlem af
hofkapellet i Schwerin och detta år in-
gick äktenskap med Christiana Auguste
Hartmann från Trier. Eljest skrifver
han sig såsom varande från Ludwigs-
lust. Ännu 1768 är han medlem af of-
vannämnda hofkapell. 1774 skref han
ett "Sendschreihen an den Hn J. W.
Hertel" beträffande frågan: "Wie Quin-
ten und Oktaven zulässig und nicht zu-
lässig seyn" (ms. i Briissels bibi.) I
Schwerin finnes ett ms.: "Die Empfln-
dungen eines echten Obotriten; das hohe
herzogl. Meeklenb. Schwerinische Hans
durch der den 13. Juni 1778 erfolgten
Geburt des Prinzen Friedrich Ludewig,
in einer Cantate geschildert." I Darm-
stadt finnes i handskrift en "Sinfonia"
af en "Berwaldt", troligen densamme
eller någon samtida. Den omständighe-
ten, att J. G. B. kallar sig "junior" kun-
de tyda på, att någon ännu äldre med-
lem af släkten äfven varit musiker. I
hvad släktskapsförhållande J. G. står till
stamfadern för den svenska grenen, är
ännu ej utrönt. I staden Slesvig träffa
vi i andra hälften af 1700-talet en mu-
siker Johann Friedrich (2). Han
var född i Königsberg i Neumark och
dog 1789 i Slesvig. Andra sonen i första
giftet föddes 1740 i byn Hohen Aspe nära
staden Slesvig, följaktligen har J. F. re-
dan då varit bosatt i landskapet Slesvig.
Han var gift 4 gånger och hade i sina
äktenskap 20 barn. Andra sonen i för-
sta äktenskapet var Christian Frie-
drich Georg (3), f. 14.9.1740. Denne
hade fått sin utbildning hos den beröm-
de violinisten Franz Benda i Berlin och
kom till Stockholm 1772, då han anställ-
des som kammarmusiker hos hertig Carl
af Södermanland. 1773 blef han violi-
nist i hofkapellet, en plats, som han be-
klädde till 1806. Han gifte sig första
gången i Eutin. I detta äktenskap hade
han två söner och en dotter, hvilka dock
icke idkade musik. Efter sin första hu-
strus död gifte han 1789 om sig i Stock-
holm med Brita Agneta Bruno (f. i Sthlm
1765, t 26. 11. 1809). I detta äktenskap
hade han fem barn: 3 döttrar och 2 sö-
ner. Båda de senare blefvo namnkun-
niga musiker. Fr. o. m. 1806 till sin död
1825 lefde han i tillbakadragenhet i huf-
vudstaden. — I tredje äktenskapet hade
Joh. Friedrich bl. a. sonen Georg Jo-
hann Abraham (4), f. 1758. Denne
kom 1782 öfver till Sverige och var först
anställd som fagottist ett år i hofkapel-
let, sedan som violinist 1783 — 1800 i sam-
ma kapell. Med sin berömde son (seder-
mera kapellmästaren) företog han 1795
en konsertresa till Köpenhamn, 1797
till Finland, Ryssland, Tyskland och
Österrike. 1800 återkom han till Stock-
holm och begärde då ny permission för
konsertresor. Då denna vägrades, begaf
han sig först till Köpenhamn, där han
var med om striden mellan danskar och
engelsmän, sedan till Petersburg, hvar-
est han stannade till sin död. Han var
här dels ledamot af hofkapellet dels di-
rektör för filharmoniska sällskapet, t 27.
1. 1825. — Den sistnämndes son Johan
Fredrik (5) föddes 4.12.1787 i Stock-
holm. Han visade mycket tidigt stora
musikaliska anlag och spelade redan vid
sex års ålder på en af fadern gifven kon-
sert å riddarhuset (1. 12. 1793) ett stycke
för violin af Pleyel. En samtida yttrar
om hans uppträdande: "Så väl musik-
kännare som älskare funno sig på det
högsta öfverraskade att hos ett barn i
den åldern märka sådan skicklighet och
så god execution vid ett adagio, som
man icke förmodade." 1795 åtföljde han
sin far till Köpenhamn och spelade där
på kgl. teatern. I sitt tionde år (2. 4.
1797) gaf han f. f. ggn konsert i eget
namn, hvarvid uppfördes en af honom
komponerad ouverture för full orkester.
Samma år reste fadern med honom på
en längre konsertresa genom Finland,
Eyssland och Tyskland. Han lät här
öfverallt höra sig och beundrades all-
mänt (så t. ex. i Åbo; se härom: \V. L.,
Mus. sällsk. i Åbo 1790—1890, s. 23 f.). I
Petersburg spelade han för kejserliga
familjen och erhöll i present ett dyrbart
guldur. I Tyskland besöktes bl. a. Dres-
den, där några lektioner togos för Nau-
mann, och Leipzig, där kantor Weinlig
under sex veckor undervisade honom i
kontrapunkt. I Wien fick han öfvervara
första uppförandet af "Skapelsen" af
Haydn. I Wien lät han äfven höra sig
offentligt och komponerade 3 stråkkvar-
tetter och en symfoni. De förra försök-
tes på så sätt, att B. och hans far spela-
de violinerna och Salieri och Cartelieri
94
Berwald
"sjöngo" alt och bas. Efter 1800, då fa-
dern nekats permission, åtföljde han fa-
dern till Köpenhamn, där han tog lek-
tioner för Zink, och Petersburg, i hvil-
ken sistnämnda stad han först var i pen-
sion hos en reformert präst (1803 — 07).
Under denna tid tog han lektioner för
Rode och efterträdde honom själf 1807 i
kejserliga kapellet. Samtidigt fullkom-
nade han sig i kontrapunkt och harmo-
nilära för Neukomm och komponerade
1811 en operett i 3 akter: "L'héroine de
Tamour filial", hvilken uppfördes i Ere-
mitaget inför hofvet. 1812 tog han ha-
stigt afsked på grund af en tillrättavis-
ning han erhållit för försent kommande
till en öfning. 1813 var han åter i Stock-
holm tillsammans med Ferdinand Ries,
som åtföljt honom på resan. Efter nå-
gra konserter i hufvudstaden for han till
Göteborg för öfverresa till England. In-
nan sjöresan begynt, fick han dock kal-
lelse till förste violinistplatsen i hofka-
pellet (1814), året därpå blef han kon-
sertmästare, 1817 kallades han till LMA
och slutligen erhöll han 1823 efter Du
Puy kapellmästarebefattningen (tillf,
kap.-m. redan 1822). Å denna post kvar-
stannade han till 1849, då det italienska
operasällskapet gjorde sitt inträde äfven
å kgl. scenen (med Foroni som kapell-
mästare). Den 15. 9. 1817 ingick B. äk-
tenskap med Mathilda Charlotta
C o h n (6), f. i Helsingfors, som 1834 blef
första hofsångerska. Hon utbildade bl.
a. sina tre döttrar till goda sångerskor.
1833 företog kapellmästaren en konsert-
resa med sin hustru och äldsta dotter
Fredrique (7) till Köpenhamn och
Berlin. I sistnämnda stad gåfvo de alla
tre konserter å k. operan och erhöllo bi-
fall bl. a. från Spontini. I Köpenhamn
konserterades i närvaro af de kungliga.
I Danmarks hufvudstad blefvo alla så
högt uppburna, att raan erbjöd B. den
lediga kapellmästarebefattningen, som
han dock afslog. 1837 konserterades i Gö-
teborg, 1842 i Finland, dit B. åtföljdes
af alla tre döttrarna: Fredrique, Julia
Mathilda (8) och Hedvig Eleo-
nora (9). 1844 företog B:s hustru med
sina tre döttrar en konsertresa till Kö-
penhamn och firade där riktiga trium-
fer. Påföljande vinter 1844/45 gaf hela
familjen mycket omtyckta abonnerade
.soiréer i Stockholm, och 1846 konsertera-
des i Kristiania och Göteborg. Största
suceéen blef dock resan till Tyskland
1847. Om konserten i Dresden skrifver
B. själf: 'Det var ingen lätt uppgift för
mina döttrar att offentligt, på en stor
konsert, uppträda i en stad, hvars bilda-
de klass af dess invånare har så mycket
konstsinne och inom hvars murar allt
stort och utmärkt har låtit höra sig; men
jag var nästan öfvertygad att mina flic-
kors talent, i förening med dess vackra
röster, här skulle finna anklang och upp-
muntran. Också uteblef detta ej. Flic-
korna skördade i fullt mått rikt bifall af
publiken och konstnärerna. De båda ka-
pellmästarna, herrar Keissiger och Wag-
ner, jämte flera af kapellets artister,
hvaribland konsertmästarna Lipinsky
och Schubert, herrar Dotzauer, Kummer,
Fiirstenau, Kotte, Schlick, Greisser m.
fl. kommo i entreakten upp till oss på
teatern och yttrade bl. a., att flickorna
innehade den gamla, goda, italienska
metoden som nu för tiden är alldeles
bortkollrad för bara skrik, tremuleran-
de och andra ovanor med släpningar m.
m. d." Nya framgångar firades i Berlin
och Hamburg. Den lysande sångarbana
döttrarna begynt blef ej fullföljd. Fre-
drique gifte sig med en ritlärare och om-
talades sedan ej som sångerska. Hedvig
Eleonora ingick 29. 10. 1850 äktenskap
med violoncellisten i hofkapellet Theo-
dor Säck. 1853 lämnade han musiken
och blef grosshandlande i Stockholm.
Deras hem var länge en samlingsplats
för hufvudstadens musikvänner. H. E.
B.-S. dog 1880 i Nizza. Berömdast blef
Julia Mathilda (f. 14. 10. 1822). Efter
triumferna i Tyskland 1847 anställdes
hon vid kgl. teatern i Stockholm och
debuterade i oktober och november i
"Linda i Chamounix" och "Hugenotter-
na", sedan som Rosina i "Barberaren" 3.
5. 1840 och Isabella i "Robert af Norman-
die" d. 15. 5. s. å. Hon kvarstod till 1. 7.
1852 vid k. t. och uppträdde under denna
tid som Susanna i "Figaros bröllop",
Agatha i "Friskytten", Pamina i "Troll-
flöjten", Alice i "Robert", Adalgisa i
"Norma", Marie i "Regementets dotter",
Fiorilla i "Turken i Italien" m. fl. Den
7. 10. 1852 ingick hon äktenskap med löjt-
nanten friherre Knut Åkerhjelm. Hon
dog 1. 1. 1877. — Fadern skötte jämte hof-
kapellmästarebefattningen äfven diri-
Berwald
95
gentskapet inom Harmoniska sällskapet.
B. dog d. 26. 8. 1861. Vid hans frånfälle
skref Blanche: "Glömd var den gamle
kapellmästaren; det var som hade han
för länge sedan vandrat sin väg. Men
det händer ibland, när grafvens portar
knarra och uppmärksamheten för ett
ögonblick dragés ditåt, att man ser en
och annan försvinna, som icke bort för-
gätas, icke med likgiltighet förbigås."
Liksom han själf hade vid hans död
också hans kompositioner förgätits,
ehuru en hans samtida (Boman), som
noga studerat dem, yttrat: "Om än deras
mest framstående egenskap icke är detta
'djup', hvarom nu så mycket både i tid
och otid pratas, utmärka de sig likväl
för stor formskönhet, jämte denna all-
deles egna renhet, klarhet och innerlig-
het, som i B:s violinspel utgjorde dettas
egentliga nota characteristica." Af hans
verk framhäfver Boman särskildt be-
grafningsmusiken 1844 för Karl Johan.
Populära voro på sin tid i synnerhet
romansen "Ack, du för hvilken jag evigt
skall ömma" samt en uti operan "Turken
i Italien" inlagd angläs. B. har själf
tecknat sina öden och ur denna själf-
biografi har A. Lindgren gjort utdrag
i Sv. musiktidn. 1882 nr 13, 14 ("Sv. hof-
kapellmästare" samma tryck). Den för-
teckning på B:s kompositioner, som åt-
följde autobiografien, trycktes af Boman
redan 1856 i Ny tidn. f. musik nr 13. Då
i utländska lexika flera kompositioner
af "Berwald" upptagas, samt J. F. B:s
och Frans B:s sammanblandas med
hvarandra, meddelar jag här de i för-
teckningen upptagna kompositionerna
jämte tillkomståret. De tryckta ha här
en *: 1. 1794 Andante i G-moll; 2. 1796 tre
polonäser för p. o. v.*; 3.1797 Ouverture
för ork. (belönad med Mus. ak:s guld-
medalj)*; 4. 1798 — 99 tre violinkvartet-
ter*; 5. 1799 symfoni i Ess-dur*; 6. 1801
violinkvartett i C-dur; 7.1802 d:o i G-
dur; 8. 1803 — 04 två violinkvartetter i
Fiss-moll o. Ess-dur; 9. 1804 en violinkon-
sert i D-moll; 10.1805 d:o i B-dur; IL
1806 variationer för violin på en norsk
melodi; 12.1807 kantat för s. k. o. ork.;
13.1807 en violinkvintett i C-dur; 14.
1808 variationer för violin på ett ryskt
tema; 15.1809 en violinkvartett i F-moll;
16. 1811 en violinkonsert i E-moll; 17. 1811
"L'héroine de Tamour filial", operett i
3 akter; 18. 1812 rondo för fagott o. ork,;
19. 1812 rondo för oboe med kvartett; 20.
1712 sonat för p. och v. i Ess-dur*; 21.
1813 svenska visor för violin med ork.; 22.
1813 en violinkvartett i D-dur; 23. 1813
"Segersång öfver slaget vid Leipzig"
för tenor (sjungen af Karsten) och ork.;
24. 1813 fyra franska romanser vid pia-
no*; 25.1813 "Dödsoffer åt bröderna Ram-
say" för sång o. p. (text af Afzelius)*; 26.
1814 en violinkvartett i A-moll; 27.1814
en konsertant violinduett i A-dur; 28.
1815 fagottkonsert; 29.1816 stor sonat f.
p. o. v. i C-moll; 30.1816 kantat på
svenska ord med sopransolo, k. o. ork.;
31. 1816 "Klagan på stranden", sång v.
p.*; 32.1818 rondo för p. i Ess-dur»; 33.
1819 violinkvartett i G-moll*; 34.1820 sex
franska romanser*; 35. 1822 prolog till
operan "Vestalen"; 36.1822 en andlig
sång m. lat. text för soloaltröst, k. o.
ork.; 37. 1822 en kör till tragedien "Val-
demar"; 38.1823 "Frejas högtid" prolog
i 1 akt uppförd framför "Titus"; 39.1823
variationer öfver en sv. nationaldans för
p. o. v. i G-moll*; 40. 1824 kantat för 3
soloröster, k. o. ork. till Stockholms bor-
gerskaps fest å st. börssalen; 41. 1824
marsch, körer och danser till skådespelet
"Preciösa"; 42. 1825 ballettmusiken till
op. "Turken i Italien"; 43. 1827 musiken
till tragedien "Oden i Svithiod" (i kla-
vérutdr.); 44. 1829 musiken till prinses-
san Sophia Albertinas begrafning; 45.
1829 d:o till drottning Desiderias krö-
ning; 46. 1832 prolog vid k. t:s 50-års-
jubileum; 47. 1834 melodramer, kör o.
solos, till deklamatoriet "Aret 1834" af
Pontin; 48. 1836 musiken till skådespelet
"Birger Jarl"; 49. 1836 musiken till skå-
despelet "Erik XIV"; 50. 1843 musiken till
"Nationaldivertissement" (*i kl.-utdr.);
51. 1843 musiken till "En majdag i Vä-
rend (*i kl.-utdr.) 52. 1844 musiken till
Karl XIV Johans begrafning; 53. 1845
musiken till skådespelet "Frithiof",
gifvet som minnesfest öfver Tegnér.
Dessutom arr. musik till komedier ("Den
nya garnisonen", "Felsheims husar";
en ofullst. sonat för p. o. v. i F-moll;
marsch vid kon. Oskars kröning; flera
romanser, tre- o. fyrstämmiga sånger
för mansröster, åtskilligt för frimurar-
orden och Par Bricole, en violinkvar-
tett i G-dur m. m. — Såsom vi tydligt
se, äro de flesta af dessa kompositioner
96
Berwald
tillkomna före kapellmästartiden. De
efter 1822 skrifna utgöra hiifvudsakligen
beställd tillfällighetsmusik, under det
att de före denna tid komponerade äro
större verk i de slutna musikformerna,
såsom symfonierna och kammarmusik-
verken. Det är också under denna tid
före 1822 han firar sina största trium-
fer som utöfvande musiker och allmänt
i såväl in- som utlandet prisas för sitt
sköna, milda och klara violinspel. Un-
der denna period före 1822 tager han
också den mest nitiska del i höjandet af
Stockholms musiklif. Själf skrifver han:
"Under min konsertmästaretid arrange-
rade jag kvartettsoiréer, hvarvid ej blott
klassiska mästares arbeten, men äfven
nyare kompositioner utfördes, och hvil-
ka blefvo mycket omtyckta och lifligt
omfattade af den musikälskande publi-
ken. Också lade jag och mina medhjäl-
pare oss vinning om, att de omtalta
kompositionerna blefvo instuderade och
utförda på det noggrannaste och mest
omsorgsfulla sätt. Vi finna honom ock-
så redan från början (1823) deltaga i
Mazerska kvartettsällskapet. Efter 1823,
då han blir hofkapellmästare, är det som
han ej längre var samme man som förut.
Af den varmhjärtade musikentusiasten,
som aldrig kan offra nog för konsten, och
som brinner af lust att göra de bästa
mästare kända i hemlandet, blir en stel
hofman, som gör sin plikt men knappast
något däröfver. Entusiast är han en-
dast, dä han får permission och är på
resor. Att han varit en dålig orkester-
dirigent motsäges af alla samtida vitt-
nesbörd, hvilka alla loforda hans klara,
omsorgsfulla och pietetsfulla uppföran-
den af operaverken. Det är högst be-
tecknande, att han vid sina besök i Upp-
sala aldrig förmår locka fram någon
större entusiasm. Han bemöttes alltid
med vördnad, men ingen af de eljest så
lätt entusiasmerade Uppsalaprofessorer-
na och musikvännerna (Geijer, Törne-
ros, Atterbom m. fl.) ha något särskildt
att säga om honom. B:s tid är 1800-talets
första årtionden och ej den följande; han
måste därför till stor del bedömas efter
tiden före 1822, och den insats han då
gör som utöfvande musiker och ledare
samt som kompositör är väl värd att
minnas af eftervärlden.
Med J. F. B:s döttrar utslocknade denna
släktgrens musikaliska traditioner, och
vi återgå därför till Christ. Friedr. Ge-
orgs båda söner: Frans Adolf o. Christi-
an August. Båda kommo att intaga fram-
stående rum inom den svenska musikhi-
storien, den förre som kompositör, den
senare som utöfvande musiker, pedagog
och främjare af hufvudstadens musiklif.
Christian August B. (10), f. 28. 8.
1798 i Stockholm, t därst. 13. 11. 1869;
violinist i hof kapellet 1815; andre kon-
sertmästare 1832, ensam 1834 och förste
1838; af gick från denna tjänst med pen-
sion 1860; 1863 inspektor vid Mus. akad.,
men af sade sig denna plats 1866; LM A
1841; RVO 1861. B. företog utländska re-
sor 1827, 1842 och 1853, besökte sistnämn-
da år Paris och erhöll af kejsarinnan
Eugenie en större guldmedalj för en af
honom komponerad och kejsarinnan till-
ägnad komposition. Om en konsert han
1857 gaf heter det i en recension: "A. B.,
onekligen vår förnämste och utmärkta-
ste orkesterspelare, har aldrig varit so-
list, och borde aldrig som sådan upp-
träda, i synnerhet undvika att befatta
sig med sådana stycken som Lipinskis
violinkonserter." Detta yttrande bekräf-
tas i dödsrunan öfver honom i Mus. ak.,
där det heter: "B. utmärkte sig mera
som skicklig orkesterspelare än som so-
list: han styrde också orkestern med sin
stråke säkrare än mången kapellmästare
med sin batong; han var ett stöd för kgl.
teaterns orkester i nära ett hälft sekel.
Bland hans efterlämnade kompositioner
må nämnas en militärkonsert samt flera
soli för violin; han anordnade många
större konserter, af hvilka alltid något
nytt af värde förekom. A. B. var ett
mönster af ordentlighet, hvarom äfven
hans symetriskt förfinade yttre bar vitt-
nesbörd. Han hade en stor förmåga att
med litet draga sig fram. Noga beräk-
nade han sina, länge särdeles ringa in-
komster, voro de i hans hand alltid till-
räckliga för behofven. Hans omdömen
om konstnärer voro kvicka, någon gång
skoningslösa, men oftast träffande; mot
de personer, för hvilka han fattat tycke,
var han både vänfast och tillgifven och
dessa vänner, men endast de, kunde blic-
ka in genom den något hårda ytan och
finna att därunder klappade ett varmt
och känsligt hjärta." (Mus. ak:s handl.
1870/71). A. B. donerade till Mus. ak. sin
Berwald
97
och sin hustrus stora musiksamling och
väckte förslaget samt medverkade kraf-
tigt till realiserandet af konservatoriets
nya orgel. Chr. A. B. var första ggn 12.
11.1831 gift med Maria Charlotte Ljung-
berg (t 15. 1. 1843) och hade med henne en
son (Mauritz B. f. 1836, f. d. tjänsteman
i bolaget Skandia, ej musiker) och en
dotter (Augusta f. 1838, t 1910, gift med
grossh. J. Kastman). Andra ggn ingick
han äktenskap 13. 9. 1845 med den fram-
stående pianisten Hedvig Sund-
blad (11), som öfverlefde honom (f. 1816,
t 1897). I detta äktenskap fanns inga
barn. H. S. har äfven lämnat efter sig
ett varaktigt minne genom sin donation
af 4,000 kr. till stipendium åt företrädes-
vis pianoelever d. 26. 2. 1884 vid konser-
vatoriet i Stockholm ("Hedvig Berwalds
stipendiefond"). Sedan 1868 var hon
LMA.
Den utan tvifvel mest genialiske af
denna så rikt begåfvade musikersläkt är
dock Chr. Aug. B:s två är äldre broder:
Franz Adolf (12), f. 23. 6. 1796 i
Stockholm (i ett hus vid Drottningga-
tan), t 2. 4. 1868 därst. Redan i sitt femte
år började han spela violin, och i sitt
tionde uppträdde han första gången of-
fentligt på en konsert i riddarhussalen.
Med skolutbildningen gick det ej så väl.
Fadern försökte en gång att sätta honom
i en skola, men fick taga ut honom igen,
då läraren vid ett tillfälle hade svingat
sin käpp öfver den unge vildbasaren,
som försvarade sig med att slunga eld-
bränder efter läraren. Samma trots mot
allt livad våld hette visade Fr. hela lif-
vet igenom. Dock vaknade kunskapsbe-
gäret under ett besök hos prosten v.
Schwerin. Han insjuknade af en tillfäl-
lighet här och begynte då under Schwe-
rins egen ledning få allt större intresse
för läsning och tillägnade sig sedan med
samma lätthet som musikkunskaperna
de allmänna insikterna i skilda ämnen.
Ej minst intresserade honom mekaniska
studier. Han blef dock i allt autodidakt
t. o. m. i komposition. I violinspel blef
han elev af Du Puy och förkofrade sig
så, att han kunde uppträda på konser-
ter såväl i Sverige som Finland och Nor-
ge, med en viss framgång, dock ej lika
med Joh. Fredriks lysande underbarns-
prestationer. Då Du Puy 1812 blef hof-
kapellmästare inträdde Fr. B. som violi-
nist i hofkapellet (1.10.1812) och kvar-
stannade på denna plats till 1. 7. 1823 med
af brott för tiden 1. 10. 1818—1. 7. 1820; han
öfvergick sedan till altfiolen och var som
altviolinist anställd i hofkapellet 1. 7. 1824
—1.10.1828. Året därpå reste han till
Berlin. Under denna första period af
hans lif skref han flera kompositioner,
hvilka sedermera vunno erkännande:
Musiken till "Gustaf Vasa", hvaraf nu
blott en marsch finnes kvar; tonmålnin-
gen "Slaget vid Leipzig" och en septett.
Den sistnämnda är utgifven af Mus.
konstför. i stämmor och i arr. för 2 h.
B. skref sin septett tydligen efter Beet-
hovens mönster för klarinett, fagott,
horn, violin, alt, violoncell och kontra-
bas (Beethovens var för alldeles samma
instrument). Adolf Lindgren nämner
om denna: "Intet under, att den är så
klassiskt tillskuren, att första satsen nä-
stan skulle kunna tillskrifvas Beethoven
och naturligt nog icke undgått intryck
från dennes bekanta septett. Mera öf-
verraskande är, att de öfriga satserna
med all klassicitet likväl redan uppen-
bara hela den originelle, fantasirike och
humoristiske F. B. själf. Midt i ett
spohrartadt adagio kommer en italiensk
cantilena å la Rossini, och så afbrytes
alltsammans för en stund af ett scherzo
i Beethovenstil. B. binder sig lika litet
vid någon bestämd förebild som vid nå-
gon bestämd form." Detta yttrande är
fullt träffande. Hvad som framför allt
kan iakttagas vid kompositionen är den
sällsynta formbehärskning, som öfver-
allt gör sig gällande, på samma gång
flera af de B. sedermera säregna tongån-
garna återfinnas redan här. Hvad som
emellertid är särskildt intressant är, att
den romantiska skolans stil finnes som
ett ringa embryo redan här, ehuru B.
vid denna tid knappast lärt känna något
om den (med undantag af Weber, hvars
opera "Friskytten" redan gifvits flera
gånger under den tid, då B. spelade med
i hofkapellet). B., som sedan skulle bli
vår främste af romantiska skolans kom-
ponister, har således här redan visat sin
afgjorda romantiska läggning. Emeller-
tid saknar det ej heller sitt intresse att
iakttaga de andra intryck han mottagit
under denna tid. Förutsätta vi, att sep-
tetten komponerats vid midten af 1820-
talet, sammanfaller dess tillblifvelsetid
98
Berwald
med å ena sidan den första Beethoven-
entusiasmens (A. F. Lindblad, Ekmarck,
Törneros, Atterbom m. fl.) å andra sidan
Spohrförtjusningens tid (Brendler, J. N.
Ahlström m. fl.) och Rossinifeberns (de å
operan uppförda verken, hvari B. själf
medverkat). Sedt från denna synpunkt
är verket ett utomordentligt intressant
originalverk, måhända det värdefullaste
inhemska alstret under denna musikali-
ska brytningstid i Sveriges hufvudstad.
1829 flyttade han till Berlin, där han
kvarstannade till 1841. Efter en kortare
vistelse i Wien (1841—42 återvände han
till Sverige. Den andra perioden i B:s
lif omfattar således tiden 1829—42 eller
13 år. Orsaken till hans resa till utlan-
det har helt säkert varit längtan efter
en grundligare utbildning i komposition
och önskan att få "höra mera musik än
i Stockholm. Han blef också här bekant
med Mendelssohn och Zelter, och lärde
helt säkert mycket af dessa två män.
Men den senare dog 1832 och den förre
upphörde med 1830-talet att taga någon
del i Berlins musiklif och var mestadels
stadd på resor. De kvarvarande musi-
kerna ha troligen ej just varit af någon
nämnvärd inverkan på B. Han kompo-
nerade, troligen redan i början af sin
Berlinvistelse, operan "Der Verräther",
som dock ej blef uppförd. Bristen på
ett större musiklif å ena sidan, saknaden
af bröd å andra sidan synas båda ha
framtvingat ett helt annat intresse hos
B. än det rent musikaliska. 1835 öppna-
de han ett institut för ortopedisk gym-
nastik, som snart blef mycket besökt.
Idéen till sin gymnastik hade han häm-
tat från Ling, men i stället för dennes
manuella behandling, införde B. meka-
niska apparater. Ett examensdokument,
undertecknadt af Berlins förnämsta pro-
fessorer i anatomi, hvari B. tillerkännes
de kunskaper som kräfdes, föreflnnas
ännu. Många af honom själf konstrue-
rade apparater användas ännu, och ett
par svenska läkare studerade t. o. m.
för honom. Han fortsatte emellertid
därjämte på egen hand sina kontra-
punktiska studier och till sist blef mu-
siken honom öfvermäktig. Han lämna-
de sitt institut och reste till Wien för
att där helt ägna sig åt musiken. Han
begynte här liksom i Berlin med att
komponera en opera. Texten hämtades
från Spanien och utarbetades af en
österrikisk diktare Otto Prechtler. Nå-
got teateruppförande ägde ej rum, men
om ett salongsuppförande af de första
akterna i närvaro af flera af Wiens mest
utmärkta musiker talar Allg. Wiener
Musikzeitung. Häri heter det: "Deras
enstämmiga loftal i förbindelse med det
anseende, som den lärde tondiktaren
förut åtnjuter, bilda ett lyckligt före-
bud för det väntande uppförandet af ope-
ran i Wien, hvilket uppförande är dess-
mera önskvärdt, som arbetets ärlighet
och originalitet innehåller löften om en
välgörande reform inom kompositionens
område i allmänhet." På en välgören-
hetskonsert 1842 uppfördes tre orkester-
verk: "Elfenspiel", "Humoristisches Ca-
priccio" och "Erinnerung an die norwe-
gischen Alpen". Innan vi skrida vida-
re, måste vi se på den förändring, som
inträdt i B:s skrifsätt. Han har allt-
mera lärt sig instrumentera, och begag-
nar hädanefter orkestern på ett synner-
ligen färgrikt sätt i full romantisk an-
da. Han älskar ett impressionalistiskt
skrifsätt med bländande klangeffekter
och stark omA-äxling i de melodiförande
instrumenten. Hela kompositionen blir
som en enda konversation mellan instru-
menten. Som en följd af denna orkester-
behandling, där hvarje instrument blir
en induviduell enhet för sig, undviker
han gärna de stora ensemblerna med
massverkan. I detta fall står B. fullt på
höjden af sin samtids orkesterbehand-
ling. Hvad stilen i öfrigt beträffar, fin-
nes genomgående detta spirituella le-
kande, som äfven blir något karaktäri-
stiskt för B:s senare stil. Denna form
passar särskildt i scherzosatser och med
dem likartade stycken; likaså är den
fullt på sin plats i finalens rondo-
form; däremot är denna stil något för
orolig i adagiosatsen och ej alltid pas-
sande i den mera bundna formen för för-
sta allegrosatsen. I B:s instrumentala
kompositioner i bunden form intresserar
oss därför mera de två sista satserna än
de två första. Den lekande humoristi-
ska stilen passar ypperligt i capriccio
och allra bäst, då denna form begagnas
i orkestersats, där den färgrika instru-
mentationen ännu mera kan ge karak-
tär. Redan efter uppförandet af ofvan-
nämnda tre orkesterverk i Wien 1842
Berwald
99
skref man: "En glad lifsåskådning, en
romantisk fyllighet, djärfhet i frasering
och harmoni talar ur dem. Mästaren
spelar på sin orkester som på en klavia-
tur och behandlar formen med en im-
provisatörs lätthet. Det fullkomligaste
herravälde öfver de enskilda instrumen-
terna för honom till lika så originella
som betecknande förbindelser mellan
dessa." Med alla dessa uppmuntrande
ord från kännare och musiker lyckades
det dock ej B. att i Wien grunda en
varaktig anställning som musiker. Han
hade redan 1841, kort efter sin ankomst
till Wien, ingått äktenskap med Rosine
Wilhelmina Mathilde Scherer från Kö-
nigsberg (f. 1817, t 15. 7. 1888). Då det ej
gick att grunda en verklig existens som
musiker i Wien, måste B. lämna staden
och uppsöka sin fädernestad Stockholm.
Redan i maj 1842 var han färdig med en
konsert med idel stora kompositioner:
stycken ur "Estrella", "Förrädaren",
"Minnen från norska fjällen" och "Sla-
get vid Leipzig". För att vi skola för-
stå det mottagande dessa rönte, måste
vi tänka på den långa mellantiden 1829
—1842, och hvad som under denna till-
dragit sig i hufvudstadens musiklif. De
många nya intryck 1820-talet upptagit och
sökt föra fram ej minst på den instru-
mentala musikens område (med Beetho-
ven och Spohr som föregångsmän) hade
efterträdts af en ny tid med föga in-
tresse för den djupare musiken men så
mycket mera för den lättare visan och
det enkla pianostycket. 1830-talet i Stock-
holm är en tid af ensidigt dyrkande af
vokalmusiken med åsidosättande af in-
strumentalmusiken. Den italienska ko-
loratursången och den enkla vismelodien
äro de båda poler, mellan hvilka musik-
lifvet rör sig. Rossinidyrkan öfvergår
så småningom i Meyerbeerdyrkan, dock
utan att någon djupare förståelse därur
uppstår. Beethoven är ej längre välsedd,
och Haydn samt Mozart behärska musik-
lifvet. 1840-talet begynner ej med några
försök till bättre förståelse af den sam-
tida utländska allvarligare musiken.
Tvärtom iscensattes en formlig boykott-
uing i tidningspressen mot A. F. Lind-
blads kompositioner, och bland ankla-
gelsepunkterna märkes bl. a. den, att han
sökt bilda sig efter Beethovens mönster.
Sedt från denna bakgrund förstå vi.
huru utomordentligt djärfva B:s kom-
positioner skulle taga sig ut i Stockholms
omgifning. Resultatet af första konser-
ten blef också en kännbar ekonomisk
förlust. Kritiken stod dock ännu, märk-
värdigt nog, välvillig, och man nöjde
sig med att betona kompositionernas
"lärdom" och "djup". De följande kon-
serterna gåfvo också bättre resultat, och
en kyrkokonsert 1844 var t. o. m. besökt
af 3,000 personer. Äfven försökte han
sig på operans gebiet och skref 1843 för
k. teatern operetten i 2 akter: "Jag går
i kloster", hvilken fick sin premiär 2.
12.1843 och intill 21. L 1844 upplefde 6
representationer men sedan nedlades.
Året efter uppfördes" Modehandlerskan",
komisk operett i 3 akter (26. 3. 1845). Ut-
öfver denna enda gång nådde stycket
ej. B. hade själf till båda författat tex-
ten. Orsaken till, att dessa verk ej kun-
de lyckas, var dels textens föga drama-
tiska uppbyggning dels musikens. B.
var ej någon vokalkompositör. I sin
ariebehandling sökte han närma sig ita-
lienska koloraturstilen men utan att er-
hålla den fylliga mjuka melodibildnin-
gen. Koloraturen blef instrumental och
otacksam för sången. Premiären af "Jag
går i kloster" d. 2. 12. 1843 är intressant
äfven i ett annat hänseende, i det att
en hel del af B:s orkesterverk samtidigt
uppfördes: "Hågkomsten från norska
fjällen", "Bajaderfesten", "Symphonie
sérieuse" samt en aria ur "Modehandler-
skan". Lägga vi så till Trollflöjtens
ouverture af Mozart och B-dursduetten
ur Haydns "Årstiderna", så synes pro-
grammet ha varit blandadt nog. Alla
samtliga tidningsrecensioner omtala ock-
så, att de B:ska sakerna ej voro nödigt
instuderade, särskildt gällde det den ef-
ter dåtida förhållanden svårspelta sym-
fonien. J. Fr. Berwald dirigerade och
synes ej ha gjort sitt bästa. J. M. Ro-
sén yttrade i Dagl. Alleh. om symfonien,
att den var i hög grad fordringsfull och
obegriplig, att de mest bisarra och ovan-
liga tonförbindelser oupphörligt förfölj-
de hvarandra, och att örat i detta virr-
varr förgäfves sökte en enda melodisk
tanke att vederkvickas med, att kom-
ponistens herravälde öfver satsen och
orkestern var obestridligt, men att han
vågade allt för att vara originell. Nå-
got mildare var Bauck i Sthlms musik-
100
Berwald
tidn. Här heter det, "Om vi undantaga
andantet, såsom symfoniens glanspunkt,
så tillstå vi uppriktigt, att vi, efter att
endast en gäng ha hört denna kompo-
sition, icke tilltro oss bedöma densamma,
hvartill måhända den föga vårdade exe-
kutionen mycket bidrog. Väl inöfvad
och utförd, torde den likväl ha långt
flera vackra momenter än vi denna af-
ton förmådde upptäcka. Hvad som lik-
väl i detta tillfälle i betydlig mån mil-
drar omdömet öfver vår orkester, är
först den omständigheten, att den på en
enda afton nödgades exekvera, utom ac-
kompagnementet till sångsakerna, fyra
stora orkesterpjeser, af hvilka en, näm-
ligen symfonien var alldeles ny, och
tvenne mindre bekanta, samt sedermera
den mängd af svårigheter som i synner-
het i symfonien förekommo, där t. ex.
flöjterna jagas upp till fyrstrukna c och
för hvilka sådana drillar förekommo,
som visserligen kunna utföras, men bli
aldrig hvarken lediga eller rena. För
de öfriga instrumenterna funnos äfven
en mängd svåra figurer, som endast med
största bemödande kunna frambringas.
Då man sällan får höra större orkester-
pjeser af inhemska författare, så skulle
det utan tvifvel intressera hvarje musik-
vän att få förnya bekantskapen med sist-
nämnda kompositioner för att kunna
stadga ett fullständigare begrepp om
författarens afsikter därmed." Först
1871 förnyades emellertid uppförandet,
men då var tiden en annan. Nu hette
det i pressen, att det var ett verk af
utomordentlig skönhet, djup lärdom och
eldig, egendomlig uppfinning; den vitt-
nade om ypperlig fantasi, friskhet och
omedelbarhet, var djärf och imponeran-
de, förtrollade åhörarna etc. Om "Baja-
derfesten" (fantasi för ork.) hette det
1843, att den var luftig, eldig och lekan-
de. "Hågkomsten från norska fjellen"
uppfördes samtidigt för tredje gången
och var således delvis publikum bekant.
Bauek skrifver: "Den är egentligen
byggd på ett norskt tema, väl anlagd
och utarbetad med lyckliga imitationer
och moduleringar, med ett ord helgju-
ten." — B. måste emellertid ånyo resa
utrikes för att söka få sina kompositio-
ner uppförda och vinna någon musika-
lisk ställning. På våren 1846 lämnade
han Stockholm och for till Paris, där
han vistades maj— nov. ifrlgt bemödande
sig om att få sina kompositioner spelade
på kouservatoriets konserter och opera
comique. Sedan uppehöll han sig ånyo
i Wien. Han sammanträffade här med
Jenny Lind, som medverkade 26. 1. 1847
vid en konsert, där "Ein ländliches Ver-
lobungsfest in Schweden", (dramatiskt
tonmåleri) utfördes. Af andra i Wien
vid denna tid uppförda kompositioner
kunna nämnas: "Gebet der Pilger",
"Schwedisches Soldatenlied", o. en sång-
scen: "Der Vogel im Walde". Eedau
1847 hade han lämnat Wien och reste nu
öfverallt i Tyskland och gaf konserter i
Linz, Niirnberg, Graz, Olmiitz och Salz-
burg, i hvilken sistnämnda stad han blef
hedersledamot af "Mozarteum". Till slut
tröttnade han dock på alla resor och
återvände till Sverige 1849, där han se-
dan förblef. Troligen har Joh. Fr. Ber-
walds afgång från hofkapellmästarebe-
fattningen gifvit anledningen till hans
återvändande. Åtminstone sökte han den-
na plats. Den lämnades, som nämnt är,
i stället till Foroni. Samma år blef äf-
ven director musicesbefattningen i Upp-
sala ledig. Han sökte, men J. A. Joseph-
son var så godt som förut predistinerad
till denna. Nu fick han slå sig på prak-
tisk verksamhet och var under några år
disponent för Sandöverken i Norrland
sedan någon tid vid Sandviks glasbruk
nära Stockholm och ägnade sig äfven
med framgång åt tegelslageri. Dess-
emellan var han bosatt i Stockholm. Den
medfödda begåfningen och praktiska
förmågan gjorde, att han med lätthet
satte sig in i dessa olika uppgifter och
äfven däri visade sig äga framtidsblick.
Så lät han på Sandö uppföra det första
gjuthus (af en massa bestående af kalk
och sand) i Sverige utan att själf ha
varit med om något dylikt, men huset
blef förträffligt. Så småningom började
han vinna anseende som musiker äfven
i hemlandet. 1864 blef han led. af Mus.
ak. och den 18. 5. 1866 invaldes han i
koralkommittén, hvilken beslöt omar-
beta Haeffners koralbok. I Mus. ak:s
handl. 1866 berättar han själf härom:
"I sammankomst den 6 april innevaran-
de år beslöt läroverkskollegium att an-
förtro detta grannlaga uppdrag åt un-
dertecknad, som, för att redan i höst
kunna aflämna 30 a 40 förändrade kora-
Berwald
101
ler, pä statens bekostnad företagit en
resa till utlandet." B. hann i sin koral-
bok till ps. 59. Koralboken blef aldrig
ntgifven men finnes i handskrift i Mus.
ak:s bibliotek tills, med en utförlig in-
ledning af B., som ej är minst intressant
för de idéer i denna fråga han har att
ge. B., som väl eljest minst af allt var
kyrkokompositör, visar sig här förtro-
gen med den tyska och svenska koralen
och har tydligen med visst intresse gått
till sitt arbete. I ak:s handl. för 1867
finnes intagen en koral af Joh. Schop
(1661) "Du, Herre! ser och känner mig"
harmoniserad af Fr. Berwald. 1867 kal-
lades B. till lärare i komposition och in-
strumentation i artistklassen vid konser-
vatoriet. Han kvarstod på denna post
till sin död året därpå. J. P. Grönhamn
säger i sin minnesskrift öfver Mus. ak.:
"B. var ansedd som en skicklig kontra-
punktist, ägde en ovanligt god kritisk
blick, var en utmärkt lärare med stor
förmåga att uppmuntra och inspirera
eleverna." Äfven i annat hänseende blef
B. hedrad under sina sista år. Vid 1866
års utställning fick han uppdraget att
komponera och äfven leda festkantaten.
B. hade här att leda en jättekor jämte
en stor orkester. Troligen uppträdde
B. endast sällan som dirigent under de
senai-e åren, hvaraf han erhöll en viss
ovana i ledandet 1866. C. F. Lundquist,
som var med om inöfningen och utfö-
randet säger: "Hans dirigentegenskaper
voro mycket klena, och en nervös darr-
ning försenade de vidt utsträckta takt-
slagen, så att det nog kommit att gå
sönder, om icke de tvenne andra diri-
genterna (Norman o. Söderman) utanB:s
vetskap öfverenskommit att rätta sig
efter Södermans markering." Det hela
aflöpte därför också lyckligt och gjorde
stor effekt." Under de sista åren fick B.
äfven en del sedan namnkunniga elever,
däribland Kristina Nilsson och Thilda
Thegerström.
De sista åren, äro i B:s produktion
särskildt kammarmusikverkens tid. Un-
der 1850-talet trycktes på Schuberts för-
lag i Leipzig: tre pianotrior i Ess-dur,
F-moll och D-moll och tre pianokvin-
tetter i C-moll och A-dur. Efter hans
död tryckte sedan J. Bagge, Stockholm,
Ess-durs-kvartetten och Elkan & Schild-
knechts förlag A-mollskvartetten. Det
nord. Forlag, Köpenhamn tryckte på
1890-talet trion nr 4 i C-dur. Jämte dessa
kan nämnas duon för violoncell och
piano op. 7 B-dur (Schuberts förlag).
Jämte den nyss omtalta symph. sérieuse
i G-moll tryckte Mus. konstföreningen
symfoni i C-dur ("Symphonie Singu-
liére"; arr. f. 4 hdr af K. Valentin 1905)
och en violinduo. A. J. Benjamins för-
lag i Hamburg tryckte 1911 3:dje sym-
fonien i Ess-dur. (En fjärde symf., som
B. skrifvit har på ett oförklarligt sätt
förkommit). En stor del af dessa in-
strumentala verk ha troligen kompone-
rats före 1850, men de flesta ha såväl
skrifvits som tryckts då. De visa en
afgjord mognad, gent emot de äldre or-
kesterverken och torde höra till det
bästa B. skrifvit. De båda kvintetterna
op. 5 och 6 äro historiskt intressanta på
grund af de inledningar, som skrifvits
till dem, den förra af förläggaren, den
senare af tonsättaren själf. Op. 7 är
tillägnad Franz Liszt och begynner:
"Hvarje bildad konstnär och musikvän
bör kunna se, att jag hvarken haft för
afsikt att anpassa mig efter modets for-
dringar eller att vara de efter glänsan-
de effekter sträfvande musikerna till
pass." Tillägnan slutar: "Det skulle va-
ra mig mycket angenämt, om den där
skaran af virtuoser, som spela med fing-
rarna, ej med hufvud och hjärta, ville
gå förbi mina kompositioner" (jfr Liszts
svar tryckt i Sv. Musikt. 1894:8). I för-
läggarens inledning till op. 5 omtalar
denne först, huru svårt det är att skaffa
en okänd tonsättare ingång hos publi-
kum. B. är, säger han, utom sitt hem-
land, blott till namnet bekant i Wien.
Förläggaren känner rent af en förplik-
telse att verka för bekantgörandet af
Acrk af en sådan "eminent ande". "Hans
verk äro af alla betydande musiklärde,
som ha gjort bekantskap med dem,
ställda mycket högt, ja, de påstå alla,
att de till största delen äro verk, som
röra sig i en högst originell krets och
behöfva ett djupare studium för att kun-
na bedömas efter deras värde och egen-
domlighet. B. är såväl som komponist
som människa ett original, som under
25 års tid skapat kompositioner af skilda
slag utan ha låtit publicera dem, ehuru
han från flera håll fått mycket ärofulla
erbjudanden. Grunden för hans vägran
102
Berwald
var helt enkelt den, att han förnämt
ville låta alla sina kompositioner "mog-
na". Hans manuskript fmgo lugnt ligga
i skrifbordet för att efter många år först
(några lågo 25 år) ännu en gång pröfva
dem. Kunde de då ännu hålla stånd
med de nya åsikter, som kommit, då,
men också först då, var tidpunkten kom-
men för deras offentliggörande." Till
sist jämför förläggaren B. med Tegnér,
och säger, att helt visst blir den svenske
skalden ingenstädes bättre förstådd än
i Tyskland — "mätte det gå så med den
svenske tonsättaren också!" (förordet är
dateradt juli 1856 Hamburg). 1860-talet
blef en tid af erkännande äfven i ett an-
nat hänseende. Hans opera Estrella de
Soria upptogs till uppförande vid k. tea-
tern i Stockholm, och premiären ägde
rum 9. 4. 1862. Intill 28. i samma månad
gick den 12 gånger, men sedan nedlades
den. Mus. konstför. utgaf ett klavér-
utdr. med text 1883 (ouv. tr. i part.
1912), och verket erhöll samtidigt i L.
Norman och A. Lindgren två entusia-
stiska försvarare. Vid E. teaterns in-
vigning 1898 uppfördes större delen af
första samt andra akten, och verket gafs
fullständigt 15. 11. 1899 och sedan en del
gånger samma år. Det hette då: "Tex-
tens klenhet och musikens delvis förål-
drade form ger operan karaktär af nå-
got antikveradt, som ej kan öfverskylas
af dess musikaliska förtjänster, melodi-
ska som instrumentala." Orsaken till
detta ogynnsamma omdöme är natur-
ligtvis dels dess tillblifvelsetid så tidigt
som 1840-talet, dels att dess kompositör
aldrig i egentlig mening blef vokalkom-
positör. Ariorna bli därför lätt tråkiga
och sakna den lyriska hvilan. De in-
strumentala delarna som ouverturen och
aktinledningarna verka emellertid alltid
intressanta. Under sista åren af sitt lif
arbetade B. på ännu en opera med det
kända operaämnet "Drottningen af Gol-
konda" (Aline). Operan finnes i partitur
färdig och förvaras för närvarande i
Mus. ak:s bibi. (ett af komp. skrifvet
klavérutdr. finnes äfven). Den har blott
blifvit gifven i fragm.ent på konsert. —
Af öfriga kompositioner kunna till sist
nämnas: "Karl XII:s seger vid Narva"
för 4 tenorer med trumpeter och basu-
ner; "Gustaf II Adolfs seger och död vid
Liitzen" (för solo, kör, orgel, trumpeter
o. basuner; omtyckt o. flera ggr gifven);
"Nordiska fantasibilder" med text ur
Odinsmyten för soli, kör, orgel, 2 blås-
orkestrar uppställda på hvar sin sida af
kyrkan. Om denna heter det, att den på-
minner om Berlioz' och Lesueurs drama-
tiskt effektfulla placeringar. Af smär-
re sånger märkas: Svensk folksång
("Svenska folk i samdräkt sjung") 1844
(för solo m. p. el. 3-st. bl. kör); Vid ko-
nung Oscars graf ("Borta är den ädla
drotten"); Östersjön, ord af Oscar Fre-
drik). Sv. Sång utgaf den i nytryck 1900;
Aftonrodnaden; Jag minnes dig; Ko-
nung Oscar I; Östersjön; samma tidning
1901: Dröm (ej förut tr.), Vaggvisa och
Tema med var. (solo f. p.). — Till sist
några ord om B. som utöfvande musiker
och person. Bauck skrifver i minnesru-
nan: "Oaktadt han redan tidigt öfver-
gifvit soloexekutionen, medförde hans
föredrag af kammarmusik mycket in-
tresse, och särskildt var hans kvartett-
spel (vanligtvis altstämman) ovanligt
fint och smakfullt. B:s karaktär var ej
mindre energisk, än hans lynne smidigt,
och man skall sällan finna ett sinne som
i ett så långt framskridet lefnadsstadium
bevarat sin friskhet och styrka." Slut-
ligen några ord ur L. Lagerbielkes bio-
grafi: "B:s äktenskap var det lyckliga-
ste, och de båda makarna tänkte blott på
att göra lifvet så ljust som möjligt för
hvarandra, döljande de motgångar och
svårigheter, som kunde komma i deras
väg. På senare år vistades B:s tre gamla
systrar, som han redan från Berlintiden
bistått med sina begränsade medel, i
hans hem, återgäldande på bästa sätt
hans godhet. Äfven mot andra visade
B. stor hjälpsamhet, särskildt mot unga
musici, som han sökte hjälpa fram på
deras bana, ehuru han härför sällan rön-
te någon tacksamhet och ofta utsattes
för deras medtäflares afund. I Berlin
besöktes hans institut af flickor ur för-
mögna familjer, men äfven af mänga
fattiga. För att dessa senare ej skulle
känna sig tillbakasatta, gaf förestånda-
ren dem till skänks gymnastikdräkter
och behandlade dem med särskild höflig-
het. Han gaf ofta till fattiga sin sista
slant, så att han mången gång själf kom
i trångmål. Då kung Oscar II, som all-
tid mycket värderat B., fick höra, att
han vid sin död efterlämnat familjen
Berwald— Best
103
utan medel, yttrade han: "Var ej B. för-
mögen? Det hade jag alltid trott, ty han
begärde ofta för andra, aldrig något för
sig själf." — Intresset för B:s musik har
under de sista åren varit i ständigt sti-
gande. Den förste svenske försvararen
var L. Norman, som skref i sin musik-
tidning 1858 om honom. Under 1860-talet
gjorde Söderman och Norman hvad de
kunde för hans verk. På 1880-talet vanns
äfven Ad. Lindgren för B:s tonkonst,
och denne forskare gjorde allt för att
bringa till allmänhetens kännedom hans
verk. Slutligen kan fr. o. m, 1890-talet
till dem, som velat verka för förståel-
se af B:s instrumentala kompositioner,
framförallt nämnas Aulin och Marteau.
Hufvudsakligen genom dessa två män
har 1909 ett B.-sällskap kallats till lif,
hvilket vill dels genom utföranden brin-
ga till allmänhetens kännedom hans
vei-k dels utgifva de ännu återståen-
de större kompositionerna (sällskapet
skulle dessutom äfven befrämja svensk
musik i allmänhet). Man begynte med
en bibliografi af samtliga tonverken. —
Ännu finnes ingen större biografi af ho-
nom. De utgifna minnesteckningarna stå
nämnda här nedan.
Släkten B:s musiktraditioner ha full-
följts af Franz B:s efterkommande. Hans
enda barn är Hjalmar B. (13), f. 1848
i Oed, nära Wien. Denne utbildades
först till pianist, men bytte vid 16 års
ålder om lefnadsbana och blef sedan as-
sistent vid Tekn. högsk., föreståndare
vid en privatskola, lärare i andra skolor
samt har hufvudsakligen ägnat sig åt
matematiska studier; lefver för närva-
rande i Stockholm. På gamla dagar har
musiknaturen tagit ut sin rätt, och en del
sångkompositioner ha utgifvits i tryck
("Kung Eriks visor", "Fem sånger");
dessutom en del i "Damernas musik-
blad". Några otryckta finnas äfven:
pianotrio, violinsonat m. fl. Af hans
fyra barn har yngsta dottern Astrid
(14), f. 8. 9. 1886 i Stockholm valt musik-
banan. Hon är elev af Rich. Anderssons
musikskola (till 1908) och K. Hochschule
i Berlin; har spelat tvenne gånger med
ork.-för. i Göteborg och uppträdt äfven
i Stockholm; är för närvarande lärarin-
na vid Rich. Anderssons musikskola.
För ofvanstäende om släkten B. har
följande litt. anlitats: Dahlgren, Sthlms
teatrar; A. Lindgren, Sv. hofkapellmä-
stare och Musikaliska studier; L. Lager-
bielke, Sv. tonsättare; L. Norman, Mus.
uppsatser; Mus. ak:s handl.; svenska
musiktidningar från 1830-talet till nu;
tidningslitteratur och musikverken själf-
va sådana de föreligga i tryck el. i
handskr. i Mus. ak:s bibi.; dessutom per-
sonliga meddelanden från ingenjör Hjal-
mar B.
Besardus, Jean Baptist e, f. i Be-
sancon; jurist; utgaf flera arbeten för
luta, af hvilka "Thesaurus harmoniens"
af 1603 blef mest bekant. För studiet af
lutmusiken under den tid, då denna hade
sin högsta blomstring, är B:s bok af
utomordentligt värde; de flesta af sam-
tidens då berömda lutvirtuoser äro där
representerade.
Besiffrad bas, intervallers beteckning i
ett ackord genom tal öfver basstämman.
Beskow, Bernhard von, f, 22. 4.
1796 i Stockholm, t därst. 17.10. 1868;
skald, Svenska ak:s sekreterare; kan-
sliex. i Uppsala 1814; 1818 protokollsek-
reterare; debuterade 1816 som skald;
företog 1819—20 en resa till kontinenten,
där han gjorde bekantskap med flera af
sin tids främste; blef hufvudsakligen be-
römd genom sina minnesteckningar. B.
har på mångahanda sätt gjort sig för-
tjänt af ett omnämnande äfven i ett mu-
siklexikon; han var mycket musikintres-
serad och redogör i sina minnen om-
ständligt för sin musikaliska uppfostran;
i hans skrifter finnas också flera goda
bidrag till den svenska musikens histo-
ria under förra hälften af 1800-talet. I
"Lefnadsminnen" beskrifver han Upp-
sala musiklif under Haeffners första tid,
och sedan ger han oss en klar situa-
tionsbild af de litterära och musikaliska
strömningarna i hufvudstaden under an-
dra och tredje decenniet med Du Puy
och Bellmanskulten. Bland Minnesteck-
ningarna märkes en utförlig Frigelbio-
grafi. B. var till hela sin läggning ari-
stokrat och höll fast vid franska smaken
och dryckesvisan gent emot den roman-
tiska skolan. I musikaliskt hänseende
var han stor beundrare af Du Puy. I
"Harmoniska sällskapet" på 1820-talet
var B. ordförande.
Best, William Thomas, f. 13. 8.
1826 i Carlisle, t 10. 5. 1897 i Liverpool;
framstående orgelspelare; 1840 organist
104
Betraktom — Billmau
vid Pembroke Chapel i Liverpool, 1848
vid Filharm. sällskapet därst.; 1854 kom
han till London som org. vid "Panopti-
con af Science and Art"; återvände till
Liverpool 1855 som organist vid S:t Geor-
ge's Hall 1859 spelade han tillfälligtvis
vid måndagskonserterna i London; 1871
invigde han orgeln i Albert Hall och
blef samtidigt fästad som organist vid
Händelsfesterna och kvarstannade som
sådan till 1897; jämte en mängd kyrkliga
verk skref han tvenne läroböcker: The
modern school for the organ 1853, The
art of organ playing 1869 ff.
Betraktom väl de tio bud,
psalm 142; Hseffner 142; motsvarar nr 1
i koralpsb. af 1697; går tillbaka till tysk
koral (Zahn 1951: Dies sind die heiFgen
zehn Gebot) af 1524; kan påvisas i
Sverige på 1630-talet (Kalmar) och i
Danmark 1569 (Thomissön).
Betune, "fransösk lutenist"; var i
Sverige vid drottning Kristinas hof 1649
— 51, hade under de två första åren en
lön af 1,500 daler s., under det att kapell-
mästaren A. Diiben fick nöja sig med
600. Sista året hade han blott 900. Han
synes ha varit mycket omtyckt af sven-
ska hofvet.
Bevare Gud vår kung; den sven-
ska folksången under förra hälften af
1800-talet; Höljer skrifver ännu 1864:
"Till svensk folksång begagnas nu all-
mänt den engelska melodien 'God save
the King' satt till orden 'Bevare Gud
vår kung!' " På 1870-talet undanträngdes
den af å ena sidan 'kungssången' 'Ur
svenska hjärtans djup', å andra sidan
'folksången' 'Du gamla, du friska'. Den
gamla folksången hördes först 1805 vid
en fest, då Gustaf IV Adolf återvände
från sin tyska resa; texten var en öfver-
sättning af A. N. Edelcrantz efter den
engelska och melodien äfven den vanliga
engelska. Dessförinnan hade visan 'Gu-
stafs skäl!' varit kungs- och folksång."
— Se vidare art.: folksång.
Bianca (it.), b 1 a n c h e (fr.), half ton-
art.
Bicinium (lat.), tvåstämmig sång.
Bie, O s k a r, f. 9. 2. 1864 i Breslau; stu-
derade musik under Philipp Scharwenka
i Berlin; 1886 fil. dr. och 1890 docent vid
Tekniska högskolan i Berlin; skref flera
böcker öfver målare, bildande konst och
musik; af de senare äro mest kända: Das
Klavier und seine Meister 1898, Der Tanz
1905; Die möderne Musik und Eichard
Strauss 1906. Den främsta förtjänsten
hos B:s arbeten är det utomordentligt
präktiga illustrativa materialet (se sär-
skildt de två förstnämnda verken); de
bidrag dessa bilder till kultur- och mu-
sikhistorien ge, kunna ej nog högt upp-
skattas. Hvad emellertid texten beträf-
far, lämnar den beträffande innehållet
åtskilligt öfrigt att önska. Trots sti-
lens elegans är det historiska ofta miss-
uppfattadt och tolkadt oriktigt. Bäst är
han, då han rör sig på den samtida mu-
sikens mark. B:s arbeten ha vunnit stor
popularitet.
Bigau [Bigot], "fransösk fiolist" vid
drottning Kristinas hof 1647 — 53.
Bille, Ludvig; ättling af den beröm-
da danska adliga ätten; omtalas som in-
strumeutist i svenska hof kapellet 1627;
blef 1635 å sonens vägnar introducerad
å riddarhuset, dock säges uttryckligen,
att det var för ättens skull, ej egna för-
tjänster. Hans titel är vanligen "Ludvig
Speleman". B. omtalas främst bland mu-
sikanterna 1637 — 39 och 1636 direkt som
kapellmästare; synes på 1630-talet hela
tiden till sin död 10. 2. 1640 ha varit
svensk hofkapellmästare åtminstone till
gagnet.
Billing, f. Ström, Elma Charlotta,
f. 3.4.1822 i Bro, Uppland, t 14.7.1899 i
Stockholm; elev 1836 vid k. teatern med
I. Berg som lärare; uppträdde första ggn
3. 10. 1841 å k. teatern som Agatha i "Fri-
skytten"; 1843 anställdes hon som sån-
gerska och skådespelerska därst.; ingick
7. 4. 1846 äktenskap med landskapsmåla-
ren Theodor Billing; lämnade 1851 sce-
nen för alltid; B. hade som sångerska
vid k. scenen den mycket kräfvande upp-
giften att uppehålla de partier, som Jen-
ny Lind lämnade; hon gjorde det dock
på ett sätt, som vann allmänt erkännan-
de.
Billman, Carl Fredrik, f. 24. 7. 1814
i Sölvesborg; trumpetare 1830; steg så
småningom till fanjunkare 1843; 1839 — 42
studerade han i Leipzig för basunisten
Queisser och uppträdde på Gewandhaus-
konserterna under Mendelssohn; 1844
gjorde han en konstresa till Norge och
anställdes som musikdirektör vid första
Agerhuusiska brigaden, hvilken befatt-
ning han innehade till 1848; 1845 upp-
Binchois — Bizet
105
trädde han i Köpenhamn på J. Linds
konserter i Eidehuset och gaf själf kon-
sert därst. samt lät på danske konungens
anmodan höra sig solo vid en musikfest
å kgl. slottet; 1853 tog han af sked af sin
norska tjänst och anställdes i svenska
hofkapellet 1. 7. 1854. Redan i sept. året
därpå var hans fästande vid hemlan-
det på tal; han berömdes såsom en myc-
ket skicklig solospelare å basun. Å en
konsert i jan. 1854 i hufvudstaden lät
han höra sig och man yttrar med anled-
ning af denna: "Hans ton är mäktig af
en mångfaldig modifikation, som gifver
hans föredrag ett rikt skiftande samt
tillika sant uttryck" (Ny tidn. f. mus.
1854: 6.).
Binchois, E g i d i u s, en af de populä-
raste kompositörerna från 1400-talets
förra del; samtida med Dufay; f. i Bin-
che vid Möns c. 1400; 1438 kapellist vid
Fredrik den godes hof ; kvarstannade hos
fursten till sin död 1460; af B:s kompo-
sitioner äro endast ett fåtal kyrkliga;
däremot äro hans världsliga chansoner
ej så få, och det är i dessa han mest är
sig själf. B. är enkel, melodirik samt
skrifver en ren och klar sats; hans sån-
ger blefvo under hans lifstid skattade i
rang med Dufay och Dunstable, och äf-
ven i vår tid kan man njuta af det lätta
behaget i hans små tre- och fyrstämmi-
ga visor. Af sin samtida fick han nam-
net: "Le pére de joyeuseté". I ny uppl.
ha bl. a. följande sånger utkommit: H.
Riemann, 7 chansons 1892, Stainers Du-
fay 1898 med 7 chansons; slutligen finnes
ett urval af hans komp. i Denkm. d.
Tonk. in österreich VII och XI: 1.
Birger Jarl och Mechtild,
skådespel i tre akter med divertissement
af sång och dans, planen af Gustaf III,
utarbetad af G. F. Gyllenborg (5. se. i 3.
a. samt divertissementerna af G. G. Ad-
lerbeth, musik dels komponerad dels ar-
rangerad af F. Uttini och H. F. John-
sen); uppfördes på rikssalen i Stockholm
för första gången d. 8. 7. 1774 i anledning
af högtidligheterna vid hertigens och
hertiginnans af Södermanland biläger;
sedan d. 20 i samma månad i slottets
stora galleri och å Bollhusteatern 5 gån-
ger mellan 1790 och 1792.
B i r k e d a 1, L. H. G., se B a r f o d.
Bis, två gånger.
Bischoff, Ludvig Friedrich Chri-
stian, f. 27. IL 1794 i Dessau; t 24. 2.
1867 i Köln; var 1823—49 professor vid
Weselgymnasiet i Berlin; grundade 1850
Rheinische Musikzeitung och 1853 Nie-
der-Rheinische Musikzeitung; den rikt-
ning B. sökte förfäkta var närmast den
gamla klassiska med beundran för Beet-
hoven, Haydn och Mozart samt Men-
delssohn, med bekrigande' af Schumann,
Liszt och Wagner; särskildt riktade sig
B:s tidning mot Schumanns Neue Zeit-
schrift f. Musik. B. var en af de drif-
tigaste ledarna af de nederrhenska mu-
sikfesterna med deras storartade konser-
ter i Köln, Diisseldorf och Aachen.
Bischoff, Hans, f. 17.2.1852 i Berlin,
t 12. 6. 1889 i Niederschönhausen vid Ber-
lin; pianist och musikskriftställare; elev
af Kullak; 1873 lärare vid Kullaks aka-
demi, sedan vid Sterns konservatorium;
redigerade andra uppl. af Ad. Kullaks
"Ästhetik des Klavierspiels" 1876; utgaf
kritiska upplagor af Händels, Bachs och
Schumanns pianoverk på Steingräbers
förlag.
Biscroma (it.), double croche
(fr.), trettiotvåendelsnot.
Bitter, Karl H e r m a n n, f. 27.2.
1813 i Schwedt a. O., t 12. 9. 1885 i Berlin;
1879 finansminister i Berlin; inom mu-
siken hufvudsakligen känd som Bach-
biograf: "J. S. Baeh", 2 band 1865, ny
reviderad uppl. i 4 band 1881; skref äf-
ven: "Carl Ph. Em. Bach uud Wilh.
Friedem. Bach und deren briider, 2 band
1868. Efter Spittas berömda stora Bach-
biografi har B:s ställts något i skuggan,
B. författade äfven böcker om operans
(1884) och oratoriets (1872) historia samt
om Mozarts Don Juan och Glucks Iphi-
genia i Tauris m. fl. Hans "Gesammelte
Sehriften" utkommo 1885.
Bizarramente (it.), sällsamt, säreget.
Bizarro (it.), nyckfullt.
Bizet, Georges, f . 25. 10. 1838 i Paris,
t 3.6.1875 i Bougival vid Paris; var elev
vid konserv. 1848 — 57 (Marmontel i piano,
Benoist på orgel, harmonilära för Zim-
mermann och komposition för Halévy);
genom operetten "Docteur Miracle" vann
han 1857 Rompriset; i Rom skref han
sedan operan "Don Procopio", komiska
operan "La guzla de TEmir"; två sym-
fonier och ouverturen "La chasse d'Os-
sian"; efter återkomsten till Paris skref
han bl. a. "Djamileh (1872; Sthlm 1889).
106
Björck — Björksten
Hans första stora succés vann han med
ouverturcn till Sardous Patrie utförd
på Pasdeloupkonserterna. Musiken till
Daudets "L'Arlesienne" (1872) vann först
anseende fr. o. m. dess engelska upp-
förande 1887 (Sthlm 1891); i form af två
orkestersuiter har musiken väckt allmän
beundran öfver hela Europa. En tredje
suite "Koma" gafs 1869 af Pasdeloup-
orkestern; äfven en fjärde suite "Yeux
d'enfants" har blifvit populär utanför
Frankrikes gränser. B:s berömdaste
verk är dock operan Carmen, som gafs
på opera comique 3. 3. 1875, tre månader
före kompositörens död. Det stora an-
seende denna opera vunnit har först
kommit så småningom; premiären i Pa-
ris var ej särskildt lycklig; mera förtjus-
ning väckte den i England 1878 (Sthlm
s. ä.) och först på 1880-talet trängde den
fullt igenom öfverallt. B. hade länge
sökt följa Wagner, men i Carmen kastar
han alla teorier öfver bord och söker
med friska, glada folkmelodier och dan-
ser träffa den spanska lokalkoloriten.
Det är ej minst denna naturliga och
enkla stil utan alla teoretiska operaspe-
kulationer, som gjort operan så populär.
1. Björck, Johan Anders, f. i
Stockholm 4.3.1789, f därst. 2.11.1856;
handelsborgmästare i Sthlm; varm främ-
jare för hufvudstadens musiklif; var
en af stiftarna af Harmoniska sällskapet
1820 o. spelade med i Mazerska kvartet-
ten (violoncell). LM A 1825. Var mycket
nitisk musikalisk medlem i Par Bricole,
där han invalts 1821. "Med ovanliga in-
sikter uti tonkonstens vetenskapliga
grunder utöfvade han den själf under
flera former. God kompositör, hade han
äfven öfversatt åtskilliga till tonkon-
stens skapelser lämpade arbeten. Det
fanns näppeligen något vare sig sträng-
eller blåsinstrument han icke förmådde
traktera. En af de mest nitiske stiftar-
na af det på sin tid sä högt ansedda Har-
moniska sällskapet deltog han med syn-
nerlig verksamhet i dess sammankom-
ster, vanligen med violin, violoncellen
eller kontrabasen; men fattades i kvar-
tetten en sångröst, då var han genast
färdig att träda i dennes ställe." (Ur P.
Kullmans minnestal; cit. ur Åkerberg,
Par Br. s. 80 f.). I Per Westerstrands
"Sillsallaten" förekommer B. med en
terzett: "Om jag lefver tills i morgon". I
Mazerska sällskapet uppträdde han 1827
med en "Etude en quatuor" i F-dur,
som spelades af stråkkvartetten. En
sång trio af honom utfördes i samma
sällskap 1828.
2. Lovisa Charlotta B. f. Borg-
man, f. i Göteborg 1798, t i Stockholm 31.
9.1884; den föreg:s hustru; uppträdde i
sin ungdom som violinspelerska å kon-
serter i Stockholm och Göteborg och fö-
retog tillsammans med en syster (t 1834)
konsertresor till Norge, Finland och
Ryssland, där hon med framgång upp-
trädde i Petersburg o. Moskva. LMA 1853.
3. C a r 1 J o h a n B., f. i Stockholm
1811; fil. mag. 1836; lektor i historia vid
Uppsala h. elem.-lärov.; anförde allmän-
na studentsången i Uppsala 1843 — 44 och
var sånglärare vid elementarskolan 1843
— 55. B. skref musikhistoriska uppsat-
ser i Post- och Inrikes Tidn. samt Ups.
Tidn.
Björkman, Hans, f. 24. 1. 1730, t 26. 11.
1805 i Västervik; dir. mus. samt dom-
kyrkoorg. i Kalmar; som sådan P. Fri-
gels förste lärare i musik; Hiilphers om-
nämner, att han uppsatt ett betänkande:
"Om organisters tillsättande och org-
verks rätta bruk till ernående af likhet i
kyrkosången". B. var en framstående
sångare och kallades därför till Stock-
holm för att sjunga vid operan. I inled-
ningsstycket, hvarmed kgl. operan in-
vigdes, Thetis och Pelée 1773, utförde han
öfversteprästens roll i Ödets tempel; upp-
trädde därefter som Polyfem i "Acis och
Galathea" s. å. Då Glucks Alceste 1781
uppfördes, hade han Hercules' roll, hvil-
ken han spelade så väl, "att han ansågs
icke kunna äga sin like". B. var an-
ställd vid kgl. operan som aktör och sån-
gare 1773 — 1803 och var samtidigt inspek-
tor A'id spinnhuset i Stockholm.
Björksten, Theodor, f. i Stockholm
23.5.1858; berömd tenorsångare; elev af
L Berg; uppträdde offentligt första gån-
gen å en konsert 23.1.1880; begaf sig
s. å. till Paris, där han antogs till elev
vid konservatoriet. 1881 hemkom han
och fortsatte sedan studierna för Berg.
1882 for han åter ut och tog lektioner för
Delle Sedie i Paris; medföljde sedan
Kristina Nilsson på hennes amerikanska
turné och vann lysande triumfer. Efter
denna resa fortsatte och afslutade han
sina studier för Delle Sedie och var nu
Björneborg — Blidberg
107
en tid Paris' förklarade gunstling. Till
Stockholm återkom han 1885. Sedan slog
han sig ned i New-York, där han varit
en mycket ansedd sånglärare. 1902 be-
sökte han Stockholm på en tillfällig
konsertresa. I New- York, där B. allt
fortfarande haft sitt hem, har han utöf-
vat en på konsertlifvet mycket gagnan-
de verksamhet. B. är gift med sånger-
skan Hervor Torpadie från Göteborg.
Björneborgarnas marsch, ord
af Runeberg 1860 till en redan förefint-
lig melodi; förut hette melodien 'Auster-
litzmarschen' eller 'Bonapartesmarsch';
redan före Runeberg hade Topelius skrif-
vit ord till samma marsch: "Skuggor
från de flydda dar", bl. a. tryckt till en
mus. soaré 1858; Pacius arrangerade se-
dan melodien för manskvartett; melo-
dien, som var populär i början af år-
hundradet, kan följas tillbaka till en
kontradans på 1770-talet; 1851 intogs den
i ett skådespel "Ur lifvets strid" af
Bendtson, som uppfördes under stor-
mande bifall. Innehållet i stycket var
från 1808 och handlade bl. a. om Döbeln
och Finska kriget. Se vidare Ernst
Lagus' uppsats i "Svenska Litt.-sällsk.
festskrift 1904".
Blanche (fr.), half tonart.
Blangini, G i u s e p p e, f . 18. 11. 1781 i
Turin, t 18. 12. 1841 i Paris; begaf sig 1797
till Frankrike och konserterade som vio-
loncellist flerstädes; 1799 kom han till
Paris, där han först blef bekant som ro-
manskompositör; 1802 begynte han äfven
skrifva operor; 1805 kallades han till
hof kapellmästare i Miinchen; 1809 blef
han kapellmästare hos Jérome i Kassel;
1814 var han åter i Paris, där han bl. a.
blef professor i sång vid konservatoriet
och hofkompositör. Hans operor, som i
början gjort stor lycka, förlorade i an-
seende i samma mån som nya stilarter
uppkommo, och han dog glömd af alla.
B. skref 170 notturnos för 2 sångstäm-
mor, 4 orkestermässor, 174 romanser och
30 operor. Hans autobiografi (tryckt
1834) ger en god inblick i samtidens mu-
siklif.
Blech, L e o, f. 21. 4. 1871 i Aachen; diri-
gent och operakompositör; elev af Bar-
giel och Rudolff i Berlin; verkade 1893—
99 som kapellmästare vid stadsteatern i
fädernestaden; efter att en kortare tid
ha varit dirigent i Prag kallades han
1906 till hofkapellmästare i Berlin. Bland
hans operor nämnas: Salome, Cheru-
bina, Alpenkönig und Menschenkind
(Dresden 1903), Aschenbrödel (Prag -1905)
och Versiegelt (Hamburg 1908, i Stock-
holm 1910), alla i tämligen ren Wagner-
stil, dock öfverförd på lustspelet. Af öf-
riga kompositioner ha uppförts: körver-
ken "Sommernacht" (för blandad kör)
och "Von den Engelein" (4-st. fruntim-
merskör) båda med ork., symf. dikten
"Die Nonne", Liedercyklen "Der galante
Abbe". Som dirigent är B. en betydande
förmåga.
Blidberg, P e r F r e d r i k, f. 1785, t 10.
9. 1866; erhöll sin första utbildning vid
Linköpings gymnasium, där Mecklin d. y.
handledde hans musikundervisning; blef
1817 protokollsekr. i landtförsvarsdep.
B. är mest känd som viskompositör. Ett
af hans sånghäften var "Skaldestycken
ur Poetiska Kalendern, satta i musik
med ack. af pf." Törneros omtalar i sina
minnen, huru sista kvädet vid hvarje
musikafton inom hans Uppsalakrets ut-
gjordes af B:s Den nye Blondel: "Där
de ljusa björkar stå". I Nordmannahar-
pan finnes i första häftet en sång af B.:
"Jag flyr till dig." I häftet "Sjung" fin-
nes i andra delen en ballad 'Skön Anna':
"Där växte en ros så fager opp." B. var
en tid äfven musikkritiker i Dagl. Alleh.
LMA 1848. — "Emedan tjänstebestyren
ägnade han sig med den mest brinnande
kärlek åt de sköna konsterna, åt poesi
och musik. Han omfattade med ungdo-
mens hela ifver fosforisternas läror och
deltog lifligt i deras arbeten. För musik
var han rikt utrustad af naturen, och ej
blott som exekutör, utan äfven som kom-
positör af flera särdeles täcka romanser,
lade han sina gåfvor i dagen. Den ge-
neration, som njöt af hans musikaliska
skapelser, har redan till största delen
bortgått före den gamle; men ännu lef-
ver en och annan, som med saknad min-
nes den liflige och ungdomlige gubben,
den outtröttlige deltagaren i alla musi-
kaliska samkväm, där man var i till-
fälle att erbjuda något af gedignare
halt, och huru han, så att säga 'tog eld',
då det gällde att uttala så väl sin hän-
ryckning öfver hvad han ansåg stort
och skönt, som sitt klander af hvad som
föreföll honom obetydligt och värde-
löst." (Mus. ak:s Handl. 1866.)
108
Blom — Bochshorn
Blom, tveuue bröder, hvilka gjort sig
kända såsom goda musiker: 1. Frede-
rik B. f . 1769 på gården Fosnees vid
Tönsberg, Norge; t 1806 i Västindien;
uppträdde offentligt som violinist i
Kristiania med kompositioner af Viotti,
Kreutzer m. fl. och vann mycket erkän-
nande. — 2. Christian B., f. 1782 på
gården Narverud vid Tönsberg; var
skeppskapten, men ägnade sig med all-
var åt musiken; komponerade musiken
till Bjerregaards' Kronede Nationalsång:
"Sönner af Norge"; skref äfven en ouver-
ture för orkester och några sånger med
piano.
Bliithner, berömd pianoflrma; begynt
af Julius Ferdinand B. (f. 11.3.1824
vid Merseburg); pianofabriken öppnades
i Leipzig 7. 11. 1853; 1873 tog han patent
på ett aliquot-system, hvarigenom hvar-
je tons klang förstärkes genom en oktav-
strängs medklingande, utan att den an-
slås. B.-firman har för närvarande filia-
ler i Hamburg, Berlin och London.
Blåsinstrument, instruments k
ven t (fr.), wind-instrument (eng.),
stromenti dafiato (it.). Till den-
na grupp af instrument räknas alla de,
där tonen bildas genom förtätad luft,
och en luftpelare är det tonande ele-
mentet. Till dessa räknas först och
främst flöjt, oboe, klarinett och fagott,
sedan orgelinstrumenten (orgel, harmo-
nium); däremot räknar man i allmänhet
bleckblåsinstrumenten till en grupp för
sig (horn, trumpet, basun, tuba). Se vi-
dare de enskilda instrumenten samt ar-
tikern: instrument.
B-moll, fr. si bé-mol mineur, eng. b
flat minor, molltonart med b till grund-
ton, parallelltonart till Dess-dur och 5 ^
till förteckning för: h, e, a, d och g.
Boberg, Bror Axel Edvin, f . 21. 9. 1876
i Anderslöf, Malmöhus län; elev af kon-
serv, i Stockholm 1893—97; org.-ex. 1895
och musiklärarex. 1896; elev i violinspel
af F. Book 1895—97 och i kontrapunkt
af J. Dente 1896—97; har dessutom stu-
derat i Köpenhamn (C. Mailing) 1897—
98; vik. musiklärare vid Malmö h. allm.
läroverk 1899—1902 och 1903, ordinarie
sedan 1904; vik. domkyrkoorganist i
Lund under åren 1900, 1901, och 1903;
vik. org. och kantor i Petri kyrka 1903
—9, ordinarie sedan 1911. Af komposi-
tioner märkas kantat vid invigningen af
Malmö Keallärov:s nybyggnad 1908, "Ad-
vent", Pingsthymn hyllningsmarsch 1898,
Liturgiska sånger m. m.; äfven intres-
serad folkvissamlare.
Bobisatlon, bocedisation, solfeg-
gierande efter de belgiska stafvelserna:
bo, ce, di, ga, lo, ma, ni.
Bocca, mun; a bocca chiusa, med
sluten mun, brumstämma.
Boccherini, L u i g i, f. 19. 2. 1743 i Luc-
ca, t 28.5.1805 i Madrid; den måhända
populäraste samtida kompositören till
Haydn och Mozart; dessutom violoncel-
list; var anställd vid teatern i Lucca
1764—79; två oratorier och en opera kom-
ponerades under denna tid; 1768 kom B.
till Paris, där han mottogs med stor vän-
lighet af Gossee, Capon och Dupont,
hvilka förskaffade honom publikens
gunst å Concerts Spirituels. Här be-
gynte han skrifva sina kammarmusik-
verk, hvilka snart skulle låta hans rykte
stiga öfver hela Europa. 1782 o. 1787 sy-
nes han ha besökt Tyskland och var en
tid kammarkompositör hos konung Fre-
drik Vilhelm II i Preussen. 1797, vid ko-
nungens död, begaf han sig till Spanien,
där han en gång förut (1769) varit, men
ej vunnit vederbörligt erkännande. Ej
heller denna gång mottogs han synnerli-
gen väl, men försökte i alla fall erhålla
de höges bevågenhet genom att tillägna
dem en mängd kompositioner. Trots alla
försök att komma i anseende i den span-
ska hufvudstaden, sjönk hans rykte allt-
mer, och fattigdomen tvang honom att
förtjäna sitt bröd genom att arrangera
sina kammarmusikverk för guitarr. B:8
kvartetter och kvintetter ha samman-
ställts med Haydns, och bådas kam-
marmusikverk förblefvo under stör-
re delen af förra hälften af 1800-talet
kvartettsällskapens omtycktaste verk.
Den för B. säregna stilen är rikt fiori-
turverk i förening med ett visst salongs-
mässigt koketteri. B. upptog, i likhet
med de samtida kvartettkompositörerna
Schobert, Dittersdorf m. fl., Mannhei-
merskolans dynamiska verkningar med
starka motsatser mellan piano och forte
och långa ereseendopartier. B. är här-
vid tydligt påverkad af denna stils
grundläggare Johann Stramitz.
Bochshorn, Samuel, [Capricornus], f.
c. 1629, t 12. n. 1665 i Stuttgart; var kan-
tor i Eeutlingen, Pressburg, Niirnberg
Bock — Bohlmann
109
och fr. o. m. 1659 till sin död hofkapell-
mästare i Stuttgart; af sin samtid myc-
ket omtyckt kompositör af samma rikt-
ning som Carissimi i Italien. Af hans
tryckta kompotitioner finnas i Uppsala
bibi.: Geistl. Concerten 1658 och Zwei
Lieder von dem Leyden u. Tode Jesu
1660; dessutom förvarar samma bibliotek
ett 50-tal vokalverk i handskrift; de
flesta torde ha uppförts vid hofvet under
Gustaf Diibens tid.
Bock, Carl Friedrich, f. i Berlin
17.6.1800, t i Stockholm 29.1.1841; fram-
stående flöjtvirtuos; kom till Sverige i
början på 1820-talet och anställdes först
som "oboist" (klarinettist) vid 2. gardet;
sedan blef han musikdir. vid Söderm.-
och Helsing. reg.; som flöjtist anställdes
han i hofkapellet 1829, en plats, som han
bibehöll till sin död. — B. var gift med
Carolina Sofia Richter, f. i Stockholm d.
