Skip to main content

Full text of "Allmänt musiklexikon"

See other formats 


Digitized  by  the  Internet  Archive 
in  2010  with  funding  from 
Brigham  Young  University 


http://www.archive.org/details/allmntmusiklex02byunorl 


TOBIAS  NORLIND 

ALLMÄNT  MUSIKLEXIKON 
II. 


VtKiA;    ^//^x^OOyCA-öC 


ALLMÄNT 

MUSIKLEXIKON 


TOBIAS  NORLIND 

FIL.  DR,  DOCENT  I  LITTERATUR-  OCH  MUSIKHISTORIA 
VID  LUNDS  UNIVERSITET 


II. 

(Lakmé— Ö) 


WAHLSTRÖM  &  WIDSTRAND   •    STOCKHOLM 


PAPPERSLEVERANTOR:  LESSEBO  PAPPERSBRUK 

TRYCKT  HOS  IVAR  H^EGGSTRÖMS  BOKTR.  A.  B., 

STOCKHOLM   1916 


Lakmé — Larnbére 


513 


andra  skrifter  märkas:  "Instruments 
Sax  et  fanfares  civiles"  (1867),  "Curiosi- 
tés  de  1'Opéra"  (1883),  "Petite  encyclopé- 
die  de  la  musique"  (1880),  "Gramnia ire 
de  la  musique"  (1880);  utgaf  slutligen 
äfven:  "Airs  å  danser  de  Lully  å  Méhul" 
och  var  redaktör  för  "Chefs-d'oeuvre 
classiques  de  1'opéra  francais". 

Lakmé,  komisk  opera  i  3  a.  af  L. 
Delibes,  text  af  E.  Gondinet  o.  Th.  Gille; 
premiär  å  Op.  comique,  Paris,  14.  4.  1883; 
sv.  öfvers.  af  E.  Wallmark;  f.  ggn  k.  t. 
Sthlm  15.  1.  1890;  dansk  öfvers.  af  E. 
Christiansen;  f.  ggn  k.  t.  Kphn  1.  1.  1896. 

1.  Lalin,  Lars  Samuel,  f.  1726,  f  15. 
12.  1785;  var  från  midten  af  1700-talet 
sånglärare  i  Stockholm;  inträdde  sam- 
tidigt på  ämbetsmannabanan;  författa- 
de texten  till  ett  par  af  Sveriges  första 
operor:  "Syrinx"  (s.  d.)  och  "Acis  och 
Galathea"  (s.  d.);  blef  1762  kammarmu- 
siker och  fick  1764  hof sekreterares  titel; 
erhöll  1765  tillstånd  att  inrätta  biljard  i 
Stockholm,  mot  förbindelse  "att  göra  en 
utrikes  resa  för  att  samla  nya  och  ut- 
sökta musikaliska  arbeten,  tjänliga  bå- 
de för  kyrkan  och  teatern,  konserter 
och  andra  högtidliga  tillfällen",  hvilken 
musik  sedan  kostnadsfritt  skulle  tillhan- 
dahållas "alla  akademier  och  gymnasier 
i  riket".  Kesan  räckte  omkring  2V2  år, 
och  skörden  af  musik  var  betydlig,  i 
synnerhet  hvad  sångkompositioner  an- 
går. L.  ställde  sig  sedan  i  spetsen  för 
de  s.  k.  kavaljerskonserterna  på  Riddar- 
huset, som  voro  mycket  omtyckta,  och 
där  prof  af  den  införda  musiken  med- 
delades. Aktör  och  sångare  vid  operan 
1773;  uppträdde  dock  blott  i  en  enda 
roll  såsom  Jupiter  i  "Thetis  och  Pelée"; 
sångmästare  därstädes  1773—83;  var  vid 
denna  tid  äfven  arrangör  af  musiken 
till  en  del  stycken,  som  gåfvos  vid  k. 
scenen.  LMA  1771.  Var  1771—72  lärare 
i  sång  vid  Mus.  ak:s  undervisningsverk. 
—  Litt.:  F.  A.  Dahlgren,  Anteckn.  om 
Sthlms  teatrar;  J.  P.  Cronhamn,  Kgl. 
Mus.  ak.  1771—1871. 

2.  Johan  Samuel  L.,  f.  12.  8.  1769  i 
Stockholm,  f  därst.  23.  2.  1796;  den 
föreg:s  son;  då  han  tidigt  visade  stora 
musikaliska  anlag  beslöt  Mus.  ak.  1779 
att  genom  ett  årligt  anslag  i  5  års  tid 
bekosta  hans  undervisning  på  klaver, 
violin  m.  m.,  "för  att  göra  honom,  om 
icke  till  en  skicklig  komponist,  dock  till 


en  habil  musikus",  hvaremot  han  skulle 
vara  "skyldig  att  sjunga  vid  alla  de 
konserter  akademien  i  sitt  namn  upp- 
förde". Elev  vid  k.  t.  1782  och  utmärkte 
sig  först  som  "Sveriges  skyddsängel"  i 
"Gustaf  Vasa";  erhöll  därefter  titeln 
hof  sångare;  1788  ingick  han  i  militärisk 
tjänst  och  bevistade  detta  och  följande 
årets  fälttåg,  hvarunder  han  slutligen 
hade  befattning  som  adjutant;  därefter 
inträdde  han  åter  vid  teatern.  Hans 
vacklande  hälsa  gjorde  honom  dock 
mindre  tjänstbar.  Fångvaktaren  i  "Fol- 
ke Birgersson"  lär  ha  varit  en  af  hans 
bästa  roller.  Sista  gången  han  upp- 
trädde var  23.  2.  1795  som  Boleslas  i 
Kreutzers  "Lodoiska".  —  Litt.:  F.  A. 
Dahlgren,  Anteckn.  om  Sthlms  teatrar; 
Fr.  Hedberg,  Svenska  operasångare. 

Lalla  Rookh,  komisk  opera  i  2  a. 
af  Félicien  David,  till  text  af  Hipp.  Lu- 
cas  och  Mich.  Carré;  libretton  hämtad 
från  Thomas  Moores  episka  dikt;  pre- 
miär Op.  com.  Paris  12.  5.  1862;  f.  ggn 
å  k.  t.  Sthlm  jan.  1870;  50  ggn  11.  12. 
1893  (repriser  1875,  1893  och  1902);  har 
sammanlagdt  gifvits  ett  60-tal  ggr  å  k.  t. 
Sthlm.  —  Samma  dikt  af  Th.  Moore  lig- 
ger till  grund  för  operorna  "Feramors" 
af  A.  Rubinstein  o.  "Nurmahal"  af  Spon- 
tini.  Schumanns  "Paradiset  och  perin" 
utgör  en  episod  ur  dikten.  Ordet  L.  R. 
är  indiskt  och  betyder  "Tulpankind". 

Lalo,  E  d  o  u  a  r  d  Victor  Antoine,  f.  27. 
1.  1823  i  Lille,  t  22.  4.  1892  i  Paris;  vio- 
linist och  kompositör;  elev  af  konserv, 
i  Lille.  L.  var  en  särskildt  varm  an- 
hängare af  Liszt-Wagnerska  riktningen 
och  som  sådan  ej  så  väl  sedd  i  den  fran- 
ska hufvudstaden.  Hans  första  opera 
"Fiesque"  blef  ej  uppförd;  den  andra 
"Le  roi  d'Ys"  vann  däremot  erkännande 
(1888);  hans  balett  "Namouna"  (Paris  6. 
3.  1882)  blef  omtyckt  som  orkestersuite 
(gifven  bl.  a.  å  symfonik.  å  k.  t.  Sthlm 
5.  4.  1896);  af  hans  andra  verk  märkas: 
3  violinkonserter,  en  pianokonsert,  en 
cellokonsert,  en  stråkkvartett,  en  violin- 
sonat; dessutom  sångsamlingen  "Mélo- 
dies  vocales."  —  Litt.:  Imbert,  Nouveaux 
profils  d'artistes;  O.  Séré,  Musiciens 
francais   (1911). 

La  Mara,  pseudonym  för  Marie  Lip- 
s  i  u  s  (s.  d.). 

Lambére,  Carl,  f.  2.  9.  1864;  student 
1884;    organistex.    vid    konserv,    i    Sthlm 

33 


514 


Lambert — Lammers 


1890;  kyrkosångare-  och  rnusiklärareex. 
därst.  1891;  var  1891—93  lärare  i  piano- 
spel och  harmonilära  vid  Rich.  Anders- 
sons musikskola;  domkyrkoorganist  i 
Visby  och  musiklärare  vid  lärov.  därst. 
1893—1900;  musiklärare  vid  Södermalms 
lärov.  i  Stockholm  fr.  1900,  vid  Kata- 
rina realskola  dessutom  fr.  1906  och  bitr. 
lärare  vid  konserv,  sedan  1904;  organist 
i  Ersta  kyrka,  Sthlm  1900—08;  kantor  i 
Storkyrkan  fr.  1908.  L.  har  med  statsun- 
derstöd företagit  en  studieresa  till  Leip- 
zig 1907;  har  äfven  verkat  som  musikre- 
ferent i  Post-  och  Inrikes  Tidningar  1903 
— 1909  samt  som  populärföreläsare  å  Sö- 
dermalm 1902—05;  var  medutgifvare  af 
"Ny  normalsångbok". 

1.  Lambert,  Michel,  f.  1610  i  Vivonne, 
Poitou,  t  1696  i  Paris;  sedan  1650  kam- 
marmusikmästare hos  Ludvig  XIV;  be- 
römd som  sånglärare  och  kompositör  af 
airs  (1666)  och  chansons. 

2.  Pierre  Joseph  L.,  f.  1747  i 
Frankrike,  t  i  Sthlm  26.  1.  1807;  violi- 
nist i  svenska  hofk.  1783;  tit.  konsert- 
mästare 1795;  kvarstod  i  hofkap.  till  sin 
död;  han  skref  musik  till  en  del  baletter 
och  skådespel,  hvilka  uppfördes  i  Stock- 
holm: "Deucalion  och  Pyrrha",  "Drott- 
ning Christina",  "Fiskaren",  "Frigga", 
"Gyckelmakaren",  "Le  Rendez-vous  co- 
mique".  —  Litt.:  Dahlgren,  Anteckn.  om 
Sthlms  teatrar. 

3.  Lucien  L.,  f.  jan.  1861  i  Paris; 
elev  af  Barbereau,  Dubois  och  Massenet; 
har  bl.  a.  komponerat  operorna  "Le  spa- 
hi"  (1896;  erhöll  staden  Paris'  pris),  "La 
marseillaise"  (1900),  "La  Flamenca"  (1903) 
och  "Penticosa"  (1908);  dessutom  dramle- 
genden  "Sir  Olaf"  (1887),  kantaten  "Den 
fängslade  Prometeus",  en  pianokonsert, 
sånger  m.  m. 

Lambillotte,  Louis,  f .  27.  3.  1796  i  La- 
hamaide  Charleroi,  Hennegau  (Belgien), 
t  22.  2.  1855  i  Vaugirard  vid  Paris;  orga- 
nist i  Charleroi  och  Dinant,  1822  kapell- 
mästare i  jesuiterkyrkan  St.  Acheul; 
hans  berömdaste  verk  är:  "Antiphonaire 
de  Saint  Grégoire"  (1851),  en  afskrift  af 
den  för  kännedomen  om  den  äldsta  gre- 
gorianska sången  så  värdefulla  St.  Gal- 
lenhandskriften  cod.  359.  L.  har  emeller- 
tid i  sin  afskrift  tämligen  godtyckligt 
omformat  originalets  neumer,  så  att 
hans  upplaga  är  numera,  sedan  man  er- 
hållit  en   på   fotografisk   väg   åstadkom- 


men kopia  af  originalet,  alldeles  värde- 
lds. L.  utgaf  dessutom:  "Clef  des  Mélo- 
dies  Grégoriennes"  (1851),  "Quelques  möts 
sur  la  restauration  du  chant  liturgique" 
(1855),  "Esthetique,  théorie  et  pratique 
du  chant  grégorien"  (1855);  dessutom  en 
mängd  kyrkliga  kompositioner  (mässor, 
motetter,  mariahymner  m.  m.),  hvilka 
dock  alla  nu  äro  glömda. 

Lamentabile,  1  a  m  e  n  t  e  v  o  1  e,  1b- 
m  e  n  t  o  s  o    (it.),    klagande. 

Lamentation,  klagan,  klagosång;  i  ka- 
tolska kyrkans  liturgi  benämning  på  de 
delar  ur  Jeremias'  klagovisor,  som  före- 
dragas onsdagen,  torsdagen  och  freda- 
gen i  påskveckan. 

1.  Lammers,  T  h  o  r  v  a  1  d  Amund,  f.  15. 
1.  1841  i  Modum,  Norge;  barytonist  och 
sånglärare;  fick  sin  första  musikaliska 
utbildning  i  Kongsberg  och  blef  student 
1858  samt  juris  kand.  1865;  praktiserade 
sedan  någon  tid  som  jurist.  1870  öfver- 
gaf  han  dock  helt  denna  sysselsättning 
samt  begaf  sig  till  Stockholm,  där  han 
blef  Fr.  Arlbergs  elev  i  sång;  1871—74 
studerade  han  vidare  under  Corsi  o.  Lam- 
perti  i  Milano;  under  samma  tid  sjöng 
han  äfven  å  italienska  teatrar  bl.  a.  i 
Modena  (i  "Norma",  "Lucretia",  "Trova- 
tore"  m.  fl.);  1874  återvände  han  till  Kri- 
stiania, där  han  med  stor  framgång  gaf 
en  konsert;  1874—77  var  han  sedan  enga- 
gerad vid  Kristiania  teater  och  sjöng  un- 
der denna  tid:  Leporello  i  "Don  Juan", 
Figaro  i  "Figaros  bröllop",  Barberaren, 
Marcel  i  "Hugenotterna",  Mefistofeles  i 
"Faust"  m.  fl.  1877  begaf  han  sig  till 
Stockholm,  där  han  gästade  k.  t.;  1878 
sjöng  han  med  framgång  i  London  och 
1878 — 79  i  Leipzig.  I  Leipzig  utbildade 
han  sig  till  romanssångare  och  sjöng  se- 
dan med  stor  framgång  å  konserter  så- 
väl hemma  som  i  utlandet.  Efter  att  i 
Köpenhamn  ha  konserterat  tills.  m.  Grieg 
o.  Neupert  återvände  han  till  Kristiania, 
där  han  1879  stiftade  "Korforeningen" 
för  uppförandet  af  större  andliga  verk 
(1900—1910  Ca-ciliafor.)  o.  1880—84  var  le- 
dare af  "Haandvserkersangf oreningen"; 
1884 — 85  vistades  han  med  statsunderstöd 
i  Berlin  och  de  följ.  åren  ofta  å  konser- 
ter i  Norden  (bl.  a.  vid  nord.  musik- 
festen 1888  i  Köpenhamn).  I  Norge  har 
han  sjungit  i  de  flesta  större  städer.  Som 
dirigent  och  konsertgifvare  har  han  sär- 
skildt  odlat  oratoriet,  romansen  o.  folk- 


Lamond — Lang 


515 


visan  (en  folkvisekonsert  gaf  han  i 
Sthlm  1900).  Därjämte  har  han  utveck- 
lat en  betydelsefull  verksamhet  som 
sånglärare.  L.  utgaf  1912  i  K:na  boken 
"Store  Musikere".  —  Litt.:  Sv.  Musikt. 
1900  s.  41;  Salmonsens  konv.-lex.;  Fr. 
Hedberg,  Sv.   operasångare  s.  315. 

2.  M  a  1 1  y  L.,  f.  Särs,  f.  22.  6.  1850  i 
Mänger,  Norge,  den  föreg:s  hustru;  kon- 
sertsångerska (sopran);  har  medverkat 
vid  flera  oratoriekonserter  samt  gifvit 
egna  konserter  och  dessutom  varit  en 
mycket  inlitad  sånglärarinna  i  den  nor- 
ska hufvudstaden 

Lamond,  Fre  der  i  ek,  f.  28.  1.  1868  i 
Glasgow;  elev  af  Raffkonserv.  samt  af 
Biilow  och  Liszt;  som  pianist  särskildt 
berömd  som  ypperlig  Beethoveninter- 
pret;  har  komponerat  symfonier,  ouver- 
turer,  pianosonater  m.  m.  L.  är  numera 
bosatt  i  Berlin. 

Lamoureux,  Charles,  f.  28.  9.  1834  i 
Bordeaux,  f  21.  12.  1899  i  Paris;  elev  af 
Girard;  efter  att  som  violinist  ha  spelat 
i  flera  orkestrar  i  Paris,  grundade  han 
1873  oratoriekonserterna  "Société  de  Mu- 
sique  sacrée";  anställdes  1876  som  hjälp- 
dirigent  och  1878  som  förste  dirigent  vid 
Stora  operan;  ledde  dessutom  1872—78 
konservatoriekonserterna;  af  gick  1881 
som  ledare  för  operaorkestern  och  grun- 
dade i  stället  (23.  10.  1881)  "Nouveaux 
Concerts",  hvilka  under  namnet  "L.-kon- 
serterna"  blefvo  världsberömda.  Dessa 
konserter  bestodo  till  1897,  då  de  för  till- 
fället upplöstes.  Under  L:s  måg  C.  Che- 
villard  upptogos  de  dock  redan  s.  å.  L. 
var  en  varm  vän  af  Wagners  verk  och 
uppförde  3.  5.  1887  på  Edenteatern  f.  f. 
ggn  i  Paris  "Lohengrin",  dock  under 
häftiga  demonstrationer  från  Wagners 
fiender.  Å  konsert  gaf  han  äfven  1.  och 
2.  akten  af  "Tristan"  samt  1.  akten  af 
"Valkyrian".  L.  verkade  äfven  för  be- 
kantgörandet af  nyare  fransk  musik  och 
uppförde  ofta  verk  af  Reyer,  Lalo,  d'In- 
dy  och  Chabrier. 

Lamperti,  F  r  a  n  c  e  s  c  o,  f.  11.  3.  1813 
i  Savona,  f  1.  5.  1892  i  Como;  elev  af 
konserv,  i  Milano  1820;  grundade  tills, 
med  Masini  "Teatro  filodramatico"  i  Lo- 
di; 1850 — 75  sånglärare  vid  konserv,  i  Mi- 
lano och  efter  denna  tid  privatlärare  i 
sång.  I  sistnämnda  egenskap  förvärfva- 
de  han  sig  världsrykte;  en  mängd  af 
samtidens    främsta    sångkrafter  ha  fått 


sin  sista  utbildning  af  honom;  bland 
dessa  må  nämnas:  Artöt,  La  Grange,  J. 
S.  Löwe,  M.  Sembrich,  Cruvelli,  Albani, 
Aldighieri.  L.  var  som  lärare  anhängare 
af  den  gamla  sångskolan,  med  utbildning 
framför  allt  af  koloratursången;  person- 
lig vän  till  Rubini  följde  han  som  peda- 
gog samma  principer  som  Crescentini, 
Velluti,  Marchesi  och  Romani.  Han  ut- 
gaf hos  Ricordi  i  Milano  en  sångskola 
samt  etydverk  för  sång.  —  L.  bör  ej  för- 
växlas med  sångläraren  M.  G.  B.  L.  i 
Dresden,  hvilken  äfven  utgifvit  instruk- 
tiva sångverk  ("Die  Technik  des  Bel 
Canto"  1905). 

Lampons  (fr.),  dryckessånger. 

Land,  Jan  Pieter  Nicolaus,  f.  23. 
4.  1834  i  Delft,  t  30.  4.  1897  i  Arnheim; 
professor  i  orientaliska  språk  i  Leyden. 
L.  var  en  god  kännare  af  de  äldre  kul- 
turfolkens musik  samt  skref  värdefulla 
uppsatser  om  japanernas  och  arabernas 
musik  (hufvudsakligen  i  Vierteljahrs- 
schrift  f.  Musikw.);  i  Tijdschr.  f.  Nocrd- 
nederl.  Muziekg.  utgaf  han  en  notbok 
från  tiden  omkr.  1600  (Thysius).  Tills, 
m.  Jouckbloet  utgaf  han  Huyghens  mu- 
sikaliska  korrespondens    (1882). 

Landino,  F  r  a  n  c  e  s  c  o,  f.  c.  1325  i  Flo- 
rens, f  därst.  2.  9.  1397;  berömd  som  or- 
gelspelare och  kompositör  (blind  i  unga  . 
år);  spelade  flera  instrument  ss.  luta,  gi- 
tarr, flöjt  samt  orgel;  var  anställd  som 
organist  vid  Lorenzokyrkan.  L.  var  en 
af  de  främsta  kompositörerna  inom  1300- 
talets  florentinska  "ars  nova"  (konst- 
sång med  instrumentalt  ackompagne- 
ment).  Hans  verk  finnas  bl.  a.  i  hand- 
skrift i  Florens,  Paris  och  London.  Om 
L.  se  särskildt:  J.  Wolfs  "Florenz  i.  d. 
Musikgeschichte  d.  14.  Jahrh."  (Smlb. 
IMG  III)  och  s.  förf:s  "Geschichte  d. 
Mensuralnotation"  (1904).  I  båda  dessa 
meddelas  kompositioner  af  L. 

Landolfi,  Carlo  Fernando,  violin- 
makare  i  Milano,  hvilken  1750—60  till- 
verkade en  del  violiner  och  violonceller, 
hvilka  i  klang  stodo  nära  Giuseppe 
Guarneris. 

1.  Lang,  Josef,  f.  17.  12.  1865  i  Hoch- 
libin,  Böhmen;  harpvirtuos;  elev  af  kon- 
serv, i  Prag  1876—82.  L.  var  först  an- 
ställd som  harpist  i  Prag  och  Brunn,  se- 
dan i  Dresden  1882—86  och  fr.  o.  m.  1886 
i  hof kapellet  i  Stockholm;  repetitör  vid 
k.  t.  1894  och  lärare  i  harpa  vid  konserv. 


516 


Langaard— Lange 


1895—98.  Ed  kort  tid  tjänstgjorde  han 
äfven  som  kapellmästare  vid  k.  t.  L.  kar 
komponerat  sånger  samt  stycken  för 
harpa.  —  LMA  1910. 

2.  Anna  L.,  den  föreg:s  hustru;  f.  i 
Stockholm  5.  7.  1874  (dotter  af  hofkapell- 
mästare  Nordqvist);  harpist;  elev  af 
konserv,  i  Sthlm  1887;  anställd  i  hof ka- 
pellet sedan  1890  och  gift  sedan  1895. 

3.  Josephine  L.;   se   K  ö  s  1 1  i  n. 

4.  Anna  Sofia  L.-Wolseley,  f.  1859  i 
Mariestad;  violinist;  elev  af  konserv,  i 
Sthlm  1873—78  med  d'Aubert  och  Joh. 
Lindberg  till  lärare;  sedan  elev  af  Tofte 
och  Anton  Svendsen  i  Köpenhamn  samt 
Leonard  i  Paris;  lät  1882  höra  sig  å  kon- 
sert i  Stockholm;  året  efter  spelade  hon 
äfven  i  Paris  och  London  och  vann  snart 
allmänt  anseende  för  sitt  solida  spel.  I 
Sverige  spelade  hon  å  konserter  bl.  a. 
1884  och  1897.  1889  ingick  hon  äktenskap 
med  Edwin  Wolseley  och  har  sedan  huf- 
vudsakligen  uppehållit  sig  i  England, 
där  hon  då  och  då  låtit  höra  sig  offent- 
ligt. —  Litt.:  Sv.  Musikt.  1897  s.  137  f. 

Langaard,  Borghild  Bryhn,  f.  23.  7. 
1883;    se    vidare    Bryhn-Langaard. 

1.  Lange,  Algot,  f .  17.  4.  1850  i  Kal- 
mar, t  14.  3.  1904  i  Paris;  student  1869; 
tog  1872  anställning  vid  Sv.  teatern  i 
Helsingfors  och  debuterade  som  Eremi- 
ten i  "Friskytten";  1877  lämnade  han 
denna  plats  för  att  i  Paris  idka  sång- 
studier. Han  bevistade  vid  konserv, 
därst.  Mockers  lektioner  i  Op.  comique 
och  Gots  i  komedi;  för  Obin  studerade 
han  bl.  a.  Mefistofeles'  parti  i  Gounods 
"Faust"  och  sjöng  för  Bussine.  Åter- 
kommen till  Stockholm  debuterade  L.  å 
operan  1878  som  Lothario  i  "Mignon"  och 
sedan  som  Belamy  i  "Villars  dragoner" 
och  erhöll  engagement  1.  11.  s.  å.;  1882 
fortsatte  L.  sina  studier  i  Paris  och  in- 
studerade i  London  titelrollen  i  Boiitos 
"Mefistofeles",  som  blef  hans  främsta 
parti,  då  han  återkom  till  Stockholm. 
1884  öfvergick  L.  till  k.  t.  Kphn,  där  han 
kvarstannade  till  1895.  Af  hans  roller  i 
Sthlm  och  Kphn  märkas:  Almaviva  i 
"Figaros  bröllop",  Don  Fernando  i  "Fi- 
delio",  Charolais  i  "Jean  från  Nivelles", 
Don  Juan,  Mefistofeles  i  Gounods  och 
Boitos  operor,  Escamillo  i  "Carmen",  Ba- 
zile  i  "Barberaren",  Nevers  och  S:t  Bris 
i  "Hugenotterna",  Kungen  i  "Leonora", 
Landtgrefven  i  "Tannhäuser",  Daland  i 


"Den  flygande  holländaren",  Kungen  i 
"Aida",  Lampans  ande  i  Hornemans 
"Aladdin"  m.  fl.  —  Efter  afgången  från 
danska  operascenen  1895  ägnade  L.  sig 
åt  sångundervisning,  och  som  sådan 
gjorde  han  sig  till  målsman  för  den 
Miiller-Brunowska  sångmetoden,  som 
han  studerat  för  den  danske  sångläraren 
Törsleff  och  Armin  i  Leipzig,  och  öfver 
hvilken  metod  han  1897  höll  föreläsnin- 
gar i  Köpenhamn.  Denna  metod  fram- 
ställde han  sedan  i  sin  bok  "Om  sång" 
(1888).  1900  utvecklades  samma  metod 
något  utförligare  i  boken  "Om  tonbild- 
ning i  sång  och  tal".  Om  sångmetoden 
höll  han  äfven  föredrag  i  Stockholm, 
Helsingfors  samt  i  svenska  landsorten. 
L.  uppträdde  såväl  i  tal  som  skrift  mot 
Fritz  Arlbergs  sångmetod,  framställd  i 
dennes  bok  "Tonbildningslära".  1899 
flyttade  han  från  Kphn  till  Sthlm  men 
stannade  ej  länge  här  utan  begaf  sig 
kort  därefter  till  Paris.  —  L.  var  som 
sångare  högligen  omtyckt  såväl  i  den 
svenska  som  danska  hufvudstaden  och 
hans  sätt  att  återgifva  rollerna  var  all- 
tid prägladt  af  stor  ansvarsfullhet  och 
intelligens.  Huruvida  den  af  honom  för- 
fäktade sångmetoden  var  att  föredraga 
framför  den  äldre  är  dock  tämligen 
tvifvelaktigt.  —  Litt.:  Biogr.  i  Sv.  Mu- 
sikt. 1899  s.  33  och  1904  s.  41;  hans  egna 
ofvan  nämnda  skrifter  om  sång. 

2.  I  n  a  Blenda  Augusta  L.,  f.  Försten, 
den  föreg:s  hustru,  f.  24.  12.  1856  i  Hel- 
singfors; utbildad  i  Helsingfors,  Moskva 
och  Berlin  med  Tausig,  Rubinstein  och 
Tschaikowsky  m.  fl.  till  lärare;  fr.  1885 
kammarpianist  vid  danska  hof  vet;  har 
tills,  med  sin  man  företagit  konsertre- 
sor i  Norden,  Tyskland  och  England.  L. 
har  äfven  gjort  sig  känd  som  talangfull 
klavecinspelerska.  Sedan  1890-talet  har 
hon  i  Köpenhamn  och  Sydsverige  hållit 
uppmärksammade  föreläsningar  i  mu- 
sikhistoria. Som  författarinna  har  hon 
bl.  a.  utgifvit:  "Från  Rokokotidens  mu- 
siklif",  1912  (skildringar  ur  J.  B.  Lullys, 
Couperins  och  J.  Ph.  Rameaus  lif)  samt 
(under  signaturen  Daniel  Sten)  "Bland 
öde  bygder  o.  skär"  (1884),  "Sämre  folk" 
(1885),  "Berättelser  från  Finland"  (1890) 
m.  fl.     L.  är  sedan  1913  bosatt  i  Malmö. 

3.  Gustav  L.,  f .  13.  8.  1830,  t  19.  7. 
1889  i  Wernigerode;  gjorde  sig  känd  ge- 
nom   instruktiva    pianoverk,    af    hvilka 


Langeleik— Lange-Muller  517 

flera    äfven    i    Norden    blefvo    omtyckta  6.  Daniel  de  L.,  den  föreg:s  broder, 

(t.   ex.   op.  65  "Cypressen"  m.   fl.).  f.   11.   7.   1841   i   Eotterdam;    orgelspelare 

4.  Gustav  Fredrik  L.,  f.  22.  2.  1861  och  dirigent;  dirigent  för  flera  sångför- 
i  Fredrikshald,  Norge;  elev  af  konserv,  eningar  i  Amsterdam;  1870  lärare;  1895 
i  Sthlm  och  aflade  där  organistex.;  ut-  direktor  vid  konserv,  i  Amsterdam;  korn- 
bildade  sig  sedan  till  violinist  först  i  ponerade  2  symfonier,  kantater,  requiem, 
Sthlm  (Lindberg),  därefter  i  Paris  och  sånger  och  kammarmusik;  utgaf  1908 
Berlin  (Sauret);  violinist  i  Kristiania  "Exposé  d'une  théorie  de  la  musique". 
teaterork.  1890;  konsertmästare  i  Na-  7.  Fr.  Johan  W  i  e  1-L.,  f.  20.  1.  1849 
tionalteatrets  ork.  sedan  1899;  lärare  i  i  Viskinge,  Kallundborg,  Danmark;  stu- 
violin,  ensemblespel  och  harmonilära  derade  först  till  präst  o.  aflade  teol.  äm- 
vid  konserv,  i  Kr: nia  sedan  1890;  ordf.  i  betsex.  1874  men  öfvergick  sedan  till  mu- 
Ork.-for.  och  i  konserv:s  laererfor.,  med-  siken  och  blef  elev  vid  konserv,  i  Kphn; 
lem  af  Musikfor:s  direktion  m.  fl.  för-  1877  ingick  han  äktenskap  med  piani- 
eningar.  L.  stiftade  1899  en  stråkkvar-  sten  Minna  F  r  i  i  s  (f.  12.  2.  1856  nära 
tett,  hvilken  under  namn  af  "Langes  Aarhus);  båda  gåfvo  musiklektioner  och 
strygekvartet"  hvarje  år  gifvit  kammar-  vunno  stort  anseende  som  pedagoger, 
musiksoareer.  Af  L:s  kompositioner  ha  W.-L.  väckte  samtidigt  uppmärksamhet 
följande  utgifvits  i  tryck:  "Lied  og  som  kompositör  genom  en  del  pianostyc- 
Vuggesang"  op.  1,  "Ungarisch"  op.  2,  ken  ("Eventyrbilleder",  "Skovblomster", 
"Petits  morceaux"  op.  4,  "Miniaturer"  "Ved  Lövfald",  "I  Skumringen",  "Stem- 
op.  5,  "Berceuse,  Legende,  Gavotte"  op.  ninger  og  Studier")  och  solosånger 
7,  "Serenade,  Etude,  Springdans"  op.  8,  ("Madonna  i  Palmelunden",  "Tre  Sange 
"Ballade"  op.  9,  "Hymne,  Barcarole,  Ma-  af  E.  v.  d.  Recke",  "Vier  Lieder  aus  Hei- 
zurek"  op.  10,  "2  norske  rapsodier"  op.  nes  Reisebilder")  samt  verket  "El  Jaleo 
12,  "Violinmusik  for  ungdommen"  op.  13,  di  Xeres"  för  solo,  kör  o.  ork.  Hans  mu- 
"Chanson,  Norvegian  song,  albumleef,  sikaliska  verksamhet  afbröts  hastigt,  då 
norwegian  humoreske"  op.  14,  "Drei  hustrun  1883  insjuknade.  Han  blef  nu 
Stiicke  in  norwegischer  Weise"  op.  15,  präst  i  Maribo,  därifrån  han  1887  flyt- 
"Sommerminder"  op.  19;   alla  dessa  äro  tade  till  Brovst. 

för  violin  och  piano;   dessutom  stycken  Langeleik,    norsk    gammal  cittra  med 

för  2  violiner  (op.  18),  pianostycken  (op.  1—2  melodisträngar  och  4 — 8  ackompag- 

3,  16)  och  etydverk  för  violin  (op.  6,  11,  nementssträngar;  af  de  senare  stämmas 

17),    "Tekniske    studier",    "Skoleövelser",  3    i    regel   e    a    ciss    el.    e    a    e;    melodi- 

"Daglige    övelser";    två    teoretiska    läro-  strängens     skalaindelning     är     närmast 

böcker  (musik-  och  harmonilära).     Slut-  a-dur   (än   g,   än   giss.).     L.    är   i    likhet 

ligen   äro   ännu   otryckta:     2   stråkkvar-  med  isländarnas  langepil  (s.  d.)  och  fln- 

tetter,  pianotrio  och  musik  till  2  äfven-  narnas  kantele  (s.  d.)  besläktad  med  det 

tyrkomedier  (en  uppf.  på  Nat.-t.  Kr:nia,  gammaltyska      instrumentet      scheitholt 

en  å  Trondhjems  t.).  och    dess    efterföljare   zither  samt   med 

5.  Samuel  de  L,  f.  22.  2.  1840  i  Rot-  fransmännens  épinette  de  Vosges  och 
terdam;  orgelvirtuos;  elev  af  Verhulst,  buche;  dessutom  hör  det  svenska  folk- 
A.  Winterberger  m.  fl.;  konserterade  1858  instrumentet  hummel  till  samma  grupp. 
—59  i  Galizien  och  var  någon  tid  orga-  L.  spelas  ännu  i  Valders  och  Telemar- 
nist  i  Lemberg;  blef  1863  organist  i  Rot-  ken.  —  Litt.:  A.  Hammerich,  Musik- 
terdam   och    företog   sedan   konsertresor  hist.  museum   (1909). 

i  Schweiz,  Tyskland  och  Frankrike;  var  Lange-Muller,    Peter   Erasmus,    f. 

1874—76   lärare  vid  musikskolan   i   Basel  1.  12.  1850  på  Frederiksberg,  Köpenhamn; 

och   1877   vid   konserv,    i    Köln;    1885 — 93  redan  från  ungdomen  bedref  han  jämte 

ledare  af  oratorieföreningen  i  Haag  och  skol-    och    univ.-studierna    (1870    student 

sedan  professor  i  orgel  och  kontrapunkt  och  året  efter  cand.  phil.)  allvarligt  mu- 

vid  konserv,  i  Stuttgart;  1900—08  direk-  sik,  först  för  G.   Matthisson-Hansen  se- 

tor  därst.     L.  skref  8  orgelsonater,  kam-  dan    vid    Kphns    konserv,    med    Neupert 

marmusik,    kantater    för    soli,    kör    och  som  lärare  i  piano.    Först  1874  öfvergaf 

ork.,   manskvartetter,    oratoriet    "Moses"  han    helt   de    akademiska    studierna    för 

samt  3  symfonier  m.  m.  musiken.     Af     Danmarks     kompositörer 


518 


Langgaard — Langspil 


har  I.  P.  E.  Hartmann  särskildt  utöf- 
vat  ett  starkt  inflytande  på  hans  kom- 
positionsstil. 1879  studerade  han  som 
Anckerstipendiat  i  Österrike  och  Italien 
samt  uppehöll  sig  1884 — 85  i  Wien,  Mim- 
enen och  Paris.  L.  har  på  grund  af 
svag  hälsa  nödgats  att  ofta  vistas  i 
sydligare  länder.  Af  hans  kompositio- 
ner ha  måhända  hans  operor  väckt  stör- 
sta uppmärksamheten  och  vunnit  be- 
rättigadt  erkännande  för  grundligt  och 
omsorgsfullt  arbete.  19.  1.  1878  uppförde 
k.  t.  Kphn  operan  "Tove"  till  text  af 
honom  själf;  21.  10.  1883  följde  "Span- 
ske studenter"  (text  af  V.  Faber;  k.  t. 
Sthlm  5.  5.  1884),  4.  2.  1891  "Fru  Jeanna" 
(text  af  E.  v.  d.  Recke),  29.  4.  1900  "Vikin- 
geblod" (text  af  E.  Christiansen;  k.  t. 
Sthlm  11.  3.  1904).  Den  sistnämnda  är 
måhända  hans  bästa  arbete  för  scenen. 
L.  har  dessutom  skrifvit  musik  till  en 
del  skådespel:  "I  Mester  Sebalds  Have", 
'Fulvia",  "Der  var  en  gäng",  "Gildet 
paa  Solhaug",  "Ved  Bosporus",  "Peter 
Plus",  "Die  schlimmen  Bräder",  "Mid- 
delalderlig",  "Letizia"  och  "Renaissan- 
ee".  Näst  hans  sceniska  arbeten  märkas 
lians  förträffliga  romanser  och  sånger, 
lians  första  utgifna  opus  är  "Fem  Sange 
af  Sulamith  og  Salomon";  kort  därefter 
följde:  "Menuet  og  Marsch"  (op.  2)  samt 
sångerna  op.  4  och  6,  "Sex  russiske  San- 
ge"  (op.  11),  "Sex  danske  Sange"  (op. 
14),  "Fem  norske  Sange"  (op.  16), 
'Sex  Folkeviser"  (op.  18),  "Naar  sol  gaar 
ned"  (op.  19),  "Skumring"  (op.  20),  "Fran- 
ske Sange"  (op.  28),  "Syv  Skovstykker" 
(op.  56).  Af  hans  körverk  äro  särskildt 
hans  manskvartetter  kända  ("Kornmods- 
glansen",  "Skjön  Jomfru,  see  ud"  m.  fl.). 
För  solo,  kör  o.  ork.  har  han  bl.  a.  skrif- 
vit: "Niels  Ebbesen"  (op.  9)  samt  tvenne 
kantater  (för  nord.  industri utställn.  i 
Köpenhamn  och  bondefrihetens  hundra- 
årsfest, båda  1888);  slutligen  en  mängd 
värdefull  instrumentalmusik:  ork.-suiten 
"Alhambra"  och  "Weyerburg",  två  sym- 
fonier, en  violinkonsert,  orkesterstyc- 
ket "Sommernat  ved  Sundet",  en  trio 
för  piano,  violin  och  cello.  Fantasistyc- 
ken och  Romanser  för  violin  m.  fl.  L:s 
kompositioner  äro  präktiga  i  stämnin- 
gen och  melodiskt  färgglada.  Särskildt 
de  efter  1890  skrifna  utmärka  sig  för 
stor  formfulländning.  —  LMA  1904. 
1.  Langgaard,    S  i  e  g  f  r  i  e  d,    f.    13.    7. 


1852  i  Köpenhamn;  pianist;  elev  af  Fr. 
Neruda  och  Edm.  Neupert;  blef  1873 
elev  af  Kphns  konserv,  med  Gade  och 
J.  P.  E.  Hartmann  till  lärare;  debute- 
rade som  konsertspelare  1878  å  en  kon- 
sert å  Casino;  konserterade  sedan  ofta 
i  födelsestaden  och  blef  1881  lärare  vid 
konserv.;  studerade  hos  Liszt  i  Weimar 
1878  och  79  och  vistades  dels  i  Tyskland 
dels  i  Frankrike  som  Anckerstipendiat. 
L.  har  jämte  stycken  för  pianosolo  ut- 
gifvit  en  pianokonsert  m.  ork.  samt  flera 
häften  sånger  vid  piano. 

2.  E  m  m  a  L.,  f.  Foss,  den  föreg:s 
hustru,  f.  30.  10.  1861  i  Roeskilde;  pia- 
nist; har  ofta  uppträdt  å  konserter,  där 
hon  gjort  sig  känd  som  mycket  skick- 
lig  å    sitt    instrument. 

Langhans,  Friedrich  Wilhelm,  f.  21. 
9.  1832  i  Hamburg,  t  9.  6.  1892  i  Ber- 
lin; violinist  och  musikhistoriker;  elev 
af  David  och  Richter  vid  konserv,  i 
Leipzig,  Alard  i  Paris;  1852 — 56  medlem 
af  Gewandhausork.  i  Leipzig;  1857 — 60 
konsertmästare  i  Diisseldorf;  sedan  mu- 
siklärare å  skilda  platser;  lefde  fr.  1871 
i  Berlin,  efter  1874  som  lärare  i  musik- 
historia i  Kullaks  akademi,  efter  1881 
vid  Scharwenkas  konserv.;  komponerade 
en  symfoni,  violinstycken  m.  m.;  är 
dock  mest  känd  som  musikhistorisk  för- 
fattare; skref  bl.  a.  en  fortsättning  till 
Ambros'  musikhistoria:  "Die  Geschichte 
d.  Musik  des  17.,  18.  u.  19.  Jahrh."  (1882 
— 87,  2  bd);  af  andra  skrifter  märkas: 
"Das  musikalische  Urtheil"  (1872;  2. 
uppl.  1886);  "Die  königl.  Hochschule  f. 
Musik  in  Berlin"  (1873);  "Musikgeschich- 
te  in  12  Vorlesungen"   (1878). 

Langspil,  isländskt  folkinstrument  till 
utseendet  erinrande  om  norrmännens 
langeleik;  spelas  dock  med  stråke  och 
tillhör  således  violingruppen,  under  det 
att  langeleiken  hör  till  cittragruppen. 
L.  har  i  regel  1  melodisträng  med  kro- 
matisk  skalaindelning  och  1 — 2  ackom- 
pagnementssträngar.  Instrumentet  sy- 
nes vara  tämligen  ungt;  det  omtalas  ej 
i  den  gammalnordiska  litteraturen,  ej 
heller  i  medeltidens  isländska  skrifter. 
Jon  Olafssons  lexikon  från  1600-talet  är 
det  första,  som  nämner  namnet.  Lan- 
geleiken har  gifvetvis  varit  grundin- 
strumentet, men  isländarna  ha  själfva 
tillfogat  stråken.  Den  äldsta  afbildnin- 
gen  af  1.  förekommer,  så  vidt  bekant,  hos 


Languendo — Lassen 


519 


Mackenzie,  Travels  in  the  island  of  Ice- 
land  (1810).  En  handledning  i  1.  utgaf 
Ari  Sa?mundsson  (Akureyri  1855):  "Lei- 
■darvisar".  Instrumentet  är  nu  i  det 
närmaste  utdödt  på  ön.  —  Litt.:  A.  Ham- 
merich,  Musikhist.  museum  (1909). 

Languendo,  languente,  langui- 
•d  o  (it.),  smäktande,  klagande. 

Lanner,  Joseph  Franz  Karl,  f.  12.  4. 
1801  i  Wien,  t  därst.  14.  4.  1843  i  Oberdöb- 
ling  vid  Wien;  danskompositör;  grunda- 
nde en  stråkkvartett  med  Joh.  Strauss  i 
altstämman;  Strauss  utgick  snart,  och 
L:s  kvartett  blef  till  sist  en  fullständig 
orkester;  för  denna  sin  orkester  skref 
han  sedan  sina  berömda  ländier,  valser, 
galoppader  m.  m.  (i  allt  208  verk).  L. 
tillkommer  förtjänsten  att  ha  närmare 
utbildat  valsen;  han  gaf  den  större  ele- 
gans och  smidighet  samt  rikare  utveck- 
lad melodi.  J.  Strauss  förde  valsen  yt- 
terligare framåt.  L.  konserterade  endast 
i  Wien  och  en  del  smärre  österrikiska 
städer.  —  Af  L.-biografier  märkas:  H. 
Sachs,  J.  L.  (1889),  F.  Eebay  o.  O.  Keller, 
J.  L.  (1901).  Se  äfven:  Godtfred  Skjerne, 
H.  C.  Lumbye  og  hans  samtid,  Kbhn  1912. 

La  prima  volta  (it.),  första  gången. 

Larga,  det  största  notvärdet  i  medel- 
tidens mensuralmusik,  större  än  maxi- 
ma; betecknas  med  flera  streck  under 
■det  breda  nottecknet. 

Largamente   (it.),  bredt. 

Larghetto  (it),  ett  tempo,  som  ligger 
niidt  emellan  Largo  och  Lento. 

Largo  (it.),  långsamt.  —  L.  assai  el. 
•di  molto,  mycket  långsamt;  1.  ma 
non  tropp  o,  icke  för  långsamt. 

Larigot    (fr.),   herdeflöjt. 

Laroche,  Hermann  Augusto- 
vits c  h,  f.  25.  5.  1845  i  Petersburg,  t  18. 
10.  1904  där;  musikhistoriker;  1867—70 
professor  vid  konserv,  i  Moskva,  1872 — 79 
prof.  vid  Petersburgs  konserv.,  1883—86 
i  Moskva  och  efter  1890  åter  i  Peters- 
burg; skref  bl.  a.  "M.  J.  Glinka  och  hans 
betydelse  för  rysk  musik"  (Moskva  1868), 
"Minnen  af  "Tschaikowsky"  (1900—02). 

Larsen,  X  i  1  s,  f.  7.  6.  1888  i  Norge;  pia- 
nist; elev  af  Martin  Knutzen,  J.  Vianna 
<la  Motta  o.  Rudolph  Ganz;  har  alltsedan 
1905  företagit  talrika  konsertturnéer,  bl. 
a.  tre  norska;  har  äfven  konserterat  i 
•Göteborg,  Köpenhamn  och  danska  pro- 
vinsstäder. L.  har  utgifvit  kompositio- 
ner för  sång  o.  p.  samt  pianostycken.    L. 


är  nära  släkting  till  "Möllarguten" 
(s.  d.). 

Larsén,  X  a  n  n  y  I  s  i  d  o  r  a,  f.  2.  8. 
1884  i  Hagby,  Kalmar  län;  operasånger- 
ska; elev  af  konserv,  i  Sthlm  1900—06 
och  debuterade  på  k.  t.  Sthlm  1906—07 
som  Agatha  i  "Friskytten",  Ava  i  "Val- 
demarsskatten" och  Grefvinnan  i  "Figa- 
ros  bröllop";  är  sedan  1907  anställd  där- 
städes. Af  hennes  roller  märkas:  Senta, 
Elsa,  Elisabet,  Eva  i  Wagnerverken,  An- 
na i  "Don  Juan",  Margareta  i  "Faust"  o. 
"Mefistofeles",  Tatjana  i  "Eugen  One- 
gin",  Xuri  i  "Tiefland". 

La  Rue,  Pierre  de  (Petrus  Plå- 
ten s  i  s),  framstående  kontrapunktiker 
och  samtida  till  Josquin;  hans  födelseår 
är  ej  kändt;  1492 — 1510  var  han  kapell- 
sångare  vid  Filip  den  skönes  hof  i  Briis- 
sel;  dog  i  Courtray  20.  11.  1518;  Petrucci 
tryckte  1513  sex  mässor  af  honom,  hand- 
skrifna  kompositioner  bevaras  framför 
allt  i  Briissel,  Miinchen  och  Rom.  Han 
komponerade  såväl  mässor  och  motetter 
som  chansons  och  madrigaler. 

Laryngoskop,  struphufvudspegel;  se 
G  a  r  c  i  a    3. 

Larynx  (gr.),  struphufvud. 

Låska,  Gustav,  f.  23.  8.  1847  i  Prag; 
kontrabasvirtuos;  elev  af  konserv,  i 
Prag;  konserterade  1867 — 68  i  Österrike 
och  Sachsen;  sedan  anställd  vid  flera  ka- 
pell (Sondershausen,  Göttingen,  Eisle- 
ben,  Halberstadt,  Bilseska  kapellet  i 
Berlin);  är  sedan  1878  medlem  af  hof  or- 
kestern i  Schwerin;  äfven  dirigent  vid 
katolska  kyrkokören;  komponerade  kyr- 
komusik, 2  symfonier,  "Deutsches  Auf- 
gebot"  och  "Lenzeslust"  för  solo,  kör  o. 
ork.,  operan  "Der  Kaisersoldat",  konser- 
ter, solostycken  m.  ni.;  utgaf  en  kontra  - 
basskola  i  2  bd. 

Lassen,  E  d  u  a  r  d,  f.  13.  4.  1830  i  Kö- 
penhamn, t  15.  1.  1904  i  Weimar;  elev  af 
konserv,  i  Briissel;  efter  studieresor  i 
Tyskland  och  Italien  anställdes  han  1857 
som  hofmusikdirektör  i  Weimar;  han 
hade  förvärfvat  sig  Liszts  ynnest  genom 
sin  opera  "Landgraf  Ludwigs  Braut- 
fahrt";  1858  blef  han  vid  Liszts  af  gång 
hof  kapellmästare;  han  kvarstod  på  den- 
na post  till  1895  (sedan  1882  "generalmu- 
sikdirektor"); af  hans  senare  operor 
märkas  "Frauenlob"  (1860),  "Le  capuf" 
(1868)  och  "Pandora"  (1886);  musik  till 
Goethes    Faust    (i    Sthlm    gifven    1880    å 


520 


Lasso 


Nya  t.),  Sofokles'  "Oedipus  i  Kolonos", 
Hebbels  "Nibelungen"  m.  fl.;  dessutom 
symfonier,  solosånger  med  orkester,  pia- 
nostycken ("Crescendo"  m.  fl.)»  ouvertu- 
rer  och  kantater.  L.  ägde  högt  anseende 
som  dirigent. 

Lasso,  Orlando  di  (Orlandus  Las- 
sus,  Eoland  de  Lattre),  f.  1532  i  Möns, 
Hennegau,  t  14.  6.  1594  i  Miinchen;  be- 
gynte  som  korgosse  i  Nikolaikyrkan  i 
Möns  och  åtföljde  sedan  vicekonungen 
af  Sicilien,  Ferdinand  Gonzaga,  till  Si- 
cilien och  Milano;  efter  resor  i  England 
och  Frankrike  slog  han  sig  1555  ned  i 
Antwerpen,  där  han  utgaf  sin  första 
samling  kompositioner,  fyrstämmiga  ma- 
drigaler;  1556  kallade  honom  hertig  Al- 
bert V  af  Bayern  till  Miinchen,  där  han 
först  anställdes  i  hofkapellet  som  mu- 
siker och  fr.  1560  till  sin  död  som  dess 
ledare.  Under  honom  torde  Munchens 
hofkapell  i  vokalt  hänseende  ha  varit 
ett  af  de  främsta  i  Europa.  —  Som  kom- 
positör vann  L.  en  stor  popularitet  och 
hans  verk  uppfördes  med  lika  stor  gläd- 
je i  Norden  som  Södern.  Här  i  Sverige 
sjöngos  de  under  Karl  IX:s  hofkapell- 
mästare  Torstenius  Johannes  Khyarander 
och  samtidigt  vid  de  flesta  gymnasierna. 
Ännu  vid  1600-talets  midt  hände  det  ej 
sällan,  att  de  utfördes  i  Sverige,  och  då 
J.  H.  Roman,  1700-talets  store  svenske 
kapellmästare,  i  England  lärde  sig  den 
stränga  stilen,  var  det  åter  L:s  verk  som 
blefvo  förebilden.  Att  L:s  verk  bibehål- 
lit sin  popularitet  under  1600-  o.  1700-ta- 
len,  trots  alla  modets  växlingar,  beror 
till  stor  del  på  deras  allsidighet.  Han  ut- 
gick ur  den  gamla  kontrapunktiken  fö- 
reträdd af  nederländska  skolan  men  lär- 
de af  den  yngre  romerska  skolan  med 
Palestrina  i  spetsen  att  uppskatta  ho- 
mofoniens  makt,  på  samma  gång  han  ej 
glömde  att  lära  af  den  franska  chanso- 
nen  och  tyska  lieden.  L.  blef  ingen  en- 
sidig kompositör  i  den  allvarliga  kyrk- 
liga andan,  tvärtom  är  grundkaraktären 
lifsglädje.  Han  behärskar  alla  samti- 
dens vokala  stilarter  från  mässan  och 
motetten  till  madrigalen,  chansonen  och 
lieden.  Den  instrumentala  stilen  står 
han  mera  fjärran,  men  samtidens  instru- 
mentister  sörjde  för,  att  hans  vokalverk 
ej  skulle  glömmas  bort  under  tidens 
svaghet  för  soloinstrumenten  luta  och 
klaver.    Inga  af  1500-talets  vokalverk  ha 


så  som  L:s  arrangerats  och  "kolorerats" 
för  soloinstrument.  På  så  sätt  blef  L. 
äfven  hemmens  kompositör,  och  få  voro 
helt  visst  de  adels-  och  borgarhem  i 
Europa,  där  ej  L.  var  känd  och  älskad. 
L.  har  ofta  blifvit  jämförd  med  sin  sto- 
re samtida  Palestrina.  Likheterna  dem 
emellan  äro  färre  än  olikheterna:  Å  ena 
sidan  den  spirituelle,  skämtsamme,  gla- 
de och  liflige  tyske  kapellmästaren,  å 
andra  den  allvarlige,  tungt  religiöse, 
dystre  och  värdige  katolske  sångaren. 
L.  är  den  rikare  och  universellare  na- 
turen, som  alltid  finner  det  rätta  uttryc- 
ket utan  all  reflektion,  P.  den  ensidi- 
gare, mera  långsamt  arbetande,  liksom 
på  guldvåg  vägande  hvarje  ton,  innan 
den  nedskrifves.  Hos  P.  märker  man, 
huru  allt  gäller  en  kamp  för  den  kyrk- 
liga vokalmusikens  bestånd.  Det  gamla 
samlar  sina  sista  krafter  för  att  vara 
sig  själf  i  allt,  försmående  alla  yttre 
verkningsmedel.  Hos  L.  är  det  mera 
allsidigheten,  som  kommer  till  sin  rätt. 
Han  behärskar  den  gamla  kontrapunk- 
tiken ända  till  virtuositet  men  griper 
öfverallt  efter  det  nya  för  att  hålla 
det  gamla  så  lifskraftigt  som  möjligt. 
Uttrycksmedlen  bli  allt  flera,  körerna 
bli  stora  och  fylliga,  mångstämmighe- 
ten  berusar  och  döfvar;  venetianska 
skolans  dubbelkörer  få  träda  till  för  att 
höja  det  helas  verkan.  Lätthet  och  ele- 
gans är  grundkaraktären  i  st.  f.  allva- 
ret och  värdigheten  hos  P.  Härtill 
kommer  den  nya  tidens  svaghet  för  att 
låta  en  melodi  dominera  och  undan- 
tränga de  andra  till  en  tjänande  ställ- 
ning. —  L.  utvecklade  en  enorm  pro- 
duktivitet. Ej  mindre  än  2,000  verk  af 
honom  äro  bevarade  åt  eftervärlden, 
däribland  1,200  motetter,  100  magnifieat, 
52  mässor  m.  m.  Bland  de  mera  kända 
kunna  nämnas:  Psalmi  Davidis  poeni- 
tentialis,  Miinchen  1584;  Livré  des  Chan- 
sons,  1570,  71;  Sacrae  Cantiones  1575; 
Patrocinium  musices,  1574 — 76;  Teutsche 
Liedlein,  1567  m.  fl.  år.  Af  handskrif- 
terna märkas  framför  allt  det  prakt- 
fulla bandet  innehållande  Psalmi  poeni- 
tentialis  i  Munchens  bibi.  (med  L:s 
bild)  utfördt  af  framstående  konstnärer 
på  Albert  V:s  befallning.  En  ny  uppl. 
af  L:s  verk  förberedde  Fetis  men  hann 
ej  utge  den  (en  mängd  värdefulla  af- 
skrifter   finnas   med   anledning   af  detta 


Lasson— Launis 


521 


förarbete  i  Brussels  bibi.).  Sedan  1894 
utger  A.  Sandberger  (och  Haberl)  en 
samlad  upplaga  å  Breitk.  &  Härtels  för- 
lag. En  mängd  af  hans  mera  populära 
verk  finnas  dessutom  i  samlingar  af 
äldre  vokalverk  bl.  a.  i  följande:  Com- 
mer,  Coll.  op.  mus.  batav.  (bd  7  o.  8); 
s.  förf.,  Musica  sacra  (bd  5—12);  C.  F. 
Becker,  Kirchengesänge;  Jul.  Maier, 
Classische  Kirchenvrerke;  Proske,  Mu- 
sica divina;  s.  förf.,  Selectus  novus  mis- 
sarum; Maldeghem,  Trésor  musical 
m.  m.  I  Uppsala  finnes  en  mycket  re- 
presentativ samling  af  originaluppla- 
gor af  hans  verk;  äfven  i  Västerås, 
Växjö,  Strängnäs,  Tyska  kyrkans  bibi., 
Sthlm  (Mus.  ak:s  bibi.)  finnas  flera  ori- 
ginaltryck; i  såväl  Uppsala  som  Vä- 
sterås och  Växjö  finnas  äfven  hand- 
skrifter. Åfven  k.  b.  i  Köpenhamn  har 
värdefulla  tryck.  Om  L:s  verk  i  sven- 
ska bibliotek  se  T.  Norlind,  Vor  1700 
gedruckte  Musikalien  in  den  schwed. 
Bibliotheken  (Smlb.  IMG.  1908),  s.  221  f. 
Af  biografier  märkas:  Sandberger  (1894 
—95),  Bäumker  (1878),  Mantovani  (1895) 
samt  äldre  af  Delmotte  (1836),  Mathieu 
(1838),  Kist  (1841).  En  bibliografi  af 
hans  verk  finnes  i  Eitners  lexikon  o. 
i  Monatsh.  f.  M.  bd  V,  VI.  E.  van  der 
Straeten  utgaf  1891  hans  bref  (några 
intressanta  prof  på  hans  brefstil  med- 
delas i  La  Mara,  Musikerbriefe  I  (1886). 
—  Som  brefskrifvare  är  L.  samma  spi- 
rituelle, skämtsamme  och  glade  man 
som  i  kompositionerna.  De  från  sista 
tiden  äro  visserligen  något  dämpade  i 
stämningen,  och  redan  på  70-talet  mär- 
ker man  då  och  då  den  framträngande 
melankolien,  hvilken  mot  hans  lefnads 
afton  skulle  bli  alltför  starkt  framträ- 
dande och  hindra  honom  i  hans  verk- 
samhet. 

Lasson,  Bokken  (Caroline),  f.  1871; 
sångerska;  har  särskildt  gjort  sig  känd 
för  sin  sång  till  luta;  har  äfven  sjun- 
git i  en  del  operetter  ("Lykkepigen", 
"Taterblod",  "Boccaccio",  "Den  lille 
Hertug").     L.   är  bosatt   i   Kristiania. 

Lassu,  inledningsdansen  i  Csardas 
(s.    d.). 

1.  Laub,  Ferdinand,  f .  19.  1.  1832  i 
Prag,  t  17.  3.  1875  i  Gries,  Bozen;  violin- 
virtuos; elev  af  Mildner;  1853  Joachims 
efterträdare  som  konsertmästare  i  Wei- 
mar;    1855—57   violinlärare   vid    Sternska 


konserv,  i  Berlin;  kgl.  kammarvirtuos 
och  konsertmäst.  i  hofkap.  därst.;  ver- 
kade någon  tid  som  lärare  vid  konserv, 
i  Moskva. 

2.  Thomas  Linnemann  L.,  f.  5.  12. 
1852  i  Langaa,  Nyborg,  Danmark;  blef 
student  i  Sorö  1871  och  cand.  phil.  1872; 
elev  vid  konserv,  i  Kphn  1873 — 76;  vik. 
organist  vid  Trinitatiskyrkan  1877 — 81; 
studerade  sedan  äldre  kyrkomusik  i 
Italien  och  blef  1884  organist  vid  Hellig- 
aandskyrkan  samt  vid  Holmens  kyrka 
fr.  1891  efter  X.  W.  Gade.  L.  har  utgif- 
vit  flera  skrifter  om  äldre  dansk  kyrko- 
musik och  dansk  folkmusik,  bl.  a.  föl- 
jande litterära  arbeten:  "Om  Kirkesan- 
gen"  (1887),  "Luthersk  Kirkesang"  (1891), 
"Vore  Folkemelodiers  Oprindelse"  (1893), 
samt  skriften  "Vor  Musikundervisning 
og  den  musikalske  Dannelse"  (1884); 
dessutom  bl.  a.  följande  musikaliska: 
"80  rytmiske  koraler";  "Kirkemelodier"; 
"Udvalg  af  Salmemelodier  i  Kirkestil"; 
"10  gamle  danske  Folkeviser";  "Danske 
Folkeviser  med  gamle  Melodier,  Forspil 
og  Melodier". 

Laudes,  del  af  katolska  nattkursen 
(vigilien),  hvilken  delades  i:  vesper, 
n  o  c  t  u  r  n  och  1.;  instämdes  ursprung- 
ligen  vid   solens   uppgång. 

Laudi  (it.),  1.  spirituali,  fromma 
sånger  sjungna  af  det  1310  stiftade  re- 
ligiösa sällskapet  "Laudisti"  i  Florens. 
L.  voro  i  början  enstämmiga  och  enkla 
sånger  af  canzonens  form;  efterhand 
utvecklades  de  dock  vidare,  så  att  de 
blefvo  flerstämmiga.  De  första  kända 
1.  äro  från  1336  (cod.  Magliabecchi),  den 
första  tryckta  samlingen  är  af  1485.  På 
1500-talet  utgaf  Giovanni  Animuccia  1565 
och  1570  två  samlingar  1.  På  1580-  och 
90-talen  blefvo  de  särskildt  populära  och 
synas  ha  utöfvat  ett  visst  inflytande  på 
oratoriestilen  i  början  af  1600-talet.  Än- 
nu 1770  kunde  Burney  höra  1.  i  Florens. 

Launis,  Armas  Emanuel,  f.  22.  4. 
1884  i  Helsingfors;  musikskriftställare 
och  kompositör;  student  1901;  fil.  kand. 
1906;  fil.  dr.  1911;  elev  i  komposition  af 
Jean  Sibelius  (1901—04),  Ilmari  Krohn 
(1905—07)  i  Filh.  sällsk:s  ork.-skola. 
Wilh.  Klatte  (vid  Sternska  konserv,  i 
Berlin  1907—08),  Wald.  v.  Baussnern 
(Weimar  1909);  kapellmästareex.  i  Stern- 
ska konserv.  1908;  studieresor  m.  stats- 
stipendium    dessutom     Paris     1911     och 


Lauriu — Lavoix 


Tyskland-Italien  1912.  L.  har  varit  an- 
ställd som  lärare  i  musikens  teori  samt 
som  sånglärare  i  skolor;  har  äfven  ver- 
kat som  kördirigent.  L.  har  i  och  för 
upptecknandet  af  folkmelodier  gjort  en 
mängd  studieresor  till  Lappmarken,  Ka- 
relen och  Ingermanland.  Hans  musik- 
vetenskapliga  produktion  omfattar  huf- 
vudsakligen  folkmusiken,  ett  fält,  som 
han  riktat  med  många  värdefulla  af- 
handlingar,  bland  hvilka  må  nämnas: 
"Lappische  Juoigosmelodien"  (Helsingf. 
1908);  "tlber  Art,  Entstehung  und  Ver- 
breitung  der  Estnisch-Finnischen  Runen- 
melodien"  (Helsingf.  1910);  "Suornen  Kan- 
san  Sävelmiä  IV".  Serien:  "Ingerman- 
ländska  Runomelodier"  (Helsingf.  1910). 
Som  kompositör  har  L.  utgifvit  flera 
till  en  del  mycket  uppmärksammade 
verk:  Violinkvartett  C-dur  (1904),  Pia- 
nokvartett (1907),  Fem  större  körkorn- 
positioner  (1907),  Två  festkantater  (1906 
och  1910),  pianokomp.  och  solosånger; 
dessutom  en  opera  i  2  akter:  "Seitse- 
miin  veljestä"  (Sju  bröder),  hvilken  vid 
sin  premiär  i  Helsingfors  11.  4.  1913  rön- 
te  stort   erkännande. 

Laurin,  en  vidtutgrenad  svensk  släkt, 
härstammande  från  Lars  Olofsson,  som 
inkom  till  Sverige  1575.  Trenne  med- 
lemmar af  denna  släkt  ha  gjort  sig  be- 
märkta inom  den  svenska  musikhi- 
storien: 

1.  Laurentius  Laurentii  Lauri- 
n  u  s,  f.  1573  i  Söderköping,  t  i  Härads- 
hammar, Österg.,  1655.  Conrektor  i  Sö- 
derköpings skola  1603,  rektor  1608;  kyr- 
koherde i  Häradshammar  1609;  prost 
1620.  Af  honom  äga  vi  vår  första  i 
Sverige  tryckta  handbok  i  musikens  ele- 
menter,  tryckt  på  latin  1622  på  Reusners 
tryckeri,  Sthlm:  Musicae  rudimenta  pro 
incipientibus  necessaria.  Om  denna  bok 
se:  T.  Norlind,  Musiken  vid  svenska  sko- 
lor under  1600-talet,  Kult  o.  Konst  1906, 
s.  95  f.  L:s  uppgifves  äfven  ha  skrif- 
vit  originalet  till  psalmen  486  i  1819  års 
psalmbok:  "I  himmelen,  i  himmelen" 
(koralpsb.  af  1697  nr  410);  troligen  är 
äfven  melodien  af  honom.  —  Om  L.  se: 
Håhl,   Link:s   stifts   herdaminne   II,   106. 

■2.  K  a  r  1  Johan  Oskar  Laurin,  f.  27. 
10.  1813  i  Burs,  Gottland,  t  i  Bahia, 
på  resa  till  Brasilien  23.  5.  1853;  student 
i  Uppsala  1832;  fil.  d:r  1843;  vik.  lärare 
i   Visby  skola  1843;   ord.  lärare  1846.     L. 


tog  nitisk  del  i  studentsången  i  Uppsala 
och  var  en  af  stiftarna  af  allmänna 
sångföreningen.  Han  synes  äfven  själf 
ha  författat  sångför:s  första  stadgar  7. 
12.  1842.  Han  blef  dess  förste  sångan- 
förare och  skötte  denna  befattning  till 
sommaren  1843.  I  Visby  stiftade  han 
1844  en  sångförening,  hvars  nitiske  le- 
dare han  sedan  var  ända  till  sin  bort- 
resa 1852.  Han  utgaf  flera  häften  sån- 
ger för  mansröster  och  solosånger  med 
piano.  Af  alla  dessa  ha  endast  en  nått 
eftervärlden:  "Mitt  lif  är  en  våg",  kom- 
ponerad redan  under  Uppsalatiden  (tr. 
1838).  Af  hans  öfriga  sånger  åtnjöto 
för  50  år  sedan  ett  visst  anseende:  mans- 
kvartetterna "Kung  Karls  spira"  (Det 
är  så  skönt  i  skog  att  bo),  "Marsch" 
(Kom  bröder,  kom  i  vårt  hjärta  och 
blod).  —  Litt.:  Neander,  Uppsalastuden- 
ternas sånger  (1874);  musiktidn.  "Tria- 
den"  1853  nr  33;  Ny  tidn.  f.  musik  1853 
nr  7;  G.  Kallstenius,  Blad  ur  Upps.-sån- 
gen  shist.   (1913). 

3.  Maria  Albertina  Laurin- 
Gelhaar,  f.  4.  8.  1858  i  Sthlm;  sånger- 
ska; elev  af  konserv.  1876 — 80;  eng.  vid 
Xya  teatern  i  Sthlm  1882  och  vid  k.  t. 
1883—88.  1886  ingick  hon  äktenskap  med 
postkontrollören  T.  Gelhaar.  Af  hen- 
nes roller  märkas:  Zerlina,  Papagena, 
Zelida   i  "Konung  för  en  dag". 

Lautenbach,  Johann  Christoph, 
f.  24.  7.  1832  i  Kulmbach;  violinvirtuos; 
elev  af  Bériot  och  Fetis  i  Briissel;  1853 
konsertmästare  och  violinlärare  vid 
konserv,  i  Munchen;  1861—77  konsert- 
mästare och  konserv.-lärare  i  Dresden. 
L.  utgaf  en  del  kompositioner  för  vio- 
lin  (konsertpolonäs,  tarantella  m.  m.). 

Lavignac,  Alesandre  Jean  Albert, 
f.  21.  1.  1846  i  Paris;  musikskriftställare; 
sedan  1882  professor  vid  konserv,  i  Paris; 
utgaf:  "Cours  complet  théorique  et  pra- 
tique  de  dietée  musicale"  (1882;  gaf  upp- 
hof  till  införandet  af  musikdiktat  som 
läroämne  vid  större  konservatorier), 
"Ecole  de  pédale"  (1895),  "L'éducation 
musicale"  (1902),  "Xotions  scolaires  de 
musique"  (1905)  m.  fl.  samt  "Le  voyage 
artistique   å   Bayreuth"    (1897)    ni.    fl. 

Lavoix,  Henri  Marie  Francois,  f.  26. 
4.  1846  i  Paris,  t  27.  12.  1897  därst.;  mu- 
sikskriftställare; sedan  1865  underbib- 
liotekarie vid  bibi.  nat.  och  bibi.  S:t 
Geneviéve;    utgaf    bl.    a.:    "La    musique 


Lavrovskaja — Lecocq 


523 


dans  la  nature"  (1873),  "Histoire  de  l'in- 
struiiieiitation"  (1870;  prisbelönt  af  in- 
stitutet), "Le  chant,  ses  principes  et 
son  histoire"  (1881),  "L'kistoire  de  mu- 
sique"  (1883),  "La  musique  au  siécle  de 
Saint  Louis"  (1884),  "La  musique  fran- 
^aise"  (1890);  skref  äfven  i  tidningarna 
"Globe"  och  "Revue  et  Gazette  musi- 
■cale"  m.  fl. 

Lavrovskaja,  Elisabeth  Andre- 
jevna,  f.  12.  10.  1845  i  Kaschin,  Tver; 
sångerska;  elev  af  fru  Nissen-Saloman; 
debuterade  1867  i  Petersburg  som  Or- 
pheus;  efter  ytterligare  studier  i  Paris 
och  London  anställdes  hon  vid  hofope- 
ran  i  Petersburg,  där  hon  länge  var 
främsta  kraften.  L.  har  särskildt  ut- 
märkt  sig    i    Glinkas    operor. 

1.  Lazarus,  Henry,  f.  1.  1.  1815  i  Lon- 
don, f  6.  3.  1895  därst.;  klarinettvirtuos; 
1840  Wilmans  efterträdare  som  förste 
klarinettist  i  Sacred  Harmonic  Society; 
liirare  vid  Royal  Academy  of  music. 

2.  Gustav  L.,  f.  19.  7.  1861  i  Köln; 
1887  lärare  vid  Scharwenkas  konserv,  i 
Berlin;  efter  E.  Breslaur  dess  chef.  L. 
har  gjort  sig  känd  som  kompositör  ge- 
nom en  mängd  solosånger,  körverk 
("Das  begrabene  Lied",  "Nächtliche 
Bheinfahrt",  "Am  Strande"),  orkester- 
stycken (suite  op.  3),  kammarmusik  och 
operor  ("Mandanika",  "Das  Nest  der 
Zaunkönige"). 

1.  Leander,  A  d  o  1  f  F  r  e  d  r  i  k,  f .  7.  12. 
1833  i  Helsingfors;  son  till  en  militär- 
musiker fick  han  sin  första  utbildning 
i  gardesförsamlingens  privatskola  och 
erhöll  C.  G.  Wasenius  till  lärare  i  vio- 
lin; antogs  vid  14  års  ålder  som  elev 
vid  finska  gardets  musikkår,  där  han 
1874  anställdes  som  kapellmästare.  L. 
har  därjämte  verkat  som  instruktör  och 
lärare  vid  flera  amatörkapell  i  den  fin- 
ska hufvudstaden  och  ledt  musiken  vid 
Nylands  bataljon  1881—88;  äfven  har 
han  som  violinist  och  valdhornist  med- 
verkat vid  de  stående  orkestrarna  i  Hel- 
singfors under  Pacius',  v.  Schantz'  och 
Emanuels  ledning.  Alltsedan  Musikin- 
stitutets i  Helsingfors  stiftelse  har  L. 
•där  handhaft  undervisningen  i  horn- 
blåsning  och  instrumentation  för  horn- 
orkester. För  hornork.  har  han  kom- 
ponerat c.  50  stycken  äfvensom  för  så- 
väl horn-  som  strängorkester  instrumen- 
terat  inemot  600  musikstycken  och  där- 


jämte verkställt  alla  de  af  Svenska 
folkskolans  vänner  (i  Finland)  och  fler- 
talet af  de  af  Finska  upplysningssäll- 
skapet utgifna  musikarrangementen  för 
hornseptett.  L.  har  utgifvit  en  "Skola 
för  hornmusik". 

2.  Adéle  L.,  den  föreg:s  dotter;  se 
Flodin. 

Lebert,  S  i  e  g  m  u  n  d  (hette  eg.  L  e- 
vy),  f.  12.  12.  1822  i  Ludwigsburg,  Wiir- 
temberg,  t  8.  12.  1884  i  Stuttgart;  piano- 
pedagog; elev  af  Tomaschek,  Dionys 
Weber  m.  fl.  i  Prag;  grundade  tills.  m. 
Stark,  Faisst,  Brachmann  m.  fl.  1856  ett 
konserv,  i  Stuttgart  och  utgaf  1859  tills, 
m.  Stark  sitt  berömdaste  verk,  "Grosse 
Klavierschule"  (ny  uppl.  1904  af  M. 
Pauer);  utgaf  äfven  en  sångskola  (s.  å.) 
och  reviderade  klassikerupplagor  tills, 
med  Faisst,  Biilow,  I.  Lachner  och  Liszt. 
1873  dr  h.  c.  i  Tubingen. 

Lebhaft  (t.),  lifligt;  närstående:  vivace. 

1.  Lebrun,  Ludwig  August,  f.  1746 
i  Mannheim,  t  16.  12.  1790  i  Berlin;  oboe- 
virtuos; 1764 — 78  medlem  af  Mannhei- 
merorkestern;  företog  vidsträckta  kon- 
sertresor; komponerade  för  oboe,  violin, 
flöjt  m.  m. 

2.  Franziska  Danz  i-L.,  f.  1756  i 
Mannheim,  f  14.  5.  1791  i  Berlin;  den 
förres  hustru;  sopransångerska;  en  af 
sin  samtids  främsta;  sjöng  bl.  a.  i  Mann- 
heim, Miinchen,  London,  Venedig,  Mi- 
lano och  Berlin. 

Leclair,  Jean  Marie,  f.  10.  5.  1697  i 
Lyon,  t  22.  10.  1764  (mördad)  i  Paris;  be- 
gynte  som  balettdansare  i  Turin;  kom 
1729  till  Paris  som  violinist  och  anställ- 
des vid  St.  operan;  1730  en  kortare  tid 
anställd  i  hoforkestern;  lefde  sedan  för 
sin  komposition.  L.  har  särskildt  blifvit 
berömd  som  kompositör  för  violin;  bland 
hans  kompositioner  märkas:  48  sonater 
för  vo  med  cont.,  6  trior  för  2  vo  m. 
cont.,  duor  f.  2  vo,  violinkonsert  samt 
en  opera  "Glaucus  och  Scylla"  (1747). 
Gesellsch.  f.  Musikf.  utgaf  i  ny  uppl.  12 
sonater  och  en  trio  (Eitner,  bd  31). 

Lecocq,  Alexandre  Charles,  f. 
3.  6.  1832  i  Paris;  begynte  sina  musik- 
studier vid  konserv.  1849  och  erhöll  re- 
dan året  därpå  första  priset  för  harmoni 
och  ackompagnement;  ett  andra  pris  för 
fugakomposition  erhöll  han  1852  i  Halé- 
vys  klass  och  utmärkte  sig  vid  samma 
tid  som  orgelspelare  i  orgelklassen;  den- 


524 


Lecons — Ledmotiv 


na  välbegynta  teoretiska  skolning  afslu- 
tades  1854  tämligen  hastigt,  och  L.  sökte 
ej  heller  någon  ny  lärare.  Han  tröttnade 
vid  alla  dogmer  och  slog  sig  i  stället  på 
operettkomposition.  I  början  hade  han 
ingen  framgång,  men  efter  1856,  då  han 
med  "Le  docteur  miracle"  segrade  i  en 
kompositionstäflan  utfäst  af  Offenhach, 
var  man  honom  mera  bevågen.  Nyss 
nämnda  operett  hade  sin  premiär  på 
Bouffes  Parisien  8.  4.  1857.  L.  var  sedan 
ett  bemärkt  namn  i  den  franska  hufvud- 
staden;  dock  hade  hans  verk  ännu  ej  nå- 
gon varaktig  framgång  och  först  "Fleur 
de  thé"  (1868;  "Théblomma",  Sthlm  1869) 
trängde  fullt  igenom.  Nu  följde  flera 
operetter,  hvilka  gåfvos  öfver  hela  värl- 
den med  stor  framgång:  "Le  Rajah  de 
Mysore"  (1869;  "Rajahn  af  Mysore", 
Sthlm  1870),  "Le  beau  Danois"  (1870), 
'"Les  cent  vierges"  (1872;  "Hundra  Jung- 
frur", Sthlm  1885),  "La  fille  de  madame 
Angot"  (1872;  "Madame  Angots  dotter", 
Sthlm  1873),  "Giroflé-Girofla"  (1874;  Sthlm 
1876),  "Le  Pompon"  (1875),  "La  petite 
mariée"  (1876;  "Lilla  frun",  Sthlm  1877), 
"Le  petit  duc"  (1878;  "Lille  hertigen", 
Sthlm  1878),  "Camargo"  (1878;  Sthlm 
1881),  "La  jolie  persane"  (1880;  "Vackra 
persiskan,  Sthlm  1880),  "Le  coeur  et  la 
main"  (1882;  "Hjärta  och  hand",  Sthlm 
1883),  "L'oiseau  bleu"  (1884;  "Fågel  blå", 
Sthlm  1886),  "Le  cygne"  (1899),  "La  belle 
au  bois  dormant"  (1900),  "Rose-Mousse" 
(1904)  m.  fl.  L.  skref  äfven  chansoner, 
pianostycken  m.  m.  L:s  stil  är  närmast 
en  utveckling  af  Offenbachs.  Han  öfver- 
går  den  senare  i  grundlig  bearbetning 
af  den  musikaliska  delen,  har  mera  ut- 
bildadt  ackompagnement,  färgrikare  or- 
kestrering  och  sorgfälligare  behandling 
af  konstformerna.  Dock  saknar  han  Of- 
fenbachs stora,  genuina  begåfning,  är 
äfven  ensidigare  och  upprepar  sina  mo- 
t i viska  fraser  oftare. 

Lecons    (fr.),   öfningsstycken. 

Lectio  (lat.,  läsning);  i  medeltidens 
gudstjänst  ett  reciteradt  stycke  ur  bi- 
beln el.  annan  helig  text. 

Lederer,  Viktor,  f.  7.  10.  1881  i  Prag; 
1904  dr  phil.;  elev  af  Sevcik  å  violin;  mu- 
sikreferent i  Prager  Tageblatt;  1904—07 
referent  i  Leipziger  Nachrichten  och 
Signale  i  Leipzig;  sedan  1907  i  Wien  re- 
daktör för  Musiklitterarische  Blätter; 
skref    "ttber    Heimat    und    Ursprung    d. 


mehrstimmigen  Tonkunst"  (1906),  där 
han  sökte  bevisa  den  flerstämmiga  ton- 
konstens keltiska  ursprung.  Skriften 
har  väckt  stor  uppmärksamhet  men  är 
i  hög  grad  dilettantiskt  skrifven  och 
måste  läsas  med  stor  försiktighet. 

Ledmotiv  (t.  L  e  i  t  m  o  t  i  v,  fr.  phrase- 
mére  [Berlioz:  idée  fixe],  e.  guiding 
theme),  ett  flera  gånger  återvändande 
motiv,  som  söker  karaktärisera  och  för 
minnet  återföra  en  betydelsefull  situa- 
tion, en  personlighet  el.  ett  begrepp. 
För  att  motivet  skall  bli  verknings- 
fullt, måste  det  i  rytmiskt  el.  melodiskt 
hänseende  ha  egenskaper,  som  gör  det 
lätt  igenkännligt.  I  allmänhet  är  ett  1. 
kort,  endast  bestående  af  ett  fåtal  toner. 
Då  1.  sträcker  sig  öfver  flera  takter  (pe- 
rioder) är  det  i  regel  sammansatt  af 
flera.  Så  t.  ex.  kan  ett  1.  för  en  viss 
person  vara  sammansatt  af  flera  olika 
motiv,  hvilka  hvar  för  sig  utgöra  olika 
karaktärsskiftningar  o.  stämningar  hos 
samma  person.  L.  förefinnes  redan  ti- 
digt i  den  dramatiska  musiken  (Monte- 
verdi)  samt  i  Händels  och  Bachs  orato- 
rier och  passioner,  men  framträder  fullt 
klart  först  hos  Weber  (särskildt  i  "Fri- 
skytten" och  "Euryanthe").  Program- 
musikens män  utbildade  1.  inom  instru- 
mentalmusiken och  Berlioz  erkände  1.- 
tanken  principiellt  redan  i  sin  före  1830 
skrifna  "symphonie  fantastique".  Wag- 
ner  utvecklade  1.  vidare  i  sina  tidiga 
verk:  "Flygande  Holk",  "Tannhäuser", 
"Lohengrin".  Vid  50-talets  början  be- 
gynte  Wagner  i  Ziirich  att  närmare  re- 
dogöra för  sina  musikdramatiska  prin- 
ciper i  en  del  skrifter,  och  han  tvangs 
nu  att  närmare  klargöra  för  sig  l:s  vä- 
sen. Resultatet  af  dessa  hans  teoretiska 
begrundanden  visade  sig  praktiskt  i  de 
följande  musikdramatiska  verken:  Tri- 
stan,  Ringen,  Mästersångarne  och  Par- 
sifal. Särskildt  de  två  först  nämnda  an- 
vända 1.  mästerligt.  Af  Ringens  fyra 
delar  står  i  detta  hänseende  måhända 
"Götterdämmerung"  högst.  I  Wagners 
verk  före  1850  är  1.  ofta  användt  i  den 
vokala  delen,  men  sedan  försvinner  den- 
na användning  mera,  och  vi  finna  i  de 
nyss  nämnda  verken  1.  mestadels  blott  i 
det  instrumentala  ackompagnementet  (se 
härom  vidare:  R.  Wagner).  Wagners 
målmedvetna  användande  af  1.  framkal- 
lade en  mängd  skrifter  för  och  mot  l:s 


Lefébure-Wély — Lehmanu 


525 


berättigande.  Man  påpekade,  dels  att 
W.  ej  var  den  förste,  som  upptäckt  L, 
och  således  endast  upptagit  andras  tan- 
kar, dels  att  1.  ej  var  af  musikalisk  utan 
af  intellektuell  natur.  Särskildt  ifrade 
man  mot  dess  symboliserande  karaktär. 
Allt  detta  ifrande  mot  1.  hade  sin  orsak 
ej  så  mycket  i  användningen  af  1.  utan 
mot  wagneristernas  spetsfundiga  tolk- 
ningar af  flera  Wagnermotivs  innebörd. 
Efter  W.  har  man  tämligen  allmänt 
upptagit  1.  såväl  i  instrumentala  som 
musikdramatiska  verk.  —  Om  1.  se  bl.  a.: 
Gustav  Engel,  Aesthetik  d.  Tonkunst 
(1884);  Ed.  v.  Hartmann,  Philosophie  d. 
Schönen  (1887);  Ad.  Lindgren,  Om  led- 
motiv (Mus.  studier,  1896). 

Lefébure-Wély,  Louis  James  Al- 
fred, f.  13.  11.  1817  i  Paris,  t  31.  12.  1869 
därst.;  elev  af  Benoist,  Zimmermann, 
Berton  och  Halévy  vid  konserv.,  sedan 
privatelev  af  Ad.  Adam;  skötte  redan 
som  barn  organistplatsen  vid  Rochus- 
kyrkan;  1847  öfvergick  han  till  Made- 
leinekyrkan; lefde  1848—63  uteslutan- 
de för  sin  komposition;  sedan  orga- 
nist vid  St.  Sulpice.  L.  gjorde  sig  känd 
som  framstående  improvisatör  på  orgel. 
Som  kompositör  är  han  mest  bekant  ge- 
nom salongsstycket  "Les  cloches  du  mo- 
nastére";  han  skref  äfven  symfonier, 
operor,  etyder  för  piano  samt  en  mängd 
salongsstycken.  L.  skref  äfven  för  har- 
monium. 

1.  Lefebvre,  Jacques  (Jacobus  Fa- 
ber),  f.  c.  1450  i  Etaples,  t  1537  (1547)  i 
Nérac  som  lärare  hos  konungen  af  Na- 
varra;  berömd  matematiker;  skref  bl.  a.: 
"Elementa  musicalia"  (1496;  ex.  i  Lunds 
bibi.);  "De  musica  quatuor  libris  demon- 
strata"  (1552;  ex.  i  Upps.  bibi.)  m.  fl. 

2.  Charles  Edouard  L.,  f .  19.  6.  1843 
i  Paris;  studerade  vid  konserv,  och  er- 
höll Eompriset  1870;  sedan  1895  lärare 
vid  konserv.;  erhöll  1884  och  91  Chartier- 
priset  för  kammarmusik.  L.  skref  bl.  a. 
körverket  "Judith"  (1879),  legenden 
"Melka",  en  symfoni  i  D-dur,  lyr.  sce- 
nerna "Dalida",  "La  messe  du  phan- 
töme",  "Ste  Cécile",  "Toggenbourg", 
kammarmusik,  psalmer  samt  operor 
("Zaire"  1887,  "Le  trésor",  "Djelma"). 

Legabile,  legat  o  (it.),  bundet  före- 
drag. 

Legatissimo  (it.),  mycket  bundet  före- 
drag. 


Legatura  (it),  bågen,  som  förbinder 
noter,  hvilka  tillsammans  skola  utföras 
bundet. 

Legend,  ett  instrumentalt  el.  vokalt 
tonstycke  af  episk-lyrisk  karaktär  samt 
medeltidslegendens   stämning. 

Leggerezza,  c  o  n  (it.),  med  lätthet. 

Leggiandro   (it.),  behagligt,  sirligt. 

Leggiero  (it.),  lätt. 

Legno  (it.),  se  C  o  1'  1  e  g  n  o. 

Lehår,  Franz,  f.  30.  4.  1870  i  Komorn, 
Ungern;  berömd  operakompositör;  diri- 
gent f.  "Tonkunstlerorchester"  i  Wien; 
af  hans  verk  ha  särskildt  följande  blif- 
vit  kända  i  Norden:  "Die  lustige  Wittwe" 
(1905;  "Den  glada  änkan",  Sthlm  1907), 
"Der  Graf  von  Luxemburg"  (1909;  "Gref- 
ven  af  Luxemburg',  1910)  och  "Ziguener- 
liebe"  (1910;  "Zigenarkärlek"  1910). 

1.  Lehmann,  C  a  r  o  1  i  n  e,  f.  6.  4.  1828  i 
Köpenhamn,  t  15.  10.  1879;  sångerska; 
inträdde  vid  15  års  ålder  i  k.  t:s  kör 
(Kphn)  och  hade  C.  Helsted  till  lära- 
re; debuterade  3.  1.  1848  som  Benjamin  i 
"Joseph";  sjöng  följande  år  Romeo  i 
Bellinis  opera  o.  Agatha  i  "Friskytten". 
Af  hennes  andra  roller  från  denna  tid 
märkas:  titelrollen  i  Gades  "Mariotta", 
Anna  i  "Hvita  frun".  Äfven  sjöng  hon 
å  konserter  i  den  danska  hufvudstaden. 
1852  lämnade  hon  den  k.  scenen  och  be- 
gaf  sig  efter  gästspel  i  Hamburg  (Ro- 
meo) till  Amerika,  där  hon  i  3  år  hade 
stor  framgång  som  konsert-  o.  oratorie- 
sångerska i  Boston,  Philadelphia,  Balti- 
more m.  fl.  städer.  Hon  sjöng  sedan  i 
Amsterdam,  Berlin,  Munchen,  Breslau 
och  i  Wiesbaden  å  operascener  och  kon- 
serter samt  vid  musikfester.  1856,  58  och 
60  gästade  hon  Köpenhamn,  1858  äfven 
Stockholm  och  sjöng  å  k.  t.  samt  å 
konserter.  1863  sjöng  hon  i  London  å 
konserter,  därefter  vid  operan  i  Zurich. 
Från  1865  bodde  L.  i  Köpenhamn  och 
medverkade  ej  sällan  vid  konserter.  Af 
hennes  roller  märkas  i  öfrigt:  Donna 
Anna,  Norma,  Fides,  Valentine.  —  Litt.: 
Th.  Overskou,  Den  danske  Skueplads  V; 
P.  Hansen,  Den  danske  Skueplads  III. 

2.  T  h  e  o  d  o  r  L.,  f.  13.  10.  1847  i  Sten- 
kjaer,  Norge;  efter  univ.-studier  i  Kristi- 
ania reste  han  till  Paris  för  att  utbilda 
sig  till  flöjtist;  efter  hemkomsten  gaf 
han  flera  konserter  å  instrumentet;  fort- 
satte sedan  sina  studier  vid  konserv,  i 
Leipzig  och  slog  sig  1885  ned  i  Köpen- 


526 


Leichtentritt — Leipzig 


hamn.  Af  hans  kompositioner  märkas: 
pianostycken,  solosånger  ("Fjeldsange" 
af  H.  Drachmann  op.  15  m.  fl.),  mans- 
kvartetter m.  m. 

3.  Lilly  L.-K  a  1  i  s  c  h,  f .  24.  11.  1842  i 
Wiirzburg;  operasångerska  (koloratur- 
sopran);  sedan  1870  anställd  vid  hof- 
operan  i  Berlin;  1878  k.  kammarsånger- 
ska; begaf  sig  därefter  till  Amerika, 
där  hon  1888  ingick  äktenskap  med  te- 
noristen  Paul  Kalisch;  återvände  1890 
till  Tyskland  och  anställdes  två  år  se- 
nare i  Berlin,  där  hon  särskildt  firade 
triumfer  som  Wagnersångerska.  L.  gä- 
stade k.  t.  Sthlm  1878  (tills.  m.  baryto- 
nisten  Betz)  och  1879.  Hennes  roller 
i  Sthlm  voro:  Mathilda,  Elvira,  Elsa, 
(Gounods),  Margareta,  Violetta,  Rosina, 
Elisabeth,  Isabella  i  "Robert"  och  Isau- 
ar  i  "Vikingarne".  —  Af  hennes  öfriga 
roller  i  Berlin  märkas:  Nattens  drott- 
ning, Aida,  Fidelio,  Norma,  Donna  Anna 
samt  Isoide  och  Valkyrian.  L.  skref: 
"Studie  zu  Fidelio"  (1904)  och  "Meine 
Gesangskunst"  (1912).  —  Litt.:  Wange- 
mann,  L.  L:s  Geheimnis  der  Stimm- 
bänder"  (1906);  L.  Andro,  L.  L.  (1908). 
—  Om  L:s  gästspel  i  Sverige  se:  Fr. 
Hedberg,  Sv.  operasångare  (1885)  s.  309  f. 

4.  Marie  L.,  f.  15.  5.  1851,  den  föreg:s 
syster;  sångerska;  1881—1902  medlem  af 
hof operan  i  Wien;  sedan  dess  bosatt  i 
Berlin   som   sånglärarinna. 

Leichtentritt,  Hugo,  f.  1.  1.  1874  i 
Pleschen,  Posen;  elev  1895—98  vid  hög- 
skolan i  Berlin;  d:r  phil.  1901;  lärare 
vid  Klindworth-Scharwenkakonserv.  L. 
har  skrifvit  flera  värdefulla  musikhi- 
storiska skrifter:  en  Chopinbiografl  i 
Reimanns  "Beruhmte  Musiker",  "Ge- 
schichte  d.  Motette"  (1908);  utgaf  flera 
nyuppl.  af  äldre  musik,  däribland  sam- 
lingen "Deutsche  Hausmusik  aus  4  Jahr- 
hunderten"  (1906).  L.  skref  i  Smlb  d. 
IMG  VII  en  förträfflig  uppsats  om  mu- 
sikinstrumenten under  medeltiden:  "Was 
lehren  uns  die  Bildwerke  d.  14.— 17. 
Jahrh:s  uber  die  Instrumentalmusik 
ihrer  Zeit?" 

Leijel,  Lars  Fredrik  von,  f.  1744, 
t  1888;  löjtnant;  dir.  mus.  vid  Uppsala 
univ.  L.  är  mest  känd  genom  den  s.  k. 
Musikprocessen  (s.  d.)  och  synes 
ha  varit  en  mycket  dålig  lärare  och 
musiker;  medverkade  dock  ej  sällan  vid 
konserter  i  Uppsala  vid  1800-talets  bör- 


jan. —  Beskow  karaktäriserar  honom 
i  sina  lefnadsminnen  så  här:  "Spelade 
en  erbarmlig  fiol,  och  den  som  hört  det 
akademiska  kapellet  under  hans  anfö- 
rande kan  nog  fatta,  att  Hans  Järtas 
målning  af  musiken  vid  prins  Gustafs 
födelse  [i  försvaret  för  de  anklagade  i 
musikprocessen]  var  efter  naturen"  (s. 
40  f.).  —  L.  omtalas  äfven  ej  sällan  i 
Geijers  bref. 

Leijonhufvud,  Axel  Gabriel,  f.  13. 
9.  1717  å  Säters  kungsgård,  Dalarna,  f 
å  Lindö,  Österg.  19.  6.  1789;  en  af  Mus. 
ak:s  stiftare  och  dess  förste  preses  1771; 
deltog  1741 — 42  i  Finska  kriget  som  fän- 
rik och  blef  1763  öfverstelöjtnant  vid 
Åbo  läns  regemente;  1766  hof  marskalk;. 
1767—70  öfverkammarherre  hos  prinses- 
san Sofia  Albertina;  landtmarskalk  1771; 
president  i  Åbo  hofrätt  1775.  L.  var 
1756  förordnad  till  kronprins  Gustafs 
kavaljer  och  uppmuntrade  i  denna  egen- 
skap kronprinsen  i  hans  kärlek  till  vit- 
terhet och  tonkonst.  Själf  var  L.  en 
stor  musikentusiast  och  deltog  gärna  i 
musiköfningarna  inom  dåtida  vitterhets- 
och  musikidkande  sällskap. 

L  e  i  1  a,  opera  i  4  a.,  text  och  musik 
af  Natanael  Berg;  ämnet  hämtadt  ur 
Byrons  "The  Giaur";  premiär  å  k.  t. 
Sthlm    29.    2.    1912. 

Leimontinus  (Leimonius),  Israel, 
f.  i  Kalmar  1622,  f  därst.  i  mars  1697; 
studerade  först  i  Åbo  och  återvände  till 
Kalmar  1653,  där  han  sedan  var  lärare 
vid  skolan,  domkapitelsnotarie,  biblio- 
tekarie och  director  cantus.  Det  heter 
om  honom,  att  han  var  en  "snäll  poet 
och  musicus";  cantor  scholae  1666;  ut- 
arbetade en  profpsalmbok  med  sångno- 
ter med  en  del  nya  af  honom  själf  kom- 
ponerade melodier;  denna  inlämnades 
till  konsistoriet  16.  8.  1671;  utarbetade 
sedan  en  bok  om  musiken,  på  hvilken 
han  önskade,  att  den  studerande  ung- 
domen skulle  prenumerera;  den  blef  lik- 
väl ej  tryckt;  1673  komponerade  han 
festmusiken  vid  Karl  XI :s  besök  i  Kal- 
mar; 1677  pastor  i  Förlösa  och  1685— 
96  vid  hospitalet  i  Kalmar.  —  Litt.: 
Löfgren,  Tjänstemän  i  Kalmar  stift  s. 
221. 

Leipzig.  Staden  har  sedan  lång  tid 
tillbaka  haft  anseende  som  en  af  cen- 
tralpunkterna för  musiklifvet  i  Tysk- 
land.    Redan   under  1500-talet   stod   mu- 


Lejdström 


527 


siken  vid  Thomasskolan  högt  och 
ännu  högre  hlef  den  konstnärliga  mu- 
sikutöfningen  där  under  1600-talet  för 
att  med  J.  Seb.  Bach  (1723—50)  nå  sin 
kulmen.  Af  Bachs  företrädare  som 
kantorer  märkas:  George  Rhaw  (1519 — 
20),  Sethus  Calvisius  (1594—1615,  Joh. 
Herm.  Schein  (1615—30),  Joh.  Kuhnau 
1701—22.  Af  Bachs  efterföljare  kunna 
nämnas:  J.  Ad.  Hiller  (1789—1800),  Mo- 
ritz Hauptmann  (1842—68),  E.  F.  Rich- 
ter  (1868 — 79).  Den  nuvarande  ledaren 
är  Gustav  Schreck  (sedan  1892).  Un- 
der 1700-talet  höjdes  musiklifvet  äfven 
genom  firman  Breitkopf  &  Här- 
te  1  (s.  d.).  Från  detta  förlag  utgick 
jämte  den  värdefullaste  musiklittera- 
turen, fr.  1798  den  främsta  facktidskrif- 
ten för  lång  tid  framåt:  Allgemeine 
Musikalische  Zeitung.  Under 
andra  hälften  af  1700-talet  grundades 
den  storartade  konsertinstitutionen  G  e- 
wandhauskonserterna  (s.  d.). 
Med  Mendelssohns  definitiva  öfverflyt- 
tande  1836  begynte  L:s  blomstringstid  i 
musikaliskt  hänseende.  Härtill  bidrog 
ej  minst  Gewandhauskonserternas  stora 
anseende  vid  denna  tid.  På  Mendels- 
sohns initiativ  grundades  slutligen  k  o  n- 
servatoriet  3.  4.  1843.  De  första 
lärarna  voro:  Hauptmann  (harmoni  och 
kontrapunkt),  Mendelssohn  och  Schu- 
mann  (komposition  och  piano),  Ferd. 
David  (violin),  Pohlenz  (sång)  och  Bec- 
ker  (orgel).  1846  flyttade  Moscheles  från 
London  öfver  till  Leipzig  och  blef  en 
af  konserv:s  ledande  krafter.  Vid  den- 
na tid  räknade  konserv,  bl.  a.  följande 
lärare:  Gade,  Plaidy,  Brendel,  Richter. 
Af  eleverna  före  1850  märkas:  Th.  Kirch- 
ner  (den  först  inskrifne  eleven),  Otto 
Goldschmidt,  Bargiel,  Grimm  samt  sven- 
skarna Ludv.  Norman  och  Alb.  Ruben- 
son.  1876  erhöll  anstalten  titel  "Kgl. 
Konservatorium"  och  utvidgades  vid 
samma  tid  med  klasser  för  alla  orkes- 
terinstrument samt  erhöll  en  operaskola. 
1887  invigdes  den  nuvarande  byggnaden 
i  Grassistrasse.  Af  berömda  lärare  ef- 
ter 1850  märkas:  L.  Plaidy,  J.  Rietz,  K. 
Reinecke,  Fr.  Brendel,  S.  Jadassohn,  O. 
Paul,  H.  Kretzschmar.  Af  elever  mär- 
kas: Rob.  Radecke,  A.  Sullivan,  A.  Wil- 
helmj,  E.  Grieg,  J.  S.  Svendsen  samt 
Aug.  Söderman.  Af  nuvarande  lärare 
märkas:    R.  Bolland   (violin),  F.  v.  Bose 


(piano),  B.  Eichhorn  (sång),  H.  Grisch 
(piano  o.  teori),  R.  Hofmann  (teori, 
komp.  o.  instr.),  O.  Keller  (piano),  J. 
Klengel  (ve),  P.  Klengel  (sång  o.  teori), 
St.  Krehl  (teori),  E.  Lindner  (sång),  O. 
Lndwig  (piano,  teori  o.  violin),  J.  Mer- 
kel  (piano,  komp.  o.  teori),  Am.  Nest- 
ler  (piano),  A.  Ruthardt  (piano),  A. 
Schering  (musikhist.),  H.  Sitt  (ork., 
part.-sp.,  dir.,  violin).    Litt.  om  konserv.: 

B.  Vogel  o.  K.  Kipke,  Das  kgl.  Konserv. 
d.  Musik  zu  L.  (1888).  —  Af  m  u  s  i  k- 
föreningar  i  L.  märkas  förutom 
Gewandhausork. :  Riedelsche  Ver- 
ein  (grundad  1854  af  C.  Riedel;  nuv. 
ledare:  G.  Göhler)  för  kyrkomusik;  or- 
kesterföreningen "Euterp  e",  W  i  n- 
dersteinska  orkestern,  akade- 
miska kyrkokören  "Paul  u  s"  m.  fl. 
Till  musikinstitutionerna  kan  slutligen 
äfven  räknas  Operan  (B.  Porst  och 
A.  Conrad,  kapellmäst.).  Vid  univ.  står 
musikhistorien  högt  med  H.  Riemann 
som  professor  och  A.  Schering  som  do- 
cent. Musiksamlingar  innehålla  såväl 
stadsbiblioteket  som  Peters'  musikbib- 
liotek. Af  musikförlag  märkas  förutom 
nyssnämnda  firma,  Breitkopf  &  Härtel: 
Peters,  Steingräber,  E.  Eulenburg,  F.  E. 

C.  Leuckart,  J.  Schuberth,  N.  Simrock, 
M.  Hesse  m.  fl.  Af  instrumentalfabri- 
ker märkas:  J.  Bliithner  pianofabr.  och 
(svensken)  Th.  Mannborgs  harmonium- 
fabrik.  —  Litt.  om  L:s  musiklif  under 
äldre  tid:  R.  Wustmann,  Musikgeschichte 
L:s  bis  zur  Mitte  des  17.  Jahrh.  (1909, 
3  bd). 

1.  Lejdström,  Johan  Oscar,  f.  19.  12. 
1858  i  Stockholm;  sångare  (baryton) 
och  sånglärare;  blef  1875  elev  vid  kon- 
serv, i  Sthlm  och  aflade  org.-ex.  1878 
samt  1881  musikdir.-ex.  Hans  lärare  i 
sång  voro  Hj.  Håkansson  och  J.  Giin- 
ther;  lämnade  1882  konserv,  och  tog  nå- 
gon tid  privatlektioner  för  Fr.  Arlberg; 
blef  1883  organist  i  Kungsholms  förs. 
i  Sthlm;  reste  1885  med  statsunderstöd 
till  Paris,  där  han  studerade  sång  hos 
St.  Yves  Bax  och  m:me  R.  Laborde;  bi- 
trädde i  Paris  vid  flera  konserter.  På 
hösten  1888  gjorde  han  debuter  på  k.  t. 
Stockholm  som  Escamillo  i  "Carmen" 
och  Valentin  i  "Faust";  de  anbud  till 
anställning  han  erhöll  afslog  han  dock. 
L.  studerade  sång  vidare  i  Paris  1900. 
Berlin   1905—07   och   Italien   1910.     Sedan 


528 


Le   Jemie — Lemcn 


1898  har  han  varit  lärare  i  solosång  vid 
konserv.  Såväl  här  som  äfven  enskildt 
har  L.  utöfvat  en  mycket  välsignelse- 
rik verksamhet  som  samvetsgrann  och 
dugande  lärare.  Af  hans  elever  kunna 
nämnas:  Julia  Clausen,  Nanny  Larsén, 
Fr.  Strömberg  och  Ebba  Nyström.  L. 
har  äfven  sjungit  å  oratorie-  och  ro- 
manskonserter.    LMA   1897. 

2.  Carl  Victor  L.,  den  föreg:s  broder, 
f.  25.  10.  1872  i  Stockholm;  operasångare 
(baryton);  elev  af  brodern  och  Anders 
Willman;  14.  2.  1894  debuterade  han  å 
k.  t.  Sthlm  som  Max  i  "Alphyddan"  och 
var  sedan  intill  1902  engagerad  där.  Han 
vistades  sedan  i  Tyskland  o.  sjöng  bl.  a. 
i  Bayreuth  (Klingsor  i  "Parsifal").  1909 
uppträdde  han  å  konsert  i  Sthlm  och  var 
1911 — 13  åter  engagerad  vid  k.  t.  Bland 
hans  roller  märkas:  Lescaut  i  "Manon", 
Lothario  i  "Mignon",  Silvio  i  "Pajazzo", 
Alfonso  i  "Leonora",  Figaro  i  "Figaros 
bröllop",  Leporello,  Papageno,  Marcel, 
Bustamente  i  "Navarresiskan",  Frederic 
i  "Lakmé",  Valdemar  i  "Valdemarsskat- 
ten" samt  i  Wagnerrollerna:  Hollända- 
ren,  Wolfram,   Hans   Sachs. 

Le  Jeune,  C  1  a  u  d  i  n,  f.  1528  (1540?)  i 
Valenciennes,  t  före  1602;  berömd  kon- 
trapunkttist;  skref  särskildt  franska 
chansoner  och  tonmålningar  i  Janne- 
quins  stil;  utgaf  äfven  flera  samlingar 
Davids  psalmer,  mässor  m.  m.  Experts 
"Maltres  mus.  de  la  renaissance",  bd  12 
— 14,   innehåller  kompositioner  af  L. 

Lek,  ett  svenskt  allmogeuttryck  för 
dans  och  dansmelodi,  särskildt  ringdans- 
melodi. —  Se  äfven  Låt. 

Lekare,  vandrande  musikanter;  omta- 
las i  den  svenska  medeltidslitteraturen 
som  instrumentister.  De  stodo  särskildt 
högt  i  anseende  under  Magnus  Ladulås' 
och  konung  Birgers  regering.  De  synas 
ha  stått  nära  jonglörerna  (s.  d.),  ehuru 
de  i  den  svenska  medeltidslitteraturen  ej 
omtalas  som  sångare.  Det  är  därför 
knappast  möjligt  att  antaga,  att  de  äf- 
ven inom  diktkonsten  haft  någon  bety- 
delse. —  Litt.:  H.  Schuck,  Lekare  o.  bal- 
lader (Samlaren  XII,  91  ff.);  T.  Norlind, 
Sv.  musikhistoria  s.  24  f. 

Lem,  PeterMandrup,  f.  1760  i  Kö- 
penhamn, t  därst.  12.  1.  1828;  violinist; 
konserterade  redan  vid  10  års  ålder  och 
anställdes  1771  i  det  danska  hof kapellet; 
studerade  flera  år  i  Wien  och  i  Italien; 


efter  sin  hemkomst  1783  var  han  en  an- 
litad kraft  som  solist,  kvartettspelare  o. 
lärare.  1793  blef  han  Joh.  Hartmanns 
efterträdare  som  konsertmästare  och  er- 
höll några  år  senare  professors  titel.  L. 
var  sitt  lands  främste  violinist  under 
lång  tid  och  utöfvade  ett  godt  inflytande 
på  den  musikaliska  smaken,  i  det  han 
städse  sökte  introducera  den  bästa  vio- 
linlitteraturen i  staden.  Så  var  han  den 
förste  som  föredrog  Spohr  (1823).  L. 
komponerade  symfonier,  violinkonserter,, 
pianostycken  m.  m.  samt  ett  oratorium: 
"Christi  Kirke". 

Leman,  Eufrosyne,  se  Abraham- 
son. 

Lembcke,  Gustav  Adolph,  f.  29.  8. 
1844  i  Köpenhamn,  t  därst.  17.  9.  1899; 
elev  af  Vald.  Tofte,  N.  W.  Gade  m.  fl.; 
bedref  kontrapunktiska  studier  i  Leip- 
zig för  E.  F.  Eichter  1869—70;  som  Anc- 
kerstipendiat  studerade  han  i  Italien; 
1868  hof  kapellist;  1882  k.  kammarmusi- 
ker; 1884  repetitör  vid  k.  t:s  sångskola. 
A  konserter  har  han  uppträdt  som  pia- 
nist. Af  hans  kompositioner  märkas: 
balladen  "Hertig  Abel"  för  baryton  m. 
ork.,  kantaten  "Die  Hirten  im  Felde", 
solosånger  m.   m. 

Lemmens,  Nicolas  Jacques,  f.   3. 

I.  1823  i  Zoerle-Parwys  i  Belgien,  f  30.  1. 
1881  på  slottet  Linterport,  Mecheln;  or- 
gelvirtuos; elev  af  konserv,  i  Briissel 
med  bl.  a.  Fetis  till  lärare;  1846  orgel- 
elev af  Hesse  i  Breslau;  1849  professor  i 
orgelspel  vid  konserv,  i  Briissel;  grunda- 
de 1879  en  egen  organistskola  i  Mecheln, 
som  vann  stort  anseende.  L.  skref  en 
orgelskola  "École  d'orgue"  samt  flera 
kompositioner  för  orgel  (improvisatio- 
ner, sonater  m.  m.);  dessutom  kyrkliga 
vokalverk  som  mässor,  motetter  och  li- 
turgiska körsånger. 

1.  Lemoine,    A  n  t  o  i  n  e    Marcell,    f .    3. 

II.  1763  i  Paris,  t  därst.  april  1817;  gi- 
tarrvirtuos; grundade  en  gitarrskola 
samt  ett  musikförlag  (1793). 

2.  Henri  L.,  den  föreg:s  son,  f.  21. 
10.  1786  i  Paris,  t  18.  5.  1854  därst.;  elev 
af  konserv.  1798—1809;  blef  sedan  en 
mycket  anlitad  pianolärare;  öfvertog 
faderns  musikförlag  1817  och  bragte  det 
till  högt  anseende;  utgaf  en  pianoskola, 
etyder  samt  sonater,  variationer  m.  m. 

Lemon,  Olof  Carl  Adolf,  f.  14.  10.  1866 
i    Stockholm;    operasångare    (tenor);    ut- 


Lendrop — Leo 


529 


bildades  först  för  handeln  och  sändes 
1884  till  Tyskland  och  England  i  och  för 
språkstudier;  ägnade  sig  efter  1886  åt 
musiken  och  blef  elev  af  I.  Hallström; 
medverkade  fr.  o.  m.  1890  vid  konserter  i 
hufvudstaden  och  debuterade  hösten  1891 
å  St.  t.  i  Göteborg  som  Wilhelm  Meister 
i  "Mignon"  o.  22.  9.  1892  å  k.  t.  som  Nou- 
reddin  i  "Lalla  Rookh";  han  var  sedan 
engagerad  vid  k.  t.  1892—94  och  1896—99; 
under  mellantiden  var  han  elev  af  Delle 
Sedie  i  Paris.  1900  ingick  L.  äktenskap 
med  sångerskan  Blenda  Nilsson  och 
drog  sig  kort  därefter  tillbaka  fr.  sce- 
nen. Tid  efter  annan  har  han  dock  gif- 
vit  smärre  gästspel,  så  t.  ex.  1902  å  k.  t. 
(Masaniello  i  "Den  stumma",  Canio  i 
"Pajazzo"),  och  1903  hos  Ranft  (i  Char- 
pentiers  "Louise").  —  Af  hans  roller 
märkas  i  öfrigt:  Romeo,  Pajazzo,  Max, 
David  i  "Alphyddan",  Per  Svinaherde 
in.  fl. 

Lendrop,  M  a  r  g  a  r  e  t  h  e,  f.  13.  7.  1873 
i  Kallundborg;  operasångerska;  debute- 
rade å  k.  t.  Kphn  1898  som  Carmen;  har 
sedan  dess  varit  anställd  där;  af  hennes 
roller  märkas:  Mignon,  Cherubino  i  "Fi- 
garos  bröllop",  Amor  i  "Orpheus  och 
Eurydice",  Despina  i  "Cosi  fan  tutte", 
Suzuki  i  "Madame  Butterfly",  Pernille 
i   "Maskarade"   m.   fl. 

Lenepveu,  Charles  Ferdinand, 
f.  4.  10.  1840  i  Rouen,  t  1910  i  Paris;  1865 
elev  af  konserv,  i  Paris  och  vann  Rom- 
priset  året  efter;  1880  professor  i  harmo- 
ni och  1892  i  komposition  vid  konserv,  i 
Paris;  utgaf  "100  Lecons  d'harmonie" 
(1898);  komponerade  bl.  a.  operorna  "Le 
Florentin"  (1869)  och  "Velleda"  (1882), 
lyriska  scenen  "Iphigénie",  en  "Hymne 
funébre  et  triomphal",  ett  requiem  m.  m. 

Lenezza,  c  o  n  (it.),  med  bekvämhet, 
med  maklighet. 

1.  Lennmark,  Anders,  f.  28.  4.  1802  i 
Stockholm,  t  därst.  9.  4.  1869;  violoncel- 
list  och  instrumentmakare;  var  särskildt 
känd  som  god  fabrikör  af  stråkinstru- 
ment; elev  af  Gehrman  i  violoncell;  lär- 
de sig  själf  spela  kontrabas  och  var  bå- 
de som  violoncellist  och  basist  mycket 
eftersökt  i  hufvudstadens  amatörsäll- 
skap. L.  deltog  äfven  i  Mazerska  kvar- 
tettsällskapets öfningar.  —  Ass.  LMA 
1853.  —  Litt.:  Mus.  ak:s  handl.  1870/71 
s.  51  f. 

2.  Erik    August   L.,    den    föreg:s 


brorson,  f.  1814  i  Stockholm,  t  därst.  18. 
2.  1886;  grosshandlande  och  violoncellist; 
elev  af  Carl  Torssell.  LMA  1864.  L.  var 
en  lifligt  intresserad  kvartettspelare  och 
väl  känd  i  Stockholms  musikaliska  kret- 
sar. 

Leno  (it.),  matt,  kraftlöst. 

Lentando   (it.),  dröjande. 

Lento  (it.),  långsamt.  —  L.  a  s  s  a  i  el. 
di  m  o  1 1  o,  mycket  långsamt. 

Lenz,  Wilhelm  von,  f.  1808,  t  12.  2. 
1883  i  Petersburg;  k.  ryskt  statsråd; 
gjorde  sig  särskildt  bemärkt  som  Bee- 
thovenforskare;  skref  bl.  a.  "Beethoven 
et  ses  trois  styles"  (1852 — 55;  2  bd;  ny 
uppl.  af  Calvocoresse  1909);  "Beethoven, 
eine  Kunststudie"  (1855 — 60,  5  bd;  "Kriti- 
scher  Katalog  d.  sämtl.  Werke"  etc. 
motsvarar  bd  3 — 5  och  "Beethoven,  eine 
Biographie"    bd    1). 

Leo,  L  e  o  n  a  r  d  o,  f .  5.  8.  1694  i  San 
Vito  degli  Schiavi,  Neapel,  t  31.  10.  1744 
i  Neapel;  elev  af  Conserv.  della  Pietå  i 
Neapel  och  1715  lärare  där;  efter  Al. 
Scarlattis  död  1725  blef  han  lärare  vid 
Conserv.  Sant'  Onofrio.  Han  utbildade 
bl.  a.  Jomelli  och  Piccini.  L:s  komposi- 
tioner äga  högt  värde  och  utmärka  sig 
för  neapolitansk  melodirikedom  på  sam- 
ma gång  de  äga  den  gamla  stilens  vo- 
kala färgprakt  och  polyfona  kraft.  Han 
är  som  kyrkokompositör  en  af  neapoli- 
tanska skolans  främste.  Äfven  som  ope- 
rakompositör står  han  mycket  högt. 
Hans  första  opera,  "Pisistrato",  uppför- 
des 1714  i  Neapel  (den  sista  uppf.  1744). 
I  allt  skref  L.  60  dramatiska  verk.  Ora- 
torierna stå  närmast  operorna.  Hit  hö- 
ra bl.  a.  "Dalla  morte  alla  vita",  "La 
morte  d'Abele",  "Santa  Elena  al  valva- 
rio" m.  fl.  Slutligen  skref  han  en  stor 
mängd  mässor,  motetter,  hymner,  ett 
8-stämmigt  miserere  m.  m.  Som  instru- 
mentalkompositör komponerade  han  bl. 
a.  en  konsert  för  4  violiner  och  6  cello- 
konserter samt  2  böcker  orgelfugor  och 
en  del  pianotoccater.  Rochlitz',  Com- 
mers  och  Webers  kända  körsamlingar  af 
äldre  kyrkomusik  innehålla  flera  komp. 
af  L.  i  nytryck.  L.  var  under  Romans 
tid  i  Sverige  en  omtyckt  och  ofta  hörd 
kompositör,  och  den  svenske  hofkapell- 
mästaren  synes  i  sin  kompositionsstil 
ofta  påverkad  af  den  neapolitanske  mä- 
staren. —  Litt.:  C.  G.  Leo,  L.  L.,  musi- 
cista  del  secolo   XVIII :e  e   le  sue  opere 

34 


530 


Leonard — Lesehetizky 


musicali  (1905);  se  äfven  Eitners  och 
Groves  lexikon. 

Leonard,  Hubert,  f.  7.  4.  1819  i  Bel- 
laire,  Liittieh,  t  6.  5.  1890  i  Paris;  violin- 
virtuos och  pedagog;  elev  af  Habeneck 
vid  konserv,  i  Paris;  företog  fr.  o.  m. 
1844  vidsträckta  resor  som  virtuos;  1848 
blef  han  violinprofessor  efter  Bériot  vid 
konserv,  i  Briissel;  lefde  efter  1867  i  Pa- 
ris som  privatlärare.  L:s  tekniska  öf- 
ningsverk  äga  högt  värde:  "Gymnasti- 
que  du  violiniste",  "Petite  gymnastique 
du  jeune  violiniste",  "24  études  classi- 
ques",  "Études  harmoniques",  "École 
Leonard",  "L'auxcienne  école  italienne". 
Af  hans  kompositioner  märkas:  konser- 
ter, fantasier,  karaktärsstycken,  duor 
m.  m. 

Leoncavallo,  K  u  g  g  i  e  r  o,  f.  8.  3.  1858 
i  Neapel;  elev  af  Neapels  konserv.,  som 
han  lämnade  1876;  han  åhörde  sedan 
Carduccis  föreläsningar  i  Bologna  och 
fullbordade  en  opera  till  text  af  honom 
själf.  Då  denna  ej  blef  uppförd,  fick 
han  förtjäna  sitt  uppehälle  som  privat- 
lärare och  kafépianist  och  vandrade  på 
så  sätt  genom  England,  Frankrike,  Hol- 
land och  Tyskland  och  kom  t.  o.  m.  till 
Kairo.  Då  han  återkommit  till  sitt  hem- 
land, fick  han  operan  "I  Medici"  tryckt 
hos  Kicordi  i  Milano.  Dock  kunde  han 
ej  få  den  uppförd.  Han  skref  då  två- 
aktsoperan  "Pagliacci",  hvilken  21.  5. 
1892  å  Teatro  dal  Verme  i  Milano  hade 
sin  premiär  och  genast  slog  an  (Sthlm 
1893:  Pajazzon;  i  Kphn  1895).  L.  fick  nu 
sin  opera  "I  Medici"  uppförd  å  samma 
teater  (10.  11.  1893),  dock  blef  den  ej  lika 
omtyckt.  En  del  andra  operor,  som  för- 
ut skrifvits,  blefvo  äfven  gifna  men  ej 
med  någon  framgång.  "Le  Bohéme" 
(Venedig  6.  5.  1897)  vann  mera  bifall 
men  fördunklades  snart  af  Puccinis  ope- 
ra på  samma  text.  Operan  "Der  Koland 
von  Berlin"  (13.  12.  1904  på  hofop.,  Ber- 
lin) var  beställd  af  kejsar  Vilhelm  II 
och  uppfördes  med  stor  pomp  men  kunde 
likväl  ej  hålla  sig  uppe  å  scenen.  1911 
uppfördes  "Maia".  L.  har  otvifvelaktigt 
lärt  mycket  af  Wagner  och  söker  i  in- 
strumentalt hänseende  nå  så  grundlig 
utarbetning  som  möjligt.  Hans  stil  är 
dock  närmast  den  af  Mascagni  inslagna 
"veristiska"  med  dess  hälft  franska  anda 
och  deklamatoriska  stil.  L.  har  själf 
skrifvit  texterna  till  sina  operor.    Af  öf- 


riga  verk  märkas:  symf.  dikten  "Sera- 
fita"  och  baletten  "La  vita  d'una  Mario- 
netta"  samt  flera  häften  solosånger. 

Leonora,  La  favorite,  opera  i  4  a. 
af  Scribe,  Royer  och  Vaez;  musik  af  Do- 
nizetti;  premiär  å  Académie  royale  i 
Paris  2.  12.  1840;  sv.  öfvers.  af  A.  F.  Lind- 
blad; f.  ggn  å  k.  t.  Sthlm  9.  3.  1850  (100: de 
ggn  16.  6.  1897);  i  Göteborg  f.  ggn  4.  8. 
1891;  i  Kphn  så  vidt  bekant  endast  gif- 
ven  en  gång  af  svenska  artisterna  vid 
k.  t.  Sthlm  vid  deras  gästspel  å  k.  t. 
Kphn  i  slutet  af  juni  1886. 

Leonore-ouverturerna  al* 
Beethoven  till  hans  opera  Fidelio  (s.  d.) 
äro  tre  till  antalet.  Vid  operans  premiär 
20.  11.  1805  synes  den  under  nr  2  kända 
L.  ha  spelats  (tr.  1842);  vid  repriserna 
29.  3.  och  4.  4.  1806  speltes  ouv.  nr  3  (tr. 
1828).  1807  var  en  representation  af  Fi- 
delio påtänkt  i  Prag,  och  Beethoven  ut- 
arbetade då  den  under  "L.-ouv.  nr  1" 
kända  formen.  Uppförandet  blef  emel- 
lertid ej  af,  och  ouv.  kvarblef  i  ms.  till 
1832,  då  Haslinger  tryckte  den.  23.  5. 
1814  uppfördes  Fidelio  ännu  en  gång  i 
Wien  men  nu  med  ouv.  till  "Athen& 
ruiner",  och  först  26.  5.  s.  å.  speltes  f.  f. 
ggn  den  nu  allmänna  "Fidelio-ouvertu- 
ren"  i  E-dur  (tr.  1864). 

Lergök,  musikinstrument;  se  O  c  a- 
r  i  n  a. 

Leroux,  X  a  v  i  e  r  Henry  Napoleon,  f. 
11.  10.  1863  i  Velletri,  Italien;  elev  af 
Dubois  vid  Paris'  konserv.  (Rompriset 
1885);  komponerade  en  mässa  med  ork., 
motetter,  dram.  ouverturen  "Harald", 
kantaten  "Endymion",  musik  till  Sar- 
dous  "Kleopatra",  samt  en  del  operor 
("Evangéline"  1895,  "Astarté"  1901,  "La 
reine  Fiammette"  1903,  "William  Rat- 
cliff"   1906,   "Theodora"   1906). 

Leschetizky,  T  h  e  o  d  o  r,  f.  22.  6.  1830 
i  Lancut,  Lemberg;  pianopedagog;  elev 
af  Czerny  och  Sechter  i  Wien;  bosatte 
sig  1852  i  Petersburg  och  blef  1878  pro- 
fessor vid  konserv,  därst.;  flyttade  1878 
till  Wien,  där  han  snart  blef  en  myc- 
ket anlitad  lärare.  Hans  pianometod 
vann  högt  erkännande,  och  flera  af 
samtidens  främsta  virtuoser  ha  varit 
hans  elever.  Om  L.-metoden  se:  Mal- 
wine  Brées  bok:  "Die  Grundlage  der 
Methode  L:s"  (1912).  L.  är  som  kompo- 
sitör ofta  salongsartadt  ytlig.  Jämte  en 
mängd  pianostycken  skref  han  en  opera 


Leslie — Le   Sueur 


531 


*Die  erste  Falte",  som  med  framgång 
gifvits  å  flera  ställen  (1867  i  Prag  f.  f. 
ggn). 

Leslie,  Henry  David,  f.  18.  6.  1822 
i  London,  t  därst.  4.  2.  1896;  begynte 
som  violoncellist  i  "Sacred  Harmonic 
SocietyV  orkester:  blef  1847  dirigent 
för  "Amateur  Musical  Society";  1855 
grundade  han  en  egen  a  capellakör, 
("Leslie's  choir")  som  vann  högt  anse- 
ende och  1878  i  Paris  vann  högsta  pri- 
set. Af  hans  kompositioner  märkas: 
operan  "Ida"  (1864),  operetten  "Romance 
or  Böld  Dick  Turpin"  (1857),  2  oratorier 
("Immanuel"  och  "Judith"),  flera  kan- 
tater, två  symfonier,  ouverturen  "Les 
Godarise",  en  pianokvintett  samt  kör- 
saker. 

Lessmann,  Otto,  f.  30.  1.  1843  nära 
Berlin;  elev  af  Biilow  (piano),  Kiel 
(komp.)  och  Teschner  (sång);  1866  lärare 
vid  Sternska  konserv,  i  Berlin;  1867—71 
elev  af  Tausig;  grundade  sedan  en  egen 
pianoskola  i  Berlin,  hvilken  dock  snart 
indrogs;  1872  ledare  för  musikundervis- 
ningen i  kejsarinnan  Augustas  stiftelse 
i  Potsdam  samt  dessutom  lärare  vid 
Klindworth-Scharwenkakonserv.  L.  öf- 
vertog  1881  "Allgemeine  [deutsche]  Mu- 
sikzeitung",  en  tidning,  hvilken  under 
hans  ledning  blifvit  en  af  Tysklands 
allra  främsta  facktidskrifter  i  musik.  L. 
utgaf  1881  en  biografi  af  Fr.  Liszt.  Som 
kompositör  skref  han  bl.  a.  solosånger 
vid  piano.  —  Hans  dotter  Eva  L.  (f. 
10.  8.  1878)  har  gjort  sig  fördelaktigt 
känd  som  sångerska  (Sthlm  1908). 

Lesso;  se  L  e  s  t  o. 

Lesto  (it.),  hurtigt,  flinkt. 

Le  Sueur,  Jean  F  r  a  n  c  o  i  s,  f .  15. 
2.  1760  i  Drucat-Plessiel  vid  Abbeville, 
t  6.  10.  1837  i  Paris;  begynte  sina  stu- 
dier i  ett  gymnasium,  i  Amiens  men  af- 
bröt  studierna  där  för  att  ägna  sig  åt 
musiken;  efter  att  ha  beklädt  en  del 
kapellmästareplatser  vid  kyrkor  i  lands- 
orten erhöll  han  1786  den  viktiga  plat- 
sen som  kapellmästare  vid  Notre  Dame 
i  Paris.  Han  lät  här  bilda  en  stor  or- 
kester och  komponerade  för  denna  flera 
motetter,  mässor  m.  m.  L.  fick  som 
kompositör  flera  vedersakare.  Han  för- 
svarade sig  i  en  skrift,  "Essai  de  mu- 
sique  sacrée  ou  musique  motivée  et  mé- 
thodique"  (1787),  hvilken  snart  följdes 
af  ännu  en:    "Exposé  d'une  musique  uDe, 


imitative  et  particuliére  å  chaque  so- 
lennité"  (1787).  Att  L:s  nya  stil  ej  blef 
omtyckt  af  de  genuinare  musikerna  be- 
rodde närmast  på,  att  hans  mässor  följ- 
de den  världsliga  musiken  och  ej  tog 
nog  hänsyn  till  den  andliga  värdighe- 
ten. Han  gick  t.  o.  m.  så  långt,  att 
han  försåg  en  mässa  med  en  vanlig 
ouverture  i  operastil.  Striden  hade 
emellertid  till  följd,  att  orkestern  in- 
drogs, och  L.  drog  sig  då  kränkt  till- 
baka på  landet,  där  han  1788 — 92  vista- 
des, under  det  revolutionen  rasade  i  huf- 
vudstaden.  1793  återvände  han  och  upp- 
förde nu  å  Théåtre  Feydeau  operorna 
"La  caverne"  (15.  2.  1793),  "Paul  et  Vir- 
ginie"  (13.  1.  1794)  och  "Télemaque"  (11. 
5.  1796).  Den  lysande  framgång  han 
hade  med  den  förstnämnda  operan  hade 
till  följd  hans  anställning  som  profes- 
sor vid  "Ecole  de  la  Garde  Nationale" 
(21.  11.  1793).  Två  år  senare  blef  han 
vid  konservatoriets  grundande  en  af 
dess  inspektörer  och  skref  i  denna  egen- 
skap tills.  m.  Méhul,  Gossec,  Catel  och 
Langlé  verken  "Principes  élémentaires 
de  musique"  och  "Solféges  du  Conser- 
vatoire".  Länge  varade  emellertid  ej 
det  goda  förhållandet  mellan  honom  och 
de  öfriga  konservatorielärarna.  En  af 
honom  1801  anonymt  utgifven  pamflett, 
"Projet  d'un  plan  general  de  1'instruc- 
tion  musicale  de  France",  framkallade 
en  storm  af  ovilja  och  hade  till  följd 
hans  afskedande  23.  9.  1802.  Han  lefde 
därefter  en  tid  i  stor  nöd,  då  helt  hastigt 
Napoleon  kallade  honom  till  hofkapell- 
mästare  hos  sig  efter  Paesiello  i  mars 
1804.  Hans  afgjordt  bästa  verk  operan 
"Ossian  ou  les  bardes"  uppfördes  nu  å 
"Académie  imperiale"  med  kejsarens  och 
parisarnas  stora  bifall  10.  7.  1804.  Han 
nådde  nu  hög  ära  och  berömmelse  och 
skref  äfven  flera  nya  operor  och  till- 
fällighetsstycken. Vid  restaurationen 
1814  blef  han  kunglig  hofkapellmästare 
och  stod  i  lika  hög  gunst  hos  konun- 
garna som  förut  hos  Napoleon.  Lärare- 
verksamheten vid  konserv,  upptogs  äf- 
ven. 1813  blef  han  Grétrys  efterträdare 
vid  konservatoriet,  och  1818  kallades  han 
till  kompositionsprofessor.  Som  lärare 
utbildade  han  bl.  a.  Ambr.  Thomas, 
Charles  Gounod  och  H.  Berlioz.  Han 
skref  under  1810-  och  20-talen  flera  kyrk- 
liga  verk   och    äfven   operor,   de   senare 


532 


Let  h  in — Lewerth 


dock  utan  nämnvärd  framgång.  —  L. 
var  en  entusiastisk  vän  af  Glucks  re- 
form och  gick  i  denna  entusiasm  lik- 
som sin  samtida  Spontini  till  ytterlig- 
heter. Särskildt  gäller  detta  hans  sträf- 
van  efter  deklamatoriskt  patos.  Orke- 
stereffekter älskade  han.  Berlioz  blef 
honom  häri  en  värdig  lärjunge.  Äfven 
den  grekiska  musiken  studerade  han 
ifrigt  och  sökte  få  fram  den  exotiska 
färgglansen  i  flera  operor  (särskildt  i 
"La  mört  d'Adam  et  son  apothéose" 
1809).  L.  var  i  detta  fall  som  i  så  myc- 
ket annat  en  framtidsman,  hvars  tan- 
kar en  eftervärld  skulle  upptaga.  Äf- 
ven programmusiken  är  i  princip  er- 
känd hos  honom.  —  Om  L.  skref  bl.  a. 
Raoul-Rochette  (1837),  Stephen  de  la 
Madeleine    (1841)    och   Fouqué. 

1.  Lethin,  Andreas,  f.  12.  2.  1792, 
t  6.  2.  1862  i  Stockholm;  härstammade 
fr.  Trolleholm  i  Skåne;  som  student  för- 
rättade han  org.-tjänsten  i  Lunds  dom- 
kyrka och  kom  1817  till  hufvudstaden, 
där  han  anställdes  som  l:ste  violinist 
i  hofkap.  1.  3.  1817.  Han  kvarstod  på 
denna  plats  till  1.  7.  1843;  var  samti- 
digt organist  i  slottskyrkan  till  1832  och 
sedan  i  Maria  församl.  LMA  1843.  — 
Hans  broder  Per  Waldemar  L.  (t 
1858)  var  student  och  musiklärare  i 
Lund. 

2.  Ma  ria  Wilhelmina  L.,  den  f  ö- 
reg:s  dotter,  f.  1825  i  Stockholm,  t  därst. 
17.  6.  1866;  pianist;  lät  ofta  höra  sig 
tills.  m.  sin  fader  å  konserter  och  var  en 
högt   skattad   lärarinna.   Ass.   LMA   1849. 

3.  August  Theodor  L.,  den  f ö- 
reg:s  broder,  f.  18.  5.  1833  i  Sthlm;  org.- 
cx.  vid  konserv.  1855;  kantor  i  Kata- 
rina församl.  1883  utnämnd  till  orga- 
nist i  Landskrona,  men  tillträdde  aldrig 
platsen.  Ass.  LMA  1866.  L.  gaf  äfven 
ofta  konserter  i  hufvudstaden  och  sven- 
ska landsorten  under  1860-  och  70-t;;len 
och  ägde  godt  anseende  som  musiker. 
Hå  han  vid  sin  ansökan  om  platsen  i 
Landskrona  förfalskat  ett  musikdirek- 
törsbetyg, och  detta  blef  uppdagadt, 
måste  han  emellertid  fly  till  Amerika, 
där  han  under  namn  af  Norman  (mo- 
derns namn)  gaf  sig  titeln  professor  och 
uppträdde  som  orgelvirtuos.  —  Litt. 
om  släkten  L.:  Dahlgren,  Ant.  om 
Sthlms  teatrar;  Mus.  ak.  handl.  1866  s. 
52;   N.  E.  Loven,  Landskrona  II,  134   ff. 


Leuliusen,  Amalia  Aurora  Adelaide, 
f.  1.  12.  1828  i  Sthlm;  sångerska  och 
målarinna;  utbildade  sig  först  i  hufvud- 
staden men  efter  1852  i  utlandet,  först 
i  Dresden  sedan  i  Leipzig  för  Fanny 
Schäfer  och  för  Rellstab  i  Berlin.  Un- 
der tiden  uppträdde  hon  flera  ggr  på 
konserter  i  Berlin  och  Frankfurt  a.  M. 
Efter  att  1858  ha  ingått  äktenskap  med 
d.  v.  kaptenen  vid  flottan  frih.  Ax.  R. 
Leuhuseu,  bosatte  hon  sig  i  Göteborg, 
där  hon  begynte  ägna  sig  åt  sångun- 
dervisning; under  utländska  resor  fort- 
satte hon  sina  egna  studier  för  prof. 
Wartel  i  Paris.  På  en  af  dessa  resor 
öfverförde  hon  till  Paris  sin  elev  Kri- 
stina Nilsson,  den  sedermera  världsbe- 
römde sångerskan.  Sedan  1870  bosatt  i 
Stockholm,  där  hon  fortsatt  att  lämna 
sångundervisning.  —  LMA  1872.  —  L. 
har  jämte  sitt  musikaliska  arbete  äf- 
ven verkat  som  målarinna,  och  flera  af 
hennes  utländska  resor  ha  lika  mycket 
gällt  målarekonsten  som  tonkonsten. 

1.  Levasseur,  Pierre  Francois,  f. 
11.  3.  1753  i  Abbe  ville,  t  kort  efter  1815; 
violoncellvirtuos;  medlem  af  St.  operans 
ork.   1785—1815;   utgaf  12  celloduetter. 

2.  Jean  Henry  L.,  den  föreg:s  bro- 
der, f.  1765  i  Paris,  t  1823  därst.;  violon- 
cellvirtuos; elev  af  Cupis  och  Dupont 
d.  y.;  1789—1823  medlem  af  St.  op:s  ork. 
och  1795 — 1823  professor  vid  konserv.;  ut- 
gaf violoncellduetter,  -sonater,  -etyder 
m.  m.  och  var  medarbetare  i  konserv  :s 
stora  violoncellskola. 

3.  R  o  s  a  1  i  e  L.,  en  högt  ansedd  sån- 
gerska i  Glucks  anda,  som  1766 — 85  var 
anställd  vid  St.  operan  i  Paris  och  i 
hög  grad  bidrog  till  Glucks  stora  fram- 
gångar  i   den    franska   hufvudstaden. 

4.  N  i  c  o  1  a  s  Prosper  L.,  f.  9.  3. 
1791  i  Bresles,  Oise,  f  7.  12.  1871  i  Paris; 
bassångare;  elev  af  konserv,  i  Paris; 
var  1813 — 45  anställd  vid  St.  operan  och 
uppbar  då  särskildt  Meyerbeer-,  Rossini- 
och  Halévyroller;  var  1841 — 70  en  högt 
skattad    sånglärare    vid    konservatoriet. 

Lewerth,  Karl  Johan,  f.  13.  1.  1818 
i  Arboga,  t  25.  5.  1888  i  Örebro;  fr.  1841 
organist  vid  stadskyrkan  i  Örebro  och 
fr.  1842  tillika  musiklärare  vid  lärover- 
ket därst.  L.  utgaf  en  mycket  anlitad 
upplaga  af  Haeffners  koralbok  (1.  uppl. 
1860).  Som  kompositör  framträdde  han 
med  en  del  melodirika  sånger  med  pia- 


Levi — Lexikon 


533 


noack.,  kyrkliga  körer  och  festkantater 
(Engelbrektsfesten  1865,  k.  silverbröl- 
lopet 1882  m.  fl.);  skref  äfven  musik  till 
sångspelet  "Peder  Rank  och  hans  fäst- 
mö" (1870)  och  lustspelet  "Vingåkers- 
bruden" (1878). 

Levi,  H  e  r  m  a  n  n,  f .  7.  11.  1839  i  Gies- 
sen,  t  13.  5.  1900  i  Miinchen;  elev  af 
Vinz.  Lachner  1852—55,  konserv,  i  Leip- 
zig 1855-58;  direktör  i  Saarbriicken  1859 
—61,  kapellmäst.  för  tyska  operan  i  Rot- 
terdam 1861—64,  hofkapellmäst.  i  Karls- 
ruhe  1864—72,  hofkapellmäst.  i  Miinchen 
1872 — 96.  L.  vann  högt  anseende  som 
dirigent  och  ledde  som  sådan  bl.  a.  Par- 
sifalpremiären  i  Bayreuth  1882.  Som 
kompositör  skref  han  bl.  a.  solosånger 
och  kammarmusikverk.  L.  öfversatte  äf- 
ven en  del  musiklitterära  verk  samt 
skref:  "Gedanken  aus  Goethes  Werken" 
(1901).  —  Litt.:  E.  Possart,  Erinnerungen 
an    H.    L.    (1900). 

Levinsohn,  Anna  Henriette,  f.  A  n- 
dersen,  f.  8.  1.  1839  i  Köpenhamn; 
operasångerska;  elev  af  C.  Helsted;  de- 
buterade å  k.  t.  Kphn  20.  12.  1860  som 
Nanette  i  "Den  lille  Rödhaette";  var  se- 
dan anställd  där.  1871  ingick  hon  äk- 
tenskap med  läkaren  C.  V.  Levinsohn 
och  trädde  1879  tillbaka  från  scenen;  er- 
höll härvid  titeln  k.  kammarsångerska. 
Hon  sjöng  ofta  å  konserter.  Af  hennes 
roller  märkas:  Marie  i  "Reg:s  dotter", 
Siebel  i  "Faust",  Venus  i  "Tannhäuser", 
Papagena,  Zerlina,  Rachel,  Leonora  i 
"Trubaduren",  Henriette  i  "Muraren", 
Rose  Friquet  i  "Villars  dragoner",  Adal- 
gisa  i  "Norma",  Pågen  i  "Johan  af  Pa- 
ris" m.  fl.  —  Litt.:  E.  Collin  i  "Ude  og 
hjenime"  II  (1878—79)  s.  345  ff.  och  C. 
Thrane  i  "111.  Tid."  XX  (1884—85)  s.  113 
IL;  P.  Hansen,  Den  danske  Skueplads 
III. 

1.  Lewy,  Eduard  Konstantin, 
f.  3.  3.  1796  i  St.  Avold,  Mosel,  t  3.  6. 
1846  i  Wien;  elev  af  konserv,  i  Paris; 
1822  förste  valdhornist  vid  hofop.  i  Wien 
och  lärare  vid  konserv.;  företog  på  1810- 
talet  talrika  virtuosresor  i  Europa. 

2.  Josef  Eudolph  L.-H  o  f  f  m  a  n  n, 
den  föreg:s  broder,  f.  2.  4.  1802  i  Nancy, 
t  9.  2.  1881  i  Oberlössnitz,  Dresden;  vald- 
hornvirtuos;  valdhornist  i  hofkap.  i 
Dresden;  företog  vidsträckta  konsertre- 
sor och  gästade  därunder  Sverige  samt 
blef    af    d.    v.    kronprinsen    Karl    Johan 


utnämnd    till    musikdirektör;    uppträdde 
senare  å  en  konsert  i  Sthlm  1834. 

3.  R  i  c  h  a  r  d  L.,  f .  1827  i  Wien,  f  31. 
12.  1883  därst.;  valdhornvirtuos;  medlem 
af  hofoperaork.  i  födelsestaden,  sedan 
operainspektör  och  regissör  vid  hofope- 
ran;  var  tillika  sånglärare  och  har  som 
sådan  bl.  a.  utbildat  Mallinger,  Lucca 
och    M.    Sembrich. 

4.  Karl  L.,  den  föreg:s  broder,  f.  1823 
i  Lausanne,  t  20.  4.  1883  i  Wien;  pia- 
nist  och   salongskompositör. 

Levysohn,  Salomon,  f.  14.  10.  1858 
i  Köpenhamn;  blef  student  1876  och  stu- 
derade först  polyteknik,  sedan  musik 
(för  Otto  Mailing  o.  V.  Bendis);  blef 
operarepetitör  vid  k.  t.  Kphn  1891  och 
är  därjämte  sedan  1899  musikarkivar 
därst.;  Studenter-Sångföreningens  diri- 
gent 1884—96  och  fr.  1903.  L.  har  skrif- 
vit  flera  haltfulla  musikhistoriska  upp- 
satser o.  artiklar  i  Salmonsens  konver- 
sationslexikon. L.  har  äfven  öfversatt 
flera  operatexter  (Othello,  Manon,  Kain, 
Don  Juan,  Bohéme  m.  fl.).  Ordf.  i  "Stu- 
dentersamfundets"    arbetarkonserter. 

Lexikon,  Musik-.  Universallexika  i 
musik  (musikencyklopedier)  omfatta  föl- 
jande särskilda  delar:  1.  Biografier  öf- 
ver  musiker  och  förteckning  af  deras 
tonverk  (biografiskt  o.  bibliografiskt  1.). 
2.  Förklaring  af  musiktermerna,  de  mu- 
sikaliska konstformerna,  beskrifning  af 
musikinstrument,  dansarter  m.  m.  (tek- 
nologiskt 1.).  3.  Uppgifter  om  operor, 
text-  och  musikförfattare,  premiärer 
m.  m.  (operalexikon).  Till  dessa  tre 
hufvudafdelningar  sluta  sig  sedan  smär- 
re underafdelningar:  lexikon  för  hynin- 
och  sångmelodier,  historik  öfver  en- 
skilda tonverk  m.  m.  De  biografiska 
och  bibliografiska  1.  ha  sina  främsta 
representanter  i  Eitners  Quellenlexikon 
(10  bd  1900—04;  tillägg  o.  rättelser  i 
Miscellanea  musica?  biobibliographica 
1912 — )  och  Fetis'  Biographic  univer- 
selle  (1835—44;  2.  uppl.  1860—65,  8  bd; 
suppl.  af  Pougin  1879—81,  2  bd).  Äldre 
verk  äro  af  E.  L.  Gerber  (1790—92,  2  bd, 
och  1812—14,  4  bd)  och  Choron-Fayolle 
(1810—11,  2  bd).  Hjälpkällor  till  denna 
gren  af  1.  äro  de  rent  bibliografiska  för- 
teckningarna öfver  musikalier  förvarade; 
i  bibliotek  samt  förteckningarna  öfver 
nyutkommen  musiklitteratur  (se  Musik- 
bibliotek).   —    De    stora    teknologiska 


534 


Liaison— Lichtenstein 


I.  äro  numera  tämligen  sällsynta  men 
voro  under  1700-talet  o.  1800-talets  förra 
del  tämligen  vanliga.  Hit  höra:  Rous- 
seaus  Dietionnaire  af  1767,  Kochs  Mus. 
Lex.  af  1802,  Escudiers  Dietionnaire  af 
1844  m.  fl.  Operal.  äro  i  allmänhet  yng- 
re verk,  och  de  mera  fullständiga  begyn- 
na först  efter  1850.  Hit  höra  bl.  a.:  H. 
Riemanns  Opernhandbuch,  Clément-La- 
rousses  Dietionnaire  des  Operas,  John 
Towers  Dictionary-catalogue  of  28,015 
operas  and  operettas.  L.  öfver  kyrk- 
liga hymnmelodier  äro  bl.  a.  af  U.  Korn- 
muller, Wetzer-Welte  samt  Kiimmerle. 
Musikencyklopedierna  äro  i  våra  dagar 
ej  sällsynta,  om  än  de  fullt  tillförlitliga 
ännu  äro  få.  Hit  hör  i  första  hand  Gro- 
ves Dictionary  of  music  and  musicians 
(1879—09,  4  bd;  2.  uppl.  1904—09,  5  bd). 
Ett  mindre  tillförlitligt  är  Mendel-Reiss- 
manns  Mus.  konversationslexikon  1870 — 
79,  11  bd;  tilläggsbd  1883).  De  flesta  ute- 
sluta operaafdelningen  och  begränsa  sig 
till  de  biografiska  och  teknologiska  af- 
delningarna.  Hit  hör  i  främsta  rummet 
H.  Riemanns  Musiklexikon  (1882;  7.  uppl. 
1909).  Äldre  liknande  1.  äro  af  J.  G.  Wal- 
ther  (1732),  G.  Schilling  (1835—38,  6  bd; 
suppl.  1842),  Gollmick  (1857),  J.  Schu- 
berth  m.  fl.  —  I  Norden  äro  endast 
få  lexika  utgifna.  Ett  teknologiskt  lexi- 
kon, som  ännu  är  af  värde,  är  Envalls- 
sons  i  Sthlm  1802  utgifna.  J.  N.  Ahl- 
ströms  Musikalisk  fickordbok  (Göteb. 
1843;  3.  uppl.  Sthlm  1858)  kan  knappast 
på  allvar  räknas  under  lexikografisk  lit- 
teratur. Något  djupare  griper  L.  Höi- 
jers  musikl.  af  1864  (suppl.  1867).  H.  V. 
Schyttes  Nordisk  musiklexikon  (1888—92, 
2  bd;  suppl.  1893)  står  allt  för  nära  H. 
Riemanns  lexikon  för  att  kunna  betrak- 
tas som  själfständigt.  Operalexikon  äro 
närmast  F.  A.  Dahlgrens  Anteckningar 
om  Sthlms  teatrar  (1866)  och  Overskous 
Haandbog  (4.  uppl.  af  Edg.  Collin  1879); 
det  förra  behandlar  blott  teaterverk 
uppförda  i  Sthlm,  det  senare  sådana 
uppförda  å  k.  t.  Kphn.  Ett  svenskt 
kyrkomelodilexikon  finnes  i  Pr.  Noder- 
manns  Studier  i  Sv.  hymnologi  (1911). 
En  bibliografi  öfver  äldre  tryckt  musik 
förvarad  i  svenska  bibliotek  är  T.  Nor- 
linds  Vor  1700  gedruckte  Musikalien  zu 
den  schwedischen  Bibliotheken  (1908). 
En  bibliografi  öfver  i  Sverige  tryckta 
musikalier  i  nyare  tid  är  J.  Lindqvists 


Uppslagsbok  för  sv.  musikhandeln  1891 
—1910,  4  bd).  I.  G.  Conradis  Musikens 
Historie  (1878)  har  i  slutet  ett  lexikon 
öfver  norska  musiker.  Nordisk  Familje- 
bok (i  gamla  uppl.  musikafdeln.  af  A. 
Lindgren,  i  nya  A.  Lindgren  och  Fahl- 
stedt))  har  en  värdefull  musikencyklo- 
pedisk  af  delning;  likaså  Salmonsens 
danska  konvers.-lex.  (musikafd.  hufvud- 
sakligen  af  A.  Hammerich,  W.  Behrend 
och  S.  Levysohn).  Förarbeten  till  ett 
svenskt  musikl.  ha  gjorts  af  J.  F.  Hal- 
lardt  (handskrifter  i  Mus.  ak:s  bibi., 
Sthlm).  —  Allmänt  musiklexikon  af  T. 
Norlind  vill  vara  en  musikencyklopedi 
och  har  därför  särskildt  tagit  Gro- 
ves och  Riemanns  lexikon  till  mönster. 
Den  nordiska  afdelningen  är  afsedd  att 
bli  särskildt  utförlig.  Såväl  denna  se- 
nare del  som  äfven  den  utländska  hvi- 
lar  till  ej  ringa  grad  på  speciella  fack- 
studier och  vill  därför  vara  ett  nordiskt 
originall.,  om  än  många  meddelanden 
ha  måst  tagas  ur  nyssnämnda  stora 
fackl.  Rörande  nu  lefvande  musiker  i 
Sverige,  Norge,  Danmark  och  Finland 
har  1.  sökt  såvidt  möjligt  få  egna  per- 
sonliga meddelanden,  hvarjämte  den 
nordiska  tidskriftslitteraturen  så  noga 
som  möjligt  genomgåtts,  så  att  de  bä- 
sta uppgifter  kunnat  erhållas  om  nor- 
diska musiker  och  om  utländska,  hvilka 
gästat   Norden. 

Liaison  (fr.),  bindetecken. 

Liberamente   (it.),   fritt,   otvunget. 

Librettist,  författaren  till  en  operatext. 

Libretto  (it.),  textbok. 

Lichnowsky,  Carl,  furste,  f .  1758,  t  15. 
4.  1814;  Mozarts  och  Beethovens  vän  och 
gynnare;  bodde  hufvudsakligen  i  Wien, 
där  han  hvarje  fredag  under  vintertiden 
hade  en  stråkkvartett  hos  sig  (Schup- 
panzigh-Sina-Weiss-Kraft).  Han  var  som 
musiker  elev  af  Mozart  och  tog  mästa- 
ren med  sig  vid  sitt  besök  hos  preussi- 
ska hofvet  våren  1789.  Efter  Mozarts 
död  öfverflyttade  han  sin  kärlek  till 
Beethoven.  Den  store  mästaren  lefde  på 
mycket  förtrolig  fot  med  fursten  och  åt- 
följde honom'  ej  sällan  till  hans  gods  i 
Schlesien  (Grätz,  Troppau).  —  Carl  L:s 
broder  Moritz  hörde  äfven  till  Bee- 
thovens intimare  vänner.  —  Se  vidare 
Mozart  och  Beethoven. 

Lichtenstein,  Carl  August,  f.  8.  9.  1767 
i  Lahm,  Franken,  t  19.  9.  1845  i  Berlin; 


Lidbeck — Lieban 


535 


hofteaterintendent  först  i  Dessau,  sedan 
i  Wien  och  Berlin  (fr.  1805);  diktade  och 
komponerade  sångspel  och  operor,  i  hvil- 
ka  han  understundom  själf  uppträdde 
som  sångare  ("Knall  und  Fall"  1795, 
"Bathmendi",  "Die  steinerne  Braut", 
"Ende  gut,  allés  gut",  "Kaiser  und  Zim- 
mermann"  1814,  "Singethee  und  Lieder- 
tafel"  1825  m.  fl.). 

Lidbeck,  Brita  Catharina,  f. 
M  u  n  c  k,  f.  i  Lund  10.  1.  1788,  t  i  Stock- 
holm 2.  3.  1864;  konsertsångerska  (sop- 
ran); ingick  22.  3.  1807  äktenskap  med 
professorn  vid  Lunds  univ.  Anders  Lid- 
beck. Hennes  röst  hade  ett  omfång  af 
nära  3  oktaver  och  tillika  ett  utmärkt 
vackert  piano  och  mezza  voce,  men  där- 
jämte ett  *forte,  som  kunde  öfverrösta 
den  starkaste  orkester.  Hennes  första 
offentliga  uppträdande  skedde  på  en 
konsert  1813.  Vid  repetitionen  till  denna 
blef  orkestern  så  hänförd  af  den  ovan- 
ligt sköna  och  stora  rösten,  att  de  spe- 
lande nedlade  sina  instrument  och  ge- 
nom lifliga  handklappningar  gåfvo  sitt 
bifall  tillkänna.  Först  på  1820-talet  tog 
hon  sånglektioner  och  då  för  Craslius. 
Ytterst  sällan  och  alltid  ogärna  lät  hon 
förmå  sig  till  att  offentligt  uppträda 
som  sångerska,  så  vida  ej  tillställningen 
gällde  något  välgörande  ändamål,  i  hvil- 
ket  fall  hon  med  nöje  biträdde.  Intill 
1820  var  hon  dock  som  sångerska  endast 
känd  i  Skåne,  men  sedan  hennes  man 
blifvit  riksdagsman,  följde  hon  honom 
till  hufvudstaden  och  sjöng  då  äfven 
där.  Efter  1829,  då  prof.  Lidbeck  dog  i 
Stockholm,  bosatte  hon  sig  i  hufvudsta- 
den. Hon  sjöng  ofta  å  Harmoniska  säll- 
skapets konserter  och  hade  på  1820-talet 
så  högt  anseende,  att  sångerskan  Cata- 
lani  uppsökte  henne  för  att  få  höra  hen- 
nes röst.  Den  världsberömda  sånger- 
skan uppmanade  henne  att  i  utlandet 
vinna  anseende,  men  härtill  svarade  den 
svenska  sångerskan  ett  bestämdt  nej. 
Catalani  och  fru  L.  invaldes  båda  sam- 
ma dag  i  Mus.  ak.  1827.  I  Stockholms 
musikidkande  kretsar  sjöng  hon  ofta 
och  gärna,  ehuru  hennes  röst  mera  var 
de  stora  salarnas  och  kyrkornas.  6.  5. 
1842  uppträdde  hon  sista  ggn  offentligt 
å  en  konsert  i  stora  börssalen  i  Sthlm 
och  sjöng  då  bl.  a.  den  stora  C-durarian 
ur  Rossinis  Stabat  Mäter  med  en  frisk- 
het, styrka  och  behag,  som  väckte  allmänt 


bifall.  —  Litt.:  Mus.  ak:s  handl.  1865  s. 
35  ff.;  Anteckn.  om  sv.  kvinnor  (1864); 
J.   M.    Rosén,   Några   minnesblad    (1877). 

Lie,  Sigurd,  f.  i  Drammen  23.  5.  1871, 
f  29.  9.  1904;  norsk  kompositör;  blef  stu- 
dent 1889  och  ägnade  sig  sedan  åt  ton- 
konsten; elev  af  P.  Lindeman,  Böhn  och 
Holter;  begaf  sig  1891  till  Leipzig  och 
studerade  där  vid  konserv,  i  2V2  års  tid; 
efter  ett  kortare  uppehåll  i  Berlin  åter- 
vände han  till  hemlandet  och  blef  diri- 
gent för  "Harmonien"  i  Bergen  samt 
sedan  kapellmästare  vid  Centralteatret 
under  Fahlströms  period.  Efter  att  ha 
erhållit  Houens  stipendium  studerade 
han  i  Berlin,  och  hemkommen  1902  blef 
han  efter  Gröndahl  dirigent  för  "Kri- 
stiania Handelsstands  Sångförening"  o. 
medverkade  dessutom  ej  sällan  vid  kon- 
serter som  ackompagnatör.  L.  var  en 
ansedd  och  än  mer  lofvande  kompositör. 
Vid  en  af  honom  1899  gifven  konsert 
med  blott  hans  egna  kompositioner  upp- 
tog programmet:  "Symfonisk  marsch"; 
"Orientalisk  suite"  i  tre  satser  för  stor 
ork.;  "Erling  Skjalgssön"  för  manskör, 
barytonsolo  o.  stor  ork.  samt  manskö- 
rerna "Firkanten"  och  "Per  spillemand". 
1903  gaf  Musikföreningen  af  honom  en 
symfoni  i  A-moll,  en  pianokvintett,  styc- 
ken för  violin  o.  p.  "Vaarcyklus",  "Mar- 
tin Luther  cyklus"  för  manskör;  dess- 
utom kantater,  solosånger  m.  m.  Bland 
hans  bästa  solosånger  märkes  den  präk- 
tiga sångcyklen  "Wartburg". 

Lié  (fr.),  legato,  bundet. 

Lieban,  Julius,  f.  19.  2.  1857  i  Lun- 
denburg,  Mähren;  tenorsångare;  stude- 
rade sång  för  Gänzbacher  i  Wien,  ver- 
kade först  vid  Stadttheater  i  Leipzig  se- 
dan vid  komiska  operan  i  Wien;  1881 
tillhörde  han  Neumanns  Wagnerteater 
(Mime  i  Nibelungenring);  tillhör  k.  ope- 
ran i  Berlin  sedan  1882;  bland  hans  rol- 
ler märkas  af  Wagnerroller:  Mime  och 
David;  dessutom  buffarollerna  i  Lort- 
zings  operor  samt  motsvarande  roller  i 
Mozarts  operor  (Bazil,  Pedrillo  m.  fl.). 
Blef  kammarsångare  1908.  —  L.  är  gift 
med  den  som  sopransångerska  i  Berlin 
högt  uppburna  H  e  1  e  n  e  L.-G  1  o  b  i  g,  f. 
31.  3.  1866;  elev  af  Gust.  Engel;  1886—88 
tillhörde  hon  hofoperan  i  Berlin  och 
var  sedan  en  längre  tid  verksam  som 
konsertsångerska;  är  sedan  1908  med- 
lem af  k.  operan  i  Berlin. 


536 


Liebe— Liedertafcl 


1.  Liebe,  Anna  Dorothea,  f.  Söl- 
ver,  f.  1.  7.  1784  i  Köpenhamn,  t  därst. 
29.  7.  1838;  sångerska  (alt)  och  skådespe- 
lerska; tillhörde  den  danska  k.  t.  1802 — 
1830  och  sjöng  därunder  stycken  af  Mé- 
hul,  Dalayrac,  Isouard,  Boieldieu  ni.  fl. 
L.  ingick  1811  äktenskap  med  skådespe- 
laren och  regissören  Georg  Julius 
L.  (f.  1788,  t  1845),  en  af  k.  t:s  bästa 
krafter  på  sin  tid. 

2.  Johannes  Theodor  Julius 
L.,  de  föreg:s  son,  f.  24.  6.  1823  i  Köpen- 
hamn, t  därst.  2.  11.  1893;  sångare  och 
skådespelare;  tillhörde  k.  t.  i  Kphn  1845 
— 85  och  uppbar  under  denna  tid  bl.  a. 
följande  roller:  Figaro  i  "Barberaren", 
Seneschallen  i  "Johan  af  Paris",  titel- 
rollen i  "Fra  Diavolo",  Eleazar  i  "Ju- 
dinnan", Masaniello  i  "Den  stumma". 

3.  Johanne  Emilie  L.,  f .  Egensc, 
den  förg:s  hustru,  f.  31.  10.  1831  i  Köpen- 
hamn, t  5.  5.  1881;  tillhörde  k.  t.  i  Kphn 
som  sopransångerska  från  1853  (dessför- 
innan tillhörde  hon  baletten);  af  hennes 
roller  märkas:  grefvinnan  i  "Figaros 
bröllop",  Zerlina,  Elvira,  Donna  Anna, 
Mathilda  i  "Wilhelm  Tell",  Iphigenia, 
Agatha,  Constance,  Lucia,  Eleonora, 
Margaretha  i  Gounods  Faust,  Liden  Kir- 
sten. 

[Das]  Liebesverbot,  opera  i  2  a., 
text  o.  musik  af  Richard  Wagner;  komp. 
1834—35;  uppförd  i  Magdeburg  29.  3.  1836; 
texten  grundad  på  Shakespeares  "Lika 
för  lika". 

Liebich,  E  r  n  s  t,  f.  13.  4.  1830  i  Breslau, 
t  23.  9.  1884;  violinmakare;  fadern  och 
farfadern  hade  med  framgång  utöfvat 
samma  yrke.  Själf  blef  han  släktens  be- 
römdaste namn  och  vann  högt  anseende 
för  sina  förträffliga  instrument.  L.  ar- 
betade bl.  a.  i  Paris,  London  o.  Leipzig. 

Lieblichgedackt,  en  16  el.  8  fots  mycket 
svag,  täckt  orgelstämma,  som  kan  före- 
komma såväl  i  manualen  som  i  pedalen. 

Liebmann,  Axel,  f.  30.  8.  1849  i  Kö- 
penhamn, t  därst.  23.  1.  1876;  student 
1867;  statsvetensk.  examen  1872;  besökte 
tillika  konservatoriet  och  stiftade  1873 
tills.  m.  Viktor  Bendix  "Chorforenin- 
gen".  L.  hade  vid  sin  död  hunnit  kom- 
ponera ej  så  få  verk,  hvilka  visade  en 
ovanlig  lofvande  begåfning.  Af  dessa 
märkas:  "Planternes  Liv"  (uppf.  i  Mu- 
sikfor. 21.  3.  1876)  för  kör  o.  ork.,  "Sang 


ved  Endymions  og  Hermiones  Bryllups- 
fest"  för  kör  o.  piano,  en  stråkkvartett, 
en  pianotrio  o.  två  violinsonater  samt. 
flera  solosånger. 

Lied  (t.),  närmast  liktydigt  med  visa 
och  som  sådan  närmast  beteckning  för 
en  enkel,  ej  konstmässig  sång.  Nam- 
net brukas  dock  äfven  om  den  fullt 
utbildade  konstsången,  där  hvarje  strof, 
antingen  får  ny  melodi  el.  första  stro- 
fens melodi  vidare  genomarbetas  (ge- 
nomkomponerad  1.).  —  Se  vidare  Visa. 

Liedberg,  Julia  Henriette  Euphro- 
syne,  f .  Widerberg,  f.  i  Stockholm 
18.  3.  1824,  t  därst.  24.  1.  1847;  opera- 
sångerska; anställd  vid  k.  t.  Sthlm  fr. 
1.  10.  1844  till  sin  död;  elev  där  redan 
1840  och  uppträdde  detta  kt  som  en  af 
genierna  i  "Trollflöjten";  hennes  första 
mera  betydande  sångparti  var  Annas  i 
"Friskytten"  (3.  10.  1841).  L:s  röst  var 
ej  af  stort  omfång  men  hade  en  len, 
angenäm  klang.  —  L.  var  gift  med  vio- 
linisten i  hof kapellet  Fredrik  Wil- 
helm L.,  f.  16.  5.  1805,  f  10.  4.  1858;  an- 
ställd  1838—58   i   hofkap.    i    Sthlm. 

Liederkreis,  Liedercyclus,  Lie- 
derreihe  (t.),  beteckning  för  en  cy- 
kel solosånger  med  pianoack.  Den  för- 
sta med  denna  titel  är  Beethovens  i 
april  1816  komponerade  "An  die  ferne 
Geliebte.  Ein  L.  von  Al.  Jeittcles"  (op. 
98).  Sedan  följde  Schuberts  "Die  schöne 
Mullerin,  ein  Cyclus  von  Liedern", 
komp.  1823  (tr.  mars  1824).  Schuberts 
"Winterreise"  och  "Schwanengesang"  ha 
ingen  sådan  allmän  benämning.  Schu- 
mann  har  ej  mindre  än  5  L.  (op.  24,  35, 
39,  42,  48).  Namnet  förekommer  sedan 
tämligen  ofta  inom  sånglitteraturen  i 
synnerhet  vid  1800-talets  midt. 

Liedertafel  (t.),  numera  blott  en  be- 
teckning för  en  manskvartettförening  i 
allmänhet,  förut  speciell  sammanslut- 
ning för  idkande  af  manssång  och  sam- 
tidigt med  vissa  fosterländska  uppgifter. 
Grundaren  af  L.  i  denna  äldre  gestalt 
är  Fr.  Zelter,  hvilken  stiftade  den  första 
i  Berlin  28.  12.  1808.  I  stadgarna  för 
denna  heter  det:  L:s  medlemmar  skola 
vara  män  med  högre  bildning  och  be- 
gåfning . . .  Hvar  och  en  skall  antingen 
kunna  dikta  eller  komponera  . . .  Kär- 
lek till  fosterlandet  och  det  allmänna 
bästa  rekommenderas  särskildt  som  äm- 
nen  för  diktande   och   komponerande  . . . 


Liedform— Lifvet  för  czaren 


537 


Konungens  lof  skall  höra  till  L:s  första 
uppgift  ("erstes  Geschäft")  . . .  Medlem- 
mar skola  besjunga  tyskt  sinnelag  och 
tysk  tro  ("teutscher  Sinn  und  teutsche 
Treue").  Berliner  L.  följdes  1815  af  an- 
dra i  Leipzig  och  Frankfurt  a.  O.  1819 
grundades  en  "yngre  L."  i  Berlin  med 
mera  rent  konstnärliga  uppgifter.  I 
Schweiz  kallades  liknande  till  lif  genom 
H.  G.  Nägeli  (Zurich  1810)  och  1824  följ- 
de en  sydtysk  i  Stuttgart  ("Lieder- 
kranz").  Medlemmarna  i  en  L.  kallades 
"Liederbriider",  ordf.,  "Liedervater"  och 
dirigenten  "Liedermeister".  —  Se  vidare: 
Manskvartett. 

Liedform,  visans  vanliga  melodiska 
form  med  två  repriser  och  halfslut  på 
dominanten  vid  repristecknet  och  andra 
reprisens  begynnelse  i  dominanttonar- 
ten med  slut  på  tonikan.  Den  utveck- 
lade 1.  har  en  själfständig  mellansats, 
hvarefter  slutsatsen  återtager  första 
satsens  melodi.  —  Se   vidare    Sång. 

Liedner,  Olof  (fader  till  skalden 
Bengt  Lidner),  efterträdde  1754  sin  fa- 
der som  organist  vid  domkyrkan  i  Gö- 
teborg; var  den  förste,  som  tog  initia- 
tivet till  grundandet  af  konserter  i  Sve- 
riges andra  stad;  år  1756  lät  han  annon- 
sera om  en  cykel  musikaliska  konserter, 
hvilka  skulle  komma  att  hållas  hvar 
torsdag  under  16  veckors  tid  med  bör- 
jan 25.  10.  Dessa  konserter  blefvo  syn- 
nerligen omtyckta  och  fortsattes  därför 
af  efterträdaren  Carl  Dikman.  —  Se  vi- 
dare Göteborg.  —  Litt.:  W.  Berg, 
G:s   äldre   teater   I,   Göteb.   1896. 

Lied  ohne  Worte  (t.),  Mendelssohns  ti- 
tel på  pianostycken  för  piano  af  sång- 
karaktär. Titeln  förekommer  f.  ggn  i 
M:s  bref  till  sin  syster  Fanny  8.  12.  1828. 
De  första  sex  L.  o.  W.  spelades  i  Lon- 
don hos  Moscheles  24.  4.  1832  men  kal- 
lades då  "Instrumental  Lieder  fur  Cla- 
vier".  Å  autografen  står:  "Six  Songs 
for  the  Pianoforte  alone";  detta  är  se- 
dan rättadt  till:  "Original  Melodies  for 
the  Pianoforte";  under  denna  senare 
titel  utkom  första  häftet  hos  Novello 
20.  8.  1832.  Simrock  utgaf  sedan  en  kon- 
kurrensuppl.  under  titeln  "Sechs  Lieder 
ohne  Worte  op.  19".  Af  dessa  6  är 
"Venetianisches  Gondellied"  äldst  och  i 
ms.  dateradt:  "Venedig  16.  okt.  1830". 
Sex  böcker  L.  o.  W.  publicerades  under 
Mendelssohns    lefnad    (op.    19.    30.   38,   53, 


62  och  67)  samt  en  7:de  och  8:de  bok  (op. 
85  och  102)  efter  hans  död.  En  del  af 
titlarna  är  af  honom,  andra  däremot 
äro  senare  (oäkta  äro:  "Jägerlied"  å 
op.  19:  2,  "Trauermarsch"  å  op.  62:  3, 
"Spinnerlied"  å  op.  67:   3). 

Lie-Nissen,  Erika,  f.  Lie  (kusin  till 
skalden  Jonas  L.),  f.  17.  1.  1845  i  Kongs- 
vinger,  t  27.  10.  1903  i  Kristiania;  elev 
af  systern,  den  som  pianolärarinna  högt 
uppburna,  Ida  L.,  och  II.  Kjerulf: 
bland  dem,  som  lifligt  intresserade  slu: 
för  hennes  vidare  musikaliska  utbild- 
ning, var  äfven  Ole  Bull,  som  på  en 
sin  konsert  förde  fram  henne  inför  all- 
mänheten; 1861—63  elev  af  Kullaks  aka- 
demi i  Berlin  och  sedan  lärarinna  där 
ett  års  tid;  tog  af  sked  af  Berlin  å  en 
egen  konsert  19.  4.  1866,  göraude  stor 
lycka  genom  sitt  klara  och  smakfulla 
spel.  Samma  lycka  gjorde  hon  sedan 
i  hemlandet,  i  Köpenhamn  och  i  Stock- 
holm, där  hon  1870  blef  LMA.  1868  stu- 
derade hon  en  längre  tid  i  Paris  samt 
konserterade  detta  och  följ.  år  i  London. 
1869—71  verkade  hon  som  lärarinna  vid 
konserv,  i  Köpenhamn  och  gjorde  sedan 
konsertresor  i  Tyskland,  Schweiz  och 
Holland.  1874  trädde  hon  i  äktenskap 
med  läkaren  Oskar  Nissen  i  Kristiania. 
som  ledsagade  henne  vintern  1876 — 77 
på  en  ny  konserttur  till  Leipzig  och 
flera  andra  tyska  städer,  Holland,  Kö- 
penhamn och  Sverige.  Hon  verkade  se- 
dan i  Kristiania,  där  hon  ofta  uppträdde 
å  konserter.  Vid  den  stora  musikfesten 
i  Köpenhamn  1888  spelade  hon  Griegs 
pianokonsert  och  Sindings  pianokvintett 
med  stort  bifall;  i  jan.  1889  besökte  hon 
med  Grieg  Tyskland  och  spelade  bl.  a. 
i  "Philharmonien"  Griegs  konsert  och 
häfdade  ånyo  sitt  anseende  som  en  af 
sin  tids  förnämsta  kvinnliga  pianister. 
L.-N:s  spel  utmärkte  sig  icke  af  några 
virtuoseffekter;  innerlighet  och  allvar 
voro  de  mest  karaktäristiska  dragen; 
särskildt  framträdde  hennes  mästerskap 
i  föredraget  af  Bach  och  Beethoven.  — 
En  son  till  henne  är  pianisten  Karl 
Nissen  (s.  d.).  —  Litt.:  Biogr.  i  Sv. 
Musikt.   23.   11.   1903. 

Lifvet  för  czaren,  Rysslands  na- 
tionalopera  (4  a.),  text  af  baron  Rosen 
och  musik  af  Glinka;  premiär  Peters- 
burg 27.  11.  1836  (Cov.  Garden,  London, 
12.  7.  1887  ital.:    "La  Vita  per  lo  Czar"). 


.538                                               Ligato — [Den]  Lilla  matrosen 

Operan  är  ej   gifven   i  Sverige   el.   Dan-  derade    musik    först    för   Iv.    Hedenblad, 

mark.  —  Se  vidare  G  1  i  n  k  a.  sedan    vid    Leipzigs    konserv,    (prof.    Ja- 

Ligato  (it.),  bundet,  dassohn  m.  fl.)  1895—96  och  1897—99;  org.- 

Ligatnr,    1.   en   sammanhängande   not-  ex.    1900,    kyrkosång.-ex.    1907;    ork.-diri- 

grupp    i    neumnotskriften    (s.    d.);    2.    en  gentstudier    för    Kutzschbach,    Dresden, 

notgrupp  i  mensuralnotskriften,  där  en  kontrapunkt-     o.     komp.-studier     för     I. 

uots   värde   bestämmes   efter   dess    ställ-  Draeseke,   Dresden   och   M.   Beger,   Leip- 

ning  till  de  föregående  och  ef terf oljan-  zig  m.  fl.    1909—11;  dirigent  för  Uppsala 

•de;  3.  två  noter  af  samma  tonhöjd  för-  studentkårs  allm.  sångförening  1902,  för 

bundna    med    hvarandra    med    en    båge,  Göta    Par    Bricoles   sångkör   i    Göteborg 

utmärkande,  att  tonen  skall  uthållas  (ej  1902 — 11,   Göteborgs  studentkårs   sångför. 

återtagas).  1903—09,    för    sångsällskapet    "T.    S."    i 

Lika  kontrapunkt,   se   Kontrapunkt.  Göteb.    1910 — 11,    kormäst.    för   Göteborgs 

Lili,  komedi-operett  3  a.,  text  af  A.  filh.  sällskap  1902 — 11;  kapellmästare  vid 

Hennequin    och    A.    Millaud,    musik    af  Gäfleborgs  läns  ork. -för.  sedan  1.  1.  1912. 

Hervé;    premiär    Paris    10.    1.    1882;    sv.  L.     har     innehaft     tonsättarstip.     1897— 

<)fvers.   af  S.   Kinmanson   (1  a.),  V.   Sjö-  1900.     LMA   1908.     Af   hans   komp.   mär- 

berg   (2  a.),  B.   Schöldström   (3   a.)   samt  kas   af  tryckta   verk:    sonate   för  violin 

A.     Bosin     (öfverarb.    af    hela);    Vasat.,  o.   p.    (1896),  flera  sånghäften   och   körer 

Sthlm    f.    ggn    25.    10.    1893;    St.    t.    Göte-  ("Fyra  sånger"  op.  1;  "Vi  ses  igen"  för 

borg  f.  ggn  16.  9.  1886.  bar.    o.    ork.;    "Trollsjön"    för    manskör 

Liliencron,  Rochus  Freiherr  von,  f.  [1897];    "Fyra    sånger"    op.    7;    "Jungfru 

8.  12.  1820  i  Plön,  Holstein,  t  i  Coblenz  Maria"   för  sopr.  o.  ork.),  pianostycken, 

5.  3.  1912;  efter  studier  vid  univ.  i  Kiel  kantaten    "Bohuslän"    vid    fir.    af    Roe- 

och  Berlin  i  teologi,  juridik  och  filologi  skildefesten   i   Göteborg  1908,  musik   till 

(dr  1846  med  afh.:  "Uber  Neidhardts  hö-  skådespelet    "Fritjof    o.    Ingeborg"    (op. 

fische    Dorfpoesie")    begaf    han    sig    till  17,    1908).     Af    uppförda    outgifna    arb. 

Köpenhamn  för  att  studera  gammalnor-  märkas:    en  konsertouv.   för  ork.   (1908), 

diska  språk;  blef  sedan  docent  i  Bonn;  en    pianokonsert     (1899),   intermezzo   för 

blef  1852  prof.  i  tyska  språket  o.  littera-  ork.     (1903),    symfoni    i    Ess-dur    (1906), 

turen   i  Jena.     1858  utgaf  han:    "Histo-  "Blomsterfursten"  för  s.  k.  o.  ork.,  kan- 

rische    Volkslieder    der    Deutschen    vom  tat  vid  Göteb  :s  Högskolas  invigning  1907. 

13.— 16.  Jahrh."    (1865— 69,  4  bd  med  mel.-  Liljegren,   Sofia   Ulrika,   se   Uttini. 

bil.);     redigerade    därefter    "Allgemeine  Lilla    Faust,    Le    petit    Faust,    pa- 

deutsche     Biographie";     1869—76     bodde  rodi-operett    3    a.,   text    af   H.    Cremieux 

han   i   Miinchen.     L.   flyttade   sedan   till  och  A.  Jaime,  musik  af  Hervé;  premiär 

Slesvig,  där  han  blef  prost  i  det  adliga  Paris    23.    4.    1869;    sv.    öfvers.    af   A.    E. 

Johanniterklostret.      L.    har    jämte    sin  Hellgren;    f.    ggn    i    Sthlm    å    Mindre    t. 

filologiska  skriftställarverksamhet  ägnat  29.  10.  1883   (Vasat.  12.  1.  1895). 

musikhistorien    djupa    forskningar.     Hit  Lilla  frun,  La   petite   mariée,   ope- 

höra   jämte   nyssnämnda   verk   öfver   de  rett    3    a.,   text    af   E.    Leterrier   och    A. 

historiska  folkvisorna:    "C.  E.  F.  Weyse  Vanloo,   musik    af   Ch.    Lecocq;    premiär 

und    die    dänische    Musik    seit    dem    vo-  Paris  1876;   sv.   öfvers.  af  C.   G.   Michal; 

rigen    Jahrhundert"     (1878),    "Uber    den  f.   ggn   i   Sthlm  å  Mindre  t.    (öfvers.   af 

Ghorgesang  in  der  evang.  Kirche"  (1881),  E.    Wallmark)    26.    5.    1877    (Vasat.    8.    11. 

"Litnrgisch-musikalische   Geschichte   der  1894);  St.  t.  Göteborg  18.  12.  1877  (Wall- 

evang.      Gottesdienste      von      1523 — 1700"  marks  öfvers.). 

(1893),     "Die     Chorgesänge     des     latein.  Lilla     helgonet,     Mam'zelle     Ni- 

Schuldramas    im    16.     Jahrh."     (Viertel-  touche,  komedi-operett  3  a.   af  H.  Meil- 

jahrsschr.   f.   MW.   1891),   "Deutsches  Le-  hac    och    A.    Millaud,    musik    af    Hervé; 

ben  im  Volkslied  um  1530"   (1885)   m.   fl.  premiär  Paris  26.  1.  1883;   sv.   öfvers.  af 

L.    var    ordförande    i    kommissionen    för  A.   Bosin    (taltexten)   oeh   S.   Kinmanson 

utgifvandet     af     "Denkmäler     deutscher  (sångtexten);  f.  ggn  å  Vasat.,  Sthlm  29. 

Tonkunst".  11.  1892;  St.  t.,  Göteborg  f.  ggn  18. 11. 1884. 

Liljefors,  R  u  b  e  n,  f .  30.  9.  1871  i  Upp-  [Den]     Lilla    matrosen,   Le    petit 

sala;    student    1890,    fil.    kand.    1895;    stu-  matelot,   ou   le   mariage   impromptu,   ko- 


Lilla  oktaven — Lind 


539 


-medi  med  sång-  1  a.,  text  af  Pigault-Le- 
brun,  musik  af  Pierre  Gaveaux;  premiär 
Paris  7.  1.  1796;  sv.  öfvers.  af  C.  G.  Nord- 
forss;  f.  ggn  å  Arsenalsteatern,  Sthlm 
■28.  10.  1799  (k.  t.  16.  6.  1800);  St.  t.  Göte- 
borg f.  ggn  20.  11.  1860;  dansk  öfvers. 
af  Frankenau  ("Den  lille  matros  eller 
det  pludselige  Giftermaal");  f.  ggn  k.  t. 
Kphn  10.   11.  1800. 

Lilla  oktaven,  ostrukna  o.,  fjärde 
oktaven  nedifrån;  betecknas  med  små 
bokstäfver  utan  tecken  vid  sidan. 

[Den]  Lilla  slafvinnan,  Ali- 
Baba,  ou  les  quarante  voleurs;  skåde- 
spel m.  sång  o.  dans  3  a.  af  Pixérécourt; 
fritt  öfvers.  af  U.  E.  Mannerhjerta  (pro- 
san) och  G.  Lagerbjelke  (verserna);  mu- 
sik af  B.  Crusell;  premiär  å  k.  t.  Sthlm 
18.  2.  1824.  Ämnet,  hämtadt  ur  "Tusen 
o.  en  natt",  har  äfven  varit  föremål  för 
operabehandling  af  Scribe  och  Méles- 
ville  och  musik  af  Cherubini  ("Les  qua- 
rante  voleurs");   pr.   Paris   1833. 

Lilla  teatern,  se  Teater. 

Lille  hertigen,  Le  petit  duc, 
operett  i  3  a.;  text  af  Meilhac  och  Ha- 
lévy,  musik  af  Lecocq;  premiär  Paris 
1878  (London  s.  å.);  i  Sthlm  f.  ggn  å 
Manégeteatern  (i  E.  Wallmarks  öfver- 
sättning)  17.  8.  1878;  sedan  s.  å.  å  Södra 
t.  (s.  öfvers.)  och  M.  t.  (E.  Lundquists 
öfvers.);  i  Göteborg  f.  ggn  (Wallmarks 
öfvers.)  å  St.  t.  4.  2.  1889. 

Lillström,  Lars  Petter,  f.  1714,  t  i 
Stockholm  nov.  1777;  utsågs  1741  till  or- 
ganist i  Katarina  kyrka,  men  blef  1750 
uppsagd,  enär  församlingen  önskade  skaf- 
fa sig  en  bättre  orgel,  och  L.  tydligen  ej 
passade  till  att  traktera  ett  sådant  stör- 
re verk;  efter  att  ha  tagit  orgellektio- 
ner för  Zellbell  (d.  y.)  fick  han  dock 
2  år  senare  åter  sysslan;  under  1750-ta- 
let  tjänstgjorde  han  som  lönlös  musi- 
kant i  hofkapellet  och  erhöll  först  28. 
4.  1764  fullmakt  att  vara  "hofmusikus" 
med  half  lön.  Af  smärre  tryckta  skrif- 
ter från  1700-talets  midt  finnas  i  k.  b., 
Sthlm:  en  "Cantata  vid  musiken  i  St. 
Catharinas  kyrka  på  15  sond.  e.  Trin. 
uppförd  af  P.  Lillström",  tr.  1750;  en  an- 
nan "Cantata"  på  samma  söndag  upp- 
förd af  P.  L.  är  tryckt  1754;  ett  tredje 
tryck  af  1759  har  titeln:  "Ord  till  mu- 
siken på  Kristi  himmelsfärdsdag,  som 
uppfördes  i  St.  Catharina?  kyrka  af  hof- 
musicus     och     organisten     Petter     Lill- 


ström". Att  döma  af  dessa  tre  tryck 
måste  L.  ändå  ej  ha  varit  så  dålig  mu- 
siker, som  kyrkorådet  1750  ansåg  honom 
vara.  L.  är  dock  mest  känd  som  fader 
till  den  berömda  sångerskan  Elisa- 
beth O  lin  (s.  d.).  —  Om  L.  se:  J. 
Flodmark,  E.  Olin  och  C.  Stenborg. 
Sthlm   1903. 

Limma  (af  gr.  leimma),  diatoniska 
halftonen  i  det  forngrekiska  tonsyste- 
met (apotome  i  motsats  härtill  den 
kromatiska  halftonen);  akustiska  för- 
hållandet var  243  :  256,  som  uppstod  på 
så  sätt,  att  man  subtraherade  två  helto- 
ner från  en  kvart. 

1.  Lincke,  Andreas  Frederik,  f. 
19.  2.  1819  i  Köpenhamn,  t  därst.  14.  10. 
1874;  dirigent  och  violinist;  begynte  som 
hoboist  i  Lifgardet,  sedan  förste  violinist 
i  Lumbyes  ork.;  dirigerande  i  Tivoli,  då 
denne  var  borta;  var  senare  anställd 
som  dirigent  1855 — 56  vid  hofteatern,  1864 
vid  Casino,  sedan  i  Alhambra  samt  1865 
och  1871  å  konsertlokaler  i  Stockholm. 
L.  skref  musik  till  flera  af  Bournonvilles 
baletter  ("Den  alvorlige  Pige"  1856, 
"Pontemolle"  1866)  samt  flera  stycken 
af  Casinos  repertoir  ("Et  enfoldigt  Pi- 
gebarn", "Gamle  Minder",  "Halvdelen 
hver",  "For  Älvor"  etc);  dessutom  dan- 
ser och  marscher.  1888  utkom  posth.  ett 
häfte  violinetyder  af  L.,  reviderade  af 
Edm.  Singer  i  Stuttgart.  —  Om  L.  se 
bl.  a.  G.  Skjaerne,  H.  C.  Lumbye,  Kphn 
1912. 

2.  Valdemar  L.,  f.  14.  2.  1869  i  Kö- 
penhamn; operasångare;  elev  af  k.  kon- 
serv, i  Kphn  och  Devilliers  i  Paris;  an- 
ställd vid  k.  t.  Kphn  1892—1902;  lärare 
vid  k.  konserv,  sedan  1900.  Bland  hans 
roller  märkas:  Landtgrefven  i  "Tann- 
häuser",  Grefven  i  "Figaros  bröllop'*. 
Leporello  i  "Don  Juan",  Mefistofeles  i 
"Faust". 

Lineolns  Inn  flelds  theatre,  London: 
använd  för  operor  1714—1756;  Grays  "The 
Beggars  opera"  gafs  här  f.  ggn  1727;  1734 
gåfvos  italienska  operor  af  Porpora  i  op- 
position mot  Handel;  teatern  öfvertogs 
längre  fram  af  Hnädel,  som  här  gaf  dels 
operor  dels  oratorier;  af  dessa  senare 
märkas:  Ode  på  Ceciliadagen  1739,  "L' Alle- 
gro, Il  Pensieroso,  ed  il  Moderato"  1740. 

Lind,  Jenny,  se  Lind-Goldschmidt. 

Lind,  Knut  Erik  Josef  Bogislaus,  f- 
29.  1.  1866  i  Fagerhult,  Kalm.  1.;  student- 


540 


Lindberg 


ex.  1883;  fil.  kand.  1886,  fil.  lic.  1893,  fil. 
dr.  1893;  doc.  vid  Lunds  univ.  1894,  lektor 
vid  Västerås'  h.  a.  lärov.  1897;  sedan 
1905  rektor  vid  Kalmar  h.  a.  lärov.  L. 
har  inlagt  förtjänster  om  musiken  så- 
väl i  Lund  och  Västerås  som  i  Kalmar. 
Han  aflade  organistex.  i  Lund  1892  och 
var  Lunds  studentsångförenings  dirigent 
1894 — 95  och  vik.  domkyrkoorg.  i  Lund 
1893—95;  vik.  domkyrkoorg.  i  Västerås 
1903 — 04  och  vik.  musiklärare  vid  Väster- 
ås' h.  a.  lärov.  1903—04.  Ass.  LMA  1900. 
L.  har  utgifvit  2  mässböcker  (1894  och 
1900).  I  Lund  samlade  han  en  kör  och 
orkester  samt  gaf  med  denna  bl.  a.  Men- 
delssohns  Paulus.  Som  ledare  af  Väster- 
ås' nusiksällskap  uppförde  han  flera  kör- 
n.  ork. -verk  af  Cherubini,  Mendelssohn, 
Schumann,  Söderman,  Gade,  Grieg  m.  fl. 
T  Kalmar  har  han  verkat  som  domkapit- 
lets ombud  vid  org.-ex.  (hade  förut  sam- 
ma syssla  i  Västerås  1898 — 1905). 

Linda,  Linda  di  Chamounix,  opera  i 
3  a.;  text  af  G.  Rossi,  musik  af  Doni- 
zetti;  premiär  å  Kärnthnerthorteatern  i 
Wien  19.  5.  1842;  i  Paris  17.  11.  1842;  i 
London  (Her  Majestys  t.)  juni  1843;  sv. 
öfvers.  af  C.  W.  A.  Strandberg  (efter  H. 
Prochs  tyska  tolkning);  f.  ggn  å  k.  t. 
Stockholm  21.  4.  1855;  å  St.  t.  Göteborg 
2.  4.  1865  (synes  ej  ha  varit  gifven  i  Kö- 
penhamn). 

1.  Lindberg,  Carl  Ln  d  v  i  g,  f.  9.  8. 
1811  i  Stenqvista  församl.,  Strängnäs' 
stift,  f  i  Toresund  7.  12.  1895;  prästvigdes 
20.  5.  1838;  pastorsadjunkt  i  Trosa  s.  å.;  v. 
komminister  i  Torsåker  1839;  musikdir.- 
cx.  1841;  pastorsadjunkt  i  Knista  1842; 
skollärare  och  organist  i  Kumla  1843; 
dir.  mus.  et  cant.  8.  8.  1845;  kyrkoherde 
5  Toresund  1864.  LMA  1866.  L:s  mest 
kända  verk  är  "Handbok  om  orgelver- 
ket" (Sthlm  1850;  2.  uppl.  Strängn.  1861). 
Detta  verk  har  ända  intill  Hennerberg 
— Norlinds  bok  1912  varit  den  enda  mera 
utförliga  handboken  på  svenska  om  or- 
geln. L.  utgaf  dessutom:  tvenne  sam- 
lingar orgelpreludier  (dels  komp.  dels 
sarnl.);  5  kantater  för  bl.  k.  el.  soloröster 
med  acomp.  af  p.  el.  org.;  en  "Altarbok" 
samt  en  beskrifning  öfver  domkyrkoor- 
geln i  Uppsala  (Sthlm  1873). 

2.  Alexandra  (Alice)  L.,  f.  19.  5. 
1849  på  Åland;  pianist;  elev  af  Ph.  Ja- 
cobsson i  Helsingfors;  utbildade  sig  vi- 
dare   i    Dresden    1865—68;    gaf    sedan    en 


tid  lektioner  i  den  finska  hufvudstaden 
men  begaf  sig  snart  till  Berlin,  där  hon 
under  två  år  studerade  hos  Tausig;  upp- 
trädde vintern  1870 — 71  med  stor  fram- 
gång både  där  och  i  andra  tyska  städer 
och  tillbragte  sedermera  en  tid  i  Wei- 
mar  för  att  under  Liszts  ledning  full- 
borda sin  konstnärliga  utbildning.  Un- 
der vintern  1872—73  gaf  hon  lektioner  i 
London  och  konserterade  dels  själf  dels 
tills.  m.  Kristina  Nilsson.  1873 — 75  piano- 
lärarinna vid  ett  kejs.  undervisningsin- 
stitut för  flickor  i  Charkoff  i  Ryssland; 
gaf  hösten  1875  lektioner  i  Petersburg 
och  de  två  därpå  följande  vintrarna  i 
Helsingfors.  Företog  1878—80  en  kon- 
sertresa i  Skandinavien,  därvid  hon  rön- 
te allmänt  erkännande  som  en  af  Nor- 
dens, särskildt  i  tekniskt  afseende,  längst 
hunna  pianovirtuoser;  konserterade  vin- 
tern 1880—81  i  Berlin;  efter  att  1882  i 
Berlin  ha  ingått  äktenskap  med  köp- 
mannen, sedermera  sångaren  E.  L  a  r- 
s  e  n,  har  A.  L.  oafbrutet  vistats  i  Skan- 
dinavien, där  hon  jämte  sin  man  på 
olika  orter  verkat  genom  undervisning 
och  konserter.  —  Litt.:  Finsk  biogr.  hdb. 

3.  Per  Jakob  L.,  f.  6.  6.  1869,  f  25.  7. 
1907  i  Strängnäs;  blef  efter  slutade  mu- 
sikstudier anställd  som  kapellmästare 
vid  Folkteatern,  Sthlm;  kom  sedan  till 
Eldorado  i  Kristiania,  där  han  stannade 
i  5  år;  var  därefter  några  år  anställd 
hos  Ranft.  L.  har  skrifvit  musik  till 
flera  smärre  sceniska  arbeten  bl.  a.  till 
pjäsen  "Fänrik  Ståls  sägner"  (Öster- 
malmsteatern,   Sthlm  1907). 

4.  Carl  Johan  L.,  f .  8.  3.  1837  å  Vill- 
näs  gård,  Lemo  skn,  Finland;  elev  af 
Pacius  i  Helsingfors;  uppträdde  redan 
vid  17  års  ålder  offentligt  å  konserter  i 
den  finska  hufvudstaden;  1856—58  elev 
af  konserv,  i  Leipzig  (Ferd.  David);  stu- 
derade 1860  i  Weimar,  1864  i  Hannover 
(J.  Joachim)  och  Wien  1865.  1864  an- 
ställdes han  som  konsertmästare  vid  Nya 
t.  i  Helsingfors  och  mottog  1868  engage- 
ment  i  enahanda  egenskap  i  Stockholm 
vid  en  där  gästande  italiensk  turné. 
1869  anställdes  L.  vid  hofkapellet  i  Stock- 
holm, där  han  särskildt  verkat  som  lä- 
rare vid  konserv,  (violin,  kvartett,  en- 
semble o.  ork.,  dirigent  1873).  LMA  1875. 
Professorstitel  1897.  L.  företog  särskildt 
på  1850-  och  60-talen  konsertresor  i  Fin- 
land, Skandinavien,  Tyskland  och  öster- 


Lindblad 


541 


rike.  Af  trycket  har  han  utgifvit  en 
mängd  inusikpedagogiska  arbeten,  sär- 
skildt  för  undervisning  i  violinspel 
("Tekniska  studier",  1873;  "Fingeröfnin- 
gar",  1879;  "Nya  studier",  1883;  "Violin- 
skalor", 1884;  "Dagliga  öfningar  för  vio- 
lin" m.  fl.).  —  L.  är  gift  med  Emilia 
W  i  i  k  från  Helsingfors,  känd  som 
skicklig  pianist.  —  Biogr.  i  Sv.  Musikt. 
15.  3.  1897  och  20.  3.  1907. 

5.  Sigrid  Johanna  L.,  den  föreg:s 
dotter,  f.  5.  1.  1871  i  Stockholm;  violinist; 
elev  af  konserv,  i  Sthlm  1886—90;  vista- 
des som  Beskowstipendiat  1893 — 94  i  Pa- 
ris som  elev  af  H.  Berthelier;  har  sedan 
konserterat  i  Sverige,  Danmark,  Fin- 
land, Ryssland  och  Polen  samt  öfverallt 
skördat  beröm  för  sitt  konstnärliga  spel. 
S.  L.  har  särskildt  varit  högt  uppburen 
i  den  svenska  hufvudstaden  samt  i  Hel- 
singfors. —  Biogr.  i  Sv.  Musikt.  4.  4.  1907. 

6.  P  a  u  1  a  L.,  se  L  i  z  e  1 1. 
Lindblad,  Adolf  Fredrik,  f .  1.  2.  1801 

i  Skeninge,  f  28.  8.  1878  på  Löfvings- 
borg,  en  mil  från  Linköping;  faderns 
namn  är  ej  kändt,  och  från  sin  moder 
skildes  han  under  sin  första  barndom 
lör  att  längre  fram  upplefva  några  af 
sina  bittraste  uppfostringsår  vid  hennes 
sida.  Han  uppföddes  i  Skeninge  af  fo- 
sterföräldrar, af  hvilka  fostermodern  var 
i  släkt  med  hans  egen  mor;  fosterfadern, 
hvilkens  namn  han  sedan  fick  bära,  var 
föremål  för  hans  sonliga  tillgifvenhet. 
7  år  gammal  insattes  han  i  Vadstena 
trivialskola.  8  år  gammal  hösten  1809 
ilyttades  han  till  Stockholm,  där  modern 
nu  var  gift.  Sin  första  erfarenhet  af 
hufvudstadslifvet  erhöll  L.  på  den  d.  v. 
Dramatiska  teatern,  där  han  fick  sitta  i 
orkestern  och  se  Åbergsson  spela  i  "Väst- 
indiefararen  el.  Dygdens  belöning".  Sat- 
tes nu  i  Klara  skola,  där  han  dock  ej 
lärde  mycket.  Styffadern  behandlade  ho- 
nom ej  väl  och  en  gång  försvann  han 
från  hemmet;  blef  emellertid  till  sist 
upptäckt  af  styffadern,  under  det  han 
satt  på  teatern  åskådande  Dalayracs 
"De  två  Savoyarderna".  Han  fick  vis- 
serligen aga,  men  något  godt  hade  dock 
irrfärden  med  sig:  styffadern  tog  honom 
fr.  o.  m.  nu  ofta  med  sig  å  teatern,  hvil- 
ket  ej  så  litet  bidrog  till  hans  utveck- 
ling. Så  lärde  han  sig  t.  ex.  att  reci- 
tera  konung  Kristierns  roll  i  "Gustaf 
Vasa",   som   han   hörde    föredragas    från 


scenen  af  Karsten.  L.  togs  nu  ur  Klara 
skola  och  sattes  i  stället  i  Tyska  skolan, 
där  han  bl.  a.  fick  lära  sig  tyska.  Styf- 
fadern, som  blifvit  hofkamrer,  höll  ord- 
ning i  sitt  hem  och  sökte  på  bästa  sätt 
gifva  sina  barn  en  allvarlig  uppfostran. 
Han  var  äfven  en  god  Bellmanssångare 
och  tyckes  också  ha  skrifvit  vers.  Se- 
dan L.  i  tre  år  (1809—12)  bott  i  Sthlm, 
flyttades  han  ännu  en  gång  till  Skenin- 
ge till  fosterfadern.  Hos  honom  träffa- 
de han  samman  med  en  dr.  Wistrand. 
hvilken  var  den  förste,  som  öfvade  nå- 
gon musikalisk  inflytelse  på  honom. 
Denna  inverkan  var  så  häftig,  att  han 
med  ens  kände  sig  dragen  till  tonkon- 
sten. Han  lärde  nu  vid  12  års  ålder  no- 
terna och  fick  sin  första  musikaliska 
uppfostran  af  en  organist  i  Skeninge. 
Kort  därefter  flyttade  fosterfadern  så- 
som handlande  till  Norrköping.  Här 
sattes  L.  åter  i  skola,  men  själf  nämnde 
han  såsom  det  märkvärdigaste  från  den- 
na tid,  att  han  af  en  direktör  Alm  fick 
lektioner  på  flöjt,  på  hvilket  instrument 
han  förvärfvade  sådan  skicklighet,  att 
han,  såsom  han  skämtande  säger,  "intog 
bland  virtuoser  stämma  och  rang".  Han 
fick  t.  o.  m.  spela  solo  på  en  konsert. 
Flöjten  glömde  L.  ej  heller  som  man, 
och  Geijer  omtalar  under  sin  Tysklands- 
resa 1825,  hurusom  L.  förljufvat  vistel- 
sen i  främmande  land  genom  att  på  sin 
flöjt  spela  svenska  folkvisor.  I  Norrkö- 
ping blef  musiken  hans  käraste  syssel- 
sättning, och  han  fick  till  kamrater  en 
urmakare,  som  spelade  violoncell  och  en 
organist.  Trots  allt  kunde  L.  ej  finna 
fullt  förtroende,  och  fosterfadern,  som 
saknade  hvarje  musikintresse,  betrakta- 
de honom  som  en  odåga.  Ännu  15  år 
gammal  hade  L.  ingen  plats  utan  hjälp- 
te blott  till  i  fosterfaderns  handelsbod. 
Han  sattes  dock  försöksvis  på  ett  han- 
delskontor, där  det  likväl  ej  gick  bättre, 
än  att  han  smugglade  in  notpapper  och 
skref  i  hemlighet  en  flöjtkonsert.  Den- 
na utsattes  äfven  i  stämmor,  hvarpå 
han  samlade  tillhopa  alla  spelande  kraf- 
ter i  staden  för  att  utföra  kompositio- 
nen, och  flöjtkonserten  blef  också  verk- 
ligen gifven.  Det  gick  på  detta  sätt  ej 
bra  med  räkenskaperna,  och  han  flytta- 
des därför  till  Tyskland,  där  han  1817 
i  Hamburg  sattes  i  handelslära.  Här 
gick    det    litet    bättre    med    kontorsgöro- 


542 


Lindblad 


målen,  och  allt  arbetet  sköttes  plikttro- 
get, men  musiken  tog  dock  äfven  ut  sin 
rätt.  Han  beslöt  att  hyra  ett  piano. 
Nära  hans  hem  bodde  en  instrument- 
makare,  till  hvilken  han  vände  sig.  I 
denne  förvärfvade  han  en  verklig  mu- 
sikalisk vän,  och  hvarje  afton  tillbragte 
de  tillsammans  under  musicerande  och 
samspråk  i  musikaliska  ting.  Jämte 
musik  införde  instrumentmakaren  sin 
vän  i  den  nyare  tyska  litteraturen,  sär- 
>kildt  Goethes,  Schillers  och  Jean  Pauls 
verk.  Men  främsta  platsen  i  deras  dröm- 
merier  intog  dock  Beethoven.  "Menu- 
etten ur  Beethovens  pianosonat  i  D-dur 
blef  den  första  musikaliska  möbeln  i 
min  själs  kammare".  Snart  kom  dock 
uppvaknandet.  Fosterfadern  ville  ej 
längre  betala  för  honom,  då  han  ej  vi- 
sade några  framsteg  som  handelsman. 
1820  återkallades  han  därför.  Han  var 
nu  en  19  års  man  men  kunde  ej  få  någon 
plats  hvarken  i  Stockholm  eller  Norrkö- 
ping och  ansågs  omöjlig  till  allt.  I 
Norrköping  ville  han  ge  pianolektioner, 
och  en  god  vän  köpte  ett  klaver  till  ho- 
nom. Därjämte  skötte  han  räkenska- 
perna å  ett  kontor.  Å  sitt  eget  instru- 
ment spelade  han  på  alla  lediga  stunder 
Beethoven.  En  ung  violinspelare,  som 
L.  omfattat  med  svärmisk  vänskap,  hade 
dött,  och  L.  skref  öfver  honom  en  be- 
grafningskantat.  L:s  nya  fostermor  (fo- 
sterfadern hade  gift  om  sig,  innan  han 
flyttade  till  Norrköping)  var  kusin  till 
prostinnan  Kernell,  som  bodde  på  Blec- 
kenstads egendom  i  södra  Östergötland. 
Hon  hade  sin  son  Per  Ulrik  Kernell 
(s.  d.)  och  därjämte  sin  yngre  dotter 
Sofia  Kernell  hos  sig.  Å  Bleckenstad 
träffade  nu  L.  tillsammans  med  båda 
dessa  barn.  Per  Ulrik  blef  hans  vän 
och  förtrogne,  Sofia  längre  fram  hans 
maka.  Per  Ulrik  var  i  sin  tur  kusin 
med  skalden  Atterbom.  På  så  sätt  kom 
L.  å  Bleckenstad  in  i  en  krets,  som  mera 
motsvarade  hans  kynne.  Atterbom  upp- 
läste för  L.  bitar  ur  "Lycksalighetens 
ö"  och  L.  å  sin  sida  satte  musik  till 
Atterboms  "Stilla,  o  stilla,  somna  från 
storm  och  snö"  (tr.  i  första  hft  utg. 
tills.  m.  Geijer  1824).  L.  fick  1823  åtfölja 
Atterbom  till  Uppsala,  och  där  samman- 
träffade han  dels  med  E.  G.  Geijer,  hvil- 
ken blef  hans  faderlige  vän  och  främ- 
jare  i  allt,  dels  med  Ha?ffner,  hvilken  gaf 


honom  den  första  regelrätta  musikali- 
ska utbildningen.  L.  och  Geijer  utgåfvo 
1824  tillsammans  ett  sånghäfte  "Musik 
för  sång  och  pianoforte",  tr.  hos  Palm- 
blad, Uppsala  (de  af  L.  komponerade 
motsvara  nr  1 — 7  i  Hirschs  uppl.  "Sån- 
ger o.  visor  vid  pf.  af  A.  F.  L.").  Sån- 
gerna äro  korta  och  särskildt  ackompag- 
nementet  mycket  enkelt  hållet.  Allt  vi- 
sar ett  förstlingsarbete.  Dock  uppenba- 
rar sig  öfverallt  L:s  egenart.  L.  upp- 
togs vid  denna  tid  i  Geijerska  hemmet 
och  blef  genom  Geijers  hjälp  student. 
Jämte  Atterbom  och  Geijer  träffade  han 
samman  med  Törneros,  Ekmarck  och 
Malla  Silfverstolpe.  Den  sistnämnda 
sörjde  som  en  mor  för  honom,  och  intet 
offer  för  hans  väl  var  å  hennes  sida 
stort  nog.  Per  Ulrik  Kernell  hade  1824 
dött  i  Erlangen,  och  all  den  ömhet,  hvar- 
med  Malla  Silfverstolpe  omfattat  ho- 
nom, öfverflyttade  hon  nu  på  hans  blif- 
vande  svåger.  Af  stor  betydelse  för  L:s 
vidare  utveckling  blef  den  resa  i  Tysk- 
land han  tills.  m.  M.  Silfverstolpe  och 
Geijer  fick  företaga  1825.  Under  Gei- 
jer ha  vi  redan  skildrat,  huru  de  un- 
der denna  resa  uppsökte  Weyse  i  Sorör 
C.  M.  von  Weber  i  Dresden  och  till  sist 
hörde  Henriette  Sontag  i  Berlin.  I  den 
preussiska  hufvudstaden  kvarlämnades 
L.  för  att  under  Zelters  stränga  ledning 
lära  sig  komposition.  Till  inedlärjunge 
fick  han  ingen  mindre  än  Mendelssohn, 
som  då  var  blott  15  år  men  redan  er- 
känd som  Zelters  bästa  lärjunge.  Båda 
blefvo  de  bästa  vänner,  och  Mendels- 
sohn skrifver  längre  fram  till  fadern 
om  sin  svenske  vän:  "Haf  ännu  en  gång 
mycken  tack  för  brefvet  från  Lindblad, 
som  du  var  så  god  att  meddela  mig. 
Han  har  gladt  mig  mycket  och  gjort 
min  konsert  mycket  kärare  för  mig,  än 
den  var  förut,  ty  jag  vet  mycket  få 
människor,  hvilkas  omdöme  är  mig  mera 
värdt  än  hans;  jag  kan  lika  litet  be- 
visa eller  motivera  detta  som  någon 
annan  känsla,  men  det  är  så,  och  då  jag 
slutat  ett  stycke,  riktigt  lyckadt  eller 
misslyckadt,  så  hör  han  näst  Eder  till  de 
första,  hvilkas  intryck  däraf  jag  måste 
tänka  mig.  När  nu  särskildt  en  så  ha- 
stigt utkastad  sak  som  min  pianokon- 
sert [första  p.-k.  i  G-moll]  kan  göra  en 
äkta  musiker  glädje,  så  blir  den  för- 
dubblad,    och     därför     tackar    jag     dig 


Lindblad 


543 


många  gånger  för  ditt  meddelande" 
(Bonn  28.  12.  1833;  Briefe  aus  den  Jahren 
1830  bis  1847  von  F.  M.-B,  Lpzg  1870  s. 
284  f.).  I  Berlin  utgaf  L.  en  samling 
12  svenska  folkvisor  under  titeln  "Der 
Nordensaal"  med  texterna  öfversatta  till 
tyska  af  Malla  Silfverstolpes  och  Gei- 
jers  vän  Amalia  von  Helwig  (nr  8—19 
i  saml.  uppl.).  Mendelssohn  var  i  bör- 
jan ej  vidare  förtjust  öfver  dessa  sven- 
ska folkmelodier,  något  som  grämde  L. 
En  dag  skildes  de  t.  o.  m.  som  ovän- 
ner på  grund  af  en  tvist  härom.  Men- 
delssohn skref  därpå  till  L.  en  biljett, 
i  hvilken  han  ursäktande  skylde  på,  att 
han  för  tillfället  haft  ondt  i  hufvudet; 
han  tilltalade  därvid  i  brefvet  sin  vän 
och  kamrat  med  ordet  "Herr"  och  "Sie", 
men  han  slutade  med  en  efterskrift,  i 
hvilken  han  bad  mottagaren:  "Sätt  Du 
öfverallt,  där  jag  satt  Herr  och  Sie!" 
Mendelssohn  fick  på  1840-talet  tillfälle 
att  erinra  sig  sin  ungdomskamrat,  då 
han  sammanträffande  med  den  i  L:s  hem 
fostrade  Jenny  Lind  samt  likaså  under 
sommaren  1845,  då  Geijer  var  tills,  med 
honom  i  Aachen  och  Leipzig  (se  här- 
om A.  Hamilton-Geete,  I  solnedgången 
III).  L.  skref  från  Berlin  ofta  till  sina 
vänner  i  Uppsala,  som  sålunda  fingo 
veta  åtskilligt  om  musiklifvet  i  Berlin 
samt  framför  allt  om  Mendelssohn  och 
hans  kompositioner.  Det  var  bestämdt, 
att  L.  skulle  återvända  1826,  men  just 
som  han  hemväntades,  kom  ett  bref  till 
Geijer,  som  omtalade,  att  han  lärt  kän- 
na Logiers  metod  och  nu  gärna  ville 
lära  den,  så  att  han  kunde  meddela  en 
god  musikundervisning  vid  sin  hem- 
komst. Malla  Silfverstolpe  hjälpte  sin 
skyddsling  äfven  denna  gång,  och  så 
fick  L.  då  tillfälle  att  resa  till  Paris 
för  att  vidare  fullkomna  sig.  1827  åter- 
vände han  och  slog  sig  nu  ned  i  Stock- 
holm, där  han  grundade  en  musikskola, 
hvilken  med  tiden  vann  högt  anseende. 
Här  hade  nu  L.  sin  bärgning  för  lifvet. 
Ända  till  1861  ledde  han  den.  Någon 
annan  syssla  hade  han  ej  med  undan- 
tag af  en  lärarebefattning  vid  Nya  ele- 
mentarskolan 1828 — 33.  L.  gifte  sig  nu 
15.  5.  1828  med  Sofia  Kernell.  De  när- 
maste 20  åren  därefter  äro  de  alstrings- 
rikaste i  hans  lif.  Hans  produktion  om- 
fattade pianostycken,  sånger,  symfonier, 
kammarmusikverk,   körverk    och    operor. 


Ehuru  han  hela  sitt  lif  bibehöll  en  stor 
kärlek  till  Mendelssohns  kompositioner, 
sökte  han  dock  aldrig  att  efterbilda  den- 
nes stil.  L.  förblef  Beethovenian  hela 
sitt  lif.  Särskildt  i  de  instrumentala 
verken  söker  han  troget  följa  den  store 
Wienermästaren.  Den  förföljelse  L.  fick 
lida  på  30-  och  40-talen  gällde  framför 
allt  hans  kärlek  till  Beethoven,  en  mä- 
stare, om  hvilken  man  ej  ville  medgifva, 
"att  han  var  störst  och  skönast  där  han 
i  den  eviga  striden  med  sina  mjältsjuka 
grubblerier  blef  obegripligast".  Tilläm- 
padt  på  L.  hette  det  sedan:  "Det  bi- 
zarra  är  alldeles  icke  liktydigt  med  det 
genialiska."  Häftigast  rasade  striden 
för  och  mot  L.  1845.  Stockholmstidnin- 
garna delade  sig  i  två  läger.  Dagl.  All. 
med  J.  M.  Rosén  var  för  L.  (1838  hade 
han  dock  i  samma  tidn.  varit  mot  L.). 
Aftonbl.  med  C.  V.  Bauck  och  Posttidn. 
med  P.  C.  Boman  voro  emot.  Striden 
gällde  hufvudsakligen  de  nu  i  3  hft  af 
hans  saml.  sånger  meddelade.  Då  man 
ej  kunde  ena  sig,  föreslog  Boman,  att 
man  borde  hänskjuta  saken  till  Spohrs 
afgörande.  21.  9.  1845  kom  svaret  från 
Kassel.  Boman,  som  väckt  förslaget, 
fick  publicera  brefvet  i  Posttidn.,  där 
det  infördes  21.  9.  "Huru  var  det  möj- 
ligt, att  de  [sångerna]  bland  komponi- 
stens egna  landsmän,  som  borde  vara 
stolta  öfver  att  äga  en  så  högt  begåf- 
vad  vissångare,  kunde  finna  en  så  ogyn- 
nande bedömare?"  utbrister  Spohr.  Ar- 
ten af  det  omdöme  L:s  sånger  fått  hade 
formligen  indignerat  honom.  Om  blott 
texten  öfversattes  till  tyska,  vore  han 
viss  om,  att  de  skulle  bli  älsklingssån- 
ger för  Tysklands  vissångare.  Efter 
detta  bref  blef  man  mera  försiktig  och 
fördömde  ej  L:s  verk  så  skarpt,  och 
med  1850-talet  hade  man  så  småningom 
försonat  sig  med  det  "bizarra"  i  for- 
men, men  vid  den  tiden  hade  hans  sån- 
ger redan  genom  Jenny  Lind  burits 
öfver  all  världen,  och  utlandets  förläg- 
gare satte  en  ära  i  att  få  förlägga 
sånger  af  den  svenske  romanskompo- 
sitören. L.  tillhörde  ej  Stockholmskret- 
sen af  musiker  och  drog  sig  gärna  un- 
dan de  bullrande  festligheterna.  Med 
40-talets  början  såg  det  nästan  ut,  som 
om  han  ej  skulle  få  stanna  i  skymun- 
dan, då  Jenny  Lind  som  erkänd  sån- 
gerska   bodde    hos    honom.      Men    snart 


544 


Lindblad 


var  hon  borta  från  hufvudstaden,  och 
L.  fick  åter  den  efterlängtade  ron.  Bäst 
trifdes  han  i  Uppsala  hos  Geijer,  At- 
terbom  och  Malla  Silfverstolpe.  I  huf- 
vudstaden  var  han  dock  mycket  älskad 
som  musiklärare  och  stod  högt  i  anse- 
ende ej  minst  vid  hofvet.  Geijer,  som 
bodde  hos  L.  under  riksdagen  1828  skrif- 
ver  hem:  "L.  berättade,  att  han  har  sä- 
kert hopp  få  undervisa  Hans  Kungl. 
Höghet  själf  efter  den  nya  metoden, 
och  att  fråga  äfven  skulle  vara  om 
prinsessan.  Metoden  begynner  komma 
på  modet.  Prinsens  adjutanter  skrifva 
ackorder  hos  L.  med  kritiga  fingrar." 
Kronprinsen  Oskar  fick  så  stort  förtro- 
ende till  sin  musiklärare,  att  han  på 
40-talet  lät  honom  handleda  sina  barns 
musikutbildning.  Prins  Gustaf  kan  med 
skäl  räknas  som  L:s  främste  lärjun- 
ge ej  blott  i  socialt  hänseende  utan 
framför  allt  som  kompositör.  Han 
har  renast  och  ädlast  fattat  L:s  anda 
och  fört  den  L:ska  fosterländska  sti- 
len vidare.  Prins  Gustaf  började  som 
kompositör  med  att  tonsätta  dikter 
af  A.  F.  Lindblad.  En  annan  af  L:s 
mera  bemärkta  elever  är  Ludvig  Nor- 
man. Äfven  Jenny  Lind  skulle  i  viss 
mån  kunna  anses  som  L.-elev.  Samva- 
ron med  den  svenske  tonskalden  lät 
hennes  konstnärliga  uppfattning  i  hög 
grad  mogna.  Af  Stockholms  egna  mu- 
.sikkretsar  stod  Mazerska  kvartetten 
med  Falkenholm  måhända  L.  när- 
mast. L:s  kärlek  till  ett  lif  i  frid  och 
ro  frestade  honom  till  sist  att  öfverge 
hufvudstaden  och  söka  sig  ut  å  lan- 
det. 1846  köpte  han  landtegendomen 
Löfvingsborg  vid  Linköping,  och  där  in- 
rättade han  ett  musikhem  helt  efter 
egen  önskan.  Vännerna  från  Stockholm 
och  Uppsala  uppsökte  honom  då  och  då 
och  ännu  på  70-talet  fortsatte  han  att 
komponera  sånger.  Ett  otvetydigt  be- 
vis på  ej  blott  vänners  utan  hela  lan- 
dets erkänsla  och  tillgifvenhet  fick  han 
röna  på  sin  guldbröllopsdag  15.  5.  1878. 
Han  var  då  sängliggande  och  kände 
själf,  att  han  ej  hade  lång  tid  kvar. 
Han  skref  vid  denna  tid  sin  sista  sång 
till  egen  text:  "Gammal  och  svag,  dag 
efter  dag,  märker  jag  med  hvar  minut, 
bur  det  sakta  lider  mot  sitt  slut.  Jag 
lefvat  nog,  mera  än  nog.  Världen  in- 
genting  har,   som   kan   hålla   mig   kvar. 


Dock  är  jag  nöjd,  lycklig  och  nöjd;  ty 
med  tyst  välsignelse  ser  jag  blida  ögon 
ännu  mot  mig  le."  Den  28.  8.  afled  han. 
Hans  hustru  öfverlefde  honom  i  8  år 
och  dog  21.  7.  1886.  —  Af  hedersbevis, 
som  komnio  L.  till  del,  må  nämnas 
ledamotskapet  af  Mus.  ak.  1831.  Sven- 
ska akad.  tilldelade  honom  sin  stora 
guldmedalj  1852  och  lät  1882  slå  en  skå- 
depenning öfver  honom.  Hans  100-års- 
minne  firades  1901  med  musikfestlig- 
heter såväl  i  hufvudstaden  som  lands- 
orten. 

Kompositioner  af  L.  utgåfvos  först  af 
musikförläggaren  Rylander  (det  tills.  m. 
Geijer  1824  i  Uppsala  utgifna  och  där 
tryckta  sånghäftet  samt  de  i  Berlin 
1825  tryckta  folkvisorna  äro  redan 
nämnda)  i  Stockholm  och  sedan  af  den- 
nes efterträdare  Abr.  Lundquist  men 
därefter  och  förnämligast  af  Abr.  Hirsch, 
hvilken  förtjänsten  tillkommer  att  ha 
utgifvit  den  samlade  uppl.  —  Hirschs 
"Sånger  och  visor  vid  pianoforte  af  A. 
F.  Lindblad"  utkommo  först  på  1870- 
talet  i  en  uppl.  af  större  format  om 
16  häften,  sedan  1879—80  i  8  delar  jämte 
ett  häfte  "Efterlämnade  sånger"  (i  allt 
215  sånger).  Å  Lundquists  förlag  utgafs 
först  en  del  af  sångerna  i  7:de  och 
8:de  delarna:  "Aftonstunder  i  hemmet" 
(1871).  Dessutom  utkommo  nr  88—96  i 
4:de  delen  å  Breitkopf  &  Härtels  för- 
lag, Leipzig,  under  titeln:  "Neun  Lieder 
fur  eine  Singstimme  mit  Begleitung" 
("Deutscher  Liederverlag"  nr  635).  Af 
de  instrumentala  verken  trycktes  första 
satsen  af  C-durssymfonien  i  arr.  för  p. 
4  h.  som  nr  1  i  J.  M.  Eoséns  "Nordman- 
naharpan" 1832.  Schotts  Söhne,  Mainz 
tryckte  två  duetter  för  violin  o.  piano 
(G-dur  op.  9  och  D-dur  op.  11),  en  piano- 
trio op.  10  samt  hela  C-durssymf.  i  stäm- 
mor (1831—32).  Mus.  Konstför.,  Sthlm, 
utgaf  1885  F-durskvintetten  (dels  i  stäm- 
mor, dels  i  arr.  för  p.  4  h.)  och  1892: 
"Allegro,  Andante,  Scherzo','  (D-moll)  för 
p.  och  violin.  Hirschs  förlag  tryckte 
slutligen  körverken,  operan  "Frondö- 
rerna"  och  pianostyckena.  I.  W.  Baucks 
transkription  utgåfvos  dessutom  flera 
af  L:s  solosånger  i  arr.  för  pianosolo  å 
samma  förlag.  En  mängd  kompositioner 
i  manuskript  ha  slutligen  blifvit  kvar 
hos  de  efterlefvande  å  Löfvingsborg,  där 
de    ännu    bevaras.     Äldre    tryck    af    L:s 


Lindblad 


545 


kompositioner  finnas  hufvudsakligen  i 
k.  b.,  Sthlm,  och  Uppsala  bibi.;  dessutom 
en  del  äfven  i  Mus.  ak:s  bibi. 

Af  L:s  produktion  stå  solosångerna  af- 
gjordt  främst.  Den  samlade  upplagan 
omfattar,  som  vi  nyss  nämnde,  215  sån- 
ger, ocb  dessa  sträcka  sig  öfver  en  tid- 
rymd af  nära  55  år.  Godtköpsupplagan 
meddelar  dem  ungefär  i  historisk  följd 
d.  v.  s.  hufvudsakligen  i  den  ordning  de 
först  utkommit.  Del  I  har  de  7  tills,  med 
Geijer  1824  utgifna  samt  de  12  folkvisor- 
na af  1825  samt  dessutom  11  sånger  kom- 
ponerade och  utgifna  strax  efter  hem- 
komsten 1827  (1.  o.  2.  hft  i  orig. -trycket). 
Bland  de  senare  (således  före  1830  skrif- 
na)  märka  vi  de  kända  "En  sommarmor- 
gon", "Bröllopsfärden"  och  "På  berget". 
Del  II  (nr  31—57)  omfattar  uteslutande 
sånger  från  1830-talet  (2.-5.  hft  i  orig.- 
trycket).  Här  finna  vi  L:s  måhända  all- 
ra främsta  och  uttrycksfullaste  sånger 
samt  på  samma  gång  hans  mest  om- 
tyckta, t.  ex.:  "Skjutsgossen  på  hemvä- 
gen", "Får  gå",  "Mån  tro,  jo,  jo",  "Var- 
ning" (Se  konvaljerna  små),  "En  vår- 
dag". Tredje  delens  sånger  (nr  58—83) 
äro  nästan  alla  från  1840-talet.  Här  fin- 
nes bl.  a.  alla  de  sånger,  hvilka  ingingo 
i  1844  års  häfte  och  som  vållade  så  myc- 
ken strid,  att  Spohr  fick  lösa  tvisten.  Vi 
nämna  bland  de  mera  bekanta:  "Den 
skeppsbrutne",  "Illusion",  "Hjärtats 
vaggsång".  Fjärde  delens  sånger  (nr  84 
— 102)  äro  hufvudsakligen  tillkomna  på 
1850-talet  (nr  84  "Balders  bål"  [den  enda 
af  L.  tonsatta  dikten  af  Tegnér]  synes 
vara  mycket  ung,  då  Törneros  i  bref  22. 
1.  1827  omtalar  den  ss.  sjungen  hos  Gei- 
jers).  De  stå  ej  på  samma  höjd  som  de 
föregående,  och  särskildt  illa  har  det 
gått  Thekla  Knös-sångerna  (nr  97—101), 
hvilka  såväl  i  text  som  musik  höra  till 
de  minst  betydande  (orig.-tryck  af  1856). 
Femte  delens  sånger  (nr  103 — 128)  äro 
svåra  att  datera,  då  de  till  stor  del  äro 
från  olika  tider.  Så  kan  t.  ex.  den  första 
"Erik  Gustaf  Geijer"  benämnda  sången 
ej  vara  skrifven  annat  än  år  1838,  då  den 
utgör  ett  svar  å  Geijers  berömda  sång 
före  affallet  "Ensam  i  bräcklig  farkost". 
Nr  107  "Till  enkefru  Anna  E.  Geijer" 
måste  såsom  tröstesång  efter  Geijers  död 
vara  tillkommen  1846.  En  del  af  de  öf- 
riga  synas  vara  skrifna  på  1850-talet. 
Sjätte  delen   (nr  129—145)   omfattar  ute- 


slutande sånger  ur  Runebergs  "Fänrik 
Ståls  sägner",  tillkomna  vid  midten  af 
50-talet.  Dessa  sånger  ha  blifvit  olika 
bedömda,  och  särskildt  har  man  frain- 
häft  olämpligheten  att  sätta  dessa  dikter 
i  musik,  då  de  ju  i  första  hand  äro  al- 
sedda  att  sjungas.  Det  kan  ju  härvid 
vara  intressant  att  se,  hvad  L.  själf  tän- 
ker i  saken,  och  vi  citera  därför  i  utdrag 
ett  bref  från  tonsättaren  till  skalden,  da- 
teradt  Sthlm  26.  11.  1856:  "Då  jag  härmed 
tager  mig  friheten  öfversända  de  tvenne 
första,  nyss  utkomna  häftena  af  'Fänrik 
Ståls  sägner'  är  jag  ej  utan  fruktan,  att 
skalden  kanske  misstycker  komponistens 
välmening.  Denna  fruktan  grundar  sig 
på  den  föreställningen ...  att  dessa  poe- 
sier ursprungligen  äro  ämnade  att  reci- 
teras  och  ej  att  sjungas.  Emellertid  ute- 
sluter ej  det  ena  sättet  det  andra  och 
beror  af  hvars  och  ens  smak.  Att  jag 
kom  att  sätta  musik  till  dem  var  mer 
en  tillfällighet  än  en  föresats,  men  sedan 
det  var  gjordt,  föreföll  det  mig,  som 
skulle  dessa  romanser,  om  de  äfven  kun- 
de sjungas,  visserligen  suga  sig  fast  vid 
nationens  hjärta . ."  L.  tonsatte  alltså 
Fänrik  Ståls  sägner  mera  för  att  popu- 
larisera dem  än  för  att  gifva  dem  högre 
uttrycksfullhet.  —  Sjunde  och  åttonde 
delen  (i  ett  band)  samt  "Efterlämnade 
sånger"  (del  IX)  äro  från  ungefär  sam- 
ma tid  el.  60-  och  70-talen.  Här  finna  vi 
(del  VII  o.  VIII)  Sehlstedtsångerna  (nr 
146 — 156)  komponerade  egendomligt  nog 
växelvis  med  Heinesångerna  (del  IX)  på 
1860-talet.  En  stor  del  af  de  i  VII  o.  VIII 
upptagna  (25  nr)  utgåfvos  1871  å  Abr. 
Lundquists  förlag  under  titeln  "Afton- 
stunder i  hemmet".  Af  de  mera  popu- 
lära märkes  här  nr  159  "Karin  Månsdot- 
ters vaggvisa"  (nr  160  annan  mindre 
känd  mel.  till  samma  text).  Från  de  all- 
ra sista  åren  äro  slutligen  de  daterade: 
"Den  16  september  1877"  (Minnets  fagra 
mör),  "Den  1  februari  1878"  (hans  sista 
födelsedag:  Till  segels  än  min  farkost 
går).  Sista  sången  ("Sista  visan":  gam- 
mal och  svag)  är  skrifven  på  våren  1878. 
Öfverblicka  vi  nu  hela  denna  produk- 
tion, finna  vi  den,  trots  all  universalitet 
i  verkningsmedlen,  tämligen  enhetlig.  L. 
är  mest  sig  själf,  där  han  skrifvit  både 
text  o.  musik.  Här  framträder  tydligast 
hans  karaktärsegenskaper:  barnslig  ur- 
sprunglighet  och  omedelbarhet,   glädtig- 

35 


546 


Lindblad 


het  och  friskhet,  jollrande  godmodighet, 
älsklig  trohjärtenhet  och  något  pratsjuk 
meddelslusta.  L.  väljer  gärna  natur- 
stämningar, som  han  skildrar  med  le- 
kande behag.  Han  går  aldrig  upp  i 
stämningen  som  Josephson,  fördjupar 
sig  aldrig  i  naturens  inre  lif  utan  stan- 
nar på  ytan,  nöjd  med  att  tala  så  som 
det  omedelbara  intrycket  inger  honom. 
Musiken  följer  L.  in  i  hvardagslifvets 
prosa.  Därför  tonsätter  han  likaväl  hög- 
stämda ämnen  som  prosaiska  hemsyssel- 
sättningar. Något  för  L.  högst  karaktä- 
ristiskt är,  att  så  många  äro  tillfällig- 
hetssånger skrifna  för  vissa  bestämda 
personer  vid  särskilda  tillfällen.  Han 
skrifver  ned  och  publicerar  dessa  sånger 
med  barnets  fasta  tillförsikt,  att  de  vän- 
ner han  har  att  samspråka  med  också 
äro  allmänhetens,  och  att  den  sorg  eller 
glädje  han  känner  är  gemensam  för  alla 
som  sjunga  sångerna.  I  en  del  fall  gälla 
dessa  tillfällighetssånger  allmänt  kända 
personer  (såsom  t.  ex.  sången  till  Oscar  I 
vid  tronbestigningen  "I  maj  1844"  nr  66, 
afskedssången  till  Jenny  Lind  nr  60, 
"Hälsningssången"  till  Fredrika  An- 
drée  [Stenhammar]  1859  nr  185,  nyss 
nämnda  sånger  till  Geijerska  familjen 
nr  103  och  107  samt  L:s  svar  på  G.  Wen- 
nerbergs  i  dennes  6:te  sånghäfte  upp- 
tagna "Palinodia":  "Svar  på  'Palinodia' 
och  fortsättning  af  grälet"  [Efterl.  sån- 
ger s.  44],  skrifvet  med  anledning  af  en 
tvist  rör.  Almqvist  [se  härom  Sv.  Mu- 
sikt.  1.  10.  1901:  Fr.  J.  Huss,  "G.  Wenner- 
berg  och  A.  F.  L."];  de  flesta  beröra 
dock  tämligen  privata  förhållanden  och 
situationer,  hvilka  föga  lämpa  sig  för 
tonsättning.  N.  P.  Ödman  har  i  sin  ka- 
raktäristik  af  Josephson,  Geijer  och 
Lindblad  gjort  en  intressant  jämförelse 
mellan  Josephson  och  Lindblads  äm- 
nen. Vi  anföra  den  här  i  utdrag:  "Jo- 
sephson har  med  egna  ord  skrifvit  9  kär- 
lekssånger, alla  högstämda,  Lindblad  3 
ggr  så  många,  nämligen  27,  hvaraf  långt 
ifrån  alla  äro  högstämda,  och  tilläggas 
må,  att  af  dessa  27  äro  14  d.  v.  s.  öfver 
hälften,  skrifna  å  hjärtnupna  fruntim- 
mers vägnar.  I  antalet  har  jag  dock  ej 
medräknat  omkring  ett  hälft  dussin,  där 
kärlekskval  äro  instuckna  i  sånger,  som 
för  öfrigt  ha  ett  annat  hufvudtema. 
Härigenom  bli  L:s  sånger  med  kärlek 
bortemot  hälften  af  de  77  [till  egna  ord]. 


Eena  natursånger,  utan  förening  med 
kärlekskval,  har  Josephson  skrifvit  13, 
således  ungefär  en  fjärdedel  af  alla . . . 
Josephson  har  vidare  skrifvit  ord  af  af- 
gjordt  religiös  riktning  eller  grund- 
stämning till  icke  mindre  än  21  af  de 
54  [till  egna  ord],  L.  ej  till  mer  än  4  af 
de  77  . . .  Elegiska  stämningsstycken  utan 
religiös  anläggning  och  äfven  utan  allt 
synbart  kärleksbetryck  har  Josephson 
skrifvit  7,  L.  7.  Af  hvad  man  egentligen 
kallar  fosterländska  sånger  har  jag  hos 
Josephson  ej  funnit  någon,  hos  L.  funnit 
2.  Humoristiska  sånger,  berättande  sån- 
ger och  genrebilder  har  L.  skrifvit  flera, 
nästan  alla  förträffliga,  han  är  där  i  sitt 
element;  jag  har  beräknat  dem  till  ett 
dussin.  Josephson  har  af  denna  art,  så- 
som vi  kunna  vänta,  ej  skrifvit  en  en- 
da." Denna  jämförelse  mellan  de  två  ro- 
manskompositörerna visar  tydligt  nog 
huru  olika  de  till  sitt  kynne  voro  —  och 
dock  stodo  de  hvarandra  så  väl  konst- 
närligt som  personligt  mycket  nära.  J:s 
sångstil  är  en  närmare  utveckling  af 
den  L:ska  och  ansluter  sig,  i  synnerhet 
i  de  första  sångerna,  noga  den  senare. 
Huru  högt  J.  skattat  L:s  sånger  fram- 
går också  tydligt  af  hans  nekrolog  öfver 
L.  i  Svea  1879.  Han  skildrar  här  på  ett 
medryckande  sätt  sin  egen  och  andras 
glädje  öfver  och  längtan  efter  nya  sång- 
häften af  tonskalden.  Vi  vilja  som  en 
förträfflig  tidsskildring  från  30-  och  40- 
talen  citera  en  del  här:  "Det  var  under 
första  hälften  af  1830-talet  som  L:s  nya 
sånger  blefvo  för  allmänheten  bekanta. 
Hade  förut  Geijers  Viking  och  Kolar- 
gossen  samt  därefter  Crusells  Frithiof- 
sånger  allmänt  sjungits  i  landet,  glömde 
man  nu  nästan  allt  för  L:s  Nära  ('Få- 
geln' på  grenen'),  En  sommarmorgon,  So- 
targossen  m.  fl.  Varma  melodier,  mjukt 
liggande  för  rösten,  ett  ackompagne- 
mang,  som,  om  än  enkelt  och  naturligt, 
dock  hade  något  att  i  förening  med 
melodien  att  uttala,  harmoniska  vänd- 
ningar, som  höjde  det  melodiska  uttryc- 
ket —  allt  bidrog  att  strax  göra  dessa 
sånger  tilldragande.  Och  det  andra  häf- 
tet kom.  Hvilken  tjuskraft  i  Obesvarad 
kärlek,  Farväl,  Saknad!  Hvilken  rike- 
dom i  musik  och  poesi,  sammansmältan- 
de så  som  i  Bröllopsfärden,  en  ballad, 
som  ensam  ställer  sin  författare  i  bredd 
med     de     förnämsta     vokalkomponister! 


Lindblad 


547 


Hvilka  för  de  sjungande  behagliga  ny- 
heter i  På  berget!  Och  det  tredje  häftet 
kom,  innehållande  sådana  sånger  som 
Om  natten,  Får  gå,  Dalkullevisa  och  den 
af  frisk  luft,  barrdoft  och  solsken  ge- 
nomströmmade Skjutsgossen!  Tecknaren 
af  dessa  rader  kan  ej  förgäta  de  stun- 
der, då  han  tillsammans  med  en  varm 
och  konsterfaren  musikvän  (Anders  Sid- 
ner,  Härnösand)  på  studentkammaren 
spelade  och  sjöng,  ja  hundrade  gånger 
på  nytt  spelade  och  sjöng  dessa  nya  vi- 
sor, som  tillsammans  med  de  under  dessa 
år  utkommande  nya  Geijerska  sångerna 
med  ens  förändrade  hela  riktningen  af 
den  svenska  romanskompositionen.  Voro 
dessa  tondikter  i  sig  själfva  fängslande, 
så  infördes  de  också  såväl  i  salongen 
som  i  konsertsalen  af  artister  och  ama- 
törer, som  förstodo  att  göra  dem  till  den 
musikaliska  allmänhetens  hjärteegen- 
dom.  De  äldre  bland  oss  skola  nog  min- 
nas, huru  dessa  sånger  sjöngos  af  konst- 
närer sådana  som  Jenny  Lind,  Isak  Berg 
och  Julius  Giinther,  af  Per  Axel  Frost 
och  andra  af  naturen  rikt  utrustade 
sångdilettanter,  på  hvilka  Sverige  då 
var  så  rikt.  Det  följande  häftet  innehöll 
musik  till  visor  af  Atterbom.  Sådana 
visor  som  Jungfrun  i  lunden,  Trohet, 
Sparfven  stå  på  höjdpunkten  af  viskom- 
positionen. Voro  redan  nu  L:s  sånger 
spridda  kring  land  och  rike,  hvarest  de 
öfverallt  med  förtjusning  sjöngos,  kan 
dock  ingenting  jämföras  med  den  popu- 
laritet som  L.  vann  med  det  sånghäfte, 
hvilket  innehåller  sådana  äkta  pärlor  i 
den  svenska  tonkonstens  diktkrans  som 
Månn  tro!  Jo,  jo!,  Varning,  En  vårdag, 

En   sommardag  m.   fl L:s  namn  var 

länge  bland  inhemska  tonsättares  det 
enda,  som  nådde  den  utländska  musik- 
världen. Den  lifliga  uppmärksamhet, 
hvarmed  hvarje  nytt  häfte  af  L.  hälsa- 
des, kan  endast  jämföras  med  den  varma 
otålighet,  med  hvilken  man  emotsåg  det 
nästa  nya,  då  vanligen  samtidigt  med 
ett  häfte  musik  af  L.  ett  dylikt  af  Geijer 
utkom."  —  Det  är  ej  en  tillfällighet  att 
de  tre  store  svenska  romanskompositö- 
rerna från  1800-talets  förra  hälft  blifvit 
hvarandras  minnestecknare.  Så  blef  L. 
Geijers  musikaliske  minnestecknare,  och 
Josephson  fick  ett  år  före  sin  död  skrif- 
va  sin  nekrolog  öfver  L.  Att  han  med 
glädje  och  entusiasm  sökt  uttala  sin  be- 


undran för  den  aflidne  vännen  torde  ha 
framgått  af  det  nyss  citerade. 

Den  framgång  L.  erhöll  som  sångkom- 
positör af  enkla  visor  fördunklade  i  nå- 
gon mån  hans  öfriga  verk.  Så  har  man 
t.  ex.  numera  nästan  alldeles  glömt  det 
lilla  häftet  "Två-  och  trestämmiga  sån- 
ger vid  pianoforte"  (Hirsch,  Schubert  & 
Co.  Hamb.  &  Leipzig:  3  duor  och  2  trior). 
Mera  minnes  man  de  båda  körverken 
"Om  vinterkväll"  och  "Drömmarne". 
Det  förra,  som  äfven  kallas  "Gammalt 
och  nytt"  består  af  soli  och  körer  med 
pianoack.  och  är  sammansatt  af  några 
nya  sånger  jämte  äldre  visor,  förenade 
med  hvarandra  genom  recitativ  och 
smärre  körstycken.  Kompositionen  skrefs 
för  ett  konserttillfälle  i  Harmoniska 
sällskapet,  Sthlm,  men  har  sedan  för 
många  musikaliska  kretsar  i  landet  va- 
rit en  högst  välkommen  produktion.  In- 
ledningskören, som  skildrar  vinterkväl- 
lens trefnad,  är  ny,  likasom  äfven  slut- 
körens "god  natt!"  Men  mellan  dessa 
träffas  flera  förut  bekanta  sånger:  En 
vårdag,  En  sommarmorgon  (båda  med 
inlagda  körstycken),  En  sommarafton 
("öfver  skogen  öfver  sjön").  Den  sist- 
nämnda är  ursprungligen  skrifven  för 
blandad  kör  och  torde  vara  L:s  allra 
populäraste  sångkvartett  (den  ingår  i 
"Från  Odinslund  o.  Lundagård",  Heden- 
blads "Studentsången"  m.  fl.).  Drömmar- 
ne" bestå  af  8  körer,  hvar  och  en  af 
olika  karaktär  och  innehåll,  samman- 
bundna med  hvarandra  genom  ackom- 
pagnementet.  Den  populäraste  kören 
härur  är  "Lärkan  i  skyn",  en  äkta  L.-bit 
med  hela  mästarens  lätta  och  lekande 
stil. 

L:s  sorgebarn  blef  hans  opera  "Fron- 
dörerna"  (s.  d.),  första  ggn  uppförd  å 
k.  t.  Sthlm  11.  5.  1835  men  efter  8  ggr 
nedlagd,  med  mera  bifall  åter  upptagen 
1860 — 61  men  äfven  nu  nedlagd;  återta- 
gen 1898  utan  att  kunna  hålla  sig  å  sce- 
nen. Felet  är  delvis  textens,  men  äfven 
musiken  har  sina  tröttande  longörer, 
hvilka  ej  kunna  göra  den  till  ett  favorit- 
stycke å  scenen.  L:s  närmaste  vänkrets 
hade  satt  stora  förhoppningar  till  detta 
verk  och  väntat  sig  att  kunna  hälsa  en 
svensk  nationalopera  af  beståndande 
värde.  Geijer  grämde  sig  mest  och  tog 
också  till  pennan  för  att  försvara  den. 
Så  heter  det  t.  ex.  i  Sv.  Litt.-för:s  tidn. 


548 


Lindblad 


1835  nr  31:  "Till  fördomen  hos  många 
kommer  det  afundsjuka  småkännarska- 
pet  hos  andra;  och  så  spelar  en  stackars 
musik  opp  sina  toner  inför  döfva  eller 
förgrymmade  öron  —  af  hvilket  senare 
slag  ett  par  långa  nyss  stuckit  fram  i 
Aftonbladets  [Baucks]  recension  öfver 
operetten  Frondörerna."  L.  hade  flera 
andra  operaplaner,  hvilka  dock  ej  blefvo 
utförda.  Så  hade  han  1842  under  arbete 
en  opera  "Blenda",  till  hvilken  Fredrika 
Bremer  skrifvit  texten,  men  kompositio- 
nen blef  ej  fullföljd.  Därjämte  hade  han 
lyckats  förmå  sin  vän  C.  J.  L.  Almqvist 
att  skrifva  libretto  till  en  opera,  som 
denne  kallade  "Den  blå  fanan".  Denna 
musik  blef  aldrig  skrifven,  något  som 
knappast  kan  anses  som  en  förlust,  då 
texten  är  synnerligen  egendomlig.  —  Till 
skalden  Almqvist  bibehöll  L.  alltid  stor 
vänskap,  hvilket  dock  icke  hindrade,  att 
han  aldrig  därför  kom  i  ovänskap  med 
Geijer  och  Atterbom.  Thekla  Knös  skrif- 
ver  t.  o.  m.  1866:  "Almqvist  har  haft  en 
underbar  och  hemsk  makt  öfver  hans 
själ.  Ännu  kan  han  likasom  tjusad  tala 
om  honom." 

Såsom  instrumental  kompositör  är  L. 
numera  ej  så  uppmärksammad.  Huru- 
vida hans  symfonier  och  kammarmusik- 
verk i  inre  värde  kunna  mäta  sig  med 
sångerna  är  svårt  att  säga,  säkert  är 
emellertid  att  de  visa  en  ovanligt  säker 
formbehandling.  Idéerna  äro  rent  in- 
strumentala och  mycket  tacksamma  i 
sin  verkan;  någon  påverkan  från  vokal- 
formen finnes  ej  alls.  Detta  kan  så  myc- 
ket mera  förvåna  oss,  då  det  vid  denna 
tid  knappast  fanns  någon  enda  svensk 
instrumental  kompositör  mer  än  Fr.  Ber- 
wald,  hvilken  dock  för  det  mesta  befann 
sig  å  utländsk  ort.  L.  är  i  allt  sträng 
klassiker,  trogen  den  Beethovenska  stil 
han  en  gång  lärt  sig  älska.  Hvarken 
Mendelssohn  eller  någon  af  de  öfriga  ro- 
mantiska skolans  kompositörer  ha  utöf- 
vat  något  inflytande  å  hans  stil.  Ehuru 
man  ej  tyckte  om  L:s  Beethovenkärlek, 
synes  man  dock  rör.  de  instrumentala 
verken  mera  ha  försonat  sig  med  denna 
stil  än  vid  de  vokala.  1831  gafs  första 
satsen  af  C-durssymfonien  och  man  kon- 
staterade genast,  att  "det  hela  hade  en 
frisk  och  djupsinnig  karaktär,  ungefär 
sådan  som  man  vanligtvis  finner  hos 
Beethoven,  hvilken  mästare  också  hr  L. 


tyckes  hafva  valt  till  förebild  utan  att 
likväl  kopiera  honom"  (Heimdal  1831  nr 
10).  1832,  då  hela  symfonien  gafs  å  Beers 
konsert  å  Eiddarhussalen  22.  2.,  tog  Gei- 
jer till  orda  för  sin  vän:  "Då  vi  yttra 
vår  innerliga  glädje,  att  en  svensk 
konstnär  brutit  sin  bana  med  ett  arbete 
sådant  som  detta,  så  är  det  för  oss  likväl 
den  största  glädjen  att  därjämte  få  ytt- 
ra, att  det  är  ett  arbete  fullt  af  framtid, 
ett  verk  som  lofvar  mer  än  det  håller 
och  väcker  ännu  större  förhoppningar 
än  det  uppfyller"  (Geijer  Skr.  VIII,  32). 
I  en  Gewandhauskonsert  utfördes  symfo- 
nien 1839  i  Leipzig,  där  den  hade  till 
medtäflare  verk  af  Kittl  och  Kalliwoda. 
Schumann  recenserade  konserten  i  sin 
tidskrift  och  säger,  sedan  han  meddelat, 
att  L:s  verk  fått  minsta,  Kalliwodas 
mesta  bifallet:  "Kompositören  är  en 
svensk,  och  i  dessa  blad  redan  med  ut- 
märkelse omnämnd  för  sina  sångkompo- 
sitioner. Jag  hade  för  hörandet  gärna 
lärt  känna  hans  verk.  Däri  finnes  myc- 
ket arbete,  plan  och  tanke,  och  mycket 
af  de  blygsamma  företräden,  hvaraf  pu- 
bliken icke  vill  veta.  Kännarnes  delta- 
gande har  utlänningen  med  sin  symfoni 
säkerligen  vunnit."  —  Jämte  C-dursym- 
fonien  skref  L.  äfven  en  i  D-dur,  hvilken 
dock  förblifvit  manuskript.  Den  enda 
gång  den  är  gifven  är  på  4:de  symfoni- 
konserten å  k.  t.  Sthlm  2.  2.  1901.  L:s 
kammarmusikverk  ha  till  stor  del  till- 
kommit på  Mazerska  kvartettsällskapets 
tillskyndan.  Det  1823  grundade  sällska- 
pet hälsade  L.  som  sin  medlem  redan 
1827  el.  strax  efter  hans  hitkomst  från 
Paris.  Samma  år  utfördes  ett  verk  af 
honom.  Hvilket  detta  varit,  är  ej  be- 
kant, men  Norman  meddelar  i  sin  upp- 
sats om  L.  som  instrumentalkompositör, 
att  han  om  A-durskvintetten  ej  hade  an- 
nan notis,  än  att  den  blifvit  privatim 
spelad  redan  1829.  Då  Mazerska  kvar- 
tettsällsk.  ej  har  några  anteckningar  om 
någon  uppförd  komp.  af  L.  för  detta  år 
men  väl  för  1827,  kan  ej  någon  annan 
afses  än  just  det  1827  spelade  stycket. 
A-durskvintetten  skulle  i  så  fall  vara 
skrifven  antingen  omedelbart  efter  hem- 
komsten eller,  hvad  som  är  mera  tro- 
ligt, i  Berlin.  Denna  kvintett  är  så 
vidt  bekant  ej  tryckt.  En  annan  i  F-dur 
utgaf  Mus.  konstför.  1885.  Den  är  från 
senare    tid    och    spelades    enl.    Norman 


Lindblad 


549 


först  på  60-talet  å  en  kamniarinusikafton 
i  De  la  Croix  salong.  Norman  meddelar 
vidare,  att  7  violinkvartetter  finnas  i  ms. 
L.  bibehöll  sitt  intresse  för  Mazerska 
sällskapet  under  hela  sin  Sthlmstid  och 
var  genom  personlig  vänskap  fästad  vid 
dess  ledande  kraft  Falkenholm.  Helt  sä- 
kert ha  flera  af  dessa  stråkkvartetter  di- 
rekt skrifvits  för  och  måhända  äfven 
uppförts  af  nyssnämnda  sällskap.  Af 
L:s  öfriga  instrumentala  verk  recense- 
rar Bauck  i  Sthlms  Musiktidning  24.  11. 
1843  trion  op.  10  för  p.  vo.  o.  va  tills, 
med  duon  op.  11  för  vo  o.  p.  (D-dur)  och 
do  synas  då  nyss  ha  utkommit.  Recen- 
sionen är  i  det  stora  hela  välvillig,  ehu- 
ru Bauck  ej  tillhörde  Lindblads  beun- 
drare (oaktadt  han  för  Hirschs  förlag 
arr.  flera  af  hans  sånger  för  p.  solo).  Det 
heter  här  bl.  a.:  "Vi  finna  någon  gång 
den  musikaliska  tanken  inväfd  i  ett  töc- 
ken, som  det  skickligaste  föredrag  icke 
förmår  att  skingra.  Äfven  förekommer 
en  och  annan  obeveklig  dissonans,  hvil- 
ken  ingalunda  ökar  effekten,  men  som 
man  gärna  förbiser  i  kompositioner  af 
sådant  intresse  som  dessa."  Eftervärl- 
den får  ge  Bauck  rätt,  att  båda  verken 
äro  mycket  intressanta,  blott  förstår 
man  numera  ej,  hvad  som  kan  kallas 
dunkelt  i  dessa  kristallklara  äkta  Lind- 
bladska verk  skrifna  under  hans  fulla 
mognads  period.  —  L:s  pianokompositio- 
ner tillhöra  hufvudsakligen  Löfvings- 
borgstiden  och  äro  mera  matta  o.  enkla 
i  stämningen.  Här  och  där  äro  de  en- 
dast tvåstämmiga  i  en  egendomlig  poly- 
fon stil  å  la  Bach  el.  Handel.  Norman 
uppgifver,  att  L.  skrifvit  100  stycken  för 
piano  solo. 

Vi  ha  redan  påpekat,  att  L.  skrifvit 
poesien  till  77  af  sina  215  sånger.  Hans 
litterära  produktion  är  ej  därmed  ut- 
tömd. Närmast  dikterna  stå  hans  öfver- 
sättningar  för  scenen,  af  hvilka  Dahl- 
gren (Sthlms  teatrar)  nämner  tre:  Mer- 
cadantes  "Eden",  Donizettis  "Leonora" 
och  Bellinis  "Puritanerna".  Till  hans 
prosaarbeten  höra:  hans  förträffliga  ka- 
raktäristik  af  Geijer  som  tonsättare 
(Geijers  saml.  skr.  I  s.  LXII— LXXI); 
en  intressant  politisk  skrift  "Politisk  di- 
lettantism eller  ännu  ett  representa- 
tionsförslag, ej  att  lägga  på  bordet,  men 
på  hjärtat",  Sthlm  1844  (omnämnd  o.  i 
utdrag  medd.  hos  C.  B.  Nyblom,  A.  F. 


L.  s.  154—158  och  A.  Hamilton-Geete,  I 
solnedgången  III,  62 — 74);  hans  många 
bref,  af  hvilka  en  del  till  Atterbom  (rör. 
Geijers  affall)  äro  tryckta  i  "Samlaren" 
1888,  visa  oss  honom  som  en  god  prosa- 
stilist. Slutligen  skulle  kunna  läggas 
hans  hos  Nyblom  i  utdrag  meddelade 
själf biografi,  som  tyvärr  slutar  1823,  då 
han   flyttade   till  Uppsala. 

Litt.  rör.  L.  är  synnerligen  omfångs- 
rik, då  han  stått  i  personlig  beröring 
med  sin  tids  främsta  litterära  person- 
ligheter. Särskildt  lämna  skrifterna  af 
och  om  Geijer,  Atterbom,  Malla  Silfver- 
stolpe,  Törneros,  G.  Wennerberg,  Fred- 
rika Bremer  och  Almqvist  rika  bi- 
drag till  hans  biografi.  Af  de  skrifter, 
som  direkt  behandla  L.  märkes  framför 
allt  K.  R.  Nybloms  utförliga  biografi: 
"Minne  af  tonskalden  A.  F.  L."  i  Sv. 
ak:s  handl.  del  57,  1882;  efter  denna  kom- 
mer sedan  följande  biografier  och  karak- 
tärsteckningar: J.  A.  Josephson  i  Svea 
1879;  Blanche,  Minnesbilder;  Lina  La- 
gerbielke,  Sv.  tonsättare,  1908;  biogr.  i 
Teater  o.  Musik  1876  s.  1;  Sv.  Musikt- 
1899  s.  1,  1901  s.  20,  34  m.  fl.;  bidrag  till 
hans  biogr.  meddela  bl.  a.  följande  upp- 
satser och  böcker:  N.  P.  Ödman,  Jo- 
sephson, Geijer  och  L.,  Svea  1883;  s. 
förf.,  Ur  en  svensk  tonsättares  lif.  En 
minnest.  öfver  J.  A.  Josephson  I,  II, 
1885,  86;  L.  Norman,  L.  som  instrumen- 
tal kompositör,  Sv.  Musiktidn.  1883  s. 
178;  s.  förf.,  Mus.  uppsatser  o.  kritiker, 
1888  s.  169  ff.;  Ad.  Lindgren,  Sånger  o. 
visor  af  A.  F.  L.  (rec.  i  Aftonbladet 
1879—80);  L.  Dahlgren,  Ransäter,  1905; 
s.  förf.,  Ur  Ransäters  familjearkiv,  1907; 
s.  förf.,  Norrländska  släktprofiler,  1911, 
12;  A.  Hamilton-Geete,  I  solnedgången 
I— III,  1910—12;  M.  Montgomery-Silfver- 
stolpes  memoarer,  I — IV,  1909 — 11;  Atter- 
boms  bref  till  sin  fästmö,  1911;  Holland- 
Rockstro,  Jenny  Lind-Goldschmidt,  1891; 
Tidn.  f.  teater  o.  mus.  1836;  Sthlms  Mu- 
siktidn. 1843,  44;  Några  bidrag  till  Ru- 
nebergskompositionernas historia,  Sv. 
Musikt.  s.  51  f.  (ur  "Finsk  musikrevy"). 

Lindblad,  Otto  Jonas,  f.  31.  3.  1809  i 
Karlstorp,  Småland,  t  26.  1.  1864  i  N. 
Mellby,  Skåne;  1819  sändes  han  till 
Växjö  skola,  där  han  skulle  utbildas  till 
präst;  här  fick  han  också  sin  musika- 
liska uppfostran  någorlunda  tillgodosedd 
af  organisten  Svensson,  hvilken  L.  själf 


550 


Lindblad 


nämner  såsom  utmärkt  orgelspelare  "å 
1'abbé  Vogler".  I  skolan  förvärfvade 
han  två  vänner,  Josua  Meurling  och 
Emil  Christiernin,  med  hvilka  han  både 
som  skolgosse  och  som  student  kunde 
öfva  musik.  1829  begaf  L.  sig  till  Lund 
för  att  aflägga  studentexamen  och  be- 
gynna de  akademiska  studierna.  I  bör- 
jan gick  det  raskt  undan  med  läsningen 
på  graden,  så  att  han  fattade  ett  beslut 
att  taga  examen,  men  just  vid  promo- 
tionstiden  insjuknade  han  i  elakartade 
koppor.  Under  den  långa  konvalescen- 
sen kom  han  emellertid  tack  vare  mu- 
sikstudiet allt  längre  från  de  akademi- 
ska studierna,  och  slutexamen  till  filo- 
sofiska graden  kunde  därför  ej  afläggas 
förr  än  6  år  senare,  så  att  han  först 
1844  blef  promoverad.  Hvad  som  i  hög 
grad  hindrade  L.  i  de  allvarliga  filoso- 
fiska studierna  var  hans  kärlek  till  ton- 
konsten. Tills,  med  ungdomskamraterna 
Christiernin  och  Meurling  grundade  han 
en  liten  musiktrio  för  såväl  vokal  som 
instrumentalmusik.  Den  förstnämnde 
var  i  vokaltrion  förste  tenor,  L.  andre 
tenor  och  Meurling  bas,  i  den  instru- 
mentala spelte  L.  violin,  Meurling  vald- 
horn el.  cello  och  Christiernin  flöjt.  Å 
violin  fick  L.  närmare  handledning  af 
konsertmästare  K.  M.  Lundholm,  som  c. 
1832  bosatt  sig  i  Lund.  Af  stor  bety- 
delse för  L:s  musikaliska  utbildning  blef 
den  Heuserska  teatertruppen,  hvilken 
1836  gästade  de  skånska  städerna  och 
gaf  operor  af  Weber,  Mozart,  Rossini, 
Boieldieu  m.  fl.  L.  medverkade  i  orke- 
stern i  Malmö  och  följde  med  truppen 
som  orkesteranförare  till  Ystad.  1841 
reste  han  till  Köpenhamn  och  sedan  till 
Hamburg,  där  han  bevistade  musik- 
festen. Han  tog  här  lektioner  för  K.  A. 
Krebs  och  försökte  sig  t.  o.  m.  på  fu- 
gan, hvilket  enligt  hans  egen  utsago 
dock  gick  tämligen  klent.  I  öfrigt  fick 
han  ej  någon  utbildning  i  musik  och 
den  musik  af  allvarligare  slag  han  fick 
höra  var  äfven  ytterst  begränsad.  Det 
säger  sig  själf,  att  han  under  sådana 
förhållanden  ej  kunde  visa  stor  univer- 
salitet  som  kompositör  utan  måste  välja 
ett  visst  specialområde.  Att  han  sedan 
inom  detta  kunde  visa  en  sådan  mång- 
sidighet berodde  på  hans  stora  genia- 
liska begåfning.  Tiden  kräfde  en  mu- 
siker af  särskildt  slag  och  med  alldeles 


speciella  kvalifikationer,  och  L.  blef  just 
den  rätte  mannen  i  det  rätta  ögonblic- 
ket. Det  är  ej  en  tillfällighet,  att  det 
blef  det  musikaliskt  ringa  kultiverade 
Lund  och  ej  det  i  musikalisk  högkul- 
tur stående  Uppsala,  som  först  blef  cen- 
tralhärden för  den  nya  musiken.  Med 
30-talet  begynte  de  liberala  idéerna  sitt 
segertåg  öfver  Europa,  och  öfverallt  blef 
ungdomen  deras  förkämpar.  Men  den 
ungdom,  som  skulle  bära  en  stor  tanke, 
måste  äga  andlig  daning  att  kunna  rätt 
arbeta  för  den,  och  därför  blef  det  med 
30-talet  ej  de  stora  massorna  utan  den 
bildade  mognare  ungdomen  el.  studen- 
terna. En  dansk  författare  har  uttryckt 
studentens  ställning  vid  denna  tid  så 
här:  "Vid  intet  tillfälle  har  studenten 
i  Norden  känt  sig  så  viktig  som  i  den 
period,  som  begynte  med  40-talet.  Vi 
känna  i  Danmark  mera  än  tillräckligt 
'Studentpolitiken',  40-talets  mötepolitik. 
Den  är  uttryck  för  studenternas  visser- 
ligen i  många  hänseenden  berättigade, 
men  starkt  öfverdrifna  känsla  af  sig 
själfva  som  'Framtidens  bärare',  hvar- 
vid  de  glömde,  att  de  dock,  när  allt  kom 
omkring,  blott  äro  möjligheter  . . .  Al- 
drig har  studenten  känt  sig  såsom  herre 
i  andens  värld  som  vid  denna  tid"  (Ude 
og  Hjemme,  cit.  G.  Wennerberg  i  inl. 
till  Gluntarne).  Hvem  kunde  väl  vara 
mera  student  än  Otto  L.,  han  som  gick 
i  studentmössa  ännu,  då  han  närmade 
sig  50-talet,  som  ej  tänkte,  handlade,  ta- 
lade el.  sjöng  utan  att  vara  student,  som 
ute  på  landet  som  kantor  och  sångare 
i  15  år  förblef  samma  lefnadsglada 
ungdomlige  student  och  sångare  i  allt 
en  "herre  i  andens  värld"  men  dock 
i  allt  —  till  och  med  som  kompositör 
—  blott  "möjligheter".  Ungdomens  li- 
berala politik  blef  en  "mötepolitik", 
en  korporationens,  samhörighetskänslans 
politik,  där  sammanslutningen  blef  en 
grundprincip.  Danmark  var  väckelsens 
centralhärd  och  därifrån  gick  den  till 
Sverige.  Från  Köpenhamn  gick  den  till 
Lund,  hvarest  den  skapade  en  samhö- 
righetskänsla mellan  studenter,  där  se- 
dan vidare  till  Uppsala,  Kristiania  och 
Helsingfors.  De  nordiska  studentmöte- 
nas tid  var  inne.  I  Lund  kunde  man 
känna  sig  gripen  af  samma  anda  som  i 
Köpenhamn.  Den  skandinaviska  tanken 
var  en  tanke  som  förbrödrade  de  skån- 


Lindblad 


551 


ska  och  danska  studenterna  först.  Upp- 
sala låg  längre  bort  och  kände  i  stället 
blott  förbrödringstanken  som  en  univer- 
sell tanke:  sammanhållningen  inom  lan- 
det själf  i  allmänhet  och  inom  student- 
kårens "nationer"  isynnerhet.  Lund  stod 
<ien  skandinaviska  enhetstanken  när- 
mare och  mottog  de  kraftigaste  impul- 
serna från  centralhärden  Köpenhamn. 
Att  den  skandinaviska  enhetstanken  val- 
de sången  och  manskvartetten  som  or- 
gan för  sin  hänförelse  var  lika  enkelt 
och  naturligt,  som  att  Tyskland  valde 
den  frihetsåret  1813,  Liedertafelns  glans- 
år. Studentkvartetten  som  speciell  fo- 
sterländsk konstform  kom  från  Tysk- 
land till  Danmark  och  därifrån  till  Sve- 
rige, och  i  Lund  vann  den  sin  första 
stora  utveckling.  Hvad  var  naturligare 
än  att  L.  skulle  bli  rörelsens  ledare. 
1838  är  stiftelseåret  för  Lunds  student- 
sångförening och  30-talets  och  40-talets 
början  är  tidpunkten,  då  de  L:ska  kvar- 
tetterna efter  hand  komma  till.  Orden 
till  dessa  sånger  skrefvos  än  af  L.  själf 
("Sångfåglarna"  m.  fl.),  än  af  Carl 
Strandberg  ("Ur  svenska  hjärtans  djup", 
"Du  som  världar  har  till  rike"  m.  fl.), 
C.  A.  Hagberg  ("Orpheus  sjöng  vid  lu- 
tans toner"),  Gustaf  Nyblaeus  ("Ur  Os- 
sians  dunkla  sagovärld",  "Dalkarla- 
sång") m.  fl.  Omkring  L.  slöt  sig  ej 
blott  skalderna  utan  äfven  sångarna, 
och  en  mängd  ovanligt  goda  röster  gåf- 
vo  sången  en  högre  lyftning  än  den, 
som  förut  hörts  å  Lundagård.  Bland 
de  mera  bemärkte  märkas  Olof  och  Carl 
Strandberg,  Otto  Munck  af  Eosenschöld 
och  Bernhard  Ruberg.  L:s  biograf  G. 
A.  Feuk  säger  om  L.  att  en  af  hans 
bästa  egenskaper  som  ledare  var,  att 
han  ägde  "driften  att  uppspåra  friska 
röster  och  förmåga  att  använda  dem  i 
rätta  stämman".  Härtill  kom,  att  han 
ägde  "energien  att  elektrisera  sångarna 
till  varmt  intresse  och  ohejdad  lust  uti 
hängifvenhet  åt  studentsången  därhän, 
att  man  måste  sjunga  ända  till  glömska 
af  sig  själf".  Lokalen  för  öfningarna 
var  i  början  univ:s  kapellsal  (nu  dom- 
kyrkans kapellsal),  sedan  andra  smärre 
salar  och  till  sist  Akad.  förrens  gamla 
societetsrum.  För  att  insjunga  pennin- 
gar till  ny  föreningsbyggnad  hade  en 
sångkvartett  bildats,  som  under  en  som- 
marferietid   gaf    konserter    i    betydan- 


de städer  i  Sverige.  L.  deltog  som  chef 
för  Lundakören  i  flera  af  de  skan- 
dinaviska studentmötena  och  säkert  är 
att  den  befästade  sitt  dåvarande  rykte 
att  vara  den  yppersta  i  Norden.  Uti  den 
första  till  Uppsala  deltog  han  ej.  Då 
vid  andra  studentmötet  till  Uppsala  ko- 
nung Oscar  I  gaf  en  fest  å  Drottning- 
holm och  4  universitets  sångkörer  sam- 
manslogos  till  en,  räcktes  anförarestaf- 
ven  åt  L.  med  följande  yttrande  af  Kö- 
penhamnssångens anförare:  "Där  nor- 
disk kvartettsång  utföres  där  är  O.  L. 
själfskrifven  att  leda  den."  L.  företog 
konsertresor  på  1840-talet  i  mellersta 
Sverige  och  gästade  Stockholm  vid  40- 
talets  midt.  Äfven  i  den  svenska  huf- 
vudstaden  hyllades  L:skvartetten  då 
som  den  bästa  i  landet.  Jämte  den  in- 
sats L.  med  sin  kvartettsång  gjorde  vid 
studentmötena  kan  äfven  nämnas  hans 
arbete  för  musikens  förkofran  i  Lund 
och  Malmö  genom  anordnandet  af  mu- 
siksoaréer. Vid  dessa  soaréer  förekom 
äfven  instrumentalmusik  af  violiner, 
flöjt,  violoncell,  valdhorn,  trumpet  och 
klarinett.  Den  instrumentalmusik,  som 
föredrogs,  var  visserligen  dansmusik 
men  ej  den  gamla  utan  den  då  nya  af 
Strauss  och  Lanner,  hvilken  just  på  30- 
talet  gjorde  sitt  segertåg  öfver  Europa 
och  hänförde  alla  t.  o.  m.  den  tidens 
grundligaste  och  lärdaste  musiker.  Soa- 
réerna voro  ej  minst  omtyckta  af  ung- 
domen, som  efter  konserterna  fick  dansa 
af  hjärtans  lust.  L.  uppger  som  en  af 
orsakerna  till  att  intresset  för  dessa 
soaréer  så  jämt  bibehöll  sig,  att  man 
alltid  hade  något  nytt  i  musikväg  att 
bjuda  på.  L.  blef  på  så  sätt  en  bärare 
af  den  nya  populära  musiken  i  Skåne- 
land, kvartetten  blef  en  folklig  musik- 
form och  odlades  snart  öfver  allt  äfven 
å  landsbygden,  från  Lund  och  Malmö 
gick  den  nya  dansmusiken  ut  till  de  öf- 
riga  städerna  i  Skåne,  och  Strauss,  Lan- 
ner, Labitzky  och  Gungl  blefvo  snart 
allas  favoriter.  L:s  egna  kompositioner 
för  piano  äro  små  och  mindre  betydande 
samt  kunna  ej  släppa  valsrytmen.  Stra- 
uss o.  Lanner  ha  gått  honom  för  mycket 
i  blodet,  och  han  kan  ej  frigöra  sig  från 
beroendet  af  den  soarémusik  han  själf 
med  sådan  framgång  ledt  i  Lund  och 
Malmö.  Ja,  ej  ens  i  solosångerna  kan 
han  bli  kvitt  den  Strausska  melodiförin- 


552 


Lindblad 


sen.  I  våra  dagar  verkar  denna  Strauss- 
stil  något  gammalmodig  och  sentimen- 
tal, men  på  40-talet  bidrog  den  helt  sä- 
kert att  i  hög  grad  öka  populariteten, 
och  L:s  solosånger  hörde  ännu  för  30  år 
sedan  till  Sydsveriges  oftast  sjungna 
sånger.  Vi  nämna  blott  sådana  ännu 
kända  —  om  än  nu  ej  så  välkända  — 
som:  Barcarole  ("Ro  sakta  med  gondo- 
len här"),  Dalen  ("Du  undersköna  dal,  o 
säg"),  Sjung  ("Hvarför  skall  man  tvinga 
mig  att  sjunga"),  Trollhättan  ("Brusan- 
de vilda  ström")  och  den  kanske  populä- 
raste af  dem  alla:  Lifdrabanten  o.  kung 
Erik  ("Gif  akt!  hvem  där").  Alla  dessa 
solosånger  ha  en  mjuk  och  behaglig  kan- 
tilena  —  alldeles  som  Strauss  —  men  än- 
då ej  djup  nog  för  att  motstå  tidens  in- 
verkan. De  förblefvo  blott  modesaker. 
Helt  annorlunda  är  förhållandet  med 
inanskvartetterna.  Här  kan  kantilenan 
ibland  få  ett  djup  och  en  glans,  att  man 
nästan  berusas  af  dess  underbara  fäg- 
ring; t.  ex.  i  "Orpheus'  sjöng"  eller  "Du 
som  världar  har  till  rike".  Men  melo- 
dien kan  också  bli  sprittande  glad  som 
i  "Sätt  maskinen  i  gång",  "Glad  såsom 
fågeln"  m.  fl.  En  af  den  L:ska  kvartet- 
tens härligaste  egendom  är  den  väl  af- 
vägda  rytmen,  hvilken  så  mildt  smyger 
sig  intill  orden,  att  båda  alldeles  sam- 
mansmälta till  ett.  På  samma  gång  spri- 
der denna  rytm  en  förklaringens  glans 
öfver  hela  sångens  karaktär  och  anda. 
Denna  rytm  utesluter  ej  ett  känsligt 
föredrag,  tvärtom  förutsätter  den  cre- 
scendon  och  diminuendon  å  de  hvilande 
tonerna  på  samma  gång  den  bärande 
kantilenan  aldrig  nedsjunker  till  blott 
medel.  Man  har  framhäft,  att  L:s  mans- 
kvartett i  motsats  till  Wennerbergs  har 
ett  mera  känsligt  skaplynne.  Den  L:ska 
melodien  är  också  afgjordt  vekare  än 
W:s  och  den  L:ska  rytmen  är  mera  en 
känslans  och  ordens  än  marschtaktens. 
Hos  Wennerberg  är  rytmen  mera  än  me- 
lodien det  dominerande,  det  eldande  och 
hänförande;  W.  upplöser  äfven  gärna  allt 
i  fugans  polyfoni.  L.  är  homofon  och  äl- 
skar samverkan  mellan  stämmorna  mera 
än  polyfonien.  L.  är  den  intuitivare  na- 
turen, som  skapar  omedvetet  och  ore- 
flekteradt,  W.  den  mera  skolade,  med 
grundligare  musikaliska  förutsättningar 
skapande,  men  mera  beräknande  tondik- 
taren, för  hvilken  hvarje  ton  har  en  viss 


rytmisk  och  melodisk  känslovalör.  L.  är 
den  universellare  kvartettkomponisten  af 
de  båda,  på  samma  gång  han  skrifvit 
de  flesta  manssångerna.  L.  har  66  utför- 
da manskvartetter  mot  W:s  17.  Af  W:s 
äro  de  flesta  fosterländska  sånger  (6)  och 
marscher  (5).  Af  L:s  66  representeras 
följande  ämnesgrupper  (se  M.  Rystedts 
statistik  i  Ad.  Lindgrens  Mus.  studier  s. 
207):  romanser  17,  fosterländska  sånger 
7,  erotiska,  krigs-  och  jägarsånger  hvar- 
dera  6,  skämtsånger  4,  religiösa  3,  sjö- 
mans-, vår-  och  danssånger  resp.  2,  dryc- 
kesvisor och  marscher  resp.  1,  dessutom 
9  af  obestämd  art.  L:s  och  W:s  kvartet- 
ter tillkommo  ungefär  samtidigt  på  40- 
talet.  Endast  ett  fåtal  af  L:s  tillhöra 
50-talet.  Detta  hade  sin  orsak  däri,  att 
han  då  ej  längre  tillhörde  Lunds  stu- 
dentvärld. Han  hade  kort  efter  sin  dok- 
torspromotion  1844  sökt  N.  Mellby  kloc- 
karebefattning och,  tack  vare  en  stu- 
dentkvartett, som  hjälpte  honom  vid 
profvet,  erhöll  han  den  samt  innehade 
den  fr.  1847  till  sin  död.  Visserligen 
stod  han  studentsången  fortfarande  nära 
och  inkallades  vid  alla  högtidliga  tillfäl- 
len, men  den  gamla  omedelbara  lednin- 
gen af  sången  hade  han  dock  ej.  I  stäl- 
let blef  det  landtlifvet,  som  nu  upptog 
hela  hans  tid.  Han  hade  redan  som  ung 
älskat  jakt  och  fiske  och  ansågs  redan 
på  30-talet  som  Skånes  (om  ej  Sveriges) 
skickligaste  skytt.  Den  gamle  glade  och 
sällskaplige  studenten  blef  därför  en 
välsedd  gäst  hos  alla  jaktälskande  gods- 
ägare i  mellersta  Skåne,  och  intet  större 
jaktparti  kunde  äga  rum  utan  att  L. 
skulle  vara  med.  Äfven  50-talets  skytte- 
rörelse med  dess  förening  af  sång,  fo- 
sterländsk hänförelse  och  intresse  för 
geväret  kunde  vara  säker  på  L:s  med- 
verkan. Så  framlefde  L.  sina  dagar  i 
sorglös  enkelhet  utan  att  komma  i  be- 
röring med  de  stora  musikaliska  ström- 
ningarna och  snart  förstummades  hans 
musa.  Hans  hälsa  begynte  emellertid 
redan  vid  50-talets  midt  att  vackla.  Ef- 
ter en  14  månaders  lång  sjuktid  afled 
han  21.  4.  1864.  Vid  jordfästningen  voro 
20  sångare  tillstädes  från  Lunds  student- 
kör, som  bland  annat  sjöngo  den  sista 
af  hans  kompositioner,  som  han  fullbor- 
dat tre  dagar  innan  han  dog:  "Minnets 
tempel".  —  Af  yttre  hedersbetygelser  ha- 
de han  endast  mottagit  en,  näml.  led.  i 


Lindegren— Lindeman 


553 


Mus.  ak.  1857.  Efter  hans  död  hedrade 
man  hans  minne  därigenom  att  svenska 
riksdagen  1874  beviljade  hans  änka  en 
pension.  En  byst  öfver  honom  aftäck- 
tes  å  Lundagård  3.  5.  1908.  —  L:s  produk- 
tion omfattar  (enl.  Feuk)  124  sånger, 
hvaraf  71  kvartetter  och  körer  m.  solo, 
14  trior,  3  duetter  och  36  solosånger. 
Denna  förteckning  omfattar  dock  äfven 
arrangementer.  Äfven  finnes  i  denna 
samling  ej  upptagna  hans  pianokompo- 
sitioner. L:s  manskvartetter  trycktes 
först  å  Hansens  förlag,  Kphn;  solosån- 
gerna öfvertogos  af  Hirschs  förlag, 
Sthlm.  Hans  notsamling  och  manu- 
skript öfverlämnades  1869  af  änkan  till 
Mus.  ak:s  bibi.,  Sthlm.  Bland  dessa 
märkes  en  själfbiografi,  hvilken  i  utdrag 
är  tryckt  dels  hos  Feuk,  dels  i  Sv.  Mu- 
sikt.  1887  s.  44,  109.  Det  var  vid  denna 
tid  tal  om  att  trycka  den  fullständigt, 
men  detta  blef  aldrig  af.  —  Litt.:  G.  A. 
Feuk,  O.  L.  och  hans  sångare  1840 — 46, 
Lund  1882;  L.  Bååth-Holmberg,  O.  L.  i 
Nord.  tidskr.  1902;  L.  Lagerbielke  i  Sv. 
tonsättare,  Sthlm  1908;  biogr.  i  Mus.  ak:s 
liandl.  1865  s.  46  ff.  Smärre  bidrag  till 
hans  biogr.  lämna:  J.  M.  Rosén,  Några 
minnesblad,  1877;  s.  förf.,  O.  L.  i  Sv.  Mu- 
sikt.  1882  s.  59;  "Ur  O.  L:s  lif",  Sv.  Mu- 
sikt.  1891  s.  115;  studentmötenas  berättel- 
ser m.  m. 

Lindegren,  J  o  h  a  n,  f.  7.  1.  1842  i  Ulla- 
red,  Halland,  t  i  Stockholm  8.  6.  1908; 
elev  af  konserv,  i  Sthlm  1860—65;  anställ- 
des 1861  som  repetitör  och  sångare  vid 
operans  kör  och  tillhörde  denna  sedan; 
1876  var  han  vik.  lärare  i  kontrapunkt 
vid  konserv.;  blef  1881  musiklärare  vid 
Jakobs  allm.  lärov.  och  1884  kantor  i 
Storkyrkan.  1895  utsågs  han  till  led.  af 
kommittén  för  kyrkohandbokens  musik. 
LMA  1903.  L.  förvärfvade  redan  på  70- 
talet  stort  anseende  som  lärare  särskildt 
i  kontrapunkt  och  hade  på  80-  och  90- 
talen  många  privatelever,  däribland  Hu- 
go Alfvén.  L.  intresserade  sig  mycket 
för  kyrkomusiken  och  utgaf  1881—82 
"Tidning  för  kyrkomusik"  samt  samlade 
material  till  koralbok,  hvilken  utgafs 
1905.  Ehuru  L.  lifligt  intresserade  sig 
för  den  äldre  tonkonsten,  saknade  han 
dock  historisk  blick  för  bedömandet  af 
utvecklingsriktningar.  Hans  koralbok 
kan  betraktas  som  ett  i  hufvudsak  prak- 
tiskt uppslag,  ej  historiskt,  då  de  gamla 


melodierna  vederfaras  rätt  stora  förän- 
dringar, allt  under  det  de  få  skylta  som 
restaurerade.  Att  L.  gjort  sitt  bästa  för 
att  göra  dem  så  "historiska"  som  möj- 
ligt, kan  ju  ej  förnekas,  men  han  kom- 
mer därunder  blott  att  vackla  mellan 
arkaismer  och  ultramoderna  reformerin- 
gar. Af  L:s  egna  kompositioner  utgaf 
Mus.  konstför.  en  sonat  och  en  fuga;  af 
de  öfriga  märkas:  en  stråkkvintett,  som 
utfördes  och  väckte  stort  intresse  vid 
den  stora  musikfesten  på  k.  t.  1906;  en 
festmarsch  "till  Vegas  hjältar";  Elegi 
vid  operasångaren  O.  Arnoldsons  från- 
fälle,  "Hösttankar"  m.  m.  —  Biogr.  i 
Kyrkomusik  o.  skolsång  1910  nr  24  f. 

Lindegren,  S  o  f  i  e,  f.  31.  1.  1863  i  Krok- 
ek, Österg.;  sångerska;  elev  af  konserv, 
i  Stockholm  1882;  elev  i  plastik  af  Signe 
Hebbe;  debuterade  12.  6.  1887  å  k.  t. 
Sthlm  som  Micaela  i  "Carmen";  var  1888 
—93  engagerad  vid  St.  t.  i  Göteborg  och 
gästade  därunder  k.  t.  1892;  1894  studera- 
de hon  i  Paris  under  m:me  Artöt;  sedan 
hösten  1894  har  hon  varit  anställd  vid 
k.  t.  Sthlm.  Af  hennes  roller  märkas: 
Mignon  (c.  60  ggr  å  k.  t.),  Siebel  i  "Fa- 
ust",  Hans  i  "Hans  o.  Greta",  Maria  i 
"Brudköpet",  Agatha  i  "Friskytten'*, 
Margareta  i  "Faust",  Ortlinde  i  "Val- 
kyrian",  Markisinnan  i  "Reg:s  dotter". 
Anna  i  "Hvita  frun",  Larina  i  "Eugen 
Onegin",  Santuzza  och  Lola  i  "På  Sici- 
lien", Eros  i  "Orpheus"  m.  fl. 

Lindeman.  En  norsk  släkt,  hvilken  på 
mångahanda  sätt  ingripit  gagnande  i 
norskt  musiklif.  Släkten  härstammar 
från  en  sorenskriver  L.  (1)  i  Surendalen 
vid  Trondhjem,  som  lefde  på  1700-talet 
och  var  en  ifrig  musikvän  samt  spelade 
flöjt  och  violin.     Dennes  son  var 

2.  O  le  Andreas  L.,  f.  17.  1.  1769. 
t  26.  2.  1857;  han  kom  1789  till  Köpen- 
hamn, där  han  blef  student  och  begynte 
studera  juridik  vid  univ.  Kapellmästare 
Wernicke,  hos  hvilken  han  sökte  musik- 
utbildning, uppmanade  honom  emeller- 
tid att  öfvergå  till  musikbanan;  han 
lärde  sig  spela  piano  och  blef  som  så- 
dan tämligen  bekant  i  den  danska  huf- 
vudstaden  samt  fick  t.  o.  m.  spela  vid 
hofvet;  1793  återvände  han  till  Norge, 
där  han  lät  höra  sig  i  Kristiania  och 
1799  blef  organist  vid  Frue  Kirke  i 
Trondhjem.  L.  var  en  utmärkt  teoreti- 
ker och  utgaf  1838  på  offentligt  uppdrag 


554 


Lindeman 


den  första  auktoriserade  norska  koral- 
boken. Flera  kompositioner  efterlämna- 
de han  i  manuskript.  Af  hans  tolf  barn 
utmärkte  sig  särskildt  fem  som  musiker: 

3.  Frederik  Christian,  f.  4.  12.  1803 
i  Trondhjem,  f  därst.  29.  7.  1868;  stude- 
rade vid  univ.  i  Kristiania,  blef  lärare 
vid  döfstumsinstitutet  i  Trondhjem,  or- 
ganist vid  Hospitalskyrkan  och  faderns 
efterträdare  som  organist.  Fr.  Chr.  om- 
talas som  en  mycket  begåfvad  och  kun- 
nig musiker,  ägde  stor  teknisk  färdig- 
het på  orgel  och  blef  särskildt  känd  som 
skicklig  improvisatör  i  Bachs  stil.  Han 
förlorade  en  mängd  kompositioner  un- 
der en  sjöresa  och  miste  sedan  lusten 
att  komponera. 

4.  Jacob  Andreas,  f.  26.  9.  1805  i 
Trondhjem,  t  13.  12.  1846  i  Daviken;  var 
först  organist  vid  Vor  Freisers  Kirke  i 
Kristiania;  af  gick  1840  och  lefde  sedan 
som  präst  i  Daviken,  där  han  dog  i  kyr- 
kan under  gudstjänsten;  har  utgifvit  en 
mycket   känd   preludiesamling. 

5.  Ludvig  Matthias,  f.  28.  11.  1812  i 
Trondhjem,  t  23.  5.  1887  i  Kristiania; 
den  mest  kände  medlemmen  af  släkten; 
kom  1833  som  student  till  Kristiania,  där 
han  någon  tid  studerade  teologi;  öfver- 
gick  sedan  till  musiken  och  blef  1840 
organist  vid  Vor  Freisers  Kirke  efter 
brodern  och  innehade  denna  plats  till 
sin  död.  Han  ansågs  vara  sitt  lands 
lärdaste  musikteoretiker,  var  en  ut- 
märkt organist,  en  sökt  lärare,  en  flitig 
samlare  och  en  duktig  kompositör.  1834 
— 40  var  L.  anställd  som  violoncellist  vid 
Kristiania  teater.  L:s  främsta  verk  är 
samlandet  af  de  norska  folkmelodierna. 
Fr.  o.  m.  1839  utgaf  han  "Aeldre  og 
nyere  norske  fjeldmelodier";  alltsedan 
1860  beviljade  stortinget  ett  årligt  un- 
derstöd.     De    utkomna    delarna    omfatta 


omkring  tusen  melodier,  däribland  folk- 
visor, andliga  folksånger,  folkdanser, 
brudmarscher,  vallvisor  och  vallåtar. 
L.  försåg  dem  med  ett  förträffligt  piano- 
ackompagnement.  Ett  mera  lärdt  verk 
är  "Norske  k  jaempe  visemelodier  harmo- 
niserede  for  blandede  stemmer"  (1884). 
Af  kyrkliga  arbeten  märkas:  "Martin 
Luthers  aandelige  sange"  (1859),  "Melo- 
dier til  Landstads  salmebog"  (1871), 
"Kingos  gradual"  (1875),  "Norske  folke- 
toner" (1878;  till  Petter  Dass'  andliga 
sånger).  Slutligen  utgaf  han  en  "Koral- 
bog", hvilken  efter  svårigheter  blef  of- 
ficiellt antagen  1877.  I  ms.  efterlämna- 
de han  en  stor  samling  "bibelhistoriske 
Sange"  för  en  röst  med  piano.  L:s  egna 
kompositioner  omfatta  öfver  200  psalm- 
melodier, 60  melodier  till  Brorsons 
"Svanesang",  120  melodier  till  "bibelhi- 
storiske sange";  slutligen  flera  sånger 
för  mansröster  och  blandad  kör,  solo- 
sånger med  pianoack.,  fantasier  för  or- 
gel (koralvariationer  med  femstämmig 
slutfuga,  variationer  öfver  "Hvo  ikkun 
läder  Herren  raade"),  pianostycken  och 
kantater.  —  L.  var  styrelsemedlem  i  de 
flesta  musiksällskap,  som  existerat  i  den 
norska  hufvudstaden.  Tillsammans  med 
sin  son  Peter  L.  öppnade  han  1883  en 
"Organistskole",  som  redan  efter  två 
års  verksamhet  fick  karaktär  af  kon- 
servatorium. 

6.  J  u  1  i  a  n  e  L.,  f.  27.  2.  1816  i  Trond- 
hjem, f  12.  3.  1879  därst.;  utbildades  till 
pianist  och  gaf  talrika  konserter  samt 
verkade  länge  som  pianolärarinna  i 
Trondhjem;  blef  gift  med  pastor  O.  A. 
Krogness. 

7.  J  u  s  t  R,  L.,  f.  26.  9.  1822  i  Trond- 
hjem, t  1894  därst.;  var  först  organist 
i  Kristiansand,  sedan  i  Trondhjems  dom- 
kyrka, där  han  dog  under  gudstjänsten; 


Släkten  Lindeman 

1.  Lindeman 

Sorenskriver 

I 


2.   Ole   Andreas 


3.   Fredrik   Christian 
1803—68 


Andreas 
-46 


5.  Ludvig  Matthias 
1812—87 


6.   Juliane  7.  Just   R. 

1816—79  1822—94 


8.   Peter 
f.   1858 


9.  Kristian 
f.   1870 


Linden — Lind-Goldschmidt 


555 


har  utgifvit  kompositioner  för  orgel  o. 
piano,  däribland  4  stämningsfulla  ro- 
manser. —  Tvenne  söner  till  Ludvig  L. 
verka   ännu   som   musiker: 

8.  Peter  Brynie  L.,  f.  1.  2.  1858  i  Kri- 
stiania; studerade  först  vid  univ.,  där 
han  aflade  fil.  kand.-ex.;  i  musik  var 
han  elev  af  fadern,  k.  konserv,  i  Sthlm 
samt  utbildade  sig  därefter  vidare  i 
Dresden;  organist  i  Kristiania  sedan 
1880;  någon  tid  äfven  cellist  vid  teatern. 
Den  af  honom  och  fadern  1883  grundade 
organistskolan  har  under  hans  direk- 
tion fått  en  storartad  utveckling.  Os- 
car II,  som  redan  från  början  lifligt  in- 
tresserade sig  för  skolan,  gaf  den  sitt 
höga  beskydd.  För  närvarande  är  ko- 
nung Haakon  konservatoriets  beskydda- 
re. Anstalten  åtnjuter  bidrag  af  konung 
(200  kr.),  stat  (3,000  kr.)  o.  kommun  (1,000 
kr.).  Efter  de  30  åren  skolan  nu  existe- 
rat har  sista  året  1,050  elever  besökt 
den.  Antalet  lärare  är  för  närvarande 
35.  V.-t.  1912  hade  konserv.  799  elever, 
som  undervisades  i  piano,  orgel,  stråk- 
och  blåsinstrument,  solosång,  teori  och 
musikhistoria.  Alltsedan  1885  ha  afhål- 
lits  talrikt  besökta  musikaftnar  (i  allt 
tills  nu:  542;  sista  året  32).  P.  L.  är 
sedan  1908  redaktör  och  utgifvare  af 
tidskriften  "Musikbladet".  Af  skrifter 
har  han  utgifvit  en  modulationslära.  Af 
kompositioner  ha  uppförts:  ett  mindre 
oratorium  "Döparen  Johannes",  kantat 
vid  invigningen  af  Frogner  Kirke  i 
Kristiania,  en  stråkkvartett  o.  en  kvar- 
tett för  4  violonceller.  I  tryck  har  han 
utgifvit  kompositioner  för  sång,  piano, 
orgel  och  violin  samt  en  praktisk  skola 
för  orgel  och  harmonium. 

9.  K  r  i  s  t  i  a  n  Th.  M.  L.,  f .  8.  3.  1870 
i  Kristiania;  elev  af  fadern  och  bro- 
dern Peter  L.  samt  Kristiania  och 
Sthlms  konserv.;  privatelev  i  orgel  af 
Wilh.  Heintze,  Sthlm,  och  i  komposition 
af  Albert  Becker,  Berlin;  1888  organist 
vid  Jakobs  kyrka,  Krna,  1890  lärare  vid 
Krna  konserv.,  1894  org.  och  kantor  vid 
Trondhjems  domkyrka;  1911  dessutom 
lärare  vid  Trondhjems  musikskola.  Kr. 
L.  är  ordf.  i  Trondhjems  Kunstnerfor- 
enings  Musikergrupp  och  i  Trondhjems 
Musiklaererfor.  Han  har  gifvit  många 
kyrkokonserter,  särskildt  i  Trondhjem 
och  Kristiania;  är  särskildt  känd  som 
god     improvisatör.      Af     kompositioner 


märkas  flera  kantater  m.  el.  utan  ork. 
och  orgel  el.  piano  (1899,  1901,  1902  för 
Trondhjem  samt  en  1907  för  Aalesund); 
i  ms.  finnes  äfven  en  pianosonat  (1891), 
orgelfantasier  och  solosånger.  I  tryck 
ha  utkommit:  en  orgelfuga  (1891),  "Rid- 
dersange"  (1894),  Kantat  ved  Thjems 
tekniske  Laereanstalts  jub.  1895,  hög- 
tidsmarsch vid  900  års  jub.  i  Thjem  1897, 
kröningshymn  för  orgel  1906  m.  m.  — 
Källor  för  släkten  L.:  personl.  medd. 
af  Peter  och  Kristian  L.,  J.  G.  Conradi, 
Musikens  hist.,  Krna  1878;  H.  V.  Schyt- 
te,  Nordisk  Musiklexikon;  Musikbladet 
6.   8.   1913. 

1.  Linden,  Emil  Alexander,  f.  18. 
10.  1859  i  Uddevalla;  skådespelare  och 
sångare;  debuterade  vid  Sandbergska 
sällskapet  1877;  engagerad  i  Göteborg 
1879,  vid  Mindre  och  Nya  teatrarna  i 
Sthlm  samt  slutligen  vid  operan  1887— 
90;  sedan  10.  10.  1894  direktör  för  "Lin- 
dens teater-  och  konsertbyrå".  Bland 
hans  roller  märkas:  Tiggarstudenten, 
Mercutio,  Figaro,  Don  Juan,  Simson  i 
"Joseph"  och  Petruchio  i  "Hårdt  mot 
hårdt". 

2.  Mathilda  L.,  se  Jungstedt- 
Reutersvärd.  . 

3.  Karl  van  der  L.,  f.  24.  8.  1839  i 
Dordrecht;  studerade  musik  i  Belgien, 
Paris  och  Tyskland;  1860  dirigent  i 
Dordrecht;  1875  dirigent  för  Nederländ- 
ska tonkonstnärsföreningens  stora  kon- 
serter. L.  ledde  dessutom  musikfesterna 
i  Rotterdam  1875,  Dordrecht  1877  och 
1880;  prisdomare  vid  musiktäflan  i  Gent 
1873,  Paris  1877  och  Briissel  1880.  L.  har 
åtnjutit  högt  anseende  i  sitt  hemland 
som  dirigent  och  kompositör.  Af  hans 
verk  märkas  två  operor,  flera  kantater, 
ouverturer,  solosånger,  manskörer,  pia- 
nostycken samt  verk  för  harmoniorke- 
ster. 

Lind-Goldschmidt,  Jenny,  f.  6.  10. 
1820  i  Stockholm,  t  2.  11.  1887  å  Wynd's 
Point,  Malvern,  England;  fadern  Niklas 
Jonas  L.  var  till  yrket  snörmakare  men 
tyckte  hellre  om  att  sjunga  Bellmans- 
sånger  i  de  små  krogsällskapen  i  huf- 
vudstaden;  såväl  hans  röst  som  det  dra- 
matiska föredraget  prisas  af  de  sam- 
tida som  synnerligen  godt.  J.  L.  blef  ej 
uppfostrad  i  hemmet  utan  å  landsbyg- 
den hos  en  släkting  K.  Ferndal,  som  var 


556 


Lind-Goldschrnidt 


organist  i  Sollentuna-Ed.  Här  stannade 
hon  till  hon  var  4  år  gammal,  då  hon 
återkom  till  hufvudstaden.  Redan  nu 
var  hennes  lust  åt  musiken,  och  hon  för- 
summade intet  tillfälle  att  få  höra  mu- 
sik. Vid  9  års  ålder  kom  L.  till  k.  tea- 
tern och  upptogs  isept.  1830  trots  sin 
ungdom  i  operaskolan  med  Craalius  till 
lärare  i  sång.  Dessutom  fick  hon  äfven 
undervisning  i  allmänbildande  ämnen 
och  språk  samt  pianospelning.  Crae- 
lius afgick  kort  därefter  som  sångmä- 
stare och  fick  till  efterträdare  I.  Berg, 
hvilken  fick  främsta  ansvaret  för  hen- 
nes röstutbildning.  Redan  29.  11.  1830 
debuterade  hon  å  k.  t.  i  en  talpjes,  "Pol- 
ska grufvan"  och  18.  3.  1831  i  en  annan, 
"Testamentet"  af  Kotzebue.  För  hvarje 
följande  år  fick  hon  allt  flera  talroller 
och  1835  hade  antalet  stigit  till  26  på 
ett  år.  Huruvida  hon  undantagsvis  äf- 
ven sjungit  i  någon  af  dessa  roller,  veta 
vi  ej,  men  å  konserter  gifna  på  k.  t. 
sjöng  hon  ej  sällan;  f.  ggn  var  24.  11. 
1S32,  då  hon  tills.  m.  sin  lärare  I.  Berg 
sjöng  en  duett  ur  "Straniera".  Äfven 
å  privata  musikaftnar  lät  hon  ofta  höra 
sig.  Redan  24.  4.  1832  kunde  tidningen 
Heimdal  meddela:  "Om  detta  nya  snil- 
le ej  brådmognar  eller  genom  någon 
yttre  tillfällighet  går  förloradt,  bör  man 
ha  allt  skäl  att  vänta  sig,  ehuru  ty- 
värr i  en  aflägsen  framtid,  en  operasu- 
jett  af  hög  ordning."  Framtiden  blef 
ej  alltför  aflägsen,  ty  redan  1836  upp- 
bar hon  en  hufvudroll  i  A.  F.  Lindblads 
opera  "Frondörerna"  och  ehuru  man  ej 
var  belåten  med  stycket,  var  man  af- 
gjordt  ense  om  att  prisa  hennes  sång 
och  dramatiska  spel.  Hon  användes 
dock  ännu  1837  hufvudsakligen  i  skå- 
despel, och  hennes  rykte  i  talroller  var 
redan  välgrundadt,  då  hon  7.  3.  1838  i 
Agatas  roll  i  "Friskytten"  på  ett  glän- 
sande sätt  slog  igenom  som  sångerska. 
Ännu  större  blef  framgången  som  Alice 
i  "Robert"  10.  5.  1839.  Den  erfarne  Bour- 
nonville  erkänner  själf,  "att  hennes  ut- 
förande af  Alice  kunde  jämföras  med 
det  bästa  han  sett  och  hört  i  Paris"  och 
tillägger:  "Man  var  färdig  att  falla  ned 
på  sina  knän  för  henne."  1839  är  på 
mångahanda  sätt  ett  märkesår  för  henne. 
Hon  sjöng  detta  år  i  Uppsala  19.  6.  vid 
pingstfesten  och  vann  Geijers  vänskap. 
Samma  år  konserterade  hon  i   Göteborg 


och  i  svenska  landsorten  och  erhöll  det 
rikaste  erkännande  öfverallt.  Mot  slu- 
tet af  s.  å.  öfvergaf  hon  äfven  hem- 
met, där  hon  ej  fann  den  rätta  konst- 
närliga förståelsen,  och  flyttade  till  A. 
F.  Lindblad.  I  detta  musikhem  tillbrag- 
te  hon  två  år  och  vann  en  faderlig  vän 
i  tonsättaren,  som  på  ett  omsorgsfullt 
sätt  vårdade  sig  om  hennes  konstnär- 
liga utbildning.  Hon  utnämndes  vid 
denna  tid  till  hofsångerska  (13.  1.  1840) 
och  invaldes  s.  å.  i  Mus.  akad.  Vid  så- 
väl k.  teatern  som  å  konserter  anlitades 
hennes  röst  för  hvarje  år  allt  mera,  så 
att  man  redan  vid  slutet  af  året  1840  bör- 
jade hysa  farhågor  för,  att  hennes  röst 
inom  kort  skulle  gå  alldeles  förlorad. 
Hon  beslöt  då  sommaren  1841  att  taga 
det  afgörande  steget  och  rådfråga  sång- 
läraren Garcia.  Med  "Norma"  19.  6.  1841 
slutade  hennes  första  svenska  verksam- 
het vid  k.  t.  Hon  hade  då  uppträdt 
447  gånger  å  k.  scenen  under  en  tid  af 
blott  11  år.  I  Paris  befann  hon  sig  i 
juli  1841  och  sjöng  kort  därefter  för 
sångläraren  M.  Garcia.  Hennes  röst 
var  då  så  utmattad  och  klen,  att  denne 
förklarade  henne  ej  längre  hade  någon 
röst  alls.  Hon  måste  för,  att  hvila  sin 
röstorgan  6  veckor  iakttaga  tystnad. 
Hon  återfick  lyckligtvis  härigenom  sin 
röst,  och  Garcia  öfvertog  nu  utbild- 
ningen af  denna.  Lektionerna  begynte 
26.  8.  1841  och  fortgingo  2  ggr  i  vec- 
kan till  slutet  af  maj  1842.  Hennes 
energi  och  samvetsgrannhet  kunde  ej 
nog  lofordas,  och  lärarens  intresse  för 
henne  steg  hvarje  månad.  Hon  hade 
till  kamrat  under  studietiden  Henriette 
Nissen,  och  Garcia  hyste  största  för- 
hoppningar om  bådas  framtid  som  ope- 
rasångerskor. Innan  J.  L.  sommaren 
1842  lämnade  Paris,  sjöng  hon  privat  å 
St.  op.  för  Meyerbeer,  som  nu  beslöt  att 
försöka  vinna  henne  för  Berlin.  I  Paris 
sjöng  J.  L.  aldrig  offentligt  vare  sig 
å  konsert  el.  opera,  och  hon  tyckes  ha 
haft  en  afgjord  motvilja  för  den  fran- 
ska hufvudstaden.  A.  F.  Lindblad  hade 
själf  rest  till  Paris  för  att  höra  hen- 
ne och  var  närvarande  vid  profsjung- 
ningen  inför  Meyerbeer.  Tills.  m.  Lind- 
blad företog  hon  äfven  hemresan  som- 
maren 1842.  10.  10.  1842  började  J.  L. 
ånyo  sin  tjänstgöring  vid  k.  t.  Sthlm 
(med    Norma)    och    fortsatte    till    21.    6. 


Lind-Goldschrnidt 


557 


1843  samt  hade  då  uppträdt  110  ggr  i 
13  olika  rolller.  I  Sverige  var  man  med 
rätta  stolt  öfver  att  äga  henne,  och  tid- 
ningar från  denna  tid  kunna  ej  nog 
berömma  hennes  sång  och  spel.  Bland 
de  sångare  hon  vid  denna  tid  hade  att 
uppträda  tillsammans  med  märkas:  I. 
Dannström,  J.  Giinther  och  Belletti. 
Under  sommaren  1843  företog  hon  kon- 
sertresor i  svenska  landsorten  samt  till 
Finland  och  Danmark,  öfverallt  med 
stor  framgång.  Vid  höstsäsongens  bör- 
jan var  hon  åter  i  Stockholm  och  sjöng 
nu  4.  10.  43—5.  7.  44  66  ggr  i  olika  rol- 
ler. På  sommaren  1844  tog  hon  till  sist 
steget  ut  och  beslöt  att  sjunga  å  ut- 
ländsk scen.  Meyerbeer  hade  skrifvit 
sin  nya  opera  "Fältlägret  i  Schlesien" 
med  tanke  på  att  få  henne  att  öfver- 
taga  den  förnämtsa  rollen.  Redan  i 
juli  befann  hon  sig  i  Dresden  för  att 
lära  sig  tyska  språket.  Här  samman- 
träffade hon  med  en  af  sina  ungdoms- 
vänner, J.  A.  Josephson.  Redan  som- 
maren förut  hade  hon  genom  konserter 
sökt  samla  medel  till  en  utrikesresa  för 
honom  och  nu  bekostade  hon  hans  vi- 
dare utbildning  till  musiker.  I  sept. 
måste  hon  åter  vara  i  den  svenska  huf- 
vudstaden  för  att  biträda  vid  festlighe- 
terna med  anledning  af  kon.  Oscar  I:s 
kröning,  men  i  okt.  befann  hon  sig  i 
Berlin,  och  Meyerbeer  introducerade 
henne  nästan  omedelbart  vid  hofvet,  där 
hon  mottogs  med  förekommande  vänlig- 
het. 7.  12.  44  skedde  den  stora  premiären 
men  ej  med  J.  L.  utan  med  en  af  ope- 
rans ordinarie  primadonnor,  Tuczek,  i 
hufvudrollen.  I  st.  sjöng  J.  L.  15.  12. 
Norma  och  vann  därigenom  en  lysande 
seger  i  Berlin.  5.  1.  45  uppfördes  Meyer- 
beers  "Fältlägret  i  Schlesien"  med  J.  L. 
som  primadonna.  Hon  prisades  nu  som 
en  af  sin  samtids  allra  främsta,  och 
Berlin  låg  för  henes  fötter.  I  den 
preussiska  hufvudstaden  sjöng  hon  jämte 
Bellini-  och  Meyerbeerroller  äfven  i  We- 
bers  Euryanthe  och  Glucks  Ifigenia  i 
Aulis  samt  å  talrika  konserter.  13.  3. 
1845  var  hennes  sista  konsert  i  Berlin. 
Öfver  Hannover,  Hamburg,  Schwerin  for 
hon  till  Stockholm,  där  hon  16.  5.  sjöng 
Norma  och  sedan  uppträdde  i  flera  an- 
dra roller,  inalles  18  ggr.  På  hösten 
var  hon  åter  i  Tyskland  och  firade  tri- 
umfer i  Frankfurt  a.  M.  och  Darmstadt. 


I  slutet  af  sept.  samt  början  af  okt.  gä- 
stade hon  k.  t.  i  Köpenhamn  (Norma  o. 
Reg:s  dotter)  samt  sjöng  äfven  å  kon- 
serter där.  H.  C.  Andersen,  Oehlen- 
schläger  och  Bournonville  hälsade  hen- 
ne på  det  mest  förekommande  sätt,  och 
Köpenhamnarna  kunde  ej  nog  fira  hen- 
ne. 24.  10.  lämnade  hon  Danmark  för 
att  åter  sjunga  i  Berlin  (Donna  Anna. 
Agata  m.  fl.).  Mendelssohn  uppförde 
vid  denna  tid  sin  Oedipus,  och  J.  L. 
sjöng  däri  med  så  stor  framgång,  att 
tondiktaren  inbjöd  henne  till  Leipzig 
att  sjunga  å  en  Gewandhauskonsert. 
Samvaron  med  Mendelssohn  såväl  i  Ber- 
lin som  i  Leipzig  utöfvade  ett  mäk- 
tigt inflytande  på  hennes  personlighet. 
Särskildt  väckte  M.  hos  henne  ett  lif- 
ligt  intrese  för  oratoriet.  M.  skref  för 
henne  sopranpartiet  i  Elias  och  det  be- 
stämdes, att  hon  i  Birmingham  skulle 
sjunga  vid  första  uppförandet  af  detta 
oratorium.  Denna  plan  gick  dock  om 
intet.  I  Leipzig  mottogs  hon  i  dec.  1845 
af  publiken  med  samma  entusiasm  som 
i  Berlin.  I  Berlin  var  hon  eljest  till 
säsongens  slut  och  sjöng  bl.  a.  i  Vesta- 
len  och  Hugenotterna.  22.  4.  1846  till- 
trädde hon  ett  engagement  i  Wien  och 
sjöng  dessemellan  i  Weimar,  Achen  (vid 
Nederrhenska  musikfesten),  Hannover  o. 
Hamburg.  På  hösten  gästade  hon  Darm- 
stadt, Miinchen,  Stuttgart  m.  fl.  städer. 
Man  hade  länge  försökt  få  henne  att 
uppträda  i  London,  men  hon  gjorde  un- 
danflykter i  det  längsta.  Först  efter 
mycken  tvekan  uppträdde  hon  4.  5.  1847 
å  Her  Majestys  Theatre  som  Alice  i  "Ro- 
bert". Denna  långa  väntan  hade  i  hög 
grad  spänt  allas  förväntningar,  och  Lon- 
dons musikälskande  publik  var  därför  i 
högsta  oro  öfver  utgången.  Dagen  blef 
dock  en  glänsande  seger,  och  hennes  föl- 
jande vistelse  i  England  blef  en  af  de 
mest  lysande  i  hennes  lif.  Hon  sjöng  i 
London  bl.  a.  i  Reg:s  dotter,  Sömngån- 
gerskan,  Norma  samt  i  Mendelssohns 
Elias.  Bland  framstående  konstnärer, 
hvilka  ej  nog  kunde  prisa  hennes  spel 
och  sång,  må  nämnas  Moscheles  och  La- 
blache.  Musikkritikern  Chorley  räknade 
J.-L.-dagarna  till  de  lyckligaste  i  sitt 
lif.  Under  sommaren  1847  sjöng  hon  i 
engelska  landsorten  och  var  på  hösten 
åter  i  Berlin.  I  dec.  1847  gästade  hon 
Stockholm  och  sjöng  här  å  teatern  och  å 


558 


Lind-Goldschmidt 


konserter  till  april  1848.  Vid  samma  tid 
ingick  hon  äfven  förlofning  med  sin 
sångarbroder  J.  Giinther,  men  förlofnin- 
gen  bröts  ej  långt  därefter.  Vid  vårsä- 
songens början  var  bon  åter  i  London 
och  sjöng  där  i  Lucie,  Sömngångerskan, 
Kärleksdrycken  och  Puritanerna  m.  fl. 
15.  12.  48  skedde  den  lysande  represen- 
tationen af  Elias  (s.  d.)  i  Exeter  Hall 
och  i  jan.  1849  sjöng  hon  å  konserter  i 
Manchester,  Birmingham,  Liverpool, 
Norwich  m.  fl.  Under  alla  dessa  trium- 
fer hade  hon  så  småningom  alldeles 
tröttnat  på  scenen  och  redan  1845  talat 
om  att  draga  sig  tillbaka  från  all  offent- 
lig verksamhet.  Först  1849  satte  hon 
sitt  beslut  i  verkställighet  trots  ifriga 
uppmaningar  från  samtidens  allra  främ- 
sta att  kvarstanna.  10.  5.  1849  sjöng  hon 
f.  sista  ggn  å  ngn  scen  (Robert  å  Her 
Majesty's  Theatre,  London).  På  hösten 
1850  afreste  J.  L.  till  Amerika,  där  hen- 
nes turnéer  först  leddes  af  Barnum  men 
sedan  af  henne  själf  med  Julius  Bene- 
dict  som  impressario.  Hon  kvarstanna- 
de  där  i  två  år  och  ingick  i  Boston  äk- 
tenskap med  pianisten  och  kompositö- 
ren Otto  Goldschmidt  (s.  d.)  5.  2.  1852. 
Hennes  framgångar  i  den  nya  världen 
voro  lika  stora  som  de  i  gamla  världen. 
Hon  sjöng  sedan  å  konserter  biträdd  af 
sin  man  under  förra  hälften  af  1854  i 
Dresden,  Berlin,  Leipzig,  Wien  och  Pest. 
1855  företog  hon  efter  konserter  i  Ham- 
burg och  Bremen  en  lysande  turné  fr. 
mars  till  maj  i  Holland,  då  hon  sjöng  i 
Amsterdam,  Rotterdam,  Leyden,  Utrecht 
m.  fl.  städer.  I  juni  s.  å.  besökte  hon 
nederrhenska  musikfesten  i  Diisseldorf, 
ett  besök  som  förnyades  1863  och  1866. 
Från  dec.  1855  till  juni  1856  gjorde  hon 
en  rundresa  i  England,  Skottland  och 
Wales,  åtföljd  af  en  stor  skara  medhjäl- 
pare (Lablache,  Weiss,  Ernst,  Sainton, 
Swift,  Piatti)  och  hade  den  utomordent- 
ligaste framgång.  1857 — 58  uppträdde 
hon,  utom  att  hon  sjöng  i  Dresden,  Prag, 
Breslau,  Königsberg,  Danzig  och  Posen, 
vid  ett  tillfälle  i  Halle  i  Messias  till  för- 
mån för  fulländandet  af  Händelmonu- 
mentet.  1859  reste  hon  omkring  i  de  för- 
nämsta irländska  städerna  biträdd  af 
Belletti  och  Joachim;  1861—62  sjöng  hon 
å  konserter  och  i  oratorier  i  England  o. 
Skottland,  i  maj  och  juni  1863  i  Händels 
Allegro  e  Penseroso;  dessutom  sjöng  hon 


under  60-talet  ofta  i  oratorier  (Messias 
1865,  Goldschmidts  "Ruth"  1869  i  Ham- 
burg o.  London;  i  Diisseldorf  o.  London 
1870  o.  71).  Ännu  på  70-talet  medverkade 
hon  ofta  och  sjöng  f.  sista  ggn  23.  7.  1883 
å  en  konsert  vid  Malvern  Hills.  1876—83 
ledde  och  undervisade  hon  Goldschmidts 
Bach-kör  och  var  1883 — 86  anställd  som 
sånglärarinna  vid  Royal  College  of  Mu- 
sic.  Sverige  besökte  hon  bl.  a.  somma- 
ren 1865  dock  utan  att  uppträda  offent- 
ligt. Stockholm  visste  knappt,  att  hon 
fanns  i  dess  närhet.  Sitt  hem  hade  hon 
i  Dresden  1852—55  och  fr.  o.  m.  1856  i 
England,  där  hon  i  Malvern  reste  åt  sig 
en  praktfull  bostad.  20.  4.  1894  uppsattes 
en  medaljong  öfver  henne  i  Westminster 
Abbey,  London. 

J.  L:s  röst  var  en  glänsande  och  stark 
sopran,  hvilken  förenade  omfånget  och 
klangen  hos  en  äkta  soprano  drammati- 
co  med  den  lätthet  och  böjlighet,  som  är 
egendomlig  för  den  mera  och  höga  so- 
prano sfogato,  med  hvars  karaktäristi- 
ska tunnhet  den  dock  ej  ägde  något  ge- 
mensamt. Dess  omfång  sträckte  sig  från 
h  till  g3  d.  v.  s.  omfattade  2  oktaver  och 
6  toner.  De  olika  registren  gingo  med 
sådan  skicklighet  öfver  i  hvarandra, 
tack  vare  sorgfällig  skolning,  att  äfven 
det  finaste  och  uppmärksammaste  öra 
omöjligt  kunde  upptäcka  öfvergången. 
Efter  fullbordad  utbildning  under  Gar- 
cias  ledning  blef  hela  rösten  ett  homo- 
gent helt  och  så  jämn  till  sin  halt,  att 
tonerna  påtagligen  sjöngos  utan  tanke 
på  bästa  sättet  att  sätta  an  dem.  Vissa 
områden  ägde  likväl  utpräglade  esteti- 
ska egenskaper,  som  klart  kunde  urskil- 
jas. Tre  toner  i  mellanregistret  (f — a') 
ägde  i  pianopassager  en  beslöjad  ton. 
Dessa  tre  toner  hade  mer  än  något  an- 
nat område  af  rösten  blifvit  skadade  ge- 
nom det  stränga  arbete  och  den  felakti- 
ga sångmetod,  som  påtvungits  henne 
före  afresan  till  Paris.  Af  toner  med 
särskild  fägring  må  nämnas  fiss2,  som  af 
Mendelssohn  med  härlig  verkan  använ- 
des i  Elias  i  arian  "Höre,  Israel!  Höre 
des  Herrn  Stimme".  Äfven  a2  och  c3  an- 
vändes med  utomordentlig  effekt  i  ope- 
raarior. Tonerna  c2 — a2  voro  de  fylliga- 
ste och  utbildades  på  det  mest  glänsande 
sätt.  J.  L:s  röst  var  icke  af  naturen 
böjlig.  De  fulla,  uthållna  tonerna  voro 
för     den     mycket     naturligare     än     den 


Lind-Goldschmidt 


559 


snabba  teknik,  som  vanligen  karaktäri- 
serar den  lättare  sopranen.  Men  hon 
förvärfvade  äfven  denna  genom  ihärdigt 
arbete.  Hon  blef  äfven  med  tiden  sin 
samtids  främsta  koloratursångerska,  och 
ingen  öfverträffade  henne  i  löpningar- 
nas snabbhet  och  distinkthet.  Främst 
satte  hon  själf  drillen,  och  samtiden 
kunde  ej  nog  beundra  hennes  rena  och 
jämna  drill.  Hennes  bröst  var  ej  af  na- 
turen starkt,  men  hon  hämtade  andan 
så  snabbt,  så  lugnt  och  skickligt,  att  den 
noggrannaste  iakttagare  aldrig  kunde 
upptäcka  det  ögonblick,  då  hennes  lun- 
gor på  nytt  fylldes,  och  de  oinvigde 
trodde,  att  hennes  utomordentliga  för- 
måga att  hålla  ut  tonen  berodde  på 
ovanligt  starka  lungor.  Det  var  denna 
förmåga,  uteslutande  förvärfvad  genom 
skicklig  andhämtning,  hvilken  hon  hade 
att  tacka  för  sitt  härliga  pianissimo  och 
för  det  underbara  välde  öfver  sitt  messa 
di  voce,  hvilket  satte  henne  i  stånd  att 
till  det  yttersta  göra  ett  crescendo  samt 
att  sedan  utan  afbrott  låta  det  efterföljas 
af  ett  diminuendo,  hvilket  dog  bort  så 
omärkligt,  att  man  ej  kunde  upptäcka 
det  ögonblick,  då  det  fullständigt  för- 
klingade. Till  hennes  förträffliga  voka- 
lisering  kom  sedan  en  lika  distinkt  ar- 
tikulation. Ehuru  J.  L.  i  främsta  rum- 
met hade  en  lika  intuitiv  begåfning  att 
tacka  för  sina  framgångar,  fick  hon  sitt 
glänsande  resultat  genom  en  enastående 
öfning.  Såväl  i  Paris  som  i  Berlin  kun- 
de man  ej  nog  beundra  den  energi  hon 
nedlade  i  sina  öfningar.  Det  mål  hon 
för  hvarje  gång  nådde  var  resultatet  af 
intensivt  arbete.  Själf  öfverskattade 
hon  måhända  denna  sida  och  tillskref  ej 
sällan  sin  förmåga  att  kunna  öfva  allt. 
Man  finner  henne  därför  ej  så  högt 
framhålla  sin  lärares  pedagogiska  skarp- 
blick. I  ett  bref  till  P.  Wieselgren  7.  9. 
1865  skrifver  hon:  "Mesta  delen  af  hvad 
jag  i  min  konst  kan,  har  jag  genom 
otroligt  arbete  och  förunderliga  svårig- 
heter själf  förvärfvat  —  och  lärt  har 
jag  blott  af  Garcia  några  få,  viktiga 
saker." 

Man  är  i  allmänhet  ense  om  att  J.  L. 
var  en  af  världens  främsta  (om  ej  allra 
främsta)  sångerskor.  Om  hennes  förmå- 
ga som  skådespelerska  äro  meningarna 
däremot  något  delade.  Ad.  Lindgren  vill 
i  sin  uppsats  om  henne   i  Mus.   studier 


göra  troligt,  att  det  var  känslan  af  sce- 
nisk otillräcklighet,  som  förmådde  hen- 
ne att  så  hastigt  lämna  teatern.  I.  Dann- 
ström,  som  under  40-talet  ofta  sjöng  tills. 
med  henne  å  k.  t.  Sthlm,  ger  ett  hälft 
medgifvande  i  samma  riktning,  att  hon 
möjligen  ej  var  lika  stor  som  skådespe- 
lerska. Fetis  tillvitar  henne  till  och 
med  (i  Biogr.  univ.)  i  patetiska  sce- 
ner hade  ett  nervöst  och  häftigt  sätt, 
som  endast  kunde  ha  någon  framgång  i 
England.  Med  allt  detta  klander  synes 
det  dock,  som  om  J.  L.  som  skådespeler- 
ska varit  jämngod  med  de  allra  yppersta 
af  sin  samtid.  Både  under  sin  skoltid 
i  Sthlm  som  i  Paris  studerade  hon  med 
ifver  den  dramatiska  konsten  och  såg 
med  stort  intresse  i  Paris  Rachel,  hvars 
konst  blef  för  henne  idealet  i  mångt  och 
mycket.  Då  man  prisade  J.  L:s  sång  var 
det  nästan  alltid  med  uttryck  som  be- 
tecknade den  dramatiska  sidan,  ej  rösten 
i  och  för  sig.  Dannström  får  själf  er- 
känna: "Ännu  har  jag  aldrig  hört  någon 
sångerska  som  i  känslans  finaste  skift- 
ningar kunnat  gifva  en  till  den  grad 
helgjuten  och  i  sina  proportioner  har- 
monisk bild  af  en  rolls  så  väl  lyriska 
som  dramatiska  karaktär,  ja  tydliggöra 
själsutvecklingen  hos  de  karaktärer  hon 
hade  att  framställa  för  åskådaren  eller 
åhöraren  och,  ehuru  ännu  ung,  med  den 
mogna  styrka  som  eljest  endast  tiden 
förmår  gifva."  De  flesta  samtida  ytt- 
randen öfver  J.  L:s  röst  visa  en  beun- 
dran för  hennes  dramatiska  uppfattning 
och  hennes  enastående  själfulla  spel. 
Klandret  låter  sig  emellertid  ur  två  syn- 
punkter förklara.  Då  J.  L.  uppträdde  å 
Europas  främsta  scener,  hade  flera  dra- 
matiska sångerskor  rör.  vissa  roller 
fastslagit  vissa  typiska  uppfattningar, 
och  dessa  hade  blifvit  de  normgifvande 
öfver  allt.  När  så  J.  L.  med  ens  upp- 
trädde, utan  att  man  förut  sett  hennes 
utveckling  till  skådespelerska,  med  en 
ny  uppfattning,  kunde  man  ej  klart  se 
det  berättigade  utan  lofordade  hennes 
röst  för  att  så  mycket  mera  kunna  klan- 
dra den  dramatiska  sidan.  Då  J.  L. 
knappast  med  mer  än  5  år  tillhörde  den 
europeiska  scenvärlden,  hann  man  ej 
nog  att  vänja  sig  vid  det  nya.  Rör.  flera 
af  hennes  själfständigt  uppfattade  roller 
(som  Donna  Anna  och  Euryanthe)  er- 
kände dock  eftervärlden,  att  J.  L:s  upp- 


560 


Lind-Goldschmidt 


fattning  torde  ha  stått  det  riktiga  när- 
mare än  företrädarnas.  Då  kritiken  var 
häftigast  rör.  nyssnämnda  roller,  vill 
konsekvensen,  att  vi  nu  också  taga  till- 
haka klandret  på  bristande  dramatisk 
förmåga  å  dessa  punkter.  Den  andra 
orsaken  till  klandret  berör  rollerna 
själf.  En  dramatisk  förmåga,  som  ej 
sjunger,  får  i  regel  uppträda  i  roller, 
som  passa  för  hennes  naturell,  och  må 
hon  än  vara  en  världens  yppersta,  så 
tillräknar  man  henne  i  alla  fall  ej  de 
fel,  som  hon  begår  utanför  de  hennes 
personlighet  närmast  liggande  rollerna. 
Annorlunda  är  förhållandet  med  en  sån- 
gerska. Hon  får  uppbära  de  roller,  som 
passa  för  hennes  röst  oafsedt  om  de  äf- 
ven  passa  för  hennes  dramatiska  natu- 
rell. J.  L.  fick,  tack  vare  sin  röst,  upp- 
bära en  utomordentligt  universell  reper- 
toar. Det  skulle  strida  mot  alla  lagar 
för  mänsklig  begränsning,  om  hon  dra- 
matiskt behärskat  alla  likformigt.  Man 
har  här  skyldighet  att  låta  henne  be- 
dömas efter  hennes  naturell.  J.  L.  ut- 
trycker i  ett  bref  hem  på  ett  drastiskt 
sätt  skillnaden  mellan  Kachel  och  sig 
själf  så  här:  "Skillnaden  mellan  m:lle 
Rachel  och  mig  är,  att  hon  kan  vara  för- 
träffligt arg  —  men  öm  —  det  duger  hon 
ej  till.  Jag  är  hiskligt  både  ful  och 
stygg,  när  jag  är  arg,  men  är  däremot 
bättre  öm,  tror  jag!"  (br.  Paris  20.  11. 
41).  J.  L.  kunde  vara  öm  som  få.  Då 
det  gällde  partier,  där  hjärtat  själf  fick 
tala,  då  var  J.  L.  stor  som  skådespeler- 
ska. Därför  passade  hon  så  väl  i  de 
oskuldsfulla,  barnsliga,  landtliga  roller- 
na, där  hjärtats  renhet  ersatte  det  själs- 
ligt utvecklade  och  komplicerade.  Gäll- 
de det  däremot  det  passionerade,  lidelse- 
fulla, då  svek  henne  uttrycket,  då  blef 
hon,  för  att  tala  med  Fetis,  "nerveux  et 
violent".  J.  L.  hade  ej  en  droppe  blod 
af  sydländsk  eldighet  men  så  mycket 
mer  af  nordisk  hängifvenhet  och  käns- 
lodjup. Därför  tjänar  det  till  intet  att 
jämföra  henne  med  de  samtida  italien- 
ska sångerskorna  vare  sig  i  röstens  ka- 
raktär eller  i  skådespelarkonst.  Hon 
var  sig  själf  i  allt  med  hela  sin  begräns- 
ning af  styrka,  svensk  i  allt  ända  till 
förnekelsen  af  det  egna.  Hennes  glans- 
roller hade  alla  landtflickans  charme  öf- 
ver  sig.  Därför  blefvo  också  Alice  i 
"Robert",   Agata   i   "Friskytten",   Amina 


i  "Sömngångerskan",  Norma  och  Reg:s 
dotter  hennes  glansroller  ej  blott  som 
sångerska  utan  äfven  som  skådespeler- 
ska. Se  vi  i  öfrigt  på  J.  L:s  repertoar, 
omfattar  den  ej  mindre  än  32  roller, 
hvaraf  dock  de  flesta  endast  tillhöra 
Stockholm  (måhända  en  el.  annan  till, 
då  Holland-Rockstros  öfversikt  II,  272  ej 
är  fullständig).  Vi  träffa  här  i  främsta 
rummet  verk  af  Meyerbeer,  Bellini,  Do- 
nizetti,  Mozart  och  Weber.  De  två  först- 
nämnda torde  ha  varit  de,  som  bäst  pas- 
sade för  henne  som  konstnär.  Af  Meyer- 
beer märka  vi  följande  operor:  Robert, 
Hugenotterna,  Fältlägret  i  Schlesien;  af 
Bellini:  Norma,  Sömngångerskan,  Puri- 
tanerna, Den  okända;  af  Donizetti: 
Reg:s  dotter,  Lucie,  Kärleksdrycken, 
Anna  Boleyn;  af  Mozart:  Don  Juan, 
Trollflöjten,  Figaros  bröllop;  af  Weber: 
Friskytten,  Euryanthe;  af  Rossini:  Tur- 
ken i  Italien,  Skatan,  Semiramis;  af 
svenska  kompositörer  slutligen:  Fr.  Ber- 
wald,  J.  Berwald,  A.  F.  Lindblad,  Van 
Boom;  bärtill  komma  till  sist  verk  af 
Hérold  (Marie),  Spontini  (Vestalen,  Ferd. 
Cortez),  Weigl,  d'Alayrac,  Gluek  (Armi- 
da) och  Verdi  (I  Masnadieri).  De  flesta 
af  dessa  roller  tillhöra  endast  Sthlms- 
scenen.  Af  de  690  ggr  hon  uppträdde  å 
europeiska  scener  tillhöra  ej  mindre  än 
431  k.  t,  i  Sthlm  (däribland  Robert  60, 
Lucie  56  och  Friskytten  42  ggr).  Räkna 
vi  med  hennes  teatertid  1838 — 49  (alltså 
11  år)  tillhöra  också  5—6  Sthlm  (1838— 
41,  42—44,  45,  48),  under  det  att  endast 
5  komma  på  utlandet  (1844 — 49).  Näst 
Sthlm  uppträdde  hon  mest  i  London  (81, 
däraf  22  i  Sömngångerskan  o.  17  i  Reg:s 
dotter),  sedan  kommer  Berlin  med  56 
ggr  (däribland  Norma  14  ggr  o.  Sömn- 
gångerskan 11  ggr),  därefter  Wien  (31), 
Hamburg  (28),  Köpenhamn  o.  Miinchen 
hvardera  9;  de  öfriga  fördela  sig  på  stä- 
derna Hannover,  Darmstadt,  Edinburgh, 
Glasgow,  Dublin  o.  engelska  landsorten. 
Vilja  vi  finna  en  verklig  orsak  till  hen- 
nes hastiga  afgång  från  scenen,  måste 
vi  snarare  söka  denna  inom  sången  än 
inom  det  dramatiska  området.  Tänka 
vi  på  det  stora  antal  ggr  (690  på  11  år) 
hon  uppträdde  öfverallt  i  Europa,  få  vi 
en  medelsiffra  af  63  pr  år;  lägga  vi 
härtill  väl  dubbelt  så  många  konserter, 
få  vi  ett  antal  af  150  uppträdanden  pr 
år,    alltså    en    enormt    hög    siffra.     Alla, 


Lind-Goldschmidt 


561 


som  prisa  hennes  sång,  äro  ense  om  att 
förklara  den  vek  och  mjuk,  och  Garcia 
förklarade  t.  o.  m.,  att  hennes  röstresur- 
ser voro  relativt  små  i  förhållande  till 
Henriette  Nissens  (Blanche  går  så  långt 
i  öfverdrift,  att  han  t.  o.  m.  förklarar 
Matilda  Ebelings  röst  dubbelt  så  god 
som  J.  L:s  [se  E  b  e  1  i  n  g]).  Tänka  vi 
slutligen  på  Garcias  omdöme,  då  hon 
kom  till  honom,  att  hon  redan  1841  "för- 
lorat" sin  röst  på  grund  af  för  mycket 
sjungande,  förstå  vi,  att  hon  ej  länge 
kunde  uppehålla  den  i  samma  höga  grad 
längre  isynnerhet  å  de  stora  världssce- 
nerna, där  man  kräfde  mera  än  i 
Sthlms  relativt  ringa  teaterbyggnad. 
Vi  komma  då  till  året  1849  såsom  grän- 
sen för  hvad  hennes  röst  i  sceniskt 
hänseende  förmådde.  Fr.  o.  m.  Ame- 
rikaturnéen  (1850 — 52)  aftog  den  också 
hastigt  i  styrka.  Kjerulf  hörde  henne 
1855  i  Köln  å  en  musikfest  och  måste 
erkänna,  att  rösten  "tabt  meget  af  den 
ungdomelige  Friskhed",  och  ändå  var  in- 
trycket af  hennes  Sang  "overvseldende". 
"Jeg  maatte  skjule  mit  Ansigt,  fordi 
jeg  var  i  en  Graad  fra  hendes  förste 
til  hendes  sidste  Tone."  Dannström  hör- 
de henne  1869  och  intygar  detsamma  fr. 
Diisseldorff,  att  rösten  ej  längre  var  så 
välljudande,  och  likväl  voro  triumferna 
äfven  då  lika  omisskänneliga.  J.  L. 
kunde  ännu  under  70-talet  väcka  beun- 
dran. J.  L.  vann  sina  triumfer  ej  med 
sin  röst  allena  utan  genom  sitt  själfulla 
genomförandligade  spel.  Det  var  det  ur- 
sprungliga, naturliga  som  försatte  alla  i 
ett  slags  förtrollning,  som  gjorde,  att 
åhörarna  från  första  till  sista  noten 
glömde  allt  och  totalt  uppgingo  i  stäm- 
ningen. Att  hela  denna  förmåga  samman- 
hängde med  hennes  innersta  väsen  är 
tydligt.  Äfven  om  J.  L.  aldrig  haft  nå- 
gon röst,  hade  hon  som  ren  människa 
blifvit  en  af  sitt  lands  store.  J.  L.  var  en 
ödmjuk,  tillbakadragen  natur,  som  sak- 
nade hvarje  själfhäfdelse.  Åregirighet 
fanns  ej  hos  henne.  Därför  skrifver 
också  hennes  stora  beundrare  Meyer- 
beer,  som  väl  själf  offrat  ej  så  litet  för 
sin  kärlek  till  ära  och  anseende,  en  gång 
till  henne:  "Man  kan  icke  bedja  him- 
meln om  något  annat  för  er,  än  att 
ni  måtte  befrias  från  dessa  tvifvel  på  er 
egen  talangs  förmåga,  hvilka  förvandla 
dagar  af  triumf  till  dagar  af  oro,  från 


denna  obeslutsamhet,  detta  vankelmod, 
som  ständigt  försätter  er  i  ängslan,  och 
att  denna  misstro  till  eder  själf  måtte 
försvinna,  hvilken  kommer  er  att  tvif- 
la  på  den  sympati,  ni  ingifver,  och  som 
kanske  en  dag  skall  beröfva  eder  den 
skönaste  tröst  här  i  lifvet,  vänskapen" 
(bref  Berlin  28.  2.  1845).  Man  förstår, 
att  religionen  för  en  natur  som  J.  L:s 
måste  vara  mera  än  en  förtröstan  och 
en  tillförsikt,  måste  vara  ett  med  hen- 
nes innersta  väsen.  Ju  mera  de  lysande 
framgångarna  kommo,  dess  mer  kände 
hon  behof  af  att  draga  sig  tillbaka  och 
uppgå  i  religiöst  känslolif.  Redan  1845 
skrifver  hon  om,  att  hon  vill  draga  sig 
tillbaka  från  scenen,  och  för  hvarje  år 
som  sedan  gick,  blef  hennes  längtan  att 
lämna  den  starkare.  Då  hon  1850  be- 
sökte Sverige,  märktes  tydligast  denna 
förändring  i  hennes  andliga  lif.  Lotten 
Dahlgren,  som  meddelat  en  del  bref  o. 
dagboksanteckningar  från  denna  tid 
(Ord  o.  Bild  1913: 1)  ger  oss  en  god  in- 
blick i  hennes  dåtida  förhållanden.  J.  L. 
besökte  hufvudstadens  mest  framstående 
prästmän,  deltog  t.  o.  m.  i  Rosenii  (en 
af  missionären  Scotts  adepter)  konven- 
tiklar,  sjöng  i  de  söndagliga  gudstjän- 
sterna och  visade  endast  intresse  för  det 
religiösa.  I  brefven  efter  1850  fram- 
skymtar öfverallt  detta  religiösa  grund- 
drag. Lotten  Dahlgren  skrifver:  "Den 
pietistiska  jargongen,  som  knappt  tillå- 
ter något  af  skrifverskans  individuella 
jag  att  skina  igenom,  öfverröstar,  tycker 
man,  rätt  oharmoniskt  den  sköna  stäm- 
man från  forna  dagar."  I  "Antecknin- 
gar om  sv.  kvinnor"  heter  det  t.  o.  m. 
(1864):  "Efter  konstnärinnans  öfvergång 
till  pietismen  blef  svenska  publiken  — 
väl  icke  kallsinnig,  långt  därifrån  — 
men  mindre  färdig  att  fortsätta  den 
yrande  hyllning  man  förut  ägnat  hen- 
ne." År  1849  slutade  definitivt  hennes 
operatid,  men  en  annan  ej  ringare  åter- 
stod, och  denna  varade,  trots  röstens  till- 
bakagång, i  20  år:  oratoriets  och  kyrko- 
kantatens. Mendelssohns,  Händels,  Bachs 
verk  blefvo  sedan  hennes  bästa  tolknin- 
gar, där  hon  ingöt  sin  egen  själ  på  sam- 
ma sätt  som  förut  i  de  dramatiska.  Äf- 
ven lärde  hon  sig  på  50-talet  särskildt  äl- 
ska romansen  och  den  enkla  visan.  Schu- 
mann  och  Schubert  samt  A.  F.  Lindblad 
och  Josephson  tolkade  hon  då  gärna  in- 

36 


562 


Lind-Goldschmidt 


för  Europas  lyssnande  publikum,  och  de 
svenska  mästarna  sjöngos  då,  tack  vare 
henne,  äfven  i  de  tyska  och  engelska 
hemmen  (svenska  tidningar  på  50-talet 
framhålla,  att  Lindblad  o.  Josephson  fått 
förläggare  i  Frankrike  och  Tyskland, 
därigenom  att  J.  L.  sjungit  deras  sån- 
ger). Ett  utslag  af  hennes  djupa  reli- 
giösa känslolif  är  äfven  hennes  stora 
gifmildhet  emot  alla  lidande  och  fattiga. 
England,  Amerika  och  Sverige  ha  fått 
tusentals  kronor  till  välgörande  ända- 
mål genom  henne.  Hon  har  själf  karak- 
täriserat sin  röst  som  en  gåfva  ofvan- 
ifrån  för  att  därmed  bidraga  till  att  lin- 
dra nöd  och  elände. 

J.  L:s  af  naturen  öppna  och  vänsälla 
väsen  blef  med  åren  mera  slutet;  lynnet 
blef  mera  ojämt,  och  ej  så  få  fingo  er- 
fara, att  hon  då  och  då  var  trött  på 
människor.  Hanslick,  som  hörde  till 
hennes  stora  beundrare,  besökte  henne 
i  hennes  hem  i  England,  men  fick  erfara 
hennes  onåd  på  ett  frånstötande  sätt; 
äfven  var  hon  då  hård  i  sitt  omdöme 
om  andra  konstnärer.  Vi  må  dock  där- 
af  ej  sluta  till,  att  hon  blifvit  stolt  och 
högdragen.  Lynnets  växlingar  kunna 
också  förklaras  ur  en  allt  mera  öfver- 
handtagande  kroppslig  bräcklighet.  Som 
grundkaraktär  bibehöll  hon  i  det  sista 
mildheten  och  ömheten,  och  hon  dog 
högt  älskad  af  alla,  som  kommit  i  berö- 
ring med  henne. 

Att  litteraturen  om  en  sådan  världs- 
bekant person  som  J.  L.  måste  vara 
synnerligen  omfångsrik,  torde  ej  för- 
våna. Att  "J.  L.-febern"  särskildt  väckt 
till  lif  en  oöfverskådlig  mängd  ströskrif- 
ter  med  mer  el.  mindre  skämtsamma  epi- 
soder rör.  feberns  verkningar,  är  själf- 
klart  (af  blott  tysk  litt.  har  förf.  af  detta 
lex.  sett  inemot  30;  de  engelska  och  ame- 
rikanska äro  ej  heller  få).  Den  histori- 
ska och  biografiska  litteraturen  kan  in- 
delas i  svensk  (norsk,  dansk),  engelsk 
(amerikansk),  tysk  och  fransk  (belgisk). 
Någon  svensk  originalbiografi  finnes  ej. 
Ett  godt  förarbete  till  en  sådan  är  dock 
J.  T.  Lindenskölds  "J.  L.  Biografiska  no- 
tiser samlade  o.  författade"  (handskrift 
o.  tidningsurklipp;  en  vol.  i  Mus.  ak:s 
bibi.).  En  god  karaktäristik  af  J.  L.  som 
konstnär  innehåller  Fr.  Hedbergs  Sv. 
operasångare,  Sthlm  1885.  En  ypperlig 
skildring   af   oskattbart  värde   är   äfven 


I.  Dannströnis  i  "Några  blad  ur  I.  D:s 
minnesteckningar",  Sthlm  1896  (se  äfven 
Sv.  Musikt.  1887).  Smärre  bidrag  till  en 
J.  L.-karaktäristik  lämnar  äfven  Ad. 
Lindgren  i  Musikaliska  studier,  Sthlm 
1896  (en  rec.  af  den  engelska  biogr.  af 
Holland-Kockstro).  En  uppsats  med  fle- 
ra nya  bidrag  af  värde  är  Lotten  Dahl- 
grens "Till  J.  L:s  historia  (Ord  o.  Bild 
1913:  1.  J.  A.  Josephsons  förhållande  till 
J.  L.  tecknas  i  N.  P.  Ödmans  J. -biografi 
(Ur  en  sv.  tonsättares  lif,  Sthlm  1885). 
Den  hårdaste  kritiken  får  L.  af  N.  Arf- 
vidsson  i  Teaterbilder  fr.  fordom,  Sthlm 
1885.  En  glänsande  skildring  af  J.  L. 
vid  Nederrhenska  musikfesten  i  Aachen 
1845  ger  oss  Anna  Hamilton-Geetes  "I 
solnedgången",  bd  III,  Sthlm  1912  (bd 
I  och  II  i  samma  bok  omtala  äfven 
J.  L.  på  åtskilliga  ställen).  Slutligen 
kunna  nämnas  biografierna  i  Biogr.  lex., 
Anteckningar  om  sv.  kvinnor  och  i  Nord. 
Familjebok.  Goda  medd.  om  J.  L:s  upp- 
trädanden å  k.  scenen  i  Sthlm  lämna 
flera  hufvudstadstidningar  samt  "Sthlms 
Musiktidning"  1843 — 44.  Af  nyare  sven- 
ska musiktidningar  har  "Teater  o.  Mu- 
sik" 1876  (af  J.  A.  Josephson)  och  Sv. 
Musiktidn.  (flera  årg.,  särskildt  1887) 
biografier.  Om  J.  L.  i  Amerika  talar  Fr. 
Bremer  i  "Hemmen  i  den  nya  världen", 
Sthlm  1853 — 54.  Gå  vi  från  den  svenska 
till  den  danska  litt.:  träffa  vi  där  en 
god  skildring  öfver  J.  L:s  vistelse  i 
Kphn  i  T.  Overskous  "Den  danske  Skue- 
plads",  bd  V,  Kphn  1864.  Äfven  Bour- 
nonvilles,  H.  C.  Andersens  m.  fl.  bref 
och  dagboksanteckningar  ge  värdefulla 
bidrag.  En  präktig  norsk  skildring  af 
J.  L.  ger  oss  Kjerulf  i  ett  bref  (medd. 
i  Aimor  Grönvolds  Norske  musikere,  I, 
Krna  1883).  Den  grundligaste  och  uni- 
versellaste biografiska  litt.  är  den  en- 
gelska. Här  finna  vi  först  den  stora 
hufvudbiografien  af  H.  Scott  Holland  och 
W.  S.  Rockstro:  Memoir  of  M:me  J.  L.-G. 
her  early  art.-life  and  dramatic  carier 
1820—51,  Lond.  1891,  2  vols  (ny  och  för- 
kortad ed.  Lond.  1893).  Denna  grund- 
liga biogr.  är  öfversatt  till  svenska  af  J. 
R.  Spilhammar,  Sthlm  1891  (2  bd)  och  till 
tyska  af  J.  Hedwig  Schöll  (Lpzg  1891). 
Som  bihang  till  denna  biogr.  utgaf  W.  S. 
Rockstro  o.  Otto  Goldschmidt:  J.  L.  A 
record  and  analysis  of  the  method  of  the 
late  M:me  J.  L.-G.,  Lond.  1894.    En  utför- 


Lind-Goldschmidt 


563 


lig  biogr.  af  Julian  Marshall  innehåller 
Groves  Diet.  of  music.  Af  äldre  engel- 
ska skrifter  med  J.  L.-bidrag  må  näm- 
nas: Memoirs  J.  L.,  Lond.  1847;  Lin- 
diana, Lond.  1847;  The  case  of  Bunn 
versus  Lind,  Lond.  1848;  Review  of 
the  performances  of  M:me  J.  L.,  during 
her  engagement  at  Her  Majestys  theatre 
etc.    with    a    notice    of    her    life    (s.    a.); 

B.  Luniley,  Reminiscences  of  the  Opera, 
Lond.  1864;  H.  F.  Chorley,  Thirty  years 
musical  recollections,  Lond.  1862;  s.  förf., 
Aiitobiography,  memoir,  and  letters  (utg. 
af  H.  G.  Hewlett,  Lond.  1873);  P.  T. 
Barnum,  Autobiography,  New  York  1854 
(tysk  uppl.  Wien  1855,  3  bd);  Th.  Bill- 
roth, Briefe  (3.  uppl.  Lpzg  1896);  s.  förf., 
Studies  of  music;  Grote,  Minne  af  J.  L:s 
lif  (ms.  på  eng.;  ofta  cit.  af  Holland- 
Rockstro);  C.  G.  Rosenberg,  J.  L.  in 
America,  New  York  1851.  De  äldre  tyska 
skrifterna  äro:  J.  L.,  die  schwedische 
Nachtigall,  biografische  Skizze,  Hamburg 
1845  (sv.  öfvers.  "J.  L.,  den  svenska  näk- 
tergalen, en  biogr.  skizz",  Norrk.  1845); 
J.  A.  Becher,  J.  L.,  Skizze  ihres  Lebens 
und  ihrer  Kiinstlerlaufbahn,  Wien  1846 
(2.  uppl.  Wien  1847);  en  sv.  öfvers.  och 
delvis  själfständig  (rör.  J.  L:s  ungdom) 
är:  "J.  L.  Skildring  af  hennes  lefnad", 
Sthlm  1848.     En   nyare   tysk  biografi   är 

C.  A.  Wilkens'  J.  L.,  Ein  Cäcilienbild 
aus  der  evang.  Kirche,  Giitersloh  1894 
(2.  uppl.  1895,  3.  uppl.  1898;  fransk  öf- 
vers. af  Julia  Jaquies:  J.  L.,  cantatrice 
chretienne,  Geneve  1896).  Af  öfrig  tysk 
litt.  med  bidrag  till  hennes  biogr.  kan 
nämnas:  J.  P.  Lyser,  G.  Meyerbeer  und 
J.  L.  Fragmente  aus  dem  Tagebuche 
eines  alten  Musikers,  Wien  1847;  H. 
Blaze  de  Bury,  Meyerbeer  et  son  temps, 
Paris  1865;  H.  Mendel,  G.  Meyerbeer, 
Berl.  1868;  E.  Knechke,  Die  150-jährige 
Geschichte  d.  Leipziger  Gewandhaus- 
koncerte,  Lpzg  1893;  L.  Rellstab,  Gesam- 
melte  Schriften,  bd  XX,  Berl.  1861;  S. 
Hensel,  Die  Familie  Mendelssohn,  Berl. 
1879;  Aus  Moscheles'  Leben,  I,  Lpzg 
1872;  Fr.  Liszts  Briefe  utg.  af  La  Mara, 
3  bd  (2.  uppl.  Lpzg  1893,  94);  Mendels- 
sohns  och  Schumanns  bref  m.  m.;  O. 
Jahn,  Gesammelte  Aufsätze  iiber  Mu- 
sik, Lpzg  1866;  Otto  v.  Völderndorff, 
Erinnerungen  an  Oskar  von  Redwitz 
(Allg.  Zeitung  1896);  E.  Hanslick,  Aus 
dem    Tagebuche    eines    Musikers,    Wien 


1892  (3.  uppl.:  Aus  meinem  Leben,  1894; 
äfven  flera  af  Hanslicks  andra  skrifter). 
Slutligen  kan  af  fransk-belgisk  litt. 
nämnas  Fetis'  något  ensidiga  karaktä- 
ristik  i  Biogr.  univ.  —  Af  J.  L.-porträtt 
torde  J.  O.  Södermarks  oljemålning  J.  L. 
med  näktergalen  och  samma  konstnärs 
tafla  J.  L.  som  Norma  (Sthlm  1848)  vara 
de  mest  kända.  Ett  annat  välbekant  por- 
trätt är  L'Allemands  teckning  samt  E. 
Magnus'  tafla  af  1846  (Nationalgalleriet 
Berlin).  Bland  yngre  porträtt  kunna 
nämnas:  J.  L.  vid  18  års  ålder  (målning 
af  A.  J.  Fägerlin)  och  J.  L.  som  Reg:s 
dotter  (litografi  af  Alzinger),  Louis 
Ashers  oljemålning  af  c.  1845  (Xat.-mus. 
Sthlm),  Joh.  Cardons  litografi  af  1841 
samt  J.  Durhams  byst.  Af  porträtt  efter 
1850  må  nämnas:  Kilburns  fotografi  af 
1850,  John  Sartains  kopparstick  efter 
daguerreotypi  (ett  annat  daguerreotyp- 
porträtt  återgifves  i  Sv.  Musikt.  1887  nr 
18)  samt  ett  träsnitt  af  Ida  Falander  (Ny 
ill.  tidn.  1887);  dessutom  fyra  medalj- 
porträtt  (4  medaljer  ha  slagits  öfver  hen- 
ne: i  Wien,  Niirnberg,  Manchester  och 
Stockholm);  dessutom  en  medaljong  å 
minnestaflan  i  Westminster  abbey.  Goda 
samlingar  porträtt  finnas  återgifna  i 
Holland-Rockstros  biografi  och  Lotten 
Dahlgrens  uppsats.  En  samling  af  ett 
60-tal  J.  L.-porträtt  samt  medaljer  ut- 
ställdes af  Nationalmuseum  i  Sthlm 
hösten  1887. 

Jenny  Linds  stipendie- 
fond. J.  L.-G.  öfverlämnade  12.  4.  1848 
22,000  rdr  b.  åt  två  förtroendemän  i 
Stockholm  såsom  grundplåt  till  en  "Fond 
för  undervisning  och  understöd  åt  lär- 
jungar vid  kungliga  teaterns  elevskola. 
1854  hade  fonden  stigit  till  29,000  rdr  b. 
och  gifvarinnan  beslöt  att  den  nu  skulle 
kallas  "Fru  Jenny  Lind-Goldschmidts 
stipendiefond".  1860  bestämdes,  att  då 
kapitalet  stigit  till  60,000  kr.,  afkastnin- 
gen  finge  användas  till  utdelning  af  ett 
eller  två  utrikes  resestipendier  åt  i  Sve- 
rige födda  studerande  (manliga  eller 
kvinnliga),  hvilka  visade  särskilda  an- 
lag antingen  för  musik,  målning,  skulp- 
tur el.  byggnadskonst.  Stipendiet  skulle 
bibehållas  ett  år  men  finge  förnyas,  dock 
ej  mera  än  tre  år.  1862  var  första  utdel- 
ningsåret. Den  förste,  som  erhöll  stip., 
var  en  musiker  (Anders  Pettersson), 
hvilken  innehade  det  i  3  år;  sedan  gafs 


564 


Lind-Goldschuiidt 


det  åt  en  arkitekt  (Ernst  Jacobsson),  som 
likaledes  innehade  det  i  3  år.  1869  till- 
delades det  August  Söderman  och  året 
därpå  erhöll  J.  A.  Hägg  det  (1870—74). 
1876  delades  stipendiet  i  två  lika  hälfter 
och  öfverlämnades  till  förvaltning  af 
hvar  del  åt  Fria  konsternas  akademi  och 
Mus.  akademien.  Hvarje  stipendium 
skulle  utgå  med  3,000  kr.  årligen  och  fin- 
ge ej  förklaras  ledigt,  förrän  årliga  af- 
kastningen  uppginge  till  denna  summa. 
År  1885  utdelades  det  första  gången  af 
Mus.  ak.  (1885—86:  Valborg  Aulin). 

Lindgren,  Karl  Adolf,  f.  14.  3.  1846  i 
Trosa,  t  8.  2.  1905  i  Stockholm;  student  i 
Uppsala  1863;  studerade  där  filosofi,  este- 
tik och  musikteori  samt  aflade  kand. -ex. 
1873;  en  afhandling  om  scherzot  blef, 
trots  professorns  önskan,  ej  gradualafh. 
sedermera  tryckt  i  utdrag  i  Sv.  Musik- 
tidn.).  Han  ägnade  sig  sedan  uteslutande 
åt  musikalisk  skriftställarverksamhet; 
var  från  1874  till  sin  död  musikreferent  i 
Aftonbladet  o.  vann  där  snart  anseende 
som  Sveriges  bäste  musikkännare;  1881 
grundade  han  tills.  m.  Fr.  Vult  v.  Stey- 
ern  "Svensk  Musiktidning",  hvars  redak- 
tör han  intill  1884  var;  äfven  sedan  skref 
han  många  värdefulla  uppsatser  för 
detta  Sveriges  främsta  musikorgan;  mu- 
siköfversikter  skref  han  äfven  i  "Illu- 
strerad Tidning"  och  därjämte  korres- 
pondenser till  "Nordisk  Musiktidende"  i 
Kristiania  samt  en  del  tyska  tidskrifter. 
Hans  främsta  arbete  utgör  dock  utarbe- 
tandet af  musikafdelningen  i  första  upp- 
lagan af  Nordisk  Familjebok.  Äfven  för 
andra  uppl.  hade  han  till  stor  del  ms. 
färdigt,  då  han  bortrycktes  af  döden. 
Flerfaldiga  gånger  var  det  på  tal,  att 
han  äfven  skulle  utgifva  ett  själfstän- 
digt  musiklexikon,  men  den  honom  egna 
försiktigheten  och  ängslan  för  offentlig- 
heten höll  honom  alltid  tillbaka,  så  att 
ms.  fick  ligga  kvar  ofullbordadt.  Det 
mesta  af  hvad  han  i  bokform  utgifvit 
har  ursprungligen  varit  tryckt  som  tid- 
ningsuppsatser, så  t.  ex.  hans  "Musika- 
liska studier"  (1896),  "Svenska  hofkapell- 
mästare  1782—1882"  (1882),  "OmWagneris- 
men"  (1881),  "Drei  harmonische  Studien" 
(Lpzg  1910).  Af  öfriga  böcker  märkas: 
en  öfvers.  af  Shakespeares  "Lucretia" 
(1876),  Lobes  "Musikens  katekes"  (1877), 
"Satser  i  sv.  verslära"  (1880)  samt  flera 
öfvers.  af  operatexter.     Af  enskilda   af- 


delningar  i  större  verk  utarbetade  af  L. 
märkas:  "Versläran"  i  Schwartz'  och  A. 
Noreens  "Svensk  språklära"  (1881),  "Mu- 
siken i  Sverige"  i  H.  Panum  och  W.  Beh- 
rends  "Illustreret  Musikhistorie"  (sam- 
ma i  K.  Valentins  "Musikhistoria"),  af- 
deln.  tonkonstnärer  i  "Svenskt  porträtt- 
galleri" (1897).  Af  uppsatser  i  tidskrif- 
ter, hvilka  ej  sedan  omtryckts,  kunna 
nämnas  följande:  "Aug.  Södermans  ma- 
nuskriptsamling" (Sv.  Musikt.  1887,  88); 
dessutom  i  skilda  årg.  af  samma  tidning 
biografier  öfver  O.  Arnoldson,  Kristina 
Nilsson,  A.  Rubinstein,  A.  Thomas,  L. 
Höijer,  Iv.  Hallström  m.  fl.  —  L:s  om- 
dömen om  musiker  utmärkte  sig  för  stor 
kritisk  skärpa  parad  med  en  lugn  och 
sansad  omdömesförmåga.  Någon  ensi- 
dig förfäktare  af  en  viss  riktning  blef 
han  aldrig,  därtill  hade  han  förvärfvat 
sig  alltför  stor  historisk  rutin.  Det  li- 
delsefulla och  häftiga  var  ej  hans  sak, 
snarare  var  han  något  för  mycket  be- 
tänksam och  lugn.  Hans  väsen  prägla- 
des af  stor  tillbakadragenhet,  och  han 
trifdes  bäst  ensam  bland  sina  böcker  och 
studier.  Gent  emot  Wagner  var  han  på 
70-talet  ej  gynnsamt  stämd,  en  del  af 
dennes  ytterligheter  verkade  osympa- 
tiskt på  honom,  men  med  80-talet  lärde 
han  sig  att  allt  mera  älska  honom  och 
med  90-talet  var  det  knappast  mer  än 
den  öfverdrifna  ledmotivssymbolismen 
hos  Wagnerkommentatorerna,  som  ej 
tilltalade  honom.  Den  svenska  tonkon- 
sten älskade  han  och  fördjupade  sig  gär- 
na i  studiet  af  äldre  svenska  mästare. 
Hans  arbete  för  Fr.  Berwald  kröntes  i 
detta  fall  med  stor  framgång.  Likaså  äl- 
skade han  A.  F.  Lindblad,  Aug.  Söder- 
man, V.  Norman  m.  fl.  Att  han  ej  kom 
så  långt  med  sina  studier,  och  att  det 
mesta  blott  blef  strödda  anteckningar, 
grämde  honom  på  gamla  dagar.  Han  ha- 
de väl  han  också  velat  ha  allmänhetens 
uppmuntran,  men  den  tysta  nästan 
skygga  tillbakadragenheten  hade  åldrig- 
väckt  allmänheten  till  förståelse  för,  att 
han  trängtade  efter  deltagande  hjälp  i 
sitt  arbete.  Stugkammaren  kunde  väl 
bli  för  trång  ibland,  men  aldrig  gick 
hans  resor  ut  till  stora  världen,  och 
hans  efterforskningar  utanför  hufvud- 
staden  stannade  vid  blygsamma  förfråg- 
ningar i  de  svenska  landsortsbiblioteken, 
om  det  fanns  någon  gammal  svensk  mu- 


Lindholm — Lindqvist 


565 


sik.  —  Att  L.  äfven  var  kompositör  var 
väl  för  de  flesta  obekant,  och  han  ville 
ej  framhäfva  denna  sida  heller.  Sällsk. 
i',  sv.  kvartetts  :s  befr.  prisbelönte  med 
tredje  pris  en  kvartett  "Morgonvan- 
dring" (tr.  i  10:de  hft);  Sv.  Musikt.  inför- 
de 1887  i  sitt  musikalbum  en  sång  vid 
piano,  "Den  öfvergifna". 

1.  Lindholm,  Johan  Anton,  f.  1810, 
f  29.  11.  1893  i  Stockholm;  var  god  pia- 
nist och  grundade  tills.  m.  sonen  Joh. 
Albert  L.  1863  i  den  svenska  hufvudsta- 
den  ett  mycket  besökt  musikinstitut  (un- 
derv.  i  piano  o.  teori),  hvilket  1875  upp- 
hörde. 

2.  Johan  Albert  L.,  den  föreg:s 
son,  f.  12.  9.  1836  i  Göteborg,  t  19.  4.  1903 
i  Stockholm;  pianist;  studerade  i  Leip- 
zig under  Moscheles  och  Plaidy  samt  gaf 
sedan  konserter  tills.  m.  fadern  i  svenska 
landsorten;  1863 — 75  var  han  meddirektör 
för  faderns  musikinstitut  i  Sthlm;  1868 — 
79  orkesteranförare  vid  Dram.  teatern; 
då  denna  1879  indrogs,  kom  han  till  ope- 
rascenen, där  han  till  1885  tjänstgjorde 
som  andre  kormästare,  sedan  som  ac- 
kompagnatör  och  repetitör  för  solister- 
na, hvilken  befattning  han  äfven  fick  be- 
hålla, då  teatern  inflyttade  i  det  nya 
operahuset. 

3.  Fredrik  L.,  den  föreg:s  broder,  f. 
1838  i  Göteborg,  t  1901  i  Kristiania;  1855 
elev  af  konserv,  i  Leipzig;  kom  i  bör- 
jan af  60-talet  till  Norge,  där  han  1864 
— 65  var  kapellmäst.  vid  Kristiania  tea- 
ter och  sedermera  verkade  som  piano- 
lärare och  konsertgifvare;  företog  kon- 
sertresor äfven  i  Sverige  och  Finland 
m.   fl.   länder. 