28.8.1792; anställd vid fiera teatrar i
Stockholm (kgl. teatern 1814 — 63); åren
1831 — 34, 41 — 56 var hon lärarinna i de-
klamation och mimik för kgl. teaterns
elever; gift 1813 med violinisten J. G.
Svanberg, skild 1822; gift med B. 1826.
Bockdrill, trillo caprino (it.), brä-
kande, ojämn drill.
Bodenschatz, E r h a r d, f . 1576 i Lich-
tenberg, t 1636 i Gross-Osterhausen vid
Querfurt; 1600 kantor i Schulpforta, 1603
pastor i Rehhausen och slutligen 1608
pastor i Gross-Osterhausen. Hans egna
kompositioner äro ej synnerligen fram-
stående, men samlingarna innehållande
andras arbeten och utgifvandet af dessa
till skolbruk gjorde hans namn iinder
1600-talet vida berömdt. Mest bekant blef
skolsångboken Florilegium Portense 1603
— 1621. Han upptager här hufvudsakligen
motetter af samtida komponister (där-
ibland af F. Anerio, G. Belli, Boden-
schatz själf, G. Croce, A. Fabricius, V.
Hausmann, H. och M. Praetorius, Viada-
na, Wulpius; inneh.-f. i Grove I, 346 f.).
Boellmann, Leon, f. 25. 9. 1862 i Ensis-
heim, Elsass, t 11.10.1897 i Paris; be-
römd organist och kompositör; organist
vid St. Vincent de Paul i Paris; för or-
gel skref han bl. a. "100 Piéces bréves"
och en fantasi för orgel och orkester.
För violoncell och orkester skref han
"Variations symphoniques", hvilka blef-
vo mycket populära; en symfoni i F-dur
speltes af Lamoureuxorkestern; dess-
utom komponerade han flera kammar-
musikverk.
Boesendorfer, berömd pianofirma i
Wien; grundad 1828 af Ignaz B.
(1796 — 1859); innehafves för närvarande
af sonen Ludwig B. (f. 1835 i Wien);
1872 invigdes en särskild konsertsal:
"Koncertsaal Bösendorfer", som sedan
spelat en viktig roll i Wiens musiklif.
Boethlus, Anicius Manlius Tor-
q u a t u s S e v e r i n u s, f. c. 475 i Rom,
t 524 (526); rådgifvare hos Theodorich
den store, men föll i onåd, sattes i fän-
gelse och blef till sist af rättad; under
fängelsetiden skref B. sin berömdaste
bok: De consolatione philosophiae. Inom
musiken är hans namn mest bundet vid
boken: De musica. I 5 böcker redogör
han här för den grekiska musiken. Ehu-
ru han på åtskilliga ställen alldeles miss-
uppfattat de gamla grekiska teoretiker-
na, blef hans skrift lagd till grund för
den medeltida musikteorien. En mängd
medeltida handskrifter finnas af den och
på 1400-talet hörde den till en af de först
tryckta musikböckerna (1491 f.).
Boheman, M a u r i t z, f. 1858 i Falken-
berg, t 23. 1. 1908 i Stockholm; student i
Lund 1879, fil. kand. 1883, fil. dr 1897; s. å.
blef han Mus. ak:s bibliotekarie; var
samtidigt amanuens i kgl. bibi. allt se-
dan 1893. B. A-ar en god musikkännare,
som riktat den svenska musikaliska lit-
teraturen med flera goda öfversättnin-
gar af musikaliska skrifter (Rubinstein,
Musiken och dess mästare m. fl.).
Bohl (Boll, Boohl, Frans, t 1677; var
kgl. orgelbyggare med lön af hofstaten
(300 dr om året 1650—60 m. fl. år); oak-
tadt hans officiella ställning synes han
dock ej ha utfört så goda arbeten; kla-
gomålen återkomma ej sällan. Jakobs
kyrkas orgel 1660 behöfde ofta repare-
ras; Uppsala domkyrkas orgel påbörja-
des 1664, men var endast halffärdig vid
hans död; Falu gamla kyrkas orgel
byggde han 1665, Mariestads 1672.
Bohlmann, Georg Carl, f. 8. 4. 1838 i
Köpenhamn; studerade musik i Bremen
1851 — 59 under kapellmästare Carl Heine-
mann; efter tillbakakomsten till födelse-
staden har han verkat som organist (6
år i Svendborg), musikdirektör vid tea-
ter, ledare vid skolsång och mycket ef-
tersökt lärare i violin, piano, musikteori
och instrumentation; en stor mängd ar-
110
Boieldieu — Bolero
raugement och instruktiva saker för fle-
ra instrument har han utgifvit; af origi-
nalkompositioner kunna nämnas: ouver-
turen "Vikingafärd" (uppf. i Gewandhaus
i Leipzig och i Musikerföreningen, Kphn
1879 med stort bifall); dessutom flera pia-
nosaker, Auolinkompositioner m. m.
Boieldieu, Francois Adrien, f. 16.
12. 1775 i Kouen, t å landtegendomen
Jarcq vid Paris 8.10.1834; begynte som
korgosse och fick sin första musikunder-
visning af organisten Broch i Rouen; re-
dan vid 20 års ålder hade han skrifvit
två operor, som utförts med bifall i fö-
delsestaden. B. begaf sig sedan till Pa-
ris, där lian upptogs i Erardska huset.
Här lärde han känna de främsta mästar-
na Cherubini, Méhul m. fl. 1796 uppför-
de opera comique en liten enaktsopera
af lionom, "Les deux lettres", och året
därpå ännu en "La famille suisse"; allt
högre steg hans rykte med de följande
operorna: Zoraime et Zulnare 1798, Le
Calife de Bagdad 1800, Jean de Paris
1812; strax innan den sistnämnda hade
B. en tid uppehållit sig i Petersburg
som "hof komponist" (1803—1810); 1817
blef B. Méhuls efterträdare som kompo-
sitionsprofessor vid konservatoriet. 1825
följde hans främsta arbete "La dame
blanche". Med denna liade han sagt sitt
bästa och nedlade kort därefter all kom-
positionsverksamhet; 1829 tog han af-
sked som konservatorielärare med pen-
sion. — B. är som operakompositör när-
mast en fortsättare af Dalayracs riktning
dock med tydligare framhäfvande af det
melodiska elementet. De smekande vis-
artade melodierna kunde ej annat än
väcka hänförelse i en tid, som behärska-
des af Rossini och lians skola; mot den-
na senare med den "oändliga'} melodien
står B. med den korta, begränsade enkla
visan och de lekande dansrytmerna; B.
är lika mycket fransman som Rossini
italienare. — Af B:s operor lia följande
gifvits i Sverige: "Kalifen i Bagdad"
(premiär Sthlm 1808), "Min tante Auro-
re" (Sthlm 1813), "Den nye egendomsher-
ren" (Le nouveau seigneur de village,
Sthlm 1818), "Johan af Paris" (Sthlm
1819), "Hvita frun" (Sthlm 1827), "De
bägge talismanerna" (Le petit chaperon
rouge, Sthlm 1830).
Boito, Arrigo, f. 24. 2. 1842 i Padua;
elev af Mazzucato vid Milano konserv.
och skref som elev arbetet "Il 4 giorno"
1860; tills, med Faccio komponerade han
sedan musiken till kantaten "Le sorelle
d'Italia" 1862; detta stycke vann i Mi-
lano mycket stor succés, och B. reste nu
till Frankrike, Österrike, Polen, Tysk-
land; i sistnämnda land studerade han
grundligt Wagners musikdramer. Re-
dan i början af 1860-talet hade han skrif-
vit delar af sin opera "Mefistofeles" och
5. 3. 1868 ägde premiären rum ä Scala-
teatern i Milano (Sthlm 1883). B. hade
själf skrifvit texten till denna opera ef-
ter Goethes Faust som förebild. Detta
B:s sedan erkändt främsta verk föll full-
ständigt igenom vid första representa-
tionen; endast så småningom lärde man
sig förstå värdet och först med uppfö-
randet i Bologna 1875 vann verket fullt
erkännande. I Tyskland uppfördes det
f. f. ggn i Hamburg 1880. Allt sedan
1867 är B. boende i Milano, där han blif-
vit nästan mera firad som litterär för-
fattare än som Ivompositör. Det har ej
saknats offentligt erkännande åt honom.
Staten har slösat med adelstitlar, och
1892 blef han inspektör för konservato-
riet samt 1895 riddare af hederslegionen.
Af hans senare operor kunna nämnas:
"Nerone" och "Orestiade", ännu ej upp-
förda. En stor mängd operatexter har
han skrifvit för andra tonsättare, —
Litt.: Giani, Il Nerone di A, B, 190L
Bokstafsskrif t, se notskrift.
Bolander, O s c a r, f . 30. 12. 1840 i Stock-
holm; elev af Mus. ak. 1856—62 med J. v.
Boom som lärare i piano; pianostudier-
na fortsatte han sedan under Plaidy i
Leipzig; 1867 blef han lärare vid konserv,
i Stockholm; 27. 2. 1905 direktör vid sam-
ma anstalt; af gick dec. 1910; har som
kompositör uppträdt bl. a. med en violin-
kvartett, flera sångkantater, pianosaker,
livilka dock ej utkommit i tryck. LMA
1872; RVO 1890; professor 1903.
Bolck, Oskar, f. 4. 3. 1839 i Hohen-
stein. Ostpreussen, f 2.5.1888 i Bremen;
efter studier vid Leipzigs konservatori-
um beklädde han en plats i Viborg i
Finland; var sedan å skilda platser:
Liverpool, Wiirzburg, Aachen, Riga,
Leipzig; skref flera pianokompositioner
och en opera.
Bolero, spansk dans i *A takt, uppfun-
nen 1780; utföres med kastagnetter; be-
står vanligen af två repriser jämte en
Bologua — Bonde
111
trio; står nära seguidillan. Goda
exempel på b. finnas i Méhuls "Les deux
aveugles", Webers "Preciösa", Aubers
"Masaniello" och Chopins op. 19.
Bologna. I musikaliskt hänseende har
B. stått synnerligen högt, i synnerhet
under 1500- och 1600-talet; 1482 grunda-
des den första offentliga musikskolan
därst. Under de följande århundradena
hade B. omkring 30 akademier, af hvilka
fyra voro uteslutande musikaliska: 1.
Dei Concordi, grundad 1615; 2. Dei Filo-
musi, gr. 1622; 3. Dei Filaschici, gr. 1633;
4. Dei Filarmonici, gr. 1675. Genom alla
dessa musiksällskap främjades bl. a. det
musikaliska dramat i början af 1600-ta-
let. En egen offentlig stadsteater erhöll
B. 1680. Mot slutet af 1700-talet sjönk
B:s musik tillbaka, och vi höra först un-
der andra hälften af 1800-talet åter talas
om B:s musik. Denna gång är det som
föregångsstad för Wagner i Italien, i
det att "Lohengrin" gafs här f. f . ggn på
italiensk mark; sedan dess har staden
svingat sig upp till att bli nr 2 af alla
musikstäder i Italien (Milano nr 1).
Boman, Per Conrad, f. 1804, t 1861;
kamrerare i generaltullstyrelsen sedan
1845; framstående musikrecensent och
svensk musikhistoriker; torde vara
Sveriges grundligaste och mest dugan-
de musikhistoriker före Adolf Lindgren;
öfversatte Birchs Darstellung der Biih-
nenkunst ("Handbok i den dramatiska
litteraturens historia", 1850) ; var som mu-
siker elev af P. Frigel; mångårig musik-
recensent i Post- och Inrikes Tidningar
och skref i "Ny tidn. f. musik" under
hela tiden den existerade (1853 — 57); hans
bästa uppsats i sistnämnda tidskrift är:
"En blick på tonkonsten i Sverige", 1857,
omfattande en historik öfver svenska
musikens öden under de sista femtio
åren. Af hans musikaliskt-dramatiska
arbeten blef mest känd: "Ljungby horn
och pipa", sagospel i 3 akter, text af G.
L. Silfverstolpe (1858); skref dessutom
musiken till "Byn i berget" (Kotzebues
Das Dorf im Gebirge), som 1846 uppför-
des å kgl. teatern; kantaten "Gustaf Va-
sas dröm". B. är som musikkritiker kon-
servativ men med en afgjordt foster-
ländsk läggning med sträfvan att utbil-
da en egen tonkonst på folkvisans grund.
Alla hans musikhistoriska undersöknin-
gar gälla också endast tonkonsten i Sve-
rige, speciellt den dramatiska. Ar 1854
höll han en serie talrikt besökta föreläs-
ningar i musikens historia. För den sven-
ska folkvisans bekantgörande i Sverige
o. utlandet utarbetade han tills, med J.
X. Ahlström "Valda svenska folksånger,
folkdanser o. folklekar" med sv. och tysk
text (1845). Ensam utgaf han "Tio sv.
folkvisor för 4 mansröster" (Hirschs för-
lag). Af hans öfriga sånghäften är sam-
lingen: "Musik till 4 Tegnérdikter" med
ack. af pf. el. guitarr tämligen bekant.
(Sången: "Har du betraktat"; Vintern:
"Lustigt öfver slätten"; Floden: "Vid
flodens källa". Ättehögen: "Lik en ur-
na".) I "Nytt mus. Lördagsmagasin för
år 1839" står en sång af B.: "Sång af
den sköna från Provence". I manskvar-
tettsamlingen Odeon finnes en serenad:
"Dagen förlåter de mörknande zoner". I
"Samling af valda sångstycken" medde-
las sången: "Hvi är du sorgset arma
hjärta". Slutligen må nämnas: roman-
sen 'Pariserpojken'; Ur Konung Oscars
dräpa, scen ur Lycksalighetens ö: "Ro-
lig natt! må du drömma gladt" (trio för
2 sopr. o. pf.). — Af handskrifter förva-
rar Mus. ak:s bibi. i part. och pf.-arr.
sagospelet 'Ljungby horn' och Par Bri-
coles musikbibi. Fr. Preumayrs "Melo-
dram och Aria" i arr. för orkester af B.
Bombard, bombardo (it.), pommer;
ursprungligen en djupare och större
form af oboen; man skilde mellan bom-
bardone, b. nicolo och b. picolo eller
bas-, tenor- och alt-b.; oboen kallades
som högsta, minsta formen bombardino;
då instrumentet var allt för stort och
oformligt ersattes det snart af fagotten.
Som beteckning för djup, fyllig ton öfver-
gick namnet äfven på andra instrument.
Så betecknas t. ex. vid lutan de tre läg-
sta tonerna: lilla, mellersta och stora b.
— Slutligen fick man äfven en orgel-
stämma med namnet b.; denna är en
tungstämma på 16 eller 32 fot, hvars
klang är ungefär som fagottens, men
starkare och mera basunartad i tonen.
Bombardon, se tuba.
Bombo (it.), tremolo.
Bombyx (gr.), skalmeja.
Bonde, Knut Filip, f. 9. 3. 1815 på
Eriksberg, Södermanland, t i Stockholm
17. 10. 1871; förste kammarjunkare; 1846
öfverintendent för konungens hof; 1852
^56 förste direktör för kgl. hofkapellet
112
Bondesen — Boom
och teatern; som teaterchef visade han
särskild förkärlek för franska och ita-
lienska skolans mästare, mindre för ty-
ska kompositörer. LMA 1853. Var en ni-
tisk främjare af Mus. ak:s väl och ut-
verkade förhöjda riksdagsanslag åt läro-
verket; arbetade äfven för Musikaliska
konstföreningen.
Bondesen, Jörgen Ditleff, f. 7. 4.
1855 i Köpenhamn; elev 1872 vid konserv,
därst. (Neupert, Matthison-Hansen, E.
Hartmann, Gade); blef 1875 bibliotekarie
och hjälplärare vid samma anstalt och
var fr. o. m. 1883 ord. lärare i musikteori
och pianospel; s. å. sekreterare; har som
lärare utgifvit andra danska upplagan
af Richters Harmonilära (1883) och Lo-
bes Musikens katekes (1885). Af själf-
ständiga kompositioner kunna nämnas
ett häfte sånger (6 romanser) och en or-
gelhymn.
Boni, Victoria, se Bundsen.
1. Bonn, Jo 11 an Anthonius, dir.
mus. i Göteborg; uppförde 1718 en kom-
position: "Amor noster crucifixus est".
2. Johan G u s t a f B., f. 1745; f 26.
11.1796; kantor vid trivialskolan i Stock-
holm; aktör och sångare vid kgl. operan
1773—81; andre kormästare 1782—88; för-
ste korm. 1788 — 96. I sällskapet Par Bri-
cole var B. fr. o. m. 1782 ledare för såväl
vokal- som instrumentalmusiken.
3. Magnus B., f. 1759, t 6.7.1798;
var en god aktör och sångare; var an-
ställd vid Stenbergs teater 1780 — 86 och
vid kgl. operan 1787 — 1798; var dessutom
kantor och klockare vid finska försam-
lingen i Stockholm.
Bononcini [Buononcini], Giovanni
Maria, f. 1640 i Modena, t 19. 11. 1678
därst.; elev af P. Colonna i Modena;
skref en mängd kompositioner i synner-
het för kammarmusik (op. 1. Primi frutti
del giardino musicale 1666; op. 2. Sonate
da camera 1667; op. 3. Varii fiori 1669;
op. 4. Arie, Correnti, Sarabande, Gigue
et Allemande a V. c. Vlne 1671 m. fl.);
dessutom flera kammarkantater o. madri-
galer; slutligen trycktes af honom äfven
en praktisk handledning i kontrapunkt
(Il pratico Musico 1673). Af hans söner
blef Giovanni Battista (f. c. 1660,
död 90-årig i Wien) en berömd opera-
kompositör (La fede publica, Wien 1699,
Polifemo, Berlin 1703, Astarto, London
1720, Erminia, London 1723 m. fl.); skref
äfven oratorier, symfonier och kammar-
musik.
Book, Johan Fr i d o 1 f , f. 27.2.1836 i
Uppsala; framstående violinist; elev af
d'Aubert, Joachim o. Leonardi; anställd
i sv. hof kapellet 1853-89 (bitr, 1852);
konsertmästare 1882; lärare vid konserv,
fr. o. m. 1872; kamrerare vid Mus. ak.
1890. LMA 1872; 1884—1904 musikchef i
Mazerska kvartettsällskapet, där han äf-
ven varit förste violinist. B. har kon-
serterat i Stockholm och flerstädes i
landsorten. 1871 — 89 föranstaltade han
kammarmusikkonserter i Vetenskaps-
akademien; som lärare har han utbildat
en stor del af våra främsta violinister.
1. Boom, John van, f. i Utrecht 1807,
t 19.3.1872 i Stockholm; pianovirtuos
och pedagog; utbildade sig hos Hum-
mul och Moscheles; kom till Stock-
holm 1825, där han uppehöll sig i bör-
jan endast genom privatlektioner; sin
offentliga bana som virtuos afslöt han
1847; året därpå förordnades han till
pianolärare vid konservatoriet, å hvil-
ken post han kvarstod till 1871. Som
lärare har han utbildat flera af våra
sedan berömda kompositörer (bl. a. Lud-
vig Norman). Om honom som pedagog
skrifves i Mus. ak:s handlingar för 1873
s. 26: "Hans stundom barska väsen in-
jagade ingen skräck hos eleverna, eme-
dan de visste, att det utgick från hans
lynne, ej från hans hjärta; detta yttrade
sig i den samvetsgranna omsorg, hvar-
med han vårdade deras musikaliska bild-
ning och öfvervakade deras första steg
på den offentliga banan." Hans peda-
gogiska hufvudarbete är: Theoretisk o.
praktisk pianoskola (1870). I slutorden
till denna sammanfattar han sina grund-
principer: Hummel, "den finaste pianist
världen ägt" har varit hans ideal och från
honom har han tagit många öfningsex-
empel. Nyare metoder på pianospelets
område förkastar han och varnar för
alla lärare, som bjuda ut någon ny me-
tod och kalla det förutvarande gammal-
modigt. "Man skulle likaväl kunna kalla
det gammalmodigt, att människan går
på två ben, men detta är dock det enda
rätta sättet att komma framåt; så är
ock förhållandet med den rätta under-
visningsmetoden för pianospelning: den
blir heller aldrig gammalmodig: så län-
ge pianospelning består, äger också den-
Boom — Borgstedt
113
na metod bestånd. Det är härmed som
med sanningen, den blir heller aldrig
gammalmodig." Med denna skarpt kon-
servativa hållning afslutar han sin pia-
noverksamhet. Som kompositör gjorde
han sig känd framför allt på 1830- och
40-talet. Af större verk må nämnas:
"Näcken eller Elfspelet, romantisk opera
i 3 akter", som uppfördes 4 gånger på
kgl. teatern i Stockholm 11—19 maj 1844
(utförligt beskrifven i Sthlms musik-
tidn. d. 24. 5. 1844). Året innan hade han
på Breitkopf & Härtels förlag utgifvit:
"Grand Quattuor pour piano, violin, alto
et violoncelle, dedié å E. Schlegel, A-
grell, Gillberg et Moberger" (utförligt
recenserad i Sthlms musiktidn. d. 6. och
13. 10. 1843) ; endast tryckt i stämmor. Af
andra kompositioner omtalas: tonmål-
ningen" Frithiof på hafvet", en symfoni-
konsert, en mässa. Halleluja; Konung Os-
cars dräpa. Mus. Konstföreningen tryck-
te "Stor sonat " i c-moll. Af pianokom-
positioner i öfrigt trycktes: Amusement
de salon, Trois Polkas, Grande Valse
etc. Flera solosånger utkommo äfven:
Slumrerskan, Vinterblommor, Den lik-
nöjde. Till henne. Tiggargossen, Frukt-
säljerskan. Svensk flaggsång etc. B. är
gifvetvis mest sig själf i pianosakerna,
där han får utveckla sin om Thalberg
och Hummel erinrande virtuosstil. Sån-
gerna äro mera enkelt hållna och stå
därför som konstverk högre; flera af
dem låta ännu med fördel höra sig. I
ofvannämnda minnesteckning i Mus.
Ak:s handlingar heter det: "För den fi-
nare musikaliska poesien ägde hans spel
föga uttryck; det väckte alltid beundran,
sällan hänförelse. Hans konst hade
egentligen blott en riktning: Det var
den breda, präktiga stilen, uppburen af
glänsande klangeffekter, och detta om-
råde beherrskade han fullkomligt. Hans
ej fåtaliga kompositioner bära samma
karaktär: de äro ej framsprungna ur
snillet, men effektuera, när de finna exe-
kutörer, som förmå öfverväldiga dem."
B. hade olyckan att öfverlefva sig själf.
Hans stil var ej 1870-talets utan 1830-
talets. Placerad i den rätta omgifningen
bland virtuoserna från det gångna år-
hundradets förra del (Thalberg, Drey-
schock, Door) blir han en aktningsvärd
representant från virtuostidens glans-
dagar.
2. Hermann van B., f. 9. 2. 1809 i Ut-
recht, t 6.1.1883 därst.; den föregåendes
broder, berömd flöjtist, elev af Tulon i
Paris; lefde allt sedan 1830 länge i Am-
sterdam. — Fadern Jean v. B., f. 1783
i Rotterdam, var en högt ansedd flöjt-
virtuos och komponist för sitt instru-
ment (enligt Fetis trycktes 10 flöjtverk
af honom).
1. Borchgrevinck, Bon a ven tur a; re-
kommenderades 1579 af biskopen af Bre-
men till kurfursten af Sachsen som "mu-
siker"; kallades sedan till dansk hof ka-
pellmästare 1. 1. 1587 men fick afsked re-
dan efter ett halfår. — 2. M e 1 c h i o r B.,
måhända den föregåendes son; var 1587
instrumentist i danska hof kapellet; sy-
nes redan 1593 varit en af de främste
och heter 1603 uttryckligen "öfverste in-
strumentist"; 1599 reste han till Italien
för att utbilda sig hos Giov. Gabrieli i
Venedig; år 1600 namnes han som hof-
organist i Köpenhamn. 1605 — 06 utgaf
han en samling Madrigaler i två baud
med kompositioner af de främste mä-
starna "Giardino novo bellissimo" (tr.
i Kphn), däribland äfven egna verk;
en annan madrigalsamling, "IX Davids
Psalmer", är nu försvunnen. 1618 blef han
hofkapellmästare och kvarstannade på
denna post till sin död (med undantag af
tiden 1628—31) 20.12.1632. B. synes ha
varit en mycket ansedd musiker på sin
tid, och kapellet stod synnerligen högt
under honom. — Litt.: A. Hammerich,
Musiken ved Christian IV:s Hof, hvar-
est äfven en 5-stämmig madrigal af B.
(ur Giardino novo) meddelas.
Bordun, b o u r d o n, täckt flöjtstämma
i orgeln.
Borelius, Johan Niklas, f. 1796,
t 5.5.1866; kommerseråd; var 1820 en af
stiftarna af Harmoniska sällskapet i
Stockholm. LMA 1846; deltog 1863 i ut-
arbetandet af förslaget till Ak:s stadgar
och valdes sedan till ledamot i Ak:s di-
rektion.
Borgmästaren i Sardam, se Czar
och timmerman.
1. Borgstedt, bröderna: trenne syskon
Nils Fredrik (t 1834), Gustaf
Adolf (t 1831), Axel Ulrik (t 1820),
hvilka sjöngo visor för tre stämmor "på
ett visserligen mera dramatiskt än ly-
riskt sätt, enär sångerna icke blifvit af
kompositören satta för trio, utan ut-
8
114
Borgstedt — Bouruonville
fördes af sångarna ad libitum". Denna
stilart inom vissången, sådan den be-
drefs i andra decenniet af 1800-talet, gaf
anledning till Du Puys berömda trior,
särskildt "Agander, Pagander och Vin-
berg" samt "Douce harmonie, viens con-
solor mon coeur", båda direkt skrifna
för bröderna B. Se vidare Åkerberg,
Par Bricole.
2. E r i k R a g n a r B., f . i Lofta, Kal-
mar län, 5.11.1866; elev af konserv. 1884
— 89; violinist i hof kapellet 1886; violon-
cellist 1890; debuterade å k. t. som Sa-
rastro 1889; tillf, kantor i Johannes för-
samling i Sthlm 1893; mus.-dir. vid Ska-
rab. regemente 1896; musikdirektör s. å.;
kantor i Jakobs förs. i Stockholm.
Borodin, Alexander Porphirie-
witsch, f. 12. 11. 1834 i Petersburg, f
27, 2. 1887 därst.; en af hufvudrepre-
sentanterna för ungryska skolan, Bala-
kirews vän och lärjunge; har bl. a.
skrifvit två symfonier (Ess-dur 1880,
H-moll), en symfonisk diktning "Stäpp-
skiss från mellersta Asien", en piano-
Buite, två stråkkvartetter (A-dur o. D-
dur); hans opera "Furst Igor" fullbor-
dades af Rimsky-Korssakow och Glasu-
now (1890 uppförd i Petersburg); ord-
förande i Musikvännernas sällskap i Pe-
tersburg; B. var till yrket läkare och
innehade flera höga poster som sådan.
Bort mit hjärta!, psalm 192;
Hseffner hänvisar till mel. 77.
Borwick, W. Leonard, f. 26. 2. 1868
i Walthamstown, London; elev af Hoch'-
ska konservatoriet och Clara Schumann
i Frankfurt a. M. 1884—89; uppträdde i
London f. f. ggn offentligt 1890 och har
sedan varit en af Londons mest upp-
burne pianospelare; B. har konserterat
i England, Frankrike o. Tyskland samt
kom till Stockholm 1903.
Bossi, Marco Enrico, f. 25.4.1861
i Salö vid Gardasjön; sedan han genom-
gått konservatoriet i Milano 1873 — 81,
blef han organist vid domkyrkan i Co-
mo; teori- och orgellärare vid konser-
vatoriet i Neapel; 1895 — 1902 direktör vid
Marcellos konservatorium i Venedig; se-
dan dess har han varit direktör för Li-
ceo musicale i Bologna; framstående or-
gelspelare och kompositör; utgaf tills,
med Tebaldini "Metodo di studio per
Torgano moderno", 1893; för operan har
B. endast skrifvit ett fåtal verk: ung-
domsstycket "Paquita" och "Il cieeo";
det senare uppfördes i Venedig 1898; ett
tredje verk, "Il veggente", prisbelöntes
1890; slutligen "L'angelo della notte" i
Como. Alla dessa stå dock tillbaka för
de kyrkliga arbetena samt kammarmu-
sikverken. Af kör- och ork.-verk må
nämnas: "Il paradiso perduto", symfo-
nisk dikt i tre delar; inom kammarmu-
siken ha särskildt blifvit bekanta: en
violinsonat tillägnad Teresina Tua, trio
op. 107, violinsonat op. 117, Trio sinfo-
nico op. 123; sånger vid piano äro op.
116 och 121. En stor mängd äro för
piano solo och orgel. En symfonisk kon-
sert är skrif ven för orgel o. orekester (op.
100). Den stora kantaten "Canticum can-
ticorum" har uppförts i Stockholm 1904
(op. 120). B. torde för närvarande vara
att räkna bland Italiens allra främste
kompositörer. B. har i flera verk visat
sig med fördel ha studerat de gamla ita-
lienska mästarna, bl. a. Palestrina.
Bote & Bock, betydande musikförlag
och musikhandel i Berlin; grundad 1838
af Eduard Bote o. Gustav Bock; har
ledts af Bock, sedan kompanjonen tidigt
af gått; 1863 öfvergick firman efter G.
B:s död på brodern Emil Bock och efter
dennes död 1871 på Hugo B., stiftarens
son; 1847—96 utgaf G. Bock "Neue Ber-
liner Musikzeitung".
Bouché (fr.), stoppton (vid horn).
Bourdelot, Pierre, f. 1610 i Sens, t 9.
2. 1685 i abbotstiftet Macé; kgl. fransk
lifmedikus 1642; 1651 kallad till drott-
ning Kristina i Stockholm som hofläka-
re; lämnade Sverige plötsligt 28.5.1653.
B. var tämligen musikintresserad och
liar .ramlat on del materiell till en mu-
sikhistoria, som brorsonen Pierre Bon-
uet fortsatte och dennes broder Jacques
af slutade 1715: "Histoire de la musique
et de ses effects". Paris; arbetet är i det
stora hela ytligt och dilettantiskt. B:s
strid med Meibom vid Kristinas hof rö-
rande den grekiska musiken är särskildt
bekant.
1. Bournonvllle, berömd musikersläkt,
hvars släktled kunna följas tillbaka till
1600-talet. En af dem, Jean Valentin B.,
var först kapellmästare i Rouen, sedan
1615 i St. Quentin, 1618 i Abbeville och
1620 i katedralen af Amiens; var en fram-
stående orgelspelare och utbildade flera
lärjungar; tryckte mellan 1612—1630 fle-
Bouruonville — Brahms
115
ra kyrkokompositioner. Dennes son var
organist vid katedralen i Amiens och
skref äfven han orgelkompositioner.
Dennes son Jacques B., f. c. 1676 i
Amiens, t c. 1758, tryckte 1711 och 1744
några kyrkokompositioner.
2. J u 1 i e B., premiärdansös vid kgl.
teatern i Stockholm 1782—98; erhöll 1795
lifstidspension mot villkor att undervisa
teaterns elever.
3. A n t o i n e B., f. 1760 i Lyon, t 11.
1. 1843 i Fredensborg; berömd sångare,
dansör; elev af balettmästaren Noverre;
premiärdansör vid kgl. operan i Stock-
holm 1782—95; for sedan till Köpen-
hamn; 1816 — 23 var han direktör för dan-
sen vid kgl. teatern i Köpenhamn.
4. Anton August B., den föregåen-
des son, f. i Köpenhamn 21. 8. 1805, t
därst. 30. 11. 1879; studerade under Augu-
ste Vestris i Paris 1824 — 29; solodansare
och dansdirektör vid kgl. teatern i Kö-
penhamn 1829, ballettmästare 1830; tog
af sked härifrån 1849; föreståndare för
baletten i egenskap af komponist och
instruktör intill 1861, då han mottog en
motsvarande syssla ("intendent för sce-
nen") i Stockholm vid kgl. teatern därst.;
afgick från denna befattning 1864.
5. C h a r 1 o 1 1 e B., den föregåendes
dotter, f. 1833 i Köpenhamn, t därst. 23,
3. 1911; studerade sång i Milano för
Lamperti 1856; anställd vid kgl. operan
i Sthlm 1857—58; var 1859—83 engagerad
vid kgl. teatern i Köpenhamn; verkade
under denna tid äfven som sånglärarin-
na och hade som sådan flera elever äf-
ven af danska kungahuset; 1863 ut-
nämnd till kgl. kammarsångerska; 1904
utgaf hon ett memoarverk: "Erindringer
fra Hjemmet og Scenen". Bland roller
märkas i Stockholm: Fides i "Profeten"
och Nancy i "Martha", i Köpenhamn:
Azucena i "Trubaduren", Bertrand i
"Muraren", Martha i "Faust"; som gäst
sjöng hon bl. a. i Frankfurt och Ham-
burg.
Bourrée, fransk dans från 1600-talet;
hos de högre klasserna omtyckt under
andra hälften af 1600-talet, blef den un-
der 1700-talet folkdans i Frankrike,
(först i Auvergne) och under 1800-talet
har den varit spridd öfver hela landet,
så att b. fått namnet 'fransk folkdans';
takten är */* med upptakt; det heter om
den på 1600-talet, att den är "lätt att lä-
ra och lustig att dansa". I Sverige var b.
företrädesvis 1650—1750 bekant. I 1600-
talets suiter förekommer den ej sällan.
— Litt.: T. Xorlind, Zur Gesch. d. Suite
och samme förf:s Studier i sv. folklore
s. 363 ff.
Brachrogge, Hans, troligen af dansk
härkomst; 1602 korgosse i hof kapellet i
Köpenhamn; sändes s. å. till Italien för
att vidare utbilda sig; 1604 är han åter
i Köpenhamn hos Borchgrevinck; först
1611 anställdes han som sångare; begaf
sig detta år till England för att utbilda
sig och blef där i tre år; 1619 sändes han
åter till Italien, men kom tillbaka re-
dan efter 8 månader; omtalas som sån-
gare ännu 1638; hans mest bekanta verk
är en liten samling trestämmiga madri-
galetter "Madrigaletti a III voci" (tryckt
i Kphn) 1619; verket innehåller 21 större
och mindre madrigaler, af hvilka 2 äro
af Mogens Pedersen, de öfriga af honom
själf; arbetet är intressant som ett
danskt originalarbete, eljest äro madri-
galerna tämligen omogna och visa ej
någon säkerhet i den kontrapunktiska
behandlingen. — Litt.: A. Hammerich,
Musiken ved Christian IV :s hof, hvar-
est äfven s. 234 en madrigal "Angio-
letta, che sola" är återgifven.
Bräde, William, f. i England; 1594
—96, 1599—1606 och 1620—22 medlem af
hof kapellet i Köpenhamn; dessutom var
han 1609—14 i Hamburg, 1619 i Berlin
och från 1622 i Gottorp. B. utgaf en hel
del danssamlingar för flera instrument:
"Xeue ausserlesene Paduanen" 1609 och
1614; "Neue ausserlesene liebliche Bran-
den" 1617; "Melodiensis Paduanis" 1619;
"Neue lustige Volten" 1621; de flesta af
dessa finnas i Wolfenbiittel-biblioteket.
— Litt.: A. Hammerich, Musiken ved
Christian IV:s hof och Eitner, Quellen-
lexikon.
Brahms, Johannes, f. 7. 5. 1833 i
Hamburg. Fadern var kontrabasist vid
Stadtteatern därst., och den unge B. lär-
de tidigt att blåsa horn och spela vio-
loncell; i pianospel utvecklade han sig
så, att han vid 14 års ålder kunde gifva
sin första konsert som pianist. Hans
förste lärare i musikteori och piano blef
Eduard Marxen. Tillsammans med den
några år äldre, ungerska violinisten
Eemenyi företog B. 1853 sin första kon-
sertresa genom Tyskland, då han blef
116
Brambach — Bramsen
bekant med Liszt och gjorde sig be-
märkt af Kobert Schumann pä ett sätt,
som för honom skulle blifva af stor be-
tydelse. 1853 utnämndes B. till kördiri-
gent och musiklärare hos fursten af
Lippe-Detmold, men lämnade denna
plats snart nog och lefde sedan i Ham-
burg, Schweiz m. fl. ställen flitigt sys-
selsatt med studier och komposition.
Eedan 1853 hade flera kompositioner
tryckts (2 pianosonater i C-dur och Fiss
moll). 1855 förvärfvade han i E. Hanslick
en ny vän och försvarare. År 1862 vän-
de han sig till Wien, där han ett års tid
verkade som dirigent vid därvarande
"Singakademi". 1864 var han åter på
resor och vistades än i Hamburg än i
Ziirich, Baden-Baden m. fl. ställen. Till
Wien återkom B. 1869 och stannade se-
dan där med få afbrott ända till sin
död 3.4.1897. Under åren 1871—74 var
han dirigent för "Gesellschaft d. Musik-
freunde", eljest lefde han som privat-
man uteslutande för sina kompositioner.
— B:s tonsättarverksamhet är synnerli-
gen vidtomfattande från solostycken för
piano, solosånger till kammarmusik-
verk, orkesterverk och kör- och ork.-
stycken; blott en grupp fattas: operan.
Populärast äro måhända solosångerna
och kammarmusiken. Verken fördela
sig å följande tider: 1850-talet med huf-
vudsakligen pianostycken och solosån-
ger; 1860-talet kammarmusik och kör-
verk med orkester, däribland det be-
römda requiem (uppf. f. f. ggn i Bremens
domkyrka 10. 4. 1868); 1870-talet tillkom-
ma orkesterverken, däribland de två för-
sta symfonierna i C-moll, 1877, D-dur,
1878; slutligen komma på 1880-talet de
två sista symfonierna i F-dur, 1884 och
E-moll, 1886. Det sista orkesterverket
skrefs 1888. Det begynnande 90-talet såg
blott några klarinettkompositioner upp-
stå. Af orkesterverk må utom symfoni-
erna nämnas: den akademiska festouver-
turen, skrifven för Breslaus universitet,
hvilket 1881 kallat B. till hedersdoktor,
och den tragiska ouverturen. Af kör-
verk efter 1868 höra följande till de mera
bekanta: Einaldo, Triumfsång, Nänie,
Gesang der Parzen. Af solosånger sjun-
gas mera allmänt op. 46, 48, 49, 85 — 86;
duetterna op. 61 och 66, vidare en hel
del vokalkvartetter. Bland kammarmu-
sikverken träffas helt säkert B:s oftast
utförda kompositioner: två stråksextet-
ter, op. 18 B-dur och op. 36 G-dur; tva
stråkkvintetter, op. 88 F-dur och op. 111
i G-dur, en kvintett för stråkar med kla-
rinett op. 115; tre stråkkvartetter, op.
51 i C-moll, A-moll, op. 67 B-dur, en
pianokvintett op. 34 F-moll, tre piano-
kvartetter, op. 25 G-moll, op. 26 A-dur,
op. 60 C-moll, fyra pianotrios, op. 8 H-
dur (omarbetad 1891), op. 40 Ess-dur
(med horn eller violoncell), op. 87 C-dur,
op. 101 C-moll m. fl. Af verk för solo-
instrument med piano skref B. bl. a. två
violoncellsonater, op. 38 E-moll, op. 99
F-dur, och tre violinsonater, op. 78 G-
dur, op. 100 A-dur, op. 108 D-moll. En
mängd pianoverk, af hvilka flera hora
till pianolitteraturens yppersta, tillkom-
mo under 1850 — 80-talet, däribland tre
pianosonater, op. 1 C-dur, op. 2 Fiss-moll,
op 5 F-moll, fyra ballader op. 10, Scher-
zo op. 4, två rapsodier op. 79, pianostyc-
kena op. 76, fantasierna op. 116, Inter-
mezzi op. 117 samt de populära ungerska
danserna för piano 4 händer, m. fl. B:s
ställning som kompositör är närmast
den gamla klassiska med förkärlek för
de slutna formerna. Han blef också af
sin samtid ställd som motsats till Wag-
ner-Liszt-Berlioz och äfven Bruckner. —
Af B. -biografier äro de viktigaste: M.
Kahlbeck 1908; H. Deiters (Waldersee-
sammlung, Breik & H. n:r 23, 24 och 63);
H. Keimann, A. Dietrich, I. V. Wid-
mann.
Brambach, J o s e p h, f . 14. 7. 1833 i
Bonn, t 20.6.1902; 1851—54 elev af Kölns
konserv., sedan elev af Ferd. Hiller i
Köln; 1858 — 61 lärare vid konserv, därst.;
1861 musikdirektör i Bonn; lefde efter
1869 som privatlärare; B. är framför allt
bekant för goda körverk, af hvilka må
nämnas: "Tröst in Tonen"; "Das eleu-
sische Fest", "Friihlingshymnus", "Mor-
gensehnsucht", "Der Bergkönigin Friih-
lingsfahrt", den sistnämnda med or-
kester; skref dessutom sånger vid piano,
duetter, kammarmusik m. m.
Bramsen, Henry, f . 3. 10. 1875 i Kö-
penhamn; violoncellist; elev af Rydin-
ger, J. Klengel samt dessutom af Leip-
zigs konserv.; gaf 1894 sin första konsert
och berömdes då allmänt för sin ovan-
liga talang; B. har sedan med framgång
låtit höra sig i Köpenhamn, Stockholm
(1901, 1902), London m. fl. städer. — K a-
Brandt — Brauu
117
ren B., den föreg:s syster, f. 28.7.1877;
violinist; elev af Hilmer och Tofte i Kö-
penhamn samt af Joh. Wulff i London
1897 — 98; begynte 1899 konsertera först i
Köpenhamn sedan i London; kom till
Stockholm bl. a. 1902.
1. Brandt, Peter, elev i violinspel o.
komposition af Koman; tjänstgjorde i
sv. hofkapellet som konsertmästare 1738
— 48 (musikant 1737); sedan vicekapell-
mäst. tills han efter Romans död, 31. 12.
1758, blef ord., en plats, som han bibe-
höll till sin död 9. 8. 1767.
2. C h r i s t i a n Peter B., f . 28. 10.
1815 i Aalborg; kom 1819 till Köpen-
hamn, blef 1827 militärmusiker, 1850 di-
rigent för en brigadmusikcorps, från
hvilken befattning han 1865 afgick med
krigsrådstitel; 1848 var B. anställd som
musikalisk instruktör vid Casiuoteatern
och sedan någon tid äfven som musik-
direktör; 1854—84 teaterdirektör vid Dag-
marteatern; B. har arrangerat en stor
del af musiken till de af honom uppför-
da teaterstyckena.
Branle, en gammal fransk dans i "Ii el.
*/* takt, hvilken kan följas från medel-
tiden till början af 1700-talet. Ursprung-
ligen en vanlig ringdans, med två steg åt
vänster och ett åt höger, blef den under
1500-talet något förfinad och fick en ef-
terdans i hurtigare tempo (^A): "b. gay".
Den betecknar under hela 1500-talet den
gamla värdiga dansen gent emot de nya
italienska med mera häftiga rörelser.
Vid 1600-talets början förbindes ännu en
dans, gavotten ("A), med b. och en slags
suiteform uppstår; uppdelningen i turer
fortskrider vidare och vid midten existe-
rar en tämligen konstant återkommande
serie af danser, alla med b. som inled-
ning och utvecklade ur denna: Branio
— branle gay — amener — double —
montirande — gavott. Till denna suite-
form kunde som inledning läggas en
allemande och som slutform en eourante
eller sarabande. B:s karaktär att vara
en suiteform för sig gjorde, att den ej
fick någon nämnvärd plats i den utbil-
dade franska suiten. I uppsatsen Zur
Geschichte d. Suite af T. Norlind nam-
nes "Branle-suiten" som en själfständig
grupp och uttalas den förmodan, att den
utbildats på svenskt område. Då emel-
lertid förf. sedan funnit den i en mängd
franska och tyska samtida källor, och de
svenska bl.-suiterna gå tillbaka till
drottning Kristinas "fransöska violi-
ster", är det riktigast att antaga ett
franskt ursprung äfven för denna form.
Litt.: T. Norlind, Zur Geschichte der
Suite samt samma förf. Studier i sv.
folklore V; jfr äfven Hj. Thuren, Folke-
sangen paa Faeröerne s. 46 — 50. Se i öf-
rig art. suite, ringdans här.
Brassin, Gerhard, f. 10. 6. 1844 i
Aachen; framstående violinvirtuos; 1863
lärare i musikskolan i Bern, sedan kon-
sertmästare i Göteborg; 1874 lärare vid
Sterns konserv, i Berlin.
Bratbost, Karl Mikael, f. 3. 3. 1862
å norska gården Bratbost i Kvikne,
Österdalen, t 18.1904 i Stockholm; ut-
bildade sig först till militär och kom
som sådan till Stockholm; begynte 1883
taga lektioner i sång för Ivar Hallström
och Arvid Ödmann; 21. 5. 1886 debuterade
han å k. teatern i "Vilhelm Tell"; enga-
gerades omedelbart därefter; gjorde sig
sedan fördelaktigt känd för sin präkti-
ga, höga tenorstämma; sjöng bl. a. titel-
rollen i "Oberon", David i "Mästersån-
garne", Sylvian i "Villars dragoner"; på
hösten 1887 reste han till Paris och tog
där lektioner för Delle Sedie till julen
1889; var därefter en kort tid elev af
Maretti i Milano; 1890 återkom han till
Norden och lät först höra sig i Köpen-
hamn och Göteborg; i sistnämnda stad
stannade han till 1893, anställd vid tea-
tern; han sjöng nu bl. a. José i "Car-
men", titelrollerna i "Fra Diavolo" och
"Faust", Tonio i "Regementets dotter".
Manrico i "Trubaduren", Toriddo i "Ca-
valleria"; 1892 återinträdde B. å k. tea-
tern, Sthlm och engagerades 1903 samt
sjöng nu flera af de större tenorpartierna
i Wagners operor m. fl. I början af för-
sta decenniet af 1900-talet begynte rösten
något litet förlora i klangfriskhet, och B.
öfvergick därför så småningom till andra
intressen; sista åren var han handlande.
Bratsche (t.), viola, altviolin; af viola
di braceio, armfiol, motsats till viola di
gamba, knäfiol.
Braun, berömd musikersläkt: Anton
(1729—1790) var violinist i Kassel; af
dennes söner var J o h a n n (1753 — 1795)
ansedd violinvirtuos och komponist (se-
nare delen af sitt lif boende i Berlin)
och Johann Friedrich (1759—1824)
betydande oboevirtnos (lefde senare de-
118
Bravissimo — Breitkopf
len af sitt lif i Ludwigslust). Den sist-
nämndes söner voro: Wilhelm, f. 1791
i Ludwigslust; efterträdde 1825 sin fader
som förste oboist i furstens af Mecklen-
burg-Schwerin kapell; ansågs för sin
tids främste oboespelare; gift med sin
kusin, sångerskan Catinka B. (1799 —
1832). W. B. företog kousertresor flere-
städes i Tyskland, dock synes han ej
ha kommit till Sverige (Riemanu upp-
ger i sitt lex., att han 1831 kom till
Sthlm). Fetis eller någon af de andra
lexika omtala ej något sådant besök; li-
kaså tiga svenska källor därom. Där-
emot kom brodern Karl Anton Phi-
lip (f. i Ludwigslust 26.12.1788) att stå
Sverige närmare; 1807 inträdde han i hof-
kapellet i Köpenhamn och 1815 öfvergick
han till sv. i Sthlm, på hvilken post han
kvarstannade till sin död 11. 6. 1835; gifte
sig 29. 10. 1825 med Maria Helena Gran-
lins. Dahlgren säger i Sthlms teatrar:
"Han var en utmärkt virtuos på sitt
instrument och därtill en mycket an-
sedd tonsättare." Skref musik till en
del teaterstycken, som uppfördes å kgl.
teatern: Entreakter och melodram till
"Axel och Valborg" 1829 (ouverturen i
arr. f. pf. 2 h. trycktes af A. Hirsch);
körer och melodram till Jenny Mortimpr
1817 (tills, med Du Puy); musik till sor-
gespelet "Skulden" 1830; ouverture och
entreakter till sorgespelet "Wallensteins
död" 1831. Fetis ger i sitt lexikon en
förteckning af hans kompositioner, de
flesta tryckta hos Breitkopf & Härtel
och Peters i Leipzig (symfoni för stor
ork., ouverture, flöjtkonsert, kvartett för
två flöjter och två horn m, fl.). I Kö-
penhamn trycktes: Duor för två flöjter,
sex lätta variationer för piano samt
slutligen i Stockholm på Hirsehs förlag:
"Sei Cauzonette" (med it. text) och "Sex
Sångstycken" (sv. och fr. text). Ur sist-
nämnda samling aftryckte Sv. Sång 1900
andra sången: "Hon flydde bort". Vid
ett tillfälle 1827 kom B. till Uppsala och
spelade på en konsert. Detta föranleder
Törneros i ett bref att yttra sig om ho-
nom, som han kallar "förste och störste
oboisten i landet". Han är ej vidare be-
låten med hans kompositioner: "B. gjor-
de allt, hvad kunde göras af sitt i
solo otacksamma nasalinstrument, obo-
en; men ändå lät det ibland som ett helt
ankhus. Kompositionen af honom själf
var lumpen, och det enda, som hjälpte
upp saken, var en inflickad besynnerlig
folkmelodi, som var hämtad, Gud vet
hvarifrån. Somliga ville igenkänna den
som svensk."
Bravissimo (it.), alldeles utmärkt.
Bravo (it.), förträffligt.
Bravura (it.), virtuositet.
1. Bredal, N i e 1 s Krog, f. 1733 i
Trondhjem, f 26. 1. 1778 i Köpenhamn;
studerade till jurist och var någon tid
vice borgmästare i födelsestaden; 1770
lämnade han denna plats och slog sig
ned i Köpenhamn som dramatisk för-
fattare; 1771 blef han direktör för k.
teatern; som författare är B. hufvudsak-
ligen känd genom verket "Tronfölgen i
Sidon" med musik af Sarti; som musi-
ker skref han flera stora kantater, där-
ibland en till universitetet med anled-
ning af konungens födelsedag, en jubel-
kantat vid barnhusets 50-årsfest 1777
samt två till texter af Charlotte Biehl:
"Venskab" och "Orphei Nedgång til Hel-
vede".
2. I v a r F r e d e r i k B., f. 17. 6. 1800
i Köpenhamn, t 25. 3. 1864; tidigt an-
ställd som altviolinist i danska hofka-
pellet; 1843 konsertmästare efter Schall;
1850 — 63 sångmästare vid k. teatern; elev
af Kuhlau i komposition; 1832 skref han
till text af H. C. Andersen sångspelet
"Bruden fra Lammermoor" och 1834 till
text af Överskon "Guerillabanden"; af
öfriga verk utanför scenen må nämnas
"Judas Ischariot" för en tenorstämma
med ork. och en påskhymn "Opstandel-
sen".
Breithaupt, Rudolf Maria, f, 11. 8.
1873 i Braunschweig; efter universitets-
studier i Jena, Leipzig och Berlin och
musikstudier vid Leipzigs konserv, slog
han sig ned som pianolärare i Berlin.
Väckte allmän uppmärksamhet genom
sin revolutionära skrift "Die natiirliche
Klaviertechnik" (I, 1904; II, 1907). Se vi-
dare art. piano.
Breitkopf & Härtel, betydande förlags-
firma, grundad 1719 af Bernhard
Christoph Breitkopf (1695—1777)
som boktryckeri. Sonen Johann Gott-
lob Immanuel (1719—1794) inträdde i
firman 1745; genom honom blef firman
betydligt utvidgad; efter faderns död öf-
vertog han ensam förlaget och förvärf-
Brelin — Brendler
119
vat de genom uppfinnandet af notty-
perna i flera smådelar högt anseende;
hans nottryck var en tid det bästa, som
fanns, och förlaget steg snart till ett af
de främsta i Europa. B. var äfven för-
fattare och skref flera skrifter af biogra-
fiskt värde; äfven framlade han i skrift
resultaten af sina förbättringar på not-
tryckets område. Af B:s söner, C h r i-
stoph Gottlob B. (1750—1800) och
Bernhard Theodor (f. 1745), blef
den förre chef för firman i Leipzig, den
senare flyttade öfver till Petersburg och
grundade där ett eget förlag, som åt-
njöt stort anseende i Kyssland. Leipzi-
gerflrman kunde ej uppehållas af sonen
och öfvergick därför så småningom på
Gottfried Christoph Här t el
(1763—1827), som till sist blef ensam arf-
tagare af det nu synnerligen stora för-
laget. H. utgaf fr. o. m. 1798 en myc-
ket berömd tidskrift "Allgemeine musi-
kalische Zeitung" och förenade dessutom
med förläggarverksamheten en pianofa-
brik. H. utgaf bl. a. verk af Mozart,
Haydii, Clementi och Dussek. 1835 öfver-
togs firman af sonen H e r m a n n H.
(1803 — 1875), som dock tog sin broder
Eaimund H. (1810—1888) till kompan-
jon; efter dem öfvergick firman på sy-
stersönerna Wilhelm Volkmann
(f. 12. 6. 1837) och Oskar von Hase
(f. 15.9.1846); sedan W. Volkmanns död
24. 12. 1896 är hans son L u d w i g Volk-
mann delägare i firman. Båda de nu-
varande cheferna ha uppträdt som för-
fattare och innehafva flera ledande
ställningar inom de större bokhandels-
föreningarna i Leipzig. Förlaget har
specialafdelningar i Briissel, London och
New- York och sysselsätter för närvaran-
de 800 arbetare.
Brelin, N., f. 1690 i Karlstad, t som
kyrkoherde i Bolstad i Värmland 1753;
vistades en tid i Preussen, där han
tvangs till soldattjänst; rymde till Ita-
lien, där han lefde på att förfärdiga
musikinstrument; återkommen till Sve-
rige blef han notarie vid rådstugan i
Karlstad och sist kyrkoherde. Hans
sysslande med musikinstrument i Itali-
en hade väckt en del tankar hos honom
på nya klavérkonstruktioner. Han ned-
lade dessa idéer i en del uppsatser tryck-
ta i Vet.-ak:s handlingar 1739 (Om en
upprättstående klavecin), 1749 (Påfund
att storligen öka klavérs och Cymbalers
godhet), 1757 och 1760.
Brendel, Karl Franz, f. 26.11.1811
i Stolberg i Harz, t 25.11.1868 i Leip-
zig; tog som filosofie studerande lektio-
ner för Fr. Wieck och blef doktor i Ber-
lin samt begynte först 1843 att helt ägna
sig åt musiken; 1844 öfvertog han, efter
att någon tid ha hållit musikhistoriska
föreläsningar i Freiberg, Dresden och
Leipzig, Schumanns "Neue Zeitschr. f.
Musik"; blef därefter lärare i musikhi-
storia vid konservatoriet i Leipzig; 1861
var han en af stiftarna af "Allgemeiner
deutscher Musikverein". Förutom tid-
skriftsartiklar kunna nämnas följande
böcker: "Grundziige der Geschichte d.
Musik" 1848; "Geschichte d. Musik in
Italien, Deutschland u, Frankreich" 1852
(flera uppl.), "Die Musik d. Gegenwart
und die Gesamtkunst der Zukunft" 1854;
"Franz Liszt als Symphoniker" 1859;
"Geist u. Technik im Klavierunterricht"
1867; "Gesammelte Aufsätze zur Ge-
schichte u. Kritik d. neueren Musik"
1888.
Brendler, Frans Fredrik Edvard,
f. 4. 11. 1800 i Dresden, t 16. 8. 1831 i
Stockholm; son af flöjtisten Johann
Franz B. (f. 1773, t i Sthlm 12. 6. 1807),
som från 1802 till sin död var anställd
i hofkapellet i Stockholm (Geijer säger
i ett bref af 1807: "Hans flöjt är vacker
och hans exekution verkligen musika-
lisk"); sonen bestämdes för handelsba-
nan och sändes till Visby för att ha
plats på ett handelskontor; musiken lek-
te honom dock i hågen och 1823 återvän-
de han till hufvudstaden; han uppträdde
snart som flöjtist på en af Harmoniska
sällskapets konserter. Han uppehöll sig
nu genom att gifva lektioner i miisik
och studerade själf samtidigt med sådan
ifver musikens teori, att han snart nog
kunde framträda som komponist. Hans
främsta verk är måhända melodramen
"Spastaras död", behandlad som dekla-
motion med orkester och kör. W. Bauck
säger om detta verk: "En allmän hän-
förelse väckte den genialiska uppfatt-
ningen af det glödande poemet, den var-
ma känsla, den lifliga fantasi, hvarmed
han skildrade de skakande situationerna
samt den vältänkta anordningen af det
hela. Tillika öfverraskades man af den
förträffliga instrumentationen, som, i
120
Breslaur — Bridge
förening med verkets öfriga förtjänster,
stämplade detta till ett verkligt mäster-
stycke." Ett annat deklamatorium är
"Edmund och Clara". Till B. v. Beskows
skådespel "Ryno eller Den vandrande
riddaren" skulle B. utarbeta musiken,
men hann ej fullborda verket, då han
bortrycktes af döden. Kronprins Oscar
(sedan O. I) afslutade verket, och 1834
ernådde det sitt första uppförande ä kgl.
teatern. Af andra verk för teatern ar-
rangerade han musiken (ur Fredmans
sånger o. epistlar) till C. F. Dahlgrens
"Ulla Winblads födelsedag el. Paris'
dom", som 1829 gafs å Djurgårdsteatern.
I sällskapet Par Bricole inträdde han
1830 och blef s. å. d. 4 dec. antagen till
koralinteudent i sällskapet. För denna
sistnämnda högtidsdag, "Barbaradagen",
skrcf han sin dubbelkor: "I de höjda
toner skalle", hvilken sedan bevarats
som högtidssång hos bröderna och där
hvarje år klingat. Flera af hans sån-
ger blefvo mycket populära. I samlin-
gen "Sjung" I finnas de bekanta: Aman-
da: "I blomman i solen"; serenad: "Da-
gen förlåter de mörknade zoner"; Näc-
ken: "Kvällens guldmoln fästet kran-
sar". Som särskildt sånghäfte tryckte
Hirschs förlag: Impromptu vid Trollhät-
tan af Dorothea Dunckel: "Fjällarnas
harpa! hur brusar din röst", författarin-
nan tillägnad. I samlingen "Nordman-
naharpan" trycktes första satsen af en
symfoni arr. för 4 händer. Hirschs för-
lag utgaf för piano solo ett Potpourri ur
"Ryno". I Sv. biografiskt lexikon om-
talas dessutom, att han utgaf "älskliga"
pianosaker. I hela sin kompositionsstil
röjer B. stark påverkan af Spohr, en
man, som under 1820-talet allmänt var
beundrad och föremål för studier, ej
minst i Stockholm och Uppsala. — Litt.:
Sv. Biogr. Lex. Ny följd III; W. Bauck,
Själf biografi; E. Åkerberg, Musiklifvet
inom Par Bricole; Mus. akad:s handl.
1866 s. 37—39; J. M. Kosén, Några min-
nesblad; F. A. Dahlgren, Sthlms teatrar.
Bland de elever han utbildade kan näm-
nas Emilie Holmberg, den lofvande
sångkompositören från 1840-talet. B.
gifte sig 1825 med Ulrika Boucht, en
dugande pianist. Några månader före sin
död utnämndes han till ledamot af Mus.
ak. "Hans öppna, intagande, vänfasta
och blygsamma väsende förskaffade ho-
nom en talrik krets af vänner, hvilka
med blödande hjärta följde hans stoft
till sitt sista hvilorum" (Ak:s Handl.).
En vacker sorgefest var föranstaltad i
Storkyrkan, vid hvilken flera musik-
nummer utfördes af hofkapellet och
Harmoniska sällskapet.
Breslaur, Emil, f. 29. 5. 1836 i Kott-
bus, t 26. 7. 1899 i Berlin; var någon tid
präst vid judiska församlingen i födel-
sestaden; begynte 1863 studera musik i
Berlin och var sedan 1868 — 79 lärare i
piano vid Th. Kullaks musikakademi;
1879 stiftade han en musiklärareföre-
ning jämte seminarium i Berlin; var
därjämte musikrecensent i flera musik-
tidskrifter och redigerade själf fr. o. m.
1878 tidskriften "Der Klavierlehrer";
flera goda pianopedagogiska skrifter
äro af honom: "Die technische Grund-
lage des Klavierspiels" 1874 (erhöll pro-
fessors titel för detta), "Zur methodi-
scheu Uebung des Klavierspiels", "Me-
thodik des Klavierunterrichts", "Klavier-
schule" m. fl. B. fortsatte äfven i Ber-
lin att arbeta för musiken inom judiska
församlingen och skref 1898 en liten
broschyr: "Sind originale Synagogeu-
und Volksmelodien bei den Juden ge-
schichtlich nachweisbar?"; sedan 1883
var B. körledare vid reformsynagogan;
B. komponerade äfven en del pianostyc-
ken, körer och solosånger.
Breuning, S t e p h a n von, f. 17. 8. 1774
i Bonn, t 4. 6. 1827 i Wien; ungdomsvän
till Beethoven; hans son Moritz Ger-
hard von B. (f. 28. 8. 1813 i Wien; t 6.
5. 1892, medicinalråd) var under barn-
domsåren dagligen tillsammans med
Beethoven och skref ett memoarverk,
som är en viktig källa för kännedomen
om denne mästares senare år: "Aus dem
Schwarzspanierhause" (1874, nytryck af
Kalischer 1907).
Breve (fr.), brevis (lat.), notvalör
omfattande två hela takter:
Bridge, John F r e d e r i c k, f. 5. 12.
1844 i Oldbury, Worcester; elev af J.
Hopkins och J. Goss; 1865 organist i Tri-
nitatiskyrkan i Windsor, 1869 vid kate-
dralen i Manchester, 1875 vikarierande
och 1882 förste organist vid Westminster
abbey, 1890 lärare i musikteori vid Royal
College of music, 1902 musikprofessor
Briegel — Bronsart
121
i
vid Londons universitet; 1874 musikdok-
tor, 1890 examinator i musik vid Oxfords
univ., 1897 adlad. B. har bl. a. kompo-
nerat kantaterna Baodicea, Callirhoe,
oratorierna Mount Moriah och Niniveh,
hymner m. m.; dessutom katekismer i
kontrapunkt, kanon, orgelackompagne-
ment m. m.
Briegel, Wolf gäng Karl, f. 21. 5.
1626, t 19. 11. 1712 i Darmstadt; 1650 hof-
kantor i Gotha; 1670 hof kapellmästare i
Darmstadt; af hans kompositioner, hvil-
ka på sin tid åtnjöto högt anseende, äga
svenska bibliotek följande: Evangel.
Blumengarten I, II, III, 1666 (Väst.
(bibi.), Musicalische Trostquelle 1679
(ibid.), Musicalischer Lebensbrunn, 1680
(Upps. bibi.), Christian Kehenfelds Evang.
Psalmen-Zweig 1684 (Väst. bibi.). På
1600-talet ägde Jakobs kyrka i Stock-
holm dessutom Erster Theil evangel. Ge-
spräch 1660.
Briesemeister, Otto Ferdinand, f.
18. 5. 1866 i Arnswalde, Brandenburg; te-
uorsångare; studerade först medicin vid
flera tyska universitet (Berlin, Wiirz-
burg, Leipzig); efter tagen examen var
han några år praktisk läkare, men öf-
vergick sedan till scenen; redan dessför-
innan hade han sjungit å konserter i
Leipzig och Halle; i Breslau hade han
anställning 5 års tid; i egenskap af kon-
sert- och oratoriesångare kallades han
sedan till flera städer bl. a. till Köpen-
hamn; 1899 inbjöds han till Bayreuth att
utföra Loges parti i "Rhenguldet"; B.
vann här mycket beröm och sjöng sedan
ä scenen i Wien, Magdeburg, Stuttgart,
London m. fl. ställen. Till Stockholm
kallades han 1901 och 1906 för att sjunga
Loges parti i "Rhenguldet". Han upp-
trädde vid dessa tillfällen äfven i andra
operor såsom i "Carmen" och "Pajazzo";
af hans öfriga roller märkas: Faust,
Florestan, Lohengrin, Siegmund, Sieg-
fried, Fra Diavolo, Max, Tamino m. fl.
Brillant (fr.), glänsande.
Brillbasar, occhiali; basse ä la
Rossini; en hånfull benämning på
det ständigt återkommande basackom-
pagnementet på två toner, vanligtvis i
kvart- eller kvintintervall; uppträda
särskildt vanligt hos Rossini och hans
skola.
Brink, Gustaf H i 1 d o r, f. 24. 10.
1858 i Stockholm, t därst. 6. 4. 1904; var
fr. o. m. 1882 pianolärare vid konserva-
toriet i Stockholm; B. har komponerat
flera pianostycken och utgifvit instruk-
tiv pianomusik; LM A 1895.
Broadwood and Sons, betydande piano-
fabrik i London; grundad 1732 af schwei-
zaren Burkhard Tschudi; från honom
öfvergick firman på svärsonen John
Broadwood (1732—1812); han upptog en
förbättrad konstruktion af pianofortet;
de följande ägarna af fabriken, hvilka
betydligt utvidgat omsättningen af pia-
no och flyglar, äro James Shudi-Thomas
Broadwood och Henry Towler Broad-
wood (t 1893); nuvarande ägaren af fir-
man är Henry John Tschudi. B.-flyg-
larna äro numera spridda öfverallt och
äga ett godt anseende såväl i England
som å kontinenten.
Broderies (fr.), koloratur.
Brodsky, A d o 1 f , f . 21. 3. 1851 i Tagan-
rog, Ryssland; framstående violinist;
elev af J. Hellmesberger i Wien och
konserv, därst.; 1868 — 70 medlem af hof-
operans orkester; efter en del konsert-
resor var han 1875—79 lärare vid Mosk-
was konservatorium; 1879 — 81 ledde B.
Kiews symfonikonserter; de följande
åren konserterade han i Europas konst-
centra; 1882 violinprofessor vid konserv,
i Leipzig; 1892 slog han sig ned i New-
York; 1895 direktör vid Manchesters Col-
lege of Music; leder därst. bl. a. en myc-
ket framstående stråkkvartett.
1. Bronsart, Hans von, f. 11. 2. 1830 i
Berlin; studerade 1849 — 52 vid Berlins
universitet och tog samtidigt lektioner
i musikteori för Dehn; blef därefter elev
af Liszt i Weimar, och konserterade se-
dan i Paris, Petersburg och Tysklands
främsta konststäder; 1860—62 var han
dirigent för Euterpe-konserterna i Leip-
zig, 1865—66 Biilows efterträdare för
konserterna af "Gesellschaft d. Musik-
freunde" i Berlin; 1867 kallades han till
intendent vid k. teatern i Hannover;
1887 utnämndes han till generalinten-
dent för hof teatern i Weimar; 1895 träd-
de han tillbaka från denna post med ti-
teln excellens och rang af geheimråd.
Af hans kompositioner må nämnas:
"Friihlingsphantasie" för orkester, sym-
fonien "In den Alpen" med kör, C-moll-
symfonien, dramatiska tondikten "Man-
fred", kantaten "Christnacht" samt kam-
122
Brouy — Bruch
marmusikverken trio i G-moll, piano-
konserten i Fiss-moll och en stråksex-
tett.
2. I n g e b o r g B., f. S t a r c k, f. 24,
8. 1840 i Petersburg af svenska föräl-
drar; 1862 gift med Hans von B.; fram-
stående pianist; elev af Martinow, Hen-
selt och Liszt; af hennes kompositioner
ha flera vunnit högt erkännande, där-
ibland operorna "Die Göttin zu Sais",
"Jery und Bälely", "Hjarne" (1891), "Die
Siihne" (1908) samt solosånger och piano-
stycken.
Brony, Åtta (heter egentl. B r ö n-
num), f. 24.2.1869 i Köpenhamn; dansk
sångerska; kom vid 5 års ålder till Pa-
ris, där hon äfven fick sin musikaliska
uppfostran; 1885 konserterade hon i Kö-
penhamn och vann mycket erkännande;
fortsatte sedan sina studier i Paris och
blef 1888 engagerad för att biträda vid
Sullivans populära konserter i de större
engelska städerna; 1889 var hon åter i
födelsestaden, där hon med mycket bi-
fall konserterade; s. å. sjöng hon i Lon-
don på Covent Garden i Glucks "Or-
pheus", 1890 i Paris på Théåtre lyrique
(Flotows Martha), 1891 i New York (Mi-
caela i "Carmen"), 1902 i England (Mar-
gareta i "Faust", Adalgisa i "Norma",
Kosina i "Barberaren") m. fl. platser.
1. Brooman, Jan Erik, f. 1772, t 19.
11.1823; dramatisk sångare; elev vid k.
operan 1788, men öfvergick sedan till
Göteborg; 1796 och 97 uppträdde han
flera gånger som gäst på Stenborgs tea-
ter, där han slutligen ingick 1798; spe-
lade efter dennas upplösning i landsor-
ten till 1804, då han engagerades vid
dram. teatern och operan, där han kvar-
stod till sin död.
2. H a n n a B., f. 1809 (1811?) i Stock-
holm, t därst. 1887; den föregåendes dot-
ter; musik- och språklärarinna samt
kompositör; anställd vid k. teaterns
elevskola 1848 som pianolärarinna; har
komponerat flera sångsamlingar, där-
ibland: "Tre sånger" (Till Laura, Den
ensamma makan. Tanke och känsla),
"Norrlänningens hemlängtan" (Hvi läng-
tar du åter).
Brosig, Moritz, f . 15. 10. 1815 i Fuchs-
winkel, Oberschlesien, t 24. 1. 1887 i Bres-
lau; elev af Franz Wolf, domkyrkoorga-
nist i Breslau, och blef dennes efterträ-
dare 1842, domkyrkokapellmästare 1853,
sedan doktor och docent vid univ.; 1872
musikdirektörstitel. Hans kompositio-
ner tillhöra företrädesvis den stränga
kyrkostilen; däribland kunna nämnas
20 häften orgelkompositioner, 7 gradua-
ler och offertorier, en koralbok, 4 stora
och 3 små instrumentala mässor; en
harmonilära (flera uppl.), en handbok i
harmonilära och modulation (tryckt
1899). Ett urval af hans kompositioner
utkom på Leuckarts förlag.
Bruch, Max, f. 6. L 1838 i Köln; er-
höll sin första musikundervisning af
modern (f. Ahnenräder, högt aktad sån-
gerska); begynte tidigt komponera; som
elev af Breidenstein skref han vid 14
års ålder en symfoni, som uppfördes i
Köln; 1853 — 57 som Mozartstipendiat
elev af Ferd. Hiller i komposition och
af K. Reinecke och Ferd. Breuning i
piano; 1858 — 61 musiklärare i Köln. Ef-
ter faderns död företog han 1861 — 63 en
längre studieresa bl. a. till Berlin, Leip-
zig, Wien, Dresden, Miinchen; 1864 — 65
var han åter på resor, nu äfven till
utomtyska städer: Briissel och Paris.
1865 — 67 musikdirektör i Koblenz, 1867 —
70 hof kapellmästare i Sondershausen;
1871 — 73 uppehöll han sig i Berlin och
1873 — 78 i Bonn endast lefvande för sin
kompositoriska verksamhet; 1878 kalla-
des han till Stockhausens efterträdare
som dirigent för Sternska sångföreningen
i Berlin. 1880 flyttade B. öfver till Liver-
pool som dirigent för filharmoniska säll-
skapet därst.; 1883 — 90 dirigent för orke-
sterföreningen i Breslau; sedan 1891 le-
dare af mästerskapsskolan i komposition
vid k. mus. akademien i Berlin. B. är en
af Mendelssohns värdigaste efterföljare,
med samma gedigna formbehandling,
samma känslofulla vekhet, samma för-
kärlek för polyfon behandling och sam-
ma styrka i körbehandlingen. Han de-
lar med sin höga förebild att ej vara
lycklig som operakompositör (Lorelei
1863, Hermione 1872); däremot är han
stor i sina verk för kör och orkester.
Bland dessa är hos oss i Sverige speci-
ellt "Frithiof" bekant, enär ämnet är
Tegnérs Frithiof s saga (1864); andra
körverk äro: "Schön Ellen" op. 6.5,
"Odysseus" (op. 41, 1873), "Arminius"
(op. 43), "Das Lied von der Glocke" (op.
45), "Achilleus" (op. 50, 1885), "Das
Feuerkreuz" (op. 52), "Moses" (op. 67,
Briickuer
123
1894), "Gustaf Adolf" (op. 73, 1898), "Nal
u. Damajanti" (1903), "Die Flucht d. hei-
ligen Familie" (op. 2ö), "Rorate coeli"
(op. 29), "Lied vom deutschen Kaiser"
m. fl.; för damkor med ork. skref han
bl. a. "Frithiof auf seines Vaters Grab-
hiigel" (op. 27); för manskör och orke-
ster: "Römischer Triumphgesang", "Das
Wessobrunner Gebet", "Lied der Städte",
"Salamis" m. fl. Af instrumentala verk
har violinkonserten i G-moll op. 26 blif-
vit särskildt berömd; två andra violin-
konserter (op. 44 och 58, båda i D-moll)
spelas ej sällan. För violoncell med
ork. skref han "Kol Nidrei"; slutligen
kammarmusik (2 stråkkvart, i C-moll
och E-dur, 1 trio i C-moll) och tre sym-
fonier (Ess-dur, F-moll och E-dur) samt
en mängd pianosaker och sånger.
Bruckner, Anton, f. 4. 8. 1824 i Ans-
felden, Öfre Österrike, t H. 10. 1896 i Wi-
en; B. var son af en byskollärare och
fick arbeta sig fram på egen hand i mu-
sik; han blef först organist och lärare i
St. Florian och 1855 ernådde han den högt
ansedda platsen som domkyrkoorganist i
Linz; 1868 kallades han därifrån till hof-
organist i Wien; kort därefter blef han
lärare i harmoni och komposition vid
konserv, och slutligen 1875 lektor i mu-
sik vid universitetet; 1891 hedersdoktor
vid univ. i Wien. B. var till största de-
len autodidakt och de lärare han haft
utöfvade endast ringa inflytande på
hans stil; i Linz hade han fått lektioner
i kontrapunkt af S. Sechter, och i in-
strumentation hade- en tysk kapellmä-
stare Kitzler varit hans lärare. B. hör-
de till de stilla och tillbakadragna na-
turerna, som ej gjorde något för sitt
anseende och rykte utanför den krets
af vänner han kunde förvärfva i sin
omedelbara närhet. Som konsertresande
organist uppträdde han endast få gån-
ger men prisades då allmänt som en af
sin samtids främste; sådana tillfällen,
då han lät en större allmänhet beundra
sitt spel, var 1869, då han gaf konserter
i Paris och Nancy, och 1871, då han del-
tog i den internationella täflan mellan
orgelspelare i London. Vid det senare
tillfället förvärfvade han första priset.
I London gaf han sedan 11 konserter,
alla åhörda med stort intresse. B. er-
nådde först sent allmänt erkännande
som kompositör. Han kan ej sägas ha
utgått ur någon bestämd skola. Af
Wagner har han lärt storslagna orkester-
behandling och planläggning af symfo-
niska verk, dock ansluter han sig icke till
nyromantikernas programmusik och är
för mycket Beethovenian för att falla
till föga för den fria Lisztska symfo-
niska dikten. Det fel hans stora orke-
sterverk måhända äga är, att de i någon
mån sakna formbehärskning och be-
gränsning. Han fick i Wien till mot-
ståndare Hanslick i Neue freie Presse
och Gehring i Deutsche Zeitung. Den
förre skrifver efter uppförandet af ett
verk af B. 1883 bl. a. följande: "Det är
för mig personligen alltid svårt att stå
i godt förhållande till dessa sällsamma
kompositioner, hvari kvicka, originella,
ja, till och med geniala enskildheter
växla med svårbegripliga trivialiteter,
tomma och torra ställen utan fattbart
sammanhang, därtill uttänjda i en olid-
lig längd, så att de spelande liksom åhö-
rarna ej kunna få andrum." Vid detta
samma tillfälle hade publiken under
stormande bifall hälsat B. Hanslick må-
ste också erkänna, att B., som var "en
vördnadsvärd, sympatisk personlighet",
åtnjöt allmänt erkännande, och att han
som lärare var varmt afhållen. "Genom
sin svärmiska Wagnerdyrkan får han
det kraftigaste understöd af 'partiet',
som i B:s eget intresse skulle göra
bättre, om det uttryckte sina sympatier
i mindre brysk form." Hanslick står
således såsom fiende till "Wagnerpar-
tiet" mot B., och antipoden Brahms är
därför för honom idealet för en symfo-
niker. Brahms och B. äro ofta ställda
emot hvarandra och såsom instrumental-
kompositörer nämnda som typer för
skilda riktningar och åskådningar.
Brahms är typen för den äldre stilrikt-
ningen med folkvisan och 1500- och 1600-
talets gamla mästare som bakgrund, B.
däremot helt och hållet det nyas man,
Wagnerianen i orkester- och formbe-
handling. På 1880-talet var striden
Brahms-Bruckner särskildt häftig; på
1890-talet aftog den så småningom, och
numera kan man fullt lidelsefritt bedö-
ma båda; hvilken som gått segrande ur
striden är omöjligt att säga, må det
vara nog att erkänna att båda fört sym-
foniformen framåt och gifvit den nya
uttrycksformer. — B. skref ej så många
124
Bruhu — Bruneau
verk, men de, som utförts, äro nästan
alla mycket betydande. Mest bekanta
äro symfonierna: 1. C-moU 1866, 2. C-moll
1873, 3. D-moll 1877, 4. Ess-dur ("romanti-
ska") 1881, 5. B-dur 1894, 6. A-dur 1883—
99, 7. Ess-dur 1884, 8. C-moll 1882, 9. ofull-
ständig. Dessutom skref B. tre mässor,
Ave Maria, Tantum ergo, Te deum,
manskörerna med orkester "Germanen-
zug" och "Helgoland"; manskörerna
med piano "Das liohe Lied" och "Mit-
ternacht"; en stråkkvintett i Ess, mans-
kvartetter och blandade körer a capella.
B:s egentliga rykte utanför Wien för-
skrifver sig egentligen från år 1884, då
Nikitsch i Leipzig uppförde 7:de symfo-
nien. I svenska hufvudstaden uppför-
des B. först år 1900, men har sedan ofta
och gärna blifvit hörd.
Bruhn, Peter, f. 13. 3. 1750, f 8. 1.
1815; grosshandlare och stadsmäklare;
förträfflig Bellmanssångare, hvars ut-
föranden till den grad vann skaldens
egen välvilja, att han påstod, att ingen
så som B. förstått återgifva hans sånger.
Bruhns, Nikolaus, f . 1665 i Schwab-
städt, Sleswig, f 1697 i Husum; elev af
Buxtehude; var någon tid organist i
Köpenhamn, men slog sig sedan ned i
Husum; känd som duktig violinist och
organist; skref äfven orgelverk (nytryck
i Commers Musica sacra bd 1); i hand-
skrift förvaras kantater, kyrkokonserter
och orgelfugor.
Brumel, Anton, berömd nederländsk
komponist, Josquins samtida; lärjunge
af Okeghem; var ända intill 1505 i Lyon
vid hofvet och kom sedan till Ferrara;
eljest är föga bekant om hans lif; hans
kompositioner ha vunnit så mycket me-
ra beaktande: Motetti 1502, Missse 1503,
Canti 1504, Motetti 1504, 1505, 1514, Liber
missarum 1516, Missae 1539; flera hand-
skrifna i Kom (Vatikanen), Miinchen,
Bologna m. fl. ställen. Litt. bl. a. van
d. Straeten, La musique au Pays-Bas VL
Brummer, Hanna, f. Falkman, f. 28.
6. 1823 i Stockholm, t 19. 2. 1882 i Helsing-
fors; sångerska; elev af I. Berg i sång
och af L Dannström i komposition; gift
med hofrådet B. i Helsingfors och öfver-
flyttade till den finska hufvudstaden på
1840-talet. I "Kung Karls jakt" utförde
hon Leonoras parti vid dess premiär. B.
utöfvade en inflytelserik verksamhet
inom Helsingfors' musiklif.
Brun, tveune bröder, båda berömda
danska operasångare och söner af den be-
kante teaterdiktaren och författaren M i-
c h a e 1 B. (1819 — 91) och operasångerskan
Ida Rantzau: 1. Frederik Carl
Christian, f. 21. 4. 1852 i Odense; 1870—72
elev af Köpenhamns konservatorium, se-
dan 1875 af Lablache i Paris; var redan
känd som duktig pianist, när han den 30.
5. 1876 debuterande å k. teatern i Köpen-
hamn som Almaviva i "Barberaren";
han sjöng dessutom å samma scen i
Gounods "Faust"; sedan uppträdde han
i Berlin (1882) och 1884 ånyo i Köpen-
hamn bl. a. som Leon i Aubers "Mura-
ren"; engagerades sedan vid Casinotea-
tern och uppträdde 1886 som gäst å k.
teatern med Huon i "Oberon"; 1887 — 89
var han anställd som förste tenor i
Stockholm vid k. teatern; 1889 fick B.
engagement vid k. teatern i Köpenhamn,
där han utmärkt sig som framstående
Wagnersångare; Tannhäuser, Lohen-
grin, Siegmund höra till hans bästa
roller; dessutom har han sjungit: Rada-
mes i "Aida", José i "Carmen", Lucen-
tio i "Troll kan tämjas", Turiddo i "Ca-
valleria", Erik Glipping i "Drott och
Marsk" m. fl. B. har dessutom ofta upp-
trädt å konserter. — 2. Johan Nor-
d a 1, f. 11. 1. 1857 i Odense; äfvenledes
tenorsängare; elev af Fritz Arlberg;
debuterade ä Casinoteatern 28. 10. 1878
som Edvard Frank i "Aegtemandens
Representant" och stannade till 1881 vid
denna teater; 1883 — 1885 tillhörde han
Dagmarteatern och 1885 — 1886 operan i
Stuttgart; 86—88 Köln; 1889 engagerad
vid k. teatern i Köpenhamn; af hans
roller märkas: Manrico i "Trubaduren",
Octavio i "Don Juan", Arnold i "Wil-
helm Tell", Achilles i "Iphigenia i Au-
lis", Romeo i "Romeo och Julia", Fra
Diavolo, Florestan i "Fidelio", Edzard i
"Hexan" m. fl. B. gästade k. t. Sthlm 1894.
Brun, Hans, f. 1834 i Bergen, f 1901
i Eidsvold; var först sjöman och öfver-
gick sedan till teatern, där han upp-
trädde såväl vid sångscenen (som tenor)
som vid talscenen; elev af Wartel i
Paris; var 1874 — 77 anställd vid Kristi-
ania teater, där han bl. a. sjöng Faust
och Tannhäuser; lefde senare åren af
sitt lif som inspektör för Eidsvolds bad-
inrättning.
Bruneau, Alfred, f. 3.3.1857 i Paris;
Briickler — Bull
125
en af Frankrikes främste nu lefvande
kompositörer; elev af Paris' konserv.;
1887 uppfördes hans första opera "Ké-
rim" å théåtre lyrique; de följande myc-
ket beaktansvärda operorna äro: Le
réve 1891, L'attaque au moulin 1893,
Messidor 1897, Ouragan 1901, L'enfant
Boi 1905, Nais Micoulin 1907, La faute
de Tabbe Mouret 1907. Af andra verk
kunna nämnas två symf.-dikter, ett re-
quiem, Chanson å danser, Lieds de
France; dessutom litterära skrifter:
Musiques d'iiier et de demain 1900, La
musique franQaise 1901 m. fl.
Briickler, Hugo, f. 18. 2. 1845 i Dres-
den, t 4.10.1871 därst.; elev af Dresdens
konserv.; skulle ha kunnat blifva af de
bäste, om ej en tidig död ryckt honom
bort; de utgifna verken äro alla mycket
betydande: Lieder aus Scheffels Trom-
peter v. Säkkingen op. 1 och 2; Sieben
Gesänge; die Ballade Der Vogt v. Ten-
neberg; manskvartetterna Xordmänner-
gesang och Marsch der Biirgergarde.
Bryggaren i Preston, Le bras-
seur de Preston, opera comique i tre
akter, text af Brunswick och de Leu-
ven, musik af Adam (Paris 1838); öf-
versatt till svenska af N. W. af Wetter-
stedt gafs stycket 6 gånger på kgl. tea-
tern 1840.
Bryhn-Landgård, B o r g h i 1 d, norsk
operasångerska; elev af R. zur Miihlen;
sjöng 1907 f. f. gången å Coventgarden-
operan; blef sedan engagerad för denna
scen, där hon sjöng Santuzza i "Caval-
leria", Venus i "Tannhäuser" och Bryn-
hilde; har särskildt gjort sig känd som
framstående Wagnersångerska; i Stock-
holm uppträdde hon som Elisabeth i
"Tannhäuser" 1909; gift med löjtnant
Landtgård i Kristiania; har äfven upp-
trädt å Nationalteatern i Kristiania
(Carmen 1909 m. fl.).
Brull, Ignaz, f. 7. IL 1846 i Pross-
nitz, Morovia, t 17.9.1907 i Wien; stu-
derade piano för Epstein i Wien och
komposition för Dessoff; blef först be-
kant som gedigen pianist; 1872 — 78 var
han pianolärare vid Haråks pianoskola
i Wien; sedan 1881 meddirektör för sam-
ma anstalt. B. har gjort sig bekant
genom en mängd kompositioner före-
trädesvis operor: "Das goldene Kreuz"
(Guldkorset 1875, i Stockholm 1879, 1895),
"Die Bettler von Samarkand" (1864),
"Bianca" (1879) "Gringoire" (1896), "Der
Husar" m. fl. Af andra verk kunna
nämnas en symfoni, tre orkestersere-
nader, ouverturen till "Macbeth", "Ou-
verture pathetique", två pianokonser-
ter, en rhapsodi för piano och orkester,
en violinkonsert, en cellosonat, tre vio-
linsonater, solosånger m. fl.
Briissel-kvartetten bildades af vio-
linisten Frans Schörg (f. 15.11.1871
i Miinchen) någon tid före år 1900; de
öfriga äro: Hans Daueher (f. 13. 6.
1876 i Niirnberg), Paul M i r y (f. 14. 8.
1868 i Gent) och violoncellisten Jac-
ques Gaillard (f. 4. 4. 1875 i Ensival,
Belgien. Kvartetten har gjort sig vida
känd i Europa för sitt fina och ädla
spel; till Sverige har den kommit hvar-
je år fr. o. m. 1902 på våren (med und. af
1905) och blifvit särdeles populär såväl
i hufvudstaden som landsorten; ur re-
pertoaren kan nämnas verk af Beetho-
ven. Brahms, César Franck.
Bnchholz, berömd Berliner orgelbyg-
garfirma, grundad 1799 af Joh. Sim. B.
(1758—1825); dennes son Karl Aug. (1796
— 84) öfvertog sedan firman och öfver-
lämnade den i sin tur till sonen Karl
Friedrich (1821—1885).
Bugle (eng.), klapptrumpet.
1. Bull, John, f. 1563 i Sommer-
setshire, t 12.3.1628 i Antwerpen; ut-
bildad, hos W. Blitheman i kgl. kapel-
let i London; 1582 organist vid kate-
dralen i Hereford, 1591 Blithemans ef-
terträdare som organist vid kgl. kapel-
let; blef 1586 bakkalaureus i Oxford och
1592 doktor i musik vid universitetet i
Cambridge; 1596 musikprofessor vid
Gresham College; genomreste 1601 Ne-
derländerna, Tj'sk]and och Frankrike
och vann stort anseende som skicklig
organist; 1613 blef han organist i Briis-
sel och 1617 domkyrkoorganist i Ant-
verpen. B. är en af de första utpräg-
lade virtuostyperna med stor teknisk
bravur och elegant, salongsmässigt spel.
Hans resor som virtuos erinrar mycket
om de konsertresande solisterna 200 år
senare. Ej blott som organist utan äf-
ven som virginal- och clavecinspelare
vann han berättigadt erkännande. Hans
instrumentala kompositioner återfinnas
i Fitzwilliam-Virginalbook, Cosyns Virg.-
book, Parthenia m. fl. af de berömda en-
gelska klavérböckerna från 1500-talets
126
Bull
slut och 1600-talets börjau. Med B. bar
den typiska engelska rent homofont-iu-
strumentala klavérstilen sin höjdpunkt.
Den hade förberedts af Tallis och Byrd.
2. O 1 e B o r n e m a n n B., f. 5. 2. 1810
i Bergen, t därst. 17. 8. 1880; studerade
först teologi (student 1828) vid Kristi-
ania universitet; ägnade sig sedan åt
musiken (violin för svensken Lundholm)
och begynte som teaterkapellmästare i
norska hufvudstaden; tog därefter en
tid lektioner i violin för L. Spohr 1829,
men dessa afbrötos tämligen hastigt,
då B. ej visade smak för den grundli-
ga skolning Spohr ville ge; han åter-
vände därför hem och begynte studera
juridik; snart tog dock musikintresset
öfverhand, och 1831 finna vi honom i
Paris, där han en tid hårdt fick kämpa
för brödet, men sedan han blifvit vän-
ligt upptagen i en fransk familj, kunde
han snart börja violinöfningaina; se-
dan han åhört en konsert af Paganini,
arbetade han med energi i dennes anda
och stil; 1832 gaf han sin första konsert
i Pai-is med stort bifall och nu gick
resan till Italien för att vidare utbilda
sig som violinist; här blef han snart
bemärkt vid en del konserter och åter-
kom 1835 till Frankrike som en berömd
man. Sedan följde en mängd konserter
öfver hela Europa. Särskildt vann han
anseende i England och Frankrike, men
äfven Tyskland, Kyssland och Skan-
dinavien visste att prisa hans fraiQ-
stående spel. Sitt fädernesland återsåg
han 1838, sedan han först. på resan från
Ryssland öfver Finland konserterat i
Stockholm och mottagits i särskild au-
diens hos Karl Johan. "Der var nu
ikke en Krog i Norge, hvar man ikke
kjendte Navnet Ole Bull. Eeisende kom
langveis fra ind til Kristiania for at
se og höre ham" (Jonas Lie). Efter
konserter i Tyskland, Frankrike, Eng-
land återkom han i slutet af år 1841
till Kristiania och konserterade 1842 äf-
ven i svenska städer (mottogs med hän-
förelse i Lund af studenterna). Då han
1843 kom till Stockholm, sökte man från
en del håll nedsvärta hans rykte och
på allt sätt hindra honom. Äfven dess-
förinnan (slutet af år 1842) hade några
studenter på ett plumpt sätt mottagit
honom i Uppsala, och i Stockholm stodo
harpisten Pratté och musikrecensenten
Rosén mot honom. B. hade förut all-
tid varit A'än af Sverige och hade känt
sig hedrad af allt svenskt beröm; allt-
sedan dessa obehagliga tillfälligheter i
Uppsala och Stockholm bar han emel-
lertid en viss känslig ovilja mot Sve-
rige, som han dock på allt sätt dolde i
det offentliga lifvet. Mot slutet af 1840-
talet arbetar han med sällsynt energi
på grundandet af en nationell musik och
ett inhemskt musiklif i Kristiania. Han
upptager den norska folkmusiken och
söker vid konserter framdraga de gamla
spelmännens musik ("Möller-gutten")
och blir pä 1850-talet en af de mest in-
tresserade medlemmarna i det natio-
nella partiet med Björnson som ledare.
År 1852 vill han i Amerika grunda en
egen norsk koloni "Oleana" i Pennsyl-
vanien för alla de norrmän, som lefde
under svåra förhållanden i hemlandet.
Han uppköper jord till dem, men det
visar sig sedan, att säljarna ej varit
rättmätiga ägare af jorden, och han
förlorar härpå hela sin förmögenhet. Nu
får han ånyo konsertera för brödet och
reser genom Europas kontinent och ger
den ena konserten efter den andra, ej
alltid hälsad med samma hänförelse som
förr. Sedan hans första franska hustru
dött, gifte han om sig med en amerikan-
ska och de senare åren af sitt lif delade
han därför mellan Norge och Förenta
Staterna. Hans begrafning firades un-
der stora hedersbetygelser i Bergen. —
Som konstnär var B. till hela sitt väsen
virtuos, med alla dessas förtjänster och
fel. Hans tekniska färdighet öfverträf-
fades endast af Paganini. Som alla vir-
tuoser under virtuostidens glansdagar
uppträdde han å konserter nästan ute-
slutande med egna kompositioner, alla
skrifna hufvudsakligen för att låta det
teknisktbravurmässiga framträda i all
dess glans. Dessa egna kompositioner
återtogos sedan år efter år på samma
platser utan någon som helst föränd-
ring. Då åhörarna strömmade till för
att höra honom var det knappast så
mycket för tonalstren som för utföran-
det själf. Så länge detta virtuosväsen
stod i sitt flor på 1830- och 40-talet, kun-
de B. firas som sin samtids främste utöf-
vande musiker, men då med 50-talet for-
dringarna på en konstnär blefvo ett ex-
akt och själfullt återgifvande af andras
Buudseii — Burman
127
verk, kunde B. ej tänkas bli ställd lika
högt. Därför faller lians yttre anseende
efter århundradets midt, och med 70-
talet är hans virtuosa violinspel blott
ett minne af en stilriktning, som en
gång varit. B. dårar och medrycker,
men ger ingen lefvande musikbehåll-
ning. B. är en ögonblickets man. H.
Kjerulf säger en gång om honom: "Jag
och mina likar ha alltid så lätt för att
bli tilltalade af en sådan virtuositet som
Bulls, huru mycket vi än talat och if-
rat däremot. Den som ej fattar slikt,
vet ej, hvad det vill säga att låta sig
förtrollas. Man kan sofva ruset af sig
och lofva sig själf att vara mera nyk-
ter till en annan gång. Men den andra
gången kommer, och man berusar sig
ånyo. Vi äro ju alla människor! Men
när så alla dessa andra, alltid berusade,
säga: ja, se där ha vi det — det är
ju mannens och hans konsts försvar —
så säga de dock inte sanningen. Det
är icke alltid i sin bästa och ädlaste
uppenbarelse, att konsten verkar beru-
sande." — Af Bulls kompositioner blefvo
berömda: Polacca guerriera, Notturno,
"Norges Fjelde", "Saeterbesöget" (Saeter-
jentens söndag), "En moders bön". Vio-
linkonsert i A-dur, Siciliano et Taran-
tella, Fantasie op. 3, Adagio religioso
op. 1 m. fl. — Litt.: Jonas Lie, Ole Bulls
Breve, Kbhn 1881; "O. B. 1810—1900. Et
Mindeskrift", Bergen 1910; A. Grönvold,
Xorske Musikere I, Kria 1883, I. G. Con-
radi. Musikens Udvikl. og nuvar. Standp.
i Norge, Kria 1878 m. fl.
Bundsen, Victoria Isabella He-
llo d o r a, f. 2. 3. 1839 i Brastad, Bohus-
län; 1.7.1858 elev vid k. teatern i Stock-
holm och debuterade 12. 4. 1861 som Fides
i "Profeten"; utförde sedan flera roller
.såsom: Azucena i "Trubaduren", Nancy
i "Martha", Fidalma i "Hemliga äkten-
skapet"; studerade därefter några år i
Paris hos Masset och i Milano hos Lam-
perti; sjöng 1865 som Victoria Boni de
stora altpartierna på operascenen i Mo-
dena; har sedan företrädesvis sjungit i
London.
Bungert, August, f. 14. 3. 1846 i Miihl-
heim a. d. Ruhr; 1860—62 elev af kon-
serv . i Köln; utbildade sig 1868 i
Paris; 1869 musikdirektör i Kreuznach,
1873—81 i Berlin; 1882 i Pegli vid Genua;
sedan äfven i Berlin; har skrifvit kam-
marmusik, pianokompositioner och sån-
ger för kör (manskvartetter) och solo-
sånger med piano. En viss uppmärk-
samhet väckte hans antikiserande dra-
mer, af hvilka tetralogien "Homerische
Welt": 1. Kirke 1898; 2. Nausikaa 1901;
3. Odysseus' Heimkehr 1898; Odysseus'
Tod 1903; alla uppförda i Dresden. Af
andra verk för orkester kunna nämnas:
ouverturen Tasso, symf. dikten "Auf d.
Wartburg", en "herorisk symfoni", dra-
mat "Hutten u. Sickingen", komiska
operan "Die Studenten von Salamanka"
(uppf. i Leipzig); musik till Goethes
Faust (Diisseldorf 1903).
Buon (it.), bra.
Burchard, W o 1 f g a n g, kantor och
lärare vid tyska skolan i Stockholm
1579 — 99; synes ha intagit en tämligen
framskjuten ställning i Stockholms mu-
siklif under 1580- och 90-talet. 1582 skreC
han musiken vid hertig Kristoffers bröl-
lop och belönades härför af statskassan
med 14 dir s. I Tyska kyrkans musik-
samling antecknas han som ägare af
tvenne böcker. Å den ena står: "W. B.
organista 1588".
Buren, Axel, f. 20. 10. 1842 på Box-
holms bruk i Östergötland; student 1863
och var därefter någon tid anställd i
statskontoret; 1876 öfvergick han till
hofförvaltningen, där han kvarstannade
till 1892; sistnämnda år blef han dels
chef för kgl. teatern dels förvaltare af
de kgl. fonderna; sedan 1866 tjänstgö-
rande kammarherre i kgl. maj:ts hof
och 1874 kammarherre; 1897 under Stock-
holmsutställningen var han ordförande
i kommittén för ordnandet af teater-
och musikaf delningen; 1887 blef han ord-
förande i filharmoniska sällskapet; LM A
1897; i dec. 1907 af gick han från chef-
skapet vid teatern; B. gjorde sig känd
som en mild och hänsynsfull chef.
Burlesco (it.), skämtsamt, lustigt.
Burletta (it.), fars, komisk opera.
Burman, Erik, f. 23.9.1692 i Bygg-
deå i Västerbotten, t 3. 11. 1729 i Upp-
sala; besökte univ. 1707 och studerade
matematik och musik; 1716 begaf han
sig till Stockholm, där han grundade
en skola i matematik; han ledde denna
i tre år; 1719 återvände han till uni-
versitetsstaden, där han fungerade som
adjunkt i matematik; sedermera 1724 blef
han professor i anatomi. B. efterträdde
128
Burmeister — Buxteliude
Zellinger som dir. mus. vid domkyrkan
1719; 1728 blef lian inspector mus. B.
var stor musikvän och föranstaltade
musikaftnar hemma hos sig två gånger
i veckan. Under hans öfverinseende
skrefs vid universitetet flera musikdis-
sertationer: De laude musices 1712; De
proportione harmonica I, 1715, II, 1716;
Specimen academicum de triade harmo-
nica 1727; De basso fundamentale 1728.
B. har blifvit berömd i utlandet genom
Matthesons biografi af honom i "Ehren-
pforte". Mattheson afslutar sin lefnads-
teckning med en häntydan om, att han
hade "kunnat blifva musikens reforma-
tor i Sverige", om han hade fått lefva
längre. Hiilphers har ett litet medde-
lande om B. och hans musikverksamhet
i universitetsstaden: "Af prosten i Orsa
Tob. Westblad, som ock äger insikt i
denna vetenskap, har jag underrättelse,
att i termin 1726 etc. hölls i Uppsala ett
Collegium musicum under professor
Burmans inseende, hvarvid flere profes-
sorer då biträdt, såsom Lars Arrhenius,
Johan Hermansson, Elof Steuch, Elias
Frondin, doktor Pet. Martin m. fl., alla
försvarliga vid sitt instrument." B.
omnämnes utförligt hos Gerbert och
Fetis.
Burmeister, Joachim, f . c. 1560 i
Lauenburg; lärai-e vid skolan i Rostock;
bekant som läroboksutgifvare i musik;
af hans böcker äger Lunds universitets-
bibliotek: Hypomnematum musicas 1599,
Musica uuToaxEdtaurix-fj ^601, Musicae prac-
ticae ratio 1601.
Burmester, W i 1 1 y, f . 16. 3. 1869 i Ham-
burg; 1885 elev af Joachim; företog sin
första konsertresa 1886; var en kort tid
1890 konsertmästare i Sondershausen;
några år före 1895 var han anställd i R.
Kajanus' orkester i Helsingfors; har se-
dan företagit flera konsertresor och pri-
sas med rätta som en af samtidens främ-
sta violinkonstnärer. Till Sverige kom
han flera ggr.
Burney, C h a r 1 e s, f . 7. 4. 1726 i Shrew-
bury, t 12.4.1814 i London; en af 1700-
talets mera betydande musikhistoriker;
1749 organist i London, 1751 organist i
Lynn Regis, Norfolk, 1760 åter i huf-
vudstaden; 1769 musikdoktor vid Ox-
fords universitet; företog 1770 en forsk-
ningsresa till Frankrike och Italien,
1772 en annan till Nederländerna, Tysk-
land och Österrike; 1782 blef han orga-
nist vid Chelsea College och stannade å
denna post till sin död. Af hans histo-
riska skrifter är General history of mu-
sic 1776 — 89 mest berömd. Af andra äro
för bedömandet af musikens ståndpunkt
på hans tid särskildt hans reseberättel-
ser af värde: The present state of music
in Germany, the Netherlands and Uni-
ted States 1773 (äfven öfvers. på tyska,
franska och holländska), The present
state of music in France and Italy 1771,
Musical travels through England 1775 f.,
An account of the musical performances
in Westminster Abbej'^ in commemore-
tion of Handel 1785.
Busoni, Ferruccio Benvenuto,
f. 1.4.1866 i Empoli vid Florens; pianist
och lärare; 1888 vid Helsingfors', 1890
vid Moskvas konserv.; flyttade 1891 till
Boston; 1894 slog han sig ned i Berlin,
där han blef högt ansedd som pianist;
1907 — 08 Sauers efterträdare vid Wiens
konservatorium. B. utgaf en synnerli-
gen god upplaga af Bachs "Wohltemp.
Clavier". Af egna kompositioner ha
särskildt vunnit beaktande: 2 stråkkvar-
tetter, 2 orkestersuiter, en pianokonsert
med kör, 2 violinsonater, en lustspels-
ouverture, en violinkonsert, sånger och
pianostycken.
Bussler, L u d w i g, f . 26. 11. 1838 i Ber-
lin, t därst. 18. 1. 1901; elev af Grell,
Dehn och Wieprecht; lärare i musik-
teori i Ganz' musikskola; sedan dirigent
för åtskilliga orkestrar; 1869 teaterka-
pellmästare i Memel; 1874 lärare vid
Mohrs konserv., 1877 vid Schwantzers och
1879 vid Sterns konserv.; 1898 erhöll han
titeln professor. B. har skrifvit en
mängd böcker, företrädesvis af pedago-
gisk art, bland hvilka må nämnas: Mu-
sikalischc Elementarlehre (flera uppl.),
Praktische Harmonielehre (flera uppl.),
Harmonische Ubungen, Kontrapunkt u.
Fuge, Musikalische Formenlehre, Kom-
positionslehre, Elementarmelodik, Ge-
schichte d. Musik.
Buus, J a q u e s de, berömd organist
från 1500-talet; var fr. o. m. 1541 andre
organist vid Marcuskyrkan i Venedig;
1551 — 64 organist i Wienerhof kapellet;
af hans verk ärO särskildt orgelkomposi-
tionerna Ricercari da cantare et sonare
1547, 1549 intressanta.
Buxtehude, D i e t r i c h, f. 1637 i Hel-
Biicher — Biilow
129
singör, t 9.5.1707 i Liibeck; son af or-
ganisten och orgelbyggaren Johan B.
(t 22. 1. 1674, org. i Helsingör sedan 1642) ;
blef 1668 organist vid Mariakyrkan i Lii-
beck, på hvilken post han kvarstannade
till sin död; fr. o. m. 1673 inrättade han
"Aftonmusiken", en rad konserter, där
samtidens bästa orgelverk uppfördes;
här gåfvos äfven de flesta af hans
egna kompositioner; det var för att få
höra dessa Bach 1705 begaf sig till Lii-
beck. B:s egna orgelkompositioner äro
mycket betydande. Spitta utgaf 1876 —
78 en samlad uppl. af dem; ett urval af
"Aftonmusiken" utgaf M. Seiffert i
Denkmäler deutscher Tonkunst bd 14
(1904). Endast ett fåtal af B:s kompo-
sitioner trycktes under lifstiden: VII
Suonate ä doi, violino ed viola da g. c.
cembalo, op. I, Hamb. (Uppsala bibk;
troligen det enda exemplaret); VII suo-
nate ä 2, violino ed viola da g. c. cem-
balo, op. 2, Hamb. 1696 (äfvenledes enda
ex. i Upps.), Die Hochzeit des Lammes,
Liib. 1678 (Upps.), 4 Hochzeitsarien 1673,
75, 95, 98; 1 Sonatina forte c. molti v. all
unisona, 2 ob. be, Liib. 1705. Den rika-
ste och värdefullaste samlingen verk af
B. förvarar Upps. bibi. såväl i tr. som
ms. Orsaken härtill är, att G. Diiben
var B:s vän och Liibeckorganisten sän-
de ofta sina kompositioner upp till sven-
ske hof kapellmästaren i Stockholm; med
Diibenska biblioteket kom samlingen till
Uppsala. Verken i Upps. förskrifva sig
hufvudsakligen från tiden 1676 — 82; de
flesta äro vokalverk (63 motetter, kanta-
ter m. m.); af de instrumentala äro inga
orgelverk representerade, endast 7 sona-
ter för 2 a 3 stråkinstrument (eaps. 13)
finnas; af de direkt på Sverige syftande
kunna nämnas en sopranaria med kör:
"Ecce super montes" med personlig till-
egnan till Gustaf Diiben 1680 och en
aria "Klinget fiir Freuden" (3 voc. och
2 Violini) "sopra la nozze di S. M. il Re
di Svetia 1680". Litt.: A. Pirro, D. B.,
Paris 1913.
Bucher, Karl, f. 16.2.1847 i Kirberg
vid Wiesbaden, sedan 1892 professor i
nationalekonomi vid Leipzigs universi-
tet; berömd hufvudsakligen genom skrif-
ten "Arbeit und Ehythmus" (1. uppl.
1896; separat 1898), där han söker här-
leda konsternas ursprung ur arbetet; B.
har i professorn vid Göteborgs högskola
G. Cederschiöld erhållit en svensk efter-
följare (Rytmens trollmakt 1905); om bå-
das teori se T. Norlind, Stud. i Sv. folk-
lore I: Diktkonstens, dansens o. musi-
kens ursprung s. 14 — 19.
Biilow, Hans Guido von, f. 8. 1.
1830 i Dresden, t 12.2.1894 i Kairo; son
till författaren Edward v. B.; begynte
först sent sina musikstudier; som pia-
nist utbildades han af Friedrich Wieck;
1844 — 46 elev af Max Eberwein i kompo-
sition; af slutade sina gymnasialstudier
1848 i Stuttgart; studerade sedan juridik
vid Leipzigs och Berlins universitet dock
utan att lägga musiken åsido (Moritz
Hauptmann hans lärare i Leipzig). 1849
får han de första intrycken af Liszt-
Wagnerriktningen, och efter att 1850
åhört Lohengrins premiär i Weimar,
öfverger han alla juridiska studier för
att helt ägna sig åt tonkonsten; redan
s. å. beger han sig till Ziirich att stu-
dera för Wagner och leder samtidigt
teaterorkestern därst.; året därpå är han
i Weimar hos Liszt för att utbilda sig
till pianovirtuos. Efter slutade studier
började han nu 1853 sina konsertresor
och begaf sig först till Wien o. Ungern,
sedan till norra Tyskland samt uppträd-
de öfverallt med stort bifall. Äfven
som författare af spirituella uppsatser
i Neue Zeitschrift f. Musik gjorde han
sig vid denna tid bekant. 1855 — 64 var
han förste pianolärare vid Sterns kon-
serv, i Berlin. Under denna tid gifte
han sig med Cosima Liszt (1857), hvari-
genom förbindelsen med hans forne lä-
rare blef ännu närmare, ett förhållande
som fortfor, äfven då detta äktenskap
upplöstes 12 år därefter (Cosima blef
sedan gift med Wagner). År 1864 flyt-
tade B. på kallelse af R. Wagner öfver
till Miinchen, där han sedan blef kapell-
mästare och direktör för den nybildade
musikskolan. 1869 lämnade han Miinchen
och begaf sig till Italien, där han bo-
satte sig i Florens o. under sina konsert-
resor i detta land energiskt arbetande på
att göra den tyska musiken bekant äfven
söder om Alperna. Han besökte sedan
Tyskland, Polen, Ryssland, England och
Amerika, där han första gången under
utomordentligt bifall lät höra sig i okt.
1875. År 1877 utnämndes B. till kapell-
mästare i Hannover och stannade där
i två år; 1880 blef han hofmusikinten-
130
Byrd — Byström
dent i Meiningen. Här skapade han en
orkester, som blef ett verkligt mönster,
och med denna genomreste han Tysk-
land och gaf konserter. Intill år 1885,
då B. nedlade sin dirigentverksamhet
här, stod Meiningerorkestern afgjordt
som Tysklands främsta orkester. B. var
sedan åter på resor och innehade en
mängd dirigentposter såsom för filhar-
moniska konserterna i Petersburg och
Berlin; var dessutom en kortare tid
pianolärare vid Eaffs konservatorium i
Frankfurt a. M. (en månad om året).
1887 ledde han i Hamburg "abonne-
mentskonserterna", hvilka nu hastigt
vunno stort anseende. De sista åren af
sitt lif var han åter mestadels på resor.
B. hade 1882 ingått nytt äktenskap med
Marie Schanzer. — B. har fått sitt för-
nämsta rykte som reproduktiv musiker,
och i konsten att återge andras verk
vare sig på piano eller orkester står han
som en af sin samtids allra främste.
Efter 1870 öfvergick han så småningom
på Brahms' sida och stod någon tid
öppet emot den Liszt-Wagnerska rikt-
ningen. Som kompositör har han en-
dast skrifvit en del orkesterverk som:
"Nirvana", symfonisk stämningsdikt;
musik till Shakespeares "Julius Gassar";
"Des Sängers Fluch", ballad för ork.;
"Charakterstiicke" för ork.; samt solo-
sånger och pianosaker (Il carnevale di
Milano op. 21, "Valses charactéristi-
ques", Tarantella m. fl.). Till original-
verken sluta sig sedan en stor mängd
transkriptioner. — "Hvad som hos B.
mest kräfver beundran är icke så myc-
ket den geniala fantasien som icke mer
den kritiska skärpa, den fina analys,
som ger sig uttryck i hans föredrag, en
teknisk virtuositet, som knappast kan
öfverträffas, en utpräglad individuali-
tet och ett öfverlägset minne, som låter
honom fullkomligt behärska piano-
litteraturen och ger honom makt att di-
rigera de svåraste orkestersaker utan
att behöfva kasta en blick på parti-
turet" (Sv. Musikt.). — Som litterär
författare är B. mycket betydande. Hans
bref och skrifter (i utdrag) utgaf änkan
(7 bd 1895—1908).
Byrd, William, f. 1543 i London, t
4.7.1623 därst.: elev af Tallis; 1563 orga-
nist i Lincoln, 1570 kapellsångare i kgl.
kapellet; fick 1575 organists titel. B.
erhöll 1575 tills, med Tallis ensam rätt
att trycka noter; efter T:s död 1585 blef
B. ensam ägare af förlaget. B. är en
mycket framstående komponist och har
utmärkt sig lika mycket inom kyrkomu-
siken som den profana instrumentalmu-
siken. Inom det förra området namnes
han bredvid sådana namn som Orl. Lasso
och Palestrina, inom det senare tillsam-
mans med Englands främste vid denna
tid J. Bull. Ej så få af hans verk
äro tryckta å hans eget förlag. Af
dessa kunna nämnas: Cantiones sacrae
5 voc. 1575; Songs of sundrie natures
3 — 6 voc. 1589; Sacrae cantiones I, II,
1589 (ny uppL 1847). Instrumentalmusi-
ken finnes i Fitz William-Virginal-Book
(nytryck).
Bysantisk musik. Med detta namn
betecknas den grekiska kyrkans medel-
tida musik. B. m. har varit föremål för
ingående studier i senare tid, emedan
den kan kasta ett nytt ljus öfver den
första utvecklingen af romerska medel-
tidskyrkans musik. Den b. m. hvilar
helt säkert på judisk tradition och föl-
jer denna mera direkt än den väst-
europeiska. Studiet af den b. musiken
försvåras i hög grad af den svårtyd-
bara notskriften, hvilken består af neu-
mer, men dessa äro tecknen för bestäm-
da toner med särskilda intervaller och
ej som den västerländska neumskriften
blott tonhöjdstecken i allmänhet. Se
härom O. Fleischers Neumen-Studien III
(1904). Den b. musiken har äfven haft
en viss betydelse för medeltidens poesi,
i det att den efter all sannolikhet varit
en af förmedlarna mellan det kvantite-
rande stafvelsemätandet (lång och kort
stafvelse) och aksentprincipen (betonad
och obetonad stafvelse). Se härom bl. a.
Fr. Prsetorius, "tjber die Herkunft der
hebräischen Akzente", 1901, och samma
förf:s "Die Ubernahme der friihmittel-
griechischen Neumen durch die Juden",
1902.
1. Byström, Thomas, f. 1772 i Hel-
singfors, t 1839 i Stockholm; slutade som
öfverstelöjtnant i armén; var en tid an-
ställd i Kyska artilleriet; ingick däref-
ter vid Svea artilleri; blef 1808 sekrete-
rare i Krigs- Vet.-ak. samt translatör i
ryska språket; var elev af Johann Wil-
helm Hässler, hvilken i sin tur var elev
af Bach. B. var en tid lärare för då-
Byström — Bågdans
131
varande kronprinsen, sedermera Oskar I.
1818—33 lärare i pianospelning vid Mus.
ak:s läroverk. B. öfversatte Vierlings
Generalbaslära och komponerade flera
solosånger och pianostycken.
2. J o h a n Thomas B., f. 7. 4. 1810,
t 2. 5. 1870 i Karlskrona; anställd 1829
vid fortiflkationskontoret i Stockholm;
tjänstgjorde vid fästningsbyggnaderna
vid Vanas, Stockholm och Karlskrona
1830—37; löjtnant 1837; arbetschef vid en
del fyrbyggnader; 1842 arbetsofficer vid
dockbyggnaden i Karlskrona, där han
sedan kvarstannade till sin död; kapten
1843, major 1853, öfverstelöjtnant 1860;
förordnades 1868 att bestrida varfchefs-
tjänsten. — Som musikidkare hade B.
fått en grundlig såväl teoretisk som
praktisk utbildning af sin fader; 1828
deltog han i sångöfningarna vid Mus.
ak.; 1842 uppdrogs åt honom ledningen
af Karlskrona musiksällskap, o. han var
länge detta sällskaps dirigent. "Med de
klassiska mästarna till förebild utbilda-
des B:s musikaliska anlag uti en sträng
konstnärlig riktning, och med förkärlek
förblef han städse fästad vid den rena
djuptänkta klassiska musiken, ehuru
han af denna förkärlek icke lät sig af-
hållas från att taga noggrann kännedom
äfven af de nyare skolor, som senare
framträdt inom det musikaliska områ-
det. Hans egentliga styrka låg dock
icke i solospelet; det var företrädesvis
uti samspel samt i ledningen af orkester
eller kör, som denna framstod; där gjor-
de sig i hög grad gällande hans musi-
kaliska säkerhet och lugn samt finheten
i hans uppfattning" (Mus. ak:s handl.
1870/71). B. var äfven känd som god
musikkritiker; öfversatte Oulibicheffs
Mozartbiografl, hvilken utkom i fyra de-
lar 1850—51.
3. Oskar Fredrik Bernadotte B.,
f. i Stockholm 13.10.1821, t därst. 22.7.
1909; broder till Johan Thomas; kapten
vid Svea artilleri 1857; inspektor vid
konservatoriet 1867 — 72; erhöll vid af ske-
det professors titel; var 1872 — 76 ledare
för musikföreningen i Åbo; grundade
sedan ett pianoinstitut i hufvudstaden;
1881 och de följ. åren genomreste han
Sverige för att i landtkyrkorna framfö-
ra äldre psalmmelodier; erhöll statsan-
slag för koralstudier i utlandet 1886 och
reste nu till London, Paris, Rom och
Milano; som kompositör träffade man
honom ej sällan på hufvudstadens kon-
sertprogram; 1876 spelades en terzett ur
operan "Herman Vimpel" och 1881 reci-
tativ o. aria ur operan "Cervantes"; hans
främsta komposition är D-mollssymfo-
nien, som trycktes af Mus. konstför-
eningen; detta verk visar sig ovanligt
gediget och med en i många hänseenden
modern orkesterbehandling. — Under
80- och 90-talen sysslade B. mest med
kyrkomusik och utgaf flera koralboks-
upplagor såsom: "Den svenska psalm-
sångens mest begagnade melodier" 1892,
"Luthers Kirchenlieder nebst ihren Me-
lodien", Lpzg 1897, "Profmelodier" 1885.
Med offentligt understöd trycktes de bå-
da samlingarna: "Sekvenser, antifoner
och hymner" 1899 och "Ur Medeltidens
kyrkosång", 1903. Båda sakna ej sitt in-
tresse såsom de enda upplagor vi äga af
svensk medeltida kyrkomusik, men då
de båda böckerna ej afse att ge origi-
nalet oförändradt utan i en viss moder-
niserad form, är deras värde, historiskt
sedt, ej så stort, som det kan synas af
de historiska inledningarna. B. gällde
för att vara sin tids främste kännare
på kyrkomusikens område.
Bågdans, gammal medeltida dans, som
i synnerhet i Finland left kvar till inpå
1800-talet vid en del skolor. Dansen sy-
nes ha uppstått ur ringleken med ut-
och invänd kedja och utföres ännu un-
der två former: den ena, den enklare,
parvis, den andra, i ring. I båda fallen
har hvarje par mellan sig en ring (en
båge). Vid parvis dans är uppställnin-
gen på två led; första paret går med
sänkt båge genom hvalfvet i motsatt
riktning och de andra följa; då ett par
kommit genom hvalfgången, vänder det
helt om och går i motsatt riktning med
höjd båge. Vid den mera komplicerade
slutna kedjans bågdans, börja de dan-
sande med att gå medsols; vid versslu-
tet sänkas bågarna till golfvet, och hvar
och en hoppar öfver sin främre båge
samt gör en rundsvängning till ut-
gångsställningen; sedan bildar ett af
paren port, och det motsatta går genom
denna och återvänder med höjd båge
till utgångsställningen; slutturen är en
gradvis skeende paruppställning med
bågarna i sicksack. B. står ofta i för-
bindelse med svärdsdansen och har van-
132
Bäcken — Böritz
ligen utförts i samband med forna tiders
vårfester. Äfven har b. i Sverige och
Finland stått i förbindelse med Pi£e
Cantiones (s. d.). — Om bågdansen fin-
nas flera studier af T. Norlind: Svärds-
dans o. bågdans, Feilbergs festskrift
1911; Latinska skolsåuger i Sverige o.
Finland s. 153 ff.
Bäcken, cinelli, piatti (it.); mässings-
instrument med genomträngande skall
utan någon egentlig ton.
Bäckström, Per Johan Edvard, f.
27.10.1841, t 12.2.1886; skald och musik-
vän; student i Uppsala 1860; musikre-
ferent i Aftonbladet 1863—74; 1876 red.
af tidningen "Teater o. Musik"; 1877 af
Post och Inrikes Tidningar; populär
skald, hvars dikter ofta tonsatts af
svenska kompositörer (Söderman, Nor-
man, A. F. Lindblad, v. Boom m. fl.).
Bärnian, Heinrich J o s e p h, f. 14.
2. 1784 i Potsdam, t H. 6. 1847 i Miinchen;
berömd klarinettvirtuos, hvars kompo-
sitioner skattas mycket högt af klari-
nettspelai'e.
Bäumker, Wilhelm, f. 25.10.1842 i
Elberfeld, t 3.2.1905 i Kurich (Achen);
1867 präst (katolsk); 1892 kyrkoherde i
Kurich; 1889 dr theol. hon. c. vid Bres-
laus universitet; framstående musik-
forskare inom katolska kyrkomusiken;
hans främsta verk är: Das katholische
deutsche Kirchenlied in seinen Sing-
weisen von d. friih. Zeiten bis gegen
Ende des 17. Jahrh. (I af K. Meister
1862; andra uppl. af B. 1886; II 1883;
III 1891; IV 1904); af öfriga skrifter må
nämnas: Niederländische geistl. Lieder
des 15. Jahrh. (Vierteljahrsschr. f. Mu-
sikw. 1888); Zur Gesch. der Tonkunst
in Deutschland 1881.
Bohm, T h e o b a 1 d, f. 9. 4. 1794 i Miin-
chen, t 25.11.1881 därst.; flöjtvirtuos och
medlem af hofkapellet; bekant såsom
förbättrare af konstruktionen på trä-
blåsinstrument. B. utgick från de aku-
stiska förhållandena och delade upp in-
strumentet, så att framför allt rena to-
ner kunde fås; sedan åstadkom han en
praktisk mekanism, hvarigenom dessa
grepp bekvämt kunde nås. Förut hade
man nöjt sig med att kunna nå hålen
bekvämt. B. gjorde hålen mycket större
än förut; tonen blef fylligare och kla-
rare men samtidigt något olika den före-
gående klangfärgen. B. utgick ifrån
flöjten, men systemet tillämpades äfven
på de andra träblåsinstrumenten. — B.
skref äfven en del flöjtkompositioner.
Böhme, Franz Magnus, f. 11. 3. 1827
i Willerstedt vid Weimar, t 18.10.1898
i Dresden; elev af G. Töpfer, Haupt-
mann och Rietz; efter att någon tid ha
varit skollärare och musiklärare i Dres-
den blef han 1878 — 85 lärare i musik-
historia och kontrapunkt vid Hochs
musikkonserv, i Frankfurt a. M.; lefde
efter 1886 i Dresden. B. har blifvit mest
bekant genom sina folkvisesamlingar:
"Altdeutsches Liederbuch" 1877, "Deut-
scher Liederhort" 1893 f. (ny uppl. af
Erks samling med tillägg ur dennes
handskrifna samlingar), "Deutsches
Kinderlied u. Kinderspiel" 1897; skref
äfven oratoriets historia och en harmo-
nilära.
Böhmiska kvartetten, berömdt kvar-
tettsällskap; begynte 1891 och utgjordes
då af följande fyra unga män: Karel
Hoffmann (vo. L), Josef Suk (vo,
II), Oskar Nedbal (va.), Hanus
W i h a n (ve). Deras främsta tolknin-
gar ha utgjort verk af böhmiska mä-
stare, särskildt Smetana och Dvorak.
För de klassiska mästarna sakna de
ofta nödig stor stil och ro. Deras spel
är eldigt och lifligt och af en genom-
gående friskhet, som förvärfvat dem
vänner öfver hela den bildade världen.
Böhn, Gudbrand, f. 1839 i Böraas,
Norge; norsk violinist; elev af organi-
sten N. Ursin i Ullensager; kom sedan
till Kristiania, där han anställdes vid
militärmusiken och fick undervisning af
Fr. Ursin; 1859 elev af konserv, i Briis-
sel och violinisten Leonard; återkom
efter ett år men återvände 1861 till Briis-
sel, där han studerade ytterligare ett
år; var sedan elev af Lauterbach i Dres-
den och anställdes slutligen vid Kri-
stiania teaterorkester. B. har med stort
bifall låtit höra sig som solist, hufvud-
sakligen i Norges hiifvudstad.
Bönhör mig Gud! psalm 175;
HfBffner hänvisar till mel. 167.
Böritz, M a 1 1 h i a s Daniel, f . 24.
11. 1753, t 24. 12. 1791 (son af hoftrumpe-
taren Christ. Fredr. B.); violinist i hof-
kapellet i Stockholm 1773—91, sedan för-
ste repelitör vid operan; komponerade
ett herdespel i 1 akt: "Philemon och
c — Cagnoni
133
Doris", som 29. 9. 1777 uppfördes på Hum- med ett puerilt, torftigt språk, hvilket
legårdsteatern; J. Flodmark säger om allt äfven förklarar, att stycket genast
detta, att stycket var "den mest otymp- blef nedlagdt". Partituret finnes i ms.
liga fadaise, utan spår till handling och i Mus. ak:s bibliotek.
C.
De ord, som saknas under C, torde sökas under K.
C, tredje tonen i gamla grundskalan,
nu första. Enligt solfabeteckningen
motsvarar den d o eller u t (Frankrike
och Italien). Som klafbeteckning mot-
svarar den närmast halfcirkeln (cirkeln
ursprungligen heltakt, halfcirkel (p
eller C halftakt). Betecknar numera V4-
takt (C) eller ^/s-takt (^C:). Engelska
stämgaffeln utgår från c, under det att
den allmänna europeiska (pariser-
stämg.) utgår från a. Se vidare bokstaf-
ven A.
C. som förkortningstecken = C a n-
t u s eller c o n.
Cabaletta (it.), kort mellansats i en
större aria; äfven cabbaletta, ca-
valetta, cavatinetta.
Cabezon, F e 1 ix Antonio, f. 30. 3.
1510 i Castrojeriz (Burgos), t 26.3.1566;
berömd organist och cembalist; anställd
hos Filip II. Eitter har i sin orgelhi-
storia några orgelkompositioner af ho-
nom (ur verket: Obras de musica para
tecla y arpa vihuela, Madrid 1578).
Cabinet d'orgue (fr.), luftlådan i en
orgel.
Cabinetpiano, upprättstående piano.
Caccia (it.), jakt; eorno di c, jägar-
horn.
Caccini, Giulio (Giulio Roma-
noo), f. 1558 (el. 1560) i Rom; lärde lut-
spel af Scipione della Palla; kom 1578 till
Florens; var i tjänst hos storhertigen af
Toseana; besökte 1605 Paris; dog tro-
ligen 1618; var på sin tid en mycket be-
römd sångare, som sjöng vanligen till
luta (teorb), sånger med homofont lut-
ackompagnement i likhet med den fr.
o. m. 1570-talet allt vanligare instru-
mentala stilen för solosång med ackom-
pagnement. Denna homofona stil hade
han tillfälle att vidare utbilda under
umgänget med V. Galilei, och C. blef
snart en af de främsta förkämparna
för den nya stilriktningen, som ville
dana ett musikdrama å grekisk grund-
val med solosång och instrumentalt ac-
kompagnement; han blef ej den förste,
som skref en opera i denna stil; Peri
torde här ha varit vägbrytaren, men så-
som mera berömd sångkompositör än
denne tillägnade han sig snart äran af
att vara den förste; skref efter Peri mu-
sik till Rinuccinis "Euridice" (tr. 1600);
sedan följde: "Combattimento d'Apolline
col Serpente" och "Il ratto di Cefale".
C:s berömdaste verk är: "Le nuove Mu-
siche" 1601, ett arbete, som mera visar
hän på ariosostilen än recitativet.
Cachucha, spansk dans från Andalu-
sien något liknande boleron; '/i takt;
dansas endast af ett par med kastan-
jetter; introducerad å teatern 1836 i
Fanny Elsslers "Le diable boiteux".
Cacophoni, missklang.
Cad. = cadenza.
Cadenz, cadenza, cadence, se
Kådans.
Cadenza d'inganuo (it.), skenslut.
Csecilia. Se Cecilia.
Csesur, afsats i en musikalisk tanke.
Caffarelli, Gaetano Majorano
f. 16. 4. 1703 i Bari (Neapel), t 30. IL
1783 i Neapel; berömd kastrat; elev af
P. Cafaro (1708—1787), hvilken på sin
tid var bekant som kompositör af kyr-
komusik och operor (uppkallade sig ef-
ter honom); debuterade 1724 i Rom i
kvinnlig roll; sjöng fr. o. m. 1730 å flera
af Europas främsta scener (London
1737); återvände 1737 till Italien; skör-
dade stormande bifall i Paris 1750; som
koloratursångare var han utan gensä-
gelse sin tids främste; jämte sitt euro-
peiska rykte vann han en utomordent-
lig förmögenhet, hvarmed han köpte sig
ett helt hertigdöme (Santo Dorato).
Cagnoni, Antonio, f. 8.2.1828 i Go-
134
Cah. — Calvé
diasco (Voghera), t 30. 4. 1896 i Bergamo;
omtyckt italiensk kompositör; elev af
konserv, i Milano; 1859 kyrkokapellmä-
stare i Vigevano, 1888 kapellmästare i
Bergamo; af hans c. 20 operor blef "Don
Bucefalo" (komp. 1847) mest berömd; af
de andra uppfördes "Papa Martin" (1871)
år 1886 i Stockholm.
Cah. = cahier.
Cahen, Albert, f. 8.1. 1846, t mars
1903 i Cap d'Ail; elev af Mone Szarvady
i piano, C. Franck i komp.; skref flera
berömda operor och dramer: Jean le
précurseur 1874, Endymion 1875, Le bois
1880, La belle au bois dormant 1886, Le
Vénetien 1890, La femme de Claude 1896
m. m.
Cahier (fr.), häfte.
Cahman, berömd orgelbyggarsläkt;
härstammade från Tyskland. Den äld-
ste kände orgelbyggaren Henrik C.
inkom under Gustaf II Adolfs regering;
byggde orgel bl. a. i Kristianstad 1631
(då danskt). Dennes son Hans Hen-
riksson C, f. 1640, t 5. 9. 1699, slog
sig på allvar ned i Sverige på 1860-talet,
med anledning af byggandet af Uppsala
domkyrkas orgel (förut kontrakt med Fr.
Bohl); blef färdig med detta verk 1692;
byggde ny orgel i Jönköpings nya kyr-
ka redan 1673 (invigd 1683); af hans nya
orglar och förbättrade äldre må näm-
nas: Gefle 1686, Kiingelf 1696, Falun nya
1698, Falun gamla 1698, Skara 1697 (tills.
m. Åhrman), Växiö, Jakob i Stockholm
1698 (endast påbegynt). — H. H. C. hade
två söner, af hvilka Hans Henrik C.
d. y. blef organist i Borås 1709, t 1736;
byggde äfven några orglar på landet.
Mest berömd blef den andre sonen J o-
han Ni cl as C, f. 1670, t 1736. Han
namnes som en reformator inom sven-
ska orgelbyggeriet. Efter Uppsala stads
brand byggde han ny orgel i Uppsala
domkyrka 1725 — 31. Af andra verk må
nämnas: Karlshamn 1702, Västerås 1702,
Hudiksvall 1714, Mariestad 1704—5, Var-
berg, Borås, Uddevalla, Sundsvall,
Strängnäs (förbättr.); dessutom flera å
landsbygden: Norrberke 1706, Virestad
1700, Ofvansjö 1714 m. fl. — Se Hiilphers,
Hist. afh. 1773; T, Norlind, Sv. musik-
hist.; N. E. Loven, Landskrona III, 84.
5 a i r a. Den äldsta franska revolu-
tionssången, troligen först hörd 5. 10.
1789, när parisarna marscherade till
Versailles. Texten tillskrifves en gat-
sångare Ladré. Melodien är en gam-
mal kontradans, förut känd under ti-
teln: "Carillon national". Sången för-
bjöds 1797.
Cake walk, amerikansk negerdans in-
förd till Europa i slutet af 19. seklet;
ursprungligen en täflingsdans om en
stor kaka som pris ("kakgång"); dansen
är tämligen smaklös med stampande
steg, rullande öfverkropp och viftning
med armarna.
CaL r= calando.
Calando (it.), aftagande; vanligen lik-
tydligt med diminuendo, decrescendo,
ibland äfven ritardando.
Calandrone, ett italienskt folkinstru-
ment af skalmejans typ.
Calascione el. colascione (it.), i
Frankrike colachon; italienskt folk-
instrument af tambura-liknande art med
lut-korpus; 2 strängar med en kvints af-
stånd; spelas med plektrum.
Calata, spansk dans i långsamt tempo
från 1500-talets början; finnes bl. a. i
lutboken af 1508; står här i nära för-
bindelse med pavanan.
Calcant, bälgtrampare.
Caldara, Antonio, f . c. 1670 i Ve-
nedig, t 28. 12. 1736; elev af Legrenzi;
1714 kapellmästare i Mantua; var där-
efter någon tid i Spanien och slog sig
till sist 1715 ned i Wien, där han blef
vice hofkapellmästare (Fux var ordi-
narie). En mängd verk finnas af ho-
nom, alla i en fiytande, melodisk stil;
en del äro af stort konstnärligt värde
och blefvo högligen berömda af samti-
den. Af hans kompositioner kunna
nämnas: 36 operor, 36 oratorier, mässor,
motetter, kantat, stråkkvartett, 12 sona-
ter för 3 instr. Hans kyrkokompositio-
ner äro i allmänhet de bästa.
Calmato (it.), lugnt.
Calore, con (it.), med värma.
Calsabigi, Kaniero da, f. 1715 i Li-
vorno; t 1795 i Neapel; librettoförfatta-
re; kom 1761 till Wien men måste längre
fram återvända till hemlandet; under
60-talet kom han i beröring med Gluck
och skref texten till flera af denne mä-
stares epokgörande operor.
Calvé, Emma, f. i Madrid 1864; be-
römd sopransångerska; elev af Marchesi
och Puget; debuterade i Nizza; uppträd-
de sedan i Briissel som Margareta 23. 9.
Calvisius — Campra
135
1882; engagerades därefter af théätre
Italien i Paris (Bianca i Dubois' "Aben
Hamet" 1884, Leila i Bizets "Pécheurs
de Perles" 1889); företog sedan konsert-
resor till Italien, England och Amerika;
sedan 1893 engagerad vid o. comique i
Paris; särskildt berömda roller äro:
Carmen, Opbélia, Anita, Santuzza.
Calvisius, S e t h u s, f . 21. 2. 1556 i Thli-
ringen, t 24. 11. 1615 i Leipzig; betydande
musikteoretiker; besökte gymnasium
och universitet (Helmstedt 1579, Leipzig
1580); kantor i Schulpforta 1582 och i
Leipzig vid Thomaskyrkan och skolan
1594; af hans musikteoretiska skrifter
blefvo särskildt bekanta: Melopoeia seu
melodiae condendfe ratio 1582, Compen-
dium musicse 1594 (tredje uppl. med ti-
teln Musicse artis prajcepta nova et fa-
cillima 1612 finnes i Lunds bibi.). Af
hans flerstämmiga bearbetningar af and-
liga melodier utkommo Harmonia can-
tionum ecclesiasticum i fem upplagor
1597 — 1622. C. skref dessutom matemati-
ska verk: Opus chronologicum. Formula
calendarii novi m. fl.
Cambert, E o b e r t, f . i Paris 1628, t
i London 1677; skapare af den franska
operan; elev af Chambonniéres, organist
vid S. Honoré och musikintendent hos
Ludvig XIV:s moder Anna af Österrike.
Abbe Perrin var den förste som intres-
serade honom för den italienska operan
och skref testen till en del operor, hvil-
ka blefvo satta i musik af C. Det för-
sta arbetet var "La pastorale" 1659; då
detta väckte stormande bifall, följde
snart andra: Ariane 1661, Adonis 1662.
1669 erhöll han privilegiet på operor i
Paris, men intrigerades bort af Lully
1671; reste då öfver till England, där han
blef kapellmästare hos Karl II.
Cambiata, växelnot; fri förhållning.
Campagnoli, B a r t o 1 o m e o, f. 10. 9.
1751 i Cento (Bologna), t i Neu-Strelitz
6.11.1827; berömd violinist af Tartinis
skola; elev af Lolli, Nardini m. fl.; 1776
konsertmästare hos biskopen af Frei-
sing; 1779 anställd hos hertigen af Kur-
land i Dresden; var under tiden 1783—
86 på konsertresor och kom redan för-
sta året till Stockholm, där han d. 19. 1.
och 2. 2. gaf konserter på riddarhuset
och berömmes som en "utmärkt konst-
när"; kallades s. å. till led. af Mus. ak.;
1797 blef han ledare af Gewandhaus-
konserterna i Leipzig; 1818 utnämndes
C. till hofkapellmästare i Neu-Strelitz,
där han kvarstannade till sin död. C.
skref en mängd kompositioner företrä-
desvis för violin och flöjt; utgaf äfven
en på sin tid omtyckt violinskola; hans
verk omfatta konserter, sonater och du-
etter.
Campana, klocka, kyrkoklocka.
Campanella, liten klocka.
Campenhout, Frangois van, f. 5.
2.1779 i Briissel, t 24. 4. 1848; begynte
som tenorsångare; sjöng å flera scener i
Holland, Belgien och Frankrike under
30 års tid (slutade 1827); skref flera ope-
ror bL a. Grotius 1808, Le passe-partout
1815, L'heureux mensonage, dessutom
kyrkomusik och körer; hans namn är i
vår tid endast bekant som kompositör
af den belgiska nationalsången Braban-
Qonne, författad kort före revolutionen
1830.
Campi, Antonia, f. Miklasie-
w i c z, f. 1773 i Lublin, f 1822 i Miinchen;
framstående sopransångerska; blef sär-
skildt berömd genom sina utföranden af
sångpartier i Mozarts och Eossinis ope-
ror i Wien och Prag.
Campion. L Thomas, f. 1575, t 1619;
engelsk skald och tonsättare; studerade
först juridik, sedan medicin och blef en
berömd Londonerläkare; inom musi-
kens och diktkonstens område blef han
mest bekant genom sina "Booke of
Ayres", ett band 1601, två 1613 och två
1617. Dikterna ha i våra dagar ånyo
f ramdragits ur glömskan, och han prisas
nu som en af de behagfullaste skalderna
af elisabetska skolan. Äfven som ton-
sättare förtjänade han mera erkännan-
de. Sångerna utgöra företrädesvis solo-
sånger med ackompagnement af luta.
2. F r a n c o i s C, teorbist vid Stora
operan i Paris; utgaf en del skrifter om
sättet att ackompagnera sånger prima
vista. Af dessa böcker förvarar Mus.
akad:s bibliotek: Traité d'accompagne-
ment et de composition, selon la régle
des octaves de musique. Paris 1716.
Campra, A n d ré, f. 4. 12. 1660 i Aix
(Provence), t 29. 7. 1744 i Versailles; be-
römd fransk operakompositör; 1679 di-
rektör för musiken vid domkyrkan i
Toulon, samma befattning i Arles 1681
och i Toulouse 1683; 1694 i Paris först
som kapellmästare vid jesuitkyrkan, se-
136
Canarie — Cantatorium
dan vid Notre-Dame; efter 1700 öfvergaf
han sin kyrkliga musikverksamhet för
att helt ägna sig åt scenen; blef 1722
hofkapellmästare. Hans operor anses
som de bästa, som skrifvits under mel-
lantiden Lully— Rameau. Hans rykte
nådde snart långt ut öfver Europa, och
äfven Sverige blef ej oberördt af C-
förtjusningen. Dåvarande hofkapellmä-
staren Andreas Diiben ägde flera af
hans operor, och Uppsala bibliotek för-
varar af dessa ännu: Le carnevale de
Venice 1699, Hesione 1701, Les muses
1703. Dessutom finnes i samma bibi. mo-
tetter tryckta 1699 och 1701. C:s måhän-
da berömdaste verk baletten "L'Europe
galante" finnes i Finspångs bibi. (nu
Norrköping).
Canarie, dans från 1500- och 1600-talen;
förekom i Italien på 1570-talet såsom en
dans i ^/s-takt tills. m. saltarellon och
gagliarden; under 1700-talet var den
vanligen i Vs-takt och stod till karak-
tären nära guigen; förekom ännu imder
1700-talet och försvann först mot århun-
dradets slut. — Se T. Norlind, Zur Ge-
schichte L. Suite s. 177 f. m. fl. st.
Cancan, dans från Algier; blef popu-
lär i Paris kort efter 1830 och existerar
ännu därstädes å förlustelseställen ut-
förd af särskilda danserskor. Dansen är
i tempo närstående kadriljen, eljest af
tämligen obscen karaktär. Ordet här-
ledes af det latinska quamquam och staf-
vas ofta quanquan.
Canceller, de smala fack i orgellådan,
hvarigenom luften tillföres piporna.
Cancion, dikt och sång från medelti-
den; hade sin musikaliska blomstring ä
1200-talet, då den utgjorde en glad skol-
sång; utgången ur sequensen och tro-
pen urartade den efter hand till dryc-
kesvisa (vagantpoesi) och blef under
1300-talet impopulär vid de stränga sko-
lorna; öfvergick till en ren dikt utan
musik i Italien under 1300-talet. I Sve-
rige är medeltidscancionen hufvudsakli-
gen bekant genom T. Petri Ruutas sam-
ling Piaj Cantiones, l:sta uppl. 1582. —
Litt.: T. Norlind, Latinska skolsånger,
Lund 1909 s. 86—89. — Se vidare Bal-
lade.
Cancricat (lat.), tillbakagång (liksom
kräftan); canon canericans ("kräft-
kanon"): tvåstämmig sång, där den an-
dra melodien är en omtagning af den
första baklänges (med början från slu-
tet).
Cannabich, Christian, f. 1731 i Mann-
heim, t 22. 2. 1798 i Frankfurt a. M.; elev
af Stamitz och Jommelli; 1759 ledare,
1775 direktör för Mannheimerorkestern,
hvilken under honom fick stort rykte
för sin utbildade nyanseringskonst; 1778
ledare af Miinchenorkestern. C:s rykte
som orkesterledare var på sin tid syn-
nerligen stort; som kompositör visade
han sig som en trogen anhängare af
Stamitzskolan med de säregna dynami-
ska verkningarna och koketta utsirade
instrumentala melodierna; som lärare
var C. mycket anlitad och mycket an-
sedd som violinist. Af hans verk kunna
nämnas symfonien i B och ouverturen i
C; skref symfonier (c. 100), konserter,
kammarmusik och operor.
Cänon, c a n ö n e, regel, föreskrift; ett
flerstämmigt tonstycke, i hvilket en
stämma begynner efter den andra, alltid
med samma tema; c. i enklang: me-
lodien återtages i samma tonhöjd; c. i
oktav: melodien följer i oktav; c. per
augmentationem eller d i m i n u-
t i o n e m: melodien följer med för-
längda eller förkortade notvärden; c. a 1
inversio: melodiens intervaller om-
vändas; c. perpetuus el. c. per t o-
nos: cirkelkanon, melodien oändlig, be-
gynner från början, så fort den slutat,
därför ofta noterad i cirkelform; c.
canericans, kräftcanon, se can-
cricat. — C. kan följas tillbaka till
1200-talet (rondo) men får sin hufvud-
sakliga utbildning under 1400-talet. På
1500-talet öfvergår den så småningom i
fugan.
Cant. = Cantando, Cantus.
Cantabile, cantando (it.), sångbart,
sjungande; beteckning för uttrycksfullt
föredrag med framhäfvande af melo-
dien.
Cantare (lat.), sjunga.
Cantate, kantat. Beteckning för fjär-
de söndagen efter påsk efter inlednings-
orden till mässan: Cantate domino (98:de
psalmen). — Se Kantat.
Cantatore, cantatrice (it.), sån-
gare, sångerska.
Cantatorium, (af cantare, sjunga), re-
sponsoriebok vid romersk-katolsk guds-
tjänst; vanl. motsvarande gradualet
eller antifonariet.
Cantieum — Cappelen
137
Cantieum (lat.), lofsång, hymn. Inom
romerska kyrkan skilde man cantica
majora och minora; de förra upptogos
i lutherska kyrkan och kallas därför
ofta för evangeliska: Marias, ZacharijE
och Simeonis. I den gamla psb. 1697
finnas dessa i tämligen oförändrad mu-
sikalisk form. Cantica höra till litur-
giska sångens allra äldsta delar och stå
närmast (den davidiska) psalmsången;
ofta kallas Davids psalmer själfva för
Cantica. — C. canticorum, Salomos
höga visa.
Cantilena, ofta detsamma som Cancion
(s. d.); under medeltiden betecknades
ofta med C. en folkvisartad melodi; un-
der 1600-talet blef ordet en beteckning
för en melodisats i motsats till ett reci-
tativ.
Cantillatio, sjungande föredrag.
Cantino (it.), fiolkvint.
Cantiones, se Piae Cantiones.
Canto (it.), Cantus (lat.), sång, me-
lodi, också diskant. C. a capella,
kyrkosång utan instrument. C. a r m o-
n i c o, fierstämmig säng.
Cantor (lat.), sångare, försångare i en
församling; se vidare Kantor.
Cantus (lat.), sång. Se äfven Canto.
C. Ambrosianus, ambrosiansk sång;
C. figurativus, figuralsång, kolora-
tursång; c. firmus (plain chant, fr.),
en viss gifven melodi ämnad att kon-
trapunkteras eller harmoniseras; c.
mensuratus, mensuralsång, fler-
stämmigt stycke i bestämd rytm; c.
p 1 a n u s, gregoriansk koral.
Canzone (it.), sång. C. villanesca,
italiensk gatsång.
Canzonetta (it.), liten visa. Under
1600- och 1700-talet beteckning för små
sånger i strofisk form; graciösa instru-
mentalstycken i visform.
Canzoniére (fr.), sängsamling.
Capelien, Georg, f . 1. 4. 1869 i Salzu-
flen (Lippe); musikteoretiker; studerade
först filosofi i Tiibingen, Göttingen och
Berlin, sedan juridik och var någon tid
tjänsteman i Lippe; sedan 1901 har han
uteslutande ägnat sig åt musikaliskt
skriftställeri. Af hans böcker må näm-
nas: Die musikalische Akustik als
Grundlage der Harmonik u. Melodik
1903, Die Freiheit od. Unfreiheit der
Töne u. Intervalle als Kriterium d.
Stimmfiihrung 1904 (med analyser af
Grieg-komp.), Die Zukunft der Musik-
theorie 1905, Ein neuer exotischer Mu-
sikstil 1906. C. har med sina skrifter
väckt mycket uppseende på grund af
det sensationella sätt, hvarpå han fram-
sagt sina idéer. En stor själfsäkerhet
i musikhistoriska ting är också ett ut-
märkande drag hos honom. Huruvida
skrifterna i framtiden förmå omdana
musiken i en ny "exotisk" anda, må väl
vara tvifvelaktigt. Hans uppfattning
af den japanska musiken är ej präglad
af någon djupare kännedom om detta
lands musik och melodiformer.
Capo (it.), hufvud, begynnelse; da
c a p o, återtages från begynnelsen.
Capotasto (it.), vid guitarren: en upp-
sättning, som efter behag kan höja
stämningen.
Capoul, J o s e p h A m é d é e, f . 27. 2.
1839 i Toulouse; berömd tenorsångare;
elev af Prags konserv.; 1861 debuterade
han å opera comique i Paris som Daniel
i "Alphyddan"; sjöng sedan Tonio i
"Eegementets dotter"; intill 1870 tillhör-
de han samma teater; 1872 — 73 var han
anställd vid italienska operan därst.;
1871 gästade han f. f. ggn London och
var sedan 1877 — 79 anställd vid Covent-
garden; till Amerika kom han i säll-
skap med Kristina Nilsson 1879 och 1880;
är för närvarande anställd vid Paris'
opera såsom sakkunnig på det admini-
strativa området. C:s bästa tid var på
1870-talet; på 1880-talet blef hans sång
och dramatiska uppträdande mera
konstladt.
Cappelen, Christian, f. 26. 1. 1845 i
Drammen; berömd norsk organist och
kompositör; 1860 elev af konservatoriet
i Leipzig, där han trädde i förbindelse
med Grieg; återkom 1863 och slog sig
först ned som musiklärare i Kristiania;
1868 blef han organist vid Strömsö kyr-
ka i Drammen, där han utvecklade en
betydande verksamhet som musiklärare
och konsertgifvare; 1875 innehade han
stipendium som komponist; blef 1882 or-
ganist i Bragernes, 1888 vid Vor Frei-
ser i Kristiania, 1891 tillika lärare i
liturgisk musik vid teologiska semina-
riet. Af hans kompositioner må näm-
nas pianostyckena: 4 Albumblad op. 10,
Quatre morceaux op. 18, raazurkor, noc-
turner, romanser och marscher m. fl.;
sånger med piano op. 2, 5, 13, 14; "Nacht-
138
Capriccio — Carissimi
reise", Ballade af Uhland op. 6 m. fl.;
"Sechs geistl. Lieder" f. bl. kör op. 4;
20 lätta orgelpreludier; kantat 1873 vid
öppnandet af industriutställningen i
Drammen (sedan äfven uppförd i Kri-
stiania), kantat vid kyrkoinvigning
m. fl. C. har dessutom gifvit en mängd
orgelkonserter landet rundt och förvärf-
vat sig anseende som en af landets
främsta orgelspelare.
Capriccio, c a p r i c e (fr.), tonstycke
i fri form, liten fantasi. — C a p r i c-
<.' i o s o, skämtsamt, nyckfullt.
Caractéres de musique (fr.), de musi-
kaliska tecknen.
Carafa (di Colobrano), Michele
E n r i c o, f. i Neapel 17. 11. 1787, f i Pa-
ris 26.7.1872; elev af Fazzi, Fenaroli,
Ruggi och i Paris af Cherubini; såsom
son af fursten af Colobrano (hertig af
Alvito) var han bestämd till officer och
blef adjutant hos Murat samt medföljde
honom till Ryssland 1812; för sin tap-
perhet här blef han dekorerad af kej-
saren; efter Napoleons fall vände C. sig
helt till musiken och skref en del ope-
ror, hvilka gjorde stor lycka i den fran-
ska hufvudstaden: "Le Solitaire" 1822,
"La violetta" 1828, "La Fiancée de Lam-
mermoor" 1827, "Masaniello" 1827. Ros-
sinifebern och strax därefter Auber-
förtjusningen bragte hans verk snart
i glömska. Cherubini kallade C. 1840
till kompositionslärare vid konservato-
riet. Jämte operor skref han flera kyr-
kokompositioner och pianoverk. Hans
stil är en blandning af franskt och ita-
lienskt och utmärker sig för stor instru-
mental fägring.
Carezzevole (it.), inställsamt, tju-
sande.
Caricato (it.), öfverdrifvet.
Carillon (fr.), klockspel.
Carissimi, G i a c o m o, f. e. 1604 i Ma-
rino (nära Rom), f 12.1.1674 i Rom; ine-
mot 1624 var han kapellmästare i Assisi;
1628 flyttade C. öfver till Rom, där han
till sin död kvarstod som kapellmästare
vid S. Apollinare. C:s förnämsta för-
tjänst är utbildandet af kantatformen
i å ena sidan dramatisk (monodisk)
riktning å andra sidan melodisk (aria).
Nästan alla hans verk äro kyrkomusik.
Namnet "kammarkantat" (cantata da
camera) utesluter ej kyrklig prägel. C:s
kantater äro dels en- dels flerstäm-
miga, ofta med 2 violiner och bas. Till
samma grupp höra arierna, duetterna,
serenaderna. C. sträfvar att mera in-
dividualisera kantatens delar och vill
skarpare skilja mellan aria, recitativ
och kör, ehuru tiden då ännu ej var
mogen till fullständig lösgörelse af de
skilda delarna i själfständiga recitativ,
arier m. m. C. är den store vägrödjaren
för den nya formen och förmedlar öf-
vergången mellan Gabrieli — Monteverdi
och Bach — Handel, mellan madrigalen
och 1700-talets utvecklade kantatform.
C. är afgjordt melodiker och visar som
sådan hän pä den nya italienska skolan
med dess framhäfvande af det melo-
diska. — Af C:s kompositioner äro de
flesta i handskrift och därför spridda
öfver flera bibliotek. Genom Gustaf
Diiben, som själf lärt mycket af C:s stil,
har Sverige kommit att äga en dyrbar
samling C.-verk, hvilka till stor del sak-
nas i utländska samlingar. Uppsala
bibi. äger för närvarande följande: Fol,
Caps. 53: Alma redemptoris mäter, Au-
dite audite, Confitebor, Cum reverte-
tur, Desiderata nobis, Dederunt te, Ecce
nos, Emendemus, Insurrexerunt, Om-
nes gentes. Paratum cor, Quid tandem,
Salve regina, Simile est, Surrexit pa-
stor bonus. Veni sponsa Christi. 4:to
Caps. 11: Alleluia Jesum, Arde fllis,
Audite justi, Audite omnes, Caro fac-
tum, Cum reverteretur, Desiderata no-
bis, Dixit dominus, Dolenti pensieri,
Dole et poenitet, Emendemus in melius,
Gaudeat terra, Insurrexerunt, Jubile-
mus, Omnes gentes gaudete, O quam
terribilis, O vos populi, Parce heu parce,
Salve Regina, Salve Rex, Si linguls, Si-
mile est. Super flumina, Surrexit, Su-
scitavit, Veni sponsa. I tabulatur-par-
titur finnas slutligen: Alleluja nostrum
(c. 83), Audite justi (c. 77), Audite om-
nes (c. 83), Caro factum (c. 83), Cum re-
verteretur (c. 83), Deduxit illum (c. 80),
Desiderata nobis (c. 77), Emendemus
(c. 83), Hodie salvatorem (c. 79), O dul-
cissimum (c. 83), Sacerdotes dei (c. 83),
Insurrexerunt (c. 83), Kyrie (c. 83), Om-
nes gentes (c. 80), Parce heu (c. 85), Si
linguls (c. 83), Si qua est (c. 83), Salve
Rex (c. 80), Super flumina (c. 78), Sur-
rexit (c. 80), Suscitavit (c. 79), Vanitas
vanitatum (c. 83). C:s namn är äfven
fästadt vid en musikteoretisk afhand-
Carlheim-Gyllensköld— Carreuo
139
ling (ars cantandi), hvilken endast fin-
nes i tyskt tryck: "Kurzer jedoch griind-
licher Wegweiser" Ausgb. 1689. Boken
upplefde flera upplagor. Af 6:te uppl.
1731 finnes ett exemplar i Mus. ak:s
bibi. Det synes emellertid vara mycket
tvifvelaktigt om C. haft något att skaffa
med denna skrift.
Carlheim-Gyllensköld, Sigrid, f . 9. 5.
1863 i Växjö; skicklig pianospelerska och
pedagog; elev af kons. i Sthlm 1880 — 84
(elev af H. Thegerström) ; därefter stu-
derade hon någon tid för Leschetitzky i
Wien; efter att med bifall låtit höra sig
såväl i svenska hufvudstaden som lands-
orten på åtskilliga konserter öppnade
hon i sept. 1889 "Stockholms musikinsti-
tut", en musikanstalt, som erhållit stort
erkännande. Kedan vid midten af 1890-
talet var elevantalet inemot 80 årligen
och har sedan dess ökats ända till 140 pr
år. Som lärare i harmonilära har bl. a.
Bror Beckman och Otto Olsson fungerat.
Som lärarinna i pianospel har C. haft
god hjälp af tvenne systrar. LMA 1912.
Carlson, Carl Gustaf, f . 18. 6. 1774,
t i Stockholm 31.12.1854; harpist i hof-
kapellet 1811—18; organist i Adolf Fre-
driks kyrka och lärare i orgelspelning
vid Mus. ak:s läroverk 1824 — 48. "Den
klassiska musiken var hans älsklings-
studium. Han var god lärare och sär-
deles omtyckt af eleverna" (Cronh.).
LMA 1834.
Carmagnole, fransk sång "La carmag-
nole" ursprungligen från Provence. Sån-
gens tillblifvelseår sättes till 1792. C.
täflade en tid med "Qa ira" såsom revo-
lutionsmännens sång. Melodien i ^/s-
takt synes ursprungligen ha tillhört en
dansvisa. Textförfattaren är okänd.
Carmen, komisk opera i fyra akter,
ord af Meilhac och Halévy, musik af G.
Bizet. Första uppf. ägde rum å op. co-
mique i Paris 3. 3. 1875, dock utan att
nämnvärdt vinna publikens bifall. Hög-
re var erkännandet 1878, då stycket först
gafs i London. Till Sverige nådde ope-
ran ovanligt tidigt, redan 1878 (öfvers.
af Fr. Hedberg), och blef strax mycket
omtyckt. I Köpenhamn ägde premiären
först 1883 rum och då med svenska arti-
ster i hufvudrollerna (Ödmann, Ek, Nie-
hoff m. fl.). I Stockholm hade operan
intill 1911 års slut gifvits 410 ggr. På
operans första scen (op. comique) i Pa-
ris ägde l,000:de representationen rum
1905. I Göteborg gafs C. f. ggn 7. 6. 1880
med artister från Stockholm.
Ca ma v al de Venis e, populär melo-
di, som Paganini 1816 hörde i Venedig o.
sedan försåg med variationer. Efter Pa-
ganini ha flera kompositörer skrifvit va-
riationer å densamma däribland flera
för piano (Herz, Schulhoff). Äfven i
operor har den fått en plats genom A.
Thomas och V. Massé. Melodien lämpa-
des äfven till flera folkvistexter.
Carnicer (y B a 1 1 1 e) R a m o n, f. 24.
10. 1789 i Tarrega (Katalonien), f 17. 3.
1855 i Madrid; anses som skaparen af
den nationella spanska operan; utbildad
i Barcelona och 1818 — 20 kapellmästare
för italienska operan därstädes; 1828 blef
han kapellmästare vid k. operan i Ma-
drid och utnämndes 1830 till lärare i
komposition vid konserv, i den spanska
hufvudstaden; af hans 9 operor må näm-
nas: Adela di Lusignano, Cristobal Co-
lon, Morte ed amore. Don Juan Tenorio,
Eufemia di Messina. C. skref dessutom
kyrkokompositioner, symfonier, sånger
m. m.
Carole, fransk ringdans från medelti-
den; utfördes som solosång, hvars om-
kväde upprepades af de dansande. C.
anses allmänt (sedan G. Paris) som ut-
gångspunkten för den nordiska folkvi-
san. — I England betecknar c. ungefär
detsamma som andlig visa (christmas
carol = julsång).
Caron, Ros e-L u c i 1 e, f. Menniez, f.
17. 11. 1857 i Monerville (Seine-et-Oise);
berömd sopransångerska; genomgick
konservatoriet 1880 — 82; debuterade å
théätre de la Monuaie, Briissel, sist-
nämnda år såsom Brynhilda i Reyers
"Sigurd"; vid denna teater var hon fä-
stad 1882—85 och 1887—90, därefter vid
stora operan i Paris. Hon vann sär-
skildt erkännande för sina goda utföran-
den af åtskilliga roller i Wagners ope-
ror, såsom: Sieglinde i "Walkyrian"
(1893), Elsa i "Lohengrin" (1891), Elisa-
beth i "Tannhäuser". Af andra roller
må nämnas: Donna Anna, Desdemona i
Verdis "Otello" (1894). Efter 1900 har
hon företrädesvis låtit höra sig å kon-
serter.
Carreno, Teresa, f. i Venezuela, Syd-
amerika, 22. 12. 1853 (släkting till S.
Bolivar, Sydam :kas befriare); elev af M.
140
Carrodus — Cassiodorus
Gottschalk i New-York; väckte i Nya
världen tidigt uppmärksamhet för sitt
goda pianospel; konserterade på 1860-
talet i Frankrike och England dock utan
att väcka större uppmärksamhet; 1874
ingick hon i födelsestaden äktenskap
med violinisten Emil Sauret och lät se-
dan ej pä länge höra sig offentligt; snart
skilde hon sig från honom och gifte sig
på 1880-talet med barytonisten Giov.Tag-
liapietro; 1889 uppträdde hon åter i
Europa, och fr. o. m. nu begynte hen-
nes rykte att stiga allt högre och snart
stod hon som en af samtidens främsta
kvinnliga pianister; i Köpenhamn lät
hon höra sig 1890 och i Stockholm f. f.
ggn i mars 1891; Sverige har hon sedan
upprepade gånger gästat; 1892 ingick
hon sitt tredje äktenskap med piani-
sten d'Albert men blef redan efter
tre år skild. Som konstnär är C. bäst
vid återgifvandet af de nyare mästarna,
Chopin, Liszt, Rubinstein, däremot är
hon ej framstående som Beethoventolk.
Hon förenar fin smak, träffande uppfatt-
ning och sydländsk eldighet, dock sak-
nar hon den nödiga ron för föredragan-
det af klassikerna. C. har äfven gjort
sig känd som tonsättarinna och teater-
ledarinna. — Dottern i andra giftet T e-
resita C. (f. 24. 12. 1883 i Syd-Am.)
gjorde sin första offentliga debut i Sve-
rige 1901 och konserterade sedan i Norge
och i Sveriges landsort; hon har äfven
utanför Norden gjort sig fördelaktigt
känd som pianist.
Carrodus, John T i p 1 a d y, f. 20. 1.
1836 i Keighley, Yorkshire, t 13. 7. 1895 i
London; violinvirtuos; elev af Molique i
Stuttgart; lefde i London som konsert-
mästare vid Covent Gardenorkestern,
lärare vid Nat. Training school f. music;
skref flera violinkompositioner och sa-
longsstycken.
Carstensen, Johannes Peter, f. 16.
8. 1833 i Köpenhamn, t 25. 3. 1893 i Upp-
sala; elev af Gade; violinist först i dan-
ska hof kapellet; sedan 1868 konsertmä-
stare i akad. kapellet i Uppsala; musik-
dir. vid Uppl:s reg. 1873 och musiklära-
re vid h. allm. lärov. därst. 1876. C. var
en omtyckt och mycket anlitad musik-
lärare; komponerade bl. a. festmarsch,
ouverture, stråksextett (prisbelönt i Pe-
tersburg), sånger och pianostycken; in-
strumenterade dessutom Södermans bal-
lad "Der schwarze Ritter" och Heises
"Kong Hakes ligfaerd".
Carulli, F e r d i n a n d o, f. 10. 2. 1770 i
Neapel, t i febr. 1841 i Paris; framstå-
ende guitarrvirtuos; uppträdde 1808 i
Paris och väckte allmän beundran; ut-
gaf 1825 en handbok i guitarrspel (spe-
ciellt ackompagnement): "L'harmonie
appliquée ä la guitarre" och kompone-
rade inemot 300 verk för guitarr.
Caruso. 1. L u i g i, f. 25. 9. 1754 i Nea-
pel, t 1822 i Perugia; elev af Nicola Sala;
komponerade 60 operor under tiden 1773
— 1810; skref dessutom 4 oratorier, 4 kan-
tater och mässor af mera dramatisk än
kyrklig karaktär.
2. Enrico C, f. 1874 i Neapel; be-
römd tenorsångare; elev af Lamperti
och Concone; uppträdde 1896 i Neapel
och 1898 i Milano och har sedan med sti-
gande anseende låtit höra sig i Peters-
burg, New- York, Buenos Ayres (1899 —
1903) samt flerestädes i Tyskland, Italien
och England, företrädesvis i italienska
operapartier.
Carvalho, Caroline Felix, f. Mio-
lan, f. 31. 12. 1827 i Marseilles, t 10. 7.
1895; berömd sopransångerska; gift med
direktören för th. lyrique sedan för op.
comique Leon Carvaille (Carvalho);
sjöng först på op. comique sedan på t.
lyrique; 1869 — 72 på st. operan, därefter
ånyo på op. comique; gästade ofta Lon-
don och var där högt uppburen; bland
hennes roller märkas: Zerlina, Pamina,
Margaretha (Faust), Ophelia, Drottnin-
gen i "Hugenotterna", Cherubin.
Casagli, Justina Christina, f.
Wässelius, f. 4. 10. 1794, f 1841 i Parma;
svensk sångerska; elev vid k. teatern
1805 och var anställd därst. 181^—18;
sistnämnda år gifte hon sig med dansö-
ren L. Casagli och for med honom till
Italien 1818, där hon snart vann stort
anseende; stora triumfer firade hon sär-
skildt i Turin 1820 i Rossinis "Ceneren-
tola", i Rom 1823 i "Donna del lago"
samt 1827 i Lucca i Cimarosas "Matri-
monio segreto"; var sedan anställd vid
teatern i Miinchen; sökte efter mannens
död förnyad anställning vid k. teatern i
Stockholm men afvisades, emedan man
hört, att "hennes röst tagit skada".
Cassa, trumma; gran c, stor trumma.
Cassazione (it.), nattserenad.
Cassiodorus, Magnus Aurelius, f.
Castagnetter — Catel
141
c. 485 i Lucanien, t c. 580 i Kalabrien,
statsman hos Teodorik; drog sig 540 till-
baka till det af honom stiftade klostret
Vivarium; en af hans skrifter (De arti-
bus) innehåller uttalanden om musiken,
hvilka för medeltidens musikuppfatt-
ning fingo stor betydelse. C. är jämte
Boetius den främste förmedlaren mellan
antiken och medeltiden inom musiken.
Castagnetter, musselformiga skal, som
noga passa i hvarandra, att slå samman.
Castberg, Torgrim, f. 9. 9. 1874 i Ski-
en; norsk violinist; utbildad i Paris 1891
—94 och i Berlin 1895—1900; direktör för
Bergens musikakademi sedan 1905.