4.  A  n  d  e  r  s  L.,  f.  9.  5.  1811  i  Lindes- 
berg, f  i  Falun  8.  12.  1867;  dir.-ex.  vid 
Mus.  ak.  Sthlm  1840;  organist  o.  kantor 
vid  Kristine  kyrka  i  Falun  1841;  af  dom- 
kap.  i  Västerås  förordnad  att  examinera 
org.-elever  i  Västerås'  stift  och  s.  å.  ut- 
nämnd till  musikdirektör  vid  lärov.  i 
Falun.  Ass.  LMA  1841.  L.  gaf  ej  sällan 
orgelkonserter  och  dirigerade  orkestern 
vid  de  tillfällen,  då  teatersällskap  gästa- 
de staden;  han  efterlämnade  flera  orgel- 
komp, i  manuskript.  —  Biogr.  i  Mus.  ak:s 
hand.  1867  s.  38  f. 

Lindhult,  Oskar,  f .  1831  i  Örby,  Älf s- 
borgs  län,  t  1907  i  Göteborg;  sånglärare; 
elev  af  I.  Berg  och  konserv,  i  Leipzig 
samt  af   Delsarte   och   Garcia   i  London; 


var  därefter  sånglärare  först  i  Diissel- 
dorf,  sedan  som  professor  vid  domkyrko- 
kören i  Hannover,  där  han  vann  mycket 
anseende;  verkade  sedan  i  Köln  och  från 
1880-talet  i  Sverige. 

1.  Lindner,  Adolf,  f.  1808  i  Loben- 
stein,  t  20.  4.  1867  i  Leipzig;  valdthorn- 
virtuos;  hofmusiker  i  Gera;  1844 — 46  med- 
lem af  Gungls  kapell,  därefter  i  teater- 
ork, i  Potsdam  och  efter  1854  i  Gewand- 
hausork.  i  Leipzig. 

2.  Ernst  Otto  Timotheus  L.,  f.  28.  11. 
1820  i  Breslau,  t  7.  8.  1867  i  Berlin;  mu- 
sikskriftställare; redaktör  för  "Vossische 
Zeitung";  ledde  någon  tid  Bachförenin- 
gen  i  Berlin;  skref  jämte  en  mängd  tid- 
ningsuppsatser i  musikaliska  ämnen: 
"Meyerbeers  'Prophet'  als  Kunstwerk 
beurtheilt"  (1850),  "Die  erste  stehende 
deutsche  Oper"  (1855,  2  bd),  "Zur  Ton- 
kunst  Abhandlungen"  (1864),  "Geschichte 
d.  deutschen  Liedes  im  18.  Jahrhundert" 
(1871;  utg.  posth.  af  L.  Erk). 

Lindpaintner,  Peter  Joseph  von,  f. 
9.  12.  1791  i  Koblenz,  f  21.  8.  1856  i  Non- 
nenhorn,  Bodensjön;  musikdirektör  vid 
Isartorteatern  i  Munchen  1812—19,  sedan 
hofkapellmästare  i  Stuttgart.  L.  ägde 
högt  anseende  som  dirigent.  Som  kom- 
positör var  han  mycket  produktiv  och 
hans  verk  skattades  ej  ringa  af  samti- 
den; nu  äro  de  dock  till  stor  del  glömda. 
Han  skref  ej  mindre  än  21  operor,  6  mäs- 
sor, 2  oratorier,  symfonier,  ouverturer, 
konserter,  kammarmusikverk,  solosån- 
ger m.  m. 

1.  Lindqvist,  John,  f.  1870;  bokhand- 
lare i  Linköping;  har  utgifvit  den  värde- 
fulla uppslagsboken  öfver  svenskt  mu- 
siktryck: "Uppslagsbok  för  svenska  mu- 
sikhandeln" (1891—10  utkommet  i  4  bd 
hvardera  omfattande  5  år). 

2.  Herman  L.,  f.  3.  4.  1878  i  Sköller- 
sta,  Örebro  1.;  orgelspelare;  elev  af  kon- 
serv, i  Sthlm  1904—06;  org.-ex.  1906,  kyr- 
kosång.-ex.  1900;  vik.  org.  o.  kantor  i 
Lindesberg  1897—99;  vik.  domkyrkoorg.  i 
Visby  sedan  1900  (ord.  1901);  vistades  i 
Tyskland,  hufvudsakl.  i  Berlin,  vid 
Scharwenkas  konserv.  1902—03;  invigde 
en  större  konsertorgel  i  Bliithnersaal, 
Berlin,  i  febr.  1908;  har  gifvit  orgelkon- 
serter i  Berlin,  Dresden,  Paris,  Köpen- 
hamn och  Stockholm  m.  fl.  städer;  före- 
tog i  början  af  1913  en  längre  turné  i 
Skandinavien  med  början  i  Köpenhamn. 


566 


Lindroth— Linköping 


L.  är  en  af  Sveriges  mera  betydande  or- 
gelspelare och  har  i  såväl  hemlandet 
som  utlandet  vunnit  berättigadt  erkän- 
nande för  sitt  gedigna  spel. 

Lindroth,  Adolf  Fredrik,  f.  27.  11. 
1824  i  Stockholm,  t  därst.  29.  6.  1895;  vio- 
linist; elev  af  d'Aubert;  1844—69  andre 
violinist  i  hofkap.,  Sthlm;  bitr.  lärare 
vid  konserv.  1868—71.  LMA  1864.  L.  var 
en  mycket  anlitad  ensemblespelare  och 
en  verksam  medlem  i  Mazerska  kvartett- 
sällskapet. L.  har  komponerat  flera  vio- 
linsaker. Mus.  konstför.  har  häraf  ut- 
gifvit:  "Violinstudier"  och  "Andante  och 
bolero". 

Lindstrand,  Anders  Olof  Albert,  f. 
16.  7.  1835  i  Göteborg,  t  28.  4.  1907  därst.; 
elev  af  konserv,  i  Sthlm,  där  han  1851 
aflade  org.-ex.,  1853  dir.-ex.;  reste  sedan 
till  Leipzig  och  återkom  till  Sverige  1854 
samt  slog  sig  ned  som  pianolärare  i  Gö- 
teborg; 1859  öppnade  han  där  en  musik- 
handel, som  varit  högt  ansedd.  L.  var 
sedan  1863  organist  i  Karl  Johans  för- 
samling. Som  pianolärare  och  pianist 
var  han  mycket  anlitad  och  utgaf  dels 
under  eget  namn  dels  under  signaturen 
"Albertus"  flera  häften  instruktiva  pia- 
nostycken. 

1.  Lindström,  Carl  Gustaf,  f .  6.  9. 
1779,  t  i  Stockholm  29.  10.  1855;  elev  vid 
k.  t.  1793  och  anställd  där  1.  4.  1800—1.  7. 
1844.  L.  ägde  en  ypperlig  tenorröst  af 
ovanligt  omfång.  Af  hans  roller  märkas 
Gustafs  och  sedan  Kristierns  i  "Gustaf 
Vasa",  Sargines  i  Paers  opera,  Jakob  i 
"Den  schweiziska  familjen".  L.  utnämn- 
des till  hofsångare  och  erhöll  7.  5.  1822 
hof kamrerares  titel;  uppträdde  sista  ggn 
i  Ferdinand  Cortez'  parti  1843  vid  Carl 
Johans  regeringsjubileum.  L.  var  någon 
tid  gift  med  sångerskan  C.  E.  Frösslind 
(s.  d.). 

2.  Gustaf  Teodor  L.,  f.  4.  9.  1841, 
t  i  Stockholm  4.  3.  1896;  violinist;  an- 
ställd i  sv.  hofkapellet  1864  som  andre 
violinist  och  blef  efter  några  år  förste; 
1889  tog  han  afsked  på  grund  af  sjuk- 
dom. L.  var  mycket  intresserad  för  kam- 
marmusik och  arrangerade  värdefulla 
kammarmusikkonserter    i    hufvudstaden. 

3.  A  1  b  e  r  t  L.,  f .  24.  4.  1853  i  Stock- 
holm; elev  vid  konserv.  Sthlm  1869;  org.- 
ex.  1872;  studerat  solosång  för  Hj.  Hå- 
kansson, J.  Giinther  och  Fr.  Arlberg; 
kantoisex.   1899;   elev   i   orgelspelning  af 


Wilh.  Heintze;  ord.  organist  i  Blasie- 
holmskyrkan  1871 — 91;  sedan  dess  W. 
Heintzes  efterträdare  som  organist  i 
Jakobs  kyrka.  L.  har  dessutom  varit  di- 
rigent för  Sthlms  allm.  sångförening 
1891—97,  för  sällskapet  W6  1891—1901 
m.  fl.  såväl  mans-  som  blandade  körsäll- 
skap; har  dessutom  medverkat  vid  flera 
kyrkokonserter  och  hvarje  år  gifvit 
mycket  omtyckta  orgelkonserter  i  Ja- 
kobs kyrka,  under  hvilka  han  visat  sig 
som  en  framstående  orgelspelare.  L.  har 
utgifvit  en  mycket  spridd  orgelharnio- 
niumskola  (8  uppl.)  samt  flera  häften 
komp.  för  orgelharm.,  dessutom  arr. 
Nordqvists  Carl  XV :s  sorgmarsch  samt 
Chopins  sorgmarsch  för  stor  orgel;  har 
slutligen  dels  arr.  dels  komp.  musik  till 
flera  olika  religiösa  sångsamlingar  som 
O.  Almfelts,  "Psalmisten"  m.  fl.;  af  egna 
komp.  märkes  en  högtidsmarsch  för  stor 
orgel;  utgaf  1891  en  uppl.  af  Haeffners 
koralbok. 

Lindwall,  Otto,  f.  2.  1.  1876  i  Ockelbo, 
Gäfleb.  1.;  klarinettist  och  kompositör; 
blef  1895  musikunderofficer  vid  Helsiuge 
reg.;  är  utgifvare  af  en  musikalisk  tid- 
skrift "Hemländsk  musik",  som  framför 
allt  söker  publicera  verk  af  svenska 
kompositörer.  Af  L:s  egna  kompositio- 
ner (hufvudsakligen  sånger)  märkes  sär- 
skildt  den  mycket  spridda  "Konvaljens 
afsked". 

Linjesystem,  schemat,  hvarpå  noterna 
upptecknas;  inom  notskriften  måste  man 
skilja  mellan  två  slag:  linjen  som  hjälp 
vid  beteckning  af  tonhöjd  och  linjen 
motsvarande  en  sträng  å  ett  instrument. 
För  att  få  reda  på  den  verkliga  tonen 
måste  man  vid  tonhöjdslinjen  veta  kla- 
ven,  vid  stränglinjen  strängens  stäm- 
ning. Som  tonhöjdsbeteckning  är  1.  om- 
kring tusen  år  gammal  och  tillskrifves  i 
allmänhet  Hucbald  (c.  930).  Under  medel- 
tiden använde  man  än  2,  än  3,  än  4  lin- 
jer (ibland  olika  färgade);  med  1500-talet 
blef  5  1.  det  vanligaste;  i  slutet  af  1500- 
talet  förekom  ej  sällan  för  piano-  och 
orgelstycken  6 — 7  1.  Om  1.  som  sträng- 
beteckning se  Luttabulatur. 

Linköping.  Musiken  i  L.  har  gamla 
anor.  Kyrkomusiken  i  domkyrkan  fick 
först  af  alla  stift  i  Sverige  en  korord- 
ning (26.  4.  1272);  äfven  omtalas  kanto- 
rer o.  subkantorer  tidigast  i  L:s  dom- 
kyrka (den  förste  kände  kantorn  är  Ca- 


Lipinski 


rolus  Haquini  1370;  orn  kantorerna  och. 
subkantorerna  se  J.  I.  Håhl,  L:s  stifts 
herdaminne  I  s.  76 — 78);  på  1400-talet  om- 
talas flera  orgelverk  i  domkyrkan;  ny 
orgel  uppsattes  men  brann  ned  1546;  ett 
nytt  uppsattes  1620,  som  efter  100  år  an- 
sågs odugligt,  då  ett  bättre  uppbyggdes 
1733  af  Joh.  Cahman.  Om  L:s  äldre  or- 
gelhist.  se  Ehyzelii  invigningspredikan 
19.  8.  1733,  tr.  i  Link.).  Det  uppgifves, 
att  kyrkomusiken  vid  L:s  gymnasium 
särskildt  varit  väl  öfvad  under  biskop  J. 
E.  Terseri  tid  (1671—78).  Ännu  högre 
steg  tonkonstens  utöfning  på  1700-talet 
under  Micklinarna  (far,  son,  sonson;  se 
M  i  c  k  1  i  n).  Att  tonkonsten  öfvades 
med  framgång  i  L.  vid  slutet  af  1700- 
talet  framgår  bl.  a.  däraf,  att  22  sångare 
från  L:s  gymnasium  under  dir.  mus. 
Adolf  Micklins  ledning  medverkade  vid 
Gustaf  IV :s  kröning  i  Norrköping  1800. 
A.  Micklin  efterträddes  1814  af  E.  Dahl- 
man (s.  d.),  som  ägde  godt  anseende  som 
musiker.  J.  M.  Rosén  omtalar  i  "Några 
minnesblad"  (I,  15  ff.),  huru  han  med 
till  buds  stående  krafter  uppförde 
Haydns  "Skapelsen"  och  "visade  sig 
detta  företag  fullt  vuxen".  En  god  hjälp 
erbjöd  vid  denna  tid  regementsmusikkå- 
rerna, hvilka  stodo  under  ingen  mindre 
än  Crusells  ledning.  Äfven  omtalar  Ro- 
sén flera  nitiska  befrämjare  af  tonkon- 
sten bland  läroverkslärarna  (lektorn,  se- 
dermera biskopen  W.  Wallenberg,  cel- 
list; lektor  Mobeck;  gymnasisten  Ycken- 
berg,  "utmärkt  violinist",  Barkenbom, 
Wikblad  m.  fl.).  I  oratoriet  medverkade 
som  solister  baron  De  Geer  till  Finspång 
(s.  d.),  Ebba  Annerstedt  ("en  utmärkt 
skön  och  behaglig  röst"),  lektor  Mobeck 
m.  fl.  Crusell  bidrog  i  sin  mån  genom 
talrika  konserter  att  göra  L.  till  en 
brännpunkt  för  musiklifvet  i  Östergöt- 
land. Vid  midten  af  1800-talet  samarbe- 
tade ofta  L.  o.  Norrköping  (s.  d.)  i  mu- 
sikaliskt hänseende.  Ett  blandadt  kör- 
sällskap omtalas  vid  denna  tid  under 
olika  namn  ("Musikaliska  sällskapet", 
"Harmoniska  sällskapet",  "Musikföre- 
ningen"); dessutom  namnes  äfven  ett 
symfonisällskap.  En  nitisk  främjare  af 
tonkonsten  erhöll  staden  1843  i  Gnosspe- 
lius,  hvilken  i  16  år  verkade  där  dels  som 
sånglärare  vid  lärov.  dels  (fr.  1854)  som 
organist  vid  domkyrkan.  Han  var  nå- 
gon  tid   ledare   af   musiksällskapets   kör 


och  orkester.  Efter  Gnosspelii  förflytt- 
ning till  Lund  1859  låg  musiken  någon 
tid  nere,  men  snart  erhöll  staden  nya  le- 
dande krafter  i  seminarierektor  K.  L. 
Anjou  (s.  d.),  hvilken  1864  flyttade  från 
Norrköping  till  L.,  och  F.  A.  Frieberg, 
hvilken  1866  likaledes  utbytte  Norrkö- 
ping mot  L.  Anjou  öfvertog  ordföran- 
deskapet i  musikföreningen  o.  Frieberg 
dirigeringen  af  kör  o.  ork.  Enl.  Mus. 
ak:s  handl.  1866  (s.  88)  bestod  sällska- 
pet sistnämnda  år  af  följande  aktiva 
krafter:  42  i  orkestern  (däraf  20  för 
blåsinstrument),  50  i  den  bl.  kören  (där- 
af 24  mani.  sångare);  dessutom  tvenne 
solosångare  samt  flera  solister  för  blås- 
instrument (ur  grenadier-regementenas 
musikkårer).  Stadens  förnämsta  niu- 
sici  voro  biträdande  ledamöter  och  tven- 
ne konserter  gåfvos  årligen.  1873  läm- 
nade Frieberg  staden  och  musiken  öf- 
vades sedan  ej  i  så  stor  skala.  Dock 
existerade  ännu  Musikföreningen  till 
1800-talets  slut.  På  1890-talet  var  fru 
Amalia  Planck,  f.  Gnosspelius,  ledare. 
För  närvarande  existerar  i  L.  ej  något 
annat  musiksällskap  än  L:s  Sångarför- 
bund  (manskör,  stiftad  12.  12.  1907  af  rek- 
tor Alb.  Johansson,  som  varit  ordf.  till 
1.  2.  1911,  då  han  ersattes  af  rådman  R. 
Hultmark).  Musikaliska  ledare  för  detta 
förbund  ha  varit:  K.  Mousquette  (12. 
12.  07—24.  10.  10),  R.  Darell  (24.  10—31. 
8.  11)  och  O.  Sandberg  (sedan  dess).  — 
Rörande  uppförda  verk  under  1850-  och 
60-talen  se  Norrköping.  —  Litt.: 
medd.  af  Edv.  During  och  A.  Peterzén; 
Mus.  ak:s  handl.  1866  (Mus.  för.  i  Sverige 
o.  Norge);  dessutom  egna  undersöknin- 
gar. 

Lipinski,  Karl  Joseph,  f.  30.  10. 
1790  i  Radzyn,  Polen,  t  16.  12.  1861  nära 
Lemberg;  violinvirtuos;  konsertmästare 
1810  i  Lemberg;  1812—14  teaterkapellmä- 
stare i  samma  stad.  1817  begaf  han  sig 
till  Italien  för  att  höra  Paganini.  Efter 
att  ha  stiftat  personlig  bekantskap  med 
mästaren  återvände  han  och  begynte  nu 
efterbilda  hans  spelsätt.  Under  1820-  och 
30-talen  företog  han  talrika  konsertre- 
sor i  Europa  och  vann  stor  berömmelse. 
1839  mottog  L.  en  konsertmästarebefatt- 
ning i  Dresden  och  innehade  den  till 
1861,  då  han  afgick  med  pension.  L. 
komponerade  4  violinkonserter,  rondor, 
polonäser,   variationer,  fantasier  m.  ni.; 


568 


Lipps— Liszt 


dessutom  äfven  en  samling  galiciska 
folkvisor   (1833,  2  bd). 

Lipps,  Theodor,  f.  28.  7.  1851  i  Wall- 
halben,  Pfalz;  estetiker;  studerade  först 
teologi,  sedan  naturvetenskaperna  och 
filosofi;  1877  fil.  dr.;  1889  e.  o.  professor 
i  filosofi  i  Bonn,  1890  o.  prof.  i  Breslau 
och  är  sedan  1894  prof.  i  Munchen.  Af 
hans  skrifter  beröra  bl.  a.  följande  mu- 
sik: "Zur  Theorie  der  Melodie"  (Zs.  f. 
Psychologie  1901),  "Das  Wesen  der  mu- 
sikalischen  Harmonie  und  Disharmonie" 
(Psych.  Studien  II,  1885),  "Tonverwandt- 
schaft  u.  Tonverschmelzung"  (Zs.  f. 
Psych.  u.  Phys.  1899).  Äfven  hans  stora 
handbok  "Ästhetik"  (1903—4,  2  bd)  be- 
handlar ingående  musikestetik  och  ton- 
psychologi.  L.  torde  jämte  Stumpf  vara 
Tysklands  främsta  tonpsycholog. 

Lipsius,  Marie,  f.  30.  12.  1837  i  Leip- 
zig; känd  som  musikförfattarinna  under 
pseudonymen  La  Mara.  Af  hennes 
verk  har  särskildt  samlingen  "Musika- 
lische  Studienköpfe"  (5  bd,  1.  uppl. 
1868—82)  vunnit  stor  spridning;  en  an- 
nan känd  samling  är:  "Musikerbriefe  aus 
fiinf  Jahrhunderten"  (1886,  2  bd).  L.  har 
utgifvit  Liszts  bref  (1893—1905,  8  bd), 
bref  till  L.  (1895—1904,  3  bd),  L:s  och 
Biilows  brefväxling  (1898),  L:s  och  stor- 
hertig Alexanders  brefväxling  (1908), 
Berlioz'  bref  till  furstinnan  Karolyne 
Sayn-Wittgenstein  (1903);  äfven  har  hon 
öfversatt  L:s  Chopinbiografi  (1880).  Af 
hennes  öfriga  böcker  märkas:  "Musi- 
kalische  Gedanken-Polyphonie"  (1873), 
"Beethoven"  (1870),  "Klassisches  u.  Ro- 
mantisches  aus  der  Tonwelt"  (1892).  L. 
är  i  allmänhet  vetenskapligt  grundlig 
och  på  samma  gång  angenäm  i  stilen. 
Hon  har  därför  vunnit  erkännande  så- 
väl af  fackmän  som  amatörer. 

Lira  (it.  lira  tedesca,  t.  Drehleier,  lat. 
organistrum,  under  medeltiden  äfven 
symfonia,  Zampugna,  fr.  vielle);  tonen 
frambringas  ej  med  båge  utan  med  en 
träskifva,  som  vrides  rundt  af  högra 
handen  med  ett  handtag,  under  det  att 
vänstra  handen  spelar  på  strängarna. 
L.  förekommer  ofta  afbildadt  i  medelti- 
da handskrifter  och  var  då  ett  mycket 
populärt  folkinstrument.  I  Frankrike 
lefde  det  kvar  ända  in  på  1800-talet.  Ro- 
cocotidens  herdesvärmeri  gjorde  1.  åter 
populärt.  —  Se  vidare:    Vielle. 

Liscio  (it.),  enkelt,  utan  sirater. 


Lissenko,  Nikolai  Vitalievitsch,  f. 
22.  3.  1842  i  Grinjki,  Ryssland;  blef  efter 
universitetsstudier  i  Karkov  och  Kiev 
elev  af  konserv,  i  Leipzig  1866 — 68;  var 
sedan  musiklärare  i  Kiev.  L.  har  lif- 
ligt  intresserat  sig  för  den  lillryska 
folkmusiken  och  utgifvit  "Gesänge  der 
Ukraine"  (1868—95,  6  bd),  "Melodostschi" 
(dansvisor)  m.  fl.  samt  boken:  "Die 
charakteristischen  Eigenschaften  der 
kleinrussischen  Dumki  und  der  Lieder 
des  Kobsaspielers  Ostap  Veresai"  (1877). 
L.  arrangerade  dessutom  flera  visor  för 
kör.  Af  hans  kompositioner  märkas  6 
operor,  kantater,  körsaker,  solostycken 
och  pianoverk. 

L'istesso  tempo  (it.),  samma  tempo  som 
förut. 

Liszt,  Franz,  f.  22.  10.  1811  i  Raiding, 
en  by  nära  Ödenburg,  Ungern,  t  i  Bay- 
reuth 31.  7.  1886;  fadern  var  förvaltare 
af  ett  gods,  som  tillhörde  familjen  Ester- 
hazy.  Sonen  fick  en  vårdad  uppfostran 
af  den  estetiskt  fint  bildade  fadern  och 
lärde  äfven  af  honom  så  mycket  musik, 
att  han  vid  9  års  ålder  kunde  låta  höra 
sig  å  en  konsert  i  Ödenburg;  några  un- 
gerska magnater  beslöto  då  att  vidare  ut- 
bilda den  löftesrike  unge  pianisten  och 
fadern  begaf  sig  därför  till  Wien  för  att 
söka  en  lärare  åt  sin  son.  Ingen  min- 
dre än  Czerny  lofvade  att  taga  sig  an 
hans  undervisning.  1.  1.  1832  gaf  L.  sin 
första  konsert,  då  han  spelade  Hummels 
amollskonsert  och  därpå  öfvergick  till 
fria  fantasier.  På  en  annan  konsert  13. 
4.  1823,  som  äfven  bevistades  af  Beetho- 
ven, spelade  han  Hummels  hmollskon- 
sert  och  öfvergick  sedan  äfven  då  till 
fria  fantasier,  som  hänryckte  publiken. 
T.  o.  m.  Beethoven  blef  hänförd  af  hans 
spel  och  skyndade  fram  och  kysste  ho- 
nom. Redan  här  i  kejsarstaden  grund- 
lade konserterna  den  knappt  tolfårige 
gossens  världsrykte.  Alla  tidningar  utan 
undantag  voro  uppfyllda  af  loford  och 
beundran  öfver  detta  brådmogna  geni, 
som  icke  mekaniskt  föredrog  en  utan- 
läxa  utan  reproducerade  hvad  han  med 
själ  och  hjärta  tillägnat  sig  och  smält, 
samt  dessutom  i  sina  fria  fantasier  be- 
bådade en  skapande  ande.  Jämte  piano- 
studierna bedref  han  äfven  komposi- 
tionsstudier för  Salieri;  ett  par  kyrko- 
kompositioner och  ett  Tantum  ergo 
väckte  hans  lärares  synnerliga  tillfreds- 


Liszt 


569 


ställelse.  På  hösten  1823  flyttade  fa- 
dern till  Paris,  sedan  han  dessförinnan 
i  Kassel  förhört  sig  med  Hummel.  Det 
var  faderns  mening,  att  sonen  skulle  in- 
skrifvas  som  elev  vid  konservatoriet, 
men  Cherubini  vägrade  bestämdt  att 
mottaga  en  utländing.  I  stället  tog  L. 
nu  kompositionslektioner  för  Paer  och 
Reicha.  Däremot  var  det  omöjligt  att 
finna  en  lämplig  lärare  å  piano.  Han 
fick  också  här  nöja  sig  med  den  redan 
erhållna  underbyggnaden  och  själfstän- 
digt  utbilda  sitt  spel.  Han  blef  i  Paris 
aristokratiens  älskling.  I  de  främsta, 
finaste  salongerna  skattade  man  sig 
lycklig  att  få  smeka  "le  petit  Liszt", 
som  man  kallade  honom.  Sin  första 
offentliga  konsert  i  den  franska  huf- 
Audstaden  gaf  han  8.  3.  1824.  Hans  rykte 
steg  med  hvarje  dag  och  fadern  be- 
slöt därför  att  äfven  låta  honom  kon- 
sertera i  England.  I  maj  1824  for  han 
öfver,  och  första  konserten  i  London 
ägde  rum  21.  6.  Man  firade  honom  lika 
mycket  här.  På  hösten  återvände  fa- 
der och  son  till  Paris,  och  man  lyckades 
där  å  St.  operan  få  uppförd  en  af  L.  på 
våren  komponerad  operett  "Don  Sancho" 
(17.  10.  1825).  Vid  premiären  blef  den  nye 
komponisten  föremål  för  en  glänsande 
hyllning.  1827  drabbades  L.  af  ett  hårdt 
slag,  i  det  att  fadern  dog.  Han  måste 
nu  sörja  för  sig  och  sin  moder  och  gaf 
därför  pianolektioner  i  den  franska  huf- 
vudstaden.  Han  mottog  under  de  föl- 
jande åren  mäktiga  intryck  från  Frank- 
rikes litterära  och  konstnärliga  storhe- 
ter, Viktor  Hugo,  George  Sand,  Saint- 
Simon  samt  af  Chopin,  Berlioz  och  Pa- 
ganini.  Den  sistnämnde  hörde  han  1831 
och  tänkte  strax  på  att  öfverföra  en  del 
af  detta  virtuosa  spel  å  pianot.  Med 
okuflig  energi  arbetade  han  på  det  tek- 
niska utvecklandet  af  pianospelet.  För 
att  fullt  sätta  sig  in  i  hemligheten  af 
Paganinis  spel  sökte  han  först  öfver- 
föra hans  24  capriccios  för  violin  å  piano. 
Han  vann  på  så  sätt  klarhet  om  skill- 
naden mellan  violin-  och  pianotekniken 
och  gick  sedan  vidare  i  själfständig  rikt- 
ning för  att  rikta  pianotekniken  med 
nya  uttrycksmöjligheter.  Af  Berlioz  lär- 
de han  sig  förstå  orkesterklangverkan 
och  sökte  äfven  här  genom  transkrip- 
tioner  från  orkester  till  piano  lära  sig 
att    få     orkesterfärg     öfver    pianospelet 


utan  att  pianots  egen  karaktär  gick  om 
intet.  Vid  åhörandet  af  Berlioz'  "Epi- 
sode  de  la  vie  d'un  artiste"  1832  fick 
han  äfven  kärlek  till  programmusiken 
och  skref  redan  nu  symfoniska  verk  i 
denna  stil.  Chopins  nationella  stil  sökte 
han  göra  till  sin  egen  genom  att  upp- 
taga ungerska  folkvisor  och  folkmelo- 
dier. Äfven  Chopins  romantiskt  svär- 
miska stil  upptog  han  ej  sällan  i  sina 
fria  fantasier.  Som  kritiker  fick  han 
under  30-talet  en  ej  ringa  öfning.  Så 
författade  han  en  uppsats  öfver  Meyer- 
beers  "Robert"  och  skref  en  nekrolog 
öfver  Paganini.  1832  hade  L.  åhört  Fe- 
tis' musikfilosofiska  föredrag  och  sär- 
skildt  fäst  sig  vid  hans  framställning 
af  tonarternas  utveckling.  Han  sökte 
sedan  alltmera  i  sin  egen  musikaliska 
produktion  frigöra  sig  från  tonarter- 
nas tvång.  För  L:s  eget  privata  lif 
kom  slutligen  hans  bekantskap  med 
grefvinnan  d'Agoult  (författarinna  un- 
der pseudonymen  Daniel  Stern)  att  få  en 
stor  betydelse.  1834  sammanträffade  han 
f.  f.  ggn  med  henne  och  redan  1835  öf- 
vergaf  hon  sin  man  för  att  följa  L. 
Hon  ledsagade  honom  på  hans  virtuos- 
resor i  Italien,  Frankrike  och  Schweiz 
och  födde  honom  en  son  och  tvenne 
döttrar,  hvaraf  den  yngsta  C  o  s  i  m  a 
sedermera  blef  Biilows  maka  och  där- 
efter Richard  Wagners.  Intill  1839  va- 
rade förhållandet  men  sedan  reste  L.  en- 
sam ut  på  konserter  öfver  Europa.  Med 
året  1839  slutade  den  första  perioden  i 
L:s  lif.  Han  stod  nu  mogen  som  konst- 
när, erkänd  öfver  hela  den  bildade  värl- 
den som  sin  samtids  främste  pianovir- 
tuos och  erkänd  åtminstone  i  Paris  äf- 
ven som  komponist.  L.  hade  emellertid 
ej  alls  känslan  af,  att  han  ej  vidare 
borde  framåt  inom  konsten.  Tvärtom 
kände  han  vid  denna  tid  blott  sin  egen 
ofullkomlighet.  Heine  hade  kallat  ho- 
nom vild,  blixtrande,  vulkanisk,  förtä- 
rande, likt  en  flytande  eld.  Hans  väsen 
bar  prägeln  af  ett  oroligt  sökande  efter 
något  djupare  och  bättre.  Han  begaf 
sig  också  ut  på  sina  virtuosresor  med 
känslan  af,  att  han  ville  lära  sig  för- 
stå sin  samtids  tonkonst  och  tonkonst- 
närer. Virtuosresornas  period  varade 
åtta  år  till  1847.  Härunder  besökte  han 
de  flesta  länder  i  Europa.  Med  förkär- 
lek konserterade  han  i  Frankrike,  Eng- 


570 


Liszt 


land  och  Tyskland.  L.  lade  här  grunden 
till  en  betydande  egen  förmögenhet  på 
samma  gång  han  blef  i  stånd  att  utöfva 
en  storartad  välgörenhet.  Beethoven- 
monumentet  i  Bonn,  som  upprestes  1845, 
hade  till  största  delen  bekostats  af  ho- 
nom. Sitt  hemland  glömde  han  ej  hel- 
ler. Såväl  hembyn  som  Pesth  fick  ofta 
mottaga  rika  gåfvor  i  penningar  af  ho- 
nom. Den  sista  konsert  L.  gaf  för  egen 
del  ägde  rum  mot  slutet  af  1847.  Under 
de  39  år  han  sedan  lefde  gaf  han  nästan 
hvarje  år  öfver  hela  Europa  stora  kon- 
serter, hvilka  nästan  alla  gåfvo  stora 
intäkter,  men  ej  ett  öre  tog  han  häraf 
för  egen  del  utan  allt  lämnades  till  all- 
männa ändamål  el.  enskilda  personer, 
som  behöfde  hjälp.  Fr.  o.  m.  år  1842  be- 
gynte  L.  stå  i  närmare  förbindelse  med 
staden  Weimar  och  1849  slog  han  sig  de- 
finitivt ned  där  samt  stannade  sedan  i 
12  år.  1847  trädde  L.  i  förhållande  till 
furstinnan  Karoline  af  Sayn-Wittgen- 
stein  och  med  hennes  öfverflyttning  till 
hemmet  i  Weimars  Altenburg  begynte 
en  ny  fas  af  hans  lif.  Furstinnan  spor- 
rade honom  till  kompositorisk  produk- 
tion i  större  stil.  Pianoverk  och  solo- 
sånger skrefvos  till  stor  del  före  1847, 
men  efter  denna  tid  framträda  de  stora 
symfoniska  verken  samt  körverken.  Wei- 
marperioden  1849—61  är  äfven  en  tid,  då 
L.  samlar  elever  omkring  sig.  Liksom 
han  efter  1847  aldrig  tog  någon  egen  in- 
komst af  konserter,  utdelade  han  äfven 
sin  undervisning  i  pianospel  och  kompo- 
sition fullt  gratis.  En  stor  skara  af 
unga  musiker  från  hela  Europa  funno 
ett  hem  i  Weimar,  och  L.  sörjde  samvets- 
grant för  deras  andliga  utbildning  till 
utöfvande  musiker  och  kompositörer.  Af 
de  som  stodo  honom  närmast  märkas: 
Biilow,  Kaff,  Cornelius,  Tausig,  d'Albert, 
Sophie  Menter  m.  fl.  Af  redan  mogna 
konstnärer,  hvilka  genom  L.  blefvo  er- 
kända af  en  större  allmänhet  märkas 
Berlioz  och  framför  allt  Wagner,  hvil- 
ken  efter  landsflykten  1849  vann  en  tro- 
gen hjälpare  i  L.  Af  äldre  kompositörer, 
hvilkas  kompositioner  nu  återupptogos, 
kunna  nämnas  Schubert  och  Beethoven. 
Så  uppfördes  i  Weimar  genom  L.  Wag- 
ners  "Lohengrin"  och  "Flygande  hollän- 
daren", Berlioz'  "Benvenuto  Cellini", 
Schumanns  "Genoveva"  och  musiken  till 
Byrons    "Manfred",    Schuberts    "Alfonso 


och  Estrella"  och  Cornelius'  "Barberaren 
i  Bagdad"  m.  fl.  Officiellt  var  L.  blott 
kapellmästare  vid  hofteatern,  men  i 
själfva  verket  behärskade  han  hela  sta- 
dens musiklif.  Denna  L:s  stora  makt  i 
staden  lät  också  intrigspelet  till  sist  vak- 
na och  till  sist  lyckades  det  hans  mot- 
ståndare att  få  fram  en  offentlig  pro- 
test från  publikens  sida  mot  premiären 
af  "Barberaren  i  Bagdad".  L.  kände  sig 
häraf  djupt  kränkt  och  drog  sig  nu  till- 
baka från  staden  samt  flyttade  till  Rom. 
"Jag  hade  drömt  om  en  ny  konstperiod 
för  Weimar  liksom  förut  i  Karl  Augusts 
dagar,  under  hvilken  Wagner  och  jag 
skulle  varit  ledare  som  förut  Goethe  och 
Schiller,  men  ogynnsamma  förhållanden 
ha  gjort  drömmen  om  intet",  skref  L. 
1860.  Först  10  år  senare  återupptog  han 
sina  förbindelser  med  hofvet  i  Weimar. 
Vid  samma  tid  arbetade  han  med  ifver 
på  att  få  till  stånd  ett  nationellt  kon- 
servatorium  i  Pesth  efter  högre  mått- 
stock än  den  musikskolan  där  förut  haft. 
Han  gaf  för  detta  ändamål  hvarje  år 
konserter  i  Ungerns  hufvudstad  och  de- 
lade sin  tid  fr.  o.  m.  1870  å  tre  platser: 
Rom,  Weimar  och  Pesth.  Ännu  1886  gaf 
L.  konserter  som  pianist  och  orkesterdi- 
rigent i  England  och  Frankrike  samt 
mottog  enastående  hyllningar,  men  på 
sommaren  s.  å.  aftog  hans  krafter  märk- 
bart och  i  Bayreuth,  dit  han  begifvit  sig 
för  att  öfvervara  Wagnerfestspelen,  afled 
han  å  villa  Wahnfried,  ömt  vårdad  af 
sin  dotter  Cosima  Wagner.  Han  begrofs 
3.  8.  å  Bayreuths  kyrkogård. 

Grundkaraktären  i  L:s  väsen  var  reli- 
giositet. Wagner  har  en  gång  sagt,  att 
L.  uttryckte  sina  tankar  annorlunda, 
därför  att  han  alltid  tänkte  religiöst. 
Redan  i  ungdomen  hade  L.  känt  sig  dra- 
gen till  Saint-Simonismen  och  på  1840- 
talet  midt  under  virtuosresorna  umgicks 
han  med  tankarna  att  ingå  i  kloster.  I 
Rom  på  60-talet  var  han  påfvens  vän  och 
1865  mottog  han  de  mindre  andliga  vär- 
digheterna  och  erhöll  abbés  titel.  Den 
kristliga  kärleksverksamheten  var  ett 
naturbehof  för  honom,  och  han  kunde  ej 
säga  eller  handla  något,  som  sårade  an- 
dra. Äfven  hans  värsta  motståndare  er- 
kände öppet,  att  han  som  person  endast 
kunde  älskas  och  beundras.  Fiendska- 
pen var  blott  ett  ogillande  af  en  viss 
stilriktning  och  öfvergick  aldrig  till  per- 


Liszt 


571 


sonligt  hat.  Offervilligheten  för  andra 
öfvergick  ibland  hos  L.  till  fullkomlig 
själfförnekelse.  Kände  han,  att  han  vi- 
sat likgiltighet  mot  någon,  kunde  han 
ej  göra  nog  för  att  lugna  sitt  alltid  i 
denna  sak  ömtåliga  samvete.  När  han 
kritiserade  konst  och  konstföreteelser 
skedde  det  alltid  med  öm  mildhet,  och 
tvangs  han  att  skarpt  klandra,  skedde 
det  med  den  faderliga  kärlekens  önskan 
att  få  fram  något  bättre  och  ädlare.  L. 
var  mer  uppfostrare  än  lärare.  Men  var 
det  ett  naturbehof  för  honom  att  älska 
och  beundra,  var  det  ej  mindre  att  bli 
älskad.  Häri  ligger  måhända  hans  sva- 
gaste sida,  den  ej  nog  fördjupade  läng- 
tan att  behaga.  Hans  viljeriktning  gick 
alltid  ut  på  att  vinna  alla  för  sig  och 
sin  konst.  Redan  i  ungdomen  vandes  han 
vid  att  berömmas  och  beundras,  och  ju 
flera  massorna  voro,  som  hyllade  honom, 
dess  lyckligare  och  rikare  kände  han  sig 
själf.  Häri  låg  den  yttre  betingelsen  för 
hans  glänsande  virtuosa  framträdande. 
De  som  ej  sågo  djupt  nog,  märkte  endast 
behagsjukan  och  dömde  honom  såsom  få- 
fäng och  inbilsk.  Att  L.  under  virtuos- 
perioden på  1830-  och  40-talen  verkligen 
offrat  väl  mycket  för  de  yttre  effekter- 
nas skull,  är  sant.  Men  ingen  har  heller 
skarpare  och  tydligare  reagerat  däremot 
än  han  själf  under  senare  delen  af  sitt 
lif. 

Som  konstnär  och  skapande  mästare 
måste  man  ej  glömma  L:s  stora  recepti- 
vitet.  Begränsningen  inom  ett  visst  om- 
råde, som  hos  Chopin  och  Wagner  gaf  ett 
så  lysande  resultat,  saknades  hos  L. 
Hans  sträfvan  gick  ut  på  att  förstå  allt, 
utbilda  och  utveckla  allt.  Ingen  stilart 
var  honom  obekant,  och  hans  förståelse 
sträckte  sig  till  alla  områden.  Han  hade 
därför  så  lätt  att  erkänna  det  goda  både 
i  gammal  och  ny  stil.  För  det  nya,  icke- 
erkända, blef  han  den  store,  mäktige 
hjälparen.  Det  gamla,  men  värdefulla, 
som  glömts  under  nyare  tiders  stilskift- 
ningar, upptogs  äfven  och  fick  erkännan- 
de genom  honom.  Hans  kärlek  till  allt 
och  alla  gaf  sig  ingen  ro,  förrän  han 
framtvingat  ett  allmänhetens  erkännan- 
de. Denna  förmåga  att  fördjupa  sig  i 
andras  verk  gaf  dock  hans  egen  produk- 
tion en  viss  obestämdhet.  Jämte  verk 
af  högt  värde  träffas  äfven  flera  tomma 
och  intetsägande.     Han  hade  här  som  i 


så  mycket  annat  mottagit  intryck  från 
alla  håll.  Fullt  individuella  äro  endast 
ett  fåtal.  Liksom  alla  receptiva  naturer 
hade  L.  mycket  lätt  att  komponera. 
Hans  kompositoriska  produktion  omfat- 
tar ej  mindre  än  1,233  verk.  Af  dessa 
äro  dock  442  transkriptioner  af  andras 
verk  och  31  reviderade  upplagor  af  klas- 
siska mästerverk.  Af  de  återstående 
originalkompositionerna  äro  385  direkta 
original  och  264  arrangements  af  dessa. 
Slutligen  tillkommer  hans  litterära  pro- 
duktion och  en  stor  samling  mästerligt 
skrifna  bref.  Af  originalkompositioner- 
na märkas  en  stor  mängd  verk  för  piano- 
solo, hvilka  dock  ej  höra  till  hans  bästa 
verk.  Till  de  mera  bekanta  höra:  "Har- 
monies  poétiques  et  religieuses"  (10  korta 
stycken)  och  "Années  de  Pélesinage"  (3 
afdeln.  9+7+3  nr).  Särskildt  populära 
folkvisbearbetningar  äro  hans  "Rhapso- 
dies  hongroises"  (12  st.).  För  p.  och  ork. 
skref  han  2  konserter  (E-  och  A-dur)  och 
en  "Todten-Tanz"  (parafras  öfver  Dies 
irse).  Hans  orkesterverk  höra  afgjordt 
till  de  bästa.  Hit  höra  i  främsta  rum- 
met hans  symfoniska  dikter.  De  äro  12 
till  antalet  och  tillhöra  nästan  alla  Wei- 
marperioden  samt  fördela  sig  å  följande 
tider:  1.  "Héroide  funébre",  begynt  1830. 
fullbordad  1849;  2.  "Tasso",  komp.  1840  för 
piano,  orkestrerad  1848  och  utf.  vid  Goe- 
thef esten  i  Weimar  28.  8.  1849;  3.  "Les 
préludes",  begynt  1845  i  Marseilles,  full- 
bordad i  Weimar  1850;  4.  "Hungaria",  be- 
gynt 1846  som  ungersk  marsch  f.  piano, 
ork.  1853,  reviderad  1856;  5.  Bergsymfoni- 
en ("Ce  qu'on  entend  sur  la  montagne"). 
begynt  1847,  fullb.  1849;  6.  "Mazeppa", 
begynt  vid  samma  tid  som  föreg.  och 
ursprungl.  afsedd  att  vara  en  pianoetyd, 
utvidgad  och  ork.  1858;  7.  "Prometheus", 
komp.  1850,  utvidgad  m.  kör  1859;  8. 
"Festklänge",  komp.  1853;  9.  "Orpheus", 
komp.  1854;  10.  "Hunnenschlacht",  komp. 
1856—57  (efter  Kaulbachs  tafla);  11.  "Die 
Ideale"  (efter  Schillers  dikt),  komp.  för 
Goethe-Schillermonumentet  i  Weimar 
1857;  12.  "Hamlet",  komp.  1859.  Härtill 
komma  sedan  tre  symfonier:  en  till  Dan- 
tes Divina  Commedia  för  ork.  med  dam- 
kör  (i  3  delar:  Inferno,  Purgatorio,  Mag- 
niflcat),  en  Faustsymfoni  i  3  karaktärs- 
bilder (efter  Goethe)  för  ork.  med  dam- 
kör  och  Två  episoder  ur  Lenaus  Faust 
(1.   Der   nächtliche   Zug.   2.   Der  Tanz   iu 


^72 


Litania— Lizcll 


der  Dorfschenke  [Mefistowalzer])  för  ork. 
Af  L:s  vokalverk  märkas  flera  mässor 
och  kyrkliga  körsånger  samt  två  orato- 
rier: "Christus"  och  "Die  Legende  von 
der  heiligen  Elisabeth",  det  senare  ver- 
ket ett  af  L:s  mest  kända  och  äfven 
hans  allra  främsta  vokalverk;  dessutom 
flera  festkantater,  manskvartetter  och 
solosånger  med  piano  (Kahnts  uppl.  af 
L:s  "Gesammelte  Lieder"  upptager  55 
sånger;  härtill  komma  dock  8  andra).  Af 
L:s  litterära  verk  äro  de  mest  kända: 
Chopinbiografien  (1852),  Om  zigernarmu- 
siken  (1859),  Om  Robert  Franz  (1872). 
Lina  Ramann  utgaf  1880—83  i  6  bd  hans 
samlade  skrifter.  Hans  brefväxling  ut- 
gafs  af  La  Mara  (se  Lipsius).  —  Af 
skrifterna  om  L.  märkas:  L.  Ramann,  F. 
L.  (1880—94,  3  bd);  La  Mara,  Aus  der 
Glanszeit  der  Weimarer  Altenburg  (1896); 
Nohl-Göllerich,  F.  L.,  i  Reclambibl.  (2 
bd);  Rich.  Pohl,  F.  L.  (1883);  R.  Louis, 
F.  L.  (1900);  Eduard  Reuss,  F.  L.  (1898); 
J.  Kapp,  L.  und  Wagner  (1909).  En  för- 
teckning öfver  L:s  verk  utgaf  Aug.  Göl- 
lerich  i  Neue  Zeitschr.  f.  M.  1888—89 
(tillägg  m.  m.  se  Groves  lexikon).  En 
samlad  uppl.  af  L:s  samtl.  tonverk  ut- 
ger Liszt-stiftelsen  genom  Aloys  Obrist 
å  Breitkopf  &  Härtels  förlag.  —  Tre 
L.-statyer  finnas:  en  i  Weimar  (invigd 
1902),  en  i  Stuttgart  (1903)  och  en  i  foyern 
i  Gewandhaus  i  Leipzig  (1900).  Ett  L.- 
museum  finnes  i  Weimar.  —  En  L.-s  t  i  f- 
t  e  1  s  e  grundades  genom  gåfvor  af  fur- 
stinnan Hohenlohe  (dotter  till  furstin- 
nan Wittgenstein)  åt  Allg.  d.  Musik- 
Verein;  räntorna  tillfalla  begåfvade  kom- 
positörer el.  pianister.  L.-stiftelsen  ut- 
ger äfven  L:s  saml.  verk   (s.  of  van). 

Litania  (lat.),  responsorisk  sång  mel- 
lan präst  och  menighet;  brukas  numera 
i  Sverige  endast  vid  fastlagstidens  hög- 
mässogudstjänster samt  på  den  årliga 
botdagen. 

Litolff,  H  e  n  r  y  C  h  a  r  1  e  s,  f .  6.  2.  1818 
i  London  af  tyska  föräldrar  (Elsass),  f 
fi.  8.  1891  i  Paris;  pianist  och  kompo- 
nist; elev  af  Moscheles;  uppträdde  redan 
vid  12  års  ålder  som  pianist  å  Covent 
Garden,  London.  Vid  17  års  ålder  in- 
gick han  äktenskap  och  lämnade  då 
London  samt  måste  i  en  liten  provins- 
stad försörja  sig  och  sin  familj  som  pia- 
nolärare. 1840  uppträdde  L.  i  Paris,  där 
han  snart  vann  erkännande  som  pianist 


och  kompositör.  Han  skilde  sig  nu  från 
sin  familj  och  blef  1841  kapellmästare 
i  Warschau;  1844  lämnade  han  denna 
och  reste  sedan  i  Tyskland,  Holland  och 
Österrike;  i  sistnämnda  land  deltog  han 
i  revolutionen  1848  och  måste  fly  från 
Wien.  1850  ingick  han  äktenskap  med 
änkan  efter  musikförläggare  Meyer  i 
Braunschweig  och  blef  med  henne  ägare 
af  förlaget,  hvilket  sedan  burit  hans 
namn.  1860  lämnade  han  dock  förlaget 
åt  styf  sonen  TheodorL.  (f.  18.  3.  1839; 
Meyers  son  inträdde  1853  i  firman;  grun- 
dade 1864  klassikeruppl.  "Kollektion  Li- 
tolff") och  begaf  sig  till  Paris,  där  han 
ännu  en  gång  gifte  sig.  Af  L:s  kom- 
positioner märkas:  5  "konsertsymfonier" 
(för  piano  o.  ork.),  en  violinkonsert 
("Eroica"),  oratoriet  "Ruth  et  Boaz" 
(1869),  flera  ouverturer  (särskildt  bekant 
är  "Ouverture  ou  dernier  jour  de  la  ter- 
reur"),  operorna  "Die  Braut  von  Ky- 
nast"  (Braunschweig  1847)  och  "Les  Tem- 
pliers"  (Briissel  1886).  L:s  kompositio- 
ner utmärka  sig  för  en  viss  friskhet  och 
stämningsrikedom  och  äro  ännu  ej  helt 
glömda. 

Littmarck,  Carl  Gottfried  Rein- 
hold, f.  8.  1.  1842  i  Stockholm,  f  27. 
12.  1899  i  Halmstad;  student  i  Uppsala 
1860;  elev  af  konserv,  i  Sthlni  1861— €3 
och  aflade  där  dir.-ex.;  tjänstgjorde  se- 
dan som  kapellmästare  vid  Svenska  tea- 
tern i  Helsingfors  samt  därefter  i  Stock- 
holm vid  Mindre  t.,  Södra  (1873—75)  och 
Nya  t.  Som  tonsättare  har  L.  gjort  sig 
känd  genom  en  operett  "Liten  Karin" 
och  annan  musik  för  scenen  samt  genom 
solosånger  (visor  af  Sehlstedt  m.  fl.). 

Liturg,  tjänstförrättande  präst,  guds- 
tjänstledare. 

Liturgi,  sammanfattningen  af  de  till 
den  offentliga  gudstjänsten  hörande 
handlingarna. 

Liturgisk,  gudstjänstlig. 

Lituus  (lat.),  ett  romerskt  trumpetin- 
strument bestående  af  ett  långt  rakt 
rör  med  uppåtböjd,  utvidgad  afslutning 
(egentl.  en  krumstaf). 

Liuto  (it.),  luta  (s.  d.). 

Lizell,  Paula  Maria,  f.  Frödin, 
f.  25.  1.  1873  i  Stockholm;  operasånger- 
ska (sopran);  elev  af  fruarna  Östberg 
och  Pyk  samt  i  scenisk  framställning 
af  S.   Hebbe   och   Charlotta   Strandberg; 


Ljudbotten — Lobwasser 


573 


debuterade  1893  å  k.  t.  i  Sthlm  som  Ma- 
tilda i  "Vilhelm  Tell"  och  var  sedan  till 
1911  anställd  där.  L.  har  sedan  varit 
privatlärarinna  i  plastik  och  sång.  1897 
— 1905  var  hon  gift  med  läraren  H. 
Li  n  d  b  e  r  g  och  är  sedan  1907  gift  med 
musikläraren  S.  L  i  z  e  1 1.  L.  har  vid 
k.  t.  uppburit  mycket  kräfvande  roller. 
Af  dessa  märkas:  Margareta  i  "Faust", 
Valentine  och  Margot  i  "Hugenotterna", 
Pamela  i  "Fra  Diavolo",  Guilmette  i 
"Advokaten  Pathelin",  Tatjana  i  "Eugen 
Onegin",  Maria  i  "Tiefland"",  Signe  i 
"Gillet  på  Solhaug"  m.  fl.  Dessutom 
har  hon  sjungit  flera  Wagnerroller  så- 
som Senta,  Eva  Sieglinde  och  Gudron. 
—  Biogr.  i  Sv.  Musikt.  16.  1.  1903. 

Ljudbotten,  resonansbotten. 

Ljudhål,  hål  i  resonansbottnen  på  vissa 
instrument;  hos  violinen  ha  de  numera 
vanligen  formen  af  ett  S;  samban  an- 
vände i  regel  halfbågformadt  1. 

Ljudtratt,  se  Klockstycke. 

Ljufva  kors,  min  själs  behof, 
psalm  236;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  81. 

Ljungby  horn  och  pipa,  sago- 
spel med  sång  i  3  a.  af  G.  L.  Silfver- 
stolpe,  musik  af  P.  C.  Boman,  ballett 
ut  S.  Lund;  gifven  å  k.  t.  Sthlm  22.— 
31.  1.  1858  tre  ggr.  F.  A.  Friebergs  be- 
kanta ballad  (till  ord  af  L.  Hammar- 
sköld) ingick  ursprungligen  i  en  ope- 
rett (i  2  a.)  benämnd  "Skogsfrun"  upp- 
förd i  Norrköping  1853.  Vasateatern, 
Sthlm,  återupptog  sagospelet  1.  1.  1896 
med  musik  från  flera  håll,  bl.  a.  Frie- 
bergs ballad  samt  musik  af  Gade  och 
Hartmann  m.  fl.  Sagospelet  är  äfven 
uppfördt  som  friluftsskådespel  å  Skan- 
sen m.  fl.  platser. 

Ljunggren,  Henrik  Michael,  f. 
1824,  f  i  Stockholm  27.  10.  1881;  en  af 
Sveriges  skickligaste  kornettister  på  sin 
tid;  stabstrumpetare  vid  Smålands  hu- 
sarregemente; var  anförare  för  den  s.  k. 
småländska  husarkvintetten,  hvilken 
1857 — 59  konserterade  såväl  i  hufvudsta- 
den  som  i  landsorten  och  skördade  stort 
bifall.     Ass.   LMA   1857. 

Ljus  af  ljus,  o  morgonstjär- 
na, psalm  426;  Hajffner  hänvisar  till 
mel.  136. 

Lo,  kinesiskt  gongliknande  musikin- 
strument  af   koppar. 

Lobe,  Johann  Christian,  f.  30.  5. 
1797  i   Weimar,   f  27.   8.   1881   i  Leipzig; 


utbildade  sig  först  till  flöjtist  och  upp- 
trädde redan  1811  som  sådan  på  en  Ge- 
wandhauskonsert  i  Leipzig;  tillhörde 
därefter  Weimars  hofork.  i  början  som 
flöjtist  sedan  som  altviolinist;  1842 — 46 
ledde  han  ett  musikinstitut  i  födelse- 
staden; flyttade  sistnämnda  år  till  Leip- 
zig, där  han  sedan  lefde  som  privatlä- 
rare i  musik.  1846 — 48  redigerade  han 
"Allg.  mus.  Zeitung".  L:s  kompositio- 
ner äro  ej  få  (5  operor,  2  symfonier, 
kammarmusikverk  m.  m.)  men  numera 
mestadels  glömda.  Däremot  lefva  ännu 
flera  af  hans  musikteoretiska  skrifter, 
däribland:  "Lehrbuch  d.  mus.  Komposi- 
tion" flera  nya  uppl.  däribl.  en  utg.  af 
H.  Kretzschmar  1884—87;  öfvers.  till  flera 
språk),  "Katechismus  d.  Musik"  (1851; 
sv.  uppl.  "Musikens  katekes"  1877,  ny 
uppl.  1901),  "Fliegende  Blätter  fur  Mu- 
sik" (1853—57,  3  bd),  "Katechismus  der 
Kompositionslehre"  (1872;  7:de  uppl. 
1902)   m.   fl. 

1.  Lobkowitz,  Ferdinand  Philip, 
f.  17.  4.  1724  i  Prag,  t  11  1.  1784  i  Wien; 
böhmisk  furste;  var  en  af  Glucks  be- 
främjare,  och  båda  följdes  åt  till  Lon- 
don 1745,  där  fursten  presenterade  sin 
skyddsling  för  hofvet. 

2.  J  o  s  e  f  Franz  L.,  f.  7.  12.  1772  i 
Wien,  t  i  Prag  16.  12.  1816;  den  föreg:s 
son;  Beethovens  vän  och  gynnare;  var 
en  af  dem  som  1808  tillförsäkrade  B. 
ett  visst  årligt  underhåll  (L.,  Kinsky  o. 
ärkehertig  Rudolf);  underhöll  hos  sig 
en  hel  ork.  med  kör,  och  dessa  utförda 
mässor,  oratorier,  operor  och  symfonier. 
Af  Beethovens  verk  äro  följande  till- 
ägnade L.:  de  6  kvarterna  op.  18  (1801). 
symf.  Eroica  op.  55  (1806),  trippelkon- 
serten  op.  56  (1807),  5.  och  6.  symfonien 
(1809),  Essdurskvartetten  op.  74  (1810). 
Liederkreis,  op.  98  (1816).  Fursten  rå- 
kade 1811  i  ekonomiskt  obestånd  och 
lämnade   då   Wien. 

Lobwasser,  Ambrosius,  f.  1515  i 
Sachsen,  t  1585  som  juris  professor  i 
Königsberg;  utgaf  i  tysk  versifierad  öf- 
vers. 1573  Marots  och  Bezas  transposi- 
tion  af  Davids  psalmer  till  fransk  vers. 
Denna  tyska  uppl.  af  reformerta  psalm- 
boken (och  koralboken)  blef  sedan  ut- 
gångspunkten för  alla  svenska  försök 
att  införa  reformert  koralsång  i  Sverige 
(C.  C.  Gyllenhjelm,  Torstenius  Rhyaran- 
der;    se    Koral).      I    koralpsb.    af    1697 


574 


Locatelli— Logier 


finnas  o  psalmer  från  L.  oeh  i  den  nya 
af  1819  två   (nr  183  och  460). 

Locatelli,  P  i  e  t  r  o,  f.  1693  i  Berganio, 
t  1.  4.  1764  i  Amsterdam;  elev  af  Co- 
rel Ii  i  Rom;  företog  vidsträckta  kon- 
sertresor; violintekniken  utvidgades  ge- 
nom honom.  Som  kompositör  bidrog  han 
bl.  a.  till  sonatformens  utveckling.  Af 
lians  verk  märkas:  12  Concerti  grcssi 
(op.  1),  Flöjtsonater  (op.  2),  L'arte  del 
violino  (op.  3),  triosonater  för  2  violiner 
o.  bas  (op.  5  och  8),  6  violinsonater  (op. 
6),  6  concerti  a  quattro  (op.  7),  L'arte  di 
miova  modnlazione  (op.  9),  Contrasto  ar- 
monico  (op.  10).  Flera  af  hans  sonater 
blefvo  vida  kända  och  op.  6  utgafs 
ännu   1801    (af   Pariserkonserv.). 

Loco  (it.),  på  stället;  står  vanligen 
efter  ett  octavatecken  (8: va)  för  att  be- 
teckna, att  noterna  sedan  skola  spelas 
på  den  angifna  platsen. 

L  o  d  o  i  s  k  a.  1.  "Heroisk  komedi"  i  3 
a.,  text  af  Fillette-Loreaux,  musik  af  Che- 
rubini;  premiär  å  Feydeauteatern,  Paris, 
18.  7.  1791;  dansk  öfvers.  af  N.  T.  Bruun; 
f.  ggn  å  k.  t.,  Kphn,  31.  10.  1815;  ej 
gifven  i  Sverige.  —  2.  Opera  i  3  a.,  text 
af  De  Jaure,  musik  af  R.  Kreuzer;  pre- 
miär Paris  1.  8.  1791;  sv.  öfvers.  af  J.  P. 
Stolpe;  f.  ggn  å  k.  t.,  Sthlm  2.  11.  1795; 
så  vidt  bekant  ej  gifven  i  Kphn.  — 
Båda  dessa  verk  utgå  ifrån  samma  be- 
rättelse: Lou  vet  de  Couvrays  roman 
"Les  aventures  du  chevalier  Faublas". 
Jämte  nyssnämnda  kompositörer  ha  äf- 
ven  följande  behandlat  stoffet  i  operor: 
St.  Storace  (London  1794),  L.  Caruso 
(Rom   1798)    och    S.   Mayr. 

L  o  f ,  pris  och  ära  vare,  psalm 
416;  Haeffner  416;  motsvarar  i  koralpsb. 
af  1697  nr  352;  går  tillbaka  till  tysk 
koral  (Zahn  247  b:  Ich  dank  dir  schon 
durch  deinen  Sohn)  af  1610  (Praetorius); 
kan  först  påvisas  i  Sverige  på  1690-talet 
(Riddarholmskyrkans  koralb.);  i  Linde- 
man d.  ä:s  norska  koralb.  har  den  nr 
77  (Jag  takker  dig  ret  hjertelig). 

Lofsjunger  Herrans  nåd,  psalm 
57;  Haeffner  57;  saknas  i  koralpsb.  af 
1697  (psalmen  är  af  Wallin);  mel.  är 
tagen  från  den  reformerta  kyrkans  ko- 
ralbok nr  36:  Du  méchant  le  train  dé- 
réglé  (C.  C.  Gyllenhjelms  sv.  uppl.  af 
1650  har  mel.  under  samma  nr:  Utaf  de 
ondas  dikt  och  trakt),  som  finnes  i 
Tyskland  fr.   o.  m.  1525   (Zahn  8303:    Es 


sind  doch  selig  alle  die);  J.  S.  Bach 
har  den  under  texten:  O  Mensch,  be- 
wein'  dein'  Sunde  gross;  i  Lindenian 
d.  ä:s  norska  koralb.  nr  157:  O  Men- 
neske,  begraed  din  Synd  saa  stor;  i  finska 
koralb.   nr  351. 

Lofsjunger  Herran,  som,  psalm 
267;   Haeffner  hänvisar  till  mel.   131. 

Lofsjungom  Herran!  låtom, 
psalm  266;  Haeffner  266;  motsvarar  i  ko- 
ralpsb. af  1697  nr  83;  saknas  i  utländ- 
ska källor  men  finnes  i  Sverige  tryckt 
redan  i  Liber  Cantus  af  1620  (1623);  i 
finska   koralb.    nr   338. 

Lof  ske  dig,  store  Gud,  so  m, 
psalm  382;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  197. 

Lofvad  vare  Herran,  psalm  270 ; 
Ha?ffner  270;  motsvarar  nr  303  i  ko- 
ralpsb. af  1697;  saknas  i  utländska  käl- 
lor och  finnes  ej  i  svenska  före  1697;  i 
finska   koralb.    nr   362. 

Lof  vare  dig,  o  Jesu  Krist, 
psalm  62;  Haeffner  62;  motsvarar  nr  125 
i  koralpsb.  af  1697;  går  tillbaka  till  tysk 
koral  (Zahn  1927:  Gelobet  seist  du,  Jesu 
Christ)  af  1524  (Walther);  i  Danmark  re- 
dan 1569  hos  Thomissön  och  1573  hos 
Jespersön;  i  Sverige  på  1640-talet 
(Mönst.);  i  finska  koralb.  nr  16;  i  Berg- 
greens  danska  koralb.  nr  23,  i  Lindeman 
d.  ä:s  norska  nr  109.  Psalmens  text  går 
tillbaka  till  medeltidssekvensen  Gråtes 
nunc  omnes  reddamus,  hvilkens  melodi 
i  Sverige  försvann  med  1600-talet.  Se 
härom:  T.  Norlind,  Latinska  skolsånger 
s.  111  f. 

Lofva  vill  jag  Herran,  psalm 
264;  Haeffner  264;  motsvarar  nr  45  i  ko- 
ralpsb. af  1697;  finnes  ej  i  utländska 
källor  och  ej  heller  i  svenska  före  1697; 
i  finska  koralb.  nr  300. 

Lofva  Herran  Gud,  min  själ, 
psalm  29;  Haeffner  29;  motsvarar  nr  107 
i  koralpsb.  af  1697;  mel.  kommer  nära 
en  tysk  koral  (Zahn  1197:  Jesu,  konim 
doch  selbst  zu  mir);  Beckman  meddelar, 
att  i  "Continuationen"  till  Arrhenii 
Psalmeprofver  skall  en  mel.  finnas  lika 
med  Haeffner  nr  29  (se  härom  Pr.  Noder- 
man,  Studier  i  sv.  hymnologi  II,  17);  i 
finska   koralb.   nr  159. 

Lof  v  er  Gud  i  himmels  höjd, 
psalm  271;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  29. 

Logier,  Jo  hann  Bernhard,  f.  9. 
2.  1777  i  Kassel,  t  27.  7.  1846  i  Dublin; 
kom  tidigt  till  England,   där  han   först 


Logroscino — Lokrisk   tonart 


575 


hade  plats  som  flöjtist  vid  ett  irländskt 
regemente;  sedan  organist  i  Westport, 
Irland;  här  uppfann  han  sin  "Chiro- 
plast"  (en  maskin,  som  håller  handen, 
under  det  att  fingrarna  spela),  som  snart 
gaf  honom  världsrykte  samt  därjämte 
en  stor  förmögenhet;  som  pianolärare 
väckte  han  uppmärksamhet  genom  sin 
undervisning  på  flera  klaver  på  en  gång, 
i  det  en  mindre  försigkommen  elev  fick 
spela  en  enklare  melodi,  under  det  att 
de  andra  fingo  variera  temat.  Äfven 
som  lärare  i  harmonilära  vann  L.  stort 
anseende.  L.  uppehöll  sig  1822—25  i  Ber- 
lin men  flyttade  sedan  till  Dublin.  Hans 
metod  användes  på  1820-talet  öfverallt 
i  Europa  och  kom  till  Sverige  1827  med 
A.  F.  Lindblad  (s.  d.).  Ännu  på  1850- 
talet  annonserades  i  Stockholm,  att  mu- 
siklektioner kunde  erhållas  efter  L:s 
metod.  Vid  denna  tid  var  den  dock 
i  allmänhet  öfvergifven,  då  den  mest 
var  af  blott  mekanisk  art.  L:s.  kompo- 
sitioner voro  mindre  värdefulla.  Hans 
teoretiska  skrifter  behandla  hufvudsak- 
ligen  Chiroplasten  (An  explanation  and 
description,  1816;  The  first  compagnion 
to  the  royal  patent  ch.,  1818);  dessutom 
utgaf  han:  L:s  practical  thorough-bass 
(tysk  uppl.  af  Marx  1819)  m.  fl.  Om 
hans  metod  har  Spohr  i  sin  själfbiografi 
ett  utförligt  meddelande  (II,  104  ff.);  se 
äfven  Fetis,  Biogr.  univ.  och  Schillings 
univ.-lex. 

Logroscino,  N  i  c  c  o  1  o,  f .  c.  1700 
i  Neapel,  f  där  1763;  operakompositör; 
mest  känd  genom  sina  opera  buffor  ("Il 
governatore",  "Il  vecchio  marito",  "Tan- 
to  bene  che  male"  etc),  där  han  sär- 
skildt  utbildade  finalformen  med  en- 
semblepartier (se  Opera  buf  fa).  1747 
begaf  han  sig  till  Palermo,  där  han  nå- 
gon tid  verkade  som  konservatorielärare, 
men  sedan  återvände  till  födelsestaden. 

Lohengrin.  Romantisk  opera  i  3 
a.  af  Rich.  Wagner.  Idéen  till  verket 
erhöll  W.  i  Meydon  utanför  Paris  som- 
maren 1841;  tanken  upptogs  och  förar- 
betades vidare  juli  1845  i  Marienbad; 
dikten  var  färdig  17.  11.  1845.  Musiken 
utarbetades  fr.  9.  9.  1846  till  5.  3.  1847 
(III  a.:  9.  9.-5.  3.;  I  a.:  12.  5.-8.  6.; 
II  a.:  18.  6.-2.  8.;  förspelet  28.  8.).  Pre- 
miären ägde  rum  i  Weimar  under  Liszts 
ledning  (Wagner  var  ej  närvarande)  på 
Goethes   födelsedag   28.   8.   1850.     Först   3 


år  senare  upptogs  den  på  annan  scen: 
Wicsbaden  2.  7.  1853;  följande  år  i:  Bres- 
lau,  Darmstadt,  Frankfurt  a.  M.,  Schwe- 
rin  och  Stettin;  1855  i:  Augsburg,  Bonn, 
Diisseldorf,  Hamburg,  Hannover,  Köln, 
Riga  och  Prag.  En  af  de  viktigare  pre- 
miärerna sedan  var  Miinchens  16.  6.  1867 
(under  H.  v.  Biilow).  Utanför  Tyskland 
uppfördes  L.  först  i  Nederländerna  i 
Rotterdam  19.  11.  1862,  sedan  i  Brussel 
22.  3. 1870;  i  London  å  Covent  Garden  juni 
1868;  Petersburg  okt.  1868;  Budapest  8. 
10.  1871  (under  Hans  Richter).  I  Paris 
var  förslag  väckt  om  uppförande  redan 
1867,  men  Tannhäusersskandalen  gjorde 
hvarje  tanke  på  ett  nytt  verk  af  W.  om 
intet.  Pariserpremiären  skedde  först  16. 
9.  1891;  segern  var  glänsande,  ehuru  flera 
polisbrigader  voro  uppbjudna,  och  700 
arresteringar  i  denna  anledning  ägt 
rum  samma  dag  blott  för  att  ej  yttre 
oroligheter  skulle  uppstå.  —  I  Norden 
uppfördes  L.  först  i  Köpenhamn  30.  4. 
1870  med  Jastrau  i  titelrollen,  Pfeil  som 
Elsa,  Zinck  som  Ortrud,  Erh.  Hansen 
som  Telramund  (Bournonville  var  dess- 
förinnan sänd  till  Mimenen  för  att  stu- 
dera iscensättningen).  Den  svenska  pre- 
miären ägde  rum  i  Stockholm  22.  1.  1874 
med  Arnoldson  i  titelrollen,  fru  Sten- 
hammar  som  Elsa,  fr.  Saxenberg  som 
Ortrud,  Arlberg  som  Telramund.  Om 
premiären  säger  C.  F.  Lundqvist  i  sina 
Minnen  (II,  65  f.):  "Jag  minnes  så  väl, 
huru  alla  på  scenen  stodo  som  tända  ljus 
och  åhörde  det  härliga  förspelet.  Ja, 
alla  voro  uppfyllda  af  en  andaktsfull, 
jag  kan  nästan  säga  religiös  känsla:  en 
livar,  från  solisterna  till  den  ringaste 
korist  hade  en  förnimmelse  af  det  be- 
tydelsefulla i  denna  operas  gifvande  å 
vår  scen  och  kände  en  glädje  att  få 
medverka  vid  lifgifvandet  af  en  bland 
vår  tids  högsta  musikskapelser"  (Lund- 
qvist har  i  öfrigt  å  samma  ställe  en  ut- 
förlig skildring  af  premiären  samt  för- 
arbetena). 100 :de  ggn  var  23.  10.  1894 
(50:de  1885),  200:de  ggn  15.  10.  1908  (245:te 
ggn  29.  9.  1913).  Den  sv.  öfvers.  är  af 
Fr.  Hedberg,  den  danska  af  A.  Hertz. 
Lokrisk  tonart,  modus  hyperaeo- 
1  i  u  s,  kyrkotonart  från  senare  medelti- 
den; motsvarar  h-h  i  diat.  skalan;  sy- 
nes aldrig  ha  haft  någon  praktisk  be- 
tydelse; omtalas  däremot  af  renässans- 
tidens musikteoretiker. 


Ö76 


Lolli — Lordens   rock 


Lolli,  Antonio,  f.  c.  1730  i  Bergaino, 
t  1802  på  Sicilien;  violinist;  1773—78 
uppehöll  han  sig  i  Petersburg,  där  han 
.åtnjöt  Katarina  II:s  gunst;  företog  se- 
dan flera  konsertresor,  hvilka  bl.  a.  för- 
•de  honom  till  Sverige  (1778,  84,  92),  där 
han  1779  blef  LM  A.;  L.  ägde  en  stor 
teknisk  färdighet  men  var  på  samma 
gång  ytlig  i  sitt  spel  och  sökte  för  myc- 
ket effekten.  Hans  kompositioner  för 
violiner  äro  tämligen  värdelösa. 

Lomberg,  Frans  Gustaf  Oscar,  f.  21. 
12.  1861  i  Gäfle,  t  29.  8.  1911  i  Stockholm; 
operasångare  (baryton);  elev  af  F.  Arl- 
berg;  företog  redan  1881  talrika  konsert- 
resor;  utbildade  sig  vidare  för  Delle  Se- 
■die  m.  fl.  och  hade  redan  sjungit  å  ut- 
ländska scener,  då  han  i  sept.  1889  debu- 
terade å  k.  t.  Sthlm  som  Carl  V  i  "Er- 
nani";  var  intill  1893  anställd  där;  bland 
hans  roller  märkas:  Luna  i  "Trubadu- 
ren", titelrollen  i  "Mefistofeles",  Gessler 
i  "Wilhelm  Tell",  Jago  i  "Otello",  Valen- 
tin i  "Faust",  Mercutio  i  "Romeo  o.  Ju- 
lia" m.  fl.  1893  var  han  anställd  vid 
St.  t.  i  Göteborg.  Ledde  1897  och  98  som 
operadirektör  egna  teatersällskap.  L. 
verkade  sedan  som  sånglärare  i  Berlin, 
i    svenska   landsorten   och   sist    i   Sthlm. 

Londicer,  Ernst  Johan,  f.  1717  i 
-Stockholm,  t  där  efter  1763;  orgelspelare. 
L.  var  son  till  Georg  Johan  L.,  som 
1720  inträdde  i  sv.  hofkapellet,  där  han 
var  anställd  till  sin  död  4.  5.  1733,  och 
broder  till  musikdirektören  och  organi- 
sten i  Strängnäs  Georg  Rudolf  L., 
som  ofta  spelade  vid  hofvet  och  1775  af- 
led,  just  då  han  blifvit  uppmanad  att 
spela  för  Gustaf  III  å  Gripsholm.  Ernst 
Joh.  L.  var  ett  tidigt  utveckladt  barn 
och  berättas  redan  vid  6  års  ålder  ha 
nppträdt  å  konsert  hos  hofmarskalken 
And.  v.  Diiben  och  satte  då  alla  i  för- 
våning genom  sitt  klavikordspel.  Att 
han  äfven  ägde  kännedom  i  harmonien 
röjdes  nogsamt,  då  han  "slog  generalba- 
sen" till  en  af  en  dam,  vid  samma  till- 
fälle af  sjungen,  italiensk  aria.  Flera 
gånger  kallades  han  upp  till  slottet  att 
spela  för  deras  majestäter,  hvilka  så  in- 
togos  af  hans  spel,  att  de  icke  endast 
gåfvo  honom  präktiga  skänker  utan  äf- 
ven lofvade  att  bekosta  hans  vidare  mu- 
sikstudier. 1725  trycktes  i  Sthlm  en  liten 
skrift  med  följande  titel:  "Musikaliskt 
offer  på  Christi  Himmelsfärdsdag  i  hög- 


messan  i  St.  Jacobi  kyrka,  då  en  pilt 
Ernst  Johan  Londicer  af  8  års  ålder 
spelt  generalbasen."  Det  berättas,  att 
vid  detta  tillfälle  i  Jakobs  kyrka  hade 
en  förändring  måst  vidtagas,  så  att  han 
kunde  nå  pedalen  med  fötterna.  Vid  8 
års  ålder  skötte  han  ensam  organist- 
tjänsten i  Jakob.  I  hofkapellet  omtalas 
han  1728,  då  han  erhöll  100  dr  s.  om  året 
från  1.  1.  1728.  1729  omtalas  han  ej  i 
hofkap:ts  räkenskaper  men  1730  står  vid 
hans  namn:  "ånyo  antagen  ifrån  1  okt. 
1730".  10.  8.  1733  inträdde  han  i  faderns 
ställe  som  hofkapellist  och  fick  då  högre 
lön  (300  dr).  Denna  lön  bibehöll  han 
sedan  ända  till  1763,  då  det  i  hofräken- 
skaperna  heter:  "skild  ifrån  tjänsten  och 
lön  vid  K.  Hofvet  enl.  K.  Öfre  Borg- 
rättens dom  af  d.  30.  3.  1763".  Det  synes 
således,  som  han  mot  sin  vilja  blifvit 
aflägsnad  ur  tjänsten.  Han  namnes  se- 
dan ej.  Höijer  meddelar,  att  han  med 
anledning  af  en  orgelkonsert  föranstal- 
tad på  drottningens  namnsdag  1725  er- 
höll ett  understöd  för  att  genom  en  ut- 
rikes resa  fullkomna  sig  i  sin  konst.  Ge- 
nom Gerbers  lexikon  veta  vi,  att  han 
studerat  i  Kassel  (Fredrik  I:s  stamlands 
hufvudstad)  och  där  väckt  allmän  upp- 
märksamhet för  sitt  virtuosa  orgelspel. 
Han  synes  ha  stannat  i  utlandet  i  5  år 
(1725 — 30;  anteckningen  i  hof räkenska- 
perna för  1728  kan  således  endast  afse 
summan,  som  det  året  lämnades  till 
hans  underhåll).  Samtidigt  med  den  de- 
finitiva anställningen  i  hofkapellet  1730 
erhöll  han  äfven  organistbefattningen  i 
Maria  kyrka,  hvilken  han  ännu  på  1750- 
talet  skötte  så  väl,  att  man  1786  kunde 
jämföra  hans  spel  med  Voglers.  Höijer 
uppger,  att  han  på  1750-talet  blef  orga- 
nist i  slottskyrkan.  —  Litt.:  Höijers  mu- 
siklexikon (efter  L:ska  familjepappe- 
ren); Gerbers  och  Eitners  musiklexikon; 
handl.  i  slottsarkivet  m.  m. 

Longa,  nottecken,  lika  med  4  hela 
noter. 

Longitudinalsvängningar,  luftsvängnin- 
garna i  blåsinstrument  och  orgelpipor 
samt  strängars  svängning,  då  de  stry- 
kas i  längdriktningen;  motsatsen  är 
transversalsvängningar, 
de  vanligaste  vid  strängar  (anslås  eller 
strykas  på  tvären). 

Lordens  rock,  L'habit  de  Milord, 
komedi  med  sång  i  1  a.,  text  af  Sauvage 


Lorentz— Lortzing 


577 


och  De  Léris;  öfvers.;  musik  arr.  af  I. 
Dannström;  å  Djurgårdst.,  Sthlm  f.  ggn 
19.  7.  1861.  Under  titeln  "Lånta  f  j  ä  d- 
r  a  r"  (operett)  öfvers.  och  lokaliserad 
af  F.  Arlberg  med  musik  af  J.  Bendix; 
k.  t.,  Sthlm  f.   ggn  29.  1.   1863. 

Loreley,  opera  af  Fredrik  Pacius; 
tysk  text  af  E.  Geibel;  premiär  å  Alex- 
anderteatern  i  Helsingfors  28.  4.  1887. 

Lorentz,  Johan  (Jörgen),  f.  i  Köpen- 
hamn i  början  af  1600-talet  och  son  till 
den  1616  hos  Christian  IV  anställde  or- 
gelbyggaren Johan  L.;  anställdes  22. 
11.  1629  vid  Vor  Frue  Kirke  i  Kphn  men 
reste  efter  att  i  två  års  tid  ha  beklädt 
platsen  till  Italien;  här  stannade  han 
sedan  i  3  år  ifrigt  sysselsatt  med  mu- 
sikstudier; efter  hemkomsten  1635  an- 
ställdes han  som  organist  vid  St.  Niko- 
lai Kirke  och  13.  5.  1646  tillika  som  or- 
ganist vid  Bremerholms  (Holmens)  Kir- 
ke samt  beklädde  båda  platserna  till 
sin  död;  han  omkom  tillika  med  sin 
hustru  och  två  barnbarn  vid  teater- 
branden 19.  4.  1689.  I  St.  Nikolai  Kirke 
gaf  han  3  gånger  i  veckan  konserter 
("Abend-Musik"),  hvilka  voro  i  hög  yn- 
nest och  förmådde  samla  åhörare  från 
när  och  fjärran.  L.  var  sin  samtids 
främste  danska  musiker  och  torde  otvif- 
velaktigt  ha  varit  Dietrich  Buxtehudes 
lärare.  Några  kompositioner  af  honom 
äro  ej  bevarade.  —  Litt.:  Medd.  af  J. 
Foss,  Kphn.  Se  äfven:  A.  Hammerich, 
Musiken  ved  Christian  den  fjerdes  hof 
(1892),  C.  Thrane,  Fra  hofviolonernes  tid 
(1908)  och  A.  Pirro,  Dietrich  Buxtehude 
(Paris  1913). 

Lortzing,  Gustav  Albert,  f .  23.  10. 
1801  i  Berlin,  f  där  21.  1.  1851;  fadern, 
som  först  var  läderhandlare,  öfvergaf 
detta  yrke  för  teatern;  modern  var  skå- 
despelerska, innan  hon  gifte  sig,  och 
båda  föräldrarna  sökte  förtjäna  sitt  up- 
pehälle vid  teatrar;  då  sonen  var  11  år 
erhöllo  föräldrarna  engagement  i  Bres- 
lau,  och  sonens  vidare  uppfostran  kom 
alltså  att  äga  rum  i  denna  stad;  trots 
föräldrarnas  fattigdom  fick  sonen  en 
vårdad  såväl  litterär  som  musikalisk 
uppfostran;  han  fick  dock  tidigt  hjälpa 
till  att  förtjäna  uppehället  genom  att 
uppträda  i  små  barnroller  samt  att 
skrifva  af  noter;  äfven  hans  långt  ifrån 
stora  röst  fick  vara  ett  medel  till  för- 
tjänst.    På  detta  sätt  växte  L.  upp  som 


skådespelare  och  sångare  och  reste  med 
föräldrarna  från  Breslau  till  Braun- 
schweig  och  Köln.  I  sistnämnda  stad 
fick  L.  mera  ro  att  skaffa  sig  nödig 
musikalisk  uppfostran  och  begynte  nu 
äfven  skrifva  operor.  30.  1.  1823  ingick 
han  äktenskap  med  skådespelerskan  Re- 
gina Bosine  Ahles  och  skref  nu  (1824) 
sin  första  lilla  opera:  "Ali  Pascha  von 
Janina",  som  uppfördes  i  Köln  under 
stort  bifall.  I  Detmold,  där  operan  äf- 
ven gafs,  var  man  så  nöjd  med  verket, 
att  L.  och  hans  hustru  engagerades  vid 
hofteatern.  1826  skilde  han  sig  från  för- 
äldrarna, hvilka  kvarblefvo  i  Köln.  I 
Detmold  komponerade  L.  ett  oratorium 
"Die  Himmelfahrt  Christi",  som  15.  11. 
1828  uppfördes  i  Mönster;  ehuru  styc- 
ket vann  varmt  erkännande,  beslöt  han 
dock  att  ej  mera  skrifva  kyrkliga  verk. 
I  stället  upptog  han  ett  operaämne,  som 
kunde  intressera  alla  frihetsentusiaster. 
1832  uppfördes  i  Mönster  operan  "Der 
Pole  und  sein  Kind"  och  vann  storman- 
de bifall  hos  alla,  som  ifrade  för  Polens 
sak.  Snart  uppfördes  verket  flerstädes 
i  Tyskland.  Äfven  med  nästa  arbeten 
för  scenen,  "Scenen  aus  Mozarts  Leben" 
(1832)  vann  han  rikt  erkännande,  ej 
minst  i  Österrike.  Mindre  bifall  hade 
en  vaudeville  "Der  Weihnachtsabend". 
I  maj  1833  erhöll  L.  ett  ärofullt  enga- 
gement af  direktör  Ringelhardt,  som 
med  en  stor  del  af  Kölnerpersonalen 
öfvertagit  Leipziger  Stadttheater.  L. 
träffade  nu  åter  samman  med  sina  för- 
äldrar. I  Leipzig  begynte  hans  stora 
egentliga  operaperiod.  Han  verkade  här 
ej  blott  som  skådespelare  utan  äfven 
som  regissör.  Hans  första  öfver  hela 
Europa  kända  verk  för  scenen,  "Die 
beiden  Schutzen",  uppfördes  under  hans 
egen  regie  i  Leipzig  20.  2.  1837.  För 
hvarje  år  vann  verket  allt  mera  erkän- 
nande och  uppfördes  snart  i  Prag,  Ber- 
lin, Munchen  m.  fl.  ställen.  Kort  där- 
efter uppfördes  äfven  vid  Leipziger 
Stadttheater  hans  andra  storverk  "Czaar 
und  Zimmermann"  (Sthlm  1843:  Czar 
och  timmerman),  som  äfven  det  hälsades 
med  stormande  jubel.  Denna  L:s  opera 
torde  ännu  få  anses  som  ett  af  tyska 
komiska  operans  främsta  mästerverk. 
1842  uppfördes  "Der  Wildschiitz"  (Sthlm 
1849:  Tjufskytten)  i  Leipzig  och  äfven 
detta    hälsades    med    bifall.      Han    hade 

37 


578 


Lossius — Lotti 


här  satiriserat  samtidens  antikbeuudran. 
L.  önskade  emellertid  helst  lämna  skå- 
despelarbanan  för  att  i  stället  helt  få 
vara  musiker,  och  1844  uppfylldes  denna 
hans  önskan,  i  det  att  han  s.  å.  blef  or- 
kesterdirigent i  samma  teater.  De  svå- 
ra ekonomiska  förhållanden,  under  hvil- 
ka  han  lefde,  förbittrade  dock  hans  lif, 
på  samma  gång  han  som  dirigent  ej 
heller  hade  den  önskade  framgången.  L. 
var  en  mild,  hänsynsfull  natur,  som  sak- 
nade den  energi  o.  bestämdhet  i  uppträ- 
dandet, som  en  dirigentpost  kräfde.  Se- 
dan L.  hittills  blott  skrifvit  komiska  ope- 
ror, öfvergick  han  vid  denna  tid  till  den 
allvarliga  genren  och  tog  sin  libretto 
från  Fouchés  "Undine".  Såväl  textligt 
som  musikaliskt  blef  operan  ett  ypper- 
ligt verk  och  kan  med  heder  försvara 
sin  plats  som  en  af  de  främsta  mellan 
Weber  o.  Wagner.  25.  4.  1845  ägde  pre- 
miären rum  i  Hamburgs  Stadtteater  un- 
der L:s  egen  direktion.  L.  var  nu  en  öf- 
ver  hela  Tyskland  berömd  o.  aktad  man. 
Dock  skulle  den  lyckliga  Leipzigertiden 
taga  ett  hastigt  slut,  i  det  att  L.  redan 
vid  tillbakakomsten  från  Hamburg  blef 
uppsagd  som  kapellmästare.  Visserligen 
erhöll  han  1846  ett  engagement  vid  Th. 
a.  d.  Wien,  där  hans  opera  "Der  Waf- 
fenschmied"  (Sthlm  1885:  Vapensmeden) 
redan  haft  sin  urpremiär,  men  teaterför- 
hållandena voro  dock  så  sorgliga  här, 
att  han  intet  kunde  förmå;  snart  stäng- 
des också  teatern  och  L.  var  åter  utsatt 
för  den  bittraste  nöd.  Vintern  1849  kal- 
lades L.  tillbaka  till  Leipzig  för  att  leda 
och  instudera  en  ny  opera  "Rolands- 
knappen". Den  mottogs  med  stormande 
jubel,  och  han  erhöll  nu  ett  engagement 
på  3  år;  dock  förorsakade  en  tillfällig 
anmärkning  från  direktionens  sida,  att 
han  redan  några  veckor  efter  tillträ- 
dandet afsade  sig  platsen.  Den  återstå- 
ende tiden  är  en  oafbruten  kedja  af  nöd 
och  elände.  Från  stad  till  stad  vandra- 
de han  för  att  än  som  dirigent  än  som 
skådespelare  förvärfva  sig  sitt  uppe- 
hälle; som  kapellmästare  vid  Friedrich- 
Wilhelmstädtisches  Theater  försökte  han 
sig  till  sist,  men  sjukdom  och  bekymmer 
hindrade  honom  från  hvarje  allvarligt 
arbete.  1851  kom  döden  som  en  befriare. 
Den  i  djupaste  fattigdom  aflidne  hedra- 
des med  en  lysande  begrafning.  —  L:s 
lif  är  en  egendomlig  förening  af  mänsk- 


lig förnedring  och  upphöjelse:  å  ena 
sidan  den  intensivaste  kamp  för  lifvets 
första  och  primitivaste  behof,  å  andra 
sidan  det  mest  oförbehållsamma  erkän- 
nande af  geniet  och  skaparekraften.  Att 
denna  afgjorda  aktning  för  hans  verk  ej 
kunde  gifva  något  mera  ekonomisk  va- 
luta berodde  till  ej  ringa  grad  på  L:s 
eget  väsen.  L.  var  en  mild,  inåtvänd 
natur  med  ytterst  känsligt  sinne,  i  sak- 
nad af  hvarje  förståelse  för  lifvets  re- 
ella sidor.  Att  äfven  hans  verk  (i  syn- 
nerhet "Undine")  fått  något  af  denna 
brist  på  energi  kan  ej  förnekas,  men  i 
gengäld  ingöt  L.  däri  andra  egenskaper, 
hvilka  gåfvo  dem  mera  lif  och  rörelse: 
Hans  operor  äga  en  strålande  humor, 
som  likt  en  behaglig  bris  glider  öfver 
det  veka  drömmeriets  stiltje.  Denna  hu- 
mor är  ej  minst  välgörande  i  den  ta- 
lande dialogen.  Där  musiken  blir  lätt 
och  glad,  är  L.  både  underhållande  och 
väckande.  Därför  ha  också  flera  af  hans 
operor  blifvit  äkta  repertoarstycken  för 
smärre  orkestrar.  Den  L:ska  melodien 
är  ofta  sällsynt  ren  och  klar  samt  höjer 
sig  i  detta  fall  ej  sällan  i  fägring  högt 
öfver  den  samtida  italienska  operans, 
som  väl  var  smältande  men  ej  innerlig 
tillika  som  L:s.  L.  hade  lyckan  att  själf 
kunna  skrifva  sina  texter.  Som  litterär 
författare  förtjänar  han  en  plats  bland 
Tysklands  store  dramatiker  och  en  text 
sådan  som  "Tjufskytten"  är  ett  verkligt 
mästerverk.  L.  är  skaparen  af  den  ty- 
ska komiska  operan  och  har  fått  många 
efterföljare,  hvilka  med  mer  eller  min- 
dre framgång  följt  honom  i  spåren.  — 
Litt.:  G.  R.  Kruses  biogr.  i  Reimanns 
"Beruhmte  Musiker",  1899;  s.  förf.,  L:s 
Briefe,  1902;  Ph.  Duringer,  A.  L.,  1851; 
H.  Wittmanns  biogr.  i  Reclamsamlingen 
(bd   11). 

Lossius,  L  u  c  a  s,  f.  18.  10.  1508  i  Vacha, 
Hessen,  f  8.  7.  1582  såsom  rektor  i  Lii- 
neburg;  utgaf  tvenne  mycket  anlitade 
teoretiska  skrifter  i  musik,  hvilka  äfven 
i  Sverige  funnit  rik  spridning:  "Erote- 
mata  rnusicae  practicas"  (1563;  Strängnäs' 
bibi.  har  ett  ex.  af  1568);  "Psalmodia, 
hoc  est  cantica  sacra  veteris  ecclesiae 
selecta  (1553;  Strängnäs  bibi.  och  Göteb:s 
elem.-lärov:s  bibi.  ha  ex.   af  1579). 

Lotti,  Antonio,  f.  c.  1667  i  Venedig, 
t  där  5.  1.  1740;  1687  anställd  i  Mar- 
kuskyrkans  kör,   1690   hjälporganist    och 


Louise — Lucca 


579 


1692  organist  vid  2:dra  orgeln  samt  1704 
vid  första;  1736  kapellmästare  i  samma 
kyrka;  vistades  1717—19  i  Dresden,  där 
han  skref  såväl  operor  som  kyrkliga 
verk.  L.  skref  redan  vid  16  års  ålder 
operor  och  vann  högt  anseende  i  sitt 
hemland  som  operakompositör'  (skref  i 
allt  17  operor  för  Venedig,  3  för  Dres- 
den, 1  för  Wien);  dock  har  eftervärlden 
skattat  högst  hans  kyrkliga  verk,  hvil- 
ka  omfatta  oratorier  ("Il  voto  crudele", 
"L'humilta  Coronata",  "Gioa",  "Guidit- 
ta"),  mässor,  motetter,  misererer  m.  m. 
Endast  ett  tryck  utgafs  under  hans  lifs- 
tid:  "Duetti,  terzetti  e  madrigali"  (1705; 
tillägn.  kejsar  Josef  I  af  komp.).  I 
nyare  samlingar  ha  flera  verk  tryckts 
(Proskes'  Musica  divina,  Commers  Mu- 
sica  sacra,  Schlesingers  Musica  sacra, 
Rochlitz'  Sammlung,  Trautweins  Aus- 
wahl  m.  fl.).  L:s  stil  är  värdig  och  hög- 
tidlig med  fylliga  ackorder  och  honio- 
fon  verkan.  Under  Romans  tid  utfördes 
verk  af  honom  äfven  i  Sverige. 

Louise,  'musikalisk  roman'  i  4  a.,  text 
o.  musik  af  Gustave  Charpentier  (s.  d.); 
premiär  å  Opera  comique,  Paris,  2.  2. 
1900;  i  Tyskland  först  gifven  å  stads- 
teatern i  Elberfeld;  sedan  kort  därefter 
i  Hamburg,  Leipzig,  Köln,  Berlin,  Frank- 
furt a.  M.;  stycket  blef  tämligen  hastigt 
en  repertoarpjäs  å  större  och  mindre 
teatrar.  I  Sverige  f.  f.  ggn  å  Svenska 
t.,  Sthlm,  4.  5.  1903. 

Loure,  gammal  fransk  dans  i  3A-  (el. 
6/i-)  takt  och  långsamt  tempo;  förekom- 
mer bl.  a.  i  Bachs  franska  suiter  nr  5. 
L.  var  ursprungligen  en  beteckning  för 
instrumentet  säckpipa  (ordets  stam  sy- 
nes vara  densamma  som  i  det  svenska 
ordet  'lur'). 

1.  Loven,  Per  Christian  Libert,  f. 
25.  4.  1841  i  Ö.  Vemmenhög,  Skåne;  und.- 
löjt.  v.  Vendes  art.-reg.  1861,  vid  2:a  lifg. 
1864,  major  1888,  öfverstelöjtnant  1891, 
öfverste  och  sekundchef  för  Göta  lifg. 
1896—1901.  L.  var  på  60-talet  en  i  Stock- 
holms privata  sällskap  högt  skattad  te- 
norsångare och  särskildt  känd  som  god 
Bellmanstolkare;  tillhör  sällskapet  Par 
Bricole  sedan  1868.  LMA  1900  och  vice 
praeses  där  sedan  1907.  Under  de  senare 
åren  har  han  varmt  intresserat  sig  för 
Musikföreningen,  där  han  sedan  1905  är 
ordförande. 


2.  N  i  1  s  Eberhard  L.,  f.  15.  1.  1846  i 
Lund;  blef  1867  student;  e.  o.  amanuens 
vid  Lunds  univ.-bibliotek  1876—84;  aflade 
1879  org.-ex.  vid  konserv,  i  Sthlm  och 
dir.-ex.  1882;  studerade  sedan  musik  vid 
Berlins  univ.  under  Spitta  och  Beller- 
mann  samt  tog  komp.-lektioner  för  Fr. 
Kiel;  musikföreståndare  vid  s.  skånska 
inf. -reg.  1882 — 96;  sånglärare  vid  Hvilans 
folkhögskola  1881 — 84;  organist  och  mu- 
siklärare vid  lärov.  i  Landskrona  sedan 
1S88.  L.  har  komponerat  flera  kantater 
(dels  vid  univ.  i  Lund,  dels  vid  lärov.  i 
Landskrona),  orgelfugor,  3  stråkkvartet- 
ter, 2  ouverturer  samt  solosånger  och  ut- 
gifvit  det  historiska  arbetet  "Landskro- 
na under  sv.-tiden",  där  särskildt  musi- 
ken får  en  ingående  skildring.  Af  öfri- 
ga  litterära  skrifter,  hvilka  direkt  be- 
röra musiken,  märkas:  "L.  Cherubini, 
musiklitterär  skizz",  Lund  1883;  "Sym- 
foni såsom  mus.  konstterm"  (Landskro- 
na lärov.  årsb.  1892);  "Ny  sv.  koralbok, 
utg.  af  Nodermann  och  Wulff  i  kritisk 
belysn.,  Malmö  1912;  dessutom  kritiska 
upps.  i  flera  tidningar. 

Lublin,  Gurli,  f.  15.  10.  1839  i  Stock- 
holm, t  där  19.  7.  1887;  operasångerska; 
elev  af  Giinther  och  k.  t:s  elevskola  1857 
samt  anställd  vid  k.  t.  1860—68;  1863—64 
tjänstledig  för  att  vidare  utbilda  sig  i 
Paris  för  Wartel;  uppbar  i  Sthlm  bl.  a. 
följande  roller:  Nancy  i  "Martha",  Fidés 
i  "Profeten",  Acuzena  i  "Trubaduren"; 
ingick  1868  äktenskap  med  kopparstic- 
karen L.  Ruben. 

Lucca,  Pauline,  f.  25.  4.  1841  i  Wien, 
t  där  28.  2.  1908;  operasångerska  (sop- 
ran). Hon  var  barn  af  en  italiensk  jude 
och  en  tyska;  föräldrarna  voro  fattiga 
och  kunde  endast  med  svårighet  gifva 
dottern  nödig  uppfostran.  Sin  första  ut- 
bildning i  sång  erhöll  hon  af  Uschmann 
och  Lewy  i  Wien  men  fick  börja  sin  ba- 
na som  korsångerska  på  hofoperan,  där 
hon  först  väckte  uppmärksamhet  som 
ledarinna  af  flickkören  i  "Friskytten" 
1859.  S.  å.  erhöll  hon  sitt  första  enga ge- 
ment i  Olmiitz;  sjöng  sedan  i  Prag  och 
blef  1861  fästad  vid  operan  i  Berlin;  ut- 
nämndes 1865  till  k.  kammarsångerska 
och  erhöll  lifstidsengagement.  Hon  blef 
här  snart  den  mest  uppburna  sånger- 
skan; lämnade  1872  den  preussiska  huf- 
vudstaden,  enär  hon  kände  sig  tillbaka- 
satt    för    Wagnersångerskan    Mallinger, 


580 


Lucie— Lully 


som  frenetiskt  hyllades,  medan  L.,  tolka- 
rinnan  af  Meyerbeerspartier,  uthvissla- 
des.  Hon  sjöng  sedan  med  stor  fram- 
gång i  England,  Amerika  (1873—74),  Pa- 
ris, Petersburg  m.  fl.  st.  1874—89  tillhör- 
de hon  hofoperan  i  Wien.  Efter  1882  gaf 
hon  gästroller  i  Berlin.  Efter  1889  upp- 
trädde hon  endast  å  konserter.  Sedan 
1890  var  hon  någon  tid  verksam  som 
sånglärarinna.  L.  gästade  den  svenska 
hufvudstaden  1886,  då  hon  12.  och  14.  10. 
konserterade  å  Mus.  ak.  med  biträde  af 
pianisten  fru  Grosser.  1.  11.  sjöng  hon  i 
samma  lokal  tills.  m.  tenoren  Mierzwin- 
ski.  S.  å.  sjöng  hon  äfven  i  Göteborg 
(18.  10.)  och  i  Köpenhamn.  Året  därpå 
återkom  hon  till  Stockholm  och  upp- 
trädde å  k.  t.  först  4.  5.  som  Carmen,  vi- 
dare under  månaden  som  Selika,  Marga- 
reta, fru  Ström  i  "Muntra  fruarna",  och 
slutligen  4.  6.  som  Leonora  i  "Trubadu- 
ren". —  L:s  röst  omfattade  27a  oktav  och 
nådde  med  lätthet  c3.  På  samma  gång 
den  var  ovanligt  fyllig,  var  den  tillika 
mycket  smidig  och  nyansrik.  Jämte  god 
röst  ägde  L.  äfven  en  ovanlig  förmåga 
att  sceniskt  göra  sig  gällande.  Af  hen- 
nes roller  märkas:  Zerlina  i  "Don  Juan" 
och  "Fra  Diavolo",  Carmen,  Afrikan- 
skan, Mignon,  Elsa  i  "Lohengrin",  Made- 
leine i  "Postiljonen",  Agathe  i  "Friskyt- 
ten" m.  fl.  —  Af  svenska  käraktäristiker 
kunna  nämnas:  Andreas  Hallens  i  "Mu- 
sikaliska kåserier"  (1894)  och  Sv.  Musikt. 
1886,  87  och  1908. 

Lucie  eller  Bruden  från  Lammer- 
moor,  Lucia  di  Lammermoor,  opera  seria 
i  3  a.,  text  af  S.  Cammarano  (efter  Wal- 
ter Scott),  musik  af  Donizetti;  premiär 
Neapel  26.  9.  1835;  denna  ital.  form  gafs 
i  Paris  12.  12.  1837;  sedan  omarbetad  i 
4  a.  af  A.  Royer  och  Waez  (enl.  Rie- 
mann  är  detta  den  äldre  textformen)  på 
Théåtre  de  la  Renaissance  f.  ggn  10.  8. 
1839  och  St.  op.  20.  2.  1846;  svensk  öfvers. 
af  den  franska  formen  af  L.  A.  Weser;  f. 
ggn  k.  t.  Sthlm  16.  5.  1840  (repris  1913); 
å  St.  t.  Göteborg  f.  ggn  28.  2.  1862;  dansk 
öfvers.  af  Overskou;  f.  ggn  k.  t.  Köpen- 
hamn 8.  2.  1857.  —  En  äldre  dansk  bearb. 
af  samma  ämne  är  af  H.  C.  Andersen 
(Bruden  fra  Lammermoor,  syngespil  i  3 
a.)  och  musik  af  J.  Bredal;  f.  ggn  å 
k.  t.  Kphn  5.  5.  1832. 

L  u  c  i  1  e,  op.  com.  i  1  a.,  text  af  Mar- 
montel,  musik  af  Grétry;  premiär  Paris 


5.  1.  1769;  sv.  öfvers.  af  A.  M.  Malmstedt 
(Lenngren);  f.  ggn  i  Sthlm  å  Bollhuset 
19.  6.  1776  (Munkbrot.  18.  11.  1786);  f.  ggn 
i  Göteb.  19.  11.  1784;  dansk  öfvers.  af  N. 
K.  Bredal  (Lucile  eller  den  forbyttede 
Datter);  f.  ggn  å  k.  t.  Kphn  27.  10.  1778. 

Lucrezia  Borgia,  opera  i  3  a., 
text  af  Felice  Romani  (efter  Victor  Hu- 
go), musik  af  Donizetti;  premiär  i  Mila- 
no 26.  12.  1833;  sv.  öfvers.  af  A.  Linde- 
berg; f.  ggn  k.  t.  Sthlm  16.  3.  1853  (re- 
pris 1903);  St.  t.  Göteborg  f.  ggn  23.  10. 
1864;  dansk  öfvers.  af  Hillerup;  f.  ggn 
k.  t.  Kphn  15.  4.  1859. 

Ludi  spirituales  (lat.),  andliga  skåde- 
spel. 

Ludvig  speleman,  se  B  i  1 1  e. 

Luguber,    dyster,    mörk. 

Lugubre  (it.),  dystert,  klagande.  — 
M  a  r  c  i  a  1.,  sorgmarsch. 

Lulli  och  Quinault,  Lully  ou  les 
Petits  violons  de  Mademoiselle,  öfvers. 
af  L.  Granberg,  musik  af  H.  Berens;  pre- 
miär k.  t.  Sthlm  15.  11.  1859. 

Lully,  Jean  B  a  p  t  i  s  t  e  de,  f.  29.  11. 
1632  i  Florens,  f  22.  3.  1687  i  Paris;  fick 
åtfölja  chevalier  de  Guise  till  Paris,  där 
han  fick  tjänst  som  kammarpage  hos 
m:lle  de  Montpensier;  på  grund  af  en 
smädedikt  mot  sin  beskyddarinna  föll 
han  i  onåd,  men  konung  Ludvig  XIV, 
som  vid  denna  tid  var  15  år  gammal,  ha- 
de fattat  tycke  för  den  glade  italienaren 
och  satte  honom  i  sitt  kapell.  Här  väck- 
te han  snart  uppmärksamhet  på  grund 
af  sitt  förträffliga  violinspel  och  sina 
goda  ledareegenskaper  och  sattes  därför 
1552  till  chef  för  kapellet.  Konungen  lät 
enkom  för  hans  skull  inrätta  ett  mindre 
kapell  ("Les  petitsviolons"  i  motsats  till 
det  stora,  som  kallades  "Les  vingt-quatre 
violons  du  Roi").  L.  individualiserade 
hvarje  instrument,  så  att  alla  medver- 
kande kände  sig  som  själfständiga  livar 
för  sig,  och  detta  sporrade  dem  att  göra 
sitt  bästa.  L.  skref  i  mera  polyfon  stil 
än  man  förut  varit  van  vid  i  Frankrike 
och  gjorde  äfven  det  harmoniska  under- 
laget fylligare.  Konungen,  som  kände 
sig  tilltalad  af  den  nya  kompositionssti- 
len, sökte  göra  allt  för  sin  skyddsling. 
1653  blef  L.  hofkomponist,  1661  naturali- 
serad  fransman  och  erhöll  slutligen  1681 
adelsbref  och  titel  af  kungl.  sekreterare. 
Som   kompositör  begynte   L.    på   50-talet 


Lully 


581 


med  solosånger  och  violinstycken  och 
öfvergick  så  småningom  till  baletter  och 
divertissementer.  1664  trädde  han  i  för- 
bindelse med  Moliére  och  skref  tills.  m. 
honom  intill  1671  hofbaletter.  1660  hade 
italienska  operor  af  Cavalli  gifvits  i 
Louvre,  och  äfven  denna  stil  sökte  L. 
göra  till  sin.  Inom  operafacket  hade 
han  dock  till  konkurrent  Cambert,  hvil- 
ken  innehade  privilegium  på  operaupp- 
föranden  i  landet.  1672  lyckades  han 
dock  erhålla  ensamrätten  att  i  franska 
hufvudstaden  uppföra  operor.  I  dikta- 
ren Quinault  förvärfvade  han  en  för- 
träfflig medhjälpare  för  sina  planer  att 
grunda  en  nationell  opera.  Med  melo- 
dier ur  andra  af  honom  förut  skrifna 
verk  uppförde  L.  15.  11.  1672  sin  första 
opera  "Les  fetes  de  1'Amour  et  de  Bac- 
chus",  sedan  följde  intill  1686  ej  mindre 
än  19  operor,  af  hvilka  dock  en  ("Le 
Carneval",  17.  10.  1675),  liksom  inled- 
ningsoperan, endast  innehåller  utdrag 
ur  andra  verk.  Af  de  öfriga  18  finnas 
följande  i  tryck  el.  handskrift  i  svenska 
bibliotek  (tiden  för  första  representatio- 
nen är  angifven  inom  parentes):  "Cad- 
mus  et  Hermione"  (april  1673)  i  ms. 
(part.)  i  Upps.  b.;  "Alceste"  (19.  1.  1674)  i 
tryck  (Paris  1708)  och  ms.  (stämmor)  i 
U.  b.  och  tr.  i  Mus.  ak.,  Sthlm;  "Thésée" 
(11.  1.  1675)  i  ms.  och  tr.  (Paris  1688)  i  U. 
b.  och  tr.  i  Mus.  ak.;  "Atys"  (10.  1.  1676) 
i  tr.  (Paris  1688)  i  U.  b.  och  Mus.  ak.; 
"Isis"  (5.  1.  1677)  i  tr.  i  Mus.  ak.;  "Belle- 
rophon"  (31.  1.  1679)  i  ms.  (part.)  i  U.  b.; 
"Proserpine"  (3.  2.  1680)  i  tr.  (Paris  1680) 
i  U.  b.  och  Mus.  ak.;  "Le  Triomphe  de 
l'Amour",  balett  (19.  4.  1681)  i  ms.  (stäm- 
mor) i  U.  b.;  Phaeton  (6.  1.  1683)  i  tr. 
Mus.  ak.;  "Amadis  le  Gaule"  (16.  1.  1684) 
i  tr.  (Paris  1684)  i  U.  b.  och  Mus.  ak.; 
"Roland"  (18.  1.  1685)  i  tr.  (Paris  1685)  i 
U.  b.;  "Idylle  sur  la  Paix",  divertisse- 
ment  (1685)  i  ms.  (part.)  i  U.  b.;  "L'ég- 
logue  de  Versailles",  divertissement 
(1685)  i  ms.  i  U.  b.;  "Armide  et  Eenaud" 
(15.  2.  1686)  i  tr.  (Paris  1686)  i  U.  b.  och 
Mus.  ak.  De  ej  i  sv.  bibi.  befintliga  äro, 
förutom  nyssnämnda  med  lånta  melo- 
dier, följande:  "Psyché"  (19.  4.  1678), 
"Persée"  (17.  4.  1682),  "Le  temple  de  la 
Paix",  divertissement  (12.  9.  1685)  och 
"Acis  et  Galatée"  (6.  9.  1686).  1687,  L:s 
dödsår,  uppfördes  slutligen  "Achille  et 
Polyxéne";  af  denna  hade  han  dock  en- 


dast medhunnit  en  akt.  Vid  1700-talets 
början  voro  L:s  verk  tämligen  kända  i 
Sverige  och  troligen  hade  en  del  äfven 
spelats  vid  hofvet  (se  Upps.-handskrif- 
terna,  hvilka  tillhört  hof kapellet);  om 
något  äfven  sceniskt  uppförts  vid  den- 
na tid,  veta  vi  dock  ej.  Under  Gustaf 
III:s  regering  uppfördes  "Atys"  (1784). 
—  L:s  operor  utmärka  sig  för  stor 
grundlighet  i  utarbetningen.  Han  vår- 
dar sig  om  en  noggrann  deklamation,  så 
att  musiken  smyger  sig  tätt  intill  or- 
den. Orkestern  får  också  större  bety- 
delse än  hos  italienska  skolan.  Det  in- 
ledande förspelet  till  operorna  hade  en 
bestämd  regelbunden  form  i  tre  delar, 
Andante- Allegro- Andante;  denna  inled- 
ningsform bildade  sedan  mönstret  för 
den  s.  k.  franska  ouvertureformen,  i 
motsats  till  den  italienska,  som  regel- 
bundet hade  formen:  Allegro-Andante- 
Allegro  (se  vidare:  Ouverture).  L:s 
ouverturer  blefvo  mycket  populära  och 
spelades  äfven  som  själfständiga  styc- 
ken. I  Upps.  bibi.  finnes  en  handskrift 
med  ouverturerna  till  "Alceste",  "Cad- 
mus"  och  "Thésée"  (vok.  Handskr.  57:  23). 
Äfven  andra  delar  ur  operorna  blefvo 
spridda  i  vida  kretsar.  Norrköpings 
(Finspångs)  bibi.  har  ett  tryck  med 
smärre  utdrag  ur  hans  verk:  "Les  trios 
des  opera . . .  mis  en  ordre  pour  les  con- 
certs"  (Livré  1—6),  Amst.  1690/91,  och 
Upps.  bibi.  tvenne  andra:  "Fragment  de 
M:r  Lullys  ballet",  Paris  1702;  "Eecueil 
de  tous  les  airs  å  jouer  sur  violon  et  sur 
la  flute  de  1'  opera  de  1'Armide  par  L.", 
Amst.  s.  a.  Jämte  sina  sceniska  arbe- 
ten skref  L.  äfven  flera  högt  ansedda 
kyrkliga  verk,  däribland  ett  Te  Deum 
och  ett  Miserere.  —  L.  förstod  alltid  att 
tillvarataga  sina  egna  intressen  och  tal- 
te ingen  konkurrens.  Så  heter  det  t.  ex. 
i  ett  kungligt  beslut  af  12.  8.  1672,  att 
ingen  teater  i  riket  mer  än  L:s  fick 
använda  mer  än  6  violiner  och  12  mu- 
siker i  allt;  äfven  finge  L:s  aktörer  ej 
utan  hans  tillåtelse  spela  å  annan  tea- 
ter; i  apr.  1673  förbjudas  andra  teatrar 
att  ha  mera  än  2  sångkrafter  och  6  vio- 
liner; 1684  heter  det,  att  ingen  opera  i 
hela  riket  får  uppföras  utan  L:s  till- 
låtelse.  Af  dessa  kungliga  beslut  torde 
framgå,  huru  allenahärskande  Ludvig 
XIV:s  hofkapellmästare  var  öfver  ope- 
ramusiken i  landet.     L.   förvärfvade   sig 


582 


Lumbye 


också  en  stor  förmögenhet.  Till  karak- 
tären var  dock  ej  L.  någon  stor  per- 
sonlighet. Häftighet  och  hänsynslöshet 
lågo  i  hans  väsen;  härtill  kom  härsk- 
lystnad  och  stolt  öfversitteri.  Att  han 
under  sådana  förhållanden  varit  mera 
fruktad  än  älskad  torde  vara  själfklart. 
Hans  häftighet  skulle  till  sist  vålla 
hans  död.  Vid  ett  tillfälle,  då  han  di- 
rigerade orkestern,  råkade  han  såra  fo- 
ten med  dirigeringsstafven;  för  att  räd- 
da lifvet,  ville  man  amputera  foten  men 
härtill  ville  mästaren  ej  samtycka.  Det 
onda  förvärrades,  och  han  afled  i  sitt 
55:te  år.  Hans  efterlefvande  läto  upp- 
resa ett  ståtligt  monument  öfver  honom 
i  kyrkan  Petits-Péres  (vid  Place  des 
Victoires).  —  Öfver  L.  skref  bl.  a.:  F. 
le  Prévost  d'Exmes  (1779),  C.  Marot 
(1825),  A.  Pougin  (1883),  E.  Rådet  (1891), 
R.  Rolland  (1907).  På  svenska  skref  Ina 
Lange  en  biografi  i  boken  "Från  roko- 
kotidens musiklif"  (Sthlm  1912).  —  De 
flesta  af  L:s  operor  äro  nyutgifna  i  se- 
rien "Chefs-d'oeuvre  classique  de  1'opéra 
francais"    (Breitk.    &    H.,    Lpzg). 

L  u  1  u,  romantisk  opera  i  3  a.,  text  af 
C.  H.  F.  Giintelberg,  musik  af  Kuhlau; 
premiär  k.  t.  Köpenhamn  29.  10.  1824; 
ej   gifven  i  Sverige. 

1.  Lumbye,  Hans  Christian,  f.  2. 
5.  1810  i  Köpenhamn,  t  20.  3.  1874  därst.; 
fadern  var  korporal  (sedan  vapenmä- 
stare) vid  jyske  Skarpskyttekorps,  mo- 
dern var  från  Malmö;  erhöll  sin  första 
utbildning  i  musik  i  Randers  och  Oden- 
se, där  föräldrarna  någon  tid  bodde; 
1824  blef  han,  knappt  14  år  gammal,  an- 
ställd som  regementstrumpetare  i  Oden- 
se; 1829  trumpetare  vid  hästgardet  i  Kö- 
penhamn; här  blef  han  lärling  hos 
stadsmusikanten  och  fick  hos  honom 
medverka  vid  underhållningsmusik  af 
allehanda  slag  och  erhöll  på  så  sätt  en 
liten  repertoar  af  tidens  mest  omtyckta 
marscher,  kadriljer  och  ecossäser  m.  ni.; 
på  30-talet  försökte  han  sig  äfven  som 
ledare  af  egen  liten  orkester,  som  spe- 
lade å  en  del  traktörställen  och  re- 
staurationer; 1839  ankom  till  Köpen- 
hamn ett  sällskap  Steyermarkare,  hvil- 
ka  hade  på  sin  repertoar  framför  allt 
valser  af  Strauss  och  Lanner.  Sällska- 
pet gjorde  utomordentlig  lycka,  och  L. 
sökte  sedan  efterbilda  deras  spelsätt. 
Han  hade  redan  försökt  sig  på  att  kom- 


ponera dansmusik,  och  nu,  då  valsen 
f.  ggn  blef  känd,  upptog  han  denna 
dansform.  Vid  samma  tid  inkom  tillika 
galoppaden  samt  polkan,  och  äfven  des- 
sa former  gjorde  L.  till  sina.  Han  blef 
på  så  sätt  populär  som  dirigent  och 
komponist.  Då  Tivoli  15.  8.  1843  öppna- 
des, fick  L.  leda  orkestern  där  och  bi- 
drog med  sin  orkester  samt  sina  glada 
och  friska  danskompositioner  mycket 
till,  att  detta  nöjesetablissement  blef  så 
omtyckt.  Aret  därpå  reste  han  till  Pa- 
ris, Wien,  Berlin  och  Hamburg  för  att 
studera  utlandets  dansföredrag  och  äf- 
ven uppföra  egna  kompositioner.  Han 
vann  en  ovanlig  framgång  och  t.  o.  m. 
stränga  musikkritiker  som  Berlioz  be- 
römde honom.  I  Berlin  fick  han  t.  o.  m. 
heta  "den  nye  Strauss".  Denna  utländ- 
ska resa  följdes  snart  af  andra,  och  sär- 
skildt  ofta  gick  färden  till  Berlin.  1860 
vid  kröningshögtidligheterna  i  Stock- 
holm kom  L.  äfven  till  den  svenska  huf- 
vudstaden,  där  han  spelade  å  Djurgår- 
den. Han  tillägnade  Carl  XV  en  krö- 
ningsmarsch och  skref  äfven  andra  kom- 
positioner i  Stockholm.  Kort  före  sin 
resa  till  Sverige  hade  han  hedrats  med 
titeln  "krigsråd".  Sedan  L.  lämnat 
Stockholm  sökte  man  efterbilda  hans 
stil  där  och  öfverallt  anordnades  s.  k. 
"Concerter  ä  la  Lumbye".  Hans  kom- 
positioner blefvo  på  så  sätt  berömda 
och  spelades  snart  öfver  allt  i  Europa 
tills,  med  Strauss'  och  Lanners.  Vid  Ca- 
sinos  invigning  21.  2.  1847  dirigerade  han 
orkestern  där,  och  L.  delade  sedan  sin 
tid  hemma  mellan  Tivoli  och  Casino. 
1864  lämnade  han  den  senare  befattnin- 
gen, men  vid  Tivoli  kvarstod  han  till 
1872.  Af  hans  mera  kända  stycken  mär- 
kas: Champagnegalopp  (1845),  Amélie- 
vals  (1846),  Krolls  Ballklängevals  (1846), 
Drömbilder  (1846),  Stormgalopp  (1859), 
Manövergalopp  (1846),  Salutgalopp  (1850), 
Amagerpolka  (1849).  L.  skref  äfven  en 
del  dansinlägg  i  baletter  och  teaterstyc- 
ken samt  pianostycken  och  solosånger. 
—  En  uttömmande  och  grundlig  biografi 
öfver  L.  är  G.  Skjernes  bok  "H.  C.  L. 
og  hans  samtid",  Kbhn  1912. 

2.  Carl  L.,  den  föreg:s  son,  f.  9.  7. 
1841  i  Köpenhamn;  t  där  10.  8.  1911;  elev 
af  F.  Stockmarr  och  Edv.  Helsted;  var 
först  anställd  som  violinist  i  faderns  or- 
kester, ledde  sedan  själf  orkester  vid  åt- 


Lund 


583 


skilliga  förlustelseetablissementer  i  Kö- 
penhamn (därunder  "Harmoniork."  i  Ti- 
voli i  nästan  20  år);  har  komponerat 
polkor,  galoppader,  marscher,  solosånger 
m.  m. 

3.  Georg  L.,  den  föreg:s  broder,  f. 
26.  8.  1843  i  Köpenhamn;  elev  af  kon- 
serv, i  Paris  1867—68;  var  1870—80  orke- 
steranförare i  Blanchs  kafé  i  Stockholm; 
företog  därefter  konsertresor  i  Danmark; 
sedan  1885  var  han  dirigent  i  Tivoli  (Har- 
moniork.) omväxlande  med  C.  C.  Möl- 
ler 1891—97  i  Koncertsalongen.  L.  har 
komponerat  valser,  polkor,  galoppader, 
marscher,  kadriljer  samt  flera  populära 
solosånger;  musik  till  operetten  "Hexe- 
flöjten"  och  vådevillerna  "Lam  og  Lö- 
vinde",    "Millioner    paa    Kvisten"   m.    fl. 

Lund.  Kyrkomusiken  fick  i  Lund  en 
hög  odling  under  medeltiden.  Sången 
i  domkyrkan  erhöll  en  korordning  re- 
dan 1137  af  biskop  Eskil;  100  år  senare 
omarbetades  stadgarna  och  1386  utfär- 
dades en  ny  sådan.  Såväl  kantor  som 
succentor  omtalas  alltsedan  1137.  Or- 
gel synes  äfven  ha  förekommit  tidigt. 
Af  musikhandskrifter  från  denna  tid 
förvarar  universitetsbiblioteket:  2  se- 
kvensblad vidhäftade  Liber  daticus  från 
1200-talets  början,  ett  fragment  af  en 
sångbok  "Liber  scholas  virginis"  från 
1500-talets  början  och  en  samling  se- 
kvenser upptecknade  å  pappersblad  från 
1400-talets  senare  år.  Från  1500-talet  fin- 
nas några  fragment  af  en  flerstämmig 
sångbok  i  Historiska  museet.  På  1500- 
talet  erhöll  domkyrkan  ny  orgel,  hvil- 
ken  1669  undergick  reparation  och  ännu 
kvarstod  på  1770-talet.  Vid  universite- 
tet omtalas  ej  någon  ordnad  musikutöf- 
ning  förrän  på  1720-talet,  då  prof.  i  gre- 
kiska Petrus  Estenberg  bildade 
ett  litet  privatkapell.  Estenberg,  som 
1716  hade  kommit  till  Lund  efter  en  13- 
årig  verksamhet  i  Uppsala,  lämnade  uni- 
versitetsstaden 1727,  men  kapellet  fort- 
for dock  till  inpå  1740-talet,  då  det  så 
småningom  upphörde.  Vid  denna  tid 
inrättades  i  stället  ett  akademiskt  ka- 
pell med  prof.  Sv.  Lagerbring  som  in- 
spektor 12.  1.  1746.  Samtidigt  utsågs 
Fredrik  Kraus  (s.  d.)  till  ledare 
för  detta  kapell,  en  post,  som  han  be- 
klädde till  sin  död  1780;  fr.  o.  m.  1755 
hade  han  titeln  af  ord.  kapellmästare. 
Man  arbetade  under  hans  tid  med  ifver 


och  lust  på  kapellets  upprätthållande. 
Professorerna  utbjödo  t.  o.  m.  sina  pri- 
vata kollegier  gratis  åt  kapellister.  Den 
yttre  orsaken  till  denna  ifver  var,  att 
man  ville  se  de  akademiska  festligheter- 
nas glans  förhöjd  genom  musiken.  Ka- 
pellet bestod  vid  högtidliga  tillfällen  af 
1  klavecin,  4 — 6  violiner,  1  altviolin,  2 
violonceller,  2  flöjter,  valdhorn,  trumpet 
och  ett  par  pukor.  Af  musikaliska  af- 
handlingar  försvarades  1745  under  Sven 
Lagerbring  "De  musica  sacra"  af  Jonas 
Ödman.  Fr.  Kraus  efterträddes  som  ka- 
pellmästare af  Christian  Wenster 
(1781 — 1806)  och  denne  af  sin  son  Ema- 
nuel W.  (1806—56).  En  stor  beskyd- 
dare af  ak.  kapellet  var  isynnerhet  kan- 
slern C.  A.  Trolle-Wachtmeister  (1789— 
1810).  Ett  kanslersbref  af  29.  1.  1793  in- 
nehåller förteckning  på  20  instrument, 
jämte  en  sats  inventionstrumpeter,  som 
kanslern  ansåg  böra  inköpas  för  kapel- 
lets förstärkande.  1779  aflöstes  den  gam- 
la klavecinen  af  en  "ny  och  hittills 
okänd,  som  kallas  spinette  anglaise  eller 
fortepiano".  Den  musikaliska  bildnin- 
gen hos  professorerna  synes  emellertid 
ej  ha  varit  synnerligen  stor.  När  ka- 
pellmästaren 1788  begärde,  att  det  måtte 
prenumereras  på  "den  store  och  i  sin 
konst  vidtberömde  Mozarts"  då  utkom- 
mande verk,  förklarade  ak.  konsistoriet, 
att  det  ville  taga  hans  ansökan  under 
pröfning,  när  det  först  "vunnit  närmare 
kännedom  och  upplysning  om  beskaffen- 
heten af  ofvannämnda  Mozarts  arbeten 
och  musikalier".  På  våren  1799  bifölls 
dock  köpet.  26.  2.  1802  beslöt  akademi- 
ska konsistoriet,  att  kapellet,  till  förhö- 
jande af  högtidligheten  vid  rektorsom- 
bytena, borde  antaga  en  yrkestrumpe- 
tare. Af  goda  sångförmågor  vid  denna 
tid  kan  särskildt  nämnas  professorskan 
L  i  d  b  e  c  k  (s.  d.).  Af  musikdissertatio- 
ner märkes  Emanuel  Wensters  afhand- 
ling,  "De  vi  musices  in  homines",  1805. 
Det  första  försöket  att  få  till  stånd  en 
ordnad  studentsång  gjordes  af  univ.- 
adjunkten  Carl  Fredrik  Fager- 
ström, hvilken  1820  blef  fil.  mag.  och 
1824  docent  i  kemi.  Hans  verksamhet 
för  studentmusiken  tillhör  1820-talet.  Ett 
nytt  försök  med  bättre  framgång  före- 
tog docenten  i  zoologi  Sven  Ludvig 
Loven,  hvilken  1829  blifvit  fil.  dr.  och 
s.    å.    grundade   ett   studentsångsällskap; 


584 


Lund 


redan  1830  reste  han  emellertid  till  Ber- 
lin och  sällskapet  upplöstes  sedan.  Sist- 
nämnda år  kom  emellertid  Otto  Lind- 
blad (s.  d.)  till  Lund  och  med  honom 
Emil  Christiernin  och  J  o  s  u  a 
Meurling.  På  30-talet  synes  musiken 
så  småningom  fått  en  högre  odling  än 
någonsin  förut.  Förutom  univ.-kapell- 
mästaren  Emanuel  Wenster  verkade 
domkyrkokantorn  Nils  Peter  Möl- 
ler och  1830 — 36  äfven  den  som  violinist 
vida  kände  K.  M.  Lundholm  (s.  d.), 
hvilken  1835  uppförde  ett  körverk  (Per- 
goleses  Stabat  mäter)  i  domkyrkan  och 
dessutom  detta  och  följande  år  gaf  myc- 
ket populära  soaréer.  Vid  denna  tid 
omtalas  äfven  flera  studenter,  hvilka 
med  allvar  ägnade  sig  åt  musiken.  Som 
pianolärare  verkade  C.  Th.  Möller 
och  C.  T  h.  F  e  u  k,  som  violinist  och 
tonsättare  Wilhelm  Borg;  Gott- 
hard Ljunggren  var  "virtuos"  på 
gitarr  och  Henrik  Jungbeck  och 
bröderna  Gustaf,  Carl  och  August 
Kiellander  voro  "storslagne  kon- 
sertsolosångare". Man  svärmade  vid 
denna  tid  i  den  sydsvenska  universi- 
tetsstaden för  Bellini,  Donizetti,  Meyer- 
beer  och  Auber.  Af  de  sångare,  som  O. 
Lindblad  samlade  omkring  sig  märkas: 
Carl  och  Olof  Strandberg  (s.  d.), 
Anders  Johan  Afzelius  (s.  d.), 
Carl  Rothstein,  Carl  Herman 
Sätherberg,  Bernhard  Ruberg, 
Berndt  Gustaf  Borg,  Carl  An- 
ton Wetterbergh  (Onkel  Adam), 
O  1  e  och  Johan  Warholm  samt 
Otto  Munck  af  Rosen  schöld. 
1833  grundade  Lindblad  "Lilla  sångsäll- 
skapet", som  1838  antog  namnet  "Lunds 
studentsångförenin  g".  Detta 
sällskap  stod  under  stiftarens  ledning 
till  1847  och  hade  vid  40-talets  midt  anse- 
ende som  Sveriges  bästa  manskvartett. 
Jämte  denna  sångförening  omtalas  än- 
nu en  annan  mindre  1842  stiftad  kvartett 
på  12  man,  hvilken  stod  under  N.  P.  Möl- 
lers ledning  och  1842—44  gaf  konserter 
i  Lund,  Malmö  samt  andra  skånska  stä- 
der. 1836  hade  äfven  domkyrkan  genom 
orgelbyggaren  P.  Z.  Strand  fått  en 
stor,  förträfflig  orgel  på  61  stämmor  i  st. 
f.  det  gamla  verk,  som  förut  stått  i  ko- 
ret. 1845  inreddes  en  efter  dåtida  för- 
hållanden mycket  god  kapellsal  i  klo- 
sterbyggnaden   sydost     om    domkyrkan. 


Ända  till  1883  fortsatte  kapellet  att  här 
ha  sina  öfningar.  På  40-talet  gästades 
L.  ofta  af  resande  virtuoser.  Bland  dessa 
må  framför  allt  nämnas  Ole  Bull,  hvil- 
ken alltid  hälsades  med  förtjusning,  och 
entusiastiskt  hyllades  af  studenterna  (se 
härom  bl.  a.  Ole  Bulls  bref).  På  50-talet 
gick  det  i  början  något  tillbaka  med  mu- 
siken. Otto  Lindblad  hade  1847  blifvit 
klockare  i  N.  Mellby  och  Georg  Wil- 
helm B  o  r  g,  en  af  hans  sångare,  skötte 
studentsången,  tills  han  1850  blef  akade- 
mikamrer. Den  nästa  anföraren  blef 
August  Hammar,  om  hvilken  G.  A. 
Feuk  i  sin  minnesteckning  öfver  O.  Lind- 
blad säger,  att  han  "var  en  skicklig  not- 
kännare och  praktisk  sångare,  som  med 
ohejdad  lust  hängaf  sig  åt  studentsån- 
gen". Han  reste  emellertid  snart  i  och 
för  pedagogiska  studier  till  England, 
och  F  o  1 1  i  n  fick  då  öfvertaga  lednin- 
gen. Under  dessa  täta  ombyten  gick 
emellertid  sången  tillbaka,  och  först  med 
K.  G.  von  Sydow  1856  blef  det  åter  lif 
i  körsången.  Ända  till  1875  fick  student- 
sångföreningen bibehålla  denne  nitiske 
ledare.  Akademiska  kapellet  hade  un- 
der 40-talet  gått  betydligt  tillbaka,  så 
att  vid  50-talets  början  knappast  ett  ka- 
pell existerade.  De  bland  professorerna, 
hvilka  arbetade  för  instrumentalmusi- 
ken, voro  prof.  i  österländska  språk  C. 
J.  Tornberg  och  prof.  i  teor.  filosofi 
L.  F.  Westman.  Den  senare  brukade 
ofta  samla  en  stråkkvartett  hemma  hos 
sig.  Någon  annan  kammarmusik  än  den- 
na omtalas  vid  denna  tid  ej  i  staden. 
1856  dog  kapellmäst.  Em.  Wenster  och 
efterträddes  1858  af  W.  Th.  G  n  o  s  s  p  e- 
1  i  u  s  (s.  d.),  hvilken  med  kraft  uppryck- 
te kapellet.  Särskildt  fick  kammarmusi- 
ken en  hög  odling  genom  honom.  1859 
stiftade  han  ett  m  u  s  i  k  s  ä  1  1  s  k  a  p, 
hvilket  intill  1865  uppförde  kör-  och  or- 
kesterverk. 1866  förlorade  man  en  del 
ledande  krafter  och  kören  minskades  då 
till  blott  16  damer  och  herrar.  Den  in- 
strumentala delen  utgjorde  sedan  ej  mer 
än  en  tredubbel  stråkkvartett  samt  nå- 
gra blåsinstrument.  Studenternas  sång- 
kör utgjorde  vid  samma  tid  c.  80  man. 
Med  Gnosspelius  förenades  domkyrkans 
organistbefattning  med  ak.  kapellmästa- 
resysslan, och  denna  förening  bibehölls 
till  1895.  Under  1870-talet  stod  musiklif- 
vet   åter  något  stilla,   men  med  80-talet 


Lund 


585 


förnams  öfverallt  stort  intresse  för  ton- 
konsten. Efter  Sydow  hade  studentkö- 
ren fått  till  ledare  Henrik  Möller, 
hvilken  med  stor  energi  arbetade  för 
studentsången  intill  1885.  Ur  den  stora 
kören  utbröt  han  en  mindre,  hvilken  sär- 
skildt  vinnlade  sig  om  den  mera  konst- 
närliga manskvartetten.  Under  hans  led- 
ning företogos  en  mängd  sångarfärder, 
hvilka  befästade  körens  goda  rykte  som 
en  af  de  bästa  i  landet.  Under  80-talet 
samarbetade  ofta  ak.  kapellet  och  stu- 
dentsångföreningen, så  att  man  kunde 
få  uppförda  större  verk  för  soli,  kör  och 
orkester.  Särskildt  blef  den  hvarje  år 
återkommande  vårkonserten  en  verklig 
musikfest  med  en  kör  på  inemot  100  och 
orkester  på  40  man.  Som  solist  medver- 
kade ofta  kammersanger  N.  J.  Simon- 
sen.  Fr.  K  em  p  f  f  (s.  d.)  utgjorde  ett 
godt  stöd  för  kapellet,  och  efter  Gnoss- 
pelii  död  1887  öfvertog  han  någon  tid 
ledningen,  tills  platsen  ånyo  blifvit  be- 
satt. 1883  erhöll  ak.  kapellet  sin  nuva- 
rande präktiga  musiksal.  1885  och  följ. 
år  gaf  Nerudakvartetten  mycket 
omtyckta  kammarmusikaftnar.  Gnoss- 
pelii  efterträdare  blef  G.  W.  H  e  i  n  t  z  e, 
hvilken  1889  flyttade  ned  från  Stock- 
holm för  att  öfvertaga  ledningen  af  så- 
väl ak.  kapellet  som  domkyrkoorganist- 
sysslan.  Med  H.  Möller  som  ledare  för 
en  nygrundad  musikförening  och  W. 
Heintze  som  intresserad  medverkande 
samt  Kempff  som  konsertmästare  och 
Augusta  Kjellander  som  pianist 
kunde  musikverksamheten  i  större  for- 
mer återtagas.  Jämte  Simonsen  medver- 
kade nu  allt  oftare  Salomon  Smith 
som  solist.  Studentsången  hade  en  liten 
hviloperiod,  under  hvilken  endast  till- 
fälliga ledare  funnos  (N.  P.  Norlind,  H. 
Andersson,  E.  Norrman),  men  med  A 1- 
fred  Berg  1891  blef  det  åter  fart  i 
sången.  Under  Heintzes  sjukdom  sköt- 
tes ak.  kapellet  af  Kempff  och  domkyr- 
koorg.-bef attningen  af  Josef  Lind  (s. 
d.).  Denne  senare  samlade  en  präktig 
blandad  kör  och  orkester  samt  uppförde 
bl.  a.  Mendelssohns  Paulus  (del  I).  Un- 
der A.  Bergs  studietid  i  Leipzig  sköttes 
studentsången  af  Josef  Lind  och  sedan 
af  G.  F.  S  t  e  i  n  e  r.  A.  Berg,  som  1892 
och  93  uppehållit  ak.  kapellets  öfningar, 
blef  1897  ord.  kapellmästare.  Student- 
sången   har    under    honom    vunnit    allt 


högre  anseende  och  företagit  konsert- 
resor till  Danmark  (1895  m.  fl.  år),  Norge 
(1896  och  99),  Amerika  (S:t  Louisutställ- 
ningen  1904)  samt  nästan  hvarje  år  till 
skilda  platser  inom  Sverige.  Domkyr- 
kan erhöll  1903  i  Preben  Noder- 
man  n  en  ordinarie  kapellmästare.  1902 
—07  ledde  Andreas  Hallen  i  L.  och 
Malmö  m.  fl.  skånska  städer  det  af  ho- 
nom stiftade  Sydsvenska  filhar- 
moniska sällskapet,  hvilket  gaf 
en  mängd  goda  konsertei  med  verk  för 
soli,  kör  och  ork.  (Mendelssohns  "Elias", 
Nattvardsscenen  ur  Wagners  "Parsifal" 
m.  fl.,  Saint-Saens  "Lyran  och  harpan" 
m.  fl.).  Sedan  Hallen  1907  flyttat  till- 
baka till  hufvudstaden,  uppehölls  säll- 
skapet någon  tid  af  Tor  A  u  1  i  n,  hvar- 
ef  ter  F.  N  e  r  u  d  a  varit  ledare.  —  1891 
inrättade  N.  P.  Norlind  (s.  d.)  tills, 
med  sin  hustru  Hanna  Hallber  g-N. 
(s.  d.)  en  mycket  besökt  musikskola.  Bå- 
da voro  1909  medstiftare  af  Sydsven- 
ska musikkonservatoriet,  hvil- 
ket sedan  dess  haft  sin  verksamhet  i  L. 
(1909—12  under  N.  P.  Norlinds  ledning, 
sedan  under  hustruns).  Vid  L:s  univ. 
inrättades  den  första  docenturen  i  mu- 
sikhistoria  i  Sverige  1909,  och  har  denna 
plats  sedan  dess  uppehållits  af  författa- 
ren af  detta  lexikon. 

Litt.:  M.  Weibull—E.  Tegnér,  L:s  univ:s 
hist.  I,  II  (1868);  T.  Norlind,  Sv.  musik- 
hist.  (1901);  G.  A.  Feuk,  Otto  Lindblad  o. 
hans  sångare  (1882);  Mus.  föreningar  i 
Sv.  o.  Norge  (Mus.  ak:s  handl.  1866);  tid- 
ningar, tidskrifter,  manuskript  m.  m.; 
egna  samlingar. 

1.  Lund,  J  a  k  o  b,  f.  1815  i  Hälsingborg, 
t  där  22.  7.  1891;  fanjunkare  vid  skånska 
husarreg.;  var  skicklig  violinspelare  och 
verkade  mycket  för  musiklifvet  i  Häl- 
singborg genom  bildande  af  musiksäll- 
skap och  sångföreningar. 

2.  E  m  i  1  i  u  s  L.,  f.  5.  6.  1830  i  Köpen- 
hamn, t  i  Stockholm  6.  4.  1893;  oboevir- 
tuos; elev  af  Chr.  Schiemann  i  Kpbn 
(oboe)  och  Gade  (harmoni);  uppträdde 
1857  å  k.  t.  Sthlm  och  anställdes  s.  å. 
1.  7.  i  sv.  hofkapellet,  som  han  tillhörde 
i  5  år  (1.  7.  1862);  var  sedan  anställd  som 
solooboist  vid  konserter  i  Kphn  1863 — 67 
och  uppträdde  på  konserter  flerstädes  i 
Tyskland;  var  därefter  i  flera  år  bosatt 
i  Sthlm,  där  han  på  80-talet  tills.  m.  sin 
hustru  hade  en  musikskola.    L.  var  myc- 


586 


Lundahl — Lundberg 


ket  skicklig  oboist  och  har  af  trycket  ut- 
gifvit:  konsertouverture  för  ork.,  oboe- 
studier, oboekonsert  med  ork.,  sånger  o. 
pianostycken. 

3.  Maximiliana  Theodolinda  (Linda) 
L.,  f.  R  ö  s  k  e,  den  föreg:s  hustru;  f.  3.  6. 
1836  i  Stockholm,  t  6.  6.  1895  i  Köpen- 
hamn; operasångerska;  efter  att  ha  va- 
rit elev  af  k.  t:s  elevskola  anställdes  hon 
vid  k.  t.  Sthlm  1856—62;  ingick  äkten- 
skap 21.  4.  1860;  engagerades  vid  Stads- 
teatern i  Stettin  1863,  i  Doberan  1866  och 
i  Kristiania  vid  den  där  1874  inrättade 
operascenen  samt  någon  tid  vid  fru  M. 
Lundströms  operasällskap  1885;  lät  se- 
dan höra  sig  i  Sthlm  på  konserter.  Af 
hennes  roller  märkas:  Agatha  och  Anna 
i  "Friskytten",  Christina  Gyllenstjerna  i 
"Gustaf  Vasa",  Alice  i  "Robert',  Nattens 
drottning  m.  fl.  —  Hennes  dotter  Emi- 
lie L.  har  äfven  gjort  sig  känd  som 
scenisk  sångerska. 

4.  B  j  a  r  n  e  L.,  f.  27.  3.  1858,  t  22.  12. 
1894  i  Kristiania;  operasångare;  ägnade 
sig  först  åt  handeln  men  sedan  åt  ton- 
konsten och  sjöng  f.  ggn  i  nov.  1877  of- 
fentligt mellan  akterna  på  Kristiania 
teater;  studerade  sång  först  för  Th. 
Lammers  i  Kristiania,  sedan  för  Schi- 
mon-Regan  i  Munchen,  där  han  1879  gaf 
sin  första  konsert;  debuterade  f.  ggn 
som  operasångare  å  Nya  t.,  Sthlm,  som 
Max  i  'Alphyddan";  var  engagerad  vid 
St.  t.,  Göteborg,  1880—81  och  vid  Nya  t. 
Sthlm  1881—82  samt  hos  Fröberg  1882; 
hade  eget  operettsällskap  till  1888;  var 
därefter  engagerad  vid  Kristiania  t.; 
debuterade  å  k.  t.  Sthlm  27.  3.  1890  som 
Figaro  i  "Barberaren";  sedan  sånglä- 
rare i  Kristiania.  Af  hans  roller 
märkas:  Almaviva,  Rigoletto,  Germont, 
Luna,  Zampa  och  Max  (i  "Alphyddan"). 

5.  C  a  r  1  Johan  L„  f.  5.  1.  1831  i 
Stockholm;  orgelbyggare;  son  af  orgel- 
byggaren Johan  L.  (f.  1800  i  Arnäs, 
t  i  Stockholm  1858);  studerade  orgel- 
byggaryrket  först  hos  fadern  sedan  hos 
S.  Strand;  aflade  orgelbyggarex.  1854 
vid  Mus.  ak.  och  anställdes  1861  hos 
Åkerman  samt  ingick  kompanjon- 
skap  med  denne  1866;  företog  studieresor 
till  Tyskland  och  Frankrike.  Ass.  LMA 
1882.  1893  ombildades  firman  Å.  &  L. 
till  aktiebok  med  L.  som  ledare.  1898 
flyttades  fabriken  till  Sundbyberg.  L. 
afgick  1905  ur  bolaget  och  började  egen 


verksamhet  i  Sthlm  i  förening  med  so- 
nen C.  A.  Lund;  drog  sig  dock  snart  till- 
baka på  grund  af  hög  ålder.  L.  har 
byggt  omkring  250  orglar  i  nästan  alla 
delar  af  landet;  bland  dessa  märkas: 
Storkyrkans  (1878),  Maria  (s.  å.),  Tyska 
kyrkans  (1884),  Johannesk:s  (1891),  Växiö 
(1885),  Kalmars  (1882),  Visby  (1893),  Borg- 
holms (1878),  Karlshamns  (1880),  Kri- 
stianstads (1891),  Karlstads  (1880),  Vä- 
sterås' (1897),  Härnösands  (1886),  Luleå 
(1893),  Umeå  (1903).  —  Litt.:  Biogr.  af 
C.  F.  Hennerberg  i  Musiktidn.  1905  nr  52 
och  af  N.  P.  Norlind  i  Orgelns  allm.  hist. 
(1912). 

6.  Carl  Axel  L.,  f.  26.  11.  1856;  den 
föreg:s  son;  orgelbyggare;  aflade  1881 
org.-byggareex.  i  Sthlm;  praktiserade 
sedan  hos  firman  Åkerman  &  Lund  samt 
i  utlandet  (Tyskland,  Frankrike,  Ame- 
rika); bildade  1905  tills.  m.  fadern  egen 
orgelfirma:  C.  J.  &  A.  Lund;  firman  upp- 
löstes 1910.  —  Se  vidare  Carl  Jo- 
han   L. 

Se    vidare    L  u  n  d  h. 

Lundahl,  Anders  Victor,  f.  22.  10. 
1846  i  Brågarp,  Skåne,  t  21.  3.  1903  i 
Stockholm;  orgelbyggare;  son  till  Jöns 
Olsson  (1821—75),  som  äfven  var  or- 
gelbyggare; utbildad  hos  fadern;  före- 
tog 1865—66  utrikes  resor  till  Tyskland, 
England  och  Frankrike  för  att  studera 
orglar;  orgelbyggareex.  i  Sthlm  1869;  öf- 
vertog  faderns  orgelfabrik  i  Malmö  och 
vann  snart  allmänt  erkännande;  begaf 
sig  1876  åter  ut  på  studieresor  och  vi- 
stades någon  tid  hos  Mehmel  i  Stral- 
sund,  sedan  hos  Albert  Lang  i  Berlin 
och  Abbey  i  Versailles;  efter  återkom- 
sten fortsatte  han  först  sin  verksamhet 
i  Malmö  men  flyttade  den  1891  till  Stock- 
holm, där  han  med  orgelbyggeriet  snart 
förenade  fabrikationen  af  pianon  och 
orgelharmonier.  L.  har  byggt  en  mängd 
orglar  öfver  hela  Sverige.  —  Litt.:  N. 
P.  Norlind,  Orgelns  allm.  hist.  (1912)  s. 
143  ff. 

Lundberg,  Lennart  Arvid,  f.  29.  9. 
1863  i  Norrköping;  pianist;  elev  af  kon- 
serv, i  Stockholm  (H.  Thegerström  i 
piano,  Nordqvist  och  Dente  i  komp.), 
H.  Ehrlich  i  Berlin  (1887)  och  m:me 
Dubois  och  Paderewski  i  Paris  (1888 — 
91);  pianolärare  i  Sthlm  sedan  1891  och 
lärare  vid  konserv,  sedan  1904.  LMA 
1904.     L.  har  konserterat  i  Sthlm,  Paris 


Lundbergh — Lundh 


587 


(1890,  1899)  samt  i  London  1893;  har  af 
trycket  utgifvit  solosånger  och  piano- 
stycken. 

Lundbergh,  Bernhard  Alexis 
Fredrik,  f.  11.  3.  1823  i  Stockholm,  f 
18.  4.  1877;  operasångare  (baryton);  sång- 
lärare i  Norrköping  1844 — 45;  debuterade 
å  k.  t.  Sthlm  29.  5.  1846  i  Fra  Diavolo; 
var  engagerad  där  1846 — 74;  ordenskan- 
tor i  Par  Bricole  1854—67.  Af  hans  rol- 
ler märkas:  Figaro  i  "Figaros  bröllop" 
och  "Barberaren",  Mazetto  i  "Don  Ju- 
an", Simson  i  "Joseph".  —  Biogr.  i  E. 
Åkerberg,  Musiklifvet  inom  Par  Bricole 
(1910). 

Lunde,  Johan  B  a  c  k  e  r-,  f.  6.  7.  1874 
i  Havre;  elev  af  Ag.  Backer-Gröndahl 
och  Busoni  i  piano,  Iver  Holter  och 
Urban  i  komposition.  L.  har  som  pia- 
nist företagit  flera  konsertresor  i  Norge, 
Sverige,  Danmark,  England  och  Tysk- 
land. Som  kompositör  har  han  framför 
allt  gjort  sig  känd  som  lycklig  sång- 
kompositör.  Hans  produktion  omfattar 
för  närvarande  ett  50-tal  opus,  däraf 
följande  tryckta  sånghäften:  op.  1 — 6, 
9—11,  17,  21—25,  27,  30—36,  38—42,  46,  47; 
en  mängd  pianokompositioner  äro  äfven 
utgifna,  däribland:  op.  7,  8,  12,  13,  18—20, 
28,  29,  37.  Af  öfriga  verk  må  nämnas: 
en  violinsonat  i  D-moll  op.  15  samt  tven- 
ne  suiter  för  violin  och  piano  op.  14 
och  16. 

Lunden,  Eskil  Ragnar,  f .  25.  6. 
1881  i  Fässberg,  Halland;  orgelbyggare; 
elev  på  S.  Molanders  orgelfabrik  i  Gö- 
teborg; aflade  1898  organistex.  i  Göte- 
borg och  anträdde  1903  en  studieresa  till 
Tyskland  för  att  utbilda  sig  till  orgel- 
byggare; hemkommen  arbetade  han  än- 
nu några  mån.  hos  Molander,  till  dess 
denne  1.  12.  1903  öfverlämnade  sin  fa- 
brik åt  honom.  L.  har  byggt  ett  50-tal 
orglar  i  Sverige.  —  Litt.:  N.  P.  Nor- 
lind,  Org:s  allm.  hist.  (1912)  s.  146  ff. 

1.  Lundgren,  Erik,  f.  29.  8. 1860  i  Odens- 
vi,  Västmanl.;  organist  i  St.  Peters  kyr- 
ka och  sånglärare  i  Stockholm  sedan 
30  år  tillbaka;  har  dels  komponerat  dels 
arrangerat  musiken  till  "500  Psalmer 
och  lofsånger",  "Ungdomssånger"  (200 
st.)  och  "Sions  sånger"  (800  st.)  m.  fl. 
smärre  samlingar  af  hymner,  körer  och 
psalmer.  Af  L:s  sånger  ha  en  del  äf- 
ven upptagits  i  utländska  hymnsamlin- 
gar. 


2.  Wilhelm  L.,  f.  1872  i  Stockholm; 
student  1890;  elev  af  Mus.  ak.;  1910 
komp.-studier  för  P.  Juon  i  Berlin;  le- 
dare af  Sällsk.  för  kammarmusik  i  Upps. 
sedan  1902;  ledare  af  Allm.  sången  se- 
dan 1909;  vik.  dir.  mus.  1909—10;  har  äf- 
ven verkat  som  musikrecensent.  L.  har 
skaffat  sig  namn  som  god  violinist  och 
driftig  sångledare. 

Lundberg,  Selma,  f .  26.  12.  1861  i 
Askersund;  sångerska  (alt)  och  sånglä- 
rarinna; elev  af  konserv,  i  Stockholm 
1885 — 88,  där  hon  sistnämnda  år  tog  mu- 
siklärareex.  (erhöll  jetong);  sånglärarin- 
na vid  Zanderska  skolan  i  Sthlm  1888— 
91;  flyttade  1891  till  Malmö,  där  hon  se- 
dan utöfvat  en  gagnande  verksamhet 
som  sånglärarinna;  1893  organist-  och 
kyrkos.-ex.  i  Lund  och  uppehöll  1894 — 
99  org.-befattningen  vid  Petri  kyrka  i 
Malmö;  innehar  för  närvarande  sång- 
lärarinnebefattningar  vid  flera  skolor  i 
Lund  och  Malmö;  var  en  af  medstif tär- 
na af  Sydsv.  musikkonserv.  1909  och  är 
sedan  dess  lärarinna  därstädes;  1903 
sångstudier  för  m:me  Chevillard  i  Pa- 
ris. L.  har  äfven  sjungit  vid  en  mängd 
solist-  och  orkesterkonserter  (vid  Sydsv. 
filh:s  konserter  m.  fl.).  En  mängd  pri- 
vatelever ha  dessutom  utbildats  under 
hennes  ledning. 

Lundh,  Lars  August,  f.  2.  7.  1838  i 
Stockholm;  elev  af  Mus.  ak.  1855;  org.- 
ex.  1857;  musiklärare  vid  Katarina  allm. 
lärov.  1857—1905;  musiklärare  vid  folk- 
skolelärarinnesem.  i  Sthlm  1865 — 1907; 
organist  i  Tyska  kyrkan  sedan  1869;  ut- 
bildade sig  vidare  i  musik  för  H.  Be- 
rens,  L.  Norman  och  J.  Dente;  musikdir. 
1884.  Ass.  LMA  1910.  L.  har  kompo- 
nerat ett  af  Mus.  konstf.  utgifvet  Re- 
quiem,  flera  kantater,  orgelstycken,  so- 
losånger och  manskvartetter  ("Svea", 
uppf.  vid  reg.-jub.  1897).  Ett  stort  antal 
af  L:s  skrifter  äro  af  pedagogisk  natur. 
Största  anseendet  har  hans  "Tonträff- 
ningsskola"  (prisbelönt  i  Wien  1873)  er- 
hållit. L.  är  en  af  våra  främsta  repre- 
sentanter för  klangmetoden  och  härjäm- 
te nyss  nämnda  bok  i  ämnet  utgifvit: 
"Ny  tonträffningskurs",  "Öfningar  i  pri- 
mavistasång";  denna  senare  1908  utkom- 
na bok  har  särskildt  framkommit  med 
anledning  af  Desseriers  nya  formelmetod 
och  vill  utgöra  ett  försvar  för  den  gam- 
la   harmoniska     klangmetoden.     L.     har 


588 


Lundholrn— Lundqvist 


dessutom  utgifvit  en  harmonilära,  hvil- 
ken  1906  utkom  i  3.   uppl. 

Lundholm,  K.  M.,  f.  c.  1780  i  Stock- 
holm, t  1860  på  Ousbyholm  i  Skåne; 
violinvirtuos;  elev  af  Du  Puy  i  Stock- 
holm och  Baillot  i  Paris;  i  början  af 
1800-talet  synes  han  ha  varit  i  Upp- 
sala, enär  B.  v.  Beskow  i  sina  Lefnads- 
minnen  (s.  16)  omnämner,  att  en  "då 
berömd  violinspelare"  L.  flera  terminer 
gifvit  soaréer  tills.  m.  Haeffner,  Geijer, 
J.  Höijer  och  Liedzén;  1805 — 1818  var  han 
ork.-anf.  vid  teatern  i  Göteborg  och  ut- 
öfvade  därjämte  en  gagnande  verksam- 
het där  som  lärare  och  konsertgifvare; 
flyttade  sedan  till  Norge,  där  han  först 
uppehöll  sig  i  Kristiania  och  1822  slog 
sig  ned  i  Bergen  som  musiklärare.  Här 
blef  han  Ole  Bulls  förste  violinlärare; 
1829  lämnade  han  staden  och  synes  kort 
därefter  ha  begifvit  sig  till  Lund,  där 
han  blef  konsertmästare  i  akad.  kapel- 
let. I  Tidn.  f.  teater  o.  mus.,  Sthlm,  lä- 
ses i  ett  Lundabref  af  12.  3.  1836  med 
anledning  af  en  där  gifven  soaré:  "Hr 
L:s  högst  utmärkta  talang  som  violinist 
är  förut  så  allmänt  erkänd  och  vitsor- 
dad, att  hvad  som  därom  nu  kunde  ytt- 
ras, endast  blef  en  svag  återklang  af 
den  beundran,  som  redan  förut  åt  ho- 
nom inrymt  en  så  utmärkt  plats  bland 
vårt  lands  förste  violinister."  Ännu  en 
annan  soaré  gaf  han  s.  å.  i  Lund,  men 
tidningen  omnämner,  att  han  sedan  äm- 
nade lämna  staden.  Vi  känna  ej,  hvar 
han  därefter  uppehållit  sig. 

Lundmark,  Carl,  f.  i  Uppsala  27.  2. 
1859,  f  i  Stockholm  18.  12.  1908;  opera- 
sångare (tenor);  debuterade  13.  12.  1884 
å  k.  t.  Sthlm  som  Tamino  i  "Trollflöj- 
ten"; engagerades  där  fr.  1885  till  sin 
död;  1886—87  studerade  han  sång  i  ut- 
landet hufvudsakligen  i  Wien;  af  hans 
roller  märkas:  Wilh.  Meister  i  "Mig- 
non";  Zephoris  i  "Konung  för  en  dag", 
Huon  i  "Oberon",  Horace  i  "Svarta  Do- 
minon",  Georges  i  "Hvita  frun",  Hoff- 
mann  i  "Hoffmanns  sagor"  m.  fl.  — 
Biogr.  i  Sv.  Musikt.  4.  1.  1909. 

Lundquist,  Abraham,  f.  18.  1.  1817  i 
Stockholm,  t  där  4.  4.  1892;  musikförläg- 
gare; begynte  sin  verksamhet  som  bi- 
träde i  den  Östergrenska  musikhandeln, 
hvarefter  han  1838—44  tills.  m.  N.  Caron 
innehade  en  bokhandel;  förlade  därefter 
litografier    samt    öppnade    1849    i    bolag 


med  L.  G.  Rylander  den  musikhandel, 
som  han  alltsedan  innehade,  fr.  1856  en- 
sam (bär  numera  namnet:  "Abr.  Lund- 
quists  k.  hofmusikhandel  och  pianoeta- 
blissement").  LMA  1864.  Jämte  musik- 
handeln idkade  L.  musikförlagsrörelse, 
hvilken  nått  en  storartad  utveckling  (c. 
4,500  förlagsartiklar);  bl.  a.  ha  förlagts 
flera  verk  af  svenska  kompositörer  så- 
som: Geijer,  Hallström,  Behrens,  Peter- 
son-Berger,  Aulin,  Rich.  Andersson,  Br. 
Beckman,  Järnefelt,  Söderman,  Sten- 
hammar,  Valentin  m.  fl.  —  Firmans  in- 
nehafvare  är  sedan  1894  Georg  Abr:son 
L.,  f.  16.  1.  1869;  student  1887;  utbildad  i 
Leipzig  hos  C.  A.  Klemm  (1888—89)  och 
i  Paris  hos  Leon  Grus  (1889—90).  Jämte 
förlagsverksamheten  och  musikhandeln 
försäljas  äfven  flyglar  och  pianinon  (ge- 
neralag.  för  C.  Bechstein,  Steinway,  Per- 
sam (bar  intill  1912  namnet:  "Abr.  Lund- 
zina,  Thurmer  m.  fl.).  Fr.  o.  m.  1913 
är  musikhandeln  öfverlåten  på  firmans 
mångåriga  biträden  Svala  &  Söderlund. 
Lundqvist,  Carl  Fredrik,  f.  24.  1. 
1841  i  Veinge,  Halland;  operasångare 
(baryton);  efter  skolstudier  i  Halmstad 
och  Göteborg  student  i  Uppsala  1860,  där 
han  1862  aflade  kameralexamen.  Redan 
i  Uppsala  gjorde  han  sig  bemärkt  genom 
sin  utmärkta  baryton  och  sin  behagliga 
sång.  Efter  afslutad  akademikurs  in- 
skrefs  L.  i  Förvaltningen  af  sjöärenden 
i  Stockholm,  hvar  jämte  han  tjänstgjorde 
som  kanslist  i  ett  par  riksdagsutskott 
1862 — 66  och  äfven  som  sekreterare  för 
skarpskytteföreningen  i  Sthlm.  Skarp- 
skytteföreningens sånganförare  August 
Söderman  fäste  sig  vid  hans  röst  och 
förmådde  honom  att  medverka  i  opera- 
kören vid  Rienzirepresentationen  1866; 
han  blef  här  så  mäktigt  gripen  af  ver- 
ket, att  han  beslöt  ägna  sig  åt  teatern. 
Fr.  Arlberg  gaf  honom  sånglektioner 
och  3.  6.  1869  debuterade  han  som  Jo- 
sef i  "Josef  i  Egypten".  L.  tillhörde 
sedan  i  35  år  k.  t.  och  var  dels  på  grund 
af  sin  ypperliga  sång  dels  på  grund  af 
sitt  konstnärliga  spel  en  af  dess  allra 
populäraste.  Till  en  början  fick  han 
uppbära  tenorpartiet,  till  dess  han  vid 
midten  af  70-talet  efterträdde  Arlberg 
och  Sandström  inom  barytonfacket.  Ef- 
ter debutrollen  följde:  Rienzi  (1870)  och 
Gustaf  Vasa  (1873).  Masaniello  (Den 
stumma)   var  hans  sista  tenorparti.     Af 


Lundström — Lur 


589 


hans  barytonpartier  märkas  sedan:  Tel- 
ramund  i  "Lohengrin"  Wilh.  Tell,  Wol- 
fram,  Amonasro  (Aida),  Bazil  (Barb.), 
Germont  i  "Den  vilseförda",  Mossul  i 
"Konung  för  en  dag",  Orovist  i  "Nor- 
ma",  Pizarro  i  "Fidelio",  Orsini  i  "Rien- 
zi"  (1886),  Capulet  i  "Romeo",  Hans 
Sachs  i  "Mästersångarne"  (1887),  Guver- 
nören i  "Don  Juan",  Jago  i  "Othello", 
Simeon  i  "Hexan",  Peter  i  "Hans  och 
Greta",  Falstaff  (1896),  Borgmästaren  i 
"Valdemarsskatten"  (1899).  Hans  sista 
roll  var  Klaus  Berger  i  Hallens  "Val- 
borgsmessa"  (1902).  På  de  sista  åren  ha- 
de flera  af  hans  roller  öfvertagits  af 
yngre  barytonkrafter  (Lejdström,  Wall- 
gren, Forsell  m.  fl.)  men  ännu  1904  bi- 
behöll han  de  endast  af  honom  utförda 
Mossul  och  Capulet,  Germont  samt  en 
del  andra  partier.  Som  Amonasro  fira- 
de L.  21.  10.  1893  25-årsjubileuni  som  ope- 
rasångare och  fick  då  mottaga  ett  varmt 
erkännande  från  när  och  fjärran.  1904 
afgick  han  definitivt  från  k.  t.  och  drog 
sig  sedan  snart  tillbaka  från  hvarje  of- 
fentlig verksamhet.  L.  har  äfven  gifvit 
talrika  konserter  i  in-  och  utlandet. 
Framför  allt  har  han  på  ett  förtjänst- 
fullt sätt  medverkat  vid  Uppsala  stu- 
dentkårs sångarfärder  till  Paris,  Bel- 
gien, Holland  och  England  m.  m.  L.  har 
äfven  varit  högt  skattad  oratoriesångare 
(Kiels  "Christus",  "Skapelsen"  m.  fl.). 
Konsertresor  har  han  bl.  a.  företagit  till 
Norge,  Finland,  Danmark,  Amerika  (1893) 
och  England  (1894)  samt  inom  Sverige, 
öfverallt  hälsad  med  stort  bifall.  Efter 
sitt  afsked  vid  k.  t.  1904  företog  han 
en  större  konsertturné  genom  svenska 
landsorten,  hvilken  turné  slutade  7.  4. 
1906  med  en  konsert  i  Katarina  kyrka  i 
Stockholm.  Af  hans  repertoar  som  kon- 
sertsångare märkes  Södermans  ballader 
samt  "Du  gamla  du  friska",  hvilken  se- 
nare sång  han  mer  än  någon  annan  bi- 
dragit till  att  göra  populär  öfver  landet. 
För  sitt  personligt  hjärtevinnande  väsen 
har  L.  fått  en  stor  vänkrets  och  har  va- 
rit värdefull  hjälp  vid  flera  sångsäll- 
skap; ej  minst  har  sällskapet  Par  Bri- 
cole  fått  mottaga  hans  medverkan.  L. 
blef  1890  LMA  och  mottog  på  sin  70-års- 
dag  1911  ak:s  Normanmedalj.  L.  utgaf 
1908,  9:  "Minnen  och  anteckningar.  En 
blick  tillbaka  på  mitt  förflutna  lif."  — 
Af    biografier   och    karaktäristiker   mär- 


kas: Fr.  Hedberg,  Sv.  operasångare  (1885) 
s.  262—270;  Sv.  Musikt.  1890,  1900,  1904  och 
1911;  E.  Åkerberg,  Musiklifvet  inom  Par 
Bricole  (1910)  s.  46—48  m.  fl.  st. 

Lundström,  Carl  Jacob,  f.  15.  1.  1756, 
t  18.  10.  1800;  assessor  i  bergskollegium; 
var  en  förträfflig  natursångare  och  stod 
högt  i  anseende  på  1790-talet  för  sin  fri- 
ska, glada  sång.  L.  var  en  nitisk  med- 
lem af  Par  Bricole.  Beskow  säger  om 
honom  i  sina  lefnadsminnen  (s.  176): 
"Den  berömde  L.  var  borta  före  min  tid, 
men  de  som  hört  honom,  ansågo  honom 
som  den  svenska  dryckessångens  skapa- 
re." —  Se  vidare  E.  Åkerberg,  Musiklif- 
vet inom  Par  Bricole  (1910)  s.  14  ff. 

Lundvik,  Sven  Lars  Wilhelm,  f.  11.  2. 
1844,  f  i  Stockholm  21.  11.  1910;  operasån- 
gare (bas);  studerade  juridik  vid  Upp- 
sala univ.  och  var  en  högt  uppburen 
medlem  af  O.  D.;  engagerades  efter  sång- 
studier i  Italien  vid  k.  t.  Sthlm,  där  han 
debuterade  1873  som  Sarastro  i  "Troll- 
flöjten"; ingick  efter  ett  par  års  anställ- 
ning vid  k.  t.  i  järnvägsstyrelsen.  Af 
hans  roller  märkas:  guvernören  i  "Don 
Juan",  kungen  i  "Lohengrin",  Lotario  i 
"Mignon"  och  Sverker  i  "Blenda"  (1876). 

Luo,  se  L  o  c  o. 

Lur.  1.  V  a  1 1-1.  ett  herdeinstrument  af 
furu  med  näfverbeklädning;  numera 
hufvudsakligen  brukadt  i  Norden  (Nor- 
ge, Sverige  och  Finland)  men  fordom 
äfven  hos  andra  folk  (Schweiz,  Tyrolen, 
sydslaviska  folk,  Ryssland  m.  ni.);  in- 
strumentet är  än  rakt  än  böjdt  i  half- 
båge  (mus.-bil.  VIII,  1.  bilden  till  höger) 
än  hopviket  som  en  basun  ("k  rum- 
lur";  bilden  till  vänster  å  VIII,  1).  De 
raka  kärna  mäta  ofta  en  längd  af  1 — 2,5 
meter. 

2.  Ett  metallinstrument  från  bronsål- 
dern. Instrumentet  har  anträffats  i  ett 
40-tal  exemplar  i  Danmark,  Sverige  och 
Norge.  De  äldsta  typerna  representeras 
af  fynd  från  Skåne  och  Blekinge,  de 
mera  utbildade  af  Öland  och  Stavanger 
samt  en  del  fynd  i  egentl.  Danmark;  de 
högst  utvecklade  formerna  träffas  en- 
dast i  Danmark  (Själland,  Falster,  Lan- 
geland, Fyen  och  Jylland).  Härtill  kom- 
mer sedan  tvenne  afbildningar  af  lur- 
blåsare  å  hällristningar,  en  från  Kiviks- 
monumentet i  Skåne  och  en  från  Tanum 
i  Bohuslän.  De  äldre,  primitivare  for- 
merna  äro  endast   böjda  i  halfbåge  och 


590 


Lur 


sakna  den  breda  mynningskanten  med 
siraterna.  Den  bäst  bevarade  af  dessa 
är  funnen  1898  i  V.  Karups  skn,  Krist, 
län  (nära  Engelholm),  nu  i  St.  hist.  mus. 
nr  10775  (bågens  längd  176  cm.,  körda- 
längden  å  1.  är  77,5;  smalaste  genom- 
skärningen 2,6;  mynningsbredd  5,7).  In- 
strumentet har  en  märklig  likhet  med 
den  romerska  stridsluren  å  vår  musikbil. 
I,  6  längst  till  vänster;  t.  o.  m.  kedjan, 
som  lägges  öfver  axeln,  finnes.  Närmast 
denna  form  kommer  Blekingefyndet  fr. 
Froarp,  Asarums  skn  (St.  hist.  mus. 
10039),  med  en  kordalängd  af  c.  60—70 
cm.  och  bågens  längd  110 — 120  cm.  (sma- 
laste genomskärningen  2,9;  mynningsge- 
nomsk.  6,6).  Ingen  af  dessa  lurar  har 
mynningskant.  Båda  ha  tvärband  i  sam- 
mansättningslederna. Till  de  halfcirkel- 
formigt  böjda  1.  hör  troligen  också  in- 
strumentet från  Hindby  (utanför  Mal- 
mö), beskrifvet  i  N.  G.  Bruzelius,  Sv. 
fornlämningar  II  (1860),  377  (m.  bild). 
Af  de  S-formigt  böjda  är  instrumentet 
i  Lunds  hist.  mus.  (fr.  skånsk  torfmosse) 
det  primitivaste  till  formen.  Böjningen 
är  uroxhornlik;  längst  hela  instrumen- 
tet löpa  28  tvärband,  hvilka  dock  blott 
äro  dekorativa.  Hela  längden  är  117  cm. 
(från  spetsen  till  mynningen  60  cm.  i 
rak  linje);  smalaste  genomskärningen  är 
1,7  cm.,  vidaste  9.  Närmast  Lundainstru- 
mentet kommer  Langelandsluren  nr  3671 
i  Köpenhamns  hist.  mus.  Böjningen  är 
här  något  smäckrare;  tvärbanden  äro  ej 
så  många  och  ej  heller  så  skarpa.  Båda 
de  sistnämnda  1.  ha  mynningsskifva, 
dock  mycket  outvecklad  sådan,  i  Lund 
utan  ornament,  i  Kphn  med  lätt  teck- 
nade cirkellinjer.  Till  de  fullt  utveck- 
lade typerna  utan  tvärband  med  bred 
mynningsskifva  och  runda  buckelorna- 
ment  med  eller  utan  hängprydnader  hö- 
ra sedan  de  återstående  danska  1.,  Bor- 
gebyl.  i  Skåne,  Långlåtl.  fr.  Öland  och 
Stavangcrl.  fr.  Norge.  Såsom  grundtyp 
kan  tjäna  nr  8116  i  Kphns  hist.  mus.  fr. 
Frederiksborgsnejden.  Denna  har  följ. 
mått:  längd  238  cm.;  öfre  diameter  0,6; 
nedre  5;  plattans  diam.  20  (vikt  2,75  kg.). 
Instrumentet  kan  frambringa  följande 
öfvertoner:  C— g2  samt  C — Di  (kroma- 
tiskt  nedåt).  De  danska  1.  ha  munstycke 
af  valdhornsform.  —  Bronsålderslurarna 
stå  tämligen  isolerade  och  representera 
en  alltför  långt  aflägsen  forntid   (2000— 


500  f.  Kr.)  för  att  kunna  jämföras  med 
andra  folkslags  instrument.  Smärre  lik- 
heter träffas  dock.  Så  t.  ex.  torde  den 
högst  märkliga  öfvcrensstämmelsen  mel- 
lan Karupsl.  och  den  romerska  trumpe- 
ten vara  af  stor  betydelse.  Andra  hitin- 
tills ej  tillräckligt  beaktade  likheter  er- 
bjuda de  irländska  blåsinstrumenten  i 
Dublinsamlingen.  Dessa  äro  visserligen 
från  en  tid,  då  bronsåldersluren  försvun- 
nit, men  dock  återkomma  här  vissa  mo- 
tiv såsom  t.  ex.  den  stora  ornerade  myn- 
ningsplattan m.  m.  Äfven  finnas  flera 
tyska  instrument  från  järnåldern,  hvil- 
ka kunna  erbjuda  jämförelsepunkter.  — 
De  danska  lurarna  från  glanstiden  äro 
så  väl  bevarade,  att  de  ännu  kunna  blå- 
sas och  ge  på  så  sätt  en  föreställning 
om,  hurudan  musiken  vid  denna  tid  va- 
rit beskaffad.  Det  omsorgsfulla  sätt, 
hvarpå  instrumenten  äro  gjorda  och  den 
väl  afvägda,  fylliga  och  varma  tonen  vi- 
sar oss  tydligt,  att  musikkulturen  då 
måste  ha  varit  synnerligen  hög  här  i 
Norden.  Å  de  gamla  instrumenten  har 
alltsedan  1890-talet  af  prof.  Angul  Ham- 
merich  anordnats  vackra  speluppvisnin- 
gar midsommarsaftnar  (sista  ggn  1910). 
Instrumenten  ha  här  klingat  med  ovan- 
ligt frisk  ton.  De  lägre  naturtonerna 
äro  skarpa  och  spetsiga,  de  öfriga  (sär- 
skildt  tonerna  g1 — g2)  ha  en  mild  ba- 
sunklang. Enär  man  oftast  funnit  1. 
2  och  2  tillsammans,  har  man  velat  an- 
taga, att  man  äfven  känt  den  tvåstäm- 
miga  musiken.  Emellertid  må  man  akta 
sig  för  att  härur  draga  för  vidtgående 
slutledningar.  De  svenska  vall-lurarna, 
de  litauiska  o.  sydslaviska  trubainstru- 
menten,  schweizarnas  horn  samt  afrika- 
narnas  o.  polynesiernas  blåsinstrument 
förekomma  i  regel  2  och  2,  utan  att  dock 
någon  tvåstämmig  musikutöfning  däraf 
framgått.  —  Angående  bronsålderslurar- 
nas första  utveckling  torde  af  de  skån- 
ska fynden  med  full  evidens  framgå,  att 
vall-luren  varit  urtypen.  Vi  finna  detta 
bl.  a.  af  Karupsl :s  näf verbeklädnad  och 
Lundahs  dekorativa  tvärband,  hvilka 
visa  hän  på  de  bandvidjor,  hvilka  ännu 
sammanhålla  de  båda  furuhalfvorna  å 
en  del  nordiska  vall-1.  och  slaviska  tru- 
bainstrument. 

Litt.  om  1.  är  synnerligen  omfångsrik. 
Den  enda  musikaliska  beskrifningen  är 
Angul    Hammerichs    i    Aarb.     f.     nord. 


Lusingando — Luta 


591 


Oldk.  og  Hist.  1893  s.  141  ff.  (tysk  uppl. 
i  Vierteljahrsschr.f.  MW.  1894  s.  1  ff.). 
Den  arkeologiska  omfattar  bl.  a.  följan- 
de skrifter,  hvilka  vi  ordna  efter  län- 
derna: Danmark:  Annaler  f.  n.  Oldk. 
(1856)  s.  362—65;  Aarb.  f.  n.  Oldk.  (1886) 
s.  235  f.;  (1902)  s.  79  ff.;  (1903)  s.  62  ff.; 
(1904)  s.  65  ff.;  Mémoires  des  antiquaires 
du  Nord  (1850—60)  s.  200,  (1866—71)  s.  136; 
Atlas  de  1'archéologie  du  Nord  (1857); 
A.  P.  Madsen,  Afbildninger  II,  pl.  18— 
19;  S.  Muller,  Bronzealderen  (nr  368); 
Worsaae,  Danmarks  Oldtid  s.  27  m.  fl. 
—  Sverige:  Antiquarisk  tidskr.  1843 
—45  s.  113;  1846-^8  s.  20;  1858—60  s.  6; 
1861—63  s.  25;  Sv.  Nilsson,  Bronsåldern 
(3  uppl.)  s.  75;  N.  G.  Bruzelius,  Sv.  forn- 
lämningar  (2  hft)  s.  34—39;  O.  Montelius, 
Sv.  fornsaker  II,  53;  L.  Baltzer,  Hällrist- 
ningar fr.  Bohuslän  (1881—91;  hällristn. 
fr.  Tanum)  m.  fl.  —  Norge:  For.  til 
Norske  Fortidsm:s  bev.  Aarsb.  1894  s.  152 
— 154.  —  Tyskland  (jämförelseniate- 
riell):  Olshausen,  Vorgeschichtl.  Trom- 
peten,  Verhandl.  d.  Berliner  anthropo- 
log.  Gesellsch.  (1891)  s.  847  ff.;  Mecklen- 
burgische  Jahrb.  III,  67—77;  XX,  293; 
Fredrico-Francesceum  s.  118.  —  Irland: 
W.  R.  Wilde,  Catalogue  of  the  anti- 
quities  in  Museum  of  the  R.  Ir.  Ac.  Du- 
blin (1861)  s.  623—32.  —  Jämte  här  nämn- 
da litt.  har  för  denna  artikel  anlitats 
otryckta  beskrifningar  i  Vitt.  H.  A.  ak:s 
bibi.  samt  egna  studier  och  mätningar  i 
St.  hist.  mus.,  Sthlm. 

3.  Lur,  medeltidsv.  ludher,  isl.  luär, 
i  fornnordisk  o.  svensk  medeltidslitt.  en 
allmän  benämning  å  blåsinstrument  med 
naturtoner.  Ställena,  där  namnet  före- 
kommer, anföras  i  Cleasby-Vigfusson, 
Icelandic-English  Dictionary  och  K.  F. 
Södervall,  Ordb.  öfver  medeltidsspråket. 

Lusingando   (it.),   smekande. 

Lussy,  M  a  t  h  i  s,  f .  8.  4.  1828  i  Stans, 
Schweiz;  kom  1847  till  Paris,  där  han 
snart  vann  högt  anseende  som  piano- 
lärare; drog  sig  1902  tillbaka  till  Mont- 
reux;  af  hans  skrifter  äro  följande  sär- 
skildt  bekanta:  Traité  de  1'espression 
musicale  (1873;  7:de  uppl.  1897;  tysk  uppl. 
af  F.  Vogt  1886)  och  Histoire  de  la  no- 
tation musicale   (1882). 

Luta  (grundordet  är  arab.  A 1 '  u  d, 
hvaraf  sedan  följande  former  uppstått: 
port.  Alaude;  sp.  Laud;  t.  Laute; 
it.  Leuto  el.  Liuto;   höll.  Liut;   fr. 


Luth;  eng.  Lute;  dansk  Lut).  In- 
strumentet hör  till  knäppinstrumenten 
(utan  plektron)  och  skiljes  från  gitarren 
därpå  att  den  förra  ej  har  flat  utan  ku- 
pig,  päronformig  botten  utan  inskärnin- 
gar på  sidorna.  Egypternas  N  e  f  a  r  och 
hebreernas  N  e  b  e  1  ha  med  all  sanno- 
likhet varit  lutinstrument.  Grekerna  sy- 
nes ej  ha  känt  instrumentet.  Genom  för- 
växling med  grekernas  chitara  och  lyra 
(lat.  testudo)  uppstod  på  1500-talet  de 
latinska  benämningarna  chitara  för  gi- 
tarr och  testudo  för  1.  Den  arabiska  1. 
kom  med  morerna  till  Spanien,  i  hvilket 
land  instrumentet  dock  tidigt  råkade  i 
misskredit  och  nedsjönk  till  blott  och 
bart  folkinstrument,  under  det  att  gitar- 
ren blef  det  förnäma  instrumentet  (se 
gitarr).  Man  antager  i  almlänhet,  att 
1.  från  Spanien  kommit  till  Sicilien  och 
därifrån  till  Syditalien  o.  sist  till  Nord- 
italien. Emellertid  finnas  inga  bevis  för 
en  sådan  vandring  söderifrån,  tvärtom 
är  en  annan  väg  vida  sannolikare.  L. 
följer  jämte  viellen  nämligen  troget 
trubadurdiktningen.  Genom  inverkan 
från  arabisk  kultur  inkom  1.  till  Syd- 
frankrike, där  den  blef  populär  hos  de 
sydfranska  furstehofven.  Med  diktnin- 
gen följde  den  sedan  till  Florens,  Nea- 
pel och  Sicilien.  Italienska  skalder  på 
1200-  och  1300-talen  voro  i  allmänhet 
goda  l.-spelare.  Petrarca  skrifver  i  sitt 
testamente:  "Jag  testamenterar  min  go- 
da luta  till  Thomas  Bambasio  i  Fer- 
rara,  på  det  att  han  må  spela  därpå 
ej  löpningar  efter  tidens  fåfängliga  mod 
utan  till  den  evige  Gudens  lof."  Un- 
der 1300-talets  senare  del  synes  man  att 
döma  häraf  ha  lagt  an  på  virtuosmäs- 
sigt spel  i  st.  f.  att  använda  instru- 
mentet att  ackompagnera  andliga  sån- 
ger. Under  1400-talet  omtalas  flera  myc- 
ket skickliga  lutspelare  såväl  norr  som 
söder  om  Alperna.  Bland  de  förra 
märkes  den  äfven  som  orgelspelare  be- 
römde Conrad  Paumann  i  Niirn- 
berg.  Under  1400-talet  hade  äfven  in- 
strumentet betydligt  utvecklats.  Från 
de  2 — 4  ursprungliga  strängarna  hade 
man  redan  i  slutet  af  1400-talet  (i  Ita- 
lien åtminstone)  nått  fram  till  6,  af 
hvilka  den  öfversta  "Cantarellan"  (sång- 
strängen) var  enkel  men  de  öfriga  5 
dubbla  (unisona  el.  i  oktav).  Stämnin- 
gen var  kvart-ters-kvart,  då  4  strängar 


592  Luta 

funnos  samt  ytterligare  två  kvarter,  då  stare  i  denna  stil  voro  bl.  a.:  Francesco 
6  strängar  förekomino  (c-f-a-d';  G-c-f-a-  da  Milano  och  Marco  d'Aquila,  båda 
d'-g'  el.  en  helton  högre);  ännu  vid  1500-  från  Norditalien.  Preludiet  såsom  den 
talets  slut  brukades  omväxlande  G-  och  konstlösare  formen  odlades  mest  i  Tysk- 
A-stämning  men  med  1600-talets  början  land.  Efter  1550  gå  formerna  delvis  i 
försvann  så  småningom  den  lägre  till  hvarandra  och  i  slutet  af  århundradet 
förmån  för  den  högre  stämningen.  Un-  finnes  knappast  någon  skillnad,  ehuru 
der  1500-talet  tillkom  sedan  en  del  lösa  man  ännu  fasthåller  de  två  skilda  be- 
diatoniskt  nedåt  stämda  bassträngar  (G  nämningarna.  Preludiet  behandlas  nå- 
F  E  D  C;  efter  tonarten  kunde  de  stäm-  gon  gång  som  etyd,  och  skiljer  sig  då 
mas  olika;  t.  ex.  G  Fiss  E  D  Ciss,  G  F  strängt  från  fantasien  (så  t.  ex.  ej  Bal- 
Ess  D  C  o.  s.  v.).  Sin  klassiska  tid  hade  lan  hos  Hadrianus  och  Besardus).  Dan- 
1.  under  1500-talet,  då  de  främsta  l.-ma-  sen  fick  en  rik  utveckling  i  Frankrike, 
kärna  lefde.  De  bästa  l.-instrument-  Här  är  rytmen  det  väsentliga,  och  det 
makarna  bodde  i  Bologna,  Venedig,  Pa-  ackordiska  ackompagnementet  domine- 
dua  och  Eom.  Den  mest  berömde  är  rar.  Det  arrangerade  vokalstycket  är  i 
Lucas  [L  a  u  x]  Maler,  som  verkade  i  början  blottadt  på  all  konstmässighet, 
Bologna  1500 — 20.  Vid  samma  tid  be-  men  efter  hand  utvecklas  vissa  princi- 
gynte  äfven  tryckerierna  utge  notböc-  per  för  transpositionen,  och  under  an- 
ker  innehållande  kompositioner  för  1.  dra  hälften  af  1500-talet  trycktes  t.  o.  m. 
De  två  äldsta  utkommo  hos  Petrucci  i  handböcker  till  ledning  för  arrangerin- 
Venedig  1507  (ex.  i  k.  b.,  Berlin).  Den  gar.  En  utförlig  sådan  lärobok  är  den 
äldsta  tyska  l.-boken  är  af  Arnold  franska,  endast  i  engelsk  upplaga  till 
Schlick  1512  (k.  b.,  Berlin,  b.  i  Lpzg).  I  vår  tid  bevarade  boken  af  Adrian 
Frankrike  utkom  den  första  boken  hos  LeEoy:  "A  brief  and  easy  instruction 
Attaignant  i  Paris  1529  (k.  b.,  Berlin),  to  learn  the  tablature,  to  conduct  and 
Intill  år  1600  trycktes  i  Italien,  Frank-  dispose  the  hand  into  the  lute"  (London 
rike,  Nederländerna,  Tyskland  och  Eng-  1574;  ex.  i  Brit.  Mus.,  London).  Solosån- 
land  något  öfver  100  l.-böcker,  de  flesta  gen  till  1.  blef  af  stor  betydelse  för 
tämligen  innehållsrika.  Af  dessa  ha  c.  1600-talets  hela  sångstil  och  särskildt 
95  bevarats  till  vår  tid.  L.  var  tidens  för  operan.  En  lärobok  häri  skref  Vinc. 
modinstrument  och  motsvarade  i  detta  Galilei:  "Il  Fronimo"  (Venedig  1568).  I 
fall  våra  dagars  piano.  L.-litteraturen  England  nådde  denna  form  en  sällsynt 
från  1500-talet  kan  indelas  i  tre  grup-  hög  utveckling  på  Shakespeares  tid  med 
per:  själfständiga  verk,  danser  och  ar-  mästare  som  Byrd,  Robinson,.  Rosseter, 
rangerade  vokalverk.  Den  förstnämnda  Dowland  m.  fl.  L.-tekniken  steg  betyd- 
gruppen fick  sin  hufvudsakliga  utbild-  ligt  med  hvarje  decennium  och  hade  på 
ning  i  Italien,  danserna  i  Frankrike  och  1590-talet  nått  det  rena  virtuosstadiet, 
arrangementerna  i  Tyskland.  Mot  1580-  Sådana  lutvirtuoser  voro  bl.  a.:  Besar- 
talet  begynte  sedan  ännu  en  ny  form  dus,  Diomedes,  Laurencini,  Ferrabosco 
långsamt  arbeta  sig  fram:  solosången  och  Dowland.  En  belysande  samling 
med  lutackompagnement,  först  utbildad  l.-stycken  i  detta  hänseende  är  The- 
i  Italien  men  sedan  förd  vidare  i  Eng-  saurus  harmonicus  af  Besardus  1603.  L.- 
land  på  1590-talet.  De  själfständiga  lut-  tekniken  kan  vid  denna  tid  fullt  mäta 
kompositionerna  kallas  i  Italien  vanli-  sig  med  klavertekniken  i  England  un- 
gen ricereari,  men  få  i  Tyskland  mesta-  der  John  Bull.  Redan  omkring  1620  var 
dels  heta  preludier  och  fantasier.  Ri-  dock  denna  höga  tekniska  ståndpunkt 
cercar-formen  förekommer  i  två  typer,  på  återgång,  och  med  1630-talet  försvnn- 
hvilka  ungefär  motsvara  de  två  tyska  no  öfverallt  de  stora  l.-virtuoserna. 
benämningarna.  Preludiet  är  det  enkla  L.-litteraturen  begynte  vid  denna  tid 
solostycket  med  ackorder  och  löpningar  också  bli  allt  fattigare  och  ensidigare. 
allt  efter  hand  som  idéerna  komma,  Italienarna  utbildade  mera  orgeln  och 
utan  någon  gifven  regel  för  spelet,  klaveret  och  tyskarna  följde  dem  i  spå- 
Fantasien  är  den  slutna  polyfona  for-  ren.  Endast  i  Paris  vann  1.  ännu  en 
men  i  fugastil  och  regelbundet  åter-  omsorgsfull  odling  med  Denis  Gaul- 
kommande,  väl  genomförda  motiv.     Mä-  t  i  e  r    och    hans    skola    ("Pariser    l.-sko- 


Luta  593 

lan").  Äfven  här  fick  man  snart  ett  an-  1643  har  hofkapellmästaren  600  dir  s.  och 
nat  lättspeltare  instrument  i  gitarren,  lutenisten  900  i  lön.  1644 — 47  namnes 
I  England  finnes  under  1600-talet  (efter  "P  i  c  h  o  n  lautenist"  i  hofräkenskaper- 
1620)  högst  få  goda  l.-representanter.  na.  1650  fick  "lutenisten  Betune"  1,500 
En  af  de  hasta  är  Thomas  M  a  c  e,  dr  s.,  medan  hofkapellmäst.  Anders  Dii- 
hvilken  1676  utgaf  boken  "Musick's  Mo-  ben  endast  hade  den  gamla  lönen  600; 
nument".  Med  1700-talets  början  för-  1651  fick  Betune  dock  blott  900.  Efter 
svann  1.  efter  hand  och  endast  få  kunde  Kristinas  tid  omtalas  ej  vidare  någon 
väl  traktera  instrumentet.  En  historik  lutenist  i  hofkapellet. 
öfver  1.  med  förteckning  öfver  luteni-  De  tryckta  lutböcker,  hvilka  förvaras 
ster  och  lutmakare  utgaf  E.  G.  B  a  r  o  n  i  svenska  bibi.,  äro:  Ant.  Rotta,  Inta- 
i  Niirnberg  1727:  "Untersuchung  des  In-  bolatura  de  Lauto,  1546  (Upps.  b.);  P.  P. 
strumentes  der  Lauten."  De  sista  l.-tryc-  Borrono,  Int.  de  L.,  1546  (ibid.);  J.  M. 
ken  äro  af  Falkenhagen  1740  (6  so-  de  Crema,  Int.  de  L.,  1546  (ibid.);  Ney- 
nater),  Da  v.  Kellner  1747  (Lauten-  sidler,  Il  I  e  II  libro  di  L.,  1566  (ibid.); 
friichte)  och  Beyer  1760  (Gellerts  S.  Kärgel,  Cantilenae  etc,  1574  (ibid.); 
Oden).  En  af  de  sista  gångerna  1.  före-  J.  v.  d.  Hove,  Florida,  1601  (Skottorp); 
kommer  i  ensemble  är  hos  Handel  1741  Dav.  Kellner,  Auserlesene  Lautenfruch- 
("Deidamia").  J.  S.  Bach  har  skrifvit  te,  1747  (Upps.);  Mouton,  Pieces  de  luth, 
3  stycken  för  1.  ("Partita  al  Liuto",  1699  (Claudius,  Kphn,  har  förut  tillhört 
"Pieces  pour  le  Luth",  "Fuga").  Såsom  C.  M.  Bellmans  farfar  Joh.  Arndt  Bell- 
"den  siste  lutenisten"  namnes  i  allmän-  mann  och  sedan  på  1860-talet  Aug.  Sö- 
het  Christian  Gottlieb  Scheid-  derman).  Af  luthandskrifter  i  Sverige 
ler  (t  c.  1815).  Under  1600-talet  och  märkas:  Codex  carminum  gallicorum 
början  af  1700-talet  byggde  man  stora  1.  (Upps.  b.  Tab.  nr  87;  en  enastående  rik 
som  basinstrument:  "a  r  c  h  i  1  u  t  h"  och  handskr.  fr.  1500-talets  midt),  en  af  skrift 
"t  e  o  r  b".  Det  sistnämnda  användes  all-  af  Newsidlers  bok  af  1539  ("comparatus 
mänt  som  basinstr.  i  orkester  och  blef  1544";  k.  b.  Sthlm);  "En  fransk  balett- 
på  så  sätt  en  föregångare  till  kontra-  mästares  i  Brussel  anteckningsbok"  (1614 
basen.  —  L.  förekommer  under  1600-talet  —19;  k.  b.  Sthlm);  Per  Brahes  visbok 
ej  sällan  som  orkesterinstrument  och  (1623;  Skokloster);  smärre  lut-  o.  klave- 
ännu  på  1700-talet  omtalas  1.,  i  Dresdens  sinböcker  från  slutet  af  1600-talet  o.  bör- 
hofkapell  t.  o.  m.  så  sent  som  1783.  —  jan  af  1700-talet  i  k.  b.  Sthlm;  Kalmar 
Under  senare  hälften  af  1800-talet  har  b.  och  Norrköpings  b.  (förr  Finspång); 
man  sökt  ånyo  upptaga  1.  och  göra  den  dessutom  några  notblad  ur  Svea  hofrätts 
till  ackompagnementsinstr.  till  sång.  arkiv  (nu  hos  C.  Claudius,  Kphn). 
Då  1.  är  ett  svårspelt  instr.  har  det  ej  Nyupplagor  af  lutkompositioner  ha  bl. 
gått  raskt  med  dess  popularisering.  Af  a.  föranstaltats  af  Oscar  Chilesotti,  Lau- 
dem  som  måhända  bäst  lyckats  att  göra  tenspieler  des  XVI.  Jahrhunderts  (Lpzg 
1.  omtyckt  åtminstone  å  konserter  kunna  1891);  W.  Tappert,  Sang  und  Klang  aus 
nämnas:  Sven  Scholander  från  alter  Zeit  (Berlin  1906);  O.  Fleischer,  De- 
Stockholm  och  Caroline  Bokken  nis  Gaultier  (Vierteljahrsschr.  f.  MW. 
Lasson  från  Kristiania.  II,  1886);  Ad.  Koczirz  i  Denkm.  d.  Tonk. 
I  Sverige  dyrkades  1.  under  1500-talet  in  Österr.  1911.  Af  skrifter  om  l.-musiken 
i  lika  hög  grad  som  i  utlandet.  Såväl  märkas:  J.  W.  von  Wasielewski,  Ge- 
Gustaf  Vasa  som  Erik  XIV  voro  själfva  schichte  d.  Instrumentalmusik  im  16. 
goda  l.-spelare  och  satte  en  ära  i  att  Jahrh.  (1878);  O.  Fleischer,  D.  Gaultier 
hafva  goda  instrumentister  på  1.  i  sina  (se  ofvan);  E.  Radecke,  Das  deutsche 
kapell.  L.-spelare  voro  i  allmänhet  myc-  weltl.  Lied  in  der  Lautenmusik  des  16. 
ket  högt  aflönade  och  intogo  en  särställ-  Jahrh.  (Viertelj.  f.  MW.  VII,  1891);  M. 
ning  vid  hofvet.  Gustaf  II  Adolf  aflö-  Brenet,  Notes  sur  1'histoire  du  luth  en 
nade  en  (ej  till  namnet  känd)  "italiensk  France  (1899);  O.  Körte,  Laute  u.  Lauten- 
lutenist"  med  1,000  dir  s.,  under  det  hof-  musik  bis  zur  Mitte  d.  16.  Jahrh.  (1902); 
kapellmästaren  fick  nöja  sig  med  600.  dessutom  en  mängd  uppsatser  i  Mo- 
I  sv.  hofkapellet  namnes  1637—39  en  natsh.  f.  Musikgeschichte  (1871,  72,  76, 
lutenist  med  namnet  "Frans  B  ä  h  r".  77,  79,  80,  81,  82,  86,  88,  90,  91,  95  m.  fl.  år) ; 

38 


594 


Luth — Luther 


såsom  jämförelse  mellan  spansk  vihuela- 
musik  o.  1. -musik  kan  slutligen  anlitas: 
G.  Morphy,  Les  luthistes  espagnols  du 
XVI:e  siécle  (I,  II,  1902).  En  förteck- 
ning öfver  luttr.  och  handskr.  har  Eit- 
ners  lexikon  under  art.  "Lautenbiicher". 
—  Öfver  svenska  lutböcker  skref  bl.  a. 
Ad.  Lindgren  en  del  studier:  En  lutebok 
från  1500-talet  (Sv.  Musikt.  1882  s.  27,  33); 
Dans  och  lutspel  i  forna  dagar  (Sv.  Mu- 
sikt. 1890  s.  147  m.  musikbil.);  Ein  Lau- 
tenbuch  von  Mouton  (Monatshefte  f. 
Musikgesch.  1891).  T.  Norlind  behandlar 
1.  och  l.-musiken  bl.  a.  i  följande  upp- 
satser: Zur  Gesch.  d.  Suite  (Smlb.  IMG 
1906);  Zur  Geschichte  der  polnischen 
Tänze  (Smlb.  IMG  1911);  Die  Musikgesch. 
Schwedens  in  den  Jahren  1630—1730 
(Smlb.  IMG  1900);  Studier  i  sv.  folklore 
(1911).  —  T.  Norlind  har  sedan  1898  före- 
tagit studier  öfver  l.-musiken  förutom  i 
svenska  och  danska  bibliotek  äfven  i 
tyska,  franska,  engelska,  holländska  och 
italienska.  Största  delen  af  detta  ma- 
teriell är  ännu  otryckt  men  torde,  åt- 
minstone delvis,  föreligga  i  tryck  om 
några  år.  —  För  studiet  af  den  äldre  l.- 
musiken  grundades  i  Paris  (af  Ecorche- 
ville)  i  jan.  1908  en  "Commission  interna- 
tionale  pour  1'étude  de  la  musique  de 
luth".  Denna  kommission,  som  haft 
medlemmar  i  de  flesta  Europas  länder 
har  för  Sverige  allt  sedan  början  haft 
till  medlem  T.  Norlind.  —  Se  vidare  Lut- 
ta  b  u  1  a  t  u  r. 
Luth  (fr.),  luta. 

Luther,  Martin,  f.  10.  11.  1483  i  Eis- 
leben,  t  där  18.  2.  1546.  L.  begynte  in- 
tressera sig  för  sångens  reformering  fr. 
o.  m.  sitt  afsked  från  Wartburg  1522. 
Tills.  m.  kurfurstens  af  Sacbsen  kapell- 
mästare, Conrad  Rupf,  och  kantorn  i 
Torgau,  Johan  Walther,  utarbetade  han 
mässan  1524  och  sedan  äfven  flera  sång- 
böcker. Den  äldsta  protestantiska  sång- 
boken är  "Etlich  christliche  Lieder" 
(1524)  med  8  melodier;  denna  psalmbok 
synes  dock  ha  tillkommit  utan  L:s  med- 
verkan. Den  viktigaste  hymnsamlingen 
med  L:s  egna  psalmer  är  "Geistliches 
Gesangbuchlein"  (1524)  med  melodierna 
4-st.  satta  af  Joh.  Walther.  Melodiernas 
antal  är  35.  S.  å.  utkom  dessutom: 
"Enchiridion  öder  ein  Handbuchlein" 
med  15  mel.  (ett  annat  tr.  s.  å.  af  s.  bok 
har    16     mel.);     "Deutsch     Evangelische 


"Psalmus    Miserere    mei    deus" 
med  tyska  texten  "Erbarm  dich  mein,  o 
Herre    Gott".     Af    de    följande    åren    ut- 
komna    märkas:     "Psalmen,     Gebete     u. 
Kirchenubung"    (1526);    "Ein    neues    Ge- 
sangbiichlein   (1531);  Klug  1535  [utan  ti- 
telbl.].     Huruvida  L.  själf  skrifvit  någon 
mel.     är    omtvistadt.     Tvenne     melodier 
tillskrifvas  honom  i   allmänhet:   "Jesaia 
dem  Propheten  das   geschah"    (i  sv.    ko- 
ralb.  nr  9)  och  "Ein'  feste  Burg  ist  unser 
Gott"   (i  sv.  koralb.  nr  124).     Den  först- 
nämnda   är   emellertid    bevisad    vara   af 
annan    hand,   den    senare   är   visserligen 
äkta  men  följer  så  pass  troget  gammal 
tradition,   att   det   knappast   kan   bli   tal 
om    något    själfständigt    arbete.     Såsom 
"L.-melodier"  räknas  enl.  traditionen  vi- 
dare:   "Aus   tiefer   Noth"    (Hajffner  182), 
"Ein  neues  Lied  wir  heben  an"  (H.  380), 
"Es   spricht   der  Unweisen   Mund   wohl" 
(H.   32),   "Mensch   willst   du   leben   selig- 
lich"  (ej  hos  Ha?ffner  1820  [nuv.  koralb.] 
men  väl  i  tillägget  1821  till  nr  142),  "Mit 
Fried    und    Freud    ich    fahr    dahin"    (H. 
478),  "Vom  Himmel  hoch,  da  komm  ich 
her"  (H.  63),  "Jesus  Christus  unser  Hei- 
land   (H.  152  b),  "Nun  freut  euch,  liebe 
Christen  g'mein"  (2  mel.,  hvilka  båda  ha 
tillskrifvits    L.;    den    äldre    af    1524    är 
H.  46,  den  yngre  [Klug]  af  1529  är  H.  35 
hos  oss),  "Väter  unser  im  Himmelreich" 
(H.  31),  "Wohl  dem,  der  in  Gottesfurchte 
steht"   (H.  139).     De   flesta   af  dessa   äro 
tryckta  1524.     Som  förut  nämndt  finnas 
inga   bevis   för   att  melodierna   skrifvits 
af  L.     Att  L.  ägt  god  musikalisk  omdö- 
mesförmåga och  högt  älskat  tonkonsten 
intygas  dels  af  hans  egna  skrifter,  dels 
af  samtida  yttranden.    Han  ägde  en  god, 
djup  röst   och   spelade   flöjt   och   luta  ej 
illa.      En    skrift    af    honom    "Frau    Mu- 
sika"   (1538)    innehåller  musikens  lof.  — 
Af  skrifter  om  L.  och  musiken  märkas: 
J.  Köstlin,  M.  L.   (5:te  uppl.  1903,  2  bd), 
J.   Rautenstrauch,  L.  und  die  Pflege  der 
kirchl.  Musik  in  Sachsen  (1907),  Rade,  M. 
L.  (1883,  3  bd);  se  äfven  Koch,  Gesch.  d. 
Kirchenliedes    (1866—77);    C.    v.    Winter- 
feld,    Der    evang.    Kirchengesang    (1843). 
Af  L:s  sånger  finnas  flera  uppl.  bl.  a.  en 
af     Oscar     Byström,     L:s     Kirchenlieder 
nebst   ihren   Melodien   (tr.   i   Lpzg,   före- 
talet  dat.   Sthlm   1897)    och   en   af   Ludv. 
M.    Lindeman    (M.    L:s    aandelige    Sange 
overs.  af  M.  B.  Landstad,  Kna  1859);  af 


Lut-tabulatur — Lydisk   tonart 


595 


tyska  uppl.  kan  nämnas  Eich.  Klein- 
michel,  L.-buch. 

Lut-tabulatur,  den  notskrift  man  for- 
dom betjänade  sig  af  för  l.-kompositio- 
ner.  Skriftens  uppkomst  har  förut  satts 
i  15:de  seklet  men  torde  gå  betydligt 
längre  tillbaka.  Vid  1700-talets  början 
försvann  den.  En  af  de  allra  sista  sy- 
nas Dav.  Kellners  "Auserlesene  Lauten- 
friichte"  (Upps.  b.)  vara  (Hamburg  1747). 
Principen  vid  l.-t.  är,  att  en  bokstaf  el. 
siffra  ej  betecknar  tonhöjd  utan  grepp 
å  en  sträng.  Man  skiljer  mellan  tysk, 
italiensk  och  fransk  l.-t.  Den  tyska  an- 
vänder bokstäfver  utan  linjer  och  be- 
gynner med  första  greppet  på  djupaste 
strängen,  sedan  första  på  näst  djupaste 
o.  s.  v.  Sedan  på  så  sätt  tonerna  i  för- 
sta greppet  å  de  5  melodisträngarna 
blifvit  benämnda  med  de  5  första  bok- 
stäfverna  i  lilla  alfabetet,  går  man  till 
andra  greppet,  hvilket  således  nedifrån 
och  upp  får  bokstäfverna  f — k,  tredje 
greppet  1 — p,  fjärde  q — v;  vid  femte  ta- 
ger bokstäfverna  (z)  slut  vid  3:dje  strän- 
gen nedifrån  och  man  tar  då  till  hjälp 
andra  tecken  (7  och  9),  för  att  sedan  vid 

nästa  grepp  begynna  nedifrån  med  i  b 
c  etc.  Lös  sträng  betecknas  antingen 
med  stora  bokstäfver  (Judenkönig)  eller 
med  siffror  (Gerle).  —  Den  italienska 
l.-t.  använder  linjesystem  med  6  linjer 
motsvarande  6  strängar  och  siffror  för 
hvarje  grupp  (se  bil.  VI,  7),  så  att  lös 
sträng  får  0,  första  greppet  1,  andra  2 
o.  s.  v.  Nedersta  linjen  får  motsvara 
högsta  strängen.  —  Den  franska  l.-t.  har 
linjer  som  den  italienska  men  använder 
bokstäfver  i  st.  f.  siffror  (a  lös  sträng, 
b  första  greppet,  c  andra  o.  s.  v.).  Ryt- 
men betecknas  i  alla  tre  systemen  med 
notvärden  ofvanför,  hvarvid  ital.  och  fr. 
nöjer  sig  med  att  anteckna  notvärdet  en 
gång   under   det   tyska   upprepar   det   så 

länge   det   förekommer   (t.   ex.  J^J^  i  t. 

tab.  blir  J1  och  två  obetecknade  i  ital. 
o.  fr.).  Bassträngarna  betecknas  än  med 
stora    bokstäfver    än    små    streck    (a,    ä, 

ä,  a  o.  s.  v.);  i  it.  l.-t.  stå  dessa  tillagda 
strängars  noter  ofvanför,  i  fr.  nedanför 
linjerna.  Af  de  tre  systemen  segrade 
omkring  år  1600  det  franska,  och  under 
hela  17.  seklet  var  detta  system  allena- 
härskande.     I   Sverige   har  tyska   (New- 


sidlerafskr.  i  k.  b.)  och  franska  (Per 
Brahes  visb.  m.  fl.)  l.-t.  varit  kända.  I 
Palmsköldska  saml.  i  Upps.  b.  (Poetica 
XXII)  finnes  från  1670-talet  en  förkla- 
rande beskrifning  öfver  den  franska  l.-t. 
Dock  synes  det,  som  man  ändock  funnit 
l.-t.  litet  obekväm,  ty  en  mängd  notböc- 
ker i  svenska  bibi.  (k.  b:ts  lutböcker  fr. 
1670—1700,  Kalm.  b:s  lutböcker,  en  del  af 
de  från  Finspång  m.  m.)  äro  skrifna  i 
den  mera  lättlästa  orgeltabulaturen.  — 
En  förklaring  öfver  de  tre  olika  l.-tab.- 
systemen  finnes  bl.  a.  hos  J.  W.  von 
Wasielewski,  Geschichte  d.  Instrumen- 
talmusik  im  16.  Jahrh.  (1878). 

Lutteman,  Hugo,  f.  1837  på  Gottland, 
f  27.  6.  1889  i  Hamburg;  på  sin  tid  känd 
tenorsångare  och  kvartettanförare;  bil- 
dade 1865  den  s.  k.  "L  u  1 1  e  m  a  n  s  k  a 
kvartetten",  som  utgjordes  förutom 
ledaren  af  Zach.  Köster,  Edv.  Ellberg 
och  Gust.  Ryberg;  kvartetten  konserte- 
rade  i  Sverige,  Norge  och  medföljde  Ar- 
pikören  1867  till  Paris;  uppträdde  sedan 
med  storartad  framgång  under  3  år  i 
Tyskland,  Österrike  och  England.  Den 
splittrades  vid  70-talets  midt  (ersattes 
med  "Edgrenska  kvartetten"). 

Luttuoso   (it.),  smärtsamt,  sorgset. 

Lvov,  (Lvoff),  Alexis,  f.  6.  6.  1799 
i  Reval,  t  7.  1.  1871  i  Romano  vid  Kovno, 
Ryssland;  generalmajor,  adjutant  hos 
kejsar  Nikolaus;  1837—61  direktör  för 
hofsångarkapellet;  skicklig  violinspela- 
re; komponerade  operorna  "Bianca  e 
Gualtiero"  (Dresden  1844),  "Undine"  (Pe- 
tersburg 1846)  m.  fl.;  dessutom  violinkon- 
sert, kyrkliga  körverk  (arrangerade  Per- 
golesis  Stabat  mäter  för  kör  o.  stor 
ork.);  skref  "Uber  den  freien  und  nicht 
symmetrischen  Rhythmus  des  altrus- 
sischen  Kirchengesangs"  (1859);  utgaf 
äfven  en  violinskola.  Som  kompositör 
är  han  mest  känd  som  författare  af 
melodien  till  ryska  folksången:  "Bosje 
tsarja  chrani"  (Gud  bevare  tsaren)  till 
text  af  Sjukovski;  denna  sång  skrefs 
med  anledning  af  Alexanderpelarens  af- 
täckning  i  Petersburg  11.  12.  1833.  Sån- 
gen har  äfven  blifvit  bekant  i  Sverige 
till  texten  "Konung  och  rike,  Herre  be- 
vara". —  L:s  autobiografi  utgafs  1884  och 
hans   memoarer   1880    af   E.    N.    Lvov. 

Lydisk  tonart,  kyrkotonart  med  half- 
ton  mellan  fjärde  och  femte,  sjunde  och 
åttonde   tonsteget    (f   till    grundton);    då 


596 


Lykteth-Skogrnan — Lånta    fjädrar 


tonsteget  f-h  (tritonus)  ej  gärna  före- 
kom utan  förändrades  till  f-b,  blef  i 
själfva  verket  den  1.  t.  utgångspunk- 
ten för  vår  moderna  durskala  och  är 
erkänd  som  sådan  långt  före  den  joniska. 
Se  Kyrkotonarter. 

Lykseth-Skogman,  Magna  Elvina,  f. 
6.  2.  1874  i  Kristiania;  elev  af  fru  Ba- 
silier-Magelsson  vid  konserv,  i  Kristia- 
nia; tog  sedan  engagement  vid  Lom- 
bergs  operasällskap,  som  1898 — 99  fler- 
städes i  Sverige  gaf  operaföreställnin- 
gar. Vid  dessa  uppträdde  L.  som  Leo- 
nora i  "Trubaduren",  Elvira  i  "Ernani", 
Zerlina  i  "Fra  Diavolo",  Margareta  i 
"Faust",  Violetta  i  "Den  vilseförda" 
m.  fl.  4.  1.  1901  gjorde  hon  sin  första 
debut  å  k.  t.  Sthlm  som  Santuzza  i  "På 
Sicilien"  och  visade  sig  då  vara  i  be- 
sittning af  en  välljudande,  stark  och  i 
höjden  mäktig  stämma.  S.  å.  sjöng  hon 
sedan  Margareta  i  "Faust"  och  Elsa  i 
"Lohengrin"  på  k.  t.  Året  därpå  upp- 
trädde hon  som  Adalgisa  i  "Norma" 
och  Brynhilda  i  "Valkyrian";  1903  som 
Micaela  i  "Carmen",  Anna  i  "Don  Ju- 
an"; 1904:  Mathilda  i  "Wilhelm  Tell", 
Senta  i  "Flygande  holländaren".  För 
hvarje  nytt  år  fick  hon  sedan  allt  mera 
förtroenderoller.  Bland  dem  märkas  vi- 
dare: Aida,  Elisabeth  i  "Tannhäuser", 
Agatha  i  "Friskytten",  Brynhilda  i 
"Siegfried"  och  "Ragnarök",  Isoide  i 
"Tristan"  (sept.  1909),  Valentine  i  "Hu- 
genotterna",  Marta  i  "Låglandet",  Izeyl. 
L.  har  dessutom  ofta  låtit  höra  sig  å 
konserter  i  den  svenska  hufvudstaden 
och  landsorten  samt  äfven  gästat  Norge 
och  Danmark.  1909  gaf  hon  gästspel  på 
Nationalteatret  i  Kristiania.  1904 — 10 
gift  med  en  norsk  köpman  i  Stockholm 

0.  J.  Schjerven;  sedan  1911  omgift  med 
kanslisekreteraren  friherre  Karl  Skog- 
man. 

Lyra,  forngrekiskt  stränginstrument 
med  3,  7  el.  flera  strängar  spända  mel- 
lan en  resonansbotten  (sköldpaddsskal) 
och  en  tvärslå,  som  sammanbinder  tven- 
ne  hornformigt  böjda  ramar.  Lyran 
spelades  med  plektron  och  hölls  mellan 
knäna  under  spelet.  L.  liknade  kitharan 
men  var  primitivare  till  formen  än  det- 
ta.   Kitharan  har  troligen  utvecklats  ur 

1.  Hennes  betraktades  som  l:s  uppfin- 
nare, under  det  att  sångens  gud  Apollo 
var  kitharans.    Å  musikbil.  I,  4  synes  en 


lyrspelerska  till  höger,  under  det  att  en 
kitharaspelerska  står  i  midten.  —  Se 
vidare   Grekisk   musik  och  Kithara. 

Lyra-gitarr,  gitarr  från  empiretiden, 
byggd  i  form  af  en  lyra  med  gripbräde 
i   midten   mellan   de   två   armarna. 

Lyrspelerska  n,     se     Fanchon. 

Lysenko,   se   L  i  s  s  e  n  k  o. 

Liitken,  Augusta,  f.  S  c  h  o  u,  f.  4. 
10.  1855  i  Köpenhamn,  t  26.  9.  1910  därst.; 
operasångerska  (sopran);  elev  af  C.  Hel- 
sted;  sjöng  f.  ggn  offentligt  å  en  kon- 
sert 1873  och  debuterade  24.  5.  1876  på 
k.  t.  Kphn  som  Vilhelmine  i  "Ungdom 
og  Galskab";  blef  en  af  k.  t:s  främsta 
krafter,  tack  vare  sin  klangfulla  stäm- 
ma och  sitt  präktiga  föredrag;  1878  gä- 
stade hon  k.  t.  Sthlm  och  uppträdde  då 
som  Adine  i  "Kärleksdrycken";  sjöng 
s.  å.  äfven  i  London  (filh.  sällsk.)  och 
1879  på  Covent  Garden  därst.  1887  af- 
gick  hon  af  hälsoskäl  från  k.  t.  Kphn; 
sjöng  sedan  blott  undantagsvis;  1888 
medverkade  hon  vid  Nordiska  musik- 
festen i  Kphn  och  1891  som  gäst  å  k.  t. 
därst.  —  Af  hennes  roller  märkas:  Nat- 
tens drottning  i  "Trollflöjten",  Susanna 
i  "Figaros  bröllop",  Zerlina  och  Anna 
i  "Don  Juan",  Margherite  i  "Hugenot- 
terna",  Madeleine  i  "Postiljonen",  Ma- 
rie i  "Regementets  dotter",  Ophelia  i 
"Hamlet",  Philine  i  "Mignon"  m.  fl.  — 
L.  var  sedan  1880  gift  med  sjöofficeren 
och  författaren  Otto  L. 

Låglandet,  Tiefland,  musikdrama  i 
ett  förspel  och  2  a.,  text  af  R.  Lothar 
efter  A.  Guimera,  musik  af  E.  d' Albert; 
premiär  å  tyska  teatern  i  Prag  nov.  1903; 
sv.  öfvers.  af  Sv.  Nyblom;  ffg.  å  k.  t. 
Sthlm  9.  10.  1908;  dansk  öfvers.  af  J. 
Lehmann  ("Dalen");  ffg.  k.  t.  Kphn  21.  1. 
1909. 

Långdans,  svensk  folkdans;  betecknar 
ursprungligen  en  upplöst  ringdans,  där 
en  ledare  springer  rakt  fram  och  dra- 
ger de  andra  efter  sig;  vid  bröllop  var 
det  fordom  sed,  att  alla  togo  hvarandra 
i  hand  och  sprungo  från  bröllopsgården 
till  de  nygiftas  hem;  denna  färd  kalla- 
des äfven  1.  Slutligen  har  äfven  anglä- 
sen  fått  namnet  1.,  emedan  de  dansande 
bilda  en  lång  linje  (tvenne  linjer  mot 
hvarandra).  Se  bl.  a.  T.  Norlind,  Stu- 
dier i  sv.  folklore;  s.  förf.,  Sv.  allmo- 
gens lif. 

Lånta    fjädrar,    se    Lordens    rock. 


Låt — Lördagsmagasin    för    guitarrspelare 


597 


Låt,  inom  folkmusiken  en  beteckning 
för  en  kortare  melodi  antingen  sjungen 
eller  spelad  å  instrument.  Horn-  och 
val  1-1.  användes,  då  kreaturen  vaktas 
eller  skola  lockas  hem  (lockl.);  gångl. 
brukas  som  instrumental  marschmelodi 
vid  bröllop;  s  t  e  k  1.,  brud  1.,  t  i  g- 
g  a  r  1.,  s  k  ä  n  k  1.  äro  olika  benämnin- 
gar på  melodier  spelade  vid  bröllops- 
måltiden; d  a  n  s  1.  är  ofta  liktydigt  med 
folkdans.  R.  Dybeck  utgaf  vall-låtar 
och  gång-låtar  (se  Dybeck).  Baadnl., 
baanl.  (norska),  sång  f.  barn,  vaggsång. 

Låt  barnen  komma  hit,  psalm 
149;  Haeffner  149;  motsvarar  i  koralpsb. 
af  1697  nr  12;  går  tillbaka  till  tysk  ko- 
ral (Zahn  7246:  Es  woll'  uns  Gott  ge- 
nädig  sein  [Christ  unser  Herr])  af  1524; 
kan  påvisas  i  Sverige  1616  i  Uppsalapsb. 
och  i  Danmark  hos  Tbomissön  1569  och 
Jespersen  1573  (Christus  kom  self  til 
Jordans  flod);  finska  koralb.  nr  78  (Lin- 
demans  d.   ä.   norska   koralb.   nr   20). 

Låt  icke  det  förtryta  dig, 
psalm  232;  Haeffner  232;  motsvarar  i 
koralpsb.  af  1697  nr  48;  går  tillbaka  till 
tysk  koral  (Zahn  4736;  Was  riihmest  du 
dich  der  Bosheit)  af  1562;  kan  påvisas  i 
Sverige  på  1630-talet  (Kalm.-  och  Mönst.- 
handskrifterna);  har  i  finska  koralb.  nr 
210.  I  Danmark  finnes  den  hos  Thomis- 
sön   1569. 

Låt  oss  fröjdas,  gladlig,  psalm 
109;  Hasffner  109;  motsvarar  i  koralpsb. 
af  1697  nr  170;  saknas  i  utländska  käl- 
lor (har  viss  likhet  med  Zahn  3746:  Je- 
su, der  du  bist  erschienen)  och  är  ej 
funnen  i  Sverige  före  1697;  i  finska  ko- 
ralb. nr  71. 

Låt  oss  nu  Jesum  prisa,  psalm 
110;  Haeffner  110;  motsvarar  i  koralpsb. 
af  1697  nr  172  (erinrar  om  nr  277  [Hasff- 
ner 448]);  finnes  ej  utanför  Sverige;  kan 
påvisas  hos  oss  på  1670-talet  (Bappe- 
handskr.);   i  finska  koralb.   nr  64. 

Låtpipa,  folkinstrument  från  norra 
Sverige,  nyttjadt  af  vallhjon;  kommer 
närmast  blockflöjten;  är  12  tum  långt 
och  försedt  med  6 — 9  tonhål;  dess  ton- 
omfång är  durskalan  i  en  oktav  jämte 
lilla  tersen  och  öfverstigande  kvarten. 

Läderlappen,  komisk  operett  i  3 
a.  efter  ett  franskt  stycke  af  Meilhac 
och  Halévy  bearbetadt  på  tyska  af  C. 
Haeffner  och  R.  Genée,  musik  af  Johann 


Strauss;  premiär  i  Wien  1874;  sv.  öfvers. 
af  E.  Wallmark;  f.  ggn  i  Stockholm  å 
Mindre  t.  2.  12.  1875  (sedermera  å  Djur- 
gårdst.  26.  6.  76);  f.  ggn  i  Göteborg  å 
St.    t.    12.    6.    1879. 

Läge,  1.  ett  ackords  anordning  a)  med 
af  seende  på  öfverstämmans  intervall; 
man  skiljer  mellan:  o  k  t  a  v  1.,  om  okta- 
ven ligger  öfverst,  (första  1.),  t  e  r  s  1., 
om  tersen  (andra  1.),  kvintl.  (tredje  1.), 
om  kvinten  ligger  öfverst;  b)  med  af- 
seende  på  intervallernas  afstånd  inbör- 
des; man  skiljer  här  mellan  trångt  1., 
om  intervallerna  ligga  nära  hvarandra, 
s  p  r  i  d  t  1.,  om  de  ligga  långt  skilda.  — 
2.  vid  spel  å  stränginstr.  det  ställe,  där 
vänster  hand  griper  om  instrumentets 
hals;  l:sta  läget  är  det,  där  pekfing- 
ret kan  gripa  strängens  lägsta  ton  näst 
efter  grundtonen;  2:dra  läget,  där 
fingret  kan  gripa  andra;  3:dje  läget, 
där  fingret  kan  gripa  tredje  tonen  räk- 
nadt   från   strängens   grundton. 

Läkaren  mot  sin  vilja,  Le  mé- 
decin  malgré  lui,  sångspel  i  3  a.  af 
Moliére,  musik  af  Ch.  Gounod;  premiär 
Paris  15.  1.  1858;  f.  ggn  å  k.  t.  Sthlm 
1875;  dansk  öfvers.  af  A.  Zinck;  f.  ggn 
k.  t.,  Köpenhamn  5.  4.  1876. 

Ländier,  Ländlerischer  Tanz  (t.), 
tyrolienne  (fr.),  folkdans  från  ned- 
re och  öfre  Österrike,  Bayern,  Böhmen 
och  Steyermark;  långsamt  utförd  vals 
i  3A-  el.  "/s-takt.  Namnet  anses  ha  upp- 
kommit af  "Landel",  ett  område  i  Enns- 
dalen;  en  annan  förklaring  är,  att  or- 
det skall  betyda  "landtlig  dans".  L. 
dansades  hufvudsakligen  vid  1800-talets 
början,  då  flera  kompositörer  skrefvo 
L.-melodier,  bl.  a.  Schubert,  Beethoven, 
Lanner  m.  fl. 

[De]  löjliga  mötena,  Le  rendez- 
vous  bourgeois,  burlesk  komedi  1  a.,  text 
af  F.  B.  Hoffman,  musik  af  N.  Isouard; 
premiär  Paris  9.  5.  1807;  sv.  öfvers.  af 
C.  G.  Nordforss;  f.  ggn  k.  t.  Sthlm  7. 
2.  1814. 

Lördagsmagasin  för  guitarrspe- 
lare (Musikaliskt  1.  f.  g.),  en  på  sin 
tid  mycket  populär  tidskrift  med  kom- 
positioner för  sång  med  gitarrack.;  ut- 
kom på  Hirschs  förlag,  Sthlm  1838—39 
(sistnämnda  år  äfven  under  titeln:  Nytt 
1.  f.  g.).  Vi  finna  där  kompositioner  af 
Auber,  Bellini,  Crusell,  Dannström,  La- 
barre,    Lindpainter,    Marschner,    Mozart, 


Löschhorn — Löwe 


Randel,  Reissiger,  Spohr,  Thalberg,  We- 
ber,  Zumsteeg,  Em.  Holmberg,  A.  F. 
Lindblad,  Geijer,  Nordblom,  Cronhamn, 
Meyerbeer  m.  fl. 

Löschhorn,  Albert,  f.  27.  6.  1819  i 
Berlin,  t  4.  6.  1905  i  Berlin;  pianopeda- 
gog; elev  af  Grell  vid  institutet  för  kyr- 
komusik i  Berlin;  1851  pianolärare  vid 
samma  skola;  1858  professors  titel;  kom- 
ponerade pianosaker  samt  skref  flera 
studieverk,  etyder,  sonater,  sonatiner 
m.  m.;  utgaf  tills.  ni.  J.  Weiss  "Wegwei- 
ser  in  der  Pianoforteliteratur"  (1862;  2. 
uppl.  1885  under  namnet  "Fuhrer  durch 
die   Klavierliteratur"). 

Löthner,  Edvard  Theodor,  f.  1833, 
t  4.  6.  1887;  organistex.  vid  konserv,  i 
Sthlm  1866;  blef  1870  organist  och  kloc- 
kare i  Köping;  komponerade  flera  piano- 
stycken, däribland  den  på  sin  tid  så  po- 
pulära marschen  "Jultomtarne",  samt 
solosånger  ("En  barndomsdag",  sånger 
till  ord  af  Z.  Topelius  m.  ni.). 

1.  Löwe,  Johann  Carl  Gottfried,  f.  30. 
11.  1796  i  Löbejiin  vid  Köthen,  t  i  Kiel 
20.  4.  1869;  son  till  en  folkskollärare;  blef 
1807  korgosse  i  Köthen,  där  han  fick  nå- 
gon inblick  i  den  italienska  och  tyska 
kyrkomusiken;  han  stannade  ej  länge 
här  utan  inskrefs  snart  som  gymnasist  i 
Frankestiftelsen  i  Halle,  där  han  fick  D. 
G.  Turk  till  lärare.  L.  stannade  i  Halle 
i  10  år  och  fick  som  sångare  i  Turks  kör 
lära  känna  oratoriemusik  af  Handel, 
Haydn,  Graun  och  Winter  samt  kyrko- 
konserter af  Bach.  Weimars  teatersäll- 
skap brukade  om  somrarna  spela  i  Halle, 
och  Turkska  kören  fick  då  medverka.  På 
så  sätt  fick  L.  studera  såväl  kyrko-  som 
operamusik,  på  samma  gång  han  i  sko- 
lan fick  en  grundlig  litterär  uppfostran. 
1817  inskrefs  han  som  student  vid  univ. 
i  Halle  och  begynte  studera  teologi.  L. 
glömde  dock  ej  musiken  utan  bedref  äf- 
ven  dessa  studier  med  allvar.  1819—20 
besökte  han  Dresden  och  förnyade  be- 
kantskapen med  Weber,  hvilken  mästa- 
re utöfvade  ett  mäktigt  inflytande  på 
honom.  På  hösten  1820  träffade  han  i 
Jena  samman  med  Goethe,  med  hvilken 
han  hade  ett  allvarligt  samtal  om  balla- 
dens betydelse  som  sångstycke.  L.  be- 
rättar själf  med  stolthet,  att  de  båda 
fullständigt  hade  samma  mening.  S.  å. 
erhöll  han  plats  i  Stettin  såsom  organist 
och    kantor    i    Stadskyrkan    (St.    Jakob), 


med  hvilken  post  samtidigt  följde  sång- 
lärarebefattningen vid  k.  gymnasiet  och 
musikdirektörsbefattningen  vid  k.  semi- 
nariet för  provinsen  Pommern.  L.  stan- 
nade å  denna  plats  i  46  år.  —  L:s  mu- 
sikaliska produktion  omfattar  hufvud- 
sakligen  vokalverk  (i  allt  145  stycken), 
däribland  flera  oratorier  ("Die  Festzei- 
ten",  1825—36,  "Die  Zerstörung  Jerusa- 
lems", "Die  Siebenschläfer",  1835,  "Jo- 
hann Huss",  1842,  "Die  Apostel  von  Phi- 
lippi",  "Gutenberg",  "Palestrina"  m.  fl.), 
5  operor  (endast  "Die  drei  Wiinsche" 
uppf.  i  Berlin  1834).  Af  instrumentala 
verk  trycktes  under  hans  lifstid  en  pia- 
notrio och  flera  pianosonater;  en  del 
symfonier  och  ouverturer  förblefvo  ma- 
nuskript. 1826  utgaf  han  en  "Gesang- 
lehre",  hvilken  1834  nådde  tredje  uppl. 
Tyngdpunkten  af  L:s  produktion  utgör 
dock  solosångerna  vid  piano,  af  hvilka 
framför  allt  balladerna  ha  fört  hans 
namn  öfver  hela  den  bildade  världen 
(balladen  "Die  Walpurgisnacht"  är  för 
soli,  kör  o.  ork.,  eljest  älskade  han  ej 
denna  form).  L:s  stil  är  alltigenom  folk- 
lig; hvarken  melodi  el.  ackomp.  är  på 
något  sätt  kompliceradt,  snarare  här  o. 
där  något  för  enkelt.  Den  yppiga,  sväl- 
lande melodien  med  ett  brusande,  fylligt 
ackomp.  är  ej  L:s  sak.  Allt  är  spar- 
tanskt enkelt  och  afmätt.  Men  dessa 
enkla  uttrycksmedel  förstod  han  dock  på 
ett  så  förträffligt  sätt  att  utnyttja,  att 
man,  sedan  man  väl  trängt  in  i  sånger- 
nas kärna,  ej  märker  annat  än  känslo- 
djupet och  stämningsrikedomen.  I  detta 
hänseende  är  L.  som  balladkompositör 
klassisk.  Folkviseballadens  anda  är  bi- 
behållen i  sin  storslagna  enkelhet  med 
melodien  enhetlig  genom  hela  stycket, 
kort  och  snabbt  berättande  hela  det  epi- 
ska innehållet  med  afsiktligt  utelämnan- 
de af  alla  biomständigheter.  Jämföra  vi 
L.  med  Schumann,  finna  vi  hos  den  se- 
nare tydligt  balladstilens  utveckling  i 
episk  bredd  och  detaljrikedom  på  folk- 
visandans  bekostnad.  Ännu  tydligare 
blir  skillnaden,  om  man  jämför  L.  med 
den  svenska  balladkompositören  Söder- 
man. Hos  den  senare  har  detaljskildrin- 
gen, både  vokalt  (soli  el.  kör)  och  orke- 
stralt,  nått  en  höjd,  där  den  psykologi- 
ska analyseringen  af  stämningar  och 
händelser  blifvit  hufvudsak.  Därmed  är 
dock  ej   sagdt,  att   Schumann  el.   Söder- 


Löwenskjold 


599 


man  blifvit  balladens  anda  otrogna,  de 
blott  representera  en  senare  utvecklings- 
form, under  det  att  L.  står  i  midten,  då 
medlen  ännu  äro  få  men  fullt  tillräck- 
liga att  skissera  själsliga  stämningar. 
Af  L:s  kanske  mest  typiska  ballader  må 
nämnas:  Heinrich  der  Vogler,  Der  Nöck, 
Tom  der  Reimer,  Oluf,  Die  verfallne 
Miihle,  Archibald  Douglas,  Erlkönig, 
Wirtin  Töchterlein,  Friedericus  Rex,  Der 
Blumen  Racbe,  Prinz  Eugen,  Der  Fischer 
m.  fl.  —  Hvad  som  ej  litet  bidrog  att 
göra  L:s  sånger  så  hastigt  populära,  var 
kompositörens  egna  musikaftnar  öfver- 
allt  i  Europa.  L.  hade  en  vacker  tenor- 
röst, som  ypperligt  passade  för  föredrag 
af  ballader;  dessutom  var  hans  gestalt 
reslig  och  vördnadsbjudande  med  stort 
hufvud  och  gula  lockar  (under  skoltiden 
kallades  han  af  kamraterna  "Schweden- 
kopf")  —  äfven  i  detta  hänseende  alltså 
"balladmässig".  Konstresorna  gingo  åt 
skilda  håll,  i  början  mest  åt  Berlin  (1823, 
26,  32—34),  sedan  åt  Dresden,  Mainz  och 
Jena  (1835),  Mainz  och  Weimar  (1837), 
Danzig  och  Königsberg  (1838),  Schlesien 
och  Prag  (1839),  Wien  (1844),  Hannover 
(1845),  Thuringen  (hos  Riickert,  1846), 
London  (1847),  Köpenhamn  o.  Norge  (1851; 
uppträdde  ej  under  denna  resa  men  var, 
efter  egen  utsago,  förtjust  öfver  natu- 
rens "Erlkönig"-stämning),  Frankrike 
(1857).  Vid  en  del  af  dessa  resor  upp- 
förde L.  äfven  en  del  af  sina  oratorier 
och  körverk.  24.  2.  1864  träffades  L.  af 
ett  slaganfall,  som  länge  band  honom 
vid  sängen,  och  lämnade  därför  Stettin 
för  att  i  Kiel  kunna  vårdas  af  sin  dot- 
ter Julie,  hvilken  där  var  gift  med  che- 
fen för  marinstationen  von  Bothwell 
(Julie  von  Bothwell  utgaf  1885:  "Thomas 
der  Rymer,  Loewesche  Ballade  aus  dem 
Altschottischen").  —  L:s  minne  har  he- 
drats öfver  hela  Tyskland  på  mångahan- 
da sätt.  Statyer  finnas  i  Löbejiin,  Kiel 
och  Stettin.  Ett  L.-sällskap  grundades  i 
Berlin  1882.  Hans  solosånger  utgåfvos 
1899—1903  i  samlad  uppl.  af  M.  Runzen. 
L:s  hufvudbiograf  är  samme  Runze  (K. 
L.,  1884;  L.  redivivus,  1888;  K.  L.  1903 
[den  viktigaste];  Goethe  und  L.,  1901; 
Ludwig  Giesebrecht  u.  K.  L.,  1898).  L:s 
själfbiografi  utgafs  1870  af  K.  H.  Bitter. 
Af  öfriga  L.-biografier  märkas:  H.  Bult- 


haupt  i  Reimanns  "Beriihmte  Musiker" 
(1898);  W.  Wossidlo  (1894),  Wellmer  (1886) 
m.   fl. 

2.  J  o  h  a  n  n  a  Sophie  L.,  f.  24.  3. 
1816  i  Oldenburg,  t  i  Pesth  29.  11.  1866; 
operasångerska;  debuterade  å  hof operan 
i  Wien  1832;  sjöng  sedan  bl.  a.  i  Berlin 
1836  och  engagerades  där  1837;  utnämn- 
des till  hof  sångerska  1838;  gaf  därefter 
gästspel  i  London,  Paris  och  Italien; 
1845  sjöng  hon  åter  i  Berlin,  men  kunde 
nu  ej  slå  igenom,  då  Jenny  Lind  strax 
förut  uppträdt  där;  1848  ingick  hon  äk- 
tenskap med  en  furste  Lichtenstein  och 
drog  sig  sedan  tillbaka.  Af  hennes  rol- 
ler märkas:  Elvira  och  Donna  Anna, 
Jessonda,  Madeleine  i  "Postiljonen", 
Norma,   Lucretia  och   Adine. 

Lövenskjold,  Herman  Severin,  f. 
30.  7.  1815  på  Holdens  järnbruk  i  Norge, 
t  5.  12.  1870  i  Köpenhamn;  kom  1828  med 
föräldrarna  till  Köpenhamn  och  erhöll 
där  sin  musikaliska  utbildning;  redan 
21  år  gammal  skref  han  musik  till  Bour- 
nonvilles  balett  "Sylphiden"  (1836),  som 
fått  stort  erkännande  i  den  danska  huf- 
vudstaden  (uppfördes  ännu  20.  1.  1909  för 
147:de  ggn);  1839  uppfördes  å  k.  t.  Kphn 
baletten  "Sara",  hvilken  dock  ej  kunde 
hålla  sig  uppe.  L.  reste  sedan  till  ut- 
landet, där  han  i  Wien  åtnjöt  Seyfrieds 
undervisning;  han  uppehöll  sig  äfven  i 
Italien  samt  i  Leipzig,  där  Mendelssohn 
och  Schumann  visade  intresse  för  honom 
(Schumann  rekommenderar  honom  hos 
Breitk.  &  H.  i  ett  bref  af  5.  1.  1841;  se 
Schumanns  Briefe  II,  353).  1842  återkom 
han  till  Köpenhamn.  För  scenen  och 
baletten  skref  han  fortfarande  flera 
verk:  "Hulen  i  Kullafjeld"  (1841),  "Da- 
gen för  Slaget  ved  Marengo"  (1843),  "Ko- 
nung Volmer  og  Havfruen"  (1846),  "Den 
nye  Penelope"  (1847),  "Ildpröven"  (1847), 
"Turandot"  (opera;  1854).  Dock  kunde 
de  flesta  af  dessa  ej  hålla  sig  på  sce- 
nen. L.  blef  6.  9.  1851  utnämnd  till  orga- 
nist vid  Christiansborgs  slottskyrka  och 
erhöll  titeln  hoforganist.  Förutom  hans 
sceniska  verk  kunna  nämnas:  en  piano- 
kvartett i  F-moll  (1859  i  Musikfor.),  kon- 
sertouverturen  "Fra  Skoven  ved  Furesö" 
(1863  o.  70  i  Musikfor.);  festouverturen 
op.  10;  dessutom  festkantater,  marscher, 
danser,  solosånger  och  pianostycken. 


600 


M. — Mac  Dowell 


M. 


M.  =  mezzo  el.  main   (mano). 

Ma  (it.),  men.  —  Ma  non  tropp  o, 
men  icke  för  fort. 

Mabellini,  Teodulo,  f.  2.  4.  1817  i  Pi- 
stoja,  f  10.  3.  1897  i  Florens;  elev  af 
Istituto  Reale  Musicale  i  Florens,  skref 
vid  19  års  ålder  sin  första  opera  "Ma- 
tilda di  Toledo",  hvilken  1836  uppfördes; 
han  fick  sedan  understöd  af  storhertig 
Leopold  II  af  Toscana  och  utbildade  sig 
vidare  för  Mercadante  i  Novara;  hans 
opera  "Rolla"  gafs  i  Turin  1840  med  stor 
framgång;  1848  blef  han  ledare  för  filh. 
sällsk.  i  Florens  och  1848  därjämte  kon- 
sertmästare vid  Pergolateatern;  1859— 
87  professor  vid  Ist.  Reale  Mus.;  hans 
operor  hade  i  allmänhet  stor  framgång. 
Bland  dessa  må  nämnas:  "Il  Conte  di 
Savagna"  (1843),  "Maria  di  Francia" 
(1846),  "Il  Venturiero"  (1851),  "Baldas- 
sare"  (1852),  "Fiametta"  (1857).  Af  hans 
andra  verk  märkas:  två  oratorier  ("Eu- 
dosia  e  Paolo"  och  "L'Ultimo  giorno  di 
Gerusalemme")  och  5  kantater.  —  M. 
Giannini  skref  1899  hans  biografi. 

Mabillon,  Jean,  f.  23.  11.  1632  i  St. 
Pierremont,  Reims,  f  27.  12.  1707  i  St. 
Germain  des  Prés;  benediktinermunk; 
utgaf  en  del  böcker  med  värdefulla  mu- 
sikhistoriska notiser,  såsom:  "De  litur- 
gia  gallica"  (1685;  ny  uppl.  1729);  "Acta 
Sanctorum"  (1668—1702),  "Annales  ordi- 
nis   S.   Benedicti"    (1703—39). 

M  a  c  b  e  t  h,  sorgspel  i  5  a.  af  Shake- 
speare, med  sång  och  melodramer  (ef- 
ter Schillers  bearb.),  sv.  öfvers.  af  H. 
Sandström,  musik  af  E.  J.  Arrhén  von 
Kapfelman;  uppförd  å  Dram.  t.  Sthlm 
6.  9.  1838;  till  större  delen  efter  E.  G. 
Geijers  och  C.  A.  Hagbergs  öfvers.  be- 
arb. af  F.  A.  Dahlgren,  musik  dels  arr. 
efter  Kapfelman,  dels  komp.  af  A.  Ran- 
del, entreakter  af  Lindpaintner  å  k.  t. 
Sthlm  2.  2.  1858.  I  Danmark  gafs  styc- 
ket ffg.  å  k.  t.  15.  11.  1817  efter  Schil- 
lers bearb.  öfvers.  af  P.  Foersom  och 
musik  af  Weyse.  I  England  skref  H. 
Purcell  (Mathew  Lock?),  John  Eccles, 
Richard  Leveridge  (se  vidare  Groves 
lex.)  musik  och  i  Tyskland  Joh.  André, 
L.  D.  Stegman,  J.  Fr.  Reichardt  m.  fl. 
—    Ouverturer    komponerade    bl.    a.    L. 


Spohr  (op.  75),  Otto  Klauwell  och  E. 
Mielck.  Beethoven  har  några  skizzer 
till  en  M.-ouverture  (se  Nottebohm  i 
Mus.  Wochenblatt  1879  nr  10).  En  syrnf.- 
dikt  M.  skref  Rich.  Strauss  (op.  23).  — 
Piave  omarbetade  Shakespeares  sorgspel 
i  en  opera  seria  i  4  a.  och  till  denna 
skref  Verdi  musik;  pr.  ägde  rum  å  Per- 
golateatern i  Florens  17.  3.  1847.  I  Paris 
gafs  den  med  några  ändringar  å  théå- 
tre  lyrique  21.  4.  1865.  I  Sverige  upp- 
fördes Verdis  opera  i  C.  W.  A.  Strand- 
bergs öfvers.  29.  4.  1852  å  k.  t.  (i  allt  in- 
till 1913  gifven  11  ggr).  Operan  är  så 
vidt  kändt  ej  gifven  i  Danmark. 

Mac  Cunn,  H  a  m  i  s  c  h,  f.  22.  3.  1868; 
elev  af  Royal  coll.  of  music  1883—86  med 
Hub.  Parry  till  lärare;  slog  igenom  i 
London  1887  med  ouverturen  "Land  of 
the  mountain  and  flood".  Hans  kort 
därefter  följande  verk  (kantaterna  "Lord 
Ullin's  daughter"  1888,  "The  Lay  of  the 
last  minstrel"  s.  å.  m.  fl.)  förde  hans  an- 
seende vidare;  uppehöll  1888 — 94  en  pro- 
fessorsbefattning vid  Royal  college;  1894 
gafs  hans  opera  "Jeanie  Deans"  i  Edin- 
burgh med  stor  framgång  af  Carl  Ro- 
sasällskapet, vid  hvilket  han  sedan  nå- 
gon tid  var  ledare.  Han  dirigerade  i 
denna  egenskap  flera  af  Wagners  verk 
bl.  a.  "Tristan"  och  "Siegfried".  Af  hans 
senare  verk  märkas:  operan  "Diarmid" 
(1897)  körverket  "Reed",  8:de  psalmen, 
ouverturer,  orkesterballader  och  solo- 
sånger. M:s  kompositioner  bära  en 
skotsk  prägel  och  behandla  gärna  na- 
tionellt skotska  ämnen. 

Mac  Dowell,  Edward  Alexander, 
f.  18.  12.  1861  i  New  York,  t  där  24.  1. 
1908  (sedan  1905  sinnessjuk);  tillhörde  en 
irländsk  kväkarfamilj;  erhöll  sin  första 
musikaliska  utbildning  i  födelsestaden 
med  bl.  a.  Teresa  Carreno  som  lärare; 
1876—79  elev  af  konserv,  i  Paris  (Sa- 
vard  i  komp.,  Marmontel  i  piano);  se- 
dan elev  af  Lebert  i  Stuttgart,  L.  Ehlert 
i  Wiesbaden,  K.  Heumann  och  Joachim 
Raff  i  Frankfurt  a.  M.;  vistades  1882—87 
som  privat  lärare  i  Wiesbaden.  M.  be- 
gaf  sig  sedan  till  Amerika,  där  han 
slog  sig  ned  i  Boston  som  lärare;  1896 — 
1904  var  han  professor  i  musik  vid  univ. 


Mace — Machault 


601 


i  New  York.  —  M.  hör  som  kompositör 
till  Amerikas  främste  och  har  bildat  en 
nationell  amerikansk  stilriktning.  En 
stor  del  af  hans  verk  är  dock  skrifven 
i  Europa  under  påverkan  af  nyromanti- 
ska skolan.  Särskildt  är  han  påverkad 
af  Raff.  Af  hans  kompositioner  märkas: 
2  pianokonserter  (op.  15  o.  23),  en  in- 
diansk suite,  orkestersuiten  op.  42,  sym- 
foniska dikterna  "Hamlet  and  Ophelia", 
"Lancelot  and  Elaine",  "Lamia",  "The 
Saracens",  "Lovely  Alda",  solosånger, 
pianostycken  m.  m.  Hans  samtliga  pro- 
duktion omfattar  62  op.  jämte  ett  fåtal 
utan  opustal.  —  Sedan  1905  finnes  i 
New  York  en  M.  D.-klubb,  som  verkar 
för  bekantgörandet  af  hans  verk  och 
understöder  hans  efterlefvande.  Det  har 
ofta  framhållits,  att  M.  D:s  egenart 
kommer  nära  Edv.  Griegs.  —  L.  Gil- 
man  skref  1906  hans  biografi  (London 
och  New  York). 

Mace,  Thomas,  f.  c.  1613,  t  1709; 
engelsk  lutenist;  prästerlig  sångare  vid 
Trinity  College  i  Cambridge;  utgaf 
skriften  "Musick's  monument"  (London 
1676),  hvilken  bl.  a.  innehåller  värdefulla 
uppgifter  om  lutmusik  och  dansmusik 
i  England  vid  den  tiden;  om  danserna 
och  deras  sammanställning  i  suiter  se  T. 
Norlind,  Zur  Geschichte  der  Suite  s.  194 
—196. 

1.  Macfarren,  George  Alexander, 
f.  2.  3.  1813  i  London,  f  där  31.  10.  1887; 
begynte  först  1827  studera  musik  och  in- 
trädde 1829  som  elev  i  Royal  Ac.  of  Mu- 
sic;  redan  1834  anställdes  han  som  lä- 
rare vid  samma  akademi;  intill  1875  ut- 
öfvade  han  sedan  en  för  engelskt  mu- 
siklif  mycket  betydelsefull  verksamhet 
i  London;  blef  sistnämnda  år  Sterndale 
Bennetts  efterföljare  som  musikprofes- 
sor i  Cambridge,  men  året  därpå  blef 
han  återkallad  till  hufvudstaden  som 
chef  för  R.  Ac;  1883  adlad.  Redan  på 
40-talet  var  M.  nästan  alldeles  blind  men 
6kötte  dock  sin  lärarebefattning  med 
energi  och  kraft  och  komponerade  efter 
diktamen.  Ända  till  sin  död  var  han  en 
betydande  organisatorisk  kraft.  Hans 
kompositioner  i  Mendelssohns  anda  vun- 
no  berättigad  uppmärksamhet  på  30- 
talet.  27.  10.  1834  uppfördes  hans  för- 
sta mera  betydande  verk,  F-mollssymfo- 
nien,  i  London  och  1836  följde  den  högt 
ansedda    ouverturen    "Chevy    Chase".     I 


aug.  1838  gafs  hans  första  opera 
"DeviFs  Opera".  Andra  operan  "Don 
Quixote"  uppfördes  1846  och  1849  den 
tredje  "Charles  II".  Af  hans  öfriga 
operaverk  vunno  särskildt  "Robin  Hood" 
(1860)  och  "Helvellyn"  (1864)  högt  an- 
seende. Jämte  dessa  sceniska  verk  mär- 
kas kantaterna  "Leonora"  (1851),  "May 
Day"  (1856),  "Christinas"  (1859),  "The 
Lady  of  the  Lake"  (1877).  Under  sina 
senare  år  skref  han  flera  oratorier  ("St. 
John  the  Baptist"  1873,  "The  Resurrec- 
tion"  1876,  "Joseph"  1877,  "King  David" 
1883  m.  fl.),  kyrkliga  verk,  psalmer, 
anthems,  m.  m.  Af  instrumentala  verk 
må  nämnas  8  symfonier,  kvartetter,  kvin- 
tetter, violinkonserter.  —  1843  hade  han 
blifvit  sekreterare  i  Händelsällskapet, 
och  redigerade  för  detta  nya  uppla- 
gor af  flera  Händelverk  ("Belshaz- 
zar",  "Judas  Maccabeus"  och  "Jephta"). 
Äfven  utgaf  han  Purcells  "Dido  and 
Aeneas";  harmoniserade  melodierna  i 
Chappells  "Populär  music  of  the  oiden 
time"  och  arrangerade  Moores  irländska 
melodier  (1859).  Som  musikteoretisk  för- 
fattare står  han  äfven  högt  i  anseende 
genom  skrifterna  "Rudiments  of  harmo- 
ny"  (1860)  och  "Six  lectures  on  harmony" 
(1867);  dessutom  oratorieanalyser  för  Sa- 
cred  Harmonic  Soc.  1853 — 57,  programböc- 
ker för  Philh.  Soc.  1869—71  och  musikkri- 
tiska uppsatser. 

2.  Walter  Cecil  M.,  den  föreg:s 
broder,  f.  28.  8.  1826  i  London,  t  2.  9. 
1905  där;  1846  lärare  i  piano  vid  R.  Ac. 
1846 — 1903  och  ledare  af  dess  konserter 
1873 — 80;  komponerade  kyrkliga  verk,  en 
symfoni  (1880),  en  pianokonsert  och  flera 
ouverturer;  utgaf  1905  "Memories,  an 
authobiography". 

Machault,  Guillaurae  de,  f.  1300  i 
Machault,  Ardennerna,  t  1372;  sedan  1330 
anställd  vid  konungens  af  Böhmen,  Jo- 
han af  Luxenburg,  hof  och  erhöll  genom 
dennes  förbindelse  med  påfven  Johan 
XXII  flera  beneficer;  vistades  sedan  vid 
Johans  af  Normandie  hof  och  sist  hos 
konung  Karl  V  af  Frankrike.  M.  är  den 
förste  representanten  i  Frankrike  för  flo- 
rentinarnas  Ars  nova  (konstsång  med 
ack.);  skref  motetter,  ballader  och  ron- 
dor  i  stram  kontrapunktisk  stil.  Äfven 
som  diktare  stod  han  högt  i  anseende.  — 
Litt.:  Joh.  Wolf,  Geschichte  d.  Mensural- 
notation  1250—1460  (1904). 


602 


Mackenzie — Madrigal 


Mackenzie,  Alexander  Campbell,  f. 
22.  8.  1847  i  Edinburgh;  1857—62  elev  af 
K.  W.  Uhlrich  (violin)  och  Eduard  Stein 
(teori)  i  Schwarzberg-Sondershausen;  som 
ledamot  af  hoforkestern  fick  han  tillfälle 
att  studera  Berlioz,  Liszt  och  Wagner; 
1862  återvände  han  till  Edinburgh  och 
studerade  där  först  för  Sainton  men  be- 
gaf  sig  snart  till  London,  där  han  i  R. 
Ac.  afslutade  sina  studier;  återvände  1865 
till  födelsestaden,  där  han  snart  blef 
vida  känd  som  framstående  violinist;  äf- 
ven  gaf  han  kammarmusiksoareer,  där 
Schumanns  kammarmusikverk  ffg.  gåf- 
vos  i  Skottland;  blef  1873  ledare  för 
Scottish  Vocal  Music  Association.  Som 
violinist  deltog  han  i  Birminghams  mu- 
sikfester 1864,  67,  70  och  73;  1888  Mac- 
farrens  efterträdare  som  chef  för  R. 
Ac;  1892—99  därjämte  dirigent  för  Filh. 
sällsk.  St.  Andrews  (1886),  Cambridges 
(1890)  och  Edinburghs  (1896)  univ.  ha  kal- 
lat honom  till  hedersdoktor  och  1895  er- 
höll han  adelsdiplom.  LMA  1897.  M.  är 
ordf.  i  IMG  och  president  i  engelska  sek- 
tionen. M.  begynte  som  kammarmusik- 
kompositör (pianotrio  i  D,  stråkkvartett 
i  G,  pianokvartett  i  E  moll  op.  11  m.  fl.) 
och  tonsättare  af  sånger  (op.  1—8,  12,  14, 
16—18  m.  fl.),  pianostycken  (op.  9,  13,  15 
m.  fl.).  Med  80-talet  öfvergick  han  till 
de  större  formerna  och  skref  oratoriet 
"The  rose  of  Sharon"  (1884),  operor- 
na "Colombe"  (1883),  "The  troubadour" 
(1886),  kantaterna  "The  Bridge"  (1881, 
"Jason"  (1882),  "The  Story  of  Sayid" 
(1886)  m.  fl.  1894  uppfördes  hans  orato- 
rium "Bethlehem"  och  1897  komiska  ope- 
ran "His  majesty".  Under  denna  tid 
fortsatte  han  dock  att  äfven  skrifva 
kammarmusik,  solosånger  och  pianostyc- 
ken. 1902  uppfördes  operan  "The  Cricket 
on  the  hearth"  och  1904  kantaten  "The 
witch'8  daughter".  Hans  verk  med  opus- 
tal utgöra  hittills  ett  70-tal,  hvartill 
komma  några  få  utan  opustal. 

Maclean,  Charles  Donald,  f .  27.  3. 
1843  i  Cambridge;  elev  af  Ferd.  Hiller 
i  Köln;  dr.  mus.  i  Cambridge  1865;  orga- 
nist i  Exeter  Hall,  Oxford,  1862—65;  1871 
— 75  organist  i  Eton  college;  var  äfven  en 
kortare  tid  i  Indien;  sedan  1908  sekrete- 
rare i  Int.  Musiksällskapet;  komponera- 
de oratorier,  ouverturer,  en  symf.  dikt, 
en    pianokonsert    och    kammarmusikverk 


[Le]   Macon,  se   Muraren. 

Madame  Angots  dotter,  La 
fllle  de  madame  Angot,  op.  com.  3  a.; 
text  af  Clairville,  Siraudin  och  Koning, 
musik  af  Lecocq;  pr.  Briissel  1872;  sv. 
öfvers.  af  Ludvig  Strindberg;  ffg.  Sthlm 
1873,  Göteborg  1874. 

Madame  Butter  fly,  tragedi  i 
3  a.;  efter  japansk  berättelse  af  J.  L. 
Long;  dramatiserad  af  förf.  och  David 
Belasco  och  omdanad  till  opera  af  L.  II- 
lica  och  G.  Giacosa;  musik  N.  Puccini; 
pr.  Scalat.  Milano  1904;  sv.  öfvers.  af  Sv. 
Nyblom;  ffg.  k.  t.  Sthlm  21.  8.  1908  (Da- 
vida Hesse  i  titelrollen);  intill  1913  är 
den  gifven  ej  mindre  än  81  ggr;  dansk 
öfvers.  af  Einar  Christiansen;  ffg.  k.  t. 
Kphn  15.  10.  1911. 

Madrigal.  Man  har  sökt  förklara  detta 
ord  på  mångahanda  sätt.  Den  antagliga- 
ste tolkningen  är,  att  det  grekiska  ordet 
navdpa,  lat.  mandra,  boskapshjord  är  ro- 
ten. Af  detta  uppstod  sedan  mandriale 
el.  madriale  såsom  beteckning  för  herde- 
sång. Till  sin  grundkaraktär  är  m.  en 
enkel  visa  i  dikt  och  toner  samt  utbilda- 
des vid  1200-talets  slut  i  Italien,  företrä- 
desvis i  Florens,  där  man  haft  proven- 
calernas  pastoreller  till  förebild.  Dantes 
vän  Pietro  Casella  är  en  af  de  första 
kända  diktarna  och  musikerna.  De  ita- 
lienska skalderna  använde  i  regel  en 
strof  af  8—11  elfvastafviga  jambverser 
med  en  bestämd  rimföljd.  Äfven  sju- 
stafviga  rader  tillätos,  och  under  1400- 
talet  var  m.  en  beteckning  för  hvarje 
liten  dikt  af  sådana  verser,  hvilka  löpte 
ut  i  en  epigrammatisk  vändning.  Som 
dikt  lefde  m.  ännu  på  1600-  o.  1700-talen. 
Inom  musiken  hade  m.  sin  första  blomst- 
ring  på  1300-talet.  Den  utgjordes  van- 
ligen af  ett  flerstämmigt  tonstycke,  där 
en  stämma  sjöngs  och  de  andra  utför- 
des af  instrument.  Äfven  solostycken 
ensamt  för  instrument  kunde  inleda,  al- 
sluta  el.  afbryta  sången.  Af  kompositö- 
rerna från  denna  tid  kunna  nämnas:  Ja- 
copo  di  Bologna,  Gherardello,  Giovanni 
da  Cascia  och  Francesco  Landino.  Un- 
der 1400-talets  nederländska  period  un- 
danträngdes denna  stil  mera,  och  vid 
1500-talets  början  träffa  vi  en  alldeles  ny 
m.-stil,  hvars  utbildning  närmast  skett 
under  inverkan  från  nederländarnas  imi- 
tatoriska  a  capellastil.  Denna  nya  typ 
är  företrädd  i  Petruccis  tryck  af  1501  och 


Madrigalkören — Madsen 


603 


1503:  Harmonice  musices  Odhecaton.  A., 
Canti  B.  nuniero  cinquanta  B.,  Canti  C. 
n:o  cento  cinquanta  C.  Bland  komposi- 
törerna af  de  här  representerade  världs- 
liga sångerna  märkas  flera  af  nederländ- 
ska skolans  berömdaste  namn:  Okeg- 
hem,  Joh.  Tinctoris,  Hobrecht,  Josquin 
des  Prés,  Alex.  Agricola  m.  fl.  Den  m.- 
stil  dessa  mästare  uppbära  är  alltför  be- 
roende af  den  andliga  körstilen  för  att 
kunna  kallas  fullt  individuell  och  egen. 
Mera  själfständig  är  1530-talets  m.,  hvil- 
ken  inleddes  med  Arcadelts  första  m.-bok 
af  1538  och  fördes  vidare  i  Constanzo 
Festas  verk.  Vid  1550-talets  midt  begyn- 
te  romanska  skolan  med  sin  homofoni 
att  göra  sitt  inflytande  gällande  genom 
Palestrinas  "Primo  libro  di  Madrigali  a 
quattro  voci"  (1555),  sedan  efterföljd  af 
andra  boken  (1586)  och  två  böcker  "Ma- 
drigali spirituali"  (1581,  1594).  Palestri- 
natypen  utbildades  vidare  af  Felice 
Anerio,  Giovanni  Maria,  Bernardino  Na- 
nini  och  nådde  sin  fulländning  genom 
Luca  Marenzio.  Samtidigt  med  roman- 
ska skolan  utbildade  den  venetianska 
sin  m.-stil.  Från  Willaert  fördes  denna 
vidare  af  Cipriano  de  Rore,  Andrea  och 
Giovanni  Gabrieli,  Constanzo  Costa  och 
Orazio  Vecchi.  Genom  Hans  Leo  Has- 
ler  kom  denna  till  Niirnberg.  Dessför- 
innan hade  Tyskland  i  Orlando  Lasso 
haft  en  af  m:s  främste  representanter.  I 
Florens  hade  m.  att  kämpa  med  en 
konkurrent  i  frottolen,  hvilken  var 
mindre  sträng  i  formerna  och  mera  vis- 
artad.  I  Neapel  fanns  en  liknande  kon- 
kurrensform ivillanellen.  I  Eng- 
land fick  m.  en  högst  ovanlig  blomstring 
vid  århundradets  slut.  Första  boken  var 
där  "Musica  Transalpina"  1588.  Den  en- 
gelska skolans  mästare  voro  särskildt: 
Byrd,  Ford,  Morley.  Stilen  gick  dock 
hos  dem  delvis  öfver  i  air-stilen,  och  den 
allmänna  benämningen  på  m. -sånger  var 
vanligen  "Songes  and  Ayres".  I  Frank- 
rike vann  m.  aldrig  riktigt  fast  fot,  utan 
man  nöjde  sig  där  med  att  utbilda  chan- 
sonen.  Under  1600-talet  försvann  m.-sti- 
len  efter  hand  och  ersattes  med  andra  af 
solosången  med  instrumentalt  ackompag- 
nement  betingade  konstformer  (ofta  be- 
nämnda "concerti"  såsom  motsats  till  de 
kyrkliga  "motetti",  se  t.  ex.  Gustaf  Dii- 
bens  samling  "Motetti  e  concerti"  i  Upp- 
sala bibi.).    I  England  begynte  med  1700- 


talet  en  tillbakablickande  riktning  med 
Pepusch  och  dennes  "academy  of  ancient 
music"  (grundad  1710),  hvilken  hade  till 
följd  ett  återupptagande  af  a  capellasti- 
len  i  Orlando  Lassos  anda.  Denna  rikt- 
ning ledde  till  stiftandet  af  "Madrigal 
society"  1741  af  medlemmen  i  nyssnämn- 
da akademi  John  Immyns.  Detta  säll- 
skap existerar  ännu  och  har  i  hög  grad 
bidragit  till,  att  den  äldre  a  capellasti- 
len  blifvit  odlad.  —  Litt.:  för  1300-talet 
se  Joh.  Wolf  "Geschichte  d.  Mensural- 
notation"  (1905);  för  1500-talet  bl.  a.  E. 
Vogels  bibliografi  "Bibliothek  der  ge- 
druckten  weltlichen  Vokalmusik  Italiens 
(1902);  se  äfven  P.  Wagners  skrift  "Das 
M.  und  Palestrina"  (Vierteljahrsschr.  d. 
MW.  1892)  och  Rud.  Schwartz'  "Hans  Leo 
Hasler  unter  dem  Einfluss  der  ital.  Ma- 
drigalisten"  m.  fl.  Af  nyupplagor  se  Rim- 
baults  "Ausgewählte  Madrigale"  samt  B. 
Squires  "Auswahl  von  Madrigalien  des 
16.— 17.  Jahrh."  (Breitk.  &  Härtels  för- 
lag). —  Om  det  engelska  m. -sällskapet  se 
Groves  lexikon  (art.  "Madrigal  society"). 

Madrigalkören,  en  afdelning  inom  den 
danska  "Caeciliaforeningen",  stiftad  6. 
10.  1887  af  Frederik  Rung;  bestod  från 
början  af  en  blandad  kör  på  38  perso- 
ner; har  sedan  utgjort  omkring  40  perso- 
ner (28  damer  och  12  herrar).  Uppgif- 
ten är  att  odla  de  gamla  madrigalerna 
både  de  italienska  och  engelska.  Alltse- 
dan 50-talet  hade  Cseciliafor.  odlat  denna 
körstil,  men  kören  hade  efterhand  blif- 
vit för  stor,  och  man  måste  därför  be- 
gränsa den  till  ett  fåtal  personer.  — 
Om  m.-körens  historia  se  Carl  Thranes 
bok  "Caeciliaforeningen  og  dens  stifter" 
(Kphn  1901),  där  äfven  en  utförlig  hi- 
storik finnes  öfver  madrigalen  och  dess 
mästare. 

Madrilenna,   spansk   nationaldans. 

1.  Madsen,  Gustav  T  h  o  r  v  a  1  d  Oli- 
vius,  f.  19.  6.  1842  i  Köpenhamn,  f  i  Hel- 
lerup  6.  1.  1908;  violinist  och  altviolinist; 
elev  af  Gebauer  och  V.  Tofte;  debute- 
rade 1866  som  violinist;  1878  kantor  vid 
St.  Jacobs  kyrka  i  Kphn;  har  utgifvit 
en  mycket  god  vid  k.  konserv,  i  Kphn 
använd  violinskola. 

2.  C  a  r  1  M.,  f.  14.  7.  1878  i  Köpen- 
hamn; operasångare;  elev  af  konserv, 
och  V.  Lincke;  debuterade  på  k.  t.  Kphn 
22.  4.  1903  som  Alberich  i  "Siegfried"; 
där  anställd  sedan  1904;  företog  1909  stu- 


604 


Madsen-Steensgaard — Magnus 


dieresor  till  Bayreuth  och  Miinchen.  Af 
hans  roller  märkas:  Grefven  i  "Truba- 
duren", Schaunard  i  "Bohéme",  Figaro  i 
"Barberaren",  Valentin  i  "Faust",  Koth- 
ner  i  "Mästersångarne",  Sakristanen  i 
"Tosca",  Jeroninius  i  "Mascarade",  Se- 
bastiano  i  "Dalen"  m.   fl. 

Madsen-Steensgaard,  Niels  Kristian, 
f.  26.  10.  1850  i  Bellinge  vid  Odense;  elev 
af  J.  Mailing  och  Gebauer  samt  G.  Ma- 
thison-Hansen;  1874  lärare  i  sång  vid 
Frederiksbergs  folkskolor  och  1880  till- 
lika organist  vid  de  "Classenske  Boli- 
gers"  kyrka;  har  utgifvit  en  del  sånger 
för  skolbruk,  en  lärobok  i  musikteori; 
redigerade  1880—1884  "Tidskr.  f.  Kirke-, 
Skole-  og  Folkesang".  M.  är  anhängare 
af  Chevémetoden. 

Maestoso   (it.),  majestätiskt. 

Maestra  (it.),  mästarinna,  konstnä- 
rinna. 

Maestrevole  (it.),  mästerligt. 

Maestro  (it.,  af  lat.  magister),  mästare. 
—  M.  di  cappella,  kapellmästare.  — 
M.  al  cembalo,  under  1700-talet  ka- 
pellets viktigaste  man,  som  ackompage- 
rade  sången  vid  klaveret.  —  M.  d  e  i 
p  u  1 1  i,  ledaren  af  gosskören  i  St.  Pe- 
terskyrkan i  Kom. 

Magadis  (gr.  af  magadizein,  spela  i 
oktaven),  ett  harpliknande  stränginstru- 
ment med  20  strängar  hos  grekerna; 
namnet  förekommer  äfven  hos  en  diau- 
los,  hvars  uppgift  var  att  spela  antifo- 
nien  till  detta  instrument.  Under  1500- 
talet  kallas  monochordet  någon  gång  m. 

Magelssen,  Ida  B  a  s  i  1  i  e  r-,  f .  10.  9. 
1846  i  Nivala,  Finland,  sångerska;  elev 
af  F.  Jacobsson  och  Emilie  Mechelin  i 
Helsingfors,  J.  J.  Masset  i  Paris  1867—70 
och  H.  Nissen-Saloman  i  Petersburg  1871. 
Redan  under  studietiden  konserterade 
hon  med  utomordentlig  framgång  i  hem- 
landet (ffg.  1868)  och  debuterade  på  hö- 
sten 1870  vid  några  på  privat  initiativ 
anordnade  finska  operaföreställningar  i 
Massés  "Jeannettes  bröllop",  "Trubadu- 
ren" och  "Barberaren",  därvid  hon  sär- 
skildt  i  sistnämnda  parti  dokumenterade 
sig  såsom  en  koloratursångerska  af  hög 
rang.  Hösten  1871  debuterade  hon  så- 
som Eosina  i  "Barberaren"  vid  k.  t. 
Stockholm  och  erhöll  engagement  samt 
var  sedan  1872 — 74  dess  främsta  kraft 
i  koloraturfacket.  Under  åren  1874  och 
75   företog   hon   en   studieresa  till  Tysk- 


land och  Frankrike  samt  gaf  gästrol- 
ler i  Liibeck,  Kristiania  och  Stockholm. 
Hon  återvände  sedan  till  Finland,  där 
hon  1876—78  var  anställd  vid  finska 
operan  i  Helsingfors  och  jämte  fru  Em- 
my Achté  var  teaterns  bästa  stöd.  1878 
ingick  hon  äktenskap  i  Kristiania  med 
J.  S.  Cammermeyer  Magelssen  och  har 
sedan  dess  varit  fast  bosatt  där.  Hon 
har  i  den  norska  hufvudstaden  utöfvat 
en  gagnande  verksamhet  dels  vid  sce- 
nen dels  å  konserter  dels  slutligen  äf- 
ven som  sånglärarinna.  —  Af  hennes  rol- 
ler märkas:  Linda  i  Donizettis  opera, 
Leonora  i  "Trubaduren",  Zerlina  i  "Don 
Juan",  Norina  i  "Don  Pasquale",  Philine 
i  "Mignon",  Rose  Friquet  i  "Villars  dra- 
goner" m.  fl.  —  Litt.:  Finsk  biogr.  handb. 

Maggiolata    (it.),  majsång,   vårsång. 

Maggiore  (it.),  dur  (eg.  större). 

Magito,  Angelique,  f.  22.  10.  1810 
i  Stockholm,  t  8.  10.  1895  i  Uppsala;  sån- 
gerska; elev  vid  k.  t:s  elevskola  1822 
med  Craelius  till  sånglärare;  inträdde 
1827  vid  Djurgårdsteatern  och  sjöng  vid 
Göteborgs  teater  1831,  32—33,  36—37;  för- 
de fr.  o.  m.  50-talet,  då  hon  gifte  sig, 
ett  kringflackande  lif,  ömsom  uppträdan- 
de på  den  tidens  varietéer,  å  kyrko- 
konserter på  landsbygden  och  i  småstä- 
derna, till  dess  hon  efter  mannens  död  i 
Västerås  1879  intogs  å  fattighuset  i  Upp- 
sala. "Under  sin  glanstid,  eller  m.  a.  o. 
under  1830-talet,  var  hon,  i  följd  af  sin 
omfångsrika  och  härliga  stämma,  obe- 
stridt  den  svenska  landsortsteaterns 
främsta  sångerska,  liksom  hennes  sce- 
niska talang  och  yppiga,  bländande  syd- 
ländska skönhet  förvärfvade  henne  en 
allmän  beundran"  (Berg).  —  Litt.:  W. 
Berg,  Göteborgs  äldre  teatrar  (1900)  III, 
409  ff. 

Magniflkat,  eg.  begynnelseordet  till 
Elisabets  lofsång,  då  Maria  inträdde  i 
hennes  hus:  "Min  själ  prisar  storligen 
Herran"  (Magnificat  anima  mea  Domi- 
num).  Inom  katolska  kyrkan  hör  m.  till 
de  tre  s.  k.  cantica  majora  och  är  pla- 
cerad i  vespern.  En  mängd  komposi- 
törer ha  satt  flerstämmig  musik  till  or- 
den (bl.  a.  Handel,  Bach  och  Mendels- 
sohn). 

1.  Magnus,  Georg  Washington, 
f.  7.  7.  1863  i  Haagenvik  i  Norge;  student 
i  Roskilde  1882;  cand.  phil.  1883;  utbil- 
dad af  konserv,   i  Leipzig;   dirigent   för 


Magnusson— Mahler 


605 


"Harmonien"  i  Bergen  1892—93;  kapell- 
mästare vid  Kasinoteatern  i  Kphn  1900 
—05;  dirigent  för  Hellerups  musikför- 
ening; org.  vid  Petri  kyrka,  Stavanger, 
sedan  1912.  Af  hans  kompositioner  mär- 
kas: "Frithjofs  Hjemkomst",  "Frithjofs 
död";  musiken  till  "St.  Hans  Aftenspil", 
"Östen  for  Sol  og  Vesten  for  Maane", 
och  till  Heines  "Gesang  der  Oceaniden"; 
dessutom  en  violinkonsert,  stråkkvartet- 
ter m.  m. 

2.  I  n  g  e  h  o  r  g  M.,  f.  6.  7.  1876  i  Kö- 
penhamn; violinist;  elev  af  Anton  Svend- 
sen;  uppträdde  1888  ffg.  å  konsert,  gaf 
sedan  tills.  m.  systern  Gerda  (f.  23.  1. 
1879),  hvilken  erhållit  en  god  utbildning 
som  pianist,  flera  konserter;  1891  reste 
båda  till  Briissel,  där  Ingeborg  blef 
elev  af  M.  Marsick;  1895  återkommo  de 
och  gåfvo  äfven  nu  mycket  uppmärk- 
sammade konserter  i  den  danska  huf- 
vudstaden. 

3.  E  d  u  a  r  d  M.,  grosshandlande  i  Gö- 
teborg; efter  honom  uppkallades  E  d- 
uard  Magnus'  musikfond,  stif- 
tad i  Göteborg  1902  enligt  testamente  af 
aflidne  konstmecenaten  Pontus  Fursten- 
berg och  hans  maka  Göthilda,  f.  Mag- 
nus (dotter  till  Eduard  M.).  Fonden  upp- 
går till  inemot  400,000  kr.,  och  årliga  af- 
kastningen  tillfaller  musiken  i  Göteborg. 

4.  Sara  M.,  se  H  e  i  n  z  e. 
Magnusson,     Johannes,     f.     10.     2. 

1852  i  Frändefors,  Dalsland;  orgelbyg- 
gare; 1874  anställd  i  S.  Molanders  orgel- 
verkstad i  Göteborg,  där  han  stannade 
i  14  år;  grundade  1888  egen  verkstad  i 
Annedal  men  flyttade  1899  verkstaden 
till  Gårda;  byggde  först  uteslutande  in- 
strument med  s.  k.  registerlådor  men 
öfvergick  1910  till  pneumatiken,  hvilken 
han  med  skicklighet  använde  först  i 
Annedalskyrkans  orgel.  M.  har  byggt 
Sofiakyrkans  orgel  i  Stockholm  (1907) 
och  en  mängd  orglar  i  svenska  lands- 
orten. —  De  sista  åren  har  han  haft  ett 
värdefullt  biträde  i  sin  son  Anders 
M.  (f.  22.  3.  1882),  hvilken  fått  en  grund- 
lig utbildning  i  facket.  —  Litt.:  N.  P. 
Norlind,  Orgelns  allm.  hist.  (1912)  s. 
143  ff. 

Mahillon,  V  i  c  t  o  r,  f .  10.  3.  1841  i  Briis- 
sel; sedan  1877  konservator  vid  instru- 
mentalmuseet i  Brussels  konserv.;  har 
utgifvit  flera  värdefulla  skrifter  om 
äldre    musikinstrument,     däribland     den 


förträffliga  katalogen  öfver  museet  (2. 
uppl.  1893—1902,  4  bd).  Instrumentalmu- 
seet har  under  hans  ledning  blifvit  ett 
af  de  bästa  och  mest  välordnade  i  Europa. 
Mahler,  Gustav,  f.  7.  7.  1860  i  Ka- 
lischt,  Böhmen,  t  18.  5.  1911  i  Wien;  er- 
höll sin  utbildning  i  Iglau,  Prag  och 
Wien;  på  sistnämnda  plats  såväl  vid 
univ.  som  konserv.;  1880  begynte  han 
sin  dirigentverksamhet  som  orkesterle- 
dare vid  en  del  stadsteatrar  i  Böhmen; 
1883  andre  kapellmäst.  i  Kassel  och  två 
år  senare  Seidls  efterträdare  som  för- 
ste kapellmäst.  vid  Landesteatern  i 
Prag;  ledde  1886  i  förening  med  Xikisch 
operaorkestern  i  Leipzig;  1888 — 91  opera- 
direktör i  Prag,  därefter  i  6  år  förste 
kapellmästare  vid  stadsteatern  i  Ham- 
burg och  begaf  sig  1897  till  Wien,  där 
han  i  10  år  stannade  som  direktör  vid 
hof operan;  1898—1900  ledde  han  därjäm- 
te äfven  sällskapskonserterna;  öfvertog 
1909  ledningen  af  filh.  ork.  i  Xew  York. 
Sjukdom  hindrade  honom  att  länge  kvar- 
stanna  här.  Som  dirigent  vann  M.  högt 
erkännande  som  en  af  sin  samtids  allra 
främsta;  som  kompositör  hade  han  dock 
flera  vedersakare.  Under  de  tvenne  år 
som  förflutit  sedan  hans  död  synes  det 
dock  som  om  man  alltmera  skulle  skän- 
ka dem  erkännande.  Hvad  som  genast 
frapperar  vid  hans  kompositioner  är  den 
högst  ovanliga  enkelheten  i  uttrycks- 
medel. Han  söker  ej  verka  genom  nya 
och  sällsynta  harmoniska  och  orkestrala 
klangkombinationer  utan  fasthåller  vid 
den  gamla  stilen.  Här  och  där  verkar 
väl  detta  tröttande  och  banalt,  i  syn- 
nerhet som  koncentration  och  knapp- 
het ej  höra  till  hans  starka  sidor.  Mest 
kända  äro  hans  sex  symfonier  (D-dur: 
1891;  C-moll:  1895;  D-moll  [1896];  G-dur: 
1901;  D-moll:  1904;  A-moll:  1906;  E-moll: 
1908).  En  del  af  dessa  följa  program- 
formen. Af  hans  andra  verk  ha  Hu- 
moreskerna för  ork.  och  "Das  klagende 
Lied"  för  solo,  kör  o.  ork.  vunnit  högt 
erkännande.  Sin  mest  sympatiska  sida 
visar  han  helt  säkert  i  solosångerna. 
Här  ger  enkelheten  en  innerlig,  folk- 
visartad  prägel  åt  stycket.  Många  af 
dessa  ha  blifvit  verkliga  repertoarstyc- 
ken för  smärre  romansaftnar.  I  den 
stora  konsertsalongen  bli  de  lätt  tomma 
och  intresselösa.  Hit  höra  hans  Kiic- 
kertlieder   och   sånger   ur  "Des   Knaben 


606 


Maier-Röntgen — Malibran 


Wunderhorn".  M.  försökte  sig  under 
sina  tidigare  år  äfven  inom  operafor- 
men i  "Die  Argonauten"  o.  "Rubezahl", 
dock  utan  nämnvärd  framgång.  —  Litt.: 
Schiedermayr,  G.  M.  (1901);  R.  Specht, 
G.    M.    (1905). 

Maier-Röntgen,  Amanda  Erika,  se 
Röntgen. 

Maillart,  Louis  (kallad  A  i  m  é),  f. 
24.  3.  1817  i  Montpellier,  t  26.  5.  1871  i 
Moulins;  elev  af  Halévy  vid  konserv,  i 
Paris;  erhöll  Rompriset  1841.  Hans  för- 
sta opera  "Gastibelza"  gafs  med  stor 
framgång  1847;  sedan  följde  "Moulin  des 
Tilleuls"  (1849)  och  "La  Croix  de  Marie" 
(1852).  Sitt  världsanseende  erhöll  han 
dock  först  med  "Les  Dragons  de  Vil- 
lars"  (Op.  com.  1856;  "Villars'  dragoner", 
Sthlm  1863).  Hans  sista  operor,  "Les 
Pécheurs  de  Catane"  (1860)  och  "Lära" 
(1864)  slogo  mindre  Väl  an.  Han  skref 
äfven  en  del  kantater  såsom  "La  voie 
sacrée  (1859)  och  "Le  15  aout"  (1860). 
M:s  stil  är  närmast  en  fortsättning  af 
Aubers,  ehuru  ofta  ej  med  samma  om- 
sorgsfullhet i  utarbetningen  som  hos 
denne.  Här  och  där  bli  melodierna  väl 
mycket  kuplettartade. 

Main   (fr.),   hand. 

Maitre  (fr.),  mästare.  —  M.  de  c  h  a- 
p  e  1 1  e,  kapellmästare.  —  M.  de  musi- 
q  u  e,    musikdirektör. 

Maitrise  (fr.),  musikskolor  i  Frankrike, 
hvilka  inrättades  på  1500-talet  och  fun- 
nos  kvar  intill  1791,  då  de  genom  fran- 
ska revolutionen  afskaffades  och  ersat- 
tes af  konservatorier.  M.  framgick  när- 
mast ur  medeltidens  korskolor  med  un- 
dervisning i  sång  och  teologi  för  blif- 
vande  präster.  Dessa  korskolor  mot- 
svarade senare  tiders  gymnasier  dock 
med  musiken  som  hufvudsak.  Elever- 
na voro  inackorderade  i  skolan  och  bod- 
de där  under  hela  sin  utbildning.  Sko- 
lornas betydelse  för  musiken  var  ej 
ringa,  och  genom  talrika  kompositions- 
täflingar  sporrades  lusten  till  tonsättar- 
verksamhet.  Såsom  alltför  bundna  af 
regeltvånget  voro  de  för  otidsenliga  för 
1790-talets  franska  revolutionsmän.  Pa- 
riserkonserv.  1794  blef  den  första  på  fri- 
are former  baserade  musikundervisnings- 
anstalten i  Frankrike.  —  Litt.:  A.  Col- 
lette — A.  Bourdon,  Hist.  de  la  M.  de 
Rouen  (1892);  Clerval,  L'ancienne  M.  de 
Notre-Dame  de  Chartres  (1899);  Chanoine 


Annibal  Gantez,  Entretien  des  musiciens 
(1643);  Jean  de  Bordenave,  L'Estat  des 
églises   collégiales   et   cathédrales    (1643). 

Maj.  =  majeur. 

Majeur  (fr.),  dur. 

Major   (lat.,  eng.),  dur  (större). 

Majorano,    Gaetano,    se    Caffarelli. 

Majosis,  en  glad  dans  hos  de  polska 
judarna. 

Malherbe,  C  h  a  r  1  e  s,  f .  21.  4.  1853  i  Pa- 
ris, f  där  8.  10.  1911;  sedan  1899  arkivar 
vid  Stora  operan  i  Paris;  har  skrifvit 
flera  värdefulla  skrifter  bl.  a.:  "L'oeuvre 
dramatique  de  R.  Wagner"  (1886),  "Pre- 
cis d'historie  de  1'opéra  comique"  (1887; 
både  dessa  tills.  m.  Soubies);  är  tills.  m. 
Saint-Saéns  utgifvare  af  saml.  uppl.  af 
Rameaus  verk;  var  medarbetare  i  flera 
franska  musiktidningar. 

1.  Malibran,  Maria  Felicitå,  f.  24.  3. 
1808  i  Paris,  t  23.  9.  1836  i  Manchester; 
dotter  till  Manuel  G  a  r  c  i  a  (s.  d.)  och 
syster  till  Viardot-Garcia  samt  Jenny 
Linds  lärare  M.  Garcia;  sångerska  (kon- 
traalt);  kom  vid  3  års  ålder  till  Italien, 
där  hon  redan  5  år  gammal  sjöng  barn- 
roller i  Paers  "Agnese"  och  "Fiorentini" 
i  Neapel;  två  år  senare  begynte  hon  stu- 
dera solfeggier  för  Panseron  och  fick 
samtidigt  pianolektioner  af  Hérold;  1816 
återkom  hon  till  Paris  och  for  året  efter 
med  fadern  till  London.  En  sällsynt 
språktalang  gjorde  det  möjligt  för  henne 
att  lika  fullkomligt  behärska  alla  södra 
och  västra  Europas  kulturspråk.  1819 
flyttade  fadern  ånyo  till  Paris,  och  nu 
öfvertog  han  själf  hennes  utbildning  till 
sångerska.  På  piano  hade  hon  redan 
nått  så  stor  färdighet,  att  hon  kunde 
spela  Bach  felfritt.  1824  fick  hon  sjunga 
i  ett  slutet  klubbsällskap;  två  månader 
senare  engagerades  fadern  som  tenor- 
sångare i  London,  och  dottern  fick  kort 
därefter  anställning  som  sångerska  vid 
samma  teater.  Den  stora  debuten  ägde 
rum  vid  Kings  Theatre,  London  7.  6.  1825. 
Året  efter  åtföljde  hon  sin  fader  till  New 
York,  där  hon  25.  3.  1826  mot  sin  vilja 
blef  förmäld  med  en  köpman  M.  Mali- 
bran. Efter  ett  år  gjorde  denne  konkurs, 
och  M.  lämnade  honom  då  och  begaf  sig 
tillbaka  till  Europa.  Hösten  1827  o.  1828 
firade  hon  sedan  lysande  triumfer  i  Pa- 
ris dels  å  konserter  dels  i  operor.  Hon 
engagerades  nu  vid  ital.  teatern  och 
sjöng  med  exempellös  framgång  i  Paris 


Malinconia — Mailing 


607 


och  London  samt  erhöll  ovanligt  höga 
honorar.  Sedan  Sontag  1830  dragit  sig 
tillbaka  från  scenen,  fanns  ingen,  som 
kunde  täfla  med  henne.  En  sällsynt  om- 
fångsrik röst,  som  likaväl  kunde  utföra 
sopran-  som  altpartier  och  ett  uttrycks- 
fullt, genialiskt  föredrag  gjorde  henne 
till  det  begynnande  30-talets  främsta 
sångerska.  Hon  sjöng  sedan  i  Briissel 
(1832),  Neapel,  Milano  (1834),  London  och 
Paris.  Sedan  hon  i  franska  hufvudsta- 
den  hade  utverkat  en  annullering  af  det 
tidigare  äktenskapet,  ingick  hon  26.  3. 
1836  nytt  äktenskap  med  violinvirtuosen 
Bériot  och  begaf  sig  med  honom  till 
Briissel.  I  april  var  hon  åter  i  Lon- 
don men  drabbades  där  af  en  svår  olyc- 
ka, i  det  hon  under  en  ridt  föll  af  hästen 
och  skadade  sig  i  hufvudet.  Hon  upp- 
trädde dock  under  sommaren  med  sin 
man  i  Aachen  och  begaf  sig  i  sept.  till 
Manchesters  musikfest.  Där  sjöng  hon 
flera  gånger,  ehuru  hennes  krafter  redan 
voro  uttömda.  Efter  en  duett  följde 
enorma  handklappningar,  och  sånger- 
skan återtog  sitt  stycke.  Sedan  hon  slu- 
tat, utbröt  ånyo  handklappningar,  men 
innan  dessa  ännu  slutat,  föll  hon  afsvim- 
mad  ned.  Väl  hemkommen  till  sin  bo- 
stad afled  hon.  Bisättningen  ägde  rum 
i  Manchester,  men  hennes  kvarlefvor 
flyttades  till  Briissel,  där  Bériot  i  Lae- 
ken  lät  resa  henne  ett  ståtligt  mauso- 
leum. —  Ehuru  blott  28  år  hade  hon 
redan  vunnit  världsrykte  och  stod  vid 
sin  död  oomstridd  som  sin  samtids  främ- 
sta sångerska.  Son  tonsättarinna  hade 
hon  uppträdt  med  en  del  nocturner,  so- 
lostycken för  piano  och  sånger.  — 
Litt.:  G.  Barbieri,  Notizie  biografische 
di  M.  F.  M.  (1836);  A.  v.  Treskow,  Ma- 
dame  M.  (1837);  M.  Merlin,  Loisirs  d'une 
femme  de  monde  (1838;  tysk  uppl.  G. 
Lotz);  J.  Nathan,  The  life  of  M:me  M. 
de  Bériot  (1836);  E.  Legouvé,  Études  et 
souvenirs  de  théåtre  (1880);  E.  Heron- 
Allen,  Contributions  towards  an  accu- 
rate  biography  of  De  Bériot  and  Mali- 
bran;  Anna  Brémont,  The  great  singers 
(The  world  of  music),  Lond.  1892. 

2.  Alexandre  M.,  f.  1U.  11.  1823  i  Pa- 
ris, t  13.  5.  1867  där;  violinvirtuos;  elev 
af  Spohr,  hvars  biografi  han  1860  skref; 
verkade  som  musiktidningsutgifvare  i 
Paris,  Frankfurt  a.  M.  och  Briissel  samt 
försökte  sig  äfven  som  konsertarrangör; 


utgaf  som  kompositör  orkester-  o.  kam- 
marmusikverk samt  en  mässa  för  mans- 
kör. 

Malinconia,  melankoli,  svårmod.  —  La 
M.,  Beethovens  benämning  på  det  korta 
mellanstycket  (adagio)  före  finalen  i  B- 
durskvartetten  op.  18  nr  6. 

1.  Mailing,  Jörgen,  f .  31.  10.  1836,  f 
där  12.  7.  1905;  begynte  vid  21  års  ålder 
att  lära  violin-  och  pianospel,  studerade 
sedan  teori  och  komposition  under  Ge- 
bauer  och  Gade  samt  komponerade  en 
del  sånger  (däribland  8  melodier  till 
skotska  folksånger),  kammarmusik  och 
en  konsertouverture,  som  utfördes  å  k.  t. 
Kphn;  var  1861  den  förste  kompositör, 
som  erhöll  Anckerska  legatet.  I  Paris, 
dit  han  reste,  gjorde  han  bekantskap 
med  den  Chevéska  metoden  till  främjan- 
de af  folksången.  Efter  sin  hemkomst 
verkade  han  ifrigt  för  utbredandet  af 
denna  metod,  stiftade  Chevésamfundet, 
höll  föredrag  och  undervisningskurs  på 
univ.,  skref  broschyrer  och  utgaf  sång- 
samlingar  samt  läroböcker.  Trots  myc- 
ket erkännande  kunde  metoden  ej  vinna 
allmän  användning  i  folkskolan.  Under 
ett  4  månaders  uppehåll  i  Petersburg 
anbefalldes  han  af  Gade  till  Rubinstein, 
i  hvars  hem  han  var  en  trägen  gäst.  I 
Moskvas  konserv.,  där  Chevéska  meto- 
den redan  var  införd,  besökte  M.  dess 
direktör,  Xicolaus  Rubinstein  och  föran- 
staltade där  en  konsert  bl.  a.  med  dansk 
musik.  1869 — 72  verkade  han  sedan  som 
organist  i  Svendborg  och  begaf  sig  där- 
efter, på  uppmaning  af  de  svenska  skol- 
myndigheterna, till  Stockholm  för  att 
på  statens  bekostnad  undervisa  lärare 
och  lärarinnor  i  den  Chevéska  metoden. 
Svenska  staten  köpte  manuskriptet  till 
en  af  honom  utarbetad  lärobok,  hvilken 
utgafs  af  Nyländer  i  Lund.  En  rundresa 
genom  Sveriges  större  städer  och  en  an- 
ställning som  sånginstruktör  i  Norrkö- 
ping (1877—79)  afslutade  M:s  verksamhet 
för  metodens  införande  i  Sverige.  Under 
den  svenska  vistelsen  komponerade  han, 
förutom  en  del  solosånger  och  körer,  kon- 
sertstycket "Tonernas  seger"  för  soli,  kör 
och  ork.,  som  sedan  uppförts  i  Norrkö- 
ping (Xorrk.  26.  2.  1878),  Malmö  o.  Köpen- 
hamn; äfven  utgaf  han  här  sångsamlin- 
gar och  läroböcker.  1879  reste  M.  till  Wien 
och  flyttade  därifrån  1882  till  Miinchen, 
där  han  bodde  i  13  år,  däraf  i  4  år  som 


608 


Mallinger — Malmqvist 


docent  i  musikteori  och  estetik  vid  uni- 
versitetet. Bayerska  staten  hade  gifvit 
honom  i  uppdrag  att  införa  ämnet  vid 
univ.  I  Miinchen  sysselsatte  han  sig 
mestadels  med  kompositionsverksamhet; 
af  hans  mera  bemärkta  tonverk  kunna 
nämnas  operorna  "Lisenka"  o.  "Frithiof", 
dramatiska  dikten  "Kiiwala",  stråkkvar- 
tetten i  D-moll,  pianotrion  i  A-moll, 
pianosonater,  sånger  för  kör-  och  solo- 
stämmor. M.  hade  lyckan  att  få  alla 
dessa  arbeten  uppförda  å  stora  och  väl- 
besökta konserter  i  Tyskland,  Schweiz 
och  Österrike.  1901  flyttade  M.  åter  till 
Danmark,  där  musikföreningen  i  Kphn 
uppförde  hans  "Kiiwala".  Äfven  kom- 
ponerade han  kantaten  till  det  stora 
skolsångsmötet  i  Aalborg  1903.  1902—05 
undervisade  han  i  musikteori  vid  Mat- 
thison-Hansens  konserv,  och  höll  där  äf- 
ven en  serie  musikföredrag.  M:s  kom- 
positioner ha  särskildt  i  utlandet  vunnit 
ett  rikt  erkännande  och  sammanställts 
med  Gades.  —  Litt.:  Biogr.  i  Neue  Mu- 
sikzeitung  (Stuttg.)  1896;  Hauch-Faus- 
böll,  Matth. -Hansens  musikkonserv.  1900 
—1910.  —  En  uppsats  "Modulation"  af  M. 
finnes  införd  i  Sv.  Musikt.  1893  s.  147 
och  155. 

2.  Otto  Valdemar  M.,  den  föregrs  bro- 
der, f.  1.  6.  1848  i  Köpenhamn;  student 
1866  och  elev  af  konserv.  1869—71;  ledare 
af  studentsångför.  1871—84;  var  1874  med- 
stiftare  af  Koncertforeningen  och  dess 
dirigent  intill  1893;  organist  vid  St.  Petri 
kyrka  1878,  vid  Helligaandskyrkan  1891, 
Vor  Frue  sedan  1900;  lärare  i  musik- 
teori vid  k.  konserv.  1885  (professor  1889) 
och  sedan  1899  dess  direktör.  M.  är  ordf. 
i  föreningen  till  understödjande  af  be- 
höfvande  musiklärare  och  -lärarinnor  i 
Danmark;  medlem  af  styrelsen  för  det 
Anckerska  legatet  och  i  samfundet  till 
utg.  af  dansk  musik.  M.  har  skrifvit 
en  mängd  kompositioner,  hvilka  närmast 
följa  den  af  J.  P.  E.  Hartmann  inslagna 
nationella  riktningen  (91  med  opustal). 
Af  dessa  märkas:  körverken  "Snefald", 
"Den  gyldne  Legende",  "Det  hellige 
Land",  "Knud  den  helliges  Död",  "Ab- 
salon",  "Folkevise",  "Ved  Christian  IX:s 
död";  för  soli  med  ork.:  "Kvindens  Ska- 
belse",  "Reveille",  "Ved  Allehelgenstid", 
"Stormen  paa  Köbenhavn",  "Den  hellige 
Skrift",  "Mirza  Schaffys  Lieder";  7  häf- 
ten religiösa  sånger  och  psalmmelodier; 


festkantater;  en  symfoni,  2  orkestersui- 
ter,  en  stråkoktett,  en  kvartett,  en  piano- 
kvintett, en  pianotrio,  en  pianokonsert, 
2  fantasier  för  violin,  flera  häften  piano- 
stycken samt  orgelpreludier;  baletten 
"Askepot"  har  uppförts  15  ggr  (1911)  å 
k.  t.  Kphn.  Dessutom  har  han  utgifvit 
en  instrumentationslära,  som  uppnått  3 
upplagor. 

Mallinger,  M  a  t  h  i  1  d  e,  f.  17.  2.  1847  i 
Agram;  operasångerska  (sopr.);  utbildad 
i  Prag  (konserv.:  Gordiniani  och  Vogl) 
och  i  Wien  (Lewy) ;  var  1866—69  på  Wag- 
ners  tillskyndan  engagerad  vid  hofope- 
ran  i  Miinchen;  kom  sedan  till  Berlins 
hofopera  och  kvarstod  där  till  1890,  då 
hon  drog  sig  tillbaka  från  scenen;  ägna- 
de sig  sedan  med  storartad  framgång  åt 
lärareverksamhet  i  Prag  och  Berlin;  in- 
gick 1869  äktenskap  med  baron  v.  Schim- 
melpfennig.  Hennes  framstående  dra- 
matiska förmåga  och  ovanligt  fylliga 
sopran  gjorde  henne  till  en  förträfflig 
framställarinna  af  Wagnerroller  (var 
den  första  Eva  i  "Mästersångarne"). 

Malm,  H  e  n  n  i  n  g,  f.  9.  2.  1872  i  Stock- 
holm, operasångare  (tenor);  genomgick 
byggnadsyrkesskolan  1888 — 90;  praktise- 
rade som  verkmästare  och  ritare,  i  hvil- 
ken  egenskap  han  bl.  a.  var  anställd  vid 
nya  operabyggnaden;  fr.  o.  m.  1896  ut- 
bildade han  sin  röst  hos  operasångaren 
K.  A.  Söderman;  debuterade  13.  9.  1899 
vid  k.  t.  som  Octavio  i  "Don  Juan";  i 
dec.  sjöng  han  i  Méhuls  "Josef",  i  febr. 
1900  Wilh.  Meister  i  "Mignon"  samt  i 
maj  Lorenzo  i  "Fra  Diavolo".  På  hösten 
sistnämnda  år  anställdes  han  vid  k.  sce- 
nen. Af  de  till  ett  60-tal  uppgående  rol- 
lerna må  nämnas:  Tamino  i  "Trollflöj- 
ten", Max  i  "Friskytten",  Zéphoris  i 
"Konung  för  en  dag",  Mathias  i  "Evan- 
geliemannen", Alfredo  i  "Den  vilseför- 
da",  Bazil  i  "Figaros  bröllop",  David  i 
"Mästersångarne",  Mime  i  "Sigfrid,  Loge 
i  "Rhenguldet",  Barbarino  i  "Stradella", 
Ubma  i  "Arnljot"  m.  fl.  M:s  röst  utmär- 
kes  ej  för  voluminös  kraft  utan  snarare 
för  en  ungdomlig,  smäktande  vekhet  och 
god  malmklang.  M.  har  äfven  ofta  sjun- 
git i  Musikför:s  och  Filh.  sällsk:s  kon- 
serter. —  Biogr.  i  Sv.  Musikt.  1.  12.  1900. 

Malmqvist,  Carl  J  u  1  i  u  s,  f.  16.  6. 
1819  i  Köpenhamn,  t  4.  8.  1859  i  Hörs- 
holm; till  största  delen  autodidakt;  le- 
dare af  en  del  manskörer  ("Odeon"  m.  fl.) 


Malmsjö — Mandolin 


609 


såväl  före  som  efter  kriget  1848—50; 
komponerade  en  mängd  populära  mans- 
kvartetter såsom:  "Kong  Valdemars  vil- 
de Jagt",  "Sjömannens  Farväl",  "Rosen- 
knoppen", "Sang  paa  Sundet",  "Opsang 
i  Spillet";  dessutom  solosånger;  arran- 
gerade och  komponerade  en  mängd  tea- 
terstycken. 

Malmsjö,  Johan  Gustaf,  f.  14.  1.  1815 
i  Gårdstånga  (nära  Lund),  t  i  Göteborg 
13.  9.  1891;  pianofabrikör;  gick  först  i 
snickarlära  i  Lund,  fick  sedan  plats  hos 
en  instrumentmakare  Ekström  i  Malmö 
men  stannade  där  endast  en  kort  tid, 
tills  han  fick  anställning  hos  pianofa- 
brikör Marshall  i  Köpenhamn;  här  ut- 
bildade han  sig  under  6 — 7  år  och  åter- 
vände sedan  till  Malmö,  där  han  till- 
verkade 2  taff elpianon;  i  dec.  1843  grun- 
dade han  i  Göteborg  en  pianofabrik, 
hvilken  först  blott  gjorde  tafflar,  efter 
1846  pianinon  och  fr.  o.  m.  1849  flyglar. 
Dock  voro  ända  in  på  70-talet  tafflarna 
hufvudsak.  Tillverkningen  gick  så  raskt 
framåt,  att  under  det  att  år  1850  till- 
verkats endast  ett  och  1860  två  instru- 
ment i  veckan,  sedan  1870  mer  än  tre 
instrument  i  veckan  fabricerats.  År 
1877  var  siffran  uppe  i  225  om  året  och 
till  sistnämnda  år  hade  inalles  utgått 
2,500  instrument  från  fabriken.  Vid  slu- 
tet af  1870-talet  började  tafflarna  att 
blifva  omoderna,  och  firman  slog  sig 
därför  med  mera  makt  och  ifver  på 
förfärdigandet  af  pianinon.  Förtjänsten 
att  ha  bragt  denna  del  af  firmans  verk- 
samhet till  dess  nuvarande  höjd  till- 
kommer, närmast  efter  dess  grund] äg- 
gare,  Alfred  Ågren,  som,  efter  att 
i  9  år  ha  tjänstgjort  å  Steinwayfabri- 
ken  i  New  York,  år  1879  af  M.  engage- 
rades som  verkmästare  och  sedan  tillgo- 
dogjorde fabriken  den  erfarenhet  han 
inhämtat  hos  världsfirman.  M. -firman 
har  genom  sina  flyglar  äfven  vunnit  så 
högt  anseende,  att  den  blifvit  kallad 
"Nordens  Steinway".  Efter  M:s  död  är 
nyssnämnde  Ågren  fabrikens  chef.  Fir- 
man har  tillerkänts  öfver  20  första  pris 
vid  in-  och  utländska  utställningar  och 
är  sedan  1893  kgl.  hofleverantör.  År 
1906  ombildades  affären  till  aktiebolag 
med  Ågren  som  disponent.  —  M:s  biogr. 
är  intagen  i  Sv.  Musikt.  16.  5.  1890.  I 
"Sveriges  handel  och  industri"  (Göteb. 
1903)   finnes  en   historik  öfver  firman. 


Malmö.  Inom  staden  verka  Syd- 
svenska Filharmoniska  säll- 
skapet (s.  d.),  Malmö  kammar- 
musikförening, stiftad  af  G.  Tron- 
chi  och  W.  Smith,  Malmö  konsert- 
förening, Malmö  musikkon- 
se  r  v  a  t  o  r  i  u  m  (s.  d.)  m.  fl.  Dessutom 
har  på  de  sista  åren  under  säsongen  an- 
ordnats regelbundna  populära  orkester- 
konserter, hvilka  sedan  1912  ledts  af  hof- 
kapellmästare  R.  Henneberg.  Inom  säll- 
skapet Par  Bricoll  (s.  d.)  har  sedan  gam- 
malt kvartettsången  stått  högt. 

Malmö  musikkonservatorium,  grun- 
dadt  1907  af  Giov.  Tronchi  (s.  d.);  hade 
vid  sin  början  32  elever  men  har  under 
årens  lopp  nått  upp  till  öfver  100  pr 
år.  Från  och  med  femte  årskursens 
början  har  undervisningen  omfattat  full- 
ständiga kurser  i  alla  ämnen  med  sär- 
skilda lärare  i  hvarje  ämne.  Sedan  1909 
åtnjuter  anstalten  1,000  kr.  i  årligt  an- 
slag af  Malmö  stad.  Följande  lärare  äro 
för  närvarande  (1913)  anställda  vid  lä- 
roverket: E.  Ballarini  (v:n  och  v:o),  R. 
Galli  (klar.),  J.  W.  Heintze  (p.),  G.  Mae- 
stri  (fag.,  ob.),  Br.  Mader  (blåsinstr.), 
Sigrid  Miltopaeus  (sång),  Chr.  Nilsson 
(harm.),  Ed.  Odell  (org.),  G.  Vecchi  (ve), 
H.  Spiro  (sång),  H.  Åkerberg  (org.). 
Desutom  har  dir.  Tronchi  själf  under- 
visat i  flöjt,  sång,  piano,  instrumenta- 
tion. Konserv,  har  dels  genom  anord- 
nandet af  talrika  elevkonserter  dels  ge- 
nom kammarmusikaftnar  utöfvat  ett 
gagnande  inflytande  å  stadens  musik- 
lif,  på  samma  gång  nejden  erhållit  en 
god  och  allsidig  musikalisk  utbildnings- 
anstalt. Kons.  kunde  1911  inviga  en 
större  piporgel  i  sin  festsal.  —  Vid 
kons.  inrättades  1909  ett  afgiftsfritt  mu- 
siklånbibliotek. 

M  a  m'z  elle  Nitouche,  se  Lilla 
helgonet. 

Manager   (eng.),   direktör,  ledare. 

Manc.  =  mancando. 

Mancando  (it.),  aftagande. 

Manche  (fr.),  halsen  på  ett  strängin- 
strument. 

Mandola  eller  Mandora,  stor  mandolin 
(s.  d.). 

Mandolin  (it.  mandolino,  diminutiv  af 
mandola,  som  har  sidoformerna  man- 
dora, pandura,  bandura);  tillhör  lutgrup- 
pen,  men    har   djupare   ljudbotten;    spe- 

39 


610 


Mandom,  mod  och  morske  män— Mankell 


las  med  sköldpaddsplektron.  Två  for- 
mer särskiljas,  den  milanesiska 
med  6  par  strängar  (stämda  parvis  uni- 
sont) och  den  neapolitanska  med 
vanligen  4  par  strängar.  Den  förra  for- 
men är  dock  sällsynt.  Den  senare  har 
stämningen  som  violinen.  Då  sex  strän- 
gar förekomma,  ha  dessa  ej  sällan  föl- 
jande stämning:  g  h  e1  a1  d2  e2.  Om- 
fånget är  g— e3.  Tonen  är  spröd,  och 
instrumentet  förenas  därför  ofta  med 
gitarren.  M. -skolor  skrefvo  bl.  a.  Bar- 
toluzzi  och  Köhler  (1850),  Schick  (1893) 
och  Leonhardt   (1894). 

Mandom,  mod  och  morske  män, 
marschmelodi  från  Leksand  till  text  af 
Richard  Dybeck  och  meddelad  af  denne 
senare.  Melodien  spelades  vid  ett  till- 
fälle omkring  1830,  då  ett  mindre  gym- 
nastikhus skulle  uppföras  af  lärjungar 
vid  gymnasiet  i  Västerås,  af  en  Lek- 
sandsyngling (sedermera  pastorn  i  Sala 
landsförs.  Brandberg).  Från  Västerås' 
gymnasium  kom  den  till  pastorsadjunk- 
ten i  Orsa  Sernander,  hvilken  meddela- 
de den  till  Dybeck.  Melodien  upptogs 
sedan  på  Jenny  Linds  repertoar,  hvar- 
igenom  den  fick  god  klang  i  den  stora 
världen. 

Mandyczewski,  E  u  s  e  b  i  u  s,  f.  18.  8. 
1857  i  Czernowitz;  arkivarie  för  musik- 
vännernas sällskap  i  Wien  1887;  dr.  phil. 
i  Leipzig  1897  på  grund  af  hans  arbete 
för  saml.  upp],  af  Schuberts  verk;  1897 
lärare  i  instrumentation  och  1900  äfven 
i  musikhistoria  vid  konserv.;  redigerar 
saml.  uppl.  af  Haydns  verk  och  fort- 
sätter  Pohls   Haydnbiografi. 

Manelli,  F  r  a  n  c  e  s  c  o,  f.  c.  1595  i 
Tivoli,  Rom,  t  c.  1670  i  Venedig;  1627 
domkyrkokapellmästare  i  Tivoli;  ägnade 
sig  efter  1629  åt  komponerandet  af  ope- 
ror, hvilka  uppfördes  dels  i  Venedig, 
dels  i  Bologna,  Panna  m.  fl.  ställen.  Af 
hans  operor,  hvilka  inleda  venetianska 
skolan,  äro  endast  textböckerna  beva- 
rade. 

Manen,   J  o  a  n,   f.   14.   3.   1883  i   Barce- 


lona; violinist;  elev  af  D.  Alard;  spe- 
lade först  piano  och  konscrterade  som 
underbarn  öfverallt  i  Europa;  efter  1903 
har  han  dock  allt  mera  vunnit  anseende 
som  en  af  sin  samtids  främste  violini- 
ster. Som  kompositör  är  han  känd  ge- 
nom operorna  "Giovanna  di  Napoli", 
"Akté"  (båda  1903  i  Barcelona)  och  "Der 
Fackeltanz"  (Frankfurt  a.  M.  1909),  sym- 
foniska dikten  "Nuova  Catalonia",  en 
violinkonsert,  en  suite  för  violin  och 
piano  med  ork.,  en  pianokvartett  i  Fiss 
moll  (op.  42).  M.  gästade  Köpenhamn 
1909  samt  Sthlm  1910  och  11.  —  Sv.  biogr. 
i  Sv.  Musikt.  1910  s.  9  och  1911  s.  27. 

Maner,  sätt  att  spela;  äfven  beteck- 
ning för  utsmyckningar  af  en  melodi 
(drillar,  förslag  m.  m.). 

Manica   (it.),   fingersättning. 

Maniére  d'attaque  (fr.),  anslag. 

Maniereradt  föredrag,  förkonstladt, 
tillgjordt   föredrag. 

Mangold,  se  Mankell. 

Mankell,  en  vidtutgrenad  musikersläkt, 
hvars  medlemmar  hufvudsakligen  i  Sve- 
rige utöfvat  en  gagnande  verksamhet. 
Enligt  kapten  Julius  M:s  undersöknin- 
gar skulle  släkten  vara  en  förgrening 
af  musikersläkten  Mangold,  hvilken 
härstammade  från  Umstadt  i  Hessen  och 
hvars  äldste  kände  medlem  är  J  o  h  a  n  n 
Heinrich  M.,  f.  1689,  t  1773;  stads- 
musikant i  födelsestaden.  Dennes  son 
Johans  Wilhelm  M.,  f.  i  Umstadt 
1736,  begaf  sig  1764  till  Darmstadt,  där 
han  blef  instrumentist  i  kapellet  och  1806 
dog.  Han  efterlämnade  5  söner  (Georg, 
August  Daniel,  Ludwig,  Paul 
och  Carl  Friedrich),  hvilka  alla 
verkade  som  musiker  i  Darmstadt.  Då 
Johann  Hermann  ej  namnes  bland  dessa 
5  barn,  måste,  om  Julius  M:s  antagande 
är  riktigt,  stamfadern  för  Mankellsläkten 
antingen  vara  en  sjätte  son  (f.  efter  Ge- 
org och  före  August  Daniel)  eller  också 
en  son  till  en  ej  bekant  broder  till  Jo- 
hann. 


Släkten  Mankell. 


Johann  Hermann  gift  m. 


K 


I.  Johanna  Maria  Keyser  fr.  Sthlm 
Fr.  Svedman  fr.  Karlskrona 


Ii   2.  Abraham     4.  Vilhelm  August      6.  Gustaf     7.  Amalia 
|  I  g-  m. 

3.  Julius  5.  Vilhelm 


II:  9.  Julius 
g.  m. 
V.  Gnosspelius 


10.    Bernhard     11.  Hilda 


12.  August      13.  Emil  Teodor 
14.  Ivar  Henning 


Mankell 


611 


1.  Jo  hann  Hermann  föddes  i 
Darmstadt  i  början  af  1770-talet  (el.  slu- 
tet af  60-talet)  och  utbildades  där  till 
musiker.  Han  kom  sedan  till  Paris,  där 
han  blef  inblandad  i  revolutionsorolig- 
heterna  och  måste  fly  samt  bytte  då  sitt 
namn  till  Mankell;  kom  sedan  till 
Belgien  och  därifrån  till  Hernhutarnas 
församling  i  Christiansfeld  i  Nordsles- 
vig,  där  han  blef  organist  och  musik- 
direktör samt  ingick  äktenskap  med  Jo- 
hanna Maria  Keyser,  f.  i  Stockholm;  se- 
dan 1792  boende  i  Christiansfeld.  Ger- 
bers  lex.  omtalar  en  instrumentist  M., 
hvilken  omkring  1799  utgaf  en  Serenata 
för  2  klarinetter,  2  horn  och  2  fagotter 
m.  m.  Detta  kan  knappast  afse  någon 
annan  än  Joh.  Hermann  M.  I  Christi- 
ansfeld föddes  de  fem  äldsta  barnen,  af 
hvilka  en  (Georg)  ej  omtalas  inom 
musiken.  Yngsta  dottern  i  första  giftet 
(Amalia,  f.  1813;  nr  7  här)  ingick  1832 
i  Christiansfeld  trolofning  med  dåvaran- 
de bryggaren,  sedermera  univ.-kapellmä- 
staren  i  Lund  Vilhelm  Gnosspe- 
lius  (gift  i  Sthlm  18.  12.  1833).  Från 
dem  härstamma  sedan  fru  Amalia 
Planck  (se  Linköping),  hvilken  på 
1890-talet  var  mycket  verksam  för  musi- 
ken i  Linköping.  Johann  Hermann  skil- 
de sig  omkring  1832  från  sin  första  hu- 
stru och  flyttade  till  Karlskrona,  där  han 
blef  flottans  musikdirektör  och  kom  i 
stor  gunst  hos  konung  Karl  Johan.  Han 
gifte  nu  om  sig  med  en  frök.  Svedman, 
född  i  Karlskrona  och  hade  med  henne 
trenne  barn  (nr  9,  12  och  13  här).  —  Af 
J.  H.  M:s  sju  söner  omtalas  ej  mindre  än 
sex  som  musiker: 

2.  Carl  A  b  r  a  h  a  m,  f .  16.  4. 1802  i  Chri- 
stiansfeld, f  27.  10.  1868  i  Stockholm; 
kom  1823  till  Stockholm  och  erhöll  s.  å. 
anställning  som  sånglärare  vid  Klara 
skola.  Året  därefter  kallades  han  till 
organist  i  Klara  kyrka,  blef  1829  musik- 
direktör vid  Sthlms  gymnasium  och  1833 
sånglärare  vid  Nya  Elementarskolan. 
Alla  dessa  befattningar  innehade  han 
till  sin  död.  Dessutom  var  han  en  längre 
följd  af  år  sånglärare  i  Hillska  skolan 
(Barnängen),  Wallinska  flickskolan  och 
Tyska  lyceum.  Vid  Mus.  ak.  innehade 
han  1834 — 41  befattningen  som  lärare  i 
elem.-  och  kyrkosång.  LMA  1837.  M. 
var  som  lärare  varmt  afhållen  och  för- 
stod  att   på   ett   sällsynt   sätt    intressera 


för  sitt  ämne.  Blanche  skildrar  tiden 
före  och  under  M.  på  följande  sätt:  Före- 
trädaren "slog  takten  och  på  samma 
gång  eleverna.  Den  tiden  handkraft  i 
allt . . .  Stämgaffeln  i  ena  handen  och 
käppen  i  den  andra.  Sången,  sfärernas 
språk,  tolkad  af  demoner!  ...  Då  hände 
sig  en  dag  —  det  var  år  1823  —  att  en 
främmande  herre  inträdde  i  sångklassen 
af  Klara  trivialskola.  Han  var  ung, 
knappast  21  år,  spenslig  växt,  näsan 
krokig  och  något  befallande,  men  det 
var  mildt  blått  i  blicken  och  något  af 
rosenskimmer  kring  mun  ...  I  stället  för 
färlan  drog  han  fram  ett  litet  häfte,  in- 
nehållande några  bitar  ur  musikens 
teori,  lättsmälta  för  alla.  När  han  gått, 
längtade  vi  efter  honom  som  efter  en 
äldre  kamrat  och  vän.  När  han  åter- 
kom, voro  alla  bänkar  i  sångklassen  be- 
satta, ingen  skolkade  mer,  alla  kunde  vi 
det  lilla  häftet  utantill,  och  hvad  vi  ej 
förstodo,  förklarade  han  så,  att  det  nära 
nog  var  ett  nöje  att  icke  förstå,  för  att 
få  höra  hans  förklaring  .  . .  Sångklassen 
blef  slutligen  så  öfverfylld,  att  vi  nära 
nog  kväfdes;  men  lärarens  hjärtligt  fri- 
ska föredrag  gjorde,  att  vi  andades  lika 
lätt  som  under  öppen  himmel."  —  På  40- 
talet  samlade  M.  en  blandad  kör,  med 
hvilken  han  gaf  andliga  konserter  i  Kla- 
ra kyrka.  Äfven  höll  han  vid  samma 
tid  en  del  musikhistoriska  föredrag,  som 
voro  talrikt  besökta.  Den  insats  han  på 
så  sätt  gjorde  i  musikens  popularisering 
var  ej  ringa,  likaså  bidrog  han  i  hög 
grad  till  musikens  demokratisering  och 
väckte  förståelse  för  det  gamla  i  svensk 
och  utländsk  tonkonst.  Emellertid  hade 
detta  hans  lofvärda  verk  äfven  sina  små 
skuggsidor.  M.  älskade  den  enkla,  folk- 
liga musiken  så  långt,  att  han  för  den 
ej  blott  glömde  den  högre  konstmusiken 
utan  t.  o.  m.  intensivt  bekrigade  dén. 
Sången,  melodien  hade  i  honom  sin  mest 
ensidige  förkämpe.  Med  sin  vid  denna 
tid  stora  popularitet  hos  medelklassen 
skapade  han  en  ensidig  musikdyrkan, 
som  ej  ringa  skadade  utvecklingen. 
Jämte  P.  C.  Boman  var  han  dock  sin 
tids  främste  svenske  musikhistoriker, 
som  ville  mana  fram  det  förflutna  i 
svensk  tonkonst  för  att  tvinga  fram  en 
fosterländsk,  nationell  riktning.  Åt  den 
kyrkliga  koralen  ville  han  ge  större  rö- 
relsefrihet, så   att  den  kunde  återfå  sin 


612 


Mankell 


gamla  verkningsfullhet  och  bli  en  för- 
samlingssång i  ordets  rätta  bemärkelse. 
M:s  hufvudmål  var  i  allt  att  göra  mu- 
siken förstådd  och  älskad  af  de  många, 
ej  de  få.  Den  "lärda"  tonkonsten,  poly- 
fonien,  fugan,  den  utvecklade  instrumen- 
talmusiken såg  han  med  oblida  ögon,  och 
tonkonstens  sista  framsteg  slutade  enligt 
hans  åsikt  före  Mendelssohn.  Af  hans 
skrifter  må  nämnas:  "Harmonia,  anteck- 
ningar till  befrämjande  af  en  allmänna- 
re bildning  i  musikaliska  ämnen"  (1833); 
"Lärobok  i  musiken  med  särskildt  afse- 
ende  på  sång"  (1835);  "Musikalier  till  be- 
gagnande vid  sångundervisningen  i  sko- 
lor och  gymnasier"  (1835);  "Berättelser 
ur  kyrkomusikens  historia"  (1841);  "Blic- 
kar i  musikens  inre  helgedom"  (1849); 
"Sveriges  tonkonst  och  melodiska  natio- 
naldikt" (1853);  "Tonkonstens  äldsta  häf- 
der"  (1854);  "Medeltidens  skådespel  i 
kyrkan  och  på  teatern"  (1855;  prisbel.  af 
Sv.  ak.,  tr.  1862);  "Den  kyrkliga  orgel- 
spelningen"  (1862);  "Musikens  historia" 
(1864).  Af  alla  dessa  är  afgjordt  den 
sistnämnda  hans  betydelsefullaste  verk, 
ej  minst  därför,  att  den  svenska  tonkon- 
sten behandlas  så  utförligt.  M.  var  ej 
vetenskapsman,  och  saknade  väl  också 
hvarje  förutsättning  att  systematiskt 
ordna  det  relativt  stora  materiell  han 
hade  under  behandling.  Den  friska,  le- 
diga stilen  och  varma  kärleken  till  upp- 
giften framtvang  emellertid  sympati,  äf- 
ven  där  han  var  som  mest  ensidig  och 
ohistorisk.  Någon  grund  att  bygga  en 
svensk  musikforskning  på  har  han  dock 
ej  lagt  med  boken.  —  M.  var  äfven  kom- 
positör och  skref  som  sådan  företrädes- 
vis solosånger  ("Skaldestycken  af  Wal- 
lin,  Franzén  och  Stagnelius  satta  i  mu- 
sik"). Hans  mest  kända  verk  äro  kan- 
taten "Guds  lof"  (till  Wallins  text)  och 
en  mässa.  Dessutom  utgaf  han  sångsam- 
lingen "Sveriges  härliga  melodier",  satta 
för  2—4  stämmor  (1861—64),  "Koralbok 
för  skolor",  "Enkla  melodiska  sånger  för 
alt  och  lägre  sopran",  m.  m.  —  Litt.: 
Mus.  ak:s  handl.  1869  s.  42  f.;  Aug.  Blan- 
che,  Minnesbilder  s.  200  ff.;  H.  Hofberg, 
Sv.  biogr.  handlex.;  Nord.  Fam.  m.  fl. 

Abr.  M:s  son,  den  berömde  kapten  Ju- 
lius M.  (3),  f.  8.  6.  1828  i  Sthlm,  t  23. 
2.  1897,  är  visserligen  ingen  musiker,  men 
nedlade  under  sin  verksamhet  för  skarp- 
skytteföreningarna ej  så  litet  arbete  äf- 


ven för  dessas  manskörers  organisation. 
—  Abr.  M:s  broder  Wilhelm  August 
(4)  var  pianofabrikör  i  Göteborg  o.  hans 
son  Wilhelm  (5)  utöfvade  samma  yrke 
först  i  Göteborg  sedan  (efter  1854)  i  Arne- 
rike.  Wilh.  (5)  var  broder  till  den  be- 
römde tecknaren  Otto  August  M. 

6.  Gustaf  Adolf  M.,  f.  20.  5.  1812  i 
Christiansfeld,  t  23.  3.  1880  i  Stockholm, 
Abraham  M:s  andra  broder.  Han  kom 
1833  till  Sverige  och  bosatte  sig  i  Sthlm 
som  pianolärare.  1836  antogs  han  till  or- 
ganist i  Jakobs  kyrka  och  blef  sedan  äf- 
ven kantor  vid  Jakobs  högre  apologist- 
skola.  1853  blef  han  J.  P.  Erikssons  efter- 
trädare som  lärare  i  orgelspelning  vid 
Mus.  ak.,  på  hvilken  post  han  kvarstod 
till  sin  död  (efter  1859  med  professors  ti- 
tel). LMA  1841.  1862  reste  han  till  utlan- 
det för  att  jämte  orgelbyggaren  Åker- 
man studera  Europas  berömdaste  orglar. 
1866  var  han  led.  af  kommittén  för  upp- 
rättandet af  en  koralmeloditabell.  Kedan 
på  40-talet  gaf  han  talrika  orgelkonserter 
i  hufvudstaden  och  landsorten  samt  var 
jämte  Georg  Gunther  sin  svenska  sam- 
tids främste  orgelspelare.  Hans  egna 
kompositioner  för  orgel  finnas  inströdda 
i  hans  talrika  orgelsamlingar  och  prelu- 
dieverk, af  hvilka  må  nämnas:  "Tolf 
lätta  preludier";  "Tre  häften  preludier"; 
"Stor  fantasi  för  solostämmorna  i  Gerd- 
serums  kyrkas  orgelverk";  "Studier  vid 
orgeln";  "Orgelstycken,  preludier  och 
fugor";  "Orgelbibliotek",  "Orgelnisten", 
"Musik  för  kyrkan",  "Orgelvännen".  — 
M.  var  en  mild,  tillbakadragen  natur, 
som  ej  gick  framåt  med  broderns  tros- 
visshet utan  försiktigt.  Den  verksamhet 
han  som  lärare  vid  ak.  utvecklade  var 
dock  både  samvetsgrann  och  grundlig. 
Biogr.  i  Illustr.  Tidn.  3.  4.  1880.  —  Joh. 
Herm.  M:s  första  barn  i  andra  giftet, 
Julius  (9),  blef  länsman  i  Norrland; 
hans  son  Bernhard  (10)  var  under 
Uppsalatiden  en  högt  skattad  O.  D.-sån- 
gare  (f.  23.  10.  1871,  lärare  vid  Österm:s 
lärov.).  Dottern  Hilda  (11)  studerade 
sång  vid  konserv,  i  Sthlm  o.  Berlin  samt 
debuterade  vid  Oscarsteatern  men  gifte 
sig  kort  därpå.  Andra  sonen  J.  August 
var  musikdirektör  vid  Skara  lärov.  på 
50-  och  60-talen,  där  han  med  Gunnar 
Wennerbergs  hjälp  bildade  en  orkester- 
förening, med  hvilken  han  gaf  stora 
konserter  i  staden.     Han  utvecklade  en 


Mannborg — Manon  613 

storartad  och  nitisk  verksamhet  för  mu-  vandena;  hennes  konserter  i  Helsingfors, 
siklifvet  i  staden  samt  var  högt  aktad  finska  landsorten  och  Skandinavien  in- 
ej  minst  af  Wennerberg,  som  i  honom  bragte  1903  för  ändamålet  omkr.  45,000 
hade  ett  godt  stöd  i  alla  musikföretag,  mark.  1903  flyttade  hon  och  hennes  make 
Yngste  sonen  Emil  Teodor  M.  (13),  f.  till  Stockholm,  sedan  den  senare  under 
31.  7.  1834  i  Karlskrona,  ägnade  sig  åt  Bobrikoffska  väldet  blifvit  hotad  med 
teckning  och  gymnastik  samt  blef  1859  deportation.  A.  M.  har  i  den  svenska 
teckningslärare  i  Karlskrona;  fr.  1860  i  hufvudstaden  ofta  låtit  höra  sig  offent- 
samma  egenskap  i  Härnösand,  där  han  ligt.  Hennes  röst  är  en  ovanligt  präk- 
äfven  blef  teckningslärare  vid  allm.  lä-  tig  mezzosopran.  På  sitt  program  upp- 
roverket  o.  seminariet.  E.  T.  M.  var  tog  hon  i  början  mest  franska  opera- 
skicklig violinist  (elev  af  Randel  vid  arier,  men  har  sedan  allt  mer  odlat  ty- 
konserv.  i  Sthlm)  och  deltog  redan  1860  ska  och  nordiska  romanser.  —  Biogr.  i 
i  musiksällskapet  i  Härnösand  samt  upp-  finska  tidskriften  "Nutid"  1901  (af  Karl 
tog  1893  dess  verksamhet,  hvarefter  han  Flodin)  och  i  Sv.  Musiktidn.  16.  2.  1903. 
var  dess  dirigent  hösten  s.  å.  och  under  Mannheimerskolan,  den  af  J  o  h  a  n  n 
år  1894.  På  nyåret  1895  afgick  han  på  S  t  a  m  i  t  z  grundade  nya  riktningen  in- 
grund  af  sjukdom.  Emil  Teodor  M:s  om  musiken,  hvilken  vid  1700-talets  midt 
son  är  undanträngde  den  gamla  polyfona  mu- 
ll Ivar  Henning  M.,  f.  3.  6.  1868  i  siken  och  satte  i  stället  den  homofona 
Härnösand;  student  1887;  org.-ex.  vid  kon-  med  delvis  nya  principer  för  temabe- 
serv.  i  Sthlm  1889,  musiklär.-  o.  kyrkos.-  handling,  satskombination,  dynamiska 
ex.  där  1891;  studerade  1892—95  i  kon-  klangverkningsmedel,  färgrikare  orke- 
serv.:s  pianosoloklass,  1895—99  för  piani-  strering,  borttagande  af  den  jämnlöpan- 
sten  Lennart  Lundberg,  1899—1907  musik-  de  generalbasen  m.  m.  Jämte  Stamitz 
anmälare  i  Sv.  Morgonbladet  och  sedan  (s.  d.)  verkade  såsom  grundläggande  för 
i  Sthlmstidn.;  fr.  1899  privatlärare  i  stilriktningen:  Fr.  Xaver  Richter,  Ign. 
Sthlm  i  piano  och  harmoni.  M.  har  ut-  Holzbauer  och  Joh.  Schobert.  Af  dem, 
gifvit  flera  pianokompositioner,  af  hvilka  som  vidare  verkade  för  stilens  utbild- 
särskildt  tre  ballader  vunnit  erkännan-  ning,  märkas:  Boccherini,  Dittersdorf, 
de.  Hans  kompositioner  visa  en  egenar-  Joh.  Chr.  Bach,  Karl  och  Anton  Sta- 
tad,  individuell  stil  med  nya  klangverk-  mitz,  Chr.  Cannabich  m.  fl.  Såsom  sti- 
ningar.  M:s  verk  ha  blifvit  uppmärk-  lens  fulländare  komma  sedan  Haydn, 
sammade  i  utlandet,  där  de  vunnit  ej  Mozart  och  Beethoven.  Då  det  i  våra 
ringa  spridning.  dagar  så  ofta  talas  om  ett  "upptäckande" 
Rörande  släkten  Mangold  se  Fetis,  af  M:s  förtjänster,  kan  naturligtvis 
Biogr.  univ.;  rör.  släkten  Mankell  per-  därmed  ej  menas,  att  man  ej  på  1700- 
sonliga  medd.  af  Henning  M.  talet  varit  fullt  medveten  om  det  nya  i 
Mannborg,  Karl  Theodor,  f.  9.  11.  1861  riktningen  och  uraktlåtit  att  hedra  dem, 
i  Karlstad;  kom  1886  till  Tyskland,  där  som  hedras  borde,  utan  endast  att  1800- 
han  1889  i  Borna  i  Sachsen  (1894  flyttad  talet  glömt  föregångarna  för  fulländar- 
till  Leipzig)  grundade  en  harmoniumfa-  na.  Tvärtom  voro  vid  1700-talets  slut 
brik,  hvilken  blef  den  första  i  Tyskland,  just  de  äldre  mästarna  snarare  för  myc- 
som  använde  de  amerikanska  orglarnas  ket  än  för  litet  omtyckta.  De  store, 
princip  med  sugvindsystem.  Fabriken  Haydn  och  Mozart,  hade  tämligen  svårt 
erhöll  hastigt  stort  anseende.  att  tränga  igenom,  just  emedan  de  äldre 
Mannerheim,  Aina  Johanna,  f.  Ehrn-  hyllades  med  nästan  svärmisk  kärlek, 
rooth,  f.  17.  7.  1869  i  Nastola,  Finland;  Mano  (it.),  hand.  —  M.  destra,  högra 
sångerska  (mezzosopran);  elev  af  Yves  h.  —  M.  sinistra,  vänstra  h. 
Bax,  m:me  Vaucourbeil  och  m:me  Mar-  Manon  (Manon  Lescaut),  ro- 
chesi  i  Paris  1893 — 95;  konserterade  re-  man  af  abbé  Prévost;  har  gifvit  upp- 
dan  1893  och  följ.  år  i  Helsingfors  och  hof  till  flera  operor  och  baletter:  en  ba- 
ingick  1896  äktenskap  med  bankdirektö-  lett  i  3  a.  af  Halévy,  uppf.  å  St.  Op. 
ren,  grefve  Karl  Mannerheim;  återupp-  Paris  3.  5.  1830;  en  fransk  opera  med  mu- 
tog  1899  sin  konstnärliga  verksamhet  till  sik  af  engelsmannen  Balfe  (Paris  1836); 
förmån  för  de  finska  folkbildningssträf-  en    op.    com.    i    3   a.    af   Auber    (text    af 


614 


Manskvartett— Manskör 


Scribe);  pr.  å  Op.  com.  Paris  23.  2.  1856; 
en  op.  com.  i  3  a.  af  Massenet  till  text 
af  Meilhac  och  Gille;  pr.  å  Op.  com. 
Paris  19.  1.  1884;  sv.  öfvers.  (5  a.)  af  Fr. 
Arlberg  (dansen  af  Max  Glaseman);  ffg. 
å  k.  t.  Sthlm  18.  1.  1896  (i  allt  6  ggr); 
så  vidt  kändt  ej  gifven  i  Danmark.  En 
opera  i  4  a.  af  Giacomo  Puccini  (ano- 
nym textförf.);  pr.  i  Turin  1.  2.  1893 
(Cov.  Garden,  London  14.  5.  1894);  ej  gif- 
ven i  Norden. 

Manskvartett,    se    Manskör. 

Manskör.  Körkompositioner  uteslutan- 
de för  m.  förekomma  sporadiskt  alltse- 
dan 1500-talet  (för  2  tenorer  och  2  ba- 
sar bl.  a.  af  Orl.  Lasso,  Palestrina,  J. 
Handl  m.  fl.).  Dock  var  ännu  under  1600- 
talet  den  blandade  kören  den  domine- 
rande konstformen  äfven  i  de  sällskaps- 
kretsar, där  ej  damer  ägde  tillträde; 
gossar  fingo  därvid  sjunga  sopran-  och 
altstämman.  Äfven  studenterna  hade  ej 
manskörer,  utan  hämtades  skolgossar 
från  närmaste  gymnasium  el.  skola  för 
att  fullständiga  kören.  Under  1700-talet 
framträder  dock  inom  operan  och  ora- 
toriet allt  oftare  solokvartetten  för  2 
ten.  och  2  basar,  och  det  synes  som  den- 
na form  vunnit  ett  visst  erkännande  åt- 
minstone i  Tyskland  och  England.  Han- 
del använder  manskör  bl.  a.  i  Judas  Mac- 
kabeus,  Acis  och  Galatea,  Athalia  och 
Alexanderfesten.  Gluck  begagnar  m. 
i  Iphigenia  på  Tauris  och  Aulis,  Alceste 
m.  fl.  I  Frankrike  var  m.  ej  sällsynt 
hos  Rameau.  Hos  Mozart  finnas  präk- 
tiga m.  i  Trollflöjten.  Dock  få  alla  dessa 
m.  från  1700-talet  ej  betraktas  som  fullt 
medvetna  motsättningar  till  den  blan- 
dade kören.  Hedern  af  att  ha  upptäckt 
m:s  säregna  klangfärg  och  teknik  till- 
kommer så  godt  som  uteslutande  1800- 
talet.  I  Salzburg  hade  Michael  H  a  y  d  n 
1788  utgifvit  "Gesänge  fiir  Männerstim- 
men",  hvilka  voro  tänkta  som  solokvar- 
tett. I  Salzburg  vann  manskvartetten 
(solokv.),  tack  vare  M.  Haydn,  en  täm- 
ligen rik  användning,  så  att  1801  t.  o.  m. 
en  hel  opera  ("List  gegen  List"  af  B. 
H  a  c  k  e  r)  kunde  skrifvas  blott  för 
manskör.  I  Wien  utgaf  Leonhard  von 
C  a  1 1  fr.  o.  ni.  1804  en  mängd  häften 
sånger  för  manskvartett  dels  med,  dels 
utan  ackompagnement  af  piano.  Dessa 
m.  blefvo  synnerligen  omtyckta  och 
sjöngos  tämligen  allmänt  i  Sydtyskland 


redan  före  1808.  De  stodo  kvar  på  pro- 
grammen för  manskörkonserter  ännu  på 
1850-talet  och  voro  manssångföreningar- 
nas första  repertoar. 

Dock  har  m:s  utveckling  i  hufvud- 
sakligaste  mån  främjats  af  föreningar. 
Sådana  bildades  först  i  Schweiz  och  ha 
sin  rot  i  arbetet  för  folksången  och 
undervisningen  i  sång  i  folkskolorna, 
hvilken  undervisning  med  Pestalozzi  i 
Schweiz  fick  en  storartad  utveckling. 
Den  förste  organisatorn  på  skolsångens 
område  blef  Hans  Georg  N  ä  g  e  1  i  i  Zii- 
rich.  Han  stiftade  1805  ett  sånginstitut, 
hvilket  fick  till  hufvuduppgift  att  ut- 
bilda folksången,  såväl  den  unisona  som 
körsången.  Ur  afdelningen  körsång  ut- 
bröt han  1808  en  manskör,  hvilken  i 
okt.  s.  å.  sjöng  sin  första  körsång.  Fa- 
stare former  fick  denna  köraf  delning 
1810,  och  kort  därefter  grundade  Nägeli 
en  allmän  "Ziiricher  Stadtsängerverein", 
hvilken  i  större  skala  utbildade  mans- 
kören.  1817  utgaf  han  en  för  manskör- 
sångens vidare  utbildning  betydelsefull 
skrift:  "Gesangbildungslehre  fiir  den 
Männerchor".  Här  först  finna  vi  en  sy- 
stematisk framställning  af  manskörens 
teknik  och  klangkaraktär.  Nägeli  upp- 
fattar m.  som  en  protest  mot  den  blan- 
dade kören:  "Hos  oss  har  hittills  ej 
blott  härskat  kvinnlig  sång  utan  äfven 
kvinnlighet  i  manssång,  i  tonsättningar 
och  i  föredrag.  Detta  herravälde,  hvars 
rot  är  i  Italien,  är  oförenligt  med  vårt 
nationella  medvetande,  och  vi  måste  ska- 
ka en  främmande  guds  ok  af  oss,  om  vi 
vilja  gifva  plats  åt  den  manliga  sån- 
gen, som  har  sin  rot  i  det  äkta  folk- 
liga." N.  sätter  sedan  mot  hvarandra 
den  "nya"  manskören  med  alla  stäm- 
morna likvärdiga  och  den  "gamla" 
(Haydn-Hacker-Call),  som  efterbildade 
solosången  och  hade  en  dominerande  te- 
norstämma, behandlande  de  öfriga  blott 
som  ackompagnement.  Manskörsången 
kunde  bättre  än  den  blandade  kören, 
enligt  N:s  mening,  representera  folket 
och  folklifvet  samt  borde  därför  sjungas 
af  en  så  stor  stämbesättning  som  möj- 
ligt, så  att  verkan  måtte  bli  så  mäk- 
tig och  storartad  som  möjligt.  I  st.  f. 
40  borde  400  utföra  sångerna.  Rörande 
texten  häfdar  N.,  att  männen  uttala  tex- 
ten tydligare  än  kvinnorna,  och  sån- 
gens innehåll  blir  därför  tydligare  fram- 


Manskör 


615 


häfd  af  manssången  än  af  den  blandade 
kören.  I  följd  häraf  måste  också  dik- 
ten få  en  viktigare  plats.  Då  manssång 
och  folksång  för  N.  äro  ett,  måste  det 
folkliga  bli  det  viktigaste  ämnet  iriom 
dikterna.  Natur  och  fosterland  böra 
först  besjungas,  och  folkvisan  bör  där- 
för uppbäras  af  manssång.  —  Från  Zii- 
rich  utbredde  sig  föreningstanken  snart 
öfver  hela  Schweiz,  och  "Appenzeller 
Männerchor"  1824  blef  den  första  stora 
manskören  i  landet,  "Ziirichseesänger- 
fest"  i  Meilen  17.  4.  1826  första  mans- 
sångarfesten. Från  Ziirich  utgaf  Fried- 
rich S  i  1  c  h  e  r  1825  den  första  betydelse- 
fulla samlingen  folkvisor  i  sättning  för 
manskör.  Den  vann  ej  blott  i  Schweiz 
utan  äfven  i  Tyskland  en  enorm  sprid- 
ning. 

Genom  Nägelis  tändande  föredrag  i 
sydtyska  städer  väcktes  snart  äfven  där 
tanken  på  manssångföreningar  till  lif. 
Den  första  föreningen  grundades  i  Stutt- 
gart 1824.  Man  beslöt  att  välja  benäm- 
ningen "Liederkranz"  på  sin  förening. 
1825  grundades  en  ny  sådan  "Lieder- 
kranz" i  Ulm.  Efter  några  år  ägde 
Sydtyskland  redan  ett  10-tal  föreningar 
för  manssång.  Af  dessa  må  särskildt 
den  "akademiska"  i  Tiibingen  nämnas, 
såsom  en  af  de  första  studentsångför- 
eningarna med  manssångprogram.  Vid 
30-talets  början  hade  föreningstanken 
äfven  nått  Timringen  och  redan  28.  3. 
1832  kunde  en  fest  äga  rum  med  600 
sångare. 

I  Nordtyskland  hade  manssången  fått 
en  odling  hos  Liedertafe  1-samman- 
slutningarna.  Den  första  Liedertafeln 
(s.  d.)  hade  grundats  af  Zelter  i  Berlin 
21.  12.  1808  och  fick  snart  efterföljare  i 
andra  nordtyska  städer.  Emellertid  ha- 
de dessa  endast  som  biuppgift  att  odla 
manssång  och  voro  äfven  i  högsta  grad 
slutna  sällskap  (på  c.  24  personer),  hvil- 
ka  noggrant  pröfvade  hvarje  nyinträ- 
dande  medlem.  Någon  folksångstanke 
låg  således  ej  bakom,  och  manskörprin- 
cipen var  mera  en  följd  af  sällskapets 
karaktär  än  af  en  direkt  medveten  sträf- 
van  att  odla  en  ny  konstart,  såsom  för- 
hållandet varit  i  Schweiz  och  Sydtysk- 
land. Sällskapens  inflytande  på  utbil- 
dandet af  manskörerna  var  således  yt- 
terligt ringa.  Endast  för  tillkomsten 
af  några  af  de   aldra   äldsta  fosterländ- 


ska manskvartetterna  hade  Liedertafeln 
en  liten  betydelse.  Weber  besökte  Ber- 
lin befrielseåret  1813  och  kände  sig 
djupt  gripen  af  den  fosterländska  hän- 
förelsen i  staden  och  skref,  efter  att 
ha  hört  några  manskvartetter  utföras 
där,  sina  betydelsefulla  manskörer  "Liit- 
zows  wilde  Jagd"  och  "Schwertlied" 
(komponerade  13.  9.  1813  i  Altenburg). 
För  Liedertafeln  i  Berlin  skref  Zelter 
m.,  men  de  voro  ej  afsedda  för  allmän- 
heten och  spriddes  endast  i  afskrifter. 
Först  1824  publicerades  "Gesänge  beider 
Berliner  Liedertafeln".  6  år  innan  hade 
Friedrich  Schneider  utgifvit  ett  häf- 
te bestående  af  6  sånger  för  manskvar- 
tett afsedda  för  Liedertafeln  i  Leipzig. 
I  sistnämnda  stad  fick  ett  annat  säll- 
skap af  något  liknande  karaktär  som 
Par  Bricole  i  Sverige,  "Tunnel  iiber  der 
Pleisse",  af  Marschner  en  ypperlig 
kvartettsamling  ("Tunnellieder"  op.  46, 
52).  I  Berlin  skrefvo  Rungenha- 
gen,  Grell,  Flemming,  Hell- 
w  i  g,  Gustav  Reichardt,  Lauska, 
B.  Klein,  Schicht,  Berner  Has- 
1  i  n  g  e  r  m.  fl.  manskörer  i  Zeltexs 
anda.  Först  med  20-talet  blefvo  de  nord- 
tyska Liedertaflarna  så  småningom  or- 
ganisationer i  samma  anda  som  de  syd- 
tyska och  schweiziska  manskörförenin- 
garna och  då  under  inverkan  söderifrån, 
där  manssångens  väsen  mera  tydligt 
fattats  och  utbildats.  Af  stor  betydelse 
för  de  nordtyska  föreningarnas  utveck- 
ling blefvo  musikfesterna.  Den 
första  allmänna  musikfesten  i  Franken- 
hausen  20.  och  21.  6.  1810  hade  fått  sina 
sångkrafter  från  de  blandade  körför- 
eningarna  och  skolkörerna.  1818  hade 
de  nederrhenska  musikfesterna  begynt 
och  1825  följde  Elbekretsen  med  Magde- 
burg.  Inom  Liedertafeln  i  sistnämnda 
stad  uppstod  tanken  att  få  till  stånd  lik- 
nande musikfester  med  blott  manskö- 
rer. 30.  och  31.  10.  1830  ägde  i  Bern- 
burg  den  första  "Provinzialliedertafeln" 
rum  med  en  kör  bestående  af  16  med- 
lemmar tillhörande  Magdeburgs  Lieder- 
tafel,  7  tillh.  Dessaus  och  5  Zerbsts. 
Leipzigs  hade  blifvit  inbjuden  men  in- 
fann sig  ej.  Från  denna  början  ut- 
bredde sig  manskörsfesterna  vidare,  och 
nästan  hvarje  år  ägde  en  ny  fest  rum. 
På  40-talet  kunde  festkörerna  ibland 
bestiga    sig    till    200    medlemmar.      Från 


616 


Manskör 


"provinsialmöten"  gick  man  vidare  till 
landsmöten  och  16.  7.  1831  sammanträdde 
i  Nienburg  "die  verreinigten  norddeut- 
scken  Liedertafeln".  Detta  förbund  räk- 
nade 1836  264  sångare.  —  Från  Tyskland 
gick  manskörföreningstanken  till  Bel- 
gien. 1835  stiftades  föreningar  i  Briis- 
sel  och  Gent.  Vid  samma  tid  (1834—38) 
grundades  liknande  i  Holland.  I  Ost- 
flandern uppkom  först  tanken  på  an- 
ordnandet af  täflingsmöten  ("Ge- 
sangswettstreite").  Från  Belgien  fort- 
plantade sig  den  nya  tanken  vidare  till 
Tyskland  och  Schweiz.  En  af  de  vik- 
tigaste sångtäflingsfesterna  var  den,  som 
1844  ägde  rum  i  universitetsbyggnaden 
i  Gent.  Priset  vanns  denna  gång  af 
Kölns  manskörsförening,  hvilken  här- 
igenom fick  äran  att  vara  Tysklands  bä- 
sta och  mest  välöfvade  förening.  Från 
Tyskland  utbredde  sig  manskörsförenin- 
garna äfven  till  Österrike,  där  1843  den 
första  grundades  i  Wien.  Vid  denna  tid 
hade  den  tyska  manskörsången  fått  en 
mängd  tonsättare.  Bland  dessa  må  fram- 
förallt nämnas:  Konr.  Kreutzer,  J. 
C.  Löwe,  C.  G.  R  e  i  s  s  i  g  e  r,  Lind- 
paintner,  Methfessel,  bröderna 
Lachner  m.  fl.  40-talet  är  festernas 
tid,  då  äfven  öfverallt  hvarje  år  stora 
fester  i  Tyskland,  Schweiz  och  Belgien 
ägde  rum,  där  hundratals  sångare  kom- 
mo  samman.  Efter  1848  års  revolution 
sjönk  entusiasmen  något  litet.  De  stora 
föreningarnas  betydelse  för  åstadkom- 
mande af  förbrödring  mellan  Tysklands 
olika  länder  var  nu  höjd  öfver  allt  tvif- 
vel,  och  man  sökte  från  regeringarnas 
sida  på  allt  sätt  understödja  rörelsen. 
Denna  måhända  alltför  starka  medgång 
skapade  här  och  där  ett  slappnande  in- 
tresse under  1850-talet.  På  60-talet,  då 
den  politiska  enhetstanken  mäktigare 
än  någonsin  brusade  genom  Tyskland, 
upptogs  idéen  om  ett  allmänt  riksför- 
bund, och  den  första  stora  allmänna 
sångarfesten  ägde  rum  i  Niirnberg  1861. 
Till  denna  kommo  250  föreningar  och 
5,000  sångare.  Som  resultat  af  denna 
fest  grundades  21.  9.  1862  tyska  sångar- 
förbundet.  Den  första  stora  förbunds- 
festen ägde  rum  i  Dresden  1865  med 
16,000  sångare.  I  det  stora  festtåget  del- 
togo  19,000  och  åskådarna  uppskattades 
till  150,000.  Den  andra  förbundsfesten 
hölls  i  Munchen  1874   (52  för.,  5,000  sån- 


gare), den  tredje  i  Hamburg  1882  (52  för., 
7,000   sångare). 

I  Frankrike  begynte  manskörerna 
ungefär  på  samma  sätt  som  i  Schweiz. 
Folksången  och  skolsången  bildade  un- 
derlaget. Den  nitiske  folksångfrämjaren 
Bocqnillon-W  i  1  h  e  m  (s.  d.)  ställdes  1818 
i  spetsen  för  skolsångarbetet  i  Paris. 
Från  den  unisona  skolsången  skred  den- 
ne 1829  vidare  till  körsång  och  1833  för- 
enade han  de  bästa  af  sina  sånger  till 
s.  k.  "orphéons".  Då  skolbarnen  en- 
dast voro  unga,  kunde  endast  sopran-  o. 
altsång  förekomma.  1835  upptog  emel- 
lertid Wilhems  elev  Hubert  sin  lära- 
res tanke  och  inrättade  dylika  orphéons 
för  vuxna,  d.  v.  s.  tenorer  och  basar.  Den 
samhällsklass,  som  af  Hubert  företrädes- 
vis gynnades,  var  arbetarna.  Vid  samma 
tid  begynte  en  tysk  M  a  i  n  z  e  r  med  ar- 
betareundervisning i  stor  skala  i  Paris. 
Här  upptogs  också  manssången.  Omkr. 
år  1840  hade  redan  en  mängd  föreningar 
kommit  till  stånd,  hvilka  buro  sådana 
namn  som  "Société  Wilhemienne",  "Les 
enfants  de  Paris",  "Les  enfants  de  Lu- 
téce",  "Les  enfants  de  la  Seine".  Från 
den  franska  hufvudstaden  skred  arbetet 
vidare  till  landsorten  och  namnet  "Or- 
phéon"  blef  snart  en  allmän  benämning 
på  en  manskör.  Man  upptog  äfven  tan- 
ken på  musikfester  och  täflingsmöten. 
1852  fick  man  till  stånd  ett  allmänt  för- 
bund omfattande  alla  föreningarna  i 
hufvudstaden,  och  i  spetsen  för  detta 
ställdes  G  o  u  n  o  d.  Han  af  gick  1860  ef- 
ter att  ha  utöfvat  en  mycket  välsignelse- 
rik verksamhet  till  manssångens  konst- 
närliga förädling.  Förbundet  delades 
därefter  i  två  med  Seinefloden  som 
gräns.  Vänstra  strandens  föreningar  er- 
höllo  Francois  B  a  z  i  n,  högra  P  a  s  d  e- 
1  o  u  p  till  ledare.  Hubert  blef  inspektor 
för  högra  flodstrandens  folkskolors  sång- 
körer, F  o  u  1  o  n  för  vänstra.  H varje  år 
köllos  täflingsmöten.  Denna  tudelning 
bibehölls  till  1872,  men  1873  förenades 
åter  de  båda  strändernas  körer  under 
Bazin  som  ledare.  Hans  elev  M.  D  a  n- 
hauser,  inspektor  öfver  skolsången  i 
Paris  sedan  1875,  efterträdde  honom  1878. 
Af  kompositörer  för  manskör  i  Frank- 
rike märkas:  H  a  1  é  v  y,  Thomas,  Ad. 
Adam,  Fel.  David,  Ambr.  Thomas, 
Gounod,  Bazin,  Massene  t,  B  o  u- 
langer,  Semet,  Delibes,  Dubois 


Manskör 


617 


och  den  populäraste  af  dem  alla  Laurent 
de  E  i  1  lé.  —  1867  räknade  man  i  Frank- 
rike 3,243  manskörföreningar  med  147,500 
sångare.  S.  å.  vid  utställningen  i  Paris 
anordnades  en  världstäflan  mellan  mans- 
sångföreningar och  till  denna  kom  såväl 
tyska,  som  franska,  belgiska  och  nordi- 
ska föreningar.  Första  pris  erhölls  vid 
detta  tillfälle  af  Uppsala  studentkör  med 
Arpi  som  ledare. 

I  England  fanns  redan  förut  glee- 
o.  catchklubbar,  hvilka  odlat  manssång, 
men  falsettsången,  som  i  England  ännu 
har  en  ej  ringa  betydelse,  har  låtit  den 
blandade  körsången  få  öfvertaget.  Folk- 
och  skolsångens  odling  efter  franskt 
mönster  med  Mainzer  och  Hullah 
som'  ledare,  har  dock  äfven  där  låtit 
manssångföreningar  i  tysk  och  fransk 
stil  uppstå.  Äfven  ha  tyska  och  fran- 
ska föreningar  inbjudits  till  musikfester 
i  London.  En  sådan  fest  ägde  bl.  a.  rum 
i  juni  1860  med  3,000  sångare. 

I  Norden  framgick  manssången  huf- 
vudsakligen  ur  studentföreningarna.  I 
Danmark  kan  den  följas  tillbaka  till 
20-talet  såsom  bestämd  konstart.  Redan 
i  Köpenhamns  klubbar  vid  slutet  af  1700- 
talet  förekom  då  och  då  manssång,  dock 
utan  att  man  var  medveten  om,  att  man 
öfvade  en  ny  konstform.  Det  samfund, 
som  efter  hand  skulle  få  största  betydel- 
sen var  "Eegense  n".  Bestämdt  påvis- 
lig  inom  samfundet  är  m.  först  efter  1819. 
Detta  år  gästades  Köpenhamn  af  en  tysk 
solokör  "Quintchordium",  och  med  detta 
som  mönster  bildades  en  solokvartett  un- 
under  namnet  "Quartchordium"  beståen- 
de af  sångmästare  Zinck,  C.  N.  Rosen- 
kilde,  Cetti  och  Winslöw  jun.  Det  för- 
sta offentliga  uppträdandet  af  denna  kör 
ägde  rum  28.  4.  1819.  Den  förste  danske 
kompositören  för  manskör  blef  H.  E. 
K  r  ö  y  e  r  (s.  d.),  som  vid  20-talets  bör- 
jan lämnade  universitetsstudierna  för 
att  helt  ägna  sig  åt  musiken.  Han  stif- 
tade tills,  med  Rosenkilde,  Chr.  Winther 
o.  N.  C.  L.  Abrahams  en  manskvartett. 
Själf  komponerade  Kröyer  sångerna 
"Verbum  amare"  (en  af  de  allra  första 
manskörerna  i  Danmark),  "Der  er  et  yn- 
digt  Land"  (1823),  "Her  under  Nathimlens 
rolige  Skygge"  m.  fl.  En  annan  student, 
som  varmt  intresserade  sig  för  manssån- 
gen vid  denna  tid  var  A.  P.  Berggreen 
(student  1819).     Alla  dessa  nämnda  för- 


sta kvartettvänner  voro  boende  på  "Re- 
gensen"  och  som  sådana  intresserade  af 
detta  samfunds  musikutöfning.  "Stu- 
denterforeningen"  stiftades  vid  ett  möte 
i  Regensgården  5.  6.  1820.  Under  såväl 
20-  som  30-talet  odlades  manssång  under 
stor  tillslutning  inom  studentföreningen, 
och  flera  kvartetter  skrefvos  för  säll- 
skapsaftnarna där.  Många  af  de  gamla 
enstämmiga  visorna  af  Rahbek,  Bagge- 
sen  m.  fl.  blefvo  äfven  satta  för  4-stäm- 
mig  manskör.  Dock  var  ej  en  systema- 
tisk öfning  af  manssång  därmed  gifven. 
Tvärtom  visade  sig  vid  studenternas  be- 
sök i  Lund  vintern  1837/38  och  Lundastu- 
denternas motbesök  i  Köpenhamn  25.  5. 
1839,  att  den  sydsvenska  studentkören 
var  den  danska  vida  öfverlägsen.  Den- 
na superioritet  väckte  hos  de  danska 
studenterna  tanken  till  lif  att  grunda  en 
särskild  studentsångförening.  Stiftandet 
af  denna  ägde  rum  5.  7.  1839.  Uppropet 
till  mötet  var  undertecknadt  af  S.  Dre- 
jer,  Emil  Erslev  o.  R.  F.  Pedersen.  Sång- 
föreningens första  konsert  ägde  rum  19. 
12.  1840  med  en  kör  på  54  man  (12  ten.  I, 
11  ten.  II,  14  bas  I,  17  bas  II).  Dirigenter 
voro  J.  Borup  o.  Edv.  Smidt.  Redan  som 
andra  sång  å  programmet  finna  vi  O. 
Lindblads  'Längtan  till  landet".  De  föl- 
jande åren  arbetade  föreningen  med  allt 
större  tillslutning  och  allt  oftare  före- 
kommande konserter.  Medlemsantalet  i 
studentsångföreningen  sedan  dess  stif- 
telse framgår  af  följande  öfversikt:  1839: 
33;  1847:  179;  1874:  269;  1889:  248;  1913:  342. 
Såsom  dirigenter  ha  fungerat:  J.  Borup 
1839^3;  E.  Erslev  39—53;  Edv.  Smidt  40 
—53;  G.  Buntzen  42;  J.  P.  E.  Hartmann 
43—68;  C.  J.  Hansen  53—75;  P.  Heise  54 
—58;  Ad.  Knudsen  58—59;  Chr.  Richardt 
59—64;  Chr.  Lund  64—68;  Ax.  Liebmann 
68—71;  O.  Mailing  71—84;  A.  Grandjean 
83—84;  S.  Levysohn  80—96;  J.  Bartholdy 
97—03;  S.  Levysohn  sedan  1903.  Ordfö- 
rande ha  varit:  J.  P.  E.  Hartmann  1844 
—1900;  U.  Wöldike  1900—1909;  V.  Chri- 
stophersen  sedan  dess.  Studentsångför. 
har  företagit  talrika  konsertturer  och 
äfven  ofta  medverkat  vid  sångarmöten. 
I  Parisertäflan  1867  deltog  kören  ej.  Af 
sångturer  märkas:  Bornholm  1866,  Chri- 
stiania  1869,  Kolding  1870,  Aarhus  1871, 
Randers- Viborg  1873,  Roskilde  1874,  Upp- 
sala 1875,  Slesvig  1881,  Langeland  1882, 
Kolding   1884,    Odense    1885,   Viborg-Ran- 


618 


Manskör 


ders  1889.  En  stor  jubileumshögtidlig- 
het  i  Köpenhamn  var  50-årsininnets  fi- 
rande 5.  7.  1889.  Af  de  under  sista  åren 
företagna  turnéerna  märkas:  till  Norge 
1909  och  Amerika  1911.  Geniensamhets- 
konserter  med  Lunds  studentsångför.  ha 
ägt  rum:  1856,  67,  70,  72,  77,  78,  83,  94 
och   1913. 