Castillon, Alexis de, Vicomte de
Saint Victor, f. 13. 12. 1838 i Chartres, t
5. 3. 1873 i Paris; utbildade sig först till
militär men öfvergick sedan till musi-
ken och blef elev af V. Massé och C.
Franck; tills, med H. Duparc och Saint-
Saens grundade han "Société nationale
de musique" i Paris. C. ägnade sig sär-
skildt åt orkester- och kammarmusiken
och var mycket verksam för väckan-
det af förståelse för dessa musikgre-
nar; skref själf flera kammarmusikverk
och orkesterverk (Marche scandinave,
Equisses symphoniques, ouv. Torquato
Tasso); dessutom flera sånger och piano-
kompositioner.
Castro, Jean de, bördig från Evreux,
lefde i Antwerpen 1571 och var 1582 — 84
vice kapellmästare i Wien; vistades i
Köln 1593 och 1596. Af hans kompositio-
ner, hvilka åtnjöto tämligen stort anse-
ende på sin tid, förvara svenska biblio-
tek följande: Il primo libro de Madri-
gali 1569, Livré de chansens 1570, Sacra-
rum cantionum liber 1571, Chansens 1576,
Second livré des chansons 1580, Livré des
chansens 1582, Cantiones sacrse 1591, So-
nets 1592, Chansons 1592, alla i Upps.
bibi.; Cant. sacraj 1591 äfven i Tyska
kyrkans bibi., Stockholm.
Catalani, A n g e 1 i c a, f . 10. 5. 1780 i
Sinigaglia, t 12. 6. 1849 i Paris; ryktbar
sopransångerska; utmärkte sig tidigt i
sitt hemland och firade redan som fem-
tonårig lysande triumfer i Venedig;
sjöng sedan företrädesvis i Paris och
London; i den senare staden var hon
1806 — 14 anställd och vann rikligt såväl
anseende som penningar. Geijer, som
1810 hörde henne i den engelska hufvud-
staden, skrifver d. 29. 5. hem: "I C:s
sång har jag hört prof på människorö-
stens fullkomlighet, som vida öfverträf-
fat all min föreställning. Hennes röst
förenar i högsta grad styrka, vidd och
behag. Hennes konst är fullkomnad.
Snabbheten och säkerheten af hennes
lopp öfverträffas af intet instrument.
Jag har hört henne i hopp af 2 oktavers
sträckning slå an toner med den största
säkerhet och klarhet och i hastig rörelse
löpa kromatiska skalan upp och ned
utan minsta skymt af falsk ton. Alla
mekaniska svårigheter äro öfvervunna,
att man ej märker dem. Man glömmer
den mest förvånande konst för känslan,
som talar igenom den. Öfvervunnen
svårighet är en förtjänst, som C. är för-
träfflig att berömmas för. Det är an-
den och lifvet i hennes exekution, som
är det förträffliga. Det är ej exekutio-
nen. Det hon exekverar tycks hon kom-
ponera, så fullt hennes egendom blir
det, och med en så lefvande originalitet
öfverlämnar hon det åt åhöraren. Hen-
nes aktion och figur äro fulla af ut-
tryck." Hennes röstomfång var ovanligt
stort: a — f". C. uppträdde som gäst å
de flesta större europeiska scener och
gästade Stockholm 1827, s. å. hon drog
sig tillbaka från det offentliga lifvet.
Catch, en speciellt engelsk flerstäm-
mig kompositionsform med sönderstyc-
kande af textorden och med hufvudvik-
ten lagd å ett mimiskt utförande af ko-
misk karaktär; C:s glanstid infaller un-
der 1600-talet, då den odlades som sär-
skild konst af yrkesmän, hvilka drefvo
upp skickligheten till en höjd, som gör
det svårt för vår tid att rätt utföra
den. Karl II:s regering anses i allmän-
het för den bästa tiden. Den äldsta be-
teckningen är "rondello", och under det-
ta namn förekomma C. redan i början
af 17:de århundradet: "Pammelia och
"Deutoromelia" 1609, "Melismata" 1611.
Under sitt sedan vanliga namn finnas
C. i samlingar af 1652, 1667, 1672—73,
1685, 1686 m. fl. år. C. står som konst-
form närmast de engelska "glees", "Ca-
ncns", "rounds". På 1700-talet grunda-
des särskilda sällskap för denna sång
("The noblemen and gentlemen's Cateh-
club" 1761). C.-klubbar finnas ännu i
England.
Catel, Charles Simon, f . 10. 6.
1773 i l'Algle, t i Paris 29. 11. 1830; elev
142
Catelani — Cavos
af Sacchini, Gobert, och Gossec; redan
vid 23 års ålder blef han professor i har-
moni vid det nygrundade konservato-
riet i den franska hufvudstaden och
skref ej långt därefter sitt epokgörande
arbete "Traité d'harinonie" 1802, som
sedan öfversattes till tyska, italien-
ska och engelska (tysk uppl. af 1802
i Mus. ak:s bibi. i Sthlm); 1810—14 var
C. en af inspektörerna för konserva-
toriet; hans främsta förtjänst ligger
inom det musikteoretiska området; af
hans operor (Semiramis 1802, L'auberge
de Bagnéres 1807, Les bayadéres 1810
m. fl.) förmådde inga hålla sig längre
tid på repertoaren. C. skref dessutom
marscher, kammarmusik, symfonier,
sånger m. m.
Catelani, A n g e 1 o, f. 30.3.1811 i Gua-
stalla, t i S. Martino di Mugnano 5. 9.
1866; kompositör och musikskriftstäl-
lare; elev af Donizetti och Crescentini;
1834—37 direktör vid teatern i Messina;
1837 i Correggio och slutligen bosatt i
Modena fr. o. m. 1838; skref några ope-
ror, ett requiem, kyrkliga musikverk.
Af musikhistoi-iska arbeten må nämnas:
biografier af Petrucci 1856, Or. Vecchi
1858, Cl. Merulo 1860, Al. Stradella 1866.
Catena di trilli (it.), drillkedja.
Cavaillé, berömd sydfransk orgelbyg-
garsläkt. Den mest betydande medlem-
men är Aristide C.-C o 1, f. 2. 2.
1811 i Montpellier, t 12.10.1899 i Paris.
1833 kom han till Paris, där han fick
uppdraget att bygga St.-Denis-orgeln;
byggde sedan flera verk i Frankrike och
Belgien; af nya uppfinningar tillskrif-
vas honom magasinbälgen; förbättrade
äfven sleiflådan; införde tvenne nya
stämmor: flute harmonique 8 och flute
octaviante 4. C. gjorde sig äfven be-
kant som författare öfver orgeln: Etu-
des expérimenteux 1849, De Torgue 1856,
Projet d'orgue 1875. — Litt.: N. P. Nor-
lind. Orgelns allm. hist. 1912.
Cavaliere, E m i 1 i o del, f. c. 1550, t
11.3.1602; lefde större delen af sitt lif
vid Ferdinand dei Medicis hof i Florens
och kom där i förbindelse med Bardi,
Caccini, V. Galilei, Peri, Corsi och Ri-
nuccini — alla intresserade för förnyan-
det af det grekiska musikdramat. C.
berömdaste verk är "La rappresentazio-
ne di anima e di corpo", Rom 1600, ett
arbete, som blef första uppslaget till det
moderna oratoriet; stilen är den nya
operans, sådan den utbildats inom Flo-
rentinerkretsen. C. skref dessutom ge-
nomkomponerade herdespel: "Il Satiro"
1590, "La desperazione di Fileno", "Il
giuoco della cieca" 1595. — Litt. Riv.
mus. ital. vol. IX, 797.
Cavalleria rusticana, "Siei-
lianische Baiierneh e", "P å S i-
c i 1 i e n", opera i 1 a. af Pietro Mascag-
n i till text af G. Targioni Tozzetti och
G. Menasci; svensk öfvers. af Helmer
Key; premiär i Rom 17. 5. 1890; i Stock-
holm 11. 12. 1890, Göteborg 27. 2. 1893,
k. t. Kphn 30. 9. 91.
Cavalli, Pietro Francesco, f.
1599 el. 1600 i Crema (Venedig), t 14.1.
1676 i Venedig; hette egentligen C a-
lett i-Brun i; var 1617 sångare i Mar-
cuskyrkan, 1655 förste organist, 1668 ka-
pellmästare; skref flera kyrkliga verk
(requiem, mässor, psalmer), men hans
förnämsta förtjänst ligger dock inom
operans område; han skref för teatern
fr. o. m. 1639; 27 teaterverk äro kända;
af dessa må nämnas: "Le nozze di Teti",
"Xerse", "Ereole amante"; till Innsbruck
skref han en opera vid det festliga mot-
tagandet af drottning Kristina. C:s för-
tjänst är att ha närmare individualise-
rat arian, gjort den oberoende af reci-
tativet och sålunda förberedt den melo-
diska perioden. C. står som sådan jämte
Cesti som förmedlingslänken mellan Mon-
teverdi och Scarlatti på operans område.
Cavatina, kort operaaria utan tvådel-
ning och koloratur; brukas äfven om
kortare instrumentala satser inom so-
nat- och kvartettformen.
Cavos, Catterino, f. 1776 i Venedig,
t 10. 5. 1840 i Petersburg; efter studier
i födelsestaden begaf han sig 1797 till
Ryssland som ledare för Astartis opera-
sällskap; 1799 blef han direktör vid ita-
liensk-ryska operan och professor i tea-
terskolan; skref sedan äfven för ett
franskt sällskap; 1821 inspektor och 1832
direktör för samtliga kejserliga orkest-
rar; i sistnämnda egenskap blef han
ryska musikens främste och mäktigaste
man; C. är en föregångare till Glinka
som skapare af en inhemsk nationell
opera byggd på ryska folkmelodier;
han skref musik till samma ämne som
Glinka: "Lif vet för zaren". En annan
af hans ryska operor i nationell anda
Cazzati — Cederberg
143
är "Ivan Sousamir". Jämte operor skref
C. äfven en mängd vaudeviller. Hans
musik utmärker sig i öfrigt ej för nå-
gon djupare originalitet.
Cazzati, M a u r i z i o, f. i Guastalla
1620, t därst. 1677; organist vid S. An-
drea i Mautua 1641; 1648—51 vid Acca-
demia della Morte i Ferrara, 1653 kapell-
mästare i Bergamo och 1658 i Bologna;
en mängd andliga kompositioner tryck-
tes, och hans rykte nådde äfven till
Sverige, där Diibenska bibi. (Upps.) än-
nu förvarar verk af honom: Tributi 1660,
Madrigali 1661, Antifone e Letanie 1663.
C. b. = col basso el. contrabasso.
C. d. = colla destra.
C-dur (fr. ut majeur, eng. ut major),
första durtonarten utan förteckning (pa-
rallelltonart: a-moll).
Cecilia, den heliga, kyrkomusikens
och särskildt orgelns skyddshelgon; en
förnäm kristen i Eom, som 230 led mar-
tyrdöden; i 5:te årh. helgades en kyrka
åt henne i Rom och hennes minnesdag
fastställdes till d. 22 nov.; när hon be-
gynt bli musikens särskilda beskydda-
rinna är höljdt i dunkel; under för- och
högrenässansen var C. ett omtyckt äm-
ne hos målare och skulptörer; hon af-
bildas vid denna tid ofta omgifven af
musicerande änglar; särskildt bekanta
äro bilderna af Rafael, Carlo Dolci, Ku-
bens, Dominichino (den kända reliefen,
som tillskrifves Donatello, är troligen
af annan senare mästare); under 1500-
talet blef det särskildt vanligt att fira
hennes minnesdag med en musikfest;
detta bruk har i katolska länder bibe-
hållit sig in i våra dagar; ur dessa
minnesfester ha sannolikt de speciella
C.-föreningarna uppstått; den äldsta om-
talade är "Le puy de musique" i Evreux,
Normandie, af år 1571; något senare
(1584) omtalas en romersk, stiftad af Pa-
lestrina (sedan 1847 akademi); 1683 om-
talas "The musical society" i England
med samma syfte; för detta sällskap
skref bl. a. Purcell och Handel. Fr. o.
m. 1785 omtalas ett särskildt "Cecilian
Society" i London, hvilket intill 1785 år-
ligen utförde oratorier (Handel, Haydn
m. fl.). Under 1800-talet tillkommo öf-
verallt nya sådana, bl. a. i Tyskland,
där 1867 i Regensburg grundades "Cä-
cilienverein fiir Länder deutscher Zun-
ge" (1870 sanktionerad af påfven). Alla
dessa föreningar ha haft till hufvudupp-
gift att uppföra äldre vokalmusik me-
stadels italiensk från 1500-talet och förra
hälften af 1600-talet.
I Köpenhamn stiftades, efter för-
beredelser på 1840-talet, år 1851 C ae c i-
liaforeningen med H. Rung som
ledare; efter dennes död 1871 ledde Paul-
li konserterna till 1877, då den förres
son Frederik Rung 23-årig öfvertog diri-
gentplatsen. Föreningen har årligen
gifvit 3 — 4 konserter med kompositioner
af dels äldre dels yngre mästare; anta-
let medlemmar har stigit till 1,200 med
en kör på 200 personer. Med en sådan
masskör var det ej längre möjligt att
uppehålla den renhet, nyansrikedom och
smidighet i rösterna, som de gamla kö-
rerna kunde kräfva, och man grundade
därför en särkör ur den stora förenin-
gen, som företrädesvis kunde odla den
gamla sången. Denna kör blef "M a-
drigalköre n", hvilken särskildt
tagit sig an äldre körer, och genom
konstnärlig utbildning, smidighet och
nyansrikedom i utförandet förvärfvat
sig ett namn som en af samtidens bästa
körer. Genom talrika konserter (bk a.
i Paris) har kören vunnit ett högt an-
seende. M.-kören har äfven låtit höra
sig i den svenska hufvudstaden. — Litt.:
C. Thrane, Ca?ciliaforeningen og dens
stifter, Kphn 1901; Grove, Dictionary of
music m. fl.
I Stockholm grundade E. Åker-
berg 1903 "Ceciliaköre n", hvilken
3. 12. 1903 gaf sin första konsert med dels
äldre verk af mästare som Orl. Lasso,
Lully, Lotti dels nyare som Brahms, Cui,
P. Cornelius.
B. \V. Hallberg i Landskrona utgaf
1868, 69 en musiktidning under namnet:
"Cecilia, musiktidning f. folket" med
hufvudsakligen kyrkomusikaliskt inne-
håll. Äfven i utlandet finnas talrika C-
tidningar.
Cederberg, Johan Ulrik, f . 1843 i
Håtuna, t 14. 10. 1912 i Falun; 1855— 6.S
elev af konserv, i Sthlm; aflade 1860 org.-
ex. och 1865 musikdir.-ex.; antogs s. å.
till dirigent vid Folkteatern och flyttade
med Rhodeska teatersällskapet till Göte-
borg 1869; blef organist och lärare i mu-
sik i Falun 1869; 1875 äfven musiklärare
vid seminariet därst.; afgick 1908. C. har
inlagt stora förtjänster om musiklifvet i
144
Cederström — Chabrier
Falun och var sedan 1871 dirigent för
Nya musikerföreningen därst. och brag-
te som sådan bl. a. till uppförande flera
stora oratorier (Paulus, Skapelsen) och
kyrkomusik (Cherubinis Eequiem).
Cederström, se P a 1 1 i.
Celere (it.), hastigt, snabbt.
Celeritä, con (it.), med skyndsamhet.
Celesta, stålstafsklavér; modernt orke-
sterinstrument; uppfunnet af M. Augu-
ste Mustel i Paris 1886; närstående
adiafon; omfånget är c — c""; Widor,
Charpentier, Tschaikowski (Danse de la
fée dragée, Casse, Noisette), Leoncavallo
och Puccini ha bl. a. användt c. i orke-
ster, företrädesvis i operor och baletter.
Cellier, Alfred, f. 1. 12. 1844 i Hack-
ney (London), t 28. 12. 1891 i London; en-
gelsk kompositör och dirigent; 1855—60
körsångare i kgl. kapellet, 1862 organist
i All Saints, Blackheath; 22 år gam-
mal dirigent för Ulster Hallkonserterna
i Belfast, 1868 organist i Holborn, 1871—
75 i Manchester, 1877—79 dirigent vid
kom. op. i London och för Covent Gar-
dens promenadkonserter jämte SuUivan;
var en tid i Amerika och Australien;
återvände 1887 till London; jämte orke-
sterverk ("Danse pompeuse" 1880) och
solosånger m. m. skref han en mängd
arbeten för teatern, företrädesvis ope-
retter (The Tower of London 1875, Bella
Donna 1878, Doras Dream 1877, The carp
1886 m. fl.).
Cellist, violoncellspelare.
Cello = violoncello.
Cembalist, cembalo-spelare.
Cembalo (it.), clavicembalo, se
Piano.
Cerreto, Scipione, f. 1551 i Neapel;
lefde ännu 1608 i sin födelsestad; lär-
junge af Franc. Sorrentino; musikteore-
tisk författare; af hans skrifter må
nämnas: Della prattica musica vocale et
instrumentale 1601, DelFarbore musicale
1608, Dialogo harmonico 1631; en del vo-
kala kompositioner äro äfven bevarade.
Certon, Pierre; på 1550- och 60-talen
ledare af gosskören i hel. kapellet i Pa-
ris; lärjunge af Josquin des Prés; hans
kyrkliga arbeten åtnjöto ej ringa anse-
ende på sin tid. Uppsala bibi. förvarar
följande tryck af honom: Missa pro de-
fundis 1559, Missa ad imit. moduli. Le
temps qui court 1558, XCVIII Melanges
1570.
Cervetto, tvenne namnkunniga violon-
cellister, hvilkas verksamhet hufvudsak-
ligen faller i England: Giacobbe
Bassevi, f. 1682 i Italien, t 14. L 1783
i London öfver 100 år gammal; inträdde
1738 i Drviry Laneorkestern, var en tid
direktör för densamma; efterlämnade en
stor förmögenhet. — Sonen James C,
f. c. 1749, uppträdde redan 1760 vid 11
års ålder offentligt som violinist; hade
vid sin död 5. 2. 1837 anseende att vara
Englands främste cellist; spelade en tid
å konserter; lefde dock efter faderns död
mest som privatman.
Cess (fr. ut bémol, eng. c flat) enhar-
moniskt = h.
Cesti, Ma re Antonio, f. i Arezzo
c. 1620, t i Wien 1669; elev af Carissimi;
kapellmästare i Florens 1646, medlem af
påfliga kören i Rom 1660 och vice ka-
pellmästare i Wien 1666 till sin död. C.
är en af 1600-talets betydelsefullaste
kompositörer. Den stil, som blef hans,
hade han förvärfvat å ena sidan genom
studiet af Carissimis kantater å andra
sidan genom Cavallis operor. Han blef
jämte denne senare medlaren mellan
den äldre monodien och neapolitanska
skolan. Eecitativet och arian hållas me-
ra isär som två skilda konstformer, och
båda utvecklas vidare i dramatisk ut-
trycksfullhet. De viktigaste af C:s ope-
ror äro: L'Orontea 1649, Cesare Amante
1651, La Dori 1663, Tito 1666, Semiramide
1667, Il Pomo d'oro 1668, L'Argia 1609
(afslutad af Marc. Ziani), La Schiava
fortunata 1674 (afslutad af Dom. Par-
tenio).
Cetti, Giovanni Battista, f. 1794
i Amsterdam af italienska föräldrar, t
22. 3. 1858 i Köpenhamn; dansk drama-
tisk sångare (baryton); elev af k. tea-
terns elevskola i Köpenhamn och 1812
anställd som skådespelare; 1819 blef han
k. skådespelare och kvarstod som sådan
till 1845; utan att vara någon egentlig
framstående skådespelare lyckades han
i hög grad vinna publikens gunst genom
sitt sympatiska uppträdande och sin
omfångsrika, varma röst. Af hans rol-
ler märkas: Robert i "Joconde", Figaro
i "Figaros bröllop" och "Barberaren",
Rodolphe i "Den lilla rödhättan", Jean-
not i "Jeannot et Colin" och Farinelli.
Ch, se K.
Chabrier, Alexis Emmanuel, f.
Chaconne — Chamberlain
145
18. 1. 1841 i Ambert (Puy de Döme, t 13.
9. 1894 i Paris; studerade först juridik
och blef tjänsteman i inrikesministeriet;
samtidigt med universitetsstudierna tog
han musiklektioner för Arist. Hignard.
Tvenne operetter (L'Étoile 1877, L'Édu-
cation manquée 1879) af honom väckte
stor uppmärksamhet, och han ägnade
sig därför fr. o. m. 1880-talet helt och
hållet åt musiken. 1881 trycktes några
pianokompositioner och 1883 uppfördes
en spansk rapsodi "Espana"; åren 1884 —
85 var han körledare vid Lamoureux-
konserterna; hans berömdaste verk blef
operan "Gwendoline" (Briissel 1886); se-
dan följde en komisk opera "Le roi mal-
gré lui (Paris 1887);. en oafslutad opera
"Briséis" uppfördes å stora operan
1899.
Chaconne (fr., c i a c o n a it.), närstå-
ende passacaglian; dans i V4-takt, troli-
gen af spanskt ursprung; blef mycket
använd i franska suiten under andra
hälften af 1600-talet. Under 1700-talet
skrefvo flera tyska mästare stycken i
ch.-rytm. Dansen blef särskildt omtyckt
som variationsstycke. Af mera berömda
ch:er från 1700-talet må nämnas en i
Bachs fjärde sonat för violinsolo (D-
moll), två i Händels suiter för piano.
Gluck använde formen i slutet af Or-
pheus och i baletten till "Iphigénie en
Aulide". Slutligen äro Beethovens "32
variationer i C-moll" skrifna på en ch.-
jnelodi.
Chadwick, George Whitefield,
f. i Lowell, Mass. 13.11.1854; elev af E.
Thayer i Boston, Leipzigs konservatori-
um, 1877 — 78 af Keinecke och Jadassohn,
1879 af Eheinberger i Miinchen; han slog
sig sedan ned i Boston, där han ännu
verkar. Ch. blef organist vid South
Congregational church, professor i har-
moni, komposition och orkestration vid
konservatoriet därstädes, och musikdi-
rektör för samma anstalt 1897; sedan
1903 är han organist vid Second Univer-
salist Church, 1897 kallade Yaleuniver-
sitetet honom till mag. art. Ch. åtnjuter
i Amerika stort erkännande som kompo-
sitör och står som en af föregångsmän-
nen för en nationell riktning inom den
amerikanska musiken. Hans komposi-
tioner omfatta en mångfald olikartade
former: 3 symfonier, 6 ouverturer, 8 ko-
ralverk med ork., 7 kammarmusikverk
(flera kvartetter, en kvintett) jämte ett
50-tal sånger m. m.
Chalil, ett hebreiskt flöjtartadt instru-
ment, användt vid påskfesten och löf-
hyddohögtiden. — Se C. Engel, The m.\\-
sic of the most ancient nations s. 282,
285.
Chalumeau (fr. af ealamus, rör), skal-
meja; instrument närstående oboen och
klarinetten; förekommer bl. a. i Glucks
orkester; namnet användes numera van-
ligen som benämning för klarinettens
lägre register.
Chamberlain, Houston Stewart,
f. 9. 9. 1855 i Portsmouth, uppfostrad
först i Versailles sedan i London; flytta-
de 1870 öfver till Tyskland, där han
först uppehöll sig i Stettin; i Geneve
bedref han 1878 — 81 naturvetenskapliga
studier och blef 1881 baccalaureus med
en naturvetenskaplig af handling; 1885
flyttade han öfver till Dresden, där
konsthistoriska, filosofiska och musika-
liska studier mest sysselsatte honom;
1889 flyttade han öfver till Wien. Ch:s
musikaliska arbeten sträcka sig hufvud-
sakligen öfver 10 år 1888 — 98; sedan taga
de kulturhistoriska intressena mera ut
sin rätt. Som musikhistorisk författare
har Ch. gjort sig bekant genom följan-
de skrifter: "Das Drama Rich. Wag-
ners" 1892, "Rich. Wagners echte Briefe
an Ferd. Präger" 1894, "Die ersten 20
Jahre der Bayreuther Festspiele" 1896,
"Rich Wagner" 1896. Denna sistnämnda
bok är den förnämsta. Ch:s stil är
utomordentligt underhållande, alltid
klar, och behandlingssättet af ämnet är
i högsta grad tankeväckande med filo-
sofiska och musikaliska spörsmål väfda
in i hvarandra. Ch:s Wagnerbiografi
kan man ej gå förbi, då man vill ha en
inblick i denne mästares andliga utveck-
ling. Detta hindrar dock ej, att verket
är fullt af ensidigheter. Den sedan så
berömde kulturhistorikerns främsta fel
är just, att allt för litet ha tagit hän-
syn till den musikaliska kulturhistorien
eller den musikhistoriska bakgrund,
som Wagner har. — Ch. begynte med 90-
talets slut att öfvergå till den direkta
kulturhistorien och skref sitt berömda
verk "Die Grundlagen des 19. Jahrhun-
derts" 1899 — 1901, hvars hela anda är en
lofsång öfver den germanska kulturen
med utprägladt hat mot den semitiska
10
146
Chambonnieres— Charpentier
rasen. Ch:s kulturhistoriska rykte har
i någon mån ställt i skuggan hans mu-
sikhistoriska. 1906 trycktes andra uppl.
af Wagners drama, 1907 fjärde upplagan
af Wagnerbiografien, och 1908 andra
uppl. af Wagnerbrefven.
Chambonnieres, Jacques (Cham-
pion de), f. c. 1600, t c. 1670; tillhörde
en berömd organistsläkt, hvars förtjän-
ster om instrumentalmusiken ej voro
ringa; själf blef han förste cembalist
hos Ludvig XIV; såsom lärare åt Coupe-
rin, d'Anglebert och Le Bégues står Ch.
som grundaren af den franska klavecin-
skolan, hvilken vid 1600-talets slut flo-
rerade i Paris; han utgaf själf tvenne
böcker Piéces de clavessin 1670, där den
franska dansstilen är godt represente-
rad; stilen är dock ännu ej utvecklad,
och instrumentets teknik är rätt myc-
ket beroende af den samtida luttekni-
ken.
Champion, se Chambonnieres.
Chancy, S i e u r de, kapellmästare för
k. privatmusiken vid franska hofvet vid
midten af 1600-talet. Af hans verk,
hvilka under 1630- och 40-talet åtnjöto
erkännande af franske musiklärde, för-
varar Finspångsbibl. (nu Norrköping)
första (1640) och andra (1648) delen af
"Les équivoques", en samling uppta-
gande populära franska chansoner.
Chansen (fr.), sång af franskt skaplyn-
ne; liten glad visa; ch:s egentliga hem-
land har alltid varit Frankrike; utan-
för detta land har den ej fått någon
själf ständig betydelse; redan under me-
deltiden finna vi flera ch:er af den se-
dan tydligare framträdande typen; den
kan inom diktkonsten följas från Pro-
vence till Nordfrankrike och sedan ge-
nom Ludvig XIV:s regeringsperiod till
1700-talet och revolutionstidsåldern; som
musikalisk form framträder ch. på 1500-
talet som 4-stämmig visa med folkvis-
artad karaktär; under 1600-talet öfver-
går den så småningom i den enstäm-
miga "airen", hvilken form blir den
vanliga under 1700-talet; under 1800-ta-
let är den franska operan rik på visar-
tade ch:er. En öfversikt af de samlings-
band, hvilka innehålla franska ch:er,
ger oss Eitners Quellenlexikon. Uppsala
bibi. äger många af de mest typiska
tryckta ch.-samlingarna från 1500- och
1600-talet.
Chansonette (fr.), liten visa; vis-, va-
riétésångerska.
Chant (fr.), sång; ch. p a s t o r a 1, her-
desång.
Chantant (fr.), melodiskt, sjungande,
sångbart.
Chanter ä livré ouvert (fr.), sjunga
från bladet.
Chanterelle (fr.), e-strängen på fiolen,
högsta strängen på lutan.
Chanteur, Chanteuse (fr.), sån-
gare, sångerska.
Chapeau chinois (fr.), halfmåne.
Chappel & Co. Berömd engelsk piano-
och musikförläggarfirma grundad 1812
af Samuel Ch. (t 1834), J. B. Cramer
och Fr. T. Latour. Sam. Ch:s son W i 1-
1 i a m Ch. (f. 29. 11. 1809, t 20. 8. 1888) öf-
vertog på 1830-talet firman. 1840 stif-
tade denne senare "Musical antiquarian
Society", hvilket sällskap särskildt in-
tresserade sig för den gamla madrigal-
musiken samt utgaf Dowlands sånger
och 1838—40 "Collection of nat. eng.
airs", 1855—59 "Populär music af oiden
time". Förläggarfirman utvecklades vi-
dare af Thomas Patey Ch. (f. 1849,
t 1. 6. 1902). Denne grundade tills. m.
sin broder A r t h u r Ch. (f . 1834, t 2L 12.
1904) de berömda måndags- och lördags-
konserterna.
Charivari, kattmusik.
Charpentier 1. M a r c-A n t o i n e, f.
1634 i Paris, t i mars 1704; elev af Caris-
simi; kapellmästare i S:te Chapelle i
Paris; komponerade först för operan
men vände sig sedan till kyrkomusiken,
där han skref flera betydande arbeten,
däribland en del oratorier, som ännu
med fördel kunna låta höra sig; endast
ett fåtal verk trycktes under hans lifs-
tid; de flesta ligga ännu som manu-
skript, företrädesvis i nationalbibliote-
ket i Paris. En fullständig förteck-
ning af de till vår tid bevarade verken
af honom lämna Eitners och Groves
lexika. Ch. var en gedigen musiker,
hvilken utarbetade sina kompositioner
vida grundligare än sin samtida Lully.
I förmåga att anpassa sig efter publi-
kens smak var han underlägsen sin
mäktige medtäflare, och därför veta vi
i vår tid så mycket om Lully och så li-
tet om Ch. — Fetis omnämner tvenne
Chasse — Chelleri
147
musiker Ch. från 1700-talet. I hvad
släktförhållande dessa stå till den nyss-
nämnde, veta vi ej. — 1800-talet känner
ännu en kompositör Ch., hvilken i våra
dagar vunnit berättigadt erkännande:
2. G u s t a v e C h., f. 25. 6. 1680 i Dieuze
(Elsass-Lothringen), utbildad först i
Lille, sedan i Paris genom Massenet,
Masard och Pessard; 1887 af slutade han
sin utbildning vid därvarande konser-
vatorium, då han vann Rompriset med
kantaten Didon (18S9 uppförd i Briissel);
skref sedan "Impressions d'Italie", folk-
bilder i symfonisk stil. Ett motsvarande
verk är "La vie d'un poéte" 1893; Ch.
kallar detta själf för ett 'symfonidra-
ma". Här förekomma flera folkscener
ur pariserlifvet. Bland de följande ar-
betena må nämnas: "Les fleurs du mal"
1895, "Le couronnement de la Muse" 1898
(uppf. 1898 i Lille) båda för orkester.
Det senare stycket utgör en del af en
"musikroman" "Louises kröning på
Montmartre", hvilken påbörjades redan
1893. Verket inlämnades sedan till op.
comique, hvilken 2. 2. 3900 uppförde det.
Verket rönte ovanlig framgång och har
sedan uppförts öfver hela Europa (i
Stockholm 1903). Texten, som är utar-
betad af Ch. själf, har lika mycket bi-
dragit till verkets framgång som mu-
siken själf. — Ch, har bilfvit kallad den
sceniska musikens Zola, och han har
i hela sin produktion sökt kläda folkets
lif i toner. I ett bref uttrycker han
sina intentioner på följande sätt: "Lin-
drandet af proletäreländet utgör en af
mina ifrigaste omsorger. Konsten är
så lyckliggörande, utöfvar på männi-
skorna en så själsrenande verkan, att
deras beröfvande däraf gränsar till
grymhet, och att man ej kan bjuda nog
af konst åt de hungrande. Ingen pu-
blik, bestode den ock af endast arbetare,
är så ringa och obetydlig, att ej konst-
nären bör af hela sin själ söka tillfreds-
ställa dess konstbehof."
Chasse (fr.), jakt.
Chassé (fr.), glidande danssteg.
Chausson, E r n e s t, f. 1855 i Paris, t
10.6.1899 i Limay; elev af César Franck;
skref företrädesvis instrumentala verk
för orkester och kammarmusik samt tre
sceniska: "Héléne", "La légende de sain-
te Cécile" och "Le roi Arthus"; tre
symfoniska diktningar, en symfoni i B-
dur, ett "poem" för violin och orkester,
några kyrkliga verk, solosånger, en trio
i G-moll, en pianokvartett i A-dur och
några stråkkvartetter.
Chauvet, Charles Alexis, f. 7. 6.
1837 i Marines (Seine-et-Oise), t 28.1.
1871 i Argenton (Orne); framstående
fransk organist; elev af konservatoriet
i Paris (Benoist i orgel); 1869 organist
vid Trinitékyrkan i Paris; skref flera
goda arbeten för orgel och för piano.
Chef d'oeuvre (fr.), mästerstycke.
Chef d'orchestre (fr.), musikdirektör.
Chelard, Hippolyte André Je-
an B a p t i s t e, f. 1. 2. 1789 i Paris, t
12. 2. 1861; elev af Kreutzer, Gossec, Mé-
hul och Cherubini vid konserv, i Paris;
erhöll 1811 Rompriset, och studerade
sedan kyrkomusik under Baini och Zin-
garelli i Rom och dramatik under Pai-
siello och Fioravanti i Neapel; hans
första verk var en komisk opera "La
casa da vendere", uppf. i Neapel 1815;
blef 1816 violinist vid stora operan;
hans opera "Macbeth" uppfördes 1827 å
stora operan; 1828 mottog han kapell-
mästarebefattningen i Miinchen (1829
— 30 åter i Paris); i Miinchen gåfvos
"Der Student" och "Mitternacht"; 1831
ledde han Thiiringermusikfesten i Er-
furt; 1832 och 33 var han i London; 1835
uppfördes hans bästa arbete "Die Her-
mannschlacht" i Miinchen; 1836 blef han
teater- och konsertdirektör i Augsburg
och följde 1840 efter Hummel som kapell-
mästare i Weimar; här gåfvos: "Der
Scheibentoni" (1842) och "Der Seeka-
dett" (1844); 1852 af gick han och fick
till efterträdare Liszt; bodde därpå
två år i Paris men återvände sedan till
Weimar. Af hans verk äro de flesta nu
försvunna, endast delar ur Macbeth
förekomma enstaka som konsertnum-
mer. Ch:s stil är hälften fransk och
hälften tysk, och stilen är närmast den
romantiska operan.
Chelleri, F o r t u n a t o, f. c. 1668 i
Parma, t c. 1757 i Kassel; utbildad i
Piacenza af Bazani; 1707 gafs hans
opera "Griselda" därstädes; sedan följ-
de flera operor för andra italienska stä-
der: Cremona 1708, Milano 1711, Ferrara
1713, Venedig 1715, 1716. 1718, 1719, Padua
1720. Ch. kallades sedan till Wiirzburg
som kapellmästare och blef slutligen
148
Cherubiui
direktör för musiken i Kassel. Här
kvarstannade han till sin död. Landt-
grefven af Hessen-Kassel Fredrik, som
samtidigt var kung i Sverige, tog ho-
nom med till Stockholm, där han kvar-
stannade någon tid; lämnade tämligen
snart Norden för att återtaga befatt-
ningen i Kassel. Fetis förlägger vistel-
sen i Stockholm till 1731. Då Ch. ej
beklädde någon officiell befattning i den
sv. hufvudstaden, kunna vi ej närmare
kontrollera tiden. Eitner utelämnar helt
och hållet hans svenska vistelse. Af
de i Sverige förvarade kompositionerna
af Ch. må nämnas följande ur Uppsala
bibi.: a ouverturer, 1 roudo, 2 partiter,
1 sonate och 1 symfoni.
Cherubini, Maria Luigi Carlo
Z e n o b i o S a 1 v a t o r e, f . 14. 9. 1760 i
Florens, t 15.3.1842 i Paris; elev af sin
fader, sedan af B. o. A. Felici, Bizarri
och Castrucci; 1778 erhöll han till lä-
rare Sarti i Parma och fördes genom
honom närmare in i kyrkomusiken
framför allt de gamla mästarna från
Palestrinas tid; alla hans första kompo-
sitioner tillhöra därför kyrkomusiken;
först 1780 gjorde han ett försök med en
opera "Quinto Fabio" för Alessandria i
Piemont; de följande åren skref han
ytterligare några teaterverk för Livoi--
no. Florens, Venedig och Mantua; 1784
begaf han sig till London och försökte
sin lycka där med tvenne operor, af
hvilka den ena vann bifall (La finta
principessa), den andra misslyckades
(Giulio Sabino); i London innehade han
en kortare tid plats som hofkompo-
nist; 1786 lämnade han England och be-
gaf sig först till Paris sedan till hem-
landet (Ifigenia i Aulis, Turin 1788) för
att till sist 1788 definitivt slå sig ned i
den franska hufvudstaden. Vid denna
tid var striden Gluck— Piccini särskildt
liflig, och hans försök att vinna erkän-
nande med operor syntes därför ej sär-
skildt god; emellertid lyckades han
efter hand att bli erkänd af båda
lägren genom att undvika alla ytter-
ligheter. 1788 skref han Démophon och
slutligen 1791 det verk, som skulle ge
honom det första verkligt stora erkän-
nandet: Lodoiska (18. 7. 1791 uppf. å Fey-
deauteatern); tre år efter följde "Elisa";
denna senare opera rönte visserligen
mindre erkännande offentligt men sat-
tes dock af kännare mycket högt på
grund af dess gedigenhet; 1796 hedrades
Ch. med att bli en af inspektörerna för
det i aug. 1795 grundade konservatoriet
och var jämte Gossec och Méhul lärare
i kontrapunkt; han tillhörde denna un-
dervisningsanstalt ända till dödsåret
och ägnade sig med stort intresse och
samvetsgrannhet åt lärarekallet; bland
de många lärjungar han här utbildat
må blott nämnas sådana män som
Boieldieu, Auber, Halévy och Berton
Nya operor följde snart: 1797 Medea,
som blifvit kallad Ch:s "allvarligaste"
opera, 1799 Emma (tills. m. Boieldieu)
och är 1800 hans odödliga verk Les deux
journée (Vattendragaren), hvars pre-
miär ägde rum 16. 1. 1800 å Feydeautea-
tern. Nya operor uppfördes sedan, alla
för Paris. År 1805 fick han i uppdrag
att skrifva för Kärnthnerthorteatern
och flyttade för ett års tid öfver till den
österrikiska hufvudstaden. Plan hade
här godt tillfälle att studera den tyska
musiken, hvilken under årens lopp blif-
vit honom allt kärare. Han trädde i
vänskaplig förbindelse med Beethoven
och lärde mycket af honom. Beethoven
själf satte Ch:s musik mycket högt, och
han studerade den alltid med nöje. De
två operor, som uppfördes i Wien, Lo-
doiska 1805 och Faniska 1806 mottogos
ej särskildt varmt, hvartill möjligen bi-
drog de tryckta yttre förhållandena.
Napoleon intågade vid denna tid i Wi-
en, och en stor del af den österrikiska
adeln hade flyktat från hufvudstaden.
Ch. fick af sin kejsare i uppdrag att
anföra hofkonserterna i Schönbrunn. I
öfrigt var Napoleon ej Ch. synnerligen
bevågen, och tiden efter 1806, då Ch.
återvände till Paris, blef ej synnerligen
rik på nya verk. Han drog sig en kor-
tare tid tillbaka från hufvudstaden och
musiklifvet samt ägnade sig i stället åt
botaniska studier. Af en viss betydelse
för hans framtida kompositoriska verk-
samhet blef ett kyrkomnsikaliskt verk,
en mässa, för Chimay. Operorna blefvo
sedan färre: 1810 Crescendo, 1813 Les
Abencérages, 1833 Ali Baba. År 1815
vistades Ch. en kortare tid i London och
skref då för fllharmoniska sällskapet
därstädes en ouverture, en symfoni och
en fyrstämmig vårhymn. Efter denna
tid ägnade sig Ch. mera uteslutande åt
Cherubini — Chevé
149
kyrkomusiken, kammarmusiken och or-
kestern. 1816 blef han superintendent
för kungl. kapellet och skref för detta
s. å. C-dursmässan (kortare än de båda
föregående i F- och D-dur, men djupare),
Pater noster för fyrstämmig kör, O sa-
lutaris för 3-st. kör och slutligen det be-
römda Requieni i C-moll för minnes-
festen öfver Ludvig XVI:s död (21. 1.
1817 uppförd). De följande åren bragte
åter mest kyrkliga kompositioner, där-
ibland Iste dies för 4-st. kör, Regina
coeli och motetten Adjutor et suspector.
Jämte dessa vokalkompositioner skref
Ch. de senare åren af sitt lif flera kam-
marmusikverk såsom kvartetterna i
Ess-, C-, D-, E- och F-dur, kvintetten i
E-moll m. fl. De senare åren fr. o. m.
1821, då han blef högste ledare vid kon-
servatoriet, öfverväga de musikpedago-
giska och musikteoretiska intressena,
och han utger denna tid flera läroböc-
ker däribl. 1835: Cours de contrepoint et
de fugue. De sista åren af hans lif
bragtes honom från alla håll af Europa
erkännanden, och de framåtsträfvande
unga konstnärerna kommo från när och
fjärran för att låta pröfva sig af Ch.
och af honom få sina verk bedömda.
Bland de unga kompositörerna, som ej
vågade helt ägna sig åt tonkonsten, förr-
än Ch. fällt sitt omdöme, var Mendels-
sohn.
Ch. är som kompositör föga fransman;
italienare är han endast i unga år; där-
emot kan han räknas som en af den
tyska klassiska skolans värdigaste och
själfständigaste efterföljare. Hans kom-
positoriska bana kan lämpligen indelas
i tre perioder: I. den italienska 1760 — 91;
II. operatiden 1791—1813 (tiden fr. Lodoi-
ska-Abencérages); III. kyrkliga musik-
verkens och kammarmusikens tid. Un-
der den första perioden utbildar han
den italienska stilen, lär sig skrifva ope-
ror i den erkända melodirika formen;
i den andra griper han allt djupare in i
den nya stilen med Gluck, arierna få ej
samma betydelse, orkesterbehandlingen
blir färgrikare, formen som sådan ener-
girikare och musikaliskt djupare; kö-
rerna få ökad betydelse, och ensemble-
partierna bli det väsentliga i operorna;
i den tredje perioden framträder mera
den gamla stränga vokalstilen och jäm-
te denna den allra nyaste kammarmu-
sikstilen med Haydn-Mozart-Beethoven;
under denna tredje period står Ch. på
höjden af skaparkraft under åren 1816
— 21 och vidhåller denna mogenhet på
samma gång som individuella kraft än-
nu in på 1830-talet (kvartetterna i D, E
och F). Mot romantikerna med Men-
delssohn och Chopin är Ch. i det stora
hela välvillig, däremot mindre mot ny-
romantikerna med Berlioz och kan som
gammal klassiker ej gärna lida dessas
öppna gäckeri med de stränga, bundna
musikformerna.
Ch. har som kyrkokompositör lefvat
längre än som operakompositör. Hvad
som bidragit härtill har väl mest berott
därpå, att operornas texter ej äro några
mästerverk. I Sverige har man allt se-
dan 30-talet vördat de andliga verken
och kvartetterna, men af operorna har
endast "Vattendragaren" gått öfver
svensk scen, denna dock ej utan erkän-
nande under förra hälften af 1800-
talet. Premiären ägde rum 2. 12. 1803
å Arsenalsteatern i Stockholm och 2.5. 2.
1805 å k. teatern. Intill 1850 hade den
gifvits 113 gånger. Sedan återupptogs
den 1869 (se härom L. Norman, Mus.
upps. o. kritiker och W. Bauck, Musik
o. Theater) och ännu en gång 1885; dessa
senare båda gånger dock utan nämn-
värdt intresse från publikums sida. Ch.
kallades 1811 till led. af Mus. ak. — Ch.-
litteraturen är ej ringa. Af biografierna
torde den engelska af Edw. Bellasis
1874 vara den bästa; andra äldre äro af
A. Adam 1859, Gamucci 1869, Loménie
1841. Ch. efterlämnade själf en förteck-
ning öfver sina kompositioner, hvilken
1843 trycktes af Bottée de Toulmon. Den-
na har senare kompletterats af Eitner i
hans Quellenlexikon. Värdefulla bidrag
till Ch.-karaktäristiken och bibliografien
lämnar äfven Fetis i Biogr. univ.
Chevalet (fr.), violinstall.
Chevé, E m i 1 e Joseph Maurice, f.
1804 i Douarnenez (Finisterre), f 26. 8.
1864; upptog O. Galins metod rör. ele-
mentarundervisningen i musiken; grun-
dade en skola i Paris, som fick stor till-
slutning; Ch. utbildade vidare en förut
flera gånger försökt metod att med siff-
ror beteckna notintervaller. Som exem-
pel på systemet kan följande notskrift
gälla återgifvande början af engelska
150
Chevillard— Chopin
folksången "God save the King" (se
Groves lex.):
1 12l7.T2l334|3-21 |217l 1-0|
"Chevéska metoden" infördes till Eng-
land genom G. W. Bullen och M. Än-
drade, till Danmark genom G. Mailing.
Äfven till Sverige kom metoden 1879
men slog ej igenom. — Hufvudskriften
i ämnet är Ch:s "Méthode elémentaire
de la musique vocale" 1844 (6:te uppl.
1854). — Se vidare Notskrift.
1. Chevillard, Pierre Alexandre
F r a n Q o i s, f. 15. 1. 1811 i Antverpen,
t 18. 12. 1877 i Paris; framstående violon-
cellist; 1859 lärare vid konserv.; utgaf
en högt aktad celloskola och grundade
1835 "Société des derniers quatuors de
Beethoven", den äldsta i sitt slag. — 2.
C a m i 1 1 e Ch., den föregåendes son, f.
14, 10. 1859, framstående komponist och
dirigent; elev af G. Matthias i piano;
svärson till Lamoureux blef han dennes
efterträdare som dirigent 1897. Ch. är
ordförande i Société francaise de mu-
sique de chambre; erhöll 1903 prix Char-
tier för kammarmusik. De flesta af Ch:s
kompositioner äro för kammarmusik el.
orkester: en pianotrio, en pianokvartett,
en pianokvintett, en stråkkvartett, en
violinsonat, en violoncellsonat, en "Bal-
lade symphonique", en "Fantasie sym-
phonique" m. fl.
Chevrotera, drilla, sjunga med darran-
de röst, bockdrill (af chévre, get).
Chiare, c h i a r a (it.), klart, ljust.
Chiave (it.), nyckel, klav.
Chilesotti, Oscar, f. 12. 7. 1848 i Bas-
sano; studerade först juridik men ägna-
de sig sedan uteslutande åt musiken och
musikhistorisk skriftställarverksamhet.
Ch. är en af Italiens främste kännare
inom lutmusiken och utgaf en mängd
samlingar af äldre lutkompositioner så-
väl som skrifter om lutmästare: "Da un
codice, 'Lautenbuch' del cinquecento"
1890, "Lautenspieler des 16. Jahrhun-
derts" 1891, "Note circa alcuni liutisti
italiani" 1902 m. fl.; utgaf dessutom en
mängd äldre italienska musiktryck
"Biblioteca di raritä musicali" m. fl.
Chinelli, Giovanni Battista;
var på 1630-talet kapellmästare vid dom-
kyrkan i Parma; flera kyrkokompositio-
r«er trycktes af honom, och af dessa fin-
nas tredje boken motetter för 3 och 4
stämmor, 1640, i Västerås' gymnasiibib-
liotek.
Chitarra (it.), guitarr.
Chitarrone (it.), basguitarr, lutartadt
instrument från 1600- och 1700-talen; an-
vändes i och för ackompagnementet (ge-
neralbasen); spelades med plectrum; i
allmänhet med 20 strängar. Se äfven:
T e o r b.
Chladni, Ernst Florens Friedrich, f.
30. 11. 1756 i Wittenbcrg, t 3. 4. 1827 i
Breslau; har blifvit kallpd den moderna
"akustikens fader"; studerade först ju-
ridik och blef dr jur. i Leipzig 1782; öf-
vergick sedan till fysikaliska studier
och genomreste Europa hållande föreläs-
ningar öfver akustiken. Efter honom ha
de figurer, som uppstå, då man stryker
med en fiolstråke mot kanten af en glas-
skifva med sand, blifvit kallade "de
chladniska klangflgurerna". Ch. upp-
fann äfven tvenne nya musikinstrument
eufonen och klavicylindern (stålstafs-
harmonika och glasstafsklavér). Groves
lex. uppräknar 14 akustiska skrifter af
honom tryckta mellan 1787—1827, där-
ibland det grundläggande verket "Die
Akustik", Breitk. & Härtel 1802.
Chopin, Frédéric FranQois, f. 22. 2.
1810 i Zelazowa Wola vid Warschau, t
17. 10. 1849 i Paris; fadern Nicholas Ch.
var fransman, född i Nancy och hade
flyttat öfver till Warschau c. 1787, där
han 1806 ingick äktenskap med polskan
Justine Kryzanowska; fadern hade sin
utkomst som lärare i franska språket;
sonen Frédéric fick en vårdad uppfost-
ran och erhöll till lärare i musik en
böhmare Ad. Zywny jämte direktören
för Warschau konservatorium Joseph
Elsner; redan tidigt ådagalade han stor
musikalisk begåfning och lät höra sig
offentligt 1818, innan han fyllt 9 år;
jämte den regelbundna musikundervis-
ningen erhöll Ch. sin allmänna utbild-
ning vid gymnasiet; 1825 är första året
för en komposition af Ch.: Rondo op. 1;
han kvarstannade vid gymnasiet till
1827 och ägnade sig sedan uteslutande
åt musiken. Ch. skref nu sitt op. 2: Va-
riationerna öfver Mozarts "Gif mig din
hand, Zerlina", ett verk, som längre
fram väckte Schumanns fulla förtjus-
ning. 1828 fick Ch. göra en resa till Ber-
lin, där vid denna tid Zelter, Spontini
och Mendelssohn vistades; Ch. synes ha
Chopin
151
varit för blyg att träda dessa män per-
sonligen nära och åhörde blott några
operor och konserter. Efter en kortare
vistelse hemma, under hvilken han fick
höra Hummel och Paganini, begaf han
sig till Wien, där Haslinger tryckte
hans variationer op. 2, och en konsert
med egna kompositioner väckte stor
uppmärksamhet. Han återvände nu för
sista gången hem men endast för att
taga afsked och sedan bege sig ut i sto-
ra världen. Hans afskedskonserter i
mars 1830 visade, huru mycket hans
landsmän lärt akta honom. När han 1
nov. s. å. lämnade Warschau följdes han
med intresse af hela stadens konstäl-
skande värld; färden gick nu öfver Wien
till Paris. Strax efter afresan rasade
revolutionen i den polska hufvudstaden,
och Ch. följde med varmt deltagande det
betryck hans landsmän sedan fingo lida.
I Paris hade julirevolutionen sopat bort
hvarje politiskt orosmoln, och såväl bor-
gar- som adelsklassen hängaf sig ostördt
åt sina konstnärliga intressen. Ch. upp-
sökte först Kalkbrenner och tog en tid
lektioner i pianospel af honom. Ch. be-
undrade hos sin lärare hans virtuosa
spel och höga tekniska färdighet men
erkände samtidigt, att han för sin kom-
positoriska verksamhet hade intet att
lära af honom. Ch. förvärfvade snart
flera goda vänner, hvilka ej blott med
förståelse och beundran åhörde hans
musik utan äfven hjälpte honom fram
till en tryggad existens i den franska
hufvudstaden. Bland dessa vänner mär-
kas Cherubini, Bellini, Berlioz, Meyer-
beer, Liszt och Baillot. De tvenne för-
sta åren af Pariservistelsen ägnades
mest åt allvarliga tekniska studier, se-
dan uppträdde han äfven offentligt å
konserter. Den första gången var 26. 2.
1832. Mendelssohn, som var bland åhö-
rarna, skref hem, att han "applåderade
triumferande". Intill år 1835 lät Ch. ej
sällan höra sig offentligt, men efter den-
na tid var det endast på smärre sub-
skriberade musikaftnar med ett utvaldt
publikum han någon gång uppträdde.
I öfrigt var det blott den trängre vän-
kretsen, som fick höra honom. Orsaken
härtill är närmast att söka i Ch:s sär-
egna spel, hvilket ej passade för de sto-
ra konsertsalarna. Ch. utförde endast
egna kompositioner, eller också impro-
viserade han. Denna musik spelade han
nu med hufvudvikten lagd på pianissi-
mot och det såagmässiga föredraget. Ju
äldre Ch. blef, dess mer blcf pianissi-
mot hufvudsaken, så att t. o. m. i sa-
longerna musiken knappt kunde höras
mer än i omedelbar närhet af flygeln.
Det rent poetiska föredraget talte ej
störas af något aldrig så litet buller,
Ch. blef snart mycket omtyckt som kom-
positör, och förläggarna erbjödo allt
bättre honorar, så att Ch. jämte musik-
lektionerna däraf kunde vinna sin bärg-
ning. Som lärare i pianospel blef Ch.
mycket eftersökt, och han ägnade sig
som sådan med varmt intresse åt kallet.
Lektionerna voro honom, så länge han
ännu var frisk, en stor glädje, ej en bör-
da. Ch:s vistelse i Paris syntes således
i början vara den lyckligast möjliga;
dock begynte redan 1838 smärre sjuk-
domssymptoner att visa sig. Vid denna
tid gjorde han bekantskap med den be-
kanta författarinnan m:me Dudevant
(George Sand) och företog tillsammans
med henne en färd till Majorca. Ty-
värr blef sommaren ovanligt regnig,
och Ch:s bröstlidande snarare förvär-
rades än förbättrades. De följande åren
fortsatte Ch:s förbindelse med denna
författarinna. För Chopins känsliga
natur blef förhållandet allt pinsammare,
och år 1847 fick allt ett hastigt slut ej
utan brutal natur. Ch. stannade hela
denna tid i Paris och företog endast ett
fåtal kortare resor utomlands. Som-
maren 1835 besökte han Karlsbad, Dres-
den och Leipzig, där han träffade sam-
man med Mendelssohn och Schumann;
året därpå företog han en ny resa till
Dresden och Leipzig, och 1837 såg han
för första gången England. Efter 1847
förvärrades det onda snabbt. Efter fe-
bruarirevolutionen 1848 flydde han tiU
England, där han gaf en del smärre
konserter i London, Manchester, Glas-
gow, Edinburgh. Året efter kom han
tillbaka, men krafterna sjönko och på
hösten afled han.
Ch:s tonsättarverksamhet gäller huf-
vudsakligen pianot. De saker han skrif-
vit för orkester (konserterna för piano
med ork.) låta lika bra om ej bättre på
två pianon. Instrumenteringen har måst
ändras för att klinga väl. Detsamma
gäller violoncellsonaten op. 65, där
152
Cliopin
violoncellstämman måst förändras. Pia-
nokompositiouerna däremot klinga be-
undransvärdt fylligt ä instrumentet, och
Ch. förstår att ända till det yttersta ut-
nyttja alla dess resurser. Ch. är som ton-
sättare för piano en af alla tiders främ-
ste. Liszt har varit mycket påverkad af
Ch:s stil men ej lyckats bibehålla den
klassiska nobless den polske mästaren
alltid har. Ch:s hela skrifsätt är eanta-
bileformen. Schumann använder uttryc-
ket "sjunga Ch. vid piano", och Ch. säger
själf ungefär detsamma. Som lärare läm-
nar Ch. själf åt sina elever följande råd:
"Allt skall läsas eantabile, t. o. m. mina
passager; allt måste bringas att sjunga,
basen, mellanpartierna, öfverstämman."
Ch. blir ändock aldrig ensidig, stilen
urartar aldrig till sång utan ord, me-
lodi med tunt underlagdt ackompagne-
ment. Tvärtom verka kompositionerna
ofta nästan polyfont fylliga. Till det
melodiska kommer sedan en skarpt mar-
kerad rytm ofta af rent polskt kynne.
Ch. har ofta spelats med tempo rubato,
och man tror sig göra honom full rätt-
visa genom att vid alla mera passione-
radt höjda ställen öka tempot. Här-
emot varnar Ch. själf. Vid undervisnin-
gen hade Ch. alltid en metronom ä in-
strumentet och ger följande anvisning:
"Den sjungande handen må gärna af-
vika från det exakta tidsmåttet, men den
ackompagnerande handen måste hålla
tempo." I full konsekvens härmed for-
drar Ch., att pianospelaren bör öfva
ensemblespel för att lära att under-
ordna sig. Som lärare lät Ch. eleverna
öfva Clementi, Cramer och Moscheles
jämte egna etyder. För de mera försig-
komna voro Bachs fugor lämpliga att
inlära. För att sedan lära att "sjunga"
lät han dem spela Field. Arpeggio, där
sådant ej direkt var föreskrifvet, hatade
han. Legatospel sökte han så mycket
som möjligt att utbilda.
De kompositionsformer, inom hvilka
Ch. gifvit sitt bästa, äro danserna: polo-
näser, mazurkor, valser; därtill komma
sedan de större formerna: konserten,
balladen, scherzot och fantasien. Smärre
former äro sedan återigen nocturnerna,
preludierna och etyderna. Danserna äro
mestadels polska. Polonäsen var sedan
1700-talet en älskad konstform, välbe-
kant i Europa och ofta använd ej minst
af operakompositörerna. Ch. bragte så-
ledes här ej någon ny, förut obekant,
konstform åt den europeiska musiken,
men väl återförde han den till en spe-
cifikt polsk-nationell form, något som
polonäsen under det sista århundradet
knappast haft. Valserna voro af en me-
ra internationell karaktär, populära som
de då nyss blifvit genom Wienerstadens
kompositörer. Ch. skref sina valser un-
gefär samtidigt med Straussarna i
Wien. Olikheten i karaktär mellan
dessa två är slående, fastän konstfor-
men är densamma: Strauss' med esprit
och lif, lekande sprittande rytmer skrif-
na för dans och lockande till dans. Cho-
pins med salongsmässig elegans, för-
finad känslighet, ädelt veka melodier,
som låta allt försvinna i stämning och
kontemplation. Mazurkorna blefvo på
30-talet allt vanligare, och dansen spred
sig från Polen öfver hela Europa, där
den på 40-talet hörde till danssalonger-
nas hufvuddanser. Ch:s mazurkor äro
i allmänhet kort hållna, enkla och utan
några tekniska svårigheter. De verka
mera som små folkliga dansstycken.
Hela sin förmåga som kompositör för
pianot med utnyttjandet af dess alla
klangresurser ådagalägger han i konser-
terna, balladerna, scherzorna och fanta-
sierna. Ett af mästerverken i klangverk-
ningar på samma gång som mästerlig
genomarbetning af motiven är B-molls-
scherzot. I nocturnerna; där Ch. blifvit
påverkad af engelsmannen Field, fram-
träder mera det svärmiska nästan sjuk-
ligt veka draget. I sonatformen är Ch.
mindre lycklig.
De under Ch:s lifstid offentliggjorda
verken omfatta op. 1 — 65; efter hans död
utgåfvos sedan op. 66 — 73, hvarjämte en
del utan opustal trycktes (marzurkor,
valser, polonäser, en fuga, en nocturne).
Slutligen utgafs en samling polska sån-
ger vid piano, hvilka dock ej visa Ch.
från den bästa sidan; sannolikt äro ej
alla komponerade af honom. Af sam-
lade upplagor är måhända Klindworth-
editionen den bästa. Peters- och Litolff-
upplagorna bygga delvis på denna och
få därför anses som goda. Den fullstän-
digaste är Breitkopf & Härtel-upplagan,
som upptager alla verken äfven de utan
opustal och för andra instrument. — Af
Chopinbiografier är Niecks engelska af
Chor — Choron
153
1888 (2 bd) den tillförlitligaste, därnäst
den polska af M. Karasowski (1877).
Liszts (först tryckt i Gazette musicale
1851—52, i bokform 1879) är intressant, ej
minst därför att den är skrifven af en
man, som stått Ch. mycket nära och i
mångt och mycket upptagit Ch:s eget
spelsätt och fört det vidare. Icke dess
mindre är den tämligen ensidig, och ej
alltid historiskt exakt. En god och öf-
versiktlig mindre biografi skref H.
Leichtentritt 1905 i samlingen "Beriihm-
te Musiker". Litterärt intresse har Ge-
orge Sands: "Un hiver ä Mojorque"
såsom skildrande första tiden af deras
bekantskap; den senare tiden behand-
las i "Histoire de ma vie" och "Lu-
crezia Floriani". Ch. är sedan 1850-
talet ofta spelad i Sverige. Ryktet om
honom nådde Norden jämförelsevis sent.
Ännu 1844 kan Stockholms Musiktidning
(29.3.) skrifva: "Det är endast två eller
tre år, som denne tonsättare varit ens
till namnet känd i Sverige. Xär Will-
mers, och efter honom vår utmärkte
pianist, löjtnant Löwegren härstädes i
enskilda kretsar började göra Ch:s
smärre kompositioner bekanta, var det
för de allra flesta en alldeles ny musik,
en musik, hvilken man åhörde med
nästan samma slags förvåningens in-
tresse, som det, hvarmed man skulle
lyssna till en sällsam indiansk sång,
en turkisk soldatvisa eller någonting
dylikt." Dock anar man hans kom-
mande storhet, i det att det tillägges:
"Ch. skall äga en framtid. Det är min-
dre troligt, att komponisten Liszt, kom-
ponisten Thalberg, komponisten Döhler
m. fl. skola hafva att påräkna det-
samma."
Chor, coro, choeur, kör.
Choragus (lat.), körledare.
Choral, cantus firmus, plain-
chant; se Koral.
Chorda characteristica, ledton.
Chordirektor, direktör för en opera-
kör.
Chordometer, strängmätare; ett in-
strument, med hvilket man kan mäta
strängarnas styrka.
Choreografi (gr.), dansskrift; grafisk
framställning af dansrörelser; först an-
vänd af Arbeau, som kallade den "or-
chésografi". Namnet Ch. infördes af
Lefeuillet och Beauchamps.
Chorley, Henry Fothergill, f. 15.12.
1808 i Blockley Hurst (Lancashire), t
16.2.1872; engelsk musikkritiker; skref
hufvudsakligen i tidskriften AthenfEum.
Ch. var högt ansedd på sin tid och
ägde också en mycket god omdömesför-
måga om än något ensidig; jämte sin
musikaliska författarverksamhet utöf-
vade han äfven en litterär som novellist
och librettoförfattare. Af hans musi-
kaliska skrifter kunna nämnas: Modern
german music 1854, Handel-Studies 1859,
National music of the world (utg. efter
hans död 1880). Ch. tog en nitisk del i
de försök, som man på 1840-talet från
engelsk håll gjorde att få Jenny Lind
att sjunga i London. Han var en varm
beundrare af hennes sång.
Choron, Alexandre Etienne, f.
21. 10. 1772 i Caen, t i Paris 29. 6. 1834;
grundlig musikteoretiker; till största de-
len autodidakt; redan 1804 offentliggjor-
de Ch. ett stort lärdt verk i musikteori:
"Principes d'accompagnement des écoles
d'Italie"; 1810 begynte han tillsammans
med Fayolle utgifvandet af ett musik-
lexikon: "Dictionnaire des musiciéns";
året därpå blef han korresponderande
ledamot af Institut de France; 1812 kal-
lades han till "directeur de la musique
des fetes publiques", en plats, som han
bibehöll till Napoleons fall; hvarken
som dirigent eller som kompositör var
han dock framstående, under det att
hans pedagogiska talent var synnerligen
god; 1816 blef han i stället direktör för
"Académie royale de musique" men fick
redan året därpå af gå; i stället grunda-
de han en egen skola "Institution ro-
yale de musique classique et religieuse",
hvilken snart framgångsrikt konkur-
rerade med konservatoriet; efter 1830
års revolution gick anstalten tillbaka
och kunde efter Ch:s fyra år senare
inträffade död ej längre hålla sig uppe.
Ch:s hufvudarbete, som blef ofullän-
dadt, är "Introduction å Tétude générale
et raisonnée de la musique". Ch. var
den förste i Frankrike, som arbetade
för de gamla mästarna från renässan-
sen; först genom honom fick man i Pa-
ris höra Palestrina. Äfven ifrade han
för bekantgörandet af Händels och
Bachs verk i Paris. Ch:s stora förtjänst
är att ha förberedt musikvetenskapens
allvarligare studium i Frankrike. På
154
Chor-ton— Chrysander
den grund han byggde, fortsatte sedan
Fetis. — Bland Ch:s lärjungar må näm-
nas: G. Duprez, Scudo, Clara Novello,
Eosine Stojz.
Chor-ton, orgelton, fordom orgelstäm-
ningen, en ton högre än kammartonen,
de öfriga instrumenternas ton.
Chouquet, Adolphe Gustav e, f.
16. 4. 1819 i Havre, t 30. 1. 1886 i Paris;
musikskriftställare; var 1840—1856 mu-
siklärare i New York; skref sedan mu-
sikrecensioner i flera franska tidskrifter
och blef 1871 föreståndare för instru-
mentalmuseet i konservatoriet; 1873 ut-
gaf han sitt viktigaste arbete: "Histoire
de la musique dramatique en France".
Två år senare författade han en katalog
öfver museet.
Christensen. 1. Alfred Ferdinand, f.
6. 11. 1856 i Randers; elev af J. D. Bon-
desen i Köpenhamn; reste 1877 till Eng-
land; 1880—83 studerade han vid Kgl.
Hochschule f. Musik i Berlin; återvände
sedan till England, där han slog sig ned
i Leeds och 1886 öppnade ett konserva-
torium; skref flera verk för piano och
violin, pianotrior, sånger, kantaterna
"The discontented maidens" för damkor
och "Kenilworth" för soli, kör o. ork.
samt en opera "Belphegor".
2. Ove C, f. 18. 8. 1856 i Köpenhamn;
pianist och violinist; elev af Neupert
och Köpenhamns konservatorium (1876
—77), där Tofte var hans lärare i violin-
spel; reste 1877 till Petersburg, där han
blef kejserlig kammarmusiker först å
violin sedan å piano; lämnade 1887 den
ryska hufvudstaden och återvände till
Köpenhamn, där han gjorde sig bemärkt
vid talrika konserter. Ch. har haft stort
anseende som lärare.
Christian!, Emil, f. 6.10. 1851 i Bjer-
regrav vid Randers; 1870 — 72 elev af Kö-
penhamns konserv.; har varit dirigent
först i Leipzig, sedan i Hannover, Wis-
mar (musiklärare), Hamburg, New York;
å den sistnämnda platsen var han ka-
pellmästare vid ett teatersällskap och
reste med detta öfver hela landet; 1892
i Boston med ett engelskt teatersäll-
skap; skref och arrangerade en mängd
teatermusik, dessutom sånger och pia-
nostycken.
Christophersen, Harald Edward,
f. 11. 2. 1838 i Odense; dansk operasån-
gare (tenor); uppträdde 1864 på Alham-
brateatern i Köpenhamn och var 1864—
65 engagerad vid kasinoteatern; utbil-
dade sig vidare för H. Rung och C, Hel-
sted; 1865 anställd vid k. teatern. Bland
de mänga roller han här innehaft må
särskildt nämnas: Leopold i "Judinnan",
George Brown i "Hvita frun", Johan i
"Johan af Paris", Max i "Friskytten",
Conrad i "Heiling", David i "Mästersån-
garna", Rose i "Ungdom o. Galenskap",
Smugglaren i "Carmen", Engelsmannen
i "Fra Diavolo", Munken i "Häxan" m.
fl. _ ch:s hustru, Ernesta Ch., f. S i-
m o n s e n, har gjort sig fördelaktigt
känd som konsertsångerska.
Chroma (gr.), försättningstecken; chr.
d i e s i s, halfton; chr. duplex, dubbel-
kors.
Chromameter, instrument att stämma
piano.
Chronometer, taktmätare; metronom.
Chrotta, stråkinstrument, på 1700-talet
speladt af allmogen i Wales, fordom
utbredt öfver hela Europa och äfven
förekommande hos Asiens kulturfolk,
men då i en mera primitiv form. I se-
nare tid har instrumentets gestalt blif-
vit rätt mycket påverkad af violinen.
Strängarnas antal är vanligen 6 (stämda
i oktav och kvart). Instrumentets namn
förekommer först nämndt 609. Att döma
af de talrika afbildningarna från 1000-
talet synes chr. då ha varit ett synner-
ligen omtyckt instrument, speladt af så-
väl hög som låg.
Chrysander, Friedrich, f . 8. 7. 1826
i Liibtheen i Mecklenburg, t i Bergedorf
3. 9. 1901; studerade först vid Rostocks
universitet (fll. dr 1852), vistades någon
tid i England och lefde sedan i Berge-
dorf nära Hamburg; Ch:s förnämsta för-
tjänst är den goda upplagan af Händels
samlade kompositioner (1859 — 94), en
upplaga som blifvit satt som ett mön-
ster för andra liknande samlingar; dess-
utom skref Ch. en synnerligen god
Händelbiografl {I, 1858, II, 1860, IIL 1867;
ofulländad); ehuru Chr. var en grundlig
musikhistoriker med vidsträckta kun-
skaper, kan han ej frikännas för en viss
ensidighet i sin Händeluppfattning;
Handel är för honom den sista, utöfver
hvilken utvecklingen ej kan gå. I följd
af denna uppfattning fördjupar sig Chr.
gärna i den äldre tiden och behandlar
med förståelse 1600-talets musik, men
I
Chwatal — Cineinnati
155
den efter-Händelska tiden endast där
den kan låta belysa sig af den store
mästaren; Bach sätter Chr. högt men
vill gärna låta honom stå i skuggan för
den andre samtida store. Chr:s namn
är fästadt vid flera framstående musik-
historiska publikationer, af hvilka fram-
för allt böra nämnas: Jahrbiicher fiir
mus. Wissenschaft 1863, 1867, Allgem.
mus. Zeitung 1868 — 82, Vierteljahrschrift
f. Musikwissenschaft 1885 — 95, Denkmä-
ler d. Tonkunst m. fl. Af hans egna upp-
satser märkas jämte smärre Handel-
studier en del om musiktrycket, Ham-
burgs äldre opera, Corelli, Carissimi
m. fl. Slutligen må ej förglömmas Chr:s
storartade arbete för populariserandet af
Handel genom arrangerandet af konser-
ter m. m. För den nya musikhistoriska
forskningen har Chr. varit af mycket
stor betydelse.
Chwatal, 1. Franz X a v e r, f. 19. 6.
1808 i Rumburg i Böhmen, t 24. 6. 1879
i Soolbad, Elmen; var sedan 1832 piano-
lärare i Merseburg; bekant som frukt-
bar pianokomponist. — 2. .T o s e p h Ch.,
f. 12. 1. 1811, den föreg:s broder, fram-
stående orgelbyggare; grundare af en
berömd orgelfirma "Ch. und Sohn" i Mer-
seburg.
Chybinsky, A d o 1 f , f . 29. 3. 1880, polsk
musikhistoriker; elev af Sandberger,
Thuille; 1902 — 03 gymnasielärare i Kra-
kau; af hans skrifter, hvilka hufvudsak-
ligen gälla polsk musik, må nämnas:
Polska musiken under 1400- och 1500-ta-
len (polsk, Krakau 1908), samling af-
handlingar belysande polska musikhi-
storien m. fl., Polnische Musik u. Musik-
kultur d. 16. Jahrh. (Sammelb. d. IMG
1912) m. fl.
Chör, se Kör.
Ciaconna, se Chaconne.
Cimarosa, D o m e n i co, f. 17. 12. 1749 i
Aversa (Neapel), t H. 1. 1801 i Venedig;
1761 elev vid konserv, i Loreto (Sacchini,
Piccinni lärare); 1772 rönte han i Nea-
pel mycket erkännande för sin opera
"Le stravaganze del conte"; de följande
åren gåfvos sedan en mängd operor af
honom dels i Italien dels i Tyskland; un-
der 1780-talet var han mycket berömd
såväl norr som söder om Alperna, och
hans operor täflade i omtyckthet med
Paesiellos. Af de på sin tid mera be-
kanta operorna må nämnas: L'Italiana
in Londra 1779, Il pittore Parigini 1781,
Il convito di pietra 1781, Artaserse 1784,
Giannina e Bernardone 1785, L'Impresa-
rio in angustie 1786. De flesta af dessa
gåfvos i Wien, Dresden, Paris och Lon-
don samt flerstädes i Italien. 1787 begaf
sig C. till Petersburg, där han blef myc-
ket firad och erbjöds en mycket god an-
ställning men likväl på grund af klima-
tet ej kunde stanna; han kom sedan till
Wien, där han af konung Leopold II ut-
nämndes till hof kapellmästare; då ko-
nungen kort därefter afled, fick han
af gå till förmån för sin företrädare;
i Wien komponerade han 1792 sitt be-
römdaste verk: Il matrimonio segreto;
år 1793 återvände han till Neapel; på
grund af den enorma framgång sist-
nämnda opera hade, följde nu en mängd
nya operor, hvilka dock ej kunde mäta
sig med det berömda verket i god-
het (L'Armaute disperato 1795, Gli orazii
e curiazii 1794, Penelope 1795, Semira-
mide 1799 m. fl.). Revolutionen ryckte
honom med in i oroligheterna 1799, och
då franska armén ryckte in i staden
Neapel, fängslades han och dömdes till
döden; visserligen benådades han kort
därefter, men fängelsetiden hade brutit
hans hälsa, och på väg till Petersburg
afled han. En mängd operor hade han
hunnit att skriva (Eitner uppräknar 66,
däraf en ofulländad); dessutom känner
man mässor, oratorier, kantater m. m.
C:s stil är äkta italiensk med lättflytande
melodi, enkelhet och klarhet i uppbygg-
ningen. Någon nämnvärd entusiasm för
hans operor synes man ej ha hyst i Sve-
rige. Endast ett fåtal gåfvos på kgl.
operan. Munkbroteatern m. fl. Den be-
römdaste, "Det hemliga äktenskapet",
uppfördes 11 gånger å Arsenalsteatern
1800 — 1803 och återupptogs å hufvudsta-
dens scen först 1851, då den under fyra
år gafs 12 ggr, hvarefter den nedlades.
Operan "Giannina e Bernardone" var den
första af honom, som hördes i Sverige,
redan 1786 gafs stycket å Drottningholm
och förnyades å Bollhuset året därpå;
1796 upptog Muukbroteatern operan.
"Italienskan i London", som uppfördes
å sistnämnda teater 1795 — 97, och "L'im-
pressario" ("Teaterdirektören") å Arse-
nalsteatern 1799—1810 (k. operan 1819).
Cineinnati. En medelpunkt för musik-
festerna i Förenta Staterna. Musikfester
156
Cinelli— Clark
ha ägt rum hvart annat eller hvart tred-
je år alltsedan 1873. Stiftare och ledare
har Theodore Thomas, först boende i
New York, sedan i Chicago, varit. Såväl
äldre orkester- och körverk (af Bach,
Handel, Gluck, Haydn m. fl.) som nyare
komponisters verk (af Dvorak, Brahms,
Bruckner, Grieg, Franck m. fl.) ha upp-
förts. En jätteorgel pryder festsalen. Kö-
ren utgjorde 1880: 600, 1890: 400 personer.
Orkestern hämtas numera från Chicago.
Cinelli, pukor; ofta betecknadt m.
piatti; egentl. de små cymbalerna i
Janitscharmusik.
Ciss (fr. ut diése, eng. c. sharp), c en
half ton förhöjd; enharmonisk förväx-
ling med dess.
Ciss-dur (fr. ut diése majeur, eng. c
sharp major), tonart med 7 jj med paral-
lelltonarten aiss moll. Tonarten är
mindre vanlig och ersattes i regeln med
dess-dur.
Ciss-moU (fr. ut diése mineur, eng. c.
sharp minor), molltonart med 4 i; paral-
leltonart till E-dur.
Cister, cistre, sistre, cithern,
ci t h o r n (ej att förväxla med cittra),
instrument med hals och flat botten,
stående midt emellan lutan och guitar-
ren; ett särskildt under 1600-talet om-
tyckt instrument; spelades som cittran
med plectrum; är numera endast spelad
i Spanien; oftast 6 dubbelsträngar; äldre
stämning: g d' h' g' d" e"; yngre en-
gelsk stämning: c' e' g' c" e" g". P a n-
dora (bandora), penorcon m. fl.
instrument äro blott underafdelningar
under c.
Cithara, cittra, luta.
Cittra (cither, zither t.), ej att förväx-
la med cister; ett stränginstrument utan
hals med flat botten, besläktad med
hummel och kantele; spelas med plec-
trum; har 5 melodisträngar och ofta
ända till 37 ackompagnementsträngar;
stämningen af melodisträngarna är van-
ligen e", a', d', g, c eller lika med fiolen
med ostrukna c tillagdt (wienerstäm-
ning) ; ack.-strängarna däremot äro stäm-
da i kvarter och kvinter (ess', b, f, c, g,
d etc). Man särskiljer i allmänhet tre
former diskan t-c, k o n s e r t-c, a 1 1-
c; af dessa är den förstnämnda minst
och den sistnämnda störst. En särform
är stråk-c. (i motsats till de andra,
slagcittrorna, som "slås med plectrum")
som har 4 melodisträngar, stämda som
violinen, spelad antingen med stråke el.
genom knäppning. — C. har i Sydtysk-
land och Österrike blifvit ett mycket
omtyckt folkinstrument, hvilket sedan i
sin tur återupptagits af de bildade klas-
serna, där intresset blifvit så stort, att
särskilda föreningar bildats ("Verband
deutscher Zithervereine", Miinchen se-
dan 1877). Af komponister för c. kunna
nämnas J. Petzmayer, M. Albert, H.
Thauer. I Sverige ha bl. a. D. M. Blom-
quist och Ivar Koch gjort sig kända
som goda c.-spelare.
C-klav: diskantklav på nedre linjen;
altklav på mellersta, tenorklav på fjär-
de linjen; mezzosopranklav ä andra lin-
jen; c-klav motsats till f-klav, baskla-
ven på tredje linjen. C.-kl. numera säl-
lan förekommande; i dess ställe brukas
g-klav å andra linjen.
C. 1. = col legno.
Clairon (fr.), trumpet; fordom ett sär-
skildt slag af trumpet med spetsigare
ton och högre gående; därför ofta me-
lodiförande.
Clapisson, A n t o i n e Louis, f. 15. 9.
1808 i Neapel, t i Paris 19.3.1866; före-
trädesvis bekant genom sin präktiga in-
strumentalsamling, hvilken 1861 inköp-
tes af konserv, i Paris, och där blef för-
sta uppslaget till det nu så betydande
instrumeutalmuseet; Cl. var skicklig
violinist och omtyckt kompositör af
lustspel, hvilka hufvudsakligen under
1840- och 50-talen gjorde lycka i den
franska hufvudstaden (La Figurante
1838, La Symphonie 1839, Le Code noir
1842, La statue équestre 1850, Margot
1857, Madame Grégoire 1861 m. fl.).
Claque, en företrädesvis i Paris före-
kommande institution, som har till upp-
gift att klappa vid teaterföreställningar,
konserter m. m.
Clar. = Clarinetto.
Clarin (fr.), c 1 a r i n o, trumpet. — En
4-fots trumpetstämma i orgeln (oktav-
trumpet, clairon, clarion).
Clarinette, clarinetto, se Klari-
nett.
Clark, Rod. Frederick S c o t s o n, f. 16.
11.1840 i London, t därst. 5.7.1883; fram-
stående engelsk orgelspelare; grundade
1865 College of music i London; skref äf-
ven en del kompositioner för sitt instru-
ment.
I
Clarke — Clementi
157
Clarke-W h i t f e 1 d, John, f. 13. 12.
1770 i Gloucester, t 22.2.1836 i Holmer
(Hereford); organist i Dublin, sedan i
Cambridge och Hereford; utgaf 1805—22
fyra band "Cathedral-music" med egna
kompositioner, dessutom en samling af
andra samtida kompositörers verk;
skref dessutom ett oratorium, glees, pia-
nokompositioner m. m.
Claro = clarino.
Claudius, Carl, f. 1. 5. 1855 i Köpen-
hamn; fabrikör; en längre tid bosatt i
Malmö; nu i Köpenhamn; medlem af
flera museistyrelser, däribland musik-
historiska museet i Köpenhamn och
Stockholm. C. var en af stiftarna af
detta senare och har äfven sedan dess
varit en af dess mest nitiske främjare.
C. tog äfven initiativet till den svenska
afdelningen af Intern, musiksällskapet,
hvars ordförande han sedan varit. Han
är ägare af en stor musikinstrument-
samling (öfver 400 nummer) och är en
god kännare å detta område; äger äfven
ett värdefullt musikbibliotek; skref:
"Die schwed. Nyckelharpa". (Kongr.
Wien 1906). — Öfver instrumentalsamlin-
gen finnes särskild tryckt katalog.
Clauss-S zarvady, Wilhelmine,
f. 13. 12. 1834; pianist; utbildad af
Proksch-institutet i Prag; gjorde sin
första konsertturné 1849 — 50 (Leipzig,
Dresden m. fl. städer); i Paris intres-
serade sig Berlioz för henne; blef gynn-
samt bedömd i franska hufvudstaden
och företog sedan med allt mera växan-
de framgång konsertturnéer genom Eu-
ropa; gift 1857 med författaren Fried-
rich Szarvady (t 1882) och uppträdde
sedan mera sällan offentligt; till hennes
repertoire hörde företrädesvis Scarlatti,
Bach och Beethoven; jämfördes ofta
med Clara Schumann.
Clausula, klausul, slutsats, tonslut.
Clavé, José Anselm o, f. 21.4.1824
i Barcelona, f febr. 1874; bekant som
grundare af manskvartettsällskap i Spa-
nien efter franskt mönster; ledde sån-
garfester 1860, 64 i födelsestaden; kom-
ponerade flera särskildt i hemlandet
populära kvartetter och solosånger.
Clavecin (fr.), klaver.
Clavicembalo, clavicymbalum,
se Piano.
Clavichordium, se Piano.
Clavicymbalum, se Piano.
Clavicytherium, se Piano.
Clavis (lat.), klav, tangent.
Clé, clef (fr.), nyckel, klav; c. de fa,
f-klav, basklav; c. de sol, a-klav; c.
d'ut, c-klav.
Clemens non papa, Jacob, t c. 1557;
mycket bekant kyrkokompositör från
1500-talet, hvars arbeten trycktes, af-
skrefvos och uppfördes öfverallt i Euro-
pa på sin tid, ej minst i Sverige. De
voro lätta att utföra och tämligen klara
i tematiken och lämpade sig därför för
skolor. Trots det stora rykte han åt-
njöt, vet man intet säkert om honom;
han synes ha varit anställd som mu-
siker i Antverpen; måhända stod han
någon tid i kejserlig tjänst. Uppsala
bibliotek äger 1. — 8. boken af hans Can-
tiones saecrae (1551 — 61); i handskrift fin-
nas kompositioner af honom i de flesta
äldre svenska gymnasiebiblioteken.
Clément. 1. Charles Francois, f.
1720 i Provence, pianolärare i Paris;
skref ett par på sin tid mj^cket anlitade
böcker om klavérspel (1758) och general-
bas (1762) samt en del pianostycken med
violin. — 2. F e 1 i X Cl., f. 13. 1. 1822 i
Paris, t därst. 22. 1. 1885; kapellmästare
vid Sorbonnes; musikhistorisk förfat-
tare; skref hufvudsakligen om den me-
deltida musiken och kyrkomusiken; sär-
skildt bekanta äro: Dictionnaire lyrique
ou Histoire des operas 1869—81 (tills,
m. P. Larousse), Histoire de la musique
1885, Méthode d'orgue, d'harmonie et
d'accompagnement 1874, Les musiciens
celebres depuis le XVI. siécle 1868.
Clementi, M u z i o, f. i Rom 24. 1. 1752,
t 10. 3. 1832 å Evesham (Warwickshire);
elev af Carpani och Santarelli; en en-
gelsman, P. Beckford, tog honom sedan
med till London och bekostade hans vi-
dare utbildning; 1777 — 80 var han cem-
balist vid italienska operan i London;
1781 begynte han sina resor som kla-
vérvirtuos och kom under dessa bl. a.
till Paris, Strassburg, Miinchen och
Wien; i sistnämnda stad sammanträf-
fade han med Mozart, hvilken synes ha
utöfvat ett varaktigt inflytande på hans
spelsätt; förut hade han mera lagt an
på det rent tekniskt briljanta, nu be-
gynte han mera vårda sig om ett ut-
trycksfullt spel; Cl. var särskildt fram-
stående i snabba ters- och oktavpassa-
ger och utvecklade pianovirtuositeten i
158
Cleve— Coleridge-Taylor
riktning åt större fulltonighet. 1782
återvände han till London och stannade
där utan att företaga några större re-
sor (Paris 1785 den enda) ända till 1802.
Under denna tid var han sysselsatt som
konsertgifvare, lärare, musikhandlare
och pianofabrikant. Bland hans elever
märkas J. B. Cramer och J. Field. Den-
ne senare åtföljde C. på hans resa 1802
till Petersburg. Från Ryssland gick
färden till Tyskland och Italien. Först
1810 återvände han till London, nu all-
mänt erkänd som en af samtidens allra
främste klavérvirtuoser. Under den
långa mellantiden å kontinenten 1802 —
1810 utbildade C. i Tyskland flera nya
elever, däribland Kalkbrenner, Mosche-
les, L. Berger, A. Klengel m. fl. Äfven
Meyerbeer var en kortare tid hans lär-
junge. Cl. drog sig efter 1810 tillbaka
från det offentliga lifvet och ägnade sig
i stället åt komposition. Mest berömd
blef han genom sina sonater (60 för
klaver), hvilka alla äro omsorgsfullt
utarbetade och behandla sonatformen
på ett mönstergillt sätt. Som studie-
verk framstår dessutom hans "Gradus
ad Parnassum" 1817, ännu ej helt och
hållet undanskymdt af nyare verk.
Jämte klavérverk skref han äfven sym-
fonier, hvilka utfördes i London under
stort bifall. C:s största förtjänst lig-
ger inom det klavértekniska området,
där han förvärfvat sig ett välförtjänst
namn såsom en af de bästa från öfver-
gångstiden mellan Mozart och Beetho-
ven. C. ägde en stor finansiell begåf-
ning och förstod att leda de många
musikaliska företag, han satt i gång i
den engelska hufvudstaden, så att de
alla gingo med betydande vinst. Han
dog som en tämligen förmögen man. —
C. blef 1814 medlem af Mus. akad. i
Stockholm.
Cleve, Halvdan, f . 5. 10. 1879 i
Kongsberg; son till organisten Andr.
Joh. Jul. C; utbildade sig först i Kri-
stiania 1895—98, sedan i Berlin intill
1904 (Raif och Scharwenka); å en kon-
sert, som 1902 gafs i Singakademien,
uppfördes af honom 4 pianokonserter:
B-dur op. 3, B-moll op. 6, Ess-dur op.
9, A-moll op. 12; känd som framstående
pianovirtuos; har förutom ofvannämn-
da 4 konserter skrifvit 26 pianokomposi-
tioner, sånger med orkester m. m. — C.
är sedan 1902 gift med pianisten Berit
Winderen (f. 1878).
C-moll (fr. ut mineur, eng. c. minor),
molltonart med 3 i?; parallelltonart till
Ess-dur.
Coalottino, se Concertino.
Coda, afslutning; slutsats, vanligen
förekommande i sonatens första sats
och där ofta utan särskildt anmärkt
början direkt anslutande sig till det
egentliga stycket; i andante- eller scher-
zosatsen förekommer c. mera som själf-
ständig sats, sedan första delen åter-
tagits. Äfven i canonformen förekom-
mer ofta c. för att afsluta stycket. —
De mest storartade c.-satserna möta vi
hos Beethoven. Här är c. ofta bredt
anlagd och besitter ej sällan en mäktig
stegring, som ger åt hela stycket en
präktig slutverkan af grandiositet.
Coenen. 1. Johannes Meinar-
dus, f. 28. 1. 1824 i Haag, f 9. 1. 1899 i
Amsterdam; 1851 dirigent vid Van Lier-
teatern i Amsterdam; 1865 — 96 ledare af
konserterna i Palais voor Volksvlyt;
komponerade en mängd orkesterverk (2
symfonier, ouverturer m. m.), festkan-
tater, kammarmusik, musik till holländ-
ska dramer, balettmusik och en opera
(Bertha en Siegfried).
2. F r a n z C, f. 26. 12. 1826 i Rotter-
dam, t 24. 1. 1904 i Leyden (ej släkt med
den föreg.); framstående violinvirtuos;
elev af Molique och Vieuxtemps; före-
tog en mängd konsertresor i gamla och
nya världen; komponerade äfven (sym-
foni, kantat, kvartetter, körverk).
Cogli, se C o r.
Coi, se C o r.
Col' el. coir (it.); sammansättning mel-
lan con (med) och artikeln il eller la:
col, coir, colla cogli, congli,
c. a r c o, med stråken (efter föregående
pizzicato); c. b as so med basen; c.
1 e g n o, med träet (fiolstråkens staf ej
tagel) ; c. o 1 1 a v a, oktaven öfver eller
under.
Coleridge-Taylor, Samuel, f. 15. 9.
1875 i London; elev af R. College of Mu-
sic 1890; 1898 violinlärare vid samma
skola och dirigent för en stråkorkester;
har alltsedan 1892 gjort sig känd genom
en mängd kompositioner, hvilka upp-
förts med stort bifall i England och å
kontinenten. Bland dessa må nämnas:
en nonett 1894, symfoni i A-moll 1896,
Coll-Columbtis
159
en kvintett och en stråkkvartett 1897,
en stråkkvartett, afrikanska romanser,
körverket "Hiawathas bröllopsfest" (m.
ork.) 1898, en ork.-ballad i A-moll 1898,
oratoriet "The atonement" 1903 m. fl.
Coir, se Col'.
Colla (se coF, c o U'), med; c. d e-
s t r a, med högra handen; c. parte föl-
jande i likhet med hufvudstämman; c.
punta deir are o, med stråkspetsen;
c. sinistra, med vänstra handen,
Collard, berömd pianofabrik i Lon-
don, grundad 1767 (Longman & Brode-
rip), 1798 öfvertagen af M. Clementi,
hvilken upptog F. W. C. till kompanjon.
Charles Lykey C. (t 9. 12. 1891)
öfvertog sedan firman.
Collecte, kollekt.
Collection (fr.), collezione (it.), sam-
ling.
Collegium musicum, musiksällskap un-
der 1600- och 1700-talen; föregångare till
de moderna konsertsällskapen; ofta var
det dilettanter, hvilka slöto sig samman
och öfverenskommo att å vissa bestäm-
da tider odla musik af ett visst be-
stämdt slag (kammarmusik, körmusik).
I Sverige omtalas namnet först 1726 i
Uppsala i samband med Erik Burman;
huruvida detta sällskap haft någon
nämnvärd betydelse för musiken i sta-
den är oss ej bekant. De flesta c. m.
ha förekommit i Tyskland, ej sällan i
universitetsstäder.
CoUera, con, med vrede.
CoUin, Lars Gustaf, f. 24. 2. 1772 i
Stockholm, t därst. 6.2.1826; grosshand-
lare; på sin tid en mycket bekant vis-
sångare, hvilken särskildt i sällskapet
Par Bricole gjorde sig känd och om-
tyckt; omnämnes där fr. o. m. 1799 som
"riddare-cantor och organist" ofta i
samband med så betydande sångare som
Karsten och Du Puy. Beskow prisar
honom som en af "tidens lyckligaste
sångare". Såsom dilettant lät han min-
dre ofta höra sig å stora konserter, där-
emot ej sällan å halfoffentliga musik-
aftnar, men synes ej där ha gjort sam-
ma lycka som i de slutna familjekret-
sarna. I Geijers och M. Silfverstolpes
bref omtalas han ofta men slog ej an
på dessa mera djupt anlagda musika-
liska naturer.
Colonne, É d o u a r d, f. 23. 7. 1838 i
Bordeaux; elev af konserv, i Paris (A.
Thomas i komposition); grundade 1873
"Concert national" (sedermera "Con-
certs du Chätelet). C. gjorde sig genom
dessa högeligen förtjänt om den fran-
ska musiken (Berliozuppföranden); 1892
blef han förste kapellmästare vid stora
operan; är en af Frankrikes främste di-
rigenter.
Coloratur, fioritura, figurverk, me-
lodisk utsmyckning i konstsång, sär-
skilda passager, roulader.
Columbus, Jonas Sven o, f. i dec.
1586 i Munktorp, Västmanl., t 27.8.1863;
12 år gammal började han sina studier
vid Västerås' skola och fortsatte dem
i Trondhjem, där han stannade i 3 år;
härifrån kom han till Köpenhamns uni-
versitet, där hans studier plötsligt af-
brötos genom kriget 1611; vid Uppsala
universitet inskrefs han 1613 och stu-
derade där intill 1617 företrädesvis filo-
sofi, grekiska, poesi och musik; blef
sistnämnda år fil. dr.; 1618 kallades han
till lektor i grekiska vid Västerås' skola.
Året därpå finna vi honom verksam för
höjandet af musiken vid skolan. För-
sedd med medel af konsistoriet fick han
fara utrikes, till Tyskland, dels för att
studera musikundervisningen vid där-
varande skolor och akademier dels för
att uppköpa musikalier och musikin-
strument. Sedan han väl återkommit till
Västerås, tog han en nitisk del i musik-
undervisningen vid skolan, så att Vä-
sterås kom att bli vida berömdt för sin
rika musikodling. De musikinstrument
han inköpte voro dels fioler, dels trä-
och bleckblåsinstrument såsom sinka,
tenor- och basbasuner. Äfven musik-
biblioteket blef tillökt med så många
böcker, att man från Uppsala universi-
tet ofta lånte från Västerås, hvad som
fattades i eget bibliotek. 1625 kallades
C. till professor i Uppsala, och vi känna,
att han här tog lika nitisk del i musi-
kens förkofran. 1630 blef han kyrko-
herde i Husby, Dalarne, där han kvar-
stannade till sin död. Den kulturhi-
storiska insats i svenska musiklifvet C.
gjorde, kan ej anses ringa, äfven om vi
ej äga några musikafhandlingar eller
kompositioner i behåll af honom. Flera
lefnadsteckningar finnas från 1600-talet
och alla nämna honom i främsta rum-
met som musiker. — Litt: N. Eudbeckius,
Kristi, likpredikan utöfver . . . M. Jonse
160
Combarieu — Coii
Swenonis Columbo ... 13 sept. 1663,
Stlilm 1668; Stiernman, Bibi. sviogothica,
Sthlin 1731 s. 410—12; T. Norlind, Sv.
Musikhist.; T. Norlind, Musiken i Vä-
sterås under 1600-talet (Kult o. Konst
1907).
Combarieu, Jules Leon Jean, f.
3.2.1859; musikförfattare; elev af Spitta
i Berlin; professor vid Lycée grand i
Paris; af skrifter må nämnas: Les rap-
ports de la musique et de la poésie, 1893;
Études de philosophie musicale; Essai
sur la eritique musicale au XIX""**
siécle, 1897; Le probléme de Torigine des
neumes 1897; La musique d'apré3 Spen-
cer m. fl.
Come prima, come sopra (it.), som
förut, i förra tempot.
Comes (lat.), beledsagare; i fugan be-
tecknar c. upprepningen af temat i an-
nan stämma och på annat tonsteg.
Comettant, Jean Pierre Oscar, f.
18. 4. 1849 i Bordeaux, t 24. 1. 1898 i Monti-
villiers vid Havre; skriftställare och mu-
sikkritiker; elev af konserv, i Paris
1839, elev af Elwart och Carafa intill
1843; vistades i Amerika 1852 — 55; gjorde
sig först bekant genom en del smärre
saker för piano och violin samt sånger
och körer. Af hans skrifter äro flera
icke af musikalisk natur. Af de musi-
kaliska må nämnas: Musique et musi-
ciens 1862, La musique, les musicieus et
les instruments de musique 1869, Les mu-
siciens, les philosophes et les gaités de
la musique en chiffres 1870, skref dess-
utom en mängd musikkritiska uppsatser
i tidningar och tidskrifter.
Comique (fr.), komisk.
Commer, Franz, f. 23. 1. 1813 i Köln,
t 17. 8. 1887 i Berlin; elev af Joseph o.
Bernhard Klein samt Leibl; organist vid
Karmeliterkyrkan i födelsestaden 1828;
begaf sig 1832 till Berlin, och blef där
elev af Rungenhagen, A. W. Bach och
A. B. Marx; bibliotekarie vid k. bibi.,
körledare vid katolska kyrkan St. Hed-
vig i Berlin 1846; medlem af Akad. d.
Kiinste 1845; grundade tills. m. Th. Kul-
lak "Tonkiinstlerverein" i Berlin; var
äfven en af stiftarna af "Gesellschaft f.
Musikforschung" 1868. Som kompositör
är C. mindre betydande (musik till Ari-
stophanes' Grodorna och Sophocles' Elec-
tra jämte en del sånger och danser samt
kyrkokörer); däremot har han förvärf-
vat sig stort anseende genom sina för
sin tid ypperliga upplagor af äldre kyr-
komusik. De berömdaste af dessa äro:
Collectio operum mvisicorum Batavorum.
sa?culi XVI (12 vol.); Musica sacra XVI,
XVII SEeculorum (26 vol.); Collection de
compositions pour Torgue des XVI,
XVII, XVIII siécles (6 vol.); Cantica
sacra . . . aus den XVI — XVIII Jahrh.
(2 vol.).
Commosso (it.), upprörd.
Comodo, comodamente (it.), be-
kvämt, makligt; a suo c, efter behag.
Comparation, jämförelse.
Compere, L o y s e t, betydande kontra-
punktist från slutet af 1400-talet; t 16.
8. 1518 som kanonicus och kansler vid
domkyrkan i St. Quentin. Petrucci tryck-
te en del 3 — 5-stämmiga motetter och
chausons af honom. I andra tryck före-
komma äfven motetter och mässor.
Compiacemento (it.), glädtigt.
Compiacente, compiacevole (it.),
angenämt.
Con, med.-C. abbandono, hängifvet;
c. af fett o, uttrycksfullt; c. a f f 11 z i-
o n e, sorgset; c. a g i 1 i t ä, lätt rörligt;
c. a g i t a z i o n e, oroligt; c. a 11 e-
g r e z z a, muntert ; c. alterezza,
stolt; c. a m a r e z z a, bittert; c. amo-
r e, varmt, med förkärlek; c. a n i m a,
själfullt; c. boeca chiusa, brum-
mande, med brumstämma; c. brio, lif-
ligt, med stormande känsla; c. colore,
varmt; c. c o 1 1 e r a, vredgadt; c. d e 1 i-
c a t e z z a, finkänsligt; c. devozione,
andäktigt; c. diligenza, omsorgsfullt;
c. discrazione, med urskiljning; c.
dolcezza, vekt; c. d u o 1 o, c. d o 1 o-
r e, sorgset; c. elevazione, med upp-
höjd känsla; c. e n e r g i a, kraftigt; c.
espressione, uttrycksfullt; c. f e r-
m e z z a, fast; c. fierezza, vildt; c.
f o r z a, med styrka; c. f rett a, skynd-
samt; c. f u o c o, eldigt; c. g a r b o, ele-
gant; c. grandezza, värdigt; c. grå-
vita, allvarligt, c. g r a z i a, behagligt;
c. g u s t o, smakfullt; c. i m p e t o, stor-
mande; c. leggierezza, ledigt; c.
mano destra, c. mano sinistra,
med höger, vänster hand; c. morbi-
de z z a, smäktande; c. m o t o, rörligt;
c. passion e, med passion; c. r a b b i a,
vildt; c. sentiment o, känsligt; c.
s m a n i a, lidelsefullt; c. solennit ä,
högtidligt; c. s o r d i n o, med sordin.
Conc. — Conradi
161
dämpadt; c. spirito, med ajida och
kraft; c. tenerezza, ömt; c. tri-
8 1 e z z a, sorgset; c. u n dito, med ett
finger; c. variazione, med variatio-
ner; c. vehemenza, våldsamt; c. v i-
gore, med liflighet och styrka; c. v i-
V a c i t å, lifligt.
Conc. = concerto.
Concento (it.), samklang.
Concentus, körsång; inom medeltids-
kyrkan beteckning för den melodiska
delen i motsats till den entoniga recita-
tionen: accentus; c. blef sedan en fack-
term för samklingande musik, speciellt
■den flerstämmiga i enklang, kvint
(kvart), oktav.
Concert, concerto (it.), se Konsert.
Concertando (it.); brukas än om en
melodiförande sekunderande stämma, än
om ett mindre, konsertartadt stycke.
Concertante (it.), konserterande; en-
samt föredragande; liufvudstämman.
Concertino, en liten konsert; samman-
fattningen af de tre soloinstrumenten i
-en concerto grosso.
Concerto da camera, kammarkon-
sert; c. da chiesa, kyrkokonsert; se
Konsert. C. gros so stycken i sonat-
form delad i två el. flera soloinstrument
•och ackompagnerande stråkorkester el.
äfven stor orkester; då vid dessa stycken
soloinstrumenten voro hufvudsaken, öf-
vergick benämningen å dessa instrument
<ripien-stämmorna).
Concertpalaeet i Köpenhamn, Bredga-
de; inköptes 1884 af ett sällskap för att
inredas till konsert- och festlokaler. I
de provisoriskt färdiga lokalerna afhölls
den första stora nordiska musikfesten i
juni 1888. Det fanns då plats till en kör
på 600, orkester på 100 personer och 2,000
åhörare; d. 2. 11. 1889 invigdes huset
med en större konsert. Det rymde då
bl. a. två konsertsalar, en stor med plats
till c. 1,500 åhörare och en mindre till c.
500 åhörare. Flera andra lokaler (ej till
musik) finnas i samma byggnad. C. ut-
gör ännu den danska hufvudstadens
främsta konsertbyggnad.
Concert spirituel (fr.), andlig konsert;
■en beteckning för de af A. D. Philidor
1725 i Paris stiftade konserterna med fö-
reträdesvis allvarlig musik (äfven
världslig), hvilka gåfvos å större hög-
tidsdagar, då offentliga förlustelser ej
fingo äga rum; 1791 indrogos dessa kon-
serter, men återupptogos 1805; begrän-
sades sedan till påskveckan. — Litt.:
Constant Pierre, Le Concert spirituel,
1725—1790, Paris 1900. — Se vidare: Kon-
sert.
Concitato (it.), upprörd.
Concone, Giuseppe, f. i Turin 1810,
t därst. 1. 6. 1861; lärare i piano och
sång; känd företrädesvis genom sina
sångvokaliser (50 selfeggier för medel-
röst, 15 för sopran, 25 för mezzosopran,
40 för bas el. baryton). C. uppehöll sig
e. 10 år i Paris intill franska revolutio-
nen 1848, då han återvände till fäderne-
staden. C. åtnjöt stort anseende som lä-
rare.
Conradi, 1. Johann Georg, kapell-
mästare i Gettingen i Bajern under se-
nare delen af 1600-talet; skref flera ope-
ror: för Hamburg "Ariane", "Diogenes",
"Numa Pompilius" 1691; "Karl d. grosse"
o. "Jerusalem" 1692; "Sigismund", "Gen-
sericus" o. "Pygmalion" 1693.
2. A u g u s t C, f. i Berlin 27. 6. 1821;
t därst. 26. 5. 1873; studerade harmoni o.
komp. för Kungenhagen; 1843 organist
vid Invalidenhaus, 1849 kapellmästare i
Stettin, sedan i Berlin, Diisseldorf, Köln
och från 1856 åter i Berlin vid åtskilliga
teatrar; 1847 uppfördes hans första opera
"Kiibezahl" i Berlin; 1855 spelades ope-
ran "Musa der letzte Maurenfiirst";
skref dessutom fem symfonier, ouvertu-
rer, kammarmusik, danser och solosån-
ger. I Stockholm uppfördes af honom
1863 "Die Welt des Schwindels, öder Uber
Land u. Meer" ("Öfver land o. haf); ett
annat i svenska hufvudstaden gifvet
stycke är "En vänskapstjänst".
3. J o h a n G o 1 1 f r i e d C, f. 1820 i
Tönsberg, t i Kristiania 1890; studerade
först medicin; efter aflagd farmaceutisk
examen öfvergick han helt till musiken;
skref 1848 till text af H. Wergeland en
liten tillfällighetskantat, som uppfördes
i Vor Freisers Kirke; 1848 begynte han
en resa i landsorten för att väcka mu-
sikandan och fortsatte därmed i fem år,
under hvilken tid han besökte städerna
Dröbak, Möss, Tönsberg, Skien, Pors-
grund och Kongsberg, där sångförenin-
gar och delvis äfven ork. -föreningar stif-
tades; 1853 — 54 anställd som musikdirek-
tör för den då upprättade "Norske tea-
ter"; reste 1855 på offentligt stipendium
till Tyskland, där han studerade under
11
162
Conservatoire — Corder
två år i Leipzig; dirigerade sedan i Kri-
stiania Abonnementskonserternas musik-
uppföranden 1857—59 och var sedan verk-
sam som musiklärare. Skref musik till
dramat "Gudbrandsdölerne" och smärre
nnmmer i andra dramatiska verk, ett par
häften sånger med piano, flera fyrstäm-
miga manskvartetter; författade dess-
utom en norsk musikhistoria: "Kortfat-
tet hist. Oversigt över Musikens Udvik-
ling og nuvEerende Ståndpunkt i Norge",
Kna 1878. — Litt. själfbiogr. i nyssnämn-
da bok.
Conservatoire, se Konservator i-
u m och Akademi.
Consolo, Ernesto, f. i London 1866
af italienska föräldrar; elev af Sgam-
bati, Keinecke och A. Kubinstein; debu-
terade som pianist i London 1903; har se-
dan företagit konsertresor öfver Europa
och vunnit högt erkännande för sitt
goda spel; 1905 besökte han Stockholm;
vistas i Schweiz (Lugano), då han ej är
å konsertresor.
Conti, Francesco Bartolomeo,
f. 20. 1. 1681 i Florens, f 20. 7. 1732 i Wien;
dugande teorbist och på sin tid omtyckt
operakompositör; teorbist i Wien 1701;
hof kompositör 1713; af hans operor till-
höra de flesta op. comique: Don Chi-
sciotte in Sierra Morena 1719, Clotilde
1706 m. fl. Eitner nämner ej mindre än
16 stora operor, 13 serenader ("Festi tea-
trali") och 9 oratorier af honom.
Contractus, se Hermannus Con-
tra c t u s.
Contredanse, c o u n t r y-d a n c e, c o n-
tretanz, se Kontradans.
Convei'sio (lat.), ömvändning.
Cooke, 1. B e n j a m i n, f. 1734 i Lon-
don, t 14. 9. 1793; 1762 organist vid West-
minster Abbey i London; 1775 dr. mus. i
Cambridge, 1778 äfven i Oxford; berömd
kompositör af glees, canons och catches;
var medarbetare i Hawkins' musikhi-
storia.
2. T h o m a s S i m p s on C, f. 1782 i
Dublin, t 26. 2. 1848 i London; dirigent
vid Drury Lane, Covent Garden, Filhar-
moniska sällskapet och sedan 1846 för
"Concerts of ancient music"; uppträdde
äfven som sångare; skref operor, ope-
retter, glees, catches m. m.
Coperto (it.), betäckt; vid pukslående
betyder c. att pukorna genom en öfver-
täckt duk skola dämpas (timpani sor-
dini).
Copula, koppel; under medeltiden en
beteckning för ett särskildt slag af fler-
stämmig sats; äfven brukadt om en
ligatur.
Copyright (eng.), förlagsrätt.
Coquard, Arthur, f. i Paris 26. 5.
1846; studerade juridik och musik; blef
1870 dr jur.; elev af C. Franck i kompo-
sition; 1870 sekreterare hos en medlem
af senaten; fortsatte dock sina musik-
studier; 1876 komponerade han för bary-
ton och orkester balladen "Le chant des
Epées"; sedan lyriskt-dramatiska scener
för sång och ork. såsom "Cassandre",
"Hero et Léandre" (1881), "Christophe
Colomb"; Ossiansymfoni, körer till Ra-
cines Esther m. m.; för scenen skref han
bl. a. "L'Épée du roi" 1884, "Le Mari
d'un jour" 1886, "La Jacquerie" 1895,
"Jahel" 1902; författade dessutom musik-
kritiska artiklar i Le Monde och en bio-
grafisk skiss öfver C. Franck.
Cor (fr.), horn; c. de chasse, valdt-
horn; c. a n g 1 a i s, engelskt horn.
Cor. = corno.
Cora och Alonzo, opera i 3 akter
af G. G. Adlerbeth, byggd på Marmon-
tels "Ineas, ou la Déstruction de Tem-
pire du Pérou", musik af Naumann,
hvars otvifvelaktigt bästa verk operan
är; skref s för kgl. operahusets i Stock-
holm invigning och uppfördes för första
gången d. 30.9.1782; -gafs intill 1832 42
ggr; pr. k. t. Kphn 30. 1. 1788. Musiken
var jämte den till tyska öfversatta tex-
ten tryckt året innan. — Litt.: Briefe
iiber Musikwesen, besonders Cora in
Halle, Quedlinburg 1781. — Ämnet be-
handlades i opera äfven sedan af Méhul
(Alonzo et Cora, Paris 1791), P. v. Win-
ter (Cora und Alonzo, Miinchen 1795),
Weigl (baletten: Alonzo und Cora, Wien
1795) m. fl.
Corda, sträng; s o p r a u n a c, på en
sträng; sulle mezza c, på halfva (på
midten af) strängen.
Corde (fr.), sträng; c. å jour, c. vi-
de, öppna, tomma strängen vid fiolspel;
c. f a u s s e, falsk, oren sträng.
Corder, F r e d er i c k, f . 26. 1. 1852 i
London; elev af R. acad. och F. Hiller i
Köln; 1890 lärare vid R. acad.; höll där
musikhistoriska föredrag särskildt öfver
Wagner och hans tid; medarbetare i
Corelli — Cornelius
163
Groves musiklexikon; skref en stor
mängd operor, operetter, kantat o. de-
klamatorier med orkester m. m. En
fullständig förteckning af hans större
verk finnes i Groves lexikon.
Corelli, Are ange lo, f. 12. (13.) 2.
1656 i Fusignano, t 10. 1. 1713 i Rom;
violinist; om hans lif är föga bekant;
studerade kontrapunkt för M. Simo-
nelli och violin för G. B. Bassani; om-
talas 1672 i Paris och sedan i flera tyska
städer (Miinchen, Hannover m. fl.); 168.5
var han i Rom, då han såsom musik-
direktör hos drottning Kristina af Sve-
rige ledde musiken vid en större fest.
Han var vid denna tid kardinal Otto-
bonis gunstling och kvarstannade i den-
nes hus till sin död; 1689 och 90 synes
han någon tid ha varit i Modena; han
efterlämnade en stor förmögenhet. C:s
kompositioner voro på sin tid mycket
kända och utkommo i många upplagor
(se Eitner). De flesta utgöras af sonater
för 2 violiner och violoncell (el. cem-
balo). 12 sonater op. 1 trycktes 1683; 12
sonater op. 2 1685; 12 sonater op. 3 1689;
12 sonater op. 4 1694, 12 sonater op. 5
1700. Jämte dessa sonater skref han
flera concerti grossi och anses som den
egentlige skaparen af denna stilart.
Nyupplagor utgåfvo Joachim och Chry-
sander. C. är ej virtuos i modern me-
ning med svindlande teknik utan en od-
lare af den fylliga tonen med ädelt
föredrag. Som sådan står han som ska-
pare af det nyare violinspelet.
Cornamusa (it.), cornemuse (fr.),
säckpipa.
Cornelius. 1. P e t e r, f. 24. 12. 1824 i
Mainz, t 26.10.1874 därst.; släkting (ku-
sins son) till den berömde målaren; kom-
positör och diktare; begynte som skåde-
spelare, men då han ej hade framgång
å denna bana, valde han musiken i stäl-
let; 1845 — 50 var han elev af Dehn i Ber-
lin i kontrapunkt; den stränga stilen
tilltalade honom ej, och han begaf sig
därför i stället till Weimar, där han
kom att tillhöra Liszts krets 1852 — 58; C.
verkade där dels som författare af mu-
sikkritiska artiklar i Wagner-Liszts an-
da i "Neue Zeitschrift f. Musik" dels
som öfversättare af texter (Berlioz' mu-
sik) dels slutligen genom egna kompo-
sitioner; skref text och musik till den
komiska operan "Der Barbier von Bag-
dad", hvilken Liszt 1858 uppförde i Wei-
mar; genom Liszts fiender motarbetad,
föll verket igenom, och C. lämnade nu
Weimar för att i stället bege sig till
Wagner i Wien; 1865 kallades han till
Miinchen, där han blef lärare i harmo-
ni och retorik vid k. musikskolan. S. å.
uppfördes hans stora opera "Cid" i Wei-
mar. En påbörjad opera "Gunlöd" full-
bordades af C. Hoffbauer och Ed. Las-
sen samt uppfördes först 1891 i Wei-
mar (1892 i Strassburg). De flesta fram-
gångar C:s verk vunnit ha ägt rum ef-
ter 1874. Barberaren återupptogs 1885 i
Miinchen (i ny instrumentering) och
gjorde då lycka. 1905 firades en stor-
artad C.-fest i Weimar med bl. a. "Bar-
beraren" och "Cid". Breitkopf & Här-
tel utger sedan 1905 en fullständig upp-
laga af hans kompositioner. C. har blif-
vit känd och högt skattad framför allt
genom sina romanser och körer, af hvil-
ka må nämnas: Liedercyclus op. 3, du-
etter f. sopran o. baryton op. 6, Wei-
naehtslieder op. 8, Trauerchöre (f. mans-
röster) op. 9; efter hans död utgåfvos hans
"Brautlieder (skrifna 1867 för hustrun).
C. är en fin diktarmusiker med ädel
känsla och en ovanlig renhet i stilen;
de första sångerna äro mycket kort håll-
na och så enkla, att de i första ögon-
blicket verka något tomma. De senare
sångerna äro mera komplicerade och in-
tressera därför i högre grad. Såväl ope-
rorna som sångerna bära en afgjordt
själf ständig karaktär, och C. är hvar-
ken Liszt- eller Wagnerefterbildare;
originalitet är utmärkande för dem alla.
Som diktare är C. samme fine lyriker
som i romanserna (ett urval utgaf Istel
i Eeclam-samlingen).
2. P e t e r C, f. 4. L 1865 på Lerbjerg-
gaard vid Fredensborg; dansk opera-
sångare (tenor); studerade först mejeri-
handtering sedan sång först hos Nyrup
och Rosenfeld i Köpenhamn sedan i Pa-
ris och Berlin samt debuterade 1892 å
k. teatern i Köpenhamn som Toreado-
ren i Carmen; hade gästspel i Bayreuth
1906 och i Covent Garden, London, 1907
— 1912 (hvarje år); till Stockholm kom
han 1908; af hans roller må nämnas:
Don Juan, Siegfried, Lohengrin, Sam-
son i "Samson o. Dalila", Erik Glipping
i "Drot o. Marsk", Siegmund i "Valky-
rian", Pedro i "Dalen", Walter i "Mä-
164
Cornet — Couperiu
stersångarne", Tannhäuser, Tristan. C.
är hedersledamot af flera sällskap och
medstiftare i Rich. Wagnerföreningen i
Kphu.
Cornet (fr.), sinka, posthorn, en orgel-
stämma, som klingar liksom sinkan. C.
å p i s t o n s (fr.), litet ventilhorn.
Cornetto, se Kornett.
Cornevilles klockor (Les cloches
de Cornevillc), operett af R. Planquette
till text af Clairville o. Gabet; upplefde
sin första representation 19. 4. 1877 å Fo-
lies dramatiqnes" i Paris; d. 18. 10. 1886
kunde den redan fira sin 1000:de före-
ställning i den franska hufvudstaden;
sv. öfvers. C. G. Michal; pr. Mindre t.
Sthlm 3. 9. 1878, Göteb. 17. 12. s. å.. Nya
t. Sthlm 22. 4. 85 och Vasat. 25. 9. 93.
Corno (it.), horn, valdthorn, c. b a s-
setto, bassetthorn; c. di caccia,
valdthorn; c. i n g 1 e s e, engelskt horn.
Coro (it.), kör.
Corona (lat.), fermat; tecken till hvila.
Corpus (lat.), stränginstruments reso-
nansbotten.
Correnta, se Courante.
Correpetitor (lat.), corrépétiteur
(fr.), den som instuderar sångpartiet med
solisterna eller körerna.
Corsi, J a c o p o, t c. 1604; florentinsk
adelsman; hos C. sammankommo de för
operan intresserade såsom Galilei, Perl,
Caccini m. fl. Rinuccini diktade Dafne,
och C. var den förste, som försåg några
sånger med melodier; Jac. Peri fortsatte
arbetet och samlade alla till ett helt.
Jämte Bardi torde C. varit den förnäm-
ste främjaren af första operan.
Cortzen, Carl Johannes Otto, f. 18. 8.
1828 i Köpenhamn; elev af Weyse, C.
Helsted; spelade vid 17 års ålder Hum-
mels A-mollkonsert å en konsert å k.
teatern; företog sedan en mängd kon-
sertresor, hvaraf en del tills, med violon-
cellisten Kellermann, hufvudsakligen in-
om Skandinavien; slog sig 1863 ned i
Odense, där han blef stiftsorganist vid
St. Knuts kyrka; skref en del pianosaker
(Trois piéces mélodiques m. fl.).
Corvinus, se R a v n.
Cossmann, Bernhard, f. 17. 5. 1822 i
Dessau; framstående violoncellist; efter
förstudier i Dessau och Dresden erhöll
han plats i St. operans orkester i Paris
1840 och året därefter i London; 1847 kal-
lades han till Leipzig, där han under
Mendelssohn spelade i Gewandhausor-
kestern; 1850 kom han till Weimar un-
der Liszt; 1866—70 var han lärare vid
konserv, i Moskwa; bodde sedan 1870 — 78
i Baden-Baden; var därefter lärare vid
Hochs konserv, i Frankf. a. M. C. var
en virtuos af första rang som solospelare
men var ej mindre framstående som
ensemblespelare; komponerade en del
smärre stycken för sitt instrument.
Costa, Michael Andrew Agnus
f. 4. 2. 1808 i Neapel, t i Brighton 29. 4.
1884; dirigent och operakompositör; elev
af Zingarelli; kom 1829 till England; se-
dan 1830 var han anställd som dirigent i
London och skref en del operor; öfvertog
1846 ledandeskapet af Filh. sällskapet
(_1854) och 1848 för Sacred Harmonic
Society; ledde fr. o. m. 1849 musikfester-
na i Birmingham och fr. o. m. 1857 Han-
del-Festivals; 1871 operadirektör och ka-
pellmästare vid Covent Garden; skref
jämte några operor två oratorier (Eli
1855, Naaman 1867).
Cotillon, dans; ursprungligen en dans
af branle-karaktär från Ludvig XIV:s
tid; sedan kadrilj och under 1800-talet
rask vals el. polka.
Cotögni, Antonio, f. 1831 i Rom; har
i hemlandet kallats "barytonisternas ko-
nung"; utbildad vid S. Michéle hospizets
sångskola; debuterade 26. 12. 1852 ä Meta-
stasioteatern i Rom såsom Béleore i
"Kärleksdrycken"; sjöng sedan i Nizza
som Fadern i "Linda" och gjorde där-
efter lyckade turnéer till Spanien, Por-
tugal, Paris, Wien, England, Finland,
Polen och Ryssland; stannade till sist i
Petersburg, där han 1895 — 99 var sång-
lärare vid konservatoriet; öfvergick se-
dan som lärare till Roms musikaliska
akademi. Bland hans roller må nämnas:
Nelusko i "Afrikanskan", Pösa i "Don
Carlos", titelrollerna i "Don Juan" och
"Hamlet". — Litt.: biogr. i Sv. Musikt.
2. 9. 191L
Coulé (fr.), bundet föredrag.
Coup d'archet (fr.), stråkdrag.
Coupé (fr.), staccato.
Couperin. Berömd fransk musikerfa-
milj. Eitner nämner 8 musiker med
detta namn från tiden 1630—1790. Den
berömdaste är F r a n c o i s C, son till
Charles C. (t 1669 i Paris), som var
organist i St. Gervais. Fr. C. föddes 10.
11. 1668 i Paris, t 1733 därst.; 1693 orga-
Couplet — Coward
165
nist vid kgl. privatkapellet i Versailles;
kort därefter blef han organist vid St.
Gervais-kyrkan; 1705 namnes han såsom
organist vid kgl. kapellet. C. åtnjöt stort
anseende som organist men ännu större
som cembalist. Hans kompositioner för
clavecin äro mycket högt skattade och
utkommo i en mängd upplagor. Fyra
böcker "Pieces de Clavecin" äro de mest
kända och oftast omtyckta (ny uppl. af
Brahms i Chrysanders Denkmäler). C.
skapade ej någon ny stil utan upptog
sina företrädares clavecin- och lutstil,
hvilken allt sedan midten af 1600-talet
utmärkt sig för en mängd sirater och
drillar. C. skrifver ej i ren fransk suit-
form, och danserna äro mindre rytmiskt
hållna samt visa en öfvergång till ka-
raktärsstycken.
Couplet (fr.), strof; en liten sång i ett
sångspel.
Courante (fr.), corrente, coran-
ta courente (it.) ; dans i ^A takt; kan
påvisas alltsedan andra hälften af 1500-
talet; blir moddans med 1600-talets bör-
jan och ställes då tillsammans med gail-
larden och branlen; c. blir med 1620-talet
den fina och nobla hofdansen, ej så lång-
sam och gravitetisk som branlen men ej
heller så uppsluppet glädtig som gaillar-
den. Mot slutet af 1600-talet blir den allt
mera gravitetisk, på samma gång den
förlorar i popularitet (ersattes som mod-
dans af menuetten) ; i stället öfvergår den
till en rent musikalisk konstform lämp-
lig till tema med variationer; i suite-
formen placeras den mellan allemanden
o. sarabanden. Bach o. hans samtida be-
handlar c. endast som konstform, ej som
dans. Med 1740-talet är den i det när-
maste försvunnen så väl från danssalar
som kompositionshäften. — Litt.: T Nor-
lind, Stud, i sv, fklore s. 362 ff. m. fl. st,
Courländer, Bernhard, f . 2. 1. 1815 i
Köpenhamn; elev af Conrad Liiders i
pianospel; konserterade f. f. ggn å k. t.
i Kphn 6. 5. 1832; med offentligt under-
stöd utbildade han sig vidare i utlandet
(A, Schmitt i Frankf. a. M.); var efter
sin hemkomst 1836 en omtyckt konsert-
spelare; han företog på 40-talet konsert-
resor med Prume och Kellermann; 1842
blef han kammarmusiker och hade redan
gjort sig känd genom flera pianokompo-
sitioner (Cinq morceux op, 5, Salons-
danser, Mazurkor, Nocturner och tran-
skriptioner); då han 1846 flyttade öfver
till Amerika; här blef han efter flera
konsertresor (danska öarna i Västindien,
Trinidad, Venezuela) lärare vid Peabody-
konservatoriet i Baltimore.
Couronne (fr.), fermat.
Coussemaker, Charles Edmond
Henri d e, f. 19. 4. 1805 i Bailleul, t 10.
1. 1876 i Bourbourg; studerade juridik i
Paris; blef sedan advokat och blef till
sist domare i Diinkirchen och Lille; be-
dref hela tiden musikstudier, först i Pa-
ris för Pellegrini, Payer och Reicha, se-
dan under Victor Lefebvre; komponerade
kyrkomusik (mässor, romanser, ett opera-
fragment); genom Fetis fick han ett allt
lifligare intresse för musikhistorien och
ställde sedan sin skriftställarverksamhet
i musikvetenskapens tjänst. De flesta
skrifterna gälla den medeltida flerstäm-
miga musiken: Mémoire sur Hucbald
1841, Histoire de Tharmonie au moyen-age
1852, Drames liturgiques du moyen-age
1860, Les harmonistes des XII. et XIII.
siécles 1865, L'Art harmonique aux XII.
et XIII. siécles 1865, Les harmonistes du
XIV. siéele 1869. En präktig upplaga af
medeltida musikteoretikers skrifter ut-
gaf han: Scriptores de musica medii aevi
1864—76 (nytryck 1908), jämte Gerbers
den främsta boken å detta område. En
mycket god samling flamska folkvisor i
text och melodi är: Chants populaires
des Flamands de France 1856.
Coward, Henry, f. 26. IL 1849; 1889
bacc. mus. i Oxford, 1894 dr mus, därst.;
1904 docent i musikhistoria vid Sheffields
univ.; mest känd som framstående kör-
ledare (bl. k.); dirigerade 1880 en kör-
förening i Sheffield, sedan liknande i
Huddersfield, Chester och nu åter för
"Sheffield-choral union"; har sedan 1906
företagit konsertresor med sin kör och
äfven dirigerat vid stora engelska mu-
sikfester. "Såsom dirigent är C. mycket
omtyckt och populär och har en fullkom-
lig kontroll öfver de väldiga tonmassor
han anför. Renhet, precision och drama-
tisk nyansering från det Ijufligaste pia-
nissimo till det mest öfverväldigande
fortissimo, i förening med det tydligaste
textuttal äro framstående egenskaper
hos alla körer, som ha blifvit inöfvade
under C:s taktpinne" (H. Werner). —
Litt.: The Mus. Times jan. 1902; Sv. Mu-
siktidn. 3. 6. 1907.
166
Cowen — Cramer
Cowen, Frederic Hy men, f. 29. 1.
1852 i Kingston, Jamaika; elev af Bene-
dict och Goss i England; 1856—68 stude-
rade han vidare i Leipzig och Berlin;
har sedan dirigerat en mängd orkestrar
bl. a. filharmoniska konserterna i Lon-
don (1888—92) och Liverpool (1896—97);
1899 dirigent för Filh. sällskapet i Lon-
don; sedan dess har han äfven dirigerat
vid åtskilliga musikfester (Cardiff 1902,
Händelfesterna 1903); dr hon. c. 1900 i
Cambridge; skref operor, operetter, sym-
fonier, kammarmusik, kyrkliga körer,
kantater m. m. En fullständig förteck-
ning af alla i Groves lexikon.
Covent Garden theatre, berömd teater-
byggnad i London, öppnad 7. 12. 1732 un-
der J. Richs ledning; byggnaden har
flera gånger nedbrunnit (1808, 1856), men
har för hvarje gång åter blifvit upp-
byggd och utvidgad; teatern användes
intill 1847 endast tillfälligtvis till opera-
uppföranden; af de verk, hvilka under
denna tid särskildt förbundits med Cov.
G. äro Webers "Friskytten" och "Obe-
ron"; den förra uppfördes under stor-
mande jubel därst. kort efter premiären
i Tyskland; den senare var direkt skrif-
ven för Cov. G. och hade sin urpremiär
därst. 12. 4. 1826. 1846 beslöt man att om-
ändra allt, så att byggnaden kunde bli
ett permanent operahus. Man gaf den
nu titeln "Royal Italian Opera" o. sökte
redan från början erhålla de allra bästa
sångkrafter från Italien. Till musikalisk
ledare utsågs Costa och de första sån-
garna blefvo Grisi, Persiani, Tamburini,
Eoncini, Alboni m. fl. Längre fram upp-
trädde här sådana sångkrafter som A.
Patti (1861), Lucca, Albani, Tamberlik,
Graziani, Krist. Nilsson, Caruso m. fl.
Teaterbyggnaden rymmer för närvaran-
de 3,500 åskådare. Numera gifves där
endast operaföreställningar på våren; på
hösten användes byggnaden i stället till
promenadkonserter och om vintern till
maskeradbaler.
Cracovienne, se Krakoviak.
Craelius, C a r 1 M a g n u s, f. 4. 4. 1773 i
Stockholm, t därst. 7. 6. 1842; aktör och
sångare vid k. operan i Stockholm 1795
—1806; företog med understöd af teaterns
medel resor i Tyskland och Italien 1802
-09 dels för att vidare utbilda sin egen
röst dels för att förvärfva dugliga itali-
enska sångare till k. operan; konsertera-
de pä nedresan först i Leipzig, Berlin
m. fl. städer och vann beröm för sin skö-
na tenorröst, sin "färdighet i löpningar"
m. m. På hemresan från Italien i okt.
1809 lät han ånyo höra sig i Leipzig, och
man berömde nu ej blott hans koloratur
utan äfven hans konstnärligt gedigna
sång; d. 8. 10. 1809 kallades han till sång-
mästare vid operan i Stockholm och var
sedan förste sångmästare 1812 — 14 och
1816 — 31. Till hans förtjänster som sång-
lärare vid teatern kan äfven läggas, att
han först upptäckte Jenny Linds sällsyn-
ta begåfning; då han emellertid strax
därefter afgick, kan hans inflytande på
hennes röstutbildning ej ha varit stort.
C. var 1814 — 17 lärare i solosång vid Mus.
ak:s läroverk. Fr. Cronhamn säger om
honom som lärare: "Han använde itali-
enska sångmetoden; ansågs som en god
sånglärare och hade en ovanlig vid-
sträckt humanistisk bildning." C. erhöll
sedan titeln hof sekreterare; LM A 1822.
C. öfversatte texten till Auber-Scribes
"Le Macon" ("Muraren"). Som komposi-
tör är han mindre känd. Den äldre ka-
talogen öfver A. Hirschs förlag uppta-
ger en samling solosånger med piano
"Quattro Pezzetti di canto" (Placido zef-
firetto, se trovi il caro oggetto, se tu
m'ami, amatobene; T'in tendo si mio;
Che ognun perte sospiri).
Cramer, berömd musikerfamilj, hvars
mest bekante medlem är J o h a n n
Baptist C. Dennes farfar var violi-
nist i Mannheim och fadern, J o h a n n
C. (1743 — 1799), hade i början en liknande
anställning i denna stad. J. B. C. föddes
i Mannheim 24. 2. 1771. Fadern flyttade
året efter till London och intog snart en
ledande ställning i den engelska hufvud-
stadens musiklif; blef ledare för operan,
Pantheon, "The ancient concerts" (1780 —
89) och "The professional concerts". Han
ansågs en tid som Englands främste vio-
linist. Sonen fick en vårdad musikalisk
uppfostran och erhöll till lärare å kla-
ver M. Clementi. I komposition var han
mera autodidakt. Hans smak skolades
under studiet af Handel, Bach, Scarlatti,
Haydn och Mozart. Fr. o. m. 1788 före-
tog han konsertresor till kontinenten
och bodde dessemellan i London högt
skattad som pianist och lärare. 1824 blef
han delägare i firman "J. B. Cramer &
Co", hvilket musikförlag snart vann
Crecquillon — Grönhamn
167
mycket stort anseende och förlade bl. a.
verk af Clementi, Haydn, Herz, Hummel,
Mozart, Beethoven, Weber, Meyerbeer,
Rossini m. fl. 1835 — 45 uppehöll sig C. å
kontinenten, först i Miinchen, sedan i
Paris. De sista åren lefde han i till-
bakadragenhet i London. C. blef 1833
led. af Mus. ak. i Stockholm. — C. sökte
inom pianotekniken att framför allt ut-
bilda likformigheten mellan de båda
händerna i smidighet samt ett godt le-
gatospel. C. placeras vanligen som vir-
tuos närmast efter Clementi och bildar
en öfvergång mellan denne och Hummel.
Efter dessa tre äldre mästare följde se-
dan Moscheles och Kalkbrenner, hvilka
visserligen byggde på den väl lagda
äldre grunden men dessutom togo in-
tryck af Beethoven samt utbildade en
nyare mera salongsmässig stilriktning,
melodiösare men öfverlastad med sira-
ter. Af C:s arbeten lefver nu knappast
mera än hans etyder. De upplagor,
som nu vanligen finnas af dessa, äro i
regel utdrag ur hans "84 studies in two
parts of 42 each", hvilka i sin tur utgöra
5:te delen af hans "Grosse praktische
Pianoforte-Schule". Såsom op. 81 utkom
"16 nouvelles études", alltså tills, med
förra samlingen jämt 100 etyder. Af
nyare urval må nämnas Biilows (50 st.),
H. Riemanns, Ad. Henselts (med ett an-
dra piano) m. fl.
Crecquillon, Thomas, kapellmästare i
Briissel c. 1544, sedan prebendar i Lö-
wen, Namur, Termonde och sist i Bé-
thune, där han 1557 dog; betydande kon-
trapunktist och högt skattad kyrkokom-
positör, som ofta namnes i samband med
Josquin; flera samlingar motetter och
chansons utkommo i tryck. Uppsala
bibi. äger en samling "Cantiones sacrse"
af 1559.
Crembalum (lat.), brumjärn.
Cremona. Stad i Lombardiet, hvilken
vunnit ett berömdt namn genom de
många framstående violinfabrikanter,
hvilka där lefde hufvudsakligen under
tiden 1550—1750. De främsta släkterna
voro: Amati, Stradivarius, Guarnerius,
Bergonzi, Guadagnini, Montagnana,
Ruggieri, Storione, Testore. Uttrycket
"c r e m o n e s a r e" brukas stundom som
allmän benämning på en god violin.
Cresc. = crescendo.
Crescendo (it.), växande, med tillta-
gande styrka.
Crescentini, G i r o 1 a m o, f . 2. 2. 1762
i Urbania, t 24.4.1846 i Neapel; berömd
kastratsångare (sopran); debuterade 1783
i Rom och sjöng sedan i Padua, Venedig,
Turin, London, Milano, Neapel, Wien
m. fl. st. Napoleon dekorerade honom
med järnkorset, sedan han hört honom
i Wien, och kallade honom 1806 till Pa-
ris; efter 1812 uppträdde han ej mer
och verkade sedan som sånglärare i
Neapel.
Cristofori, Bartolommeo di Fran-
cesco, f. 4.5.1655 i Padua, t 27. L 1731 i
Florens; klavérbyggare först i födelse-
staden; flyttade sedan till Florens på
1690-talet, där han jämte sin instrumen-
talbyggaresysselsättning sedan 1716 äf-
ven var konservator för Ferdinand af
Medicis instrumentalsamling. C. var
den förste, som konstruerade ett piano-
forte (hammarklavér). År 1711 beskrefs
det nya instrumentet af M. Se. MafEei
i "Giornale dei letterati d'Italia"; upp-
satsen väckte uppmärksamhet i Tysk-
land och öfversattes af Mattheson i Cri-
tica musica 1725 samt aftryektes sedan
1767 i Adlungs Musica mechanica orga-
noedi; genom någon af dessa två tyska
upplagor väcktes G. Silbermanns upp-
märksamhet på instrumentet.
Croce, Giovanni, f . c. 1557 i Chi-
oggia vid Venedig, t 15. 5. 1609; lärjunge
af Zarlino; upptogs i sångkören i Mar-
cuskyrkan i Venedig och blef 1603 Do-
natos efterträdare som kapellmästare;
C. är en af de mest betydande af Vene-
tianska skolans kompositörer; flera sam-
lingar 5- och 6-stämmiga madrigaler,
maskerader, canzonetter, mässor, lamen-
tationer trycktes hufvudsakligen i sista
decenniet af 1500-talet och första af 1600-
talet.
Croche (fr.), croma, åttondelsnot.
Cromatico (it.), kromatisk.
Grönhamn. 1. J o h a n Pe t e r, f. 7. 5.
1803 i Ö. Karup, Halland, t 15.6.1875 i
Stockholm; vid fyra års ålder upptagen
af en morbroder i Lund, lärde han af
denne glasmästaryrket, på samma gång
han lärde blåsa flöjt, hvarpå han upp-
nådde den skicklighet, att han antogs
till flöjtist vid Södra skåningarna. Un-
der förberedelsen till första nattvards-
gången lärde prosten Schartau känna
Grönhamn — Crusell
honom, och denne sörjde nu för hans
vidare utbildning i skolämnen, så att
han vid 18 års ålder fick anställning som
skollärare i Lunds stift; han hade under
denna tid på egen hand lärt klaver och
orgel och prosten Schartau försåg ho-
nom med nödiga noter. Då prosten 1825
dog, begaf C. sig till Stockholm, där
han 1825—29 bcdref musikstudier vid
Mus. ak:s läroverk; 1827 utnämndes han
till organist vid Carl Johans försam-
ling, en befattning, som han innehade
intill år 1837; 1832—33 studerade han i
Uppsala och tog sistnämnda år kameral-
examen; 1829—50 var han kammarskrif-
vare i k. tullverket och 1834—70 revisor
i kammarrätten. Sin musikaliska verk-
samhet nedlade han ej pä grund af dessa
platser; 1835 — 43 var han föreståndare
för ett sånginstitut och 1840—43 anförare
för den af honom själf stiftade "Säng-
föreningen" i Stockholm; 1842 utnämn-
des han till lärare i elementar- och kör-
sång vid Mus. ak:s läroverk; 1860 till-
förordnad och 1870 ord. sekreterare vid
Mus. akad. LMA 1843. 1851 reste han
till London på offentligt understöd för
att lära känna där utställda musikin-
strument; 1853 besökte han Tyskland
m. fl. länder för att inhämta kunskap
om kyrkomusiken och musikläroverken.
C:s verksamhet är mera af administra-
tiv och reproduktiv art än egentligen
kompositorisk. Vi vilja blott nämna
följande af hans arbeten: 1832 arrange-
rat en 60 Bellmanssånger för mansröster,
1841 öfversatt Fiirstenaus Flöjtskola;
1846 — 50 komponerat fem häften fler-
stämmiga militärsånger; 1847 arrange-
rat svenska koralerna för mansröster;
Praktisk lärobok i flerstämmig sång
1851; Musica sacra (I: 1854, II: 1867; del
I nu i ny uppl.); Sånglära för skolan
1870 (I 6:te uppl. 1886 o. 1895, II 2:a uppl.
1881); andliga sånger arrangerade för
mansröster, passande för hvarje hög-
tidsdag under året 1855; komponerat
sånger för barn 1856; arrangerat flera
af melodierna i R. Dybecks "Runa"; re-
digerat sångsamlingen "Sjung"; utgif-
vit flera häften sånger för skolor; kom-
ponerat flera manskvartetter, några ro-
manser samt satt guitarrackompagne-
ment till öfver 1,000 sånger. Härtill
kommer sedan en litterär skriftställar-
verksamhet, till hvilken bl. a. hör föl-
jande skrifter: Berättelser om musik o.
mus. instrumenter vid världsexpositio-
nen i London år 1851, Sthlm 1851; redi-
gerandet af Mus. ak:s Handlingar 1865
—73 jämte flera biografiska uppsatser
därst.; Kongl. Mus, akademien 1771—
1871, Sthlm 1871. C:s betydelse som kom-
positör ligger nästan uteslutande inom
manskvartettens område; M. Rystedts
förteckning öfver intill 1883 sjungna
manskvartetter upptager ej mindre än
46 sånger eller näst O. Lindblad det hög-
sta i Sverige; af dessa utgöras 15 af
krigssånger. C. blef 1840 medlem i Par
Bricole, där hans manskvartetter och äf-
ven en del af hans solosånger fingo en
kärleksfull odling. — Litt.: själfbiografi
i Mus. ak. 1771—1871; Sv. Musiktidn. 1886
s. 73 f. Biogr. Lexikon.
2. Frithiof August C, f. 26. 6. 1856 i
Sthlm, t 28. 4. 1897; den föreg:s son; Mus.
ak:s bibliotekarie 1883; 1888—92 sekrete-
rare vid k. operan; uppsatte 1879 och re-
digerade till sin död veckotidningen
"Hvad nytt från Stockholm" och utgaf
1888 musikkalendern "Dur och moll".
"Högtidstal i kongl. mus. ak. under ett
nioårigt presidium af Oscar Fredrik" ut-
kom 1885 försedt med värdefulla musik-
historiska anmärkningar af F. C; bland
dessa märkas bl. a. en god biografi af
Roman och en öfversikt af svenska folk-
sånger. Af öfriga musikhistoriska upp-
satser kan nämnas värdefulla bidrag till
Crusells biografi i Sv, ' Musiktidn. 1887.
Crotchet (eng.), fjärdedelsnot.
Crusell, Bernhard, f. 15.10.1775 i
Nystad i Finland, t 28.7.1838 i Stock-
holm; tonsättare, klarinettvirtuos. C.
var son till en fattig bokbindare. Den
första musik han fick höra var från en
bodgosse, som trakterade flöjt. C. kunde
timvis stå utanför dennes rum och lyss-
na. Vid åtta års ålder följde han sina
föräldrar till Tavastehus och sedan till
Nurmjervi, hvarest de slogo sig ned. I
närheten bodde G. M. Armfelt, och C.
fick hos denne man göra bekantskap
med en klarinettist vid namn Wester,
hvilken lärde honom traktera detta in-
strument. Hos fru Armfelt fick C. lära
spela piano och visade så stora framsteg,
att Armfelt tog sig an honom. I början
af år 1788 reste Armfelt till Sveaborg
och hit fick C. medfölja. C. hörde här
militärmusiken och drogs snart in bland
Crusell
169
militärerna. Man lämnade honom en
klarinett, och han spelade alla de styc-
ken han kunde till stor förundran för
officerarna. Major Olof Wallenstjärna
bad honom ingå i kompaniet som musik-
volontär, hvartill han samtyckte. Han
upptogs af majoren som barn i huset
och erhöll nödig uppfostran. Jämte sina
musikstudier bedref han äfven med if-
ver franska språkstudier. Då Wallen-
stjärna 1791 kom med sitt regemente till
Stockholm, följde C. med. Sedan han
spelat ett klarinettsolo på en konsert, en-
gagerades han i hofkapellet 1793 af Vog-
ler. 1798 reste han till Berlin för att vi-
dare utbilda sig på klarinett för Fr.
Tausch. Efter åtta månaders undervis-
ning tvangs han återvända. 1801 ut-
nämndes han till ledamot af Mus. akad.
Franske ministern i Stockholm M:r de
Bourgoing hörde honom en gång spela
ett solo och föreslog honom att följa
med till Frankrike. Han mottog anbu-
det och vistades i Paris i ministerns hus.
Han stiftade här bekantskap med Kreut-
zer, Cherubini, Lefevre, Méhul och Bail-
lot och mottogs af alla med utsökt vän-
lighet. Under hela tiden (5 mån.) tog
han lektioner i komposition för Berton
och Gossec. Han önskade kvarstanna i
Paris vintern öfver och erhöll ett smick-
rande anbud som första klarinettist vid
italienska teatern. Konungen nekade
honom emellertid permission, och han
måste därför återvända till Stockholm.
År 1811 reste han till Leipzig för att un-
derhandla om tryckningen af sina kom-
positioner; reste äfven öfver till Dres-
den, där han besökte sin forne välgörare
M:r de Bourgoing. År 1838 blef C. mu-
sikdirektör vid båda lif grenad järrege-
mentena. Han vistades sedan en del af
somrarna i Linköping för att där stifta
en änke- och pupillkassa för musiker och
gaf därför årligen en konsert i staden.
Den närmaste tiden efter 1818 plågades
han ofta af sjukdom, som nedsatte hans
arbetskraft. Emellertid tillfrisknade han
åter och återupptog sitt arbete som kom-
positör på 1820-talet. Svenska akademien
tilldelade honom sin stora medalj i guld
1837, på grund af hans förtjänster om
svenska språket och sångkompositioner.
C. blef 1818 medlem i Götiska förbundet,
dock utan att erhålla något namn i detta
sällskap. — C:s förnämsta tonsättarverk
för klarinett infaller under tiden 1803 —
1812; sedan öfvergår lian allt mera till
sångstilen och romansen, inom hvilken
konstform han på 1820-talet når sin stör-
sta produktivitet. På 1820-talet kompo-
nerade han äfven musik till skådespelet
"Lilla slafvinnan" (Ali Baba), hvilket
1824 upplefde sin första representation
och intill 1838 gafs 38 gånger å kgl. tea-
tern. Af kompositioner märkas: 4 kon-
serter för klarinett o. orkester i Ess-dur
o. F-moll samt 2 i B-dur, den ena tillägn.
kronpr. Oskar; ett concertante för klar.,
horn och fagott med orkester; tre stråk-
kvartetter i Ess-dur, C-moll och D-dur
(sistnämnda stycke med klar. el. flöjt i
st. f. den ena violinstämman); diverti-
mento för oboe, violin, altviolin o. violon-
cell; tre duos för två klar.; Beethovens
septett arrangerad för militärmusik; in-
troduktion och svensk folkvisa med va-
riationer för klar. och ork. Alla dessa
äro tryckta på Peters förlag i Leipzig.
I Stockholm äro följande tryckta: Lilla
slafvinnan, Tolf sånger ur Frithiofs sa-
ga. Flyttfåglarna för fyra röster med
piano, tre häften sånger med pianoack..
Fågelleken, Sång till solen. Hymn för
Greklands befrielse för fyra röster med
ackompagnement; Harpan, romans för
en röst med piano; Skandinavisk sång
för fyra röster med piano. Af otryckta
kompositioner nämner C. i sin själfbio-
grafi: Concert för valdthorn med ork.,
concertino för fagott med ork., thema
med variationer för valdthorn med ork;
"Göterna fordomdags drucko ur horn"
för tre fagotter och kontrabas; trio för
klar., valdthorn och fagott; Fosterländsk
hymn för fyra röster med piano; Vid
Göta kanals invigning: Deklamatorium
med körer; Den siste kämpen, deklama-
torium med körer; flera tillfällighets-
kantater och sångkvartetter, diverse
kompositioner för militärmusik beståen-
de af fantasier, potpourrier, marscher,
militärsånger m. m. Af alla dessa arbe-
ten ha sångerna till Frithiofs saga blif-
vit mest berömda. Då man 1825 förbe-
redde andra upplagan af Tegnérs Fri-
thiofs saga, var man betänkt på att låta
Crusells musik tryckas samtidigt. Skal-
den skrifver själf härom d. 27. 10. 1825
till Beskow: "Jag blir C. på det högsta
förbunden för hans godhet att vilja låta
sin musik medfölja den nya upplagan;
170
Crusell — Criiger
det blir då det bästa i boken. Endast
fruktar jag, att det blir för dyrt och så-
lunda tvingar mig att öka upplagans
pris." Samtidigt säger han: "Ingeborgs
klagan sjunges här allmänt och musiken
beundras med rätta." Då andra uppl. ut-
kom, åtföljde en musikbilaga med ett
par af romanserna. På våren 1826 ut-
kom sedan den själfständiga upplagan:
"Tio sånger ur Frithiofs saga", Sthlm
(Stentryck C. Miiller), snart åtföljd af
en andra upplaga: "Tolf sånger" etc.
(De tillagda äro: Frithiof o. Björn samt
Rings dräpa). En dansk uppl. lät ej
länge vänta på sig: "Tolv Sange af C.
og tilEBgnede Digteren." Kphmn C. C.
Lose & Delbanco. En tysk upplaga (med
A. v. Helwigs öfvers.) utkom på Peters
förlag: "Zwölf Gesänge aus der Frithiofs
Sage". Tegnér tackar C. i ett bref från
Varberg och skrifver då bl. a.: "Äfven
innan jag känner dess innehåll är den
mig dyrbar, icke blott i personligt afse-
ende — ty hvilken svensk man skulle ej
känna sig smickrad att se sitt namn för-
enadt med Crusells? — utan äfven, och
ännu mera för själfva sakens skull." På
tal om de andra äfven af C. tonsatta
dikterna yttrar skalden: "Största delen
af den popularitet, som en och annan af
mina dikter vunnit, bör onekligen till-
skrifvas tonsättaren; men jag afstår
gärna min halfpart af äran för det
större, det fullständigare uttryckets
skull." — Fr. Grönhamn skrifver i en
minnesteckning öfver C: "Orsaken till
särskildt de C:ska sångernas ofantliga
popularitet låg väl egentligen icke ute-
slutande i deras melodiska fägring och
bjärta karaktäristik, utan berodde väl
jämväl därpå, att C. var en fin skalde-
natur, som ägde ett öppet öga för dik-
tens inre väsende och en lycklig förmå-
ga att gifva den just den rätta musikali-
ska formbildningen." C:s intresse för
skaldekonst sträckte sig också längre än
till blotta tongifningen. Han har själf
öfversatt flera teaterstycken på ett så
lyckligt sätt, att de vunno allmän beun-
dran. Bland dessa öfversättningar träf-
fas flera af de mest berömda operorna:
Figaros bröllop, 1821; Barberaren i Se-
villa, 1825; Hvita frun, 1827; Zemir o.
Azor (Spohr), 1838; Fidelio, 1832; Fra
Diavolo, 1833; Den stumma, 1836; Blix-
ten (Halévy) och Robert af Normandie
(Meyerbeer). Hans språkkännedom var
ovanligt god, och de franska bref han
efterlämnat äro skrifna på mycket godt
språk. Med tanke på öfversättningarna
samt äfven sångerna yttrar därför sven-
ska akad. om honom: "Förenar sig hos
samma person tonkonstnärens snille och
högestetisk bildning och lyckliga skalde-
anlag, så äger denna icke vanliga för-
ening otvifvelaktigt rätt till uppmärk-
samhet af ett samfund, hvilket icke kan
vara främmande för något, som i svensk
bildande konst eller på svenskt språk bi-
drager till skönhetskänslans uppväckan-
de och smakens förädling." (Sv. ak:s
handl. 1837 del 30). — Källor för C:s bio-
grafi äro: själf biografien, handskr. i kgl.
bibi., Sthlm, i utdrag tryckt på franska
i Marianne d'Ehrenströms Notiees sur
la litt. et les beaux arts en Suéde, Sthlm
1826 II Théatre et musique s. 53—62; H.
A. Reinholms biografi i Finlands min-
nesvärde män I: 2, Helsingf. 1854 s. 208 —
236; O. Andersson, Inhemska musik-
sträfvanden, Helsingf. 1907 s. 36—41; Fr.
Grönhamn i Sv. musiktidn. 15. 1. 1887,
där äfven en af G. författad "saga" med-
delas. Dessutom lämna äfven Tegnérs,
Franzéns, Geijers och A. Silfverstolpes
bref, Beskows minnen, Schybergssons
Tengströmsbiografi m. fl. bidrag till
hans karaktäristik.
Cruvelli, Johanne S o p h i e, f. 12. 3.
1826 i Bielefeld, t 6. 11. 1907 i Monaco;
berömd italiensk sångerska; debuterade
1847 i Venedig med stor framgång; 1848
kom hon till London, där dock Jenny
Linds triumfer ej lämnade plats åt nå-
gon medtäflerskas; begaf sig 1851 till Pa-
ris och återvände sedan till London, då
J. Lind ej längre sjöng där; engagerades
1854 vid St. operan i Paris med ett gage
på 100,000 fr. — Förmälde sig 1856 med
grefve Vigier (f 1882) och uppträdde se-
dan ej mera offentligt.
Crwth, se c h r o 1 1 a.
Criiger, J o h a n n, f. 9. 4. 1598 i Gross-
breesen vid Guben, f 23. 2. 1662 i Berlin;
studerade teologi i Wittenberg och se-
dan musik i Regensburg; 1622 organist
vid Nicolaikyrkan i Berlin, en befatt-
ning, som han innehade till sin död. C:s
koralmelodier fingo stor betydelse, och
många sjungas ännu. Hufvudsamlingen
är Praxis pietatis melica 1640 (sedan i
flera uppl.), hvilken utöfvat ett varaktigt
c. s. — Curzon
171
inflytande ej blott på tysk utan äfven på
svensk koralsång. Af hans äldre kompo-
sitioner finnes "Meditationum Musica-
rum Paradisus primus", 1628, i Västerås'
bibliotek. — Af de till vår tid bevarade
C.-melodierna må ur Haiffners koralbok
nämnas: nr 14, 45, 197 och 216.
C. s. = colla sinistra.
Csardas (mindre riktigt: czardas),
ungersk dans i två delar, den första
långsam i ^A-takt (lass u), den andra i
vildt, häftigt tempo och ^A- el. ^A-takt
(fris el. friska). Dansen synes ha
uppstått under 1500-talet ur de då van-
liga tvådelade danserna med en långsam
och en hastig del; i motsats till denna
tids danser är emellertid c:s senare, ha-
stigare del i "A- el */4-takt.
Cui, C é s a r Antonovitsch, f. i Vilna 18.
1. 1835, son af en fransk officer, som 1812
kvarstannade i Polen; C. utbildade sig
till militär och steg till generallöjtnant
och professor i fortifikation i Peters-
burg; som musiker erhöll han en sorg-
fällig utbildning af Moniusko och Bala-
kirew; C. är president i Kejserliga ryska
musiksällskapet; fr. o. m. 1864 har han
skrifvit om musik i flera Petersburger-
tidningar och meddelade 1878 — 79 i Ee-
vue et Gazette musicale i Paris en öfver-
sikt öfver ryska musikhistorien (tr. se-
parat 1880). Som kompositör tillhör C.
den nya riktningen och hyllar program-
musiken men är ej nationell i samma
mening som ungryska skolan. Berlioz
och Liszt älskar han. För scenen skref
han flera verk. Äldst är en liten ope-
rett "Mandarinens son" 1859; s. å. följde
en opera "Fången i Kaukasus"; af större
betydelse är "Katcliff" 1861, hvilken i
början ej gjorde lycka, men nu skattas
mycket högt; 1876 följde "Angelo" och
"Le Flibustier"; ännu några uppfördes
under 1890- och 1900-talet. C. skref dess-
utom 2 Scherzi och 4 Suiter för orkester
samt en mängd sånger o. salongsstyc-
ken. En fullständig förteckning medde-
lar Groves lexikon. — Biografier skref-
vo bl. a. Mercy-Argenteau, Weimarn och
Koptjaev.
Culp, Julia, f. i okt. 1881 i Gronin-
gen; berömd romanssångerska (alt); elev
af Amsterdams konserv.; gjorde under
1900-talets första år konsertresor i Hol-
land, Belgien och England; uppträdde i
Berlin 1902; konserterade sedan med stor
framgång å flera platser i Tyskland och
kom 1909 till Kristiania och Stockholm.
Cumann, Harriet Johanne Louise, f.
26. 12. 1851 i Köpenhamn; pianist; 1872—
75 elev af konserv, med Neupert som lä-
rare; utbildade sig vidare i utlandet
1877 — 78; uppträdde sedan ofta å konser-
ter; äfven mycket anlitad lärarinna;
var en af stiftarna af folkkonserterna
1886 och höll en tid egna sådana (Vod-
roflund).
Cummings, William Hagman, f.
22. 8. 1831 i Sidbury (Devon); dirigent;
1879 — 96 sånglärare vid R. acad. i Lon-
don; 1886 förste dirigent för Sacred Har-
monic Society, 1892—96 ork.-dir. vid Filh.
sällskapet därst. och sedan 1896 direktör
för Guildhalls musikskola; äfven mu-
sikhistorisk författare (Purcellbiografi),
medarbetare i Groves musiklexikon;
komponerade en del körverk och andliga
sånger.
Curschmann, Karl Friedrich, f. i
Berlin 21. 6. 1804, f i Langfuhr (Danzig)
24. 8. 1841; framstående Liedkompositör;
elev af Spohr och Hauptmann i Kassel;
C. sättes som kompositör af "Lieder"
mycket högt och jämföres understundom
med Schubert, Schumann och Brahms,
ehuru han i allmänhet skrifver i betyd-
ligt enklare stil än dessa (något påmin-
nande om Abt). 1871 utgåfvos hans sam-
lade sånger omfattande 83 solo med pia-
no, 9 för 2 och 3 stämmor; C. skref äfven
en opera "Abdul u. Erinnich" (Kassel
1828).
Curwen, John, f. 14. 11. 1816 i York-
shire, t 26. 5. 1880 i Manchester; grundare
af Sol-fa-metoden; utgaf 1843 sin "Gram-
mar of vocal music", stiftade 1853 "Tonic
Sol-fa Association" och 1879 "Tonic Sol-
fa College". C. har utgifvit flera klas-
siska verk i Solfanotation, däribland
oratorier och andra kompositioner af
Handel, Haydn, Mozart, Rossini, Men-
delssohn m. fl. — En biografi skref so-
nen J. Sp. C. "Memorials of John Cur-
wen" 1882. — Se vidare Notskrift.
Curzon, Emanuel Henri Parent
de, f. 6. 7. 1861 i Havre; fransk musik-
kritiker; sedan 1889 har han skrif-
vit i Gazette de France, Guide musical,
Vie théätrale m. fl. tidskrifter; öfver-
satte Mozarts bref (1888) och Schumanns
mus. skrifter (1894, 98) och Hoffmanns
Fantasiestiicke m. m.
172
Custos— Czar
Custos (kustod), tecken vid slutet af en
notrad antydande första noten å nästa
rad.
Cuzzoni, Francesca, f. 1700 i Par-
ma, t 1770 i Bologna; sångerska; elev
af Lanzi och debuterade 1716 i Bassanis
Alarico; engagerades 1722 af Handel för
London och sjöng där till 1726, då en
tvist mellan henne och Faustina Hasse
f ramtvang hennes aflägsnande; sjöng
sedan i Wien och Italien och sökte 1748
ånyo engagement i London men utan
framgång; dog i armod.
Cykliska former, uttryck brukadt om
de "slutna", "bundna" kompositionsfor-
merna såsom suiten, sonaten, konserten
med dess underformer symfonien, stråk-
kvartetten m. m.
Cymbal, under antiken ett slaginstru-
ment bestående af tvenne halfklot af
metall, hvilka slogos mot hvarandra;
under medeltiden öfvergick namnet att
beteckna ett litet klockspel af flera olika
stämda klockor; sedan blef namnet äf-
ven en beteckning för pukorna (piatti,
bäcken), hackbrädet och sist äfven för
en orgelstämma (skarp flöjtstämma). I
ordet cembalo (af cymbal = hackbrä-
de) kvarlefde ordet äfven i 1600- o. 1700-
talens klaver. — C-s t j ä r n a (cymbel-
stern) roterande klockspel i fronten å
äldre orglar; bär formen af en stjärna.
Czakan (böhm.), käppflöjt; ett böh-
miskt el. transilvanskt instrument; åter-
upptäckt i ett transilvanskt kloster
1825; mycket populärt i Wien på 1830-
talet. — Krämer skref 1830 en "Method"
för instrumentet. C. står midt emellan
spetsflöjt och oboe.
Czapek, J o s e p h, f. i Prag 19. 3. 1825;
elev af konserv, därst. med Dionys We-
ber som lärare i komposition 1837 — 43;
antog sedan engagement på ett år vid
böhmiska teatern i Prag; 1844 — 45 an-
förare för konserterna i Friedrich Wil-
helmstadts Casino i Berlin; därefter
kapellmästare vid "Steyermarkische Ge-
sellschaft", med hvilket han företog en
konsertresa genom Tyskland och Skan-
dinavien, och hvars konserter öfverallt
mottogos med stort bifall; 1847 kom det
till Göteborg; då kort därefter sällska-
pet reste på turné till Amerika, kvar-
stannade C. i Göteborg, där han 1848 er-
höll anställning som direktör för Göta
artilleriregementes musikkår, en befatt-
ning, som han innehade till 1878. C. be-
gynte nästan omedelbart taga del i det
musikaliska lifvet i Sveriges andra stad,
och mycket af det storartade uppsving
inom musiklifvet, som Göteborg pä 1850-
talet tog, bör tillskrifvas C:s energi och
duglighet; Harmoniska sällskapet hade
i C. en dugande dirigent (1856 — 61 om-
växlande med Smetana) och likaså kam-
marmusiken; C. gaf själf såväl i Göte-
borg som Stockholm kammarmusiksoa-
réer o. var en af stiftarna o. sedan leda-
re för Eugéne Sundbergs kvartettsäll-
skap. Om C:s verksamhet i öfrigt med-
delar Huss i Sv. Musiktidn. 1905: "Mu-
sikdirektör vid Göta artilleriregemente
har han varit i 30 år, organist i syna-
gogan i nära 50 år, organist vid Engel-
ska kyrkan 43 år, musikdirektör vid
latinläroverket, dirigent för Harmoni-
ska sällskapet, sånglärare vid Meyer-
bergs skola och Realgymnasium, anfört
symfoni- och folkkonserter, i fem år di-
rigerat tyska operan och anfört 48 olika
operor. Härtill kommer utöfvandet af
musiklärarekallet samt en ända in i ål-
derdomen lifskraftig kompositionsverk-
samhet." C:s tonsättarverksamhet är
synnerligen mångsidig. Bland hans
större verk må framhållas: symfonien
nr 2 i Ess-dur tillägn. Mus. ak., Geist-
liches Vorspiel, kantaten Das Weltge-
richt, tillägn. Oscar I, kantaten vid in-
vigningen af Oscar Fredriks kyrka, de
båda kantaterna vid Frimurarjubileet
samt flera mässor, bland hvilka hans
stora Katolska mässa rönt mycken upp-
märksamhet i utlandet, särskildt i Paris,
där den 1881 uppfördes i Madeleinekyr-
kan af Gabriel Fauré; vidare Sorge-
marsch för Göta artilleri och konsert-
stycken för olika instrument. — LMA
1857. — Litt.: Sv. Musiktidn. 1,3.1886 och
4. 4. 1905.
Czar och timmerman eller Borg-
mästaren i Sardam, Zar und Zimmer-
mann, komisk opera i tre akter, text
och musik af Lortzing (Leipzig 1837); i
svensk öfversättning af J. M. Rosén gafs
operan 6. 11. 1843 å kgl. teatern i Stock-
holm och upplefde då ej mer än 6 repre-
sentationer; repriser: mars 1864, 7. 1. 91,
21. 9. 1911; Mindre t. Sthlm 1876; i Göte-
borg hade den sin premiär 23. 2. 1862 och
gafs intill 1866 sex gånger. På k. t.
Kphn skedde pr 18. 9. 1846. — Peter den
Czardas — Czibulka
173
store har som operatext varit tämligen
allmän, bl. a. kunna nämnas en af Gré-
try (1790), Weigl (1814) Mercadante
(1827). I Stockholm uppfördes redan
1819 en komedi i 3 akter "Czar Peter,
skeppstimmermau i Holland".
Czardas, se C s a r d a s.
Czernohorsky, B o 1 m s 1 a v, f. 26. 2.
1684 i Nimburg (Böhmen), t 2.7.1740 i
Graz; franciskanermunk; organist i
Assisi, sedan musikdirektör i Prag; högt
skattad som kyrkokompositör och lära-
re; bland hans elever märkas Tartini
och Gluck.
Czerny, Karl, f. 20.2.1791 i Wien, f
15.7.1857 därst.; framstående pianopeda-
gog; kom redan som 9-årig till Beetho-
ven och lärde mycket af honom och
den krets af framstående musiker, som
slöto sig om denne; Hummel och Cle-
menti utöfvade äfven ett varaktigt in-
flytande å C. som pianovirtuos och kom-
positör. Han lämnade ej födelsestaden
mer än tre gånger under sitt lif: 1836
för en resa till Leipzig, 1837 för Paris
och London och 1846 för Lombardiet.
Som lärare var C. mycket eftersökt och
kunde därför omsorgsfullt utvälja de
ämnen, som syntes honom särskildt go-
da; att vara elev af C. blef därför det-
samma som att äga god begåfning. C.
utbildade framför allt en briljant tek-
nik och lade stor vikt vid mjuka, por-
lande skalor och smidig hand. Genom
Beethoven hade han också lärt sig för-
stå det stora, breda pianoföredraget.
Af de elever han utbildade må nämnas:
Liszt, Thalberg, Jaéll, Kullak, Döhler
m. fl. Som personlighet var C. högt ak-
tad af alla, mild i omdömet om musik,
blyg och tillbakadragen; ogift och utan
nära anhöriga lefde han sitt lif för sig
själf och bland sina vänner, till hvilka
hörde Wiens främsta storheter inom mu-
siken; genom sin nästan otroliga arbets-
förmåga samlade han en stor förmögen-
het, hvilken satte honom i stånd att ut-
öfva en storartad hjälpsamhet åt be-
höfvande konstnärer. Hans verk om-
fatta dels arrangement, dels studieverk
för piano, dels egna kompositioner. Om
sin verksamhet skrifver han i sin auto-
biografi: "Så har det kommit sig att
tills dato (1843) 734 originalverk af mig
offentligt sett dagen; däribland många
af 10, 20, 30 t. p. m. 60 häften. Af dessa
734 originalarbeten kan man räkna un-
gefär V* till den allvarliga stilen. V* äm-
nad till offentlig produktion. V» för di-
lettanter och V* till instruktiva ända-
mål." Jämte pianokompositioner skref
han flera verk för kyrkan. I autobio-
grafien heter det härom: "År 1827 fick
jag anledning skrifva en mässa, hvilken
jag också inom 13 dagar hade fär-
dig; och då man icke var missbelåten
med densamma, så har jag sedermera
i manuskript fulländat 11 mässor (däri-
bland 8 solenna), vidare, mer än 90 oSer-
torier och gradualer, 2 requiem, och 2
Te deum — för kyrkomusik har jag all-
tid funnit mig vara i synnerhet fallen."