Utanför  studentsångföreningen  har 
manskörssammanslutningar  ägt  rum  så- 
väl i  Köpenhamn  som  i  landsorten.  Ef- 
ter studenternas  för.  1839  kom  i  Kphn 
typografernas  och  målarnas  1846,  Arion 
1849,  Dania  1850,  Odeon  1851;  i  landsor- 
ten: Aarhus  Sångförening  1843  och  Aal- 
borgs  Sangfor.  1852.  1859  kallade  målar- 
sångför.  till  en  gemensam  sångarfest  i 
Helsingör  (först  föreslagen  till  Roskil- 
de).  Festen  ägde  rum  10.  7.  1859  och  12 
föreningar  deltogo  (studentsångf.  var  in- 
bjuden, men  kom  ej).  Festen  gaf  upp- 
hofvet  till  grundandet  af  ett  gemensamt 
sångarförbund  för  Köpenhamns  förenin- 
gar. Jutland  följde  snart  exemplet  och 
bildade  en  centralförening.  Sist  kom 
Fyens  centralförbund.  De  centraliserade 
Kphnsför:na  höllo  sina  första  konserter 
26.  och  29.  4.  1860  med  C.  J.  Hansen  som 
öfverdirigent.  Studentsångför.,  som  el- 
jest ej  ingick  i  förbundet,  deltog  i  kö- 
ren. Den  första  sångarfesten  ägde  rum 
i  Köpenhamn  2.-4.  8.  1868  och  omfattade 
såväl  jutländarnas  som  hufvudstadens 
centralföreningar.  1874  var  jutländar- 
nas första  sångarfestår  i  Aarhus.  Båda 
centralföreningarna  deltogo.  Fyenborna 
fingo  sin  centralförening  med  80-talet 
och  i  1890  års  sångarfest  i  Aarhus  del- 
togo för  första  gången  alla  tre  central- 
föreningarna. Odense  bjöd  till  "dansk 
sångfest"  1895.  Köpenhamn  fick  sin 
sångfest  1901.  Vid  rådhusets  invigning 
1905  deltog  äfven  flera  sångföreningar. 
Aalborg  blef  1907  festplatsen.  Af  äldre 
festdirigenter  märkas  A.  W.  Lanzky, 
Joh.  Svendsen  och  Axel  Guldbrandsen. 
Den  sistnämnde  har  varit  öfverdirigent 
för  den  Köpenhamnska  centralförenin- 
gen sedan  Aarhusfesten  1890.  En  före- 
ställning om  de  i  Danmark  mest  om- 
tyckta kvartettkompositörerna  kunna  vi 
få  af  en  statistik  öfver  de  1839—89  å 
studentsångföreningens  program  repre- 
senterade sångerna.  Inemot  700  musik- 
stycken af  118  kompositörer  hade  sjun- 
gits.    Hvad    antalet    kompositioner    be- 


träffar, hade  följ.  representerats  med 
öfver  5  verk:  J.  P.  E.  Hartmann  94,  P. 
Heise  60,  C.  J.  Hansen  45,  C.  M.  Bellman 
28,  H.  Kjerulf  23,  F.  Kuhlau  22,  F.  Meii- 
delssohn  21,  N.  W.  Gade  19,  E.  Grieg  17, 
O.  Lindblad  15,  C.  E.  F.  Weyse  och  O. 
Mailing  hvardera  14,  F.  Schubert  och  R. 
Schumann  hv.  12,  P.  E.  Lange-Muller  10, 
L.  Spohr  hv.  9,  A.  Söderman  och  H. 
Marschner  hv.  8,  Chr.  Bull,  J.  A.  Joseph- 
son och  N.  Ravnkilde  hv.  7,  Chr.  Barne- 
kow,  A.  Liebmann,  H.  Rung,  H.  E. 
Kröyer,  H.  Lund,  A.  Winding  och  G. 
Wennerberg  hv.  6,  F.  Kiicken,  J.  Steen- 
berg  och  Zöllner  hvardera  5.  —  De  dan- 
ska manssångföreningarna  ha  stått  i  lif- 
lig  beröring  med  orkester-  och  bl.  kör- 
föreningar  och  därför  skyddats  från  en- 
sidig dyrkan  af  manskvartetten.  Vid 
festerna  och  konserterna  ha  därför  kun- 
nat utföras  stora  verk  för  soli,  kör  och 
orkester.  Danmarks  mest  älskade  verk  i 
denna  stil  är  säkert  J.  P.  E.  Hartmanns 
"Völvens   Spaadom". 

I  Norge  begynte  in.  med  30-talet. 
Redan  1820  omtalas  en  R  o  v  e  r  u  d,  hvil- 
ken  upprättat  ett  sånginstitut  i  Kristi- 
ania, och  1821  anmäler  L.  M.  Ibsen,  att 
han  ville  begynna  ett  liknande.  1830  an- 
nonserade Roverud  om,  att  han  ville 
upprätta  ett  nytt  sånginstitut  och  1837 
bekantgjorde  L.  C.  Muller  och  hans  hu- 
stru E.  da  Fonseca  Muller,  att  de  ämna- 
de upprätta  hvar  sin  sångskola.  Conra- 
di  antager,  att  först  det  sistnämnda  haft 
kvinnlig  röstutbildning,  och  de  föregå- 
ende endast  befattat  sig  med  mansstäm- 
mor. Det  är  dock  tämligen  tvifvelak- 
tigt,  om  denna  slutledning  är  riktig.  Vi 
kunna  ur  dessa  meddelanden  om  sång- 
undervisning knappast  sluta  oss  till 
rnera,  än  att  man  ofta  och  med  nöje 
sjungit  i  dåtidens  Kristiania.  1838  är 
emellertid  första  året,  som  manskör  di- 
rekt namnes  i  samband  med  sångunder- 
visning. Detta  år  annonserades  nämli- 
gen, att  en  M  u  t  h-R  asmussen  och 
1839  äfven  att  en  Edvard  S  c  h  m  u  c- 
kert  gåfvo  undervisning  i  kvartettsång 
för  mansstämmor.  Sistnämnda  år  under- 
visade äfven  en  S.  B  r  o  s  e  dels  i  sång 
och  instrumentalspel  dels  i  manskvar- 
tettsång. 1843  upprättade  en  holsteinare, 
A.  E.  S  c  h  ii  t  z  e,  en  manssångförening, 
som  han  efter  tyskt  föredöme  kallade 
"Liedertafel",  och  för  hvilken  han  utgaf 


Manskör 


619 


ett  band  4-stämniiga  sånger  för  mans- 
kör, innehållande  41  norska,  svenska  och 
tyska  kompositioner.  S.  å.  bildades  äf- 
ven  en  manssångförening  under  J.  G. 
Conradis  ledning.  Dessa  två  före- 
ningar, hvilka  endast  lefde  ett  par  år, 
kunna  dock  blott  betraktas  som  förelö- 
pare till  de  större  sångföreningar,  hvil- 
ka 1845  trädde  i  verksamhet. 

Hedern  af  att  ha  skapat  och  utbildat 
manskören  i  Norge  tillkommer  allra 
främst  Joh.  Didr.  Behrens  (s.  d.). 
Han  blef  student  1841  och  läste  på  teolo- 
gisk examen  vid  Kristiania  univ.  Kedan 
efter  2  års  arbete  var  han  emellertid  i 
stället  djupt  inne  i  musikstudiet  och  fick 
1844  t.  o.  m.  samman  en  liten  kvartett, 
först  på  4  sedan  på  12  medlemmar.  Vid 
studentmötet  i  Lund  och  Köpenhamn 
deltog  B.  äfven  med  en  liten  kvartett, 
men  denna  vågade  ej  låta  höra  sig  till- 
sammans med  de  välöfvade  Lunda-  och 
Köpenhamnssångarna.  Väl  hemkommen 
samlade  dock  B.  de  sångintresserade 
till  ett  möte  10.  7.  1845,  och  på  detta 
bildades  "den  norske  Studen- 
tersangforenin  g".  I  september 
begynte  den  sin  verksamhet  under  H. 
Kjerulfs  ledning.  I  okt.  s.  å.  grun- 
dades "Handelsstandens  Sång- 
förening" och  i  nov.  "H  a  a  n  d  v  se  r- 
kernes  Sangforenin  g",  bägge 
stiftade  af  Conradi.  Saken  vann  an- 
klang, och  det  uppstod  efter  hand  sång- 
föreningar rundt  om  i  landet  både  i 
stad  och  å  landsbygd.  Den  af  Conradi 
stiftade  föreningen  för  handelsståndet 
bestod  blott  i  ett  par  år,  då  de  flesta 
af  dess  medlemmar  slöto  sig  samman 
i  mindre  föreningar  eller  kvartetter  un- 
der samma  ledning.  Men  idéen  upptogs 
af  Behrens,  som  1847  inbjöd  till  bildan- 
det af  en  sångförening  för  handelsstån- 
det. Handtverkarnas  förening  fortsatte 
sin  verksamhet  under  Conradis  ledning 
till  dennes  afresa  från  Kristiania  1848, 
då  den  en  kort  tid  afbröt  sina  öfningar. 
Snart  nog  upptog  den  öfningarna  under 
Behrens,  hvilken  dock  efter  6  år  måste 
avsäga  sig  arbetet  på  grund  af  sjuk- 
dom. Vid  ungefär  samma  tid  (1849)  af- 
gick  Kjerulf  som  ledare  af  studentsång- 
för.,  hvilken  nu  också  kom  under  Beh- 
rens. Kristiania  manssång  hvilade  se- 
dan till  största  delen  i  dennes  händer, 
och    han    förstod    snart    att    på    ett    säll- 


synt sätt  till  m:s  fromma  utnyttja  det 
förtroende  han  erhållit.  Såsom  ledare 
af  tre  föreningar  uppstod  snart  tan- 
ken hos  honom  att  låta  dem  samverka. 
1.  4.  1849  ägde  den  första  konserten  med 
gemensam  kör  om  180  sångare  rum  i 
Kristiania  och  blef  sålunda  första  ut- 
gångspunkten för  musikfester  i  Norge. 
Redan  två  år  efter  hade  B.  fått  till 
stånd  första  mötet  mellan  föreningar  i 
hufvudstaden  och  landsorten.  1.  6.  1851 
var  första  stora  mötesdagen  i  Asker  för 
föreningar  i  hela  landet  och  därmed 
hade  också  den  första  stora  musikfe- 
sten i  Norge  blifvit  en  verklighet.  173 
sångare  hade  mött,  däraf  106  från  de 
tre  föreningarna  och  67  från  Drammens 
tvenne.  Folkets  deltagande  för  dylika 
fester  var  synnerligen  stort,  och  B. 
kunde  således  ha  godt  hopp  om  att  lyc- 
kas ännu  en  gång  med  en  fest  i  större 
former.  Pingsttiden  1853  kommo  11  för- 
eningar och  300  sångare  till  sångarfe- 
sten i  Horten,  1856  vid  samma  tid  var 
fest  i  Fredrikshald,  1859  i  Arendal,  1863 
i  Bergen.  Vid  detta  sista  möte  fanns  35 
föreningar  och  528  sångare  från  Norges 
alla  bygder  både  i  norr  och  söder. 
Därmed  hade  också  tills  vidare  intres- 
set nått  sin  kulmen.  Först  20  år  se- 
nare 1883  blef  ny  fest  i  Trondhjem  med 
28  föreningar  om  700  man.  Liksom  i 
Danmark  utnyttjade  man  det  goda  till- 
fället att  äfven  få  orkester  (i  Norge 
dock  blott  blåsork.),  så  att  man  vid 
dessa  fester  jämte  manskvartetter  kun- 
de få  höra  Mendelssohns  "konstnärsfest- 
sång", F.  A.  Reissigers  "I  Guds  fri  na- 
tur", M.  A.  Udbyes,  Carl  Mullers  "Da- 
gen er  oppe"  (1863),  Johan  Selmers 
och  John  Paulsens  "Hilsen  til  Nidaros" 
(1883).  Efter  Trondhjemsmötet  ha  ännu 
tvenne  musikfester  ägt  rum  i  Kristiania 
(1896)  och  Stavanger  (1909).  4.  12.  1887 
tog  B.  afsked  af  Handelsstandens  Sang- 
for, och  5.  12.  1888  äfven  af  Studenter- 
sangfor.  Den  senare  föreningen  erhöll 
1889  O.  A.  Gröndahl  till  dirigent,  och 
efter  dennes  afgång  1912  bergingenjören 
Ansgar  Guldberg.  Studentsangf.  har 
deltagit  i  alla  nyss  nämnda  fester  och 
dessutom  1878  företagit  en  turné  till 
Parisutställningen  tillsammans  med  Upp- 
salakören och  1905  till  Amerika.  Kören, 
som  i  regel  är  mellan  80  och  120  man 
stark,  har  ofta  sjungit  vid  fester  i  Kri- 


620 


Manskör 


stiania,  så  t.  ex.  har  kören  ensam  ut- 
fört A.  Munchs  och  C.  Arnolds  kantat 
med  anl.  af  arfprinsens  födelse  och  kun- 
gens tillfrisknande  1853,  Welhaven  och 
Arnolds  kantat  vid  univ:s  50-årsfest 
1861,  Dietrichsons  och  Otto  Winter- 
Hjelms  kantat  vid  univ:s  Lutherfest 
1883,  Dietrichsons  och  Ole  Oisens  kantat 
vid  univ:s  Holbergfest  1884  samt  Björn- 
sons och  O.  Winter-Hjelms  stora  univ.- 
kantat  "Lyset"  vid  univ:s  100:sjubileum 
1911.  —  "Handelsstandens  Sångförening" 
valde  efter  Behrens  afgång  O.  A.  Grön- 
dahl till  dirigent,  som  tog  afsked  i  slu- 
tet af  år  1902.  Dirigenter  ha  sedan  va- 
rit: Sigurd  Lie  (1903—04  och  Iv.  Holter 
(fr.  1905). 

I  Finland  erhöll  m.  en  tidig  öf- 
ning.  J.  J.  Pippingskjöld  stude- 
rade juridik  i  Uppsala  1817  och  1818  samt 
tog  samtidigt  musiklektioner  för  Haeff- 
ner.  Efter  hemkomsten  till  Åbo  sökte 
han  få  tillsammans  en  manskvartett 
för  att  utföra  den  musik,  han  lärt  sig 
älska  i  Uppsala.  Hösten  1819  hade  han 
en  8  man  stark  kör  och  5.  11.  s.  å.  höll 
"Sångsällskapet",  som  kören  kallade  sig, 
sitt  första  sångkonvent  i  "akademirum- 
met"; 6  liknande  köllos  sedan  under  ter- 
minen. De  besöktes  för  det  mesta  af 
studenter  men  efterhand  äfven  af  en 
eller  annan  professor.  Under  året  1820 
stod  den  akademiska  sången  högt  i  flor. 
Studenter,  professorer  och  stadens  för- 
nämsta deltogo  ifrigt  i  sällskapets  verk- 
samhet. Repertoaren  upptog  företrädes- 
vis svenska  kvartetter  af  Haeffner,  Gei- 
jer,  Nordblom  m.  fl.,  delvis  med  omar- 
betade eller  nya  texter  af  Arwidsson, 
Linsen  och  Sjöström.  Ännu  följande 
år  pågingo  Sångsällskapets  öfningar, 
men  efter  hand  uppstod  en  liten  kon- 
kurrens i  ett  1820  bildadt  manskörsäll- 
skap, efter  ledaren  kalladt  det  "Nyberg- 
ska".  Hösten  1821  var  en  sammanslag- 
ning planerad,  men  den  gick  ej  ige- 
nom. Våren  därpå  skilde  sig  en  del  af 
medlemmarna  och  bildade  det  s.  k. 
"Grefliga  sångsällskapet",  i  hvilket  äf- 
ven damer  kunde  inskrifvas.  1823  var 
det  af  Pippingskjöld  grundade  sällska- 
pet upplöst.  På  30-talet  upptogs  stu- 
dentsången i  Helsingfors,  och  under  Pa- 
cius'  driftiga  och  insiktsfulla  ledning 
gick  den  betydligt  framåt.  Dock  var 
Pacius    alltför    genuin    musiker    för    att 


stanna  vid  manskören  som  sådan.  Stu- 
dentsången var  för  honom  blott  ett  me- 
del att  få  en  god  grund  för  en  blandad 
kör.  Äfven  bedref  han  öfningarna  i 
instrumentalmusik  bland  studenterna 
med  sådant  eftertryck,  att  snart  konser- 
ter med  blandad  kör  och  orkester  blef- 
vo  hufvudsaken.  Manskören  fick  blott 
utfylla  programmet.  Det  föredöme  Pa- 
cius gaf  i  hufvudstaden  följdes  i  lands- 
orten, och  de  blandade  körsällskapen 
blefvo  äfven  där  de  afgjordt  mest  bety- 
dande. På  40-talet  omtalas  äfven  mu- 
sikfester med  massor  af  medverkande 
i  kören,  men  fortfarande  var  den  blan- 
dade kören  den  dominerande.  Vi  kunna 
på  så  sätt  följa  de  finska  sångsällska- 
pen årtionden  efter  årtionden  från  stad 
till  stad  utan  att  på  någon  punkt  fin- 
na en  fullt  dominerande  manskör.  Först 
1878  stiftades  en  genuin  manskör  i 
"M  untra  musikante  r",  (s.  d.), 
som  med  80-talet  erhöll  världsrykte.  Än- 
nu på  90-talet  var  dock  den  blandade 
körsången  hufvudsak  i  landet,  och  1900- 
talets  första  årtionde  har  ej  sett  nå- 
gon ändring  i  dessa  förhållanden,  oak- 
tadt  en  del  sällskap  bildats  för  odling 
af  manssång.  Detta  för  Finland  sär- 
egna förhållande  länder  dock  den  in- 
hemska musikodlingen  snarare  till  he- 
der. Där  en  genuin  musiker  får  led- 
ningen af  musiken  i  en  stad  om  hand, 
stannar  han  aldrig  vid  manskör  utan 
söker  skrida  vidare  till  blandad  kör  och 
om  möjligt  äfven  orkester.  Den  musik- 
intresserade amatören  måste  nöja  sig 
med  ett  mindre  område. 

I  Sverige  har  m.  odlats  i  ungefär 
100  år.  Sin  begynnelse  hade  den  i  Upp- 
sala. Haeffner  hade  redan  vid  sin  an- 
komst till  universitetsstaden  1808  begynt 
arbeta  på  studentsångens  förkofran, 
dock  önskade  han  helst  en  blandad  kör 
och  en  orkester,  ej  i  första  hand  en 
manskör.  Allt  tyder  på,  att  Haeffner  än- 
da till  sin  död  ansett  manskören  såsom 
en  begränsning  och  ej  fattat  dess  fo- 
sterländska och  sociala  betydelse.  Hans 
verksamhet  för  manskören  i  Uppsala  är 
därför  af  mera  tillfällig  art  och  kan 
som  sådan  jämföras  med  K.  M.  von  We- 
bers  i  Tyskland  vid  samma  tid.  Inöf- 
vandet  af  studentsången  öfverlät  han, 
där  ej  en  officiell  fest  tvang  honom  att 
själv     ingripa,     åt     nationerna     själfva. 


Manskör 


621 


Såsom  den  första  sången  för  manskör 
anses  i  allmänhet  Hseffners  "Samloms, 
Bröder,  kring  frihetens  fana",  hvilken 
1813  trycktes  i  flygblad  med  titeln  "Sång 
för  den  exercerande  stndentcorpsen  1813". 
Det  kan  dock  sättas  ifråga,  om  ej  den- 
na sång  är  ännu  äldre,  då  ett  sånghäfte 
i  Mus.  ak:s  bibi.  har  densamma  med 
årtalet  1809.  Enligt  Forssman  sjöngs 
sången  af  studenterna  vid  deras  exer- 
cis 30.  5.  1813.  I  aug.  1813  trycktes  mu- 
siken i  Idunas  fjärde  häfte  dels  som 
4-stämmig  manskör  dels  i  arr.  för  piano. 
I  Neanders  "Uppsalastudenternas  sån- 
ger" (1874)  heter  det  dock  om  student- 
sången: "Ännu  år  1813  fanns  ingen  ord- 
nad kvartettsång  i  Uppsala,  åtminstone 
kan  jag  ej  påminna  mig  någon  annan 
studentsång  än  det  oordnade  skrålandet 
på  gatorna".  27.  2.  1814  sjöngs  ännu  en 
manskör  af  Hseffner:  "Vikingasäten". 
Vid  samma  tillfälle  klingade  sången 
"Under  Svea  baner"  på  mel.  till  "Sam- 
loms bröder".  1814  utkom  Geijer-Af- 
zelii  folkvissamlings  första  häfte  med 
melodierna  satta  af  Haeffner.  Här  före- 
kommer visan  "Riddar  Tynne"  i  3-st. 
sättning  för  mansröster.  Nästa  gång 
studenternas  manskör  lät  höra  sig  of- 
fentligt var  14.  6.  1818  vid  kronprins 
Oscars  ankomst  till  Uppsala,  då  "Vi- 
kingasätens" melodi  sjöngs  till  ny  text. 
30.  11.  s.  å.  följde  "Viken  tidens  flyktiga 
minnen"  i  fyrst.  sättning  af  Haeffner. 
1.  12.  ("Oskarsdagen")  s.  å.  firade  Öst- 
göta nation  en  fest,  hvarvid  Nordbloms 
"Se  dimman  hvälfver  sig"  ffg.  blef  hörd. 
Följande  år  lät  äfven  studentsången 
höra  sig  vid  högtidliga  tillfällen,  och 
äfven  nya  manskörer  diktades  och  ton- 
sattes. 1.  12.  1819  klingade  Hseffners 
båda  nya  kvartetter  "Kommer  du  åter 
med  gudaprakt"  och  "Så  vidt,  som  än 
den  gamla  Bälten".  Äfven  1820  och  1821 
var  det  lifaktighet  i  sången.  "Våren  är 
kommen"  sjöngs  ffg.  å  Valborgsmässo- 
aftonen 1823.  Vid  denna  tid  fanns  en 
utmärkt  dubbelkvartett  i  Uppsala,  hvil- 
ken brukade  sammanträda  till  öfning 
en  bestämd  afton  hvarje  vecka  i  Gu- 
stavianums  öfre  förstuga.  Kören  hade 
på  sitt  program  äfven  kvartetter  af  ut- 
ländska kompositörer,  såsom  Haslinger, 
Kreutzer  och  C.  M.  v.  Weber.  Efter 
1823  synes  dock  sången  ha  något  afty- 
nat  och  först  1827  omtalas  ånyo  student- 


sång af  högre  art.  1827  och  28  funge- 
rade som  sånganförare  för  "allmänna 
sången"  studeranden  C.  J.  L.  Anders- 
son, och  med  honom  synes  en  viss  lif- 
aktighet ånyo  ha  inträdt.  Den  egent- 
lige organisatören  af  studentsången  sy- 
nes dock  O.  F.  Tullberg  ha  varit. 
Han  samlade  1830  alla  nationernas  sån- 
gare till  regelbundna  gemensamma  öf- 
ningar,  och  sången  fick  under  hans  drif- 
tiga ledning  en  betydligt  bättre  sam- 
klang och  kraft.  För  kören  skref  Tull- 
berg sin  kvartett  "Hjältar,  som  bed- 
jen",  och  Haeffner  komponerade  för  Gu- 
staf Adolfsfesten  6.  11.  1832  "Låt  dina 
portar  upp".  1838  synes  L  a  u  r  i  n  hafva 
varit  körens  ledare.  Genom  honom  er- 
höll sången  7.  12.  1842  sina  första  stad- 
gar, och  han  namnes  därför  såsom  all- 
männa sångens  egentliga  grundläggare. 
—  Vid  denna  tid  hade  äfven  Lund  ge- 
nom Otto  Lindblad  erhållit  en  väl- 
ordnad studentsång.  1833  grundades  där 
"Lilla  sångsällskapet",  hvilket  1838  antog 
namnet  "Lunds  studentsångförening". 
1842 — 44  omtalas  ännu  en  manskvartett 
bland  studenterna  i  Lund  under  Nils 
Möllers  ledning.  Vid  40-talets  stu- 
dentmöten hade  studentsången  såväl  i 
Lund  som  Uppsala  fått  en  oanad  full- 
ändning och  synes  äfven  ha  öfverglänst 
den  samtida  danska.  Mellan  de  båda 
svenska  studentsångföreningarna  rådde 
en  ädel  täflan  om  främsta  rangplatsen. 
Af  samtida  vittnesbörd  synes  det  som 
om  Lunds  sång  afgått  med  seger  vid  40- 
talets  midt.  På  40-talet  bildades  äfven 
manskörer  i  hufvudstaden.  Den  äldsta 
är  Typografiska  föreningens 
kör  bildad  1846  af  A.  Jahnke.  Året 
därpå  grundades  af  samma  man  "Folk- 
sångföreningen" med  uteslutande  mans- 
kör. 1853  tillkom  i  Uppsala  sångför- 
eningen "O.  D."  och  1862  i  hufvudsta- 
den "Stockholms  allmänna  sång- 
förening" (af  Jahnke).  Vid  denna 
tid  vann  manssången  inom  landets  skyt- 
teföreningar en  omsorgsfull  odling. 
Inom  sällskapet  "Par  Bricole"  (s.  d.) 
hade  man  redan  på  30-talet  omärkbart 
öfvergått  från  vissång  till  körsång,  och 
med  50-talet  hade  manskvartetten  sin 
gifna  plats  vid  alla  sammanträdena.  En 
lysande  seger  för  svensk  manssång  var 
Uppsalakörens  pris  i  Paris  1867.  Äfven 
1878  deltog  Uppsalasången  med  stor  he- 


622 


Manskör 


der  i  Parisertäflan.  Sv.  Musiktidn.  med- 
delar 1.  1.  1884  en  liten  öfversikt  öfver 
kända  manskvartettsällskap  i  Sverige. 
Här  nämnas  6  i  Sthlm,  1  i  Göteborg,  2 
i  Uppsala,  1  i  Jönköping,  2  i  Kristian- 
stad, 4  i  Malmö,  2  i  Helsinborg,  2  i  Lund, 
1  i  hvardera  städerna  Karlskrona,  Lands- 
krona, Växjö,  Östersund,  Simrishamn, 
Karlshamn  och  Höganäs.  Härtill  kom- 
ma godtemplarsångföreningarna,  hvilka 
uppgingo  tills,  till  omkring  105,  däraf  56 
med  mansröster  (59  med  bl.  kör);  vidare 
musiksällskapens  körer,  som  uppgingo 
till  24,  samt  de,  som  icke  uppträdde  of- 
fentligt, 14  st.  De  senare  synas  dock 
mestadels  ha  varit  allmänna.  Antalet 
sångföreningar  i  sin  helhet  uppskatta- 
des till  170  i  Sverige. 

Af  stor  betydelse  för  manssången  blef 
det  1885  stiftade  "Sällskapet  för  svenska 
kvartettsångens  befrämjande"  (s.  d.). 
Tanken  på  en  sammanslutning  af  flera 
föreningar  till  gemensam  sång  blef  i 
Sverige  mycket  sent  realiserad.  Först 
vid  jubileumsutställningen  i  Stockholm 
1897  kom  den  "Första  allmänna 
svenska  sångarfesten"  till  stånd 
den  22.  och  23.  9.  med  26  föreningar  och 
1,529  sångare.  Eedan  kort  före  denna 
fest  hade  sångföreningarna  i  Norrland 
konstituerat  sig  till  ett  gemensamt  för- 
bund. Efter  det  Norrländska  följde  se- 
dan det  Värmländska  (1898),  Skånska 
(1898),  Östgöta  (1901),  Dalarnes  (1906), 
Gottlands  (1907),  Smålands,  Söderman- 
lands, Jämtlands,  Sydsvenska  (alla  1908), 
Västergötlands,  Hallands,  Örebro  läns, 
Upplands,  Västmanlands  o.  Stockholms 
(alla  1909).  Ett  ombudsmöte  ägde  rum 
20.  5.  1909  i  Stockholm.  På  denna  grund- 
val ägde  sedan  "Andra  allmänna  sven- 
ska sångarfesten"  12.— 14.  7.  1912  rum  i 
Stockholm  med  4,418  sångare  från  samt- 
liga landets  sångarförbund.  Vid  samma 
tid  utgjorde  antalet  sångare  i  förbunden 
5,033. 

För  att  gifva  en  föreställning  om  den 
i  Sverige  sjungna  repertoaren  följa  vi 
M.  Eystedts  anteckningar  öfver  sjung- 
na manskvartetter  intill  1883.  Af  100 
svenska  tonsättare  hade  sjungits  514 
sånger,  af  116  tyska  360;  närmast  efter 
kom  Danmark  med  16  kompositörer  och 
41  sånger,  Norge  med  13  komp.  och  36  s.; 
till  de  tyska  räknar  R.  emellertid  äfven 
Hseffner,  Kraus  m.  fl.,  hvilka  dock  lämp- 


ligen böra  placeras  i  Sverige  (i  Sverige 
riktigast  557  sånger  af  110  tons.).  Af 
ämnena  tillhörde  af  samtliga  1,019  sån- 
ger 377  romanser  och  ballader,  102  fo- 
sterländska sånger,  97  erotik  och  serena- 
der, 66  krigssånger,  60  dryckessånger 
m.  m.  Af  svenska  kompositörer  repre- 
senteras Otto  Lindblad  af  högsta  antalet 
sånger  (66),  därnäst  komma:  Cronhamn 
(46),  Prins  Gustaf  (24),  Josephson  (22), 
Udden  (20),  Åhlström  (20),  Wennerberg 
(17),  Nordblom  (14)  ni.  fl.  Haeffner  och 
Geijer  ha  hvardera  10  sånger.  Af  norr- 
män är  antalet  sånger:  Kjerulf  (14),  F. 
A.  Reissiger  (12),  Grieg  och  Nordraak 
(3),  Blom,  Bull,  Conradi,  Ibsen,  Linde- 
man och  Winter-Hjelm  med  hvardera  2 
o.  s.  v.  Af  danskar  märkas:  Gade  (9), 
Kröyer  (5),  Hartmann,  Hansen,  Rung 
(hv.  4),  Heise,  Matthison-Hansen  (hv.  3) 
o.  s.  v.  Af  tyska  må  slutligen  följande 
uppräknas:  Weber  (12),  C.  Kuntze,  H. 
Marschner  (hv.  10),  Zöllner  (9),  Möhring 
(8),  E.  J.  Otto  (7),  Spohr,  Kalliwoda, 
Call  (hv.  6),  Schumann,  V.  E.  Becker 
(hv.  5)   o.  s.  v. 

Litt.:  Tyskland:  B.  Widmann,  Die 
knnsthist.  Entwicklung  des  Männerchors 
(1884);  O.  Elben,  Der  volkstiimliche  deut- 
sche  Männergesang  (2.  uppl.  1887;  med 
tillägg  o.  rätt.  hos  Ph.  Spitta,  Musik- 
geschichtliche  Aufsätze,  1894);  Bautz, 
Gesch.  des  deutschen  Männergesanges 
(1892);  Ruthardt,  Wegweiser  durch  die 
Litt.  d.  Männergesanges  (1892);  Fried- 
Gesch,  des  deutschen  Männergesanges 
Theorie  und  Praxis  (1903);  Schade,  Der 
dcutsche  Männergesang  (1903)  m.  fl. 
Hufvudsamlingen  tyska  manskörer  är 
"Volksliederbuch  fur  Männerchor"  (Lpzg 
1906,  C.  F.  Peters;  2  bd;  610  sånger).  — 
Danmark:  Ax.  Sörensen,  Studenter- 
sångföreningen  1839—89  (Kbhn  1889); 
A.  Auener,  De  samlede  Kjöbenhavnske 
Sangforeninger  1859—1909  (Kbhn  1909) 
m.  fl.  —  Norge:  J.  G.  Conradi,  Musi- 
kens Historie  (Krna  1878);  Mindeblade 
över  Joh.  D.  Behrens  (Krna  1890);  H. 
Winter-Hjelm,  Beretning  om  den  nor- 
ske Studentersangfor:s  Tiaarsfest  (Krna 
1855);  J.  B.  Halvorsen,  Den  norske  Stu- 
dentersangfor.  i  dens  förste  25  år  (Af- 
tenbl.  1870  nr  268  och  270);  Momenter  af 
Handelsstandens  Sangfor:s  hist.  i  dens 
förste  40  år  (Krna  1887);  om  mötena  i 
Fredrikskald,  Arendal,  Bergen  o.  Trond- 


Manual — Mara 


623 


hjem  finnas  särskildt  utgifna  berättel- 
ser; om  Askers  niusikfest  se  "Drani- 
mens  Tidende"  juni  1851,  om  Hortens- 
festen  se  "Illustr.  Nyhedsbl."  1853  nr  22 

0.  24.  —  Finland:  Otto  Andersson,  In- 
hemska musiksträfvanden  (Hfors  1907); 
s.  förf.,  Våra  första  manskvartetter 
(Tidn.  f.  mus.  apr.  1910);  s.  förf.,  Kvar- 
tettsångens införande  i  Finland  (Tidn. 
f.  mus.  15.  3.  1912);  M.  M.  1878—88;  M. 
M.  1888—1903.  —  Sverige:  G.  Kall- 
stenius,  Blad  ur  Uppsalasångens  hi- 
storia (1913);  Neauder,  Uppsalastudenter- 
nas sånger  (1874);  G.  A.  Feuk,  Otto  Lind- 
blad och  hans  sångare  (1882);  A.  Lind- 
gren, Musikaliska  studier  (1896:  Kvar- 
tettsången i  Sverige  [M.  Rystedts  ms.]); 
Mus.  föreningar  i  Sv.  och  Norge  (Mus. 
ak:s  handl.  1866,  67);  se  vidare  min- 
nesskrifterna öfver  Uppsalastudenternas 
sångarfärder,  O.  D:s  historia  m.  m.  — 
Den  svenska  hufvudsamlingen  sånger 
för  m.  var  under  50-  och  60-talet  "Från 
Odinslund    och   Lundagård";    numera   är 

1.  E.  Hedenblads  "Studentsången"  den 
mest  anlitade  boken.  Öfver  m.  se  vidare 
under:  Lund,  Uppsala,  Par  Bri- 
cole,  Sångarförbund  samt  de  en- 
skilda sångföreningarna  och  kompositö- 
rerna (särskildt  Behrens  o.  O.  Lind- 
blad). 

Manual,  klaviaturen  för  handen  i  en 
orgel,  i  motsats  till  fotklaviaturen  (pe- 
dal). Antalet  m.  varierar  vanligen  mel- 
lan 1  och  4  (5  någon  gång).  Då  flera 
finnas,  kunna  de  anordnas  efter  olika 
principer,  antingen  så  att  alla  ha  samma 
klangfärg  men  aftaga  i  styrka  och  i 
mängden  af  stämmor,  eller  så  att  de  alla 
ha  olika  klangfärg.  Den  m.,  åt  hvilken 
tilldelats  de  flesta  och  i  regeln  äfven  de 
starkaste  stämmorna,  kallas  hnfvud- 
m.  (t.  Hauptm.,  fr.  grand  orgue  eller 
grand  choeur,  eng.  great  organ) ;  andra 
in.  får  heta  t.  Unterwerk  el.  Brustwerk, 
fr.  positif,  eng.  choir  organ,  om  den  lig- 
ger nedanför  hufvudm.;  tredje  m.  heter 
t.  Oberwerk,  fr.  clavier  des  bombardes, 
eng.  swell  organ;  fjärde  m.  (ekoverket) 
heter  t.  Soloklavier,  Echowerk,  Fern- 
werk,  fr.  clavier  de  récit,  eng.  solo  or- 
gan. I  Sverige  nöjer  man  sig  ofta  med 
att  blott  använda  namnen  hufvudm., 
2:dra,  3:dje,  4:de  m.,  där  man  ej  helt 
enkelt  öfversätter  de  tyska  orden  (bröst- 
verk, öfververk,  soloklavér  och  ekoverk); 


det  senare  torde  vara  mindre  lämpligt. 
—  Manualerna  kunna  förenas  genom 
koppel. 

Manualiter  (lat.),  spelas  blott  med 
handen,  ej   med  pedalen. 

Manualtangent  (manubrium),  ersätter 
registerandragen  i  nya  orglar  och  be- 
höfver  blott  nedtryckas  ej   utdragas. 

Manubrium  (lat.),  knappen,  greppet  på 
orgelns  registerandrag.  Namnet  använ- 
des numera  vanligen  på  de  nya  register- 
tangenterna,  hvilka  blifvit  brukliga  i  st. 
f.  de  gamla  registerandragen. 

Manuductor   (lat.),  handledare. 

Mara,  Gertrud  Elisabeth,  f. 
S  c  h  m  ä  h  1  i  n  g,  f.  23.  2.  1749  i  Kassel, 
t  20.  1.  1833  i  Reval;  operasångerska; 
dotter  till  en  fattig  musiker  och  förlora- 
de tidigt  sin  moder;  erhöll  af  fadern  en 
grundlig  men  ensidigt  på  förtjänst  in- 
riktad musikalisk  uppfostran  och  lärde 
sig  särskildt  spela  violin,  hvarmed  hon 
fick  förtjäna  penningar  åt  fadern;  6  år 
gammal  fick  hon  företaga  konsertresor 
till  Wien  och  London  som  violinist;  af 
en  tillfällighet  fick  hon  i  sistnämnda 
stad  sjunga  en  sång,  och  då  bifallet  här- 
för var  stort,  fann  fadern  det  mera  in- 
bringande att  låta  henne  sjunga.  Först 
vid  14  års  ålder  erhöll  hon  en  regelbun- 
den undervisning  i  sång  hos  Paradisi, 
hvilken  redan  efter  ett  år  förklarade  sig 
ej  ha  mera  att  lära  henne.  Genom  Adam 
Hiller  blef  hon  fri  från  faderns  hän- 
synslösa utnyttjande  af  hennes  förmåga 
och  fick  1766 — 71  sjunga  å  Gewandhaus- 
konserterna  i  Leipzig  med  enastående 
framgång.  Konung  Fredrik  II  af  Preus- 
sen kallade  henne  till  sitt  hof,  där  hon 
intog  en  allmänt  erkänd  plats  som  hof- 
sångerska.  Här  förälskade  hon  sig  dock 
i  en  musiker  af  mycket  svag  karaktär, 
föll  därför  i  onåd  och  flydde  från  Berlin 
1780.  Sjöng  sedan  i  Leipzig,  Dresden  och 
Wien  samt  erhöll  rekommendationer  till 
franska  hofvet,  där  hon  under  3  år  (1782 
— 85)  upplefde  mycket  lysande  triumfer. 
De  följande  åren  firades  hon  i  London, 
sedan  i  Italien  1788  och  89.  1790—1802 
stannade  hon  i  England  och  skapade  sig 
en  storartad  förmögenhet,  som  dock  åt- 
skilligt minskades  genom  mannens  lider- 
liga lif.  1799  skildes  hon  definitivt  från 
honom;  1802 — 12  sjöng  hon  företrädesvis 
i  Ryssland  men  förlorade  sin  förmögen- 


624 


Marc. — Marchesi 


het  helt  och  hållet  vid  Moskvas  brand 
och  kunde  ej  vid  de  förnyade  konsertre- 
sorna hålla  sig  uppe  på  samma  sätt  och 
måste  snart  draga  sig  tillbaka  till  Re- 
val,  där  hon  dog  utfattig.  M:s  röst  var 
ovanligt  omfångsrik;  koloraturen  behär- 
skade hon  till  den  grad,  att  ingen  instru- 
mentalvirtuos förmådde  täfla  med  hen- 
ne. De  framgångar  hon  under  sin  glans- 
tid hade,  voro  också  så  stora,  att  de  en- 
dast kunde  jämföras  med  dem,  hvilka 
femtio  år  senare  Jenny  Lind  hade  å 
Europas  främsta  scener.  Den  senare  sån- 
gerskans förandligande  af  uppgiften  äg- 
de hon  dock  ej,  och  hennes  sång  glömdes 
därför  snart.  —  M:s  själfbiogr.  trycktes 
1875  i  "Allg.  musik.  Zeitung";  biogr. 
bl.  a.  af  G.  G.  Grosheim  (1823),  Roch- 
litz  och  Niggli. 

Marc.  =  marcato. 

Marcato  (it.),  markeradt,  med  efter- 
tryck. —  Marcatissimo,  mycket 
skarpt   markeradt. 

Marcello,  Be  n  e  d  e  1 1  o,  f.  31.  7.  1686  i 
Venedig,  f  24.  7.  1739  i  Brescia;  var  af 
högadlig  börd  och  blef,  sedan  han  er- 
hållit juridisk  utbildning,  1711  medlem 
af  40-rnannarådet,  1730  intendent  i  Pola 
och  1738  camerlengo  i  Brescia.  M.  var 
äfven  väl  utbildad  musiker  och  elev  af 
Gasparini  samt  Lotti.  Hans  hufvudverk 
är  musiken  till  Gir.  Asc.  Giustinianis 
parafras  af  de  50  första  psalmerna  i 
Psaltaren:  "Estro  poeticoarmonico"  (1724 
—27,  8  bd;  eng.  uppl.  1757,  nyare  ital. 
upplagor  af  Pompeati  [s.  a.]  och  Valle 
[1803];  tysk  i  urval  1865  m.  fl.);  af  hans 
andra  numera  mindre  kända  verk  må 
nämnas:  pastoralen  "Calistro  in  Orsa", 
operan  "La  fede  riconosciuta",  klaverso- 
nater,  cellosonater,  flöjtsonater,  "Canzo- 
ni  madrigalesche  ed  arie  per  camera". 
Hans  skrift  "Il  teatro  alla  möda"  (för- 
sta uppl.  s.  a.;  2.  uppl.  1722;  ny  uppl. 
1890)  utgör  en  satir  öfver  den  italienska 
operaschablonen.  I  handskrift  efterläm- 
nade han  två  oratorier  ("Gioa",  "Il  tri- 
onfo  della  poesia  e  della  musica"),  flera 
mässor,  kantater,  lamentationer  m.  fl. 
M.  författade  äfven  sonetter,  operatex- 
ter m.  m.  —  Om  M.  skref  Sacchi  (1789), 
L.  Busi  (1884),  Oscar  Chilesotti  (1885), 
Fr.  Caffi  (1830),  Crevel  de  Charlemagne 
(1841). 

Marche   (fr.),  marsch   (s.   d.). 


1.  Marchesi,  L  u  i  g  i  (äfven  kallad 
M  a  r  c  h  e  s  i  n  i),  f.  1755  i  Milano,  t  15.  2. 
1829  där;  sopransångare  (kastrat);  sjöng 
1775  i  Munchen,  därefter  i  Kom  (1777), 
Milano  (1780),  Turin,  Wien,  Berlin  m.  fl. 
städer  och  uppträdde  1785  i  Petersburg; 
sjöng  sedan  i  London  (1788  m.  fl.  år),  Mi- 
lano (1794—1806)  m.  fl.  platser.  Som 
kompositör  framträdde  han  med  en  del 
solosånger.  Han  prisas  som  en  af  sin 
samtids  allra  främste  ej  blott  för  sin 
härliga  rösts  skull  utan  äfven  för  den 
uttrycksfullhet,  hvarmed  han  återgaf 
sina  roller. 

2.  Salvatore  M.  (Cavaliere  de  C  a- 
s  t  r  o  n  e,  Marchese  della  Rejata),  f.  15. 
1.  1822  i  Palermo,  t  i  slutet  af  febr.  1908 
i  Paris;  sångare  (baryton)  och  sånglä- 
rare; deltog  1848  i  revolutionen  i  Neapel 
och  utvisades  ur  landet;  sång  hade  han 
studerat  bl.  a.  för  Lamperti  och  Fon- 
tana  i  Milano.  Efter  utvisningen  sjöng 
han  i  New  York  (Ernani)  och  studerade 
därefter  för  Garcia  i  London  och  ver- 
kade någon  tid  som  konsertsångare;  1852 
ingick  han  äktenskap  med  sångerskan 
Mathilde  Graumann  (se  M.  3).  Se- 
dan båda  någon  tid  sjungit  vid  åtskil- 
liga operascener  (Berlin,  Briissel,  Lon- 
don, Italien  m.  m.)  anställdes  de  1854  vid 
konserv,  i  Wien  som  sånglärare,  flyttade 
1861  till  Paris,  följdes  1865  åt  till  Köln, 
1868  åter  till  Wien  och  1881  tillbaka  till 
Paris.  M.  utgaf  flera  studieverk  för 
sång,  komponerade  sånger  till  tysk  och 
ital.  text  samt  öfversatte  till  italienska 
flera  sceniska  verk  (Flyg.  höll.,  Lo- 
hengr.,  Tannhäuser,  Medea,  Iphigenia 
m.  fl.).  M.  ägde  högt  anseende  som  lä- 
rare, ehuru  hans  rykte  under  senare  tid 
något  fördunklades  för  hans  ännu  mera 
berömda   hustrus. 

3.  Mathilde  de  Castrone-M.,  f.  Grau- 
mann, f.  26.  3  .1826  i  Frankfurt  a.  M., 
t  17.  11.  1913  i  London;  den  föreg:s  hu- 
stru; sångerska  (mezzosopr.)  och  lära- 
rinna; elev  af  O.  Nicola  i  Wien  (1843) 
och  Garcia  i  Paris  (1845);  sjöng  1849  i 
London  och  därefter  flerstädes  i  Europa 
och  Amerika  med  högst  ovanlig  fram- 
gång; 1852  ingick  hon  äktenskap  med 
Salvatore  M.  och  följde  sin  man 
dels  vid  dennes  sceniska  anställningar 
dels  sedan  som  lärare  i  Wien,  Köln, 
Paris.  Hennes  anseende  som  lärarinna 
var  redan   på  60-talet  mycket  stort,  och 


Marchesini — Marenzio 


625 


elever  strömmade  till  från  när  och  fjär- 
ran. Bland  de  af  henne  utbildade  sång- 
förmågorna märkas:  M:me  Melba,  Etel- 
ka  Gerster,  m:me  Schuch-Proska,  Emma 
Nevada,  Gina  Oselio,  Gabrielle  Kraus, 
Georgina  Sommelius,  Adéle  Almati- 
Fich,  Aina  Mannerheim,  Ellen  Gulbran- 
son  m.  fl.  —  M.  utgaf  ett  häfte  vokali- 
ser,  en  sångskola  samt  böckerna:  "Erin- 
nerungen  aus  meinem  Leben"  (1877)  och 
"Aus  meinem  Leben"  (1888).  1897  utkom 
anon.:  '"M.  M.  and  music,  passages  from 
the  life  of  a  famous  singing  teacher" 
(1897).  —  M.  M:s  dotter  Blanche  M. 
utbildade  sig  först  på  violin  men  efter 
1881  i  sång  och  hjälpte  sin  moder  som 
lärarinna,  intill  hon  ingick  äktenskap 
med  baron  A.  Caccamisi.  1895  sjöng 
hon  i  Berlin  och  Briissel,  1896  i  Lon- 
don och  gjorde  en  lysande  debut  som 
scenisk  sångerska  1900  i  Prag  som  Bryn- 
hilda  i  "Valkyrian".  Hon  är  bosatt  i 
London. 
Marchesini,  se  Marchesi  1. 
Marchetti,  F  i  1  i  p  p  o,  f.  26.  2.  1831  i 
Bolognola,  Camerino,  t  18.  1.  1902  i  Rom; 
operakompositör;  debuterade  1856  i  Tu- 
rin med  operan  "Gentile  da  Varano"; 
s.  å.  uppfördes  äfven  "La  Demente"; 
1865  uppfördes  "Romeo  e  Giulietta";  med 
denna  opera  vann  han  sitt  mesta  an- 
seende; af  hans  senare  operor  märkas: 
"Ruy  Bias"  (1869),  "Gustavo  Wasa"  (1875) 
och  "Don  Giovanni  d'Austria"  (1880).  Fr. 
1881  var  han  president  i  Caeciliaak.  i 
Rom.  M:s  stil  är  närmast  Verdis  ehuru 
mera  anlagd  på  effekt  samt  äfven  plum- 
pare  och  smaklösare. 

Marchettus  af  P  a  d  u  a,  italiensk  mu- 
siklärd från  1200-talets  slut  och  1300-ta- 
lens  början;  hans  verksamhet  samman- 
föll med  den  florentinska  Ars  novastilen 
(körsång  m.  ack.).  Gerbert  aftryckte 
hans  båda  traktater  "Lucidarium  in  arte 
musicse  planae"  (1274)  och  "Pomerium 
artis  musicse  mensurabilis".  (1309;  ett 
utdrag  härur  "Brevis  compilatio  magi- 
stri  M.  musici  de  P.  in  arte  musicas  men- 
surale  pro  rudibus  et  modernis"  trycktes 
i  Coussemaker,  Script  III).  M.  är  i  sin 
musikteori  något  friare  än  1300-talets  se- 
nare författare  och  tillåter  fritt  infö- 
rande af  kromatiska  toner.  —  Litt.:  J. 
Wolf,  Geschichte  d.  Mensuralnotation 
(1904);  H.  Riemann,  Gesch.  d.  Musik- 
theorie    (1898). 


Mariani,  A  n  g  e  1  o,  f.  11.  10.  1822  i  Ra- 
venna,  t  13.  6.  1873  i  Genua;  elev  af  Ros- 
sini  i  Bologna;  var  först  operakapell- 
mästare i  Messina  (1844),  Milano  och 
Vicenza;  vintern  1847 — 48  ork.-ledare  för 
ital.  operan  i  Köpenhamn;  1852  opera- 
kapellmästare vid  Carlo  Feliceteatern  i 
Genua,  där  han  snart  erhöll  anseende 
som  en  af  Italiens  bästa  dirigenter;  1871 
— 73  vid  stadsteatern  i  Bologna,  där  han 
ledde  Lohengrinuppf.  1871;  sedan  åter  i 
Genua;  dog  dock  kort  därefter;  skref 
ett  requiem,  några  kantater  och  solo- 
sånger. 

Marcia  (it.),  marsch.  —  M.  funebre, 
sorgmarsch.  —  Alla   m.,   i  marschtakt. 
Marciale  (it.),  marschartadt,  i  marsch- 
takt. 

Marco  Späda,  kom.  op.  i  3  a.,  text 
af  Scribe,  musik  af  Auber;  pr.  Paris 
21.  12.  1852;  sv.  öfvers.  af  O.  Wijkan- 
der  och  E.  Wallmark;  ffg.  i  Sthlm  å 
k.  t.  1867  (i  allt  28  ggr  intill  1913). 

Maréchal,  Charles  Henri,  f.  22.  1. 
1842  i  Paris;  elev  af  konserv,  och  erhöll 
Rompriset  1870  med  kantaten  "Le  juge- 
ment  de  Dieu";  körledare  vid  Th.  lyrique 
1867  och  statens  inspektör  öfver  musik- 
undervisningen i  Frankrike  sedan  1896. 
Hans  första  verk  gällde  kyrkomusiken 
("La  Nativité  1875),  men  han  har  sedan 
hufvudsakligen  gjort  sig  gällande  ge- 
nom sceniska  verk:  "Les  amours  de  Ca- 
therine" (Op.-com.  1876),  "La  taverne  des 
Trabans"  (Op.-com.  1881),  "L'Étoile" 
(1881),  "Déidomie"  (1893),  "Calendal" 
(1894),  "Daphnis  et  Chloé"  (1899)  m.  fl.; 
kyrkliga  dramat  "Le  miracle  de  Naim" 
(1887);  dessutom  har  han  skrifvit  orke- 
sterstyckena "Esquisses  vénétiennes" 
(1894)  och  "Antar"  (1897)  samt  körsaker, 
solosånger  och  pianostycken.  Äfven  har 
han  verkat  som  musikkritiker. 

Marenzio,  L  u  c  a,  f.  c.  1560  i  Coccaglio, 
Brescia,  t  22.  8.  1599  i  Rom;  elev  af  Giov. 
Contino;  1584  kapellmästare  hos  kardi- 
nalen Este,  sedan  flera  år  hos  konung 
Sigismund  III  i  Polen;  fr.  1595  organist 
i  påfliga  kapellet;  1581  utgaf  han  sin 
första  samling  kompositioner.  Ehuru 
man  endast  vet  mycket  litet  om  hans 
lif,  åtnjöt  han  dock  stor  aktning  af 
sin  samtid  och  står  som  madrigalstilens 
främste  representant.  Han  betjänar  sig 
af    kromatiken    mera    än    någon    annan 

40 


Margadant — Marpurg 


kompositör  på  hans  tid  och  har  klar, 
dominerande  hnfvudmelodi  i  flera  af 
sina  verk.  Hans  samtliga  produktion 
omfattar:  9  höcker  fenistänimiga,  6  böc- 
ker  sexst.,  1  bok  fyrst.  niadrigaler,  1 
bok  "Madrigali  spirituali"  (1854  års  orig.- 
uppl.  i  Upps.  bibi.),  2  böcker  fyrst.  och 
1  bok  tolfst.  motetter,  1  bok  5 — 7-st.  "Sac- 
ri  concenti",  en  årg.  motetter,  5  böc- 
ker trest.  Villanelle,  6  kompletorier  och 
antifoner.  Nytryck  finnas  bl.  a.  hos 
Proske,   Choron   och   Padre   Martini. 

Margadant,  W  i  1 1  e  m,  f.  1848  i  Rotter- 
dam,  f  2.  4.  1900  i  Göteborg,  där  han  de 
senare  åren  varit  anställd  som  konsert- 
mästare i  St.  t:s  ork.;  gjorde  sig  i  åtskil- 
liga svenska  landsortsstäder  bekant,  då 
han  på  80-talet  reste  omkring  och  kon- 
serterade  med  eget  kapell. 

Marie  eller  Bröllopsfesten  (fr. 
"Marie",  t.  "Heimliche  Liebe"),  kom. 
opera  i  3  a.,  text  af  Planard,  musik  af 
Hérold;  pr.  Paris  12.  8.  1826;  sv.  öfvers. 
af  J.  E.  Renimer;  ffg.  k.  t.  Sthlm  17. 
12.  1832  (i  allt  gifven  12  ggr);  dansk  öf- 
vers. af  Overskou;  ffg.  k.  t.  Kphn  25.  9. 
1830. 

Mario,  Giuseppe,  Conte  di  Candia, 
f.  17.  10.  1810  i  Cagliari,  t  11.  12.  1883 
i  Rom;  operasångare  (tenor);  begynte 
som  officer  i  piomontesiska  armén;  kom 
1836  till  Paris,  där  hans  röst  blef  upp- 
märksammad; utbildade  sin  röst  hos 
Duponchel,  Michelet,  Ponchard  m.  fl. 
och  debuterade  30.  11.  1838  i  "Robert  le 
Diable";  engagerades  sedan  vid  St.  Ope- 
ran, men  öfvergick  1840  till  den  italien- 
ska teatern;  sjöng  1839  ffg.  i  London.  På 
40-talet  fick  han  efter  hand  uppbära  Ru- 
binirollerna  i  Paris  och  London  och  pri- 
sades som  samtidens  främste  tenor.  Ej 
blott  som  dramatisk  sångare  firade  han 
triumfer  utan  äfven  som  oratorie-  och 
romanssångare.  Han  ingick  äktenskap 
med  den  likaledes  ryktbara  sångerskan 
G  i  u  1  i  a  G  r  i  s  i  (s.  d.).  1867  drog  han 
sig  tillbaka  från  scenen  och  lefde  sedan 
i  Paris  och  sist  i  Rom.  —  Litt.:  L.  Engel, 
From  Mozart  to  M.  (1886);  Anna  Bré- 
mont,  The  great  singers  (The  world  of 
music,  1892). 

M  a  r  i  o  t  t  a,  sångspel  i  3  a.,  efter 
Scribe  af  C.  Borgaard,  musik  af  N.  W. 
Gade;  pr.  k.  t.  Kphn  17.  1.  1850;  ej  gifven 
i  Sverige. 


Marknaden  i  Richmond,  se 
Martha. 

1.  Marmontel,  f.  11.  7.  1723  i  Bort,  Li- 
mousin,  f  31.  12.  1799  i  Abbeville;  1783 
sekreterare  i  Franska  akademien;  1772 
rikshistoriograf;  af  hans  många  litterä- 
ra skrifter  ha  några  fått  betydelse  äf- 
ven för  musiken;  i  striden  mellan  Gluck 
och  Piccini  tillhörde  han  den  senares 
parti  och  utgaf  1777  boken  "Essai  sur 
les  revolutions  de  la  musique  en  France"; 
för  Piccini  och  Grétry  skref  han  flera 
libretti;  hans  bok  "Les  Incas"  (1777)  gaf 
libretton  till  Naumanns  svenska  opera 
"Cora  och  Alonzo"  (s.  d.). 

2.  Antoine  F  r  a  n  c  o  i  s  M.,  f.  18.  7. 
1816  i  Clermont-Ferrand,  t  15.  1.  1898  i 
Paris;  pianist  och  pedagog;  elev  af  kon- 
serv, i  Paris  med  Zimmermann  som  lä- 
rare; dennes  efterträdare  1848;  afgick 
1887.  M.  utvecklade  en  betydande  verk- 
samhet som  lärare  och  utbildade  bl.  a. 
Wieniawski,  Dubois,  Bizet,  Guiraud  m.  fl. 
Af  hans  etydverk  märkas:  "L'art  de  dé- 
chiffrer";  "Ecole  élémentaire  de  rnéca- 
nisme  et  de  style";  etyderna  op.  9,  45,  62, 
80,  85,  108.  Af  öfriga  pedagogiska  arbe- 
ten äro  följande  mera  beaktade:  "L'art 
classique  et  möderne  de  piano"  (1876); 
"Les  pianistes  celebres"  (1878),  "Histoire 
de  piano"  (1885).  M.  komponerade  äfven 
solosaker  för  piano  (sonater,  nocturner, 
serenader,  danser  m.  in.). 

3.  E  m  i  1  e  A  n  t  o  n  i  n  e  Louis,  f.  24. 
11.  1850  i  Paris,  t  där  23.  7.  1907;  1901 
sångprofessor  vid  konserv.;  komponera- 
de en  violinkonsert  samt  solosaker  för 
piano. 

Marmorbruden,  se   Zampa. 

Marpurg,  Friedrich  Wilhelm,  f. 
21.  11.  1718  i  Seehausen,  Altmark,  t  22.  5. 
1795  i  Berlin;  såsom  sekreterare  hos  ge- 
neral v.  Rothenburg  kom  han  1746  till 
Paris,  där  han  lärde  känna  Rameans  sy- 
stem samt  umgicks  med  dAlembert,  Vol- 
taire  och  Maupertius;  efter  en  kortare 
vistelse  i  Hamburg  kom  han  till  Ber- 
lin såsom  ministersekreterare;  blef  1763 
kgl.  lotteridirektör  och  erhöll  äfven 
krigsrådstitel.  Han  utvecklade  en  högst 
ovanlig  produktivitet  både  som  praktisk 
musiker  och  som  musikskriftställare. 
Hans  tonsättningar  äro  nu  glömda,  men 
en  del  af  hans  böcker  ha  ännu  värde. 
Dessa  senare  indelas  vanligen  i  tre  klas- 
ser:   teoretiska,    kritiska    och   historiska. 


Marsch — Marseljäsen 


627 


Till  de  förstnämnda  höra:  "Handbnch 
bei  dem  Generalbasse  und  der  Composi- 
tion  . . .  Nebst  einem  vorläuffigen  kurzen 
Begriff  der  Lehre  vom  Generalbass  fiir 
Anf anger  (3  dir  1755,  57,  58;  första  de- 
len TKurzer  Begriff . . .  fiir  Anfänger, 
Berl.  1755]  öfversattes  till  svenska  af  J. 
Miklin:  "Kort  begrepp  om  generalba- 
sen", Sthlm  1782),  "Abhandlung  von  der 
Fnge"  (2  bd;  1753—54;  hans  främsta 
verk;  fransk  uppl.  1756:  "Traité  de  la 
fugue";  ny  uppl.  af  Simon  Sechter  i  2 
bd),"Der  kritische  Musikus.  an  der  Spree" 
(1749,  50),  "Systernatische  Einleitung  in 
die  musikalische  Setzknnst  des  Herrn 
d'Alembert  nach  den  Lehren  des  Ra- 
meau"  (1757)  m.  fl.  Bland  de  kritiska 
märkas  "Sorgens  Anleitung  zum  Gene- 
ralbasse und  zur  Composition"  (1760), 
"Historisch-kritische  Beiträge  zur  Auf- 
nahme  der  Musik"  (5  bd:  1754—78),  "Kri- 
tische Briefe  iiber  die  Tonkunst"  (4  bd: 
1759—63).  Till  de  historiska  höra  slutli- 
gen: "Kritische  Einleitung  in  die  Ge- 
schichte  und  Lehrsätze  der  alten  und 
neuen  Musik"  (1751),  "Entwurf  einer  Ge- 
schichte  der  Orgel"  (posth.;  blott  i  ms.). 
—  M.  utöfvade  ett  stort  inflytande  å  sin 
samtids  uppfattning  om  den  äldre  mu- 
siken. Ej  minst  i  Sverige  hade  han  en 
trogen  läsekrets.  Hans  bok  om  fugan 
har  blifvit  grundläggande  för  fugastilen 
under  det  begynnande  1800-talet. 

Marsch  (it.  marcia,  fr.  marche);  den 
moderna  militärmarschen  synes  här- 
stamma från  1600-talet  och  stod  då  ofta 
i  förening  med  soldatsången.  Lully  an- 
vände den  med  fördel  i  operor  och  J.  Ph. 
Krieger  i  orkestersuite.  Som  dansform 
förekommer  den  i  en  del  stycken  för 
klaver.  —  Militärmarscherna  indelas  i 
p  a  r  a  d  m.  (Pas  ordinaires),  språng- 
m.  (Pas  redoublés)  och  s  t  o  r  m  m.  (Pas 
de  charge).  —  Som  konstform  har  m. 
vanligen  en  trio  med  tydligt  framträ- 
dande melodi.  De  äldsta  svenska  m.  gå 
tillbaka  till  Karl  XII:s  tid. 

Marschner,  Heinrich  August,  f.  16. 
8.  1795  i  Zittau,  t  14.  12.  1861  i  Hannover; 
1813  student  i  Leipzig,  där  han  studerade 
juridik  och  musik,  det  senare  ämnet  för 
Schicht;  1816  beledsagade  han  grefve 
Thaddäus  von  Amadée  till  Pressburg 
och  Wien,  och  lärde  i  sistnämnda  stad 
känna  Beethoven;  1817  musiklärare  i 
Pressburg;     där    skref     han     sin     första 


operor,  af  hvilka  Weber  1820  i  Dresden 
uppförde  "Heinrich  IV  und  Aubigné"; 
begaf  sig  1822  till  Dresden,  där  han  1824 
blef  musikdirektör  vid  operan.  Efter 
Webers  död  1826  var  han  någon  tid  på 
resor  men  slog  sig  1827  ned  i  Leipzig 
som  kapellmästare  vid  teatern.  Här 
skref  han  sin  första  romantiska  opera 
"Der  Vampyr"  (1828),  hvilken  vann  lif- 
ligt  bifall  och  snart  förde  hans  namn 
öfver  Tysklands  gränser.  Det  stora  er- 
kännande operan  erhöll  särskildt  i  Eng- 
land föranledde  honom  att  till  nästa 
opera  välja  ett  engelskt  ämne  "Der 
Templer  und  die  Jiidin"  (1829;  byggd  på 
W.  Scotts  "Ivanhoe");  1831  blef  han  hof- 
kapellmästare  i  Hannover  och  stannade 
på  denna  post  till  1859,  då  han  afgick 
med  pension.  Ed.  Devrient  gaf  honom 
här  sin  text  "Hans  Heiling"  (1827  erbju- 
den Mendelssohn),  hvilken  han  tonsatte 
och  1833  uppförde  (Sthlm  1865).  Den  blef 
hans  mest  berömda  opera.  Han  hade 
därmed  också  skapat  sitt  bästa  verk, 
och  de  följande  vunno  endast  ringa  er- 
kännande. I  Sverige  kom  M.  aldrig  att 
utöfva  något  inflytande  å  operariktnin- 
gen och  man  synes  aldrig  här  ha  fästat 
sig  vid  hans  afgjorda  betydelse  för  fort- 
sättandet af  den  romantiska  operan  ef- 
ter Weber.  I  Danmark  kom  hans  sist- 
nämnda opera  att  1836  vinna  stort  er- 
kännande och  äfven  gifva  operastilen 
en  särskild  riktning.  Wagner  har  i 
synnerhet  för  "Flygande  holländaren" 
lärt  mycket  af  "Hans  Heiling".  —  Jämte 
operorna  skref  M.  äfven  en  del  pianoso- 
nater, flera  häften  manskvartetter  (från 
Leipzigertiden,  då  han  var  medlem  i 
därv.  "Tunnelsällskap"),  kammarmusik- 
verk, solosånger  m.  m.  —  Biogr.  skrefvo 
bl.  a.  G.  Miinzer  (1901),  M.  E.  Wittmann 
(1897),  F.  L.  Klötzer  ("H.  M:s  Schul-  u. 
Chorzeit"   1906). 

Marseljäsen,  fransk  revolutionssång, 
texten  af  ingenjörskaptenen  C.  J.  R  o  u- 
get  de  Lisle  i  Strassburg  skrifven 
natten  mellan  24.  och  25.  4.  1792.  Musiken 
har  man  tämligen  allmänt  tillerkänt  dik- 
taren, men  det  torde  numera  få  anses 
som  bevisadt,  att  J.  B.  G  r  i  s  o  n  (kapell- 
mästare i  St.  Omer,  f .  1746,  1 1815)  är  kom- 
positören. Redan  före  1787  har  denne  me- 
lodien som  första  nummer  i  ett  orato- 
rium byggdt  på  Racines  "Ester".  Rou- 
get  de  Lisles  sång  sjöngs  ffg.  25.  4.  1792 


628 


Marsick — Marteau 


och  arrangerades  för  militärmusik  da- 
gen därpå  och  utfördes  af  Nationalgar- 
dets musikkår  29.  4.  Å  originaltrycket 
i  Strassburg  kallas  sången  "Chant  de 
guerre  pour  1'armée  du  Rhin".  En  sån- 
gare vid  namn  Mireur  sjöng  den  vid  en 
officiell  bankett  i  Marseille  25.  6.  med 
så  stort  bifall,  att  den  omedelbart  tryck- 
tes och  utdelades  till  de  soldater,  som 
just  voro  på  väg  till  Paris.  30.  7.  in- 
tågade dessa  i  den  franska  hufvudsta- 
den  under  afsjungandet  af  sången,  och 
med  densamma  på  läpparna  stormades 
Tuilerierna  10.  8.  1792.  Från  denna  dag 
kallades  sången  "Chant  des  Marseillais" 
och  slutligen  "La  Marseillaise".  Melo- 
dien bearbetades  och  arrangerades  af 
Edelman,  Grétry,  Gossec  m.  fl.  1795  ut- 
gaf  Carl  Ph.  Hoffmann  i  Offenbach  va- 
riationer öfver  den  och  1798  trycktes 
den  i  Niirnberg  i  Posselts  "Taschenbuch 
fiir  die  neueste  Geschichte".  I  Sverige 
gaf  sången  1800  i  Uppsala  anledning  till 
"musikprocessen"  (s.  d.).  Såsom  revo- 
lutionshymn har  den  af  lätt  förklarliga 
skäl  ej  varit  officiell  folksång  mer  än 
vid  revolutionstillfällen  (i  Frankrike 
under  1800-talet:  1830,  1848,  1871)  och  vid 
lugnare  tillfällen  varit  lika  förbjuden 
i  hemlandet  som  i  utlandet.  Till  sven- 
ska har  m.  blifvit  öfversatt  bl.  a.  af 
K.  V.  A.  Strandberg  och  E.  Fredin.  Om 
melodiens  vandringar  se  bl.  a.  Wilh. 
Tappert,  Wandernde  Melodien  (2.  uppl. 
1890)  s.  59—65.  M:s  hist.  är  ofta  skrif- 
ven.  Af  svensk  litt.:  märkes  en  upp- 
sats i  Sv.  musikt.  1.  4.  1881.  —  M.  har 
verkningsfullt  blifvit  använd  af  flera 
kompositörer  vid  musikaliska  situations- 
bilder från  franska  revolutionen,  så 
t.  ex.  af  Schumann  i  (Heines)  "Die  bei- 
den  Grenadiere",  i  ouverturen  till  "Her- 
mann und  Dorothea"  samt  "Faschings- 
schwank",  af  Litolff  till  Robespierre- 
ouverturen,  Tschaikowsky  i  ouverturen 
"1812"  och  Joh.  Selmers  "Scéne  funé- 
bre".  I  Tyskland  har  den  t.  o.  m.  fått 
bli  "kampsång"  i  nykterhetsverksam- 
heten: "Es  tobt  der  Feind  im  Vater- 
laude,  der  falsche  Freund,  der  Brannte- 
wein!" 

Marsick,  Martin  Pierre  Joseph, 
f.  9.  3.  1848  i  Jupille,  Liittieh;  violin- 
virtuos; elev  af  konserv,  i  Liittieh,  Leo- 
nard i  Briissel,  Massart  i  Paris  och  Jo- 
achim  i   Berlin;    uppträdde    ffg.    i   Paris 


1873  och  har  sedan  konserterat  öfver 
hela  Europa  (Norden  1887)  med  glän- 
sande framgång;  är  sedan  1892  violin- 
professor vid  konserv,  i  Paris.  Han 
har  utgifvit  en  del  smärre  kompositio- 
ner för  violin  samt  tre  violinkonserter. 

Marsop,  Paul,  f.  6.  10.  1856  i  Berlin; 
musikförfattare;  elev  af  H.  Ehrlich  och 
Biilow;  är  sedan  1881  bosatt  i  Mtinchen, 
där  han  grundade  ett  musikaliskt  folk- 
bibliotek, hvilket  1907  öfvertogs  af  sta- 
den. Af  hans  skrifter  märkas:  "Die 
Aussichten  der  Wagnerischen  Kunst  in 
Frankreich",  "Der  Kern  der  Wagner- 
frage",  "Der  Einheitsgedanke  in  der 
deutschen  Musik",  "Die  soziale  Lage  der 
deutschen  Orchestermusiker",  "Weshalb 
brauchen  wir  die  Reformbiihne",  "Mu- 
sikalische  Essays",  "Studienblätter  eines 
Musikers"  m.  fl. 

Marsyas,  grekisk  flodgud;  namnes  som 
representant  för  den  i  Frygien  inhem- 
ska flöjtmusiken  gent  emot  grekernas 
chitaraspel  med  guden  Apollo  som  re- 
presentant. Han  inlät  sig,  enligt  sagan, 
i  musikalisk  täflan  med  Apollo  och  blef 
besegrad.  Segraren  flådde  huden  af 
honom  till  straff.  —  Se  vidare:  W.  H. 
Rocher,  Ausfiihrl.  Lex.  d.  griech.  u.  röm. 
Mythologie    (1884   ff.). 

Mart.  =  martellato. 

Marteau,  Henri,  f.  31.  3.  1874  i  Reims; 
modern  (af  tysk  härkomst)  var  elev  af 
Clara  Schumann  och  utmärkt  pianist; 
som  violinist  elev  af  Leonard  och  Pa- 
riserkonserv.,  där  han  vid  slutuppvis- 
ningen 1892  erhöll  första  priset.  Såsom 
"underbarn"  hade  han  redan  1884  upp- 
trädt  i  sin  födelsestad  och  1886  låtit 
höra  sig  i  Berlin  och  Leipzig;  1887  spe- 
lade han  i  Wien  Max  Bruchs  första 
violinkonsert.  Året  därpå  uppträdde 
han  med  stor  framgång  i  England,  där 
engagerad  af  Hans  Richter.  I  slutet  af 
dec.  1892  reste  M.  till  Amerika,  där  han 
12.  1.  1893—6.  6.  1894  gaf  156  konserter 
och  erhöll  den  mycket  smickrande  be- 
nämningen "The  Paderewski  of  the  vio- 
lin". I  Stockholm  lät  han  ffg.  höra  sig 
med  Brahms'  violinkonsert  på  en  ope- 
rans symfonikonsert  20.  10.  1894.  Föl- 
jande månad  spelade  han  på  operan 
Dvöräks  konsert  och  gaf  två  konser- 
ter i  Mus.  ak.;  1895  likaledes  2  konser- 
ter i  denna  lokal.  1896  i  nov.  lät  han 
höra  sig  tills.  m.  violinisten  Paul  Viar- 


Martellando — Martini 


629 


dot  med  pianistiskt  biträde  af  Karl 
Valentin.  Vid  detta  tillfälle  utförde  han 
en  egen  komposition,  Berceuse,  och  spe- 
lade ett  adagio,  honom  tillägnadt  af 
K.  Valentin.  S.  å.  utförde  han  under 
egen  ledning  i  Göteborg  en  sin  egen 
komposition,  "La  voix  de  Jeanne  d'Arc", 
scen  för  sopran,  kör  o.  ork.  1898  firade 
M.  ånyo  triumfer  i  Amerika  och  likaså 
1898—99  i  Ryssland,  Rumänien,  Kon- 
stantinopel etc,  öfverallt  hyllad  som  en 
af  nutidens  förnämsta  violinister.  LMA 
1900.  S.  å.  förste  violinprofessor  vid 
konserv,  i  Geneve,  där  han  sedan  bodde 
och  verkade,  då  han  ej  var  på  konsert- 
resor. 1908  Joachims  efterträdare  som 
professor  i  violin  vid  k.  musikhögsko- 
lan i  Berlin.  Sverige  besökte  han  åter 
dels  1901  (tills.  m.  Risler)  dels  1903  (tills. 
m.  Max  Behrens);  vid  sistnämnda  till- 
fälle uppträdde  han  äfven  som  före- 
dragshållare med  ett  föredrag  om  H. 
Berlioz.  M.  har  äfven  sedan  ofta  be- 
sökt Sverige  och  där  introducerat  flera 
unga  krafter.  Som  kompositör  har  han 
framträdt  bl.  a.  med  de  i  Debussys  an- 
da skrifna:  Kvintett  i  H-moll  för  kla- 
rinett och  stråkkvartett  op.  13,  Sju  sån- 
ger m.  stråkkvartett  op.  10,  en  chacon- 
ne  op.  8  för  altviolin  o.  piano.  M.  har 
öfverallt  i  Sverige,  där  han  låtit  höra 
sig,  förvärfvat  sig  talrika  vänner  och 
beundrare.  Sitt  25-årsjubileum  som  ut- 
öfvande  konstnär  firade  han  i  Stockholm 
8.  4.  1909  under  stora  hedersbetygelser. 
Äfven  har  han  själf  sökt  på  allt  sätt 
hjälpa  och  främja  svensk  tonkonst,  och 
särskildt  i  detta  fall  tagit  sig  an  Kon- 
sertföreningen och  Aulinska  kvartetten. 
Åt  den  förras  förvaltning  har  han  öf- 
verlämnat  "M  arteaufonde  n",  som 
tillkommit  för  att  i  utlandet  sprida  kän- 
nedomen om  svensk  musik.  Äfven  Franz 
Berwaldstiftelsen  (s.  d.)  har  i  honom 
haft  en  vän  och  gynnare.  Vid  de  stora 
musikfester,  som  efter  1908  i  Tyskland 
ägt  rum  med  svenskt  program  har  han 
varit  en  energisk  främjare.  Bland  så- 
dana konserter  må  nämnas:  Karlsruhe, 
Dortmund,  Bielefeld,  Altona,  Berlin, 
Darmstadt,  Barmen  samt  de  stora  mu- 
sikfesterna i  Dortmund  1912  och  i  Stutt- 
gart 1913.  M.  förbereder  ännu  en  sådan 
sv.  fest  till  Berlin  1915.  —  Af  sv.  bio- 
grafier märkas  i  Sv.  Musiktidn.  1894 
s.  129;  1896  s.  129;  1899  s.  117;  1901  s.  125; 


1908  s.    25.     Om    M.-jubileet    se    s.    tidn. 

1909  s.   59   f. 

Martellando,  martellato  (it.),  fram- 
hamradt  (staccato);  användes  hufvud- 
sakligen  vid  violinen,  och  utföres  med 
bågens  spets,  som  häftigt  stöter  till 
strängen. 

Martellement  (fr.),  det  upprepade  an- 
gifvandet  af  samma  ton  på  en  harpa. 

Martha  eller  Marknaden  i  Rich- 
mond,  Martha,  öder  der  Märkt  zu  Rich- 
mond,  kom.  opera  i  4  a.,  text  af  W.  Fried- 
rich, musik  af  Flotow;  utgången  ur  en 
balett  "Lady  Henriette"  af  Saint-Geor- 
ges  med  musik  af  Deldevez,  Burgnriiller 
och  Flotow  (balettens  pr.  Paris  21.  2. 
1844);  operans  pr.  Wien  25.  11.  1847  (Pa- 
ris 16.  12.  1865,  London  1.  9.  1858);  sv. 
öfvers.  af  C.  W.  A.  Strandberg;  k  t. 
Sthlm  ffg.  27.  11.  1850  (200-ggn  23.  1.  1907; 
intill  1913  gifven  209  ggr);  St.  t.  Göte- 
borg ffg.  8.  1.  1862;  dansk  öfvers.  af 
C.  Hvid;  k.  t.  Kphn  ffg.  23.  12.  1852  (fr. 
o.  m.  1878  med  öfvers.  af  A.  Zinck). 

Martialisk  (af  lat.  martialis),  krigisk, 
manhaftig. 

Martini,  Giovanni  Battista  (Gi- 
ambattista),  vanl.  kallad  Padre  M.,  f. 
24.  4.  1706  i  Bologna,  t  där  4.  10.  1784; 
elev  af  fadern,  som  själf  var  musikaliskt 
kunnig;  i  kontrapunkt  utbildad  af  Ant. 
Riccieri;  lärde  äfven  spela  violin  och 
klaver;  jämte  den  musikaliska  skolnin- 
gen erhöll  han  äfven  grundliga  kunska- 
per i  teologi  och  filosofi;  tiden  1721—25 
tillbragte  han  som  franciskanermunk  i 
Lago;  blef  sedan  kapellmästare  vid  fran- 
ciskanerkyrkan  i  Bologna;  sina  musik- 
studier fortsatte  han  här  för  Giacomo 
Perti  och  matematikern  Zanotti.  Han 
fördjupade  sig  sedan  i  musikteoretiska 
studier  och  blef  sin  samtids  främste 
kännare  på  området.  Hans  bibliotek 
omfattade  musikalier  och  musikveten- 
skapliga böcker  från  hela  Europa.  Bur- 
ney,  som  såg  hans  samling  1770,  upp- 
skattade den  till  17,000  band.  En  del  af 
den  kom  efter  hans  död  till  hofbibl.  i 
Wien,  återstoden  stannade  i  Bologna  i 
Liceo  filarmonico.  Som  lärare  hade  M. 
mycket  högt  anseende,  och  från  hela 
Europa  kommo  elever.  Af  dessa  må 
nämnas:  Paolucci,  Ruttini,  Sarti,  Ottani 
och  St.  Mattei.  Den  stil  han  mest  älska- 
de var  den  högstämda,  harmoniskt  fyl- 
liga   Palestrinastilen.     M.    mottog    1770 


630 


Martucci — Marx 


den  14-årige  Mozart  och  hälsade  i  honom 
den  gamla  stilens  fulländare.  M.  stod  i 
vänskapligt  förhållande  till  flera  furst- 
liga personer,  bl.  a.  till  Fredrik  den  sto- 
re, Fredrik  Vilhelm  II  af  Preussen  och 
påfven  Clemena  XIV.  Af  hans  många 
skrifter  äro  de  märkligaste  "Storia  della 
musica"  (3  bd  1757—81;  endast  antiken) 
och  "Esemplare  ossia  saggio ...  di  con- 
trapunto"  (2  bd;  Bologna  1774,  75).  Flera 
kompositioner,  såväl  kyrkliga  vokalverk 
som  kammarmusik  och  solostycken  för 
instrument,  ha  bevarats.  —  För  flera  af 
hans  småskrifter  och  komp.  se  Fetis  och 
Eitner.  Biografier  skrefvo:  Valle  (1785), 
L.  Busi  (1891),  F.  Parisini  (1887);  sist- 
nämnde förf.  utgaf  äfven  hans  brefväx- 
ling  (1888). 

Martucci,  G  i  u  s  e  p  p  e,  f .  6.  1.  1856  i 
Capua,  t  3.  6.  1909  i  Neapel;  var  vid  kon- 
serv, i  Neapel  en  af  dess  mest  begåfva- 
de  lärjungar,  och  redan  helt  ung  gaf  han 
som  pianist  konserter  i  alla  Italiens  för- 
nämsta städer.  1878  begaf  han  sig  till 
utlandet  och  väckte  i  Paris,  Berlin  och 
andra  hufvudstäder  största  uppmärk- 
samhet. Hans  teknik  var  glänsande  och 
hans  finhet  i  tolkningen  af  olika  stilar- 
ter berömdes  mycket.  1879  blef  han  lä- 
rare vid  konserv,  i  Neapel  samt  grunda- 
de där  ett  kammarmusiksällskap  och  en 
orkester,  hvars  ledare  han  var,  till  dess 
han  1888  kallades  till  Bologna;  gjorde 
s.  å.  första  försöket  att  uppföra  "Tri- 
stan  och  Isoide"  i  Italien  (Bologna)  med 
glänsande  resultat.  M.  gjorde  Bologna 
till  en  af  sitt  hemlands  förnämsta  mu- 
sikstäder och  ledde  där  konserter  i  "So- 
cietå  del  quartetto".  Hans  rykte  grun- 
dade sig  ej  blott  på  hans  stora  talang 
som  dirigent  och  pianist  utan  äfven  på 
hans  förmåga  som  tonsättare.  1902  flyt- 
tade han  tillbaka  till  Neapel,  där  han 
öfvertog  direktörsplatsen  för  k.  konserv. 
Af  hans  kompositioner  märkas:  D-molls- 
symfonien (introducerad  i  Sverige  ge- 
nom Tullio  Voghera  å  2  symfonikonser- 
ter Sthlm  26.  11.  1910)  komp.  1895  (op.  75), 
en  pianokonsert  i  B-moll  (op.  66),  sym- 
foni i  F-dur  op.  81  (1904),  en  pianokvin- 
tett op.  45,  2  pianotrior  (C-dur  op.  59, 
Ess-dur  op.  62),  en  cellosonat  i  Fiss  moll 
(op.  52),  2  celloromanser  (op.  72)  m.  fl.  — 
M.  hör  till  anhängarna  af  tyska  skolan 
och  har  betydligt  gedignare  och  grund- 
ligare   stil    än    de    italienska    kompositö- 


rerna i  allmänhet.  —  Sv.  biogr.  i  Sv.  Mu- 
sikt.  1.  10.  1909  och  1.  10.  1910. 

Marty,  Georges  Engéne,  f.  16.  5. 
1860  i  Paris,  t  11.  10.  1908;  elev  af  Masse- 
net  vid  konserv.;  erhöll  1882  Rompriset 
med  kantaten  "Edith";  1892  kormästare 
vid  Edenteatern  och  s.  å.  ledare  af  de 
vokala  onsembleklasserna  vid  konserv., 
en  post,  som  han  1904  lämnade;  1893  kor- 
mästare vid  St.  operan;  under  år  1900 
kapellmästare  vid  Op.  Comique;  fr.  o.  m. 
12.  6.  1901  ledare  af  konserv:s  orkester. 
Från  1906  dirigent  för  "Concerts  classi- 
ques"  i  Vichy.  Jämte  sånger  och  piano- 
stycken har  han  skrifvit  en  del  orke- 
sterstycken i  Massenets  anda:  "Ballade 
d'Hiver"  (1885),  "Les  Saisons"  (1888), 
"Merlin  enchanté"  m.  fl.  samt  operorna 
"Le  duc  de  Ferrare"  (Th.  lyr.  1899)  och 
"Daria"  (St.  op.  27.  1.  1905;  Sthlm  1907). 

Marx,  Adolf  Bernhard,  f.  15.  5. 
1795  i  Hallc  a.  S.,  t  17.  5.  1866  i  Berlin; 
studerade  först  juridik  och  var  någon 
tid  anställd  vid  domstolen  i  Naumburg; 
jämte  juridiken  bedref  han  tidigt  äf- 
ven musikstudier  för  Turk  i  Halle;  från 
Naumburg,  där  han  skref  några  operor, 
begaf  han  sig  till  Berlin  för  att  där 
under  Zelter  fullborda  sin  musikaliska 
uppfostran.  1824  grundade  han  i  den 
preussiska  hufvudstaden  tillsammans  m. 
Schlesinger  tidskriften  "Berliner  allg. 
mus.  Zeitung".  Under  de  7  år  denna 
tidning  utkom,  var  den  af  stor  betydelse 
för  musiklifvet  i  staden.  Särskildt  arbe- 
tade M.  i  den  för  bekantgörandet  af 
Beethovens  verk.  1827  blef  M.  doktor  vid 
univ.  i  Marburg  och  blef  docent  i  musik- 
historia vid  univ.  i  Berlin.  1830  utnämn- 
des han  till  professor  och  blef  1832  dir. 
musices  för  univ.-kören.  1850  grundade 
han  tills.  m.  Kullak  och  Stern  "Berliner 
Musikschule"  (har  sedan  haft  namnet 
"Sternska  musikkonserv.").  Hans  kom- 
positioner äro  nu  glömda,  men  af  hans 
musikhistoriska  och  -teoretiska  skrifter 
lefver  ännu  en  del:  "Lehre  von  der  mus. 
Composition"  (4  bd,  1837,  38,  47),  "Allge- 
meine  Musiklehre"  (1839),  "Die  alte  Mu- 
siklehre"  (1842),  "Gluck  und  die  Oper" 
(1863);  "Beethovens  Leben  und  Schaffen" 
(1859;  de  senare  upplagorna  redigerade 
af  G.  Behncke  äga  ej  ringa  värde); 
Anleitung  zum  Vortrag  Beethovenscher 
Klavierwerke"  (1863);  "Erinnernngen" 
(1865)  m.  fl.  —  Om  M.  skref  bl.  a.:  Mose- 


Marx-Goldschniidt — Maskspel 


631 


wius  (1843),  F.  G.  Selle  (1898),  L.  Hirsch- 
berg  (Smlb.  IMG  X). 

Marx-Goldschmidt,  Berthe,  f.  28.  7. 
1859  i  Paris;  pianist;  gift  med  pianisten 
Otto  Goldschinidt.  B.  M.-G.  har  åt- 
följt Sarasate  å  hans  konsertturnéer  och 
skördat  rikligt  bifall  för  sitt  individu- 
ella och  smakfulla  föredrag  (gästade 
Sthlm  1903).  Hon  har  äfven  utgifvit  en 
del  transkriptioner  för  pianosolo  af  Sa- 
rasates  violinverk. 

Mascagni,  P  i  e  t  r  o,  f.  7.  12.  1863  i  Li- 
vorno;  efter  en  orolig  ungdomstid  utan 
regelbunden  undervisning  sattes  han  vid 
19  års  ålder  i  konserv,  i  Milano,  där  dock 
skoltvånget  snart  blef  honom  olidligt; 
han  tillbragte  sedan  några  år  med  till- 
fällig sysselsättning  som  musiker;  i  Ce- 
regnola  vid  Foggia  gifte  han  sig  och 
lifnärde  sig  så  godt  sig  göra  lät  med 
pianolektioner.  Vid  en  pristäflan  utsatt 
af  Sonzogno  vann  han  1889  plötsligen 
första  priset  med  operan  "Cavalleria  ru- 
sticana"  ("På  Sicilien"),  hvilken  18.  5. 
1890  hade  sin  premiär  på  Costanzitea- 
tern  i  Kom  (Sthlm  s.  å.).  Operan  hade 
en  exempellös  framgång  öfverallt  i 
Europa  och  blef  skolbildande  särskildt 
i  Italien.  Stilen  är  närmast  den  verdi- 
ska,  dock  ligger  det  väsentligt  nya  ej  i 
musiken  utan  i  texten,  hvilken  söker 
med  skarpa  motsättningar  och  sensatio- 
nella medel  framför  allt  uppskaka.  Mu- 
siken följer  textens  stämningar  och  ver- 
kar med  betydligt  rikare  orkestral  ef- 
fekt än  Verdiriktningen.  Man  har  kal- 
lat riktningen  "verism",  emedan  ämnet 
skall  återgifva  en  verklighetssituation 
(af  lat.  verus=  verklig).  Af  M:s  när- 
maste efterföljare  märkes  särskildt  Le- 
oncavallo,  hvars  "Pajazzo"  är  stilens 
måhända  bästa  och  ädlaste  verk.  Af  an- 
dra efterföljare  må  nämnas:  Puccini, 
Spinelli,  Giordano  m.  fl.  Utanför  Italien 
fann  stilen  efterföljare  i  Frankrike 
(Massenet,  Marty)  och  i  Tyskland  (d'Al- 
bert,  Hummel).  Cavalleria  rusticana  har 
blifvit  M:s  enda  verk,  hvilket  lyckats 
slå  igenom.  Hans  andra  opera  "L'amico 
Fritz"  (1891;  "Vännen  Fritz",  Sthlm  1895) 
uppfördes  öfverallt  i  Europa,  tack  vare 
föregångsoperans  rykte,  men  nedlades 
tämligen  snart.  De  sedan  följande  ha 
fått  en  betydligt  mera  begränsad  sprid- 
ning och  ha  ej  heller  hållit  sig  å  sce- 
nen.  Hit  höra:  "I  Rantzau"  (1892),  "Gug- 


lielmo  Ratcliff"  (1895),  "Silvano"  (1895), 
"Zanetto"  (1896),  "Iris"  (1898),  "Le  Ma- 
schere"  (1901),  "Marie  Antoinette"  (1903), 
"Amica"  (1905),  "Isabeau"  (1911),  "Pari- 
siana".  M.  var  1895—1903  direktör  för 
Liceo  Rossini  i  Pesaro,  och  företog  se- 
dan en  konserttur  genom  Amerika  med 
egen  orkester.  Såsom  konservatorieleda- 
re  visade  han  en  högst  egen  excentrisk- 
het och  kunde  ej,  trots  upprepade  var- 
ningar från  styrelsens  sida,  bringas  till 
något  ordnadt  chefsarbete.  Som  orkester- 
ledare har  han  visserligen  visat  bättre 
egenskaper,  men  någon  individuell  be- 
gåfning  äger  han  ej  heller  där.  Tack 
vare  en  skickligt  ledd  reklam  har  han 
dock  i  någon  mån  lyckats  uppehålla  in- 
tresset för  sin  person  och  sina  verk.  — 
Litt.  om  M.  är  tämligen  stor.  En  själf- 
biografi  redigerades  af  A.  Brehmer  ("Aus 
dunklen  Tagen",  1893).  Af  andra  mär- 
kas: G.  Marvin,  P.  M.  (1904),  H.  Pudor, 
Zur  Erklärung  der  Cavalleria  rusticana 
(1891),  G.  Joachim,  Von  Rossini  bis  M. 
(1893).  Sv.  biografi  finnes  i  Sv.  Musikt. 
1891  s.  89;  jfr  äfven  s.  tidn.  1891  s.  131 
och  1897  s.  138. 

Maskarad  e,  kom.  op.  3  a.,  text  af 
Vilh.  Andersen  (efter  Holberg),  musik  af 
Carl  Nielsen;  pr.  k.  t.  Kphn  11.  11.  1906; 
ej  gifven  i  Sverige. 

Maskeradbalen,  Gustave  III, 
ou  le  bal  masqué,  opera  i  4  a.,  text  af 
Scribe,  musik  af  Auber;  pr.  å  St.  op. 
Paris  27.  2.  1833  (London,  Cov.  Garden 
13.  11.  1833);  ej  gifven  i  Sthlm  men  å  St. 
t.  Göteborg  ffg.  12.  1.  1865;  intill  19.  10. 
1869  upplefde  den  14  representationer.  Så 
vidt  bekant  ej  gifven  i  Danmark. 

Maskeraden,  komedi  m.  sång  i 
1  a.,  text  troligtvis  af  G.  M.  Armfelt, 
musik  af  Sacchini,  Paisiello,  J.  F.  Gren- 
ser  (ouv.),  C.  F.  Muller  (en  duett)  m.  fl.; 
ffg.  uppförd  vid  sv.  hofvet  1783,  sedan 
ä  Munkbrot.,  Sthlm  11.  12.  1788;  intill  16. 
4.  1799  gifven  där  45  ggr;  ffg.  i  Göteb.  10. 
12.  1795;  äfven  där  ofta  spelad. 

Maskspel  (fr.  o.  eng.  masques,  it.  ludi) 
lyrisk-dramatiska.  festspel,  hvilka  under 
1500-  och  1600-talen  voro  omtyckta  i 
Italien,  Frankrike  och  England;  den 
dramatiska  handlingen  var  i  allmänhet 
mindre  enhetlig,  musiken  erhöll  en  vik- 
tig plats,  och  m.  anses  därför  som  ope- 
rans förelöpare,  ehuru  någon  monodi  i 
1600-talets  mening  ej  förekommer. 


632 


Massé— Masurka 


Massé,  Victor  (eg.  Felix  Marie), 
f.  7.  3.  1822  i  Lorient,  t  5.  7.  1884  i  Paris; 
elev  af  konserv.  (Halévy)  och  erhöll 
Rompriset  1844;  uppehöll  sig  sedan  två 
år  i  Italien  och  Tyskland  och  vann  vid 
sin  återkomst  stort  anseende  genom  sina 
"Melodies"  och  "Romances".  1849  upp- 
fördes å  Op.-com.  hans  första  opera  "La 
chambre  gothique";  sedan  följde  "La 
chanteuse  voilée"  (1850;  "Den  beslöjade 
sångerskan",  Sthlm  1868),  "Galathée" 
(1852)  och  "Les  noces  de  Jeannette'  (1853; 
"Jeannettes  bröllop",  Sthlm  1855).  Den 
stora  framgång  dessa  operor  fingo,  gåfvo 
förhoppning  om,  att  den  franska  op.-co- 
miquen  genom  honom  skulle  få  en  repre- 
sentant. De  senare  operorna  voro  dock 
betydligt  svagare  och  slogo  ej  igenom. 
En  tillfällig  framgång  hade  "Paul  et 
Virginie"  (1876;  Sthlm  1886)  men  äfven 
den  kunde  ej  hålla  sig  uppe  länge.  M. 
hade  1860  blifvit  kormästare  vid  St.  ope- 
ran och  var  1866—80  kompositionsprofes- 
sor vid  konserv,  samt  efterträdde  Auber 
1872  i  Academie  des  beaux-arts.  En  ope- 
ra "La  mört  de  Cléopåtre"  lämnade  han 
efter  sig  i  ms  och  uppfördes  1885.  Hans 
staty  restes  i  födelsestaden  1887.  — 
Svensk  biogr.  i  Sv.  Musiktidn.  1893  s.  81. 

Massenet,  J  u  1  e  s,  f.  12.  5.  1842  i  Mon- 
taud  vid  St.  Etienne,  f  i  Paris  13.  8.  1912; 
elev  af  konserv,  i  Paris  med  Laurent  till 
lärare  i  pianospel,  Reber  och  Thomas  i 
harmoni  och  komposition;  Rompriset 
förvärfvade  han  1863  med  kantaten  "Da- 
vid Rizzio".  Efter  återkomsten  från  Ita- 
lien vann  han  snart  anseende  som  kom- 
positör genom  tonverk  af  olika  slag,  sär- 
skildt  genom  sina  "Suites  d'orchestre" 
på  Concerts  populaires.  1878 — 96  kornp.- 
prof.  vid  konserv.  Led.  af  Fr.  inst.  1878. 
LMA  1897.  Efter  fransk-tyska  kriget  1870 
—71  begynte  hans  rykte  som  komposi- 
tör att  stadga  sig.  Den  första  af  hans 
operor  var  enaktspjäsen  "Ma  grand'- 
tante"  (1861).  Efter  denna  följde  den 
komiska  operan  "Don  César  de  Bazano 
(1872;  Nya  t.  Sthlm  1879  o.  82),  vidare 
"Les  Erinnyes"  (1873),  "Marie  Made- 
laine"  (1873),  "Eve"  (1875),  "La  vierge" 
(1879);  den  sistnämnda  betitlad  "biblisk 
legend"  i  4  scener.  Af  de  senare  mera 
berömda  verken  märkas:  "Le  roi  de  La- 
hore"  (1877),  "Hérodiade"  (1881),  "Manon" 
(1884;  Sthlm  1896),  "Le  Cid"  (1885),  "Es- 
clermonde"      (1889),      "Werther"      (1892; 


Sthlm  1904),  "Thais"  (1894;  Sthlm  1912), 
"La  navarraise"  (1894;  Sthlm  1895:  "Na- 
varresiskan"),  "Sapho"  (1897),  "Cendril- 
lon"  (1899),  "Le  jongleur  de  Notre  Darue" 
(1902),  "Chérubin"  (1905),  "Ariane"  (1906), 
"Thérése"  (1907),  "Don  Quichote"  (1910), 
"Ronia"  (1912).  Af  andra  verk  märkas 
ett  oratorium  "La  terre  promise"  (1900); 
köridyllen  "Narcisse"  (1878)  uppfördes  i 
Sthlm  1889.  —  M.  har  vunnit  ett  rikt 
erkännande  genom  sin  fina,  väl  utarbe- 
tade, formrena  stil.  Han  följer  närmast 
Meyerbeerriktningen  men  har  äfven 
rönt  inflytande  från  de  nya  italienska 
mästarna.  Någon  vän  af  skarpa,  skäran- 
de dissonanser  är  han  ej  och  följer  täm- 
ligen troget  de  gamla  formerna  och  äl- 
skar en  smekande  melodi.  —  Sv.  biogr.  i 
Sv.  Musikt.  1895  s.  153,  1904  s.  137  och 
1912  s.  27.  —  Fransk  biogr.  hos  Oct.  Séré, 
Musiciens  francais  d'aujourd'hui  (1911; 
med  fullst.  förteckn.  af  hans  verk);  se 
äfven  där  angifven  litt.  om  honom. 

Masset,  Nicolas  Jean  Jacques, 
f.  27.  1. 1811  i  Liittich,  f  1903  i  Beaugency; 
elev  af  konserv,  i  Paris;  begynte  som 
violinist  i  orkester  och  blef  dirigent  vid 
Théåtre  des  variétés;  1839  öfvergick  han 
till  sångarfacket  och  debuterade  på  Op. 
com.  som  tenorist;  intill  1852  var  han 
sedan  konsert-  och  operasångare  (1845 — 
48  i  Italien,  1850  i  Madrid).  Han  ägnade 
sig  sedan  åt  sånglärarkallet  med  stor 
framgång  (1853 — 87  som  lärare  vid  kon- 
serv.). Särskildt  har  en  mängd  nordi- 
ska sångarkrafter  uppsökt  honom.  LMA 
1856.  Af  dessa  kunna  nämnas:  Kristina 
Nilsson,  Signe  Hebbe,  Mathilda  Ene- 
quist-Biondini,  Emmy  Ackté-Strömer, 
Ida   Basilier-Magelssen  m.   fl. 

Massima  (it.),  se  Maxima. 

Masurek,  se  Masurka. 

Masurka,  mazourka,  masurek, 
m  a  s  u  r  e,  polsk  dans  från  provinsen 
Masovsze  (Masurien)  i  Polen  (däraf 
namnet).     Dansen  är  i  3A-dels  takt  med 

rytmen  J  .J  J  J  eller  Jj  J  J .  Turerna 
äro  i  regel  improviserade.  Om  m:s  upp- 
komst finnas  olika  meningar.  I  allmän- 
het kan  den  som  fullt  utbildad  dans  ej 
följas  längre  tillbaka  än  till  1700-talets 
början.  Före  denna  tid  saknas  den  åt- 
minstone till  namnet  men  uppträder 
fullt  tydlig  såsom  efterdans  till  polskan 


Matelotte — Mattheson 


633 


redan  vid  1600-talets  midt.  T.  Norlind 
har  med  anledning  häraf  sökt  förklara 
dess  uppkomst  ur  den  äldre  polska  dan- 
sen, hvilken  i  sin  enklaste  gestalt  kan 
följas  tillbaka  till  1540-talet.  Ur  fördan- 
sen i  V*  takt  utbildades  under  1700-talets 
första  årtionden  polonäsen,  hvilken  ofta 
sammanblandades  med  m.;  åtminstone 
gå  de  ofta  båda  under  samma  namn. 
Inom  konstmusiken  utbildades  m.  före- 
trädesvis vid  1800-talets  början.  Sär- 
skildt  har  Chopin  i  hög  grad  bidra- 
git till,  att  dansen  vunnit  världsrykte 
(52  m.  af  Ch.  utkommo  under  1830-  och 
40-talen).  Efter  1850  försvann  dansen  så 
småningom,  och  endast  i  Polen  utföres 
den  ännu  någon  gång  såsom  efterdans 
till  en  polonäs.  I  Sverige  förekommer 
dansen  m.  på  1700-talet  men  under  pol- 
skans namn.  Under  benämningen  "mar- 
sysk"  nämner  Afzelius  den  hos  folket  i 
Sagoh.  VI:  1,  228.  I  L.  Dahlgrens  Norrl. 
släktprofiler  I,  176  omtalas,  att  man  i 
Härnösand  1833  dansat  "masurka".  På 
1840-  och  50-talen  förekommer  namnet 
ofta  på  svenska  dansprogram.  Äfven 
komponerade  man  i  Sverige  nya  melo- 
dier, troligen  efter  Chopins  mönster.  — 
Litt.:  F.  Starczewski,  Die  polnischen 
Tänze,  Smlb.  IMG  II  (1900/01);  T.  Nor- 
lind, Studier  i  sv.  folklore  V  (1911);  s. 
förf.,  Zur  Geschichte  d.  poln.  Tänze, 
Smlb.  IMG  XII  (1910/11);  s.  förf.,  Pol- 
nische  Tänze  ausserhalb  Polens  (Report 
of  the  4th  Congress  of  The  int.  mus.  soc, 
London  1912).  —  Se  vidare:  Polska, 
Polkamasurka. 

Matelotte   (fr.),  fransk  matrosdans. 

Materna,  A  m  a  1  i  e,  f .  10.  6.  1847  i  St. 
Georgen,  Steiermark;  operasångerska; 
sjöng  först  å  konserter  i  Graz  och  upp- 
trädde som  soubrett  å  scenen  där  1865; 
i  samma  stad  ingick  hon  äktenskap  med 
skådespelaren  Karl  Friedrich;  bå- 
da blefvo  engagerade  vid  Carlsteatern  i 
Wien;  1869  öfvergick  hon  till  hof operan, 
där  hon  kvarstod  till  1897.  Rich.  Wag- 
ner  kallade  henne  1876  till  Bayreuth  för 
att  uppbära  Valkyrians  roll.  28.  7.  1882 
kreerade  hon  Kundrys  parti  i  Parsifal 
och  sjöng  sedan  ofta  vid  festspelen  i 
Bayreuth.  Hennes  röst  hade  en  säll- 
synt fyllighet  och  kraft  samt  passade 
därför  för  lidelsefulla,  dramatiskt  kräf- 
vande  partier.  Sedan  1902  verkar  hon 
som  sånglärarinna  i  Wien. 


Mathieu,  E  m  i  1  e,  f.  16.  10.  1844  i  Lille; 
elev  af  konserv,  i  Lille;  1881  direktör 
för  Löwens  musikskola  och  1898  för 
konserv,  i  Gent;  komponerade  operor- 
na "Georges  Dandin"  (1876),  "La  Bernoi- 
se"  (1880),  "Richilde"  (1888),  "L'enfance 
de  Roland"  m.  fl.,  kantaterna  "Tassos 
död",  "Le  Hoyoux",  "Freyhir",  "Le  sor- 
cier";  orkesterstyckena  "Le  lac",  "Sous 
bois",  "Noces  féodales";  manskvartetten 
"Hymne  au  soleil"  (prisbelönt  1891); 
kammarmusik,   solosånger,   körer  m.   m. 

Matiné  (af  fr.  matinée,  förmiddag), 
musikalisk  el.  dramatisk  tillställning, 
som  äger  rum  på  förmiddagen. 

Matta  öga,  trötta  sinne,  psalm 
475;   Hteffner  hänvisar  till   mel.   nr  283. 

Mattei,  Stanislao  (Abbate  M.), 
f.  10.  2.  1750  i  Bologna,  t  där  17.  5.  1825; 
elev  af  Padre  Martini  och  dennes  efter- 
trädare som  kapellmästare  i  San  Fran- 
cesco;  1804  kontrapunktprofessor  vid 
Liceo  filarmonico,  där  han  bl.  a.  blef 
Rossinis  och  Donizettis  lärare;  utgaf 
1829  f.  en  generalbasskola  "Pratica  d'ac- 
compagnamento  sopra  bassi  numerati". 
Om  M.  skref  J.  A.  de  la  Fage  (1839)  och 
F.  Canuti   (1830). 

Mattheson,  J  o  h  a  n  n,  f.  28.  9.  1681  i 
Hamburg,  f  17.  4.  1764  därst.;  son  af 
en  förmögen  prästman;  erhöll  en  vårdad 
musikalisk  uppfostran  och  lärde  spela 
de  flesta  instrument;  fick  äfven  sin  röst 
väl  utbildad;  jämte  musikstudierna  be- 
dref  han  äfven  med  allvar  de  juridiska 
och  blef  1706  legationssekreterare  hos 
engelska  sändebudet  samt  erhöll  flera 
maktpåliggande  uppdrag  som  diplomat. 
Eftervärlden  har  dock  hufvudsakligen 
skattat  honom  som  musikskriftställare. 
Som  kompositör  utvecklade  han  stor 
produktivitet  och  uppträdde  i  sin  ung- 
dom ofta  som  praktisk  musiker,  än  som 
dirigent,  än  som  sångare  och  exekutör. 
Hans  verk  här  äro  dock  nu  glömda. 
Flera  af  hans  musiklitterära  skrifter 
äga  dock  ännu  högt  värde.  Främst  står 
måhända  hans  historiska  verk  "Grund- 
lagen einer  Ehrenpforte"  (1740;  ny 
uppl.),  ett  slags  biografiskt  lexikon  öf- 
ver  samtida  tyska  musiker,  hvilade  till 
stor  del  på  meddelanden  från  personer- 
na själfva  (M.  hade  utsändt  förfrågnin- 
gar till  alla  af  honom  kända  tyska  mu- 
siker). Af  de  andra  skrifterna  märkas: 
"Das  neueröffnete  Orchester"  (1713),  "Das 


634 


Matthison-Hansen 


beschutzte  Orchester"  (1717),  "Das  for- 
schende  Orchesteh"  (1721),  "Critica  mu- 
sica"  (1722),  "Der  musikalische  Patriot"' 
(1728),  "Grosse  Generalbasschule"  (1731), 
"Kleine  Generalbasschule"  (1735),  "Kern 
melodischer  Wissenschaft"  (1737),  "Der 
vollkommene  Kapellmeister"  (1739),  "Die 
aeueste  Untersuchung  der  Singspiele" 
(1744),  "G.  Fr.  Händels  Lebensbeschreib- 
ung"  (1761)  ni.  fl.  M.  är  en  god  typ 
för  upplysningstidens  musikvetenskaps- 
män med  deras  hänsynslöshet  mot  det 
gamla,  gäckeri  med  allt  s.  k.  förlegadt, 
fariseisk  tro  på  sig  själf  och  sin  tid. 
M:s  kamp  mot  solmisationen,  hexakor- 
det  och  kyrkotonarterna  påminner  väl 
mycket  om  Don  Quixote.  Det  fanns 
knappast  någon,  som  vid  hans  tid  trod- 
de på  dessa  i  den  meningen,  som  M.  ville 
låta  påskina  för  att  göra  sin  kamp  mot 
dem  heroisk  nog.  Gent  emot  svensk  mu- 
sikodling var  M.  i  ena  ögonblicket  be- 
römmande o.  vördnadsfull,  i  det  andra 
hänsynslös  och  hånande.  —  Litt.:  L.  Mei- 
nardus,  M.  und  seine  Verdienste  um  die 
deutsche  Tonkunst  (1879;  Walderseesam- 
lingen  nr  9),  H.  Schmidt,  J.  M.  (1898), 
Fr.  X.  Haberl,  J.  M.  (Kirchenm.  Jahrb. 
1885). 

1.  Matthison-Hansen,  Hans,  f.  6.  2. 
1807  i  Flensborg,  t  7.  1.  1890  i  Roskil- 
de; tog  1823  lektioner  i  teckning  för  må- 
laren Eckersberg  men  begynte  snart  att 
ifrigt  studera  musik  under  Weyse;  blef 
31.  1.  1832  på  sin  lärares  rekommenda- 
tion organist  vid  domkyrkan  i  Roskil- 
de;  erhöll  1869  professors  titel.  M.  ägde 
stort  anseende  som  orgelspelare  och  tor- 
de ha  varit  sin  danska  samtids  främste 
å  detta  instrument.  1861—62  konsertera- 
de  han  i  Tyskland,  Norge  och  Sverige 
samt  1864  i  London.  M.  var  en  berömd 
improvisatör  å  orgel.  De  flesta  af  hans 
verk  äro  kyrkliga.  Hit  böra  bl.  a.  Da- 
vids 130  psalm  för  s.  k.  o.  ork.  (uppf. 
1861  af  Musikfor.),  två  oratorier,  två 
påskkantater;  dessutom  för  bl.  kör  och 
orgel:  "Martin  Luther",  "Väter  unser", 
"Ved  Dödens  Komme";  flera  kyrkliga 
hymner  o.  sånger  samt  orgelverk  (6 
symfonier,  6  fantasier,  1  concertallegro, 
preludier  och  postludier  in.  ni.);  af 
världsliga  märkas:  6  stråkkvartetter  och 
två  af  Musikfor.  1838  tryckta  romanser. 
—  Fyra  af  hans  barn  ha  utmärkt  sig 
inom  musiken  (nr  2,  3,  4  och  6  här): 


2.  Nanny  Hedvig  Christiane 
M.,  f.  26.  2.  1830  i  Köpenhamn;  gift  1854 
med  målaren,  prof.  Wilhelm  Melbye, 
utmärkte  sig  såväl  offentligt  som  en- 
skildt  såsom  en  skicklig  pianospelerska; 
har  äfven  komponerat  smärre  sånger. 

3.  Johann  G  o  1 1  f  r  e  d  M.,  f.  1.  11.  1832 
i  Roskilde,  t  14.  10.  1909  i  Köpenhamn; 
elev  af  W.  Barth  och  fadern  i  orgel;  stu- 
derade först  juridik  men  öfvergick  1855 
definitivt  till  musiken;  uppträdde  1856 
ffg.  som  orgelsolist  å  konsert  i  Malmö; 
1859 — 71  organist  vid  Frederiks  tyska 
kyrka,  sedan  i  St.  Johannes;  1881  Berg- 
greens  efterträdare  i  St.  Trinitatis;  1862 
— 63  som  Anckerstipendiat  i  Tyskland; 
stiftade  1865  tills.  m.  E.  Horneman,  Grieg 
o.  Nordraak  niusiksällskapet  "Euterpe", 
som  upplöstes  1867.  1868  orgel-,  1884  tilli- 
ka pianolärare  vid  Kbhns  konserv.,  1891 
professors  titel.  M.  uppträdde  ofta  som 
orgelvirtuos  å  konserter  i  Danmark  och 
Tyskland  samt  berömdes  öfver  allt  som 
mycket  skicklig  å  sitt  instrument.  Af 
hans  kompositioner  märkas,  förutom  so- 
lostyckeii  för  orgel  och  piano,  en  violin- 
sonat  op.  11,  en  cellosonat  op.  16,  nove- 
lette  för  cello  o.  piano  op.  12,  en  piano- 
trio op.  5.  —  M.  var  högt  skattad  som 
lärare. 

4.  W  a  a  g  e  Weyse  M.,  f.  27.  12.  1841  i 
Roskilde,  f  där  24.  6.  1911;  elev  af  fa- 
dern o.  Aug.  Winding;  1863  organist  i 
Holstebro,  1864  i  Nykjöbing  på  Falster; 
1877  vikarie  för  fadern;  1890  hans  efter- 
trädare; erhöll  professors  titel  3.  2.  1905; 
utgaf  en  pianotrio  samt  flera  verk  för 
piano,  orgel  m.  m.    Hans  son: 

5.  F  r  e  d  e  r  i  k  Hans  M.,  f.  14.  4.  1868 
i  Nykjöbing,  fick  sin  utbildning  bl.  a.  af 
G.  Matth.-H.;  vikarierade  i  Vor  Freisers 
Kirke  4  år  intill  Attrups  död  o.  anställ- 
des vid  St.  Thomaskyrkan  6.  2.  1898;  är 
sånglärare  vid  Metropolitanskolan  och 
Krebs'  skola. 

6.  V  i  g  g  o  M.,  f.  24.  10.  1834  i  Roskilde, 
son  till  Hans  M.;  violinist  och  altvioli- 
nist; 1871  lärare  i  sång  vid  Haerens  elev- 
skola, 1873  kantor  vid  St.  Petri  kyrka  i 
Köpenhamn;  1891  lärare  i  sång  vid  sjö- 
värnets underofficersskola. 

7.  Wilhelm  M.,  f.  13.  7.  1870;  son 
till  den  förg.;  pianist;  1886—89  elev 
af  Kbhns  konserv.;  uppträdde  från  1891 
ofta  å  konserter  och  vann  varmt  erkän- 
nande   för   sitt    tekniskt    fulländade    och 


Mattinata — Mazas 


635 


teinperamentsfulla  spel;  erhöll  1894  Ea- 
ben-Levetzaus  stipendium  för  konst  och 
vetenskap.  1900  grundade  han  i  den  dan- 
ska hufvudstaden  ett  konservatoriura, 
som  vunnit  stort  anseende.  Till  lärare 
förvärfvade  han  bl.  a.:  William  Ander- 
sen,  W.  Behrend,  Rich.  Hildebrand,  L. 
H.  G.  Birkedal-Barfod  och  Jörgen  Mai- 
ling. Lärareverksamheten  har  på  sena- 
re tiden  tagit  M:s  tid  i  så  stort  anspråk 
att  tillfällena  att  offentligt  låta  höra  sig 
med  åren  blifvit  allt  färre  och  färre.  — 
Litt.:  Hauch-Fausböll,  M.-H:s  Musikkon- 
servatorium   aarene  1900 — 1910. 

Mattinata   (it.),  morgonsång. 

Mattutina  (lat.),  morgongudstjänsten  i 
ett  kloster;  består  af  två  delar:  n  o  c- 
t  u  r  n  och  laudes  och  inledes  dess- 
utom med  en  del  böner  samt  psalmen 
Venite  (Davids  95  ps.). 

Maurel,  Victor,  f.  17.  6.  1848  i  Mar- 
seille; sångare  (baryton)  och  pedagog; 
utbildad  af  konserv,  i  Marseille  och  Pa- 
ris; sjöng  fr.  1868  å  St.  operan  i  Paris 
och  sedan  flerstädes  i  Europa  och  Ame- 
rika; 1883—85  meddirektör  i  Théåtre  ita- 
lien;  af  hans  pedagogiska  skrifter  mär- 
kas: "Le  chant  renové  par  la  science" 
(1892),  "Un  probléme  d'art"  (1893),  "L'art 
du  chant",  "Dix  ans  de  carriére"  (1899; 
tysk  uppl.  af  Lilli  Lehmann). 

1.  Maurer,  Franz  Anton,  f.  1777  i 
St.  Pölten,  t  19.  4.  1803;  sångare  (bas); 
sjöng  å  Theater  a.  d.  Wien  och  efter 
1801  i  Miinchen;  komponerade  två  operor 
samt  solosånger. 

2.  Ludwig  Wilhelm  M.,  f.  8.  2.  1789 
i  Potsdam,  t  25.  10.  1878  i  Petersburg; 
violinvirtuos;  vid  13  års  ålder  anställd  i 
Berlins  hofork.;  1806  kapellmästare  i  Pe- 
tersburg; fr.  1817  på  konsertresor;  1823 — 
33  konsertmästare  i  Hannover;  1833  gene- 
ralinspektör för  k.  ryska  orkestern;  lefde 
fr.  1845  i  Dresden;  komponerade  en  kva- 
drupelkonsert  för  4  violiner  med  ork.; 
violinkonserter,  violinduetter,  symfonier, 
kvartetter  och  operor  m.  m. 

Maxima  (lat.),  den  längsta  noten  i 
mensuralmusiken,  motsvarande  8  helno-- 
ter. 

May,  John  Gustaf,  f.  3.  11.  1860  i 
Stockholm;  1902  öfverdirektör  o.  chef  för 
Riksförsäkringsanstalten;  har  på  mån- 
gahanda sätt  främjat  svensk  musikod- 
ling; 1887 — 91  sekreterare  i  Filharmoni- 
ska sällskapet,  1891—1903  i  Sällskapet  för 


sv.  kvartettsångens  befrämjande;  stifta- 
de 1902  jämte  T.  Aulin  och  V.  Stenham- 
mar  Konsertföreningen,  hvari  han  allt- 
ifrån början  varit  ordf.,  liksom  ock  i  den 
af  honom  bildade  Franz-Berwaldstiftel- 
sen.  Han  åvägabragte  äfven  svenska  or- 
kesterkonserten i  Trocadéropalatset  i  Pa- 
ris 1900  och  har  tagit  verksam  del  i  an- 
ordnandet af  de  svenska  konserterna  i 
tyska  städer  1908 — 12  samt  den  svenska 
musikfesten  i  Dortmund  juni  1912. 

Mayer,  Charles,  f.  21.  3.  1799  i  Kö- 
nigsberg,  t  2.  7.  1862  i  Dresden;  pianist; 
elev  af  Field  i  Petersburg;  redan  1814 
företog  han  en  konsertresa  till  Paris; 
1819 — 50  lärare  i  Petersburg;  företog  1845 
en  turné  genom  Sverige  (LMA  s.  å.), 
Tyskland  och  Österrike;  flyttade  1850  till 
Dresden.  Hans  ända  till  200  op.  (konser- 
ter, fantasier,  variationer,  etyder  m.  m.) 
uppgående  verk  voro  tämligen  omtyckta 
vid  århundradets  midt. 

Mayr,  Johann  Simon,  f.  14.  6.  1763  i 
Mendorf,  Bayern,  t  2.  12.  1845  i  Berga- 
mo;  utbildad  i  ett  jesuitseminarium  i  In- 
golstadt;  sedan  elev  af  Lenz  i  Bergamo 
och  Bertoni  i  Venedig;  1802  kapellmä- 
stare vid  Santa  Maria  Maggiore  i  Ber- 
gamo; 1805  lärare  i  komposition  vid  mu- 
sikinstitutet där.  Donizetti  räknas  bl.  a. 
till  hans  elever.  M.  hade  genom  Ber- 
toni fått  intresse  för  Glucks  operaform 
och  skref,  sedan  han  först  komponerat 
kyrkliga  saker,  en  del  operor  i  den  tyska 
riktningen,  hvilka  vunno  stort  erkän- 
nande i  Venedig.  Han  lät  i  dessa  kören 
mera  komma  till  sin  rätt  och  gjorde  äf- 
ven orkestern  fulltonigare.  Om  honom 
skrefvo  bl.  a.:  F.  Alborghetti  (1875),  C. 
Schmidl  (1901),  C.  Scotti  (1901),  H.  Kretz- 
schmar  (Peters'  Jahrb.  1904)  o.  L.  Schie- 
dermair  (1907). 

Mayseder,  Joseph,  f.  26.  10.  1789  i 
Wien,  f  där  21.  11.  1863;  violinvirtuos; 
elev  af  Suche  och  Wranitzky;  andre  vio- 
linist i  Schuppanzighkvartetten;  1816 
medlem  af  hof orkestern;  1820  andre  vio- 
linist vid  hof  operan;  1835  kammarvir- 
tuos. M.  företog  ej  konsertresor  och  gaf 
äfven  i  den  österrikiska  hufvudstaden 
sällan  konserter  men  ägde  dock  stort 
rykte  som  framstående  violinist.  M.  kom- 
ponerade violinsonater,  konserter,  kvar- 
tetter, pianotrior  m.  m.   (63  verk  i  allt). 

Mazas,  Jacques  F  é  r  é  o  1,  f .  23.  9. 
1782  i   Béziers,  t  1849;   violinist;   elev  af 


Mazer — Mazerska  kvartettsällskapet 


Baillot  vid  konserv,  i  Paris;  företog  en 
mängd  konsertresor  genom  Europa;  1831 
soloviolinist  vid  Théåtre  du  Palais-Royal 
i  Paris;  sedan  musiklärare  i  Orleans  och 
1837—41  direktör  vid  musikskolan  i  Cam- 
brai.  M.  skref  en  violin-  och  en  altvio- 
linskola  samt  komponerade  flera  verk  i 
briljanta  stilen.  Om  honom  se  bl.  a.  Fe- 
tis, Biogr.  univ. 

Mazer,  J  o  h  a  n,  f.  3.  1790  i  Stockholm, 
t  där  25.  10.  1847;  son  till  en  handelsman 
af  fransk  härkomst  och  öfvertog  faderns 
affär;  erhöll  sin  utbildning  i  fransk  klo- 
sterskola och  lärde  där  särskildt  älska 
kammarmusiken.  1823  begynte  han  i 
Sthlm  samla  en  del  musikvänner  till 
öfning  af  kammarmusik.  Med  korta  af- 
brott  fortsatte  dessa  sammankomster  till 
hans  död.  För  att  betrygga  det  fortsatta 
utöfvandet  af  kammarmusik  i  hufvud- 
staden  anslog  han  genom  testamente  1841 
(tillägg  1846)  en  summa,  hvilken  öfver- 
lämnades  till  Mus.  ak:s  förvaltning. 
Detta  testamente  gaf  sedan  upphofvet 
till  bildandet  af  "Mazerska  kvartettsäll- 
skapet" (s.  d.).  M.  blef  1840  LMA;  1852 
lät  akademien  slå  en  minnesmedalj  öfver 
honom.  Mus.  ak.  erhöll  hans  dyrbara 
samling  musikinstrument  och  musika- 
lier.  M.  kunde  själf  förfärdiga  stråkin- 
strument och  var  god  exekutör  å  flera 
instrument.  —  Biogr.  hos  C.  Kindberg, 
Mazerska  kvartettsällskapet,  Sthlm  1899. 

Mazerska  kvartettsällskapet  i  Stock- 
holm. Joh.  Mazer  (s.  d.)  öfverlämnade 
genom  testamente  4,000  rdr  b:ko  till  Mus. 
ak.  med  villkor,  att  genom  akademiens 
försorg  ett  sällskap  af  amatörer  och 
fackmusiker  bildades  för  utöfvande  af 
kammarmusik.  Sällskapet  erhöll  ytter- 
ligare donationer:  af  A.  Michaelsson 
3,000  rdr,  K.  J.  Hassel  20,000  kr.,  Axel 
Tamm  3,000,  M.  Davidson  5,000,  D.  A.  T. 
Westman  1,000.  Sällskapets  sammanlag- 
da fonder  uppgå  nu  (1913)  till  öfver 
50,000  kr.  Instrument  och  bibliotek  ha 
ett  brandförsäkradt  värde  af  20,000  kr.  — 
M.  k.  kan  räkna  sin  begynnelse  somma- 
ren 1823,  då  en  del  amatörer  och  musiker 
samlades  för  öfning  af  kammarmusik  i 
Joh.  Mazers  sommarbostad  å  Djurgår- 
den. Första  sammanträdet  ägde  rum  1. 
6.  1823.  Flera  berömda  medverkande  fun- 
nos  redan  första  sommaren,  t.  ex.  H.  Jo- 
nas Falkenholm,  J.  F.  Berwald,  J.  Geh- 
ring,  J.   A.   F.   Beer,   C.   W.   Salgé,   Olof 


Willman  m.  fl.  Hela  sommarens  tre  må- 
nader arbetades  med  ifver  och  lust,  så 
att  man  vid  höstens  ingång  kunde  upp- 
visa ett  resultat  af  ej  mindre  än  109 
kvartetter.  Lika  högt  stod  intresset  de 
följande  åren,  ända  till  1832,  då  en  till- 
fällig stagnation  inträdde.  Af  represen- 
terade kompositörer  märkas:  Haydn, 
Onslow,  Mozart,  Beethoven,  Romberg, 
Spohr,  Boccherini,  Albrechtsberg,  Viotti, 
Corelli,  Tartini,  Neukomm.  Af  svenska 
kompositörer  finna  vi:  A.  F.  Lindblad, 
Zetterholm,  Randel,  Du  Puy  m.  fl.  På 
30-talet  fortgingo  öfningarna  hufvudsak- 
ligen  i  Mazers  hem  i  Stockholm.  Det  in- 
flytande sällskapet  utöfvade  till  kam- 
marmusikens förkofran  i  Sverige  kan  ej 
skattas  ringa.  Genom  att  ofta  inbjuda 
musikintresserade  från  landsorten,  då 
dessa  befunno  sig  i  hufvudstaden,  väck- 
tes tanken  hos  dessa  till  lif,  att  äfven 
utanför  Sthlm  grunda  liknande  smärre 
sällskap.  På  40-  och  50-talen  finna  vi 
därför  efter  hand  kammarmusikförenin- 
gar komma  till  stånd  i  Uppsala,  Norr- 
köping, Linköping,  Visby,  Jönköping, 
Göteborg  och  Lund.  Efter  Mazers  död 
sammanträdde  M.  k.  första  gången  13.  1. 
1849  i  Mus.  ak.  Sällskapets  ledning  hade 
M.  anförtrott  åt  fem  amatörer:  J.  A. 
Biörck,  J.  Falkenholm,  A.  Michaelsson, 
A.  Bergström  och  K.  V.  F.  Otto.  Dessa 
fem  erhöllo  sedan  tillåtelse  att  invälja 
flera  ledamöter.  Själen  i  sällskapet  var 
länge  Jonas  Falkenholm  (s.  d.),  så  att 
sällskapet  ofta  helt  enkelt  fick  heta  "Fal- 
kenholmska  kvartetten".  Af  bemärkta 
medlemmar  och  medverkande  från  sena- 
re tid  märkas:  Edv.  d'Aubert,  P.  A.  Ölän- 
der, Th.  Säck,  Julius  Bagge,  Fridolf 
Book  och  Carl  Kinberg.  Af  medverkande 
senare  åren  märkas:  Aulinska  kvartet- 
ten jämte  Stenhammar  och  G.  Hägg  som 
pianister.  Antalet  ledamöter  har,  sedan 
sällskapet  1863  fått  egen  lokal,  bl.  a.  va- 
rit: 1863:  30;  1874:  65;  1890:  68;  1897:  85; 
1913:  120.  Särskilda  minnesfester  ha  ägt 
rum  13.  1.  1899  och  15.  1.  1909  (50-  och  60- 
årsdgn).  Rörande  repertoaren  under  äl- 
dre tid,  utöfvade  måhända  Falkenholm 
ett  något  konservativt  inflytande  på  sti- 
len. Man  höll  sig  företrädesvis  till  de 
klassiska  mästarna  Haydn,  Mozart  och 
Beethoven.  Jämte  dessa  spelades  helst 
Cherubini,  Romberg,  Spohr,  Fesca,  Schu- 
bert    och    Boccherini.     Fr.    Berwald   var 


izurka — Meerts 


67 


länge  ej  just  välsedd  i  sällskapet.  De 
sista  30  åren  ha  häri  åstadkommit  en 
nyttig  förändring.  De  yngre  mästarna 
förekomma  nu  jämte  de  gamla  klassi- 
kerna. Från  den  sista  10-årsstatistiken 
1899—1909  hämta  vi  följande  siffror  öfver 
antal  spelta  verk:  Beethoven  193,  Haydn 
186,  Mozart  143,  Mendelssohn  34,  Schu- 
mann  34,  Schubert  33,  Brahms  26,  Gade 
23,  Spohr  20,  Rubinstein  18,  Berwald  11, 
Dvorak  11,  Norman  10,  Myrberg  8,  Bocche- 
rini  7.  Af  de  öfriga  namnen  märkas: 
Franck,  Raff,  Godard,  Weingartner,  Doh- 
nänyi,  Smetana,  Debussy,  Saint-Saéns, 
Scharwenka,  Sinding,  Grieg,  Stenham- 
mar,  Åkerberg  m.  fl.  Inalles  875  stycken 
af  76  kompositörer  under  de  tio  åren. 
Vid  50-årsdagen  präglades  en  medalj 
med  stiftarens  bild.  —  Litt.:  [C.  Kin- 
berg],  "Mazerska  kvartettsällskapet.  Ett 
femtioårsminne  1849—99"  (1899);  [E.  A. 
Schlesinger],  "Minnesord  vid  högtidlig- 
hållandet af  M.  k:s  i  Stockholm  sextio- 
årsdag 15.  1.  1909". 

Mazurka,  se  M  a  s  u  r  k  a. 

m.  d.  =  mano  destra  (it.),  el.  main 
droite  (fr.). 

Mechelin,  J.  H.,  skref  1763  i  Åbo  en 
dissertation  "De  usu  musici  morali"  un- 
der J.  Bilmarks  presidium. 

Mecklin,  se  M  i  k  1  i  n. 

Medea,  opera  i  3  a.,  text  af  Hoff- 
mann,  musik  af  Cherubini;  pr.  å  Théåtre 
Feydeau  13.  3.  1797;  dansk  öfvers.  af 
Overskou;  ffg.  k.  t.  Kphn  14.  2.  1826;  ej 
gifven  i  Sverige.  Samma  ämne  ofta  be- 
handladt  i  opera,  bl.  a.  af  Xaumann 
(Berlin  1788),  Pacini  (Palermo  1843);  me- 
lodram af  G.  Benda  (Gotha  1769).  —  Till 
Catulle  Mendés  tragedi  "Médée"  skref 
Vinc.  d'Indy  musik;  pr.  å  Th.  Sarah- 
Bernhardt  1898;  musiken  tryckt  1899  som 
orkestersuite  (op.  47).  —  En  M.-ouverture 
komponerade   bl.   a.   V.   Bargiel   (op.   22). 

[Le]  Médecin  malgré  lui, 
se   Läkaren   mot   sin   vilja. 

Meder,  Jo  hann  Valentin,  döpt 
3.  5.  1649  i  Wasungen  a.  d.  Werra,  t  i 
slutet  af  juli  1719  i  Riga;  studerade  teo- 
logi i  Leipzig,  sedan  musik  och  var  an- 
ställd vid  flera  tyska  småhof;  1680  var 
han  sånglärare  vid  gymnasiet  i  Reval; 
1687  stadskapellmästare  i  Danzig,  där 
han  försökte  införa  operan;  förlorade 
genom  detta  försök  rådets  gunst  och 
måste  1698  lämna  staden;  1698—99  bodde 


han  i  Königsberg,  sedan  i  Riga  och  blef 
där  1701  domkyrkoorganist.  —  Som  sång- 
lärare i  Reval  lät  han  med  anledning  af 
den  slutna  freden  1680  uppföra  en  opera 
("Singspiel")  med  gymnasieungdomen, 
"Die  beständige  Argenia",  och  tillägnade 
partituret  konungen  och  drottningen  af 
Sverige.  Handskriften  befinner  sig  nu 
i  kgl.  bibi.  Sthlm.  Äfven  i  Riga  för- 
härligade ban  ofta  den  svenske  konun- 
gens segrar  med  festmusik.  —  Om  M.  se: 
J.  Bolte  i  Vierteljahrsschr.  f.  MW.  1891 
och  92  samt  T.  Xorlind,  Lat.  skolsånger 
(1909)   s.  44  f. 

Medesimo  moto  (it.),  i  förutvarande 
tidsmått;  m.  tempo,  samma  tempo  som. 
förut    (samma   som   1'istesso   tempo). 

Med  hastadt  lopp,  psalm  404; 
Hseffner   hänvisar  till   mel.   242. 

Mediant,  tonen,  som  ligger  midt  emel- 
lan grundtonen  o.  kvinten  d.  v.  s.  tersen. 

Med  rördt  och  tröstadt 
hjärta,  psalm  97;  Haeffner  97;  mot- 
svarar 148  i  koralpsb.  af  1697;  förekom- 
mer först  tryckt  i  dansk  källa  hos  Tho- 
missön  1569  ("Hjelp  Gud  at  jeg  nu  kun- 
de"); i  tryck  hos  Eler,  Cantica  sacra 
(Hamb.  1588)  till  texten:  "Hilf,  Gott,  dass 
mir's  gelinge";  i  svensk  i  Mönsterås- 
handskriften (c.  1640).  —  Se  Pr.  Noder- 
mann,   St.   i  sv.   hymnologi   (1911). 

Meerens,  Charles,  f.  26.  12.  1831  i 
Briigge;  utbildade  sig  först  till  violon- 
cellvirtuos;  öfvergick  sedan  till  akusti- 
ken och  har  på  detta  område  utgifvit 
en  mängd  skrifter,  såsom:  "Le  tonomé- 
tre"  (s.  a.),  "Le  métrométre"  (1859),  "In- 
Btraction  élémentaire  de  calcul  musical" 
(1864),  "Phénoménes  musicophysiologi- 
ques"  (1868),  "Petite  méthode  pour  ap- 
prendre  la  musique  et  le  piano"  (1878),. 
"Acoustique  musicale"  (1892),  "La  sci- 
ence  musicale  å  la  portée  de  tous  lea 
artistes   et   amateurs"    (1902). 

Meeresstille  und  gliick- 
1  i  c  h  e  F  a  h  r  t,  dikt  af  Goethe;  ton- 
satt  af  Beethoven  för  kör  och  ork.; 
komp.  1815,  utförd  i  stora  redoutsalen  i 
Wien  juldagen  1815  (tr.  1823).  Mendels- 
sohn skref  1828  en  ouverture  med  samma 
grundtanke  som  dikten;  utfördes  första 
gången  i  Berlin  1.  12.  1832;  trycktes  i  re- 
viderad form  såsom  op.  27  (ouv.  nr.  3)  år 
1834. 

Meerts,  L  a  m  b  e  r  t  Joseph,  f.  6.  1.  1800 
i  Briissel,  t  12.  5.  1863  där;  violinist  och 


638 


Mefistofeles— Mélml 


pedagog;  elev  af  Lafont,  Habeneck  och 
Baillot;  1832  soloviolinist  i  stadsorke- 
stern i  Briissel;  1835  violinprofessor  vid 
konserv.;  utgaf  flera  värdefulla  violin- 
studier  såsom:  "Études  pour  violon", 
"Mécanisme  du  violon";  flera  etydverk 
ni.  ni. 

Mefistofeles,  stor  opera  med 
prolog  och  5  a.,  text  (efter  Goethe)  af 
Arrigo  Boito;  musik  af  densamme;  pre- 
miär Milano  5.  3.  1868;  omändrad  och 
förkortad  med  prolog  och  4  a.;  pr.  Bo- 
logna  4.  10.  1875;  ffg.  å  k.  t.  Sthlm  26. 
2.  1883;  100  ggn  10.  2.  1891;  200  ggn  3.  9. 
1904;  intill  1913  237  ggr;  ffg.  k.  t.  Kphn 
20.   1.   1885.  —  Se   vidare:   Faust. 

Megelin,  Carl  Ignatius  Bartho- 
1  o  m  e  d  s,  f.  6.  10.  1763,  t  i  Stockholm 
12.  6.  1836;  violoncellist;  kallas  i  Sverige 
"kurfurstlig  sachsisk  kammarmusikus"; 
besökte  Sverige  fg.  1778  och  gaf  då  kon- 
sert i  Stockholm;  1786—1833  anställd  i 
sv.  hofkapellet.  Geijer  omtalar  honom  i 
ett  bref  af  27.  10.  1806;  han  gaf  konsert, 
som  Geijer  åhörde  utan  att  finna  något 
smakfullt  i  hans  spel.  —  Gustav  Schil- 
ling  omtalar  i  sitt  lexikon  en  H  e  i  n- 
r  i  c  h  M.  (f  1806),  som  1774  var  förste 
violoncellist  i  Dresden  och  tillhörde 
samtidens  ypperste  å  sitt  instrument; 
enl.  Furstenau  skulle  denne  ha  dött 
1806.  Af  denne  senare  M.  bevaras  några 
verk  (enl.  Eitner)  i  Berlin  och  Schwerin. 
—  I  livad  förhållande  han  stått  till  den 
svenske    hofkapellisten    är   obekant. 

Méhul,  Étienne  Henri  (Étienne 
Nicolas),  f.  22.  6.  1763  i  Givet  (Arden- 
nerna),  t  18.  10.  1817  i  Paris;  visade  ti- 
digt musikanlag  och  fick  sin  första  un- 
dervisning i  musik  af  organisten  i  fö- 
delsestaden; erhöll  sin  vidare  musikut- 
bildning af  organisten  Wilhelm  Hauser 
i  det  nära  liggande  Laveldieuxklostret; 
1778  ställföreträdande  organist  där;  be- 
gaf  sig  s.  å.  till  Paris,  där  han  förtjänte 
sitt  bröd  med  lektioner  och  utgaf  några 
pianosonater;  var  1779  närvarande  vid 
"Iphigénie  en  TaurideV  premiär  och 
vann  genast  kärlek  till  stilen.  Han  blef 
presenterad  för  Gluck,  som  snart  upp- 
täckte hans  stora  begåfning  för  operan. 
Ännu  1782  skref  han  mest  kyrkliga  verk 
och  kände  sig  kallad  att  gå  vidare  på 
denna  bana,  sedan  han  med  stor  fram- 
gång fått  en  kantat  till  ett  af  Rousseaus 


andliga  oden  uppförd  i  Concert  spirituel 
(mars  1782).  Gluck  gaf  emellertid  hans 
intressen  en  annan  riktning  och  nu  be- 
gynte  en  storartad  produktion  för  tea- 
tern: 24  operor  på  17  år  (1790—1807).  Af 
dessa  må  särskildt  nämnas:  "Euphro- 
sine  et  Corrodin"  (1790),  "Alonzo  et 
Cora"  (1791;  skrifven  6  år  innan),  "Stra- 
tonice"  (1792),  "Le  jeune  sage  et  le 
vieux  fou"  (1793;  "Ung  klok  och  gammal 
tok",  Sthlm  1805),  "La  caverne"  (1795), 
"Ariodant"  1799;  Sthlm  1808),  "L'Irato, 
ou  FEmporté"  (1801;  Sthlm  1808),  "Une 
folie"  (1801;  "Målaren  och  modellerna", 
Sthlm  1804;  i  Kphn  med  Du  Puys  musik; 
se  Ungdom  och  d  å  r  s  k  a  p),  "Le  tré- 
sor  supposé"  (1802;  "Den  föregifna  skat- 
ten", Sthlm  1805;  Kphn  1804  ["Skat- 
ten"]), "Helena"  (1803;  Kphn  1806),  "Les 
deux  aveugles  de  Toléde"  (1806;  "De 
bägge  blinde",  Sthlm  1833),  "Uthal" 
(1806;  Kphn  1846),  "Joseph"  (1807;  Sthlm 
1856;  Kphn  1816).  Med  de  två  sistnämn- 
da hade  han  nått  höjdpunkten  i  konst- 
närligt hänseende.  Jämte  denna  ena- 
stående rika  produktion  hade  han  dock 
hunnit  med  flera  andra  verk.  De  vik- 
tigaste arbetena  jämte  operorna  äro  de 
patriotiska  sångerna:  "Chant  national 
du  14  juillet",  "Chant  du  départ",  "Chant 
du  retour",  "Chanson  de  Rolland";  dess- 
utom körer  till  "Timoléon"  (1794),  balet- 
ter, operetter  och  tillfällighetsstycken. 
Tack  vare  den  stora  framgång  operorna 
erhöllo,  fick  M.  många  förtroendeplat- 
ser. 1794  vid  konservatoriets  grundläg- 
gelse  blef  han  vald  till  inspektor  för 
undervisningen,  kallades  året  efter  till 
medlem  af  akademien  och  blef  1802  rid- 
dare af  Hederslegionen.  Trots  all  denna 
medgång  led  han  af  att  vara  tillbaka- 
satt  för  Cherubini  och  kände  djupt  den 
allt  för  ringa  musikaliska  förskolning 
han  erhållit.  För  att  visa  sig  mera  uni- 
versell i  sin  produktion  skref  han  äfven 
symfonier,  hvilka  uppfördes  i  konserv, 
men  dock  ej  kunde  vinna  större  erkän- 
nande. Inom  operan  kände  han  sig  äf- 
ven tillbakasatt  för  Spontini.  Allt  detta 
förbittrade  hans  senare  lif,  så  att  hans 
skaparekraft  alltmera  minskades.  Hans 
sista  verk  "La  journée  aux  aventures" 
(1816;  "Duellen",  Kphn  1824)  kunde  ej 
länge  hålla  sig  å  scenen.  En  oafslutad 
opera  "Valentine  de  Milan"  fullbordades 
af  hans  elev  Daussoigne-Méhul  och  upp- 


Meibom — Meissner 


639 


fördes  1822  (Kphn  1829).  —  Det  stora  an- 
seende operan  "Joseph"  erhållit,  har 
gjort,  att  nian  mest  hyllat  honom  som 
kompositör  af  allvarliga  operor,  under 
det  att  man  frånkänt  honom  hvarje  för- 
måga inom  den  komiska  operan.  Sedan 
"La  folie"  i  våra  dagar  öfverallt  åter- 
upptagits med  stor  framgång,  har  man 
fått  en  mindre  ensidig  uppfattning  af 
hans  förmåga.  M.  är  mycket  gedigen  i 
den  tematiska  utarbetningen  och  har 
med  stor  fördel  studerat  Gluck  och  Mo- 
zart.  I  likhet  med  dessa  båda  mästare 
lägger  han  tyngdpunkten  på  körerna 
och  ensemblepartierna.  Orkestern  är 
äfven  ovanligt  fyllig.  —  Litt.:  A.  Pou- 
gin,  É.  M.   (1889;  2.  uppl.  1893). 

Meibom,  M  a  r  c  vi  s,  f .  1630  i  Tönningen, 
t  1711  i  Utrecht;  utgaf  1652  en  latinsk 
öfversättning  jämte  kommentar  af  nå- 
gra grekiska  musikskriftställares  arbe- 
ten: Antiquse  niusicse  auctores  septem 
(2  bd).  Verket  trycktes  i  Amsterdam 
och  tillägnades  drottning  Kristina,  hvil- 
ken  kallade  honom  till  Stockholm.  Här 
råkade  han  i  strid  med  hofläkaren  och 
musikdilettanten  P.  Bourdelot  (s.  d.)  och 
lämnade  14.  5.  1653  hastigt  Sverige.  M. 
var  sedan  k.  bibliotekarie  i  Köpenhamn 
(1653—63),  tullförvaltare  i  Helsingör 
(1663 — 68)  och  slutligen  gymnasielärare 
i  Amsterdam.  —  Om  striden  mellan  M. 
och  Bourdelot  se:  J.  F.  Halévy,  Souve- 
nirs et  portraits  (1861);  Sv.  Musikt.  1885 
s.  139  och  155  (af  Felix  Vogt,  öfvers.  fr. 
Frankfurter  Zeitung);  E.  Wrangel,  Sve- 
riges litterära  förbindelser  med  Holland 
(1897).  De  7  auctorerna,  som  M.  i  sitt 
mest  banbrytande  verk  utgifvit  äro: 
Aristoxenos,  Euklides,  Nichomachus, 
Alypius,  Gaudentius,  Bacchius  sen.  och 
Aristides  Quintilianus.  Denna  uppl.  var 
länge  den  enda  men  är  nu  gjord  öfver- 
flödig  genom  K.  von  Jans  "Musici  scrip- 
tores  graeci"   (1895). 

Meiland,  Jakob,  f.  1542  i  Senften- 
berg,  Oberlausitz,  t  1577  som  hofkapell- 
mästare  i  Celle;  utgaf  en  mängd  popu- 
lära vokalverk,  hvilka  särskildt  ofta  ut- 
fördes i  skolorna  vid  1500-talets  slut.  I 
Sverige  var  M.  synnerligen  omtyckt  i 
kyrkor  och  skolor.  Af  hans  verk  mär- 
kas: "Sacrae  cantiones"  (1564,  72,  73), 
"Newe  auserlesene  teutsche  Liedlein  mit 
4  und  5  St."  (1569),  "Cantiones  aliquot 
nova>"  (1576;  ny  uppl.  1588). 


Meinardus,  Ludwig  Siegfried,  f.  17. 
9.  1827  i  Hooksiel,  Oldenburg,  t  10.  7.  1896 
i  Bielefeld;  1846—47  elev  af  konserv,  i 
Leipzig;  efter  några  vandringsår,  under 
hvilka  han  bl.  a.  besökte  Liszt  i  Wei- 
mar,  kom  han  till  Berlin,  där  han  nå- 
gon tid  verkade  under  Marx;  1853—65 
dirigent  för  sångakademien  i  Glogau; 
1865  lärare  vid  konserv,  i  Dresden;  1874 
—85  kritiker  i  Hamburg;  bodde  efter 
1887  i  Bielefeld.  M.  skref  en  mängd 
kompositioner,  bland  hvilka  må  näm- 
nas: oratorierna  "Simon  Petrus",  "Gi- 
deon",  "König  Salonio",  "Odrun";  kör- 
balladerna  "Rolands  Schwanenlied", 
"Frau  Hitt",  "Die  Nonne";  kammarmu- 
sikverk (pianotrior,  pianokvintett,  kvar- 
tetter, violinsonater,  en  cellosonat),  2 
symfonier;  som  skriftställare  framträd- 
de han  med  följande  skrifter:  "Kultur- 
geschichtliche  Briefe  iiber  die  deutsche 
Tonkunst"  (2.  uppl.  1872),  "Riickblicke 
auf  die  Anfänge  der  deutschen  Oper  in 
Hamburg"  (1878),  "Mozart"  (1882),  "Klas- 
sizität  und  Romantik  in  der  deutschen 
Tonkunst"   (1893),  "Eigene   Wege"   (1895). 

1.  Meissner,  August  Herman  Ernst 
Bernhard,  f.  6.  3.  1833  i  Grabow,  Meck- 
lenburg-Schwerin,  t  13.  9.  1903  i  Stock- 
holm; studerade  1847 — 54  vid  musiksko- 
lan i  Rostock;  ägnade  sig  hufvndsak- 
ligen  åt  violoncellspelet,  hvari  han  se- 
dan vidare  utbildade  sig  under  Griitz- 
niacher  i  Leipzig  och  Kummer  i  Dres- 
den; var  därefter  anställd  som  violon- 
cellist  i  Königsberg,  Göteborg  (1855)  och 
London  samt  vid  Svenska  teatern  i  Hel- 
singfors (1860),  där  han  äfven  1863—68 
förestod  kapellmästareplatsen.  Han  an- 
ordnade vid  denna  tid  äfven  symfoni- 
konserter  i  den  finska  hufvudstaden. 
1868  flyttade  han  till  Stockholm  och  tog 
anställning  som  violoncellist  vid  Jo- 
sephson-Ahlgrenssons  italienska  opera 
å  Mindre  teatern.  Året  därpå  tillträdde 
han  kapellmästareplatsen  i  Berns'  sa- 
long. 1872 — 78  anordnade  han  med  sin 
orkester  där  å  söndagsmiddagarna  "po- 
pulära symfonikonserter".  Å  dessa  in- 
troducerade han  många  i  Sverige  dit- 
tills obekanta  verk  af  tyska  och  fran- 
ska mästare  och  sökte  äfven  bekantgöra 
tonalster  af  svenska  kompositörer.  Som 
violoncellspelare  uppträdde  han  ofta 
som  solist  och  i  samspel  med  framstå- 
ende   virtuoser.      LM  A    1875.      M.    ärran- 


640 


Meister — Melba 


gerade  äfven  verk  för  sin  ork.  och  skref 
flera  potponrrier  m.  m.  —  Biogr.  i  Sv. 
Musikt.    2.    10.    1903. 

2.  K  a  r  1  Hjalmar  M.,  f.  1.  3.  1865 
i  Helsingfors;  den  föreg:s  son;  elev  af 
konserv,  i  Stockholm  1876—80;  vidare 
utbildad  hos  T.  Ritter  i  Paris;  uppträd- 
de ej  sällan  som  pianist;  var  IV2  års 
tid  kapellmästare  i  Kristiania,  vid  Nya 
teatern  i  Sthlm  2  år  och  vid  Svenska 
teatern  i  Helsingfors  5  år;  sedan  1889 
musikdirektör  vid  Kalmar  regemente; 
var  biträdande  kapellmästare  vid  k.  tea- 
tern 1897,  kapellmästare  vid  Vasatea- 
tern 1898—1904,  därefter  vid  Östermalms- 
och  fr.  1906  vid  Oskarsteatern;  under 
Ranfts  tid  1908—10  vid  k.  teatern,  och  se- 
dan åter  vid  Oskarsteatern.  M.  har  kom- 
ponerat pianostycken,  militärmusik  m.  m. 

3.  E  m  m  a  Olivia  M.,  f.  Ekström, 
f.  30.  10.  1866  i  Karlstad;  den  föreg:s 
hustru  (förut,  1894—97  gift  med  R. 
Berg);  elev  af  konserv,  i  Sthlm  1884— 
85  och  af  Signe  Hebbe  samt  Fritz  Arl- 
berg  1885—86;  1886—88  anställd  vid  Frö- 
bergska sällskapet  och  1888 — 89  vid 
Södra  teatern;  1889—95  och  1898—1904 
vid  Vasateatern  och  sedan  vid  Oskars- 
teatern; har  varit  en  mycket  populär 
operettsångerska.  Bland  hennes  roller 
märkas:  Niniche,  Yum-Yum  i  "Mika- 
don",  Den  glada  änkan,  Juliette  i  "Gref- 
ven  af  Luxemburg"  och  Daisy  i  "Dol- 
larprinsessan". 

Meister,  Karl  Severin,  f.  23.  10. 
1818  i  Königstein,  t  30.  9.  1881  i  Mon- 
tabaur;  1851  seminariemusiklärare  i 
Montabaur;  utgaf  "Das  katholische  deut- 
sche  Kirchenlied"  (1862;  bd  I),  som 
fortsattes  af  Bäumker. 

[Die]  Meistersinger,  se  Mä- 
stersångarne. 

Mejer,  se  M  e  y  e  r. 

Mekaniska  mu9ikapparater  äro  såda- 
na, som  möjliggöra  utförandet  af  ton- 
stycken genom  blotta  användandet  af 
mekaniska  medel.  Allt  efter  arten  sär- 
skiljer man  sådana,  som  sättas  i  rörelse 
medelst  fjäderkraft  el.  vikter  (speldo- 
sor) och  verk  med  vef  (positiv).  Efter 
de  tongifvande  medlen  särskiljer  man 
1)  verk  med  klockor,  stålstafvar  el. 
strängar  och  2)  verk  med  flöjt-  el.  tung- 
pipor. Principen  för  frambringandet  af 
tonerna  var  förut  stiftsvalsar,  men  dessa 
äro   nu   ersatta   af   pappskifvor  med   ut- 


skurna hål.  Denna  senare  princip  an- 
vändes  vid    pianola    (phonola   m.    fl.). 

Melancolico    (it.),    svårmodigt,    dystert. 

Melartin,  Erkki  Gustaf,  f.  7.  2.  1875 
vid  Kexholm,  Östra  Finland;  efter  af- 
slutade  skolstudier  studerade  han  sam- 
tidigt musik,  måleri,  konsthistoria  och 
naturvetenskaperna;  valde  slutligen  mu- 
siken till  hufvudfack  och  tog  lektioner 
för  Wegelius  vid  Helsingfors'  musikin- 
stitut samt  för  Rob.  Fuchs  i  Wien;  så- 
väl före  som  efter  resan  till  Wien  har 
han  varit  lärare  i  teori  vid  musikin- 
stitutet; 1908  kapellmästare  vid  symfo- 
niork. i  Viborg;  kallades  hösten  1911  till 
direktor  för  institutet.  M.  uppbär  för 
närvarande  komponistgage.  Af  hans 
verk,  hvilka  oftast  äro  genomandade  af 
den  finska  folkvisan,  märkas:  operan 
"Aino"  (fg.  uppförd  1907;  som.  1912  som 
friluftsopera  i  Olofsborg,  Nyslott);  sym- 
fonierna i  C-moll  (1902),  E-moll  (1905), 
F-dur  (1907),  E-dur  (1912);  violinkonsert 
(1913),  symfoniska  dikterna  "Siikajoki", 
"Traumgesicht";  4  stråkkvartetter  (E- 
moll,  G-moll,  Ess-dur,  F-dur);  kantat  till 
promotionen  1907;  musik  till  skådespelet 
"Prinsessan  Törnrosa"  m.  fl.;  orkester- 
suiter;  dessutom  flera  präktiga  solosån- 
ger (de  flesta  tryckta  på  Breitk.  &  Här- 
tels  förlag),  stycken  för  pianosolo,  sonat 
i  E-dur  för  violin  och  piano  (op.  10), 
manskörer  och  blandade  körer.  De  flesta 
af  hans  verk  präglas  af  tekniskt  mä- 
sterskap, stor  känslofullhet  och  en  viss 
drömmande  vekhet,  hvilket  särskildt  gäl- 
ler solosångerna.  —  En  karaktäristik 
skref  Karl  Flodin  i  "Finska  musiker" 
(1900). 

Melba,  N  e  1 1  i  e,  konstnärsnamn  för 
N  e  1 1  i  e  (Helen)  Portier  Armstrong, 
f.  M  i  t  c  h  e  1 1,  f.  19.  5.  1865  i  Melbourne; 
antog  namnet  Melba  efter  födelsestaden, 
då  hon  beträdde  de  europeiska  scener- 
na; sångerska  (sopran);  erhöll  en  vår- 
dad musikalisk  uppfostran;  ingick  vid 
18  års  ålder  äktenskap  med  baron  Arm- 
strong; då  mannens  och  faderns  affärsr 
företag  flngo  en  olycklig  utgång,  beslöt 
M.  att  blifva  sångerska  till  professionen; 
hon  uppträdde  nu  med  stor  framgång  i 
Australien;  efter  att  vid  21  års  ålder  ha 
blifvit  änka,  begaf  hon  sig  till  Europa, 
där  hon  åtnjöt  m:me  Marchesis  under- 
visning; debuterade  8.  10.  1887  som  Gilda 
i   "Rigoletto"   å  Théåtre   de   la   Monnaie 


Melcer — Melidobildningsluran 


641 


i  Briissel;  uppträdde  sedan  med  glän- 
sande framgång  å  Europas  allra  främ- 
sta scener;  höjdpunkten  af  hennes  tri- 
umfer anses  uppträdandet  9.  3.  1889  som 
Ophelia  i  "Hamlet"  i  Paris  ha  varit; 
under  karnevalen  1892—93  sjöng  hon  å 
Scalateatern  i  Milano;  gästade  sedan  de 
större  italienska  och  franska  städerna; 
sjöng  i  Sthlm  1893.  År  för  närvarande 
bosatt  i  London.  Hennes  röst  är  en 
ovanligt  klar,  ren  och  böjlig  sopran, 
som  haft  sin  främsta  styrka  i  koloratu- 
ren. Hon  har  som  sådan  jämförts  med 
Adelina  Patti.  —  Litt.:  Zedlitz,  Mad.  M. 
(1896);  sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1.  11.  1893. 

Melcer,  Hen  ryk,  f.  21.  9.  1869  i  Ka- 
lisch;  pianist  och  kompositör;  elev  af 
Warschaus  konserv,  och  af  Leschetizky 
i  Wien;  var  en  kortare  tid  lärare  vid 
musikinstitutet  i  Helsingfors;  1903—06 
professor  vid  konserv,  i  Wien  och  sedan 
1908  direktör  och  kapellmästare  för  filh. 
sällsk.  i  Warschau;  har  företagit  vid- 
sträckta konsertresor;  M.  har  skrifvit 
två  prisbelönta  pianokonserter;  en  pia- 
notrio, en  violinsonat,  körverket  "Pani 
Twadowska",  operor,  pianostycken  och 
solosånger. 

Melin,  A  x  e  1  E  r  i  k,  f.  1736,  t  6.  1.  1786 
i  Uppsala;  dir.  mus.  i  Strängnäs  c.  1770; 
erhöll  1772  liknande  anställning  i  Vä- 
sterås, där  han  utmärkte  sig  som  god 
sångare  och  sånglärare;  blef  äfven  or- 
ganist vid  domkyrkan;  1784  domkyrko- 
organist i  Uppsala. 

Melism  (af  gr.  melisma,  melodi),  ut- 
smyckning,  koloratur. 

Melismatisk  sång,  sådan  sång,  vid 
h vilken  flera  noter  sjungas  på  en  staf- 
velse  i  texten  (motsats:  syllabisk 
sång). 

Mellansats,  genomföringen;  se  Fuga, 
Sonat. 

Mellanslag,  binoter  efter  en  melodisk 
hufvudnot,  hvilka  fråndraga  denna  nå- 
got af  dess  tidsvärde;  förenas  medelst  en 
båge  med  hufvudnoten  (kallas  ibland 
äfven   "efterslag"). 

Mellanspel,  se  Interludium. 

Mellanstämmor,  i  en  flerstämmig  kom- 
position de  mellan  högsta  och  lägsta 
stämmorna  liggande,  som  tjäna  till  fyll- 
nad och  äro  i  melodiskt  hänseende  un- 
derordnade. 

Melling,  Einar  Andreas,  f .  16.  1. 
1880    i    Lindaas,    Norge:    elev    af    Linde- 


mans musikskola  1897—99  samt  Leipzigs 
konserv.  1899—1903;  organist  i  Ullerns 
kyrka  1903  och  i  garnisonskyrkan  i  Kri- 
stiania sedan  1910.  M.  har  utgifvit  flera 
häften  pianostycken  och  solosånger  samt 
konserterat  på  orgel  och  piano. 

Melodi,  en  afrundad  grupp  af  tonfölj- 
der sammansatt  af  enskilda  motiv  eller 
fraser.  I  vanlig  bemärkelse  menar  man 
med  m.  en  visa  el.  tonsatt  dikt  begrän- 
sad i  musikaliskt  hänseende  inom  en 
strof  (se  Lie  d).  Man  skiljer  vanligen 
mellan  vokal  och  instrumental 
m.;  den  förra  är  mera  diatonisk,  den 
senare  mera  ackordisk.  Inom  de  slutna 
instrumentala  formerna  särskiljer  man 
ofta  m.-tema  och  instrumentaltema.  Det 
förra,  äfven  kalladt  sångtema,  har  en 
dominerande  hufvudmelodi  af  sångartad 
karaktär,  det  senare  är  mera  motiviskt 
sammansatt  och  lämpar  sig  därför  sär- 
skildt  för  instrumental  genomföring.  M. 
sättes  äfven  som  motsats  till  harmoni. 
Ett  tonstycke  med  m.  i  denna  motsätt- 
ning har  ofta  en  förhärskande  melodi, 
ackordiskt  ackompagnerad  utan  fram- 
häfvande  af  någon  viss  motmelodi.  1800- 
talets  förra  del  var  särskildt  en  m:s  tids- 
ålder, då  sången  som  enkel  visa  ej  borde 
äga  något  större  ackompagnement  än  på 
sin  höjd  enkla  ackordföljder.  Den  rika- 
re utvecklade  polyfona  musiken  var  den 
"lärda"  och  därför  den  förkonstlade,  som 
endast  hade  sitt  berättigande  som  konst- 
produkt af  högre  art.  Den  moderna  po- 
lyfonien  hvilar  i  första  hand  på  den 
harmoniska  förutsättningen,  som  binder 
de  enskilda  stämmorna  inom  vissa  skran- 
kor,  som  ej  få  öfverskridas  utan  att  hela 
tonkaraktären  blir  dunkel  o.  oklar.  För 
1400-  och  1500-talens  kompositörer  var 
den  melodiska  stämf öringen  hufvudsa- 
ken  och  den  harmoniska  samklangen  en 
tillfällig  följd  af  flera  i  sig  själf  fullt 
fria  och  själfständiga  på  en  gång  klin- 
gande melodier. 

Melodibildningsläran  omfattar  inter- 
vallära, rytmik,  metrik  o.  periodik  jämte 
det  motiviska  arbetet.  —  M.  behandlas 
bl.  a.  i  följande  arbeten:  Bussler,  Ele- 
mentarmelodik  (1879) ;  H.  Riemann,  Neue 
Schule  der  Melodik  (1883);  Reicha,  Trai- 
té  de  mélodie  (1814;  2.  uppl.  1832);  Cre- 
mer,  L'analyse  et  la  composition  mélo- 
dique  (1898).  —  Se  äfven  de  allmänna 
handböckerna   i   kompositionslära. 

41 


642 


Melodik— Mendel&sohn 


Melodik,  se  Melodibildnings- 
läran. 

Melodikon,  en  af  Rieffelsen  i  Köpen- 
hamn 1783  uppfunnen  harmonika  eller 
ett  piano,  hvari  strängarna  ersattes  af 
stämgafflar.  Idéen  upptogs  i  Leipzig 
på  1880-talet  och  benämndes  där  a  d  i  a- 
p  h  o  n  (s.  d.). 

Melodisk  figur,  se  Figur. 

Melodiskt,  välklingande,  sångbart. 

Melodium,  en  benämning  för  det  ame- 
rikanska harmoniet. 

Melodiverk,  ett  af  den  svenske  meka- 
nikern Anders  Moberg  (f.  1803,  t 
1866)  uppfunnet  verk  i  orgeln,  afseende 
att  leda  församlingssången  genom  att 
förstärka  den  melodiförande  stämman 
medelst  dess  upprepande  i  en  högre 
oktav  (står  närmast  melodikopplet  å 
pneumatiska  orglar). 

Melodiöst,  se  Melodiskt. 

Melodram,  ett  stycke  med  talad  text 
åtföljdt  af  instrumentalt  ackompagne- 
ment;  som  scenisk  konstform  är  m. 
närmast  skapad  af  Rousseau  (s.  d.)  i 
"Pygmalion"  (1775)  och  i  Tyskland  förd 
vidare  af  Benda  i  "Ariadne  auf  Naxos" 
(1775).  Såsom  enskildt  inlägg  i  operor 
med  fördel  användt  af  Beethoven  i  "Eg- 
mont"  o.  "Fidelio",  Weber  i  "Friskytten" 
o.  Mendelssohn  i  "En  midsommarnatts- 
dröm" m.  fl.  Utan  sceniskt  underlag 
motsvarar  m.  närmast  deklamato- 
r  i  e  t  (s.  d.),  och  har  som  sådant  förts 
fram  af  Schumann  ("Manfred"),  Liszt 
("Leonore"),  Grieg  ("Bergliot"),  Brendler 
("Spastaras  död")  och  Drake  ("Sappho") 
m.  fl.  —  Litt.:  Edgar  Istel,  J.  J.  Rous- 
seau als  Komponist  seiner  lyrischen 
Scene  "Pygmalion"  (1901);  s.  förf.,  Die 
Entstehung  des  deutschen  Melodrames 
(1906). 

Melofon,  ett  af  urmakare  Leclerc  på 
1840-talet  i  Paris  uppfunnet  orgelartadt 
instrument  af  gitarrform;  tonerna  fram- 
bringas af  svängande  tungor  liksom  hos 
fysbarmonikan.  M.  är  något  större  än 
en  gitarr  och  har  ett  omfång  af  5  okta- 
ver.    Bälgen  skötes  med  högra  handen. 

Melograf,  en  maskin,  som  uppskrifver 
i  noter,  hvad  som  spelas  å  piano;  anses 
ha  uppfunnits  af  Creed  (1747);  ehuru 
ofta  senare  förbättrad  har  den  aldrig 
fått  någon  betydelse;  är  numera  äfven 
värdelös,  sedan   fonografen  kommit  till. 

Meloman  (af  gr.  melos,  sång,  och  ma- 


nia,  mani),  en  musikvän,  hvars  kärlek 
till  tonkonsten  är  sjukligt  öfverdrifven. 
—  Meloman  i,  musikgalenskap,  mu- 
sikraseri. 

Melopée,  sångspråk. 

Meloplast  (af  gr.  melos,  sång,  och  plas- 
sein,  bilda),  en  af  P.  G  a  1  i  n  (1818)  kon- 
struerad tabell  att  finna  intonationen 
utan  att  använda  ett  instrument.  Se 
C  h  e  v  é. 

Melopoeia  (gr.),  uppfinnandet  af  en 
melodi;  vetenskapen  om  tonernas  melo- 
diska  sammansättning. 

Melos  (gr.),  sång;  det  sångbara  i  ett 
tonstycke. 

Melotypi,  nottryck  med  boktrycksstilar. 

Melpomene,  den  tragiska  skaldekon- 
stens gudinna.     Se  M  u  s  e  r. 

Melusina,  en  ouverture  af  Mendels- 
sohn; fullbordad  i  Diisseldorf  1833;  ut- 
gifven  som  op.  32  (nr  4  af  M:s  konsert- 
ouv.).  —  En  balett  af  Iv.  Hallström; 
gifven  å  k.  t.  Sthlm  1882  (i  allt  13  ggr). 

Membrée,  E  d  m  o  n  d,  f.  14.  11.  1820  i 
Valenciennes,  f  10.  9.  1882  å  slottet  Da- 
mont  vid  Paris;  elev  af  konserv,  i  Pa- 
ris; 1857  uppfördes  hans  första  opera 
"Francois  Villon"  å  St.  operan;  skref 
körer  till  "Konung  Oedipus";  1861  kan- 
taten "Fingal";  af  senare  operor  mär- 
kas: "L'esclave"  (1874),  "Les  parias" 
(1876),  "La  courte-échelle"  (1879);  skref 
äfven  romanser  och  ballader. 

Mendel,  H  e  r  m  a  n  n,  f.  6.  8.  1834  i 
Halle  a.  S.,  t  26.  10.  1876  i  Berlin;  var 
1853 — 62  anställd  i  musikhandel  i  Berlin 
och  grundade  sedan  egen  affär,  som  1868 
upphörde.  Jämte  musikkritiska  och  -hi- 
storiska uppsatser  i  flera  tidskrifter  ut- 
gaf  han  böckerna:  "O.  Nicolai"  (1866), 
"G.  Meyerbeer,  eine  Biographie"  (1868), 
"G.  Meyerbeer,  sein  Leben  und  seine 
Werke"  (1869);  fr.  1870  till  sin  död  arbe- 
tade han  på  sitt  stora  verk  "Musika- 
lisches  Konversationslexikon"  och  hann 
till  bokstafven  M.  (7  bd);  fortsattes  se- 
dan af  A.  Reissmann  (afslutadt  1883). 

Mendelssohn,  Felix  Jakob  Ludwig, 
f.  3.  2.  1809  i  Hamburg,  t  4.  11.  1847  i 
Leipzig;  fadern,  Abraham  M.,  som 
själf  var  son  till  filosofen  Moses  M., 
hade  i  sin  ungdom  haft  att  kämpa  med 
umbäranden  och  nöd  och  i  följd  däraf 
fått  en  allvarlig,  nästan  tung,  lifssyn; 
för  honom  fanns  knappast  mera  än 
strängt    arbete    och    pliktuppfyllelse;    ti- 


Mendelssohn 


643 


digt  utbildad  till  bankman  i  Paris,  ar- 
betade han  inom  bankgeschäft  först  i 
Hambnrg  och  efter  1811  i  Berlin,  i  hvil- 
ken  senare  stad  han  snart  förvärfvade 
en  betydande  förmögenhet,  så  att  han 
1825  knnde  flytta  in  i  det  stora  palatset 
Leipzigerstr.  3,  där  han  bodde  till  sin 
död  (huset  öfvergick  sedan  till  staten 
och  tillhör  nu  preussiska  herrehuset; 
en  del  af  M:s  stora  och  vackra  träd- 
gård står  orörd  kvar).  Namnet  B  a  r- 
tholdy  fogade  fadern  till  sitt  namn 
såsom  erinran  om  sin  svåger  samt  för 
att  särskilja  familjen  från  andra  af  den 
tämligen  vidtutgrenade  släkten.  Abra- 
ham M.  ingick  1804  äktenskap  med 
bankirdottern  Lea  Saloman  från  Ber- 
lin och  hade  med  henne  fyra  barn: 
Fanny  (f.  14.  11.  1805,  t  14.  5.  1847; 
gift  1829  med  målaren  Hensel),  Fe- 
lix, Eebecka  (f.  1811)  och  Paul  (f. 
1813).  Modern,  som  i  hög  grad  var  mu- 
sikaliskt intresserad,  begynte  själf  att 
mycket  tidigt  föra  dem  in  i  musiken. 
Fanny  spelade  piano,  Rebecka  sjöng, 
Paul  lärde  sig  cellospel.  Felix  fick  lära 
både  piano  (för  Ludwig  Berger)  och 
violin  (för  Hennings).  Syskonens  för- 
hållande sins  emellan  var  prägladt  af 
innerlighet  och  tillgifvenhet.  Redan  vid 
7  års  ålder  fingo  Felix  och  Fanny  åt- 
följa fadern  till  Paris,  där  de  under  det 
korta  uppehållet  fingo  pianolektioner 
af  m:me  Bigot.  Först  efter  återkomsten 
begynte  den  fullt  systematiska  utbild- 
ningen af  barnen  såväl  i  allmänbildan- 
de ämnen  som  i  musik.  Felix  fick,  jäm- 
te nyss  nämnda  musiklärare,  Heyse  (fa- 
der till  Paul  H.)  till  lärare  i  språk  och 
Zelter  i  komposition.  28.  10.  1818  upp- 
trädde han  ffg.  offentligt  som  pianist 
och  vann  mycket  beröm.  11.  4.  1819 
hade  han  inträdt  som  sångare  i  Sing- 
akademien  och  lärde  sig  där  förstå  kör- 
sång och  körkomposition.  De  trägna 
studierna  fortsatte  vidare  till  1820,  då 
han  begynte  vinna  namn  som  kompo- 
sitör. De  första  arbetena  visa  ett  ängs- 
ligt fasthållande  vid  de  klassiska  for- 
merna och  följa  troget  Bach  och  Han- 
del. Under  Zelters  ledning  blefvo  ock- 
så dessa  mästare  med  särskildt  allvar 
studerade.  31.  3.  1822  uppträdde  M.  än- 
nu en  gång  offentligt  som  pianist  och 
nu  mera  på  allvar  som  solist.  S.  å.  tog 
fadern     familjen     med    sig    på    resa     i 


Schweiz,  och  Felix  fick  under  denna  till- 
fälle att  lära  känna  flera  musiker. 
Abraham  M:s  hus  blef  efterhand  allt 
mera  medelpunkten  för  alla  Berlinbe- 
sökande musiker,  och  Felix  lärde  sålun- 
da tidigt  känna  sin  samtids  stora  ton- 
sättare och  exekutörer.  Så  t.  ex.  lärde 
han  1821  känna  Weber,  då  denne  var  i 
Berlin  med  anledning  af  Freischutz- 
premiären,  och  Moscheles  1824.  Hans 
första  besök  hos  Goethe  ägde  rum  i  Zel- 
ters sällskap  1821.  Den  store  diktaren 
visade  redan  nu  stort  intresse  för  den 
unge  musikern.  Af  M:s  närmaste  vän- 
ner vid  denna  tid  märkes  bl.  a.  sven- 
sken A.  F.  Lindblad  (s.  d.).  För  att 
öfva  sin  son  i  att  ständigt  höra  sin  mu- 
sik och  sålunda  rätt  kunna  bedöma 
klangverkningar  föranstaltade  fadern 
regelbundet  konserter  i  hemmet,  än  med 
soli  el.  kör,  än  med  orkester.  Af  större 
kompositioner  vid  denna  tid  märkas: 
C-mollssymfonien  (1824),  ouverturen  till 
"En  midsommarnattsdröm"  (1826),  A- 
mollskvartetten  (op.  13),  "Tu  es  Petrus" 
för  kör  o.  ork.  (1827).  1825  hade  fadern 
tagit  sin  son  Felix  med  sig  till  Paris 
för  att  visa  hans  kompositioner  för  kon- 
servatoriedirektören  Cherubini,  hvilken 
i  ren  förtjusning  erbjöd  sig  att  själf 
undervisa  honom  vidare  —  en  märkvär- 
dig inkonsekvens,  då  han  vid  samma 
tid  nekade  att  mottaga  Liszt,  emedan 
denne  var  "utländing".  Abraham  M. 
fann  dock  lämpligt  att  afböja  det  ar- 
tiga erbjudandet  och  tog  sin  son  åter 
med  sig  hem.  Som  ett  bevis  på  huru 
stora  förhoppningar  man  äfven  i  ut- 
landet redan  nu  ställde  på  honom,  kan 
följande  utdrag  ur  ett  bref  af  profes- 
sor Törneros  i  Uppsala  tjäna.  22.  1. 
1827  skrifver  han:  "I  Berlin  har  nyli- 
gen uppstått  en  ny  komponist,  om  hvil- 
ken man  har  de  förhoppningar,  att  han 
skall  efterträda  Beethoven  som  koryfé 
i  musikens  rike.  Han  skall  tillika  vara 
den  förträffligaste  virtuos  på  fortepiano, 
som  nu  finnes,  enligt  Lindblads  påstå- 
ende. Hans  namn  är  Felix  Mendels- 
sohn. Han  är  af  judisk  härkomst,  men 
utan  att  hans  utseende  det  ringaste  på- 
minner om  en  jude;  hans  ovanliga  skön- 
het hade  på  fru  Silfverstolpe  gjort  ett 
lifligt  intryck.  Ännu  är  han  blott  18 
år  gammal  och  har  redan  komponerat 
de  härligaste  saker,  bland  annat  en  skön 


644 


Mendelesohn 


ouverture  till  Shakcspearcs  "Midsom- 
mamattsdröm",  i  hvilket  skaldens  gladt 
fantastiska  rikedom  på  det  trognaste 
skall  afspegla  sig  i  tonerna.  Oaktadt 
sitt  redan  mognade  snille,  skall  han  till 
lynne  vara  nästan  ett  9-årigt  barn,  och 
den  högsta  belöning,  han  tycker  sig 
vinna  för  någon  lyckad  komposition, 
åro  de  tårtor,  hans  båda  fastrar  till- 
sända honom  att  fägna  sig  med."  S.  å. 
som  detta  skrefs  uppfördes  i  Berlin  en 
opera  af  honom:  "Die  Hochzeit  des  Ca- 
macho."  Verket  prisades  allmänt  men 
nedlades  dock,  enär  Spontini  ej  var  ho- 
nom bevågen.  Det  blef  hans  sista  för- 
sök. Dessförinnan  hade  han  skrifvit 
flera  operor,  som  uppförts  i  hemmet. 
Ännu  i  sin  mannaålder  kunde  han  göra 
allvarliga  försök  att  få  en  lämplig 
operatext  för  att  äfven  på  detta  område 
riktigt  få  pröfva  sina  krafter,  men  där- 
af  blef,  till  faderns  grämelse,  intet. 
Särskildt  intresserade  honom  på  40-talet 
Loreleyämnet.  M:s  intresse  för  Bach 
skulle  bli  af  särskild  betydelse,  i  det 
att  han  af  Zelter  fick  uppmärksamhe- 
ten riktad  på  Mattheuspassionen.  Efter 
de  grundligaste  förstudier  upptog  han 
inöfvandet  af  det  svåra  verket  i  Sing- 
akademien  och  lyckades  att  gifva  ett 
mönstergillt  uppförande  af  det  11.  3. 
1829.  Man  räknar  i  allmänhet  det  ny- 
vaknande  intresset  för  Bachs  körverk 
fr.  o.  m.  denna  konsert.  —  En  månad 
efter  var  M.  på  väg  till  England,  där 
Moschelcs  på  allt  sätt  sökte  göra  honom 
känd  och  erkänd.  C-mollsymfonien  upp- 
fördes under  M:s  egen  ledning  25.  5.  Äf- 
ven uppträdde  han  som  pianist  med 
stor  framgång.  Själfva  midsommarnat- 
ten uppfördes  hans  Midsommarnatts- 
drömsouv.  för  första  gången  i  England. 
En  rekreationsresa  till  Skottland  o.  He- 
briderna  gaf  honom  bl.  a.  idéen  till  He- 
briderouverturen  (s.  d.).  På  hösten  var 
han  åter  i  Berlin.  Följande  år  företog 
han  åter  resor,  först  till  Weiniar,  där 
han  för  sista  gången  var  tillsammans 
med  Goethe,  sedan  till  Mimenen  o.  Wien. 
Från  den  österrikiska  hufvudstaden  gick 
färden  till  Italien,  där  han  1.  11.  anlände 
till  Kom.  I  Italien  stannade  han  ett  helt 
år,  ifrigt  sysselsatt  med  studier  af  den 
katolska  kyrkomusiken  och  med  eget 
komponerande.  Bland  de  vid  denna  tid 
tillkomna  verken  märkas  Hebriderouver- 


turen  och  "Walpurgisnacht"  (för  soli, 
kör  och  ork.).  På  återfärden  spelade 
han  ffg.  sin  G-mollskonsert  i  Munchen 
17.  10.  1831,  hvilken  äfven  den  tillkom- 
mit kort  tid  innan.  Efter  besök  i  Stutt- 
gart, Heidelberg,  Diisseldorf  m.  fl.  or- 
ter anlände  han  i  dec.  till  Paris,  där 
han  trädde  i  beröring  med  flera  af  då- 
tidens främsta  konstnärer  bl.  a.  med 
Habeneck,  Franchomme,  Chopin,  Meyer- 
beer,  Liszt  och  Ole  Bull.  Å  konserter  i 
den  franska  hufvudstaden  utförde  han 
flera  af  sina  verk  och  hedrades  äfven 
allmänt  för  sitt  konstnärliga  spel  och 
sina  hänförande  kompositioner.  På  vå- 
ren 1832  var  han  åter  i  London,  där 
Hebriderouv.  utfördes.  Här  skref  han 
bl.  a.  sin  Capriccio  brillant  (op.  22)  och 
spelade  den  ffg.  offentligt  25.  5.  I  juli 
månad  var  han  åter  hemma.  Zelter 
hade  2  mån.  innan  dött,  hans  vän 
Eduard  Bitz  låg  i  grafven  sedan  ett 
halfår,  Devrient,  hans  förtrogne  i  allt, 
hade  lämnat  Berlin  och  hans  andra 
syster  Kebecka  hade  grundat  eget  hem 
(Fanny  var  redan  sedan  1829  gift).  Han 
sökte  Zelters  plats  som  ledare  för  Sing- 
akademien,  men  blef  förbigången  af 
Kungenhagen,  som  erhöll  236  röster, 
mot  60  för  M.  Detta  val  (22.  1.  1833) 
smärtade  honom  djupt.  Berlin  kunde 
nu  ej  längre  fängsla  honom,  och  han 
sökte  komma  därifrån  så  fort  tillfälle 
erbjöd  sig.  Efter  att  ha  afslutat  sin 
A-durssymf.  ("den  italienska"  13.  3.  1833) 
begaf  han  sig  tidigt  i  april  till  Diis- 
seldorf för  att  ordna  allt  för  nederrhen- 
ska  musikfesten  (26.-28.  5.).  I  slutet  af 
april  gjorde  han  ännu  ett  kort  besök 
i  London  och  var  åter  till  festen  16.  5.; 
här  ledde  han  bl.  a.  Händels  "Israel  i 
Egypten"  och  sin  egen  på  20-talet  kom- 
ponerade "Trumpetouv.".  Festen  blef 
en  verklig  succés,  och  man  skyndade 
att  erbjuda  honom  ledningen  af  stadens 
musik.  M.  emottog  platsen  med  glädje, 
då  han  därigenom  kunde  komma  från 
Berlin.  Såsom  ledare  af  de  nederrhen- 
ska  musikfesterna  de  följande  åren 
vann  han  högt  anseende  och  vinterti- 
den gaf  honom  rikligt  tillfälle  till  eget 
komponerande.  Af  här  fullbordade  verk 
märkas:  Melusinaouv.,  Meerestille  u. 
Gliickl.  Fahrt-ouv.  (i  omarb.;  s.  d.)  och 
oratoriet  Paulus  (s.  d.).  Detta  sistnämn- 
da   verk    hade    länge    sysselsatt    honom 


Mendelssobn 


645 


och  fullbordades  ej  heller  i  Dusseldorf, 
utan  först  i  Leipzig  1836.  Dock  fal- 
ler det  egentliga  utarbetandet  i  Rhen- 
staden.  Ehuru  M.  bemöttes  med  all 
aktning  i  D.,  voro  de  musikaliska  för- 
hållandena ej  så  goda,  och  orkestern 
kunde  trots  allvarliga  försök  ej  drifvas 
upp  till  fullt  konstnärliga  prestationer. 
M.  längtade  därför  efter  större  verk- 
samhetskrets. I  början  af  år  1835  er- 
höll han  en  inbjudan  att  leda  en  Ge- 
wandhauskonsert  i  Leipzig.  Man  er- 
bjöd honom  kort  därefter  posten  här 
som  dirigent,  och  han  mottog  den.  Som- 
maren s.  å.  ledde  han  dock  ännu  ne- 
derrhenska  musikfesten  i  Köln,  men 
slog  sig  sedan  definitivt  ned  i  Leipzig. 
På  hösten  midt  under  sista  arbetet  med 
Paulus  drabbades  han  af  ett  hårdt 
slag,  i  det  hans  fader  19.  11.  afled.  Hem- 
met i  Berlin  var  nu  helt  upplöst,  och 
M.  kände  därför  nu  mer  än  någonsin 
en  längtan  att  grunda  ett  eget  hem. 
Sommaren  1836  ledde  M.  uppförandet 
af  "Paulus"  å  nederrhenska  musikfesten 
och  på  hösten  var  han  tills.  m.  sina 
ungdomsvänner  Hiller  och  svensken  A. 
F.  Lindblad  i  Frankfurt  a.  M.  Här  in- 
ledde han  närmare  bekantskap  med  dot- 
tern till  en  kyrkoherde  Cäcilie  Jean- 
renaud,  hvilkeu  bodde  tillsammans  med 
sin  moder  i  staden.  28.  3. 1837  firade  han 
i  Frankfurt  sitt  bröllop  och  förde  hen- 
ne kort  därefter  in  i  eget  hem  i  Leip- 
zig. Gewandhauskonserterna  blefvo  nu 
jämte  kompositionsverksamheten  hans 
käraste  sysselsättning  och  tack  vare 
kraftfull  hjälp  från  flera  framstående 
artister  (däribland  Ferd.  David)  och  till- 
mötesgående från  stadens  sida  kunde 
han  snart  göra  denna  konsertinstitu- 
tion till  en  af  de  allra  främsta  i  Euro- 
pa. Af  kompositioner  från  denna  tid 
märkas:  42:dra  psalmen,  E-mollskvar- 
tetten  (op.  44:  2),  pianokonserten  i  D- 
moll  och  orgelpreludiet  op.  37.  Äfven 
begynte  han  åter  samarbeta  med  pastor 
Schubring,  textförfattaren  till  oratoriet 
"Paulus".  Ett  nytt  oratorium  "Elias" 
hägrade  för  hans  syn.  Den  tid  M.  ej 
var  sysselsatt  i  Leipzig,  tillbragte  han 
än  i  England  (London,  Birmingham 
m.  fl.)  än  i  Berlin.  Äfven  fortsatte  han 
att  leda  de  nederrhenska  musikfesterna. 
De  förbindelser  M.  hade  med  den  preus- 
siska    hufvudstaden     voro     uteslutande 


af  privat  natur  och  någon  tanke  på 
musikalisk  verksamhet  där  var  alldeles 
utesluten  åtminstone  å  hans  sida.  Men 
ännu  skulle  han  tvingas  till  sysselsätt- 
ning där.  7.  6.  1840  hade  Fredrik  Wil- 
helm IV  uppstigit  på  tronen,  och  denne 
furste,  som  särskildt  fattat  kärlek  till 
M.,  erbjöd  honom  nu  en  direktionsplats 
öfver  hofmusiken.  Så  hög  än  ersätt- 
ningen för  ett  relativt  ringa  arbete  var 
och  huru  hedrande  posten  kunde  synas, 
afböjde  dock  M.  Leipzig  hade  blifvit 
honom  med  hvarje  år  kärare,  och  han 
önskade  stanna  där.  Konungen  ville 
dock  ej  förlora  sin  man.  Han  vände 
sig  till  Tieck  för  att  få  denne  diktare 
att  företaga  en  lindrig  omarbetning  af 
Sophokles'  "Antigone",  till  hvilkeu  M. 
skulle  skrifva  musik.  22.  10.  1841  ägde 
uppförandet  rum  i  Potsdam  med  M:s 
musik.  På  konungens  uppmaning  led- 
de M.  orkesterkonserter  i  Berlin  i  jan. 
1842  och  stannade  därför  nu  några  må- 
nader i  den  preussiska  hufvudstaden. 
Han  fullbordade  vid  denna  tid  A-molls- 
symfonien ("den  skotska";  20.  1.  1842). 
På  våren  var  han  ånyo  i  England  för 
att  leda  konserter.  För  att  ytterligare 
binda  M.  vid  Berlin  utnämnde  konun- 
gen honom  till  "kgl.  generalmusikdi- 
rektör" 1842.  Han  skref  sedan  musik 
till  Sophokles'  "Oedipus"  och  Bacines 
"Athalie",  hvilka  båda  uppfördes  i  Ber- 
lin. Äfven  fortfor  han  någon  tid  hvarje 
år  att  leda  större  orkesterkonserter  i 
Berlin  och  vid  hofvet  i  Potsdam.  M. 
glömde  dock  ej  sitt  Leipzig  utan  fort- 
satte att  ägna  denna  stad  sina  bästa 
krafter.  Ett  af  hans  betydelsefullaste 
arbeten  i  denna  stad  var  grundandet  af 
konservatoriet  1843  (se  Leipzig).  M. 
öfvertog  själf  undervisningen  i  kompo- 
sition och  kallade  för  de  öfriga  ämnena 
de  bästa  krafter.  Af  kompositioner  från 
dessa  år  må  nämnas  E-molls-konserten 
(för  violin),  fullb.  1844.  Oratoriet  "Eli- 
as" sysselsatte  honom  äfven  nu  och  af- 
slutades  ändtligen  1846  (om  första  upp- 
förandet i  Birmingham  se  Elias).  3.  12. 
1845  hade  M.  introducerat  Jenny  Lind  i 
Leipzig,  och  hon  sjöng  sedan  där  flera 
gånger  under  vinterns  lopp.  Hennes  in- 
flytande å  de  sista  arbetena  vid  orato- 
riet var  ej  ringa.  Det  allt  starkare  ut- 
nyttjandet af  M:s  krafter  i  Leipzig, 
Berlin,    London,    Frankfurt,    nederrben- 


646 


Mendelssohn 


ska  musikfesterna  m.  ni.  gjorde  honom 
med  åren  allt  nervösare.  Tiden  till  koni- 
positorisk  verksamhet  blef  ringa,  och 
farhågorna  för,  att  hans  hälsa  ej  länge 
skulle  uthärda  allt,  blefvo  för  hvarje  år 
allt  större.  Redan  vintern  1845  inställde 
sig  talrika  nervanfall.  14.  5.  1847  dog 
hans  mest  älskade  syster  Fanny,  och  bro- 
dern svimmade  af,  när  han  fick  under- 
rättelsen. 4. 11.  s.  å.  följde  han  själf  efter 
—  Vi  ha  hittills  hufvudsakligen  nämnt 
hans  större  verk.  Älskad  i  hemmen 
blef  han  dock  mest  genom  sina  smär- 
re verk  såsom  pianostyckena  "Lieder 
ohne  Worte"  (s.  d.).  Solosångerna  höra 
väl  ej  till  de  bästa,  knappast  heller  hans 
duetter,  ehuru  de  blefvo  föremål  för  en 
sällsynt  hög  dyrkan  ännu  långt  fram  på 
80-talet.  Äfven  ha  flera  af  hans  mans- 
kvartetter blifvit  verkliga  repertoar- 
stycken för  manskörföreningar.  —  Med 
M.  bortgick  en  af  de  mest  genuina  kom- 
positörsbegåfningarna  i  alla  tider.  Få 
ha  som  han  behärskat  det  formella  och 
få  ha  ägt  en  sådan  lätthet  som  han  att 
konsekvent  utarbeta  och  fullfölja  en 
musikalisk  idé.  Hans  universalitet  är 
äfven  enastående.  Alla  dessa  hans  för- 
tjänster buro  dock  inom  sig  äfven  fröet 
till  alla  hans  svaga  sidor.  Den  formella 
behärskningen  kunde  bli  kall  och  från- 
stötande, den  logiska  konsekvensen  kun- 
de alltför  mycket  binda  känslan;  lätthe- 
ten att  komponera  kunde  äfven  göra  ho- 
nom ytlig  och  ointressant;  universali- 
teten  kunde  slutligen  äfven  den  bli  far- 
lig. Wagner  har  en  gång  sagt,  att  M. 
skulle  blifvit  mera,  om  han,  jämte  sin 
allmänna  produktion,  likt  Beethoven, 
Schubert  m.  fl.  koncentrerat  sig  på  en 
hufvudform.  Så  som  förhållandet  nu 
är,  har  han  skapat  mästerverk  i  alla 
formerna  (utom  operan)  utan  att  dock 
föra  någon  bestämd  framåt  till  en  verk- 
lig kulminationspunkt.  M.  står  därför 
mera  som  medlaren  mellan  en  gammal 
och  ny  tid.  Han  har  något  af  alla  tider 
utan  att  helt  tillhöra  någon  viss.  Han 
är  för  mycket  klassiker  för  att  vara  ro- 
mantiker och  för  mycket  svärmisk  och 
känslofull  för  att  vara  klassiker.  Schu- 
mann,  som  stod  honom  så  långt  efter  i 
formell  begåfning,  var  honom  vida  öf- 
verlägsen  i  idérikedom.  Därför  handlade 
den  närmaste  eftervärlden  måhända  rik- 
tigast, då  den  hellre  byggde  vidare,  där 


Schumann  slutat,  än  där  M.  slutat.  Att 
man  därigenom  allt  mera  kom  bort  från 
den  formella  behärskningen  och  till  sist 
slutade  med  en  protest  mot  M.  som  "for- 
malismens" förkämpe,  är  ju  blott  den 
vanliga  beklagansvärda  konsekvensen 
af  en  tidsriktning,  som  gått  till  öfver- 
drift.  Då  pendeln  slagit  öfver  åt  ena 
sidan,  plägar  den  falla  åt  andra,  och 
det  ser  just  ut  som  om  20: de  seklet 
här  skulle  visa  mera  förståelse.  —  Tven- 
ne  statyer  ha  upprests  åt  honom,  en 
utanför  Kristallpalatset  (1860)  i  Lon- 
don och  en  utanför  Gewandhausbygg- 
naden  i  Leipzig  (1892).  LMA  1845.  — 
Hufvudlitt.  om  M.  är:  Lampadius,  F.  M. 
(1848,  1886),  F.  Hiller,  F.  M.  (1874),  S. 
Hensel,  Die  Familie  M.  (1879;  12.  uppl. 
1904),  Grove  i  Diet.  of  music  (2.  uppl.  III, 
1910),  E.  Devrient,  Meine  Erinnerungen 
an  F.  M.  (1869;  3.  uppl.  1891);  J.  Schu- 
bring,  Erinnerungen  an  F.  M.  (Daheim 
1866);  B.  Schrader  (1897),  E.  Wolff,  F. 
M.  (Reimanns  Ber.  Musiker  1906);  J. 
Hartog,  F.  M.  (1909),  Benedict,  A.  sketch 
of  the  life  and  works  of  the  late  F.  M. 
(2.  uppl.  1853).  De  främsta  källorna 
äro  dock  brefven,  af  hvilka  de  viktiga- 
ste samlingarna  äro:  Paul  M.,  Reise- 
briefe  1830—32  (5.  uppl.  1882;  sv.  öfvers. 
af  C.  G.  Rosén,  F.  M:s  reseminnen  1830 
—32,  Sthlm  1869);  Paul  och  Karl  M., 
Briefe  1830—37  (1863);  J.  Schubring, 
Briefwechsel  zwischen  F.  M.  und  J. 
Schubring  (1892);  E.  Wolff,  F.  M.,  Mei- 
sterbriefe  (1907);  K.  Klingemann,  M:s 
Briefwechsel  mit  K.  Klingemann  (1908); 
F.  Moscheles,  Briefe  von  F.  M.  an  Ignaz 
u.  Charlotte  Moscheles  (1888);  se  äfven 
Devrients  nyssnämnda  bok.  —  Sekund- 
därkällor  äro  biografierna  af  E.  Polko, 
La  Mara  och  A.  Reissmann  m.  fl.  —  En 
värdefull  svensk  samling  bref  från  M. 
till  A.  F.  Lindblad  är  1913  utgifven  i 
Sthlm  ("Bref  till  Ad.  Fr.  Lindblad"). 

F.  Mendelssohn- B. -Staats- 
Stipendien,  en  fond  i  Berlin,  af 
hvilken  årligen  utgå  två  stipendier  på 
hvardera  1,500  Mark  till  tyska  musiker, 
en  kompositör  och  en  utöfvande  musi- 
ker. —  I  London  stiftades  1848  en  fond 
Mendelssohn  Scholarship, 
hvars  räntor  som  stipendium  tillfalla 
lofvande  engelska  kompositörer.  Den 
första  "Mendelssohn  scholar"  var  Arthur 
Sullivan    (1856—60). 


Mendelssohn-Stif  tung— Menuett, 


647 


Mendelssohn-Stiftung,  1861 
grundad  i  Leipzig;  utdelar  stipendier  på 
två  afdelningar,  en  hufvudsakligen  för 
judar,  en  oberoende  af  all  konfession; 
afser  studier  i  staden  Leipzig. 

Mendelssohn,  Arnold,  son  till  en 
brorson  till  Felix  M.,  f.  26.  12.  1855  i 
Katibor;  elev  af  Haupt,  Grell,  Kiel,  Tau- 
bert  m.  fl.  i  Berlin;  1880—83  organist  och 
univ.-musikdirektör  i  Bonn,  sedan  mu- 
sikdirektör i  Bielefeld,  1885  lärare  vid 
konserv,  i  Köln,  sedan  musiklärare  i 
Darmstadt;  1899  professor.  M.  har  skrif- 
vit  flera  fullödiga  verk  framför  allt  för 
soli,  kör  och  ork.:  "Abendkantate"  1881, 
"Friihlingsfeier"  1891,  "Pandora"  1908, 
"Schneiders  Höllenfahrt"  1897;  operor- 
na "Elsi"  1896,  "Der  Bärenhäuter"  1900, 
"Die  Minneburg"  1909;  dessutom  körer 
(särskildt  manskörer)  och  solosånger.  — 
En  karaktäristik  af  honom  skref  W. 
Nagel  i  "Monographien  moderner  Mu- 
siker", I,  1906. 

Mcnestrel,  ménétrier  (fr.),  m  i  n- 
strel  (eng.),  liktydigt  med  jonglör 
(s.  d.);  ordet  betyder  närmast  "tjänare" 
och  afsåg  att  framhäfva  trubaduren 
och  diktaren  som  herre.  —  Litt.:  S.  Ba- 
ring-Gould,  English  minstrelsie  (1896) ;  W. 
Grossmann,  Friihmittelenglische  Zeug- 
nisse  iiber  Minstrels  1100—1400  (1900); 
Edm.  Duncan,  The  story  of  minstrelsy 
<1907). 

Ménétrier  (fr.),  bierfilare,  spelman.  Se 
äf ven   Menestrel. 

Meno  (it.),  mindre;  m.  forte,  mindre 
starkt;    m.    m  o  s  s  o,    långsammare. 

Menska,  i  ditt  hjärta  slår, 
psalm  40;  Haeffner  40;  saknas  i  koralpsb. 
af  1697;  går  tillbaka  till  den  tyska  kora- 
len: "Straf  mich  nicht  in  deinem  Zorn" 
<Zahn  6274);  tr.  ffg.  1694. 

Menska,  o  hvi  dröjer  du,  psalm 
453;  Haeffner  453;  saknas  i  koralpsb.  1697; 
går  tillbaka  till  den  tyska  koralen  af 
1668:  "Meinen  Jesum  lass  ich  nicht;  weil 
er  sich"  (Zahn  3450);  skall  i  svensk  källa 
(enl.  Beckman)  befinna  sig  i  Arrhenii 
handskrifna  Psalme-Profver  till  psal- 
men: "Mein  Herr  Jesus  mich  erfreut" 
("Jesus  allt  mitt  goda  är");  af  tryckt 
efter  Arrh.  hos  Beckman  s.  548.  —  En 
variant  till  mel.  finnes  i  Hoeffners  ko- 
ralbis  andra   del   af   1821. 

Mensur,  mått.  1.  Brukas  vid  instrumen- 


ten vid  allehanda  måttbestämmelser, 
stränglängd,  tonhålens  afstånd  å  trä- 
blåsinstr.  m.  m.  Vid  en  orgel  talas  om 
pipornas  m.,  hvarmed  menas  förhållan- 
det mellan  pipans  längd  och  bredd. 
Stor  vidd  kallas  vid  m.,  ringa  vidd 
trång  m.  Vid  m.  ger  en  rund,  fyl- 
lig ton,  fattig  på  öfvertoner,  trång  m. 
en  skärande,  skarp,  strykande  ton.  —  2. 
Beteckning  för  notvärdena  under  me- 
deltiden (se  Mensuralmusik).  Men- 
sura perfecta,  tretidig  takt;  Men- 
sura imperfecta,  två-  och  fyrtidig 
takt. 

1.  Menter,  J  o  s  e  p  h,  f .  19.  1.  1808  i 
Deutenkofen,  Bayern,  t  18.  4.  1856  i  Miin- 
chen;  violoncellist;  elev  af  P.  Moralt  i 
Miinchen;  1833  anställd  vid  hof operan  i 
Miinchen;  företog  flera  konsertresor  i 
Tyskland,  Österrike,  Holland,  Belgien 
och  England.  —  2.  Sophie  M.,  den  fö- 
rege dotter,  f.  29.  7.  1848  i  Munchen; 
pianist;  elev  af  Leonhard  vid  konserv, 
i  Munchen;  lämnade  detta  vid  13  års 
ålder  och  tog  sedan  privatlektioner  för 
Niest;  15  år  gammal  företog  hon  sin 
första  turné;  1867  uppträdde  hon  vid  en 
Gewandhauskonsert  i  Leipzig  och  stu- 
derade under  Tausig;  1869  blef  hon  elev 
af  Liszt  och  ingick  1872  äktenskap  med 
violoncellisten  David  Popper,  från 
hvilken  hon  skilde  sig  1886;  var  1883— 
87  professor  i  Petersburg.  M.  har  före- 
tagit talrika  konsertresor  och  hedrats 
som  en  af  samtidens  allra  främsta  pia- 
novirtuoser. Skandinavien  besökte  hon 
1882,  85  och  92;  har  tidtals  utöfvat  lä- 
rareverksamhet i  Berlin;  bor  för  närv. 
å  sitt  slott  Itter  i  Tyrolen. 

Menuett,  menuet  (fr.),  menuett  o, 
minuetto  (it.),  fransk  dans,  utbildad 
ur  couranten  (s.  d.)  vid  1600-talet  midt; 
skall  först  ha  användts  af  en  danslärare 
i  Poitiers;  kom  till  hof  vet  1653  och  vann 
där  snart  stor  popularitet,  så  att  den 
undanträngde  de  gamla  hofdanserna 
courante,  sarabande  m.  fl.  Under  1700- 
talet  var  m.  den  förhärskande  dansen 
öfverallt  i  Europa  och  delade  företrädet 
med  polonäsen  och  kontradansen.  Först 
vid  1800-talets  början  försvann  den  så 
småningom  för  att  ersättas  af  valsen. 
I  suiten  förekom  m.  redan  på  1680-talet, 
ehuru  den  ej  gärna  trifdes  samman  med 
de  gamla  danserna.  Under  1700-talet,  då 
de  gamla  danserna  i  suiten  försvunnit, 


648 


Mensuralmusik — Menzinsky 


fick  den  jämte  polonäsen  sin  plats  i  so- 
naten och  blef  med  Mannheimerskolan 
placerad  före  rondot  (finalen).  Af  Haydn 
och  Mozart  utbildades  den  vidare  i 
konstnärligt  hänseende.  M:s  redan  un- 
der 1600-talet  tydligt  framträdande  lek- 
fulla, graciösa  stil  upptogs  särskildt  af 
Beethoven  och  utvecklades  till  scherzo 
(s.  d.).  Vid  1700-talets  midt  hade  m.  i 
regel  en  sångbarare  mellansats  trio 
(eftersats  med  upprepande  af  försatsen), 
och  denna  form  blef  den  vanligaste  äf- 
ven  under  1800-talet,  där  den  ej  helt 
uppgick  i  den  friare  och  själfständigare 
scherzoformen.  —  Om  m.  i  suite  och  so- 
nat se  T.  Norlind,  Zur  Geschichte  der 
Suite.  Om  m.  som  dans  i  Sverige  under 
1700-talet  samt  det  begynnande  1800-ta- 
let  se  T.  Norlind,  Den  svenska  polskans 
historia  (Studier  i  sv.  folklore  V  [1911]). 
Såsom  typisk  figurdans  hade  m.  svårt 
att  bli  rätt  populär  bland  folket  och 
kom  heller  aldrig  att  utöfva  samma  om- 
fattande betydelse  där  som  den  enklare 
polonäsen;  dock  saknades  den  ej  hos  all- 
mogen, och  talrika  bevis  finnas  från  så- 
väl Sverige  som  Danmark  och  Finland, 
att  den  under  tiden  1750—1840  varit  cere- 
monidans vid  bondbröllop. 

Mensuralmusik,  den  flerstämmiga  ton- 
konst, som  förefanns  under  tiden  1200— 
1550.  Då  den  flerstämmiga  tonkonsten, 
där  en  not  i  en  stämma  ej  motsvarade 
en  utan  flera  noter  i  en  annan,  måste  ha 
fullt  bestämda  tidsvärden  för  sina  no- 
ter, fick  notskriften  större  tydlighet  än 
den  förut  i  koralnotskriften  hade  haft. 
Ju  mera  invecklad  den  flerstämmiga 
tonkonsten  blef,  dess  mera  komplicerad 
måste  äfven  noten  bli.  Där  koralnoten 
hade  varit  enkel,  blef  äfven  mensural- 
noten  enkel,  men  där  koralnoterna  sam- 
manförts i  en  ligatur,  sökte  äfven  men- 
suralmusiken  fasthålla  vid  ligaturen 
men  måste  då  också  inom  denna  själf 
precisera  de  sammanförda  noternas  olika 
tidsvärden.  Då  mensuralnoternas  glans- 
tid var  1300-  och  1400-talen,  plägar  ofta 
konstmusiken  under  denna  tid  samman- 
fattas under  "mensuralmusikens  tidsål- 
der". Om  denna  tid  och  om  koralno- 
terna se  Johannes  Wolfs  "Geschichte  der 
Mensuralnotation  1250—1460"  och  s.  förf:s 
"Notationskunde".  —  Se  vidare  Mensu- 
r  a  1  n  o  t  e  r. 

Mensnralnoter,   de   under  1100-talet  ut- 


bildade noterna  med  bestämda  tidsvär- 
den i  förhållande  till  hvarandra.  Allt 
efter  2-  o.  3-tidig  takt  kunde  en  ofvanför 
i  tidsskalan  stående  not  betyda  lika  myc- 
ket som  2  el.  3  af  nedanför  hvarandra. 
Så  motsvarade  t.  ex.  en  longa  3  brevis 
i  den  tretidiga,  "fullkomliga"  takten 
(tempus  perfectum),  2  brevis  i  den  två- 
tidiga, "ofullkomliga"  takten  (tempus 
imperfectum).  Likaså  kunde  en  longa 
motsvara  antingen  4  el.  6  semibrevis. 
Till  slutet  af  1200-talet  användes  blott 
svarta,  fyllda  noter,  sedan  uppkommo 
efterhand  äfven  öppna.  Notvärdena  ut- 
vecklades samtidigt  från  två  (longa  och 
brevis)  till  4,  hvaraf  en  blef  dubbelt 
lång  (maxima),  en  dubbelt  kort  (semi- 
brevis); på  båda  sidor  om  dessa  kommo 
sedan  ytterligare  två:  larga  (längre  än 
maxima)  och  minima  (dubbelt  så  kort 
som  semibrevis).  Vid  1300-talets  början, 
då  de  öppna  noterna  begynte  undan- 
tränga de  fyllda,  utgick  man  helst  från 
longa  som  högsta  tidsvärdet  och  kom 
så  till  semifuga  som  minsta  tidsvärdet 
(fusa  och  semifusa  kunde  äfven  benäm- 
nas erorna  och  semicroma,  två  namn  som 
dock  på  intet  sätt  ha  något  med  kro- 
matik att  göra).  Då  på  1500-talet  i  skrif- 
na  notböcker  de  rundade  formerna  blef- 
vo  vanliga,  uppstodo  våra  vanliga  no- 
ter. Denna  notutveckling  från  fylld  till 
öppen  och  sist  rundad  form  framgår  af 
följande  schema  å  nästa  sida. 

Då  hvarje  nots  värde  skulle  bedömas 
efter  den  efterföljande,  uppstod  en  syn- 
nerligen invecklad  mensuralteori,  hvil- 
ken  nådde  sin  kulmen  i  spetsfundighet  i 
ligaturläran  eller  läran  om  de  samman- 
satta noternas  valör.  På  1300-talet  stod 
mensuralteorien  högst,  med  1500-talet 
hade  den  redan  betydligt  förenklats, 
och  med  taktstrecket  under  1600-talet 
förlorade  den  hvarje  betydelse.  —  Så- 
som lämplig  handbok  för  dem,  som  vilja 
sätta  sig  in  i  läran  om  mensuralnoterna 
hänvisas  till  H.  Bellermanns  "Die  Men- 
suralnoten  och  Taktzeichen  im  15.  und 
16.  Jahrhundert"  (1858;  2.  uppl.  1906).  — 
Se  vidare  Mensuralmusik. 

Menzinsky,  Modest,  f.  28.  4.  1876  i 
Ostgalizien;  operasångare  (tenor);  efter 
studier  vid  gymnasiet  i  Sambor  blef 
han  1896  inskrifven  som  student  i  teol. 
fakulteten  i  Lemberg;  1899  öfvergick 
han  till  musiken  och  utbildade  sin  röst 


Mercadante — Merklin 


649 


Tfin  i 


■    <► 


D      O 


t  T  t   t 

■=i  i  °  p  r  c  e 


Mensnralnoter. 


hos  J.  Stockhausen  i  Frankfurt  a.  M.; 
1903  anställd  vid  stadsteatern  i  Elber- 
feld;  s.  å.  anställd  vid  k.  t.  Sthlm,  där 
han  stannade  till  1910  med  afbrott  för 
ett  år  (1908/9),  då  han  sjöng  i  Lemberg; 
sedan  sommaren  1910  anställd  vid  ope- 
ran i  Köln.  M.  har  särskildt  varit  en 
värdefull  hjälp  i  Wagnerroller  (Sieg- 
fried,  Lohengrin,  Tannhäuser,  Sigmund, 
Walther  Stolzing);  har  dessutom  upp- 
burit roller  som:  Otello,  Eleazar  i  "Ju- 
dinnan", Eadamés  i  "Aida",  Florestan  i 
"Fidelio"  och  Canio  i  "Pajazzo";  sjöng 
äfven  med  framgång  å  konserter.  —  Sv. 
biogr.  i  Sv.  Musikt.  23.  9.  1904. 

Mercadante,  Giuseppe  S  a  v  e  r  i  o  Raf- 
faele,  f.  26.  6.  1797  i  Neapel,  t  17.  12.  1870 
i  Neapel;  elev  af  Zingarelli;  debuterade 
1818  å  Teatro  del  fondo  med  en  kantat 
och  1819  å  San  Carloteatern  med  "L'apo- 
teosi  d'Ercole";  1820  uppfördes  buffa- 
operan  "Violenza  e  constanza";  skref 
sedan  en  mängd  operor  bl.  a.  för  Rom, 
Bologna,  Milano,  Venedig,  Wien,  Mad- 
rid, Lissabon  o.  Paris.  1833  domkyrko- 
kapellmästare i  Novara,  1839  i  samma 
egenskap  i  Lauciano;  1840  direktör  för 
k.  musikskolan  i  Neapel;  blind  sedan 
1862.  Af  hans  operor  nådde  endast  "Il 
giuramento"  (1837)  världsrykte  ("Eden", 
Sthlm  1852).  M.  skref  äfven  kyrkliga 
verk,  hymner,  kantater,  orkesterfanta- 
sier, solosånger  m.  m. 

Merikanto,  Oskar,  f .  5.  8.  1868  i  Hel- 
singfors; 1887  studerade  han  i  Leipzig 
och  Berlin  och  anställdes  som  organist 
vid  Johanneskyrkan  i  Helsingfors;  har 
såväl  före  som  efter  utrikesstudierna 
konserterat  och  gjort  sig  känd  som  myc- 
ket framstående  orgelspelare;  har  äfven 
varit  dirigent  vid  Inhemska  operan;  af 
hans    kompositioner    ha    särskildt    solo- 


sångerna vid  piano  vunnit  stort  erkän- 
nande genom  dess  ädla  folkvisartade 
melodi  och  briljant  utarbetade  ackom- 
pagnement.  M.  har  äfven  skrifvit  tven- 
ne  operor  "Pohjan  neito"  (1899)  och 
"Elinan  surina".  Dessutom  har  han  ut- 
gifvit  folkvisarrangement  och  orgelpe- 
dagogiska skrifter  samt  verkat  som  mu- 
sikkritiker. 

Merk,  J  o  s  e  p  h,  f.  18.  1.  1795  i  Wien, 
t  där  16.  6.  1852;  violoncellvirtuos;  elev 
af  Schindlöcker;  sedan  1818  förste  vio- 
loncellist  vid  hof operan  i  Wien;  1823  lä- 
rare vid  konserv.;  1834  kejs.  kammarvir- 
tuos; företog  talrika  konsertresor;  skref 
en  konsert,  en  concertino  samt  flera 
etydverk  (op.  11,  20)  för  sitt  instru- 
ment. 

Merkel,  Gustaf  Adolf,  f.  12.  11.  1827 
i  Oberoderwitz,  Zittau,  t  30.  10.  1885  i 
Dresden;  elev  af  J.  Otto  och  Joh.  Schnei- 
der;  organist  i  Kreuzkirche;  1864  hof  or- 
ganist vid  kat.  hof  kyrkan;  1867—73  di- 
rigent vid  Dreyssigs  sångakademi;  1861 
lärare  vid  konserv.  M.  var  en  fram- 
stående orgelspelare  och  har  utgifvit 
flera  mycket  populära  och  vidt  kända 
orgelkompositioner,  af  hvilka  kunna 
nämnas:  9  orgelsonater,  3  orgelfantasier, 
en  orgelskola,  30  etyder  för  pedalteknik; 
dessutom  motetter,  solosånger,  piano- 
stycken m.  m.  —  Litt.:  P.  Janssen,  G, 
M.   (1886). 

Merklin,  J  o  s  e  p  h,  f.  17.  1.  1819  i  Ober- 
hausen,  Baden,  t  10.  6.  1905  i  Nancy;  or- 
gelbyggare; 1847  slog  han  sig  ned  i  Briis- 
sel,  där  han  tills.  m.  sin  svåger  F.  Schiit- 
ze  grundade  en  orgelfirma,  hvilken  se- 
dan 1853  burit  namnet:  "Merklin,  Schut- 
ze  &  Co";  1855  öfvertogs  äfven  Pariser- 
firman  Ducrocquet  &  Co  (urspr.  Dau- 
blaine  &  Co).   Firman  har  gjort  sig  känd 


650 


Mersenne — Messchaert 


såsom  synnerligen  framstående  och  ut- 
fört en  mängd  berömda  verk,  bl.  a.  St. 
Eustachekyrkans  i  Paris  och  katedra- 
lens i  Murcia. 

Mersenne,  Mari  n,  f.  8.  9.  1588  i  Oizé, 
Maine,  t  1.  9.  1648  i  Paris;  lefde  som 
Paulinermunk  i  Paris  i  stillhet  (före- 
tog 1640 — 45  en  italiensk  resa);  utgaf 
jämte  en  mängd  matematiska  skrifter 
den  för  musiken  värdefulla  boken  "Har- 
monie  universelle"  (1636,  37;  2  bd). 

Mernla,  Tarquinio;  1623  kapellmä- 
stare i  S.  Maria  Maggiore  i  Berganio; 
1624  hos  konung  Sigismund  III  i  Polen; 
1626  åter  i  Italien;  1628  organist  i  Cre- 
niona;  1639  domkyrkokapellmästare  och 
organist  i  Bergamo;  efter  1652  åter  i 
Crcmona.  M.  utgaf  en  mängd  kompo- 
sitioner, hufvudsakligen  kyrkliga:  mo- 
tetter,  concerti  spirituali,  mässor,  psal- 
mer med  och  utan  instrumentalt  ackom- 
pagnement;  dessutom  flera  böcker  ma- 
■drigaler;  endast  en  orgelkomposition 
("Sonate  cromatica")    är  bekant. 

Merulo,  Cl  au  di  o,  f.  8.  4.  1533  i  Cor- 
reggio,  t  4.  5.  1604  i  Panna;  orgelspe- 
lare och  kompositör;  organist  i  Bre- 
scia;  1557  organist  vid  andra,  1566  vid 
första  orgeln  i  Marcuskyrkan  i  Vene- 
dig; 1586  hof organist  hos  Ranuccio  Far- 
nese  i  Parma;  utgaf  flera  samlingar  nia- 
drigaler  (1566,  79,  80,  1604),  motetter  (1583, 
93,  94,  1605),  Canzoni,  toccate  m.  m.  Hans 
orgelstil  är  ovanligt  god  och  visar  ofta 
goda  ansatser  till  fuga.  —  Om  honom  se 
bl.  a.  K.  Winterfeld,  G.  Gabrieli  u.  sein 
Zeitalter  (1834);  A.  G.  Ritter,  Zur  Ge- 
schichte  des  Orgelspiels  (1884);  J.  Wa- 
sielewski,  Geschichte  d.  Instrumentalmu- 
sik im  16.  Jahrh.  (1878).  Biografiskt 
materiell  lämna:  Catelani  (1859),  Biggi 
(1861)   samt  Merulofestskriften  1904. 

Mesomedes,  forngrekisk  skald  och  ton- 
sättare från  Kreta  i  2:a  årh.  e.  Kr.; 
kejsar  Hadriani  frigifne  och  gunstling; 
ett  epigram  och  en  till  Nemesis  riktad 
hymn  finnes  bevarade;  till  hymnen  äro 
.äfven  nottecknen  angifna.  —  Litt.:  Bel- 
lermann,  Die  Hymnen  des  Dionysios  und 
M.  (1840);  Westphal,  Griechische  Metrik 
(2.   uppl.   1868). 

Messa,   se   Mässa. 

Messa  di  voce  (it.),  mise  de  voix 
<fr.),  ansvällandet  o.  aftagandet  i  klang- 
styrka vid  långt  uthållna  sångtoner. 


Messager,  André  Charles  Prosper, 
f.  30.  12.  1853  i  Montlucon,  Allier;  1868 
— 74  elev  vid  Fecole  de  musique  reli- 
gieuse  i  Paris;  1874  organist  i  Saint- 
Sulpice;  erhöll  1876  vid  en  allmän  täf- 
lan,  föranstaltad  af  "La  société  des  corn- 
positeurs"  guldmedaljen  för  en  symfoni, 
som  uppfördes  på  en  Chåteletkonsert 
och  slog  mycket  an.  En  ny  guldme- 
dalj förvärfvade  han  1877  för  en  täf- 
lingskantat  "Don  Juan  et  Haydée".  En 
liten  balett  "Fleur  d'Oranger"  gjorde 
stor  lycka  å  "Folies-Bergére"  och  ef- 
terföljdes därför  af  tvenne  andra  "Les 
vins  de  France"  (1879)  och  "Mignons  et 
vilains".  1880  mottog  han  ett  uppdrag 
att  vara  orkesterdirigent  vid  Edentea- 
tern  i  Brussel  och  stannade  där  ett  år 
och  komponerade  ytterligare  två  balet- 
ter. Väl  återkommen  skref  han  "Fran- 
cois  les  bas  bleus",  som  gjorde  stor  lycka 
1883  och  året  efter:  "La  Fauvette  du 
temple"  och  "La  Béarnaise  samt  1885 
"Les  bourgeois  de  Calais".  1886  debute- 
rade han  å  St.  operan  med  baletten  "Les 
deux  pigeons";  sedan  följde  "Isoline" 
(1888  på  Renaissanceteatern),  "Le  mari 
de  la  reine"  (1890)  och  slutligen  s.  å.  (20. 
5.)  på  Op.  comique  hans  mest  kända 
verk:  "La  basoche"  ("Skrifvarkungen", 
Sthlm  1892;  i  Tyskland  under  titeln 
"Zwei  Könige");  af  de  senare  verken 
märkas:  "Miss  Dollar"  (1893),  "La  fian- 
cée  en  loterie"  (1897),  "Le  chevalier 
d'Harmental"  (s.  å.),  "Véronique"  (1899), 
"Les  dragons  de  1'imperatrice"  (1905), 
"Fortunio"  (1907).  Efter  att  någon  tid 
ha  varit  organist  vid  Paulskyrkan  var 
han  musikdirigent  vid  Op.  comique  1898 
—1903;  skötte  1901—1907  direktörsbefatt- 
ningen vid  Covent  Garden,  London  och 
är  sedan  26.  1.  1907  direktör  vid  St.  ope- 
ran i  Paris  (tillträdde  1.  1.  1908).  Efter 
Marty  blef  han  1908  äfven  dirigent  för 
konservatoriekonserterna.  —  Litt.:  Biogr. 
hos  Octave  Séré,  Musiciens  francais 
d'aujourd'hui  (1911);  se  äfven  där  an- 
gifven  litteratur;  sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt. 
1892  s.  121  f.  (jfr  äfven  ss.  74  o.  86  s.  årg.). 

Messchaert,  Johannes  Martinus,  f. 
22.  8.  1857  i  Hoorn,  Holland;  barytonist; 
elev  af  konserv,  i  Köln  samt  Stockhau- 
sen  i  Frankfurt  a.  M.  och  Wullner  i 
Munchen;  har  företagit  talrika  konsert- 
resor  och  fått  anseende  som  mycket 
duglig  barytonsångare. 


Messe  solennelle— Meter  651 

Messe    solennelle,   se   Missa  minologi    från    språket,    det    talade    och 
s  o  1  e  m  n  i  s.  sjungna.     Rytm     är     en     regelbunden 
Mesto  (it.),  sorgbundet,  sorgset.  gruppering    af    på    hvarandra    följande 
Mesnre    (fr.),    niensur,    tidsmått,    takt;  tidsmoment,  meter  (versmått)  däremot 
m.  å  deux  temps,  2/i-takt;  m.  ä  trois  en  rytm,  hvars  materiella  underlag  ut- 
temps,  3A-takt.  göres    af    de    talade    el.    sjungna    språk- 
Metall,  timbre  (fr.),  en  rösts  klang-  ljuden.    En  stafvelse  kan  antingen  vara 
halt.  lång  (— )  el.  kort  (-~-).     Genom  kombina- 
Metastasio,    Pietro    Antonio    Dom.  tion   af   en,   två   tre    el.    fyra    stafvelser 
Bon  a  ventur  a,  f.  13.  1.  1698  i  Rom,  t  12.  bildas    en    versfot.     Då    stafvelser    för- 
4.  1782  i  Wien  (hette  ursprungligen  T  r  a-  bindas   med   hvarandra,   kunna    följande 
passi);    1700-talets    mest    firade    förfat-  versfötter  uppstå: 
tare  af  operatexter;  äfven  stor  som  för- 
fattare af  dramer  utan  musik;  erhöll  en            ryrrnicus 

grundlig    och    lärd    bildning;    sin    bana  i       i 

som  operaförf.  begynte  han  1724  i  Nea-  Troké  ^ 

pel   med    "Didone    abbandonata"    (musik 

af  Sarro,  sedan  af  Vinci  och  Scarlatti);  Då  tre  versfötter  förbindas  med  hvar- 

fr.  o.  m.  1730  hofpoet  i  Wien.     M.  hade  andra'    erhålles    följande    hufvudarter: 

i    Neapel    träffat    samman    med    sånger-  Tribrachufl                       .■*•-' 

skan  Marianne  Benti-Bulgarelli  och  hen-  Molussus 

ne    tillkommer    i    första   hand    äran    att  Dactyl    —  ^  ^ 

ha  gjort   diktaren   förtrogen  med  musi-  Anapest    -^  w  — 

ken    och    dess    verkningsmedel;    genom  Bacchius 

henne   blef    han    bekant   med    Scarlatti,  Antibacchius    - 

Leo   och   Durante.     Af   hans   verk   efter  AmMma^e/8     —  w  — 

Dido   märkas:     "Siroe"    (1726    i    Venedig 

med  Vincis  musik),  "Catone  in  Utica"  En  förbindelse  mellan  flera  versfötter 
(1727),  "Ezio"  (1728),  "Semiramide"  (1729),  bildar  en  vers;  alltefter  antalet  1—7  vers- 
"Alessandro  e  Artaserse"  (1730).  I  Wien  fötter  särskiljer  man:  monometer,  dime- 
skref  han  hufvudsakligen  1730 — 40,  se-  ter,  trimeter,  tetrameter,  pentameter  och 
dan  blefvo  verken  mera  sällsynta.  Af  hexameter.  Äro  alla  versfötterna  i  ver- 
-de  här  författade  märkas:  "Adriano  in  sen  fullständiga,  talar  man  om  en  aka- 
Siria"  (1731),  "Demetrio"  (1731),  "Issi-  talektisk  vers;  om  sista  stafvelsen  i 
pile"  (1732),  "Olimpiade"  (1733),  "Demo-  sista  versfoten  fattas,  är  versen  katalek- 
ofonte"  (1733),  "Clemenza  di  Tito"  (1734),  tisk;  om  två  stafvelser  fattas:  brachy- 
"Antigone"  (1744),  "Re  Pastore"  (1751).  katalektisk;  om  en  stafvelse  är  tillagd 
M.  skref  äfven  oratorie-  och  kantattex-  i  slutet  af  versen:  hyperkatalektisk. 
ter.  Följande  den  riktning  Apostolo  En  sång  kan  i  sin  metriska  samman- 
Zeno  angifvit,  sökte  han  att  i  sina  ope-  sättning  följa  el.  afvika  från  diktens  me- 
ratexter  lämna  ett  drama,  som  tillfreds-  triska  schema.  —  Äfven  en  instrumen- 
ställde  alla  fordringar  på  ett  sådant,  talmelodi  kan  återföras  till  ett  metriskt 
Psykologiskt  riktiga  framställningar  af  versschema.  Dock  äro  afvikelserna  inom 
karaktärer  och  passioner,  en  från  dem  instrumentalmusiken  talrikare,  på  sam- 
utgående, följdriktigt  utvecklad  hand-  ma  gång  den  musikaliska  periodbygg- 
ling  var  hans  främsta  ögonmärke.  Den  nåden  är  friare  och  själfständigare. 
antika  tragedien  var  häri  hans  mönster,  Hugo  Riemann  söker  därför  att  utbilda 
ehuru  han  äfven  lärt  mycket  af  den  en  speciell  musikalisk  metrik  med  egen 
franska  tragedien.  —  Om  M.  skref  bl.  a.  terminologi.  I  stället  för  versfötter  ta- 
J.  Ad.  Hiller  (1786),  Ch.  Burney  (1796),  lar  han  om  taktmotiv  med  olika  be- 
Sav.  Mattei  (1785),  Stendhal  (1817),  Ka-  tonade  noter  (beteckning  'lätt'  o.  'tung' 
rajan  (1861)  och  M.  Zito  (1904).  i  st.  f.  'kort'  och  'lång').  Dessa  bilda 
Meter,  se  Metrik.  sedan  taktgrupper,  hvilka  i  sin  tur 
Metrik,  läran  om  versmåtten  och  läran  bilda  satsdelar  (för-,  efter-  och  mel- 
•om  de  rytmiska  formerna.  Den  musi-  länsats)  och  dessa  sedan  tillsammans  en 
kaliska    metriken    har    hämtat    6in    ter-  musikalisk    period.    —    Se    härom    H. 


652 


Metronom — Meyer 


Riemanns  skrifter:  System  der  inusi- 
kalischen  Rhythmik  und  Metrik  (1903), 
Grnndriss  d.  Konipositionslehre  (I,  1905). 
—  Se  vidare:    Rytm,  P  e  r  i  o  d  i  k. 

Metronom,  t  aktmätare;  i  sin  enklaste 
gestalt  ett  måttband  med  tyngd,  som  sät- 
tes i  svängning  med  handen;  å  mått- 
bandet finnes  angifvet  olika  tal,  och 
allt  eftersom  bandet  blir  längre  eller 
kortare  svänger  tyngden  långsammare 
eller  hastigare;  då  fingrarna  hållas  på 
talet  60,  svänger  tyngden  sextio  slag  i 
minuten;  på  talet  100  hundra  slag  in.  m. 
Den  förbättrade  m.  har  tvenne  vikter, 
en  i  hvardera  ändan  af  en  pendelstång; 
axeln  sitter  här  nedtill  i  st.  f.  upptill. 
Vid  M  ä  1  z  e  1  s  (s.  d.)  m.  sättes  pendeln 
i  svängning  genom  ett  urverk.  Pendel- 
stången har  en  tyngd,  som  kan  höjas 
och  sänkas,  och  å  en  graderad  skala  vid 
sidan  angifves  svängningstalet.  "M.  M. 
J60"  vid  en  komposition  betyder,  att 
hvarje  fjärdedel  skall  ha  samma  tids- 
mått, som  pendelstången  å  en  Mälzelsm., 
som  har  den  flyttbara  tyngden  på  60. 
"*M.  M.  J  =60"  har  samma  betydelse, 
dock  anger  halfnotcn,  att  60  halfnoter 
skola  falla  på  minuten  (d.  v.  s.  det- 
samma som  M.  M.  J  120).  M.-angifvan- 
det  vid  en  komposition  kan  bättre  än 
tempobeteckningarna  allegro,  moderato, 
andante  etc.  ange  ett  styckes  hastighet. 

Mette,  morgongudstjänst.  —  Se  M  a  t  u- 
t  i  n  a. 

1.  Meyer,  Franz  Heinrich  Chri- 
stoph,  f.  8.  2.  1705  i  Hannover,  t  där  17. 
9.  1767;  son  af  slottsorganisten  i  Hanno- 
ver Franz  David  M.;  inkallades  1728 
till  Stockholm,  dit  han  anlände  i  juni; 
erhöll  fr.  1.  7.  s.  å.  en  årlig  lön  som 
hof kapellist  af  600  dr  s:mt;  i  april  1729 
afreste  han  till  Hannover  och  ersattes 
då  af  brodern  Jacob  Heinrich  M. 
(s.  d.);  i  Hannover  blef  Fr.  H.  M.  med- 
lem af  hofkap.  och  1735  tillika  hoforga- 
nist.  1741  erhöll  han  af  konsist.  där 
uppdrag  att  skrifva  melodier  till  en  året 
innan  utgifven  psalmbok;  af  de  till  ett 
40-tal  uppgående  melodierna  äro  hälf- 
ten af  honom  själf.  En  del  lefde  kvar 
in  i  20:de  seklet,  däribland  "Mein  Schöp- 
fer  steh'  mir  bei".  —  Hufvudkällan  till 
hans  biogr.  är  Zahn,  Die  Melodien  d. 
deutschen  evang.  Kirchenlieder  V,  447  f. 
(1892),  där  hänvisning  till  alla  hans  me- 
lodier finnes  (meddelas  i  samlingsverket 


II — IV).  —  Hans  båda  söner  Chri- 
stian Ludwig  M.  och  J  o  h  a  n  n 
Gerhard  M.  blef vo  hans  efterträdare, 
den  förre  1769—90,  den  senare  1809—23. 
Den  förre  skall  ha  varit  en  skicklig  or- 
gelspelare. Hiilphers'  uppgift  i  Hist. 
afh.  s.  103,  att  Franz  H.  M.  varit  ka- 
pellmästare i  Sthlm  1725  är  oriktig  (se 
hofräkenskaperna  i  slottsark.).  —  Jfr 
äfven  Eitner,  Quellenlex. 

2.  Jacob  Heinrich  M.  (äfven  be- 
tecknad: J  o  h  a  n  n  Heinrich),  den  fö- 
reg:s  broder;  inkom  till  Stockholm  i 
broderns  ställe  1729  och  erhöll  dennes  lön 
fr.  1.  9.  s.  å.;  han  stannade  som  förste 
violinist  i  svenska  hofkapellet  till  sin 
död  24.  11.  1760  (se  hofräkenskaperna  i 
slottsark.).  —  I  Uppsala  bibi.  finnes  en 
"Concerto  å  6  stromenti"  (ms.)  och  en 
"Sonata  å  3"  (fl.  trav.,  vo  e  basso)  af 
en  Meyer;  dessa  synas  vara  af  Franz 
eller  Jakob  M.  I  Silviushandskrifterna 
i  Kalmar  bibi.  finnes  likaledes  ett  litet 
pianostycke  af  en  "Meyer"  från  samma 
tid  (1720-talet).  Enligt  Klemmings  Sv:s 
dram.  litt.  komponerade  Jacob  Meyer 
musiken  vid  Ulrika  Eleonoras  födelse- 
dag 23.  1.  1735;  ett  annat  stycke  af  honom 
"Den  i  kärleken  segrande  Hippomedes" 
uppfördes  9.  9.  1735;  21.  3.  1736  gafs  hans 
komposition  "Till  hela  det  fallna  männi- 
skosläktets upprättelse". 

3.  Jean  Fredrik  Henrik,  f.  26. 
2.  1822  i  Hamburg,  t  i  Stockholm  26.  3. 
1893;  anställdes  som  violinist  1.  7.  1848  i 
svenska  hofkapellet;  lämnade  platsen  1. 
10.  1852  men  inträdde  ånyo  1.  1.  1861; 
1866  utnämndes  han  till  andre  konsert- 
mästare, 1872  förste  konsertmästare;  1882 
afsked  med  pension.  M.  var  ansedd  som 
en  god  violinist  och  lät  med  bifall  höra 
sig  å  konserter  i  Sverige,  Finland  och 
Ryssland  samt  komponerade  åtskilliga 
violin-  och  pianosaker.  M.  ingick  1854 
äktenskap  med  pianisten  Virginie 
P  a  b  a  n. 

4.  Albert  M.,  f.  29.  10.  1839  i  Sorö; 
flyttade  1850  till  Köpenhamn,  där  han 
1861  blef  korist  vid  kgl.  t.  och  erhöll  un- 
dervisning af  H.  Rung  i  sång;  hans  goda 
mezzotenorröst  användes  i  smärre  roller; 
reste  1864  till  Milano,  där  han  tog  sång- 
lektioner hos  Lamperti;  1866 — 71  var  han 
engagerad  vid  Folkteatern  och  Casino  i 
Kphn;  1876  öppnade  han  ett  sångkon- 
serv,  med   50  elever;    företog  en   studie- 


Meyerbeer 


653 


resa  för  att  se  konservatorier;  1881  hade 
han  ej  mindre  än  400  elever  och  14  lä- 
rare; 21.  12.  1882  sångare  och  kördirigent 
vid  synagogan;  utgaf  "Theoretisk-prak- 
tisk  Sangskole"  1873,  som  antogs  till 
bruk  vid  Kphns  konserv.;  erhöll  för- 
tjänstmedalj 30.  5.  1900. 

5.  P  e  d  e  r  M  a  n  d  r  u  p  M.,  f.  4.  2.  1841 
på  St.  Thomas;  student  1859;  elev  af  Ge- 
bauer,  A.  Eée  och  Gade;  fortsatte  efter 
kriget  1864  sina  studier  och  gaf  1865  en 
konsert  i  slottskyrkan  i  Kphn,  vid  hvil- 
ken  han  vann  högt  erkännande  som  or- 
gelspelare; privatlärare  i  musik;  sedan 
26.  9. 1874  kantor  vid  Frederiksbergs  kyr- 
ka; censor  vid  k.  konserv  :s  organistexa- 
men; har  utgifvit  en  del  pianostycken 
samt  skrifter  om  orgelteknik. 

6.  H  e  n  r  i  k  M.,  f.  15.  12.  1835  i  Bergen; 
student  1854;  cand.  jur.  1860;  studerade 
sång  i  Paris  1861 — 64;  sånglärare  i  Kri- 
stiania  sedan  1866;  sekreterare  vid  Kri- 
stiania teater  1878—99. 

Se  vidare  Mayer  och  May  r. 

Meyerbeer,  G  i  a  c  o  m  o  (ursprungl.  Ja- 
kob Liebmann  Beer;  tillfogade  Meyer,  då 
han  ärfde  en  rik  släkting;  om  släkten 
B  e  e  r  se  under  detta  namn)  f.  5.  9.  1791  i 
Berlin,  t  2.  5.  1864  i  Paris;  fadern  var 
en  rik  bankir  med  stora  konstnärliga  in- 
tressen, modern  var  en  fint  bildad,  ädel 
kvinna,  som  omsorgsfullt  vårdade  sig 
om  sina  barns  uppfostran;  föräldrarna, 
båda  af  judisk  härkomst,  voro  allvarligt 
religiösa,  och  sonen  fick  en  aktning  och 
vördnad  för  religionen,  som  han  bibehöll 
hela  sitt  lif;  han  öfvergick  ej  till  kri- 
stendomen men  har  i  sina  kyrkliga  verk 
visat  sitt  förstående  äfven  för  denna  re- 
ligion; hemmet  var  mycket  gästfritt  och 
särskildt  konstnärer  voro  alltid  välkom- 
na i  huset;  af  kompositörer  kommo  ofta 
J.  F.  Eeichardt,  B.  A.  och  K.  M.  Weber, 
Lauska  och  Zelter;  af  diktare:  Immer- 
mann,  Iffland,  Benda,  L.  Kobert  m.  fl. 
Jakob  visade  tidigt  en  stor  musikalisk 
begåfning  och  fick  till  pianolärare  F. 
Lauska.  14.  10.  1800  vid  9  års  ålder  upp- 
trädde han  för  första  gången  offentligt 
och  var  sedan  ofta  anlitad  som  ackom- 
pagnatör;  Vogler,  som  1801  gaf  konserter 
i  Berlin,  hörde  honom  och  uppmanade 
föräldrarna  att  utbilda  sonen  vidare  till 
musiker;  musiklektionerna  fortsatte  nu 
för  Zelter  och  B.  A.  Weber,  ända  till  1810, 
då  Vogler  i  Darmstadt  tog  hand  om  hans 


kompositoriska  utbildning.  Han  hade 
här  till  medlärjungar  K.  M.  v.  Weber  o. 
J.  B.  Gänsbacher,  hvilka  båda  voro  äl- 
dre och  mera  försigkomna  i  kompositio- 
nen än  han.  För  att  emellertid  ej  stå 
efter  de  andra,  arbetade  M.  med  så  myc- 
ket större  ifver.  De  teoretiska  studierna 
i  Darmstadt  omfattade  hufvudsakligen 
verk  i  den  stränga  kyrkliga  stilen,  och 
fugan  gällde  därför  som  högsta  konst- 
form. De  kompositioner  M.  vid  denna 
tid  skref  voro  också  hufvudsakligen 
kyrkliga.  Af  dessa  må  nämnas:  98.  och 
23.  psalmen;  den  senare,  för  2  körer  o.  5 
solostämmor,  uppfördes  12. 10. 1813  i  Sing- 
akademien  i  Berlin.  Bedan  apr.  1811 
hade  i  Berlin  hans  kantat  "Gott  und  die 
Natur"  med  framgång  uppförts.  K.  M. 
v.  Weber,  som  åtföljt  sin  kamrat  till 
hans  hem,  recenserade  konserten.  M. 
hade  då  äfven  ett  operaförsök  under  ar- 
bete ("Jephtas  Tochter"),  och  med  detta 
skyndade  han  tillbaka  till  Darmstadt, 
där  dock  Vogler  kort  och  godt  förklara- 
de, att  han  intet  mera  hade  att  lära  ho- 
nom. Han  borde  nu  i  stället  bege  sig  ut 
i  världen  och  söka  få  höra  så  mycket 
musik  som  möjligt  och  få  praktisk  vana. 
Hans  opera  fick  ett  godt  uppförande  i 
Miinchen,  dit  M.  först  begifvit  sig.  Ope- 
rans framgång  var  ej  storartad,  då  sti- 
len var  alltför  tung  och  det  hela  mera 
erinrade  om  ett  oratorium  i  sträng  stil 
än  ett  verk  för  scenen.  M.  kastade  sig  i 
stället  öfver  ett  komiskt  ämne  för  att 
där  kunna  bli  fri  från  de  stränga,  allvar- 
liga formerna.  Väl  hemkommen  skref 
han  en  dramatisk  kantat  "Der  Götter- 
besuch",  som  uppfördes  å  moderns  födel- 
sedag. Den  komiska  operan,  "Alimelek", 
sysselsatte  dock  hans  tid  mest  och  snart 
kunde  han  se  verket  uppfördt  i  Stutt- 
gart. Utan  någon  nämnvärd  framgång 
lyckades  M.  dock  ännu  en  gång  få  det 
utfördt  å  Kärnthnerthorteatern  i  Wien. 
I  den  österrikiska  hufvudstaden  fick  den 
lofvande  operakompositören  höra  Hum- 
mel  och  beslöt  att  söka  öfverbjuda  ho- 
nom som  pianist.  I  nära  10  mån.  drog 
han  sig  nästan  undan  hvarje  sällskap 
och  öfvade  sig  hela  dagen  utan  att  låta 
någon  veta  det.  Kesultatet  blef  högst 
ovanligt.  Wienarna  förklarade  honom 
med  ens  som  sin  samtids  störste,  ocb 
själfve  Moscheles,  som  åtnjöt  wienarnas 
särskilda  bevågenhet,  vågade  ej  låta  hö- 


654 


Meyerbeer 


ra  sig  af  fruktan  för  att  bli  ställd  i 
skuggan.  Han  lär  t.  o.  m.  längre  fram 
ha  sagt,  att  om  M.  hållit  fast  vid  virtuos- 
banan, hade  få  musiker  i  världen  för- 
mått mäta  sig  med  honom.  M.  kompone- 
rade vid  samma  tid  flera  instrumentala 
verk  (2  pianokonserter,  ett  pianorondo, 
variationer  för  piano,  duor  för  harpa  och 
klarinett  m.  m.).  20.  11.  1814  uppfördes 
"Alimelek"  men  slog  ej  igenom,  då  sång- 
krafterna  voro  dåliga.  Kompositören  an- 
såg sig  nu  ha  haft  så  stora  motgångar 
inom  operan,  att  han  beslöt  att  ej  längre 
tänka  på  några  sceniska  verk.  Ant.  Sa- 
lieri,  som  förstod,  hvarför  hans  verk  ej 
hade  någon  framgång,  rådde  honom  dock 
att  ej  fälla  modet  utan  resa  till  Italien 
och  där  lära  sig,  hvad  melodi  ville  säga. 
M.  lydde  och  for  till  Venedig.  Under 
tiden  hade  K.  M.  v.  Weber  utfört  "Ali- 
melek" i  Prag  och  visat,  att  med  sorg- 
fälliga  föröfningar  kunde  verket  lätt 
vinna  sympati.  I  Venedig  firade  Rossini 
just  vid  denna  tid  (1815)  stora  triumfer 
med  operan  "Tancred",  och  M.,  som  all- 
tid varit  svag  för  erkännande,  sökte  ge- 
nast efterbilda  riktningen,  så  att  äfven 
han  måtte  vinna  bifall.  Liksom  i  Wien 
slöt  han  sig  inne,  studerade  och  skref 
samt  uppträdde  slutligen  1818  med  en 
opera  semiseria  i  ren  italiensk  anda, 
"Romilda  e  Costanza",  som  19.  6.  1818  ha- 
de sin  premiär  i  Prag  (Kphn  1822). 
Framgången  var  så  stor,  att  han  ome- 
delbart fick  beställning  på  en  opera  för 
Turin.  M.  skref  nu  raskt  vidare  utan  att 
längre  bekymra  sig  om  ett  omsorgsfullt 
utarbetande,  blott  han  kunde  behaga. 
1819  uppfördes  "Semiramide  riconnosciu- 
ta"  i  Turin  och  ännu  s.  å.  följde  "Emma 
di  Resburgo"  i  Venedig.  Den  sista  ope- 
ran lyckades  t.  o.  m.  tränga  undan  en 
opera  af  Rossini  ("Eduardo  e  Christina"). 
20.  2.  1820  uppfördes  verket  i  Berlin,  där 
det  dock  väckte  en  storm  af  ovilja,  enär 
man  menade,  att  M.  blifvit  sitt  eget  fo- 
sterland otrogen.  Särskildt  K.  M.  v.  We- 
ber var  missnöjd.  Ännu  hade  M.  dock  ej 
mod  att  öfverge  den  inslagna  riktningen 
utan  fortsatte  med  de  italienska  operor- 
na: "Margherita  d'Angiii"  (Milano  1820), 
"L'Esule  di  Granata"  (s.  å.),  "Almansor" 
(beställd  för  Rom,  ej  fullföljd),  "Il  cro- 
ciato  in  Egitto"  (Venedig  1824).  Med 
denna  sistnämnda  opera  hade  han  ernått 
världsrykte.     Från  Venedig  gick  operan 


till  Wien,  sedan  till  Petersburg,  London, 
Dresden  och  Berlin,  ja  t.  o.  m.  Rio  Ja- 
neiro. "Il  crociato"  var  omsorgsfullare 
utarbetad  än  de  föregående  och  öfver- 
gick  betydligt  Rossinioperorna  i  sorgfäl- 
lig  behandling,  på  samma  gång  orkestre- 
ringen var  färgrikare  och  fylligare.  De 
många  varningsropen  hemifrån  hade  ej 
klingat  för  döfva  öron.  M.  hade  bragts 
till  eftertanke  och  beslöt  lämna  Italien 
för  att  åter  få  höra  tysk  musik,  som 
kunde  föra  honom  från  den  alltför  mäk- 
tiga italienska  kantilenan.  I  början  af 
året  1825  var  han  hemma  efter  att  i  10  år 
ha  varit  borta.  Här  träffades  han  af  det 
första  hårda  slaget,  i  det  att  hans  fader 
27.  10.  1825  hastigt  afled.  Vid  faderns 
sjukbädd  hade  han  förlofvat  sig  med 
Minna  Mosson,  och  1827  hemförde  han 
henne  som  sin  brud.  Hon  skänkte  ho- 
nom 5  barn,  af  hvilka  dock  de  båda  sö- 
nerna dogo.  1826  hade  M.  begifvit  sig 
till  Paris,  emedan  "Il  crociato"  där 
skulle  uppföras.  Ehuru  operakrafterna 
voro  de  allra  bästa  (Pasta,  Donzelli,  Le- 
vasseur  m.  fl.)  vann  operan  ej  fullt  erkän- 
nande. M.,  som  tydligt  såg,  hvad  honom 
ännu  felades,  innan  han  äfven  kunde 
vinna  fransmännens  hjärta,  stannade  i 
Paris  och  fördjupade  sig  i  studiet  af 
fransk  tonkonst.  Han  umgicks  med  alla 
de  stora  mästarna,  hvilka  vid  denna  tid 
uppehöllo  sig  i  den  franska  hufvudsta- 
den:  Cherubini,  Auber,  Boieldieu,  Le- 
sueur,  Halévy,  Adam  o.  Rossini.  Allt- 
sedan 1824  hade  han  ej  komponerat  nå- 
got större  verk,  och  man  fick  därför  i 
Paris  föreställningen,  att  han  nu  ej 
tänkte  skrifva  något  mera  utan  liksom 
Rossini  slå  sig  till  ro  på  redan  vunna 
lagrar.  I  tysthet  skref  han  dock  på  en 
ny  opera  till  text  af  Scribe.  1830  var 
partituret  färdigt,  och  1831  förklarade 
sig  St.  operans  chef,  dr.  Veron,  beredvil- 
lig att  gifva  operan,  öfningarna  begyn- 
te  omedelbart  och  fortsatte  i  5  mån., 
ibland  hela  nätterna  igenom  ända  in  på 
morgonen.  22.  11.  1831  skedde  den  märk- 
liga premiären,  då  "Robert  le  Diable" 
gafs.  Framgången  var  enastående,  och 
St.  operans  inkomster  blott  af  denna  en- 
da opera  var  något  dittills  alldeles  osedt. 
Från  Paris  nådde  operan  snart  öfver 
alla  världsscener  (Sthlm  1839,  Kphn  1833). 
I  Berlin  uppfördes  verket  22.  6.  1832,  men 
liksom  förut  var  kritiken  där  genomgå- 


Meyerbeer 


655 


ende  hård  och  bitter,  och  M.  ansåg  det 
klokast  att  återvända  till  Paris,  där  han 
mera  kände  sig  tillfreds.  Han  stannade 
i  den  franska  hufvudstaden  till  1842  och 
var  nn  lika  mycket  fransman,  som  han 
fornt  varit  italienare.  St.  operan  be- 
ställde en  ny  opera  af  honom,  och  då  äm- 
net, "Hugenotterna",  i  hög  grad  tilltala- 
de honom,  begynte  han  arbetet  omedel- 
bart. Premiären  ägde  rum  21.  2.  1836,  och 
äfven  denna  opera  hade  en  genomgri- 
pande framgång  och  uppfördes  innan 
kort  öfverallt  i  Europa  (Sthlm  1842, 
Kphn  1844).  Scribe  lämnade  nu  ännu  en 
textbok,  "Afrikanskan",  och  Meyerbeer 
begynte  äfven  genast  på  musiken.  Dock 
tillfredsställde  ämnet  honom  ej,  och  han 
ändrade  och  strök  så  mycket,  att  Scribe 
till  sist  tröttnade.  M.  lade  då  undan  ver- 
ket tillsvidare.  1842  kallade  konungen 
af  Preussen  honom  tillbaka  till  Berlin 
att  öfvertaga  ledningen  af  hofmusiken 
och  hofoperan.  Han  begynte  genast  ef- 
ter sin  hemkomst  till  födelsestaden  före- 
taga genomgripande  förändringar  inom 
orkestern  samt  af  sade  sig  själf  hvarje 
lön  för  att  musikerna  måtte  få  så  myc- 
ket mera.  Hvar  han  kunde,  ömmade  han 
för  musikernas  väl.  19.  8.  1843  brann 
dock  hela  operabyggnaden  ned,  och  ko- 
nungen måste  uppbygga  en  ny.  Arbetet 
bedrefs  så  hastigt  som  möjligt,  och  7.  12. 
1844  blef  bestämd  till  invigningsdag.  Till 
denna  skulle  M.  skrifva  festoperan  med 
ett  nationellt  preussiskt  ämne:  "Das 
Feldlager  in  Schlesien".  Att  uppbära 
hufvudrollen,  Vielka,  hade  M.  bestämt 
Jenny  Lind  och  därför  skrifvit  hela  detta 
parti  med  noggrant  aktgifvande  på  alla 
hennes  röstresurser.  Trots  detta  ville  den 
svenska  sångerskan  ej  tränga  undan  den 
förutvarande  primadonnan,  och  operans 
framgång  vid  premiären  var  därför  icke 
så  stor,  som  man  väntat.  I  januari  1845 
sjöng  dock  Jenny  Lind  med,  och  nu  pri- 
sades verket  allmänt.  M.  kunde  ej  göra 
nog  för  sin  skyddsling  och  introducerade 
henne  öfverallt  i  stadens  förnäma  kret- 
sar och  vid  hofvet.  På  sommaren  1845 
nedlade  M.  den  direkta  ledningen  af  ope- 
ror och  dirigerade  sedan  blott,  då  Jenny 
Lind  uppträdde.  På  hösten  reste  han  till 
Paris  för  att  mottaga  textboken  till  ope- 
ran "Profeten"  och  återvände  sedan  till 
Berlin,  där  han  genast  arbetade  på  mu- 
siken.   Hans  broder  Michael  Beer  räckte 


honom  dock  sommaren  1846  sin  tragedi 
"Struensee"  och  för  att  glädja  sin  moder, 
lade  han  undan  sin  opera  för  att  skrifva 
musik  till  broderns  verk.  M.  tog  Beetho- 
vens  Egmontmusik  o.  Mendelssohns  mu- 
sik till  "En  midsommarnattsdröm"  till 
förebild  för  sitt  verk.  19.  9.  1846  ägde 
premiären  rum  i  "Schauspielhaus"  i  Ber- 
lin. Kort  därefter  kom  en  inbjudan  från 
Wien  att  få  uppföra  "Das  Feldlager  in 
Schlesien"  å  Theater  an  der  Wien.  Ehu- 
ru verket  var  helt  och  hållet  preussiskt 
och  till  på  köpet  behandlade  en  kamp 
mot  Österrike,  beslöt  M.  sig  för  att  an- 
taga inbjudningen  och  omarbeta  verket, 
så  att  de  nationella  partierna  ej  skulle 
stöta.  M.  gladde  sig  äfven  öfver  detta 
lyckliga  tillfälle  att  få  presentera  sin 
svenska  skyddsling  för  wienarna.  Han, 
musikern  och  penningmatadoren,  visste 
hvad  guld  betydde,  då  det  gällde  ett  ytt- 
re erkännande  af  en  konstnär,  ville  äf- 
ven göra  Jenny  Lind  oberoende  af  eko- 
nomiska trångmål,  och  nekade  bestämdt 
att  mottaga  någon  ersättning  men  pres- 
sade samtidigt  upp  ersättningen  åt  Jen- 
ny Lind  till  en  förut  osedd  höjd.  Han 
ledde  på  det  allra  skickligaste  hennes 
uppträdande  i  den  österrikiska  hufvud- 
staden, och  med  hans  beskydd  vågade 
ingen  annan  än  med  utsökt  vänlighet 
och  tillmötesgående  mottaga  den  sven- 
ska sångerskan.  Som  minne  af  Wiener- 
premiären  18.  2.  1847  slogos  tvenne  me- 
daljer, en  öfver  M.  och  en  öfver  Jenny 
Lind.  Ännu  medan  båda  befunno  sig  i 
Wien,  kom  från  Lumley  i  London  en  in- 
bjudan att  uppföra  "Vielka"  i  den  engel- 
ska hufvudstaden.  I  april  reste  båda  till 
England,  där  de  båda  hedrades  på  ett 
nästan  tumultuariskt  sätt.  I  jan.  1848  re- 
ste M.  till  Paris  för  att  förbereda  pre- 
miären af  "Le  Prophéte".  Konungens  af 
Preussen  silfverbröllop  kallade  honom 
åter  till  Berlin  på  hösten  s.  å.,  där  han 
med  den  förut  af  honom  grundade  dom- 
kyrkokören ("Berliner  Domchor")  upp- 
förde en  för  tillfället  komponerad  fest- 
hymn. I  jan.  1849  begynte  föröfningarna 
å  operan  i  Paris  med  sådana  ryktbara 
krafter  som  Viardot-Garcia,  Castellan  och 
Roger  i  hufvudrollerna.  16.  4.  1848  ägde 
premiären  rum  som  vanligt  efter  nästan 
pinsamt  noggranna  öfningar.  Entusias- 
men för  verket  var  mycket  stor,  ehuru 
det  i  längden  ej  kunde  vinna  samma  er- 


656 


Meyerbeer 


kännande  som  de  båda  föregångarna.  Då 
M:s  verk  i  allmänhet  voro  kassastycken, 
skyndade  man  sig  å  de  stora  världssce- 
nerna att  förvärfva  partituret.  I  Stock- 
holm uppfördes  "Profeten"  1852.  Under 
50-talet  sysselsatte  M.  sig  med  omarbe- 
tande af  sitt  "Feldlager",  så  att  de  na- 
tionella partierna  kunde  försvinna  och 
följaktligen  de  stora  utländska  scenerna 
ej  längre  hysa  betänkligheter  mot  att 
uppföra  det.  1854  gafs  verket  å  Op.  co- 
mique  i  Paris  under  namnet  "L'Etoile  du 
Nord".  Det  uppfördes  sedan  äfven  å  an- 
dra scener  ("Nordens  stjärna",  Sthlm 
1881)  men  kunde  ej  hålla  sig  uppe.  Ett 
annat  verk  å  samma  scen  i  Paris,  "Le 
pardon  de  Ploermel",  hade  sin  premiär 
1859.  Under  namnet  "Dinorah"  uppför- 
des detta  tämligen  allmänt  i  Europa 
(Sthlm  1870;  Kphn  1892)  dock  utan  att 
kunna  hålla  sig  uppe.  M.,  som  vid  den- 
na tid  var  sjuklig,  arbetade  ej  med  sam- 
ma kraft  som  förut  och  måste  äfven  al- 
bryta  sin  tonsättarverksamhet  genom  re- 
kreationsresor. Som  tillfällighetsmusik 
skref  han  bl.  a.  en  festkantat  för  prins 
Carl  af  Preussens  bröllop  26.  5.  1852,  dess- 
utom 3  fackeldanser,  festmarscher  m.  m. 
9.  2.  1853  firade  han  sin  moder  på  hennes 
87:de  födelsedag  med  91.  psalmen  satt  för 
solo  och  8-stämmig  kör.  Ej  långt  där- 
efter afled  hon.  Hennes  död  gjorde  ett 
djupt  intryck  på  mästaren,  som  alltid 
varit  henne  varmt  hängifven.  Flera  and- 
liga tonsättningar  följde  vid  samma  tid, 
de  flesta  uppförda  af  domkyrkokören, 
som  M.  särskildt  lärt  sig  älska.  I  Sve- 
rige, där  man  med  stort  intresse  följde 
hans  arbete,  fick  man  en  ingående  skil- 
dring af  hans  lif  vid  denna  tid  genom 
Wilhelm  Bauck,  som  då  besökte  honom 
och  vid  sin  hemkomst  offentliggjorde 
flera  utförliga  resebref  (citerade  i  Men- 
dels biogr.  1868).  M.  hade  ofta  fått  höra 
talas  om  Sverige.  Vogler  hade  alltid 
med  glädje  omtalat  sina  lyckliga  dagar 
i  Stockholm  och  i  svenska  landsorten 
samt  de  sköna  nationalmelodierna,  J.  A. 
Josephson  hade  uppsökt  honom  på  40- 
talet  och  åter  låtit  honom  få  höra  svensk 
sång,  och  främst  af  alla  hade  Jenny 
Lind  fört  honom  in  i  den  svenska  sån- 
gens värld.  Man  må  ej  undra  på,  att 
Bauck  därför  på  det  mest  förekomman- 
de sätt  mottogs  af  den  gamle  mästaren. 
All  ledig  tid,  som  stod  honom  till  buds, 


utnyttjade  M.  till  att  fullborda  sin  opera 
"Afrikanskan",  som  en  gång  nedlagts 
1842  men  ändå  alltid  stod  för  honom  så- 
som det  verk,  hvilket  mest  af  alla  skulle 
föra  hans  namn  till  eftervärlden.  1864 
hade  arbetet  skridit  så  långt  fram,  att 
dess  premiär  var  nära  förestående  å 
St.  operan  i  Paris.  M.  befann  sig  redan 
i  den  franska  hufvudstaden  och  öfver- 
vakade  allt  arbetet.  Som  vanligt  nog- 
grann ända  till  öfverdrift  rättade  och 
ändrade  han  ständigt;  oron  blef  honom 
svårare,  sömnen  flydde  under  nätterna. 
Under  sådana  förhållanden  svek  honom 
till  sist  all  kraft  och  2.  5.  1864  afled  han 
utan  att  ha  sett  verket  uppföras.  Be- 
grafningshögtidligheterna  voro  äfven  ef- 
ter Pariserförhållanden  ovanligt  stora, 
och  den  franska  hufvudstadens  sorg  de- 
lades af  hela  den  musikaliska  världen. 
Först  28.  4.  1865  uppfördes  "L'Africaine" 
å  St.  operan.  Verket  gjorde  en  storartad 
verkan  och  har  jämte  "Hugenotterna" 
längst  hållit  sig  uppe  (Sthlm  1867;  så 
vidt  bekant  ej  gifven  i  Kphn). 

Som  person  var  M.  ovanligt  ädel  och 
ömmande  för  allas  bästa.  Utan  att  visa 
högdragenhet  umgicks  han  med  alla  obe- 
roende af  deras  samhällsställning.  Hans 
gifmildhet  mot  behöfvande  musiker  var 
storslagen,  och  hans  testamente  upptog 
stora  summor  till  välgörande  ändamål. 
Om  hans  religiösa  allvar  är  redan  förut 
taladt.  Afundsjuka  och  förföljelse  mot 
andra  tonkonstnärer  var  honom  alldeles 
fjärran.  Wagner,  som  kanske  sökte  be- 
visa motsatsen,  rönte  både  i  Paris  och 
sedan  genom  Rienzipremiären  i  Berlin 
den  bästa  hjälp  af  honom.  Att  han  stod 
oförstående  inför  Wagners  idéer  hade 
sin  orsak  i  hela  hans  lifsuppfattning.  I 
musikaliskt  hänseende  var  M.  en  ovan- 
ligt grundligt  utbildad  musiker,  som 
fullkomligt  behärskade  allt  tekniskt  från 
fugan  till  de  större  slutna  konstformer- 
na. Orkesterbehandlingen  är  sorgfällig 
samt  ofta  färgrik  och  stämningsfull. 
Ehuru  han  alltid  komponerade  hastigt 
och  idéerna  snabbt  kastades  på  pappe- 
ret, blef  han  sent  färdig  med  tonverket. 
Korrigeringen  af  det  nedskrifna  kunde 
ofta  räcka  flera  månader,  och  ofta  lades 
verket,  efter  att  ha  genomgått  en  första 
grundlig  rättelse,  undan,  för  att  efter  år 
vidare  bearbetas  och  omändras.  En  ope- 
ra kunde  på  så  sätt  kosta  honom  år  af 


Meyerbeer 


657 


oro  och  ängslan.  Repetionerna  af  ett 
verk  tog  lika  lång  tid.  Texten  fick  flera 
gånger  omskrifvas,  musiken  vederfaras 
strykningar  och  tillägg,  ej  en  ton  fick 
ha  karaktären  af  tillfällighet.  Så  som 
texten  och  musiken  mästrades,  gick  det 
äfven  med  baletten,  sceniska  dekoratio- 
ner, dräkter,  de  uppträdandes  rörelser 
och  gester  m.  m.  Just  denna  sträfvan 
efter  pinsam  korrekthet  i  allt  utgjorde 
de  M:ska  verkens  främsta  svaghet.  Allt 
bedömdes  efter  publiken,  således  efter  en 
rent  yttre  måttstock.  Musikens  egen  va- 
lör fick  stå  i  andra  hand.  Den  tekniska 
beräkningen  fick  stå  framför  den  konst- 
närliga intuitionen.  Effekten  blef  där- 
för hufvudsak.  M:s  egen  främsta  svag- 
het var  att  ej  kunna  tåla  någon  kritik. 
De,  som  ej  godvilligt  ville  nedlägga  sitt 
klander,  bundos  på  alla  upptänkliga  sätt, 
än  genom  beröm  och  smicker,  än  genom 
penningar.  M.  ville  stå  främst,  slå  värl- 
den med  häpnad,  vinna  världsrekord. 
Vi  se  dessa  drag  i  Wien,  då  han  hör 
Hummel  och  uppbjuder  alla  krafter  att 
öfverglänsa  honom  som  virtuos,  vi  se 
dem  åter  i  Italien,  då  Rossini  hyllades 
i  Venedig,  samma  åter  i  världsstaden 
Paris,  då  "Il  crociato"  ej  fick  erkännan- 
de. M.  ägde  en  ovanligt  stor  anpass- 
ningsförmåga. I  Tyskland  skref  han 
fugor  och  allvarliga  andliga  verk,  i  Ita- 
lien glada  melodier,  i  Frankrike  mar- 
scher och  danser  med  sprittande  rytmer. 
Hans  operor  efter  1824  blefvo  därför  ute- 
slutande kosmopolitiska,  och  den  natio- 
nella operan  "Das  Feldlager",  skrifven 
å  kunglig  befallning,  blef  ej  efter  kom- 
positörens önskan,  förrän  han  fått  arbe- 
tat bort  hvarje  skymt  af  preussisk  ka- 
raktär. Just  denna  världsprägel  var 
det,  som  framkallade  Wagners  öppna 
och  bestämda  protest.  Det  nationella 
var  ej  en  trång  begränsning  hos  Wag- 
ner  utan  en  styrka.  M.  var  skapad  för 
tiden  1830—48,  då  Frankrike  och  Italien 
voro  tyskarnas  ideal;  Wagner  däremot 
tillhörde  tiden  efter  februarirevolutio- 
nen, då  Tysklands  nationella  medvetan- 
de vaknat.  M.  är  den  viktigaste  län- 
ken mellan  Weber  och  Wagner.  Hvad 
romantiken  sträfvat  efter,  att  få  en  för- 
ening af  alla  konsterna  till  ett  i  operan, 
fullföljde  M.  konsekvent  och  gaf  plats 
åt  allt.  Dekorationer,  dans,  orkester- 
målning,  sång,   mimik   fingo   hjälpas   åt 


att  gifva  totalbilden.  Wagner  byggde 
just  här  vidare  och  sammansmälte  allt 
till  en  högre  enhet.  M.  hade  blifvit  stå- 
ende vid  blotta  konsternas  samverkan  och 
därför  alltid  haft  oro  för  att  de  ej  skulle 
hållas  likvärdiga  utan  någon  tillvälla 
sig  makt  på  de  andras  bekostnad.  Gun- 
nar Wennerberg  säger  på  tal  om  "Pro- 
feten" i  sina  resebref  1852  (Ny  tidn.  f. 
mus.  1853  nr  20):  "Egentligen  är  det 
orätt  att  säga  Meyerbeers,  ty  på  hvarje 
ställe,  där  den  gifves,  är  den  att  anse 
som  en  produkt  af  flera  lika  goda  fakto- 
rer. M.  har  dragit  försorg  om,  att  ej 
kompositören  till  en  opera  längre  behöf- 
ver  vara  subordinerande.  Musiken  är  ej 
längre  hufvudsak.  Den  är  allenast  med 
i  ett  bolag  för  vinnandet  af  ett  gemen- 
samt yttre  ändamål.  Den  Profet,  om 
hvilken  jag  skrifver,  är  alltså  den,  som 
är  komponerad  af  Rellstab-Meyerbeer- 
Quaglio-Fries-Schiitz-Fenzl-Schnitzler  et 
C:o.  Många,  och  bland  dem  jag,  anse 
Meyerbeer  som  den  mest  betydande  i 
denna  firma.  Publiken  åter,  som  mer 
fäster  sig  vid  sak  än  person,  är  af  annan 
åsikt.  Om  jag  talar  om  Fides'  char- 
manta aria,  som  naturligtvis  M.  har 
förtjänsten  af,  så  berömmer  publiken 
den  förträffliga  'solen',  som  maskinisten 
Schiitz  hittat  på;  är  jag  förtjust  öf- 
ver  'kröningsmarschen',  så  är  publiken 
utom  sig  öfver  'isen  och  skridskokadril- 
jen',  som  herrar  Schnitzler  och  Fenzl 
gjort;  prisar  jag  den  vackra  kvartett,  i 
hvilken  profeten  berättar  sin  dröm,  så 
lofordar  publiken  med  skäl  den  outtöm- 
liga rikedom  af  lysande  dräkter,  som 
kostumiören  hr  Fries  framtrollat  i  'krö- 
ningsprocessionen'; nämner  jag  något 
om  det  karaktäristiska  i  vederdöparens 
'ad  nos,  ad  salutem  undam',  så  förstum- 
mas jag  genast  af  det  beundrande  sorl, 
som  'Orgian'  med  sina  danserskor,  kan- 
delabrar, silfver-  och  guldkärl,  turkiska 
mattor,  eld,  brak  och  rök  —  allt  ett  verk 
af  dekoratörerna  Quaglio  —  framkallar 
o.  s.  v.  Och  publiken  har  rätt.  Den  är 
ärlig."  —  Litt.:  biografier  af  H.  Mendel 
(1868;  förk.  1869),  Ad.  Kohut  (Reclam 
1890),  H.  Blaze  de  Bury  (1865),  A.  de  Las- 
salle  (1864),  A.  Pougin  (1864),  J.  Schucht 
(1869),  J.  Weber  (1898). 

Meyerbeer-Stiftung,  ett  af 
M.  stiftadt  stipendium  på  30,000  Mark, 
hvars  räntor  hvartannat  år  (3,000  Mark) 


658 


Meijcrberg— Michaéli 


skall  tjäna  någon  tysk  kompositör  un- 
der 28  års  ålder  till  hjälp  i  hans  stu- 
dier under  ett  år  i  Italien,  Paris  (6 
mån.),  Wien,  Miinchen  och  Dresden  (6 
mån.).  Sökanden  skall  framlägga  en 
komposition  till  pröfning  och  äfven  ef- 
ter resan  uppvisa  studieresultatet  genom 
att  inlämna  kompositioner.  Af  berömda 
M.-stipendiater  märkas  Arnold  Krug 
(1877),  E.  Humperdinck  (1881),  Bernh. 
Köhler  (1897). 

Meijerberg,  Fredrik  Rudolf  Oscar,  f. 
1820  i  Brunflo,  Ångermanland,  t  våren 
1849  i  Uppsala;  blef  v.-t.  1845  anförare 
lör  allmänna  sången  i  Uppsala  och  för- 
stod att  på  ett  högst  ovanligt  sätt  in- 
gifva  lif  i  studentsången;  han  var  an- 
förare under  det  betydelsefulla  nordiska 
studentmötet  1845  och  ledde  äfven  den 
första  studentkonserten  25.  11.  1845,  hvil- 
ken  prisades  som  ovanligt  lyckad;  vid 
vårterminens  början  lämnade  han  an- 
förarstafven  åt  Wennerberg;  1848  tog 
han  fil.  mag.-graden  men  var  redan  då 
bruten  till  hälsan.  J.  Sundblad  yttrar 
om  honom  i  "Uppsalalif":  "Möjligen  har 
Uppsalasången  sedan  dess  gått  framåt  i 
tekniskt  hänseende;  säkerligen  äro  både 
repertoar  och  rykte  större,  men  lika  sä- 
kert är,  att  få,  om  ens  någon,  fört  sin 
taktpinne  med  sådan  elegans  som  han; 
den  blef  i  hans  hand  ett  trollspö,  genom 
hvilket  han,  från  ett  ritardando,  mjukt 
och  lent  som  ett  bortdöende  eko,  kunde 
låta  den  öfvergå  till  ett  crescendo,  kul- 
minerande i  de  skallande  åskorna  af  det 
kraftigaste  fortissimo"  (s.  370).  —  Litt.: 
G.  Kallstenius,  Blad  ur  Uppsalasångens 
hist.  (1913);  J.  Sundblad,  Uppsalalif 
(1844);  A.  Hamilton-Geete,  I  solnedgån- 
gen (II,  1911). 

Mezza,  mezzo  (it.),  half;  mezza 
voce  (m.  v.),  med  half  röst;  mezzo 
forte  (m.  f.),  halfstarkt;  mezzo  so- 
p  r  a  n  o,  medelsopran  (midt  emellan  so- 
pran och  alt) ;  mezzo  staccato,  till 
hälften  framstött;  mezzo  tenor  e, 
mellan  tenor  och  baryton. 

mf.  =  mezzo  forte. 

mf p.  =  mezzo  forte-piano. 

m.  g.  =  main  gauche   (fr.). 

Mi,  tonen  e  inom  solmisationen;  kan 
äfven  beteckna  a  och  h.  Se  Solmisa- 
t  i  o  n. 

Michaéli,  Louise  Charlotte  Helene, 
f.  M  i  c  h  a  1,  f.  17.  5.  1830  i  Stockholm,  t 


där  23.  2.  1875;  fadern,  kantorn  i  Jakobs 
kyrka  Henrik  Gustaf  Michal,  gaf  henne 
den  första  undervisningen  i  sång  och 
musik;  våren  1846  kom  hon  under  Isidor 
Dannströms  ledning;  sjöng  s.  å.  ffg.  of- 
fentligt å  en  konsert  i  De  la  Croix'  sa- 
long. Hennes  vackra  röst  gjorde  redan 
då  ett  lifligt  intryck  på  publiken;  på  hö- 
sten 1847  sökte  hon  anställning  vid  k.  t., 
men  blef  nekad  inträde,  emedan  rösten  ej 
ansågs  stor  nog  för  scenen.  Hon  fortfor 
därför  att  sjunga  för  Dannström  och  fick 
5.  6.  1849  debutera  å  k.  t.  som  Elvira  i 
"Don  Juan".  M.  antogs  nu  som  elev  vid 
k.  t.  och  erhöll  J.  A.  Berg  till  lärare;  då 
denne  kort  därefter  afgick,  fick  hon 
hans  efterträdare  J.  Giinther  till  lärare. 
1852  anställdes  hon  som  skådespelerska 
vid  lyriska  scenen,  och  Dannström  upp- 
tog då  åter  sångundervisningen.  Hen- 
nes röst  hade  under  tiden  utbildat  sig 
till  en  ovanligt  fyllig  och  hög  sopran. 
I  koloraturen  ägde  den  stor  smidighet. 
Hennes  dramatiska  begåfning  stod  dock 
ej  i  jämnhöjd  med  sångförmågan,  lika- 
så var  hennes  utseende  ej  så  fördel- 
aktigt. Hon  hade  därför  mycket  svårt 
att  göra  sig  gällande  i  hufvudstaden 
och  betraktades  vid  k.  t.  ej  som  nå- 
gon särskildt  lofvande  kraft.  Somma- 
ren 1853  medtog  Dannström  henne  till 
Paris,  där  hon  fick  sjunga  för  Meyer- 
beer.  Den  store  mästaren  fann  stort  be- 
hag i  hennes  röst  och  tillstyrkte  henne 
på  det  varmaste  att  stanna  i  Paris  samt 
låta  engagera  sig  vid  St.  operan.  Han 
erbjöd  sig  själf  att  vidtala  operans  di- 
rektör. Hon  lämnade  tyvärr  detta  åsido, 
emedan  hon  hade  lofvat  sjunga  i  sven- 
ska landsorten  redan  samma  sommar. 
1854  utnämndes  hon  till  hofsångerska 
och  blef  s.  å.  LMA.  Hon  synes  1854  ha 
åtnjutit  Garcias  undervisning  i  London 
och  konserterade  sedan  1855 — 56  i  Köpen- 
hamn, Hamburg,  Berlin,  Dresden,  Mag- 
deburg  m.  fl.  städer  och  grundlade  där- 
igenom sitt  stora  rykte  som  sångerska. 
1.  10.  1856  anställdes  hon  vid  k.  t.  Sthlm 
och  tillhörde  sedan  kungl.  scenen  intill 
1.  6.  1859.  Dessa  tre  år  voro  glansåren, 
då  hennes  svaghet  som  skådespelerska 
öfverskyldes  af  sångens  enastående  fäg- 
ring. Äfven  erhöll  hon  under  denna  tid 
stockholmarnas  af  gjorda  erkännande  o. 
beröm.  Hennes  förnämsta  roller  denna 
tid    voro:    Grefvinnan    i    "Figaros    bröl- 


Michaéli 


659 


lop",  Donna  Anna  i  "Don  Juan",  Pami- 
na  och  Nattens  drottning  i  "Trollflöj- 
ten", Isabella  i  "Robert",  Bertha  i  "Pro- 
feten" och  i  "Niirnbergerdockan",  Aga- 
tha  i  "Friskytten",  Linda,  Leonora  i 
"Kung  Karls  jakt",  Elvira  i  "Ernani", 
Mathilda  i  "Wilhelm  Tell",  Rezia  i  "Obe- 
ron",  Leonora  i  "Trubaduren",  Marie  i 
"Regementets  dotter",  Margareta  i  "Hu- 
genotterna"  m.  fl.  4.  12.  1858  var  en  mär- 
kesdag för  henne,  då  hon  första  gången 
utförde  Guillemettes  för  henne  skrifna, 
mycket  kräfvande  roll  i  "Advokaten  Pa- 
thelin".  Denna  dag  betraktas  i  allmän- 
het som  kulminationspunkten.  1859  be- 
gaf  hon  sig  för  andra  gången  ut  på  kon- 
sertresor och  sjöng  nu  de  närmaste  åren 
i  Danmark,  Norge,  Finland,  Tyskland, 
Holland  och  England;  1859,  62,  65  sjöng 
hon  i  London  och  hade  sommarsäsongen 
1863  engagement  vid  Her  Majestys  thea- 
tre.  I  den  engelska  hufvudstaden  sam- 
manträffade hon  med  Jenny  Lind,  som 
blef  henne  det  bästa  stöd.  I  Sverige  gaf 
hon  1860  och  1862—64  gästroller  å  k.  t. 
Ett  yttre  erkännande  i  den  svenska  huf- 
vudstaden erhöll  hon  23.  5.  1865,  i  det  att 
hon  erhöll  i  gåfva  en  silfverkrans  med 
däri  inflätade  juveler.  1.  7.  1864  tog  hon 
åter  anställning  vid  k.  t.  och  bibehöll 
denna  plats,  dock  med  åtskilliga  afbrott 
för  upprepade  in-  och  utländska  konst- 
resor, ända  till  1873  (1864—66  sjöng  hon 
ofta  å  k.  t.  Kphn;  sista  gången  hon  upp- 
trädde i  denna  stad  var  21.  10.  1871).  1860 
hade  hon  ingått  äktenskap  med  sin  ku- 
sin Charles  J.  Michaéli,  ett  äktenskap 
som  började  och  de  första  åren  fortsattes 
under  synbart  lyckliga  förhållanden,  för 
att  sedan  förändras  till  en  motsats,  som 
icke  kunde  annat  än  störande  och  olycks- 
bringande  inverka  på  henne  som  konst- 
när. 1870  förlorade  hon  sitt  enda,  högt 
älskade  barn  och  1873  äfven  sin  make. 
Sorgen  nedbröt  hennes  hälsa,  och  hösten 
1873  sökte  hon  i  södern  bot  och  veder- 
kvickelse men  återkom  1874  med  fullt 
utbildad  lungsot  och  afled  i  Sthlm  kort 
därefter.  Af  hennes  roller  anses  i  all- 
mänhet Norma  o.  Klytemnestra  (i  "Iphi- 
genia  i  Aulis")  ha  varit  bäst.  Sina 
största  triumfer  firade  hon  dock  ej  å 
scenen  utan  i  oratoriet  i  kyrka  och  kon- 
sertsal, där  röstens  uttryck  och  den  själ- 
fulla sången  fick  göra  allt.  M.  har  ofta 
jämförts    med    Jenny    Lind.     Hon    hade 


med  denna  sångerska  gemensamt  en  här- 
lig, omfångsrik  sopranröst  (M:s  röst 
sättes  af  några  samtida  högre  än  J.  L:s), 
en  mjuk  och  ren  koloratur  och  uttrycks- 
fullhet i  föredraget.  Däremot  saknade 
hon  J.  Linds  stora  dramatiska  förmåga 
och  äfven  hennes  vinnande,  behagfulla 
utseende  och  graciösa,  mjuka  uppträ- 
dande. Förnämsta  skillnaden  utgjorde 
dock  begåfningens  art.  J.  Lind  var  en 
genuin,  intuitiv  begåfning,  som  oreflek- 
teradt  alltid  fann  det  rätta  uttrycket. 
Hennes  lif  gestaltade  sig  äfven  annor- 
lunda än  L.  M:s.  Hemlängtan  var  bådas 
svaghet,  men  under  det  att  J.  L.  behär- 
skade och  betvingade  den,  låg  M.  stän- 
digt under  för  frestelsen.  J.  L.  blef  där- 
för den  stora  världssångerskan,  som  fi- 
rade sina  triumfer  i  konstlifvets  bränn- 
punkter, samlande  guld,  som  satte  hen- 
ne i  stånd  att  njuta  lifvets  goda  i  rikt 
mått.  Därför  blef  för  henne  lifvets  höst 
solig  och  sorglös.  För  M.  däremot  hade 
lifvet  ständigt  motgångar  att  bjuda  på. 
Först  efter  långa  år  af  väntan  erhöll 
hon  erkännande  å  den  svenska  scenen. 
Äfven  först  efter  många  års  arbete  lyc- 
kades hon  uppnå  det  konstnärskap,  som 
kunde  bringa  musikvärlden  till  fullt  er- 
kännande. Det  reflekterade,  mödosamt 
förvärfvade  fick  hos  henne  ersätta  det 
intuitiva.  Hennes  konsertresor  i  stora 
världen  fingo  ej  heller  samma  glans  som 
Jenny  Linds.  Visserligen  sjöng  äfven 
hon  i  de  stora  världsstäderna,  men  in- 
gen Meyerbeer  fanns,  som  för  henne 
öppnade  de  fina  kretsarna.  Ej  heller 
fick  hon  lyckan  att  dela  sina  konstnär- 
liga framgångar  med  en  fint  bildad, 
ädel  och  högsinnad  konstnär,  som  ytter- 
ligare kunde  höja  hennes  entusiasm  för 
konsten.  På  70-talet  var  det  nöden,  som 
tvang  henne  att  sjunga.  Armodet  ka- 
stade sitt  bleka  skimmer  öfver  hennes 
sista  dagar.  —  Äfven  för  hennes  efter- 
mäle  har  ej  eftervärlden  sökt  att  göra 
något.  Vi  nämnde  under  Jenny  Lind 
en  ringa  del  af  den  stora  biografiska 
litt.,  som  finnes  om  denna  världssånger- 
ska. Om  M.  är  litt.  mycket  anspråks- 
lös, och  hvad  värre  är,  mycket  otill- 
förlitlig. Den  utförligaste  karaktäri- 
stiken  skref  Frans  Hedberg  i  Sv.  opera- 
sångare (1885);  Isidor  Dannström  med- 
delade en  del  om  hennes  ungdom  i 
sina      Minnesteckningar      (1896);      några 


660 


Michaelis — Michalowzki 


korta  rader  om  henne  finnas  i  C.  Fr. 
Lundquists  Minnen  och  anteckningar 
(1908);  lägga  vi  härtill  F.  A.  Dahlgrens 
Anteckningar  om  Sthlms  teatrar  (1866), 
Overskous  Den  danske  Skueplads  VII, 
biografier  i  111.  Tidn.  1867:9  och  23.  11. 
1861,  Svalan  24.  12.  1874,  Anteckn.  om 
sv.  kvinnor  (1864),  H.  V.  Schyttes  Nord. 
mnsiklex.,  Hörbergs  lexikon  och  Nord. 
Familjebok  torde  litt.  i  det  närmaste 
vara  uttömd.  Granska  vi  nu  denna  litt., 
finna  vi  dock  ofta  på  de  allra  väsentliga- 
ste punkter  mycket  motsägande  medde- 
landen; ingen  enda  af  de  nämnda  min- 
nestecknarna har  gjort  specialstudier 
rör.  henne.  Låtom  oss  först  se  på  Dann- 
strönis  uppgift  om  presentationen  för 
Meyerbeer  sommaren  1853.  Vi  vilja  ej 
betvifla  uppgiftens  sanningsenlighet, 
men  tiden  är  mer  än  dubitativ.  Ingen 
af  de  andra  biograferna  omtalar  någon 
pariserresa  1853.  Meyerbeer  var  juni — 
okt.  1853  i  Spaa  och  kom  först  i  okt.  till 
Paris,  men  så  sent  på  året  var  Michaéli 
i  full  verksamhet  i  Sthlm.  Alla  källor 
öfverensstämma  däri,  att  hon  1854  var  i 
Paris.  Meyerbeer  förlorade  emellertid  27. 
6.  1854  sin  moder  och  lefde  sedan  i  stör- 
sta tillbakadragenhet  i  Tyskland  och 
for  på  hösten  till  Wien.  Alltså  det 
året  kunde  han  ej  heller  ha  samman- 
träffat med  henne.  Sommaren  1855  var 
Meyerbeer  först  i  London,  sedan  i  Spaa 
och  först  i  sept.  i  Paris.  Större  delen 
af  sommaren  1856  tillbragte  han  vis- 
serligen i  den  franska  hufvudstaden, 
och  ehuru  han  var  sjuk  den  mesta  tiden, 
vore  det  ju  ej  omöjligt,  att  han  då 
fått  höra  M.  sjunga.  Äfven  lektionerna 
för  Garcia  i  London  synas  något  tvif- 
velaktiga.  Dannström,  som  så  väl  kän- 
de både  G.  och  M.,  omtalar  dem  ej, 
och  alla  biograferna  synas  på  denna 
punkt  stödja  sig  på  Dahlgrens  anteckn., 
hvilka  ej  här  äro  ur  förstahandskälla. 
Allra  mest  dubitativt  är  engagementet 
på  Her  Majesty's  theatre,  så  mycket 
märkligare,  som  detta  väl  hade  bort  ut- 
göra höjdpunkten  i  hennes  offentliga 
erkännande.  Dahlgrens  säger,  att  hon 
sjöng  1859—63  i  London,  "där  hon  an- 
tog engagement  vid  Her  Majesty's  thea- 
tre"; när  och  hur  länge  säges  ej;  Hed- 
berg omtalar  blott  engagementet,  ej  ti- 
den, fastän  han  erkänner,  att  det  "satte 
krönet    på    hennes    konstnärliga    anseen- 


de". Schytte  omnämner,  att  hon  sjöng 
i  London  1859,  62,  65  men  har  intet  med- 
delande om  engagementet;  Ant.  om  sv. 
k  v.  är  den  enda  som  har  direkt  årtal: 
"engagerades  för  sommarsäsongen  1863 
vid  Her  Majesty's  theatre  i  London  så- 
som primadonna".  Att  detta  engage- 
ment ej  haft  stor  betydelse  i  Englands 
musikhäfder  framgår  ej  minst  däraf, 
att  den  synnerligen  talrika  musikaliska 
memoarlitt.  från  denna  tids  London 
(speciellt  utförlig  om  Her  Maj:s  th.)  ej 
har  ett  ord  om  den  svenska  sångerskan. 
Ännu  flera  sådana  osäkra  punkter  i  hen- 
nes biogr.  hade  ytterligare  kunnat  näm- 
nas. De  svenska  biograferna  ha  ej  gjort 
sig  någon  möda  att  utforska  hennes 
sångarbana,  och  de  utländska  lexika 
(Fetis,  Grove,  Riernann  m.  fl.)  ha  ej  ett 
ord  om  den  svenska  sångerska,  som  dock 
en  tid  firat  stora  triumfer  äfven  hon 
i  Europas  storstäder.  —  Vi  ha  behand- 
lat denna  fattigdom  i  vår  litt.  så  ut- 
förligt för  att  allvarligt  mana  till  ef- 
tersökningar,  så  att  vi  någon  gång  verk- 
ligen kunna  få  en  fullständig  första- 
handsbiografi  om  denna  sångerska,  en 
gång   Sveriges   stolthet   och   heder. 

Michaelis,  Christian  Friedrich, 
f.  1770  i  Leipzig,  t  där  1.  8.  1834;  do- 
cent vid  univ.;  musikförfattare;  skref 
bl.  a.:  "Entwurf  der  Ästehetik,  als  Leit- 
faden  bei  akad.  Vorlesungen"  (1796); 
"Katechismus  fiber  J.  B.  Logiers  System 
d.  Musikwissenschaft"  (1828);  dessutom 
en  del  öfvers.  af  musikafhandlingar 
samt  uppsatser  i  tidskrifter  m.  m. 

Michaelson,  August,  f.  1801,  t  2. 
2.  1871,  brukspatron;  stor  musikvän; 
LM  A  1845;  var  nitisk  främjare  af  Ma- 
zerska  kvartettsällskapet  och  öfverläm- 
nade  22.  7.  1870  till  Mus.  ak.  3,000  rdr 
r:t,  af  hvilken  summa  den  årliga  rän- 
tan skulle  af  sällskapet  disponeras.  M. 
var  god  kvartettspelare  och  hade  äfven 
försökt  sig  i  komposition  med  en  violin- 
konsert,  smärre  stycken  för  stråkkvar- 
tett. —  Litt.:  Mus.  ak:s  handl.  1872/73  s. 
20   f;    Mazerska   kvartettsällsk.    (1899). 

Michal,   se   Michaéli. 

Michaiowzki,  Alexander,  f.  5.  5. 
1851  i  Warschau;  pianist;  elev  af  Rich- 
ter  och  Moscheles  vid  konserv,  i  Leip- 
zig; sedan  1885  bosatt  i  Warschau,  där 
han  1895  blef  professor  vid  konserv.;  har 
utgifvit    flera    pianopedagogiska    saker. 


Micklin — Mignon 


Micklin,  se  M  i  k  1  i  n. 

Mi  contra  fa,  h  mot  f;  den  förbjudna 
intervallen  bestående  af  tre  hela  ton- 
steg (se  tritonus).  Mi  contra  fa 
est  diabolus  in  musica,  h  mot  f 
är  djäfvuln  i  musiken. 

[En]  Midsommardröm,  A  mid- 
summer  nighfs  dream,  dramatisk  dikt 
i  3  a.,  musik  af  F.  Mendelssohn  (ouver- 
ture  af  slutad  6.  8.  1826;  uppf.  ffg.  febr. 
1827  i  Stettin);  fullst.  mus.  gifven  ffg. 
14.  10.  1843  i  Potsdam;  fg.  k.  t.  Sthlm 
11.  4.  1860;  St.  t.  Göteborg  21.  5.  1873  (i 
Sverige  hufvuds.  Hagbergs  öfvers.);  in- 
till 1913:  116  ggr;  k.  t.  Kphn  ffg.  30.  3. 
1879  (H.  P.  Holsts  öfvers.:  "En  skjaer- 
sommernatsdröm").  —  Herman  Berens 
skref  1856  en  annan  musik.  —  Ambroise 
Thomas  skref  en  kom.  op.  "Le  songe 
d'une  nuit  d'été",  byggd  på  en  episod 
därur;  text  af  Rosier  och  de  Leuven; 
premiär  20.  4.  1850  i  Paris.  H.  Pur- 
cell skref  "The  fairy  queen"  (Shake- 
speares  text);  pr.  London  1692. 

Mielck,  Ernst,  f.  24.  10.  1877  i  Vi- 
borg,  Finland,  t  22.  10.  1899  i  Locarno, 
Italien;  en  ovanligt  tidigt  utvecklad 
musikbegåfning,  hvilken  genom  en  allt- 
för kort  lefnad  hindrades  att  fullt  ut- 
veckla sig;  de  kompositioner  han  skrif- 
vit,  visa  dock  till  stor  del  den  mognade 
konstnären.  Vid  10  års  ålder  blef  han 
elev  af  Albert  Tiétze  i  Petersburg,  hvar- 
jämte  han  äfven  åtnjöt  moderns  konst- 
närliga handledning;  vid  13  års  ålder 
kom  han  till  Sternska  konserv,  i  Berlin; 
1894  öfvertog  Bruch  hans  vidare  utbild- 
ning; 1897  lämnade  han  Berlin  och  åter- 
vände hem.  Som  pianist  medverkade 
han  ofta  och  vann  äfven  som  sådan  rikt 
erkännande.  M.  skref  10  större  vokala 
och  instrumentala  verk  samt  dessutom 
flera  solosånger  och  pianostycken.  De 
tio  större  kompositionerna  äro:  stråk- 
kvartett op.  1  (G-moll),  ouv.  Macbeth  op. 
2,  stråkkvintett  op.  3  (F-dur),  symfoni 
op.  4  (F-moll;  komp.  vid  19  års  ålder 
och  uppf.  f.  g.  på  hans  20: de  födelsedag 
24.  10.  1897),  gammalböhmisk  julsång  för 
bl.  kör  o.  ork.  op.  5,  dramatisk  ouv.  op. 
6,  "Gammalgermansk  julfest"  för  mans- 
kör, barytonsolo  o.  ork.  op.  7,  konsert- 
stycke för  violin  och  ork.  op.  8  (D-dur), 
finsk  pianofantasi  med  ork.  op.  9,  "Finsk 
suite"  för  ork.  op.  10.  Af  dessa  blef  sym- 
fonien  mest   känd;    däremot   torde   hans 


op.  7  vara  det  bästa.  En  sång  "Fiskar- 
flickan" sjöngs  af  Ida  Ekman  å  turné 
och  vann  varmt  erkännande.  "Det  lo- 
giska tänkandet  och  det  episka  draget 
äro  dyrbara  märken  i  E.  M:s  musika- 
liska produktion.  Han  slösar  ej  med 
sina  ingifvelsers  skänker,  utan  värde- 
sätter dem  och  låter  dem  bli  räntebä- 
rande. Ett  motiv,  en  tanke,  som  han  en 
gång  tillägnat  sig,  söker  han  utveckla 
i  dess  konsekvenser,  riktar  och  förfull- 
ständigar  den  med  besläktade  musika- 
liska idéer  och  släpper  den  icke  förr, 
än  den  rikligen  välsignat  hans  möda" 
(Flodin).  —  Om  M.  finns  en  biogr.  (af 
W.  Mauke)  tryckt  med  utdrag  ur  recen- 
sioner: "E.  M.  Ein  Kiinstlerleben",  Lpzg 
(Friedr.  Hofmeister  1901).  En  karaktä- 
ristik  skref  Karl  Flodin  i  "Finska  mu- 
siker" (1900). 

Mierzwinski,  L  a  d  i  s  1  a  u  s,  f.  21.  10. 
1850  i  Warschau,  t  sommaren  1909  i  Pa- 
ris; operasångare  (tenor);  studerade 
först  till  arkitekt;  deltog  i  en  del  poli- 
tiska oroligheter  och  satt  tre  års  tid 
fängslad;  utbildade  sig  sedan  till  sån- 
gare och  vann  på  80-talet  enastående 
framgångar  genom  sin  bländande  kolo- 
ratursång och  sitt  virtuosa  föredrag; 
1881  hade  han  anställning  vid  Covent 
garden  i  London.  Stockholm  gästade 
han  nov.  1886  tills.  m.  Pauline  Lucca 
(Kphn  1886  och  88).  Offer  för  spelpas- 
sionen blef  han  sedan  ruinerad  och  för- 
lorade äfven  genom  ansträngning  sin 
röst.  Han  måste  draga  sig  tillbaka  till 
landsortscenerna  och  slutligen  förvärf- 
va  sitt  uppehälle  med  dåligt  betalade 
lektioner.  Hans  bästa  roller  voro  under 
glanstiden:  Arnold  i  "Wilhelm  Tell", 
Manrico  i  "Trubaduren",  Raoul  i  "Hu- 
genotterna",  Robert,  Eleazar  i  "Judin- 
nan". —  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1886  s. 
129  (1909  s.  99). 

Mig  dagen  flyr,  psalm  359;  Haeff- 
ner  hänvisar  till  mel.  354. 

Mignon,  op.  com.  3  a.,  text  af  Carré 
och  Barbier,  musik  af  Ambr.  Thomas; 
texten  byggd  på  Goethes  "Wilhelm  Mei- 
sters  Lehrjahre";  premiär  å  Op.  com., 
Paris  17.  11.  1866  (l,000:e  ggn  13.  5.  1895); 
Drury  Lane,  London  5.  7.  1870;  k.  t.  Sthlm 
10.  3.  1873  (100:de  ggn  28.  3.  1883;  200:e 
12.  5.  1895;  300:e  15.  5.  1904;  intill  1913:  367 
ggr);  St.  t.  Göteb.  4.  6.  1880;  k.  t.  Kphn 
6.   1.   1880;   Kristiania  t.   juni  1880. 


662 


Mikadon — Milanollo 


M  i  k  a  d  o  n  eller  En  dag  i  Titipu, 
The  Micado,  burlesk  operett  2  a.,  text 
af  W.  G.  Gilbert,  musik  af  Arthur  Sul- 
livan;  premiär  på  Savoy  Theatre,  Lon- 
don 14.  3.  1885;  sv.  öfvers.  af  Ernst  Wall- 
mark;  ffg.  i  Sverige  å  Vasateatern, 
Sthlm  22.  1.  1890;  Tivoliteatern,  Kristia- 
nia 17.   7.  1890;   St.   t.   Göteb.   18.   9.   1890. 

Mikkola,  Viljo,  f.  21.  12.  1871  i  Kel- 
viå,  Finland;  erhöll  sin  första  utbild- 
ning i  organistskolan  i  Åbo,  sedan  vid 
musikinstitutet  i  Helsingfors;  1901  elev 
i  orgelspel  af  A.  Guilmant  i  Paris  och 
Algot  Lange  i  sång;  kantor  i  Åbo  dom- 
kyrka 1900  och  organist  i  Michaelskyr- 
kan  i  Åbo  1908.  M.  har  äfven  varit 
sånglärare;  festdirigent  vid  Åbo  musik- 
fest 1905.  Som  kompositör  har  han  gjort 
sig  känd  genom  tre  af  M.  M.  prisbe- 
lönta  körer,  solosånger,  orgelfantasier 
och  preludier  m.  m.;  har  ofta  gifvit  or- 
gelkonserter. Han  grundade  1907  ett 
pianomagasin  i  Åbo  och  1910  i  Helsing- 
fors; har  äfven  verkat  som  musikkri- 
tiker; dessutom  samlat  och  arrangerat 
folkvisor  för  blandade  mans-  och  dam- 
körer. 

Miklin  (M  e  c  k  1  i  n,  M  i  c  k  1  i  n),  tren- 
ne  musiker,  far,  son  och  sonson,  hvilka 
efter  hvarandra  varit  dir.  mus.  vid  gym- 
nasiet i  Linköping  och  där  utöfvat  en 
mycket  gagnande  verksamhet.  Johan 
M.  (vanligen  skrifvet  M  e  c  k  1  i  n),  den 
äldste  af  de  tre,  var  elev  af  J.  H.  Ko- 
man och  uppförde,  som  ledare  för  mu- 
siken i  Linköping,  ofta  sin  lärares  kom- 
positioner. En  bok,  "Hof intendenten  Ro- 
mans Husandakt"  (ms.),  innehållande 
festkörer  med  instrumentalt  ackompag- 
nement  för  årets  sön-  och  högtidsdagar 
af  samtidens  främste  mästare,  lämnade 
han  efter  sig;  genom  J.  Fr.  Törnvalls 
försorg  blef  boken  1863  skänkt  till  Mus. 
ak:s  bibi.  —  J.  M.  dog  1750  och  efter- 
träddes af  sonen  Johan  M.  M.  (vanl. 
skrifvet  Miklin).  Denne  kvarstod  på 
platsen  till  sin  död  1798.  Han  synes  ha 
varit  den  berömdaste  medlemmen  af 
släkten  .  1760  erhöll  han  privilegium  på 
en  koralbok,  hvilken  dock  ej  utkom. 
1762  öfverlämnade  han  till  Vet.-ak.  en 
af  handling:  "Huru  orgverk  böra  besik- 
tigas och  undersökas,  innan  de  approbe- 
ras."  1782  utgaf  han  "Kort  begrepp  om 
generalbasen"  (tr.  i  Sthlm  hos  Carl  Stol- 
pe;   förord    dat.    Linköping    15.    5.    1782). 


Boken  utgör  närmast  en  öfversättning 
af  Marpungs  (s.  d.)  "Kurzer  Begriff 
der  Generalbasslehre  fur  die  Anfänger" 
(Berl.  1755)  men  har  många  själfstän- 
diga  tillägg  (intervalläran,  dur-  och 
mollskalorna  m.  in.).  Några  kompositio- 
ner af  honom  finnas  i  en  handskrif- 
ven  klavérbok  i  Linköpings  stiftsbibi. 
En  sonat  är  utgifven  i  nytryck  1901  i 
"Svensk  sång"  .—  J.  M:s  son  J.  Adolf 
M.  efterträdde  fadern  1798  och  hade  plat- 
sen till  sin  död  1814.  Af  honom  äga  vi 
en  bok:  "För  begynnare  i  tonkonsten 
med  tabell  innehållande  skalorna  för 
klaver,  violin,  altviolin  och  violoncell; 
jämte  några  öfningsexempel  för  violin; 
med  åtföljande  Kort  Orgverksbeskrif- 
ning  af  H.  P.  Johnsen,  k.  hofkapellmä- 
stare  och  Utdrag  af  k.  mus.  dir.  abbé 
Voglers  Inledning  till  harmoniens  kän- 
nedom med  bifogad  tabell"  (Link.  Pe- 
tre  och  Abrahamsson  1802);  1819  ny  uppl. 
(noggrant  aftryck).  M.  deltog  med  skol- 
kören  i  kröningshögtidligheterna  i  Norr- 
köping 1800.  —  Om  M.  se  bl.  a.  A.  Hiil- 
phers'  Hist.  afh.  (1773). 

Mikuli,  Karl,  f.  20.  10.  1821  i  Czerno- 
witz,  t  21.  5.  1897  i  Lemberg;  pianist; 
elev  af  Chopin  i  Paris;  företog  fr.  o.  m. 
1848  talrika  konsertresor  och  blef  1858 
ledare  af  musikföreningen  i  Lemberg; 
ledde  fr.  1888  en  privat  musikskola;  ut- 
gaf Chopins  pianoverk;  samlade  och  re- 
digerade en  upplaga  af  Zigenarmelodier; 
utgaf  dessutom  franska  och  polska  folk- 
visor och  folkdanser;  komponerade  pia- 
nosaker, manskörer  och  solosånger. 

Milanollo,  Teresa  och  Maria,  tven- 
ne  systrar,  hvilka  på  1840-talet  som  vio- 
linister vunno  stort  erkännande.  Tere- 
sa M.  (den  mest  kända),  f.  28.  8.  1827  i 
Savigliano  vid  Turin,  f  i  Paris  25.  10. 
1904;  Maria,  f.  19.  7.  1832  i  Savigliano, 
f  i  Paris  21.  10.  1848.  Teresa  erhöll  sin 
främsta  utbildning  i  Paris  hos  Lafont  och 
Habeneck;  firade  triumfer  i  Paris  och 
London;  utbildade  sedan  sin  syster.  Ma- 
ria debuterade  vid  6  års  ålder;  de  båda 
syskonen  följdes  sedan  åt  genom  Frank- 
rike, Holland  och  Belgien.  De  komplet- 
terade hvarandra  på  ett  förträffligt  sätt, 
i  det  Teresas  spel  var  varmt  och  känslo- 
fullt, Marias  däremot  briljant  och  gnist- 
rande; de  kallades  därför  på  skämt 
"M:lle  Adagio"  och  "M:lle  Staccato". 
Efter    en    lysande  tur  genom  Tyskland 


Milde    människornas    vän — Militärmusiker 


663 


och  Österrike  afled  Maria,  endast  16  år 
gammal.  Teresa  drog  sig  i  början  till- 
baka men  begynte  efter  hand  åter  upp- 
träda; ingick  1857  äktenskap  med  en 
fransk  officer  och  lät  sedan  ej  mera  hö- 
ra sig.  —  Litt.:  Les  soeurs  Milanollo, 
études  biographiques,  artistiques  et  mo- 
rales  (Lyons  1847);  C.  M.,  Theresa  Mila- 
nollo et  Maria  Milanollo  (Nantes  s.  a.); 
se  äfven  Fetis  och  Grove. 

Milde  människornas  vän, 
psalm  81,  Haeffner  81;  saknas  i  koralpsb. 
af  1697;  går  tillbaka  till  tysk  koral  hos 
Freylinghausen  1714:  "Jesu,  meines  Glau- 
bens  Zier"  (Zahn  6453). 

Milder-Hauptmann,  Pauline  Anna,  f. 
Milder,  f.  13.  12.  1785  i  Konstantinopel, 
t  29.  5.  1838  i  Berlin;  lefde  i  Wien,  där 
Schikaneder  upptäckte  hennes  härliga 
röst;  utbildad  af  Tomascelli  och  Salieri; 
debuterade  1803  och  engagerades  sedan 
vid  hof teatern;  Beethoven  skref  "Fide- 
lio"  för  henne.  Sina  största  triumfer  fi- 
rade hon  i  Gluckroller.  På  1810-talet  gaf 
hon  gästspel  å  flera  af  Tysklands  främ- 
sta scener  och  mottogs  på  ett  glänsande 
sätt  i  Berlin  1812  i  Glucks  "Iphigenia  i 
Tauris";  1816  engagerades  hon  vid  hof- 
teatern  i  Berlin  och  kvarblef  där  till 
1829;  gaf  sedan  gästspel  bl.  a.  i  Byss- 
land, Sverige  och  Danmark  (konserter  i 
Kphn  8.  och  19.  11.  1829)  samt  afslutade 
sin  sceniska  verksamhet  1836  i  Wien. 
Hon  var  sedan  1810  gift  med  en  juvele- 
rare Hauptmann.  —  Hennes  bästa  roller 
voro:  Iphigenia,  Alceste  och  Armida.  — 
Om  hennes  uppträdande  i  Sverige  är  in- 
tet bekant. 

Militärmusik,  de  musikkårer,  som  till- 
delas hvarje  regemente.  Under  fornti- 
den och  medeltiden  omtalas  trumpeter 
(ludrar)  och  trummor  i  krig;  under  se- 
nare medeltiden  äfven  pipor.  Trumpe- 
ten var  under  1500-talet  hufvudinstru- 
mentet  och  utbildades  i  en  mångfald 
former.  Härtill  kom  äfven  basunen. 
Vanligen  kallades  medlemmarna  i  mili- 
tärmusiken "trumpetare".  De  åtnjöto 
vid  1600-talets  början  mycket  stort  anse- 
ende och  kunde  t.  o.  m.  ibland  vara  adel; 
en  del  tämligen  luxuriösa  grafmonu- 
ment  finnas  resta  öfver  hoftrumpetare. 
Ar  1643  funnos  under  svenska  hofstaten 
upptagna  13  "trumpetare  och  pukslaga- 
re"  och  4  "trumpetare-  och  pukslagare- 
diängar".    Vid  århundradets  slut  funnos 


som  regel  12  "trumpetare"  och  2  puksla- 
gare.  Hedern  af  att  ha  organiserat  m. 
i  Sverige  tillkommer  konung  Karl  XI. 
De  vid  hans  tid  så  populära  oboisterna 
blefvo  de  främsta  militärmusikerna,  och 
titeln  "trumpetare"  utbyttes  därför  vid 
denna  tid  mot  "hautboist",  en  benämning, 
som  kvarstod  till  långt  in  på  1800-talet; 
den  afsåg  således  ej  blott  en  oboespe- 
lare utan  en  musikunderofflcer  i  all- 
mänhet. Under  1700-talet  utvecklades 
m.  ännu  ytterligare.  För  närvarande  be- 
står infanteriets  musik  af:  flöjter,  kla- 
rinetter, altklarinetter,  oboer,  fagotter, 
valdhorn,  ventiltrumpeter,  kornetter,  ba- 
ryton, basuner,  tubor,  trummor  och  pu- 
kor jämte  bäcken,  klockspel,  triangel, 
gonggong  m.  m.  Artilleriets  och  kaval- 
leriets musik  består  endast  af  mässings- 
instrument och  äro  ungefär  lika  sam- 
mansatta. Infanteriet  använder  jägar- 
horn för  att  ge  signaler  i  fält,  kavalle- 
riet och  artilleriet  däremot  trumpeter. 
Flottans  musikkår  består  uteslutande 
af  mässingsinstrument.  —  Litt.:  Kalk- 
brenner,  Die  Organisation  der  M.-Korps 
aller  Länder  (1884);  Wieprecht,  Die  M. 
(1885),  Ed.  Xeukomm,  Hist.  de  la  mus. 
militaire  (1889);  Rott,  Der  Dienst  im 
Heere  als  Militärmusiker  (1898);  J.  Le 
Forgeron,  Étude  sur  la  réorganisation 
des  musiques  militaires  (2.  uppl.  1898). 
Om  den  äldre  m.  i  Danmark  se:  C.  Thra- 
ne,  Fra  Hofviolonernes  Tid  (1908);  A. 
Hammerich,  Musiken  ved  Christian  IV :s 
Hof  (1892).  Af  firmorna,  hvilka  förse 
militärmusikkårerna  med  instrument, 
märkas  Cerveny  i  Königgrätz  och  för 
Sverige  Ahlberg  &  Olsson  i  Stockholm. 

Militärmusiker,  en  i  armén  anställd 
musiker.  Inom  svenska  armén  utgör 
musikpersonalen  af  musikvolontä- 
rer  och  musikunderofficerare, 
hvarjämte  ynglingar  mellan  14  och  16 
års  ålder  kunna  antagas  som  musik- 
elever. För  antagande  som  musikvo- 
lontär  fordras  en  ålder  af  minst  16  år 
jämte  erforderlig  kroppsstyrka.  Vid 
hvarje  regemente  eller  motsvarande  en- 
het finnes  visst  antal  platser  för  sådana 
volontärer,  af  hvilka  en  del  befordras 
till  musikkorpraler  af  olika  gra- 
der. Musikunderofficerare  utgöras  af 
mu  siksergeanter,  likställda  med 
öfriga  sergeanter,  och  musikfan- 
junkare,   en    vid    hvarje    regemente, 


664 


Millöcker — Min    högsta    skatt,    o    Jesu    kär 


hvilken  är  befälhafvare  för  musikper- 
sonalen  och  leder  dess  utbildning.  Mu- 
sikfanjunkare, som  vid  konservatorium 
uppfyllt  fordringarna  för  erhållandet  af 
musikdirektörs  värdighet,  kan  utnämnas 
till  musikunderlöjtnant  (före 
1906:  musikdirektör). 

Millöcker,  Karl,  f.  29.  5.  1842  i  Wien, 
t  31.  12.  1899  i  Dåden  (Wien);  elev  af 
Musikvännernas  konserv.;  andre  kapell- 
mästare vid  teatern  i  Graz  1864  och  2  år 
senare  vid  Harmonieteatern  i  Wien; 
1869  ledare  och  kompositör  för  Theater 
an  der  Wien.  Förutom  smärre  farser 
och  pianostycken  komponerade  han  en 
mängd  operetter:  "Der  tote  Gast"  (1865), 
"Die  beiden  Binder",  "Ein  Abendteuer 
in  Wien",  "Drei  Paar  Schuhe",  "Die 
Jungfrau  von  Belleville"  (Wien  1882; 
Sthlm  1883:  "Bellevilles  mö"),  "Der  Bet- 
telstudent"  (Wien  1882;  Sthlm  1883:  "Tig- 
garstudenten"; hans  berömdaste  verk), 
"Der  Feldprediger"  (1884),  "Gasparone" 
(1844;  Sthlm  1885),  "Der  Dieb"  (Berlin 
1886),  "Der  Viceadmiral"  (1886),  "Der 
arme  Jonathan"  (Wien  1870;  Sthlm  s.  å.: 
"Stackars  Jonathan"),  "Das  Sonntags- 
kind"  (1892;  Sthlm  s.  å.:  "Söndagsbar- 
net"), "Nordlicht"  (1896)  m.  fl.  —  Sv. 
biogr.  i  Sv.  Musikt.  1900  s.  73  f. 

Min.  =  Minore. 

Minaccioso  (it.),  hotande. 

Mina  lefnadstimmar  stupa, 
psalm  451;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  386. 

Mina  ögon  snart  sig  lycka, 
psalm  482;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  70. 

Minde,  Franciscus  de,  f.  i  Brabant 
c.  1640;  befann  sig  som  gosse  i  Köpen- 
hamn, där  han  erhöll  hofkapellmästare 
Försters  undervisning  i  sång;  stod  högt 
i  gunst  hos  konungen  på  grund  af  sin 
härliga  sopranröst;  deltog  1657  i  kriget 
och  blef  fången;  han  sjöng  en  sång  för- 
härligande Gustaf  Adolfs  bedrifter  för 
fältmarskalken  Wrangel  och  sändes  af 
denne  som  gåfva  åt  konung  Karl  Gustaf; 
åtföljde  den  svenske  kungen  till  Göte- 
borg och  fick  där  sjunga  för  honom  un- 
der hans  sjukdom;  efter  Karl  X  Gustafs 
död  1600  kom  han  till  Stockholm,  där 
han  åtnjöt  högt  anseende.  Han  läm- 
nade dock  snart  staden  och  var  sedan 
någon  tid  i  Wismar;  kom  sedan  till 
Liibeck,  där  han  åtnjöt  Tunders  un- 
dervisning; med  en  svensk  officer  for 
han    6nart   till    Hamburg,    där    hans    nu 


fullbildade  präktiga  tenorröst  väckte 
allmän  uppmärksamhet,  så  att  han  kun- 
de förtjäna  sitt  uppehälle  som  under- 
visare i  sång;  en  större  musikalisk  af- 
tonunderhållning kunde  knappast  äga 
rum  i  staden  utan  att  hans  kraft  an- 
litades. —  Litt.:  J.  Mattheson,  Ehren- 
pforte  (1740)  s.  225;  se  äfven  M.  Seiffert, 
Matth.  Wcckmann  und  das  Collegium 
musicum  in  Hamburg  (Smlb.  IMG  II, 
122).  C.  Thrane  omtalar  i  sin  bok  "Fra 
Hofviolonernes  Tid"  (1908)  s.  17,  att  För- 
ster  bl.  a.  utbildade  en  "Frantz  de  Min 
från  Brabant". 

Mineur  (fr.)  moll. 

Min  Frälsare,  hvad  själave, 
psalm  84;  Haeffner  84;  motsvarar  nr  155 
i  koralpsb.  af  1697;  saknas  i  utländska 
källor  samt  äfven  i  svenska  före  1697; 
nr  56  i  finska  koralboken. 

Mingotti,  Regina,  f.  Valentin  i, 
f.  1728  i  Neapel,  t  1807  i  Neuburg  a.  d. 
Donau;  sångerska;  ingick  äktenskap 
med  teaterdirektören  Mingotti  och  ut- 
bildade sin  röst  för  Porpora;  1747  sjöng 
hon  i  Dresden,  där  hon  framgångsrikt 
täflade  med  Faustina  Hasse;  1752  begaf 
hon  sig  till  Madrid,  där  hon  2  års  tid 
sjöng  med  Farinelli;  firade  sedan  stora 
triumfer  i  London;  bodde  1763—87  i  Miin- 
chen,   sedan  i   Neuburg. 

Min  Gud  och  Fader  käre,  psalm 
425;    Haeffner   hänvisar  till   mel.   394. 

Min  Gud,  på  dig  förtröstar, 
psalm  229;  Haeffner  229  har  två  varian- 
ter af  en  och  samma  mel.  (a  och  b); 
229  a  har  sin  närmaste  motsvarighet  i 
koralpsb.  af  1697  nr  262:  "Hvad  Gud 
vill,  alltid  det  sker";  svenska  koralböc- 
ker följa  i  allmänhet  denna  troligen 
svenska  tradition;  Haeffner  229  närmar 
sig  mera  den  utsprungliga  sättningen. 
Melodien  finnes  först  hos  Attaignant  i 
dennes  tryck  "Trente  et  quatre  chan- 
sons",  utg.  mellan  1529  och  1534,  till  tex- 
ten: "Il  me  suffit  de  tous  mes  maulx"; 
den  tyska  motsvarande  mel.  finnes  tryckt 
1572  hos  Joach.  Magdeb.  Tischgespräche 
till  texten:  Was  mein  Gott  will,  dass 
g'scheh'  allzeit,  sein  Will"  (Zahn  7568). 
Den  finska  koralboken  nr  196  följer  när- 
mast b-formen. 

Min  hvilotimma  ljuder,  psalm 
444;    Haeffner   hänvisar   till  mel.   392. 

Min  högsta  skatt,  o  Jesu  kär, 
psalm   186;   Haeffner  186;   finnes  i  koral- 


Min  jämmer  nu  en  ända — Miskow 


665 


psb.  af  1697  under  nr  252;  reformerta 
kyrkans  psalm  nr  66  ("Peuples,  venez  et 
que  1'on  donne")  har  utgjort  förebilden 
till  den  tyska  orig.-mel.  af  1653:  "Herr 
Jesu  Christ,  du  höchstes  Gut"  (Zahn 
4545);  före  1697  finnes  den  i  tvenne  sven- 
ska handskrifter  i  Grevilliusboken  i 
Linköpings  bibi.  af  1676  och  Riddar- 
holmskyrkans  koralbok  af  1694;  nr  542  i 
finska  koralboken. 

Min  jämmer  nu  en  ända, 
psalm  479;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  196. 

Minima,  var  ursprungligen  "den  min- 
sta" af  mensuralnoterna;  motsvarar  vår 
halfnot. 

Ministrant,  kyrkotjänare,  korgosse. 

Minnesång  (af  minni,  kärlek),  tysk 
konstlyrik  med  musik,  hvars  glanstid 
inföll  1180 — 1240;  dess  förnämsta  om- 
råde är  Nedre  Österrike,  Sydtyskland 
och  Timringen;  i  musikaliskt  hänseende 
skiljes  mellan  dikt  med  strofisk  melodi 
("Lied")  och  med  genomkomponerad  me- 
lodi ("Leich").  Med  af  seende  på  inne- 
hållet särskiljas:  Tagelieder  (väktar- 
sånger),  Kreuzlieder  (korsfararsånger), 
Leisen  (religiösa  sånger),  Mailieder, 
Erntelieder  m.  m.  M.  följde  i  början 
tämligen  troget  provencaliska  förebil- 
der, men  öfvergick  efter  hand  dels  till 
didaktisk  poesi  efter  stränga  konstreg- 
ler (Mästersång),  dels  till  folklig  dans- 
visa (Neidhart),  dels  till  religiös  poesi 
(andlig  folkvisa).  —  Musiken  hvilade 
såväl  melodiskt  som  rytmiskt  på  den 
kyrkliga  kantilenans  grund.  —  Melodier 
finnas  särskildt  i  v.  d.  Hagen,  Minne- 
singer  (1838);  P.  Runge,  Die  Sangeswei- 
sen  d.  Colmarer  Handschrift  (1896). 

Minore  (it.),  moll;  står  ej  sällan  öfver 
en  kort  eftersats  i  molltonart  och  mot- 
svarar då  ofta  en  trio. 

Min  själ  och  sinne,  låt  Gud 
råda,  psalm  239;  Haäffner  har  under  nr 
239  två  melodier  (a  och  b);  af  de6sa  är 
a  den  traditionella  svenska  mel.,  hvil- 
ken  finnes  i  koralpsb.  af  1697  under  nr 
288  (äfven  85  samma  mel.)  och  är  ta- 
gen från  Sam.  Columbi  "Ödas  Sveticae" 
af  1674;  alla  melodierna  där  äro  af  hof- 
kapellmästare  Gustaf  Diiben  d.  ä.  Haäff- 
ner 239  b  finnes  ej  i  svensk  källa  före 
Haäffner,  fastän  han  uppger,  att  den 
härstammar  från  en  psalmbok  af  1661; 
saknas  i  utländska  källor. 

Min  synd,  o  Gud,  psalm  187;  Haeff- 


ner 187;  motsvarar  nr  253  i  koralpsb.  af 
1697;  går  tillbaka  till  den  tyska  ko- 
ralen af  1655:  "Ach  Gott  und  Herr" 
(Zahn  2051);  ej  i  svensk  källa  före  1697; 
i  finska  koralb.  nr  217. 

Min  själ  skall  lofva  Herran, 
psalm  16;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  16. 

Minstrel,  se  Menestrel. 

Minuetto.  Tempo  di  m.,  något  lång- 
sammare än  allegretto.  —  Se  vidare 
Menuett. 

Miolan-Carvalho,  se  C  a  r  v  a  1  h  o. 

Mirakel  (miracle,  fr.),  ett  slags  skåde- 
spel under  medeltiden.  —  Se  Myste- 
rier. 

Miranda,  Casa,  se  Nilsson,  Kri- 
stina. 

Miscellanea  nmsicae  bio-bibliographica, 
en  af  Hermann  Springer,  Max  Schneider 
och  Werner  Wolffheim  sedan  1912  utgif- 
ven  publikation  innehållande  rättelser 
och  kompletteringar  till  Eitners  Quel- 
lenlexikon.  M.  utkommer  med  4  häften 
årligen  å  Breitkopf  &  Härtels  förlag  i 
Leipzig. 

Miserere  (Miserere  mei  deus  [lat.], 
Herre  förbarma  dig  öfver  mig);  51:sta 
psalmens  början;  sjunges  särskildt  hög- 
tidligt onsd.,  torsd.  och  fred.  i  påskvec- 
kan i  Sixtinska  kapellet  i  Rom.  Den 
katolska  kyrkan  tillåter  endast  tre  ton- 
sättningar till  texten  (Allegri  c.  1630, 
Baj  1714  och  Baini  1821).  Allegris  musik 
har  särskildt  blifvit  berömd  därför,  att 
ingen  fick  kopiera  den.  Burney  utgaf 
dock  en  afskrift,  som  dock  ej  visade  sig 
vara  fullt  riktig.  Mozart  uppskref  efter 
åhörandet  en  annan  sättning.  A:s  mu- 
sik är  nu  tryckt  i  en  mängd  upplagor. 

Miskow,  Sex  t  us,  f.  3.  2.  1857  i  Ny- 
borg, Danmark;  elev  af  Schiörring  och 
Neupert,  i  instrumentation  af  Thorvald 
Hartsen;  elev  vid  konserv,  i  Kphn  1876 
—78;  debuterade  1879  på  k.  t.  Kphn  som 
Jakob  i  "Josef";  företog  en  studieresa 
till  Wien  1885.  M.  har  ofta  uppträdt  å 
konserter  samt  dessutom  utöfvat  en  om- 
fattande verksamhet  som  sånglärare. 
Som  kompositör  har  han  särskildt  gjort 
sig  känd  genom  sina  solosånger  vid 
piano;  af  öfriga  verk  märkas:  "Fader 
vor"  (Audante  religioso),  en  suite  för 
violin;  fantasistycken  för  klarinett;  mu- 
sik till  äfventyrskomedien  "Snehvide" 
(Kasino  1900),  "Fyrtöjet"  (ibid.  1909), 
"Den  skönne  Marseillanerinde"   (Det  ny 


666 


Missa— Moberger 


teater);  musiken  till  Palle  Rosenkrantz' 
"Ridder  Karl  af  Riise";  "äventyret  i 
Slaraffenland"  (1910),  "Fangen  paa  Sön- 
derborg",  "Bajads"  m.  m. 

Missa  (lat.),  mässa.  —  M.  pro  d  e- 
f  n  n  c  t  i  s,  själamässa.  M.  solemnis, 
festmässa. 

Missale,  katolska  kyrkans  mässbok;  in- 
nehåller musiknoter  endast  till  prästens 
accentussång. 

Missa  solemnis,  op.  123  (D-dur), 
af  Beethoven;  credo  skrifven  okt.  1819; 
hela  mässan  färdig  1822  och  19.  3.  1823 
öfverlämnad  i  handskrift  till  ärkehertig 
Rudolf,  som  beställt  verket.  Första  upp- 
förandet (enskilda  satser)  ägde  rum  7.  5. 
1824.  Hela  mässan  trycktes  första  gån- 
gen apr.  1827  hos  Schott  &  Söhne,  Mainz. 

Misströsta  ej,  att  Gud,  psalm 
191,  Haeffner  191;  motsvarar  nr  247  i  ko- 
ralpsb.  af  1697;  saknas  i  tyska  källor 
samt  äfven  i  svenska  före  1697;  nr  174 
i  finska  koralboken. 

Misterioso  (it.),  hemlighetsfullt. 

Misura  (it.),  takt. 

Mitterer,  Ignaz  Martin,  f.  2.  2.  1850 
i  St.  Justina  i  Tyrolen;  1876—77  studera- 
de han  i  Regensburg  under  G.  Jakob, 
Haberl  och  Michael  Haller;  kom  sedan 
till  Rom  och  var  1882 — 85  domkyrkoka- 
pellmästare i  Regensburg;  musikdirek- 
tor vid  katedralen  i  Brixen.  M.  har 
gjort  sig  känd  som  framstående  kompo- 
sitör i  Palestrinastilen  och  har  utgifvit 
en  mängd  mässor,  requiem,  offertorier, 
gradualer  med  och  utan  orkester;  dess- 
utom fromma  kyrkosånger  och  hymner; 
utgaf  en  korsångskola  (4.  uppl.  1908). 

Mitterwurzer,  Anton,  f.  12.  4.  1818  i 
Sterzing,  Tyrolen,  f  2.  4.  1876  i  Döbling, 
Wien;  operasångare;  anställdes  1839  vid 
hofoperan  i  Dresden,  där  han  stannade 
till  1870.  M.  var  en  mycket  framstående 
dramatisk  sångare,  som  särskildt  vann 
anseende  i  Wagnerroller  (Tannhäuser, 
Lohengrin)  och  "Don  Juan",  "Czar  och 
timmerman"  m.  m. 

Mitt  fasta  hopp  till  Herran, 
psalm  228;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  144. 

Mitt  hjärta  fröjda  dig,  psalm 
261;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  197. 

Mitt  hjärta,  Jesu,  denna,  psalm 
322;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  35. 

Mitt  sam  v  et'  ur  sin  långa, 
psalm  169;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  95. 


Mitt  skuldregister,  när  jag, 
psalm  189;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  160. 

Mitt  vittne  vare  Gud,  jag, 
psalm  289;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  113. 

Mitt  öga,  spar  nu  dina,  psalm 
241;  Haeffner  241;  saknas  i  koralpsb.  af 
1697;  synes  gå  tillbaka  till  Königs  koral 
af  1738:  "Ach  wie  betrubt  sind  fromme 
Seelen"    (Zahn  2844;   jfr  2842). 

Mixolydisk  tonart,  kyrkotonart  med  g 
till  grundton  (har  halfton  mellan  tredje 
och  fjärde,  sjätte  och  sjunde  tonen). 

Mixtur  (af  lat.  mixtura,  blandning),  en 
korstämma  (s.  d.)  i  orgeln;  3-,  4-  el.  5- 
korig,  allt  efter  som  3,  4  el.  5  pipor  före- 
komma för  hvarje  ton.  M.  tillhör  endast 
fullt  verk  och  tjänar  till  att  förstärka 
öfvertonerna. 

Mizler,  Lorenz  Christoph,  f.  25. 
7.  1711  i  Heidenheim,  t  i  mars  1778  i  War- 
schau;  elev  af  J.  S.  Bach;  1734  fil.  dr.; 
grundade  1738  i  Leipzig  "Societät  der 
musikalischen  Wissenschaften";  1743  be- 
gaf  han  sig  till  Polen,  där  han  adlades 
och  antog  namnet  M.  von  Kolof.  M.  var 
den  förste,  som  utgaf  en  musiktidning: 
"Neu  eröffnete  musikalische  Bibliothek" 
(1736 — 54);  skref  äfven  en  mängd  musik- 
historiska  och  -teoretiska  skrifter;  kom- 
ponerade flöjtsonater,  suiter,  öder  m.  m. 

Mjölnarvargen,  operett  1  a.  från 
franska  pjäsen  Le  diable  au  moulin,  öf- 
vers.  af  Fritz  Arlberg;  musik  af  Ivar 
Hallström;  premiär  k.  t.  1871  (inalles  18 
ggr);    St.   t.   Göteb.   9.   7.   1871. 

M.  M.  =  Mälzels  metronom.  Se  Met- 
ro n  o  m, 

M.  M.,  sångkören  Muntra  Musi- 
kanter (s.  d.). 

Moberg,  Anders,  f.  28.  5.  1803,  t  7.  1. 
1866;  verkmästare  vid  Åkers  bruk;  upp- 
fann det  s.  k.  melodiverket  i  orgeln  och 
invaldes  härför  till  Ass.  LMA  1859.  — 
Biogr.  medd.  i  Mus.  ak:s  handl.  1866  s.  51. 

1.  Moberger,  Carl  Johan,  f.  25.  9. 
1763  i  Arboga,  f  i  Gäfle  18.  9.  1844;  anställd 
vid  Gäfle  stadskyrka  som  organist  fr.  1786 
till  sin  död;  var  tillika  "director  musi- 
ces"  vid  Gäfle  gymnasium  och  "director 
cantus  choralis  et  figuralis"  vid  trivial- 
skolan därst.  LMA  1814;  var  en  nitisk 
ledare  af  musiksällskapet  Concordia  (se 
Gäfle)  och  inlade  äfven  i  öfrigt  stora 
förtjänster  om  musiklifvet  i  staden.  1805 
utgaf  han  af  trycket  "Kort  metod  till  en 


Mobile — Modulation 


667 


tjänlig  koralspelning",  utgörande  en  öf- 
versättning  af  H.  L.  Rohrmanns  "Me- 
thode  zum  zweckmässigen  Choralspielen, 
nebst  einer  kurzen  Anleitung  zur  guten 
Erhaltung  einer  Orgel".  1823  annonseras 
i  musiktidn.  "Euterpe"  (Sthlm)  en  bok 
af  M.  som  nyss  utkommen:  "24  koralf ör- 
spelningar  för  orgelverk  sammansatta". 
M.  ansågs  vara  sin  samtids  allra  främsta 
orgelspelare  och  fick  mottaga  beröm  som 
sådan  af  själfve  Vogler.  Det  berättas, 
att  M.  kunde  föredraga  alla  Bachs  fugor 
utantill  och  detta  med  så  stor  ledighet 
att,  som  det  heter,  "tonerna  trillade  så- 
som ärter  ur  fingrar  och  fötter  på  ho- 
nom". I  sin  Bachbeundran  gick  han  t. 
o.  m.  så  långt,  att  han  bedömde  de  flesta 
andra  mästares  verk  som  "skräp".  Till 
Hasffners  koralbok  stod  han  ock  i  ett 
fientligt  förhållande;  begagnade  den  hel- 
ler aldrig  utan  utskref  själf  till  eget  be- 
gagnande en  koralbok.  M.  var  en  god 
kontrapunktiker  och  har  efterlämnat 
flera  harmoniska  och  kontrapunktiska 
studier.  —  Litt.:  Minnesbl.  öfver  Musik- 
sällsk.  Concordia  i  Gäfle  (1905);  uppsats 
i  Sv.  Musikt.  1.  12.  1884  ("Tvenne  orgel- 
virtuoser"). 

2.  Erik  David  M.,  den  föreg:s  bror- 
son, f.  25.  1.  1800  i  Arboga;  student  i  Upp- 
sala 1820,  där  prof.  Törneros  i  bref  af 
22.  1.  1827  ger  honom  vitsordet:  "enligt 
kännares  intyg  den  skickligaste  violon- 
cellist  i  Sverige";  tillhörde  i  Uppsala 
den  Geijerska  kretsen,  och  Geijer  skref 
för  honom  en  duett  för  violoncell  och 
piano;  predikant  vid  Uppl:s  reg.  1829; 
pastor  där  1830;  1847—49  studerade  han 
musik  i  utlandet;  blef  sedan  rege- 
mentspastor och  1851  kyrkoherde  i  Opp- 
manna  (Lunds  stift),  där  han  1863  afled. 
LMA  1840.  I  Mazerska  kvartettsällska- 
pet omnämncs  han  som  nyinträdd  med- 
lem 1827  och  kallas  i  sällskapets  minnes- 
skrift en  af  de  främste  jämte  Mazer 
själf,  Falkenholm  och  Björck.  J.  M. 
Rosén  utropar  på  tal  om  Wilh.  Fredrik 
Dalman:  "Hvar  äro  nu  de,  som  spelade 
kvartetter  hos  Dalman:  Falkenholm, 
Agrell,  Gillberg,  Moberger?"  Höijer  om- 
nämner, att  han  1844  upprättat  en  melo- 
ditabell för  psalmer,  som  af  Mus.  ak. 
antagits.  —  Litt.:  Törneros,  Bref  och 
Dagboksanteckningar  (1891) ;  Mazerska 
kvartettsällskapet  (1899);  J.  M.  Rosén, 
Xågra  minnesblad  (1877)  II,  61;  L.  Höi- 


jers  musiklexikon;  Lunds  stifts  herda- 
minne m.  fl. 

Mobile,  rörligt.  —  Se  Perpetuum 
mobile. 

Mocqureau,  Dom  André,  f.  6.  6. 
1849  i  La  Tessoualle  (Maine  et  Loire); 
efter  grundliga  musikstudier  i  Paris,  in- 
trädde han  1875  i  benediktinerorden;  blef 
lärare  i  koralsång  i  Solesmes;  företog 
under  Dom  Pothiers  ledning  studier  öf- 
ver den  gregorianska  koralen  och  bere- 
ste Frankrike  och  Italien  för  att  stude- 
ra de  medeltida  kyrkomelodierna;  1889 
grundade  han  den  storartade  upplagan 
af  gammal  koralsång  "Paléographie  mu- 
sicale"  (s.  d.);  1903,  då  orden  utvisades 
från  Frankrike,  följde  M.  med  till 
Wight,  där  han  ännu  verkar.  Jämte  Pal. 
mus.  och  de  med  detta  jätteverk  sam- 
manhängande arbetena  har  M.  skrifvit 
en  del  böcker  öfver  den  gregorianska 
sången,  bland  hvilka  må  nämnas:  "Pe- 
tit  traité  de  psalmodie";  "Origine  et  dé- 
veloppement  de  la  notation  neumati- 
que";  "La  psalmodie  romaine  et  Faccent 
tonique  latin";  "Méthode  de  chant  gré- 
gorien"  (1899);  "Du  röle  et  de  la  place 
de  Faccent  tonique  latin  dans  la  rythme 
grégorien";  "Le  nombre  musical  grégo- 
rien"  (1908). 

Mod.  =  Moderato. 

Modehandlerskan,  komisk  ope- 
rett 3  a.,  ord  och  musik  af  Franz  Ber- 
wald;  gifven  endast  en  gång  å  k.  t. 
Sthlm  26.  3.  1845. 

Moderato  (it.),  måttligt;  i  medeltempo. 

Moderno  (it.),  nytt,  elegant. 

Modificazione  (it.),  de  enskilda  ton- 
schatteringarna. 

Modulation,  en  öfvergång  från  en  ton- 
art till  en  annan;  lämnas  tonarten  en- 
dast för  tillfället,  kallas  m.  utvik- 
ning. Den  fullständiga  öfvergången 
från  en  tonart  till  en  annan  bör  alltid 
ha  en  logisk  grund,  t.  ex.  då  nytt  tema 
inträder,  eller  en  temagenomföring  det 
så  fordrar.  Den  nya  tonarten  måste  stå 
i  släktskap  till  den  gamla.  En  m.  kan 
vara  diatonisk,  kromatisk  och  enharmo- 
nisk.  Först  med  1700-talet  begynte  m. 
spela  någon  mera  afgörande  roll,  då  de 
moderna  dur-  och  molltonarterna  fullt 
undanträngt  de  gamla  kyrkotonarterna. 
Huru  svårt  man  fann  konsten  att  mo- 
dulera vid  denna  tid  kan  synas  däraf, 
att   man   t.   o.   m.   i   offentliga   tidningar 


668 


Modus — Molique 


kunde  ställa  frågor  i  detta  ämne.  Så 
läses  t.  ex.  i  "Lärda  Tidn."  för  4.  2.  1762 
(nr  10)  följande:  "Fråga  till  Herrar  Mu- 
siker, oeh  i  synnerhet  klaverister,  huru 
man  skall  transponera  ett  musikaliskt 
stycke  från  B-moll  till  B-dur  och  tvärt- 
om." Ingen  mindre  än  kapellmästare  H. 
F.  Johnsen  fann  sig  uppfordrad  att  sva- 
ra (nr  12  i  samma  tidn.);  ett  anonymt 
svar  infördes  i  nr  18. 

Modus,  tonart,  speciellt  kyrkotonart. 
De  äldre  musikteoretikerna  benämnde  en 
del  rytmiska  schema  för  melodibildningen 
m.  —  Se  vidare  Mensuralmusik. 

Moe,  O  1  e  f  i  n  e  Louise  Margarethe,  f . 
18.  3.  1850  i  Bergen;  debuterade  1868  å 
Kristiania  teater  och,  efter  studier  för 
fru  Stenhammar,  å  k.  t.  Sthlm  13.  5.  1872; 
engagerad  där  1873—81;  uppträdde  sedan 
å  Mindre  teatern,  å  landsortsteatrar  oeh 
i  konsertsalonger.  1883 — 87  uppträdde 
hon  i  Norge  dels  som  gäst  vid  Kristiania 
teater,  dels  som  ledarinna  af  ett  opera- 
företag  tills,  med  Matilda  Lundström; 
sjöng  1894  som  gäst  å  k.  t.  Sthlm  (Marie 
i  "Reg:s  dotter");  har  sedan  verkat  som 
sånglärarinna,  hufvudsakligen  i  Stock- 
holm; ingick  1877  äktenskap  med  piani- 
sten Oskar  Torssell;  efter  hans  död  1880 
har  hon  återtagit  sitt  eget  familjenamn. 
Af  hennes  roller  märkas:  Susanna,  Mig- 
non,  Carmen,  Svarta  dominon,  Reg:s 
dotter,  Martha,  Lalla  Rookh,  Baucis, 
Javotte  m.  fl.  —  Litt.:  Fr.  Hedberg,  Sv. 
operasångare   (1885)   s.  301  ff. 

Mohrerna  i  Spanien  el.  Barn- 
domens välde,  skådespel  3  a.  "med 
divertissement  och  stort  spektakel"  af 
Pixérécourt  (Lex  Maures  d'Espagne,  ou 
le  pouvoir  de  1'enfance),  öfvers.  af  M. 
Alten,  musik  af  J.  N.  Eggert,  gifven  å 
k.  t.  (Arsenalst.  först)  6.  5.  1809;  upplefde 
intill  24.  1.  1835  ej  mindre  än  40  repre- 
sentationer. —  "Les  Maures  d'Espagne" 
var  äfven  namnet  å  en  ej  uppförd  tre- 
aktsopera  af  Grétry  (c.  1800). 

1.  Molander,  Johan  Harald,  f.  17.  3. 
1858  i  Stockholm,  t  22.  11.  1900;  regissör 
vid  Nya  teatern,  Sthlm,  1884—86;  inten- 
dent vid  Nya  t.  i  Helsingfors  1886—93; 
ledde  teaterturneer  1893—94  samt  blef 
intendent  1896  vid  Vasateatern  och  1898 
vid  Svenska  t.  i  Sthlm.  Han  inlade 
som  kommissarie  betydande  förtjänst 
om  iverksättandet  och  ordnandet  af  tea- 
ter-   och    musikutställningen    vid    Stock- 


holmsutställningen 1897.  M:s  författar- 
verksamhet är  uteslutande  af  litterär 
beskaffenhet  och  står  som  sådan  utan- 
för ett  musiklexikons  område.  —  Om 
hans  förtjänster  för  teater  o.  musik  se 
Sv.  Musikt.  18.  5.  1897. 

2.  Lydia  Sofia  Katarina  M.,  f.  W ess- 
ler,  den  föreg:s  hustru,  f.  22.  12.  1851  i 
Gäfle;  operasångerska  o.  skådespelerska; 
flyttade  1869  till  Stockholm,  där  hon  ut- 
bildades 1869—71  vid  konserv,  och  1872— 
74  vid  k.  t:s  elevskola;  tog  dessutom 
sånglektioner  för  Fredrika  Stenhammar. 
Efter  att  1873  ha  deltagit  i  en  opera- 
turné under  Anders  Willmans  ledning 
debuterade  hon  samma  spelar  på  k.  t. 
i  "Alphyddan"  och  på  dram.  t.  i  "Fre- 
gattkaptenen" samt  erhöll  engagement. 
Redan  följande  år  flyttade  hon  öfver  till 
Svenska  t.  i  Helsingfors,  där  hon  1888 
ingick  äktenskap  med  teaterns  inten- 
dent H.  M.  Hon  stannade  i  Finland 
till  1894;  tillhör  Sv.  t.  i  Sthlm  sedan 
1901.  Förutom  alla  de  roller,  där  hon 
uppträdt  som  skådespelerska,  märkas 
bl.  a.  följande  sångroller:  Mignon,  Su- 
sanna och  Cherubin  i  "Figaros  bröllop", 
Jemmy  i  "Wilhelm  Tell",  Nancy  i  "Mar- 
tha", Adéle  i  "Svarta  dominon".  —  Biogr. 
i  Sv.  Musikt.  9.  6.  1893. 

3.  Erik  Gustaf  M.,  f.  24.  2.  1879  i 
Gislaved,  Småland;  violinist;  elev  af 
konserv,  i  Stockholm  1894—1902;  sist- 
nämnda år  dir.-ex.;  1903 — 04  elev  af  C. 
Thomson  i  Briissel  i  violin  oeh  P.  Gil- 
son  i  teori;  inträdde  1904  i  Aulinska 
kvartetten;  1905  musikdirektör  vid  Väst- 
göta reg.  samt  sedan  1909  förste  konsert- 
mästare vid  Göteborgs  symfoniorkester. 

Molique,  Wilhelm  Bernhard,  f .  7. 
10.  1802  i  Nurnberg,  t  10.  5.  1869  i  Cann- 
stadt  (Stuttgart);  violinist;  elev  af  Ro- 
velli;  dennes  efterträdare  som  konsert- 
mästare i  hof kapellet  i  Mimenen;  1826 
— 49  konsertmästare  i  hofkap.  i  Stutt- 
gart; företog  under  denna  tid  talrika 
konsertresor  i  in-  och  utandet;  1849 — 
66  i  London  som  soloviolinist,  kvartett- 
spelare och  lärare;  utgaf  en  mängd  kom- 
positioner (6  violinkonserter,  ett  Concer- 
tino  för  violin;  Cellokonsert;  8  stråk- 
kvartetter, en  flöjtkvartett,  en  piano- 
kvartett; en  symfoni,  2  mässor  m.  m.). 
Som  violinist  tillhörde  han  Spohrrikt- 
ningen,  som  framför  allt  lade  vikt  vid 
en  ren  och  fyllig  ton. 


Moll— Monodrani  669 

Moll  (af  mollis,  mjuk),  ursprungligen  fessor  i  historia  vid  univ.  i  Heidelberg; 
en  beteckning  för  tonen  b  (s.  d.);  sedan  sedan  vid  univ.  i  Löwen;  utgaf  bl.  a.: 
beteckning  för  hexakordet  med  tonen  "Lateinische  Hymnen  des  Mittelalters" 
b  och  nu  (alltsedan  1700-talets  början)  (1853 — 56,  3  bd)  och  "Schauspiele  des  Mit- 
tonarten  med  liten  ters.  Man  särskil-  telalters"  (1846,  2  bd). 
jer  tvenne  mollskalor:  harmonisk  Monfarino,  se  M  o  n  f  e  r  r  i  n  a. 
(a  h  c  d  e  f  giss  a)  och  melodisk  Monferrina,  kontradans  från  Piemont; 
(uppåtgående:  a  h  c  d  e  fiss  giss  a;  blef  populär  i  början  af  1800-talet  och 
nedåtgående:  a  g  f  e  d  c  h  a).  Att  som  vann  stor  utbredning  hos  folket  under 
Öttingen,  Riemann  m.  fl.  förklara  moll-  namnet  "Monfreda",  "Manfredina".  En 
klangen  ur  "undertonerna"  har  ej  vi-  svensk  folkdans  (kontradans)  med  folk- 
sat  sig  akustiskt  bevisbart.  —  Se  vidare:  namnet  "Monfarino"  synes  höra  till  den- 
Klang,  Tonart,  Dur,  Dualism,  na  grupp,  ehuru  den  svenska  melodien 
Öfvertoner,  Intervall,  Under-  (närmast  byggd  på  den  populära  sången 
toner  m.  fl.  "Hopp,  mor  Annika")  ej  har  någon  lik- 
Molla,  namn  på  en  flöjtklaft  het  med  de  europeiska  M.-melodierna.  — 
Mollenhauer,  Heinrich,  f.  1825  i  Er-  Svenska  monf arinomelodierna  äro  med- 
furt,  t  i  Brooklyn  (New  York)  1889;  delade  i:  Jul.  Bagge,  Sv.  polskor  f.  vio- 
violoncellist;  anställd  i  sv.  hof kapellet  lin  I,  3  (Gottland)  nr  72;  N.  Andersson, 
1852—55;  hade  därefter  plats  vid  Stadt-  Skånska  melodier  nr  323  (här  äfven  kal- 
teatern i  Hamburg  och  företog  talrika  lad  "De  lilla  roliga"  el.  "Kiviks  mark- 
konsertresor  i  Sverige  och  Danmark;  nad";  med  text:  "Kommen  pågå,  ska'  vi 
slog  sig  sedan  ned  i  Brooklyn,  där  han  gå  te  Hanna");  se  äfven  N.  Andersson, 
grundade   ett   konservatorium.  Musiken  i  Skåne  (Ldm.  XIV:  2). 

Möller,      Joachim      (Joachim     a  Moniuszko,  S  t  a  n  i  s  1  a  w,  f.  5.  5.  1819 
Burgk),   f.   c.   1540   i   Burg   nära   Mag-  i  Ubil  (Litauen),  t  4.  6.  1872  i  Warschau; 
deburg,  t  24.  5.  1616  i  Miihlhausen,  där  elev    af    Eungenhagen  i   Wien  1837—39; 
han  1566  blifvit  organist.     M.  var  en  af  1858  operakapellmästare  i  Warschau  och 
de  första  mera  betydande  protestantiska  sedermera  äfven  professor  vid  konserva- 
tonsättarna   och    utgaf    flera    samlingar  toriet;     skref    1840—69     flera     nationella 
'Geistliche   Lieder"    och   psalmer,   Sacrse  operor;  dessutom  mässor,  kantater,  hym- 
Cantiones  m.  fl.     I  ny  uppl.  utkom  1898  ner,  lyriska  scener  ("Gespenster"  för  s.  k. 
en  del  af  hans  kompositioner  i  22.  ban-  ork.),  8  "sonetter"  för  s.  k.  ork.,  musik 
det  af  "Publikationen  der  Gesch.  f.  Mu-  till  Shakespeares  "Hamlet"  och  "Merry 
sikforschung".  wives    of    Windsor",  400   solosånger  vid 
Molto,  di  molto   (it.),  mycket.  —  M.  piano,  pianostycken  m.  m.;  utgaf  en  lä- 
allegro,  mycket  hastigt.  —  M.  1  a  r  g  o,  robok    i    harmoni.  —  Inom    Warschaus 
mycket   långsamt.  musiksällskap  bildades  1892  en  särskild 
Momentulnm    (lat.),   sextondelspaus.  M.-af delning,  som  utgifver  hans  samlade 
Momentum,    åttondelspaus.  verk.    Biogr.  skref vo:  Al.  Walicki  (War- 
Momigny,  Jéröme  Joseph  de,  f.  20. 1.  schau    1873),    Boleslaw    Wikzynski    (Pe- 
1762  i  Philippeville,  t  juli  1838  i  Paris;  tersburg  1900). 

efter   att   vid    unga    år   ha   begynt   som  Monodi     (af    gr.    monos,    ensam,    ode, 

organist    i    St.    Omer    och    St.    Colombe  sång),    enstämmig    sång    utan    själfstän- 

blef  han  1785  organist  i  Lyon,  därifrån  digt    utfördt    ackompagnement;    hit    hör 

han  vid  revolutionens  utbrott  flydde  till  bl.    a.    den   enstämmiga   visan   samt    re- 

Schweiz;  inrättade  1800  en  musikhandel  ligiösa    hymnen.    —    "M:ens    tidsålder", 

i    Paris.     M.    är    grundläggaren    af    den  en  speciell  benämning  på  tiden  omkring 

moderna  fraseringsläran.    Af  hans  skrif-  år   1600,   då   solosången   med   instrumen- 

ter  är  "Cours  complet  d'harmonie  et  de  tält     ackompagnement     utvecklades     till 

composition"    (1806;    3    bd)    den    märkli-  själf ständig  konstart  vid  sidan  om  den 

gaste.  förut  allenarådande  flerstämmiga  vokal- 

Mone,  Franz  Joseph,  f.  12.  5.  1796  musiken.      Denna    riktning    gaf    upphof 

Mingolsheim    (Bruchsal),   t   12.   3.   1871   i  till  operan  (s.  d.). 

Karlsruhe  såsom  direktör  för  landsarki-  Monodram,    drama,    hvari    endast    en 

vet  därst.;  1817—27  bibliotekarie  och  pro-  person  uppträder. 


670 


Monokord — Monteverdi 


Monokord  (af  gr.  monos,  ensam  och 
chorde,  sträng),  ett  akustiskt  instrument 
bestående  af  en  sträng  spänd  öfver  en 
resonanslåda;  medelst  ett  flyttbart  stall 
kan  strängen  afdelas  i  olika  delar,  hvar- 
vid  mö  j  liggöres  ett  matematiskt  nog- 
grant bestämmande  af  alla  slags  inter- 
valler. M.  synes  redan  af  Pytagoras 
(600  f.  Kr.)  ha  varit  användt  i  veten- 
skapligt syfte.  Den  förste  som  omtalar 
instrumentet  är  Euclides  (e.  300  f.  Kr.). 
Under  medeltiden  hade  m.  stor  betydel- 
se för  bestämmandet  af  intervallerna. 
Ur  m.  framgick  under  senare  medelti- 
den klavikordet.  Se  äfven  P  s  a  1- 
m  o  d  i  k  o  n. 

Monolog,  en  persons  i  ensamheten  högt 
uttalade  tankar  och  känslostämningar 
(motsats  till  dialog,  där  två  tala). 

Monotoni,   entonighet,   enformighet. 

Monrad,  C  a  1 1  y,  f.  31.  7.  1879  i  Sandö, 
Romsdals  amt,  Norge;  sångerska;  elev 
af  Wilhelm  Kloed;  debuterade  som  19- 
årig  i  Kristiania  på  en  konsert  af  pia- 
nisten Martin  Knutzen  och  gjorde  stor 
lycka  med  sin  vackra  röst  och  sitt 
okonstlade  föredrag.  Hon  begaf  sig  se- 
dan till  Dresden  och  instuderade  opera- 
partier för  fru  Schuch-Proska  och  åter- 
vände sedan  till  Kristiania,  där  hon 
sjöng  dels  å  konserter  dels  å  National- 
teatern (Greta  i  "Hans  o.  Greta").  M. 
gifte  sig  tidigt  men  har  som  sångerska 
uppträdt  under  sitt  fädernenamn.  Efter 
1909  var  hon  en  tid  anställd  vid  hofoperan 
i  Berlin.  Af  hennes  roller  märkas:  huf- 
vudrollerna  i  Carmen,  Orfeus,  Bohéme, 
Madame  Butterfly,  Pajazzo  m.  fl.  (har 
uppträdt  som  gäst  å  k.  t.  Sthlm).  M. 
är  måhända  störst  inom  romanssån- 
gen, där  hennes  klangfulla,  ovanligt 
jämna  röst  ypperligt  kommit  till  sin 
rätt.  Hennes  föredrag  bäres  af  en  yp- 
perlig konstnärlig  gestaltningsförmåga. 
Hon  har  också  vunnit  lysande  triumfer 
ej  minst  i  Sverige.  —  Litt.:  Sv.  Musikt. 
1904  s.  33,  59,  121;  1907  s.  74;  Nord.  mu- 
sikrevue,  Kra  1904  s.  169  ff. 

Möns,  P  h  i  1  i  p  p  e  de,  se  M  o  n  t  e. 

Monsigny,  Pierre  Alexandre,  f. 
17.  10.  1729  i  Fauquembergue  (St.  Omer), 
t  14.  1.  1817  i  Paris;  "Frankrikes  Sac- 
chini";  erhöll  tidigt  en  vårdad  musika- 
lisk uppfostran  men  bestämdes  dock  ej 
för  musikbanan;  blef  1749  anställd  i  Bu- 
reaux   des   Comptes   du   Clergé;   blef   se- 


dan domänförvaltare  hos  hertigen  af 
Orleans.  Jämte  sina  maktpåliggande 
platser  fick  han  dock  tid  att  ägna  sig 
ät  komposition.  Med  operan  "Les  aveux 
indiscrets"  debuterade  han  7.  2.  1759  å 
Théåtre  de  la  Foire.  Då  han  hade  en 
stor  framgång  med  detta  verk,  följde 
snart  andra:  "Le  maitre  en  droit"  (1760), 
"Le  cadi  dupé"  (1761;  Sthlm  1781:  "Den 
bedragne  cadi"),  "On  ne  s'avise  jamais 
de  tönt"  (1761;  Sthlm  1790:  "Den  förlora- 
de pupillen"),  "Le  roi  et  le  fermier"  (1762; 
Sthlm  1784:  "Kungen  och  skogvakta- 
ren"; Kphn  1784:  "Kongen  og  Forpagte- 
ren"),  "Rose  et  Colas"  (1764;  Sthlm  1790: 
"Clas  och  Lotta";  Kphn  1777:  "Forstilte 
Tvistighed"),  "Le  déserteur"  (1769;  Sthlm 
1777:  "Alexis  eller  Deserteuren";  Kphn 
1775:  "Deserteuren"),  "La  belle  Arséne" 
(1773;  Sthlm  1780:  "Arséne";  Kphn  1781: 
"Skjönne  Arséne"),  Le  rendezvous  bien 
employé  (1774),  "Felix  ou  1'enfant  trou- 
vé"  (1777;  hans  sista  verk).  Då  han  1798 
under  revolutionen  förlorade  sina  plat- 
ser, erhöll  han  en  pension  af  Op.  Co- 
mique;  vid  Piccinis  död  anställdes  han 
som  inspektör  vid  konserv,  men  afgick 
redan  efter  två  år,  då  han  ej  ansåg  sig 
äga  nog  musikalisk  underbyggnad  här- 
för; 1813  efterträdde  han  Grétry  vid  In- 
stitut de  France.  M.  var  störst  som 
melodiker;  i  instrumentationen  var  han 
däremot  mera  enkel;  sina  stora  fram- 
gångar hade  han  framför  allt  som  dra- 
matiker och  ägde  fin  blick  för  det  sce- 
niskt verkningsfulla;  texten  ägnade  han 
stor  omsorg.  I  Sverige  blef  han  myc- 
ket omtyckt  såväl  i  Stockholm  som  i  Gö- 
teborg. —  Om  M.  skref  bl.  a.  Quatremére 
de  Quincy  (1818),  Alexandre  (1819)  och 
Hédouin   (1820). 

Monte,  Philippus  de,  f.  1521  i  Me- 
cheln,  f  4.  7.  1603  i  Wien;  1555  anställd 
i  hofkap.  i  London;  1568  hof kapellmästa- 
re i  Wien;  utgaf  flera  böcker  mässor, 
motetter,  madrigaler,  chansoner  m.  m. 
Hawkins'  musikhist.  samt  Commers  och 
Dehns  samlingar  innehålla  en  del  af 
hans  kompositioner  i  nyuppl.  —  Litt.:  G. 
van  Doorflaer,  Ph.  de  M.  (1895). 

Monteverdi  (äfven  Monteverde), 
C  1  a  u  d  i  o,  f.  i  maj  1567  i  Cremona,  t  29. 
11.  1643  i  Venedig;  inträdde  vid  unga 
år  som  violinist  i  hertigens  af  Mantua 
hofkapell  och  erhöll  där  till  lärare  hof- 
kapellmästaren   M.    Anl.    Ingegneri;    be- 


Monteverdi 


671 


gynte  tidigt  utgifva  kompositioner;  1584 
vid  16  års  ålder  publicerade  han  en 
samling  "Canzonette  a  tre  voci"  och  kort 
därefter  följde  flera  madrigalsamlingar 
(1587,  90,  92,  1603,  1605  m.  fl.  år).  Hans 
egenart  framträdde  redan  i  de  tidigare 
samlingarna,  men  fullt  mogen  blef  han 
först  vid  1500-talets  slut.  Någon  kontra- 
punktiker  i  gamla  stilen  var  han  aldrig 
och  tillägnade  sig  ej  heller  romerska 
skolans  värdighet  i  stil  och  behärskning 
af  det  rent  vokala.  I  gengäld  riktade 
han  den  flerstämmiga  musiken  med 
flera  nya  verkningsmedel  såsom  den 
fritt  inträdande  septiman  och  nonan. 
Hans  nymodigheter  väckte  en  storm  af 
ovilja,  och  vid  1600-talets  början  hade 
denna  stigit  till  öppen  förbittring,  så 
att  M.  själf  i  ett  madrigalhäfte  fick  för- 
svara sin  ståndpunkt.  Efterhand  steg 
dock  hans  anseende,  och  hans  verk  blef- 
vo  alltmera  omtyckta.  1602  blef  han 
kapellmästare  vid  det  hertigliga  hofvet 
och  fick  som  sådan  snart  tillfälle  pröf- 
va  sina  krafter  på  ett  nytt  fält.  1607 
ingick  Francesco  Gonzaga  äktenskap 
med  Margherita  af  Savoyen,  och  vid 
detta  tillfälle  skref  M.  sin  första  opera 
"Orfeo";  1608  följde  ännu  en  annan 
"Arianna";  vid  samma  tid  skref  han 
äfven  en  mytologisk  balett  "Il  ballo 
delle  Ingrate".  Den  stil  han  här  an- 
vände var  den  nyss  begynta  operafor- 
mens, men  redan  från  början  var  M. 
friare  och  själfständigare  i  behandlings- 
sättet. Recitativet  blef  liffullare  och 
mera  melodiskt  samt  framför  allt  dra- 
matiskt verkningsfullare;  körerna  be- 
handlades i  den  af  honom  nyskapade 
madrigalstilen,  som  förträffligt  passade 
in  i  operan.  Hans  främsta  nyhet  ut- 
gjorde dock  instrumenteringen.  Han 
riktade  orkestern  med  nya  instrument 
och  ordnade  dem  i  särskilda  grupper; 
stråkarna  fingo  sig  tilldelade  hufvud- 
parten  och  den  speciella  violintekniken 
kom  mera  till  sin  rätt.  —  1613  kallades 
M.  till  kapellmästare  vid  S.  Marcokyr- 
kan  och  ägnade  sedan  framdeles  sin 
verksamhet  åt  musikens  förkofran  i 
denna  stad.  I  sin  nya  ställning  fick  han 
hufvudsakligen  sörja  för  kyrkomusiken: 
skrifva  mässor,  inöfva  sångkörer  och 
leda  musikuppföranden  i  kyrkan.  Han 
vann  också  allas  förtroende,  och  hans 
anseende   steg  med   hvarje   år,   på   sam- 


ma gång  hans  stil  begynte  efterbildas 
af  kompositörer  både  söder  och  norr 
om  Alperna.  Äfven  fick  han  ofta  be- 
ställningar på  teatraliska  verk  och  full- 
följde i  dem  sin  redan  i  Mantua  upp- 
tagna operastil.  1624  skref  han  för  Gir. 
Moncenigo  i  Venedig  det  dramatiska  in- 
lerludiet  "Il  combattimento  di  Tancre- 
di  e  Clorinda";  1627  komponerade  han 
för  hofvet  i  Parma  intermezzot  "Licori, 
la  finta  pazza",  1629  för  guvernören  i 
Rovigo  kantaten  "Il  Eosajo  fiorito", 
1630  för  Giulio  Strozzi  operan  "Proser- 
pina  rapita".  1637  erhöll  Venedig  sin 
första  operabyggnad  och  1637  invigdes 
denna  med  M:s  "L'Adone".  1641  invig- 
des en  ny  teater  i  staden  med  M:s 
"Arianna".  S.  å.  följde  ännu  två  ope- 
ror: "Le  nozze  di  Enea  con  Lavinia" 
och  "Il  ritorno  d'Ulisse  in  patria";  dess- 
utom baletten:  "Vittoria  d'Amore"  för 
karnevalen  i  Piacenza.  1842  uppfördes 
hans  sista  verk  "LTIncoronazione  di 
Poppea".  Af  hans  verk  från  Venedig 
märkas  förutom  de  dramatiska  flera 
madrigalböcker  (sista  boken  1638)  och 
den  viktiga  körsamlingen  "Scherzi  mu- 
sicali"  (1632).  —  M.  är  den  främste  för- 
medlaren mellan  1500-  och  1600-talens 
musik.  Hans  ungdom  sammanfaller 
med  den  romerska  skolans  glanstid,  hans 
ålderdom  med  operastilens  seger.  I  ma- 
drigalen  blef  M.  skaparen  af  den  kon- 
serterande  stilriktningen  med  ett  allt 
mera  öfverhandtagande  instrumentalt 
skrifsätt,  där  a  capellastilen  fick  vika 
för  de  kombinerade  vokala  och  instru- 
mentala klangverkningarna.  M.  står 
här  som  inledare  af  "generalbasens  tids- 
ålder". Operan  riktade  han  med  nya, 
mäktigare  verkningsmedel.  Först  med  M. 
ryckte  den  nya  "stilo  rappresentativo" 
ur  den  dilettantism,  som  i  början  vidlåd- 
de den,  samt  blef  en  verklig  konstform 
med  stora  utvecklingsmöjligheter.  —  M. 
efterbildades  vid  1600-talets  midt  öfver 
hela  Europa.  I  Sverige  blef  Gustaf  Du- 
ben  den  förste,  som  skref  i  hans  anda. 
Äfven  uppförde  han  vid  svenska  hof- 
vet ej  sällan  verk  af  den  store  italien- 
ske mästaren.  I  Uppsala  bibi.  (Diiben- 
ska  saml.)  finnes  en  mycket  värdefull 
samling  madrigaler  i  handskrift.  —  Ny- 
tryck af  M:s  verk  finnes  bl.  a.  hos 
Winterfeld,  Hawkins,  Choron,  Martini, 
Reissmann,  Gevaert  m.  fl.    Sällsk.  f.  mu- 


672 


Montgomery — Moran-Olden 


sikf.  utgaf  1881  "Orfeo"  (bd  10);  i  H. 
Goldschmidts  "Stud.  z.  Gesch.  d.  it. 
Oper"  har  i  bd  2  part.  till  "Poppea". 
—  Litt.:  Emil  Vogel,  C.  M.  i  Viertel- 
jahrsschr.  f.  MW.  1889;  S.  Picavardi,  C. 
M.  (Milano  1906);  A.  Heuss,  Die  Instru- 
mentalstiicke  d.  Orfeo  (1903);  en  sv. 
biogr.  finnes  af  R.  Mitjana  i  Ord  och 
Bild   1911. 