Vid hans död hade antalet verk stigit
till inemot 1,000, de sista ej mindre fyl-
liga än de äldre. C:s kompositioner in-
delas numera ofta i tre klasser: de skola-
stiska, de solida och de briljanta. För-
sta gruppens opus äro gifvetvis de bä-
sta. Till dessa höra bl. a. op. 299, 300,
335, 355, 399, 400 och 500. Cocks förlag ut-
gaf alla dessa tillsammans under titeln
"Complete theoretical and practical pia-
noforte school (3 vol.). Häribiand träffa
vi den berömda samlingen "Schule d.
Geläufigkeit" (op. 299) och "Schule d.
linken Hand" (op. 399). C. skref äfven
en musikhistoria, som trycktes på itali-
enska hos Ricordi.
Czibulka, A 1 p h o n s, f. 14. 5. 1842 i
Szeges-Vårallye, Ungern, t 27. 10. 1894 i
Wien; militärkapellmästare; produktiv
danskompositör; skref 1884 — 93 sex ope-
retter ("Pfingsten in Florenz" 1884).
174
D— Dahl
D.
D, andra tonen i diatoniska skalan
(fransk beteckning: re).
D. = destra (it.), droite (fr.), högra
handen. Såsom angifvande en stämma
= discantus el. dessus, den öfre el. so-
pranstämman.
Da (it.), af, från; da cape, från bör-
jan. Da i förbindelse med il el. la blir
dal.
Dachs, Josef, f. 30.9,1825 i Kegens-
burg, t 6. 6. 1896 i Wien, elev af Czerny;
bodde i Wien fr. o. m. 1844, där han var
pianolärare; utgaf bl. a. Hummels ety-
der.
Dafne, populärt operaämne; D. var en
jungfru, som älskades af Apollo och af
Zeus förvandlades till lagerträd (Ovi-
dius, Metamorf. I). Den första operan
öfver detta ämne är Paris, Caccinis och
Corsis, hvilka 1594 uppfördes i Corsis
hus; är den första verkliga operan. 1627
öfversattes den af Opitz till tyska, och
Schiitz skref då ny musik. 1627 uppför-
des denna senare i Torgau såsom Tysk-
lands första opera. Af de senare D.-ope-
rorna märkas Händels af 1708, Pepuschs
af 1716 och Paesiellos (dram. kantat).
Dahl, berömd dansk musikersläkt. Den
förste mera bekante musikern var 1.
Peter Waldemar Emil D., f. 3.1.
1823 i Köpenhamn, t i juni 1872 i Göte-
borg; dansk hof pianist. — Dennes son
2. H o 1 g e r A d o 1 f E m i 1, f . 13. 6. 1850
i Köpenhamn, var först elev af fadern
och sedan 1866 — 68 af konservatoriet med
Gade, Hartmann och Winding som lära-
re; 1875 — 76 innehafvare af det Ancker-
ska legatet; har gjort sig känd som
skicklig pianist (särskildt som ackom-
pagnatör), violinist o. harpist; af hans
verk märkas pianokompositionerna op. 5
(12 stycken), op. 10 (Lyriska stämnin-
gar), skisser, Tarantella m. fl. och nå-
gra häften solosånger ("Svensk Lyrik"
m. fl.).
3. B a 1 d u i n Christian Florus D., f. 6.
10. 1834 i Köpenhamn, t 3. 6. 1891 i Char-
lottenlund; broder till P. Wald. E. D.
(1); gjorde sig först bekant som dirigent
för Tivolis blåsorkester (fr. o. m. 1864),
sedan vald till Lumbyes efterträdare i
Tivolis konsertsal; han kvarstod på den-
na post till sin död; jämte dirigerandet
af Tivoliorkestern gjorde han sig de
sista åren (1889—91) känd som ledare af
folkkonserter under vintermånaderna;
D. var stiftare och chef för "Musiker-
Förening i Kjöbenhavn"; s. å. som han
dog, hade han med sin orkester gästat
den svenska hufvudstaden och då vunnit
ett stort erkännande som dirigent; D:s
förnämsta kulturinsats utgör populari-
serandet af gedigen klassisk och modern
musik; som kompositör är han endast
känd genom sin dansmusik.
4. A g n e s Christine D., f . 23. 2.
1861 i Köpenhamn; den föreg:s dotter;
harpist, fr. o. m. 1881 i faderns orkester,
sedan 1886 i danska hofkapellet.
Af andra musiker, hvilka ej äro släkt
med ofvannämnda danska familj, finnas
i Norge tre bekanta musiker med detta
namn:
5. E m m a D., f. F r e y s e, 6. 4. 1819
i Plön; sångerska; sjöng under namnet
Emma Freyse-Sessi i Berlin och å flera
tyska scener bl. a. "Agathe", "Norma",
"Romeo", "Judinnan"; kom 1841 på en
konsertresa till Kristiania, där hon in-
gick äktenskap med bokhandlare Johan
D.; efter att någon tid ha studerat un-
der Em. Garcia i Paris stannade hon i
den norska hufvudstaden, där hon sjöng
dels å teatern (i "Titus", "Sonnambule",
"Regementets dotter") dels å konserter,
hvar jämte hon gjorde sig känd som
sånglärarinna; flera romanser, sånger,
vokaliser af henne ha utkommit i tryck.
— 6. H e n ri k von F i u r e n D., f. 31.
3.1883 i Kristiania, student 1902, jiaris
kand. 1908, har sedan 1909 gjort sig känd
som vissångare. — 7. Olivia Edel
Marie D., f. 25. 5. 1873 i Kristiania, elev
af Artöt Padilla i Paris, berömd sånger-
ska och sånglärarinna i den norska huf-
vudstaden 1896 — 1904, sedan i Amerika.
8. Gustaf Adrian D., f. i Stock-
holm 5. 3. 1864; elev af H. Thegerström,
L. Norman och Vilh. Heintze samt Wi-
dor i Paris; student i Uppsala 1883; kan-
Dahlgren — Dal segno
175
sliex. 1895; notarie; har gjort sig känd
som god pianist och kompositör af flera
pianostycken och sånger.
1. Dahlgren, Anders V i c t o r, f. 16.
10.1828 i Stockholm, t därst. 23.6.1892;
populär operasångare (tenor); 1844 elev
i k. scenens halett, 1852 figurant; s. å.
elev vid k. teatern; 1853 debuterade han
som sångare och 1854 erhöll fast engage-
ment vid samma scen; under åren 1854 —
88 hann D. uppträda 4,000 gånger i styc-
ken af mycket olika karaktär från "Den
sköna Helena" (Paris) till "Flygande
Holländaren" (Erik). Af hans många
roller må vidare nämnas: Tonio i "Re-
gementets dotter", Max i "Friskytten",
Tamino i "Trollflöjten", Ottavio i "Don
Juan", Florestan i "Fidelio", Per i
"Värmländingarna", Lorenzo i "Fra Dia-
volo", Roger i "Muraren" m. fl.
2. F r e d r i k August D., f . 20. 9.
1816 i Nordmarks socken, Värmland, t å
Djursholm 16. 2. 1895; den berömde för-
fattaren till "Viser på värmländske tong-
måle" har på mångahanda sätt gjort sig
förtjänt af en plats bland dem, som fört
den svenska tonkonsten framåt; hans vi-
sor ha till en del melodier af honom
själf, ehuru de flesta torde ha blifvit ge-
nomsedda och rättade af målaren Uno
Troili; hans berömda verk "Värmländin-
garna" har musik af Randel men äfven
af skalden själf. D:s teaterhistoriska
arbete "Anteckningar om Stockholms
teatrar" (1866) är af stor betydelse för
svensk musikhistorisk forskning. D. blef
1834 student i Uppsala, filos, dr 1839 och
ingick därefter i riksarkivet (1841 — 61);
arbetade sedan i eckl.-departementet,
där han till sist blef kansliråd och by-
råchef. — Om D. som musiker se Lotten
Dahlgrens "Ransäter" och "Ransäters
familjearkiv".
Dahlman, Eric, f. 9. 6. 1776 i Theda förs.,
Uppl., där fadern var organist; 1 14. 1. 1854
Linköping; efterträdde fadern 1797 och
blef 1799 dir. mus. et cantus vid Väster-
ås' gymnasium; 1814 utnämndes han till
dir. mus. i Linköping, hvilken befatt-
ning han, jämte organisttjänsten därst.,
bestred till sin död. J. M. Rosén säger
i "Några minnesblad" (I, 17) om honom:
"En gedigen musiker, som med sina or-
dinarie befattningar förenade ett slags
institut för organistelever och hade ett
sådant förtroende å högre ort, näml.
mus. akad., att hans examensbetyg gäll-
de lika med akad:s egna." I nekrologen
öfver honom i "Ny tidn. f. mus." 1854 nr
11 heter det: "Han var elev af Vogler,
och en af veteranerna bland vårt lands
orgelspelare. En grundlig kännare af
orgelverkets inre beståndsdelar, utmärk-
te han sig därjämte som en solid exeku-
tör." 1817 hedrades han med ett sär-
skildt tacksägelsebref från domkapitlet
"med anledning af hans förtjänstfulla
och nitiska bemödanden med ungdomens
handledning under den då nyss firade
jubelfesten, lofordande den utmärkta
skicklighet hvarmed han för öfrigt be-
sörjt ungdomens undervisning", — D.
blef 1819 ass. LMA.
Dalayrac, N i c o 1 a s, f. 13. 6. 1753 i Mu-
ret, Languedoc, t 27.11.1809 i Paris; kom
1774 i Paris för att studera juridik; öf-
vergaf emellertid snart denna bana och
ägnade sig åt komponerande utan att ha
fått någon nämnvärd skolning. Hans
operetter vunno snart allmänt erkännan-
de i den franska hufvudstaden på grund
af deras melodiösa, lätta beskaffenhet,
och han var snart känd öfver hela Euro-
pa. Ej minst i Stockholm uppförde man
dessa små operor. Dahlgrens antecknin-
gar upptaga ej mindre än 23 verk upp-
förda vid Stockholms teatrar, de flesta
under 1790-talet och första decenniet af
1800-talet. Mest bekant blef "Folke Bir-
gersson till Ringstad", texten en imita-
tion af Kexel (Rouel sire de Créqui,
uppf. 1 ggn i Paris 1789, i Sthlm 1793).
Geijer omtalar i sina bref hem, med
hvilken förtjusning han åhörde stycket.
"Azemia" (Paris 1786, Stockholm 1793)
anses som D:s bästa verk. D. utveckla-
de en förvånansvärd produktivitet (61
operor på 28 år 1781—1809). I Stockholm
uppfördes hans operor ännu på 1850-talet.
Dalberg, Johann Friedrich Hu-
g o. Freiherr von, f. 17. 5. 1752 i Aschaf-
fenburg, t 26. 7. 1812 därst.; är företrä-
desvis bekant genom sina musikestetiska
och musikhistoriska skrifter, däribland:
"Blicke eines Tonkiinstlers in der Musik
der Geister" (1787), "Phantasien ans dem
Reich der Töne" (1806), "Uber die Musik
der Juden" (1802); komponerade äfven
kammarmusikverk o. pianosonater m. m.
Dal segno (it.), återtages "från teck-
net". Hänvisning till ett visst tecken,
hvarifrån stycket skall återtagas.
176
Dam, M a d s G r e g e r s, f . 2. 4. 1791 i
Svcndborg, t i Berlin; elev af C. Simon-
sen i violin; anställdes sedan i liof ka-
pellet i Köpenhamn; 1811 reste D. till
Tyskland, där han med framgång kon-
serterade och sedan anställdes i hofka-
pellet i Berlin; 1827 utnämndes D. till
symfonidirigent därst. och kvarstod som
sådan ända tills han 1859 pensionerades.
Af kompositioner kunna nämnas: en
stråkkvartett, duetter för 2 violiner, en
polonäs, ett adagio för violin. — Hans
son H e r m a n n Georg D., f. 5. 12. 1815
i Berlin, t 27. 11. 1858 därst., blef k. kam-
marmusiker i Berlin och komponerade
en stor mängd ouverturer och mellan-
aktsmusik samt operor (Das Fischer-
mädchen 1831, Cola Rienzi, Der Geister-
ring 1842, Die englischen Waaren 1844),
oratorier (Das Hallelujah der Schöpfung
1847, Die Siindfluth 1849), kantater, sån-
ger m. m.
Dameke, Berthold, f. 6. 2. 1812 i
Hannover, t 15. 2, 1875 i Paris, elev af
Aloys Schmitt o. Ferd. Ries i Frankfurt;
gjorde sig känd som framstående diri-
gent och pianist; var 1845 i Petersburg,
1855 i Briissel och lefde fr. o. m. 1859 i
Paris. Hans verk (oratorier, körsånger
och pianosaker) tillhöra mestadels Ber-
lioz' riktning. D. reviderade Pelletans
partituruppl. af Glucks operor.
Damenisation, de af Graun 1750 före-
slagna solfeggieringsstafvelserna: da,
me, ni, po, tu, la, be.
Damm, se Steingräber.
Damoreau-Cinti, L a u r e, f. Montalant,
f. 6. 2, 1801 i Paris, t 25. 2. 1863 därst.,
framstående opei-asångerska; var 1826 —
35 anställd vid St. operan i Paris, och så-
väl Rossini som Auber skref flera par-
tier för henne (den senare: "Svarta Do-
minon"); 1834 blef hon lärare i sång vid
konservatoriet, från hvilken plats hon
1856 drog sig tillbaka; utgaf en "Mé-
thode de chant" och flera romanser af
egen komposition.
1. Damrosch, Leopold, f. 22. 10. 1832
i Posen, t 15. 2. 1885 i New York; ägnade
sig, efter att 1854 blifvit med. dr., helt
åt musiken och blef anställd i hofkapel-
let i Weimar under Liszts tid; 1858—60
ledde D. filharmoniska sällskapets i
Breslau konserter och anordnade dess-
utom kvartettsoaréer i staden; 1862 or-
Dam— Dancla
ganiserade
han en orkesterförening
därst. och ledde denna till 1871; sist-
nämnda år kallades D. till NewYork, där
han först ledde manskvartettsällskapet
Arion; organiserade de följande åren
flera musiksällskap, hvilka alla kommo
att få stor betydelse i stadens musiklif:
1874 "Oratorio Society", 1878 "Symphony
Society", 1881 musikfesten i New York,
1884 tyska operauppföranden vid Metro-
politan opera house. 1876—77 var han
dessutom ledare för filharmoniska säll-
skapets konserter. För sina stora för-
tjänster som organisatör och ledare er-
höll D. 1880 af Columbia univ. den mu-
sikaliska doktorsgraden. Som komposi-
tör utgaf han flera ouverturer, sånger,
pianostycken, oratoriet "Ruth o. Naomi"
m. fl.
2. F r a n k H e i n o D., den föreg:s son,
f. 22. 6. 1859 i Breslau; elev af fadern
och Moszkowski; körledare vid Metropo-
litan op. house 1885 — 91; grundade "The
People's Choral Union" och var sedan
öfveruppsyningsman för skolsången i
New York; 1898 ledare af oratoriesäll-
skapet; utgaf 1894 "Populär method of
sight singing".
3. Walter Johannes D., den fö-
reg:s broder, f. 30. 1. 1862 i Breslau; elev
af fadern och Draeseke; 1884 hjälpledare
vid tyska operan i metropolitan opera
house; efterträdde fadern som ledare för
oratorie- och symfonisällskapet; 1894 or-
ganiserade han "Damrosch opera com-
pany"; 1902—3 var D. ledare för filhar-
moniska sällskapet; D. har komponerat
sånger, en violinsouat, två operor ("The
scarlet letter" 1896 och "Cyrano" 1904),
Te deum 1898 m. fl.
Dancla, Jean Baptiste Charles, f. 19.
12. 1818 i Bagnéres de Biborre, t nov.
1907 i Tunis; elev af Baillot, Halévy och
Berton; 1834 violinist vid kom. operan i
Paris, 1857 violinprofessor vid konserva-
toriet; som kompositör utgaf han inemot
150 opus, företrädesvis kammarmusik;
som författare skref han bl. a. "Les com-
positeurs chefs d'orchestre" (1873), "Mi-
scellanées musicales" (1877); utgaf dess-
utom flera pedagogiska skrifter i violin-
spel. D. anordnade flera populära kvar-
tettsoaréer i Paris. Vid dessa biträddes
han bl. a. af sina bröder A r n a u d D.
(1820—62), violoncellist, och Leopold
D. (1823—95), violinist. Den förre har bl.
Daniel — Danmark
177
a. utgivit en violoncellskola; den senare
var violinprofessor vid konservatoriet.
Daniel, S a 1 v a d o r, t 23. 5. 1871 i Paris
(stupade i en af kommunardernas stri-
der); var en tid musiklärare vid den ara-
biska skolan i Algier och utgaf 1863 sitt
bästa arbete: "La musique arabe"; några
dagar före sin död hade han utnämnts
till Aubers efterträdare som direktör för
konservatoriet, en befattning, som han
dock knappast kunde anses vara vuxen.
Danmark. Den danska musikhistoriens
litterära minnesmärken begynna med
1100-talet; dessförinnan känna vi endast
ett fåtal afbildade musikinstrument och
framför allt de för kunskapen om den
äldsta tonkonsten så viktiga lurarna (s.
d.) från bronsåldern. Om vikingatidens
musiklif veta vi ej så mycket rörande
D., men Islands musikkultur synes i viss
mån ha varit påverkad af den samti-
da skandinaviska. Instrumentalmusikens
bärare, lekarna, och de kringvandrande
sångarna (skalderna höra delvis hit) ha
bidragit till tonkonstens odling hos så-
väl hög som låg. Med den kristna kyr-
kans utbredning i landet följde en hög
musikkultur i kyrkor och kloster, hvar-
om bl. a. de talrika sångordningarna, ut-
färdade af de danska domkapitlen, tala.
Plera medeltida musikhandskrifter fin-
nas ännu i behåll, och här träffas, för-
utom liturgisk musik, en mängd hymner
och sekvenser, delvis äfven tonsatta in-
om landet. Jämte den kyrkliga musiken
fortsatte den världsliga att florera, ehu-
ru starkt påverkad af den samtida kyrk-
liga. Vid riddarhofven sjöngo lekare och
yrkessångare ballader och visor, vid de
stora folkfesterna dansades under musik
af sång eller instrument ringdanser och
under senare medeltiden äfven pardan-
ser. I kulturellt hänseende synes denna
världsliga danska tonkonst under 1100-
och 1200-talen ha varit företrädesvis
fransk; med 1300-talet har äfven Tysk-
land utöfvat ett mäktigt inflytande å
den inhemska tonkonsten. Försök till
rekonstruktion af den medeltida folkvis-
melodien har gjorts af Th. Laub; åt
folkvisedansen har bl. a. Hj. Thuren äg-
nat ingående studier; öfver den kyrkliga
musiken under medeltiden samt brons-
ålderns lurar föreligga omsorgsfulla stu-
dier af A. Hammerich (se källförteckn.
i slutet). Med reformationstiden begyn-
te på kyrkomusikens område den luther-
ska koralen efter hand uttränga den
gregorianska melodiformen; den strofl-
ska andliga folkvisan flck med Thomis-
sön (s. d.) och Jespersens (s. d.) koral-
psalmböcker afgjord öfvervikt och där-
med lämnades mera plats åt församlings-
sängen i kyrkan. Fr. o. m. 1699 blef Kin-
gos Gradual den allmänt använda ko-
ralpsalmboken. Rörande reformations-
tidens koralböcker och koralmelodier
har Nutzhorn offentliggjort en synner-
ligen grundlig och utförlig öfversikt.
Med 1500-talet erhöll hofmusiken ökad
betydelse. Från att i början ha varit
lika organiserad som kyrkomusiken med
företrädesvis sångare, kom så smånin-
gom instrumentalmusiken att spela en
allt viktigare roll. Därjämte afskildes
en särskild del, bleckblåsinstrumenti-
sterna, hvilka i viss mån kommo att in-
taga en särskild hedersställning som
"hof trumpetare". Kristian III:s kapell
bestod af 30 sångare ("kantoriet"), däri
inberäknadt 7 små diskantister, och en
organist. Jämte dessa omtalas trumpe-
tare och "basunare", hvilkas antal va-
rierade mellan 9 och 13. Bland sång-
mästare från denna tid omtalas Adrian
Pétit Coclicus. Af infödda danskar nam-
nes som sångmästare bl. a. Mats Hack
hvilken samtidigt innehade en profes-
sur vid universitetet i matematik. Kan-
toriet flck sina sångkrafter vanligen
från skolorna, hvilka vid denna tid lade
mycken vikt vid god flerstämmig sång.
Fredrik II hade blott 20 sångare, däraf
8 diskantister; samtidigt omtalas flera
"fldlare". Tillfälligtvis omtalas besök af
"engelska instrumentister", hvilka dock
jämte musik utförde komedier, panto-
mimer, akrobatkonster och dansade. Kri-
stian IV visade ett synnerligen stort in-
tresse för musiken och anställde flera
namnkunniga musiker i hofkapellet. De
flesta voro instrumentister, hvilka nu i
antal bli sångarna betydligt öfverlägs-
na. Bland de särskilda framträdande in-
strumenten kunna nämnas violin, luta,
sinka och orgel. 1618 blef Melchior
Borchgrevinck kapellmästare och Mo-
gens Pedersen vice kapellmästare. Nå-
got senare omtalas Jacob örn som ka-
pellmästare. De gamla skolsångarna,
"discantisterna", begynna efter hand att
ersättas af mera öfvade italienska solo-
12
178
Danmark
sångare, och kören fick ej längre sin
forna betydelse. Högst stod hofkapellet
under Heinrich Schiitz' tid 1634. Vid en
af festerna vid prins Kristians bröllop
medverkade ej mindre än 80 "musikan-
ter". Under Kristian IV :s sista år sjönk
kapellet i anseende, och hans närmaste
efterföljare hade ej heller intresse för
att hålla ett kostbart hofkapell uppe.
Man nöjde sig således med ett ringa an-
tal hofmusiker och beställde musiker
från utlandet, då särskildt stora fester
framtvungo högre musikstat. — Öfver
den danska musiken under förra hälften
af 1600-talet föreligger en grundlig stu-
die af A. Hammerich. Om hofmusiken
i allmänhet har äfven C. Thrane gjort
grundliga studier. Vid början af 1700-
talet fingo en del nya instrument bety-
delse: flöjten och oboen; sinkan och lu-
tan försvunne i stället. Den franska
smaken trängde allt mera segrande ige-
nom, och franska komedier och interme-
dier gåfvos vid hofvet. Teatern fick ock-
så fr. o. m. nu en ökad betydelse. Under
1600-talet hade man nöjt sig med smärre
tillfällighetsuppföranden ända till 1688,
då ett särskildt hofoperahus byggdes-
Olyckligtvis nedbrann detta under på-
gående föreställning 1689, och först 1702
omtalas åter en operateater, hvarpå
dels franska dels italienska stycken gåf-
vos. Jämte operarepresentationer gåf-
vos vid denna tid flera hofkonserter med
musik af samtida populära mästare som
Corelli, A. Scarlatti m. fl. Af konungens
egna hofkomponister nämnas Bernardi
och Meier; den förre utnämndes till
dansk hofkapellmästare 1729 och bekläd-
de denna plats till sin död 1732. På 1720-
talet omtalas äfven hamburgaren Rein-
hard Keiser som främjare af musiken i
den danska hufvudstaden. 1721 engage-
rades ett hamburgiskt operasällskap,
som intill 1723 gaf tyska teaterstyc-
ken. Efter 1730 förlorar teatermusiken
tills vidare all betydelse, och i stället
ägnas så mycket större omsorg åt kon-
serterna. A vissa bestämda dagar i vec-
kan uppfördes offentlig musik af dels
utländska musiker dels inländska mu-
siker och musikvänner. Eedan 1727 om-
talas onsdagskonserter "mot betald en-
tré" och på 1730-talet nämnas ofta lör-
dagskonserterna hos L. Holberg. 1740
ankom Johann Adolf Scheibe till den
danska hufvudstaden och därmed begyn-
te ett allmänt uppsving i musiklifvet.
År 1744 stiftades "det musikalske so-
cietet", hvilket fick till närmaste upp-
gift att utbilda dilettanternas musika-
liska smak och tekniska förmåga. Sär-
skildt populära blefvo konserterna under
tiden mellan fastlag och påsk, dä ute-
slutande passionsmusik uppfördes. Med
slutet af 1740-talet fick ånyo operan be-
tydelse, och 1747 engagerades ett ita-
lienskt teatersällskap vid hofvet. Vän-
nerna af den inhemska musikodlingen,
ej minst Holberg, hade svårt att förlika
sig med denna utländska musikkultur,
som ej gaf plats åt de inhemska sträf-
vandena. Bland ledarna för den italien-
ska operan märkes 1748 — 49 ingen mindre
än Chr W. Gluck. Den danska konsert-
musiken med Scheibe i spetsen förde nu
en tid framåt en bekymmersam tillvaro,
och nya musikföreningar måste grundas
för att uppehålla det inhemska musik-
intresset. Den italienska musiken fick
en god ledare i Giuseppe Sarti, som 1754
kommit till Köpenhamn, och striden blef
nu hård mellan det inhemska och ut-
ländska. Med konung Fredrik V år 1766
begynte tills vidare den franska operan
och baletten att få ökad betydelse, i det
att ett franskt sällskap inkom och spe-
lade stycken af Grétry, Philidor, Mon-
signy och Rousseau ("Le devin de villa-
ge") m. fl. Härmed ökades ännu ytter-
ligare striden mellan de olika musik-
riktningarna. Sarti öfvertog nu 1770 så-
väl den italienska teatern som det dan-
ska sångspelet och sökte hålla det uppe,
men redan 1774 råkade allt i förfall. Äf-
ven den franska operan gick tillbaka
och därmed stod vägen öppen för en egen
dansk tonkonst. Tills vidare blef det
blott tysk i stället för den franska och
italienska, men Tysklands musik stod
dock närmare den danska och ett stort
steg framåt var redan taget, då den dan-
ska tonkonsten begynte taga den tyska
till förebild. På 1780-talet gjordes för-
sök med att införa den tyska "heroiska
operan", och Naumanns operor "Orfeus"
(skrifven för Köpenhamn) och "Cora"
(skrifven för Stockholm) uppfördes 1786
och 1788. Ehuru Naumann själf ledde
dem, gjorde de dock ej lycka, och dan-
skarna tycktes ej ännu vara mogna för
den "stora operan". Däremot upptogos
Danmark
179
konserterna i allt högre stil. 1778 grun-
dades "Det kg-l. danske Akademi" och tog
som sin främsta uppgift att uppföra god
musik vid offentliga konserter. En del
af dessa musikuppföranden ägde rum
med en efter dåtida förhållanden stor
orkester. Redan på 1780-talet möter man
Haydn på programmet, först med kvar-
tetter sedan äfven symfonier. Phil. E.
Bach förekommer äfven med kantater,
ouverturer, vidare Gluck, Salieri, Graun,
Hasse, Naumann m. fl. Själen i den dan-
ska musiken blef J. A. P. Schulz, en tysk
musiker, hvilken 1787 kallades till Kö-
penhamn som chef för den danska ope-
ran. Den musikform han företrädesvis
odlade var den tyska "Lieden" och sång-
spelet. Hans lättfattliga, behagliga och
trohjärtade melodier sjöngos snart af
alla samhällsklasser och bidrogo i hög
grad att popularisera den tyska musiken
i st. f. den franska chansonen, hvilken
förut utgjort den enda melodien, som
kunnat nå folket. 1790-talet är afgjordt
sällskapsvisans tid, då Rahbeks visor
sjöngos till enkla, folkliga melodier. År
1800 efterträddes Schulze af F. A. Ae.
Kunzen, som sökte hålla uppe de gamla
traditionerna och på sångspelets grund
skapa en inhemsk opera.
Med romantismens tidsålder i början
af 1800-talet begynte musiken få en an-
nan karaktär. Musiken blef nationel-
lare på samma gång den fick ett mera
innerligt, stämningsfullare innehåll. Fö-
regångsman på detta område i Danmark
blef C. E. F. Weyse. Hans fält var skol-
sången, den korta romansen och den
fosterländska folksången. Dessutom ar-
betade han i Grundtvigs anda på refor-
merandet af kyrkomusiken. Sedan Kin-
gos gradual 1699 hade koralen under-
gått många förändringar, från Breiten-
dichs (1764) och Schiörrings (1778) för-
finade rytmiska, salongsmässiga melo-
dier till Zincks (1801) stela o. högtidliga
gammaldagskoraler. Som reaktion mot
denna mindre folkliga koralrevision sök-
te Grundtvig återföra psalmsången till
folklig grund genom att dikta nya psal-
mer, hvilka de samtida kompositörerna
fingo tonsätta. En af de första nya me-
lodierna är Weyses till psalmen "Den
signade dag" (s. d.). Hufvudrepresen-
tanten för den nya riktningen inom ko-
ralmusiken är Henrik Rung (s. d.). Wey-
se själf utgaf 1837 en ny koralbok i nära
anslutning till Zincks, och med denna
som utgångspunkt utarbetade Berggreen
sin ännu allmänt brukade koralbok
(l:sta uppl. 1853). — Konstmusiken och
operan fick i D. F. R. Kuhlau en god re-
presentant. Hans opera "Elverhöj" (pre-
miére 1828) utgör ett viktigt steg framåt
i nationell riktning. De stora namnen,
hvilka under 1840-talet förde den dan-
ska musikens rykte ut öfver hela den
bildade världen, äro J. P. E. Hartmann
och N. V. Gade. Den senare är måhända
större som gedigen tonsättare, den förre
helt säkert folkligare och som sådan af
större betydelse för den inhemska na-
tionella musiken. Äfven har Hartmann
förtjänsten af att ha grundlagt den dan-
ska manskvartetten. För den danska
folkliga tonkonsten på 1850- och 60-talen
har äfven A. P. Berggreen en stor be-
tydelse genom sin folkvisupplaga, koral-
bok, kvartetter och smärre solosånger
samt genom sitt arbete för skolsången.
På romansens och solosångens område
samt den nationella operans står P. A.
Heise på 1860- och 70-talen som en le-
dande man. Delvis i hans fortspår vand-
rar P. E. Lange-Miiller. Såsom skapare
o. ledare af Cseciliaföreningen 1851 stod
Henrik Rung som en god representant
för romantikens pietetsfullhet mot de
gamla vokala mästarna. Inom den hög-
re konstmusiken framträda sedan såda-
na namn som Emil Hartmann, A. Enna,
C. Nielsen m. fl. Inom den folkliga ton-
konsten, hvilken alltid i Danmark stått
högt, framträda J. O. E. Hornemann, H.
Matthison-Hansen, J. C. Gebauer, Chr.
Barnekow, A. Winding, H. Nutzhorn,
J. Gl£Eser m. fl. Inom den glada, lättare
dansmusiken möter oss det populära
namnet Lumbye. — Af stor betydelse för
musikutbildningen blef det 1867 stiftade
"Kjöbenhavns musikkonservatorium". —
Inom musikhistorien har D. för närva-
rande att uppvisa namn som A. Hamme-
rich, stiftaren och utvecklaren af instru-
mentalsamlingen i kunstindustrimuseet,
W. Behrend, C. V. Ravn, C. Thrane, Th.
Laub, H. Panum m. fl.
Källor: Allmänna handböcker: Pa-
num-Behrend, 111. Musikhistorie (flera
kap. uteslutande om Danmark), 1905; J.
Aarsbo, Fra den danske musiks historie,
1904; V. C. Ravn, Skandinavische Musik,
180
Danmark — Dannström
Mendel-Reissmanns lex.; H. V. Schytte,
Nord. musiklexikon I— III, 1888—92 (med
biogr. öfver danska musiker företrädes-
vis i bd III); Salmonsens konvers.-lexi-
kon; Danskt biogr. lexikon; A. Soubies,
Hist. de la musique. Etats scandinaves,
Paris 1901 ff.; W. Niemann, Die Musik
Skandinaviens, Lpzg 1906. — T i d e n i n-
till 1500: A. Hammerich i Aarb. f.
nord. oldkynd. 1893 och 1903 om lurarna
(K. Kroman äfven); H. Thuren, Das dä-
nische Volkslied, Zs. IMG IX, 13; Hj.
Thuren, Tanz u. Tanzgesang im nord.
Mittelalter, Zs. IMG IX, 209, 239; Ham-
merich, om danska sekvenser, 1912 (under
utg.). — Tiden 1500—1800: Th. Laub,
Om kirkesaugen, 1887; H. Nutzhorn, Den
danske menigheds salmesang, 1909 ff.; V.
C. Ravn, Konserter og mus. selskaber i
aeldre tid, 1886; A. Hammerich, Musiken
v. Kristian IV:s hof, 1892; S. A. E. Ha-
gen, Hist. Tidskr. 6 R. IV s. 420-44; C.
Thrane, Fra hofviolonernas tid, 1908; Hj.
Thuren, Orfeus o. Eurydice, Fra Arkiv
o. Mus. IV; Th. Overskou, Den danske
Skueplads; P. Hansen, Den danske Skue-
plads; Ravn, biografier af danska mä-
stare under 1700-talet i "Samf. til udg. af
dansk musik." — Tiden 1800—1900:
C. Thrane, Danske komponister, 1874
(Weyse Kuhlau, Gade, Hartmann); C.
Thrane, Caeciliaforeningen og dens stif-
ter, 1901; A. Hammerich, Musikförenin-
gens historie 1836 — 86, 1886; A. Hamme-
rich, Kjöbenhavns musikkonservatorium
1867—92, 1892; A. Sörensen, Studenter-
sångföreningen 1839—89, 1889; D. Gade,
Niels W. Gade, Kbhn 1892; R. Henriques,
N. W. Gade, Kbhn 1891; A. Hammerich,
J. P. E. Hartmann, Nord. Tidskr. 1900
(Smbd. IMG II, 455); W. Behrend, J. P.
E. Hartmann; Otto Mailing — Axel Sören-
sen, Hartmanns melodier, Kbhn Vilh.
Hansen; Musikbladet 1885 med jubile-
umsnummer af Hartmann; Musikbladet
1887, jub.-nr af Gade; C. Skou, A. P.
Berggreen, Kbhn 1895; J. Aarsbo, Dansk
Folkesang fra det 19. Hundredaar I, 1903,
II, 1904; Chr. Kierulff, P. Heise i Nord.
Musiktidende 1880 och Hornemann i N.
Mus. 1882; A. Hammerich, Musikhisto-
riskt museum, Kbhn 1909 (tysk uppl.
1911); J. Foss, Organist- og kantorembe-
derne, Kbhn 1906; G. Skjerne, H. C.
Lumbye, Kbhn 1912. — Se vidare Teater.
Danning, Sophus Christian, f.
16. 6. 1867 i Odense; elev af konserv, i
Köpenhamn och i Sondershausen; 1899
musiklärare i Bergen; kapellmästare för
"Harmonien" och den "nationale scene"
i Bergen 1899 — 1907; kapellmästare vid
Fahlströms teater 1907—11; har bl. a.
komponerat en Dantesymfoni, operorna
"Kynthia" och "Elleskutt", sånger och
pianostycken.
Dannreuther, E d wa rd George, f.
4. 11. 1844 i Strassburg, t 1905; kom vid
5 års ålder till Amerika, där han bodde
i Cincinnati; 1859 blef han elev af Leip-
zigs konservatorium med Moscheles,
Hauptmann och Richter som lärare; han
slog sig sedan ned i London som musik-
lärare och musikförfattare. D. var en
varm anhängare af Wagner och grun-
dade 1872 Wagnersällskapet i London
samt ledde två serier Wagnerkonserter
1873 — 74; hans mest bekanta skrift är
"Wagner and the Reform of the Opera"
(1872 utg. i "Monthly musical record",
1904 separat). D. intresserade sig äfven
för den äldre musiken och gaf 1874 —
93 regelbundna kammarmusikkonserter
med kompositioner af äldre mästare,
framför allt Bach, Mozart och Beetho-
ven, men äfven Chopin och Schumann.
Dannström, Johan I s i d o r, f. 14. 12.
1812 i Stockholm, t 17. 10. 1897 därst.;
1826 elev af Mus. akad. med J. E. Nord-
blom som lärare i siång; tjänstgjorde se-
dan 1829 — 33 å handelskontor, under hvil-
ken tid han gaf lektioner i gitarr och
flöjt, så att han med egna medel kunde
företaga en resa till utlandet för att när-
mare utbilda sig i musik; innan denna
resa 1837—38 anträddes, hade E. Drake
gifvit honom enskild undervisning i har-
moni och kontrapunkt och I. Berg i
sång; äfven utgaf han vid denna tid sin
första sång: en romans med ack. af
piano el. gitarr; studietiden i utlandet
användes i Berlin företrädesvis till för-
värfvande af musikteoretiska kunskaper
hos S. V. Dehn; äfven besöktes flitigt
teatern; 1838 fortsatte han sin resa till
Italien, där Forini i Bergamo blef hans
lärare i sång; hösten 1840 tillbragtes i
Sydfrankrike och våren 1841 i Paris, där
han uppmärksamt lyssnade till sångare
som Rubini, Lablache, Grisi och Persia-
ni; hos Rubini fick han en kortare tid
handledning i sång; s. å. gick färden till
Polen, där han äfven studerade teater
Dannström — Dans
181
och sång; öfver Wien, där han samman-
träffade med Franz Berwald, gick färden
tillbaka till Stockholm; d. 28. 8. 1841 de-
buterade D. å k. t. i "Il bravo" af Mer-
cadante; trenne år varade hans enga-
gement vid denna scen (intill 1. 7. 1844),
och han synes under denna tid ha va-
rit en högt uppburen sångare, hvars
namn ofta namnes i samband med de
två storheterna Jenny Lind och Gio-
vanni Belletti. Han sjöng ofta tillsam-
mans med Jenny Lind och hade således
godt tillfälle att studera och lära af
hennes genialiska sångkonst; åren
1844/45 tilbragte han sedan i Paris under
flitiga sångstudier för Manuel Garcia
(förut J. Linds lärare); efter återkom-
sten till Stockholm ägnade D. sig åt
sångundervisningen och utbildade flera
elever, däribland L. Michaeli, Hertha
Westerstrand, Betty Boye, Vendela An-
dersson, Leocadi Berghnér, Anna Hell-
ström m. fl. 1849 utgaf han en "sångme-
tod" innehållande hans samlade erfa-
renheter som sångare och pedagog (ny
uppl. 1876). På 1850-talet uppsatte han
dessutom en instrumentalhandel i huf-
vudstaden. Som kompositör blef D. mest
bekant genom sina polskor med text,
hvilka alla äro synnerligen tacksamma
för koloraturröst. Musikaliskt sedt äro
de mera instrumentala än vokala, och
koloraturen är violinens ej röstens.
Denna folkdansartade sång förblef ett
utmärkande drag för nästan alla D:s
visor, äfven där textens karaktär må-
hända hade kraft mindre lekande ryt-
mer. Af hans sånghäften prisbelöntes
en samling 1876 af Mus. Konstförenin-
gen. De flesta af D:s sånger tillkommo
på 1840 — 60-talen; bland dem märkas:
"Erotiskt svärmeri", "Vore jag blom-
ma", "Statsfången", "Sex andliga sån-
ger", "Sex polskor", "Tre skogsblommor
från Finland", "Le salon musical"; af
sångduetter äro bekanta: "Duellanter-
na", "Bacchi barn", "Våren o. glädjen",
"En reception i Bacchi tempel"; "Stjär-
nan" (f. tenorsolo o. bl. kör). För sce-
nen: "Skomakaren o. hans fru" (Mindre
t. 1847), "Herr o. fru Tapperman"
(Djurg.-t. 1848), "Doktor Tartaglia" (k. t.
1851), "Lordens rock" (Djurg.-t. 1861);
alla dessa äro korta komedier i 1 — 2 ak-
ter. En själfbiografi, daterad decem-
ber 1895, utgaf s i tryck 1896: "Några
blad ur Is. Dannströms minnesanteck-
ningar." I denna finnas flera värdefulla
bidrag till svenska musiken särskildt
under 1840-talet; bl. a. ingår en ypperlig
karaktäristik af J. Lind (äfven smärre
af Kr. Nilsson, L. Michaeli m. fl.).
Dans, rytmiska rörelser med kroppen
i takt efter sång eller instrumentalmu-
sik. Den äldsta d. kan efter sitt ända-
mål indelas i olika slag: arbetsdanser,
erotiska danser, krigiska danser, kult-
danser. Till det förstnämnda slaget hö-
ra ofta äfven lekarna och de danser,
hvilka uppstått genom efterhärmning
af djurens lekar. Naturfolken och de
asiatiska kulturfolken äga alla dessa
dansarter. D. träder tidigt i förbindel-
se med kulten än som offerdans än som
medel till afvärjande af sjukdomar.
Årsfesterna, speciellt vårfesterna, fira-
des fordom med särskilda rituella dan-
ser. Ofta voro dessa af erotisk inne-
börd. Krigsdanserna afsågo uppeggan-
de till mod samt framkallande af smi-
dighet och rörlighet i kroppen. Dan-
sen som rekreationsmoment framträder
hos alla slagen, dock måhända mest i
lekdanserna. I formellt hänseende har
dansen sedan uråldriga tider varit figur-
dans med en eller flera dansande, hvil-
ka utföra rörelser med ben, händer,
hufvud och kropp. I de flesta äldre
kulturländer funnos särskilda danser-
skor, hvilka än voro anställda i kul-
tens tjänst än i det enskilda nöjets
tjänst; grekerna dansade gärna själfva,
romarna sågo hellre andra dansa; hos
grekerna ingick dansuppfostran i ung-
domens utbildning, hos romarna köpte
eller hyrde man danserskor för sitt
eget nöjes skull. Hos de äldsta ger-
manska folken äro dansarterna af sam-
ma slag som hos naturfolken: kultdan-
ser, krigsdanser, arbetsdanser, erotiska
danser m. m. Under medeltiden fram-
träda särskildt två former af dans: den
enkla, öppna kedjan ("sladd") och den
slutna ringdansen. Båda fortlefva än-
nu i folkdansen (s. d.). Till ringdansen
hörde under 13 — 1500-talen ofta en viss
regelmässig rörelse bestående i två steg
åt vänster och ett åt höger. Till den
utvecklade ringdansen, hvilken återgaf
en viss handling, hörde äfven solodans
af ett eller flera par inuti ringen, under
det att denna rörde sig åt vänster (med-
182
Dans
sols). En konstmässig utbildning af
ringdansen ledde till bågdansen imder
1400-talet. Ur solodansen inuti ^ ringen
kunde redan under medeltiden åtskilli-
ga slag af pardanser utan ring uppstå.
Med afseende på dansens karaktär var
den "gången" eller "sprungen", lång-
sam eller hastig. Den egentliga konst-
dansen begynte med 1400-talet och spe-
ciellt i Italien och Frankrike. Den nya
tidsåldern förbereddes därigenom, att
d. flyttades från det fria till danssalar-
na, samtidigt med att dräktens särskil-
da beskaffenhet hos de högre klasserna
lade hinder i vägen för fria, naturliga
rörelser. Under 1500-talet begynte dessa
nya "höfviska danser" få sin största ut-
bredning norr om alperna. Från Italien
kommo de konstmässiga: passamezo, pa-
vana, saltarello, galliarda, från Frank-
rike bassedansen och baletten. Den
gamla ringdansen med två steg åt vän-
ster, ett åt höger, lefde kvar i branlen
och kvarstod som sådan inpå 1600-talet.
Mot slutet af 1500-talet försvinna allt
mera de italienska inflytelserna, och de
franska bli mera ensamrådande. Un-
der 1400-talet brukade man förena dan-
serna två och två i grupper, så att en
långsam, "trädd", dans i jämn takt (^Z*
el. Vi-takt) fick föregå en i hastigt
tempo i '/i-takt. Under 1500-talet indi-
vidualiserades dessa två danser, så att
man fick två själfständiga danser i stäl-
let. De vanligaste äldre danserna, hvil-
ka sammanställas i grupper, äro: pas-
samezo-saltarello, pavana-gaillarda, 'tysk
dans'-'språng'. Mot slutet af århundra-
det förlorade man intresset för de lång-
samma danserna, hvilka efter hand do-
go bort, och de glada vunno i stället så
mycket större utbredning. De vid ti-
den omkring år 1600 vanligaste danser-
na äro courante, gaillarde, volte, bran-
le, allemande och balett. Omkring år
1620 äro tre af dessa danser de vikti-
gaste moddanserna: branle, courante,
gaillarde. Den förstnämnda represen-
terar det högtidliga allvaret, den sist-
nämnda den uppsluppna glädtigheten.
Couranten innehar den gyllene medel-
måttan och är därför omtycktast. Vid
midten af århundradet ha nya mod-
danser vunnit popularitet: sarabande,
bourrée, passepied och slutligen menu-
ett. Samtidigt lösgör sig gavotten ur
branlen, med hvilken den alltsedan 1500-
talets slut bildat en dans. Omkring år
1700 har menuetten kämpat sig fram till
främsta platsen, gaillarden har blifvit
allt långsammare och försvinner slut-
ligen helt och hållet; couranten blir,
äfven den, sällsyntare. I stället får me-
nuetten en ny konkurrerande dans i po-
lonäsen, hvilken uppstått ur 1600-talets
glada polska dans; masurkan existerar
jämte polonäsen men når ej samma po-
pularitet som denna; omkring år 1750
inneha menuett och polonäs de högre
klassernas hufvudgunst, och först mot
slutet af århundradet få kontradan-
serna med kadrilj och angläs större
plats. Under 1800-talets första årtion-
den äro kadrilj och angläs de främsta
danserna, menuett och polonäs försvin-
na. De nya tyska runddanserna (par-
danserna) med valsen i spetsen tränga
snart segrande fram, och på 1820-talet
är valsen den mest omhuldade dansen.
På 1830-talet uppträda nya runddans-
former: galopp och schottisch, och på
1840-talet följa sedan: polka och ma-
surka. 1850-talet är polkans glanstid,
och nya kombinationer uppstå ur den-
na: rheinländer och wienerkreuz. Till
sist kommer på 80-talet pas-de-quatre
och slutligen efter 1900: bostonvals, two-
steep, mignon m. fl. Under hela den-
na runddansens glanstid, fr. o. m. valsen
på 1820-talet har figurdansen varit un-
danträngd, och knappt mer än en form
af figurdans har stått kvar, nämligen
fransäsen — 1830-talets kadriljform. I
våra dagar sträfvar man att åter in-
föra figurdausen genom att ånyo odla
de gamla danserna: menuett och gavott.
— Dansens glanstid som konstdans är
1650—1800, då den inöfvades och inlärdes
skolmässigt, i början (1600-talet) blott
vid hofven och de närmast hofven stå-
ende kretsarna, sedan (1700-talets förra
del) äfven adelskretsarna och sist (1700-
talets senare del) äfven borgarklassen.
Med franska revolutionens demokratiska
idéer försvinner den konstmässiga, väl
inöfvade dansen, på samma gång folkets
breda lager bli bärare af dansen. Den
konstmässiga dansen förvisas uteslutan-
de till scenen. Redan under 1600-talet
blandade man i rikligt mått in dansen i
teaterstyckena och härur framgick till
sist den själfständiga baletten. En följd-
Pl. II. DANS.
Danzi — David
183
riktig utveckling af denna blef i sin
tur 1700-talets pantomim. — Litt.: Czer-
winski, Gesch. d. Tanzkunst, 1862; ny
uppl. 1882; Böhme, Gesch. d. Tanzes in
Deutschland, 1886; Voss, Der Tanz u.
seine Gesch., 1868; Desrat, Dictionnaire
de la danse, 1895; Bie, Der Tanz, 1905;
Storck, Der Tanz, 1903; Th. Arbeau,
Orchesographie, 1588 (ny uppl. 1888;
öfvers. af Czerwinski: Die Tänze d. XVI.
Jahrh., 1878); de Soria, Hist. pittoresque
de la danse, 1897; Miirich, Neue u. alte
Tänze, 1900. — Se äfven följande skrif-
ter af T. Norlind: Diktkonstens, dansens
o. musikens ursprung; Dans o. Musik i
svensk folktro; Den svenska polskans
hist. (Stud. i sv. folklore I, II, V, 1911);
Zur Gesch. d. Suite, Smbl. d. IMG VII,
172—203; Zur Gesch. d. poln. Tänze,
Smlb. d. IMG XII, 501—525; Melodier till
sv. fkvisor o. folkdanser. Sv. Landsm.
1906; Svärdsdans o. bågdans, Feilbergs
Festskr., 1911; Latinska skolsånger, 1909.
— Se vidare Folkdans, Suite.
Danzi, Franz, f. 15. 5. 1763, f 13. 4.
1826 i Karlsruhe; elev af fadern Inno-
cenz D., som själf var en skicklig violon-
cellist, och Vogler; kom 1778 till Miin-
chen, där han skref sin första opera:
"Die Mitternachtsstunde"; flera andra
operor följde sedan ("Der Kuss", "Cleo-
patra", "Iphigenia" m. fl.); ingick 1790
äktenskap med den berömda sångerskan
Marguerite Marchand och företog till-
sammans med henne en konstresa till
Prag, Leipzig och Italien; 1797 återvän-
de han till Miinchen, där han kvarstan-
nade till hustruns död 1799; 1807 utnämn-
des han till hofkapellmästare i Stutt-
gart och blef slutligen kapellmästare i
Karlsruhe, på hvilken post han kvar-
stod till sin död. D. var en högt ansedd
sånglärare och komponerade flera verk
för sång och för kammarmusik.
Da Ponte, Lorenzo, f. 10. 3. 1749 i
Ceneda, Venetien, t 17. 8. 1838 i New
"York; han utbildades först till präst;
1774 var han professor i vältalighet och
musik vid ett seminarium i Triest; ut-
visades 1777 ur Venetien till följd af en
politisk dikt; förde sedan ett kringflac-
kande lif: 1784 — 90 var han textdiktare
för den italienska operan i Wien och
skref i denna egenskap sina berömdaste
verk: texterna till Mozarts "Figaros
bröllop" och "Don Juan"; flyttade efter
1790 till England och till sist till Ame-
rika. 1823—27 utgaf han i 4 band sina
memoarer.
Darell, Ragnar Johan Valdemar, f.
2. 10. 1877 i Bergshammar, Söderman-
land; elev af k. konserv, i Stockholm
1898—1904; musiklärare-ex. 1900, musik-
dir.-ex. 1902, kyrkosångare-ex. 1903, or-
ganist.-ex. 1904; kapellmäst. vid Folk-
teatern i Stockholm 1900—04; sedan 1905
musiklärare vid h. allm. läroverket och
domkyrkoorganist i Linköping; D. har
gjort sig känd som nitisk lärare och god
musiker; utgaf 1909 en mässbok i an-
slutning till Linköpings domkap:s äm-
betsbref.
1. David, Ferdinand, f . 19. 6. 1810 i
Hamburg, t 19. 7. 1873 i Schweiz; 1823—
25 elev af Spohr och Hauptmann; upp-
trädde året därefter som violinvirtuos
på en Gewandhaus-konsert i Leipzig;
konserterade sedan som violinist fler-
städes (Dorpat, Petersburg, Moskva,
Riga m. fl. ställen); 1836 kallade Men-
delssohn honom till Leipzig, där han se-
dan kvarblef; D. tog nitiskt del i stif-
tandet af Leipzigs konservatorium och
utgjorde efter Mendelssohns död läroan-
staltens främste man; som lärare i vio-
lin torde D. vara att räkna som århun-
dradets allra främste; som virtuos till-
hörde han närmast den Spohrska rikt-
ningen med bred ton, klar och gedigen
frasering och uttrycksfullt spel; ehuru
D. var en af sin tids främsta soloviolini-
ster, torde han dock ha stått högst som
ensemblespelare; af utgifna arbeten har
hans violinskola vunnit världsrykte;
som kompositör är han bekant genom
sina violinkonserter; mindre kända äro
hans tvenne symfonier och operan
"Hans Wacht". — D. blef 1858 LMA i
Stockholm.
2. Felicien César D., f. 13. 4. 1810
i Cadenet, Vaucluse, t 29. 8. 1876 i St.
Germain en Laye; han begynte som kor-
gosse vid katedralen i Aix och blef se-
dan kapellmästare vid teatern i Aix;
1830 begaf han sig till Paris för att un-
der Cherubini vidare utbilda sig som
musiker; till lärare hade han dessutom
Fetis (komposition), Benoist (orgel) och
Raber; 1831 ingick han i Saint-Simoni-
sternas sekt och begaf sig 1833 som mis-
sionär för denna till Orienten (Konstan-
tinopel, Smyrna, Egypten); 1835 åter-
184
D. c— De Croll
vände han till Paris och utgaf s. å. en
samling orientaliska danser, hvilka dock
ej vnnno något större erkännande; 1844
skref han sitt berömdaste verk: odesym-
fonien "Le désert", som uppfördes å en
konservatoriekonsert med afgjord fram-
gång; de följande verken, oratoriet "Mo-
ses på Sinai", odesymfonien "Colum-
bus", mysteriet "Eden", mottogos visser-
ligen mera lamt, men han var dock nu
en berömd man och fick därför med lätt-
het sina verk uppförda. 1857 uppfördes å
théätre lyrique hans opera "La perle du
Brésil"; 1859 upptog stora operan "Her-
culanum" (verket hette ursprungligen
"Världens ände"); 1862 spelades "Lalla
Rook" (Sthlm 1870) o. 1865 "Le saphir".
Af hans öfriga kompositioner märkas: 2
symfonier, 24 stråkkvartetter, 2 nonet-
ter för blåsinstrument, solosånger m. m.
D. är närmast schumannian med en viss
säregen orientalisk kolorit i sina verk;
österländska melodier öfverflöda i alla
hans verk; det melodiska elementet är
hufvudsaken, och alla hans kompositio-
ner utmärka sig för en mild, nästan vek
stämning. Såsom programmusiker till-
hör han Berlioz' riktning.
Davidov, Charles, f. 17. 3. 1838 i
Goldingen, Kurland, t 15. 2. 1889 i Mosk-
va; framstående violoncellist; studerade
först matematik vid univ. i Moskva in-
till 1858, sedan cello för Schmiedt i sam-
ma stad och Schuberth i Petersburg;
komposition för Hauptmann i Leipzig;
1859 uppträdde han f. f. ggn offentligt å
en Gewandhauskonsert; han blef sedan
lärare vid konserv, i Leipzig och förste
cellist i Gewandhausorkestern; 1862 kal-
lades han till Petersburg som cellist
i operan och lärare vid konservatoriet;
1876 — 86 var han direktör för konserv.
därst. Hans kompositioner utmärka sig
för en viss behagfull melankoli och pas-
sioneradt uttryck; de flesta äro för
violoncell: 4 konserter (op. 5, 14, 18, 31),
en rysk fantasi (op. 7) m. fl.; en p.-kvin-
tett, en stråkkvartett, en sextett och två
orkesterverk (symf. skiss op. 27 och
suite op. 37); dessutom en mängd sån-
ger.
D. c. = da capo.
D-dur (fr. ré majeur, eng. d major),
durtonart med d till grundton och två
kors (f och c); h-moll parallelltonart.
Debain, Alexandre Francois, f.
1809 i Paris, t 3. 12. 1877 därst.; uppfin-
nare af harmonium; efter studier hos A.
Sax och Mercier grundade han 1834 en
egen pianofirma; i aug. 1840 uttog han
patent för ett "harmonium", hvilket
snart gaf honom världsrykte; D. för-
bättrade äfven dragharmonikan (concer-
tina).
Debile, d e b o 1 e (it.), svagt.
D e b o r a h, skådespel i 4 akter, med
körer och kupletter, af Mosenthal, öfver-
satt af J. Jolin och musik af A. Ran-
del; gafs å kgl. teatern 1859: 6 gånger.
Debussy, C 1 a u d e A c h i 1 1 e, f. 22. 8.
1862 i St.-Germain-en-Laye, elev af kon-
serv, i Paris och E. Guiraud; erhöll
Rompriset 1884 genom kantaten "L'En-
fant prodigue"; de följande arbetena
hade svårt att tränga igenom på grund
af deras till ytterlighet gående moder-
na stil; där detta öfverförflnade, ner-
vösa skrifsätt mindre framträder, är D»
mest sympatisk; af hans bättre verk må
nämnas: 6 "ariettes" till ord af Verlaine,
5 "Poémes de Baudelaire", orkesterstyc-
kena: "Nuages", "Fetes", en ork.-suite,
"Prelude symphonique", lyriska dramat
"Pelléas et Mélisande" (op. comique 30.
4. 1902).
Debut (fr.), begynnelseroll; första upp-
trädandet.
Debutera, uppträda för första gången.
Decima, det tionde diatoniska tonsla-
get.
Decimett, komposition för 10 instru-
ment.
Deeimol, en figur af tio likvärdiga no-
ler i st. f. åtta eller nio af samma slag.
Deciso (it.), bestämdt, distinkt.
Declamando (it.), med uttrycksfullt
föredrag; mera taladt än sjunget.
Decomposé (fr.), osammanhängande.
Decresc. =: decrescendo.
Decrescendo (it.), af tagande; med af-
tagande styrka.
De Croll, Reinhold, musiker i sven-
ska hofkapellet 1700—1710 och dessutom
1704 — 1710 klockspelare vid tyska kyr-
kan; efterträdde 1702 sin fader som or-
ganist vid Riddarholmskyrkan, men sy-
nes något senare ha utbytt denna syssla
emot organistbefattningen i Jakobs kyr-
ka; han dog i nov. 1710, och Dan. Grana-
tenflycht skref till hans begrafning d.
29. 11. en dikt (tryckt), hvari hans för-
tjänster prisas. Flera kompositioner för
Dedié — Dejlig er jorden
185
klaver af honom finnas i handskrifter
bevarade. I Ternstedts klavérbok i Upps.
bibi., Tab. 110, finnas tre menuetter, en
för "Sparre och Wrede", en för "Monsrr
Diiben" (kapellmästaren), en för "Ma-
dame Diiben". De två senare finnas äf-
ven i Erikssons notbok af 1699 i Kgl.
bibi. I Kalmar bibl:s musik-handskr.
4a finnes en "Menuet pour M:r Lind-
ström" betecknad med De Crolls namn,
och troligen äro äfven några af de an-
dra obetecknade danserna i samma not-
bok af honom. — Som klockspelare ef-
terträdde han sin broder Johannes D„
hvilken alltsedan 1660-talet skött befatt-
ningen. Troligen är denne broder den-
samme som "Jean Baptiste D.", hvilken
1699 namnes som uppvaktande musiker
vid hofvet. Han dog i sept. 1704. — Se
handl. i riksarkivet och slottsarkivet
samt Lydekes afhandl. De ecclesia teu-
tonica.
Dedié (fr.), tillägnad.
Deduetio (lat.), den nedåtstigande ton-
skalan.
Defleiendo, se c a 1 a n d o.
De Geer, berömd adlig ätt, hvilken 1627
inkom till Sverige. Många af ättlin-
garna ha varit lifligt intresserade mu-
siker. De flesta musikminnena äro fa-
stade vid Finspång, där biblioteket (nu
i Norrköping) till våra dagar bevarat en
synnerligen värdefull samling musik-
tryck och handskrifter, hvilka på ett
förträffligt sätt belysa svensk musikod-
ling under 1600- och 1700-talen (se här-
om B. Lundstedt, Katalog öfver Fin-
spångs bibi. s. 323—27 och T. Norlind,
Vor 1700 gedruckte Musikalien s. 203 m.
fl. st.). De äldsta musikalierna äro från
1630-talet och äga anteckningar, som ut-
visa, att de begagnats dels af den store
Louis D. d. ä. (t 1652) dels d. y.
(t 1695). Under 1700-talet uppehöllos de
musikaliska traditionerna på det om-
sorgsfullaste, och många tryck samt
handskrifter utgöra minnen från denna
tid. Den sistnämndes ättling i fjärde
led, hofmarskalken frih. Gerhard D.
(t 1846), var särskildt intresserad för
musiken. J. M. Rosén säger om honom
i Några minnesblad: "Omgaf sig med
ett hof af musici, på en gång beskydda-
re och lycklig utöfvare af tonkonsten"
(I, 17). Han invaldes i Mns. akad. 1841.
En annan ättling, öfverkammarherre
Johan Jacob D. (t 1809) invaldes re-
dan 1772 i samma akademi. Gerhard D:s
son den berömde politikern, skaparen af
Sveriges riksdagsordning, Louis Ger-
hard D., visar i sina "Minnen" ett
stort intresse för tonkonsten och en af-
gjord musikalisk begåfning.
Degré (fr.), tonsteg.
Dehn, S i e g f r i d Wilhelm, f. 25. 2.
1799 i Altona, f 12. 4. 1858 i Berlin; stu-
derade först juridik 1819^23 och var se-
dan anställd (1823 — 29) i svenska be-
skickningen i Berlin; studerade vid si-
dan om musik för organisten Dröb och
musikteori för B. Klein; genom Meyer-
beers förmedling blef han 1842 bibliote-
karie vid musikafdelningen i kgl. bibi.
i Berlin; i denna sistnämnda tjänst ut-
vecklade han en storartad verksamhet
dels genom att mönstergillt ordna sam-
lingarna dels genom nyinköp och af-
skrifningar (partitursättning af äldre
musik); 1849 erhöll han professors titel;
1842 — 48 redigerade han musiktidningen
"Cecilia"; af hans grundliga och lärda
skrifter må nämnas: "Theoretiseh-prak-
tische Harmonielehre" (1840, 2:dra uppl.
1860), "Analyse dreier Fugen aus J. S.
Bachs Wohlt. Klavier u. einer Vokal-
doppelfuge G. M. Buononcinis" (1858),
"Sammlung älterer Musik a. d. 16. u. 17.
Jahrh." (1837, 12 hftn). D. var högt
skattad som lärare och har bl. a. utbil-
dat: Kiel, P. Cornelius, Glinka, A. Ru-
binstein, Th. Kullak och H. Hofmann. —
LMA 1855.
Dejlig er jorden, populär andlig
melodi; text af Ingemann och tryckt
(text o. mel.) i "Dansk Kirketidende"
1850 s. 793 f. f. ggn; upptogs i Berggreens
koralbok under nummer 101; i Sverige
bl. a. i Eggelings sångbok ("Härlig är
jorden") under nummer 144 (293). Me-
lodien är ursprungligen en tysk andlig
visa till texten: "Schönster Herr Jesu"
(Fallersleben, Schles. Vksl. 287; Erk-
Böhme, Liederh. 2010, båda upptecknade
på 1840-talet från folkets sång); melodi-
en är äfven populär i Tyskland och har
i Liszts oratorium "Die heilige Elisa-
beth" upptagits till en "Marsch d.
Kreuzritter". Mozart har användt me-
lodien i en violinstämma (se Berggr:s
koralb.). Ett tryckt flygblad med mel.
finnes från 1749; äfven uppgifves den
finnas i Fuldasångboken af 1695. "Dansk
186
Deklamation — Delibes
Kirketidende" hade fått melodien från
en tysk skrift af s. å. (1850): "Neueste
Nachrichten aus dem Reiche Gottes".
Här heter det: "Sången är nyligen af
en lycklig hand funnen i Westphalen,
bland andra lämningar från medeltiden.
Den skall på korstågens tid vara sjun-
gen af korsfarare och pilgrimer på de-
ras vandringar till Jerusalem. Sången
är ånyo kommen ut bland folket och
har i Tyskland utbredt sig från plats
till plats, så att den i många nejder
sjunges af gamla och unga, af herde-
drängar på marken och af små barn".
Som folkmelodi synes den emellertid ej
vara gammal, och det medeltida ur-
sprunget är väl tämligen apokryfiskt.
Zahn känner ingen äldre källa än 1842
(Fallersleben), men anför en mängd
koralböcker efteråt, som upptagit den
(1861, 62, 66, 78, 80, 83, 85, 86, 87). Zahn
ger emellertid en annan äldre melodi af
1677 till samma text (nr 3975), hvilken
dock sedan endast upptagits i en koral-
bok af 1885. Zahn är af den uppfatt-
ningen, att den kända melodien häm-
tats från Schichts mel. 1819 till: "Helige
Liebe, Himmelsflamme" (Zahn nr 1319).
Deklamation (af lat. declamatio, före-
drag). 1. Föredragningskonst utan mu-
sik. Denna konst förutsätter dock en
kännedom om accentens (tonalitets- och
intensitetsacceutens) och rytmens lagar.
Särskildt viktig är denna d. på teatern.
— 2. Musik med toner, som i möjligaste
mån närma sig talet. Ofta samman-
faller det deklamatoriska musikföredra-
get med recitativet på en ton, hvilket
dock ej innebär, att det entoniga före-
draget kommer närmast det talade språ-
ket. Ofta användes d. i musiken vid
patetiska ställen eller högtidliga, all-
varliga moment i dikten (se t. ex. Schu-
berts "Der Tod u. das Mädchen"). —
3. Musikalisk föredragningskonst med
hänsyn tagen såväl till den patetiska
accenten som fraseringen och nyanse-
ringen. — 4. Musikens rytmiska förhål-
lande till textens (diktens) rytm. Text-
rytmens och musikrytmens samhörig-
het i ett godt deklameradt stycke hör
till de senare upptäckterna inom musi-
ken. Ett fullständigt sammanfal-
lande är här ej fullt möjligt, och frågan
blir då närmast, hvilken af de båda
skall göra de största eftergifterna. De
som i en sång se en förtonad dikt fordra
eftergifterna af musiken, de som där-
emot sätta melodien högst, kräfva sam-
ma eftergift af dikten. Romantiska sko-
lan med dess ensidiga dyrkan af musi-
ken häfdade musikens suveränitet öfver
dikten. Härvid hjälpte det ej, att mu-
siker och diktare förenades i en per-
son. Melodien bländade, så att ögat ej
blef skarpsynt nog rörande det text-
liga (se t. ex. Geijer). Wagner blef den
förste, som sökte taga hänsyn till båda
i högsta möjliga mån, och flera af de
nyare sångkompositörerna ha följt efter
i samma riktning, däribland framför
allt P. Cornelius och H. Wolf. — 5. Ta-
lad text med musik (deklamatorium =
melodrama s. d.). Sådana deklamato-
rier finnas i Sverige särskildt från 1820-
talet (se Brendler, Drake m. fl.).
Del, deir, dello, della (it.), gene-
tiv med artikel.
Delassement (fr.), se Divertisse-
m e n t.
Deldevez, Edouard Marie Er-
nest, f. 31.5.1817 i Paris, t 6.11.1897
därst.; elev af Habeneck, Halévy och
Berton vid konserv.; gaf 1840 en kon-
sert med egna kompositioner, hvilka
vunno mycket bifall; blef 1859 andre
och 1872 förste kapellmästare vid St.
operan; professor i orkesterklassen vid
konserv.; drog sig 1885 tillbaka från alla
befattningarna; D. var en gedigen kom-
positör, som skrifvit flera instrumentala
verk bl. a. 3 symfonier, kammarmusik-
verk, baletter, kantater, kyrkomusik;
äfven har han författat en del värde-
fulla böcker: "La notation de la musi-
que", "L'art du chef d'orchestre" 1878,
"De Texécution d'ensemble" 1888; dess-
utom några minnesanteckningar: "Mes
mémoires" 1890 och "Le passé å propos
du present" 1893.
Deliberato (it.), beslutsamt.
Delibes, L é o, f. 21.2.1836 i St. Ger-
main du Val, t 16. L 1891 i Paris; 1848
elev af konserv, i Paris; 1853 ackompag-
natör vid théätre lyrique och organist
vid St. Jean et St. Frangois-kyrkan;
1865 blef han andre körledare vid st.
operan; blef 1881 kompositionsprofessor
vid konserv, och medlem af akademien.
D. är känd som en af Frankrikes bäste
operettkompositörer. 1855 uppfördes
hans förstlingsoperett: "Deux sous de
Delicatezza — Demuth
187
charbon" i Paris; 1857 kom "Maitre Grif-
fard", 1857 och 1863 "Le jardinier et son
seigneur"; hans rykte steg nu allt
högre, och verken blefvo allt flera. 1866
uppfördes baletten "La source", kom-
ponerad af D. tillsammans m. polacken
Minkus, 1870 baletten "Coppélia" (Sthlm
1896); 1873 följde komiska operan "Le
roi l'a dit" (Sthlm 1877); 1880 "Jean de
Nivelle" (Sthlm 1880); 1883 "Lakmé"
(Sthlm 1890) m. fl. Hans efterlämnade
opera "Kassya" fullbordades af Masse-
net (uppf. Paris 1893). D. skref äfven
populära manskvartetter och romanser
m. m.
Delicatezza, c o n (it.), med finhet, med
finkänslighet.
Delicato (it.), mjukt.
Della Maria, Pierre Antoine D o m é-
n i q u e, f. 14. 6. 1769 i Marseilles, t 9. 3.
1800; gjorde sina studier först i Italien
och skref sina första operor där; fr. o. m.
1796 bodde han i Paris, där han vann
särskild framgång med operan "Le pri-
sonnier" (1798; Sthlm 1799: "Den unge
arrestanten"; intill 1858 gifven 69 ggr
i Sthlm; i Kphn 1801); de följande blef-
vo i hög grad populära; till Stockholm
kommo äfven "L'oncle valet" (Sthlm
1802: "Morbroderns dräng") och "L'opera-
Comique" (Sthlm 1803: "Opera-komi-
ken").
Della Santa, L u i g i, f. 1882 i Fiano i
Kyrkostaten; sångare (basbaryton); de-
buterade 1841 på teatern i Donizettis
"Parisina" och begaf sig sedan till
Grekland; år 1847 ingick han vid det
italienska operasällskap, som under Vi-
cenzo Gallis anförande spelade i Köpen-
hamn, och begaf sig följande året till
Stockholm; han var sedan anställd vid
k. t. 1.7.1850—1.7.1853. D. prisas som
en ypperlig såväl sångare som skåde-
spelare. Bland hans roller märkas:
Carl V i "Ernani", Figaro i "Barbera-
ren", Macbeth i Verdis opera, Rudolf i
"Sömngångerskan", Orovistos i "Nor-
ma". — Litt.: F. Hedberg, Sv. opera-
sångare 1885, s. 285—88.
Delle Sedie, E n r i c o, f. 17. 6. 1826 i
Livorno, t dec. 1907 i Vésinet, Paris,
framstående barytonist och mycket an-
litad sånglärare; sjöng först i Italien
1851, sedan i Wien, London, Petersburg
o. 1861 i Paris; anställdes å sistnämnda
plats som konservatorielärare; af hans
elever kunna nämnas Kristina Nilsson,
Olof Lemon och M. Bratbost; sin sång-
metod nedlade han i tvenne arbeten:
"L'arte e fisiologia del canto", Milano
1876, och "L'estetica del canto e dell'
arte melodrammatica, Milano 1886; båda
förenade han sedan i en skrift, hvilken
utkommit på flera språk: på engelska:
"Complete methode of singing", New
York; på svenska: "Teoretisk och prak-
tisk sångskola", öfvers. af Mavrogor-
dato.
Delmas, Jean F r a n c o i s, f. 14. 4.
1861 i Lyon; bassångare (basbaryton);
elev af kons. i Paris; sedan 1886 anställd
vid st. operan; hans bästa roller ha va-
rit i Wagneroperor.
Delna, Marie, f. 1875 i Paris; fram-
stående operasångerska (alt); 1892 — 97
anställd vid op. comique i Paris och
fr. o. m. 1898 vid st. operan.
Delsarte, FranQois Alexandre Ni-
colas Chéri, f. 19.12.1811 i Solesmes, t
19. 7. 1871 i Paris; elev af Choron och
Garoudé; sjöng först vid kom. operan
men greps af hänförelse för Saint-Si-
monisterna och mottog i stället en plats
som kördirigent vid Abbe Chätels kyr-
ka; han blef nu, ehuru endast medel-
måttig sångare, en god lärare, till hvil-
ken elever strömmade från när och fjär-
ran; äfven gaf D. goda historiska kon-
serter; hans "Les archives du chant"
blef en mycket anlitad upplaga af äldre
sångverk.
Demancher (fr.), handens växling af
läge vid stråkinstrunlent.
Demande (fr.), ledare (i en fuga).
Demi-bäton (fr.), tecken för tvåtakts-
paus.
Demi-jou (fr.), se mezza voce.
Demi-mcsure, demi-pause (fr.), half-
taktspaus.
Demi-soupir (fr.), åttondelspaus.
Demi-ton (fr.), halfton, se Semi-ton.
Demonen, fantastisk opera i 3 ak-
ter af Anton Rubinstein till text af Wi-
skowatoff; först uppförd i Petersburg
25. 1. 1875, sedan gifven företrädesvis i
Dresden; i Stockholm uppförde konsert-
föreningen 1903 ett par "danser" och In-
tima teatern 19. och 20. aug. 1910 "tvenne
scener" ur den.
Demuth, Leopold, f. 2. 11. 1861 i
Briinn; framstående barytonist; elev af
J. Gänsbacher vid konserv, i Wien; 1889
188
Den bergtagna— Dente
engagerad vid operan i Halle; därefter
i Hamburg och sedan 1897 vid k. hof-
operan i Wien.
Den bergtagna, sagoopera i 3
akter af Ivar Hallström till text af F.
Hedberg; uppf. å k. t. f. ggn 24.5.1874;
operan vann utomordentligt bifall och
gafs redan 4.6.1875 för 25:te ggn; 22.4.
1896 upplefde den sin 75:te föreställning;
intill 1910 gifven 85 ggn.
Den blida vår är inne, psalm
392; Haeffner 392; går tillbaka till tysk
koral (Zahn 5404: Valet will ich dir ge-
ben) af 1615; i Sverige först 1808 hos
Haeffner.
Den blomstertid nu kommer,
psalm 394; Haeffner 394; motsvarar nr
412 i koralpsb. af 1697; saknas i utländ-
ska källor och äfven i svenska före 1697.
Denkmäler. Flera serier äldre musik
i vetenskapliga nyupplagor. I de olika
länderna finnas särskilda föreningar,
hvilka leda publiceringen. Många för-
eningar uppbära dessutom statsbidrag.
De viktigaste finnas i Tyskland och
Österrike. I Tyskland var Chrysanders
serie "D. der Tonkunst" (intill 1892: 5
volymer) den äldsta. Denna öfvergick
1892 i "D. deutscher Tonkunst". Intill
1910 voro 39 band af denna serie ut-
gifna. En underafdelning "D. der Ton-
kunst in Bayern" ("D. deutscher Ton-
kunst zweite Folge") har sedan 1900 ut-
gifvit 9 band (till 1910). Österrike ut-
ger sedan 1894 serien "D. der Tonkunst
in Österreich". Intill 1910: 13 band. —
I Europas öfriga Tänder finnas motsva-
rande serier. I Frankrike: "Maltres
musiciens de la renaissance francaise."
I Italien: "Arte musicale in Italia" och
"Biblioteca di raritå musicali". I Neder-
länderna finnes en äldre serie "Collec-
tio operorum musicorum Batavorum
saeculi XVI" (12 bd) och en yngre ännu
pågående utgifven af sällskapet "Ver-
eenigung voor Noordnederlands Muziek-
geschiedenis". England har fiera se-
rier. Den mest bekanta är måhända
"Musical antiquarian society". Dan-
mark har "Samfundet til Udgivelse af
dansk Musik" (s. d.) och Sverige "Mu-
sikaliska konstföreningen" (s. d.) båda
utgifvande såväl äldre som nyare verk.
— Riemanns och Groves musiklexikon
meddela innehållet i de flesta seriernas
upplagor. Se äfven systematiska delen
af Breitkopf & Härtels stora katalog.
I denna senare bok finnas äfven angif-
na upplagorna af de stora mästarnas
samlade verk (Palestrina, Bach, Handel,
Beethoven, Mendelssohn-B., Mozart,
Schubert m. fl.).
Den korta stund jag, psalm
119; Haeffner 119; motsvarar mel. nr 40
i koralpsb. af 1697; går tillbaka till tysk
koral (Zahn 4463: Was hilfts den Heiden
in der Welt); kan påvisas i Sverige på
1630-talet (Kalmar).
Den ljusa dag framgången
är, psalm 438; Haeffner 438; motsvarar
nr 367 i koralpsb. af 1697; synes gå till-
baka till dansk källa (Hans Christensön
Sthen [1544—1610], textens författare);
finnes i Danmark 1699 (Kingo); kan på-
visas i Sverige 1694 (Riddarholmskyr-
kan).
Den mun är tyst, som bad så
ömt, psalm 101; Haeffner 101; motsvarar
nr 52 i koralpsb. af 1697; går tillbaka
till tyska koral (Zahn 8096: Mein Siind
ist gross ohn alle Mäss) af 1553; kan i
Sverige påvisas på 1630-talet (Kalmar).
Denner, Johann Christoph, f.
13. 8. 1655 i Leipzig, t 20. 4. 1707 i Niim-
berg; instrumentmakare; uppfann c.
1700 (1690-talet) klarinetten under för-
sök att förbättra skalmejan; han grun-
dade sedan en fabrik för detta nya in-
strument. Genom sönerna kom denna
fabrik i hög blomstring.
Denne är den stora dagen,
psalm 112; Haeffner 112; går tillbaka till
tysk koral (Zahn 3706: Dieses ist der
Tag der Wonne) af 1731; saknas i Sve-
rige före Haeffner.
Den signade dag, som vi nu
här se, psalm 424; Haeffner 424; mot-
svarar nr 354 i koralpsb. af 1697; kan
påvisas i Sverige först 1694 (Riddar-
holmskyrkan) men i Danmark 1569.
Texten är äldre. Mel. såväl som texten
synes vara svensk. Weyse komponerade
1826 en ny melodi, hvilken i Danmark i
det närmaste utträngt den gamla och
äfven i Sverige blifvit känd samt ofta
sjungen (Eggelings sångbok; se äfven
Sandströms och Humblas koralböcker).
Dente, J o s e p h, f . 23. 1. 1838 i Stock-
holm, t därst. 24. 5. 1905; utbildade sig
till skicklig violinist under Edvard
d'Aubert i Sthlm och Leonard i Briis-
sel; uppträdde sedan å konserter i Tysk-
Desaugiero— Devrient
189
land, Frankrike och Skandinavien; elev
af Winge i harmoni och Fr. Berwald i
komposition; violinist i hof kapellet 1.
7. 1853; sångrepetitör vid k. op. 1861,
konsertmäst. 1868, underkapellmästare
1872 och slutligen 1879—85 förste hofka-
pellmästare; var 1882 — 1903 dessutom lä-
rare i komposition och instrumentation
vid konserv.; 1890/91 ledare af operans
symfonikonserter; LMA 1870. Som kom-
positör har D. gjort sig känd genom en
del goda instrumentala verk: en sym-
foni i D-moll (prisbelönt 1888 i Berlin;
spelad i Sthlm bl. a. 1888 och 1890; utg.
för 4 h. af Mus. konstför.); en konsert-
ouverture (utf. 1885), en violinkonsert,
en romans för violin o. piano, "Tre sån-
ger" till ord af Runeberg, "Visor" för
basröst m. m. För scenen skref han
operetten "I Marocko" (spelad å Dram.
t. 1866 — 67, 95 och 98) och instrumentera-
de Grétrys "De båda grenadiererna"
<"Les méprises par ressemblance").
Den vedervärdighet som, psalm
238; Hseffner hänvisar till mel. 160.
Desaugiero, Marc Antoine, f. 1742
i Fréjus, t 10. 9. 1793 i Paris; populär
operakompositör; Dahlgren (Ant. om
Sthlms t.) antecknar två operor, hvilka
i förarbetadt skick uppförts i Stock-
holm: "Le mariage extravagant" ("Ett
giftermål på dårhuset") och "L'Hotel
garni ou la Lecon singuliére" ("Värds-
huset el. Det lyckliga äfventyret"). D:s
mest kända verk är "Hiérodrame", en
kantat till firandet af Bastiljens storm-
ning.
Descartes, René, f. 31. 3. 1596 i La
Haye, t H. 2. 1650 i Stockholm; af den
berömde filosofens skrifter tillhör en
musiken: "Compendium musices" 1618,
hvilket verk äfven i Sverige blifvit
kändt. D. visar sig här som en synner-
ligen kunskapsrik musiker. Verket upp-
lefde en mängd upplagor.
Desideria, med längtan.
Dess (fr. ré bémol, eng. d flat), tonen
d sänkt en half ton.
Dessauer, Josef, f. 28. 5. 1798 i Prag,
t 8. 7. 1876 i Mödling, Wien; elev af To-
maschek o. Dion. Weber; D. var en om-
tyckt Liedkompositör; skref äfven ope-
ror, stråkkvartetter, ouverturer m. m.
Dessauer marsch; en i Tyskland
populär marschmelodi, f. ggn afsjungen,
då fursten Leopold af Anhalt-Dessau
("Der alte Dessauer") 7. 9. 1706 efter
stormningen af Turin intågade i staden;
mel. är af italienskt ursprung; har ofta
upptagits i operor och instrumentala
verk; Meyerbeer har tagit den till huf-
vudmotiv i andra finalen "Ein Feltlager
in Schlesien"; Fr. Schneider har an-
vändt den i en känd ouverture.
Dess-dur (fr. ré bémol majeur, eng.
d flat major), durtonart med dess till
grundton och 5 t* till förteckning (h, e,
a, d, g);.b-moll parallelltonart.
Dessin (fr.), utkast, skiss.
Dessus (fr.), diskant, sopran.
Destouclies, André Cardinal, f.
1672 i Paris, t 3. 2. 1749 därst.; elev af
Campra i komposition; 1713 generalin-
spektör vid akademien; 1726 kapellmä-
stare för kapellmusiken; D. var en om-
tyckt operakompositör, hvars rykte äf-
ven nådde Sverige; Uppsala bibi. (Dii-
benska saml.) äger i tryck operorna:
"Amadis de Grece" 1699, "Omphale" 1701
och "Le Carneval et la Folie" 1703; i
handskrift: "Issée" 1697, "Amadis de
Grece" 1699, "Omphale" och "Carn. et la
F.". Alla synas ha uppförts vid hofvet,
möjligen af Rosidors franska teater-
trupp (på ms. till "Issée står antecknadt
"Bucholz", hvilket är namnet på en mu-
siker i hofkap.) — D. anses som Lullys
främste efterföljare; han är dock betyd-
ligt ytligare än denne, och danserna in-
taga allt för stor roll.
Destra (it.), högra handen,
Détaché (fr.), staccato.
Determinato (it.), bestämdt, distinkt.
Det gamla år framgånget är,
psalm 411; Haeffner hänvisar till 370.
Detonera, sjunga orent, oriktigt, sjun-
ka i tonen.
Detto (it.), likaså, äfven.
Devienne, F r a n c o i s, f. 31. 1. 1759 i
Joinville, Haute-Marne, t 5. 9. 1803 i
Charenton, Paris; flöjt- och fagottvir-
tuos, 1788 anställd i orkestern vid thé-
åtre de Monsieur; sedermera professor
vid konservatoriet; D. skref solosonater
för flöjt, klarinett, oboe, fagott; utgaf
1795 en på sin tid mycket använd flöjt-
skola.
Devozione, con (it.), med andakt.
Devrient, E d u a r d, f. 11. 8. 1801 i Ber-
lin, t 4. 10. 1877 i Karlsruhe; elev af Zel-
ter; 1819 baritonist vid k. op. i Berlin,
1844 — 46 öfverregissör vid Dresdener Hof-
190
Dezéde — Diderot
theater; 1852—69 direktör för hof teatern
i Karlsruhe; som textdiktare till beröm-
da operor har han gjort sig mycket ak-
tad inom musiken; bland dessa är "Hans
Heiling" mest känd; som Mendelssohns
vän har han berättat om sina minnen
tills, med denne mästare samt äfven ut-
gifvit de dem emellan växlade brefven:
"Meine Erinnerungen an F. Mend.-B. u.
seine Briefe an mich" 1869; 3:dje uppl.
1891; af hans teaterböeker äro flera af
värde för musikhistorien: "Geseh. d.
Schauspielkunst" 1848—74, 5 bd; "Das
Nationaltheater in Deutschland", 1848;
"Das Passionsspiel in Oberammergau"
1851 m. fl.
Dezéde, f. c. 1740 i Lyon, t 1792 i Paris;
en på sin tid berömd sångspelskomposi-
tör; hans fr. o. m. 1772 i Paris skrifna
sångspel äro 18 till antalet; af dessa vann
"Auguste et Théodore" en viss beröm-
melse i Sverige, i det att verket gafs
ej mindre än 74 gånger (under olika
namn: "Kammarpagerna", "A. och Th.",
"De bägge kammarp.") däraf 64 å Arse-
nalsteatern 1794—1819 och 10 å k. op. 1810
—29.
Di, från, med; di bravur a, med
glänsande färdighet.
Diabelli, A n to n i o, f. 6. 9. 1781 i Matt-
see, Salzburg, t 7. 4. 1858 i Wien; fr. o.
m. 1803 i Wien som musikförläggare
tills. m. Cappi och 1824 egen förläggare;
1854 sålde han förlaget; D. förlade bl. a.
Schuberts verk och en del af Beetho-
vens; blef äfven bekant genom sina små
sonatiner, 4-händiga sonater m. m., hvil-
ka tämligen väl lämpade sig för under-
visning; skref äfven operor, mässor,
kantater m. m. allt dock i en tämligen
lätt och flyktig stil.
Diafoni, dissonerande intervall, miss-
klang.
Diagram, beteckning för de musikali-
ska tonstegen och ibland äfven för par-
titur.
Diamantkorset, komisk opera i 3
akter af Sigfried Saloman till text af
Th. Överskon; premiär i Köpenhamn 20.
3. 1847, sedan gifven å k. op. i Berlin
sept. 1848 o. i Kassel ang. 1849 m. fl.; å
k. t. Sthlm f. ggn 18. 4. 1886 och sedan
gifven ett 30-tal gånger.
Diapason, hos grekerna: oktaven; hos
fransmännen: stämgaffel (d. normal).
äfven tabell öfver instrumentens delar
och mensur (tonomfång).
Diapente (gr.), ren kvint.
Diatessaron (gr.), ren kvart.
Diatonik, fortskridning genom hela
och stora halfva tonsteg. Diatonisk
skala, en skala med endast skalegna
toner (t. ex. i c-dur: c, d, e, f, g etc; i
d-dur d, e, fiss, g, a etc). Motsats: kro-
matisk skala med endast halfva tonsteg
(äfven enharmonisk skala).
Dibdin, Charles, f . mars 1745 i
Southampton, t 25. 7. 1814 i London;
operasångare vid Covent Garden- och
Drury Laneteatrarna; skref sedan en
mängd teaterstycken och byggde 1796 en
egen teater; sålde den 1805 och dog i
torftiga förhållanden; skref några böc-
ker, som väckte en viss uppmärksamhet
på sin tid: "The harmonic preceptor"
1804; "A complete history of the english
stage" 1795; skref en stor mängd popu-
lära sjömanssånger. — Hans son Tho-
mas John D. (1771 — 1841) var en utom-
ordentligt produktiv författare af tea-
terstycken och sånger. — Sonsonen
Henry Edward D. (1813—66) var or-
ganist o. musiklärare i Edinburgh samt
skref en mycket populär anglikansk
sångbok (1857).
Diderichsen, Beatrice Valborg An-
gelica, f. 30. 8. 1859 i Köpenhamn; t ge-
nom olyckshändelse utanför Köpenhamn
3. 5. 1890; mycket uppburen konsertsån-
gerska (hög sopran); elev af Nyrop och
V. Bielefeldt; hennes bästa tid var mel-
lan 1882 och 1890, då hon hörde till Mu-
sikföreningens bästa krafter; framför
allt förstod hon att väl tolka de dan-
ska vokalverken; bland dessa må näm-
nas: Gades "Elverskud", "Korsfarerne",
"Foraarsphantasi", Hartmanns "Föran
Sydens kloster", "En sommerdag" m. fl.;
sjöng äfven med fördel i Bachs
Mattheuspassion, Glucks "Alceste" m. fl.
Diderot, D e n i s, f. 5. 10. 1713 i Lang-
res, t 30. 7. 1784, encyklopediens berömde
redaktör; var äfven lifligt intresserad
för musik och skref bl. a. "Principes
d'acoustique" 1748; "Mémoires sur dif-
férents sujets de mathematique" 1748;
för sin uppfattning af musikens väsen
redogjorde han omständligt i "Le neveu
de Rameau" 1760; om hans ställning i
striden för och mot Gluck se T. Norlind,
Diktkonstens, dansens o. musikens ur-
Dido och Aeneas — Dig jag ödmjukt
191
sprung. Stud. i sv. fklore I, 31 f.
Dido och Aeneas, lyrisk tragedi
i 5 akter med prolog, efter Gustaf III:s
plan utarbetad af J. H. Kellgren; musik
af J. M. Kraus; uppförd å operan d. 18.
11.1799 och sedan intill år 1801 gifven
7 gånger; gafs f. ggn som galaspekta-
kel i anledning af kronprinsen Gustafs
födelse. Kraus skref sin musik företrä-
desvis på 1780-talet och var redan fär-
dig med prologen och de två första ak-
terna, då han 1782 anträdde sin utrikes
resa, hvilken bl. a. förde honom till
Paris, där han 1785 hörde Piccinnis ope-
ra af samma namn. En utförlig beskrif-
ning, som han i bref sände till en vän
(Klein), utvisar, att han ingående stu-
derat denna opera och äfven lärt myc-
ket för sin egen (brefvet tryckt i Sam.
Silfverstolpes Biografi af Kraus s. 113 —
131); den ursprungliga titeln var:
"Aeneas i Kartago." Man hade först
tänkt sig, att operan skulle ges vid ope-
rabyggnadens invigning, men denna
plan omintetgjordes genom förlusten af
en sångerska; Cora o. Alonzo af Nau-
mann togs då i stället; Kraus dog 1792
och fick således ej se sitt största verk
uppfördt. — Didoämnet, hufvudsakli-
gen byggdt på Virgilii 4. bok, har ofta
varit föremål för operabehandling. För-
utom nyssnämnda Piccinniopera må föl-
jande utländska nämnas: Scarlatti 1724,
Hasse 1743, Joseph Haydn 1778, Paesiello
1795, Paer 1810, Mercadante (1823), Reis-
siger 1823. Se äfven Aeneas och
Tröja.
Diése (fr.), d i e s i (it.), d i é s i s (gr.),
förhöjningstecken (ji).
Dies irae ('vredens dag'), latinsk hymn
författad af franciskanermunken Tho-
mas af Celano; upptogs före 1385 till
sekvens i katolska kyrkan; förekom-
mer i den musikaliska konstformen "re-
quiem" (s. d.), inom hvilken flera kom-
positörer skrifvit stämningsfull musik
till orden (bl. a. Mozart, Cherubini
m. fl.).
Diesis (gr.), skillnaden mellan två en-
harmoniska toner (t. ex. ciss och dess,
f och eiss etc); fordom betecknade ordet
endast en allmän delning af toner (hälf-
ten, tredjedelen, fjärdedelen af ett ton-
steg: stor, kromatisk, enharmonisk d.).
Diesis enharmonica (lat.), fjärdedels-
ton.
Diesis magna (lat.), halfton.
1. Dietrich, Sixtus Theodori-
c u s, f. i Augsburg c. 1495, t 21. 10. 1548
i St. Gallen; 1517 i Strassburg; 1518
lärare i Konstanz; 1540 i Wittenberg;
en mängd goda kyrkliga kompositioner
finnas af honom; D. var framför allt
omtyckt vid skolorna; Tyska kyrkans
bibi., Sthlm (Mus. ak.) förvarar hans
"Xovum opus musicum", Wittenberg
1545.
2. Albert Hermann D., f. 28. 8. 1829
i Golk, Meissen, t 20. 11. 1908 i Berlin;
1847 — 51 elev af Rietz, Moscheles m. fl.
vid konserv, i Leipzig; 1851 elev af
Schumann i Diisseldorf; 1855 dirigent
för abonnentkonserterna i Bonn; 1861
hofkapellmästare i Oldenburg; 1899 i
Berlin. Af hans kompositioner må näm-
nas: D-moll-symfonien op. 20, ouver-
turen "Normannenfahrt", körverken
med orkester: "Morgenhymne", "Rhein-
morgen", "Altchristlicher Bittgesang",
konserter för violin, violoncell, piano-
trior, sånger, duetter m. m.
3. M a r i e D., f . 1868 i Weinsberg,
Wiirtemberg, elev af fru Bader i Stutt-
gart och Viardot-Garcia; tillhörde först
hof operan i Stuttgart, sedan i Berlin;
D. är mycket god sångerska såväl i
opera- och oratorie- som konsertfacket.
Dig allena vare ära, psalm 8;
Hasffner 8; motsvarar nr 245 i koralpsb.
af 1697; mel. komponerad af Gustaf Dii-
ben 1674 (i Odse Sveticae af Sam. Colum-
bus); sedan upptagen i Arrhenii Psalme-
profver af 1691.
Dig Helge Ande! bedje vi,
psalm 135; Hseffner 135; motsvarar nr
182 i koralpsb. af 1697; går tillbaka till
tysk koral (Zahn 2029: Nun bitten wir
den heiligen Geist) af 1524; kan påvi-
sas i Sverige på 1630-talet (Kalmar) och
i Danmark 1569 (Thomissön).
Dig Herre Gud! är ingen lik,
psalm 32; Haeffner 32; motsvarar nr 2 i
koralpsb. af 1697; går tillbaka till tysk
koral (Zahn 4436: Es spricht der Un-
weisen Mund wohl) af 1524; kan påvisas
i Sverige på 1630-talet (Kalmar); i Dan-
mark förekommer den redan 1569 (Tho-
missön).
Dig jag ödmjukt vill betrak-
ta, psalm 71; Ha?ffner 71; går tillbaka
till tysk koral (Zahn 6596: Kommt, ihr
Dig, Jesu! vare— Diu sol går
192
traurigen Gemuter af 1728; i Sverige
först 1808 hos Hajffner.
Dig, Jesu! vare evigt pris,
psalm 161; H«ffner hänvisar till mel. 35.
Dig, ljusens fader! vare pris,
psalm 141; Hffiffner 141; stöder sig tro-
ligen på en mel. af 1710 hos Freylings-
hausen: Heut fängt an das neue Jahr.
Dig. o Gud! en evig dag, psalm
13; HiEfEner 13; går tillbaka till tysk
källa (Zahn: Meinen Jesum lass ich
nicht) af 1790; saknas i svenska källor
före Haeffner.
Dig prise vi, o Herre!, psalm
446; Hffiffner 446; mel. komponerad af
Ha;ffner.
Dig skall min själ sitt o"ffer
bära, psalm 28; Ha>ffner 28; går till-
baka till tysk koral (Zahn 2781: Wer
nur den lieben Gott lässt walten) af
1690; i Sverige förekommer den först
1808 hos Ha^ffner.
Dig vare lofoch pris, psalm 265;
Ha?ffner hänvisar till mel. 139.
Dig, våra fäders goda land,
psalm 301; Hajffner 301; motsvarar nr
306 i koralpsb. af 1697, hvars källa är
obekant.
Dijkman, L u d e r t, son af organisten
och stadsskrifvaren Peter D. i Hede-
mora, broder till assessorn i ant.-koll.
Peter D.; blef c. 1680 dir. mus. et cantus
vid Karlstads gymnasium och tillika
organist vid domkyrkan; c. 1685 kalla-
des han till organist vid Storkyrkan i
Stockholm; skref en begrafningskantat
vid arffurstarnas, Gustaf och Ulrik, be-
grafning 10. 7. 1685, som trycktes i Stock-
holm af J. G. Eberdt (ett ex. i Palm-
skiöldska saml. Upps. bibi.); år 1692 om-
talas han ha företagit en inventering af
orgelverket i St. Jakob; 1699 är han en
af de vid hofvet uppvaktande musiker-
na. — Sonen med samma namn var an-
ställd i hofkap. fr. 1751 till sin död 17. 3.
1764.
Diktat, musikalisk, uppteckning i
noter efter sjunget eller speladt före-
drag.
Dilettant, musikälskare; se amatör;
ofta beteckning för en person, som ej
valt musiken till yrke.
Diligenza, c o n (it.), med flit.
Dillner, J o h a n, f. 3. 10. 1785 i Sel-
ånger, Medelpad, t 21.1.1862 i Öster-
Våla, Uppl.; prästman och främjare af
folkets sång; student i Upps. 1802; 1809
fil. dr.; s. å. adjunkt vid finska försam-
lingen i Stockholm; 1810 e. o. hof pre-
dikant; 1814 under norska fälttåget pa-
stor vid Jämtlands regemente; 1820 kyr-
koherde i Östra Ryd af ärkestiftet, 1831
i Fundbo och 1839 i Öster-Våla; 1842
vice kontraktsprost och 1860 jubeldok-
tor. D. tillhörde Götiska förbundet re-
dan från dess början och hade där
namnet Styrbjörn; såsom präktig bas-
sångare kunde han på ett oförlikneligt
sätt sjunga förbundets dikter, däribland
framför allt Geijers fosterländska sån-
ger. Sedan han blifvit kyrkoherde på
landsbygden, arbetade han framför allt
på att göra kyrkosången så god som
möjligt; till ledning att uppsöka en gif-
ven melodi uppfann han ett synerligen
enkelt instrument "psalmodikon" (s. d.);
till detta instrument fogade han sedan
en särskild notskrift i siffror (se not-
skrift). D. arbetade äfven på att lära
sina församlingsbor att sjunga sina
psalmer fyrstämmigt. De flesta af hans
skrifter behandla musiken och psalm-
sången: "Melodierna till 60 kyrkans
psalmer, noterade med siffror" 1830,
"Sånger i stämmor f. gudstjänsten o. det
fromma umgängeslifvet" 1844, "Melodi-
er till P. H. Syréehs kristl. sånger" 1846,
"Sånger i stämmor f. folkskolor o. all-
mogen" 1846, "Sånglära f. folkskolelära-
reseminariet o. folkskolor, för siffer-
skrift" 1846. D:s öfriga skrifter äro dels
andliga dikter, dels predikningar, dels
högtidstal. — LMA 1834.
Diludium (lat.), mellanspel.
Diluendo (it.), slocknande, bortdöende.
Dim. el. Dimin. = diminuendo.
Diminuendo (it.), aftagande, långsamt
svagare.
Diminutio (lat.), dimin u tion (fr.),
förminskning.
Di molto (it.), mycket.
Din godhet rätt att lofva,
psalm 410; Haeffner hänvisar till mel.
206.
Din klara sol går åter opp,
psalm 420; Haeffner 420; går tillbaka till
tysk koral (Zahn 211: Nun danket all
und bringet Ehr) af 1710; i Sverige ej
före Haeffner.
Din sol går bort, men du blir
när, psalm 436, Haeffner 436; motsvarar
nr 366 i koralpsb. af 1697; kan påvisas
Din spira, Jesu — Discant
193
i Sverige på 1630-talet (Kalmar); sak-
nas i utländska källor.
Din spira, Jesu! sträckas,
psalm 118; Haeffner 118; motsvarar nr
88 i koralpsb. af 1697; går tillbaka till
tysk koral (Zahn 4471: Der Herr spraeh
in seim höchsten Thron) af 1553; kan
påvisas i Sverige på 1630-talet (Kalmar).
Din synd, o värld! besinna,
psalm 90; Haeffner 90; går tillbaka till
tysk koral (Zahn 2298: O Welt, sieh hier
dein Leben) af 1653; saknas i Sverige
före Haeffner.
Diphonium, tonstycke med två stäm-
mor.
Directeur de musique (fr.), musikdi-
rektör.
Director musices, musikdirektör; for-
dom en titel på musiklärare; titeln kvar-
står i Sverige ännu som benämning på
ledaren af musiken vid Uppsala univ.,
under det att samma ledare vid Lunds
univ. har titeln kapellmästare; "d. m. et
cantus" var intill midten af 1800-talet
titeln för musikläraren vid Sveriges
gymnasier.
Direktör, inom musiken en allmän ti-
tel å person, som aflagt examen i musi-
kaliskt fack, numera hufvudsakligen
militär musikdirektörsexamen; förut äf-
ven organist; namnet tillika beteckning
för chefen vid en musikskola (konserva-
torium). — Se Director musices.
Diretta, alla diretta (it.), stegvis
uppåt el. nedåt.
Dirge (eng.), grafsång.
Dirigent, anförare, ledare.
Dirigera, konsten att leda en kör eller
en orkester. Sättet att med staf leda
sången är synnerligen gammalt. Under
medeltiden omtalas ofta, att en person
stått i koret och ledt kyrkosången med
"käpp" (se A. Kienle, Notizen iiber das
Dirigieren mittelaltcrl. Gesangschöre,
Viertelj. f. Musikw. I; T. Norlind, Lat.
skolsånger s. 19 f). Dock synes denna
ledning under medeltiden ofta ha varit
en slags ersättning för noter, i det att
ledaren med handen eller käppen efter-
bildat melodiens höjning och sänkning
(keironomi; se Fleischer, Neumenstu-
dien 1, II). Under 1600- och 1700-talet
skedde dirigeringen från klavérinstru-
mentet. Under 1800-talet har d. utbil-
dats till en särskild konst i samband
med den stora utveckling orkestern och
kören erhållit. Grundprinciperna för d.
är markerandet af betonad taktdel med
nedslag och obetonad med uppslag. De
olika taktarterna "A ^U % ^U etc. diri-
geras sedan så, att man låter taktpin-
nen beskrifva vissa figurer i luften. Vi
anföra följande (efter Berlioz) som
exempel:
-?-3
/^
med markerade åttondelar (i långsamt
tempo):
Fermat markeras med att hålla han-
den stilla och till slut göra en kort
vinkelrörelse; crescendo därigenom att
slagen göras större, diminuendo kortare;
staccato med skarpa, kantiga slag;
stringendo och ritardando genom att
taga vänster hand till hjälp. God d.
skall utföras så, att kroppsrörelser så
mycket som möjligt undvikas. Hufvud-
rörelserna böra vara de minsta möj-
liga, däremot bör ögat noga följa alla
de olika instrumentens insatser och en
obetydlig nick ange insatsen. — Litt.:
H. Berlioz, Die Kunst d. Dirigierens;
R. Wagner, Uber das Dirigieren; F.
Weingartner, Uber d. D; Deldevez, L'art
du chef d'orchestre, A. Laser, Der mö-
derne Dirigent m. fl.
Disa, se Drottning Disa.
Discant, discanto (it.), s o p r a n o
(it.), öfversta stämman; den högsta af
fyra sångstämmor; vid piano betyder d.
öfre hälften. D. äfven beteckning för en
till en cantus firmus fogad ny melodi;
under senare medeltiden och 1500-talet
ofta beteckning för en flerstämmig sats;
discantera, sjunga flerstämmigt (im-
provisera en el. flera stämmor till en
gifven melodi).
13
jg4 Diseantist — Dissertatio musica
Discantist, en som sjunger med i fler- den, är rätt svårt att af göra, och skrif-
stämmig sång; under 1600-talet var d. tens titelsida ger oss ingen som helst
namnet på de unga gossarna, hvilka, handledning härvidlag. För bedöman-
innan de kommit i målbrottet, deltogo det af musikforskningens ståndpunkt
i sången; vanligen begynte en musiker vid våra svenska universitet äro de mu-
som diseantist och öfvergick så små- sikaliska afhandlingarna af stor bety-
ningom till instrumentist; i svenska delse. Af de före 1800 tryckta kunna
hof kapellet funnos som regel två dis- följande anses stå musiken och musik-
cantister, för hvilka kapellmästaren forskningen närmast. Vid Uppsala uni-
uppbar en viss summa, mot villkor att versitet:
han utbildade dem till musiker; de bod- Petr. Joh. Schottenius, Arosiens., Örat.
de då vanligen hos honom och åtnjöto de encomiis musices, hab. Upsal. IV.
hans undervisning såväl i musikteori Cal. Maj i. An 1632.
och säng som å ett instrument; våra ka- Petr. Joh. Ungius, Calmariensis, En-
pellmästare Diiben (s. d.) såväl som pro- comium musieae, habit. Upsal. in Audi-
fessor J. A. Bellmann begynte som dis- torio Gustaviano. 1637. 21 Maii.
■cantister. Svenska hofkapellets tvenne Harald Vallerius, Ostrogothus, Disp.
discantister försvunno med Andreas Physico-musica de sono. Praes. And.
Diibens afgång som kapellmästare 1726 Norcopensis, 1674.
och ersattes af två sångerskor. Nath. Rydelius, Ostrog., Disp. physico-
Discordia, missklang; afvikelse. musica 2:da de modis. Praes. Har. Valle-
Dis-diapason (gr.), dubbeloktav, ok- rius, O.-Gotho, 1686.
tava 2'. 01. Ehezelius, O.-goth., Disp. musica
Disharmoni, missljud; brist på sam- de tactu. Praes. Har. Wallerio, 1698.
klang; ej att förväxla med disso- Georg J. Vallerius, Suderm., Diss. de
n a n s (s. d.). antiqua et medii aevi musica. Praes. Joh.
Diskant, se D i s c a n t. A. Bellmann, 1706.
Diskretion, afmätt föredrag. Sven Gestrinius, Hels., Diss. de musica
Disposition, ett tonstyckes samman- Hebraeorum antiqua. Praes. Dan. Lun-
sättning; sammansättningen af stäm- dio, 1707.
morna och i vidsträckt bemärkelse där- Er. Burman, Westrobotn. Diss. de pro-
jämte mekaniken etc. i en orgel; den till- portione harmonica [Pars I]. Praes.
fälliga beskaffenheten af en sångröst. Petro Elvio, 1715.
Diss (fr. ré diése, eng. d sharp), fjärde Eric Burman, W.-b., Diss. de propor-
tonen i den kromatiska skalan; d för- tione harmonica [Pars II]. Praes. Joh.
höjd en half ton; förväxlas enharmo- Vallerio, 1716.
niskt med ess. 01. Bergrot, Hels., Diss. de instrumen-
Dississ, d förhöjd två half va tonsteg; tis musicis. Praes. Joh. Vallerio, 1717.
förväxlas enharmoniskt med e. Tob. Westblad, Westm., Diss. de triade
Diss moll (fr. ré diése mineur, eng. d harmonica. Praes. Er. Burman, 1727.
sharp minor), molltonart med sex jj (f, Ant. Löfgren, Dalek., Diss. musica de
c, g, d, a, e,); parallelltonart till fiss dur. basso fundamentali. Pra?s. Er. Burman,
Dissertatio musica. Vid universiteten 1728.
företogos fordom disputationsöfningar. Er. Brunnelius, Fierdhundr., Elementa
hvarvid en hade att författa en skrift musices planae. Praes. Er. Burman, 1728.
och en annan att försvara den. Dessa Joh. Christ. Duraeus, Ostrog., Diss. de
afhandlingar trycktes ofta, och utgöra primis musicae inventoribus. Praes. Laur.
dessa en rätt viktig del af det veten- Arrhenio, 1729.
skapliga forskningsarbete, som bedrefs Magn. Aspelind, Dalek., Disp. de horo-
vid universiteten. Hvarje sådan afhand- logiis musico-automatis. Praes. And. Cel-
ling, "dissertation", hade en akademisk cio, 1731.
lärare till ledare, "president", och en Pet. 01. Waldner, Hels., Diss. de VII.
student till försvarare, "respondent". artibus liberalibus [§ VIII. De musica].
Afhandlingen kunde författas antingen Praes. Matth. Asp, 1734.
af presidenten eller respondenten. Hvil- Ludov. Ferd. Pape, Westm., Diss. de
ken af de båda, som verkligen skrifvit usu musices. Praes. Joh. Hermansson, 1735.
Dissonans — Ditters von Dittersdorf
195
Abr. Schultzberg, Westm., Diss. de
phonascis veterum. Praes. Pet. Ekerman,
1746.
Zach. Laur. Medén, Jemtl., Diss. de ra-
tione metrica cantuum in Ecclesia, pa-
tria hodie usitatorum, Praes. Laur. Hy-
drén, 1754.
And. Thollander, Ostrog., Diss. de lyra
Davidis eloquentiae palsestrae. Praes. Pe-
tro Ekerman, 1758.
Nicol. Flodin, Stockh., Diss. de poeseos
cum musica adfinita. Praes. Petr. Svede-
lio, 1781.
Sven Yckenberg, Diss. de fatis musi-
ces in Svecia. Praes. Fant, 1797.
Vid Lunds universitet:
Jon. ödman, Diss. de musica sacra.
Pr£ES. Bring, 1745.
Bernh. Wilh. Köllner, Wexion., Diss.
de principiis harmoniae musicse. Pars I.
Praes. Sam. Heurlin, 1777.
Vid Åbo universitet:
H. Munk, De usu organorum in temp-
lis. Praes. T. Eudeen, 1673.
S. Preutz, Rhetor musieus, de vi et
usu musices in rhetorica. Praes. Chr.
Alandri, 1703.
S. Preutz, De cane rhetorico. Praes.
Chr. Alandri, 1704.
J. H. Mechelin, De usu musices mo-
rali. Praes. J. Bilmark, 1763.
DlsBonans (dissonantia lat., klinga i
sär), det som stör samklangen; förhål-
landet mellan toner, som tillhöra olika
klanger; de väsentliga dissonanserna
äro sekunder, septimor och nonackord
samt öfverstigande el. förminskade in-
tervaller. Medeltiden räknade äfven ter-
ser o. sexter til d. Man uppställde for-
dom en särskild fordran på, att en d.
skulle förberedas och upplösas. Till det
förra hörde att den dissonerande tonen
skulle inläggas i ett förberedande ac-
kord; till upplösningen höide dissonan-
sens öfvergång i konsonans; man kräf-
ver numera endast i den stränga satsen
en förberedelse af d.; äfven upplösnin-
gen springer man ofta förbi. Ofta räk-
nas till d. äfven genomgående toner
("tillfällig d."). D. som estetiskt och
psykologiskt problem har sysselsatt fle-
ra vetenskapsmän. Främste represen-
tanten för denna forskning är profes-
sorn i psykologi i Berlin C. Stumpf. Af
hans skrifter i ämnet må nämnas: "Ton-
psychologie" I, II, 1883, 90; "Musikpsych.
in England", Viertelj. f. Musikw. I, 1885;
"Konsonans u. Konkordanz", Zeitschr. f.
Psych. bd 58, 1911.
Distinto (it.), klart, tydligt.
Distonera, se Detonera.
Dit du går, dit går ock jag,
psalm 126; Haeffner 126; motsvarar nr
235 i koralpsb. af 1697; går tillbaka till
tysk koral (Zahn 3498: Ja, er isfs, das
Heil der Welt) af 1664; kan ej påvisas i
Sverige före 1697.
Dito (it.), finger.
Ditonon (gr.), d i t o n u s (lat.), stora
tersen.
Ditters von Dittersdorf, K a r 1, f. 2. 11.
1739 i Wien, t 24. 10. 1799 i Neuhof, Böh-
men; upptogs af prins Josef af Hild-
burghausen, som 1761 skaffade honom en
plats som violinist i hoforkestern i
Wien; 1765 kapellmästare hos biskopen
i Grosswardein som Michael Haydns ef-
terföljare; 1769 erhöll han plats hos
furstbiskopen af Breslau i Johannis-
burg; blef dessutom jägmästare; 1773
upphöjdes han i adelsstånd; D. lät i Jo-
hannisburg inrätta en liten teater, för
hvilken han skref flera arbeten. Han
företog flera resor till Wien och skref
för denna stad flera af sina bästa verk.
1774 erbjöds han hofkapellmästarebe-
fattningen i Wien men mottog den ej.
Då furstbiskopen 1796 dog, råkade han i
trångmål men upptogs snart hos en fur-
ste Stillfried på slottet Rothlhotta. D.
dikterade själf för sin son sina lefnads-
minnen, och två år efter hans död utgåf-
vos dessa i tryck. Reclam-bibl. har se-
dan föranstaltat en ny upplaga af dessa
intressanta musikanteekningar. — D:s
anseende som kompositör är mest f ästadt
vid den lilla operan "Doktor u. Apothe-
ker" (1786), hvilket verk ännu går öfver
scenen. I Stockholm uppfördes stycket
f. f. ggn 1791 men med Zanders musik;
först 1858 upptogs D:s musik. Af andra
på sin tid populära operor af D. må
nämnas: "Eotkäppchen" 1788, "Liebe im
Narrenhaus" 1787, "Hieronymus Knic-
ker" 1787 m. fl. I allt 28 operor. I Wien
skref vos dessutom oratorierna: "Esther",
"Isaak" och "Hiob". Dessutom kompone-
rade han en mängd instrumentala verk,
af hvilka i våra dagar åter upptagits
hans orkestersymfonier öfver Ovidii
Metamorfoser 1785. Dessutom hör man
nu allt oftai-e hans stråkkvartetter. D.
196
Dityramb — Doktor
skref äfveu sonater och konserter för
klaver, violin o. klaver, stråktrios m. m.
D:s stil är gedigen, formfulländad med
anstrykning af Mannheimerskolan. Mo-
zarts stora verk läto D:s hastigt träda
i skuggan, men vår tid har åter dragit
fram dem och gjort dem rättvisa.
Ditt hufvud, Jesu! böjes,
psalm 91; Ha^ffner 91; går tillbaka till
tysk koral (Zahn 5393: Lobet Gott, un-
sern Herren) af 1603; saknas i svenska
källor före Haeffner.
Ditt lidande har nått sitt
slut, psalm 100, Haeffner 100; går till-
baka till tysk koral (Zahn 1706: In dich
hab ich gehoffet Herr) af 1545; saknas
i Sverige före Haeffner.
Ditt namn, o Gud! jag, psalm
269; Haeffner hänvisar till mel. 35.
Dityramb (gr.), sång af stormande
hänförelse; ursprungligen en sång till
vingudens ära; ur d. utvecklade sig den
grekiska tragedien.
Div. = Divisi.
Diva (af lat. divus, gudomlig), firad
sångerska.
Divertimento, divertissement (fr.),
ett i en opera inlagdt enaktsstycke för
mindre orkester med solosånger, körer,
ensembler m. m. med löst hopfogad
handling; d. sedan äfven ett vanligt
orkester- eller pianostycke i friare stil.
D. brukas äfven som benämning på den
friare mellansatsen i en fuga.
Divisi, deladt; då två spelare skola
dela sig vid en tvåstämmig sats.
Divoto (it.), andäktigt, allvarligt.
Dixiéme, (fr.), d e c i m a, oktav till
tersen.
Djamileh, kom. opera i 1 akt af
Bizet till text af L. Gallet; premiär
Paris 22, 5. 1872 (komp. 1870); Sthlm f.
ggn på k. t. 25. 2. 1889 (sv. textöfvers.
af Ernst Lundquist).
Djupt i hafvet på, se Afze-
1 i u s, A. A.
D. m. = destra mano (it.), högra han-
den.
D-moll (fr. ré mineur, eng. d minor),
molltonart med ett 1? (för h); parallell-
tonart till f-dur.
Do = ut (tonen c); se Solmisation.
Dobrzynski, I g n a z Felix, f. 25. 2.
1807, t 9. 10. 1867 i Warschau; polsk pia-
nist; opera- och kapelldirigent i War-
schau; berömd genom sina goda polo-
näser; skref lifven symfonier, en or-
kesterfantasi, en pianokonsert, en stråk-
sextett, en violinsonat, operan "Die Fli-
bustier" (Warschau 1861) m. m.
Dohnänyi, Ernst von, f. 27. 7. 1877 i
Pressburg; pianist; elev af K. Forstner
i Pressburg, musikak. i Pest och 1897
af d' Albert; lärare i piano vid hög-
skolan i Berlin, 1908 professor; D. har
konserterat flerstädes i Europa och kom
1907 f. ggn till Stockholm efter att
de närmaste åren förut ha konserterat
i Köpenhamn; till Stockholm åter-
kom han 1908 och 1909; vid det senare
tillfället utförde Konsertföreningen un-
der T. Aulins ledning D:s e-mollskon-
sert. Som kompositör har D. redan en
betydande produktion bakom sig. Vi
nämna här blott hans symfonier i d-
moll (utf. i Sthlm 1907 af Konsertför.)
och f-dur, ouverturen "Zrinyi", e-molls-
kvintetten op. 1, cello-konserten op. 12,
pianokonsertsrna i c-moll och dess-dur,
stråkkvartetten i dess-dur op. 15, samt
en mängd pianokompositioner. — En ut-
förlig förteckning af hans verk jämte
biografi meddelar Sv. Musiktidn. 1907
nr 16.
Doigté (fr.), försedd med fingersats-
beteckning.
Doktor; i allmänhet kunna fyra d.-gra-
der i musik särskiljas: 1. hedersdoktor, 2.
doktor i litteraturhistoriskt eller konst-
historiskt fack med afhandling i ämne
närstående musik; 8. doctor mus.; 4. hög-
sta lärdomsgraden i musikhistoria. Af
dessa är den första sedan gammalt an-
vänd åt musiker, hvilka genom komposi-
tionsverksamhet eller praktiskt musika-
lisk verksamhet gjort sig särdeles för-
tjänta; sådant hedersdiplom kan skän-
kas i hvilket kulturland och af hvilket
universitet som helst. Sådana musikdok-
torer ha t. ex. Haydn, Spontini, Brahms
och Dvofäk varit; det andra slaget af
musikalisk doktorsvärdighet tillhör äf-
ven hvilket univ. och hvilket land som
helst; i Sverige ha vi sedan gammalt
flera sådana doktorer, hvilka förvärfvat
sig sin litterära doktorsgrad genom mu-
sikhistorisk afhandling, t. ex. J. A. Jo-
sephson 1842 (Några momenler till en
karakteristik af den nyaste musiken),
Piscator 1860 (Hist. öfversikt af mus. i
Sv. under Gust. III), C. A. Forssman
1872 (Hajffner-biografi) samt 1600- och
Dol. — Donati
197
1700-lalets alla doktorsdisputationer i
musik (se D i s s e r t a t i o) ; tredje sla-
get är en speciellt engelsk (äfven ame-
rikansk) form för lärdomsgrad, som för-
utsätter direkta musikstudier vid ett
engelskt (amerikanskt) universitet; un-
dergraden är här Baccalaureus (kand.-
ex.); till engelsk bace.-grad fordras i
allmänhet 7 år musikteori och till d.
ytterligare 5 års praktiserande i kon-
sten; musikhistorien får härvid blott en
ringa plats; fjärde slaget af doktors-
grad fordrar äfven ingående sysselsätt-
ning med musik vid ett universitet men
kräfver företrädesvis grundliga musik-
historiska studier; teorien studeras här-
vid företrädesvis ur historisk synpunkt,
och de praktiska musikstudierna för-
läggas i stället till konservatoriet; för-
värfvandet af denna doktorsgrad förut-
sätter en särskild lärare i musikhisto-
ria, hvilken bör äga nödiga musikteore-
tiska och musikhistoriska förstudier.
Ju mera denna form tränger igenom vid
Europas universitet, dess mera måste
den som nummer två här nämnda for-
men försvinna såsom i allo otidsenlig
och dilettantisk; denna fjärde form af
musikalisk d.-grad finnes fullt utbildad
endast vid ett fåtal tyska universitet;
däremot finnes den under bildning vid
de allra flesta tyska och äfven franska
universitet; första steget måste gifvet-
vis anställning af fullt kompetent lä-
rare bli; på detta stadium stå i Skan-
dinavien universiteten i Köpenhamn,
Lund och Helsingfors. — Öfver engelsk
doktorsgrad i musik se Groves lexikon
under Degrees in music.
Doktorn och apotekaren, Der
Doktor und Apotheker, komedi med
sång, text af Stephanie d. y., musik af
Dittersdorf (Wien 1786); i Sverige gif-
ven under olika titlar: "Den tokroliga
natten eller Lyckan står de djärfve bi"
i Envallssons öfversättning och med
musik af Zander, uppförd å Munkbro-
teatern 1791; under sin ursprungliga ti-
tel med samma musik uppförd å samma
teater 1795; efter L. Knudsens danska
öfversättning af F. Hedberg och musik
af Dittersdorf uppfördes den å Mindre
teatern 1858. Då stycket 1791 första gän-
gen uppfördes, uthvisslades det, och då
det 1795 återupptogs, annonserades där-
för, att pjesen undergått de förändrin-
gar "en upplyst allmänhet behagat
fordra". F. ggn k. t. Kphn 17. 11. 1789.
Dol. = Dolce.
Dolce (it.), Ijuft, älskligt, behagligt.
Dolcezza, c o n (it.), med behag, mjukt
föredrag.
Dolente, doloroso (it.), klagande,
vemodigt, smärtsamt.
Doles, Johann Friedrich, f. 23. 4.
1795 i Steinbach-Hallenberg, t 8. 2. 1797
i Leipzig; elev af J. S. Bach; 1744 kan-
tor i Freiberg, 1756 kantor i Thomas-
kyrkan i Leipzig; hans kompositioner
visa föga af Bachs allvar och gedigen-
het; bekant är särskildt hans försök att
få bort fugan ur kantatstilen; skref fle-
ra sånger, koralförspel, sonater, mässor,
Te Deum m. fl. verk, alla i hälft itali-
ensk stil.
Dolore, c o n (it.), med smärta, sorg-
bundet föredrag.
Dominant, den förhärskande tonen; re-
na kvinten uppåt eller nedåt (öfver- o.
underdomiuant).
Dominantseptimaekord, det på femte
tonsteget hvilande ackordet med lilla
septiman, stora tersen och rena kvinten.
Dommer, Arrey von, f. 9. 2. 1828 i
Danzig, f 18. 2. 1905 i Treysa, Thiiringen;
1851 i Leipzig elev af Richter o. Lobe i
komposition o. Schellenberg i orgel; fr.
o. m. 1854 bedref han äfven studier vid
univ. i litteratur- och konsthistoria; be-
gaf sig 1863 till Hamburg, där han en
tid höll föreläsningar och var musikkri-
tiker samt 1873 — 89 sekreterare i stads-
biblioteket; 1889 drog han sig tillbaka
till Marburg. D. är företrädesvis bekant
genom sin öfversiktliga "Handbuch d.
Musikgeschichte" (1868; 2. uppl. 1878);
hans "Musikalisches Lexikon" 1865 och
"Elemente d. Musik" 1862 förtjäna äfven
ännu att studeras.
Donati, Baldassare; var 1550 sån-
gare vid Marcuskyrkan i Venedig; 1562
— 65 kapellmästare för det mindre kapel-
let; 1580 — 90 direktör för kapellets un-
dervisningsanstalt och sedan förste ka-
pellmästare vid Marcuskyrkan; t 1603 i
Venedig; D. blef vidare berömd för sina
goda madrigaler och motetter; under
hans lifstid utkommo bl. a.: en samling
madrigaler, en bok 5 — 6-stämmiga ma-
drigaler 1553, 57, 60; 2 böcker 4-st. "Villa-
nesche alla Napoletana"; en bok 5 — 8-st.
motetter 1597. Tyska kyrkans bibi. Sthlm
198
Doni — Don Juan
(Mus. ak.) äger andra boken Madrigaler
för 4 st. 1568 och Upps. bibi. första bo-
ken Motetter för 5, 6 och 8 st. 1599.
Donaufrun eller Sjödrott-
ningen, Das Donauweibchen, roman-
tiskt skådespel med sång i 3 akter; text
af K. F. Hensler, musik af F. Kauer
(Wien c. 1795); en bearbetning af Melu-
sinesagen (och Undine); gafs i Sverige
först å Mindre teatern 1844—45 sedan å
teatern i Cirkus år 1862.
Doni, Giovanni Battista, f. 1593
i Florens, t 1647 därst.; följde 1621 kar-
dinal Corsini till Paris och studerade
musikalierna i därvarande bibliotek;
trädde äfven i förbindelse med Mersen-
ne; 1622 återvände han till Florens; följ-
de kardinal Barberini till Kom, Paris,
Madrid m. fl. ställen och stannade sedan
i Rom; 1640 slog han sig till sist i ro i
födelsestaden och erhöll af Ferdinand II
af Medici en professur i vältalighet; af
hans skrifter må nämnas: "Compendio
del trattato de'generi e de' modi della
musica" 1635; "Annotazione sopra il
compendio" 1640. "Lyra Barberina" och
"De praestantia" utgåfvos efter hans död.
Donizetti, Gaetano, f. i Bergamo 25.
11. 1797, t 8. 4. 1848 därst.; studerade
först vid konserv, i Neapel (under Mayr)
sedan i Bologna; hans första opera
"Enrico di Borgogna" uppfördes i Vene-
dig 1818; året efter följde "Il Falegname
di Livornia" (Mantua); 1822 firade han
stora triumfer i Rom med "Zoraide di
Granata"; de följande åren intill 1830
uppfördes i Italien ända till 27 operor,
af hvilka de flesta mottogos med välvil-
ja; först "Anna Bolena" 1830 (Stockholm
1844) vann världsrykte; de första ope-
rorna följde tämligen noggrant Rossini-
stilen, endast den sistnämnda visade be-
stämd egenart; 1832 skref han för Mila-
no sin likaledes europeiskt ryktbara
opera "L'Elisir d'Amore" (Sthlm 1840:
"Kärleksdrycken"); 1835 följde för Nea-
pel "Lucia di Lammermoor" (Sthlm
1848), måhända D:s populäraste verk;
han kallades nu till kontrapunktprofes-
sor vid Real collegio di musica, en be-
fattning som han 1837 utbytte mot di-
rektörsbefattningen (efter Zingarelli)
för Collegio di musica i samma stad.
Då censuren i Neapel 1839 nekade upp-
förandet af en opera, for han till Paris,
där han skref flera operor. Vid denna
tid stod D. på höjden af anseende och
hans operor spelades snart öfver hela
Europa. Af dessa uppfördes i Sverige:
"La fille du Régiment" (Paris 1840,
Sthlm 1845: "Regementets dotter"), "La
Favorite" (Paris 1840, Sthlm 1850: "Leo-
nora"), "Linda di Chamounix" (Wien 1842,
Sthlm 1855: "Linda"); denna sistnämnda
opera förvärfvade åt honom titeln af
kejserlig hofkapellmästare och hofkom-
positör; 1843 följde bl. a. "Don Pasquale"
(Sthlm 1848); D. vistades sedan omväx-
lande i Paris, Wien och Neapel; de se-
nare åren förde han ett allt oregelbund-
nare lif, och snart begynte en svår
hjärnsjukdom inställa sig, hvilken så
småningom öfvergick i permanent van-
sinne; fr. o. m. 1847 lefde han i Berga-
mo. Hans sista opera, "Catarina Cor-
naro", hade skrifvits 1844. — D. var ej
en personlighet, som utmärkte sig för
något konsekvent fullföljande af vissa
grundprinciper vare sig inom musiken
eller privatlifvet; tvärtom är såväl hans
lif som hans produktion präglad af stor
oregelbundenhet; i lyckliga ögonblick
skapade han melodier och ensemblepar-
tier, hvilka kunna mäta sig med Rossi-
nis bästa, men dessemellan skref han yt-
liga, ej sällan sentiinentala småsaker af
ringa eller intet värde; D. låter därför
bäst höra sig, då enskilda stycken af be-
tydenhet tagas för sig; med undantag
af "Regementets dotter" och "Lucia di
Lammermoor" äro numera de flesta af
hans operor döda. D. skref äfven 2 mäs-
sor, 1 requiem, 1 miserere, 2 Ave Maria,
några kantater och hymner, romanser,
duetter, kammarmusik och pianostycken
m. m. — D.-biografier skref vo: F. Cicco-
netti (1864), Fr. Alborghetti (1875), E. C.
Verzino (1896), Ch. Malherbe (Riv. mus.
1897), A. Cametti (1907) m. fl. Wittmanns
operaböcker (Reclam-förlag) innehålla
goda orienterande inledningar till hans
främsta verk.
Don Juan; ett omtyckt dramatiskt
ämne, hvilket som opera blifvit odödligt
hufvudsakligen genom Mozart; den äld-
sta poetiska framställningen af ämnet
är Tirso de Molinas [Gabr. Tellez'] El
burlador de Sevilla y Convivio de pie-
dra 1634; de musikaliska behandlingarna
af ämnet äro relativt fåtaliga i jämfö-
relse med de rent dramatiska; de musi-
kaliska bearbetningarna begynna med
Dons — Dorn
199
Le Telliers vaudeville: Le festin de
Pierre, Paris 1713, och Glucks balett,
Wien 1761. Da Ponte behandlade ämnet
för Mozart, hvars opera första gången
uppfördes i Prag d. 29. 10. 1787. Da Pon-
tes närmaste källa var Moliéres Le
festin de Pierre. Det italienska origi-
nalet öfversattes till tyska af Rochlitz,
och från denna försvenskades det af C.
G. Nordforss; fr. o. m. 185G uppfördes
stycket med till en del ny öfversättning
af W. Bauck; Mozarts opera uppfördes
första gängen i Sverige d. 6. 12. 1813 å
kgl. teatern. Du Puy tillfogade en slut-
scen, huruledes Don Juan pinas af onda
andar i helvetet, en scen, som bibehölls
ända in i andra hälften af århundradet
(se härom Dannströms Minnestecknin-
gar 8. 31). Operan har hittills gifvits öf-
ver 400 ggr i Sthlm; 100 :de ggn: 17. 3.
1847, 200:de ggn 27. 1. 1870, 300:de ggn 6.
3. 1895 och 400:de ggn 6. 10. 1910. Vid
detta sistnämnda tillfälle utgafs en sär-
skild D.-festbok. F. ggn k. t. Kphn 5. 5.
1807.
Don Micco och Lesbina eller
Tidens sed, opera comique i 1 akt af
Biancolelli och J. A. Romagnesi (Don
Micco e Lesbina), imiterad och satt i
musik af C. Stenberg; gafs först å Hum-
legårdsteatern 1780, sedan äfven å Eriks-
bergs och Munkbrons teatrar i Stock-
holm och uppfördos intill 1793 ej mindre
än 68 gånger.
Dons, Elisabeth Caroline Cathrine,
f. 19. 4. 1865 på gården Daurup, Holbsek;
1880 i Köpenhamn; elev af fruarna Kel-
ler och Gerlach samt D. Artot i Berlin;
debuterade på k. t. i Köpenhamn 1. 5.
1885 som Azucena i "Trubaduren";
sjöng sedan i okt. s. å. Amneris i "Aida";
hon vann stort bifall för dessa två fram-
ställningar; så småningom öfvergick
hon till sopranpartierna; af hennes rol-
ler må nämnas: Margaretha i "Faust",
Julia i "Romeo o. Julia", Violetta i "Tra-
viata", Rosina i "Barberaren", Thalea i
"Häxan", Ingeborg i "Drott o. Marsk",
Carmen, Santuzza i "Cav. rusticana",
grefvinnan i "Figaros bröllop"; D. var
danska k. t:s primadonna 1888 — 1906; af-
gick sistnämnda år på grund af sjuk-
dom.
Dons-Kanffmann, Anna, f . 23. 1. 1863
på gården Anhoff, Fyen; El. Dons' sy-
ster; elev af fru Keller i Kphn och Mar-
chesi i Paris; sjöng med framgång å
Caeciliafor:s m. fl. konserter och upp-
trädde å teater i Florens som Margare-
tha i "Faust"; ingick 1883 äktenskap
med den danske journalisten R. Kauff-
mann och bosatte sig med honom i Pa-
ris, där hon ofta uppträdt å konserter
och dessutom gjort sig fördelaktigt
känd som lärarinna i sång; i Kphn upp-
trädde hon tillfälligtvis å konsert i sept.
1890; hennes röst är en fin och välutbil-
dad koloratursopran.
Door, Anton, f. 20. 6. 1830 i Wien;
framstående pianist; elev af Czerny o.
S. Sechter; konserterade med framgång
redan 1850 i Baden-Baden och Wiesba-
den; 1856 — 57 företog han en konsertresa
till Skandinavien, som 1857 förde honom
till Stockholm, där han s. å. kallades till
LM A; 1857 reste han tillsammans med
Sarasate i Österrike-Ungern; spelade se-
dan i Leipzig, Berlin, Amsterdam m. fl.
st.; var tio år lärare i piano vid konserv,
i Moskva och sedan 1869 — 1901 professor
vid "Gesellsch. d. Musikfreunde's" kon-
serv, i Wien.
Doppio (it.), dubbelt, tvåfaldigt.
Doppler, Albert Franz, f. 16. 10. 1821
i Lemberg, t 27. 7. 1883 i Baden, Wien;
flöjtvirtuos; företog flera konsertresor;
i Pest uppfördes 1847 hans första opera:
"Benjowski"; 1849 följde: "lika", "Die
beiden Husaren"; längre fram äfven
"Afanasia", "Wanda" m. fl. 1858 blef han
förste flöjtist och samtidigt förste ba-
lettdirigent vid hof operan i Wien; 1865
tillika lärare i flöjt vid konserv.; skref
1870 ännu en opera "Judith"; af hans
andra kompositioner kunna nämnas:
flöjtkonserter, ouverturer och baletter.
Dorisk tonart hos grekerna: grundska-
lan e — e med halfton mellan 1. och 2., 5.
och 6. tonsteget; hos medeltidskyrkan
grundskalan d — d med halfton mellan 2.
och 3., 6. och 7. tonsteget. Då denna sist-
nämnda skalas 6:te ton antingen kunde
vara b eller h uppstod under seuare tid
lätt förväxling mellan dorisk tonart
och d-moll; om skillnaden mellan dessa
två se: kyrkotonart; om skillna-
den i bruk mellan b och h se: t r i-
t o n u s.
Dorn, Heinrich Ludwig Egmont, f.
14. 11. 1804 i Königsberg, t 10. 1. 1892 i
Berlin; elev af L. Berger, Zelter och B.
Klein; betydande dirigent; 1828 dirigent
200
Dortmund— Dowland
i Königsberg, 1829 i Leipzig, 1832 i Ham-
burg och sedan i Riga; slutligen 1843
kapellmästare vid Stadtteatern i Köln;
grundade 1845 en musikskola, som 1850
blef omdanad till konserv.; kallades 1849
till Berlin som kapellmästare för hof-
operan; af gick med pension 1869. D.
skref liera goda böcker öfver musik, bl.
a.: "Streifziige auf dem Gebiete d. Ton-
kunst" 1879, "Gesetzgebung u. Opern-
text" 1879, "Ostrakismus, ein Gericht
Scherben" 1875; dessutom en själfbiogra-
fi "Ans meinem Leben" 1870—79. Som
kritiker skref D. bl. a. i tidningarna
"Neue Berliner Musikzeitung" o. "Post".
Som kompositör är han ej alltid lika
framstående. Flera operor uppfördes på
1820- och 30-talen; den första är "Die
Rolandsknappen", Berlin 1826; sedan
följde "Die Bettlerin", Königsberg 1828;
"Abu Kära", Leipzig 1831; "Der Schöffö
v. Paris", Riga 1842; "Die Nibelungen",
Berlin 1854 m. fl. Hans sånger blefvo
mycket populära, i synnerhet de humo-
ristiska; 1866 skref han "Siegesfestklän-
ge" för orkester; slutligen utgaf han äf-
ven flera pianostycken.
Dortmund. Svenska musikfesten.
Den 8—11 juni 1912 firades en af de mest
storslagna svenska musikfester i D.
Förtjänsten af hela företaget tillkommer
i första hand H. Marteau och T. Aulin
samt "Svenska konsertföreningen". Af
de vid denna representerade svenska
kompositörerna må nämnas: Fr. Ber-
wald, A. F. Lindblad, L. Norman, A. Sö-
derman, K. Valentin, E. Sjögren, A.
Hallen, T. Aulin, W. Peterson-Berger, G.
Hägg, W. Stenhammar, R. Liljefors, H.
Alfvén, N. Berg, T. Raugström. Af sven-
ska sångkrafter medverkade John For-
sell och Signe Rappe. Af svenska sång-
föreningar sjöng O. D. från Uppsala.
Jämte orkester-, kammarmusik- och vo-
kalverk uppfördes å D:s teater under
Wolframs ledning Stenhammars opera
"Gillet på Solhaug". Öfver festen finnes
särskild tryckt festskrift med historik,
poträtt, biografier och analys af de upp-
förda kompositionerna: "L Schwedisches
Musikfest, Festbuch", Dortmund 1912.
Dotzauer, Justus Johaun Friedrich,
f. 20. 6. 1783 i Häselrieth, Hildburg-
hausen, f 6. 3. 1860 i Dresden; berömd
cellist; elev af Romberg; 1801—05 i Mei-
ningerhof kapellet; 1811—52 i hofkap. i
Dresden; skref flera tacksamma vc.-kom-
positioner, symfonier, ouverturer, mäs-
sor m. m. — LMA 1841.
Double (fr.), benämning på en äldre
variationsform företrädesvis använd vid
dansstycken; se S u i t e.
Doublé (fr.), dubbelslag.
Double bémol, dubbcl-b (en hel ton
lägi-e), double corde (fr.), dubbel-
sträng, d. croche, sextondelsnot; d.
d i é s e, dubbelkors.
Doublette (fr.), orgelstämma: Princi-
pal 2', oktava 2' (äfven benämnd "Quart
de nasard").
Douziéme, d n o d e c i m a, en kvint of-
van oktaven.
Dowland, John, f . 1562 i Westminster,
London, t 1626 i London; berömd en-
gelsk kompositör och lutenist; företog
sin första resa till kontinenten 1582 och
besökte då Frankrike, Tyskland och Ita-
lien; 5. 7. 1588 blef han mus. bacc. i Ox-
ford och 1597 erhöll han samma grad i
Oxford; 1598—1606 lefde han som kung-
lig lutenist hos Kristian IV i Köpen-
hamn, som synes ha skattat honom myc-
ket högt; han sände honom upprepade
gånger till England att uppköpa instru-
ment m. m. Han synes ha missbrukat
den kungliga nåden och utan lof begett
sig bort; 1606 är han lutenist hos lord
Walden i London och på 1620-talet nam-
nes han som en af de kungliga lute-
nisterna. Af hans kompositioner äro
de flesta för sång med lutackompagne-
ment. Af hans själfständiga lutkompo-
sitioner satte samtiden mycken pris på
"Lachrymaj, or Seven teares, figured
in seaven passionate pavanes", hvilken
1605 utkom med en dedikation till Anna
af Danmark. 1612 utgaf han "A pil-
grims solace". Ett mycket bekant verk
var äfven "Bookes of songs or ayres",
hvilket utkom i flera häften 1595, 1600,
1602. Första delen upplefde flera upp-
lagor (1600, 1603, 1608, 1613). D:s lutstil
är ej fullt så själf ständig som de sam-
tida mästarnas ä kontinenten (se t. ex.
Besarduskretsen) utan rätt mycket be-
roende af den samtida högt stående
engelska klavértekniken, I melodiskt
hänseende är den synnerligen behaglig
och i våra dagar betydligt mera tilldra-
gande än de andres. — D:s son Robert
D. var äfven en framstående lutenist
och följde efter sin fader som hoflute-
Doxologi — Drake
201
nist i London. Han utgaf 1610 "A mu-
sical banquet" och "Varieties of les-
sons", båda synnerligen intressanta lut-
verk. — Om D. se den utförliga biogra-
fien i Groves lexikon. Om D. i Danmark
se A. Hammerich, Musiken v. Kristian
IV :s hof, Kphn 1892.
Doxologi (gr.), lofprisande, Gloria-
sång. Katolska kyrkan skiljer mellan
stora och lilla d.; till den förra (doxolo-
gia major) hör en utveckling af änglar-
nas lofsång: "Ära vare Gud i höjden"
(Gloria in exelcis Deo), till den senare
(doxologia minor) hör: "Ära vare fa-
dern, sonen och den helige Ande i all
evighet" (Gloria patri et filio et spiritui
sancto in saecula saecuiorum). Se äfven
Gloria.
Dragande koppel, koppel i oi"gel-
verk, hvarigenom en nedre manuals tan-
genter draga med sig en öfres.
Dragbasun, se Basun.
Dragharmoiiika, se Harmonika.
Dragonetti, D o m e n i c o, f. 7. 4. 1763
i Venedig, t 16. 4. 1846 i London; be-
römd kontrabasvirtuos; 1787 anställd i
Marcuskyrkans orkester; 1794 reste han
till London, där han anställdes i k. tea-
ter- och konsertorkestern; medverkade
sedan vid flera musikfester (Beethoven-
festen i Bonn 1845); hans virtuositet var
alldeles fenomenal; violoncellpartier spe-
lade han utan svårighet på sitt instru-
ment; af hans kompositioner vore de
flesta för k.-b. men i allmänhet för svåra
att spela för andra än honom själf;
sitt värdefulla bibliotek testamenterade
han till Brith. mus.
Drake, Erik, f. 8. 1. 1788 å Hagels-
rums gård i Östergötl., t 9. 6. 1870 i
Sthlm; 1805 student i Uppsala; tjänst-
gjorde 1808 — 10 som amanuens vid obser-
vatoriet därst.; slöt sig sedan till den
nya litterära strömningen med Ham-
marsköld, Livijn och Eääf; såsom musi-
ker deltog han i kampen närmast ge-
nom att kritisera Du Puys kompositio-
ner; sitt romantiska nit ådagalade han
äfven genom att i sin hembygd i södra
Östergötland uppteckna en mängd folk-
vismelodier och danser; efter aflagö
kansliexamen slog han sig ned å sin
fädernegård och ägnade sig med ifver
åt landthushållningen; boende ej långt
från Rääf mottog han af honom många
goda råd rörande upptecknandet af
folkminnen; under första tiden hade
han en intresserad hjälpare i den tyske
musikern och svenske hofkapellmästa-
ren Eggert; 1822 blef D. led. af Mus. ak.
och utnämndes 1826 till biträdande lä-
rare i musikteori; 1830 professor i sam-
ma ämne; 1841 sekreterare, bibliotekarie
o. inspektor; 1861 afgick D. från alla des-
sa befattningar på grund af försvagad
syn; de sista 8 åren var han alldeles
blind. D. har inlagt stor förtjänst som
lärare och äfven utgifvit för sin tid go-
da läroböcker: "Elementarkurs i har-
moniläran" I, 1839; 4:de uppl. 1857; II,
1840; 3:dje uppl. 1857; "Läran om kon-
trapunkten" I, 1845; "Frågor i harmoni
läran till besvarande i organistexamen"
1846; "Allmänna grunder i musik- och
clavérspelning" 1830; dessutom öfver-
satte han flera musikböcker: Zöllners
orgelskola 1842, Gollmicks kritiska ter-
minologi 1840. Som musikalisk folklorist
har han arrangerat delvis efter egna
uppteckningar melodierna till Arwids-
sons Svenska fornsånger, Afzelii Afsked
till svenska folkharpan, H.-Cav. och Ste-
phens' Sveriges hist. o. polit. visor; re-
digerade äfven musiken till Valda skrif-
ter af C. M. Bellman 1835—36. Som kom-
positör är han mindre framstående. I
"Nordmannaharpan" finnes af honom
ett pianostycke "Rondoletto" och en
sång m. p. "Bortresan"; af handskrifna
kunna nämnas: två violinkvartetter;
"Stabat mäter"; ' Sappho", deklamato-
rium m. solo o. 3-st. kör (ord af E. A.
Silfverstolpe); solosånger; dessutom ope-
retten "Berggubben", hvilken uppges
varit uppförd å k. slottet 1817 el. 1818;
dessutom arr. för piano af operor m. m.
"Professor D:s goda minne, mångsidiga
bildning, lekande humor, glada lynne
och lätthet att uttrycka sig hade bildat
omkring honom en krets af vänner,
hvilken aldrig upplöstes, förrän han ut-
andades sin sista suck. En skarp blick,
ett träffande omdöme, oegennytta och
vänfasthet voro utmärkande egenskaper
hos honom" (Grönhamn). D. testamen-
terade sitt musikaliska bibliotek till
Mus. ak. Bland dessa befunne sig ock-
så hans egna kompositioner i tryck o.
handskrift. — Litt.: Mus. ak:8 handl.
1870/71 s. 53—56; J. M. Rosén, Karakte-
ristik af E. D. Sv. Musiktidn. 1882 s. 172 f .
202
Dramatiska — Drill
Dramatiska och musikaliska artister-
nas pensionsförening, en 1857 i Stock-
holm af Joseph Deland stiftad förening
afseende pension åt medlemmar, hvilka
ägna sig åt tal- sång- el. dansscenen;
änkeunderstöd ingår ej; pensionen, 300
kr., kan vinnas af man vid 50, af kvinna
vid 45 års ålder; genom donationer har
kassan sedan vuxit, så att den vid 1906
års början utgjorde inemot 22,000 kr. I.
Dannström testamenterade äfven en be-
grafningshjälpsfond.
Dramma lirico el. dramma per mnsica,
drama med sång, sångspel, opera. I
Italien ursprungligen en allmän benäm-
ning på opera (speciellt opera seria).
Drand, Georg, f . 9. 1. 1573 i Davern-
heim, Hessen, t 1636 i Butzbach; var
kyrkoherde i åtskilliga församlingar; är
känd som framstående musikbibliograf;
hans tre berömda verk äro: "Bibliotheca
classica" 1611, "Bibi. exotica" 1625 och
"Bibi. librorum germanorum classica"
1625; det första upptager alla kända för-
fattare och arbeten i musik; det andra
de på utländska språk skrifna musik-
böckerna; böckernas titlar äro i allmän-
het öfversatta till latin.
Drechsler, Joseph, f. 26. 5. 1782 i
Wällisch-Birken, Böhmen, t 27. 2. 1852
i Wien; efter att ha varit teaterkapell-
mästare å åtskilliga orter, blef han till
sist organist vid Servitenkirche i Wien;
grundade 1815 en musikskola; 1823 ka-
pellmästare vid universitetskyrkan och
Hofpfarrkirche, 1822 — 30 kapellmästare
vid Leopoldstädter Theater, 1844 kapell-
mäst. vid Stephansdomen; skref flera
verk för teatern och kyrkomusik; dess-
utom stråkkvartetter, sånger, pianostyc-
ken; utgaf en harmonilära och en ny
uppl. af Pleyels pianoskola.
Drehleier, Bauernleiher, (t.), lira
tedesca (it.), lyra rustica, sympho-
nie, gammalt stränginstrument, se
Vielle.
Dressel, D e 1 1 m a r, f. 1878 i London;
god violinist; elev af A. Wilhelmj; har
sedan 1902 konserterat flerstädes i Euro-
pa och vunnit anseende för sin breda
ton och konstnärliga uppfattning; gä-
stade Stockholm 1907.
1. Dreyschock, Alexander, f. 15. 10.
1818 i Zack, Böhmen, t 1. 4. 1869 i Vene-
dig; betydande pianist; elev af Toma-
schek i Prag; 1862 pianoprofessor vid
konserv, i Petersburg; företog flera kon-
sertresor i Europa och besökte Stock-
holm tvenne gånger: 1856 och 1862; vid
det förstnämnda tillfället blef han LMA.
"Såsom tekniker vidrörde hans förmåga
möjlighetens gräns; själf hade han
skrifvit åtskilliga bravurstycken åt sig,
hvari han utvecklade sin oerhörda fär-
dighet, och i synnerhet var det hans
variationer öfver 'God save the king'
för vänstra handen ensamt, som i Euro-
pa väckt allmän förvåning. Dessa
konststycken betraktade han dock mera
som kuriosa än som hufvudsak; sin.
egentliga konstnärsförmåga nedlade han
i sitt storartade föredrag af Beethovens,
Webers och Mendelssohns konserter, af
Mendelssohns, Scarlattis m. fl:s kam-
marmusik jämte flera klassiska saker,
och därjämte dokumenterade han sig så-
som sann artist. Såsom kompositör till-
hörde han den bättre salongsgenren;:
dock har han äf^^en skrifvit en violin-
kvartett, som äger värde, ehuru den ej
alltid röjer den behöfliga öfningen i
denna svåra genre" (Grönhamn, Mus..
ak:s handl. 1870/71).
2. F e I i X D., f. 27. 12. 1860 i Leipzig,
t 1. 8. 1906 i Berlin; den förres brorson r
elev af H. Ehrlich; framstående pianistr
lärare vid Sterns konserv, i Berlin; har
företagit flera konsertresor bl. a. till
Stockholm, där han konserterade 1886
och 1889.
Drieberg, Friedrich von, f . 10. 12.
1780 i Charlottenburg, t 2L 5. 1856 därst.;
kammarherre; väckte på sin tid mycket
uppseende genom sina skrifter öfver
grekiska musiken ("Wörterbuch d.
griech. Musik" 1835; "Die griech. Musik,
auf ihre Grundsätze zuriickgefiihrt"
1841; etc); de flesta af dessa äro emel-
lertid numera värdelösa och hvila ej
heller på verkliga, allvarliga studier af
ämnet.
Drill (fr. trille, it. trillo, eng. shake),
den vanligaste af alla ornamentala figu-
rer inom musiken; det vanligaste teck-
net är tr (fordom äfven t) med en vågig
linje efter. Drillen utföres så, att jämte
den augifna tonen, öfver hvilken teck-
net står, tages tillsammans med när-
mast ofvanför liggande ton i diatoniska
skalan; till d. hör sedan en eller flera
toner som förslag och en eller flera
som efterslag. Dessa pläga numera
Dritta — Dubbelkors
203
vanligen särskildt anges med små noter.
— Se vidare Förkortningar.
Dritta (it.), d r o i t e (fr.), högra han-
den.
Drobisch, Moritz Wilhelm, f. 16.
8, 1802 i Leipzig, t 30. 9. 1896 därst.; 1826
professor i matematik och 1842 prof. i
filosofi vid Leipzigs universitet; bland
hans skrifter företrädesvis i akustik äro
flera af stort värde: "Uber die mathe-
mathische Bestimmung d. musik. Inter-
valle", 1846; "Uber musik. Tonbestim-
mung u. Temperatur, 1852; "Uber reine
Stimmung u. Temperatur d. Töne", 1877.
Drottning Disa, Messenii beröm-
da stycke för Uppsalastudenterna; har
redan från början utförts med inlagda
visor och smärre musikinlägg af instru-
mental karaktär; återupptogs på Boll-
huset i Stockholm 1740 under titeln:
"Drottning Disa, med en prolog emellan
Tor, Ode och Frigga etc. jämte såväl
vokal som instrumental musik af en or-
kester bestående af 25 personer"; åter-
upptogs af teatern vid Järntorget 1770
och af Humlegårdsteatern 1773.
Drottningen af Golconda, se
A 1 i n e.
Drottning Kristina, heroisk
dram på vers med sång och dans i 4
akter, efter Gustaf III:s plan utarbe-
tad af J. H. Kellgren och musik af C.
F. Miiller; uppförd första gängen 1785
på Gripsholm, sedan 1787 å Drottning-
holm, å Bollhuset 1791 och kgl. teatern
1792—1838.
Drouet, Louis, f . 1792 i Amsterdam,
t 30. 9. 1873 i Bern; elev af konserv, i
Paris; framstående flöjtvirtuos; 1808 so-
loflöjtist hos konungen af Holland, 1811
hos Napoleon I; 1814 förste flöjtist i
franska hof kapellet; konserterade fler-
städes i Europa (1821 i Sthlm) och var
1836 — 54 hof kapellmästare i Koburg;
komponerade flera konserter, fantasier
och sonater för flöjt.
Drnry-Lane-teatern i London öppna-
des 1696 under namn af "Theatre Royal
in Drury Lane" (gatans namn); 1762
— 63 utvidgades den och förstördes 1791;
den nya teatern öppnades 21. 4. 1794
men brann 24. 2. 1809; återuppbyggdes
och öppnades 10. 10. 1812; under 1700-
talet skref Dr. Arne 1738—78 för D. en
mängd operor och operetter; 1833 spela-
des under Alfred Bunns ledning flera
italienska operetter med Malibran som
primadonna; Bunn försökte sedan med
engelsk opera men vann ej samma fram-
gång som med de italienska (operor af
Balfe o. Benedict); 1870 öfvertog George
Wood ledningen och uppförde då bl. a.
Wagners "Flygande holländaren" (f. f.
ggn i London); 1882 gaf Richter mera
som gästspel å D. "Tristan" och "Mä-
stersångarne" (äfven f . f. ggn i London) ;
1892—93 och 1895 utfördes flera german-
ska operor på D. I öfrigt har D. varit
en af Englands främsta scener för dra-
matik (Garricks Shakespeareuppföran-
den på 1700-talet) och i våra dagar har
platsen äfven användts till konsertsal,
hippodrom och cirkus. D. rymmer för
närvarande 3,500 åskådare.
D. s. = Dal segno.
D-sträng, tredje strängen på violin, an-
dra på altviolen, violoncell och kontra-
bas (uppifrån räknadt).
Dualism, i harmoniläran antagande af
en tvåfaldig grundval för harmonien,
grundad på öfver- och underklanger.
Du all hälsas källa!, psalm 366;
Heeflner hänvisar till mel. 216.
Du bar ditt kors, o Jesu mild!
psalm 89; Haeffner 89; går tillbaka till
tysk källa (Zahn 7631: So gehst du nun,
mein Jesu, bin) af 1699; kan påvisas i
Sverige 1808 hos Hasfllner.
Dubbeldrill, en drill på två touer i
samma ackord.
Dubbelflygel (fr. vis-å-vis) föråldrad
form af flygelpiano med två klaviaturer,
en i hvar ända.
Dubbelflöjt, ett hos antika folken före-
kommande instrument med två flöjtpi-
por och gemensamt munstycke; ibland
finnas två munstycken, hvarvid instru-
mentet närmast kommer att likna tven-
ne lika instrument, hvilka på en gång
insättas i munnen (se plansch I: greki-
ska instrument); d. förekommer äfven
som namn på en täckt 4- el. 8-fotsstäm-
ma i orgeln.
Dubbelfuga, fuga med två tema.
Dubbelgrepp, på stränginstrument, då
två el. flera toner samtidigt utföras af
en spelare.
Dubbel kontrapunkt, se Kontra-
punkt.
Dubbelkors (x eller ^^) dubbelt för-
höjd not (två halftoner högre).
204
Dubbelkvartett— Du gamla du friska
Dnbbelkvartett, fyrstämmigt tonstyc-
ke, där livarje stämma är dubbelt be-
satt; brukas äfven om personerna, som
utföra ett dylikt stycke.
Dubbelkör, tvenne körer med lika
stämfördelning, hvilka dels omväxla
med bvarandra, dels utföras samtidigt.
Dubbelslag (it. gruppetto, fr. doublé),
en ornamental figur; tecknas sv och an-
ger att jämte den betecknade tonen när-
mast den ofvanför och nedanför liggan-
de tonen skall medtagas; om utförandet
se Förkortningar.
Dubbeltunga, spelmanér vid blåsin-
strument, i det att vissa stafvelser (t.
ex. ti-ki, di-ki, dö-rö) inblåsas i instru-
mentet för att göra det möjligt för tun-
gan att i snabba staccatosatser distinkt
afskilja tonerna från hvarandra.
Dubois, FranQois Clément Théodore,
f. 24. 8. 1837 i Rosnay, Marne; elev af
Marmontel, Bazin, Benoist och A. Tho-
mas vid konserv, i Paris; 1861 erhöll han
Rompriset; sedan kapellmästare vid S:te
Clotilde och Madeleine i Paris; 1871 pro-
fessor i harmoni vid konserv.; sedan
prof. i komposition; 1896—1905 Thomas'
efterföljare som direktör för konserva-
toriet; som kompositör är han särskildt
bekant genom sina körverk och orkester-
verk; oratoriet "Le paradis perdu" pris-
belöntes 1878 af staden Paris; skref dess-
utom oratoriet "Les paroles du Christ"
1867; flera orkestersuiter, en pianokon-
sert, Frithiof-ouverture, symf. dikten
"Notre Dame de la Mer" 1897; motetter,
mässor, sånger, pianostycken m. m.; ett
latinskt ode af Leo XIII, "Chlodvigs
dop"', uppfördes 1899 i Reims; skref äf-
ven flera operor, däribland: "La guzla
de rémir" 1873, "Le pain bis" 1879, "Aben
Hamet" 1884, "Frithiof" 1892, "Xaviére"
1895. — LMA 1897.
Dnetus (lat.), tonföljd; d. rectus, re-
vor s u s, c i r c u m c u r r e n s, den upp-
åt-, nedåt- samt nedåt- och uppåtgående
tonföljden.
Dada (dutka, dudetka), ett uråldrigt
ryskt träblåsinstrument, närstående dub-
belflöjten; hvardera pipan har tre ton-
hål; namnet brukas äfven om en rask,
sibirisk dans.
Dudclsack (t.), se Säckpipa.
Due (it.), två; d. volte, två gånger.
Doe, Frederik Georg Knut, f.
1833 i Kristiania, t 1906 i Brunnen,
Schweiz; svensk-norsk envoyé 1869 i
Berlin, 1873 i Petersburg och 1890—98 i
Paris; LMA 1897; skref äfven en del
sånger i norsk folkton: "Romanser m.
piano" 1878 och 4 hftn pianostycken
"Bric ä brac, Album musicale"; E. Grieg
använder i "Zwei nordische Weisen" op.
63: nr 1 en melodi af D. — D:s fader
Frederik Gottschalk D., norsk
statsminister 1841—58 (t 1873), var en
stor musikvän, och hans moder A 1 e t h e
D., f. Sibbern (t 1887 i Stockholm)
var god sångerska och komponerade fle-
ra sympatiska sånger vid piano samt
pianostycken. LMA.
Duett, d u e 1 1 o, duo, ett tvåstämmigt
musikstycke. Vokalduetten står närmast
arian, instrumentalduetten närmast so-
naten; kamraarduetten, en för
1700-talet speciell, kontrapunktiskt ge-
nomarbetad konstform. Duettens glans-
tid är 1700-talet. — Duettino, liten
duett.
Dufay, Guillaume, f. c. 1400 i Chi-
may, Hennegau, f i Cambrai 27. 11. 1474;
var 1428 — 37 sångare i påfliga kapellet;
synes sedan ha begett sig till Paris;
1442—49 var han anställd i Felix V:s
tjänst och slutligen kanonikus i Cam-
brai; D. var en af 1400-talet8 främste
kontrapunktiker, den siste af de tre sto-
re föregångsmännen från 1400-talets för-
ra hälft: Dunstable, Binchois och Dufay
X. Haberl, hvilken skrifvit en god bio-
grafi öfver honom (Vierteljahrsschr. I,
397—530; äfven separat), nämner 150 kom-
positioner af D., däribland mässor, mo-
tetter, magnificats, chansons. Prof på
hans konst lämna bl. a. Denkmäler d. T.
in Österreich VII o. XI; D. är den förste,
som mera regelbundet begagnar den
fyrstämmiga satsen; också är han en af
de förste, som använder öppna, hvita no-
ter i st. f. de svarta.
Du gamla du friska, den numera
allmänt antagna svenska folksången;
sjöngs första gången på Dybecks första
"aftonunderhållning" 13. 11. 1844 och
trycktes mot författarens vetskap af J.
A. Ahlström och P. C. Boman i deras
samling "Valda sv. folksånger", hvilken
utkom vid midsommartiden 1845. Dy-
beck recenserar denna samling i Runa
1845 (s. 111) och säger då om denna
sång: "Visan är med ytterst få förän-
dringar i den harmoniska behandlingen
Du går, Guds Lamm — Dulciana
3)5
alldeles sådan, som utgifvarna vid, eller
strax efter, aftonunderhållningarna i
slutet af sistnämnda år 1844, på ett för
tillställaren af nämnda aftonunderhåll-
ningar obekant sätt, öfverkommit den-
samma. De högst medelmåttiga orden
till denna visa, af utgifvarna öfversatta
på en ännu sämre tyska, voro, såsom en-
dast för tillfället författade, aldrig äm-
nade att i tryck allmängöras. Tilltaget
lärer af hvarje rättsinnad ogillas." Tex-
ten (ej mel.) trycktes sedan af Dybeck
själf i Runa 1865 s. 18. Helt säkert har
den på sin tid mycket populära Ahl-
ström-Bomanska samlingen (ny upp], ut-
kom redan på 50-talet), där sången står
allra främst, i hög grad bidragit till
sångens popularitet. J. A. Josephson
skref på 1850-talet en fantasi för piano
öfver den. L. Norman upptog den nå-
got senare (före 1860) i sin samling "Sv.
folkvisor" (nr 1). Dock blef den ej folk-
sång förrän fram på 90-talet. Höljer ta-
lar ännu 1864 ej om någon annan "svensk
folksång" än "Bevare Gud vår kung"
(s. d.). Den populäre operasångaren C.
F. Lundquists präktiga föredrag af den
på 80- och 90-talen har i hög grad bi-
dragit att göra den bekant bland folket.
Före honom hade dir. mus. Iv. Heden-
blad i Uppsala genom studentsången
sökt popularisera den. — Melodien är
oförändradt tagen från en folkvisa "Olof
Adelin", hvilken upptecknats lika i
Västmanland och Jämtland af Dybeck
och meddelad i Runa 1845 s. 17 till origi-
naltexten: "Så rider jag mig genom
tolfmilanskog, me'n andra så söteligen
sofvo." I Sverige har denna folkvisa
sedan ej blifvit upptecknad till denna
melodi, men i Finland lefver den ännu
tillsammans med folkvistexten, och Otto
Andersson meddelar i Brage IV, 194 — 197
en mängd varianter. Då visan efter allt
att döma är tysk (se Erk-Böhme, D.
Liederh. 110), synes äfven melodien var
tysk, så mycket mera, som stilen ej alls
är svensk. Det synes sålunda, som sven-
ska folksången i melodiskt hänseende
vore ett tyskt långods. — Formen "Du
gamla du fria" förekommer ej i äldre
tryck (ej hos Boman, Josephson el. Nor-
man m. fl., hvilka alla äro före 1865) och
synes utgöra en ändring företagen af
författaren vid tryckandet 1865. Äfven
Lundquist sjöng i början "friska" men
ändrade sedan. Formen "fria" synes ej
vara mer än 10 — 20 år gammal. — Se T.
Norlind, Studier i sv. folklore s. 184 —
186; Am. Kerfstedt i Idun 27. 2. 1908 s.
107; Brage IV m. fl. ofvan anförda käl-
lor. — Se vidare R. Dybeck.
Du går. Guds Lamm, du milda,
psalm 86; Hajffner 86; motsvarar nr 150 i
koralpsb. af 1697; går tillbaka till tysk
koral (Zahn 4361: O Lamm Gottes, un-
schuldig) af 1545; kan påvisas i Sve-
rige på 1630-talet, i Danmark 1569 (Tho-
missön).
Du, Herre! afskiljt har, psalm
334; Haeffner hänvisar till mel. 31.
Du, Herre! godt ej fann, psalm
338; Haeffner hänvisar till mel. 296.
Du, Herre Gud! allena, psalm
249; Haeffner hänvisar till mel. 223.
Du, Herre! i din hägnad, psalm
31; Hseffner 31; motsvarar nr 9 i koralpsb.
af 1697; går tillbaka till tysk koral
(Zahn 2561: Väter unser im Himmel-
reich) af 1539; kan påvisas i Sverige på
1630-talet (Kalmar) och i Danmark 1.569
(Thomissön).
Du, Herre! ser och känner,
psalm 11; Hseffner 11; motsvarar nr 103
i koralpsb. af 1697; går tillbaka till tysk
koral (Zahn 7749: Herr Gott, du Schöpfer
aller Ding) af 1553; kan påvisas i Sverige
redan 1572 (Sv. psb.).
Du, hvars gudahjärta, psalm
351; Hseffner hänvisar till mel. 45.
Dukas, P a u 1, f. 1. 10. 1865 i Paris; elev
af konservatoriet 1882; erhöll Rompriset
med kantaten "Velléda"; hade redan
dessförinnan skrifvit tvenne ouverturer.
"Lear" o. "Goetz v. Berlichingen"; efter-
åt följde ouverturen "Polyeucte" 1892,
en symfoni 1897, symfoniska dikten
"L'apprenti sorcier" (1897, efter Goethes
"Zauberlehrling", uppf. i Sthim 1903); D.
har äfven skrifvit ett lyriskt drama
"L'arbre de science"; har dessutom
skrifvit musikkritiska uppsatser i "Ga-
zette des Beaux-Arts" och "Revue heb-
domadaire". D. är en af de mera bety-
dande nu lefvande franska kompositö-
rerna och äger en god, bred stil.
Dulcian. 1. Ett bombarden närstående
fagottartadt blåsinstrument af mildare
ton. — 2. En tungstämma, 8 eller 16 fot,
i orgeln.
Dulciana, en mild karaktärsstämma i
orgeln, 8 el. 4 fot, som på grund af sin
206
Dulcimer — Dunstable
något vidare mensur står midt emellan
Dolce och Salicional beträffande styrka
och klangfärg.
Dnlcimer, namn för hackbräde (k 1 a-
V é r S". d.).
Dnlcken, Luise, f . David, f . 20. 3.
1811 i Hamburg, t 12. 4. 1850 i London;
syster till Ferd. David; pianospelerska;
uppträdde företrädesvis i London å kon-
serter; var dessutom högt skattad som
lärarinna; gaf bl. a. undervisning åt
drottning Victoria.