Montgomery,  Matilda,  se  Gyllen- 
h  a  al. 

Montre  (fr.),  fransk  benämning  på 
Principalpipor,   hvilka  stå   i   fasaden. 

Mor.  =  Morendo. 

1.  Morales,  C  h  r  i  s  t  o  b  a  1,  f.  2.  1.  1512 
i  Sevilla,  t  14.  6.  1553  i  Malaga;  var  c. 
1540  påflig  kapellsångare  i  Eom;  af  hans 
verk  utkommo  mässor  (1544  m.  fl.  år), 
motetter  (1543-46),  lamentationer  (1564), 
magnifikat  (1542  m.  fl.  år).  M:s  stil  är 
allvarlig  och  religiöst  innerlig;  kontra- 
punktiken  träder  mera  tillbaka,  och  i 
stället  finnas  fylliga  ackorder  och  en 
homofon  mässverkan.  Af  hans  märkli- 
gaste verk  kunna  nämnas  motetterna: 
"O  vos  omnes  qui  transitis",  "Lamenta- 
batur  Jacob"  (fordom  ett  af  påfliga  ka- 
pellets hufvudverk),  "Ave  crux",  "Sanc- 
te  Anthoni  pater  monachorum",  "Verbum 
iniqnum".  M.  är  en  af  de  värdigaste 
föregångarna  till  Palestrina  och  en  god 
typ  för  den  musikaliska  högrenässansen. 
Pedrells  "Hispaniae  Schola  musica  sa- 
cra"  innehåller  flera  af  hans  verk  i  ny 
uppl.  (äfven  nytr.  hos  Rochlitz,  Pro- 
ske,  Martini  m.  fl.). 

2.  Olallo  Juan  Magnus  M.,  f.  15.  10. 
1874  i  Almeria,  Spanien;  fadern  spansk 
attaché,  modern  svenska;  kom  vid  7  års 
ålder  till  Sverige,  där  han  erhöll  sin 
första  uppfostran  i  Göteborg;  1891—99 
elev  af  konserv,  i  Stockholm  (piano  J. 
H.  Thegerström,  komp.  f.  Dente);  aflade 
org.-  kantors-  musiklärareexamen;  stu- 
derade någon  tid  komposition  för  W. 
Stenhammar;  innehade  tonsättarstipen- 
dium  1899—1904;  studerade  i  Berlin  1899 
—1901  (piano  f.  fru  T.  Carreno,  komp. 
t'.  H.  Urban);  bosatte  sig  hösten  1901  i 
Göteborg  såsom  musiklärare  och  rec.  i 
Göteb:s  Handelst.;  var  1904  en  kortare 
tid  anställd  som  repetitör  vid  Th.  d. 
Westens  i  Berlin  och  studerade  samti- 
digt dirigering  samt  partiturspel  för  H. 
Pfitzner;  sommaren  1904  anställd  som 
dirigent  vid  filh.  ork.  i  Lausanne;  sedan 


åter  bosatt  i  Göteborg,  där  han  hösten 
1905  anställdes  som  andre  kapellmäst. 
vid  Orkesterför:s  orkester,  hvilken  an- 
ställning han  innehade  i  4  år;  hösten 
1909  musikanmälare  i  Dag.  Nyh.  i  Sthlm 
och  sedan  1911  i  Sv.  Dagbl.;  har  där- 
jämte verkat  som  musikhistorisk  före- 
läsare och  dirigent  samt  tills,  med  sin 
hustru  (se  nedan)  företagit  talrika  kon- 
sertresor i  in-  och  utlandet.  LM  A  1910; 
medlem  af  konservrs  läroverksstyr.  1911; 
sekreterare  i  Mus.  konstför.  1912.  Af 
hans  kompositioner  märkas:  "Andante 
lugubre"  f.  ork.  (uppf.  Sthlm  1903  och 
sedan  ofta),  konsertouv.  "Försommar" 
(Sthlm  1910  m.  fl.  st.),  symf.  i  G-moll 
(uppf.  Lausanne  1904),  serenad  i  Ess-dur 
f.  ork.  (uppf.  Lausanne  1904),  berceuse 
för  flöjt  el.  violin  m.  stråkork.,  ballade 
o.  berceuse  för  violin  o.  piano;  dessutom 
en  pianosonat,  pianostycken  och  solo- 
sånger. 
3.  C  1  a  r  y   M.,   f .    Asplund,   f .   31.   5. 

1876  i  Kristinehamn;  den  föregrs  hustru; 
romanssångerska;  elev  af  fru  C.  Östberg 
m.  fl.  i  Stockholm;  debuterade  10.  4.  1900 
å  en  soaré  å  Mus.  ak:s  stora  sal  och 
vann  stora  sympatier;  1901  tog  hon 
sånglektioner  för  Julius  Hey  i  Berlin; 
ingick  1902  äktenskap  och  har  sedan 
företagit  talrika  konsertresor  i  in-  och 
utlandet  (London  1904,  Kphn  1909)  och 
förvärfvat  anseende  såsom  en  romans- 
sångerska  af  hög  rang  förenande  god 
röst  med  en  konstnärlig  mogen  upp- 
fattning såväl  i  tolkningen  af  sånger  af 
svenska  tonsättare  som  af  äldre  och 
nyare  utländska  mästare.  Hon  har  ofta 
medverkat  vid  Göteborgs  Orkesterför:s 
konserter,  vid  Svenska  musikfesten  1906 
samt  vid  Operans  och  Musikerförbun- 
dets symfonikonserter  i  hufvudstaden. 

Moran-Olden,  Fanny,  f .  Tappe- 
horn, f.  28.  9.  1855  i  Oldenburg,  t  28. 
9.  1905  i  Schöneberg  (Berlin);  operasån- 
gerska; elev  af  Haas  i  Hannover  och 
Auguste    Götze    i    Dresden;    debuterade 

1877  under  pseudonymen  Fanny  01- 
d  e  n  å  en  Gewandhauskonsert  i  Leip- 
zig; engagerades  1878  vid  teatern  i 
Frankfurt  a.  M.;  ingick  1879  äktenskap 
med  tenorsångaren  Karl  Morän;  1884 
— 91  anställd  vid  stadsteatern  i  Leipzig 
och  sedan  1895  vid  hofteatern  i  Miin- 
chen;  efter  1897  uppträdde  hon  blott 
som  gäst.    Af  hennes  roller  märkas:  Fi- 


Morbidezza — Morley 


673 


delio,  Norma,  Isoide,  Brunhilde,  Amne- 
ris,  Donna  Anna,  Eglantine  och  Carmen. 

Morbidezza,  con   (it.),  med  mildhet. 

Morbroderns  dräng,  L'Oncle  va- 
let, komedi  med  sång  i  1  a.,  text  af 
Alex.  Duval,  musik  af  Della  Maria;  pr. 
Paris  8.  12.  1798;  sv.  öfvers.  af  J.  D. 
Valerius;  Arsenalsteatern,  Sthlm  ffg.  10. 
8.    1802. 

Morceau  (fr.),  stycke.  —  M.  desalon, 
salongstycke. 

Mordent  (it.  mordente,  bitare);  en  mu- 
sikalisk utsirning:  växling  mellan  huf- 
vudnot  och  lilla  sekunden  nedanför; 
tecknas  -*tv  eller  ■vi-v  ;  om  utförandet  se 
pl.  III  "Förkortningar";  bör  ej  förväx- 
las med  -w  och  -**-v  ,  där  växlingen  sker 
med  den  öfre  sekunden  (vanl.  kallad 
pr  alldrill  [s.  d.]). 

Morel,  Auguste  Francois,  f.  26. 
11.  1809  i  Marseilles,  t  22.  4.  1881  i  Paris; 
kom  1836  till  den  franska  hufvudsta- 
den,  där  han  gjorde  sig  känd  som  kom- 
positör af  solosånger;  1850  begaf  han 
sig  åter  till  Marseille,  där  han  2  år  se- 
nare blef  chef  för  konserv.  —  En  opera 
"Le  jugement  de  Dieu"  uppfördes  med 
framgång  flerstädes.  Hans  namnkun- 
nigaste verk  äro  dock  för  kammarmu- 
sik (5  kvartetter,  1  kvintett,  1  pianotrio); 
erhöll  2  ggr  prix  Chartier. 

Morello,  Frederico,  f.  i  Palermo 
c.  1865;  operasångare  (tenor);  blef  kaval- 
leriofficer vid  18  års  ålder  men  öfver- 
gaf  snart  nog  yrket  för  att  hos  Tam- 
berlick  i  Rom  studera  sång;  debuterade 
i  Florens  i  "Norma"  och  "Ernani";  upp- 
trädde sedan  i  Rom,  Padua,  Bergamo, 
Neapel  och  San  Remo;  var  i  4  års  tid 
fästad  vid  Covent  Garden,  London,  samt 
därefter  i  Budapest;  1895 — 96  gäst  vid 
k.  t.  Sthlm  och  sjöng  där  med  fram- 
gång Pajazzo,  José  och  Otello  m.  fl.  — 
Sv.   biogr.   i   Sv.   Musikt.   1.   10.   1895. 

Morendo   (it.),  bortdöende  i  tonstyrka. 

Moresca,   se   M  o  r  i  s  c  a. 

Morgonrodna'n  mig  skall,  psalm 
423;   Haeffner  hänvisar  till   mel.   200. 

Moriente   (it.),  bortdöende. 

Morisca  (af  sp.  morisca,  morisk),  en 
arabisk  dans,  hvilken  från  Spanien  nåd- 
de Italien,  där  den  utbildades  till  en 
dansvisa,  ofta  härmande  negerspråk. 
Till  Tyskland  kom  den  på  1580-talet  och 
var  vid  samma  tid  mycket  populär  i 
England    (morris-dance),    där    den    upp- 


tog element  från  svärdsdans  och  båg- 
dans  samt  erhöll  alla  de  karaktäristiska 
egenskaper,  som  utmärka  folkspelet 
"Strid  mellan  sommar  och  vinter"  ("Maj- 
grefve  och  vintergref ve") ;  lefver  som 
sådan  ännu  kvar  hos  folket  i  norra  Eng- 
land. —  Se  Svärdsdans. 

Moritz,  Ida,  f.  18.  4.  1866  i  St.  Hof, 
Västerg.;  operasångerska;  började  vid 
17  års  ålder  sina  studier  för  Giinther 
vid  konserv,  i  Stockholm;  reste  hösten 
1887  till  Paris,  där  hon  ett  års  tid  var 
elev  af  Delle  Sedie  och  sedan  ett  hälft 
års  tid  af  St.  Yves  Bax;  vintern  1889 
—90  verkade  hon  som  konsertsångerska 
och  sånglärarinna  i  Köpenhamn;  1890 
debuterade  hon  å  k.  t.  Sthlm  som  Julia 
och  var  till  1898  fäst  vid  denna  scen; 
1892  ingick  hon  äktenskap  med  opera- 
sångaren Ax.  Herm.  T.  B  r  a  g.  Af  hen- 
nes roller  märkas:  Desdemona  i  "Otel- 
lo", Santuzza  i  "På  Sicilien",  Ingeborg 
i  "Den  bergtagna",  Aida,  Thalia  i 
"Häxan",  Mara,.  Jolantha  m.  fl.  —  Biogr. 
i  Sv.  Musikt.  1.  4.  1891. 

Morlacchi,  Francesco,  f.  14.  6.  1784 
i  Perugia,  t  28.  10.  1841  i  Innsbruck; 
debuterade  som  dramatisk  kompositör 
1807  med  operetten  "Il  poeta  in  Cam- 
pagna"  på  Pergolateatern  i  Florens; 
1810 — 41  var  han  kapellmästare  vid  ita- 
lienska operan  i  Dresden  och  utgjorde 
där  förnämste  motståndaren  till  Webers 
nationella  opera;  den  stora  skillnaden 
mellan  italiensk  och  tysk  operastil  för- 
svann dock  efter  hand,  och  M.  tilläg- 
nade sig  åtskilligt  af  den  tyska  musi- 
kens företräden.  Hans  operor  äro  till 
antalet  20;  dessutom  skref  han  mässor 
(m.  ork.),  ett  requiem  och  två  orato- 
rier samt  festkantater  m.  m.  —  Litt.:  G. 
B.  Rossi-Scotti,  Memorie  storiche  del 
maestro  F.  M.   (1860). 

Morley,  Thomas  f.  1557,  f  1603;  bak- 
kalaureus  i  musik  i  Oxford  1588;  ka- 
pellsångare i  k.  kapellet;  var  en  af  Eng- 
lands mera  betydande  madrigalkompo- 
sitörer  (elev  af  Bird);  utgaf  bl.  a.  "Can- 
zonets"  (1593)  och  "Madrigals"  (1594), 
hvilka  tvenne  samlingar  utgåfvos  af  M. 
Clementi  (c.  1800)  i  ny  uppl.;  hans  "Bal- 
lets  to  5  voices"  (1595)  utgåfvos  i  ny 
uppl.  af  Rimbault  1842;  af  andra  verk 
märkas  "Triumphs  of  Oriana"  (1601  och 
1614),  redig,  af  M.  och  innehållande  en 
mängd  madrigaler  af  samtida  tonsättare 

43 


674 


Mormorando — Motett 


(en  af  M.  själf).  En  annan  madrigal- 
samling  med  verk  af  italienska  mästare 
redig,  af  honom  ntkom  1598.  Åfven 
skref  han  en  teoretisk  handbok:  "A  plai- 
ne  and  easie  introdnction  to  practical 
mnsic"  (1597;  sedan  i  flera  uppl.).  Äf- 
ven  klaverstycken  finnas  af  honom.  — 
Litt.:  O.  Becker,  Die  englischen  Madri- 
galisten  William  Bird,  Th.  M.  und  John 
Dowland    (1901). 

Mormorando.  m  o  r  m  o  r  e  v  o  1  e,  m  o  r- 
morosa,  mnrmurando  (it.),  mum- 
lande. 

Morris-dance,   se   Morisc  a. 

Moscheles,  I  g  n  a  z,  f.  30.  5.  1794  i  Prag, 
t  10.  3.  1870  i  Leipzig;  pianist  och  kom- 
positör; begynte  sina  studier  för  Dio- 
nys  Weber  i  Prag  och  kom  sedan  till 
Wien,  där  han  åtnjöt  Albrechtsbergers 
undervisning  i  kontrapunkt  och  Salieris 
i  komposition;  i  den  österrikiska  huf- 
vudstaden  blef  han  snart  allmänt  om- 
tyckt för  sitt  förträffliga  spel  och  er- 
höll 1814  af  Artaria  det  smickrande  er- 
bjudandet att  utföra  klavérutdraget  af 
Beethovens  "Fidelio";  som  kompositör 
och  virtuos  dokumenterade  han  sig  1815 
genom  sina  briljanta  "Variationen  iiber 
den  Alexandermarsch"  op.  32.  De  när- 
maste tio  åren  därefter  voro  hans  främ- 
sta virtnosår,  då  han  vann  lysande  tri- 
umfer öfverallt  i  Europa.  1821  upp- 
trädde han  för  första  gången  i  Lon- 
don och  vann  där  redan  från  början 
engelsmännens  hjärtan;  1814  besökte  han 
Berlin,  där  han  en  kortare  tid  gaf  Men- 
delssohn  lektioner;  den  unge  tidigt  ut- 
vecklade kompositören  vann  i  M.  en 
vän  för  lifvet.  1826  valde  han  London 
till  stadigvarande  vistelseort  och  utöf- 
vade  där  en  mycket  gagnande  verksam- 
het som  pianist,  lärare,  dirigent  och 
kompositör.  Då  Mendelssohn  kom  öfver 
till  England,  var  han  alltid  M:s  gäst. 
1846  flyttade  M.  till  Leipzig  för  att  där 
hjälpa  och  stödja  det  unga  konservato- 
riet.  Med  sin  eminenta  förmåga  som 
lärare  bidrog  han  här  i  hög  grad  till 
anstaltens  stora  anseende.  —  Af  hans 
kompositioner  äro  en  del  briljanta  vir- 
tuosstycken af  mindre  värde,  en  del  stu- 
dieverk och  en  del  mera  klassiska,  ge- 
digna pianoverk.  Af  dessa  sistnämnda 
märkas  särskildt:  Concerto  pathétique, 
Allegro  di  bravura,  konsert  i  G-moll, 
duo  för  2  pianon  (Hommage  å  Handel); 


af  studieverken  märkas:  "24  Studien",, 
op.  70  och  "Charakteristische  Studien" 
op.  95.  En  tematisk  katalog  öfver  hans 
verk  utgaf  Kistner,  Leipzig.  Hans  hu- 
stru ntgaf  hans  autobiografl  och  bref 
("Aus  Moscheles'  Leben",  1872;  2  bd;  eng. 
uppl.  "The  life  of  M."  1873);  hans  son 
Felix  M.  utgaf:  "Fragments  of  an  auto- 
biography"  (1899)  och  "Briefe  von  F. 
Mendelssohn-B.  an  Ignaz  u.  Charlotte 
Moscheles"   (1888). 

Mosso  (it.),  rörligt;  piu  m  o  s  s  o,  rör- 
ligare. 

Moszkowski,  Moritz,  f.  23.  8.  1854  i 
Breslau;  af  polsk  härkomst;  utbildad  i 
Breslau,  Dresden  och  Berlin;  1873  kon- 
serterade  han  i  sistnämnda  stad  med 
stor  framgång  och  vann  sedan  stort  an- 
seende som  pianist;  flyttade  1897  från 
Berlin  till  Paris,  där  han  sedan  uppe- 
hållit sig.  Hans  verk  äro  skrifna  i  en 
gedigen  men  något  salongsmässig  stil, 
som  visserligen  gjort  dem  mycket  popu- 
lära men  samtidigt  dock  i  längden  tröt- 
tande och  ensidiga.  Af  de  mera  kända 
märkas:  pianokonserten  i  E-dur  (1898), 
symf.  dikten  "Jeanne  d'Arc",  orkester- 
suiterna  op.  39  och  47,  ork.-stycket 
"Phantastischer  Zug",  en  violinkonsert, 
3  konsertstycken  för  piano  och  cello; 
dessutom  en  mängd  pianostycken  ("Spa- 
nische  Tänze"  m.  fl.);  för  scenen  skref 
han  baletten  "Laurin"  och  operetten  Bo- 
abdil"    (Berlin   1892). 

Motett  (lat.  motetus,  mutetus,  motecta, 
modulus,  modulatio  m.  m.;  it.  motetto; 
fr.  mötet),  af  niotus,  rörelse,  emedan  den 
melodiförande  stämman  var  fri  och  rör- 
lig (härledeisen  mot  —  ord,  bibelspråk 
är  mindre  trolig).  M.  i  den  under  1400- 
talet  redan  fastslagna  formen  betecknar 
en  andlig  flerstämmig  sång  med  text  ur 
bibeln  (eller  fritt  uppfunnen),  vanligen 
skrifven  i  a  capellastil;  såväl  texten  som 
musiken  skulle  vara  gort  med  koncentre- 
radt  innehåll,  utan  att  många  nya  mo- 
tiv upptogos  till  behandling.  M.  begyn- 
te på  1100-talet  och  framgick  ur  de  melis- 
matiskt  rikt  utvecklade  delarna  af  den 
gregorianska  sången.  Redan  från  bör- 
jan var  den  en  flerstämmig  konstsång. 
De  första  mera  typiska  exemplen  på  den 
äldsta  m.  finnas  i  Montpellierhandskrif- 
terna.  Af  kompositörer  från  denna  tid 
märkas:  Dunstable,  Lionel  och  Damett. 
Under  1400-talet,  då  stilen  nådde  sin  hög- 


Motettaftnar— Mottl 


675 


sta  utveckling,  utbildades  den  af  neder- 
ländska skolan  med  Dufay,  Ockenheim, 
H.  Isaak,  J.  Hobrecht  oeb  framför  allt 
Josquin  de  Prés.  Den  sistnämnde  räknas 
som  stilens  fulländare.  Efter  honom  som 
mönster  upptogs  m.  af  Gombert,  Arca- 
delt  o.  Clemens  non  Papa.  Med  Willaert 
\itbildades  dubbelkörigheten  och  förbe- 
reddes på  så  sätt  en  ny  stil,  hvilken  med 
bröderna  Gabrieli  nådde  sin  kulmen.  Den 
romerska  skolans  m.-stil  skapades  af  Pa- 
lestrina  och  fördes  vidare  af  Nanini, 
Anerio,  Marenzio  m.  fl.  Med  1600-talets 
början  blef  m.  konserterande  och  upptog 
flera  ackompagnerande  instrument.  Den- 
na öfvergångsform  representeras  af  Mon- 
teverde,  Rovetta,  Donati,  Grandi  m.  fl. 
Operastilen  behärskade  m.  hos  Caldara. 
Romskolans  riktning  fördes  fram  af  Ca- 
rissimi,  Benevoli  och  Foggia.  I  Tysk- 
land uppbars  m.  under  1500-talet  af 
Senfl,  Dietrich  och  Finck;  venetianska 
skolan  vann  företräde  med  Handl,  Hass- 
ler  och  H.  Prätorius.  Den  konserte- 
rande motettens  målsmän  norr  om  Al- 
perna äro:  Schutz,  Hammerschmidt, 
Schein,  Scheidt,  Mich.  Prätorius,  Buxte- 
hude,  Pachelbel,  Reincken.  J.  S.  Bachs 
m.  följa  ej  den  gamla  stilen  och  höra 
närmast  samman  med  kantatformen. 
Händels  m.  ha  däremot  mera  bibehållit 
1600-talets  stil.  1700-talets  operaartade 
m.-stil  återkommer  hos  Hasse,  Graun, 
Phil.  Em.  Bach  m.  m.  De  stora  wiener- 
mästarna  (Haydn,  Mozart,  Beethoven, 
Schubert)  ha  ej  fört  formen  vidare  och 
i  de  flesta  fall  alldeles  förbigått  den. 
Mozarts  "Ave  verum  corpus"  kan  dock 
gälla  som  ett  exempel  på  formen.  Med 
Mendelssohn  begynte  åter  motettstilen 
vinna  anklang,  och  Berlinerskolan  med 
Grell  och  Nicolai  sökte  föra  den  längre 
tillbaka  än  till  Bach.  Med  Brahms 
nådde  1900-talets  m.  sin  högsta  fulländ- 
ning, i  det  att  denne  mästare  ej  längre 
byggde  på  1700-talet  utan  gick  tillbaka 
till  hufvudkällan:  1500-talets  mästare.  M. 
har  slutligen  äfven  behandlats  af  Schu- 
mann,  Cornelius,  Liszt,  Hugo  Wolf,  Ri- 
chard Strauss  och  Wullner  m.  fl.  —  Litt.: 
H.  Leichtentritt,  Geschichte  der  Motette 
(1908).  —  M.  i  Sverige  har  i  Andreas  Du- 
ben  en  god  representant;  Gustaf  D.  är 
mera  kantatmässig  i  sin  m.-behandling. 
Roman  Btuderade  visserligen  med  fram- 
gång Orl.  Lasso  och  har  därför  en  god 


a  capellastil,  dock  står  hans  motetter  nå- 
got vid  sidan  om  den  gamla  stilen.  Un- 
der 1800-talet  får  m.  först  under  andra 
hälften  en  god  representant  i  Sverige  i 
Ludvig  Norman.  Wennerberg  söker  äf- 
ven tillägna  sig  den  äldre  m.-stilen,  dock 
utan  att  tillnärmelsevis  nå  Normans  ge- 
digenhet. Med  Wennerberg  vandrade  till 
stor  del  äfven  P.  U.  Stenhammar  o.  Gille. 

Motettaftnar,  konserter  med  äldre  mu- 
sik a  capella;  sådana  m.  har  på  80-talet 
bl.  a.  gifvits  af  Oskar  Byström  i  Stock- 
holm och  på  de  sista  åren  äfven  i  Oskars- 
kyrkan därstädes. 

Motettpassion,  en  under  1500-talet  före- 
kommande form  af  passionsmusik,  hvari 
evangelietexten  alltigenom  var  kompo- 
nerad flerstämmigt.  M.  skref  bl.  a.  Ho- 
brecht, Handl,  J.  Möller  m.  fl.  —  Se  P  a  s- 
s  i  o  n. 

Mot  harmoni,  se  Kontrapunkt. 

Motiv,  det  tema  eller  den  del  af  ett 
tema,  som  bildar  grundvalen  för  ett  mu- 
sikstycke el.  en  sats.  —  Se  äfven  Tema. 

Mot  melodi,  se  Kontrapunkt. 

Moto,  rörligt  [tempo].  —  M.  p  r  e  c  e- 
d  e  n  t  e,  tempo  som  förut.  —  M.  p  r  i  m  o, 
i  det  ursprungliga  tempot. 

Motta,  José  V  i  a  n  n  a  da,  f.  1868  på 
St.  Thomas;  pianist;  kom  vid  ett  års  ål- 
der till  Lissabon,  där  han  erhöll  sin  för- 
sta utbildning;  vid  14  års  ålder  reste  han 
till  Berlin,  där  han  fick  X.  Scharwenka 
till  lärare  å  piano  och  Ph.  Scharwenka 
i  komposition;  1885  kom  han  till  Liszt 
och  1887  till  Biilow;  har  sedan  företagit 
talrika  konsertresor  i  gamla  och  nya 
världen.  M.  har  komponerat  en  symfoni, 
en  stråkkvartett  samt  pianostycken  och 
sånger;  äfven  har  han  skrifvit  en  del 
böcker  ("Studien  bei  Biilow",  "Einige 
Beobachtungen  iiber  Fr.  Liszt"  m.  fl.); 
är  för  närvarande  bosatt  i  Berlin  som 
pianolärare. 

Mottl,  Felix,  f.  24.  8.  1856  i  Unter-St. 
Veit  (Wien),  t  2.  7.  1911  i  Miinchen;  ut- 
bildad  vid  konserv,  i  Wien;  blef  1881 
hof kapellmästare  i  Karlsruhe;  dirigera- 
de 1886  med  stor  framgång  festspelen  i 
Bayreuth;  utnämndes  1893  till  general- 
musikdirektör; 1903  hofkapellmästare  i 
Miinchen  och  från  1904  tillika  direktör 
vid  konserv,  därst.;  1907  direktör  vid 
hofoperan.  M.  komponerade  en  del  ope- 
ror:  "Agnes   Bernauer"   (1880),  "Romin'". 


676 


Motus — Mozart 


"Fiirst  und  Sänger",  festspelet  "Eber- 
stein"  (1881),  en  stråkkvartett  (1898),  sån- 
ger m.  m.  M:s  främsta  förtjänst  ligger 
i  tolkandet  af  Wagnerverken,  där  han 
visade  en  djup  och  storstilad  uppfatt- 
ning. Äfven  i  öfrigt  var  han  en  fram- 
stående dirigent.  Bayreuthfestspelen 
ledde  han  1886 — 93  som  förste  dirigent 
och  förberedde  1903  på  det  sorgfälligaste 
Parsifaluppförandena  i  New  York. 

Motus  (lat.),  rörelse;  stämmornas  rörel- 
ser i  förhållande  till  hvarandra.  M.  c  o  n- 
trarius,  motrörelse.  —  M.  obliquus, 
sidorörelse.  —  M.  r  e  c  t  u  s,  lika  rörelse 
(parallellrörelse). 

Moussorgsky,  M.  P.,  se  M  u  s  o  r  g  s  k  i  j. 

1.  Mouton,  Jean  (de  Hollingue, 
benämnd  M.),  f.  under  andra  hälften  af 
1400-talet  i  Holling  (Metz),  f  30.  10.  1522 
i  St.  Quentin;  lärjunge  af  Josquin;  ka- 
pellsångare hos  Ludvig  XII  och  Frans 
I.  M.  tillhör  sin  samtids  främsta  kon- 
trapunktiker  och  behärskade  särskildt 
canonformen  på  ett  mästerligt  sätt.  Pe- 
trucci  och  Ballard  tryckte  flera  af  hans 
kompositioner.  De  flesta  äro  mässor  och 
motetter.  Af  de  senare  äro  inemot  75 
bekanta.  Endast  ett  fåtal  finnas  i  ny- 
tryck (hos  Hawkins,  Oxf.  Hist.  of  mus., 
Commerm.  fl.).  Till  de  märkligaste  höra: 
"Salve  mäter  salvatoris",  "Nesciens  mä- 
ter", "Domine  salvum",  "Gaude  virgo 
Catarina".  —  Om  M.  se  Fetis,  Biogr. 
univ. 

2.  Charles  M.,  lutspelare;  elev  af  D. 
Gautier;  lefde  i  slutet  af  1600-talet  i  Tu- 
rin och  besökte  Paris  1675  och  78  samt 
bodde  där  1700—20.  Af  hans  verk  nådde 
ett  Norden,  i  det  att  Uppsalaprofessorn 
Joh.  Arndt  Bellmann  27.  2. 1699  uppköpte 
ett  ex.  af  M:s  "Pieces  de  Luth  sur  diffe- 
rents  modes",  tr.  1680  (Bellmanns  ex.  nu 
hos  C.  Claudius,  Kphn;  ett  annat  i  Kö- 
nigsbergs  bibi.).  Denna  lutbok  finnes 
beskrifven  af  Ad.  Lindgren  i  Sv.  Mu- 
sikt.  1890  s.  148  ff.  och  i  Monatsh.  f.  Mu- 
sikgesch.  1891  s.  4  ff.  (i  båda  med  not- 
exempel). 

Mouvement  (fr.),  movimento  (it.), 
rörelse,  tempo. 

1.  Mozart,  Johann  Georg  Leopold, 
Wolfgangs  fader,  f.  14.  11.  1719  i  Augs- 
burg,  f  25.  5.  1787  i  Salzburg;  son  till  en 
bokbindare;  var  redan  från  början  be- 
stämd till  musiker,  men  hans  längtan 
pfter    kunskap    och    allmänbildning    var 


stor  nog  att  hålla  honom  kvar  på  skol- 
bänken, ända  till  univ.-studierna  skulle 
begynna;  han  lämnade  sin  födelsestad 
1737  för  att  fortsätta  sina  studier  vid 
univ.  i  Salzburg;  musiken  fick  här  hjäl- 
pa honom  i  hans  arbete  för  att  få  en 
grundlig  juridisk  utbildning;  redan  1739 
blef  han  dock  musiker  helt  och  hållet, 
och  valde  violinen  som  sitt  hufvudin- 
strument;  genom  en  grefve  Thurn,  hos 
hvilken  han  sökt  plats  som  tjänare,  er- 
höll han  plats  i  ärkebiskop  Leopold  Fir- 
niians  kapell  1743;  här  kom  han  i  stor 
ynnest  och  utnämndes  till  hofkomposi- 
tör;  1762  utnämnde  honom  ärkebiskop  Si- 
gismund Schrattenbach  till  vice  kapell- 
mästare. 21.  11.  1747  ingick  han  äkten- 
skap med  Anna  Maria  Pertlin  (el.  Bert- 
lin) från  Salzburg.  Hustrun  var  glad 
och  förnöjsam  men  något  ytlig.  Dock 
var  äktenskapet  mycket  lyckligt.  Af  7 
barn  dogo  5  före  1  år  och  endast  tvenne, 
Maria  Anna  och  W  o  1  f  g  a  n  g,  fingo 
lefva.  Ehuru  L.  M.  var  musiker  till  själ 
och  hjärta  öfvergaf  honom  aldrig  hans 
lust  till  litterära  studier  och  på  ålderdo- 
men voro  de  hans  käraste  sysselsättning. 
Detta  ovanliga  bokliga  intresse  gjorde 
honom  till  en  ypperlig  pedagog,  och  hans 
främsta  arbete,  en  violinskola  ("Ver- 
such  einer  griindlicher  Violinschule"), 
upplefde  under  tiden  1756—1804  en  mängd 
upplagor  och  öfversattes  till  flera  språk. 
Som  kompositör  var  han  en  varm  vän  af 
Mannheimerskolan  och  skref  flera  sym- 
fonier, oratorier,  operor,  violinstycken 
och  pianoverk,  hvilka  voro  både  form- 
fulländade och  idérika.  —  Litt.:  J.  E. 
Engl,  Aus  Leopold  und  des  Sohnes  Wolf- 
gang  M:s  irdischem  Lebensgange  (1902); 
M.  Friedländer,  L.  M:s  Klaviersonaten 
(Musik  IV:  1);  dessutom  de  vanliga  bio- 
grafierna rör.  W.  M.  af  Jahn  m.  fl. 

2.  Maria  Anna  ("Nannerl")  M.,  den 
föreg:s  dotter,  f.  30.  7.  1751  i  Salzburg, 
f  där  29.  10.  1829;  utbildade  sig  tidigt  till 
pianist  och  åtföljde  brodern  på  flera  kon- 
sertresor; 1784  ingick  hon  äktenskap  med 
hofrådet  baron  v.  Berchthold  till  Son- 
nenberg;  efter  hans  död  återvände  hon 
till  Salzburg,  där  hon  någon  tid  gaf  pia- 
nolektioner; blef  1820  blind. 

3.  Constanze  M.,  Wolfgang  M:s  hu- 
stru, f.  W  e  b  e  r  (släkting  till  Carl  Maria 
v.  W.  och  syster  till  sångerskan  A  1  o  y- 
s  i  a  W.-L  ange,  hvilken  en  tid  var  före- 


Mozart 


677 


mål  för  W.  M:s  kärlek),  f.  i  Zell  i  Nedre 
Österrike,  t  6.  3.  1842  i  Salzburg;  ägde 
en  god  sångröst  och  spelade  tämligen  väl 
piano;  ingick  äktenskap  med  W.  M.  1782 
och  blef  honom  en  varmt  hängifven 
hustru,  ehuru  hennes  arbete  för  att 
bringa  ordning  i  hemmet  ej  alltid  krön- 
tes med  framgång.  1799  sålde  hon  M:s 
musikaliska  kvarlåtenskap  till  André  i 
Offenbach  för  20,000  mark.  1809  ingick 
hon  äktenskap  med  dansken  Georg  N. 
Nissen,  hvars  bekantskap  hon  gjort  i 
Wien  1797;  Nissen  drog  sig  som  dansk 
diplomat  1820  tillbaka,  och  båda  slogo 
sig  ned  i  Salzburg;  Nissen  samlade  här 
material  till  en  Mozartbiogr.,  hvilken 
1828  utkom  i  tryck  (2  år  efter  hans  död). 
Af  de  två  barnen  i  första  äktenskapet 
ägnade  sig  den  äldre,  Karl,  först  åt 
handeln,  sedan  åt  musiken  och  blef  till 
sist  employé  i  österrikiska  guvernemen- 
tet  i  Milano  och  dog  1858;  den  yngre, 
Wolf  gäng  Amadeus,  f.  26.  7.  1791 
i  Wien,  f  30.  7.  1844  i  Carlsbad,  ägnade 
sig  helt  åt  musiken  men  kunde  ej  slå 
sig  igenom  som  kompositör  utan  lefde 
tämligen  ensam  utan  beröring  med  den 
högre  musikvärlden  i  den  österrikiska 
hufvudstaden  (1814 — 26  musikdirektör  i 
Lemberg  och  grundade  där  en  Ceciliaför- 
ening). 

4.  Wolfgang  Amadeus  (eg.  Jo- 
hannes Chrysostomus  Wolfgangus  Theo- 
philus)  M.,  f.  27.  1.  1756  i  Salzburg,  t  5. 
12.  1791  i  Wien.  M.  blef  blott  35  år  gam- 
mal men  hann  dock  skrifva  en  mängd 
odödliga  verk.  Hans  konstnärliga  verk- 
samhet kan  lämpligast  delas  i  tvenne  pe- 
rioder, af  hvilka  den  sista  omfattar  10 
år  (1781 — 91).  Den  första  begynner  myc- 
ket tidigt  och  kan  anses  omfatta  20  år 
(1761—81).  Till  den  sista  perioden  höra 
de  nu  allmänt  erkända  mästerverken,  till 
den  förra  däremot  de  nu  till  största  de- 
len glömda  ungdomsverken.  Om  M.  är 
litteraturen  redan  utomordentligt  om- 
fångsrik, och  rör.  tiden  efter  1781  torde 
forskningen  ha  föga  att  tillägga.  Den 
synpunkt  man  i  50  år  allt  sedan  Jahns 
tid  haft,  har  föga  förändrats,  och  man 
hyser  ännu  en  vördnadsfull  beundran 
för  M:s  snillealster  från  denna  tid.  Kö- 
rande ungdomstiden  synes  man  alltför 
kritiklöst  ha  upptagit  alla  små  anekdo- 
ter, hvilka  minnestecknare  från  1800-ta- 
lets  början  älskat  att  åter  och  åter  be- 


rätta. En  verklig  kritisk  och  jämföran- 
de musikforskning  torde  här  ha  mycket 
at  utreda  och  belysa.  M:s  fulla  mognads 
tid  infaller  vid  25  års  ålder,  och  fr.  o.  ni. 
denna  tid  medräknar  man  ej  kompositö- 
rens ungdom  utan  blott  verkens  valör. 
Det  synes  dock  som  om  en  dylik  mog- 
nads ålder  vid  25  år  för  en  kompositör  ej 
är  tidig  utan  i  hög  grad  vanlig  bland  de 
verkligen  genuine  mästarne.  Ej  blott 
underbarn  utan  äfven  musiker,  hvilka 
sedan  blifvit  erkända  som  stora,  ha  syn- 
nerligen ofta  visat  ovanliga  anlag  vid 
6  års  ålder;  de  som  visat  sina  anlag  se- 
nare än  10  års  ålder  höra  helt  visst  till 
undantagen.  M:s  ungdom  förlöper  sna- 
rare normalt  så  väl  i  jämförelse  med 
1700-talets  öfriga  store  som  1800-talets 
mästare.  Hans  virtuosbana  med  kon- 
sertresorna och  improvisationerna  vid 
piano  är  typisk  för  sin  tid.  Så  finna  vi 
honom  vid  6  år  konsertera  i  Miinchen 
och  Wien  och  året  därpå  i  en  mängd 
sydtyska  städer;  1763  når  han  Paris  och 
beundras  af  franska  hofvet;  härifrån 
går  vägen  till  London,  där  han  först 
vinner  rikt  erkännande  men  till  sist  får 
spela  på  krogar  för  brödets  skull;  här- 
ifrån går  vägen  till  Holland  och  1766  i 
nov.  är  han  åter  hemma;  systern  Maria 
Anna  och  fadern  hade  åtföljt  honom  på 
resan.  Alla  de  märkvärdiga  historierna 
från  tiden  före  1761  äro  berättade  för  sy- 
stern Maria  Anna  af  en  trumpetare  och 
äro  ej  bestyrkta  af  någon  annan.  Om 
hans  tidiga  kompositioner  måste  vi  äf- 
ven yttra  oss  med  största  försiktighet. 
De  sista  årens  forskning  (Schiinemann 
1908)  har  ådagalagt,  att  de  1764  i  London 
skrifna  sonaterna  ha  förbättrats  af  fa- 
dern. Hvarför  skulle  ej  fadern  äfven 
kunnat  ha  förbättrat  de  andra  vid  sam- 
ma tid?  Härtill  kommer,  att  flera  af  de 
under  M:s  namn  längre  fram  publicera- 
de alstren  varit  afskrifter  af  andra  kom- 
positörer (K.  Fr.  Abel,  Michael  Haydn). 
1768  komponerade  han  sin  första  opera 
("La  finta  semplice")  och  7.  12.  1768  diri- 
gerade han  ffg.  själf,  då  hans  sedan  så 
berömda  sångspel  "Bastien  und  Basti- 
enne"  uppfördes.  I  dec.  1769  begaf  han 
sig  tills.  m.  fadern  till  Italien,  där  Sam- 
martini  i  Milano  och  Martini  i  Bologna 
fingo  pröfva  hans  kunskaper  i  teori. 
Från  Bologna  begåfvo  de  sig  till  Rom, 
där  påfven  gjorde  honom  till  riddare  af 


678 


Mozart 


Gyllene  sporren.  I  Milano  uppfördes 
1770  hans  opera  "Mitridate",  hvilken  fle- 
ra gånger  gafs  med  stort  bifall.  I  mars 
3771  voro  de  åter  i  hemmet  i  Salzburg. 
Här  skref  han  nu  oratoriet  "La  Betulia". 
S.  å.  på  hösten  var  han  åter  i  Milano, 
där  han  skref  operan  "Ascanio  in  Alba". 
Aret  efter  gafs  å  samma  plats  hans 
opera  "Il  sogno  di  Scipione".  M.  var  se- 
dan någon  tid  hemma  och  skref  där 
symfonier,  mässor,  konserter,  kammar- 
musikverk,  operor  m.  m.  1777  reste  han 
med  modern  till  Mannheim,  där  M.  fick 
tillfälle  att  på  närmare  håll  studera  den 
då  så  ansedda  Mannheimerskolans  mu- 
sik (M.  förälskade  sig  här  i  sångerskan 
Aloysia  Weber)  och  for  sedan  till  Paris. 
Han  hade  här  tämligen  stor  framgång 
som  kompositör  men  drabbades  af  den 
hårda  förlusten  af  sin  moder  (f  3.  7. 
1778).  M.  reste  26.  9.  1778  hem  och  mottog 
året  efter  en  plats  som  hoforganist  hos 
ärkebiskopen.  Vid  denna  tid  skref  han 
för  Munchen  operan  "Idomeneo".  1781 
uppgaf  M.  definitivt  sin  plats  i  Salzburg- 
för  att  slå  sig  ned  i  Wien.  Här  ingick 
han  året  därpå  äktenskap  med  Aloysia 
Weber.  Vintern  1781/82  lärde  han  känna 
Haydn,  som  utöfvade  ett  mäktigt  infly- 
tande på  hans  stil.  M.  vann  beundran  i 
den  österrikiska  hufvudstaden  både  som 
klavérvirluos  och  som  kompositör.  På 
uppdrag  af  kejsaren  skref  han  1781  sin 
första  klassiska  opera  "Die  Entfiihrung 
ans  dem  Serail".  Hans  verk  blefvo  fr. 
<>.  m.  nu  allt  fullödigare,  och  med  hvarje 
ar  nådde  han  allt  högre  i  konstnärligare 
mognad.  Af  de  till  vår  tid  bevarade 
operorna  gafs  operetten  "Der  Scbauspiel- 
direktor"  1786  och  samma  år  uppfördes 
"Die  Hochzeit  des  Figaro".  Endast  med 
möda  kunde  han  få  uppfördt  den  sista 
operan,  och  premiären  (1.  5.)  skedde  först 
efter  våldsamma  intriger  från  italienar- 
nas sida.  I  trots  af  ett  mycket  bristfäl- 
ligt framförande  vann  operan  en  stor 
framgång,  hvilken  ytterligare  stegrades, 
sedan  den  kort  därefter  gifvits  i  Prag. 
M.  blef  med  ens  oerhördt  populär  i  den 
böhmiska  hufvudstaden  och  beslöt  där- 
för att  skrifva  sin  nästa  opera  för  denna 
stad.  Textförfattaren  till  Fig:s  bröllop, 
Lorenzo  de  Ponte,  bearbetade  Moliéres 
Don  Juan,  och  M.  gick  till  komponeran- 
det med  en  ovanlig  ifver.  I  sept.  1787 
begaf  han  sig  till  Prag  med  sin  nästan 


färdiga  opera  och  29.  10.  1787  ägde  pre- 
miären rum.  Framgången  var  om  möj- 
ligt ännu  större  än  den  förra  operans. 
I  Wien  gafs  operan  7.  5.  1788  men  föll  ej 
wienarna  i  smaken.  M:s  yttre  ställning 
hade  nu  så  till  vida  förbättrats,  att  han 
af  kejsaren  fått  titeln  kammarkompositör 
med  en  lön  af  1,600  Mark.  Härför  skulle 
han  komponera  musik  till  hofbalerna, 
men  från  detta  erhöll  han  lyckligtvis 
befrielse.  1789  fick  han  tillfälle  att  åt- 
följa fursten  Karl  Lichnowsky  (s.  d.)  till 
hofvet  i  Berlin.  Konungen  af  Preussen 
beundrade  hans  ovanliga  skicklighet  på 
piano  och  orgel  samt  fick  stor  kärlek  till 
hans  kompositioner  och  erbjöd  honom 
en  kapellmästarepost  med  3,000  thalers 
lön.  Dock  afslog  M.  detta  anbud  och 
återvände  till  Wien  utan  att  ha  vunnit 
något  på  sin  resa.  Hans  ekonomiska 
förhållanden  hade  aldrig  varit  goda,  och 
nu  voro  de  pekuniära  bekymren  värre 
än  någonsin.  Han  arbetade  med  febril 
ifver  på  sina  kompositioner,  och  det  ena 
mästerverket  såg  dagen  efter  det  andra. 
Hans  sista  offentliga  uppträdande  som 
pianist  var  4.  3.  1791.  I  samma  månad 
trädde  han  i  förbindelse  med  Schikane- 
der  och  kort  därefter  arbetade  han  på  en 
ny  opera,  "Die  Zauberflöte".  Likväl  blef 
han  snart  afbruten  i  sitt  arbete  genom 
beställningen  af  en  opera  för  Leopold 
II :s  kröning  i  Prag.  6.  9.  1791  ägde  krö- 
ningen rum  och  M:s  opera  "La  clemen- 
za  di  Tito"  uppfördes  vid  detta  tillfälle. 
I  midten  af  sept.  återtog  han  arbetet  på 
"Die  Zauberflöte"  och  30.  9.  ägde  premiä- 
ren rum.  Ett  under  sommaren  bestämdt 
requiem  begynte  nu  intressera  honom 
och  under  okt.  och  nov.  arbetade  han  på 
detta.  Det  alltför  intensiva  arbetet  med 
så  många  verk  kort  efter  hvarandra  ha- 
de dock  tagit  hans  sista  krafter,  och  i 
nov.  kunde  han  endast  med  möda  kom- 
ponera. Ännu  den  4  dec.  skref  han  på 
sjukbädden  å  sitt  requiem.  På  aftonen 
måste  han  utmattad  uppgifva  allt  kom- 
ponerande och  kl.  1  på  natten  slocknade 
hans  lif.  Den  6:te  ägde  begraf ningen 
rum  på  Stephanskyrkogården.  De  få 
vänner,  som  åtföljde  kistan,  vände  om 
på  halfva  vägen  för  regnets  skull,  Con- 
stanze  M.  var  sjuk  och  kunde  ej  åtfölja, 
och  när  man  sedan  sökte  grafven,  visste 
ingen,  livar  den  låg.  Hans  graf  var 
bland    de    fattiges    (Allgemeine    Grnbe), 


Mozart 


•och  ingen  bekymrade  sig  om  att  bevara 
en  sådan  plats  orörd.  M:s  requiem  blef 
ofulländadt  men  fortsattes  och  slutför- 
des i  M:s  anda  af  en  hans  lärjunge 
Stissmayer. 

M.  komponerade  med  stor  lätthet  och 
korrigerade  äfven  föga  på  det  en  gång 
nedskrifna.  Hans  musikaliska  produk- 
tion är  äfven  mycket  stor  och  omfattar 
nästan  alla  grenar  af  musiken.  Den  in- 
sats han  gjort  inom  de  musikaliska 
konstformerna  är  dock  ej  lika  stor  inom 
alla.  Betydelsefullast  är  hans  arbete 
inom  operan.  Inom  denna  konstgren 
fullföljde  han  närmast  den  italienska 
skolans  program  och  stod  mera  fjärran 
för  Glucks  reformsträfvanden.  Den  ita- 
lienska stilen  fördjupade  han  och  bragte 
texten  i  närmare  sammanhang  med  mu- 
siken; orkesterackompagnementet  blef 
fylligare  och  färgrikare,  melodien  min- 
dre anlagd  på  koloratur  än  på  ren  och 
ädel  kantilena;  ensemblepartierna  fingo 
äfven  en  betydligt  större  plats.  Vikti- 
gast är  hans  utbildning  af  finalformen, 
i  det  att  där  för  första  gången  de  en- 
skilda formerna  aria,  recitativ,  kör  och 
ensemble  sammanföras  och  underordnas 
en  högre  enhet:  den  dramatiska  hand- 
lingen. Särskildt  viktiga  operaverk  i 
denna  anda  äro:  "Don  Juan"  och  "Troll- 
flöjten". "Enleveringen"  och  "Figaros 
bröllop"  följa  mera  den  gängse  riktnin- 
gen men  utmärka  sig  för  en  grundligare 
genomarbetning  och  ha  i  synnerhet 
praktfulla  arier.  "Titus"  är  i  förhållan- 
de till  de  öfriga  mera  matt.  Med  un- 
dantag af  dessa  sex  nu  nämnda  har  en- 
dast ett  fåtal  fått  lefva  in  i  våra  dagar. 
I  Sverige  ha  tillfälligtvis  "Bastien  och 
Bastienne"  och  "Teaterdirektören"  spe- 
lats men  snart  försvunnit.  I  allmän- 
het kommo  M:s  operor  relativt  sent  att 
spelas  utanför  Österrike  och  Sydtysk- 
land. Knappast  förrän  10—20  år  efter 
mästarens  död  blefvo  de  mera  allmänt 
gifna.  En  liten  tabell  öfver  de  i  Sverige 
och  Danmark  gifna  (K  =  Köpenhamn, 
S  =  Stockholm)  följer  här.  Som  jämfö- 
relse anföres  dels  årtalen  för  urpre- 
miären (P)  dels  första  årtalen  för  Lon- 
don  (L): 

Gå  vi  från  M:s  operor  till  hans  öf- 
riga vokala  och  instrumentala  arbeten, 
komma  vi  först  till  hans  kyrkliga  verk. 
Hans   produktion   här   omfattar   15   mäs- 


p 

K 

S. 

L. 

1768 

_ 

1893 

- 

1  7  XL' 

1813 

1814 

1827 

1786 

- 

1857 

1861 

1786 

IM '7 

1821 
1813 

1812 
1817 

1790 

1791 
1791 

1798  1830  1811 
182»)  1812  1811 
1828|1823|1806 

1.  Bastien  och   Bastieune  .   . 

2.  Die  Entiiihrung  (Enleverin 

gen  ur  seraljen)   .... 

3.  Der    Schauspieldirektor 

(Teaterdirektören)    .   .   . 

4.  Die  Hochzeit  des  Figaro  (Fi 

garos  bröllop) 

5.  Don  Giovanni  (Don  Juan) 

6.  Cosi   fan   tutte  (Troheten  på 

prof) 

7.  Die  Zauberflöte  (Trollflöjten) 

8.  La  clemenza  di  Tito  (Titus) 


sor,  4  litanior,  4  kyrie,  9  offertorier,  3 
kantater  samt  33  af  hvarjehanda  slag. 
Med  undantag  af  hans  sista  stora  odöd- 
liga requiem  äro  de  flesta  af  dessa  verk 
nu  försvunna.  M.  var  för  mycket  utbil- 
dad i  den  italienska  operastilen  för  att 
skri f va  i  en  ren  kyrkostil.  Flera  af  mäs- 
sorna ha  visserligen  präktiga  körer  och 
uttrycksfulla  soli  samt  äro  mycket  om- 
sorgsfullt utarbetade  men  kunna  ej  stäl- 
las i  jämbredd  med  Bachs  och  Hän- 
dels kyrkliga  körverk.  Af  öfriga  vokala 
verk  märkas:  43  arier,  2  duetter,  6  ter- 
setter,  1  kvartett  med  ork.,  34  Lieder  med 
klaverack.,  20  canon  och  3  smärre  körer. 
Af  dessa  kunna  af  solosångerna  Goethes 
"Veilchen"  sättas  främst  och  af  körerna 
"Ave  verum  corpus",  båda  lika  beundra- 
de nu  som  för  hundra  år  sedan.  —  Or- 
kesterverken omfatta:  41  symfonier  (jäm- 
te 2  nyupptäckta),  31  divertissement  el. 
serenader,  9  marscher,  25  orkesterdanser 
samt  12  smärre  stycken  för  div.  instru- 
ment,  däribland  harmonika,  klockspel, 
(t.  o.  m.  positiv!).  Af  dessa  framstå  sär- 
skildt symfonierna,  af  hvilka  de  tre  från 
år  1788  (komponerade  26.  6.— 10.  8.)  i  C 
("Jupiter"),  G-moll  och  Ess  ("Svan") 
ännu  uppföras.  Härtill  kommer  den  äf- 
ven ofta  spelta  D-durssymf.  (med  intro- 
duktion), komp.  6.  12.  1786  och  D-durs- 
symf. (utan  menuett)  från  sommaren 
1782.  Såsom  kompositör  af  symfonier 
står  M.  med  dessa  5  här  nämnda  betyd- 
ligt öfver  Haydn  och  har  äfven  utöfvat 
ett  märkbart  inflytande  på  denne  mä- 
stares symfonistil.  I  den  tematiska  be- 
handlingen visar  M.  en  ovanlig  skick- 
lighet, och  särskildt  första  satsens  ge- 
nomföring  (t.  ex.  i  G-mollssymfonien)  är 
mästerlig.  Den  Beethovenska  symfoni- 
ens arkitektoniska  uppbyggning  är  del- 
vis gifven  i  dessa  verk.  I  instrumen- 
teringen är  M.  individuellare  än  Haydn, 


Mozarteum — Mräz 


och  instrumenten  behandlas  med  större 
frihet.  Till  Haydns  tre  träblåsinstru- 
ment,  flöjt,  oboe  och  fagott,  lägger  M. 
klarinetten  och  får  därigenom  en  be- 
tydligt fylligare  och  färgrikare  blåskör. 
—  Verk  för  soli  med  orkester  är  o:  7 
violinsonater,  6  soli  för  violin,  2  flöjt- 
konserter, 4  hornkonserter,  en  klarinett- 
konsert, 25  klaverkonserter  och  8  kon- 
serter af  diverse  art.  Af  dessa  framstå 
särskildt  de  4  i  Wien  skrifna  pianokon- 
serterna i  D-moll,  C-dur,  C-moll  o.  C-dur 
(Köchelfört.  nr  466,  467,  491  och  503).  M. 
riktar  här  klavertekniken  med  nya  ut- 
trycksmöjligheter. Han  plägade  säga, 
att  han  skref  dem  för  sig  själf,  enär 
ingen  af  hans  samtida  ansåg  sig  rätt 
kunna  behärska  dem.  —  Till  kammar- 
musiken höra:  7  stråkkvintetter,  26 
stråkkvartetter,  2  klaverkvartetter,  7  kla- 
vertrior,  42  violinsonater  samt  14  en- 
sembler i  olika  sammanställningar.  M. 
var  som  kompositör  af  kammarmusik 
lärjunge  af  Haydn  men  fördjupade  hans 
stil  betydligt.  De  viktigaste  af  stråk- 
kvartetterna äro  de  6  Haydn  tillägnade 
komponerade  nov.  1782.  Åfven  de  tre 
sista,  konungen  af  Preussen  tillägnade, 
i  D,  B  och  F  (Köchel  nr  575,  589,  590). 
Konungens  favoritinstrument,  violoncel- 
len,  har  i  dessa  särskildt  fått  en  viktig 
plats.  Af  stråkkvintetterna  är  den  i 
G-moll  af  1787  särskildt  betydande.  — 
M:s  klavermusik  omfattar:  5  sonater  och 
ett  andante  f.  4  h.,  1  fuga  och  1  sonat 
för  2  klaver,  17  sonater,  4  fantasier,  15 
variationsverk,  35  konsertkadenser  samt 
flera  menuetter,  rondon  m.  m.  för  2  h. 
För  orgel  skref  han  17  sonater,  till  större 
delen  med  2  violiner  och  cello.  Lik- 
som af  de  öfriga  verken  framstå  här 
särskildt  de  i  Wien  komponerade.  Af 
pianosonaterna  beundras  särskildt  sona- 
ten och  fantasien  i  C-moll  samt  A-molls- 
sonaten. En  del  pianoverk  äro  skrifna 
i  den  stränga  fugastilen  och  söka  häri 
särskildt  imitera  Bach  och  Handel.  M. 
begynte  studera  dessa  mästare  närmast 
efter  bekantskapen  med  Bachentusiasten 
baron  van  Swietan.  För  denne  arran- 
gerade M.  äfven  4  fugor  ur  Bachs  "Wohl- 
temperirtes  Clavier"  för  stråkkvartett 
samt  komponerade  en  klaversuite  i  Bachs 
och  Händels  stil  (Köchel  399);  äfven 
skref  han  små  tillägg  till  Händels  "Acis 
och  Galatea"  (nov.  1788),  "Messias"  (mars 


1789),  "Ode  på  Ceciliadagen"  och  "Alex- 
andersfest" (juli  1790).  —  En  kritisk 
uppl.  af  M:s  samlade  verk  utgaf  Breit- 
kopf  &  Härtel  1876—86  (70  bd);  den 
8-årige  M:s  skissbok  utgaf s  1909.  En 
kronologisk-tematisk  förteckning  af  M:s 
verk  uppgjordes  af  v.  Köchel  1862  med 
suppl.  1889  (ny  uppl.  1905).  —  Statyer  öf- 
ver  M.  restes  i  Salzburg  1842  (Schwan- 
thaler)  och  i  Wien  1896  (Tilgner);  ett 
Haydn-  Mozart-  Beethovenmonument 
(Siemering)  aftäcktes  i  Tiergarten,  Ber- 
lin,  1904. 

Litt.:  Hufvudkällan  för  M:s  biogr.  är 
Otto  Jahns  stora  verk  (1856—59,  4  bd; 
3:dje  och  4:de  uppl.  af  H.  Deiters  1889— 
91  och  1905—07,  2  bd;  sv.  förk.  öfvers.  af 
O.  Strandberg  1865;  2  bd).  Af  biogra- 
fier före  Jahn  märkas:  Niemtschek  (1798), 
Nissen  (1828),  Ulibischew  (1843;  sv.  öf- 
vers. af  Th.  Byström  1850—51).  Af  biogr. 
litt.  efter  Jahn  må  nämnas:  Pohl,  M. 
und  Haydn  in  London  (1867;  2  bd);  Mei- 
nardus,  M.  ein  Kiinstlerleben  (1882);  L. 
Nohl,  M:s  Leben  (2.  uppl.  1876);  s.  förf., 
M:s  Briefe  (2.  uppl.  1877);  s.  förf.,  M. 
nach  den  Schilderungen  seiner  Zeitge- 
uossen  (1880);  A.  Sandberger,  Uber  zwei 
ehedem  M.  zugeschriebene  Messen  (1907); 
P.  Hirsch,  Katalog  einer  M.-Bibliothek 
(1905);  sedan  1880  utger  "Mozarteum" 
(s.  d.)  en  "Jahresbericht"  med  värdefulla 
bidr.  till  hans  biogr.;  en  M.-förening  i 
Dresden  utger  äfven  sedan  1879  "Be- 
richte". 

Mozarteum  i  Salzburg,  en  1842 
grundad  musikundervisningsanstalt,  som 
äfven  ger  konserter;  med  denna  är  för- 
enad en  "Dom  Musikverein",  som  har 
musiken  i  domkyrkan  om  hand.  186$ 
stiftades  af  föreningens  dåvarande  leda- 
re, Otto  Bach,  en  "Internationale  Mozart 
Stiftung"  med  det  dubbla  programmet 
att  understödja  fattiga  musiker  o.  grun- 
da  ett   internationellt  konservatorium. 

Mozartstiftelsen,  en  i  Frankfurt  1838 
grundad  förening  för  understödjande  af 
fattiga  musiker;  elever  mottagas  i  regel 
för  4  år;  bland  innehafvare  af  stipendiet 
märkas:  Max  Bruch,  K.  J.  Brambach,  A. 
Krug,  F.  Steinbach,  E.  Humperdinck, 
Paul  Umlauft  och  Ludwig  Thuille.  — 
Åfven  i  andra  städer  finnas  M.-stiftelser. 

1.  Mräz,  Josef  Franz,  f.  i  Nikovic, 
Böhmen   1843,   t   i   Göteborg  28.   3.   1910; 


Muck — Muller 


681 


klarinettist;  deltog  som  fältväbel  i  1864 
och  66  års  krig;  kom  till  Göteborg  1874, 
då  han  af  Göteborgs  musikförening  en- 
gagerades som  soloklarinettist;  1880 — 
1900  fanjunkare  vid  Västgöta-Dals  rege- 
mente. Sin  glanstid  som  musiker  i  Gö- 
teborg hade  han  på  1870-  och  80-talen; 
under  denna  tid  anordnade  han  med  stor 
framgång  en  serie  förträffliga  kammar- 
musiksoareer.  Dessa  konserter  fyllde  på 
sin  tid  ett  verkligt  musikbehof  i  sam- 
hället och  vunno  det  lifligaste  bifall  af 
publik  och  kritik.  Man  prisade  M:z' 
skicklighet  på  sitt  instrument,  hans 
ovanligt  mjuka  och  nobla  ton,  hans  allt- 
igenom musikaliska  föredrag  och  osvik- 
liga säkerhet,  och  ej  minst  lofordades  de 
gedigna  programmen  och  det  ypperliga 
samspelet.  M.  medverkade  äfven  vid  an- 
dra konserter,  bl.  a.  Aulins  och  Nerudas. 
Han  verkade  äfven  någon  tid  som  piano- 
lärare. 

2.  A  x  e  1  i  n  e  M.,  f.  Bergendahl, 
den  föreg:s  hustru,  f.  20.  9.  1860  i  Göte- 
borg; sångerska;  elev  af  Elfrida  Andrée 
i  Göteborg  och  prof.  Scharfe  i  Dresden, 
fkn  Beck  i  Köpenhamn  samt  fkn  A. 
Bergström,  Sthlm;  ingick  äktenskap  med 
J.  Mråz  1877;  medverkade  vid  hans  kam- 
marmusiksoareer  och  har  sedan  1880 
konserterat  i  Göteborg  samt  i  flera  af 
Sveriges  städer.  M.  verkar  som  sång- 
lärarinna vid  Nya  Elem.-lärov.  f.  flickor 
och  G.  Wigerts  skola  i  Göteborg.  —  Axe- 
line  M.  var  halfsyster  till  Axel  B  e  r- 
g  e  n  d  a  h  1  (s.  d.  namn,  där  oriktigt  upp- 
ges, att  han  var  gift  med  A.  M.) 

m.  s.  =  mano  sinistra. 

Muck,  Karl,  f.  22.  10.  1859  i  Darm- 
stadt;  studerade  vid  konserv,  i  Leipzig 
och  debuterade  som  pianist  å  en  Ge- 
wandhauskonsert;  tillhörde  samtidigt 
univ.  och  blef  fil.  dr.  1880;  kort  därefter 
teaterkapellmästare  först  i  Ziirich,  sedan 
i  Salzburg,  Brunn  och  Graz;  1886  förste 
kapellmäst.  vid  teatern  i  Prag,  därtill 
kallad  af  Angelo  Neumann;  ledde  1889 
de  af  denne  senare  föranstaltade  Nibel- 
ungenrepresentationerna  i  Petersburg  o. 
Moskva;  sedan  1892  kapellmästare  vid 
hof operan  i  Berlin;  har  därjämte  ledt 
k.  kapellets  symfonikonserter,  1899  tyska 
operan  i  Covent  Garden,  åtskilliga  år 
hofoperaorkesterns  filh.  konserter  i  Wi- 
en, symfonikonserterna  i  Boston  m.  m.; 
har   som   dirigent    äfven   besökt   Köpen- 


hamn. Sedan  1901  har  han  ofta  ledt  Par- 
sifalrepresentationerna  i  Bayreuth.  M. 
hör  till  samtidens  främsta  dirigenter  och 
har  för  sin  klara  och  gedigna  uppfatt- 
ning förvärfvat  sig  högt  erkännande. 

1.  Muffat,  Georg,  f.  c.  1645  i  Schlett- 
stadt,  t  23.  2.  1704  i  Passau;  studerade 
6  år  under  Lully  i  Paris  och  blef  sedan 
organist  vid  miinstern  i  Strassburg;  1675 
begaf  han  sig  till  Wien  och  blef  kort 
före  1682  organist  vid  biskopliga  kapel- 
let i  Salzburg;  studerade  sedan  någon  tid 
i  Rom  under  Pasquini  och  Corelli  samt 
lärde  grundligt  känna  den  italienska 
klavertekniken;  1687  kallades  han  till 
biskopen  i  Passau  som  organist;  1690  ka- 
pellmästare där.  M.  ägde  högt  anseende 
som  klavervirtuos  och  älskade  särskildt 
den  franska  stilen,  hvilken  han  bekant- 
gjorde i  Tyskland.  Till  stor  del  genom 
honom  undanträngdes  den  nationella  ty- 
ska riktningen  och  ersattes  af  en  i  bör- 
jan tämligen  osjälfständig  fransk  efter- 
bildning.  M:s  verk  ägde  dock  förtjän- 
sten af  formrenhet  och  klarhet  samt  ho- 
mofont  välljud.  Till  hans  bästa  verk 
höra:  "Florilegium"  (1695,  98;  2  bd),  en 
samling  suiter  för  stråkork.  (i  nyuppl. 
i  Denkm.  d.  Tonk.  in  Österr.),  "Armonico 
tributo"  (Salzb.  1682;  sonater  för  flera 
instr.),  "Apparatus  musico-organisticus" 
(1690),  "12  Concerti  grossi"  (1701;  nyuppl. 
i  Denkm.  d.  Tonk.  in  Österr.). 

2.  Gottlieb  M.,  den  föregis  son,  f. 
1690  i  Passau,  f  10.  12.  1770  i  Wien;  elev 
af  fadern  och  efter  1704  af  Fux  i  Wien; 
1717  andre  och  1751  förste  hoforganist 
i  Wien;  pensionerad  1763.  Af  hans  verk 
märkes  orgelboken  "72  Versetl  samt  12 
Tokkaten"  (1726)  och  klaverboken  "Com- 
ponimenti  musicali  per  il  cembalo  (1727 
[1739?];  nyuppl.  i  Denkm.  d.  Tonk.  in 
Österr.;  det  senare  verket  äfven  hos  F. 
Chrysander  [suppl.  5  till  Händels  verk]). 
—  Om  Georg  och  Gottlieb  M.  skref  bl.  a. 
Stollbrock  (1888),  E.  V.  Werra  (Kir- 
chenm.  Jahrb.  1893);  om  bådas  förtjän- 
ster rör.  klavermusiken  se  M.  Seiffert, 
Geschichte  d.  Klaviermusik   (1899). 

Muller,  Carl  Fredrik,  f.  1734,  t 
1804;  anställd  1767  som  kanslist  i  kom- 
merskoll., befordrades  till  notarie  därst. 
1769,  till  pronotarie  1782  och  utnämndes- 
till  assessor  1796;  Mus.  ak:s  sekreterare 
1777—97;  LM  A  1774;  af  honom  finnes  en 
del    sånger   med    pianoaek.    i    Ahlströms 


Munck  af  Roseusehöld — Munktell 


serie  "Skaldestycken  satta   i  musik"  bd 
VI  (1,  3,  14)  och  VII  (1,  13). 

Munck  af  Rosenschöld,  en  släkt,  inom 
hvilken  flera  medlemmar  varit  utrusta- 
de med  ovanliga  musikaliska  anlag;  om 
sångerskan  Brita  Catharina  M.  är 
redan  taladt  under  L  i  d  b  e  c  k.  Af  of- 
ri ga  medlemmar  niärkas: 

1.  Otto  Gabriel  M.  af  R.,  f.  27.  5.  1817 
i  Reng,  f  i  Stenby,  Värml.  28.11.1898;  af- 
lade  studentex.  1834  o.  jur.  ex.  1840  vid 
Lands  univ.  och  ingick  sedan  i  Svea  hof- 
rätt,  där  han  tjänstgjorde  som  notarie; 
lämnade  sedan  sin  befattning  och  bo- 
satte sig  i  Värmland.  Om  honom  som 
musiker  o.  sångare  i  Otto  Lindblads  stu- 
dentkvartett yttrar  G.  A.  Feuk  (Otto 
Lindblad  s.  44):  "Genom  sin  ovanliga 
sångarförmåga  och  utomordentligt  mu- 
sikaliska begåfning  har  O.  R.  intagit  ett 
al  de  förnämsta  rummen  i  sångförenin- 
gens annaler.  Af  naturen  begåfvad  med 
en  röst,  som  i  omfång  öfverträffade  och 
i  klang  stod  på  samma  linje  med  Olof 
Strandbergs  (s.  d.),  medan  de  voro  stu- 
denter, och  med  lysande  anlag  för  in- 
strumentalmusik väckte  han  beundran 
under  sin  sångartid  i  Lund  och  efter  an- 
komsten till  Stockholm  spred  i  många 
år  glädje  och  trefnad  omkring  sig  i  huf- 
vndstadens   musikaliska   kretsar." 

2.  Peter  Samuel  M.  af  R.,  f.  29.  11. 
1804  i  Lund,  t  på  Toppeladugård,  Skå- 
ne 1.  1.  1860;  student  1815;  fil.  magister 
1826;  docent  i  kemi  1829;  akad.-adjunkt 
1832;  vik.  professor  i  astronomi  och  fy- 
sik v.  t.  1832  och  i  matematik  1834—35 
samt  1844 — 45.  Feuk  meddelar,  att  han 
ofta  anlitades  af  konsertgifvare,  då  pia- 
noack.  erfordrades  och  hans  "utveck- 
lade tangentfärdighet  å  pianoinstrumen- 
tet var  lika  utmärkt  som  hans  musika- 
liska anlag  voro  stora".  Hans  främsta 
musikinsats  var  konstruei*andet  af  ett 
pianoinstrument  med  de  enharmoniska 
tonerna  ("19-tonskalan") ;  instrumentet 
finnes  nu  i  Musikhist.  museet  i  Stock- 
holm. M.  gaf  själf  konserter  å  sitt  in- 
strument, hvilket  allmänt  vann  erkän- 
nande och  beundran.  Om  19-tonskalan 
skref  han  en  vetenskaplig  afhandling  i 
Vet.-ak:s  handl.  1847:  "Försök  att  grund- 
lägga ett  nytt  tonsystem."  M:s  nya 
skala  innebar  så  tillvida  intet  nytt,  att 
Prsetorius  redan  1618  i  sin  "Syntagmas" 
andra   del   (nytr.   1884  s.   75)   omtalar  ett 


liknande  instrument.  Kort  efter  M. 
framlade  F.  W.  Opelt  i  sin  "Allgemeine 
Theorie  der  Musik"  (1852)  oberoende  af 
M.  en  liknande  19-tonskaleteori.  Helm- 
holtz  konstruerade  ett  harmonium  efter 
samma  principer,  och  i  våra  dagar  ha 
vi  instrument  af  samma  slag  konstru- 
erade af  Tanaka,  Eitz,  Stainer  och  Ke- 
witsch.  Äfven  i  Norden  har  principen 
upptagits  af  I.  Krohn  (s.  d.)  i  Helsing- 
fors (se  dennes  föredr.  vid  IMG-kon- 
gressen  i  Basel  1906,  "Bericht"  s.  75  ff.: 
"Das  akustische  Harmonium  der  Uni- 
versität  zu  Helsingfors").  Om  således 
ideen  nu,  tack  vare  Helmholtz,  är  myc- 
ket populär,  förlorar  dock  M:s  uppsats 
för  ingen  del  sin  betydelse  af  att  vara 
ett  själfständigt  försök  på  en  tid,  då 
akustiken  ej  nått  samma  fulländning 
som  20  år  senare  genom  den  store  fy- 
siologen. —  Om  M.  af  R.  se:  J.  M.  Ro- 
sen, "Blinda  Haasen"  (Sv.  Musikt.  1882 
s.  75);  Ad.  Lindgren,  Nittontonskalan  (s. 
tidn.  1890  s.  97  f.). 

3.  Brita  Catharina  M.  af  R.,  se 
L  i  d  b  e  c  k. 

Muncktell,  se  M  u  n  k  t  e  1 1. 

Mungiga  (t.  Maultrommel,  Bruminei- 
sen,  Mundharmonika;  fr.  guimbarde;  e. 
jew's  harp,  jew's  trump),  ett  instru- 
ment bestående  af  en  stålfjäder,  som 
bringas  i  svängning  genom  knäppnin- 
gar med  fingrarna,  medan  man  håller 
instrumentet  i  munhålan,  hvilken  ver- 
kar som  resonator;  stålfjädern  är  an- 
bragt  i  ett  hästskoformigt  böjdt  järn. 
Under  1700-talet  uppträdde  virtuoser  på 
m.  En  soldat  trakterade  på  Fredrik  II:s 
af  Preussen  tid  två  mungigor  samtidigt 
till  konungens  stora  belåtenhet,  och 
Charles  Eulenstein  (f.  1802,  f  1890)  väck- 
te på  1820-talet  häpnad  genom  sitt  spel 
på  16  sådana  instr.  Hos  naturfolken  i 
Centralafrika  och  på  Söderhafsöarna 
samt  hos  indianerna  är  m.  ännu  ett  om- 
tyckt instrument.  —  M.  bör  ej  förväx- 
las med  munharmonikan.  —  Om  m.  se 
Hildegard  Werners  uppsats  i  Sv.  Mu- 
sikt.  1.   11.   1886. 

Munharmonika,    se    Harmonika. 

Munharpa,  folklig  benämning  på  mun- 
harmonika (se  Harmonika);  äfven 
beteckning  för  mungiga  (s.  d.  o.). 

1.  Munktell,  Johan  Henrik,  f.  9.  10. 
1804  på  Grycksbo  bruk  i  Dalarne,  t  8. 
4.  1861  i  Falun;  tog  kansliexamen,  tjänst- 


Muntbe — Muntra  Musikanter  683 

gjorde  några  år  i  Finansdepartementet  bidrog  till  musikens  förkoiran  i  hufvud- 
samt  inköpte  1836  af  sin  fader  egendo-  staden.  I  sällskapet  Par  Bricoles  min- 
men Grycksbo.  M.  var  en  varm  musik-  nesteckning  öfver  bonom  beter  det:  "M. 
vän  och  hade  äfven  framgång  som  ut-  var  en  oöfverträfflig  Bellmanssångare  . . . 
öf vande  musiker.  J.  M.  Rosén  omtalar  Man  torde  kunna  påstå,  att  med  M. 
i  "Några  minnesblad"  (I,  103),  att  M.  bortgick  ur  tiden  den  siste  BelLmans- 
som  student  ofta  lät  höra  sig  tills,  med  sångaren  af  den  gamla  traditionella  sko- 
Geijer,  Lagergren,  fru  Grill  m.  fl.  vid  lan."  I  Harmoniska  sällskapet  var  han 
de  subskriberade  soaréerna  i  Uppsala.  2:dre  bassångare  och  enl.  Höijer  någon 
1830  uppehöll  han  sig  någon  tid  i  Ber-  tid  äfven  sällskapets  direktör.  Äfven 
lin  och  sammanträffade  då  bl.  a.  med  var  ban  en  intresserad  medlem  i  Ma- 
Mendelssohn,  På  30-  och  40-talen  ägde  zerska  stråkkvartettsällskapet.  Jenny 
han  mycket  anseende  som  pianist,  och  Lind  ställde  sig  1843  under  hans  för- 
Jenny  Lind  lär  ha  sagt  sig  aldrig  ha  mynderskap,  ett  förtroende,  som  han  på 
hört  ett  sådant  anslag.  Äfven  berät-  bästa  sätt  sökte  göra  sig  värdig.  Jenny 
tas  som  prof  på  hans  ovanliga  musika-  Lind  skref  efter  hans  död  ett  bref  (15. 
liska  minne,  att  han  i  Wien  en  gång  6.  1880)  till  Sverige,  utvisande,  huru 
efter  gehör  upptecknade  den  ryska  horn-  varmt  hängifven  hon  var  sin  själfvalde 
musikens  stycken,  till  ej  ringa  förskräc-  förmyndare  (se  Holland-Rockstros  J. 
kelse  för  anföraren,  som  var  förbjuden  L.-biogr.  sv.  uppl.  I,  155  f.). 
att  låta  någon  kopiera  dem.  På  50-  2.  Hilma  M„  se  Sandbe  r  g. 
talet  var  han  en  nitisk  främjare  af  Mu-  Munthe-Kaas,  Elisabeth,  f.  12.  6. 
siksällskapet  i  Falun  och  uppträdde  äf-  1883  i  Havre;  sångerska  (sopran);  kom 
ven  som  dirigent  vid  flera  af  dess  kon-  vid  5  års  ålder  till  Baeruni  i  Norge;  er- 
serter.  LMA  1859.  —  Om  M.  och  Falun  höll  sin  första  utbildning  i  Kristiania; 
se  Sv.  Musikt.  1886  s.  6;  se  vidare  H.  studerade  sedan  i  Berlin  och  Munchen; 
H  of  berg,   Sv.   biogr.   handlex.  i   sistnämnda  stad  hade  hon   fru  Emilie 

2.  Helena  Matbilda  M.,  den  föreg:s  Kaula  till  lärarinna  under  2  års  tid;  i 
dotter,  f.  24.  11.  1852  i  St.  Kopparbergs  jan.  1910  debuterade  hon  å  konsert  i  Kri- 
församling;  elev  af  Norman  och  Dente  stiania;  sjöng  sedan  i  Köpenhamn  och 
i  Stockholm  samt  Godard  och  d'Indy  i  i  flera  tyska  städer;  särskildt  i  Eng- 
Paris;  en  operett  "I  Firenze"  uppför-  land  har  hon  vunnit  rikt  erkännande 
des  i  maj  1889  å  k.  t.  och  har  sedan  äf-  och  ofta  medverkat  vid  stora  orkester- 
ven gifvits  i  Paris.  M.  har  under  flera  konserter.  Framför  allt  som  Griegsån- 
år  tillbragt  vintrarna  i  Paris  och  där  gerska  bar  hon  blifvit  vida  känd.  Till 
fått  tillfälle  att  låta  höra  sina  kompo-  Stockholm  kom  hon  fg.  1912.  Hon  har 
sitioner.  Särskildt  har  "Société  natio-  på  sista  tiden  äfven  begynt  uppträda 
nale  de  musique"  ofta  spelat  hennes  som  oratoriesångerska.  —  M.  ingick  dee. 
verk.  1896  uppfördes  med  stort  bifall  en  1913  äktenskap  med  kapten  Sandvik, 
orkestersuite  af  henne  i  Monte  Carlo.  [De]  Muntra  f  r  u  a  r  n  e  i  W  i  n  d- 
Samma  suite  vann  äfven  erkännande  i  s  o  r,  Die  lustigen  Weiber  von  Windsor, 
Paris  1910  vid  en  konsert  i  Salle  Gaveau.  komisk  opera  3  a.  efter  Shakespeares 
Af  hennes  andra  verk  märkas:  "Bran-  "Merry  wives  of  Windsor";  musik  af  Otto 
ningar,  symfonisk  bild  för  ork."  (op.  Nicolai;  text  af  J.  Mosenthal;  premiär 
19);  "Valborgseld";  "Polardrottningen"  i  Berlin  9.  3.  1849;  sv.  öfvers.  af  C.  W. 
(op.  20),  ballad  för  baryton  och  piano;  A.  Strandberg;  k.  t.  Sthlm  ffg.  18.  5. 
"Upp  till  Salem",  damkor  med  baryton-  1857;  100:de  ggn  23.  11.  1899;  intill  1913: 
solo  (op.  16);  Trio  för  damröster  och  129  ggr;  St.  t.  Göteb.  27.  10.  1864;  dansk 
Kvartett  för  bl.  röster  (op.  2  a  och  b);  öfvers.  af  A.  Zinck  (De  lystige  Koner  i 
dessutom  pianostycken,  solosånger  och  W.);  k.  t.  Kphn  14.  9.  1867.  Samma  äm- 
körer.  —  Biogr.  i  Sv.  Musikt.  1897  s.  91.  ne  förut  behandladt  i  musik   af  K.   Dit- 

Munthe,  Henrik  Mat  bias,  f.  1.  1.  ters    af   Dittersdorf    (1796).   —    Se    äfven 

1798  i  Stockholm,  t  där  23.  4.  1880;  b  of-  F  a  1  s  t  a  f  f . 

rättsråd;   LMA  1853;   ak:s  praeses  under  Muntra  Musikanter   (M.   M.),  manskör 

ett  år  1873.    M.  var  en  varmt  intresserad  stiftad  i  Helsingfors  1878  af  Gösta  Sohl- 

mnsikvän,   hvilken   på   mångahanda   sätt  ström     genom     utbrytning    ur   den    aka- 


684 


Muraren— [De]  Muselmanniske  pelegrimerne 


demiska  sångföreningen;  kören  kallade 
sig  först  "Petersburgs  Concerten"  (P. 
C),  emedan  man  önskade  företaga  en 
konsertresa  till  den  ryska  hufvudstaden; 
turnéen  blef  emellertid  ej  af  och  redan 
s.  å.  antog  man  namnet  M.  M.  Första 
konsertresan  utomlands  ägde  rum  1882 
till  Moskwa  utställning  (Mechelin  dir., 
Frey  o.  Wourio  solister).  De  närmaste 
åren  därpå  stod  kören  nära  upplösning 
men  1886  begynte  körens  stiftare  åter 
energiskt  ingripa  för  körens  organisa- 
tion och  redan  s.  å.  företogs  en  konsert- 
resa till  Reval  och  Sthlm.  1888  gick  fär- 
den till  Petersburg  o.  Köpenhamn.  Året 
därpå  begaf  man  sig  till  Paris  (på  vägen 
dit  konserterade  man  i  Sverige,  Danmark 
och  Tyskland).  1891  upplöstes  kören  tills 
vidare.  1896  återupptogs  den  dock  af 
O.  Mechelin  ("Sällskapet  M.  M.").  Man 
upptog  nu  äfven  passiva  medlemmar 
och  tonkonstnärer  som  medlemmar.  1902 
företogs  en  sångarfärd  till  Sthlm  och  1905 
till  Kphn.  1908  ägde  en  konsertresa  rum 
till  Danmark.  S.  å.  firades  under  stor 
tillslutning  sällskapets  30-årsfest.  Ge- 
nom en  del  donationer  har  sällskapet 
satts  i  tillfälle  att  anordna  komposi- 
tionstäflingar,  hvarigenom  manskörsån- 
gens repertoar  vunnit  en  mängd  goda 
kvartetter.  —  Som  sånganförare  ha  fun- 
gerat: G.  Sohlström  1878—79,  O.  Mechelin 
1879—80,  M.  Wegelius  1880,  H.  Borenius 
1881,  Mechelin  1881—82,  E,  Kajanus  1883, 
Mechelin  1883—84,  Sohlström  1886—90,  E. 
Leander  1890—91,  Mechelin  1896—98,  Sohl- 
ström 1898—1900,  K.  v.  Knorring  1901—3, 
A.  E.  G.  Stenius  1903—10,  G.  Enckell  1910 
-11;  Sohlström  1911—13,  A.  Siegberg  o.  O. 
Walliu  1913 — .  Medlemsantalet  uppgick 
1913  till  585  medlemmar  (253  aktiva,  319 
passiva  och  13  tonkonstnärer).  —  Tvenne 
festskrifter  ha  utgifvits:  "ll:te  maj  1878 
—1888"  (1888)  o.  "M.  M.  1888—1903"  (1903). 

Muraren,  Le  macon,  Maurer  und 
Schlosser,  kom.  opera  i  3  a.;  text  af 
Scribe  och  Delavigne;  musik  af  Auber; 
premiär  Paris  3.  5.  1825;  sv.  öfvers.  af 
C.  M.  Craelius;  k.  t.  Sthlm  ffg.  3.  4.  1834; 
intill  1913  gifven  81  ggr;  ffg.  å  St.  t. 
Göteb.  20.  3.  1863;  dansk  öfvers.  af  Over- 
skou;  k.  t.  Kphn  ffg.  1.  9.  1827. 

1.  Muris,  Johannes  de  (kallad  N ör- 
in ännu  s);  författare  af  en  del  musik- 
traktater, af  hvilka  en  äldre  afsluta- 
des    1321    (nytryck    hos    Gerbert,    Script. 


III)  och  en  yngre  mera  utförlig  full- 
bordades 1340 — 50:  "Speculum  musicas"  (7 
böcker;  6.  o.  7.  boken  i  nytr.  hos  Cousse- 
maker,  Script.  II);  denna  senare  skrift 
är  den  utförligaste  afhandlingen  om 
1200-talets  mensuralmusik,  och  söker 
fasthålla  vid  den  äldre  strängare  upp- 
fattningen gent  emot  nyheter.  M.  var 
magister   i   matematik   i   Oxford. 

2.  J  u  1  i  a  n  u  s  de  M.  (kallad  de  F  r  a  n- 
cia);  1350  rektor  vid  Sorbonne  i  Paris, 
där  han  redan  1321  var  lärare;  gent  emot 
Muris  Normannus  fasthöll  han  en  fri- 
are ståndpunkt  och  var  en  ifrig  för- 
svarare af  kontrapunkten  i  verken: 
"Musica  practica"  (1321),  "Musica  spe- 
culativa"  (1323),  "Questiones  super  par- 
tes musicoe"  och  "De  discantu  et  con- 
sonantiis";  alla  dessa  af  handlingar  fin- 
nas i  nytryck  hos  Gerbert,  Script.  III; 
Coussemaker  Script.  III  har  dessutom: 
"Ars  contrapuncti",  "Ars  discantus"  och 
"Libellus  practicae  cantus  mensurabilis". 
—  Litt.:  E.  Hirschfeld,  J.  de  Muris  (1884); 
jfr  äfven  J.  Wolf,  Geschichte  d.  Mens.- 
Not.  (1904). 

Musa,  sånggudinna;  se  M  u  s  e  r. 

Musagetes  (gr.),  musernas  anförare; 
A  p  o  1 1  o  in.,  guden  Apollo  framställd 
med  lyran  på  armen,  ledande  muserna. 
Se  M  u  s  e  r. 

Musard,  P  h  i  1  i  p  p  e,  f.  c.  1792  i  Paris, 
t  31.  3.  1859  i  Auteuil;  vann  på  1820-talet 
högt  anseende  i  London  som  danskom- 
positör; 1830  återvände  han  till  Paris, 
där  "Concerts  Musards"  i  Champs  Elysées 
vunno  stor  popularitet.  M.  var  särskildt 
kadriljens  fulländare  och  fick  därför 
namnet  "kadriljkungen".  I  den  franska 
hufvudstaden  var  han  som  danskompo- 
sitör den  mest  omtyckte,  ända  tills  hans 
kadriljer  genom  Strauss  1837  flngo  vika 
för  den  nya  dansen  valsen.  Ännu  under 
1840-talet  fortsatte  M.  att  vara  verksam 
som  danskompositör  för  Paris  och  Lon- 
don. —  M:s  son  Alfred  (t  1881)  vann 
äfven    anseende    som    kadriljkompositör. 

[De]  Muselmanniske  pele- 
grimerne eller  Det  oförtänk- 
t  e  mötet,  Die  Pilgrime  von  Mecka, 
op.  com.  3  a.  af  L.  H.  Dancourt  (Ali  et 
Eezia,  ou  la  Eencontre  imprevue,  hvar- 
till  ämnet  är  hämtadt  från  "Les  Péle- 
rins  de  la  Mecque"  af  Le  Sage  och 
D'Orneval);  musik  af  Gluck;  premiär  i 
Schönbrunn  jan.  1764;   i  Wien   1776;   ffg. 


Muser — Musikaliska  konst  fö  ren  i  ai 


i  Paris  1.  5.  1790  under  titeln:  Les  foux 
de  Médina;  sv.  öfvers.  af  C.  Envallsson; 
ffg.  i  Sverige  å  Munkbrot.  Sthlm  20.  6. 
1786. 

Maser,  den  forngrekiska  benämningen 
för  sångens,  musikens  oeb  skaldekon- 
stens gudinnor,  hvilka  tänktes  förläna 
människorna  sångens  gåfva  och  i  sån- 
garens sinne  gjuta  de  heliga  ingifvel- 
serna.  De  voro  till  antalet  9:  1.  K 1  i  o 
(det  ryktet  förkunnande),  2.  Euterpe 
(den  fröjdbringande),  3.  Thalia  (den 
blomstrande),  4.  Melpomene  (den 
sjungande),  5.  Terpsichore  (den 
dansglada),  6.  Era  t  o  (den  älskliga), 
7.  Polyhymnia  (den  bymnrika),  8. 
Urania  (den  himmelska),  9.  Kallio- 
p  e  (den  skönstämmiga).  De  represen- 
terade följande  grenar  inom  konsten  och 
vetenskapen:  Klio,  historien;  Euterpe, 
musiken  och  den  lyriska  skaldekonsten; 
Thalia,  komedien;  Melpomene,  tragedi- 
en; Terpsichore,  dansen;  Erato,  kärleks- 
dikten; Polyhymnia,  hymnen  och  den 
med  gudstjänsten  förbundna  heliga  sån- 
gen; Urania,  astronomien;  Kalliope, 
hjältedikten.  Med  Apollo  som  sångens 
och  skaldekonstens  gud  stodo  sånggu- 
dinnorna i  förbindelse,  och  han  brukar  i 
egenskap  af  musagetes  (musernas  anfö- 
rare) afbildas  skridande  framåt  med  ly- 
ran på  armen.  —  Litt.  W.  H.  Eocher, 
Ausfuhrliches  Lexikon  d.  griechischen  u. 
römischen  Mythologie   (1884  ff.). 

Musica  (lat.),  musik.  —  M.  choralis, 
koralmusik;  m.  da  camera  (it.),  kam- 
marmusik; m.  ficta,  musik  i  transpo- 
nerade kyrkotonarter  (motsats:  m.  vera); 
m.  mensurabilis,  mensuralmusik ; 
m.  p  1  a  n  a  =  m.  choralis;  m.  s  a  c  r  a, 
kyrkomusik;  m.  vera,  icke  transpone- 
rad musik  (se  m.  ficta). 

Musicera,  utföra,  spela  musik. 

Music  halls  (eng.),  de  stora  konserteta- 
blissementen  i  England  och  Amerika. 

Musicus   (lat.,  plur.  musici),  musikant. 

Musik,  se  under  Akustik,  Este- 
tik, Historia  m.  fl. 

Musikakademi,  se  Akademi. 

Musikalier,  tryckta  och  skrifna  not- 
böcker. 

Musikalisk,  den  el.  det  som  tillhör  mu- 
siken; talang,  begåfning  för  musik;  väl- 
ljudande, melodisk. 

Musikaliska  akademien,  se  Akademi. 

Musikaliska  konstföreningen,  stiftad  i 


Stockholm  15.  11.  1859  för  utgifvandet  af 
verk  af  svenska  tonsättare;  initiativet 
till  föreningen  togs  inom  Härnösands 
musiksällskap,  där  And.  Sidner  väckte 
tanken  till  lif  och  genom  skrifvelse  af 
23.  6.  1858  till  Mus.  ak.  intresserade  aka- 
demiens medlemmar  för  tanken;  i  det 
förslag  till  stadgar  Sidner  vidfogade  sin 
skrifvelse  heter  det  i  §  1:  "Den  Svenska 
musikaliska  konstföreningen  har  till  än- 
damål att,  genom  inköpandet  af  outgif- 
na  värdefulla  tonsättningar  af  inhemska 
konstnärer  samt  deras  utgifvande  af 
trycket,  upplifva  och  underhålla  en 
själfständig  svensk  tonkonst."  7.  4.  1860 
anmäldes  ffg.  till  direktionen  ett  antal 
af  ej  mindre  än  18  tonsättningar.  Af  de 
inlämnade  arbetena  antogos  till  tryck- 
ning tvenne  arbeten:  "Blommornas  un- 
dran", idyll  af  Iv.  Hallström,  samt 
"Tannhäuser",  ballad  af  August  Söder- 
man. —  Föreningen  inbjuder  genom 
kungörelse  svenska  tonsättare  att  ano- 
nymt inlämna  ett  ej  förut  publiceradt 
arbete;  de  insända  verken  granskas  af 
tre  tonkonstnärer,  däraf  en  svensk;  ett 
arbete  antages  till  utgifning,  om  två  af 
granskarna  tillstyrka  det;  för.  inköper 
och  utger  äfven  på  förslag  af  styrelsen 
el.  ledamot,  värdefulla  verk  af  lefvande 
el.  aflidna  svenska  tonsättare.  Ledamö- 
terna (c.  400)  bestrida  tryckkostnaderna 
genom  att  betala  en  årsafgift  af  4  kr. 
hvar.  Af  de  till  ett  70-tal  uppgående  ut- 
gifna  verken  märkas  tonsättningar  af 
bl.  a.  följande  kompositörer:  Alfvén,  A. 
Andersen,  R.  Andersson,  E.  Andrée,  F. 
Arlberg,  V.  Aulin,  W.  Bauck,  B.  Beck- 
man, F.  Berwald,  J.  van  Boom,  O.  By- 
ström, K.  Bäck,  I.  Dannström,  J.  Dente, 
H.  Fryklöf,  J.  E.  Gille,  E.  Grieg,  A.  Hal- 
len, I.  Hallström,  W.  Heinze,  O.  W.  Hy- 
lén,  J.  Jacobsson,  F.  W.  Klint,  A.  Kör- 
ling,  A.  F.  Lindblad,  J.  Lindegren,  A.  F. 
Lindroth,  L.  Aug.  Lundh,  Am.  Maier,  L. 
Norman,  A.  Eubenson,  S.  Sjöberg,  E. 
Sjögren,  P.  U.  och  W.  Stenhammar,  A. 
Söderman,  K.  Valentin,  G.  Wennerberg 
och  E.  Åkerberg.  —  Litt.:  50-årsberättel- 
se  i  1910  års  matrikel. 

Motsvarande  föreningar  utanför  Sve- 
rige äro:  Samfundet  til  TJdgivelse  af 
dansk  Musik  (stiftadt  18.  12.  1871)  och  i 
Tyskland  de  under  namnet  "Denkmäler" 
utgifna  publikationerna  (se  Denkmä- 
ler). 


686 


Musikaliskt  tidsfördrif— Musikföreningen 


Musikaliskt  tidsfördrif,  en  af  O.  Ahl- 
ström  ntgifvon  tidskrift,  hvilken  1789 — 
1834  utkom  från  hans  tryckeri,  innehål- 
lande stycken  för  klaver,  klaver  och 
sång,  piano  och  violin  m.  ni.,  sonater, 
nperapotpourrier,  tema  m.  var.,  danser 
m.  m.  I  allmänhet  äro  solosångerna  m. 
klaverack.  sällsynta,  då  de  trycktes  sär- 
skildt  i  den  ungefär  samtidigt  utkom- 
mande samlingen  "Skaldestycken  satta  i 
musik"  (s.  d.).  Mus.  tidsfördr.  innehål- 
ler en  mängd  kompositioner  af  samtida 
svenska  tonsättare  och  har  därför  högt 
värde    för    den    svenska    musikhistorien. 

Musikant,  handtverksmässig  musikid- 
karc  utan  högre  uppfattning. 

Musikantskrån,   se   Skrån. 

Musikapparater,  se  Mekaniska 
musikapparater. 

Musikbibliotek,  se  Samlingar. 

Musikdiktat,  se  Diktat. 

Musikdirektor  (t.),  Musikdirek- 
t  ö  r. 

Musikdirektör,  se  Direktör,  Di- 
rector  musices  och  Militär- 
musiker. 

Musikdrama  (it.  dramma  per  musica), 
under  1600-talet  en  benämning  på  opera 
i  allmänhet;  under  1900-talet  en  benäm- 
ning på  Wagners  och  de  i  hans  anda 
skrifna  sceniska  verken  i  ord  och  toner; 
Wagner  uttryckte  skillnaden  mellan 
operan  och  m.  så,  att  i  operan  var  mu- 
siken målet  och  dramat  medlet,  i  m. 
däremot  tvärtom;  W.  eftersträfvade  en 
innerligare  förening  mellan  text  och 
musik,  så  att  båda  tillsammans  bildade 
ett  konstverk.  —  Se  bl.  a.  R.  Wagner, 
Oper  u.  Drama  (Gesammelte  Schriften  u. 
Dichtungen  bd  III,  IV). 

Musikelev,  en  som  utbildas  till  musi- 
ker;  se   äfven  Militärmusiker. 

Musiker  (musicus),  en  som  gjort  musik 
till  lefnadsyrke,  vare  sig  som  tonsättare, 
instrumentspelare   el.    sångare. 

Musikerporträtt,  se  Porträtt. 

Musikfan junkare,  se  Militärmu- 
siker. 

Musikfester,  se  Fester. 

Musikföreningar,  se  Föreningar, 
Kammarmusik,  Manskör,  Or- 
kesterföreningar, Sängar- 
förbund,  Sångföreningar 
m.  fl. 

Musikföreningen  i  Köpenhamn, 
stiftad  5.   3.   1836;   begynte  sin  verksam- 


het med  utgifvandet  af  dansk  musik 
(operorna  "Floribella"  af  Weyse,  "Hugo 
og  Adelheid"  af  Kuhlau,  "Ravnen"  af  J. 
P.  E.  Hartmann)  men  gaf  fr.  o.  m.  1838 
konserter  under  Bredahl,  Fröhlich  och 
Funck  som  ledare.  1842 — 50  leddes  kon- 
serterna af  Gläser,  1850—90  af  N.  W. 
Gade,  hvilken  inrättade  dem  efter  Ge- 
wandhauskonserterna  som  mönster;  med- 
lemsantalet växte  under  tiden  ända  till 
2,800  personer;  under  Gades  tid  gåfvos  i 
regel  12  konserter  årligen  (nu  3);  1891— 
92  var  Emil  Hartmann  sällskapets  diri- 
gent och  sedan  dess  Fr.  Neruda  (ordf. 
Chr.  Barnekow,  t  1913).  Af  uppförda 
verk  (intill  1886)  upptager  festskriften 
tonsättningar  (oratorier,  kantater,  ork.- 
verk,  kammarmusik  m.  m.)  bl.  a.  af  föl- 
jande mästare:  C.  Ph.  E.  och  J.  S.  Bach, 
W.  Bargiel,  Chr.  Barnekow,  J.  Bech- 
gaard,  L.  Beethoven,  V.  E.  Bendix,  W. 
S.  Bennett,  H.  Berlioz,  V.  Besekirsky, 
G.  C.  Bohlmann,  A.  F.  Boieldieu,  J. 
Brahms,  H.  v.  Bronsart,  M.  Bruch,  I. 
Briill,  Cherubini,  Chopin,  Fel.  o.  Ferd. 
David,  Durante,  Dvorak,  H.  W.  Ernst,  R. 
Franz,  Gade,  Gluck,  Grieg,  Asg.  Ha- 
merik,  Emil,  Joh.  och  J.  P.  E.  Hart- 
mann, Haydn,  P.  Heise,  C.  Helsted,  Ad. 
Henselt,  F.  Hiller,  C.  F.  E.  Horneman, 
Handel,  Kuhlau,  A.  F.  Lindblad,  Liszt, 
Lövenskjold,  Otto  Mailing,  Martini,  H. 
Matthison-Hansen,  Méhul,  Mendelssohn, 
Mercadante,  Mozart,  Onslow,  Paganini, 
Raff,  C.  Reinecke,  Rubenson,  Rubinstein, 
Fr.  o.  H.  Rung,  Saint-Saéns,  D.  Scarlatti, 
Schubert,  Clara  och  Rob.  Schumann,  E. 
Siboni,  Spohr,  Joh.  Svendsen,  Ang.  Sö- 
derman, Tartini,  Thieriot,  Viotti,  Volk- 
mann,  Wagner,  Weber,  Weyse,  Winding, 
Wullner  och  Zöllner.  —  Litt.:  Angul 
Hammerich,  Musikforrs  historie  1836 — 
86  (bd  2  af  Festskrift  i  Anl.  af  Musik- 
for:s  Halvhundredaarsdag,  Kbhn  1886; 
bd  1  är  skrifvet  af  V.  C.  Ravn  och  om- 
fattar: "Koncerter  og  musikalske  Sel- 
skaber  i  asldre  Tid"). 

Musikföreningen  i  Kristiania, 
stiftad  1871  af  Edv.  Grieg  efter  mön- 
stret af  den  i  Köpenhamn,  har  till  diri- 
genter haft  Grieg  (—1874)  samt  J.  Svend- 
sen, Ole  Oisen,  J.  Selmer,  I.  Holter  (1886 
—1912)  och  sedan  hösten  1913  Karl  Nis- 
sen;  ger  6  konserter  årligen. 

Musikföreningen  i  Stockholm,  en 
kör-    och    orkesterförening    i    Stockholm, 


Musikhistoriska  museer — Musikhistorisk  Museum  i  Köpenhamn 


687 


stiftad  af  Ludv.  Norman  och  Vilh.  Sved- 
hom  i  mars  1880;  första  konserten  gafs 
3.  3.  1881  (Händels  "Messias");  sedan 
hvarje  år  omkring  3  konserter;  den  50:de 
konserten  gafs  19.  4.  1898.  Kören  har 
utgjort  ungefär  150  personer;  som  or- 
kester har  hofkapellet  biträdt.  Som  di- 
rigenter ha  fungerat:  Ludvig  Norman 
1881—85,  Conrad  Nordqvist  188&— 90,  J. 
Dente  1890—91,  Franz  Neruda  1891—. 
Ordf.  är  för  närvarande  (sedan  1905)  Chr. 
Loven  (v.  ordf.  Hugo  Hennig);  sekr.  C. 
Söderbaum  (sedan  1886).  Af  utförda 
verk  märkas:  oratorier  af  Handel  (Mes- 
sias,  Israel  i  Egypten,  Josua,  Jefta,  Bel- 
sazar),  Bach  (julorat.),  Kiel  (Kristus), 
Mendelssohn  (Elias,  Paulus),  Liszt  (Kri- 
stus), Massenet  (Det  förlofvade  landet), 
Norman  (Konungarna  i  Israel),  Saint- 
Saens  (Syndafloden),  Wcnnerberg  (Jesu 
födelse);  af  andra  andliga  verk  märkas 
af  Alfvén,  Bach,  Beethoven,  Berlioz, 
Bossi,  Brahms,  Bruckner,  Franck,  Gou- 
nod,  Hartmann,  Josephson,  Kiel,  Liszt, 
Mendelssohn,  Mozart,  Norman,  Olsson, 
Pergolese,  Eeger,  Schubert,  Schumann, 
Söderman,  Verdi,  Wennerberg  och  Wolf- 
Ferrari;  af  världsliga  kantater  etc: 
Beethoven,  Berger,  Berlioz,  Brahms, 
Bruch,  Gade,  Gluck,  Hallström,  Hart- 
mann, Haydn,  Heise,  Mendelssohn,  Mo- 
zart, Nielsen,  Norman,  Rubenson,  Schu- 
bert, Schumann,  Stenhammar,  Strauss, 
Svedbom,  Söderman,  Thieriot,  Tinel, 
Wagner  och  Åkerberg;  dessutom  kör- 
verk m.  piano,  körverk  a  capella,  arier 
och  solosånger  med  ork.,  solosånger  m. 
ork.,  solosånger  m.  p.,  instrumentala 
verk  m.  ork.,  kammarmusikverk  samt 
konserter  för  soloinstrument  med  ork. 
—  Litt.:  "M.  i  Stockholm  1881—1898" 
(Sthlm  1898)  med  fört.  på  uppf.  verk;  en 
fortsättn.  på  förteckningen  finnes  i  pro- 
gramhäftet 23.  4.  1912. 

Musikhistoriska  museer  omfattande 
musikinstrument,  handskrifter,  porträtt, 
autografer,  böcker  m.  m.  finnas  flerstä- 
des i  Europa.  De  viktigaste  äro  i:  Briis- 
sel  (konserv.),  London  (South  Kensing- 
tonmuseet),  Berlin  (K.  Hochschule  f.  Mu- 
sik), Paris  (konserv.),  Wien  (Gesellschaft 
d.  Musikfr.),  Köln,  Eisenach,  Rom  (S. 
Angeloborgen)  m.  fl.  —  En  förteckning 
på  de  viktigaste  musikh.  mus.  finnes 
i  Groves  lex.  (ny  uppl.)  III,  337  f.  — 
Se    vidare    Instrument. 


Musikhistoriska  museet 
i  Stockholm,  en  samling  äldre  mu- 
sikinstrument jämte  musikalier,  auto- 
grafer och  manuskript  äfvensom  por- 
trätt af  tonsättare,  utöfvande  musiker 
och  sceniska  konstnärer.  Museet  stifta- 
des 12.  3.  1899  af  C.  Claudius  (s.  d.)  och 
J.  Svanberg  (s,  d.).  Redan  dessförin- 
nan   hade    vid    Stockholmsutställningen 

1897  funnits  en  teater-  och  musikutställ- 
ning. Med  de  båda  stiftarna  förenade 
sig  flera  andra  bl.  dem  A.  Buren,  G. 
Wennerberg,  I.  Hallström,  C.  Nordqvist, 
R.  Henneberg,  L.  Zetterquist,  K.  Valen- 
tin och  S.  Scholander.  Af  C.  Claudius 
erhöll  museet  en  värdefull  samling  in- 
strument och  tack  vare  flera  andra  gåf- 
vor  kunde  museet  efter  att  2  år  ha  va- 
rit inhyst  i  k.  t:s  byggnad  hösten  1901 
öppnas  för  offentligheten.  Intill  1909 
voro  samlingarna  utställda  i  en  lokal  i 
Nybrog.  9  och  sedan  dess  i  Riddargatan 
20  (nära  Dram.  teatern).  Museets  före- 
ståndare och  sekreterare  alltsedan  dess 
början  är  J.  Svanberg  (ordf.  A.  Bu- 
ren). Museet  har  fr.  o.  m.  1908  åtnjutit 
ett  statsbidrag  af  3,000  kr.  Instrument- 
samlingen uppgår  för  närvarande  (1913) 
till  c.  500  nr.  Bland  m:s  största  sevärd- 
heter är  ett  Wennerbergsrum  med  W:s 
böcker,  musikmanuskript,  piano,  möbler 
m.m.  (se  Wennerberg).  Af  museets 
många  gynnare  kunna  utom  dess  stif- 
tare särskildt  nämnas  Kristina  Nilsson 
(grefvinna  de  Casa  Miranda)  och  kon- 
sul H.  Lindgren,  Malmö.  —  Ett  t  e  a- 
terhistoriskt  museum  är  sedan 
1913  stiftadt  och  ämnadt  att  samman- 
slås med  Musikh.  museet.  Detta  skall 
innehålla  föremål  som  belysa  teatern  o. 
des  hist.,  teaterlitteratur,  porträtt,  pro- 
gram m.  m.  —  Litt.:  Musikhistoriska 
museet,  dess  uppkomst,  utveckling  och 
syftemål  (af  J.  Svanberg);  tr.  katalog 
af  1901;  uppsatser  i  Sv.  Musiktidn.  1899, 
1902,  1904,   1908  m.   fl.   årg. 

Musikhistorisk  Museum  i 
Köpenhamn,  stiftadt  16.  4.  1897  af 
Angul  Hammerich,  S.  A.  E.  Hagen, 
Emil  Hjorth,  Pietro  Krohn,  Fr.  Möller 
m.  fl.  Redan  hösten  s.  å.  hade  insam- 
lats   inemot    hundra    instrument.      31.    1. 

1898  öppnades  museet  vid  en  allmän  in- 
strumentutställning omfattande  300  nr, 
hvarvid  museets  samling  var  komplet- 
terad genom  lån.     Kort  därefter  skänk- 


Musikinstitut— m.  v. 


te  C.  Claudius  (s.  d.)  en  stor  samling 
instrument;  Fr.  Lassen  Landorph  gaf  48 
instrument  af  alla  slag  från  Kina,  Ja- 
pan och  Ostindien.  Riksdagen  beviljade 
2,000  kr.  för  5  år,  och  denna  summa  har 
sedermera  ökats  till  3,000  kr.  Jämte  in- 
strument omfattar  museet  äfven  en  bok- 
samling och  en  ikonografisk  afdelning. 
Museets  ledare  är  allt  sedan  dess  bör- 
jan Angul  Hammerich.  Musikh. 
mus.  har  alltifrån  början  varit  förlagdt 
till  Kunstindustrimuseet  vid  Rådhusplat- 
sen. —  111.  katalog  är  utg.  af  A.  Ham- 
merich (dansk  uppl.  1909;  tysk  1911). 

Musikinstitut,  so  Konservato- 
r  i  u  m. 

Musikinstrument,    se    Instrument. 

Musikkonservatorium,  se  K  o  n  s  e  r- 
vatorium. 

Musikkorpral,  se  Militärmusi- 
ker. 

Musiklitteratur,  se  de  enskilda  afdel- 
ningarna;  särskildt:  Tu  ga,  Harmo- 
nilära, Kontrapunkt,  Lexi- 
kon,  Tidskrifter. 

Musikpersonal,  se  Militärmusi- 
ker. 

Musikprocessen,  en  rättegång  i  Upp- 
sala år  1800,  anställd  emot  några  stude- 
rande, hvilka  nekat  spela  å  det  akade- 
miska kapellets  öfningar.  Dir.  mus.  Lei- 
jel  (s.  d.)  hade  på  G.  A.  Silfverstolpes 
inrådan  valt  till  spelning  vid  en  fest 
till  firande  af  Gustaf  IV  Adolfs  krö- 
ning stycket  "La  bataille  de  Fleurus", 
hvari  förekom  marsel jäsen.  Rektorn  för- 
bjöd i  sista  minuten,  att  stycket  fick 
6pelas,  och  oppositionsmännen  inom  stu- 
dentkapellet nekade  att  deltaga  i  öfnin- 
gen,  under  föregifvande,  att  det  till  in- 
spelning i  stället  uppsatta  stycket  var 
för  svårt.  Då  musiken  vid  festen  i  följd 
häraf  blef  mycket  dålig,  anställdes  åtal 
mot  de  "strejkande".  —  Silfverstolpe, 
då  docent,  blef  för  sitt  tilltag  afsatt  och 
för  alltid  förvisad  från  Uppsala.  —  Om 
rättegången  finnes  en  utförlig,  tryckt 
beskrifning,  hvilken  ger  en  god  inblick 
i  musikförhållandena  vid  Uppsala  univ. 
under  Leijels  tid.  "Handlingar"  etc,  tr. 
hos  Anders  Zetterberg,  Sthlm  1800  (259 
s.);  Gunnar  Norlén  har  i  Sv.  Musikt.  15. 
10.  1912  en  beskrifning  med  denna  bok 
som  källa;  B.  Schöldström  behandlar 
ämnet  i  boken  "Förbiskymtande  skug- 
gor" (1883)  s.  59—86;  se  äfven  Sv.  Biogr. 


lex.  g.  f.  bd  XIV;  äfven  M.  J.  Crusen- 
stolpe  har  en  beskrifning  af  m.  i  "Me- 
daljonger o.  statyetter"  (1882). 

Musiksamlingar,  se   Samlingar. 

Musiksergeant,  se  Militärmusi- 
ker. 

Musiksällskap,  se  Föreningar  och 
hänvisningarna  under  Musikför- 
eningar. 

Musikunderlöjtnant,  se  Militärmu- 
siker. 

Musikunderofficerare,  se  Militär- 
musiker. 

Musikundervisning,  se  Undervis- 
ning, Akademi,  Konserva- 
tor i  u  m. 

Musikus,  se  Musikant. 

Mnsikvolontär,  se  Militärmusi- 
ker. 

Musikvurmen,  La  Mélomanie,  ly- 
risk komedi  1  a.,  text  af  Grenier,  musik 
af  Stanisl.  Champein;  premiär  23.  1.  1781 
i  Paris;  sv.  öfvers.  af  C.  Envallsson;  ffg. 
å  Arsenalst.  Sthlm  15.  12.  1796,  k.  t.  23.  5. 
1799;  dansk  öfvers.  af  A.  G.  Thoroup 
(Syngesygen);  k.  t.  Kphn  ffg.  15.  2.  1791. 

Musketörerna  i  klostret, 
Les  mousquetaires  au  couvent,  komisk 
operett  3  a.,  text  af  P.  P.  Ferrier  och  J. 
Prével,  musik  af  Louis  Varney;  premiär 
Paris  16.  3.  1880;  sv.  öfvers.  af  Ernst 
Wallmark;  ffg.  Mindre  t.  Sthlm  1880  (se- 
dan Vasateatern);  St.  t.  Gtbg  9.  10.  1883. 

Musorgskij  (Mousorgsky),  Modest 
Petrovitsch;  f.  28.  3.  1835  i  Korev,  Ryss- 
land, t  28.  3.  1881  i  Petersburg;  blef  1856 
gardeslöjtnant;  lärde  kort  därefter  kän- 
na Cui  och  Balakirev  samt  vanns  snart 
för  ungryska  skolan;  af  hans  verk  har 
särskildt  den  historiska  operan  "Boris 
Godusov"  (1874)  blifvit  känd  och  ofta 
spelad  (Sthlm  1911);  äfven  skref  han  ope- 
ran "Chovanskij"  samt  orkesterstycken 
("En  natt  bland  fjällen"  gifven  i  Sthlm 
1913),  körer,  solosånger,  pianostycken 
m.  m.  Särskildt  som  romanskompositör 
har  M.  förvärfvat  sig  stort  erkännande. 
—  Biogr.  finnas  af  Stassov  (1881,  tysk), 
Baskin  (1887,  rysk),  Trifonov  (1893,  tysk), 
P.  d'Alheim  (1896  [3.  uppl.],  fransk),  D. 
Calvocoresse  (1909,  fransk). 

Mutation,  målbrott  (s.  d.);  i  Guido  af 
Arezzos  solmisationssystem  öfvergången 
från  ett  hexakord  till  ett  annat  med  än- 
dring af  notnamn.     Se  Solmisation. 

m.  v.  =  mezza  voce. 


Muller 


1.  Muller,  W  e  n  z  e  1,  f .  26.  9.  1767  i  Tyr- 
nau,  Mähren,  t  3.  8.  1835  i  Baden  (Wien); 
kapellmästare  i  Wien  (1786  vid  Marinel- 
lis  teater,  sedan  Leopoldstädterteatern) ; 
komponerade  en  mängd  operor  och  sång- 
spel, hvaraf  särskildt  "Der  verwiinschte 
Prinz"  vann  anseende  i  Europa  (Sthlm 
1807:  "Den  förmente  prinsen").  —  Litt.: 
W.  Krone,  W.  M.  (1906).  —  Hans  son 
Wilhelm  (f.  1800,  t  1882)  blef  kapell- 
mästare i  Agram  och  verkade  länge  som 
kompositör  för  scenen. 

2.  A  u  g  u  s  t  Eberhard  M.,  f .  13.  9. 
1767  i  Northeim,  Hannover,  t  3.  12.  1817 
i  Weimar;  pianist  och  orgelspelare;  1794 
organist  vid  Nikolaikyrkan  och  1804  J. 
A.  Hillers  efterföljare  som  kantor  vid 
Thomaskyrkan  i  Leipzig;  1810  hof kapell- 
mästare i  Weimar;  komponerade  en 
mängd  klaver-  och  orgelstycken,  flöjt- 
konserter  m.  m.  och  vann  särskildt  be- 
römmelse genom  sin  nyuppl.  af  Löhleins 
pianoskola  (1804);  denna  skola  bearbeta- 
des vidare  af  Czerny  1825  (8.  uppl.)  och 
utgjorde    grundvalen    för   Kalkbrenners. 

3.  Max  M.,  f.  13.  5.  1866  i  Aarhus;  stu- 
dent 1884;  cand.  phil.;  studerade  först 
teologi  o.  konsthistoria  men  sedan  sång 
för  Algot  Lange;  utbildade  sig  vidare  i 
sång  i  Bremen,  Leipzig  och  Bayreuth; 
debuterade  på  k.  t.  Kphn  1892  som  Hun- 
ding  i  "Valkyrian";  anställd  sedan  1898; 
af  hans  roller  vid  k.  t.  märkas:  Lepo- 
rello,  Daland,  Hagen,  Pogner,  Bartholo 
in.  m. 

4.  Christian  Friedrich  M.,  f . 
28.  12.  1752  i  Braunschweig,  f  i  Stock- 
holm 21.  12.  1827;  violinist;  kom  till  Kö- 
penhamn 1779,  där  han  förälskade  sig  i 
sångerskan  Caroline  Hall  e-W  a  1- 
t  e  r  (sedermera  Karolina  Muller, 
s.  d.);  general  Eickstedt,  som  var  öfver- 
hofmästare  hos  kronprinsen,  ställde  om, 
att  violinisten  i  febr.  1780  fick  en  utvis- 
ningsorder med  anledning  häraf;  han 
flydde  till  Sverige  men  med  honom  äfven 
sångerskan;  de  ingingo  äktenskap  i  Gö- 
teborg och  begåfvo  sig  till  Stockholm, 
där  hon  blef  anställd  vid  k.  t.  och  han 
som  andre  konsertmästare  i  hofkapellet 
(1.  7.  1780);  i  febr.  1782  flydde  de  båda 
makarna  (för  att  undgå  fordringsägare) 
ur  staden  och  begåfvo  sig  till  Norge,  där 
båda  konserterade  i  Kristiania  (26.  2. 
1782);  de  mottogos  välvilligt  och  gåfvo 
ytterligare    några    konserter   samt    reste 


sedan  till  London,  där  dock  det  svenska 
sändebudet  uppmanade  dem  att  åter- 
vända till  Sverige;  i  maj  1783  inträdde 
båda  åter  i  tjänstgöring  och  blefvo  huf- 
vudstadens  favoriter;  han  steg  till  för- 
ste konsertmästare  1787  och  kallades  en 
tid  "direktör  af  instrumentalmusiken"; 
afgick  1.  10.  1817.  LMA  1788.  Om  hans 
spel  heter  det,  att  han  var  förträfflig  i 
adagio  och  långsamma  satser,  däremot 
ej  alltid  lika  lycklig  i  briljant  och 
snabbt  spel.  M.  deltog  1800  i  krönings- 
musiken i  Norrköping.  Geijer,  som  1805 
och  1807  ofta  sammanträffade  med  ho- 
nom i  hufvudstaden,  kan  ej  nog  beundra 
hans  spel:  "Han  är  ändå  den  fullkomli- 
gaste virtuos  i  sitt  slag,  som  jag  kan 
göra  mig  begrepp  om,  och  då  jag  hör 
honom,  ger  jag  fiolen  priset  framför  alla 
instrumenter  i  världen"  (br.  9.  3.  1805; 
se  äfven  br.  12.  4.  1807).  M.  skref  smär- 
re musikinlägg  i  skådespel  (Kellgrens 
"Drottning  Christina",  Kotzebues  "Ere- 
miten", komedien  "Maskeraden"  och  en 
epilog  till  "Atys").  —  Litt.:  F.  A.  Dahl- 
gren, Anteckningar  om  Sthlms  teatrar 
(1866);  Geijers  bref;  rör.  den  norska 
vistelsen  se  H.  J.  Huitfeldt,  Christiania 
Theaterhistorie  (Kbhn  1876);  se  vidare 
Karolina  Muller. 

5.  Karolina  Fredrika  M.,  f. 
H  a  1 1  e,  den  föreg:s  hustru,  f.  5.  2.  1755 
i  Köpenhamn,  t  17.  11.  1826  på  Djurgår- 
den i  Stockholm;  sångerska  (mezzoso- 
pran); kom  vid  6  års  ålder  till  k.  t.  i 
Köpenhamn  som  balettelev;  uppträdde 
först  i  barnroller  och  vann  publikens 
stora  ynnest;  1774  gifte  hon  sig  med 
kompositören  T.  K.  Walter,  men  äkten- 
skapet upplöstes  efter  några  år;  1780  för- 
älskade hon  sig  i  violinisten  Kristian 
Friedrich  Muller  (s.  d.)  och  flydde  med 
honom  till  Sverige,  där  båda  vunno  an- 
ställning vid  operan.  Fru  M:s  första 
roll  i  den  svenska  hufvudstaden  var  ti- 
telrollen i  Glucks  "Alceste"  26.  2.  1781; 
framgången  var  lysande;  hon  tillhörde 
sedan  k.  t.  till  1806.  Hennes  röst  passade 
särskildt  i  Gluckoperor,  och  hon  var  just 
där  den  oersättliga  kraften;  hennes  "Al- 
ceste" och  "Armida"  prisades  allmänt 
såsom  ypperliga;  likaså  var  hennes  Kri- 
stina Gyllenstierna  i  "Gustaf  Vasa"  af 
utomordentlig  verkan.  Ej  blott  genom 
sin  sång  utan  äfven  genom  sitt  spel 
hänförde  hon  alla.    Efter  1806  uppträdde 

44 


690 


Muller — Myrberg 


hon  någon  gång,  så  t.  ex.  vid  gala- 
spektaklet, som  1810  gafs  vid  Karl  Jo- 
hans ankomst;  1812 — 15  lärarinna  i  ak- 
tion för  k.  t:s  elever.  LM  A  1788.  —  Litt.: 
Jämte  ofvannämnda  under  Chr.  Fr.  M. 
anförda  äfven:  P.  Hansens  Dan  danske 
Skueplads  I  och  Overskous  liknämnda 
verk  bd  II,  III;  Anteckn.  om  sv.  kvin- 
nor (1864);  Fr.  Hedberg,  Svenska  opera- 
sångare (1885);  Joh.  Flodmark,  Elisabeth 
Olin  och  Carl  Stenborg  (1903). 

Muller,  Gebriider,  se  Miillerska 
kvartetten. 

Muller,  se  vidare  under  Möller. 

Miiller-Berghaus,  se  M  ii  1  1  e  r  s  k  a 
kvartetten. 

Miillerska  kvartetten.  1  .Den  äldre 
Miillerska  stråkkvartetten  bestod  af  fyra 
söner  till  hofmusikern  i  Braunschweig 
Ägidius  Christoph  Muller 
(1766—1841)):  Karl  Fr.  (1797—1873;  för- 
ste violinist;  konsertmästare  i  Braun- 
schweig), Th.  H.  Gustav  (1799—1855; 
altv.;  "hertiglig  symfonidirektör"),  A. 
The  odör  (1802—75;  cellist;  kammar- 
musiker), Fr.  F.  Georg  (1808—75;  2. 
viol.;  hertiglig  kapellmäst.).  Under  ti- 
den 1831 — 55  företog  kvartetten  konsert- 
resor till  Frankrike,  Holland,  Danmark 
och  Kyssland.  —  Litt.:  L.  Köhler,  Die 
Gebruber  Muller  und  das  Streichquar- 
tett  (1858).  —  2.  Den  yngre  M:ska  kvar- 
tetten bildades  af  den  äldste  brodern 
Karl,  då  den  äldre  genom  Gustavs  död 
1855  blifvit  splittrad  och  bestod  af  Karls 
fyra  söner:  Karl  M.-B  e  r  g  h  a  u  s  (1829 
— 1907;  1.  viol.;  sedermera  kapellmästare 
i  Bostock  och  då  som  ledare  ersatt  af 
L.  A  u  e  r),  Hugo  (1832—86;  2.  viol.), 
Bernhard  (1825—95;  altv.),  W  i  1- 
helm  (1834—97;  cellist);  alla  bröderna 
voro  födda  i  Braunschweig  och  erhöllo 
platser  i  Meinigerhof kapellet;  flyttade 
1866  till  Wiesbaden  och  alla  fyra  följ- 
des åt,  då  Karl  blef  kapellmästare  i  Ko- 
stock;  definitivt  splittrad  blef  kvartetten 
först  1873,  då  Wilhelm  anställdes  i  hof- 
kapellet  i  Berlin  och  samtidigt  blef  lä- 
rare vid  k.  högskolan.  —  Karl  vann 
berömmelse  som  kompositör  (stråkkvar- 
tetter, orkesterverk,  operor  m.  m.).  Ef- 
ternamnet Berghaus  antog  han  efter 
sin  hustru  Elvira  Berghaus,  en  be- 
römd sångerska  ("kgl.  wiirttembergisk 
kammarsångerska");  1880  slogo  sig  båda 
ned  i  Stuttgart,  där  fru  E.  M.  grundade 


ett  sånginstitut;  hustrun  kvarstannade  i 
Stuttgart,  under  det  att  han  1881—86  var 
verksam  som  kapellmästare  i  Hamburg; 
sistnämnda  år  öfvertog  han  en  plats  som 
ledare  af  Musikaliska  sällskapet  i  Abo, 
där  han  utöfvade  en  mycket  gagnande 
verksamhet.  —  Om  M.-B:s  arbete  i  Abo 
se:  W.  Lagus,  Musikaliska  sällskapet  i 
Abo   1790—1890    (Åbo   1890). 

Myrberg,  August  Melcher,  f.  23. 
12.  1825  i  Göteborg;  student  1844;  fil. 
kand.  1851;  fil.  d:r  1854;  flyttade  till 
Stockholm  1852;  kollega  vid  Katarina 
elem.-skola  i  Stockholm  1858,  vid  Klara 
1863  samt  adjunkt  1880  vid  Norra  h.  allm. 
lärov.;  h.-t.  1849  var  han  Uppsala  stu- 
dentkårs sånganförare;  1865  Aug.  Söder- 
mans efterträdare  som  sånganförare  i 
Par  Bricole  (har  belönats  med  två  me- 
daljer där);  1885  vid  stiftandet  af  Säll- 
skapet f.  sv.  kvartettsångens  befr.  blef 
han  styrelseledamot  och  sedan  1890  är 
han  efter  Jul.  Bagge  dess  vice  ordf. 
Under  flera  resor  till  Tyskland  m.  fl. 
länder  har  M.  gjort  kompositions-  och 
musikstudier.  1890  afgick  han  från  ad- 
junktstjänsten och  har  sedan  dess  ute- 
slutande ägnat  sig  åt  att  komponera. 
LMA  1908.  Af  hans  många  tonsättnin- 
gar märkas  framför  allt  en  mängd  so- 
losånger och  duetter  med  piano  samt 
manskvartetter.  Af  solosångerna  mär- 
kas: "Östersjön",  "Sju  visor  och  bal- 
lader", "Midnattsklockan",  "Vårens  sa- 
ga", "Serenad",  "Bacchanale",  "Slottet 
Chillon",  "Den  flygande  holländaren" 
m.  fl.  Af  duetterna:  "Hvad  hviskade 
du",  "På  lagunen",  "Aftonstämning", 
"Det  doftar  i  skogen  så  skönt",  "Fjär- 
ran toner"  m.  fl.;  af  manskvartetterna: 
"Den  öfvergifna",  "Serenad",  "Barden", 
"Ballad",  "Kettil  Rese  och  Atle  Troll"; 
sex  prisbelönta  kvartetter  "Från  skogar 
och  dalar";  O.  D.  i  Uppsala  prisbelönte 
kvartettcykeln  "Skördefesten".  Af  stör- 
re verk  märkas  en  kantat  vid  Norra 
h.  allm.  lärov:s  invigning,  kantaten 
"Kung  Hakes  död"  (manskör  och  ork.; 
uppf.  vid  Par  Bricolls  konsert  1884);  en 
festmarsch  uppförd  vid  P.  B:s  vårfest 
å  Hasselbacken  1883.  För  violin  och 
piano  skref  han  bl.  a.  "Impromptu"  och 
"Menuetto",  "Friskt  mod",  "Novellette", 
"Polonaise",  "Tio  polskor  i  folkton";  äf- 
ven flera  violinkvartetter  i  enkel  melo- 
disk   stil;    dessutom   flera   häften   piano- 


Mystéres — Mässa 


691 


stycken.  —  Litt.:  Biogr.  i  Sv.  Musikt. 
1895  nr  11  och  1906  nr  1;  E.  Åkerberg, 
Musiklifvet  inom  Par  Bricole  (1910);  G. 
Kallstenius,  Blad  ur  Uppsalasångens 
historia  (1913). 

Mystéres  (fr.),  mysterier  (s.  d.). 

Mysterier  (af  lat.  ministerium,  hand- 
ling, gudstjänst),  andliga  skådespel  från 
medeltiden  framgångna  ur  de  kyrkliga 
antifonerna;  m.  upptogo  ofta  den  kyrk- 
liga liturgiska  musiken  och  betjänade 
sig  ej  sällan  af  den  religiösa  visans  me- 
lodier; dock  skapade  de  aldrig  en  själf- 
ständig  musikalisk  konstform,  ehuru  de 
bidrogo  till  utbildandet  af  den  fria  and- 
liga visan  och  äfven  den  enkla  homo- 
fona  kören.  Instrumentalmusiken  spe- 
lade en  underordnad  roll.  Under  1200- 
talet  utbildades  en  speciell  form  i  m  o- 
raliteten.  Ur  denna  mera  konstnär- 
ligt afrundade  konstform  framgick  vid 
1600-talets  början  oratoriet  (s.  d.).  — 
Om  musikens  plats  i  mysterierna  se:  A. 
Schering,  Geschichte  des  Oratoriums 
(1911). 

Mysz-Gmeiner,  Lola,  f.  16.  8.  1876  i 
Kronstadt,  Siebenbiirgen;  konsertsånger- 
ska (alt);  elev  af  Gustav  Walter  i  Wien, 
Emilie  Herzog  och  Etelka  Gerster  i  Ber- 
lin m.  fl.;  ingick  1900  äktenskap  med 
marinofficeren  E.  Mysz;  M.  har  sär- 
skildt  vunnit  anseende  som  tolkarinna 
af   Brahms'   sånger. 

Målaren  kär  i  sin  modell,  Le 
peintre  amoureux  de  son  modéle,  op. 
com.  2  a.  af  Anseaume,  musik  af  Duni; 
premiär  i  Paris  26.  7.  1757;  ursprungligen 
en  ital.  opera  (Il  pittor  innamorato),  som 
kort  förut  gifvits  i  Parma;  sv.  öfvers. 
af  C.  Envallsson;  ffg.  å  Eriksbergst. 
Sthlm  31.  8.  1782  (sedan  äfven  å  Hum- 
legårds-   och    Munkbrot.). 

Målaren  och  modellerna,  Une 
folie,  kom.  med  sång  3  a.,  text  af  Bouil- 
ly;  musik  af  Méhul;  premiär  Paris  1802; 
sv.  öfvers.  af  C.  G.  Nordforss;  ffg.  å 
Arsenalsteatern,  Sthlm  1.  2.  1804;  k.  t. 
Sthlm  31.  5.  1811;  intill  1863  gifven  ej 
mindre  än  130  ggr  i  Sthlm;  i  Göteborg 
ffg.  5.  7.  1805  (å  St.  t.  där  fg.  10.  11.  1867); 
i  Norrköping  1805.  Samma  text  med 
musik  af  Du  Puy,  se  Ungdom  og 
G  a  1  s  k  a  p.  Méhuls  musik  är  så  vidt 
kändt   ej   gifven   i   Danmark. 

Målbrott,    mutation,    den    med    pu- 


berteten inträdande  förändringen  i  män- 
niskorösten, hvarigenom  denna,  till  följd 
af  stämbandens  och  struphufvudets  ut- 
veckling, hos  gossar  vid  14 — 18  år  blir 
djupare  och  manligare,  hos  flickor  vid 
12—16  år  fastare  och  klangfullare.  Att 
sjunga  under  målbrottet  (som  kan  räcka 
ett  helt  år)  bör  helst  undvikas.  Hos  ka- 
strater  inträder  intet   målbrott. 

Mälzel  (M  ä  1  z  1),  J  o  h  a  n  n  N  e- 
p  o  m  u  k,  f.  15.  8.  1772  i  Regensburg,  t 
21.  8.  1838  i  Amerika;  slog  sig  1792  ned 
i  Wien  som  musiklärare;  konstruerade 
1816  en  m  e  t  r  o  n  o  m  (s.  d.  o.),  som  raskt 
vann  allmänt  erkännande;  huruvida  han 
varit  den  förste  om  uppfinningen  att 
förse  pendeln  med  ett  urverk,  eller 
W  i  n  k  e  1  i  Amsterdam  skall  ha  före- 
trädet, låter  sig  ej  med  bestämdhet  af- 
göra.  M.  konstruerade  äfven  ett  slags 
orchestrion  "Panharmonion"  (förening 
mellan  klaver  och  orgel),  hvilket  till  den 
grad  intresserade  Beethoven,  att  han  för 
detta  skref  "Slaget  vid  Vittoria"  (sedan 
för  ork.).  M.,  som  äfven  i  öfrigt  val- 
en intresserad  mekaniker,  företog  vid- 
sträckta resor  med  sina  uppfinningar 
och  dog  å  ett  fartyg  under  en  sådan 
resa. 

Mässa  (lat.  missa),  ursprungligen  en 
beteckning  för  gudstjänstens  slut  (af- 
slutningsorden:  ite  missa  est),  sedan 
gudstjänsten  själf.  I  protestantiska  län- 
der betecknar  ordet  "högmässa"  äfven 
gudstjänst  utan  nattvardsfirande,  under 
det  katolska  kyrkan  fasthåller  vid  natt- 
varden (offertoriet)  som  centralpunkten. 
Inom  katolska  kyrkan  omfattar  mässan 
följande  hufvuddelar:  Introitus, 
Kyrie,  Gloria,  Graduale,  Cre- 
do,  Offertorium,  Sanctus,  Be- 
nedictus,  Communio  och  A  g  n  u  s 
D  e  i.  Dessa  gudstjänstens  hufvuddelar 
fingo  tidigt  gregoriansk  musik  och  sjön- 
gos  följaktligen  unisont.  Med  1200-talet 
drogs  m.  in  i  konstmusikens  utveckling, 
och  under  kontrapunktikens  glanstid  på 
1400-talet  utgjorde  m.  den  främsta  musi- 
kaliska konstformen.  Redan  vid  denna 
tid  utbildade  sig  en  traditionell  behand- 
ling af  m:s  hufvuddelar,  på  samma  gång 
äfven  hvarje  hufvuddel  vidare  delades 
upp  i  smärre,  hvilka  fingo  en  behand- 
ling för  sig.  I  allmänhet  bibehöll  man 
den  gregorianska  musiken  till  Introitus, 
Graduale,    Communio    och    oftast    äfven 


692 


till  Offertorium.  Den  grundform  ni.  här- 
med på  1400-talet  fick  bibehölls,  med 
få  ändringar,  till  in  på  1700-talet  och 
ligger  i  det  stora  hela  till  grund  äf- 
ven  för  nutidens  mässtil.  Man  skilde 
mellan  missa  brevis  och  missa 
s  o  1  e  m  n  i  s.  Den  senare  utförligare 
formen  uppfördes  endast  vid  högtid- 
liga tillfällen,  då  kulten  fordrade  äf- 
ven  i  musikaliskt  hänseende  utvecklan- 
det af  en  ovanlig  glans;  vid  den  van- 
liga gudstjänsten  tog  den  för  mycken 
tid  i  anspråk.  I  den  korta  m.  (missa 
brevis)  behandlades  däremot  de  större 
af  delningarna  hvar  för  sig  som  sam- 
manhängande musikaliska  satser,  i  hvil- 
ka  de  särskilda  afskärningarna  visser- 
ligen voro  märkbart  åtskilda,  några  t. 
o.  m.  bestämdt  framhållna,  men  utan 
att  bli  själfständigt  afslutade.  Första 
af  delningen  (Kyrie  eleison!  Christe  elei- 
son!  Kyrie  eleison!  [Herre  förbarma 
dig])  kunde  lämpligen  indelas  i  tre  de- 
lar, af  hvilken  den  första  begynte  med 
en  kort,  högtidlig  och  långsam  sats, 
som  tjänade  till  att  inleda  en  lifligare, 
mera  utförd,  eller  också  togs  hela  för- 
sta delen  som  en  enhetlig,  fulltonig,  kon- 
trapunktisk väl  genomförd  sats  af  all- 
var och  värdighet;  vid  Christe  eleison 
öfvergick  man  till  en  vemodig,  ödmjuk 
bön;  för  att  markera  skillnaden  lät  man 
ofta  denna  mellansats  uppbäras  af  so- 
lostämmor. Tredje  satsen  öfvertog  för- 
sta satsens  tema  och  slutförde  den  hög- 
tidliga stämningen.  Kyriedelen  har  så- 
ledes sin  främsta  verkan  genom  kontra- 
sterna mellan  kör  och  solokvartett  samt 
får  sin  karaktär  genom  att  ange  den 
högtidliga  gudstjänstens  allvar  och  bön. 
Gloriasatsen  sönderföll  i  flera  underaf- 
delningar:  Gloria  in  excelsis  —  Qui  tol- 
lis  —  Quoniam  tu  solus  sanctus  —  Cum 
sancto  spiritu  —  Amen.  Qui  tollis  är 
här  höjdpunkten.  Grundkaraktären  i 
Gloria  är  jublande  lof;  kör  och  orkester 
begynna  därför  i  ett  mäktigt  fortissimo 
med  raska,  markerade  rytmer.  Före  Qui 
tollis  kunde  ibland  Laudamus  behand- 
las som  en  sats  för  sig;  i  regel  ut- 
gjorde den  dock  ett  organiskt  helt  tills, 
m.  Gloria.  I  Qui  tollis-satsen  märkes 
framför  allt  kompositörens  förmåga  att 
verka  utan  lärd  kontrapunktik  el.  rik 
orkestrering.  Innerlighet  och  lugn  kon- 
templation     är     satsens     grundkaraktär. 


Satsen  bildade  på  så  sätt  en  öfvergång 
från  Glorias  jublande  lof  till  Quoniams 
solosats  med  dess  lugna  men  glada  se- 
gervisshet. Cum  sancto  spiritu-satsen 
återupptog  polyfonien  och  behandlades 
efter  kontrapunktens  strängaste  lagar, 
hvartill  ordens  mera  individualitetslösa 
karaktär  inbjöd.  Amen  står  i  nära  för- 
bindelse med  den  förra  satsen  och  sam- 
lar blott  efter  hand  de  polyfona  mas- 
sorna och  låter  på  så  sätt  hela  Glo- 
riaafdelningen  förklinga  i  en  mäktig, 
klangfull  homofoni.  Credoafdelningens 
abstrakta  innehåll  erbjöd  i  allmänhet 
de  största  svårigheterna  att  behandla 
liffullt  och  omväxlingsrikt.  Man  gick 
därför  i  allmänhet  tämligen  raskt  ige- 
nom afdelningen  utan  att  för  länge  fast- 
hålla  en  enskild  textgrupp;  endast  i 
början  lät  man  på  ordet  Credo  en  lif- 
lig  och  i  synnerhet  i  orkestern  omväx- 
lingsrik sats  följa.  Man  särskilde  i 
öfrigt  fem  delar:  Credo  —  Et  incarna- 
tus  —  Crucifixus  —  Et  resurrexit  —  Et 
in  spiritum  sanctum.  Den  musikaliska 
tyngdpunkten  låg  här  hos  Crucifixus  och 
Et  resurrexit,  hvars  motsatsverkan  gaf 
hela  Credoafdelningen  sin  karaktär.  Fre- 
stelsen att  äfven  låta  denna  afdelning 
utmynna  i  en  fuga  var  för  stor,  för  att 
man  skulle  kunna  motstå.  Sista  delen 
af  satsen  Et  in  spiritum  sanctum  fr. 
o.  m.  et  vitam  venturi  blef  därför  kon- 
trapunktiskt konstfull.  Amen  (äfven 
här  ofta  en  själfständig  sats)  samlade 
de  skilda  stämmorna  till  sist  i  en  homo- 
fon  enhet.  Sanctusafdelningen  delades 
i  tre  satser:  Sanctus  —  Pleni  sunt  coeli 
—  Osanna,  af  hvilka  den  första  gaf  ut- 
tryck för  sublim  höghet  och  storhet,  den 
andra  för  lif  och  eld  samt  den  tredje 
för  fröjdefull  förvissning.  Osanna  var 
i  allmänhet  kort  men  dock  fugerad, 
ehuru  temat  i  regel  var  så  danadt,  att 
en  fullt  genomförd  fuga  ej  kunde  upp- 
stå. Benedictusafdelningen  har  tre  de- 
lar: Benedictus  —  Osanna  (upprepning 
af  förra  satsen  i  Sanctusafd.)  —  Agnus 
Dei.  Första  satsen  är  stilla  och  af  mera 
kontemplativ  art  samt  står  som  sådan 
i  motsats  till  den  föregående  och  ef- 
terföljande Osannasatsen  med  dess  lif- 
lighet.  Agnus  Dei  kan  ofta  bli  en  hel 
afdelning  för  sig  och  sönderfaller  då  i 
tre  delar:  Agnus  Dei  —  Miserere  — 
Dona  nobis  pacem,  dock  är  i  flesta  fall 


Mässa 


693 


de  tvenne  första  sammanförda  till  ett, 
ehuru  omväxlande  soli  och  kör  tjäna  till 
att  sätta  dem  i  en  viss  motsats  till  hvar- 
andra.  Dona  nobis  pacem  följer  sist 
och  ger  därmed  hela  m.  en  ädel  och 
lugn  afslutning  med  karaktären  af  till- 
fredsställd  glädje. 

Allt  efter  de  skilda  tidsriktningarna 
ha  alla  dessa  mässans  delar  behand- 
lats med  särskilda  verkningsmedel  dels 
i  körbehandling  dels  (efter  1650)  i  or- 
kesterbehandling. De  epoker,  som  man 
i  allmänhet  särskiljer  i  m:s  historia  äro 
följande:  De  äldsta  mässkompositörerna 
tillhöra  nederländska  skolan  och  repre- 
senteras af  de  tre  mästarna  Dufay,  Dun- 
stable  och  Binchois.  Deras  stil  är  ännu 
den  enkla,  konstlösa  tre-  till  fyrstäm- 
miga  satsens.  Den  andra  epokens  män 
äro:  Okeghem,  Obrecht,  Gaspar,  Caron; 
här  finnes  kontrapunktiken  i  sin  strän- 
gaste form  af  Canon.  Mest  konstfull 
är  satsen  hos  Okeghem,  hos  hvilken  äf- 
ven  m.  når  sin  kulmen  i  abstrakthet. 
Genom  användandet  af  världsliga  me- 
lodier som  tenor  ställer  sig  denna  sko- 
las män  äfven  i  opposition  mot  det  and- 
liga textinnehållet  och  låter  musiken 
mindre  bli  bärare  af  ett  andligt  inne- 
håll än  af  en  sträng,  med  matematisk 
noggrannhet  afvägd  musikteori.  Tredje 
epokens  man,  Josquin  des  Prés,  återför 
musiken  till  dess  bestämmelse  att  ge  ut- 
tryck för  stämningar,  och  låter  toner- 
na belysa  och  förklara  ordens  innebörd. 
Fjärde  skolan  preciserar  närmare  Jos- 
quins  uppfattning.  Hit  höra  framför 
allt:  Cipriano  de  Rore,  Morales,  Vin- 
cenzo  Kuffo,  Claude  Goudimel  och  Adria- 
no  Willaert.  Vid  denna  tid  får  m.  en 
konkurrensform  i  madrigalen  och  tvin- 
gas därigenom  att  mera  begränsa  sina 
verkningsmedel  till  det  rent  religiösa. 
Ända  till  1600-talets  början  stå  sedan  de 
båda  formerna  mot  hvarandra,  båda  täf- 
lande  om  musikvännernas  ynnest:  den 
kyrkliga  mässan  mot  den  världsliga  ma- 
drigalen. 5:te  epoken  i  m:s  historia 
begynner  med  Palestrina,  och  det  stora 
inledande  mästerverket  är  "Missa  Pa- 
pae  Marcelli"  utförd  i  sixtinska  kapel- 
let 19.  6.  1565.  Romerska  skolan  har  där- 
med fastslagit  sin  ståndpunkt,  där  den 
enkla  värdigheten  är  hufvudsaken.  Vid 
sidan  om  denna  skola  står  med  1580- 
talet  den  venetianska,  där  schatterings- 


verkan med  skilda  körer  träder  i  stäl- 
let. Båda  skolorna  utmynnade  i  stora 
masskörer  med  ofta  ända  till  18  och  24 
stämmor.  Romerska  skolans  män  äro 
framför  allt:  Palestrina,  Vittoria  och 
Anerio,  venetianska:  de  båda  Gabrieli 
och  Croce.  Såsom  själfständig  fullföl- 
jare  af  Josquins  mässform  står  slutli- 
gen Orlando  Lasso  i  Mimenen.  Med 
1600-talets  begynnelse  inträder  förfalls- 
perioden, då  den  konserterande  stilen 
vinner  alltmera  utbredning.  Det  instru- 
mentala ackompagnementet  utbildades 
under  denna  tid,  och  solopartier  fingo 
omväxla  med  körerna.  Till  denna  öf- 
vergångstid  höra:  Carissimi,  Colonna, 
Benevoli.  Den  gamla  skolan  klingar  än- 
nu åter  i  Allegris  mässor.  Sjunde  epo- 
ken begynner  med  1600-talets  slut,  då 
teaterstilen  med  arier,  körer  och  ensem- 
blepartier gör  sitt  intåg  i  kyrkan.  Hit 
höra:  Al.  Scarlatti,  Leo  och  Durante. 
Med  dessa  mästare  äro  vi  redan  långt 
inne  i  1700-talet.  Den  åttonde  epoken 
representeras  af  en  enda  komposition: 
J.  Seb.  Bachs  H-mollsmässa.  Med  detta 
verk  når  den  konserterande  mässtilen 
sin  fulländning  norr  om  Alperna.  Den 
nionde  epoken  karaktäriseras  af  en  i 
formellt  hänseende  högt  stående  konst- 
form men  utan  någon  ny,  själfständig 
behandling.  Leos  och  Durantes  stil  åter- 
kom hos  Pergolesi  och  Jommelli,  Mozart 
och  Haydn  arbetade  vidare  i  den  ita- 
lienska stilen  och  riktade  m.  endast 
med  nya  instrumentala  klangverkningar 
utan  att  föra  körstilen  vidare.  Vid  1800- 
talets  början  finna  vi  Beethoven  (C-durs- 
och  D-dursmässorna),  Cherubini  (D-molls- 
mässan) och  Schubert  (Assdurs-  och 
Essdursmässorna  m.  fl.)  skrifva  stora 
och  betydelsefulla  mässor.  1800-talet  blir 
dock  den  tillbakablickande  tiden,  då 
man  antingen  följer  de  sistnämnda  mä- 
starna eller  medvetet  söker  bygga  på 
1500-talets  grund  med  a  capellastilen  som 
föredöme.  1800-talet  har  ej  sin  främ- 
sta kyrkliga  form  i  mässan  utan  i  mo- 
tetten  och  oratoriet.  De  framträdande 
namnen  tillhöra  därför  dessa  stilarter 
och  böra  sökas  där. 

I  Sverige  företrädes  m.  ej  af  någon 
komposition  under  1600-  och  1700-talet. 
Hvarken  Gust.  Diiben  el.  J.  H.  Roman 
ha  skrifvit  i  denna  form.  Först  vid  kyr- 
kostilens   återtagande   på   1850-talet   mö- 


694 


Mässingsinstrument — Mästersångarne    i    Niirnberg 


ter  oss  en  del  verk.  Af  dessa  har  Gille 
ej  mindre  än  9,  uppförda  på  1850-,  60- 
och  80-talen.  Den  viktigaste  af  dessa 
är  nr  7  (i  A),  tryckt  af  Mus.  konstför- 
eningen. Denna  visar  ej  någon  spe- 
ciell egenart,  ehuru  behandlingssättet 
är  intressant  nog,  så  mycket  mera  som 
kompositören,  ehuru  ej  egentlig  fackmu- 
siker, dock  på  ett  förvånansvärdt  godt 
sätt  behärskar  den  svåra  polyfona  konst- 
arten. Viktigare  än  alla  dessa  9  mässor 
är  dock  Södermans  "missa  solemnis", 
vanligen  benämnd  "katolsk  mässa".  Be- 
handlingen är  där  ovanligt  själfstän- 
dig  och  på  flera  ställen  enastående  verk- 
ningsfull. Söderman  utelämnar  i  Glo- 
riaafdelningen  de  eljest  så  tacksamma 
delarna  Laudamus,  Gratias,  Qui  tollis 
och  Quoniam  och  ansluter  inlednings- 
delen Gloria  direkt  med  Cum  sancto 
spiritu,  en  sats  som  på  ypperligt  sätt 
behandlas.  Efter  Credo  inför  han  ett 
uteslutande  instrumentalt  Offertorium, 
hvilket  med  rätta  blifvit  i  hög  grad  po- 
pulärt och  ofta  spelats  å  konserter.  Of- 
fertoriet  som  konstform  hör  eljest  min- 
dre till  m.  än  till  requiera  (s.  d.). 

Märkvärdigt  nog  existerar  ingen  hi- 
storik öfver  m.  som  musikalisk  konst- 
form. Om  den  unisona  liturgiska  m. 
handlar  bl.  a.  Ferd.  Probst,  Die  abend- 
ländische  Messe  vom  5.  bis  zum  8.  Jahrh. 
(1896)  och  Ad.  Franz,  Die  Messe  im  deut- 
schen  Mittelalter  (1902).  Om  de  yngre 
kompositörernas  m.  finnas  två  skrifter: 
Schnerich,  Der  Messen-Typus  von  Haydn 
bis  Schubert  (1892)  och  Messe  und  Re- 
quiem   seit   Haydn   und   Mozart    (1909). 

Mässingsinstrument,  blåsinstrumcnt  af 
mässing;  tonen  alstras  vid  dessa  genom 
olika  läppspänning;  skarpare  spänning 
alstrar  högre  ton;  de  toner,  som  på  så 
sätt  uppstå  äro  blott  naturtonerna;  de 
öfriga  kunna  dels  åstadkommas  genom 
stoppning  ("stopptoner")  dels  på  meka- 
nisk väg  (ventiler,  cylindrar,  tonväxel- 
maskiner),  i  det  att  särskilda  byglar 
bringas  i  tillfällig  kommunikation  med 
hufvudröret,  så  att  hela  rörlängden  ökas. 
På  dragbasunen  sker  rörets  förlängning 
direkt  genom  utdragning.  Till  m.  höra: 
horn,  trumpet,  kornett,  basun,  tuba,  bom- 
bardon,  bygelhorn  och  helikon.  En  öf- 
vergångsform  till  träblåsinstrumentet 
utgör  saxofonen,  där  särskildt  munstyc- 
ke finnes.  —  Den  främsta  firman  i  Sve- 


rige för  fabrikationen  af  m.  är  Ahlberg 
&    Ohlsson,    Sthlm. 

Mästersång  (t.  Meistergesang),  en  fort- 
sättning af  minnesången  men  med  mera 
didaktisk  lyrik  och  i  strängare  former; 
hade  sin  blomstring  hos  handtverkarna 
i  sydtyska  städerna  på  1300-  och  1400-ta- 
len.  Mästersångarskråna  existerade  än- 
nu på  1600-talet,  och  ur  flera  af  dessa 
framgingo  under  1700-talet  manskörsång- 
föreningar, hvilka  på  1800-talet  ombil- 
dades  till  Liederkranz-  och  Liedertafel- 
sammanslutningar.  M.  har  knappast 
haft  någon  betydelse  för  musikens  för- 
kofran.  Melodierna  voro  ofta  bundna 
af  alltför  stränga  regler  och  följa  reci- 
tativlagarna  tämligen  noga.  Wagners 
"Mästersångarne  i  Niirnberg"  kan  ge  en 
föreställning  om  m.  under  1500-talet.  — 
De  främsta  källskrifterna  för  m.  i  mu- 
sikaliskt hänseende  äro:  Runge,  "Die 
Sangesweisen  der  Colmarer  Handschrift 
und  die  Liederhandschrift  Donaueschin- 
gen"  (1896)  och  "tJber  die  Notation  des 
Meistergesanges"  (1907  i  IMG-kongres- 
sens  i  Basel  festskrift). 

Mästersångarne  i  Niirnberg, 
Die  Meistersinger  von  Niirnberg,  opera 
i  3  a.;  ideen  till  detta  verk  erhöll  R. 
Wagner  under  Marienbadvistelsen  juli 
1845;  tanken  upptogs  ånyo  1861;  dikten 
förelåg  färdig  25.  1.  1862  i  Paris;  mu- 
siken blef  hufvudsakligen  utarbetad  i 
Biebrich  nära  Mainz  (senare  delen  i 
Triebschen  vid  Vierwaldstättersjön);  ou- 
verturen  spelades  första  gången  i  Leip- 
zig 1.  11.  1862;  första  akten  blef  färdig 
juni  1866,  andra  i  okt.  s.  å.  och  tredje 
febr.  1867;  20.  10.  1867  förelåg  partituret 
definitivt  färdigt  i  Triebschen;  i  dec. 
s.  å.  begynte  öfningarna  till  premiären, 
som  ägde  rum  å  hofteatern,  Miinchen 
21.  6.  1868  under  Biilows  ledning  (Hans 
Richter  kordirigent)  med  Franz  Betz 
som  Hans  Sachs,  Franz  Nachbaur  som 
Walther  och  Mathilde  Mallinger  som 
Elsa.  Af  de  följande  tyska  premiärerna 
märkas:  Dresden  21.  1.  1869;  Dessau  29. 
1.,  Karlsruhe  5.  2.,  Mannheim  5.  3.,  Wei- 
mar  28.  11.,  alla  s.  å.;  Hannover  26.  2. 
1870;  Wien  27.  2.,  Königsberg  29.  3.,  Ber- 
lin 1.  4.,  alla  1870.  Den  sistnämnda  pre- 
miären i  Berlin  är  så  till  vida  märk- 
lig, att  en  liknande  skandal  med  larm 
och  oväsen  ägde  rum  som  vid  Tann- 
häuser  i  Paris  1861;  redan  andra  gången 


Mödlinger — Möller 


695 


aflopp  uppförandet  dock  normalt.  I 
Bayreuth  gafs  M.  först  1888  (sedan  1892, 
99  m.  fl.).  I  London  å  Drury  Lane  30.  5. 
1882  (Cov.  Gärd.  13.  7.  1889).  Svensk  öf- 
vers.  af  Frans  Hedberg;  k.  t.  Sthlm  2. 
4.  1887  med  Lundquist  som  Hans  Sachs, 
Ödman  som  Walther  v.  Stoltzing,  Selma 
Ek  som  Eva;  nedlades  17.  4.  1887  efter 
att  ha  blifvit  gifven  5  ggr;  var  på- 
tänkt 1898,  men  planen  gick  om  intet; 
repris  7.  4.  1900;  intill  hösten  1913  gif- 
ven 41  gånger;  dansk  öfvers.  af  A. 
Hertz;  ffg.  k.  t.  Kphn  23.  3.  1872  med 
P.  Schram  som  Hans  Sachs  och  Doris 
Pfeil  [Hansen]  som  Eva;  nedlades  11.  10. 
s.  å.  efter  ha  gått  öfver  scenen  11  ggr; 
upptogs  först  mycket  sent. 

Mödlinger,  Josef,  f.  3.  2.  1848  i  Leo- 
ben, Steiermark;  operasångare  (bas); 
studerade  vid  univ.  i  Graz;  tog  sång- 
lektioner  för  fru  Weinlich-Tipka;  debu- 
terade å  Stadttheater  i  Ziirich  som  "Kar- 
dinalen" och  "Judinnan";  efter  att  nå- 
gon tid  ha  varit  engagerad  där,  kom  han 
till  hofteatern  i  Mannheim,  där  Götz 
skref  för  honom  baspartiet  i  "Fran- 
cesca  da  Riniini";  sedan  1890  är  han  an- 
ställd vid  hofteatern  i  Berlin;  af  hans 
många  roller  märkas:  Sarastro,  Ber- 
tram, Marcel,  Kasper,  Lohengrin,  Märke, 
Landtgrefven  (i  "Tännhauser"),  Hagen, 
Hunding,  Pizarro,  Rocco,  Mefistofeles  (i 
"Faust"). 

Möhring,  Ferdinand,  f.  18.  1.  1816 
i  Altruppin,  t  1.  5.  1887  i  Wiesbaden; 
elev  af  k.  akad.  i  Berlin;  1840  organist 
i  Saarbriicken;  1845  organist  och  sång- 
lärare i  Xeuruppin.  M.  komponerade 
flera  instrumentala  verk  och  2  operor, 
men  alla  dessa  äro  nu  glömda;  endast 
som  kompositör  af  manskvartetter  vann 
han  stor  popularitet;  i  Tyskland  har  sär- 
skildt  kvartetten  "Normannenzug"  vun- 
nit stor  berömdhet;  i  Sverige  ha  i  syn- 
nerhet "Sof  i  ro"  och  "Bön  på  hafvet" 
blifvit  bekanta.  Minnesvårdar  öfver  M. 
restes  i  Wiesbaden  (1894)  och  i  Neurup- 
pin  (1897).  —  Biogr.  af  Möbius  (1893). 

1.  Möller,  Nils  Peter,  f.  1803  i  Hel- 
singborg, t  1860  i  Lund;  blef  kantor  vid 
Lunds  domkyrka;  ägde  högt  anseende 
som  violoncellist.  LMA  1842.  M.  hade 
äfven  någon  tid  varit  musikdirektör  vid 
Skånska  husarregementet,  något  som 
enligt  Feuk  äfven  märktes  i  hans  sån- 
ger   för    mansröster:     "Hans    kvartetter 


äro  fulla  med  rytmiska  växlingar  och 
äga  ofta  en  militärisk  musikstil."  Feuk 
omnämner  jämte  "Vindarnas  kör"  kvartet- 
ten "Bjergtrolden"  (ord  af  Oehlenschlä- 
ger);  den  senare  utvisade,  att  han  kun- 
de "uti  toner  uppfatta  känslan  i  hennes 
på  en  gång  finaste  och  mest  skakande 
skiftningar".  M.,  som  verkade  samti- 
digt med  Otto  Lindblad  i  Lund,  försökte 
då  och  då  konkurrera  med  denne.  Så 
tonsatte  han  t.  ex.  Tollins  "Du  handlar 
stort"  för  manskör  omedelbart  efter 
Lindblad.  1842  försökte  han  sig  t.  o.  m. 
som  sånganförare,  i  det  att  han  samlade 
omkring  sig  12  af  studentsångföreningens 
sångare,  hvilka  bl.  a.  fingo  inöfva  hans 
egna  kvartetter.  På  en  konsert  i  Mal- 
mö Knutssal  i  juni  1842  fick  man  höra 
kvartetten  utföra  följande  af  M.  kom- 
ponerade körer:  Studentmarsch  (ord  af 
Tollin),  Majsång  (ord  af  Tegnér),  Ero- 
tisk sång  (ord  af  Lidner),  Jaktsång  (ord 
af  Atterbom),  Sång  till  kungen  (ord  af 
A.  Lindblad),  Bjergtrolden  och  Mitt  fo- 
sterland. Enligt  Höijer  skall  M.  äfven 
ha  komponerat  stråkkvartetter.  M:s  po- 
puläraste sång  är  "Vindarnas  kör"  (Upp 
genom  luften).  Den  ingår  ursprungli- 
gen i  en  samling  "Tio  sånger  ur  'Lyck- 
salighetens ö'"  (utg.  på  Hirschs  förlag  på 
1840-talet).  Af  dessa  äro  "Vind:s  kör" 
och  "Dryckessång"  för  4  mansröster  med 
piano,  "Stjärnorna  i  kör"  för  bl.  röster 
m.  p.  el.  mässingskvartett,  de  öfriga  so- 
losånger med  piano  (el.  gitarr).  M.  satte 
äfven  musik  till  stycken  ur  Fänrik 
Ståls  sägner.  —  Litt.:  G.  A.  Feuk,  Otto 
Lindblad  och  hans  sångare  (1882);  Höi- 
jers  lex.  m.  fl.  källor. 

2.  Carl  T  h  e  o  d  o  r  M.,  f.  1813  i  Kri- 
stianstad, f  i  Nystad  i  Finland  15.  7. 
1889;  blef  student  i  Lund,  där  han  en- 
ligt G.  A.  Feuk  "såsom  sångare  med 
tenorröst  och  som  kompositör  af  nätta 
romanser  med  titel  'Förgät  mig  ej'  samt 
med  stor  insikt  i  harmoniläran  an- 
sågs vara  lämplig  att  gifva  musiklek- 
tioner inom  t.  o.  m.  professorshemmen". 
M.  blef  sedan  musikhandlare  i  Stock- 
holm och  flyttade  1837  till  Åbo,  där  han 
blef  organist  vid  domkyrkan;  slog  sig 
vidare  på  pianofabrikation  och  instru- 
menthandel. I  Åbo  vann  han  allas  sym- 
patier genom  att  sammansluta  de  mu- 
sikintresserade till  öfning  af  blandad 
körsång:    han    hade    i    sina    sträfvanden 


Möller — Möllergutten 


för  höjandet  af  musiklifvet  i  staden  god 
hjälp  i  sin  syster  Henriette  M.,  hvil- 
ken  biträdde  honom  som  sångerska.  — 
Litt.:  G.  A.  Feuk,  O.  Lindblad  (1882); 
Sv.  Musikt.  15.  9.  1889;  W.  Lagus,  Mus. 
sällsk.  i  Åbo  1790—1890  (Åbo  1890). 

3.  Carl  Johan  Henrik  M.,  f.  13.  11. 
1852  i  Kristianstad;  student  1871;  ad- 
junkt vid  h.  allni.  lärov.  i  Lund  sedan 
1883;  sånglärare  därst.  sedan  1878;  var  1875 
— 85  Lunds  studentsångförenings  sång- 
anförare och  förvärfvade  sig  i  denna 
egenskap  anseende  att  vara  en  mycket 
nitisk  och  dugande  ledare;  företog  med 
kören  talrika  konsertresor;  stiftade  och 
ledde  på  80-talet  äfven  Lunds  musik- 
sällskap, hvilket  gaf  en  del  större  kör- 
och  orkesterverk  (se  Lund);  utgaf  1883 
af  trycket  manskvartetter  ("Så  skön  är 
ej  i  klippors  skygd"  m.  fl.),  en  lärob.  i 
musik  1880  och  reviderade  Vilh.  Han- 
sens uppl.  af  Otto  Lindblads  manskvar- 
tetter  (Kphn  1887).     Ass.   LMA  1906. 

4.  Dagmar  M.,  f.  Bosse,  f.  19.  12. 
1866  i  Kristiania;  sångerska;  elev  af 
konserv,  i  Stockholm  1882—87  och  af 
m:me  Artöt  i  Paris  1889—90;  ingick  1888 
äktenskap  med  musikern  A.  Sterky;  se- 
dan 1896  omgift  med  arkitekten  K.  O. 
Möller;  engagerad  vid  k.  t.  Sthlm  1887 
—89  och  1892—94  samt  i  Kristiania  1891 
— 92.  Af  hennes  roller  märkas:  Eury- 
dice  i  "Orfeus",  Mignon,  Eose  Friquet, 
Jolantha  och  Svarta  dominon.  Allt  se- 
dan 1897  har  hon  gifvit  talrika  romans- 
aftnar i  Stockholm  och  svenska  lands- 
orten samt  har  vunnit  rikt  erkännande 
för  konstnärlig  uppfattning  på  samma 
gång  hennes  präktiga,  böjliga  sopran 
särskildt  kommit  till  sin  rätt  i  den  korta 
lyriska  romansen.  Sedan  1900  lärarinna 
i  sång  och  scenisk  framställning  vid  k. 
konserv.  Sthlm.  LMA  1903.  —  Litt.: 
Biogr.  i  Sv.  Musikt.  1901  s.  25. 

5.  Carl  Christian  M.,  f.  2.  6.  1823 
i  Köpenhamn,  f  19.  12.  1893  därst.;  var 
först  medlem  i  Lumbyes  orkester;  öfver- 
gick  1857  till  Folketheatret  som  diri- 
gent; af  gick  1885;  fr.  1875  äfven  diri- 
gent vid  Tivolis  Harmoniork.;  dirigera- 
de sommaren  1866  de  italienska  opera- 
föreställningarna i  Kasino;  skref  en 
mängd  musik  till  teaterstycken  samt  c. 
300  danser  och  marscher  i  Lumbyes  stil. 

6.  Hans    Peter    M.,    f.    8.    5.    1802    i 


Köpenhamn,  hof pianofabrikör;  öfvertog 
1851  C.  C.  Hornungs  fabrik  under  firma- 
namnet Hornung  &  Möller.  Han 
dog  1859,  hvarefter  rörelsen  fortsattes  af 
hans  son  F  r  e  d  e  r  i  k  M.,  f .  10.  4.  1839  i 
Kphn.  1878  inträdde  Fr.  M:s  broder 
Conrad  M.,  f .  18.  8.  1843,  som  medin- 
nehafvare  af  firman.  1907  omdanades 
firman  till  ett  aktiebolag,  i  hvars  sty- 
relse Fr.  M.  och  C.  M.  hade  säte,  medan 
Fr.  M:s  son  Knut  M.,  f.  11.  12.  1874  i 
Kphn,  och  C.  M:s  son  Axel  M.,  f.  14. 
2.  1876  i  Kphn,  äro  direktörer  för  bo- 
laget. —  Se  vidare  Hornung. 

7.  H  o  1  g  e  r  M.,  f.  1.  2.  1861  på  går- 
den Eliasminde,  Fyen;  violinist;  student 
Kphn  1880;  elev  å  violin  af  Anton  Svend- 
sen;  var  ett  mycket  värdefullt  stöd  för 
Nerudakvartetten  och  deltog  vid  flera 
af  dennas  konserter,  äfven  sedan  han 
1895  dragit  sig  tillbaka  till  Fyen  som 
förvaltare  på  gården  Eliasminde. 

8.  I  d  a  M.,  f.  2.  7.  i  Hull;  kgl.  dansk 
kammarsångerska;  elev  af  fru  Sofie  Kel- 
ler och  Develliers  i  Paris;  debuterade 
på  k.  t.  Kphn  1894  som  "Nattens  drott- 
ning"; anställd  vid  Dagmarteatern  1910 
—11;  af  hennes  roller  märkas:  Vilhel- 
mine  i  "Ungdom  og  Galskab",  Zerlina 
i  "Don  Juan";  Susanna  i  "Figaros  bröl- 
lop"; Anna  i  "Hans  Heiling",  Lakmé 
m.   fl. 

Möller,    Joachim,    se    Möller. 

Möller,  se  vidare  Muller. 

Möllergutten,  en  benämning  på  en 
mycket  känd  norsk  bondspelman  å  vio- 
lin vid  namn  Torgeir  Augunds- 
s  o  n,  döpt  1.  11.  1801  i  Sandhered,  Tele- 
marken, f  21.  11.  1872  i  Kosi;  fadern, 
som  var  mjölnare,  uppfostrade  sonen  i 
samma  yrke;  redan  vid  9  års  ålder  fick 
han  spela  violin  och  hade  vid  20  års  ål- 
der vunnit  så  stor  färdighet,  att  ingen 
i  nejden  kunde  öfverbjuda  honom  i 
skicklighet  vid  bondegillena;  på  Kongs- 
bergsmarknaden  1830  beundrades  han 
allmänt  för  sitt  spel;  träffade  1831  sam- 
man med  Ole  Bull  i  Bergen;  den  se- 
dermera så  berömde  violinvirtuosen  ha- 
de vid  denna  tid  endast  haft  ringa  fram- 
gång med  sitt  spel,  och  den  själfstän- 
diga  nationella  naturmusiken,  som  M. 
lät  honom  höra,  tilltalade  honom  så 
mycket,  att  han  fr.  o.  m.  nu  sökte  lägga 
ned   något   mera   af   norsk   folkkaraktär 


Nabich— Nagel  697 

i  sitt  spel.  Då  han  efter  världstrium-  en  musiker  som  Kjerulf  kunde  ej  fatta, 
ferna  på  1840-talet  1848  återvände  till  hvad  betydelse  en  sådan  naturmusik 
hemlandet  och  för  en  tid  slog  sig  ned  kunde  ha.  De  flesta  funno  den  rå  och 
i  Kristiania,  lät  han  M.  komma  till  huf-  okonstnärlig.  Bull  hade  väl  ändock  sett 
vudstaden.  1849  blef  första  året,  då  M.  djupare  än  de  flesta.  Den  norska  folk- 
lät  höra  sitt  spel  i  stad.  Det  var  på  en  musiken  vann  genom  M.  många  vän- 
konsert 15.  1.,  som  han  spelade  tills,  ner,  och  många  begynte  ana,  att  på 
m.  Bull  och  en  manskör;  året  efter  lät  den  musiken  M.  representerade  skulle 
han  höra  sig  å  Bergens  teater,  och  un-  en  gång  den  nationella  norska  konst- 
der  1850-talet  steg  hans  rykte  än  mera  musiken  byggas.  Griegs  och  Nordraaks 
i  Norge;  6pelfärdernas  tid  omfattar  se-  kompositoriska  verksamhet  på  60-talet 
dan  de  10  åren  1854 — 64,  då  han  bl.  a.  skulle  visa,  att  M:s  toner  ej  klingat 
besökte  Trondhjem  1S54,  Kristiania  och  förgäfves.  —  M.  lefde  i  öfrigt  tillbaka- 
Eidsvold  1858.  Hamar  1860,  Köpenhamn  draget;  för  de  pengar  han  förtjänade 
1862;  i  Göteborg  gaf  han  12.  7.  1863  en  köpte  han  ett  jordbruk;  någon  praktisk 
konsert  i  Stora  teaterns  foyer.  Han  var  landtbrukare  blef  han  ändock  aldrig. 
då  61  år  gammal.  Den  musik  M.  lät  1900  upprestes  en  minnessten  öfver  ho- 
höra  klingade  för  de  flesta  stadsinnevå-  nom.  —  Litt.:  Rikard  Berge,  Myllargu- 
nare  tämligen  ny  och  väckte  därför  i  ten  (Kria  1908);  se  äfven  den  under  Ole 
många   kretsar  endast   ovilja.     T.   o.   ni.  Bull  anförda  litt. 


N, 

Nabich,  Moritz,  f.  22.  2.  1815  i  Alt-  Nachschlag  (t.),  efterslag  (s.  d.  o.). 

stadt-Waldenburg,  t  4.  7.  1S93  i  Berlin-  Nachspiel    (t.),   postludium;    orgelmusi- 

Steglitz;  1887  i  Leipzig;  basunvirtuos.  ken  efter  gudstjänstens  slut. 

Nacaire  (fr.),  liten  handpuka;   se  Na-  Nachthorn    (t.,   Cor  de   nuit   fr.),   en   S 

g  a  r  a.  och    4    fots    labialstämma    i    orgeln    af 

Nachahmung    (t.),    imitation,    tonmål-  hornartad    klang;     förekommer    mest    i 

ning  (s.  d.).  pedalen. 

Nachbaur,  Franz,  f.  25.  3. 1835  i  Fried-  Nadermann,  Francois  Joseph. 

richshafen,  t  21.  3.  1902  i  Miinchen;  ope-  f.   1773   i   Paris,   t   2.   4.   1835   där;   harp- 

rasångare;     anställd     vid     flera     teatrar  virtuos;     1825     professor     vid     konserv.; 

(Mannheim,  Hannover,  Wien  m.  fl.);  1866  skref  en  harpskola  och  komponerade  äf- 

— 90  vid  hofteatern  i  Miinchen,  där  han  ven  flera  verk  för  sitt  instrument, 

blef  den  förste,  som  uppbar  Walter  Stol-  Nagara    (n  a  k  1  y),    kaukasiskt    puklik- 

zings  roll  i   Wagners   "Mästersångarne"  nande  slaginstrument. 

(1868);    utnämndes    till    k.    kammarsån-  1.  Nagel,  J  o  h  a  n  J  a  k  o  b,  f.  18.  6.  1807 

gare.  i  Teltsch,  Mähren,  t  7.  7.  1885  i   Stock- 

Nachdruck    (t.);    mit    N.,    med    efter-  holm;     violinist;     1822—27     anställd     vid 

tryck;  motsvarar  närmast  it.  uttrycket:  ital.   op.   i   Venedig;   kom   fullt   utbildad 

pesante  (s.  d.).  till  Stockholm  1830  och  anställdes  1.  11. 

Nachéz,    Ti  vadar    (Teodor),    f.    1.    5.  s.  å.  i  hofkapellet,  på  hvilken  post  han 

1859   i    Budapest;    violinvirtuos;    elev    af  stannade  till  1.  9.  1865;  1.  7.  64  hade  han 

Joachim  och  Leonard;  företog  flera  kon-  utnämnts   till   2.    konsertmästare.     LM  A 

sertresor    och    gästade   Norden   1883;    är  1857.     N.    hade    som    ung    sammanträffat 

för    närvarande    bosatt    i    London;    har  med    Paganini,    hvars    spel    han    sedan 

komponerat  en  del  zigenardanser.  sökte   tillägna   sig.     Som   virtuos   åtnjöt 

Nachruf  (t.),  farväl;  benämning  på  en  han  högt  anseende  såväl  i  Sverige  som 

Båts  i  Mendelssohns  kvintett  i  A,  kom-  i    utlandet.     Konsertresor    företog    han 

ponerad  i  Paris  efter  mottagandet  af  un-  till  utlandet  1834—35,  1839—40  och  1841— 

derrättelsen,    att    vännen    Edward    Ritz  43  och  besökte  då  bl.  a.  Ryssland,  Eng- 

dött;  satsen  står  där  i  st.  f.  en  menuett,  land,    Holland,     Nordamerika    och     Ha- 


Nagelgeige— Nanino 


bana.  Gustav  Schilling  skrifver  i  sup- 
plementbandet  till  sitt  musiklex.  (1842) 
om  en  konsertresa,  som  N.  1839  företagit 
öfver  Danmark  till  Tyskland  (Hamburg, 
Berlin,  Magdeburg  m.  m.),  att  han  då 
visade  en  utomordentlig  färdighet,  sär- 
skildt  i  flageolet  —  och  piccicatospel; 
hans  föredrag  var  (enl.  samma  källa) 
uttrycksfullt  och  genomträngdt  af  en 
djup  känsla,  så  att  han  i  adagio  mycket 
väl  kunde  ställas  bland  tidens  främsta 
violinister.  I  en  rec.  om  honom  i  Sthlm 
heter  det:  "Få  konstnärer  äga  som  han 
ett  tjusande  behag  i  sång  på  violinen." 
Vid  konserterna  i  Stockholm  beundrades 
han  allmänt  för  sin  stora  teknik  och 
sitt  själfulla  spel.  Äfven  som  gitarr- 
virtuos skaffade  han  sig  ett  berömdt 
namn.  Af  hans  kompositioner  utkommo 
i  Stockholm  musiken  till  baletterna 
"Vårblommorna"  (1859)  och  "Blommor- 
na" (el.  "Blomsterfesten",  1861),  en  duo 
för  violin  och  cello,  komp.  tills.  m.  G. 
A.  d'Arien,  en  violinkonsert  "Souvenir 
de  l'Amerique",  samt  duetter  för  violin 
och  piano.  Till  Jenny  Linds  ära  skref 
han  den  på  sin  tid  mycket  populära  ro- 
mansen "Nordmön  i  söder".  Af  hans 
sista  kompositioner  märkes  "En  dröm 
om  Näckens  preludier"  (variationer  öf- 
ver Näckens  polska),  upptecknad  1882 
enligt  tonsättarens  utsago  så,  som  han  i 
en  dröm  hört  själfva  Näcken  spela  den. 
Efter  1865  lefde  han  hufvudsakligen  på 
landet  alldeles  skild  från  hufvudstadens 
musiklif.  Endast  kort  före  sin  död  hade 
han  sökt  upp  hufvudstaden  för  att  söka 
läkarevård.  —  Litt.:  Sv.  Musikt.  1885  s. 
102;  Dahlgren,  Ant.  om  Sthlms  teatrar; 
Schillings  musiklex.,  suppl.-bdt;  Nord. 
Fam.;   Sthlms  musiktidn.   1844  nr  10. 

2.  W  i  1 1  i  b  a  1  d  N.,  f.  12. 1. 1863  i  Miihl- 
heim  a.  d.  Ruhr;  pianist  och  musikför- 
fattare; vistades  några  år  i  England  och 
återvände  därifrån  1896;  1898  docent  i 
musikhistoria  i  Darmstadt;  1905  profes- 
sor; hans  främsta  arbete  är  "Geschichte 
der  Musik  in  England"  (1894,  97;  2  bd); 
skref  dessutom  öfver  Bralims,  Beethoven 
(1903—5,  2  bd),  Mozart  (1904),  om  mäster- 
sångarne  (1909),  Chr.  Graupner  (1909) 
m.  m.  samt  redigerade  6:te  uppl.  af 
Köstlins    musikhistoria. 

Nagelgeige  (t.),  se  Spikharpa. 

Nagelharmonika,  se  Spikharpa. 

Nagiller,   M  a  t  h  ä  u  s,   f.   24.   10.   1815   i 


Mönster,  Tyrolen,  f  8.  7.  1874  i  Inns- 
bruck, där  han  var  dirigent  för  en  mu- 
sikförening; komponerade  orkester-  och 
körverk,  en  opera  (1854)  m.  m. 

Nail  violin  (eng.),  se  Spik  harpa. 

Nakly,  se  N  a  g  a  r  a. 

Namnlösa  sällskapet  ("S  ällskapet 
N.  N."),  ett  1860  stiftadt  musiksällskap  i 
Stockholm  för  musikaliska  och  litterära 
öfningar;  orkestern  bestod  af  hofkapel- 
lets  ledamöter,  den  bl.  kören  uppgick 
till  ett  40-tal  medlemmar;  med  aktiva 
och  passiva  medlemmar  räknade  sällska- 
pet under  de  första  åren  400  personer; 
kören  stod  under  Ludvig  Ohlssons,  ork. 
under  L.  Normans  ledning.  1864  firade 
man  en  större  minnesfest  öfver  Shake- 
speare, till  hvilken  musik  särskildt  kom- 
ponerades af  L.  Norman  och  Fr.  Ber- 
wald;  1866  firades  en  "Reformfest"  (nya 
riksdagsförordningen)  med  en  särskild 
festkantat  skrifven  af  Asger  Hamerik; 
största  delen  af  den  musik,  som  uppför- 
des vid  de  enskilda  sammankomsterna, 
var  skrifven  af  inhemska  tonsättare  så- 
som af  Aug.  Söderman,  J.  Bendix,  L. 
Ohlsson,  J.  Nordqvist.  —  Sällsk.  uppför- 
de äfven  komedier  å  en  egen  mindre 
sällskapsteater.  Äfven  anordnades  taf- 
velexpositioner,  hufvudsakligen  af  in- 
hemska mästares  arbeten.  —  Litt.:  Mus. 
ak:s  handl.  1866  s.  80. 

Nanino  (Nanini),  Giovanni,  f.  c. 
1545  i  Tivoli,  t  11.  3.  1607  i  Rom;  elev  af 
Palestrina  och  dennes  efterträdare  vid 
Santa  Maria  Maggiore  i  Rom;  grundade 
1580  tills.  m.  sin  lärare  en  kompositions- 
skola, hvilken  fick  stor  betydelse;  1575 
kapellmästare  vid  franska  Ludvigskyr- 
kan, 1577  påflig  kapellsångare  och  1604 
kapellmästare  i  sixtinska  kapellet.  N. 
är  jämte  Palestrina  en  af  romerska  sko- 
lans främste  representanter  och  sträfvar 
efter  att  få  en  värdig  andlig  musik  i  ren 
a  capellastil.  Af  hans  lärjungar  mär- 
kas: brodern  Giov.  Bern.  N.  (f.  c.  1550, 
t  1623  i  Rom  som  kapellmästare  i  San 
Lorenzo  i  Damaso),  Ant.  Brunelli,  Mich. 
Romano,  P.  F.  Valentini,  Greg.  Allegri, 
A.  Cifra  m.  fl.  Af  hans  kompositioner 
märkas  flera  böcker  madrigaler,  en  bok 
motetter,  en  bok  kanzonetter,  psalmer 
m.  m.  I  nytryck  finnas  verk  af  honom 
hos  Proske,  Rochlitz,  Tucher  m.  fl.  — 
Biografier  af  Haberl  i  Kirchenmus. 
Jahrb.  1891  och  af  G.  Radiciotti  (1906). 


Nansen — Naue 


699 


X  a  n  o  n,  koin.  operett  3  a.  af  F.  Zell, 
musik  af  R.  Genée;  premiär  Wien  10.  3. 
1877;  sv.  öfvers.  af  E.  Wallmark;  ffg.  i 
Sthlm  å  Nya  t.  24.  3.  1886;  Vasat.  fg.  14. 
2.  1895;  St.  t.  Göteb.  febr.  1896. 

Nansen,  Eva,  f.  Särs,  f.  7.  12.  1858  i 
Kristiania,  t  9.  12.  1907  i  Lysaker;  gift 
1889  med  den  berömde  naturforskaren 
Fridtjof  Nansen;  konsertsångerska;  elev 
af  T.  Lammers  (bennes  svåger)  o.  m:me 
Artöt;  var  på  90-talet  ett  värdefullt  stöd 
för  musiken  i  Kristiania  ocb  medverka- 
de vid  talrika  konserter;  i  Stockbolm 
gaf  hon  några  mycket  uppmärksamma- 
de romansaftnar  nov.  1895  ocb  febr.  1896. 
—  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1896  s.  9  f. 

Napoleone,  Art  b  ur,  f.  6.  3.  1843  i 
Oporto;  bosatt  i  Rio  de  Janeiro;  piano- 
virtuos; har  komponerat  solosånger,  pia- 
nostycken, orkesterverk  m.  m. 

Naprawnik.  Eduard,  f.  24.  8.  1839  i 
Beist,  Königgrätz;  elev  af  orgelskolan  i 
Prag  1852—54  och  var  1856—61  lärare  vid 
ett  musikinstitut  i  denna  stad;  sedan 
1869  kapellmästare  för  ryska  operan  i 
Petersburg;  komponerade  operor  ("Du- 
brovskij"  1895,  "Francesca  da  Rimini" 
1903),  symf.  dikter,  kammarmusikverk, 
solosånger,  pianostycken  m.  m.  —  Bio- 
grafier på  ryska  af  Weymarn  (1888)  ocb 
Findeisen  (1898). 

Nardini,  P  i  e  t  r  o,  f.  1722  i  Tibiana, 
Toscana,  t  7.  5.  1793  i  Florens;  violinvir- 
tuos; elev  af  Tartini  i  Padua;  1753—67 
soloviolinist  i  hof kapellet  i  Stuttgart; 
1770—93  hof  kapellmästare  i  Florens;  som 
virtuos  allmänt  beundrad  för  sin  fylliga 
ton  ocb  sitt  sångbara  föredrag;  utgaf 
flera  violinsonater,  konserter,  kvartetter 
m.  m.  —  Litt.:  R.  Leoni,  Elogie  di  P.  N. 
(1793);  Rangoni,  Saggio  nel  gusto  della 
musica   (1770). 

Naret-Koning,  .lohann  Joseph  Da- 
vid, f.  25.  2.  1838  i  Amsterdam;  violinist; 
sedan  1871  konsertmästare  vid  stadstea- 
tern i  Frankfurt  a.  M.;  medlem  af  Heer- 
mannkvartetten;  1896  professor;  kompo- 
nerade sånger  m.  m. 

Narrante  (it.),  berättande. 

Nasard,  se  N  a  s  s  a  t. 

Nasollni,  Sebastian,  f.  1768  i  Pia- 
cenza,  f  1799  i  Venedig;  operakomposi- 
tör; skref  33  operor,  hvilka  uppfördes  öf- 
verallt  i  Italien. 

Nassat    (nasard),   en   kvintstämma   i 


orgeln,  vanligen  täckt,  af  5Vs,  22/3,  lVs 
fots  tonhöjd. 

Nathan,  I  s  a  a  k,  f.  1792  i  Canterbury, 
t  15.  1.  1864  i  Sidney;  sånglärare,  kompo- 
sitör (1  opera,  1  operett  m.  m.)  och  mu- 
sikförfattare  (Malibranbiogr.  1836). 

Nationalhymn,  se  Folksång. 

Nationalsång,  se  Folksång. 

Natorp,  Bernhard  Christian 
L  u  d  w  i  g,  f.  12.  11.  1774  i  Werden  a.  d. 
Ruhr,  t  8.  2.  1846  i  Mönster  som  gene- 
ralsuperintendent; skref  flera  sångpeda- 
gogiska skrifter  (ifrade  för  siffernotatio- 
nen),  däribland:  "Anleitung  zur  Unter- 
weisung  im  Singen"  (1813,  20),  "Lehr- 
buchlein  der  Singekunst"  1816,  20),  "tlber 
den  Gesang  in  der  Kirche  der  Protestan- 
ten" (1817);  utgaf  1829  en  koralbok  (med 
mellanspel  af  C.  Chr.  H.  Rinck). 

Nattergalen,  opera  i  3  a.,  texten 
versifierad  af  Kaj  Friis  Möller,  musik 
af  Aug.  Enna;  premiär  å  k.  t.  Kphm  10. 
11.  1912. 

Nattlägret  i  Granada,  Das 
Nachtlager  von  Granada,  romantisk  ope- 
ra i  2  a.,  text  af  J.  K.  von  Braun  (efter 
Fr.  Kinds  drama),  musik  af  Conradin 
Kreutzer;  premiär  Wien  1834;  sv.  öfvers. 
af  F.  Arlberg;  ffg.  i  Stockbolm  k.  t.  29. 

2.  1860;  nedlades  s.  å.  redan  efter  3  re- 
presentationer; st.  t.  Göteborg  30.  4.  1862; 
intill  1872  där  gifven  7  ggr;  så  vidt  be- 
kant ej  gifven  i  Danmark. 

Natural  (eng.),  återställningstecken  (fa). 

Naturale  (it.),  naturligt,  otvunget. 

Naturen  åter  träder,  psalm  393; 
Hasffner  hänvisar  till  mel.  nr  1. 

Naturlig  septima,  se  Intervall. 

Naturtoner,  de  toner,  som  kunna  fram- 
bringas å  blåsinstrument  utan  förkort- 
ning el.  förlängning  af  röret  endast  ge- 
nom anb låsning  af  olika  art;  de  instru- 
ment, hvilka  liksom  klarinetten  endast 
kunna  ange  hvarannan  öfverton  sägas 
vara  "kvinterade"  (s.  d.  o.).  —  Se  vidare: 
Akustik,  Aliquottoner,  In- 
tervall  m.    fl. 

Naubert,  Friedrich  August,  f .  23. 

3.  1839  i  Schkeuditz,  Sachsen,  t  26.  8.  1897 
som  storh.  meckl.  musikdirektör  i  Neu- 
brandenburg;  organist  och  musiklärare; 
komponerade  solosånger,  duetter,  körer, 
pianostycken  m.  m.;  skref  äfven  en  del 
musikpedagogiska  stycken. 

Naue,  Johan  Friedrich,  f.  17.  11. 
1787  i  Halle,  t  19.  5. 1858  därst.;  1813  univ.- 


700 


Nauenburg — Naumann 


musikdirektör  och  organist  i  Halle;  or- 
ganiserade tvenne  musikfester  i  staden 
1829  och  1835;  samlade  ett  mycket  stort 
och  dyrbart  musikbibliotek;  komponera- 
de motetter,  hymner,  pianostycken  m.  m. 
och  utgaf  en  koralbok  (1829). 

Nauenburg,  Gustav,  f.  20.  5.  1803  i 
Halle,  t  efter  1862;  konsertsångare  och 
sånglärare;  sedan  1832  bosatt  i  Halle;  ut- 
gaf flera  sångpedagogiska  arbeten  och 
var  äfven  verksam  som  musikkritiker. 

1.  Naumann,  Johann  Gottlieb,  f. 
17.  4.  1741  i  Blasewitz  nära  Dresden,  t  23. 
10.  1801  i  Dresden;  af  sina  föräldrar, 
livilka  själfva  voro  bönder,  var  han  äm- 
nad först  till  handtverkare,  sedan  till 
skollärare;  sammanträffade  1757  med  den 
svenske  musikern  Anders  Weström  (s. 
d.),  hvilken  vid  denna  tid  uppehöll  sig  i 
Tyskland.  W.,  som  förvånades  öfver  att 
höra  honom  spela  J.  S.  Bach,  erbjöd  ho- 
nom att  medfölja  till  Padua,  där  han 
snart  väckte  Tartinis  uppmärksamhet 
och  af  denne  fick  kostnadsfri  undervis- 
ning i  3  år;  den  svenske  musikern  lär  ha 
behandlat  honom  som  betjänt,  och  N. 
skilde  sig  därför  snart  från  honom  och 
fick  kort  därefter  andra  beskyddare,  ge- 
nom hvars  hjälp  han  kunde  fortsätta 
sina  studier  dels  i  Neapel,  dels  i  Bologna 
under  padre  Martini.  I  Venedig  debute- 
rade han  1763  med  operan  "Il  tesoro  insi- 
diato"  å  San  Samueleteatern.  Året  efter 
insände  han  en  kyrkokomposition  till 
storfurstinnan  af  Sachsen  och  anställdes 
kort  därefter  vid  sachsiska  hofvet  i  Dres- 
den som  hofkyrkokompositör;  1765  ut- 
nämndes han  till  kammarkompositör  och 
erhöll  samtidigt  tillåtelse  att  vidare  ut- 
bilda sig  i  Italien,  där  han  uppehöll  sig 
1765 — 68.  Här  skref  han  flera  operor, 
hvilka  i  Palermo,  Venedig,  Dresden  och 
Padua  uppfördes  under  stort  bifall.  1776 
kallades  han  till  k.  sachsisk  hofkapell- 
mästare  (fr.  o.  m.  1786  "öfverkapellmä- 
stare").  Genom  svenske  ministern  i  Dres- 
den, F.  A.  Löwenhjelm,  hvars  grefvinna 
(f.  Augusta  Fersen)  varit  N:s  elev,  in- 
leddes underhandlingar,  hvilka  förde 
därhän,  att  N.  i  juni  1777  kom  till  Sve- 
rige, där  han  kvarstannade  omkring  ett 
år  för  att  reorganisera  orkestern  och 
komponera  operan  Amphion  (k.  t.  Sthlm 
26.  1.  1778).  11.  6.  1778  återvände  han  till 
Dresden,  enär  han  ej  lyckats  få  längre 
orlof  från  sin  befattning  där.    Om  denna 


sin  första  verksamhet  i  Sverige  skrifver 
han  i  ett  bref  från  Stockholm:  "Om  jag 
kunde  dela  mig  itu  och  dagen  hade  48 
timmar,  skulle  jag  förtjäna  ofantligt 
med  mynt.  Skada  att  jag  icke  medtagit 
alla  mina  gamla  operor;  här  kunde  jag 
förvandla  allt  till  reda  penningar.  Ty 
nu  är  allting  nytt  och  vackert,  som  bär 
mitt  namn."  Huruvida  han  redan  då 
som  kompositör  nått  den  grad  af  mogen- 
het, att  han  kunde  ställas  öfver  Sveriges 
egen  hofkapellmästare  Uttini,  må  dock 
ställas  i  fråga.  Ad.  Lindgren  skrifver: 
"Partituret  till  'Amphion'  synes  icke  i 
något  afseende  öfverlägset  TJttinis  ope- 
ror (om  ej  i  ett  svagt  spår  till  tydligare 
karaktäristik)  och  äger  särskildt  inga 
körer  jämförliga  med  dem  i  Uttinis 
'Athalie',  ehuru  visserligen  kören  'Am- 
phion, som  gudar  vördar',  förtjänar  den 
populariteten  att  hafva  blifvit  använd 
af  Bellman."  7  juli  1782  ankom  N.  ånyo 
till  Stockholm,  inöfvade  sin  redan  förut 
i  Dresden  fulländade  opera  "Cora  och 
Alonzo"  och  uppförde  densamma  vid  det 
nya  operahusets  öppnande  30.  9.  Upp- 
satt med  en  dittills  okänd  prakt,  mottogs 
detta  arbete  med  utomordentlig  entusi- 
asm. "Alla  välvilligas  förhoppningar 
öfverträffades,  alla  afundsmän  förstum- 
mades. Det  verkade  icke  allenast  genom 
nyhetens  behag,  utan  kunde  gifvas  18 
ggr  på  ett  år,  och  detta  oaktadt  det  nä- 
stan alltid  gafs  mellan  Glucks  Alceste 
och  Piccinis  Orlando"  (Ehrensvärd). 
Cora  visar  utöfver  "Amphion"  ett  betyd- 
ligt framsteg  och  står  i  operans  historia 
som  ett  själfständigt  led  mellan  Piccini 
och  Gluck.  Körerna  till  solen  och  vid 
jordbäfningen  låta  ännu  med  nöje  höra 
sig.  Operan  var,  redan  innan  N.  kom 
till  Sverige,  gifven  å  en  konsert  i  Tysk- 
land, och  klaverutdraget  var  redan  före 
uppförandet  i  Sverige  tryckt,  hvilket 
här  ansågs  mindre  grannlaga  och  hos 
textförfattaren  Adlerbeth  väckte  sådan 
förtrytelse,  att  han  för  en  tid  lämnade 
Stockholm.  I  Stockholmsposten  för  1782 
finnas  små  antydningar  om  striden  i 
tvenne  insända  artiklar  undertecknade 
"Svensk"  och  "Älskare  af  sanning  utan 
agg".  N.  kvarstannade  denna  gång  öf- 
ver ett  år  i  Sverige,  syseisatt  med  kom- 
ponerandet af  operan  "Gustaf  Vasa", 
hvilken  säges  varit  afslutad,  då  han  mot 
utgången   af  okt.   1783  lämnade  Sverige, 


Naval 


701 


dit  han  ej  mera  återkom.  "Gustaf  Vasa" 
uppfördes  å  k.  t.  först  19.  1.  1786  och  då 
med  en  exempellös  framgång.  "Bilda- 
de samtida  kunde  en  stor  del  af  denna 
operas  såväl  musik  som  ord  utantill", 
säger  Geijer.  Känd  och  gärna  sjungen 
är  framför  allt  arian  med  kör  "Ädla 
skuggor".  Dessutom  prisades  förr  äf- 
ven  kvintetten  "Kärlek  för  en  foster- 
bygd". N.  hade  förhoppning  om  att  ännu 
en  gång  få  komma  till  Sverige,  men 
denna  hans  önskan  gick  om  intet,  dels 
emedan  han  ej  kunde  utverka  åt  sig  nå- 
gon längre  orlof,  dels  emedan  man  från 
Köpenhamn  enträget  bad  honom,  att 
han  "för  vissa  år  eller  för  beständigt 
ville  öfvertaga  kapellmästareämbetet". 
Att  längre  tid  få  vara  borta  var  omöj- 
ligt, men  4 — 6  månader  lyckades  han 
dock  utverka.  24.  7.  1785  ankom  han  till 
Köpenhamn  och,  ehuru  han  enträget 
ombads  att  stanna,  ville  han  det  ej  utan 
reste  tillbaka  1.  4.  1786  efter  att  ha  re- 
formerat det  danska  hofkapellet  och 
där  uppfört  sin  opera  "Orpheus  og  Eury- 
dice"  (k.  t.  Kphn  31.  1.  1786);  denna  opera 
gafs  sedan  26  ggr  till  dec.  1791  men 
har  sedan  nedlagts.  I  Kphn  uppfördes 
å  k.  t.,  jämte  "Orpheus"  följande  ope- 
ror af  honom:  "Cora"  (fg.  30.  1.  1788), 
"Elisa"  (30.  1.  1795),  "Elskovs  Magt" 
("Tutte  per  amore";  fg.  12.  4.  1791).  I 
Sverige  uppfördes  endast  de  tre  för  k.  t. 
Sthlm  skrifna  verken.  —  I  Dresden  åt- 
njöt N.  stor  aktning  måhända  mest  på 
grund  af  den  hyllning  han  i  Sverige  er- 
hållit. I  Tyskland  ha  aldrig  hans  ope- 
ror blifvit  gifna  längre  tid,  och  det  sy- 
nes, som  om  man  där  mera  skattat  ho- 
nom som  kompositör  af  kyrkomusik.  Så 
namnes  t.  ex.  där  ännu  med  aktning 
hans  musik  till  Klopstocks  "Väter  un- 
ser",  ett  Te  deum,  flera  oratorier,  mäs- 
sor, psalmer  m.  m.  Äfven  skref  N.  sym- 
fonier, pianosonater,  violinsonater,  styc- 
ken för  glasharmonika,  trior,  duetter 
och  solosånger.  —  Litt.:  Om  N.  i  Tysk- 
land se  hufvudsakl.  följande  litt.:  Meiss- 
ner,  Bruchstiicke  zur  Biographie  J.  G. 
N:s  (1803—4,  2  bd);  G.  H.  v.  Schubert, 
Des  sächs.  Kapellmeisters  J.  G.  N.  Ju- 
gendgeschichte  (1844);  M.  J.  Nester,  Der 
kursächs.  Kapellm.  N.  aus  Blasewitz 
(1901);  Emil  Naumann,  biogr.  i  Allg. 
deutsche  Biogr.;  Briefe  iiber  Musikwe- 
sen,   besonders   Cora   in   Halle    (Quedlin- 


burg  1781).  En  fört.  af  hans  verk  utgaf 
Mannstein  1841.  —  Rör.  N:s  svenska  vi- 
stelse se:  Meissners  ofvannämnda  biogr.; 
Ad.  Lindgren,  Sv.  hofkapellmästare  1782 
—1882  (1882;  äfven  i  Sv.  Musikt.);  F.  A. 
Dahlgren,  Ant.  om  Sthlms  teatrar  (1866); 
G.  J.  Ehrensvärd,  Dagboksanteckningar 
(utg.  af  E.  V.  Montan  1877);  B.  Beskow, 
Minnesbilder  (Frigelbiogr.  1866).  I  Mus. 
ak:s  bibi.  finnas  i  partitur  operorna: 
"Amphion",  "Cora",  "Elisa",  "Gustaf 
Vasa"  och  "L'Ipocondriaco";  i  klaver- 
utdr.  dessutom:  "Medea",  "Orpheus"  och 
"Prolesilao".  Om  N:s  danska  vistelse 
se:  C.  Thrane,  Fra  Hofviolonernes  Tid 
(1908);  V.  C.  Ravn,  Koncerter  og  musi- 
kaliske Selskaber  i  äldre  Tid  (Festskr. 
i  anl.  af  Musikfor:s  halvhundredaars- 
dag,  1886);  Hj.  Thuren,  Orpheus  (1910); 
Th.  Overskou,  Den  danske  Skueplads,  III 
(1860);  P.  Hansen,  Den  danske  Skue- 
plads I. 

2.  Emil  X.,  f.  8.  9.  1827  i  Berlin,  t 
23.  6.  1888  i  Dresden;  elev  af  Mendels- 
sohn  1842 — 44,  sedan  af  konserv,  i  Leip- 
zig; 1856  k.  preussisk  hof kyrkomusikdi- 
rektör i  Berlin;  flyttade  1873  öfver  till 
Dresden.  N.  blef  först  känd  som  kom- 
positör af  kantaten  "Die  Zerstörung  Je- 
rusalems", oratoriet  "Kristus",  operan 
"Judith"  (Dresden  1858),  motetter,  psal- 
mer m.  m.;  ägnade  sig  efter  1870  så  godt 
som  uteslutande  åt  musikhistoriskt  för- 
fattarskap och  vann  särskildt  anseende 
genom  sin  illustrerade  musikhistoria 
(1880 — 85;  nya  upp.  sedan;  äfven  öfvers.; 
nu  i  hög  grad  föråldrad);  af  hans  an- 
dra skrifter  märkas:  "Deutsche  Ton- 
dichter  von  Sebastian  Bach  bis  auf  die 
Gegenwart"  (1871;  6:te  uppl.  1895),  "Ita- 
lienische  Tondichter  von  Palestrina  bis 
auf  die  Gegenwart"  (1876;  2:dra  uppl. 
1883),  "Deutschlands  musikalische  He- 
roen"  (1873).  N:s  förtjänst  som  musik- 
historiker  ligger  ej  i  egna  banbrytande 
forskningar  utan  i  musikhistoriens  po- 
pularisering;  dock  äro  nutidens  popula- 
riseringsprinciper  vidt  skilda  från  de, 
som  N.  använde  på  1870-  och  80-talen. 

3.  K  a  r  1  Ernst  N.,  f .  15.  8.  1832  i 
Freiberg,  t  15.  12.  1910  i  Jena;  fil.  dr. 
1858;  sedan  1860  akad.  musikdirektör  i 
Jena;  professor  1877;  komponerade  kam- 
marmusikverk, sonater,  solosånger  m.  m. 

Naval,  Franz  (eg.  Pogacnik),  f.  20. 
10.  1865  i  Laibach;  operasångare  (tenor); 


702 


Navarresiskan — Neergaard 


elev  af  konserv,  i  Wien;  debuterade  1888 
i  Frankfurt  som  Lyonel  i  "Hvita  frun"; 
tillhörde  hofoperan  i  Berlin  1895 — 98  och 
hofop.  i  Wien  1898—1902;  sedan  1904  an- 
ställd vid  Kom.  Oper.  i  Berlin  och  har 
därjämte  företagit  flera  resor,  under 
hvilka  han  gifvit  gästroller  öfverallt  i 
Europa.  Äfven  har  han  ofta  uppträdt 
å  konserter  och  har  högt  anseende  som 
romanssångare.  Sthlm  gästade  han  1902, 
03  och  04,  Kphn  1904,  05,  06  och  08.  Af 
hans  roller  å  dessa  båda  k.  scener  mär- 
kas: Don  José  i  "Carmen",  Wilhelm 
Meister  i  "Mignon",  Lohengrin,  George 
Brown  i  "Hvita  frun",  Rodolphe  i  "Bo- 
héme",  Almaviva  i  "Barberaren",  Des 
Grieux  i  "Manon",  Alfred  i  "Den  vilse- 
förda",  Stradella  m.  fl.  —  N.  är  i  besitt- 
ning af  en  präktig,  välskolad  röst;  hans 
sceniska  uppträdande  är  intelligent  och 
nobelt.  —  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1902 
s.  145  och  1904  s.  1. 

Navarresiskan,  La  Navarraise, 
"lyrisk  episod"  i  2  a.,  text  af  J.  Claretie 
och  H.  Cain,  musik  af  Jules  Massenet; 
premiär  å  Covent  Garden,  London,  20.  6. 
1894;  Paris  ffg.  å  Op.  com.  8.  10.  1895; 
svensk  öfvers.  af  E.  Wallmark;  ffg.  k.  t. 
Sthlm  18.  5.  1895  (repris  1906;  intill  1913: 
19  ggr);  ej   gifven   i  Danmark. 

Navratil,  Karl,  f.  24.  4.  1867  i  Prag; 
elev  af  G.  Adler  i  Wien  och  Ondricek 
(violin);  komponerade  i  Smetanas  stil 
flera  syrnf.  dikter  ("Der  weisse  Berg") 
"Lipany",  "Jan  Hus",  "Zizka"  m.  fl.),  ett 
lyriskt  drama  ("Hermann"),  en  opera 
("Salambo")  en  symfoni  (G-moll),  en 
violinkonsert  (E-moll)  m.  m.;  dessutom 
flera  manskörer  och  solosånger.  N.  ut- 
gaf  en  Smetanabiogr.  —  Ej  att  förväxla 
med    Wienmusikern    Nawratil. 

Nawratil,  Karl,  f.  7.  10.  1836  i  Wien; 
elev  af  Nottebohm  i  kontrapunkt;  lef- 
ver  som  musiklärare  i  Wien  (har  bl.  a. 
utbildat  fru  Essipoff,  Schiitt,  Riickauf); 
komponerade  kamarmusikverk,  en  kon- 
sertouverture,  mässor,  motetter,  orke- 
sterverk, pianostycken  och  solosånger. 
■ —  Ej  att  förväxla  med  Pragmusikern 
Navratil. 

Naylor,  John,  f.  8.  6.  1838  i  Stanning- 
ley,  t  15.  5.  1897  på  en  sjöresa  till  Austra- 
lien; engelsk  organist  och  kompositör  af 
kyrkliga   musikverk. 

N  e  a  g  a,  opera  i  4  a.  af  "Carmen  Syl- 
va"   (Rumäniens    drottning),    öfvers.    fr. 


tyskan  af  Fr.  Hedberg,  musik  af  Ivar 
Hallström;  premiär  k.  t.  Sthlm  24.  2. 
1885  (gifven  där  8  ggr). 

Nebeloug,  Johan  Henrik,  f.  9.  11. 
1847  i  Köpenhamn;  orgelspelare;  blef 
1864  organist  vid  fängelset  på  Kristians- 
havn;  sedan  1881  organist  vid  Johannes- 
kyrkan  (tillika  kantor  fr.  1890);  stiftade 
1876  folkkonserterna  och  1895  Kphns  or- 
ganistskola; sånginspektör  fr.  1896;  le- 
dare af  Statens  "Lsererhöjskoles"  musik- 
afdelningar;  stiftare  och  ordf.  för  Dansk 
org.-  och  kantorsför.;  statens  konsulent  i 
orgelfrågor  fr.  1881.  Genom  talrika  kon- 
sertresor i  Danmark,  Sverige  och  Tysk- 
land har  han  visat  sig  vara  en  af  lan- 
dets främsta  orgelspelare. 

Nebenackorde    (t.),   afledda   ackord. 

Nebenlinien  (t.),  hjälplinjer. 

Necke,  H  e  r  m  a  n  n,  f .  8.  11.  1850  i 
Wiehe,  Thiiringen,  t  1912  i  Leipzig;  ver- 
kade till  1910  som  stadsmusikdirektör  i 
Diiren;  komponerade  ouverturer  och  po- 
pulära pianostycken,  sånger  och  körer 
m.  m. 

Necken,  se  Näcken. 

Nederrhenska  musikfesterna,  se  F  e- 
s  t  e  r. 

Neeb,  Heinrich,  f.  1805  i  Lich,  Hes- 
sen, f  18.  1.  1878  i  Frankfurt  a.  M.,  där 
han  sedan  1831  verkade  som  dirigent  för 
en  del  musikföreningar;  komponerade 
operor,  kantater,  kammarmusikverk,  bal- 
lader och  solosånger  m.   m. 

Neefe,  Christian  Gottio  b,  f.  5. 
2.  1748  i  Chemnitz,  f  26.  1.  1798  i  Dessau; 
van  Ecdens  efterträdare  som  hofmusik- 
direktör  i  Bonn  1782;  1796  operadirigent 
i  Dessau;  komponerade  operor,  kyrkliga 
verk,  kammarmusikverk,  orkesterstyc- 
ken m.  m.  N.  ledde  på  ett  förtjänstfullt 
sätt  Beethovens  undervisning  i  musik- 
teori och  komposition. 

Neergaard,  Joachim  Bruun  de,  f. 
27.4.1877  på  Stubberup,  Borup,  Danmark; 
student  1895;  cand.  jur.  1901;  elev  i  pia- 
nospel af  Ove  Christensen,  i  komp.  af 
Orla  Rosenhoff  och  Joh.  Svendsen;  de- 
buterade som  kompositör  och  pianospe- 
lare 1906,  som  dirigent  1910;  af  hans 
kompositioner  märkas:  Variationer  öf- 
ver  ett  originaltema  (f.  ork.);  Impromp- 
tus  öfver  namnet  Gade  (f.  ork.),  konsert- 
ouv.,  en  stråkkvartett,,  en  symfoni,  en 
pianokvintett   och  flera  pianostycken. 


Nef— Neruda 


703 


Nef,  Karl,  f.  22.  8.  1873  i  St.  Gallen; 
musikförfattare;  docent  i  musikhistoria 
vid  univ.  i  Basel  sedan  1900;  förutom  fle- 
ra uppsatser  i  tidningar  och  tidskrifter 
skref  han  bl.  a.:  "Zur  Geschichte  d.  deut- 
schen  Instrumentalmusik  in  der  2.  Hälfte 
d.  17.  Jahrh."  (1902),  "Basel  in  der  Mu- 
sikgeschichte",  "Die  Musik  im  Kanton 
St.  Gallen  1803—1903",  "Schriften  iiber 
Musik  u.  Volksgesang";  utgaf  Rosenmiil- 
lers  kammarsonater  af  1670  (Denkm.  d. 
T.  bd  18). 

Negli,  se  N  e  1. 

Negligente  (it.),  vårdslöst,  slarfvigt. 

Nehrlich,  Christian  Gottfried, 
f.  22.  4.  1802  i  Ruhland,  Lausitz,  t  8.  1. 
1868  i  Berlin;  upprättade  i  Leipzig  ett 
sånginstitut,  hvilket  1849  förlades  till 
Berlin;  utgaf  en  del  sångpedagogiska 
skrifter. 

Nei  (it.),  se  N  e  1. 

Neidhart  von  Reuenthal  (N  i  t  h  a  r  t), 
diktare  och  sångare  (minnesångare);  lef- 
de  mellan  1180  och  1250;  skref  i  bondestil 
("höfische  Dorfpoesie")  och  skildrade  fol- 
kets lif  och  fester;  melodierna  till  hans 
sånger  finnas  återgifna  i  v.  d.  Hagens 
"Minnesänger"  bd  IV.  För  kännedomen 
om  1200-talets  folkdans  och  folkinstru- 
ment äro  N:s  sånger  af  stor  betydelse. 

Neithardt,  Heinrich  August,  f. 
10.  8.  1793  i  Schleiz,  t  18.  4.  1861  i  Berlin; 
1843  sånglärare  vid  den  nyinrättade  dom- 
kyrkokören i  Berlin,  hvilken  kör  han 
bragte  till  stor  fulländning.  N.  kompo- 
nerade flera  populära  manskvartetter, 
däribland  sången  "An  die  Freude" 
("Fröjd  i  hjärtan  och  pokaler");  dess- 
utom pianosonater,  militärmarscher  m. 
m.;  utgaf  5 — 7  bandet  af  Commers  "Mu- 
sica  sacra".     LMA  1853. 

Neitzel,  Otto,  f.  6.  7.  1852  i  Falken- 
burg,  Pommern;  dr  phil.  1875;  åtföljde 
sedan  Pauline  Lucca  och  Sarasate  på  en 
konsertresa  och  öfvertog  1878  ledandet  af 
"Musikverein"  i  Strassburg;  1879—81  mu- 
sikdirektör vid  Stadttheater  i  Strassburg 
och  lärare  vid  därv.  konserv.;  sedan  1887 
musikkritiker  i  "Kölnische  Zeitung"; 
komponerade  flera  operor  och  utgaf  1890 
—93  i  3  bd  en  "Fiihrer  durch  die  Oper", 
hvilken  1908  utkom  i  4:de  uppl.;  dess- 
utom en  Saint-Saensbiogr.  i  Reimanns 
"Beriihmte  Musiker"  (1898). 

Nel,    nello,    nella    (it.) ;    prep.    'in' 


tills.  m.  gli,  i,  il,  1*,  la,  le,  lo  (art.);  nel 
tempo,  i  takt. 

Nella,  nella,  se  Nel. 

Nenia  (el.  Naenia),  en  klago-  el.  lofsång 
öfver  en  död;  afsjöngs  med  beledsagande 
af  flöjt  af  begrafningsgästerna  i  sorge- 
huset, eller  vid  grafven;  personifierades 
äfven  som  en  veklagandets  gudinna,  som 
i  Rom  fick  en  egen  helgedom.  Schillers 
N.  ("Auch  das  Schöne  muss  sterben")  är 
musiksatt  af  Hermann  Goetz  (op.  10)  och 
Brahms  (op.  82).  —  Emil  Sjögren  har  en 
n.  för  piano  (sedan  arr.  dels  för  orgel 
och  dels  för  orkester). 

Nenna,  P  o  m  p  o  n  i  o,  i',  i  Bari,  Neapel; 
lefde  mot  slutet  af  1500-talet  och  skref 
flera  berömda  madrigaler. 

1.  Neruda.  En  berömd  musikersläkt 
härstammande  från  Rossicz,  nära  Prag, 
där  den  äldste  kände  medlemmen  J  a- 
k  o  b  N.  dog  19.  2. 1732.  Han  hade  två  sö- 
ner, af  hvilka  den  ene,  Johan  Chry- 
s  o  s  t  o  m  u  s,  f.  1.  12.  1705  i  Rossicz,  blef 
en  framstående  violinist,  ingick  i  pre- 
monstratenserorden,  där  han  blef  körle- 
dare och  t  2.  12.  1763.  Dennes  broder  J  o- 
hann  Baptist  Georg  blef  medlem 
i  kurfurstens  af  Sachsen  kapell  och  dog 
1780;  en  mängd  kompositioner  förvara- 
des efter  hans  död;  hans  två  söner  Lu  d- 
wig  och  Anton  blefvo  båda  kammar- 
musiker i  Dresden.  En  annan  medlem 
af  familjen,  Josef  N.  (f.  1807),  blef 
domkyrkoorganist  i  Brunn,  där  han  dog 
18.  2.  1875.  Hans  sju  barn,  A  m  a  1  i  e  (f. 
1834),  Victor  (f.  1836),  Wilma,  Ma- 
rie, Franz  (se  nedan),  Eugenie  (f. 
1845  i  Wien)  och  Olga  (f.  1858)  ägnade 
sig  alla  åt  musiken.  De  berömdaste  ha 
blifvit  Wilma  och  Franz.  I  Sverige 
äro  f.  n.  tvenne  bosatta,  Marie  (se 
nedan)  och  Eugenie;  den  sistnämnda 
är  gift  med  major  Lindblad,  en  son  till 
tonsättaren   Ad.   Fredrik   Lindblad. 

2.  Anna  Maria  Rudolfina  N.-A  r  1- 
berg,  f.  26.  3.  1840  i  Brunn;  violinist; 
konserterade  tills.  m.  syskonen  Wilma  o. 
Franz  i  Tyskland,  London  (1849),  Peters- 
burg och  Stockholm  (1861);  ingick  1868 
äktenskap  med  operasångaren  F.  Arl- 
berg  (s.  d.)  och  uppträdde  sedan  mera 
sällan;  1895  medverkade  hon  vid  en  af 
syskonens  konserter  i  Stockholm. 

3.  Vilhelmina  (W  i  1  m  a)  Marie  Fran- 
ziska  N.  (N.-N  o  rm  a  n-H  al  1  é),  f.  21. 
3.  1838  i  Brunn,  t  15.  4.  1911  i  Berlin;  vio- 


704 


Nerudakvartetten— Nessler 


linist;  elev  af  L.  Jansa  i  Wien;  väckte 
redan  vid  6  års  ålder  stort  uppseende  i 
Wien  genom  sin  ovanliga  teknik,  krafti- 
ga stråkf öring  och  känsla  i  föredraget; 
konserterade  sedan  med  syskonen  i  Leip- 
zig, Berlin,  Breslau  och  London  (1849) 
samt  vidare  i  Petersburg  och  Skandina- 
vien. I  Sverige  uppträdde  hon  först  tills, 
ni.  syskonen  Maria  och  Franz  på  Stjern- 
strömska  Mindre  teatern  13.  11.  1861  och 
sedan  i  de  la  Croix'  salong;  spelade  se- 
dan ofta  tills.  m.  syskonen  intill  1863  och 
vann  allas  sympatier.  1864  ingick  hon 
äktenskap  med  Ludvig  Norman  (s. 
d.).  LMA  s.  å.  Hon  verkade  därefter  i 
Stockholm  som  artist  på  solokonserter  o. 
kammarmusiksoareer  samt  såsom  lära- 
rinna i  violinspel  vid  konserv.  1867—70. 
I  Köpenhamn  framkallade  hon  1862  sam- 
ma hänförelse  som  hos  oss,  och  på  konst- 
resor i  utlandet  gjorde  hon  furore  bl.  a. 
i  Paris  1868  och  i  London  1869,  där  hon 
sedan  hvarje  vinter  medverkade  vid  de 
populära  måndagskonserterna  m.  £1.,  och 
där  hon  sedan  intill  1898  större  delen  af 
året  var  bosatt;  flyttade  sedan  till  Ber- 
lin. Efter  L.  Normans  död  1885  gjorde 
hon  1886  ett  konsertbesök  i  Sthlm  och 
ingick  1888  ett  nytt  äktenskap  med 
Charles  Hallé  (s.  d.).  Af  Karl  XV 
utnämndes  hon  till  hedersledamot  af  det 
svenska  hofkapellet.  Efter  1886  besökte 
hon  Sverige  1891,  95  (konserterade  då  äf- 
ven  tills.  m.  syskonen  Franz  och  Maria), 
97,  1900,  03  och  10.  —  N.  hörde  till  sin 
samtids  främsta  violinister  såväl  genom 
sin  präktiga  teknik  som  sin  konstnärliga 
uppfattning  utan  virtuosmässigt  effekt- 
sökeri.  —  Sv.  biogr.  bl.  a.  i  Sv.  Musikt. 
1891  s.  137,  1900  s.  9,  1907  s.  17,  1910  s.  25 
och  1911  s.  65. 

4.  Franz  (Frantisek)  Xaver  N.,  f.  3. 
12.  1843  i  Brunn;  deltog  i  familjens  kon- 
sertresor på  60-talet;  uppträdde  i  Sve- 
rige 21.  11.  1861  för  första  gången;  sedan 
ofta  intill  1863;  slog  sig  1864  på  allvar 
ned  i  Köpenhamn,  där  han  var  med- 
lem i  hofkapellet  1864—76  (sedan  1869 
som  k.  kammarmusiker);  stiftade  1868 
Kammarmusikföreningen  (s.  d.)  och  1870 
Nerudakvartetten  (s.  d.);  dessutom  är 
han  konsertdirigent  i  Musikföreningen, 
Köpenhamn,  sedan  1892  (efter  Gade); 
professors  titel  1893;  i  svenska  hufvud- 
staden  har  han  gifvit  en  mängd  kam- 
marmusiksoareer  dels   med  sin   kvartett 


dels  som  medverkande  i  Aulinska  kvar- 
tetten; i  Göteborg  har  han  låtit  höra 
sig  dels  å  egna  konserter  dels  i  E.  Sund- 
bergs kvartettsällskap;  1890  ledde  han  k. 
t:s  symfonikonserter  i  Sthlm  och  har 
sedan  1891  varit  dirigent  i  den  svenska 
hufvudstadens  "Musikförening";  äfven 
har  han  1909—11  varit  Sydsvenska  fil- 
harm,  föreningens  dirigent.  LMA  1890. 
Som  violoncellist  har  N.  visat  sig  som 
en  konstnär  af  hög  rang  med  stor  tek- 
nik och  konstnärligt  föredrag.  Äfven 
som  pianolärare  har  han  vunnit  stort 
erkännande.  Hans  lärareverksamhet  å 
båda  dessa  instrument  har  haft  stor  be- 
tydelse iör  såväl  Köpenhamn  som  Syd- 
sverige. Hans  stora  förmåga  som  diri- 
gent har  på  mångahanda  sätt  blifvit  er- 
känd såväl  i  Köpenhamn  och  Stockholm 
som  i  Malmö.  Af  hans  kompositioner 
märkas:  en  ork.-suite  "Aus  dem  Böhmer- 
wald",  stycken  för  violoncell,  violin, 
piano  (Slovakiske  danse,  Berceuse  sla- 
ve,  Khapsodie  hongroise,  Réverie  russe, 
nocturne  m.  fl.)  och  orgel,  solosånger 
m.  m.  —  Biogr.  bl.  a.  Sv.  Musikt.  1891  s. 
9,  1897  s.  83,  1907  s.  150,  1910  s.  33,  1911  s. 
137.  Dessutom  finnas  i  samma  tidn.  bio- 
grafier af  alla  tre  syskonen  1895  s.  65. 

Nerudakvartetten,  en  1870  af  Franz 
Neruda  i  Köpenhamn  stiftad  stråkkvar- 
tett bestående  af  Anton  Svendsen 
(violin  I),  HolgerMöller  (violin  II), 
Chr.  Petersen  (altviolin)  och  N. 
själf  (violoncell);  kvartetten  har  gifvit 
regelbundna  soaréer  i  den  danska  huf- 
vudstaden  samt  ofta  gästat  Stockholm, 
Göteborg    och    de    sydsvenska    städerna. 

Nessler,  Viktor  Ernst,  f.  28.  1.  1841 
i  Baldenheim  vid  Schlettstadt,  Elsass,  t 
28.  5.  1890  i  Strassburg;  studerade  först 
teologi  men  öfvergick  till  musiken  och 
debuterade  som  operakompositör  1864  i 
Strassburg;  begaf  sig  sedan  till  Leipzig 
för  att  fullborda  sina  musikstudier;  blef 
kormästare  vid  Stadtteatern  där  och 
dirigent  för  sångföreningen  "Sänger- 
kreis";  af  hans  många  sceniska  verk  (de 
flesta  först  uppförda  i  Leipzig)  vunno 
särskildt  trenne  berömmelse  äfven  i  ut- 
landet: "Der  Kattenf anger  von  Hameln" 
(1876),  "Der  wilde  Jäger"  (1879)  och  "Der 
Trompeter  von  Säckingen"  (1884;  Sthlm 
1886:  "Trumpetaren  från  Säckingen"). 
Den  sistnämnda  operan  är  hans  popu- 
läraste  verk.     N:s    stil   är   eklektikerns 


Nesvadba— Neumer 


705 


med  reminiscenser  från  såväl  den  ro- 
mantiska operan  som  Wagners  musik- 
drama.  Han  älskar  företrädesvis  den 
något  sentimentala,  folkliga  melodien. 
Jämte  operor  skref  han  manskörer  och 
verk  för  sol  i,  kör  och  orkester.  Sina 
sista  år  tillbragte  han  i  Strassburg. 

Nesvadba,  Josef,  f.  19.  1.  1824  i  Vy- 
sker,  Böhmen,  t  20.  5.  1876  i  Darmstadt, 
där  han  sedan  1864  verkat  som  hofka- 
pellmästare;  komponerade  solosånger, 
körsånger,  operor  ni.  m.,  hvilka  särskildt 
blifvit  populära  i  Böhmen. 

Nesvera,  Joseph,  f.  24.  10.  1842  i  Pro- 
skolcs,  Böhmen;  domkyrkokapellmästarc 
i  Olmiitz;  komponerade  flera  högt  ansed- 
da kyrkliga  verk  (mässor,  De  profun- 
dis),  en  symfoni,  operor,  piano-  och  vio- 
linstycken,  körer,   solosånger  m.   m. 

Netto  (it.),  rent.  nätt,  sirligt. 

Netzel,  Laura  Constanze,  f.  P  i  s  t  o- 
Lekors,  f.  i  Rantasalini,  Finland,  1.  3. 
1839;  sedan  1866  gift  med  professor  W. 
Netzel;  kom  redan  vid  1  års  ålder  till 
Stockholm;  studerade  pianospel  för  Gi- 
siko  och  Door,  sång  för  J.  Gunther  och 
komposition  för  W.  Heintze  samt  Ch. 
M,  Vidor  i  Paris;  som  pianist  uppträdde 
hon  i  Stockholm  offentligt  först  1856  och 
sedan  å  flera  kammarmusiksoareer  samt 
å  Harm.  sällskapets  konserter;  som  kom- 
positör debuterade  hon  1874  under  sig- 
naturen Lago  med  ett  par  a  capella- 
körer  för  damröster  å  en  af  Harm.  säll- 
skapets konserter.  Af  hennes  till  ett  70- 
tal  uppgående  kompositioner  märkas: 
"Stabat  mäter"  för  kör,  soli  och  en- 
sembler med  ork.  el.  orgel  (uppf.  i  Sthlm, 
Paris  och  Helsingfors),  pianokonsert  m. 
ork.,  pianotrio,  suite  för  violin  o.  piano, 
kantat  för  solo  m.  dubbelkör,  harpa,  arr. 
f.  2  p.,  (vann  pris  1895  i  Kphn),  ballad 
med  ork.,  Davids  146:e  psalm  för  kör  med 
orgel,  violin-  och  violoncellstyeken,  pia- 
nosonat, 3  konsertetyder,  kantater,  körer 
och  solosånger.  —  Biogr.  i  Idun  1891  och 
Sv.  Musikt.  1897  s.  91. 

Netzer,  Josef,  f.  18.  3.  1808  i  Imst,  Ty- 
rolen,  t  28.  5.  i  Graz;  var  jämte  Lortzing 
kapellmästare  vid  stadsteatern  i  Leip- 
zig; 1845  kapellmästare  vid  Theater  an 
der  Wien;  skref  flera  operor  (bl.  a.  en 
med  svenskt  ämne:  "Die  Belagerung  von 
Gothenburg");  ej  uppförd,  solosånger 
m.   m. 

Neubauer,    Franz    Christoph,    f. 


1760  i  Horzin,  Böhmen,  t  11.  10.  1795  i 
Bruekeburg,  där  han  någon  tid  ver- 
kat som  hofkapellmästare;  violinvirtuos; 
komponerade  flera  symfonier,  kammar- 
musikverk, konserter  m.  m. 

Neukomm,  Sigismund,  f.  10.  7.  1778 
i  Salzburg,  t  3.  4.  1858  i  Paris;  elev  al' 
M.  Haydn  i  Salzburg  och  J.  Haydn  i 
Wien;  begaf  sig  1806  öfver  Stockholm 
till  Petersburg  och  Moskva.  LMA  1807; 
reste  sedan  till  Paris  och  blef  pianist 
hos  Talleyrand  samt  åtföljde  honom 
till  kongressen  i  Wien  1814;  adlades  och 
blef  riddare  af  hederslegionen  på  grund 
af  ett  requiem  till  Ludvijr  XVI:s  minne; 
1816  åtföljde  han  hertigen  af  Luxem- 
burg till  Rio  de  Janeiro  och  kallades  af 
Brasiliens  kejsare  till  hofkapellmästare; 
1821  återvände  han  till  Europa  och  till- 
bragte sitt  återstående  lif  dels  på  resor 
dels  omväxlande  i  London  och  Paris. 
Som  kompositör  var  han  synnerligen 
produktiv  och  skref  inom  alla  konstfor- 
merna såväl  solo-  som  ork. -verk,  världs- 
liga och  kyrkliga  tonalster  samt  operor. 
Hans  verk  visa  en  viss  formrenhet  men 
äro  nu  glömda.  —  N.  ägde  en  solid  all- 
mänbildning och  en  ej  ringa  litterär  be- 
gåfning.  Året  efter  hans  död  utkom  en 
autobiografi  ("Esquisses  biographiques 
de  S.  N.").  N.  brefväxlade  bl.  a.  med 
den  svenske  tonsättaren  Frigel;  utdrag 
ur  dessa  bref  meddelas  i  B.  v.  Beskows 
Frigelbiogr.   (Minnesb.  II,  1866)  s.  317  ff. 

Neumann,  A  n  g  e  1  o,  f.  18.  8.  1838  i 
Wien,  f  10.  12.  1910  i  Berlin;  operasån- 
gare (tenor)  och  teaterledare;  1862 — 76 
anställd  vid  hof operan  i  Wien;  1876  ope- 
radirektör i  Leipzig;  1882  samlade  han 
de  bästa  sångkrafter  tillsamman,  bere- 
ste de  tyska  städerna  och  gaf  Wagners 
Nibelungenring;  han  bidrog  på  detta 
sätt  i  hög  grad  att  göra  den  tyska  all- 
mänheten bekant  med  detta  verk;  repre- 
sentationerna voro  i  allo  förstklassiga. 
1882—85  operadirektör  i  Bremen,  sedan 
vid  Landesteatern  i  Prag;  1907  utgaf  han 
"Erinnerungen  an  R.  Wagner".  —  Se  vi- 
dare  Nibel  ungens  ring. 

Neumer,  ursprungligen  tecken  angif- 
vande  höjd  eller  sänkt  ton  vid  dirige- 
ring af  körer;  således  utförd  med  han- 
den eller  en  staf  i  luften,  sedan  ett  skrif- 
tecken  återgifvande  melodiens  väsentli- 
ga gång  uppåt  eller  nedåt.  Neumerna 
saknade    från    början   möjlighet    att   be- 

45 


706 


Xeupert 


teckna  rytmen  och  intervallafstånden 
samt  skilde  sig  häri  definitivt  från  den 
bysantinska  neumnotskriften.  Så  rik- 
tigt det  därför  kan  vara  att  öfversätta 
de  bysantinska  neumnottecknen  till  mo- 
derna noter  (se  O.  Fleischer,  Xeumen- 
studien  III),  så  oriktigt  måste  det  bli 
att  öfversätta  de  västerländska  neumer- 
na  till  bestämda  nottecken  å  linjer  (se 
Flei6cher,  Neumenstudien  I,  II).  På  800- 
talet  försökte  man  förbättra  n.  dels  ge- 
nom att  angifva  noternas  namn  ofvan- 
el.  nedanför,  dels  genom  att  utsätta  in- 
tervalltecken. Först  genom  Guido  af 
Arezzos  linjesystem  löstes  intervallfrå- 
gan, och  koralnoten  (ibland  orik- 
tigt benämnd  neum)  hade  sålunda  upp- 
stått. Det  återstod  emellertid  att  lösa 
frågan  om  rytmen.  Först  genom  1100- 
och  1200-talens  mensuralnoter  (s. 
d.)  närmade  man  sig  den  definitiva  lös- 
ningen af  det  västerländska  notskrifts- 
problemet. De  vanligaste  enkla  neum- 
tecknen,  hvilka  delvis  bibehöllos  i  koral- 
notskriften intill  1400-talets  slut,  äro 
följande: 


Punctum: 


Virga: 


Clivis: 


Podatus  (Pes): 


Scandicus: 


Climacus: 


Torculus: 


Porrectus: 


/••  /•  i%  \ 

/V  /v  |v  ^ 


I  Sverige  finnas  högst  få  neumhand- 
skrifter.  Endast  några  lösa  blad  förva- 
ras i  riksarkivet,  Sthlm,  k.  bibi.,  Sthlm, 
Uppsala  och  Lunds  bibi.  Den  viktigaste 
n.-boken  i  svenskt  bibliotek,  dock  ej  till- 
hörande den  svenska  litteraturen,  utan 
efteråt  förvärfvad  utifrån,  är  pergament- 
handskriften  C.  419  fr.  1000-talet  i  Upp- 
sala bibi.  (en  bland  Sveriges  allra  vack- 
raste äldre  medeltida  "notböcker").  — 
För  studiet  af  neumerna  är  "Paleogra- 
phie   musicale"    (s.   d.)    den   främsta   mo- 


derna källskriften.  Se  i  öfrigt  skrif- 
terna i  ämnet  af  Mocquereau,  P.  Wag- 
ner,  J.  Pothier  m.  fl.  Däremot  är  Lam- 
billottes  arbete  numera  betydligt  för- 
åldradt.  Fleischers  nyssnämnda  arbete 
är  värdefullt  i  många  hänseenden  men 
är  i  sina  tydningar  tämligen  förfeladt. 
Endast  tredje  delen  om  den  bysantinska 
skriften  kan  äga  fullt  vetenskapligt  vär- 
de. —  Om  norska  n.-handskrifter  se  G. 
Keiss,  det  norske  rigsarkivs  middel- 
alderlige  musikhaandskrifter  (1908).  En 
svensk  bok  om  n.  är  J.  W.  Beckmans 
"Semiografi"  (Vitt.-ak:s  handl.  XXII); 
den  är  numera  värdelös. 

Neupert,  Edmund,  f.  1.  4.  1842  i  Kri- 
stiania, t  22.  6.  1888  i  Xew  York;  son 
till  en  tysk  musikhandlare  och  piano- 
lärare, som  inflyttat  till  den  norska 
hufvudstaden  från  Slesvig;  studerade 
1858—64  i  Berlin  piano  för  Kullak  och 
komp.  för  Kiel;  uppträdde  1864  som  pia- 
nist i  Berlin  och  vann  där  stort  erkän- 
nande; begaf  sig  sedan  ut  på  konsert- 
resor  och  mottog  1866  en  plats  som  pia- 
nolärare vid  Sternska  konserv,  i  Ber- 
lin; utbytte  1868  denna  mot  en  liknan- 
de vid  konserv,  i  Kphn;  var  1880 — 81 
lärare  i  Moskva  och  vistades  1881—83  i 
Xorge;  sistnämnda  år  anställdes  han  vid 
till  sin  död.  X.  var  en  mycket  skicklig 
konserv,  i  Xew  York  och  kvarstod  där 
lärare  och  har  utbildat  flera  hundratal 
elever.  Hans  förträffliga  oktavetyder 
op.  18,  konsertetyder  op.  17,  etyderna  op. 
19  och  "De  dagliga  öfningarne"  äro  än- 
nu mycket  spridda  studieverk.  Af  öf- 
rig  pianopedagogisk  litteratur  af  honom 
märkas:  op.  20,  22  (drill-  och  tremolo- 
öfningar),  26,  27  (pedalstudier),  25  och  51 
(poetiska  etyder),  56  (öfningar  för  be- 
gynnare  och  försigkomna),  Exercises 
préparatoires,  200  dagliga  öfningar,  pia- 
nofortestudier  m.  m.  Som  kompositör 
skref  han  företrädesvis  solostycken  för 
piano.  Som  virtuos  jämfördes  han  en 
tid  med  Liszt,  Kubinstein  och  Tausig. 
Han  konserterade  ofta  i  Sverige  (bl.  a. 
jan.  1873  med  herr  och  fru  Grieg).  X. 
lär  äfven  1871  ha  blifvit  erbjuden  en  lä- 
rareplats i  den  svenska  hufvudstaden 
men  var  då  förhindrad  att  mottaga  den. 
—  Litt.:  Xordisk  Musiktidende  1881  och 
1888;  Sv.  Musikt.  1888  s.  97  f.;  A.  Ham- 
merich,  Kjöbenhavns  Musikkonserv.  1867 
—1892. 


Neusidler — Nibelnngens  ring 


707 


Neusidler,  se  X  e  w  s  i  d  1  e  r  och  Ney- 
sidler. 

Neuviéme  (fr.),  nonan. 

Nevada,  Emma,  f.  W  i  x  o  n,  f .  1862  i 
Alpha  nära  Nevada  city,  Kalifornien; 
sångerska;  elev  af  m:me  Marchesi, 
Wien;  debuterade  17.  5.  1880  å  Her  Ma- 
jesty's  theatre,  London  som  Amina  i 
"Sömngångerskan";  sjöng  sedan  några 
år  i  Italien  och  uppträdde  med  stor- 
artad framgång  17.  5.  1883  ffg.  å  Op. 
com.,  Paris;  har  sedan  som  opera-  och 
oratoriesångerska  förvärfvat  sig  ett  er- 
kändt  namn  öfver  hela  den  bildade  värl- 
den; gästade  Norden  1894.  —  Sv.  biogr. 
i   Sv.   Musikt.   1894  s.   153   f. 

Newsidler,  Hans,  f.  i  Pressburg,  f  i 
.ian.  1563  i  Niirnberg,  där  han  efter  all 
sannolikhet  bott  sedan  1530-talet;  lut- 
spelare; utgaf  "Ein  newgeordnet  kiinst- 
lich  Lautenbuch"  1536  (i  2  delar,  hvaraf 
den  första  är  en  beskrifning  och  läro- 
bok, den  andra  en  samling  kompositio- 
ner för  luta);  första  delen  är  här  den 
intressantaste;  hans  lutstil  visar  honom 
ej  som  virtuos  i  italiensk  anda  utan  som 
tämligen  medelmåttig  lutspelare.  —  N. 
bör  ej  förväxlas  med  M.  Neysidler. 
-  En  svensk  afskrift  fr.  1544  af  lutbo- 
kens senare  del  finnes  i  k.  b.  Sthlm  och 
är  beskrifven  af  Ad.  Lindgren  i  Sv.  Mu- 
sikt.  1882  s.   27,   33. 

Nexus  (lat.),  band,  sammanhang,  för- 
bindelse; en  följd  af  uppåt-  och  ned- 
åtgående   toner. 

Ney,  Jenny,  f.  1824  i  Graz,  t  1886  i 
Dresden;  debuterade  i  Olmiitz  1845  och 
sjöng  sedan  i  Prag,  Lemberg,  Wien, 
Dresden,  London,  Berlin,  Hannover  och 
Göteborg;  ingick  1856  äktenskap  med 
skådespelaren  E.  Biirde  och  drog  sig 
tio  år  senare  tillbaka  från  scenen;  bland 
hennes  roller  märkas:  Donna  Anna,  Va- 
lentine,   Rezia,    Julia. 

Neysidler,  Melchior,  f.  i  Augsburg, 
lefde  1566  i  Italien  och  utgaf  d.  å.  i 
Venedig  (Gardano)  två  böcker  lutkom- 
positioner (ex.  i  Upps.  bibi.),  hvilka 
1751  utkommo  i  ny  uppl.  t  1590.  I  mot- 
sats till  sin  namne  Hans  N.  (se  New- 
sidler) är  han  en  ovanligt  framstå- 
stående  lutkompositör,  hvars  komposi- 
tioner vunno  stor  utbredning  och  ofta 
efterbildades  norr  om  Alperna;  ännu 
vid    1600-talets    början    förekomma    de    i 


flera   lutsamlingar.   —   Bör   ej    förväxlas 
med  H.   Newsidler. 

Nibelungens  ring  (Nifelungens 
ring),  Der  Ring  des  Xibelungen,  musik- 
drama  i  4  delar:  Das  R  h  e  i  n  g  o  1  d 
(R  h  e  n  g  u  1  d  e  t)  betecknad:  "Vor- 
abend";  1.  dagen:  Die  Walkiire  (Val- 
kyrian);  2.  dagen:  Siegfried  (Sig- 
frid); 3.  dagen:  Götterdämme- 
r  u  n  g  (Ragnarök).  Wagner  stöder  sig 
på  den  nordiska  Völsungasagan  och  Ed- 
dan  (ej  på  det  tyska  eposet).  Redan  hö- 
sten 1848  sysselsatte  sig  W.  med  ett  ut- 
kast till  en  operadiktning,  som  han  be- 
nämnde "Siegfrieds  Tod";  dikten  skrefs 
12 — 28.  11.  och  upplästes  för  en  krets  af 
vänner  i  Dresden  28.  11.  1848.  I  juni  1849 
skref  han  till  Liszt,  att  han  hoppades 
få  musiken  färdig  inom  ett  halfår.  I  ett 
bref  till  Heine  14.  9.  1850  antyder  han. 
att  han  ville  uppresa  en  teater  ute  på 
ett  fält  och  sedan  endast  gifva  "Sieg- 
fried" några  gånger  för  inbjudna  vän- 
ner, hvarefter  hela  teatern  skulle  slo- 
pas. I  maj  1851  hade  dramat  utveck- 
lat sig  till  två:  "Jung  Siegfried"  och 
"Siegfrieds  Tod".  24.  6.  1851  var  dikten 
till  förra  delen  färdig.  I  sept.  1851  är 
planen  till  hela  tetralogien  fullt  klar. 
I  maj  och  juni  1852  skrefs  dikten  till 
"Die  Walkiire"  (afslutad  30.  6.)  och  i 
början  af  nov.  förelåg  äfven  "Rhein- 
gold"-dikten  färdig.  I  febr.  1853  tryck- 
tes hela  Ringdikten  som  manuskript  för 
utdelning  bland  vänner.  Den  6.  10.  8.  å. 
öfverlade  W.  med  vännerna  Biilow,  Cor- 
nelius  och  Joachim  om  byggandet  af  en 
särskild  teater,  i  främsta  rummet  af- 
sedd  för  uppförandet  af  Ringen.  Musi- 
ken till  verket  begynte  han  16.  1.  1854 
(skiss  till  "Rheingold")  och  28.  5.  s.  å. 
var  partituret  färdigt.  I  juni  arbetade 
han  vidare  på  "Die  Walkiire"  och  i  slu- 
tet af  december  s.  å.  var  ett  första  ut- 
kast färdigt  till  denna  del.  I  febr.  1855 
reste  han  till  London  och  arbetade  där 
på  partituret  till  samma  del.  I  april 
1856  förelåg  partituret  färdigt.  "Sieg- 
fried"-musiken  påbörjades  22.  9.  1856, 
och  i  maj  1857  hade  han  nått  till  2:dra 
aktens  begynnelse.  Sedan  nedlade  W. 
arbetet  på  Ringen  och  upptog  i  stället 
"Tristan  o.  Isoide"  samt  "Mästersångar- 
ne".  Först  i  april  1863  utkom  en  upp- 
laga af  dikten,  afsedd  för  allmänheten. 
På   konung   Ludvig   II:s   af   Bayern   an- 


708 


Nibelungens  ring 


mödan  upptog  W.  arbetet  på  musiken 
i  okt.  1864  och  i  april  1865  vaknade  tan- 
ken äter  att  få  en  särskild  teater  för 
Ringen      ("Buhnenfestspielhaus").      Vid 

denna  tid  måste  han  åter  utbryta  sitt 
arbete,  och  först  i  Triebchen  24.  6.  1868 
tog  han  definitivt  upp  komponerandet 
af  "Siegfried",  och  2.  akten  förelåg  i 
febr.  1869  färdig.  På  konungens  befall- 
ning uppfördes  "Rheingold",  ehuru  ej 
nöjaktigt  förberedd,  i  Miinchen  under 
Franz  Wullners  ledning  22.  9.  1869.  T  okt. 
s.  å.  arbetade  han  på  musiken  till  "Göt- 
terdämmerung",  och  11.  1.  1870  var  1. 
akten  färdig.  26.  6.  187(1  uppfördes  un- 
der Wiillners  ledning  "Die  Walkiire". 
5.  7.  var  2.  akten  af  "Götterdämmerung" 
färdig;  5.  2.  1871  förelåg  "Siegfried"- 
partituret  afslutadt  och  21.  11.  1874  togs 
sista  penndraget  på  "Götterdämmerung"- 
partituret.  Under  tiden  hade  tanken  på 
en  särskild  teater  skridit  så  långt,  att 
plats  var  utsedd  (Bayreuth  apr.  1871)  och 
grundstenen  till  teatern  lagd  (22.  5.  1872). 
I  juni  1875  samlades  W.-vännerna  för  att 
förbereda  premiären.  W.  öfvertog  själf 
regien  och  Hans  Richter  orkesterlednin- 
gen. 3.  6.  1876  begynte  de  definitiva  öf- 
ningarna  och  13.,  14.,  16.  o.  17.  8.  1876  äg- 
de premiären  rum  (20. — 23.  8.  och  27. — 30. 
8.  andra  o.  tredje  ggn).  Hufvudrollerna 
uppburos  af:  Wotan:  Franz  Betz;  Sieg- 
rnund:  Albert  Niemann;  Siegfried:  Ge- 
org Unger;  Mime:  Karl  Schlosser;  Loge: 
Heinrich  Vogl;  Alberich:  Karl  Hill; 
Gunther:  Eugen  Gura;  Donner:  Niering; 
Froh:  Weiss;  Fasolt:  Eilers;  Fafner: 
Reichenberg;  Briinhilde:  Amalie  Ma- 
terna;  Fricka:  Fr.  Sadler-Griin;  Woglin- 
de:  Lilli  Lehmann;  Wellgunde:  Marie 
Lehmaun;  Flosshilde:  Fr.  Thamm-Lain- 
mert.  Orkestern  var  sammansatt  af 
Europas  främsta  musiker.  Så  storartad 
än  framgången  var,  blef  kritiken  på 
många  håll  enastående  hård  och  bitter. 
De  tre  representationerna  hade  lämnat 
en  förlust  af  150,000  Mark,  och  Ringens 
framtid  syntes  alldeles  förlorad  för  Bay- 
reuth. De  öfriga  större  teatrarna  upp- 
förde verket  antingen  som  helhet  eller 
styckadt.  "Die  Walkiire"  gafs  i  Wien 
5.  3.  1877,  i  New  York  2.  4.  s.  å.,  Schwerin 
7.  1.  1878,  Hamburg  30.  5.  s.  å.;  "Rhein- 
gold" 2.  6.  1878  i  Weimar,  5.  11.  s.  å.  i 
Braunschweig,  15.  2.  1879  i  Köln.  Leip- 
zig (28,  29.  4.  78)   och  Mannheim   (13.  14. 


4.  78)  gåfvo  de  två  första  delarna  på  två 
dagar  efter  hvarandra.  Hela  trilogien 
uppfördes  först  i  Miinchen  (17.— 23.  11. 
1878),  sedan  i:  Leipzig  (3.-7.  1.  79),  Wien 
(26.— 30.  5.  79),  Hamburg  (3.-8.  5.  80)  och 
Köln  (apr.  82).  Statistiken  för  de  första 
15  åren  (1876—91  utvisar,  att  verken  gif- 
vits  följande  antal  ggr:  "Walkiire"  823, 
"Rheingold"  358,  "Siegfried"  322  o.  "Göt- 
terdämmerung" 314.  Leipzig  stod  kvan- 
titivt  främst,  då  det  gällde  Ringen  full- 
ständig, och  från  denna  stad  utgick  idén 
att  skapa  en  "resande  Nibelungentea- 
ter".  Med  Aiigelo  Neumann  som  regis- 
sör och  Anton  Seidl  som  dirigent  blef 
tanken  verkställd,  och  1.  9.  1881  ägde  för- 
sta representationen  rum  i  Breslau  med 
synnerligen  goda  krafter;  sedan  be- 
söktes Königsberg,  Danzig,  Hannover, 
Bremen,  Barmen,  Berlin,  Amsterdam, 
Briissel,  Aachen,  Diisseldorf,  Karlsruhe, 
Darmstadt,  Strassburg  och  Stuttgart.  I 
Bayreuth  kom  Ringen  efter  1876  ej  till 
uppförande  förrän  1896,  sedan  97,  99,  1901, 
02  m.  fl.  år. 

De  skilda  delarnas  premiärer  i  Stock- 
holm och  Köpenhamn  framgår  af  följan- 
de tabell,  där  äfven  öfversättarnas  namn 
och  de  första  innehafvarna  af  hufvud- 
rollerna äro  angifna  (första  namnet  gäl- 
ler Sthlm,  andra  Kphn): 

Rhenguldet. 

S  26.  10.  01.  —  Kphn  2.  5.  08. 
Sigrid  Elmblad.  —  Jul.  Lehmann. 

Fricka:  fru  Jungstedt;  fru  Grunert. 

Freja:   fru  Lindberg;   fru   Brun. 

Erda:   fru   Afzelius;   fru  Neiiendam. 

Wellgunda:    frk.    Hallgren;    frk.    Nörre- 
gaard-Hansen. 

Woglinda:  frk.  Fernqvist;  frk.  Ida  Möl- 
ler. 

Flosshilda:    frk.    Edström;    fru   Lendrop. 

Wotan:   Wallgren;  Nissen. 

Donner:   Lejdström;   Holmqvist. 

Froh:  Malm;  Kjerulf. 

Loge:   Briesemeister;   Agerholm. 

Fasolt:  Sellergren;  Höeberg. 

Fafner:  Elmblad;  Max  Muller. 

Alberik:   Söderman;   C.  Madsen. 

Mime:  Nyblom;  Knudsen. 

Valkyrian. 

S  7.  11.  95  —  Kphn  7.  3.  91. 
Oscar  Bensow.  —  Karl  Gjellerup. 
Sieglinde:   fru  Östberg;  fru  Keller. 


Nlcander— Nieolai 


709 


Brynhilda:    fru    Almati-Rundberg;    Ellen 

Gulbranson. 
Frieka:  fm  Jungstedt;  frk.  Skytt. 
Wotan:   Söderman;   Lange. 
Siegnnind:   Bratbost;   Brun. 
Hunding:  Sellergren;  Gust.  Holm. 

Sigfrid. 

S  11.  12.  05.     -  Kphn  22.  4.  03. 
Sigrid    Elinblad.      -    Einar    Christianscn. 
Brynhilda:     fru     Lyksetb-Skogman;     fru 

Brun. 
Erda:    fru   Mandahl;    frk.   Dons. 
Sigfrid:    Menzinsky;   Cornelius. 
Vandraren:    Vallgren;   Nissen. 
Mime:  Malm;  Knudsen. 
Alberik:    Stiebel;   C.   Madsen. 
Fafuer:   Sellergren;   Muller. 
Skogsfågeln:     frk.    Lagergren;     frk.    Ida 

Möller. 

Ragnarök. 

S  28.  2.  07.  —  Kphn  23.  2.  05. 
Sigrid  Elmblad.  —  Jul.  Lehmann. 
Brynhilda:     fru     Lyksetb-Skogman;     fru 

Brun. 
Gudruna:   fru  Lindberg;  fru  Ulrich. 
Valtrante:   fru  Claussen;  fru  Neiiendam. 
Sigfrid:   Menzinsky;   Cornelius. 
Guntber:   Wallgren;   Nissen. 
Hagen:   Svedelius;   Muller. 
Alberik:    Stiebel;   C.   Madsen. 
3  nornor:     fru  Mandahl. 
fru  Bartels. 

1'rk.   Edström.       (Norneseenen 
utelämnad    i    Kphn.) 
Wellgunda:    frk    Lagergren;    frk    Nörre- 

gaard-Hansen. 
Woglinda:  fru  Hasse;  frk  Ida  Möller. 
Flosshilda:    frk.    Edström;    frk.    Krarup- 
Hansen. 

I  Sthlm  gåfvos  alla  4  delarna  tills.  ffg. 
14,  15,  18,  20.  3.  1907;  sedan  4.-8.  4.  07, 
24.— 30.  3.  08,  16.— 21.  10.  08,  3.-8.  11.  11. 
2. — 9.  11.  De  enskilda  delarna  i  Sthlm 
ha  gifvils  följande  antal  ggr:  Rlieng. 
39,  Valk.  51,  Sigfrid  20  och  Ragn.  16. 
Som  helhet  har  Ringen  gifvits  å  k.  t. 
Kphn  f.  g.  1909:  30.  4.,  1.  5.,  3.  5.,  5.  5.; 
sedan  4  ggr:  8.— 13.  5.  09,  6.— 16.  12.  10., 
18.— 27.  1.— 12.  och  2.— 14.  2.  12.  —  En  vär- 
defull bok  om  Ringen  är  Karl  Gjelle- 
rups  "Richard  Wagner  i  hans  hoved- 
vaerk  Nibelungeiis  Ring".  Kphn  1890  (sv. 
öfvers.  1899). 


Nlcander,  H  e  n  r  i  k.  t.  18.  4.  1744  i  Vre- 
na,  Söderm.,  t  11.  2.  1815   i   Stockholm; 

1776  bitr.  sekr.  i  Vet.  akad.;  ord.  sekr.  o. 
astronom  1784;  tog  afsked  1803  och  er- 
höll 1814  kansliråds  titel.  LMA  1783.  N. 
var   stor   musikvän    och    innehade    1783 — 

K!)  sysslan  som  Mus.  ak:s   kamrer. 

Nichelmann,  Christoph,  f.  18.  8. 
1717  i  Treuenbrietzen.  +  20,  7.  1762  i  Ber- 
lin; elev  af  Seb.  Bach;  1744—56  cemba- 
list hos  Fredrik  den  store;  komponerade 
pianosonater,   sånger   in.    m. 

Nichol,  Horaee  Wadham,  f.  17.  3. 
1848  i  West-Bromwich;  organist  i  Xcw 
York;  komponerade  orgelsaker,  orkester- 
verh  (symf.  dikter,  symfonier),  kyrkliga 
vokalverk,  en  pianokonsert,  en  celloso- 
nat m.  fl. 

1.  Nieolai,  Otto,  f.  9.  6.  1810  i  KönigB- 
berg,  t  11.  5.  1849  i  Berlin;  elev  af  Klein 
och  Zelter  i  Berlin;  1833  organist  vid 
preussiska  Legationskapellet  och  stude- 
rade samtidigt  för  Baini;  han  skref  se- 
dan i  den  italienska  operastilen  flera 
operor,  hvilka  vunno  stort  erkännande 
i  Italien;  1841  Konr.  Kreutzers  efterträ- 
dare som  hof kapellmästare  i  Wien  och 
ledde  samtidigt  de  af  honom  grundade 
filharmoniska  konserterna;  1847  dirigent 
af  domkören  i  Berlin  och  hof  kapellmä- 
stare där;  i  den  preussiska  hufvudsta- 
den  firade  han  sina  främsta  triumfer 
kort  före  sin  död  genom  operan  "Die 
Instigen  Weiber  von  Windsor"  (Sthlm 
1857:  "De  muntra  fruarna  i  Windsor"; 
Kphn  1867).  Detta  sistnämnda  verk  är 
hans  berömdaste  komposition.  På  sin 
tid  voro  flera  kyrkliga  verk  mycket  kän- 
da och  ofta  gifna.  En  julouverture  och 
en  symfoni  i  D-dur  ha  nyligen  återupp- 
tagits på  konsertprogrammen.  —  Litt.: 
11.  Mendel,  O.  X.  (1868);  B.  Schröder,  O. 
N:s  Tagebiicher  (1892);  Gr.  Miinzer,  O. 
X.  als  Symphoniker  (Allg.  M.  Ztg  1908); 
Deutsche  Tonkiinstlerzeitung,  O.  N.-Xuin- 
nier.  Berlin  5.  6.  1910;  sv.  biogr.  i  Sv. 
Musikt.  1899  s.  41. 

2.  W  i  I  I  c  m  Fre  ti  e  r  i  c  (i  e  r  b  a  r  d 
N.,  f.  20.  11.  1829  i  Leyden,  t  29.  4.  1896 
som  direktör  för  k.  musikskolan  i  Haag 
(sedan  1865);  piano-  och  orgelvirtuos; 
redaktör  af  tidskriften  "Cäcilia";  skref* 
flera  kantater  (däribland  en  till  Jenny 
Linds  ära:  "Die  Bchwedische  Xachti- 
gain.   1880). 


710 


Nicole — Nielsen 


Nicole,  Louis,  f.  25.  2.  1863  i  Geneve; 
ii r  bosatt  i  London;  komponerade  kör- 
verk (körsymfonien  "La  bataille  du  Lé- 
man"  1893),  symf.  dikten  "Edelweiss" 
(1885)   m.   fl. 

Niecks,  Freder  i  ek,  f.  3.  2.  1845  i 
Diisseldorf;  1868  organist  i  Skottland 
(Dumfries);  studerade  1877—79  vid  univ. 
i  Leipzig;  verkade  sedan  några  år  som 
musikkritiker  och  blef  1891  musikpro- 
fessor vid  univ.  i  Edinburgh;  utgaf  bl.  a. 
en  Chopinbiografi  (1888)  och  en  skrift 
om   programmusiken    (1907). 

Niedermeyer,  Louis,  f .  1802  i  Nyon 
(Geneve),  t  1861  i  Paris;  sedan  1823  bo- 
satt i  Paris,  där  han  grundade  "École 
Niedermeyer"  (en  fortsättning  af  Cho- 
rons  konserv,  för  kyrklig  sång),  en  in- 
stitution, som  ännu  består;  komponerade 
operor,  kyrkliga  hymner  m.  m.  Den 
Stradella  tillskrifna  kyrkoarian  "Se  i 
miei  sospiri"  ("Helga  madonna")  synes 
vara  komponerad  af  honom;  skref  "Mé- 
tliodc  d'accompagnement  du  plainchant" 
(1855;  2.  uppl.  1876)  och  "Accompagne- 
ment  pour  orgue  des  offices  de  l'église" 
(1861). 

Niederstrich  (t.),  det  nedåt  förda  stråk- 
draget. 

Niehoff,  Dina,  se  E  d  1  i  n  g,  Ber  n- 
hardina. 

1.  Nielsen,  Hans  (Giovanni  F  o  n- 
t  e  i  o),  f.  troligen  i  Roskilde;  medlem  af 
Kristian  IV :s  kapell;  sändes  som  ung 
af  konungen  till  Gabrieli  i  Venedig  för 
att  studera  musik  och  utgaf  i  denna 
stad  tvenne  böcker  madrigaler  under  of- 
van  anförda  italienska  namn;  anställ- 
des vid  sin  hemkomst  1604  som  instru- 
nientist  i  hofkapellet;  med  k.  stipen- 
dium uppehöll  han  sig  1606—08  i  Wolf- 
Jcnbiittel  för  att  utbilda  sig  till  lut  spe- 
lare; under  Kalmarkriget  erhöll  han 
tjänstledighet  och  studerade  då  vid 
univ.  i  Heidelberg;  1623—24  var  han  vi- 
ce hofkapellmästare  i  Köpenhamn.  — 
Litt.:  A.  Hammerich,  Musiken  ved  Chri- 
stian IV:s  Hof  (1892);  C.  Thrane,  Fra 
Hofviolonernes  Tid  (1908). 

2.  Hans  N.,  f.  1840  i  Eidsvold,  f  1874 
i  Kristiania;  violoncellist;  kom  som  ung 
till  Kristiania,  där  han  anställdes  som 
klarinettist  i  militärmusiken;  utbildade 
sig  samtidigt  till  violoncellist  och  erhöll 
anställning  som  sådan  i  teaterorkestern; 
1863  reste  han  till  Dresden  och  var  där 


elev  af  Fr.  Grutzmacher,  besökte  sedan 
Kristiania,  där  han  konserterade  med 
stor  framgång;  reste  1867  på  stipendium 
ånyo  ut  och  uppehöll  sig  2  år  i  Paris. 
Ehuru  han  erhöll  flera  goda  erbjudan- 
den från  Paris  och  London,  återvände 
han  hem,  där  han  verkade  som  1.  vio- 
loncellist vid  teatern;  gaf  dessutom  tal- 
rika konserter  och  medverkade  i  G. 
Böhns    kammarmusiksoareer. 

3.  Regina  N.,  f.  19.  7.  1864  i  Köpen- 
hamn; operasångerska;  elev  af  fru  Kel- 
ler; debuterade  å  k.  t.  Kphn  1885  som 
Siebel  i  "Faust",  och  tillhörde  sedan  k. 
scenen  till  1904;  af  hennes  roller  mär- 
kas: Cherubino,  Gemmy  i  "Vilh.  Tell", 
nigenia,  Elvira  i  "Don  Juan",  Almuth 
i  "Hexan",  Eva  i  "Mästersångarne"  m.  fl. 

4.  August  Carl  N.,  f.  9.  6.  1865  i  Nör- 
re-Lyndelse  (Odense),  Danmark;  elev  af 
konserv,  i  Kphn  med  Orla  Rosenhoff 
till  lärare  i  komp.  och  V.  Tofte  i  violin; 
debuterade  som  kompositör  1888  med  en 
suite  för  ork.  och  året  därpå  med  en 
stråkkvartett;  1889—1905  violinist  i  d. 
hofkapellet;  som  Anckerstipendiat  stu- 
derade han  i  Paris  och  Italien;  2.  ka- 
pellmästare vid  k.  t.  Kphn  1908 — 14. 
LMA  1906.  Som  kompositör  är  han  an- 
hängare af  den  moderna  riktningen, 
ehuru  han  ej  tillhör  någon  bestämd 
skola.  Förutom  ofvannämnda  tvenne 
ungdomsarbeten  kunna  nämnas:  3  sym- 
fonier, körverken  "Hymnus  amoris"  och 
"Sövneu",  operorna  "Saul  og  David" 
(k.  t.  Kphn  1903)  och  "Maskeraden"  (k.  t. 
Kphn  1907),  symf.  rhapsodi,  violinkon- 
sert, 2  sonater  f.  violin  o.  p.,  ouverturen 
"Helios",  orkesterverket  "Drömmesyn"; 
musik  till  skådespelet  "Hr  Oluf  han  ri- 
der", "Snefrid",  kantater  vid  univ:s  års- 
fest och  Aarhusutställn.  1909;  dessutom 
5  stråkkvartetter,  fantasistycken  för 
oboe,   sånger  och   pianostycken. 

5.  Ludolf  N.,  f.  29.  1.  1876  i  Nörre- 
Tvede,  Danmark;  violinist  (altviolinist) 
och  kompositör;  elev  af  konserv,  i 
Kphn;  medlem  af  Björvigkvartetten 
1896—1906;  soloaltviolinist  och  ställf.  di- 
rigent i  Tivolis  ork.  och  Palaekonserter- 
na  under  Joach.  Andersen  1896 — 1906. 
Anckerstipendiat  1907.  Af  hans  kompo- 
sitioner märkas:  3  symfonier,  2  symf. 
dikter  ("Ragnar  Lodbrog",  "Babelstaar- 
net"  m.  kör  och  soli),  "symf.  bilden"  för 
ork.  "Sommernatsstemning",  symf.  stäm- 


Niemann — Nilsson 


711 


ningbilderna  "In  niemoriaui",  2  orkester- 
suiter,  1  konsertouv.,  2  stråkkvartetter, 
2  operor  ("Isabella",  "Uhret"),  körver- 
ket "St.  Hans";  dessutom  solostycken 
för  violin,  cello  och  ork.,  sånger  och  pia- 
nostycken. 

6.  Emil  N.,  f .  22.  7.  1877  i  Kristiania ; 
operasångare  och  sånginstruktör;  utbil- 
dad i  Kristiania,  Dresden  och  Miinchen; 
var  anställd  som  operasångare  i  Wiirz- 
burg  1903 — 04;  uppträdde  sedan  å  Natio- 
nalteatern, Kristiania  ocb  var  lärare 
vid  konserv.  1906—09. 

Niemann,    Rudolf     Friedrich,    f. 

4.  12.  1838  i   Wesselbrunn,  Holstein,  t  2. 

5.  1898  i  Wiesbaden;  pianist;  företog  tal- 
rika konsertresor  (bl.  a.  med  Wilhelmi); 
har  komponerat  pianostycken,  en  violin- 
sonat m.  m.;  gästade  Sthlm  1885. 

Nifel  lingens  ring;  Wagners  sto- 
ra musikdrama;  gifven  under  detta 
namn  i  Sverige.  Se  Nibel  ungens 
ring. 

1.  Niggli,  Arnold,  f.  20.  12.  1843  i 
Aarburg;  sedan  1875  stadsskrifvare  i  fö- 
delsestaden; musikskriftställare;  har 
jämte  kritiska  uppsatser  i  flera  musik- 
tidskrifter skrifvit  biografier  i  Walder- 
seesamlingen  (Chopin,  Schubert,  Fau- 
stina  Bordoni-Hassc,  G.  Elisabeth  Mara, 
Paganini,  Meyerbeer)  samt  en  biogr.  af 
Ad.  Jensen  (1895);  dessutom  några  böc- 
ker om  musiken  i  Schweiz. 

2.  Friedrich  N.,  f.  1875  i  Aarburg; 
pianist  och  kompositör  i  Ziirich;  skref 
pianostycken,  en  cellosonat,  sånger  ni.  ni. 

Nihil,  se  N  o  1  i  ni  e  t  a  n  g  e  r  e. 

Nikisch,  Arthur,  f.  12.  10.  1855  i 
Szent,  Ungern;  1874  elev  af  konserv,  i 
Wien  med  Hellmesberger  till  lärare  i 
violin  och  Dessoff  i  komposition;  läm- 
nade 1877  skolan,  sedan  en  stråkkvartett 
af  honom  prisbelönts;  han  inträdde  i 
hof orkestern,  Wien  s.  å.;  Angelo  Neu- 
mann  hade  emel  lertid  snart  upptäckt 
hans  framstående  dirigentegenskaper 
och  anställde  honom  1878  som  kapell- 
mästare vid  stadsteatern  i  Leipzig;  diri- 
gerade 1889 — 93  symfoniorkestern  i  Bo- 
ston och  företog  med  denna  konsertresor 
genom  Förenta  staterna;  1893—95  opera- 
direktör och  kapellmästare  i  Budapest 
och  har  sedan  varit  dirigent  för  Ge- 
wandhauskonserterna  i  Leipzig;  leder 
dessutom  filh.  ork:s  abonnementskonser- 
Jer   i   Berlin   och  Hamburg;   1905—06  var 


han  därjämte  direktör  för  stadsteatern 
och  1902—07  studiedirektör  vid  konserv, 
i  Leipzig.  Professor  1901.  LMA  1903. 
N.  har  framgått  ur  Wagner-Liszts  skola 
och  har  särskildt  arbetat  för  att  göra 
denna  skolas  kompositioner  kända.  Där- 
jämte ha  äfven  de  gamla  klassikerna  i 
stor  utsträckning  upptagits  å  hans  kon- 
sertprogram. Som  dirigent  torde  han 
höra  till  samtidens  allra  främste.  Som 
kompositör  är  han  bl.  a.  känd  genom  en 
symfoni,  en  kantat  ("Christnacht"),  en 
stråkkvartett,  en  ork.-fantasi  och  en 
violinsonat.  —  Litt.:  F.  Pfohl,  A.  N. 
(1900);  J.  Lipaew,  A.  N.  (1904;  på  ryska). 

1.  Nilsson,  Lars,  f .  på  1830-talet  i  Skå- 
ne; flyttade  efter  afslutad  seminaristut- 
bildning  i  Lund  till  Stockholm,  där  han 
på  60-talet  grundade  en  organistskola, 
hvilken  han  ledde  till  sin  död  1904;  ut- 
arbetade och  utgaf  en  pedalskola,  hvari 
han  meddelade  strängt  genomförda  me- 
todiska anvisningar  för  ett  vårdadt  pe- 
dalspel. Denna  lärobok  användes  under 
en  följd  af  år  vid  konserv,  i  Sthlm,  lik- 
som ock  på  flera  andra  ställen,  bl.  a.  i 
Amsterdam.  N.  utgaf  äfven  ett  häfte 
"Orgeletyder".  —  Biogr.  i  Musiktidnin- 
gen 22.  6.  1904;  N.  P.  Norlind,  Orgelns 
a  I  lm.  hist,  (1912)  s.  167  f. 

2.  Rasmus  N.,  f.  31.  3.  1842  i  St.  Möl- 
leberga,  Skåne;  orgelbyggare;  1869  elev 
af  Cavaillé-Coll  och  Barker  &  C:o  i  Pa- 
ris, sedan  af  Ladegast  i  Weissenfels  m. 
11.;  tog  org.-ex.  i  Sthlm;  byggde  flera 
verk,  de  flesta  i  Lunds  stift. 

3.  Kristina  N.,  grefvinna  de  C  a  s  a 
M  i  r  a  n  d  a,  f .  20.  8.  1843  på  hemmanet 
Sjöabol  i  Vederslöfs  socken  i  Småland, 
där  fadern  var  torpare;  föräldrarna  flyt- 
tade 1852  till  Skatelöfs  socken;  redan  ti- 
digt framträdde  dotterns  ovanliga  mu- 
sikbegåfning;  hon  lärde  sig  själf  trak- 
tera violin  och  ägde  redan  vid  8  års 
ålder  en  god  färdighet  å  instrumentet; 
hon  fick  snart  bidraga  till  familjens 
underhåll  genom  att  sjunga  och  spela  på 
dansgillen  och  vid  marknader.  Vid  soni- 
marmarknaden  i  Ljungby  1858  bemärk- 
tes hennes  ovanliga  röst  af  v.  häradshöf- 
dingen  F.  Tornérhjelm;  genom  dennes 
bemedling  erhöll  hon  sånglektioner  af 
Adelaide  Leuhusen  (s.  d.);  1859  sjöng 
hon  för  första  gången  offentligt  å  en 
konsert  i  Halmstad  och  konserterade 
kort  därefter  i  Göteborg;  Franz  Berwald 


712 


Nilsson 


var  sedan  någon  tid  hennes  lärare  i 
Sthhn.  1860  lat  hon  höra  sig  i  Stock- 
holm och  Uppsala;  Tornérhjelm  och  se- 
dermera konung-  Karl  XV  gåfvo  henne 
ett  stipendium,  som  satte  henne  i  till- 
fälle att  resa  till  Paris  för  att  vidare 
utbilda  sig:  hon  beledsagades  af  friher- 
rinnan Leuh nsen  till  den  franska  huf- 
vudstaden  och  åtnjöt  där  under  4  ars 
tid  Massets,  \\  artels  och  Delle  Sedies 
undervisning.  Hennes  debut  i  Paris  äg- 
de  rum  å  Théåtre  Lyrique  27.  II).  1864 
som  Violetta  i  "La  Traviata";  bon  vann 
genast  allas  sympatier  och  uppträdde 
sedan  i  flera  roller  såsom:  Lucie,  Che- 
rubin,  Nattens  drottning,  Myrrha  i  Jon- 
ciéres  "Sardanapalc",  Estelle  i  Cohens 
"Bluets"  m.  ti.  8.  6.  1867  debuterade 
hon  i  London  å  Her  Majesty's  Theatie 
som  Violetta.  Kort  därefter  uppträdde 
hon  äfven  i  Kristallpalatset  och  vid  mu- 
sikfesten  i  Birmingham  (i  oratorium); 
återkommen  till  Paris  sjöng  hon  för 
första  gången  å  Ht.  operan  9.  3.  1868  i 
Thomas'  "Hamlet"  och  skördade  stor- 
mande bifall  i  Ophcliascenen,  där  hon 
bl.  a.  hade  att  sjunga  "Näckens  polska". 
Kort  därefter  sjöng  hon  Margareta  i 
"Fanst",  Alice  i  "Robert"  och  Mignon. 
Ännu  s.  å.  uppträdde  hon  på  Drury 
Lane,  London,  som  Lucia  och  Cheru- 
bino;  äfven  medverkade  hon  vid  Hän- 
delfestligheterna;  gaf  på  hösten  gäst- 
spel i  Baden-Baden  som  Mignon;  sjöng 
1869  å  St.  op.,  Paris,  Donna  Elvira  tills. 
in.  Patti  som  Zerlina  och  Titiens  som 
Donna  Anna.  Intill  hösten  1870  upp- 
trädde hon  sedan  omväxlande  i  London 
och  Paris  dels  å  opera  dels  i  oratorium 
(Exeter  Hall).  1870—71  gjorde  hon  med 
impressarion  Strakosch  en  lysande  tur- 
né i  Amerika.  Sommaren  1872  var  N. 
åter  i  London,  där  hon  uppträdde  å 
Drury  Lane.  27.  7.  1872  ingick  hon  i 
Westminster  Abbey  äktenskap  med  ban- 
kiren Auguste  Rouzeaud  från  Paris  (t 
22.  2.  1882).  1872—77  sjöng  hon  hvarje 
säsong  i  London  (Drury  Lane  och  Her 
Majesty)  och  lät  dessutom  höra  sig  i 
Petersburg  och  Moskva  samt  gästade 
åter  Amerika  1873 — 74;  af  hennes  nya 
roller  märkas:  Elsa  i  "Lohengrin"  och 
Edith  i  Balfes  "Talismano".  Sverige, 
som  hon  ej  hade  besökt  sedan  1865,  då 
hon  blott  gästade  föräldrahemmet,  åter- 
såg hon  1876  och  uppträdde  å  k.  t.  som 


Margareta,  Mignon  och  Valentiue;  den 
hyllning  man  ägnade  henne  var  ena- 
stående och  kunde  endast  jämföras  med 
Jenny  Linds  omkring  30  år  innan.  1879 
81  sjöng  hon  å  Her  Majestys  Th.,  Lon- 
don, bl.  a.  Margareta  och  Helena  i  Boi- 
tos  "Melist oteles"  (vid  dess  premiär  i 
England  6.  7.  1881).  Å  scen  och  konsert- 
sal nppträdde  hon  vid  samma  tid  i  Ryss- 
land, Spanien,  Österrike  och  Amerika, 
och  medverkade  1881  i  galaföroställnin- 
geu  af  "Faust"  i  anledning  af  kronprin- 
sens förmätning;  1885  sjöng  hon  likale- 
des i  hemlandet,  denna  gång  dock  en- 
dast å  konserter.  Sitt  offentliga  afsked 
af  musiklifvet  tog  hon  å  en  konsert  i 
London  11.  5.  1891;  hon  hade  då  ej  sjun- 
git sedan  20.  6.  1888.  12.  3.  1887  hade  hon 
ingått  nytt  äktenskap  med  den  spanske 
grefven  Angel-Ramon-Maria  Vallejo  y 
Miranda  (t  1902)  och  följde  honom  till 
Madrid.  Sedan  några  årtionden  plägar 
hon  vistas  ömsesidigt  på  sitt  slott  Va- 
laya  vid  franska  Rivieran,  i  sitt  hus  i 
Paris  samt  om  somrarna  i  sin  småländ- 
ska födelsebygd  och  vid  Loka  brunn; 
vistelsen  i  Sverige  har  de  sista  åren 
blifvit  allt  långvarigare.  Hennes  in- 
tresse för  den  svenska  musikens  väl  har 
tagit  sig  uttryck  på  mångahanda  sätt 
genom  gåfvor  till  institutioner,  biblio- 
tek och  museer.  Då  hon  i  aug.  1913  fira- 
de sin  födelsedag  i  hemlandet  fick  hon 
äfven  i  rikt  mått  erfara  sina  landsmäns 
kärlek  och  aktning.  —  LMA  1869.  —  Kr. 
N:s  röst  har  haft  ett  omfång  af  2  okta- 
ver och  1  kvint  (g— d3)  och  särskildt  ut- 
märkt sig  för  en  ovanlig  böjlighet  och 
egalitet.  Intonationens  absoluta  renhet 
har  allmänt  prisats.  Kr.  N.  har  ofta 
jämförts  med  Jenny  Lind.  Skillnaden 
mellan  dem  är  till  stor  del  en  skillnad 
mellan  1840-  och  60-talens  konstuppfatt- 
ning. Under  1840-talet  härskade  ännu 
romantikens  sträfvan  att  idealisera  allt; 
under  60-talet  gällde  det  dramatiska  ut- 
trycket mera,  allt  kom  an  på  sanningen 
i  framställningen.  Jenny  Lind  var  lika 
god  typ  för  sin  tid  som  Kr.  N.  för  sin. 
Skillnaden  i  begåfningen  mellan  de  bå- 
da låg  däri,  att  J.  Lind  hörde  till  de  in- 
tuitiva, hvilka  utan  reflektion  i  inspira- 
tionens ögonblick  alltid  finna  det  rätta 
uttrycket,  under  det  Kr.  N.  först  genom 
reflektion  och  studium  kunde  nå  det 
sanna  och   klara   i  framställningen.     Un- 


Nissen-  -Nissen-Saloman 


713 


der  det  därför  J.  Lind  lyckades  bäst  i 
de  omedelbara,  känslodjupa  rollerna, 
vann  Kr.  X.  sina  framgångar  i  mera 
komplicerade  roller,  där  karaktären  er- 
bjöd (lera  olika  nyanser.  Härtill  koin, 
att  Kr.  N.  mera  än  sin  föregångerska 
kunde  nedlägga  eldigt,  lidelsefullt  patos 
i  sitt  spel.  Till  bennos  bästa  roller  räk- 
nades Mignon,  Margareta,  Elsa,  Donna 
Elvira  ocb  Grefvinuan.  Äfven  bänförde 
lion  i  den  enkla,  naiva  folkvisan  ocb 
ansågs  i  England  som  en  mycket  fram- 
stående oratoriesångerska.  —  Litt.:  Gui 
de  Cbarnacé,  Chr.  N.,  Paris  1869  (Les 
étoiles  du  cbant,  livr.  2);  Memoir  of 
Mdlle  Chr.  N.,  London  s.  a.;  Anteckn.  om 
sv.  kvinnor  (1864);  Teater  och  Musik  1876 
s.  Kl,  24,  27;  Sv.  Musikt.  1881  s.  149,  161; 
1886  s.  3;  1898  s.  9;  I.  Dannströins  Minnes- 
anteckningar (1896)  s.  47—51;  Fr.  Hed- 
berg, Sv.  operasångare  (1885)  s.  316—319; 
Harper's  Bazar  24.  5.  1884;  111.  Tidn.  10. 
12.  1864,  8.  4.  1865  ocb  24.  9.  1881;  Eko 
sept.  1876;  Hemvännen  aug.  1876;  111. 
Fam.-journ.  16.  1.  1887;  Budkaflen  1885; 
Iduns  Kr.  N.-nummer  aug.  1913  m.  fl. 
tidn. 

4.  Anders  N.,  f.  19.  1.  1856  i  Skifarp, 
Skåne;  org.-  ocb  kyrkos.-ex.  i  Lund  1879; 
elev  af  konserv,  i  Sthlm  1881—83;  dir.-ex. 
där  1882,  musiklär.-ex.  1886;  efter  att  ba 
innehaft  en  del  befattningar  i  landsor- 
ten samt  vid  en  del  regementen,  blef 
han  1890  organist  o.  kantor  i  Västervik 
samt  iir  fr.  o.  m.  1893  org.  och  kantor  i 
Norrköping  och  därjämte  musiklärare 
vid  lärov.;  dirigent  och  ledare  af  Vä- 
sterviks musiksällskap  1890 — 92  ocb  af 
Norrköpings  1893—95;  har  företagit  mu- 
sikstudier i  Köpenhamn  1886  samt  i  Ber- 
lin och  Wien  1887. 

Nina  eller  Den  a  f  kärlek 
svagsinta,  Nina,  ou  la  Folie  par 
amour,  komedi  med  sång  i  1  a.  af  Mar- 
sollier,  musik  af  Dalayrac;  premiär  Pa- 
ris 15.  5.  1786;  sv.  öfversättning  af  C. 
Stenborg;  ffg.  i  Sthlm  å  Munkbrot.  8. 
12.  1792;  sedan  å  Arsenalst.  och  Djur- 
gårdst.;  ej  mindre  än  56  ggr  gifven  i  den 
sv.  hufvudstaden;  sa  vidt  kändt  ej  upp- 
förd i  Danmark. 

Nini,  A  1  e  s  s  a  n  d  r  o,  f.  1.  11.  1805  i 
Fano,  Romagna,  t  27.  12.  1880  som  ka- 
pellmästare vid  katedralen  i  Bergamo; 
komponerade   operor  och   kyrkliga  verk. 

N  i  n  i  c  b  e.    vand.    3    a.    af    A.    Henne- 


(|uin  och  A.  Millaud,  musik  af  M.  Bou- 
lard;  premiär  Paris  1878;  svensk  öfvers. 
af  Selfrid  Kinmanson;  ffg.  i  Stockholm  a 
Djurgårdst.  26.  6.  1879;  ffg.  St.  t.  Göteb. 
22.  1.  18811. 

1.  Nissen,  Georg  Nicolans  von. 
f.  i  Haderslev  22.  1.  1761,  t  i  Salzburg 
24.  3.  1826;  dansk  eliargé-d'affaires  i 
Wien  1797;  af  gick  1820  och  flyttade  då 
till  Salzburg;  blef  1797  bekant  med  Mo- 
zarts  änka  Constance  M.  och  hjälpte 
henne  vid  ordnandet  af  MozartS  efter- 
lämnade kompositioner;  gifte  sig  1809 
med  henne;  de  sista  åren  i  Salzburg  ar- 
betade han  på  en  Mozartbiografi,  som  2 
ar  efter  hans  död  utkom  ined  en  inled- 
ning af  d:r  Feuerstein   från   Pirna. 

2.  Helge  N.,  f.  5.  9.  1871  i  Ryde,  Dan- 
mark; operasångare  (bas);  student  1888; 
cand.  phil.;  deputerade  å  k.  t.  Kphn  1897 
som  Mefistofeles  i  "Faust";  anställdes 
sedan  där  och  har  varit  en  af  dess  främ- 
sta sångkrafter;  jämte  å  teatern  har 
han  äfveu  sjungit  å  talrika  konserter 
och  särskildt  varit  en  värdefull  hjälp 
för  studentsångföreningen;  utnämndes 
1909  till  k.  kammarsångare  och  uppträd- 
de s.  å.  å  Covent  Garden,  London  (Hans 
Sachs).  N.  är  sedan  1912  sceninstruktör 
vid  operan.  Af  hans  roller  märkas: 
Leporello,  Taddeo,  Hans  Sachs,  Wotan, 
Konungen  (Lohengrin),  Henrik  i  "Mas- 
carade",  Sebastiano  (Dalen),  Colline  (Bo- 
héme)  m,  11.  N.  gästade  Sthlms  k.  scen 
1905.  —  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1905  s. 
57  f. 

3.  Karl  N.,  f.  27.  2.  1879  i  Kristiauia; 
pianist;  utbildad  af  modern  Erika  Lie 
(s.  d.)  samt  fr.  1898  i  Berlin  och  Paris 
(elev  af  Busoni  och  Eyckeu);  uppträdde 
1897  ffg.  å  moderns  konserter  i  Kristi- 
ania ocb  gaf  följ.  år  sin  första  egna  kon- 
sert där;  har  sedan  konserterat  i  in- 
ocb  utlandet  (i  Sveriges  såväl  hufvud- 
stad  som  landsort  ofta).  N.  har  gjort 
sig  känd  som  betydande  pianist  med 
bländande  teknik  och  intelligent  upp- 
fattning; sedan  hösten  1911  dirigent  för 
den  bl.  körför.  "Cäciliaforeningcn",  Kri- 
stiania. 

4.  Erika  N..  se  L  i  B. 
Nissen-Saloman,     H  e  n  r  i  e  t  t  e.     t 

Nissen,  f.  12.  3.  1821  (ej  1819)  i  Göte- 
borg, t  27.  8.  1879  i  Bad  Harzburg,  Harz; 
sångerska;  sjöng  mycket  tidigt  o.  väck- 
te stor  uppmärksamhet   redan   vid  13  ars 


714 


Nithart — Nocturne 


ålder;  utbildades  af  Georg  Giinther  (den 
berömde  sånglärarens  fader)  och  sjöng 
sedan  ofta  å  konserter  i  Göteborg;  i  juli 
1840  (ej  1839)  sändes  hon  till  Paris,  där 
hon  två  års  tid  åtnjöt  Garcias  under- 
visning; Jenny  Lind,  som  1841  blef  elev 
af  samma  lärare  var  ett  års  tid  hennes 
medlärjunge;  Garcia  lär  ha  yttrat  om 
bägges  förmåga:  "Om  Jenny  Lind  ägde 
Nissens  röst,  eller  denna  Jenny  Linds 
intelligens,  så  skulle  den  ena  af  dem 
blifva  Europas  största  sångerska"  ("J. 
Lind,  skildring  af  hennes  lefnad",  Sthlm 
1848  s.  17).  På  våren  1842  (ej  1843)  de- 
buterade hon  med  glänsande  framgång 
å  italienska  teatern  i  Paris  som  Adal- 
gisa  i"Norma".  1843  sjöng  hon  bl.  a.  i 
Stockholm,  Göteborg  och  Köpenhamn 
samt  begaf  sig  sedan  till  Tyskland,  där 
hon  våren  1844  sjöng  i  Dresden  och  på 
hösten  reste  till  Italien  (efter  att  i  sept. 
ånyo  ha  konserterat  i  Sthlm);  från  Mi- 
lano kallades  hon  s.  å.  till  italienska 
operan  i  Petersburg,  där  hon  erhöll  en- 
gagement.  Redan  efter  ett  år  var  hon 
dock  åter  i  Italien  och  firade  triumfer 
i  Bologna,  Mantua,  Livorno  (1846),  Flo- 
rens, Rom  (1847)  och  Ferrara.  Af  de 
stycken  hon  uppträdde  i  märkas:  "Son- 
nambula",  "Norma",  Verdis  "Attila", 
"I  due  Foscari",  "I  Lombardi".  1848  be- 
gaf hon  sig  till  London,  där  hon  sjöng 
å  Covent  Garden  samt  företog  en  turné 
genom  England,  Skottland  och  Irland. 
Hösten  1849  konserterade  hon  i  Köpen- 
hamn och  Kristiania  samt  vistades  se- 
dan vintern  1849 — 50  i  Leipzig,  där  hon 
sjöng  å  Gewandhauskonserterna.  E. 
Kossak  skref  om  henne  i  Leipzig:  "Har 
man  kallat  Jenny  Lind  den  svenska 
näktergalen,  så  måste  H.  N.  obetingadt 
kallas  den  svenska  lärkan."  På  våren 
1850  lämnade  hon  Leipzig  och  sjöng  se- 
dan, fortfarande  med  enastående  fram- 
gång, i  Bremen,  Oldenburg,  Hannover, 
Frankfurt  a.  M.,  Dresden  och  Berlin; 
reste  sedan  i  Holland,  där  hon  ingick 
äktenskap  med  den  danske  tonsättaren 
Siegfried  Saloman,  och  konser- 
terade med  honom  bl.  a.  i  Stockholm 
okt.  1850.  Resan  gick  sedan  till  Finland 
och  Ryssland  ända  till  Sibirien,  däref- 
ter ned  till  Odessa.  I  Sverige  lät  hon 
ännu  en  gång  höra  sig  okt.  1855  och 
var  vintern  1856—57  åter  i  Leipzig  (Rie- 
mann  anger  1853,  men  detta  år  var  hon 


så  vidt  kändt  ej  i  Tyskland).  Efter  ett 
kortare  uppehåll  i  västra  Tyskland  och 
Schweiz,  slog  hon  sig  ned  i  Briissel,  där 
hon  bodde  vintern  1858—59.  I  Köpen- 
hamn lät  hon  ännu  en  gång  höra  sig 
1859;  s.  å.  mottog  hon  kallelsen  till  sång- 
lärarinna vid  det  nyss  grundade  kon- 
servatoriet  i  Petersburg  och  kvarblef  å 
denna  plats  trots  ärofulla  anbud  från 
Stuttgart  och  Wien.  LMA  1870.  —  1880 
(ej  1881)  utkom  i  Petersburg  en  sång- 
skola af  henne  med  rysk,  fransk  och 
tysk  text  ("L'étude  du  chant.  Das  Stu- 
dium des  Gesanges";  sv.  öfvers.  i  ut- 
drag i  Sv.  Musikt.  1884).  —  Källorna  till 
hennes  biografi  äro  relativt  fåtaliga; 
den  här  anlitade  litt.  är:  "427  porträt- 
ter af  namnkunniga  svenske  män  och 
fruntimmer"  (1847);  Anteckningar  om 
svenska  kvinnor  (1864);  F.  A.  Dahlgren, 
Ant.  om  Sthlms  teatrar;  Holland-Rock- 
stro,  J.  Lind-Goldschmidt;  Overskou, 
Den  danske  Skueplads;  Fetis,  Biogr. 
univ.;  E.  Kneschke,  Die . . .  Leipziger 
Gewandhaus-Concerte  1743—1893  (1893). 
De  uppgifter,  som  finnas  i  Hofbergs 
Handlex.,  Nord.  Fam.  och  Riemanns  lex. 
äro  i  det  stora  hela  de  samma  men  ha 
flera  årtal  felaktiga,  så  vidt  det  låter  sig 
kontrollera.  Alla  dessa  tre  källor  ange 
födelseåret  till  1819,  under  det  att  de  tre 
förstnämnda  här  angifna  källorna  ha 
årtalet  1821.  Då  "427  porträtter"  synas 
ha  fått  privatuppgifter,  måste  detta  sist- 
nämnda årtal  tills  vidare  få  gälla  såsom 
mest  autentiskt. 

Nithart,   se  N  e  i  d  h  a  r  t. 

Njugg  spar  och  fan  tar  eller 
Åldrarnes  dårskaper,  op.  com.  i 
2  a.  af  C.  Envallsson,  musik  af  J.  D. 
Zander;  premiär  å  Eriksbergsteatern, 
Sthlm  17.  2.  1784;  sedan  gifven  å  Munk- 
bro- och  Djurgårdsteatrarna  (intill  1819 
gifven  40  ggr).  Om  stycket  se  J.  Flod- 
mark, Stenborgska  skådebanorna  s.  178. 

N.  N.,  se  Namnlösa  sällskapet. 

Nobile,   nobelt,  ädelt. 

Nocturne  (fr.),  notturno  (it.),  natt- 
stycke, benämning  på  några  melodiösa 
pianostycken  af  John  Field;  sedan  äf- 
ven  namn  på  Chopins  stycken  i  samma 
stil;  vid  1800-talets  midt  en  mycket  all- 
män benämning  på  ett  melodiöst  solo- 
stycke för  piano  (el.  violin  o.  p.).  Hos 
Mozart  förekommer  namnet  som  beteck- 


Xodnagel—  Xohl 


715 


ning  för  ett  stycke  för  stråkar  (Köchels 
förteckn.  nr  286);  Mendelssohn  ger  en 
<entr'acte  i  Midsommarnattsdrönisinusi- 
ken  namnet  n. 

Nodnagel,  Ernst  Otto,  f.  16.  5.  1870  i 
Dortmund,  t  25.  3.  1909  i  Berlin;  musik- 
skriftställare och  kompositör;  1899—1903 
musikrecensent  och  sånglärare  vid  kon- 
serv, i  Königsherg;  komponerade  (i 
Mahlers  stil)  symfoniska  dikter,  "lyri- 
ska recitativ"  (sånger),  sånger  med  or- 
kester, "Abschiedsgesänge"  m.  fl.  Af 
hans  böcker  märkas:  "Jenseits  von 
Wagner  und  Liszt"  (1902),  "Schillings 
Ingwelde"  (1896),  "Moloeh"  (1906),  om  A. 
Mendelssobns  "Elias",  analyser  af  Mah- 
lers 2:dra  och  5:tc  symfoni  m.  m. 

Xodermann,  P  r  e  b  e  n  Magnus  Chri- 
stian,  f.  i  Hjörring,  Danmark,  11.  1.  1867; 
student  1886,  fil.  kand.  i  Lund  1891,  fil.  lic. 
1895,  fil.  d:r  1911;  studerade  musik  i  Kö- 
penhamn 1888 — 90  för  O.  Mailing;  org.-ex. 
i  Lund  1895,  kyrkos.-ex.  där  1898;  org.- 
ex.  i  Skara  1899;  musiklär.-ex.  i  Sthlm 
1900;  vik.  org.  och  kantor  i  Petri  kyrka, 
Malmö  1899—1903;  extra  lär.  vid  b.  a. 
lärov.  Malmö  1899 — 1901;  musiklärare  vid 
samma  lärov.  1902—3;  korchef  i  Par  Bri- 
coll,  Malmö  1900—02;  domkyrkokapell- 
mästare i  Lund  sedan  1903;  har  äfven 
aflagt  ex.  i  orgelspelning  och  musikteori 
i  Berlin,  Leipzig,  Dresden  och  Breslau. 
Af  lians  kompositioner  uppfördes  ope- 
ran "Kung  Magnus"  å  stadsteatern  i 
Hamburg  1898  och  operetten  "Prins  In- 
kognito" å  Casino,  Kphn  1909  (sedan 
tryckt  under  titeln  "Die  Jungfern- 
atadt");  ett  tredje  tryckt  men  ouppfördt 
sceniskt  verk  är  operan  "Gunnlögs  sa- 
ga". Dessutom  har  han  komponerat 
åtskilliga  solosånger,  manskvartetter, 
stycken  för  violin  och  piano,  kyrkliga 
körer  (motetter),  preludier  m.  ni.;  redi- 
gerar samlingen  "Lunds  domkyrkas  kör- 
sånger" innehållande  dels  egna  dels  ar- 
rangerade kompositioner  af  andra  ton- 
sättare för  kör  ined  orgel  el.  ork.  (ett 
60-tal  hittills  ntgifna).  X.  har  dessutom 
utgifvit  ett  mycket  omsorgsfullt  rodigc- 
radt  klaverutdrag  af  Glucks  "Orpheus" 
(1906;  i  denna  redaktion  uppförd  under 
N:s  ledning  i  Malmö  1903);  i  samband 
med  N:s  lärareverksamhet  i  Malmö  står 
hans  uppseendeväckande  pedagogiska 
bok  "Före  Profåret";  utgaf  tills,  med  Fr. 
Wulff  en  betydelsefull  ny  svensk  koral- 


bok på  Ha?ffnersk  grund;  en  mycket  an- 
litad samling  "Sånglekar"  utgafs  1904 
— 05  af  honom  jämte  Kristina  Nilsson 
och  Augusta  Ljungström  (3  bd;  med 
värderika  historiska  medd.  i  sista  bdt). 
Slutligen  har  han  äfven  utgifvit  en  del 
musikhistoriska  skrifter  såsom  "Trage- 
dien om  Orpheus  och  Eurydice  af  Johan 
Celsius"  (1901)  och  det  mycket  betydelse- 
fulla koralhistoriska  verket  "Studier  i 
svensk  hymnologi"  (1911).  X.,  som  har 
ett  värdefullt  musik-  och  folklorebibl., 
torde  vara  en  af  landets  främste  känna- 
re   inom   operans    område. 

Noels  (fr.),  julsånger  (af  lat.  natali6 
[se.  Domini],  Herrans  födelsedag);  od- 
lades först  i  Provence  och  södra  Frank- 
rike; sedan  äfven  i  öfriga  Frankrike; 
de  tyska  andliga  folkvisorna  till  julhel- 
gen kunna  också  räknas  hit  (Dies  est 
lsetitise,  Puer  natus  in  Bethlehem,  Di 
dulci  jubilo,  Resonet  in  laudibus  m.  fl.). 
Julsångerna  blefvo  i  hög  grad  populära 
hos  folket.  —  Om  de  franska  folkliga  n. 
se:  J.  Tiersot,  Histoire  de  la  chanson 
populaires  (Paris  1889);  om  de  tysta  n. 
(andliga  folkvisorna)  och  deras  före- 
komst i  Sverige  se  T.  Norlind,  Latinska 
skolsånger  (1909);  s.  förf.,  Sånger  vid  sv. 
folkfester  (Stud.  i  sv.  folklore  IV,  1911). 

Nohl,  K.  Fr.  L  u  d  w  i  g,  f.  5.  12.  1831  i 
Iserlohn,  t  15.  12.  1885  i  Heidelberg;  mu- 
sikskriftställare; varm  anhängare  och 
försvarare  af  Wagner  och  Liszt;  1860 
docent  i  musikhistoria  i  Heidelberg;  1865 
—68  professor  vid  univ.  i  Mimenen;  1872 
åter  docent  i  Heidelberg;  sedan  1875  do- 
cent vid  Polytechnikum  i  Karlsruhe;  af 
hans  många  musikhistoriska  skrifter 
märkas:  en  Beethovenbiograli  (1864 — 
77,  3  bd),  Beethovens  bref  (1865),  nya  B.- 
bref  (1867),  B:s  Brevier  (1870),  "Einc 
stille  Liebe  zu  B."  (1875),  "B.  uach  den 
Schilderungen  seiner  Zeitgcnossen"  (1877). 
"B.,  Liszt,  Wagner"  (1874);  en  Mozart- 
biografi  (1863,  ny  nppl.  1877);  M:s  bref 
(1865),  "Die  Zauberflöte"  (1862),  "M.  nach 
den  Schilderungen  seiner  Zeitgcnossen" 
(1880),  "Gluck  u.  Wagner"  (1870),  "K. 
Wagners  Bedeutung  fur  die  nationale 
Kunst"  (1883),  "Das  möderne  Musikdra- 
ma" (1884);  "Musikerbriefe"  (1867,  ny 
uppl.  1873);  dessutom  å  Eeclambibl.  en 
musikhistoria  samt  biogr.  af  Beethoven. 
Haydu,  Liszt,  Mozart,  Spohr,  Wagner 
och  Weber. 


716 


Xohr — Nordblom 


Nohr,  Chri  B  t  i  a  n  Friedri  c  h,  f. 
7.  10.  1800  i  Langensalza,  t  5.  10.  1875  i 
Meiningen  som  hertigl.  konsertmästare; 
komponerade  operor,  oratorier,  kammar- 
musikverk   m.   m. 

Noire  (fr.),  en  fjärdedelsnot. 

Noli  me  tangere  (lat.,  "rör  mig  ej"), 
äfven  benämndt  n  i  h  i  1  (ingenting)  el. 
v  a  k  a  t  (är  tom),  ett  "blindregister"  i  en 
orgel,  d.  v.  s.  ett  registerandrag,  som 
icke  bar  någon  funktion  utan  är  anbrin- 
gadt  uteslutande  för  symmetriens  skull. 

Nolopp,  Werner,  f.  5.  6.  1835  i  Sten- 
dal, t  11.  8.  1903  i  Magdeburg;  skref 
omtyckta  manskvartetter,  sånger,  piano- 
stycken   samt    Bångpedagogiska    arbeten. 

Non,  icke;  non  m  o  1 1  o,  icke  mycket; 
n  o  n  tant  o,  n  o  n  t  r  o  p  p  o,  icke  för 
mycket. 

Nona,  den  nionde  tonen  från  grundto- 
nen. 

Nonackord,  ett  ackord  med  grundton, 
ters,   kvint    ocb   nona. 

Nonett,  en  komposition  för  nio  instru- 
ment eller  9  vokalstämmor;  af  de  un- 
der 1800-talet  komponerade  n.  märkas: 
Spobrs  op.  31  för  stråk-  ocb  blåsinstr.; 
Rheinbergers  för  de  fyra  träblåsinstr. 
samt  stråkkvartetten  jämte  horn. 

Norberg,  J.  G.  E.,  f.  16.  8.  1818,  f  12.  6. 
1909;  pianofabrikör;  etablerade  i  Stock- 
holm en  pianofabrik,  bvilken  1888  öfver- 
togs   af   sonen. 

Nordberger,  C  a  r  1,  f.  22.  11.  1885  i  Boll- 
näs; violinist;  elev  af  konserv,  i  Sthlm 
1903—06;  vidare  utbildad  i  Prag  ocb 
Wien  (Ot.  Sevcik);  bar  sedan  1910  kon- 
serterat  öfverallt  inom  Sverige  ocb  i  ut- 
landet samt  vunnit  högt  erkännande  för 
sin  solida  teknik  och  klara  tippfattning. 

1.  Nordblom,  J  o  b  a  n  E  r  i  k,  f.  12.  4. 
1788  i  Uppsala,  t  där  25.  12.  1848;  1803— 
04  anställd  i  handel  i  Stockholm;  elev 
af  Haeffner  1808—1814;  dir.  mus.  vid  Gäfle 
gymnasium  1814—21;  flyttade  sedan  åter 
till  Stockholm,  där  han  1824  blef  lärare  i 
elementar-  och  kyrkosång  vid  Mus.  ak. 
LMA  1827;  blef  1833  Hajffncrs  efterträ- 
dare som  dir.  mus.  vid  univ.  i  Uppsala; 
1835  därjämte  oi*ganist  vid  domkyrkan; 
upprättade  1846  ett  sånginstitut  i  Sthlm; 
företog  sedan  konsertresor  i  landsorten 
och  uppträdde  därvid  som  sångare.  N:s 
bästa  tid  som  kompositör  är  på  20-talet 
och  sammanfaller  i  det  närmaste  med 
lians  Stockbolmstid.     Ehuru  född  i  Upp- 


sala kom  han  aldrig  att  där  rätt  trifvas: 
för  musiklifvet  i  un  i  v. -staden  blef  han 
endast  passiv  och  sökte  blott  fylla  sin 
plikt  så  godt  sig  göra  lät.  Han  stod  där- 
för utanför  den  Geijerska  kretsen,  och 
äfven  den  musikälskande  landsböfding 
Kranier  såg  honom  sällan  bos  sig.  Bland 
studenterna  var  N.  ej  heller  rätt  popu- 
lär och  ledde  aldrig  studentsången,  ehu- 
ru han  i  sin  ungdom  skrifvit  flera  mans- 
kvartetter för  studentkören.  .T.  M.  Ro- 
sén yttrar  om  honom:  "När  N.  utbytte 
sin  ställning  såsom  lärare  i  säng  vid 
Mus.  ak.  i  Stockholm  emot  musikdirek- 
törsbefattningen  vid  akademien  i  Upp- 
sala, så  gjorde  han,  hvad  han  ångrade;, 
ehuru  hans  inkomster  väl  något  förbätt- 
rades. Det  var  icke  så  godt  att  komma 
efter  Ha?ffner,  hvilket  märktes  mest  i 
N:s  oförmåga  såsom  orkesterdirigent,  ty 
för  instrumentalmusiken  hade  han  intet, 
sinne,  och  hvad  som  gick  utöfver  det 
vokala  förstod  han  ej  rätt  och  kunde  för 
den  skull  ej  intressera  sig  därför.  I 
Stockholm  hade  han  en  stor  krets  vän- 
ner .  .  .  Det  var  nog  svårt  för  N.  att  skil- 
ja sig  från  Stockholm,  som  han  ock  un- 
der sin  Uppsalatid  besökte  så  ofta  han 
kunde."  N.  var  representant  för  den  en- 
sidiga sångdyrkan,  som  under  1800-talets 
förra  hälft  var  den  rådande  i  mänga 
kretsar;  endast  melodien  kunde  för  des- 
sa gälla,  ocb  ackompagnenieutet  borde 
blott  bli  enkla  ackord,  hvilka  så  litet 
som  möjligt  borde  undanskymma  sång- 
stämman. N:s  melodi  är  manligare  och 
naturligare  än  den  Gustavianska  tidens 
franskklingande  chanson,  och  han  brag- 
te  därför  den  svenska  solosången  ett 
godt  stycke  framåt,  men  saknade  dock 
den  föregående  tidens  esprit  och  kunde 
därför  ibland  bli  alldaglig  och.  tråkig. 
Därför  ha  också  så  många  af  hans  me- 
lodier så  fort  blifvit  glömda.  De  ännu 
sjungna  äro:  "Härliga  land",  "Ungmön 
i  lunden",  "I  fallets  stund",  "Vore  du 
ett  ax",  "O  låtom  oss  svärja  ett  fostbrö- 
dralag",  "Forntida  minnen".  De  af  ho- 
nom utgifna  sånghäftena  äro  i  hufvud- 
sak:  "Sånger  vid  pianoforte"  lift.  1  (Upp- 
sala 1S18;  ny  uppl.  1829),  hft.  2  (Upps. 
1821;  ny  uppl.  1831),  hft.  3  (1822),  hft.  4 
(1826);  "Sånger  till  ord  af  Grafström" 
(Sthlm  1830),  "Sånger  för  barn"  (1831), 
"Fyrastämmiga  sånger  för  mansröster" 
(1834),  "Sånger  vid  pianoforte  tillegnade 


X  orden — Xordqvist 


717 


Geijer"  (1840),  "Sju  sånger  med  ackom- 
pagneincnt  för  pianoforte"  (1841).  Hans 
måhända  allra  berömdaste  verk  är  Sång- 
skolan, som  antogs  till  lärobok  vid  samt- 
liga läroverk;  den  utkom  i  3  "kurser" 
1836,  37  samt  18411  och  upplefde  en  mängd 
upplagor.  X:s  instrumentala  verk  äro 
i  allmänhet  mindre  kända.  Uppsala  ak:s 
matrikel  för  1841  (s.  47)  upptager:  "åt- 
skilliga otryckta  kompositioner  för  or- 
kester, en  flöjtkonsert,  en  fagott konsert. 
musik  vid  magisterpromotionerna  1836 
och  1839,  vid  med.  dr.-prom.  1837;  dess- 
utom mindre  kompositioner,  såsom  stn- 
dentmarscher  m.  ni.";  alla  äro  blott  i 
manuskript.  —  Litt.:  Uppsala  akademis 
matrikel  1841;  J.  M.  Rosén,  Xågra  min- 
nesblad II.  78  f.;  G.  Kallstenius,  Blad 
ur  Uppsalasångens   historia   (1913). 

2.  .1  o  h  a  n  n  a  Maria  X.,  den  föreg:6 
dotter,  f.  23.  5.  1827  i  Stockholm,  t  där 
16.  6.  19(19;  elev  af  I.  A.  Berg;  sjöng  först 
pä  faderns  turnéer;  sedermera  i  hufvud- 
staden,  där  hon  1853  blef  gift  med  P.  A. 
Öländer  (s.  d.).    LMA  1872. 

3.  H  j  a  1  m  a  r  Henrik  X*.,  den  fö- 
reg:e  broder,  f.  i  Uppsala  1842;  ägnade 
-sig  till  en  början  åt  affärslifvet,  men 
sedan  han  1864  rest  öfver  till  Amerika, 
lick  han  där  studera  sång  på  bekostnad 
af  sångerskan  Parepa  Rosa  och  biträdde 
sedan  vid  hennes  konserter;  han  sjöng 
älven  med  framgång  på  engelska  teat- 
rar. —  Litt.:  Hofberg,  Sv.  biogr.  hand- 
lex.;  se  äfven  en  notis  i  Mus.  ak:s  bandi. 
1869  s.   21. 

Norden,  Anders,  aktör  och  sångare 
vid  k.  t.  Sthlm  1773—87,  t  i  Stockholm 
1791;  hade  först  varit  skolkollega  i 
Stockholm,  där  fadern  varit  kantor  vid 
Klara  kyrka;  en  samtida  yttrar:  "Han 
går  Stenborg  ganska  nära,  därest  han  ej 
strider  om  företrädet";  blef  sedan  kan- 
tor i  Katarina  kyrka.  —  Biogr.  i  F.  A. 
Dahlgren,  Ant.  om  Sthlms  teatrar. 

Nordens  stjärna,  L'étoile  du 
nord,  Der  Xordstern,  kom.  op.  3  a.,  text 
af  Scribe,  musik  af  Meyerbeer;  musiken 
till  största  delen  tagen  ur  operan  "Das 
Feldlager  in  Schlesien"  (se  M  e  y  e  r- 
beer);  premiär  Paris  16.  2.  1854;  ffg. 
';.  t.  Sthlm  2.  12.  1881  (repriser  1889  och 
1908;  intill  1914:  29  ggr):  sa  vi.lt  känt 
ej    gifven    i    Danmark. 

Nordgren,  Ellen,  se  Gulbranson. 

Nordlund,    Erik    Gustaf,    f.    26.    5. 


1851,  f  a  Svartvik,  Sundsvall  11.  8.  1890; 
operasångare  (tenor);  uppträdde  flera 
ål  med  framgång  i  Stora  teatern  i  Gö- 
teborg. 

X  o  r  d  in  a  ii  n  a  Ii  a  r  ]>  a  n.   en   af   .1.    M. 

Hosén  1832—33  i  fi  häften  utgifven  pu- 
blikation bestående  af  kompositioner  af 
endast  svenska  tonkonstnärer.  Samlin- 
gen är  i  många  hänseenden  intressant, 
såsom  innehallande  symfonisatser  (i 
4.-!i.  sättning)  af  A.  F.  Lindblad,  Kdv. 
Brendler,  dessutom  stycken  för  p.  solo, 
p.  och  violin,  sånger  vid  piano  m.  m.  af: 
('ruseli.  Koskull.  Blidberg,  .1.  Berwald, 
Setterholm,  Geijer,  Drake,  Banck,  Xord- 
blom,  Winge,  Beskow,  .1.  M.  Rosén  och 
kronprinsen  Oskar  (sedermera  Oskar  I). 
—  Om  samlingens  tillkomst  se  J.  M.  Ro- 
sén.   Xagra    minnesblad    (1877). 

1.  Nordqvist,  Johan  Co  nrad,  f.  11.  4. 
1840  i  Vänersborg;  blef  8  år  gammal 
elev  vid  Yästgöta-Dals  regementes  mu- 
sikkår och  följde  med  denna  ut  i  dan- 
ska kriget  1848;  erhöll  1855  hautboistvär- 
digheten;  1856  elev  vid  Mus.  ak.  och  1. 
violinist  vid  Ladugårdslandsteatern,  1859 
altviolinist  i  hofkapellet  och  1862  mu- 
sikanförare vid  teaterns  balett;  1864  mu- 
sikdirektör vid  Jönköpings  regemente; 
aflade  1866  org.-,  dir.-  och  musiklär.-ex.; 
lärare  i  harmoni  vid  konserv..  Sthlm 
1870—72  och  1880—1900;  1909  blef  han  lä- 
rare i  ork.-  och  ensemblespeluing  samt 
utbildade  en  god  elevork.;  organist  vid 
Storkyrkan  sedan  1875;  kormästare  vid 
operan  1876,  2.  kapellmästare  1879,  1.  ka- 
pellmästare och  hofkapellmästare  1885; 
k.  t:s  chef  1888—92;  dirigent  för  Musik- 
föreningen 1886—89.  LMA  1870.  X.  vann 
som  dirigent  på  80-talet  ett  stort  erkän- 
nande och  nedlade  under  sin  chefstid  vid 
k.  t.  ett  mycket  förtjänstfullt  arbete, 
hvilket  räddade  institutionen  från  en 
ekonomisk  ruin;  af  gick  1892  från  verk- 
samheten vid  k.  t.  pa  grund  af  en  schism 
mellan  honom  och  personalen;  A.  Hallen 
var  sedan  1892—97  kapellmästare  där; 
25.  3.  1894  visade  han  sig  ffg.  åter  i 
spetsen  för  hofkapellet  vid  en  symfoni- 
konsert och  blef  da  föremal  tor  en  stor- 
artad hyllning;  han  fortfor  sedan  att 
leda  symfonikonserterna.  men  ej  förr  än 
12.  3.  1897  grep  han  åter  taktpinnen  till 
anförande  af  en  opera,  da  "Vilhelm 
Tell"  uppfördes.  Publikens  stormande 
hyllning    visade    otvetydigt,   huru   värde- 


718 


Nordraak — Norén 


rad  hau  var  som  operadirigent.  1908  af- 
gick  han  definitivt  från  operan.  N.  har 
äfven  åtnjutit  anseende  som  altviolinist 
och  ofta  medverkat  i  kammarmusik- 
soaréer. Hans  kompositioner  äro  mest 
tillfällig  operamusik.  Bland  orkester- 
verk  märkes  den  mycket  populära  sorg- 
marschen vid  Karl  XV :s  begrafning;  en 
festmarsch  komponerade  han  för  galare- 
presentationen under  kungajubileet  1897; 
kantat  vid  Oscar  II:s  o.  Sofias  guldbröl- 
lop 1907;  dessutom  flera  pianostycken  o. 
sånger;  har  äfven  instrumenterat  flera 
af  Hallströms  verk.  —  Litt.:  Biogr.  i  Sv. 
Musikt.  1886  s.  9,  1897  s.  83,  1900  s.  65, 
1904  s.  81  m.  fl.;  Ad.  Lindgren,  Sv.  hof- 
kapellmästare  (se  äfven  Sv.  Musikt.); 
C.  F.  Lundqvist,  Minnen  och  antecknin- 
gar I,  II  (1908,  09);  Fr.  Hedberg,  Gu- 
staf III:s  operahus  och  dess  minnen 
(1891);  Fr.  Grönhamn  i  Thalia  1890. 

2.  Anna  N.,  den  föreg:s  dotter,  se 
Lang  2. 

Nordraak,  Rikard,  f.  12.  6.  1842  i 
Kristiania,  t  20.  3.  1866  i  Berlin;  var 
först  bestämd  för  handeln  och  sändes 
för  att  utbilda  sig  i  detta  yrke  till  han- 
delsinstitutet i  Köpenhamn;  här  öfver- 
gick  han  dock  till  musiken  och  stude- 
rade tonkonsten  först  i  den  danska  huf- 
vudstaden  sedan  i  Berlin  (kontrapunkt 
för  Fr.  Kiel  och  komp.  för  Kullak) ;  1862 
sammanträffade  han  med  Grieg  i  Kphn 
och  fick  i  honom  en  tillgifven  vän.  N.  var 
en  af  första  tonsättarne,  som  anade  folk- 
musikens betydelse  för  skapandet  af  en 
nationell  norsk  tonkonst  och  utöfvade  i 
denna  riktning  en  mäktigt  inflytande 
på  Grieg.  Under  sin  korta  lefnad  hann 
N.  ej  skrifva  stora  verk.  De  han  skrif- 
vit  låta  dock  ana  en  stor,  genuin  be- 
gåfning.  Mest  känd  blef  hans  namn  ge- 
nom mel.  till  den  norska  folksången 
"Ja,  vi  elsker".  N.  skref  äfven  musik  till 
Björnsons  "Maria  Stuart"  (uppf.  Sthlm 
1879)  o.  "Sigurd  Slembe".  —  Litt.:  J.  G. 
Conradi,  Musikens  historia  (Krna  1878); 
G.  Schjelderup,  Edv.  Grieg  (Kbhn  1903). 

Nordvästra  Skånes  orke- 
sterförening, en  i  Helsingborg 
grundad  förening  för  upprättandet  och 
underhållandet  af  en  stående  orkester; 
stiftad  5.  9.  1911  af  borgmästare  G.  Hoff, 
dir.  Malte  Sommelius,  lektor  K.  Wint- 
zell,  musikdir.  Olof  Lidner  och  öfverste- 
löjtn.  A.  Ribbing.     Olof  Lidner  är  orke- 


sterns ledare.  För  närv.  utgör  orkestern 
omkring  30  man  (vid  särskilda  tillfällen 
ytterligare  förstärkt).  Under  kalender- 
året 1912  gåfvos  32  folkkonserter,  8  syni- 
fonikonserter,  16  populärkonserter,  $ 
andra  konserter  och  3  kons.  för  skolung- 
dom, däraf  de  flesta  i  Helsingborg,  se- 
dan i  Landskrona,  Engelholm,  Klippan, 
Åstorp,  Eslöf,  Höganäs  och  Bjuf.  Un- 
der år  1913  har  orkestern  äfven  gifvit 
konserter  i  Kristianstad.  1912  utfördes 
221  kompositioner  (däraf  46  sv.)  af  82 
kompositörer  (däraf  19  sv.).  De  svenska 
kompositörerna  ha  varit:  H.  Alfvén,  T. 
Aulin,  Fr.  Berwald,  B.  Crusell,  E.  G. 
Geijer,  A.  Hallen,  Gösta  Geijer,  A.  Hal- 
len, Iv.  Hallström,  J.  A.  Josephson,  A. 
F.  Lindblad,  N.  E.  Loven,  C.  Nordberger. 
L.  Norman,  W.  Peterson-Berger,  A.  Ran- 
del, A.  Söderman,  W.  Stenhammar,  E. 
Sjögren,  V.  Svedbom  och  K.  Valentin. 
Föreningen  åtnjuter  13,500  kr.  i  statsbi- 
drag och  uppbär  dessutom  af  Helsing- 
borgs stad  ett  anslag  af  7,000  kr.  Äfven 
närliggande  städer  och  kommuner  ha 
tecknat  bidrag. 

Norelius,  Jenny,  se  N  o  r  e  1 1  i. 

Norelli,  Jennie  K.  C.  (Jenny  No- 
relius), f.  24.  11.  1863  i  Bollnäs;  opera- 
sångerska; elev  af  konserv,  i  Sthlm  1883 
— 85  och  vidare  utbildad  i  Italien;  sedan 
80-talets  slut  bosatt  i  Amerika,  där  hon 
ingått  äktenskap  med  läkaren  Barton; 
har  särskildt  vunnit  anseende  som  kolo- 
ratursångerska; företog  turnéer  öfver 
hela  Nordamerika  och  var  3  säsonger 
anställd  vid  Covent  Garden,  London,  och 
2  säsonger  vid  Metropolitan  House,  New 
York;  gaf  vintern  1913 — 14  gästspel  i 
Tyskland;  bland  hennes  roller  märkas: 
La  Traviata,  Lucia,  Lakmé,  Rosina  i 
"Barberaren",  Gilda  i  "Rigoletto",  Su- 
sanna i  "Fig.  bröllop",  Micaela  i  "Car- 
men", Philine  i  "Mignon",  Nattens  drott- 
ning" m.  fl.  N.  är  äfven  känd  som  god 
oratoriesångerska.  —  Litt.:  Idun  31.  1. 
1903  och  17.  7.  1910. 

Norén,  Gustaf  Rikard,  f .  19.  1.  1847  i 
Lidköping;  student  1868;  prästvigd  1873; 
verkade  därefter  som  folkskoleinspektör 
i  Hälsingland;  1893  kyrkoherde  i  Skå- 
nella  (Upps.  stift)  och  sedan  1901  i  Tors- 
tuna  (kontraktsprost  1898—1902).  N.  har 
ifrigt  verkat  för  den  rytmiska  koralsån- 
gen och  har  utgifvit  (tills.  m.  J.  Morén) 
en  koralbok:  "Valda  koraler  i  gammal- 


Norge 


719 


rytmisk  form,  med  anlitande  af  de  yp- 
persta källor  och  på  grundvalen  af  Ari- 
stoxenos'  teori  för  musikalisk  rytm" 
(Sthlni  1894).  Såsom  medlem  i  sällska- 
pet "Svenska  kyrkosångens  vänner"  har 
han  tagit  en  aktiv  del  i  dess  koralboks- 
arbete. 1905 — 08  redigerade  han  (tills. 
m.  J.  Roosval  och  H.  Palm)  tidskr.  "Kult 
och  Konst",  hvilken  innehöll  flera  goda 
uppsatser  om  svensk  kyrkomusik.  Af 
hans  skrifter  i  kyrkomusik  märkas:  "I 
kyrkosångsfrågan"  (1890),  "Om  den  nyare 
kyrkosångshistoriska  forskningen  och 
dess  betydelse"  (1892),  "Om  den  gammal- 
rytmiska koralen"  (1897).  Dessutom  ut- 
gaf  han  en  edition  af  svenska  mässan, 
en  "Melodipsalmbok"  (1898)  och  var  led. 
af  kommittén,  som  utarbetade  musik  till 
svenska  mässan  (1894—97).  Äfven  har 
han  arrangerat  musik  till  vesperguds- 
tjänster  och  skrifvit  en  historik  öfver 
psalmen  "Veni  sancte  spiritus"  (på  la- 
tin). Genom  föredrag  öfverallt  i  landet 
har  han  arbetat  för  den  rytmiska  kyrko- 
sången. 

Norge.  Den  norska  kyrkomusiken  un- 
der medeltiden  har  i  allmänhet  samma 
prägel  som  den  allmänna  europeiska; 
om  den  liturgiska  unisona  musiken  är  i 
allmänhet  föga  att  säga,  då  den  troget 
följer  den  allmänna  katolska  traditio- 
nen; mera  intressanta  äro  däremot  de 
norska  sekvenserna,  af  hvilka  Georg 
Reiss  utgifvit  en  del  ("Lux  illuxit  le- 
tabunda",  "Postquam  calix  Babilonis" 
m.  fl.;  se  G.  Reiss,  Musiken  ved  den  inid- 
delalderlige  Olavsdyrkelse  i  Norden, 
Krna  1912);  för  den  flerstämmiga  musi- 
ken äro  af  stor  betydelse  den  nyligen 
gjorda  upptäckten  af  en  melodi  i  två- 
stämmig  sättning  i  tersgångar  (Upps. 
bibi.  C.  233):  "Nobilis,  humilis,  Magne 
martir  stabilis"  (se  O.  Kolsrud-G.  Reiss, 
Tvo  norröne  latinske  kvaede  med  melo- 
diar,  Krna  1913;  i  samma  bok  meddelas 
äfven  en  enstämmig  bröllopssång:  "Ex 
le  lux  oritur").  Liksom  annorstädes  lin- 
nes äfven  i  N.  flera  pergamentsblad  med 
neumer  bevarade  till  vår  tid,  hvilka  ut- 
visa, att  dessa  noternas  föregångare  va- 
rit kända  i  N.  (se  härom  G.  Reiss,  Det 
norske  Rigsarkivs  middelalderlige  Mu- 
sikhaandskrifter,  Krna  1908,  där  äfven 
försök  göres  att  öfversätta  dem  i  mo- 
derna noter).  Om  musiken  i  N.  under 
1500-talet   är  föga  kändt.     Riksarkivet  i 


Sthlm  äger  en  4-stämmig  motett  af  en 
norrman  Caspar  Ecchienus  ("Mu- 
sikalier  från  slutet  af  1500-talet").  Un- 
der 1600-talet  begynte  stadsmusikanter- 
na allt  mera  få  betydelse;  hvarje  större 
norsk  stad  hade  en  stadsmusikant,  an- 
tingen en  infödd  norrman  eller  en  med- 
lem af  det  danska  hofkapellet,  hvilken 
erhållit  en  sådan  syssla  som  en  slags 
pension.  Dessa  musiker  hade  privilegi- 
um på  att  få  spela  till  alla  gillen  och 
fester  i  staden  och  måste  hålla  musik- 
svenner,  så  många  som  kunde  erfor- 
dras. Ingen  annan  musiker  fick  för  be- 
talning åtaga  sig  ett  dylikt  uppdrag. 
Den  förste  nämnde  instrument  ist  en  och 
stadsmusikanten  i  Norge  är  en  "Peter 
Trompeter"  1637.  Ar  1714  synes  Bergens 
musik  ha  öfverflyglat  Kristianias,  i  det 
en  musiker  från  Bergen,  Henrik 
M  e  y  e  r,  fick  befallning  att  flytta  till 
hufvudstaden  för  att  sätta  musiken  där 
i  stånd.  Mot  slutet  af  1700-talet  förena- 
des allt  oftare  stadsmusikantbefattnin- 
gen med  organistsysslan  i  stadskyrkan 
och  uppgick  därför  så  småningom  i  den- 
na kyrkliga  anställning.  Af  organister- 
na från  äldre  tid  äro  endast  ett  fåtal 
kända.  Den  förste  till  namnet  bekante  i 
Kristiania  är  Antoni  Walter;  han 
dog  1668  och  efterföljdes  af  JohanUt- 
r  e  c  h  t.  En  högt  ansedd  orgelvirtuos 
lefde  under  1700-talet  i  Trondhjem,  J  o  h.. 
Daniel  Berlin  (f.  1710  i  Memel;  1737 
anställd  vid  domk.  i  Trondbjem,  t  1775). 
Under  1700-talet  besöktes  de  norska  stä- 
derna allt  oftare  af  konserterande  vir- 
tuoser, och  äfven  städernas  egna  musi- 
ker gåfvo  ej  sällan  konserter.  En  or- 
ganist i  Kristiania,  Johan  Chr. 
K  r  ö  y  e  r  (t  1802)  namnes  1777  som 
konsertgifvare  och  ledare  af  passions- 
konserter. Andra  norska  konsertgifvare 
voro:  organisten  Jens  Sang,  Frede- 
rik Blom  (f.  1769  vid  Tönsberg,  t  1806 
i  Västindien),  Hans  Francke  (båda 
skickliga  violinister),  flöjtisten  C.  H  a  m- 
n  e  r,  sångaren  M  i  c  Ii  a  e  1  R  o  s  i  n  g 
(f.  1756  i  Trondhjem,  t  1818  i  Köpen- 
hamn), violinisten  J  o  h.  H  e  n  r.  P  o  u  1- 
s  c  n  (var  från  Danmark,  men  hade  vi- 
stats någon  tid  i  Ryssland,  innan  han 
till  sist  slog  sig  ned  i  Norge,  där  han 
dog  1838).  Af  utländska  musiker,  hvilka 
gästade  Norge  och  där  gåfvo  konserter, 
kunna    nämnas:    Chr.    W.    Gluck    (den 


720 


Norge 


store  reformatorn),  hvilken  1749  besökte 
Kristiania  och  med  ett  italienskt  opera- 
sällskap gaf  en  teaterföreställning  med 
operan  "Artaserse".  En  annan  konsert- 
gifvare  var  La  Hay  (s.  d.);  mandolin- 
virtuosen  Z  an  e  bon  i  gaf  1779  och  80 
konserter,  sångerskan  Xicolosi  1781, 
violinisten  Chr.  Fr.  Muller  och  sån- 
gerskan CarolineFrederikke 
Möller  (s.  d.)  1782,  harpisten  K  i  r  c  h- 
hof  1784,  Antonio  Lolli  1792,  G. 
.1.  Vogler  1791,  94,  97,  98,  in.  fl.  Alla 
dessa  resande  virtuoser  väckte  hos  huf- 
vudstadens  befolkning  till  lif  tanken  att 
grunda  ett  eget  konsertsällskap.  Ett 
sådant  kom  till  stånd  1780  samt  gaf  dra- 
matiska föreställningar  och  konserter 
livarje  år  intill  1797,  da  det  synes  ha 
iippbört.  1799  grundades  emellertid  ett 
nytt  af  hufvudsakligen  musikalisk  art, 
hvilket  existerade  ett  30-tal  år  framåt. 
Musiklifvet  i  Kristiania  under  1700-ta- 
lets  sista  årtionden  var  i  det  stora  hela 
tämligen  lifaktigt.  Förutom  resande 
operasällskap,  hvilka  gästade  staden 
(1794  och  1800  italienska  sällskap  med 
operor  af  Cimarosa  och  Paisiello)  gåfvos 
passionskonserter  (under  kantor  Flin- 
tenbergs ledning).  Förutom  nyss- 
nämnda dramatiska  sällskap,  hvilket 
verkade  1780 — 97,  fanns  äfven  ett  annat 
ej  namngifvet  musiksällskap,  hvilket 
gal'  symfonier  af  Haydn,  Gyrowetz,  Paul 
YVranitzky  och  Pleyel,  solo  för  violin, 
flöjt,  fagott,  horn  m.  fl.  instrument,  samt 
vokalmusik  bestående  af  arier,  duetter 
och  körer  af  flera  dåtida  kompositörer. 
Detta  upphörde  1795.  Det  1799  stiftade 
musiksällskapet  arbetade  sedan  efter 
större  plan,  hade  egen  orkester  och  kun- 
de äfven  gifva  dramatiska  arbeten,  så- 
som Bjerregaards  "Fjeldeventyret"  med 
musik  af  W.  T  hr  an  e.  Ett  nytt  säll- 
skap "Det  musikaliske  Lyceuni"  stifta- 
des 1809  och  verkade  länge  jämte  det 
andra  med  delvis  samma  orkester.  En 
dugande  musiker  i  hufvudstaden  vid 
1800-talets  början  var  Lars  Roverud 
(f.  1777,  f  1850).  Han  var  student  och 
verkade  länge  som  musiklärare  och  kan- 
tor samt  erhöll  ofta  statsstipendium  för 
att  resa  omkring  i  landet  och  arbeta  för 
förbättrad  kyrkosång.  1815  utgaf  han  en 
bok  "Et  Blik  paa  Musikens  Tilstand  i 
Xorge",  där  han  med  styrka  häfdade 
nödvändigheten    af   en    musikalisk    läro- 


anstalts upprättande  i  Kristiauia;  hatt 
framlade  äfven  förslag  om,  huru  en  så- 
dan borde  inrättas.  Den  förutnämnde 
kompositören  af  "Fjeldeventyret",  W  a  1- 
d  e  m  ar  T  h  r  a  n  e,  begynte  några  ar 
före  1815  att  leda  musiksällskapet;  1815 — 
18  utbildade  han  sig  vidare  i  Paris,  men 
verkade  efter  tillbakakomsten  åter  med 
lif  och  lust  för  sällskapets  förkofran. 
Jämte  orkesterkonserter  gaf  han  vid 
denna  tid  de  första  kammarmusiksoare- 
erna  i  Xorge.  1827  måste  han  af  sjuk- 
dom nedlägga  sin  verksamhet,  och  efter 
hans  död  1828  öfvertog  den  då  18-årige 
O  1  e  B  u  1  1  ledandet;  kort  därefter  läm- 
nade denne  dock  landet  för  att  vidare 
utbilda  sig  som  violinist.  Sedan  blef 
August  Schrumf  (f.  1810  i  Eutin, 
t  i  Kristiania  1856),,  som  tillika  var  ka- 
pellmästare vid  teatern,  musikdirigent 
och  verkade  som  sådan  ända  till  säll- 
skapets upplösning  1838.  Schrumf  var 
en  skicklig  violinist,  energisk  dirigent 
och  nedlade  stor  förtjänst,  om  kammar- 
musiken i  hufvudstaden.  Af  de  under 
1800-talets  trenne  första  årtionden  kon- 
sertcrande  virtuoserna  utifrån  märkas: 
C.  S  c  h  w  e  n  k  e,  J.  F.  Berwald,  van 
B  o  o  ni,  Le  m  m  i  n  g,  YV  e  x  s  c  h  a  1  1, 
Bernhard  och  Carl  Romberg 
(1827).  Af  norska  konserterande  konst- 
närer märkas:  O.  A.  Lindeman  (1821), 
H.  Stramstad,  J.  Töstie,  O.  Fred- 
rik b  e  n  och  O  1  e  B  u  1 1,  hvilken  sist- 
nämnde 10.  2.  1829  uppträdde  å  Ström- 
bergs teater  med  några  solonummer  i 
mellanakterna  och  20.  1.  1830  medver- 
kade vid  en  af  Lyceets  konserter,  då  han 
bl.  a.  spelade  en  konsert  af  Mayse- 
d  e  r.  En  annan  konsertgifvare  var  pia- 
noläraren Otto  Wetterstrand.  1837  grun- 
dades Kristiania  stadsteater  (se  Tea- 
t  e  r),  hvilken  kom  att  utöfva  ett  gag- 
nande inflytande  på  musiklifvet  i  sta- 
den. Den  första  opera  var  "Don  Juan" 
(6.  11.  1837).  För  Trondhjems  musiklif 
kom  släkten  Lindeman  (s.  d.)  att  få 
stor  betydelse.  I  denna  stad  hade  redan 
1786  bildats  ett  musiksällskap,  hvilket 
uppehölls  ända  till  1843.  I  hufvudsta- 
den synes  1844  och  45  ett  niusiksällskap 
ha  existerat  men  utan  att  kunna  uppe- 
hålla sin  verksamhet  någon  längre  tid. 
Först  1847  slöto  sig  några  musikvänner, 
på  violoncellisten  A.  G  e  h  r  m  a  n  s  (s.  d.) 
uppmaning,    samman    till   ett   "filharmo- 


Norge 


721 


niskt  sällskap".  Då  Gehrman  kort  där- 
efter lämnade  landet,  öfvertog  C.  A  r- 
nold  (s.  d.)  ledningen;  denne  lämnade 
det  snart  till  F.  A.  Reissiger,  hvil- 
ken  med  detta  bl.  a.  uppförde  Men- 
delssohns  "Paulus",  Grauns  "Jesu  död", 
Beethovens  "Kristus  på  Oljoberget"  m. 
fl.  Dessutom  gåfvos  af  sällskapet  sym- 
fonier, stråkkvartetter  m.  m.  Sällska- 
pets sista  dirigent  var  O.  W  i  n  t  e  r- 
Hjelm.  Af  konserterande  musiker  från 
1830-  och  40-talen  märkas:  Rudolf 
Willmers  (1839),  Fr.  Prume  (1841), 
A.  E.  P  r  a  1 1  é  (1830,  42),  A.  Gehrman 
(1839,  42,  43;  bodde  1845—48  i  Kristiania), 
Miska  Hauser  (1844),  C  b  r.  K  e  1- 
lermann  (1845,  47,  49),  Cypr.  Horn- 
berg (1848),  Hildur  Sommerfeldt 
(1848),  Jakobine  Gjerz  och  Char- 
lotte Thygesen,  Amalie  Rief- 
fel  (1844),  Henriette  Nissen-Sa- 
loman  (1849),  Muth-Rasmussen 
(1837)  m.  fl.  O  1  e  B  u  1 1  (s.  d.),  som  fr. 
o.  m.  40-talet  ofta  och  gärna  besökte 
hemlandet,  utöfvade  alltid  en  stor  väc- 
kelse på  musiklifvet,  antingen  han  gaf 
konserter  med  biträde  af  inhemska  so- 
lister och  körer  eller  han  samlade  mu- 
siker samman  för  att  i  slutna  kretsar 
intressera  dem  för  det  egna  och  natio- 
nella. Af  ej  ringa  betydelse  blef  hans 
sträfvan  att  få  fram  folkmusiken  och 
göra  den  erkänd  hos  de  bildade  klas- 
serna (se  M  ö  1 1  e  r  g  u  1 1  e  n).  På  50- 
talet  begynte  äfven  musiken  i  Norge  få 
större  former.  Därtill  bidrog  ej  litet  de 
efterhand  grundade  manskörföreningar- 
na, hvilka  i  J.  D.  Behrens  funno  en 
framstående  ledare  (se  Behrens  och 
Manskör).  Genom  denne  fick  N.  sina 
första  musikfester  med  soli,  manskörer 
och  harmoniorkester.  Dessa  fester,  håll- 
na å  skilda  platser  i  landet,  utöfvade  äf- 
ven ett  godt  inflytande  på  landsortens 
musikintresse.  På  50-  och  60-talen  ver- 
kade bl.  a.  följande  musiker  och  kompo- 
sitörer i  hufvudstaden:  H.  K  j  e  r  u  1  f , 
J.  G.  C  o  n  r  a  d  i,  L.  M.  L  i  n  d  e  m  a  n, 
Otto  Winter-Hjelm,  R.  Nordraak 
m.  fl.  L.  M.  L  i  n  d  e  m  a  n  lade  genom 
sin  stora  samling  "Aeldre  og  nyere  nor- 
ske Fjeldmelodier"  grunden  till  ett  verk- 
ligt utforskande  af  den  norska  folkme- 
lodien och  folkdansen. 

För  den  norska  musikkulturens  stånd- 
punkt  på   60-talet   äro   de   uppgifter  om 


musikföreningar,  som  finnas  intagna  i 
Mus.  ak:s  handlingar  1866,  67  och  68,  af 
högt  värde.  Om  Kristiania  förut- 
nämnda filharm.  sällskap  meddelas,  att 
det  omorganiserades  1863  efter  en  vid- 
sträcktare plan;  anförare  var  då  E  d  v. 
G  r  i  e  g.  Stråkkvartetten  bestod  af  18 
personer  (3 — 4  vceller,  2  kb.),  hvarjämte 
ljchöfligt  antal  blåsinstrumenter  kunde 
lånas  af  teaterns  orkester.  Den  blan- 
dade kören  omfattade  70 — 80  personer; 
solister  låntes  från  teatern.  På  de  6 
offentliga  konserter,  som  hvarje  säsong 
skulle  gifvas,  utfördes  symfonier,  ouver- 
turer  samt  större  körer  med  el.  utan  so- 
lo. I  Bergen  fanns  det  1855  stiftade 
sällskapet  "Harmonien",  hvilket  egent- 
ligen var  en  fortsättning  af  ett  1792  bil- 
dadt  sällskap  med  samma  namn.  Diri- 
gent var  August  Fries.  Sällsk.  gaf 
6  konserter  årligen.  I  stråkkv.  deltogo 
6  musiker,  förutom  amatörer;  blåsin- 
strument funnos  till  nödigt  antal.  Or- 
kestern i  sin  helhet  utgjorde  36  med- 
lemmar. Den  bl.  kören  bestod  af  c.  90 
personer.  "Musikföreningen"  i  T  r  o  n  d- 
h  j  e  m  hade  Philip  Jacobsson 
till  dirigent  och  hade  en  orkester  på 
18  och  en  bl.  kör  på  80  personer  (däraf 
30  mansröster).  I  Fredrikshald 
fanns  ett  på  40-talet  stiftadt  "musika- 
liskt sällskap",  som  varit  i  oafbruten 
verksamhet  sedan  1863.  28  aktiva  och 
70  passiva  medlemmar  funnos;  ork.  var 
15  stråkinstr.  och  11  blåsinstr.;  2  konser- 
ter gåfvos  årligen,  dessutom  några  soa- 
réer. Dirigent  var  Reissiger.  Dess- 
utom fanns  en  i  nov.  1866  stiftad  "Mu- 
sikförening af  damer  og  herrer",  bestå- 
ende af  61  ledamöter.  Ändamålet  var 
att  tills.  m.  det  förut  nämnda  sällskapet 
gifva  större  konserter.  I  Stavanger 
fanns  "Det  musikalske  selskab"  med  90 
personers  bl.  kör,  därjämte  solister;  di- 
rigent: örbye;  orkestern  var  för  till- 
fället ej  i  verksamhet.  Sällsk.  fick  1866 
i  V.  F.  v.  L  ii  h  m  a  n  en  ny  dirigent.  I 
Christiansand  funnos  3  sällskap: 
"Det  musikalske  selskab"  med  R  o- 
jahn  som  dirigent  (ork.:  16  pers.);  år- 
ligen 3  å  4  soaréer  samt  dessutom  en 
offentlig  konsert  till  förmån  för  diri- 
genten; "Sångförening  for  herrer  og 
damer"  (samma  dir.  som  föreg.;  kör:  60 
pers.);  en  mindre  bl.  körförening  stod 
under    Aug.    Abrahamsons    ledning 

46 


722 


Norge 


(stiftad  6.  5.  1865;  med  62  medl.);  1867 
gafs  4  soaréer  med  kompositioner  huf- 
vudsakligen  af  norska  och  svenska  kom- 
positörer. I  Porsgrund  stiftades  16. 
11.  1867  en  "Sångförening"  med  129  med- 
lemmar, däraf  80  aktiva.  Dirigent  blef 
Jörgen  Kiindsen.  Instrumentalaf- 
delningen  sköttes  af  en  stråkkvartett 
och  ett  piano.  2  större  konserter  gåf- 
vos,  dessutom  månatliga  soaréer  med 
stråkkvartetter  och  pianomusik.  I  S  k  i- 
e  n  bildades  vid  samma  tid  en  musik- 
förening af  omkring  30  medlemmar.  — 
Af  de  på  70-talet  och  sedan  längre  fram 
grundade  föreningarna  märkas  i  Kristi- 
ania: den  af  Grieg  1871  stiftade  Musik- 
föreningen (s.  d.);  "Gröndahls 
k  o  r",  stiftad  1878  och  nedlagd  1906  (dir. 
hela  tiden:  O.  A.  Gröndahl);  den  bl. 
kören  gaf  i  förening  med  orkester  van- 
ligen 2  konserter  årligen,  hvarvid  bl.  a. 
uppfördes:  Brahms'  Kequiem,  Bruchs 
"Die  Flucht  der  heil.  Familie",  Bachs 
Mattheuspassion,  körer  af  Palestrina, 
Vittoria,  Lasso,  H.  Schiitz  m.  fl.;  dess- 
utom Sindings  "Til  Molde",  Schjelde- 
rups  "Höifjeldsliv"  och  Ellings  "An  He- 
lios".  1880  stiftade  L  a  m  m  e  r  s  (s.  d.) 
"K  orforeninge  n",  som  uppförde 
flera  stora  körverk  (Cherubinis  Kequiem, 
Händels  Messias,  Josua,  Judas  Macca- 
baeus,  Mozarts  Requiem,  Bachs  Johan- 
nespassion  m.  fl.).  Föreningen  ersattes 
1902  af  "Caeciliaforeningen",  hvil- 
ken  intill  1911  stod  under  Lammers'  led- 
ning; hösten  1911  öfvertog  Karl  N  i  s- 
s  e  n  dirigentplatsen  (under  mellantiden 
var  J.  Rivertz  ledare).  Denna  kör 
har  bl.  a.  uppfört  Haydns  Skapelsen, 
Bachs  Johannespassion  och  Brahms' 
Requiem.  Kören  består  för  närvarande 
af  c.  100  medlemmar.  Slutligen  stiftades 
30.  9.  1897  "Holt  ers  kor",  hvars  stif- 
tare och  ledare  alltsedan  dess  Iver 
H  o  1 1  e  r  varit.  80  aktiva  medlemmar 
finnas.  1  å  2  konserter  ha  årligen  gif- 
vits.  Af  uppförda  verk  märkas:  Astor- 
gas  "Stabat  mäter",  Beethovens  9:de 
symfoni,  Brahms'  "Schicksalslied"  och 
"Nänie",  Ellings  "Den  forlorne  Sön", 
Gades  "Elverskud",  "Ved  solnedgång", 
Griegs  "Olav  Trygvason",  Händels  "Mes- 
sias",  Holters  "Til  Faedrelandet",  Rosen- 
felds  "Ved  Nattetide",  Sindings  "Til 
Molde",  a  capella  körer  af  Palestrina 
m.  fl.     För  kammarmusik  har  bl.  a.  ver- 


kat Gustav  Fr.  Langes  stråkkvar- 
tett. På  den  norska  Nationalteatern, 
grundad  1899,  ha  under  årens  lopp  flera 
originalverk  af  norska  kompositörer  gif- 
vits,  däribland  Thranes  "Fjeldeventy- 
ret"  (fg.  5.  4.  1908),  Ole  Oisens  "Lajla" 
(fg.  8.  10.  1908),  Haarklous  "Harisagnet" 
(fg.  17.  8.  1910),  Johan  Halvorsens  "Mot 
Nordpolen"  (fg.  6.  4.  1911),  Sigwardt 
Aspestrands  "Sjömansbruden"  (fg.  8.  5. 
1907).  Orkestern  är  44  man  (se  bil.  IX). 
Af  norska  nationalverk,  hvilka  dessför- 
innan uppförts  på  Kristiania  teater  mär- 
kes Haarklous  "Fra  gamle  dage"  (1894). 
—  I  Trondhjem  stiftades  20.  9.  1909  en 
"Trondhjems  symfoniorkester".  Dirigent 
är  Mörten  Svendsen.  Orkestern, 
50  man,  gifver  årligen  6  konserter,  hvar- 
af  3  abonnementskonserter  och  3  popu- 
lärkonserter. Af  representerade  kompo- 
sitörer vid  konserterna  märkas:  Beetho- 
ven,  Schubert,  Schumann,  Mendelssohn, 
Saint-Saéns,  Massenet,  Grieg,  Johan 
Svendsen,  Sibelius  m.  fl.  Norges  stora 
betydelse  som  musikland  begynner  först 
med  70-talet,  då  Edvard  Grieg  och 
Johan  Svendsen  skapade  en  in- 
hemsk tonkonst  på  nationell  grund.  De- 
ras föregångare  voro  särskildt  H  a  1  f - 
dan  Kjerulf  och  Richard  Nord- 
r  a  a  k.  Af  deras  samtida  och  efterföl- 
jare som  kompositörer  märkas  bl.  a.: 
Kr.  Sinding,  Agathe  Backe  r- 
Gröndahl,  O.  Oisen,  I.  Holter, 
J.  Selmer,  J.  H  a  1  v  o  r  s  e  n,  E.  A  1- 
naes,  G.  Schjelderup,  C.  Elling, 
H  a  a  r  k  1  o  u  m.  fl.  Af  utöfvande  konst- 
närer märkas  pianisterna:  E.  N  e  u- 
pert,  Ag.  Backe  r-G  r  ö  n  d  a  h  1, 
Fridtjof  Gröndahl,  E.  Lie- 
Ni  s  s  e  n,  K.  N  i  s  s  e  n,  H.  C  1  e  v  e, 
N.  L  a  r  s  e  n,  M.  K  n  u  t  z  e  n  m.  fl. ;  bland 
sångerskorna  kunna  nämnas  A  m  u  n  d  a 
Kolderup,  Gina  Oselio,  Olive 
Fremstad,  Cally  Monrad,  Eli- 
sabeth Munth  e-K  a  a  s  m.  fl.  I  flera 
af  Norges  städer  finnas  goda  musiksko- 
lor (se  Konservatorium  och  L  i  n- 
d  e  m  a  n).  Af  goda  sångpedagoger  inom 
den  folkliga  sången  märkas:  L.  S  ö- 
r  a  a  s   och   O.   K  o  p  p  a  n  g. 

Den  norska  folkmusiken  har  särskildt 
inom  folkdansen  en  själfständig  egen- 
art. Folkdanserna  äro  till  största  delen 
instrumentala.  Typiska  former  äro  sär- 
skildt   springdansen   och   hallin- 


Norlén — Xorlind 


723 


gen.  Af  nationella  folkinstrument  mär- 
kas hardangerfiol  och  länge- 
1  e  i  k.  En  god  representant  för  norsk 
folklig  violinvirtuositet  är  Möller- 
gutten    (s.    d.). 

Litt.:  För  medeltiden  se  förut  nämnda 
3  böcker  af  G.  Reiss;  hufvudkällan  för 
1700-talet  är:  H.  J.  Hvitfeldt,  Christiania 
Theaterhistorie  (Kbhn  1876);  för  1800- 
talets  förra  hälft:  J.  G.  Conradi,  Kort- 
fattat historisk  Oversigt  över  Musikens 
Udvikling  og  nuvaerande  Ståndpunkt  i 
Norge  (Krna  1878);  för  1800-talets  senare 
hälft  äfven  V.  E.  Siewers  norska  musik- 
historia i  Panum-Behrends  "Illustreret 
Musikhistorie"  (II,  1905);  Aimar  Grön- 
volds  "Norske  Musikere"  har  biografier 
öfver  Kjerulf,  Svendsen,  Ole  Bull  och 
Edv.  Grieg;  biogr.  öfver  samma  4  musi- 
ker meddelar  C.  Elling  i  "Nordniaend  i 
det  19de  Aarh."  Såsom  ytterligare  bi- 
drag till  Ole  Bull-litt.  (se  Ole  Bull) 
kan  nämnas  följande  skrifter:  Oddmund 
Vik,  Ole  Bull  (Bergen  1890);  E.  B.,  Ole 
Bull  (Altona  1838);  Sarah  Bull,  Ole  Bull 
(London  o.  Stuttgart  1886);  L.  Ottmann, 
Ole  Bull  (Stuttg.  1886);  C.  Gay,  Ole  Bull 
(Paris  1881;  på  vers!);  biogr.  i  Tidn.  f. 
teater  o.  musik  (Sthlm)  9.  1.  1832  och 
27.  2.  1836;  som  tillägg  till  Griegbiogr. 
märkes  Kretzschmars  inledning  till  den 
saml.  uppl.  af  "Lyrische  Stiicke";  biogr. 
materiell  om  en  del  norska  musiker  fin- 
nes i  Schyttes  Nord.  Musiklex.,  111.  norsk 
konversationslex.,  J.  B.  Halvorsens 
Norsk  Forfatterlex.  och  Hvem  er  Hvem? 
För  norska  kompositörers  verk  äro  äf- 
ven musikförlaget  Warmuths  katalo- 
ger värdefulla;  se  äfven  musiktidningar, 
hvilka  sedan  1880-talet  utgifvits  i  Kristi- 
ania. Mus.  ak:s  handl.  såsom  källa  för 
60-talets  norska  musikför.  är  redan 
nämnd.  W.  Niemann,  Die  Musik  Skan- 
dinaviens (Lpzg  1906)  och  samme  förf:s 
uppsatser  i  tidskr.  "Nordland"  (Berlin) 
äro  äfven  värdefulla  (jfr  äfven  hans 
upps.  om  nord.  musik  i  "Das  goldene 
Buch  d.  Musik"),  äfvenså  häftet  "Skan- 
dinavien" i  tidskr.  "Die  Musik"  III  (Ber- 
lin); "Mindeblade  över  Joh.  D.  Behrens" 
(Krna  1890)  är  för  norska  musikens  kul- 
turhist.  mycket  god.  Källorna  för  mans- 
körernas hist.  samt  musikfesterna  finnas 
här  angifna  under  Manskör.  Se  för 
öfrigt  den  i  Behrensbiogr.  s.  23  ff.  an- 
gifna litt.  Striden  (bufvuds.  70-talet)  rör. 


den  nya  norska  koralboken  finnes  angif- 
ven  i  samma  biogr.  s.  25  ff.  För  känne- 
domen om  folkmusiken  är  litt.  om  "Möl- 
lergutten"  värdefull:  O.  A.  överland 
(1890),  G.  T.  Hagen  (1900),  R.  Berge 
(1908).  För  folkmelodierna  se  Lindemans 
ofvannämnda  samling  samt  dessutom: 
R.  Berge,  Norsk  Visefugg  (1904);  Joh. 
Halvorsen,  Norwegische  Bauerntänze 
(Lpzg,  Peters  1906;  jfr  äfven  Griegs  sam- 
lingar på  samma  förl.);  Arne  Björndal, 
Norske  Slaattar;  Bernt  Stöylen,  Norske 
Barnerim  och  Leikar  (1899);  en  uppsats 
om  folkmelodierna  skref  Cath.  Elling 
("Vore  Folkemelodier"  i  Vid.-selsk:s 
skrifter);  om  folkinstrumenten  se  slutl.: 
Norsk  Folkemuseums  Instrument-Udstil- 
ling  1904;  Harry  Fett,  Musikinstrumen- 
ter  (1907).  För  vidare  litt.  hänvisas  till 
de  under  musikernamnen  m.  m.  angifna 
källorna. 

Norlén,  Karl  Gunnar,  f.  30.  4.  1884; 
redaktör  för  Sv.  Musiktidning  sedan  vå- 
ren 1912;  elev  i  musik  af  E.  Åkerberg, 
Sv.  Sjöberg,  Hedenblad,  Lindegren  och 
Em.  Sjögren;  har  en  längre  tid  verkat 
som  musikkritiker;  föreläste  i  musik- 
historia vid  Rich.  Anderssons  musiksko- 
la, Sthlm,  läsåret  1912—13;  bosatt  i  Upp- 
sala. 

1.  Norlind,  Nils  Peter,  f .  8.  4.  1853 
i  Saxtorp,  Skåne;  student  1874;  fil.  kand. 
1886;  org.-  och  kyrkos.-ex.  i  Lund  1882 
och  i  Sthlm  1888;  vik.  kantor  i  V.  Kara- 
by  och  Saxtorp  1882—88;  vik.  sång-  och 
musiklärare  vid  Lunds  seminarium  1883 
och  1885;  ord.  musiklärare  där  sedan  1889; 
vik.  domkyrkoorganist  vid  flera  tillfäl- 
len 1890  och  91;  organist  vid  Allhelgona- 
kyrkan  i  Lund  sedan  1891  (platsen  har 
uppehållits  af  hans  hustru  Johanna- 
H  a  1 1  b  e  r  g-N.) ;  af  Mus.  ak.  tillförord- 
nad examinator  i  org.-  och  kyrkos.-exa- 
men  i  Lunds  stift  sedan  1893;  ordf.  i 
Lunds  stifts  org.-  och  kantorsförening 
1899—1901;  stiftade  1891  tills.  m.  sin  hu- 
stru "N.  P.  Norlinds  musikskola",  hvars 
ledare  han  alltifrån  början  varit;  1909 
medstiftare  af  "Sydsvenska  musikkon- 
servatoriet"  och  dess  ledare  1909 — 12.  N. 
har  jämte  smärre  uppsatser  i  musik  och 
musikhistoria  ("Bidr.  till  den  mus.  diag- 
nostiken", biogr.  öfver  G.  W.  Heintze, 
"Studier  i  formelmetoden",  "Om  sång- 
och  musikundervisningen  vid  några  se- 
min.  i  Berlin  o.  Dresden"  m.  fl.)  utgifvit 


724 


Normalton — Norman 


en  handbok  om  orgelns  allm.  historia  (C. 
F.  Hennerberg  o.  N.  P.  Norlind,  Handb. 
om  orgeln  II,  1912).  N.  har  under  sina 
talrika  resor  för  besiktigande  af  orglar 
skaffat  sig  en  stor  kännedom  om  sam- 
tida svenska  orglar  och  torde  vara  en 
af  landets  mera  bemärkte  fackmän  på 
området.  —  Biogr.  i  Kyrkomusik  och 
Skolsång  1908   s.   137   f. 

2.  Johanna  Hallber g-N .,  den  f  ö- 
reg:s  hustru,  se  Hallberg  3. 

3.  Johan  Henrik  Tobias  N.,  förfat- 
tare af  detta  lexikon,  den  förstnämndes 
systerson,  f.  i  Hvellinge,  Skåne,  6.  5. 1879; 
student  1897,  fil.  kand.  1903,  fil.  dr.  1909, 
docent  i  litteratur-  och  musikhistoria 
vid  Lunds  univ.  sedan  1909;  folkhögskol- 
lärare  1903,  rektor  vid  Tomelilla  folkhög- 
skola 1907—14,  sedan  rektor  vid  folkhög- 
skolan i  Ö.  Grefvie  (nära  Malmö);  har 
företrädesvis  studerat  musikhistoria, 
folkminnen  och  konsthistoria  (sistnämn- 
da ämne  bl.  a.  för  B.  Riehl  i  Miinchen 
och  E.  Wrangel  i  Lund);  som  musiker 
elev  af  Frederique  Rothstein  (piano)  och 
A.  Berg  (teori)  i  Lund,  vid  Leipzigs  kon- 
serv, af  v.  Bose  (piano)  och  Jadassohn 
(teori);  dessutom  elev  af  L.  Thuille  i 
Miinchen  i  kontrapunkt  och  komposi- 
tion; studerat  musikhistoria  under  A. 
Sandberger  vid  univ.  i  Miinchen  1898 — 
99,  O.  Fleischer  och  M.  Friedländer  vid 
univ.  i  Berlin  1899—1900;  dessutom  univ.- 
studier  vid  Lunds,  Uppsala  och  Leipzigs 
univ.  N.  har  företagit  musikvetenskap- 
liga studieresor  i  Sydtyskland,  Frank- 
rike och  England  1899;  innehaft  stats- 
stip.  för  studiet  af  musikalier  i  sv. 
landsortsbibliotek  1904,  satsstip.  i  peda- 
gogiskt syfte  1907  och  1911,  univ.-stip. 
för  studieresa  till  Österrike,  Italien  och 
Schweiz  1913;  för  1913  och  1914  tillerkänd 
statsstip.  för  studier  i  folkkultur  och 
folkmusik  i  Sverige;  tillerkänd  Letter- 
stedtska  inr.  resestip.  för  1914;  sekr.  i 
svenska  sektionen  af  Internationella 
musiksällskapet  sedan  1902;  medlem  i  de 
flesta  separata  kommissionerna  i  IMG. 
(bibliogr.,  luta,  corpus  script.  med.  aevi). 
Såsom  musikhistorisk  författare  har  han 
bl.  a.  utgifvit  följande  böcker:  Svensk 
musikhistoria  (1901;  i  utdr.  på  tyska  i 
flera  tyska  tidskr.),  Om  språket  o.  musi- 
ken (1902),  Beethoven  (1907),  Latinska 
skolsånger  i  Sverige  och  Finland  (1909), 
Studier  i  sv.  folklore  (1911),  Svenska  all- 


mogens lif  (1912);  dessutom  följande  mu- 
sikvetenskapliga uppsatser  i  Samrnel- 
bände  IMG:  Die  Musikgesch.  Schwedens 
in  den  Jahren  1630—1730  (1900;  sv.  uppl. 
Sv.  Musikt.  s.  å.),  Schwedische  Schullie- 
der  im  Mittelalter  und  in  der  Reforma- 
tionszeit  (1901),  Ein  Musikfest  in  Niirn- 
berg  im  Jahre  1649  (1905),  Zur  Geschich- 
te  der  Suite  (1906),  Was  ein  Organist  im 
17.  Jahrhundert  wissen  musste  (1908), 
Zur  Biographie  Christian  Ritters  (1910), 
Zur  Geschichte  der  polnischen  Tänze 
(1911);  i  tidskriften  "Die  Musik":  Wil- 
helm Stenhammar  (1904)  och  Zur  Ge- 
schichte der  schwedischen  Musik  (1904); 
i  tidskr.  "Kult  o.  Konst"  undersökningar 
om  musiken  vid  svenska  skolor  på  1600- 
talet  (särskildt  Västerås  o.  Upps.  univ.) 
samt  sv.  koralböcker  från  1500-  och  1600- 
talen  (1906,  07  och  08);  en  undersökning 
af  musiken  i  Vadstena  kloster  samt  me- 
deltida Birgittinerhandskrifter  rör.  vec- 
koritualens musik  ("Vadstena  klosters 
veckoritual",  Samlaren  1907);  Källorna 
till  sv.  musikens  historia  (Sv.  Musikt. 
1901);  dessutom  flera  uppsatser  om 
svärdsdansen,  suiter,  sv.  folkdanser  och 
folkvisor  m.  m.  i  in-  och  utländska  tid- 
ningar o.  tidskrifter,  pedagogiska  skrif- 
ter samt  ett  hundratal  musikbiografier  i 
svenska  och  tyska  tidningar  och  tid- 
skrifter, recensioner  m.  m. 

N  o  r  m  a,  op.  seria  i  3  a.  af  Felice  Ro- 
mani, musik  af  Bellini;  premiär  26.  12. 
1831  (med  Donzelli,  Pasta  o.  Grisi  i  huf- 
vudrollerna);  gifven  i  Paris  å  ital.  tea- 
tern 20.  6.  1835;  i  London  på  King's  Thea- 
tre  20.  6.  1833  (Drury  Lane  24.  6.  1837); 
svensk  öfversättning  af  N.  W.  af  Wet- 
terstedt;  ffg.  å  k.  t.  Sthlm  19.  5.  1841; 
intill  1913  gifven  111  ggr  (repriser:  1865, 
82,  88,  95);  ffg.  å  St.  t.  i  Göteborg  29.  12. 
1861;  dansk  öfvers.  af  Oehlenschläger; 
ffg.  k.  t.  Kphn  20.  3.  1840  (intill  1866:  51 
ggr). 

Normalton,    stämtonen;    se    A. 

Normaltonläge,  8  fots  tonhöjd  i  en  or- 
gel. 

1.  Norman,  Carl  Adam,  f.  1773,  t 
24.  3.  1812;  violinist  i  svenska  hof kapel- 
let c.  1793;  2:  dre  konsertmästare  1799;  af- 
gick  1812;  deltog  ofta  i  konserterna  vid 
århundradets  början.  E.  G.  Geijer  skrif- 
ver  om  honom:  "Han  spelar  mycket  bra 
och  har  den  klaraste  silfverton,  ehuru 
man  skulle  önska  mer  kraft  och  tydlig- 


Norman 


725 


het  åt  hans  exekution"  (br.  20.  5.  1805); 
längre  fram  yttrar  han  sig  mindre  godt 
om  honom:  "N:s  spel  är  klart  och  be- 
hagligt, men  utan  all  djuphet  och  sann 
känsla"  (br.  27.  10.  1806).  N.  gaf  nästan 
hvarje  år  konserter  i  Åbo. 

2.  Fredrik  Vilhelm  Ludvig  N.,  f.  28. 
8.  1831  i  Stockholm,  t  där  28.  3.  1885;  fa- 
dern var  hufvudman  för  ett  ansedt  han- 
delshus, modern  ägde  rika  musikaliska 
anlag;  fadern  dog  tidigt  och  efterläm- 
nade sin  familj  i  små  omständigheter; 
sonen  visade  tidigt  begåfning  för  im- 
provisationer på  piano.  Hans  första, 
mera  ordnade  handledning  på  detta  in- 
strument åtog  sig  frkn  Josephson  (se- 
dan fru  Schiick),  hvarefter  han  som 
mera  uppvuxen  gosse  erhöll  vidare  un- 
dervisning dels  af  Theodor  Stein,  dels 
ock  under  en  kort  tid  af  van  Boom, 
samt  i  harmoni  af  A.  F.  Lindblad.  Den- 
ne senare  förde  honom  till  d.  v.  kron- 
prinsen Oscar,  hvilken  visste  att  upp- 
skatta hans  stora  begåfning.  En  välvil- 
lig gynnare  ägde  N.  i  löjtnant  C.  G. 
Braunerhjelm,  som  jämte  den  för  honom 
verksamme  bankoregistratorn  Axel  Berg- 
ström satte  honom  i  stånd  att  till  fort- 
sättande af  sina  studier  resa  till  Leipzig 
(1848).  Redan  1843  hade  utkommit  ett 
häfte  "Sånger  komponerade  vid  11  års 
ålder".  Vid  konserv,  i  Leipzig  erhöll  N. 
till  lärare  Hauptmann,  Moscheles  och 
Rietz.  Hvilka  framsteg  han  här  gjorde, 
framgår  bl.  a.  af  G.  Wennerbergs  dag- 
boksanteckningar under  en  resa  i  Tysk- 
land, där  det  för  15.  11.  1852  (Leipzig)  he- 
ter: "Bland  svenskar,  som  vistas  här 
för  musikaliska  studiers  skull,  är  N.  den 
utmärktaste.  Han  har  redan  upphört 
att  vara  elev  af  konservatorium  och  ar- 
betar nu  på  egen  hand.  Det  var  särde- 
les angenämt  att  höra  honom  omtalas 
af  alla  de  unga  tonkonstnärer,  hvilkas 
bekantskap  jag  gjorde,  såsom  den  ut- 
märktaste och  förhoppningsfullaste,  som 
på  länge  utgått  från  konservatorium" 
(Ny  t.  f.  mus.  5.  11.  1853).  De  mästare 
som  mest  påverkade  honom  i  Leipzig, 
voro  Gade  och  Schumann.  Genom  den 
senare,  hvilken  varmt  ifrade  för  hans 
framgångar  i  Tyskland,  vunno  flera 
hans  arbeten  insteg  hos  Kistner,  på 
hvilkens  förlag  "Zwei  Klavierstiicke  op. 
1."  (1851),  en  violinsonat  op.  3  och  se- 
dermera  flera    andra    kompositioner   ut- 


kommo.  Kort  efter  Wennerbergs  besök 
i  Leipzig  återvände  N.  till  Stockholm, 
där  han  snart  tills.  m.  sin  kamrat  Ru- 
benson  utvecklade  en  liflig  verksamhet 
för  det  svenska  musiklifvets  höjande. 
Som  pianist  medverkade  han  vid  flera 
konserter  och  åtnjöt  stor  aktning  som 
utöfvande  musiker.  J.  A.  Josephson 
skrifver:  "Hans  spelsätt,  ej  bravurmäs- 
sigt i  den  mening,  som  de  företrädesvis 
konserterande  pianofortcspelarnes,  har 
dock  mera  än  de  flesta  sådana  varit  till- 
dragande och  har,  såsom  den  äkta  konst- 
närens, utmärkt  sig  för  den  rena  och 
ädla  stil,  den  finhet  och  sanna  värme, 
hvilka  äro  hufvudvillkoren  för  en  tro- 
gen tolkning  af  de  bästa  alstren  inom 
såväl  den  klassiska  som  den  romantiska 
pianofortelitteraturen.  Det  är  den  har- 
moniska föreningen  af  poetiskt  anslag, 
anderik  uppfattning  och  klar  framställ- 
ning, som  gör  N.  till  en  så  framstående 
spelare."  Under  den  första  tiden  efter 
hemkomsten  fick  N.  förtjäna  sitt  uppe- 
hälle genom  lektioner.  LMA  1857.  1858 
sökte  han  kapellmästarebefattningen  vid 
Lunds  univ.  Såväl  Josephson  som  Ad. 
Lindgren  ha  förklarat,  att  han  där  blef 
förbigången  af  Gnosspelius.  Så  är  dock 
ej  fallet.  Alla  voro  ense  om,  att  N:s 
anlag  och  visade  skicklighet  berättigade 
honom  till  platsen.  Konung  Oscar,  som 
alltid  haft  stort  intresse  för  honom,  hade 
emellertid  bestämdt  uttalat  som  sin  ön- 
skan att  få  behålla  honom  i  hufvudsta- 
den  och  för  N:s  skull  inrättades  en 
särskild  plats  som  orkesteranförare  samt 
lärare  i  komposition,  instrumentering 
och  partiturläsning  vid  konserv,  i  Sthlm. 
Han  arbetade  där  i  3  års  tid  till  1861, 
då  han  efter  I.  Lachner  erhöll  förord- 
nande som  hofkapellmästare.  1860  stif- 
tade han  tills.  m.  J.  Giinther  "Nya  har- 
moniska sällskapet"  och  ledde  detta  säll- 
skaps konserter  till  1878,  då  det  nedla- 
de sin  verksamhet.  Som  hofkapellmä- 
stare dirigerade  han  operaorkestern  i  18 
år  till  1879  och  ledde  sedan  till  hösten 
1884  de  af  honom  stiftade  symfonikon- 
serterna, gifna  å  k.  op.  af  hofkapellet. 
Ad.  Lindgren  skrifver  om  honom  som 
dirigent:  "Med  Foroni  kan  N.  väl  icke 
jämföras  i  förmåga  att  i  kapellets  pre- 
stationer ingjuta  ej  blott  ordning,  utan 
äfven  i  sjudande  eld,  fart  och  inspira- 
tioner.    Men  hvad  beträffar  korrekthet, 


726 


Norman 


detaljarbete,  energi  och  pietet  mot  verk 
från  de  mest  olika  skolor  har  hofkapel- 
let  under  N:s  ledning  ej  förlorat  sitt 
anseende  för  att  fortfarande  vara  ett 
bland  de  bättre  i  Europa."  1880  stiftade 
N.  tills.  m.  Vilh.  Svedbom  "Musikförenin- 
gen". Vid  konservatoriet  var  han  efter 
1861  lärare  under  olika  perioder:  1868 
—70,  72—75,  80—82.  1873—74  var  han  pre- 
ses i  Mus.  ak.  1883  års  riksdag  bevil- 
jade honom  ett  tonsättargage  af  2,000 
kr.  årligen,  och  1884  förärade  Svenska 
akad.  honom  sin  stora  prismedalj.  Mus. 
ak.  lät  1910  prägla  en  minnesmedalj  öf- 
ver  honom.  N.  ingick  1864  äktenskap 
med  Wilhelmina  Neruda  och  hade  med 
henne  tvenne  söner.  —  N:s  främsta  bety- 
delse är  som  kompositör.  Han  är  här 
den  store  vägrödjaren  för  en  ny  tidsrikt- 
ning, hvilken  i  Tyskland  utbildats  af 
Mendelssohn  och  Schumann  samt  i  Dan- 
mark skapats  af  N.  W.  Gade.  Denna 
stilriktning  upptog  de  gamla  klassiska 
instrumentala  konstformerna  och  od- 
lade särskildt  symfonien,  kvartetten  och 
sonaten.  Inom  det  vokala  området  ut- 
bildades genom  dem  de  större  formerna 
för  soli,  kör  och  orkester.  Med  fin  kän- 
sla för  klangverkningar  sökte  de  gifva 
orkestern  en  viktigare  plats.  Att  dessa 
nyheter  särskildt  i  Sverige  på  50-talet 
skulle  uppfattas  som  mycket  revolutio- 
nära, är  tydligt,  då  man  besinnar,  att 
visan  med  solomelodi  och  enkelt  ac- 
kompagnement  var  den  hufvudsakligen 
berättigade  konstformen  och  den  itali- 
enska operamelodien  höjdpunkten  af 
konstutveckling.  För  melodien  hade  man 
glömt  polyfonien,  för  den  dominerande 
cantilenan  den  tematiska  konsten.  En- 
dast en  hade  i  Sverige  arbetat  för  den 
nya  "romantiska"  konsten,  Franz  Ber- 
wald, men  han  hade  måst  söka  sitt  uppe- 
hälle till  största  delen  i  utlandet,  eller 
åtminstone  utanför  den  svenska  huf- 
vudstaden,  och  hans  kompositioner  voro 
mycket  litet  kända  och  ännu  mindre  för- 
stådda af  den  svenska  allmänheten. 
Norman  följde  efter  Berwald  såsom  på 
samma  gång  utbildare  och  fullföljare  af 
dennes  konst.  Ad.  Lindgren  skrifver 
1882  om  N.  som  kompositör:  "Jag  nämn- 
de redan,  att  han  i  högre  grad  än  de 
flesta  svenskar  utom  F.  Berwald  äger, 
hvad  man  kallar  tematisk  konst.  Denna 
förmåga  medför  visserligen   sina   faror. 


Förledd  af  den  lätthet,  hvarmed  han 
finner  sig  kunna  fullfölja  en  tematisk 
tanke,  går  konstnären  stundom  för 
långt  i  dess  utarbetande  och  blir  dels 
för  vidlyftig,  dels  för  klyftig.  I  förra 
fallet  blir  hans  arbete  oöfverskådligt, 
oroligt  och  långrandigt,  i  senare  fallet 
torrt  och  osympatiskt;  ty  i  förra  fallet 
har  hans  flygande  fantasi  kommit  ho- 
nom att  glömma  begränsningens  lag, 
i  senare  fallet  har  hans  förstånd  öfver- 
flyglat  hans  känsla.  Det  kan  svårligen 
nekas,  att  N.  stundom  gjort  sig  skyl- 
dig till  någotdera  af  dessa  fel  och  ska- 
pat stycken,  som  mera  äga  teknisk  än 
estetisk  förtjänst,  mera  lärdom  än  be- 
hag. Det  är  säkerligen  mest  denna 
svaghet,  hvilken  (i  förening  med  en  ej 
synnerligen  rik  och  originell  melodi- 
källa) vållat,  att  N.  länge  haft  svårt  för 
att  blifva  populär  såsom  kompositör  (så- 
som pianist  och  kapellmästare  har  han 
alltid  varit  det),  ett  förhållande,  som 
dock  på  senare  åren  synes  hafva  ej  obe- 
tydligt ändrats,  sedan  några  af  hans 
finska  'Skogssånger'  samt  hans  finväfda 
'Månestrålar'  m.  fl.  blifvit  omtyckta  kon- 
sertnummer och  äfven  hans  större  kör- 
kompositioner  kunnat  upprepade  gånger 
gifvas  med  stort  bifall."  —  Bagges  för- 
teckning öfver  N:s  verk  omfattar  föl- 
jande kompositioner  för  orkester:  4  sym- 
fonier, 4  ouverturer,  4  marscher  och  2 
för  piano  m.  ork.;  för  kammarmusik:  1 
stråkoktett,  1  stråksextett,  1  stråkkvin- 
tett, 6  stråkkvartetter,  1  suite  för  2  vio- 
liner, 1  pianosextett,  1  pianokvartett,  1 
pianotrio,  4  sonater  för  piano  o.  violin, 
1  för  piano  och  altviolin,  1  sonat  för 
piano  och  violoncell,  2  st.  för  p.  4  h.,  24 
häften  för  pianosolo  (däraf  15  m.  opus- 
tal). Af  vokalmusik  nämnas:  9  större 
kantater  m.  ork.,  4  st.  dramatisk  musik, 
7  st.  flerst.  sånger  a  capella,  1  häfte  du- 
etter och  11  hftn  för  1  röst  med  piano 
(däraf  6  med  opustal).  Af  de  under  de 
sista  30  åren  ännu  å  konserter  gifna 
verken  märkas:  symf.  nr  1  F-dur  (komp. 
1857;  gifven  13.  5.  1902  i  Mus.  ak.;  eljest 
mindre  känd),  den  mycket  populära 
symf.  nr  2  i  Ess-dur  (tr.  af  Mus.  konst- 
för.  1874;  komp.  1874),  den  äfvenledes  af 
Mus.  konstför.  1885  utgifna  och  1881  kom- 
ponerade 3:dje  symf.  op.  58  D-moll  (gif- 
ven å  symfonikons.  i  Sthlm  14.  11.  1885 
och  af  Konsertför.  9.  4.  1903).    Af  ouver- 


Norman-Neruda — Norrie  de  Verdier 


"27 


turer  märkas:  ouv.  ur  musik  till  Shake- 
speares  "Antonius  och  Cleopatra"  (komp. 
1881;  ouv.  tr.  1910),  ouv.  öfver  fosterländ- 
ska motiv  till  k.  op:s  sekularfest  ("Fest- 
ouv.  i  C-dur")  op.  60  (komp.  1882;  tr. 
1910);  den  1856  komp.  konsertouv.  i  Ess- 
dur op.  21  gafs  ig.  21.  3.  1893  och  har 
sedan  ej  sällan  spelats.  Hans  ung- 
domsverk, pianokons.  (komp.  1846)  utan 
opustal,  har  spelats  ett  par  ggr  i  huf- 
vudstaden.  Af  kammarmusikverken  ha 
utförts:  stråkkvartetten  i  E-dur  op.  20 
(komp.  1855),  stråkkvartetten  i  A-moll 
op.  65  (komp.  1884;  med  det  populära 
andantet  i  F-dur),  stråkkvartetten  i  C- 
dur  op.  42  (komp.  1871—83;  gifven  af 
Aulinska  kv.  3.  3. 1892),  stråksextetten  op. 
18  (komp.  1854),  stråkkvintetten  i  C-moll 
(komp.  1870),  pianosextetten  i  A-moll  op. 
29  (komp.  1868—69),  pianokvartetten  i  E- 
dur  op.  10  (komp.  1856—57),  pianotrio 
i  D-dur  op.  4  (komp.  1849),  pianotrio  i 
H-moll  op.  38  (komp.  1871—72;  spelad  af 
Aulinska  kv.  12.  12.  1893  och  tryckt  1910), 
den  Fr.  Neruda  tillägn.  violoncellsona- 
ten  i  D-dur  op.  28  (komp.  1867).  Af  de 
vokala  verken  äro  särskildt  bekanta 
kantaterna  "Rosa  rörans  bonitatem" 
(komp.  1876),  "Humleplockningen"  (komp. 
1884),  det  ofullbordade  oratoriet  "Die 
Könige  in  Israel"  (rec.  o.  aria  utförd  å 
en  Musikför:s  kons.  6.  3.  1900),  drama- 
tisk musik  till  "Torkel  Knutsson",  "An- 
tonius o.  Cleopatra",  a  capellakörerna 
"Jordens  oro  viker"  (komp.  1878),  "Det 
guddommelige  lys"  (komp.  1880),  mans- 
körer m.  m.  Af  solosånger  har  sär- 
skildt "Månestrålar"  (op.  49:  2,  komp. 
1877)  blifvit  med  rätta  populär.  Äfven 
op.  31.  "Skogssånger"  (komp.  1867)  äger 
högt  värde.  —  Såsom  musikkritiker  ver- 
kade N.  framför  allt  för  den  instrumen- 
tala musiken  och  för  de  stora  körverken. 
Under  50-talet  riktade  han  sin  kritik 
särskildt  mot  den  rådande  dilettantis- 
men och  den  bristande  musikaliska  skol- 
ningen. Af  samtida  kompositörer  arbe- 
tade han  med  framgång  för  Gade  och 
Schumann.  Af  svenska  mästare  är  han 
en  af  de  första,  som  visar  hän  på  Fr. 
Berwalds  betydelse.  Särskildt  viktig  är 
hans  kamp  för  det  nya  i  den  af  honom 
och  Rubenson  1859  utgifna  musiktidnin- 
gen "Tidning  f.  teater  o.  musik";  äfven 
skref  han  dessförinnan  och  efteråt  i 
musiktidningar,     tidskrifter     samt     all- 


männa tidningar  (Ny  tidning  f.  musik, 
Post  o.  Inrikes  tidn.,  Aftonbl.  m.  m.). 
Särskildt  fullödiga  äro  hans  karaktä- 
rististiker  öfver  Fr.  Berwald  och  Aug. 
Söderman  i  Sv.  Musiktidn.;  äfven  en 
uppsats  i  s.  tidn.  om  A.  F.  Lindblad 
som  instrumental  kompositör  är  värde- 
full. En  del  af  hans  uppsatser,  "Musi- 
kaliska uppsatser  och  kritiker  (1880— 
85)"  utgåfvos  1888  samlade  i  bokform. 
—  Litt.:  Ad.  Lindgren,  Sv.  hofkapellmä- 
stare  1782—1882  (äfven  i  Sv.  Musikt.); 
S.  förf.  biogr.  i  Nord.  Fam.;  J.  A.  Jo- 
sephson biogr.  i  Teater  o.  Musik  7.  10. 
1876  (nr  8);  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1885  s. 
49,  1897  s.  83  och  1910  s.  41;  L.  Lager- 
bielke,  Sv.  tonsättare  (1908);  C.  Fr.  Lund- 
qvist,  Minnen  o.  anteckningar  (1908,  09); 
O.  Morales,  biogr.  i  Sv.  Musikerförbun- 
dets tidning  1910  s.  102;  dessutom  biogr. 
1885  i  Budkaflen,  Illustrerad  tidning  och 
Hemvännen  m.  fl.  —  Julius  Bagge  utgaf 
en  "Förteckning  öfver  Ludvig  Normans 
tonverk"   (s.   a.). 

Norman-Neruda,  Wilma,  se  Neruda. 

Normani,  Emma,  f.  B  i  n  g  1  e  y,  f.  i 
England;  utbildad  i  Italien;  uppträdde 
19.  5.  1851  å  k.  t.  Sthlm  som  Armina  i 
"Sömngångerskan"  och  var  sedan  fästad 
vid  k.  scenen  1.  7.  1851—1.  7.  1853;  under 
denna  tid  uppbar  hon  flera  kräfvande 
partier  och  var  en  af  teaterns  bästa 
krafter;  af  hennes  roller  märkas:  Fides 
i  "Profeten",  Norma,  Lucretia,  Lady 
Macbeth,  Adina  i  "Kärleksdrycken" 
Elaizas  i  "Eden".  Sedan  hon  lämnat 
Sverige  1853,  ingick  hon  äktenskap  med 
en  silkesodlare  Rospini  och  bosatte  sig 
sedan  vid  Comosjön.  Fr.  Hedberg  skrif- 
ver  bl.  a.  om  henne:  "Mitt  personliga 
minne  af  denna  sångerska  är  uteslu- 
tande fästadt  vid  den  berömda  kyrko- 
scenen i  Profeten,  där  jag  icke  sett  eller 
hört  något  mera  storslaget  och  fullto- 
nigt, förrän  då  Zelia  Trebelli  uppträdde 
i  samma  scen,  och  fyllde  hela  den  stora 
salongen  med  den  djupa,  präktiga  klan- 
gen af  sin  härliga  stämma"  (Svenska 
operasångare  s.  288). 

Norrie  de  Verdier,  Anna  Hilda  Char- 
lotta, f.  Pettersson,  f.  2.  7.  1860  i 
Stockholm;  operasångerska;  elev  af  J. 
Giinther  vid  Mus.  ak.  samt  af  Fr.  Arl- 
berg  och  S.  Hebbe;  debuterade  1882  å 
Nya  teatern,  Sthlm,  som  Antoinette  i 
"Gnistan";  var  sedan  engagerad  där  1882 


728 


Norrköping 


— 84;  1883  började  hennes  större  verk- 
samhet på  operettens  område  i  "Infan- 
tinnans  dotter",  "Bellevilles  mö",  "Alp- 
hyddan", "Stella"  m.  fl.  1882—84  enga- 
gerad vid  Södra  och  Djurgårdst.;  1884 
—87  direktris  tills.  m.  V.  Kloed  och  M. 
Griinder  för  Vasat.;  gaf  1887—89  gäst- 
spel i  Sverige,  Norge,  Danmark,  Finland 
och  Tyskland;  under  sin  glanstid  vid 
80-talets  midt  var  hon  Sveriges  måhän- 
da främsta  operettsångerska.  N.,  som 
instuderat  visor  för  Marcelle  Legay,  har 
sedan  1889  gjort  sig  vida  känd  som  vis- 
sångerska  i  den  glada  genren  och  tid 
efter  annan  gifvit  gästroller  å  flera  huf- 
vudstads-  och  landsortscener.  N.  var 
1890—09  gift  med  författaren  W.  Norrie, 
Kphn,  och  ingick  1909  nytt  äktenskap 
med  skådespelaren  Anton  de  Verdier.  — 
Biogr.  bl.  a.  i  Sv.  Musikt.  1894  nr  10  och 
1903  nr  2. 

Norrköping.  Om  stadens  musiklif  före 
1700-talets  slut  är  föga  bekant.  Kyr- 
korna saknade  ännu  1772  större  orgel- 
verk:  St.  Olofskyrkan  hade  ingen  orgel 
alls,  Hedvigs-  (tyska)  kyrkan  hade  1680 
köpt  ett  verk  från  Hamburg  för  500 
rdr,  men  sedan  detta  1719  förstörts  af 
ryssarna,  hade  man  äfven  där  intet,  Jo- 
hanneskyrkan  hade  intill  sista  tiden 
nöjt  sig  med  en  handorgel  (positiv), 
men  äfven  denna  hade  1772  "förlorats". 
Emellertid  finna  vi  på  1780-talet,  att  ett 
vaknande  musikintresse  begynt.  1784 
uppförde  ett  sällskap  amatörer  Pergo- 
leses  passionsmusik;  1790  gafs  festmusik 
med  anledning  af  freden  i  Wärälä  och 
1792  afsjöngs  ett  Te  Deum  på  grund  af 
Gustaf  III:s  död.  På  1790-talet  gaf  G. 
V.  Vogler  nästan  årligen  orgelkonserter 
i  St.  Olofskyrkan.  Vid  Gustaf  IV  Adolfs 
kröning  i  staden  1800  föranstaltades  syn- 
nerligen storartad  musik.  Förutom  sån- 
gare och  musiker  i  staden  själf  hade  24 
gymnasister  med  Ad.  Miklin  som  ledare 
kommit  från  Linköping  (s.  d.  n.);  dess- 
utom medverkade  "konungens  harmoni- 
musik". Konsertmästare  K.  F.  Muller 
(s.  d.)  från  hufvudstaden  anförde  orke- 
stern och  Miklin  kören.  Karsten  sjöng 
solo.  Hseffner  och  J.  Struve  (org.  i  Hed- 
vigs förs.)  hade  komponerat  festmusi- 
ken. 1797  bildades  ett  särskildt  musik- 
sällskap under  namn  af  "Musikaliska 
inrättningen",  bestående  af  15  kapelli- 
ster.    Sällskapet    hade    till    uppgift    att 


odla  klassisk  musik,  såväl  vokal  som  in- 
strumental. Stiftare  och  anförare  var 
ryttmästaren  Georg  H.  König  (f  1839), 
en  god  violoncellist  (LMA  1788).  Mus. 
inrättningen  upplöstes  1801,  och  i  dess 
ställe  bildades  1803  Norrköpings  Musi- 
kaliska Sällskap.  Dess  främste  och 
verksammaste  ledamot  var  kaptenskan 
Maria  Elisabeth  Åhmanson  (f  1807),  en 
framstående  sångerska,  syster  till  skå- 
despelaren Lars  Hjortberg.  Sällskapet 
uppförde  årligen  3 — 4  konserter  o.  lång- 
fredagen till  förmån  för  Gustavianska 
barnhuset  en  konsert,  hvarvid  växelvis 
gåfvos  Haydns  "Skapelsen",  "Kristi  sju 
ord  på  korset"  och  "Årstiderna",  äfven- 
som  Grauns  "Jesu  död".  1817  upplöstes 
detta  sällskap,  och  dess  kassa  öfvergick 
till  det  1828  stiftade  Musikaliska  säll- 
skapet, hvilket  existerat  till  in  i  våra 
dagar.  Stiftarna  voro  28  musikintresse- 
rade personer,  herrar  och  damer.  Af  de 
mera  bemärkta  bland  dessa  var  bruks- 
patronen J.  G.  Norstedt  sällskapets  l:ste 
ordf.,  fabrikör  J.  L.  Arosenius  (t  1831) 
dess  l:ste  dirigent,  musikdirektör  John 
Hallberg  (t  1868),  organist  i  St.  Olofs- 
kyrkan, god  orgelspelare  och  pianist 
(dir.  1837—54)  samt  fruarna  Laurette 
Arosenius  och  Amalia  Asklöf.  Sällska- 
pets verksamhet  har  sedan  dess  med 
mer  eller  mindre  lifaktighet  alltjämt 
fortgått,  någon  gång  liggande  i  dvala, 
men  alltid  åter  upptagits  med  förnyadt 
lif  och  intresse.  1835  fick  sällsk.  sina 
första  stadgar,  uppsatta  af  dåv.  ordf. 
konsul  Conrad  Stål  (t  1860;  violinist; 
LMA  1853).  Med  af  seende  på  de  upp- 
förda verken  torde  särskillt  50-,  60-  och 
80-talen  ha  att  uppvisa  stor  lifaktighet 
inom  sällskapet.  Man  samarbetade  ej 
sällan  med  Linköping  (s.  d.),  och  oftast 
gåfvos  de  stora  körverken  i  båda  dessa 
städer.  "Skapelsen",  "Årstiderna"  och 
"Messias"  hörde  till  de  särskildt  ofta 
gifna.  Solopartierna  i  "Skapelsen"  och 
"Messias"  utfördes  af  Amalia  Wallin  (fr. 
Sthlm),  fru  Caroline  Stål,  frk  Hamilton 
(fr.  Norrk.),  tenorpartierna  af  grossh. 
Aug.  Holm  och  häradsh.  Fr.  Göök  (fr. 
Link.),  baspartierna  af  kyrkoherden  vid 
Olofskyrkan  Aug.  Grevillius  (ordf.  1852 
—73)  och  kantorn  vid  s,  kyrka  F.  A. 
Lemke.  Kören  räknade  vid  dessa  kon- 
serter c.  100  personer  och  orkestern  40 
man.     Dirigent    var    Wilh.    Gnosspelius 


Xota  sostenuta — Notskrift 


729 


(s.  d.).  1853  gafs  F.  A.  Friebergs  "Skogs- 
frun". På  60-talet  firades  tvenne  min- 
nesfester för  bortgångna  nitiska  leda- 
möter: Conr.  Stål  och  John  Hallberg. 
Mus.  ak:s  Handl.  för  år  1860  (s.  83)  med- 
delar bl.  a.  följande  om  sällskapet  vid 
denna  tid:  "Orkesterledamöterna  äro 
24  och  kören  för  blandade  röster  utgör 
60  persouer.  Solosångarnas  antal  är  10, 
solisternas  på  stråkinstrumenten  6,  på 
blåsinstr.  3  och  på  piano  12.  Vid  de  of- 
fentliga konserter,  som  sällskapet  årli- 
gen tillställer,  och  hvarvid  gifvits  större 
kompositioner  af  Handel,  Seb.  Bach,  Mo- 
zart  och  Haydn  m.  fl.,  biträda  lifgrena- 
dierregementenas  i  Linköping  varande 
musikkårer."  Under  70-talet  höllos  åter 
tvenne  minnesfester,  den  ena  öfver  fru 
Alfhild  Grevillius  (t  1872;  direktris  1852 
— 72;  pianist),  den  andra  öfver  Nils  An- 
jou  (t  1873).  26.  2.  1878  firades  sällska- 
pets 50-årsfest,  till  hvilken  d.  v.  dirigen- 
ten Jörgen  Mailing  komponerat  festkan- 
taten "Tonernas  seger".  I  den  år  1883 
stiftade  Diiringska  kören  fick  sällskapet 
en  god  förstärkning  i  manskören,  och  i 
Möllerska  kapellet  hade  det  en  hjälp  på 
det  instrumentala  området;  båda  biträd- 
de alltid  gärna  vid  sällskapets  konser- 
ter. Under  80-talet  gafs  Rheinbergers 
ballad  "Toggenburg"  2  ggr,  "Skapelsen" 
5  ggr  i  Norrköping  och  Linköping  med 
fr.  Anna  Klemming,  Sofia  Lindegren, 
ing.  C.  Ahlbom,  grossh.  C.  J.  Kjellgren, 
Sal.  Smith  och  C.  S.  Holmin  som  soli- 
ster. 1887  gafs  Wcnnerbergs  "Jesu  fö- 
delse" i  Norrk  o.  Link.  Sällskapets  kör 
på  80-talet  räknade  c.  80  personer  och  or- 
kestern c.  32  man.  1897  deltog  sällsk. 
med  17  medlemmar  i  2.  nordiska  musik- 
festen i  Sthlm.  Under  1900-talet  slogo 
sig  Norrköpings  och  Visby  musiksäll- 
skap tillsammans  och  gåfvo  gemensam- 
ma konserter  i  sina  respektiva  städer. 
Sedan  25.  10.  1911,  då  sista  konserten 
gafs,  är  sällskapets  verksamhet  tills  vi- 
dare nedlagd.  Edv.  Diiring,  C.  F.  Jans- 
son, T.  Allberg  och  G.  Edelberg  m.  fl. 
bildade  1912  "Norrköpings  orkesterföre- 
ning" med  den  förstnämnde  till  dirigent. 
Ork.-för.  åtnjuter  sedan  1914  statsun- 
derstöd. Dirigent:  Ivar  Hellman.  — 
Musiksällskapets  i  N.  dirigenter  ha 
varit:  J.  L.  Arosenius  (1828—31),  A. 
Acharius  (32—34),  G.  Lundgren  (34—35, 
36—37),  A.  E.  Pratté  (35—36),  John  Hall- 


berg (37—54),  Nils  Anjou  (54—64),  F.  A. 
Frieberg  (64—66),  Fritz  Salmzon  (66—68), 
Göran  Möller  (68—70),  J.  A.  Löfven  (70— 
77,  89—91),  Jörgen  Mailing  (77—79),  Jo- 
han Enholm  (v.-t.  79),  Edv.  Diiring  (82 
—88,  96—98,  01—03,  08—11),  C.  J.  Kjell- 
gren (88—89),  And.  Nilsson  (92—96),  Knut 
Dahlström  (00—01).  —  Litt.:  A.  A.  Hiil- 
phers,  Hist.  afh.  (1773);  Vilh.  Bergsten, 
Mus:ska  nöjen  i  Norrköping  från  länge 
svunna  tider  (Sv.  Musikt.  1886  s.  82  ff., 
90  ff.;  äfven  i  särtryck);  om  de  musika- 
liska prestationerna  vid  kungaparets 
kröning  i  Norrköping  år  1800  se  Sv.  Mu- 
sikt. 1900  s.  76;  medd.  i  Sv.  Musikt.  m.  fl. 
tidskr.;  Mus.  ak:s  handl.  1866  s.  83;  per- 
sonl.  medd.  fr.  E.  Diiring,  Norrköping. 

Nota  sostenuta  (it.),  uthållen  not. 

Notation,  konsten  att  nedskrifva  ett 
musikstycke  i  skriftecken. 

Notera,  uppskrifva  ett  musikstycke  i 
skriftecken. 

Note  sensible  (fr.),  eg.  känslig  not;  i 
Frankrike  en  beteckning  för  ledtonen. 

Notklav,  se  K  1  a  v. 

Notskrift  (bil.  VI),  den  skriftliga  upp- 
teckningen af  toner.  Tre  grundprinci- 
per ha  gjort  sig  gällande  vid  n.,  den 
ena  utgående  från  noternas  namn  eller 
beteckning,  (orgeltabulaturen; 
bil.  VI,  5  och  6)  den  andra  från  sång- 
melodiens höjningar  och  sänkningar 
(n  e  u  m  e  r  n  a),  den  tredje  från  fing- 
rarnas grepp  å  instrumentens  strängar 
(luttabulaturen;  bil.  VI,  7).  Or- 
geltabulaturen har  föregångare  i  den 
grekiska  och  kinesiska  notskriften  och 
delvis  i  den  indiska;  kombinerad  med 
neumerna  förefinnes  den  en  kortare  tid 
under  medeltiden;  lutabulaturen  kan  i 
sina  grunddrag  återfinnas  i  Japans  in- 
strumentala notskrift.  Vår  nuvarande 
notskrift  har  framgått  ur  neumerna 
(s.  d.),  hvilka  utvecklats  till  koralno- 
t  e  r  på  1—5  notlinjer  (se  bil.  VI,  1  o.  2) 
och  sedan  till  mensuralnoter  (a. 
d.).  1500-talets  notskrift  för  klavérin- 
strument  och  orgel  använde  någon  gång 
7—9  notlinjer,  men  från  1600-talets  bör- 
jan har  5-linjesystemet  varit  allenarå- 
dande.  Endast  där  den  medeltida  koral- 
notskriften bibehållits,  såsom  i  kyrklig 
liturgisk  musik  inom  den  katolska  kyr- 
kan har  4-linjesystemet  lefvat  kvar.  Ur 
notbokstafven  i  en  notrads  början  har 
notklaven   uppstått    (först   C,   F  och 


730 


Notsystem — Nottryck 


G-klaver,  numera  mestadels  blott  G-  och 
F-klav,  "diskant"-  och  "basklav").  Men- 
suralnotskriften  fick  sin  sista  moderni- 
sering på  1600-talet  genom  taktstreckens 
införande.  Under  1500-talet  hade  dock 
inom  tabulaturen  länge  taktstreck  före- 
kommit. Luttabulaturen  fick  med  1600- 
talet  en  ny  sidoform  i  gitarrtabulaturen. 
Under  1700-talet  försvunno  alla  tre  ta- 
bulaturskrifterna  (orgel-,  lut-  o.  gitarr- 
tab.)  och  endast  notlinjeskriften  stod 
kvar.  Under  1800-talet  ha  en  mängd  nya 
försök  gjorts  att  förbättra  och  förenkla 
notskriften  (se  C  h  e  v  é,  Solfanata- 
tion,  Dillner  m.  fl.).  Af  nordiska 
försök  se  II.  Krohn,  Valittuja  Psalmeja 
(1903).  Den  svenske  författaren  Aug. 
Strindberg  framlade  ett  förslag  till  ny 
notskrift  i  tidn.  Idun  6.  12.  1906  (föremål 
för  granskning  bl.  a.  i  Sv.  Musikt.  1.  2. 
1907).  —  Handböcker  i  n.  äro  bl.  a.:  H. 
Kiemann,  Studien  zur  Geschichte  der 
Notenschrift  (1878);  J.  Wolf,  Notenkunde 
(I,  1913);  s.  förf.,  Geschichte  d.  Mensural- 
notation  von  1250—1460  (1904).  —  En 
svensk  notskriftshistoria  är  bl.  a.  Sieg- 
fried  Salomans  uppsats  "Ur  notskrif- 
tens historia"  i  Sv.  Musikt.  1881.  —  Se 
vidare :  Neumer,  Mensuralnoter, 
Luttabulatur,  Orgeltabula- 
tur,   Nottryck   m.  m. 

Notsystem,  linjesystemet. 

Nottebohm,  Martin  Gustav,  f.  12. 
11.  1817  i  Liidenscheid,  Westphalen,  t  29. 
10.  1882  i  Graz;  elev  af  Dehn,  Mendels- 
sohn  o.  Schumann  samt  Sechter  (Wien); 
bodde  sedan  1845  i  Wien  som  lärare;  blef 
särskildt  berömd  som  Beethovenforska- 
re;  var  den  förste,  som  riktade  upp- 
märksamheten på  B:s  skissböcker;  hit 
höra  skrifterna:  "Em  Skizzenbuch  von 
B."  (1868),  "Ein  Skizzenbuch  von  B.  aus 
dem  Jahr  1803"  (1880),  "Thematisches 
Verzeichnis  der  im  Druck  erschienenen 
Werke  von  B."  (1868),  "Beethoveniana" 
(1872,  87,  2  bd  [II  utg.  af  Mandyczew- 
ski]),  "B:s  Studien"  (I,  1873).  N.  utgaf 
äfven  en  tematisk  fört.  öfver  Schuberts 
verk  (1874)  och  en  Mozartbok  (1880). 

Nottryck.  Kort  efter  boktryckerikon- 
stens uppfinning  begynte  man  äfven  att 
trycka  musiknoter.  Den  första  tryckta 
notboken  är  "Missale  Romanum",  tryckt 
af  Ulrich  Hann  i  Rom  1476.  Det  äldsta 
n.  bestod  i  att  först  trycka  notlinjerna, 
sedan  nottecknen  därpå.     Ofta  stannade 


man  vid  blotta  tryckandet  af  linjerna,  så 
att  noterna  kunde  inskrifvas  på  dessa 
efter  behag.  Detta  förfaringssätt  använ- 
des dock  endast  för  mässböcker  o.  sång- 
böcker till  enstämmig  sång.  Att  trycka 
med  lösa  typer  användes  först  af  P  e- 
trucci  i  Venedig  fr.  o.  m.  1501  (privi- 
legium af  1498).  I  Tyskland  tryckte  ö  g- 
1  i  n  i  Augsburg  (1507)  och  Peter 
Schöffer  d.  y.  i  Mainz,  Worms  och 
Strassburg  fr.  1510—37  efter  Petruccis 
system.  I  Frankrike  begynte  H  a  u  1 1  i  n 
1525  det  enkla  nottrycket,  hvilket  brag- 
tes  till  f  ullkomning  genom  A  1 1  a  i  g- 
n  a  n  t  och  B  a  1 1  a  r  d.  Dessa  tre  för- 
sökte n.  med  noten  och  en  del  af  en  not- 
linje på  en  gång.  1586  utkom  första  not- 
boken stucken  i  koppar  (Simone  Ve- 
r  o  v  i  o).  Detta  trycksätt  vann  stor  po- 
pularitet längre  fram  under  1700-talet. 
De  rörliga  nottyperna  fullkomnades  vi- 
dare under  1600-  och  1700-talen.  Under 
1800-talet  vann  dock  kopparstickets  när- 
maste efterföljare  sinktrycket  alltmera 
utbredning.  Vid  1800-talets  början  för- 
söktes någon  tid  litografiskt  tryck  (auto- 
grafi). 

Det  svenska  nottrycket  begynte 
med  linjer  för  införande  af  skrifna  no- 
ter och  den  äldsta  notboken  är  "En  li- 
ten Sångbok"  1553  (en  folio-  och  en 
kvartuppl.;  ett  exempel  ur  kvartuppl.  se 
bil.  VI,  2).  1572  års  psalmbok  har  sam- 
ma tryck.  Äfven  använder  en  del  mis- 
saler  notlinjetrycket.  För  svenska  kyr- 
kans bruk  tryckte  redan  1490  B.  Gothan 
i  Ltibeck  ett  graduale  med  både  linjer 
och  noter  (noterna  tryckta  på  de  förut- 
tryckta linjerna).  Första  gången  då 
nottryck  (lösa  typer)  med  både  linjer 
och  noter  tryckta  förekommer  är  1586  i 
"Den  svenska  psalmboken"  (Sthlm,  An- 
dreas Gutterwitz);  nästa  tryck  äro:  1610 
års  psalmbok;  1614  års  kyrkohandbok, 
1616  och  1623  års  psalmböcker,  Jonae  Rhe- 
zelii  psalmbok  af  1619,  Liber  Cantus  1620 
och  1623;  P.  J.  Rudbecks  Enchiridier  1620 
m.  fl.  år.  Ännu  1679  års  uppl.  af  Piae 
Cantiones  (Wisingsborg)  trycktes  dock 
blott  med  linjerna  (de  båda  äldre  upp- 
lagorna 1582  och  1625  äro  tryckta  i  Tysk- 
land). Af  flerstämmig  musik  trycktes  i 
Sverige  bl.  a.:  en  julsång  i  disc,  a.,  ten. 
och  bas  1611;  Gustaf  II  Adolfs  begraf- 
ningskantat  "Pugna  triumphalis"  1634, 
disc.   I,   II,   a.   I,   II,   ten.   I,   II   och   bas 


Pl.  VI.     NOTSKRIFT. 


°?dni*M* 


IÄedjifmué  författat»  iUängcr. 

Num.L  tljOÖBbåSl^. 

.!,.',„  it-n ■'.."..■■:■  '1.1    (,  :...:!, 

"  tfPPgÉMÉ 

ÅtfTc  dro  tt»f  Ttjo  2««t>t)  / 

'éome0<Mffiflpwr£tfrrm 

.(JViwmOTofciifiiimikmnw 
SOppÄttKt  boget  ©öwi/ 
fipne  (Elftfcn. 

3ii<lbäTttnJE><EocCWb 
allon/  ,  , 

a  jfwlt 


g  f    g  f  Mst>  psgefis 

b                     a 
G                     D 

i    i    fm 

g                Q  EFG 

g  IM! 

G                D 

r 

e  fffftffff 

DEFG      a  b  c  a 

TX3=n    -J_l-J-l- 

S cb  e        f  c  f  g 
b                  a 
G               F 

r  ^ 

Sffff g  ö  c  b  c 
F  G  a  b  c 

E 

Mil    II  T-rrr 

f  gäb  äg   ag  f  c 
6                   c 
D                  F 

r  r  r  r 

b        g        c       F 
b                a 
G                F 

i   TT-t-r   1    1 

bä    baGF   b    f 

G                     Ga 

D 

f*-t^-B_ 


ff    /«- 


a.  ^  -  v«W: 


~A,*i     C 


<j  <•<» 


i     U_JU,jl.U     1,1 

III 'C^Il4>.»i3T^-o     t "oÅ     '•  ■ "  -is- i\  &U— 5-z\— &?£ — t 

-5^*4  -ZZI^ZZ^.^Z éJ.j.;7ylS7l  87-**  1 


—  f-2*J-7T5TH"4-fi 


Notturno — Novello 


731 


I,  II;  sång  till  M.  Olai  Unonis  Gavelii 
bröllop  1637  (disc,  a.,  ten.,  bas);  En  an- 
delig  brudsång  1638  (6  stämmor);  En  ny 
andelig  visa  (Unger)  1640;  Georg  Weber, 
Erster  Theil  der  geistl.  Lieder  1640;  C.  C. 
Gyllenbielm,  Konung  Davids  Psaltare 
1650;  En  liksång  öfver  Brigitta  Gyllen- 
stierna  1654;  sång  af  Gust.  Diiben  till 
Dorothea  Fulthins  bröllop  1669;  Oda? 
Sveticae  (Sam.  Columbus-Gust.  Diiben) 
1674;  Ludert  Dijkmans  sorgkantat  vid 
prinsarna  Gustafs  och  Ulriks  begrafning 
1685;  Sam.  Columbus-Gust.  Diiben,  Råd- 
rik 1687;  Andreas  Diibens  balett  af  1701. 
Af  psalmtryck  efter  1650  märkes  vidare: 
J.  Arrhenii  Psalmeprofver  1689  och  91; 
W.  Chr.  Trautmanns  Gemiitesergötzung 
1693,  koralpsalmboken  af  1697  (se  bil. 
VI,  4,  där  första  sidan  nottryck  medde- 
las), C.  G.  Österlings  (P.  P.  Hoppes)  Sjä- 
lens himlalust  på  jorden  1700.  Af  sven- 
ska nottryckare  från  1600-talet  i  den 
svenska  hufvudstaden  märkas:  Chri- 
stofer  Reusner,  Ignatius 
Meurer,  Johan  Georg  Eberdt, 
Michel  Laurelius,  G.  G.  B  u  r- 
c  h  a  r  d.  Bland  de  många  försök  Olof 
Rudbeck  gjorde  till  upphjälpande  af 
musiken  i  Uppsala  hör  äfven  en  ansökan 
om  att  få  inrättadt  ett  nottryckeri  i  uni- 
versitetsstaden. —  Under  1700-talet  be- 
gynte  man  i  Sverige  efter  hand  att  an- 
vända kopparstick  (se  särskildt  Åhl- 
ströms  tryckeri),  och  med  1800-talets  bör- 
jan härskade  här  som  annorstädes  någon 
tid  det  litografiska  trycket.  —  Det  främ- 
sta nottryckeriet  i  Norden  torde  för  när- 
varande vara  "Det  nordiske  Nodestikke- 
ri"  i  Kphn.  —  Litt.:  H.  Riemann,  Noten- 
schrift.  u.  Notendruck  (1896);  Chrysan- 
der,  Abriss  einer  Geschichte  des  Musik- 
drucks  vom  15.— 19.  Jahrh.  (Allg.  Mu- 
sikz.  1879),  W.  Barclay  Squire,  Notes  on 
early  music  printing  (1896);  J.  Mantuani, 
Uber  den  Beginn  des  Notendrucks  (1901). 
Om  äldre  svenska  musiktryck  se:  G.  E. 
Klemming,  Sveriges  äldre  liturgiska  lit- 
teratur (1879);  dessutom  flera  uppsatser 
af  T.  Norlind:  Vor  1700  gedruckte  Musi- 
kalien in  den  schwed.  Bibliotheken  Smlb. 
IMG  1908);  Svenska  kyrkosångböcker  fö- 
re 1697  (Kult  o.  Konst  1906  m.  tillägg 
1907);   Svensk  musikhistoria  (1901)  m.  fl. 

Notturno  (it.),  se  Nocturne. 

Nourrit,  A  d  o  1  p  h  e,  f .  3.  3. 1802  i  Paris, 
t  8.  3.  1839  i  Neapel;   operasångare   (te- 


nor); son  till  en  tenorsångare  vid  St. 
operan;  debuterade  1821  å  St.  operan  i 
Paris  som  Pylades  i  Glucks  "Iphigenie  i 
Tauris";  1825  efterträdde  han  sin  fader; 
blef  s.  å.  sångprofessor  vid  konserv.;  af- 
gick  som  sångare  1837  och  gaf  sedan 
gästroller  flerstädes  i  Europa;  under 
glanstiden  1825 — 37  skrefvos  flera  mycket 
berömda  roller  för  honom,  bl.  a.  Masa- 
niello  i  "Den  stumma",  titelrollen  i  "Ro- 
bert af  Normandie",  Raouel  i  "Hugenot- 
terna",  Eleazar  i  "Judinnan",  Arnold  i 
"Wilhelm  Tell"  m.  fl.  —  Litt.:  Quicherat, 
A.  N.  (1867,  3  bd),  Et.  Boutet  de  Monvel, 

Novacek,  O  1 1  o  k  a  r,  f.  13.  5.  1866  i 
Un  artiste  d'autrefois  A.  N.  (1903,  2  bd). 
Weisskirchen,  Ungern,  t  3.  2.  1900  i  New 
York;  medlem  af  Brodskykvartetten; 
1891  anställd  vid  symfoniorkestern  i  Bo- 
ston; 1892 — 99  förste  artviolinist  i  Dam- 
roschs  orkester;  komponerade  kammar- 
musikverk, en  pianokonsert  (Concerto 
eroico).  "Perpetuum  mobile"  för  violin 
och  orkester,  violinsaker  och  pianostyc- 
ken. 

Nowakowsky,  Josef,  f .  1805  i  Minszk, 
t  1865  i  Warschau  som  professor  i  piano- 
spel vid  Alexanderinstitutet;  pianist  och 
kompositör;  företog  vidsträckta  konsert- 
resor;  skref  pianosaker,  etyder,  fantasi- 
er, polonäser,  hvilka  vunno  stort  erkän- 
nande. 

Novellette  (fr.),  en  benämning  på  8 
pianostycken  af  Rob.  Schumann,  kompo- 
nerade 1838  och  tillägnade  Adolph  Hen- 
selt;  namnet  blef  sedan  mycket  vanligt 
som  beteckning  för  ett  kort  stycke;  så 
har  t.  ex.  N.  W.  Gade  flera  n.:  trio  op. 
29  (1853),  n.  för  stråkinstr.  op.  53  (1874), 
n.  för  stråkork.  op.  58  (1886). 

1.  Novello,  Vincent,  grundare  1811 
af  musikförlaget  N.  i  London,  f.  6.  9.  1781 
i  London,  t  9.  8.  1861  i  Nizza;  var  ined- 
stiftare  af  Philharmonic  Society  och  di- 
rigerade ej  sällan  dess  konserter;  kom- 
ponerade mässor,  motetter,  kantator 
m.  ni.;  utgaf  en  mängd  verk  af  äldre  en- 
gelska mästare  (Purcell  m.  fl.)  samt  äf- 
ven af  tyska  (mässor  af  Haydn,  Mozart, 
Beethoven  m.  fl.);  grundade  1844  musik- 
tidningen "Musical  Times". 

2.  Joseph  Alfred  N.,  den  föreg:s 
son,  f.  1810,  t  16.  7.  1896  i  Genua;  bas- 
sångare; vann  högt  anseende  som  sån- 
gare i  London;  sedan  innehafvare  af  fa- 
derns firma. 


732 


Novemole — Nutzhorn 


3.  Clara  Anastasia  N.,  den  fö- 
reg:s  syster,  f.  10.  1.  1818;  oratoriesånger- 
ska; gifte  sig  1843  med  grefve  Gigliucci; 
firade  stora  triumfer  som  sångerska  på 
1840-  och  50-talen;  sjöng  ej  efter  1860;  lef- 
de  ännu  1907  i  Italien. 

Novemole,  en  figur  bestående  af  9  lik- 
värdiga noter  i  st.  f.  8  af  samma  slag. 

[Le]  Nozze  di  Figaro,  se  F  i  g  a- 
ros    bröllop. 

Nuance  (fr.),  schattering  i  musikföre- 
draget. 

Nu  blott  för  världen  två, 
psalm  337;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  197. 

Nu  denna  dag  förliden  är, 
psalm  441;  Haeffner  441;  motsvarar  nr  363 
i  koralpsb.  af  1697;  saknas  i  utländska 
koralböcker;  i  svenska  källor  redan  på 
1640-talet  (Mönst.),  sedan  ej  sällan. 

Nu  farväl,  vårt  fosterland, 
psalm  371;  Haeffner  371;  finnes  ej  i  ko- 
ralpsb. af  1697;  går  tillbaka  till  tysk  ko- 
ral af  König  1738:  "Gott  verlässt  die  sei- 
nen  nicht"  (Zahn  6454);  ej  i  Sverige  före 
Haeffner  1820. 

Nu  hafver  denna  dag,  psalm 
440;  Haeffner  440;  motsvarar  nr  370  i  ko- 
ralpsb. af  1697;  är  svensk  och  kompone- 
rad af  Gustaf  Diiben  d.  ä.  till  Samuel  Co- 
lumbi  sång  "Allt  efter  Guds  behag"  i 
"Odae  sveticae"  (1674);  därefter  införd  i 
Arrhenii  Psalmeprofver  af  1691  (samma 
text). 

Nu  Herren  Gud  välsigne 
oss,  psalm  379;  Haeffner  379;  motsvarar 
nr  38  i  koralpsb.  af  1697;  går  tillbaka  till 
tysk  koral  af  B.  Waldis  1553:  "Ach  Herr, 
wie  läng  willst  du  jetzt  mein"  (Zahn 
8138);  i  svensk  källa  först  i  Mönsterås- 
handskriften af  1640;  den  danska  mel. 
hos  Thomissön  1569  och  Jespersön  1637 
till  psb.  "Hvi  storme  oc  fnyse  de  Hed- 
ninger  saa"  har  en  viss  likhet  med  den- 
na (P.  Nodermann). 

Nu  hvilar  hela  jorden,  psalm 
442;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  nr  433. 

Nu  kommen  är  vår  Påska- 
fröjd, psalm  104;  Haeffner  104;  mot- 
svarar nr  162  i  koralpsb.  af  1697;  går  till- 
baka till  tysk  koral  af  J.  Criiger  1640 
till  texten:  "Lob  sei  dem  allmächtigen 
Gott"  (Zahn  313);  förekommer  i  Sverige 
först  i  Riddarholmshandskriften  af  1694; 
alla  äldre  svenska  tryck  och  handskrif- 
ter ha  medeltidsmelodien  till  lat.  hym- 
nen: "Ad  coenam  agni  providi",  hvilken 


mel.  återfinnes  i  "Psalterium  Upsalense" 
(Brocm.  194  k.  b.  Sthlm;  fr.  1400-talets 
midt),  Liten  Sångbok  1553,  Ordo  canendi- 
handskriften  i  k.  b.  Sthlm,  m.  fl.;  i  tryck 
i  Jonae-Rhezelii  psb.  af  1619,  Liber  can- 
tus  1620  m.  fl. 

Numerus  (lat.),  tal,  rytm. 

Nunc  dimittis  (lat.),  de  första  orden  af 
Simeons  lofsång  (Lucas'  evang.  29 — 32  v. 
2  kap.);  har  särskildt  fått  sin  plats  i  af- 
tonmässan (vespern). 

Nunnorna  eller  Besökels  e- 
mötet,  Les  visitandines,  op.  com.  i  2  a. 
af  Picard,  musik  af  Francois  Devienne; 
premiär  i  Théåtre  Feydeau,  Paris  1792 
(en  tredje  akt  tillades  1793);  svensk  öf- 
vers.  af  D.  G.  Björn;  ffg.  i  Sthlm  å 
Munkbroteatern  22.  2.  1794;  k.  t.  Sthlm 
27.  4.  1801;  i  Sthlm  gifven  i  allt  (intill 
1834)  126  ggr;  dansk  öfvers.  af  Falsen 
d.  y.  ("Nonnerne");  ffg.  i  Kphn  5.  5.  1797; 
intill  1864  gifven  63  ggr. 

Nuovo  (it.),  ny;  di  n  u  o  v  o,  ånyo,  på 
nytt. 

Nu  segrar  alla  trognas  hopp, 
psalm  69,  Haeffner  hänvisar  till  mel.  55. 

Nu  skall  ej  synden  mera, 
psalm  209;  Haeffner  209;  saknas  i  koral- 
psb. af  1697;  går  tillbaka  till  tysk  koral 
af  Criiger  1653:  "Zeuch  ein  zu  deinen 
Thoren"  (Zahn  5294);  i  Sverige  ej  anträf- 
fad före  Haeffner  1820. 

Nu  tackar  Gud,  allt  folk, 
psalm  272;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  nr 
197. 

Nutzhorn,  Heinrich  von,  f .  20.  2. 
1833  i  Köpenhamn;  student  1850;  cand. 
theol.  1860;  i  musik  elev  af  H.  P.  Berg- 
green;  åtföljde  Ludv.  Schröder  1862  till 
Röddings  folkhögskola  och  fortsatte  1865 
som  lärare  och  medföreståndare  i  Askov, 
där  han  i  öfver  40  år  verkat  som  under- 
visare dels  i  historiska  ämnen  dels  i 
sång  (sånglär.  till  1910,  öfriga  ämnen  till 
1904).  N,  som  utöfvat  en  omfattande 
verksamhet  i  folkhögskolans  tjänst  och 
äfven  nitiskt  arbetat  för  missionen,  har 
framför  allt  som  sångledare  varit  högt 
uppburen;  på  hans  initiativ  bildades 
"De  samvirkende  Centralsangforeninger 
for  blandet  Kor  i  Sjselland,  Fyen  og  Jyl- 
land" 1901,  en  förening,  hvars  ordförande 
och  öfverdirigent  han  var  till  1907;  jäm- 
te flera  historiska  skrifter  har  han  ut- 
gifvit  en  "Sangbog  for  Höjskoler  og 
Landbrugsskoler"     (6.     uppl.     1894—1908). 


Nu   vill  jag  bryta   opp— Nyblom 


733 


Af  hans  kompositioner,  hvilka  hufvud- 
sakligen  utgöras  af  solosånger  med  eller 
utan  pianoackompagnement  samt  körer 
för  bl.  kör  och  manskvartett,  märkas: 
"Faedreneland  ved  den  bölgende  Strand" 
(s.  m.  p.)  1865;  "Frihedens  Hjem  er  det 
höje  Nord"  (id.),  1866;  "Her  er  saa  godt 
ner  i  Lindenes  Top"  (id.),  1879;  "Takt, 
takt,  pas  paa  Takten!"  (bl.  kör;  äfven 
sjungen  i  Sverige  inom  folkhögskole- 
kretsar) 1887,  "Sex  Sange  for  3  ensar- 
tede  Stemmer",  1896;  "Fem  Sange"  (bl. 
k.),  1897;  "Tre  Sange"  (manskör),  1897; 
"To  Sange"  (id.),  1898;  "Fire  Sange"  (bl. 
k.),  1899;  "Tro,  som  overvinder  alt"  (id.) 
1900  m.  fl.  N.  har  äfven  författat  flera 
psalmmelodier,  af  hvilka  en  del  utkom- 
mit i  de  två  samlingarna:  "Melodier  til 
Tilla?get  til  Roskilde  Konvents  Salme- 
bog",  5:te  uppl.  1900  och  "Salme-Melo- 
dier  2.  Samling",  1892  utg.  tills.  m.  Breds- 
dorff;  båda  1900  utg.  tills,  under  titeln 
"Melodisamling  til  den  nye  Salmebog". 
Sedan  1909  utger  N.  ett  stort  musikhi- 
storiskt  arbete  om  de  danska  koralme- 
lodiernas historia:  "Den  danske  Me- 
nigheds Salmesang";  första  delen  är  fär- 
digtryckt (1913)  och  de  andra  förberedas 
till  utg.  Af  musikhistoriska  uppsatser 
i  tidskrifter  märkas  biografier  öfver: 
Weyse  (Nord.  månedsskrift  1877),  Hans 
Matthison-Hansen  (Danskeren  V),  Pa- 
cius  och  Gade  (ibid.  VI).  N.  har  äfven 
varit  varmt  intresserad  af  folkminnes- 
forskningen (medutg.  af  "Skattegrave- 
ren")  och  skref  bl.  a.  en  uppsats  "Om 
ksempeviserne  og  deres  oprindelse"  (Nord. 
månedsskr.  1883).  —  Litt.:  Erslevs  Forf.- 
lex.,  Personhist.  tidskr.  III,  1;  Söndags- 
bladet 11.  10.  1896  (nr  41)  m.  fl. 

Nu  vill  jag  bryta  opp,  psalm 
473;    Haeffner   hänvisar   till   mel.    nr   296. 

Nu  tystne  de  klagande  lju- 
den, psalm  492;  Haeffner  492;  motsvarar 
nr  401  i  koralpsb.  af  1697;  går  tillbaka 
till  medeltida  hymn:  "Jam  moesta  quie- 
sce  querela"  (Zahn  1454  i  Bäumker  II  nr 
339)  af  Prudentius  (c.  400);  mel.  är  ej 
anträffad  i  Sverige  förrän  på  1640-talet 
i  Mönsteråshandskriften;  en  var.  i  Haaff- 
ners  tillägg  af  1821  nr  22. 

Nuziale  (it.),  det  som  hör  till  bröllop; 
bröllopsartadt. 

Nu  är  en  dag  framliden,  psalm 
439;    Ha?ffner   hänvisar   till   mel.    nr   206. 


Nyberg,  J  e  1 1  a,  f.  i  Finland  1831,  f 
5.  4.  1911  i  Helsingfors;  1856—58  elev  af 
Leipzigs  konserv.;  inrättade  efter  hem- 
komsten den  första  egentliga  musiksko- 
lan i  Helsingfors,  hvilken  räknade  som 
lärare  bl.  a.  Gabriel  Linsen,  K.  Mohring, 
Meissner  och  J.  Lindberg;  skolan  hade 
mycket  godt  anseende  tack  vare  leda- 
rinnans  driftighet  och  duglighet;  1863 
måste  hon  draga  sig  tillbaka  på  grund 
af  öfveransträngning;  verkade  sedan 
som  pianolärarinna.  —  Litt.:  biogr.  i 
Tidn.   f.  Musik  15.  4.  1911  s.  181. 

1.  Nyblom,  Carl  Rupert,  f.  29.  3. 
1832  i  Uppsala,  t  i  Sthlm  30.  5.  1907;  1865 
—97  professor  i  litteraturhistoria  vid 
Uppsala  univ.;  har  jämte  en  omfattande 
och  betydelsefull  litterär  verksamhet  äf- 
ven ägnat  sig  åt  musiken;  så  skref  han 
1882  i  Sv.  ak:s  handl.  en  utförlig  biografi 
af  A.  F.  Lindblad.  LMA.  1884.  N.  har 
komponerat  flera  solosånger,  däribland 
den  på  sin  tid  så  populära  "Jag  fattig 
gosse  vaktar  vid  grind". 

2.  Sven  Halfdan  N.,  f.  26.  3.  1868  i 
Uppsala;  operasångare  (tenor);  löjtnant 
vid  Upplands  reg.  1887;  af  sked  1896;  stu- 
derade sjukgymnastik  i  Frankrike  och 
Italien  1893—1900;  begynte  sina  sångstu- 
dier i  Paris  1898—99  för  Padilla  och  af- 
slutade  dem  i  Sthlm  för  Gillis  Bratt; 
debuterade  å  k.  t.  15.  1.  1900  som  Don 
José  i  "Carmen";  s.  å.  sjöng  han  Rada- 
mes  i  "Aida",  Faust,  Ruodi  i  "Vilh. 
Tell"  och  David  i  "Mästersångarne"; 
året  därpå  Manrico  i  "Trubaduren",  To- 
riddo  i  "På  Sicilien",  Erik  i  "Den  fly- 
gande Holländaren"  m.  fl.  N.  har  sedan 
bl.  a.  sjungit:  Mime  i  "Rhenguldet",  Ro- 
dolphe  i  "Bohéme",  Tannhäuser,  Loge, 
Caino,  Gudmund  Alfson  i  "Gillet  på 
Solhaug",  Jonas  i  "Profeten"  m.  fl.  N. 
har  varit  en  värdefull  kraft  vid  k.  t. 
Sthlm. 

3.  Knut  Magnus  (M  a  n  a  s  s  e)  N.,  f. 
13.  6.  1870  i  Uppsala;  förste  regissör  vid 
Vasateatern,  Sthlm,  sedan  1908;  skåde- 
spelare och  sångare;  elev  af  Forsell  och 
Larsen  1896—98;  har  bl.  a.  vunnit  erkän- 
nande genom  sina  sånger  till  luta  (tur- 
né 1903 — 05  i  Sverige,  Norge,  Danmark 
och  Finland);  har  ofta  deltagit  i  Upp- 
sala studentsångförenings  sångarfärder 
och  särskildt  verkat  för  Wennerbergs- 
statyn  i  Uppsala;  en  del  hithörande  hi- 
storiska   skrifter    äro:     "Uppsalasångens 


734 


Nyckelharpa 


Parisfärd"  1900  (3.  uppl.),  "Uppsala  är 
bäst"  (1902,  2.  uppl.),  "It.  E.  Hedenblad" 
(1902),  "Orphei  drängar"  (1913).  N.  har 
äfven  komponerat  en  del  visor  ("Bohus- 
länningarnas sång",  "Svensk  soldat", 
"Jag  sjunger  för  jag  ä  så  gla'")  och 
pianostycken  ("Berceuse").  Som  skåde- 
spelare har  N.  i  hög  grad  vunnit  all- 
mänhetens sympati. 

Nyckelharpa  (bil.  VIII,  3  och  4),  ett 
folkinstrument  (stråkinstr.),  hvilket  sär- 
skildt  i  Sverige  vunnit  popularitet;  den 
äldsta  kända  afbildningen  finnes  i  Häf- 
verö  kyrka  i  Uppland  (fr.  tiden  omkring 
1500;  se  bil.  VIII,  4);  den  nästa  är  i  Mar- 
tin Agricolas  "Musica  instrumentalis 
deudsch",  Wittenb.  1528;  instrumentet 
synes  dock  ej  ha  haft  så  stor  utbredning 
i  Tyskland;  det  tyska  namnet  är  "Schliis- 
selfiedel";  Agricola  samställer  instru- 
mentet med  "Leyer"  (lira)  och  "Sym- 
foni", till  hvilken  grupp  af  instrument 
det  otvifvelaktigt  hör.  Instrumentet 
omtalas  på  1600-talet  ej  sällan  i  Sverige 
under  namnen  "nyckelgiga"  och  "nyc- 
kelharpa"; det  synes  redan  vid  1600-ta- 
lets  midt  ha  varit  populärt  hos  folket 
och  var  under  1700-talet  ett  mycket  van- 
ligt ackompagnementsinstrument  till 
dans,  särskildt  i  landskapen  Uppland, 
Södermanland  och  Östergötland;  under 
1800-talet  försvann  instrumentet  efter 
hand  i  de  senare  landskapen,  och  en- 
dast Uppland  bibehöll  det  till  1800-ta- 
lets  slut.  Enstaka  exemplar  ha  anträf- 
fats i  Dalarne  och  Hälsingland;  i  Norge 
har  n.  under  namnet  "Lökkelje"  varit 
känd;  dock  har  den  aldrig  där  haft  nå- 
gon högre  odling.  I  Uppland  särskiljas 
tvenne  typer,  en  äldre,  s.  k.  "k  o  n  t  r  a- 
b  a  s  h  a  r  p  a",  och  en  yngre  "s  i  1  f  v  e  r- 
b  a  s  h  a  r  p  a".  Den  förra,  som  synes  ha 
tillhört  1700-talet,  hade  3  spelsträngar 
stämda:  a1,  g  eller  a  och  d1  ("silke", 
"brummen"  och  "basen"  i  allmogebenäm- 
ning). Kesonnanssträngarna  voro  liksom 
på  den  nyare  typen  olika  till  antal  och 
stämning.  Vanligen  fanns  på  denna  typ 
blott  en  rad  "nycklar"  (för  vänster- 
handsgrepp vid  förkortningen  af  strän- 
gen; kallas  äfven  "knafrar",  hvaraf  se- 
dan namnet  "knafverharpa"  uppstått) 
för  den  yttersta  strängen.  Den  yngre 
typen,  hvilken  påstås  ha  uppfunnits  för 
100  år  sedan  af  en  sergeant  Söderstedt 
vid   Ullfors'   bruk   i   Tierp,   Uppl.,   har  4 


spelsträngar,  stämda  a1,  c1,  g  c  (be- 
nämnda efter  stämningstonen).  Reson- 
nanssträngarnas  antal  och  stämning 
växla  hos  olika  spelmän.  En  skicklig 
n.-spelare  fr.  Tierp,  skomakaren  Jonas 
Skoglund  (f.  1846)  använde  följande 
stämning:  för  den  öfre  gruppen:  a,  g, 
g,  h,  c1,  c1;  för  den  undre:  f\  e\  d\  g1. 
Då  Skoglunds  n.  torde  få  anses  som  ty- 
pisk beträffande  skalans  frambringande 
genom  nyckelanordningen,  må  här  följa 
en  beskrifning  å  detta  instruments  ton- 
förhållanden: Nycklarna  i  den  kortare 
raden  (den  nedre  vid  harpans  hängande 
i  spelställning)  ha  sina  pinnar  uppstic- 
kande mellan  första  och  andra  strängen, 
så  att  de  vid  tryck  på  nycklarna,  kläm- 
ma mot  den  andra,  c-strängen.  Dessa 
nycklar,  5  till  antalet,  ge  tonerna:  e1,  f1, 
fiss1,  g1  a1;  de  öfre  långskaftade  nyck- 
larnas pinnar  trycka  mot  a-strängen  och 
ge  tonerna:  aiss1,  h1,  ciss2,  d2  o.  s.  v. 
t.  o.  m.  c3  samt  därefter  d3,  e3,  f3,  g3. 
Nycklarna  bli  sålunda  19;  d1  frambrin- 
gas därigenom,  att  den  andra  af  de  lång- 
skaftade nycklarna  (alltså  den,  som  på 
a-strängen  ger  h1)  längre  in  på  rib- 
ban har  en  pinne  till,  hvilken  trycker 
mot  c-strängen  och  då  ger  d1.  —  De  båda 
bassträngarna  ljuda  vanligen  med  alla 
toner,  då  harpspelaren  med  sin  löstagla- 
de  stråke  knappast  kan  undgå  att  draga 
öfver  alla  4  strängarna  på  en  gång  och 
dessutom  tyckes  lägga  an  på  att  göra 
det  för  att  åstadkomma  så  mycket  ljud 
som  möjligt.  Detta  ständiga  basackord 
C,  G,  blir  naturligtvis  ofta  dissoneran- 
de,  t.  ex.  vid  melodier  i  F-  eller  G-dur, 
och  det  ständiga  skramlandet  med  nyck- 
larna verkar  äfven  störande  vid  harp- 
spelet.  I  tonarter  med  mera  än  ett  för- 
tecken spelas  sällan  på  n.,  dels  måhända 
därför,  att  dissonansen  mot  bas-ackordet 
eljest  skulle  bli  allt  för  svår,  dels  också 
på  grund  af  att  n.  ofta  brukat  förekom- 
ma tills.  m.  C-klarinett.  Mollmelodier 
förekomma  så  godt  som  aldrig  på  n. 
Instrumentet  är  i  allmänhet  90  cm.  långt 
och  bäres  under  spelandet  i  ett  band  om 
halsen.  —  Litt.:  K.  P.  Leffler,  Om  nyc- 
kelharpospelet på  Skansen  (med  melo- 
dier; Bidr.  t.  vår  odlings  häfder  utg.  af 
A.  Hazelius,  1899);  s.  förf.,  Folkmusiken 
i  Uppland  (Upplands  land  o.  folk,  1908); 
C.  Claudius,  Die  schwedische  Nyckelhar- 
pa   (Berichte   d.    IMG;    II   Kongr.    Basel 


[Den]    Nye    egendomsherren — Xägeli 


735 


1906  [Lpzg  1907]).  Goda  nyckelharpor 
förvaras  bl.  a.  i  Nord.  museet  och  Mu- 
sikhistoriska museet  i  Sthlm  samt  in- 
strumentalmuseet i   Kphn. 

[Den]  Xye  egendomsherren,  Le 
nouveau  seigneur  de  village,  kom.  m. 
sång  1  a.  af  Creuzé  de  Lesser  och  J.  F. 
Roger  musik  af  Adr.  Boieldieu;  premiär, 
Paris,  29.  6.  1813;  sv.  öfvers.  af  J.  C. 
Puke  (1861  ny  öfvers.  af  F.  A.  Dahlgren); 
ffg.  å  k.  t.  Sthlm  20.  1.  1818;  dansk  öfvers. 
af  X.  T.  Bruun  ("Den  nye  Jordegods- 
eier");  ffg.  å  k.  t.  Kphn  6.  2.  1819. 

Xyfikna  fruar,  Le  donne  curiose, 
Die  neugierigen  Frauen,  musikalisk  ko- 
medi i  3  a.  efter  Carlo  Goldoni  af  Luigi 
Sugana,  musik  af  E.  Wolf-Ferrari;  pre- 
miär Mimenen  1903;  sv.  öfvers.  af  Em. 
Grandinson;  ffg.  k.  t.  Sthlm  15.  5.  1907. 

Nylén,  Carl  Oskar,  f.  25.  12.  1876  i 
Örebro;  1891  anställd  vid  Västm.  reg:s 
musikkår  och  utbildad  där;  soloklarinet- 
tist och  musikunderofficer  vid  Skarab:s 
reg.  1898;  i  samma  egenskap  1904  vid 
Karlskrona  grenadjärreg.;  af  sked  ur  mi- 
litärtjänsten 1908;  sekreterare  i  Sv.  Mu- 
sikerförbundets Sthlmsafd.  sedan  1908; 
redaktör  för  Sv.  Musikerförbis  tidning 
sedan  1910;  har  deltagit  som  orkestermu- 
siker i  flera  turnéer;  var  någon  tid  an- 
ställd i  k.  dram.  t:s  ork. 

Nurnbergerdockan,  La  poupée 
de  Xuremberg,  op.  com.  1  a.  af  De  Leu- 
ven  och  De  Beauplan  (byggd  på  Hoff- 
mans  berättelse  "Der  Sandmann"),  mu- 
sik af  Ad.  Adam;  premiär  i  Paris  21.  2. 
1852;  sv.  öfvers.  af  C.  W.  A.  Strandberg; 
ffg.  k.  t.  Sthlm  25.  11.  1853;  ffg.  st.  t.  Göte- 
borg 29.  10.  1861;  Kristiania  t.  ffg.  våren 
1868;  så  vidt  kändt  ej  gifven  i  Köpen- 
hamn. 

Nyrop,  Jens  Larsen,  f.  11.  4.  1831 
nära  Kallnndborg,  t  4.  10.  1904  i  Köpen- 
hamn; operasångare  (tenor);  elev  af 
Carl  Helsted;  debuterade  12.  2.  1862  å 
k.  t.  Kphn  som  Masaniello  i  "Den  stum- 
ma"; 1867  elev  af  Vartel  i  Paris;  sin 
glanstid  som  sångare  hade  han  å  k.  t. 
1862 — 67;  sedan  han  i  det  närmaste  för- 
lorat sin  röst  uppträdde  han  någon  tid 
som  skådespelare  och  lämnade  k.  t.  Kphn 
definitivt  2.  7.  1882.  Af  hans  roller  på 
60-talet  märkas:  Arnold  i  "Vilh.  Tell", 
Eleazar  i  "Judinnan",  Faust  i  Gounods 
opera,  Achilles  i  "Ifigenia"  m.  fl. 

1.  Nyström,  Johan  P.  N.,  t  1.  5.  1900; 


grundläggare  af  en  orgel-  och  pianofa- 
brik i  Karlstad  1865;  firman  är  sedan 
1901  omdanad  till  aktiebolag  under  nam- 
net "J.  P.  Xyströms  orgel-  &  pianofa- 
brik".    Verkst.  dir.  är  J.  P.  X:s  son. 

2.  K  a  r  1  Vilhelm  X.,  f.  6.  4.  1871  i  Karl- 
stad; har  utbildats  inom  facket  i  in-  och 
utlandet;  delägare  1899,  verkst.  direktör 
och  disponent  1901;  har  gjort  en  del  upp- 
finningar inom  orgelteknikens  område, 
däribland  ett  30-tal  patent,  bl.  a.  melo- 
grafen.  X.  har  äfven  utgifvit  en  del 
smärre  kompositioner.  Firman  är  sedan 
1909  k.  hofleverantör. 

1.  Näcken,  enligt  germansk  folktro 
vattnets  och  musikens  gud;  ibland  tänkt 
i  hästgestalt;  spelar  harpa  el.  violin  och 
lär  bort  konsten  emot  offer;  vid  n:s  spel 
måste  alla  dansa  och  följa  spelmannen. 
—  En  utförlig  framställning  af  nordisk 
n.-tro  finnes  hos  T.  Xorlind,  Dans  och 
musik  i  svensk  folktro  (Stud.  i  sv.  folk- 
lore II,  1911). 

2.  X  ä  c  k  e  n  eller  Elfspelet,  ro- 
mantisk opera  i  3  a.  af  J.  H.  Meijersson, 
musik  af  J.  van  Boom;  premiär  k.  t. 
Sthlm  11.  5.  1844;  redan  s.  mån.  nedlagd 
efter  att  ha  varit  gifven  4  ggr.  Om  text- 
innehållet och  premiären  se  Sthlms  mu- 
siktidning 24.   5.  1844   (nr  21). 

Näckens  polska,  svensk  folkmelodi  med 
ny  text  af  A.  A.  Afzelius:  "Djupt  i  haf- 
vet".  Om  mel:s  hist.  se  T.  Xorlind,  Stud. 
i  sv.  folklore  s.  125.  Se  vidare  A.  A. 
Afzelius.  —  Mel.  upptogs  af  Fr.  Kuh- 
lau  i  operan  "Elverhöj"  och  af  A.  Tho- 
mas i  operan  Hamlet  (s.  d.  o.).  — 
Hos  folket  ha  flera  olika  melodier  fått 
namnet  "X:s  polska".  Om  dessa  se  nyss- 
nämnda studier  af  T.  Xorlind  (St.  i  sv. 
fklore  s.  125  f.).  —  E.  J.  Stagnelii  dikt 
"Xäcken"  ("Kvällens  guldmoln  fästet 
kransa")   sjunges  på  finsk  folkmelodi. 

Näckens  vals,  en  dansmelodi,  som  på 
1850-talet  inkom  (måhända  från  Ungern) 
till  Sverige  och  där  på  1860-  och  70-talen 
blef  mycket  populär  hos  folket  under 
texten:  "Och  näcken  han  spelar  på  böl- 
jan blå". 

Näfvervisan,  se  psalmen  "I  hoppet 
sig  min  frälsta  sjä  1". 

Nägeli,  Hans  Georg,  f.  27.  5.  1773 
nära  Ziirich,  t  i  Ziirich  26.  12.  1836;  grun- 
dade 1792  i  Ziirich  en  musikhandel  och 
1805  ett  musikinstitut,  ur  hvilket  1808 
en    manskörförening    framgick;    1817    ut- 


736 


Xänie — Oberhoffer 


gaf  han  en  "Gesangbildungslehre  fur 
den  Männerchor";  1821  en  "Chorgesang- 
schule";  1828  "Ckristliches  Gesangbuch" 
m.  fl.;  utgaf  dessutom  upplagor  af  Bachs, 
Händels  m.  fl.  instrumentala  verk.  N:s 
främsta  verk  är  skapandet  af  mans- 
körföreningarna på  nationellt,  folklig 
grund.  De  föredrag  han  höll  i  Sydtysk- 
land, väckte  äfven  där  till  lif  liknande 
föreningar.  —  Se  vidare  Manskör.  — 
Litt.:  en  anon.  biogr.  1837;  af  Bierer  1844, 
Keller  1848,  J.  Schneebeli  1871;  se  äfven 
O.  Elben,  Der  volkstumliche  deutsche 
Männergesang  (2.  uppl.  1887). 

Nänie,  se  N  e  n  i  a. 

När  allt  omkring  mig  hvilar, 
psalm  433;  Haeffner  har  för  denna  psalm 
433  (2  var.);  motsvarar  nr  375  i  koralpsb. 
af  1697;  går  tillbaka  till  tysk  värdslig 
folkvisa,  "Insbruck  ich  muss  dich  las- 
sen" (tr.  hos  G.  Forster  1539),  hvilken 
1598  upptogs  till  koral  af  Dav.  Walde- 
rum  till  psalmen  "O  Welt,  ich  muss  dich 
lassen"  (Zahn  2293);  saknas  i  svenska 
källor  före  1697;  i  finska  koralboken 
nr  199;  i  Berggreens  danska  koralbok  nr 
118  ("Nu  hviler  Mark  og  Enge"). 

När  du  på  samvete  och  ed, 
psalm  312;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  nr 
182. 

När  jag  besinnar,  store  Gud, 
psalm  185;  Haeffner  185;  motsvarar  nr  55 
i  koralpsb.  af  1697;  går  tillbaka  till  tysk 
koral  af  B.  Waldis  1553  (Zahn  7738):  "Es 
dichft  mein  Herz  ein  Lied  so  schön";  i 
Sverige  handskrifven  i  1572  års  psb.  och 
tryckt  i  1616  års  psb.;  nr  151  i  finska  ko- 
ralboken. 


När  jag  om  morgonen  upp- 
står, psalm  417;  Haeffner  417;  motsva- 
rar nr  89  i  koralpsb.  af  1697;  saknas  i  ut- 
ländska källor;  i  Sverige  träffas  mel. 
först  tryckt  i  psb.  af  1616  och  är  sedan 
tämligen  allmän  (Kalm.,  Mönst.,  Väst.); 
nr  354  i  finska  koralb. 

När  jag,  uti  min  enslighet, 
psalm  459;  Haeffner  hänvisar  till  mel. 
nr  280. 

När,  trygg  och  mätt,  du,  psalm 
288;  Haeffner  288;  motsvarar  nr  77  i  ko- 
ralpsb. af  1697;  går  tillbaka  till  tysk 
koral  af  Burkhard  Waldis  1553:  "Gott 
Lob,  dass  wir  die  Gotteskraft"  (Zahn 
8140);  i  svensk  källa  först  på  1640-talet 
(Mönsteråshdskr.). 

När  världens  hopp,  psalm  146; 
Haeffner  146;  saknas  i  koralpsb.  af  1697; 
går  tillbaka  till  tysk  koral  af  Joh.  Khau 
1589  (Zahn  1678):  "Ich  weiss  mir  ein 
Röslein"  (jfr  Zahn  1680);  i  svensk  källa 
först  hos  Haeffner  1808. 

När  värld  och  vänner,  psalm 
242;  Haeffner  242;  motsvarar  nr  102  i  ko- 
ralpsb. af  1697;  går  tillbaka  till  tysk 
koral:  "An  Wasserflussen  Babylon" 
(Zahn  7663)  af  1526;  i  svensk  källa  fg.  i 
Mönsteråshandskriften  af  1640-talet;  i 
finska  koralboken  nr  44. 

Nörregaard-Hansen,  Ingeborg,  f .  25. 
6.  1879  i  Köpenhamn;  operasångerska 
(sopran);  elev  af  fru  S.  Keller,  Kutsch- 
bach  i  Dresden  och  Spiro;  debuterade  å 
k.  t.  Kphn  20.  11.  1899  som  Senta;  enga- 
gerad där  1901.  Af  hennes  roller  mär- 
kas: Elvira,  Sieglinde,  Elisabeth,  Eva, 
Violette,  Santuzza. 


O. 


O,  ossia  (it.),  eller;  cirkeltecknet 
efter  klaven  i  kompositioner  från  medel- 
tiden betecknar  3-takt  (tempus  perfec- 
tum). 

Oaf  bruten  bas,  se  Basso  conti- 
n  u  o. 

Oakeley,  Sir  Herbert  Stanley,  f. 
22.  7.  1830  i  Ealing,  London;  musikprofes- 
sor vid  univ.  i  Edinburgh,  har  gjort 
sig  känd  som  framstående  orgelspelare 
och  kompositör  af  vokala  och  instrumen- 
tala  verk. 


Ob.  =  Oboe. 

Oberdörffer,  Martin,  f.  11.  1.  1865  i 
Hamburg;  grundade  ett  musikförlag  i 
Leipzig  1888  men  sålde  detta  1900  och 
gjorde  sig  sedan  känd  som  baritonist; 
komponerade  och  utgaf  en  del  solosånger. 

Oberek,  se  O  b  e  r  t  a  s. 

Oberhoffer,  Heinrich,  f.  9.  12.  1824 
i  Pfalzen,  Trier,  t  30.  5.  1885  i  Luxem- 
burg; 1856  professor  vid  seminariet  i 
Luxemburg  och  organist  vid  S:t  Michael; 
grundade  1862  musiktidningen  "Cäcilia"; 


Oberon— Oboe 


737 


skref  en  del  kyrkliga  sångsaker  samt  ut- 
gaf  en  pianoskola  och  en  kompositions- 
lära. 

Oberon,  romantisk  opera  3  a.,  engelsk 
libretto  af  J.  R.  Planché,  musik  af  K. 
M.  v.  Weber;  pr.  Cov.  Garden,  London, 
12.  4.  1826;  ffg.  i  Tyskland:  Leipzig  23.  12. 
1826  (tysk  öfvers.  af  Theod.  Hell);  sv. 
öfvers.  af  C.  W.  A.  Strandberg;  ffg.  k.  t. 
Stockholm  21.  5.  1858  (100:de  ggn  15.  8. 
1901);  k.  t.  Kphn  31.  10.  1831  (öfvers.  af 
Oehlenschläger);  st.  t.  Göteb.  27.  10.  1867. 

Oberstimme  (t.),  högsta  stämman,  me- 
lodien. 

Obertas  (O  b  e  r  e  k),  polsk  national- 
dans  af  masurkakaraktär;  häftig  och 
vild  i  rörelserna;  synes  först  ha  uppstått 
under  1700-talets  senare  del  och  vann 
popularitet  först  under  1800-talet;  är  nu 
en  af  de  populäraste  bland  landtbefolk- 
ningen  i  Polen.  Af  kända  o.-melodier 
kunna  nämnas  Wieniawskis  "Mazurka 
caractéristique"  för  violin  nr  1  samt  en 
melodi  i  Boitos  "Mefistofeles",  akt  I.  Nå- 
gon o.  förekommer  märkligt  nog  ej  hos 
Chopin,  ehuru  dansen  var  tämligen  po- 
pulär äfven  då.  —  Litt.:  F.  Starczewski, 
Die  polnischen  Tänze,  Sammelb.  d.  IMG. 
II,  707  ff.  (med  flera  melodier). 

Oberthur,  Karl,  f.  4.  3.  1819  i  Miin- 
chen,  t  8.  9.  1895  i  London;  harpvirtuos 
och  kompositör;  lefde  först  i  Wiesbaden, 
Ziirich  och  Frankfurt  a.  M.  och  efter 
1844  i  London;  företog  flera  konsertresor 
öfverallt  i  Europa.  Jämte  solo-  och  en- 
semblestycken för  harpa  skref  han  äf- 
ven pianostycken,  sånger  samt  kyrkliga 
verk,  ouverturer  och  en  opera  (Floris  de 
Namur). 

Oblig.  =  Obligato. 

Obligat,  o  b  1  i  g  é  (fr.),  oumbärlig;  en 
stämma,  som  är  oundgängligt  nödvän- 
dig; motsats:   ad  libitum. 

Oboe  (fr.  hautbois,  eg.  "högt  trä"),  trä- 
blåsinstrument  med  dubbeltungadt  rör- 
munstycke;  dubbeltungade  träblåsin- 
strument  finna  vi  såväl  i  Egypten  och 
Grekland  långt  före  vår  tideräkning;  i 
skalmejan  omgafs  rörbladen  med  en 
kittel  af  trä,  i  hvilken  luften  inblåstes. 
Då  tonen  härigenom  blef  rå  och  oper- 
sonlig, borttogs  denna  kittel,  och  rör- 
bladen sattes  direkt  till  läpparna.  Denna 
förändring  gaf  upphof  till  den  moderna 
oboen.  Ännu  på  1600-talet  voro  klaffarna 
blott  två,  så  att   endast   ett   fåtal  toner 


kunde  frambringas.  Det  oaktadt  blef 
instrumentet  fr.  o.  m.  midten  af  1600- 
talet  i  hög  grad  populärt  och  infördes 
först  i  krigshären.  Till  Norden  nådde 
o.  på  1670-talet,  och  infördes  först  i 
krigsmusiken.  Den  blef  här  så  omtyckt, 
att  "oboist"  blef  en  beteckning  för  en 
militärmusiker  i  allmänhet.  Med  1690- 
talet  infördes  den  i  det  svenska  hof- 
kapellet,  och  Andreas  Diiben  d.  y.  an- 
vände instrumentet  rikligt  i  sina  orke- 
sterkompositioner. I  Danmark  var  dess 
popularitet  vid  samma  tid  ej  mindre  (se 
härom  bl.  a.  C.  Thrane,  Fra  hofvioloner- 
nes  tid  s.  39  ff.).  Under  1700-talets  förra 
hälft  var  o.  ett  modeinstrument  öfverallt 
i  Europa.  Särskildt  var  Handel  en  stor 
älskare  af  instrumentet.  Äfven  J.  S. 
Bach  använde  det  gärna.  Efter  1750  be- 
gynte  klarinetten  allt  mera  fullkomnas 
och  upptog  snart  konkurrensen  med  o. 
Som  soloinstrument  förekom  o.  gärna 
ännu  vid  1800-talets  början,  men  har  se- 
dermera blifvit  mera  sällsynt  utanför 
orkestermusiken.  Dess  något  nasala  ton 
gör  det  mindre  tacksamt  som  sådant. 
I  orkestern  har  o.  haft  sin  gifna  plats 
alltsedan  Händels  dagar  och  förmedlar 
där  på  ett  lyckligt  sätt  flöjten  och  kla- 
rinetten. Dess  tonomfång  är  i  allmänhet 
h — f3,  men  den  har  ibland  äfven  b  i 
ostrukna  oktaven  samt  kan  i  tonen 
pressas  upp  till  a3.  En  lägre  o.  är  e  n- 
gelskt  horn  (altoboe).  Båda  dessa 
instrument  förekomma  ej  sällan  till- 
sammans i  en  modern  orkester.  Äldre 
o.-instrument  äro:  Oboe  da  caccia 
(fagottino,  tenoroon),  basinstrument  i  F 
eller  Ess  (förekommer  bl.  a.  hos  Bach 
i  juloratoriet  och  Johannespassionen); 
motsvarar  nu  engelskt  horn;  Oboe 
d'amore,  står  en  ters  lägre  än  den 
vanliga  oboen  (i  a);  förekommer  redan 
på  1690-talet  i  svenska  hofkapellet  och 
synes  ända  in  på  Bellmans  tid  ha  varit 
populärt  i  Sverige.  Bach  använder  bl.  a. 
instrumentet  i  juloratoriets  aria:  "Be- 
reite  dich  Zion".  För  att  få  o.  d'a. 
användt  vid  Bachrepresentationer  i  va- 
ra dagar  har  Mahillon  i  Briissel  låtit 
rekonstruera  instrumentet.  Klangen  är 
dämpad  och  mild.  —  O.  har  som  folk- 
instrument haft  stor  betydelse  under  ti- 
den 1750 — 1850,  men  efterträddes  sedan  af 
klarinetten.  Vid  gamla  allmogebröllop 
kombinerades    instrumentet    gärna    med 

47 


738 


Oboist — Odeum 


trumpeter,  men  fick  endast  undantagsvis 
hedern  att  ackompanjera  dans. 

Berömda  o.-virtuoser  voro:  Galliard  (c. 
1700),  bröderna  Besozzi  (1735),  Lebrun,  J. 
Th.  Fischer,  Garnier,  Barth,  Sellner, 
Barret,  Thurner,  Lavigne,  familjen  Fer- 
ling,  J.  F.  Braun,  Klamuke.  Skolor  och 
etyder  för  instrumentet  utgåfvo  de  flesta 
af  de  nyss  nämnda  (Sellner,  Barret,  Gar- 
nier, H.  Kling,  Ferling,  Ed.  Stein,  Klug- 
hardt  m.  fl.).  Af  svenska  oboister  må 
nämnas:  Joh.  G.  Mayer  (t  1835),  C.  A. 
Ph.  Braun  (son  till  J.  F.  Braun),  B.  A. 
o.  Fr.  O.  Gelhaar,  E.  Lund  m.  fl.;  af  dan- 
ska: Chr.  Schiemann  o.  01.  Krause.  —  Af 
kompositioner  för  o.  må  nämnas:  Han- 
del, 6  konserter  för  o.;  Mozart,  kvintett 
för  o.,  2  violiner,  tenor  och  cello;  Beet- 
hoven,  Trio  f.  2  o.  och  eng.  horn  op.  87; 
Hummel,  Var.  för  o.  och  ork.  op.  102; 
Kalliwoda,  Concertino  i  F  med  ork.  op. 
110;  Kreutzer,  trio  för  o.,  tenor  och  fa- 
gott;  Schumann,  3  romanser  för  o.  och 
piano  op.  94.  —  I  orgeln  finnes  en  o.  be- 
tecknad åtta  fots  tungstämma  (diskant- 
stämma  till  fagotten). 

Oboist,  oboeblåsare;  med  franska  be- 
teckningen hautboist  menades  for- 
dom en  niilitärmusiker  i  allmänhet,  äf- 
ven  om  han  ej  spelade  oboe.  —  Se  O  b  o  e. 

Obrecht  (H  o  b  r  e  c  h  t),  Jakob,  f.  c. 
1450  i  Utrecht,  t  1505  i  Ferrara;  1474  ka- 
pellsångare vid  hofvet  i  Ferrara,  1483— 
85  anställd  vid  katedralen  i  Cambrai, 
1489  kantor,  1490  kapellmästare  i  Briigge, 
1492  kapellmästare  vid  Notre  Dame  i 
Antwerpen,  1504  i  Italien.  O.  var  sam- 
tida till  Okeghem  och  var  en  den  neder- 
ländska skolans  främsta;  af  hans  verk 
finnas  i  behåll:  mässor,  motetter,  hym- 
ner, chansons  m.  m.  Johannes  Wolf  ut- 
gaf  1908  på  föranstaltande  af  den  ne- 
derländska musikföreningen  en  samlad 
uppl.  af  hans  verk. 

Obrist,  A  1  o  y  s,  f .  30.  3.  1867  i  San  Re- 
mo,  t  1910  i  Stuttgart;  elev  af  Albert 
Becker  i  Berlin  (dr  mus.  1892  vid  univ. 
där  med  en  afhandling  om  Melchior 
Franck);  1895—1900  hof  kapellmästare  i 
Stuttgart;  sedan  dess  bosatt  i  Weimar, 
där  han  var  kustos  vid  Lisztmuseet  och 
ordförande  i  kommissionen  för  utgif- 
vandet  af  Liszts  samlade  verk.  0:s  vär- 
defulla samling  musikinstrument  finnes 
nu  i  Bachmuseet  i  Eisenach. 

L'Oca   del   Cairo,   opera   buff a    i   2 


a.,  libretto  af  Varesco,  musik  af  Mozart 
1783.  Mozart  lämnade  musiken  oaf slu- 
tad; afslutades  med  motiv  af  M.  af  An- 
dré; nya  franska  ord  erhöll  operan  af 
Victor  Wilder  och  utfördes  å  Theatre 
des  Fantaisies  Parisiennes  6.  6.  1867; 
gafs  i  Wien  1868  och  å  Drury  Lane,  Lon- 
don, på  italienska  12.  5.  1870. 

Ocarina,  leksaksinstruinent  af  lera 
('lergök'),  till  formen  som  en  fågelkropp; 
har  ett  visst  antal  tonhål.  Instrumentet 
har  införts  af  kringvandrande  tyrolare. 

Occhiali   (it.),  brillbasar  (s.  d.). 

Ochs,  Siegfried,  f.  19.  4.  1858  i 
Frankfurt  a.  M.;  efter  kemiska  studier  i 
Heidelberg  öfvergick  han  till  musiken, 
som  han  studerade  vid  k.  högskolan  i 
Berlin;  har  särskildt  gjort  sig  känd  så- 
som grundare  och  ledare  af  filharmoni- 
ska kören  i  Berlin;  har  komponerat  sån- 
ger, duetter  m.  m.  samt  en  komisk  opera 
("Im  Namen  des  Gesetzes",  Hamburg 
1888). 

Ocbsenkuhn,  Sebastian,  f.  6.  2. 
1521,  f  20.  8.  1574  i  Heidelberg;  lutspelare 
vid  Otto  Heinrichs  af  Pfalz  hof;  utgaf 
1558  en  tabulaturbok  med  arrangerade 
vokalverk  för  luta. 

Ockenheim,   se   Okeghem. 

Octava,  se  O  k  t  a  v  a. 

O.  D.,  sångsällskapet  "Orphei  drän- 
gar" (s.  d.). 

Ode  (gr.),  sång;  skaldestycke  ämnadt 
att  utföras  i  sång.  —  Odesymfoni, 
symfoni  med  kör.  Ett  bekant  exempel 
på  o.  är  Félicien  Davids  "Le  désert".  — 
Metriska  odekompositioner, 
enkel  fyrstämmig  sats  från  1500-talet 
till  antika  (grekiska  eller  latinska) 
sånger;  dessa  sånger  sakna  i  allmänhet 
melodi  och  föredragas  på  en  ton  med 
rytmen  noga  anslutande  sig  till  versens 
metriska  schema.  Se  härom  vidare:  R. 
von  Liliencron,  Die  Horazischen  Metren 
in  deutschen  Kompositionen  des  16. 
Jahrhunderts  (Viertelj.-schrift  f.  MW. 
III,  26  ff.  med  tillägg  i  bd  VI,  309  ff. 
och  bd  IV,  246). 

Odeion,  se  Odeum. 

Odeum,  sångsal;  hos  grekerna  en  åt 
musikaliska  prestationer  ägnad  offent- 
lig byggnad  (liknade  den  grekiska  tea- 
tern, dock  med  tak).  Under  medeltiden 
användes  o.  om  sångläktaren  i  kyrkorna. 
Namnet  brukas  nu  om  teatrar  och  kon- 
sertlokaler. 


Odo  af  Cluguy— Offenbach 


Odo  af  Clugny,  musikskriftställare 
från  900-talet;  var  899  kanonicus  och  ka- 
pellsångare  i  Tours;  inträdde  909  i  klo- 
stret Baurne  i  Frauche  Cornté;  efter  927 
i  Clugny,  där  han  18.  11.  942  dog.  Hans 
inusiktraktat  "Dialogus  de  musica"  (äf- 
ven  kalladt  "Enchiridion  musices")  ut- 
gafs  af  Gerbert  (Script.  I).  —  Litt.:  H. 
Riemaun,  Geschichte  d.  Musiktheorie  s. 
55  ff. 

O  du  bittra  sorgekälla,  psalm 
179;   Haäffner  hänvisar   till   mel.   78. 

O  du  Helge  Ande,  ko  m,  psalm 
132;  Haeffner  132;  motsvarar  183  i  koral- 
psb.  af  1697;  dessförinnan  i  Mönsterås- 
hdskr.  (1640-talet)  m.  fl.;  ursprungligen 
en  medeltida  sång:  Veni  sancte  spiri- 
tus,  reple  (Bäumker  I,  643);  protestan- 
tisk koral:  Komm  heiliger  Geist,  er- 
fiille  (Enchiridion  1527);  Zahn  8593  f.; 
dansk  1569  och  Jespersön  1573  (1637);  fin- 
ska   koralb.    88. 

O  du,  hvars  kärlek,  psalm  336; 
Haeffner  336;  komp.  af  Haeffner;  i  bi- 
hanget  till  sin  koralb.  har  H.  en  annan 
mel.  (II,  33),  hvilken  är  tagen  ur  Frey- 
lingh.  1704:  Wie  wohl  ist  mir  (Zahn 
7792);  denna  senare  mel.  är  den  inom  sv. 
kyrkan  mest  spridda. 

O  du,  som  alla  hjärtan  ser, 
psalm  385;  Haeffner  385;  motsvarar  60  i 
koralpsb.  af  1697;  dessförinnan  i  Kal- 
mar- och  Mönsteråshandskrifterna  (c. 
1640)  m.  fl.;  tysk  koral:  Erbarm'  dich 
inein,  o  Herre  Gott  (Walter  1524);  Zahn 
5851;  dansk:  Thomissön  1569;  finska  ko- 
ralb. 216.  Mel.  står  nära  nr  142:  Betrak- 
torn  väl  de  tio  bud  (s.  d.). 

O  du,  som  har  ett  huld  t,  psalm 
377;  Haeffner  377;  tysk  koral:  Hör,  liebe 
Seel',  dir  ruft  der  Herr  (Bremen  1707); 
Zahn  253;  eljest  ej  anträffad. 

O  du,  vår  Herre  Jesu  Krist, 
psalm  93;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  31. 

Oe.  =  Oeuvre. 

Oedipus.  Musiken  till  Sophokles' 
"Oed.  på  Colonos"  skref  bl.  a.  F.  Men- 
delssohn  (Potsdam  1.  11.  1845)  och  Edv. 
Lassen  (Weimar  7.  2.  1874).  En  opera 
"Oedipe  å  Colonne"  af  Sacchini  (text  ef- 
ter Voltaire)  hade  sin  pr.  i  Paris  1.  2. 
1787  och  uppfördes  på  k.  t.  Sthlm  1.  11. 
1800  (48  ggr  intill  1836).  Adlerbeths  tra- 
gedi "Oedipe"  erhöll  musik  af  F.  Uttini 
och  J.  M.  Kraus  (k.  t.  Sthlm  10.  o.  15.  3. 
1792). 


Oesten,  se  östen. 

Oettingen,   se  öttingen. 

Oeuv.  ==  Oeuvre. 

Oeuvre  (fr.),  verk.  —  O.  posthume, 
ett  efter  en  kompositörs  död  utgifvet 
verk;  efterlämnadt  arbete. 

O  Evige,  o  Gud,  till  dig,  psalm 
20;  Haeffner  20;  motsvarar  192  i  koralpsb. 
af  1697;  dessförinnan  i  Mönsterås-  och 
Kalmarhandskrifterna  (1640-talet)  samt 
sedan  i  en  del  andra;  tysk  koral:  Mein 
Gott  in  der  Höh'  sei  Ehr'  (Valentin  Schu- 
mann  1539);  Zahn  4457;  i  dansk  källa 
först  1569  hos  Thomissön,  sedan  hos  Mo- 
gens Pedersen  1620  och  Arrebo  1627; 
Berggreens  koralb.  nr  2;  finsk  koralb. 
102. 

O  evighet,  din  längd,  psalm  463; 
Haeffner  hänvisar  till  mel.  178. 

O  Fader  vår,  barmhärtig, 
psalm  21;  Haeffner  21;  motsvarar  188  1 
koralpsb.  af  1697;  dessförinnan  i  Mön- 
steråshdskr.  (1640-talet)  och  Rappehdskr. 
(1670-talet);  tysk  koral:  Es  woll'  uns  Gott 
genädig  sein  (Köpphel  1525);  Zahn  7247; 
dansk  hos  Thomissön  1569  och  Jespersön 
1573;  sedan  hos  Mogens  Pedersen  1620, 
Arrebo  1627  och  Pedersen  Thura  1640; 
finsk  koralb.   96. 

Offenbach,  Jacques,  f.  21.  6.  1819  i 
Köln,  f  5.  10.  1880  i  Paris;  kom  tidigt  till 
Paris,  där  han  1883  inträdde  i  konserv, 
med  Vaslin  till  lärare  å  violoncell;  re- 
dan efter  ett  år  lämnade  han  läroanstal- 
ten och  inträdde  i  Op.-com:s  orkester; 
skref  vid  denna  tid  flera  kompositioner 
för  sitt  instrument.  Hans  först  offentlig- 
gjorda verk  äro  en  del  chansonetter  pa- 
rodierande La  Fontaines  fabler.  1849 
blef  han  kapellmästare  vid  Théåtre  fran- 
cais  och  vann  där  sin  första  framgång 
som  operettkompositör  med  enaktaren 
"La  chanson  de  Fortunio";  1855  begynte 
han  som  egen  teaterledare  med  "Bouffes 
Parisiens".  De  flesta  af  hans  mest  kän- 
da verk  uppfördes  å  denna  scen;  1866 
nedlade  han  sin  teaterledareverksamhet 
och  skref  sedan  för  flera  Pariserscener; 
1872—75  ledde  han  dock  åter  en  egen  tea- 
ter: Théåtre  de  la  Gaité  (hette  sedan 
Théåtre  lyrique);  företog  sistnämnda  år 
on  tur  till  Amerika,  dock  utan  framgång. 
Den  sista  tiden  sysselsatte  sig  O.  med 
komponerandet  af  en  opera:  "Les  contes 
d*Hoffmann"  (Hoffmans  äfventyr).  Ehuru 
han   alltid  skrifvit  sina  operetter  ovan- 


740 


Offertorium — O  Gud. 


sannings  källa 


ligt  snabbt,  tog  operan  mycket  lång  tid, 
innan  den  blef  färdig.  Han  arbetade  på 
den  med  ovanlig  omsorgsfullbet  samt 
rättade  o.  ändrade,  ända  tills  döden  al- 
bröt  arbetet.  Den  sista  revisionen  ut- 
fördes efter  hans  bortgång  af  Guiraud 
och  verket  utfördes  å  Op.-com.  10.  2. 1881, 
fyra  mån.  efter  0:s  död.  Framgången 
var  högst  ovanlig.  Verket  utföres  nu 
med  stort  bifall  öfver  hela  Europa  och 
prisas  som  ett  storverk  i  den  allvarliga 
stilen  (Sthlm  ffg.  1880).  Hans  operetter 
ge  goda  spegelbilder  af  andra  kejsardö- 
mets tid  och  ha  därför  en  stor  kultur- 
historisk betydelse.  På  sin  tid  voro  de 
goda  kassastycken  och  uppfördes  t.  o.  in. 
å  kungliga  scener.  Då  k.  dram.  teatern 
i  Sthlm  upptog  Offenbach  på  sin  spel- 
lista väckte  det  dock  en  storm  af  ovilja, 
så  att  det  t.  o.  m.  blef  tal  om  indragande 
af  statsbidraget.  Hans  tre  främsta  verk 
inom  operetten  äro:  Arphée  aux  enfers 
(Paris  1860;  Orfeus  i  underjorden,  Sthlm 
s.  å.),  La  belle  Héléne  (Paris  1864;  Den 
sköna  Helena,  Sthlm  1865)  och  Les  brig- 
ands  (Paris  1869;  Frihetsbröderna,  Sthlm 
1870).  Af  de  öfriga  ha  följande  uppförts 
i  den  svenska  hufvudstaden:  Une  nuit 
blanche,  1855  (En  sömnlös  natt,  1857),  Le 
violonneux,  1855  (Byspelmannen,  1859), 
Les  deux  aveugles  1855  (De  bägge  blin- 
da, 1859),  Le  mariage  au  lanternes,  1858 
(Förlof ningen  vid  lyktsken,  1860),  Ba-Ta- 
Clan,  1856  (1861),  La  chanson  de  Fortu- 
nio,  1861  (Fortunios  visa,  1862),  Le  vo- 
yage  de  messieurs  Dunanan,  1862  (Her- 
rar Dunanans  resa,  1862),  Barbe  bleu, 
1866  (Riddar  Blåskägg,  1867),  La  grand- 
duchesse  de  Gérolstein,  1867  (Storher- 
tiginnan af  Gérolstein,  1867),  La  Péri- 
chole  1868  (1869),  La  rose  de  Saint- 
Flour,  1856  (Rosen  i  Saint-Flour,  1867), 
Le  chåteau  å  Toto  1868  (Slottet  Toto 
1869),  La  princesse  de  Trebizonde,  1869 
(Prinsessan  af  Trebizonde,  1871),  Les 
braconniers,  1873  (Tjufskyttarne,  1873), 
Madame  rarchiduc,  1874  (Fru  ärkeher- 
tigen, 1875),  La  boulangére  a  des  écus, 
1875  (Rika  bagerskan,  1879),  Le  voyage 
dans  la  lune,  1875  (Från  jorden  till  må- 
nen, 1877),  Madame  Favart,  1878  (1879), 
La  fille  du  Tambour-major,  1879  (Tam- 
burmajorens dotter,  1880),  Belle  Lurette, 
1880  (Vackra  tvätterskan,  1881),  Maitre 
Péronilla,  1878  (Advokaten  Peronilla, 
1905),      Mademoiselle      Moucheron,      1881 


(Mamsell  Ettermygg,  1880-talet),  Les 
bavardes,  1863  (De  pratsjuka,  1873). 
Daphnis  et  Cloé,  1860  (1886),  Monsieur  et 
Madame  Denis,  1862  (Herr  och  fru  Denis. 
1880-talet),  Lischen  et  Fritzchen  1864 
(Frits  och  Lisa,  1880-talet),  La  jolie  par- 
fumeuse,  1873  (Lilla  rosenknoppen,  1880- 
talet).  —  O.  uppträdde  äfven  som  skrift- 
ställare med  en  bok  om  sin  amerikanska 
resa:  Notes  d'un  musicien  en  voyage, 
1877.  —  Biografier  öfver  O.  skrefvo  bl.  a. 
E.  de  Mirecourt  (1867)  och  Martinet 
(1887).  Om  O.  och  de  svenska  scenerna 
se  bl.  a.  en  uppsats  i  Sv.  Musikt.  1909  s. 
109  ff.  samt  Joh.  Svanberg,  Anteekn.  om 
Vasateatern,   1895. 

Offertorium  (af  lat.  offerre,  offra), 
sångkören  strax  efter  Credo  i  den  ka- 
tolska mässan  (s.  d.).  Namnet  brukas 
under  1800-talet  äfven  som  beteckning- 
för  en  motettartad  komposition. 

Officiant,  tänstgörande  präst. 

Officier,  rituella  sånger  på  kyrkliga 
högtidsdagar    (äfven    ritualböcker). 

Officium  (lat.),  eg.  plikt;  gudstjänst 
liturgi,  mässa.  O.  defunctorum, 
dagsgudstjänsterna  (horae)  för  de  aflid- 
na.  O.  matutinum,  morgonmässa 
(matutina).  O.  vespertinum,  ves- 
pergudstjänst. 

Offret  stundar,  blöd  mitt, 
psalm  83;  Haeffner  83;  tysk  koral:  Sieh, 
hier  bin  ich,  Ehrenkönig  (Darmst.  1698); 
Zahn  7324;  i  Sverige  ej  före  Haeffner. 

Ofikleid  (af  gr.  ofis,  orm,  och  kleis, 
klaff);  ett  basinstrument  tillhörande  by- 
gelhornens familj.  Enl.  Fetis  uppfanns 
instrumentet  af  en  fransman  Frichot, 
hvilken  i  London  fabricerade  det  första 
c.  1790.  Frichot  utgaf  1800  en  beskrif- 
ning  öfver  instrumentet  och  dess  spel- 
teknik. Redan  1780  omtalas  en  musiker 
Regibo  i  Lille,  hvilken  förbättrat  ser- 
penten  (s.  d.)  i  riktning  åt  o.  Det  för- 
sta patentet  uttogs  1821  i  Paris  af  en 
instrumentmakare  Halary.  O.  byggdes 
sedan  i  flera  storlekar,  som  bas-,  alt-  och 
kontrabas-o.  Det  förstnämnda  instru- 
mentet var  länge  det  allmännaste.  Men- 
delssohn  införde  instrumentet  bl.  a.  i 
"Elias"  och  "Midsommarnattsdrömmen". 
Wagner  ersatte  det  med  bas-  och  kon- 
trabastuba.     Är  nu  nästan  ur  bruk. 

O  gode  Herde,  du  s  o  m,  psalm  313; 
Hseffner  hänvisar  till  mel.  160. 

O  Gud,  all   sannings   källa, 


O  Gud.  det  :>.i  en  hjärtans— O  Gud,  som    ifven  räckt 


741 


psalm  260;  Haeffner  260;  motsvarar  237  i 
koralpsb.  af  1697;  dessförinnan  i  Kal- 
mar- och  Mönsteråshandskrifterna  (c. 
1640),  Rappehdskr.  (c.  1675)  och  Riddar- 
liolmskyrkans  koralb.  (c.  1690);  tysk  ko- 
ral: Wohl  auf,  ihr  deutsche  Christen 
(1546);  Zahn  5356;  dansk:  Thomissön  1569, 
Jespersön  1573  (1637),  Mogens  Pedersen 
1620,  Arrebo  1627;  finska  koralb.  450. 

O  Gud,  det  är  en  hjärtans, 
psalm  324;  Haeffner  hänvisar  till  mel. 
140. 

O  Gud,  det  armin  glädje, 
psalm  223;  Haeffner  223;  motsvarar  312 
i  koralpsb.  af  1697;  synes  vara  svensk; 
Annes  före  1697  i  handskriften  nr  30  i 
Västerås'  bibi. 

O  Gud,  dig  vare  1  o  f ,  psalm  427; 
Haeffner    hänvisar   till   mel.    66. 

O  Gud,  din  himmel  gråter, 
psalm  395;  Haeffner  395;  motsvarar  393  i 
koralpsb.  af  1697  (jfr  äfven  394  i  koral- 
psb.); finnes  ej  dessförinnan  i  sv.  källa; 
tysk  melodi:  Mein  Gmiit  ist  mir  verwir- 
ret  (Leo  Hessler  1601);  Zahn  5385  (koral: 
Herzlich  thut  mich  verlangen);  Berg- 
green  nr  18;  finska  koralb.  59;  Lindeman 
d.  y:s  koralb.  87. 

O  Gud,  ditt  folk  dig  beder, 
psalm  317;  Haeffner  hänvisar  till  mel. 
314. 

OGud,  ditt  rike  ingen  ser, 
psalm  199;  Haeffner  199;  motsvarar  94  i 
koralpsb.  af  1697;  dessförinnan  i  Kal- 
mar- och  Mönsteråshdskr.  (c.  1640),  Rap- 
pehdskr. (c.  1675)  och  Riddarholmskyr- 
kans  koralb.  (c.  1690);  tysk  koral:  Dan- 
ket  dem  Herrn  und  lasst  euch  lehrn 
(B.  Waldis  1553);  Zahn  8097;  finska  ko- 
ralb. 141. 

O  Gud,  du  skänkt  mig,  psalm  340; 
Haeffner  hänvisar  till  mel.  160. 

O  Gud,  h  v  a  r  t  h  ä  n  ett  hjärta, 
psalm  82;  Haeffner  82;  motsvarar  212  i 
koralpsb.  af  1697;  dessförinnan  i  Kal- 
mar- och  Mönsteråshdskr.  (1640-talet), 
Rappehdskr.  (1670-talet)  samt  Riddar- 
liolmskyrkans  koralbok  (1690-talet);  ej 
anträffad   i   utländsk   källa. 

O  Gud,  hvem  skall  jag,  psalm 
373;  Haeffner  373;  motsvarar  249  i  ko- 
ralpsb. af  1697;  finnes  dessförinnan  i 
Mönsteråshandskriften  (1640-talet)  och  i 
den  samtida  Kalmarhdskr.;  följer  när- 
mast Haeffner  433:  Xär  allt  omkring  mig 
hvilar  (s.  d.). 


O  Gud,  jag  nödgas  klaga, 
psalm  190;  Haeffner  190;  motsvarar  250  i 
koralpsb.  af  1697;  dessförinnan  i  Kal- 
mar- o.  Mönsteråshaadskrifterna  (1630- 
och  40-talen)  samt  Rappehdskr.  (1670- 
talet);  går  tillbaka  till  tysk  koral:  "Der 
Tag  hat  sieh  geneiget"  (Bremen  1630), 
som  hos  Zahn  har  nr  5420;  finsk  koralb. 
274. 

O  Gud.  mig  kristligt,  psalm  333; 
Haeffner  333;  motsvarar  204  i  koralpsb. 
af  1697;  förekommer  dessförinnan  i 
Mönsteråshdskr.  (1640-talet),  Linköping- 
hdskr.  Teol.  230,  Rappehdskr.  samt  Rid- 
darholmskyrkans  koralbok;  saknas  i  ut- 
ländska källor;  finsk  koralb.  118. 

O  Gud,  o  Gud,  så  from,  psalm  207; 
Haeffner   hänvisar  till  mel.   160. 

O  Gud,  om  allt  mig  säger, 
psalm  295;  Haeffner  295;  motsvarar  381  i 
koralpsb.  af  1697;  dessförinnan  i  Mön- 
steråshdskr. (1640-talet);  tysk  koral:  Ich 
stund  an  einem  Morgen  (Wolder  1598); 
Zahn  4334. 

O  Gud,  som  allt  med  vishet, 
psalm  432;  Haeffner  432;  en  förkortning 
af  koralpsb :s  af  1697  mel.  364,  hvilken 
går  tillbaka  till  tysk  koral:  Christ,  der 
du  bist  der  helle  Tag  (Spangenberg 
1568);  Zahn  384;  i  sv.  källa  äfven  i  Mön- 
steråshdskr. (c.  1640)  och  Riddarholms- 
kyrkans  koralb.  (c.  1690);  nr  17  i  Linde- 
mans  koralbok;   finska  koralb.  440. 

O  Gud,  som  ej  de  spädas,  psalm 
342;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  178. 

O  Gud,  som  herdar  gifvit, 
psalm  314;  Haeffner  314;  tysk  koral:  Las- 
set die  Kindlein  kommen  (J.  H.  Schein 
1627);   Zahn  5277;   eljest  ej   anträffad. 

O  Gud,  som  hämnden,  psalm  10; 
Haeffner  10;  motsvarar  280  i  koralpsb.  af 
1697;  dessförinnan  i  Kalmar-  o.  Mönster- 
åshdskr. (1640-talet)  samt  Rappehdskr. 
(1670-talet);  tysk  koral:  Mag  ich  Un- 
gliick  nicht  widerstan  (Klug  1535);  Zahn 
8113;  i  dansk  källa  1569  hos  Thomissön; 
finsk  koralb.  269. 

O  Gud,  som  h  ö  r  e  r,  psalm  329; 
Haeffner   hänvisar  till  mel.   140. 

O  Gud,  so  m  m  i  n  a  steg,  psalm 
357;   Haeffner  hänvisar  till   mel.  28. 

O  Gud,  som  skiftar  allt,  psalm 
367;   Haeffner   hänvisar   till    mel.   197. 

O  Gud,  som  åter  värdes,  psalm 
422;   Haeffner  hänvisar  till   mel.  416. 

O   Gud,   so  m   ä  f  v  e  n   räck  t,   psalm 


742 


O  Gud,  vi  lofve  Dig— Oidipus 


202;  Haeffner  202;  motsvarar  178  i  koral- 
I>sb.  af  1697  (Haeffner  följer  närmast  den 
variant,  som  upptages  i  1739  års  uppl.  af 
koralpsb.);  dessförinnan  i  sv.  tryck  hos 
Jonae-Rhezelius  s.  124  (1619);  ej  funnen 
i  utländsk  källa. 

O  Gud,  vi  lofve  Dig,  psalm  263; 
Haeffner  263;  motsvarar  7  i  koralpsb.  af 
1697;  linnes  tidigast  i  katolsk  källa 
(Vehe  1537,  se  Bäumker  I,  263)  och  se- 
dan i  protestantisk  (Babst  1545,  se  Zabn 
8652);  troligen  har  den  lutherska  melo- 
diformen förefunnits  före  den  katolska 
i  den  förlorade  koralb.  Klug  1529;  den 
tyska  texten  är:  "Herr  Gott,  dich  loben 
wir";  i  dansk  källa  förefinnes  den  1569 
hos  Thomissön;  i  Sverige  uppträder  mel. 
tryckt  1616  i  detta  års  psb.  (nytr.  1623) 
och  sedan  i  de  flesta  upplagor  af  Rud- 
becks  Enchiridier. 

O  Gud,  vår  broder  Abels,  psalm 
122;  Haeffner  122;  motsvarar  236  i  koral- 
psb. af  1697;  finnes  dessförinnan  i  Mön- 
sterås- och  Kappehandskrifterna  (1640- 
och  70-taleu);  eljest  ej  anträffad. 

O  Gud,  vår  konung,  psalm  304 ; 
Haeffner  304;  motsvarar  201  i  koralpsb. 
af  1697.  Pr.  Xodermann  påpekar  en 
viss  likhet  mellan  denna  mel.  i  koralpsb. 
och  Zahn  4714  af  1762. 

O  Herre,  för  allt  god  t,  psalm 
256;  Haeffner  256;  motsvarar  24  i  ko- 
ralpsb. af  1697;  tysk  koral:  Ach  Herr, 
mit  deiner  Hiilf  erschein  (Wolff  1569); 
Zahn  4495;  dansk  Thomissön  1569. 

O  Herre  Gud,  gör  nåd,  psalm 
181;  Haeffner  181;  motsvarar  59  i  koral- 
psb. af  1697;  dessförinnan  i  Kalmar-  och 
Mönsteråsbandskrifterna  (c.  1640)  och 
Rappehdskr.  (c.  1675),  tysk  koral:  O 
Herre  Gott,  begnade  inich  (Köpphel 
1526);  Zahn  8451;  dansk:  Thomissön  1569; 
finska  koralb.  215. 

O  Herre  Gud,  h  v  a  d  har,  psalm 
375;    Haeffner   hänvisar  till    mel.    186. 

O  Herre  Gud,  oändelig,  psalm 
23;  Haeffner  23;  motsvarar  190  i  ko- 
ralpsb. af  1697;  dessförinnan  i  Mönster- 
åshdskr.  (1640-talet);  reformert  psalm: 
Or  sus,  serviteurs  (Dav.  ps.  134);  Zahn 
368:  Ihr  Knecht  des  Herren  allzugleich; 
se  vidare:  Si,  Jesus  är  ett  tröst- 
rikt   namn. 

O  Herre,  ho  skall  bo,  psalm  315; 
Hteffner  315;  motsvarar  273  i  koralpsb. 
af  1697;   ej   funnen   dessförinnan. 


O  Herre,  var  oss  nådeli  g, 
psalm  403;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  39. 

Ohl,  organist  vid  holländska  refor- 
merta kyrkan  i  Stockholm  på  1740-talet; 
äfven  känd  som  berömd  sångare;  arran- 
gerade och  komponerade  delvis  musiken 
till  komiska  operan  "Syrinx"  (s.  d.), 
hvilken  20.  5.  1747  uppfördes  i  hufvud- 
staden. 

Ohlson,  Johan  Ludvig,  f.  9.  5.  1838  i 
Närike,  t  14.  10.  1891  i  Stockholm;  in- 
togs tidigt  i  konserv,  och  aflade  musik- 
direktörsexamen 1854;  anställdes,  efter 
afslutade  studier  vid  konserv.,  1856  vid 
Is.  Dannströras  pianoaffär;  blef  längre 
fram  kompanjon  och  öfvertog  slutligen 
affären  ensam  samt  ändrade  dess  namn 
till  "Ludvig  Ohlssons  pianoaffär";  1870 
efterträdde  han  Abr.  Mankell  som  orga- 
nist i  Klara  kyrka.  LMA.  1876.  O.  för- 
värfvade  sig  ett  aktadt  namn  framför 
allt  som  ledare  af  manskvartetter  i  huf- 
vudstaden.  Bland  dessa  kunna  särskildt 
nämnas  N.  N:s,  Par  Bricoles  och  S.  H. 
T:s  sångkörer.  —  Litt.:  Sv.  Musikt.  1891 
s.  129;  E.  Åkerberg,  Musiklifvet  inom 
Par   Bricole,   1910. 

Ohlson,  Martha  Laura  Margareta, 
f.  i  Stockholm  27.  7.  1876;  1886—99  elev 
af  konserv,  och  hade  där  bl.  a.  Hilda 
Thegerström  till  lärarinna  (1893—99  elev 
af  S.  Lundberg);  sedan  vidare  utbildad 
af  Raoul  Pugno  i  Paris;  har  varit  myc- 
ket anlitad  att  medverka  vid  konserter 
och  äfven  varit  en  eftersökt  pianolära- 
rinna i  hufvudstaden.  —  Litt.:  Sv.  Mu- 
sikt.  1905   s.   33. 

Ohlsson,  Gustaf  Robert,  f.  26.  4.  1841 
i  Täby,  Stockholms  län,  t  13.  12.  1888 
i  Sthlm;  operasångare;  tillhörde  1856 — 
58  Elfforska  teatersällskapet;  uppträdde 
1858—59  på  Ladugårdslandst.,  Sthlm;  tog 
samtidigt  sånglektioner  för  J.  Giinther 
och  engagerades  1.  7.  1861  vid  k.  t. 
Sthlm.  Bland  hans  roller  märkas:  Ju- 
liano  i  "Svarta  Dominon",  Hayraddin 
i  "Quentin  Durward",  härroparen  i  "Lo- 
hengrin",  zigenarhöfdingen  i  "Carmen", 
Stålsporre  i  "Målaren  och  modellerna", 
Thibaut  i  "Villars  dragoner"  m.  fl.  — 
Litt.:  Sv.  Musikt.  1884  s.  123  och  1889  s.  17. 

O  hoppets  dag,  som  klarnar, 
psalm  461;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  89. 

O  hur  1  j  u  f  1  i  g  t  är  Din,  psalm 
325;   Haeffner  hänvisar  till   mel.   51. 

Oidipus,   se    O  e  d  i  p  u  s. 


O  Jesu  Krist,  dig  till  oss — Ole 


743 


O  Jesu  Krist,  dig  till  oss, 
psalm  330;  Haeffner  hänvisar  till  mel. 
198. 

O  Jesu  Krist,  du  nådens,  psalm 
47;  Haeffner  47;  motsvarar  42  i  koralpsb. 
al  1697;  dessförinnan  i  handskrifterna: 
Kalmar,  Mönsterås,  Rappe,  Riddarh.; 
tysk  koral:  Van  allén  minschen  affge- 
wandt  (Magdeb.  1542);  Zahn  4461;  dansk: 
Thomissön  1569  och  Jcspersön  1573(1637); 
linska    koralb.   212. 

O  Jesu  Krist,  du  är  min,  psalm 
362;   Haeffner   hänvisar   till   mel.   354. 

O  Jesu  Krist,  min  högsta, 
psalm  188;  Hapffner  hänvisar  till  mel. 
186. 

O  Jesu  Krist,  sann  Gud,  psalm 
469;  Haeffner  469;  motsvarar  383  i  ko- 
ralpsb. af  1697;  eljest  ej  anträffad  i 
äldre    källa. 

O  Jesu  Krist,  som  mandom, 
psalm  49;  Haeffner  49;  motsvarar  120  i 
koralpsb.  af  1697;  dessförinnan  i  Mön- 
steråshandskr.  (1640-talet)  m.  fl.;  tysk 
koral  först:  Herr,  wie  du  willst,  so 
schick's  mit  mir  (Köpphel  1525)  och  se- 
dan: Aus  tiefer  Not  schrei  ich  zu  dir; 
Zahn  4438;  dansk  hos  Thomissön  1569; 
finska  koralb.  nr  11. 

O  Jesu  Krist,  till  Dig,  psalm 
195;  Haeffner  195;  motsvarar  142  i  ko- 
ralpsb. af  1697  (ej  dessförinnan);  tysk 
melodi:  Ich  weiss  mir  ein  Röslein  (Rhaw 
1589);  Zahn  1679;   finska  koralb.  144. 

O  Jesu,  när  jag  hädan,  psalm 
471;    Haeffner   hänvisar   till   mel.    280. 

O  Jesu,  än  de  dina,  psalm  150; 
Haeffner   hänvisar   till   mel.    97. 

Okeghem  (Ockenheim),  Joannes 
[Jean  de],  f.  c.  1434  sannolikt  i  Ter- 
monde, Ostflanderu,  t  1496  i  Tours;  1443 
— 44  korgosse  vid  Antwerpens  katedral; 
1452  inträdde  han  i  konungens  af  Frank- 
rike tjänst;  1461  namnes  han  som  hof- 
kapellmästare  där;  hos  Ludvig  XI  stod 
han  högt  i  gunst  och  blef  skattmästare 
vid  St.  Martinskyrkan  i  Tours,  där  han 
bodde  intill  sin  död;  1469  företog  han  en 
resa  till  Spanien.  O.  namnes  som  grund- 
läggare  af  den  yngre  nederländska  sko- 
lan, under  hvilken  den  imiterande  kon- 
trapunktiska konsten  nådde  sin  fulländ- 
ning. Af  hans  verk  äro  bl.  a.  15  mässor, 
7  motetter,  19  chansoner,  4  kanon  och 
en  36-stämmig  Deo  gratia  bevarade.  Af 
<lessa  finnas  prof  i  nytryck  hos  Forkel, 


Kiesewetter,  Ambros,  Rochlitz,  Beller- 
mann  m.  fl.  —  Litt.:  Burbure,  J.  v.  O., 
1856  (2.  uppl.  1868),  E.  Thoinau,  Déplo- 
ration  de  G.  Crétin  sur  le  trépas  de  J. 
O.  musicien,  1864;  M.  Brenet,  J.  de  O., 
1893;   De  Marcy,  J.  O.,  1895. 

Oktav  (it.  ottava,  af  lat.  octava,  åt- 
tonde), intervall  omfattande  8  diatoni- 
ska  toner.  O.  är  äfven  en  benämning 
för  alla  tonerna  mellan  två  liknämnda 
oktavtoner.  Klaviaturen  indelas  i  ok- 
tavområden, hvilka  benämnas:  sub- 
k  o  n  t  r  a  o.  (C2— H2),  k  o  n  t  r  a  o.  (Ci— 
Hi),  stora  (g  ro  f  v  a)  o.  (C— H),  lilla 
(ostrukna)  o.  (c— h),  ettstrukna 
o.  (c1— h1),  tvåstrukna  o.  (c*— h*), 
trestrukna  o.  (c3— h3),  fyrstruk- 
na o.  (c'— h4)  o.  s.  v.  —  Tecknet  8:va 
(ottava)  öfver  noterna  betyder,  att  de 
skola  utföras  en  oktav  högre,  än  de  äro 
skrifna;  under  noterna  betecknar  det 
deras  nedflyttning  i  närmast  lägre  ok- 
tav. —  Kort  oktav,  lägsta  oktaven  i 
en  del  äldre  orglar,  smalare  än  de  an- 
dra; ciss,  diss,  fiss  och  giss  saknas,  och 
tangenterna  för  e,  fiss  och  giss  ange  i 
stället   c,  d   och   e. 

Oktava,  en  principalstämma  i  orgeln, 
af  4  och  2,  sällan  1  fot.  Alla  o.  eller 
principal  betecknade  stämmor  äro  de 
viktigaste  i  orgeln.  Deras  pipor  äro  all- 
tid öppna,  mensuren  är  vid  och  deras 
ton  är  rund  och  fyllig. 

Oktavbas,  8  fots  principalstämma  i 
pedalen   i  en   orgel. 

Oktavflöjt,    se    P  i  c  c  o  1  a  f  1  ö  j  t. 

Oktavkoppel,    se    Koppel. 

Oktett  (O  1 1  e  1 1  o,  O  c  t  u  o  r),  en  kom- 
position för  8  instrument  (stråkinstr.  el. 
blåsinstr.  el.  båda  tills.);  vanligen  en  be- 
teckning för  instrumental  ensemble, 
dock   äfven   brukadt   om  vokal  sådan. 

O  kärleksrike  Gud,  psalm  296; 
Haeffner  296;  tysk  koral:  "O  Gott,  du 
froinmer  Gott"  (Meiningen  1693),  hvil- 
ken hos  Zahn  har  nr  5148;  finsk  koralb. 
148. 

Olav  T  r  y  g  v  a  s  o  n,  ofulländadt 
drama  af  Björnstjerne  Björnson,  musik 
af  Edv.  Grieg  (omkring  1870);  inrättad 
för  konsertbruk  af  kompositören  och 
tryckt  på  Peters  förlag;  uppförd  å  Na- 
tionalteatern,  Kristiania  8.  10.   1908. 

Oiden,    Fanny,    se    Mora  n-0  Iden. 

Ole,    se    El   ole. 


744 


Olifant— Oisen 


Olifant,  signalhorn  från  medeltiden; 
nyttjades  af  riddarne  äfven  i  strid  för 
att  i  farans  stund  kalla  på  hjälp;  hor- 
net gjordes  af  en  elefantbeta  (däraf 
namnet);  flera  af  de  till  vår  tid  beva- 
rade hornen  äro  mycket  rikt  utsnidade. 
Tonen  är  rå,  och  instrumentet  har  al- 
drig   haft    någon    konstnärlig    betydelse. 

Olika  kontrapunkt,  se  Kontrapunkt. 

Olin,  Elisabet,  f.  8.  12.  1740  i  Stock- 
holm, f  där  26.  3.  1828;  fadern  var  hof- 
musikern  och  organisten  Peter  Lill- 
ström,  modern  Elisabeth  Söderman,  en 
ansedd  skådespelerska  vid  "Kgl.  sven- 
ska skådeplatsen"  vid  1700-talets  midt. 
Redan  vid  61/?  års  ålder  uppträdde  hon 
i  Astrilds  roll  i  op.-comiquen  "Syrinx". 
20.  5.  1747  och  19.  4.  1750  uppfördes  mel- 
lan två  mindre  pjäser  "ett  sångspel  eller 
opera  i  en  akt  af  små  barn  ifrån  5,  7 
och  till  10  års  ålder".  Äfven  i  detta 
senare  stycke  synes  hon  ha  uppträdt. 
Hennes  lärare  i  sångkonsten  blef  Fer- 
dinand Zellbell.  1760  ingick  hon  äkten- 
skap med  hofsekreteraren,  sedermera 
assessorn  Gabriel  Olin,  en  stor  vän  af 
musik  och  amatör  på  violin.  Vid  1760- 
talets  konserter  i  hufvudstaden  upp- 
trädde hon  ej  sällan  och  vann  allmän 
beundran  för  sin  sång.  1768  finna  vi 
henne  t.  o.  m.  som  tonsättarinna  till  en 
dikt  af  E.  Bränder  (hjärtedikten  "Gu- 
staviade"  sången  nr  8).  Joh.  Gabr. 
Oxenstierna  antecknade  i  sin  dagbok  19. 
11.  1769  efter  att  ha  hört  henne  vid  en 
konsert:  "Jag  tror  knappt,  att  Italien 
har  någon  ljufligare  röst."  Omkring 
år  1770  var  hon  afgjordt  hufvudstadens 
mest  firade  sångerska,  och  Gustaf  III 
sökte  därför  först  att  tillförsäkra  sig 
hennes  hjälp  vid  inrättandet  af  k.  t., 
och  hon  uppförde  vid  premiären  af  Ut- 
tinis  "Thetis  och  Pelée"  18.  1.  1773  The- 
tis'  roll.  Hennes  glanstid  vid  operan 
inföll  mellan  1773 — 83,  då  hon  uppbar  de 
främsta  partierna  och  vann  anseende 
som  Nordens  måhända  främsta  sånger- 
ska på  sin  tid.  Bland  hennes  hufvud- 
roller  märkas:  Iphigenie  i  "I.  i  Tauris", 
Athalie,  Galathea  i  "Acis",  Zulma  i 
"Cora  och  Alonzo".  Hon  utförde  de 
flesta  af  dessa  roller  tills.  m.  Carl  Sten- 
borg,  och  bådas  namn  nämndes  gärna 
tillsammans,  då  det  gällde  att  fram- 
hålla den  Gustavianska  scenens  främsta 
musikaliska    stödjepelare.      Båda    inval- 


des i  Mus.  ak.  1788.  Carl  Stenborg  in- 
gick 1793  äktenskap  med  El.  Olins  dot- 
ter med  samma  namn,  hvilken  1773— 
76  tillhört  k.  scenen.  Efter  1785  upp- 
trädde O.  ej  mera  på  scenen  och  lät  en- 
dast 1797  enligt  konungens  önskan  höra 
sig  offentligt  i  Sveas  roll  i  den  prolog, 
som  gafs  med  anledning  af  konungens 
förmälning.  Ända  till  1803  kvarstod  hon 
bland  teaterpersonalen.  Kort  före  sin 
död  hade  hon  ännu  låtit  höra  sin  röst 
för  Catalani,  hvilken  ej  nog  kunde  för- 
våna sig  öfver  hennes  goda  föredrag 
och  röstens  smidighet  ännu  på  ålderdo- 
men. O.  prisades  af  sin  samtid  ej  blott 
för  sin  röst  utan  äfven  för  sitt  uttrycks- 
fulla föredrag  och  sin  klara  musikaliska 
uppfattning.  Äfven  hennes  dramatiska 
begåfning  namnes  som  i  hög  grad  fram- 
stående. —  Litt.:  Johan  Flodmark,  Eli- 
sabeth Olin  och  Carl  Stenborg,  två  gu- 
stavianska sångargestalter,  Sthlm  1903; 
Frans  Hedberg,  Svenska  operasångare, 
Sthlm  1885;  Miniatyralmanackan  1855 
[biogr.  af  M.  J.  Crusenstolpe]. 

Olitzka,  Rosa,  f.  6.  9.  1873  i  Berlin; 
sångerska  (kontraalt);  elev  af  Desirée 
Artöt  och  Julius  Hey;  har  uppträdt  å 
flera  stora  operascener  (Covent  Garden, 
London;  Metropolitan  opera  house,  New 
York)  och  vunnit  ett  rikt  erkännande; 
har  äfven  konserterat  flerstädes  i  Euro- 
pa.    O.  är  f.  n.  bosatt  i  Amerika. 

Oisen,  O  le,  f.  4.  7.  1850  i  Hammer- 
fest;  efter  skolstudier  i  Tromsö  1861 — 65 
och  tekniska  studier  i  Trondhjem  1865 
—67  blef  han  1868  organistassistent  vid 
domkyrkan  i  den  sistnämnda  staden  och 
fick  1870  besöka  konserv,  i  Leipzig;  1874 
blef  han  körinstruktör  i  Kristiania  och 
1878—81  dirigent  i  Musikföreningen; 
tillika  1876—80  anförare  för  handtver- 
karsångföreningen;  instruktör  vid  an- 
dra brigaden  sedan  1884,  armémusikin- 
spektör  sedan  1899,  major  1903,  musikin- 
struktör vid  krigsskolan  1887—1903.  O. 
har  företagit  en  mängd  resor  till  ut- 
landet och  ledt  utförandet  af  sina  kom- 
positioner i  Stockholm  (1892,  97),  Kö- 
penhamn, Berlin,  Hamburg,  Leipzig, 
Köln,  Wien  m.  fl.  ställen.  Af  hans  kom- 
positioner, hvilka  utmärka  sig  för  färg- 
rik instrumentation  och  romantisk  in- 
nerlig stämning,  må  nämnas:  symf.  dik- 
terna "Asgaardsreien"  (uppf.  i  Sthlm  6. 
6.1897),   Alfedans,   operorna  "Stig  Hvide", 


Olson— Ondriczek 


"45 


"Lajla"  och  "Stallo*'  (alla  med  egen 
text),  sagospelet  "Svein  Uraed"  ("Sven 
Orädd"  under  kompositörens  egen  led- 
ning i  Sthlm  1892),  musik  till  Weilens 
drama  "Erik  XIV",  oratoriet  "Nidaros" 
(1897,  till  Trondhjems  900-årsjubileum), 
en  "Holbergs"-  och  en  "Griffenfeldtskan- 
tat,  militärmusik,  sångromanser,  mans- 
körer, pianostycken  m.  m.  O.  har  äfven 
som  litterär  författare  skrifvit  om  mu- 
sik- och  teaterförhållanden  i  Norge,  ut- 
gifvit  dikter  m.  m. 

Olson,  Mary,  f.  af  svenska  föräldrar 
i  Hull  1.  13.  1867;  pianist;  utbildad  vid 
R.  acad.  i  London  och  4  års  tid  elev  af 
Clara  Schumann  i  Frankfurt  a.  M.;  före- 
tog 1892  och  93  en  konsertturné  i  Nor- 
den tills.  m.  Gina  Oselio;  besökte  Nor- 
den åter  1907.  —  Litt.:  Sv.  Musikt.  1893 
s.  17  och  1907  s.  9. 

Olsson,  Otto  Emanuel,  f.  19.  12.  1879  i 
Stockholm;  organistex.  vid  Mus.  ak.  1896, 
kyrkosångare-  och  musiklärareex.  1899; 
studerade  kontrapunkt  och  komposition 
för  J.  Dente  1897—1901;  innehade  1903— 
05  och  1907  ett  af  statens  tonsättarstipen- 
dium;  sedan  1908  organist  vid  Gustaf 
Vasakyrkan,  Sthlm;  s.  å.  lärare  i  harmo- 
ni vid  konserv.  O.  har  gjort  sig  känd 
som  en  mycket  framstående  orgelspelare 
och  har  äfven  som  kompositör  framträdt 
med  flera  fullödiga  verk  dels  för  orgel, 
dels  för  orkester  och  kör  samt  soloin- 
strument och  ensemble.  Af  hans  mera 
kända  verk  må  nämnas:  Te  Deum  för 
4 — 8-st.  kör,  stråkork.,  harpa  samt  orgel 
(uppf.  27.  4.  1910  i  Musikför.  samt  tryckt 
1913  i  klaverutdr.  af  Mus.  konstför.), 
Tantum  ergo  för  1  röst  med  obl.  violin 
o.  org.  (Musikerförb.  14.  4.  1911),  stråk- 
kvartett nr  2  i  G-dur  (Mus.  konstför. 
1913),  5  trior,  Fantasi  och  fuga  i  frygisk 
tonart,  Gregorianska  melodier  i  bearb., 
Sex  körer  a  capella,  2  suiter,  sonate  E- 
dur,  Ten  variations  on  the  dorian  plain- 
song  'Ave  maris  stella',  Elegiska  danser, 
manskvartetter  ("Goternas  sång",  "Höst- 
kväll m.  fl.);  1914  skref  han  kantaten 
vid  Engelbrektskyrkans  invigning.  O. 
behärskar  mycket  förtjänstfullt  det  po- 
lyfona skrifsättet  och  har  på  bästa  sätt 
sökt  tillgodogöra  sig  den  äldre  kontra- 
punktiken  och  melodiföringen.  Som  or- 
ganist står  han  den  franska  skolan  när- 
mast. 

01  uf,  opera  4  a.,  texten  efter  Oehlen- 


schlaegers  "Dronning  Margareta"  af 
Einar  Christansen,  musik  af  Axel  Grand- 
jean;  premiär  k.  t.   Kphn  7.  4.  1894. 

O.    M.  =  Ober-Manual.     Se    Manual. 

O  min  Frälsare,  din  smärta, 
psalm  79;  Haeffner  79;  tysk  koral:  Ziou 
klagt  mit  Angst  und  Schmerzen  (J.  Crii- 
ger);  Zahn  6550;  jfr  nr  123:  Sion  klagar 
med  stor  smärta  (i  det  närmaste  samma 
mel.). 

O  min  Gud,  h  v  a  d  härlig,  psalm 
349;   Haeffner  hänvisar  till  mel.  15. 

O  min  Jesu,  dit  du  gått,  psalm 
128;  Haeffner  128;  motsvarar  319  i  koral- 
psb.  af  1697;  ej  förut  känd  i  sv.  källa; 
tysk  koral:  Schwing  dich  auf  zu  deinem 
Gott  (J.  Criiger  1653);  Zahn  6309. 

Om,  Jesu,  på  min,  psalm  145;  Haeff- 
ner 145;  tysk  koral:  In  dich  hab'  ich  ge- 
hoffet,  Herr  (Lpzg  1583);  Zahn  2461;  i 
Sverige  ej  före  Haeffner. 

Omkväde,  refräng,  en  eller  flera 
versrader,  Som  återkomma  i  slutet  af 
hvarje  strof  i  en  dikt.  O.  förekommer 
särskildt  ofta  i  folkvisor. 

Om  nåd  och  rätt  jag  tänker, 
psalm  299;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  239. 

O  mänska,  hör  det  bud,  .psalin 
278;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  124. 

O  mänska,  till  en  Fader  kom, 
psalm  497;  Haeffner  497;  tysk  koral:  "O 
Herre  Gott,  dein  göttlichs  Wort"  (En- 
chiridion,  Erfurt  1527),  som  hos  Zahn 
har  nr  5690. 

Ömvändning,  ett  ombyte  i  förhållan- 
det mellan  lägre  och  högre  toner.  O.  af 
intervall  utgör  en  förflyttning  af  inter- 
vallens högre  ton  under  den  lägre  eller 
af  den  lägre  öfver  den  högre.  O.  af 
ackord,  utgör  en  växling  af  ackordets 
baston;  treklangen  har  två  ömvändnin- 
gar (sextackordet:  e  g  c  och  kvartsext- 
ackordet  g  c  e);  septimaackordet  har  3 
ömvändningar  o.  s.  v.  I  fuga  förekom- 
mer äfven  en  o.  af  tema  (se  F  u  g  a). 

Ondriczek,  Franz,  f .  29.  4.  1859  i 
Prag;  violinist;  elev  af  konserv,  i  Prag 
1873—76  och  1878—81  af  Massart  vid  kon- 
serv, i  Paris;  har  sedan  konserterat  öf- 
verallt  i  Europa  (1884  och  1891  i  Nor- 
den); grundade  1908  en  stråkkvartett  i 
Wien  (O.— Silbiger—  Junck— Jelinek);  ut- 
gaf  tills.  m.  S.  Mittelmann:  Neue  Me- 
thode    zur    Erlernung   d.    Meistertechnik 


74'S 


One-step — Opera 


ti.  Violinspiels  auf  anat.-physiol.  Grund- 
lade (1908,  2  bd  jämte  bin.).  —  Sv.  biogr. 
i  Sv.  Musikt.  1891  s.  73. 

One-step  (ett-steg),  en  1912  från  Ame- 
rika införd  pardans  i  2/«  takt  och  mått- 
ligt tempo. 

Onslow,  Georges,  f.  27.7.  1784  i  Cler- 
mont-Ferrand,  t  3.  10.  1852  där;  sonson 
till  en  engelsk  lord;  tillbragte  sin  ung- 
dom i  London  och  utbildade  sig  å  piano 
för  Dussek  och  Cramer;  studerade  kom- 
position i  Paris  under  Reicha;  vistades 
mest  å  sitt  landtgods  vid  Clermont-Fer- 
rand.  Vann  särskildt  ryktbarhet  genom 
sina  kammarmusikverk  (36  stråkkvar- 
tetter, 34  stråkkvintetter,  1  sextett,  1 
septett,  1  nonett,  10  pianotrior,  6  violin- 
sonater, 3  cellosonater,  5  pianosonater); 
skref  äfven  4  romantiska  symfonier  och 
3  komiska  operor.  De  sistnämnda  gåf- 
vos  i  Paris  dock  utan  nämnvärd  fram- 
gång. 

Op.  =  Opus. 

Opera  (it.  i  sv.  öfvers.  verk,  förkort- 
ning af  "opera  in  musica",  musikverk; 
hette  ursprungl.  Draniina  per  la  musica 
el.  Dramma  lirico),  ett  tragiskt  eller  ko- 
miskt drama  med  sång  och  genomgående 
scenisk  framställning  samt  aktion  jämte 
ackompagnement  af  full  orkester.  O.  är 
alltså  en  förening  af  musik,  dramatisk 
diktkonst  och  dekorativ  konst.  Härtill 
kommer  äfven  danskonst  och  mimisk 
konst.  De  båda  viktigaste  konsterna  äro 
härvid  diktkonsten  och  tonkonsten.  En 
förening  af  dessa  två  på  dramats  grund 
kan  ej  försiggå  så,  att  båda  bli  likvär- 
diga, om  än  det  verkligt  klassiska  mu- 
sikdramat kommit  detta  mål  tämligen 
nära.  Den  dramatiska  diktkonstens  mål 
måste  bli  att  nå  högsta  möjliga  dra- 
matiska handling,  under  det  att  musi- 
ken måste  sträfva  efter  lyriska  stäm- 
ningsbilder. Där  den  dramatiska  hand- 
lingen blir  det  väsentliga,  måste  musi- 
ken nedsjunka  till  recitativiskt  föredrag, 
under  det  att  de  lyriska  stämningarna 
måste  hålla  handlingen  tillbaka  o.  lägga 
band  på  dess  fria  utveckling.  0:s  histo- 
ria måste  därför  bli  en  ständig  kamp 
mellan  musik  och  dramatik.  Hos  gre- 
kerna bekynte  först  dramat  att  blomst- 
ra, som  diktverk  med  musik  (Aischylos, 
Sophokles)  men  öfvergick  redan  hos 
Euripides  till  musikaliskt  drama  för  att 
sedan    i    Alexandria    bli    ett    musikverk 


med  underlagd  text.  I  Rom  fortsatte 
under  kejsartiden  den  dramatiske  solo- 
sångaren att  å  scenen  fira  sina  trium- 
fer, under  det  att  den  dramatiska  dikt- 
konsten blott  var  slaf  under  musiken. 
I  den  romerska  baletten  och  pantomi- 
men vann  äfven  danskonsten  bifall  på 
den  dramatiska  handlingens  bekostnad. 
Ett  försök  att  under  kejsar  Hadrianus 
(2:dra  årh.)  pånyttföda  den  dramatiska 
musikkonsten  i  äldre  grekisk  anda  (den 
kitharodiska  monodien)  fick  ingen  be- 
tydelse, ej  heller  kunde  kejsar  Julianus' 
(4:de  årh.)  försök  att  återinföra  det  gam- 
la dramat  med  allvarlig  religiös  grund- 
karaktär tvinga  fram  någon  friskare 
anda  i  den  döende  musikdramatiska  kon- 
sten. Under  medeltiden  kunde  det  mu- 
sikaliska dramat  ej  hållas  vid  lif  i  an- 
tik anda;  endast  det  religiösa  myste- 
riet och  den  strängt  sedliga  moralite- 
ten uppehöllo  en  dramatisk  konst  med 
musik  bunden  af  den  liturgiska  kyrko- 
stilen. Det  nyvaknande  intresset  för 
den  antika  konsten  under  1500-talet 
bragte  åter  till  lif  tanken  på  en  förening 
af  dramatisk  diktkonst  och  tonkonst. 
Redan  före  1600  hade  baletten  på  antik 
grundval  vunnit  fast  fot  i  Frankrike, 
och  Italien  följde  snart  efter  med  sin 
insats:  "dramma  per  musica".  Caccini 
och  Vin  c.  Galilei  blefvo  de  första, 
som  i  Florens  upptogo  monodien,  och 
med  denna  senare  som  underlag  skapade 
Per  i  den  första  operan  "Dafne",  hvil- 
ken  1594  uppfördes  hos  Corsi  i  Florens. 
Paris  "Euridice"  följde  snart  efter  (1600). 
Den  nya  "stilo  rappresentativo"  vann 
snart  allmän  efterföljd  och  erhöll  en 
verklig  tonkonstnär  för  sig  i  Monte- 
v  e  r  d  i  (1567—1643).  Operans  förste  själf- 
ständiga  utveckling  ägde  rum  i  Vene- 
dig och  här  öppnades  den  första  offent- 
liga operateatern  1637.  Denna  blef  ge- 
nast så  omtyckt,  att  endast  några  få  år 
efter  en  ny  offentlig  teater  kunde  kom- 
ma till  stånd.  Monteverdis  framgångs- 
rika arbete  för  operan  i  Venedig  full- 
följdes af  hans  lärjungar  Cavalli  och 
C  e  s  t  i.  Solosången  erhöll  genom  dem 
en  mera  melodiös  karaktär,  på  samma 
gång  recitativet  individualiserades.  Den 
venetianska  skolan  intog  en  ledareställ- 
ning ända  inpå  1680-talet  men  fick  sedan 
vika  för  den  neapolitanska  med  Ales- 
sandro     Scarlatti.      Genom    denne 


Opera 


747 


senare  flek  solosången  sin  viktigaste 
konstform  i  arian,  hvilken  sedan  be- 
stämd t  skillde  sig  från  recitativet.  Un- 
der 1700-talets  förra  del  blef  operans 
historia  framför  allt  en  arians  utveck- 
lingshistoria, och  Italiens  främsta  stä- 
der täflade  om  att  bereda  praktfulla  hem 
åt  den  på  högsta  moden  blifna  konst- 
formen. Från  landet  söder  om  Alperna 
vandrade  operan  till  Tyskland,  där 
Bayern,  Österrike  och  Sachsen  med  en- 
tusiasm mottogo  den  nya  stilen.  Tills 
vidare  nöjde  man  sig  med  att  med  ita- 
lienska krafter  gifva  italienska  operor 
i  st.  f.  att  skapa  egna  verk  med  egna 
krafter.  —  I  Frankrike  hade  vid  1500- 
talets  slut  baletten  fått  en  dramatisk- 
musikalisk  gestaltning,  hvilken  stod 
nära  den  italienska  operan.  Medeltidens 
;; ndliga  mysterier  hade  där  left  ett  långt 
friskare  lif  än  annorstädes.  Den  verk- 
liga operan  kom  därför  relativt  sent  att 
vinna  någon  fast  fot  i  den  franska  huf- 
\  udstaden.  Som  ett  första  själfstäu- 
<ligt  försök  står  Camberts  "Pomone" 
1671.  Ej  långt'  därefter  nådde  den  fran- 
ska operan  en  rik  uppblomstring  under 
L  u  1 1  y.  Dennes  efterföljare,  C  o  1  a  s  s  e, 
Campra,  Desto  uches  m.  fl.  sökte 
vandra  vidare  i  mästarens  fotspår.  Un- 
der 1700-talets  förra  del  fördes  den  fran- 
ska, operan  afsevärdt  framåt  genom  Ra- 
in  e  a  u.  I  Italien  hade  under  1700-talets 
förra  hälft  den  allvarliga  operan  (opera 
ser  i  a)  vunnit  en  konkurrent  i  den  ko- 
miska operan  (opera  buffa),  hvilken 
■ej  så  noga  fasthöll  vid  de  stränga  konst- 
formerna. Genom  mera  folklig  gestalt- 
ning samt  friskare,  personligare  prägel 
vann  denna  stor  popularitet  och  odlades 
af  mästare  som  P  e  r  g  o  1  e  s  i,  P  a  i- 
s  i  e  1 1  o,  Cimarosa.  —  I  Tyskland 
hade  genom  Reinhard  Keiser  i 
Hamburg  den  italienska  opera  seriau 
vunnit  en  själfständig  utbildning.  En 
tysk  motsvarighet  till  den  italienska 
opera  buffan  blef  det  genom  Johann 
Adam  Hiller  utbildade  sångspelet 
(Singspiel).  I  detta  fick  den  enkla  visan 
ersätta  arian.  Den  allvarliga  operan 
fick  sin  reformator  i  G  1  u  c  k,  hvars  "Or- 
pheus"  1762  blef  första  steget  till  en  ny 
konstuppfattning  inom  operan.  Arian 
inskränktes  nu  till  förmån  för  å  ena  si- 
dan  kören,  å  andra  sidan  recitativet. 
Handlingen    bands    ej    längre    af   de    ly- 


riska stämningspartierna.  Sedan  Gluck 
1774  gifvit  den  franska  hufvudstaden 
sin  "Iphigénie  en  Aulide",  och  den  nya 
formen  därmed  blifvit  bekant  utanför 
Wien.  bildades  tvenne  partier,  mellan 
hvilka  en  häftig  strid  uppstod.  Som  re- 
presentant för  den  italienska  operan  i 
Paris  uppställdes  P  i  c  c  i  n  i.  Striden 
mellan  Gluckister  och  Piccinister  rasade 
ännu  1779,  då  Glucks  "Iphigénie  en 
Tauride"  gafs.  En  verklig  seger  vann 
Gluck  visserligen  ej,  men  den  nya  for- 
men erkändes  dock  allmänt  såsom  lika- 
berättigad med  den  gamla.  I  viss  mån 
en  förening  af  båda  stilarterua  utgjorde 
M  o  z  a  r  t  s  operor.  Glucks  stil  fortlefde 
delvis  i  den  franska  heroiska  operan 
med  Spontini,  C  h  er  u  bin  i,  Mé- 
h  u  1  och  Le  S  u  e  u  r.  Den  italienska 
opera  buffan  fick  sin  franska  form  i 
opera  comique,  hvilkens  främsta 
mästare  äro:  Philidor,  Monsigny, 
D  a  1  a  y  r  a  c  och  Grétry.  —  Vid  1800- 
talets  början  behärskade  den  tyska 
stilen  den  allvarliga  operan  och  den 
lianska  stilen  den  komiska.  Den  förra 
nådde  sin  högsta  renhet  i  B  e  e  t  h  o- 
v  e  n  s  "Fidelio".  Kort  efter  denna  träng- 
de ånyo  den  italienska  stilen  segrande 
fram  med  R  oss  i  ni.  I  Frankrike  od- 
lades den  komiska  stilen  af  B  o  i  e  1- 
d  i  e  u,  Adam  m.  fl.  och  den  allvarliga 
stilen  af  A  u  b  e  r,  H  a  1  é  v  y,  Hérold 
m.  fl.  Den  tyska  romantiska  o.  vann 
sin  fasta  form  genom  W  e  b  e  r  och  fort- 
sattes af  Marsch  ner,  Spohr  m.  fl. 
Den  komiska  o.  i  Tyskland  hade  sina 
främsta  namn  i  Lortzing  och  N  i  c  o- 
lai.  En  eklektisk  riktning  inom  o.  re- 
presenterade Meyerbeer.  Den  nya 
franska  stilen  fördes  fram  af  G  o  u  n  o  d, 
Thomas,  Saint-Saens,  Bizet, 
D  e  1  i  b  e  s,  M  a  s  s  e  n  e  t  m.  fl.  I  Italien 
efterföljdes  Rossini  af  B  e  1  1  i  n  i  och 
D  o  n  i  z  e  1 1  i,  medan  V  e  r  d  i  delvis  in- 
slog en  ny,  modernare  riktning.  I  Tysk- 
land nådde  musikdramat  sin  fulländning 
med  Richard  W  a  g  n  e  r.  Med  sina 
första  verk  anknöt  han  närmare  till 
Meyerbeer  och  Weher  men  utbildade  se- 
dan sin  egen  själfständiga  stil  med  re- 
citativet som  musikdramats  centrala  del. 
Härtill  kom  orkesterackompagnementets 
utbildning  till  bärare  af  motivbyggna- 
den (ledmotiven).  Meyerbeers  sträfvan 
att  förena  den  sceniska  konsten  med  den 


748 


Opera  buffa— Opera  comique 


musikaliska  vann  hos  Wagner  sitt  slut- 
mål genom  en  sammanslutning  af  text, 
musik,  mimisk  och  dekorativ  konst  i 
"allkonstverket".  Wagner  kom  med  1870- 
talet  att  påverka  hela  den  europeiska 
o.-konsten.  I  Italien  stod  Verdi  under 
Wagners  inflytande  med  1870-talet  och 
redan  dessförinnan  hade  B  o  i  t  o  visat 
ty6k  påverkan.  Med  1890-talet  uppstod 
"verismen"  med  de  ledande  namnen 
Mascagni,  Leoncavallo  o.  Puc- 
c  i  n  i.  I  Wagners  fotspår  vandrade  i 
Tyskland  Humperdinck,  Sieg- 
i"  r  i  e  d  Wagner,  C  o  r  n  e  1  i  u  s, 
Goldmark,  H.  G  o  e  t  z,  K  i  s  t  1  e  r, 
Schillings,  Kienzl,  Richard 
S  t  r  a  u  s  s,  E.  d'  A  1  b  e  r  t,  Ed.  Pol- 
d  i  n  i.  I  Frankrike  framträdde  den  nya 
tyska  andan  hos  Ernest  Reyer, 
Massene  t,  Alf  r.  Bruneau,  Vin  c. 
d*  Indy,  C.  F  r  a  n  c  k,  C  h  a  r  p  e  n- 
tier  och  D  e  b  u  s  s  y.  —  Den  nationella 
lolko.  med  romantisk  grundval  utbilda- 
des i  Böhmen  af  S  m  e  t  a  n  a  och  Dvo- 
rak, i  Ryssland  af  G  1  i  n  k  a,  T  s  c  h  a  i- 
k  o  w  B  k  y,  B  o  r  o  d  i  n,  R  i  m  s  k  y- 
Korsakov,   César  Cui  m.  fl. 

O.  i  Norden  har  få  verk  och  ännu  färre 
kompositörer  att  uppvisa.  I  Danmark 
odlades  det  tyska  sångspelet  med  förkär- 
lek under  1700-talets  andra  hälft.  Bland  de 
som  ATid  denna  tid  skrefvo  sceniska  verk 
för  den  danska  hufvudstaden  märkas:  J. 
A.  P.  S  c  h  u  1  z,  J  o  h.  H  a  r  t  m  a  n  n, 
Kunzen  o.  Cl.  S  c  h  a  1 1.  Under  förra 
delen  af  1800-talet  framträdde  namn  som: 
J.  B.  E.  Du  Puy,  F.  D.  R.  K  u  h  1  a  u, 
Fr.  G  1  reser,  J.  F.  F  r  ö  h  1  i  c  h,  J.  P. 
E.  H  a  r  t  m  a  n  n,  C  h  r.  E.  Fr.  W  e  y  s  e, 
I.  F.  B  re  dal  m.  fl.  Efter  1850:  H.  S. 
Lövenskjol  d,  H.  R  u  n  g,  S  i  e  g  f  r. 
S  a  1  o  m  a  n.  P.  Heise;  mot  århundra- 
dets slut:  P.  E.  Lang  e-M  ii  1 1  e  r,  C.  F. 
E.  Horneman,  Fr.  Rung,  Emil 
Hartman  n,  Joh.  Barthold  y, 
Alfr.  Tofft,  A  Ib.  Hart  vigson; 
under  det  nya  århundradets  första  år- 
tionde slutligen:  Carl  Nielsen.  Af 
alla  dessa  namn  ha  dock  knappast  något 
nått  utom  det  egna  landet.  Endast  en 
har  nått  världsrykte  för  sceniska  verk: 
Au  g.  En  na;  dennes  första  stora  verk 
"Heksen"  (pr.  24.  1.  1892)  har  uppförts 
på  de  flesta  världsscener;  äfven  flera  af 
hans  senare  verk  ha  med  stort  bifall  gif- 
vits  i  in-  och  utlandet. 


De  norska  operakompositörerna  äro 
äfven  få.  På  Kristiania  scen  ha  gif- 
vits  följande  originaloperor:  T  h  r  a  n  e  s 
"Fjeldeventyret"  (9.4.1850),  Haarklous- 
"Fra  gamle  Dage"  (15.  5.  1894),  A  s  p  e- 
strands  "Sjömandsbruden"  (8.  5.  1907), 
O  1  e  O  1  s  e  n  s  "Lajla"  (8.  10.  1908)  och 
G  r  i  e  g  s   "Olav  Trygvason   (8.   10.   1908). 

Äfven  i  Sverige  äro  kompositörer- 
na för  scenen  ej  många.  Från  1700-talets 
andra  hälft  kunna  nämnas:  F.  A.  U  1 1  i- 
ni,  J.  M.  Kraus,  Chr.  Fr.  H  se  f  f- 
ner,  C.  S  t  e  n  b  o  r  g,  J.  D.  Zander 
och  O.  Åhlström.  Till  de  svenska 
operakompositörerna  skulle  måhända  äf- 
ven kunna  räknas  J.  G.  N  a  u  m  a  n  n  och 
G.  J.  V  o  g  1  e  r;  från  1800-talets  förra 
hälft:  Ed.  B  ren  dier,  A.  F.  Lind- 
blad, .T.  van  B  o  o  m,  Fr.  Berwald, 
J.  A.  Åhlström  in.  fl.;  efter  1850:  J. 
H.  Ber  e  ns,  P.  A.  Ölande  r,  J.  E. 
Gille,  Gustaf  Stolpe  m.  fl.;  i  me- 
ra nationell  anda  skrefvo  A  u  g.  S  ö  d  e  r- 
m  a  n  och  Ivar  Hallström  ("Den 
bergtagna"  24.  5. 1874);  mot  slutet  af  år- 
hundradet samt  vid  början  af  det  nya 
skrefvo  bl.  a.  A  n  d  r.  Hallen,  Vil- 
helm Sten  hammar,  W.  Peter- 
son-Berger  m.  fl.;  af  öfriga  kompo- 
sitörer för  scenen  kunna  nämnas:  R  i  c  h. 
Henneberg,  Josef  Dente,  Hele- 
na Munktell,  Preben  Noder- 
m  a  n  n   m.  fl. 

Litt.:  H.  Kretzschmar,  Die  venetiani- 
sche  Oper  (1892);  H.  Goldschmidt,  Stu- 
dien z.  Geschichte  d.  ital.  Oper  im  17. 
Jahrh.  (1901—04),  Nuitter  o.  Thoinan,  Les 
origines  de  1'opéra  francais  (1866),  Marx, 
Gluck  u.  die  Oper  (1851),  R.  Wagner, 
Oper  und  Drama  (1851)  m.  fl. 

Se  vidare  under  Teater,  Sång- 
spel, Balett,  Melodrama,  Ope- 
ra 1  e  x  i  k  o  n  m.  fl. 

Opera  buffa,  en  italiensk  komisk  opera, 
i  hvilken  dialogen  utföras  i  seccorecita- 
tiv,  och  arier,  duetter  samt  körer  bilda 
styckets  tyngdpunkter.  Goda  exempel 
på  stilen  äro:  Cimarosas  "Il  matrimonio 
segreto",  Mozarts  "Cosi  fan  tutte"  och 
Rossinis  "Il  barbiere  di  Siviglia".  —  Se 
vidare    Opera. 

Opera  comique,  opera  med  talad  dia- 
log; innehållet  kan  vara  tragiskt  eller 
skämtsamt;  så  räknas  t.  ex.  i  allmänhet 
"Carmen"  hit,  emedan  dialogen  är  talad. 
Cherubinis  "Lex  denx  journées"  (Vatten- 


Opéra-couiique — Opus 


749 


bäraren  hör  äfven  hit,  trots  innehållets 
allvar.  Om  kompositörerna  af  o.  c.  se 
Opera. 

Opéra-comique.en  teater  i  Paris  för  styc- 
ken med  talad  dialog;  ursprungligen  en 
teater  parodierande  stora  operans  ("aka- 
demiens") stycken;  omnämnes  först  1715; 
den  förföljdes  af  st.  operan  o.  myndighe- 
terna och  stängdes  1745.  År  1752  lyckades 
Monet  vinna  tillåtelse  till  uppförandet 
af  o.  c,  och  fr.  o.  m.  1762  gåfvos  flera 
stycken  under  mycket  liflig  tillslutning 
i  Rue  Mauconseil.  1783  flyttades  teatern 
till  rue  Favart.  Under  denna  tid  skrefvo 
de  främsta  inom  genren  för  teatern,  där- 
ibland Monsigny,  Grétry,  Dalayrac  m.  fl. 
1791  bildades  en  konkurrerande  op.  co- 
inique  i  Rue  Feydeau.  Striden  mellan 
teatrarna  slutade  med  bådas  ruin,  så  att 
de  samtidigt  fingo  stängas  1801.  Båda 
sällskapen  sammanslogos  sedan,  och  gåf- 
vo  under  namnet  "Théåtre  Feydeau" 
föreställningar  intill  1829,  då  huset  såsom 
otidsenligt  måste  öfverges.  Salle  Favart 
hade  under  tiden  ägts  af  en  italiensk 
trupp,  hvilken  fortsatte  att  spela  där 
till  långt  in  på  40-talet.  Op.  com.  flyt- 
tade efter  en  kortare  tid  i  Salle  Venta- 
dour  1832  under  namnet  "Théåtre  des 
nouveautés"  till  Place  de  la  Bourse  samt 
återvände  till  sist  1840  till  Salle  Favart 
(vid  Place  Boieldieu).  1879  utförde  Cré- 
pinet  omfattande  reparationer,  hvarvid 
särskildt  akustiken  förbättrades.  Efter 
en  eldsvåda  25.  5.  1887  måste  den  tills  vi- 
dare flytta  till  Théåtre  Lyrique  vid 
Place  des  Chåtelet  (nu  Th.  Sarah  Bern- 
hardt).  7. 12. 1898  invigdes  den  nya  bygg- 
naden å  den  gamla  platsen.  —  Af  1800- 
talets  kompositörer  för  denna  teater 
märkas:  Boieldieu,  Auber,  Adam,  Hérold 
m.  fl.  Bland  dess  direktörer  må  nämnas: 
E.  Perrin  (1848—57),  Carvalho  (1876—87 
och  1891—97)  och  A.  Carré  (fr.  1898).  Tea- 
tern åtnjuter  ett  årligt  statsbidrag  af 
300,000  francs. 

Operalexikon,  en  historisk  handbok  om 
operor,  operetter  m.  m.,  meddelande  så- 
dana verks  kompositörer,  textförfattare, 
premiärer  m.  m.;  med  textinnehållet  be- 
fattar sig  dessa  lexikon  endast  ringa. 
De  allmänna  uppslagsböckerna  inom  om- 
rådet äro:  H.  Riemann,  Opernhandbuch 
(1886—87,  Suppl.  1893),  Clément  o.  La- 
rousse,  Dictionaire  lyrique  ou  1'histoire 
des  operas   (2.   uppl.   1897),   John   Tower, 


Dictionary-catalogue  of  28,015  operas  and 
operettas.  Dessutom  finnas  en  mängd 
verk,  hvilka  blott  behandla  operor  upp- 
förda å  en  viss  teater  (om  Dresden:  Fiir- 
stenau,  1861  f.;  Miinchen:  Rudhardt,  1865; 
Berlin:  L.  Schneider,  1852;  Stuttgart: 
Sittard,  1890  f.;  Milano:  P.  Cambiasi, 
1872;  Padova:  G.  Leon  i,  1873;  Bologna: 
Bignami,  1882;  Covent  Garden,  London: 
H.  Saxe-Wyndham,  1906  m.  fl.).  Sceni- 
ska verk  uppförda  vid  k.  t.  i  Kphn  (in- 
till 1879)  finnas  uppräknade  i  Överskons 
Haandbog  for  Yndere  og  Ds^rkere  af 
dansk  dramatisk  Literatur  og  Kunst 
(1879);  ett  motsvarande  svenskt  arbete 
är  F.  A.  Dahlgrens  Anteckningar  om 
Sthlms  teatrar  (1866);  hit  höra  äfven 
Johannes  Svanbergs  båda  arbeten:  An- 
teckningar om  st.  teatern  i  Göteborg 
1859—93  (1894)  och  Anteckn.  om  Vasa- 
teatern 1886—95  (1895).  Ett  norskt  o.  fin- 
nes ej,  men  en  god  öfversikt  lämnar  en 
artikel  i  "Aftenposten"  för  14.  12.  1913: 
"Operaer  i  Kristiania.  Kristiania  thea- 
ters  og  nationaltheatrets  operaopförel- 
ser."  —  Se  vidare  Opera  och  Teater. 

Operett,  en  vid  midten  af  1800-talet  ut- 
bildad form  af  den  komiska  operan  med 
kupletter,  körer,  ensemblenummer  och 
balett  samt  ofta  delvis  talad  dialog.  O. 
fick  sin  första  odling  i  Paris  under  an- 
dra kejsardömets  tid  med  dess  sorglösa 
lättsinne  och  skämtfulla  lek  med  lifvet. 
Offenbach  är  stilens  skapare  och 
delvis  äfven  dess  utbildare  i  den  frivo- 
lare riktningen.  Af  dennes  efterföljare 
märkas:  Lecocq,  Hervé,  Plan- 
q  u  e  1 1  e  och  A  u  d  r  a  n.  En  mera  gedi- 
gen form  med  talrikt  inströdda  valser 
är  wienero.,  uppburen  af  Strauss 
d.  y.,  M  i  1 1  ö  c  k  e  r  och  S  u  p  p  é.  En 
engelsk  o.-form  har  på  senare  tid  utbil- 
dats af  Sullivan  och  Sidney  Jo- 
nes. 

Opienski,  Heinrich,  f.  13.  1.  1870  i  Kra- 
kau;  elev  af  Vincent  d'Indy  i  Paris, 
H.  Urban  i  Berlin  och  H.  Riemann  i 
Leipzig;  sedan  1908  kapellmästare  vid 
operan  i  Warschau;  skref  operan  "Ma- 
ria", en  symfonisk  dikt  "Lilla  Weneda", 
en  Mickewicz-kantat  (prisbelönt)  samt 
sånger  och  violinstycken;  har  äfven 
gjort  sig  känd  som  musikhistorisk  för- 
fattare och  musikkritiker. 

Opus,  lat.,  verk;  vanligen  anväudt  i 
förkortad   form   "op."   framför   en   siffra 


750 


Oratorium 


för  att  angifva  ett  nummertal  å  en  ton- 
sättares verk;  bruket  att  så  beteckna 
tonalster  begynte  på  Mozarts  tid  men 
blef  först  med  Beethoven  mera  allmänt. 
Under  ett  och  samma  "opustal"  kan  sam- 
manfattas flera  verk,  hvilka  ej  alltid 
behöfva  stå  i  inbördes  förhållande  till 
hvarandra.  Opustalet  följer  i  allmänhet 
ej  tiden  för  komponerandet  utan  för 
publicerandet.  Någon  bestämd  regel  kan 
dock  ej  heller  uppställas  för  numrerin- 
gen efter  tryckåret.  Opustalet  blir  där- 
för ofta  blott  en  kort  beteckning  å  ett 
verk,  hvarigenom  det  kan  skiljas  från 
ett  annat.  Såsom  exempel  på  opustalets 
förhållande  till  publiceringstid  m.  m. 
kan  den  här  i  lexikonet  under  Beetho- 
ven meddelade  kompositionsförtecknin- 
gen tjäna. 

Oratorium  (lat.,  it.  oratorio  =  bönsal), 
ett  episkt-lyriskt  tonverk  bestående  af 
körer,  soli  och  ensembler  med  orkester, 
vanligen  af  bibliskt  el.  kyrkligt  inne- 
håll utan  scenisk  framställning.  O. 
framgick  ur  medeltidens  andliga  skåde- 
spel, "commedia  spirituale",  hvilket  huf- 
vudsakligen  under  1200-  och  1300-talen 
vann  vidsträckt  odling.  Ämnena  häm- 
tades ur  bibeln  el.  helgonlegenderna. 
Med  1400-talet  blef  äfven  den  religiösa 
allegorien  mycket  omtyckt,  och  ämnena 
kunde  ofta  sammanfalla  med  moralite- 
ten. Med  förkärlek  valde  man  ämnen 
ur  den  heliga  jungfruns  lif.  De  flesta 
af  dessa  andliga  skådespel  uppfördes 
sceniskt  och  voro  således  hufvudsakli- 
gen  af  dramatisk  grundkaraktär.  Mu- 
siken var  enkel  och  följde  den  allmänna 
liturgiska  sången.  Sin  musikaliska  ut- 
bildning erhöllo  dessa  andliga  skådespel 
genom  Philip  Ner  i,  stiftaren  af  'ora- 
toriernas' sällskap  i  Rom.  Neri  sam- 
lade ungdom  af  de  fattigare  samhälls- 
klasserna till  möten  en  gång  i  veckan  i 
S.  Philips  bönsal  ('oratorio')  nära  S. 
Marias  kyrka  i  Vallicella.  Vid  dessa 
sammankomster  sjöngos  hymner,  af  Neri 
själf  betecknade  såsom  'Laudi  spiri- 
tuali'  (se  L  a  u  d  i),  hvilka  fingo  en  dra- 
matisk gestaltning  och  återgåfvo  sce- 
ner ur  den  heliga  skrift.  Mötena  kal- 
lades ofta  'oratorier'  och  hymnsången 
fick  heta  'rappresentazione'  eller  äf- 
ven storia,  esempio.  Denna  dramatiska 
hymnsång  blef  efter  hand  i  hög  grad 
populär    ej    blott    i    Italien    utan    öfver 


hela  Europa.  En  dramatisk  framställ- 
ning af  handlingen  hörde  som  regel  till 
dessa  stycken.  En  allmän  benämning 
för  sådana  blef  därför  'azione  sacra' 
el.  'dramma  sacra  per  inusica' .  Stilen 
närmade  sig  den  konstform  som  vid 
1500-talets  slut  benämndes  'Madrigale 
spirituale'  (s.  d.  o.).  Genom  att  öfver- 
föra  operastilens  form  'stilo  rappresen- 
tativo'  på  dessa  andliga  'dramer'  ska- 
pade Emilio  del  C  a  v  a  1  i  e  r  i  år  1600 
det  första  verkliga  oratoriet:  "Anima  e 
corpo."  Denna  nya  form  utgick  äfven 
den  från  Rom,  och  i  denna  stad  vann 
tillsvidare  o.  sin  första  utbildning.  Den 
närmaste  tiden  efter  1600  följde  inga 
oratorier  Cavalieris  verk,  och  först  1622 
skrefs  ett  nytt  af  Kapsberger  med 
anledning  af  Loyolas  och  Xaviers  ka- 
nonisering.  Ämnet  utgjordes  här  af  sce- 
ner ur  de  två  nya  helgonens  lif.  Först 
efter  denna  tid  begynte  stilen  bli  mera 
populär.  Den  sceniska  framställningen 
afskaffades  af  C  a  r  i  s  s  i  m  i,  hvilken 
samtidigt  införde  en  berättare  (histori- 
cus,  testo).  Genom  att  på  detta  sätt  be- 
stämdt  skilja  o.  från  operan  kunde  sti- 
len mera  individuellt  utbildas,  och  Ca- 
rissimis  stora  kompositoriska  förmåga 
bidrog  också  i  hög  grad  att  höja  konst- 
formen upp  öfver  den  dilettantism,  som 
hittills  bundit  den.  Carissimis  arbete 
fortsattes  af  Alessandro  Scar- 
latti,  hvilken  utbildade  solostyckena 
till  konstnärliga  arier  och  recitativ. 
Ehuru  Scarlatti  var  lika  skicklig  kom- 
positör af  operor  som  af  o.,  sammanblan- 
dade han  ej  stilarterna  utan  sökte  gifva 
livar  och  en  dess  egen  karaktär.  Ca- 
rissimi  hade  lagt  särskild  vikt  vid  kö- 
rerna, Scarlatti  däremot  vid  solopartier- 
na. Båda  stilarterna,  soloo.  och  köro. 
stodo  alltsedan  1640-talet  emot  hvaran- 
dra samt  hade  vunnit  hvar  sina  od- 
lare. Vid  1700-talets  början  såg  det  ut 
som  soloo.  helt  och  hållet  skulle  undan- 
tränga den  andra  formen,  men  några 
årtionden  senare  hade  köro.  genom  Han- 
del tillkämpat  sig  full  seger.  Med  so- 
loo:s  stora  framgångar  mot  slutet  af 
1600-talet  hade  följt  ett  efterbildande  af 
operan  såväl  inom  texten  som  musiken. 
O.  valde  allt  mera  sina  ämnen  från  hel- 
gonlegenderna och  sökte  bland  dessa 
mest  efter  de  erotiska,  profana  delarn;i. 
Följden    af    denna    ensidighet    blef    ett 


Oratorium 


751 


förvärldsligande  af  hela  stilen.  Förfat- 
tarna af  texter  till  oratorier  voro  ofta 
desamma  som  operatext  författarna,  och 
dessa  fogade  sig  i  båda  fallen  efter 
kompositörernas  önskan.  Handlingens 
renhet  och  den  dramatiska  el.  episka  sti- 
len betydde  föga.  Den  förste  som  pro- 
testerade emot  denna  textens  tjänare- 
ställning inom  o.  och  operan  var  A  p  o- 
stolo  Zeno  (1669—1750).  Rörande  o.- 
texten  har  han  framlagt  sina  åsikter 
om  ämnets  betydelse  i  inledningen  till 
sina  17  "Poesie  sacre  drammatiche", 
Venedig  1744.  Bland  de  fordringar  Zeno 
uppsatte  var  äfven  den,  att  ämnet  bor- 
de hämtas  ur  bibeln.  Han  önskade  dock, 
att  o.  borde  i  den  dramatiska  konstruk- 
tionen vara  sådant,  att  ett  sceniskt  upp- 
förande ej  behöfde  vara  uteslutet.  Den- 
na tidens  vacklan  mellan  o.  och  opera 
framträder  ej  minst  hos  Handel,  o:s 
store  fulländare.  Som  oratoriekomposi- 
tör framträdde  han  inför  offentligheten 
egentligen  först  1732  med  o.  "Ester",  ty 
hans  1708  skrifna  "Trionfo  del  tempo" 
var  blott  ett  ungdomsverk,  och  den  för- 
sta formen  af  "Ester"  som  1720  gafs  hos 
hertigen  af  Chandos,  nådde  aldrig  of- 
fentligheten. Då  Ester  1732  åter  gafs  i 
omarbetad  form  skedde  uppförandet  med 
scenisk  bakgrund  å  teatern  själf.  Äf- 
ven vid  det  andra  o.  "Deborah"  (1733) 
hade  Handel  ej  förlorat  den  sceniska  ut- 
gångspunkten. Han  arbetade  sig  dock 
allt  mera  in  i  o:s  teknik  och  nådde  med 
"Athalia"  (1733)  redan  långt  utöfver  den 
operamässiga  uppbyggningen.  Efter  3 
ars  livila  upptog  han  åter  o.  1736  med 
"Alexanderfest".  Hvarken  i  detta  el.  det 
2  år  senare  skrifna  verket  "Saul"  hade 
han  dock  nått  fram  till  köro:s  rena  och 
allvarliga  stil.  Först  med  "Israel  i 
Egypten"  1739  hade  han  funnit  det  fält, 
som  passade  bäst  för  stilen,  och  i  de 
följande  storverken  blef  stilen  allt  mera 
storslagen  och  ädel  med  en  inre  kon- 
centrering på  själfva  stämningsmomen- 
tet samt  handlingen  som  bimoment.  Kö- 
rerna blefvo  fr.  o.  m.  detta  verk  huf- 
vudsak.  Ämnena  valdes  ur  Gamla  el. 
Nya  testamentet  men  utan  att  längre 
läjrga  hufvudvikten  vid  de  erotiskt-svär- 
miska  partierna.  Sin  höjdpunkt  nådde 
stilen  i  "Messias"  1741.  Ännu  1748,  då 
"Josua"  skrefs,  stod  Handel  kvar  vid 
samma  stilrenhet  och  allvar  i  ämnet.    De 


sista  verken  efter  1748  visa  delvis  en 
återgång  till  operaandan  med  förkär- 
lek för  erotiska  scener.  Samtidigt  med 
Handel  i  England  hade  Seb.  Bach  i 
Tyskland  utbildat  kyrkokantaten  och 
passionen.  Dessa  konstformers  tyngd- 
punkt hade  dock  utgjort  den  protestan- 
tiska koralen,  hvilken  i  det  katolska  o. 
ej  haft  någon  plats.  Stilarterna  stodo 
hvarandra  dock  alltför  nära  för  att  ej 
ömsesidigt  påverka  hvarandra.  Bach 
har  själf  betecknat  ett  af  sina  verk 
som  "juloratorium",  ehuru  det  formellt 
ej  har  något  med  o.  att  skaffa.  Pas- 
sionen var  en  särskildt  hos  protestan- 
terna utbildad  konstform  med  en  fram- 
ställning af  Jesu  lidandes  historia  med 
bibelns  text  som  underlag  och  soli,  kö- 
rer samt  en  'berättare'  för  de  episka 
partierna.  Ur  denna  hälft  dramatiska 
uppläsning  under  sång  utbildades  un- 
der goda  diktares  medverkan  en  full- 
mogen konstform,  hvilken  musikaliskt 
sedt  hämtade  sin  stil  från  kyrkokantat 
och  oratorium.  Blandningsformer  upp- 
stodo  snart  i  passionskantat  och  pas- 
sionso.  Ur  denna  senare  form  fram- 
gingo  en  mängd  s.  k.  oratorier,  sär- 
skildt i  Tyskland.  Ett  af  stilens  mest 
kända  verk  är  det  af  italiensk  opera 
starkt  påverkade  o.  "Jesu  död"  al' 
Grann.  Efter  1750  kom  o.  äfven  att 
röna  inflytande  från  sångspelet.  Text- 
ligt  sedt  skedde  äfven  en  förändring, 
i  det  att  det  sentimentala  elementet  allt 
tydligare  trädde  fram,  och  naturbeskrif- 
ningar  allt  mera  inlades.  Den  nya  o.-sti- 
len  uppbars  af  namn  som  H  a  s  s  e,  N  a  u- 
m  a  n  n  ,  P  h.  Em.  Bach,  W  i  n  t  e  r. 
W  e  i  g  1,  Ad.  H  i  1  1  e  r,  D  i  t  t  e  r  s- 
d  o  r  f  och  Himmel.  Till  denna 
samma  stilriktning  ansluta  sig  äfven 
H  a  y  d  n  s  båda  verk  "Skapelsen"  (1798) 
och  "Årstiderna"  (1801),  ehuru  i  båda  en 
tydlig  Händelpåverkan  framträder.  Mel- 
lan dessa  sistnämnda  verk  faller  Beeth- 
ovens  "Kristus  på  Oljoberget".  Såsom 
skrifvet  af  en  stor  mästare  har  detta  o. 
blifvit  vida  kändt,  ehuru  stilen  tämligen 
nära  ansluter  sig  den  italienska  opera- 
artade  o.-formen.  —  Med  de  stora  mu- 
sikfesterna på  1820-  och  30-taIen  begynte. 
en  ny  tid  för  o.,  och  de  stora,  välöfvade 
körerna  samt  den  fulltoniga  orkestern 
gaf  nya  medel  till  en  utveckling  af  en 
musikalisk    konstform    med    o:s    mångsi- 


752 


Oratorium 


dighet  och  dramatiska  karaktäriserings- 
iormåga.  O.  blef  musikfesternas  mest 
omhuldade  konstform.  Haydns  "Skapel- 
sen" och  "Årstiderna"  blefvo  de  oftast 
gifna  verken.  Festdirigenterna  arbeta- 
de sig  efter  hand  in  i  stilen,  och  man 
fick  därför  snart  höra  de  som  ledare 
mest  anlitade  kompositörerna  S  c  h  n  e  i- 
d  e  r  och  S  p  o  h  r  prisas  som  samtidens 
allra  främsta  o.-kompositörer.  Under 
musikfesternas  glanstid  tillkommo  äfven 
Mendelssohns  båda  o.  "Paulus" 
(1836)  och  "Elias"  (1846),  båda  led  i  mu- 
sikfester. Utan  att  egentligen  skapa 
någon  ny  stilriktning  förena  Mendels- 
sohns o.  alla  de  föregående  riktningar- 
nas förtjänster  och  undvika  med  stor 
skicklighet  dess  svagheter.  M.  förenar 
Händels  o.  och  Bachs  passion  med  hvar- 
andra  och  upptog  hela  den  romantiska 
skolans  sentimentala  känselfullhet  och 
fromma  Gudsförtröstan.  Stilen  är  eklek- 
tisk och  båda  stå  därför  ensamma  för 
sig  i  o:s  historia.  Manskörernas  stora 
popularitet  på  1830-  och  40-talen  utbil- 
dade äfven  en  o.-stil  a  capella  med  ute- 
slutande tenorer  och  basar.  Loewe  skref 
de  första  af  denna  art.  Af  efterföljarna 
märkas:  A.  B.  Marx,  J.  Otto,  H.  W. 
Stolze  m.  fl.  Manskörso.  riktade  upp- 
märksamheten på  a  capellakörens  be- 
tydelse, och  körer  utan  orkesterackom- 
pagnement  blefvo  snart  allt  vanligare. 
Intresset  för  renässansmästarna  från 
1500-talet,  hvilket  med  1840-talet  blef 
allt  mera  lefvande,  ledde  till  ett  allt 
större  hänsyntagande  till  motett-  och 
madrigalstilen  med  framhäfvande  af  de 
polyfona  körerna  i  de  slutna  formerna. 
En  af  de  mera  framträdande  represen- 
tanterna för  denna  o.-stil  är  K  i  e  1.  En 
stilriktning  skapad  af  Loewe,  hvilande 
på  romantisk  grundåskådning  utgjorde 
"legendoratorie  t".  Denna  stil  för- 
enades med  nyromantikernas  konstidéer 
af  L  i  s  z  t  genom  hans  "Legenden  om 
den  heliga  Elisabeth".  I  samma  anda 
skref  sedan  flera  af  nyromantiska  sko- 
lans män  (Eaff  m.  fl.).  —  I  Frank- 
rike vann  o.  först  sent  erkännande. 
Charpentiers  försök  under  1600-ta- 
let  vann  ingen  efterföljd,  och  under  hela 
1700-talet  omtalas  endast  få  o.  såsom 
uppförda  i  den  franska  hufvudstaden. 
På  1780-talet  framfördes  visserligen  en 
del    inhemska    o.    af    G  o  s  s  e  c,    L  e  f  e- 


bure,  Persius  m.  fl.,  dock  voro  alla 
dessa  i  stilen  mera  "Concerts  spirituels". 
Ännu  på  1830-talet  uppfördes  endast  säl- 
lan o.  i  Paris.  Händels  verk  gåfvos 
först  på  1840-talet  och  jämte  dem  endast 
arbeten  af  Mozart  (Davide  penitente), 
Beethoven,  Schneider  o.  a.  Det  fran- 
ska o.  kan  räkna  sin  utbildning  från  L  e- 
s  u  e  u  r,  hvilken  skref  ej  mindre  än  9 
sådana  verk.  Ehuru  dessa  först  sent  blef- 
vo kända,  utöfvade  de  dock  ett  visst  in- 
flytande på  den  franska  oratoriestilen. 
De  byggde  vidare  på  renässansens  "Dra- 
mes  lyriques"  och  sökte  sluta  närmare 
samman  drama  och  gudstjänst  genom 
att  förena  gamla  liturgiska  melodier 
med  medeltida  andliga  folkvisor;  mo- 
derna orkesterstycken  inflikades  för  att 
gifva  handlingen  en  mystisk  kontempla- 
tiv  stämning.  Af  medeltidens  dramati- 
ska konstformer  utöfvade  särskildt  my- 
steriet ett  betydelsefullt  inflytande  på 
det  franska  o.,  och  flera  verk  ha  t.  o.  m. 
fått  namnet  utbytt  mot  "mystére".  Af 
romantikerna  skrefvo  en  del  o.  i  denna 
stil,  däribland  Félicien  David  (Mose 
au  Sinai  1846,  Eden  1848),  F.  E.  G  a  u- 
t  i  e  r,  Ch.  C.  Maury  m.  fl.  Största  be- 
tydelsen erhöll  B  e  r  1  i  o  z'  "L'enfance  du 
Christ"  1854.  Liszt  verk  "Christus"  (1866) 
är  närmast  ett  liturgiskt  "mystére"  i 
fransk  anda.  Liszt  följdes  af  Gounod 
(La  rédemption,  1882,  påbegynt  1867; 
Mors  et  vita  1885),  J.  Massenet  (Ma- 
rie Madeleine,  1873,  Eve  1875,  La  vierge 
1880,  La  terre  promise  1900),  Saint- 
Saéns  (Le  déluge  1875),  Ch.  Lefeb- 
v  r  e  (Judith  1879),  D  u  b  o  i  s  (Le  paradis 
perdu  1878),  D  e  b  u  s  s  y  (L'enfant  pro- 
digue  1884),  César  Franc  k  (Ruth  1846, 
La  rédemption  1872,  Les  béatitudes  1880, 
Rébecca  1881),  G.  Pierné  (Croisade  des 
enfance  1904).  —  I  Belgien  odlades  o. 
företrädesvis  efter  1860,  då  Peter  B  e- 
n  o  i  t  skref  flera  verk  i  blandad  fransk 
och  tysk  anda  (Lucifer  1866,  Die  Schelde 
1867  m.  fl.).  Af  denna  mästares  många 
efterföljare  har  Edgar  T  i  n  e  1  med  sitt 
legendo.  "Franciscus"  (1888)  vunnit  hög- 
sta anseendet.  —  I  England  har  allt 
sedan  Händels  dagar  o.  stått  mycket 
högt  och  vunnit  en  rik  odling.  De  egna 
kompositörerna  ha  dock  varit  relativt 
fåtaliga.  Af  de  mera  framträdande  o.- 
tonsättarna  må  nämnas:  Michele  Co- 
sta (Eli  1855,  Naenian  1867),  W.  Stern- 


Orchésographie — Organist 


753 


dale-Bennett  (The  women  of  Sa- 
maria 1867),  Alex.  Macfarren  (St. 
John  the  baptist  1873).  En  nyare  en- 
gelsk riktning  representera:  Alex.  Mac- 
k  e  n  s  i  e  (The  rose  of  Snaran  1884,  Beth- 
lehem  1894  m.  fl.),  Hubert  Parry  (Ju- 
dith  1888,  Job  1892,  King  Saul  1894),  C. 
V.  Stanford  (The  three  holy  child- 
ren  1885,  Eden  1891),  Arth.  Sullivan 
(The  golden  Legend  1886),  Edw.  E  1  g  a  r 
(The  light  of  Life  1896,  The  dream  of 
Gerontius  1900,  The  apostles  1903,  The 
kingdom  1906).  —  I  Italien  har  en  ny 
stilriktning  inom  o.  hufvudsakligen  in- 
trädt  med  Lorenzo  Perosi  (tre  o.  1898), 
Pater  Hartmann  (5  o.  1899—1908),  E. 
B  o  s  s  i  (2  o.  1900  och  1903),  Erm.  Wolf- 
Ferrari  (La  vita  nuova)  m.  fl.  —  Af 
de  slaviska  folken  ha  o.  skrifvits 
bl.  a.  af  D  v  o  r  å  k  (Die  heilige  Ludmilla 
1866)  och  Rubinstein.  —  I  Nor- 
den har  o.  endast  haft  en  ringa  odling. 
Af  inhemska  kompositörer  har  såväl 
Danmark  som  Sverige  haft  ett  fåtal  att 
uppvisa.  I  Köpenhamn  möta  oss  under 
1700-talet  o.  af  P.  Mandrup  Lem  (Chri- 
sti  Kirke  1785),  H.  O.  C.  Z  i  n  c  k  (Klager 
ved  Jesu  Christi  Grav  1791),  S.  Wedel 
(Passion  1792),  J.  Ernst  Hartmann 
(Forlöserens  Död,  Opstandelse  og  Him- 
melfart 1793),  A  b  r.  S  c  h  u  1  z  (Maria  og 
Johannes  1788).  Under  1800-talet  skref- 
vos  få  verkliga  o.  Flera  af  G  a  d  e  s 
andliga  körverk  stå  o.-stilen  nära  (Ca- 
lanus,  Zion,  Den  helige  Nat,  Korsfarer- 
ne).  Hans  Matthiso  n-H  a  n  s  e  n 
skref  två  o.  —  I  Sverige  skrefvos  de 
första  o.  af  Haeffner  (Försonaren  på 
Golgatha  1809,  Försonaren  på  Oljoberget 
1810)  och  Fri  ge  1  (Försonaren  på  Oljo- 
berget 1815).  Först  efter  1860  skapades 
nya  verk  inom  stilen:  Wennerberg 
(Jesu  födelse  1862,  Jesu  dom  1901),  P.  U. 
Stenhammar  (David  o.  Saul),  Lud- 
vig Norman  (Konungarne  i  Israel), 
A.  Hallen  (juloratorium).  I  Norge 
ha  o.  skrifvits  af  Joh.  Haarklou 
(Skabelsen,  Mennesket,  Messias)  och  C  a- 
tharinus  Elling  (Den  forlorne  Sön 
1910).  —  Litt.:  A.  Schering,  Geschichte 
des  Oratoriums,  1911;  Fr.  Chrysander, 
tlber  das  O.,  1853;  Fr.  M.  Böhme,  Gesch. 
d.  0:s,  1861  (2:dra  uppl.  1887);  Brenet, 
Les  oratorios  de  Carissimi  (Riv.  mus. 
1897);  R.  Schwarz,  Das  erste  deutsche  O. 
(Peters'  Jahrb.  1898). 


Orchésographie,  en  bok  om  danskon- 
sten, utgifven  1588  i  Långres  (nytr.  1596); 
som  författare  namnes  en  Thoinot  Ar- 
beau;  verkliga  författaren  är  emellertid 
poeten  Etienne  Tabourot  (1549—90).  Bo- 
ken ger  utförliga  beskrifningar  öfver  de 
samtida  danserna.  —  J.  Walsh  utgaf  i 
England  1706  en  bok  "Orchesography,  or 
the  art  of  dancing". 

Orchestra,  i  den  grekiska  teatern  hela 
den  cirkelformiga  plats,  som  åtskilde 
skådebanan  från  åskådarrummet.  På 
den  romerska  teatern  bildade  o.  en  half- 
cirkel.  Denna  utgjorde  en  hedersplats 
för  senatorerna.  I  senare  tiders  teatrar 
har  teatermusiken  (orkestern)  fått  sin 
plats  där. 

Ordre  (fr.),  sammanställning  af  danser 
eller  karaktärsstycken;  är  liktydigt  med 
suite  (s.  d.);  namnet  förekommer  hos 
Couperin  samt  hos  med  honom  samtida 
franska   kompositörer. 

Orfeus,  se  O  r  p  h  e  u  s. 

Org.  =  Organo,  orgel. 

Organist  (af  mlat.  organista),  orgel- 
ni  s  t,  orgelspelare,  vid  kyrkan  anställd 
tjänsteman  med  uppgift  att  spela  vid 
allmänna  gudstjänster  å  kyrkans  orgel. 
Under  medeltiden  var  ofta  orgelspela- 
ren och  orgelbyggaren  samma  person, 
och  i  allmänhet  synes  organisten  äfven 
haft  färdighet  i  att  förfärdiga  orglar. 
Från  Visby  kloster  St.  Katarina  omta- 
las en  E  g  b  e  r  t  u  s,  orgelspelare  och  or- 
gelbyggare, som  aflidit  1344.  I  en  hand- 
ling af  25.  11.  1412  omtalas  en  "orgel- 
makare  Gregorius",  hvilken  byggt  or- 
gel i  Risinge,  Östergötland.  I  en  annan 
handling  af  21.  3.  1413  kallas  han  "or- 
ganist" (Sv.  Dipl.  II).  I  Katarinaklost- 
rets i  Visby  diarium  för  1438  omtalas, 
att  en  "fräter  Gregorius  Turgilli  organi- 
sta" aflidit.  1535  namnes  i  Hedemora  en 
"Nils  orgellekare".  Dylika  "orgellekare" 
omtalas  i  Söderköping  1545,  i  Vadstena 
1555  och  i  Skenninge  1629.  I  Uppsala 
fanns  1547  en  "Jakob  organist".  Vid 
tyska  kyrkan  i  Stockholm  var  1590—92 
Johannes  Scherkcwitz  anställd  som  or- 
ganist. Af  efterträdarna  i  samma  syss- 
la må  nämnas  David  Ebel,  hvilken  1621 
efterträddes  af  Anders  Diiben,  hvil- 
ken fått  en  vårdad  utbildning  som  orgel- 
spelare af  J.  P.  Sweelinck  i  Holland. 
Med  honom  kom  den  nya,  modernare  or- 
geltekniken till  Sverige.    Af  vid  svenska 

48 


754 


Organist 


hofvet  anställda  organister  omtalas  fle- 
ra redan  på  Gustaf  Vasas  tid,  däribland 
1527  "Hans  organista",  1536  "Jakob", 
samtidigt  orgelspelare  och  orgelbygga- 
re, 1541  "Mats  organista",  1558  "Vilhelm 
Gottezens  organista",  1561  "Gregorius  or- 
ganista" m.  fl.  Karl  IX:s  hofkapellmä- 
stare  Torstenius  Johannes  kallas  äfven 
"organista".  Under  1600-talet  omtalas 
en  mängd  organister.  De  berömdaste  vo- 
ro bundna  vid  hufvudstaden,  antingen 
vid  hofkapellet  eller  någon  af  kyrkorna. 
Bland  de  förra  märkas  främst  Anders 
Diibens  store  son  Gustaf  Diiben, 
jämte  honom  Christian  Geist  o. 
Christian  Ritter,  af  de  senare 
märkas  organisterna  vid  Jakobskyrkan 
Henrich  Pape,  Georg  Stiiben- 
d  o  r  f  f  och  J.  J.  H  a  m  i  s  c  h  e  r.  Utan- 
för hufvudstaden  namnes  mot  slutet  af 
århundradet  såsom  skicklig  musiker  orga- 
nisten vid  domkyrkan  i  Uppsala  C  h  r  i- 
stianZellinger.  En  annan  berömd 
domkyrkoorganist  där  var  professor  H  a- 
rald  Vallerius,  hufvudredaktören 
af  koralpsalmboken  1697  (1676  anställd 
vid  domk.  som  o.).  Flera  o.  omtalas  i 
Västerås  fr.  o.  m.  midten  af  1600-talet 
(Hans  Hartenbeck,  Thomas  Arnhold,  Da- 
vid Grönvall  och  Ernst  Fernd.  Pape).  I 
Karlstad  verkade  1680 — 87  som  domkyr- 
koorganist och  musiklärare  vid  skolan 
Ludert  D  i  j  k  m  a  n,  sedermera  organist 
vid  Storkyrkan  i  Stockholm.  Alla  dessa 
o.  synas  i  allmänhet  ej  ha  varit  kanto- 
rer utan  endast  musiker  vid  orgeln. 
Ofta  kunde  de  med  platsen  förena  stads- 
musikerbefattningen,  men  undervisnin- 
gen i  sång  vid  skolan  tillkom  dem 
mycket  sällan.  De  ledde  därför  nästan 
aldrig  kören  i  kyrkan.  En  sådan  be- 
fattning som  Dijkmans  i  Karlstad  måste 
ha  varit  ett  rent  undantag.  Där  jämte 
gymnasiet  en  stadsskola  fanns,  kunde 
väl  o.  användas  till  lärare,  men  nå- 
gon slags  kyrklig  körledare  blef  han 
därför  ej.  De  o.,  som  omtalas  i  huf- 
vudstaden och  i  landsortsstäderna  på 
1500-  och  1600-talen,  synas  ej  ha  varit 
män  med  universitetsbildning  utan  en- 
dast med  musikbildning.  Kantorerna 
voro  oftast  lärare  vid  gymnasierna  och 
som  sådana  försedda  med  grundlig  bok- 
lig bildning,  ej  sällan  filosofie  doktorer. 
Deras  sociala  ställning  som  musikledare 
var   därför   vida   större    än    organistens, 


men  i  gengäld  var  deras  fackliga  musik- 
bildning ej  alltid  lika  grundlig.  O.  öf- 
vergick  därför  sin  kollega,  när  det  gäll- 
de genuin  konstmusik.  Att  det  redan 
på  1600-talet  vållade  slitningar  att  på 
samma  orgelläktare  ha  både  kantor  och 
organist  finna  vi  af  flera  handlingar. 
Skilda  uppfattningar  af  kompositioner- 
nas utförande,  tempi  m.  m.  vållade  ofta 
strider,  som  kunde  framtvinga  långa 
rådsöfverläggningar  i  staden.  Under 
1700-talet  blefvo  dessa  slitningar  mellan 
kantor  och  organist  ännu  häftigare,  i 
den  mån  krafven  på  en  o:s  musikskick- 
lighet och  en  kantors  skollärareskicklig- 
het blefvo  större.  En  förskjutning  kom 
efter  hand  att  äga  rum.  Kantorn  hade 
ej  längre  sångundervisning  i  skolan 
hvarje  dag  utan  endast  en  å  två  timmar 
i  veckan.  Han  måste  således  ägna  sin 
mesta  tid  åt  allmänna  läroämnen  och 
betrakta  sången  som  en  bisyssla.  Nå- 
gon större  musikskicklighet  var  således 
ej  af  nöden.  En  organist  skulle  där- 
emot kunna  spela  själfständiga  orgel- 
stycken, hvilka  ofta  i  tekniskt  hänse- 
ende kunde  vara  svåra  nog;  han  måste 
kunna  komponera  tillfällighetskantater 
vid  högtiderna;  dessutom  borde  han 
kunna  fantisera  i  bunden  polyfon  stil. 
Genom  dessa  höga  kraf  tvangs  han  att 
lefva  helt  för  sin  konst.  Därigenom 
steg  emellertid  hans  anseende.  Kantorn 
fick  dock  ofta  bibehålla  de  inkomstbrin- 
gande jordagodsen,  hvilka  en  gång  an- 
slagits till  musiken  i  stadskyrkorna, 
ehuru  han  ibland  måste  erkänna  sig 
ha  mycket  litet  med  den  högre  kyrkliga 
instrumental-  och  körmusiken  att  skaffa. 
Församlingen  vände  därför  sitt  intresse 
från  honom,  oaktadt  hans  påtagliga 
högre  värdighet,  till  organisten,  som 
bättre  kunde  tillfredsställa  musikbehof- 
vet.  Bäst  blef  det  afgjordt  på  sådana 
platser,  där  kantors-  och  organistsysslan 
sammanslogs.  Vi  ha  redan  nämnt,  att 
Karlstad  hade  det  på  detta  sätt  redan 
på  1600-talet.  De  andra  stiftsstäderna 
följde  efter  i  den  mån  posterna  stodo 
att  förena.  Ofta  gick  det  ej  att  låta 
en  ensam  få  allt.  Sysslan  blef  för  kräf- 
vande,  och  man  tillgrep  då  antingen  att 
göra  kantorssysslan  till  bisyssla  eller 
att  göra  organistsysslan  till  hjälpbe- 
fattning.  Härigenom  vållades  en  stor 
oreda  ej   minst  i  aflöningshänseende.     I 


Pl.  VII.     ORGEL*  OCH   KLAVÉR1NSTRUMENT. 


Portatyff. 

3. 


Organistrum — Organuni 


de  mindre  städerna  samt  på  landsbyg- 
den grep  man  sig  an  med  att  organi- 
sera allt  efter  ny  princip.  Man  räk- 
nade o.  bland  handtverkarna,  om  än  all- 
tid bland  de  "bättre",  ocb  uppställde 
samma  villkor  på  honom  som  på  dem. 
Han  blef  byspelman  och  organist  i  en 
person  och  fick  sin  lön  af  frivilliga 
gåfvor  liksom  pastorn.  Han  fick  ge- 
nomgå graderna  från  lärling  till  sven, 
gesäll  och  mästare  och  i  sistnämnda 
egenskap  äfven  utbilda  sin  efterträ- 
dare. Man  uppställde  gärna  som  vill- 
kor, att  han  skulle  vara  en  god  sångare. 
Ett  gammalt  lärlingsbref  för  en  sådan 
o.  lyder:  "Att  N.  N.,  som  varit  lärling 
hos  mig,  kan  sjunga  snällt  och  med  bö- 
jelig  röst  hvilken  psalm  som  helst  samt 
är  kapabel  att  när  som  helst  spela  alla 
koralerna  med  besiffrad  bas,  äfvensom 
att  han  i  sitt  lefverne  varit  beskedlig 
och  nykter,  intygas  härmed".  Ännu  vid 
1700-talets  slut  var  det  sed  att  skilja 
kantorssysslan  från  organistens  kall. 
Dock  funnos  flera  undantag,  och  sedan 
1809  uttryckligt  medgifvande  till  sådan 
förening  gifvits  af  kgl.  maj.,  blef  det 
vanligare  att  sammanslå  befattningar- 
na till  ett.  Klockaresysslan  följde  då 
med.  Därmed  hade  man  kommit  frå- 
gans lösning  närmare.  En  annan  fråga 
blef  utbildningen  till  o.  Enligt  gam- 
mal sed  ålåg  det  o.  att  själf  utbilda  sin 
efterträdare.  Detta  kunde  emellertid  ej 
ske  till  fullt  gagn  öfverallt,  och  klago- 
mål öfver  oskickliga  orgelspelare  voro 
rätt  vanliga.  Vid  Mus.  ak.  inrättades 
därför  1818  en  särskild  orgelundervis- 
ning, och  1822 — 48  var  akad:s  läroverk 
knappast  mera  än  en  organistskola.  6. 
12.  1838  fasställde  akad.  bestämda  be- 
tygsgrader för  org.-exanien.  Kantors- 
examen var  skild  från  org.-ex.  och  om- 
fattade jämte  musikteori  hufvudsakli- 
gen  sång.  Berömlig  i  kyrkosång  med- 
gaf  rätt  för  kantor  att  söka  musiklära- 
rebefattning vid  gymnasium.  En  sådan 
lärarebefattning  gaf  kantor  rang  öfver 
o.,  hvilken  senare  således  fortfarande 
ställdes  i  skuggan.  Förenad  kantors- 
och  org.-ex.  omfattade  sång,  orgelspel- 
ning  och  musikteori.  1866  tillades  ämnena 
pianospelning  samt  orgelns  skötsel  och 
vård.  8.  12.  1881  skildes  åter  båda  från 
hvarandra.  Kurser  fastställdes  af  Mus. 
ak.  för  båda  1888.    Kantorsex.  omfattade 


härigenom  blott  ämnena  elementar-  och 
kyrkosång,  under  det  däremot  org-ex. 
fick  orgel,  piano,  teori  samt  orgelns 
skötsel  och  vård.  Härigenom  hade  på- 
tagligen  organisten  blifvit  ställd  betyd- 
ligt framom  kantorn  i  facklig  utbild- 
ning. Jämte  Mus.  ak.  äga  äfven  dom- 
kyrkoorganisterna rätt  att  utbilda  orga- 
nister. Då  homogenitet  i  kunskaper 
mellan  organisterna  härigenom  i  betyd- 
lig grad  försvåras,  har  Sveriges  orga- 
nist- och  kantorsförening  hos  kgl.  maj. 
anhållit  om,  att  examina  för  kyrkomu- 
siker måtte  i  landsorten  öfvervakas  ge- 
nom af  Mus.  ak.  utsedda  censorer.  Sam- 
tidigt yrkades,  att  organisten  borde  be- 
sitta allmänbildning  jämngod  med  folk- 
skollärare (folkskollärare-  el.  realskole- 
ex.).  I  ärendet  utsedda  sakkunniga  till- 
styrkte i  sitt  utlåtande  af  den  31.  1.  1908 
i  hufvudsak  dessa  önskemål.  1912  års 
allm.  organistmöte  uttalade  sig  i  samma 
riktning  äfvensom  för  en  fullt  enhetlig 
examen  i  öfrigt.  Enligt  k.  kung.  af  8. 
3.  1861  äger  äfven  kvinna  rätt  att  söka 
och  inneha  organisttjänst.  Enligt  k. 
kung.  af  20.  1.  1882  och  4.  5.  1894  kan 
o.-tjänst  förenas  med  folkskollärbefatt- 
ning.  —  Se  vidare:  Kantor,  Kloc- 
kare och  Orgel. 

Organistrum,    se    L  i  r  a. 

Organochordium  (af  lat.  organum,  or- 
gel, och  gr.  chorde,  sträng),  ett  af  in- 
strumentmakaren  Kachwitz  i  Stockholm 
efter  Vogler  1798  förfärdigadt  instru- 
ment, utgörande  en  förening  af  piano 
och  orgel. 

Organograf,  en  som  författat  arbeten 
om  orgeln  (instrument  i  allmänhet);  se 
vidare    Organograf  i. 

Organografl  (af  gr.  organon,  instru- 
ment, och  grafini,  skrifva),  beskrifning 
på  musikinstrument   (speciellt  orgel). 

Organum  (af  gr.  organon),  redskap, 
verktyg,  särskildt  användt  om  musikin- 
strument i  allmänhet;  namnet  öfvergick 
sedan  på  orgeln.  —  Med  o.  förstods  un- 
der medeltiden  en  tvåstämmig  sats  med 
cantus  firmus  samt  en  under  denna  lö- 
pande motstämma,  hvilken  från  enklang 
aflägsnade  sig  till  kvart.  Vid  alla  slut- 
fall gick  motstämman  tillbaka  till  en- 
klang.  H  u  c  b  a  1  d  utbildade  härur  pa- 
rallellsången i  kvinter,  hvilken  med 
Guido  af  Arezzo  efter  hand  öfver- 
gick i  discantsångens  motrörelse. 


756 


Orgel 


Orgel  (lat.  organum,  fr.  orgue,  eng.  or- 
gan), ett  instrument,  i  hvilket  tonen  al- 
stras genom  luft,  som  medelst  bälgar 
inblåses  i  luftlådan,  hvarifrån  den  ge- 
nom registerandragen  och  tagentmekanis- 
men  får  tillträde  till  piporna.  0:s  tre 
hufvuddelar  äro:  1  u  f  t  v  e  r  k,  reger- 
v  e  r  k  och  pipverk,  Luftverket  om- 
fattar de  delar  af  orgeln,  hvilka  fram- 
bringa orgelluften  (b  ä  1  g  a  r  n  a,  venti- 
latorerna),  leda  densamma  till  luft- 
kanalerna samt  hålla  luften  i  bered- 
skap för  att  vid  tangent-  eller  register- 
rörelse omsätta  luften  i  ton(l  u  f  1 1  å- 
d  a  n).  Regerverket  omfattar  de  delar, 
som  till  orgelns  inre  öfverföra  samtliga 
för  orgelns  behandling  afsedda  rörelser. 
Sådan  rörelseöfverföring  kan  ske  på  tre 
sätt:  genom  mekanisk,  pneumatisk  och 
elektrisk  ledning.  Till  regerverket  höra 
hufvudsakligen  följande  delar:  spel- 
(ventil-)regering  (traktur),  register-(an- 
drags-)regering  (registratur),  koppel, 
kombinationer  (kollektiver),  svällmeka- 
nismer.  Till  pipverket  hör  slutligen  de 
delar,  i  hvilka  tonen  direkt  frambrin- 
gas. Piporna  indelas  i  två  stora  grup- 
per: labial-  och  tungpipor.  Därjämte 
tillkommer  klockspel  och  fysharmonika. 
Till  o:s  yttre  delar  hör  orgelhuset 
med  fasad  (prospekt)  och  spelbord. 
Till  detta  senare  hör  klaviaturerna  för 
händerna  (manual)  och  fötterna  (p  e- 
d  a  1).  En  modern  orgels  tonhöjd  utgör 
nu  den  normala  870  enkla  svängningar 
för  ettstrukna  a  (Pariserstämningen  af 
1859).  Fordom  stämdes  orgeln  ett  helt 
tonsteg  högre  (se  Korton).  Kyrkoorglar 
byggas  vanligen  i  kyrkans  västra  del 
niidt  emot  altaret.  Orgeltramparen  (kal- 
kanten) ersattes  numera  i  större  orglar 
med  motor. 

0:s  historia  kan  följas  tillbaka  till 
tiden  före  Kristus.  Hos  Ktesibios  (c. 
140  f.  Kr.)  omtalas  den  hydrauliska 
o.  (vatteno.),  där  vattnet  tjänade  till 
att  reglera  och  sammanpressa  luften. 
Den  pneumatiska  o.  (lufto.)  omta- 
las på  300-talet  e.  Kr.  Vid  denna  tid 
uppfanns  trampbälgen.  O.  synes  ha  va- 
rit känd  i  västra  Europa  redan  före 
700-talet.  Kejsar  Pipin  erhöll  af  den  by- 
santinske  kejsaren  757  i  gåfva  en  or- 
gel. Karl  den  store  fick  en  sådan  omkr. 
år  800,  äfven  denna  från  Österlandet.  O. 
fick    snart    sin    plats    såväl    i    kyrkorna 


som  i  hemmen.  Till  de  förra  byggdes 
stora  verk  med  många  pipor,  till  de  se- 
nare förfärdigades  små  flyttbara  o.  (por- 
tativ)  ofta  med  hydraulisk  luftanord- 
ning. Omkring  år  950  fanns  i  Winches- 
ter en  o.  med  400  pipor  (10  för  hvar 
tangent).  Verket  sköttes  af  två  orga- 
nister. Till  denna  o.  hörde  26  bälgar, 
trampade  af  70  man.  Klaviaturen  be- 
stod af  träplattor,  som  skötos  in,  när 
pipan  skulle  öppnas,  och  ut,  när  den 
skulle  stoppas.  På  1100-talet  infördes  i 
stället  vårt  moderna  nedtryckningssy- 
stem  med  verkliga  tangenter.  Spelarten 
blef  i  början  så  tung,  att  hela  handen 
måste  anlitas  för  att  nedtrycka  tangen- 
ten. Först  vid  1300-talets  midt  förenk- 
lades spelsättet,  och  tangenterna  blefvo 
då  betydligt  mindre  (t.  o.  m.  mindre  än 
våra  nuvarande).  Pedalen  uppfanns  c. 
1325  i  Tyskland.  Tungpipor  omtalas  fr. 
o.  m.  1400-talet.  Den  lilla  portativa  o. 
fortsatte  under  medeltiden  att  vara  po- 
pulär och  nyttjades  tämligen  allmänt 
såväl  i  hemmen  som  ute  på  gatorna,  an- 
tingen ensam  eller  i  förbindelse  med 
andra  instrument.  Denna  profana  an- 
vändning af  o.  gjorde,  att  instrumentet 
begynte  mindre  väl  tålas  i  kyrkorna. 
Härtill  kom,  att  någon  registratur,  som 
kunde  af  stänga  en  del  pipor,  ej  fanns; 
endast  spelning  för  "fullt  verk"  kunde 
således  ske.  Tonen  blef  därför  skarp 
och  omodererad.  Från  1200-  och  1300- 
talen  omtalas  sålunda  flera  förbud  mot 
orglar  i  Herrans  tempel.  I  Sverige  för- 
bjöd Birgitta  o:s  användning  i  alla  klo- 
ster tillhörande  hennes  orden.  1300-  och 
1400-talens  stora  förbättringar  inom  o. 
gjorde  instrumentet  dock  i  hög  grad 
lämpligare  för  kyrkan,  på  samma  gång 
spelsättet  blef  så  pass  enkelt,  att  en 
verklig  orgelteknisk  färdighet  kunde  ut- 
bildas. Nästan  samtidigt  omtalas  där- 
för skickliga  orgelspelare  såväl  söder 
som  norr  om  Alperna.  Orgeltekniken 
påverkade  t.  o.  m.  den  samtida  vokala 
kompositionstekniken.  A.  Schering  har 
nyligen  påvisat,  att  den  under  1400-ta- 
let  rådande  sångkoloraturen  i  ej  ringa 
grad  uppstått  ur  orgelspelets  utsmyc- 
kanden af  melodierna  (Die  niederlän- 
dische  Orgelmesse  im  Zeitalter  des  Jos- 
quin,  Lpzg  1912).  Under  1500-talet  ut- 
bildades alltmera  det  själfständiga  o.- 
spelet.      I     den     lutherska     gudstjänsten 


Orgel 


757 


fick  o.  visserligen  ej  genast  bli  ackom- 
pagnementsinstrumentet  till  församlings- 
sången, men  väl  fick  den  redan  från 
början  en  själfständig  ställning  bred- 
vid församlingens  unisona  och  körens 
flerstämmiga  sång,  i  det  att  orgeln  till- 
delades ensam  en  eller  annan  psalm- 
strof. En  psalmstrof  kunde  således  ut- 
föras på  flera  sätt,  antingen  af  orgeln 
eller  af  kören  eller  af  församlingen. 
Alla  tre  sätten  kunde  förekomma  efter 
hvarandra,  då  en  psalm  i  flera  strofer 
föredrogs  i  kyrkan.  Orgeln  fick  äfven 
ange  tonen  innan  psalmen  upptogs,  och 
ur  denna  intonering  uppstod  redan  un- 
der 1500-talet  det  konstmässiga  preludiet. 
Vid  denna  ofta  fria  preludiering  ställ- 
des höga  kraf  på  organistens  förmåga 
att  kunna  fantisera  i  bunden  stil  (om 
krafven  på  en  organist  i  detta  hänse- 
ende se  J.  Hamischers  svar  på  kyrko- 
rådets i  Jakobs  församling  i  Sthlm  frå- 
ga 1673:  "Hvad  skall  en  god  organist  vid 
ett  orgelverk  kunna  prestera?",  medd. 
af  Tobias  Norlind  i  Smlb.  IMG.  VII, 
640  f.  [1906]:  "Was  ein  Organist  im  17. 
Jahrh.  wissen  musste").  Med  1600-talets 
stora  mästare  i  orgelkonst  nådde  o.  en 
hög  rang,  hvilken  i  sin  tur  sporrade  or- 
gelbyggarna att  göra  sitt  bästa  för 
åstadkommandet  af  så  goda  och  prakt- 
fulla instrument  som  möjligt.  De  en- 
skilda församlingarna  i  såväl  stad  som 
på  landsbygden  visade  också  stor  offer- 
villighet vid  anskaffandet  af  de  dyrbara 
verken.  Portativa  o.  i  kyrkorna  omta- 
las dock  allmänt  i  de  mindre  landskyr- 
korna ännu  på  1700-talet.  Omkring  år 
1700  infördes  den  liksväfvande  tempera- 
turen. Under  1700-talet  tillkommo  nya 
viktiga  stämmor.  Vogler  uppfann  sväl- 
laren  och  förenklade  i  öfrigt  i  hög  grad 
o:s  konstruktion  ("Voglers  simplifika- 
tionssystem").  Af  1800-talets  stora  upp- 
finningar inom  o.  märkas:  magasinsbäl- 
gen  af  Cavaillé-Coll,  pneumatiska  ma- 
skinen och  elektropneumatiken  af  Bar- 
ker, kägellådan  af  Walcker,  pneuma- 
tiska luftlådan  af  Roosevelt,  rörpneuma- 
tiken  af  Willis,  kubbälgen  och  stäm- 
slitsar å  öppna  labialpipor  af  Marcus- 
son  m.  fl.  —  De  främsta  orgelbyggarna 
ha  varit:  B.  Schmidt  och  Harris  i  Eng- 
land på  1500-talet,  Silbermann  och  Hil- 
debrand  i  Tyskland  på  1700-talet,  Bedos 
de    Celles    vid    samma    tid    i    Frankrike; 


vidare  under  1800-talet:  Cavaillé-Coll 
och  Merklin  &  Schiitze  i  Paris,  tyskarn.-i 
Walcker  och  Sauer,  engelsmannen  Bar- 
ker, H.  Roosevelt  i  New  York,  Marcus- 
sen  i  Danmark  och  i  Sverige:  Cahinan, 
Gren  &  Stråhle,  Schwan,  Strand,  G.  An- 
dersson, Åkerman  &  Lund,  Setterqvist, 
Magnusson  m.  fl.  —  Af  berömda  stora 
orgelverk  märkas:  Breslaus  Jahrhun- 
derthalle  (200  stämmor;  15,  120  pipor),  S:t 
Mikaelskyrkan  i  Hamburg  163  stämmor), 
Kansas  city  (140  st.  5  manualer),  Saint- 
Sulpice  i  Paris  (100  st.,  7,000  pipor,  5  ma- 
nualer), Albert  Hall  i  London  (120  st.), 
domkyrkan  i  Berlin  (113  st.),  Trefaldig- 
hetskyrkan  i  Libau  (131  st.),  domkyr- 
kan i  Riga  (124  st.).  De  största  orglarna 
i  Sverige  äro:  Petrik.  Malmö  (byggd  af 
Walcker  1914:  73  st.  4  man.,  fjärrverk  o. 
kororgel),  domk.  Lund  (61  st.),  Göteb:s 
domk.  (52  st.),  Upps.  domk.  (50  st.),  Stork. 
Sthlm  (50  st.).  Bland  framstående  orgel- 
spelare må  nämnas:  Squarcialupi,  Pau- 
mann,  Merulo,  Frescobaldi,  Froberger, 
Scheidt,  Buxtehude,  Pachelbel,  J.  S. 
Bach,  Handel,  Reinken,  Rinck,  Vog- 
ler, Schneider,  Hesse,  Ritter,  Irrgång, 
Straube,  Best,  Lemmens,  Saint-Saens, 
Guilmant,  Widor,  Bossi;  i  Danmark 
Matthison-Hansen  och  Gade;  i  Norge 
familjen  Lindeman;  i  Sverige  Anders  o. 
Gustaf  Diiben,  Londicer,  G.  Giinther, 
Seldener,  G.  Mankell,  Heintze,  Lind- 
ström, G.  Hägg,  O.  Olsson,  H.  Lindquist; 
i  Finland  O.  Merikanto  m.  fl. 

Litt.:  A.  G.  Ritter,  Zur  Geschichte  des 
Orgelspiels  im  14.  bis  18.  Jahrh.,  1884; 
O.  Wangemann,  Geschichte  der  O.,  3:dje 
uppl.  1887;  C.  F.  Abdy  Williams,  The 
story  of  the  organ,  1903;  Töpfer,  Lehr- 
buch  der  Orgelbaukunst,  1855,  2  bd,  2:dra 
uppl.  af  Max  Allihn  1888;  K.  Locher, 
Erklärung  der  Orgelregister,  3:dje  uppl. 
1904  (sv.  öfvers.  af  C.  F.  Hennerberg, 
1909);  Alb.  Schweitzer,  Deutsche  u.  fran- 
zösische  Orgelbaukunst  u.  Orgelkunst, 
1906.  Af  svenska  verk  om  o.  märkas:  A. 
A.  Hiilphers,  Historisk  afhandling  om 
musik  o.  instrumenter,  särdeles  om  or- 
gelverksinrättningen  i  allmänhet,  jämte 
kort  beskrifning  öfver  orgverken  i  Sve- 
rige, 1773;  Lindberg,  Handbok  om  org- 
verket,  1850  (2:dra  uppl.  1861);  C.  F.  Hen- 
nerberg och  N.  P.  Norlind,  Handbok  om 
orgeln,  1912  (2  dir).  Om  o:s  användning 
vid    gudstjänsten    i    äldre    tider    se:    G. 


758 


Orgel  harmonium — Orkester 


Rietschel,  Die  Aufgaben  der  O.  im  Got- 
tesdienst  bis  ins  18.  Jahrh.,  geschichtlich 
dargelegt,  1893;  s.  förf.,  Die  Aufgabe 
der  O.  im  evang.  Gottesdienst,  1894;  R. 
v.  Liliencron,  Liturgisch-musikalische 
Geschichte  der  evang.  Gottesdienste  von 
1523—1700,  1893.  En  utförlig  beskrifning 
af  orgeln  m.  m.  finnes  i  Groves  Dictio- 
nary  of  music  and  musicians  vol.  III 
art.  Organ.   (2:dra  uppl.  1910). 

Orgelharmonium,   se   Harmonium. 

Orgelregister,  se  Register. 

Orgelstämmor,  se  Stämmor. 

Orgeltabulatur,  en  under  1500-  o.  1600- 
talen  mycket  ofta  använd  notskrift  för 
orgel-  och  klavérinstrument.  Skriften, 
hvilken  kan  följas  tillbaka  till  1400-talet, 
bestod  i  angifvandet  af  notens  namn 
jämte  tempoteckning  utan  notlinjers  an- 
gifvande.  Exempel  på  o.  finnas  i  bil. 
VI,  5  och  6  här.  Då  intet  partitur  med 
upptagande  af  alla  stämmorna  i  en  vo- 
kal- eller  instrumentalsats  fanns,  var  o. 
äfven  lämplig  att  använda  vid  sats  för 
flera  stämmor  el.  instrument,  och  kom- 
positörerna synas  äfven  själfva  vid  ned- 
skrifvandet  af  sina  större  flerstämmiga 
tonverk  ha  användt  o.  (se  bil.  VI,  6  här, 
hvilken  utgör  begynnelsen  till  en  fler- 
stämmig  vokalkomposition  af  Gustaf 
Diiben:  "Surrexit  pastor  bonus",  skrif- 
ven  af  honom  själf  1664;  handskr.  i  Upps. 
bibi.).  I  Sverige  synes  o.  äfven  blifvit 
använd  till  lutmusik,  ehuru  den  speci- 
ella luttabulaturen  (s.  d.)  ej  var  full- 
ständigt okänd  hos  oss  (exempel  härpå 
lämna  bl.  a.  Gripsholmshandskrifterna  i 
kgl.  bibl:s  musikaliska  handskriftssam- 
ling). Omkring  år  1700  försvann  o.  täm- 
ligen hastigt.  —  Gustaf  Dubens  musik- 
samling i  Upps.  bibi.  innehåller  en  ovan- 
ligt omfångsrik  samling  orgeltabulatu- 
rer,  hvilka  dock  hufvudsakligen  ej  äro 
orgelkompositioner  utan  vokal-  eller  in- 
strumentalverk i   partitursättning. 

Orgelton,  se   K  o  r  t  o  n. 

Orgue  expressif  (fr.),  i  Frankrike  en 
benämning  för  harmonium. 

Orkester  (af  gr.  orchestra,  s.  d.),  å  den 
grekiska  teatern  platsen  för  kören,  i  den 
moderna  teatern  platsen  för  musiken. 
Under  teaterns  första  dagar  i  Florens 
befunno  sig  de  ackompagnerande  musi- 
kerna bakom  scenen;  fr.  o.  m.  den  för- 
sta offentliga  teatern  i  Venedig  1637  sy- 


nes o.  varit  placerad  framför  scenen. 
Wagner  lät  sänka  o.-platsen  för  att  i  nå- 
gon mån  dämpa  ljudet;  Philipp  Wolfrum 
uppfann  en  mekanik,  hvarigenom  o.- 
platsen  kunde  höjas  eller  sänkas,  allt- 
eftersom tonen  skulle  skarpt  eller  min- 
dre skarpt  framträda.  —  Från  platsen, 
där  musiken  spelades,  har  namnet  öfver- 
gått  på  musiken  själf  och  de  spelande 
musikerna.  I  denna  bemärkelse  omfat- 
tar o.  följande  delar:  st  råk  o.  (l:sta 
och  2:dra  violinen,  altviolinen,  violon- 
cellen  och  kontrabasen)  och  harmo- 
nio, (trä-  och  bleckblåsinstrument; 
bleck-  och  mässings  o.  omfattar 
endast  det  senare  slaget  instr.).  En  full- 
ständig o.  omfattar  följande  instrument 
jämte  nyssnämnda  stråkinstrument:  2 
flöjter,  2  oboer,  2  klarinetter,  2  fagotter, 

2  horn,  2  trumpeter,  2  basuner,  1  tuba 
och  2  pukor.  Denna  "lilla  o."  kan  sedan 
förstärkas  med  flera  andra  instrument 
såsom  piccolaflöjt,  engelskt  horn,  bas- 
klarinett, kontrafagott,  harpa  samt  fle- 
ra slaginstrument  såsom  triangel,  xylo- 
fon, stor  och  liten  trumma;  dessutom 
kan  blåso.  ytterligare  utvidgas  genom 
flera  stämmor  till  de  nyssnämnda  i  "lilla 
o.",  såsom  3  oboer,  3  klarinetter,  3 — 8 
horn,  3 — 4  trumpeter  m.  m.  En  öfver- 
sikt  af  den  moderna  o.  samt  o.-besätt- 
ningen  hos  en  del  mera  kända  stående 
o.  finnes  meddelad  i  bil.  IX  till  detta 
lexikon.  —  1600-talets  o.  var  i  allmänhet 
mångsidigare  än  vår  nuvarande,  i  det 
att  en  del  instrument,  hvilka  nu  ej  gär- 
na medtagas,  räknades  med.  Så  använ- 
der t.  ex.  Monteverdi  i  sin  opera 
"Orfeo"  1607:  2  klaveciner,  2  kontraba- 
sar,  10  altvioliner,  1  stor  harpa,  2  violi- 
ner, 2  gitarrer,  2  träorglar,  1  orgelregal, 

3  gambor,  4  basuner,  2  zinkor,  1  flau- 
tino,  1  discanttrumpet  och  3  dämpade 
trumpeter.  I  allmänhet  var  o.  dock  be- 
tydligt enklare,  men  klaverinstrumenten 
och  orgeln  deltogo  ej  sällan.  Gustaf 
D  u  b  e  n  instrumenterar  en  af  sina  sym- 
fonier 1654:  2  violiner,  viola,  spinett, 
cembalo  och  orgel.  Mot  slutet  af  1600- 
talet  använde  svenska  kompositörer  allt 
oftare  flöjten,  och  med  Andreas  Duben 
blef  äfven  oboen  vanlig.  Fagotten  följ- 
de kort  efter.  Gamban,  hvilken  under 
1600-talet  varit  ett  viktigt  instrument  i 
stråko.,  begynte  vid  1700-talets  midt  er- 
sättas af  violoncellen.     Ett  mycket  van- 


Pl.  IX.     ORKESTERPLACERING  1720—1913. 


X 


DRESDEN      1720. 


«\ 


/: 


SÄN6ARE. 
X 


MANNHEIMER  ORKESTERN     1780. 


^ 


\.K  V 


DRESDENS    HOFKAPELL  C.  1820. 


ODEONKONSERTERNA   I    M  UNCHEN  C  .  1830. 


HANDELFESTERNA  I  MAINZ  1895    97. 


X 


I    v 


I  I 


I  I  I  I 


OPERAORKESTERN,  STHLA\  I9!3. 


>n       von        «>n 


SYMFONIORKESTERN, 

K. TEATERN,   STMLCV  1913. 


ORKESTERPERSONAL  1746—1913. 


1.  Leipzigs    konsertsällsk. 

1746 

^ 

< 

< 

W 

— . 

i 

7- 

i; 

K 

Z- 

_ 

7^     _ 

1  liverse 

5-   5 

.; 

2 

•_; 



3 



3    2 

_ 







Klaver 

2.  Berlin,  hofkap.  1754  ,  . 

.'!.  Paris,    Conc.    spirituels 

1 7;,4 

12 

n; 

10-1(1 

3 

2 

1 

4 

1 

2 

2 
2 

1 

3 
2 

— 

4 

3 
2 

2 

4 

1 

— 

— 

1 

j<  iamlia 
Teorb 
12  klaver 

<  >rgel 
i  >rge] 

4.  Mannheim,  hofkap.  L756 

5.   Leipzig,  Hillers  ork.  1765 

s     s 

3 

2 

2 

2 

2 

- 

2 

2 

- 

- 

- 

- 

Lutan,  klavéi 

6.  Stockholm,  hofkap.  1778 

13 

4 

4 

2 

3 

2 

1 

2 

- 

- 

- 

- 



7.  1782 

8.  Mannheim,               1782 

16 

: 

1     1 

S 

4 
4 

3 
3 

2 

4 

2 

4 

2 

•; 

2 

— 

— 

1 



!l.     1  Hes.  len.                            178/1 

15 

i 

4 

3 

:; 

4 

4 

3 

- 

- 

- 

- 

Luta 

10.   Esterhazys  kap.  1  lavin 
1783 

11 

2 

2 

2 

— 

2 

— 

2 

o 

- 

— 

— 

— 



11.   Londons    ork.      Ilav.ln 
1790 

12+16 

4 

3 

1 

2 

2 

_ 

-_' 

2 

_ 

1 

_ 

1 



12.  London,  Händelfesl  1784 

4S--47 

26 

21 

15 

6 

26 

- 

27 

12 

12 

- 

- 

4 



13.   Dresden,  hofkap.  c,  1830 

s     s 

4 

4 

4 

2 

2 

•_ 

•2 

1 

4 

4 

i 

2 



14.  Kassel,                  Spohr 
c.   L830 

8  .  8 

4 

5 

3 

2 

2 

2 

2 

1 

2 

3 

i 

2 



15.   Berlin,  hofkap.  Spontini 

c  iaso 

s+s 

6 

LO 

5 

3 

2 

4 

4 

4 

4 

3 

— 

2 



16.  Wien,  hofkap.  r.   1830  . 

8    8 

4 

4 

4 

3 

2 

4 

1 

4 

4 

3 

- 

2 



17.   Paris,                      1830  . 

15+16 

K 

12 

8 

4 

: 

4 

1 

1 

2 

3 

- 

•j 



is.  Frankenhausen,festl813 

42 

12 

11 

fl 

4 

1 

4 

4 

4 

4 

3 

- 

2 



19.  Wien,  fest  1843 

20.  Beriioz'    ork.-förelag    c. 
L840 

59    5! 

21      21 

40 

is 

41 
15 

25 

10 

13 

4 

12 

12 
3 

16 

4 

12 

8 

■> 

9 

s 

i 

3 

|    Kör: 
200  +  150 
(150  +  160 

2  kornetter 

21.  Stockholm,  hofkap.  1882 

12 

4 

4 

4 

3 

i 

3 

3 

5 

3 

3 

1 

3 



22.  Bayreuth,      Wagnertea- 
ter    1913 

34 

13 

i:i 

9 

• 

6 

- 

•> 

10 

6 

11 

7 

3 

|    Kör: 
26  I  20 
(25  +  25 

23.  Berlin,  hofteater  1913  .  . 

4D 

12 

13 

■ 

7 

i 

7 

(5 

11 

8 

10 

4 

5 



24.  Wien,                   1913.  . 

32 

12 

in 

9 

4 

■ 

4 

B 

7 

8 

2 

6 



1913 

i»; 

! 

4 

1 

3 

: 

: 

3 

1 

2 

3 

1 

2 

[ntillc.85m. 
med  reserv 

20.  Kristiania,  leaterkap.  1913 

12 

4 

1 

3 

2 

2 

2 

2 

4 

2 

3 

1 

3 

[ntillc.60m. 
med  reserv 

•27.  Stockholm,  hofkap.  L913 

17 

f) 

: 

- 
0 

4 

4 

4 

4 

6 

4 

<; 

2 

3 

— 

28.  Göteborgs  Byrof.-ork.  L913 

1U-F7 

1  R 

■ 

4 

2 

■_ 

■_ 

2 

4 

2 

i 

1 

•j 



Orkestik — Orphei  drängar 


759 


ligt  basinstrument  var  under  1600-talet 
baslutan  (arehilutan).  Äfven  detta  in- 
strument försvann  till  förmån  för  kon- 
trabasen  under  1700-talet.  Lutan  omta- 
las då  och  då  i  1600-talets  o.  men  intog 
ingen  väsentlig  plats  i  o.  utan  var  mera 
ett  soloinstrument.  Cembalon  eller  or- 
geln ackompagnerade  orkestern  som  re- 
gel under  1600-talet,  och  dirigenten  ledde 
hela  o.  från  klaverinstrumentet.  Med 
Mannheimerskolan  borttogs  detta,  och 
klaveret  försvann  snart  helt  och  hållet 
från  orkestern.  Vid  M  o  z  a  r  t  s  tid  be- 
gynte  äfven  klarinetten  bli  vanlig,  och 
vid  1700-talets  slut  hade  den  sin  gifna 
plats  bredvid  oboen.  Sin  fulla  utveck- 
ling nådde  o.  genom  Beethoven.  Ro- 
mantiska skolans  mästare,  däribland 
framför  allt  Weber,  lade  stor  vikt  vid 
ädla  klangverkningar  af  enskilda  grup- 
per af  instrument,  på  samma  gång  hvar- 
je  enskildt  instrument  fick  mera  själf- 
ständig  betydelse.  I  Frankrike  hade 
S  p  o  n  t  i  n  i  och  L  e  s  u  e  u  r  arbetat  på 
att  få  kraftiga  klangeffekter,  och  den 
senares  lärjunge  Berlioz  sökte  för- 
ena denna  princip  med  den  romantiska 
skolans  mera  mjuka  och  ädla  uppfatt- 
ning af  instrumentens  individuella  ver- 
kan. Rich.  Wagner  riktade  sin  upp- 
märksamhet mera  på  enskilda  grupper 
af  instrument  och  lät  de  tre  grupperna 
stråkar  och  mässingsblåsare  bli  små  or- 
kestrar, hvilka  kunde  verka  för  sig 
själfva  dels  som  kontrasterande  grupper 
dels  som  instrnmentalensemble.  Wag- 
ners  princip  upptogs  med  stor  framgång 
af  Liszt  (särskildt  i  hans  symfoniska 
dikter).  Af  stora  instrumentörer  i  se- 
nare tid  må  särskildt  märkas  A.  Bruck- 
ner  och  Rich.  Strauss.  —  Om  uppställ- 
ningen af  en  o.  och  dess  historiska  ut- 
veckling se  bil.  IX  här  i  lexikonet.  — 
Om  den  svenska  hofo:s  historia  se  H  o  f- 
kapell. 

Föreningar  för  upprätthållande 
af  en  stående  o.  finnas  numera  i  de  fle- 
sta större  städer.  I  Norden  finnas  så- 
dana bl.  a.  i  Stockholm,  Göteborg,  Kö- 
penhamn, Kristiania,  Trondhjem,  Ber- 
gen, Helsingfors,  Vasa  och  Viborg  (Fin- 
land). 1911  års  svenska  riksdag  ställde 
till  höjande  af  musiklifvet  under  Mus. 
ak:s  förvaltande  ett  belopp  af  28,000  kr. 
för  1912  att  utgå  med  13,500  kr.  hvardera 
till  två  föreningar,  som  i  någon  större 


landsorsstad  anställa  en  o.  med  uppgift 
att  utföra  värdefull  musik,  äfven  å  folk- 
konserter  och  i  angränsande  kommuner, 
samt  biträda  vid  utförandet  af  större  vo- 
kala verk,  under  villkor  att  kommunalt 
penningbidrag  af  minst  samma  belopp 
som  statsbidraget  tillskjutes.  Sedan  ny- 
året ha  o.-föreningarna  i  Hälsingborg 
och  Gäfle  innehaft  dessa  stipendier. 
Riksdagen  beviljade  1913  anslag  äfven 
till  en  tredje  o.  Norrköpings  stad  erhöll 
detta  bidrag.  Intill  år  1920  skulle  tio 
sådana  med  riksdagens  understöd  för- 
sedda o.-föreningar  kunna  bildas.  Or- 
kestrar utan  statsunderstöd  verka  i  bl.  a. 
följande  svenska  städer:  Malmö,  Upp- 
sala, Örebro,  Jönköping,  Borås  och 
Sundsvall. 

Orkestik  (af  gr.  orchestike,  hörande 
till  dans,  techne,  konst),  danskonst  och 
läran  därom. 

Orkestral,  orkestermässig;  det  som  är 
komponeradt  för  orkester. 

Orkestrera,  orkestrering  =  in- 
strumentera,  skrifva  för  orkester. 

Orkestrion,  benämning  för  en  portativ 
orgel,  som  V  o  g  1  e  r  uppfann  och  1787 
spelade  på  i  Amsterdam  (i  Stockholm 
1796).  Detta  instrument  hade  4  klavia- 
turer, en  crescendoinrättning  samt  ägde 
styrkan  af  en  16  fots  orgel.  —  K  u  n  z 
gaf  samma  namn  åt  ett  af  honom  upp- 
funnet instrument  utgörande  en  kombi- 
nation af  orgel  och  piano.  —  Namnet 
brukas  nu  om  ett  själfspelande  instru- 
ment, som  efterhärmar  orkesterns  klan- 
ger. Detta  sistnämnda  instruments  upp- 
finnare äro  W  e  1 1  e  i  Baden  och  F. 
K  a  u  fm  a  n  n   i   Dresden    (c.   1850). 

Orleanska  jungfrun,  roman- 
tisk tragedi  5  a.  af  Schiller;  musikin- 
lägg och  ouverture  af  flera  kompositö- 
rer; mest  känd  i  Sverige  är  Aug.  Sö- 
dermans ouverture  och  diverse  marscher 
m.  m.,  uppf.  k.  t.  Sthlm  fg.  14.  10.  1867 
(Kristiania  fg.  1873).  Om  denna  musik 
se  A.  Lindgren,  Aug.  Södermans  manu- 
skriptsamling, Sv.   Musikt.  1889  s.  36. 

Orozco,  Matilda  Valeriana  Beatrix, 
se  G  y  1 1  e  n  h  a  al. 

Orphei  drängar  (O.  D.),  ett  manskör- 
sällskap  i  Uppsala,  bildadt  inom  student- 
kåren, hufvudsakligen  på  Jonas  Wi- 
déns  initiativ  1853.  Sällskapet  antog  till 
lystringssång    Bellmans    sång    nr    14    i 


760 


Orphéons — Orphcus  i  underjorden 


"Fredmans  epistlar":  "Hör,  I  Orphei 
drängar".  Universitetets  dir.  mus.  J.  A. 
Josephson  var  för  tillfället  på  ut- 
rikes resa  och  studentsångföreningens 
anförare  Oscar  A  r  p  i  öfvertog  lednin- 
gen. Sedan  Josephson  kort  därefter 
hemkommit,  öfvertog  han  dirigeringen. 
Han  skötte  detta  värf  med  stor  fram- 
gång och  bibehöll  ledningen  ända  till 
sin  död.  Filharmoniska  sällskapet  för- 
enades ej  sällan  med  O.  D.  för  gifvan- 
det  af  stora  verk  för  kör  och  orkester. 
Från  att  blott  och  bart  vara  ett  mans- 
körsällskap för  odling  af  körer  för 
mansröster  a  capella  utvidgade  Joseph- 
son sällskapets  uppgift  att  äfven  om- 
fatta körsång  med  orkester.  Efter  Jo- 
sephsons död  1880  öfvertog  allmänna 
sångens  dirigent  I.  E.  Hedenblad 
ledningen  och  skötte  denna  ända  till  sin 
bortgång  1909.  Under  honom  fortsatte 
sällskapet  sin  dubbla  verksamhet  att 
odla  manskvartetten  och  körsången  med 
orkester.  Fr.  o.  m.  1888  gafs  årligen 
jämte  en  vårkonsert  med  orkester  i 
Uppsala  äfven  en  vårmatiné  i  hufvud- 
staden.  Konserter  med  enbart  mans- 
sång utan  orkester  ha  ofta  gifvits  så- 
väl inom  Sverige  som  i  utlandet.  Kören 
deltog  med  stor  heder  vid  världsutställ- 
ningarna i  Paris  1867,  78  och  1900.  Af 
sångarfärder  må  i  öfrigt  nämnas:  genom 
Götaland  och  Svealand  1891,  Köpenhamn 
och  Hamburg  1892,  Norrland  och  Fin- 
land samt  Petersburg  1894,  Berlin  och 
Dresden  1898,  Norrland  och  Norge  1903, 
Wien  och  Budapest  1905,  Hamburg,  Am- 
sterdam och  London  1907,  Götaland  och 
Köpenhamn  1910.  Fr.  o.  m.  1888  med- 
följde oftast  operasångaren  K.  F.  Lund- 
qvist  som  solist.  Efter  Hedenblads  död 
var  Allmänna  sångens  ledare  V.  Lund- 
gren t.  f.  dirigent  1909—10.  Sedan  dess 
har  universitetets  dir.  mus.  H.  A  1  f- 
v  é  n  varit  ledare.  Under  honom  har 
O.  D.  med  stort  erkännande  låtit  höra 
sig  vid  de  svenska  musikfesterna  i  Dort- 
mund 1912  och  Stuttgart  1913.  Heders- 
presidenter vid  sällskapets  sammankom- 
ster ha  varit  prof.  K.  K.  Nyblom  1880- 
98  och  prof.  A.  Erdman  från  1901.  —  En 
mindre  af  delning  "Stockholms- 
O.  D."  stiftades  1903  af  i  hufvudstaden 
bosatta  äldre  O.  D.-ister;  denna  afdel- 
nings  dirigent  har  varit  statskommissa- 
rien   P.    Södermark.    —   Litt.:    Sång- 


sällskapet Orphei  Drängars  25-årsfest 
den  7  dec.  1878  i  Uppsala,  Upps.  1879; 
Berättelse  öfver  O.  D:s  50-årsfest  1903, 
utg.  af  Festbestyrelsen,  Upps.  1903;  Hör, 
I  Orphei  drängar!  Skildringar  ur  sång- 
sällskapet O.  D:s  sextioåriga  lefnad  1853 
—1913  af  Knut  Nyblom,  Upps.  1913; 
Orphei  Drängar  1853—1913,  biografisk 
förteckning,  Upps.  1914. 

Orphéons,  manskörföreningarna  i 
Frankrike.     Se   Manskör. 

Orpheus,  enligt  den  grekiska  myten 
en  gudalik  sångare,  hvilken  genom  sin 
musik  förmådde  göra  de  vilda  djuren 
milda  och  ge  stenarna  lif.  Ämnet  är 
ofta  behandlat  som  opera.  Den  första 
operan  "Euridice"  handlar  om  O.  och 
hans  trogna  maka.  Texten  är  af  O. 
Kiuuccini  och  musiken  af  G.  Caccini 
och  G.  Peri  (den  allra  första  verkliga 
operan),  uppf.  i  Florens  6.  10.  1600.  Af 
senare  operor  öfver  ämnet  märkas:  R. 
Keisers  "O."  (Braunschweig  1699,  Ham- 
burg 1702)  samt  den  berömdaste  af  dem 
alla  Chr.  W.  Glucks  "O.  o.  E."  (s.  d.), 
hvars  pr.  ägde  rum  i  Wien  5.  10.  1762 
(text  af  R.  Calzabigi,  3  a.);  gafs  i  ny 
bearb.  i  Paris  2.  8.  1774  (text  af  Moline); 
i  sv.  öfvers.  af  G.  Rothman  ffg.  å  k.  t. 
Sthlm  ("Bollhust.")  25.  11.  1773  (nedlagd 
12.  2.  1816  och  sedan  ej  återupptagen 
förrän  7.  3.  1894;  100:de  ggn  29.  4.  1904). 
Glucks  opera  har  först  sent  uppförts  i 
Kphn  (ffg.  å  k.  t.  30.  9.  1896  i  J.  Leh- 
manns  öfvers.)  beroende  därpå,  att  Nau- 
mann  vid  tiden  för  den  Gluckska  operan 
speciellt  för  k.  t.  i  Kphn  skref  en  opera 
öfver  samma  ämne  (pr.  31.  1.  1786,  enl. 
titeln  är  "poesien  af  C.  D.  Biehl",  men 
i  verkligheten  är  texten  densamma  som 
Glucks).  En  svensk  tragedi  af  Johan 
Celsius  uppfördes  (delvis  med  musik)  å 
"Lejonkulans"  teater,  Sthlm  1687.  — 
Litt.  bl.  a.  Pr.  Nodermann,  Johan  Cel- 
sius, Tragedien  om  Orpheus  och  Eury- 
dice,  Lund  1901;  s.  förf.,  Gluck,  Orfevs, 
för  konsertsalen,  Lund  1906. 

Orpheus  i  underjorden,  Orphée 
aux  Enfers,  buffa-operett  4  a.,  text  af 
Hector  Crémieux,  musik  af  J.  Offen- 
bach;    pr.    Paris    (Bouffes-Parisiens)    21. 

10.  1858;  sv.  öfvers.  af  E.  Wallmark;  ffg. 
i  Stockholm  Djurgårdst.  13.  9.  1860;  st. 
t.  Göteborg.  24.  4.  1864;  nat.-t.,  Kristia- 
nia 10.   1.   1913;   fg.   Köpenhamn:   Folket. 

11.  10.  1860. 


Orth— Oskar   I 


761 


Orth,  Albert  Fredrik  Leopold,  f .  6. 
2.  1849  i  Köpenhamn,  elev  af  Fr.  Schram 
och  Edin.  Xcupert  och  fr.  1869  af  kon- 
serv, i  Kphn;  1883  lärare  i  pianospel 
vid  samma  anstalt;  organist  och  kantor 
vid  Helligaandskirken,  Kphn  1900.  O. 
har  gjort  sig  känd  som  kompositör  af 
pianostycken  och  sånger  samt  en  del  or- 
kestersaker ("För  Tourneringen",  sui- 
terna  "Sommerdag  paa  Landet",  "Hol- 
bergiana"  etc),  kammarmusik  (oktett) 
m.  m. 

1.  Oscar,  Anna  Dorothea,  f.  Thu- 
lin, f.  29.  4.  1875  i  Stockholm;  opera- 
sångerska (sopran);  elev  af  Signe  Hebbe 
och  Isidor  Dannström;  anställdes  1892 
vid  St.  teatern  i  Göteborg  och  sedan 
vid  Vasateatern  i  Stockholm;  debute- 
rade vid  k.  t.  1895  och  96  som  Sandman 
i  "Hans  och  Greta",  Siebel  i  "Faust"  och 
Xedda  i  "Pajazzo";  är  sedan  sistnämnda 
år  anställd  där.  Af  hennes  roller  mär- 
kas: Marie  i  "Regementets  dotter",  Xe- 
mea  i  "Konung  för  en  dag",  Elvira  i 
"Don  Juan",  Anna  i  "Friskytten",  Julia 
i  "Romeo  och  Julia",  Mimi  i  "Bohéme" 
m.  fl.  Hennes  sång  har  utmärkt  sig  för 
ett  omsorgsfullt  friskt  och  naturligt  fö- 
redrag; äfven  hennes  spel  har  varit  dra- 
matiskt liffullt  och  i  hög  grad  vinnande. 
Utanför  k.  t.  har  hon  sjungit  på  tal- 
rika konserter  samt  somrarna  1903,  1906 
och  1909  i  Nord-Amerika  på  inbjudan  af 
svensk-amerikanare.  —  O.  är  gift  med 
operasångaren   Martin   O. 

2.  Karl  Martin  O.,  f.  29.  12.  1879  i 
Vänersborg,  den  förras  make;  operasån- 
gare (baryton);  efter  aflagd  organist- 
examen utbildade  han  vidare  sin  röst 
och  debuterade  å  k.  t.  1903—04  som  Sil- 
vio  i  "Pajazzo",  Sjökonungen  i  "Vikin- 
gablod" och  Wolfram  i  "Tannhäuser"; 
anställdes  där  sistnämnda  år;  bland 
hans  roller  märkas:  Figaro  i  "Barbera- 
ren",  Scarpia  i  "Tosca",  Eugen  Onegin, 
Jago  i  "Otello",  Beckmesser  i  "Master- 
sångarna",  Sebastiano  i  "Låglandet", 
Marcel  i  "Bohéme"  m.  fl.  Konserterade 
tills.  m.  sin  hustru  i  Amerika  1909  och 
företog  1910  äfvenledes  tills.  m.  henne 
en   konsertturné   genom   Sverige. 

Osiander,  L  u  c  a  s,  f.  16.  12.  1534  i 
Niirnberg,  t  17.  9.  1604  i  Stuttgart,  pro- 
testantisk abbot;  utgaf  1586:  "50  Geist- 
liche  Lieder  und  Psalmen  mit  vier  Stim- 
men   auf    kontrapunktische    Weise"    (ny 


uppl.  1903  af  Fr.  Zelle:  "Das  erste  evang. 
Choralbuch").  O.  var  den  förste,  som 
förlade  koralmelodien  i  diskanten. 

O  Skapare,  o  gode  Gud,  psalm 
25;  Ha?ffner  25  (äfven  i  bihanget  II,  8); 
motsvarar  194  i  koralpsb.  af  1697;  ej  an- 
träffad dessförinnan. 

Oskar  I  (Josef  Frans  O.),  f.  4.  7.  1799 
i  Paris,  t  8.  7.  1859  i  Stockholm;  an- 
lände tills.  m.  sin  fader  till  Sverige  22. 
12.  1810  och  visade  tidigt  ovanligt  sinne 
för  konst  och  särskildt  musik.  Vid  19 
års  ålder  skref  han  en  sorgemarsch  vid 
Karl  XIII:s  begrafning.  "Det  väckte  ett 
visst  uppseende  i  denna  oroliga  tid,  att 
landets  tronföljare,  ättlingen  af  en  af 
samtidens  yppersta  statsmän  och  här- 
förare, skördade  sina  lagrar  ej  på  den 
politiska  skådebanan  eller  med  svärdet 
i  hand,  utan  bland  musikens  helgade 
tempelsalar"  (Fr.  Grönhamn).  Under 
1820-  och  30-talen  framträdde  han  ofta 
som  kompositör,  och  vi  finna  honom  en 
kortare  tid  som  A.  F.  Lindblads  lär- 
junge, strax  efter  upprättandet  af  den- 
nes berömda  musikskola.  Redan  under 
Uppsalavistelsen  1818  hade  han  under  E. 
G.  Geijers  ledning  fått  en  inblick  i  den 
svenska  tonkonsten.  Intresset  för  musik 
och  de  svenska  musikerna  bibehöll  han 
under  hela  tiden  han  var  kronprins. 
Xär  han  8.  3.  1844  öfvertog  regeringen, 
hyllades  han  i  en  mängd  sånger  af  Sve- 
riges tonsättare,  däribland  A.  F.  och 
Otto  Lindblad  (den  senare:  "Ur  svenska 
hjärtans  djup"),  G.  Wennerberg  ("Bjöd 
så  i  Thule"),  Franz  Berwald  m.  fl.  Äf- 
ven som  konung  bibehöll  han  i  hög  grad 
de  svenska  tonkonstnärernas  förtroende 
och  kärlek.  Sina  söners  musikaliska 
uppfostran  låg  honom  varmt  om  hjär- 
tat, och  såväl  Gustaf  (s.  d.)  som  Oskar 
(konung  Oskar  II)  fingo  en  mer  än  van- 
ligt solid  musikalisk  utbildning.  Äfven 
kronprinsen  (Karl  XV)  och  prins  August 
ägde  ett  känsligt  sinne  för  musik.  Detta 
konungafamiljens  varma  intresse  för 
tonkonsten  blef  en  sporre  till  konstnär- 
lig produktion,  som  ej  kunde  annat  än 
utöfva  ett  välgörande  inflytande  på  lan- 
dets musikkultur  i  sin  helhet.  Fr.  Cron- 
hamns  förteckning  öfver  O.  I:s  kompo- 
sitioner upptager  ej  mindre  än  22  num- 
mer, däribland  solosånger,  manskvartet- 
ter, körtrior,  pianostycken  m.  m.  Mest 
kända   af  dessa  äro   hans   "Sångstycken 


762 


Oskar   II— Otto 


ur  Ryno",  en  fortsättning  af  Brendlers 
musik  till  Bernh.  af  Beskows  skådespel 
(uppf.  å  k.  t.  16.  5.  1834  —  13.  3.  1838).  — 
Om  O.  I  som  musiker  (jämte  en  förteck- 
ning öfver  hans  kompositioner)  finnas 
några  medd.  i  Fr.  Cronhamns  Anmärk- 
ningar till  Oscar  Fredriks  högtidstal 
hållna  i  Mus.   akad.,  Sthlm  1885. 

Oskar  II  (O.  Fredrik),  f.  21.  1.  1829 
i  Stockholm,  t  där  8.  12.  1907;  uppfostra- 
des tillsammans  med  sin  broder  Gustaf, 
som  särskildt  synes  ha  påverkat  honom 
i  musikaliskt  hänseende;  v.-t.  1846  och 
h.-t.  1847  och  1849  studerade  han  tills  m. 
brodern  i  Uppsala,  och  båda  deltogo  med 
ifver  i  studentungdomens  musikaliska 
öfningar.  LMA.  30.  8.  1849.  Under  1850- 
talet  framträdde  han  mindre  inom  mu- 
siken. En  enastående  liffull  och  målmed- 
veten verksamhet  för  den  svenska  mu- 
sikens förkofran  utvecklade  han  som 
preses  för  Mus.  ak.  1864—72.  Hufvud- 
sakligen  på  hans  initiativ  upptogs  1865 
utgifvandet  af  "Musikaliska  Akade- 
miens Handlingar",  en  publikation,  som 
nedlades,  kort  efter  hans  afgång.  Ge- 
nom honom  upptogs  äfven  arbetet  på 
en  revision  af  Haeffners  koralbok  samt 
frågan  om  förbättrade  förhållanden  rö- 
rande organistexamen.  Flera  minnes- 
fester öfver  berömda  svenska  musiker 
anordnades.  Äfven  utvecklades  konser- 
vatoriet  genom  införandet  af  flera  nya 
läroämnen.  De  föredrag  han  höll  vid 
akademiens  sammankomster  utgåfvos 
1885  genom  Frithiof  Cronhamn:  "Hög- 
tidstal hållna  i  Kongl.  Musikaliska  aka- 
demien under  ett  nioårigt  presidium." 
Utgifvaren  försåg  denna  publikation 
med  en  del  historiska  data  samt  en  öf- 
versikt  af  akademiens  utveckling  under 
presestiden.  Som  bilaga  medföljer  dess- 
utom en  rytmisk  omarbetning  af  kora- 
len nr  20  hos  Haeffner  utförd  af  herti- 
gen. Äfven  sedan  han  som  konung  1872 
upphört  att  direkt  taga  del  i  akademiens 
beslut,  fortsatte  han  att  visa  akademien 
sitt  synnerliga  intresse  och  på  allt  sätt 
befrämja  dess  verksamhet.  Äfven  för 
tonkonsten  i  sin  helhet  bibehöll  han  ett 
varmt  intresse.  En  del  xenier  af  honom 
öfver  berömda  tonkonstnärer  finnas  bl. 
a.  återgifna  i  Sv.  Musiktidning  1907  s. 
147.  Af  de  många  svenska  kompositörer, 
hvilka  åtnjöto  hans  protektion,  må  sär- 
skildt nämnas  Ivar  Hallström. 


Ossia,   se   O. 

Ossianouverturen,  "Nachklänge 
von  Ossian",  konsertouverture  (op.  1)  af 
Niels  W.  Gade;  komponerad  1840;  inläm- 
nad som  täflingskomposition  till  Musik- 
föreningen i  Köpenhamn;  prisbelönt 
bland  tio  täflande;  med  denna  ouverture 
vann  Gade  sin  första  afgörande  seger 
som  kompositör;  Musikföreningen  upp- 
förde verket  ffg.  1841.  —  Litt.:  Dagmar 
Gade,  Niels  W.  Gade,  Kbhn  1892,  s.  25  f.; 
Angul  Hammerich,  Musikföreningens 
Historie  1836—86,  Kbhn  1886,  s.  54  f. 

Oss  Kristna  bör  tro  och  be- 
sinn  a,  psalm  298;  Haeffner  298;  motsva- 
rar 210  i  koralpsb.  af  1697;  dessförinnan  i 
Kalmar-  och  Mönsteråshdskr.  (1640-ta- 
let),  Rappehdskr.  (1670-talet)  samt  Rid- 
darholmskyrkans  koralb.  (1690-talet);  ej 
anträffad  i  utländsk  källa. 

Ostinato,  tekniska  uttrycket  för  ett 
ständigt  återkommande  tema  med  dess 
kontrapunktiska  förändringar.  O.  an- 
vändes särskildt  i  basen  (b  a  s  s  o  o., 
basse    contrainte). 

O  store  Allmaktsgud,  psalm 
309;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  160. 

Ostrukna  oktaven,  äfven  kallad  Lilla 
oktaven   (c — h).     Se  Oktav. 

O  syndaträ  1,  som  i  din,  psalm 
465;   Haeffner  hänvisar  till  mel.  178. 

O  säg,  min  själ,  h  v  i  du,  psalm 
243;  Hasffner  243;  tysk  koral:  Wer  weiss, 
wie  nahe  mir  mein  Ende  (Freylingh.  II, 
1714);  Zahn  2835. 

O  t  e  1 1  o.  1.  Opera  i  4  a.,  text  (efter 
Shakespeare)  af  Arrigo  Boito,  musik  af 
Verdi;  premiär  på  Scalateatern,  Milano, 
5.  2.  1887;  sv.  öfvers.  af  Helmer  Key;  ffg. 
k.  t.  Sthlm  27.  5.  1890  (repr.  6.  4.  1903 
m.  fl.  ggr);  dansk  öfvers.  af  S.  Levy- 
sohn;  ffg.  k.  t.  Kphn  20.  4.  1898.  —  2. 
Opera  af  Rossini;  premiär  Neapel  4.  12. 
1816;  i  Göteborg  28.  4.  1862  (om  äfven 
gifven  i  Sthlm  och  Kphn  är  ej  bekant). 

Ott,  Hans,  t  1549  (el.  50) ;  förläggare 
i  Niirnberg  c.  1533 — 49,  som  bl.  a.  utgaf 
den  värdefulla  folkmelodisamlingen  "115 
gute  und  newe  Lieder",  1544  (Eitner  ny- 
uppl.  i  "Publikationen"  bd  1 — 4;  boken 
vanl.   benämnd   "Otfs  Liederbuch"). 

Ott.  =  Ottava. 

Ottava  (it.),  oktav  (s.  d.). 

Otto,  Ernst  Julius,  f.  1.  9.  1804  i  Kö- 
nigstein,  Sachsen,  t  5.  3.  1877  i  Dresden; 


Otto — Ouverture 


763 


kompositör  af  manskvartetter;  1830 — 75 
kantor  vid  Kreuzkirche,  Dresden;  utgaf 
en  mängd  samlingar  manskvartetter  och 
komponerade  jämte  manskörer  flera 
kyrkliga  verk  (motetter,  oratorier,  mäs- 
sor, kantater)  samt  tvenne  operor.  — 
Litt.:  R.  Schenmann,  J.  O.,  1904.  —  Hans 
broder  Franz  A.  (f.  3.  6.  1809  i  König- 
stein,  t  30.  4.  1844  i  Mannheim)  gjorde 
sig  äfven  känd  som  kompositör  af  mans- 
körer. 

1.  Otto,  Jacob  August,  f.  i  Gotha 
1762,  t  i  Jena  1830;  hofinstrumentmaka- 
re;  känd  för  sina  förträffliga  stråkin- 
strument; utgaf  äfven  en  bok  "Uber 
den  Bau  und  die  Erhaltung  der  Geige 
u.  aller  Bogeninstrumente"  (Halle  1817), 
hvilken  upplefde  flera  upplagor  och  äf- 
ven öfversattes  till  engelska  språket. 
Hans  5  söner  ägnade  sig  alla  åt  faderns 
yrke.  Af  dessa  erhöll  den  yngste  sin 
verksamhet  i  Sverige   (se  nedan). 

2.  C.  W.  Fritz  O.,  den  föreg:s  son,  f. 
i  Jena  1808,  t  i  Stockholm  3.  2.  1884;  an- 
lände till  Stockholm  1838  efter  att  ha 
arbetat  i  Holland,  Bayern  och  Peters- 
burg; nådde  mästerskap  först  i  Sverige; 
violoncellerna  voro  de  bästa  men  äfven 
violinerna  voro  mycket  spridda.  Ass. 
LMA.  1848.  —  Litt.:  Sv.  Musikt.  1884  s. 
49;  om  fadern  J.  A.  O.  se  G.  Schillings 
och  Eitners  Lexika. 

Ouverture  (fr.),  inledning,  öppnings- 
stycke, vanligen  inledningen  till  en 
opera.  Såsom  konstform  går  o.  ej  läng- 
re tillbaka  än  till  Lullys  tid  (1670-talet). 
Före  denne  franske  mästare  hade  ope- 
ran antingen  intet  inledande  instrumen- 
talstycke alls,  eller  en  från  instrumen- 
tala stycken  lånad  konstform,  vanligen 
en  toccata  eller  preludium  af  samma 
gestalt  som  suiternas  inledningsstycken. 
O.  själf  som  speciell  konstform  är  ska- 
pad af  L  u  1 1  y.  Den  blef  genom  honom 
delad  i  två  hufvuddelar:  en  högtidlig, 
pompös  inledning  i  långsam  takt  och  en 
fugerad  allegrosats.  Tyngdpunkten  för- 
lades till  denna  andra  del,  hvilken  sorg- 
fälligt utarbetades  i  bunden  stil.  Efter 
denna  afdelning  upptogs  i  regel  en  del  af 
första  satsen  som  afslutning,  dock  utan 
att  denna  därigenom  fick  någon  ny  själf- 
ständig  utveckling.  Goda  typer  för  den- 
na "franska  o.-form"  finnas  i  Lullys 
"Tbésée  (1675)  och  "Phaéton"  (1683). 
Lullys  o.  blef  efterbildad  af  de  franska 


operakompositörerna  och  de  engelska 
(P  u  r  c  e  1 1).  Ett  årtionde  efter  Lully 
framkom  i  Italien  genom  Alessandro 
Scarlatti  en  ny  typ,  hvilken  med 
den  italienska  operans  herravälde  under 
1700-talets  förra  hälft  blef  den  i  Europa 
populäraste.  Scarlatti  begynte  med  ett 
allegro  (ej  polyfont  hållet),  och  lät  detta 
efterföljas  af  en  kort  sats  i  långsamt 
tempo.  Liksom  Lully  lät  äfven  Scar- 
latti en  kort  antydning  af  första  satsen 
afsluta.  Ett  utmärkande  drag  för  såväl 
den  franska  som  den  italienska  o.  var, 
att  den  ej  stod  i  någon  direkt  förbindel- 
se med  operamusiken  själf  och  i  allmän- 
het ej  heller  upptog  några  motiv  ur 
operan.  Vid  1700-talets  början  förmärk- 
tes dock,  hufvudsakligen  norr  om  Alper- 
na, en  sträfvan  att  närmare  förbinda  in- 
ledningsstycket med  operan.  G  1  u  c  k 
blef  här  nydanaren.  Med  dennes  "Alce- 
ste"  (1767)  framträdde  o.  i  en  ny  gestalt 
som  direkt  operainledning  med  handlin- 
gens stämning  och  grundkaraktär.  I  Al- 
ceste-inledningen  har  Gluck  själf  fram- 
ställt i  skrift  sin  uppfattning  af  operao. 
såsom  organiskt  förbunden  med  o.  och 
dennas  handling.  Vackra  exempel  på 
den  nya  formen  lämna,  jämte  nyssnämn- 
da o.,  äfven  "Iphigénie  en  Tauride"  och 
"Iphigénie  en  Aulide".  M  o  z  a  r  t  stod  i 
sina  första  operao.  (Idomeneo  1781  m.  fl.) 
afgjordt  under  Glucks  inflytande.  Efter 
hand  förde  han  dock  o.  vidare,  skärpte 
den  dramatiska  kraften,  handlade  friare 
med  tempi  och  utbildade  temabearbet- 
ningen. Ett  godt  exempel  på  Mozarts 
o.-form  finnes  i  "Don  Juan"  (1787).  Den 
Mozartska  o.  tjänade  äfven  till  före- 
bild för  den  nya  franska  operans  med 
Méhul  o.  Cherubini.  Under  1700- 
talets  andra  hälft  upptog  o.  gärna  sonat- 
formen  eller  sonatens  första  sats  med 
tema,  mottema,  coda,  dock  utan  sonatens 
repetition  af  första  delen.  Såsom  konst- 
form nådde  o.  i  denna  gestalt  sin  full- 
ändning med  Beethovens  o.  till 
"Prometheus"  (1800),  "Leonore  nr  3" 
(1806),  "Coriolanus  (1807),  "Egmont"  (1810) 
m.  fl.  Med  Weber  vann  o.  betydelse  äf- 
ven genom  att  gifva  operan  lokalkolo- 
rit. Mästerstycken  i  denna  stil  äro  o. 
till  "Preciösa"  (1820),  "Friskytten"  (1821), 
"Euryanthe"  (1823)  och  "Oberon"  (1826). 
En  vidare  utveckling  af  o.  i  Webers  an- 
da är  Wagners  "Tannhäusero.".    Sam- 


764 


Ova — Pacchiarotti 


tidigt  raed  denna  konstnärligt  utveckla- 
de o.-form  utbildades  i  Italien  o.  Frank- 
rike (R  o  s  s  i  n  i,  B  e  1  1  i  n  i,  D  o  n  i- 
z  e  1 1  i,  Anber,  Herold  m.  fl.)  den 
potpouriartade  o.  med  en  mängd  af  ope- 
rans motiv  sammanförda  delvis  efter 
sonatformens  lagar.  Med  M  e  n  d  e  1  s- 
sohns  "Midsommarnattsdröms  o."  och 
"Hebridero."  uppkom  konserto.,  bvilken 
blott  blef  ett  karaktärsstycke  för  orke- 
ster efter  sonatformens  lagar.  Denna 
fria  form  upptogs  af  Schumann  i 
bl.  a.  "Julius  Caesar",  "Hermann  och  Do- 
rothea",  "Bruden  från  Messina"  m.  fl. 
En  konserto.  närstående  form  är  festo., 
hvilken  alltsedan  1820-talet  vunnit  en 
rik  odling.  I  Wagners  senare  dramer 
upplöses  delvis  den  gamla,  regelbundna 
o.-formen,  och  endast  det  karaktärise- 
rande inledningsstycket  står  kvar.  Den 
allvarliga  tyska  operan  och  musikdra- 
mat har  efter  Wagner  antingen  följt  den 
romantiska  skolans  regelbundna  o.-form 
eller  följt  Bayreuthmästarens  senare 
stil.  För  den  glada  operan  och  operet- 
ten är  potpourrio.  en  ännu  tacksam 
form.  —  Litt.:  Hugo  Botstiber,  Geschich- 
te  der  Ouvertiire  und  der  freien  Orche- 
sterf ormen,  Leipzig  1913;  Rich.  Wagner, 
ttber  die  Ouvertiire  (Gesammelte  Schrif- 
ten  I). 

Ova  =  Ottava. 

Överskon,  Thomas,  f.  11.  10.  1798, 
t  7.  11.  1873;  skådespelare  och  författare; 
1821—42  skådespelare  vid  k.  t.  Kphn;  1849 
— 58  sceninstruktör;  skref  jämte  flera  vå- 
deviller och  teaterstycken  en  del  scen- 
historiska arbeten,  af  hvilka  ett  blifvit 
af  högt  värde  för  den  danska  musikhi- 
storien: Den  danske  Skueplads  (5  bd  [in- 
till 1848J,  1854-66;   forts,   till  1874  afslu- 


tadt  och  utgifvet  af  E.  Collin,  2  bd, 
1876). 

Oxdansen,  äfven  kallad  "f  r  i  k  a  s  s  é", 
svensk  folkdans  från  tiden  omkring  1800; 
dansades  vid  denna  tid  hufvudsakligen  i 
östra  och  södra  delarna  af  Sverige;  lär 
intill  1800-talets  slut  ha  förekommit  i 
Landskronanejden;  namnet  o.  synes  ha 
uppkommit  i  Karlstad,  där  de  lägre 
klasserna  ("oxarna")  till  de  högres  för- 
lustelse fingo  dansa  "frikassé";  dansades 
i  samma  stad  med  ända  till  48  turer.  Af 
dessa  äro  endast  6  bevarade  intill  vår 
tid.  O.  är  numera  upptagen  af  sällska- 
pet "Lekstugan",  i  hvars  andra  samling 
folkdanser  en  utförlig  beskrifning  finnes 
meddelad. 

Oxmenuetten,  Haydn,  ou  le  Me- 
nuet  de  boeuf.  Der  Ochsenmenuet,  kom. 
m.  sång  1  a.  text  af  Gabriel  och  Waff- 
land,  tysk  öfvers.  af  G.  von  Hoffmann, 
musik  hämtad  ur  Haydns  kompositio- 
ner, arr.  f.  scenen  af  von  Seyfried;  pr. 
Wien  1823;  sv.  öfvers.  af  C.  G.  Nord- 
forss;  ffg.  k.  t.  Sthlm  26.  4.  1826.  Styc- 
ket hvilar  på  en  anekdot  ur  Haydns  lif: 
En  slaktare  beställer  af  Haydn  en  me- 
nuett till  sin  dotters  bröllop  och  ger  kom- 
positionen en   lefvande   oxe   i  betalning. 

Oändlig  e,  i  ljusets  strålar, 
psalm  19;  Haeffner  19;  tysk  koral:  Die 
Tugend  wird  durchs  Creuz  geiibet  (Frey- 
lingh.  1704);  Zahn  6009. 

Oändlig  e,  o  du,  hvars  hand, 
psalm  7;  Haeffner  7;  motsvarar  79  i  ko- 
ralpsb.  af  1697;  tysk  koral:  Herr,  neig 
dein  Ohren  gnädiglich  (Burkh.  Waldis 
1553);  Zahn  8449;  i  Sverige  på  1640-talet 
i  Mönsteråshdskr.  och  på  1690-talet  i 
Riddarholmskyrkans  koralbok;  finsk  ko- 
ralb.  493. 


p  =   piano. 

Pabst,  Louis,  f.  18.  7.  1846  i  Königs- 
berg;  pianist  och  kompositör;  efter  en 
kortare  vistelse  i  England  slog  han  sig 
1869  ned  i  Riga,  där  han  1875  grundade 
en  musikskola;  begaf  sig  1879  ut  på  kon- 
sertresor i  Tyskland  och  Österrike;  flyt- 
tade 1885  öfver  till  Australien,  där  han 
grundade  en  musikakademi  och  ett  säll- 


skap för  klassisk  musik;  kom  1894  till 
London,  1897  till  Petersburg  och  blef  1899 
professor  vid  filh.  sällskapets  musik- 
skola i  Moskva.  Som  kompositör  utgaf 
han  flera  häften  pianostycken,  sånger, 
två  melodramer  och  en  trio. 

Pacchiarotti,  G  a  s  p  a  r  o.  f.  1744  i  Fa- 
briano,  Ancona,  f  28.  10.  1821  i  Padua; 
sångare;  sjöng  å  Italiens  främsta  scener 


Pache — Pacius 


/bo 


fr.  o.  m.  1769;  besökte  1778,  82—83  och 
90  England;  drog  sig  1792  helt  och  hållet 
tillbaka. 

Pache,  Johannes,  f.  9.  12.  1857  i  Bi- 
schofswerda,  t  21.  12.  1897  som  kantor 
och  organist  i  Limbach;  gjorde  sig  huf- 
vudsakligen  känd  som  kompositör  af 
manskörer. 

Pachelbel,  J  o  h  a  n  n,  f.  i  aug.  1653  i 
Niirnberg,  t  där  3.  3.  1706;  1674  bitr.  or- 
ganist i  Stephanskyrkan  i  Wien;  1677 
hof organist  i  Eisenach;  1678  organist  i 
Erfurt,  1690  i  Stuttgart,  1692  i  Gotha  och 
1695  organist  vid  Sebalduskyrkan  i 
Niirnberg.  P.  var  en  af  Seb.  Bachs 
främste  föregångare;  liksom  den  store 
mästaren  sammansmälte  han  den  syd- 
och  nordtyska  stilen;  särskildt  framstå- 
ende äro  hans  koralbearbetningar,  cha- 
conner  och  toccator,  hvilka  blefvo  före- 
bilden till  Bachs  motsvarande  verk.  Af 
hans  många  kompositioner  för  orgel  fin- 
nas flera  i  nytryck  i  bl.  a.  följande  sam- 
lingar: Denkm.  d.  Tonk.  in  Bayern  II:  1; 
Denkm.  d.  T.  in  Österreich  VIII:  2;  Win- 
terfeld,  Evang.  Kircheng.  II;  Commer, 
Samml.  d.  besten  Meisterwerke  f.  d.  Or- 
gel; Commer,  Musica  sacra  I. 

Pachmann,  Wladimir  von,  f.  27.  7. 
1848  i  Odessa;  pianist;  elev  af  fadern, 
som  var  univ.-prof.  i  Wien  och  skicklig 
violinist,  samt  Dachs  vid  konserv,  i 
Wien;  uppträdde  fr.  o.  m.  1869  på  kon- 
serter och  företog  resor  bl.  a.  till  Frank- 
rike och  England,  där  han  vann  myc- 
ket erkännande  särskildt  som  Chopin- 
interpret.  P.  gästade  Skandinavien  1885 
och  1887.  —  Svensk  biogr.  i  Sv.  Musikt. 
1885  s.  73. 

Pacini,  Giovanni,  f.  17.  2.  1796  i 
Catania,  t  6.  12.  1867  i  Pescia;  elev  af 
Marchesi  i  Bologna  och  Furianetto  i 
Venedig;  debuterade  1813  i  Milano  som 
dramatisk  kompositör  samt  skref  sedan 
ett  90-tal  operor  för  flera  italienska  teat- 
rar, af  hvilka  följande  anses  som  hans 
bästa:  "Saffo",  "Medea"  (1843),  "La  regina 
di  Cipro"  (1846),  och  "Niccolö  de'  Lapi" 
(1855).  Jämte  operor  komponerade  han 
äfven  oratorier,  mässor,  kantater  m.  m. 
Äfven  verkade  han  som  musikskriftstäl- 
lare. 1865  utkom  hans  autobiografi:  "Le 
mie  memorie  artistiche"  (afslutad  af 
Cicconetti  1872). 

Pacius,  Fr  e  d  r  i  k,  f.  19.  3.  1809  i  Ham- 
burg, t  8.  1.  1891  i  Helsingfors;  elev  af 


Spohr  och  Hauptmann  i  Kassel  1824 — 
27;  gaf  sedan  konserter  i  Nordtyskland 
och  utmärkte  sig  särskildt  genom  sitt 
spel  i  Spohrs  kvartetter  och  solokom- 
positioner för  violin.  På  en  konsert  i 
Stralsund  hade  han  bl.  a.  en  svensk  köp- 
man till  åhörare,  och  denne  blef  så  för- 
tjust i  hans  spel,  att  han  uppmanade 
honom  att  bege  sig  till  Sverige.  Han 
följde  rådet  och  kom  i  maj  1828  till 
Stockholm,  där  han  blef  mycket  väl 
emottagen.  Efter  en  konsert,  besökt  af 
kronprins  Oskar,  erhöll  han  anställning 
som  kammarmusiker  och  soloviolinist  i 
hofkapellet.  Denna  plats  tillträdde  han 
1.  9.  1828  och  innehade  den  först  till  1. 
7.  1830  sedan  från  15.  8.  1831—1.  7.  1834. 
I  Sverige  rådde  vid  denna  tid  formlig 
"Spohrfeber"  bland  musikvännerna.  Kas- 
selmästarens  kompositioner  spelades  öf- 
verallt  och  tonsättarna  skrefvo  i  Spohrs 
anda  eller  diskuterade,  inom  hvilket 
kompositionsfack  Spohr  var  mest  epok- 
görande. P.  kunde  således  ej  bli  annat 
än  välkommen  i  den  svenska  hufvud- 
staden.  Hans  hjärtevinnande  personlig- 
het bidrog  äfven  till,  att  han  blef  varmt 
afhållen  af  alla.  Af  de  svenska  musi- 
ker, hvilka  slöto  sig  till  honom,  märkas 
Crusell,  A.  F.  Lindblad  och  Geijer.  På 
våren  1834  sökte  P.  dock  befattningen 
som  musiklärare  vid  univ.  i  Helsingfors 
och  i  maj  s.  å.  erhöll  han  platsen.  Ännu 
i  sept.  var  han  dock  kvar  i  Stockholm 
och  först  i  början  af  febr.  1835  öfver- 
flyttade  han  definitivt  till  Finland.  Re- 
dan 21.  2.  gaf  han  sin  första  konsert  i 
Helsingfors  och  mottogs  på  det  mest 
förekommande  sätt  af  stadens  många 
musikvänner.  Omedelbart  efter  sin  an- 
komst ställde  han  sig  i  spetsen  för  en 
sångförening,  och  arbetet  inom  denna 
bedrefs  med  en  sådan  kraft,  att  man  re- 
dan 17.  4.  på  långfredagen  kunde  ge 
Spohrs  oratorium  "Die  letzten  Dinge". 
Denna  första  stora  konsert  följdes  sedan 
af  flera  andra,  hvarvid  alltid  den  bästa 
klassiska  och  moderna  musik  utfördes 
under  hans  ledning.  Under  det  första 
tiotalet  uppträdde  han  ofta  själf  som 
virtuos,  exekverande  dels  Spohrs  och  an- 
dra mästares  kompositioner,  dels  sina 
egna,  såsom  "Fantasi  för  violin"  (1842) 
och  "Konsert"  (1845).  Han  utbildade  där- 
jämte flera  elever  i  violiu,  såsom  Otto  v. 
Königslöw,  R.  v.  Böningh,  L.  Borgström 


766 


Paderewski 


och  senare  J.  Lindberg.  Åfven  större 
originalkompositioner  af  honom  utför- 
des vid  dessa  konserter,  såsom  deklama- 
toriet  "Die  Weihe  der  Töne"  (ffg.  17.  5. 
1839)  och  "Tod  im  Tode"  (1844),  en  "Zi- 
genarkör"  (1841),  en  "Festmarsch"  (1842), 
utom  en  mängd  af  honom  komponerade 
studentkvartetter.  Ännu  mer  bidrog  han 
till  att  höja  kärleken  till  musiken  ge- 
nom de  symfonikonserter,  hvilka  under 
hans  ledning  vidtogo  1845  och  fortforo 
nära  10  år,  sex  hvarje  år,  vid  hvilka 
kompositioner  af  Haydn,  Mozart,  Beetho- 
ven,  Mendelssohn  m.  fl.  utfördes,  äf- 
vensom  ett  "Allegro  maestoso"  af  honom 
själf  (1850).  Därjämte  gåfvos  hvarje  vår 
(vanligen  Långfredagen)  ett  oratorium. 
Vid  promotioner  och  andra  univ.-hög- 
tidligheter  anförde  han  musiken  under 
alla  de  35  år  han  innehade  platsen  som 
univ:tets  dir.  mus.  De  kompositioner, 
hvilka  gjort  honom  mest  populär,  äro 
"Suonii  sång"  (1847),  "Vårt  Land"  (13.  5. 
1848),  "Soldatgossen"  (1858),  "Warnung 
von  dem  Wasser"  samt  operan  "Kung 
Karls  jakt".  Ur  detta  sistnämnda  verk 
gåfvos  några  delar  å  en  konsert  18.  3. 
1851;  hela  operan  uppfördes  sedan  af 
amatörer  24.  3.  1852  och  ännu  8  ggr  efter 
hvarandra  s.  å.  Uppförandet  af  denna 
väckte  den  största  entusiasm  och  P.  stod 
nu  på  höjden  af  anseende  inom  landet. 
K.  t.  i  Sthlm  gaf  operan  1856  för  14  fulla 
hus  och  sedan  1860  vid  Karl  XV :s  krö- 
ning. 1856  kallades  P.  till  LMA.  (s.  å. 
ridd.  af  Vasaorden).  1860  erhöll  han  i 
Helsingfors  professors  titel  och  blef  1877 
hedersdoktor.  Sin  opera  omarbetade  han 
senare,  och  i  denna  nya  gestalt  gafs  den 
1875  och  1880  å  svenska  scenen  i  Hel- 
singfors. P:i  andra  dramatiska  kom- 
position (af  honom  själf  ställd  främst) 
"Prinsessan  af  Cypern"  (sorgespel  i  4  a. 
efter  motiv  ur  Kalevala)  gafs  vid  invig- 
ningen af  Nya  teatern  i  Helsingfors  28., 
29.  och  30.  11.  1860  (l:sta  akten  ånyo  gif- 
ven  i  juni  1876  vid  kejsarbesöket  i  Hel- 
singfors). Hans  sista  stora  opera  "Lore- 
ley"  uppfördes  ffg.  28.  4.  1887  å  Alexan- 
derteatern i  Hfors.  Han  visade  sig  här 
ha  rönt  något  inflytande  af  Wagnermu- 
siken.  Verket  uppfördes  under  storman- 
de bifall,  och  kompositören  hedrades  på 
det  utsöktaste  sätt.  Af  P:i  större  sång- 
verk står  kantaten  öfver  H.  G.  Porthan 
(1860)    främst.     At   manssången   hade   P. 


ägnat  stor  uppmärksamhet  och  öfvade 
studenterna  till  mycket  goda  prestatio- 
ner. Sin  befattning  vid  univ.  lämnade 
han  på  sin  60-årsdag  1869.  Såväl  då  som 
tio  år  innan  på  50-årsdagen  fick  han 
mottaga  talrika  bevis  på  kärlek  och  till- 
gifvenhet.  P.  var  varmt  fästad  vid  skal- 
den Topelius,  som  för  honom  skref  tex- 
ten till  de  två  första  operorna.  Äfven 
till  "Loreley"  hade  P.  önskat  förvärfva 
sin  vän  till  textförfattare.  Redan  på  60- 
talet  var  P.  sysselsatt  med  musiken  till 
verket  och  ville  ha  en  operatext  byggd 
på  Geibels  "Loreley",  men  Topelius  ville 
ej  "degradera  poesin  och  göra  henne  till 
musikens  tjänstepiga"  (T:i  egna  ord). 
Kompositören  måste  därför  nöja  sig 
med,  att  vännen  förkortade  Geibels  dikt. 
Skalden  har  om  P:i  spel  och  ledareför- 
måga yttrat:  "Det  var  en  fulländad 
stråkföring  och  fin  nyans.  Man  kunde 
ej  se  något  mera  elegant  och  plastiskt 
afrundadt,  än  denna  krökta  hand  under 
den  hvita  manschetten.  Men  i  den  och 
i  taktpinnen  framför  orkestern  var  en 
kraft,  som  dominerade  alla  medspelan- 
de."  —  P.  var  sedan  1842  gift  med  Nina 
Lucia  Martin  och  hade  med  henne  en 
son  och  två  döttrar,  den  äldsta  af  dessa, 
en  god  sångerska,  var  gift  med  den  be- 
römde tonsättaren  och  skriftställaren 
Karl  Collan.  —  Litt.:  Biografier  i 
Finsk  biogr.  handbok,  Sv.  Musiktidn. 
1884  s.  65  och  1891  s.  12;  O.  Andersson, 
Inhemska  musiksträfvanden,  Hfors  1907 
s.  61  ff.  (med  bref  från  och  till  P.);  upp- 
satser i  "Finsk  musikrevy"  ("Några  an- 
teckningar rör.  P:i  ankomst  till  Fin- 
land", 1909);  minnesteckning  af  Z.  Tope- 
lius i  kalendern  Nornan  1891;  dansk 
biogr.  af  H.  Nutzhorn  i  "Danskeren"  VI. 
—  P:i  bröstbild  (modellerad  af  E.  Vik- 
ström) restes  8.  6.  1895  i  Kaisaniemi  park 
i  Helsingfors  (Topelii  dikt  vid  detta  till- 
fälle se  bl.  a.  Sv.  Musikt.  1895  s.  115). 

Paderewski,  I  g  n  a  z,  f.  18.  11.  1860  i 
Kurilovka,  Podolien;  pianist  och  kom- 
positör; elev  af  musikinstitutet  i  War- 
schau;  1879  lärare  vid  samma  anstalt; 
1883  elev  af  Kiel  och  Urban  i  Berlin;  var 
sedan  någon  tid  hos  Leschetizki  i  Wien 
och  begaf  sig  därefter  ut  på  konsertre- 
sor, under  hvilka  han  särskildt  i  Lon- 
don, Paris,  New  York  och  Chicago  skör- 
dade rikligt  bifall.  Skandinavien  gästa- 
de han  1901.     P.   är  sedan  1909  direktör 


Padiglione — Paesiello 


767 


för  konserv,  i  Warschau.  Jämte  flera 
populära  småstycken  för  piano  skref 
han  en  konsert  i  A-moll,  operorna  "Man- 
ru"  (1901)  och  "Sakuntala"  (1909),  en 
symfoni  samt  flera  solosånger.  —  Litt.: 
E.  A.  Baughan,  I.  P.  (1907,  engelsk);  H. 
Finck,  P.  and  his  art  (1895);  Alfr.  Nossig, 
J.  J.  P.  (tysk);  sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt. 
1901   s.   57. 

Padiglione  (it.),  den  trattformiga  myn- 
ningen å  mässingsinstrument. 

1.  Padilla  y  Ramos,  Mariano,  f .  1842 
i  Murcia,  t  23.  11.  1906  i  Auteuil  vid  Pa- 
ris; sångare  (baryton);  elev  af  Mabellini 
i  Florens;  gift  sedan  1869  med  sånger- 
skan Desirée  Artöt  (s.  d.);  tills.  m. 
sin  maka  företog  han  flera  konsertresor 
öfverallt  i  Europa  och  gästade  tills.  m. 
henne  Skandinavien  okt.  1877  (jämte  H. 
Wieniawski,  A.  Jael  och  Bottesini)  och 
apr.  1883  (jämte  E.  Sehaelling);  1887  bi- 
trädde han  Sigrid  Arnoldson  vid  hennes 
konserter  i  Norden  (jämte  Marsick  och 
Arditi).  P.  var  särskildt  en  ypperlig 
buffasångare. 

2.  Lola  Artöt  de  Padilla,  den 
föreg:s  dotter;  sångerska  (mezzosopran); 
var  någon  tid  anställd  vid  Op.-comique 
i  Paris  och  tillhörde  1905 — 08  komiska 
operan  i  Berlin;  sedan  1910  medlem  af 
k.  operan  i  Berlin;  L.  A.  de  P.  gästade 
Skandinavien  våren  1905  (se  Sv.  Musikt. 
1905  s.  42  och  68). 

Padovana,  italiensk  dans  från  1500-ta- 
let;  3/*  takt;  ingick  som  nr  3  i  1570-ta- 
lets  svit  (Passamezzo-Gagliarda-Padova- 
na-Ripresa).  Se  härom  T.  Norlind,  Zur 
Geschichte  d.  Suite  (Smbd.  IMG.).  P. 
bör  ej  förväxlas  med  den  samtida  dan- 
sen P  a  v  a  n  a  (s.  d.). 

Paér,  F  e  r  d  i  n  a  n  d  o,  f .  1.  6.  1771  i 
Parma,  t  3.  5.  1839  i  Paris;  utbildad  af 
Gasparo  Ghiretti  i  födelsestaden;  blef 
vid  20  års  ålder  kapellmästare  i  Venedig, 
där  han  vidare  utbildade  sin  operastil; 
anställdes  1798  tillsammans  med  sin  hu- 
stru sångerskan  Riecardi  vid  italienska 
operan  i  Wien;  här  skref  han  bl.  a.  sitt 
bästa  och  berömdaste  verk  "Camilla,  os- 
sia  il  Sotteraneo"  (1801);  var  1803—06  ka- 
pellmästare i  Dresden  och  komponerade 
"Sargino"  (1803)  samt  "Eleonora"  (1804; 
samma  ämne  som  Beethovens  "Fidelio"); 
1806  följde  P.  Napoleon  till  Warschau 
och  Posen  samt  anställdes  1807  som  hof- 
kapellmästare   i   Paris;   1812—27  var   han 


anställd  vid  italienska  operan  i  den 
franska  hufvudstaden,  1823—26  med  Ros- 
sini  som  öfverdirigent;  af  hans  8  operor 
för  denna  teater  kunna  nämnas:  "Agne- 
se"  (1811)  och  "Le  maitre  de  chapelle" 
(1821);  1831  kallades  han  till  led.  af  Aka- 
demien och  1832  blef  han  direktör  för 
konungens  kammarmusik.  P.  skref  43 
operor  samt  flera  oratorier,  mässor,  mo- 
tetter,  kantater,  en  "bacchanalisk  sym- 
foni" samt  diverse  instrumentalmusik. 
Som  operakompositör  var  han  högt  an- 
sedd af  sin  samtid,  men  få  af  hans  ar- 
beten för  scenen  ha  förmått  hålla  sig 
länge  uppe.  De  äro  melodiösa  och  i  all- 
mänhet sorgfälligt  utarbetade  men  sak- 
na dock  dramatisk  kraft  och  verka  där- 
för föråldrade  i  jämförelse  med  Cheru- 
binis,  Spontinis  och  Méhuls  arbeten. 
Till  Sverige  nådde  tvenne  af  hans  ope- 
ror ("Griselda"  1810;  "Sargino"  1806,  in- 
till 1810  gifvet  39  ggr  å  k.  t.)  och  till 
Danmark  fyra  ("Agnese"  1823;  "Un  ca- 
price  de  femme"  1838;  "Sargino"  1820,  "I 
fuorusciti"   1823,   alla   å   k.   t.   Kphn). 

Paesiello,  Giovanni,  f.  9.  5.  1741  i 
Tarent,  t  5.  6.  1816  i  Neapel;  elev  af  Du- 
rante  vid  Sant'  Onofriokonserv.  i  Nea- 
pel; anställdes  som  hjälplärare  där  och 
skref  under  denna  tid  en  del  kyrkliga 
verk;  1763  komponerade  han  sitt  första 
stycke  för  teatern  och  vann  sedan  be- 
römmelse öfver  Italien  genom  sina  ope- 
ror. 1776  kallades  han  af  kejsarinnan 
Katharina  II  till  Petersburg,  där  han 
utnämndes  till  kapellmästare  och  in- 
spektör för  de  båda  italienska  operorna. 
Af  hans  verk  för  den  ryska  hufvudsta- 
den kunna  särskildt  nämnas  den  sedan 
intill  Rossinis  tid  så  berömda  operan  "Il 
barbiere  di  Seviglia"  (1782;  Sthlm  1797) 
och  "I  filosofi  immaginari"  (1781;  Kphn 
1784).  Efter  8  års  vistelse  i  Ryssland  be- 
gaf  han  sig  tillbaka  till  sitt  hemland. 
Under  vägen  blef  han  någon  tid  i  Wien 
och  komponerade  för  kejsar  Josef  II  tolf 
symfonier  och  en  opera  "Il  re  Teodoro" 
(1784;  Kphn  1795),  hvilken  senare  ansetts 
som  en  af  hans  bästa.  1784  utnämndes 
han  till  hofkapellmästare  hos  konung 
Ferdinand  IV  af  Neapel  och  skref  sedan 
en  del  operor,  hvilka  på  sin  tid  voro  rätt 
populära  ("I  Zingari  in  Fiera"  1789, 
"Nina"  1789).  1802  kallades  P.  till  Paris 
af  Napoleon,  hvilken  gaf  honom  i  upp- 
gift att  organisera  och  leda  det  franska 


768 


Paganiui 


hofkapellet.  Redan  året  efter  begärde 
han  dock  sitt  afsked  och  återvände  till 
Neapel,  där  han  intill  1815  innehade  hof- 
kapellmästaresysslan.  P.  skref  omkring 
100  operor  samt  dessutom  åtskillig  musik 
för  kyrkan  (mässor,  miserere,  Te  deum 
o.  a.)  och  instrumentala  verk  (symfonier, 
kammarmusikverk  m.  in.).  —  Biografier 
skrefvo  bl.  a.  J.  F.  Arnold  (1810),  Gagli- 
ardo  (1816),  Le  Sueur  (1816),  Dominichi 
(1818),  Schizzi   (1833). 

Paganini,  N  i  c  c  o  1  o,  f.  27.  10.  1782  i 
Genua,  t  27.  5.  1840  i  Nizza;  fadern,  en 
fattig  köpman,  ägde  själf  någon  färdig- 
het å  mandolin  samt  violin  och  gaf  där- 
för sin  son  den  första  kunskapen  på 
dessa  instrument.  Barnets  medfödda 
sjuklighet  blef  snarare  förvärrad  genom 
faderns  alltför  stränga  uppfostran  (ett 
vanligt  straff  för  förseelser  var  indra- 
gandet af  måltid);  1793  vid  9  års  ålder 
uppträdde  han  ffg.  offentligt;  någon 
egentlig  ordnad  undervisning  å  violin 
erhöll  han  aldrig,  därtill  var  han  för 
själfständig  och  egensinnig;  1798  rymde 
han  från  fädernehemmet  och  förde  se- 
dan länge  ett  kringflackande  lif.  1804 
återvände  han  till  Genua  och  studerade 
nu  med  allvar  och  flit  någon  tid.  Re- 
dan 1805  finna  vi  honom  dock  åter  på 
resor;  han  anställdes  s.  å.  som  solovioli- 
nist hos  hertigliga  hofvet  i  Lucca  men 
lämnade  1808  sin  plats.  Redan  nu  hade 
hans  spel  de  karaktäristiska  säregenhe- 
ter, som  sedan  gjorde  honom  så  berömd. 
Fr.  o.  m.  1809  bereste  han  konserterande 
Italien  och  uppehöll  sig  kortare  tid- 
punkter i  Ferrara,  Florens,  Bologna, 
Milano,  Ancona,  Venedig,  Rom  o.  a. 
ställen.  Hans  anseende  steg  med  hvarje 
år,  och  de  täflingsspel,  som  upprepade 
gånger  anställdes  mellan  honom  och  an- 
dra af  samtidens  stora  violinmästare, 
slutade  alltid  med  P:s  seger.  Före  1828 
hade  han  dock  ej  låtit  höra  sig  utanför 
Italien.  Först  sistnämnda  år  företog 
han  en  resa  norr  om  Alperna  och  lät  29. 
3.  1828  höra  sig  å  en  konsert  i  Wien. 
Från  denna  dag  räknas  i  allmänhet  hans 
världsberömdhet  som  samtidens  största 
mästare.  Den  österrikiska  hufvudsta- 
dens  beundran  för  honom  hade  inga 
gränser.  Han  var  med  ett  slag  Donau- 
stadens berömdaste  man.  Kejsaren  gaf 
honom  titel  af  hofvirtuos  och  staden 
Wien  dekorerade  honom  med  gyllene  St. 


Salvatormedaljen.  P.  begaf  sig  nu  på 
resor  i  Österrike,  Polen,  Bayern,  Sach- 
sen,  Preussen  och  Rhenprovinsen  och 
nådde  1831  Paris,  där  han  ffg.  lät  höra 
sig  å  operan  d.  9.  3.  Den  franska  huf- 
vudstaden  hedrade  honom  ej  mindre  än 
den  österrikiska.  Han  kvarblef  där 
till  maj  och  begaf  sig  sedan  till  Eng- 
land. Den  första  konserten  i  London 
ägde  rum  21.  5.  1831,  och  tidningarna 
konstaterade,  att  han  strax  blifvit  före- 
mål för  en  "excissive  and  noisy  admi- 
ration".  Han  kvarstannade  i  England 
till  juni  1832  (sista  konserten  17.  6.).  Se- 
dan återvände  han  till  sitt  hemland. 
Hans  fyraåriga  resa  utanför  Italien  1828 
— 32  hade  gifvit  honom  världsrykte  men 
den  pekuniära  vinsten  var  ej  mindre. 
Han  byggde  sig  ett  hem  nära  Panna, 
"Villa  Gajona",  och  uppehöll  sig  där,  då 
han  ej  var  på  resor.  Vintern  1833 — 34  till- 
bragte  han  åter  i  Paris  men  drog  sig 
snart  tillbaka  till  sin  villa.  Hans  alltid 
bräckliga  kroppskonstitution  tvang  ho- 
nom att  1839  söka  mildare  klimat,  och 
han  begaf  sig  därför  till  Genua,  men,  då 
han  ej  här  kunde  finna  bot,  reste  han  vi- 
dare till  Nizza,  där  han  snart  afled.  P. 
var  någon  tid  gift  med  sångerskan  Anto- 
nia Bianchi  och  hade  med  henne  sonen 
Achille,  hvilken  ärfde  hans  förmögen- 
het uppgående  till  öfver  l1^  mill.  lire. 
P:s  egendomliga,  lidelsefulla  väsen  väck- 
te beundran  och  nyfikenhet  öfverallt. 
Mellan  sina  många  konsertresor  till- 
bragte  han  långa  tider  i  fullständig  till- 
bakadragenhet. Delvis  kan  denna  in- 
bundenhet  förklaras  ur  hans  kroppsliga 
sjuklighet,  men  allmänheten  ville  ej 
nöja  sig  med  denna  enkla  förklaring 
utan  uppdiktade  en  mängd  spännande 
historier  om  erotiska  äfventyr  m.  m.  Då 
hans  spel  särskildt  utöfvade  en  trolsk 
dragningskraft  å  damer,  och  konstnären 
själf  ej  var  någon  kall  mottagare  af  an- 
dras kärlek,  voro  väl  många  berättelser 
om  häftiga  passioner  och  lidelsefull 
svartsjuka  ej  helt  och  hållet  gripna  ur 
luften.  Att  han  fått  draga  sig  undan 
världen  blott  för  dessas  skull  synes  dock 
mindre  antagligt.  Ännu  mindre  har 
berättelsen  om  hans  fängslande  på 
grund  af  en  kvinnas  svartsjuka  vunnit 
bekräftelse.  P.  älskade  hasardspelet  i 
hög  grad  och  kunde  sätta  upp  fabellösa 
summor  på  spel.     Som  konstnär  utförde 


Pagliacci— Paladilhe 


761» 


han  så  godt  som  uteslutande  egna  fan- 
tasier och  variationer  öfver  omtyckta 
melodier.  Konsten  att  underordna  sig 
en  annan  konstnärs  intuition  genom  att 
spela  med  förståelse  andras  verk,  lärde 
han  sig  aldrig.  Därför  blef  han  en 
mycket  dålig  ensemblespelare.  Den  bre- 
da, fylliga  tonen  som  utmärkte  Spohrs 
violinspel,  fick  han  ej  heller.  Där- 
emot öfverträffade  han  den  tyske  mästa- 
ren på  det  rent  tekniska  området.  I 
pizzicato  med  vänster  hand,  flageoletto- 
ner,  dubbelgrepp,  snabba  passager,  glis- 
sando  m.  m.  öfverträffades  han  af  ingen. 
Hans  spel  var  dessutom  temperaments- 
fullt  och  eldigt  och  kunde  formligen  för- 
trolla alla.  Verkligt  skolbildande  blef 
P.  aldrig,  ehuru  han  för  violinspelets 
teknik  blef  af  utomordentlig  betydelse. 
Genom  Franz  Liszt  kom  han  äfven  att 
påverka  pianospelets  teknik.  Af  30-  och 
40-talens  virtuoser  torde  norrmannen 
Ole  Bull  kommit  honom  närmast  i  yttre, 
bländande  spel.  —  Af  hans  kompositio- 
ner trycktes  under  hans  lifstid  endast 
fyra  häften:  "Ventiquattro  capricci  per 
Violino  solo  dedicati  agli  artisti,  op.  1"; 
"Sei  Sonati  per  Violino  e  Chitarra,  op. 
2";  "Sei  Sonati  per  Violino  e  Chitarra, 
op.  3;"  "Tre  gran  Quartetti  a  violino, 
viola,  chitarra  e  violoncello,  op.  4  ad  5." 
Af  de  efter  hans  död  utgifna  kunna 
nämnas:  Concerto  in  E,  op.  6;  Concerto 
in  B,  op.  7;  "Le  Streghe",  op.  8;  "Le  Car- 
neval  de  Venice",  op.  10;  "Moto  perpe- 
tuo";  "Allegro  de  Concert",  op.  11  (alla 
med  ork.).  Schumann  och  Liszt  ha  tran- 
skriberat  hans  24  capriccer  för  piano; 
"Le  Streghe"  arrangerades  af  T.  B.  Cra- 
mer  för  piano  1832.  —  Om  P.  skrefvo 
bl.  a.:  C.  Guhr  (1829),  Schottky  (1830), 
Schiitz  (1830),  Harrys  (1830),  Conestabile 
(1851),  Fetis  (1851),  Eseudier  (1856),  Bru- 
ni  (1873),  Niggli  (1882),  Prodhomne  (1907). 
St.  Stratton  (1907). 

Pagliacci,  se  P  a  j  a  z  z  o. 

Pahlman,  Emil,  f.  1837,  t  i  Åbo  1890; 
kapellmästare  och  violinist;  tillhörde  en 
tid  Filip  v.  Schantz'  kapell  och  gjorde 
sig  i  Finland  känd  som  tonsättare  och 
orkesterarrangör. 

Paine,  John  K  n  o  w  1  e  s,  f.  9.  1.  1839 
i  Portland,  Maine,  t  25.  4.  1906  i  Cam- 
bridge (Mass.);  elev  af  Hermann  Kretsch- 
lnar  i  födelsestaden;  1858  i  Berlin  elev 
vid  Hochschule  f.  M.;   orgeln  blef  han6 


hufvudinstrument;  redan  före  återresan 
till  Amerika  1861  gaf  han  orgelkonserter 
i  Tyskland;  blef  1862  lärare  i  harmoni 
och  kontrapunkt  vid  Harvarduniv.  i 
Boston  (professor  1875);  1862—82  tillika 
organist.  Som  kompositör  var  P.  i  bör- 
jan starkt  påverkad  af  Mendelssohn,  se- 
dan äfven  af  Handel.  1873  gafs  i  Bo- 
ston hans  oratorium  "St.  Peter",  C-molls- 
symfonien  gafs  1876,  "Vårsymfonien" 
op.  23  1880  och  symf.  "An  Island  Fan- 
tasy"  1882.  Dessutom  skref  han  piano- 
och  violinsaker,  sånger,  motetter  m.  m. 
En  mässa  i  D-dur  uppfördes  1867  af 
Singakademien  i  Berlin.  P.  kompone- 
rade musik  till  flera  antika  skådespel 
(Sofokles,  Aristofanes)  samt  skref  en 
opera  "Azara".  Som  lärare  utöfvade  P. 
en  storartad  verksamhet  och  vann  en 
mängd  anhängare,  hvilka  vandrade  vi- 
dare i  hans  fotspår.  1907  utkom  en  "hi- 
story  of  music"  af  honom. 
Paisiello  se  P  a  e  s  i  e  1 1  o. 
Paix,  Jakob,  f .  1550  i  Augsburg,  t 
c.  1590  som  organist  i  Lauingen;  utgaf 
1583  och  1587  tvenne  orgelböcker  och  1589 
en  samling  22  motetter. 

Pajazzo,  Pagliacci  (it.),  B  a- 
j  a  z  z  i  (t.),  opera  i  2  a.,  text  och  musik 
af  Ruggiero  Leoncavallo;  premiär  å 
Teatro  Verme,  Milano,  21.  5.  1892;  sv. 
öfvers.  af  E.  Wallmark,  premiär  å  k.  t. 
Sthlm  28.  9.  1893  (150:te  ggn  2.  5.  1907); 
dansk  öfvers.  af  Erik  Bögh  (Bajadser); 
pr.  å  k.  t.  Kphn  3.  5.  1895;  nationalt. 
Kristiania  pr.  14.  5.  1906. 

Paladilhe,  É  m  i  1  e,  f.  3.  6.  1844  nära 
Montpellier;  elev  af  konserv,  i  Paris 
(Marmontel,  Halévy);  erhöll  Rompriset 
med  kantaten  "Ivan  IV";  efter  italien- 
ska resan  skref  han  operan  "Le  pas- 
sant",  som  gafs  å  Op.-com.  24.  4.  1872; 
8.  5.  1875  uppfördes  där  hans  andra 
opera  "L'Amour  africain";  30.  12.  1878 
följde  hans  tredje  mera  framstående 
sceniska  verk  "Suzanne";  operan  "Dia- 
na" uppfördes  23.  2.  1885  å  Op.-com.  men 
föll  snart;  ett  orkesterverk  "Fragments 
symphoniques"  gafs  af  "Concerts  popu- 
laires"  5.  3.  1882.  1881  erhöll  han  heders- 
legionen; 1892  gafs  det  lyriska  dramat 
"Saintes  Maries  de  la  mer"  i  Montpellier 
och  s.  å.  blef  han  led.  af  akademien. 
P.  är  medlem  af  konservatoriets  studie- 
kommission. 


770 


Paléographie  musicale— Palestrina 


Paléographie  musicale,  en  publikation 
med  fototypiska  reproduktioner  af  gam- 
la medeltida  musikhandskrifter,  innehål- 
lande liturgisk  musik.  Samlingen,  som 
alltsedan  1889  utgifvits  af  benediktiner- 
munkarna  från  Solesmes  (sedan  1903  ön 
Wight)  har  hufvudsakligen  redigerats  af 
Dom  André  Mocquereau. 

Palestrina,  Giovanni  Pierluigi 
da,  f.  1526  i  Palestrina,  söder  om  Rom 
(antikens  Praeneste);  familjenamnet  är 
Pierluigi;  tillnamnet  skrifves  något  oli- 
ka: Giovanni,  Giannetto,  Gianetto;  lati- 
niseradt  är  namnet:  Joannes  Petraloy- 
sius  Praenestinus;  å  flera  af  de  äldsta 
trycken  namnes  han  endast  med  förnam- 
net; t  i  Rom  2.  2.  1594.  Till  Rom  kom 
han  för  att  studera  musik  1540  och  ut- 
nämndes 28.  10.  1544  till  organist  och 
sånglärare  i  födelsestaden;  blef  i  sept. 
1551  Rubinos  efterträdare  som  musiklä- 
rare vid  capella  Giulia  i  Vatikanen;  fö- 
reträdarens titel  "magister  puerorum" 
ändrades  för  P.  till  "magister  cappellae". 
Redan  nu  åtnjöt  han  stort  anseende  som 
musiker.  1554  vid  28  års  ålder  utgaf  han 
sin  första  samling:  4  mässor  för  4  stäm- 
mor; denna  tillägnades  påfven  Julius 
III.  Såsom  ett  tack  för  gåfvan  utnämn- 
de påfven  honom  1555  till  medlem  af  sitt 
privatkapell.  I  detta  upptogs  endast 
präster,  och  P.  var  vid  denna  tid  gift 
och  hade  fyra  barn;  härtill  kom  att 
påfvens  privatkapell  hufvudsakligen  ut- 
gjordes af  sångare  och  P.  hade  endast 
en  obetydlig  stämma;  hans  ställning 
blef  därför  tämligen  tryckt  och  skulle 
äfven  i  framtiden  bli  honom  omöjlig  att 
bibehålla.  Julius  III:s  efterträdare  1555, 
Marcellus  II,  regerade  endast  23  dagar. 
P.  skref  för  honom  sin  sedan  så  berömda 
"'missa  papae  Marcelli".  Efterträdaren 
Paul  IV  blef  den  stränge  reformatorn. 
P.  aflägsnades  ur  kapellet  och  fick  nöja 
sig  med  en  pension  å  6  scudi  i  månaden. 
2  månader  efter  erhöll  han  dock  en  ny 
plats  som  maéstro  della  capella  vid  Late- 
ranen.  1561  utbytte  han  denna  plats  mot 
en  liknande  vid  Santa  Maria  Maggiore. 
Här  stannade  P.  tio  års  tid  och  inträdde 
först  1571  efter  Animuccias  död  officiellt 
i  sin  gamla  plats  som  kapellmästare  vid 
Vatikanen.  Alltsedan  1554,  då  första  bo- 
ken med  kompositioner  utkommit,  hade 
han  varit  flitigt  verksam  som  tonsättare. 
Den  nya  efter  honom  uppkallade  "Pale- 


strinastilen"  framträder  särskildt  i  "Je- 
remias'  lamentationer"  för  fyra  röster 
och  i  "Improperia"  (1560).  Det  utmär- 
kande för  denna  nya  stil  är  dess  enkla 
homofona  hållning  med  fylliga,  mäktiga 
ackorder  utan  förkonstlad  kontrapunk- 
tik.  Den  nederländska  skolan  öfvergaf 
P.  dock  aldrig  helt.  Ännu  i  hans  sista 
verk  framträder  det  lärda  draget  med 
canonsatser  och  sträng  stämföring,  men 
jämte  denna  lärda  stil  framskymtade 
efter  1554  alltid  en  annan,  med  större  en- 
kelhet och  allvar,  strängt  vokal  hållen,  ej 
sällan  högstämdt  pompös,  t.  o.  m.  ibland 
något  ihålig,  men  aldrig  banal  eller  för- 
världsligad.  De  efter  1554  under  hans 
lifstid  publicerade  verken  äro:  1555  för- 
sta boken  madrigaler,  1563  första  boken 
motetter,  1567  andra  boken  mässor,  1569 
första  boken  5 — 7-stämmiga  motetter,  1570 
tredje  boken  mässor,  1572  andra  boken 
5 — 8-stämmiga  motetter,  1575  tredje  bo- 
ken 5 — 8-st.  motetter,  1581  5-st.  madriga- 
ler, 1581  4-st.  motetter,  1582  fjärde  boken 
mässor,  1584  fjärde  och  femte  boken  5-st. 
motetter,  1586  andra  boken  4-st.  madriga- 
ler, 1588  lamentationer,  1589  4-st  hymner, 
1590  femte  boken  mässor,  1591  magnificat, 
1593  offertorier  o.  litanier,  1593—94  sjätte 
boken  mässor.  Högst  stå  i  allmänhet  de 
verk,  som  skrifvits  under  Maria  Maggio- 
retiden  1561 — 71.  P:s  höga  anseende  som 
den  katolska  flerstämmiga  kyrkomusi- 
kens restaurator  förskrifver  sig  från  Tri- 
dentinska  mötets  slut.  Man  hade  å  detta 
kyrkomöte  bl.  a.  behandlat  möjlighe- 
ten att  få  en  kyrkomusik  befriad  från 
världsliga  tema  och  i  värdig,  religiös 
anda.  P.  fick  i  uppdrag  att  skrifva  mu- 
siken, som  skulle  utföras  i  Vatikanen. 
Tre  mässor  uppfördes,  och  af  dessa  väck- 
te särskildt  Marcellusmässan  af  1555  upp- 
märksamhet. Det  högtidliga  ögonblick, 
då  dessa  afsjöngos  af  den  påfliga  kören 
i  sixtinska  kapellet  var  19.  6.  1565.  Ge- 
nom ett  påfligt  bref  blef  Marcellusmäs- 
san förklarad  för  mönstret,  huru  kyrko- 
musik borde  vara.  P.  innehade  jämte 
sina  officiella  platser  andra  sysslor.  Så 
var  han  verksam  som  kompositör  för  Fi- 
lippo  Neris  "oratorier",  var  konsert- 
mästare hos  fursten  Buoncompagni  och 
skötte  en  läraresyssla  vid  Naninos  mu- 
sikskola. 1577  lät  Gregorius  XIII  upp- 
draga åt  honom  att  revidera  den  grego- 
rianska    koralsången.      Någon     verksam 


Palinodi— Palmen 


771 


del  i  arbetet  kom  dock  P.  aldrig  att  in- 
taga. —  1580  förlorade  P.  sin  hustru  och 
skref  en  gripande  motett,  "Super  flu- 
mina  Babylonis"  öfver  henne.  —  Breit- 
kopf  &  Härtel  utgaf  1862—1903  en  sam- 
lad upplaga  af  hans  verk  (bd  1 — 3  red. 
af  de  Witt,  4—8  af  F.  Espagne,  9  af  F. 
Commer,  10—33  af  F.  X.  Haberl).  I  denna 
edition  ingå  bl.  a.  93  mässor  och  256  mo- 
tetter.  Flera  af  P:s  mera  berömda  verk 
äro  upptagna  i  Commers,  Proskes,  Roch- 
litz,  Tuchers,  Winterfelds  m.  fl.  samlin- 
gar. —  P:s  främsta  biograf  är  Baini, 
som  1828  utgaf  en  lefnadsteckning  i  två 
band  (tysk  uppl.  1834).  Tyska  original- 
biografier finnas  af  K.  v.  Winterfeld 
(1832)  och  W.  Bäumker  (1877).  En  ita- 
liensk biografi  utgafs  1895  af  S.  Galotti 
och  A.  Nasoni;  s.  å.  en  annan  af  Cametti; 
en  fransk  biogr.  skref  G.  Felix  1895  (P. 
et  la  musique  sacrée  1594—1894);  1905 
skref  M.  Brenet  en  biogr.  i  "Maitres  de 
la  musique";  P.  Wagner  utgaf  1890  bo- 
ken "P.  als  weltlicher  Komponist"  och 
skref  i  Viertelj.  d.  MW.  1892  "Das  Ma- 
drigal  und  P."  Se  äfven  Haberls  Kir- 
chenmus.  Jahrb.  1886.  Svensk  biogr.  i 
Sv.  Musikt.  1894  s.  105. 

Palinodi  (af  gr.  palinodia,  af  palin, 
tillbaka,  och  ode,  sång),  "motsång",  åter- 
kallelse  af  en  föregående  sång  medelst 
en  ny,  som  uttrycker  motsatt  tänkesätt. 
Se  A.  F.  Lindblads  sång  s.  44  i  Efterl. 
sånger,  som  svar  å  en  sång  af  G.  Wen- 
nerberg  i  dennes  6:te  sånghäfte  (jfr  s. 
546  här  i   lex.). 

1.  Pallavicino,  Benedetto,  f.  i  Cre- 
mona,  kapellmästare  i  Mantua;  lefde  än- 
nu 1616;  skref  en  mängd  madrigaler,  af 
hvilka  första  boken  trycktes  1579. 

2.  C  a  r  1  o  P.,  f.  1630  i  Salö,  t  29.  1. 
1688  i  Dresden  som  kapellmästare  vid 
italienska  teatern;  komponerade  flera 
operor  för  Dresden  och  italienska  scener. 

1.  Palm,  Johan  Fredrik,  f .  19.  8. 
1753  i  Stockholm,  t  15.  3. 1821  på  Edsberg, 
Sollentuna  skn;  klaverlärare  vid  kon- 
serv, i  Sthlm  1772;  "ackompagnatör  vid 
klavecinen"  vid  k.  t.  Sthlm  1778—87; 
andre  sångmästare  där  1787—1805;  lärare 
i    elementarsång    vid    konserv.    1818—21; 

fvar  af  sin  samtid  högt  uppburen  som 
kompositör  af  små  visor.  Han  tillhörde 
den  Lenngrenska  kretsen  och  skref  där- 
för mest  musik  till  denna  krets'  dikter. 
Samlingen    "Skaldestycken    satta    i    mu- 


sik" innehåller  ej  mindre  än  36  visor  af 
honom  (Sv.  Sång  1900  återger  tvenne  af 
dem).  P.  var  äfven  en  värderad  med- 
lem af  Par  Brioole.  LMA  1794.  —  Litt.: 
Theateralmanack  1779. 

2.  K  a  r  1  H  e  r  m  a  n  P.,  f .  18.  5.  1863  i 
Kyrketorps  församling,  Västerg.;  stude- 
rade vid  Lunds  univ.  1882—86,  sedan  i 
Uppsala;  kand.  teol.  i  Uppsala  1902;  org.- 
och  kyrkos.-ex.  1898;  organist  vid  Upp- 
sala domkyrka  1898—1904;  lärare  i  kyr- 
kosång vid  Uppsala  univ.  1904—11;  1902 
domkyrkoadjunkt;  1905 — 11  fängelseprc- 
dikant  i  Uppsala;  lärare  i  sång  och  mu- 
sik vid  Uppsala  elem.-lärov.  för  flickor 
1887—93;  1911  kyrkoherde  i  Sånga  och. 
Skå  församlingar.  P.  var  1910—13  led. 
af  liturgiska  musikkommittén  och  har 
genom  flera  skrifter  visat  sig  vara  en 
god  kännare  af  svensk  kyrkomusikhisto- 
ria. Hans  bästa  skrift  inom  detta  om- 
råde är  en  biografi  af  Harald  Vallerius 
(Kyrkosången  1904);  en  annan  skrift  är: 
"Om  folktonen  i  den  lutherska  försam- 
lingssången" (1910).  Som  kompositör  af 
manskvartetter  har  han  förvärfvat  sig 
ett  berömdt  namn  hufvudsakligen  genom 
den  särskildt  af  Lunds  studentsångför. 
så  flitigt  sjungna  sången  "Under  rönn 
och  syren";  en  annan  känd  manskör  är: 
"Sång  till  Västergötland".  Af  hans  öf- 
riga  musikaliska  produktion  märkas: 
solosånger,  barnvisor,  2  hftn  "Folkvisor 
från  Västergötland",  "Militärsångbok" 
(1910  utg.  tills.  m.   K.   Örström). 

Palmblad,  Karl  Johan,  f.  4.  8.  1853 
i  Östergötland;  elev  af  konserv,  i  Sthlm 
1877—82;  klarinettist  i  hof kapellet  1879; 
musikdirektör  vid  Bohusläns  regemente 
1886. 

Palme,  Eudolph,  f .  23. 10. 1834  i  Bar- 
by  a.  E.,  f  8.  1.  1909  i  Magdeburg  som 
organist  vid  Heil.  Geistkyrkan;  skref 
flera  studieverk  för  orgeln  och  kompo- 
nerade äfven  för  detta  instrument  (ko- 
ralförspel, sonater,  "Orgelweihe",  Kon- 
zertphantasie  mit  Männerchor"  m.  fl.); 
utgaf  därjämte  studieverk  för  piano.  1908 
utkom    en    bok    "Das    Orgelregistrieren". 

Palmen,  C.  E.  T.,  f.  i  Borås  2.  4.  1841, 
t  där  26.  3.  1902;  erhöll  sin  musikaliska 
utbildning  i  Göteborg  på  60-talet;  ver- 
kade som  sånganförare  i  födelsestaden 
under  39  års  tid  i  olika  föreningar,  där- 
ibland Borås'  Par  Bricole;  bildade  eget 
musikkapell     och     stråkkvartettsällskap; 


772 


Palmer— Panofka 


ägnade  sig  med  ifver  åt  kammarmusiken 
och  gaf  flera  konserter  i  födelsestaden; 
komponerade  orkestersaker,  sånger  för 
bl.  kör  och  en  stråkkvartett.  För  hem- 
stadens musiklif  var  P.  ett  värdefullt 
stöd. 

Palmer,  Frederik,  pseudonym  för 
fru  Emma  H  a  r  t  m  a  n  n  (se  J.  P.  E. 
H  a  r  t  m  a  n  n   s.   365   här). 

Palmgren,  S  e  1  i  m,  f.  16.  2.  1878  i  Björ- 
neborg; student  1895;  elev  af  musikinsti- 
tutet i  Helsingfors  1895—99;  fullbordade 
sina  musikstudier  i  Tyskland  under  K. 
Ansorge,  W.  Berger  och  F.  Busoni;  har 
sedan  hufvudsakligen  verkat  i  den  fin- 
ska hufvudstaden  som  konsertspelare 
(pianist)  och  lärare;  var  kördirigent  för 
"Y.  L."  i  Helsingfors  1902—04  och  för 
Mus.  sällskapets  ork.  i  Åbo  1909—12;  gä- 
stade Stockholm  bl.  a.  1914.  P.  har  för- 
värfvat  sig  ett  aktadt  namn  som  tonsät- 
tare genom  en  mängd  kompositioner,  af 
hvilka  må  nämnas:  Konsert  i  G-moll  för 
piano  o.  ork.,  musik  till  sagospelet  "Tuh- 
kimo",  tonmålningen  "Floden",  piano- 
kompositionerna: sonat  i  D-moll,  Suite, 
Fantasi,  Ballad,  Finnische  Lyrik,  Ke- 
vät  (Maj.  7  nr),  Lyriskt  intermezzo,  24 
preludier,  op.  17  m.  m.;  dessutom  flera 
solosånger  och  manskörer.  Hans  opera 
"Daniel  Hjort"  uppfördes  i  Åbo  o.  Hel- 
singfors 1910.  En  opera,  "Peter  Schle- 
mihl",  har  ej  ännu  gifvits.  —  P.  är  gift 
med  sångerskan  Maikki  Pakari- 
n  e  n(-Järnefelt). 

1.  Palmstedt,  Erik,  f.  16.  12.  1741  i 
Stockholm,  t  där  12.  6.  1803;  son  af  vio- 
linisten i  hofkapellet  Johan  P.  (i  hof- 
kap.  1736 — 71);  arkitekt;  därjämte  orga- 
nist vid  Riddarholmskyrkan  1779—1806. 
LMA  1781.  "En  för  sin  tid  utmärkt  kla- 
ver- och  orgelspelare"  (Mus.  ak:s  handl. 
70—71  s.  43).  P.  umgicks  förtroligt  med 
alla  hufvudstadens  främsta  musiker  så 
t.  ex.  Kraus,  Vogler,  Wikmanson.  Åfven 
Bellman  räknades  bland  hans  vänner. 

2.  C  a  r  1  P.,  den  föreg:s  son,  f.  9.  6. 
1785  i  Stockholm,  f  där  6.  4.  1870;  tekni- 
ker och  akustiker;  erhöll  en  solid  musi- 
kalisk uppfostran;  inskrefs  1799  som 
elev  i  Mus.  ak:s  sångklass;  sjöng  1801 
vid  "Skapelsens"  första  uppförande;  spe- 
lade därjämte  piano;  flyttade  1828  till 
Göteborg  som  chef  för  Chalmerska  in- 
stitutet och  verkade  äfven  i  denna  stad 
till  musikens  förkofran.     1852  återvände 


han  till  hufvudstaden.  LMA  1856.  S.  å. 
föreslog  han  i  Mus.  ak.  införandet  af 
den  i  Paris  antagna  stämgaffeln  och  höll 
30.  9.  1857  där  ett  föredrag  om  normal- 
stämgaffeln; 1867  trycktes  i  ak:s  handl. 
en  uppsats  i  samma  ämne.  1859,  60  och 
61  höll  P.  mycket  uppmärksammade  fö- 
reläsningar i  akustiken  vid  mus.  ak:s 
läroverk.  Åfven  i  öfrigt  var  han  en 
nitisk  främjare  af  ak.  och  har  till  dess 
protokoll  öfverlämnat  flera  gedigna  före- 
drag i  musikaliska  ämnen;  1857—61  led. 
af  Mus.  ak:s  direktion;  under  flera  år 
hade  han  ak:s  uppdrag  att  examinera 
orgelbyggare.  Ak.  lät  prägla  en  guld- 
medalj öfver  honom  31.  1.  1860.  —  Om 
hans  musikaliska  verksamhet  samt  för- 
tjänster om  Mus.  ak.,  se  Mus.  ak:s  handl. 
1870  f.   s.   43   ff. 

Palmula  (lat.),  tangent. 

Pandero  (sp.),  baskisk  trumma  (tam- 
burin). 

Pandora,  Pandura,  Pandurina, 
se   B  a  n  d  u  r  a. 

Panflöjt  (gr.  syrinx),  blåsinstrument 
bestående  af  flera  olika  långa,  små  rör, 
sammanfogade  sida  vid  sida  till  en  rad, 
som  hålles  i  handen  och  blåses  med  mun- 
nen. Instrumentet  var  ett  populärt  her- 
deinstrument hos  grekerna  och  erhöll 
sitt  namn  efter  skogsguden  Pan. 

Panof ka,  Heinrich,  f.  3.  10.  1807  i 
Breslau,  t  18.  11.  1887  i  Florens;  elev  af 
Mayseder  (violin)  och  Joachim  Hoff- 
mann  (komp.)  i  Wien;  efter  fortsatta 
studier  i  Miinchen  och  Berlin  slog  han 
sig  ned  i  Paris,  där  han  1842  tills.  m. 
Bordogni  grundade  en  Académie  de 
chant;  vistades  1842 — 52  i  London,  där 
han  någon  tid  var  meddirektör  för  ita- 
lienska operan  (tills.  m.  Lumley  "Jenny 
Lindåret"  1847);  som  sånglärare  vann 
han  stort  anseende;  bodde  1852—66  åter 
i  Paris  och  sedan  i  Florens.  LMA  1854. 
Af  hans  många  studieverk  för  sång  må 
nämnas:  "The  practical  singing  tutor", 
"L'arte  del  canto  (op.  81)",  "Abécédaire 
vocal",  "24  vocalises  progressives  (op.  85)", 
"12  vocalises  d'artiste  (op.  86)",  "86  nou- 
veaux  exercises  (op.  88)",  "12  vocalises 
pour  contralto  (op.  89)".  P.  skref  äfven 
violinetyder,  öfversatte  till  tyska  Bail- 
lots  "Nouvelle  méthode"  samt  kompone- 
rade solostycken  för  violin,  violin  och 
piano  samt  violin  och  ork.  P.  var  äfven 
verksam  som  musikrecensent. 


Panpipa — Papa 


773 


Panpipa,  se  P  a  n  f  1  ö  j  t. 

Panseron,  Auguste  Mathieu,  f. 
26.  4.  1796  i  Paris,  t  29.  7.  1859  där;  er- 
höll 1813  Rompriset  och  studerade  kon- 
trapunkt för  Mattei  i  Bologna  samt  dess- 
utom sångkonst  för  flera  af  Italiens  bä- 
sta lärare;  1826  professor  "des  solfége" 
vid  konserv,  i  Paris,  1831  professor  i  "vo- 
kalisation"  och  1836  "sångprofessor".  P. 
skref  flera  högt  ansedda  studieverk  för 
sång,  däribland:  "A  B  C  musical",  "Sol- 
fége d'artiste",  "Progressive  solféges", 
"Méthode  de  vocalisation".  Dessutom  ut- 
gaf  han  en  harmonilära  ("Traité  de 
1'harmonie  pratique")  samt  "Mois  de 
Marie",  innehållande  1 — 3-stämmiga  mo- 
tetter,  mässor  och  hymner. 

Pantaleon,  pantalon,  ett  klaverin- 
strument  från  1700-talet  utgörande  en 
förbättring  af  hackbrädet  (s.  d.).  Det 
beskrifves  såsom  11  fot  i  längd  med  276 
tarmsträngar  och  speltes  med  två  pin- 
nar; "liknade  i  ljudet  en  blandning  af 
harpa,  luta,  klavecin  och  kontrabas". 
Instrumentet  har  fått  sitt  namn  efter 
dess  uppfinnare  Pantaleon  Heben- 
s  t  r  e  i  t,  hvilken  1690  spelade  på  det 
för  Ludvig  XIV.  P.  vann  under  1700- 
talet  stor  pupularitet.  Hebenstreits  elev 
Georg  Noelli  från  Mecklenburg- 
Schwerin  (f  1789)  gaf  konserter  i  Stock- 
holm i  nov.  och  dec.  1779.  Gustaf  III 
blef  så  intagen  af  instrumentet,  att  han 
förordnade,  att  någon  svensk  musiker 
skulle  utses  att  åtfölja  mästaren  och  af 
honom  taga  undervisning.  Violinisten 
C.  F.  V.  S  a  1  o  m  o  n  i  utsågs  härtill. 
Han  tog  lektioner  1780  och  1781  i  utlan- 
det och  lät  sedan  höra  sig  här  hemma. 
Intresset  sjönk  dock  snart,  och  Salomoni 
blef  dess  sista  utöfvare  i  Sverige. 
Noelli  har  själf  vid  sina  konserter  i 
Sverige  låtit  kungöra,  att  han  "sedan 
uppfinnarens  död  var  den  ende  mästa- 
ren". Någon  efterföljare  att  fortsätta 
konsten  erhöll  han  ej.  Likheten  i  prin- 
cip mellan  p.  och  piano  ("hammar kla- 
ver") gjorde,  att  det  gamla  namnet  nå- 
gon tid  begagnades  för  det  nya.  —  Om 
p.  i  Sverige  se  F.  A.  Dahlgren,  Ant. 
om  Sthlms  teatrar  s.  531,  588. 

Pantomim  (lat.  pantomimus,  af  gr. 
pan,  gen.  pantos,  allt,  och  mimos),  ett 
stumt  dramatiskt  spel,  hvilket  utföres 
endast  genom  uttrycksfulla  åtbörder  och 
dans,  utan  någon  af  skådespelaren  fram- 


sagd text.  De  pantomimiska  skådespe- 
len voro  mycket  populära  hos  romarna; 
innehållet  var  i  allmänhet  mytologiskt, 
mera  sällan  historiskt.  Meddelanden  om 
p.  hos  antikens  folk  finnas  i  Lukianos' 
skrift  "Om  dansen".  Den  moderna  p. 
står  i  nära  förbindelse  med  baletten. 

Panum,  Hortense,  f.  14.  3.  1856  i 
Kiel;  kom  1864  till  Kplin,  där  hon  blef 
elev  af  A.  Winding,  V.  Bendix  och  Ro- 
senhoff;  i  musikhistoria  elev  af  W.  Tap- 
pert i  Berlin;  1898  medstiftare  och  1901 
—03  ordförande  i  musikpedagogisk  för- 
ening; sedan  1907  lärarinna  i  musikhi- 
storia vid  k.  konserv,  i  Kphn;  skref  för- 
sta delen  af  "Illustreret  Musikhistorie" 
(1897—1905;  2:dra  delen  af  W.  Behrend), 
och  "Musikhistorien  i  kortfattet  Freni- 
stilling"  (1910).  Af  uppsatser  märkas: 
"Nordeuropas  gamle  strengeinstrumen- 
ter"  (For.  t.  norske  Fortidsm.  Bev.  1903); 
"De  folkelige  strengeinstrumenter  i  Nor- 
dens middelalder"  (ibid.  1905;  i  ny  be- 
arb.:  "Harfe  und  Lyra  im  alten  Nord- 
europa", Smlb.  IMG.  1905).  Af  öfriga 
böcker  kunna  nämnas:  "Musiken  og  mu- 
siklivet i  Danmark  för  anno  1800",  1904; 
"Musiken  og  Musiklivet  i  D.  efter  anno 
1800"  (1906);  "Haydn,  Mozart  og  Beetho- 
ven"  (1908);  "Middelalderens  Strengein- 
strumenter og  deres  Forlöbere  i  Oldti- 
den"  (1915).  P:s  studier  om  den  nordi- 
ska harpan  och  lyran  äro  af  ej  ringa 
betydelse.  Såsom  elev  af  Tappert  har 
hon  äfven  med  kärlek  omfattat  den 
gamla   lutniusiken. 

Papageno  och  P  a  p  a  g  e  n  a,  en  man- 
lig och  en  kvinnlig  personnage  i  Mo- 
zarts  opera  "Trollflöjten",  ett  slags  sorg- 
lösa naturmänniskor  med  fågelfjädrar 
på   kroppen. 

1.  Pape,  Heinrich,  f.  sannolikt  i 
Altona  el.  Hamburg,  t  i  Stockholm  1663, 
som  organist  vid  Jakobskyrkan,  där  han 
3.  2.  1662  anställdes  "på  en  förnämlig 
mans  rekommendation".  P.,  elev  af 
Jacob  Prastorius,  var  gift  med  en  syster 
till  skalden  Johann  Rist  i  Hamburg  och 
stod  genom  honom  nära  Hamburgs  litte- 
rära krets.  Han  skref  flera  andliga  me- 
lodier, hvilka  trycktes  bl.  a.  1642,  1648, 
1655.  Zahns  stora  samling  upptager  6 
melodier  och  Winterfeld,  Evangel.  Kir- 
chengesänge  II,  164  en  mel.  (af  1648). 
—  Om  P.  se  bl.  a.  C.  v.  Winterfeld,  Der 
evang.   Kirchengesang   II.   373 — 376;   Joh. 


774  Papperitz— Par  Bricole 

Zahn,  Die  Melodien  etc.  VI,  170;  Eitner,  ställningen    af    texten    valdes    af    Schu- 

Zuellenlex.;     Hiilphers'     manuskriptsam-  mann    själf    med    tillhjälp    af    Flechsigs 

ling    (Handl.    till    orgverksbeskr.)    i    Vä-  och     Oelkers     öfversättning     (med    flera 

sterås    lärov.-bibl.  tillägg    af    honom    själf);    komponerades 

2.    Ernst     Ferdinand,     f.     1680     i  1842   och   43   samt   uppfördes   f g.   i   Leip- 

Breslau,  t  26.  4.  1743  i  Västerås;  åtföljde  zig   2.   12.    1843. 

Arvid  Horn  från  Tyskland  och  anställ-  Parafoni  (af  gr.  para,  bredvid,  och 
des  i  Sverige  först  som  valdhornist  i  fone,  röst,  klang),  fortskridandet  i  kvar- 
regementsmusiken;  antogs  1708  till  or-  ter  och  kvinter;  användes  äfven  i  be- 
ganist  vid  domkyrkan  i  Västerås  och  tydeisen  missklang.  I  senantiken  var 
blef  1726  tillika  dir.  cant.  och  mus.  vid  p.  beteckningen  för  de  konsonanta  klan- 
läroverket. Han  åtnjöt  stort  anseende  garna  kvint  och  kvart  i  motsats  till 
som  musiker.  Vid  hans  död  trycktes  be-  oktaven,  som  kallades  a  n  t  i  f  o  n  i. 
grafningsverser  af  Christian  Roman  och  Parafras  (af  grek.  parafrasis),  omskrif- 
C.  E.  Dillman.  E.  F.  P.  omnämnes  i  ning;  ett  återgifvande  af  ett  tema  eller 
Matthesons  Ehrenpforte  s.  251.  —  3.  Hans  tonstycke  i  omskrifven  form  med  ut- 
son  Ludvig  Ferdinand  P.  ägnade  smyckande  tillsatser.  —  Parafrasera, 
sig  äfven  åt  musiken  och  skref  en  diss.  omskrifva. 

vid    univ.    i    Uppsala    1735    om    "De    usu  Parakusl     (af    grek.     parakuein,    höra 

musices".     —     Litt.:     bl.     a.     Muncktell,  illa),   förvänd   hörsel,  då  man   uppfattar 

Västerås'   stifts   herdaminne   III,   397.  —  ljud   och   toner  helt   olika  mot   hvad   de 

4.  J  o  h  a  n  n  Heinrich  P.,  f.  1.  8.  1798  verkligen  äro. 

i  Hannover,  t  2.  2.  1875  i  Paris,  där  han  Parallellrörelse,  två  stämmors  fortskri- 

1811—15  arbetade   i  Pleyels   pianofabrik;  dande    i    samma    riktning.      Kvint-    och 

erhöll    högt    anseende    för   sina    förbätt-  oktavparalleller  äro  i  den  rena  flerstäm- 

ringar    på    flygelns    område,    däribland  miga  satsen   förbjudna  alltsedan   Muris' 

hamrarnas   filtbeläggning   och   strängar-  dagar.     En   mindre    god    parallellrörelse 

nas  korsning.  är   äfven    två    stora   terser.     Lagen    om 

Papperitz,  Benjamin  Robert,  f.  4.  kvint-  och  oktavföljder  följes  dock  nu- 
12.  1826  i  Pirna  (Sachsen),  f  29.  9.  1903  i  mera  mindre  strängt. 
Leipzig;  elev  af  konserv,  i  Leipzig  och  Parallelltonarter,  tonarter  stående  i 
lärare  där  sedan  1851  i  harmoni  och  förvandtskap  med  hvarandra;  tonarter 
kontrapunkt;  1882  professor;  1868 — 99  där-  med  samma  förtecken  (dur-  och  moll- 
jämte organist  vid  Nicolaikyrkan.     Som  tonarterna). 

kompositör   skref   han    körsaker,    sånger  Par    Bricole    (fr.;    eg.    "på    omvägar"), 

och    orgelstycken;     dessutom    teoretiska  ett    i    Stockholm   1779    af   O.    Kexel   stif- 

skrifter.  tadt  ordenssällskap.    Bellmanssången  har 

Paradis,  Maria  Theresia  von,  f.  särskildt  legat  sällskapet  om  hjärtat. 
15.  5.  1759  i  Wien,  t  1.  2.  1824  där;  elev  26.  7.  1829  aftäcktes  på  P.  B:s  tillskyn- 
af  Salieri,  Righini,  Vogler  m.  fl.;  be-  dan  Byströms  Bellmansbyst  på  Djur- 
reste  som  pianist  fr.  o.  m.  1784  Tysk-  gården.  Bellmansdagen  har  sedan  år- 
land,  Frankrike  och  England  samt  spe-  ligen  firats  där  under  P.  B:s  ledning, 
lade  äfven  vid  hofven;  gjorde  sig  som  Musiken  kom  redan  från  början  att 
kompositör  känd  bl.  a.  genom  melodra-  varmt  omhuldas  inom  sällskapet.  Uu- 
men  "Ariadne  und  Bacchus",  sångspe-  der  de  första  50  åren  odlades  hufvud- 
let  "Der  Schulkandidat",  trolloperan  "Ri-  sakligen  den  enkla  visan  af  franskt 
naldo  und  Alcina";  dessutom  flera  pia-  kynne,  sedan  framför  allt  manskvartet- 
nostycken;  verkade  äfven  som  piano-  ten.  Flera  musikaliska  grader  funnos. 
och  sånglärarinna.  P.  var  blind  från  Högst  stod  "direktören  af  den  bacchana- 
sitt  femte  år  och  utöfvade  en  storar-  liska  musiken".  Honom  tillkom  att  an- 
tad  verksamhet  för  de  blinda.  föra    musiken    vid    högtidliga    tillfällen. 

Paradiset  och  Perin,  ett  verk  Ledaren  af  sången  (sedermera  mans- 
för  soli,  kör  och  orkester  af  Rob.  Schu-  kvartetten)  hade  titeln  "choralinten- 
mann,  byggdt  på  det  andra  af  de  4  dent".  En  viktig  musikerplats  uppbars 
poem,  som  bilda  Moore's  "Lalla  Rookh";  af  "ordenscantorn",  hvilkens  uppgift 
op.  50;   innehåller  26  nummer;  samman-  närmast     var    solosång.     En     värdighet 


Göta  Par  Bricole — Pariserlif 


utan  bestämd  karaktär  var  "ordensorga- 
nistens". Han  hade  spelat  orgeln,  då 
sådan  fanns.  De  gamla  musikgraderna 
ha  under  tidernas  lopp  något  förändrats. 
Den  nära  förbindelse  sällskapet  stod  till 
k.  operan,  gjorde,  att  man  mest  hämtade 
de  musikaliska  krafterna  därifrån.  De 
första  "direktörerna"  voro  därför  hof- 
kapellmästarna  U  1 1  i  n  i  och  H  se  ff  n  e  r. 
Sedan  innehade  hofkapellisten  C.  J. 
Preumayr  platsen.  1831  delades  emel- 
lertid värdigheten  i  två;  den  ena  blef 
ackompagnatör  för  sången,  den  andre 
ledare  af  instrumentalmusiken.  Bland 
dem,  som  varit  "choralintendenter"  fin- 
na vi  flera  af  våra  främsta  komposi- 
törer och  kvartettledare:  E  d  v.  Brend- 
1  e  r,  A.  Randel,  J.  A.  Söderman, 
A.  M.  Myrberg,  J.  G.  D  e  n  t  e  m.  fl. 
Bland  solosångarna  träffa  vi  flera  be- 
römda operaartister:  Karsten,  Fr. 
Arlberg,  P.  A.  J.  W  i  1 1  m  a  n,  C.  Fr. 
Lundqvist  m.  fl.  Af  andra  nitiska 
musikermedlemmar,  märkas:  Du  P  u  y, 
Fr.  C.  Preumayr  och  J.  P.  C  r  o  n- 
h  a  m  n.  Sällskapets  själ  var  länge  den 
glade  sångaren  och  ämbetsmannen  P. 
Westerstrand  (stormästare  1832 — 
57).  Af  k.  teaterns  dramatiska  artister 
framstodo  särskildt  L.  Hjortberg 
och  C.  J.  U  d  d  m  a  n.  Slutligen  må  näm- 
nas den  oförliknelige  Daniel  Hvas- 
s  e  r.  Sången  och  musiken  odlades  länge 
blott  i  sluten  krets  men  efter  1854  gåf- 
vos  äfven  offentliga  konserter.  —  Säll- 
skapets musikaliska  minnestecknare  är 
Erik  Åkerberg:  Musiklifvet  inom  Par 
Bricole  1779—1870,  Sthlm  1910.  Sju  år 
innan  hade  af  A.  Kinberg  (anon.)  ut- 
gifvits  en  bok  med  korta  biografiska 
uppgifter:  Par  Bricoles  Gustavianska 
period.  —  Filialloger  ha  stiftats:  i  Göte- 
borg 1801  (Göta  P.  B.;  se  nedan!),  Vän- 
nersborg  1839,  Borås  1860,  Malmö  1878 
och  Jönköping  1879. 

Göta  Par  Bricole,  stiftad  1801  i 
Göteborg.  Musiken  inom  detta  sällskap 
hade  i  början  samma  former  som  mo- 
dersällskapets, i  det  att  mest  solosånger 
i  den  bellmanska  andan  föredrogos.  En 
framträdande  personlighet  under  det 
första  skedet  var  skalden  J.  A.  W  a  d- 
m  a  n,  som  ofta  föredrog  sina  egna  vi- 
sor. Vid  midten  af  30-talet  begynte  den 
egentliga  körsången  odlas  under  kon- 
sul  C  h.   B  a  c  h  m  a  n  s   ledning.    Då   I  s- 


rael  Sandström  vid  50-talets  midt 
vann  inträde  i  orden,  öfvertog  han  kör- 
ledningen.  Kören  vann  under  honom 
en  fast  organisation.  1874  ersattes  han 
af  domkyrkokantorn  Robert  Lind- 
holm. Vid  denna  tid  gåfvos  årligen 
1  å  2  konserter.  1883  blef  kapellmäst. 
vid  St.  t.  C.  B.  Hultén  ledare  och  ef- 
ter honom  direktör  E.  Liljestrand. 
1887—1902  hade  kören  under  handl.  Al- 
fred Löfgren  sin  glanstid  (1895—96 
vikarierade  E  d  v.  During).  Kören 
intog  då  en  rangplats  i  landet.  Vid 
sångarfesten  i  Sthlm  sept.  1897  fram- 
trädde detta  särskildt.  Från  den  enkla 
manskvartetten  skred  man  vidare  till 
stora  körverk  med  ork.  Sålunda  upp- 
fördes bl.  a.  E.  Sjögrens  "Bacchanal". 
J.  A.  Josephsons  "Arion"  och  "Isloss- 
ningen", P.  Heises  "Volmerslaget",  G. 
Wennerbergs  "Auerbachs  Keller",  J.  P. 
Hartmanns  "Völvens  spaadom",  Edv. 
Griegs  "Landkjending",  Mendelssohns 
"Antigone"  m.  fl.  1902—11  innehade  R  u- 
ben  Liljefors  ledningen.  Under 
honom  företogos  äfven  sångarfärder  till: 
Kphn  1903,  Borås  1906,  Skara  och  Lid- 
köping 1909.  Bland  större  körsaker, 
hvilka  under  honom  framfördes  mär- 
kas: J.  A.  Josephsons  "Korsriddarna" 
och  A.  Hallens  "Styrbjörn  Starke".  1911 
—12  var  A.  R.  Åkerlund  sångledare 
och  sedan  dess  uppbäres  platsen  af 
Eskil  Lunden.  Kören  räknar  om- 
kring 50  man.  —  Medd.  af  A.  R.  Åker- 
lund, Göteborg. 

Parcival,    se    Parsifal. 

Parepa-Rosa,  E  u  p  h  r  o  s  y  n  e,  f.  7.  5. 
1836  i  Edingburgh,  dotter  af  baron  De- 
metrius  Parepa,  gift  1867  med  violini- 
sten Carl  Rosa,  t  21.  1.  1874  i  London; 
sångerska;  sjöng  vid  16  års  ålder  på 
Malta,  sedan  i  Neapel,  Genua,  Rom. 
Florens,  Madrid  och  Lissabon;  kom  1857 
till  London,  där  hon  bl.  a.  sjöng  å  Cov. 
Garden  med  lysande  framgång;  hon 
stannade  sedan  i  den  engelska  hufvud- 
staden;  företog  härifrån  resor  till  Ame- 
rika och  den  europeiska  kontinenten. 
P.  sjöng  äfven  i  oratorier  med  stor 
framgång. 

Pareto,  G  r  a  z  i  e  1 1  a,  spansk  kolora- 
tursångerska; gästade  k.  t.  Sthlm  hösten 
1913. 

Pariserlif,  La  vie  parisi- 
e  n  n  e,    opera-buffa  5  a.,  text  af  H.  Meil- 


776 


Parisersymfonien— Parry 


hac  och  L.  Halévy,  musik  af  Offenbach; 
premiär  Paris  31.  10.  1866;  sv.  öfvers.  af 
R.  Gustafsson;  fg.  Djurgårdst.  Sthlm  6. 
6.  1868;  St.  t.  Göteb.  fg.  30.  5.  1872;  Kphn, 
Folket.  15.   11.   1876. 

Parisersymfonien  af  Mozart, 
D-dur,  Köchel  nr  297;  komponerad  i 
Paris  i  juni  1788  och  först  gifven  där 
af  Concert   spirituel   18.   6.   1788. 

Parish-Alvars,  Elias,  f.  28.  2.  1808  i 
West-Teignmouth,  England,  t  25.  1.  1849 
i  Wien;  harpvirtuos;  efter  konsertresor 
i  Europa  och  Orienten  slog  han  sig  1847 
ned  i  Wien  och  utnämndes  där  till  kejs. 
kammarvirtuos;  uppträdde  äfven  som 
pianist.  Hans  kompositioner  för  harpa 
skattas  mycket  högt;  af  dessa  må  näm- 
nas: 2  harpkonserter,  ett  concertino  för 
2  harpor  och  ork.,  fantasier,  karaktärs- 
stycken,  romanser  m.  m.  Sin  orienta- 
liska resa  1828 — 32  har  han  skildrat  i  en 
bok:    "Voyage  d'un  harpiste  en  Orient." 

Parisienne,  La,  pariserhymnen, 
författad  1830  af  Casimir  Delavigne  till 
förhärligande  af  Julirevolutionen  (Or- 
leanspartiets  sång);  musik  från  1757; 
af  Auber  lämpad  efter  texten;  sjungen 
fg.  offentligt  2.  8.  1830.  Texten  börjar: 
"Peuple   francais,   peuple   de   braves." 

Parisini,  F  e  d  e  r  i  c  o,  f.  4.  12.  1825  i 
Bologna,  t  där  5.  1.  1891;  1878—90  presi- 
dent i  Accademia  filarmonica  i  Bologna; 
skref  en  biografi  af  Padre  Martini  (1887), 
utgaf  hans  brefväxling  (1888)  samt 
tryckte  som  bibliotekarie  i  Liceo  filar- 
monico  Gasparis  katalog  bd  1  (1890);  ut- 
gaf själf  andra  bandet  (1892). 

1.  Parker,  James  Cutler  Dunn, 
f.  2.  6.  1828  i  Boston;  elev  af  Leipzigs 
konserv.  1851—54;  bosatte  sig  sedan  i 
födelsestaden,  där  han  varit  organist  i 
Trinitatiskyrkan  (1864 — 91),  examinator 
vid  New-Englandkonserv.,  ledare  af  en 
1862  af  honom  själf  grundlagd  körför- 
ening;  komponerade  flera  körverk  och 
utgaf  en  lärobok   i  harmonilära. 