Du lifsens bröd, o Jesu Krist,
psalm 155; Haeffner 155; motsvarar nr 17
i koralpsb. af 1697; går tillbaka till tysk
koral (Zahn 4680: Du Lebensbrod, Herr
Jesu Christ); låter sig ej påvisa i Sve-
rige före 1697.
Dnlon, Friedrich L u d w i g, f . 14.
8. 1769 i Oranienburg, t 7. 7. 1826 i Wiirz-
burg; blind flöjtvirtuos; företog flera
konsertresor och vistades 1796 — 1800 vid
hofvet i Petersburg; lefde de tre sista
åren i Wiirzburg; utgaf en flöjtkonsert,
en flöjtduett, kapricer och variationer
för flöjt.
Dnmanoir, G u i 1 1 a u m e, f . 16. 1. 1615,
t i slutet af århundradet; blef 1657 "roi
des violons" i Paris och stod då som den
främste kompositören af dåtidens kam-
marmusik; hans rykte stod på höjden af
glans på 50- och 60-talet, men Lullys ära
kom snart D:s att förblekna; några af
D:s kompositioner för violin finnas i be-
håll i Uppsala bibliotek, och flera ha
med säkerhet spelats vid Kristinas hof;
initialerna "G. D." å några Kasselhand-
skrifter ha tolkats till G. Dumanoir,
ehuru bevisligen den svenske hofkapell-
mästaren Gustaf Diiben torde vara af-
sedd. Se härom: T, Norlind, Zur Ge-
schichte d. Suite s. 189. En utförlig
biografi öfver D. finnes hos J. Ecorche-
ville, Vingt Suites d'orchestre 1, 19 — 28.
Du mänskors Fader, psalm 396 ;
HiEffner 396; kan påvisas i Sverige på
1630-talet (Kalmar), ehuru den saknas i
koralpsb. af 1697; går tillbaka till tysk
koral (Zahn 294—296: Komm, Gott Schöp-
fer, heiliger Geist) af 1524; Danmark
känner mel. 1569 (Thomissön); kan föl-
jas vidare tillbaka till den medeltida
latinska hymnen: Veni creator spiritus.
Duncker, E 1 i s, G a b r i e 1, f. 1. 2. 1844
i Kinttula, Finland; f i Helsingfors 8. 9.
1876; operasångare; student i Borgå 1864;
deltog som student med ifver i sång-
kvartetten och begaf sig, efter att 1870
ha aflagt domareexamen, till Petersburg
för att där för prof. Everard utbilda sin
sångröst; sedan intill 1873 elev af Mila-
nokonserv, med F. Lamperti som huf-
vudlärare; efter ytterligare ett års stu-
dium i Florens återvände han hem och
sjöng med framgång på flera konserter;
anställdes i oktober 1874 vid Finska ope-
ran; företog 1875—76 en studieresa till
Berlin och Paris; af hans roller märkas:
Figaro i "Barberaren", Hertigen och
Eawenswood i Donizettis Lucrezia Bor-
gia och Lucia.
Duni, E g i d i o R o m o a 1 d o, f. 9. 2.
1709 i Matera, Neapel, t 11. 6. 1775 i Pa-
ris; skaparen af opera comique i Frank-
rike; elev af Durante; hans första opera
"Nerone" täflade i Rom med Pergoleses
"Olympiade" och segrade; skref sedan
"Artaserse" för San Carlo; besökte se-
dan Venedig, Paris och London, Holland
och till sist Neapel; 1755 kallades han
till Parma såsom musiklärare för fur-
stens dotter; debuterade 1757 i Paris
med operan "Le peintre amoureux" och
kvarstannade sedan i franska hufvudsta-
den till sin död; han skref i allt 18 ope-
ror för Paris. D. är bäst i det melodi-
ska; stilen är italiensk med anstrykning
af kort, fransk visa. Monsigny förde
stilen vidare.
Dunstable (D u n s t a p 1 e), John, t 24.
12. 1453 och begrafven i Stefanskyrkan i
Walbrook, London; om tiden för hans
födelse eller något om hans lif veta vi
intet; då en plats i Bradford har samma
namn som kompositören, har man anta-
git, att han blifvit född där, hvilket
dock är föga troligt, då flera personer
med samma namn D. finnas från 1400-
talet i England; troligtvis är han född
omkring 1370; han omtalas dessutom
som matematiker och astrolog; hans
rykte som kontrapunktiker var synner-
ligen stort, och då de båda stora neder-
ländarna Binchois och Dufay omtalas
som hans lärjungar, har man antagit,
att den kontrapunktiska stilen skapats
och utbildats i England och därifrån
gått öfver till Belgien och Nordfrank-
rike; man har sedan genom att kombi-
nera detta med ett uttryck hos en för-
fattare, att den flerstämmiga musiken
kommit från "Norden", fått en mnsika-
Duo — Duprez
207
lisk vandring för den flerstämmiga mu-
siken från Skandinavien till Skottland —
England och sedan till Nederländerna
samt därifrån till Frankrike och Italien,
alltså från norr till söder. Emellertid
visa de sista undersökningarna, att den-
na vandring är rakt motsatt den verkli-
ga. I Florens och Italien existerade om-
kring 1300 en flerstämmig världslig
konstsång, som härifrån, fortfarande
som världslig visa, vandrade till Nord-
frankrike och härifrån kom öfver till
England, där stilen öfverflyttades på
den andliga sången med bibehållande af
dess världsligt melodiska koloraturstil
och med tenor efter världslig visa; D.
är den främste representanten härför i
England och med honom som banbryta-
re går den "nya" kyrkliga stilen öfver
till Belgien, hvarvid dock ej är säkert,
om ej belgarna redan från Frankrike
lärt känna stilen som världslig visa
förut; då slutligen nederländarna för
den kyrkliga stilen öfver till Italien,
fullbordades blott ett kretslopp; en van-
dring har försiggått från söder åt vä-
ster och norr och till sist åter slutat i
södern. D:s storhet som skapande mä-
stare lider intet härigenom, men väl pla-
ceras han historiskt klarare, och hans
ställning i musikhistorien som förmed-
lare minskas ej, om han än som nydana-
re ej blir samma enastående personlig-
het; vi äga flera yttranden om D:s verk
än verk själfva: enligt C. Stainers un-
dersökningar (D. and the various set-
tings of O Rosa bella, Sammelb. II: 1)
äga vi i allt 45 kompositioner af honom.
Några af dessa ingå i Trienter-Codices-
uppl. i Denkm. d. T. in Österreich VII,
1900.
Duo, se Duett.
Duodecima, en intervall af tolf toner.
Dnodrama, ett melodrama med två
uppträdande personer.
Duole (it.), en figur med två likvärdi-
ga noter i st. f. tre noter af samma slag.
Dnolo (it.), smärta.
Duplicatio (lat.), fördubbling.
1. Dupont, Auguste, f. 9. 2. 1827 i
Ensival, Liége, t i Briissel 17. 12. 1890;
elev af konserv, i Liége; företog flera
konsertresor genom Europa som pianist;
1850 slog han sig ned i Briissel såsom
professor vid konserv.; de flesta af hans
talrika pianostycken äro i elegant sa-
longsstil; bland dessa må nämnas: Kon-
sertstycket op. 42 och F-moUkonserten
op. 49; några sånghäften äro äfven kän-
da. — 2. J o s e p h D., f. 3. 1. 1838 i Ense-
val, t i Briissel 22. 12. 1899, den föreg:s
broder; efter att en längre tid ha uppe-
hållit sig i Ryssland (Warschau fr. o. m.
1867, Moskva fr. o. m. 1871) slog han sig
ned i Briissel som professor i harmoni
vid konservatoriet; samtidigt var han
ledare för operan i Théätre de la Mon-
naie och blef Vieuxtemps' efterträdare
som ledare för Concerts populaires; led-
de en kortare tid äfven italienska ope-
ran vid Covent Garden, London.
Daport, tvenne bröder, bägge berömda
som violoncellister: 1. Jean Pierre,
f. 27. 11. 1741 i Paris, t 31. 12. 1818 i Berlin;
blef 1773 förste cellist i hofkapellet i Ber-
lin och sedan direktör för hofkonserter-
na 1811 pensionerad; skref flera komposi-
tioner för sitt instrument. Beethoven
komponerade 1797 för honom sina cello-
sonater op. 5. — 2. Jean Louis, f. 4, 10.
1749 i Paris, f 7. 9. 1819; uppträdde 1768
f. f. ggn offentligt; begaf sig vid fran-
ska revolutionens utbrott till brodern i
Berlin men återvände 1806 till Paris;
blef lärare vid konservatoriet och solo-
cellist i kejserl. kapellet; D. har framför
allt skaffat sig ett berömdt namn genom
sin nya celloapplikatur och utgaf en
synnerligen god skola för sitt instru-
ment: "Essai sur le doigter du violon-
celle et la conduite de Tarchet" (ny uppl.
1902 i Paris); skref äfven kompositioner
för cello.
Duprez, G i 1 b e rt Louis, f. 6. 12. 1806,
t 23. 9. 1896 i Passy, Paris; elev af Cho-
ron vid konserv.; och debuterade som te-
norsångare dec. 1825; begaf sig sedan till
Neapel, där han 1835 sjöng i "Lucia di
Lammermoor"; två år senare engagera-
des han vid stora operan i Paris och fi-
rade där lysande triumfer i "Guido et
Ginevra", "Benvenuto Cellini", "Le Lac
des fées", Otello, "Lucie", "La favorite",
Robert m. fl.; 1842—50 var han lärare i
sång vid konserv, och grundade sedan
1853 en egen sångskola, som ännu exi-
sterar. D. skref: "L'Art du chant" 1845,
"La Mélodie" 1873, "Souvenirs d'un
chanteur" 1888, "Recréations de mon
grand äge"; komponerade 8 operor (där-
ibland "Joanita" 1848, "La lettre au bon
Dieu" 1851, "Jeanne d'Arc" 1857), ora-
208
Du Puy
torier, requiem, romanser, mässor och
kammarmusik. — Hans dotter C a r o-
line D. (1832—75) var 1850—58 en firad
sångerska i Paris; ingick 1856 äktenskap
med belgiske musikern van den Heuvel.
Dn Puy, Jean Baptiste Edouard
Louis Camille, f. i Corselles, Neuchätel,
sannolikt 1770 (enl. Buntzen; 1771 enl.
A. Lindgren), t Stockholm 3. 4. 1822; vi-
stades från sitt fjärde till sitt trettonde
år hos en farbroder i Geneve; kom se-
dan till Paris, där han var elev af Cha-
bran i violin och Dussek i piano; 16 år
gammal blef han konsertmästare i
Rheinsberg hos prins Henrik af Preus-
sen; denne tog honom ofta med till Ber-
lin, där D. fick tillfälle att studera mu-
sikteori för Fasch; sedan han 4 år varit
i prinsens tjänst, begaf han sig ut på
konsertresor såsom violinspelare i Tysk-
land och Polen; år 1793 kom han till
Stockholm, där han tillsammans med
violinisten Möser (sedermei-a förste kon-
sertmästare i Berlin) gaf flera konser-
ter under utomordentligt bifall (f. kons.
16. 6.). Möser reste snart, men D. stan-
nade och blef redan s. å. tredje konsert-
mästare i hofkapellet; 1796 blef han an-
dre konsertmäst. och 1. 3. 1799 tillika an-
ställd som premiärsångare vid k. tea-
tern; 25. 4, 1799 debuterade han i sist-
nämnda egenskap som Blinval i "Den
unge arrestanten" af Duval och Della
Maria, redan d. 15. 1. s. å. hade han å
Mindre teatern sjungit i "Den talande
taflan". D. var högt uppburen som sån-
gare och skulle helt säkert redan nu
fått en stor betydelse för den inhemska
sångkonsten, om han ej ådragit sig ko-
nungens misshag genom att alltför de-
monstrativt ge sin frihetskärlek till
känna vid en fest till minne af Napo-
leons återvändande från Egypten; ko-
nungen befallde honom att resa ur lan-
det, men goda vänner bådo konungen
om nåd för D. Konungen förlät honom
och infann sig själf nästa dag d. 7. 11.,
då D. skulle sjunga titelrollen i operet-
ten "Lilla matrosen". Beskow berättar
i sina minnen (s. 173) om denna afton:
"I den scen, där han ['Lilla matrosen']
vägrar att resa och, med en skälmaktig
min åt den k. logen, säger: 'Jag reser
icke! Jag blir kvar!' uppväcktes en
storm af bifallsrop, alla vände sig mot
konungen, och de närmaste sittande
klappade händerna så godt som in i k.
logen. Gustaf Adolf ansåg detta som en
missfirmelse, steg upp och sade: 'Han
skall resa!' Följande dag var han på
väg." — Därmed slutade första perioden
i D:s lif. D. hade under denna ungdoms-
period utbildat sig till god och solid ut-
öf vande musiker; som violinvirtuos var
han känd och aktad redan innan han
kom till Sverige, däremot synes han ej
ha uppträdt som sångare förrän i Stock-
holm; såsom personlighet förstod D. att
vinna allas hjärtan; personligen älsk-
värd, liflig och glad var han som ska-
pad för de kvicka och spirituella säll-
skapskretsarna i dåtidens Stockholm;
ej minst blef han damernas förklarade
gunstling; redan i Rheinsberg hade han
ett förhållande till en skådespelerska
Julie Henriette Pauline Montroze (t 1833
nära Lidköping som guvernant i Piper-
ska familjen); 26. 3. 1790 föddes i Rheins-
berg en dotter Camilla Cecil Victoire
(t Köpenhamn 13. 1. 1871), hvars ätt-
ling Andreas Buntzen sedan blef D:s
biograf; 21. 11. 1795 blef D. ledamot af
Mus. ak. i Stockholm och 1796 medlem
af sällskapet Par Bricole; bland de vän-
ner han redan nii förvärfvat kunna
nämnas musikern Åhlström och skalden
Valerius; den senare skref ett af skeds-
poem till den afresande vännen: "Res
till en mera säker strand, där inga höga
maktgrepp gälla, där endast brott, ej
dygder, fälla, och låt det bli ditt foster-
land!" Af kompositioner från denna tid
upptager samlingen "Skaldestycken sat-
ta i musik", bd VI: 1797, tre visor: Elise
till sin älskade: "Lätt du kan af mina
ögon finna"; Sång: "Till vinets o. väl-
lustens ära"; Visa: "Bröder se bålen
den fröjdas och röker". — D. begaf sig
till Köpenhamn, där han 29. 3. 1800 gaf
en konsert å k. teatern; under den när-
maste tiden efteråt synes han ha saknat
anställning och left under svåra peku-
ninära förhållanden; i mars 1802 an-
ställdes han emellertid som sångare vid
k. teatern och debuterade 16. 3. som St.
Firmin i "Domherren i Milano"; samti-
digt blef han äfven anställd som kon-
sertmästare i hofkapellet; han föräl-
skade sig snart i en dotter till en kop-
parstickare Anna Louise Frederikke
Miiller (1777—1831) och ingick äktenskap
med henne i maj 1803; den närmaste ti-
Du Puy
209
(len efter var en lysande tid förD.; goda,
lyckliga inre förhållanden och varmt er-
kännande från allmänhetens sida j5ck
han i rikt mått röna; som violinist täf-
lade han med de främste; som skådespe-
lare och sångare var han snart allas för-
klarade gunstling, o. förtjusningen steg
till sin kulmen, då han uppträdde som
Don Juan i Mozarts opera (vid op:s pre-
miär i Kphn 1807) ; äf ven som kompositör
skulle han snart fira triumfer med sång-
spelet "Ungdom og Galskab"; musiken
skrefs öfver samma text som Méhuls
"Målaren o. modellerna" ("Une folie) och
gafs 19. 5. 1806 å k. teatern i Kphn. I A.
Bournonvilles balett "Livjaegerne paa
Amager" (1871) ingick ännu en del af
musiken; hufvudpersonen i B:s stycke
är här D. själf som löjtnant i "Kongens
Livjaegerkorps". Han skulle snart få upp-
träda äfven som nationell frihetshjälte
och tapper soldat. D. var med i en ari-
stokratisk klubb "Harmonien" och fick
snart sitt umgänge bland de högre mili-
tärerna. Han hade redan 1801 ingått i
ett lifjägarkorps och deltog med detta
under septemberdagarna 1807 vid försva-
ret af hufvudstaden mot engelsmännen.
Som belöning för visad tapperhet blef
D. löjtnant i korpset 4. 8. 1808 men måste
nu för "port-épéens honnör" afsäga sig
allt offentligt uppträdande; han af gick
därför nu som sångare och kvarstod i
stället som konsertmästare och sångin-
struktör. Emellertid skulle lyckodagar-
na hastigt taga en ända. Som musiklä-
rare för prinsessan Charlotte vann han
hennes ynnest i så hög grad, att hon
hastigt blef skild från sin gemål (prins
Kristian Fredrik, sedermera kung Kri-
stian VIII) och sänd bort. D. landsför-
vistes i nov. 1809. Kungen tog dock vård
om hans familj och D. sände ännu 1810
kompositioner till kungen med tacksä-
gelsebref för visad godhet mot hustrun
och barnen. — Härmed slutar andra pe-
rioden i D:s lif. Under denna hade han
bättre tillfälle att utbilda sig som skå-
despelare och sångare; och äfven som
kompositör hade han under denna tid
skapat sitt måhända främsta verk i
sångspelet "Ungdom o. dårskap"; som
personlighet var han samma dårande o.
tjusande man som förut: liflig och om-
bytlig, lefvande sitt lif fullt ut i hvarje
ögonblick. — Åter en sorgetid stod nu
för dörren. Midt under hård vinter utan
penningar och utan vänner fick han fara
bort. I jan. 1810 var han i Paris, där
han sökte anställning i Napoleons hof-
kapell; då denna plats slog fel, for han
till Skåne, där han i juni sammanträffa-
de med dotter och svärson; d. 20. 10. 1810
var han i Helsingborg, då Karl Johan
landsteg, och i början på året ISll var
han åter i Stockholm, där han d. 22. 11
gaf konsert. Den 1. 10. 1812 anställdes
D. som kapellmästare, på hvilken post
han kvarstod till sin död. Under denna
tid utvecklade han en storartad verk-
samhet inom teatern. Nya goda operor
gåfvos, och själf uppträdde han än som
dirigent än som sångare och skådespe-
lare; genom sina personliga egenskaper
lyckades han i rikt mått skaffa sig re-
spekt bland sina underlydande, och alla
böjde sig för hans stora begåfning och
erfarenheter på det sceniska området;
som dirigent visade han ej mindre öfver-
lägsna egenskaper än som sångare. Den
6. 12. 1813 uppfördes Mozarts Don Juan.
och här förstod han att tjusa sina
svenska åhörare på samma sätt som för-
ut de danska; 21. 9. 1814 följde sedan Mo-
zarts "Enleveringen" och 31. 10. 1814 hans
eget stycke "Ungdom o. dårskap", Äf-
ven var han verksam för scenen genom
nya tonverk. 1814 grundlade D. hofka-
pellets pensionskassa och 1816 stiftade
han en orkesterelevskola för strängin-
strument vid k. t. I nov. 1814 firades
Sveriges och Norges förening med stor-
artade festligheter, och D. skref för detta
ögonblick en tillfällighetspjäs "Förenin-
gen". Han belönades härför med profes-
sors titel. D:s förnämsta musikaliska in-
sats under denna tid var dock utbildan-
det af den en- och flerstämmiga gla-
da sällskapsvisan. D:s stil och smak-
riktning var knappast den tyska ntan
den franska genren. Beskow säger (Lefn.-
minnen 174): "Åter anställd och snart
befordrad till hofkapellmästare utförde
han ombildningen af teatersången ifrån
den tyska, något enformiga och skrian-
de, som underhållits af Haeffner samt
föga förändrats af Klister och Eggert,
till den lätta, behagliga, intagande stil,
som skapats i den franska operetten af
Martin och EUeviou, af hvilka i synner-
het den förstnämnda var D:s mönster,
och som ännu [1857] är oupphunnen på
14
210
Du Puy
opera comiquen i Paris." För sällskaps-
visan sådan den odlades framför alla af
sällskapet Par Bricole betydde D:s in-
sats en ny tid, då den enstämmiga sån-
gen begynte ersättas af den 2 — 4-stäm-
miga solosången a capella. E. Åkerberg
säger i 'Musiklifvet inom P. B.' (s. 25):
'"I Bricolleriets historia lyser än hans
namn med sällspord glans genom den
stora del han tog i dess ordenslif, både
som solosångare och såsom grundare till-
sammans med Fr. Preumayr af den fler-
stämmiga manssången a capella inom
sällskapslifvet. Af de för P. B. skrif-
ua sångerna äro mest bekanta trion
'Agander, Pagander och Winberg' samt
tuanskvartetten 'Douce harmonie'." Om
denna stolta tid i ordens historia sjunger
<'. Strandberg vid jubelfesten d. 17. 9.
ISTJ: "Från sällskapslifvets smältande
behag i Lundströms mun — från åskan,
som lärt sjunga med Du Puys bröstton.
Karstens breda lunga — till mästersån-
garna i Fredmans stab, Lars Hjortsberg
och den ädle Axel Raab." Denna tid,
181^—22, innebär för Stockholm en lika
afgjord förfranskning af diktkonst och
tonkonst i Stockholm som för Uppsala
en förtyskning. På musikens område
står D. som den typiske Stoekholmsre-
presentanten, Hseffner som Uppsalare-
presentanten. För Hajffner innebar D:s
hela musikverksamhet i hufvudstadeu
en dekadans. På sällskapsvisans områ-
de kvarstod denna förfranskning i Stock-
holm till långt efter D:s död, och först
mot slutet af 20-talet ryckte de nya
tyska strömningarna mera afgjordt in i
hufvudstadeu. Om D. således klart och
tydligt häfdade den franska smaken, var
han dock ej ensidig. Hans arbete för
Mozart visar en förståelse för denne mä-
stare vida högre än någon svensk sam-
tida. Detsamma gäller andra tyska mä-
stare. D:s kapellmästaretid betecknar
därför en afgjord glanstid i vårt svenska
musiklif. Höljer säger om honom: "Yp-
perlig orkesterchef, melodirik, bildad o.
behaglig tonsättare, omtyckt violinspe-
lare, oöfverträfflig dramatisk sångare
och skådespelare i den lätta genren och
i öfrigt af ett intagande umgängessätt,
var han allmänhetens synnerliga gunst-
ling." En förträfflig karaktäristik af
D:s verksamhet i Sverige ger oss musik-
tidskriften Euterpe, Sthlm 1823. Tid-
skriften, som vill verka för en inhemsk
tonkonst på tysk grund, måste ställa sig
af visande mot D:s förfranskningsarbete
men får i alla fall ge D. erkännande så-
som en skicklig ledare: "Professor D.
var i sin lifstid en väldig befordrare och
stadfästare af den moderna franska sma-
ken i vår musik. Hans lättsinniga ma-
ner och öfverflödande grannlåtsmakeri
såsom sångare bevisade, att han hyllade
den: hans intagande och ytterst böjliga
kammarröst, hans sentimentala släpnin-
gar och vällustiga aksenter i sången, i
förening med hans vackra figur och lif-
liga umgängessätt var en borgen, att fö-
retaget skulle lyckas, hvartill äfven
hans kompositioner ej litet bidrogo. Ge-
nom dessa, hvilka ibland hafva kvicka
infallen, men hvilka för öfrigt snarare
synas vara foster af vällustiga känslo-
svärmerier, än af rena idealiska ingif-
velser, befordrade han denna smak lika
konsekvent. Han gjorde således på visst
sätt epok i vårt land; men kommer svår-
ligen att därföre stå i något tacksamt
minne hos nationens äkta konstvänner.
Hvad som var natur hos honom öfver-
gick sedan till affektion hos mängden af
hans efterapare. Ett ordspråk säger:
man bör tala väl om de döde; men man
borde snarare säga: rättvisa. Att han
var en utmärkt god orkesteranförare är
en afgjord sanning, ehuru han, på den
plats han innehade och där hans ord var
det mest afgörande, för musikscenen ej
verkade allt det man af en kapellmästa-
re med estetisk bildning har rätt att
vänta. Att han genom ordning och drift
bragte svenska kapellet på en punkt af
fullkomlighet där det aldrig förut stått,
och att han således kraftigt medverkade
till den mekaniska utbildning, som kon-
sten inom vårt land nu äger, är en för-
tjänst, som nationens konstvänner alltid
skall med tacksamhet ihågkomma". —
Till slut vilja vi anföra Beskows omdö-
me om hans röst (Lefn.-m. 174): "D:s
röst var omfångsrik, klangfull, af en
mjukhet och böjlighet, hvars like jag ej
kan erinra mig. öfvergången till en vid-
sträckt falsett var så öfvad, att denna ej
kunde skiljas från bröströsten. Han ut-
förde med samma lätthet tenor- och ba-
rytonpartier (i grunden var hans röst
baryton), och hans djupa toner tilläto
honom äfven att utföra ett basparti.
Du Puy — Durand
211
Man kan däraf förstå, huru dyrbar han
var för en scen, helst då hans sång all-
tid genomandades af eld och lif, uttryck
och känsla." Af hans roller må följan-
de nämnas: Lindorff i "Afbrutna Concer-
ten", Adolf i "Adolf o. Clara", Adolf i
"Agander o. Pagander", Don Juan, Inge-
son i "En egendom till salu", L'Orange i
"Félicie", Figaro i "Figaros bröllop",
"Joconde" (titelroll), "Johan af Paris"
<t.-r.), Adolf i "Lilla Matrosen", Ros i
"Ungdom o. Dårskap"; i Danmark dess-
utom Armand i "Vattendragaren", Cri-
spin i "Föregifna skatten". Af D:s ele-
ver kunna nämnas Franz Berwald i vio-
lin och P. M. Sällström i sång. — Af
hans kompositioner skrefvos följande för
scenen: "Björn Järnsida" (endast l:sta
o. en del af 2:dra akten fullbordade),
"Agander o. Pagander", komedi m. sång
i 1 akt (1818); "Balder", alleg. div. i 1
akt (1819); "Engelbrekt", tragedi i 5 ak-
ter (melodramer); "Föreningen", tillfäl-
ligh.-pjäs i 1 akt; "Felicie", op. com. i 3
akter (1821); "Hamlet", trag. i 5 akter
(melodr.); "Jenny Mortimer", melodram
i 3 akter; "Sömngångerskan", komedi i
2 akter (melodr.); "Tyska småstadsbor-
na", komedi i 4 akter (melodr.); "Ung-
dom o. Dårskap", kom. m. sång i 2 akter;
"Felicie", op. com. i 3 akter (för Kphn);
dessutom tre baletter: "Festen för den
gamle generalen", pantomim i 1 akt (l:a
kompositionen efter D:s återkomst till
Stockholm); "Jenny el. engelska inbrot-
tet i Skottland", pant. i 3 akter; "Stråt-
i-öfvaren el. ädelmodiga soldaten", pant.
i 1 akt. Af kompositioner skrifna på
officiellt uppdrag märkas: sorgemusik
vid änkedrottning Sofia Magdalenas,
Karl XIII:s och änkedrottning Hedvig
Elisabeth Charlottas begrafning; Hertig
Oskars myndighetsförklarande och Karl
XIV:s kröning. Af öfriga kompositio-
ner kunna nämnas: "Duos pour deux
violons concertants", Lose, Kphn; "Du-
ette pour deux violons", Löwstädt,
Sthlm; "Duetto pour deux violons",
Miiller, Sthlm; flöjtkonsert i D-moll, Br.
& H., Leipzig; polonäs för 2 v:o, guitarr
o. bas, Kronberger, Prag; ksdriljer, kon-
tradanser, valser och ecossäser, Grsef,
Sthlm; Divertissement sur un théme ori-
ginal pour vcl. avec pfte oeuv. 10. Petit,
Paris; marscher för militärmusik, Kphn;
"Amour", romans för 3 stämmor, Lose,
Kphn; 6 manskvartetter, Lose, Kphn. Af
smärre sånger må utom de nyss under
Par Bricole anförda nämnas: den fordom
allmänt sjungna majvisan: "Se solen, hur
präktig och skön hon går ner"; lappvi-
san: "Jag liten fattig lapp"; folksången:
"Carl Johan, vår kung"; visan 'Rosen-
knoppen': "Ännu af grönskande vaggan
omsluten." — En minnesvård upprestes
1866 å hans graf på Johannes kyrkogård.
— Litt.: C. Palmstedt, E. D., Minnesteck-
ning, Sthlm 1866; Andr. Buntzen, E. D.,
Ord o. Bild 1902; A. Lindgren, Sv. hofka-
pellmästarc 1782—1882, Sthlm 1882 (se äf-
ven: Sv. Musiktidn. 1882 s. 85 ff.); C.
Thrane, Fra hofviolonernes tid, Kbhn
1908; F. A. Dahlgren, Anteckn. om Stock-
holms teatrar, Sthlm 1866; Th. Överskon,
Den danske Skueplads, Kbhn 1860; E.
Åkerberg, Musiklifvet inom Par Bricole,
Sthlm 1910; B. v. Beskow, Lefnadsmin-
nen, Sthlm 1857; Ny ill. Tidn. 1866; Euter-
pe, Musik. Tidskrift med musikbilagor,
Sthlm 1823 s. 5 f., 18 ff.; L. Dahlgren,
Norrländska släktprofiler, Sthlm 1911, s.
47 f.; C. Forsstrand, Sofie Hagman, Sthlm
1911, s. 40 ff., 48; Fr. Hedberg, Sv. opera-
sångare, Sthlm 1885 s. 41^8; T. Norlind,
Sv. musikhist., Helsingb. 1901; F. J. Fe-
tis, Biogr. univ.; R. Eitnei", Quellen-Lexi-
kon; J. L. Höljer, Musiklexikon.
Dur (af lat. durus, hård), ursprungli-
gen en beteckning för tonen h (b du-
rum); ur hexachordsystemet med "hårdt
b" (h) utgick sedan beteckningen "dur-
hexackord", och då de moderna tonar-
terna under 1600-talet närmare utbilda-
des, öfvergick benämningen på tonarten
med stor ters till skillnad från mollton-
arten med liten ters.
Durackord (d u r t r e k 1 a n g), ackor-
det med stor ters och ren kvint; i ton-
arten c-dur: c-e-g i alla dess samman-
sättningar och oktavfördnbblingar.
Duramente (it.), hård.
Durand, Marie A u g u s t e, f. 18. 7. 1830
i Paris; elev af Benoist i orgel; organist
vid flera kyrkor i Paris (S:t Ambroise,
S:te Geneviéve, S:t Roch o. S:t Vincent
de Paul, efter hvarandra), grundade 1870
tillsammans med Schönewerk ett franskt
musikförlag, som bland annat förlagt
verk af Saint-Saens, Massenet, Lalo,
Widor, Fauré, Franck m. fl.; har äfven
utgifvit franska upplagor af Wagners
Lohengrin, Tannhäuser och Flyg. HolL;
212
Dnrante — Dussek
en samlad uppl. af Kameaus verk; D. har
äfven komponerat mässor, sånger, dan-
ser m. m.
Dnrante, F r a n c e s c o, f . 15. 3. 1684 i
Frätta Maggiore, Neapel, t 13. 8. 1755 i
Neapel; elev af flera konservatorier i
Neapel och af A. Scarlatti; 1718 ledare
af "Sant' Onofrio", hvilken plats han
1742 utbytte mot en liknande vid "Santa
Maria di Loreto" (efter Porpora); som
lärare utbildade han flera af Italiens
namnkunnigaste mästare: Traetta, Vin-
ci, Jomelli, Sacchini, Piccini, Pergolese,
Paisiello. De flesta af hans kompositio-
ner äro i kyrkostil. Han förenar den
allvarliga och högtidliga romerska kyr-
kostilen med den lätta och världsliga
neapolitanska operastilen. Arierna och
ensemblepartierna bli hufvudsaken, och
melodien flyter lätt och behagligt som i
en opera. D. anses som främste mannen
inom 1700-talets "neapolitanska skola".
Af större verk kunna nämnas oratorier-
na "Abigaile" 1740 och "S. Antonio di
Padova" 1750; komponerade i öfrigt en
mängd mässor, psalmer, motetter, madri-
galer, duetter, klavérsonater m. m.
Durezza (it.), hårdhet.
Durskala, tonart med hälft tonsteg
mellan tredje och fjärde, sjunde och åt-
tonde tonerna.
Durutte, FranQois C a m i 1 1 e Antoine,
Conte, f. 15. 10. 1803 i Ypern, Ostflandern,
t 24. 9. 1881 i Paris; var först ingenjör
men öfvergick till musiken och slog sig
ned i Metz; bekant genom sina estetiska
skrifter: "Esthétique musicale: technie
ou lois générales du systéme harmoni-
que" 1855; "Resumé élémentaire de la
technie harmonique et complément";
skref äfven operor, kammarmusik och
kyrkliga musikverk.
Du segern oss förkunnar,
psalm 105; Haeffner hänvisar till mel. 50.
Du snöda värld! farväl, psalm
458; Haeffner hänvisar till mel. 51.
Du, som af Gudomsskötet, psalm
130; Haeffner 130; motsvarar nr 343 i ko-
ralpsb. af 1697; går tillbaka till tysk
koral (Zahn 4493 a: Herr Gott, wir bit-
ten deine Giit) från 1550-talet; kan på-
visas i Sverige på 1630-talet och i Dan-
mark 1569 (Thomissön).
Du, som din församling, psalm
318; Haeffner hänvisar till mel. 245.
Du, som fromma hjärtan, psalm
500; Haeffner hänvisar till mel. 136.
Du, som fått en kristen s, psalm
218; Haeffner hänvisar till mel. 38.
Du, som förhärdad gäckas,
psalm 462; Haeffner hänvisar till mel.
295.
Du, som för mig så innerlig,
psalm 347; Haeffner hänvisar till mel.
187.
Du, som, förrän min mun dig
nämna kunnat, psalm 354; Haeffner
354; gar tillbaka till tysk koral (Zahn
937: Merk Seele, was du dir hast fiirge-
nommen) af 1680; kan ej påvisas i Sve-
rige före Haeffner
Du, som härlig ställde, psalm
406; motsvarar i koralpsb. af 134; kan
påvisas i Sverige pä 1670-talet (Rappe);
saknas i utländska källor.
Du, som i ditt ord förkunn ar,
psalm 356; Haeffenr hänvisar till mel. 123.
Du, som låter mig erfara,
psalm 290; Haeffner hänvisar till meL
283.
Du, som oss frälst ur syndens
band, psalm 114; Haeffner 114; motsva-
rar nr 177 i koralpsb. af 1697; förekom-
mer ej i utländsk källa, ej heller i
svensk före 1697.
Du, som var den minstes, psalm
341; Haeffner hänvisar till mel. 126.
Du, som åt människan, psalm
297; Haeffner hänvisar till mel. 160.
1. Dussek, Franz, f. 8. 9. 1736 i Cho-
tébolv, Böhmen, t 12. 2. 1799 i Prag; elev
af Habermann; på sin tid en framstå-
ende pianist; komp. pianostycken, kam-
marmusik, konserter, symfonier m. m.
2. J o h a n n L a d i s 1 a u s, f . 9. 2. 1761
i Tschaslau, Böhmen, t 20. 3. 1812 i St.
Germain en Laye vid Paris; studerade
teologi och musik och blef ungefär sam-
tidigt bakkalaureus i teologi och orga-
nist i Mecheln; 1782 begaf han sig til!
Amsterdam; begaf sig efter ett besök
hos Ph. E. Bach i Hamburg å en kon-
sertresa till Berlin o. Petersburg, hvarvid
han lät höra sig dels på klaver dels glas-
harmonika; 1786 spelade han i Paris för
Maria Antoinette; efter en resa till Ita-
lien begaf han sig till London, där han
1792 grundade ett musikförlag; då det
ej gick ekonomiskt fördelaktigt, begaf
han sig till Hamburg; blef 1808 konsert-
mästare i Paris hos Talleyrand och kvar-
Dustmann — Dvorak
213
stannade i denna ställning till sin död.
Drs betydelse för pianospelet är ej rin-
ga; han var den förste som använde det
fulltoniga, sjungande föredraget; äfven
som kompositör blef han vida känd,
och flera af hans pianosaker låta ännu
med fördel höra sig. Hans konstnärliga
produktion omfattar 12 konserter, 1 dub-
belkonsert, 80 violinsonater, 53 klavér-
sonater för 2 o. 4 händer, 10 trior, 1 kla-
verkvartett, 1 klavérkvintett och solo-
saker för piano. År 1796 utgaf han dess-
utom en klavérskola. Mest känd är pia-
nostycket "La consolation".
Dustmann, Marie Luise, f. Meyer,
f. 22. 8. 1831 i Aachen, f 2. 3. 1899 i Char-
lottenburg, Berlin; framstående scenisk
sångerska (sopran); debuterade 1849 i
Breslau, sjöng sedan i Kassel, Dresden,
Prag och Wien; var i sistnämnda stad
1857 — 75 engagerad vid hof operan; sjöng
under tiden dock äfven annorstädes t.
ex. i London och Stockholm (1858); 1860
utnämndes hon till kammarsångerska;
var sedan någon tid sånglärarinna i kon-
servatoriet i Wien, men drog sig till sist
tillbaka till Charlottenburg. Bland hen-
nes roller märkas: Anna i "Don Juan",
Alice i "Robert", Agatha i "Friskytten",
Norma och Linda.
Dutka, se D u d a.
Dnvernoy, Victor Alphons e, f.
30. 8. 1842 i Paris, t 7. 3. 1907 därst.; elev
af Marmontel och Bazin vid konserv.;
pianist och kompositör; professor vid
konserv.; grundade 1869 ständiga kam-
marmusiksoaréer med Leonard som för-
ste violinist; skref operorna: "Sardana-
pel" (1882 o. 1892), "Helle" 1896, "Kleopa-
tra", körverket "La tempéte" (prisbelönt
af Paris' stad), baletten "Bacchus" (1902),
ouverturen "Hernani" m. fl.
Dnx (lat.), ledare; i fugan temat, i ca-
non den begynnande stämman.
Dvorak, Anton, f. 8. 9. 1841 i Miihl-
hausen, Böhmen, f 1. 5. 1904 i Prag; 1857
elev af organistskolan i Prag och blef
sedan altviolinist i Komsåks civilkapell
och därefter i nationalteaterns orkester,
som han tillhörde 1862—73; blef sist-
nämnda år organist vid St. Adalberts
kyrka; en patriotisk hymn för blandad
kör med orkester, "Hlahol" uppfördes s.
å. af en sångförening med lysande fram-
gång; D. ådrog sig härigenom så stor
uppmärksamhet, att han af österrikiska
regeringen tillerkändes ett statsstipen-
dium, som satte honom i tillfälle att helt
ägna sig åt komposition. Hans samling
"Slaviska danser" för piano 4 händer
gjorde honom snart i hög grad populär.
Liszt fick sedan intresse för honom och
sökte på allt sätt hjälpa honom. Efter
att några år ha varit lärare vid konser-
vatoriet i Prag, mottog han 1892 kallelse
till direktörsposten vid konserv, i New-
York, hvilken plats han dock lämnade
1895 för att öfvertaga samma befattning
vid Pragkonserv. — D. är som komposi-
tör typisk böhmare; så länge han rör
sig inom den inhemska melodiformen,
är han alltid intressant och tjusande;
hans rytmer äro egenartade och liffulla;
likaledes är orkesterbehandlingen färg-
rik och utomordentligt tilldragande; när
han emellertid lämnar denna direkta lo-
kalstil, blir han ofta banal och intetsä-
gande och verkar då ej så frisk och lif-
full; i synnerhet gäller detta hans kyrk-
liga körkompositioner. I symfonier så-
väl som kammarmusikverk öfverflöda
inhemska dansmelodier, hvilka han för-
står att mästerligt behandla; D. är må-
hända störst i sin kammarmusik; kör-
verken intressera i allmänhet mindre;
operornas förtjänst är lokalkoloriten, ej
den egentliga stämningsmålningen. För-
teckningen öfver D:s kompositioner om-
fattar 111 med opustal, hvartill sedan
komma 9 operor. Dessa senare äro: "Der
König u. der Köhler" 1874; "Der Diek-
schädel" 1882 (komp. 1874); "Wanda"
1876; "Der Bauer ein Schelm" 1877; "Di-
mitrije" 1882; "Jacobin" 1889; "Der Teu-
fel u. die wilde Käthe" 1899; "Rusalka"
1901; "Armida" 1904. Af större körverk
med soli o. orkester kunna nämnas:
Stabat mäter 1881; oratoriet "Die heilige
Ludmila" 1886; psalm för bl. kör o. ork.;
Te deum 1896; kantaten "Spökbruden"
1885. Af solosånger vid piano kunna
nämnas: "Fyra duetter" op. 20, "Klänge
aus Mähren" op. 32; "Fyra duetter" op. 38;
solosångerna: "Lieder" op. 3, "Fyra sån-
ger" till serbiska folkdikter op. 6; "Zi-
geunermelodien" op. 55; "Im Volkston"
op. 73; "Liebeslieder" op. 83. Slutligen
ha vi hans instrumenta produktion: 5
symfonier (op. 24, 60, 70, 88, 95), "Symf.
variationer" op. 40; Scherzo capriccioso
op. 66; ouverturertia "Mein Heim" op. 62
214
Dybeck
och "Husitska" op. 67; de sista verken,
op. 107—111, äro ballad och två "symfo-
niska poem", m. fl. För kammarmusik
ha vi en serenad för bläsinstrument op.
44; en stråksextett op. 48; 2 stråkkvin-
tetter op. 77 och 97; 6 stråkkvartetter op.
51, 61, 80, 96, 105, 106; en stråktrio op. 74;
en pianokvintett op 81; 2 pianokvartet-
ter op. 23 o. 87; 2 pianotrior op. 65 o. 90;
dessutom flera verk för violin o. ork.,
violoncell o. ork., violin o. piano, piano
4 händer och pianosolo. I Sverige ha
flera af D:s kompositioner gifvits: Au-
linska kvartetten och Ncrudas soaréer
ha bl. a. gjort oss förtrogna med hans
kammarmusik, Stenhammar — Bäcks pia-
nosoaréer 1896 med pianosaker. Af stör-
re orkester- och körverk gaf Filh. sällsk.
1892 "Spökbruden" (förnyadt af Nya filh.
sällsk. 1904); Musikföreningen uppförde
1895 ouverturen "Husitska" o. 1900 "Sta-
bat mäter"; Konsertför. gaf 1903 tredje
symfonien; slutligen ha öfverallt i lan-
det enskilda stycken af hans kammar-
musikverk gifvits. — En biografi öfver
D. skref I. Zubaty 1886; Groves lexikon
upptager en fullständig förteckning öf-
ver hans kompositioner.
Dybeck, Richard, f. 1. 9. 1811 i
Odensvi, Västmanland, t 28. 7. 1877 i Sö-
dertälje; student i Uppsala 1831; efter
aflagd hofrättsexamen tjänstgjorde han
någon tid som tillförordnad domare å
landsbygden; en svår förkylning hindra-
de honom emellertid att fortsätta på den
en gång inslagna banan; hans lif blef
sedan ägnadt åt fornforskningen o. folk-
kunskapen; D. var uppfödd i ett musi-
kaliskt hem och ägde själf jämte stor
musikalisk begåfning en ovanligt fyllig
basröst. "Det var en bas med orgelto-
ner, men på samma gång mjuk och mild
och på ett särskildt sätt genomandad af
hans själ. Den hade i sin timbre en
djup tragik, ett lidande utan namn
och utan klagan, men som grep så, att
man tyckte hjärtat ville brista" (A.
Kerfstedt). I Uppsala deltog han med
ifver i därvarande musiklif och sjöng
med vid alla tillfällen, då det gällde
kvartettsång. Då sjukdomen kom, hade
han svårt att ekonomiskt reda sig, och
det var då Nordblom tillsammans med
sina musikaliska vänner sökte öfvertala
honom att ge en konsert. Denna första
musikaliska "aftonunderhållning" ägde
rum d. 13. 11. 1844 och fick en särskild be-
tydelse, därigenom att sången "Du gamla
du friska" då för första gången sjöngs:
"Sång efter sång framfördes under myc-
ket bifall, och till slut skulle då det nya
komma. Jag minnes icke nu namnet
på den sångare, som sjöng solot, men
det var hörbart tyst, när han började:
'Du gamla du' . . . och när refrängen
skulle komma efter andra versen hände
något. Mannen i länstolen reste sig,
kastade af vargskinnspälsen och stod
där hög och rak i sin svarta frack och
sin bleka skönhet. Och när hans här-
liga bas fyllde rummet och genombröt
hela kören i ett hänfördt: 'Ja, jag vill
lefva, jag vill dö i Norden', då smattrade
applåderna så, att huset kunnat sprän-
gas och icke många ögon voro torra. Det
var första gången 'Du gamla, du fria'
sjöngs offentligt" (A. Kerfstedt). Denna
första aftonunderhållning följdes snart
af andra, hvilka alla mottogos med lika
förtjusning af publiken. D. har själf i
Runa för 1865 (s. 18) gifvit en statistik
öfver underhållningarna och antalet
åhörare, och vi anföra den här som be-
vis på intresset: 13. 11.- 1844: 430 åhörare;
dec. 1844: 660; mars 1847: 720; april 1852:
510; mars 1857: 860; mars 1858: 875; mars
1859: 1,056; mars 1860: 810; mars 1861:
760; 29. 3. 1862: 850; alla dessa i hufvud-
staden; dessutom en 23. 5. 1857 i Upp-
sala med 670 åhörare och en i Västerås
2. 6. 1861 med 218 åhörare. Dybeck till-
lägger: "Tillsammans 8,491 personer, de
oberäknade, som haft fritt tillträde till
aftonunderhållningarna och väl kunna
räknas till 1,000." Dessa musikaftnar
fingo en synnerligen stor betydelse för
väckandet af förståelse af folkmusiken
hos de bildade klasserna. Folkvisorna
och folkdanserna sjöngos än på original-
texten än på ny af D. författad text.
Ofta arrangerades folkvisorna för flera
personer, så att det hela fick ett slags
dramatiseradt utförande. Slutligen fö-
rekom ej sällan ett ackompagnement af
en mindre orkester. Till hjälpare i in-
strumenteringen hade D. flera musiker,
däribland Grönhamn, Gille, Höljer m. fl.
(Handskriftsmaterialet för dessa afton-
underhållningar finnes i Nord. museets
bibi.). Af de folkmelodier D. fr. o. m.
20-talets slut samlat har han själf ut-
gifvit en del i tryck: "Svenska vallvisor
Diiben
215
o. hornlåtar" 1846; "Svenska visor" 1847
—48, "Svenska folkmelodier" 1853—56,
"Svenska gånglåtar". De landskap, som
mest undersökts, voro: Västmanland,
Dalarne, Härjedalen, Södermanland och
Dalsland. Flera af de i samlingarna pu-
blicerade melodierna hade förut tryckts
i tidskriften "Euna". I Runa 1865 — 76
återger D. utförligt programmen till sina
senare musikaftnar. Hans upptecknade
folkmelodier förvaras i Vitt.-ak:s bibi. —
Om D. som musiker se förutom hans eg-
na skrifter: A. Kerfstedt, "En sångare
o. en sång", Idun 1908. 17. 2. — Se äfven:
Du gamla, du friska.
Diiben. Denna i den svenska musik-
historien så betydande familj kan följas
tillbaka till 1500-talet. Måhända har den
en gång utgått från platsen Diiben nära
Marseburg i provinsen Sachsen. Den
förste medlemmen vi till namnet känna
är M i c h a e 1 D. (1), hvilken lefde i Liit-
zen först som musiker, "Ludi modera-
tor", sedan rådman. Han var gift med
Magdalena Schlaffen, dotter till Johann
S., som var borgmästare därstädes.
Michael D:s son var Andreas (2), f.
i Liitzen 27. 5. 1558, t i Leipzig 19. 5. 1625;
efter skolstudier i Pforte fortsatte han
sin vidare utbildning vid universitetet i
Leipzig; åren 1578 och 1579 åtnjöt han
som obemedlad ett särskildt univ.-stipen-
dium (Nicolaistip.); de direkta musikstu-
dierna begynte han 2. 11. 1581 hos Chri-
stoff Walter, hos hvilken han stannade
i 2 år och 14 veckor; efter vidare musik-
studier i Dresden 1583 begaf han sig till
Österrike, där han en tid var instrumen-
tist hos en del adelsmän; 11. 2. 1586 blef
han skolmästare och organist i Kirch-
heim i hembygden; 10. 12. s. å. utnämn-
des han till organist i Wurzen och in-
gick 14. 11. 1587 därst. äktenskap med
Elisabeth Bletzsehen, änka efter Georg
B. 1595 i maj kallades han till Thomas-
kantor i Leipzig och tillträdde platsen
11. 6. s. å. Han kvarstannade här till sin
död. Kyrkoherden därst. L. Johannes
Hopnerus höll en (sedermera tryckt) be-
grafningspredikan öfver honom. Här
omtalas han som en dugande musiker,
hvilken skött sitt ämbete på bästa sätt.
Liktalet slutar med ett latinskt lofkväde
af den berömde kantorn i Schulpforta
Erhard Bodenschatz, D:s medsökande till
Thomaskantoratet 1595. M. D. hade 8
barn: 2 söner och 6 döttrar; år 1625 voro
endast 2 söner och tvenne döttrar vid
lif. Änkan flyttade 1629 till Stockholm.
De båda sönerna Andreas (3) och
Martin (4) fingo en vårdad uppfostran
och studerade båda vid universitetet i
Leipzig fr. o. m. 1609; efter af slutade
univ.-studier fingo båda äfven utbilda
sig till musiker, och Andreas sändes till
den berömde holländske organisten J. P.
Sweelinck, där han i minst 6 år från
sommaren 1614 till sommaren 1620 be-
dref musikstudier; sistnämnda är eller
allra senast 1621 fick han anställning
som hoforganist i Stockholm och mottog
i febr. 1625 dessutom befattningen som
organist i Tyska kyrkan (efter David
Ebel). Brodern Martin lät äfven öfver-
tala sig att flytta till Stockholm och re-
ste 10 dagar före faderns död 1625 och
Släkten Dnbes:
1. Michael
musiker, rådman
Lutzen
c 1530— c. 1600.
2. Andreas
Thomaskantor
Leipzig
155R— 1625.
4. Martin
musiker
Stockholm
3. Ainii'ea8
ho kapellmästare
c. 1590—1662.
1620-talet.
5. Peter
musiker
1650-talet.
6. liustaf
1624 — 1690.
7. Gustaf
hofkapellm.
1659-1716.
11. Carl Gustaf
1700—1758.
9. Nicolaus
1670talet.
10. Joachim 8. .AlldrcaS
1671—1730. hofkapellm.
1 167.5—1738.
12. Karl Vilhelm
1724—1790.
216
Diiben
erhöll meddelandet om faderns bortgång
först vid sin framkomst. Han fick äfven
anställning i hofkapellet och kvarstan-
nade några år framåt på denna plats.
Före 1630 synes han dock antingen ha
dött eller ha återvändt till Tyskland.
Modern, som 1629 kom till Stockholm,
dog samma år och begrofs på Mariae för-
samlings kyrkogård. Liideke meddelar i
sin Diss. de eccl. teutonica (s. 22), att
Andreas vid sin död 1662 efterlämnade en
änka Anna Maria Gabrieli, hvilken dog
1690. När han ingått äktenskap, veta vi
ej. Då den äldste sonen föddes i Sverige
1624, synes det ha varit de närmaste åren
innan d. v. s. mellan 1620 och 1623. I
1627 års räkenskaper öfver hofkapellet
upptages Andreas D. som nummer två
strax efter kapellmästaren, Jakob Smidt,
och med en lön af 500 d. s. Tyvärr sakna
vi räkenskaperna för åren 1628 — 36 och
kunna således ej bedöma de möjliga för-
ändringar, hvilka under denna tid kun-
na ha inträffat. 1634 fick A. D. det he-
drande uppdraget att skrifva begraf-
ningskantaten vid Gustaf Adolfs högtid-
liga begrafning 22. 6. 1634. Han skref
härför en "Pugna triumphalis" för 8
stämmor a capella öfver texten: "Bonum
certamen certavi", hvilkeu sedan tryc-
tes af Chr. Eeusner (ex. i k. bibi.; i mo-
derniserad form återgifven i "Förr o.
Nu" 1878 s. 231). Änkedrottningen synes
ha varit honom särskildt tacksam här-
för. Den franske gesandten Charles
d'Ogier berättar om ett besök han hade
hos A. D. d, 15. 3. 1635: "Den 15: de be-
sökte jag A. D., en förträfflig organist,
som bodde på Södermalm, och hade 300
r:dr i pension af änkedrottningen. Han
var från Leipzig och organist i Tyska
kyrkan, samt hade en vacker tafvelsam-
ling." Då (enl. Anrep) D:s hustru förut
varit kammarjungfru hos drottningen,
kan denna pension måhända ha varit
hustruns. Ehuru A. D. vid Gustaf Adolfs
död direkt namnes som "den förnämste
af de kungl. musikanterna", blef han
dock 1636 förbigången som hofkapellmä-
stare, hvilken befattning i stället läm-
nades åt den danske adelsmannen Lud-
vig Bille. Detta kan så mycket mer för-
våna oss, då vi 26. 10. 1635 läsa i ett Eid-
darhusprotokoll, att Bille "väl själf var
af gammal, god familj men hade ej gjort
sig hos kronan och fäderneslandet meri-
terad". Han blef också ej introducerad
å svenska riddarhuset utan satt "utanför
dörren". Först efter Billes död 10. 2.
1640 uppnådde D. ändtligen kapellmästa-
replatsen. I början innebar väl denna
syssla ej något arbete, då han ännu in-
till 1642 uppbar samma lön; först 1643
höjes den med 100 d. s. (600 d:s lön) eller
samma aflöning pr år, som kapellmästa-
re Jakob Smidt haft på 1620-talet. Den-
na summa bibehålies sedan de följande
åren intill 1651. Under de sista åren
ökades kapellets musikstat i betydande
grad; nya musiker inkommo, och äfven
högre löner gåfvos åt alla. Drottning
Kristina synes omkring 1650 särskildt ha
intresserat sig för musiken, detta dels
af direkt musikintresse dels af intresse
för teater och hoffester. Flera baletter
omtalas ha spelats vid denna tid t. ex.
Ballet du cours du monde 1642, Ballet des
Phantasies de ce temps "dansat på H.
K. H:s födelsedag" d. 8. 12. 1643; 1645
komma tre stycken, 8 ytterligare 1649.
Fr. o. m. 1650 bli dessa tillställningar
allt praktfullare och kräfva ännu mera
omväxlingsrik musik. Redan 1647 omta-
las "sex fransöske fiolister" ha inkommit
i riket, och dessa synas ha utöfvat ett
mäktigt inflytande på musikens art vid
hofvet. Den nya franska dansmusiken
från hofvet i Paris dansades och spela-
des nu, och kapellmästaren rycktes själf
med i den nya andan och begynte skrif-
va dansmusik. Den för musiken vid den-
na tid utomordentligt viktiga handskrif-
ten L M. 109, Upps. bibi., förvarar 3 alle-
mander, 13 couranter, 2 sarabander, 1
bourrée och 1 branle af A. D. Dessa
franska musiker stannade de följande
åren kvar, och några af dem ingingo i
hofkapellet och blefvo helt och hållet
svenskar. Bland dem var Pierre Ver-
dier, hvilken såväl i ofvannämnda hand-
skrift I. M. 109 som eljest efterlämnat en
mängd kompositioner såväl i kyrklig
som världslig stil. Ännu högre steg ka-
pellet i omfång med året 1652. I hofsta-
ten för detta år uppräknas: "8 fransöske
fiolister å 600 d. s. 4,800, 8 instrumentister
ä 500 d. s, 4,000, 8 vocalister italianer ä
600 d. s. 4,800; än till de raraste musi-
kanterna på förslag 5,000" förutom ka-
pellmästaren, som fr. o. m. 1651 uppburit
900 d. s. i årlig lön; jämte dessa funnos
16 "trumpetare och pukesJagare" och 7
Diiben
217
"trumpete- och pukeslagaredrängar";
slutligen "commedianter", hvilka till-
sammans hade 9,000 d. s., en maskinist
och "Christian Thun, som alla saker i
förvaring tager", en calcant (bälgtram-
pare) och en "vaktmästare i danssalen".
De italienska "vocalisterna", hvilka re-
dan nu omtalas, synas ha utgjort en
"förtrupp" till de "italienske musikan-
ter", som 1653 års stat upptager; resi-
denten Durelius i Helsingör begärde
1653 600 r:dr för att "bättre förfordra"
in i fäderneslandet "24 italienska musi-
kanter, som H. M. dit vocerat". Dessa
musikanter synas äfven ha spelat teater-
stycken. J. Ekeblad skref 26. 1. 1653 hem:
"De italienska musikanterna hafva nu
spelt åtskilliga comedier både på slottet
och hos änkedrottningen." De italienska
musikanterna hade i slutet af nov. 1652
ankommit till Stockholm. A. D. synes
som kapellmästare ej haft med dem att
göra, ty en särskild kapellmästare Vinc.
Albrici (s. d.) omtalas. Med Kristinas
tronafsägelse 1654 föll allt samman. Ita-
lienarna lämnade landet, af fransmän-
nen blefvo endast några kvar, och ka-
pellets "raraste musikanter" fingo söka
sig en annan plats. Ännu under hela
Karl Gustafs regering uppbär A. D.
som kapelllmästare 900 d. s. i lön, men
fr. o. m. 1661 sjönk lönen ned till det
gamla: 600 d. s., och denna fortsatte att
för efterträdaren vara lika hög. Musi-
kanternas antal var ännni 1655: 12 per-
soner, 1656—60 endast 10 för att till 1661
och 1662 endast utgöra 9. Det synes så-
lunda som förmyndareregeringen i bör-
jan varit mera afvog mot hofkapellet
än Karl Gustaf. Som hofkapellmästare
hade D. att skrifva begrafningsmusik
till Karl Gustafs begrafning. En tryckt
text till begrafningsmusiken i Eiddar-
holmskyrkan 7. 11. 1660 finnes. Af denna
framgår, att musiken komponerats af
trenne personer, Olof Rudbeck (inled-
ningen: "Samtal emellan Gud, Konun-
gen o. landet"), Gustaf Diiben ("Cessat
gaudium") och Andreas Diiben ("Mise-
rere mei"). De två senare kompositio-
nerna finnas i behåll i Diibenska sam-
lingen i Uppsala bibliotek, båda under
Gustaf D:s namn; då emellertid Misere-
ret ej alls är skrifvet i Gustaf D:s kan-
tatartade stil, torde det vara riktigast att
i kompositionen se Andreas D:s begraf-
ningsmusik till Karl Gustaf. Ännu en
annan begrafningsmusik till Karl Gu-
stafs död synes Andreas D. ha skrif-
vit. Åtminstone uppfördes (enl. Mus.
ak:s Handl. 70/71 s. 74 och Oskar Fre-
driks högtidstal s. 82 och 146) vid Mus.
ak:s sekularfest 2. 12. 1871 en aria "Kun-
de i Svea bygd" ur en sådan begraf-
ningsmusik. (Staten för Karl Gustafs
begrafning omtalar sorgekläder åt 10
musikanter och 1 discantist).
Af A. D:s söner namnes Petter D.
(5) som discantist i hofkapellet 1648;
1649 — 60 är han kapellist med ordinarie
musikantlön 450 d. s. Fr. o. m. 1661 sak-
nas han i räkenskaperna. Den nyss om-
talade handskriften I. M. 109 upptager
en dans af honom. Enligt Anrep blef
han sedan regementskvartermästare vid
öfverste Plantings regemente; 1677 var
han ryttmästare i skånska kriget.
Den mest berömde af Andreas D. söner
blef G u s t a f D. (6), f. 1624 i Stockholm
såsom äldste sonen, t 19. 12. 1690 därst.
Genom D:ska biblioteket i Upps. bibi.
kunna vi följa hans utbildning fr. o. m.
1630-talets slut. Uppsalahandskriften I.
M. 108 upptager hans första öfningar i
orgelspel. På permen står: "Gustavus
Diiben Holmiensis Anno 1641. C. Zengel
scripsit." Det senare synes afse läraren
eller afskrifvaren. En Caspar Zengel
namnes som musiker i hofkapellet 1627
men finnes ej i räkenskaperna fr. o. m.
åren 1637. Däremot omtalar Lydeke ho-
nom som kantor i 9 mån:s tid 1629 vid
Tyska kyrkan. Troligen har han på
gamla dagar sysselsatt sig med att un-
dervisa D:s barn i musik. Handskriften
upptager för öfrigt kompositioner af
Sweelinck och hans skola (Sibern, Phi-
lippi, Scheidemann, Scheidt) jämte en-
gelsmännen Byrd och Bull, af hvilka
Sweelinck själf förut lärt sig sin orgel-
konst. Då vi veta, att fadern Anders
D. varit elev af Sweelinck, är boken in-
tressant såsom utgörande bevis för, att
fadern önskat utbilda sin son till skick-
lig organist i samma skola, som han
själf haft. I hofkapellet omtalas G. D.
först 1648. Den yngre brodern Petter
är samtidigt discantist (då i allmänhet
ej discantisternas namn nämnas, kan
Petter D. mycket väl ha varit discan-
tist äfven de föregående åren; likaså
;ir ju ej uteslutet, att äfven Gustaf D.
218
Diiben
varit discantist någon tid). Fr, o. m.
1651 är Gust. D. andra musiknamnet (J.
H. Tauscher regelbundet första med ex-
tra hög lön). Dä fadern mot slutet af
året 1662 dog, dröjde man att tillsätta
ny kapellmästare, och Gustaf D. inläm-
nade då en särskild anhållan om att
få bli sin faders efterträdare. Denna
skrifvelse finnes ännu i behåll (riksark.
bandi. r. teatern). Här heter det bl. a.:
"Såsom jag icke allenast redan en rum
tid hafver uppvaktat under Eder K.
M:8 musik utan ock försökt uti främ-
mande land på åtskilliga orter och gjort
mig uti den konsten så förfaren, att jag
hoppas det embete utan beröm nogsamt
kunna prestera och förrätta." På hand-
lingen är antecknadt, "afflrmatur d. 12
Febr. 1663". Anställningen följde också
omedelbart. Handlingen, skrifven på
tyska och undertecknad af förmyndar-
regeringen, finnes i riksark. Hvad som i
G. Drs skrift särskildt väcker intresse
är, att han säger sig ha lärt "i främ-
mande land på åtskilliga orter". När
denna resa företagits, är svårt att af-
göra. Som vi förut meddelat, upptages
G. D. som musikant i hofkapellet hvarje
år fr. o. m. 1648. Resan skulle väl då
närmast ha företagits före denna tid
eller före 24 års ålder. Emellertid kan
G. D. mycket väl ha rest ut senare och
likaväl stå upptagen i hofräkenskaper-
na. Det var vid denna tid synnerligen
vanligt, att en musiker, som ville utbil-
da sig, fick behålla sin lön oafkortad.
Så är t. ex. några årtionden senare för-
hållandet med J. A. Bellmann, som flera
år står upptagen som discantist med or-
dinarie lön men i själfva verket befann
sig vid Uppsala univ. hela tiden. Det
troligaste är, att G. D. de första åren af
Karl Gustafs regering varit i utlandet.
Han ingick sedan äktenskap med Eme-
rentia Standaert, dotter till en förmögen
holländsk handelsman i Stockholm. För-
sta barnet föddes d. 6. 8. 1659. Antaga
vi nu, att bröllopet ägt rum 1658, blir det
mindre sannolikt, att han rest till främ-
mande land första åren af sitt äkten-
skap. Då under Karl Gustafs regering
högst få hoffester ägt rum, och konun-
gen mesta tiden var frånvarande, får
hofkapellet anses ha haft mindre sträng
tjänstgöring då och likaledes kunnat
lätt undvara en musiker. Resan borde
således helst ha skett mellan 1655 och
1658. Hvarthän G. D. rest, veta vi ej,
men de goda förbindelser han höll sär-
skildt med Hamburg och Liibeck synas
tyda på, att han rest till dessa städer.
I Hamburg fanns tvenne Sweelinck-ele-
ver, Heinrich Scheidemann och Jacob
Praetorius, hvilka efter allt att döma
lärt hos mästaren samtidigt med An-
dreas D. I nyss omtalta studiebok I. M.
108 för Gustaf D. med kompositioner af
Sweelinckkretsens organister, finnes ett
orgelstycke af Scheidemann. Det lig-
ger således närmast till hands att an-
taga, att G. D. af fadern sändts till de
honom sedan studieåren bekanta Ham-
burgerorganisterna. Om resan företa-
gits redan före 1648, kunde G. D. träffa
båda nyssnämnda mästare i Hamburg;
1655 var Praetorius sedan 4 år tillbaka
död, men Scheidemann lefde ännu som
gammal 60-års man. Såväl Hamburgs
som Liibecks rika musiklif begynte dock
först på 60-talet, och G. D. fick därför
kännedom om den nya tidens musik
först genom skriftliga meddelanden. Un-
der 60-talet äro D:s förbindelser med
Hamburg synnerligen lifliga; med 70-ta-
let framträder mera förbindelsen med
Liibeck och dess store organist Bnx-
tehude. Af G. D:s kompositioner före
kapellmästaretiden kunna nämnas: en
allemande, en courante och en sarabande
i nyssnämnda dansbok I. M. 109 (alla
för stråkar); de torde alla vara från
drottning Kristinas tid eller förra hälf-
ten af 50-talet; från 1651 finnes en vokal-
komposition: "Veni sancte spiritus" för
4 stämmor med instrumental inledning;
en annan komposition "Sinfonia con
cimbalo e spinetta" är daterad 10. 8. 1650.
År 1663 erhöll G. D. jämte kapellmä-
starebefattningen äfven organistplatseu
vid Tyska kyrkan efter sin fader. Hans
aflöning var här 600 d. k. årligen. Rö-
rande hofkapellet skedde ingen ändring
i aflöningarnas storlek, ej heller i an-
talet instrumentister (9) men väl i den
vokala delen, som förut blott bestått af
två discantister; D. insatte ytterligare
en bas, en tenor och en alt. Ända till
1665 bestod således kapellet af följande
tre delar: kapellmäst. 1, musikanter 9,
vokalister 5; med året 1666 höjdes in-
strumentisternas antal till 12, men te-
noren försvann; alltså: 1 + 12 + 4; med
Diiben
219
1670 försvann äfven alten, och 1676 slut-
ligen också basen; under 70-talet var
sedan antalet tämligen regelbundet: 1 +
12 -f 2; 1680-talet tillades en instrumen-
tist, som fick särskild aflöning och ibland
hade titeln: "vice kapellmästare"; man
kan således antaga, att D. vid den-
na tid antingen varit sjuklig och behöft
hjälp eller af andra skäl befriats från
befattningen. Att han samtidigt äfven
befriats från organistsysslan i Tyska
kyrkan framgår däraf, att Johan Casp.
Schultz, som 19, 1. 1691 blef hans efter-
trädare, då redan i 4 år innehaft plat-
sen som vikarie. G. D:s bästa och verk-
ningsfullaste tid synes således ha ut-
gjort 60- och 70-talet. G. D. har som
kapellmästare de första 12 åren endast
600 d. s. i lön. Emellertid inlägger han
1674 en supplik att få lönen lika hög
som fadern. Denna anhållan beviljades
och fr. o. m. 1675 uppbär han 900 d. s.
Samma år får han dessutom som ytter-
ligare förläning af konungen 4 krono-
hemman i Småland "uti hans och hu-
struns lifstid samt barnen 2 år efter för-
äldrarnes död". Handlingen härom är
daterad 12. 6. 1675. Tre år senare anhål-
ler han om, att de 4 kronogodsen måtte
få komma "under Norrköpings besluts
villkor" (d. v. s. få besittas af efter-
kommande, så länge arfvingar finnas).
Konungen bifaller i en skrifvelse från
Halmstad daterad 2. 3. 1678 äfven detta.
Det heter här bl. a.: "Thy hafvom vi i
anseende till hans långlige gjorde tjän-
ster och välförhållande, så väl som ock
för den olägenhet han med de sina sit-
ter uti, godt funnit härtill att sam-
tycka." Dessa nådegåfvor af konungen
synas ha berott på särskild välvilja.
Helt säkert var Karl XI varmt fästad
vid sin kapellmästare. Redan 4 år ef-
ter sistnämnda stadsfästelsebref å hem-
manen upptages G. D:s son Gustaf som
kammarpage hos den unge kronprinsen
(sedermera Karl XII) och nästan samti-
digt blir dottern Emerentia "kammar-
piga" hos drottningen; 1690, då Eme-
rentia ej är mer än 21 år, anförtror
drottningen henne vården af sin dotter
Ulrika Eleonora. Det måste således hos
kapellmästaren ha funnits många goda
egenskaper, när den stränge konung
Karl XI så särskildt tagit sig an honom
och hans barn. Vi veta ej heller af, att
han missbrukat den kungliga nåden.
Som musiker förstod han att vinna för-
troende och från både när och fjärran
vände man sig till honom. I Kalmar
hade man 1686 fått en god orgel i dom-
kyrkan, och man anslog då 8 d. s. åt
hofkapellmästaren G. D. "för att han
måtte skaffa dem en god och capabel
organist". Han gjorde det också till
full belåtenhet (Sylvander, Kalmar stads
hist. III: 93). Från utlandet strömmade
musiker till för att bli engagerade i hof-
kapellet. 1671 — 79 var den dugande kom-
ponisten Christian Geist (s. d.) anställd
som organist, 1680 kom Jakob Krem-
berg och s. å. äfven Christian Ritter.
Den senare fick snart bära hela ansva-
ret för hofkapellet. Buxtehude tilläg-
nar Gust. D. "totius cordis devotione"
1680 en komposition (Upps, bibi. V. M.
ms. 50: 12) och s. å. skrifver samme Lii-
beckerorganist en aria för konung Karl
XI :s bröllop ("Klinget fiir Freuden", V.
M. 51: 13). Sjäif anlägger D. stora mu-
siksamlingar i såväl tryck som hand-
skrift. En synnerligen värdefull sam-
ling är "Motetti et Concerti" (skrifven
1663—67) i 5 stora folioband (I. M. Tab.
77 — 81) omfattande 248 kompositioner af
197 namngifna mästare och 51 anonyma.
Af andra värdefulla verk må nämnas
den enastående samlingen Buxtehude-
kompositioner samt den utomordentligt
intressanta Carissimiafdelningen. Sä-
kert är att då sonen Andreas von Dii-
ben i jan. 1733 till Uppsala bibliotek
skänkte "2 kistor fulla med musikalier",
han gaf Sveriges främsta univ.-biblio-
tek en musiksamling af oanadt värde.
Af G. D:s egna kompositioner från ka-
pellmästaretiden innehåller samlingen:
en kyrkokonsert "Fader vår" för 4 st.
och 5 violer (1663); "Surrexit pastor bo-
nus" för 4 sångstämmor med 2 violer
(1664); "Cessat gaudium" för altsolo m.
5 violer; "Miserere" för 5 vokalstämmor
(se Andreas D.). Alla dessa äro tydligen
skrifna för högtidstillfällen vid hofvet
eller i Tyska kyrkan. Andra komposi-
tioner äro mera tillfällighetsverk afsed-
da för hoffester och andra högtidlig-
heter af mera officiell natur. Hit höra:
en aria för Karl XI:s bröllop: "Var väl-
kommen min bästa vän"; en annan aria
till drottningen Ulrika Eleonora: "Allés
Leben dieser Erden"; en aria vid min-
220
Diibeu
nesfesten i Uppsala öfvcr slaget vid
Lund: "Blickt Ihr Salinnen auf mit
Freoden". Andra äro skrifna för adels-
män och hofmän: För Dorothea Fultins
bröllop 1669 en aria: "Man sagt sonst"
och för Erik Lindeschöld d. 19. 2. 1690
arian: "Spel och danslust". Med dessa
aricr står D. nära den enkla visan, hvil-
kan han också med förkärlek omhul-
dar. Hans bästa verk i denna riktning
äro melodierna till Sam. Columbus' Odae
svetieae tryckta i Stockholm 1674 (tre af
dessa melodier blefvo psalmer; se Hajff-
ner nr 8, 239 a och 440); i Columbus'
'■Rådrik öder Anweiser zur Tugend",
1687, finnes slutligen en melodi: "Lust-
vin dansar gavott med de fem sinnena."
I dessa senare små melodier står D. när-
mast Heinrich Albert och Königsberger-
kretsen. Tidningen "Triaden" 1853 nr 15
uppger, att G. D. komponerat "en svensk
vaggvisa". Jag har ej lyckats finna
denna komposition. D. är i öfrigt tysk
till kompositionsarten. Då de tyska mä-
starna i sin tur stå under italienskt
inflytande, kan D:s stil närmast karak-
täriseras som italiensk med tysk an-
strykning. Carissimi har på honom li-
kaväl som på den samtida tyska musi-
ken utöfvat ett stort intryck. I instru-
menteringen är äfven D. tysk. Hufvud-
vikten lägges på stråkarna, och endast
undantagsvis tagas andra instrument till
hjälp t. ex. spinett och cembalo (såsom
konserterande ej kontinuoförande instru-
ment). Däremot fattas fullständigt de
nya instrumenten flöjt och oboe.
Af G. D:s barn nämnas flera som mu-
siker. Lydeke omtalar endast tre söner,
Gustaf, Joachim och Andreas. Emeller-
tid finnes år 1675 en Nicolaus Dliben
(9) omnämnd som discantist. 1670 års
räkenskaper nämner äfven "discantisten
Dliben". Troligen är denne samme man.
Måhända har denne son tidigt dött, då
han eljest ej omtalas. Joachim D. (10)
är discantist 1683 — 85 men omtalas sedan
ej. Han ingick 1694 i konsliet o. slutade
som riksråd; t 1730. En komposition i
Diibenska samlingen (C. 18: 22) har be-
teckningen: "Joachim Diiben Anno 1860".
Måhända sjöng han med som discantist.
De öfriga sönerna Gustaf och Andreas
blefvo båda efter hvarandra kapellmä-
stare. Båda kommo till sist att uppbära
höga platser.
Gustaf D. d. y. (7) var född 6. 8.
1659. Han namnes ej direkt som dis-
cantist, ehuru han mycket väl kunde ha
varit det, då ofta namnen på dem ej
utsättas, 1682 blef han kammarpage hos
kronprinsen. Då Carl föddes samma år,
har väl tjänsten i början endast bestått
i tillsyn öfver hans lekar. Enligt Anrep
var han äfven hofmästare hos en ung
tysk grefve af Hohenlohe. I hofkapellet
inträdde han som instrumentist 1686 och
kvarstod till slutet af år 1688. Efter fa-
derns död i slutet af år 1690 blef han
omedelbart kapellmästare fr. o. m. 1691
års början. Då emellertid samtidigt
Christian Ritter kallas "vice kapellmä-
stare", får väl antagas, att Gust. D.
knappast själf skött en kapellmästares
åligganden. Den nu 10-åriga kronprin-
sen kräfde väl mera tillsyn, och denna
direkta hofsyssla blef troligen också
hufvudsaken. Förhållandet mellan den
yngre prinsen och hans page blef med
åren allt innerligare, och då Karl hösten
1697 förklarats myndig och omedelbart
öfvertagit regeringen, skyndade han
att upphöja sin vän i adelsstånd (1698).
Samtidigt härmed fick han hofintendents
värdighet. Som sådan fortsatte han in-
till 1700 års slut att i räkenskaperna
stå i spetsen för kapellet men under ho-
nom var fr. o. m. 1699 hans broder An-
dreas hofkapellmästare. G. D. d. y. för-
blef sin konung trogen och följde honom
i alla hans krig; 1712 blef han hof mar-
skalk och upphöjdes 1718 i friherrligt
stånd. Den 5. 12. 1726 dog han. Huru-
vida D. ägt någon högre musikalisk be-
gåfning, är ej bekant. Helt säkert har
han aldrig direkt själf skött kapell-
mästarebefattningen, och några kompo-
sitioner af honom äga vi ej.
Gustaf von D:s syster Emerentia
följde Karl XII:s syster Ulrika Eleo-
nora lika troget, och äfven här blef
förhållandet med åren förtroligare. 1707
upphöjdes hon tillsammans med sin bro-
der, kapellmästaren, i adligt stånd och
kom 1719, äfvenledes tills. m. bröderna,
upp i friherrlig värdighet; som hoSröken
stod hon vid prinsessans sida ända till
sin död 26. 3. 1743; hon begrofs i Riddar-
holmskyrkan. Om hennes musikaliska
begåfning veta vi intet, men helt säkert
har hennes höga ställning bidragit till
att rödja vägen för Andreas D.
Diiben
221
Andreas D. (8), f. 28. 8. 1G73; år 1686
namnes han f. f. ggn i hofräkenskaperna
och då som discantist; hans broder
Joachim hade just vid slutet af föreg.
år af gått; han kvarstod som sådan ända
till 1688 års slut och var sedan instru-
mentist fr. o. m. 1689; efter faderns död
blef brodern Gustaf kapellmästare till
namnet och Chr. Ritter till gagnet. Med
1699 års ingång "har musikanten Ritter
erhållit afsked" och Andreas D. blir hans
efterträdare, ännu intill 1700 års slut
dock under brodern; fr. o. m. 1701 för-
svinner broderns namn, och A. D. är
ensam kapellmästare öfver ett kapell be-
stående af 11 instrumentister och 2 dis-
cantister; han kvarstod i denna befatt-
ning intill slutet af året 1726 med allt
högre lön med åren; han synes dock re-
dan med upphöjelsen till kammarherre
1711 ha frångått den direkta kapellmä-
staresysslan, i det att fr. o. m. 1712 års
slut "musicanten Gottfried Buchholtz"
är vice kapellmästare; först efter dennes
död 1726 blir Roman ensam kapellmästa-
re, men fr. o. m. 1727 inrättades en sär-
skild "direktions"-syssla öfver musiken,
som alltid sedan uppbäres af en hoffunk-
tionär. D. synes således i själfva verket
ha blifvit "inspektör" för hofkapellet i
st. f. kapellmästare. D. blef 11. 10. 1707
jämte brodern Joachim och systern Eme-
rentia upphöjd i adligt stånd; 21. 5. 1719
blef han friherre; 1721 utnämndes han
till hofmarskalk och dog 23. 2. 1738 samt
begrofs i Jakobs kyrka.
Under 1690-talet undanträngde den
franska smaken så småningom den tysk-
italienska och med den franska teater-
truppens ankomst 1699 var den franska
stilens seger afgjord. För denna fran-
ska trupp skref A. D. sitt främsta verk,
en balett till text af Nicodemus Tessin,
som uppfördes "sur le théatre du palais
royal ä Stockholm" d. 6. 2. 1701. Musi-
ken trycktes och utkom 10. 4. s. å. (ut-
drag ur den tryckt i Smlb. IMG I). In-
strumenteringen var nu en helt annan
än förut. Oboen hade inkommit och
svingat sig upp till en dominerande
ställning och jämte detta instrument ha-
de flöjterna fått ökad betydelse. Af
stråkinstrumenten var viola d'amour ett
omtyckt instrument. Trumpeterna fingo
också nu mera plats i den egentliga or-
kestern i stället för att förut ha utgjort
en orkester för sig tillsammans med pu-
korna. Nästan alla D:s öfriga komposi-
tioner voro små korta tillfällighetsalster.
De flesta voro skrifna för hofvet: "Lefve
väl i långa tider" till nyårsdagen 1704;
"Nu bör oss prisa Gud för det framledna
år", nyårsdagen 1710; "Af underdånigt
nit"; "Und allés Volk sprach: Gliick dem
König Carolo"; "Svea riket näpelig har
sett"; "Vi önskom vår monark"; alla
dessa direkt till kungens ära; prinsessan
Ulrika Eleonora erhöll: "Alla med en
mun och röst" 23. 1. 1714 (hennes födelse-
lag); "Prinsess hvars nåd är utan like";
till hertiginnans af Holstein födelsedag
skref han arian: "Högsta himmel vi dig
sjunga"; till kommissarie Springers bröl-
lop: "Dialogus inter sponsum et spon-
sam"; till m:lle Rotliebs begrafning:
"Ack Herre hör min bön"; för Bengt
Rosenhane slutligen: "Was hilft es, dass
man sich"; ännu ett antal af 12 solosån-
ger af A. D. för obestämdt ändamål fln-
nes i behåll. Dessutom finnes i klavér-
boken I. M. Tab. 110 fem menuetter och
i åtskilliga klaver- och violinböcker (k.
b. och Kalmar bibi.) en "Marsche de
Narva".
Under Frihetstiden intog släkten D.
en mycket framskjuten plats inom det
politiska lifvet. Dock glömdes ej därför
de musikaliska traditionerna. "Direk-
törs"-befattningen öfver hofkapellet, som
1727 — 1740 uppehållits af kammarherre
Carl Franc, öf vertogs 1741 af Carl
Gustaf D. (11), son till Gustaf D. d. y.
(f. 1700) och han bibehöll denna syssla
intill sin död 1758; Hiilphers säger
(s. 322), att han var en "stor lutenist"
(Anreps uppgift, att han var kapellmä-
stare, är vilseledande). 1759 — 63 skötte
sedan Joachim D:s son (12), Karl V i 1-
helm (f. 2. 2. 1724, t 29. 12. 1790), direk-
törssysslan vid hofkapellet; 1763 kalla-
des han till envoyé vid ryska hofvet och
utnämndes 1769 till president i kammar-
revisionen; 1772 valdes han till ledamot
af den nyss grundade Musikaliska aka-
demien och var ett års tid 1772—73 pre-
sident (ak:s högste chef).
Litt.: T. Norlind, Sv. musikhist. 1901;
T. Norlind, Die Musikgesch. Schwedens
in den Jahren 1630—1730, Smlb. IMG I,
165 — 212 (med en mängd kompositioner af
And. D. d. ä., Gust. D. och And. D. d. y.);
T. Norlind, Zur Biographie Christian
222
Dybwad — Döliler
Ritters, Smlb. IMG XII, 94—99; Anrep,
Sv. adelns ättartal; R. Wustmann, Mu-
sikgesch. Leipzigs I, 1909; C. Stiel, Die
Familie Diiben, Monatsh. f. Musikg.
XXI: 1; Liibecker Blätter 12. 8. 1888 (C.
Stiel); Leichpredigt Andre» D:s gehal-
ten von L. Joh. Hopnerus, Leipzig 1625;
Caroli Ogerii Ephemerides, Paris 1656
(sv. uppl. 1828); Lydeke, Historia de ec-
clesia teutonica, Upps. 1791; A. Pirro, D.
Buxtehude, Paris 1913; handlingar i riks-
arkivet, slottsarkivet, Upps. bibi., kgl.