2.  H  o  r  a  t  i  o  William  P.,  f.  15.  9.  1863 
i  Auburndale,  Boston;  1881 — 84  elev  af 
Rheinberger  vid  akademien  i  Miinchen; 
i  8  år  organist  och  kördirigent  i  New 
York;  1893  organist  vid  Trinitatiskyr- 
kan i  Boston;  1894  musikprofessor  vid 
Yaleuniversitetet  i  New  Haven;  1902 
doktor  i  Cambridge;  hufvudsakligen 
känd  genom  sina  kyrkliga  verk,  där- 
ibland oratoriet  "Hora  novissima"  (1893); 


af  hans  andra  kompositioner  märkas: 
körverken  "The  ballade  of  a  knight  and 
his  daughter"  (1884),  "Kung  Tröjan" 
(1885),  "The  kobolds  (1891),  "Harald  Har- 
fagar"  (1891)  m.  fl.,  C-mollssymf.  (1885), 
stråkkvartetter  och  kvintetter,  sånger, 
solostycken  m.  m.  P.  räknas  bland 
Amerikas  främsta  kompositörer. 

Parkett  (fr.  parquet),  egentl.  inhäg- 
nad, sedan  en  med  sittplatser  försedd 
inhägnad  närmast  orkestern.  I  Sverige 
betecknar  p.  den  nedom  raderna  be- 
fintliga med  numrerade  sittplatser  för- 
sedda delen  af  åskådarrummet  i  en 
teater. 

Parlando,  parlante  (it.),  talande; 
ett  musikaliskt  föredrag  af  mera  fri 
gestaltning  liknande  det  talade  ordet; 
förekommer  särskildt  i  buffaoperor.  — 
Aria  parlante,  aria  af  öf  vervägan- 
de   deklamatorisk    karaktär. 

1.  Parlow,  Albert,  f .  1.  1.  1824  i  Tor- 
gelow,  Vorpommern,  t  26.  7.  1888  i  Wies- 
baden;  preussisk  militärkapellmästare; 
vann  sin  främsta  berömmelse  genom 
sina  danskompositioner  utförda  af  hans 
musikkår  (Paris  1865)  under  talrika  re- 
sor; ledde  efter  1887  orkesterkonserter 
i  Stettin,  Hamburg,  Berlin  m.  fl.  ställen. 

2.  K  a  t  h  1  e  e  n  P.,  f.  20.  9.  1890  i  Cal- 
gary, Canada;  violinist;  elev  af  Auer 
i  Petersburg;  konserterade  1907  i  Skan- 
dinavien och  har  sedan  uppträdt  i  Eng- 
land, Russland,  Tyskland,  Belgien,  Hol- 
land, Amerika  m.  fl.  länder.  Till  Norden 
återkom  hon  1908  och  1910.  —  Sv.  biogr. 
i  Sv.  Musikt.  1907  s.  138  och  1910  s.  105. 

1.  Parry,  J  o  h  n,  f .  1776,  1 1851;  walesisk 
bard;  klarinettist,  sedan  militärmusikdi- 
rektör; slog  sig  1807  ned  i  London  som 
lärare  å  flageolett;  skref  kompositioner 
för  harpa  och  piano,  glees,  sånger;  ut- 
gaf "The  welsh  harper",  en  omfångsrik 
samling  walesiska  melodier  jämte  hi- 
storik öfver  harpan  och  musiken  i 
Wales;  skref  dessutom  "Il  puntello,  or 
the  supporter"  (elementarmusiklära) 
och  "Account  of  the  royal  musical  festi- 
val held  in  the  Westminster  Abbey" 
1834;  var  flera  år  ledare  af  de  walesiska 
bardernes  kongresser. 

2.  J  o  s  e  p  h  P.,  f.  21.  5.  1841  i  Merthyr- 
Tydvil,  Wales,  t  17.  2.  1903  i  Penarth, 
Cardiff;  1868  elev  af  R.  Acad.  of  music, 
London;  1872  musikprofessor  vid  univ. 
college    i    Aberystwith,    Wales;    1878    dr 


Parsifal 


mus.  Af  hans  verk,  hvilka  i  England 
äga  högt  anseende,  märkas:  operorna 
"Blodwen"  (1878),  "Arianwen"  (1890), 
"Sylvia"  (1895)  och  "King  Arthur" 
(1897);  oratorierna  "Emanuel",  "Saul  in 
Tarsus"  (1892),  "The  maid  of  Cefu  Idfa" 
(1902);  dessutom  flera  kantater  och  or- 
kesterverk. 

3.  Charles  Hubert  Hastings  P.,  f . 
27.  2.  1848  i  London;  elev  af  Macf ärren 
och  Dannreuther  i  London;  dr.  mus.  i 
Cambridge  1883,  i  Oxford  1884  och  Du- 
blin 1891;  s.  å.  professor  i  musik  och 
musikhistoria  vid  R.  college  of  music; 
1894  direktör  därst.;  adlad  1898;  baronet 
1902;  har  åtnjutit  stort  anseende  i  sitt 
hemland  som  kompositör  af  oratorier. 
Bland  dessa  må  nämnas:  "Judith"  (1888), 
"King  Saul"  (1894),  "The  vision  of  life", 
fyra  symfonier,  musik  till  flera  antika 
skådespel,  kammarmusik,  solosånger. 
En  fullständig  förteckning  öfver  hans 
intill  1910  skrifna  verk  finnes  i  Groves 
lex.  III,  626.  Som  musikhistorisk  för- 
fattare framträdde  han  med  böckerna: 
"Studies  of  great  composers"  (1886),  "The 
evolution  of  the  art  of  music"  (1896), 
"The  music  of  the  17:th  century"  (1902) 
och  "Style  in  musical  art"   (1911). 

Parsifal,  ett  "teaterinvignings- 
stycke"  (Biihnenweihfestspiel)  af  Ri- 
chard Wagner,  musikdrama  i  3  a.  Idéen 
till  P.  erhöll  Wagner  genom  studiet  af 
medeltidens  tyska  epos;  redan  som- 
maren 1841  i  Meudon  hade  han  stude- 
rat de  medeltida  tyska  folkdikterna. 
Marienbadsommaren  1845  gaf  honom  vi- 
dare tillfälle  att  sätta  sig  in  i  speciellt 
Nibelungen-  och  P.-sagan.  Ett  bety- 
delsefullt steg  framåt  kom  han  1848  un- 
der arbetet  med  dramat  "Jesus  von  Na- 
zareth".  De  idéer,  som  här  syntes  ho- 
nom lämpliga  för  ett  sceniskt  verk, 
upptog  han  sedan  i  P.  Ännu  1852  tänk- 
te han  på  ett  Jesusdrama.  26.  9.  1865 
skref  Wagner  till  en  väninna,  att  "Ni- 
belungen" var  afslutad  och  "Parsifal" 
redan  i  utkast  färdig.  De  följande  åren 
fick  arbetet  dock  hvila.  Festspelen  i 
Bayreuth  1876  hade  visat  ett  föga  upp- 
muntrande resultat.  W.  hade  dock  ej 
släppt  tanken  på  ännu  ett  verk  afsett 
för  hans  egen  teater.  Under  den  tid 
han  i  maj  1877  vistades  i  London  för 
konserter,  arbetade  han  på  P.,  och  17. 
5.  1877  föredrog  han  dikten  hos  sin  vän 


Edward  Dannreuther.  Efter  att  under 
vistelsen  i  Ems  i  juni  ytterligare  ha  re- 
viderat texten,  uppläste  han  den  i  Hei- 
delberg för  vänner  8.  7.  1877.  Tredje 
uppläsningen  ägde  sedan  rum  å  Wahn- 
fried,  Bayreuth,  16.  9.  1877.  Två  mån. 
senare  utkom  textboken  i  tryck.  Musi- 
ken gick  nu  raskt  framåt.  20.  4.  1878 
förelåg  första  akten  färdig,  11.  10.  s.  å. 
andra  och  25.  4.  1879  tredje  akten.  25. 
12.  78  uppfördes  i  Wahnfried  förspelet 
till  P.  29.  3.  1880  församlade  sig  i  Wies- 
baden  patronatsmedlemmarna  för  Wag- 
nerteatern  och  beslöto  att  utsätta  ett 
nytt  festspel  för  år  1882.  I  nov.  1880 
uppfördes  P.-förspelet  af  hofkapellet  i 
Miinchen  och  konung  Ludvig  II  åtog 
vid  detta  tillfälle  protektoratet  öfver  de 
nya  festspelen.  I  sept.  1880  erhöll  den 
ryske  målaren  Paul  von  Joukovsky  i 
uppdrag  att  måla  dekorationerna.  Un- 
der år  1881  ägde  öfningarna  rum.  Kö- 
ren bestämdes  till  84  manliga  och  kvinn- 
liga medlemmar  samt  50  gossar.  Or- 
kestern var  105  man  stark,  däraf  73  ur 
Miinchens  hofopera.  13.  1.  1882  var  da- 
gen för  den  definitiva  afslutningen  af 
P.-partituret.  Verket  utkom  kort  där- 
efter på  Schotts  Söhnes  förlag  i  Mainz. 
24.  7.  82  ägde  generalrepetitionen  rum 
under  Hermann  Levis  ledning  och  29. 
8.  82  första  uppförandet.  I  motsats  till 
förhållandet  vid  Xibelungenfestspelen 
kunde  W.  denna  gång  glädja  sig  åt  eko- 
nomisk vinst.  Xya  festspel  utsattes  där- 
för redan  nu  till  1883.  Wagners  död 
förhindrade  det  denna  gång.  Hvarje 
sedan  följande  festspel  (se  därom  art. 
Bayreuth)  har  upptagit  P.  Uppfö- 
randerätten till  stycket  med  scenisk 
handling  blef  bunden  vid  Bayreuth. 
Däremot  har  man  för  konsert  framföran- 
de haft  full  frihet.  Första  gången  en 
sådan  representation  ägde  rum  var  i 
Albert  Hall,  London  10.  11.  1884.  Efter 
att  i  21  år  i  scenisk  form  endast  ha  gif- 
vits  i  Bayreuth,  begynte  man  göra  all- 
varliga försök  att  få  det  frigjordt.  Ame- 
rika lyckades  efter  många  svårigheter 
få  det  uppfördt,  och  premiären  (utanför 
Bayreuth)  ägde  rum  24.  12.  1903  å  Me- 
tropolitan Opera-House,  New  York.  20. 
6.  1905  gaf  Wagnerföreningen  i  Amster- 
dam stycket.  Först  1913  begynte  den 
allmänna  frigörelsen.  Efter  ett  miss- 
lyckadt   uppförande   af  dramat   i   början 


778  Partant  pour  la  Syrie— Pasdeloup 

af    året    i    Monte    Carlo    gafs    det    efter  en  komposition  för  soli,  kör  och  instru- 

sorgfällig  instudering  i  maj  i  Ziirich.    I  ment   är  Ludert   Dijkmans   begrafnings- 

Tyskland    begynte    det    allmänt    gifvas  kantat   öfver   prinsarna    Gustaf   och   Ul- 

fr.   o.   m.  1914.     Särskildt   goda  och   stil-  rik   1685.     Efter  år  1700   försvann   tabu- 

enliga  ha  framställningarna  på  Charlot-  laturp.     fullständigt.     Ett    modernt     or- 

tenburgoperan,   Berlin,   varit.  —   Svensk  kesterp.  är  i  regel  uppställdt  så,  att  trä- 

öfvers.    af    texten     (tryckt    som    manu-  blåsinstrumenten  komma  öfverst,  nedan- 

skript)  af  E.  Althin  (1913).  för  dem  mässingsbiåsarna,  sedan  slagin- 

Partant    pour   la   Syrie,   begyn-  strumenten  och  nederst  stråkarna.    Har- 

nelsen  på  en  populär  fransk  soldatsång  pan    står    oftast    närmast    ofvanför    vio- 

från  1810;   upphöjdes  1852  vid   Napoleon  lino   I.     Sångstämmorna   placeras   antin- 

III:s    tronbestigning    till    fransk    natio-  gen  omedelbart  ofvanför  stråkarna  eller 

nalsång.     Melodien      tillskrifves      Napo-  mellan    violan    och    violoncellen.     I    all- 

leon    III:s    moder,    drottning    Hortense  mänhet    intoneras    instrumenten    i    p.    i 

Beauharnais.     Om     dess     uppkomst     se  den   tonart,   i   hvilken   de   utföras.     För- 

Guide  musical  1886  n:r  15.  slag  ha  varit  å  bane   att  få  ett  p.,  där 

Part    du     Diable,     se    Hälften  alla    stämmorna    stå    i    en    och    samma 

h  v  a  r.  tonart   för   ögat    (t.   ex.   valdthornen,   B- 

Parte  (it.),  sats  el.  stämma,  hufvud-  klarinetten   m.    fl.    alla   skrifna   transpo- 

stämma.    —    C  o  1 1  a    p.,    anvisning    att  nerade  till   samma  tonart  som   stycket), 

rätta  sig  efter  hufvudstämman.  Konsten   att   läsa   och   spela  ett   p.   från 

Parthenia,  den  första  tryckta  sam-  bladet     öfvas     vid     flera     musikskolor, 

lingen    klavérstycken    i   England;    utgif-  Bland  läroböcker  i  p.-läsning  och  p.-spel 

ven    1611   af   Will.    Hole    (flera   upplagor  märkas:     Fetis,    Traité    de     l'accompag- 

sedan;  ny  uppl.  1847  af  E.  F.  Rimbault;  nement    de    la    partition     (1825),    Clark, 

i  nytr.  1908).  Reading  and  playing  from  score   (1838), 

Partialtoner,     se     Aliquotto-  Ricmann,     Katechismus     des     Partitur- 

n  e  r  och   Intervall.  spiels  (1902). 

Partie,   P  a  r  t  i  t  a,   se   S  u  i  t  e.  Pas    (fr.),    steg,    danssteg.    —    P.    d  e 

Partimento    (it.),    besiffrad    bas,    basso  d  e  u  x,  teaterdans,  utförd   af  två  perso- 

continuo.  ner.  —  P.  de  t  r  o  i  s,  dans  för  tre  per- 

Partitino     (it.),     hjälppartitur    för  söner.   —   P.    de   quatre,   egentl.    dans 

sedermera    tillfogade    instrumentalstäm-  för    fyra    personer.      Pardans    i    */*-takt, 

mor.  införd   från    Amerika    i   början    af   1890- 

Partition  (fr.),  partitur.    P.  de  piano,  talet, 

klaverutdrag.  Pasdeloup,    J  u  1  e  s    É  t  i  e  n  n  e,    f.    15. 

Partitur  (it.  partitura,  fr.  partition,  e.  9.  1819  i  Paris,  t  13.  8.  1887  i  Fontaine- 
score),  sammanställningen  af  alla  till  ett  bleau;  1829  elev  af  konserv.;  1841  bitr. 
flerstämmigt  tonstycke  hörande  stäm-  lärare  där;  som  dirigent  begynte  han 
mor,  uppskrifna  under  hvarandra.  Un-  1851  med  att  leda  klassiska  symfonikon- 
der  1500-talet  trycktes  i  allmänhet  ej  serter  i  Salle  Herz  genom  "Société  des 
p.  utan  endast  stämmorna  och  då  an-  jeunes  artistes  du  conservatoire"  (1851); 
tingen  i  skilda  böcker  eller  på  två  1861  framgick  ur  detta  sällskap  "Con- 
motsatta  sidor,  tvenne  stämmor  på  hvar  certs  populaires  de  musique  classique", 
sida.  I  handskrift  användes  dock  all-  hvilka  ägde  rum  i  Cirque  d'hiver.  Des- 
tid  ett  slags  p.  i  orgeltabulatur  (s.  d.  sa  populärkonserter  utvecklade  sig  un- 
o.).  Då  kompositören  nedskref  sitt  styc-  der  1870-talet  till  att  bli  verkligt  fram- 
ke,  synes  han  ha  användt  ett  dylikt  stående  och  upptogo  på  programmen 
p.  1577  trycktes  det  första  p.,  ett  sång-  flera  af  de  franska  och  utländska  mä- 
verk  af  Cipriano  de  Rore.  I  Sverige  starnas  bästa  och  nyaste  verk.  Genom 
förekom  länge  "tabulaturpartituret"  (se  konkurrensen  från  Colonne  och  Lamou- 
Diibenska  samlingen,  Uppsala)  såsom  reux  gick  företaget  vid  1880-talets  bor- 
det enda  brukliga.  Det  första  svenska  jan  tillbaka.  1884  slutade  det  definitivt, 
p.  i  vanlig  notskrift  är  tryckt  1654:  "En  P.  var  tidtals  ledare  af  manskörförenin- 
liksång  öfver  Brigitta  Gyllenstierna"  garna  i  Paris  och  1868 — 69  direktör  för 
1654    (4   sångstämmor).    Ett    annat   p.    af  Théåtre   lyrique. 


Pasqualis — Passionsmusik 


779 


Pasqualis,  V  i  n  c  e  n  z  o  de,  f.  1852  i 
Rom;  operasångare;  debuterade  1872  i 
Genua  och  sjöng  sedan  å  flera  italien- 
ska scener  och  gästade  Köpenhamn 
1877;  1880—83  anställd  vid  st.  t.  i  Nizza; 
har  sedan  låtit  höra  sig  flerstädes  i 
Europa  och  Amerika,  i  den  senare 
världsdelen  å  ej  mindre  än  150  olika 
teatrar;  gästade  Kphn  åter  1891  och 
Sthlm  1887,  89  och  92.  —  Litt.:  Sv.  Mu- 
sikt.  1892  s.  81  f. 

Passacaglia,  passacaille,  en  från 
Spanien  i  början  af  1600-talet  till  Frank- 
rike införd  dans  i  3/*-takt,  som  utför- 
des af  en  person.  P.  står  ofta  i  suiten 
och  har  där  sin  plats  bland  de  danser, 
som  kunde  insättas  mellan  sarabanden 
och  guigen.  P.  är  understundom  försedd 
med  "basso  ostinato". 

Passacaille,  se  Passacaglia. 

Passage  (fr.),  gång,  en  melodisk  figur 
ständigt  bibehållande  ett  visst  motiv; 
man  särskiljer  i  allmänhet  två  former, 
hvilka  vanligen  båda  blandas  med  hvar- 
andra:  ackordp.,  bestående  af  brut- 
na ackord,  och  skalp,  af  mera  tonal 
karaktär  (diatonisk  el.  kromatisk  skala). 

Passamezzo,  pass'emezzo,  italiensk  dans 
i  */4-takt;  allmän  på  1500-talet;  ersattes 
efter  hand  af  p  a  v  a  n  a  n  (s.  d.),  en  med 
den  besläktad  dans  i  tämligen  långsamt 
tempo.  I  den  äldre  suiten  intog  p.  ställ- 
ningen som  första  dans.  Beskrifningar 
öfver  p.  finnas  i  Carosos  II  Ballarino 
(Venedig  1581)  och  s.  förf:s  Nobiltä  di 
Dame  (ibid.  1600). 

Pass'e  mezzo,  se   Passamezzo. 

Passepied  (fr.),  paspy  (e.,)  fransk  rund- 
dans, hvilken  dansades  vid  Ludvig  XIV  :s 
hof;  3/«-takt  och  snabbt  tempo;  förekom 
i  suiten  bland  de  tillfogade  danserna 
mellan  sarabande  och  guige.  Dansen 
finnes  beskrifven  i  Feuillets  Choréogra- 
phie,  1699. 

Passion,  en  följd  af  framställningar 
ur  Kristi  lidandes  historia,  som  vanligen 
började  med  intåget  i  Jerusalem,  fort- 
gick till  grafläggningen  och  därefter 
fortsattes  med  framställningen  af  Kri- 
sti triumf,  Kristus  i  dödsriket,  uppstån- 
delsen och  himmelsfärden.  —  Se  vidare 
Passionsspel     och     Passionsmusik. 

Passionato   (it.),   lidelsefullt. 

Passionsmusik  (lat.  Cantus  Passionis 
Domini  nostri  Jesu  Christi),  episk-dra- 
matisk   framställning  af   Kristi   lidandes 


historia.  I  musikaliskt  hänseende  följde 
man  under  medeltiden  den  gregorian- 
ska mefodiformen,  och  texten  recitera- 
des  på  vanligt  sätt  med  tonus  currens 
samt  hel-,  och  halfslut.  Ännu  under 
1500-talet  var  den  musikaliska  framställ- 
ningen i  stort  sedt  konstlös,  äfven  om 
.körerna  begynte  bli  fylligare  och  rörli- 
gare. Texten  reciterades  vid  denna  tid 
af  en  "evangelist",  hvars  sång  afbröts 
af  personernas  recitation;  folkets  tal 
framfördes  i  fyrstämmig  sättning;  hela 
stycket  slutade  med  en  lofsång  af  mera 
fri  form,  vanligen  i  polyfon  stil.  Vid 
skolorna  i  protestantiska  länder  förekom 
sådan  p.  under  1600-talet  såväl  i  Tysk- 
land och  England  som  i  Norden.  Om 
den  tyska  och  engelska  p.  se:  O.  Kade, 
Die  ältere  Passionskomposition  bis  zum 
Jahre  1631,  Giitersloh,  1893;  om  de  sven- 
ska: T.  Norlind,  Schwed.  Schullieder  s. 
599  ff.;  s.  förf.,  Lat.  skolsånger  s.  170. 
Jämte  denna  enkla  form,  som  under 
1700-talet  efterhand  försvann,  fanns  äf- 
ven sedan  1400-talet  en  annan,  m  o- 
tettpassionen,  där  hela  texten 
sjöngs  flerstämmigt  af  en  och  samma 
kör.  Här  fick  musiken  en  mera  indivi- 
duell ställning  och  med  1600-talet  be- 
gynte äfven  framstående  kompositörer 
att  skrif va  inom  formen.  Heinrich 
S  c  h  ii  t  z'  p.  är  en  förening  af  båda 
stilarterna  men  står  närmast  motettpas- 
sionen.  Sebastianis  p.  af  1672  (Kö- 
nigsberg)  har  helt  och  hållet  egna  me- 
lodier och  lämnar  den  liturgiska  recita- 
tionen å  sido.  Snart  förlorade  äfven 
texten  sin  förbindelse  med  evangelierna 
och  blef  en  själfständig  dikt  för  sig. 
Den  första  nya  passionen  i  denna  rikt- 
ning är  Hunold  Menantes  "Die 
Passions-Dichtung  des  blutigen  und 
sterbenden  Jesu",  1704,  med  musik  af 
Reinhard  Keiser  (Hamburg).  Den 
stora  popularitet  detta  verk  erhöll,  hade 
till  följd  en  mängd  andra  liknande.  Den 
mest  berömda  passionstexten  blef  Broc- 
kes  "Der  fur  die  Sunden  der  Welt  ge- 
marterte  und  sterbende  Jesus".  Till 
denna  satte  Keiser  musik  1712,  Han- 
del 1716  och  Mattheson  1718.  J. 
Se  b.  Bach  förenade  p:s  stil  med  ora- 
toriets och  införde  koralen.  Såväl  musi- 
ken som  textinnehållet  erhöll  härigenom 
en  hög  grad  af  förädling.  Bachs  första 
storverk     inom    p.    är    "Johannespassio- 


780 


Passionsspel — Pasta 


nen"  (1724)  och  det  berömdaste  är  "Mat- 
theuspassionen"  (1729).  Bach  skall  vi- 
dare ha  skrifvit  tre  andra  p.,  om  hvilka 
vi  dock  ej  veta  mycket.  P.  uppgick 
snart  i  oratoriet  och  försvann  därmed 
som  själfständig  konstform.  Granns 
"Tod  Jesu"  (1755)  är  en  af  de  mest  kän- 
da öfvergångsformerna.  —  En  mycket 
intressant  p.  i  Sverige  i  delvis  äldre 
dramatisk  form  är  Zschotschers  i 
Växjö  bibi.  förvarade  musik,  efter  all 
sannolikhet  uppförd  af  skolgossarna  i 
Växjö  på  1770-talet.  —  Af  arbeten  om 
p.  efter  1600  kan  nämnas  Ph.  Spittas 
"Die  Passionsmusiken  von  J.  Seb.  Bach 
und  Heinrich  Schiitz"  (1893). 

Passionsspel  (t.  Passionsspiele),  and- 
liga skådespel,  hvilkas  hufvudämne  var 
•Jesu  lidandes  historia;  de  uppfördes  i 
allmänhet  under  påskveckan;  det  äld- 
sta till  vår  tid  bevarade  p.  är  från  1100- 
talet.  I  katolska  länder  ha  p.  uppförts 
ända  in  i  19:de  seklet  å  flera  ställen. 
Längst  ha  spelen  lefvat  kvar  i  den 
bayerska  byn  Oberammergau,  där  hvart 
tionde  år  storartade  p.  förekomma  (de 
två  sista  1900  och  1910).  På  sista  tiden 
ha  p.  äfven  återupptagits  flerstädes  i 
Tyrolen   och   Böhmen. 

Passy,  Ludvig  Anton  Edvard,  f.  4. 
9.  1789  i  Stockholm  af  franska  föräldrar, 
t  16.  8.  1870  vid  Drottningholm;  pianist 
och  kompositör;  elev  först  af  en  broder 
till  Luigi  Piccini,  som  då  vistades  i 
Stockholm,  sedan  af  John  Field  i  Pe- 
tersburg och  sist  af  Eggert  i  födelsesta- 
den; företog  därefter  resor  i  Tyskland, 
hvilka  förde  honom  samman  med  flera 
af  samtidens  främsta  musiker.  P.  var 
en  tid  musiklärare  hos  dåv.  kronprin- 
sen Oskar  och  hans  gemål,  och  priva- 
tiserade  för  öfrigt  i  Stockholm;  hans 
enda  offentliga  befattning  var  organist- 
posten i  slottskapellet;  erhöll  titeln 
professor.  LMA  1840.  Som  pianist  åt- 
njöt han  anseende  af  att  vara  sin  sven- 
ska samtids  främste.  J.  M.  Rosén  om- 
nämner honom  i  sina  minnesblad  och 
säger,  att  han  omkring  1813  verkade 
som  musiklärare  i  Göteborg  och  då  var 
"själen  i  de  musikaliska  nöjena  i  nämn- 
da stad".  1817  kallade  han  sig  i  Stock- 
holm "pianist  från  Petersburg".  Af 
hans  många  elever  kunna  nämnas  V. 
Bauck,  O.  D.  Winge  och  Iv.  Hallström. 
—     Som     kompositör    var     han     mycket 


flitig,  dock  utan  att  vinna  någon  större 
framgång.  Mus.  ak:s  bibi.  förvarar  ms. 
till  en  opera  "Den  nordiska  kvinnan. 
Fornhistoriskt  skådespel"  (3  a.);  en  an- 
nan enaktare  är  "Inbillning  och  Verk- 
lighet"; dessutom  uppräknar  minnesru- 
nan i  Mus.  ak:s  Handl.:  2  pianokonser- 
ter, en  fantasi  för  piano  och  ork.,  2 
pianotrior,  många  pianostycken  för  2 
och  4  händer,  orgelfugor,  en  symfoni- 
sats, 3  violinkvartetter,  arier  och  körer 
m.  ork.,  flera  häften  sångstycken  vid 
piano  m.  m.  Samma  minnesteckning 
yttrar  om  honom  som  kompositör: 
"Hans  musik  utmärker  sig  mera  genom 
en  grundlig,  ofta  polyfon  stil  samt  rik 
harmonibyggnad,  än  genom  egentligen 
populär  melodi.  Ett  framträdande  drag 
i  hans  bättre  sångkompositioner  är  en 
starkt  framlyftad  karakteristik  och  en 
liflig  musikalisk  målning;  i  detta  hän- 
seende må  nämnas  hans  ballad  'Kolare- 
flickan i  skogen',  som  i  sin  väg  är  ett 
mästerstycke."  P:s  notbibi.  skänktes  af 
änkan  till  Mus.  ak:s  bibi.,  där  äfven 
hans  kompositioner  bäst  kunna  stude- 
ras. —  Litt.:  Mus.  ak:s  handl.  1870—71 
s.  46  ff.;  J.  M.  Rosén,  Några  minnes- 
blad  I,   II;    V.    Bauck,    Själf biografi. 

Pasta,  Giuditta,  f.  N  e  g  r  i,  f.  9. 
4.  1798  i  Saronna  nära  Milano,  t  1.  4. 
1865  å  sin  villa  vid  Comosjön;  sånger- 
ska; elev  af  konserv,  i  Milano  (med 
Asioli  som  lärare)  1813—15;  de  följande 
åren  sjöng  hon  å  flera  smärre  italien- 
ska scener  och  kom  äfven  till  Paris; 
ingick  1816  äktenskap  med  tenorsånga- 
ren Pasta;  då  hennes  sång  ej  lyckades 
vinna  bifall,  drog  hon  sig  efter  några 
år  tillbaka  till  Italien,  där  hon  stude- 
rade under  Scappa;  1819  framträdde  hon 
åter  och  hade  redan  vid  sitt  första  upp- 
trädande i  Venedig  en  stor  framgång; 
äfven  i  Rom  och  Milano  erhöll  hon 
bifall  och  lät  1821  åter  höra  sig  i 
Paris  och  vann  allas  intresse;  erkändes 
efter  1822  som  en  af  samtidens  främsta; 
begaf  sig  från  Paris  till  London,  där 
hon  första  gången  sjöng  24.  4.  1824; 
firades  äfven  här  på  ett  enastående  sätt 
De  följande  åren  sjöng  hon  omväxlande 
i  den  franska  och  engelska  hufvudsta- 
den  med  stor  framgång  och  uppträdde 
1827  på  Rossinis  inrådan  hufvudsak- 
ligen  i  Italien.  Neapel  förstod  henne  ej, 
däremot  firade   hon  triumfer  i  Bologna, 


Pastiche— Patti 


781 


Milano  och  Verona;  äfven  kom  hon  till 
Wien,  där  hon  lika  mycket  hyllades 
som  i  Paris.  I  Milano  skref  Bellini  för 
henne  "Sonnambula"  (1831)  och  "Norma" 
(1832);  1833  och  34  sjöng  hon  "Sonnam- 
bula" och  "Anna  Bolena"  i  Paris.  Vid 
denna  tid  begynte  hennes  röst  att  vack- 
la och  endast  tack  vare  sin  stora  dra- 
matiska talang  kunde  hon  vidare  låta 
höra  sig.  Ännu  1837  sjöng  hon  i  Lon- 
don, men  rösten  var  då  alldeles  för- 
bleknad. Icke  desto  mindre  mottog  hon 
1840  ett  honorar  på  200,000  fr.  från  Pe- 
tersburg. Hon  sjöng,  men  utan  att  man 
på  någon  punkt  kunde  igenkänna  den 
forna  primadonnan.  Hennes  uppträdan- 
de i  London  1850  hade  mera  kuriosite- 
tens intresse.  P:s  glanstid  som  sånger- 
ska var  1827—33.  Hennes  röst  var  en 
härlig  sopran  af  omfånget:  a— d3.  Den 
prisas  som  utomordentligt  mjuk  och 
smidig.  Härtill  kom  en  ovanlig  drama- 
tisk uttrycksfullhet  och  ett  lidelsefullt 
spel.  Af  hennes  roller  (jämte  de  nyss- 
nämnda Bellinipartierna)  märkas:  Tanc- 
red,  Desdemona,  Camilla,  Nina  o.  Medea. 

Pastiche  (it.  pasticcio,  eg.  pastej  af 
pasta,  deg),  ett  verk  som  utföres  i  en 
annan  tids,  konstriktnings  el.  komposi- 
törs stil.  Under  1600-  och  1700-talen  be- 
tecknades med  ordet  p.  en  opera,  hvil- 
ken  till  sin  väsentligaste  del  utgjordes 
af  stycken  (arier)  ur  andra  operor,  kom- 
ponerade af  samma  el.  annan  tonsätta- 
re och  anpassade  till  ny  text. 

Pastoral  (it.  pastorale,  af  lat.  pastor, 
herde),  herdedikt  el.  herdespel,  sångspel 
med  stoff  ur  herdelifvet;  en  del  sådana, 
skrifna  på  1500-talet  kunna  anses  som 
operans  föregångare;  sammansättningen 
pastoral-  till  ett  ord  betecknar,  att  styc- 
ket till  sin  karaktär  är  landtligt,  med 
folkmelodier  eller  naturmålningar.  Se 
Pastorale,  Pastoralsymfo- 
nien. 

Pastorale,  beteckning  för  ett  karak- 
tärsstycke el.  sats  i  en  suite  el.  sonat, 
äfven  en  sång  i  ett  större  verk  (t.  ex.  i 
Händels  "Messias").  Beethovens  sonat 
op.  28,  D-dur,  betecknar  ofta  "Sonate  pa- 
storale", ehuru  kompositören  själf  al- 
drig gifvit  den  en  sådan  titel;  vanligen 
7s,  %  el.  12/8  takt.  Till  denna  grupp  af 
stycken  höra:  Musette  och  Siciliana. 

Pastoralsymfonien,  "Sin- 
fonia  pastorale"  af  Beethoven,  nr  6;  ti- 


teln förekommer  å  första  trycket  maj 
1826  (Breitk.  &  Härtel).  Å  manuskriptet 
står:  "Sinf:ia  6:ta.  Da  Luigi  van  Beetho- 
ven. Angenehme  heitre  Empfindungen, 
welche  bei  der  Ankunft  auf  dem  Lande 
im  Menschen  erwachen."  Å  programmet 
till  första  konserten  22. 12. 1808  står:  "Pa- 
storal Symphonie,  mehr  Ausdruck  der 
Empflndung  als  Malerei."  De  enskilda 
delarna  ha  i  första  partituret  följande 
titlar:  "Erwachen  heiterer  Empfindun- 
gen bei  der  Ankunft  auf  dem  Lande. 
All:o  ma  non  troppo.  —  Scene  am  Bach. 
Andante  molto  moto.  —  Lustiges  Zu- 
sammensein  der  Landleute.  Allegro.  — 
Gewitter.  Sturm.  Allegro.  —  Hirtenge- 
sang.  Frohe  und  dankbare  Gefiihle  nach 
dem  Sturm.  Allegretto".  Symfonien 
skrefs  sommaren  1808  på  landet  nära 
Heiligenstadt  vid  samma  tid  som  C- 
mollssymfonien.  Verket  dedicerades  dels 
furst  Lobkowitz  dels  grefve  Rasoumow- 
sky. 

Pastoso  (it.),  mjukt,  mildt. 

Pastourelle  (fr.),  del  af  en  fransk  kon- 
tradans   (kadrilj). 

Pateticamente,  patetico  (it.),  p  a- 
thétique   (fr.),  upphöjdt,  högtidligt. 

Pathétique    (fr.),   se    Pateticamente. 

Pathétiquesonaten  af  Beetho- 
ven; titeln  å  åttonde  sonaten  op.  13  är: 
"Grande  sonate  pathétique  pour  le  cla- 
vecin  ou  pianoforte  composée  et  dcdiée 
å  son  Altesse  le  Prince  Charles  de  Lich- 
nowsky  par  Louis  van  Beethoven";  ut- 
kom hos  Eder,  Wien  1799;  komponerad 
troligtvis  s.   å. 

Pathétiquesymfonien,  Tschai- 
kowskis  sista  symfoni  nr  6  i  H-moll; 
komponerad  i  England  kort  före  mästa- 
rens död  och  uppförd  fg.  i  London  1893. 

Patti,  A  d  e  1  i  n  a  (Adela  eller  Adéle 
Juana  Maria),  f.  10.  2.  1843  i  Madrid; 
sångerska;  dotter  af  sångaren  Salvatore 
P.  (1800—69)  och  sångerskan  Caterina 
Barili,  f.  Chiesa;  familjen  begaf  sig 
kort  efter  dotterns  födelse  till  Amerika, 
där  fadern  någon  tid  var  ledare  af  en 
italiensk  opera  i  New  York;  dottern  vi- 
sade tidiga  sånganlag  och  erhöll  till  lä- 
rare Ettore  Barili;  1850  uppträdde  hon 
ffg.  å  konsert;  från  8  till  11  års  ålder 
sjöng  hon  å  konserter  under  Mauricr 
Strakosch,  som  hade  äktat  en  syster  till 
henne    (Amalia    P.,    en    kontraaltsån- 


782 


Pauer— Paulli 


gerska);  efter  en  konserttur  till  Väst- 
indien uppträdde  hon  24.  11  1859  i  New 
York  som  Lucia  och  gjorde  stor  succés; 
debuterade  i  London  14.  5.  1861  å  k.  ital. 
operan  som  Amina  med  storartad  fram- 
gång. Fr.  o.  m.  nu  vann  hon  mycket 
stort  anseende.  Hon  sjöng  sedan  Lucia, 
Violetta,  Zerlina  (i  "Don  Juan"),  Mar- 
tha och  Rosina,  och  uppträdde  i  Bir- 
mingham, Liverpool,  Manchester  m.  fl. 
städer  och  engagerades  i  Berlin,  Briissel 
och  Paris.  Intill  1884  sjöng  hon  hvarje 
säsong  å  Cov.  Garden.  Särskildt  i  ope- 
ror af  Kossini,  Bellini,  Donizetti,  Verdi, 
Meyerbeer  och  Gounod  firade  hon  stora 
triumfer.  Eosina  i  "Barberaren",  Zer- 
lina i  "Don  Juan"  och  Dinorah  ansågos 
som  hennes  bästa  roller.  Därjämte  sjöng 
hon  äfven  i  oratorier.  (Birmingham 
1861,64,  Händelsfesterna  1865,  77  och  80). 
A  kontinenten  har  hon  låtit  höra  sig 
bl.  a.  i  Paris,  Berlin,  Wien,  Petersburg 
och  Moskva.  Hennes  afsked  som  sån- 
gerska skedde  1.  12.  1906  å  en  konsert 
i  Albert  Hall,  London.  Hennes  röst  var 
en  särdeles  ljus,  mild  sopran,  som  nådde 
upp  till  f3.  Hon  lyckades  bäst  i  den 
komiska  operan.  —  P.  ingick  1868  äkten- 
skap med  markis  de  Caux;  1877  skild, 
ingick  hon  1886  nytt  äktenskap  med  sån- 
garen Ernest  Nicolas;  efter  dennes  död 
1898  gifte  hon  sig  1899  med  den  svenske 
baronen  Kolf  Cederström  (f.  1870).  1900 
gästade  hon  tills.  m.  sin  man  Stockholm 
och  gaf  då  en  välgörenhetskonsert  å 
k.  t.  S.  å.  blef  hon  LMA.  Makarna  äro 
bosatta  på  sitt  praktfulla  slott  Craig-y 
Nos  i  Wales,  där  hon  byggt  sig  en  egen 
teaterscen.  —  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt. 
1886  s.  87,  1899  s.  9,  1900  s.  106,  109,  113; 
Idun  25.  1.  1899. 

Pauer,  Ernst,  f.  21.  12.  1826  i  Wien, 
t  9.  5.  1905  i  Jugenheim,  Darmstadt; 
elev  af  Fr.  Lachner  i  Munchen  1845 — 46; 
musikdirektör  i  Mainz  1847;  skref  här 
operorna  "Don  Riego"  (1850)  och  "Die 
rote  Maske"  (1851);  ingick  1851  äkten- 
skap med  sångerskan  Andreae  i  London 
och  slog  sig  sedan  ned  där;  som  pianist 
vann  han  stort  anseende  och  företog  tid 
efter  annan  konsertresor  till  kontinen- 
ten; erhöll  1866  titeln  k.  österrikisk  hof- 
pianist;  blef  1871  C.  Potters  efterträdare 
som  pianoprofessor  vid  Royal  acad.  of 
music;  fick  1876  en  liknande  plats  vid 
National     Training     school     for     music; 


drog  sig  1896  definitivt  tillbaka,  P.  har 
gjort  sig  vida  känd  genom  sina  uppla- 
gor af  pianomusik  å  Breitk.  &  Härtels 
och  Augeners  förlag.  Jämte  en  klassi- 
keruppl.  kan  af  dessa  revisionsupplagor 
nämnas:  "Old  english  composers  for  the 
virginal  and  harpsichord",  "New  gradus 
ad  Parnassum",  "Alte  Klaviermusik", 
"Alte  Meister".  Dessutom  skref  han  en 
del  böcker  om  musik:  "Elements  of  the 
beautiful  in  music"  (1876),  "Primer  of 
musical  forms"  (1878)  och  "The  pianisfs 
dictionary"  (1895).  —  P:s  son  M  a  x  P.  (f. 
31.  10.  1866  i  London)  är  sedan  1908  direk- 
tör vid  konserv,  i  Stuttgart;  har  gjort 
sig  känd  som  pianist,  utgifvit  en  ny 
uppl.  af  Lebert  &  Starks  pianoskola 
(1904). 
Pauke  (t.),  puka   (s.  d.  o.). 

1.  Paul,  Hermann  Daniel,  f.  1827 
i  Mark  Brandenburg,  f  1885  i  Helsing- 
fors; efter  att  i  flera  länder  uppträdt 
som  violinist,  slog  han  sig  1862  ned  som 
musikhandlare  i  Helsingfors;  han  öf- 
vergick  nu  så  småningom  till  lärare- 
och  författarverksamhet  och  blef  1869 
e.  o.  lektor  i  tyska  språket  vid  därv. 
univ.;  var  sedan  lärare  vid  flera  läro- 
verk; författade  läroböcker  och  öfver- 
satta  skönlitterära  verk  till  tyska  (Ka- 
levala  1885 — 86);  musiken  i  Helsingfors 
hade   i   honom   en   ifrig  främjare. 

2.  O  s  k  a  r  P.,  f.  8.  4.  1836  i  Freiwaldau, 
Schlesien,  t  18.  4.  1898  i  Leipzig;  stu- 
derade först  teologi  vid  univ.  i  Leip- 
zig, sedan  musik  vid  konserv,  därst. 
(Plaidy  i  piano,  Hauptmann  och  Richter 
i  teori);  1860  dr.  phil.  vid  univ.;  1860—66 
lefde  han  i  Köln  och  blef  sistnämnda 
år  docent  i  musik  vid  univ.  i  Leipzig; 
1872  professor;  sedan  1869  därjämte  lä- 
rare vid  konserv.  Af  hans  skrifter  må 
nämnas:  Lehrbuch  der  Harmonik,  1880 
(2:dra  uppl.  1894);  Geschichte  des  Kla- 
viers,  1868;  Handlexikon  der  Tonkunst, 
1873;  grundade  1870  Musikal.  Wochen- 
blatt. 

Paulli,  Holger  Simon,  f.  22.  2. 
1810  i  Köpenhamn,  t  23.  12.  1891  där; 
visade  tidigt  musikalisk  begåfning  och 
anställdes  genom  Schall  som  violinelev 
vid  hofkapellet  i  Kphn,  där  han  först 
hade  Schall  sedan  Wexschall  till  lärare; 
1828  erhöll  han  aflönad  plats  därstädes. 
Bournonville  använde  honom  ofta  som 
balettrepetitör;    erhöll    fast    anställning 


Paul  och  Virginie — Pavana 


783 


som  sådan  vid  k.  t.  efter  att  ha  före- 
tagit en  utrikes  studieresa  1839 — 41.  Med 
bibehållande  af  sin  ställning  vid  balet- 
ten utnämndes  han  1849  till  andra  ka- 
pellmästare ("konsertmästare").  1864 — 
83  verkade  han  som  förste  kapellmästa- 
re. 1865—70  var  han  därjämte  dirigent 
för  Musikerforeningens  konserter  och 
1872—77  äfven  för  Caeciliaforeningens 
konserter.  Vid  inrättandet  af  Köpen- 
hamns konserv.  1866  blef  han  tills.  m. 
Gade  och  Hartmann  meddirektör.  I 
Kammermusikforeningen  innehade  han 
ordförandesposten  från  föreningens  stif- 
tande 1868  till  sin  död.  P.  utgaf  en 
violinskola  och  några  häften  violin- 
etyder; därjämte  skref  han  musik  till 
en  mängd  af  Bournonvilles  baletter 
("Bellman",  "En  Börnefest",  "Konser- 
vatoriet",  "Kermessen  i  Briigge",  "Brude- 
fzerden  i  Hardanger",  "Nymfen  Cloris", 
"Den  hvide  Rose",  "Zulma",  "I  Karpa- 
therne",  "Abdallah";  delvis  äfven  till: 
"Fantasiens  Ö",  "Napoli"  och  "Blom- 
sterfesten i  Genzano";  det  sistnämnda 
verket  äfven  gifvet  i  Sthlm  1887),  sång- 
spelet "Lodsen"  m.  fl.  —  Biogr.  af  A. 
Hammerich  i  111.  Tidn.  18.  6.  1882,  Fritz 
Bendix  i  "Ude  og  Hjemme"  18.  6.  1882 
och  af  s.  förf.  i  "Af  en  Kapelmusikers 
Erindringer",   Kbhn    1913. 

Paul  och  Virginie,  opera  3  a., 
text  af  Faviéres,  musik  af  Rod.  Kreut- 
zer;  premiär  15.  1.  1791  i  Paris;  sv.  öf- 
vers.  af  D.  G.  Björn;  pr.  Munkbrot. 
Sthlm  16.  5.  1794  (gifven  11  ggr);  dansk 
öfvers.  af  N.  T.  Bruun;  pr.  k.  t.  Kphn 
19.   5.   1815   (gifven   15   ggr). 

Paulus,  Olaf,  f.  25.  1.  1859  i  Kri- 
stiania, t  29.  6.  1912  i  Stavanger;  elev 
af  Chr.  Cappelen  och  Joh.  Svendsen; 
studerade  flera  år  vid  Leipzigs  konserv.; 
verkade  fr.  1889  som  domkyrkoorganist 
i  Stavanger.  Hans  arbete  för  denna 
stads  musiklif  som  lärare  och  dirigent 
har  varit  af  grundläggande  betydelse; 
som  kompositör  slog  han  först  igenom 
1892  med  en  stor  missionskantat.  Mest 
känd  är  P.  dock  genom  två  stora  verk 
för  manskör:  "Vestanveir"  (1902)  och 
"Finshaugen"  (1906).  Därjämte  skref 
han  solosånger,  körer  och  pianostycken. 
Tills.  m.  Chr.  Cappelen  utgaf  han  sam- 
lingen "De  1000  hjems  sange"  (1888). 
1902  gästade  han  Amerika  och  ledde  kon- 
serter i  Minneapolis  och  S:t  Paul.     Här 


komponerade  han  en  "Jubelkantat"  med 
anledn.  af  den  norska  synodens  50-års- 
jubileum.  P.  har  som  kompositör  gjort 
sig  högt  aktad  i  sitt  hemland,  och  flera 
af  hans  körer  höra  till  den  norska  stu- 
dentsångför:s  fasta  repertoar. 

Paulus,  Mendelssohns  första  orato- 
rium (op.  36),  redan  1832  bestämdt  för 
Ceciliaföreningen  i  Frankfurt  a.  M.  men 
uppfördes  först  å  Nederrhenska  musik- 
festen 22.  5.  1836;  texten  sammanställdes 
af  pastor  Jul.  Schubring;  andra  uppfö- 
randet ägde  rum  7.  10.  1836  i  Liverpool; 
under  Mendelssohns  egen  ledning  20.  9. 
1837  i  Birmingham.  —  En  utförlig  fram- 
ställning af  verkets  tillblifvelse  finnes  i: 
Jul.  Schubring,  Briefwechsel  zwischen 
F.  Mendelssohn-B.  und  Julius  Schu- 
bring, Lpzg  1892. 

Paumann,  Conrad,  f.  c.  1410  i  Niirn- 
berg,  t  i  Munchen  25.  1.  1473;  organist 
och  lutspelare  (blind);  åtnjöt  stort  an- 
seende af  sin  tyska  samtida;  hans  be- 
römdaste orgelverk  är  "Fundamentum 
organisandi",  1452  (nytr.  i  Chrysanders 
Jahrb.  II);  honom  tillskrifvas  äfven  or- 
gelstyckena i  "Buxheimer  Orgelbuch"; 
i  äldre  källor  angifves  P.  som  uppfin- 
nare af  den  tyska  luttabulaturen,  nå- 
got som  dock  visat  sig  vara  oriktigt. 

Paur,  Emil,  f.  29.  8.  1855  i  Czerno- 
witz;  elev  af  konserv,  i  Wien;  pianist  o. 
violinist;  kapellmästare  i  Kassel  (1876), 
Königsberg,  Mannheim  (1880),  Leipzig 
(Stadttheater,  1891),  Boston  (symf.-kons. 
1893),  New  York  (Filh.  kons.  1898),  Ma- 
drid (1903)),  Pittsburg  (sedan  1904).  P. 
torde  få  anses  som  en  af  samtidens 
främsta  dirigenter.  En  symfoni  i  A- 
dur  af   honom   är  tryckt. 

Paus  (af  gr.  -au>">'.-.  uppehåll,  afstan- 
nande,  it.  pausa,  fr.  pause  el.  silence,  e. 
rest),  hvilotid,  afbrott;  det  tillfälliga 
upphörandet  af  enskilda  el.  alla  stäm- 
mors föredrag  under  ett  tonstyckes  gång. 
P.-tecken  förekomma  först  inom  mensu- 
ralmusiken.  —  Generalpaus,  samt- 
liga stämmors  tystnad  på  en  gång;  teck- 
nas ofta  med  förkortningen:    G.  P. 

Pausera,   göra   en   paus,   tystna. 

Pavana  (af  lat.  pavo,  påfågel,  härled- 
ningen ur  "Padova"  är  oriktig),  en  dans 
i  4A-takt  och  långsamt  tempo  (med  på- 
fågelsliknande  rörelser);  ersattes  ofta  af 
passamezzon  (s.  d.),  som  synes  ha  statt 
p.    mycket    nära;    modedans    under   1500- 


784 


Pavesi— Pedrell 


talets  senare  hälft;  efterföljdes  då  af 
tretaktsdansen  gaillarden.  Förekom  än- 
nu tämligen  ofta  under  1600-talets  förra 
del  men  blef  sedan  sällsyntare  och  var 
vid  århundradets  slut  i  det  närmaste 
glömd;  förekommer  äfven  i  svenska  och 
danska  notböcker.  I  den  äldre  suiten 
var  den  begynnelsedansen.  Se  härom: 
T.  Norlind,  Zur  Geschichte  d.  Suite.  En 
svensk  p.  från  1640-talet  meddelas  af 
Ad.  Lindgren  i  Sv.  Musikt.  1890  nr  19. 
—  P.  bör  ej  förväxlas  med  den  snab- 
bare tretidiga  dansen  Padovana 
(s.   d.). 

Pavesi,  S  t  e  f  a  n  o,  f.  22.  1.  1779  nära 
Cremona,  t  28.  7.  1850  i  Crema;  1818  till 
sin  död  domkyrkokapellmästare  i  Cre- 
ma; 1826—30  årl.  6  mån.  teaterdirektör  i 
Wien;  skref  i  Rossinistilen  öfver  60 
operor  företrädesvis  för  Venedig,  Nea- 
pel och   Milano. 

Pavillon  (fr.),  mynningen  på  ett  blås- 
instrument. 

Ped.  =  Pedal. 

Pedal  (af  lat.  pes,  fot),  klaviaturen  för 
fötterna  på  orgeln;  på  harpan  fottram- 
porna,  hvilkas  nedtryckande  förkortar 
strängarna  (höjer  tonen);  på  pianot 
trampanordningen  för  klangförändring- 
arna: fortepedalen,  som  aflyfter 
dammarna,  så  att  tonens  klangfyllighet 
ökas  genom  att  bringa  besläktade  toner 
till  medljudande  (tecknas:  Ped.);  pia- 
nopedalen, som  förskjuter  klaviatu- 
ren, så  att  hammaren  blott  anslår  en 
sträng  för  hvarje  ton  (tecknas:  una 
corda). 

Pédale   (fr.),  ferniat,  orgelpunkt. 

Pedalflygel,  flygel  med  fotklaviatur 
(studieinstrument  för  orgel).  Schumanns 
op.  58  Esquisses  och  Gounod,  Suite  con- 
certante  äro  bl.  a.  skrifna  för  p. 

Pedalharpa,  se  Harpa. 

Pedalkoppel,  se  Koppel. 

Pedersön,  Mogens,  f .  c.  1580,  t  c. 
1623;  begynte  som  sångelev  i  det  dan- 
ska hofkapellet  och  vistades  1599  och 
1605—1609  i  Italien  för  studier  under 
Giov.  Gabrieli  i  Venedig;  blef  1618  vice 
kapellmästare  i  Kristian  IV:s  hofkapell. 
1620  utgaf  han  ett  femstämmigt  vokal- 
verk, hvilket  trycktes  i  Kphn  och  till- 
ägnades konungen:  "Pratum  spirituale, 
det  er  messer,  psalmer,  motetter,  som 
brugelig    ere    udi    Danmark    og    Norge." 


—    Litt.:    A.    Hammerich,    Musiken    ved 
Christian  IV :s  hof,  Kbhn  1892. 

Pedrell,  Felipe,  f.  19.  2.  1841  i  Tor- 
tosa,  Tarragona;  professor  vid  konserv, 
i  Madrid  sedan  1894;  1904  led.  af  ak.  i 
Madrid.  Som  kompositör  debuterade 
han  1874  å  Liceoteatern  i  Barcelona  med 
4-aktsoperan  "El  ultimo  Abencerrajo"; 
därefter  följde  operorna  "Quasimodo" 
(Bologna  1875),  "El  Tasso  a  Ferrara", 
"Cleopatra",  "Mazeppa"  (Madrid  1881); 
som  hans  främsta  verk  anses  trilogien 
"Los  Pireneos"  (Barcelona  1902;  prolo- 
gen hade  1897  gifvits  i  Venedig.  Hans 
sista  operor  äro:  "Celestine"  (1904)  "La 
Matinada"  (1905)  och  "Le  comte  d'Ar- 
nan"  (1910).  Utanför  scenen  kompone- 
rade han  ett  stort  antal  ork.-verk,  kam- 
marmusik, sånger  (af  de  senare  bl.  a. 
„Canso  llatina",  "Excelsior",  "Trionfé", 
"Salve  Regina").  Jämte  sin  rika  och  ge- 
digna kompositoriska  verksamhet  har 
han  äfven  med  allvar  och  grundlighet 
arbetat  för  den  spanska  musikhistorien. 
Af  hans  många  upplagor  af  äldre  span- 
ska mästare  märkes  främst  "Hispaniae 
schola  musica  sacra"  (fr.  år  1894).  En 
annan  gedigen  upplaga  är  "Teatro  lirico 
espafiol  anterior  al  siglo  XIX".  Af  hans 
böcker  i  öfrigt  märkas:  "Diccionario 
tecnico  de  la  musica"  (1894),  "Practicas 
preparatorias  de  instrumentacion",  "Em- 
porio  cientiflco  e  historico  de  Organogra- 
fia  musical  antiqua  espagnola"  (1902), 
"Los  poemas  del  pianista",  "Monografia 
sobre  las  obras  de  Mozart".  P.  är  en 
stor  vän  af  folkmusiken  och  har  äg- 
nat denna  musikgren  djupa  och  vik- 
tiga studier.  Hans  skrifter  "Musicos 
anonimos"  och  Por  nuestra  musica"  vilja 
visa,  att  nationell  musik  endast  kan  ba- 
seras på  landets  folkmusik.  —  Om  P. 
som  kompositör  skrifver  A.  Hillman 
(Nord.  Fam.  2:dra  uppl.):  "Trots  infly- 
tande från  Wagner  har  P.  mera  fränd- 
skap  med  de  ryska  mästarna.  Han  und- 
viker att  koncentrera  intresset  i  orke- 
stern, sätter  ej  människorösten  i  andra 
rummet,  vill  nyskapa  och  frigöra  melo- 
dien, gör  endast  ett  måttligt  bruk  af 
ledmotiv.  Hos  P.  är  vokal  och  melodisk 
lyrism  förhärskande  framför  orkestral 
polyfoni.  På  samma  gång  som  P.  är 
Spaniens  djupaste  musiker  i  vår  tid,  är 
han  ock  dess  förnämsta  musikskriftstäl- 
lare." —  Om   P.   och   hans  verk   skrefvo 


Pedrotti — Pepusch 


785 


bl.  a.  H.  de  Curzon,  Tebaldini  (1897),  Mit- 
jana  (1901),  Oliva  (1901)  och  V.  Belagner 
(1902). 

Pedrotti,  Carlo,  f.  12.  11.  1817  i  Ve- 
rona,  t  16.  10.  1893  där;  1840—45  dirigent 
vid  ital.  operan  i  Amsterdam;  1869  hof- 
kapellmästare  i  Turin;  skref  fr.  o.  m. 
1840  flera  operor  i  Donizetti-Verdistilen 
och  åtnjöt  stort  anseende  af  sin  sam- 
tida; hans  verk  ha  dock  ej  förmått  öf- 
verlefva   honom. 

Pembaur,  Joseph,  f.  23.  5.  1848  i 
Innsbruck;  elev  af  konserv,  i  Wien  och 
Miinchen;  sedan  1875  direktör  för  musik- 
skolan i  födelsestaden.  Som  kompositör 
är  han  särskildt  känd  inom  "Liedens" 
område.  Af  större  verk  märkas  tvenne 
verk  för  manskör  och  ork.:  "Gott  der 
Weltenschöpfer"  och  "Die  Wettertanne"; 
för  bl.  kör  o.  ork.:  "Bilder  aus  dem  Le- 
ben  Walthers  v.  d.  Vogelweide",  melo- 
dramat "Das  klagende  Lied",  operan  "Zi- 
geunerliebe"  (1898),  symfonien  "In  Ti- 
rol"  m.  fl.  Därjämte  skref  han  en  har- 
monilära (1901)  och  en  bok  om  dirige- 
ring  (1907). 

Penco,  R  o  s  i  n  a,  f.  1830  i  Neapel.f 
dec.  1894  i  Perretta,  Italien;  uppträdde 
1848  å  Mindre  t.,  Sthlm,  och  fick  stort 
anseende  redan  då;  skördade  sedan  lika 
stora  triumfer  i  Berlin,  Konstantinopel, 
Madrid,  Milano  m.  fl.  städer;  tog  1855 
fast  anställning  vid  ital.  op.  i  Paris; 
lefde  efter  sitt  tillbakaträdande  från 
scenen  privat  i  Paris. 

Pentatonisk  skala,  en  skala  på  fem  to- 
ner utan  halftonsteg.  Ur  melodisk  syn- 
punkt kunna  fem  former  särskiljas,  hvil- 
kas  grundformer  äro:  I.  c  d  f  g  a;  II.  d 
f  g  a  c;  III.  f  g  a  c  d;  IV.  g  a  c  d  f; 
V.  a  c  d  f  g.  Af  dessa  äro  de  tre  för- 
sta de  vanligaste.  I  den  äldre  musiken 
och  framför  allt  folkmusiken  är  den  p. 
sk.  mycket  allmän.  En  nöjaktig  förkla- 
ring öfver  dess  uppkomst  är  ännu  ej 
gifven.  Sin  grund  har  den  p.  sk.  när- 
mast i  den  harmoniska  (ackordiska,  in- 
strumentala) melodiprincipen  (i  motsats 
till  tetrakordet,  fyrtonskalans  vokala, 
diatoniska  princip).  Den  harmoniska 
principens  grund  är  förhållandet  c  f  g 
eller  kvart-kvintformen  i  sin  enklaste 
gestalt,  6ådan  den  ligger  till  grund 
för  alla  viktigare  tonsystem  (det  mo- 
derna, det  grekiska,  arabiska,  indiska 
och   kinesiska).     Ur    denna    tretonsform 


(kvart-sekund  el.  kvart-kvint)  har  p.  sk. 
uppstått  genom  tillägg  af  två  toner.  Så- 
väl den  indiska  som  den  grekiska  mu- 
sikteorien baseras  på  den  p.  grundska- 
lan I  med  således  tonerna  d  och  a  till- 
lagda,  den  kinesiska  synes  däremot  mera 
utgå  från  grundskalan  III.  Den  medel- 
tida musikteorien  följde  närmast  den 
grekisk-indiska  grundformen  och  erhöll 
sin  vanligaste  skalform  i  den  doriska 
kyrkotonarten,  hvilken  kommer  närmast 
den  p.  grundsk.  I.  Med  den  lydiska  ska- 
lans stora  omtyckthet  på  1400-  och  1500- 
talen  kom  den  tredje  grundformen  att 
mera  framträda.  De  europeiska  dans- 
lekarnas melodier  följa  ännu  allmänt 
grundskalan  III,  däremot  synes  den  nor- 
diska balladmelodien  mera  ha  följt 
grundskalan  II  och  I.  Den  p.  sk.  har 
bäst  bibehållit  sin  ursprungliga  karak- 
tär, där  den  begränsats  till  de  ur- 
sprungliga femtonerna  utan  utvidgning 
i  andra  oktaver.  Hos  vissa  folk,  där  ej 
melodien  och  skalbildningen  erhållit  sin 
naturliga  afslutning  i  heptatoniken  (sju- 
tonskalan,  den  vanliga  diatoniska  ska- 
lan), utan  i  stället  den  "utvidgade  pen- 
tatoniken"  ställts  upp  som  grund,  har 
melodien  ofta  fått  en  grundform,  hvars 
toner  äro:  a  c'  d'  f  g'  a'  c"  d"  f"  g". 
Denna  kulturella  pentatonik  framträder 
framför  allt  hos  skottska  och  irländska 
(gäliska)  folkmelodier  i  Europa  och  hos 
indianstammarna  i  södra  Canada  och 
För.  staterna.  —  Om  p.  sk.  i  musikteo- 
rien se  artiklarna  om  Indiska,  Kinesi- 
ska, Grekiska  och  Arabiska  musiken  i 
härv.  lexikon.  —  Vi  ha  vid  framställ- 
ningen af  p.  sk:s  uppkomst  utgått  från 
melodien  som  det  primära.  Där  p.  sk. 
teoretiskt  förklaras  förutsattes  ofta  ska- 
lan som  det  första  och  melodien  som 
det  andra  (på  skalans  grundval  upp- 
byggda). För  den  okultiverade  männi- 
skan är  detta  onaturligt.  Skalan  är  i 
sin  äldsta  form  en  konsekvens  af  en 
viss  melodipraxis  (se  härom  vidare  art. 
Skala). 

Pepusch,  John  Christofer,  f.  1667 
i  Berlin,  t  20.  7.  1752  i  London;  lämna- 
de efter  grundliga  musikaliska  och  teo- 
retiska studier  Tyskland  1698  och  be- 
gaf  sig  till  Holland,  därifrån  han  dock 
1700  flyttade  till  London.  Här  anställdes 
han  först  som  violinist  i  Drurylanetea- 
tern.     1710   stiftade  han   i   den   engelska 

50 


786 


Per— Pergolesi 


hnfvudstaden  ett  berömt  musiksällskap 
"Academy  of  ancient  music",  hvilket 
särskildt  sysselsatte  sig  med  1500-talets 
vokala  mästare.  1712  blef  han  organist 
hos  hertigen  af  Chandos.  Han  hade  här 
godt  tillfälle  att  uppföra  de  gamla  vo- 
kala mästarnas  verk  och  komponerade 
äfven  vidare  i  deras  stil.  Vid  denna  tid 
kom  han  äfven  att  utöfva  ett  inflytande 
på  den  svenska  tonkonsten  genom  J.  H. 
Roman  (s.  d.).  Efter  ett  ode  öfver  Ut- 
reehtfreden  erhöll  han  9.  7.  1713  den 
musikaliska  doktorsvärdigheten  vid  Ox- 
fords univ.  P.  blef  sedan  musikdirek- 
tör vid  Linncoln's  In  Fieldsteatern.  Han 
skref  nu  flera  verk  för  scenen.  1728  ar- 
rangerade han  musiken  (komp.  ouvertu- 
ren)  till  den  berömda  balladoperan  "The 
Beggar's  opera".  1730  utgaf  han  ano- 
nymt en  harmonilära  (A  treatise  on  har- 
mony,  containing  the  chief  rules  for 
composing  in  two,  three  and  four  parts). 
Sina  sista  dagar  tillbragte  han  i  London 
helt  sysselsatt  med  sin  berömda  akademi 
för  äldre  musik. 

Per,  genom,  för.  —  P.  il  pianoforte, 
för  piano. 

Percussion   (fr.),  se  Perkussion. 

Perd.  =  Perdendosi. 

Perdendo,  perdendosi  (it.),  af  ta- 
gande, efter  hand  svagare. 

1.  Perez,  Juan  G  i  n  e  s,  f.  6.  10.  1548 
i  Orihuela  (Marcia),  t  1612;  domkyrko- 
kapellmäst.  i  Orihuela;  1581—95  i  Valen- 
cia; betydande  kompositör  af  mässor, 
psalmer,  magniflcats  m.  m.  P.  skref  fö- 
reträdesvis i  den  romerska  skolans  (Pa- 
lestrinas)  homofona,  fulltoniga  körstil. 
Nytryck  i  bl.  a.  bd  5  af  Pedrells  "Hi- 
spaniae   schola  musica   sacra".  • 

2.  D  a  v  i  d  e  P.,  f.  1711  i  Neapel  (af 
spanska  föräldrar),  t  efter  1782;  1739 
kyrkokapellmästare  i  Palermo;  debute- 
rade som  operakompositör  i  Neapel  1735 
med  "La  nemica  amante";  kallades  1752 
till  hofkapellmästare  i  Lissabon.  P. 
skref  mellan  1735  och  1762  ej  mindre  än 
33  operor,  hvilka  hufvudsakligen  upp- 
fördes i  Lissabon  och  Neapel.  Ej  blott 
för  sina  operor  utan  äfven  för  sin  kyrk- 
liga verk  (mässor,  motetter,  psalmer 
m.  m.)  vann  han  stor  berömmelse  hos 
sin  samtida. 

Perfall,  Karl,  Freiherr  von,  f .  29.  1. 
1824  i  Miinchen,  f  14.  1.  1907  där;  elev 
af  Hauptmann  i  Leipzig  1848 — 49;  öfver- 


tog  Munchens  "Liedertafel"  1850;  grun- 
dade 1854  en  oratorieförening  och  ledde 
denna  till  1864;  1867—93  intendent  vid 
hofteatern.  P.  skref  flera  operor:  "Sa- 
kuntala"  (1853),  "Das  Konterfei"  (1863), 
"Raimondin"  (1881,  äfven  känd  under 
namnet  "Melusine"),  "Junker  Heinz"; 
körverken:  "Dornröschen",  "Undine", 
"Riibezahl";  festspelen  "Barbarossa", 
"Prinz  Karneval",  "Der  Friede"  (1871); 
utgaf  äfven  flera  sånghäften.  Ett  ar- 
bete om  hofteaterns  historia  utgaf  J.  O. 
Birnbaum:  "25  Jahre  Miinchener  Hof- 
theater-Geschichte"  (1892);  af  andra  hans 
skrifter  märkas:  "Ein  Beitrag  zur  Ge- 
schichte  des  kgl.  Theaters  in  Miinchen" 
(1894)  och  "Die  Entwickelung  des  mo- 
demen Theaters"   (1899). 

Perfetto  (it.),  fullkomligt.  —  P.  m  o  t  o, 
tretidig  takt. 

Perger,  Richard,  f .  10.  1.  1854  i 
Wien;  1880—82  elev  af  Brahms;  1890  di- 
rigent för  det  nederländska  musiksäll- 
skapets afdelning  i  Rotterdam;  1895  le- 
dare af  sällskapskonserterna  i  Wien; 
1899—1907  direktör  för  musiksällskapets 
konserv.  P.  komponerade  hufvudsakli- 
gen, af  Brahms  påverkad,  kammarmu- 
sik; därjämte  operorna  "Der  Richter  von 
Granada"  (1899),  sångspelet  "Die  12  Not- 
helfer"  (Wien  1891),  solospelet  "Das 
stählerne  Schloss"  (1904).  1904  medl.  af 
ak.  i  Paris.  P.  skref  Reclamsamlingens 
Brahmsbiografl. 

Pergolateatern  i  Florens,  stadens  främ- 
sta teater  byggd  1738  för  2,500  åskådare; 
före  denna  fanns  en  annan  1650  byggd 
teater  å  samma  plats. 

Pergolesi  (Pergolese),  Giovanni 
Battista,  f.  1.  1.  1710  i  Jesi,  t  16.  3. 
1736  i  Pozzuoli  (Neapel);  1726  elev  af 
Durante  i  Neapel.  Redan  hans  första 
verk  för  scenen  1731  (La  conversione  di 
San  Guglielmo  di  Aquitania),  ett  bib- 
liskt drama,  hade  komiska  intermezzi. 
De  följande  operorna  väckte  ej  någon 
uppmärksamhet.  Hans  mest  berömda 
verk  "La  serva  padrona"  ("Pigan  hus- 
bondefru" Kphn  1749,  Sthlm  1781)  ut- 
gjorde ett  intermezzo  i  hans  opera  se- 
ria  "Il  prigionier"  och  hade  sin  pre- 
miär i  Neapel  28.  8.  1733.  Verket  vann 
snart  stor  popularitet  och  var  länge  buf- 
faoperans  främsta  verk.  Efter  Paris- 
premiären  2.  8.  1752  vann  verket  äfven 
utbredning    norr    om    Alperna    och    spe- 


Peri— Perosi 


787 


lades  ännu  gärna  vid  århundradets  slut. 
Af  hans  följande  verk  för  scenen  mär- 
kes operan  "L'01impiade",  hvilken  un- 
der hans  egen  ledning  gafs  fg.  å  Tordi- 
nona  teatern  i  Rom  31.  1.  1735.  Ehuru 
verket  är  ett  af  mästarens  bästa,  mot- 
togs det  tämligen  kyligt;  motgången 
bröt  hans  svaga  hälsa,  så  att  han  af- 
led,  endast  26  år  gamml.  Af  P:s  verk 
utom  scenen  märkes  framför  allt  hans 
"Stabat  mäter",  hvilket  gifvits  öfver 
hela  världen  och  ännu  någon  gång  upp- 
föres. Om  tidpunkten,  då  det  skrefs,  är 
man  ännu  ej  fullt  ense;  sannolikt  är 
det  ett  ungdomsarbete,  fullbordadt  kort 
efter  konservatoriestudiernas  afslutning 
1729  (i  Sthlm  gafs  verket  fg.  1749;  se- 
dan mycket  ofta).  Af  P:s  andra  verk 
märkas  triosonaterna  för  två  violiner 
och  b.  cont.,  hvilka  gåfvo  upphof  till 
den  af  Joh.  Christian  Bach  och  Mozart 
vidare  fullföljda  stråktriostilen.  —  Om 
P.  skrefvo  bl.  a.  Blasis  (1817),  Villarosa 
(1840),  H.  M.  Schletterer  (1880),  Faustini- 
Fasini  (1900)  och  Giuseppe  Radiciotti 
(1910). 

Perl,  i  persisk  folktro  förekommande 
andeväsen  (feer).  I  Th.  Moores  "Lallah 
Rookh"  skildras  i  afdelningen  "Para- 
dise  and  the  peri"  en  peris  öden.  Se 
Schumanns  musikverk :  Paradiset 
och    Perin. 

Peri,  J  a  c  o  p  o,  f.  20.  8.  1561  i  Rom, 
t  12.  8.  1633  i  Florens;  kapellmästare 
vid  Medicéernas  hof  i  Florens;  utnämn- 
des 1618  till  "Camerlengo  generale".  P. 
är  den  egentlige  skaparen  af  operan 
("stilo  rappresentativo").  Genom  sin 
musik  till  Rinuccinis  "Dafne"  1594  gaf 
han  sitt  land  den  första  operan.  Kort 
därefter  följde  operan  "Euridice"  (tryckt 
1600).  Hans  sista  operor  voro  "Tetide" 
(1608)  och  "Adone"  (1620).  Af  hans  verk 
utanför  scenen  märkes  samlingen  "Le 
varie  musiche  del  Sig.  Jacopo  P."  (1610), 
för  1 — 3  röster,  dels  med  klaver  och  chi- 
tarrone,  dels  med  orgel.  P.  skref  ännu 
1628  (tills.  m.  Gagliano)  operan  "La 
Flora".  —  Litt.:  G.  O.  Corazzini,  Com- 
memorazione  della  riforma  melodram- 
matica  (Real  Istituto  musicale:s  årsbok, 
Florens  1895). 

P  e  r  i  c  h  o  1  e  eller  Kungen  och 
gatsångerskan,  La  Périchole, 
karikatyroperett  2  a.,  text  af  Meilhac 
och  Halévy,  musik  af  .T.  Offenbach;  pre- 


miär Paris  6.  10.  1868;  sv.  öfvers.  af  L. 
Strindberg;  fg.  i  Sthlm  å  Södra  t.  6.  2. 
1869  (intill  5.  3.  1869:  21  ggr);  sedan  å 
Djurgårdsl.  12.  6.-7.  1869  (7  ggr).  St. 
t.    Göteborg   25.   3.   1871. 

Perichon,  Anton,  konsertmästare  i 
Adolf  Fredriks  furstliga  kapell  i  Stock- 
holm och  synes  ha  inkommit  till  Sve- 
rige på  1740-talet;  musikerna  i  detta  ka- 
pell namnes  först  1751  i  räkenskaperna 
och  P.  står  då  främst  med  titeln  kon- 
sertmästare. Då  någon  kapellmästare  ej 
namnes,  synes  han  i  verkligheten  ha  va- 
rit kapellets  ledare  och  dirigent.  Då  P. 
Brandt  31.  12.  1758  befordrades  till  hof- 
kapellmästare,  öfverflyttades  P.  till  hof- 
kapellet  som  konsertmästare  och  var 
där  den  främste  näst  Brandt.  Han  bi- 
behöll denna  plats  till  1773,  oaktadt 
Ferd.  Zellbell  ansåg  sig  ha  större  rätt 
till  platsen.  P.  deltog  ofta  vid  hufvud- 
stadens  konserter  och  synes  ha  intagit 
en  bemärkt  plats  som  violinist  på  1750- 
talet. 

Period  (af  gr.  periodos,  omlopp),  en 
sluten  musikalisk  sats,  vanligen  bestå- 
ende af  8  takter.  En  period  delas  ofta  i 
två  "satser";  försats  och  eftersats.  Flera 
perioder  kunna  sammanföras  till  period- 
grupper  (sammansatta  perioder). 

Periodical  (eng.),  utkommande  som 
tidskrift. 

Periodicals  (eng.),  tidskrifter.  —  M  u- 
s  i  c  a  1   p.,   musiktidningar. 

Periodik,  periodbyggnad.    Se  Period. 

Périodique  (fr.),  utkommande  med  re- 
gelbundna mellanrum  (som  tidskrift). 

Perkussion,  se  H  a  r  ni  o  n  i  u  m. 

Perkussionsinstrument,  slaginstrument 
(triangel,  bäcken,  xylofon,  puka,  trum- 
ma, klockspel,  kastanjetter  m.  m.).  Se 
Instrument. 

Perosi,  L  o  r  e  n  z  o,  f.  20.  12.  1872  i  Tor- 
tona; 1892—93  elev  af  konserv,  i  Milano, 
sedan  af  Haberl  i  Regensburg;  1898  kör- 
ledare i  Sixtinska  kapellet  i  Rom.  Hans 
oratorier  ha  vunnit  stort  erkännande 
och  räknas  bland  de  bästa  italienska 
från  nutiden.  (En  trilogi  1897:  Mar- 
cuspassionen,  "Kristi  förklaring",  "La- 
sari  uppväckande";  ett  påskorat.  1898; 
"Moses"  1901;  "Leo  den  store",  1902;  "Yt- 
tersta domen"  1903;  "Transitus  animae", 
1908  m.  fl.).  P.  skref  äfven  mässor,  re- 
quiem,  psalmer,  orgelstycken  samt  en 
opera. 


788 


Perpetuuni   mobile — Peterscn 


Perpetuuni  mobile  (lat.,  i  ständig  rörel- 
se), benämning  för  tonstycken,  som  från 
början  till  slut  ha  korta,  liktidiga  not- 
värden.  Se  t.  ex.  Paganinis  op.  11,  Men- 
delssohns  op.   19   och   Webers   op.   24. 

Persiani,  Fanny,  f.  Tacchinardi, 
f.  4.  10.  1812  i  Rom,  f  3.  5.  1867  i  Passy 
vid  Paris;  operasångerska;  erhöll  sin 
första  utbildning  af  fadern,  som  hade 
uppbyggt  en  liten  teater  åt  sig  själf 
nära  Florens;  1832  debuterade  hon  i  Li- 
vorno;  sjöng  sedan  med  stor  framgång  i 
Milano,  Florens,  Wien  och  Padua.  1834 
skref  Donizetti  för  henne  i  Neapel  "Lu- 
cia di  Lammermoor";  denna  roll  blef 
sedan  hennes  främsta.  12.  12.  1837  sjöng 
hon  fg.  i  Paris  och  1838  fg.  i  London. 
Hennes  glanstid  inföll  mellan  1838  och 
1843,  då  hon  omväxlande  uppträdde  i  Pa- 
ris och  London.  Efter  1843  begynte  hen- 
nes röst  att  förlora  i  glans.  Dock  sjöng 
hon  ännu  intill  1848  med  framgång  i  de 
båda  hufvudstäderna.  1850  begaf  hon 
eig  till  Holland  och  Ryssland.  1858  mot- 
tog hon  engagement  af  Drury-Lanetea- 
tern  i  London  men  afgick  snart  helt  och 
hållet  från  scenen.  Hennes  främsta  rol- 
ler voro:  Lucia,  Linda,  Elvira  i  "Puri- 
tanerna" och  Zerlina  i  "Don  Juan". 

Per  Svinaherde,  sagospel  i  3  a., 
text  af  H.  Christiernsson,  musik  af  Ivar 
Hallström;  premiär  å  k.  t.  Sthlm  29.  12. 
1887  (repriser  1893  och  1909). 
Pesante  (it.),  tungt. 
Peschka,  Minna,  f.  L  e  u  t  n  e  r,  f.  25. 
10.  1839  i  Wien,  t  12.  1.  1890  i  Wiesbaden; 
operasångerska;  elev  af  H.  Proch;  debu- 
terade 1856  i  Breslau  som  Agatha,  sedan 
som  Alice.  I  sept.  1863  uppträdde  hon 
med  stor  framgång  i  Wien.  Efter  stu- 
dier hos  M:me  Bockholtz  Falconi  upp- 
trädde hon  i  Lemberg  och  Darmstadt 
samt  tillhörde  Leipzigscenen  1868—76, 
under  hvilken  tid  hennes  högsta  glans- 
tid inföll;  gästade  1872  England  och  kom 
på  hösten  till  Amerika,  där  hon  sär- 
6kildt  vann  berömmelse  i  Boston;  var 
1877 — 83  anställd  vid  Hamburgs  opera; 
sjöng  1881  åter  i  Amerika  och  1882  i 
England.  1887  drog  hon  sig  tillbaka 
från  scenen. 

Peters'  förlag  i  Leipzig,  grundadt  1814 
af  Karl  Friedrich  P.  genom  köp 
af  Kiihnel  o.  Hoffmeisters 
1800  i  Leipzig  grundade  "bureau  de  mu- 
sique".     Världsberömdt  blef  förlaget  ge- 


nom de  billiga  klassikerupplagorna 
"Edition  Peters",  hvilka  utkommit  sedan 
1868. 

Peters'  musikbibliotek  i  Leipzig,  ett  af 
innehafvaren  af  Peters'  förlag,  Max 
Abraham  (t  7.  12.  1900),  grundat  bib- 
liotek, innehållande  musikalier  och  mu- 
siklitterära verk.  Bibliotekets  organi- 
satör och  förste  ledare  var  Emil  V  o- 
gel  (s.  d.);  dess  närvarande  ledare  är 
Rudolf  Schwartz.  En  donation  på 
400,000  mark  är  af  stiftaren  öfverlämnad 
till  bibliotekets  underhåll.  En  värdefull 
musikvetenskaplig  publikation  är  des6 
sedan  1894  utkommande  årsbok  ("Peters' 
Jahrbuch"). 

1.  Petersen,  Peter  Nicolaus  (af 
dansk  släkt  från  Holstein),  f.  2.  9.  1761 
i  Bederkesa  vid  Bremen,  f  19.  8.  1830  i 
Hamburg;  flöjtvirtuos;  lefde  sedan  1790 
i  Hamburg,  där  han  särskildt  gjorde  sig 
känd  för  sina  förbättringar  af  flöjten 
genom  att  tillägga  flera  nya  klaffar;  ut- 
gaf  en  flöjtskola  och  flera  studieverk  för 
instrumentet. 

2.  Carl  August  P.,  f.  27.  5.  1801, 
den  föreg:s  son,  verkade  som  musiklära- 
re i  Hamburg;  skref  en  mängd  på  sin 
tid  mycket  populära  salongskompositio- 
ner. 

3.  Niels  P.,  f.  1801  i  Köpenhamn,  t 
där  10.  12.  1851;  flöjtist;  anställd  i  det 
danska  hofkapellet  fr.  1818;  var  myc- 
ket framstående  på  sitt  instrument.  — 
Om  honom  se:  C.  Thrane,  Fra  hof- 
violonernes  tid,  Kbhn  1908;  Fr.  Ben- 
dix, Af  en  kapelmusikers  erindringer, 
Kbhn  1913. 

4.  Jörgen  P.,  den  föregrs  son,  f.  24. 
8.  1827,  f  7.  10.  1899;  äfvenledes  flöjtist, 
elev  af  fadern;  tillhörde  det  danska  hof- 
kapellet  1842—98. 

5.  Christopher  Knudsen  Mozart  P., 
f.  4.  5.  1817  i  Köpenhamn,  t  26.  2.  1874 
där;  klarinettist;  tillhörde  det  danska 
hofkapellet  från  1832;  åtnjöt  mycket 
högt  anseende  å  sitt  instrument.  —  Om 
honom  se:  C.  Thrane,  Fra  hofvioloner- 
nes  tid,  Kbhn  1908;  Fr.  Bendix,  Af  en 
kapelmusikers  erindringer,  Kbhn  1913. 

6.  Christian  Ferdinand  P.,  f.  5.  2. 
1839  i  Kallundborg;  altviolinist;  1864 
elev  af  V.  Tofte;  1877  anställd  i  det  dan- 
ska hofkapellet,  sedan  1886  som  förste 
altviolinist;   fr.  1882  medlem  af  Neruda- 


Peterson— Peterson-Berger  789 

kvartetten.     P.    har   därjämte    utvecklat  som   skrift.     Ännu   ett   tredje   ideal   har 

en   vidsträckt    lärareverksamhet   på   sitt  han    som    tonsättare    och    diktare    sökt 

instrument.  följa:    den    svenska    folktonen    och    folk- 

7.  Margarete  P.,  f.  1.  10.  1869  å  sagan.  Som  skriftställare  har  P.-B.  sär- 
Amager,  vid  Köpenhamn;  altsångerska;  skildt  ställt  sig  af  visande  mot  den  fran- 
elev  af  Federhof-Möller  i  Kphn,  prof.  ska  och  italienska  stilen.  Den  tyska 
Gehring  och  Ludv.  Schytte  i  Wien;  riktningen  intill  Wagner  har  han  på 
uppträdde  fg.  å  konsert  i  Kphn  6.  12.  mångahanda  sätt  försvarat  dock  utan 
1887;  debuterade  maj  1891  å  operan  i  att  ensidigt  dyrka  den.  Hans  mål  har 
Weimar  (som  Mignon);  sjöng  sedan  på  snarare  varit  att  skapa  en  egen  svensk 
hofteatern  i  Berlin  med  stigande  fram-  nationell  musik  på  folkmelodiens  grund- 
gång; efter  att  ha  konserterat  i  Kphn  val.  Som  tonsättare  har  han  alltsedan 
vid  flera  tillfällen  sjöng  hon  1895  i  Lon-  80-talet  arbetat  i  denna  riktning.  P.-B:s 
don  och  gästade  1896  Sverige,  där  hon  första  tryckta  kompositioner  voro:  tven- 
bl.  a.  gaf  konserter  i  Stockholm.  P.  har  ne  pianostycken  (Valzerino  och  Canzo- 
å  talrika  konserter  i  de  större  städerna  i  netta),  tvenne  sånger  ur  "Minnesånga- 
Europa  vunnit  stort  anseende  som  ro-  ren  i  Sverige"  (1885),  sonat  f.  violin  o. 
manssångerska.  piano  (1887)  och  "Tre  sånger",  op.  3  ("Ir- 

Peterson,    Gustaf    Fredrik,    f.    17.  melin  Rose"  bland  dem).    Först  med  90- 

11.  1848  i  Stockholm;  pianist;  elev  af  A.  talet   väckte   hans   kompositioner   större 

F.    Lindblad,    van    Boom    och    Neupert  uppmärksamhet.     Hans    första    sceniska 

1860—73;     har     konserterat     flerstädes    i  verk    är   "Sveagaldrar",    musikfestspel    i 

Skandinavien    och    äfven    hållit    föreläs-  4  bilder,   författadt   till   firande   af   kon. 

ningar    i    musikens     rytmik;     grundade  Oscar    II:s    25-årsjubileum     som     regent 

1889  i  Stockholm  "Allmänna  musikaliska  och   uppfördt   vid    galaföreställningen   å 

förskolan".  k.  t.  21.  9.  1897.    De  följande  arbetena  in- 

Peterson-Berger,  Olof  Wilhelm,  f.  om  den  dramatiska  tonkonsten  voro: 
27.  2.  1867  i  Ullånger,  Ångermanland;  "Lyckan",  sagospel  i  4  a.,  uppf.  å  Sv. 
student  1885;  elev  af  konserv,  i  Sthlm  teatern  mars  1903;  "Ran",  musikdrama, 
1886—89;  org.-ex.  1889;  företog  hösten  uppf.  k.  t.  20.  5.  1903  (verket  begynt  1893; 
s.  å.  en  studieresa  till  Tyskland  och  tog  texten  utkom  i  tryck  1898;  det  hela  fär- 
i  Dresden  lektioner  i  instrumentation  af  digt  1900);  "Arnljot",  uppf.  k.  t.  13.  4. 
Edm.  Kretschmer  och  i  piano  af  H.  1910  (sommaren  1908  i  det  fria  uppf.  å 
Scholtz;  återvände  våren  1890  och  var  Frösön,  delvis  m.  mus.;  texten  uppläst 
sedan  verksam  som  musiklärare  i  Umeå  våren  1907;  texten  tryckt  1906).  Det  si- 
och  samtidigt  ledare  af  stadens  musik-  sta  verket  är  såväl  rör.  dikten  som  korn- 
sällskap;  1892—94  i  Dresden  lärare  vid  positionen  ett  af  hans  främsta  verk. 
Dresdener  Musikschule;  sedan  1895  bo-  Stilen  är  det  Wagnerska  musikdramats, 
satt  i  Sthlm,  där  han  fr.  1896  varit  re-  men  med  anpassning  till  svensk  folkvis- 
censent  i  Dagens  Nyheter  (i  början  un-  stil.  Af  hans  orkesterverk  märkas:  Kon- 
der  märket  —t—,  sedan  med  initialerna  sertintermezzot  "Karneval  i  Stockholm" 
P.  B.),  med  undantag  af  åren  1908—10,  (uppf.  1902),  balladen  med  ork.  "Flö- 
da han  var  förste  regissör  vid  k.  t.  un-  rez  o.  Blanzeflor"  (1903),  symfonien  "Ba- 
der  Ranfts  direktörskap.  —  P.-B.  har  va-  néret"  (uppf.  1904),  symfonien  "Sunnan- 
rit  verksam  som  tonsättare,  diktare  och  färd"  (1913).  För  violin  o.  p.  har  han,  för- 
musikskriftställare.  Om  sin  första  ung-  utom  nyssnämnda  ungdomsverk,  skrif- 
dom  har  han  yttrat:  "Mina  första  och  vit  ännu  en  violinsonat  och  en  suite 
bästa  barndomsminnen  i  fråga  om  konst  (1896).  Af  pianokomp.  märkas:  "Frösö- 
äro  min  mors  föredrag  af  Beethovens  blomster"  (1896—1901),  "Damernas  al- 
sonater  och  min  fars  entusiastiskt  sjun-  bum"  (1895),  "Tonmålningar"  op.  13 
gande  deklamation  af  Homeros"  (Idun  (1897),  "Sex  låtar  för  klaver"  (1897), 
1903  s.  214).  Denna  kärlek  till  den  kläs-  "Norrländsk  rapsodi"  (1899),  "Färdmin- 
siska  tonkonsten  och  diktkonsten  har  nen  (1908).  Som  kompositör  är  han  må- 
nan sedan  blifvit  trogen.  Till  Beetho-  hända  mest  känd  genom  sina  solosån- 
ven  har  han  sedan  fogat  Wagner  och  ger  vid  piano.  Bland  dessa  kunna  näm- 
för  bägge  har  han  kämpat  så  väl  i  tal  nas,  förutom  nyssnämnda  ungdomsverk: 


790 


Petis    och   Thelée— Petre 


"Järntlandsininnen"  (1893),  "Tre  sånger 
till  fru  Edling",  "Aftonstämning"  (1895), 
"Tvenne  sånger",  op.  9,  "Marits  visor", 
"Ur  en  kärlekssaga",  op.  14  (1896),  "Och 
riddaren  drog  ut  i  Österland"  (1897), 
"Dichtungen  v.  Fr.  Nietsche"  (1901), 
"Fyra  muntra  visor",  "Ur  vildmarks- 
och  kärleksvisor"  (1905),  "Mor  Britta" 
(1908).  En  samling  "Svensk  lyrik"  ut- 
kom med  flera  häften:  I  (1896—98);  II:  1 
"Ur  Fridolins  visor";  II:  2  "Ur  Frido- 
lins lunstgård"  (1901—02);  III  "Löskekar- 
larnas  sång".  Af  flerstämmiga  sånger  ha 
utkommit:  "Sex  sånger  f.  bl.  kör"  (1905), 
"Fyrst.  sånger  f.  mansröster",  hvarjänite 
Sällsk.  f.  sv.  kvartettsångens  befräm- 
jande tryckt  i  sina  publikationer:  "En 
fjällfärd",  "Husarvisa",  "Finsk  idyll", 
"Guldfågel"  och  "Juninatt";  andra  ut- 
förda kvartetter  äro:  "Stämning"  och 
"Killebukken".  P.-B:s  romansstil  är  i 
hög  grad  buren  af  den  svenska  folkvisan 
och  folkdansen  men  är  på  samma  gång 
personlig  och  verkar  aldrig  efterbild- 
ning.  Hans  sånger  ha  blifvit  i  sann 
mening  folkliga  och  sjungas  därför  öf- 
verallt  i  norra  såväl  som  i  södra  Sve- 
rige; flera  ha  blifvit  populära  i  den 
svenska  landsbygden,  där  de  sjungas 
nästan  som  folkvisor.  Denna  svenska 
folkton  har  också  gjort  dem  uppmärk- 
sammade i  utlandet,  där  de  blifvit  ut- 
tryck för  svensk  nationell  tonkonst  i 
samma  mening  som  Griegs  i  Norge.  — 
Som  diktare  har  P.-B.  uppträdt  dels  med 
texterna  till  sina  musikdramatiska  ar- 
beten (en  del  af  dessa  äro  redan  som 
dikter  i  hög  grad  värdefulla)  dels  med 
ord  till  flera  af  sångerna.  Ett  nytt 
drama  "Domedagsprofeterna"  föreligger 
tills  vidare  blott  i  tryckt  text  (1912). 
Ett  godt  arbete  är  äfven  hans  öfvers. 
af  Wagners  "Tristan  o.  Isoide"  (1909),  ett 
verk,  som  han  själf  velat  kalla  mera  en 
bearbetning  än  en  slafvisk  öfversättning. 
Som  prosaförfattare  har  han  uppträdt 
dels  med  en  del  öfversättningar:  "Wag- 
ners skrifter  i  urval"  (1902),  Nietzsches 
"Tragediens  födelse"  (1902),  "Så  talade 
Zarathustra"  (1913),  dels  med  en  Wag- 
nerbiografi:  "Rich.  Wagner  som  kultur- 
företeelse"  (1913).  I  sin  bok  "Svensk 
musikkultur"  (1911)  har  han  närmare 
preciserat  sin  ståndpunkt  i  frågan  om 
skapandet  af  en  nationell  tonkonst.  — 
Som    musikkritiker    har    han    uppträdt 


med  ovanlig  häftighet  och  genom  sin 
stridslystnad  fått  många  fiender.  Sär- 
skildt  har  denna  stridslust  riktat  sig 
mot  det  "akademiska  lägret".  Om  sin 
ståndpunkt  som  kritiker  yttrar  han 
(Idun  1903  s.  213):  "Hvarje  kritiker 
måste  vara  en  smula  konstnär,  om  han 
vill  yttra  sig  om  konstverkens  tillblif- 
velse  och  inre  väsen  med  någon  sakkän- 
nedom . . .  Konstnären  har  egna  ideal, 
den  rene  kritikern  söker  förstå  andras, 
men  icke  att  'söka  förstå',  utan  att  verk- 
ligen h  a  ideal  och  följa  dem  är  det 
som  tillför  världen  nytt  andligt  lif,  nytt 
brännstoff,  nya  pulsslag."  1912  preci- 
serar han  vidare  sin  ställning  (i  s.  tidn. 
s.  628):  "All  konstkritik  skall  vara  icke 
blott  hänsynslös  utan  äfven  personlig  . . . 
Ty  all  konsts  yttersta  formel  är:  per- 
sonlighetsmeddelelse,  fattad  som  huf- 
vud-  eller  själfändamål."  För  mången 
har  P.-B:s  kritiska  verksamhet  undan- 
skymt förståelsen  af  hans  tonkonstnär- 
liga  alstring.  Många  sår  ha  i  stridens 
hetta  tillfogats,  hvilka  för  konstens 
skull  ej  borde  ha  gifvits,  mången  per- 
sonlig bitterhet  alstrats.  Nutiden,  som 
ännu  står  niidt  i  denna  kamp,  har  svårt 
att  fälla  ett  oväldigt  omdöme  om  en 
person  med  P.-B:s  egenart  som  komposi- 
tör och  skriftställare.  —  Litt.:  Biogra- 
fier i  Sv.  Musikt.  1910  s.  57  ff.,  1903  s.  73 
f.  (se  äfven  ofvan  cit.  uppsatser  i  Idun 
1903   och  1912). 

Petis  och  Thelée,  komedi  3  a. 
med  sång  och  divertissements  (parodi 
på  Thetis  och  Pelée  [s.  d.]),  text 
af  C.  I.  Hallman,  musik  af  C.  Stenborg; 
premiär  å  Humleg.-t.  Sthlm  27.  9.  1779; 
i  Göteborg  fg.  15.  11.  1779. 

Petit  (fr.),  liten,  litet. 

Petre,  Torsten,  f.  17.  1.  1863  på 
Hammarby,  Uppl.;  uppfostrades  1876 — 
81  i  Uppsala;  har  sedan  ägnat  sig  åt 
musik;  hans  första  sånglärare  var  hof- 
sångaren  I.  A.  Berg;  har  företagit  re- 
sor genom  Tyskland,  Frankrike  och 
Schweiz;  studerade  sång  under  Faure  i 
Paris  och  stod  under  denna  tid  äfven 
nära  Gounod,  hvilken  mästare  särskildt 
varit  föremål  för  P:s  beundran;  under 
kortare  tider  har  han  varit  musikkriti- 
ker i  såväl  Paris  som  Geneve;  bland 
hans  kompositioner  märkas  ett  60-tal  ro- 
manser, ballader,  manskvartetter  och  en 
del  kammarmusik;  därjämte  flera  piano- 


Petrejus — Petrucci 


791 


häften.  Hans  komp.  ha,  ehuru  kända  öf- 
verallt  i  Sverige,  särskildt  vunnit  sprid- 
ning i  Sydsverige  och  hos  svenskarna  i 
Amerika.  —  P:s  moder  Helena  P.,  dot- 
ter af  hofsångaren  I.  Berg,  var  på 
70-talet  en  i  Stockholms  musikälskande 
kretsar  aktad  och  firad  sångerska.  Om 
henne  se:  L.  Dahlgren,  Lyran,  Sthlm 
1913. 

Petrejus,  Johannes,  t  18.  3.  1550  i 
Niirnberg;  musikförläggare  sedan  1526 
där. 

Petrella,  Errico,  f.  1.  12.  1813  i  Pa- 
lermo, t  7.  4.  1877  i  Genua;  elev  af 
Costa,  Bellini,  Zingarelli  m.  fl.;  debute- 
rade 1829  i  Neapel  med  operan  "Il  dia- 
volo  color  di  rosa";  af  hans  följande 
märkas:  "Le  precauzioni"  1851;  "Marco 
Visconti",  1854;  "Jone",  1858;  "La  con- 
tessa  d'Amalfi",  1864.  P.  ställdes  af  sin 
samtida  bredvid  Verdi.  —  Litt.:  Fr. 
Guardione,  Di  E.  P.  e  della  translazione 
della  salma  da  Genova  a  Palermo,  Pa- 
lermo  1908. 

Petrelli,  Eleonora  Louise  Marian- 
ne, f.  Wigström,  f.  1835  i  Simtuna,  t 
febr.  1904  i  Chicago;  sångerska;  elev  vid 
k.  t.  Sthlm  1856 — 57;  tog  plats  som  sån- 
gerska vid  Elffors'  teatersällskap;  reste 
sedan  till  Finland,  där  hon  ingick  äk- 
tenskap med  en  rysk  ämbetsman  Pe- 
troff;  studerade  därefter  sång  för  Lam- 
perti  i  Milano,  fru  Viardot-Garcia  i 
Paris  och  fru  Nissen-Salomon  i  Peters- 
burg; efter  mannens  död  1869  konserte- 
rade  hon  i  Ryssland,  Polen  och  Tysk- 
land m.  fl.  länder  och  gästade  på  1870- 
talet  äfven  Sverige;  slog  sig  1886  ned  i 
Sthlm  som  sånglärarinna;  for  dock  snart 
till  Amerika,  där  hon  grundade  en  sång- 
skola i  Chicago.  —  Biogr.  af  B.  Schöld- 
ström  i  Aftonbladet  21.  3.  1904. 

Petri,  Henri,  f.  5.  4.  1856  i  Zeyst, 
Holland;  violinist;  elev  af  Joachim; 
uppträdde  som  violinist  och  dirigent  i 
London;  var  sedan  konsertmästare  i 
Sondershausen,  Hannover,  Leipzig  (Ge- 
wandh.-konserterna);  1889  konsertmäst. 
vid  hofkap.  i  Dresden;  har  företagit  tal- 
rika konsertresor  och  förvärfvat  stort 
anseende  som  virtuos. 

1.  Petrinl,  Franz,  t  1744  i  Berlin,  t 
1819  i  Paris;  harpvirtuos;  lefde  efter 
1770  i  Paris  som  harplärare;  utgaf  en 
harpskola,     en     harmonilära      (Systéme 


d'harmonie,  1796)  och  en  del  kompositio- 
ner (4  konserter,  8  sonater  m.  m.). 

2.  Märta  P.,  f.  18.  8.  1866  i  Falun; 
sångerska;  elev  af  konserv,  i  Sthlm 
1883—87  och  under  Bax  i  Paris  1887— 
89;  debuterade  å  k.  t.  Sthlm  15.  1.  1890 
som  Lakmé,  en  roll,  hvilken  hon  instu- 
derat under  Delibes  i  Paris;  efter  en 
konsertturné  i  landsorten  begaf  hon  sig 
på  hösten  s.  å.  tillbaka  till  Paris,  där 
hon  1892  afslutade  sina  studier;  sjöng 
sedan  å  konserter  bl.  a.  i  Briissel  och 
Ostende  och  uppträdde  9.  11.  1893  som 
Lakmé  å  Op.-com.  i  Paris;   konsertera  de 

1894  en  kortare  tid  i  Sverige  och  Norge; 

1895  sjöng  hon  med  stor  framgång  i 
Milano;  var  1895—97  engagerad  vid  k.  t. 
Sthlm,  under  hvilken  tid  hon  bl.  a.  upp- 
bar rollerna:  Lakmé,  Nedda  i  "Pajazzo". 
Philine  i  "Mignon",  Margareta  i  "Hu- 
genotterna",  Baucis  i  "Philemon  o.  Bau- 
cis",  Margareta  i  "Faust",  Violetta  i 
"Den  vilseförda".  Efter  konserter  i 
Ryssland  for  hon  till  Paris,  där  hon 
studerade  under  fru  Marchesi;  1900 — 03 
engagerad  vid  stadsteatern  i  Leipzig; 
1904  anställd  vid  Diisseldorfs  teater: 
sjöng  1905  i  Rom;  besökte  1906  åter  hem- 
landet och  sjöng  då  å  k.  t.  Hon  är  f.  n. 
bosatt  i  Madras,  Indien.  —  Litt.:  Sv. 
Musikt.  1890  s.  17  och  1906  s.  113  f. 

Petrov,  O  s  s  i  p  Afanassjevitsch,  f.  15. 
11.  1807  i  Elisawetgrad,  t  14.  3.  1878  i 
Petersburg;  bassångare;  debuterade  i 
Petersburg  som  Sarastro  i  "Trollflöjten"; 
hans  främsta  roll  var  Ssussanin  i  Glin- 
kas  "Lifvet  för  zaren"  (1836);  sjöng  där- 
jämte med  särskild  framgång  i  ryska 
operor  af  Glinka  ("Ruslan  och  Lud- 
milla"),  Dargomyschki,  Rimskij-Korssa- 
kov,  Mussorgski  m.  fl.  —  Litt.:  W.  Stas- 
sov,  O.  A.  P.  (saml.  verk  III);  Kom- 
paneiski  i  Rysk  musikt.  1903  nr  9. 

Petrucci,  Ottaviano  dei,  f.  18.  6. 
1466  i  Fossombrone  vid  Urbino,  t  där 
7.  5.  1539;  erhöll  25.  5.  1498  privilegium 
för  20  år  att  trycka  mensuralnoter  med 
metalltyper.  1501 — 11  tryckte  han  i  Ve- 
nedig, 1513—23  i  födelsestaden.  Alla 
hans  tryckta  notverk  utmärka  sig  för 
omsorgsfullt  utförande  och  vackert 
tryck.  Hans  första  bok  är:  Harmonice 
musices  Odhecaton,  1501.  Bland  hans 
upplagor  märkas  kompositioner  af  sam- 
tidens allra  främsta  mästare:  Josquin, 
Okeghem,     Busnois,     Obrecht,     La     Rut- 


792 


Petrus  Picardus— Pfeil 


m.  fl.  Såväl  kyrkliga  som  världsliga  verk 
finnas  bland  dem:  mässor,  frottole,  chan- 
soner,  danser  (för  luta)  m.  m.  —  Litt.: 
A.  Schmid,  O.  P.,  1845;  E.  Vogel,  Der 
erste  . . .  Notendruck  fur  Figuralmusik, 
Peters'  Jahrb.  1895. 

Petrus  Picardus,  författare  af  en  skrift 
"Ars  cantus  mensurabilis"  från  c.  1250. 
Hieronymus  de  Moravia  bar  bevarat  åt 
oss  en  afskrift  af  den,  ocb  Coussemaker 
har  aftryckt  denna  i  Scriptores  I.  Ver- 
ket är  intressant  för  oss  i  Norden,  i  det 
att  en  andra  afskrift  från  Skenninge 
c.  1334  finnes  bevarad  till  vår  tid  i 
Upps.  bibi.  (codex  453).  Skriften  utgör 
ett  talande  bevis  för,  att  man  här  i 
Norden  på  1300-talet  studerat  mensural- 
musik. 

Petschnikoff,  Alexander,  f .  8.  2. 
1873  i  Jelez  i  Orel,  Ryssland;  violinist; 
elev  af  konserv,  i  Moskva;  gaf  först 
konserter  i  Ryssland;  efter  att  1895  ha 
firat  triumfer  i  Berlin  begaf  han  sig 
ut  på  europeiska  turnéer,  under  hvilka 
hans  berömmelse  som  violinist  ytterli- 
gare steg;  gästade  Kphn,  Kristiania  och 
Sthlm  m.  fl.  städer  i  Norden  1896  och 
1901.  —  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1896  s. 
137  f. 

1.  Pettersson,  Petter  (Pehr),  f.  i 
Uppland  1813,  t  å  Karlberg  16.  8.  1891, 
där  han  var  lärare  vid  krigsskolan  och 
organist  vid  slottskapellet;  1835  tillför- 
ordnad sånglärare  vid  Mus.  ak.;  upp- 
rättade sedan  ett  sånginstitut,  som  län- 
ge ägde  bestånd;  utgaf  sånger  för  mans- 
röster och  skref  en  kantat,  som  1847  ut- 
fördes å  Konstnärsgillet.  Agrée  i  MA. 
1834;   Ass.   LM  A    1843. 

2.  H  a  n  s  P.,  f.  1830  i  Gylle,  Lunds  st, 
t  20.  1.  1907  i  Stockholm;  elev  af  Mus. 
ak.  Sthlm;  utnämndes  1857  till  organist 
i  Hedvig  Eleonora,  en  befattning,  som 
han  i  nära  50  år  beklädde;  anställdes 
1854  som  violoncellist  vid  Dram.  t:s  ork.; 
var  i  flera  år  lärare  i  sång  vid  Ladu- 
gårdslands lärov.;  utöfvade  därjämte  en 
omfattande  enskild  lärareverksamhet; 
deltog  som  violoncellist  i  många  år  ni- 
tiskt i  Mazerska  kvartettsällskapet. 

3.  Anders  P.,  den  föreg:s  broder,  f. 
1841  i  Gylle,  Lunds  st.,  t  9.  11.  1898  i 
Hull,  där  han  under  de  senare  åren  ver- 
kat som  musiklärare;  elev  af  Randel, 
David,  Hauptner;  1862  J.  Lindstipendiat; 


fr.  1865  bosatt  i  England  och  fr.  1866  i  25 
år  musiklärare  vid  Rugby  läroverk. 

Pettersson-Norrie,  Anna,  se  Norrie 
de  Verdier. 

Pettersson-Persfelt,  Bror,  f.  1881  i 
Stockholm;  violoncellist;  elev  af  kon- 
serv, i  Sthlm  med  Anton  Andersen  som 
hufvudlärare;  vidare  utbildad  under  H. 
Becker  och  B.  Cossmann  i  Frankfurt  a. 
M.;  hösten  1904  anställd  som  lärare  vid 
konserv,  i  Offenbach  a.  M.  och  hösten 
därpå  vid  musikinstitutet  i  Helsingfors; 
har  å  talrika  konsertresor  förvärfvat 
högt  anseende  som  konstnär. 

Petzold  (B  e  z  e  1  d,  P  e  z  e  1  i  u  s),  Jo- 
h  a  n  n,  stadsmusikant  först  i  Bautzen, 
sedan  i  Leipzig,  komponerade  och  tryck- 
te på  1670-  och  80-talen  en  hel  del  in- 
strumentalmusik, hufvudsakligen  för 
blåsinstrument.  Hans  flesta  verk  äro 
danser  (allemander,  couranter,  gavotter, 
sarabander,  giguer  m.  fl.). 

Peyron,  Albertina  Fredrika  (I  k  a),  f. 
Asp,  f.  i  Timrå,  Västernorrl.  län  1.  7. 
1845;  elev  af  I.  Hallström,  v.  Boom,  Sjö- 
gren och  Anton  Andersen;  har  kompo- 
nerat  sånger,   violin-    och    pianostycken. 

Pezza  (it.),  stycke,  komposition. 

pf  =  piu  forte. 

1.  Pfeiffer,  Michael  Traugott,  f. 
10.  11.  1771  i  Sulzfelden  vid  Wurzburg, 
t  1850  i  Aarau;  sångpedagog.  Nägeli  ut- 
gaf 1810  en  "Gesangbildungslehre  nach 
Pestalozzischen  Grundsätzen",  där  han 
anslöt  sig  till  Pfeiffers  studier  i  ämnet; 
verkade  fr.  1822  som  sånglärare  i  Aarau. 

2.  T  h  e  o  d  o  r  P.,  f.  20.  10.  1853  i  Hei- 
delberg; pianist;  elev  bl.  a.  af  Biilow; 
verkar  sedan  1899  som  musiklärare  i  Ba- 
den-Baden; utgaf  bl.  a.:  "Virtuosenstu- 
dien und  Vorstudien  zu  Biilows  Editio- 
nen"; "Studien  bei  Hans  von  Biilow" 
(1894;  flera  uppl.). 

Pfeil,  Anna  Doris,  f .  3.  11.  1847  i  Kö- 
penhamn; sångerska;  debuterade  16.  3. 
1867  som  Donna  Anna  i  "Don  Juan"  å 
k.  t.  Kphn;  erhöll  vidare  utbildning  un- 
der Wartel  i  Paris;  sjöng  ånyo  i  Kphn 
4.  11.  1868  (Drottningen  i  "Hans  Hei- 
ling")  och  var  sedan  en  värdefull  kraft 
för  hemstadens  scen.  Bland  hennes  rol- 
ler märkas:  Eva  i  "Mästersångarne", 
Elsa  i  "Lohengrin",  Iphigenia  i  "I.  på 
Tauris",  Grefvinnan  i  "Figaro",  Alice  i 
"Robert",  Valentine  i  "Hugenotterna", 
Ingeborg   i   "Drot   og   Marsk";    tog   2.   6. 


Pfitzner— Philipp 


793 


1885  afsked  från  scenen.  P.  ingick  1873 
äktenskap  med  operasångaren  Erhard 
Hansen  och  bar  sedan  vanligen  namnet 
"Fru  Erhard  Hansen". 

Pfltzner,  Hans,  f.  5.  5.  1869  i  Moskva 
af  tyska  föräldrar;  elev  af  Hochs  kon- 
serv, i  Frankfurt  a.  M.;  1894—97  kapell- 
mästare vid  stadsteatern  i  Mainz;  1897— 
1907  lärare  och  dirigent  vid  Sterns  kon- 
serv, i  Berlin;  sedan  1903  tillika  kapell- 
mästare vid  Theater  d.  Westens;  1907  di- 
rigent för  Kaimkonserterna  i  Munchen; 
sedan  1908  ledare  af  Strassburgs  kon- 
serv, och  stadsmusikdirektör.  P.  har 
gjort  sig  fördelaktigt  känd  genom  en 
del  musikdramer  i  Wagners  anda.  Bland 
dessa  märkas:  "Der  arme  Heinrich" 
(Mainz  1895),  "Die  Rose  vom  Liebesgar- 
ten"  (Elberfeld  1901);  af  hans  verk  för 
scenen  kan  vidare  nämnas  musiken  till 
Ibsens  "Fest  auf  Solhaug"  (1889).  Dess- 
utom har  han  skrifvit  körverken  "Der 
Blumen  Bache"  (1888)  och  "Kolumbus" 
samt  "Hermannschlacht",  "Herr  Oluf", 
"Die  Heinzelmännchen' '  (alla  tre  för 
solo  m.  ork.)  m.  fl.;  slutligen  en  del 
kammarmusik  (pianokvintett,  stråkkvar- 
tett, cellosonat  m.  fl.)  samt  en  mängd 
solosånger,  i  synnerhet  till  dikter  af 
Eichendorff.  P.  har  äfven  varit  verk- 
sam som  musikskriftställare.  —  Litt.:  P. 
N.  Cossmann,  H.  P.,  1904;  B.  Louis,  Pf:s 
Rose  vom  Liebesgarten,  eine  Streit- 
schrift,  1904. 

Pfohl,  Ferdinand,  f.  12.  10.  1863  i 
Elbogen,  Böhmen;  studerade  musikhi- 
storia fr.  o.  m.  1885  vid  Leipzigs  univ.; 
begynte  som  musikkritiker  i  Leipzig  och 
anställdes  1892  som  sådan  vid  "Hambur- 
ger  N<tchrichten".  Såsom  varm  vän  af 
Wagners  verk  har  han  särskildt  skrifvit 
en  mängd  skrifter  för  och  om  Wagners 
musikdramer;  bland  dessa  märkas:  "Die 
möderne  Oper"  (1894)  och  "Die  Nibelun- 
gen  in  Bayreuth"  (1896).  Som  komposi- 
tör har  han  gjort  sig  känd  genom  sym- 
foniska dikter,  körverk,  pianostycken 
och   solosånger. 

Pfte  =  Pianoforte. 

Ph  . . .  se  F  . . . 

Phantasie,  se  Fantasi. 

Philémon  et  Baucis,  opéra-co- 
mique  i  3  a.  (sedan  reducerad  till  2  a.), 
text  af  Barbier  och  Carré,  musik  af 
Charles  Gounod;  premiär  å  Th.  lyrique 
18.  2.  1860;  fg.  London,  Cov.  Gärd.,  24.  10. 


1891;  sv.  öfvers.  af  Fr.  Hedberg;  fg.  å 
k.  t.  Sthlm  1879  (repris  1896).  Så  vidt 
kändt   ej    gifven    i   Kphn   el.   Kristiania. 

Philharmonisch  (t.),  p  h  i  1  h  a  r  m  o- 
n  i  c   (eng.)    se   F  i  1  h  a  r  m  o  n  i  s  k. 

Philidor,  en  fransk  musikersläkt,  hvars 
verkliga  namn  var  D  a  n  i  c  a  n.  Namnet 
Ph.  begagnades  som  tillnamn,  emedan 
en  af  släktens  äldsta  musiker  erhållit 
denna  benämning  af  Ludvig  XIV,  hvil- 
ken  jämfört  honom  med  en  berömd  obo- 
ist  från  Siena:  Filidoro.  Af  släktens 
många  musiker  kunna  nämnas: 

1.  André  Danican-P  h.,  t  11.  8. 
1730  i  hög  ålder,  medlem  af  franska  hof- 
kapellet  och  musikbibliotekarie  vid  hof- 
vet  i  Versailles;  anlade  i  denna  senare 
egenskap  en  storartad  samling  franska 
instrumentstycken  (danser,  marscher, 
fanfarer  m.  m.)  från  Frans  I:s  tid;  ut- 
gaf  äfven  själf  flera  instrumentalstyc- 
ken, som  spelats  vid  det  franska  hofvet. 

2.  F  r  a  n  c  o  i  s  André  D.-Ph.,  den 
föreg:s  son,  f.  7.  1726  i  Dreux,  t  31.  8. 
1795  i  London;  elev  af  Campra;  populär 
operakompositör  men  i  än  högre  grad 
berömd  som  schackspelare.  Hans  första 
opera,  "Blaise  le  savetier",  Paris  1759 
(Sthlm,  Munkbrot.  21.  4.  1797:  "Casper 
och  Löna")  vann  stor  framgång;  de 
följande  åren  intill  1788  gåfvos  hufvud- 
sakligen  i  Paris  och  London  ytterligare 
operor  af  honom,  i  allt  ett  30-tal  styc- 
ken. Såsom  hans  bästa  verk  prisas: 
"Le  maréchat  ferrant"  1761  (Sthlm, 
Eriksb.-t.,  11.  7.  1781:  "Hof  slagaren"; 
Kphn,  k.  t.  15.  12.  1778:  "Grofsmeden") 
och  "Le  bucheron"  1763  (Kphn,  k.  t.  3. 
12.  1782:  "Skovhuggeren").  Af  hans  öf- 
riga  verk  ha  följande  gifvits  i  Norden: 
"Tom  Jones",  1765  (Sthlm,  Munkbrot.  3. 
11.  1790),  "Le  soldat  magicien"  1760  ("Sol- 
daten som  kan  hexe",  Kphn  k.  t.  29.  4. 
1783),  "Le  tonnelier"  ("Tunnbindaren", 
Sthlm,  Eriksb.-t.  17.  1.  1781).  Af  Ph:s 
öfriga  verk  märkes  ett  requiem  till  Ra- 
meaus  minne  1766.  —  Flera  af  Ph:s  sce- 
niska verk  uppfördes  ännu  i  1800-talets 
andra  årtionde  och  ej  få  ha  i  Norden 
gifvits  öfver  100  ggr  med  oförsvagadt 
intresse.  Hans  stil  är  den  lätta  franska 
med  inströdda  visor  och  danser  utan 
större  djupsinnighet  eller  dramatisk 
kraft.  —  Litt.:  P.  J.  Lardin,  Ph.,  peint 
par   lui-méme,   1847. 

Philipp,   Robert,  f.  1856  i  Offenbach 


794 


Philippe    och    Georgette— Piano 


a.  M.;  operasångare  (tenor);  elev  af  F. 
Gumpert;  anställd  vid  Berliner  Opern- 
haus. 

Philippe  och  Georgette,  Phi- 
lippe et  Georgette,  komedi  med  sång  i 
1  a.,  text  af  Monvel,  musik  af  Dalayrac; 
premiär  Paris  28.  12.  1791;  sv.  öfvers.  af 
J.  D.  Valerius;  fg.  å  Arsenalst.  Sthlm 
28.  1.  1800;  dansk  öfvers.  af  Falsen  d.  y. 
("Philip  og  Annette");  fg.  k.  t.  Kphn  9. 

4.  1799. 

Philochoros,  ett  sällskap  bestående  af 
studenter  vid  Uppsala  univ.  odlande  äl- 
dre dansformer,  hufvudsakligen  de  sven- 
ska folkdanserna.  Sällskapets  stiftelseår 
är  1884,  då  namnet  Ph.  antogs  å  möte  i 
slutet  af  febr.  Det  öfvertog  dock  endast 
traditionerna  från  ett  i  sept.  1880  af  med. 
stud.  Gustaf  Sundström  (Norr- 
lands nation)  stiftadt  sällskap:  "Dans- 
föreningen". Denna  förening  lämnade 
till  en  början  litet  rum  åt  folkdansen. 
Förtjänsten  af  att  ha  infört  det  folkliga 
elementet  tillkommer  med.  stud.  Frans 
Petter  Lindblom  (Östgöta  nation). 
Det  första  steget  mot  offentlighet  före- 
tog föreningen  i  april  1881,  då  tvenne 
föreställningar  gåfvos  å  Uppsala  teater. 
1880-talets  kraftiga  landsmålsrörelse  ut- 
öfvade  ett  mäktigt  inflytande  å  förenin- 
gen, och  redan  våren  1881  hade  folkdan- 
ser blifvit  den  viktigaste  öfningen.  In- 
nom  den  större  föreningen  bildades 
snart  en  mindre,  "elitkåren",  hvilken 
fick  turnéerna  om  hand.  Den  första  tur- 
néen,  "folklifsexpeditionen",  anordnades 
sommaren  1883  under  Gustaf  Sundströms 
anförande.  Under  denna  besöktes  ej 
mindre  än  35  platser  inom  landet.  Se- 
dan namnet  Ph.  antagits,  har  sällskapet 
i  det  stora  hela  fortsatt  sin  verksamhet 
som  förut  med  turnéer  och  enskilda 
föreställningar.  —  Sällskapets  danspro- 
gram torde  framgå  af  de  båda  utgifna 
häftena  "Philochorosalbum",  Sthlm  1900, 
och  "Dansar  och  Låtar",  Sthlm  s.  å.  I 
det  förstnämnda  häftet  finnes  en  kort 
historik  af  sällskapet. 

Phister,    Ludvig    Joachim,    f.    23. 

5.  1807,  f  i  Köpenhamn  15.  9.  1896;  dra- 
matisk skådespelare  af  hög  rang;  ägde 
äfven  god  basröst  och  sjöng  därför  ej 
sällan  i  operor;  bland  hans  sångroller 
märkas  Bazil  och  Leporello;  hans  sista 
uppträdande  på  scenen  var  12.  4.  1885.  — 
Litt.:  C.  St.  A.  Bille,  Skuespilleren  J.  L. 


Ph.,  Naer  og  Fjaern  III  nr  79  f.;  Th. 
Overskou  i  111.  Tidende  VIII,  269—70, 
78—79;  C.  Thrane  i  111.  Tidende  XIV, 
329  f.;  Edv.  Brändes  i  111.  Tidende  XIII, 
645  f. 

Phone  (gr.),  stämma,  ljud. 

Phonetik  (gr.),  läran  om  ljudbildnin- 
gen. Om  den  musikaliska  fonetiken  se: 
Ed.  Sievers,  Grundziige  der  Phonetik 
(1876,  5:te  uppl.  1905);  F.  Kriiger,  Be- 
ziehungen  der  experimentellen  Ph.  zur 
Psychologie  (1907). 

Phonik,  läran  om  ljudet  el.  tonen. 

Phorminx  (gr.),  ett  gammalgrekiskt 
stränginstrument,    närstående    kitharan. 

Phrase,  se  Fras. 

Phrasierung  (t.),  se  Frasering. 

Physharmonika,   se  Harmonium. 

Piacere,  piacimento  (it.),  behag. 
—  A  p.,  efter  behag. 

Piangendo   (it.),  gråtande,  klagande. 

Pianino,  diminutivform  af  piano,  ett 
litet  piano;  numera  en  allmän  benäm- 
ning för  piano  med  vertikalt  löpande 
strängar  (uppåtstående  piano,  i  motsats 
till  taffelpiano,  med  horisontala  strän- 
gar). I  Frankrike  är  benämningen  å  ett 
p. :  p  i  a  n  o  d  r  o  i  t.  —  Se  vidare  Piano. 

Pianissimo  (it.),  mycket  svagt  i  ton- 
styrka    (tecknas:    pp). 

Piano  (it.),  svagt  i  tonstyrka. 

Piano,  p  i  a  n  o  f  o  r  t  e,  ett  strängin- 
strument med  klaviatur,  hvars  tangen- 
ter med  tillhjälp  af  en  särskild  meka- 
nism sätter  strängarna  i  svängning. 
Tangentsystemet  har  med  all  sannolik- 
het hämtats  från  orgeln;  före  orgeln 
använde  liran  (s.  d.)  en  slags  tangenter 
(nyckelharpan  har  tangenter  påminnan- 
de om  lirans).  P:s  förelöpare  är  m  o  n  o- 
k  or  de  t  (s.  d.),  hvilket  blott  består  af 
en  sträng  och  en  resonanslåda.  Aristi- 
des  Quintilianus  omtalar  i  2:dra  årh.  e. 
K.  ett  monokord  med  4  lika  stämda 
strängar.  Han  benämner  detta  heli- 
kon. Stränginstrument  med  klaviatur 
omtalas  på  1300-talet  under  namnet 
"schackbräde"  (fr.  échiquier),  syftande 
på  dess  likhet  med  detta  under  medel- 
tiden så  populära  spelbord.  1387  beställ- 
de konung  Johan  I  af  Aragonien  ett 
instrument,  som  han  benämner  exaquir. 
Något  senare  omtalar  franska  litteratu- 
ren klaverinstrument  under  benämnin- 
garna: eschiquier,  esquaquiel,  échiquier 
d'Angleterre;  denna  sista  benämning  ty- 


Klavikordets — Klavicymbalens 


795 


der  på  engelskt  ursprung.  Med  all  san- 
nolikhet har  äfven  klaverinstrumenten 
tidigt  blifvit  populära  i  England,  där 
under  1500-talet  den  speciella  klavertek- 
niken  nådde  en  ovanlig  fulländning  och 
äfven  instrumenten  synes  ha  varit 
klangfulla  och  väl  gjorda.  De  äldsta  in- 
strumenten af  klavertyp  hade  kort 
oktav  (se  O  k  t  a  v),  och  med  omfånget 
C— a2.  Kedan  1529  omtalas  i  Italien  ett 
omfång  af  C — c3,  och  detta  öfverskreds 
först  långt  fram  i  det  17:de  århundradet. 
I  allmänhet  voro  öfvertangenterna  svar- 
ta och  undertangenterna  hvita  liksom 
nu,  men  flera  exempel  finnas  på  mot- 
satta förhållandet.  Rörande  sättet,  hvar- 
på  tonen  frambragtes,  särskiljas  tre  huf- 
vudtyper:  kla  vikord,  klavicym- 
b  a  1   och   pianoforte. 

Klavikordets  ton  frambringades 
därigenom,  att  tangenten  själf  med  en 
smal  flat  metallskifva  slår  an  strän- 
gen och  på  samma  gång  afkortar  den. 
Detta  sätt  att  anslå  tonen  hade  till 
följd,  att  man  i  början  nöjde  sig  med 
ett  färre  antal  strängar  och  lät  samma 
sträng  afkortas  på  olika  ställen  af 
olika  tangenter.  Alla  tonerna  tillhö- 
rande samma  sträng  kunde  sålunda  myc- 
ket väl  anslås  efter  hvarandra  men 
ej  samtidigt.  Denna  begränsning  gaf 
klavikordet  namnet  "bundet"  (t.  gebun- 
den,  fr.  accouplé,  e.  fretted).  Först  på 
1700-talet  konstruerades  "fria"  kl.  med 
en  sträng  för  hvarje  ton.  Kl:s  ton  var 
mild  och  uttrycksfull  och  passade  där- 
för särskildt  väl  i  hemmen,  däremot 
kunde  ej  någon  stor  ton  frambringas, 
och  instrumentet  lämpade  sig  därför  ej 
för  de  stora  salarna  och  allra  minst  för 
konsertsalongerna.  I  den  mån  tekniken 
steg,  vände  man  sig  också  från  kl.  Så- 
dant det  förefinnes  från  1500-talet  till 
in  på  1800-talet  har  det  därför  knap- 
past undergått  någon  förändring  eller 
utveckling.  Storleken  är  äfven  hela  ti- 
den ringa.  Än  konstruerades  det  som 
en  låda  utan  ben  än  som  ett  bord.  Af 
namnet  klavikord  bildades  i  Tyskland 
under  1700-talet  K  1  a  v  i  e  r.  Vid  1700- 
talets  slut  hade  det  helt  och  hållet  spe- 
lat ut  sin  roll. 

Klavicymbalens  ton  frambrin- 
gades genom  knäppning,  i  det  att  tan- 
gentens inre  del  hade  en  korpfjäder, 
hvilken  knäppte  till  strängen.     Benäm- 


ningen blef  därför  på  alla  instrument 
af  klavicymbalens  typ:  instrumenta  pen- 
nata.  Tonen  blef  hos  dessa  klangfull 
och  klar  i  motsats  till  klavikordets  däm- 
pade t.  I  gengäld  var  det  senare  ut- 
trycksfullare än  det  förra.  Tonen  hos 
klavicymbalen  var  kall  och  likformig. 
Endast  en  tonstyrka  kunde  åstadkom- 
mas. I  hemmet  var  det  därför  alltför 
högröstadt  och  enformigt  i  tonen,  me- 
dan det  i  salongen  kunde  lämna  till- 
fälle till  ett  klangfullt  och  vackert  före- 
drag. För  virtuosartadt  spel  blef  det 
ett  i  hög  grad  tacksamt  instrument,  och 
löpningar  och  drillar  klingade  briljant 
Bristen  på  klangnyanser  kunde  afhjäl- 
pas  genom  anbringande  af  flera  (2 — 3) 
manualer  ofvanför  hvarandra.  Äfven 
genom  registermekanism  kunde  olika 
klangverkningar  åstadkommas.  Kl.-cym- 
balen  visade  sig  således  i  hög  grad  ut- 
vecklingskraftig,  och  man  konstruerade 
den  redan  under  1500-talet  i  olika  ty- 
per. De  4  hufvudformerna  äro:  1.  fly- 
gelgestalten med  klaviaturet  på  kort- 
sidan (it.  clavicembalo,  gravicembalo 
eller  cembalone,  fr.  clavecin,  e.  harp- 
sichord,  t.  Clavicymbal,  Kielfliigel  eller 
Schweinskopf ) ;  2.  upprättstående  fly- 
gel (clavicyterium);  3.  liggande  flygel 
med  klaviaturen  på  långsidan,  oftast  i 
trapezform  (spinett);  4.  liggande  flygel 
liksom  spinetten  men  i  rektangulär 
form  (virginal).  De  två  sistnämnda  for- 
merna kunde  öfvergå  i  hvarandra,  och 
namnen  spinett  och  virginal  användas 
därför  utan  åtskillnad.  Berömda  kla- 
vicymbalfabrikanter  voro:  familjen  Ruc- 
kers  i  Antwerpen  (1600-talet),  Hitchcock 
och  senare  Kirkman  i  London,  Taskin  i 
Paris,  Hass  i  Hamburg  m.  fl.  Klavi- 
cymbalen höll  sig  något  längre  än  kla- 
vikordet i  allmänhetens  förtroende.  Än- 
nu vid  1800-talets  början  skrefvo  de  främ- 
sta mästarna  (Beethoven,  Cramer,  Hum- 
mel  m.  fl.)  för  instrumentet.  Dock  läm- 
nades vid  denna  tid  frihet  mellan  kla- 
vicymbalen  och   pianofortet. 

Namnen  "clavicordiuni"  och  "clavi- 
cymbolum"  omnämnas  redan  i  de  tyska 
minnereglerna  af  1404.  Namnet  "piano 
c  forte"  förekommer  fg.  i  en  skrifvelse 
af  27.  6.  1598  från  familjen  Este  rö- 
rande en  klaverfabrikant.  "Cossi  io  mi 
ritrovo  Forgnano  di  earta,  et  1'instru- 
mento    pian    e    forte    con    1'orghano    di 


796 


Pianofortets— Pianospel 


sotto  . .  .)•    Om  instrumentet  i  öfrigt  veta 
vi  intet. 

Pianofortets  ton  frambringas  ge- 
nom slag  af  skinn-  el.  filtbeklädda  ham- 
rar, som  sättas  i  verksamhet  genom  tan- 
genternas tryck  på  en  mellanliggande 
stödjaremekanism.  Instrumentets  före- 
gångare är  cymbalen  (hackbrädet  s.  d.) 
och  pantaleon  (s.  d.).  Pianofortets  förste 
uppfinnare  är  Bartolomeo  Chri- 
stofori  i  Florens  (c.  1710).  Dess 
namn  blef  "gravicembalo  col  piano  e 
forte".  Kort  därefter  omtalas  instru- 
ment af  liknande  byggnad  i  Frankrike 
(M  a  r  i  u  s,  Paris)  och  i  Tyskland  (Chr. 
G.  Schröter,  Nordhausen).  Vid  1700- 
talets  slut  hade  p.  redan  vunnit  allmän 
användning  och  vid  1800-talets  början 
undanträngde  det  klavikordet  och  kla- 
vicymbalen.  Af  framstående  äldre  pia- 
nofabrikörer märkas  G.  A.  S  t  e  i  n  i 
Augsburg,  Erard,  Pleyel  och  P  a  p  e 
i  Paris  och  Broadwood  i  London.  I 
våra  dagar  äga  bl.  a.  följande  pianofir- 
mor högt  anseende:  Bechstein,  Bliithner, 
Ibach,  Steinway;  af  svenska:  Malmsjö, 
Hoffman,  Bergkvist  &  Nilsson,  Frankel, 
Löfberg,  Billberg  och  Östlind  &  Alm- 
qvist (äfven  flera  af  våra  harinoniumfir- 
mor  leverera  goda  p.);  af  danska:  Hor- 
nung  &  Möller;  af  norska:  bröderna  Hals 
i   Kristiania   och   J.    Knudsen   i   Bergen. 

Litt.:  P.  Érard,  Perfections  apportées 
dans  le  mécanisme  du  piano  par  les 
Érard,  1834;  K.  A.  André,  Der  Klavier- 
bau,  1855;  E.  F.  Rimbault,  The  piano- 
forte, its  origin,  progress  and  construc- 
tion,  1860;  B.  Cesi,  Storia  del  pianoforte, 
1903;  K.  Krebs,  Die  besaiteten  Klavier- 
instrumente  bis  zum  Anfang  des  17. 
Jahrh.,  Viertelj.  MW.  1892;  A.  J.  Hip- 
kins,  Old  keyboard  instruments,  1887;  s. 
förf.,  Description  and  history  of  the 
pianoforte,  1896;  Bliithner  o.  Gretschel, 
Lehrb.  des  Pianofortebaues,  1875  (ny 
uppl.    1909).    —   Se    Pianospel. 

Pianopianissimo  (it.),  så  svagt  som 
möjligt   (tecknas:   ppp). 

Pianospel.  Pianot  stod  under  1500-talet 
tillbaka  dels  för  lutan  dels  för  orgeln. 
Af  tyska  pianister  från  1500-talet  kun- 
na nämnas:  A.  Schlick,  P.  Hofheimer,  E. 
N.  Ammerbach  och  J.  Paix;  af  italien- 
ska: J.  Buus  och  Cl.  Merulo.  På  1590- 
talet  nådde  pianotekniken  i  England  en 
oanad  höjd,  på  samma  gång  instrumen- 


tet gjorde  sig  oberoende  af  lut-  och  or- 
geltekniken; de  främsta  engelska  p.  och 
kompositörerna  för  klaver  vid  denna  tid 
voro:  Tallis,  Byrd,  Bull,  P.  Philips  (en- 
gelska klaverkomp.  finnas  i  handskr. 
Upps.  bibi.  I.  M.  108).  Under  1600-talets 
förra  del  fördes  pianotekniken  vidare 
af:  H.  L.  Hasler,  Chr.  Erbach,  S. 
Scheidt,  G.  Frescobaldi  m.  fl.;  under  se- 
nare hälften  framträdde  bl.  a.:  J.  J.  Fro- 
berger,  G.  Muffat,  J.  Pachelbel,  J.  Kuh- 
nau,  D.  Buxtehude,  Ch.  de  Chambon- 
niéres,  Couperin;  under  1700-talets  förra 
hälft:  J.  S.  Bach,  Handel,  Dom.  Scar- 
latti,  G.  Th.  Telemann,  J.  Th.  Rameau 
m.  fl.;  senare  hälften:  K.  Ph.  E.  Bach, 
W.  A.  Mozart,  Jos.  Haydn,  B.  Cramer, 
Clementi,  Dussek,  Hullmandel,  Steibelt, 
J.  Schobert,  Beethoven  m.  fl.;  1800-talets 
förra  hälft:  Schubert,  "Weber,  Hummel, 
Kalkbrenner,  Czerny,  Field,  Moscheles, 
Thalberg,  Ries,  Herz,  Henselt,  Hiller, 
Mendelssohn,  Schumann,  Chopin,  Liszt 
m.  fl.;  1800-talets  senare  hälft:  Reinecke, 
Biilow,  A.  och  N.  Rubinstein,  X.  Schar- 
wenka,  Leschetizky,  d'Albert,  Busoni, 
Risler,  Paderewski,  Rosenthal,  Sauer, 
Pauer,  Reger  m.  fl.,  samt  damerna:  Kla- 
ra Schumann,  S.  Menter,  Carreno,  Essi- 
poff,  Remmert  m.  fl.  —  Af  pedagogiska 
verk  (etydverk,  skolor  m.  m.)  om  pianot 
märkas  arbeten  af  följande:  Turk,  K. 
Ph.  E.  Bach,  Hummel,  Kalkbrenner,  Fe- 
tis, Köhler,  Lebert  och  Stark,  Clementi, 
Cramer,  Czerny,  Bertini,  Moscheles,  Thal- 
berg, Chopin,  Rubinstein  och  Liszt.  Om 
pianospelets  estetiska  sida  märkas  skrif- 
ter af:  Kullak,  Riemann,  Bandmann, 
Breithaupt,  Steinhausen  m.  fl.  Om  pia- 
nospelets historia  se  bl.  a.:  Max  Seifferts 
ny  uppl.  af  F.  F.  Weitzmanns  Geschichte 
d.  Klavierspiels,  1899  (ett  bd  utkommet 
omfattande  tiden  intill  1750);  Weitzmanns 
Gesch.  d.  Klavierspiels  (2:dra  uppl.  1879, 
ett  verk  som  ej  har  några  berörings- 
punkter med  Seifferts  verk,  hvilket  är 
en  själfständig  monografi;  W:s  arbete 
går  ända  fram  till  nutiden  och  har  sin 
styrka  inom  tiden  efter  1750);  J.  C.  Fill- 
more,  History  of  pianofortemusic,  1883; 
O.  Bie,  Das  Klavier  und  seine  Meister, 
1898. 

Pianospelet  i  Norden  har  först  på  all- 
ra sista  tiden  begynt  öfvas  i  större  ska- 
la. Af  svenska  pianister  från  1800-talets 
förra  hälft  märkas:  Van  Boom  och  Pas- 


Piatti — Piccini 


797 


sy;  efter  1850:  L.  Norman,  Hilda  Theger- 
ström,  Vilh.  Stenhammar,  Rich.  Anders- 
son, Sigrid  Carlheim-Gyllensköld,  Mar- 
tha Ohlsson,  A.  Roth  m.  fl.  Af  komposi- 
törer för  piano  i  Sverige  märkas  under 
1800-talet:  A.  F.  Lindblad,  van  Boom, 
Aug.  Söderman,  L.  Norman,  Emil  Sjö- 
gren, W.  Peterson-Berger,  Vilh.  Sten- 
hammar,  H.  Alfvén,  J.  A.  och  Gustaf 
Hägg  m.  fl.  —  Berömda  norska  pianister 
och  kompositörer  för  piano:  Edv.  Grieg, 
Edm.  Neupert,  Agathe  Backer-Gröndahl, 
Erica  Lie-Nissen,  H.  Nissen,  H.  Cleve. 
—  Danska  pianister  och  kompositörer: 
J.  P.  E.  Hartmann,  N.  W.  Gade,  Aug. 
Winding,  F.  Hartvigson,  Johanne  Stock- 
man-, Victor  Bendix  m.  fl.  —  Finska 
pianister:  Karl  Ekman  och  Sigrid 
Schnéevoigt,    Selim   Palmgren   m.    fl. 

Piatti  (it.),  bäcken.  —  S  e  n  z  a  p.,  utan 
bäcken,  med   stora   trumman  ensamt. 

Piatti,  A  1  f  r  e  d  o,  f.  8.  1.  1822  i  Berga- 
mo,  t  där  19.  7.  1901;  violoncellvirtuos; 
elev  af  konserv,  i  Milano;  bodde  fr.  o. 
m.  1844  omväxlande  i  Paris  och  London, 
där  han  vann  högt  anseende;  skref  cello- 
konserter, solostycken,  variationer  m.  m. 
för  sitt  instrument,  solosånger  m.  m.; 
redigerade  nya  upplagor  af  en  del  äldre 
instrumentalmusik  af  Locatelli,  Bocche- 
rini  m.   fl. 

Pibrochs,  piobaireachd,  gammal- 
skotska musikstycken,  variationer  på 
säckpipa  af  en  melodi.  —  Jfr  Angus 
Mackay,  A  collection  of  ancient  piobai- 
reachd  (1907). 

1.  Piccini,  N  i  c  o  1  a  (P  i  c  c  i  n  n  i),  f. 
16.  1.  1728  i  Bari  vid  Neapel,  t  7.  5.  1800 
i  Passy  vid  Paris;  elev  af  Leo  och  Du- 
rante;  debuterade  1754  som  dramatisk 
kompositör  och  vann  rykte  öfver  hela 
Europa  genom  sin  1760  i  Rom  gifna 
opera  "Cecchina  nubile".  Intill  1773 
skref  han  sedan  företrädesvis  för  påfve- 
staden  och  hade  stort  anseende,  tills  pu- 
bliken plötsligen  vände  sig  från  honom 
och  i  stället  gaf  den  mindre  betydande 
Anfossi  sin  gunst.  1776  blef  en  vänd- 
punkt i  hans  lif.  Han  kallades  till  Paris 
för  att  upptaga  täflan  med  själfva  Gluck 
och  såg  sig  nu  omgifven  af  vänner, 
hvilka  ej  nog  kunde  prisa  hans  verk. 
Hans  första  opera  för  den  franska  huf- 
vudstaden  blef  "Roland"  1778  (Sthlm,  10. 
12.  1781).  Trots  allt  Gluckisternas  arbe- 
te mot  honom  lyckades  han  dock  vinna 


en  stor  framgång.  1779  anställdes  en 
italiensk  operatrupp,  som  omväxlande 
med  den  franska  fick  spela  å  stora  ope- 
ran. P.  blef  direktör  för  den  förra  och 
skref  för  den  en  stor  mängd  operor,  där- 
ibland "Atys"  1780  (Sthlm  1784)  och  "Le 
faux  lord"  1783  ("Den  föregifne  lorden", 
Sthlm  1798,  "Den  foregivne  Lord",  Kphn 
1785).  P.  utvecklade  en  enastående  pro- 
duktivitet och  skref  ej  mindre  än  131 
operor.  Af  alla  dessa  uppfördes  i  Stock- 
holm, förutom  de  nyss  nämnda:  "La 
belle  esclave"  (1783)  och  "Sophie"  (1788). 
P.,  som  i  Paris  burits  upp  af  ett  parti, 
trodde  sig  ännu  1781  stark  nog  att  kon- 
kurrera med  Gluck,  i  det  att  han  skref 
musik  till  dennes  textbok  "Iphigénie  en 
Taunde".  För  P:s  parti  blef  detta  ett 
uppenbart  nederlag,  och  den  italienske 
mästaren  måste  sedan  uppträda  mera 
försiktigt.  Efter  Glucks  afresa  från  Pa- 
ris erhöll  P.  en  konkurrent  på  eget  om- 
råde i  italienaren  Sacchini.  P:s  lidelse- 
fria, hänsynsfulla  väsen  gjorde  kampen 
såväl  med  Gluck  som  Sacchini  mindre 
svår.  Personligen  stod  han  till  båda 
medtäflarna  på  bästa  fot  och  höll  t.  o.  m. 
vid  Sacchinis  död  1786  ett  loftal  öfver 
landsmannen.  Vid  Glucks  död  hade  han 
planerat  en  liknande  hyllningsfest,  som 
dock  ej  blef  af.  1784  kallades  P.  till  pro- 
fessor vid  École  royale  de  chant  et  de 
déclamation  (konserv:s  föregångare). 
Den  franska  revolutionen  lät  honom  för- 
lora sina  platser,  och  1794  återvände  han 
till  Neapel,  där  han  skref  för  hofvet  cu 
del  operor.  1798  var  han  åter  i  Paris, 
där  han  snart  erhöll  en  mindre  pension 
som  erkänsla  för  sin  forna  verksamhet. 
Redan  två  år  senare  afled  han  dock. 
Kort  före  hans  bortgång  hade  konserva- 
toriet  kallat  honom  till  inspektor  öfver 
anstalten.  —  P.  är  i  våra  dagar  hufvud- 
sakligen  känd  genom  den  kamp  italien- 
ska partiet  med  hans  namn  i  spetsen 
förde  mot  Gluck  och  hans  parti.  Fullt 
besegrad  af  sin  motståndare  blef  P.  al- 
drig, därtill  var  den  italienska  opera- 
principen  alltför  stark,  men  väl  blef  han 
skjuten  åt  sidan  af  den  fransknationella 
stilriktning,  som  föranleddes  af  Glucks 
operareform.  Den  tyske  mästaren  hade 
haft  sitt  kraftigaste  stöd  inom  det  natio- 
nella franska  partiet,  och  ju  starkare 
den  franska  själfkänslan  med  revolutio- 
nen  blef,   dess   mera   bleknade   intresset 


798 


Piccolo — Pihlrnan 


för  den  italienska  operan.  Cherubini 
vann  i  Paris  sina  segrar  under  1800-ta- 
lets  första  årtionde  genom  att  i  sina 
operor  upptaga  det  bästa  af  den  tyska 
riktningen.  —  I  Sverige,  där  Gluck  ti- 
digt vann  förståelse,  glömde  man  ej  hel- 
ler hans  medtäflare.  P:s  operor  uppför- 
des ej  sällan  å  den  svenska  kungliga 
scenen.  Så  gafs  t.  ex.  "La  belle  esclave" 
20,  "Sophie"  20,  "Atys"  22  och  "Koland" 
27  ggr.  I  Köpenhamn,  där  ej  ett  enda 
af  Glucks  mästerverk  uppfördes  förrän 
långt  fram  på  1800-talet,  hade  man  äf- 
ven  mindre  intresse  för  P.  Det  enda  å 
danska  k.  scenen  gifna  verket,  "Le  faux 
lord",  gafs  endast  9  ggr.  —  I  Stockholm 
skulle  äfven  en  af  P:s  söner  (se  nedan)  en 
kortare  tid  få  sin  verksamhet.  —  Litt.: 
Ginguené,  Notice  sur  la  vie  et  les  ouvra- 
ges  de  P.,  1800;  Desnoiresterres,  Gluck 
et  P.  1774—1800,  1872;  Alb.  Cametti,  Sag- 
gio  cronologico  delle  opere  teatrali  di 
N.   P.,   Riv.   mus.   1903. 

2.  Lodovico  P.  (Luigi),  f.  1766  i 
Neapel,  t  31.  7.  1827  i  Passy  vid  Paris; 
förste  sångmästare  vid  k.  operan  i  Sthlm 
1796—1802;  skref  under  denna  tid  musik 
till  en  del  skådespel  (Envallssons  "För- 
myndaren" 1799,  Pont-de  Veyll's  "Sömn- 
gångaren"  1801),  tillökte  Grétrys  "Det 
farliga  förtroendet"  ("Le  reval  confi- 
dent")  och  komponerade  musik  till  pro- 
logen med  anledning  af  Gustaf  IV 
Adolfs  tillträde  till  regeringen  1.  11. 
1796;  en  af  honom  i  Venedig  1793  skrif- 
ven  opera  "1'Amante  statua"  (1  a.)  upp- 
fördes i  Sthlm  4  ggr  af  k.  t:s  elever  på 
italienska  språket  1798  och  1799.  P.  sy- 
nes äfven  i  Sthlm  ha  utöfvat  en  ej  ovik- 
tig privat  musiklärareverksamhet. 

Piccolo,  p  i  c  c  o  1  a  (it.),  liten.  —  Flau- 
t  o  piccolo,  den  lilla  flöjten,  oktav- 
flöjten (i  Italien  benämnd  O  1 1  a  v  i  n  o), 
"piccolaflöjt"  el.  ensamt  "piccola".  — 
Oboe  piccola,  vanlig  oboe.  —  Se 
Flöjt. 

Pichl  (Pichel),  Wenzel,  f.  25.  9. 
1741  i  Bechin,  Böhmen,  t  23.  1.  1805  i 
Wien,  där  han  fr.  1796  var  violinist  vid 
hofteatern  och  kammarkompositör  hos 
ärkehertig  Ferdinand;  utbildad  i  Itali- 
en; produktiv  kompositör;  skref  symfo- 
nier, serenader  och  en  mängd  kammar- 
musikverk;   dessutom  kyrkliga  verk. 

Piéce  (fr.),  stycke,  komposition,  opera. 


Pieno  (it.),  full,  fullt.  —  P.  o  r  g  a  n  o, 
med  fullt  verk,  med  alla  registren. 

Piérné,  Henri  Constant  Gabriel,  f. 
16.  8.  1863  i  Metz;  elev  af  konserv,  i  Pa- 
ris; af  verk  för  scenen  märkas  de  ko- 
miska operorna  "La  coupe  enchantée" 
(Paris  1895,  Stuttgart  1907)  och  "On  ne 
badine  pas  avec  1'amour"  (Paris  1908), 
operorna  "Salomé"  och  "Vendée"  (Lyon 
1897),  operetten  "Le  collier  de  perles" 
m.  fl.;  af  hans  andra  kompositioner 
kunna  nämnas:  mus.  legenden  "La  croi- 
sade  des  Enfants"  (Chatelet  kons.  18.  1. 
1905;  sedan  flerstädes  i  Europa),  orato- 
riet "Les  enfants  de  Bethlehem"  (1907), 
körsymfonien  "L'an  mil",  "La  nuit  de 
Noel  de  1870",  en  ork-suite,  pianokonsert 
i  C-moll,  violinsonat  m.  fl.  —  Litt.:  O. 
Séré,  Musiciens  francais  d'aujourd'hui, 
Paris  1911  (med  komp.-  och  litt.-för- 
teckning). 

Pierson-Brethol,  B  e  r  t  h  a,  f.  15.  7. 1861 
i  Wien;  operasångerska  (sopran);  elev 
af  Cecilia  Varesi  och  Lamperti;  vann 
sin  första  berömmelse  å  italienska  sce- 
ner, uppträdde  sedan  i  För.  Staterna 
och  var  1888 — 97  anställd  vid  hofoperan 
i  Berlin.  Bland  hennes  roller  märkas: 
Valentine,   Aida,   Senta,   Santuzza  m.   fl. 

Pietoso  (it.),  deltagande,  fullt  af  med- 
lidande. 

Piffaro  (it.),  p  i  f  f  e  r  o,  beteckning  för 
skalmejan  (tvärflöjten).  —  I  orgeln  be- 
nämning för  en  2-korig,  ljus  flöjt,  1'  o.  2'. 

Pifferano  (it.),  säckpipblåsare  i  Italien. 

Pigan  husbondefru,  La  ser- 
va padrona,  musik  af  G.  Pergo- 
lesi;  den  första  verkliga  operabuffan; 
premiär  Neapel  28.  8.  1733;  ursprungl. 
ett  komiskt  intermezzo  inlagdt  i  Pergo- 
lesis  opera  seria  "Il  prigionier",  fransk 
text  af  Baurans  i  "La  servante  maitres- 
se";  premiär  Paris  2.  8.  1752;  efter  fran- 
ska formen  sv.  öfvers.  af  C.  Envallsson; 
fg.  å  Eriksbergt.  Sthlm  3.  10.  1781;  i 
Danmark  först  gifven  1749  (se  härom  C. 
Thrane,  Fra  hofviolonernes  tid  s.  87)  se- 
dan upptagen  å  k.  t.  Kphn  1.  9.  1900 
("Kvindelist"). 

Pihlman,  Christofer,  f.  1749,  f  21. 
3.  1780  i  Stockholm;  violoncellist;  an- 
ställd i  hof kapellet  1773—80;  om  honom 
heter  det  i  minnesteckningen:  "Den  stör- 
ste virtuos  på  violoncell  Sverige  ägt,  och 
som  i  ton,  delikatess  och  sann  expres- 
sion   öfverträffade   alla   de   utrikes   ifrån 


Pikardisk   ters — Piscator 


799 


kommande  mästare,  som  här  låtit  höra 
sig."  —  Litt.:  Minnesteckning  af  C.  J. 
Hallman,  tr.   Sthlm  1781. 

Pikardisk  ters  (tierce  de  Picardie  fr.), 
ett  under  1600-  och  1700-talen  vanligt 
slut  (half-  eller  helslut)  med  durters  för 
stycken  i  moll. 

Pikieren  (t.),  se  P  i  q  u  é. 

Pileata  (lat.,  eg.  med  mössa),  se  G  e- 
d  a  c  k  t. 

Pilotider,  se  Abstrakter. 

Pincé  (fr.),  knäppt.  —  Instru- 
ments ä  cordes  pincées, 
knäppinstrument  (gitarr,  luta,  mando- 
lin,  harpa  m.  fl.).  Som  beteckning  för 
spelmanér  liktydigt  med  mord  en  t  (s. 
d.  o.).  —  P.  renvers  é,  pralldrill.  —  P. 
étouffé,  se  Acciaccatura. 

1.  Pinelli,  Giovanni  Battista,  f. 
1544  i  Genua,  t  15.  6.  1587  i  Prag;  1580— 
86  hof kapellmästare  i  Dresden;  sedan  bo- 
satt i  Prag;  utgaf  flera  kyrkliga  körverk. 

2.  Ettore  P.,  f.  18.  10.  1843  i  Rom; 
violinist;  elev  af  Joachim  i  Hannover; 
återvände  1866  till  Rom,  där  han  tills.  m. 
Sgambati  grundade  ett  kammarmusik- 
sällskap; inrättade  vid  Santa  Cecilia- 
akademien en  violin-  och  en  pianoklass, 
ur  hvilka  Liceo  musicale  framgick;  1877 
anställdes  P.  vid  denna  senare  anstalt 
som  violinprofessor;  grundade  1874  ett 
orkestersällskap  i  Rom;  skref  en  stråk- 
kvartett, en  ouverture,  en  italiensk 
rhapsodi  m.  m. 

Pinks,  Emil,  f.  23.  11.  1869  i  Pausa, 
Vogtland;  sångare  och  pedagog;  vann 
anseende  som  oratorie-  och  liedsångare 
flerstädes  i  Tyskland;  är  f.  n.  bosatt  i 
Leipzig;  utgaf:  Atem-,  Sprech-  und 
Singtechnik,  1910;  Singschule,  1911. 

Piobaireachd,  se  P  i  b  r  o  c  h  s. 

Pipa,  enklare  flöjtinstrument.  —  Se 
Flöjt,  Pipor. 

Pipor,  inom  en  orgel  de  delar,  hvilka 
frambringa  tonen.  Med  afseende  på 
tonalstringen  särskiljer  man  1  a  b  i  a  1- 
och  t  u  n  g  p.  (se  dessa  båda  ord).  En 
gemensam  benämning  för  de  tonalstran- 
de  delarne  i  en  orgel  är:    Pipverket. 

Plppingsköld,  Johan  J.,  f.  1792  i 
Åbo,  t  där  1832;  student  i  Åbo  1809;  ma- 
gister o.  jur.  kand.  1819;  auskultant  i 
Åbo  hof  rätt  1820;  aktuarie  1831;  stude- 
rade 1817  och  1818  vid  Uppsala  univ. 
samt  uppsökte  där  Hasffner,  hvilken  blef 
hans    lärare    i    musik.      Han     lärde     här 


känna  den  uppsaliensiska  studentkvar- 
tetten och  sökte  hösten  1819  i  Åbo  grun- 
da en  liknande.  Med  en  8  man  stark 
kör  begynte  han  således  hålla  regel- 
bundna repetitioner.  5.  11.  1819  höll 
"Sångsällskapet",  som  kören  kallade  sig, 
sin  första  sångkonsert.  Intill  1823  uppe- 
hölls sällskapet  men  uppgick  sedan  i 
en  blandad  körförening.  P.  har  genom 
"Sångsällskapet"  i  Åbo  äran  af  att  ha 
grundat  den  första  manskören  i  Fin- 
land. —  Litt.:  O.  Andersson,  Kvartett- 
sångens införande  i  Finland,  Tidn.  f. 
mus.  1912  nr  13;  s.  förf.,  Från  Helsing- 
fors' nöjes-  o.  musiklif  i  början  af  19:de 
seklet,  ibid.  1911  nr  11. 

Piqué  (fr.),  pikieren  (t.),  virtuos- 
staccato.  —  Se  äfven  Spiccato. 

Pirani,  E  u  g  e  n  i  o,  f.  8.  9.  1852  i  Bo- 
logna;  elev  af  Th.  Kullak  och  Fr.  Kiel 
i  Berlin;  1870—80  lärare  vid  Kullaks 
akademi;  1880—95  i  Heidelberg;  1895— 
1905  i  Berlin;  sedan  ledare  af  en  mu- 
sikskola i  New  York;  komponerade  en 
orkestersuite  "Im  Heidelberger  Schloss", 
för  piano  och  ork.  "Venezianische  Sze- 
nen",  en  orkesterballad,  operan  "Das 
Hexenlied"  (Prag  1902),  pianotrio,  piano- 
kvartett, solosånger  m.  m.  P.  är  medlem 
af  flera  italienska  akademier. 

Pirker,  Marianne,  f.  27.  1.  1717,  t 
10.  11.  1782  i  Eschenau  vid  Heilbronn; 
sångerska;  sjöng  1744  i  London,  1744 — 47 
i  Italien,  1748—50  i  Hamburg  och  Kö- 
penhamn; 1750—56  i  Stuttgart;  lefde  ef- 
ter 1765  som  sånglärarinna  i  Heilbronn. 
—  Litt.:  Die  Musik  II,  344  ff. 

Pirro,  André,  f.  12.  2.  1869  i  St.  Di- 
zier,  Haute  Marne;  öfvergick  efter  juri- 
diska studier  till  musikhistoria,  sedan 
han  1897  fått  sin  skrift  "L'orgue  de 
J.  S.  Bach"  prisbelönt  af  akad.;  1896  lä- 
rare och  direktionsmedlem  af  Schola 
cantorum.  P.  skref  sedan  en  mängd 
musikhistoriska  skrifter  och  höll  i  Pa- 
ris mycket  uppmärksammade  föredrag  i 
musikhistoria;  af  hans  mera  berömda 
böcker  märkas:  "J.  S.  Bach",  1906;  "Des- 
cartes  et  la  musique",  1907;  "L'esthéti- 
que  de  J.  S.  Bach",  1908;  "H.  Schiitz", 
1913.  Efter  den  grundliga  och  för  nor- 
diska musikhistorien  så  värdefulla  Bux- 
tehudebiografien  1913  kallades  han  till 
professor   i   musikhistoria   vid   Sorbonne. 

Piscator,  Anders  Johan  Conrad,  f.  i 
Vänersborg  1.   10.   1833,   t  där  28.   6.   1903 


800 


Pistous — Planquette 


som  adjunkt  vid  lärov.;  försvarade  vid 
Uppsala  univ.  1860  en  musikhistorisk  af- 
handling:  "Historisk  öfversikt  af  mu- 
siken i  Sverige  under  Gustaf  III";  ver- 
kade i  Vänersborg  nitiskt  för  musikens 
förkofran  och  var  någon  tid  anförare 
för  musiksällskapet. 

Pistons,    se    Ventil    och    Kornett. 

Pitoni,  Giuseppe  O  1 1  a  v  i  o,  f.  18. 
3.  1657  i  Rieti,  t  1.  2.  1743  i  Rom;  1677 
kyrkokapellmästare  vid  San  Marco  i 
Rom;  1719  kapellmästare  vid  Peterskyr- 
kan; utgaf  en  mängd  betydande  kyrk- 
liga verk:  mässor,  psalmer,  motetter 
m.  m.;  skref  "Notizie  dei  maestri  di  cap- 
pella  si  di  Roma  che  oltramontani"  1500 
—1770  (ms.),  ett  värdefullt  musikhisto- 
riskt  verk,  förvaradt  i  Vatikanbiblio- 
teket. 

Pitt,  P  e  r  c  y,  f.  4.  1.  1870  i  London;  ut- 
bildad i  Paris,  Leipzig  (1886—88)  och 
Miinchen  (1889—91);  sedan  1893  bosatt  i 
London;  dirigent  vid  Cov.  Gärd.,  orga- 
nist vid  Queenshallkonserterna  m.  m.; 
skref  flera  symfoniska  verk:  "Le  sang 
des  crépuscules"  (1900),  orkestersuite 
(1895),  orientalisk  rhapsodi,  sinfonietta, 
"Fetes  galantes"  (1896),  balladen  "Ho- 
henlinden",  en  violinballad  (m.  ork.),  se- 
renad för  stråkorkester,  serenad  för  stor 
ork.,   sånger   för  baryton   o.    ork.   m.   m. 

Pittorico    (it.),  målande. 

Piu  (it.),  mera  (komperativform).  — 
P.  forte,  starkare.  —  P.  m  o  s  s  o,  rör- 
ligare. —  P.  stretto,  snabbare. 

Piutti,  Karl,  f.  30.  4.  1846  i  Elgers- 
burg  i  Thuringen,  t  17.  6.  1902  i  Leip- 
zig; elev  af  konserv,  i  Leipzig  och  se- 
dan 1875  lärare  där;  1880  organist  vid 
Thomaskyrkan;  berömd  orgelspelare  och 
kompositör  för  orgel.  Bland  hans  orgel- 
verk  märkas:  6  fantasier  i  fugaform  op. 
1,  8  preludier  op.  2,  3  interludier  op.  3, 
Trauungssonate  op.  9,  Pfingstfeier  op. 
16,  200  koralpreludier,  flera  sonater 
m.  m.;  därjämte  motetter,  psalmer,  kö- 
rer, sånger  vid  orgel;   solosånger  m.  m. 

Pizz.  =  pizzicato. 

Pizzicato  (it.),  knäppt  med  fingrarna 
(å  stråkinstrument),  i  motsats  till  coll' 
a  r  c  o,  med  bågen  (stråken). 

Placido  (it.),  lugnt,  stilla. 

Placito  (it.),  behag.  —  A  b  e  n  e  p.,  ef- 
ter behag. 

Plagalslut,  slutfall  från  underdomi- 
nanten till  tonikan  (t.  ex.  från  f-a-c  till 


c-e-g).  —  Namnet  har  uppkommit  ur  den 
plagala  kyrkotonarten. 

Plagaltonart,  kyrkotonart  med  den 
lägsta  tonen  liggande  en  kvart  under 
tonikan.  Motsats  till  autentisk  ton- 
art.    Se    Ky  rkotonart. 

Plagiat,  efterbildning. 

Plaidy,  Louis,  f.  28.  11.  1810  i  Hu- 
bertusburg  i  Sachsen,  t  3.  3.  1874  i 
Grimma;  hade  först  anställning  som  vio- 
linist i  Leipzig  men  öfvergick  efter  hand 
till  pianot,  och  vann  snart  stort  anse- 
ende som  pianopedagog.  Mendelssohn 
anställde  honom  vid  Leipzigs  konserv, 
vid  dess  grundande  1842;  ända  till  1865 
verkade  han  där  och  bidrog  till  anstal- 
tens stora  anseende;  verkade  sedan  som 
privatmusiklärare.  Hans  mest  kända 
pedagogiska  verk  är  "Technische  Stu- 
dien  fiir   das   Pianoforte". 

Plain-chant  (fr.,  cantus  planus,  lat. 
eg.  den  liktidiga  sången),  gregoriansk 
sång,  i  motsats  till  musica  mensu- 
ra t  a. 

Plain-song    (eng.),    se   P  1  a  i  n-c  hänt. 

Plain  Song  and  Mediseval  Music  So- 
ciety,  ett  1888  grundadt  sällskap  för  stu- 
diet af  den  gregorianska  koralen.  Säll- 
skapet har  utgifvit  publikationer  lik- 
som Paléographie  musicale  (s.  d.),  samt 
dessutom  läroböcker  i  gregoriansk  sång. 

Plainte   (fr.),  klagosång. 

Plaisant  (fr.),  lustig.  —  Plaisan- 
t  e  r  i  e,  skämt. 

Planquette,  Robert,  f.  31.  7.  1850  i 
Paris,  f  där  28.  1.  1903;  elev  af  konserv.; 
skref  först  romanser  och  visor  för  café- 
chantanter  i  Paris  samt  öfvergick  1874 
till  sceniska  verk  i  den  mindre,  lättare 
musikgenren;  hans  första  operett,  "Pail- 
le  d'avoine"  väckte  föga  uppseende;  i 
början  såg  det  ut  som  äfven  hans  an- 
dra verk,  "Les  cloches  de  Corneville", 
hvars  premiär  å  Folies  dramatiques 
ägde  rum  19.  4.  1877,  skulle  röna  sam- 
ma öde;  musiken  spreds  dock  genom  en 
del  musikarrangementer  af  stycket  i  sta- 
den, och  smärre  visor  ur  den  begynte 
efter  hand  att  sjungas;  samtidigt  fort- 
satte representationerna;  full  visshet, 
om  stycket  skulle  kunna  hålla  sig,  er- 
höll man  dock  först  vid  80:de  föreställ- 
ningen; nu  begynte  den  draga  fullt  hus 
och  upplefde  nästan  500  representationer 
å  rad;  18.  10.  1886  upplefde  den  1000 :de 
representationen    å    Folies    dramatiques; 


Plantade — Pneumatik 


801 


vid  denna  tid  hade  den  redan  blifvit 
världsbekant;  i  Sthlm  gafs  den  under 
namnet  "Cornevilles  klockor"  fg  1878 
och  upplefde  nära  100  föreställningar  i 
följd.  Af  P:s  senare  verk  märkas:  "Le 
serment  de  m:me  Gregoire",  "Le  cheva- 
lier  Gaston"  (1879),  "Les  voltigeurs  de 
la  XXXII"  (1880),  "La  cantiniére",  "Rip 
van  Winkle"  (1882),  "Nell  Gwynne"  ("Co- 
lombine",  1884),  "Le  talisman"  (1893).  De 
flesta  af  dessa  hade  ingen  framgång. 
Endast  "Rip  van  Winkle"  gafs  flerstä- 
des i  Europa  och  nådde  Sthlm  1884,  då 
Nya  t.  gaf  stycket  under  titeln  "Rip 
Rip".  —  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1903  s.  26. 

Plantade,  Charles  Henri,  f.  19.  10. 
1764  i  Pontoise,  t  18.  12.  1839  i  Paris;  ka- 
pellmästare hos  Hortense  Beauharnais; 
verkade  sedan  1810 — 15  som  musikdirek- 
tör i  Paris;  1802  anställd  vid  konserv, 
som  sånglärare;  1812  sångdirektör  och 
regissör  vid  St.  operan;  1816—28  åter 
anställd  som  sånglärare  vid  konserv.; 
Persuis'  efterföljare  som  orkesterchef 
för  k.  kapellet.  Julirevolutionen  1830 
beröfvade  honom  alla  hans  platser,  och 
han  drog  sig  därför  tillbaka  till  Batig- 
nolles;  skref  operor  och  kyrkomusik. 

Planté,  Francis,  f.  2.  3.  1836  i  Ort- 
hez,  Pyrenéerna;  elev  Marmontel  och 
Bozin  vid  konserv,  i  Paris;  uppträdde 
som  pianist  i  triosoareer  tills.  m.  Alard 
och  Franchomme;  vann  sedan  stor  be- 
römmelse som  pianist  å  konsertresor  i 
Europa. 

Plaquer    (fr.),   slå   an,   intonera. 

Plåten,  Carl  von,  f .  14.  4.  1863  i  Stock- 
holm; student  1881;  e.  o.  amanuens  i  nat. 
mus.  och  k.  bibi.  Sthlm  1887;  har  sedan 
1889  företagit  vidsträckta  resor  och  är 
f.  n.  bosatt  i  Rom;  har  bl.  a.  gjort  sig 
känd  som  musikförfattare  genom  en  del 
skrifter:  Från  östan  och  västan;  Sil- 
houettes  biographiques  d'artistes  (1911); 
Autographes,  recueil  de  ma  collection 
(1910).  Det  senare  verket  utgör  en  in- 
tressant samling  fotografier  och  auto- 
grafer af  svenska  och  utländska  musi- 
ker. —  Biogr.  medd.  i  Sv.  Musikt.  1910 
s.  138  f. 

Platerspel  (eng.  blodderpipe),  ett  slags 
liten  säckpipa  från  1500-talet.  —  Se  vi- 
dare Virdungs  och  Agricolas  instrument- 
beskrifningar. 

Playfair,  Elsie,  f.  1887  i  Victoria, 
Australien;    violinist;    elev    af    Joachim 


och  Heermann;  har  vunnit  berömmelse 
flerstädes  i  Europa  för  sitt  gedigna  spel. 

1.  Playford,  John,  f.  1623  i  London. 
t  där  1686;  sedan  1648  verksam  som 
musikförläggare;  utgaf  kyrkliga  verk, 
ayres,    catches    m.    fl. 

2.  Henry  P.,  f.  5.  5.  1657,  t  1720;  den 
föreg:s  son;  öfvertog  1684  faderns  förlag 
och   utgaf  flera  engelska   musikverk. 

Plectron  (gr.),  plectrum  (lat.),  an- 
slagsfjäder, ett  stycke  sköldpadd,  elfen- 
ben, trä  el.  metall,  hvarmed  man  slår 
an  en  sträng  (kithara,  mandolin  m.  fl. 
instrument). 

1.  Pleyel,  I  g  n  a  z  Joseph,  f.  1.  6.  1757  i 
Ruppersthal  vid  Wien,  t  14.  11.  1831  nära 
Paris;  elev  af  Haydn;  1777  kapellmästa- 
re hos  grefve  Erdödy;  erhöll  tillåtelse 
att  först  resa  till  Italien  för  att  utbilda 
sig;  1789  Fr.  X.  Richters  efterträdare 
som  kapellmästare  vid  Strassburgs  dom- 
kyrka; 1792  kallad  till  London  för  att 
täfla  med  Haydn  som  symfonikomposi- 
tör; slog  sig  1795  ned  i  Paris,  där  han 
grundade  en  pianohandel  och  slutligen 
en  pianofabrik.  Hans  kompositoriska 
verksamhet  tillhör  hufvudsakligen  tiden 
före  1795;  under  Paristiden  verkade  han 
blott  som  affärsman.  P.  komponerade 
symfonier,  serenader,  violin-  och  piano- 
konserter, stråkkvartetter,  pianotrior 
m.  m. 

2.  C  a  m  i  1 1  e  P.,  f.  18.  12.  1788  i  Strass- 
burg,  f  4.  5.  1855  i  Paris;  den  föreg:s 
son;  öfvertog  faderns  pianofabrik,  hvil- 
ken  med  honom  erhöll  stort  anseende; 
komponerade  instrumentala  verk  i  fa- 
derns anda.  —  Firman  öfvergick  sedan 
till  Auguste  Wolff  och  hette  där- 
efter Pleyel-Wolff  &  Co. 

Plica  (lat.),  se  Nenmer, 

Plutarchos,  grekisk  skriftställare,  f.  50 
efter  Kr.  i  Keronea  i  Beotien,  t  där  120; 
skref  jämte  sina  berömda  biografier  öf- 
ver  fältherrar  äfveu  en  del  smärre  skrif- 
ter, däribland  en  om  den  grekiska  musi- 
kens äldsta  historia:  "De  musica";  en 
tysk  öfvers.  af  denna  utgaf  R.  Westphal 
1865;  andra  uppl.  äro  af  Weil  och  Rei- 
nach  1900;  en  dansk  öfvers.  jämte  en 
öfversikt  af  den  grekiska  musiken  utgaf 
Godtfred  Skjerne:  Plutarks  dialog  om 
musiken,  Kbhn  &  Lpzg  1909. 

Pneumatik,  den  piporna  i  en  orgel  an- 
blåsande  och  äfven  för  mekanikens  rö- 
relse begagnade  sammanpressade  luften. 

51 


802 


Pneuruatisk  maskin — Polka 


Pneamatisk  maskin,  uppfunnen  af  Bar- 
ker 1832;  utgöres  af  en  samling  småbäl- 
gar,  placerade  inne  i  en  orgel,  och  hvil- 
ka  genom  sin  rörelse  och  kraft  draga  de 
tunga  koppelledningarna,  hvarigenom 
touchen  å  klaviaturerna  alltid  blir  lika 
lätt.  Närmare  beskrifn.  se  Hennerberg- 
Norlind,  Handb.  om  orgeln  I. 

Pochette  (fr.),  fickviolin,  en  liten  vio- 
lin, bruklig  hos  dansmästare  under  1700- 
talet;  vanligen  med  3  strängar,  stämda 
c1  g1  d2. 

Pochetto,  Pochettino  (it.),  litet. 

Pochhammer,  Adolf,  f.  14.  8.  1864  i 
Rheine  i  W.;  elev  af  Hamburgs  kon- 
serv.; verkade  1890 — 97  i  Sondershausen; 
var  sedan  till  1902  lärare  vid  musiksko- 
lan i  Frankfurt  a.  M.  och  blef  därefter 
direktor  för  musikhögskolan  i  Aachen; 
utgaf  "Musikalische  Elementargramma- 
tik",  "Einfiihrung  in  die  Musik"  (1895, 
flera  uppl.)  m.  m. 

Poco  (it.),  litet.  —  P.  allegro,  snab- 
bare. —  P.  a.  p.,  så  småningom.  —  P. 
m  e  n  o,  något  mindre.  —  P.  piu,  något 
mera 

1.  Pohl,  Karl  Ferdinand,  f.  6.  9. 
1819  i  Darmstadt,  t  28.  4.  1887  i  Wien; 
1849—55  organist  i  Wien;  lefde  1863—66 
i  London,  där  han  gjorde  efterforsknin- 
gar rörande  Mozarts  och  Haydns  vistel- 
se i  den  engelska  hufvudstaden;  1866  ar- 
kivarie och  bibliotekarie  hos  Musikvän- 
nernas sällskap  i  Wien;  hans  främsta 
skrift  är:  "Mozart  und  Haydn  in  Lon- 
don" (1867,  2  bd);  utgaf  en  Haydnbio- 
grafi,  hvilken  han  dock  ej  fick  tillfälle 
att  af  sluta  (2  bd,  1875,  1882;  fortsatt  af 
Euseb.  Mandyczewski);  en  historik  af 
musikvännernas  sällskap  trycktes  1871. 
I  Rob.  Eitners  "Bibliographie  der  Mu- 
siksammelwerke  des  16.  u.  17.  Jahrh." 
(1877)  var  han  medarbetare. 

2.  Richard  P.,  f.  12.  9.  1826  i  Leip- 
zig, f  17.  12.  1896  i  Baden-Baden;  flyttade 
1854  till  Weimar,  där  han  tillhörde  den 
beundrande  kretsen  omkring  Liszt;  ut- 
gaf tills.  m.  F.  Brendel  1856—60  "Anre- 
gungen  fur  Kunst  u.  Wissenschaft";  ef- 
ter Liszts  afgång  flyttade  han  till  Ba- 
den-Baden 1864,  där  han  hufvudsakligen 
sysselsatte  sig  med  musikförfattarskap. 
De  flesta  af  hans  skrifter  beröra  Wagner 
(biogr.  i  Walderseesaml.  1883),  Liszt,  Ber- 
lioz  (öfversatte  dennes  skrifter  till  tyska 
1864)   och  deras   krets.     Som   kompositör 


gjorde  han  sig  känd  genom  en  del  solo- 
sånger, melodramen  "Die  Wallfahrt  nach 
Kevelaar"  m.  fl. 

Pohlenz,  Christian  August,  f.  3. 
7.  1790  i  Nieder  Lausitz,  t  10.  3.  1843  i 
Leipzig;  1827—35  dirigent  vid  Gewand- 
hauskonserterna  i  Leipzig  (Mendelssohn 
efterträdde  honom);  vid  konservatoriets 
grundande  1842  öfverlämnade  Mendels- 
sohn åt  honom  sångundervisningen; 
hans  kort  därefter  timade  frånfälle  gjor- 
de, att  han  aldrig  tillträdde  platsen.  P. 
blef  framför  allt  känd  genom  sina  solo- 
sånger och  manskvartetter. 

Pohlig,  Karl,  f.  10.  2.  1864  i  Teplitz; 
pianist  och  dirigent;  elev  af  Liszt,  väck- 
te först  uppmärksamhet  som  virtuos  och 
besökte  bl.  a.  Skandinavien;  öfvergick 
sedan  till  dirigentverksamhet  och  erhöll 
som  sådan  plats  vid  hofteatern  i  Stutt- 
gart; sedan  1907  dirigent  för  symfoniork. 
i  Filadelfia;  har  skrifvit  symfonier,  kör- 
verk och  sånger. 

Poi   (it.),  därefter.  —  P.   s  e  g  u  e,  där- 
efter följer. 
Point  (fr.),  punkt. 

Polacca  (it.),  polonäs  (s.  d.  s.).  —  A  1 1  a 
p.,  i  polonästempo  (närmast  allegretto). 
Polidoro,  Federigo,  f.  22.  10.  1845  i 
Neapel,  t  14.  8.  1903  i  S.  Giorgio  a  Cre- 
mano;  sedan  1874  lärare  i  musikveten- 
skap i  Neapel;  1889  prisbelönte  kgl.  aka- 
demien i  Neapel  hans  skrift:  "Die  nie- 
derländische  Schule  und  ihr  Einfluss  auf 
die  italienische  Musik".  En  annan  upp- 
sats af  honom  är:  "La  vita  e  le  opere  di 
D.  Cimarosa"  (1902).  P.  var  korrespon- 
derande ledamot  af  flera  italienska  mu- 
siksällskap; musikreferent  i  "Gazetta 
musicale"  m.  fl.  tidningar. 

Polka,  böhmisk  runddans;  närstående 
den  något  äldre  ecossäsen  (schottisch). 
P.  uppkom  omkring  1830  och  blef  mera 
spridd  på  40-talet.  Takten  är  2/«  och  har 
intet  gemensamt  med  polskan  (polonä- 
sen). Namnet  p.  synes  ha  uppstått  ur 
det  böhmiska  ordet  pulka  (el.  polka), 
'hälften',  syftande  på  stegen  ("half- 
steg").  P:s  första  framträdande  inför 
offentligheten  skall  ha  ägt  rum  1835  i 
Prag.  Josef  Nerudas  (t  1876)  namn  sät- 
tes i  förbindelse  med  den  första  polka- 
melodien.  1840-talets  p.  var  betydligt 
mera  omväxlingsrik  och  hade  en  mängd 
turer  mera  än  den  nuvarande,  som  en- 
dast är  en  skugga  af  den  ursprungliga. 


Polka  de  concert — Polska 


803 


Polka  de  concert,  p.  d  e  s  a  1  o  n,  en  ut- 
vidgad polka  (särskildt  i  musikaliskt 
hänseende). 

Polka-Mazurka,  mazurka  med  polka- 
turer;  en  något  senare  än  polkan  upp- 
trädande dans. 

Polko,  Elise,  f.  V  o  g  e  1,  f.  13.  1.  1822 
i  Leipzig,  t  15.  5.  1899  i  Munchen;  utbil- 
dade sig  först  till  sångerska  under  Gar- 
cia  och  debuterade  på  scenen  i  Frank- 
furt a.  M.,  ingick  kort  därpå  äktenskap 
med  järnvägstjänstemannen  P.  och  öf- 
vergick  då  till  musiklitterär  verksam- 
het. De  flesta  af  hennes  skrifter  utgöra 
romantiserade  skildringar  om  musiker 
(Bach,  Paganini,  Faustina  Hasse,  Men- 
delssohn). 

Pollini-Bianchi,  B  i  a  n  c  a,  f.  1858  i 
Heidelberg;  operasångerska;  elev  af  Vi- 
ardot-Garcia  i  Paris;  har  uppträdt  med 
stor  framgång  i  Karlsruhe,  London,  Pe- 
tersburg, Wien,  Hamburg  m.  fl.  platser, 
och  har  särskildt  fått  erkännande  som 
koloratursångerska;  är  f.  n.  bosatt  i 
Munchen. 

Polo,  spansk  dans,  se  El  o  1  e. 

Polonäs,  en  polsk  dans  utbildad  under 
1700-talets  förra  del;  om  dess  ursprung 
äro  meningarna  olika;  den  sannolikaste 
härledningen  synes  vara,  att  den  utbil- 
dats ur  den  "polska  dansens"  (se  pol- 
ska) fördans,  så  att  det  långsamma 
tempot  bibehölls,  medan  takten  öfver- 
gick  från  jämn  till  tretakt.  Denna  åsikt 
uttalades  först  af  T.  Norlind  i  Zur  Ge- 
schichte  d.  poln.  Tänze,  Smlb.  IMG  XII, 
1910/11;  antagandet  stödde  sig  på  ett 
noggrant  studium  företrädesvis  af  1500- 
och  1600-talets  polska  danser.  Särskildt 
viktiga  för  bevisföringen  äro  över- 
gångsformerna från  1700-talets  första  år- 
tionden, där  både  för-  och  efterdans 
(jämn  och  tretidig  takt)  finnes.  Några 
sådana  öfvergångsformer  äro  omtalade  i 
ofvannämnda  uppsats  af  T.  Norlind  samt 
därjämte  vidare  i  s.  förf:s  skrift  Den  sv. 
polkans  hist.  (St.  i  sv.  flore  V).  Andra 
öfvergångsformer,  hvilka  ytterligare  be- 
kräfta teoriens  riktighet,  äro  meddelade 
af  S.  Landtmanson  i  dennes  uppsats 
"Menuetter  och  polska  dantzer",  Sv. 
Landsm.  1912.  Från  polskt  håll  har  teo- 
rien vunnit  en  försvarare  i  den  inom 
polska  musikhistorien  välbevandrade 
musikforskaren  Ad.  Chybinski  i  Kråkan, 
som  ägnat  några  uppsatser  åt  ämnet.    P. 


var  redan  vid  1700-talets  midt  i  hög 
grad  populär  öfverallt  i  Europa  och 
förekom  redan  i  slutet  af  århundradet 
som  konsertstycke  (ofta  med  trio  efter 
menuettens  mönster).  Äfven  som  tema 
med  variationer  var  p.  vid  denna  tid 
ej  sällsynt;  under  1800-talets  förra  hälft 
slutade  vanligen  en  serie  variationer 
med  att  behandla  temat  i  p.-form  (se 
t.  ex.  Webers  variationer  f.  piano).  Så- 
som en  erinran  om  dess  forna  tvåtakt 
användes  den  ofta  som  marsch,  och  en- 
dast i  denna  egenskap  har  den  lefvat 
kvar  till  våra  dagar.  Som  karaktärs- 
stycke användes  p.  med  särskild  skick- 
lighet af  Weber  och  Chopin.  —  Litt., 
jämte  ofvannämnda  skrifter  af  T.  Nor- 
lind, äfven:  F.  Starczewski,  Die  pol- 
nischen Tänze,  Smlb.  IMG.  II,  1900/01;  A. 
Chybinsky,  Die  deutschen  Musiktheore- 
tiker  im  16.— 18.  Jahrh.  und  die  polnische 
Musik,  Zeitschr.  IMG.  XIII,  1911/12.  Se 
vidare :    Polska,    Mazurka. 

Polska,  polsk  dans,  en  under  1500- 
talets  förra  del  i  Polen  utbildad  dans; 
i  sitt  ursprungliga  skick  erinrande  om 
1500-talets  tyska  dans  med  en  fördans  i 
jämn  takt  och  en  efterdans  i  tretakt,  i 
melodiskt  hänseende  bildad  ur  fördan- 
sen. De  äldsta  kända  p.  förekomma  i 
Johannes  de  Lublins  tabulatur  c.  1540. 
Dansen  vann  spridning  i  Tyskland  med 
1580-talet  och  i  Sverige  med  1590-talet 
samt  bibehölls  hos  den  svenska  allmogen 
under  hela  1600-talet.  Dess  tyska  benäm- 
ning under  1500-  och  1600-talen  var  "Pol- 
nischer Tanz"  el.  "Polnisch",  dess  sven- 
ska under  samma  tid  "Polsk  dans"  el. 
"Polska".  Vid  1600-talets  slut  hade  den 
i  Polen  erhållit  större  förfining,  och  de 
båda  samhöriga  danserna,  för-  och  ef- 
terdansen,  hade  individualiserats.  Un- 
der 1700-talets  förra  hälft  framgingo  två 
själfständiga  danser  ur  den  gamla  pol- 
ska dansen,  p  o  1  o  n  ä  s  e  n  (s.  d.)  ur  för- 
dansen, m  a  s  u  r  k  a  n  (s.  d.)  ur  efter- 
dansen.  Bägge  bibehöllo  dock  intill  år- 
hundradets slut  ofta  sitt  gamla  gemen- 
samma namn,  dock  nu  i  fransk  öfver- 
sättning:  "Danse  polonaise"  el.  "polo- 
naise"  (i  Sverige  därjämte  med  sina 
gamla  svenska  beteckningar:  "Polsk 
dans"  el.  "Polska";  i  Tyskland:  "Pol- 
nischer Tanz"  el.  "Polnisch").  Mot  slu- 
tet af  1700-talet  voro  båda  modedanser 
öfverallt  i  Europa  jämte  menuetten  och 


804 


Polska— Ponchielli 


kontradansen.  Hos  folket  hade  den  va- 
rit älskad  alltsedan  1600-talet,  och  sär- 
skildt  efterdansen  hade  blifvit  känd  för 
liflighet  och  häftighet.  En  folklig  p.- 
melodi  i  den  gamla  dubbelformen,  för- 
och  efterdans,  återfinnes  i  tidskriften 
Kuna  1845  s.  42  ("Bruddans  fr.  Bohus- 
län"). Med  Sveriges  lifliga  förbindelser 
med  Polen  under  Karl  XII:s  tid  blef  p. 
i  hög  grad  populär  hos  de  högre  klas- 
serna, och  de  svenska  musikböckerna 
från  denna  tid  (handskr.  i  k.  b.,  Sthlm, 
Kalmar  o.  Skara  lärov.-bibl.  m.  fl.)  visa 
talrika  prof  på  dansens  musikaliska  ut- 
seende. Polskor  från  1700-talet  äro  ej 
sällsynta  i  Sverige,  därom  vittna  de 
handskrifna  notböckerna  från  denna  tid 
i  k.  b.  och  mus.  ak:s  bibi.,  Sthlm,  Lunds 
univ.  kapell,  Upps.  bibi.  m.  fl.  allmänna 
samlingar.  Flera  af  de  i  dessa  samlin- 
gar, såsom  populära  p.-melodier  för  sa- 
longen, inskrifna  melodierna  ha  under 
1800-talet  upptecknats  såsom  folkmelo- 
dier. Såsom  modedans  undanträngdes  p. 
under  1800-talets  första  årtionden  af  val- 
sen och  angläsen.  Hos  folket  fortfor 
den  att  vara  populär  intill  1800-talets 
midt.  Hos  de  folkliga  p.  i  uppteckning 
från  1800-talet  kunna  två  hufvudformer 
särskiljas:  polonäsp.  ("sextondelsp.")  och 
masurkp.  ("åttondelsp.").  En  öfvergångs- 
form  mellan  bägge  är  "triolpolskan", 
hvilken    lånat    rytmen    från    polonäsp :s 

omtyckta  figur  J  J%,  i  utjämnad  form: 

0  J  J,  men  sin  lifliga  karaktär  från  ma- 
surkp. —  Goda  samlingar  folkliga  p.  äro 
bl.  a.:  O.  Åhlström,  Traditioner  af  sv. 
folkdanser,  4  hftn  1814—15;  J.  N.  Åhl- 
ström, 220  sv.  folkdanser;  tidskriften 
Runas  på  1840-talet  utgifna  häften  (se 
R.  Dybeck);  A.  G.  Rosenberg,  Polskor, 
4  hftn,  1877  ff.;  Jul.  Bagge,  Polskor  fr. 
Uppl.,  Österg.,  Gotland,  1879,  80;  J.  A. 
Hägg,  20  Gottlandspolskor,  1876;  K.  P. 
Leffler,  Folkmusik  fr.  norra  Söderman- 
land, Bidr.  till  Söderm:s  ä.  kulturhist. 
1899;  E.  J.  Tunstedt,  Lekar  o.  låtar  uppt. 
i  Dalarne,  1891;  J.  Olsson,  50  polskor  fr. 
Vännl.  o.  Dal;  J.  Kolthoff,  11  Värm- 
landspolskor; A.  Hallin,  Polskor  fr. 
Jämtland  o.  Hälsingland,  1883;  K.  Boh- 
lin,  Folktoner  fr.  Jämtland,  Sv.  Landsm. 
II,  10;  W.  Peterson-Berger,  20  Jämtlands- 
polskor, 1904;  P.  Leffler,  Om  nyckelhar- 


posp.  på  Skansen,  1899;  N.  Andersson, 
Skånska  melodier,  Sv.  Landsm.  XIV; 
Aug.  Bondeson,  Från  julgille  o.  lekstuga, 
1884;  Philochoros'  och  Lekstugans  sam- 
lingar; K.  P.  Leffler,  Öster-Fernebo,  Sv. 
Landsm.  1910.  Hufvudsamlingen  för  fin- 
ska p.  är  Suomen  Kansan  Sävelmää. 
Kansantansseja",  Helsingf.;  1893;  en  del 
finnas  äfven  i  tidskr.  "Brage",  1906  ff. 
Norska  p.  stå  att  finna  i  L.  M.  Linde 
mans  "Aeldre  og  nyere  norske  fjeldme- 
lodier"  1839  ff.;  se  äfven  flera  af  Griegs 
samlingar  m.  fl.  —  Rörande  de  litterära 
källorna  för  p:s  historia  torde  hufvud- 
källan  vara:  T.  Norlind,  Den  svenska 
polskans  historia  (Stud.  i  sv.  fklore  V, 
1911);  af  öfrig  litt.  märkes:  Ad.  Lind- 
gren, Om  polskemelodiernas  härkomst, 
Sv.  Landsm.  XII:  5;  Otto  Andersson, 
Bidr.  till  kännedom  om  polskmelodier- 
nas byggnad,  Brage  IV,  1909;  N.  Anders- 
son, Musiken  i  Skåne,  Sv.  Landsm. 
XIV:  2;  K.  P.  Leffler,  Öster-Färnebo, 
Sv.  Landsm.  1910.  Om  polska  dansens 
äldsta  historia  se  vidare:  T.  Norlind, 
Zur  Geschichte  d.  poln.  Tänze,  Smlb. 
IMG.  XII,  1910/11;  s.  förf.,  Polnische 
Tänze  ausserhalb  Polens,  Rep.  of  the  4th 
Congr.  of  The  i  m.  s.,  London  1912.  Äldre 
p.  melodier  i  T.  Norlinds  ofvannämnda 
skrift  i  Stud.  i  fklore  V  samt  därjämte 
i  Sam.  Landtmanson,  Menuetter  o.  pol- 
ska dantzar,  en  fången  karolins  musik- 
minnen, Sv.  Landsm.  1912  (med  hist.  in- 
ledn.).  Äldre  p.  meddelas  äfven  i  H. 
Opienskis  musikbilaga  till  Kwartalnik 
muzyczny,  lift  1,  1911.  Se  vidare:  P  o- 
1  o  n  ä  s   och   Masurka. 

Polska,  Näckens,  se  Näckens 
polska. 

Poly . . .  (gr.),  i  sammansättningar: 
mycket,  många,  flerfaldigt. 

Polyfon  (gr.),  flerstämmig.  P  o  1  y- 
f  o  n  i,  flerstämmighet,  med  särskildt  af- 
seende  på  själfständigt  förda  stämmor, 
såsom  inom  kontrapunktiken  (motsatsen: 
h  o  m  o  f  o  n  i). 

Polyhymnia,  den  lyriska  sångens  och 
tonkonstens  musa.  —  Se  M  u  s  e  r. 

Polyrytmik,  blandning  af  flera  olika 
rytmer   i   liktidigt    förda   stämmor. 

Pompösa   (it.),   högtidligt,  ståtligt. 

Ponchielli,  Am  il  ca  re,  f.  1.  9.  1834 
i  Paderno  Fasolare  vid  Cremona,  t  17.  1. 
1886  i  Milano;  elev  af  konserv,  i  Milano; 
debuterade    som    dramatisk     kompositör 


Ponderoso — Portativ 


805 


1856  med  "I  promessi  sposi"  i  Creniona; 
af  hans  sedan  gifna  operor  märkes  den 
en  lång  tid  mycket  populära  "Gioconda", 
(pr.  Scala,  Milano  8.  .4.  1876),  gifven  å 
k.  t.,  Sthlm  fg.  10.  3.  1892.  P.  blef  1881 
domkyrkokapellmästare  i  Bergamo.  Jäm- 
te operor  har  han  skrifvit  kyrkliga 
verk,  kammarmusik,  solosånger  m.  m. 
—  Sv.  Musikt.  1892  s.  33  f. 

Ponderoso  (it.),  tungt. 

Ponte,  se  Da  P  o  n  t  e. 

Ponticello  (it.),  violinstall.  —  S  u  1  p., 
nära  stallet  (med  stråken). 

Popper,  David,  f .  9.  12.  1843  i  Prag, 
t  1913;  violoncellvirtuos;  elev  af  Golter- 
mann;  företog  fr.  o.  m.  1863  konsertturer 
och  vann  anseende  som  en  af  sin  samtids 
allra  främsta  å  sitt  instrument;  1872—86 
gift  med  pianisten  Sophie  Menter 
(s.  d.);  är  för  närv.  professor  vid  mu- 
sikakademien i  Budapest;  har  skrifvit 
flera  kompositioner  för  sitt   instrument. 

Populär  Concerts,  Monday-  and 
Saturday-concerts,  Loudon, 
populära  måndags-  och  lördagskonserter, 
grundade  1859,  i  början  med  blandadt 
program  sedan  uteslutande  ägnade  åt 
kammarmusiken.  Bland  konstnärer,  hvil- 
ka  där  låtit  höra  sig,  kunna  nämnas: 
Joachim,  fru  Xorman-Xeruda  och  Piatti. 

Porges,  Heinrich,  f.  25.  11.  1837  i 
Prag,  t  17.  11.  1900  i  Munchen;  1863  med- 
redaktör  af  "Neue  Zeitschr.  f.  Musik"; 
någon  tid  lärare  vid  kgl.  musikskolan 
i  Munchen;  1871  kgl.  musikdirektör; 
varm  anhängare  af  Wagner,  Liszt,  Cor- 
nelius,  Bruckner;  älskade  äfven  den 
gamla  musiken  från  renässansens  tids- 
ålder; grundade  1886  en  sångförening, 
där  såväl  äldre  som  nyare  verk  uppför- 
des; skref  företrädesvis  om  Wagner  och 
hans  verk. 

Porpora,  X  i  c  o  1  a  Antonio,  f.  19.  8. 
1686  i  Xeapel,  t  där  febr.  1766;  elev  af 
konserv,  di  San  Loreto;  komponerade  in- 
till 1725  företrädesvis  för  födelsestaden; 
verkade  sodan  i  Venedig  som  sånglärare 
och  besökte  en  kortare  tid  Wien;  erhöll 
1728  i  Dresden  en  ansedd  ställning  vid 
hofvet;  verkade  1733—36  i  London,  dit 
inkallad  af  Händels  fiender.  Efter  en 
kortare  vistelse  i  Venedig  och  Wien  slog 
han  sig  1747  ned  i  Dresden  först  som 
sånglärare  vid  hofvet,  sedan  1748  som 
hofkapellmästare  jämte  Hasse;  1750  öf- 
verhof  kapellmästare;    1752    pensionerad; 


1755  åter  i  Xeapel,  där  han  1760  blef  ka- 
pellmästare vid  katedralen  och  direktör 
för  SanfOnofriokonserv.  De  kända  ope- 
rorna af  P.  uppgå  till  53.  Ehuru  de  fle- 
sta voro  skrifna  i  den  gängse  smakrikt- 
ningen, åtnjöto  de  dock  stort  anseende. 
P:s  namn  är  måhända  mest  kändt  ge- 
nom den  täflan,  som  uppstod  mellan  ho- 
nom och  Handel  i  London  samt  honom 
och  Hasse  i  Dresden.  Eftervärlden  har 
låtit  de  båda  tyska  mästarna  afgå  seg- 
rande med  afseende  på  operornas  musi- 
kaliska värde.  P.  skref  äfven  flera  ora- 
torier och  kammarmusikverk  (triosona- 
ter, violinsonater,  sinfonie  da  camera). 
—  Litt:  Marchese  Villarosa,  Memorie  di 
compositori. 

Porro,  Pierre,  f.  1750  i  Béziers,  t 
1831  i  Montmorency;  verkade  fr.  o.  m. 
1783  som  gitarrlärare  i  Paris;  utgaf  en 
mängd  studieverk  för  gitarr  samt  kom- 
ponerade äfven  en  mängd  sonater,  sere- 
nader, duetter,  divertissementer  för  in- 
strumentet; redigerade  därjämte  en 
"Collection  de  musique  sacrée",  innehål- 
lande verk  af  Jommelli,  Leo,  Durante, 
Mozart  m.  fl.  i  4-st.  sättning  för  orgel. 

1.  Porta,  C  o  s  t  a  n  z  o,  f.  c.  1530  i  Cre- 
mona,  t  26.  5.  1601  i  Padua;  elev  ai 
Willaert  i  Venedig;  var  kyrkokapell- 
mästare först  i  Osimo,  Padua,  Ravenna, 
Loreto,  sedan  åter  i  Padua;  åtnjöt  stort 
anseende  som  kompositör;  utgaf  i  tryck 
flera  böcker  mässor  (1578  m.  fl.  år),  mo- 
tetter,  madrigaler  m.  m.  Bland  hans 
lärjungar  märkas:  Viadana,  P.  T.  Gra- 
tiani,  L.  Balbi  m.  fl. 

2.  Francesco  della  P.,  f.  c.  1590  i 
Milano,  t  där  1666  som  kapellmästare 
vid  Antoniuskyrkan;  utgaf  vilaneller, 
psalmer,  motetter  (tr.  1619 — 45). 

3.  G  i  o  v  a  n  n  i  P.,  f.  c.  1690  i  Venedig, 
t  sept.  1755  i  Munchen;  1720—36  i  Lon- 
don; 1738—55  hofkapellmästare  i  Mun- 
chen; komponerade  32  operor,  hvilka 
uppfördes  dels  i  Munchen,  dels  i  London 
och  italienska  städer;  skref  äfven  kyrk- 
liga verk. 

Portament,  porta  in  ento  di  voce, 
portar  la  voce  (it.),  port  de 
v  o  i  x  (fr.),  den  ena  tonens  samman- 
smältning med  den  följande;  ej  att  för- 
växla med  portato  (s.  d.  o.). 

Portar  la  voce  (it.),  se  Portament  o. 

Portativ,  p  o  r  t  a  t  i  v  o  r  g  e  1.  en  liten 
bärbar  orgel. 


806 


Portato — Pougin 


Portato  (it.),  buret,  bredt  föredrag 
(utan  bindning);  ej  att  förväxla  med 
portamento   (s.  d.   o.). 

Port  de  voix  (fr.),  se  Portamento. 

Portée  (fr.),  notlinjesystemet. 

Portés-selle,  el.  B  o  u  t  e  s  e  1 1  e,  äf  ven 
kalladt  p  u  r  z  e  1 1,  ett  litet  trumpetstyc- 
ke vid  utryckning. 

Portugal,  Marcos  Antonio  (P.  da 
Fonseca,  Mar  c'  Antonio  Porto- 
gallo), f.  24.  3.  1762  i  Lissabon,  t  7.  2. 
1830  i  Rio  de  Janeiro;  1782  ackompagna- 
tör  vid  operan  i  Madrid;  skref  i  itali- 
ensk stil  för  Lissabon  17  sceniska  verk 
1784—91;  uppträdde  1793  i  Florens  med 
operan  "La  confusione  per  somiglianza"; 
intill  1799,  då  han  lämnade  Italien  och 
återvände  till  födelsestaden,  uppfördes  6 
operor  af  honom  i  Florens,  11  i  Venedig, 
2  i  Milano,  1  i  Livorno,  1  i  Como,  1  i 
Neapel,  1  i  Modena  och  1  i  Ferrara;  som 
kapellmästare  i  Lissabon  (fr.  o.  m.  1799) 
uppförde  han  i  San  Carlosteatern  13  nya 
operor;  följde  1810  sin  konung  till  Rio  de 
Janeiro,  sedan  Napoleon  bemäktigat  sig 
hela  det  europeiska  Portugal;  fortsatte 
i  den  brasilianska  hufvudstaden  som  ge- 
neralmusikdirektör för  kyrka,  teater  o. 
kammarmusik;  tvenne  nya  operor  gåf- 
vos  här  af  honom.  I  allt  skref  P.  40 
operor.  En  del  af  dessa  uppfördes  äfven 
å  andra  europeiska  scener,  såsom  Dres- 
den, Wien  och  Breslau.  1815  besökte  han 
åter  Italien  men  återvände  till  Rio  de 
Janerio,  där  han  kvarblef  äfven  sedan 
hofvet  1821  återvändt  till  Lissabon.  Jäm- 
te operor  skref  han  mässor,  psalmer,  mi- 
serere,  Te  deum  m.  fl.  kyrkliga  verk.  P. 
ägde  på  sin  tid  mycket  högt  anseende 
som  operakompositör  och  prisas  som  sitt 
lands  främste  tonsättare.  —  Litt.:  utför- 
lig biogr.  i  J.  de  Vasconcellos'  Os  musi- 
cos  portuguezes,  1870. 

Posaune  (t.),  basun  (s.  d.  o.). 

Position,  läge,  ställning. 

Positiv.  En  liten  rumsorgel  utan  pedal 
med  blott  labialstämmor  (en  liten  orgel 
med  blott  tungstämmor  har  namnet  R  e- 
g  a  1).  —  2.  Själfspelande  bärbar  orgel 
(t.  Drehorgel),  med  täckta  pipor;  tonen 
frambringas  medelst  en  vef. 

Posse,  Wilhelm,  f.  15.  10.  1852  i 
Bromberg,  Posen;  harpvirtuos;  elev  af 
Louis  Grimm;  tillhör  sedan  1872  hof- 
operans  ork.  i  Berlin;  sedan  1891  där- 
jämte lärare  vid  högskolan. 


Possible,  möjligt.  —  Il  piu  presto 

p.,  så  snabbt  som  möjligt. 

Posthume,  o  e  u  v  r  e  p.  (fr.),  efterläm- 
nadt  arbete;  ett  efter  en  författares 
(kompositörs)  död  offentliggjordt  verk. 

Postiljonen  från  Lonju- 
m  e  a  u,  Le  p  o  s  t  i  1  1  o  n  de  L.,  op. 
com.  3  a.,  text  af  De  Leuven  och  Bruns- 
wick, musik  af  A.  Adam;  premiär  å  Op.- 
com.,  Paris  13.  10.  1836;  sv.  öfvers.  af  L. 
A.  Weser;  fg.  å  k.  t.  Sthlm  11.  2.  1839 
(repriser  1872,  1894,  1908;  50: de  ggn  25. 
11.1908);  St.  t.  Göteb.  fg.  23.3.1862;  dansk 
öfvers.  af  Overskou;  fg.  å  k.  t.  Kphn  28. 
10.  1837;  Kristiania  t.  fg.  31.  10.  1841. 

Postludium  (t.  Nachspiel)  efterspel. 

Pothier,  Dom  J  o  s  e  p  h,  f.  7.  12.  1835  i 
Bouzemont  vid  St.  Dié;  inträdde  1859  i 
benediktinerklostret  Solesmes;  1862  sub- 
prior,  1866  professor  i  teologi,  1898  abbot 
i  benediktinerklostret  St.  Wandrille.  P. 
har  ägnat  den  gregorianska  musiken 
djupa  och  betydelsefulla  forskningar.  Af 
hans  skrifter  må  nämnas:  Les  mélodies 
grégoriennes,  Tournai  1880  (tysk  uppl. 
1881);  Liber  gradualis  (1883);  Cantus  Ma- 
riales  (1902);  Méthode  du  chant  grégo- 
rien  (1902).  P.  är  ledare  för  kommissio- 
nen för  utgifvandet  af  de  katolska  ko- 
ralböckerna, "editio  vaticana". 

Potpourri  (fr.),  en  brokig  samman- 
ställning af  olikartade  melodifragment, 
förbundna  med  hvarandra  genom  små 
öfvergångar. 

Pougin,  Arthur,  f.  6.  8.  1834  i  Chå- 
teauroux;  elev  af  Alard  och  Reber;  1855 
kapellmästare  vid  Théåtre  Beaumar- 
chais;  sedan  l:ste  violinist  i  Musards 
konsertorkester;  1856—59  2:dre  kapell- 
mäst.  vid  Folies-Nouvelles;  1860—63  vio- 
linist vid  Op.  comique;  ägnade  sig  sedan 
uteslutande  åt  musikaliskt  skriftställar- 
skap;  var  medarbetare  i  "Soir",  "Tri- 
bune",  "Journal  officiel",  "Ménestrel", 
"France  musical"  m.  fl.  tidningar  och 
tidskrifter;  sedan  1885  hufvudredaktör 
för  "Ménestrel";  har  redigerat  musikaf- 
delningen  i  Larousses  "Nouveau  diction- 
naire  illustre";  har  hållit  musikföreläs- 
ningar vid  Sorbonne.  En  mängd  musik- 
historiska skrifter  af  honom  ha  tryckts 
i  bokform.  Den  största  delen  af  dessa 
utgöras  af  biografier  och  karaktäristiker 
af  musiker.  Bland  dessa  må  nämnas: 
Campora,  1861;  Martini,  1864;  Meyerbeer, 
1864;    F.    Halévy,    1865;    Bellini,    1868;    L. 


Poupliniére — Pratté 


Kreutzer,  1868;  Rossini,  1870;  Auber, 
1873;  Rode,  1874;  Boieldieu,  1875;  A. 
Adam,  1876;  Méhul,  1889;  Viotti,  1881;  G. 
Verdi,  1881;  utgaf  dessutom  supplement- 
banden af  Fetis'  Biogr.  univ.  samt  en 
nyuppl.  af  Clément  och  Larousses  Diet. 
lyrique,  1897. 

Poupliniére  (Popeliniére),  Alexan- 
dre  Jean  Joseph  Le  Riche  de,  f.  1692 
i  Paris,  t  där  5.  12.  1762;  sedan  1718  ge- 
neraldirektör för  skatterna;  samlade  om- 
kring sig  hufvudstadens  främsta  musi- 
ker och  grundade  en  egen  orkester  med 
Gossec  som  dirigent;  i  denna  förekom 
ffg.  i  konsertork.  horn  och  klarinetter 
och  sedermera  äfven  harpa.  P.  arbetade 
med  stor  energi  för  att  göra  Stamitz  och 
Mannheimerskolans  verk  kända  i  Paris. 
Rameau,  som  var  hans  musiklärare, 
bodde  en  tid  i  hans  hus. 

Poussez  (fr.),  uppstråk  å  ett  stråkin- 
strument. 

pp.  =  pianissimo. 

Praeambulum  (lat.,  förvanskad  form: 
priamel)  förspel  (preludium). 

Praecentor  (lat.,  försångare),  förste 
kantor;  andre  kantor  heter  då  succén- 
tor. 

Praefation   (lat.),  se  Preludium. 

Praefectus  chori  (lat.),  en  medlem  af 
en  kör,  hvilken  i  dirigentens  frånvaro 
utöfvar  ledareskapet. 

1.  Praetorius,  H  i  e  r  o  n  y  m  u  s,  f.  10.  8. 
1560  i  Hamburg,  t  där  27.  1.  1629;  son  till 
organisten  vid  därvarande  Jakobskyr- 
kan; 1580  stadskantor  i  Erfurt;  1582  ad- 
junkt och  1586  faderns  efterföljare  som 
organist  vid  Jakobskyrkan;  bland  hans 
högt  ansedda  verk  märkas:  Cantiones 
sacrae,  1599;  Liber  missarum  1616;  Can- 
tiones variae,  1618  och  1623;  en  samlad 
upplaga  af  hans  verk  utkom  1618 — 25  un- 
der titeln:  Opus  musicum  novum  et  per- 
fectum. 

2.  J  ak  o  b  P.,  den  föreg:s  son,  t  21.  10. 
1651  som  organist  vid  Petrikyrkan  i 
Hamburg;  orgelspelare;  elev  af  Swee- 
linck;  utgaf  m.  fl.  andra  1604  en  "Melo- 
deyenbuch".  —  Litt.:  M.  Seiffert,  J.  P. 
Sweelinck  und  seine  direkten  deutschen 
Schuler  Viertelj.-schr.  1891. 

3.  M  i  c  h  a  e  1  P.,  f.  15.  2.  1517  i  Kreuz- 
burg,  Thiiringen,  t  15.  2.  1621  i  Wol- 
fenbiittel,  där  han  sedan  1604  verkat 
som   högt    ansedd    hofkapellmästare.     P. 


är  en  framstående  representant  af  den 
nya  konserterande  riktningen,  som  ut- 
gick från  Venedig  och  Florens.  Som 
kompositör  ådagalade  han  en  högst 
ovanlig  produktivitet.  Hans  under  ti- 
teln "Musa?  Sionise"  1605—1610  utgifna 
verk  omfatta  ej  mindre  än  1244  sånger, 
däribland  kyrkosånger,  motetter,  psal- 
mer, hymner,  madrigaler  och  världsliga 
sånger.  En  samling  dansstycken  "Terp- 
sichore"  utgaf  han  1612.  Äfven  som 
musikskriftställare  har  han  förvärfvat 
sig  ett  odödligt  namn  genom  sin  be- 
skrifning  af  dåtidens  instrument  och 
instrumentering:  "Syntagma  musicum" 
1614 — 20.  Bd  II  "De  organographia",  in- 
strumentbeskrifningen,  är  den  viktiga- 
ste delen  (ny  uppl.  genom  Ges.  f.  Mu- 
sikf.)  .—  P.  var  vida  känd  som  kompo- 
sitör och  forskare  samt  åtnjöt  ej  minst 
anseende  i  Norden,  där  han  studerades 
såväl  i  Köpenhamn  och  Stockholm  som 
vid  svenska  och  danska  lärdomsskolor 
i  landsorten. 

Pralldrill  (t.  Pralltriller,  Schneller),  en 
musikalisk  utsirning:  växling  mellan 
hufvudnoten  o.  sekunden  ofvanför;  teck- 
nas ~*;  dubbelt  drillslag  tecknas  *-~. 
Om  utförandet  se  pl.  III  "Förkortnin- 
gar". Ej  att  förväxla  med  mordent 
(s.  d.  o.),  som  har  växlingen  mellan 
hufvudnoten  och  sekunden  nedanför. 

De  Pratsjuke,  Les  banards,  ope- 
ra-buffa  2  a.,  text  efter  Cervantes  af  Ch. 
Nuitter  och  A.  Royer,  musik  af  Offen- 
bach;  premiär  Paris  1863;  sv.  öfvers.  af 
Ernst  Wallmark;  fg.  å  Djurgårdst. 
Sthlm  21.  6.  1873. 

Pratté,  Anton  Edvard,  f.  22.  11.  1799 
i  Hajda,  Böhmen,  t  23.  5.  1875  å  Odens- 
näs,  Östergötland;  harpvirtuos;  fadern 
vistades  10.  8.-28.  9.  1809  i  Göteborg,  där 
han  i  egenskap  af  "mechanicus"  upp- 
förde "mechaniska  föreställningar".  Hans 
"konstfigurer"  å  "en  stor  perspectivtea- 
ter"  (marionetteater)  vunno  stort  er- 
kännande i  staden  (se  W.  Berg,  Ant. 
om  Göteb:s  äldre  teatrar  II,  344—346). 
J.  M.  Rosén  säger  i  "Några  minnesblad" 
(I,  32,  37):  "Något  så  härligt  har  jag  väl 
aldrig  sett  hvarken  förr  eller  se'n"  och 
tillägger,  att  sonen  Eduard  P.  "utgjor- 
de å  representationerna  'orkestern',  näm- 
ligen med  sin  harpa,  som  han  då  redan 
spelade  med  färdighet".  Fr.  J.  Huss 
upplyser    oss    om,    att    instrumentet    ut- 


808 


Precedente— Presto 


gjordes  af  "Davidsharpa".  Samme  bio- 
graf meddelar  vidare:  "Fadern  var  myc- 
ket brutal  och  sträng  samt  misshand- 
lade gossen,  så  att  denne  från  Dan- 
mark, där  de  då  vistades,  vid  15  års  ål- 
der rymde  öfver  till  Sverige,  som  nu 
blef  hans  andra  fädernesland.  En  be- 
tydlig del  af  sitt  lif  tillbragte  han  i 
Östergötland  och  utvecklade  sin  talang 
som  exekutör  på  harpa  i  en  så  hög 
grad,  att  han  på  sin  tid  räknades  så- 
som en  af  Europas  förnämsta  harpister, 
hvilket  ådagalades  på  många  och  vid- 
sträckta konsertresor  såväl  i  vårt  land 
som  i  utlandet.  Äfven  P:s  kompositio- 
ner omnämnas  med  beröm,  och  i  syn- 
nerhet hans  stora  förmåga  att  instru- 
mentera. Utom  en  mängd  kompositio- 
ner för  sitt  instrument,  konserter,  fan- 
tasier etc,  har  han  skrifvit  'Storm- 
natten, idyllisk  symfoni  för  orkester', 
uppf.  på  en  af  hans  konsert  Sthlm  1852; 
'Fridsröster]  (ord  af  Tegnér)  för  kör  o. 
ork.,  'Napoleon  på  S:t  Helena'  (ord  af 
Nicander),  melodram  med  körer  och  stor 
orkester."  P.  var  ej  någon  vän  af  Ole 
Bull  och  sökte  på  allt  sätt  motarbeta 
honom,  då  han  konserterade  i  Sthlm,  nå- 
got som  också  violinmästaren  i  sina  bref 
hem  beklagar  sig  öfver.  P.  bekämpade 
honom  äfven  i  skrift  i  en  i  Kristiania 
1843  tryckt  bok:  "Upartisk  dom  över 
violinspillern  Hr  Ole  Bulls  i  Christiania 
d.  10  dec.  1842  gifne  konsert."  P.  tog 
verksam  del  i  musiklifvet  i  Linköping 
och  Norrköping  och  var  1835 — 36  diri- 
gent för  den  senare  stadens  musiksäll- 
skap. LMA.  1850.  Innehade  äfven  fran- 
ska hederslegionen,  som  "konung  Lud- 
vig Filip  egenhändigt  fäst  i  hans  knapp- 
hål". Af  hans  elever  märkas:  fru  Pau- 
line  Åhman  och  Adolf  Sjödén.  —  Litt.: 
Fr.  J.  Huss'  "A.  E.  Pr."  och  "Några 
Pr.-minnen"  i  Sv.  Musikt.  1905  s.  138  f. 
—  Pr:s  harpa  förvaras  sedan  1906  i  Mu- 
sikhist.  museet  (se  härom  Sv.  Musikt. 
1906  s.  102). 

Precedente,    föregående,    förutvarande. 

Preciösa,  romant.  skådespel  4  a., 
med  körer  och  dans,  text  af  P.  A.  Wolff; 
ämnet  hämtadt  från  Cervantes  novell 
"Gitanilla  Preciösa";  musik  af  C.  M. 
v.  Weber;  musiken  afslutad  15.  7.  1820; 
premiär  å  hof operan,  Berlin,  14.  3.  1821; 
i  Paris  fg.  1825  i  Odéon  (16.  4.  1858  å 
Th.   Lyrique);    i   London,   Cov.    Gärd.    28. 


4.  1825;  sv.  öfvers.  af  I.  A.  Granberg 
(med  dansmusik  till  en  del  af  J.  F.  Ber- 
wald);  fg.  k.  t.  Sthlm  20.  10.  1824;  st.  t. 
Göteb.  fg.  11.  9.  1860;  dansk  öfvers.  C. 
J.  Boye;  fg.  k.  t.  Kphn  29.  10.  1822. 
Precipitando  (it.),  ilande. 
Precisione  (it.);  c  o  n  p.  med  noggran- 
het,   noggrant. 

Preghiera  (it.),  bön. 

Prélude   (fr.),  se  Preludium. 
[Les]    Prélude  s.     Lizts   tredje   sym- 
foniska   dikt;    sannolikt    komp.    vintern 
1849;  uppförd  fg.  23.  2.  1854  i  Weimar. 

Preludiera,   fantisera. 

Preludium  (af  lat.  prae,  före,  och  lu- 
dere,  spela),  förspel,  särskildt  koralför- 
spel. Som  instrumental  konstform  före- 
kommer p.  redan  mot  slutet  af  1500- 
talet  hufvudsakligen  inom  lut-  och  kla- 
vermusiken,  däremot  mindre  ofta  inom 
orgelmusiken.  P.  utgör  vid  denna  tid 
en  fri  fantasiartad  inledning  med  många 
löpningar  och  drillar,  vanligen  i  lång- 
samt tempo.  P.  står  i  denna  gestalt 
delvis  som  en  motsats  till  'fantasien', 
hvilken  är  mera  polyfont  hållen  med 
fugaartad  inledning  utan  särskild  fram- 
trädande fioriturverk.  Lutp:s  stil  åter- 
finnes till  stor  del  hos  den  samtida  en- 
gelska klavermusiken  (Bird,  Bull  m.  fl.). 
Under  1600-talet  öfvertog  orgeln  p.-for- 
men  och  satte  den  ej  sällan  som  inled- 
ning till  fugan  ('fantasiens'  arftagare). 
Lutpreludiet  blef  enklare  med  brutna 
ackorder  och  ställdes  ofta  i  början  af 
en  danssuite.  Med  1700-talet  nådde  or- 
gelp.  sin  högsta  utveckling  under  Bach, 
samtidigt  som  orkestern  upptog  och  vi- 
dare utbildade  p.-formen  och  omdanade 
den  i  riktning  åt  den  fria  ouverturesti- 
len.  Under  1800-talet  upptogs  p.  inom 
pianomusiken  och  blef  här  en  konst- 
form af  fantasiens  art  (se  bl.  a.  Chopin). 

Premier  (fr.),  den  första. 

Premier-dessus   (fr.),  förste  sopran. 

Premiére  (fr.),  premiär,  första  gån- 
gen ett  (sceniskt)  verk  uppföres. 

Pressante,  ilande. 

Prestant  (fr.  montre),  i  en  orgel  prin- 
cipalen el.  oktaven,  när  piporna,  stå  i 
fasaden. 

Prestissimo  (it.),  mycket  snabbt,  i  det 
snabbaste    tidsmåttet. 

Presto  (it.),  snabbt.  —  P.  a  s  s  a  i,  myc- 
ket  snabbt. 


Preumayr — Pris  vare  Gud,  som  låtei 


809 


1.  Preumayr,  Johan  Conrad,  f.  dec. 
1775  i  Koblenz,  t  20.  3.  1819  i  Stockholm, 
där  han  alltsedan  1.  10.  1811  beklädt  po- 
sten  som   fagottist   i   hofkapellet. 

2.  Carl  Josua  P.,  den  föreg:s  broder, 
f.  2.  7.  1780  i  Koblenz,  t  20.  7.  1849  i 
Stockholm;  1808—1820  samt  1823—38  vio- 
loncellist  i  svenska  hofkapellet,  1820— 
23  fagottist  och  1812—44  aktör  och  sån- 
gare vid  operan  och  dram.  teatern,  där 
han  bl.  a.  uppbar  roller  som:  Sarastro, 
Guvernören  i  "Don  Juan",  Hidraot  i 
"Armida",  Osmin  i  "Enleveringen".  Ass. 
LMA  1818.  LMA  1841.  P.  var  nitisk 
medlem  i  Par  Bricole,  där  han  tills.  m. 
sina  två  bröder  och  hofkapellmästaren 
Du  Puy  införde  den  flerstänimiga  säll- 
skapsvisan. Litt.:  E.  Åkerberg,  Musik- 
lifvet  inom  Par  Bricole;  Beskow,  Lef- 
nadsminnen;  Dahlgren,  Ant.  om  Sthlms 
teatrar. 

3.  Frans  Carl  P.,  den  föreg:s  bro- 
der, f.  24.  4.  1782  i  Ehrenbreitstein,  t 
15.  2.  1853  i  Stockholm;  tillhörde  hof- 
kapellet som  förste  fagottist  1.  10.  1811 
— 1.  10.  1835;  musikdirektör  vid  Svea  lif- 
garde.  Beskow  säger  i  sina  Lefnads- 
minnen  (s.  175),  att  P.  på  sin  tid  var 
Europas  måhända  förste  fagottblåsare. 
P.  var  nitisk  medlem  i  Par  Bricole.  Ass. 
LMA  1819.  LMA  1827.  P.  var  gift  med 
en  dotter  till  kompositören  och  klari- 
nettisten Crusell.  Vid  konsertresor,  som 
han  1830  företog  i  Frankrike,  Tyskland 
och  England,  mottogs  hans  musikaliska 
prestationer  med  allmän  beundran,  och 
öfverallt  sökte  man  genom  lockande  an- 
bud vinna  honom  för  sig.  —  Litt.:  Dahl- 
gren, Ant.  om  Sthlms  teatrar;  E.  Åker- 
berg, Musiklifvet  inom  Par  Bricole. 

Prevosti,  Franceschina,  f.  1865 
i  Livorno;  operasångerska;  elev  af  Ron- 
cini  i  Milano;  debuterade  som  Violetta 
å  La  Scala;  har  sedan  firat  triumfer  i 
Italien  och  Tyskland  m.  fl.  länder;  sär- 
skildt  i  La  Traviata  har  hon  vunnit  be- 
römmelse; är  för  närv.  verksam  som 
sånglärarinna    i    Berlin. 

Priamel,   se   Praeamel. 

1.  Prill,  Paul,  f.  1.  10.  1860  i  Berlin; 
verkade  först  som  cellist  sedan  som  diri- 
gent och  var  operakapellmästare  i  Rot- 
terdam (1886—89),  Hamburg  (1889—92), 
Niirnberg  (1892—1901)  och  sedan  1901  hof- 
kapellmästare   i   Schwcrin. 

2.  Karl  P.,  den  föreg:s  broder,  f.  22. 


10.  1864  i  Berlin;  violinist;  elev  af  Joa- 
chim; sedan  1897  hof konsertmästare  och 
lärare  vid  konserv,  i  Wien;  grundade 
där  en  kvartett  (P.,  A.  Siebert,  Ru- 
zitska,   Sulzer). 

3.  Emil  P.,  den  föreg:s  broder,  f.  10. 
5.  1867  i  Stettin;  flöjtist;  1892  förste  flöj- 
tist  vid  hofop.,  Berlin  och  1903  lärare 
vid  högskolan;  1908  k.  kammarvirtuos; 
utgaf  studieverk   för  sitt   instrument. 

Prima,  den  första,  primen,  enklang. 
—  P.  v  i  s  t  a,  från  bladet.  —  Parte  p., 
första  stämman.  —  Tempo  di  p.,  tem- 
po som  förut  el.  som  från  början.  —  P. 
v  o  1 1  a,    första   gången. 

Primadonna,   den   främsta  sångerskan. 

Primgeiger    (t.),    förste    violinisten. 

Primo,  den  förste.  —  P.  f  1  a  u  t  o,  för- 
sta fiöjtstämman.  —  P.  u  o  m  o,  den  främ- 
ste sångaren,  (den  högste)  tenoren. 

Principal,  orgelns  hufvudlabialstäm- 
ma,  16'  och  8',  sällan  32';  p.  af  mindre 
fottal  (4'  och  2')  benämnas  vanligen 
Octava.  Normalstämman  i  manualen  är 
p.  8',  i  pedalen  16';  endast  i  stora  org- 
lar förekommer  den  sistnämnda  äfven  i 
manualen. 

Principalstämmor,  se  Hufvudstäm- 
m  o  r. 

Prinsessa  för  en  dag,  buffa- 
operett  3  a.,  text  efter  "La  Sorentine" 
af  J.  Moineaux  och  J.  Noriac  af  E. 
Wallmark,  musik  H.  Berens  d.  y.;  pre- 
miär Vasat.  Sthlm  27.  3.  1890. 

Prinsessan  af  Trebizonde, 
La  princesse  de  Trebizonde, 
opera-buffa  3  a.,  text  af  Ch.  Nuitter  och 
Tréfeu,  musik  af  J.  Offenbach;  premiär 
Paris  7.  12.  1869;  sv.  öfvers.  af  C.  G. 
Michal  och  Ax.  Bosin  (en  annan  af  L. 
Strindberg);  fg.  å  Mindre  t.  Sthlm  21.  1. 
1871.  St.  t.  Göteb.  fg.  24.  6.  1871.  Om 
dess  vidare  förekomst  å  svensk  scen  se 
Joh.  Svanberg,  Ant.  om  Vasat.  (1895) 
s.  55. 

Prinsessan  af  Zamora,  L'i  n- 
fante  de  Zamora,  op.  com.  3  a.,  text 
af  Framéry,  musik  af  Paesiello  (fransk 
omarb.  af  kompositörens  "Frascatana"); 
premiär  Paris  1789;  sv.  öfvers.  af  J. 
D.  Valerius;  fg.  å  Arsenalst.  Sthlm  10. 
10.  1799;   k.  t.  Sthlm  fg.  26.  5.  1800. 

Prinzipale  (it.),  hufvudsakligen,  fram- 
för allt. 

Pris  vare  Gud,  som  låter, 
psalm.    421;    Ha?ffner   421;    motsvarar   365 


810 


Prix  de  Rome— Proports 


i  koralpsb.  af  1697;  i  tysk  källa  hos 
Zahn  nr  5379:  "Nu  willet  nicht  vortza- 
gen"  (Eler  1588);  förekommer  dessförin- 
nan i  Danmark  hos  Thomissön  1569: 
"Jeg  vil  mig  Herren  love",  hos  Mogens 
Pedersön  1620  (s.  text).  I  Sverige  på 
1640-talet  i  Mönsteråshandskriften,  1690- 
talet  i  Riddarholmskyrkans  koralbok;  i 
finska  korab.  nr  460.  Om  melodiens  dan- 
ska härkomst  se:  Th.  Laub,  Om  kirke- 
sangen  s.  68  och  183. 

Prix  de  Rome,  se  Rompriset. 

Proch,  Heinrich,  f.  22.  7.  1809  i 
Böhmisch-Leipa,  f  18.  12.  1878  i  Wien; 
1837  kapellmästare  vid  Josephstädter 
Th.,  1840  anställd  vid  hofoperan,  där  han 
kvarblef  till  sin  pensionering  1870;  kom- 
ponerade en  del  operor  men  vann  sin 
största  berömmelse  genom  sina  solosån- 
ger. Äfven  som  dirigent  åtnjöt  han  högt 
anseende. 

Prochåzka,  Rudolf  friherre  von,  f. 
23.  2.  1864  i  Prag,  där  han  för  närvaran- 
de bekläder  en  högre  embetsmannaplats; 
har  erhållit  en  solid  musikalisk  utbild- 
ning; är  medlem  i  flera  musiksällskap; 
har  gjort  sig  känd  dels  som  kompositör 
(sånger,  orkestersaker,  kammarmusik) 
dels  som  musikförfattare  (Rob.  Franz- 
biografi;  Mozart  in  Prag;  Joh.  Strauss). 

Prod'homme,  Jacques  Gabriel,  f. 
28.  11.  1871  i  Paris;  efter  filosofiska  och 
musikaliska  studier  ägnade  han  sig  huf- 
vudsakligen  åt  den  musiklitterära  ba- 
nan och  skref  fr.  1895  i  flera  musiktid- 
skrifter; 1897—1900  tidningsredaktör  i 
Munchen.  Af  hans  skrifter  märkas  flera 
Berliozstudier  ("Le  cycle  B.",  3  bd,  1896 
— 98;  "H.  B.,  sa  vie  et  ses  oeuvres", 
1905),  en  Paganinibiografl  1907  samt  en 
mängd  essayer  och  öfversättningar  af 
tyska  böcker  till  franska. 

Profano  (it.),  världslig. 

Professional  Concerts,  af  W.  Cramer 
1783  i  London  grundade  abonnements- 
konserter;  följde  efter  Bach-Abelkonser- 
terna,  hvilka  genom  J.  Chr.  Bachs  död 
1782  hade  upplösts;  Salomonskonserter- 
na,  hvilka  1793  grundades  af  J.  P.  Salo- 
mon, undanträngde  i  sin  tur  Cramers 
konsertföretag.  —  Litt:  K.  F.  Pohl, 
Mozart  u.  Haydn  in  London  s.  15  ff. 

Profeten,  Le  prophéte,  opera  5 
a.,  text  af  Scribe,  musik  af  Meyerbeer; 
premiär  å  operan  i  Paris,  16.  4. 1849;  Cov. 
Gärd.,    London,    24.    7.    1849    (it.    öfvers.); 


sv.  öfvers.  af  C.  W.  Strandberg;  fg.  k.  t. 
Sthlm  8.  11.  1852  (repriser  1884,  93,  1902; 
50:de  ggn  11.  12.  1902);  st.  t.  Göteb.  fg. 
26.  12.  1865.  Så  vidt  kändt  ej  gifven  i 
Danmark  el.  Norge. 

Programmusik,  musik  beskrifvande  en 
viss  angifven  stämning  el.  händelse; 
ofta  ligger  en  dikt  till  grund,  hvilkens 
olika  skiftningar  återgifvas  musikaliskt. 
Till  p.  räknas  ofta  äfven  de  direkta  ton- 
målningarna, härmningarna  af  natur- 
ljud m.  m.,  sådana  de  t.  ex.  förefinnas 
hos  1500-talets  tonsättare  (Jannequin, 
Gombert  m.  fl.);  sådana  tonmålningar 
voro  vanliga  äfven  under  1600-  och  1700- 
talen.  Särskildt  ofta  förekomma  natur- 
scenerier  (herdestycken,  storm  på  haf); 
hos  folket  populära  voro  särskildt  härm- 
ningarna af  belägringar,  slag  m.  m.  med 
inblandade  efterbildningar  af  kanondun- 
der, gevärssalfvor  m.  m.  (Slaget  vid  Pa- 
via  1515;  inom  svenska  folkmusiken  Sla- 
get vid  Helsingborg  1710  m.  fl.).  Beetho- 
ven  har  själf  ej  försmått  att  använda 
denna  sorts  p.  i  sin  symfoni  "Slaget  vid 
Vittoria".  Betydligt  ädlare  är  program- 
formen  i  Beethovens  pastoralsymfoni. 
Den  i  våra  dagar  vanligaste  p.  är  den 
af  Berlioz,  Liszt  och  nyromantiska  sko- 
lan utbildade  symfoniska  dikten. 

Progression,  fortskridande.  —  Melo- 
disk p.,  upprepandet  af  ett  motiv  steg- 
vis upp  el.  ned.  —  Harmonisk  p.,  se 
Sekvens. 

Progressivo  (it.),  fortskridande. 

Prokatalektisk,  versfot  med  en  paus  i 
början. 

Prolatio  (lat.,  af  proferre,  föredraga), 
inom  mensuralmusiken:  en  nots  tidsva- 
lör i  förhållande  till  den  föregående  och 
efterföljande  (speciellt  tidsvärdet  hos 
semibrevis). 

Prolongement,  se  Harmonium. 

Prometheus,  Beethovens  balett  op. 
43,  komponerad  1800;  gifven  fg.  å  Burgt., 
Wien  28.  3.  1801  under  titeln  "Die  Ge- 
schöpfe  des  Prometheus";  innehåller  en 
ouverture,  en  introduction  och  16  num- 
mer; tryckt  fg.  1801  i  Wien. 

Pronto,  prontamente  (it.),  snabbt, 
hurtigt. 

Pronunziato  (it.),  tydligt  framhäft, 
markeradt. 

Proportion,   förhållande. 

Proportz,  proportio  (lat.),  efterdans. 
Under  1500-talet  upprepades  en  dansme- 


Proposta— Prä 


811 


lodi,  som  stod  i  2A  el.  */*  takt,  i  tretidig 
takt  (3A).  Denna  upprepning  erhöll  be- 
nämningen p.  el.  "Nachtanz".  P.  stod 
således  alltid  i  3A  takt. 

Proposta  (it.),  försatsen,  temat,  den 
begynnande  stämman  i  en  kanon  (s. 
d.  o.). 

Proprietas  (lat.,  form),  inom  medelti- 
dens mensuralteori  begynnelsenotens  i 
en   ligatur  värde  som  brevis. 

Proprium  de  Sanctis,  sanctorale, 
benämning  för  andra  delen  i  ett  gra- 
duale  (s.  d.  o.)  omfattande  den  liturgi- 
ska sången.  Commune  Sanctorum 
utgör  ett  bihang  till  pr.  de  s.,  med  sån- 
gerna till  de  helgons  och  martyrers  ära, 
för  hvilka  inga  särskilda  officier  finnas. 

Proprium  de  Tempore,  Dominicale, 
första  delen  af  ett  graduale  (s.  d.  o.), 
omfattande  sångerna  å  vanliga  sön-  och 
helgdagar  (hit  hör  dock  ej  Ordinarium 
missas).     Se   vidare    Graduale. 

Prosa,  se  Sekvens. 

Proske,  Karl,  f.  11.  2.  1794  i  Gröbing, 
t  20.  12.  1861  i  Regensburg;  1817—23  verk- 
sam som  läkare;  öfvergick  sedan  till 
teologien  och  blef  1826  vigd  till  präst  i 
Regensburg;  beklädde  därefter  höga 
prästerliga  värdigheter  i  denna  stad;  in- 
tresserade sig  mycket  för  tonkonsten 
och  samlade  ett  stort  musikbibliotek 
hufvudsakligen  omfattande  renässans- 
verk (nu  i  biskopliga  palatset);  utgaf 
äfven  en  mängd  äldre  kyrkliga  musik- 
verk, däribland  framför  allt  den  stora 
samlingen  "Musica  divina"  (1853 — 63,  4 
bd;  sedan  fortsatt  af  Haberl  o.  Schram). 

Prosodi,  betoning,  accentuation,  läran 
om  språkets  musikaliska  element.  —  Ej 
att  förväxla  med  prosodierna,  forn- 
grekernas  marschsånger  med  aulosspel. 
Se  H.  Riemann,  Uber  Prosodien  (1885  f.). 

Protus  (lat.),  den  första  kyrkotonarten. 
Se  Kyrkotonarterna. 

Prout,  Ebenezer,  f.  1.  3.  1835  i 
Oundle,  England;  ägnade  sig  fr.  1859  åt 
musiken  och  beklädde  flera  lärarebefatt- 
ningar i  London;  1879  harmoni-  o.  koinp.- 
professor  vid  R.  ac.  of  mus.;  1894  musik- 
professor vid  univ.  i  Dublin;  1876—90  di- 
rigent för  Hackneys  körförening;  utgaf 
en  mängd  musikteoretiska  skrifter:  Har- 
mony,  1889  (ny  uppl.  1903);  Counterpoint, 
1890;  Double  Counterpoint  and  Canon, 
1891;  Fugue,  1891;  The  orchestra,  1898— 
99    (tysk    uppl.    1905—06);    komponerade 


verk  för  kammarmusik,  orgel,  orkester 
samt  kantater  och  kyrkliga  verk. 

Provenzale,  Francesco,  lefde  i  an- 
dra hälften  af  1600-talet  i  Neapel,  där 
han  omkring  1609  var  direktör  för  kon- 
serv, "della  Pietå  de'  Turchini";  grun- 
dare af  Neapolitanska  operaskolan  och 
Alessandro  Scarlattis  lärare;  tvenne  ope- 
ror af  honom  äro  kända:  "La  stellidaura 
vendicata"  (uppf.  1670)  och  "Il  schiavo 
di  sua  moglie  (uppf.  1671);  skref  äfven 
oratorier,  mässor,  motetter  m.  m.  —  Litt.: 
R.  Rolland,  Hist.  de  1'opéra  avant  Lully 
et  Scarlatti,  1895. 

Prudent,  É  m  i  1  e,  f.  3.  2.  1817  i  Angou- 
léme,  t  14.  5.  1863  i  Paris;  pianolärare  i 
Paris;  känd  genom  flera  salongskompo- 
sitioner i  Thalbergs  anda. 

Prume,  Francois  Hubert,  f.  3.  6. 
1816  i  Stavelot  vid  Liittich,  t  14.  7.  1849 
där;  1833  violinprofessor  vid  Luttichs 
konserv.;  företog  fr.  1839  flera  konsert- 
resor  i  Europa,  under  hvilka  han  för- 
värfvade  högt  anseende  som  violinvir- 
tuos; af  hans  kompositioner  märkas: 
"Melancolie"  f.  violin  o.  ork.,  etyder,  2 
konsertstycken  m.  m. 

1.  Prumier,  A  n  t  o  i  n  e,  f.  2.  7.  1794  i 
Paris,  t  där  20.  7.  1868;  harpvirtuos;  Na- 
dermanns  efterföljare  som  harpprof.  vid 
konserv.;  skref  fantasier,  rondos  m.  m. 
för  sitt  instrument. 

2.  Ange  Conrad  P.,  den  föreg:s 
son,  f.  c.  1821  i  Paris,  t  där  3.  4.  1884; 
harpvirtuos;  1870  Labarres  efterträdare 
som  harpprof.  vid  konserv.;  skref  harp- 
studier,  harpsoli,  nocturner  för  harpa 
och  horn  och  några  kyrkliga  sångverk. 

Prufer,  Arthur,  f.  7.  7.  1860  i  Leip- 
zig; 1886  dr  jur.;  öfvergick  sedan  till 
musiken;  1887— «8  elev  af  konserv,  i 
Leipzig;  i  musikhistoria  elev  af  Fried- 
rich Stade  och  Spitta;  1890  dr  phil.  med 
afhandl.:  "Uber  den  ausserkirchl.  Kunst- 
gesang  in  den  evang.  Schulen  des  16. 
Jahrh.";  1895  docent  i  musikhist.  vid 
univ.  i  Leipzig;  1902  e.  o.  professor;  af 
hans  senare  skrifter  märkas:  Brief- 
wechsel  zwischen  K.  v.  Winterfeld  och 
Ed.  Kriiger  (1898);  Vorträge  iiber  die 
Biihnenfestspiele  in  Bayreuth  (1899;  1909 
nyuppl.:  Das  Werk  von  Bayreuth);  Joh. 
H.  Schein  und  das  weltliche  deutsche 
Lied  des  17.  Jahrh.,  1908;  redigerade  ny- 
uppl. af  flera  verk  af  Schein  m.  fl. 

Prä  . . .,  se  P  r  a  e. 


812 


Präger — Puccini 


Präger,  Ferdinand  Christian  Wil- 
helm, f.  22.  1.  1815  i  Leipzig,  t  t  9.  1891  i 
London,  där  han  bodde  sedan  1834;  ifrig 
Wagnerbeundrare;  föranledde  Wagners 
besök  i  London  1855;  komponerade  sym- 
foniska dikter,  ouvertnrer  m.  m. 

Prästant,  se  Prestant. 

Psallette  (fr.),  kyrklig  sångskola.  — 
Se  Maitrise. 

Psalm  (gr.  psalmos,  sång  till  stränga- 
spel; af  psallein,  knäppa),  sång  ur  psal- 
taren;  religiös  lyrisk  dikt;  psalmsången 
under  medeltiden  var  dels  liturgisk  (gre- 
goriansk) dels  hymnsång;  i  båda  fallen 
uteslöts  församlingen  från  rätten  att 
sjunga.  För  Luther  blef  p.-sången  efter 
hand  en  församlingssång  och  såsom  så- 
dan skild  från  den  rent  liturgiska  delen. 
Glanstiden  för  p.-diktningen  och  p.-sån- 
gen är  1600-talet.  —  Se  Koral. 

Psalmbok,    se    Koralbok. 

Psalmodi,  psalmrecitationen  inom  kat. 
kyrkan. 

Psalmtonerna,  recitationsformlerna  för 
psalmerna  (evangelierna)  inom  kat.  kyr- 
kan. Efter  de  8  kyrkotonarterna  sär- 
skiljas 8  ps.-t.,  hvartill  kommer  en  "to- 
nus  peregrinus". 

Psaltare  (gr.  9raArr/ptav),  ett  gammalt 
stränginstrument  af  harpliknande  utse- 
ende (trekantig  gestalt),  hvars  strängar 
spelades  med  plektron  el.  fingrarna;  om- 
nämnes  redan  hos  hebreerna;  är  ofta 
afbildadt  i  medeltidsmålningar;  synes 
vara  urformen  för  spinetten  och  därmed 
för  det  moderna  pianot. 

Psaltaren,  Davids  psalmer.  Gamla  te- 
stamentets sång-  och  bönbok.  De  musi- 
kaliska och  liturgiska  öfverskrifterna 
ha  ej  ännu  nöjaktigt  förklarats.  Den 
första  kristna  kyrkan  föredrog  psalta- 
rens  psalmer  i  talsång  (accentus)  utan 
musikaliska  utsmyckningar.  Den  refor- 
merta kyrkan  omarbetade  dem  på  vers 
och  försåg  dem  med  musik  (Goudimel). 
I  denna  gestalt  blefvo  de  denna  kyrkas 
viktigaste  kyrkosånger.  En  tysk  uppl. 
af  dessa  utgaf  Lobwasser;  en  sv.  uppl. 
med  melodier  är  Carl  Carlsson  Gyllen- 
hjelms  af  1650.  I  vår  svenska  koralbok 
af  1820  äro  nr  183  och  460  ur  reformerta 
kyrkans  psalmbok. 

Psaume   (fr.),  psalm. 

Pseudonym,  ett  antaget  namn  (nom  de 
guerre,  nom  de  plume),  under  hvilket 
kompositören  offentliggör  sitt  verk. 


Ptolomaios,  C  1  a  u  d  i  u  s,  matematiker, 
astronom  och  geograf  i  Alexandria  från 
2  årh.  e.  Kr.;  skref  viktiga  böcker  öfver 
musik,  hvilka  1552  trycktes  med  latinsk 
öfversättning  af  Gogavinus;  ny  uppl.  af 
Wallis  1662. 

Puccini,  G  i  a  c  o  m  o,  f.  22.  6.  1858  i 
Lucca;  tillhörde  en  musikersläkt,  hvil- 
ken  alltsedan  1700-talets  början  haft  att 
uppvisa  kompositörer  inom  andliga  rikt- 
ningen eller  operan.  G.  P:s  fader, 
Michele  P.  (1813—64),  grundade  i 
Lucca  ett  konserv,  och  var  högt  ansedd 
som  musikpedagog  och  allmänbildad 
man  med  filosofiska  och  matematiska  in- 
tressen jämte  tonkonsten.  Sonen  Gia- 
como  erhöll  sin  första  musikutbildning 
i  faderns  läroanstalt,  sedan  vid  Milano 
konserv,  med  Bazzini  och  Ponchielli  som 
hufvudlärare.  Hans  första  opera  "Le 
Villi"  tillbakavisades  vid  Sonzognos  pris- 
täflan.  1884  gick  det  dock  öfver  scenen 
i  Milano  (T.  del  Verme)  och  hälsades  då 
med  så  stort  bifall,  att  det  ett  hälft  år 
därefter  återupptogs  på  La  Scala  (24.  1. 
1885).  21.  4.  1889  gafs  hans  andra  sce- 
niska verk  (äfven  denna  gång  La  Scala). 
Operan  mottogs  ljumt,  och  P.  dröjde 
därför  några  år,  innan  han  sände  ut 
någon  ny.  1.  2.  1893  gafs  å  T.  Regio, 
Turin,  hans  tredje  opera:  "Manon  Les- 
caut".  Den  mottogs  väl  och  gafs  snart 
flerstädes  i  Italien,  Spanien,  England, 
Ryssland  och  Tyskland.  Med  "La  Bo- 
héme",  hvilken  hade  sin  premiär  å  T. 
Regio,  Turin  1.  2.  1896  (Sthlm  29.  11. 
1901,  Kphn  20.  10.  1908),  slog  han  full- 
ständigt igenom  och  blef  nu  hufvud- 
mannen  för  den  unga  italienska  skolan. 
Med  sitt  andra  mästerverk,  "Tosca",  Pre- 
miär å  T.  Costanzi,  Rom  (Sthlm  15.  2. 
1904,  Kphn  5.  5.  1910),  fäste  han  ännu 
mera  den  bildade  världens  intresse  vid 
sig.  Hans  tredje  hufvudopera  blef  "Ma- 
dama  Butterfly",  pr.  La  Scala,  Milano 
1904  (Sthlm  21.  8.  1908,  Kristiania  22.  4. 
1909,  Kphn  15.  10.  1911).  Hans  sista 
opera,  Fanciulla  del  West,  pr.  Cov.  Gar- 
den, London  1911,  visar  ej  några  nya 
drag  utöfver  de  tre  nyss  nämnda.  P:s 
musik  har  den  italienska  skolans  melo- 
difägring, och  instrumenteringen  är 
nästan  alltid  väl  träffad.  I  förhållande 
till  tyska  skolan  är  han  sparsam  med 
musikmedlen  och  låter  handlingen  verka 
för  sig  själf.     I  gengäld  samlar  han  de 


Pugnani — Purcell 


813 


lyriska  stämningarna  omkring  musiken 
och  nedlägger  där  en  sällspord  kraft  och 
glöd.  Om  texternas  estetiska  valör  äro 
meningarna  delade,  om  musiken  är  man 
dock  ense,  att  den  bildar  epok  inom 
den  italienska  operan.  Jämte  operor 
har  P.  skrifvit  kyrkliga  verk  och  kam- 
marmusik. —  En  engelsk  biogr.  skref 
W.  Dry  1906.  Sv.  biogr.  finnes  i  Sv.  Mu- 
sikt.  1901  s.  149  och  1904  s.  25  f.  I  sam- 
ma tidn.  1911  s.  90  f.  finnes  en  studie 
efter  G.  Göhler:  P.  o.  hans  förnämsta 
operor. 

Pugnani,  G  a  e  t  a  n  o,  f.  27.  11.  1731  i 
Turin,  t  15.  6.  1798  där;  violinist;  före- 
tog 1754 — 70  konsertresor  bl.  a.  till  Lon- 
don; 1770  till  sin  död  kapellmästare  vid 
hof teatern  i  Turin;  var  Viottis  lärare; 
skref  7  operor,  en  balett,  en  dramatisk 
kantat  samt  flera  kammarmusikverk 
(stråkkvartett,  stråkkvintett,  violinduet- 
ter, triosonater  m.  m.);  därjämte  13  sym- 
fonier. —  Litt.:  Dom.  Carutti,  Della  fa- 
miglia  di  G.  P. 

Pugno,  Stephan  Raoul,  f.  23.  6.  1852 
i  Montrouge,  Isle  de  France,  t  1912;  1866 
elev  af  konserv,  i  Paris;  1871  organist 
vid  St.  Eugéne  o.  1878  kapellmästare  vid 
samma  kyrka;  1892 — 1901  harmoniprofes- 
sor vid  konserv.;  har  fr.  1893  företrädes- 
vis gjort  sig  känd  som  betydande  pianist 
och  har  som  sådan  företagit  resor  öf- 
ver  hela  Europa;  hans  följeslagare  har 
härvid  violinisten  Ysaye  varit;  särskildt 
har  deras  tolkning  af  klassiska  mästare 
vunnit  erkännande.  P.  har  äfven  upp- 
trädt  som  kompositör  med  ett  oratorium 
och  operetter,  baletter,  sånger  samt  pia- 
nostycken. —  Sv.  biogr.  Sv.  Musikt.  1900 
s.  101. 

Puka,  vanl.  brukadt  i  flertal:  pukor 
(it.  timpani,  fr.  timbales,  eng.  kettle- 
drums),  slaginstrument  bestående  af  en 
mässingskittel  med  i  en  järnring  fäst 
kalf-  el.  åsneskinn;  med  tillhjälp  af 
skrufvar  kan  skinnet  erhålla  olika  spän- 
ning. I  motsats  till  trumman  kan  såle- 
des p.  stämmas  i  olika  tonhöjd.  Nuti- 
dens maskinpukor  kunna  stämmas 
snabbt  utan  att  använda  skrufvarna. 
Vanligen  användes  p.  i  två  storlekar: 
den  stora  kan  stämmas  i  omfånget 
stora  F  till  lilla  c,  den  lilla  från  stora 
B  till  lilla  f.  Tillsammans  omfatta  de  så- 
ledes en  oktav  (F — f).  Fordom  använ- 
des  blott    två    pukor   stämda    i    kvintin- 


tervall. Numera  brukas  dock  ej  sällan 
äfven  tre  och  fyra;  älven  tonafståu- 
den  kunna  variera.  P.  slås  med  två 
pinnar,  hvilkas  hufvuden  äro  beklädda 
med  läder  el.  filt.  I  militärmusiken  spe- 
lar p.  numera  en  underordnad  roll;  i  for- 
na dagars  trumpetarkårer  voro  de  så 
mycket  viktigare.  I  svenska  hofstaten 
från  1600-talet  omnämnas  alltid  12  trum- 
petare och  6  pukslagare  (se  H  o  f  k  a- 
pell). 

Pulpet   (fr.),  notställ. 

Punta  d'arco  (it.),  stråkens  spets. 

Punto  (it.),  punkt;  tecknet  efter  en 
not,  som  förlänger  notvärdet  med  hälf- 
ten  af   ursprungliga   värdet. 

Purcell,  Henry,  f.  1658  i  Westmin- 
ster,  London,  t  där  21.  11.  1695;  6  år 
gammal  förlorade  han  sin  fader,  som 
var  medlem  af  engelska  hof  kapellet; 
som  korgosse  i  samma  kapell,  erhöll 
han  sin  musikutbildning  genom  Cooke 
och  Humfrey.  Från  o.  med  1676  försökte 
han  sig  med  små  musikinlagor  i  Dry- 
dens  skådespel  och  skref  äfven  musik 
till  Shakespeares  "Timon  af  Athen"; 
blef  1680  organist  vid  Westminsterkyr- 
kan  och  skref  sedan  de  följande  åren 
företrädesvis  kyrklig  musik;  genom  en 
förträfflig  festkantat  fäste  han  hofvets 
uppmärksamhet  vid  sig,  och  1682  kalla- 
des han  därför  till  organist  vid  kgl.  ka- 
pellet; erhöll  1683  titeln  hofkompositör. 
Sistnämnda  år  trycktes  hans  12  sonater 
för  2  violiner  och  generalbas.  Först  1685 
begynte  han  åter  skri f va  för  scenen  och 
vann  nu  allt  större  berömmelse.  Intill 
1690  var  det  ännu  blott  musik  till  skå- 
despelen (Drydens  "Tyrannic  love",  H. 
d'Urfeys  "A  fools  preferement",  Shad- 
wells  "Tempest"  m.  fl.).  Hans  första 
opera  blef  "Diocletian"  (tr.  i  part.  1690). 
Redan  året  därpå  komponerade  han  sitt 
främsta  musikdramatiska  verk  genom 
operan  "King  Arthur".  Han  framträ- 
der i  detta  som  skaparen  af  en  sjiilf- 
ständig  engelsk  operastil.  Hans  nästa 
opera  "The  fairy  queen",  1692,  följer  den 
inslagna  riktningen.  Vid  denna  tid 
skref  han  äfven  musik  till  Lees  "The 
massacre  in  Paris",  Drydens  "Amphi- 
tryon",  H.  d*Urfeys  "Don  Quixote"  m.  fl. 
Han  bortrycktes  af  döden  redan  i  unga 
år  och  hann  ej  helt  fullfölja  sin  inslagna 
riktning.  Året  efter  hans  död  utkom 
"Lessons  for  the  harpsichord  or  spinnet" 


814 


Puritanerna — På  Gud,  och  ej  på  eget  råd 


och  1697  trycktes  "A  collection  of  ayres 
composed  for  the  theatre",  utgörande 
ett  melodiurval  ur  hans  bästa  verk.  En 
annan  melodisamling  utkom  1698  och 
1702  under  titeln  "Orpheus  Britannicus". 
Hans  kyrkliga  verk  trycktes  1829—32, 
"Purcells  sacred  music",  och  1843  utgaf 
Mus.  ant.  soc.  det  första  partituret  af 
hans  hufvudverk  "King  Arthur".  Sedan 
1876  utger  "Purcell-Society"  en  samlad 
uppl.  af  hans  samtl.  kompositioner.  Här 
upptagas  förutom  hans  39  dramatiska 
arbeten  och  hans  kyrkliga  anthems,  ser- 
vices, hymner,  psalmer,  te  deum,  motet- 
ter  m.  fl.  äfven  hans  smärre  komposi- 
tioner för  soloinstrument,  bland  hvilka 
kunna  nämnas  hans  12  triosonater,  hans 
32  orgelkompositioner,  duetter,  terzetter 
m.  fl.  —  P.  har  blifvit  prisad  som  Eng- 
lands främste  kompositör.  Han  har  för- 
tjänt detta  namn  ej  mindre  genom  sina 
kyrkliga  verk  än  genom  sina  operor. 
Hans  stil  är  melodisk  och  klar  med  en- 
kel värdighet.  Inom  operan  står  han 
Lully  närmare  än  Scarlatti  och  inom 
operans  hela  utvecklingshistoria  place- 
ras han  vanligen  mellan  dessa  båda.  — 
Litt.:  H.  Cumming,  H.  P.,  1882  (2:dra 
uppl.  1899). 

Puritanerna,  Puritani  di 
S  c  o  z  i  a,  op.  4  a.,  text  af  Pelopi  (efter 
Lichtensteins  tyska  behandling);  musik 
af  Bellini;  skrifven  för  Grisi,  Kubini, 
Tamburini  och  Lablache;  premiär  å  it. 
teatern,  Paris,  25.  1.  1835;  London,  Kings 
th„  21.  5.  1835;  sv.  öfvers.  af  A.  F.  Lind- 
blad; fg.  k.  t.  Sthlm  7.  4.  1851;  st.  t. 
Göteb.  24.  3.  1866;  dansk  öfvers.  af  C.  H. 
F.  Guntelberg;  fg.  k.  t.  Kphn  23.  11. 
1838;  så  vidt  kändt  ej  gifven  i  Norge. 

Purzell,  se  P  o  r  t  é  s-s  e  1 1  e. 

Pyk,  Louise,  f.  å  Kulla  vid  Helsing- 
borg 20.  3.  1849;  sångerska;  elev  af  F. 
Arlberg,  M:me  Viardot,  Stockhausen  m. 
fl.;  debuterade  å  k.  t.  Sthlm  1874  med 
stor  framgång;  i  Tyskland  sjöng  hon 
bl.  a.  22.  2.  1882  å  en  Gewandhauskonsert 
i  Leipzig  och  gjorde  stor  lycka;  lät  se- 
dan höra  sig  å  operor  och  uppbar  roller 
som  Anna  i  "Don  Juan",  Agatha  i  "Fri- 
skytten", Leonora  i  "Trubaduren",  Nor- 
ma  m.  fl.  I  Kphn  sjöng  hon  okt.  1881  å 
konsert  och  uppträdde  å  k.  t.  där  i  mars 
1883  (Norma);  begaf  sig  sedan  till  Eng- 
land och  Amerika,  där  hon  likaledes 
vann  berömmelse  å  de  främsta  scenerna; 


i  San  Francisco  ingick  hon  1884  äkten- 
skap med  en  kapten  William  B.  Newson; 
efter  några  år  upplöstes  detta  1891.  Af 
hennes  senare  roller  märkas:  Aida,  Don- 
na Elvira,  Nattens  drottning,  Blenda 
m.  fl. 

1.  Pythagoras  fr.  Samos,  f.  582  f.  Kr., 
grekisk  filosof;  grundade  c.  529  ett  reli- 
giöst-politiskt  samfund  i  Kroton;  hans 
skrifter  äro  till  eftervärlden  bevarade 
endast  genom  hans  lärjungar;  talförhål- 
landet lägges  till  grund  för  pythagore- 
ernas  system;  de  musikaliska  interval- 
lerna bestämmas  matematiskt  genom  in- 
delning af  en  sträng.  Flera  musikteo- 
retiker utvecklade  P:s  åsikter  vidare. 
Bland  dessa  kunna  nämnas:  Archytas, 
Eratosthenos,  Didymos,  Ptolomaios, 
Euclides.  En  allmän  benämning  på  des- 
sa är  kanoniker  i  motsats  till  har- 
monikerna,  hvilka  med  Aristoxenos 
förnekade,  att  talförhållandena  hade  åt- 
görande värde.  —  P.  beräknade  hvarje 
intervall  genom  att  utgå  från  kvinten. 
Han  erhöll  därför  till  en  del  andra  tal 
än  vi  nu  räkna  med.  Man  har  därför 
uppkallat  alla  intervaller  vunna  genom 
kvintberäkning  efter  honom.  Man  talar 
därför  om  pythagoreisk  ters  (4 
kvinter),  p.  h  a  1  f  t  o  n  (5  kvinter)  m.  m. 
Det  öfverskott,  som  uppstår,  när  12  kvin- 
ter läggas  samman  och  dessa  jämföras 
med  oktaven,  kallas  ett  p.  komma.  — 
Medeltidens  teoretiker  grundade  sin  mu- 
sikteori på  P:s  kvintlära. 

2.  P.  från  Zakynthos,  en  yngre  samtida 
till  den  föregående,  musiker;  konstrue- 
rade en  lyra  med  trefaldig  stämning, 
dorisk,  frygisk  och  lydisk. 

Pytiska  spelen  hos  forntidens  greker  i 
Delphi;  i  början  musikaliska  festspel  till 
Apollos  ära;  sedan  äfven  omfattande 
kapplöpningar  m.  m. 

På  dig  jag  hoppas,  Herre, 
psalm  226;  Haeffner  226;  motsvarar  nr  46 
i  koralpsb.  af  1697;  tysk  1536:  "Christus 
ist  erstanden"  (Zahn  2459);  svensk  på 
1630-talet  i  Kalmarhdskr.  Fol.  I,  sedan 
i  Mönsteråshdskr.  (1645),  Kappehdskr. 
(1675),  Kiddarholmskyrkans  koralbok 
(1694);  i  finska  koralb.  nr  181,  danska 
(Berggreen)  111,  norska  (L.  A.  Linde- 
man) 162. 

På  Gud,  och  ej  på  eget  råd, 
psalm  252;  Haeffner  252;  tysk  källa:  "Was 


På  krubbans  strå  man  lade — Quintus 


815 


Gott  thut,  das  ist  wohlgethan",  1690 
(Zahn  5629);  ej  i  koralpsb.  af  1697  men 
väl  i  Haeffners  koralb.  af  1808  (nr  427); 
i  finska  koralb.  nr  161. 

På  krubbans  strå  man  lade, 
psalm  72;  Haeffner  hänvisar  till  nr  35 
el.  49. 

På  Sicilien,  se  Cavalleria 
rusticana. 


På  Sinai  stod  Herren  Gud, 
psalm  143,  Hajffner  hänvisar  till  nr  7. 

Pärlfiskarne,  Les  pécheurs  de 
perles,  opera  i  3  a.,  text  af  Cornion  och 
Carré,  musik  af  Georges  Bizet;  premiär 
å  Th.  lyrique,  Paris,  29.  9.  1863;  sv.  öf- 
vers.  af  E.  Grandinson;  fg.  k.  t.  Stock- 
holm nov.  1913;  fg.  k.  t.  Köpenhamn 
25.  2.  1900. 


Q. 


De  ord,  som  saknas  under  Q,  torde  sökas  under  K. 


Qu  . . .,  se  K  v  . . . 

Quadricinium  (lat.),  ett  fyrstämmigt 
stycke. 

Quadrille  (fr.,  af  lat.  quadriglia),  se 
Kadril  j. 

Qnadruple-croche  (fr.),  en  sextiofjär- 
dedels not. 

Quantz,  Johan  Joachim,  f.  30.  1. 
1697  i  Oberscheden,  Hannover,  t  12.  7. 
1773  i  Potsdam;  flöjtvirtuos;  1718  anställd 
i  polska  hofkapellet  i  Dresden  och  War- 
schau,  i  början  som  oboespelare,  sedan 
som  flöjtist;  1724  i  Rom,  där  han  stude- 
rade kontrapunkt  för  Gasparini;  1726  i 
Paris  och  London;  spelade  1728  vid  hof- 
vet  i  Berlin,  där  kronprinsen  Fredrik 
blef  så  intresserad  för  instrumentet,  att 
han  tog  lektioner  för  mästaren.  Då  Fre- 
drik II  besteg  Preussens  tron,  kallade 
han  sin  forne  lärare  till  sig  och  gaf 
honom  en  framstående  plats  vid  sitt  hof 
och  aflönade  honom  på  ett  utsökt  sätt. 
Q.  skref  för  konungen  ej  mindre  än  300 
flöjtkonserter  och  200  andra  stycken  för 
en  el.  flera  flöjter.  Af  hans  i  tryck  ut- 
gifna  kompositioner  märkas:  6  triosona- 
ter (1734),  6  flöjtduetter  (1759),  koralme- 
lodier till  22  öder  af  Gellert  (1700).  Hans 
berömdaste  verk  är  dock  flöjtskolan: 
"Versuch  einer  Anweisung  die  Flöte  tra- 
versiére  zu  spielen"  (1752;  flera  uppl.  se- 
dan; nytryck  af  A.  Schering  1906).  — 
Litt.:  Alb.  Quantz,  Leben  u.  Werke  Q., 
Berl.  1877. 

Quarta,  en  orgelstämma.  Se  R  a  u  c  fa- 
flöt  e. 

Quart  de  soupir  (fr.),  en  sextondels 
paus. 

Quartetto  (it.),  kvartett  (s.  d.). 

Quartole  (it.),  en  figur  bestående  af  4 


likvärdiga  noter  i  st.  f.  tre  noter  af 
samma  slag. 

Quasi  (it.),  liksom,  nästan  som.  —  A  n- 
dante  q.  Allegretto,  Andante  i 
tempot  nästan  lika  Allegretto.  —  S  o- 
nata  q.  una  fantasi  a,  sonat  lik  en 
fantasi. 

Quatre  (fr.),  Quattro  (it.),  fyra.  A 
quatre  mains  (fr.),  a  quattro  mani 
(it.),  för  fyra  händer. 

Quatricinium  (lat.),  fyrstämmig  sats. 

Quatuor  (lat.),  kvartett. 

Querflöte  (t.),  tvärflöjt.    Se  Flöjt. 

Querpfeife  (t.),  en  liten  flöjt  stående 
en  oktav  högre  än  den  vanliga  flöjten; 
liknar  piccolafl.,  saknar  dock  klaffar. 

Querstand  (t.),  tvärstånd  (s.  d.);  se  äf- 
ven   Mi  contra  fa. 

Questo,  q  u  e  s  t  a  (it.),  denne,  den  här. 

Quelle  (fr.,  eg.  svans),  stränghållare; 
fanet  på  en  not. 

Quieto  (it.),  lugnt. 

Quinault,  P  h  i  1  i  p  p  e,  f.  1635  i  Paris, 
t  där  26.  11.  1688;  författare;  bidrog  ge- 
nom sina  förträffliga  operatexter  i  ej 
ringa  grad  till  Lullys  framgångar.  — 
Litt.:  F.  Lindemann,  Die  Operntexte  Ph. 
Quinaults,  1914. 

Quint,  Quintatön,  en  orgelstämma. 
Se  Kvint,  Kvintadena. 

Quinta  (it.),  se  Kvint. 

Quintatön,  en  orgelstämma;  se  Kvin- 
tadena. 

Quinte  (fr.),  kvint;  i  Frankrike  äfven 
beteckning  för  altviolinen. 

Quintetto  (it.),  kvintett  (s  .d.). 

Quintole  (it.),  en  figur  bestående  af  5 
likvärdiga  noter  i  st.  f.  4  el.  6  af  samma 
slag. 

Quintus    (lat.),   den   femte   stämman. 


816 


Juodlibet — Radecke 


Quodlibet    (lat.,    första    bästa,    litet    af     lodier,    naturljud    m.    m. 
hvarje),     inom     musiken     en     skämtsam     skildt  på  1500-talet. 
sammanställning    af    olika    bekanta   me-        Qv  . . .,  se  K  v  . . . 


Omtyckt    sär- 


R, 


R  (r)  =  rechte  [Hand],  högra  handen; 
äfven  användt  som  förkortning  för  ri- 
pieno;  inom  gregorianska  sången  för- 
kortning för  responsorium.  R  G  =  Res- 
ponsorium  Graduale. 

Raab,  Axel  Arvid,  f.  22.  6.  1793  å 
Djurgården,  t  20.  9.  1836  i  Stockholm; 
kanslist  i  prästeståndet  vid  1812  års 
riksdag;  sedan  militär;  1820  löjtnant; 
1827  kapten;  var  nitisk  medlem  i  Par 
Bricole  och  en  tid  deputerad  stormästa- 
re där;  stiftade  1824  Bellmanska  säll- 
skapet; tillhörde  från  1821  Götiska  säll- 
skapet; känd  hufvudsakligen  som  Bell- 
manssångare.  Om  hans  sångföredrag 
se  Bellman  här  i  lexikonet.  —  Litt.: 
Biogr.  af  Bernh.  v.  Beskow  i  Minnes- 
bilder II,  1866;  E.  Åkerberg,  Musiklifvet 
inom  Par  Bricole,  1910. 

Raabe-Burg,  Emmy,  f.  2.  6.  1877  i 
Przemysl,  Galicien;  uppträdde  tidigt  som 
pianist  (vid  9  års  ålder)  och  firade  tri- 
umfer som  underbarn;  utbildade  sedan 
sin  röst  under  Pascholis-Souvestré  i  Mi- 
lano; som  framstående  koloratorsånger- 
ska  har  hon  berest  gamla  och  nya  värl- 
den; för  närv.  bosatt  i  Berlin,  där  hon 
tid  efter  annan  ger  sångaftnar;  är  i  öf- 
rigt  en  sökt  sånglärarinna.  R.  är  gift 
med   skådespelaren  Eugen   Burg. 

Raaff,  Anton,  f.  1714  i  Holzem  vid 
Bonn,  f  27.  5.  1797  i  Miinchen;  sångare 
(tenor);  sjöng  1752  i  Italien  och  Lissa- 
bon; 1755 — 59  i  Madrid  under  Farinelli 
och  följde  denne  sedan  till  Neapel;  1770 
vid  hofvet  i  Pfalz  och  flyttade  med 
detta  1778  till  Miinchen.  Mozart  skref 
för  honom  Idomeneos  parti  1781. 

Rabbia  (it.),  raseri. 

Rabenius,  0 1  e  n  a  Ida  Teresia,  f. 
Falkman,  f.  22.  9.  1849;  under  1870-ta- 
let  mycket  bemärkt  altsångerska,  hvars 
hufvudsakliga  styrka  utgjorde  roman- 
sen (Rob.  Franz  m.  fl.);  företog  i  Europa 
flera  konsertresor  tillsammans  med  Joa- 
chim och  Wilhelmj;  utbildad  i  Peters- 
burg av  den  kände  sångläraren  Roncini; 
ingick  1876  äktenskap  med   professor  O. 


M.  T.  Rabenius;  änka  sedan  1892.  —  Om 
henne  se  bl.  a.  L.  Dahlgren,  Lyran,  1913 
(s.  104  f.). 

Rachmaninoff,  S  e  r  g  e  i  Wassilje- 
witseh,  f.  2.  4.  1873  i  Novgorod;  utbildad 
i  Petersburg;  uppträdde  först  som  pia- 
nist; har  efter  1899  flerstädes  i  Europa 
vunnit  erkännande  som  kompositör; 
skref  en  opera  "Aleko"  (Petersb.  1893). 
pianotrio  op.  9,  en  cellosonat,  2  piano- 
konserter,  2  symfonier,  Caprice  Bohémi- 
enne  för  ork.,  pianostycken  och  solosån- 
ger m.  m. 

Rackallio,  Dagmar  Hagelberg, 
f.  12.  1.  1871;  sångerska  och  sånglära- 
rinna; elev  af  musikinstitutet  i  Viborg 
1888—92  och  af  A.  Ackté  i  Helsingfors; 
studerade  sång  i  Paris  1902—03  för  E. 
Duvernoy  samt  1909  i  Dresden  för  Luise 
Reuss-Belce;  dessutom  utbildad  vid  kon- 
serv, i  Rom.  H.  har  gjort  sig  känd  som 
sångerska  vid  flera  konserter  i  Finland, 
Ryssland,  Tyskland  och  Ungern;  har  äf- 
ven utvecklat  en  betydande  verksamhet 
som  sånglärarinna  dels  i  Viborg  dels  i 
Helsingfors. 

Rackett,  R  a  n  k  e  t,  ett  träblåsinstru- 
ment  från  1600-talet,  närstående  bom- 
harten    (fagotten). 

Raddolcendo   (it.),  mildare. 

Raddoppiato  (it.),  fördubbladt,  två 
gånger. 

1.  Radecke,  Rudolf,  f.  6.  9.  1829  i 
Dittmannsdorf,  Schlesien,  t  15.  4.  1893  i 
Berlin;  elev  af  konserv,  i  Leipzig;  bod- 
de sedan  1859  i  Berlin,  där  han  1864— 
71  var  lärare  vid  Sterns  konserv,  och 
1864 — 68  dirigent  för  Ceciliaför.;  grunda- 
de sedan  en  egen  kör  och  startade  äfven 
ett  eget  musikinstitut. 

2.  Albert  Martin  Robert  R.,  den 
föreg:s  broder,  f.  31.  10.  1830  i  Ditt- 
mannsdorf, t  21.  6.  1911  i  Wernigerode; 
föranstaltade  kvartettsoaréer  i  Berlin 
och  1853 — 54  stora  kör-  och  ork.-konser- 
ter;  1863  musikdirektör  vid  hofteatern 
och  1871  hof  kapellmästare;  af  gick  1887 
från    operan;    1892—1907    direktör    för    k. 


Radicati — Raff 


817 


institutet  f.  kyrkomusik;  skref  en  sym- 
foni; flera  körsånger,  solosånger,  2  pia- 
notrior och  sångspelet  "Die  Mönkguter" 
(Berl.  1874). 

3.  Ernst  R.,  den  föreg:s  son,  f.  8.  12. 
1866  i  Berlin;  studerade  filologi  och  mu- 
sikhist.  i  Miinchen  och  Berlin;  förvärf- 
vade  doktorsgraden  i  Berlin  1891  med 
afhandlingen:  "Das  deutsche  weltliche 
Lied  in  der  Lautenmusik  d.  16.  Jahrh." 
(Viertelj.  MW.  1891);  sedan  1893  ledare 
af  musikskolan  och  musikföreningen  i 
Winterthur. 

Radicati,  F  e  1  i  c  e  Alessandro,  f.  1778 
i  Turin,  t  14.  4.  1823  i  Wien;  elev  af 
Pugnani;  företog  konsertresor  som  vio- 
linvirtuos och  blef  1815  kapellmästare 
för  stadsork.  i  Bologna;  violinlärare  vid 
Liceo  filarmonico;  skref  en  mängd  kam- 
marmusik samt  några  operor.  —  Litt.: 
C.  Pancaldi,  Cenni  intorno  F.  R.,  1828. 

Radiciotti,  G  i  u  s  e  p  p  e,  f .  25.  1.  1858  i 
Jesi,  Italien;  sedan  1895  professor  i  hi- 
storia vid  lyceet  i  Tivoli;  skref  flera 
musikhistoriska  skrifter  af  högt  värde 
(bl.   a.   en   Pergolesibiogr.   1910). 

Radoux,  Jean  T  h  é  o  d  o  r  e,  f .  9.  11. 
1835  i  Liittich  och  sedan  1872  direktör 
för  konserv,  där;  utbildad  vid  konserv. 
i  Paris;  skref  symfoniska  tonbilder,  ora- 
torier, operor  m.  m.  samt  en  Vieux- 
tempsbiografi   1891. 

Radziwill,  Anton  Heinrich,  fur- 
ste, f.  13.  6.  1775  i  Wilna,  t  7.  4.  1833  i 
Berlin;  ståthållare  i  Polen;  stor  befräm- 
jare  af  tonkonsten;  verkade  äfven  som 
kompositör  (musik  till  Goethes  Faust, 
romanser,  manskvartetter  m.  m.). 

Raff,  J  o  s  e  p  h  Jaochim,  f.  27.  5.  1822 
i  Lachen  vid  Ziirichsjön;  t  24.  6.  1882  i 
Frankf.  a.  M.;  erhöll  sin  första  utbild- 
ning i  Wiesenstetten  i  Wiirtemberg,  se- 
dan i  en  jesuiterskola  i  Schwyz.  Men- 
delssohn  rekommenderade  1843  några 
verk  af  honom  till  tryckning  hos  Breit- 
kopf  &  Härtel;  1844  utkom  hans  op.  1 
och  sedan  följde  nästan  hvarje  år  nya 
komp.  1846  hade  Mendelssohn  lofvat  taga 
honom  som  elev  till  sig.  Mästarens  kort 
därefter  timade  död  gjorde  detta  om  in- 
tet. Liszt  tog  sig  någon  tid  an  honom 
och  gaf  honom  en  beskyddare  i  Wien; 
då  denne  snart  dog,  stod  R.  ånyo  ensam. 
Under  tiden  hade  Liszt  slagit  sig  i  ro  i 
Weimar  och  hit  kom  äfven  R.  En  1847 
begynt   opera   fullbordades   där   ("König 


Alfred")   och  gafs  å  Weimars  scen  flera 
gånger  med  stor  framgång.     En  mängd 
nya  verk  följde  sedan  raskt  efter  hvar- 
andra,   däribland:    pianostyckena  "Friih- 
lingsboten"    1852,    första    stråkkvartetten 
1855,    första    sonaten    f.    violin    o.    piano 
(E-moll)    1857.     1856   slog   han   sig   ned   i 
Wiesbaden,   där  han  snart  blef  en  sökt 
pianolärare.     R.    komponerade    1858    sin 
andra    violinsonat,    musiken    till    "Bern- 
hard   von    Weimar"    (ouverturen    mera 
populär  än  musiken   i   sin  helhet).     1863 
följde    den    första    symfonien   "An    das 
Vaterland"    (prisbelönt   af   Musikvänner- 
nas sällsk.  i  Wien).     De  andra  symfoni- 
erna äro:   Nr  2  C  dur;  nr  3  F  dur  ("Im 
Walde"),   båda   1869;    nr  4   G   moll,   1871; 
nr  5  ("Lenore"),  1872;  nr  6  ("Gelebt,  ge- 
strebt,     gelitten,     gestritten,     gestorben, 
umworben"),    1876;     nr    7     ("Alpensinfo- 
nie"),    1877;     nr    8     ("Friihlingsklänge"), 
1878;   nr  9    ("Im   Sommerzeit"),   1880;   nr 
10    ("Zur    Herbstzeit");    nr    11    lämnades 
oafslutad    vid     hans    död    (slutfördes    af 
Erdmannsdörfer).     Af  hans   andra  verk 
märkas:    ett    värdefullt    arrangement    af 
Bachs  sex  violoncellsonater    för    piano; 
två    kantater;    pianokonserten    i    C    moll 
(op.  185);  solosångerna  "Sangesfriihling" 
op.    98;    20   variationer   op.    179;    suite    f. 
violin    och    ork.    (op.    180);    kvintett    op. 
107;  trior  op.  102,  112.  —  1877  kallades  R. 
till   den   ansvarsfulla   posten   som   direk- 
tör för  Hochs  konserv,   i   Frankf.   a.   M. 
och  beklädde   denna  till  sin   död.  —  R. 
hade  under  1860-  och  70-talen  att  glädja 
sig  åt   allt   större  erkännande  i   Europa. 
Hans  verk   gåfvos  under  80-talet   öfver- 
allt  i   större  konsertcentra,  en   del   med 
exceptionell  framgång.    Denna  stora  po- 
pularitet   aftog    dock    tämligen    snabbt, 
och  hans  verk   gifvas  nu   endast   sällan 
och  ha  visat  sig  föga  fängslande  för  ett 
nutidspublikum.     R.  är  framför  allt  me- 
lodiker    med    ett    mildt    lyriskt    behag. 
Han   lyckas  bäst   i   de  smärre   formerna: 
solosångerna,    pianostyckena    och    kam- 
marmusikverken.    Inom   symfonien    blir 
denna  ständiga  melodi  mindre  fängslan- 
de och  allt  verkar  för  håltomt  och  gam- 
malmodigt.    Ehuru   varm   anhängare   af 
Wagner  och  Liszt  står  han  Mendelssohn 
och  Schumann  närmast.  —  Litt.:  R.  Gan- 
dolfl,  Le  musiche  di  G.  R.,  1904.     En  för- 
teckning  öfver  hans   samtl.   verk   finnes 
i  Groves  lex. 


818 


Kagnarök— Rarueau 


Ragnarök,  se  Nibelungens 
ring. 

Raillard,  F.,  Abbe,  f.  1804  i  Montor- 
mentier,  Longres;  teolog  ocb  fysiker  i 
Paris;  utgaf  en  del  värdefulla  skrifter 
om  gregorianska  musiken:  Explication 
des  neumes  ou  anciens  signes  de  nota- 
tion, 1852;  Le  chant  grégorien  restauré, 
1861;  Mémoire  sur  la  restauration  du 
cbant  grégorien,  1862. 

Raimondi,  P  i  e  t  r  o,  f.  20.  12.  1786  i 
Rom,  f  30.  10.  1853  där;  utbildad  i  Nea- 
pel; skref  först  operor,  som  flerstädes  i 
Italien  vunno  framgångar;  1824—33  le- 
dare af  k.  teatern  i  Neapel;  1825  kon- 
trapunktprofessor vid  k.  konserv.;  1832 
—50  professor  vid  konserv,  i  Palermo; 
1852  kapellmästare  vid  Peterskyrkan  i 
Rom.  Hans  produktion  omfattar  bl.  a. 
62  operor,  21  baletter,  8  oratorier,  4  ork.- 
mässor,  2  requiem  m.  ork.,  flera  kyrkli- 
ga verk  i  Palestrinastil.  R.  arbetade 
med  framgång  på  återupplifvandet  af 
den   gamla  kyrkliga  polyfona   körstilen. 

Rains,  Leon,  f.  1. 10. 1870  i  New  York; 
bassångare;  utbildad  i  Paris;  1896—99 
anställd  vid  Metropolitanoperan  i  New 
York;  1899—1910  förste  basist  vid  hofop. 
i  Dresden;  sjöng  1904  Hagen  i  Bayreutb 
ocb  uppbar  sedan  flera  gånger  denna 
roll.  Kgl.  sacbs.  kammarsångare.  Se- 
dan 1910  har  han  blott  gifvit  gästroller. 

Råköczymarschen,  ungersk  marsch; 
melodien  (urspr.*en  visa)  komponerades 
af  zigenarhöfdingen  Michael  Barna  vid 
furst  Råköczy  II  :s  (1676—1735)  bröl- 
lop; omarbetades  sedan  af  kompositören 
och  blef  i  denna  form  populär  hos  un- 
gerska folket;  upptecknades  under  1700- 
talets  andra  hälft  af  domherren  Karl 
Vaczek  efter  föredrag  af  Barnas  dotter- 
dotter Panna  Czinka;  Vaszek  lämnade 
melodien  ("Råköczyvisan")  till  violini- 
sten Ruzsitska,  som  använde  den  till  ett 
större  verk,  och  tillökte  den  ursprung- 
liga melodien  med  en  marsch  o.  "krigs- 
musik".  Alla  tre  delarna  bildade  ett 
helt.  Barnas  melodi  intog  dock  hos 
ungrarna  främsta  rummet.  I  den  Ber- 
liozska  transkriptionen  har  Ruzsitskas 
komposition  delvis  blifvit  använd  (i 
"Faust").  Panna  Czinka  vann  beröm- 
melse som  violinspelerska  och  genom- 
reste med  sin  man,  en  likaledes  namn- 
kunnig gambaspelare,  Ungern.  Största 
uppmärksamheten  väckte  vid  deras  kon- 


serter "Råköczymarschen".  Flera  be- 
römda konstnärer  ha  sedan  bearbetat 
marschen  och  gjort  den  känd  öfver 
Europa.  —  Litt.:  Sv.  Musikt.  1903  s.  99 
(efter  Akos  Låslö). 

rall.  =  rallentando. 

Rallentamento    (it.),   dröjsmål. 

Rallentando  (it.),  långsammare. 

Ramann,  Lina,  f.  24.  6.  1833  i  Main- 
stockheim  vid  Kitzingen;  grundade  i 
Gluckstadt  ett  musikinstitut,  som  1864 
upphörde  på  grund  af  dansk-tyska  kri- 
get; begaf  sig  sedan  till  Niirnberg,  där 
hon  tills.  m.  Ida  Volkmann  grundade  en 
musikskola;  1890  lämnade  de  båda  an- 
stalten, och  L.  R.  ägnade  sig  sedan  i 
Miinchen  åt  musiklitterär  verksamhet. 
Alltsedan  60-talet  hade  hon  publicerat 
en  mängd  musikhistoriska  skrifter.  Sär- 
skildt  värdefulla  äro  hennes  Lisztstu- 
dier:  L:s  Christus,  1880;  L.-Pedagogium; 
L.  als  Psalmensänger,  1866;  L:s  Biogra- 
phie,  1880—94;  redigerade  (o.  öfversatte) 
saml.  uppl.  af  L:s  skrifter  1880—83.  — 
L.  R.  skref  äfven  en  del  kompositioner 
o.  musikpedagogiska  verk. 

Rameau,  Jean  Philippe,  f.  25.  9. 
1683  i  Dijon,  t  12.  9.  1764  i  Paris;  er- 
höll sin  första  utbildning  1701  i  Ita- 
lien; återvände  dock  redan  året  därpå 
och  innehade  sedan  en  del  poster  i 
landsorten  som  organist  (Avignon,  Cler- 
mont);  flyttade  1706  öfver  till  Paris,  där 
han  först  väckte  uppmärksamhet  med 
sina  pianostycken  ("Piéces  de  clavecin", 
1706);  var  1715  åter  i  landsorten  (Dijon, 
Lyon,  Clermont).  I  Clermont  utarbeta- 
de han  sin  första  bok  om  harmonien: 
"Traité  de  1'harmonie"  som  utkom  i 
tryck  hos  Ballard  i  Paris  1722.  Ehuru 
skriften  är  af  grundläggande  betydelse 
för  den  nya  harmoniläran  med  klang- 
förvandtskapen  som  högsta  norm,  väck- 
te den  ej  någon  uppmärksamhet,  och 
först  ett  hundra  år  senare  med  Fetis 
vann  den  sin  rätta  plats  som  epokgö- 
rande skrift.  R.  bygger  sin  harmoni- 
lära  på  ackordläran  och  vill  föra  ackor- 
den tillbaka  till  några  få  grundackord. 
Han  blir  härigenom  den  förste  som  på- 
visar de  omvända  ackordens  förhållan- 
de till  grundläget.  Af  hans  följande 
skrifter  i  ämnet  märkas:  Nouveau  sy- 
stéme  de  musique  théorique,  1726;  Ge- 
neration harmonique,  1737;  Demonstra- 
tion   de    principe    de    l'harmonie,    1750; 


Ramis  de  Pareja — Randegger 


819 


Nou velies  reflexions,  1752;  Extrait  d'une 
réponse  de  M.  Rameau  a  M.  Euler,  1753. 
—  1723  flyttade  R.  definitivt  öfver  till 
Paris,  där  han  i  La  Poupliniére  (s.  d.) 
erhöll  en  beskyddare.  1733  uppfördes 
hans  opera  "Hippolyte  et  Aricie"  å  St. 
operan  och  vann  redan  från  början  en 
betydande  framgång.  Ludvig  XV  gaf 
honom  1745  den  hedrande  titeln  af  "com- 
positeur  de  cabinet".  Af  hans  andra 
operor,  hvilka  sedan  i  rask  följd  upp- 
fördes, märkas:  "Les  Indes  galantes", 
1735;  "Castor  et  Pollux",  1737;  "Dar- 
danus",  1739;  "Les  talents  lyriques",  1739 
(äfven  benämnd  "Les  fetes  d'Hébé"); 
"La  princesse  de  Navarre";  "Les  fetes  de 
Ramire";  "Les  fetes  de  Polymnie";  "Le 
temple  de  la  gloire".  Dessa  operor 
gjorde  honom  snart  till  hufvudstadens 
mest  firade  tonsättare.  Hans  stil  var 
närmast  en  fortsättning  af  Lullys,  i  det 
att  han  byggde  vidare  på  inhemska  tra- 
ditioner. Af  alla  vännerna  af  en  natio- 
nell stil  höjdes  därför  R.  till  skyarna, 
under  det  att  den  italienska  operans  för- 
kämpar funno  hans  stil  teoretisk  och 
torr.  Med  60-talet  såg  det  ut  som  om 
den  senare,  utländska  stilriktningen 
skulle  segra,  men  snart  erhöll  nationa- 
listerna en  ny  hjälp  i  ingen  mindre 
än  den  tyske  mästaren  Gluck,  hvilken 
med  1770-talet  återupptog  striden  med 
den  italienska  operan.  Med  Glucks  se- 
ger följde  ett  förnyadt  upptagande  af 
Rameaus  operor,  och  den  nationella 
franska  stilen  fick  en  kort  efterblomst- 
ring.  Under  1700-talets  strid  mellan 
den  vokala  och  instrumentala  musiken 
stod  R.  på  den  förra  sidan,  hvilken  häf- 
dade  föreningen  af  språket  och  musiken 
som  det  viktigaste,  musikens  förening 
med  bestämda  tankar  och  föreställnin- 
gar som  målet.  R.  fortsatte  att  skrifva 
klaversaker,  och  särskildt  under  mellan- 
tiden 1740 — 45,  då  operan  ej  hade  någon 
sysselsättning  för  hans  kraft,  utgaf  han 
flera  saker  för  klaveret,  däribland: 
"Nouvelles  suites  de  piéces  de  clavecin" 
och  "Piéces  de  clavecin  en  concerts  avec 
un  violin  ou  une  flute",  1741.  Redan 
dessförinnan  hade  utkommit  en  teore- 
tisk skrift  om  sättet  att  ackompagnera 
på  klaver  och  orgel:  Dissertation  sur 
les  différantes  méthodes  d'accompagne- 
ment  pour  le  clavecin  ou  pour  1'orgue, 
1732.      Därjämte     utkommo     smärre     af- 


handlingar  af  honom  i  Mercure  de  Fran- 
ce  och  i  Mémoires  de  Trévoux.  —  Frank- 
rike har  de  sista  årtiondena  sökt  på 
allt  sätt  göra  R:s  namn  åter  kändt  och 
aktadt.  En  ny  samlad  uppl.  af  hans 
verk  utkommer  under  ledning  af  Saint- 
Saéns  och  Malherbe.  I  Dijon  restes  1880 
en  bronsstaty  (af  Destreez)  öfver  ho- 
nom. —  Af  den  stora  mängden  skrifter 
om  R.  kunna  nämnas:  Chabanon,  Eloge 
1764;  Maret,  Eloge  historique,  1766;  De 
Croix,  L'ami  des  arts;  af  yngre  verk 
märkas  af  Fetis,  Poisot  (1864),  Nisard 
(1867)  och  Pougin  (1876).  En  utförlig 
framställning  af  R:s  harmonilära  fin- 
nes i  H.  Riemanns  Gesehichte  d.  Mu- 
siktheorie.  En  svensk  (romantiserad) 
skildring  af  hans  lif  är  skrifven  af 
Ina  Lange:  Från  Rokokotidens  musiklif, 
Sthlm  1912. 

Ramis  de  Pareja,  Bartolomeo,  f. 
c.  1440  i  Baeza,  Andalusien;  spansk  mu- 
sikteoretiker; höll  föreläsningar  öfver 
musik  i  Salamanca;  uppehöll  sig  1480— 
82  i  Bologna  och  begaf  sig  sedan  till 
Rom;  utgaf  1482  i  Bologna  "Musica 
practica"  (ny  uppl.  af  J.  Wolf  1901  i 
Beih.  d.  IMG.  II).  R:s  betydelse  för 
musikteorien  är  att  ha  bestämt  stora 
och  lilla  tersens  förhållanden  till  4  : 5 
och  5  :  6  samt  därigenom  gifvit  uppslag 
till  den  moderna  uppfattningen  af  ter- 
sen  som  konsonerande   intervall. 

Ramsöe,  Emilio  Wilhelm,  f.  7.  2. 
1837  i  Köpenhamn,  t  17.  4.  1895  i  Roes- 
kilde;  violinist;  sedan  1854  dirigent  för 
en  del  resande  teaterorkestrar,  1864 — 75 
vid  Folket,  i  Köpenhamn;  därefter  nå- 
gon tid  i  Stockholm;  1871  Anckerstipen- 
diat;  1877  anställd  i  Petersburg,  först 
vid  kejs.  ital.  operakapellet,  sedan  vid 
ryska  och  1887  vid  franska  teatern;  kom- 
ponerade danser,  marscher,  kvartetter 
för  mässingsinstrument,  solosånger,  samt 
musik  till  de  folkliga  skådespelen: 
"Svantevits  Datter",  "Gjöngehövdingen", 
"I  Pensionsanstalten",  "Kanariefuglen" 
samt  vådevillen  "Roses  Farvel". 

R  a  n,  musikdrama,  text  och  musik  af 
W.  Peterson-Berger;  begynt  1893,  färdig 
1900;  texten  utkom  i  tryck  1898;  premiär 
å   k.   t.   Sthlm   20.   5.   1903. 

Randegger,  Albert  o,  f.  13.  4.  1832  i 
Triest;  elev  af  Lafont  och  Luigi  Ricci; 
efter  att  ha  skrifvit  en  del  operor  och 
fungerat   som   kapellmästare  vid  en   del 


820 


Randel— Ranft 


italienska  teatrar  slog  han  sig  ned  i 
London  som  sånglärare;  vann  som  så- 
dan stort  anseende  och  blef  1868  sång- 
professor vid  R.  ac.  of  mus.;  var  tid- 
tals dirigent  vi  ital.  operan  i  London 
och  1881—1905  ständig  ledare  af  musik- 
festerna i  Norwich;  skref  jämte  operor 
en  dramatisk  kantat  för  Birmingham 
1873,  2  scener  för  sopran  o.  ork.,  en  dy- 
lik för  tenor  o.  ork.,  en  del  kyrkliga 
körverk  m.  m. 

Randel,  Andreas,  f.  6.  10.  1806  i 
Randala,  Bleking,  f  i  Stockholm  27.  10. 
1864;  lärde  först  spela  violin  af  en 
kringresande  musikant,  kom  1818  med 
violinen  under  armen  till  Karlskrona, 
där  hans  talang  väckte  uppmärksamhet; 
stadens  musiksällskap  tog  vård  om  hans 
allmänna  och  musikaliska  utbildning. 
En  beskyddare  vann  han  snart  i  den 
musikälskande  friherre  Gerhard  de  Geer 
(s.  d.)  till  Finspång;  reste  1821  med  sti- 
pendium från  kronprins  Oskar  till  Pa- 
ris, där  han  studerade  vid  konservato- 
riet  under  Baillot.  Cherubini  tog  sig 
an  hans  undervisning  i  komposition.  I 
det  betyg  han  1828  utfärdade  för  honom 
hette  det:  "Hans  talanger  skulle  flera 
gånger  ha  gjort  honom  förtjänt  af  de 
belöningar,  som  tillkomma  prisbelönta 
elever;  men  hans  egenskap  af  främling 
har  gjort,  att  han  icke  kunnat  blifva 
delaktig  af  sådana,  dem  han  varit  väl 
förtjänt  att  erhålla."  Återkommen  till 
Stockholm  erhöll  R.,  till  följd  af  kron- 
prins Oskars  önskan,  anställning  som 
violinist  i  hofkapellet  1.  8.  1828  och  blef 
1838  andre  samt  1861  förste  konsertmä- 
stare (i  denna  egenskap  dirigerade  han 
ofta  operor);  1844  därjämte  violinlärare 
och  1859  professor  vid  Mus.  ak:s  lärov. 
LMA  1837.  Han  verkade  i  20  år  som 
violinlärare  där.  Under  flera  år  var  han 
musikdirektör  vid  Andra  lifgrenadjär— 
regementet  och  ledare  af  Par  Bricoles 
sångkör,  som  ännu  årligen  utför  hans 
Barbarasång:  "Bacchi  barn,  o  fröjden 
Eder!"  med  text  af  J.  W.  Berger.  1858 
företog  han  en  konsertresa  till  Tysk- 
land och  Frankrike.  —  1886  invigde  P. 
B.  en  minnesvård  på  hans  graf  å  Nya 
kyrkogården.  —  R:s  kompositioner  om- 
fatta både  orkester-,  opera-,  kammar- 
och  vokalmusik.  För  teatern  skref  han 
musik  till  20  dramatiska  stycken  (upp- 
räknade   i    Dahlgrens    Ant.    om    Sthlms 


teatrar).  Af  dessa  har  hans  arrange- 
ment  af  musiken  till  Dahlgrens  "Värm- 
ländingarna"  blifvit  mest  känd.  Han 
komponerade  äfven  en  ouverture  jämte 
flera  sånger  till  denna.  Af  de  andra 
verken  märkas  musik  till:  "Macbeth", 
"Debora",  "Torkel  Knutsson",  "Ung- 
Hanses  dotter".  Bland  hans  ork.-  och 
kammarmusikverk  kunna  nämnas:  en 
"jubelouverture",  sorgmarsch  vid  Os- 
kar I:s  begrafning,  3  violinkonserter,  2 
fantasier  öfver  sv.  folkvisor,  3  stråk- 
kvartetter, flera  solostycken  för  violin; 
en  polonäs  f.  piano  solo;  af  manskvar- 
tetterna ha  lefvat  längst:  "Snabba  äro 
lifvets  stunder"  och  "Re'n  sig  kvällen 
synes  höja".  Af  hans  solosånger  sjöngs 
fordom  ofta:  "Blomman  är  min  vän". 
—  "R:s  sångmö  har  i  allmänhet  mera 
utmärkt  sig  för  mildhet,  stundom  ve- 
mod, och  hans  melodier  flöda  mera  af 
af  behag  och  grace,  än  af  originalitet. 
Som  virtuos  segrade  han  alltid  genom 
sitt  sant  musikaliska  och  poetiska  före- 
drag, och  såsom  lärare  har  han  bildat 
flera  goda  violinspelare,  hvilka  med  bi- 
fall uppträdt  i  konsertsalen"  (Mus.  ak:s 
handl.  1865  s.  40).  —  Litt.:  Mus.  ak:s 
handl.  1865  s.  38  ff.  (J.  P.  Cronhamn); 
Sv.  Musikt.  1886  s.  127,  1906  s.  113  och 
1909  s.  65;  E.  Åkerberg,  Musiklifvet  inom 
Par  Bricole;    Svenska   Scenen  1914   s.   17 

ff.  (Ane  Randel).  Se  äfven  Höijers  mu- 
siklexikon. 

Ranft,   Albert   Adam,   f.   23.   11.   1858 
i     Stockholm;     teaterdirektör;     beträdde 

fg.  scenen  vid  17  års  ålder  och  debu- 
terade 1876  i  Örebro  som  skådespelare; 
tog  1882  anställning  hos  August  Lind- 
berg, hvars  sällskap  han  hösten  1884 
själf  öfvertog.  Till  1886  var  han  sedan 
i  landsorten  ledare  för  egen  trupp; 
tjänstgjorde  från  hösten  1886  som  skå- 
despelare och  regissör  för  komedier 
och  lustspel  vid  Stora  t.  i  Göteborg; 
tillhörde  1890—92  Selanders  sällskap;  bil- 
dade sedan  egen  trupp  och  var  1892— 
93  direktör  för  St.  t.  i  Göteborg  äf- 
vensom  för  ett  resande  sällskap.  Från 
1892  har  R.  innehaft  Djurgårdst.  Sthlm, 
fr.  1895  Vasat.,  1895—97  Arenat.  på  Djur- 
gården; inköpte  1898  Svenska  t.;  direk- 
tör för  Östermalmst.  1903—4;  för  Södra 
t.  sedan  1900,  för  Oskarst.  sedan  1906; 
kungl.  teaterns  chef  1908—10.  Såsom 
teaterledare  har  han  haft  tillfälle  fram- 


Rangströrn — Rasmussen  821 

föra  flera  äfven  ur  musikalisk  synpunkt  Berlin,  Köln,  Frankfurt,  Stuttgart,  Wies- 

intressanta   och    värdefulla   verk;    bland  baden,    Strassburg    och    Sthlm    1906 — 08; 

dessa  må  nämnas:  Charpentiers  "Louise"  Weingartner    lät    engagera     henne    för 

å     Sv.     teatern,     "Madame     Butterfly",  hof operan   i  Wien  1908;   tillhörde  denna 

"Låglandet",   "André    Chenier",   "Spader  scen   till   1911;    gaf   1910    gästspel   å   Co- 

dam",    "Arnljot",    "Förseglad",    å    k.    t.;  vent    Garden,    London;    1912 — 13    anställd 

därjämte  en  mängd  operetter.  —  Om  R.  vid  k.  t.  Sthlm;  har  därjämte  gifvit  tal- 

som  operachef  se:  Sv.  Musikt.  1910  s.  91  rika   konserter   flerstädes   i   Europa.     Af 

f.:     "Kungl.   teatern   under   herr   A.   R:s  hennes  roller  märkas   (förutom  Salome): 

chefskap    1908—10."  Razia    i    "Oberon",    Elsa    i    "Lohengrin", 

Rangström,  Ture,  f .  30.  11.  1884  i  Elisabeth  och  Venus  i  "Tannhäuser", 
Stockholm;  student  1903;  sångstudier  Senta  i  "Den  flygande  holländaren", 
1905—07  för  Julius  Hey;  komposition  för  Eva  i  "Mästersångarne",  Gudruna  i 
Joh.  Lindegren  i  Sthlm  och  Hans  Pfitz-  "Ragnarök",  Aida,  Margaretha  i  "Faust", 
ner,  Berlin;  Mus.  ak:s  stipendiat  1910—  Desdemona  i  "Othello",  Sulamith  i 
12;  har  varit  verksam  i  Sthlm  som  mu-  "Drottningen  af  Saba",  Rosina  i  "Öf- 
sikskriftställare  och  sånglärare  (några  verste  Chabert",  Gerda  i  "Sonnenwende" 
år  kritiker  i  Sthlms  Dagbl.).  Af  hans  m.  fl.  —  1909  svensk  hofsångerska.  —  S. 
kompositioner  må  nämnas:  orkesterver-  R:s  stämma  är  en  särdeles  i  höjden 
ken"  Dityramb",  "Ett  midsommarstycke",  glansfull  sopran,  väl  utbildad  äfven  för 
"En  höstsång";  "Ballad"  för  piano  och  koloratur;  hennes  sceniska  spel  är  tem- 
ork.,  "Rapsodi"  för  stråkkv.;  flera  sång-  peramentsfullt  och  i  hög  grad  drama- 
häften   och    pianokompositioner.  tiskt  verkningsfullt.  —  S.  R.  ingick  1913 

Ranket,  se  R  a  c  k  e  1 1.  äktenskap    och    har    sedan    dess    endast 

Ranz  des  Vacb.es  (fr.),    Kuhreihen  uppträdt  å  konserter.  —  Af  biogr.  medd. 

(t.),   motsvarar   svenska   locklåtarna   för  om  henne  må  nämnas:    Sv.  Musikt.  1906, 

korna;  äfven  i  melodiskt  hänseende  när-  08,  09,  10,  11;  Idun  1906  och  1912. 

stående    de    nordiska   formerna;    namnet  1.  Rappoldl,  Eduard,   f.  21.  2.  1831  i 

r.     förekommer     hufvudsakligen     i     de  Wien,  t  16.  5.  1903  i  Dresden;  violinist; 

fransktalande  kantonerna  i  Schweiz.  1854—61  medlem  af  hofoperaork.  i  Wien, 

Rappe,   Signe,   f.   i   Stockholm   24.   9.  1861—66    konsertmäst.    i    Rotterdam,   1866 

1879;    sångerska;    elev    i    Sthlm    af    fru  —70    kapellmäst.    i    Liibeck,    Stettin    och 

Thekla     Hofer;     sjöng     först     vid     flera  Prag,    1871—77    lärare    vid    högskolan    i 

smärre  tillställningar  i   Sthlm;  medver-  Berlin  och  därefter  intill  1898  förste  hof- 

kade   1902  vid   en   konsert   i   Jönköping,  konsertmäst.    i    Dresden;    skref    en    del 

där   hon    sjöng   Delila    i    Händels    "Sim-  kammarmusikverk. 

son";  biträdde  i  "Elias"  s.  å.  vid  Sydsv.  2.  Laura    R.-Kahrer,    den     föreg:s 

fllh.  sällskapets   konserter  i  Malmö  och  hustru,    f.    14.    1.    1853    i    Mistelbach   vid 

Köpenhamn;    sjöng    offentligt    i      Sthlm  Wien;    pianist;    elev    af    Liszt,    Henselt 

1904     och     erhöll     efter    denna     konsert  och    Biilow;    har    företagit    konsertresor 

Kristina  Nilssons  (grefv.  Casa  Miranda)  tills.  m.  sin  man,  Amalie  Joachim  m.  fl.; 

rekommendationer   till    utlandet;    hösten  är  f.  n.  bosatt  i  Kphn. 

s.    å.    elev    af    Thérese    Behr    i    Berlin  1.  Rasmussen,   Poul   Edvard,   f .   29. 

och    1905    elev    af    Etelka    Gerster-Gar-  10.  1776  i  Farum,  t  där  18.  7.  1860;  student 

dini;  åtföljde  denna  sistnämnda  till  Bo-  1794;   1801  jur.   kand.;   1802   auditör;   1809 

logna,    där    hon    vidare    utbildade    sin  afsked;    lefde    efter    1810    i    tillbakadra- 

röst;    plastiska    studier   i    Berlin    hösten  genhet    i    Farum;     komponerade    "Dan- 

s.  å.     Efter  att  ha  sjungit  å  en  Lieder-  mark,  dejligst  Vang  og  Vamge";  texten 

abend  i  Berlin  debuterade  hon  å  scenen  tryckt  fg.  i  Peder  Syvs  "200  viser";  upp- 

9.    9.    1906    i    Mannheim    som    Pamina    i  togs   i   Oehlenschlägers   "Erik   og   Abel" 

"Trollflöjten".      Två     månader     därefter  1820  och  blef  sedan  snart  populär, 

sjöng    hon    Salome    i    R.    Strauss'    opera  2.  R  a  s  m  u  s  R.,  f.  4.  11.  1862  i  Molde, 

och    vann    sedan    europeiskt    rykte    huf-  Norge;    anställd    vid    tyskt    skådespelar- 

vudsakligen   i   denna  roll;   mottog  enga-  sällskap    i    Amerika   1885 — 86   och   skåde- 

gement    vid    operan    i    Mannheim    för   2  spelare  vid  Bergens  nationella  scen  1887 

år;  sjöng  därjämte  denna  tid  å  scener  i  —10;  som  sångare  utbildad  i  Stockholm 


822 


Rastral— Eecital 


1901 — 02;  har  i  senare  egenskap  sjungit 
vid  kyrkokonserter  samt  folkvisaftnar  i 
Norge. 

Rastral  (af  lat.  rastrum,  hacka,  räfsa), 
enkelt  redskap  för  att  linjera  upp  ett 
notlinjesystem. 

Rasumowski,  Andreas  Kyrillo- 
witsch,  furste,  ryskt  sändebud  i  Wien; 
underhöll  1808—16  en  stråkkvartett,  i 
hvilken  han  själf  deltog  som  andra  vio- 
linist. Beethoven  tillägnade  honom  de 
tre  kvartetterna  op.  59. 

Rattenendo    (it.),   hämmande. 

Rauchflöte  el.  R  a  u  c  h  k  v  i  n  t  (af  t. 
rauchen,  brusa),  en  2-korig  blandad 
stämma  i  en  orgel,  bestående  af  kvint 
2  2lz  jämte  2',  d.  v.  s.  af  kvinten  och  den 
däröfver  liggande  oktaven,  så  att  de 
båda  tonerna  tillsammans  bilda  en  kvart 
(omvänd  kvint);  kallas  därför  äfven 
K  v  a  r  t  a. 

Raunay,  Jeanne,  f.  i  Paris;  opera- 
sångerska; debuterade  1896  å  Monnaie- 
teatern  i  Briissel  som  Elisabeth  i  "Tann- 
häuser";  sjöng  sedan  Margaretha  i 
"Faust",  Gulhem  i  V.  d'Indys  "Fer- 
vaal";  återvände  efter  två  års  verksam- 
het vid  Monnaiet.  till  Paris,  där  hon 
med  mycken  framgång  sjöng  på  de  stora 
konserterna  under  Lamoureux  och  Co- 
lonne;  sjöng  någon  tid  å  Op.-Comique, 
sedan  å  Th.  Lyrique;  har  sedan  låtit 
höra  sig  flerstädes  i  gamla  och  nya  värl- 
den. K.  t.  i  Sthlm  gästade  hon  1904, 
där  hon  uppträdde  som  Elsa  och  Eli- 
sabeth. Af  hennes  roller  märkas  i  öf- 
rigt:  Salomé  i  Massenets  "Herodiade", 
Titania  i  Georges  Hue's  opera,  Iphige- 
nie  i  "Iph.  i  Tauris".  —  Sv.  biogr.  i  Sv. 
Musikt.  1904  s.  17  f. 

Ravanastron,  s  e  r  i  n  d  a,  indiskt  stråk- 
instrument. 

1.  Ravn,  Hans  Mikkelsen  (latini- 
seradt:  C  or  vin  us),  f.  c.  1610,  t  1663 
som  präst  i  Örslev  och  Bjerre  vid  Skjel- 
skör;  erhöll  sin  första  utbildning  i  Sla- 
gelse  skola,  där  musiken  då  stod  myc- 
ket högt;  1640—52  rektor  vid  denna 
skola;  utgaf  1646  det  intressanta  musik- 
hist.  verket:  "Heptachordum  danicum". 
—  Litt.:  A.  Hammerich,  Musiken  ved 
Kristian  IV:s  hof  s.  144  ff.;  Hist.  Tid- 
skrift 3  R.   IV,  495   ff.    (af  H.   Rördam). 

2.  V  i  1  h  e  1  m  Carl  R.,  f.  19.  9.  1838 
i   Helsingör,   t   17.   5.   1905   i   Kphn;   1887 


v.  polisdirektör;  skref  för  Samf.  t.  Udg. 
af  Dansk  Musik  flera  värdefulla  biogra- 
fier öfver  danska  musiker  och  utgaf 
1886:  "Koncerter  og  mus.  Selskaber  i 
aeldre  Tid." 

R  a  v  n  e  n  eller  Broderpröven, 
trollopera  3  a.  af  H.  C.  Andersen,  mu- 
sik af  J.  P.  E.  Hartmann;  premiär  k.  t. 
Kphn  29.  10.  1832;  intill  5.  5.  1865  gif- 
ven   10   ggr. 

Ravnkilde,  Niels  Christian 
T  h  e  o  b  a  1  d,  f.  24.  1.  1823  i  Köpen- 
hamn, t  16.  11.  1890  i  Rom;  pianist  och 
kompositör;  elev  af  J.  P.  E.  Hartmann; 
valde  för  hälsans  skull  tidigt  Italien  till 
sitt  hemland;  i  Rom  blef  han  snart 
mycket  ansedd  och  anlitad  som  piano- 
lärare; vann  1844  Musikföreningens  pris 
med  "Romeo  og  Julie"  för  2  stämmor 
m.  piano;  en  konsertouverture  uppförde 
s.  förening  1866;  i  Tivolis  konsertsal 
uppfördes  en  orkestersuite  m.  fl.;  dess- 
utom ha  utgifvits  pianostycken,  sånger 
m.    m. 

Ravvivando   (it.),  åter  lifligare. 

Ré  (fr.),  tonen  d.  —  Ré  majeur, 
D-dur.   —   Ré    mineur,    D-moll. 

Rebec,  rebeca,  ribeba,  r  u- 
b  e  c  a,  ett  medeltida  arabiskt  stråkin- 
strument närstående  chrottan   (rebeb). 

Rebicek,  Josef,  f.  7.  2.  1844  i  Prag, 
t  24.  3.  1904  i  Berlin;  var  dirigent  å 
skilda  ställen  (Prag,  Wiesbaden,  War- 
schau,  Budapest)  och  1897—1903  vid  Ber- 
lins filharm.  orkester;  skref  bl.  a.  en 
symfoni    i   H-moll. 

Rebikov,  Wladimir  Ivanovitsch,  f. 
1.  6.  1866  i  Krasnojarsk  i  Sibirien;  elev 
af  konserv,  i  Moskva;  vidare  utbildad 
i  Berlin;  grundade  1897  de  ryska  kom- 
positörernas sällskap  och  bodde  i  Ki- 
schinev  intill  1902  som  dirigent  för  därv. 
afdelning  af  sällskapet.  R.  komponerar 
i  en  mycket  individuell  stil  med  särskild 
sträfvan  efter  egenartade  klangverknin- 
gar. Bland  hans  tonalster  märkas  pia- 
nostycken, solosånger,  körstycken  samt 
melodramatiska  verk  m.  m. 

Récit    (fr.),   deklamation,    soloföredrag. 

Recital  (e.),  föredrag,  soloföredrag; 
användes  om  solokonsert  först  af  Liszt 
vid  hans  konsert  i  London  9.  6.  1840.  På 
programmet  till  denna  står:  "M.  Liszt 
will  give  recitals  on  the  pianoforte  of 
the  following  pieces".  Namnet  upptogs 
sedan   af  Hallé  m.   fl. 


Recitativ — Rée 


823 


Recitativ  (it.  recitativo,  af  lat.  reci- 
tare,  berätta),  en  konstform,  där  till  tex- 
tens förmån  musikens  uttrycksmedel  be- 
gränsas till  det  minsta  möjliga.  Sin 
närmare  utbildning  erhöll  r.  genom  ope- 
ran; dock  förefanns  långt  dessförinnan 
en  efter  delvis  samma  principer  ordnad 
sång  inom  den  katolska  kyrkans  accen- 
tussång;  äfven  inom  den  ceremoniella 
grekiska  och  indiska  musiken  fanns  r.- 
sång  och  med  all  sannolikhet  äfven  inom 
den  judiska  religiösa  sången.  En  r.- 
sång  är  ej  heller  obekant  inom  natur- 
folkens musik.  (Om  hithörande  r.  se 
T.  Norlind,  Om  språket  och  musiken, 
några  blad  ur  recitativets  äldsta  histo- 
ria, 1902).  —  Med  operan  på  1590-talet 
erhöll  det  ackompagnerade  r.  sin  grund- 
gestalt genom  J.  Peri,  G.  Caccini  och 
Emilio  del  Cavalieri;  det  närmaste 
mönstret  synes  det  kyrkliga  recitativet, 
sådant  det  förefanns  vid  de  andliga 
skådespelen  (mysterierna,  passionsspe- 
len), ha  varit.  Under  operans  vidare  ut- 
veckling framstodo  snart  tvenne  rikt- 
linjer: en  åt  melodisk  sång,  en  åt  tal- 
sång; den  förra  ledde  till  skapandet  af 
en  ny  konstform:  arian,  den  senare  till 
det  konstlösa  seccorec.  Vid  1700-talets 
början  hade  arian  blifvit  operans  tyngd- 
punkt och  r.  tjänade  blott  att  förbinda 
de  lyriska  momenten.  R:s  styrka  hade 
alltsedan  operans  första  dagar  berott  på 
dess  stora  förmåga  att  framhålla  det 
rent  dramatiska  handlingsmomentet. 
Ackompagnementet  kunde  härvid  ingri- 
pa karaktäriserande  och  belysande,  för- 
stärkande det  dramatiska  uttrycket.  Med 
arians  öfverhandtagande  lades  tyngd- 
punkten på  ett  annat  moment:  den  ly- 
riskt musikaliska  stämningen,  hvilo- 
punkterna  i  handlingen.  Det  dramatiska 
uttrycket  sköts  därigenom  åt  sidan,  och 
r.  blef  blott  den  förbindande  kedjan  mel- 
lan de  olika  stämningarna.  Operans 
hela  karaktär  led  genom  detta  r:s  va- 
sallförhållande. Genom  Glucks  opera- 
reform  begränsades  arian,  och  r.  åter- 
fick sin  betydelse  att  vara  bärare  af 
handlingen.  Genom  Glucks  efterföljare 
förlorade  arian  än  ytterligare  i  betydel- 
se, och  recitativet  blef  operans  centrala 
del.  Den  svenske  Gluckefterföljarcn 
Hajffner  har  i  sina  operor  visat,  hvart- 
hän  denna  ensidighet  kunde  leda.  Un- 
der den  tyska  romantiska  operans  tids- 


ålder hölls  r.  snarare  tillbaka  än  ut- 
vecklades. Rich.  Wagner  anknöt  i  bör- 
jan till  romantikerna  men  utvidgade  ef- 
ter hand  r:s  verkningssfär,  så  att  så 
godt  som  en  ny  konstform  uppstod.  Den 
skarpa  gränsen  mellan  r.  och  aria  bort- 
togs, och  ackompagnementet  fick  större 
betydelse.  Sin  högsta  fulländning  nådde 
denna  nya  form  i  Wagners  Nibelun- 
gens  ring.  —  Litt.  om  r.  sammanfaller 
delvis  med  musikestetikens  och  musik- 
psykologiens. Af  de  närmast  hithöran- 
de märkas:  L.  Köhler,  Die  Melodie  der 
Sprache  in  ihrer  Anwendung  besonders 
auf  das  Lied  und  die  Oper,  1853;  Rich. 
Wagner,  Oper  und  Drama;  se  äfven  den 
behandlade  litt.  i  T.  Norlinds  skrifter: 
Språket  och  musiken,  1912,  och  Diktkon- 
stens, dansens  och  musikens  ursprung 
(Studier  i  sv.  fklore  I,  1911).  Ett  för- 
sök till  förklaring  af  r:s  väsen  gjorde 
i  Sverige  Abr.  Mankell  genom  skriften: 
Om  sann  och  falsk  deklamation,  1862. 

Recorder  (e.),  äldre  engelsk  beteckning 
för  långflöjten.     Se  Flöjt. 

Recte  et  retro,  Per,  imitatio  c  a  n- 
crizans,  imitatio  per  niotum 
retrogradum  (lat.),  imitazione  al 
rovescio,  o  alla  riversa  (it.),  en  slags 
imitation  så  formad,  att  melodien  sjun- 
gen från  början  el.  från  slutet  (från 
andra  sidan  sedt)  ger  samma  resultat; 
ej  sällsynt  hos  1400-talets  kontrapunkti- 
ker.  I  allmänhet  valdes  som  beteckning 
för  sådan  imitation  en  sats,  som  blef 
densamma,  om  den  lästes  från  början  el. 
från  slutet,  t.  ex.:  "Roma  tibi  subito 
motibus  ibit  amor"  el.  "In  girum  imus 
noctu  ecce  ut  consumimur  igni." 

Rectus  motus  (lat.),  jämn  rörelse. 

Redita  (it.),  upprepning;  en  melodis 
återuppträdande. 

Redowa,  rejdovåk,  böhmisk  dans  i 
tretakt  och  snabbt  tempo;  en  afart,  rej- 
dovacka,  står  i  2/4  takt;  introducerad 
i  Paris  1846;  därifrån  öfverförd  äfven 
till  London.  Vid  3/«  takt  bestämmes 
tempot  till:    M.  M.  =  160. 

Rée,  Anton,  f.  5.  10.  1820  i  Aarhus, 
t  20.  12.  1886  i  Köpenhamn;  pianist; 
elev  af  J.  Schmidt  och  C.  Krebs  i  Ham- 
burg; studerade  sedan  i  Wien  och  Paris; 
vann  efter  återkomsten  1842  stor  beröm- 
melse som  lärare  och  konsertspelare; 
var  1867—68  lärare  vid  det  nyinrättade 
Kphns  konserv.;  verkade  sedan  som  högt 


824 


Reed— Reger 


ansedd  privatlärare;  skref  pianostycken 
och  studieverk  för  sitt  instrument  samt 
böckerna:  "Bidrag  til  Claveerspillets 
Technik"  och  "Musikhistoriske  Momen- 
ter".  —  Litt.:  A.  Hammerich,  Kjöben- 
havns   Musikkonservatorium   s.   26   f. 

Reed,  engelsk  beteckning  för  tungan 
å  tungpiporna  i  en  orgel.  Äfven  rör- 
bladen för  oboe,  klarinett,  fagott  be- 
tecknas med  ordet  r.  —  R.-s  t  o  p  s,  tung- 
stämmor. 

Reed,  Thomas  German,  f.  27.  6. 
1817  i  Bristol,  f  21.  2.  1888  i  St.  Croix; 
erhöll  högt  anseende  i  London  som  lä- 
rare, pianist  och  kompositör;  1838 — 55 
operadirektör  vid  Haymarketteatern; 
öppnade  1855  i  Martin's  Hall  i  London 
teatraliska  föreställningar  i  mycket  li- 
ten stil   (ofta  för  blott  2—3  personer). 

Reel  (af  ang.-sax.  hreol.  besläktadt  m. 
svio-got.  rulla,  hvilfla,  snurra  rundt), 
engelsk  dans,  hvars  urpsrung  är  obe- 
kant; känd  såväl  i  England,  Skottland 
som  Irland  sedan  1500-talet.  I  norra 
England  förbindes  den  med  den  gamla 
svärdsdansen;  den  dansas  af  1 — 3  par 
(vanligen  endast  män);  tempot  i  Irland 
är  något  raskare  än  i  England  och 
Skottland;  2A  el.  */«  takt;  melodien  2 
åttataktsrepriser  utan  skarpt  markerad 
rytm  (åtminstone  i  äldre  mel.).  Ett  af 
de  äldsta  omnämnandena  är  år  1591,  då 
det  i  "News  from  Scotland"  heter:  "Gi- 
les  Duncan  did  go  before  them  playing 
a  r  e  i  1 1  or  dance  upon  a  small  trump." 
Efter  all  sannolikhet  har  dansen  upp- 
stått i  England  under  renässansen  (kan 
knappast  vara  äldre)  och  från  början 
blott  varit  solodans  af  ett  par  (män); 
det  synes  som  den  irländska  formen  är 
den  ursprungliga  såväl  hvad  turer  som 
melodier  beträffa  (i  Irland  alltid  endast 
ett  par).  Under  1700-talet  kom  den  till 
Norge,  där  den  gaf  upphofvet  till  hal- 
lingen; till  Danmark  nådde  den  san- 
nolikt först  vid  1700-talets  slut  (under 
sitt  engelska  namn).  Den  omtalas  ej 
som  sällskapsdans  för  de  högre  klasser- 
na och  torde  därför  genom  engelska  sjö- 
män direkt  förts  öfver  till  folket.  Till 
Sverige  kom  den  längre  fram  under 
1800-talet.  Den  fick  här  namnet  "bränn- 
vinspolska" och  plägade  endast  före- 
komma som  bordstycke  vid  glada  fester; 
spelades  under  pauserna  mellan  dan- 
serna,   då    trakteringen    med    brännvin 


försiggick.  Under  denna  traktering  figu- 
rerade männen  fram  och  tillbaka  mot 
hvarandra  såsom  i  en  kontradans.  Nam- 
net öfvergick  efter  1850  på  en  dans, 
hvars  utförande  närmast  öfverensstämde 
med  Rheinländer.  Se  härom:  "Lekstu- 
gan" II,  22;  om  r.  i  Sverige  se  vidare: 
N.  Andersson,  Musiken  i  Skåne,  Ldm. 
XIV:  2. 

Reeves,  John  S  i  m  s,  f .  26.  9.  1822  i 
Woolwich,  f  25.  10.  1900  i  Worthing, 
London;  tenorsångare;  studerade  först  i 
Italien;  verkade  sedan  1847  i  London  så- 
som berömd  sångare  i  konsertsal  och 
opera;  skref  en  bok:  On  the  art  of  sin- 
ging,  1900. 

Refrain  (fr.),  refräng. 

Refräng,  en  el.  flera  versrader,  hvilka 
oförändrade  eller  i  enklare  omgestalt- 
ning återkomma  efter  hvarje  strof. 

Regal,  liten  bärbar  orgel  med  tung- 
pipor. —  Bibelregalen  byggdes  i 
form  af  en  större  bok.  R.  brukades  äf- 
ven som  en  allmän  benämning  på  tung- 
stämmor. 

Regementets  dotter,  La  fille  du 
régiment,  op.  com.  i  2  a.,  text  af  Saint- 
Georges  och  Bayard;  musik  af  Doni- 
zetti;  premiär  å  Op.-Com.,  Paris,  11.  2. 
1840;  fg.  i  London  å  Her  Majestys  th.  27. 
5.  1847  med  Jenny  Lind  i  titelrollen;  sv. 
öfvers.  af  N.  W.  af  Wetterstedt;  fg.  k.  t. 
Sthlm  9.  6.  1845;  200:de  ggn  29.  2.  1892; 
intill  1914  gifven  337  ggr;  St.  t.  Göteb. 
fg.  16.  2.  1862;  dansk  öfvers.  af  Overskou; 
fg.  k.  t.  Kphn  8.  10.  1840;  fg.  Kristiania 
15.  12.  1841. 

Regens  chori  (lat.),  kördirigent,  kör- 
ledare. 

Reger,  Max,  f.  19.  3.  1873  i  Brand, 
Bayern;  elev  af  H.  Riemann  i  Sonders- 
hausen  1890  och  i  Wiesbaden  1891—95; 
var  sedan  en  kortare  tid  lärare  vid  kon- 
serv, i  sistnämnda  stad;  slog  sig  1901 
ned  i  Mimenen,  där  han  1905 — 6  beklädde 
en  lärareplats  i  kontrapunkt  vid  k.  mu- 
sikakad.;  1907—08  universitetsmusikdi- 
rektör och  lärare  i  komposition  vid  kon- 
serv, i  Leipzig;  erhöll  1908  professors 
titel  och  kallades  s.  å.  till  d:r  hon.  c.  vid 
Jena  univ.;  1912  kapellmästare  för  Mei- 
ningerhofkapellet.  Som  kompositör  har 
R.  i  hög  grad  väckt  allmänhetens  upp- 
märksamhet. Hans  mycket  individuella 
stil  har  skaffat  honom  en  mängd  vän- 
ner men  äfven  många  fiender.     Att  fullt 


Regina    von    Emrneritz — Reichardt 


825 


opartiskt  bedöma  hans  kompositioner  är 
för  samtiden  omöjligt,  helst  som  han 
helt  säkert  ännu  har  mycket  att  säga. 
Den  utveckling  han  hittills  genomgått 
visar  ej  hän  på  större  yttre  klarhet 
utan  snarare  på  mera  komplicerade  ton- 
sammanställningar och  invecklade  har- 
moniska vändningar.  I  allmänhet  äl- 
skar han  den  äldre  polyfona  stilen,  och 
som  dirigent  har  han  på  ett  förtjänst- 
fullt sätt  verkat  för  förståelsen  af  Bach. 
Orgellitteraturen  har  han  riktat  med 
flera  betydande  verk.  Som  författare 
har  han  uppträdt  med  en  "Beiträge  zur 
Modulationslehre".  Af  hans  till  öfver 
ett  hundratal  uppgående  verk  märkas: 
Sinfonietta  op.  90,  Serenade  op.  95,  Sym- 
fonisk prolog  op.  108;  violinkonsert  op. 
101,  2  violinromanser  op.  50,  alla  för 
ork.;  5  violinsonater,  4  sonater  för  vio- 
linsolo, 3  sonater  för  klarinett  o.  piano, 
2  pianotrior,  3  stråkkvartetter,  1  stråk- 
kvartett, 1  kvintett,  3  cellosonater,  2 
violinsuiter,  en  mängd  solosånger  och 
pianostycken  (däribland  flera  variations- 
verk och  fugor  m.  m.),  solosånger  till 
orgel,  körer  m.  orgelack.,  folkvisor  för 
mansröster,  en  mängd  kyrkliga  körverk, 
fantasier  och  fugor  för  orgel;  arrange- 
rade saker,  däribland  flera  af  Bachs  pia- 
noverk för  orgel;  pianoarr.  af  sånger  af 
Hugo  Wolf,  Jensen  och  Brahms;  bear- 
betningar af  Chopins  verk;  arr.  af  ork.- 
verk  af  Seb.  Bach,  Hugo  Wolf,  d'Albert 
m.  fl.  —  En  öfversikt  af  hans  verk  läm- 
nar Riemanns  lex.;  en  förteckning  efter 
opustal  finnes  i  Groves  lex. 

Regina  von  Emrneritz,  hist.- 
romant.  skådespel  5  a.,  med  melodramer, 
körer  och  kupletter,  text  af  Z.  Topelius, 
musik  af  J.  A.  Söderman;  premiär  å 
Mindre  t.,  Sthlm,  12.  12.  1854;  St.  t.  Göteb. 
fg.  7.  8.  1867. 

Register,  1.  dragmekanismen  i  en  or- 
gel, hvarigenom  pipor  med  samma 
klangfärg  och  mensur  kunna  fås  att 
ljuda  el.  ock  att  afstängas  från  den 
komprimerade  luften.  Se  Stämmor. 
—  2.  De  genom  olika  klangfärg  från 
hvarandra  skiljaktiga  naturliga  tonlä- 
gena i  mänskliga  rösten,  hvilka  äro 
kända  under  namnen:  Bröströst, 
Falsett   och   H  u  f  v  u  d  r  ö  s  t. 

Registerandrag,  knappen,  genom  hvars 
utdragande  orgelstämman  öppnas.  — 
Registertangent,    tangenten,    som 


uppfyller  samma  ändamål  som  register- 
andraget.     Se  Manubrium. 

Registersvällare,  en  trampanordning  i 
en  orgel,  hvarigenom  orgelns  register 
vid  nedtrampningen  successivt  andragas, 
tills  fullt  verk  ernås.  R.  åstadkommer 
således  särskildt  kraftigt  crescendo  och 
diminuendo.  Andra  benämningar  härför 
äro:  Generalcrescendo  och  Kol- 
lektiv registersvällare.  Se  äf- 
ven  Rullsvällare. 

Registreringskonst,  konsten  att  på  bä- 
sta och  lämpligaste  sätt  blanda  orgel- 
registrens   olika   klanger. 

Regulae    (lat.),  registren. 

Rehearsal  (e.),  öfning  å  ett  musik- 
stycke, repetition. 

Rehfeld,  Fabian,  f.  23.  1.  1842  i 
Tuchel,  Västpreussen;  violinvirtuos;  har 
äfven  uppträdt  som  pianist;  1868  k.  kam- 
marmusiker i  Berlin;  1903  professor;  har 
konserterat  flerstädes  i  Europa  och  äf- 
ven utgifvit  en  del  kompositioner. 

Reicha,  Anton,  f.  27.  2.  1770  i  Prag, 
t  28.  5.  1836  i  Paris;  1788—94  flöjtist  i 
hofkapellet  i  Bonn;  begaf  sig  sedan  till 
Hamburg  och  1799  till  Paris;  lefde  1802 
—08  i  Wien  och  umgicks  där  med  Beetho- 
ven,  som  själf  samtidigt  med  R.  delta- 
git i  hofkapellet  i  Bonn.  Var  1808  åter 
i  Paris,  där  flera  af  hans  operor  gåf- 
vos;  kallades  1818  till  kompositionspro- 
fessor vid  konserv.;  invaldes  1835  efter 
Boieldieu  i  akademien.  R.  skref  jämte 
operor  en  mängd  kammarmusikverk, 
symfonier  m.  m.  Mest  blef  han  dock 
känd  genom  sina  musikteoretiska  skrif- 
ter, af  hvilka  må  nämnas:  Études  ou 
théories  pour  le  pianoforte,  1800;  Traité 
de  mélodie,  1814  (2:dra  uppl.  1832);  Cours 
de  composition  musicale,  1818;  Traité 
de  haute  composition  musicale,  1824 — 26 
(2  bd).  —  Litt.:  J.  A.  Delaire,  Notices 
sur  R.,  1837. 

Reichardt,  Johann  Friedrich,  f. 
25.  11.  1752  i  Königsberg,  t  27.  6.  1814  i 
Giebichenstein  vid  Hallo;  förvärfvade  ti- 
digt höga  gynnare,  hvilka  sörjde  såväl 
för  hans  allmänna  som  musikaliska  ut- 
bildning; vid  univ.  i  födelsestaden  skaf- 
fade han  sig  vidsträckta  allmänkunska- 
per; sin  musikaliska  underbyggnad  för- 
värfvade han  hufvudsakligen  genom 
själfstudium.  Som  grundligt  bildad  man 
kom  han  därför  alltid  att  behandlas 
med   aktning,   under  det   han   som  musi- 


Reincken 


ker  aldrig  nådde  det  anseende,  som  han 
otvifvelaktigt  med  sin  afgjorda  begåf- 
ning  kade  kunnat  förvärfva,  om  han  er- 
hållit en  grundlig  och  solid  musikutbild- 
ning. För  eftervärlden  står  han  som  en 
intressant  typ  för  en  upplysningstidens 
musiker  med  starkt  framträdande  för- 
stånd, lifligt  intresse  för  musikens  alla 
grenar,  universell  och  mångfrestande, 
ständigt  trånande  efter  nya  mål  —  i 
mångt  och  mycket  liknande  Vogler, 
dock  utan  dennes  charlataneri  men  ock- 
så utan  dennes  grundliga  musikteoreti- 
ska kunskaper.  R:s  verksamhet  blef 
därför  mera  reproduktiv  med  sträfvan 
att  i  allt  upplysa  och  undervisa.  Efter 
univ.-studierna  slut  reste  R.  1771 — 74  ge- 
nom Tyskland  och  lärde  härunder  känna 
musiklifvet  i  landet.  Han  nedlade  sina 
iakttagelser  i  skriften  "Vertraute  Briefe", 
1774.  Denna  resa  blef  ej  hans  enda 
utan  efterföljdes  snart  af  andra,  under 
hvilka  han  samlade  vidare  erfarenheter. 
Från  nästan  alla  föreligga  tryckta  re- 
sebref.  Vid  sin  återkomst  1774  från  den 
första  resan  erhöll  han  en  ämbetsman- 
naanställning  i  födelsestaden.  Redan 
året  därpå  skyndade  han  emellertid  till 
Berlin  för  att  efter  Agricolas  död  an- 
mäla sig  till  den  ledigvordna  hofkapell- 
mästareplatsen  hos  Fredrik  II.  Han  er- 
höll befattningen  1776  ehuru  blott  24 
år  gammal  och  begynte  strax  en  liflig 
verksamhet  för  musiken.  1783  grundade 
han  spirituelkonserterna  och  uppförde 
där  flera  nya  obekanta  verk  och  gjorde 
Berlin  sålunda  bekant  med  den  bästa 
nyare  såväl  vokala  som  instrumentala 
musiklitteraturen.  R:s  stora  litterära 
intressen  vid  sidan  om  de  musikaliska 
förnekade  sig  ej  heller  här.  Program- 
men till  konserterna  försågos  med  histo- 
riska och  analytiska  inledningar  för  att 
ge  publiken  den  rätta  miljön  till  för- 
ståelsen af  verket.  R:s  starka  längtan 
efter  utvidgade  kunskaper  i  musik  dref 
honom  åter  ut  på  resor.  1782  var  han  i 
Italien,  1785  i  London  och  Paris.  För 
sistnämnda  stads  St.  opera  skref  han 
tvenne  operor,  hvilka  just  skulle  gif- 
vas  1786,  då  R.  genom  konungens  död 
kallades  tillbaka  till  Berlin.  Under 
den  nye  konungen  Fredrik  Vilhelm  II, 
hade  R.  äfven  att  glädja  sig  åt  stort 
förtroende,  och  hans  musikaliska  verk- 
samhet  antog   nu   större   former.     Orke- 


stern förstärktes  och  goda  sångkrafter 
hämtades  från  Italien.  1791  var  han 
åter  på  resor  och  kom  härunder  äfven 
till  Köpenhamn  och  Stockholm.  Fran- 
ska revolutionen  grep  honom  emellertid. 
och  1794  förlorade  han  sin  plats  på 
grund  af  för  stort  frisinne.  Han  drog 
sig  då  tillbaka  till  Halle  (Giebichen- 
stein),  där  han  1796  blef  inspektor  för 
Saalstullen.  Vid  Fredrik  Vilhelm  II :s 
död  1797  återvände  han  till  Berlin  och 
gaf  sin  sorgkantat  öfver  Fredrik  II 
samt  uppförde  flera  operor.  Han  vann 
härigenom  en  löneförhöjning  i  sin  be- 
fattning i  Halle;  var  1802—03  åter  i 
Paris.  1805—06  redigerade  han  "Berli- 
nische  Musikal.  Zeitung".  Jérome  Na- 
poleon kallade  honom  som  kapellmä- 
stare till  Kassel,  men  han  lämnade 
denna  befattning  kort  därefter  och  sök- 
te i  stället  vinna  Beethoven  för  sysslan, 
något  som  dock  ej  lyckades  honom.  R. 
vistades  sedan  i  ro  å  Giebichenstein.  — 
Som  kompositör  har  R.  vunnit  sin  stör- 
sta berömmelse  genom  sin  musik  till 
dikter  af  Goethe.  Den  store  skalden  var 
själf  af  samma  mening  som  kompositö- 
ren rörande  musikens  och  diktens  för- 
hållande till  hvarandra.  Efter  R:s  af- 
sked  som  hofkapellmästare  var  Goethe 
försiktig  nog  att  ej  låtsa  om  sin  forna 
bekantskap.  R.  sökte  vid  sin  tonsätt- 
ning af  en  sång  få  fram  diktens  karak- 
tär utan  att  skymma  undan  dess  värde 
som  litterär  produkt.  Hans  musik  blef 
därför  enkel  och  okonstlad  och  höjde 
sig  endast  sällan  till  högre  flykt.  Hans 
mest  kända  sång  är  "Erlkönig",  hvilken 
dock  efter  Schuberts  musik  till  samma 
text  ställdes  i  skuggan.  I  Liedens  histo- 
ria ställes  R.  äfven  närmast  före  Schu- 
bert.  R:s  öfriga  musikaliska  produk- 
tion är  numera  glömd,  ehuru  den  kvan- 
titivt  ej  är  ringa.  Förutom  symfonier 
omfattar  den  pianokonserter,  pianosona- 
ter, violinsonater,  kammarmusik,  kyrk- 
liga körverk  och  operor;  hans  litterära 
omfattar  flera  samlingar  resebref,  skrif- 
ter om  musiker  (Handel  m.  fl.);  redige- 
rade äfven  en  mängd  musiktidskrifter, 
hvilka  blefvo  af  banbrytande  betydelse 
för  den  musikaliska  tidningspressen.  — 
Litt.:  biografier  af  Schletterer  (1865; 
ofullbordad),  C.  Lange  (1902),  W.  Pauli 
(1903). 
Reincken,   se  R  e  i  n  k  e  n. 


Reimann— Reinken 


827 


1.  Reimann,  I  g  n  a  z,  f.  27.  12.  1820  i 
Albendorf,  Glatz,  t  17.  6.  1885  som  huf- 
vudlärare  och  korregent  i  Rengersdorf, 
Glatz;  elev  af  prästseminariet  i  Bres- 
lau; skref  en  mängd  gedigen  kyrko- 
musik. 

2.  Heinrich  R.,  den  föreg:s  son,  f. 
14.  3.  1850  i  Rengersdorf,  t  24.  5.  1906  i 
Berlin;  studerade  filologi  i  Breslau;  fil. 
d:r  1875;  sedan  gymnasielärare  å  flera 
ställen;  öfvergick  till  protestantismen 
och  ägnade  sig  därefter  åt  musiken  och 
musikalisk  författarverksamhet;  flyttade 
1887  definitivt  öfver  till  Berlin,  där  han 
till  1895  beklädde  posten  som  Filh.  säll- 
skapets organist  och  intill  1894  var  lä- 
rare i  orgelspel  och  teori  vid  Klind- 
worth-Scharwenkakonserv.;  1895  organist 
vid  Kaiser  Wilhelm-Gedächtnisk.;  1897 
professor.  Af  hans  värdefulla  musikhi- 
storiska skrifter  märkas:  R.  Schumann, 
1887;  J.  Brahms,  1897  (3:dje  upp].  1903); 
H.  v.  Biilow,  1909;  Zur  Theorie  u.  Ge- 
schichte  d.  byzantinischen  Musik,  1889 
(Vierteljahrsschr.  f.  MW.);  Musikalische 
Riickblicke,  1900.  R.  grundade  den  ge- 
digna serien  musikbiografier:  "Beriihm- 
te  Musiker"  (Brahmsbiogr.  utgör  bd  1 
i  denna);  stiftade  1898  en  Bachförening; 
utgaf  i  bearbetning  en  del  äldre  sånger 
m.  pianoack.:  "Das  deutsche  Lied";  "In- 
ternationales  Volksliederbuch";  "Das 
deutsche  geistl.  Lied". 

Reine  Stimmung  (t.),  ren  stämning; 
stämning  efter  matematiska  grundprin- 
ciper. 

Reinecke,  Carl  Heinrich  Carsten,  f. 
23.  6.  1824  i  Altona,  t  10.  3.  1910  i  Leip- 
zig; erhöll  sin  första  musikutbildning 
af  fadern,  som  var  musiklärare;  gjorde 
sig  först  känd  som  pianovirtuos  å  kon- 
sertresor i  Skandinavien  (Köpenhamn, 
Stockholm  1843);  slog  sig  sedan  ned  i 
Leipzig,  där  Mendelssohn  och  Schumann 
utöfvade  ett  varaktigt  inflytande  på 
honom;  var  1846 — 48  hof pianist  i  Kö- 
penhamn; lefde  sedan  någon  tid  i  Paris 
och  blef  1851  lärare  vid  konserv,  i  Köln; 
1854—59  musikdirektör  i  Barmen;  1859 
univ.-musikdir.  i  Breslau;  1860  ledare  af 
Gewandhauskonserterna  i  Leipzig  (Ju- 
lius Rietz'  efterträdare);  Nikisch  efter- 
trädde honom  1895  på  denna  plats;  var 
därjämte  kompositionsprofessor  vid  kon- 
serv, fr.  1860;  1897  studiedirektör  där; 
drog  sig  1902  tillbaka.     Som  pianist  upp- 


trädde R.  äfven  efter  den  första  kon- 
sertresan i  Skandinavien  ej  sällan.  Så 
t.  ex.  konserterade  han  1844  tills.  m. 
Wasielewski  i  Riga,  1851  i  Italien  och 
Paris  tills.  m.  Otto  v.  Königslöw;  före- 
tog 1867—72  vidsträckta  konsertresor  i 
Europa,  bl.  a.  i  England  flera  ggr.  Sär- 
skiklt  som  själfull  Mozart-  och  Beetho- 
venspelare  åtnjöt  han  stort  anseende. 
—  Som  dirigent  visade  han  särskildt 
vid  Gewandhauskonserterna  framstående 
egenskaper.  LMA  1875.  —  Som  kompo- 
sitör gjorde  han  sig  äfven  vida  känd 
genom  en  mängd  formrena  och  ädla 
kompositioner  i  Mendelssohn-Schumann- 
stilen.  Af  de  senare  mästarna  utöfvade 
särskildt  Brahms  ett  stort  inflytande  på 
honom.  Af  hans  verk  märkas:  Konser- 
terna i  Fiss-moll,  E-moll,  C-dur,  tre  sym- 
fonier i  A-dur,  C-moll  och  G-moll;  där- 
jämte en  del  kammarmusik  (oktett,  kvin- 
tetter, 4  stråkkvartetter,  7  trior  m.  m.); 
af  sceniska  verk:  operorna  "König  Man- 
fred" (Wiesbaden  1867),  "Der  vierjährige 
Posten",  "Ein  Abenteuer  Händels,  "Auf 
höhem  Befehl";  därjämte  musik  till 
Schillers  "Tell";  oratoriet  "Belsazar"; 
kantaterna  för  mansröster  "Hakon  Jarl" 
och  "Die  Flucht  nach  Egypten";  flera 
mässor,  ouverturer  m.  m.  Som  vokal 
kompositör  vann  han  stor  popularitet 
genom  sina  "Kinderlieder".  Af  hans 
kompositioner  ha  flera  tillkommit  i  pe- 
dagogiskt syfte.  Äfven  som  musikför- 
fattare uppträdde  han  med  flera  upp- 
satser i  musiktidskrifter  samt  med  böc- 
kerna: "Was  sollen  wir  spielen"  (1886), 
"Zur  Wiederbelebung  der  Mozartschen 
Klavicrkonzerte"  (1891),  "Die  Beethoven- 
schen  Klaviersonaten"  (1899;  4:de  uppl. 
1905),  "Und  manche  liebe  Schatten  stei- 
gen  auf"  (1900;  här  äfven  en  karakte- 
ristik af  J.  Lind)  m.  fl.  —  Litt.:  J.  Wa- 
sielewski, K.  R.,  1893;  E.  Segnitz,  K.  R., 
1900.  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1904  s. 
105  f.  och  1910  s.   49. 

Reinken,  Johann  Adam  (Jan  Adam 
Reincken),  f.  27.  4.  1623  i  Wilshausen, 
Nedre  Elsass,  t  24.  11.  1722  i  Hamburg; 
elev  af  H.  Scheidemann;  1654  organist 
vid  Katarinakyrkan  i  Hamburg,  en 
plats,  som  han  beklädde  till  sin  död  vid 
99  års  ålder.  Han  intog  i  Hamburgs 
musiklif  under  andra  hälften  af  1600- 
talet  en  framskjuten  plats  och  var  med 
vid    organiserandet    af    såväl    musiksäll- 


Reisenauer — Reissiger 


skåpet  som  operan.  Som  orgelvirtuos 
åtnjöt  han  högt  anseende,  och  Seb.  Bach 
vandrade  flera  ggr  till  Hamburg  för 
att  höra  honom  (1700  och  1703  från  Liine- 
burg,  1720  från  Köthen).  R.  ansågs  som 
nordtyska  orgelskolans  främste  mästare. 
I  jämförelse  med  sydtyska  skolan  var 
hans  spel  mindre  anlagdt  på  en  solid 
kompositionssats  än  på  en  utvecklad 
spelteknik  med  raska  löpningar  och 
friska  klangverkningar.  Af  hans  verk  ut- 
gaf  nederländska  musiksällskapet  "Hor- 
tus musicus"  och  "Partite  diverse"  (bd 
13,    14). 

Reisenauer,  Alfred,  f.  1.  11.  1863  i 
Königsberg,  f  3.  10.  1907  i  Libau;  pia- 
nist; elev  af  L.  Köhler  och  Fr.  Liszt; 
konserterade  redan  1881  men  begynte  sin 
definitiva  verksamhet  som  pianist  först 
med  konsertresorna  1886;  1900 — 06  piano- 
professor (mästerskapsskolan)  vid  Leip- 
zigs konserv.;  utgaf  blott  en  del  sånger 
och  pianostycken;  gästade  Norden  1886, 
87  och  93.  —  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1887 
s.  17,  1893  s.  25  och  1907  s.  113. 

Reiss,  Georg  Michael  Döderlein,  f.  12. 
8.  1861  i  Kristiania,  f  25.  1.  1914  där; 
cand.  jur.  1886;  sekreterare  i  kyrkode- 
partementet sedan  1899  (extra  sekr.  se- 
dan 1883);  elev  af  L.  M.  Lindeman  och 
Otto  Winter-Hjelm  samt  af  högskolan  i 
Berlin  1892  (Rob.  Radecke  i  orgel  och 
R.  Succo  i  komp.);  organist  i  Petrikyr- 
kan,  Kristiania  1893.  Af  kompositioner 
utgaf  han  en  del  solosånger,  kyrkokö- 
rer, orgelsaker  m.  m.  Hans  hufvudsak- 
liga  betydelse  ligger  dock  inom  musik- 
historien, där  han  särskildt  ägnade  sig 
åt  utforskandet  af  Norges  medeltida  mu- 
sik. Af  hans  skrifter  här  märkas:  Riks- 
arkivets middelalderlige  musikhaand- 
skrifter,  1908;  To  Sekvenser  for  S:t  Olav, 
1910;  Musiken  ved  den  middelalderlige 
Olavsdyrkelse  i  Norden,  1912;  Tvo  nor- 
röne  latinske  kvaede  med  melodiar,  1913. 
Särskildt  de  två  senare  afhandlingarna 
äro  mycket  värdefulla  bidrag  till  den 
äldre  musikhistorien  i  Norden.  Boken 
af  1912  blef  som  doktorsafh.  försvarad 
1913,  och  R.  ernådde  sålunda  den  för- 
sta musikhistoriska  doktorsvärdigheten  i 
Norge.  Just  då  hans  arbete  i  större  stil 
för  musikforskningen  i  Norge  skulle 
kunnat  begynna,  bortrycktes  han  af  dö- 
den. R.  var  äfven  musikrecensent  (bl. 
a.  i  Nord.  musikrevue  1903 — 06)  och  ägde 


vidsträckta  kunskaper  äfven  inom  den 
yngre  musiken  i  hemlandet.  Detta  lexi- 
kon hade  i  honom  en  värdefull  hjälp  för 
den  norska  afdelningen. 

1.  Reissiger,  Karl  Gottlieb,  f.  31.  1. 
1798  i  Belzig  nära  Wittenberg,  t  7.  11. 
1859  i  Dresden;  elev  af  Thomasskolan 
och  Schicht  i  Leipzig;  fortsatte  sina 
musikstudier  i  Wien,  Miinchen  och  Ita- 
lien; var  1825  i  Berlin  sysselsatt  med 
grundandet  af  ett  kungl.  konserv.,  hvil- 
ket  dock  ej  kom  till  verkställighet;  kal- 
lades 1826  till  Haag  för  att  grunda  ett 
konserv,  där;  blef  kort  därefter  Marsch- 
ners  efterträdare  som  hofkapellmästare. 
R.  var  mycket  produktiv  som  komposi- 
tör och  åtnjöt  stort  anseende  af  sin  sam- 
tid. Dock  visa  hans  kompositioner  föga 
markanta  drag  och  äro  därför  nu  mesta- 
dels glömda.  Förutom  en  del  operor 
och  kyrkomusik  märkas:  en  symfoni,  en 
ouverture,  en  flöjtkonsert,  en  stråkkvin- 
tett, 8  stråkkvartetter,  en  pianokvintett, 
6  pianokvartetter,  27  pianotrior,  2  violin- 
sonater, en  klarinettsonat,  pianostycken 
och  solosånger.  Dessa  sistnämnda  sjön- 
gos  vid  århundradets  midt  tämligen  all- 
mänt äfven  i  Norden.  Af  pianostycken 
är  "Webers  sista  tanke"  helt  visst  det 
namnkunnigaste  (titeln  är  ej  af  R.).  — 
Litt.:  H.  Pfeil,  K.  G.  R.,  1879. 

2.  Friedrich  August  R.,  den 
föreg:s  broder,  f.  1804  i  Belzig  vid  Wit- 
tenberg, t  2.  3.  1883  i  Kristiania;  begaf 
sig  1830  till  Berlin  för  att  studera  teo- 
logi; för  att  uppehålla  sig  gaf  han  där- 
jämte pianolektioner;  öfvergick  så  små- 
ningom helt  och  hållet  till  musiken; 
kom  1840  till  Kristiania,  där  han  blef 
musikdirigent  vid  teatern;  flyttade  1850 
till  Fredrikshald  som  organist  och  mili- 
tärmusikdirektör. Under  sin  Kristiania- 
tid  uppförde  han  äfven  flera  stora  verk, 
såsom  Mendelssohns  "Paulus",  Grauns 
"Jesu  död",  Beethovens  "Kristus  på  Oljo- 
berget" m.  fl.  Äfven  i  Fredrikshald  ar- 
betade han  energiskt  för  musiklifvet. 
Som  kompositör  uppträdde  han  med  fle- 
ra verk,  däribland  några  ouverturer  för 
ork.,  en  stråkkvintett,  danser  och  solo- 
stycken för  piano,  solosånger  samt  fram- 
för allt  manskvartetter,  hvilka  senare 
mest  bidragit  till  att  föra  hans  namn 
till  eftervärlden.  De  mest  kända  af  de 
sistnämnda  äro:  Olav  Trygvason  ("Bre- 
de   sejl  över  Nordsjö   gaar"),  Til  faedre- 


B  e  i  ssmann — Relä 


829 


landet  ("Höjest  löfter  jeg  da  guldpoka- 
len"), Til  Sverge  ("Se  hist  ved  östresal- 
tets  vove"). 

Keissniar.n,  August,  f.  14.  11.  1825  i 
Frankenstein,  Schlesien,  t  1.  12.  1903  i 
Berlin;  utbildad  i  Breslau;  begynte  sin 
musikskriftställarverksamhet  i  Weimar 
(1850—52)  ocb  Halle;  lefde  1863—80  i  Ber- 
lin, där  han  1866—74  höll  föreläsningar 
i  musikhistoria  vid  Sternska  konserv.; 
1875  fil.  dr.  i  Leipzig;  bodde  efter  1880 
först  i  Leipzig  sedan  i  Wiesbaden  och 
sist  åter  i  Berlin.  R.  har  som  musik- 
historisk  författare  gjort  sig  vida  käud, 
ehuru  hans  forskningar  endast  sällan 
utmärka  sig  för  större  grundlighet.  Af 
de  mera  bemärkta  verken  märkas:  Das 
deutsche  Lied,  1861  (2:dra  uppl.  under  ti- 
teln: Geschichte  des  deutschen  Liedes, 
1874);  Von  Bach  bis  Wagner,  1861;  All- 
gemeine  Geschichte  d.  Musik,  1863 — 64; 
Allgemeine  Musiklehre,  1864  (2:dra  uppl. 
1874);  R.  Schumann,  1865  (3:dje  uppl. 
1879);  F.  Mendelssohn-B.,  1867  (3:dje 
uppl.  1893);  Fr.  Schubert;  1873;  Die  kö- 
nigl.  Hochschule  f.  Musik  in  Berlin, 
1876;  Joseph  Haydn,  1879;  111.  Geschich- 
te d.  Musik  d.  deutschen  Musik,  1880 
(2:dra  uppl.  1882);  J.  S.  Bach,  1881;  G.  F. 
Handel,  1882;  Gluck,  1882;  Weber,  1883; 
Musikal.  Konversationslexikon,  1871;  af- 
slutade  Mendels  Musikal.  Konversations- 
lexikon (bd  6 — 10,  jämte  suppl.);  Hand- 
lexikon d.  Tonkunst,  1882;  Katechismus 
d.  Gesangskunst,  1853;  Klavier-  und  Ge- 
sangschule,  1876.  R.  var  äfven  verksam 
som  kompositör  genom  operor,  körverk, 
ett  oratorium,  en  violinkonsert,  suite  för 
violin  o.  ork.,  2  violinsonater,  solosån- 
ger, körsånger  m.  m.  —  Litt.:  A.  Gölle- 
rich,  A.  R.,  1884. 

Rejdovacka,  se  R  e  d  o  w  a. 

Rejdoväk,  se  R  e  d  o  w  a. 

Rejouissance  (fr.)  glädje,  fröjd,  jubel. 
En  skämtsamt  hållen  sats  i  en  suite. 

Relda,  R  o  s  e,  f.  1876  i  Amerika;  sån- 
gerska; elev  af  m:me  Colonne  i  Paris; 
debuterade  å  Op.-Comique  som  Lakmé 
och  var  sedan  ett  års  tid  engagerad  där; 
sjöng  därefter  i  Milano,  London,  Frank- 
furt, Berlin  m.  fl.  ställen  och  gästade 
Norden  1902  tills.  m.  den  norska  sånger- 
skan Märta  Sandal.  R.  har  sin  främsta 
styrka  inom  koloratursången.  —  Sv. 
biogr.  i  Sv.  Musikt.  1902  s.  65  f. 

Religioso  (it.),  andäktigt,  fromt. 


1.  Rellstab,  Johann  Karl  Friedrich, 
f.  27.  2.  1759  i  Berlin,  t  där  19.  8.  1813; 
musikhandlande;  grundade  1787  ett  bety- 
delsefullt konsertföretag,  där  flera  stora 
nyare  verk  uppfördes;  var  någon  tid 
musikkritiker  i  Vossische  Zeitung;  skref 
en  kritik  öfver  Reichardt  och  musiklif- 
vet  i  Berlin  (1789),  ett  pianopedagogiskt 
verk  (1790)  och  en  bok  om  musikalisk 
och  oratorisk  deklamation  (1785);  kom- 
ponerade danser,  marscher,  kyrkliga 
verk  och  en  opera. 

2.  Heinrich  Friedrich  Ludwig  R., 
den  förg:s  son,  f.  13.  4.  1799  i  Berlin, 
t  där  27.  11.  1860;  var  först  artillerioffi- 
cer och  lärare  vid  en  krigsskola;  öfver- 
gaf  1821  denna  sysselsättning  och  lefde 
sedan  som  författare  i  åtskilliga  tyska 
städer  samt  slog  sig  1826  ned  i  Berlin 
som  redaktör  (hufvudsakligen  musikre- 
ferent) i  Vossische  Zeitung;  väckte  1826 
och  1S27  mycken  uppmärksamhet  genom 
sina  satiriska  skrifter  om  H.  Sontag  och 
Spontini.  För  dessa  var  han  t.  o.  m. 
någon  tid  fängslad.  1831 — 4  redigerade 
han  en  egen  musiktidning  "Iris  im  Ge- 
biet  der  Tonkunst";  medverkade  dess- 
utom i  flera  musiktidskrifter.  Af  hans 
böcker  märkas  öfver  Liszt  (1842),  L.  Ber- 
ger  (1846),  operan  efter  Mozart  (1859). 
Flera  af  sina  kritiska  uppsatser  i  tid- 
skrifter samlade  han  i  bokform.  Jämte 
sin  musiklitterära  prouktion  skref  han 
romanser  och  berättelser,  hvilka  på  sin 
tid  voro  mycket  omtyckta.  1860—61  ut- 
kom hans  samlade  skrifter  i  24  band. 
Till  dessa  slöt  sig  1861  ett  memoarverk: 
"Aus  meinem  Leben"  (2  bd).  —  Som  mu- 
sikkritiker var  R.  mycket  mäktig  i  Ber- 
lin på  1830-  och  40-talen.  Hans  uppfatt- 
ning af  musiken  var  sund  och  klar; 
hans  omdöme  i  allmänhet  riktigt,  och 
historien  har  ofta  gifvit  honom  rätt. 
Mot  den  ihåliga,  pompösa  operan  (Spon- 
tini) och  mot  den  ensidiga  virtuosrikt- 
ningen (Paganini,  Ole  Bull,  Liszt)  var 
han  mycket  sträng,  likaså  mot  den  vir- 
tuosa italienska  sången.  Där  förtjän- 
sten verkligen  trädde  fram  var  han  en 
kraftig  och  inflytelserik  hjälpare  (Jenny 
Lind).  Nekas  kan  dock  ej,  att  han  gent 
emot  nya  riktningar  väl  mycket  bibehöll 
den  doktrinära  Berlinerskolans  snäfva 
uppfattning. 

Relä  (af  fr.  relais,  ombyte,  skjutshåll), 
i  en  orgel  en  särskild  luftkista  med  till- 


830 


Reminiscens — Requiem 


hörande  ventilanordningar  och  rörled- 
ningar, tjänande  till  att  tillföra  ny  luft 
till  förstärkning  af  en  svagare  luft- 
ström. 

Reminiscens,  erinran,  anstrykning  af 
något  bekant. 

Remmert,  Martha,  f .  1854  i  Gross- 
schwein  vid  Glogau;  pianist;  elev  af  Th. 
Kullak,  C.  Tausig  och  Fr.  Liszt;  kon- 
serterade  å  1880-talet  öfverallt  i  Europa 
och  skördade  stort  beröm  för  sitt  lidelse- 
fulla spel;  sammanställdes  under  sin 
glanstid  med  Essipoff  och  Menter;  är  för 
närvarande  bosatt  i  Berlin,  där  hon  är 
ledarinna  af  en  af  henne  grundad  "Liszt- 
akademi";  har  ofta  medverkat  vid  kam- 
marmusikaftnar i  Berlin.  R.  gästade 
Norden  1891.  —  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt. 
1891  s.  153  f. 

R  e  n  a  u  d,  lyrisk  tragedi  i  3  a.  af  Le- 
boeuf;  öfvers.  af  N.  B.  Sparrschöld;  mu- 
sik af  J.  C.  F.  Haeffner;  premiär  29.  1. 
1801;  intill  16.  12.  1802  gifven  11  ggr. 

R  e  n  a  u  d  d'A  s  t,  op.  com.  2  a.  af 
Rådet  och  Barré,  musik  af  Dalayrac; 
premiär  Paris  19.  7.  1787;  sv.  öfvers.  af 
C.  Envallsson;  fg.  k.  t.  Sthlm  6.  6.  1796; 
dansk  öfvers.  af  Olufsen  och  Fr.  Schwarz; 
fg.  k.  t.  Kphn  16.  4.  1793. 

1.  Rendahl,  Claes  Wilhelm,  f.  i  Ölme- 
stad,  Jönk.  1.,  4.  4.  1848;  org.-ex.  i  Sthlm 
1868;  mus.  dir.-ex.  1871;  musiklärare  vid 
Karlstad  lärov.  1873;  domkyrkoorg.  där 
1877;  LM  A  1900;  ordf.  i  Sveriges  allm. 
org.-  o.  kant.-förening  sedan  1901;  före- 
tog 1882  en  studieresa  till  Danmark  för 
studiet  af  sångunderv.  vid  skolorna  där. 
R.  utgaf  1889  en  uppl.  af  Haeffners  ko- 
ralbok. Af  hans  kompositioner  märkas: 
Liturgiska  sånger  f.  soli,  bl.  kör  o.  or- 
gel; Tio  sånger  ur  "Kristna  högtids-  o. 
helgedagar"  af  C.  D.  af  Wirsén,  f.  so- 
loröst m.  p.;  Sju  visor  på  värmländske 
tongmåle  f.  solos.  m.  piano;  Värmländ- 
ska låtar;  En  kantat  med  text  fr.  psalm 
100;  därjämte  2  andra  kantater;  de  an- 
tika tonarterna,  melod.  tonst.  f.  piano; 
dessutom  uppsatser  och  recensioner  i 
tidningar  o.  tidskrifter.  R.  har  inlagt 
stora  förtjänster  om  den  svenska  kyr- 
kosången. 

2.  F  r  a  n  z  Oscar  Edvin  R.,  f.  19. 
7.  1878  i  Stockholm;  org.-ex.  i  Sthlm  1898; 
kant.  o.  musikl.-ex.  1900;  studerade  1899 
—1902  kontrapunkt  o.  komposition  vid 
konserv.;    org.    och   kantor   vid   domkyr- 


kan i  Karlstad  1900;  altviolinist  i  hof- 
kapellet  1901—02;  v.  organist  o.  kantor 
vid  domk.  i  Visby  1902 — 04;  samtidigt 
musiklärare  vid  lärov.  och  ledare  af 
musiksällskapet  där;  organist  o.  kan- 
tor i  Vänersborg  1904;  musiklärare  och 
organist    i    Hudiksvall    sedan    1904. 

Rep.  el.  Repet.  =  Repetizione. 

Repercussio  (lat.),  upprepning  (af  en 
ton);  inom  fugan  den  ordning,  efter 
hvilken  dux  och  comes  följa  efter  hvar- 
andra. 

Repercussionston,  den  i  ett  recitativ 
ständigt  återkommande  hufvudtonen.  Se 
Recitativ. 

Repertoar,  repertoire  (fr.),  för- 
teckning, register,  samling  af  tonstyc- 
ken. 

Repeter   (fr.),   upprepa,  repetera,  öfva. 

Repetition  (fr.),  repetizione  (it.),  re- 
peat,  rehearsal  (e.),  Wiederholung  (t.), 
upprepning,   öfning. 

Repetitor  (lat),  repetitör;  den  som  har 
hand  om  öfningarna  (af  en  kör). 

Replika  (it.),  upprepning,  repris.  — 
S  e  n  z  a  r.,  utan  repetition. 

Repris,  réprise  (fr),  ripresa  (it.),  upp- 
repning, repetitionstecken.  —  Om  r.  som 
särskild   dansform  se   S  u  i  t  e. 

Requiem  (lat.  missa  pro  defunctis;  it. 
messa  per  i  defunti;  fr.  messe  des  mörts; 
t.  Todtenmesse),  en  mässa  sjungen  da- 
gen efter  Allhelgonadag  i  katolska  län- 
der; dagens  namn  är  "Alla  själars  dag" 
(t.  Allerseelentag)  och  firas  (2  nov.)  till 
de  aflidnas  minne.  Sedan  i  allmänhet 
en  mässa  för  någon  död.  Namnet  r.  är 
hämtadt  från  mässans  början:  "Requiem 
aeternam,  dona  eis  Domine,  et  lux  per- 
petua  luceat  eis."  R.  som  musikalisk 
konstform  har  följande  hufvuddelar:  In- 
troitus,  Graduale  (båda  börja  lika:  Re- 
quiem Eeternam  etc),  Dies  irae  (den  me- 
deltida sekvensen,  med  underafdelnin- 
garna:  Tuba  mirum,  Rex  trsemendse, 
Recordare,  Confutatis,  Lacrymosa),  Of- 
fertorium  (Domine  Jesu  Christe,  rex  glo- 
riae;  med  underafd.:  Hostias),  Sanctus 
(med  underafd.:  Benedictus),  Pie  Jesus, 
Agnus  Dei.  R:s  verkningsfullaste  del 
är  sekvensen:  Dies  iras.  —  En  af  de 
första  mera  bemärkta  dödsmässorna  i 
flerstämmig  sättning  är  Palestrinas 
"Missa  pro  defunctis",  tryckt  1591.  Un- 
der 1600-talet  skrefvos  berömda  r.  af: 
Vittoria    (tr.    fg.    1605),    Fr.    Anerio,    Or. 


Resolutio — Reznicek 


831 


Vecchi,  Giov.  Matt.  Asola,  Pitoni,  Co- 
lonna;  från  1700-talet  äro  särskildt  kän- 
da af:  Mozart  (ofullbordad  vid  hans 
död),  Gossec  och  Cherubini  (C-mollsr.  för 
minnesfesten  öfver  Ludvig  XVI  1817); 
ett  andra  r.  af  sistnämnde  mästare 
(D-moll)  fullbordades  1836;  af  andra  från 
senare  tid  märkas  af:  Verdi  (1874), 
Sgambati  (1906);  Brahms'  och  Schu- 
manns  (op.  148;  "R.  för  Mignon"),  r.  äro 
ej  byggda  på  de  traditionella  textorden 
och  ha  följaktligen  ej  de  samma  de- 
larna. Texten  utgör  i  allmänhet  ett 
veklagande  öfver  lifvets  bräcklighet.  — 
J.  A.  Josephsons  berömda  r.  (a  capella- 
kör)  är  endast  byggdt  på  begynnelsesat- 
sens  textord. 

Resolutio  (lat.),  upplösning,  slut. 

Resonans,   genljud,   eko. 

Resonansbotten,  table  d'akrmonie  (fr.), 
klangbotten;  den  under  strängarna  å  ett 
pianoinstrument  liggande  skifvan,  som 
förstärker  den  anslagna  tonen. 

Respiration,  andning.  R.-tecken  an- 
vändes ibland  i  sångstycken  och  utmär- 
kes  med  ett  komma. 

Responsoriale,  responsale  (lat.),  en 
katolsk  sångbok  af  ungefär  samma  in- 
nehåll som  gradualet  (innehållande  re- 
sponsorierna,  halleluja,  tractus  m.  m.). 
Se  Graduale. 

Responsorium,  liturgisk  sång  för  solo- 
föredrag (ej  kör).  —  Se  Antifon. 

Rest  (e.),  silence  (fr.),  pausa  (it.),  paus. 

Restricto  (lat.),  sammandragning.  Se 
Engfiihrung. 

1.  Reszke,  Jean  de,  f .  14.  1.  1850  i 
Warschau;  sångare;  debuterade  1874  i 
Venedig;  1885—89  förste  tenor  vid  St. 
operan  i  Paris;  sjöng  därjämte  med 
stor  framgång  i  London,  New  York, 
Warschau,  Petersburg  m.  fl.  städer;  lef- 
ver  som  sånglärare  i  Paris. 

2.  Eduard  de  R.,  den  föreg:s  bro- 
der, f.  23.  12.  1855  i  Warschau;  bassån- 
gare; 1876—78  anställd  vid  Théåtre  ita- 
lien  i  Paris;  sedan  intill  1884  i  London, 
1885 — 98  vid  St.  operan  i  Paris;  har  se- 
dan gifvit  gästroller  flerstädes  i  Europa. 

3.  Josephine  de  R.,  de  föreg:s  sy- 
ster, t  22.  2.  1891  i  Warschau;  sjöng  med 
stor  framgång  1875 — 84  å  flera  europe- 
iska teatrar  (Paris,  Madrid,  Lissabon, 
London  m.  fl.);  ingick  1884  äktenskap 
och  lefde  sedan  i  Warschau. 


Retardation  (lat.),  dröjsmål,  förhåll- 
ning. 

Retraite  (fr.),  tapto  (s.  d.). 

Retro  (lat.),  tillbaka. 

Retrograd,  tillbakagående. 

Reubke,  Otto,  f.  2.  11.  1842,  son  till 
orgelbyggaren  Adolf  R.  (byggaren  af 
Halberstädterorgeln);  pianist  och  orgel- 
spelare; elev  af  Bulow  och  A.  B.  Marx; 
univ.-musikdirektör  i  Halle  och  dirigent 
för  en  sångförening  där. 

Reusner,  E  s  a  j  a  s,  omkring  1667  hof- 
lutenist  i  Brieg,  1674  lutenist  i  hofka- 
pellet  i  Berlin;  utgaf  en  mängd  lut- 
böcker, hvilka  äfven  spriddes  till  Sve- 
rige; hans  första  lutbok  "Musikalischer 
Lustgarten"  (1645)  öfverlämnades  af  ho- 
nom själf  till  drottning  Kristina;  af 
de  andra  lutböckerna  märkas:  "Diliciae 
testudinis"  1667;  "Neue  Lautenfriichte", 
1676;  "Musikalische  Taffelerlustigung", 
1668;  "Musikalische  Gesellschaftserget- 
zung",  1670.  R.  intager  en  framstående 
plats    bland    1600-talets    lutkompositörer. 

Reuter,  Florizel  de,  f.  21.  4.  1892  i 
Davenport,  För.  staterna;  violinist;  elev 
af  E.  Sauret,  C.  Thomson  och  H.  Mar- 
teau;  begynte  mycket  tidigt  uppträda 
som  virtuos  och  hade  redan  vid  9  års 
ålder  världsrykte;  har  komponerat  flera 
verk  för  violin  och  orkester  (symfonier, 
symf.  dikter  m.  m.),  hvilka  han  själf 
dirigerat;  besökte  Norden  1901  och  1906. 
—  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1901  s.  133  och 
1906   s.   121. 

Reveille  (fr.),  revälj,  morgonmusik, 
väcksignal. 

Réverie  (fr.),  Träumerei  (t.),  drömmeri. 

Revidera,  genomse,  förbättra. 

Revälj,  väcksignal,  morgonmusik. 

Reyer,  Louis  Étienne  Ernest,  f.  1.  12. 
1823  i  Marseilles,  t  15.  1.  1909  i  Le  La- 
vandon;  bibliotekarie  vid  St.  operan  i 
Paris;  uppträdde  som  kompositör  1850 
med  odesymfonien  "Le  Selam";  skref  se- 
dan flera  operor,  däribland  "Maltre  Wol- 
frani",  Sacountala",  "La  statue",  "Éro- 
strate",  "Sigurd",  "Salammbo";  därjämte 
en  kantat  "Victoire"  (1859)  och  en  mässa. 
R.  följde  närmast  Berlioz  och  Fel.  Da- 
vid. Äfven  som  musikkritiker  i  Journal 
des   débats   var   han   verksam. 

Reznicek,  Emil  Nikolaus  von,  f. 
4.  5.  1861;  elev  af  Leipzigs  konserv.; 
teaterkapellmästare  i  Zurich,  Stettin, 
Berlin  m.  fl.  platser;  bodde  7  år  i  Prag; 


832 


rf.— Ricci 


1896—99  hofkapellmästare  i  Mannheim; 
grundade  1902  i  Berlin  "orkester-kam- 
markonserter"; 1906  lärare  vid  Schar- 
wenkakonserv.;  1909  kapellmästare  vid 
kom.  operan.  R.  har  gjort  sig  vida  känd 
som  dirigent  och  kompositör.  Af  hans 
verk  vann  operan  "Donna  Diana"  rätt 
stor  pupularitet;  därjämte  kunna  näm- 
nas: ett  requiem,  en  mässa,  2  symfonier, 
en  ouverture,  2  symf.  suiter,  caprice  för 
violin  o.  ork.,  serenata  för  stråkork.,  2 
stråkkvartetter,  solosånger  och  piano- 
stycken. 

rf.  el.   r  f  z  =  rinforzando. 

Rhapsod,  föredragaren  af  sånger  till 
strängaspel  hos  forntidens  greker. 

Rhapsodi,  ett  tonstycke  bestående  af 
lösryckta  melodidelar,  ej  fullständiga 
melodier;  som  konstform  lösryckta,  löst 
hopfogade  melodier  (folkmelodier)  utan 
tematisk  bearbetning;  instrumentalfan- 
tasi; ett  tonstycke  af  friare  gestaltning. 
—  Hos  forntidens  greker  kallades  före- 
draget af  en  dikt  (större  episk  dikt)  till 
strängaspel  rh. 

Rhapsodiskt,  rhapsodisch  (t.),  afbrutet, 
styckadt,  ej  sammanhängande. 

Rhaw,  Georg,  f.  1488  i  Eisfeld,  Fran- 
ken,  t  6.  8.  1548  i  Wittenberg;  1519  kan- 
tor vid  Thomasskolan  i  Leipzig;  slog 
sig  1524  ned  i  Wittenberg  som  lärare;  in- 
rättade ett  musiktryckeri  samt  utgaf 
flera  verk  af  protestantiska  mästare.  En 
lärobok  i  musik  "Enchiridion  musices" 
1518,  20,  vann  särskildt  stor  spridning 
och  upplefde  flera  upplagor. 

Rheinberger,  Josef  Gabriel,  f .  17. 
3.  1839  i  Vaduz,  Liechtenstein,  t  25.  11. 
1901  i  Miinchen;  1851—54  elev  af  k.  mu- 
sikskolan i  Miinchen,  där  han  1859  blef 
teorilärare  och  1867  k.  professor  och  in- 
spektör; 1860—66  organist  vid  hofkyr- 
kan;  1865 — 67  repetitör  vid  hof operan  och 
1877  hofkapellmästare;  1894  adlad;  1899 
dr.  hon.  c.  Som  kompositör  åtnjöt  R. 
stort  anseende;  hans  verk  visa  ej  blott 
en  ovanligt  säker  formbehandling  utan 
äfven  personliga  individuella  drag.  För 
vår  tid  äro  de  måhända  något  gammal- 
modiga och  stela.  R.  kunde  ej  för- 
draga Wagner  och  stod  främmande  för 
hela  den  nyromantiska  riktningen.  Hans 
verk,  hvilka  omfatta  alla  kompositions- 
former, öfverstiga  200-talet.  Af  dessa 
blefvo  först  "Wallenstein"-  o.  "Florens- 
symfonien"    kända.     Hans    operor    "Die 


sieben  Rabén"  (1869)  och  "Des  Tiirmers 
Töchterlein"  (1873)  gåfvos  med  stort  bi- 
fall i  Miinchen.  Hans  12  orgelsonater 
skattas  ännu  mycket  högt.  Äfven  hans 
öfriga  orgelstycken  äga  högt  värde. 
Pianoverken  (sonater,  konsertstycken 
m.  m.)  förekommo  ofta  på  Biilows  pro- 
gram och  mottogos  öfverallt  med  sym- 
pati. Hans  kyrkliga  körverk,  kammar- 
musikverk gåfvos  för  ett  30-tal  år  sedan 
ej  sällan  i  Tyskland.  —  Litt.:  biogr.  i 
Bettelheims  Jahrbuch  1904;  Molitor,  J. 
Rh.  und  seine  Kompositionen  fiir  Orgel, 
1904. 

Rheineck,  Christoph,  f.  1.  11.  1748 
i  Memmingen,  Wurtemberg,  t  29.  7.  1797; 
utgaf  1772—92  flera  sånghäften,  hvilka 
af  samtiden  skattades  högt. 

Rheingold,  se  Nibelungens 
ring. 

Rheinländer,  rhenländare,  en 
dans  från  1800-talets  midt  af  polkaka- 
raktär  men  långsammare  och  med  an- 
dra turer;  dansades  hos  allmogen  i  Sve- 
rige på  70-  och  80-talen  till  en  del  under 
namnet  reel  (s.  d.). 

Rhenguldet,  se  Nibelungens 
ring. 

Rhenländare,  se  Rheinländer. 

Rhythmus   (lat.),  rytm   (s.   d.). 

Rhytmometer,  taktmätare. 

Ribattuta  (it.),  återslag;  en  långsamt 
begynnande  drill. 

Ribeba,  se  R  e  b  e  c. 

Ribeca,  se  R  e  b  e  c. 

1.  Ricci,  Pasquale,  kyrkokapellmä- 
stare i  Como;  utgaf  vid  1700-talets  midt 
en  mängd  symfonier  och  kammarmusik- 
verk samt  1788  en  pianoskola. 

2.  L  u  i  g  i  R.,  f.  8.  7. 1805  i  Neapel,  t  21. 
12.  1859  i  Prag;  operakompositör;  utbil- 
dad i  Neapel;  skref  1823  sin  första  opera; 
de  följande  åren  uppfördes  sedan  flera 
operor  af  honom  i  Neapel,  Parma,  Rom, 
Milano,  Venedig  m.  fl.  städer;  1836  ka- 
pellmästare vid  katedralen  i  Triest  och 
sångdirektör  vid  därv.  teater;  skref  efter 
1834  ofta  tills.  m.  sin  broder  Federico 
R.    Ett  30-tal  operor  af  honom  äro  kända. 

3.  Federico  R.,  den  föreg:s  broder, 
f.  22.  10.  1809  i  Neapel,  t  10.  12.  1877  i 
Conegliano;  operakompositör;  utbildad 
tills.  m.  brodern  och  komponerade  på 
1830-  och  40-talet  ofta  tills.  m.  honom; 
hans  första  opera  (1835)  var  ett  resultat 
af  samarbetet.    Flera  af  de  följande  gåf- 


Riccius— Richter  833 

vos  med  framgång  å  italienska  scener.  1877  omfattade  förlaget  ej  mindre  än 
"Corrado  d'Altamura"  (Milano  1841)  gafs  18,000  nr.  Bland  utgifna  upplagor  mär- 
1844  äfven  å  Th.-italien  i  Paris.  1853  kas  af  tyska  klassiker  samt  af  A.  Tho- 
kallades  han  till  inspektör  för  sångaf-  mas,  Berlioz,  Massé,  Gouvy,  Reber  m.  fl. 
delningen  vid  teaterskolan  i  Petersburg;  1.  Richter,  Frans  Xaver,  f.  1.  12. 
flyttade  1869  öfver  till  Paris,  där  dock  1709  i  Holleschau  i  Mähren,  t  12.  9.  1789  i 
hans  operor  endast  fingo  ett  ljumt  mot-  Strassburg;  inträdde  1747  i  hof kapellet  i 
tagande.  F.  R.  skref  äfven  kyrkomusik,  Mannheim  som  violinist  och  bassångare, 
kantater  och  solosånger.  —  Litt.:  F.  de  sedan  med  titeln  kammarkompositör; 
Villars,  Notices  sur  L.  et  F.  R.,  1866;  L.  1769  kapellmästare  vid  Strassburgs  dom- 
de Rada,  I  fratelli  R.,  1878.  kyrka.    R.  är  en  af  Mannheimerskolans 

Riccius,  Karl  August  Gustav,  f .  (s.  d.)   allra  främsta  representanter  och 

26.  7.  1830  i  Bernstadt,  t  8.  7.  1893  i  Dres-  hans  kompositioner  ha  alla  de  karaktä- 

den;  1847  violinist  i  hof  kap.  i  Dresden,  ristiska  egenskaper,  som  utmärka  denna 

1858  andre  konsertmästare,  1859  körrepe-  skola;  skref  ett  70-tal  symfonier,  6  stråk- 

titör  och  1863  kördirigent  vid  hof  operan;  kvartetter,  12  triosonater,  6  pianokonser- 

1875  k.  musikdirektör;  skref  smärre  sce-  ter  m.  fl.     I  Strassburg  ägnade  han  sig 

niska  verk,  solosånger  och  pianostycken,  med  stor  framgång  åt  den  kyrkliga  sti- 

Ricercar  (it.),  r  ice  r  c  ar  e,  under  1500-  len.     Som  lärare  åtnjöt  han  stort  anse- 

talet   en   fri   instrumentalsats   i   polyfon  ende. 

stil  med  fugaartad  inledning;   förekom-  2.  Ernst  Friedrich  Eduard  R.,  f. 

mer    hufvudsakligen    bland    kompositio-  24.  10.  1808  i  Grossschönau,  Lausitz,  t  9. 

nerna  för  orgel  (klaver)  och  luta;  utbil-  4.  1879  i  Leipzig;  studerade  1831  vid  Leip- 

dades  först  i  Italien  och  Spanien  (kom-  zigs   univ.   teologi   men   öfvergick   snart 

positioner  för  vihuela);   under  1600-talet  till    musiken;    vid    konserv:s    grundande 

förekom    namnet    mera    sällan    (i    dess  1843   anställdes    han    som   lärare   i   teori 

ställe    användes    beteckningen    "capric-  (jämte    Hauptmann);    1851    organist    vid 

cio")   och  under  1700-talet  var  r.   undan-  Peterskyrkan  i  Leipzig,  1862  vid  Nykyr- 

tagsvis  beteckning  för  en  fuga  i  sträng  kan   och   sedan   vid   Nikolaikyrkan;    1868 

stil.    Ursprungligen    var    r.    en    fuga    i  kantor  vid  Thomasskolan;   s.   å.   profes- 

mera    fri    stil    med    minsta    möjliga    ge-  sor.     Som  lärare  åtnjöt  han  högt  anse- 

nomföring  och  ständigt  blott  nya  ansat-  ende  och  utgaf  flera  läroböcker,  hvilka 

ser  till  fuga.    Bristen  på  enhetlighet  är  spriddes  i  en  mängd  upplagor  och  öfver- 

starkt  framträdande.  sattes  till  flera  språk.     Mest  känd  blef 

Richard   Lejonhjärta   eller  hans  harmonilära   (1853),  som  intill  1900 

Kärleken   och  troheten,   Ri-  upplefde    22    upplagor    (sv.    uppl.    af    J. 

chard  Coeur-de-Lion,  skådespel  med  sång  Bagge     1870;     3:dje     uppl.     1886);     hans 

i  3  a.,  text  af  J.   M.   Sedain,  musik   af  "Lehrbuch  d.  Fuge"  (1859)  ernådde  intill 

Grétry;    premiär  Paris   21.   10.   1784;    sv.  1896  sex  uppl.  och  "Lehrb.  d.  einfacheu 

öfvers.     af    C.     Envallsson;     fg.     Sthlm,  u.  doppelten  Kontrapunkts"  (1872)  intill 

Munkbrot.  21.  12.  1791;  k.  t.  Sthlm  fg.  30.  1904  elfva  uppl.     Dessa  läroböcker  torde 

1.  1797;   i  ny  instrumentering  af  Foroni  ännu    användas,    ehuru    de    representera 

k.    t.    25.    11.    1857;    dansk    öfvers.    af    L.  en  föråldrad  ståndpunkt  (F.  Schneider— 

Knudsen;  fg.  k.  t.  Kphn  31.  1.  1791.  G.  Weber).     Som  kompositör  gjorde  han 

Richards,   B  r  i  n  1  e  y,   f .   13.   11.   1817   i  sig  känd  genom  flera  gedigna  kyrkliga 

Carmarthen,   Wales,  t  1.   5.   1885  i  Lon-  verk,  samt   kammarmusik,   orgelstycken, 

don;  pianist  och  kompositör;  skref  huf-  pianosonater  m.  m. 

vudsakligen  små  salongsstycken  för  pia-  3.  Alfred  R.,  den  föregrs  son,  f.  1.  4. 
no  samt  körsånger,  andliga  sånger;  äf-  1846  i  Leipzig;  1872—73  lärare  vid  kon- 
ven  en  del  ork.- verk.  serv.  där;  lefde  1873—97  i  England  sedan 

Richault,  Charles  Simon,  f .  10.  5.  åter  i  Leipzig,  där  han  1898—99  var  diri- 

1780    i    Chartres,    t    20.    2.    1866    i    Paris;  gent  för  akad.  sångför.   "Arion";   utgaf 

grundade   1805   i   Paris   ett   musikförlag,  en  "Aufgabenbuch"  till  faderns  harmo- 

som  snart  fick  stort  anseende.     Firman  nilära  (18:de  uppl.  1903)  och  en  "Schlus- 

öfvertogs  af  sönerna  Guillaume  Si-  sel"  till  densamma  1880  (4:de  uppl.  1902); 

mon  (1806—1877)  och  Leon  (1839—1895).  skref    därjämte:    "Die    Elementarkennt- 

53 


834 


Ricordanza — Riemanu 


nisse  d.  Musik"  (1895;  2.  uppl.  1901),  "Die 
Lehre  von  der  thematischen  Arbeit" 
(1899);  "Die  Lehre  von  der  Form  in  der 
Musik"  (1904);  utgaf  nyuppl.  af  faderns 
läroböcker. 

4.  Hans  R.,  f.  4.  4.  1843  i  Raab,  Un- 
gern; 1860  lärare  vid  konserv,  i  Wien, 
1862 — 66  medlem  af  Kärntnertorteaterns 
ork.;  trädde  snart  i  förbindelse  med 
Wagner,  som  1866  tog  honom  till  sin 
hjälpare;  sysselsatte  sig  till  1867  med 
att  i  Luzern  kopiera  partituret  till  "Mä- 
stersångarne"  i  och  för  tryckningen  af 
detta  verk;  Wagner  rekommenderade  ho- 
nom sedan  till  kördirektör  vid  operan  i 
Munchen  1868—69;  ledde  1870  öfningar- 
na  och  första  representationen  af  "Lo- 
hengrin"  i  Brussel;  1871—75  kapellmästa- 
re vid  nationalteatern  i  Pest;  sedan  ka- 
pellmäst.  vid  hofoperan  i  Wien  samt 
konsertdirigent  vid  musikvännernas  säll- 
skap; 1878  andre  och  1893  förste  hof ka- 
pellmästare i  Wien.  1897—1912  dirigent 
i  Manchester;  samtidigt  ledare  af  flera 
engelska  musikfester  och  ofta  anlitad 
som  dirigent  i  London;  tid  efter  annan 
äfven  dirigent  vid  skilda  tillfällen  i 
Tyskland.  Såsom  framstående  Wagner- 
dirigent  har  han  därjämte  ledt  flera  fest- 
spel i  Bayreuth  och  dirigerade  1876  de 
minnesvärda  festspelen  med  "Nibelun- 
gens  ring".  R.  är  sedan  1912  bosatt  i 
Bayreuth.  R.  torde  få  anses  som  en  af 
samtidens  allra  främste  dirigenter.  R. 
besökte  Sthlm  1902.  —  Sv.  biogr.  i  Sv. 
Musikt.  1902  s.  57  och  61. 

Ricordanza  (it.),  erinran,  minne. 

Ricordi,  Giovanni,  f.  1785  i  Milano, 
t  15.  3.  1853  där;  grundare  af  det  be- 
römda musikförlag,  som  bär  hans  namn; 
öfverlämnade  förlaget  till  sin  son  T  i  t  o 
R.,  f.  29.  10.  1811  i  Milano,  t  där  7.  9. 
1888;  dennes  son  Giulio  R.,  f.  19.  12. 
1840,  öfvertog  sedan  firman.  Hufvudka- 
talogen  upptager  öfver  50,000  nr.  R.  ut- 
gaf bl.  a.  originalupplagorna  af  Rossini, 
Bellini,  Donizetti  och  Verdi. 

Riddar  Blåskägg,  Barbe-bleu, 
opera-buffa  4  a.  af  Meilhac  och  Halévy, 
musik  af  Offenbach;  premiär  Paris  1866; 
sv.  öfvers.  af  Ernst  Wallmark;  fg.  Sthlm 
Dram.  t.  23.  2.  1867  (Södra  t.  fg.  2.  4. 
1873;   Vasat.   fg.  28.   2.   1889;   Sv.  t.  1900). 

Ridderstolpe,  C  a  r  o  1  i  n  e  Johanna  Lo- 
visa, f.  Kolbe;  tonsättarinna  och  sånger- 
ska; gift  med  landshöfdingen  i  Västerås 


grefve  F.  L.  R.;  sjöng  ofta  å  smärre 
musikaftnar  i  Stockholm  på  1830-talet; 
utgaf  äfven  en  del  sånghäften,  hvilka 
på  sin  tid  voro  tämligen  populära  (å 
Hirschs  förlag:  "Sju  sånger",  "Nya 
sånger"  m.  fl.).  E.  Tegnér  skref  en  li- 
ten dikt  till  hennes  ära  (Strövers  nr 
10:  "Till  en  sångerska";  i  nationaluppl. 
1893:  I,  363).  R.  var  sångelev  af  K.  M. 
v.  Weber.     LMA  1850. 

Ridotto  (it.),  bearbetadt,  utdraget,  ut- 
tänjt. 

1.  Riedel,  Karl,  f .  6.  10.  1827  i  Kro- 
nenberg  vid  Elberfeld,  t  3.  6.  1888  i  Leip- 
zig; ägnade  sig  från  1848  uteslutande  åt 
musiken  och  blef  elev  af  konserv,  i  Leip- 
zig; grundade  1854  en  manskvartett,  som 
snart  utvidgades  till  en  allmän  körför- 
ening;  1859  kunde  denna  gifva  t.  o.  m. 
Bachs  H-mollsmässa.  "Riedelska  för- 
eningen" kom  snart  att  förvärfva  rykte 
som  en  af  de  allra  främsta.  Särskildt 
äro  R:s  förtjänster  om  den  äldre  kör- 
musiken  stora.  1888  blef  R.  dr  hon  c. 
vid  Leipzigs  univ.  och  1884  h.  sachs.  ka- 
pellmästare. R.  utgaf  en  del  nyupp- 
lagor  af  Schiitz,  J.  W.  Franck,  Eccard, 
Praetorius  m.  fl.  —  Sv.  biogr.  hos  A. 
Hallen,  Musikaliska  kåserier.    1894. 

Riégo,  Amalia,  f.  26.  3.  1850  i  Karls- 
krona; sångerska;  elev  af  I.  A.  Berg  och 
Jenny  Lind;  debuterade  å  k.  t.  Sthlm 
1872  och  sjöng  sedan  där  ett  antal  år; 
bosatt  i  Amerika  1890.  —  Bland  hennes 
roller  märkas:  Alice,  Julia,  Valentine, 
Den  Bergtagna,  Donna  Anna.  —  Om 
henne  se  L.  Dahlgren,  Lyran,  1913. 

Riehl,  Wilhelm  Heinrich,  f.  6.  5. 
1823  i  Biebrich  a.  Rh.,  t  16.  11.  1897  i 
Munchen,  där  han  sedan  1854  varit  pro- 
fessor i  statskunskap;  utgaf  en  del  kul- 
turhistoriska skrifter,  af  hvilka  en  del 
behandla  musikaliska  ämnen.  Hans  be- 
römdaste bok  var:  "Musikalische  Cha- 
rakterköpfe",  1853—61  (3  bd;  6:te  uppl. 
1879).  R.  höll  musikhistoriska  föreläs- 
ningar vid    k.    musikskolan    i   Munchen. 

Riem,  Friedrich  Wilhelm,  f.  17. 
2.  1779  i  Kölleda  i  Timringen,  t  20.  4. 
1857  i  Bremen;  1814  domkyrkoorganist  i 
Bremen;  skref  kammarmusikverk,  piano- 
och  orgelsaker. 

1.  Riemann,  Karl  Wilhelm  Julius 
Hugo,  f .  18.  7.  1849  i  Grossmehlra  vid 
Sondershausen;  studerade  i  Berlin  och 
Tubingen  först  juridik  sedan  filosofi  och 


Rieniann 


835 


historia;  öfvergick  efter  kriget  1870/71 
till  musiken,  som  han  studerade  vid 
Leipzigs  universitet  o.  konservatorium; 
1873  fil.  dr.;  efter  att  någon  tid  ha  ver- 
kat som  dirigent  i  Bielefeld,  slog  han 
sig  ned  i  Leipzig,  där  han  1878—80  ver- 
kade som  docent  i  musikhistoria;  1880 
musiklärare  i  Bromberg,  1881 — 90  lärare 
i  teori  och  pianospel  vid  konserv,  i  Ham- 
burg; 1890 — 95  vid  konserv,  i  Wiesbaden; 
fortsatte  fr.  1895  sin  verksamhet  som 
docent  i  Leipzig;  1901  professor;  1908  di- 
rektör vid  univ:s  Collegium  musicum 
(musikvetenskapliga  institutet).  1899  dr. 
mus.  vid  univ.  i  Edinburgh.  Jämte  sin 
univ.-befattning  har  R.  utöfvat  en  syn- 
nerligen förtjänstfull  verksamhet  som 
lärare  i  teori  och  komposition.  Som 
kompositör  har  han  skrifvit  pianostyc- 
ken, körer  m.  m.,  de  flesta  publicerade  i 
instruktivt  syfte.  Som  musikförfattare 
har  han  utgifvit  dels  teoretiska  dels  hi- 
storiska skrifter.  De  senare  ha  till  stör- 
sta delen  framgått  ur  hans  studier  för 
att  få  klarhet  inom  teoriens  olika  spörjs- 
mål.  Hans  musikteoretiska  läroböcker 
visa  därför  en  ovanligt  frigjord  uppfatt- 
ning utan  dogmtro  och  systembegräns- 
ning. Flera  skrifter  äro  analytiskt  håll- 
na. Hans  kärlek  till  musikvetenskapens 
teoretiska  del  har  äfven  låtit  honom 
som  musikhistorisk  författare  bibehålla 
sambandet  med  musiken  själf.  Som  lä- 
rare för  flera  af  samtidens  erkändaste 
kompositörer  har  han  bibehållit  sinnet 
för  den  nutida  musiken  och  dess  utveck- 
ling genom  de  sista  årtiondena.  Till  de 
historiska  skrifterna  ha  anslutit  sig  en 
del  nyupplagor  af  äldre  verk,  hvilka  bil- 
da ett  värdefullt  praktiskt  komplement 
till  de  historiska  böckerna.  I  motsats  till 
många  af  de  senare  årtiondenas  tyska 
musikforskare  har  han  lagt  tyngdpunk- 
ten på  populariseringen  af  musikhisto- 
rien och  därför  ofta  nödgats  skrifva 
inom  områden,  där  han  ej  kunnat  före- 
taga egna  forskningar.  Att  han  här- 
igenom utsatt  sig  för  mycket  klander 
från  specialforskarnas  sida  ligger  i  öp- 
pen dag.  Det  må  dock  ej  förglömmas, 
att  äfven  de  väl  ytligt  behandlade  de- 
larna i  hans  skrifter  äggat  andra  for- 
skare till  grundligare  studier.  Hans  all- 
mänfattliga  stil  och  stora  förmåga  att 
framställa  musikhistoriens  mest  inveck- 
lade  delar   klart   och   enkelt   har   i   hög 


grad  bidragit  till,  att  musikforskningen 
blifvit  öppen  äfven  för  lekmän,  och 
många  autodidakter  ha  hämtat  all  sin 
musikaliska  underbyggnad  från  R:s  teo- 
retiska och  musikhistoriska  skrifter. 
Särskildt  den  univ.-studerande  ungdo- 
men har  i  R:s  böcker  haft  en  outsinlig 
källa  till  kunskaper.  Under  den  långa 
tid  af  40  år  R.  nästan  årligen  utsänt 
läroböcker  och  historiska  böcker  har 
gifvetvis  mycket  behöfts  ändras  och 
tilläggas,  mången  åskådning  rättas  och 
månget  tidigare  begånget  fel  korrigeras. 
På  så  sätt  måste  R.  studeras  nästan  hi- 
storiskt d.  v.  s.  med  stor  försiktighet 
af  nybörjaren.  80-talets  R.  är  ej  den- 
samme som  1900-talets,  och  nästan  hvar- 
je  nytt  år  har  tillfört  de  äldre  skrif- 
terna rättelser  och  omarbetningar.  — 
Hans  viktigaste  och  mest  anlitade  bok, 
musiklexikonet  (första  uppl.  1882;  8:de 
uppl.  1914)  utgör  häri  ej  ett  undantag. 
Mellan  1882  och  1914  ligger  en  hel  forsk- 
ning, och  för  hvarje  ny  uppl.  ha  nya 
namn  behöft  insättas,  andra  strykas 
samt  årtal  och  uppgifter  rättas.  Huru 
detaljerad  denna  genomarbetning  af  det 
mäktiga  stoffet  ännu  i  8:de  uppl.  är,  kan 
en  jämförelse  med  närmast  föregående 
genast  öfvertyga  oss.  I  detaljrikedom 
står  R:s  lexikon  t.  o.  m.  öfver  Groves 
engelska,  ehuru  detta  omfattar  fem 
band,  hvilka  hvardera  äro  lika  stora 
som  R:s  enda.  De  historiska  data  äro 
sällsynt  rikhaltiga  och  de  artiklar,  som 
röra  musikteorien  äga  originaluppsat- 
sers valör.  Ett  värdefullt  komplement 
till  musiklexikonet  utgör  R:s  "Opern- 
handbuch"  (1884—93),  en  bok  som  ty- 
värr ej  uppleft  någon  ny  upplaga  och 
därför  tarfvat  ytterligare  tillägg.  När- 
mast efter  lexikonet  i  värde  torde  kom- 
ma hans  nu  (1914)  afslutade  "Hand- 
buch  d.  Musikgeschichte"  (fr.  1901  ut- 
gifvet).  En  afslutande  del  omfattande 
1800-talet  utkom  redan  1901:  "Geschichte 
d.  Musik  seit  Beethoven".  En  bok,  vitt- 
nande om  kraften  af  R:s  originalstudier 
inom  musikforskningar,  är  "Geschichte 
d.  Musiktheorie  im  9—19  Jahrh.",  1898. 
En  visserligen  nu  genom  J.  Wolfs  skrift 
i  ämnet  ersatt  bok,  men  för  sin  tid  af 
betydelse,  är:  "Studien  zur  Geschichte 
d.  Notenschrift",  1878.  Till  dessa  huf- 
vudskrifter  ansluta  sig  en  mängd  fack- 
liga   uppsatser    (om    bysantinsk    musik, 


836 


Rieinann 


grekiska  musiken,  medeltida  världsliga 
musiken,  suiten,  1700-talets  instrumen- 
talmusik, notskrift)  dels  tryckta  som 
själfständiga  studier  dels  i  tidskrifter 
och  tidningar  (Musikal.  Wochenblatt, 
Smlb.  IMG  m.  fl.);  slutligen  en  mängd 
populära  böcker  i  musikbistoria  (Kate- 
chismus  d.  Musikg.,  Epocben  und  Heroen 
d.  Musikg.,  Kleines  Handb.  d.  Musikg. 
m.  fl.).  —  Inom  musikteorien  äro  böc- 
kernas mångfald  ej  mindre.  Inom  har- 
moniläran kunna  nämnas:  "Handbuch  d. 
Harmonie"  1887;  "Die  Natur  d.  Harmo- 
nik,  1882;  "Katechismus  d.  H.-l.",  1890; 
"Elementarschulbuch  d.  H.-l.",  1906; 
"Vereinfachte  H.-l.",  1893.  De  flesta  af 
dessa  ha  utkommit  i  flera  upplagor  och 
äfven  öfversatts  på  många  europeiska 
språk.  R.  grundar  sin  harmonilära  på 
Öttingens  duala  system  med  mollsyste- 
met som  ett  omvändt  dursystem.  Inom 
kompositionsläran  må  följande  böcker 
nämnas:  "Katech.  d.  K.-l."  1889;  "Grosse 
K.-l.";  1902,  03;  "Neue  Schule  d.  Melo- 
dik,  1883;  "Katech.  d.  Fuge",  1890,  91; 
"Katech.  d.  Gesangskomposition",  1891. 
Läran  om  uttrycket  inom  musiken,  fö- 
redragets estetiska  sida,  har  sysselsatt 
honom  länge.  Hans  hufvudskrift  här 
är:  "Musikalische  Dynamik  u.  Agogik", 
1884;  andra  hithörande  äro:  "Der  Aus- 
druck  in  der  Musik",  1883;  "Praktische 
Anleitung  zum  Phrasieren",  1886;  "Vade- 
mecum  der  Phrasierung",  1900;  "System 
d.  musikal.  Metrik  und  Rhythmik",  1903. 
Fraseringens  praktiska  sida  har  kommit 
till  uttryck  i  flera  fraseringsupplagor  af 
klassiska  verk.  För  pianospelet  har  han 
bl.  a.  skrifvit:  "Vergleichende  Klavier- 
schule",  1883;  "Katech.  d.  Klavierspiels", 
1888;  "Technische  Vorstudien  fur  das 
polyphne  Spiel"  1888;  "Normal-Kla- 
vierschule",  1903.  —  Slutligen  märkas 
hans  nyupplagor  af  äldre  musik:  "Alte 
Klaviermusik",  "Illustrationen  zur  Mu- 
sikgeschichte",  "Reigen  u.  Tänze  aus 
Kaiser  Mathias'  Zeit",  "Rococo",  "Sym- 
phonien  d.  pfalz-bayerischen  Tonscbule", 
"Hausmusik  aus  alter  Zeit",  "Ausge- 
wählte  Werke  von  Joh.  Schobert",  "Col- 
legium  musicum"  m.  fl.  —  En  biogr.  af 
R.  jämte  bibliogr.  förteckning  af  hans 
skrifter  och  kompositioner  (intill  1909) 
finnes  i  den  till  hans  ära  utgifna  bo- 
ken: "Riemann-Festschrift",  1909.  Boken 
innehåller   i   öfrigt   uppsatser   af   R.-lär- 


jungar  och  musikforskare,  som  stått  ho- 
nom nära.  Se  äfven  art.  R.  i  hans  mu- 
siklexikon. 

2.  L  u  d  w  i  g  R.,  f.  25.  3.  1863  i  Liine- 
burg;  1889  sångläarre  vid  gymnasiet  i 
Essen;  utgaf  en  del  akustiska  skrifter, 
däribland:  en  förkortad  populäruppl.  af 
Helmholtz'  Lehre  von  den  Tonempfin- 
dungen:  "Populäre  Darstellung  der  Aku- 
stik in  Beziehung  zur  Musik",  1896; 
"Akustische  und  tonpsychische  Unter- 
suchungen  iiber  das  Volkslied  deutscher 
Sprachstämme";  dessutom  flera  uppsat- 
ser i  tidskrifter.  Genom  sin  bok  "Uber 
eigentiimliche  bei  Natur-  und  orienta- 
lischen  Kulturvölkern  vorkommende 
Tonreihen  und  ihre  Beziehungen  zu  den 
Gesetzen  der  Harmonie"  (1899)  har  han 
lämnat  ett  värdefullt  bidrag  till  na- 
turfolkens musikhistoria.  R:s  akustiska 
skrifter  äro  äfven  af  betydelse  för  folk- 
musikforskningen. 

R  i  e  n  z  i,  tragisk  opera  i  5  a.,  text 
och  musik  af  Rich.  Wagner  och  dennes 
första  mera  berömda  sceniska  verk; 
operans  text  är  närmast  byggd  på  Edw. 
Lytton  Bulwers  roman  "Rienzi,  the  last 
of  the  tribunes",  tryckt  1835.  Planen 
att  bearbeta  ämnet  uppstod  hos  Wag- 
ner i  juni  1837  i  Dresden;  textdiktnin- 
gen var  redan  våren  1838  färdig  i  Riga 
och  i  början  af  aug.  började  han  mu- 
siken; i  maj  1839  voro  första  och  andra 
akterna  färdiga.  Wagner  tänkte  vid 
denna  tid  på  ett  franskt  uppförande  af 
stycket  och  öfversatte  därför  texten  till 
franska.  Under  senare  delen  af  året 
1839  hade  W.  dock  ej  tillfälle  att  syssla 
med  verket  och  först  i  febr.  1840  åter- 
upptogs arbetet,  denna  gång  med  det 
fasta  beslutet,  att  operan  först  skulle 
gifvas  å  tysk  scen.  7.  7.  1840  var  tredje 
akten  färdig,  29.  8.  fjärde,  19.  9.  femte, 
och  19.  11.  förelåg  hela  partituret  fullt 
afslutadt.  4.  12.  1840  inlämnade  W.  styc- 
ket till  hofoperan  i  Dresden,  i  okt.  1841 
begynte  öfningarna  och  20.  10.  1842  ägde 
premiären  rum.  Mottagandet  var  helt 
och  hållet  till  W:s  fördel.  12.  12.  1842 
ledde  kompositören  själf  sitt  verk.  Utan- 
för Dresden  uppfördes  operan  närmast 
i  Hamburg  21.  3.  1844  och  Berlin  26.  10. 
1847.  Sv.  öfvers.  af  F.  Arlberg;  premiär 
å  k.  t.  Sthlm  8.  6.  1865  (repriser  1886 
och  1905).  R.  är  så  vidt  kändt  ej  gifven 
i  Köpenhamn  eller  Kristiania. 


Ries — Righini 


837 


Ries,  Ferdinand,  f.  28.  11.  1784  i 
Bonn,  f  13.  1.  1838  i  Frankfurt  a.  M.; 
1801 — 05  Beethovens  lärjunge  i  Wien;  ut- 
gaf  1835  tills.  ni.  Wegeler  den  värde- 
fulla skriften:  "Biographische  Notizen 
iiber  L.  v.  Beethoven"  (ny  uppl.  1906); 
företog  som  pianist  konsertresor  öfver 
allt  i  Europa  och  gästade  Skandinavien 
våren  1813,  där  han  gaf  konserter  bl.  a. 
i  Köpenhamn,  Stockholm  och  Göteborg; 
bodde  1813 — 24  i  London,  där  han  hade 
en  ansedd  ställning  som  lärare;  lefde 
sedan  utanför  Bonn,  å  en  landtegendom, 
som  han  ärft;  flyttade  1830  till  Frank- 
furt a.  M.;  dirigerade  flera  nederrhen- 
ska  musikfester  och  var  1834 — 36  stads- 
musikdirektör  i  Aachen;  de  sista  tvenne 
åren  af  sitt  lif  var  han  dirigent  för 
Ceciliaföreningen  i  Frankfurt  a.  M.  — 
Som  kompositör  skref  han  3  operor,  2 
oratorier,  6  symfonier,  3  ouverturer,  9 
pianokonserter,  en  violinkonsert,  kam- 
marmusikverk och  pianostycken.  De  fle- 
sta af  dessa  visa  en  klassisk  stil  men 
äro  föga  originella  och  verka  därför  i 
våra  dagar  matta. 

Rietsch,  Heinrich,  f.  22.  9.  1860  i 
Falkenau  a.  d.  Eger;  elev  af  Hanslick 
och  Adler  i  musik;  1895  docent  i  musik- 
historia vid  univ.  i  Wien;  1900  Adlers 
efterträdare  som  professor  vid  tyska 
univ.  i  Prag;  ord.  prof.  1905;  har  ut- 
gifvit  en  del  värdefulla  musikhistoriska 
skrifter,  däribland:  "Die  Tonkunst  in 
der  2.  Hälfte  des  19.  Jahrhunderts"  1900 
(2.  uppl.  1906);  "Die  deutsche  Liedweise", 
1904;  "Die  Grundlage  der  Tonkunst", 
1907;  därjämte  upplagor  af  äldre  musik 
(med  hist.  inledningar):  Die  Mondsee- 
Wiener  Liederhandschrift,  1896;  Muffats 
Florilegium  I,  II  (Denkm.  d.  Tonk.  in 
Österr.).  Som  kompositör  framträdde 
han  med  en  opera,  orkestersaker,  kam- 
marmusik, pianostycken,  solosånger  och 
körer. 

Rietschel,  Georg  Christian,  f.  10. 
5.  1842  i  Dresden  (son  till  bildhuggaren); 
1887  professor  i  teologi  vid  univ.  i  Leip- 
zig; skref  bl.  a.:  "Die  Aufgabe  der  Orgel 
im  Gottesdienste",  1893;  "Die  Aufgabe 
der  Orgel  im  evang.  Gottesdienst",  1894. 
R.  är  ordförande  i  det  nya  Bachsällska- 
pet  i  Leipzig. 

1.  Rietz,  Eduard,  f.  17. 10. 1802  i  Ber- 
lin, t  23.  1.  1832  där;  violinist;  Mendels- 


sohns  vän;  grundade  1826  filh.  sällska- 
pet och  blef  dess  dirigent. 

2.  Julius  E.,  den  föreg:s  broder,  f. 
28.  12.  1812  i  Berlin,  t  12.  9.  1877  i  Dres- 
den; utbildade  sig  till  violoncellist  un- 
der Romberg;  kallades  1834  af  Mendels- 
sohn  till  2.  dirigent  vid  Immermanns 
teater  i  Diisseldorf;  efter  Mendelssohns 
afgång  från  Diisseldorf  förste  dirigent 
och  stadsmusikdirektör;  1847  teaterka- 
pellmästare i  Leipzig;  Gewandhauskon- 
serternas  dirigent  efter  Gade  1848  och 
samtidigt  lärare  vid  konservatoriet.  1859 
dr.  hon.  c.  vid  univ.  i  Leipzig;  redige- 
rade 1874—77  Breitk.  &  Härtels  upplaga 
af  Mendelssohns  samlade  verk.  R.  skref 
i  Mendelssohns  anda:  konsertouverturer, 
symfonier,  körverk,  andliga  verk,  ope- 
ror, pianostycken,  manskvartetter  och 
solosånger,  2  violoncellkonserter,  capric- 
cio  för  violin  o.  ork.,  en  stråkkvartett 
m.  m. 

Rigaudon,  r  i  g  a  d  o  n  (fr.),  fransk 
dans,  sannolikt  först  utbildad  i  Pro- 
vence och  Langeudoc;  dansades  vid 
franska  hofvet  på  Ludvig  XIII:s  tid  och 
blef  under  andra  hälften  af  1600-talet  po- 
pulär äfven  i  England.  Dansen  är  i  2I\ 
el.  4/«  takt  med  3—4  repriser.  En  be- 
skrifning  af  dansen  finnes  i  Compans 
Dictionnaire  de  la  danse,  Paris  1802.  I 
Envallsson  svenska  musiklexikon  af  1802 
karaktäriseras  r.  på  följande  sätt:  "En 
sorts  dans  i  half  takt,  äfven  i  hel,  med 
glädtig  och  liflig  rörelse,  vanligt  delad 
i  två  repriser,  fraserade  i  fyra  och  fyra 
takter.  Hvar  repris  börjas  alltid  med 
sista  noten  af  föregående  takten." 

Righini,  V  i  n  c  e  n  z  o,  f.  22.  1.  1756  i 
Bologna,  t  19.  8.  1812  där;  elev  af  padre 
Martini;  gjorde  sig  först  känd  som  sån- 
gare och  beträdde  scenen  1775  i  Parma; 
kallades  1780  till  sånglärare  för  ärkeher- 
tiginnan  Elisabeth  i  Wien;  blef  samti- 
digt direktör  för  den  italienska  op.  buf- 
fan;  var  1788—92  kurfurstl.  kapellmästa- 
re i  Mainz  och  kallades  1793  till  hof- 
kapellmästare  i  Berlin,  sedan  operan 
"Enea  nel  Lazio"  gifvits  där  med  stor 
framgång.  R.  bibehöll  denna  sistnämn- 
da plats  till  sin  död.  Af  hans  till  ett 
20-tal  uppgående  operor  har  endast  en 
uppförts  i  Norden:  "Gerusalemme  libe- 
rata"  1802  (Sthlm  k.  t.  26. 1. 1831:  "Det  be- 
friade  Jerusalem").    Jämte   operor  skref 


838 


Rigoletto — Rinck 


R.  äfven  kammarmusik  och  kyrkliga 
körverk. 

R  i  g  o  1  e  1 1  o,  opera  i  4  a.,  text  af  Piave 
(grundad  på  V.  Hugos  "Le  roi  s'amuse"), 
musik  af  Verdi;  premiär  å  Teatro  Fe- 
nice,  Venedig  11.  3.  1851;  sv.  öfvers.  af 
E.  Wallmark;  fg.  k.  t.  Sthlm  3.  6.  1861 
(repriser  1883,  91,  1907);  intill  1915  gifven 
39  ggr;  St.  t.  Göteb.  16.  2.  1865;  dansk 
öfvers.  af  Ad.  Hertz;  fg.  k.  t.  Kphn  18. 
9.  1879;  Kristiania  t.  våren  1868. 

Rigoroso  (it.),  strängt. 

Rilasciando   (it.),  aftagande  i  hastighet. 

Rilassato   (it.),   slappt,   löst. 

Rimbault,  Edward  Francis,  f.  13.  6. 
1816  i  London,  f  26.  9.  1876  där;  orga- 
nist vid  schweizerkapellet  i  Soho,  Lon- 
don; grundade  1841  tills.  m.  E.  Tavlor 
och  W.  Chappell  "Musical  antiquarian 
Society";  detta  sällskap  utgaf  sedan  un- 
der hans  ledning  flera  verk  af  äldre  en- 
gelska kompositörer  (Byrd,  Morley, 
Dowland,  Gibbons,  Purcell  m.  fl.).  R. 
grundade  äfven  "Motett  Society",  samt 
utgaf  verk  af  Palestrina,  Lasso  m.  fl. 
En  stor  mängd  editioner  äldre  kyrko- 
musik redigerades  därjämte  af  honom. 
I  London  höll  han  mycket  uppmärk- 
sammade musikhistoriska  föreläsnin- 
gar. R.  var  ledamot  af  flera  berömda 
sällskap  och  blef  LMA.  1842. 

Rimsky-Korsakow,  Nikolai  Andre- 
jewitsch,  f.  21.  5.  1844  i  Tichwin,  guv. 
Nowgorod,  f  21.  6.  1908  i  Petersburg;  in- 
gick i  kejs.  marinskolan  i  Petersburg 
1856;  företog  efter  af  slutad  utbildning 
en  resa  kring  världen  som  marinofficer; 
skref  under  denna  sin  första  symfoni, 
hvilken  1864  uppfördes  under  Balaki- 
rews  ledning  i  Petersburg  och  då  väck- 
te stor  uppmärksamhet;  redan  denna 
första  komposition  använde  inhemska 
folkmelodier.  Efter  hemkomsten  från 
världsresan  lämnade  han  marinen  och 
utbildade  sig  vidare  inom  musiken,  huf- 
vudsakligen  genom  själfstudium.  Han 
anslöt  sig  snart  den  "nyryska  skolan", 
hvars  ideal  var  Glinka.  Af  de  befatt- 
ningar R.  uppbar  må  nämnas:  profes- 
sorsposten i  instrumentation  och  kom- 
position vid  konserv.  1871—1905,  inspek- 
tör öfver  kejs.  marinorkestrarna  1873 — 
84,  vice  direktör  för  hofsångarkapellet 
1883 — 94,  direktör  och  konstdirigent  för 
Musikaliska  friskolan  1879—81,  dirigent 
för   Ryska   symfonikonserterna    1886—90. 


R.  uppträdde  äfven  som  dirigent  nå- 
gon gång  i  utlandet.  Hans  komposito- 
riska  verksamhet  har  varit  synnerligen 
rik.  Bland  hans  kompositioner  märkas 
14  operor,  hvilka  nästan  alla  äro  byggda 
på  motiv  ur  ryska  folksagan.  De  be- 
römdaste äro:  "Snöflickan"  (1882),  "Sad- 
ko"  (1897),  "Vojvoden"  (1904),  "Mozart 
och  Salieri"  (1898),  "Julen"  (1895),  "Bo- 
jarina  Vera  Scheloga"  (1898).  De  flesta 
ha  ej  gifvits  utanför  Ryssland.  Som  or- 
kesterkompositör har  han  vunnit  så 
mycket  större  anseende  utanför  hem- 
landet. Bland  de  mera  kända  orkester- 
verken märkas:  "Scheherazade",  "An- 
tar", "Sadko",  "Capriccio  espagnol"; 
dessutom  en  sinfonietta  i  A-moll,  sym- 
foni i  E-dur,  serbisk  fantasi;  slutligen 
en  pianokonsert  i  Ciss-moll,  en  fantasi 
öfver  ryska  tema  f.  violin  o.  ork.,  en 
stråkkvartett  i  F-dur,  en  stråksextett  i 
A-dur  samt  flera  kyrkokompositioner, 
solosånger,  körer,  pianostycken,  2  bd 
ryska  folkvisor  (1877  och  1882);  1888  där- 
jämte en  harmonilära,  som  utkommit  i 
flera  upplagor.  —  Säsom  lärare  var  R. 
mycket  samvetsgrann  och  älskade  den 
bundna  stilen;  fugan  och  de  kontra- 
punktiska formerna  hade  i  honom  en 
varm  beundrare.  Af  hans  många  lär- 
jungar märkas:  Glazounow,  Arenski, 
Liadow,  Ippolitow-Iwanow,  Gretschani- 
now.  —  Litt.:  biografier  af  Findeisen 
(1908)  och  Jastrebzew  (1908),  båda  på 
ryska;  en  sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1908 
s.  106  f. 

R  i  n  a  1  d  o,  text  för  opera,  byggd  på 
episoden  Rinaldo  och  Armido  i  Tassos 
"Gerusalemme  liberata";  bl.  dessa  ope- 
ror kan  nämnas  Händels  första  engel- 
ska opera  (Kings  Theatre  24.  2.  1711) 
med  den  berömda  arian  "Lascia  ch'io 
pianga"  (ursprungl.  sarabande  i  "Almi- 
ra",  1704).  —  Joh.  Brahms  skref  en  kan- 
tat öfver  ämnet  för  kvinnliga  röster  (op. 
50),  som  fg.  uppfördes  i  Ak.  sångför., 
Wien,    28.    2.    1869. 

Rinaldo  da  Capua,  italiensk  operakom- 
positör, som  1737—71  skref  en  mängd 
operor,  hvilka  företrädesvis  uppfördes  i 
Rom  och  andra  italienska  städer  (Vene- 
dig,  Milano,  Florens). 

Rinck,  Johann  Christian  Heinrich, 
f.  18.  2.  1770  i  Elgersburg  i  Thiiringen, 
t  7.  8.  1846  i  Darmstadt,  där  han  sedan 
1805   var   stadsorganist    och    musiklärare 


Rinforzando— Ritornell 


839 


vid  ett  seminarium;  1813  slottsorganist 
där,  samt  1817  kammarmusiker.  R.  var 
på  sin  tid  högt  ansedd  som  orgelspelare 
och  företog  flera  konsertresor.  Åfven 
som  kompositör  för  sitt  instrument  ut- 
vecklade han  en  rik  verksamhet;  stod 
också  högt  som  pedagog.  Mest  känd  blef 
hans  orgelskola,  som  1881  utgafs  i  ny 
upplaga  af  O.  Dienel.  Af  hans  kompo- 
sitioner märkas:  flera  samlingar  koral- 
förspel, figurerade  koraler,  orgelvaria- 
tioner, 7  årgångar  af  en  "Der  Choral- 
freund"  betitlad  samling,  4  samlingar 
"Nachklänge",  13  opus  "orgelstycken" 
m.  fl.  Därjämte  orgelöfningar  op.  124. 
För  piano  skref  han  pianosonater,  trior 
m.  m.;  för  kör:  mässor,  motetter,  hym- 
ner, koraler  m.  m.  —  Litt.:  M.  J.  Föl- 
sing,  J.  Ch.  H.  R.,  1848;  Natorp,  Uber 
R:s  Präludien,  1834. 

Rinforzando  (rfz),  förstärkt. 

Ring,  Nibelungens,  Der  Ring 
des  Nibelungen,  se  Nibelungens 
ring. 

1.  Ringvall,  Fredrik  Vilhelm,  f. 
27.  8.  1825  i  Stockholm,  t  där  14.  11.  1893; 
1855—70  hautboist  vid  andra  lifgardet; 
1853—78  altbasunist  i  hof kapellet;  1870 
—90  musikdir.  vid  Helsinge  regemente; 
anförde  någon  tid  orkestern  å  Berns 
etablissement  i  Stockholm. 

2.  A  x  e  1  R.,  Vilhelm  Leopold,  f .  i  Sthlm 
17.  8.  1860;  den  föreg:s  son;  en  af  sv.  ope- 
rettens populäraste  komiker;  vid  S.  tea- 
tern Sthlm  1883—84,  Vasat.  1894—95;  se- 
dan sistn.  år  anställd  hos  Ranft.  Bl.  rol- 
ler: Dollarkungen  i  "Dollarprinsessan", 
Zeta  i  "Glada  änkan",  Koho  i  "Mika- 
don",  Imari  i  "Geishan",  Jupiter  i  "Or- 
feus  i  underjorden",  Lambertuccio  i 
"Boccaccio",   Calchas  i  "Sköna  Helena". 

Rinuccini,  O  1 1  a  vi  o,  t  1623  i  Florens; 
skref  texten  till  de  första  operorna 
(Peris  "Dafne"  och  "Euridice",  Monte- 
verdis  "Arianna").  R.  tillhörde  den  flo- 
rentinska litterära  kretsen,  hvilken  ar- 
betade för  en  förnyelse  af  det  antika 
dramat. 

Ripa,  Alberto  de,  lutvirtuos;  hof- 
musiker  hos  Frans  I  i  Frankrike;  utgaf 
en  bok  "Tablature   de   luth"   1553—58. 

Ripieno  (it.),  tutti,  motsatsen  till  obli- 
gato  och  solo.  Ripienstämmor, 
de  beledsagande,  med  flera  personer 
besatta,  ackompagnementsstämmorna; 
motsatsen   till  dessa   äro   solostämmorna 


(obligatostämmorna).  Se  Konsert.  — 
Ripienbas,  den  riturnellen  förstär- 
kande   instrumentala    basstämman. 

Ripresa   (it.).    Se  Repris. 
R  i  p-R  i  p,    Rip    van    Winkle,    operett    i 
3  a.  af  Robert  Planquette;  text  af  Gille 
och    Meilhac;     premiär    London    13.    10. 
1882;  gafs  å  Nya  t.  Sthlm  mars  1884. 
Risentito   (it.),  vredgadt. 

Risler,  Edouard,  f.  23.  2.  1873  i  Ba- 
den-Baden; pianist;  1883—90  elev  af  kon- 
serv, i  Paris  med  L.  Diemer  till  lärare 
å  piano  och  Th.  Dubois  i  teori;  efter  att 
ha  företagit  en  del  konsert-  och  studie- 
resor i  Tyskland,  tog  han  någon  tid  un- 
dervisning af  B.  Stavenhagen,  O.  Less- 
man  och  E.  d' Albert;  bosatte  sig  1894  i 
Paris,  där  han  sedan  1906  är  medlem  i 
konserv :s  studieråd.  R.  konserterade  i 
Skandinavien  fg  hösten  1901  tills.  m.  H. 
Marteau;  återkom  sedan  bl.  a.  1902,  1906 
och  1909.  R.  spelar  med  förkärlek  de 
nyare  franska  mästarna.  —  Sv.  biogr. 
af  honom  bl.  a.  i  Sv.  Musikt.  1901,  1906 
och   1909. 

Risolnto  (it.),  bestämt;  med  kraftigt 
anslag. 

Risonanza    (it.),   klang,  resonans. 

Risposta  (it.),  den  svarande  stämman 
i  en  fuga  (s.  d.   o.). 

Ristori,  Giovanni  Alberto,  f. 
1692  i  Bologna,  t  7.  2.  1753  i  Dresden; 
1717  kompositör  för  italienska  hoftea- 
tern  och  polska  kapellet  i  Dresden;  1733 
kammarorganist,  1746  kyrkokompositör 
och  1750  v.  kapellmästare.  R.  blef  mest 
känd  genom  sina  komiska  operor  ("Ca- 
landro"  1716,  "Don  Chisciotte",  1727)  och 
intermedier;  skref  äfven  kyrkomusik, 
kantater,  konserter  m.  m. 

Ristretto  (it.),  sammandragning.  Se 
Engfiihrung. 

Risvegliato  (it.),  muntert. 

rit.  =  ritardando. 

Ritardando  (it.),  efterhand  långsam- 
mare. 

riten.  =  ritenuto. 

Ritenente,  ritenendo  (it.),  dröjan- 
de, tillbakahållande. 

Ritenuto,  något  långsammare  än  huf- 
vudtempot. 

Ritmo   (it.),  rytm. 

Ritornell,  r  i  t  o  r  n  e  1 1  o  (it.)  återvän- 
dande; i  1400-talets  madrigal  benämning 
för  en  refrängsats;  under  1600-talet  en 
kort  instrumentalsats  inledande  en  sång 


840  Ritter— Rochlitz 

och  sedan  upprepad  mellan  hvarje  strof;  anhängare;    skref    2    operor,    flera    sym- 

förekom  ännu  i  Dacapoarian.  foniska    dikter,    en    mängd    andra    ork.- 

1.  Ritter,  Christian,  f.  c.  1650;  till-  verk  m.  m.  —  Litt.:  S.  von  Hausegger, 
hörde  hofkapellet  i  Halle  på  1670-talet  A.  R.,  1907  (R.  Strauss'  "Die  Musik").. 
och  kom  1680  till  Stockholm,  där  han  1.  4.  Frédéric  Louis  R.,  f.  22.  6.  1834 
4.  1681  anställdes  i  hofkapellet  som  en  i  Strassburg,  t  22.  7.  1891  i  Antwerpen; 
af  dess  mera  bemärkta  krafter  (sanno-  flyttade  med  föräldrarna  till  För.  Sta- 
likt  var  han  hof organist);  kallas  under  terna,  där  han  i  New  York  utvecklade 
året  1682  vice  kapellmästare  (under  Gu-  en  liflig  musikverksamhet;  utgaf  bl.  a. 
staf  Diiben);  1683 — 88  vice  kapellmästare  en  del  musikhistoriska  skrifter:  Music 
och  kammarorganist  i  Dresden;  1688 — 99  in  America,  1883;  Music  in  England, 
åter  vice  hof  kapellmästare  och  organist  1883;  Music  in  its  relation  to  intellec- 
i  Stockholm;  i  verkligheten  synes  han  tual  life,  1891;  komponerade  symfonier 
ha  varit  kapellets  chef,  enär  Gustaf  samt  annan  ork.-musik,  kammarmusik, 
Diiben    jun.    knappast   tog   någon  verk-  körverk    m.    m. 

sam  del   i  hofmusiken.    R.   drog   sig  se-  5.  H  e  r  m  a  n  n  R.,  f.  16.  9.  1849  i  Wis- 

dan  tillbaka  till  Hamburg,  där  han  än-  mar;  lärare  vid  k.  musikskolan  i  Wiirz- 

nu   1725    lefde    och    meddelade    uppgifter  burg;    uppfann    en    större     altviolin     än 

till     Matthesons     Critica     musica.      Som  den    vanliga;    gaf    instrumentet    namnet 

kompositör    synes    han    ha    åtnjutit    ett  "Viola  älta"  och  skref  1877  en  bok  där- 

ej  obetyligt  anseende  i  Tyskland  o.  Sve-  om:    "Die   Geschichte   d.   Viola   älta   und 

rige;    äfven   utöfvade    han   ett   visst    in-  die    Grundsätze    ihres    Baues";    af    hans 

flytande  på  Seb.  Bach.    De  flesta  af  hans  andra    skrifter    märkas:     "Repetitorium 

till  vår  tid  bevarade  kompositioner  fin-  der    Musikgeschichte",    1880;    "Katechis- 

nas    i    handskrift    i    Uppsala   bibi.;    huf-  mus  der  Musikästhetik"  (flera  uppl.). 

vuddelen    af    dessa    är   kyrkliga    vokal-  Riverso    (it.),   omvändt. 

kompositioner;   en   orgelkomp.   är  tryckt  Rivista     musicale     italiana, 

hos    Buchmayer   i    Riemann-festskriften.  en  känd  och  värderad  musiktidning  ut- 

—  Litt.:   en  uppsats  af  R.  Buchmayer  i  gifven  af  firman  Bocca  i  Turin  och  redi- 

Riemann-Festschrift  1909;   om  R.   i   Sve-  gerad   af   L.    Torchi;    tidningen   begynte 

rige  se  T.  Norlind,  Zur  Biographie  Chri-  1894    (delvis   äfven   på   franska)    och  har 

stian  Ritters  i  Smlb.  IMG  XII.  innehållit  värdefulla  bidrag  af  flera  af 

2.  A  u  g  u  s  t  G  o  1 1  f  r  i  e  d  R.,  f.  25.  8.  samtidens  främsta  musikforskare  och 
1811  i  Erfurt,  t  26.  8.  1885  i  Magdeburg;  musiker  (Chilesotti,  Weckerlin,  Spitta, 
orgelspelare;  elev  af  Hummel,  L.  Ber-  G.  Adler,  Pougin,  Saint-Saens,  Gevaert 
ger,  Rungenhagen  m.  fl.;  1847  domkyrko-  m.  fl.). 

org.  i  Magdeburg;  hans  berömdaste  verk  Rivolgimento      (it.),      ömvändning      af 

äro:    "Kunst   des   Orgelspiels"   I,   II   och  stämmorna   i   dubbel   kontrapunkt. 

"Zur  Geschichte  des  Orgelspiels  im  14 —  Rivoltato     (it.),     spela     från     omvändt 

18    Jahrh."    I,    II,    1884;    skref    därjämte  notblad. 

flera  orgelsonater,  variationer  och  fugor  Robert    af    Normandie,    Robert 

för  orgel,   koralböcker,   symfonier,   kam-  le  Diable,  opera  i  5  a.  af  Scribe  och  Ger- 

marmusik   m.    m.  main    Delavigne,    musik    af    Meyerbeer; 

3.  Alexander  R.,  f.  27.  6.  1833  i  premiär  å  St.  op.,  Paris  21.  11.  1831;  i 
Narva,  t  12.  4.  1896  i  Munchen;  elev  af  London  å  Drury  Lane  20.  2.  1832  ("The 
konserv,  i  Leipzig  1849—51;  ingick  1854  Demon,  or  the  mystic  branch");  sv.  öf- 
äktenskap  med  Franziska  Wagner,  en  vers.  af  B.  Crusell;  fg.  k.  t.  Sthlm  10.  5. 
släkting  till  Rich.  Wagner;  flyttade  s.  å.  1839  (200 :e  ggn  30.  3.  1890);  intill  1914 
till  Weimar,  där  han  tills.  m.  Bulow,  gifven  203  ggr;  St.  t.  Göteb.  8.  1.  1863; 
Cornelius,  Bronsart,  Raff  m.  fl.  bildade  dansk  öfvers.  af  Overskou;  fg.  k.  t. 
den  intima  kretsen  omkring  Liszt;  1856  Kphn  28.  10.  1833;  så  vidt  kändt  ej  gif- 
kapellmästare    vid    stadsteatern    i    Stet-  ven  i  Kristiania. 

tin;  flyttade  1863  till  Wiirzburg;  tillhör-  Robin    des    Bois,    fransk    titel    för 

de    1882—86    Meiningerhof kapellet;    drog  Webers  Friskytten   (s.  d.  o.), 

sig  sedan  tillbaka  till  Munchen.    R.  var  Rochlitz,    Johann     Friedrich,    f. 

en    af    nyromantiska    skolans    ifrigaste  12.  2.  1769  i  Leipzig,  f  16.  2.  1842  där;  re- 


Rockstro— Roger 


841 


daktör  för  "Allgemeine  musikalische 
Zeitung"  1798—1818  (intill  1835  medarbe- 
tare), en  tidning  som  genom  honom  vann 
berömmelse  öfver  hela  Tyskland  och  äf- 
ven  i  utlandet  lästes  med  största  intres- 
se. R.  verkade  för  Beethoven  med  så 
stor  framgång,  att  mästaren  själf  utsåg 
honom  till  sin  biograf,  något  som  dock 
R.  afböjde.  Äfven  inom  Leipzigs  musik- 
lif  i  öfrigt  tog  R.  en  verksam  del.  Hans 
mest  kända  skrift  är:  "Fur  Freunde  der 
Tonkunst",  4  bd,  1824—32  (3:e  uppl.  1868). 
R.  skref  en  del  manskvartetter;  förfat- 
tade äfven  texten  till  en  del  oratorier 
och  operor. 

Rockstro,  William  S  m  y  t  h,  f .  5.  1. 
1823  i  North  Cheam,  Surrey,  t  2.  7.  1895 
i  London;  elev  af  Bennett  och  konserv, 
i  Leipzig;  skref  en  del  kyrkomusik  och 
höll  föreläsningar  vid  R.  ac.  of  music 
samt  R.  college  of  music;  utgaf  en  mu- 
sikhistoria 1886  (ny  uppl.  1897),  en  har- 
monilära 1891,  en  lärobok  i  kontrapunkt 
1882;  uppträdde  som  musikhistorisk  för- 
fattare med  en  Händelbiogr.  1883,  en 
Mendelssohnbiogr.  1884  och  (tills.  m.  H. 
S.  Holland)  en  Jenny  Lindbiogr.  1891. 
Den  sistnämnda  öfversattes  till  svenska 
af  J.  R.  Spilhammar  1891  (2  bd).  R.  var 
äfven  medarbetare  i  Groves  musiklexi- 
kon. 

Roco  (it.),  rått,  doft. 

1.  Röda,  Ferdinand  von,  f .  26.  3. 
1815  i  Rudolstadt,  t  26.  4.  1876  på  Biilow- 
godset  vid  Kriwitz;  grundade  1855  ett 
Bachsällskap  i  Hamburg;  1857  musikdir. 
vid  univ.  Rostock;  skref  körverk  och  en 
liturgisk  handbok  1868. 

2.  C  e  c  i  1  i  o  d  e  R.,  f.  24.  10.  1865  i  Al- 
bunol  vid  Granada;  dr.  phil.  1886;  sedan 
1904  president  i  "Ateneos"  musikafdel- 
ning;  1906  medlem  af  konstakad.  i  Ma- 
drid. Af  hans  skrifter  märkas:  La  evo- 
lucion  de  la  musica,  1906;  Un  quaderno 
di  autografl  di  Beethoven  del  1825,  1907; 
Las  sonatas  de  piano  de  Beethoven,  1907 
in.    fl. 

1.  Rode,  Jacques  Pierre  Joseph,  f. 
16.  2.  1774  i  Bordeaux,  t  25.  11.  1830  å 
slottet  Bourbon,  Lot-et-Garonne;  elev 
Fauvel  och  Viotti;  uppträdde  tidigt  som 
violinist;  anställdes  som  andre  violinist 
vid  Théåtre  Feydeau  och  blef  sedan  so- 
loviolinist vid  stora  operan;  1795  violin- 
professor  vid  det  nygrundade  konserv.; 
företog     samtidigt     konsertresor    genom 


Tyskland,  Holland,  England,  Spanien: 
1803—08  i  Petersburg  som  soloviolinist 
hos  Alexander  I;  vid  denna  tid  var  A. 
F.  Berwald  hans  elev;  vistades  sedan  en 
kortare  tid  i  Paris  och  bereste  därefter 
Tyskland;  slog  sig  1814  ned  i  Bordeaux: 
var  under  den  senare  tiden  mindre  känd 
som  virtuos  och  drog  sig,  sedan  han 
1828  fullständigt  misslyckats  å  en  kon- 
sert, alldeles  tillbaka.  "R:s  talang  som 
violinspelare  är  numera  ej  annat  än  ett 
minne  förvaradt  af  konsthistorien",  sä- 
ger E.  G.  Geijer  1832  (Skr.  VIII,  34). 
R.  skref  en  mängd  violinkonserter  och 
-sonater,  hvilka  på  sin  tid  voro  mycket 
populära  och  ännu  ej  äro  helt  glömda. 
—  Litt.:   A.  Pougin,  Notice  sur  R.,  1874. 

2.  H  a  1  f  d  a  n  R.,  f.  20.  6.  1871  i  Pors- 
grund;  sångare;  utbildad  i  Milano,  Ber- 
lin, London  och  Kristiania;  har  verkat 
som  konsert-  och  operasångare  sedan 
1894  i  Kristiania  m.  fl.  platser.  Å  den 
norska  hufvudstadens  nationella  scen 
har  han  bl.  a.  uppburit  följ.  roller:  Fi- 
garo  i  "Figaros  bröllop";  Eremiten  i 
"Vaeringarne";  Don  Juan;  Toreadoren; 
Marcello  i  "Bohéme";  Surcouf;  konsuln 
i  "Madame  Butterfly".  R.  deltog  som 
solist  i  sångarfärden  till  Paris  1900,  Kri- 
stiania handelsstands  sångarfärd  till  Gö- 
teborg 1901,  Stockholm  1903,  Nordland 
1904,  Berlin,  Hamburg  och  Köpenhamn 
1910. 

Rodolphe,  Jean  Joseph,  f .  14.  10. 
1730  i  Strassburg,  t  18.  8.  1812  i  Paris; 
hornvirtuos;  1784  harmoniprofessor  vid 
det  nygrundade  École  royale  de  chant; 
1799—1802  professor  i  musiklära  vid  kon- 
serv.; skref  hornkonserter,  violinduetter, 
teoretiska  arbeten  samt  flera  operor. 

Roede,  Halfdan  Nobel,  f.  4.  11.  1877 
i  Kristiania;  pianist;  har  utgifvit  en  del 
dansmusik  ("L'amour  qui  pleure",  "Cha- 
grin  d'amour",  "Valse  Nobel"  m.  fl.). 

Roger,  Gustave  Hyppolyte,  f. 
17.  12.  1815  i  La  Chapell  i  St.  Denis,  t 
12.  9.  1879  i  Paris;  operasångare  (tenor); 
debuterade  1838  vid  Op.-com.  och  var 
sedan  anställd  där;  1848  anställd  vid  St. 
op.,  där  han  1849  uppbar  Profetens  roll; 
gaf  efter  1850  talrika  gästroller  i  Tysk- 
land; uppträdde  efter  1859  mindre  ofta; 
1868  sångprofessor  vid  konserv.;  utgaf 
1880:  Le  carnet  d'un  tenor.  —  Litt.:  A. 
Laget,  R.,  1865. 


842  Rogert— Roman 

Rogert,    D  i  1 1  e  v    Ludvig,    f.    11.    4.  flera    biografier    öfver    norska    musiker 

1742  i  Utterslev,  Laaland,  t  9.  3.  1813  som  samt  musikkritiska  uppsatser, 

landsdommer   i    Rönne,    Bornholm;    upp-  Roland,    opera    i    3    a.    af    Quinault, 

gifves  ha  komponerat  melodien  till  Joh.  omarb.  af  Marmontel,  musik  af  N.  Pic- 

Ewalds  "Kong  Christian  stod  ved  höien  cini;  texten  hade  samtidigt  (1775)  öfver- 

mast".     Joh.    Hartmann    harmoniserade  lämnats    åt    Gluck,    som    dock    förstörde 

den    och    skref    själf    en    annan    melodi  sitt  väl  begynta  verk,  så  snart  han  fick 

tämligen  lik  R:s.  vetskap    om    konkurrensen;    R.    var    P:s 

Rohrflöte  (t.),  rörflöjt  (s.  d.  o.).  första  franska  opera;  premiär  å  St.  op., 

Roi  des  violons,  åldermannen  i  violini-  Paris  27.  1.  1778;  sv.  öfvers.  af  A.  F.  Ri- 

sternas  skrå  i  Paris  sedan  skråets  grun-  stell;  k.  t.  Sthlni  (Bollhusteatern)  10.  12. 

dande   14.9.1321;    skrået   förvärvade   1330  1781;  intill  1806  gifven  27  ggr  å  sv.  kgl. 

egen   tomt   och   byggde   där  ett  hus   för  scenen. 

äldre  fattiga  musiker;  byggnaden  helga-  Rolandt,  H  e  d  w  i  g,  f .  2.  9.  1858  i  Graz; 

des  åt  St.   Julien   och  benämndes  sedan  koloratursångerska;     debuterade    1877     i 

"Confrérie  de  St.  Julien  des  ménétriers"  Wiesbaden   och   engagerades   sedan   där; 

och  dess  högste  ledare  "rois  des  ménétri-  har  sjungit  flerstädes  i  Tyskland  såväl  i 

ers",   "roi   des   ménétriers   du   royaume",  teater    som    konsertsal    med    stor    fram- 

eller  "roi  des  violons".    Skrået  hade  än-  gång;  ingick  1883  äktenskap  med  C  h  a  r- 

nu    in    på    1500-talet    stor    betydelse    och  les  Schaaf. 

uppgick   under  1600-talet   så   småningom  Rolla,   A  1  e  s  s  a  n  d  r  o,   f.   22.   4.   1757   i 

i  hofkapellet  ("vingt-quatre  violons").  Pavia,  f  15.   9.  1841  i  Milano;   violinist; 

Roi  l'a  dit,  Le,  se  Kungen  har  Paganinis  lärare;  1782  solist  å  altviolin 

sagt    det.  vid  hofvet  i  Parma;  1802  kapellmästare 

Rojahn,  norsk  musikersläkt  härstam-  vid  Scalateatern  i  Milano;  komponerade 
mande  från  Tyskland;  Johan  Fried-  konserter  för  violin  samt  för  altviolin, 
rich  Gottlieb  R.  (f.  1798)  medfölj-  stråkkvartetter,  violinduetter  m.  m. 
de  en  orkester,  "Harz-Verein",  till  Lyn-  Rolland,  R  o  m  a  i  n,  f.  29.  1.  1868  i  Cla- 
gör  i  Norge,  dit  den  anlände  1840.  F.  mecy,  Niévre;  fil.  dr.  1895;  historielärare 
G.  R.  blef  sedan  kontrabasist  i  Kri-  vid  École  normale  supérieure  i  Paris; 
stiania  teaterork.  Hans  söner  voro:  organisatör  och  ledare  af  musikafdel- 
Friedrieh  Wilhelm  R.  (först  vio-  ningen  vid  École  des  hautes  études  so- 
linist  i  Kr.  teaterork.;  senare  organist  i  ciales;  höll  där  musikhistoriska  föreläs- 
Skien),  August  Ferdinand  R.  (först  ningar;  organiserade  den  första  interna- 
violinist i  Kr.  t.-ork.,  sedan  kapellmäst.  tionella  musikhistoriska  kongressen  i 
vid  Bergens  nationella  scen;  fr.  1859  Paris  1900.  Af  hans  mycket  fullödiga 
organist  och  musikdir.  i  Kristianssand)  skrifter  i  musikhistoria  märkas:  Les 
och  Ernst  R.  (f  som  violinist  i  Sthlm).  origines  du  théåtre  lyrique  möderne 
Aug.  R:s  söner  äro:  Ingarth  R.  (or-  (Hist.  de  1'opéra  en  Europé  avant  Lully 
ganist  i  Haugesund)  och  Gottlieb  F  e  r-  et  Scarlatti),  1895;  Vie  de  Beethoven, 
din  and  R.  Denne  sistnämnde  är  född  1907;  Musiciens  d'autrefois,  1908;  Le 
26.  4.  1860  i  Kristianssand;  student  1878,  théåtre  musical  de  la  renaissance  ita- 
cand.  theol.  1887;  elev  af  fadern  samt  lienne,  1904.  R.  har  under  senare  åren 
Peter  och  L.  M.  Lindeman;  studerade  vi-  gjort  sig  känd  äfven  utanför  Frankrikes 
dåre  under  Homeyer  i  Leipzig  1893  och  gränser  såsom  romanförfattare  ("Jean 
Alfieri  (sång)  i  Berlin  1896—97;  1887  or-  Christophe",  1905—08)  och  dramatiker 
ganist  och  sånginstruktör  i  Tönsberg;  ("Danton",  1900;  "Le  14  Juillet",  1902). 
1907—13  ordf.  i  Norges  org.-for.;  har  Skriftställarverksamheten  har  de  sena- 
skrifvit  en  del  sånger  och  tillfällighets-  ste  åren  tagit  hela  hans  tid  i  anspråk, 
kompositioner,  konserterat  flerstädes  i  Rollo  (it.),  trumvirfvel. 
hemlandet  och  äfven  hållit  musikhisto-  Roman,  Johan  Helmich,  hofka- 
riska  föredrag;  utgaf  Kortfattet  haandb.  pellmästare,  tonsättare,  kallad  "svenska 
om  orglet,  Kr.  1891;  Haandb.  om  pianoet,  musikens  fader",  f.  i  Stockholm  den  26. 
Kr.  1892;  Hist.  oversigt  över  musikfor-  10.  1694,  t  19.  10.  1758  i  Haraldsmåla,  Kal- 
holdene  i  Kristianssand,  1892;  Tönsberg  mar  län;  var  son  af  hofkapellisten  J  o- 
Sangf orening  (Festskrift  1896);  dessutom  han  Roman  och  dennes  maka  Catha- 


843 


rina  Margaretha  von  Elsvich.  Han  er- 
höll en  grundlig  undervisning  såväl  i 
den  humanistiska  som  i  den  musikali- 
ska vetenskapen.  Om  den  förra  talar 
hans  omfattande  språkliga  kunskaper, 
om  den  senare,  att  han  redan  vid  sju 
års  ålder  fick  äran  att  spela  violin  in- 
för hofvet,  hvarvid  han  särskilt  väckte 
prinsessan,  sedermera  drottning  Ulrika 
Eleonoras  intresse.  1710  anställdes  han 
i  hofkapellet  men  lyckades  1714  erhålla 
nyssnämnda  furstinnas  ekonomiska  hjälp 
till  att  göra  en  studieresa  till  London, 
där  han  vistades  i  sex  år,  åtnjutande 
undervisning  af  Attilio  Ariosti  och  S. 
Chr.  Pepusch  och  väckande  allmän  be- 
undran för  sin  konst  som  oboe-  och  vio- 
linspelare, hvilken  inbragte  honom  ti- 
teln "den  svenske  virtuosen".  Uppgiften, 
att  han  äfven  studerat  för  Handel, 
som  då  var  Londons  största  musikgeni, 
har  ej  kunnat  verificerats,  men  däremot 
synes  han  hafva  tagit  djupa  och  varak- 
tiga intryck  äfven  af  denne  mästares 
konst.  Genom  Pepusch,  grundaren  af 
"Academy  of  ancient  music"  fördes  E:s 
smak  på  gedigna  vägar,  och  sedan  den- 
ne vunnit  anställning  som  organist  och 
kompositör  vid  hertigens  af  Chandos 
kyrkokapell,  fick  helt  visst  R.  också  till- 
fälle att  där  studera  den  kyrkliga  ton- 
konstens  former. 

Vid  en  soaré  hos  den  ryktbare  herti- 
gen af  Marlborough  väckte  R:s  spel  så- 
dant intresse  hos  hertigen  af  Newcastle, 
att  denne  anställde  honom  från  år  1717 
vid  sitt  hof  "som  gentleman"  —  en  vär- 
desättning af  hans  konst  och  person- 
lighet, som  ej  bör  lämnas  obeaktad.  R. 
åtnjöt  här  stor  välvilja  och  endast  med 
svårighet  lyckades  han  utverka  att  få 
följa  den  på  diplomatisk  väg  honom 
meddelade  kallelsen  att  återvända  till 
Stockholm,  i  februari  1720.  Han  återin- 
trädde nu  i  tjänstgöring  vid  hofkapellet, 
där  han  i  slutet  af  följande  år  blef  vice 
kapellmästare  och  år  1729  ordinarie.  R:s 
uppgifter  såsom  hofkapellmästare  in- 
rymde äfven  att  komponera  musik  för 
allehanda  festliga  händelser  vid  hofvet, 
hvarför  också  bland  hans  kvarlåtenskap 
finnes  en  hel  del  s.  k.  tillfällighetsmusik 
(se  förteckningen).  Hans  ära  är  emel- 
lertid att  hafva  ryckt  upp  musiklifvet 
inom  Stockholm  till  en  förut  oanad  om- 
fattning.   Själf  meddelade  R.   (enl.  Hiil- 


phers),  att  han  drifvit  upp  kapellet  från 
20  till  100  man.  Denna  uppgift  bestyr- 
kes ej  af  kapellets  räkenskaper,  då  ka- 
pellet i  det  yttre  synes  ha  varit  lika  så 
väl  på  1720-  som  1750-talen,  men  troligen 
afsåg  R.,  att  med  hufvudstadens  privata 
musiker  som  hjälp  kunde  orkester  och 
kör  bestiga  sig  till  100  personer.  Om 
storartade  musikuppföranden  under  R:s 
ledning  tala  ej  blott  samtida  krönikor 
utan  äfven  utländska  lexica,  (E.  L.  Ger- 
ber,  m.  fl.).  Det  torde  här  böra  tilläggas, 
att  R.  finnes  omnämnd  redan  i  J.  G. 
Walthers  "Musikalisches  Lexicon"  år 
1732.  Bland  verk,  som  R.  introducerade 
i  den  sv.  hufvudstaden  må  nämnas  Hän- 
dels oratorier  "Acis  och  Galathea"  och 
"Esther".  —  R:s  varmaste  håg  låg  åt 
den  andliga  musiken,  där  han  också 
gjort  den  största  och  mest  betydande  in- 
satsen som  tonsättare  och  förskaffat  sig 
vedermälet  "svenska  kyrkomusikens  fa- 
der". Epitetet  torde  dock  mera  närma 
sig  det  riktiga,  om  man  öfversätter  Abr. 
Hulphers'  latinska  ord  "sacrae  musices" 
med  den  andliga  musikens.  Han  har 
dessutom  i  dessa  andliga  sånger  fram- 
trädt  som  en  målmedveten  och  entusias- 
tisk främjare  af  det  svenska  språket, 
som  på  den  tiden  låg  i  lägervall  åtmin- 
stone som  skriftspråk.  Med  öppen  blick 
för  tidens  kraf  närde  han  äfven  tanken 
att  grunda  ett  "seminarium  musicum" 
—  en  idé,  som  af  hans  elev  kapellmästa- 
ren Ferd.  Zellbell  d.  y.  och  andra  mu- 
sikvänner sedermera  förverkligades  och 
hvarigenom  Roman  äfven  kan  tillerkän- 
nas epitetet  "Svenska  Musikaliska  Aka- 
demiens  fader". 

Roman  hade  då  emellertid  redan  skat- 
tat åt  förgängelsen.  Hans  hälsa,  som 
varit  vacklande,  sökte  han  återvinna  i 
samband  med  en  studieresa  åren  1735— 
37,  hvarvid  han  i  England,  Frankrike 
och  Italien  återknöt  eller  stiftade  be- 
kantskap med  den  tidens  största  ton- 
konstnärer, men  redan  1745  trädde  han 
tillbaka  från  sin  hofkapellmästarebe- 
fattning  oph  drog  sig  med  titeln  kungl. 
hofintendent  tillbaka  till  sin  egendom 
Haraldsmåla  i  Kalmar  län.  Han  syssel- 
satte sig  äfven  där  med  komposition  och 
slutade  sina  dagar  den  19  oktober  1758,  i 
följd  af  kräfta. 

Lika  stor  som  utöfvande  konstnär,  han 
trakterade   själf   alla   då   brukliga   orke- 


844 


Romans — Romantiska  skolan 


sterinstrument,  och  som  orkesterledare 
var  han  som  personlighet.  En  varm  if- 
rare  för  svenskhet  i  ord  och  skrift  var 
han  därjämte  en  from  och  blygsam  man, 
som  aldrig  sökte  tränga  sig  fram,  men 
ock  därigenom  förvärfvade  sig  sin  sam- 
tids aktning  och  eftervärldens  beundran. 
Som  bevis  härpå  må  äfven  anföras  att 
han  1740  kallades  till  ledamot  af  den  då 
nystiftade   Vetenskaps-Akademien. 

Till  firande  af  hans  minne  hölls  på 
Riddarhuset  den  30  maj  1767  en  stor 
minnesfest,  hvarvid  af  hofsekreteraren 
Abr.  Sahlstedt  hölls  en  vacker  parenta- 
tion  öfver  Roman  och  uppfördes  af  de 
bästa  förmågor  som  solister  och  hofka- 
pellet  med  förstärkning  (under  Zellbell 
d.  y.)  några  af  Romans  egna  tonverk. 

R:s  tonsättningar  föreligga  hufvudsak- 
ligen  i  manuskript,  till  större  delen  be- 
fintliga i  Mus.  Akademiens  bibliotek, 
men  äfven  kringspridda  på  många  håll: 
Uppsala  univ.  b.,  Kungl.  bibi.,  K.  Tea- 
terns bibi.,  Musik-hist.  museet  i  Sthlm, 
äga  flera  arbeten  af  Roman  och  till  Åbo 
univ.  donerades  1749  en  hel  del  verk  om 
hvars  tillvaro  man  ännu  ej  lyckats  vin- 
na någon  bekräftelse,  då  de  möjligen 
förkommit  vid  nämnda  univ.-s  brand  år 
1827. 

Romans  tonverk  omfatta:  15  tillfällig- 
hetsstycken för  ork.  el.  kör  med  orkester. 
Af  dessa  äro  3  ej  anträffade  (vid  Fredrik 
1:8  kröning  2.  3.  1720,  vid  Ulrika  Eleono- 
ras bisättning  1741  och  vid  arfprins 
Gustafs  födelse  1746).  Af  de  13  i  behåll 
varande  äro  10  kantater  för  kör  och  or- 
kester komponerade  för  följande  festtill- 
fällen: konungens  födelsedag  1725,  drott- 
ningens födelsedag  1726,  27  och  30,  "taf- 
felmusik"  1727,  vid  konungens  återkomst 
från  arf länderna  1731,  kon.  Fredrik  I:s 
begrafning  1751,  Ad.  Fredriks  kröning 
s.  å.,  "nyårsmusik"  1754.  En  suite  i  24 
satser  för  stor  orkester  (utan  kör)  skrefs 
till  k.  bilägret  1744  och  en  suite  för 
stråkorkester  till  en  fest  hos  ryske  mi- 
nistern grefve  Golovin  (utan  årtal).  Af 
hans  öfriga  verk  märkas  följande  in- 
strumentala: 21  symfonier,  2  "Sinfonie 
da  chiesa",  1  "ouvertura  di  chiesa",  5  an- 
dra ouverturer,  5  suiter,  2  concerti 
grossi,  5  violinkonserter,  1  konsert  f. 
oboe  d'amore,  1  trio  för  2  oboer  och 
basso,  17  triosonater,  1  flöjtsonat,  12  so- 
nater för  violone,  flöjt  o.  klaver  (tryckta 


1727),  1  canon  (trio),  1  stråkkvartettsats, 
1  introduzione  f.  stråkkvartett,  diverse 
smärre  stycken  för  pianosolo,  violinsolo, 
duetter  för  violin  m.  fl.  De  vokala  om- 
fatta flera  kyrkliga  tonalster:  svenska 
mässan  för  soli,  kör  o.  ork.,  3  kyrkokan- 
tater, flera  andliga  sånger  och  psalmer 
för  soli,  kör  o.  ork.,  andliga  solosånger 
med  b.  c;  världsliga  solosånger  m.  m. 

Litt.:  Hufvudkällan  för  R:s  lif  och 
komposition  är  numera  P.  Vretblads 
grundliga  och  omfattande  bok  "J.  H.  R. 
1694—1758,  Sv.  musikens,  fader"  I,  II, 
1914  (den  här  meddelade  R:biografien  ut- 
gör till  största  delen  ett  af  P.  Vretblad 
för  detta  lex.  utarbetadt  sammandrag); 
dessförinnan  skrefs  en  biografi  af  Fr. 
Cronhamn  i  anmärkningarna  till  prins 
Oscars  högtidstal  i  Mus.  ak.,  1885  (äfven 
i  särtryck);  en  samtida  källa  är  Abr. 
M.  Sahlstedts  "Äreminne"  1767;  Htil- 
phers  har  några  medd.  af  vikt  om  R.  i 
sin  Hist.  afh.  om  musik,  1773;  en  del  nya 
bidrag  till  R.-forskningen  förekomma 
äfven  i  T.  Norlind,  Sv.  musikhistoria, 
1901. 

Romans,  benämning  på  en  sång,  hvars 
karaktäristiska  del  hufvudsakligen  är 
texten  och  hvars  innehåll  närmast  är  en 
känslofull  kärleksdikt.  Under  1800-talets 
förra  del  blef  ordet  rätt  ofta  en  be- 
teckning för  en  folkvisdikt  med  ridder- 
ligt tema  af  balladkaraktär.  Denna  r. 
stod  äfven  den  medeltida  dikten  r.  nära. 
Instrumentalr.  förekommer  fr.  o.  m.  1770- 
talet  inom  symfonien  o.  ersätter  där  an- 
dantesatsen.  En  sådan  r.  har  redan  Dit- 
tersdorf  1773  (Ess-durssymf.)  och  Mozart 
har  äfven  en  sådan  i  sin  D-mollskonsert 
f.  p.  Beethoven  skref  2  romanser  för 
violin  o.  ork.  (op.  40,  50)  och  Schumann 
3  romanser  (op.  28).  Att  fullt  bestämma 
instrumentalas  karaktär  är  ej  möjligt. 
Schumann  synes  närmast  ha  tänkt  på 
den  vokala  balladen,  och  betecknar  där- 
för en  af  sina  r.:  "In  Legendenton".  Hos 
de  äldre  mästarna  är  instr.-r.  blott  en 
vanlig  andantesats  lika  med  den  i  sym- 
foniformen förekommande.  —  Ett  försök 
till  karaktärisering  af  sångr.  gör  Spitta 
i  sin  uppsats:  "Ballade"  (Musikwiss. 
Aufsätze,  1894  s.  403  ff.). 

Romantiska  skolan,  den  efter  Beetho- 
ven följande  hufvudsakligen  i  Tyskland 
utbildade  riktningen  inom  tonkonsten 
med.    representanterna:    Weber,    Marsch- 


Romberg 


845 


ner,  Spohr,  Mendelssohn.  Nära  roman- 
tikerna står  äfven  Schubert,  eliuru  han 
kommer  det  klassiska  idealet  närmare. 
Rom.  skolans  idéer  framträdde  först  och 
tydligast  inom  operan,  där  rom.  diktar- 
skolans åsikter  om  ämnesvalet  kunde 
göra  sig  gällande.  I  detta  hänseende 
äro  Weber  och  Marschner  rom.  sk:s  huf- 
vudrepresentanter.  Mendelssohns  roman- 
tik står  i  sträfvan  efter  formrenhet  och 
klarhet  i  uttrycket  nära  den  klassiska 
riktningen.  För  romantikerna  hade  in- 
strumentalmusiken större  betydelse  än 
den  vokala,  och  orkesterkoloriten  med 
målning  af  naturstämningar  i  toner 
eftersträfvades  särskildt.  I  detta  hän- 
seende kom  skolan  att  få  en  stor  bety- 
delse för  orkesterns  individualisering. 
För  vokalmusiken  blef  den  ej  lika  vik- 
tig, enär  särskildt  körformerna  vunno 
föga  förståelse.  För  solosången  inträdde 
visserligen  en  gyllene  period,  i  hvilken 
den  enkla  visan  spelade  en  viktigare  roll 
än  den  konstmässiga  arian.  Den  musi- 
kaliska rom.  sk.  stod  i  allmänhet  ej  i 
fiendskap  till  den  klassiska  riktningen. 
Såväl  Mendelssohn  som  Spohr  voro  af- 
gjorda  vänner  af  1700-talets  klassiker 
(Bach,  Handel,  Mozart,  Beethoven).  De 
nyss  nämnda  romantikerna  kommo  där- 
för snart  att  bilda  ett  mera  konservativt 
parti  med  dyrkan  af  de  gamla  mästarna. 
Mot  detta  skapades  snart  ett  nytt,  "ny- 
romantiska skolan",  med  sträfvan  att  in- 
om musiken  förverkliga  diktarskolans 
kärlek  till  det  obegränsade,  mystiken, 
stämningen.  För  dessa  blef  den  musi- 
kaliska formen  blott  det  hämmande, 
återkallande,  och  uttrycksfullheten,  det 
målande,  beskrifvande,  hufvuduppgif- 
ten.  En  af  rom.  sk:s  främste  män,  Rob. 
Schumann,  blef  här  utgångspunkten  för 
den  nya  riktningen.  Efter  honom  följde 
såsom  nyromantiska  skolans  främste 
Berlioz,  Liszt,  Wagner.  —  En  kort  öfver- 
sikt  af  rom.  sk:s  verksamhet  lämnar  E. 
Istels  bok:  Die  Bliitezeit  d.  mus.  Roman- 
tik in  Deutschland,  1909. 

1.  Romberg,  Andreas,  f.  27.  4.  1767 
i  Vechta,  Mönster,  t  10.  11.  1821  i  Gotha; 
violinist  och  kompositör;  företog  tills, 
med  sin  kusin  Bernhard  R.  (violon- 
cellisten)  talrika  konsertresor,  och  hade 
kortare  tid  anställning  i  Paris  och  Bonn; 
lefde  1801—15  i  Hamburg  och  blef  sedan 
Spohrs    efterträdare    som    hofkapellmä- 


stare  i  Gotha;  af  hans  talrika  komposi- 
tioner (operor,  körverk,  symfonier,  kon- 
serter, kammarmusik  m.  m.)  är  numera 
endast  "Das  Lied  von  der  Glocke"  (Schil- 
ler)  för  kör  och  ork.  närmare  bekant.  — 
Litt.:  Rochlitz,  Fur  Freunde  d.  Tonkunst 
I,  1824. 

2.  Bernhard  E„  den  förres  kusin, 
f.  12.  11.  1767  i  Dinklage,  Oldenburg,  t  13. 
8.  1841  i  Hamburg;  sin  samtids  måhända 
främste  violoncellist;  företog  i  början 
tills.  m.  kusinen  sina  konsertresor;  blef 
1800  violoncellprofessor  vid  konserv,  i 
Paris,  sedan  han  å  flera  konserter  i  sta- 
den vunnit  lysande  framgångar;  lämna- 
de 1803  denna  befattning  och  slog  sig 
ned  i  Hamburg;  1805  solocellist  i  hof- 
kapellet  i  Berlin;  företog  1806  talrika 
konsertresor,  som  bl.  a.  förde  honom  till 
Sverige,  där  han  lät  höra  sig  såväl  i 
hufvudstaden  som  landsorten;  hans  po- 
pularitet i  Norden  var  sedan  alltid  stor 
(LMA  1813);  1815—19  hof kapellmästare  i 
Berlin;  drog  sig  sedan  tillbaka  till  Ham- 
burg; ännu  1839  konserterade  han  i  Pa- 
ris och  London.  Af  hans  kompositioner 
blefvo  hans  violoncellkonserter  o.  styc- 
ken för  violoncell  och  ork.  mest  kända. 
—  Litt.:   Allg.  Musikz.  XI,  153. 

Romeo  och  Julia,  opera  i  5  a., 
text  af  Barbier  och  Carré,  musik  af  Gou- 
nod;  musiken  af  kompositören  själf  de- 
dicerad svenske  konungen  Karl  XV; 
premiär  å  Théåtre  Lyrique,  Paris  27.  4. 
1867;  London,  Cov.  Gärd.  s.  å.  11.  7.;  sv. 
öfvers.  af  Ernst  Wallmark;  fg.  k.  t. 
Sthlm  11.  6.  1868  (150:e  ggn  2.  3.  96; 
250:de  ggn  16.  3.  1911;  269  ggr  intill  1914); 
dansk  öfvers.  af  Holger  Drachmann;  fg. 
k.  t.  20.  3.  1888;  synas  ej  ha  varit  gif- 
ven  i  Kristiania.  —  Bellinis  opera  med 
samma  namn  (äfven  under  titeln:  I  Ca- 
puletti  ed  i  Montecchi"),  text  af  F.  Ro- 
mani, hade  sin  premiär  i  Venedig  11.  3. 
1830  (skrifven  för  Rubini  och  systrarna 
Grisi).  Denna  opera  synes  ej  ha  varit 
i  Stockholm  gifven,  däremot  uppfördes 
den  å  St.  t.  Göteborg  26.  1.  1862;  någon 
särskild  öfvers.  synes  ej  ha  varit  till 
hands;  J.  Philipsson  (tr.  af  Göteb.  H. 
o.  Sj.  T.  1862)  utgaf  som  ersättning  ett 
sammandrag  af  innehållet;  dansk  öfvers. 
af  N.  C.  L.  Abrahams  ("Familierne  Mon- 
tecchi og  Capulet");  fg.  k.  t.  Kphn  3. 
4.  1846;  ej  gifven  i  Kristiania.  —  En 
äldre  bearb.  af  det  Shakespeareska  dra- 


846 


Romerska  skolan— Rore 


mat  af  J.  A.  de  Ségur  d.  y.  erhöll  mu- 
sik af  Steibelt;  premiär  å  Théåtre  Fey- 
deau,  Paris  10.  9.  1793;  sv.  öfvers.  af  C. 
G.  Nordforas;  fg.  k.  t.  Sthlm  30.  1.  1815 
(intill  1835  gifven  29  ggr);  dansk  öfvers. 
af  N.  T.  Bruun;  fg.  k.  t.  Kphn  18.  4.  1806 
(gifven  endast  8  ggr).  —  Berlioz'  femte 
symfoni  bär  titeln:  "Roméo  et  Juliette. 
Symphonie  dramatique  avec  choeurs, 
solos  de  chant,  et  prologue  et  récitatif 
choral,  op.  17"  (dedic.  Paganini);  texten 
är  af  B.  själf  (versifierad  af  Emil  De- 
schamps);  komp.  1839;  gifven  fg.  å  en 
konserv.-konsert  24.  11.  1839.  —  En  sym- 
fonisk dikt  af  Tschaikowski  bär  äfven 
titeln  "R.  o.  J.";  gifven  fg.  i  Moskva  4. 
3.  1870  (musiken  1881  något  reviderad). 
Romerska  skolan,  kretsen  af  musiker, 
hvilka  förde  Palestrinastilen  vidare. 
Denna  stils  utmärkande  kännetecken  var 
enkel,  högtidlig  värdighet,  strängt  be- 
varande af  det  vokala  elementet  och  ute- 
slutande af  hvarje  instrument.  Beto- 
nandet af  det  rent  vokala  ledde  till  bort- 
tagande af  hvarje  melodisk  utsiring 
och  sträfvan  efter  mäktiga  körverknin- 
gar  på  mångstämmighetens  grund.  Så 
som  representanter  för  denna  stil,  efter 
Palestrina,  märkas:  G.  M.  och  G.  B.  Na- 
nino,  G.  Allegri,  A.  Brunelli,  M.  Koma- 
no,  A.  Cifra,  P.  F.  Valentini. 

1.  Romin,  bryggare  och  rådman  i  Vis- 
by under  andra  hälften  af  1700-talet; 
skref  flera  folkliga  polskor,  hvilka  å  fä- 
derneön vunno  stor  popularitet.  Se  J. 
Bagge,  Gotlandspolskor  nr  2;  J.  A. 
Hägg,  Gotlandspolskor  nr  2. 

2.  Carl  R.,  den  föreg:s  son,  f.  10.  3. 
1772  i  Visby  t  14.  12.  1847;  violinist  i  hof- 
kapellet  i  Sthlm  1804 — 31;  komponerade 
i  likhet  med  fadern  polskor,  hvilka  på 
Gotland  ofta  spelades.  Se  J.  Bagge,  Got- 
landspolskor  nr   8. 

Rompriset,  utdelas  årligen  i  Paris  af 
Académie  des  Beaux-Arts  (en  afdeln. 
under  Institut  de  France)  åt  en  ung  mu- 
siker såsom  belöning  för  en  inlämnad 
komposition.  Priset  består  däri,  att  sta- 
ten öfvertager  musikerns  vidare  utbild- 
ning under  4  år.  Han  sändes  till  Rom, 
där  han  får  bo  i  Villa  Medici  ("Acadé- 
mie de  France",  grundad  1666  af  Ludvig 
XIV).  Priset  stiftades  vid  akademiens 
reorganisation  1803  och  har  innehafts  af 
en  mängd  betydande  franska  kompositö- 
rer.   Af  de  mera  kända  kunna  nämnas: 


Hérold  1812,  Benoist  1815,  Halévy  1819, 
Guiraud  1827,  Berlioz  1830,  Thomas  1832, 
Gounod  1839,  Massé  1844,  Bizet  1857,  Du- 
bois  1861,  Massenet  1863,  Vidal  1883,  De- 
bussy  1884,  Leroux  1885,  Charpentier  1887. 
—  Samtliga  prisbelönta  kompositioner 
finnas  i  handskrift  i  konserv.-bibl., 
Paris.    Endast  några  få  äro  tryckta. 

Ronde  (fr.),  hel  taktnot. 

Rondino,  rondoletto  (it.),  litet 
rondo. 

1.  Rondo.  En  medeltida  konstform 
inom  mensuralmusiken,  där  senare  de- 
len af  stycket  utgör  en  upprepning  af 
första  med  omkastade  stämmor.  Se  här- 
om T.  Norlind,  Schwed.  Schullieder,  s. 
593  f.,  där  två  svenska  r.-melodier  med- 
delas. —  2.  En  medeltida  växelsång  med 
solo  och  svarande  kör.  —  3.  SlutsatseD 
i  sonatformen  med  ständigt  återkom- 
mande tema,  för  hvarje  gång  varierad! 
olika.  I  allmänhet  framträder  ett  inle- 
dande hufvudtema,  till  hvilket  sedan  ett 
bitema  slutar  sig,  ofta  åtföljdt  af  flera 
andra  tema.  Hufvudtemat  bildar  det 
centrala,  som  ständigt  varieradt  åter- 
kommer. Denna  r.-form  utbildades  un- 
der 1700-talet. 

Ronsard,  Pierre  de,  f.  10.  9.  1524  i 
Vendomois,  t  27.  12.  1585;  diktare;  hans 
lyriska  dikter  sattes  mycket  ofta  i  mu- 
sik af  samtida  franska  kompositörer.  — 
Litt.:  J.  Tiersot,  R.  et  la  musique  de  son 
temps,  Smlb.  IMG.  IV. 

Ronström,  Jenny,  f.  15.  9.  1838  i  Kö- 
penhamn; pianist;  elev  af  A.  Rée  och 
J.  C.  Gebauer  samt  Kullaks  ak.,  Berlin 
1873—74;  grundade  1.  10.  1874  en  musik- 
skola i  Kphn,  som  länge  åtnjöt  högt 
anseende.  R.  uppträdde  ofta  vid  kon- 
serter, dels  som  pianist  dels  som  sånger- 
ska. 

Rore,  C  i  p  r  i  a  n  o  de,  f.  1516  i  Ant- 
werpen,  t  1565  i  Parma;  elev  af  Willa- 
ert  i  Venedig,  kapellsångare  i  Marcus- 
kyrkan,  1553—58  vid  hofvet  i  Ferrara, 
sedan  i  Antwerpen;  1561  hof kapellmä- 
stare i  Parma,  en  plats  som  han  2  år  se- 
nare utbytte  mot  kapellmästarebefatt- 
ningen vid  Marcuskyrkan  efter  Willa- 
ert;  1564  åter  i  Parma.  R.  var  en  af 
Willaertstilens  främste  representanter. 
Af  hans  kompositioner  märkas  flera  böc- 
ker madrigaler  (1542,  1551,  57,  77  m.  fl. 
år),  motetter  (1544,  45,  49),  mässor  (1566), 
en  Johannespassion  (1557),  Sacrae  cantio- 


Rosa — Rosén 


847 


nes  (1573,  95)  m.  ni.  Mest  kända  blefvo 
hans  1542—66  utgifna  "Madrigali  croma- 
tici". 

Rosa,  (Ro  se),  Carlo  (Carl  August 
Nicolas),  f.  21.  3.  1842  i  Hamburg,  t  30. 
4.  1889  i  Paris;  elev  af  konserv,  i  Leip- 
zig och  Paris;  1863  konsertmästare  i 
Hamburg;  uppträdde  1865  i  London  och 
begaf   sig   sedan   till   Amerika,   där   han 

1867  ingick  äktenskap  med  sångerskan 
Euphrosyne  Parepa  (f.  7.  5.  1836 
i  Edinburgh,  t  21.  1.  1874  i  London); 
grundade  ett  operasällskap  med  henne 
som  primadonna;  återvände  1871  till 
Europa,  där  "Carl  Rosa  Opera  Company" 
blef  en  permanent  och  ansedd  institu- 
tion i  Englands  musiklif. 

Rosalie,  se  Schusterfleck. 

Rosamunde,  romantisk  opera  i  4 
a.,  text  af  Wilhelmine  Christine  von 
Chezy,  musik  af  Fr.  Schubert  (op.  26); 
pr.  Theater  an  der  Wien  20.  12.  1823.  Vid 
premiären  spelades  Alfonso  und  Estrel- 
la-ouverturen  som  inledning  till  styc- 
ket. Den  nu  så  berömda  R.-ouv.  var 
ursprungligen  komponerad  för  melodra- 
mat "Zauberharfe"  (uppf.  19.  8.  1820). 
R.-ouv.    trycktes   fg.   1828    (p.   4   händer). 

Rosbeck,  Frans  Gustaf  Bern- 
hard, f.  17.  8.  1827  i  Stockholm,  t  där 
24.  11.  1887;  oboist  i  hof kapellet  sedan 
1861;    musikdirektör    vid    Svea    lif garde; 

1868  lärare  i  blåsinstrument  och  mässing 
vid  konserv.  LM  A.  1879;  äfven  skicklig 
klarinettist. 

Rosé,  Arnold  Josef,  f.  24.  10.  1863  i 
Jassy;  violinist;  elev  af  Heissler;  1881 
konsertmästare  vid  hof  operan  i  Wien; 
medverkade  fr.  1888  åtskilliga  gånger 
vid  Bayreuthfestspelen;  grundade  i 
Wien   en   berömd   stråkkvartett. 

Roseli,  Elis  August,  f.  8.  10.  1865 
i  Grums,  Värml.;  org.-ex.  Sthlm  1890; 
musiklär.-  och  kantorsex.  1895;  elev  å 
violin  af  L.  J.  Zetterqvist;  v.  organist  i 
Jakob  1893  och  i  Östermalm,  Sthlm  1890, 
91;  organist,  kantor  och  musiklärare  i 
Umeå  sedan  1896  samt  ledare  för  därv. 
musiksällskap  1896—1901  och  1904—05.  — 
Gift  med  Hanna  Fredrika  Paulina  R., 
f.  Lundgren,  f.  i  Sthlm  21.  7.  1872;  elev 
af  konserv,  i  Sthlm  och  aflade  sedan 
org.-,  kyrkos.-  o.  musiklär.-ex.  där;  stu- 
derade därjämte  kontrapunkt  1889 — 91 
och  pianospel  1890 — 3  vid  samma  lärov.; 
sedan  1894  musiklärarinna  i  Umeå. 


Rosen  i  S:t  Flour,  La  rose  de 
Saint-Flour,  kom.  operett  i  1  a.,  text 
af  M.  Carré,  musik  af  Offenbach;  pre- 
miär Paris  1856;  sv.  öfvers.  af  L.  Strind- 
berg;  fg  Sthlm  1867,  Göteb.  1870. 

1.  Rosén,  Erik  Gabriel  von,  f.  2. 
5.  1775  i  Stockholm,  f  vid  Djurgårds- 
brunn nära  Stockholm  10.  9.  1866;  äm- 
betsman, organist  och  kompositör;  1802 
— 4  assessor  i  Svea  hof  rätt;  1815  hof- 
rättsråd;  1825  justitieråd;  1836  president 
i  Svea  hof  rätt;  af  gick  1845.  Sina  mu- 
sikaliska anlag  utbildade  han  helt  och 
hållet  på  egen  hand;  redan  1788  skötte 
han  orgelspelet  vid  gudstjänsten  i  Sa- 
lems  kyrka,  1797  erhöll  han  organistbe- 
fattningen i  Klara  kyrka;  1800  utbytte 
han  denna  befattning  mot  en  liknande  i 
Storkyrkan  och  skötte  sysslan  på  ett 
sätt,  som  vann  allas  erkännande  och  be- 
undran. LM  A  1814.  1835—60  preses;  läm- 
nade först  1825  sin  ställning  som  orga- 
nist vid  Storkyrkan,  men  lät  ej  sällan 
ända  in  på  50-talet  höra  sig  på  orgel  vid 
gudstjänsterna  i  Jakobs  el.  Nikolai  kyr- 
ka. R:s  färdighet  å  orgel  var  högst 
ovanlig,  och  han  erkändes  allmänt  som 
Sveriges  skickligaste  organist  på  sin 
tid;  som  prof  på  sin  skicklighet  i  orgel- 
byggeriet efterlämnade  han  två  slags 
kabinettsorglar  med  ny  konstruktion: 
orchestrion  och  organochordium;  utgaf 
en  svensk  bearbetning  af  Knechts  Or- 
gel-Schule  (1825);  komponerade  flera 
sånger;  af  dessa  upptogos  en  del  koral- 
melodier i  Åhlströms  koralbok  (nr  295, 
300,  336,  378,  446,  468);  nr  418  i  Haaffners 
koralbok  är  af  honom.  —  Ett  af  de  af  R. 
konstruerade  instrumenten  förvaras  i 
Musikhist.  museet.  Sv.  Musikt.  1897  s.  79 
omtalar  efter  Norrtelje  T.  ett  af  honom 
förfärdigadt  instrument,  hvilket  då  äg- 
des af  rådman  V.  Österman  i  Norrtelje. 
Detta  vår  såväl  piano  som  orgel  med 
crescendoverk,  principal  4,  gambe,  trum- 
pet och  gedackt,  hvardera  8  fot.  —  Om 
R.  som  musiker  se  i  öfrigt  Mus.  ak:s 
handl.  1866  s.  43  ff.  och  J.  M.  Rosén, 
Några  minnesblad  II,  1877,  s.  54  ff. 

2.  Johan  Magnus  R.,  f.  6.  4.  1806 
i  Göteborg,  t  10.  6.  1885  i  Stockholm; 
pianist,  tonsättare  och  författare;  stu- 
dent i  Uppsala  1822;  hofrättsex.  1829; 
1835 — 39  kammarskrifvare  i  Krigskolle- 
gium; ägnade  sig  sedan  åt  författar- 
verksamhet;   skref  en   lång   följd   af   år 


848 


Rosenberg — Rosenfeld 


musikrecensioner,  kåserier  och  resebref 
i  flera  af  hufvudstadens  tidningar;  ut- 
gaf  1830—31  tills.  m.  E.  Drake  "Nord- 
mannaharpan"; redigerade  1835 — 36 
"Tidning  f.  teater  o.  musik";  bosatte  sig 
1838  i  Köpenhamn;  uppehöll  sig  1839—41 
i  Skåne;  1841—59  bosatt  i  Stockholm 
med  undantag  af  åren  1852 — 54,  då  han 
omväxlande  bodde  i  Köpenhamn,  Mal- 
mö och  Lund;  redigerade  1846  "Helios, 
tidning  för  litteratur  och  skön  konst"; 
1859 — 60  verksam  som  tidningskorres- 
pondent i  Tyskland,  Österrike  och  Un- 
gern; 1860 — 63  åter  i  Köpenhamn;  sedan 
i  20  års  tid  bosatt  i  Hamburg;  flyttade 
1883  tillbaka  till  Stockholm.  R.  ägnade 
musiken  sitt  hufvudintresse  och  var  på 
40-talet  tämligen  uppmärksammad  som 
kritiker  (sign.  R — n).  Af  kompositioner 
omtalar  han  själf  en  angläs  för  ork.  och 
en  polonäs  för  piano  redan  under  Upp- 
salatiden; 1839  komponerade  han  för 
Otto  Lindblad  i  Lund  en  polonäs  med 
introduktion  för  violin  och  piano  (se- 
dan tryckt);  af  andra  tonsättningar 
märkas:  tonmålningarna  "Pompeji  sista 
dagar",  "Slaget  vid  Narva",  "Det  hvi- 
lande  representationsförslaget",  för  mi- 
litärork.: "Grand  marche  trioinphale"; 
"Variations  concertantes"  f.  klarinett  o. 
piano;  operetten  "Der  Singmeister",  kor- 
fantasien  "Det  frusna  hjärtat";  "12  deut- 
sche  Gesänge".  Af  hans  hand  finnas 
äfven  flera  romanser:  "Den  fria  kärle- 
ken" (1830),  "En  fiffig  karls  missöden" 
(1842),  "Yttersta  domen"  (1846);  den 
sistnämnda  försågs  af  honom  själf  med 
en  musikbilaga;  lustspelen:  "Aristokra- 
ten på  landet",  "Assessorn  och  körsbä- 
ren", "Musikkännare"  m.  fl.;  utgaf  1852 
en  "Musikalisk  katekes".  Hans  måhän- 
da intressantaste  bok  är  "Några  minnes- 
blad" I,  II,  1877.  Boken  är  en  själfbio- 
grafi  med  flera  ej  värdelösa  minnesteck- 
ningar öfver  musiker  och  musikintres- 
serade. —  En  fortsättning  af  dessa  min- 
nesbilder utgöra  en  del  biografiska  ut- 
kast upptagna  i  Sv.  Musiktidnings  för- 
sta årgångar  (Arrhén  v.  Kapfelman, 
Drake  m.  fl.).  —  R.  är  som  musikförfat- 
tare ytlig  och  partisk.  Hans  grundfel 
var  måhända  en  alltför  stor  egenkärlek. 
Denna  hans  tro  på  egen  fullkomlighet 
gjorde  måhända,  att  hans  samtid  hade 
en  viss  respekt  för  honom.  Han  um- 
gicks med  flera  af  sin  samtids  berömda- 


ste män  och  skildrar  utförligt  dessas 
göranden  och  låtanden  såväl  inom  som 
utom  musiken. 

1.  Rosenberg,  Anders  Gustaf,  f. 
18.  1.  1809  i  Lilla  Mellösa,  t  26.  7.  1884  i 
Nora;  organistexamen  1826;  musikdir. 
1836;  organist  i  Flöda  1826—37,  sedan  i 
Nora;  verkade  ifrigt  för  koralfrågan 
och  försvarade  den  Hacffnerska  koralen 
mot  nyrytmikerna;  samlade  flera  folk- 
dansmelodier företrädesvis  från  Öster- 
götland och  Södermanland  och  utgaf  en 
del  häften  med  sådana  (med  piano- 
ackompagnement).  Dessa  mycket  för- 
tjänstfulla skrifter  äro:  "160  polskor 
från  Södermanland  1823—35",  1876,  77; 
"Polskor  från  Uppland,  Östergötland. 
Dal,  Södermanland,  Jämtland",  1879; 
"Svenska  danspolskor  förnämligast  från 
Södermanland  och  Östergötland",  1882. 
—  Litt.:   Sv.  Musikt.  1884  s.  104. 

2.  Vilhelm  R.,  f.  20.  8.  1862  i  Kö- 
penhamn; student  1881;  elev  af  k.  kon- 
serv. Kphn  1883 — 85;  lärare  i  sång  och 
musikteori  på  Hornemans  musik  institut 
1890—1906;  Anckerstipendiat  1892;  musik- 
dirigent vid  Dagmart.  1889 — 91;  ledare 
af  sångför.  "Ydun"  1892—1907;  dirigent 
vid  Afholdsfolkenes  Faelleskor  sedan 
1909;  är  medlem  af  styrelsen  för  Dan6k 
Tonekunstnerfor.  och  för  Dansk  Kom- 
ponistsamfund; medstiftare  och  kassör 
för  Dansk  Koncertforening.  Af  hans 
kompositioner  märkas:  operan  "Loren- 
zaccio";  baletten  "Terpsichore";  körver- 
ket "Attila";  kantaterna  "Tonernes  Ver- 
den"  och  "Charles  Dickens";  musik  till 
följande  sceniska  verk:  Klytemnestra; 
Othello;  En  Sjael  efter  Döden;  Brand; 
Klokken,  der  sank;  Staerkodder,  Vasan- 
tasena;  Lysistrate;  Sappho;  därjämte 
sånger  och  duetter. 

3.  Julie  E.,  f.  Gundestrup,  den  före- 
gåendes hustru,  f.  17.  4.  1871  i  Odense; 
konsertsångerska;  elev  af  V.  Bielefeldt. 
L.  Rosenfeld,  V.  Rosenberg  och  Nina 
Grieg;  företog  1893  en  studieresa  till 
Tyskland  och  Italien;  har  företrädesvis 
sjungit  danska  romanser  och  folkvisor 
å  konserter  dels  i  Norden  dels  i  Ame- 
rika. 

Rosenfeld,  Leopold,  f.  21.  7.  1850  i 
Köpenhamn,  t  där  19.  7.  1909;  elev  af 
konserv,  i  Kphn;  Anckerstipendiat  1881; 
har  hufvudsakligen  gjort  sig  känd  som 
kompositör  af  romanser   (c.  200  solosån- 


Rosenhain — Rossini 


849 


ger),  duetter;  för  kör  o.  ork.  bl.  a.  "Naar 
Solen  daler";  för  solo,  kör  och  ork: 
"Henrik  og  Else"  (uppf.  i  Koncertfor. 
7.  2.  1885);  en  del  körer  med  piano  samt 
en  romans  för  violin  och  piano.  R.  var 
äfven  en  kortare  tid  verksam  som  mu- 
sikkritiker. 

Rosenhain,  Jacques,  f.  2.  12.  1813  i 
Mannheim,  t  21.  3.  1894  i  Baden-Baden; 
pianist  och  kompositör;  elev  af  J. 
Schmitt  och  Kalliwoda;  konserterade  i 
England,  Frankrike  och  Tyskland;  bod- 
de en  längre  tid  i  Paris,  där  han  tills, 
m.  Alard  gaf  kammarmusikkonserter; 
grundade  en  musikskola  i  förening  med 
J.  B.  Cramer;  fr.  o.  m.  1870  bosatt  i  Ba- 
den-Baden; skref  operor,  symfonier, 
kammarmusik,  pianostycken  och  sånger. 

Rosenhoff,  Orla  Albert  Vilhelm,  f.  1. 
10.  1844  i  Köpenhamn,  f  där  4.  6.  1905; 
elev  av  Gade  i  teori;  utvecklade  en  lif- 
lig  verksamhet  som  lärare  i  pianospel 
och  teori  i  Köpenhamn;  teorilärare  vid 
k.  konserv.  1881—92  (redan  1867  vik.  lä- 
rare i  piano).  R.  har  jämte  musikteore- 
tiska skrifter  och  pianopedagogiska 
verk  utgifvit  en  del  kammarmusik, 
pianostycken  och  solosånger;  utgaf  tre 
samlingar  öfningar  för  den  musikteore- 
tiska undervisningen. 

Rosenkavaljeren,  komedi  i  3  a., 
texten  af  Hugo  v.  Hoffmannsthal,  mu- 
sik af  R.  Strauss;  premiär  26.  1.  1911  i 
Dresden. 

Rosenniiiller,  J  o  h  a  n  n,  f .  c.  1620  i 
ölsnitz,  Vogtland,  t  sept.  1684  i  Wolfen- 
biittel;  1640  student  i  Leipzig;  1642  kol- 
laborator  vid  Thomasskolan,  1651  orga- 
nist vid  Nikolaikyrkan  och  vikarieran- 
de Thomaskantor;  fängslad  på  grund  af 
sedlighetsbrott  1655;  flydde  först  till 
Hamburg,  sedan  till  Italien;  1674  hof- 
kapellmästare  i  Wolfenbuttel;  utgaf 
flera  instrumentala  verk,  hvilka  af  sam- 
tiden skattades  högt,  däribland:  Padua- 
nen,  Allemanden,  Couranten  etc,  1645 
(ex.  i  Växiö  bibi.);  Kernspruche,  1648, 
52;  Studentenmusik,  1654;  Sonate  da  ca- 
mera,  1667  (ny  uppl.  i  Denkm.  d.  Tonk. 
bd  18). 

Rosenthal,  Moritz,  f.  18.  12.  1862  i 
Lemberg;  pianist;  elev  af  Liszt  (1877); 
bar  sedan  1876  företagit  talrika  konsert- 
resor i  gamla  och  nya  världen;  besökte 
Norden  1892—93.  R.  har  med  särskild 
förkärlek  spelat  Weber.    R.  är  f.  n.  bo- 


satt i  Wien.  —  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt. 

1893  s.  49. 

Rosidor,  Claude  Guilmois  de, 
ledare  af  ett  teatersällskap,  hvilket  1699 
kom  till  Stockholm  och  där  gaf  flera 
stycken,  de  flesta  med  musik.  Sällskapet 
omfattade  flera  goda  musikkrafter,  så- 
väl sångare  som  instrumentalister.  An- 
dreas Diibens  balett  6.  2.  1701  utfördes 
af  R:s  trupp.  Redan  1703  visade  sällska- 
pet tecken  till  upplösning  och  1706  läm- 
nade R.  själf  landet. 

1.  Rossi,  Lauro,  f.  19.  2.  1810  i  Mace- 
rato,  t  5.  5.  1885  i  Cremona;  elev  af  Cre- 
scentini,  Furno,  Zingarelli  i  Neapel; 
operakompositör;  1832  teaterkapellmä- 
stare i  Rom;  vann  särskild  framgång 
1834  å  Scala,  Milano,  med  operan  "La 
casa  disabitata";  1835 — 44  i  Mexiko;  1850 
direktör  för  konserv,  i  Milano;  1870  Mer- 
cadantes  efterföljare  som  direktör  för 
konserv,  i  Neapel;  skref  29  operor,  1  ora- 
torium,   kantater,    kyrkliga   verk   m.    m. 

2.  Marcello  R.,  f.  16.  10.  1862  i 
Wien,  t  5.  6.  1896  i  Meran;  violinist; 
elev  af  Lauterbach  och  Massart;  har 
sedan  1879  framgångsrikt  konserterat  i 
Europa;  besökte  Norden  1894.  R.  har  äf- 
ven uppträdt  som  kompositör  för  vio- 
lin, orkester,  kör  med  orkester  samt  so- 
losånger.  —    Sv.    biografi    i    Sv.    Musikt. 

1894  s.  25  f. 

Rossini,  Gioacchino  Antonio,  f. 
29.  2.  1792  i  Pesaro,  t  14.  11.  1868  i  Paris; 
fadern  var  stadstrumpetare  och  spelade 
med  vid  teaterföreställningar;  modern 
ägnade  sig,  kort  efter  sonens  födelse,  åt 
scenen  och  uppträdde  en  längre  tid  å 
teatern  i  Bologna;  sonens  utbildning  i 
musik  blef  ej  allvarligt  handledd  och 
den  musikaliska  skolning  han  förskaffa- 
de sig  berodde  mera  på  egna  trägna 
själfstudier  än  någon  skicklig  lärares 
undervisning.  Han  växte  upp  med  tea- 
tern som  sin  närmaste  värld,  och  de 
första  penningar  han  förtjänade  för- 
värfvades  genom  musikhjälp  vid  Bo- 
logna teater.  Den  praktiska  musikaliska 
teaterverksamheten  fick  ersätta  den  teo- 
retiska skolningen,  och  från  smärre 
musikinlägg  i  skådespel  fortskred  han 
omärkbart  till  hela  operor.  På  så  sätt 
hade  han  redan  vid  20  års  ålder  skrifvit 
en  hel  mängd  operamusik.  Genom  att 
alltid  få  skrifva  för  vissa  särskilda  till- 
fällen   med    en    bestämd     sångare     eller 

54 


850 


sångerska  som  hufvudperson,  hade  han 
också  förvärfvat  sig  en  stor  anpass- 
ningsförmåga och  en  afgjord  skicklig- 
het att  skrifva  tacksamt  för  rösterna. 
Den  italienska  operastilen  lärde  han 
sig  tidigt  behärska  men  nöjde  sig  ej 
härmed  utan  studerade  allvarligt  de 
tyska  mästarna,  framför  allt  Haydn  och 
Mozart.  I  Bologna  erhöll  han  t.  o.  m. 
benämningen  "il  tedeschino".  R:s  första 
mognare  ungdomsverk  skrefvos  för  Bo- 
logna och  Venedig.  Det  var  i  den  se- 
nare staden  han  1813  firade  sin  första 
stora  triumf  med  operan  "Tancredi".  Af 
de  följande  må  nämnas:  "Il  turco  in 
Italia"  aug.  1814  å  Scala,  Milano  (Sthlm 
21.  4.  1824),  "Elisabetta,  regina  d'Inghil- 
terra",  1815,  Neapel.  Från  den  sistnämn- 
da staden  begaf  sig  R.  i  dec.  1815  till 
Rom,  där  han  uppförde  tvenne  operor, 
bägge  mottagna  mycket  kallt.  Den  an- 
dra af  de  två  uppfördes  5.  2.  1816  å 
Argentinateatern  och  bar  titeln:  "Al- 
maviva,  ossia  1'inutile  precauzione". 
Texten  följde  tämligen  noggrant  Beau- 
marchais'  "Barberaren  i  Sevilla".  Pai- 
siello,  romarnas  förklarade  gunstling, 
hade  för  ej  så  länge  sedan  firat  trium- 
fer med  en  opera  byggd  på  samma  text, 
och  man  ville  ej  tåla  någon  ny  musik 
till  stycket.  R.  bekymrade  sig  föga  om 
motgången  i  Rom  utaD  for  åter  till 
Neapel,  där  "Othello"  4.  12.  1816  å  Tea- 
tro  del  Fondo  mottogs  med  så  mycket 
större  förtjusning.  Publiken  hade  vis- 
serligen litet  svårt  att  tåla  ett  tragiskt 
slut  i  en  opera,  men  man  förlät  kompo- 
sitören hans  djärfhet.  Musiken  till 
"Othello"  var  sorgfälligare  utarbetad 
än  hos  de  många  föregående  och  or- 
kesterbehandlingen var  ovanligt  färg- 
rik. Efter  några  smärre  operor  skref 
R.  åter  en  större,  "Gazza  ladra",  hvil- 
ken  31.  5.  1817  hade  sin  premiär  å  Scala, 
Milano  (Sthlm  14.  6.  1843;  Kphn  19.  2. 
1824).  På  hösten  s.  å.  uppfördes  "Armi- 
da" i  Neapel.  1818  skref  han  för  San 
Carlosteatern  i  Lissabon:  "Adina,  o  il 
Califfo  di  Bagdad".  Med  denna  opera 
begynte  R:s  verksamhet  för  teater 
utanför  Italien.  1822  blef  första  året, 
då  han  skulle  fira  lysande  triumfer  norr 
om  Alperna.  30.  3.  1822  dirigerade  han 
sin  opera  "Cenerentola"  (i  tysk  form: 
"Aschenbrödel")  och  13.  4.  s.  å.  "Zel- 
mira"  i  Wien.    Såväl  Rossinistilen  själf 


som  mästarens  sätt  att  leda  sina  verk 
erhöll  i  början  skarp  kritik,  men  snart 
vande  man  sig  vid  den  nya  italienska 
konstarten  och  mästaren  blef  öfverallt 
erkänd.  Härtill  bidrog  i  ej  ringa  grad 
R:s  egen  stora  älskvärdhet  mot  alla, 
hans  friska  glada  lynne  och  stora  säll- 
skapstalanger. Innan  årets  slut  hade 
R.  lagt  Wien  för  sina  fötter  och  1822 
benämndes  sedan  ej  med  orätt  "Rossini- 
feberns  år"  i  Wiens  historia.  Från  den 
österrikiska  hufvudstaden  begaf  sig  R. 
hösten  1823  till  Paris,  där  lika  stora  tri- 
umfer väntade  honom.  Han  utnämndes 
här  till  direktör  för  italienska  operan, 
ett  arbete,  som  han  själf  tog  mycket 
lätt,  i  det  han  knappast  tog  någon  del 
alls  i  ledningen  af  denna  den  franska 
hufvudstadens  mycket  populära  insti- 
tution. Han  stannade  emellertid  i  Pa- 
ris och  bodde  sedan  mestadels  där. 
Hans  "Barberaren  i  Sevilla"  hade  med 
tiden  vunnit  erkännande  öfverallt 
(Sthlm  25.  10.  1825;  Kphn  14.  9.  1822)  och 
blef  efter  hand  hans  berömdaste  opera. 
De  nya  verk,  som  sågo  dagen  i  Paris 
kunde  ej  täfla  med  de  äldre  italienska, 
och  R.  tänkte  redan  nedlägga  kompone- 
randet för  scenen.  Ännu  sysselsatte  ho- 
nom likväl  ett  verk,  hvilket  skred  lång- 
sammare framåt  än  de  andra.  R.  kände 
sig  något  besvärad  af  sin  världsberömd- 
het  och  ansåg  ej  med  orätt,  att  man 
satte  för  höga  kraf  på  hans  komposi- 
tionsförmåga. Verket  blef  emellertid 
till  sist  färdigt  och  3.  8.  1829  uppfördes 
å  St.  operan  i  Paris  "Guillaume  Tell" 
(Sthlm  4.  6.  1856;  Kphn  4.  9.  1842).  Ope- 
ran blef  hans  andra  världsberömda 
verk.  Han  hade  härmed  gifvit  sin  bästa 
men  också  sin  sista  sceniska  komposi- 
tion. Under  hela  senare  delen  af  hans 
lif  (1829 — 68)  framkom  ej  en  enda  opera 
af  honom  och  af  öfriga  kompositions- 
former endast  smärre  kyrkliga  arbeten 
och  ett  fåtal  sånger.  Hans  berömdaste 
kyrkliga  körverk  är  ett  1832  skrifvet 
(1842  uppfördt)  Stabat  mäter.  Under  se- 
nare åren  lefde  R.  omväxlande  i  Paris 
och  i  Italien.  —  R.  inleder  den  italienska 
operans  andra  stora  glanstid.  Roman- 
tikens sträfvan  efter  lyriska  stämnin- 
gar och  musikalisk  färgrikedom  inom 
operan  fick  i  Rossinistilen  en  god  re- 
presentant. Det  dramatiska  fick  under- 
ordna sig  kantilenan.    Orkestern  blef  ej 


Roth — Rousseau 


851 


sången  underordnad  men  väl  ett  smi- 
digt redskap  för  karaktärisering  af  det 
vokala  innehållet.  Kastratsångens  och 
seccorecitativets  tid  var  förbi,  den  gam- 
la koloraturarian  kunde  ej  fängsla  som 
fordom,  men  ännu  var  sångaren  och 
sångerskan  operans  främsta  bärare,  på 
dem  hvilade  ansvaret  och  kompositö- 
ren blef  deras  lydige  t.iänare.  R:s  tri- 
umfer i  Wien  och  Paris  hade  varit 
otänkbara,  om  ej  stora  sångförmågor 
hade  uppburit  hufvudrollerna.  R.  kän- 
de sångkonstnärernas  betydelse  och  lär- 
de sig  skrifva  för  dem  så,  att  deras 
mästerskap  kunde  utveckla  sig  i  sin 
fulla  glans.  Med  Bellini  och  Donizetti 
nådde  Rossinistilen  sin  vidare  fullbor- 
dan i  denna  riktning,  och  sångartister- 
nas prestationer  blefvo  A  och  O  för  en 
operas  framgång.  —  Litt.:  Carpani,  Le 
Rossiniane  (1824);  d'Ortigue,  De  la 
guerre  des  dilettanti  ou  De  la  revolu- 
tion opérée  par  M.  R.  dans  1'opéra  fran- 
cais  (1829);  H.  Blaze  de  Bury,  La  vie  de 
R.  (1854);  Azevedo,  R.,  sa  vie  et  ses  oeuv- 
res  (1865);  Pougin,  R.,  notes,  impres- 
sions, souvenirs,  commentaires  (1870); 
J.  Sittard,  R.  (1882);  Dauriac,  R.  (1906). 
En  god  dansk  R.-biografi  skref  C. 
Thrane:  R.  og  Operaen,  Kbhn  1885.  R:s 
bref  utgåfvos  1902  af  Mazzatini  och  Ma- 
nis. Sv.  biogr.  i  Mus.  ak:s  handl.  1869 
s.  45;   Sv.  Musikt.  1892  s.  113. 

1.  Roth,  Philip  p,  f.  25.  10.  1853  i 
Tarnowitz,  t  9.  6.  1898  i  Berlin;  violon- 
cellvirtuos;  elev  af  W.  Muller  och  1876 
— 78  af  högskolan  i  Berlin;  företog  flera 
konsertresor;  utgaf  en  celloskola  och  en 
"Fiihrer  durch  die  Violoncellliteratur", 
1888. 

2.  Charles  Alfred  R.,  f.  29.  12.  1870 
i  Falun;  pianist;  elev  af  konserv,  i 
Sthlm  (Hilda  Thegerström)  samt  E.  M. 
Delaborde  och  R.  Pugno  i  Paris;  sedan 
1906  organist  vid  Sv.  legationskyrkan  i 
London;  har  där  stiftat  och  är  ledare 
för  Svenska  kören;  har  som  pianist  före- 
tagit talrika  konsertresor  i  England, 
Tyskland,  Frankrike  och  Skandinavien; 
har  under  ett  10-tal  år  företagit  en 
mängd  konsertresor  i  svenska  landsor- 
ten tills.  m.  violinisten  Sven  Kjellström. 

Rothe,  Harriet,  f.  30.  4.  1862  i  Kö- 
penhamn; sångerska;  utbildad  i  hemlan- 
det och  i  Italien;  debuterade  å  k.  t.  29. 
12.  1885  som  Margaretha  i   "Faust";  er- 


höll sedan  engagement  och  uppbar  flera 
framstående  roller  såsom  Mathilde  i 
"Wilhelm  Tell",  Angela  i  "Svarta  Do- 
minon",  Flora  i  "Traviata",  Zerlina  i 
"Don  Juan",  Julie  i  "Romeo  och  Julia", 
Bianca  i  "Så  tuktas  en  argbigga",  Anna 
i  "Hvita  frun",  Carmen;  tog  afsked  1894; 
uppträdde  med  framgång  äfven  som  ro- 
manssångerska; ingick  1.  8.  1894  äkten- 
skap med  ingenjör  Sonne  i  New  York 
och  har  sedan  varit  bosatt  i  Boston. 

Rothmuhl,  Nikolaus,  f.  24.  3.  1857  i 
Warschau;  operasångare  (tenor);  elev 
af  Gänsbacher  i  Wien;  efter  att  en  kor- 
tare tid  varit  anställd  vid  hofoperan  i 
Dresden  kom  han  1881  till  Berlin,  där 
han  vid  hofoperan  efter  hand  fick  öfver- 
taga  Albert  Niemanns  roller;  gaf  1893 
—95  gästroller  flerstädes  i  Europa  och 
uppträdde  å  k.  t.  Sthlm  hösten  1894; 
engagerades  1895  vid  hofoperan  i  Stutt- 
gart. R.,  som  redan  tidigt  visade  sig 
ha  stor  sångpedagogisk  begåfning,  var 
länge  professor  vid  Eichelbergs  kon- 
serv, i  Berlin.  För  närvarande  är  R. 
ledare  af  operaskolan  vid  Sternska  kon- 
serv, i  Berlin.  —  Sv.  biografi  i  Sv.  Mu- 
sikt. 1895  s.  4  f. 

Rotta,  ett  stränginstrument,  hvars 
strängar  knäpptes  el.  speltes  med  plek- 
tron;  synes  ha  haft  en  viss  gemenskap 
med  stråkinstrumentet  chrotta;  torde 
äfven  stå  instrumentet  "psaltare"  nära 
(s.  d.  o.);  den  grekiska  lyran  är  grund- 
typen. 

Rouget  de  1'Isle,  Claude  Joseph, 
f.  10.  5.  1760  i  Lons  le  Saulnier,  t  27.  6. 
1836  i  Choisy  le  Roi  nära  Paris;  ansedd 
som  marseljäsens  kompositör;  ingenjörs- 
officer i  Strassburg  1792;  blef  1795  sårad 
vid  Quibaron  och  begaf  sig  så  till  Paris, 
där  han  lefde  fattig  och  obemärkt  till 
julirevolutionen  1830,  då  han  af  kungen 
erhöll  ett  årligt  underhåll.  R.  skref  en 
"Chant  des  vengeances"  1798  och  en 
"Chant  du  combat"  1800  för  Napoleon  I, 
en  del  romanser,  operatexter  m.  m.  — 
Se  vidare  Marseljäsen. 

Roulade  (fr.),  löpning;  inom  sångmu- 
siken en  virtuosmässig  passage. 

Roulement  (fr.),  trum-  el.  pukhvirfvel. 

1.  Rousseau,  Jean  Jacques,  f.  28. 
6.  1712  i  Geneve,  t  3.  7.  1778  i  Ermenon- 
ville  vid  Paris;  Frankrikes  store  filosof; 
studerade  allvarligt  musik  och  skref 
flera    skrifter    på    området;    försvarade 


852 


Rousseaus  dröm — Rubenson 


den  italienska  operan  gent  emot  den  na- 
tionella franska  stilen  genom  skrifterna 
"Lettre  å  M.  Grimm",  1752;  "Lettre  sur 
la  musique  francaise",  1753;  "Lettre  d'un 
symphoniste"  (1753).  Som  kompositör 
hade  han  stor  framgång  med  det  lilla 
sceniska  verket  "Le  devin  du  village", 
1752.  Det  franska  sångspelet  har  fram- 
gått ur  detta  verk.  Lyriska  scenen  "Pyg- 
malion"  är  ett  af  melodramats  föregån- 
gare. R.  utgaf  1767  en  "Dictionnaire  de 
musique"  och  skref  äfven  flera  musik- 
artiklar  för  Diderots  och  d'Alemberts 
encyclopedi.  —  Af  skrifter  om  R.  som 
musiker  märkas:  A.  Jansen,  J.  J.  R.  als 
Musiker;  A.  Pougin,  J.  J.  R.  musicien, 
1901;  E.  Istel,  J.  J.  R.  als  Komponist 
seiner  lyrischen  Szene  Pygmalion,  1901; 
F.  Hellouin,  J.  J.  R.  et  la  psychologie  de 
1'orchestre,  1902. 

2.  Samuel  Alex  andre  R.,  f.  11. 
6.  1853  i  Neuve-maison,  Aisne;  elev  af 
konserv,  i  Paris;  erhöll  Rompriset  1878; 
har  komponerat  en  del  kyrkomusik,  ope- 
ror och  solosånger. 

"Rousseaus  drö  m",  benämning 
på  en  melodi  ur  8:de  scenen  (panto- 
mim) i  "Devin  du  village";  melodien 
vann  tidigt  popularitet  och  förbands 
med  en  mängd  olika  texter;  fg.  den  fö- 
rekommer tryckt  är  1788  i  London;  an- 
vändes här  till  en  text  benämnd  "Me- 
lissa";  nästa  gång  den  trycktes  var  1812 
som  "Air  with  variations  for  the  piano- 
forte";  den  tyckes  ha  vunnit  stor  po- 
pularitet särskildt  i  England  och  kal- 
las där  1843  "widely  populär  as  a  hynin- 
tune".  I  Sverige  är  den  mest  känd  till 
Runebergs  text  "Solen  några  purpur- 
droppar". Någon  nöjaktig  förklaring 
öfver,  hvarför  stycket  betitlats  "R:s 
dröm",  är  ännu  ej   gifven. 

Rovescio,  rovesciamente  (it.),  se 
R  i  v  e  r  s  o. 

Rovetta,  Giovanni;  elev  af  Mon- 
terverdi  i  Venedig;  1627  v.  kapellmästare 
vid  S.  Marco,  1644  Monteverdis  efterträ- 
dare som  förste  kapellmästare;  t  aug. 
1668;  utgaf  en  mängd  kyrkliga  verk,  ma- 
drigaler,  operor  m.  m.;  åtnjöt  stort  an- 
seende af  sin  samtid. 

Royal  academy  of  music;  titel  för  en 
italiensk  operaanstalt  i  London  1720—28, 
berömd  genom  Händels  verksamhet  där; 
titel  för  en  berömd  undervisningsanstalt 
i   London    (konservatorium),    grundad    5. 


7.  1822  (undervisningen  begynte  mars 
1823);  dess  ledare  ha  varit:  dr.  Crotch 
(1823),  C.  Potter  (1832),  Ch.  Lucas  (1859), 
W.  Sterndale  Bennett  (1866),  G.  A.  Mac- 
farren  (1875),  A.  C.  Mackenzie  (1888). 
Nuvarande  presidenten  är  hertigen  af 
Connaught. 

Rozkosny,  J  o  s  e  p  h,  f.  22.  9.  1833  i 
Prag;  pianist;  företog  konsertresor  i 
Österrike  och  Tyskland;  slöt  sig  som 
kompositör  till  Smetana  och  sökte  skapa 
en  böhmisk,  folklig  musikstil;  kompo- 
nerade en  del  operor  öfver  nationella 
ämnen. 

Rubato  (it.),  rubbadt.  —  Tempo  r.,  i 
villkorligt  tidsmått. 

Rubenson,  Albert,  f.  20.  12.  1826  i 
Stockholm,  t  2.  3.  1901  där;  elev  af  kon- 
serv, i  Leipzig  1844 — 48  (Hauptmann  i 
kontrapunkt,  Gade  i  komp.,  David  å 
violin);  följde  Gade  1848  till  Köpenhamn 
och  var  där  hans  elev  i  komposition; 
var  under  Leipzigtiden  tillika  violinist 
i  Gewandhausorkestern;  efter  sin  hem- 
komst till  Sthlm  inträdde  han  1.  10.  1850 
som  altviolinist  i  hofkap.;  sysselsatte 
sig  sedan  med  musikkritik  i  "Ny  tidn. 
f.  musik"  och  "Tidn.  för  teater  o.  mu- 
sik"; den  senare  tidn.  redigerade  han 
1859  tills.  m.  L.  Norman  och  Fr.  Hed- 
berg; kallades  1872  till  inspektör  för 
konserv.;  från  1888  till  sin  död  direktör 
för  samma  anstalt.  LMA  1872.  R.  var 
jämte  L.  Norman  en  af  de  första,  som 
verkade  för  Schumann  i  Sverige.  R:s 
såväl  som  Normans  musikaliska  skrift- 
ställarverksamhet  blef  i  detta  hänseende 
af  banbrytande  betydelse.  I  sina  kom- 
positioner sökte  han  framför  allt  anslå 
en  nordisk  folkton  och  upptog  med  för- 
kärlek den  svenska  folkvisan  i  sina  ton- 
alster. Af  hans  kompositioner  märkas: 
en  symfoni  i  C-dur  (1859),  en  stråkkvar- 
tett (op.  2,  F-dur),  flera  konsertinter- 
mezzi,  suiter  och  ouverturer  ("Julius 
Cassar",  1859),  flera  häften  solosånger, 
musik  till  Hostrups  "En  natt  bland 
fjällen",  sångspel  i  2  a.  (k.  t.  1858;  utg. 
i  klav.-utd.  af  Mus.  Konstför.  1887),  mu- 
sik till  Bj.  Björnsons  drama  "Halte  Hul- 
da" (uppf.  i  Kristiania  1865;  sedan  i 
Tyskland).  Af  hans  flerstämmiga  sån- 
ger sjöngs  länge  "Korsfarersang".  Alla 
R:s  tonsättningar  andas  ett  mildt  behag 
och  äga  stor  formrenhet  och  en  viss 
färgrik    orkestrering.     Hvad    man    sak- 


Rubini— Bubinstein 


853 


nar  är  energi  och  lif.  De  ha  därför  ej 
kunnat  hållat  sig  länge  i  allmänhetens 
intresse  utan  verka  redan  nu  tämligen 
föråldrade.  R.  var  som  personlighet 
mildheten  själf;  som  ämbetsman  ordent- 
lig och  samvetsgrann,  i  allt  regelbun- 
den som  ett  urverk.  Som  chef  kom  han 
därför  att  bli  ovärderlig.  —  Litt.:  Sv. 
Musikt.  1897  s.  1,  1901  s.  41. 

Rubini,  Giovanni  Battista,  f.  7. 
4.  1795  i  Eomano  vid  Bergamo,  t  2.  3.  1854 
vid  Romano;  tenorsångare;  en  af  1830- 
talets  allra  främste  sångare,  ett  ovärder- 
ligt stöd  för  ital.  teatern  i  Paris  o.  Lon- 
don; af  Barbaja  engagerad  för  Neapel 
1816;  sjöng  med  stor  framgång  1825—26 
vid  Théåtre  italien  i  Paris;  1837-^3  an- 
ställd vid  samma  teaters  båda  afdelnin- 
gar  i  London  och  Paris;  drog  sig  1845 
tillbaka  till  hemtrakten.  I.  Dannström 
ger  i  sina  Minnesanteckningar  (1896)  s. 
13  en  karaktäristik  af  honom.  Vi  an- 
föra därur:  "Så  var  denne  sångare  ej 
allenast  mäktig  att  låta  ett  haf  af  väl- 
diga, herrliga  toner  strömma  utur  brö- 
stet för  att  nästa  stund  dö  bort  i  ett 
tjusande  mezza  di  voce;  han  utförde 
dessutom  med  en  i  sanning  förvånande 
lätthet  och  renbet  de  mest  halsbrytande 
saker.  Gruppetter,  kedjedrillar,  kroma- 
tiska  skalor  o.  s.  v.,  allt  snart  sagdt  lek- 
tes fram  af  denna  märkvärdiga  strupe." 
Dannström  citerar  äfven  ett  uttalande 
af  R:s  efterträdare  i  it.  op.,  enligt  hvil- 
ket  R.  kunde  anses  som  den  skickli- 
gaste och  hvad  sångorganets  behandling 
vidkommande  insiktsfullaste  tenorsån- 
gare som  någonsin  funnits  till. 

1.  Rubinstein,  Anton,  f.  28.  11.  1829  i 
Wechwotynez  i  Podolien,  Ryssland,  t  20. 
11.  1894  i  Petershof;  fadern  grundade 
kort  efter  sonens  födelse  en  blyertsfa- 
brik i  Moskva;  modern,  som  själf  var 
god  pianist,  gaf  sin  son  den  första  mu- 
sikaliska handledningen;  hans  vidare 
utbildning  som  pianist  öfvertog  Villoing 
i  Moskva;  R.  var  i  öfrigt  hufvudsakli- 
gen  musikalisk  autodidakt  och  har  en- 
dast sina  egna  energiska  själfstudier  att 
tacka  för  sin  musikaliska  utbildning  till 
mästare.  1839  begynte  han  sina  konsert- 
resor som  underbarn  och  nådde  härun- 
der Paris  (där  Liszt  någon  tid  under- 
visade honom),  London,  Holland,  Tysk- 
land, och  afslutade  sina  resor  i  Sverige 
1842  med  en  konsert  i  Stockholm.    1844— 


46  studerade  R.  tillsammans  med  sin 
yngre  broder  Nikolai  under  Dehn  i  Ber- 
lin. 1848  flyttade  han  öfver  till  Peters- 
burg, där  han  i  prinsessan  Helena  vann 
en  god  beskyddarinna.  På  hennes  inrå- 
dan skref  han  en  del  operor,  af  hvilka 
en,  "De  sibiriska  jägarna",  uppfördes  af 
Liszt  å  Weimarscenen.  1854—58  företog 
han  konsertresor  i  Tyskland,  Frankrike 
och  England  samt  vann  härunder  erkän- 
nande som  en  af  sin  samtids  främsta 
pianister.  Vid  samma  tid  blef  han  äf- 
ven allt  mera  berömd  som  kompositör 
och  hans  andra  symfoni,  "Ocean"  (C-dur 
op.  42)  spelades  snart  öfver  hela  Europa. 
Vid  sin  återkomst  till  den  ryska  hufvud- 
staden  utnämndes  han  till  hofpianist. 
Nu  begynte  hans  stora  grundläggande 
verksamhet  för  den  ryska  tonkonsten. 
1859  öfvertog  han  ledningen  af  Ryska 
musiksällskapet,  1862  grundade  han  kon- 
servatoriet  i  Petersburg  och  blef  dess 
direktör.  1867—70  företog  han  ytterli- 
gare konsertresor  öfver  Europa  och  be- 
reste 1872—73  Amerika;  vintern  1871—72 
ledde  han  sällskapskonserterna  i  Wien 
och  uppträdde  på  70-talet  därjämte  ej 
sällan  som  dirigent  i  Tyskland  vid  mu- 
sikfester; ledde  1887—90  åter  konserv a- 
toriet  men  drog  sig  sedan  någon  tid  till- 
baka till  Dresden.  —  Som  pianist  var  R. 
jämte  Biilow  sin  samtids  främste,  men 
under  det  att  den  senare  sökte  inre  för- 
djupning, underkastelse  under  komposi- 
törens idé  och  6tilrenhet,  fann  den  förre 
sitt  ideal  i  konstnärligt  nyskapande  med 
det  personliga  som  högsta  norm.  Bu- 
lows  spel  bar  prägeln  af  nobel  objekti- 
vitet, R:s  af  impulsiv  positivitet.  Under 
det  att  Biilow  med  åren  blef  renare  och 
klarare  i  sitt  spel,  måhända  på  bekost- 
nad af  nyansrikedomen,  blef  R:s  med 
åren  allt  själfsvåldigare.  På  70-talet  och 
ännu  mera  på  80-talet  bar  hans  teknik 
spår  af  utmattning,  i  det  att  renheten 
fick  vika  för  uttrycket.  —  Som  kompo- 
sitör vann  R.  högt  anseende  af  sin 
samtid  ej  minst  genom  sin  kammarmu- 
sik och  sina  orkesterverk;  nu  efter  hans 
död  ha  de  flesta  af  dessa  upphört  att 
gifvas,  under  det  att  vokalverken  ännu 
lefva.  Till  de  senare  höra  flera  stäm- 
ningsfulla solosånger  med  pianoackomp. 
Af  hans  operor  kunna  nämnas:  "Demo- 
nen" (Petersburg  1875;  hans  afgjordt  bä- 
sta    verk),     "Feramor",     "Maccabeerna" 


854 


Rockera— Rudberus 


(1877),  "Nero".  Af  andliga  operor  (sce- 
niska oratorier)  märkas:  "Det  förlorade 
paradiset",  "Tornbyggnaden  i  Babel", 
"Moses".  Af  bans  6  symfonier  kan  ytter- 
ligare nämnas  hans  s.  k.  "Dramatiska 
symfoni";  nära  symfonierna  stå  orke- 
sterfantasierna: "Don  Quichote",  "Faust", 
"Heroica";  af  bans  kammarmusik  mär- 
kas: pianokonserterna  i  D-moll  ocb  G- 
dur,  en  oktett,  sextett,  B-durstrion  op.  52; 
G-mollstrion  op.  15;  violinsonater,  piano- 
stycken m.  m.  —  Som  litterär  författare 
både  han  ej  ringa  framgång,  och  hans 
skrifter  lästes  i  hela  den  bildade  värl- 
den; hit  höra:  "Die  Musik  und  ihre 
Meister  (1892;  sv.  öfvers.  af  M.  Böne- 
man: Musiken  och  dess  mästare,  1892); 
Minnen  från  en  femtioårig  konstnärs- 
bana (1839—89)  upptecknade  (1892  på 
ryska,  sv.  öfvers.  af  Boheman,  1893); 
Gedankenkorb  (op.  posth.;  utgifvet  1897); 
Meister  des  Klaviers  (1899).  —  Om  R. 
skrefvo  bl.  a.:  W.  Baskin  (1886),  B.  Vo- 
gel  (1888),  N.  Lissowski  (1889  o.  90),  Mac 
Arthur  (London  1889),  A.  Soubies  (1895), 
S.  Cavos-Degtarew  (1895),  J.  Rodenberg 
(1895),  I.  Martinow  (1895),  S.  Droucker 
(1904).  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1884  s. 
57,  68  och  1894  s.  148,  155.  —  Ett  R.-mu- 
seum  finnes  inrättadt  i  konserv,  i  Pe- 
tersburg. 

2.  N  i  k  o  1  a  i  R„  f.  2.  6.  1835  i  Moskva, 
t  23.  3.  1881  i  Paris,  den  föreg:s  broder; 
1844—46  pianoelev  af  Kullak  i  Berlin, 
komp.-elev  af  Delin;  studerade  sedan  ju- 
ridik vid  Moskvas  universitet;  grundade 
1860  en  afdelning  af  k.  ryska  musiksäll- 
skapet; meddelade  där  1863  särskild 
musikundervisning,  hvarur  konservato- 
riet  1866  framgick;  ledde  denna  läroan- 
stalt ända  till  sin  död;  som  dirigent 
sattes  han  af  många  högre  än  brodern; 
ledde  musiksällsk:s  i  Moskva  konserter, 
därjämte  ej  sällan  konserter  i  Peters- 
burg och  1878  äfven  i  Paris.  Äfven  som 
pianist  var  R.  betydande  och  jämnställ- 
des  då  och  då  med  brodern.  Som  lärare 
var  han  högt  framstående  och  utbil- 
dade bl.  a.  S.  Tanejew,  A.  Siloti  och 
Emil  Sauer;  utgaf  flera  pianokomposi- 
tioner. 

Ruckers,  berömd  klavérbyggarfamilj  i 
Antwerpen  från  1500-  och  1600-talen.  In- 
strumenten vunno  särskildt  i  England 
stor   popularitet. 

Rudbeck,  O  1  o  f ,  f .  i  Västerås  jan.  1630, 


t  i  Uppsala  7.  9.  i  1702;  Uppsala  univer- 
sitetets store  ledare  och  en  af  1600-talets 
namnkunnigaste  svenska  namn;  en  stor 
främjare  af  musiken  i  Uppsala;  upp- 
trädde under  studentåren  som  sångare 
och  skalmejblåsare  och  skref  1654  en  sor- 
gesång till  Axel  Oxenstiernas  begraf- 
ning  (bevarad  å  Edsbergs  bibi.;  den  en- 
da komp.  af  R.,  som  finnes  kvar);  då  han 
1662  blef  lektor  vid  Uppsala  univ.,  upp- 
tog han  genast  arbetet  för  musikens  or- 
ganisation; redan  s.  å.  utkommo  nya 
stadgar  för  musiken;  samtidigt  inköptes 
musikinstrument  och  musikalier;  musik- 
lärarna vid  univ.  fingo  högre  lön;  musi- 
ken lät  representera  sig  vid  de  akad. 
festerna  betydligt  bättre  än  förut;  dom- 
kyrkan erhöll  ny  orgel;  själf  synes  R. 
flerfaldiga  gånger  ha  ledt  den  akad.  mu- 
siken; äfven  som  kompositör  uppträdde 
han  ej  sällan;  särskildt  namnes  musiken 
vid  Karl  XI:s  kröning  1672,  Magnus  Ga- 
briel de  la  Gardies  begrafning  och  ju- 
belfesten 1693.  Äfven  en  del  andra  i 
Uppsala  varande  musiker  sporrades  af 
honom  att  komponera,  och  R.  hade  själf 
tanken  på  att  få  ett  nottryckeri  till 
stånd  för  att  trycka  "de  musikaliska 
svenska  saker".  En  af  hans  musikelever 
var  H.  Vallerius,  sedermera  professor 
i  Uppsala  och  R:s  hjälpare  vid  koral- 
psalmbokens utarbetande.  En  annan 
musiklärjunge  var  A.  J.  Orostander,  se- 
dermera sånglärare  vid  Västerås  gym- 
nasium. R:s  sista  musikarbete  var  ko- 
ralpsalmboken af  1697.  Tyngsta  bördan 
vid  detta  verk  synes  Har.  Vallerius  bu- 
rit men  utan  betydelse  för  bokens  till- 
blifvelse  synes  dock  ej  R:s  insats  ha 
varit.  Det  tyder  på  en  viss  omsorg  om 
verket,  att  R.  noga  genomsjöng  alla  ko- 
ralerna vid  korrekturarbetet.  Äfven  ge- 
nomgick han  i  detalj  hela  arbetet,  in- 
nan det  slutligen  trycktes.  —  Litt.:  T. 
Norlind,  Musiken  i  Uppsala  under  1600- 
talet,  Kult  o.  Konst  1908. 

Rudberus,  Jonas,  f.  10.  9.  1636  i  Ly- 
restad, Vg.,  t  21.  6.  1697  i  Lidköping; 
pastor  i  Lyrestad,  sedan  prost  i  Lidkö- 
ping; var  mycket  intresserad  för  orgel- 
byggeri o.  elev  af  Cahman;  byggde  org- 
lar bl.  a.  i  Lyrestod,  Vänersborg,  Karl- 
stad o.  Lidköping;  fadern  skref  1646  för 
honom  en  "Ratio  canendi",  hvilken  för- 
varas i  Skara  stiftsbibliotek.  —  Litt.:  J. 
V.  Varholm,  Skara  stifts  herdaminnen  I, 


Rudorff— Rung 


855 


547;  Hiilphers  ms.  till  orgverksbeskrif- 
ningen  (afd.  Lidköping)  i  Västerås'  bibi. 

Rudorff,  Ernst,  f.  18.  1.  1840;  elev  af 
konserv,  i  Leipzig;  1869  lärare  vid  hög- 
skolan i  Berlin;  ledde  någon  tid  Stern- 
ska  sångföreningen;  komponerade  en 
symfoni,  ouverturer,  körverk  m.  m.;  har 
framför  allt  som  pedagog  vunnit  stort 
erkännande. 

Ruegger,  Elsa,  f.  6.  12.  1881  i  Lu- 
zern;  violoncellist;  elev  af  konserv,  i 
Brussel  (E.  Jacobs,  Anna  Campowsky); 
begynte  redan  vid  13  års  ålder  konser- 
tera; vann  fr.  o.  m.  1899,  då  hon  med 
storartad  framgång  lät  höra  sig  i  Ber- 
lin, allmänt  anseende  som  betydande 
konstnär.  R.  besökte  Norden  1906.  —  Sv. 
biogr.  i  Sv.  Musikt.  1906  s.  105. 

Ruff  o,  Vincenzo,  f.  i  Verona;  1554 
domkyrkokapellmästare  där;  1563  lik- 
nande anställning  vid  domkyrkan  i  Mi- 
lano; utgaf  mässor,  motetter,  madriga- 
ler,  magnificats,   psalmer  m.   m. 

Rugieri  detto  il  Per,  tvenne  skick- 
liga violinbyggare  i  Cremona:  Fran- 
c  e  s  c  o  (c.  1670—92)  och  dennes  son  V  i  n- 
c  e  n  z  o. 

Ruinerna  af  Athen,  ett  drama- 
tisk stycke  (Nachspiel)  af  Kotzebue, 
musik  af  Beethoven  (op.  113);  skrifvet 
för  invigningen  af  nya  teatern  i  Buda- 
pest 9.  2.  1812;  komp.  under  senare  de- 
len af  1811;  ouv.  och  turkiska  marschen 
tryckt  1823,  hela  musiken  först  1846. 

Rule,  Britannia!,  komponerad  af 
Arne  för  ett  maskspel  "Alfred"  (text  af 
Thomson  och  Mallet),  utfördt  fg.  i  Clief- 
don  House,  Maidenhead,  1.  8.  1740  (tryck- 
tes s.  å.).  Maskspelet  ändrades  sedan  till 
opera,  uppförd  fg.  i  Dublin  1744  (Lon- 
don 1745).  Handel  har  genom  ett  misstag 
(Schoelcher,  Life  of  Handel)  blifvit  för- 
klarad   som    kompositör    af    melodien. 

Rullante   (it.),  rullande,  hvirflande. 

Rullsvällare,  en  äldre  form  af  register- 
svällare  (s.  d.  o.)  i  en  orgel,  där  sväl- 
laren  roterade  omkring  i  ändarna  an- 
bragta  axlar.  Namnet  har  delvis  öfver- 
gått  att  äfven  beteckna  den  nyare  R  e- 
gistersvällaren. 

1.  Rummel,  Christian,  f.  27.  11.  1787 
i  Brichsenstadt,  Bayern,  t  13.  2.  1849  i 
Wiesbaden;  på  sin  tid  känd  som  god 
pianist,  violinist  och  klarinettist;  1815 — 
41    kapellmästare    i    Wiesbaden. 

2.  J  o  s  e  p  h  R„  den  föreg:s  son,  f.  1818 


i  Wiesbaden,  t  25.  3.  1880  i  London;  hof- 
pianist  i  Nassau;  komponerade  flera  pia- 
nostycken, hvilka  åtnjöto  en  viss  popu- 
laritet. 

3.  Franz  R.,  den  föreg:s  son,  f.  11.  1. 
1853  i  London,  t  2.  5.  1901  i  Berlin;  pia- 
nist; lärare  vid  Sternska  konserv.,  Ber- 
lin; företog  talrika  konsertresor  och  gä- 
stade Norden  1895.  —  Sv.  biogr.  i  Sv. 
Musikt.   1895   s.   145. 

Rundberg,  Ernst  Axel,  f.  i  Stock- 
holm 3.  1.  1855,  t  där  5.  2.  1901;  son  till 
trumpetaren  i  hofkapellet  Johan 
Axel  R.  (f.  1822,  t  1886);  elev  af  kon- 
serv. 1874—79;  debuterade  1878  å  k.  t.  som 
Fenton  i  "Muntra  Fruarna";  ingick  1879 
vid  Nya  t.;  idkade  sångstudier  för  St. 
Yves  Bax  och  Bussine  i  Paris  1881—82; 
engagerades  sedan  vid  k.  t.,  där  han  äf- 
ven blef  sånglärare  vid  elevskolan;  1894 
—97  operans  regissör;  1898—99  sånglära- 
re i  Wien;  1899  regissör  vid  Vasatea- 
tern. R.  var  på  80-talet  en  mycket  an- 
litad tenorsångare  och  uppbar  en  mängd 
roller  hufvudsakligen  inom  den  komi- 
ska genren.  Bland  dessa  märkas:  Laer- 
tes  i  "Mignon",  Tybalt  i  "Romeo  och 
Julia",  Bazil  i  "Figaros  bröllop",  Jo- 
han i  "Blenda",  Jonas  i  "Profeten",  Lo- 
renzo  i  "Fra  Diavolo".  R.  var  andra 
gången  gift  med  operasångerskan  A  d  é- 
le  Almati  (1895).  —  Biogr.  i  Sv.  Mu- 
sikt. 1901  s.  28. 

1.  Rung,  Henrik,  f.  3.  3.  1807  i  Kö- 
penhamn, t  12.  12.  1871  där;  elev  af  k. 
t:s  kapell,  Kphn;  1834  kapellmusikus; 
1837  prisbelönte  Musikfor.  en  sång  "Nat- 
ten er  saa  stille";  s.  å.  väckte  hans  mu- 
sik till  skådespelet  "Svend  Dyrings 
Huus"  stor  uppmärksamhet;  utrustad 
med  ett  stipendium  vistades  han  sedan 
3  år  i  utlandet,  hufvudsakligen  i  Italien, 
där  han  grundligt  satte  sig  in  i  1500- 
talets  körstil;  1842  sångmästare  vid  k.  t.; 
grundade  1851  Cseciliafor.,  som  han  till 
sin  död  ledde.  Han  utvecklade  genom 
denna  en  präktig  kör,  hvilken  särskildt 
dyrkade  1500-talets  mästare;  utbildade 
därjämte  flera  sedan  berömda  sångar- 
tister (fruarna  Gerlach,  Liebe,  Riise,  So- 
phie  Keller,  kammarsanger  N.  J.  Simon- 
sen  m.  fl.).  R.  komponerade  en  mängd 
musik  för  scenen  och  skref  flera  popu- 
lära solosånger,  däribland  200  romanser, 
35  duetter,  en  del  vokaltrior  och  kvar- 
tetter; flera  solosånger  skrefvos  till  ac- 


Bunge — Rustico 


kompagnement  af  gitarr,  ett  instrument 
R.  särskildt  älskat  i  sin  ungdom.  —  Litt.: 
C.  Thrane,  Caeciliafor.  og  dens  Stifter, 
Kbhn  1901;  sv.  biogr.  i  Mus.  ak:s  handl. 
1872/73   s.   25. 

2.  Pauline  R.,  f.  Lichtenstein, 
den  föreg:s  hustru,  f.  21.  7.  1818  i  Berlin, 
t  10.  4.  1890  i  Kphn;  operasångerska;  de- 
buterade 25.  5.  1838  vid  k.  t.  Kphn  som 
Rachel  i  "Judinnan"  med  stor  framgång; 
sjöng  sedan  intill  5.  3.  1857  bl.  a.  föl- 
jande roller:  Elvira  i  "Don  Juan",  Julia 
i  "Vestalen",  Valentine  i  "Hugenotter- 
na",  Liden  Kirsten. 

3.  F  r  e  d  e  r  i  k  R.,  f .  14.  6.  1854  i  Kö- 
penhamn, t  22.  1.  1914;  de  föreg:s  son; 
elev  af  fadern  och  k.  konserv.;  operare- 
petitör  vid  k.  t.  1872;  andre  kapellmäst. 
1884,  förste  1908;  lärare  vid  k.  konserv. 
1881—93;  dirigent  i  Caeciliaf  oreningen 
1877  och  stiftare  af  dennes  Madrigalkör 
1887;  ordf.  i  Hornemans  konserv.  Som 
körledare  gjorde  sig  R.  mycket  fördel- 
aktigt känd  äfven  i  Sverige.  Af  hans 
kompositioner  märkas:  symfoni  i  D-moll, 
Rhapsodi  f.  ork.,  Serenad  för  9  instru- 
ment; en  pianokvintett;  2  stråkkvartet- 
ter; sonat  för  piano  o.  violin;  en  suite 
i  äldre  stil  f.  2  oboi  d'amore  o.  stråk- 
ork., a  capellakörer  och  solosånger 
(sångcyklen  "Ebba  Brahe");  därjämte 
operorna:  "Det  hemmelige  Selskab", 
"Den  trekantede  Hat";  musik  till  "Aditi", 
"En  Karnevalsspög  i  Venedig",  "Ro- 
lands Datter",  "Faraos  Ring",  "Tusind 
og  en  Nat".  —  Litt.:  C.  Thrane,  Caecilia- 
for., Kbhn  1901;  sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt. 
1897  s.   82,  1904   s.  18. 

Runge,  Paul,  f.  2.  1.  1848  i  Heinrichs- 
feld,  Posen;  elev  af  Jul.  Schneider  i 
Berlin;  sedan  1873  bosatt  i  Halle;  utgaf: 
Die  Sangesweisen  der  Colmarer  Lieder- 
handsschrift,  Lpzg  1896;  Die  Notation 
des  Meistergesanges,  1907  m.  fl.  minne- 
och  mästersången  berörande  skrifter. 

Rungenhagen,  Karl  Friedrich,  f. 
27.  9.  1778  i  Berlin,  t  där  21.  12.  1851;  1815 
andra,  1833  Zelters  efterträdare  som  för- 
ste dirigent  vid  sångakademien;  1843 
professor;  skref  4  operor,  3  oratorier,  1 
mässa,  1  stabat  mäter  för  2  sopraner  och 
en  alt,  kantater,  motetter,  omkring  1,000 
sånger. 

Rung-Keller,  Paul  Sophus  Chri- 
stian Henrik,  f.  11.  3.  1879  i  Köpenhamn; 
son  af  k.  kammarsångerskan  fru  Sophie 


Keller,  f.  Rung;  elev  af  Mailing,  Laub 
och  G.  Matthison-Hanson;  1903  organist 
vid  Vor  Freisers  Kirke  i  Kphn;  1906  lä- 
rare i  orgel,  teori  och  piano  vid  Horne- 
mans konserv.;  grundade  1905  a  capella- 
kören  "Motetkoret"  och  gaf  fr.  o.  m.  1906 
under  vintern  månatliga  musikhisto- 
riska frikonserter  i  Vor  Freisers  Kirke; 
1914  dirigent  i  Caeciliafor.;  har  utgifvit 
sånger  och  orgelsaker. 

Runze,  Maximilian,  f.  8.  8.  1849  i 
Woltersdorf  i  Pommern;  predikant  vid 
St.  Johannis  och  docent  vid  Humboldt- 
akademien  i  Berlin;  Loeweforskare;  af 
hans  skrifter  märkas:  C.  Loewe,  eine 
ästhetische  Beurteilung,  1884;  Loewe  re- 
divivus,  1888;  Ludwig  Giesebrecht  und 
C.  Loewe,  1894;  Goethe  und  Loewe,  1901; 
C.  Loewe,  1903. 

Ruslan  och  Ludmilla,  roman- 
tisk opera  i  5  a.,  text  grundad  på  Pusch- 
kins  poem,  musik  af  Glinka;  premiär  Pe- 
tersburg 27.  11.  1842;  stycket  mottogs  en- 
tusiastiskt i  den  ryska  hufvudstaden 
men  har  ej  gifvits  i  det  öfriga  Europa. 

Russ,  Alfred,  f.  5.  7.  1868  i  Kristi- 
ania; elev  af  J.  D.  Behrens  i  sång,  E. 
Neupert  å  piano,  utbildade  sig  vidare  i 
Berlin;  sedan  1896  sånglärare  vid  liera 
skolor  i  Kristiania;  har  som  dirigent 
för  en  del  sångföreningar  företagit  flera 
turnéer  och  äfven  ackompagnerat  vid 
flera  sådana. 

Russe   (fr.),  rysk. 

1.  Rust,  Friedrich  Wilhelm,  f. 
6.  7.  1739  i  Wörlitz  vid  Dessau,  t  28.  3. 
1796  i  Dessau;  studerade  1762  juridik  i 
Leipzig,  men  öfvergick  till  musiken; 
violinvirtuos  och  kompositör  för  sitt  in- 
strument   (violinsonater  m.   ni.). 

2.  W  i  1  h  e  1  m  R.,  f .  15.  8.  1822  i  Dessau, 
t  2.  5.  1892  i  Leipzig;  1849  musiklärare 
i  Berlin,  medlem  af  sångakademien  där; 
1850  medlem  af  Bachsällskapet  i  Leipzig; 
1861  organist  i  Lukaskyrkan;  1862  diri- 
gent vid  Berliner  Bachf öreningen;  1864 
k.  musikdirektör;  1868  hedersdoktor  vid 
filosofiska  fakulteten  i  Marburg;  1870  lä- 
rare i  teori  och  komposition  vid  Stern- 
ska  konserv,  i  Berlin;  1878  kallad  till 
organist  vid  Thomaskyrkan  i  Leipzig 
och  lärare  vid  konserv.;  1880  E.  Fr.  Rich- 
ters  efterträdare  som  kantor  vid  Tho- 
masskolan;  redigerade  Bachsällskapets 
uppl.  av  J.  S.  Bachs  verk. 

Rustico    (it.),   landtligt. 


Ruthardt— Rytm 


857 


Ruthardt,  Adolf,  f.  9.  2.  1849  i  Stutt- 
gart; elev  vid  därv.  konservatorium; 
1868  musiklärare  i  Geneve;  återvände 
1885  till  Tyskland;  1886  lärare  i  piano- 
spel vid  konservatoriet  i  Leipzig;  skref 
bl.  a.:  Das  Klavier,  ein  geschichtlicher 
Abriss  1888,  Chormeisterbiichlein,  1890; 
sonat  för  två  pianon  op.  31,  en  trio  pa- 
storale  för  piano,  oboe  och  altviolin  op. 
34,  etyder  för  vänster  hand  op.  47  och  48. 

1.  Ruthström,  Gotthelf  Frithiof 
Amadeus,  f.  4.  11.  1847  i  Strömstad,  t 
17.  8.  1909  i  Sundsvall;  elev  af  konserv. 
Sthlm  1865—67;  org.-ex.  i  Karlstad  1868; 
musiklärare  i  Sundsvall  fr.  1870;  före- 
tog studieresor  1888  till  London  och  1889 
till  Paris;  har  utgifvit:  Lärobok  i  mu- 
sikens teori  1886  (3:dje  uppl.  1898);  Mu- 
siklärans första  grunder,  1892;  har  dess- 
utom skrifvit  en  kantat  v.  invign.  af 
lärov.-huset  i  Sundsvall  1886  samt  flera 
marscher,    dansmusik    och    sångstycken. 

2.  Bror  Olav  Julius  R.,  f.  30.  12. 
1877  i  Sundsvall;  studerade  vid  konserv, 
i  Sthlm  1894—99  samt  vid  högsk.  i  Ber- 
lin 1901 — 03;  l:ste  konsertmäst.  under 
Joachim  i  högsk:s  orkester  1902—03;  l:ste 
konsertmäst.  i  Göteborgs  orkester  1907— 
09;  lärare  i  violinspel  vid  konserv,  i 
Sthlm    sedan    jan.    1912. 

Rutscher  (t.),  snabb  pardans  i  2/4-takt, 
närstående  galoppaden. 

Ruuta  (Rwtha),  Theodoricus 
Petri,  f.  i  Finland;  farfadern  Jöns 
Jute  var  från  Danmark;  fadern,  Peder 
Jönsson  Ruuth,  kom  1521  från  Ly- 
beck  och  blef  på  grund  af  trogna  tjän- 
ster af  Gustaf  I  adlad  1559  och  erhöll 
därvid  några  gårdar  i  Borgå  län;  sonen 
"Didrik  Persson"  inskrefs  1581  vid  Ro- 
stocks univ.,  där  han  17.  4.  1584  blef  dr.; 
han  namnes  sedan  som  landshöfding  i 
Västerbotten  och  blef  sekreterare  hos 
konung  Sigismund;  följde  honom  till 
Polen,  där  han  dog  efter  1625;  utgaf  den 
i  Sverige  och  Finland  för  skolsången 
så  betydelsefulla  samlingen  Pise  Can- 
tiones  1582,  hvars  andra  uppl.  af  1625 
han  äfven  själf  personligen  ledde.  Sång- 
boken utkom  i  ny  uppl.  1679  (aftryck 
af  första,  endast  med  notlinjer  tryckta) 
och  i  förkortad  form  1761  (utan  noter), 
1776  (m.  mel.);  en  ny  uppl.  (äfvenle- 
des  förk.)  utkom  år  1900;  dessutom  tryck- 
tes 1616  en  finsk  öfvers.  af  texten.  — 
Se  vidare  T.  Norlind,  Schwed.  Schullie- 


der,  1901  och  s.  förf:s  Latinska  skolsån- 
ger,    1909. 

R  u  y  Bias,  stycke  af  V.  Hugo,  till 
hvilket  Mendelssohn  skref  en  ouverture 
(op.  95)  och  en  kör  för  sopranröster  och 
ork.  (op.  77  nr  3);  uppfördes  fg.  11.  3. 
1839. 

Riibner,  Martin  C  o  r  n  e  1  i  u  s,  f.  26.  10. 
1853  i  Köpenhamn;  pianist;  elev  af  Gade 
och  Reinecke;  begaf  sig  1875  till  Tysk- 
land; hof pianist  i  Baden-Baden;  sedan 
1905  bosatt  i  New  York;  utgaf  flera  pia- 
nostycken, en  opera,  en  symf.  dikt  m.  m. 

Riickpositiv  (t.),  ryggpositiv  = 
hufvudmanual.     Se    Manual. 

Riidinger,  Fritz  Albert  Christian,  f . 
20.  4.  1838  i  Köpenhamn;  violoncellist; 
elev  af  Rauch  och  Fr.  Griitzmacher  i 
Dresden;  1864  anställd  i  danska  hof  kapel- 
let; 1877  solocellist  där;  tog  1899  afsked; 
lärare  vid  k.  konservatoriet;  utgaf  1891 
en  violoncellskola,  som  vunnit  stor  sprid- 
ning äfven  i  utlandet  (5.  uppl.);  utgif- 
vit flera  transkriptioner,  däraf  Mazas' 
violinetyder;  dessutom  skriften:  "Bidrag 
til  Violoncelspillets  Historie",  1907.  R. 
har  sedan  1875  äfven  gjort  sig  känd  som 
målare  (utställdt  å  Charlottenborg). 

Rydqvist,  Carl  Magnus,  f .  12.  5.  1806  i 
Göteborg,  f  11.  7.  1884  vid  Drottning- 
holm; ämbetsman  och  författare  i  stats- 
ekonomi; advokatfiskal  1839;  deltog  i 
studentsången  i  Uppsala  (någon  tid 
sånganförare)  och  var  sedan  solosångare 
i  Harmoniska  sällskapet  i  Stockholm 
1828—46.  LMA  1861.  R.  var  varm  mu- 
sikvän och  en  af  Harmoniska  sällska- 
pets bästa  hjälpare;  i  Par  Bricole  sjöng 
han  Bellman  och  deltog  som  förste  tenor 
i  kören. 

Riifer,  Philippe  Bartholomé,  f. 
7.  6.  1844  i  Liége;  pianist  och  kompositör; 
begaf  sig  1869  till  Tyskland,  där  han 
1871  bosatte  sig  i  Berlin  som  musiklära- 
re; har  komponerat  en  symfoni,  kam- 
marmusik, operan  "Merlin"   (1887)   m.   fl. 

R  y  n  o  eller  Den  vandrande 
riddaren,  skådespel  med  sång  och 
divertissementer  i  3  a.,  ord  af  B.  von 
Beskow,  musik  af  E.  Brendler;  slutförd 
efter  kompositörens  död  af  kronprins 
Oskar  (sedermera  konung  Oskar  I);  pre- 
miär å  k.  t.  Sthlm  16.  5.  1834  (intill  1838 
gifven   20   ggr). 

Rytm  (lat.  rhytmus,  gr.  rhythmos,  eg. 
mått,    riktigt    förhållande),    ett    estetiskt 


Rätselcanon— Sacchini 


afmätt  förhållande  mellan  de  särskilda 
delarna  inom  ett  helt.  Inom  musiken 
består  r.  af  en  rad  takter  eller  taktdelar. 
Dessa  taktdelar  markeras  antingen  i 
verkligheten  eller  blott  i  medvetandet 
såsom  olika  betonade.  Den  betonade  be- 
nämnes a  r  s  i  s,  den  el.  de  obetonade 
t  e  s  i  s.  H  varje  taktdels  kärna  blir 
taktslaget;  en  sammansättning  af 
flera  taktslag  bildar  takten;  en  sam- 
manställning af  flera  takter  utgör  en 
period.  Om  taktdelarnas  inbördes  för- 
hållande och  valör  handlar  metriken 
(s.  d.  o.).  Taktindelningen  inom  musi- 
ken sker  vanligen  efter  två-  el.  tretalet 
(mera  sällan  femtalet).  Likmässigheten 
i  ett  tonstycke  afbrytes  genom  noternas 
olika  tidsvärde  (helnot,  halfnot,  fjärde- 
delsnot etc).  Den  melodiska  perioden 
med  dess  underafdelningar  (motiv,  sats) 
sammanfaller  endast  sällan  med  den 
musikaliska  taktindelningen.  —  Litt.: 
W.  Wundt,  Physiologische  Psychologie, 
1874  (flera  uppl.);  E.  Meumann,  Unter- 
suchungen  zur  Psychologie  und  Ästhe- 
tik  des  Rhythmus,  1894;  R.  Winge,  Ryt- 
me,  Ord  og  Tone,  Kbhn  1913.  —  Om  r. 
som  förklaringsgrund  till  musikens  upp- 
komst se:  K.  Biicher,  Arbeit  u.  Rhyth- 
mus, 1897  (flera  uppl.);  G.  Cederschiöld, 
Rytmens  trollmakt,  1905;  T.  Norlind, 
Studier  i  sv.   folklore  I. 

Rätselcanon,  gåtcanon;  canon  utan  be- 
teckningar rörande  stämmornas  antal 
och  hvar  de  skilda  svarande  stämmorna 
skola   inträda. 

1.  Roder,  Karl  G  o  1 1 1  i  e  b,  f.  22.  6. 
1812    i    Stötteritz    vid    Leipzig,    f    29.    10. 


1883  i  Gohlis,  Leipzig;  grundade  1846  ett 
sedan  berömdt  nottrycksetablissement; 
öfverlämnade  nottryckeriet  1876  åt  H. 
Wolff  och  K.  E.  M.  Reutsch;  firman  ut- 
gaf  1896  en  femtioårsskrift,  hvilken  läm- 
nar en  god  inblick  i  äldre  tiders  not- 
tryck. 

2.  Martin  R.,  f.  7.  4.  1851  i  Berlin, 
t  10.  6.  1895  i  Cambridge  vid  Boston; 
elev  af  högskolan  i  Berlin;  lefde  sedan  i 
Italien,  där  han  å  skilda  ställen  dirige- 
rade operaorkester;  1880 — 87  i  Berlin 
bl.  a.  som  lärare  vid  Scharwenkakon- 
serv.;  1887  musikdirektör  i  Dublin,  sedan 
i  Amerika;  skref  operor,  symfoniska 
dikter  m.  m. 

3.  Karl  R.,  f.  27.  6.  1860  i  Hangard, 
Rhenprovinsen;  1895  seminariemusiklä- 
rare i  Hilchenbach,  Siegen,  och  1903  vid 
Herf ordseminariet;  skref  en  del  sång- 
läroböcker (särskildt  rör.  skolsång). 

Röntgen,  Amanda,  f.  Maier,  f.  1853 
i  Landskrona,  f  1894  i  Amsterdam;  violi- 
nist; 1869—72  elev  af  konserv,  i  Sthlm; 
sedan  elev  af  konsertmästare  Engelbert 
Röntgen  i  Leipzig  och  ingick  äktenskap 
med  dennes  son  J  u  1  i  u  s  R.  (f.  9.  5.  1855 
i  Leipzig;  pianist  och  kompositör);  båda 
flyttade  till  Amsterdam  och  utöfvade  en 
vidsträckt  musikalisk  verksamhet.  Mu- 
sikaliska konstför.  utgaf  1877  en  sonat 
för  violin   och   piano   af   Amanda   M.-R. 

Rörflöjt,  en  täckt  el.  rättare  halftäckt 
labialstämma  i  en  orgel  såväl  8'  som  4'. 
Pipans  lock  är  försedt  med  ett  rör,  hvil- 
ket  förlänar  tonen  en  egendomlig  ljus 
karaktär. 

Röske-Lund,  M.  Th.,  se  Lund  3. 


S. 


S,  förkortning  för  segno,  senza,  sini- 
stra,  sopran,  solo.  —  Dal  s.,  al  s.  =  dal 
segno,    al   segno. 

Saccade  (fr.),  af  sp.  sacar,  draga;  häf- 
tig, snabb  ryckning;  stråkdraget  vid 
ackordspel  å  stråkinstrument. 

Sacchini,  Antonio  Maria  Gasparo, 
f.  23.  7.  1734  i  Pozzuoli,  Neapel,  t  8.  10. 
1786  i  Paris;  elev  af  Durante;  hans  för- 
sta sceniska  verk  var  ett  intermezzo 
"Fra  Donato",  som  1756  utfördes  i  Nea- 
pel; efter  ytterligare  några  operor  för 
Neapel  och  Rom  blef  han  kallad  till  di- 


rektör för  Ospedalettokonserv.  i  Vene- 
dig; lämnade  1771  Italien  och  for  först 
till  Tyskland  (Muncken,  Stuttgart)  sedan 
till  Paris.  Af  hans  nya  verk  för  Pariser- 
scenen  märkas:  "Dardanus"  (1784)  och 
"Oedipe  å  Colone"  (1786).  Efter  hans  död 
gafs  ännu  ett  stycke  af  honom  "Ar- 
vire  et  Evelina"  1787.  S:s  operor  äga  stort 
värde,  och  flera  prisas  med  rätta  som 
1700-talets  italienska  operastils  mäster- 
verk. Äfven  inom  kammarmusiken  skref 
S.  kompositioner  af  ej  ringa  betydelse 
(stråkkvartetter,   triosonater,   violinsona- 


Sachs — Saint-Gelais 


859 


ter).  Äfven  som  kyrkokompositör  fram- 
trädde han  med  en  del  mässor,  psalmer, 
oratorier. 

Sachs,  H  a  n  s,  f .  5.  11.  1494  i  Niirnberg, 
t  där  19.  1.  1576;  mästersångens  beröm- 
daste representant;  skomakare  till  yr- 
ket; flera  af  hans  sånger  äro  utgifna 
med  de  gamla  melodierna  i  Puschmanns 
Singebuch  (Miinzers  uppl.  1906).  Om  S. 
o.  musiken  se  äfven  Drescher,  Die  Nurn- 
berger  Meistersingerprotokolle,  1898. 

Sachse-Hofmeister,    Anna,     f .    26.    7. 

1852  i  Gumpoldskirchen,  Wien,  t  15.  11. 
1904  i  Berlin;  operasångerska;  elev  af 
konserv,  i  Wien,  fru  Passy-Cornet  och 
Proch;  debuterade  i  Wiirzburg  1870  som 
Valentine  i  Hugenotterua;  1872—76  an- 
ställd vid  operan  i  Frankfurt  a.  M.,  se- 
dan någon  tid  i  Berlin;  efter  1878,  då 
hon  ingick  äktenskap  med  operasånga- 
ren Max  Sachs e,  bosatt  i  Dresden; 
1880—82  anställd  vid  operan  i  Leipzig, 
1882—89  Berlineroperans  primadonna.  S. 
var  framför  allt  mästarinna  i  stora  dra- 
matiska partier  (Wagner,  Gluck). 

Säck,  Johan  Christian  T  h  e  o  d  o  r,  f. 
25.  4.  1818  i  Hamburg,  t  20.  12.  1897  i 
Wien;  kom  1844  till  Stockholm,  där  han 

1853  anställdes  i  hofkapellet  som  violon- 
cellist;  deltog  i  d'Auberts  kammarmu- 
siksoaréer i  De  la  Croix'  salong  vid  50- 
talets  början;  till  följd  af  ett  armbrott 
måste  han  1853  öfvergifva  hofkapellet, 
hvarefter  han  blef  grosshandlare  och 
vinagent.  Gift  med  kapellm.  Joh.  Ber- 
walds  dotter  Hedvig  B.  (s.  d.)  blef 
hans  gästfria  hem  länge  en  samlings- 
plats för  hufvudstadens  musikvänner 
och  artister.  Efter  hustruns  död  1880  i 
Nizza  flyttade  han  till  Wien.    LMA.  1848. 

Sackpfeife  (t.),  säckpipa  (s.  d.  o.). 

Sacramentale  (af  lat.  sacramentum), 
mässordning;  den  romersk-katolska  kyr- 
kans gudstjänstordning. 

Sacred  Harmonic  Society,  ett  musik- 
sällskap i  London,  hvilket  1832—82  för- 
anstaltade stora  oratoriekonserter.  Säll- 
skapet nykonstruerades  1882  (af  Hallé) 
men  upplöstes  ånyo  1888.  Om  sällskapets 
historia  se  Groves  musiklex. 

Sadel,  upphöjningen  framför  snäckan 
på  stråkinstrumentens  gripbräde. 

Safonoff,  W  a  s  s  i  1  i  1 1  j  i  t  s  c  h,  f.  6. 
2.  1852  i  Istschoog,  Kaukasus;  elev  af 
Leschetitzki,  Sicke  o.  Zaremba,  L.  Bras- 
sin;  lämnade  konserv,  i  Petersburg  som 


elev  1880  och  var  1881— S5  lärare  där; 
sistnämnda  år  professor  vid  konserv-,  i 
Moskva;  sedan  18S9  direktör  för  samma 
anstalt;  1890  dirigent  för  musiksällska- 
pets i  Moskva  symfoniorkester;  sedan 
1892  ofta  dirigent  i  Petersburg;  har  före- 
tagit talrika  resor  som  dirigent  bl.  a.  till 
Stockholm  (1910),  Köpenhamn  (1911),  Pa- 
ris, London,  Berlin.  Wien,  Prag,  Kom, 
Amsterdam  m.  fl.  Elevorkestern  i  Mosk- 
va har  han  drifvit  upp  till  synnerligen 
aktningsvärda  prestationer.  Som  diri- 
gent, särskildt  af  rysk  musik,  har  han 
förvärfvat  ett  berättigadt  erkännande 
äfven  utanför  Ryssland.  —  Sv.  biogr.  i 
Sv.  Musikt.  5.  2.  1910. 

Sagittarius,  se   S  c  h  ii  t  z. 

Sahla,  Richard,  f.  17.  9.  1855  i  Graz; 
violinist;  elev  af  konserv,  i  Leipzig;  de- 
buterade 1873  å  en  Gewandhauskonsert; 
1876 — 77  konsertmästare  vid  Musikför- 
eningen i  Göteborg;  1878 — 80  anställd 
vid  hof operan  i  Wien;  1882—88  k.  kon- 
sertmästare i  Hannover;  1888  hofkapell- 
mästare  i  Buckeburg;  komponerade  kon- 
sertstycken för  violin,  en  rumänisk 
rhapsodi,  sånger  m.  m. 

Sahlertz,  Ludvig  Ferdinand,  f . 
10.  5.  1812  i  Köpenhamn,  t  där  7.  1.  1886; 
operasångare  (tenor);  debuterade  å  k. 
t.  Kphn  21.  9.  1832  som  Carill  i  "De  to 
Xaetter";  anställdes  där  8.  8.  1835;  af  hans 
sedan  berömda  roller  märkas:  Aimar  i 
"Röverborgen",  Grefven  i  "Barberaren". 
George  Brown  i  "Den  hvide  Dame". 
S.  blef  den  förste  danske  Orpheus  i 
Glucks  opera,  hvars  2.  akt  uppfördes 
1846  å  hof  teatern;  uppträdde  sista  ggn 
1.  5.  1860  som  Juda  i  "Josef".  De  sista 
åren  hade  rösten  ej   sin  forna   klang. 

Sahlgren,  Louise  Rudolphine,  f. 
17.  9.  1818  i  Köpenhamn,  t  där  15.  8. 
1891;  operasångerska  (sopran);  debutera- 
de 4.  9.  1842  å  k.  t.  Kphn  som  Gemmy  i 
"Vilhelm  Tell";  sjöng  sedan  intill  1868 
där  (fast  anställd  26.  8.  1845)  hufvudsak- 
ligen  i  koloraturpartier:  Cherubino  i 
"Figaros  bröllop",  Pågen  i  "Hugenot- 
terna",  Anna  i  "Friskytten",  Donna  El- 
vira, Norma  m.  fl.;  äfven  som  konsert- 
sångerska ofta  anlitad,  särskildt  af  Mu- 
sikfor., där  hon  bl.  a.  sjöng  Elverkon- 
gens  Datter,  Dryaden,  Loreley  m.  fl. 

Saint-Gelais,  M  e  1 1  i  n,  de,  f.  1491  i 
Angouléme,  t  1558  i  Fontainebleau;  skald 
och    musiker;    1544    bibliotekarie    i    Fon- 


Saint-Huberty— Saint-Saéns 


tainebleau;  införde  madrigal-  och  so- 
nettformen   från   Italien    till   Frankrike. 

Saint-Huberty,  Antoinette  Cé- 
c  i  1  e,  f.  C  1  a  v  e  1,  f.  1756  i  Toul,  f  12. 
7.  1812  i  London;  sångerska  vid  stora 
operan  i  Paris;  sjöng  först  i  Warschau, 
Berlin  och  Strassburg;  fr.  1777  i  Paris; 
började  som  Melissa  i  Glucks  "Armida" 
med  ringa  framgång,  emedan  hon  ej  var 
vacker  och  fått  felaktig  skola  för  sin 
röst;  protegerades  af  Glnck;  gifte  sig 
med  grefve  d'Entrégues  1790  och  lämna- 
de sedan  den  franska  hufvudstaden.  — 
Litt.:  E.  de  Goncourt,  La  S.-H.  d'aprés 
sa  correspondance,  1882. 

Sainton,  Prosper  Philippe 
C  a  t  h  a  r  i  n  e,  f.  5.  6.  1813  i  Toulouse, 
t  17.  10.  1890  i  London;  violinist;  elev 
af  Habeneck  vid  konservatoriet  i  Paris; 
spelade  flera  år  i  Stora  operans  och  kon- 
servatoriets  orkestrar;  1840 — 44  violin- 
lärare vid  konserv,  i  Toulouse;  1844  vio- 
linprofessor vid  Royal  academy  of  mu- 
sic  och  konsertmästare  vid  kungl.  ope- 
ran i  London;  komponerade  konserter, 
solostycken,  romanser  m.  m.  för  sitt  in- 
strument. 

Saint-Saens,  Charles  C  a  m  i  1 1  e,  f .  9. 
10.  1835  i  Paris;  började  redan  vid  2  års 
ålder  spela  piano  och  vid  6  år  att  kom- 
ponera; 7  år  gammal  inskrefs  han  vid 
konserv,  med  Stamaty  till  lärare;  hans 
lärare  sedan  voro  Benoist  i  orgelspel- 
ning,  Halévy,  Reber  och  Gounod  i  kom- 
position; uppträdde  1846  offentligt  som 
"underbarn"  i  Paris;  hade  redan  1852 
sin  första  symfoni  färdig  (Ess-dur,  op. 
2);  den  erhöll  lifligt  bifall;  1855  organist 
vid  S:t  Merry  och  1858  vid  Madeleine- 
kyrkan,  hvilken  befattning  han  1877  läm- 
nade för  att  sedan  endast  ägna  sig  åt 
konsertresor  och  komposition.  Af  hans 
talrika  kompositioner  kunna  nämnas:  de 
sceniska  verken  "La  princesse  jaune" 
(1872),  "Le  timbre  d'argent",  "Samson  et 
Delila"  (pr.  Weimar  1877;  1897  i  Paris 
för  100:de  ggn;  pr.  Sthlm  11.  2.  1903), 
"Etienne  Marcel"  (1879),  "Henri  VIII" 
(1883),  "Ascanio"  (1890),  "Phryne"  (1893, 
k.  t.  Sthlm  1894),  "Javotte"  (1896),  "De- 
janire"  (1898),  "Les  barbares"  (1901),  "Pa- 
rysatis"  (1902),  "Helena"  (1904),  "L'Ancé- 
tre"  (1906),  "Déjanire"  (1911);  af  hans  in- 
strumentala kompositioner:  orkestersuite 
op.  49;  3  symfonier  (i  Ess-dur  op.  2; 
A-moll   op.   55;    C-moll   op.   78);    de   sym- 


foniska dikterna  "Le  rouet  d'Omphale", 
"Phaéton",  "Danse  macabre"  och  "La 
jeunesse  d'Hercule",  "Marche  heroique"; 
5  pianokonserter  (i  D-dur,  G-moll  [mest 
spelad],  Ess-dur,  C-moll,  F-dur),  3  violin- 
konserter (i  C-dur  op.  20,  C-dur  op.  58, 
H-moll  op.  61),  flera  saker  för  violin  och 
ork.,  däribland  den  kända  "Introduction 
et  Rondo  capriccioso",  "La  jota  arrago- 
nese"  etc;  violoncellkonserten  i  A-moll 
op.  33,  pianokvintetten  i  A-moll,  piano- 
kvartetten  i  B-dur,  pianotrio  i  F-dur, 
sonater  och  åtskilliga  pianokompositio- 
ner för  4  och  2  händer,  orgelsaker,  trans- 
skriptioner  af  Bach-  och  Beethovenkom- 
positioner;  af  vokala  verk:    2  mässor  op. 

4,  juloratorium  op.  12,  bibi.  operan  "Le 
déluge",  ett  requiem,  op.  54,  Tantum 
ergo  8-st.  med  orgel  op.  5,  25  motetter, 
Coeli  enarrant  op.  42  för  s.  k.  och  ork., 
"La  lyre  et  la  harpe"  (ode  af  V.  Hugo). 
—  "S:s  kompositioner  låta  oss  se,  huru 
de  tyska  mästarnas  anda  afspeglas  i  en 
talangfull  fransmans  hufvud.  Parisare 
till  härkomst  och  hela  sitt  väsen  står 
dock  S.  under  direkt  inflytande  af  tysk 
musik.  Beethoven  och  Mendelssohn, 
Schumann  och  Brahms,  ja  Bach  och 
Handel  klinga  i  hans  verk,  ej  efter- 
apadt  utan  assimileradt  hos  en  själf- 
ständigt  producerande  talang,  tillhörig 
en  lifligare  nation,  ett  sydligare  him- 
melsstreck. Med  hela  arsenalen  af  har- 
moniska och  kontrapunktiska  kunskaper 
gör  S.  dem  aldrig  gällande  på  bekost- 
nad  af  smak  och  behag"   (Hanslick).  — 

5.  har  haft  högt  anseende  som  orgel- 
och  pianospelare.  Orkestern  behandlar 
han  med  stor  virtuositet,  åstadkomman- 
de fina  färgskiftningar  och  ädel  klang- 
verkan. —  S.  har  varit  en  stor  vän  af 
den  orientaliska  kulturen  och  har  tid- 
tals vistats  i  Algier  och  Egypten.  Sina 
operaämnen  har  han  med  förkärlek  valt 
från  den  klassiska  legenden.  —  S.  blef 
tidigt  populär  i  Skandinavien.  "Danse 
macabre"  spelades  under  lifligt  bifall 
redan  på  Aug.  Meissners  populära  kon- 
serter i  Berns'  salong  på  1870-talet;  kan- 
taterna "Syndafloden"  och  "Lyran  och 
harpan"  ha  uppförts  af  såväl  svenska 
som  danska  musiksällskap;  såväl  ork.- 
som  kammarmusikverken  ha  ofta  stått  å 
konsertprogrammen.  LMA  1882  (hyll- 
ningsadress å  70-årsdagen  fr.  Mus.  ak. 
1905).    1897,   utställningsåret,   gjorde   han 


Saison— Salieri 


861 


ett  besök  i  Stockholm  och  gaf  då  i  k.  t:s 
lokal  tvenne  konserter  med  egna  kom- 
positioner. —  Som  musikskriftställare 
uppträdde  S.  med  arbetena:  "Harmonie 
et  mélodie"  (1885),  "Essai  sur  les  lyres 
et  cithares  antiques"  (1902),  "Portraits 
et  souvenirs"  (1900);  därjämte  en  astro- 
nomisk studie.  —  En  tematisk  förteck- 
ning öfver  hans  arbeten  utkom  1897.  Bio- 
grafier skrefvo  bl.  a.  O.  Neitzel  (1898  i 
Eeimanns  "Beriihmte  Musiker"),  E.  Bau- 
mann  (Paris  1905),  C.  Bellaigue  (Paris 
1889),  Oct.  Séré  (Musiciens  francais  d'au- 
jourd'hui,  Paris  1911;  med  litt.-fört.  m. 
m.).  Sv.  biografier  i  Sv.  Musikt.  1894, 
1897,  1903,  1905,  1911  (fört.  öfver  komp. 
1894   s.   90). 

Saison  (fr.),  årstid.  —  Musikalisk 
s.,  tiden  för  konserter  och  teaterföreställ- 
ningar. 

Saite   (t.),  sträng  (s.  d.  o.). 

Sala,  N  i  c  o  1  a,  f.  1701  i  en  by  vid  Be- 
nevent,  t  1800  i  Neapel;  i  öfver  60  år 
lärare  vid  Conservatorio  de'Turchini, 
Neapel;  1787  Cafaros  efterträdare  som 
direktör  där;  skref  operor,  oratorier, 
sångkanons,  duetter,  fugor  och  en  bok 
om   kontrapunkt. 

Salcional,  se  Salicional. 

Saldoni,  Don  B  a  1 1  a  s  a  r,  f .  4.  1.  1807 
i  Barcelona,  t  där  i  början  af  1890; 
spansk  komponist,  sånglärare  och  mu- 
sikhistoriker; utbildad  1829  i  Madrid; 
1830  elementarsånglärare  vid  det  ny- 
grundade konservatoriet;  studerade  1839 
sångundervisning  vid  konservatoriet  i 
Paris;  1840  förste  sångprofessor  vid  kon- 
serv, i  Madrid;  komponerade  italienska 
operor,  spanska  zarzuelas,  mässor,  sta- 
bat  mäter,  miserere,  flera  motetter,  hym- 
ner, orgelpreludier,  fugor,  interludier, 
symfonien  "A  mi  patria",  körsånger;  ut- 
gaf  en  sångskola;  skref  äfven  musikhi- 
storiska arbeten,  däribland  ett  spanskt 
musiklexikon   1860. 

Sale,  Francois,  1589  kapellmästare 
hos  österrikiska  prinsessan  Magdalena  i 
Hall  vid  Inn;  1593  sångare  vid  kejser- 
liga hofkapellet  i  Prag;  utgaf  mässor 
(1589),  motetter  (1593),  introitus,  halle- 
luja och  kommunioner  (1594 — 96),  5-stäm- 
miga  julmotetter  m.  m. 

Saléza,  Albert,  f.  18.  10.  1867  i  Bru- 
ges;  operasångare  (tenor);  debuterade 
1888  å  Op.-com.  i  Paris;  gick  1892  öfver 
till     St.     operan,    där    han    bl.    a.    sjöng 


Othello,  Siegmund  i  "Valkyrian"  och 
Komeo. 

Salgé,  Karl  Wilhelm,  violoncel- 
list;  elev  af  And.  Romberg;  inkom  till 
Sverige  1805  och  tillhörde  hofkapellet  där 
i  2  år  (till  1.  9.  1807);  flyttade  sedan  till 
Åbo,  där  han  1811  blef  akademiens  mu- 
sikdirektör; var  samtidigt  själen  i  mu- 
siksällskapet och  utöfvade  en  för  musik- 
lifvet  där  mycket  gagnande  verksamhet 
intill  stadens  brand  1827  (1822—23  dock 
åter  vid  hofkap.  Sthlm);  reste  sedan  till 
Petersburg  men  synes  kort  därefter  ha 
återvändt  till  Finland,  där  han  1833  dog. 
Litt:  F.  A.  Dahlgren,  Ant.  om  Sthlms 
teatrar;  W.  Lagus,  Mus.  sällskapet  i  Åbo. 

Salicional,  trångt  mensurerad  öppen 
8,  16  el.  4  fots  (sällan  2  fots)  labialstäm- 
ma  i  orgeln  af  svag,  mild  intonation. 
När  den  är  4',  kallas  den  vanligen  S  a- 
1  i  c  e  t. 

Salieri,  Antonio,  f .  19.  8.  1750  i  Leg- 
nano,  f  7.  5.  1825  i  Wien;  elev  af  Pes- 
cetti  och  Pacini  i  Venedig,  kom  1766  till 
Wien,  där  han  sedan  stannade;  1770  upp- 
fördes hans  första  opera  "Le  donne  let- 
terate";  han  vann  sedan  i  hög  grad  pu- 
blikens och  hofvets  gunst;  upphöjdes 
till  kammarkompositör  och  dirigent  för 
ital.  operan  1774.  Då  Glucks  framgån- 
gar läto  hans  egna  förblekna,  sökte  S. 
att  själf  bli  Glucks  lärjunge  och  upp- 
nådde därmed  den  store  mästarens  be- 
vågenhet ända  därhän,  att  han  af  ho- 
nom blef  rekommenderad  till  Pariser- 
scenen.  Operan  "Les  Danaides"  uppför- 
des 1784  å  St.  operan,  Paris,  som  ett  ge- 
mensamt verk  af  Gluck  och  S.  Den  för- 
res arbete  synes  dock  ha  varit  det  vik- 
tigaste. Glucklärjunge  och  italienare  i 
samma  person  lyckades  han  bibehålla 
allas  gunst  i  den  österrikiska  hufvud- 
staden  och  blef  1788  hof kapellmästare; 
1790  förlorade  han  dock  ledningen  af 
operan  och  fungerade  sedan  blott  som 
dirigent  för  hofsångarkapellet.  Som 
kompositör  för  operan  åtnjöt  han  dock 
ännu  anseende.  Äfven  uppmärksamma- 
des hans  kyrkliga  verk  (mässor,  orato- 
rier, motetter  m.  m.).  —  S.  är  i  våra  da- 
gar nästan  uteslutande  känd  genom  de 
stora  musikmästare,  som  Wien  hyste  vid 
hans  tid  inom  sina  murar.  Om  än  S.  i 
samband  med  dessa  (Haydn,  Mozart, 
Beethoven,  Schubert)  står  som  den  rin- 
gare förmågan,  kan  dock  ej   direkt  på- 


862 


Salig  den,  hvars  hjärta— Salve  regina 


stås,  att  han  personligen  intrigerat  mot 
någon  af  dem.  För  S.  gällde  hufvud- 
saken  att  själf  hålla  sig  uppe,  ej  att 
rifva  ned  andra.  Han  synes  t.  o.  m.  ha 
stått  på  vänskaplig  fot  med  dem.  För 
Schuberts  utbildning  sörjde  han  på  bä- 
sta sätt  och  gladde  sig  åt  hans  framgån- 
gar; under  Beethoven  som  dirigent  del- 
tog han  t.  o.  m.  i  orkestern  —  som  puk- 
slagare  ("Slaget  vid  Vittoria"  op.  91; 
uppf.  8.  12.  1813).  Bland  hans  elever  hör- 
de på  1820-talet  Liszt.  —  Litt.:  Mosel,  A. 
S.,  1827;  A.  v.  Hermann,  A.  S.,  1897. 

Salig  den,  hvars  hjärta,  psalm 
293;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  8. 

Salimbeni,  Fe  1  i  c  e,  f.  c.  1712  i  Milano, 
t  aug.  1751  i  Laibach;  sopransångare 
(kastrat);  sjöng  1743—50  vid  Berlins  ita- 
lienska opera;   1751   i  Dresden. 

Salinas,  Francisco  de,  f.  1513  i  Bur- 
gos,  t  13.  1.  1590  i  Salamanca,  där  han 
beklädt  platsen  som  musikprofessor; 
ehuru  blind  hade  han  lyckats  förvärfva 
sig  omfattande  filosofiska,  matematiska 
och  musikaliska  kunskaper;  utgaf  1577 
"De  musica  libri  septem",  ett  verk,  som 
närmast  stöder  sig  på  Zarlinos  harmoni- 
lära. 

Sallantin,  A  n  t  o  i  n  e,  f.  1754  i  Paris; 
oboist;  tillhörde  1773—1813  Stora  operans 
orkester;  1794 — 1813  oboelärare  vid  kon- 
servatoriet. 

Salmo,  psalm;  sal  mod  i  a  psalmsång. 

Saloman,  Siegfried,  f.  2.  10.  1816  i  Tön- 
der,  Danmark,  t  22.  7.  1899  å  Dalarö, 
Sverige;  elev  af  Fröhlich,  Paulli,  Wex- 
schall  och  J.  P.  E.  Hartmann;  1838  ut- 
bildad vidare  under  Fr.  Schneider  i  Des- 
sau;  blef  förste  violinist  i  därv.  hofka- 
pell;  1841  elev  af  Lipinski  i  Dresden;  be- 
gynte  sedan  uppträda  som  kompositör 
och  erhöll  genom  Meyerbeers  förmed- 
ling en  förläggare  i  Schubert,  Hamburg; 
9  hftn  romanser  och  sånger  utkommo 
där;  återvände  1843  till  Köpenhamn,  där 
han  höll  föredrag  och  undervisade  i  mu- 
sikteori; öppnade  1845  ett  musikinstitut; 
skref  en  del  saker  för  operan  ("Torden- 
skjold  i  Dynekilen"  1844,  "Diamantkor- 
set" 1847)  hvilka  dock  ej  hade  någon 
framgång;  begaf  sig  därför  1847  åter  till 
Tyskland,  där  hans  "Diamantkorset" 
hade  lycka  såväl  i  Leipzig  som  Berlin 
m.  fl.  ställen.  1850  gaf  Liszt  i  Weimar 
hans  opera  "Das  Korps  der  Rache";  in- 
gick  s.   å.   i   Eerlin   äktenskap  med  sån- 


gerskan H  e  n  r  i  e  1 1  e  Nissen  (s.  d.) 
och  följde  henne  sedan  på  hennes  resor, 
intill  de  båda  slogo  sig  i  ro  i  Peters- 
burg; i  Moskva  uppfördes  1867  operan 
"Karpathernas  ros".  Efter  hustruns  död 
1879  flyttade  han  till  Stockholm,  där  flera 
af  hans  operor  gåfvos  ("Karpathernas 
ros"  1881,  "Diamantkorset"  1886)  och  nya 
komponerades:  "Flyktingen  från  Estrel- 
la",  "I  Bretagne"  (1898)  och  "Led  vid  lif- 
vet".  —  S:s  kompositionsstil  var  när- 
mast en  efterklang  af  den  romantiska 
skolans.  —  Litt.:  Sv.  Musikt.  1884  s.  153, 
1897  s.  88,  1898  s.  85,  1899  s.  93. 

S  a  1  o  m  e,  drama  1  a.  efter  O.  Wilde; 
musik  af  R.  Strauss;  pr.  Dresden  9.  12. 
1905;   fg.   k.  t.   Sthlni  14.  4.  1908. 

1.  Salomon,  Johann  Peter,  f.  jan. 
1745  i  Bonn,  t  25.  11.  1815  i  London;  violi- 
nist; medlem  af  kurfurstliga  orkestern 
i  Bonn;  kapellmästare  hos  prins  Hein- 
rich i  Rheinsberg;  begaf  sig,  när  ka- 
pellet upplöstes,  till  Paris  och  sedan  till 
London  (1781);  skref  solosaker  för  sitt 
instrument,  operor  m.  m. 

2.  M.  S.,  f.  1786  i  Besancon,  t  19.  2.  1821 
där;  gitarrvirtuos;  skref  flera  omtyckta 
kompositioner  för  sitt   instrument. 

3.  Siegfried  S.,  f.  3.  8.  1885  i  Kö- 
penhamn; violoncellist  i  det  danska  hof- 
kapellet;  har  komponerat  flera  stycken 
för  sitt  instrument. 

Saltarello  (it.),  italiensk  dans;  ur- 
sprungligen (1400-  och  1500-talen)  en  ef- 
terdans  i  3-takt  till  passamezzon  (el.  p  a- 
vanan);  sedan  en  själf  ständig  dans  i 
snabbt  tempo,  vanligen  i  %-dels  takt. 
Flera  kompositörer  från  1800-talet  ha 
användt  den  som  karaktärsstycke  (bl.  a. 
Mendelssohn  i  "italienska  symfonien", 
A-dur);  som  folkdans  var  den  under 
1800-talet  ännu  populär  i  Syditalien,  där 
den  företrädesvis  dansades  som  solo- 
dans af  ett  par. 

Saltato  (it.),  hoppande;  staccato  med 
hoppande  båge  hos  stråkinstrument. 

Salterio  Sacro-Hispano,  en  samling 
äldre  spansk  kyrkomusik,  utgifven  af 
F.  Pedrell. 

Saltö  (it.),  språng. 

Salve  regina  (lat.  Var  hälsad,  o  drott- 
ning!), en  medeltida  hymn  (antifon) 
från  slutet  af  första  årtusendet,  till  Ma- 
rias ära;  bl.  a.  tillskrifven  Hermannus 
Contractus  (1013—54)  i  Reichenau.  Or- 
den ha  ofta  använts  till  motettkomposi- 


Samara— Sandberger 


863 


tioner  (särskildt  ofta  af  Palestrinasko- 
lan). 

Samara,  Spiro,  f .  29.  11.  1861  på  Kor- 
fu; utbildad  i  Atben  (af  en  Mercadante- 
elev)  och  vid  konserv,  i  Paris;  begaf  sig 
sedan  till  Italien,  där  ban  rönte  infly- 
tande af  veristernas  skola;  af  hans  ope- 
ror må  nämnas:  "Flora  mirabilis"  (Mi- 
lano 1886),  "Medge"  (Rom  1888),  "La 
martire"  (Neapel  1894),  "La  furia  doma- 
ta"  (Milano  1895),  "Storia  d'amore"  (Mi- 
lano 1903),  "Mademoiselle  de  Belle  Isle" 
(Genua  1905,  Berlin  1909),  "Rkea"  (Flo- 
rens 1908). 

Sambuca,  under  medeltiden  en  benäm- 
ning dels  för  spetsharpa  (gr.  aafipux*}) 
dels  för  lira  och  säckpipa  (lat.  sanibu- 
cus,  fläder),  dels  slutligen  för  blåsinstru- 
ment af  basunart   (sambut,  psalterium). 

Samiseng,  japanskt  stränginstrument 
med  tre  strängar,  stämda  efter  pentato- 
niska  skalans  grundprinciper.  —  Se  Ja- 
pansk musik. 

1.  Sammartini,  Giovanni  Batti- 
sta,  f.  1704,  f  1774;  organist  vid  flera 
Milanokyrkor;  kapellmästare  i  nunne- 
klostret Sankta  Maria  Magdalena  1730 — 
70;  1737—1741  Glucks  lärare;  skref  sym- 
fonier, triosonater,  violinduetter,  Con- 
certi  grossi,  mässor,  psalmer  och  2  ope- 
ror; namnes  som  Haydns  föregångare 
inom  symfonien. 

2.  Giuseppe  S.  (den  föreg:s  broder), 
oboevirtuos;  var  1727  i  London,  hvarest 
han  förmodligen  redan  1740  dog  som 
kammarmusiker  hos  prinsen  af  Wales; 
komponerade  Concerti  grossi,  concertino 
op.  2,  5  och  8,  triosonater  op.  3,  piano- 
konserter,  flöjtduetter  m.   m. 

Samson,  se  Simson. 

Samuel,  A  d  o  1  p  h  e  (Abraham),  f.  11. 
7.  1824  i  Liittich,  t  11  9.  1898  i  Gent;  be- 
sökte 1831—34  Liittichs  och  1840  Bryssels 
konserv.:  1860  professor  i  harmoni  vid 
Bryssels  konserv.;  1871  direktör  vid  kuii- 
serv.  i  Gent;  komponerade  flera  operor 
o.  kantater;  körer  till  Racines  "Esther", 
körsånger,  motetter  och  5  symfonier; 
utgaf  en  harmonilära  och  skref  äfven 
musikkritiska   uppsatser. 

Sances,  Giovanni  Felice,  f.  c. 
1600  i  Rom,  t  24.  11.  1679  i  Wien;  den 
första  kompositör,  som  använde  kantat- 
beteckningen för  flerdelade  solosånger; 
1637  tenorist  vid  hof kapellet  i  Wien;  1649 


vice  kapellmästare;  1669  hof  kapellmä- 
stare; komp.:  motetter,  psalmer,  antifo- 
ner,  3  operor,  4  oratorier  m.  m. 

Sanctis,  Cesare  de,  f.  1830  i  Albano 
vid  Rom;  erhöll  sin  musikaliska  utbild- 
ning i  Rom  (af  Baini);  kapellmästare  i 
kyrkan  S.  Maria  Sopra  Minerva  och  S. 
Giovanni  de'  Fiorentini;  teaterkapellmä- 
stare i  Rom,  Verona  m.  fl.  ställen;  1877 
professor  i  kontrapunkt  vid  Liceo  niusi- 
cale  i  Rom;  utgaf  mässor,  requiem,  fu- 
gor, canous,  en  konsertouverture,  ett 
teor.   verk   "Trattato   d'armonia". 

Sanctus  (lat.),  helig.  En  afdelniug 
inom  mässan   (s.   d.). 

1.  Sandberg,  Helge,  f.  29.  4.  1856  i 
Bjuf,  Skåne;  1884—94  i  Boston,  där  han 
var  med  om  stiftandet  af  flera  svenska 
sångföreningar  och  tidtals  äfven  ledare 
för  manskörer;  ägnade  sig  i  öfrigt  åt 
tidningsmannaverksamhet;  sedan  1896 
tjänsteman  i  "För.  f.  välgörenhetens 
ordnande",  Sthlm;  har  komponerat  en 
del  sånger,  kvartetter,  kantat  för  solo, 
kör  o.  ork.,  musikkritiska  uppsatser 
m.  m. 

2.  Oscar  Teodor  S.,  f.  1. 12. 1870  i  Kri- 
stianstad; elev  af  konserv.  Sthlm  1892 
—95;  sedan  intill  1899  elev  af  J.  Dente  i 
kontrapunkt  och  komp.;  företog  en  stu- 
dieresa till  Berlin  våren  1897;  statssti- 
pendiat i  och  för  studier  i  kyrkomusik  o. 
sångskolor  i  Tyskland  sommaren  1910; 
kantor  och  kördirigent  i  Oscarskyrkan, 
Sthlm,  sedan  1903;  musiklärare  vid  Ja- 
kobs realskola  sedan  hösten  1908;  ledare 
för  Sthlms  arbetarinstituts  folkkonser- 
ter sedan  1909;  musikkritiker  i  Afton- 
bladet 1906—10;  3:dje  förbundsdirigent 
för  Sv.  sångarförb.;  grundare  af  Oscars- 
kyrkans musikbibi.  1911  och  samma  kyr- 
kas motettaftnar;  komponerat  flera  kan- 
tater för  soli,  kör  o.  ork.,  motetter,  mans- 
kvartetter, solosånger  m.  m. 

3.  Hilma  M  u  n  t  h  e-S.,  den  föreg:s 
hustru,  f.  25.  6.  1875  i  Stockholm,  violi- 
nist; 1892—96  elev  af  konserv.  Sthlm  med 
J.  Lindberg  till  hufvudlärare;  sedan  elev 
af  Tor  Aulin  och  W.  Neruda-Hallé;  bil- 
dade 1910  Sveriges  första  damstråkkvar- 
tett (S.,  Naima  Stjernspetz,  Hedvig  Vik- 
lund, Nini  Wzernér);  har  dels  gifvit  egna 
dels  biträdt  vid  kammarmusikför:s  kon- 
serter. 

Sandberger,  Adolf,  f.  19.  12.  1864  i 
Wiirzburg;  utbildad  i  musik  i  Wiirzburg 


864 


Sandby — Sandström 


och  Miinehen;  i  musikkistoria  elev  af 
Spitta  i  Berlin;  fik  dr.  1887;  1889  biblio- 
tekarie för  musikafdelningen  i  Mim- 
enens hof-  och  statsbibliotek;  1894  do- 
cent i  musikhistoria  vid  univ.  i  Miin- 
ehen; 1900  ord.  professor  i  musikhist. 
där.  S.  har  ägnat  såväl  den  äldre  som 
yngre  musikafdelningen  djupa  studier; 
har  bl.  a.  utgifvit  arbeten  om  Ork  Lasso 
("Beiträge  zur  Geschichte  der  bayr.  Hof- 
kapelle  unter  O.  L.",  1894—95;  en  L.- 
biogr.  1894);  af  andra  musikhist.  arbeten 
märkas:  en  Corneliusbiogr.  1893;  Zur  Ge- 
schichte des  Hay  duschen  Streichquar- 
tetts,  1899;  uppsatser  i  Zeitschr.  och  Sam- 
melb.  d.  IMG,  Peters'  Jahrbuch,  Mus. 
Wochenbl.  m.  m.;  har  redigerat  samlade 
uppl.  af  Ork  Lassos  verk  och  är  utgif- 
vare  af  "Denkmäler  d.  Tonkunst  in 
Bayern".  Som  kompositör  har  han  fram- 
trädt  med  operan  "Ludwig  der  Sprin- 
ger" (Koburg  1895,  sedan  flerstädes), 
symf.  dikten  "Viola",  symf.  prologen 
"Riccio",  2  stråkkvartetter,  1  violinsonat, 
1  triosonat,  manskörer,  sånger  och  pia- 
nostycken. S.  har  äfven  högt  anseende 
som  lärare  i  musikhistoria. 

Sandby,  Herman,  f.  21.  3.  1881  i 
Sandby  vid  Holbaek;  violoncellist;  1895 
—1900  elev  af  Hugo  Becker  i  Frankfurt 
a.  M.;  har  gifvit  talrika  konserter  både 
i  Köpenhamn  och  annorstädes  i  Europa 
och  vunnit  stort  anseende  som  virtuos; 
utgaf  bl.  a.  2  stråkkvartetter. 

Sandels,  Hilda,  f.  1830  i  Stockholm; 
sångerska;  elev  af  J.  Giinther,  m:me 
Schäfer  och  hr  Götze;  sjöng  på  1850-ta- 
let  med  stor  framgång  i  Skandinavien 
(Sthlm,  Kristiania,  Kphn)  och  i  Tysk- 
land; var  vintern  1853 — 54  engagerad  vid 
Museum-Gesellschaftskonserterna  i  Hal- 
le.  —  Om  S.  se  Ny  tid.  f.  mus.  1854  nr  5. 

1.  Sanderson,  S  i  b  y  1,  f.  1865  i  Sar- 
miento,  Kalifornien,  t  16.  5.  1903  i  Pa- 
ris; erhöll  sin  utbildning  hos  Massenet, 
Sbriglia  och  fru  Marchesi;  debuterade 
i  Haag  1888  och  vid  Op.-com.,  Paris, 
1889;  sjöng  en  längre  tid  i  Paris  (fr. 
1894  vid  St.  operan)  och  sedan  i  New 
York;  ingick  äktenskap  med  Antonio 
Terry;  sjöng  bl.  a.  i  Romeo  o.  Julia, 
Manon,  Escharmonde  (Massenet)  och 
"Phryne". 

2.  L  i  1 1  i  a  n  S.,  f.  13.  10.  1867  i  Mil- 
waukee;  romanssångerska;  elev  af 
Stockhausen  i  Frankfurt  a.  M.;  har  med 


stor  framgång  konserterat  i  Europa  och 
gästade  Skandinavien  1894;  hennes  före- 
drag af  Bungerts  sånger  ha  särskildt 
prisats;  är  bosatt  i  Dresden  som  maka 
åt  målaren  Richard  Muller. 

1.  Sandström,  Carl  Israel,  f.  14.  11. 
1824  i  Linköping,  t  i  Göteborg  21.  11. 
1880;  elev  af  konserv.  1851—53;  musiklä- 
rare vid  h.  elem.-lärov.  i  Göteborg  1853; 
vik.  organist  vid  Kristina  kyrka  1854 
där;  ord.  org.  1860;  därjämte  musiklä- 
rare vid  flera  skolor;  LM  A  1864.  S.  inlade 
stora  förtjänster  om  musiken  i  Göte- 
borg; var  dirigent  i  Göta  Par  Bricole 
(s.  d.)  intill  1874;  därjämte  dirigent 
i  musiksällskapen  "Sångens  vänner" 
och  "Amatörernas  sångförening";  utgaf 
"Sånger  vid  piano"  (1853),  "Körer  för 
mansröster"  (1864),  "Kring  sångarfanan, 
fyrstämmiga  sånger  arr.  f.  skolungdom" 
(1874);  en  del  musik  till  skådespel;  skref 
därjämte  flera  musikkritiska  uppsatser 
i  tidningar;  öfversatte  Elise  Polkos 
"Musikaliska  sagor,  fantasier  och  skiz- 
zer"  (1865);  utgaf  en  koralbok:  "Melo- 
dier till  sv.  psalmboken"  rytmiskt  be- 
handlade (1877).  Hans  populäraste  me- 
lodi blef:  "Min  lilla  vrå  bland  bergen." 

2.  G  u  s  t  a  f  S.,  den  föreg:s  broder,  f. 
i  Linköping  7.  6.  1826,  t  i  Stockholm  (för 
egen  hand)  20.  8.  1875;  operasångare; 
skådespelare  i  Wallinska  teatertruppen 
1845;  elev  af  H.  Rung  i  Köpenhamn  1851; 
tillhörde  1852  någon  tid  ett  danskt  ope- 
rasällskap i  Kristiania,  sedan  Humle- 
gårdst.  Sthlm;  debuterade  25.  11.  1853  å 
k.  t.  Sthlm  som  Miller  i  "Niirnberger- 
dockan";  tillhörde  sedan  k.  scenen  till 
sin  död.  Hans  praktfulla  röst  i  förening 
med  ett  i  hög  grad  liffullt  och  hänfördt 
spel  gjorde  honom  till  en  mycket  vär- 
defull kraft  på  en  tid,  då  scenen  sam- 
tidigt kunde  räkna  med  sådana  namu 
som  Louise  Michaeli,  Oskar  Arnoldsson, 
Anders  Willman,  Fritz  Arlberg  m.  fl. 
Till  S:s  främsta  roller  hörde:  Grefve 
Luna,  Rigoletto,  Don  Carlos,  Wilhelm 
Tell,  Nelusko  i  "Afrikanskan",  Bazil  i 
"Barberaren",  Pizarro  i  "Fidelio",  Zacha- 
rias i  "Profeten",  Plumkett  i  "Martha", 
Telramund  i  "Lohengrin",  Valentin  i 
"Faust",  Capulet  i  "Romeo  och  Julia", 
Gamle  Ulf  i  "Den  bergtagna",  Ashton 
i  "Lucie",  Jacob  i  "Josef",  Antonio  i 
"Figaros  bröllop",  Carl  V  i  "Ernani". 
—  "Det  dystra  slutet  på  ett  så  plikttro- 


Sandvik — Sargines  eller  Kärlekens  fosterson  865 

get  och  så  arbetsamt  lif  som  G.  S:s,  ka-  mässor,     motetter,     psalmer,     symfonier 

stade  en  försonande  dager  öfver  mycket  och  orgelsonater. 

som  var  kantigt,  bittert  och  hänsyns-  Sapellnikoff,  W  a  s  s  i  1  y  Lwowitsch,  f. 
löst  hos  människan,  liksom  äfven  öfver  2.  11.  1868  i  Odessa;  pianist;  elev  af  L. 
mycket,  som  var  ofullständigt  hos  konst-  Brassin  och  S.  Menter;  1897—99  lärare 
nären  —  men  det  kunde  icke  bortskym-  vid  konservatoriet  i  Moskva;  sedan  bo- 
rna förtjänsterna  hos  dem  båda,  för-  satt  i  Tyskland;  komponerade  piano- 
tjänster som  voro  tillräckligt  stora  för  stycken  och  en  opera  m.  m. 
att  förskaffa  honom  en  aktad  plats  i  den  Sarabanda,  spansk  dans  från  1600-ta- 
svenska  lyriska  scenens  häfder,  hvilka  lets  början,  af  långsamt  tempo;  tretakt; 
nog  icke  kunna  uppräkna  många,  så  upptogs  på  1630-talet  vid  hofvet  i  Pa- 
rikt  utrustade  som  denne  olycklige  tvif-  ris  och  blef  sedan  snart  känd  öfver  hela 
lare  på  sig  själf"  (Fr.  Hedberg).  —  Litt.:  Europa;  försvann  så  småningom  under 
Fr.  Hedberg,   Sv.   operasångare,   1885.  förra    hälften    af    1700-talet;    inom    1600- 

Sandvik,  P.,  f.  9.  4.  1847  i  Örsten,  Sond-  talets  suite  hade  den  sin  plats  strax 
mör,  Norge;  sångpedagog;  1877  lärare  efter  Couranten  (före  giguen);  synes  ur- 
vid  seminariet  i  Hamar;  grundade  där  sprungligen  ha  varit  en  solodans.  Om 
en  manskör,  som  snart  aflöstes  af  en  S:s  rytm  och  dess  polska  dansen  när- 
bi.  kör;  1889  omdanades  denna  till  "Ha-  stående  former  se  T.  Norlind,  Zur  Ge- 
mars  korforening",  som  han  sedan  ledt.  schichte  d.  polnischen  Tänze,  Smlb.  d. 
S.  har  i  sitt  hemland  utöfvat  en  grund-  IMG,  1911. 

lig  och  omfattande  verksamhet  för  skol-  1.  Saran,    August    Friedrich,    f.    28. 

sångens  främjande.  2.    1836    i    Altenplathow,    prov.    Sachsen; 

Sanne,     Viggo     Agathon     Ha  g-  studerade    teologi    och    musik    i    Halle; 

barth,  f.  10.  8.  1840  i  Kristiania,  t  22.  1861  gymnasielärare  i  Lyck;  1863—73  mi- 

7.    1896    i    Köpenhamn;    kom    tidigt    till  litärpräst  i  Königsberg;  1873  superinten- 

Kphn,   där  han   utbildade   sig  till  vald-  dent   i    Brandenburg;    1885   i    Bromberg; 

hornist;    anställd    som    sådan    vid    k.    t.,  komponerade    sånger,     pianostycken    m. 

Tivoli   och   Folkteatern;    verkade   samti-  m.  och  skref  "Rob.  Franz  und  das  deut- 

digt    som    sånglärare    vid    flera    skolor;  sche  Volks-  und  Kirchenlied"  samt  "Mu- 

1871   kantor  vid   St.   Johanneskirke,   1874  sikalisches     Handbuch     zur     erneuerten 

vid    Fruekirke;    1880    Berggreens    efter-  Agende"  1901. 

trädare  som  statens  sånginspektör.  S.  2.  Franz  Ludwig  S.,  f.  27.  10.  1866  i 
komponerade  flera  sånger  och  roman-  Altranstädt  vid  Liitzen;  studerade  1885 
ser;  utgaf  en  "Syngeplan"  1873,  en  liten  —89  i  Halle,  Leipzig  och  Freiburg;  1889 
violinskola  samt  "Musiklaerens  Begyn-  fil.  dr.  i  Halle;  1896  docent  i  tyska  och 
delsegrunde",  1890.  —  S.  ingick  akten-  literatur  därstädes;  1905  professor;  ut- 
skap  med  sångerskan  Eliza  Nina  gaf  och  öfversatte  Jena-minnesångs- 
Frederikke  Römer  (f.  7.  9.  1839,  handskriftens  texter  och  melodier, 
elev  af  H.  Rung  och  Lamperti);  1865 — 70  Sarasate,  Pablo  de  (eg.  Pablo  Mar- 
anställd vid  Folketeatret,  Kphn.  tin    Meliton    S.    y    Navascues),    f.    10.    3. 

Sans    (fr.),    utan    .    —    Sans    pedal,  1844,   t   21.   9.   1908   i   Biarritz;   violinvir- 

utan  pedal  .  —  Sans   paroles,   utan  tuos;    1856 — 59   elev    af   konserv,    i   Paris 

ord,   utan   text.   —   Sans   souci,   utan  med  Alard  till  hufvudlärare;  företog  på 

bekymmer.  1860-  o.  70-talen  vidsträckta  konsertresor 

Santley,    Charles,    f.    28.    2.    1834    i  och   gästade   Tyskland    fg.    1876,    Skandi- 

Liverpool;   lät   1855   utbilda   sin   röst   hos  navien  1878.    S.  var  en  af  sin  tids  främ- 

Nava  i  Milano  och  Manuel  Garcia  i  Lon-  sta  representanter  för  den  franska  vio- 

don;    1863—1906    en   värdefull     kraft     för  linskolan;    utgaf    kompositioner   för   sitt 

Three  Choirs-musikfesterna  i  Worcester;  instrument     ("Zigeunerweisen",     "Faust- 

1907  adlad;   utgaf  "Singing  master"  1900  Fantasi").    —    Sv.    biogr.    i    Sv.    Musikt. 

och  "The  art  of  singing"  1908.  1903  s.   129   och   1908   s.   107.    En   engelsk 

Santucci,  Marco,  f.  4.  7.  1762  i  Cama-  S.-biogr.   utgaf  M.  L.   v.   Vorst   1896. 

jore,  Toskana,  t  29.  11.  1843  i  Lucca  som  Sargines  eller  Kärlekens 

kapellmästare   och    kanonikus   vid   kate-  fosterson,   Sargino,   ossia  1'Allievo 

dralen;    elev   af   Fenorali;    komponerade  dell'    amore,    her.    kom.    4    a.,    musik    af 

55 


Sarlin— Sartorio 


Paér,  text  af  A.  Monvel,  pr  Paris  14. 
5.  1788;  sv.  öfvers.  af  C.  G.  Nordforss; 
k.  t.  Sthlm  fg.  19.  5.  1806;  dansk  öfvers. 
af  N.  T.  Bruun  (Sargino  eller  Kjaerlig- 
heds  Laerling);  k.  t.  Kphn  fg.  31.  1.  1820. 

Sarlin,  Anna,  f.  4.  11.  1862  i  Helsing- 
fors; sångpedagog;  elev  af  fru  Emmy 
Achté  i  H:fors  och  m:me  Artöt  i  Paris; 
sånglärarinna  vid  flera  skolor  i  den 
finska  hufvudstaden;  ledarinna  af  dam- 
kören "Vuokkoset"  samt  medlem  af  den 
första  finska  damkvartetten;  företagit 
talrika  konsertresor;  utgifvit  8  häften 
julsånger,  "Barnens  sångbok",  "Kring 
julgranen",  sånger  för  damkor  m.  m. 

Saro,  J.  Heinrich,  f.  4.  1.  1827  i 
Jessen,  Sachsen,  t  27.  11.  1891  i  Berlin; 
elev  af  Böhmer  och  A.  B.  Marx  i  Ber- 
lin; 1856  kapellmästare  vid  ll:te  inf.  reg. 
och  1859  vid  Kejsar-Franzregementet  i 
Berlin;  erhöll  1872  vid  musikfesten  i 
Boston  titeln  k.  musikdirektör;  skref  en 
instrumentationslära  för  militärmusik 
samt  "Lehre  vom  musikalischen  Wohl- 
klang  und  Tonsatz". 

Sarrette,  Bernard,  f.  27.  11.  1765  i 
Bordeaux,  t  13.  4.  1858  i  Paris;  upprät- 
tade en  musikskola  i  Paris  1792,  som 
1795  gaf  upphof  till  konservatoriet;  för- 
lorade 1814  sin  befattning  men  återfick 
den  1830;  af  sade  sig  den  dock  till  förmån 
för  Cherubini. 

Sarri,  D  o  m  e  n  i  c  o,  f.  1678  i  Trani, 
Neapel;  elev  af  Provenzales;  1713  andra 
och  1741  förste  kapellmästare  i  Neapel; 
skref  oratorier,  operor,  kantater  och  se- 
renader. 

Sarti,  G  i  u  s  e  p  p  e,  f.  1.  12.  1729  i  Faén- 
za,  f  28.  7.  1802  i  Berlin;  1748—50  orga- 
nist i  födelsestaden;  1751  uppfördes  hans 
första  opera;  vann  2  år  senare  en  af- 
gjord  seger  i  Venedig  med  "Il  ré  pa- 
store"  och  fick  engagement  som  kapell- 
mästare i  Pietro  Mingottis  operasäll- 
skap, som  om  vintern  brukade  uppträda 
i  Köpenhamn.  S.  kom  i  slutet  af  år  1753 
till  den  danska  hufvudstaden  och  till- 
drog sig  strax  hofvets  uppmärksamhet. 
Efter  att  ha  uppfört  tvenne  operor  blef 
han  1755  k.  kapellmästare.  Den  ena  af 
dessa  operor,  "Ciro  riconosciuto",  utkom 
1756  tryckt  i  partitur,  tillägnad  konun- 
gen. Jämte  operor  skref  S.  äfven  "pour 
la  table  du  roi"  en  mängd  instrumental- 
verk ("Sinfonie");  1765—68  synes  han  ha 
uppehållit  sig  i  Italien;  blef  efter  åter- 


komsten öfverhofkapellmästare  och  satte 
sedan  i  musik  de  första  danska  sång- 
spelen ("Soliman  II",  1770,  "Tronfölgen 
i  Sidon",  1771,  "Deucalion  og  Pyrrha", 
"Aglae  eller  Stötten",  "Kaerlighedsbre- 
vene");  skref  därjämte  italienska  ope- 
ror och  komponerade  musik  till  de  fran- 
ska sångspelen,  som  gåfvos  af  den  fran- 
ska hofteatern.  1770  blef  han  direktör  vid 
"Den  kgl.  danske  Skueplads",  landets 
främsta  scen  och  hade  därmed  nått  den 
högsta  musikaliska  myndigheten  i  Dan- 
mark. Hans  betydelse  som  sånglärare 
var  vid  denna  tid  ej  heller  ringa.  Bl.  a. 
handledde  han  någon  tid  kronprinsen, 
sedermera  konung  Kristian  VII.  Emel- 
lertid gick  teatern  ekonomiskt  otill- 
fredsställande och  S.  invecklade  sig  i 
skulder.  Konungen  sökte  rädda  honom 
ur  ekonomisk  ruin,  men  han  hade  dess- 
förinnan själf  sökt  hjälpa  sig  genom 
att  använda  sitt  inflytande  vid  hofvet 
för  att  skaffa  en  del  personer  ämbeten. 
Han  föll  härför  1775  i  onåd  och  måste 
genast  lämna  landet.  I  Venedig,  där  han 
tills  vidare  slog  sig  ned,  var  han  kon- 
servatorieledare;  sedan  1779 — 84  domkyr- 
kokapellmästare i  Milano.  Under  tiden 
1776 — 84  skref  han  sina  namnkunnigaste 
verk:  "Le  gelosie  villane",  "Farnace", 
"Achille  in  Sciro",  "Giulio  Sabino"  m.  fl. 
1784  kallades  han  till  rysk  hofkapellmä- 
stare  i  Petersburg.  För  ryska  scener  i 
Petersburg  och  Moskva  skref  han  äfven 
flera  operor;  därjämte  komponerade  han 
tillfällighetsstycken,  kyrkliga  verk,  kö- 
rer m.  m.  och  utöfvade  äfven  i  öfrigt  en 
betydelsefull  musikverksamhet  i  Peters- 
burg; vistades  1787—91  i  Lillryssland, 
där  han  å  ett  af  furst  Potemkins  gods 
inrättade  ett  konservatorium;  återvände 
sedan  till  den  ryska  hufvudstaden,  där 
han  verkade  som  musiklärare;  insjukna- 
de 1801  och  ville  begifva  sig  hem  till 
Italien.  På  vägen  dit  afled  han  i  Berlin. 
—  Litt.:  V.  C.  Ravn,  Musikforrs  fest- 
skrift I;  Overskou,  Den  danske  Skue- 
plads II,  III;  Dansk  biogr.  lex.;  C.  Thra- 
ne  i  Smlb  d.  IMG  III,  1902;  N.  Findeisen 
i  "Musikaliska  minnen"  I,  Petersb.  1903. 
Sartorio,  Antonio,  f.  c.  1620,  t  1681  i 
Venedig;  1666—75  hof  kapellmästare  i 
Hannover;  1676  vice  kapellmästare  vid 
Markuskyrkan  i  Venedig;  en  af  huvud- 
representanterna för  venetianska  operan 
under  Cavallis  och  Cestis  tid. 


Sartorius — Sauret 


867 


Sartorius,  E  r  a  s  m  u  s,  f.  1577  (1578) 
i  Slesvig,  t  17.  10.  1637  i  Hamburg;  vid 
10  års  ålder  sångare  i  holstein-gottorp- 
ska  hofkapellet;  fick  studera  vid  univ.  i 
Rostock,  där  han  sedan  blef  kantor  vid 
Mariakyrkan;  1604  kantor  i  Hamburg; 
1612  vik.  kantor  vid  domkyrkan  och  1628 
kantor  där;  var  som  kantor  därjämte 
vid  Johanneum  ledare  för  hela  det  of- 
fentliga musikväsendet  i  Hamburg;  för- 
anstaltade 1609  passionsmusik  i  St. 
Gertruds  kapell,  hvilket  sedan  blef  be- 
gynnelsen till  de  berömda  Hamburgska 
kyrkokonserterna.  S.  skref  en  bok  om 
striden  mellan  nya  och  gamla  stilen  i 
musiken:  "Belligerasmus,  i.  e.  historia 
belli  exorti  in  regno  musico",  1622  (ut- 
kom i  4  uppl.);  såsom  anhängare  af  den 
gamla  stilen  angrep  han  gärna  det  nya; 
vi  finna  detta  särskildt  i  inledningen 
till:  "Institutionum  musicarum  tracta- 
tio   nova  et  brevis",  1635. 

Sass  (Saxe,  Sasse,  Sasz),  Marie 
Constance,  f.  26.  1.  1838  i  Geneve,  t 
8.  11.  1907  i  Auteuil  vid  Paris;  debute- 
rade 1859  å  Th.  lyrique,  Paris,  som  gref- 
vinnan  i  "Figaro";  öfvergick  1860  till 
Stora  operan,  där  hon  firade  triumfer 
genom  sin  vackra  stämma  och  utmärk- 
ta framställningsförmåga;  lämnade  1870 
Paris  och  uppträdde  sedan  å  Italiens 
främsta  scener. 

Sätter,  Gustav,  f.  12.  2.  1832  i  Wien; 
pianovirtuos;  vann  först  anseende  å  en 
konsertresa  i  Amerika  1854;  återkom- 
men till  Europa  1862  vistades  han  i 
Wien,  Dresden,  Hannover,  Köpenhamn, 
Göteborg  och  Stockholm;  å  sistnämnda 
plats,  dit  han  anlände  1867,  verkade  han 
intill  1868  som  pianolärare;  for  sedan 
åter  till  Amerika.  "S.  gjorde  sig  omta- 
lad ej  blott  för  sitt  färdiga,  klara  och 
eleganta  spel,  utan  äfven  för  sin  min- 
dre vanliga  improviseringsförmåga  (A. 
L.  i  Nord.  Fam.).  Af  hans  pianokompo- 
sitioner vunno  på  sin  tid  "Elfentraum" 
och  "Spinnerin"  en  ej  ringa  populari- 
tet; skref  äfven  en  opera  "Olanthe", 
flera  ouverturer,  2  symfonier,  symfoni- 
ska tonmålningen  "Washington",  piano- 
kvartetter  m.  m. 

Sattler,  Heinrich,  f.  3.  4.  1811  i 
Quedlinburg,  t  17.  10.  1891  i  Braun- 
schweig;  elev  av  W.  Liebau  i  Quedlin- 
burg och  Hummel  i  Weimar;  1838  orga- 
nist   i    Blankenburg;    1861    seminariemu- 


siklärare i  Oldenburg;  skref  en  orgel- 
skola, en  harmonilära,  skolverk  för  or- 
gel, kantat  och  körverk. 

Sats,  inom  musiken  en  del  af  ett  mu- 
sikstycke; inom  de  större  kompositions- 
formerna (sonat,  symfoni)  en  hel  för  sig 
fullt  afslutad  afdelning  (allegrosatsen, 
andantesatsen  m.  ni.);  ordet  begagnas 
äfven  för  att  beteckna  ett  kortare  af- 
snitt  i  ett  tonstycke. 

Sauer,  V  i  1  h  e  1  m,  f.  23.  3.  1831  i  Fried- 
land  i  Mecklenburg;  orgelbyggare;  före- 
tog studieresor  i  Tyskland,  Schweiz, 
Frankrike  o.  England;  bosatte  sig  1857  i 
Frankfurt  a.  O.;  hade  intill  1882  byggt  370 
orglar  (i  Berlin,  Magdeburg,  Petersburg, 
Altona,  Mannheim,  Leipzig,  Köln  m.  fl.). 

2.  Emil  S.,  f.  8.  10.  1862  i  Hamburg; 
pianist;  elev  af  Nikolaus  Rubinstein  vid 
Moskvas  konserv.  (1876—81);  1884  elev  af 
Liszt;  1901 — 07  ledare  för  "pianomästare- 
skolan"  vid  konserv,  i  Wien;  skref  pia- 
nokonserter och  boken  "Meine  Welt,  Bil- 
der aus  dem  Geheimsache  meiner  Kunst 
und  meines  Lebens",  1901.  —  S.  besökte 
Skandinavien  1891.  —  Sv.  biogr.  i  Sv.  Mu- 
tikt.  1891  s.  65. 

S  a  u  1,  oratorium  af  Handel,  komp. 
1738;  gifven  fg.  å  Kings  Theatre,  Lon- 
don, 16,  1.  1739  (Dublin  1742);  återupp- 
tagen af  Sacred  harm.  soc.  London  1840; 
sedan  gifven  flerstädes  i  Europa. 

Saul  og  David,  danskt  orig.,  op. 
4  a.,  musik  af  Carl  Nielsen,  text  af  E. 
Christiansen,  pr.  k.  t.  Kphn  28.  11.  1902. 

Sauret,  É  m  i  1  e,  f.  22.  5.  1852  i  Dun 
le  Roi  (Cher);  violinvirtuos;  studerade 
vid  konserv,  i  Paris  och  Briissel;  före- 
tog 1866  konsertresor  i  England,  Frank- 
rike och  Italien,  1870—74  i  Amerika,  1877 
i  Tyskland;  1880—81  violinlärare  vid 
Kullaks  akademi  i  Berlin;  konsertera- 
de  i  Skandinavien  1883  och  1886;  1891 
Saintons  efterträdare  som  violinlärare 
vid  kgl.  musikakademien  i  London;  läm- 
nade 1893  sin  anställning  i  London  och 
antog  en  violinlärareplats  vid  Ziegfeld- 
ska  konserv,  i  Chicago;  återvände  19C6 
till  Europa,  först  till  Geneve,  sedan  Ber- 
lin och  1908  London;  komponerade  en 
violinkonsert,  ett  antal  solostycken  med 
och  utan  orkester  för  violin;  var  några 
år  gift  med  Teresa  Carreno.  En 
S:s  broder  Auguste  S.,  f.  1849,  t  okt. 
1890,  gjorde  sig  känd  som  pianist.  —  Sv. 
biogr.   i   Sv.  Musikt.  1902  s.  9. 


868  Saut— Scalabrini 

Saut    (fr.),   språng.  kant    af    alla    slags    instrument.    Hans 

Sauveur,  J  o  s  e  p  h,  f.  24.  3.  1653  i  La  ryktbare   son  var: 

Fléche,   f   9.   7.    1716   i   Paris;   matemati-  2.    Adolphe    S.    (eg.    A  n  t  o  i  n  e 

ker,  akustiker;  var  döfstum  till  sitt  7:e  J  o  s  e  p  h),    f.   6.    11.    1814    i    Dinant,    t 

år,    men    utvecklade    en    sällsynt    begåf-  4.    2.    1894    i    Paris;    elev    af    konserv,    i 

ning  för  matematik.    S.  var  den  första,  Briissel;   blåste   klarinett  och  flöjt   samt 

som    kunde    beräkna    en    tons    absoluta  begynte    efter   hand    bygga   nya   instru- 

svängningar.    Af  hans  skrifter  märkas:  ment;    begynte    med    att    förbättra    bas- 

Principes    d'acoustique    et    de    musique,  klarinetten     och     öfvergick     sedan     till 

1700 — 01;   Méthode   générale   pour  former  konstruerandet  af  en  del  nya  mässings- 

des  systémes  tempérés  de  musique,  1707.  instrument,   hvilka  han  gaf  namn  efter 

Litt.:    E.   Mach,    Beitrag   zur   Geschichte  sig  själf:    saxofon  och  s  a  x  h  o  r  n 

der  Akustik  (Beitr.  d.  d.  math.  Gesellsch.  (s.  d.  o.).     S.  som  1842  flyttat  till  Paris, 

in    Prag    1892).  lyckades  intressera  flera  musiker  för  si- 

Sauvlet,  Jean  Baptist  e,  f.  1841  i  na  instrument  (däribland  framför  allt 
Kotterdam;  flöjtvirtuos;  företog  talrika  Berlioz);  1857  lärare  i  saxofon  vid  kon- 
konsertresor,  hvilka  1863  förde  honom  serv.;  utgaf  en  skola  för  samma  instru- 
till  Stockholm;  var  sedan  där  en  tid  or-  ment.  —  Litt.:  O.  Comettant,  Histoire 
kesteranförare  i  det  dåv.  "Valhalla";  d'un  inventeure  du  19:e  siécle,  1860;  La- 
uppträddo  äfven  ofta  å  konserter;  1866  jarte,  Instruments  Sax,  1867. 
flöjtist  i  hof  kapellet,  1867  lärare  i  ar-  3.  M  a  r  i  e  S.,  se  S  a  s  s . 
tistklassen  vid  konserv.;  lämnade  Sthlm  Saxenberg,  Edla  TheresiaChar- 
1870  och  var  sedan  någon  tid  anställd  i  1  o  1 1  a,  f.  9.  11.  1843  i  Hakunge,  Sthlms 
Bilses  tyska  orkester;  uppträdde  äfven  län,  t  1.  3.  1898  i  Sthlm;  operasångerska; 
som  operasångare  i  Amerika.  S.  har  elev  af  Arlberg  och  m:me  Viardot;  en- 
äran  af  att  till  Sverige  ha  infört  Bohm-  gagerad  vid  k.  operan  Sthlm  1872 — 79, 
flöjten.  där   hon   bl.    a.    uppbar   rollerna:    Fides, 

Sauzay,  E  u  g  é  n  c,  f.  14.  7.  1809  i  Paris,  Ortrud,  Bergadrottningen  och  Nancy, 

t  24.  1.  1901  där;  violinist;  elev  af  Bail-  Saxhorn,    en    af    Ad.    Sax    utförd    för- 

lot;  spelade  först  2:dra  violinen,  senare  bättring   af  bygelhornet   med  ventiler  i 

altviolinen   i   Baillots   kvartett;    1840   so-  st.    f.    klaffar;    byggdes    i    7    olika    stor- 

loviolinist;     chef     för     Napoleon     III:s  lekar. 

stråkorkester;  1860  professor  vid  kon-  Saxofon,  ett  af  Ad.  Sax  uppfunnet 
servatoriet;  komponerade  fantasier,  ron-  mässingsinstrument  med  klaffar  och  en- 
do  för  violin  och  piano,  en  stråktrio,  kelt  munstycke  (liksom  klarinettens); 
stycke  för  piano,  violin  och  cello,  piano-  byggdes  i  8  olika  storlekar, 
stycken;  samt  en  studie  över  Haydns,  Saxtorph-Mikkelsen,  J.,  f.  29.  7.  1878 
Mozarts  och  Beethovens  kvartetter  samt  i  Mariager;  bosatt  i  Köpenhamn;  har 
utgaf  en  katalog  öfver  dessa  (1861;  ny  gjort  sig  känd  som  lutsångare;  satte  mu- 
uppl.   1884).  sik   till   Jeppe   Aakjaers   "Sange   og   Vi- 

1.  Savart,  Felix,  f .   30.  6.  1791  i  Mé-  ser". 

ziéres,  f  i  mars  1841  i  Paris;   professor  Se . . .,  se  äfven  S  k. 

i  akustik  vid  College  de  France;   utgaf  Scagnello       (it.),       stråkinstrumentens 

bl.  a.:   Mémoire  sur  la  construetion  des  stall. 

instruments  å  cordes  et   å   archet,   1819;  Scala    (it.),    skala    (s.    d.).   —   Se   äfven 

Sur  la  voix  humaine,  1825.  La    scala. 

2.  Marie  Gabriel  Augustin  S.,  Scalabrini,  P  a  o  1  o,  f.  1713,  t  1803  i 
f.  21.  8.  1814  i  Paris,  t  i  juni  1881  där;  Lucca;  kom  med  P.  Mingottis  italien- 
elev af  Bazin  och  Leborne;  1843  profes-  ska  operatrupp  till  Köpenhamn  1747  och 
sor  vid  konserv,  i  elementarmusiklära,  blef  15.  7.  1748  k.  dansk  kapellmästare 
sedan  i  harmonilära  och  generalbas;  ut-  (i  st.  f.  Scheibe);  fick  själf  vika  för  Sar- 
gaf  en  del  teoretiska  handböcker.  ti  1755  men  blef  1768  åter  anställd  som 

1.  Sax,    Charles    Joseph,    f.    1.    2.  kapellmästare    för    en    italiensk    komisk 

1791  i  Dinant,  t  26.  4.  1865  i  Paris;  etab-  opera,   som   då   upprättades.    Vid   Sartis 

lerade  sig  1815  som  instrumentmakare  i  landsförvisning  1775  blef  han  ånyo  hof- 

Briissel  och  fick  anseende  som  stor  fabri-  kapellmästare  och  beklädde  denna  plats 


Schandelli— Scarlatti 


till  1781,  då  han  efter  sin  hustrus  död 
vände  tillbaka  till  Italien.  S.  utveck- 
lade en  liflig  verksamhet  inom  ope- 
rans och  kantatens  område.  Af  hans 
operor  märkas:  "Didone",  "Demetrio", 
"Artaserse",  "L'Adriano"  och  "Siroe". 
Efter  att  ha  blifvit  ställd  i  skuggan  af 
Sarti  komponerade  S.  företrädesvis  in- 
termezzon och  den  komiska  operan  "Den 
belönnede  Kjeerlighed"  (1758)  blef  det 
första  af  danska  sångare  på  teatern  upp- 
förda större  sångspelet;  skref  sedan: 
"Geniernes  fest"  1760  och  "Oraklet"  1776, 
båda  till  dansk  text.  Af  kantaterna 
märkas  två  till  konungens  födelsedag 
1771  och  1772,  komponerade  1777  ett  pas- 
sionsoratorium till  text  af  Ewald.  Hans 
berömdaste  verk  är  musiken  till  Wessels 
parodi  "KJEerlighed  uden  Strömper".  — 
Litt.:  V.  C.  Ravn  i  Dansk  biogr.  lex. 
och  i  Musikfor:s  festskrift  I;  Overskou, 
Den   danske    Skueplads    II,    III. 

Scandelli,  Antonio,  f.  1517  i  Brescia, 
t  18.  1.  1580  i  Dresden;  1566  vice  kapell- 
mästare, 1568  kapellmästare  vid  kurfur- 
stekapellet i  Dresden;  utgaf:  Canzoni 
napolitane,  1566;  Neue  deutsche  geistl. 
Liedlein,  1568;  Newe  u.  lustige  weltl. 
deutsche  Liedlein,  1570  m.   m. 

Scaria,  E  m  i  1,  f .  18.  9.  1838  i  Graz,  t  22. 
7.  1886  i  Blasewitz  vid  Dresden;  opera- 
sångare (bas);  studerade  först  juridik, 
men  utbildade  sig  under  ledning  af  Net- 
zer  i  Graz,  Gentiluomo  och  Lewy  i  Wien 
till  operasångare;  debuterade  1860  i  Bu- 
dapest som  Saint-Bris  i  "Hugenotter- 
na";  reste  1862  till  London  för  att  full- 
borda sin  utbildning;  blef  1862  engage- 
rad i  Dessau,  1863  i  Leipzig,  1864  i  Dres- 
den, 1872  vid  hof operan  i  Wien;  högt 
uppburen  särskildt  som  Wagnersångare 
(Pogner,  H.  Sachs,  Holländaren,  Gurne- 
manz,  Wotan).  Af  hans  andra  roller  mär- 
kas: Leporello,  Dulcamara,  Kasper,  Mar- 
cell,  Falstaff. 

1.  Scarlatti,  Alessandro,  f.  å  Sici- 
lien c.  1658,  f  i  Neapel  24.  10.  1725;  ut- 
bildad af  Carissimi  i  Rom;  rönte  i  sin 
tidigare  produktion  särskilt  inflytande 
af  Legrenzi  och  Stradella;  1680—84  ope- 
rakapellmästare hos  drottning  Kristina 
i  Rom;  sedan  intill  1702  bosatt  i  Neapel 
som  hof  kapellmästare;  skref  under  des- 
sa 18  år  i  Neapel  en  stor  mängd  operor, 
hvilka  fastslogo  den  neapolitanska  ope- 
rastilen med  dess  typiska  ouverture   (s. 


d.  o.),  dacapoaria  och  ackompagnerade 
recitativ.  Spanska  tronföljdskriget  gjor- 
de hans  plats  osäker  i  Neapel  och  han 
begaf  sig  därför  till  Florens,  där  han 
uppförde  en  del  operor  dock  utan  att 
ernå  någon  fast  plats;  fick  i  stället  nöja 
sig  med  en  vice  kapellmästaresyssla  vid 
S.  Maria  Maggiore  i  Rom;  1706  upptogs 
han  högtidligen  i  Arcadiska  akademien 
i  Rom.  Hans  operor  från  denna  tid  voro 
mera  vårdade  och  storslagna  än  de  i 
Neapel  skrifna;  bland  de  berömdare 
märkas:  "Turno  Aricino"  (1704),  "Lucio 
Manlio"  (1705),  "Il  Gran  Tamerlano" 
(1706).  1713—19  beklädde  han  åter  ka- 
pellmästareplatsen i  Neapel;  under  dessa 
år  tillkommo  hans  mognaste  operor: 
"Tigrane"  (1715),  "Telemaco"  (1718), 
"Marco  Attilio  Regolo"  (1719);  hans  si- 
sta opera  "Griselda"  (1721)  skrefs  för 
Rom,  där  han  hufvudsakligen  tillbragte 
sina  sista  dagar;  1724  blef  J.  A.  Hasse 
hans  elev  i  Neapel.  S.  synes  efter  1719 
ha  varit  tämligen  förgäten  i  Neapel  och 
både  som  operakompositör  och  som  lä- 
rare var  han  ersatt  af  nyare  krafter.  S. 
skref  äfven  flera  mässor  (10  bevarade), 
oratorier,  kammarkantater,  12  symfonier 
m.  m.  Af  dessa  prisas  hans  oratorier 
högst  (se  Oratoriu  m).  En  "Regole 
per  principianti"  (Konsten  att  ackom- 
pagnera)  efterlämnade  han  i  manu- 
skript. —  Litt.:  J.  Dent,  A.  S.,  his  life 
and  works,  1905;  s.  f.,  The  operas  of  A.  S., 
Smlb.   d.   IMG  IV. 

2.  Giuseppe  Domenico  S.,  den  fö- 
reg:s  son,  f.  26.  10.  1685  i  Neapel,  t  där 
1757;  elev  af  fadern  och  Gasparini  i 
Rom;  utbildade  sig  till  klaverspelare 
och  hade  redan  1709,  då  en  täflan  mellan 
honom  och  Handel  ägde  rum  i  Rom,  an- 
seende som  Italiens  främste  å  sitt  in- 
strument; mottog  s.  å.  en  tjänst  som  hof- 
cembalist  hos  polska  drottningen  Maria 
Casimir;  1715—19  kapellmästare  vid  Pe- 
terskyrkan i  Rom;  sedan  i  2  år  maestro 
al  cembalo  i  London;  1721  hof  cembalist 
i  Lissabon;  1725—29  åter  i  Neapel,  där- 
efter vid  hof  vet  i  Madrid;  1754  till  sin 
död  i  Neapel.  Ett  400-tal  kompositioner 
för  klaver  ha  bevarats  åt  eftervärlden. 
Af  dessa  utgaf  Czerny  200;  en  samlad 
upplaga  utkommer  sedan  1906  å  Ricordis 
förlag;  Biilow  utgaf  en  vald  samling  å 
Peters'  förlag.  S.  blef  skaparen  af  1700- 
talets      utvecklade      klavérteknik      med 


870 


Schacht — Soharfe 


större  vikt  än  förut  lagd  på  det  dyna- 
miska. De  flesta  af  hans  stycken  äro 
korta  och  ej  sammanförda  i  suit-  eller 
sonatform.  S.  skref  äfven  flera  operor, 
hvilka  dock  ej  ernådde  samma  popula- 
ritet som  faderns,  ehuru  de  uppfördes 
mångenstädes   i    Europa. 

3.  Rosa  S.,  f.  1727  i  Italien,  t  Jan. 
1776  i  Stockholm;  sångerska  i  Uttinis 
operatrupp;  gift  med  Fr.  Ant.  Uttini. 

Schacht,  Matthias  Henrikson, 
f.  29.  4.  1660  i  Visby,  f  8.  8.  1700  i  Kjer- 
teminde,  Danmark;  student  1678;  besökte 
univ.  i  Uppsala,  var  någon  tid  i  Stock- 
holm; 1682  lärare  i  Visby;  begaf  sig  se- 
dan till  Tyskland  och  Holland;  1683  kan- 
tor och  kollega  vid  Odense  gymnasium; 
1686  rektor  i  Kjerteminde  samt  musiker 
för  denna  stad  och  Hindsholm;  efter- 
lämnade en  handskrift  (k.  b.  Kphn) 
"Musicus  danicus"  (1687)  med  intressan- 
ta musikhistoriska  upplysningar.  Litt.: 
Dansk  biogr.  lex. 

Schafhäutl,  Karl  Franz  Emil  von, 
f.  16.  2.  1803  i  Ingolstadt,  t  25.  2.  1890  i 
Munchen  som  professor  i  geognosi  (se- 
dan 1843);  1849  öfverbibliotekarie  vid 
stadsbiblioteket;  företog  en  del  studier 
rörande  klangfärgen  samt  skref  äfven 
om  kyrkomusik  m.  m.;  af  hans  böcker 
märkas:  fJber  Schall,  Ton,  Knall  und 
einige  andere  Gegenstände  der  Akustik, 
1834;  Ober  die  Kirchenmusik  des  katho- 
lischen  Kultus,  Allg.  Mus.-Ztg  1833;  Der 
echte  Gregorianische  Choral,  1869;  skref 
en  Voglerbiografi  1888. 

1.  Schall,  Claus  Nielsen,  f.  28.  4. 
1757  i  Köpenhamn,  t  10.  8.  1835  i  Lyng- 
by,  Danmark;  begynte  som  dansmästare 
och  blef  1776  dansrepetitör  vid  k.  t.;  1779 
violinist  i  hof kapellet;  skref  1780  musik 
till  baletten  "Kjaerlighedens  og  Mistan- 
kens  Magt";  1789  i  Paris,  Dresden,  Ber- 
lin för  att  vidare  utbilda  sig;  1792  efter 
Joh.  Hartmann  konsertmästare  och  efter 
Kunzens  död  1817  kapellmästare;  hof  ka- 
pellet stod  under  honom  mycket  högt 
och  han  prisades  allmänt  som  framstå- 
ende dirigent;  1816  professor;  besökte 
1819  ännu  en  gång  Paris;  drog  sig  1834 
tillbaka  till  Lyngby.  S.  komponerade 
inemot  30  baletter,  däribland  "Kinafa- 
rerne"  1792,  och  "Domherren  i  Milano" 
1802;  skref  äfven  tillfällighetskantater, 
solokompositioner  för  violin  m.  fl.  in- 
strument. —  Litt.:  Dansk  biogr.  lex.;  C. 


Thrane,    Fra    hofviolonernes   tid;    V.   C. 
Ravn,  Musikfor:s  festskrift  I. 

2.  Peder  S.,  den  föreg:s  broder,  f. 
dec.  1762,  f  2.  2.  1820;  violoncellist  i  dan- 
ska hof  kapellet,  gitarrvirtuos;  skref  fle- 
ra solosånger  och  vokalkvartetter  samt 
humoresker   för  gitarr. 

Schalltrichter  (t.),  det  trattformigt  ut- 
vidgade slutstycket  å  mässingsinstru- 
ment (äfven  benämnd  S  t  ii  r  z  e). 

Schantz,  Johan  Filip  von,  f.  17.  1. 
1835  i  Ulfsby  socken,  Finland,  f  24.  7. 
1865  i  Helsingfors;  student  1853;  deltog 
1855  i  ett  studentuppträde  och  blef  här- 
för relegerad  från  univ.;  beslöt  nu  att 
ägna  sig  åt  musiken  och  särskildt  violin- 
spelet; elev  af  konserv,  i  Leipzig  1856 — 
58;  gaf  efter  hemkomsten  kompositions- 
konserter med  bl.  a.  "Kullervo-ouv."  f. 
ork.,  en  del  manskörer,  däribl.  "Vi  äro 
andens  fria  folk";  1860  kapellmästare 
vid  sv.  teatern  i  Helsingfors;  gaf  med 
den  af  honom  bildade  orkestern  äfven 
en  rad  konserter  samt  dirigerade  sång- 
spelen och  mellanaktsmusiken  å  teatern; 
då  teatern  1863  brann  ned,  flyttade  han 
med  hela  sin  orkester  till  Stockholm; 
företog  härifrån  med  orkestern  konsert- 
turnéer till  Göteborg  och  andra  svenska 
städer  samt  gästade  Köpenhamn  1864; 
de  ansträngande  resorna  togo  på  hans 
krafter;  sjuk  och  utarbetad  kom  han 
därför  1865  tillbaka  till  Helsingfors;  un- 
der den  korta  tid,  som  återstod  för  ho- 
nom, utvecklade  han  dock  en  liflig  kom- 
positionsverksamhet; utgaf  ett  häfte  so- 
losånger, komponerade  musik  till  ett  in- 
hemskt skådespel  "Ainamo"  samt  en 
sorgmarsch  vid  univ:s  minnesfest  öfver 
dess  aflidne  kansler  tronföljaren  Nikolai. 
—  Af  S:s  verk  lefde  solosångerna  längst 
(Den  sjuttonåriga,  Selmas  tankar  i  vå- 
ren m.  ni.).  De  större  förråda  den  för 
sent  utbildade  musikern.  Af  hans  kom- 
positioner må  ytterligare  nämnas:  sång- 
häftet "Finska  toner",  "Ynglingens 
drömmar",  en  kantat  med  kör,  solokvar- 
tett och  ork.  till  ord  af  Z.  Topelius.  -- 
Litt.:  Finsk  biogr.  handb. 

Scharfe,  Gustav,  sånglärare,  f.  11.  9. 
1835  i  Grimma,  Sachsen,  t  25.  6.  1892  i 
Dresden;  barytonist  vid  hof  operan  i 
Dresden  i  11  års  tid;  1874  sånglärare  vid 
konserv.;  1880  professor;  Emil  Götzes  lä- 
rare; utgaf  bl.  a.  en  sångskola:  "Die 
methodischo  Entwickelung  der  Stimme." 


Scharp — Scheibe 


871 


Scharp,  3 — 5-korig  blandad  stämma  i 
orgeln;  skiljer  sig  från  mixturen  där- 
igenom att  den  alltid  innehåller  en  ters; 
kallas   äfven   A  c  u  t  a. 

1.  Scharwenka,  Ludwig  P  h  i  1  i  p  p,  f. 
16.  2.  1847  i  Samter,  Posen;  1865  elev  af 
Kullaks  akademi  i  Berlin;  1870  teorilä- 
rare vid  samma  anstalt;  öfvergick  1881 
till  det  af  brodern  Xaver  S.  nygrundade 
konserv,  och  har  sedan  varit  lärare  där; 
var  under  broderns  frånvaro  i  Amerika 
(1891—98)  jämte  Hugo  Goldschmidt  kon- 
servs ledare  (1893  förenades  k.  med 
Klindworths  läroanstalt).  S.  har  kom- 
ponerat en  mängd  pianostycken  (huf- 
vudsakl.  i  dansrytm),  solosånger,  3  vio- 
linkonserter, studier  för  violin,  för  vio- 
loncell,  soli-  och  ork.-verken  "Herbst- 
feier"  (op.  44)  och  "Sakuntala",  2  symfo- 
nier, 1  symfonisk  dikt  m.  m.  —  S.  är  se- 
dan 1880  gift  med  Marianne  Stre- 
s  o  w,  lärarinna  vid  konserv,  och  erkänd 
förmåga    å    violin. 

2.  Franz  Xaver  S.,  den  föreg:s  bro- 
der, f.  6.  1.  1850  i  Samter;  elev  af  Kul- 
lak  o.  Wiierst;  utbildade  sig  till  pianist 
och  vann  1869  å  en  konsert  i  Sångaka- 
demien, Berlin,  stort  erkännande;  be- 
gynte  1873  företaga  konsertresor  öfver- 
allt  i  Europa;  framträdde  1877  som  kom- 
positör med  första  pianokonserten  i  B- 
moll  (op.  32),  hvilken  sedan  ofta  spe- 
lats; grundade  1881  ett  konserv,  i  Ber- 
lin med  ypperliga  lärarekrafter;  1891 — 98 
ledare  för  ett  konserv,  i  New  York;  före- 
tog under  denna  tid  talrika  konsertre- 
sor i  Amerika;  sedan  1898  åter  ledare  för 
konserv,  i  Berlin;  har  åtnjutit  stort  an- 
seende både  som  pianist  och  lärare.  Som 
kompositör  har  framför  allt  hans  kam- 
marmusik vunnit  uppmärksamhet.  Hit 
höra:  2  pianotrior  i  Fiss-moll  och  A-moll 
(op.  1  och  42),  2  violoncellsonater  i  D- 
moll  och  E-moll  (op.  2  och  46),  1  piano- 
kvartett i  F-moll  (op.  37).  Vidare  mär- 
kas: 3  pianokonserter  i  B-moll,  C-moll 
och  Ciss-moll  (op.  32,  56  och  80);  symfo- 
ni i  C-moll  (op.  60),  operan  "Mataswin- 
tha"  (Weimar  1896,  New  York  1897);  en 
mängd  pianomusik,  däribland  2  sonater  i 
Ciss-moll  och  Ess-dur  (op.  6  och  36); 
skref   en    "Methodik    des    Klavierspiels". 

Schattera  (af  t.  schatten,  skugga),  ny- 
ansera. 

Schebest  (eg.  Schebesta),  Agnes,  f. 
10.  2.  1813  i  Wien,  t  22.  12.  1869  i  Stutt- 


gart; operasångerska;  sjöng  med  stor 
framgång  i  Dresden  (intill  1833)  och  Bu- 
dapest (intill  1836)  samt  gaf  sedan  gäst- 
roller å  flera  tyska  scener;  1842  gift  m. 
D.  F.  Strauss  och  drog  sig  sedan  till- 
baka från  scenen;  utgaf  1857  en  själf- 
biografi. 

Schechner-Waagen,  N  a  n  e  1 1  e,  f .  1806 
i  Miinchen,  t  29.  4.  1860  där;  operasån- 
gerska; sjöng  1825 — 35  företrädesvis  i 
tyska  operor  i  Wien,  Berlin  och  Miin- 
chen; måste  1835  på  grund  af  sjukdom 
lämna  scenen.  Till  hennes  bästa  roller 
hörde   Fidelio. 

Scheibe,  Johann  Adolph,  f.  maj 
1708  i  Leipzig,  t  22.4.1776  i  Köpenhamn; 
kom  1725  till  univ.  i  Leipzig  för  att  stu- 
dera juridik,  öfvergick  dock  till  musi- 
ken; studiet  af  Gottscheds  "Kritische 
Dichtkunst"  gaf  honom  tanken  att  för 
musiken  skrifva  en  liknande  bok  till 
smakens  förbättring  och  till  väckande  af 
nationellt  medvetande;  utgaf  1737 — 40  i 
Hamburg  tidskriften  "Der  kritische  Mu- 
sikus",  som  särskildt  riktade  sig  mot 
den  italienska  operan;  vid  samma  tid 
komponerade  han  äfven  konserter,  sym- 
fonier, kammarmusik,  kantater  och  ora- 
torier. 1739  kapellmästare  hos  danske 
konungens  svåger,  ståthållaren  i  Hol- 
stein;  kallades  i  sept.  1740  härifrån  till 
danska  hofvet  i  Köpenhamn  för  att  kom- 
ponera kantaten  till  Christiansborgs 
slottskyrkas  invigning;  1.  12.  1740  k.  ka- 
pellmästare. Han  fortsatte  nu  sin  kri- 
tiska verksamhet  och  utgaf  1745  en  sam- 
lad och  omarbetad  uppl.  af  sin  tidskrift 
under  titeln:  "Der  kritische  Musikus." 
Hans  idéer  visa  här  en  märklig  likhet 
med  Glucks,  och  särskildt  uppsatsen  om 
recitativet  uttalar  tankar,  hvilka  nästan 
helt  och  hållet  sammanfalla  med  Glucks 
20  år  senare.  Då  Gluck  just  vid  denna 
tid  (1749)  gästade  Köpenhamn,  ligger 
tanken  nära,  att  han  fått  sina  idéer  åt- 
minstone i  någon  form  från  S.,  så  myc- 
ket mera  som  S:s  bok  väckt  allmän  upp- 
märksamhet i  Köpenhamn.  Som  prak- 
tisk musiker  skref  han  mest  för  kyrkan 
och  konsertsalen.  Ehuru  S.  i  sitt  arbete 
mot  den  italienska  operan  erhöll  hjälp 
af  ingen  mindre  än  Holberg,  kunde  han 
dock  ej  förhindra,  att  1747  en  italiensk 
operatrupp  (Pietro  Mingottis  med  P. 
Scalabrini  som  kapellmästare)  inkalla- 
des.   Den  stora  framgång  italienska  ope- 


872 


Scheideniann— Schenk 


ran  erhöll  hos  hofvet  föranledde  honom 
att  1749  draga  sig  tillbaka  till  Sönder- 
borg  (1748  hade  han  fått  afstå  hofkapell- 
mästareposten  till  Scalabrini);  s.  å.  han 
lämnade  den  danska  hufvudstaden  (allt- 
så s.  å.  Gluck  var  i  Kphn)  komponera- 
de han  "Thusnelde,  ein  Singspiel  in  4 
Aufziigen",  där  han  (i  likhet  med  Gluck) 
skref  en  utförlig  inledning  "von  der 
Möglichkeit  und  Beschaffenheit  guter 
Singspiele".  I  Sönderborg  upprättade  D. 
en  musikskola  för  ungdom  och  syssel- 
satte sig  i  öfrigt  med  litterära  musi- 
kaliska arbeten;  bl.  a.  öfversatte  han 
"Peder  Paars"  till  tyska  (1750)  och  ut- 
gaf  skriften:  "Vom  Ursprung  und  Al- 
ter  der  Musik",  1754.  En  oratoriedikt- 
ning "Der  wundervolle  Tod  des  Welter- 
lösers"  med  en  kritisk  inledning  om  pas- 
sionsmusiken utkom  äfven  1754.  Ehuru 
boende  utanför  den  danska  hufvudsta- 
den stod  han  dock  i  förbindelse  med  där- 
varande  musiklif  och  skref  en  del  mu- 
sik vid  skilda  festtillfällen.  Snart  vän- 
de han  åter  till  Köpenhamn  och  upp- 
förde där  1761  sitt  uyss  nämnda  orato- 
rium. S.  fördjupade  sig  sedan  i  studier 
om  språkets  musikaliska  behandling  och 
skref  en  afhandling  om  recitativet  i 
"Bibliothek  d.  schönen  Wissenschaften" 
XI,  XII  och  utgaf  som  belysande  exem- 
pel 1745  "Tragische  Cantaten"  m.  m.  Vid 
Fredrik  V:s  död  fick  han  skrifva  sorg- 
kantaten till  text  af  J.  Ewald.  1773  ut- 
kom första  delen  af  en  kompositionslära 
af  honom.  —  S:s  musikaliska  produktion 
omfattar  ej  mindre  än  200  kyrkliga  verk, 
150  flöjtkonserter,  70  verk  för  kammar- 
musik m.  m.  —  Litt.:  V.  C.  Ravn  i  Mu- 
sikfor:s  festskr.  I  och  Dansk  biogr.  lex.; 
Nationaltidende  jan.  1883;  Allg.  d.  Bio- 
graphie  XXX;  Mattheson,  Grundlage 
einer  Ehrenpforte,  1740. 

Scheidemann,  Heinrich,  f.  c.  1596, 
t  1663  i  Hamburg;  1613—14  elev  af  Swee- 
linck,  1625  sin  faders  efterträdare  som 
organist  vid  Katharinakyrkan  i  Ham- 
burg; ansågs  som  en  af  sin  samtids  allra 
främsta  organister;  en  del  melodier  till 
Rists  sånger  utgaf  han  1651.  —  Litt.:  M. 
Seiffert,  J.  P.  Sweelinck  und  seine  direk- 
ten   Schiiler,  Viertelj.-schr.   f.   MW.  1891. 

Scheidemantel,  Karl,  f.  21.  1.  1859  i 
Weimar;  konsertsångare  (baryton);  be- 
sökte lärareseminariet  i  Weimar;  1878— 
86     anställd     vid     därvarande     hofteater 


(1885  som  kammarsångare);  studerade 
under  sommarmånaderna  1881—83  hos  J. 
Stockhausen;  sjöng  1886  i  Bayreuth. 
1886  engagerad  vid  Dresdens  hof opera; 
utgaf  1909  en  omarbetning  af  Mozarts 
"Cosi  fan  tutte";  skref  äfven  "Stinimbil- 
dung",    1907    (ny   uppl.   1908). 

Scheidt,  Samuel,  f.  1587  i  Halle,  t 
där  30.  3.  1654;  elev  af  Sweelinck;  1609 
organist  vid  Moritzkyrkan  i  Halle;  en 
af  sin  tids  namnkunnigaste  orgelspelare; 
var  en  af  de  första,  som  konstmässigt 
bearbetade  den  protestantiska  koralen; 
hans  främsta  bok  inom  detta  område 
är  "Tabulatura  nova",  1624  (ny  uppl. 
Denkm.  d.  Tonkunst  bd  I);  af  hans  andra 
kompositioner  märkas:  "Tabulaturbuch 
100  geistl.  Lieder  und  Psalmen",  1650; 
"Concerti  sacri",  1621  o.  1622;  "Cantiones 
sacrae",  1620;  "Newe  geistl.  Konzerte" 
1631.  —  Biogr.  i  Smlb.  d.  IMG.  1900  af 
A.  Werner. 

Schein,  J  o  h  a  n  n  H  e  r  m  a  n  n,  f.  20.  1. 
1586  i  Griinhain,  Sachsen,  t  19.  11.  1630 
i  Leipzig;  1599  diskantist  i  hofkapellet  i 
Dresden;  studerade  1607  juridik  vid  univ. 
i  Leipzig;  1615  hof  kapellmästare  i  Wei- 
mar; 1616  Thomaskantor  i  Leipzig.  Hans 
kompositioner,  hvilka  intaga  en  viktig 
plats  i  1600-talets  tyska  musik,  äro  bl.  a.: 
"Venuskräntzlein",  1609;  "Cymbalum  Sio- 
nium",  1615;  "Banchetto  musicale",  1617; 
"Musica  divina",  1620;  "Musica  boscarec- 
cia",  1621,  26  och  28;  "Fontana  d'Israel", 
1623;  "Madrigali"  1623;  "Opella  nova", 
1618  och  1626;  "Cantional",  1627  och  1645. 
—  Litt.:  A.  Priifer,  J.  H.  Schein,  1895. 
S.  förf.  redigerade  äfven  saml.  uppl.  af 
S:s  verk  å  Breitk.  &  Härtels  förlag. 

Schelble,  Johann  Nepomuk,  f.  16. 
5.  1789  i  Hiifingen  i  Schwarzwald,  t  7.  8. 
1837  i  Frankfurt  a.  M.;  1807  hof  sångare 
och  sedan  äfven  lärare  vid  musikinstitu- 
tet i  Stuttgart;  efter  1813  uppträdde  han 
som  operasångare  i  Wien,  Pressburg  och 
Berlin;  kom  1816  till  Frankfurt  a.  M., 
där  han  någon  tid  sjöng  vid  operan  och 
1817  blef  dirigent  för  "Akademien"; 
grundade  1818  Cäciliaföreningen,  hvilken 
han  snart  bragte  till  högt  anseende. 

Schelper  (eg.  Buck),  Otto,  f.  10.  4. 
1840  i  Rostock,  f  10.  1.  1906  i  Leipzig; 
operasångare  (baryton);  sjöng  1872 — 76 
först  i  Köln  sedan  vid  teatern  i  Leipzig. 

Schenk,  J  o  h  a  n  n,  f.  30.  11.  1753  i  Wie- 
ner-Neustadt,  t  29.  12.  1836  i  Wien;  elev 


Schering — Schietto 


873 


af  Wagenseil;  lefde  utan  anställning  och 
skref  flera  sångspel,  af  hvilka  särskildt 
"Der  Dorfbarbier"  (1796;  "Bybarbera- 
ren",  k.  t.  Sthlm  27.  o.  29.  10.  1893)  blef 
omtyckt.  S.  var  någon  tid  Beethovens 
lärare  samtidigt  med  och  efter  Haydn. 
—  Litt.:  Staub,  J.  Schenk,  1900. 

Schering,  Arnold,  f.  2.  4.  1877  i  Bres- 
lau;  elev  af  Joachim  å  violin  och  Succo 
i  komposition;  studerade  musikhistoria  i 
Berlin  och  Leipzig;  fil.  dr.  å  den  senare 
platsen  1903  med  afh.  "Geschichte  des 
Instrumental-Konzerts";  1907  docent  i 
musikhistoria  vid  Leipzigs  univ.;  har 
utgifvit  flera  grundliga  musikhistoriska 
arbeten,  däribland:  Geschichte  des  Ora- 
toriums, 1911;  Die  niederl.  Orgelmesse, 
1912;  redigerade  en  ny  uppl.  af  Dom- 
mers  musikhistoria  1914;  utgaf  en  del 
uppl.  af  äldre  musiklitteratur  (Quantz' 
flöjtskola  1907;  Hasses  oratorium  "La 
conversione  di  S.  Agostino",  Denkm.  d. 
Tonk.  bd  20;  tyska  instrumentalkonser- 
ter från  tiden  1700—1760  i  s.  verk  bd  29, 
30;  Altmeister  des  Violinspiels  m.  m.). 

Scherz.  =  scherzando. 

Scherzando,  scherzoso  (it.),  lekan- 
de, skämtande. 

Scherzer,  Otto,  f.  24.  3.  1821  i  Ans- 
bach,  t  23.  2.  1886  i  Stuttgart;  violin- 
elev av  Molique  i  Stuttgart  (1837);  1838 
—54  violinist  i  hoforkestern  i  Stuttgart 
men  studerade  under  denna  tid  äfven  or- 
gelspel för  Faisst;  1854  professor  i  orgel- 
spel och  ledare  för  ensembleöfningarna 
vid  konserv.;  1860  universitetsmusikdi- 
rektör i  Tubingen;  erhöll  1877  pension 
från  konserv,  samt  titel  av  dr.  phil.  hon. 
c;  utgaf  en  del  sånger,  koralfiguratio- 
ner och  pianostycken. 

Scherzo  (it.),  användes  dels  för  att  be- 
teckna en  sats  (den  tredje)  i  symfonien 
och  som  sådan  en  direkt  utveckling  af 
sonat-  och  symfoniformens  menuettsats 
(denna  s.-form  nådde  sin  högsta  fulländ- 
ning genom  Beethoven),  dels  för  att  be- 
teckna en  skämtsam,  liflig  sats  (närstå- 
ende capriccio);  denna  senare  s.-form 
förekommer  redan  på  1600-talet  (för  sån- 
ger användes  beteckningen  s.  äfven  un- 
der 1500-talet)  och  blef  genom  Chopin 
utbildad  till  ett  själfständigt  större  ton- 
stycke, ofta  af  rondoform.  S.  förekom- 
mer ännu  i  bägge   betydelserna. 

Schetky,  Christoph,  f.  1740  i  Darm- 
stadt;  f  1773  i  Edinburgh;  elev  av  An- 


ton Filtz  i  Mannheim;  anställd  vid  hof- 
orkestern i  Darmstadt;  reste  som  cello- 
virtuos i  Tyskland;  1768  i  Hamburg; 
1770  i  London;  utgaf:  6  stråkkvartetter, 
duos  för  cello,  sonater  för  violin  och 
cello,  konserter  och  symfonier  m.  m. 

Schicht,  Jobann  Gottfried,  f.  29. 
9.  1753  i  Reichenau  vid  Zittau,  t  16.  2. 
1823  i  Leipzig;  1785  Adam  Hillers  efter- 
trädare som  dirigent  för  Gewandhaus- 
konserterna;  1810  tillika  Thomaskan- 
tor;  komponerade  oratorier  ("Feier  der 
Christen",  "Moses  auf  Sinai",  "Das  Ende 
des  Gerechten"),  mässor,  motetter,  kan- 
tater, en  pianokonsert,  sonater  m.  m.; 
utgaf  "Grundregien  der  Harmonie"  1812. 
Hans  stora  koralbok  1819  erhöll  ej  ringa 
betydelse  (1,285  melodier,  däraf  306  af  S. 
själf).  —  S.  var  gift  med  den  på  sin 
tid  högt  skattade  italienska  sångerskan 
Valdest  url  a. 

Schick,  Margareta  Luise,  född 
Hamel,  f.  26.  4.  1773  i  Mainz,  t  29.  4. 
1809  i  Berlin;  operasångerska;  debutera- 
de 1792  i  Mainz;  öfvergick  till  Hamburg 
1794,  strax  därefter  till  Berlin,  där  hon 
blef  kammarsångerska;  ingick  1791  äk- 
tenskap med  violinvirtuosen  Ernst 
Sch.  (1756—1815).  Fru  Sch.  var  en  af  sin 
tids  mest  firade  sångerskor  och  särskildt 
betydande  i  Glucks  roller;  sättes  af  sin 
samtid  vid  sidan  af  La  Mara.  —  Litt.: 
Lewezow,  Leben  und  Kunst  der  Frau 
M.  Sch.,  1809. 

Schiedmayer  &  Söhne,  pianofabrik  i 
Stuttgart;  grundad  1806  af  Joh.  L  o- 
renz  Sch.  (1786—1860)  och  dennes  fader 
David  Sch.;  två  söner  till  Joh.  L  o- 
renz  Sch.:  Adolf  (t  16.  10.  1890  i 
Stuttgart)  och  Hermann  öfvertogo  se- 
dan affären.  Två  andra  söner  till  den- 
samma, Julius  (f.  17.  2.  1822  i  Stutt- 
gart, t  i  febr.  1878)  och  Paul  (t  18.  6. 
1890  i  Kissingen),  grundade  en  annan 
pianofabrik,  som  äfven  den  vann  stor 
utveckling. 

Schiemann,  Christian  Ludvig 
Adolph,  f.  10.  11.  1823  i  Köpenhamn, 
t  22.  4.  1915  där;  oboevirtuos;  anställd  1 
danska  hofkapellet  1845—95,  sedan  1850 
som  solooboist;  spelade  äfven  å  konser- 
ter; företog  1856,  66  och  83  konsertresor  i 
utlandet;  utgaf  "Sieben  characteristische 
Studien",  1874  (för  oboe). 

Schietto  (it.),  enkelt,  utan  utsirningar. 


874 


Schikaneder — Schinkompass 


Schtkaneder,  Emanuel  Johan  n,  f. 
1751  i  Regensburg,  t  21.  9.  1812  i  Wien; 
var  sångare  vid  ett  kringvandrande 
teatersällskap;  blef  först  direktörens 
svärson  och  slutligen  sällskapets  direk- 
tör; spelade  med  sin  trupp  i  alla  Öster- 
rike-Ungerns större  städer;  Mozarts 
komposition  till  hans  "Trollflöjten",  räd- 
dade honom  från  bankrutt  och  gjorde 
honom  till  en  rik  man;  han  dog  likväl 
i  fattigdom;  skref  flere  sångspelstexter, 
där  det  folkliga  elementet  hade  en  vik- 
tig plats. 

Schildknecht,  Albert,  grundade  1859 
tills.  m.  Elkan  förlaget  Elkan  &  Schild- 
knecht (s.  d.  o.),  Sthlm,  och  drog  sig 
1909  tillbaka  efter  50-årig  verksamhet 
som  musikhandlare  och  musikförläg- 
gare. 

Schildt,  Melchior,  f.  1592  troligen  i 
Hannover,  t  22.  5.  1667  där;  elev  af 
Sweelinck;  1623—26  organist  i  hufvud- 
kyrkan  i  Wolfenbiittel;  1629  till  sin  död 
organist  i  Marktkirche  i  Hannover;  1626 
—29  i  tjänst  hos  Kristian  IV  af  Dan- 
mark såsom  lärare  för  de  kungliga  bar- 
nen på  Dalum;  af  hans  kompositioner 
äro  bl.  a.  två  koralbearbetningar  och 
två  variationsverk  bevarade.  En  del  kla- 
ver- och  orgelkomp.  af  honom  finnas 
äfvcn  i  Kphn  och  Uppsala.  —  Litt.:  Seif- 
fert,  Sweelinck  und  seine  direkten  Schii- 
ler,  Viertelj.  d.  MW.  1891. 

Schilling,  Gustaf,  f.  3.  11.  1803  i 
Schwiegerhausen,  Hannover,  f  1881  i  Ne- 
braska; 1830  direktör  för  Stölperska  mu- 
sikskolan i  Stuttgart;  1839  hofråd;  LM  A 
1840;  utvandrade  1857  till  Amerika,  där 
han  en  tid  uppehöll  sig  i  New  York  och 
Montreal;  af  hans  många  skrifter  mär- 
kas framför  allt  det  för  sin  tid  bety- 
dande stora  lexikonet  "Encyklopädie  der 
gesammten  musikalischen  Wissenschaf- 
ten  öder  Universallexikon  der  Ton- 
kunst",  1835—38  i  6  bd  (ny  uppl.  i  7  bd 
1840—42);  särskildt  för  tiden  1810-^0  af 
ej    ringa   värde. 

Schillings,  M  a  x,  f.  19.  4.  1868  i  Diiren, 
Rhenlandet;  elev  af  Brambach  och  Kö- 
nigslöw  i  Bonn;  utbildade  sig  vidare  3 
år  i  Mimenen;  1892  körledare  i  Bay- 
reuth; 1903  k.  professor;  1908  general- 
musikdirektör i  Stuttgart;  har  som  kom- 
positör vunnit  högt  anseende  och  står 
inom  operans  område  såsom  en  af  Wag- 


ners  betydelsefullaste  efterföljare;  skref 
för  scenen  bl.  a.:  "Ingwelde"  (Karls- 
ruhe  1894),  "Der  Pfeifertag"  (Schweriu 
1899),  "Moloch"  (Dresden  1906),  musik  till 
Aischylos'  "Orestien"  (1900),  Goethes 
"Faust"  (1908);  af  orkesterverken  mär- 
kas: "Meergruss",  "Seemorgen"  (1896), 
symf.  prologen  "Oedipus"  (1900),  "Ein 
Zwiegespräch"  (1879);  körverket  "Dem 
Verklärten"  (1905);  deklamatorierna 
"Hexenlied",  "Kassandra",  "Elcusisches 
Fest";  dessutom  en  stråkkvartett,  solo- 
sånger m.  m. 

Schimon,  Adolf,  f.  29.  2.  1820  i  Wien, 
t  21.  6.  1887  i  Leipzig;  elev  af  konserv, 
i  Paris  (Berton  och  Halévy);  1846  upp- 
fördes hans  opera  "Stradella"  å  Pergo- 
lateatern  i  Florenz,  1858  operan  "List 
um  List"  i  Schwerin;  utgaf  dessutom  i 
Paris  italienska  och  franska  sångkom- 
positioner, stråkkvartetter,  en  pianotrio. 
en  violonsonat,  pianosonater;  gifte  sig 
1872  med  konsertsångerskan  Anna  Rc- 
g  a  n  och  företog  med  henne  flera  kon- 
sertresor; 1874  sånglärare  vid  konserv,  i 
Leipzig;  1877  sånglärare  vid  k.  musik- 
skolan i  Miinchen;  1886  åter  i  Leipzig, 
där  äfven  hans  hustru  erhöll  anställ- 
ning; vid  mannens  död  återvände  hon 
till  Miinchen  som  sånglärarinna  vid  kgl. 
musikskolan    där. 

1.  Schindler,  Poul  Christian,  f.  c. 
1648  i  Köpenhamn,  t  där  okt.  1740;  1670 
— 1706  viol  de  gambist  i  det  danska  hof- 
kapellet;  komponerade  den  första  ope- 
ran, som  uppfördes  i  Danmark:  "Der 
vereinigte  Götterstreit"  15.  4.  1689.  — 
Litt.:  L.  Bobé,  Operahusets  Brand  paa 
Amalienborg  19.  4.  1689,  Kbhn  1889;  P. 
Hansen,  Den  danske  Skueplads  I,  66  f.; 
Viertelj.  d.  MW.  1892  s.  502. 

2.  Anton  S.,  f.  1796  i  Medl,  Mähren. 
f  16.  1.  1864  i  Bockenheim  vid  Frank- 
furt a.  M.;  studerade  juridik  och  musik 
i  Wien;  trädde  i  nära  förbindelse  med 
Beethoven  och  var  1819 — 27  dennes  trog- 
ne följeslagare  och  hjälpare  i  allt;  1831 
domkyrkokapellmästare  i  Munster,  1835 
— 42  liknande  plats  i  Aachen;  återvän- 
de 1842  till  Munster.  S.  är  mest  känd 
som  författare  af  den  första  Beethoven- 
biografien  (1840;  ny  uppl.  1845,  60,  1909); 
utgaf  ännu  en  Beethovenbok:  "B.  in 
Paris",  1842.  S:s  anteckningar  från  B:s 
tid  (jämte  B.-ms.)  förvaras  i  k.  b.  Berlin. 

Schinkompass,     se     Skinkompass. 


Schirmacher— Schjött 


875 


Schirmacher,  Dora,  f.  1.  9.  1857  i  Li- 
verpool; pianist;  1872—77  elev  af  kon- 
serv, i  Leipzig;  uppträdde  1877  med 
framgång  å  måndagskonserterna  i  Lon- 
don och  har  sedan  dess  haft  stort  an- 
seende som  pianist  i  den  engelska  huf- 
vudstaden. 

1.  Schirmer,  Gustaf  f .  19.  9.  1829  i 
Königsee,  Sachsen,  t  6.  6.  1893  i  Eise- 
nach;  grundade  1861  tills,  med  B.  Beer 
i  New  York  ett  musikförlag,  hvilket 
vann  en  stor  utveckling. 

2.  Hildur  S.,  f.  1856  i  Braunschweig; 
sångerska;  elev  af  Bossenhagen  och 
Koch  i  Hannover  1877;  sedan  af  Viar- 
dot-Garcia,  Paris;  ingick  1878  äktenskap 
med  en  norsk  arkitekt  och  är  sedan  dess 
bosatt  i  Kristiania,  där  hon  ofta  har 
konserterat;  har  äfven  sjungit  i  Tysk- 
land och  Danmark. 

Schiöler,  Axel,  f.  11.  12.  1872  i  Gul- 
dager, Danmark;  elev  af  Tofte,  Kphn 
och  Berthelier  i  Paris;  1.  violinist  i  La- 
moureuxork.  i  Paris  1896 — 97;  kapellmä- 
stare i  Musikfor.  i  Bergen  1899—1901,  i 
Folketeatret,  Kphn  1903;  dirigent  i  filh. 
sällsk.  Kphn  1905—07;  ledare  af  Köpen- 
hamns stads  frikonserter  i  Rosenborgs 
Have  1909;  har  skrifvit  2  symfonier, 
hvilka  uppförts  af  Dansk  koncertfor- 
ening. 

1.  Schiörring,  Christian  Frederik, 
f.  10.  2.  1837  i  Aarhus,  t  20.  12.  1893  i  Kö- 
penhamn; 1858  hof kapellist;  1870  till  sin 
död  soloviolinist  där;  som  medverkande 
i  kammarmusik  och  som  solist  af  stor 
betydelse  för  danskt  musiklif;  skref  en 
del  violinsaker. 

2.  Johannes  Christian  Frederik  S., 
den  föreg:s  son,  f.  10.  1.  1869  i  Köpen- 
hamn; violinist  i  danska  hofkapellet  se- 
dan  1893. 

3.  Ni  el  8  8.,  f.  1743  i  Ulstrup  Aarhus 
stift,  t  6.  2.  1798  i  Köpenhamn;  elev  af 
Scheibe  i  Kphn  och  Ph.  E.  Bach  i  Ham- 
burg; klaverspclare;  1773  cembalist  och 
sångmästare  vid  k.  t.  Kphn;  1775  k.  kam- 
marmusiker; utgaf  en  koralbok  1783; 
"Selskabssange",  1783—89,  "Arier"  1786— 
89;  medverkade  dessutom  i  Gerbers  lexi- 
kon. 

Schiött,  Valdemar  Johannes  Lud- 
vig, f.  8.  8.  1826  i  Köpenhamn,  t  13.  4. 
1915  där;  elev  af  k.  danska  hofkap.  1837; 
stiftare  af  Ny  musikalisk  Förening  1847 
och  dess  dirigent  intill  1849;  flöjtist  i  hof- 


kapellet 1852—89;  musiklärare  å  Blind- 
institutet 1853—1903  (införde  där  det 
Brailleska  notsystemet  och  konstruera- 
de flera  hjälpmedel  till  undervisningen); 
har  komponerat  flera  kantater,  sånger 
och  pianostycken. 

1.  Schjelderup,  Gerhard  Rosenkro- 
ne,  f.  17.  11.  1859  i  Christiansand;  stu- 
derade fr.  1876  filologi  vid  Kristiania 
univ.  men  öfvergick  snart  till  musiken; 
1878 — 88  i  Paris,  där  han  studerade  vio- 
loncell  för  Franchomme  samt  teori  och 
komposition  för  Savard  och  Massenet; 
efter  att  1887  åhört  "Ringen"  i  Karls- 
ruhe  greps  han  af  Wagnerbeundran  och 
beslöt  att  ägna  sina  krafter  åt  musik- 
dramat; efter  att  någon  tid  ha  vistats  i 
Bergen  begaf  han  sig  till  Tyskland, 
där  han  1889  studerade  Wagnermusiken 
under  F.  Mottl;  bodde  någon  tid  i  Mim- 
enen och  fick  uppförd  en  enaktare  "Sön- 
dagsmorgen"  (9.  5.  1893;  första  norska 
operan  å  utländsk  scen);  skref  "Östenfor 
sol  och  vestenfor  maane"  och  försökte 
förgäfves  få  den  uppförd  i  Berlin;  1894 
inlämnades  "Bruderovet"  till  hofteatern 
i  Dresden,  som  dock  vägrade  att  upp- 
föra den;  verket  gafs  emellertid  1900  i 
Prag.  Under  tiden  skref  han  legenden 
"Julespil",  af  hvilken  delar  som  suite 
gifvits  i  Kristiania  och  Paris;  1903  upp- 
förde Dresdens  hofteater  hans  drama 
"Offerilden"  (sedan  äfven  annorstädes  i 
Tyskland);  1908  gick  öfver  samma  scen 
enaktaren  "Vaarnat";  skref  äfven  en 
symfoni,  en  kvartett,  solosånger  m.  m.; 
har  äfven  uppträdt  som  musikkritiker 
och  musikhistorisk  författare;  utgaf  en 
Griegbiogr.  1903  (tysk  uppl.  tills.  m.  W. 
Niemann  1908)  och  en  Wagnerbiogr.  1908. 
—  Litt.:  Nord.  Musik-Revue,  Kria  1901. 

1.  Schjött,  Hanka  S.-P  e  t  z  o  1  d,  den 
föreg:s  syster,  f.  i  Christiansand;  pia- 
nist; elev  af  Massenet  och  Liszt;  konser- 
terade  flerstädes  i  Europa  och  uppträdde 
i  Kristiania  1902  och  i  Stockholm  1908; 
har  äfven  uppträdt  som  sångerska;  är 
gift   i   Amerika. 

2.  Ingolf,  f.  3.  11.  1851  i  Bergen; 
elev  af  org.-skolan  i  Bergen,  konserv, 
i  Sthlm  och  J.  Gunther,  F.  Arlberg  samt 
Stockhausen;  har  sedan  1873  hållit  år- 
liga körkonserter  i  födelsestaden  med 
verk  af  S.  Bach,  Cherubini  och  andra: 
1878  organist  och  kantor  vid  domkyrkan 
i  Bergen. 


876 


Schlag  &  Söhne— Schmid 


Schlag  &  Söhne,  orgelfabrik  grundad 
af  Christian  Gottlieb  Schlag 
1803—1889)  1831  (sedan  1834  i  Schweid- 
nitz);  1869  inträdde  sönerna  The  odör 
och  Oskar  i  firman.  C.  700  orglar  bl.  a. 
i  Berlin,  Breslau,  Chemnitz,  Liegnitz, 
Hirschberg,   Bergen    (Norge)    ha   byggts. 

Schlesinger:  1.  bok-  och  musikhandel 
i  Berlin  (sedan  äfven  musikförlag)  grun- 
dad 1810  af  Adolf  Martin  S.  (1851  förd 
vidare  af  sonen  Heinrich  S.);  2.  mu- 
sikförlag i  Paris;  grundadt  1834  af  Mo- 
ritz Adolf  S.  (Martin  S:s  äldste  son). 

Schletterer,  Hans  Michel,  f .  29.  5. 
1824  i  Ansbach,  t  4.  6.  1893  i  Augsburg; 
elev  af  Spohr,  David  och  Richter;  1847 
musikdirektör  i  Zweibrucken,  1854  univ.- 
musikdirektör  i  Heidelberg;  1858  kapell- 
mästare vid  prot.  kyrkan  i  Augsburg; 
1866  direktör  för  musikskolan  där;  skref 
en  del  kantater  ("Jephtas  Tochter"),  ope- 
retter ("Dornröschen",  "Pharaos  Toch- 
ter", "Der  erfullte  Traum",  "Väter  Bea- 
tus")  och  körer;  utgaf  en  violinskola, 
en  körsångskola,  "Musica  sacra"  (evang. 
kyrkosånger)  m.  m.  S.  har  dock  mest 
gjort  sig  känd  genom  en  del  för  sin  tid 
betydelsefulla  skrifter  i  musikhistoria: 
Das  deutsche  Singspiel,  1863;  J.  F.  Rei- 
chardt,  1865;  Studien  zur  Geschichte  der 
französischen  Musik,  1881 — 85;  Geschichte 
der  geistl.  Dichtung  und  kirchl.  Ton- 
kunst  (endast  bd  I  utgifvet)  m.  fl.  —  S:s 
bibliotek  tillhör  numera  staden  Augs- 
burg. 

Schlick,  Arnold,  hoforganist  i  Hei- 
delberg, i  Böhmen  (född  blind);  utgaf 
"Spiegel  der  Orgelmacher  und  Organi- 
sten" 1511;  "Tablaturen  etlicher  Lobge- 
sang  und  Liedlein  uff  die  Orgeln  und 
Lauten",  1512.  Detta  senare  verk  är  af 
stor  betydelse  för  förståelsen  af  den 
äldre  tyska  orgel-   och   lutmusiken. 

Schlottmann,  Louis,  f.  12.  11.  1826  i 
Berlin,  f  13.  6.  1905  där;  pianist;  elev  af 
W.  Taubert  och  S.  Dehn;  konserterade 
med  framgång  flerstädes  i  Europa;  bo- 
satte sig  som  lärare  i  Berlin;  erhöll  1875 
titeln  kgl.  musikdirektör;  komponerade 
orkester-  och  kammarmusikverk,  sånger 
och  pianostycken. 

1.  Schluter,  Max,  f.  12.  2.  1878  i  Kö- 
penhamn; violinist;  elev  af  J.  Joachim 
i  Berlin;  företagit  talrika  konsertresor, 
däribland  till  Japan,  Kina,  Australien, 
Nord-    och    Sydamerika;    sedan    1909    bo- 


satt i  Kphn,  där  han  har  en  stor  verk- 
samhet som  konsertspelare  och  violinpe- 
dagog. 

2.  P  o  u  1  S.,  f.  19.  1.  1879  i  Köpen- 
hamn; pianist;  elev  af  Leschetitzky;  har 
varit  bosatt  i  London,  Wien  och  Ham- 
burg; nu  boende  i  Köpenhamn. 

1.  Schmedes,  Erik,  f.  1866  i  Köpen- 
hamn; utbildade  sig  först  till  pianist  se- 
dan till  operasångare  under  Rothmiihl  i 
Berlin;  verkade  flera  år  som  baryton 
vid  teatrarna  i  Wiesbaden,  Niirnberg 
och  Hamburg;  efter  förnyade  studier 
för  Iffert  i  Dresden  öfvergick  han  till 
tenorrollerna  och  är  förste  tenor  vid 
hofop.  i  Wien  sedan  1898;  sjöng  1899  i 
Bayreuth    Siegfried   och    Parsifal. 

2.  Hakon  S.,  f.  31.  10.  1877  i  Gjen- 
tofte,  Danmark;  elev  å  violin  af  E. 
Ysaye;  bosatt  i  Berlin  1896—1900,  i  Briis- 
sel  1902,  i  Paris  1902—04,  i  Boston  1904 
—05,  sedan  i  Danmark;  har  företagit  tal- 
rika konsertresor  bl.  a.  till  Spanien  och 
Ryssland;  skref  text  och  musik  till 
operetten  "Dronningen  af  Montmartre" 
(1907),  text  och  musik  till  flera  sånger, 
musiken  till  "Peder  Most"  (1909)  samt 
piano-   och  violinmusik. 

Schliissel  (t.),  eg.  nyckel,  benämning 
för   notklav. 

Schliisselfiedel  (t.),  nyckelharpa  (s. 
d.   o.) 

Schmid,  (Schmid  t,  Fabricius) 
Bernhard,  namn  på  två  organister  i 
Strassburg:  den  äldre,  f.  1520  i  Strass- 
burg;  1560  organist  vid  Thomaskyrkan 
och  1564 — 92  i  Mönster;  sonen  följde 
efter  honom  i  båda  anställningarna; 
den  äldre  utgaf  "2  Biicher  einer  neuen 
kunstlichen  Tabulatur  auf  Orgeln  und 
Instrumenten",  1577;  sonen  utgaf  "Ta- 
bulaturbuch  von  allerhand  auserlesenen 
schönen  Präludiis"  etc,  1607. 

2.  Anton  S.,  f.  30.  1.  1787  i  Pihl  vid 
Leipa,  Böhmen,  t  3.  7.  1857  i  Wien  som 
konservator  för  musikaliska  afdelningen 
i  hof  biblioteket;  skref:  Ottaviano  dei 
Petrucci  da  Fossombrone",  1845;  "Joseph 
Haydn  und  Niccolo  Zingarelli",  1847; 
"Christoph  Willibald,  Ritter  von  Gluck", 
1854. 

3.  J  o  s  e  p  h  S.,  f.  30  8.  1868  i  Miinchen; 
elev  vid  kgl.  musikskolan  (orgel  och 
komp:  Rheinberger);  1890  organist  vid 
Heil.  Geist-kyrkan  där;  spelade  orgel 
vid  Kaim-konserterna;  1901  organist  vid 


Schmidt — Schneevoigt 


877 


Frauenkircke;  utgaf  flera  sånger  för 
manskör,  a  capellakörer  (mässor,  cruci- 
fixus)    samt   karaktärsstycken   för   orgel. 

1.  Schmidt,  Gustaf,  f.  1.  9.  1816  i 
Weimar,  t  11.  2.  1882  i  Darmstadt;  tea- 
terkapellmästare i  Brunn  (1841),  Wiirz- 
burg,  Frankfurt  a.  M.,  Wiesbaden, 
Mainz,  Leipzig  (1864—76);  hof kapellmä- 
stare i  Darmstadt;  skref  den  en  tid  po- 
pulära operan  "Prins  Eugen"  samt 
sånger  för  manskör. 

2.  Karl  Friedrich  S.,  f.  25.  12. 
1827  i  Jonitz  vid  Dessau,  t  28.  2.  1892  i 
Heilbronn;  grundare  af  firman  C.  F. 
Schmidt  i  Heilbronn;  öfvertog  år  1855  J. 
D.  Class'  bokhandel,  i  hvilken  han  några 
år  senare  inrättade  en  musikantikvitets- 
handel,  hvilken  snart  drefs  i  stor  skala; 
öfverlät  1889  affären  till  sina  söner 
Hermann  och  Oskar  Sch. 

3.  Friedrich  S.,  f.  5.  3.  1840  i  Har- 
tefeld  vid  Geldern;  1864  präst  och  1866 
direktör  för  domkyrkokören  i  Miinster; 
1890  af  påfven  utnämnd  till  kammar- 
herre; komponerade  mässor,  motetter, 
en  litania;  utgaf  1860  öfningsstycken  för 
orgel.  S.  redigerade  sedan  1890  den  af 
Witt  1866  grundade  tidskriften  "Fliegen- 
de  Blätter  fur  katholische  Kirchenmu- 
sik". 

4.  Felix  S.,  f.  11.  5.  1848  i  Dresden; 
elev  af  Kiel  och  Barth  vid  k.  högskolan 
i  Berlin;  1875  extra  och  1878  ord.  lärare 
där;  1888  professor;  öfvertog  1895  den 
dramatiska  sångskolan;  ingick  1882  äk- 
tenskap med  sin  elev  Maria  Köhne, 
hvilken  vann  stort  anseende  som  kon- 
sertsångerska. 

5.  LeopoldS.,  f.  2.  8.  1860  i  Berlin; 
studerade  vid  franska  gymnasiet  där; 
besökte  på  samma  gång  kgl.  högskolan 
för  musik;  1887  kapellmästare  i  Heidel- 
berg, 1888  i  Berlin  (Wilhelmstädtisches 
Theater),  1891  vid  stadsteatern  i  Ziirich, 
1895  i  Halle;  fil.  dr.  1895;  1900  lärare  i 
musikhistoria  vid  Sternska  konserv.; 
utgaf:  Zur  Geschichte  der  Märchenoper, 
1896;  G.  Meyerbeer,  1898;  Haydn  (i  Rei- 
manns  samling  "Beruhmte  Musiker") 
1898;  Tonmeister  des  19.  Jahrhunderts 
(biografiska  skisser  1908);  Aus  dem  Mu- 
sikleben  der  Gegenwart,  1908;  Mozart  1909 
(Reimannsamlingen);    Beethoven   1909. 

1.  Schmitt,  Aloys,  f.  26.  8.  1788  i  Er- 
lenbach  a.  M.,  Bayern,  f  25.  7.  1866  i 
Frankfurt  a.  M.;  pianist  och  pianopeda- 


gog; verkade  i  sistnämnda  stad  som  lä- 
rare från  1816  till  sin  död;  utgaf  en 
mängd  pedagogisk  litteratur  för  piano 
samt  komponerade  oratorier,  mässor, 
operor  och   pianostycken. 

2.  Jakob  S.,  (Jacques)  yngre  bro- 
der och  elev  till  föregående;  f.  2.  11.  1803 
i  Obernburg,  Bayern;  t  i  Hamburg  i 
juni  1853;  högt  ansedd  pianolärare;  ut- 
gaf en  pianoskola  (op.  301),  etyder  (op. 
37,  271,  330),  violinsonater,  pianostycken 
m.   m. 

3.  G  e  o  r  g  A  1  o  y  s  S.,  son  till  Aloys 
S.,  f.  2.  2.  1827  i  Hannover,  t  15.  10.  1902  i 
Dresden;  företog  konsertresor  som  pia- 
nist; 1857  hof  kapellmästare  i  Schwerin; 
1896  direktör  för  Mozartföreningen  i 
Dresden;  komponerade  operor,  ouvertu- 
rer  och  musik  till  skådespel,  pianostyc- 
ken, solosånger  m.  m.  Han  ägde  äfven 
godt   anseende  som  dirigent. 

Schmitz,  Eugen,  f.  12.  7.  1882  i  Neu- 
burg;  elev  i  musikhistoria  af  Sandber- 
ger  i  Miinchen;  fil.  dr.  1905;  musikkriti- 
ker vid  flera  musiktidningar  där;  utgaf 
en  ny  uppl.  af  Naumanns  illustrerade 
musikhistoria  (1908),  en  Hugo  Wolfsbio- 
grafi  (1906),  "Richard  Strauss  som  mu- 
sikdramatiker (1907),  "Puccinis  Bohéme" 
(1908)   m.   fl. 

Schnabel,  Artur,  f.  17.  4.  1882  i  Bie- 
litz;  pianist;  elev  av  Leschetitzky  och 
E.  Mandyczewski;  företog  talrika  kon- 
sertresor bl.  a.  till  Skandinavien  och 
vann  anseende  som  betydande  Brahms- 
och  Schuberttolkare;  slog  sig  ned  i  Ber- 
lin, där  han  1902  grundade  en  trio  (A. 
Hekking  och  A.  Wittenberg).  —  Gift 
med  altsångerskan  T  h  e  r  e  s  e  S.-B  e  h  r, 
f.  14.  9.  1876;  elev  af  E.  Gerster. 

Schnedler-Petersen,  F  r  e  d  e  r  i  k,  f.  16. 
2.  1867  i  Rudkjöbing;  elev  af  k.  konserv, 
i  Köpenhamn  (Tofte,  Gade,  J.  P.  E. 
Hartmann)  1885—88;  af  Joachim  1888— 
92;  studerade  i  Paris  vintern  1892;  kon- 
sertmästare vid  Berlins  konserthus  1894 
— 95;  konsertmästare  vid  Köpenhamns 
tivoli  1897;  kapellmästare  på  Marienlyst 
1898—1901,  vid  Sommerlysts  konsertsal 
1902—03,  sedan  åter  på  Marienlyst  1904 
—05,  i  Åbo  (Finland)  1905—08;  kapell- 
mästare för  Tivoli  och  Palaekonserterna 
fr.  1909. 

1.  Schneevoigt,  Georg  Lennart,  f.  8. 
11.  1872  i  Viborg,  Finland;  elev  af  ork.- 
skolan  i  Helsingfors  och  1890  af  konserv. 


878 


Schneider 


i  Sondershausen  (cello:  C.  Schroeder); 
1892  solocellist  vid  utställningsork.  i 
Moskva;  1893—94  i  Hamburg  och  kon- 
serterade  sedan  i  Tyskland  och  Finland; 
1894—95  elev  af  J.  Klengel  i  Leipzig; 
1895  solocellist  vid  filh.  sällsk:s  ork.; 
konserterade  sommaren  1896  i  Sverige 
och  anställdes  följande  höst  som  lärare 
vid  musikinstitutet  i  Helsingfors;  upp- 
trädde med  stor  framgång  1897  i  Berlin, 
B russel  och  London;  har  äfven  sedan 
företagit  talrika  konsertresor  som  vio- 
loncellist  till  kontinenten.  Sedan  år 
1900  har  han  alltmera  öfvergått  till  di- 
rigentverksamhet och  som  sådan  gjort 
sig  vida  känd.  1901  ledare  af  symfoni- 
ork, vid  Riga  jubileumsutställning;  1904 
F.  Weingartners  efterträdare  som  diri- 
gent för  Kaimorkestern  i  Munchen; 
nedlade  denna  befattning  1908  och  har 
sedan  låtit  höra  sig  som  ork.-ledare  öf- 
verallt  i  Europa,  ej  minst  i  Finland  och 
Sverige;  1910—13  förste  dirigent  vid 
Riga  symfoniorkester;  sedan  ledare  af 
stadsork.  i  Helsingfors  och  1914  därjämte 
dirigent  för  Konsertför.  Stockholm. 

2.  Sigrid  Ingeborg  Sund- 
g  r  é  n-S.,  den  föreg:s  hustru,  f.  17.  6. 
1878  i  Helsingfors;  pianist;  1886—92  elev 
af  Helsingfors'  musikinstitut  (piano:  H. 
Dayas);  elev  af  Busoni  i  Berlin  1894—97 
och  konserterade  under  ferierna  i  Hel- 
singfors; debuterade  framgångsrikt  med 
egna  konserter  i  Berlin  jan.  och  mars 
1897;  gift  1907  med  G.  S.;  har  dels  en- 
sam dels  tills,  med  sin  man  företagit 
konsertresor  i  Skandinavien  och  å  kon- 
tinenten; innehar  l:sta  pianolärarinne- 
tjänsten vid  H:fors  musikinstitut. 

1.  Schneider,  Georg  Abraham,  f. 
19.  4.  1770  i  Darmstadt,  t  19.  1.  1839  i  Ber- 
lin; hornvirtuos;  hofmusiker  vid  kgl. 
kapellet  i  Berlin,  där  han  på  egen  hand 
grundade  abonnementskonserter;  1820 
kapellmästare  vid  hofoperan  och  mu- 
sikmästare vid  ett  gardesregemente; 
skref  sångspel,  balletter,  melodramer, 
oratorier,  kompositioner  för  blåsinstru- 
ment m.  m. 

2.  W  i  1  h  e  1  m,  S,.  f.  21.  7.  1783  i  Neu- 
dorf,  Sachsen,  t  9.  10.  1843  i  Merseburg, 
som  organist  och  musikdirektör;  utgaf: 
en  lärobok  för  orgel  (1823),  en  anvisning 
för  koralförspel  (1829),  "Die  Orgelre- 
gister,   deren    Entstehung,    Namen,    Be- 


handlung,     Benutzung     und     Mischung" 
(1835)  m.  m. 

8.  Friedrich  S.,  f.  3.  1.  1786  i  Alt- 
waltersdorf  nära  Zittau,  t  23.  11.  1853  i 
Dresden;  1813  organist  vid  Thomaskyr- 
kan  i  Leipzig;  1817  musikdirektör  vid 
stadsteatern  där;  1821  hofkapellmästare 
i  Dessau,  där  han  1829  grundade  en  mu- 
sikskola, hvilken  under  30-talet  var  en 
af  de  allra  berömdaste  i  Europa.  S:s  an- 
seende som  kompositör  var  under  hans 
lifstid  så  stort,  att  G.  Schilling  i  sitt 
musiklexikon  (1838)  kunde  skrifva:  "Ta- 
ga vi  nu  farväl  af  honom,  så  sker  det 
i  den  öfvertygelsen,  att  eftervärlden 
skall  akta  och  älska  honom  lika  högt 
som  vi  nu  älska  Haydn,  Handel  och 
Beethoven."  Man  prisade  mest  hans 
praktfulla  körbehandling,  och  hans  ora- 
torier ("Das  Weltgericht"  1819  m.  fl.) 
stodo  länge  som  mönstret  för  god  stil 
inom  denna  konstgren.  De  nederrhen- 
ska  musikfesterna  uppförde  dem  med 
särskild  förkärlek  och  S.  nämndes  jämte 
Spohr  som  sitt  lands  främsta  musik- 
mästare. S.  var  strängt  konservativ,  äl- 
skade det  polyfona  skrifsättet  och  fo- 
gade sig  i  öfrigt  efter  smaken.  Jämte 
oratorier  och  kyrkliga  körverk  skref  han 
manskvartetter  (utgaf  äfven  fr.  o.  m. 
1818  flera  samlingar),  solosånger,  instru- 
mentala verk  (23  symfonier,  pianokvar- 
tetter m.  m.)  och  7  operor.  S.  var  på 
sin  tid  en  eftersökt  lärare.  —  F.  Kempe, 
F.  S.  als  Mensch  und  Kiinstler,  1S59 
(2:dra  uppl.  1864). 

4.  Johann  Gottlob  S.,  den  föreg:s 
broder,  f.  28.  10.  1789  i  Altgersdorf,  t 
13.  4.  1864  i  Dresden;  1811  sin  broders  ef- 
terträdare som  organist  vid  univ.  oeh 
som  sånglärare  vid  friskolan;  1812  orga- 
nist i  Peters-  och  Paulskyrkan  i  Gör- 
litz;  konserterade  flerstädes  som  orgel- 
virtuos; 1825  organist  vid  evang.  hof- 
kyrkan  i  Dresden;  öfvertog  1830  direk- 
tionen af  Dreyssigska  sångakademien. 
S.  åtnjöt  stort  rykte  som  orgelvirtuos; 
som  lärare  var  han  lika  framstående  som 
sin  broder;  bland  hans  lärjungar  mär- 
kas: Merkel,  Jansen,  Nicolai  och  Eijken. 

5.  Johann  Julius  S.,  f.  6.  7.  1805  i 
Berlin,  t  3.  4.  1885  där;  1829  organist  och 
kantor  vid  Friedrichswerderska  kyrkan; 
1835 — 1858  sånglärare  vid  handtverksko- 
lan;  1837  kgl.  musikdirektör;  1854  lärare 
i    orgel,    sång    och    komposition    vid    K. 


Schnitger— Schofar 


879 


Inst.  för  kyrkomusik;  1869  kgl.  orgelre- 
visor och  1875  medlem  af  akademiska 
senaten;  grundade  1829  en  "Liedertafel", 
1836  en  blandad  körförening,  1852  en  li- 
turgisk kör  vid  Friedrichwerderska  kyr- 
kan; skref  kyrkliga  sånger,  6-stämmiga 
mässor,  kantater,  psalmer,  2  operor,  2 
oratorier,  200  manskvartetter,  orgelstyc- 
ken, pianokonserter  och  pianosonater 
m.  m. 

6.  K  a  r  1  S.,  f .  1822  i  Strehlen,  f  3.  1. 
1882  i  Köln;  operasångare  (tenor);  stu- 
derade först  teologi  men  öfvergick  sedan 
till  musiken;  sjöng  i  Leipzig,  Frankfurt, 
Wiesbaden,  Rotterdam  och  blef  1872 
sånglärare    vid    konserv,    i    Köln. 

7.  Max  S.,  f.  20.  7.  1815  i  Eisleben; 
1897—1901  operakapellmästare  vid  stads- 
teatern i  Halle  och  Theater  des  Westens 
i  Berlin;  1904  Kopfermanns  hjälpare  vid 
musikafdelningen  i  kgl.  biblioteket  i 
Berlin;  dessutom  bibliotekarie  vid  uni- 
versitets musikhistoriska  seminarium; 
skref  flera  uppsatser  om  J.  S.  Bach;  ut- 
gaf  Telemanns  "Der  Tag  des  Gerichts" 
och  "Ino"  (Denkm.  d.  Tonk.  bd  28). 

Schnitger,  (Schnitker),  Arp,  f.  2. 
7.  1648  i  Godswarden,  Oldenburg,  t  c. 
1720  i  Neuenfelde;  orgelbyggare;  byggde 
orglar  till  Nikolai-,  Jakobs-  och  Ger- 
trudskyrkan  i  Hamburg,  domkyrkan 
och  Stephanskyrkan  i  Bremen,  Johan- 
neskyrkan  i  Magdeburg,  Nikolaikyrkan 
i  Berlin  och  Mariakyrkan  i  Frankfurt 
m.  m. 

Schnorr  von  Carolsfeld,  Ludvig,  f. 
2.  7.  1836  i  Munchen,  t  21.  7.  1865  i  Dres- 
den; son  till  den  berömde  målaren;  er- 
höll sin  musikaliska  utbildning  af  J. 
Otto  i  Dresden  och  af  Leipzigs  konserv.; 
studerade  skådespelarkonst  för  Eduard 
Devrient  i  Karlsruhe  och  debuterade 
där  1858;  1860  anställd  som  hjältetenor  i 
Dresden;  dog  på  grund  af  en  häftig  för- 
kylning, som  han  ådragit  sig,  när  "Tri- 
stan  och  Isoide"  uppfördes  i  Munchen. 
S.  var  framstående  Wagnersångare  och 
särskildt  förträfflig  som  Tannhäuser; 
Wagner  hade  satt  mycket  hopp  till  ho- 
nom som  Tristanframställare.  S.  var 
gift  med  sångerskan  M  a  1  w  i  n  a  G  a  r- 
r  i  g  u  e  s,  f.  7.  12.  1832  i  Köpenhamn, 
t  8.  2.  1904  i  Karlsruhe;  hon  var  Wag- 
ners  första  "Isoide". 

Schnyder  van  Wartensee,  X  a  v  e  r,  f. 
16.  4.  1786  i  Luzern,  t  27.  8.  1868  i  Frank- 


furt a.  M.;  högt  skattad  musikpedagog; 
sedan  1817  musiklärare  i  Frankf.  a.  M.; 
skref  operan  "Fortunat"  (1829),  oratoriet 
"Zeit  und  Ewigkeit",  kantater,  sånger 
och  körer;  därjämte  musikkritiska  upp- 
satser. 

Schober,  Franz  von,  f.  17.  5.  1798  på 
herregården  Torup  nära  Malmö,  t  13.  9. 
1883  i  Dresden;  efter  ett  kringirrande 
ungdomslif  i  norra  Tyskland  kom  han 
på  1820-talet  till  Wien,  där  han  köpte 
grefve  Pöttings  litografiska  institut; 
trädde  i  förbindelse  med  målare  och  mu- 
siker samt  blef  Franz  Schuberts  vän  och 
förtrogne;  kom  1843  till  Weimar,  där 
han  slöt  sig  till  Liszt;  flyttade  1856  till 
Dresden;  1842  och  65  utkommo  hans  dik- 
ter; skref  texten  till  Schuberts  opera 
"Alfonso  u.  Estrella"  och  utgaf  "Briefe 
fiber  Liszts  Aufenthalt  in  Ungarn."  — 
Litt.:  A.  Weiss,  F.  O.  S.,  1907;  Biogr. 
Lexikon  des  Kaiserthums  Österreich. 

Schobert,  J  o  h  a  n  n,  t  28.  8.  1767  i  Pa- 
ris; sedan  1760  kammarcembalist  hos 
prinsen  af  Conti;  firad  pianist  i  den 
franska  hufvudstaden;  som  kompositör 
af  kammarmusik  (med  klaver)  omtyckt 
i  vida  kretsar  såväl  i  Frankrike,  Tysk- 
land och  England  som  i  Skandinavien; 
tillhörde  Mannheimerskolan  och  hade 
således  upptagit  Stamitz'  och  Richters 
stil;  hans  kompositioner  för  klaver,  kla- 
ver och  violin,  klaver,  violin  och  cello, 
klavérkvartetter  m.  m.  trycktes  i  Paris 
och  London.  Ett  urval  af  hans  verk  ut- 
gaf H.  Riemann  i  Denkm.  d.  Tonk. 
bd  39. 

Schofar,  ett  judiskt  tempelinstrument; 
naturhorn  med  kittelmunstycke;  blåses 
på  den  judiska  nyårsdagen  vid  morgon- 
gudstjänsten; tonerna  skulle  erinra  fol- 
ket om  Guds  dom  och  mana  till  bot. 

Schola  cantorum,  en  1896  af 
Charles  Bordes,  Alex.  Guilmant  och 
Vinc.  d'Indy  grundad  musikskola  i 
Paris;  meddelade  i  början  blott  under- 
visning i  liturgisk  sång  samt  i  Pale- 
strinatidens  musik;  började  med  endast 
21  elever;  utvecklade  sig  hastigt  och 
kunde  1900  flytta  in  i  en  större  byggnad 
"Hotel  des  Bénédictins  Anglais"  i  Rue 
Saint  Jacques;  är  numera  en  allmän 
musikskola  med  öfver  300  manliga  och 
kvinnliga  elever;  vid  de  månatliga  kon- 
serterna utföras  ofta  stora  körverk  af 
Bach,  Monteverdi,  Gluck,  Rameau  m.  fl. 


Scholander — Sehoultz 


Dess  ledare  är  V.  d'Indy.  —  En  S.  c. 
finnes  äfven  vid  påfliga  kören.  Om  den- 
na se:  Fr.  X.  Haberl:  Die  röniische  'scho- 
la  cantorum'  und  die  päpstlichen  Kapell- 
sänger  bis  zur  Mitte  des  16.  Jahrh.,  Vier- 
telj.-schr.  f.  MW.  III,  1887. 

Scholander,  Sven,  f.  21.  4.  1860  i  Stock- 
holm; son  till  professor  F.  W.  Scholan- 
der; utbildade  sig  först  till  skulptör; 
verkade  någon  tid  i  hufvudstaden  som 
ornamentsbildhuggare  samt  etablerade 
en  fotografiförsäljningsaffär;  i  sång  elev 
af  Ellen  Bergman;  bedref  därjämte  un- 
der utbildningsåren  som  bildhuggare 
i  Frankrike  och  Italien  1883 — 85  musik- 
studier; begynte  på  90-talet  gifva  vis- 
och  lutaftnar  samt  utsträckte  snart  sina 
konsertresor  äfven  till  länder  utanför 
Skandinavien  (Tyskland,  Frankrike,  Hol- 
land, England,  Ryssland,  Österrike).  S. 
torde  utan  tvifvel  få  anses  som  samti- 
dens främste  Bellmansenterpret.  Äfven 
den  franska  chansonen  har  i  honom  haft 
en  ypperlig  tolk.  Ett  stort  internationellt 
visverk,  "Scholander-Programme",  upp- 
tagande 100  sånger,  dels  hans  egna  kom- 
positioner, dels  visor  och  chansons  från 
skilda  länder  och  perioder,  föreligger 
sedan  1912  färdigt  i  tio  häften.  S.  var 
medstiftare  af  musikhistoriska  museet  i 
Stockholm.  —  Under  senare  åren  har  S. 
under  sina  konsertresor  varit  åtföljd  af 
sin  dotter  Lisa  S.  (i  sång  utbildad  af 
Ellen  Bergman).  —  Ännu  en  medlem  af 
släkten  Torkel  S.  har  under  senare 
åren  med  framgång  låtit  höra  sig  som 
vis-  och  lutsångare.  —  Om  Sven  S.  se 
bl.  a.  Sv.  Musikt.  1.  2.  1894. 

Scholtz,  H  e  r  m  a  n  n,  f.  9.  6.  1845  i 
Breslau;  t;  elev  af  Brosig  1867  samt  af 
kgl.  musikskolan  i  Miinchen  (Biilow, 
Rheinberger).  S.  var  sedan  lärare  vid 
denna  anstalt  i  6  år;  flyttade  1875  till 
Dresden;  1880  utnämnd  till  kgl.  sachs. 
kammarvirtuos;  utgaf  en  mängd  piano- 
kompositioner och  redigerade  Petersedi- 
tionens Chopinupplaga  samt  Hellers  ety- 
der. 

Scholz,  Bernhard  E.,  f.  30.  3.  1835 
i  Mainz;  elev,  i  piano  af  Ernst  Pauer 
och  i  teori  af  S.  W.  Dehn;  1856  lärare  i 
teori  vid  kgl.  musikskolan  i  Munchen; 
1859—65  hofkapellmästare  i  Hannover; 
bodde  sedan  i  Berlin,  tills  han  1871  blef 
kallad  till  Breslau  som  dirigent  för  or- 
kesterföreningskonserterna;     blef     1.     4. 


1833  Raffs  efterträdare  som  dirigent  vid 
konserv,  i  Frankfurt  a.  M.;  utgaf:  "Lehre 
von  Kontrapunkt  und  der  Nachahmung", 
1897;  komponerade  sånger,  kammarmu- 
sikverk, "Malinconia"  (för  orkester). 
"Das  Siegesfest"  (för  solo,  kör  och  or- 
kester), ett  requiem,  flera  operor  m.  m. 

Se  hop.  J  o  h  a  n  n,  t  1664;  violinist;  1615 
medlem  af  hof kapellet  i  Wolfenbuttel; 
i  nov.  s.  å.  anställd  i  det  danska  hof- 
kapellet,  där  han  kvarblef  intill  mars 
1619;  sedan  i  Paris  och  (fr.  1621)  i  Ham- 
burg som  ledare  af  rådsmusiken;  orga- 
nist och  stadskapellmästare  där;  med- 
verkade äfven  efter  1619  vid  det  danska 
hofvets  musikuppföranden  och  stod  all- 
tid högt  i  gunst  hos  Christian  IV;  ut- 
gaf Tanzsuiten  1633  (förlorade),  Geistl. 
Koncerte  1643,  "Hausmusik"  1654,  "Fliich- 
tige  Feldrosen"  1655;  "Himmliche  Lie- 
der"  m.  fl.  Af  hans  sånger  har  särskildt 
koralen  "Werde  munter,  mein  Gemiithe" 
blifvit  bevarad  till  vår  tid.  —  Litt.:  A. 
Hammerich,  Musiken  ved  Christian  IV:s 
hof;  Allg.  d.  Biographie;  Gerber,  Lex.  d. 
Tonkiinstler. 

Schott  &  Söhne,  betydande  musikför- 
lag i  Mainz;  grundlagdt  1773  af  Bern- 
hard S.  (t  1817);  omfattar  öfver  25,000 
verk,  däribland  Beethovens  sista  kom- 
positioner, operor  af  Donizetti,  Rossini, 
Auber  och  Wagner  ("Mästersångarna", 
"Ringen"  och  "Parsifal");  i  början  af 
1800-talet  grundades  filialer  i  Antwerpen 
(nu  Briissel),  London  och  Paris. 

Schott,  Anton,  f.  1846  i  borgen  Stau- 
feneck;  konsertsångare  (tenor);  1865  ar- 
tilleriofficer i  Wiirtemberg;  1871  elev  af 
Agnes  Schebest-Strauss;  1871  anställd 
vid  Munchens  hof  opera;  1872—75  lyrisk 
tenor  vid  hof  operan  i  Berlin;  sedan  i 
Schwerin  som  hjältetenor;  1877—80  i 
Hannover;  följde  1882  Angelo  Neumanns 
"Wagnertrupp"  till  Italien;  lefde  sedan 
endast  som  konsertsångare;  sjöng  1886  i 
Kphn  dels  å  konsert  dels  å  k.  t.  (Lohen- 
grin  och  Tannhäuser). 

Schottisch,  en  runddans  närstående 
polskan  från  1800-talets  midt;  ej  att  för- 
växla med  ecossäsen  (s.  d.). 

Sehoultz,  Johanna  Carolina  Ulrika 
von,  f.  6.  3.  1813  i  Stockholm  af  svensk- 
finska föräldrar,  f  28.  2.  1863  i  Helsing- 
fors; sångerska;  elev  af  Crselius;  gaf 
vid  15  års  ålder  sin  första  konsert  i  La- 
dugårdslandskyrkan   (inför    kungl.    fam. 


Schousboe — Schröder 


881 


och  3,000  åhörare);  utbildade  sig  sedan 
1828 — 30  vidare  för  Siboni  i  Köpenhamn; 
gaf  under  samma  tid  talrika  konserter  i 
Sydsverige,  Norge  och  Danmark;  sjöng 
1831,  32  i  Helsingfors  och  Petersburg; 
efter  14  mån:s  utbildning  i  Florens 
sjöng  hon  1833—36  med  glänsande  fram- 
gång å  italienska  teatern  i  Paris.  Ros- 
sini,  som  kallade  henne  sin  adoptivdot- 
ter, gaf  henne  enskild  undervisning  och 
instuderade  med  henne  de  flesta  af  sina 
operor;  sjöng  1836  i  Neapel,  där  hon 
trots  konkurrensen  med  Malibran  vann 
stormande  bifall;  antog  sedan  engage- 
ment  i  Rom  och  Bologna  s.  å.;  uppträd- 
de därefter  i  Ferrara,  Florens,  Milano; 
vann  å  sistnämnda  plats  särskild  beröm- 
melse som  Anna  Bolena  (af  Bellini), 
Amina  i  "Sömngångerskan",  Rosina  i 
"Barberaren",  Anna  i  "Don  Juan",  El- 
vira i  "Puritanerna";  efter  att  ha  mot- 
tagit ett  engagement  i  Madrid  1838  bör- 
jade hennes  hälsa  vackla  och  läkare  till- 
rådde henne  att  söka  ett  nordiskt  kli- 
mat; efter  sitt  tillfrisknande  konserte- 
rade  hon  i  Köpenhamn,  Kristiania, 
Stockholm;  å  sistnämnda  plats  biträdde 
Jenny  Lind  henne  i  duetter  ur  "Nor- 
ma";  konserterade  1839—41  i  Åbo  och 
Helsingfors;  ingick  1842  äktenskap  med 
vice  landtmätaren  Felix  Brand  och  bo- 
satte sig  med  honom  i  Tavastehus;  er- 
höll s.  å.  kgl.  svensk  pension;  sjöng  ännu 
någon  gång  å  konserter;  bodde  fr.  o.  m. 
1859  i  Helsingfors,  där  hennes  man  er- 
hållit ingenjörstjänst  i  landtmäteristy- 
relsen.  —  Litt.:  Finsk  biogr.  handbok. 

Schousboe,  Fritz  (August  Frederik 
Alexander),  f.  11.  4.  1857  i  Ribe,  t  13.  5. 
1898  i  Köln;  pianist;  elev  af  Neupert; 
1874—76  elev  af  konserv,  i  Kphn;  Ancker- 
stipendiat  1882;  1883  lärare  vid  Schar- 
wenkakonserv.  i  Berlin;  sedan  anställd 
vid  konserv,  i  Geneve  och  sist  vid  kon- 
serv, i  Köln,  uppträdde  därjämte  ofta  å 
konserter;  utgaf  en  del  pianostycken  o. 
sånger. 

Schradieck,  Henry,  f.  29.  4.  1846  i 
Hamburg;  violinist;  1857 — 58  elev  av 
Leonard  i  Brtissel  och  1859—61  af  David 
i  Leipzig;  1863  konsertmästare  vid  pri- 
vatkonserterna i  Bremen;  1864 — 68  lärare 
vid  konserv,  i  Moskva,  sedan  konsert- 
mästare vid  filharmoniska  orkestern  i 
Hamburg;  1874 — 82  konsertmästare  vid 
Gewandhauskonserterna    o.    teaterorkes- 


tern i  Leipzig;  1883  kallad  till  konserv, 
i  Cincinnati;  1889  konsertmästare  vid  fil- 
harmoniska sällskapet  i  Hamburg;  1898 
lärare  vid  National  Conserv.  i  New  York, 
1899  vid  S.  Broad-Streetkonserv.  i  Phila- 
delphia;  sedan  åter  i  New  York;  utgaf 
en  del  studieverk  för  violin. 

Schram,  Peter  Ludvig  Nicolai, 
f.  5.  9.  1819  i  Köpenhamn,  t  där  1.  7.  1895; 
operasångare  (basbariton);  elev  af  Si- 
boni; debuterade  19.  12.  1841  å  k.  t.  Kphn 
som  Bertram  i  "Robert  af  Normandi"; 
1845  anställd  vid  k.  t.  Kphn;  1846  elev 
af  Garcia  i  Paris;  var  sedan  en  af  den 
danska  lyriska  scenens  allra  främste; 
af  hans  roller  märkas:  Bartholo  i  "Bar- 
beraren" och  i  "Figaros  bröllop",  Grön- 
dal i  "Ungdom  och  dårskap",  Markisen  i 
"Kungen  har  sagt  det",  Malcolm  i  "Röf- 
varborgen",  Leporello  i  "Don  Juan";  af- 
gick  från  scenen  2.  4.  1895;  var  därjämte 
en  mycket  anlitad  konsertsångare.  — 
Litt.:  Illustr.  Tid.  XII  nr  581;  E.  Brän- 
des, Dansk  Skuespilkunst;  C.  Thrane  i 
Dansk  biogr.  lex.  och  S.  Levysohn  i  Sal- 
monsens  konv.-lex. 

Schreck,  Gustaf,  f.  8.  9.  1849  i  Zeu- 
lenroda;  elev  vid  konserv,  i  Leipzig 
1868—70;  1871—74  lärare  vid  tyska  gym- 
nasiet i  Viborg,  Finland;  1887  lärare  i 
teori  vid  Leipzigs  konserv.;  1892  W.  Rusts 
efterträdare  som  kantor  vid  Thomaskyr- 
kan;  1898  kgl.  professor;  komponerade: 
"König  Fjalar",  "Der  Falken-Reiner", 
"Begrussung  des  Meeres",  ett  oratorium, 
fantasi  och  dubbelfuga  för  orgel  och 
ork.,  motetter,  psalmen  23  för  baryton, 
kör  och  orgel,  sånger  för  blandad  kör, 
duetter,  trior  för  damröster,  en  fagott- 
sonat,  en  oboesonat  samt  manskörer;  ut- 
gaf "Ausgewählte  Gesänge  des  Thoma- 
nerchors   zu   Leipzig". 

Schreider  (Schrider,  Schröder), 
orgelbyggare  i  England;  1710  orgelbyg- 
gare vid  de  k.  kapellen;  Westminster 
Abbeyorgeln  är  hans  mästerverk   (1727). 

1.  Schröder,  Karl,  f.  18.  12.  1848  i 
Quedlinburg;  cellist;  elev  först  af  sin 
fader  och  sedan  af  Dreschler;  vid  14  år 
medlem  af  hof kapellet  i  Sondershausen; 
bildade  tillsammans  med  sina  bröder 
Hermann  (1.  violin),  Franz  (2.  vio- 
lin), och  A  1  w  in  (viola)  en  stråkkvar- 
tett (1871),  hvilken  upplöstes  1873,  då 
han  erhöll  anställning  som  förste  cellist 
i   hof  kapellet   i    Braunschweig;    1881   ka- 

56 


882 


Schröder-Devrient— Schubert 


pellmästare  i  Sondershausen;  grundade 
där  ett  snabbt  uppblomstrande  konserv., 
hvilket  han  1886  sålde  till  sin  efterträ- 
dare Ad.  Schulze;  sedan  kapellmästare 
vid  hofoperan  i  Berlin;  1888  kapellmä- 
stare i  Hamburg;  1890  hofkapellmästare 
och  direktör  för  nuvarande  Furstl.  kon- 
serv, i  Sondershausen;  komponerade  fle- 
ra verk  för  cello;  utgaf  en  celloskola 
m.  m.;   skref  äfven  flera   operor. 

2.  Ida  Wilhelmine  Emanuela  S.,  f . 
29.  1.  1858  i  Köpenhamn;  elev  af  konserv. 
(C.  Helsted)  där;  debuterade  1880  å  k.  t. 
Kphn  som  Zerlina  i  "Don  Juan";  läm- 
nade 1896  scenen  och  har  sedan  utveck- 
lat en  betydande  verksamhet  som  sång- 
lärarinna; bland  hennes  roller  vid  k.  t. 
Kphn  märkas:  Mignon,  Micaéla  i  "Car- 
men", pågen  i  "Figaros  bröllop",  Zerlina 
i  "Fra  Diavolo". 

Schröder-Devrient,  Wilhelmine,  f. 
6.  12.  1804  i  Hamburg,  t  26.  1.  1860  i  Ko- 
burg;  elev  af  J.  Mozatti  i  Wien;  sjöng 
med  stor  framgång  i  "Trollflöjten"  (1821) 
och  "Fidelio"  (1822);  anställd  1823  i  Dres- 
den och  stannade  där  intill  1847,  då  hon 
drog  sig  tillbaka;  uppträdde  1847  å  k.  t. 
Kphn;  ingick  1823  äktenskap  med  skå- 
despelaren Karl  Devrient  (skild  fr. 
honom  1828);  deltog  1849  i  upproret  i 
Dresden  och  utvisades  från  staden;  fick 
dock  snart  återvända.  S:s  styrka  låg 
inom  det  dramatiska;  såsom  skådespe- 
lerska och  sångerska  i  en  person  var 
hon  sin  samtids  måhända  allra  främsta. 
Af  hennes  roller  märkas:  Fidelio,  Donna 
Anna,  Valentine  i  "Hugenotterne",  Ves- 
talen,  Norma,  Sömngångerskan.  —  Hen- 
nes biogr.  skref  A.  v.  Wolzogen  1863  och 
K.  Hagemann  1904;  hennes  "Jugenderin- 
nerungen"  utkommo  1905.  R.  Wagner 
skref  1872  om  henne  i  "tlber  Schauspieler 
und    Sänger". 

1.  Schröter,  L  e  o  n  h  a  r  d  t,  f .  c.  1540  i 
Torgau,  t  i  Magdeburg  som  kantor  vid 
Altstädterskolan;  utgaf  motetter,  fler- 
stämmiga  sånger  och  ett  Tedeum  (1571), 
hvilka  äga  stort  värde. 

2.  C  o  r  o  n  a  Elisabeth  Wilhelmine  S., 
f.  14.  11.  1751  i  Guben,  t  23.  8.  1802  i  II- 
menau;  fr.  1778  anställd  vid  operan  i 
Weimar;  var  en  af  sin  samtids  främsta 
sångerskor;  utgaf  25  sånger  1786  (ny 
uppl.  1907).  —  Litt.:  Keil,  Vor  hundert 
Jahren   (bd  2,  1875). 

Schubert,  Franz  Peter,  f.   31.   1.  1797 


i  Himmelpfortgrund  (förstad  till  Wien), 
t  19.  11.  1828  i  Wien;  fadern  härstamma- 
de från  österrikiska  Schlesien  och  var 
folkskollärare;  i  hemmet  rådde  ordning 
och  goda  förhållanden  trots  en  barn- 
skara på  19  barn  (10  dogo  i  unga  år); 
Franz  begaf  sig  1808  vid  11  års  ålder 
till  Wien,  där  han  sjöng  för  Salieri  och 
blef  sedan  körsångare  i  Stephansdom- 
kyrkan;  1811—17  var  han  Salieris  lär- 
junge i  komposition  och  erhöll  af  sin 
lärare  särskild  uppmaning  att  arbeta 
för  operan;  den  tyska  sången,  till  h vil- 
ken han  själf  kände  sig  mest  dragen, 
förstod  den  italienske  mästaren  ej  och 
varnade  därför  sin  lärjunge  att  för  myc- 
ket befatta  sig  med  den.  Det  oaktadt 
utarbetade  S.  i  det  tysta  flera  tyska 
sånger  och  redan  1814  var  den  sedan  så 
kända  lieden  "Gretchen  am  Spinnrade" 
färdig.  1813—16  vistades  S.  hufvudsak- 
ligen  hemma  som  hjälplärare  åt  sin  fa- 
der. Efter  denna  tid  bodde  han  hos  go- 
da vänner  i  den  österrikiska  hufvudsta- 
den  och  beklädde  aldrig  något  ämbete. 
Från  1821,  då  förläggarna  begynte  in- 
tressera sig  för  hans  kompositioner,  exi- 
sterade han  blott  på  inkomster  af  sin 
produktion.  S:s  stora  kompositionsperi- 
od begynte  1815  (vid  18  års  ålder)  och 
sträckte  sig  sedan  öfver  hela  tiden  till 
hans  bortgång,  således  13  år.  Under 
denna  korta  tid  hann  han  dock  skrifva 
en  otrolig  mängd  djupa,  fullödiga  mä- 
sterverk. Redan  de  1815  skrifna  visa  mä- 
starhanden, och  någon  utveckling  utöf- 
ver  det  detta  året  komponerade  förmär- 
kes knappast  i  de  senare  tonalstren. 
Förutom  6  sceniska  verk,  2  mässor,  1 
Stabat  mäter,  1  Salve  Regina,  1  kantat, 
1  symfoni,  4  pianokantater,  1  stråkkvar- 
tett, körer  m.  m.  skref  han  ej  mindre 
än  170  solosånger  till  piano,  däribland 
mästerverken:  "Erlkönig",  "Heidenrös- 
lein",  "Der  Fischer",  "Wanderers  Nacht- 
lied",  "Erster  Verlust",  "Meeresstille", 
"Mignons  Gesang".  Antalet  "lieder", 
som  S.  under  hela  sin  lifstid  skref  be- 
stiger sig  till  inemot  500.  Nästan  alla 
visa  en  och  samma  grundtyp  och  äro 
äfven  till  karaktären  föga  olika.  Den 
betydelse  de  ha  för  hela  Hedens  utveck- 
ling är  dock  ej  därmed  ringa.  De  grund- 
principer S.  fastslog  blefvo  sedan  norni- 
gifvande  för  en  lång  tid  framåt  och  äro 
det   delvis   ännu.    Ehuru   väl   S.   ej   sak- 


883 


nat  föregångare,  kan  han  dock  knap- 
past anses  ha  anslutit  sig  till  någon  viss 
tonsättare  eller  ens  en  viss  grupp  af 
sådana.  Han  är  redan  från  början  sig 
själf.  Gentemot  nordtyska  skolans  sträf- 
van  efter  enkelhet  i  det  musikaliska  ut- 
trycket med  betonande  af  melodien  på 
ackompagnementets  bekostnad  satte  S. 
musiken  i  högsätet  ej  för  att  undan- 
skymma dikten  utan  för  att  höja  den 
till  ny  verkningsfullhet.  S:s  musik  till 
en  dikt  kan  njutas  för  sig  oberoende  af 
texten,  den  verkar  som  helhet  och  konst- 
verk ändå.  Dikten  själf  väckte  tankar 
och  känslor,  som  kompositören  i  sin  tur 
förtonade.  Dikten  är  ej  därmed  gjord 
öfverflödig,  den  har  blott  uppgått  i  ett 
nytt  konstverk:  tondikten.  För  att  en 
ny  sångstil  skulle  kunna  skapas,  kräf- 
des  emellertid  äfven  stora  och  genuina 
dikter.  S.  är  en  af  de  förste,  som  vi- 
sat, att  stora  sångalster  kräfva  stora 
dikter  som  underlag.  S:s  förtoningar  af 
Goethe  ha  bättre  än  teoretiska  argu- 
ment visat,  att  skaldens  egen  fruktan 
för,  att  en  fulltonig  musik  skulle  skym- 
ma diktens  inre  värde,  var  ogrundad. 
I  Wien  hade  man  föga  kunskap  om  S:s 
sånger  och  öfriga  tonverk  före  1821. 
Sistnämnda  år  sjöng  operasångaren  J. 
M.  Vogel  "Erlkönig"  å  en  konsert.  Då 
han  vann  stormande  bifall  därmed,  upp- 
tog han  efter  hand  allt  flera  af  S:s  sån- 
ger å  sin  repertoar.  En  förläggare  vå- 
gade nu  äfven  att  trycka  en  del  af  ver- 
ken, och  1821  utkom  ffg.  i  tryck  en  sång 
af  S.:  "Erlkönig"  på  J.  v.  Sonnleithners 
förlag.  Fr.  o.  m.  detta  år  utkom  det  ena 
Liederhäftet  efter  det  andra.  De  stora 
verken  vågade  man  ännu  ej  utge.  De  20 
sångerna:  "Die  schöne  Mullerin"  till- 
kommo  1823  och  något  senare  sångsam- 
lingen "Winterreise"  (34  sånger).  Sam- 
lingen "Schwanengesang"  är  ej  ordnad 
af  S.  själf  utan  efter  mästarens  död  sam- 
lad och  utgifven  utan  att  bilda  ett  or- 
ganiskt helt.  —  S.  företog  i  allmänhet 
intet  själf  för  att  få  sina  verk  kända  för 
en  större  allmänhet.  Först  26.  3.  1828  gaf 
han  vika  för  sina  vänners  böner  och 
gaf  en  konsert  med  egna  kompositioner. 
Hans  stora  orkester-  och  körverk  skulle 
först  efter  hans  död  bli  kända.  Rob. 
Schumanns  upptäckt  af  den  1828  kom- 
ponerade C-dursymfonien  1838  (hos  S:s 
broder)   utgör  en  vändpunkt  i  det  yttre 


erkännandet  af  S.  som  symfouiker.  C- 
durssymf.  hade  af  S.  inlämnats  till  Mu- 
sikvännernas sällskap  i  och  för  uppfö- 
rande, men  detta  hade  lagt  undan  komp. 
såsom  outförbar.  Genom  Schumann  er- 
höll nu  Mendelssohn  en  afskrift  af  ver- 
ket, och  21.  3.  1839  uppförde  denne  symf. 
å  en  Gewandhauskonsert.  1840  utkom 
den  i  tryck.  Den  efter  C-dursymf.  mest 
kända  H-mollssymf.  (ofullbordad),  hvil- 
ken  komponerats  redan  1822,  utkom  först 
1867  i  tryck.  S:s  kammarmusik  vann  äf- 
ven med  1840-talet  erkännande,  där- 
igenom att  Ferd.  David  upptog  den  på 
sina  soaréer.  Af  S:s  kammarmusikverk 
kunna  bl.  a.  nämnas:  de  5  sista  efter 
1824  komponerade  kvartetterna:  op.  125 
Ess-dur  och  E-dur,  op.  29  A-moll,  D- 
mollkvartetten  (s.  op.),  op.  161  G-dur; 
triorna  op.  99  B-dur  och  op.  100  Ess-dur, 
pianokvintetten  op.  114  ("Forellkvintet- 
ten"), stråkkvintetten  op.  163  C-dur,  vio- 
linsonaten op.  96  C-dur.  Af  hans  kör- 
verk märkas:  manskören  m.  stråkork. 
"Gesang  d.  Geister  iiber  den  Wassern" 
(1820),  "Mirjams  Siegesgesang"  för  so- 
pran, kör  och  piano,  ett  ofullbordadt 
oratorium  "Lazarus",  psalmer,  kyrko- 
sånger, mässor.  Slutligen  skref  S.  flera 
operetter  och  operor,  däribland  "Alfon- 
so  und  Estrella"  (1822),  "Fierabras"  (1823) 
och  musiken  till  "Rosamunde"  (1823). 
Slutligen  har  S.  riktat  pianolitteraturen 
med  flera  värdefulla  verk,  däribland  so- 
nater, fantasier,  moments  musicaux,  in- 
promptus  m.  fl.  —  Litt.  om  S.  begynte 
med  brodern  Ferd.  S:s  biografi  i  "Neue 
Zeitschr.  f.  Musik"  1839;  den  första  stör- 
re lefnadsteckningen  blef  H.  Kreissle 
von  Hellborns  1865  utgifna  biografi;  af 
andra  skrifter  märkas:  M.  Friedländer, 
"Beiträge  zur  Biographie  Fr.  S:s",  1889; 
R.  Hellberger,  1902  (i  Reimanns  "Be- 
riihmte  Musiker");  A.  Reissmann,  Fr.  S., 
1873;  A.  Niggli,  1880;  La  Mara,  Mus. 
Studienköpfe  I;  Bourgault-Ducoudray, 
1908  (i  "Musiciens  celebres");  S.-biogr.  i 
Groves  lex.  En  tematisk  förteckn.  ut- 
gaf  Nottebohm  1874.  Sami.  uppl.  utkom 
1885—97  å  Breitk.  &  Härtels  förlag,  red. 
af  Euseb.  Mandyczewski.  —  En  staty  öf- 
ver  S.  restes  1872  i  Wiener  Stadtpark. 

1.  Schuberth,  Karl,  f.  25.  2.  1811  i 
Magdeburg,  t  22.  7.  1863  i  Ziirich;  vio- 
loncellist  och  kompositör  för  sitt  instru- 
ment; begaf  sig  1833  på  en  större  konst- 


884  Schubigcr— Schultz 

turné,    härtill    utrustad    af    sin    broder  och   (efter  1870)    i  Dresden;   flyttade  till 

Julius   (förläggaren);  besökte   Sverige  sist  till  Berlin,  där  han  1897  erhöll  pro- 

1847;   afslutade  sina   resor  i   Petersburg,  fessors    titel;     komponerade    en    mängd 

där  han  blef  musikdirektör  vid  univer-  ansedda   verk    för   sitt    instrument    (ety- 

sitetet,  dirigent  för  hofkapellet  och  mu-  der,    impromptus,    capricer,    valser,    ma- 

sikinspektör    vid    hofteaterns    undervis-  surkor  m.   m.).  —  Sv.   biogr.   i   Sv.   Mu- 

ningsanstalt;    innehade    dessa    platser    i  sikt.  1897  s.   60. 

öfver   20    år;    skref   2   cellokonserter,    en        1.  Schultz,    Johan    Caspar;    antogs 

sonat  för  cello  med  orkester,  en  oktett,  1664  till  organist  vid  Åbo  domkyrka,  san- 

stråkkvintetter  och  stråkkvartetter  m.  m.  nolikt    på    rekommendation    af   biskopen 

2.  Julius  Ferdinand  S.,  f.  14.  7.  1804  i    Narva;    afsade    sig    tjänsten    1679;    er- 

i  Magdeburg,  t  9.  6.  1875  i  Leipzig;  grun-  höll    efter    Gustaf    Diibens    död    dennes 

dade  1826  en  bok-  och  musikhandel,  med  tjänst     (19.    1.    1691)     som    organist    vid 

förlag   i   Hamburg   (1832   filial  i   Leipzig  Tyska   kyrkan    i   Stockholm    (hade   dess- 

och   1850   i    Ney   York);    Hamburgeraffä-  förinnan  vikarierat  i  4  år);  t  där  26.  3. 

ren    afträdde    han    1853    till    sin    broder  1697. 

Friedrich  Wilhelm  August  (f.  27.  10.        2.  Johan    Abraham  Peter   S.,   f. 

1817    i    Magdeburg),    hvilken    Armerade  31.    3.    1747    i    Liineburg,    t    10.    6.    1800    i 

den   i   sitt    namn    (Fritz   S.);    själf   ut-  Schwedt   vid    Öder;    elev    af    Kirnberger 

vecklade  han  vidare  Leipzig-New  York-  i  Berlin  1765—68;  var  sedan  i  tjänst  hos 

firman.   1891  öfvergick  firman  genom  köp  en    polsk    furstinna,    Sapieha,    och    hade 

till  Felix  Siegel,  grundaren  af  "Mu-  godt  tillfälle  att  företaga  en  del  konst  - 

sikaliska  unversalbiblioteket".  resor  i  Europa;  slog  sig  1773  ned  i  Ber- 

Schubiger,  Anselm,  f.  5.  3.  1815  i  lin,  där  han  verkade  som  musiklärare 
Uznach,  t  14.  3.  1888  i  klostret  Einsie-  och  skref  musikartiklarna  S— Z  i  Sulzers 
deln;  erhöll  sin  utbildning  i  sistnämnda  "Theorie  d.  schönen  Kunste"  samt  bi- 
kloster,  blef  1835  präst  där;  utgaf:  Die  drag  till  Kirnbergers  "Wahre  Grund- 
Sängerschule  St.  Gallens,  1858;  Die  sätze  zum  Gebrauch  d.  Harmonie";  de- 
Pflege  des  Kirchengesangs  und  der  Kir-  buterade  1776  som  kompositör  med  sex 
schenmusik  in  der  deutschen  katholi-  pianostycken  och  vann  allmän  upp- 
schen  Schweiz,  1893;  Musikalische  Spe-  märksamhet  med  sina  "Lieder  im  Volks- 
cilegien,  1816  m.  fl.  skrifter,  alla  af  högt  ton"  1779,  1782  och  1790;  dessa  blefvo 
värde    för    medeltidens    musikforskning,  af     grundläggande     betydelse     för     den 

Schuch,   Ernst   von,    f.   23.   11.   1847   i  tyska  Heden.    1776—78  musikdirigent  vid 

Graz;    studerade    i    Wien;    1867    musikdi-  franska    teatern    i    Berlin;    engagerades 

rektor  vid  Lobes   teater  i   Breslau;   1873  1.    4.    1780    som    kapellmästare    för    fran- 

hof kapellmästare  i  Dresden;   erhöll  hof-  ska   teatern    i    Kheinsberg.     Under   de    7 

råds   titel.     S.    har   förvärfvat   sig   anse-  år  han   tillbragte   där  uppförde   han  en 

ende  som  en  af  sin  samtids  främste  diri-  mängd    operor    företrädesvis    af    Grétry, 

genter;  har  nedlagt  ett  målmedvetet  ar-  men    äfven    af    Gluck,    Piccini    och    Sac- 

bete  för  hof  operan  i  Dresden.    1875  gift  chini;     komponerade     äfven     själf    flera 

med  operasångerskan  Klementine  operor    för   sin   scen    ("La    fée   Urgéle", 

Pr  os  k  a    (eg.    Prochåzka),    f.    12.    2.  "Aline")    och   ouverture   samt   körer   till 

1853   i   Wien.  Kacines   "Athalie"    (1782).    Särskildt   den 

Schuecker,  Edmund,  f.  16.  11.  1860  i  sistnämnda   musiken    blef   vida   berömd. 

Wien;    harpvirtuos;    elev   af   därvarande  I    Köpenhamn,    där    musiken    gafs,    blef 

konserv.;  1884 — 91  harpist  vid  teatern  och  man  så  hänryckt  öfver  den,  att  S.  1787 

Gewandhausorkestern  i  Leipzig;   kompo-  kallades     till     dansk     hofkapellmästare. 

nerade  flera  verk  för  sitt  instrument.  Han    kvarstannade    på    denna    post    till 

Schulhoff,  J  u  1  i  u  s,  f.  2.  8.  1825  i  Prag,  1795  och  förstod  här  att  anpassa  sig  ef- 
t  13.  3.  1898  i  Berlin;  pianist;  uppträdde  ter  den  danska  folkmusiken,  så  att  hans 
vid  18  års  ålder  i  Dresden  och  Leipzig;  redan  genom  "Lieder  im  Volkston"  fast- 
sedan  i  Paris,  där  han  protegerades  af  slagna  romansstil  nu  fick  en  dansk  prä- 
Chopin;  konserterade  med  framgång  i  gel.  Genom  sin  elev  Weyse  skulle  han 
Paris,  London,  Spanien,  Ryssland  m.  fl.  få  än  ytterligare  betydelse  för  den  dan- 
länder; verkade  som  pianolärare  i  Paris  ska  romansen.    Af  hans  dramatiska  ar- 


Schulz-Beuthen — Schumann 


885 


beten  för  Danmark  märkas:  "Höstgil- 
det",  "Indtoget",  "Peters  Bryllup".  Där- 
jämte uppfördes  hans  franska  opera 
"Aline"  i  dansk  öfversättning  1789  och 
höll  sig  fast  å  k.  scenen  i  nära  30  år. 
Af  kyrkliga  verk  från  samma  tid  kun- 
na nämnas:  oratorierna  "Maria  og  Jo- 
hannes" och  "Christi  Död"  (ny  uppl.  i 
klaverutdr.  1879)  samt  hymnen  "Gud 
Jehova".  En  dansk  uppl.  af  hans  sån- 
ger utgafs  1792.  På  grund  af  sjukdom 
afgick  han  från  sin  post  1795  och  till- 
bragte  sina  återstående  dagar  i  Berlin 
och  Rheinsberg.  —  Litt.:  Vierteljahrs- 
schrift  d.  MW.  X;  V.  C.  Ravn  i  inledn. 
till  ny  uppl.  af  "Christi  Död";  S.  A.  E. 
Hagen  i  Dansk  biogr.  lex.;  Overskou, 
Den  danske  Skueplads  III;  E.  O.  Lind- 
ner,    Geseh.    d.    deutschen   Liedes. 

Schulz-Beuthen,  Heinrich,  f.  19.  6. 
1838  i  Beuthen,  Schlesien;  elev  af  kon- 
serv, i  Leipzig;  verkade  fr.  1867  som  lä- 
rare och  kompositör  i  Ziirich;  1881—94 
bosatt  i  Dresden,  sedan  i  Wien.  S.  har 
komponerat  flera  större  symfoniska  dik- 
ter i  Liszts  anda  och  äfven  flera  sym- 
fonier; de  senare  äro  till  antalet  8,  till 
de  förra  hör  "Die  Toteninsel";  flera 
ouverturer,  komiska  operor,  psalmer,  re- 
quiem,  verk  för  soli,  kör  o.  ork.,  piano- 
stycken, manskörer  m.  m. 

1.  Schulze,  Johann  Friedrich,  f. 
27.  1.  1793  i  Milbitz,  Thiiringen,  t  9.  1. 
1858  i  Paulinzelle;  orgelbyggare;  grun- 
dare af  firman  Sch.  &  Sohn.  i  Paulin- 
zelle; ett  af  hans  mera  berömda  verk 
är  Mariakyrkans  i  Liibeck   (1851 — 54). 

2.  A  d  o  1  f  S.,  f.  13.  4.  1835  i  Mann- 
hagen  vid  Mölln;  utbildade  sin  röst  i 
London  (Garcia);  sånglärare  i  Hamburg; 
sedan  kallad  till  Berlin  som  förste  sång- 
lärare och  utbildningsdirektör  vid  kgl. 
högskolan;  professor  och  medlem  af  se- 
naten vid  kgl.  akademien. 

1.  Schumann,  Robert,  f.  8.  6.  1810  i 
Zwickau,  t  29.  7.  1856  i  Endenich;  son 
till  en  bokhandlare  med  stora  litterära 
intressen  (öfversatte  en  del  af  Byrons 
verk);  sonen  Robert  fick  en  vårdad  upp- 
fostran och  aflade  studentexamen  1828; 
studerade  sedan  vid  Leipzigs  univ.  först 
juridik  sedan  uteslutande  musik.  Fried- 
rich Wieck  blef  hans  lärare  å  piano,  H. 
Dom  i  teori;  redan  1832  afbrötos  de  se- 
nare studierna  genom  Doms  förflyttning 
till    Hamburg;    de    regelbundna    piano- 


lektionerna  hade  dessförinnan  fått  ett 
hastigt  slut  hösten  1831,  i  det  S.,  under 
försök  att  få  vänster  hands  fingrar  smi- 
diga, blifvit  förlamad  i  hela  handen. 
Om  han  än  senare  återfick  kraften  i 
handen,  måste  han  dock  alldeles  upp- 
gifva  hvarje  tanke  på  någon  virtuos- 
bana. S.  å.  (1831)  begynte  S.  ffg.  upp- 
träda offentligt  som  musikförfattare 
med  en  uppsats  om  Chopins  Don  Juan- 
variationer op.  2  (Allg.  Mus.  Zeitung). 
Några  år  därefter  begynte  han  utge  en 
egen  tidskrift  "Neue  Zeitschrift  fur  Mu- 
sik" (första  numret  utkom  3.  4.  1834).  S. 
uppträdde  i  denna  dels  som  "Florestan" 
(den  lidelsefulla  konstnärsnaturen)  dels 
som  "Eusebius"  (den  eftertänksamme 
kritikern)  dels  slutligen  som  "Raro" 
(musikern  och  kritikern  i  en  person). 
Tidskriften  väckte  stort  uppseende  och 
vann  en  stor  läskrets.  S:s  skriftställar- 
verksamhet  förskaffade  honom  1840  dok- 
torsvärdigheten i  Jena  (tidskriften  öf- 
verlämnade  S.  1844  i  andra  händer  men 
fortsatte  ännu  intill  1853  att  skrifva  i 
den).  Redan  1832  hade  S.  framträdt  in- 
för offentligheten  som  kompositör  med 
några  variationer  (öfver  "Abegg")  op. 
1.  (komp.  1830).  En  toccata  i  C-dur  kom- 
ponerad samma  år  (op.  7)  utkom  1834. 
Hans  op.  2  "Papillons"  (komp.  1829—31) 
publicerades  1832.  Af  hans  öfriga  piano- 
verk från  denna  första  tid  märkas:  "In- 
termezzi"  op.  4  (komp.  1832,  tr.  1833), 
"Studien  nach  Capricen  von  Paganini" 
op.  3  (1832),  "Konzertstiicke  nach  Ca- 
pricen von  Paganini"  op.  10  (k.  1833,  tr. 
1835),  "Carneval"  op.  9  (k.  1834—35,  tr. 
1837),  "Davidsbiindlertänze"  op.  6  (k. 
1837,  tr.  1838).  S:s  första  kompositioner 
visa  ännu  en  viss  omogenhet  och  form- 
löshet. Hans  rädsla  för  allt  för  stränga 
kompositionsformer  förledde  honom  till 
lösliga  motivkombinationer  med  ringa 
utveckling  och  bearbetning  af  motiven. 
Fr.  o.  m.  sistnämnda  cykel  op.  6  visar 
dock  hans  stil  större  mognad  och  det 
för  S.  sedan  så  utmärkande  karaktärs- 
stycket är  färdigt.  Benämningen  "Tän- 
ze"  motsvarar  föga  styckenas  verkliga 
innehåll.  Dansrytmerna  träda  ej  sällan 
alldeles  tillbaka,  och  det  hela  blir  blott 
och  bart  ett  stämningsstycke  med  föga 
mera  gemensamt  med  dansen  än  tretak- 
ten. Till  sin  gamle  pianolärare  F.  Wieck 
hade    S.    alltsedan    de    första    musikstu- 


886  Schumann 

dierna  i  Leipzig  stått  på  bästa  fot  och  det  allra  bästa.  M.  skaffade  vännen  en 
en  kortare  tid  äfven  hyrt  ett  rum  hos  fast  plats  som  lärare  vid  det  nygrunda- 
honom.  S:s  förhållande  till  Wiecks  de  konservatoriet  (1843)  och  verkade  äf- 
unga  dotter  C  1  a  r  a  (f.  13.  9.  1819),  som  ven  för  bekantgörandet  af  hans  kompo- 
under  faderns  ledning  utbildat  sig  till  sitioner  genom  att  nästan  omedelbart 
pianist,  blef  med  åren  allt  innerligare,  efter  komponerandet  uppföra  dem.  Sä 
och  1836  anhöll  han  hos  fadern  om  hen-  dirigerade  han  alla  tre  symfonierna  af 
nes  hand.  Då  S:s  ekonomiska  framtid  1841  s.  å.  i  Gewandhauskonserterna,  och 
syntes  mer  än  osäker,  gaf  denne  i  bör-  "Paradiset  och  Perin"  gafs  komposi- 
jan  ett  bestämdt  afslag.  Först  sedan  tionsåret  i  Gewandhaus  4.  12.  1843  under 
tidskriften  vunnit  en  säker  ekonomisk  S:s  egen  ledning.  En  förändring  i  S:s 
grund,  och  förlagen  betalte  något  mera  yttre  förhållanden  inträffade  redan  1844. 
för  pianokompositionerna,  begynte  S:s  Clara  S.  begaf  sig  å  en  konsertresa  till 
utsikter  ljusna;  12.  9.  1840  stod  bröllopet  Ryssland  åtföljd  af  sin  make.  Strapat- 
i  Berlin.  Detta  år  blef  en  vändpunkt  i  serna  voro  för  S:s  ömtåliga  nervsystem 
S:s  lif  äfven  med  afseende  på  komposi-  för  svåra,  och  i  juni  insjuknade  han  i 
tionsverksamheten.  Hitintills  hade  han  ett  svårt  nervlidande.  Han  måste  nu 
blott  skrifvit  pianokompositioner  och  ej  lämna  varje  tanke  på  sin  lärareverk- 
vågat  träda  fram  inför  offentligheten  samhet  och  flyttade  s.  å.  på  hösten  till 
med  andra  verk.  1840  blef  "Liederåret"  Dresden,  där  han  intill  1850  hade  sitt 
med  öfver  100  solosånger  (op.  24,  25,  27,  hem.  Med  undantag  af  tiden  1847—49, 
30,  31,  35,  36,  37,  39,  40,  42,  45,  48,  49),  då  han  ledde  Dresdens  "Liedertafel" 
samt  två  häften  tvåstämmiga  sånger  (op.  (manskörförening),  lefde  han  i  tillbaka- 
34  och  43),  ett  häfte  kvartetter  för  blan-  dragenhet  endast  för  sin  kompositoriska 
dad  kör  (op.  29),  och  ett  häfte  mans-  verksamhet.  Af  hans  verk  från  Dres- 
kvartetter  (op.  33),  i  allt  ej  mindre  än  dentiden  (1844—50)  kunna,  utom  nyss- 
138  sånger.  Därmed  hade  S.  under  ett  nämnda  andra  symfoni,  nämnas:  piano- 
enda år  nästan  meddelat  allt,  livad  han  konserten  i  A-moll  op.  54  (spelad  fg.  å 
inom  denna  konstform  hade  att  säga.  en  Gewandhauskons.  med  Clara  S.  som 
De  få  längre  fram  skrifna  liederna  in-  solist  1.  1.  1846),  konsertstycke  f.  4  horn 
nebära  intet  väsentligt  nytt.  Efter  "Lie-  op.  86,  Eequiem  för  "Mignon"  op.  98  b, 
deråret"  1840  följde  "symfoniåret"  1841,  romanser  för  damröster  op.  69  och  91, 
då  ej  mindre  än  tre  symfonier  sågo  da-  romanser  och  ballader  för  bl.  kör  op. 
gen:  B-dur  op.  38,  II  D-moll  (omarb.  67  och  75,  konsertstycke  f.  piano  m.  ork. 
1851;  sedan  benämnd  den  fjärde;  op.  120),  G-dur  op.  92,  pianotriorna  D-moll  op.  63 
III  op.  52  "Sinfonietta".  En  fjärde  på-  och  F-dur  op.  80,  musik  till  Byrons  "Man- 
börjades  s.  å.  men  lades  åt  sidan.  S.  fred"  op.  115,  Faustscenerna  (afslutade 
återkom  till  symfoniformen  endast  1846  1853),  operan  "Genovefa"  (fullbordad 
(II  symf.  C-dur,  op.  61)  och  1851  (III  1848;  premiär  Leipzig  25.  6.  1850  under  S:s 
symf.  Ess-dur,  op  97).  1842  blef  S:s  egen  ledning).  År  1850  mottog  S.  platsen 
"kammarmusikår"  och  1843  slutligen  som  stadsmusikdirektör  i  Diisseldorf. 
"kör-  och  ork.-året".  Till  det  förra  höra:  Fr.  o.  m.  1852  aftogo  emellertid  hans 
3  stråkkvartetter  op.  41,  pianokvintetten  krafter  allt  mera,  hjärnlidandet  från 
op.  44,  pianokvartetten  op.  47,  till  det  1844  (öfvergående  redan  1833)  återkom 
senare:  "Paradiset  och  Perin"  op.  50.  allt  oftare;  på  hösten  1853  var  hans  and- 
Leipzig  hade  under  dessa  fyra  år  (1840  liga  spänstighet  alldeles  bruten,  och 
—43)  blifvit  medelpunkten  i  Tysklands  27.  2.  1854  störtade  han  sig  i  ett  anfall 
musiklif  tack  vare  Mendelssohns  verk-  af  vansinne  i  Rhen.  Ännu  21/2  år  lefde 
samhet  där.  Att  S.  därför  i  hög  grad  han,  dock  utan  att  återkomma  till  nor- 
påverkades  af  det  rådande  lifliga  mu-  malt  sinnesstadium.  Af  hans  sista  kom- 
sikintresset  och  kände  sig  sporrad  till  positioner  från  tiden  1850—53  märkas: 
stora  kompositioner  är  klart.  Mendels-  Tredje  symf.  Ess-dur  op.  97,  omarbetnin- 
sohn  själf  var  honom  ett  värdefullt  stöd  gar  af  D-mollsymfonien,  violoncellkon- 
och  förhållandet  mellan  de  båda  store,  serten  op.  129,  violinsonaterna  A-moll 
hvilka  eftervärlden  vant  sig  vid  att  op.  105,  D-moll  op.  121,  G-molltrion  op. 
nämna  samman,   var  äfven   en   lång  tid  110,    "Rosens    pilgrimsfärd"    op.    112    för 


Schuppanzigh— Schwartz 


887 


s.  kör  o.  ork.,  C-dursmässan  op.  147  och 
requiem  op.  148.  —  S.  representerar  öf- 
vergångstiden  mellan  den  äldre  och 
nyare  romantiska  skolan.  Genom  att  be- 
tona det  poetiska  innehållet  och  låta 
musiken  bli  uttryck  för  bestämda  käns- 
lor och  själsaffekter  förberedde  han  den 
nyromantiska  riktningen,  hvilken  i  Ber- 
lioz  och  Liszt  fick  sina  första  föresprå- 
kare. Gent  emot  den  äldre  romantiska 
skolans  stränga  kraf  på  det  formella  i 
ett  tonverk  häfdade  S.  det  subjektiva 
skapandet  såsom  stående  öfver  hvarje 
objektiv  begränsning.  Att  S.  ej  själf 
blef  ledare  för  nyromantiska  skolan  be- 
rodde till  stor  del  på  hans  lyriskt  inåt- 
vända natur,  hvilken  föga  passade  för 
reell  organisatorisk  verksamhet,  något 
som  Liszt  i  hög  grad  lämpade  sig  för. 
—  C  1  a  r  a  S.  öfverlefde  sin  make  40  år 
(t  20.  5.  1896  i  Frankf.  a.  M.).  1863—78 
bodde  hon  i  Baden-Baden  (Lichtenthal), 
sedan  i  Frankfurt  a.  M.,  intill  1892  som 
pianolärare  vid  Hochska  konserv.  Som 
pianist  var  hon  redan  mot  30-talets  slut 
erkänd  i  Tyskland  och  Frankrike;  äfven 
efter  makens  död  företog  hon  talrika 
konsertresor  och  bidrog  å  dessa  i  hög 
grad  att  göra  hans  tonalster  kända. 
Äfven  som  förtolkare  af  Beethoven  och 
Chopin  vann  hon  allmänt  erkännande. 
Som  tonsättarinna  gjorde  hon  sig  känd 
genom  en  del  sånger,  en  pianokonsert, 
3  violinromanser  m.  m.  —  Öfver  R.  S. 
skrefvo:  Niggli  (1879),  Waldersee  (1880), 
Ph.  Spitta  (1882),  J.  v.  Wasielewski 
(1884),  B.  Vogel  (1887),  A.  Marguerite 
(1904),  Fr.  Kerst  (1905)  m.  fl.  Om  Clara 
S.  skref  B.  Litzmann  (1902;  flera  uppl. 
sedan). 

2.  Georg  S.,  f.  25.  10.  1866  i  König- 
stein,  Sachsen;  1882 — 88  elev  af  Leipzi- 
gerkonserv.;  1896  dirigent  för  Sångför- 
eningen i  Danzig;  1896 — 99  dirigent  för 
filharmoniska  orkestern  och  kören  i  Bre- 
men; 1900  kgl.  professor  och  Blumners 
efterträdare  som  dirigent  vid  Berlins 
sångakademi;  komponerade  körverken: 
"Amor  und  Psyche",  "Preis  und  Dank- 
lied",  "Ruth"  (1908),  prissymfoni  i  H- 
moll,  en  orkestersuite,  flere  ouverturer, 
en  pianokvartett,  trio,  violinsonat,  cello- 
sonat,  pianostycken,   sånger  m.   m. 

Schuppanzigh,  I  g  n  a  z,  f.  1776  i  Wien, 
t  där  2.  3.  1830;  ledare  af  en  stråkkvar- 
tett,   som    mönstergillt    gaf    Beethovens, 


Haydns  och  Mozarts  kvartetter.  S.-kvar- 
tetten  underhölls  först  af  furst  Lichnow- 
ski  sedan  af  grefve  Rasumowski;  kon- 
serterade  flerstädes  i  Tyskland  och  1816 
—23  i  Ryssland.  S.  var  någon  tid  Beetho- 
vens violinlärare.  S.  dirigerade  i  unga 
år  Augartenkonserterna;  blef  1824  violi- 
nist i  hof orkestern;  1828  musikdirektör 
vid  tyska  operan. 

Schuré,  Edouard,  f.  1841  i  Strass- 
burg;  lefde  en  längre  tid  i  Tyskland  och 
trädde  då  i  förbindelse  bl.  a.  med  Rich. 
Wagner;  slog  sig  1867  ned  i  Paris,  där 
han  verkat  för  förståelsen  af  den  tyska 
musiken.  Hans  främsta  arbeten  äro 
Histoire  du  Lied,  1868  (4:de  uppl.  1900) 
Le  drame  musical,  1875  (5:te  uppl.  1902) 
Précurseurs  et  révoltés,  1904. 

Schuster,  Anders  Christian 
Anton,  f.  4.  6.  1850  i  Ö.  Viskum,  Vi- 
borg,  Danmark,  f  7.  3.  1911  i  Östersund; 
orgelbyggare;  1871—75  anställd  hos  D. 
Köhne  i  Köpenhamn;  sedan  hos  K.  01- 
sen  i  s.  stad;  1883  i  Kristiania,  där  han 
var  orgelb.  Nilsen  behjälplig  med  upp- 
förandet af  orgeln  i  "Vor  Freisers  Kir- 
ke";  1896  på  studieresa  i  Tyskland;  slog 
sig  1901  ned  i  Östersund;  byggde  före- 
trädesvis orglar  i  Härnösands  stift.  — 
Biogr.  hos  N.  P.  Norlind,  Orgelns  allm. 
hist.,  1912,  s.  149  f. 

Schusterfleck  (it.),  en  liten  melodisats, 
som  ofta  upprepas  stegvis  uppåt  eller 
nedåt  i  samma  skala.  Äfven  kallad  "R  o- 
s  a  1  i  e"  el.  "V  e  t  t  e  r  m  i  c  h  e  1". 

Schwan,  Olof,  orgelbyggare;  bördig 
fr.  Säter;  kom  vid  unga  år  till  Gren  & 
Stråhle;  prisas  som  Sveriges  allra  främ- 
ste orgelbyggare  under  de  sista  årtion- 
dena af  1700-talet;  t  1812;  hans  största 
orgel  är  Storkyrkans  i  Sthlm  (1791—96); 
af  öfriga  hufvudstadens  orglar  byggde 
han  Maria  1777,  Tyska  kyrkans  1780, 
Adolf  Fredriks  1783,  Finska  kyrkans 
1792;  därjämte  flera  i  Uppsala  stift, 
Strängnäs',  Kalmar,  Lunds  (Malmö  S:t 
Petri  1797),  Göteborgs  o.  Västerås'  stift. 
—  Litt.:  C.  L.  Lindberg,  Handb.  om  or- 
gelverket; N.  P.  Norlind,  Orgelns  allm. 
historia. 

Schwartz,  R  u  d  o  1  f ,  f .  20.  1.  1859  i  Ber- 
lin; 1882—87  Spittas  elev  i  musikhistoria 
vid  univ.  i  Berlin;  1901  E.  Vogels  efter- 
trädare som  bibliotekarie  för  Peters' 
musikbibi.;  utgifvare  af  Peters'  Jahr- 
buch;  1907  k.  professor;  skref  i  Viertelj. 


Schwartzeu — Schiitz 


f.  MW.:  Die  Frottole  im  15.  Jahrh.,  1886; 
H.  L.  Hassler  unter  dem  Einfluss  der 
ital.  Madrigalisten,  1893;  Statius  Altho- 
vius,  1894;  i  Peters'  Jahrb.:  Das  erste 
deutsche  Oratorium,  1898;  Zur  Geschich- 
te  des  Taktschlagens,  1907;  separat  ut- 
kom: Die  Tonkunst  im  19.  Jahrh.,  1900. 
S.  utgaf  i  bd  IV:  2  af  Denkni.  d.  Tonk. 
in  Bayern  kompositioner  af  Hassler 
samt  i  bd  31  af  Denkm.  deutscher  Tonk. 
af  Dulichius;  utger  2:dra  uppl.  af  kata- 
logen öfver  Peters'  bibi. 

Schwartzen,  Julius,  f.  11.  12.  1802  i 
Köpenhamn,  t  där  25.  7.  1875;  operasån- 
gare (tenor);  debuterade  16.  9.  1826  som 
Louis  i  "Slottet  Montenero"  å  k.  t. 
Kphn;  af  hans  roller  sedan  märkas:1 
Max  i  "Friskytten",  Guillaume  i  "Kär- 
leksdrycken", Rairnbaud  i  "Robert", 
Conrad  i  "Hans  Heiling";  af  gick  5.  1. 
1857. 

Den  Schweiziska  famil- 
jen, Die  Schweizer-Familie,  skåd.  m. 
sång  3  a.,  musik  af  Weigl,  text  efter 
Saint-Just  "La  Famille  Suisse",  Pr.  Wien 
14.  3.  1809;  sv.  öfvers.  af  M.  Alten;  k.  t. 
Sthlm  fg.  27.  10.  1815;  intill  1841  gifven 
41  ggr;  dansk  öfvers.  af  H.  H.  Schön- 
berg  (Schweizerfamiljen);  k.  t.  Kphn  fg. 
23.  9.  1814. 

Schiick,  Vilhelmina  (Mina),  f. 
Josephson,  syster  till  J.  A.  Joseph- 
son (s.  d.),  f.  2.  7.  1816  i  Stockholm,  t  16. 
11.  1906  där;  ingick  äktenskap  med  skol- 
mannen och  författaren  Martin  S. 
(t  1872);  gaf  på  30-  och  40-talet  konser- 
ter i  hufvudstaden  och  biträdde  vid  an- 
dras som  pianist;  introducerade  i  Stock- 
holm Schumanns  och  Chopins  musik;  in- 
rättade 1843  ett  "musikinstitut  för  flic- 
kor", som  vann  ej  ringa  anseende;  sedan 
hon  ingått  äktenskap,  fortsatte  hon  att 
i  sitt  hem  samla  stadens  bästa  musiker 
och  musikintresserade. 

Schiirmann,  Georg  Kaspar,  f.  c. 
1672  i  Hannover,  t  25.  2.  1751  i  Wolffen- 
biittel;  hof kapellmästare  i  Wolffenbut- 
tel;  skref  flera  operor,  hvilka  under  1700- 
talets  första  årtionden  vunno  stort  er- 
kännande ("Ludwig  der  Fromme"  [1726] 
delvis  omtryckt  i  17:de  bdt  af  Publ.  d. 
Ges.  f.  Musikforschung).  —  Litt.:  G.  F. 
Schmidt,    G.    K.    S.,   Munchen   1913. 

1.  Schytte,  Henrik  Vissing,  f.  4. 
5.  1827  i  Aarhus,  t  22.  2.  1903  i  Köpen- 
hamn;   musikkritiker    och    violoncellist; 


innehade  Plenges  musikhandel  1870 — 83; 
skref  först  i  "Dagens  Nyheder",  sedan 
i  "Dagbladet"  och  sist  i  "Berlingske  Ti- 
dende";  redigerade  "Musikbladet"  1884 
—93  och  "Nordisk  Musiklexikon"  (2  bd 
m.  suppl.  1882—95).  Rörande  den  senare 
boken  har  med  skäl  klandrats  dess  be- 
roende af  tyska  källor,  särskildt  Rie- 
manns  lexikon.  Att,  som  R.  själf  kallat 
boken,  en  dansk  uppl.  af  det  tyska  lexi- 
konet, är  dock  för  mycket  sagdt,  då 
särskildt  i  den  danska  afdelningen  och 
delvis  äfven  i  den  tyska  flera  själfstän- 
diga  uppgifter  finnas,  hvilka  göra  bo- 
ken   värdefull. 

2.  Ludvig  Theodor  S.,  den  föreg:s 
broder,  f.  28.  4.  1848  i  Aarhus,  t  10.  11. 
1909  i  Berlin;  pianist  och  kompositör; 
elev  af  E.  Neupert;  uppehöll  sig  1884 — 
85  i  Berlin,  1895—1907  i  Wien  som  lä- 
rare vid  Horäks  akademi;  är  sedan  1907 
lärare  vid  Sternska  konserv,  i  Berlin; 
har  skrifvit  en  mängd  pianostycken 
samt  därjämte  sånger,  en  dramatisk 
scen  "Hero"  (Kphn  1898)  och  operetter- 
na: "Der  Mameluk"  (Wien  1903)  och 
"Der  Student  von  Salamanca"  (Wien 
1909).  —  Hans   dotter: 

3.  Anna  JohanneS.,  f.  20.  11.  1877 
i  Köpenhamn,  elev  af  fadern  och  Rei- 
senauer,  har  utbildat  sig  till  framstå- 
ende pianist  och  som  sådan  ofta  låtit 
höra  sig  å  konserter. 

4.  Frida  S.,  f.  31.  3.  1871  i  Köpen- 
hamn; violinist;  elev  af  F.  Stockmarr 
och  V.  Tofte  samt  vid  Paris'  konserv. 
1888  under  Massart  och  Berthelier;  upp- 
trädde fg.  i  Köpenhamn  30.  11.  1889  och 
har  sedan  1891  med  framgång  konserte- 
rat  i  utlandet  under  namnet  Frida 
S  c  o  1 1  a;  ingick  1897  äktenskap  med 
den  tyske  målaren  Friedrich  Au  g. 
Kaulbach  och  är  med  honom  bosatt 
i  Munchen.  —  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt. 
1897  s.  25. 

Schiitz,  Heinrich  (Henricus  Sagitr 
tarius),  f.  8.  10.  1585  i  Köstritz  vid  Gera, 
t  6.  11.  1672  i  Dresden;  1599  discantist  i 
Kassel;  fick  samtidigt  tillfälle  att  stu- 
dera vid  därv.  gymnasium;  1609  vid 
Marburgs  univ.  som  juridisk  studeran- 
de; öfvergick  1609  helt  och  hållet  till 
musiken  och  blef  Joh.  Gabrielis  elev  i 
Venedig;  utgaf  1611  sin  första  komposi- 
tionssamling: 5-stämmiga  madrigaler;  i 
harmoniernas    djärfhet    visade    han    sig 


Scbäffer— Scioltezza 


mera  närstående  Monteverdi  (Gabrielis 
efterträdare)  än  sin  lärare.  Efter  Ga- 
brielis död  (1612)  återvände  S.  1613  till 
Kassel;  1615  kallad  till  Dresden  ocb  2 
år  senare  bofkapellmästare  där;  vista- 
des 1628—29  ånyo  i  Italien  för  att  stu- 
dera den  nya  dramatiska  stilen;  endast 
kort  tid  innan  hade  han  skrifvit  Tysk- 
lands opera:  musiken  till  Rinuccinis 
"Daphne"  i  (i  Opitz'  öfversättning); 
denna  hade  på  bästa  sätt  uppförts  i 
Torgau  1627  och  blef  utgångspunkten 
för  1600-talets  tyska  opera  (musiken  ej 
bevarad).  S:s  anseende  som  operakom- 
positör förskaffade  honom  1633  en  kal- 
lelse till  danska  hofvet,  där  kronprin- 
sens bröllop  gaf  anledning  till  en 
del  dramatiska  uppföranden  (baletter 
m.  m.).  Danske  konungen  Kristian  IV 
omfattade  S.  med  den  största  välvilja 
och  först  i  maj  1635  återvände  han  till 
Dresden  med  ett  kungligt  bref,  att  kur- 
fursten af  Sachsen  måtte  låta  honom  få 
återvända  till  Köpenhamn,  så  snart  till- 
fälle erbjöds  därtill.  S.  återvände  äfven 
tvenne  gånger:  1637  och  1642—44.  I  öf- 
rigt  uppbar  han  sin  hofkapellmästar- 
plats  i  Dresden  och  skötte  den  på  bästa 
sätt,  ehuru  han  under  1640-  och  50-talen 
hade  att  bära  en  svår  konkurrens  från 
de  italienska  musikerna  vid  hofvet. 
Efter  1665  uppträdde  han  endast  säl- 
lan som  ledare  af  hofkapellet.  S.  in- 
lade stora  förtjänster  om  passionsmu- 
siken. Hit  höra:  "Kristi  7  ord",  4 
passioner  efter  de  fyra  evangelisterna, 
passionen  om  Kristi  uppståndelse  (tr. 
1623),  juloratoriet  (tr.  1664);  af  andra 
kyrkliga  verk  märkas:  flera  psalmer, 
cantiones  sacrae,  symphonise  sacrae,  mu- 
sicalia  ad  chorum  sacrum  m.  m.  —  S. 
fullföljer  närmast  den  italienska  körsti- 
len,  sådan  den  skapats  af  J.  Gabrieli 
och  fullföljts  af  Monteverdi;  den  nya 
konserterande  stilen  blef  honom  ej 
främmande,  ehuru  han  i  sin  körbehand- 
ling  alltid  blef  venetianska  skolans  tra- 
ditioner trogen.  För  Tysklands  musik 
blef  han  den  store  vägrödjaren  och  nam- 
nes därför  som  främsta  namnet  före 
Bach.  —  S:s  kompositioner  utkommo 
1885 — 94  i  en  af  Spitta  reviderad  samlad 
uppl.  å  Breitk.  &  H:s  förlag;  enskilda 
delar  finnas  hos  Winterfeld,  Commer, 
Riedel  m.  fl.  —  Litt.:  Ph.  Spitta,  Musik- 
geschichtl.  Aufsätze,  1894;  s.  förf.  i  Allg. 


d.  Biogr.;  om  S.  och  Danmark  se:  A. 
Hammerich,  Musiken  ved  Christian  IV  :s 
Hof;  C.  Thrane,  Fra  hofviolonernas  Tid. 

Schäffer,  Julius,  f .  28.  9.  1823  i  Kre- 
vese  vid  Osterburg  i  Altmark,  t  10.  2. 
1902  i  Breslau;  studerade  1844—47  i  Halle 
först  teologi  sedan  filosofi,  1850  musik  i 
Berlin  (Dehn);  erhöll  1855  anställning 
som  musikdirektör  i  Schwerin;  1860  uni- 
versitetsmusikdirektör samt  ledare  af 
sångakademien  i  Breslau;  1861  kgl.  mu- 
sikdirektör; 1878  professor;  utgaf  ett 
häfte  solosånger  och  körer  samt  flera 
högt  skattade  koralböcker  (1866—1880); 
uppsatser  och  broschyrer  till  förmån  för 
Eobert  Franz'  Bach-  och  Händelbearbet- 
ningar;   flera   R.   Franzskrifter  m.   m. 

Schöberlein,  L  u  d  w  i  g,  f.  6.  9.  1813  i 
Kolmberg  vid  Ansbach,  t  8.  7.  1881  i 
Göttingen;  studerade  teologi  och  blef 
pastor  i  Miinchen;  1850  professor  i  Hei- 
delberg, 1855  i  Göttingen;  utgaf:  "Schatz 
des  liturgischen  Chor-  und  Gemeinde- 
gesangs",  1865 — 72;  "Musica  sacra",  1869 
m.  m. 

Schöffer,  Peter,  musiktryckare  (-1512) 
i  Mainz;  sedan  äfven  i  Worms,  1534—37 
i  Strassburg,  1540  i  Venedig;  hans  not- 
tryck   äro   ovanligt   vackra   och   tydliga. 

Schölin,  Peter;  orgelbyggare;  bosatt 
i  Linköping,  där  han  1750—69  hade  kon- 
dition hos  Vistenius;  arbetade  sedan  i 
bolag  med  denne;  de  flesta  af  hans  org- 
lar äro  uppförda  i  Linköpings  o.  Växiö 
stift.  —  Litt.:  N.  P.  Norlind,  Orgelns 
allm.   historia. 

Schön,  Moritz,  violinist;  f.  1808  i  Krö- 
nau  i  Mähren,  t  8.  4.  1885  i  Breslau;  vio- 
linlärare i  Breslau;  utgaf:  Praktischer 
Lehrgang  fur  den  Violinunterricht,  vio- 
linduetter,  etyder  m.   m. 

Schörg,  Franz,  f.  15.  11.  1871  i  Miin- 
chen, f  1915;  violinist;  elev  af  Ysaye; 
företog  talrika  konsertresor  (fg.  tills. 
m.  sångerskan  Albani)  och  slog  sig  ned 
i  Briissel,  där  han  grundade  "Briissel- 
kvartetten"  (s.  d.  o.);  känd  och  erkänd 
ej  minst  i  Sverige. 

Scemando  (it.),  aftagande,  försvin- 
nande. 

Scena  (it.),  s  c  é  n  e  (fr.),  scen,  afdel- 
ning  inom  en  akt. 

Scintillante    (it.),   glänsande. 

Scioltamente  (it.)  fritt  i  föredraget. 

Scioltezza    (it.),   skicklighet,    färdighet. 


890 


Sciolto — Sedström 


Sciolto  (it.),  fritt,  obundet  i  föredra- 
get. 

Scolia  (it.),  from,  helig  sång.  —  Hos 
grekerna   benämning   för   dryckessång. 

Scontrino,  Antonio,  f.  17  5.  1850  i 
Trapani  (Sicilien);  son  till  en  violin- 
byggare; 1891  kompositionslärare  vid 
konserv,  i  Palermo,  1892  vid  kgl.  mu- 
sikinstitutet  i  Florens;  skref  flera  ope- 
ror, ouverturer,  stråkkvartetter,  andliga 
körsånger,  solosånger  m.  m. 

Scordato  (it.),  omstämd.  —  T  i  m  p  a  n  i 
scordati,   omstämda  pukor. 

Scordatura  (it.),  afvikande  stämning, 
omstämning. 

Score  (eng.),  partitur. 

Scorrendo   (it.),  flytande. 

Scotta,  Frida,  se  S  c  h  y  1 1  e,  Frida. 

Scribe,  Augustin  E  u  g  é  n  e,  f.  24.  12. 
1791  i  Paris,  f  där  20.  2.  1861;  teaterför- 
fattare; skref,  hufvudsakligen  på  1830- 
och  40-talen,  texten  till  ett  50-tal  operor, 
däribland  så  berömda  verk  som  Aubers 
"Den  Stumma",  "Gustaf  III"  och  "Fra 
Diavolo",  Meyerbeers  "Robert",  "Huge- 
notterna"  och  "Profeten",  Halévys  "Ju- 
dinnan", Verdis  "Sicilianska  aftonsån- 
gen". S:s  berömdaste  skådespel  är  "Le 
verre  d'  eau". 

Scriptores;  flera  skriftserier  med  äld- 
re musikteoretiska  afhandlingar  bära 
denna  latinska  beteckning;  de  berömda- 
ste äro: 

1.  Musici  scriptores  grae- 
c  i,  utg.  af  C.  Jan,  1895,  med  följande 
grekiska  musikteoretiska  författare  re- 
presenterade: Aristoteles,  Pseudo-A., 
Euclides,  Cleonides,  Nicomachus,  Bac- 
chius,   Gaudentius,   Alypius. 

2.  Scriptores  ecclesiasti- 
ci  de  musica,  utg.  af  M.  Gerbert  1784 
i  3  bd  (nytr.  1905);  innehållande  de  me- 
deltida  teor.   författarnas   musikskrifter. 

3.  Scriptores  de  musica 
m  e  d  i  i  se  v  i,  utg.  af  Coussemaker,  1864 
— 73,  i  4  bd;  en  fortsättning  på  föreg. 
samling. 

Scudo,  Paul,  f.  8.  6.  1806  i  Venedig, 
t  14.  10.  1864  i  Blois;  musikskriftställa- 
re; medarbetare  i  flera  franska  tidnin- 
gar och  tidskrifter;  utgaf  bl.  a.:  Criti- 
que  et  littérature  musicale,  1850,  59; 
L'art  ancien  et  möderne;  nouveaux  me- 
langes;  L'année  musicale,  1860—62;  La 
musique  au  1862;  Le  chevalier  Sarti, 
1857;   till  svenska   öfversattes:    Musikali- 


ska studier  och  kritiker,  1853  (hft  1: 
Meyerbeer  o.  hans  op.  Profeten;  hft  2: 
Mozart   och   hans   Don   Juan). 

Sdegnoso  (it.),  trotsigt,  ovilligt,  för- 
aktligt. 

Sdrucciolando  (it.),  glidande  öfver  tan- 
genterna. 

Se  (it.),  om.  —  Se  b  i  s  o  g  n  a,  om  det 
är  nödvändigt.  —  Se  p  i  a  c e,  om  man 
så  vill. 

Sebald,  Alexander,  f.  29.  4.  1869  i 
Pest;  violinist;  elev  af  Thomson;  med- 
lem af  Leipzigs  Gewandhausorkester  och 
-kvartett;  företog  fr.  1903  konsertresor 
flerstädes  i  Europa;  öppnade  1907  en 
violinskola  i  Berlin;  utgaf  en  del  vio- 
lintekniska saker,  en  violinromans,  so- 
losånger  m.    m. 

Sebastiani,  J  o  h  a  n  n,  f.  30.  9.  1622  i 
Weimar,  t  våren  1683  i  Königsberg;  se- 
dan 1661  kurf.  brandenb.  kapellmästare; 
skref  1672  en  passion,  som  blef  af  be- 
tydelse för  denna  konstforms  utveck- 
ling (koraler  med  arieartad  behandling). 
Passionen  utkom  1903  i  ny  uppl.  (utg. 
af  Fr.  Zelle). 

Sebor,  Karl,  f.  13.  8.  1843  i  Brandeis 
vid  Elbe,  t  17.  5.  1903  i  Prag;  elev  af 
konserv,  i  Prag;  teaterkapellmästare  i 
Erfurt  och  sedan  i  Prag;  1871  militär- 
kapellmästare i  Wien;  skref  kammar- 
musik och  en  del  nationella  böhmiska 
operor  ("Die  Templer  in  Mähren"  1865, 
"Die  vereitelte  Hochzeit",  1878  m.  fl.); 
därjämte  solosånger,  körer,  pianostyc- 
ken; är  en  af  böhmiska  skolans  mera 
uppburna    tonsättare. 

Secco  (it.),  torrt,  kort  anslag.  —  Sec- 
c  o  r  e  c  i  t  a  t  i  v,  ett  flyktigt  föredraget, 
mera  taladt  än  sjunget,  recitativ  (s.  d.  o.). 

Sechter,  Simon,  f.  11.  10.  1788  i  Fried- 
berg  (Böhmen),  t  10.  9.  1867  i  Wien;  lä- 
rare i  harmoni  och  kompositionslära  vid 
Musikvännernas  konserv.  (1851);  hofor- 
ganist;  S:s  hufvudverk  är  "Die  Grund- 
sätze  der  musikalischen  Komposition" 
(1853 — 54);   komp.   kyrkomusik  m.  m. 

Second  (fr.),  den  andra.  —  S  e  c  o  n  d- 
d  e  s  s  u  s,   andra   sopran. 

Seconda  (it.),  den  andra.  —  S.  v  o  1 1  a, 
andra   gången. 

Secondo  (it.),  s  e  k  o  n  d  o,  andra  stäm- 
man; basstämman  vid  fyrhändigt  piano- 
spel. 

Sedström,  Hugo  Axel  Vilhelm, 
f.  9.  10.  1862  i  Uppsala;  elev  af  konserv. 


Seg.— Sekvens 


i  Sthlm  1883—86  samt  af  Rich.  Anders- 
son, Dente  och  Hallen;  pianolärare  i  R. 
Anderssons  musikskola  1886;  kompone- 
rade orkestersaker,  kammarmusik,  pia- 
nostycken och  sånger. 

Seg.  =  segue. 

Segno  (it.),  tecken.  Dal  s  e  g  n  o, 
från  tecknet. 

Segue,  seguendo  (it.),  seguénte 
(fr.),    följande. 

Seguidilla,  spansk,  boleroliknande  dans 
med  sång;  3A-  eller  3/s-takt;  beledsagad 
af  sång,  gitarr  och  kastanjetter;  berömd 
genom  operan  "Carmen";  synes  vara 
gammal,  enär  den  redan  omtalas  i  "Don 
Quijote". 

Sei   (it.),  sex. 

1.  Seidl,  Anton,  f.  7.  5.  1850  i  Bu- 
dapest, t  28.  3.  1898  i  New  York;  1870 
— 72  elev  af  Leipzigs  konserv.,  arbetade 
sedan  hos  Wagner  i  Bayreuth  under  för- 
beredelserna till  Ringen;  medföljde  An- 
gelo  Neumanns  resande  Nibelungentea- 
ter  som  ork.-dirigent;  1885  Damroschs 
efterträdare  som  ledare  för  konsertor- 
kestern i  New  York;  1866  meddirigent 
vid  festspelen  i  Bayreuth;  1897  dirigent 
för  Wagneroperan  i  London.  S.  var  an- 
sedd som  en  af  sin  samtids  allra  främ- 
sta dirigenter,  framför  allt  Wagnerdi- 
rigent.  —  Litt.:  H.  C.  Krehbiel,  A.  S., 
1898;  A.  S.,  a  memorial  by  his  friends, 
1899. 

2.  Arthur  S.,  f.  8.  6.  1863  i  Munchen; 
elev  af  Spitta,  Bellermann  m.  fl.;  1887 
fil.  dr.  i  Leipzig;  dramaturg  i  Dessau 
1903;  höll  musikhist.  föredrag  vid  Leip- 
zigs konserv,  sedan  1904;  skref  en  del 
musikestetiska  skrifter  ("Vom  Musika- 
lisch-Erhabenen",  1907;  "Zur  Gesch.  d. 
Erhabenheitsbegriffs  seit  Kant",  1889) 
samt  arbeten  om  Wagner  ("Hat  R.  W. 
eine  Schule  hinterlassen?",  1892;  "Wag- 
neriana",  3  bd,  1901—02),  Rich.  Strauss 
(1895). 

Seiffert,  Max,  f.  9.  2.  1868  i  Beeskow 
a.  d.  Spree;  elev  af  Spitta  i  Berlin;  dr. 
phil.  1891  med  afhandl.  "I.  P.  Sweelinck 
und  seine  direkten  deutschen  Schuler." 
(Viertelj.  f.  MW.  1891);  1907  k.  profes- 
sor; bosatt  i  Berlin;  1904 — 14  redaktör 
för  Smlb.  der  IMG.  S.  har  företagit 
grundliga  forskningar  framför  allt  inom 
1600-talets  musikhistoria  och  har  revi- 
derat flera  nyupplagor  af  kompositio- 
ner från  samma  tid.    Ett  af  hans  grund- 


ligaste verk  är  "Geschichte  d.  Klavier- 
musik"  (behandlande  tiden  intill  1750; 
utg.  som  en  andra  uppl.  af  Weitzmanns 
Gesch.  d.  Klavierspiels,  ett  arb.,  med 
hvilket  det  dock  har  föga  gemensamt); 
af  nyreviderade  upplagor  märkas:  Swee- 
lincks  saml.  arb.  (12  bd);  dessutom  i 
Denkm.  deutscher  Tonk.:  Scheidts  Tabu- 
latura  nova  (bd  1),  verk  af  F.  Tunder 
(bd  3),  M.  Weckmann  och  Chr.  Bern- 
hard (bd  6),  J.  G.  Walthers  orgelkomp. 
(bd  26—27);  dessutom  nyupplagor  af 
Pachelbels  klavérkomp.,  verk  af  S. 
Bach,  Leop.  Mozart,  Anth.  v.  Noorth,  C. 
Boskoop   m.    fl. 

Sekund,  det  andra,  närmast  liggande 
tonsteget;  andra  diatoniska  tonen  i  ska- 
lan.  —   Se   Intervall. 

Sekundackord,  tredje  ömvändningen  af 
ett   septimackord. 

Sekundera,  spela  el.  sjunga  andra 
stämman. 

Sekvens  (af  lat.  sequentia):  1.  en  för- 
skjutning i  högre  eller  lägre  tonlägen 
af  en  melodisk  figur  eller  en  ackord- 
följd.  —  2.  En  ur  hallelujasången  (voka- 
liserna  på  sista  stafvelsen,  "jubilatio- 
nerna")  framsprungen  andlig  sång;  i  be- 
gynnelsen blott  melodi  med  underlagd 
text,  sedan  en  konstform  såväl  i  dikt 
som  musik.  I  musikaliskt  hänseende  of- 
ta högre  stående  än  hymnen,  hvilken 
senare  alltid  var  strofisk.  S.  var  genom- 
komponerad  ofta  med  två  strofer  sam- 
manförda under  samma  melodi.  Konst- 
formen synes  ha  uppstått  i  Schweiz  i 
midten  af  800-talet.  En  af  dess  främ- 
ste äldre  representanter  är  Notker  Bal- 
bulus.  Under  senare  medeltiden  blef  s. 
mycket  populär  och  antalet  inom  ka- 
tolska kyrkan  sjungna  s.  besteg  sig  till 
inemot  1,000.  Tridentinska  mötets  för- 
slag till  förenkling  af  kyrkomusiken 
drabbade  särskildt  hårdt  s.,  hvilken  1568 
så  godt  som  försvann  från  kyrkan.  En- 
dast 5  s.  fingo  kvarstå:  Victime  paschali 
laudes,  Veni  sancte  spiritus,  Lauda  Sion 
salvatorem,  Stabat  mäter  och  Dies  irae. 
—  Inom  nordiska  kyrkan  funnos  under 
1400-talet  en  stor  mängd  s.  De  flesta  fin- 
nas meddelade  i  det  1490  tryckta  gra- 
dualet  (Ghotan,  k.  b.  Sthlm).  Af  andra 
källor  till  sv.  s.-melodier  kunna  näm- 
nas handskrifterna:  Brocm.  196  och  44, 
k.  b.  Sthlm;  Skara  stifts  bibi.  musik- 
handskrifter  n:r  1;  c.  513,  Uppsala  bibi.; 


Seldener—  Seinbrich 


om  deu  danska  s.  se:  A.  Hammerich, 
Musikniindesmaerker  fra  middelalderen, 
Kbhn  1912;  en  del  norska  s.  äro  med- 
delade hos  G.  Reiss:  Musiken  ved  den 
middeladerlige  Olavsdyrkelse  i  Norden, 
1912;  om  de  svenska  Birgittinerordens- 
sekv.  se:  T.  Norlind,  Vadstena  klosters 
veckoritual,  Samlaren,  1907;  Helena- 
sekv.  är  medd.  hos  B.  Anrep-Nordin: 
Sekvens  och  hymner  till  den  hel.  Hele- 
na, 1915;  hufvudkällan  för  s.-texterna 
är:  J.  Kehrein,  Lateinische  Sequenzen 
des  Mittelalters,  1873.  —  Se  vidare:  C. 
Blume,  Sequentiae  ineditae,  1900;  G.  Dre- 
ves,  Analecta  hymnica,  1886— 1904;  K. 
3artsch,  Die  lat.  Sequenzen  des  Mittel- 
alters in  musikalischer  und  rhythmi- 
scher   Beziehung,    1868. 

Seldener,  Henrik  .Johan  Fri- 
tiof, f.  30.  4.  1829  i  Göteborg,  t  4.  12. 
1880  i  Landskrona;  fadern,  som  var  tull- 
tjänsteman, lät  utbilda  sin  son  vid  tul- 
len; vid  sidan  om  tjänsten  bedref  han 
dock  ifrigt  musikstudier,  särskildt  or- 
gelspel, så  att  han  en  tid  var  anställd 
som  organist  vid  domkyrkan  i  Göteborg; 
flyttade  1866  till  Oskarshamn  som  tull- 
förvaltare; åtnjöt  särskildt  på  1860-  och 
70-talen  anseende  som  Sveriges  främste 
orgelvirtuos;  som  Bachspelare  var  han 
oöfverträffad  i  Sverige;  på  50-talet 
jämnställdes  han  med  G.  Mankell,  på 
70-talet  med  G.  W.  Heintze.  —  Litt.:  N. 
P.  Norlind,  Orgelns  allni.  hist.   s.   171  f. 

Selle,  Thomas,  f.  23.  3.  1599  i  Zörbig, 
Sachsen,  t  2.  7.  1663  i  Hamburg;  1637 
kantor  vid  Johanneum  och  musikdirek- 
tör vid  de  5  hufvudkyrkorna  i  Hamburg; 
1641  äfven  domkyrkokantor;  utgaf  bl.  a.: 
"Sabbatische  Seelenlust"  (1651—58),  kon- 
serter, madrigaler  och  motetter. 

Sellergren,  Axel  Hugo,  f .  6.  12.  1861  i 
Kristvalla,  Kalm.  I.,  elev  af  konserv. 
Sthlm  1879—82;  engagerad  vid  k.  t.  Sthlm 
1884—08;  styrelseled.  i  k.  t:s  pensionsinr. 
1895 — 08;  bland  hans  roller  märkas:  Sul- 
pice  i  "Reg:s  dotter",  Plumket  i  "Mar- 
tha", Silva  i  "Ernani",  Eebolledo  i 
"Kronjuvelerna",  Kasper  i  "Friskytten", 
Hunding  i  "Valkyrian",  Mefistofeles  i 
"Faust",  Marcel  i  "Hugenotterna",  Sa- 
rastro  i  "Trollflöjten"  Guvernören  i  "Don 
Juan".  —  Litt.:  Sv.  Musikt.  1893  s.  73; 
1908  s.  49. 

Selmer,  Johan  Peter,  f.  20.  1.  1844  i 
Kristiania,  t  i  Venedig  21.  7.  1910;   1862 


student;  studerade  först  juridik  men 
tvangs  af  en  sjukdom  att  resa  i  södern; 
de  konstintryck  han  därunder  mottog 
lät  hans  beslut  att  helt  och  hållet  ägna 
sig  åt  konsten  mogna;  1869  for  han  till 
Paris  och  blef  elev  af  konserv,  med  Abr. 
Thomas  till  lärare  i  komposition;  debu- 
terade som  kompositör  1870  med  "Chan- 
son  de  Fortunio"  (op.  1)  för  tenor  o.  ork.; 
ännu  en  komp.,  "Scéne  funébre",  för  ork. 
tillkom  i  den  franska  hufvudstaden;  1871 
— 74  elev  af  konserv,  i  Leipzig  med  E.  F. 
Richter  och  O.  Paul  till  lärare;  under 
denna  tid  skref  han:  "L'Attente"  för 
altsolo  o.  ork.,  "La  marche  des  turcs  sur 
Athénes"  för  bassolo,  manskör  o.  ork. 
Efter  hemkomsten  gaf  han  en  konsert 
med  egna  komp.  och  vann  lifligt  erkän- 
nande af  sina  landsmän.  Han  fullbor- 
dade nu  "Nordens  Aand"  för  manskör  o. 
ork.  samt  "Nordisk  Festtog",  symf. 
marsch  för  ork.  Den  senare  komp.  diri- 
gerade han  1878  i  Erfurt.  Norska  stor- 
tinget beviljade  honom  i  likhet  med 
Grieg  o.  Svendsen  komponistgage.  1883 
— 86  dirigent  för  Musikföreningen,  Kri- 
stiania; ägnade  sig  sedan  blott  åt  kom- 
positorisk  verksamhet.  Af  hans  senare 
ton  verk  märkas:  symf.  dikten  "Prome- 
theus'",  "Le  carneval  flamand",  "Le  sui- 
cide  et  les  pélerins"  f.  soli,  kör,  ork., 
"Mellem  fjaeldene"  f.  ork.,  "Hilsen  til 
Xidaros"  f.  tenorsolo,  manskör,  ork.  (för 
sångarfesten  i  Trondhjem  1883);  flera 
sånger  m.  ork.,  solosånger  till  piano, 
manskörer  m.  ni.;  skandinaviska  folkvi- 
sor f.  trestämmig  damkor.  S.  var  erkänd 
som  en  af  Norges  mest  betydande  kom- 
positörer. Hans  stil  var  kosmopolitisk, 
om  än  han  ofta  fann  toner  af  nordisk 
egenart.  I  sina  ork.-verk  hyllade  han 
med  förkärlek  programmusiken.  Om 
den  norska  romanssången  inlade  han 
stora  förtjänster.  —  Litt.:  Nord.  Musik- 
revue  1904  nr  3;  Musik.  Wochenblatt  1891; 
Sv.  Musikt.  1910  s.  111;  Tidn.  f.  musik, 
Helsingf.  1910  s.  13. 

Sembrich,  Marcel  la,  f.  18.  2.  1858  i 
Wiesniewczyk,  Galizien;  operasångerska 
(koloratursopran);  elev  af  Epstein  och 
Lamperti;  debuterade  1877  i  Athen  i 
"Puritanerna";  engagerades  året  därpå  i 
Dresden;  under  de  2  år  hon  var  anställd 
där,  sjöng  hon  med  stor  framgång  Lucia, 
Zerlina,  Susanna,  Martha  m.  fl.  roller; 
juni   1880   uppträdde    hon    i   London    och 


Semeiografi — Serenad 


893 


firade  där  storartade  triumfer;  har  se- 
dan å  resor  i  England,  Amerika  och 
europeiska  länder  (Skandinavien  1893) 
låtit  höra  sig  å  scenen  och  i  konsertsa- 
len med  enastående  framgång;  numera 
bosatt  i  Berlin.  —  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt. 
1893  s.  121. 

Semeiografl  (gr.),  teckenskrift;  not- 
skrift. 

Semi  (lat.),  half.  —  S.-brevis,  i  men- 
suralmusiken  hälften  el.  tredjedelen  af 
en  'brevis';  motsvarande  vår  helnot.  — 
S.-d  i  a  p  e  n  t  e,  förminskade  kvinten.  — 
S.-d  i  t  o  n  u  s,  lilla  tersen.  —  S.-f  u  s  a,  s.- 
niininia,  seMensuralmusik.  — 
S.-s  e  r  i  a,  allvarlig  opera  med  inströdda 
komiska  scener.  —  S.-t  o  n  i  u  m,  halfton, 
ledton. 

Se  milde  Gud,  i  nåd,  psalm  320; 
Haeffner  hänvisar  till  mel.  197. 

Semp.  =  sempre. 

Semplice  (it.),  enkelt,  utan  utsirningar. 

Sempre  (fr.  it.),  alltid,  ständigt. 

Se  människan,  ack  h  vilken, 
psalm  87;  Haeffner  87;  saknas  i  koralpsb. 
af  1697;  tysk  koral  hos  Zahn  2072:  "Wir 
Christenleut'  hab'n  jetzund  Freud'"  af 
1593;  finska  koralb.  nr  55. 

Senff,  Bartholf,  f.  2.  9.  1815  i  Fre- 
drikshall vid  Koburg,  f  25.  6.  1900  i  Ba- 
denweiler;  innehafvare  af  ett  stort  mu- 
sikförlag i  Leipzig  (katalog  1898);  grun- 
dade 1843  musiktidningen  "Signale  fur 
die  musikalische  Welt",  hvilken  han  re- 
digerade till  sin  död;  utgaf  Anton  Ru- 
binsteins  verk  samt  ett  operabibliotek 
omfattande  46  operor. 

Senfl,  Ludwig,  f.  c.  1492  i  Zurich, 
t  c.  1555  i  Miinchen;  elev  af  H.  Isaak  i 
Wien;  efterträdde  sin  lärare  som  hof- 
kapellmästare  där;  blef  efter  Maximi- 
lian I:s  död  hof kapellmästare  i  Miin- 
chen; hans  kompositioner,  af  hvilka  de 
flesta  förvaras  i  Miinchen,  visa  en  myc- 
ket betydande  kompositör  af  senare  ne- 
derländska skolan;  hans  polyfona  be- 
handlingar af  folkmelodier,  koraler  m. 
m.  vunno  stort  anseende  och  prisades 
särskildt  af  Luther.  Hans  produktion 
omfattar  mässor,  motetter,  öder,  hym- 
ner, sekvenser  och  visor.  —  Nytryck  i 
Denkm.  d.  Tonk.  in  Bayern  111:2  (med 
hist.   inledning). 

Senger-Bettaque,  K  a  t  h  a  r  i  n  a,  f.  2. 
8.  1862  i  Berlin;  operasångerska;  elev  af 
Heinrich    Dorn;    debuterade    1879   vid    k. 


op.  Berlin  som  Agatha;  1893  anställd 
i  Hamburg,  1895  i  Miinchen;  1897  kam- 
marsångerska; 1895  gift  med  skådespe- 
laren Alexander  Senger  (t  24.  2. 
1902). 

Senkrah,  Arma  L  e  o  r  e  1 1  a,  f.  6.  6. 
1864  i  New  York,  t  i  Weimar  5.  9.  1900; 
violinist;  elev  af  Wieniawski,  Vieux- 
temps  och  Massart;  har  sedan  1882  före- 
tagit talrika  konsertresor  i  gamla  och 
nya  världen  (Skandinavien  1883);  1888 
gift  med  advokaten  Hoffmann  i  Weimar. 

Sensibile  (it,),  känslofullt. 

Sentimento,  c  o  n  (ot.),  med  känsla. 

Senza  (it.),  utan.  —  S.  f  i  o  r  e,  utan  ut- 
sirningar. —  S.  r  e  p  1  i  c  a,  utan  omtag- 
ning.  —  S.  s  o  r  d  i  n  o,  utan  dämpare. 
—  S.  tempo,  utan  bestämdt  tempo. 

Sept  (fr.),  sju;  den  sjunde  diatoniska 
tonen   i   skalan. 

Septett,  s  e  p  t  u  o  r,  ett  stycke  för.  7 
instrument.  —  Bekanta  s.  finnas  bl.  a. 
af  Beethoven,  Hummel,  Spohr,  Saint- 
Saens.  En  svensk  s.  efter  Beethovens 
mönster  är  af  Fr.  Berwald  (s.  d.).  —  S. 
brukas  äfven  för  att  beteckna  en  vokal- 
komposition  för  7   stämmor. 

Septiéme  (fr.),  den  sjunde  intervallen; 
septima. 

Septima,  det  sjunde  tonsteget  i  ska- 
lan; se  Intervall. 

Septimackord,  en  fyrklang  bestående 
af  3  öfver  hvarandra  liggande  terser. 
S.  k.  stort  s.  bildas  af  stor  treklang 
med  tillagd  stor  septima  (e-e-g-h),  1  i- 
t  e  t  s.  af  liten  treklang  jämte  liten  sep- 
tima (c-ess-g-b),  förminskadt  och 
k  v  i  n  t  f  ö  r  m.  s.  af  form.  treklang  med 
resp.  förminskad  och  liten  septima  (c- 
ess-gess-bb  el.  b),  dominant  s.  af 
stor  treklang  med  liten  septima  (c-e- 
g-b). 

Septimol,  s  e  p  t  o  1,  en  figur  bestående 
af  7  likvärdiga  noter  i  stället  för  6  el. 
8  af  samma  slag. 

Sequens,  se  Sekvens. 

Serato,  Maria,  f.  1840  i  Ca  stel  Franco, 
Venedig;  violinist;  konserterade  med 
framgång  flerstädes  i  Europa  och  be- 
sökte Stockholm  trenne  ggr  1852,  57 
och  63. 

Serenad,  serenata  (it.),  seren  ade 
(fr.,  t.),  en  sång  eller  ett  instrumental- 
stycke att  utföras  i  aftonskymningen 
eller  under  natten;  ett  konsertstycke  för 


Serenata— Sevelin 


stråkinstrument  (under  1700-talet  äfven 
med  blåsinstr.)  med  enkel  besättning  för 
hvarje  stämma,  ofta  sammansatt  af  flera 
små  stycken,  liksom  i  suiten.  —  Se  äf- 
ven Serenata. 

Serenata  (it.),  ett  feststycke  liknande 
en  dramatisk  kantat  utan  scenisk  fram- 
ställning men  dock  närstående  pastora- 
len och  operan.  Formen  var  särskildt 
populär  i  Wien  på  1730-talet.  Metastasio 
skref  flera  sådana,  hvilka  tonsattes  af 
hofkretsens  kompositörer. 

Sereno   (it.),  muntert,   gladt. 

Seria.    Se  Opera  seria. 

Serioso  (it.),  allvarligt,  manligt. 

Serov,  Alexander  Nikolajevitsch, 
f.  23.  1.  1820  i  Petersburg,  t  där  1.  2. 
1871;  ägnade  sig  först  åt  juridiska  stu- 
dier och  blef  tjänsteman  å  skilda  platser 
i  Ryssland;  1857—68  censor  i  postverket; 
begynte  vid  30  års  ålder  skrifva  en  del 
musikkritiska  uppsatser,  där  han  fram- 
för allt  verkade  för  Wagners  konst;  öf- 
vergick  till  sist  själf  att  skrifva  mu- 
sikdramer (både  text  och  musik);  hans 
drama  "Judith"  (Petersburg  1863)  vann 
mycket  beröm;  1866  följde  "Rogneda", 
äfven  den  med  stor  framgång;  en  tredje 
opera  "Fiendens  makt",  som  han  läm- 
nade oafslutad  vid  sin  död,  fullborda- 
des sedan  och  uppfördes  1871  i  Peters- 
burg med  bifall.  S.  tillhörde  Wagner- 
riktningen  med  flera  nationella  drag; 
ehuru  närstående  "nyryska"  skolan,  kan 
han  dock   ej   helt  och   hållet  räknas   dit. 

Serpent  (it.  serpentone,  "ormrör"),  ett 
träblåsinstrument  från  1600-talet  med 
kittelformigt  munstycke  af  mässing,  6 — 9 
ljudhål  och  1 — 2  klaffar;  instrumentet 
var  c.  2  meter  långt;  böjt  i  ormgestalt; 
tonomfång:    B — b3;    noterades    i    basklav. 

Serpette,  Gaston,  f.  4.  11.  1846  i  Nan- 
tes,  t  3.  11.  1904  i  Paris;  elev  af  Ambr. 
Thomas;  skref  operor  och  operetter, 
hvilka  vunno  stor  popularitet  i  Paris 
samt  delvis  äfven  i  utlandet. 

Servais,  Adrien  Francois,  f.  6.  6. 
1807  i  Hal,  Brussel,  t  26.  11.  1866  där; 
violoncellist;  elev  af  Brussels  konserv, 
och  af  Platel;  företog  1843—48  konsert- 
resor och  blef  sistnämnda  år  violoncell- 
professor  vid  konserv,  i  Brussel;  besökte 
1862  Skandinavien.  S.,  komponerade  flera 
saker  för  sitt  instrument  och  åtnjöt 
stort  anseende  både  som  cellist  och  pe- 
dagog.  —   Hans   son   J  o  s  e  p  h    S.,   f.   23. 


11.  1850  i  Hal,  t  29.  8.  1885  där,  vann 
äfven  berömmelse  som  cellist;  1869 — 70 
anställd  i  hofkap.  i  Weimar;  sedermera 
prof.   i  Brussel. 

Sesquialtera  (halfannan;  lat.  benäm- 
ning för  kvinten,  förhållandet  3  :  2).  1. 
En  i  mensuralmusiken  förekommande 
proportion,  betecknad  3h,  emedan  3  mi- 
nimae  skulle  gälla  lika  så  mycket  som 
förut  2.  —  2.  En  tvåkorig  orgelstämma 
bestående  af  grundtonens  kvint  och  de- 
cima  (på  tonen  c1  höres  således  g1 
och  e2). 

Sestetto  (it.),  sextett  (s.  d.). 

Setterqvist,  Erik  Adolf,  f.  4.  7.  1809 
i  Hallsberg,  t  13.  4.  1885  i  Örebro;  or- 
gelbyggare; började  sin  verksamhet  som 
sådan  i  födelsebygden  1835;  hade  1857 — 
60  sin  fabrik  i  Strängnäs  (tills,  med 
Åkerman);  sedan  i  Örebro.  Sonen 
Gustaf  Adolf  S.  (f.  16.  6.  1842  i 
Hallsberg,  t  i  Örebro  3.  1.  1906)  öfvertog 
fabriken  och  dennes  son  Erik  Gustaf 
Gunnar  S.  (f.  19.  10.  1879  i  Örebro) 
fortsatte  den  vidare.  Firman  S.  åtnju- 
ter stort  förtroende  och  har  sedan  1835 
byggt  öfver  400  orglar  i  skilda  delar  af 
landet.  —  Litt.:  N.  P.  Norlind,  Orgelns 
allm.   hist.,  Sthlm  1912,  s.   134  ff. 

Settima  (it),  septima  (s.  d.). 

Sevcik,  O  t  ok  ar,  f.  22.  3.  1852  i  Ha- 
razdowitz  i  Pöhmen;  violinpedagog;  elev 
af  konserv,  i  Prag;  1875  violinprofessor 
vid  kgl.  ryska  musiksällskapets  skola  i 
Kiew;  1892  åter  i  Prag  som  professor  för 
violin;  utsmf  en  violinskola  omfattande 
4  delar:  I  Violinschule  fiir  Anfänger  (op. 
6);  II  TriPenstudien  (op.  7);  Bogen-  und 
Skaleniibungen  (op.  8)  und  Doppelgriffe 
(op.  9);  III  Schule  der  Violintechnik  (op. 
1);  IV  Schule  der  Bogentechnik  (op.  2). 
S.  åtnjrter  mycket  högt  anseende  som 
violinlärare.  Bland  hans  elever  är  Ku- 
belik den  berömdaste.  —  Sv.  biogr.  i  Sv. 
Mnsikt.   1911   s.   41. 

Sevelin,  Anna  Sofia,  f.  Thun- 
berg.  f.  23.  7.  1790.  t  25  2.  1871;  opera- 
sångerska; e'ev  vid  k.  t.  1806;  anställd 
där  1813 — 33;  hennes  egentliga  röst  var 
en  djup  alt,  men  utbildades  dock  till 
sopran,  så  ptt  hon  redan  1812  s^öng  "Nat- 
tens drottning";  rösten  förlorade  dock 
härvid  i  bög  gmd  i  volym;  sjöng  i  juli 
1819  i  Köpenhamn;  uppträdde  äfven  å 
Hamburgs  teater;  1837  afsked  från  tea- 
tern   med    pension;    erhöll    samtidigt    ti- 


Sext— Sibelius 


895 


teln  hof  sångerska;  ingick  1813  äkten- 
skap. Af  hennes  roller  märkas:  Gref- 
vinnan  i  "Figaros  bröllop",  Constance  i 
"Enleveringen",  Lisa  i  "Lilla  matrosen", 
Agatha  i  "Friskytten",  Rossina  i  "Bar- 
beraren",  Jessonda.  —  Litt. :  Anteckn.  om 
sv.  kvinnor;  Dahlgren,  Anteckn.  om 
Sthlms  teatrar;  Mus.  ak:s  handl.  1872/73 
s.  22. 

Sext,  sjätte  diatoniska  tonsteget.  Se 
Intervall. 

Sextackord,  terssextackord,  ters- 
kvintackordets  första  förväxling  med 
sistnämnda  ackords  ters  som  grundton; 
besiffras:   6. 

Sextett,  sextett  o,  sestetto,  ses- 
tet,  s  e  x  t  u  o  r,  ett  musikstycke  för  6 
instrument.  Bland  berömda  s.  märkas: 
af  Brahms  (op.  18  och  36),  Spohr  (op. 
140),  Raff  (op.  178)  och  Dvorak  (op.  48). 
—  Med  s.  betecknas  äfven  en  vokalsats 
för  6  röster. 

Sextol,  s  e  x  t  o  1  e,  grupp  af  séx  no- 
ter, hvilka  skola  utföras  på  samma  tid 
som  fyra  noter  af  samma  slag. 

Seyfried,  I  g  n  a  z  Xaver  von,  f.  15.  8. 
1776  i  Wien,  t  där  27.  8.  1841;  elev  af 
Mozart,  Albrechtsberger,  P.  v.  Winter 
m.  fl.;  1797—1828  kapellmästare  vid  Schi- 
kaneders  teater;  skref  öfver  100  sceniska 
verk,  kyrkliga  körkompositioner,  sym- 
fonier, kammarmusik  m.  m.;  blef  huf- 
vudsakligen  berömd  genom  en  (mindre 
tillförlitlig)  bok  om  Beethoven:  B:s  Stu- 
dien im  Generalbass,  Kontrapunkt,  und 
der  Kompositionslehre,  1832.  S.  var  re- 
daktör för  "Allgemeine  Musikzeitung" 
(1819,  20). 

Sfz.  —  sforzando. 

Sforzando,  sforzato  (sfz),  förstärkt, 
markeradt. 

Sgambati.  Giovanni,  f.  18.  5.  1843 
i  Rom;  utbildade  sig  först  till  pianist 
och  vann  tidigt  berömmelse  som  virtuos; 
slog  sig  1860  ned  i  födelsestaden  och 
väckte  uppmärksamhet  genom  sina  pia- 
noaftnar, där  framför  allt  Beethoven, 
Bach,  Handel,  Schumann  och  Chopin  fö- 
redrogos; stod  just  i  begrepp  att  bege 
sig  till  Tyskland  för  att  vidare  full- 
komna sig  till  pianist,  då  Liszt  flyttade 
till  Rom.  Han  blef  nu  dennes  elev  och 
förtrogne  samt  fullkomnade  sig  härun- 
der som  pianist  och  kompositör.  Kärle- 
ken till  den  tyska  musiken  och  den 
klassiska  stilen  blef  han  ständigt  trogen. 


1864  komponerade  han  en  stråkkvartett, 
1866  en  pianokvintett  i  F-moll,  en  Rien- 
ziouverture  m.  m.  1869  följde  han  Liszt 
till  Tyskland  och  fick  i  Miinchen  ffg. 
höra  Wagners  musik.  Wagner  själf  lär- 
de han  först  1876  att  känna.  Sg.  grunda- 
de i  Rom  en  kammarmusikförening, 
hvilken  1874  öfvergick  till  ork.-för.  med 
Sg.  själf  och  Pinelli  som  dirigenter. 
Wagner  rekommenderade  S.  till  Schotts 
förlag  i  Mainz,  hvilket  äfven  tryckte 
flera  af  hans  kompositioner.  S.  skref  vid 
denna  tid  en  pianokonsert  (Sthlm  1889), 
en  ny  pianokvintett,  en  symfoni  i  D-dur 
samt  en  stråkkvartett  i  D-moll;  de  tven- 
ne  senare  höra  till  hans  mera  beröm- 
da kompositioner  (kvartetten  spelad  af 
Aulinska  kv.  1890,  Sthlm);  1883  skref s 
ännu  en  andra  symfoni  i  E-moll  (uppf. 
Paris  1887);  för  konung  Umbertos  minne 
skref  han  en  "Messa  da  requiem",  hvil- 
ken 17.  1.  1896  gafs  i  Pantheon,  Rom. 
Förutom  andra  ork.-verk,  kyrkliga  kör- 
komp.  m.  m.  skref  han  förträffliga  pia- 
nokompositioner samt  solosånger.  Så- 
som pianolärare  vid  Caeciliaakademien 
utvecklade  S.  en  betydande  pedagogisk 
verksamhet.  —  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt. 
1910  s.  65  f. 

Shaleen,  Peter,  f.  1833  i  Gårdsby, 
Småland,  t  17.  2.  1898  i  Center  City,  Min- 
nesota; var  Christina  Nilssons  förste 
musiklärare;  flyttade  öfver  till  Amerika, 
där  han  fr.  1856  var  organist  vid  sv.  luth. 
församlingen   i   Center  City. 

Sharp  (eng.),  engelsk  beteckning  för 
tonens  kromatiska  höjning  (kors).  —  C 
s  h  a  r  p  =:  ciss  o.  s.  v. 

Shedlock,  John  South,  f.  29.  9.  1843 
i  Reading,  England;  elev  av  E.  Liibeck 
und  Lalo  i  Paris;  musiklärare  och  kriti- 
ker i  London;  utgaf  The  pianoforteso- 
nata,  its  origin  and  development,  1895; 
öfversatte  S.  H.  Riemanns  musiklexikon 
till  engelska. 

Si,  tonen  h  inom  solmisationen.  —  S  i 
bémol  (fr.),  tonen  b.  —  Si  bémol 
m  a  j  e  u  r  (fr.,  b-dur.  —  Si  bémol 
m  i  n  e  u  r  fr.),  b-moll.  —  Si  d  i  é  s  e, 
hiss.  —  Si  m  i  ne  ur  (fr.),  h-moll. 

Si  (it.),  man.  —  Si  leva  il  sordin  o, 
man  aftager  dämparen.  —  Si  r  e  p  1  i  c  a, 
man  upprepar.  —  Si  s  e  q  u  e,  man  fort- 
sätter. —  Si  t  a  c  e,  man  pauserar.  —  S  i 
v  o  1  g  a,  man  vänder. 

Sibelius,    Johan    Julius   Christian,    f. 


896 


Siboni— Sick 


8.  12.  1865  i  Tavastehus;  sin  första  musi- 
kaliska undervisning  (i  violinspel)  er- 
höll han  af  militärkapellmästaren  Le- 
vander  i  födelsestaden;  spelade  tidigt 
med  i  kammarmusik;  försökte  sig  äfven 
som  kompositör;  1885  student;  hans  af- 
sikt  var  att  studera  juridik  men  öfver- 
gaf  snart  dessa  studier  och  beslöt  att 
helt  och  hållet  ägna  sig  åt  musiken;  in- 
gick som  elev  i  musikinstitutet  i  Hel- 
singfors (teori:  M.  Wegelius;  violin:  Va- 
siljeff  och  Csillag);  1889—90  elev  af  A. 
Becker  i  Berlin;  1890—91  teorielev  af 
Fuchs  och  instrumentationselev  af  Gold- 
mark  i  Wien;  följde  år  1900  med  Filh. 
orkestern  i  Helsingfors  å  dess  betydelse- 
fulla konsertresa  till  Paris,  Belgien, 
Holland,  Tyskland  och  Skandinavien 
samt  kallades  1901  att  dirigera  egna 
kompositioner  vid  Allgem.  deutscher 
Tonkiinstlervereins  musikfest  i  Heidel- 
berg; 1911  s.  uppdrag  för  musikfesten  i 
Eom.  1897  beviljades  honom  af  finska 
staten  ett  årligt  komponistunderstöd  af 
3,000  mark  under  10  års  tid.  S.  fungerade 
någon  tid  som  teorilärare  vid  Helsing- 
fors musikinstitut  och  Filh.  sällskapets 
ork.-skola.  S:s  kompositioner,  hvilka  alla 
bära  prägeln  af  en  stor  universell  kom- 
positör af  betydelse  ej  blott  för  den  in- 
hemska tonkonsten,  äro  många  och  om- 
fatta de  flesta  musikaliska  konstformer. 
Af  de  större  märkas:  4  symfonier  (nr  1, 
E-moll,  op.  39:  1899;  nr  2,  D-dur,  op.  43: 
1902;  nr  3,  C-dur,  op.  52;  nr  4,  A-moll,  op. 
63);  "Lemminkäinen  drager  hemåt", 
symf.  dikt,  op.  22  (1896);  "Nattlig  ridt 
och  soluppgång",  tondikt  f.  ork.  op.  55; 
"Kung  Kristian",  op.  27  (1898);  Karelia- 
suite  op.  11  (1894);  "En  saga"  (1893); 
"Skogsrået"  (1894);  "Vårsång",  tondikt  f. 
ork.  (1894);  ouverture  E-dur  (1891),  A- 
moll  (1902);  "Jungfrun  i  tornet",  drama- 
tiserad ballad  (1897);  "Pohjolas  dotter", 
symf.  fantasi  op.  49;  "Dryaden"  op.  45; 
"Pelleas  o.  Melisande"  op.  46;  "Belsazar" 
op.  51;  "Finlandia"  op.  26;  "Sandels"  för 
manskör  o.  ork.  (1898);  "Svanehvit"  op. 
54;  "Islossningen  i  Uleå  älf"  för  mans- 
kör, melodram  och  ork.  (1898);  "Tulen 
synty"  f.  baryton,  manskör  o.  ork.  (1902, 
för  finska  teaterhusets  invigning),  "Ate- 
narnas sång"  för  gossröster  o.  ork.  (1897); 
"Impromptu"  f.  damkor  o.  ork.  (1902); 
"Koskenlaskijan  morsiamet",  ballad  för 
bar.  o.  ork.   (1898),  "serenad"  för  bar.  o. 


ork.  (1895),  "Den  fångna  drottningen", 
ballad  f.  bl.  kör  m.  ork.  op.  48;  tillfäl- 
lighetskantater m.  m.;  kvintett  i  G-moll; 
pianokvartett  C-dur;  stråkkvartetter  i 
A-moll  och  B-dur;  Variationer  f.  stråk- 
kv.  Ess-moll;  stråktrio  A-dur;  violinkon- 
sert i  D-moll  op.  47;  Malinconia  f.  vcello 
o.  pf.  op.  27;  en  stor  mängd  förträffliga 
pianostycken  och  solosånger,  manskvar- 
tetter m.  m.  —  Litt.:  Flodin,  Finska  mu- 
siker; Finsk  biogr.  handb.;  Ina  Lange, 
Skilda  tiders  musikmästare,  1913;  flera 
uppsatser  af  Otto  Andersson  i  Tidn.  f. 
musik,  Helsingf.  (1911,  12  m.  fl.  år). 

1.  Siboni,  Giuseppe,  f.  27.  1.  1780  i 
Forli,  t  29.  3.  1839  i  Köpenhamn;  debu- 
terade som  tenorsångare  vid  17  års  ålder 
i  Florens  och  sjöng  sedan  i  Wien,  Pe- 
tersburg, London  och  Italien;  kom  1819 
till  Köpenhamn,  där  han  fick  sin  största 
betydelse  som  sånglärare;  ledde  ett  af 
honom  själf  stiftadt  konservatorium 
1827—41;  utbildade  flera  af  såväl  Dan- 
marks som  Sveriges  namnkunnigaste 
sångare  och  sångerskor.  —  Litt.:  C. 
Ravn,  Musikfor:s  festskr.   I. 

2.  Erik  Anton  Valdemar  S.,  den 
förres  son,  f.  26.  8.  1828  i  Köpenhamn, 
t  där  11.  2.  1892;  kompositör;  elev  af 
J.  P.  E.  Hartmann  samt  af  Moscheles 
och  Hauptmann  i  Leipzig;  studerade  nå- 
gon tid  i  Wien  (1851  ff)  och  slog  sig  se- 
dan ned  i  Köpenhamn;  blef  1865  P.  Hei- 
ses  efterträdare  som  organist  och  sång- 
lärare i  Sorö;  lämnade  platsen  1883  och 
lefde  sedan  hufvudsakligen  som  privat- 
man i  Köpenhamn;  vikarierade  några 
år  för  J.  P.  E.  Hartmann  som  organist 
vid  Vor  Frue  kirke.  Af  hans  talrika 
kompositioner  kunna  nämnas:  operorna 
"Carl  II:s  Flugt"  (k.  t.  Kphn  1861),  "Lo- 
reley";  "Stabat  mäter";  konsertdramat 
"Stormen  paa  Kjöbenhavn";  flera  kör- 
verk såsom  "Den  tredje  Salme",  "Slaget 
ved  Murten",  2  symfonier,  ouverturer, 
kammarmusik,  pianokonsert  i  D-moll, 
pianostycken  och  sånger. 

Siciliano  (it.),  sicilienne  (fr.),  gam- 
mal dans  i  lugnt  tempo  i  %-  eller  12/s- 
takt;  ett  karaktärsstycke  i  enkel  pasto- 
ralstil, ersättande  andantesatsen  i  en 
sonat;  efterbildning  af  sicilianskt  her- 
destycke. 

Sick,  Theodor  Bernhard,  f.  7.  11. 
1827  i  Köpenhamn,  t  där  27.  5.  1893;  ar- 
tillerikapten;  lärde  sig  piano,  violoncell 


Sidner — Silbermann 


897 


och  komposition  under  Gebauer;  skref 
en  mängd  kammarmusik  och  violoncell- 
sonater  m.  m.,  hvilka  röja  en  osedvan- 
lig   kompositorisk    begåfning. 

1.  Sidner,  Anders,  f .  18.  8.  1815  i 
Hernösand,  t  där  5.  5.  1869;  student  i 
Uppsala  1833;  fil.  dr.  1842;  dir.  mus. 
et  cant.  vid  Uppsala  katedralskola  1837 — 
41;  musikdir.-ex.  i  Sthlm  1841;  dir.  mus. 
vid  Hernösands  gymn.  1847;  därjämte 
sånglär.  vid  seminariet  1843;  konsistorie- 
notarie i  Hernösand  fr.  1846  till  sin  död. 
LMA  1857.  S.  var  under  studentåren  J. 
A.  Josephsons  vän  och  förtrogne  i  mu- 
sik och  deltog  med  ifver  i  allt  arbetet 
för  musikens  förkofran  i  Uppsala.  I 
Hernösand  fortfor  han  att  verka  för  ton- 
konsten och  blef  därv.  musiksällskaps 
ledare  för  både  sång-  och  ork.-öfnin- 
garna  (fr.  1841).  Detta  sällskap,  som  un- 
der hans  ledning  utvecklade  sig  till  ett 
af  svenska  landsortens  bästa,  upptog  på 
S:s  initiativ  frågan  om  stiftandet  af  ett 
sällskap  för  utgifvandet  af  svenska  kom- 
positörers verk.  Sällskapets  skrifvelse 
till  Mus.  ak.  i  denna  sak  (23.  6.  1858) 
ledde  till  bildandet  af  Mus.  Konstför- 
eningen. S.  spelade  själf  flera  instru- 
ment och  komponerade  bl.  a.  stycken  för 
sång  och  violoncell.  —  Biogr.  i  Mus.  ak:s 
handl.  1870—71  s.  48. 

2.  Esther  S.,  den  föreg:s  dotter;  se 
Gadelius. 

Sieber,  Ferdinand,  f.  5.  12.  1822  i 
Wien,  t  19.  2.  1895  i  Berlin;  sångpeda- 
gog; 1848  sånglärare  i  Dresden;  1854  i 
Berlin;  1864  k.  professor;  utgaf:  100  Vo- 
kalisen und  Solfeggien  in  6  Heften;  Die 
Schule  der  Geläufigkeit  fur  Sänger  und 
Sängerinnen  jeder  Stimmklasse  m.  fl. 
andra  sångpedagogiska  verk;  kompone- 
rade äfven  en  del  sånger. 

Siefert,  Paul,  f.  1586  i  Danzig,  t  6. 
5.  1666  där;  elev  af  Sweelinck  i  Amster- 
dam; var  först  anställd  vid  Sigismund 
III:s  af  Polen  hof kapell  i  Warschau; 
1623  organist  i  Mariakyrkan  i  Danzig 
under  Kaspar  Förster  som  kapellmästa- 
re. En  del  psalmer  finnas  i  behåll  af 
honom  (1640,  51).  —  Litt.:  M.  Seiffert,  P. 
S.  (Viertelj.  f.  MW.  1891). 

Siegfried,  se  Nibelungens 
ring. 

Sievers,  E  d  u  a  r  d,  f.  25.  11.  1850  i  Lip- 
poldsberg  vid  Hofgeismar;  1871  extra  or- 
dinarie   och    1876    ordinarie    professor    i 


Jena,  1883  i  Tubingen,  1887  i  Halle  och 
1892  i  Leipzig;  1902  geh.  hofråd;  har 
skrifvit  flera  arbeten  på  metrikens  och 
fonetikens  område,  hvilka  äfven  beröra 
musiken:  Grundzuge  der  Phonetik,  1876; 
Altgermanische  Metrik,  1892;  Sprachme- 
lodisches  in  der  deutschen  Dichtung,  1901 
m.  fl. 

Sig  f  röjde  nu  hvar  kri- 
sten man,  psalm  107;  Haeffner  107; 
koralpsb.  1697  nr  167;  går  tillbaka  till 
medeltida  latinsk  andlig  sång:  "Surrexit 
Christus  hodie"  ("Erstanden  ist  der  Her- 
re Christ",  Zahn  288,  8572);  om  mel:s 
historia  i  öfrigt  se  T.  Norlind,  Latinska 
skolsånger  s.   116. 

Signalist,  hornblåsare  vid  militäröf- 
ningar  eller  i  krig. 

Signatur,  sifferbeteckningen  vid  ac- 
kord, öfver  eller  under  basstämman.  — 
Se   Generalbas. 

Signe  (fr.),  signum  (lat.),  tecken.  — 
Signes  accidentels  (fr.),  tillfäl- 
liga försättningstecken. 

Sigue   (it.),  se  S  e  g  u  e. 

Si,  huru  godt  och  ljufligt, 
psalm  307;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  35. 

Si,  Jesus  är  ett  tröstrikt 
namn,  psalm  66;  Haeffner  66;  koralpsb. 
1697  n:r  143;  i  öfrigt  ej  känd;  Pr.  No- 
derman  påpekar  mel:s  likhet  med  re- 
formerta psb.  "Or  sus,  serviteurs",  hvil- 
ken  likhet  dock  synes  vara  relativt  ytlig. 

Silas,  Éduard,  f.  22.  8.  1827  i  Am- 
sterdam; elev  af  konserv,  i  Paris;  se- 
dan 1850  i  London  som  organist  och  lä- 
rare vid  Acad.  of  music;  särskildt  känd 
som  pianist;  komponerade  kyrkliga  verk, 
symfonier,  kantater,  pianokonserter,  or- 
gelstycken, kammarmusik  m.  m. 

Silbermann,  orgel-  och  klavérbyggar- 
släkt.  Dess  första  kända  representant 
är  Andreas  S.  (1678—1734),  hvilken 
byggde  orglar  i  Strassburg,  Basel,  Of- 
fenburg,  Kolmar  m.  fl.  ställen  i  syd- 
västra Tyskland.  —  Hans  broder  G  o  1 1- 
f  r  i  e  d  S.,  f.  14.  1.  1683  i  Klein-Bobritzsch, 
f  4.  8.  1753  i  Dresden,  byggde  1714  stora 
orgeln  i  domkyrkan  i  Freiberg;  bodde 
sedan  i  denna  stad  och  byggde  47  orglar; 
sin  främsta  berömmelse  vann  han  ge- 
nom att  fullkomna  hammarklavéret  (pia- 
nofortet). —  Andreas  S:s  trenne  sö- 
ner voro:  Johan  Andreas  (1712— 
83),  orgelbyggare  i  Strassburg;  J  o- 
hann    Daniel    (1717— «6)    i    Freiburg; 

57 


898  Silcher — Simonscn 

Johan  n  Heinrich  (1727—99),  i  Frei-  af  Europas  hof  och   innehade  1796—1805 

burg.    De   båda   senare   voro   äfven   pia-  (med    afbrott    för    en    kortare    vistelse    i 

nobyggare.    Genom  Andreas  S:s  elev  J.  Madrid)    befattningen    som   chargé    d'af- 

A.  Stein  kom  pianobyggarkonsten  till  faires   i   Wien;    såsom  lifligt   intresserad 

Augsburg  och  Wien,  där  den  vann  kom-  för- musik  knöt  han  här  bekantskap  med 

positörernas   stora  bifall.  samtidens     store     musiker,    framför    allt 

Silcher,    Friedrich,    f.    27.    6.    1789  med    Haydn;     med    flera    af    samtidens 

Schnaith,    Wiirtemberg,    t    26.    8.    1860    i  främsta  musiker  uppehöll  han  en  bref- 

Tiibingen,  dit  han  1817  kallats  som  uni-  växling,    som    bevarats    till    våra    dagar 

versitetsmusikdirektör;   1852  fil.   dr.;   var  och  utgör  en  värdefull  källa  för  sainti- 

en   af   de   första,   som   arrangerade   folk-  dens  musiklif;  utgaf  (anon.)  en  biografi 

visor   för    fyrstämmig    manskör    (Samm-  af  Kraus  1833;  komponerade  en  del  sån- 

lung  deutscher  Volkslieder,  12  hftn)  och  ger  (nytr.  af  några  i  Sv.  Sång  1900  och 

blef    i    denna    mening     banbrytande     å  1901). 

manskörens  område;  var  själf  en  fram-  2.    Karl   Fredrik    S.,   f.   13.   11.   1854   i 

gångsrik  ledare  af  manskörer.    Flera  af  Stockholm;    justitieråd   1902;   v.   preses   i 

S:s   på   folkvisan   byggda   sånger  blefvo  Mus.  ak.  1900;  preses  1907. 

mycket  populära,  däribland:   "Ich  weiss  Sim.  =  siinile. 

nicht,  was  soll  es  bedeuten."  Simile  (it.),  lika,  på  samma  sätt. 
Silence  (fr.),  paus.  1.  Simonsen  Catharine  Elisa- 
Silenzio  (it.),  paus.  b  e  t  h,  f.  Ryssländer,  f.  7.  3.  1816 
Sillen,  Carl,  f.  17.  7.  1818,  t  i  Stock-  i  Köpenhamn  (fadern  finne,  modern 
holm  20.  12.  1888;  var  1858—86  lärare  i  svensk),  t  där  3.  5.  1849;  operasångerska 
stämningskonst  vid  konserv.;  hade  ett  (sopran);  tillhörde  k.  t.  Kphn  1830 — 48; 
mycket  besökt  och  väl  ansedt  pianoin-  af  hennes  roller  märkas:  Alice  i  "Ro- 
stitut  i  Sthlm;  LMA  1857;  redigerade  bert",  Adalgisa  i  "Norma",  Anna  i  "Don 
en  samling  af  kända  mästares  studier  Juan";  prinsessan  i  "Wilhelm  Tell",  An- 
för piano  samt  öfversatte  Bayers  "Vor-  gela  i  "Svarta  Dominon";  1843  k.  kam- 
schule  im  Klavierspiel"  ("Praktisk  för-  marsångerska;  ingick  1834  äktenskap 
beredande  lära  i  pianospelning",  1857);  med  violinisten  i  hof  kapellet  Hans 
utgaf:  "700  dagliga  öfningar  i  syste-  Sophus  S.  (1810—57).  —  Litt.:  Selmer, 
matisk  följd";  "Dagliga  öfningar  att  be-  Nekrolog.  Sami.  II,  221  ff. 
gagna  vid  undervisningen";  uppfann  en  2.  N  i  e  1  s  J  u  e  1  S.,  f.  16.  5.  1846  i  Kö- 
graderad  kromatisk  stämgaffel  och  en  penhamn,  t  25.  5.  1906  där;  operasångare 
stämnyckel  äfvensom  ett  instruktions-  (baryton);  elev  af  Henrik  Rung;  debute- 
instrument för  stämning;  komponerade  rade  4.  11.  1868  å  k.  t.  Kphn  som  Hans 
solosånger  och  en  del  manskvartetter  Heiling;  blef  snart  en  af  Danmarks  mest 
("Till  ro").  uppburna  sångare  och  fick  en  mängd 
Sillet  (fr.),  stall  på  stråkinstrument.  roller  sig  anförtrodd,  på  samma  gång 
Siloti,  Alexander,  f.  10.  10.  1863  på  han  ej  sparades  vid  konserter  o.  niusik- 
sin  faders  gods  vid  Charkow;  pianist;  fester.  Af  hans  roller  märkas:  Agamem- 
elev  af  Moskva  konserv.;  1883—86  elev  non  i  "Iphigenia  i  Aulis",  Valdemar  i 
af  Liszt;  1880—90  professor  vid  Moskvas  "Tove",  Noureddin  i  "Aladdin",  Sverkel 
konserv.;  1901—02  dirigent  vid  Moskvas  i  "Liden  Kirsten",  Figaro  i  "Barberaren" 
filharmoniska  symfoniorkester;  1903—04  o.  "Figaros  bröllop",  Simeon  i  "Josef", 
dirigent  i  Petersburg;  har  gjort  sig  känd  Don  Juan,  Lothario  i  "Mignon",  Hamlet, 
som  en  af  Liszts  mera  betydande  lär-  Valentin  i  "Faust",  Rigoletto,  Grefven 
jungar.  af  Luna  i  "Trubaduren",  Germont  i  "Tra- 
S  i  1  v  a  i  n,  Sylvain,  op.  com.  1  a.,  mu-  viata",  Falstaff,  Jago,  Wolfram  i  "Tann- 
sik  af  Grétry,  text  af  Marmontel,  pr.  häuser",  Telramund  i  "Lohengrin",  Fly- 
Paris  19.  2.  1770;  sv.  öfvers.  af  A.  M.  gande  holländaren,  Hans  Sachs  m.  fl. 
Lenngren;  Munkbrot.  Sthlm  fg.  27.  7.  1874  k.  kammarsångare.  Utanför  operan 
1791.  har  S.  varit  en  mycket  populär  konsert- 
1.  Silverstolpe,  Fredrik  Samuel,  f.  sångare;  hans  okonstlade,  enkla  vissång 
23.  12.  1769  i  Stockholm,  t  där  2.  12.  1851;  har  gifvit  honom  hederstiteln  "Folkets 
diplomat;    vistades   som   sådan   vid   flera  Sånger".    Äfven  i  Sverige   (företrädesvis 


Simp. — Sinding 


Sydsverige)  har  han  varit  en  gärna  hörd 
gäst.  —  Litt.:  Illustr.  Tid.  XXI  nr.  1052; 
P.  Hansen,  Den  danske  Skaeplads. 

Simp.  =  simplice. 

Simplice    (it.),   se   S  e  m  p  1  i  c  e. 

Simpliflkationssystem,  det  af  Vogler 
framställda  förenklingssystemet  vid 
konstruktionen  af  en  orgel. 

1.  Simpson,  Christopher  (1610— 
77),  gambist;  utgaf  1659  en  gambaskola 
(3.  uppl.  1712). 

2.  T  h  o  m  a  s  S.,  1610  i  tjänst  hos  gref- 
ven  af  Schaumburg;  1622 — 25  i  Christian 
IV :s  kapell  som  violinist;  utgaf  flera 
samlingar  pavaner,  galliarder,  couran- 
ter  m.  fl.  instrumentalstycken  (1611,  17, 
21);  f  sannolikt  i  Köpenhamn. 

Simrock,  Nikolaus,  f.  1752  i  Mainz, 
t  1834  som  förste  valdhornist  vid  kur- 
furstliga kapellet  där;  började  1790  en 
musikhandel,  hvilken  nu  vuxit  till  ett 
betydande  musikförlag.  S:s  son  och  arf- 
vinge,  Fritz  August  S.  (f.  2.  1.  1838, 
t  20.  8.  1901  i  Lausanne),  flyttade  affären 
1870  till  Berlin;  hans  efterföljare  blef 
1902  hans  brorson,  Hans  S.  (t  20.  6. 
1910).  Å  S:s  förlag  ha  särskildt  utkom- 
mit verk  af  Brahms,  Bruch  och  Dvorak. 

Simson,  Johan  Gustaf,  f.  apr.  1753, 
t  23.  11.  1787  i  Göteborg;  blef  på  1770- 
talet  violinist  och  andre  repetitör  vid  k. 
op.  i  Sthlm;  af  gick  därifrån  1780;  flyt- 
tade sedan  till  Göteborg,  där  han  28.  4. 
1782  gaf  sin  första  konsert  (spelande  solo 
på  violoncell  "såväl  af  egen  komposition 
som  af  andre  berömde  mästare");  var 
fr.  o.  m.  hösten  s.  å.  orkesteranförare 
vid  teatern  där;  öfvertog  själf  teatern 
29.  9.  1786  men  dog,  innan  han  hunnit  ut- 
veckla någon  större  verksamhet.  —  Litt.: 
W.  Berg,  Ant.  om  Göteborgs  äldre  teat- 
rar I,  355  ff. 

Simson  (Samson),  oratorium  af  Han- 
del, komp.  1741 — 42;  uppförd  fg.  Covent 
Garden  1743;  återupptagen  i  England  af 
Sacred  harm.  soc,  London,  1838;  sedan 
ofta  gifven  såväl  i  England  som  i  öfri- 
ga  Europa. 

Simson  och  Delila,  Samson  et 
Dalila,  op.  3  a.,  musik  af  Saint-Saéns, 
text  af  F.  Lemaire;  pr.  Weimar  2.  12. 
1877;  i  Frankrike  först  i  Rouen  1890;  pr. 
k.  t.  Sthlm  11.  2  1903;  k.  t.  Kphn  fg.  18. 
3.  1906. 

Sin*al  fine,  ända  till  slut;  det  utförda 


skall  återtagas  samt  afslutas,  där  ordet 
fine  står  anbragt. 

Si,  natten  flyr  för  dagens 
fröjd,  psalm  56;  Haeffner  56;  koralpsb. 
1697  nr  122;  går  tillbaka  till  en  medel- 
tida latinsk  hymnmelodi:  "A  solis  ortus 
cardine";  förekommer  i  Sverige  redan 
under  medeltiden  och  återfinnes  i  de  fle- 
sta svenska  koralhandskrifter  från  1500- 
och  1600-talen;  om  melodiens  allmänna 
historia  utanför  Norden  se  Bäumker  I 
nr  34  och  Zahn  297  ("Christum  wir  sol- 
len loben  schon");  protestantisk  fg.  1524. 

Sincopato   (it.);  synkoperadt. 

Sinding,  Christian,  f.  11.  1.  1856  i 
Kongsberg;  broder  till  målaren  O.  L.  S. 
och  bildhuggaren  S.  A.  S.;  elev  i  teori 
af  Lindeman;  1874  elev  af  konservato- 
riet  i  Leipzig  med  Reinecke,  Jadassohn, 
Schradieck,  Kretschmar  m.  fl.  till  lärare; 
återvände  hem  1877  men  begaf  sig  ånyo 
till  Leipzig  1879;  redan  vid  denna  tid 
hade  han  komponerat  flera  verk,  där- 
ibland en  pianosonat,  en  stråkkvartett 
och  en  violinsonat;  den  sistnämnda  spe- 
lades vid  en  öfning  i  konserv.  S.  slog 
sig  sedan  ned  i  Kristiania  som  lärare; 
blef  1880—82  innehafvare  af  statens  stora 
stipendium  och  reste  till  utlandet,  där 
han  på  egen  hand  gjorde  musikstudier  i 
Berlin,  Dresden  och  Miinchen.  1886  sök- 
te S.  samma  stipendium  för  att  fullbor- 
da en  större  opera  men  gick  denna  gång 
miste  om  det.  Tre  år  därefter  erhöll  han 
dock  ett  nytt  sådant  till  nya  studier, 
och  efter  ett  besök  i  Köpenhamn  våren 
1890  begaf  han  sig  söderut.  Norska  stor- 
tinget beviljade  honom  snart  ett  årligt 
stipendium,  hvilket  satte  honom  i  stånd 
att  helt  och  hållet  ägna  sina  krafter  åt 
kompositorisk  verksamhet.  Fr.  o.  m.  1880 
vann  han  allt  mera  berömmelse  med 
sina  tonalster.  Hans  första  mognare 
verk  var  en  pianokvartett,  hvilken  1882 
uppfördes  i  Musikfor.  af  Joh.  Svendsen. 
Sedan  följde  pianokvintetten  i  E-moll, 
med  hvilken  han  slog  fullständigt  ige- 
nom i  Norge.  I  Köpenhamn  spelades 
den  vid  musikfesten  1888  och  i  Sverige 
upptog  Aulinska  kvartetten  den  på  sitt 
program.  Vid  samma  tid  komponerade 
S.  äfven  en  del  sånger  och  pianostycken. 
Pianokonserten  op.  6,  dess-dur,  uppför- 
des fg.  i  Musikfor.,  Kristiania,  våren 
1890,  och  endast  några  månader  senare 
bragte    samma   sällskap   ännu   en    nyhet 


900 


Sinfonia— Sittard 


af  S.:  hans  symfoni  i  D-moll.  De  båda 
senare  verken  befäste  snart  hans  anse- 
ende äfven  i  utlandet.  Af  hans  senare 
produktion  märkas:  "Episodes  chevale- 
resques"  f.  ork.,  symf.  dikten  "Rondo  in- 
finito",  2:dra  symfonien  i  D-dur,  2  vio- 
linkonserter, "Legend"  för  violin  och 
ork.,  2  violinromanser,  2  pianotrior,  2 
violinsonater,  3  suiter  f.  violin  o.  piano, 
serenad  f.  2  violiner  o.  piano,  variatio- 
ner i  Ess-moll  för  2  pianon,  diverse 
smärre  stycken  för  violin  o.  piano,  cello 
o.  piano  m.  m.;  ett  stort  antal  piano- 
stycken och  inemot  200  romanser  och 
sånger.  —  S.  står  som  kompositör  täm- 
ligen oberoende  af  hvarje  skola.  Hans 
stil  är  själfständig  med  nordiskt  drag. 
Energi  är  dess  grundkaraktär.  Skarpa 
rytmer  och  djärfva  harmonier  förekom- 
ma öfverallt.  Trots  denna  frihet  och 
själfständighet  är  S:s  känsla  för  formen 
starkt  utpräglad.  —  Litt.:  Sv.  biografier 
i  Sv.  Musikt.  1896  s.  57  och  1905  s.  25;  I. 
Holter  i  Salmonsens  konvers.-lex. 

Sinfonia  (it.),  symfoni  (s.  d.). 

Sinfonie  å  programme  (fr.),  större  ton- 
målning, vanligen  med  förklarande  text. 

Singakademie,  en  i  Berlin  1790  af  K. 
Fasch  grundad  förening  för  odlandet  af 
den  högre  körsången  för  bl.  kör;  antog 
1792  namnet  "S.";  för:s  dirigenter  efter 
Fasch  voro:  Zelter,  Rungenhagen,  Grell, 
Blumner  och  Georg  Schumann.  —  S.  i 
Berlin  väckte  flera  liknande  föreningar 
till  lif  i  andra  tyska  städer. 

Singer,  Edmund,  f.  14.  10.  1831  i  To- 
tis,  Ungern;  violinist;  elev  af  Bohm; 
1846  soloviolinist  vid  teatern  i  Buda- 
pest; 1854 — 61  konsertmästare  i  Weimar; 
sedan  motsv.  post  i  Stuttgart;  violin- 
prof.  vid  därv.  konserv.;  utgaf  en  vio- 
linskola; har  haft  högt  anseende  som 
lärare;    företog   talrika   konsertresor. 

Sinigaglia,  L  e  o  n  e,  f.  14.  8.  1868  i  Tu- 
rin; elev  af  Bolzoni,  Mandyczewski  och 
Dvorak;  blef  först  känd  genom  sin  1901 
i  Berlin  gifna  violinkonsert  i  A-dur  op. 
20,  spelad  af  Arrigo  Serrato;  hans  öfriga 
verk  omfatta  sånger,  körer,  variationer 
öfver  Schuberts  Haidenröslein  för  piano 
och  oboe,  en  etyd  för  stråkkvartett, 
Danze  piemontesi  för  orkester,  Rapso- 
dia piemontesi  för  violin  och  orkester, 
en  violinromans  A-dur  op.  29  m.  m.  S. 
är  för  närvarande  bosatt  i  Turin. 

Sinistra  mano   (it.),  vänster  hand. 


Sino    (it),    ända   till. 

Sin  suck  naturen  skickar, 
psalm  397;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  1. 

Siren,  ett  instrument,  hvarmed  man 
kan  fastställa  det  antal  svängningar  en 
ton  gör  inom  en  bestämd  tid. 

S  i  r  e  n  e  n,  La  Siréne,  op.  com.  3  a., 
musik  af  Auber,  text  af  Scribe,  pr.  Pa- 
ris 26.  3.  1844;  sv.  öfvers.  af  J.  M.  Ro- 
sén; k.  t.  Sthlm  fg.  30.  10.  1846. 

Sistrum,  egyptiskt  instrument  beståen- 
de af  metallsträngar  instuckna  i  en  me- 
tallram; vid  de  klockformiga  ändarna 
hänga  ringar,  som  skallra,  då  instru- 
mentet skakas. 

Sistermans,  Anton,  f.  5.  8.  1865  i 
Herzogenbusch;  oratorie-  o.  konsertsån- 
gare (basbaryton);  elev  af  Stockhausen; 
1899—1904  bosatt  i  Wiesbaden;  sedan  i 
Berlin  som  lärare  vid  Scharwenkakon- 
serv. 

Sitt,  Anton,  f.  24.  12.  1847  i  Prag; 
violinist;  elev  af  konserv,  i  Prag  med 
Mildner  och  Kittl  till  lärare;  1864—66 
l:ste  violinist  i  Meiningen;  1867 — 69  kon- 
sertmästare vid  Mozarteum  i  Salzburg; 
sedan  l:ste  konsertmäst.  vid  tyska  ope- 
ran i  Prag;  1874 — 76  konsertmästare  i 
Göteborgs  musikför:s  ork.;  sedan  kor- 
tare perioder  i  Dresden  och  Sondershau- 
sen;  fr.  1882  bosatt  i  Helsingfors  som 
konsertmästare  och  tillika  dirigent  för 
filh.  sällsk:s  ork.;  någon  tid  lärare  vid 
musikinstitutet;  har  äfven  företagit  tal- 
rika konsertresor  (i  yngre  år  tills,  med 
sin  broder  H.   S.). 

2.  H  a  n  s  S.,  den  föreg:s  broder,  f.  21. 
9.  1850  i  Prag;  violinist;  elev  af  kon- 
serv, i  Prag;  1867  konsertmästare  i  Bres- 
lau;  1870 — 73  kapellmästare  vid  teatern 
i  Breslau  och  Prag;  1873—80  ständig  ka- 
pellmästare i  Chemnitz  och  sedan  diri- 
gent för  baron  P.  von  Dervies  privata 
kapell  i  Nizza;  gaf  populära  konserter 
i  Kristallpalatset,  Leipzig;  1883  lärare 
vid  konserv,  där;  skref  en  symfoni,  sån- 
ger, pianostycken,  2  violinkonserter,  en 
altviolinkonsert    m.    m. 

1.  Sittard,  Josef,  f.  4.  6.  1846  i 
Aachen;  t  24.  11.  1903  i  Hamburg;  mu- 
sikskriftställare; 1868—72  elev  af  Stutt- 
garts konserv.;  kort  därefter  lärare  i 
sång  och  pianospel  vid  nämnda  kon- 
serv.; 1883 — 84  föreläsare  öfver  musik- 
historia; skref  bl.  a.  "Jongleurs  und 
Menestrels"    (1885    i    Vierteljahrsschr.    f. 


Sitt  öga  Jesus  öppnat  liar — Sjödén 


901 


MW.),  Geschichte  des  Musik-  und  Kon- 
sertwesens  in  Hamburg  (1890),  Geschich- 
te der  Oper  am  Hofe  zu  Stuttgart  (2 
bd,    1890—91). 

2.  A  1  f  r  e  d  S.,  f .  4.  11.  1878  i  Stutt- 
gart; orgelspelare.;  1897—1901  elev  af 
konserv,  i  Köln;  1903  organist  vid  Kreuz- 
kirche  i  Dresden;  komp.  en  del  koral- 
studier. 

Sitt  öga  Jesus  öppnat  har, 
psalm  103;  Hseffner  103;  motsvarar  nr 
163  i  koralpsb.  af  1697;  dessförinnan  i 
Mönsteråshdskr.  (c.  1640),  Rappehdskr. 
(c.  1670)  och  Riddarholmskyrkans  ko- 
ralb.  (c.  1690);  dansk  först  hos  Thomis- 
sön  1569  och  Jespersön  1573;  tysk  hos 
Zahn  7012:  "Christ  lag  in  Todesbanden" 
(1524);  Lindeman  nr  16;  finska  koralb. 
nr  65;  Bielefelds  danska  koralb.  nr  103. 

Sivori,  Ernesto  C  a  m  i  1 1  o,  f.  25.  10. 
1815  i  Genua,  t  18.  2.  1894  där;  violin- 
virtuos; började  redan  vid  10  års  ålder 
sina  konsertresor;  utsträckte  1846 — 48 
sina  resor  äfven  till  Amerika;  1862 — 63 
åter  i  Tyskland;  utgaf:  2  violinkonser- 
ter, 1  fantasicaprice  för  violin  och  or- 
kester, 2  duos  concertants  för  violin  och 
piano   m.   m. 

Sixtinska  kapellet,  sal  i  Vatikanen, 
där  påfliga  kapellet  under  påskveckan 
sjunger  med  påfven  själf  som  officiant; 
af  berömda  medlemmar  af  Sixtinska  kö- 
ren märkas:  Palestrina,  F.  Anerio,  G.  M. 
Nanini,  L.  Marensio,  R.  Giovanelli,  G. 
Allegri,  T.  Bai,  G.  Santarelli,  Baini. 
Under  påskveckan  uppföres  bl.  a.  Mise- 
rere  dels  af  Allegri,  dels  af  Bai  och 
Baini. 

Sjung  om  studentens  lyck- 
liga da'r,  studentsång,  komponerad 
1851  af  prins  Gustaf;  text  af  H.  Säther- 
berg  (mel.  skrefs  före  texten).  —  Se  G. 
Geijer,  Prins  Gustaf,  hans  lefnad  och 
tondiktning  s.   25. 

Själamässa,   se   R  e  q  u  i  e  m. 

1.  Sjöberg,  Johan  Frans  Leo- 
pold, f.  2.  7.  1824  i  Göteborg,  f  7.  12. 
1885  i  Stockholm;  anställd  vid  M.  tea- 
tern 1848;  musikdir.  vid  2:dra  lifgardet; 
klarinettist  i  hofkapellet  1851  och  lärare 
i  blåsinstrument  vid  konserv.  1867;  po- 
pulär klarinettvirtuos;  ledare  af  Hassel- 
backens militärkonserter;  smakfull  och 
skicklig  arrangör  för  harmonimusik; 
inlade  stor  förtjänst  om  militärmusiken. 
—  Biogr.  i  Sv.  Musikt.  1885  s.  160. 


2.  Johan  Ludvig  Edvin  S.,  f.  5.  12. 
1865  i  Stockholm,  t  där  5.  12.  1894;  vio- 
linist; elev  af  konserv.  1879  och  af  Joa- 
chim i  Berlin  1882;  violinist  i  hofkapel- 
let Sthlm  1884  och  i  Aulinska  kvartet- 
ten  1887. 

3.  Gustaf  Robert  S.,  f.  18.  8.  1870  i 
Stockholm;  operasångare;  elev  af  Iv. 
Hallström,  Joh.  Elmblad,  J.  Forsell  och 
G.  Bratt;  debuterade  å  k.  t.  1903  som 
Guvernören  i  "Don  Juan";  anställd  där 
sedan  1904;  af  hans  till  ett  50-tal  upp- 
gående roller  märkas:  Konungen  i  "Lo- 
hengrin",  landtgrefven  i  "Tannhäuser", 
Mefistofeles  i  "Faust",  Jogin  i  "Izeyl", 
kon.  Märke  i  "Tristan",  kon.  o.  Ramphi 
i  "Aida",  René  i  "Jolanta",  Sarastro  i 
"Trollflöjten".  S.  har  sedan  1891  äfven 
konserterat. 

4.  Svante  Leonard  S.,  f.  28.  8.  1873 
i  Karlskrona;  student  1892;  elev  af  kon- 
serv, i  Sthlm  1893;  org.-ex.  där  1895, 
k.-sångarex.  och  musiklär.-ex.  1896;  elev 
i  teori  af  Nordqvist  och  Dente  1895—97; 
i  komp.  af  M.  Bruch  i  Berlin  1900—02; 
i  dirigering  elev  af  R.  Hausmann  där; 
orgelelev  af  O.  Becker,  pianoelev  af 
Heymann,  part.-spel  Wolff;  musiklärare 
vid  lärov.  i  Karlskrona  1901;  organist 
vid  stadskyrkan  1902;  dirigent  f.  stadens 
musikför.  sedan  1902;  gifvit  talrika  or- 
gelkonserter; utöfvar  en  vidsträckt  lä- 
rareverksamhet; har  äfven  verkat  som 
musikkritiker.  Af  hans  kompositioner 
märkas:  Gustaf  Vasa-ouverture  (komp. 
1901;  gifven  i  Sthlm  1903,  Göteb.  1905, 
Dresden  1903,  Berlin  1911),  en  violinsonat 
i  A-moll  å  Mus.  konstför:s  förlag,  Sthlm 
1899;  en  konsertouverture  op.  3  (1899, 
otryckt),  Davids  23:de  ps.  f.  bl.  k.  bar. 
o.  ork.,  0.-F:kantat  f.  manskör,  bassolo  o. 
piano  (1912),  sånger  m.  ork.,  elegi  f.  vio- 
lin o.  piano,  a  cappellakörer,  solosånger 
m.  m. 

Sjödén,  Adolf,  f.  15.  1.  1843  i  Sol- 
lefteå, t  15.  6.  1893  i  Biel,  Schweiz;  har- 
pist;  elev  af  fru  P.  Åhman  och  Pratté; 
ägnade  sig  dock  först  åt  medicinska  stu- 
dier vid  Uppsala  univ.;  reste  1865  till 
Wien  för  att  utbilda  sig  till  harpist  och 
blef  elev  af  Zamara;  uppträdde  först 
offentligt  1867  i  Tyrolen,  sedan  1868  i 
Italien;  sammanträffade  med  Liszt  i 
Rom;  konserterade  sedan  flerstädes  i 
Europa  och  besökte  Sverige  1872;  lät 
under  de  följ.  åren  intill  1877  höra  sig  i 


902 


Sjöfröken — Sjögren 


Sverige,  Norge,  Finland  och  Danmark; 
for  därefter  åter  till  utlandet  och  bodde 
de  senare  åren  i  Baden.  S.  var  en  be- 
tydande virtuos  med  konstnärlig  upp- 
fattning. —  Litt.:  Sv.  Muskit.  1893  s.  97  f. 
Sjöfröken,  La  donna  del  lago, 
skåd.  m.  sång  4  a.,  musik  af  Kossini, 
text  fr.  franska  bearb.  af  d'Epagny  och 
A.  Rousseau,  pr.  Neapel  4.  10.  1819;  sv. 
öfvers.  af  J.  L.  Åbergsson;  k.  t.  Sthlm 
fg.  5.  10.  1831;  dansk  öfvers.  af  J.  S. 
Heiberg  (3  a.)  efter  W.  Scotts  Lady  of 
the  lake  (Pigen  ved  Söen)  k.  t.  Kphn 
fg.   29.   1.   1828. 

1.  Sjögren,  Carl  Erik,  f.  5.  3.  1799  i 
Hälleberga,  Kronob.  län,  t  26.  8.  1877  å 
Stråisnäs  i  Åsbo,  Österg.;  student  1810; 
fil.  kand.  1821;  fil.  dr.  21;  jur.  kand.  1821; 
utex.  fr.  Falu  bergsskola  1822;  reste  till 
Tyskland  1823  för  att  vidare  utbilda  sig; 
anställd  vid  Sala  grufva  1824;  tog  af- 
sked  1831;  godsägare  å  Stråisnäs  i  Åsbo 
sedan  1830.  "Ägnade  sig  med  afgjord 
böjelse  åt  musiken,  och  många  äro  de 
innerligt  täcka  melodier,  som  ha  honom 
till  upphofsman,  bl.  a.  melodien  till  Teg- 
nérs Stjärnsåug.  Hans  musikaliska  bild- 
ning var  grundlig  och  hans  kärlek  till 
tonkonsten  bibehöll  sig  lika  varm  till 
lifvets  slut"  (Oden).  Hans  namn  har 
gått  till  eftervärlden  hufvudsakligen  ge- 
nom melodien  till  "Stjärnsången";  tex- 
ten, tr.  i  Iduna  1817,  synes  ha  fått  sin 
melodi  omedelbart  därefter,  enär  den  re- 
dan vid  början  af  1820-talet  var  myc- 
ket populär,  ej  minst  i  Uppsala.  —  Litt.: 
K.  G.  Oden,  Östgötars  minne,  1902;  J.  S. 
Almquist,  Bergskollegium  1909;  G.  Kall- 
stenius,  Blad  ur  Uppsalasångens  hist., 
1913   (s.  37  f.). 

2.  Johan  Gustaf  Emil  S.,  f.  16.  6. 
1853  i  Stockholm;  erhöll  plats  i  I.  Dann- 
ströms  instrumenthandel  och  genomgick 
samtidigt  konserv.;  utgaf  1876  sitt  för- 
sta sånghäfte  ("Fyra  dikter":  Agnes, 
Jeg  giver  mit  dikt,  Det  förste  mode  och 
Dulgt  Kja?rlighed);  skref  en  sorgmarsch 
med  anl.  af  änkedrottning  Josefinas 
död  7.  6.  1876;  kort  därefter  följde  op.  2 
innehållande  sångerna  "Bergmanden", 
"Romans"  och  "Serenad",  alla  för  bas. 
S.  studerade  sedan  1879 — 80  i  Berlin  kon- 
trapunkt under  Kiel  och  orgel  under 
Haupt.  Op.  3  "Sju  sånger  ur  Tannhäu- 
ser"  (tr.  af  Mus.  konstför.)  och  op.  4 
"Preludium   med    fuga".    Från    och   med 


nu  började  man  ägna  honom  allt  större 
uppmärksamhet  i  Sverige.  1881  utgaf  S. 
en  Festmarsch  (f.  4  händer)  vid  kron- 
prinsparets förmälning,  1881  trycktes  i 
Sv.  Musikt.  "Skönt  är  när  grönskan 
sänder";  1882  i  S.  tidn.  den  sedan  så  po- 
pulära "Der  driver  en  Dug  över  Span- 
gebro";  1883  följde  hans  första  mera 
kända  samling  pianostycken:  "Eroti- 
kon"  op.  10  (5  stycken),  prisbelönt  vid 
en  skandinavisk  täflan  i  Köpenhamn. 
Af  de  närmast  efter  dessa  komponerade 
märkas:  "Spanska  sånger"  op.  6,  "Bac- 
chanal"  op.  7  för  s.  k.  och  ork.  ("Dryc- 
kesvisa"  därur  utkom  för  sig  för  bary- 
ton o.  p.),  "Slafvens  dröm"  op.  8,  "Con- 
trabandieren"  op.  9.  1880—84  var  S.  or- 
ganist vid  Franska  reform,  kyrkan  i 
Stockholm;  for  sedan  ånyo  utrikes  för 
vidare  studier  och  blef  vid  återkomsten 
1886  lärare  i  Rich.  Anderssons  då  nyin- 
rättade pianoskola;  1891  organist  vid  Jo- 
hannes kyrka,  Sthlm.  Af  80-talets  pro- 
duktion i  öfrigt  märkes:  "Fyra  sånger" 
op.  11,  "Sex  Lieder"  op.  12,  "Sex  no- 
velletter" f.  piano,  op.  14,  "På  vandring" 
f.  p.  op.  15,  sonat  f.  violin  o.  p.  G-moll 
op.  19  (1886),  "Stimmungen"  f.  p.  op.  20, 
"Tankar  från  nu  och  fordom"  f.  p.  op. 
23,  Polka  Caprice  f.  p.  (1887),  Nenia  till 
minne  af  Anna  Klemming  (1889;  arr.  f. 
orgel  o.  ork.  af  Tor  Aulin),  "Fyra  skis- 
ser" f.  p.  op.  27  (1890).  Af  större  verk 
från  denna  tid  kan  nämnas:  "Festspel", 
tillägn.  sällsk.  "Gnistan",  Göteborg  f. 
ork.,  "Der  Gräfin  Fluch"  f.  baryton  m. 
ork.,  "Fogden  på  Tenneberg"  f.  bar.  o. 
ork.  (arr.  m.  p.-ack.  1890),  "Heliga  tre 
konungars  ökenvandring"  f.  kör  o.  ork., 
kantat  f.  invign.  af  Johannes  kyrka 
(1890).  Af  enskilda  sånger  höra  till  slu- 
tet af  80-talet:  "Ro  ro  ögonsten",  "O 
säg  du  kära",  "Så  far  då  väl",  "Ditt 
milda  ögas  frid",  "Det  komma  skall  en 
sorgens  tid",  "I  Italiens  lustgård",  "Af- 
tonstjärnan", "Smyg  varm  din  kind", 
"Alt  vandrer  maanen  sin  vej".  Från  90- 
talet  märkas  sångerna:  "I  drömmen  du 
är  mig  nära",  "Fjärran  på  enslig  stig", 
"Sommarens  sista  ros",  "Molnet",  "På- 
gen", "Julens  alla  vackra  klockor  rin- 
gen", "Lad  vaaren  komme  mens  den 
vil",  "Liten  prins  i  vaggan",  "Serenata", 
"Hvem  står  på  lur  vid  dörren"  (op.  34), 
"Sådant  är  lifvet"  (op.  34),  "Ett  dröm- 
ackord"   (op.    34),    "Holder    du    af   mig", 


Sjökadetten— Sjöstedt-Enjolras 


903 


"Vårsång",  "Tag  imod  kransen",  "Ich 
möchte  schweben",  "Prinsessen",  "Og 
jeg  vil  dragé",  "Det  var  elleve  Svende", 
Pianokompositioner  från  samma  tid  äro: 
"Stemninger",  "Lyriska  dikter"  (1899), 
"Bilder  och  Utkast"  (1900),  pianosonat 
E-moll  (1901);  Sonat  nr  2  för  violin  o.  p. 
E-moll,  nr  3  i  G-moll;  kantat  vid  min- 
nesfesten öfver  Berzelius  1898  för  soli, 
kör  o.  piano.  Med  nya  seklets  begyn- 
nelse bar  S:s  rykte  som  kompositör  nått 
vida  utöfver  Skandinavien,  och  såväl 
hans  sånger  som  hans  violinsonater  ha 
blifvit  mottagna  med  värme  i  såväl 
Tyskland  som  Frankrike.  För  violin  o. 
p.  skref  han  ytterligare  tvenne  sonater, 
hvaraf  den  sista,  den  femte,  op.  61 
A-moll,  trycktes  1914  af  Mus.  Konstför. 
S.  å.  trycktes  af  samma  förlag:  op.  63 
"Fem  dikter"  för  sång  o.  p.  Af  andra 
solosånger  efter  1900  märkas:  "Släktets 
barndom"  (1900),  "Skapelsens  mystär" 
(1901),  "Min  hustru"  (1901),  "Blanche  de 
Naniur"  (1903),  "Två  små  troll",  "Fick 
kärlek  följa  sitt  lopp"  (1903),  "Hur  ljuf 
den  stund"  op.  43  nr  1,  "Provence"  op. 
42  nr  2  (1905),  "Se  glaset  ljusets  bana  är" 
(1906),  "Lilla  Anna"  (1908),  "Kärleks- 
sånger" (1909);  pianostyckena:  "Bilder 
och  utkast"  (1900),  "2  Impromptus" 
(1902),  "Preludium  och  intermezzo",  "Im- 
promptu",  "Nordisk  dithyramb",  "Pré- 
lude  et  fugue  op.  39  (1904),  Pianostyc- 
ken op.  41  (1904),  "Salomos  afton"  (1910); 
för  violin  och  piano:  "Poéme",  "Mor- 
ceau  de  concent"  op.  45  (1904);  för  orgel: 
"Legender"  op.  46  (1907);  "Prélude  et  fu- 
gue" op.  49  (1908).  På  Mus.  Konstför:s 
förlag  utkom:  "Sex  hymner  och  psal- 
mer" för  soli,  bl.  kör  o.  orgel  (el.  p.), 
pianosonat  nr  2  op.  44.  Af  sångei  för 
flera  röster  märkas:  "Ett  minne",  duett 
f.  sopr.  o.  alt;  "Du  vana  ros",  damtrio; 
manskvartetterna:  "Tag  bålen  bort", 
"Ein  neues  Trinklied"  op.  42  (1905),  "Vår- 
luft, "Töm  din  pokal",  "Du  schauest 
mich  an",  "Sakta,  sakta,  stilla  sjungen", 
"Landsmansfaerd".  —  S.  har  sin  största 
betydelse  inom  romansen.  Där  har  han 
gifvit  något  af  det  allra  bästa  som  nå- 
gon svensk  tonsättare  förmått.  Att  an- 
gifva  någon  bestämd  riktning,  som  han 
anslutit  sig  till  eller  någon  särskild 
kompositör,  som  tjänat  honom  till  före- 
bild, skulle  föga  gagna.  Utan  att  i  nå- 
gon  mån   följa   Grieg   i   hans   stilistiska 


egenhalt  har  S.  dock  många  släktdrag 
gemensamma  med  denne  i  uppfattning 
och  konstnärlig  förtoning  af  en  dikt. 
Gent  emot  Södermans  dramatiska  ro- 
mansstil är  S:s  afgjordt  lyrisk.  S.  är 
alltid  enkel  i  uttrycksmedeln,  och  hans 
ackompagnement  verkar  därför  aldrig 
sökt  el.  konstladt.  Trots  enhetligheten  i 
hans  produktion  blir  han  aldrig  enfor- 
mig i  sin  sång  utan  har  alltid  något 
nytt  att  säga.  "Allvar  och  glädje,  smär- 
ta och  entusiasm,  innerlighet  och  melan- 
koli, mild  tröst,  grace  och  ömhet,  ete- 
risk lätthet  och  manlig  kraft  —  allt 
detta  och  mycket  mera  har  fått  sitt  väl- 
taliga uttryck  i  S:s  sånger"  (H.  Ny- 
blom). Nära  sångerna  i  djup  och  gedi- 
genhet stå  violinsonaterna.  Det  kan 
måhända  sättas  ifråga,  om  någon  svensk 
violinsonat  kan  sättas  öfver  de  Sjögren- 
ska. I  stilens  pregnans,  friskhet  och 
formrenhet  höra  de  till  den  svenska 
kammarmusikens  ädlaste  skapelser.  Pia- 
nostyckena tillhöra  vår  eljest  så  fattiga 
pianolitteraturs  bästa  alster.  —  Litt.: 
Sv.  Musikt.  1884  s.  1,  1903  s.  89;  Helena 
Nyblom,  E.  S.  som  viskompositör,  Ord  o. 
Bild  1894  s.  368  ff. 

Sjökadetten,  Der  Seekadet,  ope- 
rett 3  a.,  musik  af  R.  Genée,  text  af  F. 
Zell  (efter  fransk  kom.  af  H.  Chélard), 
pr.  Wien  24.  10.  1876;  sv.  öfvers.  af  E. 
Wallmark;  Mindre  t.  Sthlm  fg.  31.  1. 
1879. 

Sjömandsbruden,  norskt  orig., 
musik  af  S.  Aspestrand,  pr.  Kria  t.  8.  5. 
1907. 

Sjöstedt-Enjolras,  A  n  n  a,  f.  1856  i  Hjo, 
t  4.  1.  1903  i  Paris;  sångerska  (alt);  elev 
af  Giinther  och  Hj.  Håkanson  i  Sthlm 
samt  St.  Yves  Bax  och  Hustache  i  Pa- 
ris; sjöng  sedan  1880  å  k.  t.  Sthlm  Azu- 
cena  i  "Trubaduren";  lämnade  dock 
snart  scenen  och  återvände  till  Paris; 
reste  1882  till  Buenos  Ayres,  där  hon  in- 
rättade ett  sånginstitut;  1883  åter  i  Pa- 
ris, där  hon  ingick  äktenskap  med  dåv. 
tjänstemannen  vid  Paris'  hospital  Louis 
Enjolras;  konserterade  1887  tills.  m.  Paul 
Viardot  och  Marie  Wieck  i  Sverige; 
en  tilltagande  sjuklighet  hindrade  hen- 
ne från  vidare  offentligt  uppträdande. 
Hennes  hem  i  Paris  var  samlingsplats 
för  konstens  och  musikens  idkare.  — 
Litt.:  Sv.  Musikt.  1903  s.  23;  Idnn  1903 
s.   65   f. 


904 


Skala— Skjöldebrand 


Skala  (af  lat.  scala,  stege),  fr.  garnmc, 
t.  Tonleiter,  en  följd  af  toner,  hvilka 
antingen  tillhöra  en  bestämd  tonart 
(den  d  i  a  t  o  n  i  s  k  a  s.)  el.  uteslutande 
består  af  halftonsteg  (den  kromati- 
s  k  a  s.).  Om  d  u  r  s  k.  och  m  o  1 1  s  k.  se 
Dur  och   Moll. 

Skalmeja,  fr.  chalumeau,  af  lat.  cala- 
mus,  rör)  folkinstrument  med  dubbelt 
rörblad;  oboens  föregångare;  namnet 
förekom  ej  sällan  under  1600-  och  1700- 
talen  för  det  yngre  instrumentet.  —  S. 
betecknar  äfven  ett  register  ("chalu- 
meauregistret")  hos  klarinetten;  äfven 
en  äldre  orgelstämma;  melodiförande 
stämman    i    säckpipan. 

Skapa  i  mig  Gud,  ett,  psalm  201; 
Hseffner  hänvisar  till  mel.  166. 

Skapare,  att  nalkas  dig,  psalm 
259;  Haeffner  259;  saknas  före  Ha?ffner; 
tysk  hos  Zahn  3455:  "Meinen  Jesum  lass 
ich  nicht"  (1699). 

Skapelsen,  Die  Schöpfung,  Haydns 
första  oratorium;  texten  sammanställd 
efter  bibeln  och  Miltons  "Det  förlorade 
paradiset"  af  engelsmannen  Lidley  (ur- 
sprungl.  för  Handel);  tysk  öfvers.  af 
baron  van  Swieten;  musiken  sysselsatte 
Haydn  1796— apr.  1798;  gafs  privat  fg. 
i  Schwarzenbergs  palats,  Wien  2.  4. 
1798;  trycktes  1800  i  partitur  i  Wien; 
gafs  i  London   fg.   å   Covent   Garden  28. 

3.  1800  och  i  Paris  24.  12.  1800;  ett  sär- 
skildt  storartadt  uppförande  ägde  rum 
i  universitetet,  Wien  27.  3.  1808;  Haydn 
var  därvid  närvarande  och  hyllades  en- 
tusiastiskt; svensk  öfversättning  af  Sa- 
muel Silfverstolpe;  gafs  enl.  Sv.  Mu- 
sikt.  1881  s.  75  fg.  i  Sverige  å  Riddar- 
hussalen 11.  11.  1801;  uppgiften  synes 
vara   oriktig,   enär   Geijer  i   ett   bref   af 

4.  5.  1801  nämner  sig  ha  hört  verket  i 
Sthlm  (Grs  bref  s.  20);  sannolikt  gafs 
det  fg.  å  långfredagen  1801  till  förmån 
för  frimurarbarnhuset;  har  sedan  nästan 
hvarje  år  uppförts  till  förmån  för  sam- 
ma stiftelse  (i  Östermalmskyrkan);  i 
Danmark  fg.  i  Frue  Kirke,  Kphn  14.  10. 
1801;  om  första  uppförandet  i  Kphn  se 
V.  C.  Eavn,  Koncerter  og  mus.  Selska- 
ber  i  aeldre  Tid  s.  167  ff. 

Skatan  eller  Stölden  i  byn 
Palaiseau,  La  gazza  ladra,  La  pie 
voleuse,  ou  la  servante  de  Palaiseau,  op. 
2  a.,  musik   af  Rossini,  text  af  Gherar- 


dini  [Caignesz  och  D'Aubigny]  pr.  Mi- 
lano 31.  5.  1817;  sv.  öfvers.  af  N.  W.  Wet- 
terstedt;  k.  t.  Sthlm  fg.  14.  6.  1843;  dansk 
öfvers.  af  N.  T.  Bruun  (Skalden  eller 
Uskylds  Seir);  k.  t.  Kphn  fg.  19.  2.  1824. 

Skatten,  sv.  orig.,  operett  3  a.,  mu- 
sik af  H.  Lambert,  pr.  Oscarst.  Sthlm 
18.   3.    1909. 

Skeppar  Rolf  och  Gunnild, 
(parodi  på  "Birger  Jarl")  lustsp.  3  a., 
musik  af  C.  Stenborg,  sv.  öfvers.  af  C. 
I.  Hallman;  Humlegårdst.  Sthlm  fg.  6. 
7.   1778. 

Skinkompass,  svensk  folkdans  från 
Skåne  och  Bleking  (äfven  känd  i  Dan- 
mark); härledes  än  af  fr.  quinconce-pas 
(Rietz)  dels  cinque-pas  (Svahn);  be- 
skrifven  i  O.  Svahn,  Sv.  skämtlynne  X, 
1884  s.  51;  synes  ha  uppstått  ur  en  kon- 
tradanstur från  1700-talet;  ett  kors  ritas 
på  golfvet  och  i  detta  kors  dansar  man, 
kastande  benen  i  kors;  en  kort  strof 
sjunges  därtill. 

1.  Skjerne,  Carl  Christian,  f.  10.  8. 
1854  i  Köpenhamn;  förste  klarinettist  i 
danska  hofkapellet  sedan  1886,  lärare 
vid  k.  konserv,  i  Kphn  sedan  1895;  åt- 
njuter som  utöfvare  och  lärare  å  sitt 
instrument  högt  anseende;  har  företa- 
git flera  utländska  resor;  medverkar  i 
"Musikfor:s"    konserter   sedan    1884. 

2.  Carl  G  o  d  t  f  r  e  d  S.,  f.  10.  5.  1880  i 
Köpenhamn,  den  föreg:s  son;  student 
1898;  cand.  jur.  1905;  elev  i  musikhist. 
af  A.  Hammerich;  skref  tvenne  om  goda 
musikhistoriska  kunskaper  vittnande  ar- 
beten: "Plutarks  Dialog  om  "Musiken", 
Kbhn  1909  (med  hist.  inl.  om  den  grek. 
mus.);  "H.  C.  Lumbye  og  hans  Samtid", 
Kbhn   1912;    musikmedarb.    i    111.    Tid. 

1.  Skjöldebrand,  Erik,  f.  16.  11.  1722  i 
Köping,  f  27.  1.  1814  i  Stockholm;  1753— 
66  sv.  konsul  i  Algier;  1769  kommerseråd; 
LMA  vid  dess  stiftande  1771;  en  varm 
vän  af  diktkonst  och  musik;  skref  mel. 
till  Haeffners  koral  nr  360. 

2.  Anders  Fredrik  S.,  den  föreg:s 
son,  f.  14.  7.  1757  i  Algier,  f  23.  8.  1834 
i  Stockholm;  adjutant  hos  hertigen-re- 
genten  1793;  öfverste  1794;  överståthål- 
lare 1810 — 12;  var  under  samma  tid  för- 
ste dir.  f.  k.  teatern;  1813  generallöjt- 
nant; statsråd  1815,  chef  för  kronprinsen 
Oscars  hof  s.  å.;  general  1820;  tog  af- 
sked  fr.  statsrådsämbetet  1828.  S.  var  en 
nitisk  främjare  af  tonkonsten  och  äfven 


Skolie— Sinetana  905 

flitig  utöfvare   af  densamma;   skref  tex-  se  Riemann  op.  lex.  s.  401),  pr.  Paris  17. 

ten    till    Voglers    "Herman    von    Unna";  12.    1864;    sv.    öfvers.    af    L.    Strindberg; 

stod     i     nära     vänskapsförhållande     till  Södra  t.  Sthlm  fg.  11.   5.  1865,  K.  Drani. 

hufvudstadens    främste    musiker:     Vog-  t.   Sthlm  26.   5.  1865. 

ler,  Haeffner,  Åhlström  m.  £1.    S.  koinpo-  Den     Sköna     slafinnan    eller 

nerade  själf  flera  sceniska  verk,   hvaraf  Den    ädelmodige    sjökaptenen, 

Mus.  ak:s  bibi.  förvarar:  "Kantiska  gif-  La   Schiava   (La  belle  esclave)   op.  buffa 

termålet",      "Hjalmar",      "Rudolf"      och  1  a.,  musik  af  Piccini,  text  "från  fransk 

"Siri".  —  Geijer  skrifver  om  S.  som  mu-  bearb.",    pr.    Neapel   1757;    sv.    öfvers.   af 

siker   i   ett   bref   rör.   ett   besök   hos   ho-  C.  Manderström;   Eriksbergst.   Sthlm   fg. 

nom:    "Hans  fantasier  voro  vackra,  hans  31.   7.  1783. 

kompositioner  ännu  mer,  och  hela  hans  Slancio,  c  o  n   (it.),  med  eld. 

person   obeskrifligt   älskvärd   och   intres-  Slentando    (it),    långsammare,    utslock- 

sant"  (bref  9.  3.  1805).  nande  (=lentando). 

Skolie,  seScolie.  Slottet  Montener  o,  Leon,  ou  Le 

Skotska     symfonien,     Mendels-  Chåteau  de  Montenero,  dram.  3  a.,  musik 

sohns  egen   benämning  på  sin   A-molls-  af  Dalayrac,  text  af  F.  B.  Hoffman,  pr. 

symfoni  op.  56;   idéen  till  symfonien  er-  Paris  1798;  sv.  öfvers.  af  J.  D.  Valerius; 

höll   M.   å   sin   skottska   resa   1829;    kom-  k.    t.    Sthlm    fg.    16.    12.    1805;    intill    1831 

positionen    begynt    i    Italien     1831     men  gif  ven  125   ggr;   dansk   öfvers.   af  N.   T. 

först   definitivt   af  slutad   20.    1.   1842;    ut-  Bruun   (sv.  titel);   k.  t.  fg.  28.  5.  1813. 

fördes    fg.    å    en    Gewandhauskonsert    i  Slutfall,  den  tongång,  hvarmed  en  mu- 

Leipzig  3.  3.  1842;   partituret  tr.  fg.  1851  siksats   afslutas. 

hos   Breitk.   &   Härtel.  Slargando  (it.),  bredare;  vanligen  för- 

Skrifvark  ungen,  La  basoche,  bundet  med  crescendo;   betecknas  äfven 

kom.    op.    3    a.,    musik    af    A.    Messager,  med:    allargando. 

text  af  Alb.  Carré,  pr.  Paris  30.  5.  1890;  Släkttoner,     de     tonarter,    som    ha    de 

sv.  öfvers.  af  E.  Wallmark;   k.  t.   Sthlm  flesta   toner   gemensamma, 

fg.  21.  5.  1892.  Slösaren,   Der   Verschwender,   skåd. 

S  k  å  d  e  r,    s  k  å  d  e  r    nu     här    alle,  3   a.,   musik   af   C.   Kreutzer,   text   af   F. 

psalm  92,  Haeffner  92;   koralpsb.   1697  nr  Raimund,  pr.  1833;  sv.  öfvers.  af  O.  Hyc- 

156;    saknas    i    utländska    källor;    finska  kert;   Mindre  t.   Sthlm  fg.  13.  2.  1846. 

koralb.   nr  47.  S.  m.  =  sinistra  mano. 

S  k  är  går  d  s  f  1  ick  an,  Les  Pécheurs,  Smanioso     (it.),     vildt,    gränsande    till 

op.  com.  1  a.,  musik  af  Gossec,  text  af  vansinne. 

De   la  Salle,  pr.  Paris  7.   6.   1766;   sv.   öf-  1.  Smart,    [Sir]     George    Thomas,    f. 

vers.  af  C.  Envallsson;   St.  t.   Göteb.  fg.  10.   5.   1776   i   London,   f.   23.   2.   1867   där; 

28.  10.  1790.  dirigent,  organist,  kompositör;  grundare 

Skärlén,  Emma,  f.  4.  2.   1871   i   Sund-  och     länge     meddirigent     (1813—44)     af 

byberg,   t   12.   7.   1910   i   Stockholm;    sån-  Philharmonic  society;  organist  och  kom- 

gerska;   elev  af  konserv.  Sthlm  1888—93,  positör   vid   kgl.   vokalkapellet,   var   den 

sedan   af   F.   Arlberg   och   Signe   Hebbe;  första     som     föredrog     Beethovens     och 

tillhörde     någon    tid    Lindbergska     ope-  Schumanns   verk   i   England;    ledde   1813 

rettsällskapet  och  debuterade  som  Anna  —25    fastlagstidens    oratorieuppföranden; 

i   "Värmländingarne"   å   k.   t.;    utbildade  1823 — 42   ofta  dirigent  vid   musikfester, 

sig  vidare  i  Tyskland  o.  Paris  1899—1900;  2.  Henry  S.,  f.  26.  10.  1813  i  London, 

sjöng  sedan   företrädesvis  å  konserter.  t  6.  7.  1879  där;  organist;  skref  kantater, 

Den   Sköna   Galatea,   Die   schöne  sånger,  duetter,  terzetter,  körsånger,  or- 

Galathea,    kom.    mytol.    op.    1    a.,    musik  gelstycken. 

af  F.   af  Suppé,  text  af  Poly  Henryon,  Smetana,  Friedrich,   f.  2.  3.  1824  i 

pr.  Wien  9.  9.  1865;  sv.  öfvers.  af  Jonas  Leitomischl,  östra  Böhmen,  t  12.  5.  1884 

Philipsson;  Humlegårdst.  Sthlm  fg.  8.  8.  i    Prag;    son    af    en    rik    bryggare,    som 

1868.  var   stor   musikvän;    lämnade   1843   gym- 

Den  Sköna  Helena,  La  belle  He-  nasiet  i  Pilsen  för  att  i  Prag  helt  ägna 

lene,  op.  buffa  3  a.,  musik  af  Offenbach,  sig   åt   musiken;    hade   där    Proksch    till 

text  af  Meilhac  o.  Halevy;   (rör.  texten  lärare;    utbildade    sig    sedan    någon    tid 


906 


Smidt— Smith 


under  Liszt;  efter  sitt  giftermål  med 
pianisten  Katharina  Kölar  (t  1859),  in- 
rättade S.  1848  en  pianoskola  i  Prag; 
sina  första  kompositioner  f.  piano,  "Six 
morceaux  charactéristiques",  tillägnade 
han  Liszt,  som  föranstaltade  deras  tryck- 
ning; Liszt  uppsökte  1849  S.  i  Prag  och 
bjöd  honom  till  Weimar;  han  tillbrin- 
gade sedan  någon  tid  i  denna  stad  och 
vann  varma  vänner  i  Liszts  lärjungar 
och  anhängare.  På  Al.  Dreyschocks  re- 
kommendation mottog  S.  1856  platsen 
som  dirigent  för  filh.  sällsk.  i  Göteborg, 
där  han  blef  mycket  uppburen  som  mu- 
sikledare, pianist  och  lärare.  Våren  1861 
lämnade  S.  staden  och  slog  sig  åter  ned 
som  lärare  i  Prag,  där  han  blef  dirigent 
för  den  nationella  operan;  en  tilltagan- 
de döfhet  tvang  honom  att  1874  lämna 
denna  plats.  Någon  tid  senare  utbröt 
en  sinnessjukdom,  som  föranledde  hans 
vistelse  i  en  anstalt  för  sinnessjuka  i 
Prag.  1903  aftäcktes  en  minnesstod  öf- 
ver  honom  i  Horitz  i  Böhmen.  S:s  bety- 
delsefullaste verksamhet  är  skapandet 
af  den  nationella  böhmiska  operan;  8 
operor  tillhöra  denna  stilgren:  "Die  ver- 
kaufte  Braut"  (1866),  "Die  Brandenbur- 
ger  in  Böhmen  (1866),  "Dalibor"  (1868), 
"Libussa"  (1872),  "Zwei  Wittwen"  (1874), 
(1878),  "Die  Teufelswand"  (1882).  Af  des- 
sa har  den  förstnämnda  ("Brudköpet", 
(1878),  "Die  Teufelswand"  (1882).  Af 
dessa  har  den  förstnämnda  ("Brudköpet", 
Sthlm  1911),  vunnit  största  berömmelsen 
utanför  Böhmen  (fr.  1892,  då  den  upp- 
fördes i  Wien).  Af  S:s  öfriga  produk- 
tion märkas  ork. -sakerna:  synif.  dikter- 
na "Kichard  III",  "Wallensteins  Lager", 
"Hakon  Jarl"  (dessa  tre  skrifna  under 
Göteborgsvistelsen),  "Moldau"  (1874), 
"Visehrad",  "Scharka",  "Aus  Böhmens 
Fluren  u.  Hainen"  (1875),  "Tabor"  (1878) 
och  "Blanik  (1879);  en  triumf  symfoni 
(1853),  "Prager-karneval";  för  kammar- 
musik: 2  stråkkvartetter  i  E-moll  ("Aus 
meinem  Leben")  och  C-dur,  en  pianotrio, 
böhmiska  nationalsånger  transkriberade 
f.  piano,  festmarsch  f.  Shakespeares  300- 
årsfest,  körsaker,  pianostycken,  sånger 
m.  ni.  S.  anslöt  sig  närmast  Wagner- 
Lisztriktningen  men  upptog  allt  mera  i 
sin  stil  den  böhmiska  folkvisan  o.  folk- 
dansen. Äfven  synes  han  ej  ha  varit 
oberörd  af  den  svenska  folkmusiken.  S. 
var  i  Sverige  varmt  afhållen,  och  man 


såg  honom  endast  med  saknad  lämna 
landet.  För  Göteborgs  musiklif  blef  han 
af  stor  betydelse  och  tiden  1856 — 61  var  i 
stadens  musikhistoria  en  glanstid.  Som 
hjälpare  hade  han  en  annan  böhmare, 
Czapék,  hvars  vistelse  i  Sveriges  andra 
stad  blef  mera  långvarig.  Sedan  S.  läm- 
nat Sverige,  sörjde  Czapék  för,  att  vän- 
nens kompositioner  ej  glömdes.  S.  lät 
ej  sällan  höra  sig  som  pianist  i  Göte- 
borg och  Sthlm,  eljest  uppträdde  han 
endast  ogärna  offentligt.  —  Litt.:  tysk 
biogr.  af  B.  Wellek,  1895  (1899  ny  uppl.); 
tjeckisk  af  Hostinsky  1901,  Krejci  1907; 
fransk  af  W.  Ritter  1907;  R.  Batka,  Die 
Musik  in  Böhmen,  1906;  Sv.  Musikt.  1894 
s.  121  f.  Om  S.  i  Göteborg  se:  W.  Berg, 
Musikens  hist.  i  Göteb.  I,  1914. 

Smidt,  Jakob,  hofkapellmästare  i 
Stockholm  1627—36;  omnämnes  i  öfrigt 
endast  föga  i  hofhandlingarna. 

Sminuendo,  s  ni  i  n  u  i  t  o  (it.),  afta- 
gande. 

1.  Smith,  Sidney,  f.  14.  7.  1839  i 
Dorchester,  t  3.  3.  1889  i  London;  pia- 
nist; elev  av  Leipzig  konserv.;  1858  mu- 
siklärare i  London,  hvarest  han  utgaf 
ett  stort  antal  salongsstycken  för  piano. 

2.  Anders  Wilhelm  S  a  1  o  m  o  n  S.,  f.  6. 
5. 1853  i  Trelleborg;  konsertsångare  (bas); 
aflade  farm.  stud.-ex.  1871,  apot.-ex.  1874; 
öfvertog  faderns  apotek  i  Ystad  1882; 
ägnade  sig  tidigt  åt  musik  och  lärde  sig 
spela  piano  o.  violin,  det  senare  instr. 
för  Aug.  Körling  i  Ystad  och  Fr.  Book  i 
Sthlm;  i  sång  elev  af  J.  Giinther  och  Fr. 
Arlberg.  Hans  förträffliga,  välutbildade 
basröst  af  ovanlig  höjd  beredde  honom 
tillfälle  att  få  deltaga  i  Uppsala  student- 
körs sångarfärd  till  London  och  Brussel 
1876  och  till  Paris  1878,  hvarjämte  han 
deltog  i  deras  konserter  1888  i  Danmark 
och  de  skånska  städerna;  besökte  1884 
Wien,  där  han  erbjöds  profsjunga  å  k. 
operan  men  af  böjde;  fr.  1879  medverka- 
de han  regelbundet  vid  Musikfor:s  i 
Kphn  konserter;  äfven  för  Musikför.  i 
Sthlm  var  han  en  tid  en  god  hjälp;  har 
därjämte  medverkat  i  Göteborg,  Malmö, 
Lund,  Norrköping  m.  fl.  städer;  har  del- 
tagit i  turnéer  med  Ysaye,  Reisenauer, 
Lundquist,  A.  Ödman  m.  fl.  Utanför 
Skandinavien  har  S.  bl.  a.  med  fram- 
gång låtit  höra  sig  i  Berlin.  För  sin 
hemstads,  Ystad,  musiklif  har  han  varit 
ett  ovärderligt  stöd.    Såsom  varm  vän  af 


S  niolian — Solfametoden 


907 


kammarmusik  har  han  anordnat  flera 
kammarmusiksoaréer  samt  1909  och  1910 
ledt  tvenne  stora  mnsikfester  i  Ystad 
med  företrädesvis  kammarmusik  å  pro- 
grammen. Ett  sydsvenskt  kammarmusik- 
sällskap har  tillkommit  å  hans  initiativ. 
Som  sångare  har  han  framför  allt  varit 
ovärderlig  i  oratorier.  Så  har  han  bl.  a. 
sjungit  i  "Elias",  "Paulus",  "Messias", 
"Josua",  "Skapelsen",  "Årstiderna";  vi- 
dare har  han  medverkat  i  Schumanns 
"Manfred"  och  "Faust",  Berlioz'  "Faust", 
Beethovens  9:de  symfoni,  Mendelssohns 
"Walpurgisnacht"  m.  m.  —  Litt.:  Sv. 
Musikt.  1891  s.  1  f. 

Smolian,  Artur,  f.  3.  12.  1856  i  Riga; 
efter  någon  tids  verksamhet  som  teater- 
kapellmästare och  musikkritiker  (1884 — 
90  i  Wiesbaden)  lärare  vid  konserv,  i 
Karlsruhe;  utgaf  1900  Eulenburguppl.  af 
Berlioz'  partiturer;  1901  musikkritiker  i 
Leipzig  ("Mus.  Wochenbl."  m.  fl.  tid- 
skr.);  komponerade  en  del  solosånger 
m.  m. 

Smorfioso    (it.),   sökt;   anspråksfullt. 

Smorz.  =  smorzando. 

Smorzando,  smorzato,  smoren- 
do  (it.),  döende;  yttersta  graden  af  di- 
min  uendo. 

Snabbt,  som  blixten,  psalm  408; 
Hseffner  hänvisar  till  mel.   200. 

Snart  döden  skall  det  öga, 
psalm  449;  Haeffner  449;  mel.  författad  af 
O.  Åhlström;  förekommer  fg.  i  Haeffners 
koralbok. 

Snart  ligger  bojan  kros- 
sad, psalm  488;  Ha?ffner  hänvisar  till 
mel.  395. 

Snetzler,  John,  f.  c.  1710  i  Passau, 
t  vid  årh:s  slut  i  London,  dit  han  flyt- 
tat 1740;  orgelbyggare;  bland  hans  be- 
römda verk  höra  orglarna  i  Lynn  Regis 
(1754)  och  St.  Martinskyrkan  i  Leicester 
(1774). 

Snöfallet  eller  Den  nye 
E  g  i  n  h  a  r  d,  La  neige,  ou  Le  nouvel 
Eginard,  op.  4  a.,  musik  af  Auber,  text 
af  Scribe  o.  G.  Delavigne,  pr.  Paris  8.  10. 
1823;  sv.  öfvers.  af  N.  J.  af  Wetterstedt; 
k.  t.  Sthlm  fg.  21.  1.  1825;  intill  1849  gif- 
ven  22  ggr;  dansk  öfvers.  af  Oehlen- 
schläger  (Sneen  eller  Den  nye  Egin- 
hard);   k.  t.  Kphn  fg.   14.  9.  1825. 

Soaré,  se  S  o  i  r  é  e. 

Soave,  soavemente  (it.),  mildt,  an- 
genämt. 


Soggetto  (it.),  cantus  firmus,  hufvud- 
sats,  tema,  dux   (i  fuga). 

Sohr,  Peter,  f.  i  Elbing,  t  där  c.  1693 
som  kantor  och  organist;  utgaf  de  sena- 
re upplagorna  af  Joh.  Kriigers  "Praxis 
pietatis  melica"  (1668  ff.)  samt  1683  en 
sångbok:  "Musikalischer  Vorschmack 
der  jauchtzenden  Seelen"  (däri  242  sån- 
ger af  S.   själf). 

Soirée  (fr.),  soirée  musicale,  mu- 
sikalisk tillställning  på  aftonen. 

Sokolov,  X  i  k  o  1  a  i  Alexandrovitsch, 
f.  26.  3.  1859  i  Petersburg;  sedan  1896  lä- 
rare i  musikteori  vid  konserv,  där;  ut- 
gaf stråkkvartetter,  en  elegi  f.  stråk- 
ork., violinsaker,  pianostycken,  sånger; 
en  ballet  m.   m. 

Sol,  tonen  g  inom  solmisationen.  — 
Sol  bémol  (fr.),  gess.  —  Sol  b  é  m  o  1 
m  a  j  e  u  r,  gess  dur.  —  Sol  diése,  giss. 
—  Sol  diése  mineur,  giss  moll.  — 
Sol  majeur,  g-dur.  —  Sol  mineur, 
g-moll. 

Sola,  Jalo  Wäinö,  f.  8.  1.  1883  i  Hel- 
singfors; operasångare  (tenor);  1903  an- 
ställd vid  teatern  i  Viborg;  1908  elev  af 
Sterns  konserv.;  sedermera  utbildad  i 
Paris  och  Milano.  Bland  hans  roller  å 
olika  scener  märkas:  Faust,  Pajazzo, 
Turiddo,  Nicias  i  "Thais",  Erik  i  "Flyg. 
Höll.",  Ottavio  i  "Don  Juan",  Lenski  i 
"Eugen  Onegin",  Fritz  i  "Liebelei";  har 
därjämte  äfven  sjungit  i  oratorier  och 
å   konserter. 

Solemnis  (lat.),  s  o  1  e  n  n  e  (fr.),  hög- 
tidlig. —  Missa  s.,  högtidlig  mässa. 
Se  Mässa  och  Missa. 

Sol  fa,  italiensk  och  fransk  benämning 
på  tonen   c'. 

Solfa    (it.),   skala. 

Solfametoden,  T  o  n  i  c  Solfa,  en  af 
den  engelska  prästen  J.  Curive  n  (s.  d.) 
utbildad  metod  (uppfunnen  af  miss  Sa- 
rah Ann  Glower)  för  notering  och  sång- 
undervisning. Denna  metod,  som  liknar 
den  gamla  solmisationen  (s.  d.),  använ- 
der stafvelserna:  do  re  mi  fa  so  la  ti 
(som  notering  förkortadt  till  d  r  m  f 
s  1  t).  Vid  öfvergången  från  en  tonart 
till  en  annan  får  öfvergångstonen  dub- 
belt namn  efter  sin  ställning  i  gamla 
och  nya  tonarten  (betecknas  med  båda 
namnen  öfver  och  under  hvarandra). 
Stafvelserna  beteckna  således  ej  fasta, 
bestämda  toner  utan  blott  toner  inom  en 
bestämd    tonart.    —    Metoden    spriddes    i 


908 


Solfeggiera— Sorumer 


Sverige  hufvudsakligen  genom  B.  V. 
Hallberg,  som  utgaf  en  del  sångsamlin- 
gar i  solfanotation;  den  vann  dock  al- 
drig någon  större  spridning  i  Skandina- 
vien. —  Om  s.  se  Groves  lexikon  Tonic 
Sol-fa. 

Solfeggiera,    sjunga    öfningar,    skalor. 

Solfeggio  (it),  s  o  1  f  é  g  e  (fr.),  af  solfa 
(s.  d.  o.);  öfningsstycke  för  sång  för 
stämmans  utbildning,  tonträffningsöf- 
ning;  sjunges  blott  å  vokal  el.  också  på 
solmisationsorden. 

Soli,  flertalsformen  af  solo   (s.  d.  o.). 

Solié,  Jean,  Pierre,  f.  1755  i  Ni- 
mes,  f  6.  8.  1812  i  Paris;  operasångare 
(baryton);  anställd  vid  Comédie  italien- 
ne  i  Paris,  där  han  vann  stor  beröm- 
melse; fr.  o.  m.  1790  skref  han  äfven 
själf  komiska  operor,  hvilka  dock  hade 
mindre  framgång. 

Soliman  eller  De  tre  sul- 
taninnorna,  Soliman  II,  ou  Les 
trois  sultannes,  kom.  3  a.,  musik  af  J. 
M.  Kraus,  text  af  C.  S.  Favart,  sv.  öf- 
vers.  af  J.  G.  Oxenstjerna;  k.  t.  Sthlm 
fg.  22.  9.  1789;  dansk  öfvers.  af  Jfr.  Biehl 
(Soliman  den  anden);  k.  t.  Kphn  fg.  8. 
10.    1770. 

Solist,  den  som  utför  ett  soloparti. 

Sollecitato  (it.),  ihärdigt. 

Sollecito   (it.),  oroligt,  ängsligt. 

Solmisation,  en  benämning  på  toner- 
na i  en  skala;  utbildadt  under  medelti- 
den; skalan  är  närmast  hexackordets 
sex  (c— a)  med  utelämnande  af  7:de  to- 
nen h  (b);  tonbenämningen  är:  ut  re 
mi  fa  sol  la  och  föres  tillbaka  till  en 
hymn:  ut  queant  laxis  |  resonare  fibris  | 
tnira,  gestorum  f  /ainuli  tuorum  |  solve 
polluti  I  Zabii  reatum  |  sancte  iohannes; 
melodien  till  denna  strof  begynte  en  ton 
högre  för  hvarje  versrad.  Guido  af  Arez- 
zo  (s.  d.)  ansågs  som  systemets  skapare 
och  efter  honom  benämndes  det  det  a  r  e- 
tinska;  stafvelserna  kallades  de  g  u  i- 
d  önska;  öf  versteg  melodien  dessa  sex 
toner  ändrades  tonernas  namn  i  öfver- 
ensstämmelse  med  deras  ställning  i  det 
nya  hexackordet,  hvarvid  öfvergångsto- 
nen  fick  dubbelt  namn  (ibland  tredub- 
belt);  denna  förändring  (mutation)  var 
systemets  främsta  svaghet.  Man  tillfo- 
gade därför  (vid  1500-talets  slut)  ett  nytt 
namn  på  7:de  tonen:  si  (efter  sista  vers- 
radens begynnelsebokstäver:  sancte  io- 
hannes).     Under    1600-talet     gjorde    man 


talrika  försök  att  ersätta  stafvelserna 
med  andra;  härur  uppstodo  nya  system: 
"B  o  c  e  d  i  s  a  t  i  o  n"  (belgiskt  system  fr. 
tiden  omkr.  1600) ;  "B  e  b  i  s  a  t  i  o  n"  (D. 
Hitzler  1628);  "D  a  m  e  n  i  s  a  t  i  o  n"  (K. 
H.  Graun)  m.  fl.  S.  försvann  så  små- 
ningom under  1700-talet  och  namnen 
kvarstodo  endast  som  tonbeteckning  (ro- 
manska länder);  ut  utbyttes  därvid  mot 
do.  —  Litt.:  G.  Lange,  Zur  Geschichte 
der  Solmisation,  Smlb.  I,  535;  Chr.  Em. 
Ruelle,  La  solmisation  chez  les  anciens 
grecs,    Smlb.    IX,   512. 

Solo  (it.),  ett  tonstycke  el.  en  del  af 
ett  sådant,  i  hvilket  endast  en  stämma 
el.  instrument  låter  höra  sig  ensam  el. 
som  dominerande  hufvudstämma;  mot- 
sats till  t  u  t  t  i. 

Som  dig,  Gud,  täckes,  psalm  253; 
Haeffner  hänvisar  till  mel.  140. 

Somma  (it.),  fullt,  allt.  —  Con  s.  bra- 
vur a,  med  full  bravur.  —  C  o  n  s.  f  o  r- 
z  a,  med  all  styrka. 

Sommelius,  Georgina  Bottero-, 
f.  1857  i  Styrnäs,  Ångermani.,  t  17.  3. 
1892  i  Florens;  operasångerska;  elev  af 
konserv,  i  Sthlm  1874;  elev  af  Jeannette 
Jakobsson,  fru  Stenhammar;  debuterade 
å  k.  t.  21.  4.  1879  som  Margareta  i 
"Faust",  sjöng  sedan  där  intill  somma- 
ren 1881,  då  hon  (tills.  m.  Ingeborg  Aas) 
for  till  Paris  för  att  fullkomna  sig  un- 
der fru  Marchesi;  for  dec.  1882  till  Ita- 
lien, där  hon  först  lät  höra  sig  på  en 
konsert  i  Florens,  sedan  i  Spezia,  Pisa 
och  Padua;  ingick  1884  äktenskap  med 
sångaren  Osvaldo  Bottero;  sjöng 
sedan  i  "Trubaduren"  i  Siena  s.  å.;  båda 
engagerades  å  Korfu;  återvände  1885  till 
Italien,  där  S.  sjöng  i  Genua,  Florens, 
Pistoja,  Siena,  Livorno;  hösten  1887  å 
Malta  och  1888  i  Neapel;  1889  i  Buenos 
Ayres;  1890  i  Milano;  sommaren  1890 
gästade  båda  Skandinavien.  Bland  hen- 
nes roller  märkas:  Rosina  i  "Barbera- 
ren",  Anmaris  i  "Aida",  Carmen,  Mig- 
non,  Sappho,  Margareta.  —  Biogr.  i  Sv. 
Musikt.  1892  s.  49  f. 

1.  Sommer,  H  a  n  s,  f.  20.  7. 1837  i  Braun- 
schweig;  professor  i  fysik  i  Göttingen; 
direktör  vid  tekn.  högskolan  i  Braun- 
schweig;  afgick  från  sistnämnda  befatt- 
ning 1884;  1888—98  bosatt  i  Weimar,  se- 
dan i  Braunschweig;  komponerade  ope- 
ror, af  hvilka  flera  vunno  allmänt  er- 
kännande ("Loreley",  1891;  "Saint  Foix", 


Son — Sonat 


909 


Miinchen  1894;  "Der  Meermann",  Wei- 
mar  1896;  "Riibezahl",  1904  m.  fl.);  vann 
dock  sin  största  berömmelse  som  lieder- 
kompositör  (upptagna  på  Eugen  Guras 
program). 

2.  Kurt,  S.,  f.  3.  3.  1868  i  Altengot- 
tern  vid  Miihlhausen;  operasångare;  elev 
af  Eichberg  i  Dresden  och  Stolzenberg  i 
Köln;  debuterade  i  sistnämnda  stad 
som  Tamino  i  "Trollflöjten"  31.  8.  1890; 
deltog  i  Hans  Richters  stora  turné  med 
Wagneroperor  i  Göteborg  1898  och  sjöng 
där  bl.  a.  W.  v.  Stoltzing  och  Erik;  1890 
—92  anställd  i  Köln,  1892—93  i  Königs- 
berg,  sedan  vid  hof operan  i  Berlin;  har 
gifvit  talrika  gästspel,  däribland  1901  i 
Sthlm;  bland  hans  roller  märkas:  Raoul, 
Arnold,  Manrico,  hertigen  i  "Rigoletto", 
Alfredo,  Almaviva  i  "Barberaren",  Ma- 
saniello,  Lohengrin,  David,  Loge,  Lyonel, 
Faust,  Don  José,  Canio,  Turiddo  m.  m.; 
har  äfven  medverkat  i  oratorier  af  Han- 
del och  Bach.  —  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt. 
1901  s.  33. 

Son  (fr.),  ton,  klang. 

Sonabile   (it.),  klangbart. 

Sonare,  suonare  (it.),  klinga,  ljuda, 
spela. 

Sonat  (it.  sonata,  suonata,  af  lat.  so- 
nare, ljuda,  klinga);  namnet  användes 
i  början  af  1600-talet  för  att  beteckna 
ett  instrumentalstycke  i  motsats  till  ett 
vokalstycke  (cantata);  jämte  s.  förekom- 
ma äfven  beteckningarna  canzon,  sin- 
foni  och  toccata.  Någon  nämnvärd  skill- 
nad mellan  s.  och  dessa  tre  förefin- 
nes knappast.  Canzon  brukas  ofta  tills, 
med  s.  (canzone  da  sonar,  canzon  so- 
nata), och  instrumentalstycken  utgåf- 
vos  under  titeln  "Canzoni  et  sonate", 
utan  att  man  kan  iakttaga  någon  stil- 
skillnad. Gent  emot  beteckningen  sin- 
foni  betecknar  s.  mera  det  polyfont 
hållna,  fugaartade  stycket,  sinfonien  det 
homofona.  Toccatan  blef  snart  uteslu- 
tande en  beteckning  för  klaver-  el.  or- 
gelstycket, och  namnet  s.  förekommer 
därför  i  början  endast  sällan  till  kom- 
positioner skrifna  till  detta  instrument; 
så  mycket  talrikare  träffas  det  vid  styc- 
ken för  stråk-  el.  blåsinstrument.  För 
att  beteckna  ett  inledande  orkester-  el. 
instrumentalstycke  före  en  vokalsats  (t. 
ex.  i  operan)  brukas  namnet  s.  tämligen 
ofta;  likaså  träffas  det  i  st.  f.  "prelu- 
dium"  före   en   danssuite.    Under   andra 


hälften  af  1600-talet  betecknades  med  s. 
mestadels  ett  stycke  för  ett  el.  två  vio- 
liner (m.  continuo:  "triosonat");  styc- 
ket var  vanligen  af  virtuos  natur  (Co- 
relli,  Geminiani,  Locatelli  m.  fl.).  För 
att  skilja  den  mera  konstmässiga,  all- 
varliga s.  från  den  enklare,  friare  suit- 
sonaten  kallade  man  den  förra  "sona- 
ta da  chiesa",  den  senare  "sonata  da  ca- 
mera".  I  båda  förekomma  flera  satser, 
i  den  förra  bildar  dock  i  allmänhet  en 
fugerad  sats  hufvudstycket,  i  den  se- 
nare är  ej  sällan  allemanden  den  mest 
konstnärligt  utarbetade.  S.  da  camera- 
formen  blef  under  förra  delen  af  1700- 
talet  allt  mindre  populär  och  dansstyc- 
kena allt  färre.  Ännu  intill  1750  före- 
komma dock  blandningsformer  mellan 
sonat  och  suite.  Så  använder  t.  ex.  Han- 
del i  sina  "suiter"  bl.  a.  följande  styc- 
ken:  I.  ouverture  —  andante  —  allegro 

—  sarabande  —  passacaille;    II.    presto 

—  fuga  —  allemande  —  courante  — 
air  et  doubles  —  presto;  Martini  1742 
("Sonate  d'intavolatura"):  sonata  —  alle- 
gro —  adagio  —  giga  —  aria  eller  so- 
nata —  allegro  moderato  —  gavotte  — 
corrente.  Hos  Martini  står  således  ännu 
namnet  s.  såsom  beteckning  för  inled- 
ningsstycket (=suitens  preludium);  å 
bokens  titel  "Sonate  d'intavolatura"  be- 
tecknar däremot  s.  hela  satsen  (=  sui- 
ten).  En  sådan  dubbelbenämning  är 
mycket  vanlig  vid  denna  tid.  En  svensk 
instrumentalbok  (Upps.  bibi.  I.  M.  hdskr. 
11  a.)  från  1740-talet  är  ej  minst  intres- 
sant för  menuettens  inträde  i  s.  Här 
träffa  vi  följande  former:  I.  prélude  — 
polonese  —  menuett  —  lento;  II.  prélude 

—  andante,  allegro,  andante  —  aria  —  2 
menuetter  —  allegro;  III.  sonata  —  2  me- 
nuetter —  andante  —  allegro;  IV.  so- 
nata (allegro)  —  menuett  —  giga.  Här 
står  således  s.  som  beteckning  för  in- 
ledningsstycket omväxlande  med  prelu- 
diet. Formen  III  står  mycket  nära  den 
typiska  4-satsiga  s.  från  århundradets 
slut:  allegro  —  andante  —  menuett  — 
allegro.  Som  synes  var  s.  ännu  vid  år- 
hundradets midt  närmast  en  beteckning 
för  första  satsen,  och  följaktligen  drog 
denna  sats  hufvudintresset  till  sig.  Ge- 
nom Mannheimerskolans  mästare  (Joh. 
Stamitz,  Fr.  X.  Richter)  jämte  andra 
dem  närstående  kompositörer  (Schobert, 
Boccherini)  samt  Ph.  Em.  Bach,  Haydn, 


910 


Sonatin— Sontag 


Clementi  och  Mozart  m.  fl.  blef  denna 
första  s.-sats  utbildad  i  den  af  oss  kän- 
da riktningen  med  hufvudtema  —  sång- 
tema —  repetition  —  genomföring.  Mer 
än  en  normaltyp  blef  dock  denna  aldrig 
under  1700-talet;  jämte  den  funnos  ännu 
hos  Mozart  och  Clementi  andra  gestalt- 
ningar. Beethoven  följde  i  sina  första 
sonater  den  allmänna  typen  men  eman- 
ciperade  sig  snart  från  den.  Romantiska 
skolans  mästare  (Weber,  Mendelssohn, 
Schumann)  förhöllo  sig  äfven  tämligen 
själfständiga  inför  den  häfdvunna  ty- 
pen. Såsom  allmän  form  för  symfonien, 
stråkkvartetten  (ensemblestycket  för 
flera  instrument)  blef  s.  bevarad  till 
våra  dagar.  —  Litt.:  S.  Bagge,  Die  ge- 
schichtl.  Entwickelung  der  Sonate,  1880; 
O.  Klauwell,  Geschichte  der  Sonate,  1899; 
J.  S.  Shedlock,  The  pianoforte-sonata, 
1897;  om  suitens  och  s:s  öfvergångsfor- 
mer  se  T.  Norlind,  Zur  Geschichte  der 
Suite  s.  199  ff. 

Sonatin,  mindre  sonat  i  färre  antal 
satser  och  enklare  struktur,  vanligen 
utan  nämnvärd  genomföringsdel  i  första 
satsen;  ofta  öfningsstycke  (t.  ex.  Kuh- 
laus  sonatiner  m.   fl.). 

Song  (eng.),  sång,  visa. 

Songe  de  Tartini  (fr.),  Tartinis  dröm. 
Se  Tartini. 

Sonneck,  Oskar  George  Theodore,  f. 
6.  10.  1873  i  Jersey  City;  1893—97  i  Hei- 
delberg och  Munchen  för  musikhistori- 
ska studier  med  Sandberger,  Stumpf  m. 
fl.;  1899  studier  i  Italien;  sedan  1902  le- 
dare för  musikafd.  i  Kongressbibi.  Wash- 
ington; en  bredt  anlagd,  mycket  för- 
tjänstfullt redigerad  katalog  öfver  bib- 
liotekets musikskatter  utgifves  af  ho- 
nom; skref  äfven  Early  american  ope- 
ras (Slmb.  d.  IMG.  1904  f.);  Francis  Hop- 
kinson  and  James  Lyon,  1905;  Biblio- 
graphy  of  early  secular  american  music, 
1905;  Early  concertlife  in  America;  1907 
m.   fl. 

Sonnerie   (fr.),   trumpetfanfar. 

Sonnleithner,  Leopold  von,  f.  15.  11. 
1727  i  Wien,  f  där  4.  3.  1873;  dr.  jur.; 
Schuberts  vän  och  hjälpare;  genom  hans 
målmedvetna  arbete  blef  Schuberts  för- 
sta komposition  tryckt:  "Erlkönig";  äf- 
ven i  öfrigt  verkade  han  för  bekantgö- 
randet af  Sclr.s  kompositioner. 

Sonometer,  tonmätare;  en  fransk  be- 
nämning för  monokord. 


Sonore  (fr.),  s  o  n  o  r  o  (it.),  välljudan- 
de,  klangfullt. 

Sons   harmoniques    (fr.),  flageolettoner. 

Sontag,  Henriette  Gertrude  Wal- 
purgis,  f.  3. 1. 1806  i  Koblenz,  1 17.  6. 1854  i 
Mexiko;  sångerska;  uppträdde  redan  vid 
sex  års  ålder  å  teatern  i  Darmstadt  som 
Salome  i  "Donauweibchen";  1815  flyttade 
modern  till  Prag.  H.  S.  blef  där  elev  af 
konserv,  och  hade  till  sånglärare  Bayer 
och  fru  Czegka;  uppträdde  å  teatern  som 
prinsessan  i  "Johan  af  Paris";  utbildade 
sig  kort  därefter  vidare  i  Wien,  där  hon 
sjöng  å  teatern  i  såväl  italienska  som 
tyska  operor;  1823  skref  Weber  titelrol- 
len i  Euryanthe  för  henne;  operans  pre- 
miär i  Wien  25.  10.  s.  å.  blef  en  glänsan- 
de succés  för  den  17-åriga  sångerskan; 
sjöng  1824  i  Leipzig  med  stor  framgång 
och  anställdes  hösten  s.  å.  i  Berlin;  1826 
i  Paris,  där  hon  vann  lycka  som  Rosine 
i  "Barberaren";  sjöng  i  den  franska  huf- 
vndstaden  äfven  i  "Sjöfröken"  och  "Ita- 
lienskan i  Algier";  återvände  i  juli  s.  å. 
med  välgrundadt  rykte;  1828  åter  Paris, 
där  hon  sjöng  Donna  Anna  och  Semira- 
mis;  s.  å.  lät  hon  äfven  höra  sig  i  Lon- 
don som  Rosina;  ingick  i  London  äkten- 
skap med  grefve  Rossi  och  måste  där- 
med afstå  från  att  uppträda  å  teater; 
hennes  verksamhet  begränsades  till  kon- 
ser  le&traden  och  oratoriet;  i  Berlin  blef 
hennes  hem  medelpunkten  för  stadens 
konstvänner;  bodde  1837—48  i  Peters- 
burg, enär  mannen  var  envoyé  där;  oro- 
ligheterna 1847—48  kostade  grefven  hans 
förmögenhet  och  H.  S.  beslöt  då  ånyo 
beträda  scenen;  mottog  1849  engagement 
i  London  och  sjöng  där  med  stor  fram- 
gång (Linda,  Amina,  Desdemona,  Su- 
sanna), ehuru  hon  hade  att  mäta  sig 
med  själfva  Jenny  Lind;  sjöng  1849  och 
följ.  åren  omväxlande  i  Paris  och  Lon- 
don med  stor  framgång  (Elvira  i  "Puri- 
tanerna", Norina  i  "Don  Pasquale",  Mi- 
randa  i  "La  Tempesta",  Zerlina  m.  fl.); 
uppträdde  1851  i  Tyskland  fortfarande 
med  lycka;  erbjöds  1852  att  sjunga  i 
Amerika  och  mottogs  äfven  där  med  ly- 
sande ovationer  (sjöng  i  "Lucrezia  Bor- 
gia"  och  "Reg:s  dotter");  hennes  röst 
började  vid  denna  tid  att  afmattas  och 
1854  sjöng  hon  för  sista  gången  (Lucre- 
zia) i  Mexiko;  drabbades  kort  därefter 
af  koleran,  som  inom  några  få  dagar 
ändade  hennes  lif.    H.   S:s  röst  beskrif- 


Sophie  eller  Den  dygdiga  landtflickan — Soupir 


911 


ves  som  en  utomordentligt  mild  och  böj- 
lig- sopran  (sträckte  sig  till  e3);  intona- 
tionen  var  ovanligt  ren  och  röstens  skol- 
ning den  allra  bästa.  Liksom  Jenny 
Lind  saknade  hon  den  breda  och  starka 
dramatiska  rösten  och  passade  därför 
bättre  till  Rossini,  Bellini  och  Donizetti 
än  till  Gluck  och  Spontini.  Under  sin 
yngre  period  lade  hon  föga  vikt  vid  det 
sceniska;  på  äldre  dagar  ägnade  hon 
själfva  uppträdandet  större  omvårdnad 
och  lyckades  därmed  ofta  dölja  små  bri- 
ster i  röstens  friskhet.  —  Litt.:  Gund- 
ling,  H.  S.  (roman),  1861;  Th.  Gautier, 
L'ambassadrice,  1850;  H.  Stiimcke,  H.  S., 
1909;  Rellstab,  Henriette,  1826;  s.  förf., 
Aus  meinem  Leben,  1861. 

Sophie  eller  Den  dygdiga 
landtflickan,  Cecchina,  ovvero  la 
Buona  figliuola,  op.  buffa  3  a.,  musik  af 
N.  Piccini,  text  af  Goldini,  pr.  Rom  1760 
(Paris  1778);  sv.  öfversättning  af  C.  En- 
vallsson;  Munkbrot.  Sthlm  fg.  10.  9.  1788, 

Sopra  (it.),  ofvan.  —  C  o  m  e  s.,  som 
ofvan,  som   förut. 

Sopran,  s  o  p  r  a  n  o  (it.),  d  e  s  s  u  s  (fr.), 
sopran-  eller  diskantstämma,  högsta 
kvinnliga  stämman  el.  gossrösten.  Den 
höga  s.-stämman  har  tonomfånget  c1 — 
c3;  den  djupa  s.  (mezzocopran,  bas-des- 
sus  [fr.],  äfven  benämnd  hög  alt)  a — e2 
(el.  f2). 

Sopranklav,  c-klav  på  notplanens  för- 
sta linje. 

Sorda,  s  o  r  d  o  (it.),  dämpadt.  —  V  i  o- 
lino  sordo,  med  sordin. 

Sordin,  sordin  a,  sordino  (it.), 
dämpare;  verktyg  att  mildra  tonstyrkan 
hos  instrument;  stråkinstrument  använ- 
da en  liten  apparat  af  trä  el.  metall; 
valdhorn  och  trumpet  en,  vanligen  med 
tyg  öfverdragen,  till  klockstycket  pas- 
sande pappkula,  försedd  med  ett  öppet 
rör  af  läder,  hvars  öppning  genom  en 
tråd  kan  tillslutas;  pianoinstrument  be- 
gagna en  särskild  pedal:  pianopedalen 
(se  pedal). 

Soriåno-Fuértes,  M  a  r  i  a  n  o,  f.  1817  i 
Murcia,  f  26.  3.  1880  i  Madrid;  grundade 
1841  den  första  spanska  musiktidningen: 
"Iberia  musical  y  litteraria",  hvilken 
dock  snart  upphörde;  skref  flera  Zar- 
zuelas;  1843  lärare  vid  konserv,  i  Mad- 
rid; 1844  direktör  vid  musikaliska  lyceet 
i  Cordova,  sedan  direktör  för  konserv,  i 
Sevilla  och  Cadiz;   därefter  operakapell- 


mästare i  Sevilla  och  slutligen  i  Cadiz; 
1852  operakapellmästare  i  Barcelona;  ut- 
gaf:  Musica  arabe-espafiola,  1853;  Histo- 
ria de  la  musica  espahola  desde  la  ve- 
nida de  los  Fenicios  hasta  el  aho  de 
1850,  1855—59  (4  bd)  m.  fl.  skrifter. 

Sortita  (it.),  utgång;  en  inträdesaria 
anlagd  på  effekt.  Inom  operan  under 
senare  hälften  af  1600-talet  förekom 
arian  oftast  vid  slutet  af  en  scen,  för  att 
handlingen  ej  skulle  hämmas  genom  ett 
stycke,  som  lockade  uppmärksamheten 
till  sig  på  dramats  bekostnad;  arian 
blef  således  tecknet  på,  att  scenen  var 
slut    och    erhöll    därför   beteckningen    s. 

Sospirando    (it.),    suckande. 

Sospiro   (it.),  en  half  taktpaus. 

Sost.    =    sostenuto. 

Sostenuto  (it.),  uthållet;  hvarje  ton 
skall  uthållas  till  sitt  fulla  tidsvärde. 
—  Andante  sostenuto,  ett  ej  för 
snabbt  andante. 

Sotto  (it),  under;  vid  växling  af  hän- 
der under  pianospel  betecknar  s.  den 
hand,  som  skall  spela  under  den  andra. 
Motsats    till    sopra,    öfver. 

Sotto  voce  (it.),  med  halfhög  röst  med 
svag,  dämpad  tonstyrka. 

Soubies,  Albert,  f.  10.  5.  1846  i  Paris; 
först  advokat,  men  öfvergick  sedan  till 
musiken;  elev  af  konserv.;  sin  skrift- 
ställarverksamhet  började  han  med  ut- 
gifvandet  af  en  teateralmanack:  Alnia- 
nach  des  spectacles  de  Paris,  hvilken 
kom  ut  under  5  års  tid;  utgaf  sedan  en 
del  musikhistoriska  arbeten  om  skilda 
länders  musiklif:  Histoire  de  la  niusi- 
que  en  Espagne  (1898),  Russie  (1897), 
Portugal  (1898),  Bohéme  (1898),  La  mu- 
sique  allemande  (1896),  Sussie  (1899), 
Belgique  (1901),  Kollande  (1901),  États 
scandinaves  (Danemark  et  Suéde  1901, 
Norvége  1903),  Hes  britanniques  (1904 — 
06);  intet  af  dessa  arbeten  visar  någon 
djupare  förståelse  för  de  enskilda  länder- 
nas musik;  på  allvarligare  studier  hvi- 
la:  Histoire  de  1'Opera  comique  1840—87, 
Historie  du  Theatre  lyrique  de  1851  å 
1870  (1899).  S:s  stil  är  mera  den  musika- 
liske kåsörens  än  musikhistorikerns. 

Soubrette  (fr.),  intrigerande,  fyndig 
kammarjungfruroll    i    en    opera. 

Soupir  (fr.),  en  half  taktpaus.  — 
Dem  i-s.,  en  fjärdedels  taktpaus.  —  S. 
de   d  o  u  b  1  e   c  r  o  c  h  e,  en   sextondedels 


912 


Sourdine — Sperontes 


taktpaus.  —  S.  de  triple  croche, 
en  trettiotvåendels  taktpaus. 

Sourdine  (fr.),  sordin  (s.  d.  o.). 

Sousa,  John  Philip,  f.  6.  11.  1856 
i  Washington;  1880 — 92  musikniästare 
vid  Förenta  Staternas  marinkår;  sedan 
ledare  för  en  militärorkester,  med  hvil- 
ken  han  företagit  konsertresor;  skref 
populära  danser  för  militärmusik  och 
blef   äfven    känd   genom   flera   operetter. 

Sowinski,  Albert,  f.  1803  i  Ladyzyn 
i  Ukraine,  t  5.  3.  1880  i  Paris;  elev  af 
Czerny  och  Seyfried  m.  fl.;  efter  resor 
i  Italien  bosatte  han  sig  i  Paris,  1830; 
blef  en  ansedd  pianolärare  där;  skref 
flera  orkesterverk,  kammarmusik,  sån- 
ger och  pianostycken  samt  ett  polskt- 
slaviskt    musiklexikon,    1857. 

Spangenberg,  Heinrich,  f.  24.  5. 
1861  i  Darmstadt;  studerade  i  Moskva 
under  Nik.  Kubinstein  och  i  Wien  under 
Leschetitzky  och  Grädener;  1884  musik- 
direktör vid  Mainz  stadsteater  och  lä- 
rare vid  konserv,  där;  1886  lärare  vid 
Freudenbergska  konserv,  i  Wiesbaden; 
1888  lärareföreningens  dirigent;  grun- 
dade ett  eget  konserv.;  1906  kgl.  musik- 
direktör; skref  ett  stort  antal  manskö- 
rer, folksångsbearbetningar,  orkester- 
verk, en  suite  för  violin  och  piano,  pia- 
nostycken  och  en   del   operor. 

Spanske  studenter,  op.  2  a., 
musik  af  P.  E.  Lange-Muller,  text  af 
W.  Faber,  pr.  k.  t.  Kphn  21.  10.  1883; 
k.  t.  Sthlm  1884. 

Sparkjaer,  Peder,  f.  6.  9.  1695  i  Kö- 
penhamn, f  där  31.  12.  1761;  1724  hof- 
violon;  1731 — 41  tillika  hoforganist;  sena- 
re organist  vid  Trinitatiskyrkan;  skref 
musiken  till  flera  tillfällighetsstycken 
och  var  äfven  textförfattare  för  flera 
festkantater  vid  det  danska  hofvet. 

Sparrman,  Gertrud  Siri  Louise,  f. 
7.  11.  1870  i  Umeå;  operasångerska;  elev 
af  Fr.  Arlberg  och  Delle  Sedie;  enga- 
gerad vid  k.  t.  Sthlm  1894—96,  där  hon 
bl.  a.  sjöng:  Julia,  Margaretha,  Sylvia, 
Greta  i  "Hans  o.  Greta",  Maria  i  "Hex- 
fällan".  —  Litt.:   Sv.  Musikt.  1895  s.  130. 

Sparta,  sparte   (it.),  se   S  p  a  r  t  i  t  a. 

Spartieren  (t.),  tysk  benämning  för 
partitursättning  af  kompositioner  för 
flera  stämmor,  hvilka  blott  föreligga  i 
enskilda   stämhäften. 

Spartire  (it.),  sätta  i  partitur. 

Spartito    (it.),   partitur. 


Spassapensiero     (it.),     munharmonika. 

Spatium  (lat.),  mellanrum;  rummet 
mellan   linjerna   i   ett   notsystem. 

Speldosa,  dosa,  inredd  med  ett  spel- 
verk, som  kan  uppdragas,  och  låter  då 
höra  vissa  musikstycken.  Tonen  upp- 
kommer från  metalltungor  satta  i  vi- 
bration genom  knäppning  medelst  fina 
stift,  anbringade  på  en  rörlig  cylinder 
(vals)  i  en  viss  ordning  allt  efter  det 
tonstycke,    som    skall   spelas. 

Spelmanstäflan,  en  täflan  om  pris  mel- 
lan folkliga  spelmän;  den  första  af  det- 
ta slag  i  Sverige  ägde  rum  1.  9.  1906 
vid  Gesundaberget,  Dalarne;  initiativ- 
tagarna till  denna  utgjordes  af  artisten 
A.  Zorn,  Mora,  och  stadsnotarien  Nils 
Andersson,  Lund;  32  spelmän  deltogo  i 
denna  täflan.  Året  därpå  upptogs  en 
liknande  för  Skåne  af  Nils  Andersson 
vid  utställningen  i  Lund  24.  8.  1907.  1909 
afhölls  en  tredje  för  Uppland  i  Uppsala 
och  1910  en  för  hela  Sverige  i  Stock- 
holm; en  allmän  skånsk  ägde  rum  i 
Malmö  17.  6.  1914  i  samband  med  landt- 
bruksutställningen  där.  I  öfrigt  ha  en 
mängd  enskilda  sådana  anordnats  å 
skilda    orter    i    landet. 

Spelur,  ett  ur  med  spelverk  oftast  af 
orgelpipor  eller  klockor;  afspelar  vid 
fulla  timmar  ett  musikstycke. 

Spennert,  Jenny,  f.  9.  1.  1883  i  Hel- 
singfors; operasångerska;  utbildad  i 
Berlin  och  Paris;  har  sjungit  å  St.  op. 
i  Paris,  höft.  i  Berlin,  operan  i  Monte 
Carlo,  k.  t.  Sthlm  (1912:  Thais);  konser- 
terat  i  Frankrike,  Tyskland,  Skandina- 
vien. —  Litt.:  Sv.  Musikt.  31.  12.  1912; 
Idun    22.    12.    1912. 

Sperati,  P  a  o  1  o,  f.  26.  3.  1821  i  Turin, 
t  20.  5.  1884  i  Kristiania;  ork.-anförare 
för  den  italienska  teatertrupp,  som  1848 
— 49  gästade  Stockholm;  dirigerade  it. 
operan  i  Kphn  1849—50,  sedan  till  1864 
kapellmästare  vid  teatern  i  Kristiania; 
dirigerade  sedan  i  den  norska  hufvud- 
staden  Folkteaterns  och  Tivolis  orkes- 
ter; komponerade  musik  för  scenen, 
marscher,  danser;  arrangerade  äfven 
för   militärmusik. 

Sperontes,  pseudonym  sannolikt  för 
Johann  Sigismund  Scholze,  f. 
1705  i  Lobendau  vid  Liegnitz,  t  12.  2.  1750 
i  Leipzig;  1736 — 45  utkom  en  sångsam- 
ling "Singende  Muse  an  der  Pleisse" 
under  S:s  namn;   samlingen  vann  ovan- 


Spetsflöjt— Spitta  913 

Hg    popularitet    och    gaf    upphofvet    till  tor;  elev  af  Fr.  Schneider  i  Dessau;  slog 

flera    andra    liknande.     Se    Ph.    Spitta    i  sig  1841  ned  i  Dresden  som  musiklärare. 

Viertelj.   f.   MW   I.  —  Ny   uppl.   i   Denk.  S.     har    offentliggjort     öfver     300    verk, 

d.   Tonk.   bd  35  f.  mest  salongsstycken,  hvilka  vunnit  stor 

Spetsflöjt,  i  orgeln  en  8'  och  4'  öppen  spridning;  komponerade  därjämte  2 
tennstämma,  hvars  pipor  afsmalna  symfonier,  en  pianokonsert,  en  stråk- 
uppåt, kvartett,    en   pianokvartett,    sonatiner    f. 

Spetsharpa,  en  liten  trekantig  harpart  piano  m.  m. 

att   ställa   på   ett   bord.  Spinelli,    N  i  c  c  o  1  a,    f.    1865    i    Turin; 

Spett,     Göran,    t    i    Munktorp    1655;  elev    af    konserv,    i     Neapel;     blef    sär- 

orgelbyggare;    byggde    orglar    i    Falun,  skildt     känd     genom     operan     "Labilia" 

Örebro,  Säter  m.  fl.  ställen.  (Kom  1890);  komponerade  sedan  "A  bas- 

Spianato      (it.),      utjämnadt;      enkelt;  so   porto"    (Köln   1894,   Rom   1895,   Berlin 

okonstladt.     —     A  n  d  a  n  t  e    s.,    ett    an-  1897)  m.  fl.  operor. 

dante   utan   förkonstling.  Spinett,  se  Piano. 

Spiccato   (it.),  lösgjordt,  isoleradt,  tyd-  Spirito   (it.),  ande,  själ. 

ligt;    tonernas    noga    särskiljande     från  Spiritoso   (it.),  eldigt,  själfullt, 

hvarandra    vid    utförandet.  Spitta,    August    P  h  i  1  i  p  p,    f.    27.    12. 

Spielmann,    Julius,    f.    1868    i    Prag;  1841   i   Wechold,   Hannover,   f   13.   4.   1894 

operasångare   (tenor);   sjöng  1890   i   Ber-  i   Berlin;   studerade   filologi   vid   univ.   i 

lin   och   var  1896—99   anställd   vid   Thea-  Göttingen;    lärare    i    Reval,    Sondershau- 

ter    an    der    Wien;    har    hufvudsakligen  sen,    Leipzig;    var    å    sistnämnda     plats 

tillhört    operettgebietet;    flera    års    gäst-  medgrundare  af  Bachför.  1874;  blef  året 

uppträdanden      flerstädes      i      Tyskland;  därpå     professor     i     musikhistoria     vid 

1908     anställd     vid     Nya     operetteatern,  univ.  i  Berlin;  sedan  äfven  direktör  för 

Berlin.  mus.  högskolan.    S.  blef  skaparen  af  den 

Spies,  H  e  r  m  i  n  e,  f .  25.  2.  1857  i  Löh-  moderna     tyska     musikforskningen     och 

neberger   Hiitte    vid    Weilburg,    t    26.    2.  verkade    dels    genom    sina    skrifter    dels 

1893  i  Wiesbaden;   konsertsångerska  (alt);  genom    sina    föreläsningar    för    förståel- 

besökte    konserv,    i    Wiesbaden;    elev    af  sen  af  musik  vetenskapen.    Hans  beröm- 

Sieber     och     Stockhausen;     konserterade  daste     skrift    är    biograflen    öfver    J.    S. 

1882   med   stor   framgång   och   vann   sär-  Bach  (1873—80,  2  bd);  grundade  1885  tills. 

6kild    berömmelse    genom    Brahms'    sån-  m.     G.     Adler     och     Chrysander     "Vier- 

ger;    gifte    sig    1892    med    jur.    dr.    Fr.  teljahrsschrift  f.   MW.",  en   publikation, 

Hardtmuth    i    Wiesbaden.     Litt.:    Marie  som  slutade  att  utkomma  med  hans  död 

Spies,  H.  S.,  1894  (3:dje  uppl.  1905).  1894.    Denna  tidskrift  blef   främsta  mu- 

Spikharmonika,  spikharpa,  t.  sikhistoriska  facktidskriften  och  vann 
Stahlspiel,  ett  instrument  bestående  af  sin  fortsättning  1899  genom  Sammelbän- 
små  stålpinnar  fästa  i  en  resonansbot-  de  der  IMG.,  i  samma  anda  redigerad  af 
ten;  tonen  frambringas  med  en  stråke,  Sp:s  lärjungar  i  den  tyska  rikshufvud- 
som  vidrör  pinnen  ungefär  på  midten.  staden.  S.  skref  själf  flera  värdefulla 
Stålpinnarna  äro  olika  långa  och  an-  uppsatser  för  Viertelj.  och  upptog  äfven 
gifva  därigenom  olika  toner.  De  äro  de  bästa  af  lärjungarnas  arbeten  i  tid- 
vanligen  stämda  i  den  diatoniska  ska-  skriften.  S.  skref  därjämte  i  Monats- 
lan.  Pinnarna  äro  ordnade  i  en  half-  hefte  f.  MG.,  Allg.  deutsche  Biogr.  m.  fl.; 
el.  helkrets.  S.  förekom  som  folkinstru-  af  hans  förträffliga  kritiska  nyuppl. 
ment  på  1700-talet,  och  många  instru-  märkas  Schutz'  saml.  verk  och  Buxte- 
ment  af  detta  slag  från  1800-talets  bör-  hudes  orgelkompositioner.  En  Schiitz- 
jan  ha  i  senare  tid  samlats  hos  den  biografi  utkom  1894  af  honom  i  "Musik- 
svenska allmogen;  flera  s.  finnas  i  Mu-  geschichtliche  Aufsätze".  S.  var  verk- 
sikhistoriska  museet  och  Nordiska  mu-  sam  äfven  vid  grundandet  af  "Denkmä- 
seet,  Stockholm,  samt  Instrumentalmu-  ler  deutscher  Tonkunst"  (publ.  fr.  1892). 
seet,    Köpenhamn.  —    Af    hans    elever    kunna    nämnas:    E. 

Spindler,  Fritz,  f.  24.  11.  1817  i  Wurz-  Vogel,    M.    Seiffert,    Joh.    Wolf,    O.    Flei- 

bach  v'd  Lobenstein.  *  ?6.  12.  1905  i  Löss-  scher,   M.   Friedländer,   R.    Schwartz   och 

nitz  vid  Dresden;    pianist   och   komposi-  Ad.  Sandberger. 


914 


Spohr— Spontini 


Spohr,  Ludwig,  f.  5.  4.  1784  i  Braun- 
schweig, t  22.  10.  1889  i  Kassel;  elev  af 
Kunisch  och  Maucourt  å  violin,  Har- 
tung  i  komposition,  alla  i  födelsestaden; 
1799  kammarmusiker  hos  hertigen  af 
Braunschweig;  1802  elev  af  Franz  Eck  å 
violin;  då  Eck  ofta  var  på  konsertresor, 
fick  S.  som  lärjunge  följa  med  honom 
bl.  a.  till  Danzig,  Königsberg,  Riga  och 
Petersburg;  återvände  1803  som  färdig 
mästare  till  Braunschweig.  Begynte  1804 
sina  konsertresor,  först  i  hemlandet  se- 
dan äfven  i  utlandet;  1805  konsertmästa- 
re i  Gotha  och  ingick  där  äktenskap 
med  harpisten  Dorette  Scheidler. 
De  konserterade  sedan  ofta  tillsammans. 
1810  kallades  S.  som  dirigent  till  den 
första  stora  tyska  musikfesten  i  Fran- 
kenhausen.  S.  blef  sedan  en  af  de  mest 
anlitade  musikfestdirigenterna.  Vid  des- 
sa uppfördes  äfven  flera  af  hans  större 
verk.  1813  var  S.  en  kortare  tid  kapell- 
mästare vid  Theater  an  der  Wien.  1817 
teaterkapellmästare  i  Frankfurt  a.  M.; 
1822  hof kapellmästare  i  Kassel;  ända  in- 
till sistnämnda  år  hade  konsertresorna 
varit  hufvudsaken,  och  de  mottagna 
platserna  hade  aldrig  uppehållits  länge. 
Efter  1822  återupptogos  visserligen  vir- 
tuosresorna då  och  då,  men  de  stodo  ej 
längre  i  midtpunkten  af  hans  verksam- 
het Den  stil  han  som  virtuos  företrädt, 
den  breda,  fylliga  tonen  samt  det  rena 
och  klara  återgifvandet  af  tonverket 
utan  några  egna  tillägg  af  passager  och 
drillar,  meddelade  han  nu  i  stället  åt  an- 
dra. De  lärjungar,  som  utbildades  af  S. 
ha  beräknats  till  inemot  200,  bland  dem 
Ferd.  David,  Fredrik  Pacius  och  Wal- 
demar Tofte.  Samma  sträfvan  efter  ett 
rent  klassiskt  återgifvande  fann  man 
äfven  hos  S.  som  dirigent.  Han  var  en 
af  sin  samtids  främsta  orkesterledare 
och  kallades  att  dirigera  äfven  utanför 
Tysklands  gränser.  Som  kompositör  sat- 
tes han  af  sin  samtid  mycket  högt  och 
nämndes  ej  sällan  tillsammans  med  Mo- 
zart  och  Beethoven  bland  de  epokbil- 
dande mästare.  Särskildt  mot  slutet  af 
20-talet  rådde  formlig  S.-feber  ej  blott 
i  Tyskland  utan  äfven  i  Norden.  Efter- 
världen har  dömt  annorlunda,  och  med 
undantag  af  en  del  violinmusik  hör  man 
numera  sällan  något  verk  af  honom.  S. 
började  sin  kompositoriska  verksamhet 
som  romantiker  och  ställdes  som  sådan 


bredvid  Weber.  Med  åren  blef  han  dock 
alltmera  konservativ,  och  den  gamla 
klassiska  stilen  från  Mozarts  dagar  stod 
då  för  honom  som  idealet.  Redan  1810 
å  Frankenhausenmusikfesten  uppträdde 
han  med  en  del  orkesterverk  (ouvertu- 
ren  till  "Alruna",  en  klarinettkonsert, 
en  dubbelkonsert  för  2  violiner).  Vid  en 
andra  musikfest  året  därpå  uppfördes 
hans  första  symfoni,  vid  en  tredje  s.  å. 
oratoriet  "Das  jiingste  Gericht".  1811 
gafs  äfven  hans  första  opera  "Der  Zwei- 
kampf  mit  der  Geliebten"  (Hamburg). 
Under  Wienervistelsen  (1813  f.)  skref 
han    musiken    till    "Faust"    (Prag    1816). 

1  Wien  begynte  S.  också  bli  känd  som 
kompositör  af  kammarmusik  (första  so- 
lokvartetten, 4  kvartetter,  1  kvintett,  1 
oktett,  1  nonett).  Först  med  året  1822 
begynte  hans  stora  kompositoriska  verk- 
samhet. Af  operorna  upplefde  "Jesson- 
da"  sin  premiär  i  Kassel  1823  (Sthlm 
1826);  hans  andra  oratorium  "Die  letz- 
ten  Dinge"  uppfördes  ffg.  där  1826.  Af 
hans  9  symfonier  vann  nr  5  C-moll  stör- 
sta erkännandet  (Wien  1838).  Som  kom- 
positör af  kammarmusik  vann  han  i 
Kassel  ytterligare  erkännande.  Till  hans 
bästa  alster  höra  otvifvelaktigt  de  12 
violinkonserterna  (däribl.  VII  op.  38  E- 
moll;  VIII  op.  47  "Gesangscene";  IX  op. 
55  D-moll);  härtill  komma  3  Coneertinos, 

2  dubbelkonserter  (f.  2  violiner  m.  ork.), 
1  konsert  för  harpa,  violin  m.  ork.  och  1 
kvartettkonsert  (2  violiner,  v:a,  ve  m. 
ork.).  S.  skref  äfven  flera  kyrkliga  verk 
(psalmer,  mässa,  körer  m.  m.)  och  slut- 
ligen äfven  solosånger  med  pianoackom- 
pagnement.  —  Litt.:  Selbstbiographie, 
1860,  61;  Malibran,  1860;  W.  Neumann, 
1854;  H.  Giehne,  1860;  H.  Sehetterer,  1881 
(med  förteckn.  öfver  hans  verk);  La 
Mara,  1892. 

S.  pont.  =  sul  ponticello. 

Spontini,  G  a  s  p  a  r  o  Luigi  Pacifico,  f. 
14.  11.  1774  i  Mojolati,  Kyrkostaten,  t  14. 
1.  1851  där;  1791  elev  af  konserv,  della 
Pietä  i  Neapel  med  Sala  och  Tritto  till 
lärare;  debuterade  som  operakomposi- 
tör 1796  å  Argentinateatern  i  Rom  med 
"I  puntigli  della  donne";  blef  sedan  elev 
af  Piccini;  fr.  1800  i  Palermo,  Rom,  Ve- 
nedig och  Marseille;  kom  1803  till  Paris, 
där  han  året  därpå  uppförde  "Finta  fi- 
losof a"  å  ital.  teatern;  följ.  år  uppför- 
des  en  del   andra  verk   af  honom,  dock 


Squarcialupi — Staccato 


915 


med  allt  sämre  resultat;  mera  framgång 
hade  han  1804  å  Th.  Feydeau  med  "Mil- 
ton", hvilken  vann  parisarnas  bevågen- 
het och  snart  uppfördes  äfven  å  tyska 
scener  (Berlin,  Weimar,  Dresden  och 
Wien).  Librettoförfattaren  till  sistnämn- 
da stycke,  Étienne  Jony,  skref  då  ännu 
ett  verk  för  honom,  med  noga  aktgif- 
vande  å  Sp:s  egenart  som  kompositör: 
"La  Vestale";  kompositören,  som  under 
tiden  lärt  af  Cherubini  och  den  franska 
skolan,  skref  sin  musik  med  största  om- 
sorg och  resultatet  blef  en  glänsande 
succés  vid  premiären  15.  12.  1807.  Sp. 
blef  med  detta  enda  verk  berömd  öfver 
hela  Europa  och  hans  opera  gafs  med 
framgång  å  alla  större  scener  (Sthlm: 
Vestalen  1823;  Kphn  1844).  Hans  nästa 
opera  i  samma  stil  "Ferdinand  Cortez" 
(pr.  28.  11.  1809)  vann  likaledes  fram- 
gång (Sthlm  1838,  Kphn  1827).  Sp.  var 
vid  denna  tid  Frankrikes  mäktigaste 
musiker  och  hade  vunnit  Napoleons  sto- 
ra bevågenhet.  1810  öfvertog  han  led- 
ningen af  ital.  operan  och  uppförde  Mo- 
zarts  "Don  Juan"  på  ett  omsorgsfullt 
sätt.  Sp:s  pompösa,  patetiska  stil  passa- 
de väl  till  Frankrikes  och  dess  kejsares 
storhetsdrömmar.  Han  jämfördes  osökt 
med  Gluck,  hvars  rena  antika  stil  han 
sökte  efterfölja.  Liksom  den  tyske  mä- 
staren valde  han  sina  ämnen  med  för- 
kärlek från  antiken.  På  orkesterklan- 
gen nedlade  Sp.  stor  omsorg  och  sökte 
framför  allt  efter  stora  mäktiga  klang- 
verkningar.  Körer  af  stora  massor  an- 
vände han  med  stor  skicklighet,  och 
hans  arier  kräfde  framför  allt  drama- 
tiskt utbildade  skådespelarförmågor. 
Napoleons  fall  lät  hans  verk  hastigt 
föråldras,  och  de  nya  operor,  hvilka  un- 
der Ludvig  XVIII :s  tid  uppfördes,  fingo 
därför  ej  samma  glänsande  framgång 
("Olympie"  1819,  m.  fl.).  S.  mottog  där- 
för 1819  med  glädje  en  kallelse  till  Ber- 
lin som  hofkompositör  (anlände  dit  vå- 
ren 1820).  I  början  var  han  där  mycket 
populär,  och  flera  af  hans  gamla  operor 
instuderades  ånyo  och  vunno  lifligt  bi- 
fall. Sp.  ägde  utomordentliga  ledare- 
egenskaper och  var  en  förträfflig  diri- 
gent. Ordning  och  reda  rådde  å  teatern 
under  hans  tid.  Efter  hand  började  dock 
hans  stränga  disciplinära  åtgärder  kän- 
nas något  tryckande;  julirevolutionens 
anda   passade    ej    för   Sp:s   Napoleonska 


själfhärskarmanér;  han  blef  allt  mera 
hatad  och  tvangs  slutligen  1841  att  läm- 
na sin  plats  (Meyerbeer  hans  efterträ- 
dare); 1842  drog  han  sig  tillbaka  till 
Paris  och  slutligen  till  sin  fädernebygd. 
Sp.  var  en  personlighet  helt  och  hållet 
skuren  efter  franska  kejsardömets  mått; 
han  passade  därför  föga  i  en  tid,  då 
Rossini  och  Bellini  behärskade  operan; 
den  tyska  romantiska  operan  kunde  ej 
heller  finna  några  beröringspunkter  med 
Sp.-stilen.  För  utbildandet  af  den  stora, 
patetiska  operan  var  han  dock  af  stor 
betydelse;  såväl  Meyerbeer  som  Wagner 
stodo  ej  oberörda  af  hans  anda.  För  den 
moderna  orkestreringen  blef  han  jämte 
Le  Sueur  af  betydelse  och  Berlioz  an- 
knöt sig  i  sin  orkesterbehandling  när- 
mast till  dessa  två.  —  Litt.:  Loménie, 
Un  homme  de  rien,  1841;  Öttingen,  1843; 
Montanari,  1851;  Raoul-Rochette,  1852;  C. 
Robert,  1883;  Ph.  Spitta,  1892;  W.  Alt- 
man i  Smlb.  d.  IMG.  1903;  biogr.  i  Gro- 
ves lex.;  se  äfven  R.  Wagner,  Erinne- 
rungen  an  S. 

Squarcialupi,  Antonio,  berömd  or- 
ganist som  c.  1450  uppehöll  sig  i  Siena, 
1467  vid  hofvet  i  Florens  (organist  vid 
Santa  Maria);  t  c.  1475;  några  kompo- 
sitioner af  honom  äro  ej  bevarade.  — 
Litt.:  J.  Wolf,  Geschichte  d.  Mensural- 
notation  s.  228  ff.;  Eitner,  Quellenlexikon. 

Squire,  William  Barclay,  f.  18.  10. 
1855  i  London;  sedan  1885  bibliotekarie  i 
Brith.  museum  för  afd.  tryckt  musik; 
har  verkat  som  musikkritiker  och  mu- 
sikhistorisk  medarbetare  i  flera  biogra- 
fiska och  bibliografiska  verk;  har  kata- 
logiserat en  del  musiksamlingar  (i  Brith. 
museum,  Westminster  Abbey)  samt  äf- 
ven redigerat  flera  nyuppl.  (Purcell, 
Byrd,  Palestrina,  Fitz  William  Virg.- 
book)   o.  madrigalsamlingar  m.  m. 

S.   s.  =  senza   sordini. 

S.  t.  =  senza  tempo. 

Stabat  mäter,  långfredagssekvens,  känd 
fr.  o.  m.  1200-talet;  bibehölls  efter  tri- 
dentinska  mötet;  har  ofta  varit  föremål 
för  konstnärlig  behandling;  den  första 
mera  kända  är  af  Josquin  de  Prés;  efter 
honom  bl.  a.  af  Palestrina,  Astorga,  Per- 
golesi,  Haydn  och  Rossini,  Neukomm, 
Dvorak. 

Stacc.  =  staccato. 

Staccato  (it.),  kort,  spetsigt  föredrag, 
motsatsen  till  legato;  betecknas  med  en 


916 


Staden — Stainer 


punkt  öfver  el.  under  noten.  —  S  t  a  c- 
catissimo,   mycket   kort. 

Stackars  Jonathan,  Der  arme 
Jonathan,  operett  3  a.,  musik  af  C.  Mil- 
löcker,  text  af  H.  Wittman  o.  J.  Bauer, 
pr.  Wien  1890;  sv.  öfvers.  af  Har.  Mo- 
lander (E.  Wallmark);  Vasat.  Sthlm  2. 
10.  1890. 

Staden,  J  o  h  a  n  n,  f.  1581  i  Niirnberg, 
t  där  nov.  1634;  1604  kurfurstlig  bran- 
denburgisk  bof organist  i  Kulmbach;  or- 
ganist vid  St.  Lorenzkyrkan  och  fr.  1618 
i  St.  Sebaldus;  utgaf:  "Harmoniae  sac- 
rae"  (1616—32),  "Hausmusic"  (1623—28), 
"Neue  deutsche  Lieder  nach  Art  der 
Villanellen"  (1606—09),  "Venuskränzlein" 
(1600)  m.  fl.  Ett  rikt  urval  af  hans  mo- 
tetter,  arier  och  danser  utgaf  Eugen 
Smitz. 

Stading,  Sofia  Francisca,  f.  1763  i 
Berlin,  t  i  Dresden  8.  2.  1836;  kom  vid 
10  års  ålder  till  Sthlm,  där  hon  antogs 
som  elev  vid  operan  och  debuterade 
som  Myris  i  "Arséne";  anställd  som 
förste  aktris  o.  sångerska  vid  op.  1779 — 
1806;  LM  A  1788.  Vid  op.-husets  invig- 
ning 1782  uppbar  hon  Coras  roll;  bland 
hennes  andra  roller  märkas:  Ingenia  i 
"I.  i  Aulis",  Andromaque  i  Grétrys 
opera,  Antigone  i  "Oedipus";  1806  vid 
op:s  indragning  afsked  med  pension 
och  lämnade  då  Sverige.  "Väckte  den 
största  hänförelse  genom  det  ljufva  och 
blygsamma  behag,  den  enkelhet  och 
flärdlöshet,  som  utmärkte  hennes  sång 
och  spel"  (Dahlgren).  —  Litt.:  Fr.  Dahl- 
gren, Ant.  om  Sthlms  teatrar;  Anteckn. 
om  sv.  kvinnor;  F.  Hedberg,  Sv.  opera- 


Stadsmusikant,  en  af  en  stads  magi- 
strat tillsatt  musiker  med  uppgift  att 
spela  mot  viss  bestämd  ersättning  å 
festliga  tillställningar;  under  1600-  och 
1700-talen  en  för  stadens  musik  betydan- 
de person;  s:s  ställning  kunde  jämstäl- 
las med  handtverkarens;  den  begräns- 
ning i  hans  yrkesutöfning,  som  kunde 
förekomma,  var  den  af  skråstadgan  fast- 
ställda och  som  gällde  för  all  'yrkes- 
utöfning i  en  stad;  i  allmänhet  omta- 
las 2  sådana  i  hvarje  stad  under  1600- 
talet.  Under  1700-talet  var  sysslan  myc- 
ket inbringande  och  gafs  ofta  som  pen- 
sion åt  någon  af  hofkapellets  musiker. 
S.  var  skyldig  att,  därest  han  ej  person- 
ligen   kunde    tillstädeskomma,    sätta    nå- 


gon annan  i  sitt  ställe;  äfvenledes  var 
han  skyldig  att  uppöfva  skickliga  mu- 
siker till  hjälp  åt  sig  utan  ersättning. 
Ofta  kunde  s-sysslan  sammanslås  med 
organistbefattningen  vid  stadens  huf- 
vudkyrka.  Med  1800-talet  försvann  s. 
efter  hand  öfver  allt,  och  med  skråtvån- 
gets upphäfvande  var  han  för  alltid 
borta.  —  S.  motsvarades  på  landet  af 
häradsspelmannen,  hvilken  tillsattes  af 
landshöfdingsämbetena. 

Stage,  Ulrica  Augusta,  f.  17.  3. 
1816  i  Köpenhamn,  t  där  4.  3.  1894; 
operasångerska;  elev  1845  af  Garcia; 
sjöng  1839 — 47  å  danska  k.  scenen  och 
uppbar  då  bl.  a.  följande  roller:  Rosina 
i  "Barberaren",  Zephyrine  i  "Diamant- 
korset", Juliane  i  "Röverborgen".  — 
Litt.:  Överskon,  Den  danske  Skueplads  V. 

Stagione   (it.),   säsong,  årstid. 

Stahlspiel,    se    Spikharmonika. 

1.  Stainer,  Jacob,  f.  14.  7.  1621  i  Ab- 
sam,  Tyrolen  (nära  Innsbruck),  t  där 
1683;  violinbyggare;  företog  talrika  re- 
sor i  Italien  och  arbetade  i  Cremona 
sannolikt  under  Ant.  eller  Nic.  Amati; 
förfärdigade  fr.  1641  egna  instrument, 
hvilka  snart  erhöllo  godt  anseende  i 
nejden;  de  flesta  såldes  å  marknader  i 
den  närbelägna  staden  Hall  och  betaltes 
där  med  låga  pris;  ärkehertigen  Fer- 
dinand Carl  af  Innsbruck  blef  fr.  1648 
hans  beskyddare;  erhöll  1658  titeln  "Hof- 
geigenmacher";  1669  misstänktes  han 
för  protestantiskt  tänkesätt  och  hölls 
härför  en  längre  tid  i  fängsligt  förvar; 
ännu  1677  förfärdigade  han  stråkinstru- 
ment men  angreps  kort  därefter  af  en 
sjukdom,  som  till  sist  öfvergick  till  van- 
sinne. S.  hade  alltid  haft  att  kämpa 
med  stor  fattigdom.  Efter  hans  död 
vunno  hans  instrument  stor  popularitet 
och  betaltes  med  höga  summor;  de  ha 
under  1800-talet  ofta  likställts  med  cre- 
monaviolinerna,  ehuru  de  ej  kunna 
mäta  sig  med  Stradivarius'  och  Guar- 
neris  mästerverk.  S.-violinerna  ha  en 
mild,  varm,  ej  stor  ton  och  äro  mycket 
omsorgsfullt  gjorda.  —  Litt.:  Riif,  Der 
Geigenmacher  J.  S.,  1872;  Oka,  F.  J.  S., 
Der  erste  deutsche  Meister  in  Geigen- 
bau,  Neue  Berliner  Musikz.  1854;  Wa- 
sielewski,  Die  Violine;  Vidal,  Les  in- 
struments ä  archet;  Grillet,  Les  ancét- 
res  du  violon.  Se  äfven  "Stainer"  i  Gro- 
ves lexikon. 


Stall— Står   spangled   banner 


917 


2.  John  S.,  f.  4.  6.  1840  i  London;  t 
31.  3.  1901  på  en  resa  till  Verona;  1859 
organist  vid  Magdalenakyrkan  i  Oxford; 
1865  dr.  mus.;  1872—88  organist  vid 
Paulskyrkan  i  London;  1881  chef  för 
"Nat.  training  school  of  music"  (r.  coll. 
of  mus.);  1889  musikprofessor  i  Oxford; 
komponerade  kyrkliga  verk  (oratorier, 
passioner,  kantater)  och  utgaf  en  del 
musikteoretiska  läroböcker,  en  bok  om 
Dufay  (1898)  samt  en  del  äldre  musik  i 
Oxfordsamlingarna. 

Stall,  det  upprättstående  trästycke,  på 
hvilket  stränginstrumentets  strängar 
hvila.  Å  pianoinstrument  den  öfver  re- 
sonansbottnen löpande  listen,  som  tjä- 
nar samma  ändamål. 

Stamaty,  C  a  m  i  1 1  e  Marie,  f.  13.  3. 
1811  i  Bonn,  t  19.  4.  1870  i  Paris;  elev 
af  Kalkbrenner  (1831);  uppträdde  1835 
offentligt  som  pianist  och  blef  strax 
därefter  lärare  i  Paris;  till  hans  lär- 
jungar hör  Saint-Saens;  utgaf  en  piano- 
konsert, en  pianotrio,  flera  etyder  och 
pianosonater  m.  m. 

1.  Stamitz,  J  o  h  a  n  n  Wenzel  Anton, 
f.  19.  6.  1717  i  Deutsch-Brod,  Böhmen,  f 
27.  3.  1757  i  Mannheim,  där  han  sedan 
1742    varit    kammarmusiker     och     sedan 

1745  konsertmästare  och  kammarmusik- 
direktör. Mannheimerorkestern  erhöll 
genom  honom  anseende  att  vara  ett  af 
Tysklands  främsta  kapell.  S.  blef  äf- 
ven  som  skapande  konstnär  en  af  sin 
samtids  märkligaste  musiker.  Hans  stil- 
egenheter  som  kompositör  med  skarpa 
dynamiska  växlingar,  väl  afvägda  kon- 
trastverkningar, klar  periodbyggnad  m. 
m.  fullföljdes  snart  af  andra  och  blef 
skolbildande  för  hela  samtiden.  Mann- 
heimerskolan  (s.  d.  o.)  vann  genom  ho- 
nom europeisk  ryktbarhet.  Särskildt  po- 
pulära blefvo  hans  verk  i  Paris,  där 
de  redan  på  1750-talet  med  stor  fram- 
gång gåfvos,  och  i  London.  Af  honom 
äro  kända:  ett  50-tal  symfonier,  10  ork.- 
trior,  12  violinkonserter  och  sonater  f. 
violin  o.  piano.  Ett  urval  af  hans  kom- 
positioner finnes  i  Denkm.  d.  Tonk.  in 
Bayern  bd  111:1  och  VII:  2. 

2.  Karl,    S.,   den   föreg:s   son,   f.   7.   5. 

1746  i  Mannheim,  t  nov.  1801  i  Jena; 
1762  anställd  i  hofkapellet  i  Mannheim; 
företog  fr.  1770  en  mängd  konsertresor 
som  virtuos  på  altviolin  och  violin 
d'amour  och  innehade  kortare  tid  platser 


i  Strassburg,  Paris,  Niirnberg,  Kassel  o. 
Jena;  komponerade  i  faderns  stil  ett  70- 
tal  symfonier,  stråkkvartetter,  triosona- 
ter, violinduetter,  en  pianokonsert,  en 
altviolinkonsert,  2  operor  m.  m.  Ny- 
tryck i  Denkm.  d.  Tonk.  in  Bayern 
VIII:  2.  —  En  yngre  broder  Anton  S. 
(f.  1753  i  Mannheim,  bosatt  i  Paris)  kom- 
ponerade äfven  symfonier  och  kammar- 
miisikverk. 

Stanék,  E  d  u  a  r  d,  f.  8.  5.  1851  i  Gross- 
wardein,  Ungern,  t  15.  4.  1915  i  Sthlm; 
kontrabasist;  elev  af  konserv,  i  Wien 
1866—71  (Bruckner  till  lärare  i  komp.); 
anställd  i  ork.  i  Wien  och  Berlin  1871— 
74;  anställd  vid  k.  t.  Sthlm  1876;  kor- 
mästare där  1889—93;  kapellmästare  vid 
Vasateatern  1887—88;  1911  lärare  vid 
konserv.;  skref  en  del  kompositioner, 
hvilka  vid  skilda  tillfällen  under  hans 
egen   ledning  kommo  till  uppförande. 

Stanford,  Charles  Villiers,  f. 
30.  9.  1852  i  Dublin;  1885  Otto  Gold- 
schmidts  efterträdare  som  dirigent  för 
Bachkören  i  London;  1887  musikprofes- 
sor i  Cambridge;  1897  dirigent  för  filh. 
sällsk.  i  Leeds;  komponerade  flera  ope- 
ror ("Much  ado  about  nötning",  London 
1901  m.  fl.),  symfonier,  ouverturer,  kam- 
marmusik, kyrkliga  verk,  piano-  och 
orgelsaker,  solosånger  m.  m.;  utgaf  1908 
"Studies   and   memories". 

Stange,  H  e  r  m  a  n  n  H.  Max,  f .  19. 
12.  1835  i  Kiel;  1876  organist  i  Kiel  och 
dirigent  för  Kiels  sångförening;  1878 
universitetsmusikdirektör;  1887  profes- 
sor; komponerade  flera  populära  mans- 
körer m.  m. 

Stanna  ungdom,  och,  psalm  494; 
Hseffner  hänvisar  till  mel.  14. 

Stanza    (it.),    strofafdelning    i    en   dikt. 

Starck,    Ingeborg,    se    Bronsart. 

Stark,  L  u  d  w  i  g,  f.  19.  6.  1831  i  Miin- 
chen,  t  22.  3.  1884  i  Stuttgart;  grundade 
tillsammans  med  Faisst,  Lebert  och 
Brachmann  Stuttgarts  konserv.,  vid 
hvilket  han  var  lärare  till  sin  död;  ut- 
gaf tillsamman  med  Faisst  en  elemen- 
tar- och  körsångskola  och  tillsammans 
med  S.  Lebert  en  stor  pianoskola  m.  fl. 
pedagogiska  skrifter;  komponerade  pia- 
nostycken, sånger,   körer  m.   m. 

Stark  taktdel,  betonad,  accentuerad 
taktdel. 

Står  spangled  banner,  ameri- 
kansk  folksång   från   1814;   melodien   re- 


918 


Stassow— Steffens 


dan  dessförinnan  spridd  i  England  till 
texten:  "To  Anacreon  in  Heaven"  (fr. 
1770-talet). 

Stassow,  Wladimir,  f.  14.  1.  1824  i 
Petersburg,  f  23.  10.  1906  där;  musik- 
skriftställare; 1857  bibliotekarie  för 
konsttekn.  afd.  vid  offentl.  bibi.  i  Pe- 
tersburg; skref  biografier  öfver  Glinka 
(äfven  en  bibliogr.  förteckning  af  hans 
verk),  Mussorgski,  Borodin  (utgaf  äfven 
dennes  autobiogr.),  Cui  och  Rinisky- 
Korssakow  samt  en  mängd  andra  mu- 
sikhistoriska arbeten;  hans  saml.  skrif- 
ter utkommo  1894  i  3  bd. 

Statt  upp,  o  Zion,  och  1  o  f- 
sjung,  psalm  68;  Hseffner  68;  ko- 
ralpsb.  1697  nr  130;  går  tillbaka  till  me- 
deltida kyrklig  folkvisa  med  till  hälf- 
ten latinsk  text;  tysk  till  sin  upprin- 
nelse: "In  dulci  jubilo,  Nun  singet  und 
seid  froh";  (Bäumker  I  nr  51);  i  Sverige 
tryckt  fg.  1582  i  Piae  Cantiones;  om  me- 
lodiens historia  se  T.  Norlind,  Latinska 
skolsånger  s.  108  f. 

Stavenhagen,    Bernhard,    f .    25.    11. 

1862  i  Greiz,  Reuss,  t  26.  12.  1914  i  Ge- 
neve; pianist;  elev  af  Kiel,  Rudorff  och 
Liszt;  erhöll  1880  Mendelssohns  pris; 
bodde  1885  i  Berlin,  sedan  i  Weimar, 
hvarest  han  1890  blef  hofpianist  och  1895 
hof  kapellmästare;  gifte  sig  1890  med 
sångerskan  Agnes  Denis;  1898  hof- 
kapellmästare  i  Miinchen,  1901—04  direk- 
tör för  musikakademien  där;  sedan  le- 
dare af  abonnementskonserterna  i  Ge- 
neve; besökte  Skandinavien  1894.  —  Sv. 
biogr.   i   Sv.   Musikt.   1894  s.   50   f. 

1.  Stedingk,  E  u  g  é  n  e  Fredrik  Oscar 
Ludvig  von,  f.  17.  11.  1825  i  Stockholm, 
t  i  Södertälje  22.  7.  1871;  student  i  Upp- 
sala 1842;  tillhörde  juvenalernas  säll- 
skap och  var  där  anlitad  som  ackom- 
pagnatör  å  piano  (se  G  1  u  n  t  a  r  n  e) ; 
1854  kansliex.;  1855  attaché  vid  sv.  be- 
skickningen i  Paris:  1857  leg.-sekr.  i 
Petersburg;  1859  leg.-sekr.  i  Paris;  1860 
— 66  förste  dir.  vid  k.  t.  Sthlm;  genom 
sina  stora  musikaliska  kunskaper  kunde 
han   där  inlägga  de   största  förtjänster; 

1863  inköptes  på  hans  förslag  Dram.  tea- 
tern för  att  kunna  skilja  dramatisk  och 
lyrisk  scen  äfven  till  rummet;  1866  mi- 
nisterresident  i  Madrid;  1868  minister  i 
Kphn.  S.  var  gift  med  sångerskan  V  i  1- 
h  e  1  m  i  n  a  Ch.  G  e  1  h  a  a  r  (s.  d.).  — 
Om  S.   som  chef  för  k.  t.   och  som  mu- 


siker se  F.  Hedberg,  Gustaf  III:s  ope- 
rahus o.  dess  minnen;  Mus.  ak:s  handl. 
1872—73  s.  19. 

2.  Hans  Ludvig  S.  von,  f.  7.  12.  1862 
i  Stockholm,  den  föreg:s  son;  kapten 
1902;  adjutant  hos  konung  Oscar  II  1902, 
hos  konung  Gustaf  1908;  chef  för  k.  tea- 
tern och  verkställande  direktör  i  dess 
akt.-bol.  sedan  1910.  —  Se  Sv.  Musikt. 
1910  s.  97. 

Steenberg,  Julius  August,  f.  2.  8. 
1830  i  Visby  vid  Aarhus,  f  26.  10.  1911  i 
Köpenhamn;  operasångare  (tenor);  de- 
buterade 12.  3.  1856  som  Joseph  i  Méhuls 
opera  och  var  sedan  intill  1888  fästad 
vid  danska  k.  scenen,  där  han  bl.  a. 
uppbar  följande  roller:  Max  i  "Fri- 
skytten", George  Brown  i  "Hvita  frun", 
Tonio  i  "Regementets  dotter",  Sverkel 
i  "Liden  Kirsten";  var  därjämte  högt 
uppburen  som  romanssångare,  där  han 
särskildt  förstod  att  på  ett  ypperligt 
sätt  tolka  Schubert,  Schumann  och  Rob. 
Franz.  S.  komponerade  äfven  själf  ro- 
manser och  skref  en  del  musikestetiska 
småskrifter:  Muser  og  Sirener,  Kphn 
1892;  Rob.  Franz,  Kbhn  1896.  —  Litt.: 
Faedrelandet  1881  nr  58. 

Steffani,  A  g  o  s  t  i  n  o,  f.  25.  7.  1654  i 
Castelfranco,  t  12.  2.  1728  i  Frankfurt 
a.  M.;  diskantist  i  Venedig;  1667  elev  af 
Kerll  i  Miinchen;  1675  hof  organist;  1681 
direktör  f.  kurfurstl.  kammarmusiken 
där;  s.  å.  uppfördes  hans  första  opera 
"Marco  Aurelio";  flera  andra  följde  se- 
dan; 1688  kapellmästare  i  Hannover;  en 
mängd  nya  operor  uppfördes  där.  S., 
som  1680  blifvit  katolsk  präst,  begynte 
i  Hannover  äfven  deltaga  i  det  politiska 
lifvet  och  utförde  med  stor  framgång 
en  del  offentliga  uppdrag;  1703  rege- 
ringspresident hos  Johann  Wilhelm  af 
Pfalz;  1706  biskop  i  Spiga  och  1709  apost. 
ställföreträdare  för  Nordtyskland  med 
residens  i  Hannover;  nedlade  snart  den- 
na höga  och  kräfvande  plats  och  vista- 
des de  senare  åren  mestadels  på  resor 
(1722—25  i  Italien).  S.  skref  äfven  en 
del  ansedda  kyrkliga  verk.  —  Biografi 
1902  af   A.   Neisser. 

Steffens,  Julius,  f.  12.  7.  1831  i  Star- 
gard  i  Pommern,  f  4.  3.  1882  i  Wies- 
baden;  violoncellist;  företog  vidsträckta 
konsertresor  bl.  a.  tillsammans  med 
Jaell  och  Vieuxtemps;  skref  2  cellokon- 


Steg— Stenborg 


919 


serter  samt  en  del  andra  kompositioner 
för   sitt   instrument. 

Steg  (t.),  ponticello  (it.),  c  k  e- 
v  a  1 1  e  t  (fr.),  stallet  på  stråkinstru- 
ment. —  Se  äfven  T  o  n  s  t  e  g. 

Stehle,  J.  Gustaf  Eduard,  f.  17.  2. 
1839  i  Steinhausen,  Wiirttemberg;  1869 
organist  i  Rorschach  och  1874  domkyr- 
kokapellmästare i  St.  Gallen;  orgelvir- 
tuos och  kontrapunktiker;  utgaf  "Mo- 
tettenbuch  fur  das  ganze  Kirehenjahr", 
"Marienlieder",  "Fritjofs  Heimkehr" 
(solo,  kör  och  orkester)  1892,  orgelkon- 
serten "Pro  gloria  et  patria"  m.  fl.  kyrk- 
liga  verk. 

Steibelt,  Daniel,  f.  1765  i  Berlin,  t 
20.  9.  1823  i  Petersburg;  pianist;  företog 
fr.  1789  talrika  konsertresor  och  besökte 
bl.  a.  Paris,  London,  Petersburg;  å  sist- 
nämnda plats  kapellmästare  f.  franska 
op.  efter  Boieldieu  1810;  komponerade 
flera  verk  för  piano  och  stråkinstru- 
ment samt  solostycken  för  piano;  af 
hans  operor  uppfördes  "Romeo  och  Ju- 
liette"  (pr.  Th.  Feydeau,  Paris,  10.  9. 
1793)  äfven  i  Stockholm  (fg.  30.  1.  1815; 
intill  1835:  29  ggr). 

Steigleder,  Johann  Ulrich,  f.  1580 
i  Lindau  vid  Bodensjön,  t  1635  som  hof- 
organist  i  Stuttgart;  en  af  sin  samtids 
främsta  organister;  utgaf  "Ricercar  Ta- 
bulatura"  (1624),  "Tabulaturbuch"   (1627). 

1.  Stein,  Johann  Andreas,  f.  1728 
i  Heidelsheim  i  Baden,  t  29.  2.  1792  i 
Augsburg;  piano-  och  orgelbyggare; 
elev  af  Andreas  Silbermann  (s.  d.)  i 
Strassburg;  byggde  flera  orglar  och 
omkr.  700  pianon;  hans  arf vingar  voro 
dottern  Nanette  (Streicher,  s.  d.) 
och  sonen  Andreas. 

2.  Eduard  S„  f.  1818  i  Kleinschirma, 
Freiburg,  t  16.  3.  1864;  1853  hof kapell- 
mästare i  Sondershausen,  hvars  orkester 
vann  högt  anseende  under  honom.  S. 
hörde  till  Liszts  trognaste  anhängare; 
af  hans  kompositioner  blef  särskildt  en 
kontrabaskonsert    vida    känd. 

3.  Fritz  S.,  f.  17.  12.  1879  i  Heidel- 
berg; 1906  Ernst  Neumanns  efterträdare 
som  universitetsmusikdirektör  i  Jena; 
sedan  professor  där;  gjorde  sig  känd 
som   god   orgelspelare   och   dirigent. 

Steiner,  se  S  t  a  i  n  e  r. 

Steingräber,  Theodor,  f.  25.  1.  1830  i 
Neustadt  a.  Orla,  t  5.  4.  1904  i  Leipzig; 
son    till    pianofabrikanten    J  o  h.    G  o  1 1- 


lieb  Steingräber;  grundare  ocb 
chef  för  förlagsfirman  S.  i  Hannover; 
sedan  1890  i  Leipzig;  under  pseudony- 
men Gu  stav  Damm  utgaf  han  en 
mycket   anlitad   pianoskola. 

Steinway  and  Sons  (Steinweg  und 
S  ö  h  n  e),  pianofabrik  och  violinfabrik 
i  New  York;  dess  grundare  Heinrich 
Engelhard  Steinweg,  f.  22.  2. 
1797  i  New  York,  begynte  i  Braun- 
schweig  med  att  bygga  gitarrer  o.  zitt- 
ror  men  öfvergick  snart  till  pianon;  ha- 
de lärt  sig  snickareyrket  hos  en  orgel- 
byggare i  Goslar;  1850  öfverlät  han 
Braunschweigaff aren  till  sin  son  Theo- 
dor och  flyttade  med  sina  andra  söner 
till  New  York,  hvarest  de  arbetade  i  fle- 
ra pianofabriker;  grundade  1853  en  egen 
firma,  hvilken  snart  vann  stort  anseen- 
de och  1855  eröfrade  första  pris  på  indu- 
striutställningen i  New  York;  filial  i 
London  1875,  Hamburg  1880;  delägare  o. 
långvarig  chef  för  New  Yorkfirman  var 
WilhelmS.,  f.  5.  3.  1836  i  Seesen,  t  30. 
11.  1896  i  New  York.  Heinrich  Steinwegs 
fjärde  son  Karl  Friedrich  Theodor, 
f .  6. 11. 1825  i  Seesen,  t  26.  3. 1889  i  Braun- 
schweig,  sålde  Braunschweigaffären  1865 
till  Grotrian,  Helferich  &  Schultz,  och 
öfvertog  efter  bröderna  Heinrich  (t 
11.  3.  1865  i  New  York)  och  Karl  (t  14. 
5.  1877  i  Braunschweig),  New  Yorkfir- 
man; denna  förestås  nu  af  två  söner  till 
Heinrich  St.:  Charles  Henry 
St.  (f.  3.  6.  1857)  och  Frederich 
Theodore  (f.  9.  2.  1860)  jämte  Hen- 
ry Ziegler,  Nahum  Stetson  och 
F.   Reidemeister. 

Stella,  La  fille  du  tambour-major, 
op.  3  a.,  musik  af  Offenbach,  text  af  A. 
Duru  o.  H.  Chivot;  pr.  Paris  1879;  sv. 
öfvers.  af  E.  Wallmark;  Göteb.  t.  fg.  16. 
10.  1880. 

Stenbockens  marsch,  en  marsch,  som 
Karl  XII  lät  sina  trupper  afsjunga  före 
hvarje  drabbning.  Textens  begynnelse 
är:  "Marsch  bussar,  gån  på  uti  Herrans 
namn";  anses  vara  författad  (kompone- 
rad) af  Magnus  Stenbock.  Melodien 
tryckt  i  Arwidssons  Sv.  fornsånger  II 
nr  162  efter  en  bearbetning  af  Arrhén 
von    Kapfelman. 

Stenborg,  Carl,  f.  25.  9.  1752  i  Stock- 
holm, t  å  Djurgården  1.  8.  1813;  son  till 
teaterföreståndaren  Petter  Stenborg; 
fick  studera  vid  univ.  i  Uppsala  och  an- 


920 


Stenharnmar 


togs  29.  5.  1767  i  marskalksämbetet  och 
befordrades  redan  14.  12.  s.  å.  till  ord. 
kanslist;  redan  vid  14  års  ålder  sjöng 
han  å  konsert  och  deltog  sedan  ej  säl- 
lan vid  hufvudstadens  musikuppföran- 
den;  ingick  1773  på  konungens  uppma- 
ning vid  den  nybildade  teatern  och  de- 
buterade som  Pelée  i  "Thetis  o.  Pelée"; 
k.  op.  tillhörde  han  sedan  till  1806  och 
sjöng  därunder  bl.  a.  Agamemnon  i 
"Iphigenia  i  Aulis",  Renaud  i  "Armida" 
och  titelrollen  i  "Gustaf  Vasa".  Hans 
röst  var  en  mjuk  och  böjlig  tenorbary- 
ton; 21.  2.  1782  erhöll  han  hofsekretera- 
res  titel,  utnämndes  till  hofsångare  och 
blef  LMA.  1783.  Jämte  sin  verksamhet 
som  sångare  vid  operan  fick  han  till- 
fälle att  verka  som  egen  teaterledare 
och  kompositör;  för  sin  faders  teater 
skref  han  musik  till  en  del  skådespel: 
"Kasper  och  Dorothea"  (1775;  ms.  i  Mus. 
ak:s  bibi.),  "Konung  Gustaf  Adolfs  jakt" 
(1777),  "Kärlek  utan  strumpor"  (s.  å.), 
"Skeppar  Rolf  och  Gunhild"  (1778;  ms. 
i  Mus.  ak:s  bibi.),  "Petis  och  Thelée" 
(1779;  ms.  i  Mus.  ak:s  bibi.);  1780  öfver- 
tog  han  teatern  själf  och  förde  den  nu 
öfver  till  sångspelets  och  franska  op. 
com:s  stilriktningar;  de  kompositörer 
han  bl.  a.  bragte  fram  å  svensk  scen 
voro:  Grétry,  Monsigny,  Duni,  Pergo- 
lesi,  Philidor,  Piccini,  Sacchini  och  De- 
zéde.  Själf  skref  han  ofta  musik  till  de 
svenska  original,  som  gåfvos.  Hit  höra: 
"Don  Micco  och  Lesbina"  (1780),  "Så 
blefvo  alla  nöjda"  (1782;  ms.  i  Mus.  ak:s 
bibi.),  "Donnerpamp"  (1783),  "Gustaf 
Eriksson  i  Dalarne"  (1784);  därjämte 
flera  smärre  musikinlägg.  Högst  af 
dessa  stycken  sättes  musiken  till  "Gu- 
staf Eriksson  i  Dalarne".  Som  ork.-di- 
rigent  hade  han  först  Hseffner  (—1784) 
sedan  Zander  (—1796).  Teatern  gick  ef- 
terhand tillbaka  och  1799  gafs  sista  före- 
ställningen. —  Litt.:  J.  Flodmark,  Elisa- 
beth Olin  och  C.  S.,  Sthlm  1903;  s.  förf., 
Stenborgska  skådebanorna,  Sthlm  1893; 
F.  Hedberg,  Svenska  operasångare,  1885; 
W.  Berg,  Göteborgs  äldre  teatrar  II, 
287  ff. 

1.  Stenharnmar,  Oskar  Fredrik, 
f.  11.  7.  1834,  t  1.  3.  1884  i  Stockholm;  ope- 
sångare  (tenor);  elev  af  Révial,  Paris; 
anställd  vid  k.  t.  Sthlm  1862— €5;  ingick 
sedan  som  kammarskrifvare  i  general- 
tullstyrelsen;  af  hans  roller  må  nämnas: 


Arnold  i  "Vilhelm  Tell",  och  Manrico  i 
"Trubaduren".  1863  gift  med  Fredri- 
ka André  e. 

2.  Fredrika  S.,  f .  A  n  d  r  é  e,  den 
föreg:s  hustru,  f.  19.  9.  1836  i  Visby,  t  7. 
10.  1880  i  Stockholm;  operasångerska; 
studerade  1851 — 54  vid  konserv,  i  Leipzig 
först  piano  (under  Wenzel)  och  komposi- 
tion, sedan  (efter  att  ha  hört  Jenny  Lind 
och  Henriette  Sontag)  sång  under  fru 
Schäffer;  tillträdde  1854  engagement  vid 
hof operan  i  Dessau;  efter  teaterns  brand 
där  1855  gaf  hon  framgångsrika  gäst- 
spel i  Kassel  och  Leipzig;  uppträdde  fg. 
å  k.  t.  Sthlm  22.  6.  1855  som  Marta  i  Flo- 
tows  opera;  tillhörde  sedan  k.  scenen  i 
2  år;  1857—58  elev  af  Isabelle  Bur  i  Pa- 
ris; gästade  därefter  hofop.  i  Wien;  in- 
trädde 1859  å  k.  t.  Sthlm  som  Rezia  i 
"Oberon";  tillhörde  sedan  denna  scen 
till  sin  död  med  undantag  af  vintern 
1867—68.  Hennes  begåfning  var  öfvervä- 
gande  lyrisk,  och  hon  lyckades  därför 
mindre  i  de  dramatiska  partierna;  där- 
emot blefvo  Elsa,  Margareta,  Agata  o. 
Rezia  hennes  glansroller;  därjämte  sjöng 
hon:  Gilda  i  "Rigoletto",  Matilda  i 
"Vilh.  Tell",  Irene  i  "Rienzi",  Elisabeth 
i  "Tannhäuser",  Senta  i  "Flyg.  holländ.", 
Pamina  i  "Trollflöjten",  Donna  Anna  i 
"Don  Juan",  Alice,  Valentine,  Zelika, 
Lucie,  Julia,  Violetta  m.  fl.  F.  S.  hörde 
till  k.  t:s  främsta  prydnader  på  sin  tid. 
Äfven  som  lärarinna  utöfvade  hon  en  be- 
tydande verksamhet  och  utbildade  bl.  a. 
Olefine  Moe,  Math.  Grabow,  Bottero- 
Sommelius,  Gina  Oselio.  Sedan  1863  var 
hon  gift  med  O.  F.  Stenharnmar.  — 
Litt.:  Ny  'ill.  tidn.  1880  s.  366  f.;  An- 
teckn.  om  sv.  kvinnor. 

3.  Elsa  S.,  de  föreg:s  dotter,  f.  23.  5. 
1866  i  Stockholm;  org.-ex.  i  Sthlm;  har 
sedan  idkat  musikalisk  verksamhet  i 
Göteborg,  dels  som  lärarinna  dels  som 
deltagande  i  konsertlifvet  där;  kantor  i 
domkyrkan;  har  tills.  m.  Elfrida  An- 
drée  sedan  1895  anordnat  årliga  folk- 
konserter samt  särskildt  gifvit  mycket 
uppmärksammade  folkvisaftnar.  —  Litt.: 
Sv.  Musikt.  1907  s.  122. 

4.  Per  Ulrik  S.,  broder  till  St.  1., 
f.  20.  2.  1829  i  Törnvalla,  Ög.,  t  8.  2.  1875 
i  Stockholm;  arkitekt  i  Öfverintendents- 
ämbetet  och  1866  agré  och  lärare  vid 
konstakademien;  LMA  1868;  en  kortare 
tid    elev    af    Lindblads    pianoinstitut;    i 


Stenhammar 


921 


öfrigt  autodidakt;  komponerade  flera 
kyrkliga  körer  och  solostycken,  hvilka 
blefvo  mycket  populära:  kyrkoarian 
"Denne  är  min  käre  son",  kvartetten 
"Måste  ock  af  törnen  vara",  "Höst- 
psalm" (solokvartett  m.  bl.  kör);  af  hans 
större  saker  märkes  oratoriet  "David  o. 
Saul",  komp.  vid  60-talets  slut  för  soli, 
kör  och  piano  (orgel),  uppf.  af  Filh. 
sällsk.  20.  2.  1900  i  ork.-instrumentering 
af  sonen  Vilhelm  St.,  hvilken  äfven  di- 
rigerade (tryckt  af  Mus.  Konstför.).  Af 
S:s  solosånger  utgaf  M.  Konstför.  "Fyra 
sånger";  andra  tryckta  sångsamlingar 
äro:  "Sorg  och  tröst",  "Nio  små  sånger 
till  verser  från  "Das  rauhe  Haus",  "Fyra 
sånger  med  sv.  och  tysk  text",  "Nya 
en-  och  flerstämmiga  sånger".  Af  efter- 
lämnade tondikter  ha  tryckts:  "Digte  og 
Sange",  "Begrafningskantat"  ("Nu  tyst- 
ne  de  klagande  ljuden")  för  soli,  kvar- 
tett o.  kör  m.  piano  (orgel),  2  andliga 
kvartetter  för  bl.  röster,  3  trior,  2  arier 
med  kör,  Davids  ps.  100  för  kör,  Agnus 
Dei,  Benedictus.  Ett  oratorium  "Johan- 
nes Döparen"  förblef  ofulländadt.  S:s 
stil  är  närmast  den  Mendelssohnska  med 
flera  drag  påminnande  om  Wennerberg. 
—  Litt.:  Sv.  Musikt.  1900  s.  33. 

5.  Karl  Vilhelm  Eugen  S.,  den 
föreg:s  son,  f.  7.  2.  1871  i  Stockholm;  elev 
af  Rich.  Andersson  å  piano  (1888),  E. 
Sjögren,  J.  Dente,  A.  Hallen  och  W. 
Heintze  i  komposition  (1892,  93);  orga- 
nistex.  vid  konserv.  1890;  studerade  1892 
—93  pianospel  i  Berlin  under  Barth;  hans 
första  större  komposition  "Prinsessan  o. 
svennen"  f.  soli,  kör  o.  ork.  gafs  af  Filh. 
sällsk.  Sthlm  16.  2.  1892;  å  en  symfoni- 
kons, uppträdde  han  17.  3.  1894  med  en 
pianokonsert;  medverkade  därefter  ofta 
som  pianist  vid  Aulinska  kvartettens 
soaréer  och  framträdde  äfven  i  öfrigt 
som  pianist  å  konserter  i  hufvudstaden 
och  i  landsorten;  föranstaltade  1895  tills, 
m.  pianisten  Knut  Bäck  intressanta 
musikaftnar  i  Sthlm;  19.  1.  95  upp- 
fördes å  en  symfonikonsert  balladen 
"Florez  och  Blanzeflor"  för  baryton  o. 
ork.;  vid  denna  tid  tillkom  äfven  kör- 
verket "Snöfrid"  (komp.  1891;  gifven  11. 
2.  96  af  Musikför.).  Med  utställnings- 
kantaten 15.  5.  1897  fäste  han  särskildt 
allmänhetens  uppmärksamhet  vid  sig. 
Hans  första  uppförda  verk  för  scenen 
blef    det    för    nya    operabyggnadens    in- 


vigning skrifna  musikdramat  "Tirflng", 
hvars  pr.  ägde  rum  å  k.  t.  9.  12.  1898. 
Redan  dessförinnan  hade  han  skrifvit 
"Gildet  på  Solhaug";  detta  styckes  pre- 
miär ägde  dock  rum  utanför  Sverige  i 
Stuttgart  apr.  1899;  k.  t.  Sthlm  gaf  det 
först  31.  10.  1902;  16.  10.  1897  uppfördes  å 
en  symfonikonsert  ouverturen  "Excel- 
sior".  Han  debuterade  härvid  som  diri- 
gent och  var  sedan  fäst  som  musikle- 
dare vid  Filh.  sällskapet  1897—1900;  hof- 
kapellet  dirigerade  han  fg.  i  okt.  1897 
och  ledde  sedan  flera  af  dess  konserter; 
1900  andra  hof  kapellmästare;  lämnade 
dock  denna  tjänst  vid  vårterminens  slut 
1901.  LMA  1900.  Som  sångkompositör 
hade  han  vid  denna  tid  vunnit  stort  er- 
kännande såväl  i  Sverige  som  utlandet. 
2  visor  ur  "Idyll  och  epigram"  ha  äfven 
gifvits  med  ork.-ackompagnement  (fg. 
13.  10.  1896).  Af  andra  kompositioner 
från  denna  tid  märkas:  violinkonserten 
i  A-moll,  spelad  af  Aulin  fg.  26.  3.  1901. 
Såsom  symfonikompositör  framträdde 
han  å  en  Konsertför:s  konsert  16.  12.  1903 
(F-dur).  Fyra  stråkkvartetter  af  hans 
hand  ha  gifvits:  C-dur  (fg.  12.  1.  1895), 
C-moll  (13.  11.  96),  F-dur  (febr.  98),  A- 
moll  (Göteb.  7.  3.  10).  1904  mottog  han 
dirigentplatsen  vid  Nya  filh.  sällsk.; 
uppehöll  sig  1906—07  i  Italien  och  kalla- 
des hösten  07  till  dirigent  vid  Orkester- 
för.  i  Göteborg,  där  han  sedan  verkat. 
Af  hans  kompositioner  märkas:  "Ett 
folk"  f.  bar.  o.  ork.  (fg.  Filh.  sällsk.  5. 
12.  1905),  "Ithaka"  f.  bar.  o.  ork.  (fg.  i 
Mus.  ak.  20.  5.  05),  "Midvinter"  f.  kör  o. 
ork.  (Göteb.  28.  4.  08),  andra  pianokon- 
serten i  D-moll  (Göteb.  15.  4.  08),  "Två 
sentimentala  romanser  f.  violin  (Göteb. 
19.  4.  11),  "Folket  i  Nifelhem"  op.  30 
(Göteb.  24.  2.  13),  "Vårnatt"  (s.  dag), 
"Hemmarsch"  (s.  dag);  Serenad  op.  29 
C-dur  för  2  vo,  va,  ve.  Att  yttra  sig  om 
S.  som  kompositör  må  vara  för  tidigt, 
då  han  ännu  torde  ha  mycket  att  säga. 
Såsom  pianist  och  dirigent  har  han  va- 
rit en  af  de  mest  framstående  per- 
sonligheterna i  landet  alltsedan  år- 
hundradets början;  såsom  kompositör 
är  han  allmänt  erkänd  i  såväl  Sverige 
som  utlandet.  Det  han  gifvit  oss  inom 
solosången,  pianomusiken,  kammarmu- 
siken, körverk,  orkesterverk  och  opera 
har  länge  räknats  till  det  bästa  svensk 
musikproduktion    under    sista    decenniet 


922 


Stenman — Stieler 


haft  att  uppvisa.  —  Litt.:  Biografier  i 
Sv.  Musikt.  1895,  97,  1902,  06,  09;  tysk 
biogr.  af  T.  Norlind  i  Die  Musik,  Berlin 
1904. 

Stenman,  Magnus,  f.  1779  i  Udde- 
valla, t  1842  i  Stockholm;  1805  organist 
i  Maria  Magdalena  förs.  Sthlm;  1817  org. 
i  Nikolai,  1818  ånyo  i  Maria,  1829  i  Ka- 
tarina; LMA  Oskar  I:s  lärare  å  piano; 
komponerade  marscher,  pianostycken, 
koraler  m.  m. 

Stentando,  stentato  (it.),  dröjande, 
långsamt,   tungsint. 

Sterky,  Dagmar,  se  D.   Möller. 

Stern,  Julius,  f.  8.  8.  1820  i  Breslau, 
t  27.  2.  1883  i  Berlin;  kompositionselev 
vid  sångakademien;  studerade  1843 — 46  i 
Dresden  och  Paris;  reste  därefter  till 
Berlin;  grundade  1847  den  berömda 
Sternska  sångföreningen  och 
var  dess  ledare  till  1874.  Stiftade  3  år 
senare  tillsammans  med  Th.  Kullak  och 
A.  B.  Marx  "Konservatorium  der  Mu- 
sik" i  Berlin.  Kullak  afgick  1855  och 
grundade  "Neue  Akademie  der  Ton- 
kunst";  1857  afgick  äfven  Marx.  Kon- 
servatoriet  leddes  sedan  af  St.  ensam. 
St.  dirigerade  1869—71  symfonikapellet 
och  1873 — 74  Reichshallkonserterna. 

2.  M  a  r  g  a  r  e  t  h  e  B.,  f.  25.  11.  1857  i 
Dresden,  f  4.  10.  1899  där;  dotter  af  fa- 
gottisten  T.  E.  Herr;  pianist;  elev  af 
K.  Kragen  i  Dresden,  Liszt  och  Clara 
Schumann;  1881  gift  m.  dr.  Adolf  S. 
(förf.  till:  Fr.  Litzts  Briefe  an  K.  Gille, 
1903;  Die  Musik  in  der  deutschen  Dich- 
tung,  1888  m.  fl.).  M.  S.  företog  fr.  1875 
flera  konsertresor  i  Europa  och  besökte 
Skandinavien  1885,  1891  och  1894.  —  Litt.: 
Ad.  Stern,  M.  S.,  1901;  H.  Poppe,  M.  S., 
1902;  sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1894  s. 
113  f. 

Steso  (it.),  utdraget,  uttänjdt.  —  S. 
m  o  t  o,    utdragen,    uttänjd    rörelse. 

Stesso   (it.),  själf. 

Stich,  Johann  Wenzel,  f.  1746  i 
Zschuzicz,  Böhmen,  f  16.  2.  1803  i  Prag; 
hornvirtuos;  företog  talrika  konsertre- 
sor; Beethoven  skref  för  honom  en  horn- 
sonat (op.  17).  S.  komponerade  horn- 
konserter  samt  flera  verk  för  horn  jäm- 
te andra  instrument;  utgaf  äfven  stu- 
diearbeten för  sitt  instrument. 

Stiebel,  Emile,  f.  29.  1.  1877  i  Stock- 
holm; operasångare;  elev  af  G.  Bratt; 
debuterade  vid  k.   t.   1902  som  Leporello 


i  "Don  Juan";  engagerad  där  sedan  1902; 
af  hans  roller  märkas:  Figaro,  Bartholo 
i  "Barberaren",  Joussaume  i  "Advoka- 
ten Pathelin",  Löparnisse  i  "Värmlän- 
ningarna", Dulcamara  i  "Kärleksdryc- 
ken", Lampe  i  "Förseglad",  Patern  i 
"Valdemarsskatten",  Toreadoren  i  "Car- 
men". 

1.  Stiehl,  Karl  Johann  Christian,  f. 
12.  7.  1826  i  Liibeck;  1858—77  organist  i 
Eutin;  sedan  1878  dirigent  för  sångaka- 
demien i  Lubeck,  musikkritiker  i  Lu- 
becker  Zeitung  och  föreståndare  för  mu- 
sikaf delningen  i  stadsbibi.;  utgaf  en  del 
skrifter  om  musiken  i  Lubeck;  företog 
en  resa  till  Sverige  i  och  för  Buxtehude- 
studier  och  katalogiserade  härunder 
Tyska  kyrkans  musikbibi.  Sthlm  (i  Mus. 
ak.);  den  i  tyska  lexika  förekommande 
uppgiften,  att  han  äfven  katalogiserat 
Uppsala  bibl:s  musikalier,  är  oriktig. 
S.  utgaf  Buxtehudes  3-st.  och  4-st.  sona- 
ter i  Denkm.  d.  Tonk.  bd  11. 

2.  Heinrich  Franz  Daniel  S.,  f. 
5.  8.  1829  i  Lubeck,  t  1.  5.  1886  i  Reval; 
orgel  virtuos;  elev  af  Lobe  och  Leipzigs 
konservatorium;  1853 — 66  organist  vid 
Peterskyrkan  i  Petersburg;  konserterade 
i  Tyskland,  Italien  och  England;  1880 
organist  vid  St.  Olaikyrkan  och  ledare 
af  sångakademien  i  Reval;  komponerade 
flera  verk  för  orkester,  kör,  kammar- 
musik, solosånger  m.  m. 

Stieler,  Carl  August,  f.  18.  7.  1780 
i  Beyerfeld,  Erzgebirge,  t  15.  4.  1822  i 
Stockholm;  1792—99  elev  af  Thomassko- 
lan  i  Leipzig;  student  i  Leipzig  1802; 
stod  just  i  begrepp  att  studera  teologi 
där,  då  N.  v.  Höpken  vid  ett  tillfälle 
fick  höra  hans  ovanligt  djupa  och  fyl- 
liga basröst  och  beredde  honom  tillfälle 
att  låta  höra  sig  för  hert.  af  österg. 
Fredr.  Adolf;  han  antog  s.  å.  kallelsen 
till  aktör  o.  sångare  vid  k.  op.  Sthlm; 
uppträdde  dock  endast  en  gång  pä  sce- 
nen (som  "Sarastro"),  enär  han  saknade 
sceniska  anlag;  som  sångmästare  vid  k. 
scenen  inlade  han  i  gengäld  stora  för- 
tjänster; blef  1809  därjämte  kantor  i 
Jakobs  kyrka  och  1814  tillika  sånglärare 
vid  Mus.  ak.;  sånglärare  i  ak:s  högre 
sångklass  1816;  beklädde  alla  tre  platser- 
na till  sin  död;  skref  musik  till  skåde- 
spelet "Korsfararne"  (1804;  intill  1845 
gifven  141  ggr  å  k.  t.);  en  "Nunnornas 
kör"    därur    prisas    särskildt;    i    Weeter- 


Stilla  jag  på  dig  vill  akta— Stockholm 


923 


strands  "Sillsallaten"  förekommer  af 
honom:  "Svearna  fordomdags  drucko  ur 
horn"  (se  äfven  Beskow,  Lefnadsmin- 
nen   s.   46). 

Stilla  jag  på  dig  vill  akta, 
psalm  275;  Haäffner  275;  tysk  koral  Zahn 
3783:  "Unser  Herrscher,  unser  König" 
(1718);  i  finska  koralb.  nr  42. 

Stilo  (it.).  —  S.  ecclesiastico, 
kyrkostil.  —  S.  galante,  fri  stil.  — 
S.  osservato,  sträng  stil.  —  S.  r  a  p  - 
presentativo,  reciterande,  uttrycks- 
full stil. 

Stimme  (t.),  stämma,  röst. 

Stinguendo  (it.),  slocknande. 

Stirato   (it.),   uttänjt,   utdraget. 

Stjernberg,  Alma,  f.  1858  i  Örebro, 
t  24.  7.  1885  i  Marstrand;  verkade  som 
sånglärarinna  först  i  Örebro,  sedan  i 
Stockholm. 

Stockfiol,  dansmästareviolin,  använd 
vid  dansundervisningen  på  1700-talet, 
mycket  smal  violin  (4 — 8  cm.). 

Stockhausen,  Julius,  f.  22.  7.  1826  i 
Paris,  t  22.  9.  1906  i  Frankfurt  a.  M.; 
sångare  och  pedagog;  elev  af  konserva- 
torium  i  Paris  och  Manuel  Garcia  i 
London;  konserterade  med  framgång 
flerstädes  i  Europa;  1869—70  kammar- 
sångare i  Stuttgart;  öfvertog  1874  direk- 
tionen af  Sternska  sångföreningen  i 
Berlin;  1878—79  sånglärare  vid  Hochska 
konserv,  i  Frankfurt  a.  M.  samt  sedan 
direktör  för  en  sångskola  där.  St.  ut- 
gaf  1886—87  en  sångundervisningsmetod 
(2  bd).  S.  åtnjöt  stort  anseende  som 
sånglärare. 

Stockholm.  Musiklifvet  i  den  svenska 
hufvudstaden  har  under  äldre  tider  stått 
i  nära  förbindelse  med  hofvet.  På  1500- 
talet  framträdde  först  Tyska  kyrkan  så- 
som ledande  för  musiken  utanför  hof- 
kretsen;  under  hofkapellmästarna  An- 
dreas och  Gustaf  Diiben  sammanföll 
bådas  musikverksamhet;  med  1660-talet 
framträdde  äfven  Jakobs  kyrka  (Pape, 
Stubendorff,  Hamischer)  och  något  se- 
nare äfven  Storkyrkan  (Dijkman)  och 
Riddarholmskyrkan  (De  Croll).  Under 
1700-talet  erhöll  genom  Roman  äfven  sta- 
dens musiklif  större  former  och  flera  af 
samtidens  bästa  musikalster  gåfvos  för 
en  större  allmänhet.  Så  uppfördes  t.  ex. 
Händels  passionsmusik  på  Riddarhussa- 
len 1731,  samma  mästares  "Acis  och  Ga- 


lathea"  samt  "Ester"  1734.  Vid  samma 
tid  gåfvos  äfven  mera  än  förut  tonal- 
ster för  soli,  kör  och  orgel  i  hufvudsta- 
dens  kyrkor  vid  kyrkofester,  och  orga- 
nisterna läto  allmänheten  njuta  af  sina 
virtuosprestationer  vid  mångfaldiga  till- 
fällen. Med  1750-talet  utvecklades  huf- 
vudstadens  musiklif  ännu  ytterligare 
dels  genom  de  båda  teatrarna  (franska 
och  italienska)  dels  genom  de  talrika 
konserterna  af  såväl  stadens  egna  mu- 
siker som  resande  virtuoser.  Konserter- 
na gåfvos  i  allmänhet  å  Riddarhussalen. 
Ett  af  de  omtycktaste  styckena  var 
Pergoleses  Stabat  mäter,  hvilket  gafs 
bl.  a.  1749,  52,  60  och  61.  För  att  bringa 
ordning  i  konsertväsendet  stiftades  vid 
1760-talets  midt  de  s.  k.  kavaljerskonser- 
terna. Å  dessa  fick  man  höra  såväl  in- 
hemska som  utländska  solister  bl.  a. 
sångerskorna  Galliotti,  Beccaroni,  Woe- 
ster,  Kajser,  fru  Olin,  flöjtisten  Simson, 
och  violinisterna  Weström  och  Ferling. 
Med  operans  instiftande  under  Gustaf 
III  följde,  att  en  mängd  framstående 
musiker,  både  kompositörer  och  utöf- 
vande  konstnärer,  slogo  sig  ned  i  sta- 
den. Äfven  bidrog  den  svenska  operans 
goda  rykte  till  att  locka  de  bästa  mu- 
sikkrafter till  staden  i  och  för  solist- 
konserter m.  m.  Egna  solister  gåfvo 
konserter,  framför  allt  La  Hay,  Fer- 
ling, Uriot,  Zander,  Muller,  Kr.  Pihl- 
man  m.  fl.  Af  resande  virtuoser  mär- 
kas: italienarna  Anzani,  Th.  Passi,  G. 
Passi,  Camilla  Passi,  fru  Amati,  Ant. 
Lolli,  G.  Noelli.  För  större  andliga  kör- 
verk gåfvos  s.  k.  "Concerts  spirituelles" 
med  Grauns  "Jesu  död"  (1782,  89,  95,  97, 
99),  Händels  "Messias"  (1786),  Hasses 
passionsmusik  m.  m.  Med  Vogler  kom- 
mo  orgelkonserterna  högt  i  ropet.  Un- 
der 1800-talets  första  år  rådde  en  tryckt 
stämning  öfver  musiklifvet  i  hufvud- 
staden. Endast  en  del  körverk  af  Haydn 
("Skapelsen"  1801;  "Årstiderna"  1809), 
Cherubini,  Mozart  gåfvos  undantagsvis. 
Efter  1812  blef  lifaktigheten  större,  och 
solistkonserterna  blefvo  än  mera  popu- 
lära. Af  besökande  konstnärer  märkas: 
Ferd.  Ries  (1813)  och  B.  Romberg  (1813. 
21,  27).  Omkring  1820  omtalas  äfven 
kammarmusiksoareer  af  J.  F.  Berwald. 
Med  stiftandet  af  Harmoniska  sällska- 
pet (s.  d.)  1820  begynte  äfven  konserter- 
na för  kör  och  orkester  bli  mera  regel- 


924 


Stockmarr — Storfurstinnan 


bundna.  Från  20-talet  omtalas  äfven 
orkesterkonserter  af  hofkapellet  bl.  a. 
med  Beethovenprogram.  Af  besökande 
solister  märkas:  C.  Schwencke  (1823), 
Fr.  Wexschall  (1833),  Am.  Abel  (1836), 
Ole  Bull  (1838,  43,  60,  62  m.  fl.),  P.  Sain- 
ton  (1838),  N.  W.  Gade  (1838),  Chr.  Kel- 
lerman  (1839,  40,  45),  F.  H.  Prume  (1840), 
J.  Gyhs  (1843),  S.  Goldschmidt  (1844),  C. 
Schuberth  (1847),  H.  Leonard  (1847),  S. 
Thalberg  (1847),  H.  V.  Ernst  (1847).  Nå- 
got större  musiksällskap  omtalas  ej  från 
1850-talet,  men  hofkapellet  stod  fortfa- 
rande till  förfogande,  då  det  gällde  stör- 
re konserter.  Med  stiftandet  af  "Nya 
harm.  sällsk."  1860  blef  förhållandena 
rörande  större  körkouserter  afsevärdt 
förbättrade.  På  1870-talet  gafs  gedigen 
orkestermusik  bl.  a.  af  Meissner  å  Berns 
salong  (Wagner,  Saint-Saens,  Beethoven 
m.  m.);  hofkapellet  gaf  då  och  då  äfven 
symfonikonserter,  och  med  70-talets  slut 
blefvo  dessa  senare  en  regelbunden  in- 
stitution under  L.  Normans  ledning.  1880 
stiftades  "Musikföreningen"  (s.  d.)  och 
1885  "Filharmoniska  sällskapet"  (s.  d.) 
båda  för  större  körer  med  orkester.  För 
hufvudsakligen  orkesterkonserter  stifta- 
des 1902  "Konsertföreningen".  Kammar- 
musiken odlades  sedan  1830-talet  af  Ma- 
zerska  kvartetten  ("Falkenholmska  kvar- 
tetten") och  med  80-talets  slut  begynte 
"Aulinska  kvartetten"  vinna  anseende; 
sedan  1911  verkar  "Kammarmusikför- 
eningen". Af  andra  musikföreningar 
märkas  "Folkkonsertförbundet"  (stiftadt 
1904)  och  Frans  Berwalstiftelsen  (sedan 
1909).  Af  körföreningar  finnas  bl.  a. 
"Oskarskyrkans  motettkör",  "Kyrkomu- 
sikens vänner  i  Gustaf  Vasa",  "K.  F.  U. 
M.-kören",  "Stockholms  allm.  sångför- 
ening", "Stockholms  studentsångarför- 
bund",  "Kvartettsångarförbundet",  "Par 
Bricoles  sångkör",  "Bellmanskören", 
"Sångsällsk.  Sjung,  Sjung",  "Sthlms  sån- 
gargille",  "S.  S.  U.  H.-kören",  "Stock- 
holms arbetaresångför:s  kör".  Därjämte 
ha  sitt  säte  i  hufvudstaden:  "Musikali- 
ska konstföreningen",  "Sällskapet  f.  sv. 
kvartettsångens  befrämjande",  "Svenska 
musikerförbundet",  "Sveriges  allm.  or- 
ganist- och  kantorsförening".  —  För 
hufvudstadens  undervisningsanstalter  se: 
Konservatorium,  Akademi. 
1.  Stockmarr,  J  o  h  a  n  n  e,  f.  21.  4.  1869 
i    Köpenhamn;    dotter    af    violinisten    i 


danska  hofkapellet  Ferdinand  S.  (f . 
1835,  t  1884);  pianist;  elev  af  Edv.  Hel- 
sted  och  af  konserv,  i  Kphn  1885 — 87; 
uppträdde  fg.  vid  en  kapellsoaré  1889; 
utbildade  sig  vidare  i  Paris  1890—91  och 
under  prof.  Neruda.  S.  har  sedan  1902 
ofta  låtit  höra  sig  såväl  i  Danmark  som 
utlandet;  besökte  svenska  hufvudstaden 
bl.  a.  1900  och  1906.  —  Sv.  biogr.  i  Sv. 
Musikt.  1900  s.  16  och  1906  s.  49. 

2.  Sophus  S.,  den  föreg:s  kusin,  f. 
2.  5.  1853  i  Köpenhamn;  son  af  fagot- 
tisten  Jacob  S.  (t  1878);  violinist;  elev 
af  Ferdinand  S.  (hans  farbroder) 
och  Lautenbach  i  Dresden;  debuterade 
som  soloviolinist  1873;  studerade  musik 
i  Berlin  1887—89;  kapellmästare  vid 
Klampenborgs  badanstalt  1883 — 1900,  se- 
dan vid  Dagmart.  och  i  Tivoli;  har  ut- 
gifvit  en  del  kompositioner. 

Stolpe,  Gustaf,  f.  26.  9.  1833  i  Tors- 
åker,  Gäfleb.  län,  t  1901  i  Rock  Island; 
elev  af  konserv.  Sthlm  1849—56;  musik- 
lärare vid  allm.  lärov.  i  Varberg  1862; 
organist  där  1863;  org.  vid  sv.-luth.  kyr- 
kan i  Moline,  Illinois  1883;  dr.  mus.  i 
New  York  1891;  stiftare  och  direktör  af 
Augustana  conservatory  1886  samt  af 
New  music  school  i  Rock  Island  1895; 
komponerade  musik  till  c.  40  vaudeviller, 
en-  och  flerst.  sånger,  stycken  för  piano, 
orgel,  violin  m.  m. 

Stora  oktaven,  grofva  oktaven, 
oktaven  mellan  contra  och  lilla  o.,  hvars 
toner  betecknas  med  stora  alfabetet.  Se 
Oktav. 

Store  Gud,  hvad  skall  jag 
göra,  psalm  163;  Haeffner  163;  tysk  ko- 
ral, Zahn  6650:  "Sei  zufrieden,  mein  Ge- 
niiite"   (1738). 

Store  Gud,  med  skäl  du,  psalm 
388;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  75. 

Store  Gud,  mitt  hjärta  lär, 
psalm  38;  Ha?ffner  38;  saknas  i  koralps.-b. 
af  1697;  Zahn  3459:  "Meinen  Jesum  lass 
ich  nicht;  weil  er"  (König  1738).  Haeff- 
ners  meddelande,  att  den  skulle  vara 
från  tiden  omkring  1650  synes  ej  vara 
riktig. 

Store  Gud,  som  handen,  psalm 
168;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  111. 

Store  Gud,  som  tusen  värl- 
dar, psalm  30;  Haeffner  hänvisar  till 
mel.  8. 

Storfurstinnan,  Die  Grossfiirstin 
Sophia  Catharina,  op.  4  a.,  musik  Fr.  v. 


Stor  halfton— Strandberg 


925 


Flotow,  text  af  Ch.  Birch-Pfeiffer,  pr. 
Berlin  1850;  sv.  öfvers.  af  Th.  Knös;  k.  t. 
Sthlm  fg.  20.  3.  1852. 

Stor  halfton,  intervall  med  tonförhål- 
landet  15  :  16.     Se    I  n  t  e  r  v  a  1  1. 

Stor  helton,  förhållandet  8:9.  Se  In- 
tervall. 

Storhertiginnan  afGerol- 
s  t  e  i  n,  La  Grand-Duchesse  de  Gérol- 
stein,  op.  buffa  4  a.,  musik  af  Offenbach, 
text  af  Meilhac  o.  Halévy,  pr.  Paris  1867; 
sv.  öfvers.  af  L.  Strindberg;  Djurgårdst. 
Sthlm  fg.  4.  9.  1867,  Göteb.  t.  fg.  2.  9. 
1872;    Kria    t.    fg.    5.    1905. 

Storm,  Nanne,  f.  31.  8.  1873  i  Horten; 
pianist;  elev  af  k.  konserv,  i  Köpen- 
hamn, Agathe  Backer-Gröndahl  i  Kri- 
stiania, Busoni  i  Berlin  och  Delaborde  i 
Paris;  har  med  framgång  konserterat 
flerstädes,  bl.  a.  i  Paris,  Köpenhamn, 
Stockholm,  Göteborg,  Kristiania  samt 
flera  norska  städer;  var  2  års  tid  ordf.  i 
"Kristiania  Musiklaererf  orening";  är  i 
Kristiania  en  sökt  pianolärarinna.  — 
Litt.:  Hver  8  Dag,  Kristiania  9.  3.  1913. 

Den  stormiga  aftonen,  La  soi- 
rée  orageuse,  op.  com.  1  a.,  musik  af  Da- 
layrac,  text  af  Rådet,  pr.  Paris  29.  5. 
1790;  sv.  öfvers.  af  C.  Envallsson;  k.  t. 
Sthlm  fg.  6.  6.  1794;  (fg.  Drottningh.  7.  10. 
1793). 

Stradella,  A  1  e  s  s  a  n  d  r  o,  f .  c.  1645  i 
Neapel,  t  1681  (el.  82)  i  Genua;  lärde  i 
Venedig  känna  en  venetiansk  adelsmans 
älskarinna  och  flydde  med  henne;  blef 
härför  förföljd  och  lyckades  först  und- 
komma men  förföljdes  och  mördades  till 
sist  i  Genua.  St:s  kärlekshistoria  finnes 
omtalad  i  Bourdelots  "Histoire  de  la  mu- 
sique"  (1715)  och  blef  af  Flotow  m.  fl. 
använd  till  operaämne  (s.  d.).  S.  skref 
flera  oratorier,  operor,  kammarmusik 
m.  m.  Den  honom  tillskrifna  arian  "Sei 
miei  sospiri"  synes  vara  af  L.  Nieder- 
meyer  (t  1861).  —  Litt.:  A.  Catelani,  Del- 
le  opere  di  A.  S.,  1866;  P.  Richard,  A.  S. 
1866  (Paris);  Hess,  Die  Opera  R.  S:s,  1906. 

Stradella,  Alessandro  Stradella, 
com.  op.  3  a.,  musik  af  Fr.  v.  Flotow, 
text  af  W.  Friedrich,  pr.  Hamburg  25. 
12.  1844;  sv.  öfvers.  af  G.  L.  Silfverstolpe; 
k.  t.  Sthlm  fg.  22.  1.  1847;  intill  1861 
gifven  39  ggr;   Kria  t.   1868. 

Stradivarius  (S  t  r  a  d  i  v  a  r  i),  violin- 
byggarfamilj    från    Cremona;    förste    re- 


presentanten af  familjen  var  Antonio 
S.,  f.  1644  där,  t  18.  12.  1736;  elev  af 
Amati  (s.  d.);  byggde  egna  instrument 
från  1667;  hans  söner  Francesco  (f. 
1.  2.  1671,  t  11.  5.  1743)  och  Omobono 
(f.  14.  11.  1679,  t  8.  7.  1742)  fortsatte  till- 
sammans att  arbeta  i  faderns  verkstad. 
Alla  hvila  i  samma  graf.  De  byggde 
violiner,  altvioler,  cello  samt  lutor,  gi- 
tarrer och  mandoliner.  —  Litt.:  P.  Lom- 
bardini,  Cenni  sulla  celebre  scuola  cre- 
monese  degli  stromenti  ad  arco  e  sulla 
famiglia  del  sommo  A.  S.,  1872;  Fetis, 
A.  S.,  1856;  A.  Riechers,  The  violin  and 
the  art  of  its  contruction,  a  treatise  on 
S.,  1895;  Hill,  A.  S.  his  life  and  work, 
1902.  —  Se   äfven   Groves   lexikon. 

Strakosch,  Maurice,  f.  c.  1825  i  Lem- 
berg, t  9.  10.  1887  i  Paris;  impressario  för 
sin  svägerska  Ad.  Patti;  ledare  tills.  m. 
brodern  Max  S.  (t  17.  3.  1892  i  New 
York)  för  Apollot.  i  Rom  1884—85;  pia- 
nist och  kompositör;  på  1870-  och  80- 
talen  var  M.  S.  äfven  Kristina  Nilssons 
impressario  och  besökte  då  med  henne 
Skandinavien  flera  ggr.  —  En  tredje  bro- 
der Ferdinand  S.  (t  4.  8.  1902  i  Pa- 
ris) var  äfven  verksam  som  impressario. 
—  Den  sistnämndes  dotter  F  e  b  é  a  S.  (f. 
i  Sthlm,  under  det  fadern  uppehöll  sig 
där  som  impressario  för  en  ital.  opera- 
trupp) gjorde  sig  känd  som  sångerska; 
gästade  Sthlm  och  k.  t.  1896.  —  Sv.  biogr. 
i  Sv.  Musikt.  1896  s.  73  f. 

Strand,  Per  Zacharias,  f.  1797  i  Stock- 
holm, t  8.  3.  1844  i  Kumla,  Närike;  or- 
gelbyggare; son  till  en  skicklig  fabri- 
kör af  spelur,  vefpositiv,  små  orglar 
m.  m.;  erhöll  1820  statsstip.  för  studier 
i  utlandet  och  besökte  Mende  i  Leipzig 
och  Knobelauch  i  Dresden;  återvände 
1822  till  Sverige  samt  öfvertog  då  fa- 
derns verkstad;  erhöll  1824  orgelbyggare- 
privilegium;  hans  främsta  verk  är  or- 
geln i  Lunds  domkyrka.  S.  åtnjöt  anse- 
ende som  sin  tids  främste  sv.  orgelbyg- 
gare. —  Litt.:  N.  P.  Norlind,  Orgelns 
allm.   hist.  s.   115  ff. 

1.  Strandberg,  Olof,  f.  15.  2.  1816  i 
Langenhanshagen.  Pommern,  t  21.  6. 
1882  i  Stockholm;  operasångare;  student 
i  Uppsala  1836;  kom  2  år  senare  till 
Lund,  där  han  tillhörde  Otto  Lindblads 
första  kvartett:  debuterade  1841  å  k.  t. 
som  Max  i  "Friskytten"  och  engagerades 
året  därpå  där;  afgick  1865  och  inträdde 


926 


Strandberg 


i  stället  i  Posttidningens  redaktion,  som 
han  tillhörde  ända  till  sin  död;  utgaf 
en  musikalisk  handbok  "För  vänner  af 
operan",  1860  (biogr.  öfver  berömda  ope- 
rakompositörer samt  register  öfver  ope- 
ror, som  gifvits  å  k.  t.  Sthlm);  öfver- 
satte  (i  sammandr.)  Jahns  Mozartsbiogr. 
(2  bd  1865)  och  Tompsöes  "Från  Ame- 
rika" (måhända  äfven  Hertz'  "Kung  Re- 
nés dotter";  se  härom  Sv.  Musikt.  1882 
nr  14,  Tidn.  f.  musik  o.  teater  1899  nr 
17;  Sv.  Musikt.  1899  s.  77  f.,  83  f.).  LMA 
1855.  —  Bland  hans  roller  märkas:  Max 
i  "Friskytten",  Jakob  Friburg  i  "Schwei- 
ziska familjen",  Tamino  i  "Trollflöjten", 
Masaniello  i  "Den  stumma",  Ottavio  i 
"Don  Juan",  Edgar  i  "Lucie",  Profeten, 
Fra  Diavolo,  Robert,  Rafael  i  "Hälften 
hvar",  Hiion,  Ernani,  Rich.  Lejonhjärta, 
Josef.  Om  S.  som  sångare  skrifver  F. 
Hedberg  bl.  a.:  "Egentligt  hemmastadd 
på  scenen  och  i  följd  däraf  fullständigt 
uppgående  i  dess  uppgifter  blef  S.  al- 
drig. Det  var  alltid  med  en  känsla  af 
tvång,  som  han  iklädde  sig  den  persons 
skapelse,  som  han  hade  att  framställa, 
och  om  han  under  spelets  fortgång  sjöng 
som  en  gud  och  sjöng  af  allt  sitt  hjär- 
tas lust,  så  var  det  därför,  att  han  icke 
kunde  annat,  äfven  om  ännu  blytyngre 
kedjor  hade  lagts  på  hans  yttre  män- 
niska än  dem,  som  den  sceniska  appara- 
ten och  nödtvånget  att  underordna  sig 
samuppträdandets  plikter  och  svårighe- 
ter fjättrade  honom  uti."  —  Litt.:  Ny 
ill.  tidn.  1866  s.  49;  Sv.  Musikt.  1882  s. 
97;  F.  Hedberg,  Sv.  operasångare  s.  104 
ff.;  H.  Åkerberg,  Par  Bricole;  Rosén, 
Några   minnesblad. 

2.  Albertina  Josefina  Charlot- 
ta S.,  den  föreg:s  andra  hustru,  f.  Lin- 
deroth, f.  25.  7.  1830  i  Stockholm;  ope- 
rasångerska; antogs  till  elev  vid  balet- 
ten 1844;  öfverflyttades  s.  å.  till  lyriska 
scenen;  1851  skådespelerska  och  sånger- 
ska där;  ingick  s.  å.  äktenskap  med  O. 
S.;  kvarstod  vid  k.  scenen  till  1888;  af 
hennes  många  roller  under  denna  tid 
märkas:  Elisabetta  i  "Hemliga  gifter- 
målet", Orsino  i  "Lucrezia  Borgia",  Hen- 
riette  i  "Muraren",  Cherubin  i  "Figaros 
bröllop",  Papagena,  Jenny  i  "Hvita 
frun",  Matilde  i  "Joconde",  Maria  i 
"Czar  och  timmerman",  Blonde  i  "Enle- 
veringen",  Markisinnan  i  "Marco  Späda", 
Stefano    i    "Romeo    o.    Julia",    Mazetto    i 


"Sylvia",  Ortrud  i  "Lohengrin",  Marta  i 
"Faust",  Zerlina  i  "Don  Juan",  Fru 
Ragnhild  i  "Den  bergtagna",  Sköna  He- 
lena. —  "Det  är  C.  S:s  både  begränsning 
och  storhet,  att  hon  varit  en  af  de  mest 
typiska  subretter,  vår  k.  scen  någonsin 
ägt"  (A.  Lindgren  i  Sv.  Musikt.  1889  s. 
2).  —  Litt.:  Fr.  Hedberg,  Sv.  operasån- 
gare; Sv.  Musikt.  1889  s.  1,  1909  s.  109; 
Fr.  Lundquist,  Minnen  I,  256. 

3.  Vilhelmina  Maria  S.,  f.  Söhr- 
ling,  f.  6.  11.  1845  i  Stockholm;  dotter 
af  musikdir.  V.  Söhrling;  operasångerska; 
elev  af  konserv  Sthlm  1862—65;  utbildad 
vidare  af  I.  Berg  och  Fredrika  Stenham- 
mar;  debuterade  18.  10.  1867  å  k.  t.  som 
Jeannette  i  "Joconde";  engagerades  året 
därpå  där;  afgick  1903;  1878  gift  med 
tulluppsyningsmannen  Olof  S.  (t  1889), 
son  till  O  1  o  f  S.  Af  hennes  roller  mär- 
kas: Magdalena  i  "Mästersångarne",  Mi- 
caela  i  "Carmen",  Zerlina  i  "Don  Juan", 
Puck  och  Fatima  i  "Oberon",  Anna  i 
"Muntra  Fruarna",  Pamela  i  "Fra  Dia- 
volo", Christine  i  "Guldkorset",  Martha 
i  "Mefistofeles",  Lucia  i  "På  Sicilien", 
Catharina  i  "Vännen  Fritz",  En  ande- 
syn i  "Hoffmans  äfventyr".  —  Litt.:  Sv. 
Musikt.  1892  s.  129  och  1903  s.  81;  Idun 
1892  nr  46. 

4.  A  n  n  a  Maria  S.,  dotter  af  Olof 
S.,  f.  1852  i  Stockholm;  elev  af  konserv.; 
debuterade  å  k.  t.  Sthlm  1873  som  Bertha 
i  "Niirnbergerdockan"  och  Margaretha  i 
"Hugenotterna";  tillhörde  sedan  (utom 
1883—84,  då  hon  uppträdde  på  Nya  t.)  k. 
scenen  intill  1887,  då  hon  ingick  äkten- 
skap med  försäkringstjänstemannen  N. 
Bergman.  S.  ägde  högt  anseende  som  ko- 
loratursångerska. Af  hennes  roller  må 
nämnas:  Rose  Friquet  i  "Villars  drago- 
ner", Elvira  i  "Den  stumma",  Madeleine 
i  "Postiljonen",  Philine  i  "Mignon",  Isa- 
bella   i   "Robert". 

5.  Per  Maximilian  (M  a  x)  S.,  den  fö- 
rege broder,  f.  4.  10.  1854  i  Stockholm; 
sångare  och  violoncellist;  elev  af  kon- 
serv. 1870—76;  violinist  i  Meissners  ork., 
därpå  violoncellist  vid  Nya  t.;  debute- 
rade som  sångare  å  k.  t.  1877  som  Max 
i  "Friskytten";  engagerad  vid  Nya  t. 
1882—83;  kapellmästare  vid  Södra  t.  1883 
— 85;  återgick  sedan  till  operan,  där  han 
var  kormästare  och  biträdande  kapell- 
mästare. Af  hans  roller  kunna  nämnas: 
Lionel    i    "Martha",    Lucenzio    i    "Hårdt 


Strascinando — Strauss 


927 


mot  hårdt",  Fenton  i  "Muntra  fruarna", 
Ottavio  i  "Don  Juan",  Almaviva,  Romeo, 
Faust. 

6.  Agnar  Henning  Teodor  S.,  f. 
24.  5.  1869  i  Stockholm;  student  i  Uppsala 
1885;  hofrättsex.  1893;  amanuens  i  civil- 
dep.  1894;  elev  i  sång  af  Lejdström,  Arl- 
berg  m.  fl.;  konsertsångare  och  sånglä- 
rare. 

Strascinando  (it.),  släpande.  —  S.  l'a  r- 
c  o,  med  liggande  stråke. 

Strathopey,  skotsk  dans  i  4/«-takt,  lång- 
samt tempo;  af  samma  karaktär  som 
reelen.  En  af  de  äldsta  samlingarna  s. 
är:  "A  collection  of  s.  or  old  highland 
reels",  1780. 

Straube,  Karl,  f.  6.  1.  1873  i  Berlin; 
elev  af  Heinrich  Reimann  (orgel),  Ph. 
Riiser  och  Alb.  Becker;  har  sedan  1894 
med  framgång  konserterat  som  orgelvir- 
tuos; 1902  organist  i  Thomaskyrkan,  1903 
direktör  för  Bachföreningen  där;  diri- 
gerade 1904  vid  andra  tyska  Bachfesten 
samt  1908  vid  Leipziger  Bachfesten  med 
anl.  af  Bachmonumentets  aftäckande; 
1907  orgellärare  vid  konserv.;  1908  kgl. 
sachs.  professor;  utgaf  ny  uppl.  af  Liszts 
och  Bach  orgelverk,  "Alte  Orgelmeister", 
1904. 

1.  Strauss,  Johann  (Väter),  f.  14.  3. 
1804  i  Wien,  t  där  25.  9.  1849;  inträdde 
1819  som  altviolinist  i  Lanners  danska- 
pell i  Wien;  grundade  1825  en  egen  or- 
kester, hvilken  snart  undanträngde  Lan- 
ners ur  publikens  gunst;  företog  fr.  1833 
med  sitt  förträffligt  skolade  kapell  kon- 
sertresor i  Tyskland,  Frankrike  och  Eng- 
land; höjdpunkten  af  ära  och  beröm- 
melse blefvo  konserterna  i  Paris  och 
London  1837;  hans  valser  voro  vid  den- 
na tid  allmänt  berömda  och  spelades  öf- 
ver  hela  den  bildade  världen.  Han  för- 
dunklades på  40-talet  af  sin  egen  son. 
I  allt  komponerade  han  479  valser,  mar- 
scher, potpourrier  m.  m.  —  Litt.:  F. 
Lange,  J.  Lanner  o.  J.  St.,  Wien  1904; 
sv.  biogr.   i  Sv.  Musikt.  1895  s.  44. 

2.  Johann  S.  (Sohn),  den  föreg:s  son, 
f.  25.  10.  1825  i  Wien,  t  3.  6.  1899  där; 
grundade  1844  en  egen  dansorkester  som 
framgångsrikt  konkurrerade  med  fa- 
derns; öfvertog  efter  dennes  död  hans 
orkester  och  ledde  den  med  sällsynt 
skicklighet;  företog  liksom  fadern  tal- 
rika resor  med  kapellet  och  var  en  gärna 
sedd    gäst    i    Berlin,    London,    Paris    och 


Petersburg;  konserterade  äfven  i  Ame- 
rika; ingick  1863  äktenskap  med  sånger- 
skan Jetty  Treffz  och  öfverlämnade  då 
kapellet  i  bröderna  J  o  s  e  p  h  s  och 
E  d  u  a  r  d  s  händer;  ägnade  sig  sedan 
åt  operetten  och  skref  flera  populära 
stycken  för  scenen,  däribland:  "Die  Fle- 
dermaus"  (1874;  "La  tsigane",  Paris  1877; 
"Läderlappen",  Sthlm  1875),  "Der  Zi- 
geunerbaron"  (1855).  Af  hans  många 
valser,  kadriljer,  polkor,  marscher  m.  m. 
blefvo  mest  bekanta:  "An  der  schönen 
blauen  Donau",  "Kiinstlerleben",  "Wie- 
nerblut",  "Bei  uns  zu  Haus"  m.  fl.  S:s 
valser  åtnjöto  anseende  äfven  hos  högt 
stående  konstnärer,  och  såväl  Wagner 
som  Brahms  och  Biilow  uttalade  oför- 
behållsamt sitt  beröm  öfver  dem.  S.  var 
själf  en  varm  vän  af  den  klassiska  mu- 
siken och  studerade  Beethoven  allvar- 
ligt. —  Litt.:  R.  von  Prochåzka,  J.  S.  i 
Reimanns  "Ber.  Musiker",  1900;  sv.  biogr. 
i  Sv.  Musikt.  1894  s.  137. 

3.  J  o  s  e  p  h  S.,  den  föreg:s  broder,  f. 
22.  8.  1827  i  Wien,  t  22.  7.  1870  där;  öf- 
vertog 1863  broderns  kapell;  företog  flera 
konsertresor;  komponerade  danser  och 
operetter. 

4.  Eduard  S.,  den  föreg:s  broder,  f. 
15.  3.  1835  i  Wien;  öfvertog  vid  Joseph 
S:s  död  1870  dennes  orkester  och  konser- 
terade sedan  öfver  allt  i  Europa  (Sthlm 
1878)  och  i  Amerika  ända  till  kapellet 
1902  upplöstes;  komponerade  danser;  ut- 
gaf 1906  "Erinnerungen". 

5.  Eichard  S.,  f.  11.  6.  1864  i  Mim- 
enen; elev  af  W.  Meyer  i  Miinchen;  gjor- 
de sig  redan  1881  bekant  som  komposi- 
tör genom  en  stråkkvartett  (op.  2),  spe- 
lad af  Walterska  kvartetten;  kort  efter 
uppförde  Levi  en  (ännu  otryckt)  sym- 
foni i  D-moll  af  honom;  R.  Radecke  gaf 
i  Berlin  1883  en  ouverture  i  C-moll;  en 
suite  för  13  blåsinstrument,  op.  7,  blef  i 
vida  kretsar  känd  genom  Biilow,  som 
hade  den  på  Meiningerkapellets  pro- 
gram under  sina  konsertresor.  1885  kal- 
lades S.  till  Biilows  medhjälpare  som 
dirigent  för  Meiningerhofkapellet,  och 
då  Biilow  kort  därefter  lämnade  platsen, 
stod  S.  ensam  som  hofkapellmästare;  re- 
dan 1886  mottog  han  dock  anställning 
som  tredje  kapellmästare  i  Miinchen, 
en  plats,  som  han  1889  utbytte  mot 
en  andra  kapellmästarebefattning  i  Wei- 
mar     (under    Lassen);     1889     andre     ka- 


928 


Stravagante — Strumentatura 


pellmästare  i  Miinchen;  1898  förste 
hof kapellmästare  i  Berlin;  1904  gene- 
ralniusikdirektör  där.  S:s  äldre  kompo- 
sitioner intill  1885  (op.  1—15,  däribland 
en  symfoni  F-moll  op.  12,  en  violinkon- 
sert op.  8,  en  valdhornkonsert  op.  11, 
några  sånger  och  "Wanderers  Sturni- 
lied"  för  bl.  kör  o.  ork.)  tillhöra  alla 
den  äldre  af  Brahms  företrädda  riktnin- 
gen. Fr.  o.  m.  Meiningervistelsen  be- 
gynte  han  påverkas  af  nyromantikerna 
(Liszt  och  Wagner)  och  infördes  i  denna 
stil  särskildt  af  Alexander  Ritter.  Hans 
första  verk  i  den  nya  andan  blef  en 
symfonisk  fantasi  "Aus  Italien"  op.  16. 
De  följande  symfoniska  dikterna  förde 
hans  namn  snart  vidare,  så  att  han  vid 
århundradets  slut  stod  som  nyroman- 
tiska skolans  konsekventaste  fullföljare 
och  hela  stilriktningens  främste  repre- 
sentant. De  verk,  som  här  bilda  hans 
bästa  produktion  äro:  "Don  Juan"  1889, 
"Tod  und  Verklärung"  1890,  "Macbeth" 
1891,  "Till  Eulenspiegels  lustige  Strei- 
che"  1895,  "Also  sprach  Zarathustra"  1895, 
"Don  Quixote"  1898,  "Ein  Heldenleben" 
1899.  Under  Weimartiden  skref  han  där- 
jämte en  opera  "Guntram",  hvilken  1894 
hade  sin  premiär  i  samma  stad  (fram- 
ställarinnan  af  "Freihilds"  parti  Pauline 
de  Alina  blef  s.  å.  hans  hustru).  Af 
S:s  vidare  produktion  från  1890-talet 
märktes  flera  sånghäften  och  2  sexton- 
stämmiga  sånger  a  capella  op.  34.  Hans 
namnkunnigaste  verk  efter  1900  äro  de 
fem  operorna:  "Feuersnot"  (Dresden 
1901),  "Salome"  (Dresden  1905),  "Elektra" 
(Dresden  1909),  "Der  Rosenkavaljer" 
(Dresden  1911)  och  "Adriadne  auf  Naxos" 
(Stuttg.  1912).  Hans  symfoniska  verk 
från  denna  tid  visa  i  det  stora  hela  en 
afmattning,  i  det  att  det  yttre  karak- 
räriserande  draget  med  skarpa  klangef- 
fekter och  djärfva  harmonikombinatio- 
ner får  ersätta  yttre  skönhet  och  orga- 
nisk, konsekvent  temabehandling.  Hit 
höra  bl.  a.  Sinfonia  domestica  F-dur  op. 
53  (1904).  Ännu  en  symfoni  är  bestämd 
att  gifvas  i  Berlin  nov.  1915  ("Alpsym- 
fonin" op.  64).  I  öfrigt  ha  flera  nya 
sånghäften  utkommit.  —  R.  S.  är  en  af 
sin  samtids  allra  främsta  dirigenter,  och 
det  mästerliga  sätt,  hvarpå  han  har  för- 
stått leda  sina  egna  verk,  har  ej  så  litet 
bidragit  till  de  glänsande  framgångar 
de    haft.    —    Om    R.    S.    skref    bl.    a.    A. 


Seidl-M.  Klatte  (1896),  G.  Brecher  (1900), 
E.  Urban  (1902).  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt. 
1906  och  1908. 

6.  Eduard  S.,  f.  12.  8.  1869  i  Olmiitz; 
kapellmästare  vid  hofoperan  i  Berlin; 
komponerade   solosånger,   duetter   m.    m. 

Stravagante  (it.),  fantastiskt,  sällsamt. 

Streicher,  N  a  n  e  1 1  e,  f.  S  t  e  i  n,  f.  3. 
1.  1769  i  Augsburg,  t  16.  1.  1833  i  Wien; 
dotter  till  den  berömde  pianobyggaren 
J.  A.  Stein  (s.  d.)  och  arftagare  af  hans 
fabrik;  flyttade  fabriken  till  Wien,  där 
hon  tills.  m.  sin  man  Johann  An- 
dreas Streicher,  (f .  13.  12.  1761  i 
Stuttgart,  t  25.  5.  1833  i  Wien)  bragte 
firman  till  högsta  anseende.  Beethoven 
var  sedan  1798  bådas  vän  och  Nanette  S. 
hörde  särskildt  till  hans  kvinnliga  hjäl- 
pare, då  han  på  gamla  dagar  ej  förmåd- 
de bringa  ordning  i  hemmets  hvardag- 
liga  förhållanden.  —  Se  Thayer,  Beet- 
hoven, IV. 

Streichinstrument  (t.),  stråkinstrument. 
—   Streichquartett,    stråkkvartett. 

Strepito  (it.),  larm,  buller. 

Stretto,  stringendo  (it.),  ilande, 
snabbare. 

Strindberg,  Carl  Axel,  f.  17.  6.  1845 
i  Stockholm;  elev  af  konserv.  1860—62; 
violoncellist  vid  södra  t.  1878—79  och  vid 
k.  t.  1883—87;  ork.-anf.  vid  dram.  t.  1887 
—96;  tjänsteman  i  lifförs.-bolaget  Nord- 
stjärnan fr.  1885;  har  komponerat  sånger 
och  musik  till  skådespel  (under  sign. 
Cassino). 

String.  =  stringendo. 

Stringendo  (it.),  efter  hand  snabbare  i 
tempo. 

Strings  (eng.),  stråkinstrument. 

Strohfledel  (t.),  xylofon. 

Stromento,  se  Strumento. 

Strozzi,  P  i  e  t  r  o,  en  af  de  florentinska 
musiker,  som  uppfann  "Stile  rappresen- 
tativo".  St.  komponerade  tills,  med 
Striggio,  Caccini  och  Merulo 
festspelen  till  Franz  von  Medicis  och 
Bianca  Capellas  bröllop;  skref  1595  mu- 
siken till  Rinuccinis  "Mascarata  degli 
accecati". 

Struensee,  sorgsp.  5  a.,  musik  af 
Meyerbeer,  text  af  M.  Beer  (kompositö- 
rens broder),  pr.  Berlin  1846;  sv.  öfvers. 
af  F.  Ärlberg;  k.  t.  Sthlm  15.  och  17.  10. 
1860  (endast  dessa  2  ggr). 

Strumentatura,  strumentazione 
(it.),  instrumentering. 


Strumentare — Stränginstrument 


929 


Strumentare  (it.),  instrumentera. 

Strumento  (it.),  instrument.  —  Stru- 
menti  di  fiati,  blåsinstrument.  — 
Strumenti  da  penna,  klaverin- 
strument. 

Strungk,  Nikolaus  Adam,  f.  nov. 
1640  i  Braunschweig,  t  23.  9.  1700  i  Dres- 
den; 1661 — 65  violinist  i  Celle,  sedan  i 
Hannover;  1678  ledare  för  rådsmusiken 
i  Hamburg;  1682  kammarkompositör  hos 
hertigen  af  Hannover;  fick  1682  åtfölja 
sin  herre  på  en  italiensk  resa  och  lärde 
då  känna  Corelli;  1688  Chr.  Ritters  ef- 
terträdare som  vice  kapellmästare  i 
Dresden;  1693  Chr.  Bernhards  efterföl- 
jare som  hof kapellmästare;  flyttade  1696 
till  Leipzig  för  att  helt  ägna  sig  åt  ope- 
rakompositionen. S.  skref  en  mängd 
operor,  hvilka  blefvo  betydelsefulla  för 
den  tyska  operans  utveckling.  Hans  för- 
sta sceniska  verk  "Sejanus"  uppfördes  i 
Hamburg  1678;  sex  andra  följde  sedan 
för  samma  stad;  komponerade  i  Leipzig 
ytterligare  16  operor.  S.  utgaf  två  sam- 
lingar "Hundert  auserlesene  Arien" 
(1684,  1685)  utgörande  ett  urval  af  hans 
operor;  några  sonater  af  honom  förva- 
ras i  Uppsala  bibi.  —  F.  Zelle,  I.  Theile 
u.  St.,  1891. 

Struve,  Carl,  f .  12.  4.  1887  i  Fredriks- 
hald;  operasångare  (tenor);  elev  af  W. 
Kloed  i  Kristiania;  debuterade  å  en  egen 
konsert  i  Kristiania  1908  och  engagera- 
des omedelbart  därefter  vid  National- 
teatret,  där  han  sedan  varit  anställd; 
1912  elev  af  F.  H.  v.  Diilong  i  Berlin.  Af 
hans  roller  kunna  nämnas:  Linkerton  i 
"Madame  Butterfly",  Wilhelm  Meister  i 
"Mignon",  Turrido  i  "På  Sicilien",  Don 
José  i  "Carmen",  Almaviva  i  "Barbe- 
raren". 

Struwe,  Jacob  Bernhard,  f.  1767 
i  Stockholm;  t  där  27.  7.  1826;  student  i 
Uppsala  på  1780-talet;  doktor  i  natural- 
historien  vid  univ.  i  Kiel;  studerade  i 
Wien  musik  under  Gyrowetz;  organist 
vid  tyska  kyrkan  i  Norrköping;  flyttade 
till  hufvudstaden  1816,  där  han  sedan 
verkade  som  ansedd  musiklärare;  skref 
musik  till  en  del  skådespel:  "Torparen", 
1803;  "Den  engelske  advokaten",  1805; 
"Den  ondsinta  hustrun",  1808;  "En  fjär- 
dedels timmas  tystnad",  1810  (ms.  till 
alla  dessa  i  Mus.  ak:s  bibi.);  kompone- 
rade därjämte  en  del  pianostycken  (en 
visa   i   nytr.    i   Sv.    Sång   1900);    behand- 


lade nr  43  i  sv.  psalmb.  som  oratorium 
(uppf.  af  Harm.  sällsk.  1825);  skref  på 
ett  requiem,  som  redan  hade  börjat  öf- 
vas  af  Harm.  sällsk.,  då  döden  afbröt 
arbetet.  —  Litt.:  Kometen  1826  nr  63;  Ny 
tidn.  f.  mus.  1857  nr  47  o.  48. 

1.  Stråhle,  Daniel,  f.  1700  i  Norr- 
bärke,  Väst.  st.,  f  1746;  orgelbyggare; 
elev  af  Cahman;  studerade  mekanik  un- 
der Polhem  och  skall  under  hans  öfver- 
inseende  ha  förfärdigat  en  orgel  i  Tors- 
åker,  Upps.  st.;  erhöll  orgelbygg.-priv: 
1742;  byggde  orglar  i  Söderhamn,  Tors- 
hälla, Avesta.  Elfkarleby,  Ö.  Färnebo 
m.  fl.    Af  S.  utbildades  brorsonen: 

2.  P  e  t  e  r  S.,  f.  1720  på  Matsbo  i  Norr- 
bärke,  kom  till  D.  Str.  1835;  erhöll  priv. 
som  orgelbyggare  1848  och  förenade  sig 
med  Jonas  Gren  (s.  d.)  och  byggde 
sedan  verk  tills,  med  denne  (se  G  r  e  n). 
—  Litt.:  A.  Hiilphers,  Hist.  afh.;  N.  P. 
Norlind,  Orgelns  allm.  historia. 

Stråkinstrument.  Dessa  instruments 
ursprung  är  ännu  ej  utredd.  Stråken  är 
gifvetvis  det  viktigaste  särmärket  för 
hela  klassen.  Huruvida  instrumentens 
föregångare  skola  sökas  i  Indien  (rava- 
nastron),  hos  araberna  (kemanthscheh, 
rebab)  eller  sökas  hos  de  keltiska  folken 
(crwth)  blir  en  andrahandsfråga.  Först 
omkring  år  1000  förekommer  bågen  och 
då  ofta  till  instrument  af  samma  typ 
som  knäppinstrumenten.  Tvenne  huf- 
vudtyper  s.  från  medeltiden  särskiljas: 
med  hvälfd  resonansbotten  (rubeba,  re- 
bec,  giga)  och  flat  (fidula,  vielle).  Ur 
denna  senare  form  framgick  violan  (fidu- 
la, af  lat.  fides,  sträng)  och  violinen  (se 
dessa  instrument)  samt  därur  sedan 
gamban,  violoncellen  och  kontrabasen. 
Den  förra  formen  stod  knäppinstrumen- 
ten nära  och  försvann  snart  som  själf- 
ständigt  instrument  för  att  som  luta  bli 
knäppinstrumentens  hufvudform  under 
1500-talet. 

Strängar.  De  inom  musiken  använda 
s.  äro  antingen  tarmsträngar  (vanl. 
af  lamm)  el.  metallsträngar  (för- 
ut af  mässing  el.  metall,  numera  vanl. 
af  stål);  de  djupa  strängarna  äro  ö  f- 
verspunna  (stålstr.  med  koppartråd, 
tarmstr.  med  silfvertråd).  Gitarren  och 
cittran  använder  äfven  sidentråd  öfver- 
spunnen  med  silfver. 

Stränginstrument,  sammanfattning  af 
knäpp-  och  stråkinstrument  (s.  d.  o.). 

59 


930 


Ström — Stämhorn 


Ström,   Elma,   se   B  i  1 1  i  n  g. 

1.  Strömberg,  Anders  Christian  Hel- 
mer, f.  29.  11.  1848  i  Linköping,  t  6. 
3.  1910  i  Stockholm;  operasångare;  elev 
af  F.  Arlberg;  debuterade  å  k.  t.  Sthlm 
23.  5.  1871  som  Sarastro  i  "Trollflöjten"; 
utbildade  sig  1872 — 75  vidare  i  utlandet 
(sjöng  1874  i  Rotterdam);  uppträdde  som 
Sarastro  och  Mareel  1879  i  Dresden;  till- 
hörde i  öfrigt  k.  t.  Sthlm  1875—94  och 
uppbar  under  denna  tid  bl.  a.  följande 
roller:  Mareel  i  "Hugenotterna",  Wal- 
ter Furst  i  "Wilhelm  Tell",  Borgmästa- 
ren i  "Czar  och  timmerman",  Lorden  i 
"Svarta  dominon",  Bartholo  i  "Barbera- 
ren"  och  "Figaros  bröllop",  landtgrefven 
i  "Tannhäuser".  —  Litt.:  Sv.  Musikt. 
1894  nr  9,  1908  s.  145,  1910  s.  51. 

2.  Frithiof  S.,  den  föreg:s  son,  f. 
25.  8.  1878  i  Stockholm,  t  6.  6.  1911  där; 
operasångare  (baryton);  debuterade  1.  5. 
1902  å  k.  t.  Sthlm  som  Valentin  i  "Faust" 
och  tillhörde  k.  scenen  1903—06;  efter  att 
1906 — 08  ha  varit  engagerad  vid  Oscars- 
teatern, fästes  han  åter  vid  k.  t.,  där 
han  kvarstannade  till  sin  död.  Af  hans 
roller  märkas:  Sebastiano  i  "Låglandet", 
Gerard  i  "André  Chenier",  Konsuln  i 
"Madame  Butterfly",  Nevers  i  "Huge- 
notterna", Arnljot   m.   fl. 

Stufe  (t.),  tonsteg. 

Den  stumma  från  Portici, 
La  muette  de  Portici,  op.  5  a.,  musik  af 
Auber,  text  af  Scribe  o.  G.  Delavigne; 
pr.  Paris  29.  2.  1828;  sv.  öfvers.  af  B. 
Crusell;  k.  t.  Sthlm  fg  19.  3.  1836;  (intill 
1863  gifven  122  ggr);  100: de  ggn  9.  3. 
1860;  200:de  ggn  1875;  repr.  k.  t.  Sthlm 
1908;  dansk  öfvers.  af  J.  L.  Heiberg 
("Den  stumme  i  Portici");  k.  t.  Kphn 
fg  22.  5.  1830;  Kria  t.  28.  4.  1844;  premiä- 
ren i  Bryssel  1830  blef  en  af  de  yttre 
orsakerna   till   revolutionen   i   Belgien. 

Stumpf,  Carl,  f.  21.  4.  1848  i  Wiesent- 
heid  i  Unterfranken;  1870  docent  i  filo- 
sofi i  Göttingen;  1873  professor  i  Wiirz- 
burg,  1879  i  Prag,  1884  i  Halle,  1889  i 
Miinchen;  sedan  1893  professor  i  psy- 
chologi  i  Berlin;  utgaf  1883  och  1890  i  2 
bd  sin  berömdaste  bok  "Tonpsycholo- 
gie",  hvilken  blef  grundläggande  för 
musikpsykologien  och  musikestetiken; 
utger  sedan  1908  "Beiträge  zur  Akustik 
und  Musikwissenschaft";  af  hans  andra 
musiken  berörande  skrifter  märkes  upp- 
satsen:     "Tonpsychologie   in   England"   i 


Viertelj.  f.  MW.  I,  1885.  Då  naturfol- 
kens musikutöfning  har  stor  betydelse 
för  musikpsykologien,  har  S.  vid  Ber- 
linuniversitetets psykologiska  semina- 
rium upprättat  en  systematisk  under- 
sökning och  uppsamling  af  folkmusik- 
stoff, hvilken  samling  blifvit  mönstret 
för   andra    sådana. 

Stiibendorff,  Georg,  organist  i  Ja- 
kobs kyrka,  Sthlm  (efter  H.  Pape)  1663 
till  sin  död  1673;  Upps.  bibi.  förvarar  i 
ms.  af  honom  en  vokalkomp.  "O  Jesu 
dulcissimo";  Hiilphers  ms.  till  org.-saml. 
(Väst.  bibi.)  afd.  Jakobs  kyrka,  omtalar, 
att  Jakobs  kyrka  skulle  ha  ägt  af  ho- 
nom: ett  kyrie  6  voc.,  "Haec  est  dies", 
6  voc.  "Gud  vill  jag  nu  lofva",  6  voc. 
och  "Moriar  misera"  3  voc. 

Stiirze    (t.),   se   Schalltrichter. 

Stål,  Fanny,  f.  1822  i  Stockholm,  f 
21.  3.  1889  i  Västerås;  pianist;  utbildad  i 
Paris;  konserterade  i  Sverige  med  stor 
framgång  på  50-  och  60-talen. 

Stålhammar,  Johannes  Chri- 
s  t  o  f  f  e  r,  f.  30.  12.  1868  i  Stockholm; 
elev  af  konserv.  1886—90;  tillf,  organist  i 
Jakobs  k.  1889—91;  har  komponerat  styc- 
ken för  orgel,  piano  m.  m. 

Stägemann,  Max,  f.  10.  5.  1843  i  Frei- 
enwalde  a.  O.,  t  29.  1.  1905  i  Leipzig; 
operasångare  (baryton);  elev  af  konserv, 
i  Dresden;  1863  andra  barytonist  i  Han- 
nover; öfvertog  1876  direktionen  af  Kö- 
nigsbergs  stadsteater;  verkade  fr.  1879  i 
Berlin  som  konsertsångare  och  sånglä- 
rare; öfvertog  1882  direktionen  af  Leip- 
zigs stadsteater. 

Stämdrag.    Se  Registerdrag. 

Stämföring,  det  sätt,  på  hvilket  de 
olika  stämmorna  i  en  polyfon  sats  ge- 
nomföras. 

Stämgaffel,  gaffel  af  stål  till  att  kon- 
trollera den  absoluta  tonhöjden;  upp- 
funnen 1711  af  John  Shor  (t  1753  i 
London;  lutspelare).  —  Litt.:  Kielhauser, 
Die   Stimmgabel,  1907. 

Stämhammare,  verktyg,  bestående  af 
en  liten  järnhammare,  försedd  med  en 
krok  i  öfre  ändan  (tjänande  till  att  bil- 
da en  ögla  på  den  sträng,  som  skall  på- 
sättas), samt  i  den  nedre  en  urholkning, 
passande  till  de  stift,  genom  hvilkens 
skrufning  instrumentets  strängar  kunna 
stämmas. 

Stämhorn,  trattformigt  verktyg,  hvar- 
med  öppna  metallpipor  i  en  orgel  kunna 


Stämma— Suite  931 

stämmas;    användes    numera    endast   vid  2.    P  e  r  c  y  S.,  f.  27.  6.  1878;   violoncel- 

stämning    af    de    allra    minsta    piporna,  list;   elev  af  Robert  Hausmann;   konser- 

Stämma,  röst.  Med  afseende  på  ton-  terade  med  framgång  i  Tyskland,  Eng- 
höjden  särskiljas  4  hufvudslag:  d  i  s-  land,  Holland  m.  fl.  länder, 
cant  (el.  sopran),  alt,  tenor  och  Sucher,  J  o  s  e  p  h,  f.  23.  11.  1843  i  Dö- 
lj a  s;  med  hänsyn  till  stämmornas  art  bör,  Ungern,  t  4.  4.  1908  i  Berlin;  stude- 
åtskiljas  bröststämmor  och  h  u  f-  rade  först  rättsvetenskap  i  Wien  men 
vud-  el.  falsettstämmor;  med  gick  öfver  till  musiken  och  blef  teori- 
afseende  på  stämmornas  betydelse:  h  u  f-  elev  af  S.  Gechter;  blef  körrepetitör  vid 
vud-  och  bistämmor;  med  afseende  hof operan  och  dirigent  för  akademiska 
på  läget:  öfver-,  mellan-  och  un-  sångföreningen;  därefter  kapellmästare 
derstämmor;  med  hänsyn  till  be-  vid  komiska  operan;  1876  kapellmästare 
sättning:  principal-  el.  solo-  och  vid  Leipzigs  stadsteater;  gifte  sig  med 
ripienstämmor.  —  S.  brukas  äfven  operasångerskan  Rosa  Hasselbeck 
för  att  beteckna  ett  orgelregister.  (f.  23.  2.  1849  i  Velburg,  Pfalz),  och  blef 

Ständchen  (t.),  serenad  (s.  d.  o.).  tillsammans  med  henne  1878  anställd  vid 

Suard,  Jean  Baptiste  Antoine,  Hamburgs    teater;    1888    Karl    Schröders 

f.  15.  1.  1734  i  Besancon,  t  20.  7.  1817  i  Pa-  efterträdare  som  hofkapellmästare  i  Ber- 

ris;  medlem  i  franska  akademien;  i  stri-  lin,   hvarest   fru   S.   blef  engagerad  som 

den  mellan   Gluck  och  Piccini  stod  han  primadonna;  1899  afgingo  de  båda.    J.  S. 

på   Glucks  sida;   utgaf  1791  "Encyclopé-  var    framstående    Wagnerdirigent.    Fru 

die  méthodique"  med  flera  uppgifter  om  S.  firade  stora  triumfer  som  "Isoide"  och 

samtida  musiker.  "Sieglinde". 

Suave  (it.)  mildt.  Suffocato  (it.),  dämpadt. 

Suavita  (it.),  mildt  uttryck.  Suite    (p  a  r  t  i  e,    p  a  r  t  i  t  a),    en    sam- 

Sub  (lat.),  under.  —  Subdiapente,  manställning  af  danser  af  olika  karak- 
subdominante,  underkvint,  un-  tär,  ursprungligen  i  samma  tonart  och 
derdominant;  beteckning  för  skalans  med  samma  tema;  formen  först  utbildad 
fjärde  ton  (den  femte  under  hufvud-  i  Italien  ur  den  under  senare  medel- 
tonen), tiden   vanliga   tudelningen   af  en   dans   i 

Subbas,    16'    och    32'    stämma    i    orgeln  gången    (2-takt)    och    sprungen   (3-takt). 

(äfven    kallad    Gedackt,    Unter-  Redan  i  början  af  1500-talet  tillkom  en 

s  a  t  z).  tredje     afslutande     dans.     Petruccilutbo- 

Subito,  subitamente   (it.),  hastigt,  ken  af  1508  innehåller  danssuiten:  Pava- 

—  Volti  subito,  vänd  hastigt.  na,    Saltarello,    Piva;    en    senare    form 

Subjekt,    ledaren    (dux),    temat    i    en  (1536)    har:    Pavana,    Saltarello,   Riprese. 

fuga.  En  fyrdelad  form  finnes  bl.  a.  1573  (Wais- 

Subsemifusa,    ter    u  n  c  a,   en   trettio-  selius):     Passamezzo,     Padovana,     Salta- 

tvåendels  not.  rello,  Riprese.    Af  dessa  är  i  allmänhet 

Subsemitonium    modi    (lat.),    ledton.  ripresen    en    afslutande    sats    af   mindre 

Succo,  Reinhold,  f.  29.  5.  1837  i  Gör-  framträdande      danskaraktär.      Omkring 

litz,  f  29.  11.  1897  i  Breslau;  elev  af  Ber-  år  1600  ersattes  de  gamla  italienska  dan- 

linerakademien;    1863    organist   vid   Tho-  serna  af   franska  och   tyska,   och   s.  fick 

maskyrkan   i  Berlin;   1874   lärare   i  teori  då   ett   annat   utseende.    De   öfvergångs- 

vid  kgl.  högskolan;  1888  medlem  af  aka-  former   vi    under   tiden    1600—1630    finna 

demien;  komponerade  orgelstycken,  psal-  äro:      Pavana,      Gaillarde,      Allemande; 

mer,    motetter;    utgaf    en    koralbok,    en  Pav.,     Gail.,     Courante;     Allem.,     Cour. 

militärsångbok  m.  m.    S.  åtnjöt  högt  an-  Volte.    Med  franska  dansens  fullt  erkän- 

seende  som  lärare.  da  herravälde  efter  1630  fick  s.  en  mera 

1.  Such,  Henri,  f.  31.  3.  1873  i  Lon-  fast  gestalt,  och  danssammanställnin- 
don;  violinist;  1884  elev  af  Joachim  vid  garna  blefvo  då:  Allem.,  Cour.,  Sara- 
högskolan i  Berlin;  debuterade  1893  i  bände;  omkring  1650  var  fyrdelningen 
Berlin  å  egen  konsert;  bereste  sedan  Allem.,  Cour.,  Sarab.,  Gigue  redan  er- 
Tyskland  och  England,  konserterade  i  känd,  och  denna  sammanställning  blef 
Skandinavien  1896.  —  Sv.  biogr.  i  Sv.  sedan  intill  s:s  upplösning  hufvudfor- 
Musikt.  1896  s.  18.  men;  då  nya  danser  tillkommo,  sattes  de 


932 


Suivez — Sundberg 


gärna  mellan  sarabanden  och  giguen; 
de  vanligaste  inskjutna  danserna  voro: 
gavott,  bourrée  och  passacaille.  Vid  slu- 
tet af  1600-talet  insattes  då  och  då  äfven 
menuetten.  Före  den  egentliga  dans- 
suiten  sattes  redan  på  1630-talet  ofta  ett 
preludium.  Vid  1700-talets  början  till- 
kommo  äfven  andra  stycken  af  allmän 
art,  på  samma  gång  som  dansernas  an- 
tal minskades.  Preludiesatsen  benämn- 
des vid  denna  tid  ofta  sonata  el.  erhöll 
enbart  tempobeteckning  (allegro).  Ibland 
hade  den  två  olika  hastiga  delar  (alle- 
gro, adagio).  Jämte  menuetten  använ- 
des ej  sällan  polonäsen.  Bland  s.-for- 
merna  från  1740-talet  märkas:  Sonata, 
menuett,  giga;  sonata,  courante,  polo- 
nese,  menuett;  sonata,  allegro,  adagio, 
giga;  allegro,  andante,  menuetto  con 
trio,  allegro,  largo,  scherzo.  Denna  sista 
form  förekommer  bl.  a.  hos  Joh.  Agrell. 
Med  undantag  af  de  två  sista  satserna 
öfverensstämmer  s.  här  med  den  under 
de  klassiska  mästarnas  tid  vanliga  sona- 
ten. Under  1700-talet  öfvergick  sålunda 
s.  omärkbart  i  sonaten,  i  det  att  tyngd- 
punkten förlades  utom  dansstycket  på 
den  inledande  allmänna  satsen.  Om  s. 
på  detta  sätt  gaf  upphof  till  en  ny  lifs- 
kraftig  konstform,  lämnade  den  där- 
jämte grundidéen  till  den  cykliska  sam- 
manställningen af  karaktärsstycken.  I 
denna  sistnämnda  gestalt  återfinna  vi  s. 
i  Couperins  klavérstycken.  —  Under 
1800-talet  uppstod  ännu  en  s.-form,  or- 
kestersuiten,  hvilken  räknar  sin  begyn- 
nelse från  Franz  Lachner  (s.  d.). 
S.  står  här  närmast  den  sistnämnda  for- 
men med  sammanställning  af  en  del  ka- 
raktärsstycken. —  Litt.:  T.  Norlind,  Zur 
Geschichte  der  Suite,  Smlb.  d.  IMG.  1906 
(se  vidare  den  där  s.  172  anförda  litt.). 
—  Se  Sonat. 

Suivez  (fr.),  följ! 

Sujet  (fr.),  tema. 

Suk,  Väsa,  f.  i  nov.  1861  i  Kladno  i 
Böhmen;  studerade  1879  vid  konserv,  i 
Prag;  dirigent  vid  Kievs  och  Moskva 
kejs.  teater  (1881—84);  sedan  hösten  1906 
dirigent  vid  kgl.  operan  i  Moskva;  hans 
opera  "Skogskonungen"  uppfördes  1900  i 
Kiev  och  Charkov  samt  1903  i  Prag; 
skref  äfven  symfoniska  dikter,  en  sere- 
nad för  stråkorkester  m.  m. 

Sul,  s  u  1 1  a,  på,  öf  ver.  —  S  u  1  G,  på 
g-strängen.   —   Sul    la    tastiera,    öf- 


ver  gripbrädet  (vid  stråkinstrument).  — 
Sul    ponticello,    närmare    stallet. 

Sullivan,  Arthur  Seymour,  f.  13.  5. 
1842  i  London,  t  där  22.  11.  1900;  elev 
av  Koyal  academy  of  music  och  Leip- 
zigs konservatorium  (1858 — 61);  lärare 
vid  kgl.  musikakademien  i  London,  1865 
Bennets  efterträdare  som  kompositions- 
professor; 1876 — 81  direktör  för  National 
trainig  school  for  music;  styrelseleda- 
mot af  Roy  al  college  of  music;  adlad 
1883;  bland  hans  kompositioner  märkas: 
Ouverture  och  musik  till  Shakespeares 
"Stormen",  "Köpmannen  i  Venedig", 
"Muntra  fruarna  i  Windsor" ,  "Henrik 
VIII"  och  "Macbeth"  (1888).  Hans  be- 
römdaste verk  är  operetten  "Mikadon" 
(1885;  Sthlm  1890;  Kria  s.  å.;  Kpbn  Casi- 
not.  13.  3.  1892).  Äfven  flera  andra  ope- 
retter vunno  i  England  stor  populari- 
tet; därjämte  kantaten  "The  golden  le- 
gend" (1887),  symfonier,  ouverturer,  ora- 
torier, Tedeum,  pianostycken,  sånger 
m.  m.;  operan  "Ivanhoe"  (1891).  —  Litt.: 
Lawrence,  A.  S.,  London  1899;  Findon, 
A.  S.  1904;  sv.  biogr.  Sv.  Musikt.  1892 
s.  65  och  1900  s.  152. 

Sullivan,  kom.  3  a.,  musik  af  J. 
Foroni,  text  af  Mélesville,  sv.  öfvers.  af 
A.  W.  Lindeberg;  k.  t.  Sthlm  fg.  29.  3. 
1853. 

Sulzer,  J  o  h  a  n  n  George,  f.  16.  10. 
1720  i  Winterthur,  t  25.  2.  1779  i  Ber- 
lin; professor  vid  Joachimthalska  gym- 
nasiet i  Berlin;  sedan  (efter  en  kortare 
vistelse  i  Schweiz)  anställd  vid  riddar- 
akademien  där;  drog  sig  1773  på  grund 
af  sjukdom  tillbaka;  hans  äfven  för 
musiken  viktiga  estetiska  hufvudarbete 
är  "Allgemeine  Theorie  d.  schönen  Kiin- 
ste"  (l:sta  uppl.  2  bd  1771—74;  2:dra  uppl. 
4  bd  1773—75;  med  tillägg  utgifven  i  8 
bd  1792—06). 

Sumer  is  icumen  in,  engelsk 
flerstämmig  sång  från  förra  hälften  af 
1200-talet,  bevarad  i  British  museum, 
Harleian  coll.  vol.  978.  Om  dess  historia 
och  betydelse  se  Groves  lex.  (facsimile 
och  transkription   äfven   där). 

Sundberg,  E  u  g  é  n  e,  f.  28.  4.  1813,  t  IL 
3.  1883;  grosshandlande  i  Göteborg;  ge- 
nom en  donation  på  10,000  kr.  af  ho- 
nom stiftades  i  Göteborg  11.  3.  1884  ett 
kvartettsällskap,  som  bär  hans  namn 
("Eugéne  Sundbergs  kvartettsällskap"); 
sällskapet  skulle  odla  kammarmusik  och 


Sundgrén — Den   svarta   dominon 


933 


i  öfrigt  ha  samma  syfte  som  Mazerska 
kvartettsällskapet  i  Stockholm;  Czapek 
har  varit  dess  musikaliska  ledare.  En 
minnesskrift  trycktes  1894. 

Sandgren,  Sigrid,  se  Schnée- 
v  o  i  g  t. 

Sundsvall.  Inom  staden  stiftades  22.  2. 
1913  en  orkesterförening  på  24  man;  un- 
der vintern  1913 — 14  gåfvos  8  konserter 
däraf  3  folkkonserter;  förste  dirigent: 
A.  J.  Widstrand;  inom  staden  verkar 
därjämte  flera  manskörer  och  blandade 
körer. 

Suoni   armonichi    (it.),   flageolettoner. 

Snono  (it.),  ton,  klang. 

Super  acuta  loca,  super  acutae  vo- 
c  e  8  (lat.),  tonerna  mellan  a1  och  e2  in- 
om guidonska  systemet. 

Suppé,  Franz  von,  f .  18.  4.  1819  i  Spa- 
lato,  Dalmatien,  t  21.  5.  1895  i  Wien; 
komponerade  vid  19  års  ålder  en  opera 
("Virginia"),  som  vann  Donizettis  bi- 
fall; denne  tog  honom  med  till  Padua 
och  gaf  honom  goda  lärdomar  i  kompo- 
sition; blef  vid  återkomsten  till  Wien 
kapellmästare  vid  Josephstadttheatern; 
flyttade  sedan  till  Quaiteatern  och  där- 
ifrån till  Karlst:n,  där  han  firade  sina 
största  triumfer.  S.  skref  en  mängd  all- 
varlig musik  (requiem,  stråkkvartetter 
m.  m.),  men  vann  sin  största  berömmel- 
se inom  operetten,  där  han  blef  vägröd- 
jaren  i  Tyskland.  Af  hans  många  ope- 
retter (211  verk  f.  scenen)  kunna  näm- 
nas: "Die  schöne  Galathea",  1865  (Sthlm 
"Sköna  Galathea",  Humleg.-t.  1868); 
Leichte  Kavallerie",  1866  ("Lätta  kaval- 
leriet"); "Die  Afrikareise",  1883  ("Afri- 
karesan"); "Fatinitza",  1876  (Sthlm,  M.  t. 
1876);  "Boccaccio"  1878  (Sthlm,  M.  t. 
s.  å.);  "Donna  Juanita",  1880  (Sthlm,  M. 
t.  s.  å.);  "Die  Pariserin",  1898.  —  Litt.: 
O.  Keller,  F.  v.  S.,  1905;  sv.  biogr.  i  Sv. 
Musikt.  1895  s.  92. 

Sur  (fr.),  på,  öfver.  —  S.  la  touche, 
öfver  gripbrädet. 

Susannas  hemlighet,  intermez- 
zo i  1  akt  af  Enrico  Golisciani,  musik  af 
E.  Wolf- Ferrari;  pr.  Miinchen  1909;  sv. 
öfvers.  af  Sv.  Nyblom;  fg.  k.  t.  Sthlm 
11.  1.  1911;  k.  t.  Kphn  15.  3.  1914. 

Susato,  T  i  e  1  m  a  n  (Tylman,  Tiele- 
mann);  kompositör  och  musiktryckare  i 
Antwerpen;  var  först  bosatt  i  Köln; 
flyttade  1531  till  Antwerpen  som  instru- 
mentmakare    vid    katedralen    och    stads- 


musiker; grundade  1543  ett  musiktryc- 
keri, hvilket  fick  mycket  stor  framgång. 

Suspirium   (lat.),   halftaktspaus. 

Sussurando  (it.),  susande,  hviskande. 

Svalberg,  M  a  t  h  i  a  s,  f .  1730  i  Väs- 
tanfors,  Västm.;  orgelbyggare;  ingick 
kompanjonskap  med  Nils  Söder- 
ström (f.  1730  i  Ö.  Färnebo)  och  erhöll 
privilegium  tills.  m.  denne  1765;  elev  af 
Gren  &  Stråhle;  byggde  flera  orglar  i 
mellersta    Sverige. 

Svanberg,  Johannes,  f.  25.  12.  1852 
i  Örebro;  underregissör  vid  Mindre  t. 
Sthlm  1882—83  och  vid  St.  t.  Göteborg 
1883—85;  sekreterare  vid  S.  teater  1886— 
90  och  1892—93;  sekr.  och  kassör  vid  Va- 
sateatern i  Sthlm  1890—92  och  1893—95; 
vik.  sekr.  vid  k.  t.  1896  och  ord.  sekr. 
där  1897;  sekr.  och  kassör  vid  k.  t.  se- 
dan 1898.  S.  var  jämte  C.  Claudius  (s.  d.) 
grundare  af  Musikhistoriskt  museum  i 
Sthlm  och  är  dess  föreståndare  och  sek- 
reterare sedan  museets  tillkomst  1899; 
en  af  stiftarna  af  Sv.  teat:förb.  och  dess 
sekreterare  1894—1903;  en  af  initiativta- 
garna till  Sveriges  teaterhist.  samfund 
maj  1912  och  dess  sekreterare.  S.  har 
företagit  grundliga  studier  i  svensk  tea- 
terhistoria och  är  en  af  Sveriges  främ- 
sta kännare  på  området.  Ännu  är  endast 
en  ringa  del  af  det  stora  materiellet  of- 
fentliggjorda under  utarbetande  är:  An- 
teckningar om  k.  t:s  i  Sthlm  personal 
fr.  1863  till  närv.  tid;  en  del  är  i  form  af 
nekrologer  och  biografier  öfver  sceniska 
artister  tryckt  (under  sign.  J.  Sbg)  i 
Aftonbl.;  tryckta  i  bokform  äro:  An- 
teckningar om  St.  teatern  i  Göteborg 
1859—93  (1894);  Anteckningar  om  Vasa- 
teatern i  Sthlm  1886—95  (1895).  S.  har 
1902  utgifvit  en  katalog  öfver  Musikhist. 
museet  och  utgaf  1910  en  broschyr  om  s. 
museum,  dess  uppkomst,  utveckling  och 
syftemål.  —  Litt.:  Idun  22.  12.  1912;  Sv. 
Musikt.  1900  s.  82  och  1903  s.  6. 

Svante  Sture  och  Märta 
Leijonhufvud,  sv.  orig.,  hist. 
drama  5  a.,  musik  af  J.  N.  Eggert,  text 
af  P.  A.  Granberg,  pr.  k.  t.  Sthlm  31.  10. 
1812;   intill  1833:   42  ggr. 

Den  svarta  dominon,  Le  Do- 
mino noir,  op.  com.  3  a.,  musik  af  Auber, 
text  af  Scribe;  pr.  Paris  2.  12.  1837,  Cov. 
Gärd.  20.  2.  1861;  sv.  öfvers.  af  N.  W.  af 
Wetterstedt;   k.  t.   Sthlm  fg.  7.  11.  1845; 


934 


Den  svartsjuke  älskaren — Svendsen 


repriser  1893  och  1906;  dansk  öfvers.  af 
Overskou  (Eventyret  paa  Maskeraden 
eller  Den  sorte  Domino);  k.  t.  Kphn  fg. 
29.  1.  1839;  Kria  t.  29.  5.  1839. 

Den  svartsjuke  älskaren 
el  ler  De  falska  apparencer- 
n  a,  L'amant  jaloux  ou  Les  fausses  ap- 
parences,  kom.  op.  3  a.,  musik  af  Grétry, 
text  af  D'Héle;  pr.  Versailles  1778;  sv. 
öfvers.  af  C.  Envallsson;  Munkbrot. 
Sthlni   fg.   26.   3.   1790. 

Svedbom,  Per  Jonas  Fredrik  Vil- 
helm, f.  8.  3.  1843  i  Stockholm,  f  där 
24.  12.  1904;  son  af  skolmannen  P.  E. 
Svedbom  och  Fredrika  Forsberg  (seder- 
mera fru  Limnell);  student  1861  i  Upp- 
sala; 1872  fil.  dr.  och  doc.  i  litteratur- 
historia; 1873—76  studieresor  i  Tyskland, 
England,  Frankrike  och  Italien  (musik- 
studier i  Berlin  under  F.  Kiel);  J.  P. 
Cronhamns  efterträdare  som  sekretera- 
re i  Mus.  ak.  1875;  året  därpå  äfven  lä- 
rare i  musikhistoria  där;  1901  Ruben- 
sons  efterträdare  som  konserv:s  direk- 
tör; afgick  som  lärare  i  musikhistoria 
1903;  sedan  1878  sekreterare  i  Mus.  konst- 
föreningen; fr.  1881  ordförande  i  den  af 
honom  och  Ludv.  Norman  stiftade  "Mu- 
sikföreningen". LM  A  1876.  —  S:s  produk- 
tion omfattar  hufvudsakligen  en-  och 
flerstämniiga  sånger  samt  pianostycken. 
Af  de  större  verken  märkas:  "I  rosen- 
gården" för  s.  k.  o.  ork.;  "Sten  Sture"; 
"Fyris"  (tillägn.  O.  D.  1878);  kantat  f. 
Ny  elem.-skolans  50-årsfest  1878;  Visor 
f.  bl.  kör  a  capella  (hit  1  tillägn.  Mu- 
siksällsk.  i  Ystad,  hft  2  Filh.  sällsk.  i 
Uppsala).  Af  solosånger  vid  piano  kun- 
na nämnas:  "Tolf  sånger"  (1879);  "9  dan- 
ska sånger"  (1880);  "Två  dikter"  (1885); 
"Fyra  små  visor"  (s.  å.);  därjämte  en  del 
folkvisor  arr.  för  manskör.  S.  instru- 
nienterade  Aug.  Södermans  "Peer  Gynt". 
—  S.  var  sedan  1884  gift  med  Hilma 
Hildegard  Josefina  Lind- 
berg, f.  28.  9.  1856  i  Stockholm;  pianist 
i  "Damtrion"  1881—83.  —  Litt.:  L.  Dahl- 
gren, Lyran,  1913;  Sv.  Musikt.  1894  s.  1, 
97  s.  90,  01  s.  133  och  05  s.  5. 

Sweelinck,  Jan  Pieterszoon,  f.  1562  i 
Deventer,  t  16.  10.  1621  i  Amsterdam; 
elev  af  Zarlino  i  Venedig;  efterträdde 
sin  fader  1580  som  organist  vid  gamla 
kyrkan  i  Amsterdam;  vann  snart  högt 
anseende  som  orgelspelare  och  erkändes 
af  sin  samtid  såsom  den  allra  främste  å 


instrumentet;  en  mängd  lärjungar  ström- 
made till  för  att  utbilda  sig  under  ho- 
nom; bland  dessa  märkes  äfven  den  se- 
dermera svenske  hofkapellmästaren  An- 
dreas Diiben,  hvilken  1614 — 20  åtnjöt 
hans  undervisning;  af  andra  lärjungar 
blefvo  bl.  a.  berömda:  Schein,  Scheidt, 
Schildt,  Scheidemann,  J.  Prätorius,  P. 
Siefert  (se  M.  Seiffert,  J.  P.  S.  und  seine 
direkten  Schiiler,  Viertelj.  f.  MW  1891). 
Under  S:s  lifstid  trycktes  endast  vokal- 
verk af  honom.  Den  första  samlingen 
trycktes  1592—94:  "Chansons  francai- 
ses";  1612  utkom:  "Rimes  francoises  et 
italiennes";  1619  "Cantiones  sacrae",  1604 
—23  psalmer  m.  m.;  1895—1903  utgafs  un- 
der M.  Seifferts  redaktion  å  Breitkopf 
&  Härtels  förlag  en  samlad  uppl.  af 
hans  verk  (bd  1  orgel-  o.  klaverstyc- 
ken).  —  Litt.:  M.  Seifferts  nyssnämnda 
skrift  om  S:s  lärjungar  m.  fl.  uppsatser; 
F.  H.  J.  Tiedeman,  J.  P.  S.,  1892. 

Sveinbjörnsson,  S  v  e  i  n  b  j  ö  r  n,  f .  28. 
6.  1847  i  Reykjavik;  student  1866;  cand. 
theol.  1868;  åtnjöt  musikundervisning  i 
Köpenhamn  och  slog  sig  1870  ned  i  Edin- 
burgh som  sång-  och  musiklärare;  1872 
elev  af  Reinecke  i  Leipzig;  verkade  se- 
dan vidare  i  Edinburgh  som  ansedd  lä- 
rare; skref  flera  melodier  till  engelska 
och  isländska  dikter  samt  komponerade 
en  del  saker  för  piano,  piano  o.  violin 
m.  m.  Hans  mest  kända  sång  är  den  is- 
ländska nationalhymnen  "O  Gud  vors 
lands"  (skrifven  för  1000-årsfesten);  är 
f.   n.   bosatt   i  Köpenhamn. 

Svelto  (it.),  fritt,  djärft. 

1.  Svendsen,  O  1  u  f ,  f .  19.  4.  1832  i  Kri- 
stiania, f  15.  5.  1888  i  London;  flöjtvir- 
tuos; elev  af  konserv,  i  Briissel;  sedan 
1855  verksam  i  London  (1867  lärare  vid 
R.  ac.  of  music). 

2.  Anton  Plum  S.,  f.  23.  6.  1846  i  Kö- 
penhamn; violinist;  elev  af  Fr.  Schram 
och  V.  Tofte  samt  i  utlandet  af  Lauter- 
bach,  Massart  och  Joachim;  1868  an- 
ställd i  danska  hofkapellet,  där  han  1893 
ersatte  sin  lärare  Tofte  som  konsertmä- 
stare; 1895  ordinarie  konsertmästare;  har 
såväl  på  kammarmusiksoaréer  som  so- 
listkonserter med  stor  framgång  låtit 
höra  sig  i  Köpenhamn,  Stockholm,  Göte- 
borg, Petersburg  m.  fl.  ställen.  I  Neru- 
dakvartetten  var  han  primarius  fr.  1884; 
som  violinlärare  har  han  utbildat  en 
mängd    elever.     Äfven    harpan    dyrkade 


Svensen — Sveuska  Kungssången 


935 


han  en  lång  tid  med  ej  ringa  framgång; 
1905—07  ordförande  i  "Dansk  Tonekunst- 
nerf orening";  inträdde  1906  i  styrelsen 
för  k.  konserv.;  tog  1910  afsked  från  hof- 
kapellet  och  erhöll  då  titeln  professor. 
2.  Johan  Severin  S.,  f.  30.  9.  1840  i 
Kristiania,  f  i  Köpenhamn  14.  6.  1911; 
son  af  en  regimentsmusiker;  lärde  ti- 
digt spela  flöjt,  klarinett  och  violin;  fr. 
o.  m.  1855  uppehöll  han  sig  som  mili- 
tärmusiker och  orkesterspelare;  drog 
1861  ut  som  konserterande  violinist  till 
Sverige  och  Nordtyskland;  1863—67  elev 
af  Hauptmann,  David,  Keinecke  och 
Richter  vid  konserv,  i  Leipzig;  öfvergick 
nu  alltmera  till  komposition  och  väckte 
snart  allmän  uppmärksamhet  med  kom- 
positioner sådana  som  A-mollskvartet- 
ten op.  1  och  oktetten  op.  3,  D-durssym- 
fonien  op.  4  och  kvintetten  op.  5,  alla 
tillkomna  under  Leipzigertiden;  hösten 
1867  gaf  han  ett  par  konserter  med  egna 
kompositioner  i  Kristiania  men  for  se- 
dan ånyo  ut;  1868  i  Paris,  där  han  någon 
tid  var  violinist  i  Odéonteatern;  äfven 
som  orkesterarrangör  tillvann  han  sig 
uppmärksamhet;  begynte  i  Paris  den 
symfoniska  inledningen  till  "Sigurd 
Slembe",  skref  violinkonserten  op.  6 
och  en  del  ork.-bearbetningar  af  Liszt 
och  Schubert.  S.  vistades  sedan  någon 
tid  i  Bayreuth,  där  han  dagligen  um- 
gicks med  Wagner;  säsongen  1870 — 71 
dirigerade  han  sin  D-dursymf.  i  Gewand- 
haus,  Leipzig,  och  vann  en  lysande  suc- 
cés. Violoncellkonserten  op.  7  tillkom 
vid  denna  tid.  Hösten  1871  blef  han  di- 
rigent för  "Euterpekonserterna"  i  Leip- 
zig och  uppförde  där  inledningen  till 
Sigurd  Slembe.  1872  återvände  S.  till 
Norge  med  ett  erkändt  namn  som  diri- 
gent och  kompositör.  I  Kristiania  blef 
han  en  ovärderlig  hjälp  åt  Edv.  Grieg, 
som  nyss  stiftat  Musikföreningen.  Under 
tiden  1872—77  och  1880—83  dirigerade  han 
omväxlande  med  Grieg  Musikfor:s  kon- 
serter. Under  första  perioden  (1872 — 77) 
tillkommo  dessutom  följande  arbeten: 
Sorgmarsch  öfver  Karl  XV,  ork.-legen- 
den  "Zorahayda",  op.  11,  kröningsmarsch 
för  kon.  Oscar  II  op.  13,  festpolonäs  op. 
12,  bearb.  af  folkvisor  för  stråkork.,  ork.- 
fantasien  "Romeo  och  Julia"  op.  18,  4 
norska  rapsodier  op.  17,  19,  21  och  22, 
2:dra  symf.  i  B-dur  op.  15,  "Norsk  Kunst- 
nerkarneval"    m.    fl.     Under    mellantiden 


1877—80  dirigerade  han  dels  i  Leipzig 
dels  i  London  och  Paris  sina  nyss  kom- 
ponerade verk.  Okt.  1882  gaf  han  i  Kö- 
penhamn två  konserter,  hvilka  bekräf- 
tade det  rykte  han  redan  i  utlandet  er- 
hållit som  dirigent;  kallades  sommaren 
1883  därför  till  Paullis  efterträdare  som 
kapellmästare  vid  k.  t.  Kphn;  gaf  våren 
1886  sin  afskedskonsert  i  Kristiania  och 
efter  att  ha  besökt  Stockholm,  där  han 
gaf  några  ork.-konserter,  slog  han  sig 
definitivt  ned  i  Köpenhamn;  ledde  där 
intill  1908  äfven  de  filh.  konserterna;  af- 
gick  1908  äfven  från  hofkapellet  efter 
25-årig  verksamhet.  Af  hans  produktion 
må  ytterligare  nämnas:  2:dra  stråkkvar- 
tetten op.  20,  manskörer  op.  2,  "Karneval 
i  Paris"  f.  ork.  op.  9,  Humoristisk 
marsch  op.  16,  2  hftn  sånger  op.  23  och 
24,  violinromans  i  G-dur  op.  26.  —  Litt.: 
Grönvold,  Norske  musikere;  Sv.  Musikt. 
1883  s.  65,  1902  s.  89,  1911  s.  89;  Tidn.  f. 
musik  1910  s.  32,  Hfors;  bref  af  S.  utgaf 
G.  Hauch  i  "Tilskueren"  1913. 

4.  Mörten  Luther  B.,  f.  15.  7.  1877  i 
Molde,  Norge;  elev  af  Lindemanns  mu- 
sikkonserv, i  Kristiania;  reste  1897  till 
Tyskland  och  var  där  elev  af  konserv,  i 
Leipzig  till  1902;  har  sedan  verkat  i 
Trondhjem  som  dirigent  för  Thjems  Mu- 
sikfor. (kör  o.  ork.),  Thjems  symfoniork., 
Tekniska  högsk:s  studentkör  m.  fl.;  1911 
kapellmästare  vid  Thjems  fasta  scen; 
s.  å.  sånglärare  vid  katedralskolan;  har 
komponerat  för  piano,  sång  och  ork.; 
har  som  dirigent  deltagit  i  flera  konsert- 
resor; företog  1913  en  turné  med  en  50 
mans  kör  i  Nordamerika. 

Svensen,  Severin,  f.  26.  12.  1871  i 
Fredrikshald;  violinist;  elev  af  konserv. 
i  Kristiania,  där  han  sedan  varit  lärare 
i  15  år;  studerat  under  Barheer  och 
Schradieck  i  Hamburg  1891—92;  i  kon- 
trapunkt och  komposition  Haarklous  och 
Ellings  elev;  l:sta  altviolinist  vid  Nat.- 
teaterns  ork.,  Kristiania  1899—1907;  har 
sedan  verkat  som  organist  och  musiklä- 
rare i  Fredriksstad;  medlem  af  "Kunst- 
nerkvartetten"  och  dess  altviolinist  i  8 
år;  utgifvit  en  Berceuse  för  violin  (cello) 
och  piano. 

Svenska  Folksången,  se  Folksång 
och   Du   gamla   du   friska. 

Svenska  Kungssången,  se  Ur  s  v  e  n- 
ska  hjärtans  djup. 


936 


Svenska  Kyrkosångens  Vänner 


Svenska  Kyrkosångens  Vänner.  Första 
upphofvet  till  detta  sällskap  skedde  år 
1887  inom  Skara  stift  på  initiativ  af  pro- 
sten O.  E  1  f  m  a  n  i  Lidköping  och  dåv. 
komministern  i  Händene,  numera  kyr- 
koh.  i  Fredsberg  G.  T.  Lundblad,  och 
utgjorde  föreningen  till  en  början  en 
sammanslutning  af  präster  för  öfvande 
af  god  andlig  sång.  Snart  sattes  målet 
högre:  att  främja  den  kyrkliga  sångens 
lyftning  inom  stiftet.  Våren  1889  kon- 
stituerades fören.  "Kyrkos:s  Vänner  i 
Skara  stift".  Exemplet  manade  till  ef- 
terföljd, och  liknande  föreningar  ha  bil- 
dats 1890  i  Kalmar,  Linköpings  o.  Sträng- 
näs stift,  1891  i  Växjö  st,,  1892  i  Lunds 
st.,  1895  i  Ärkestiftet,  1901  i  Karlstads  st., 
1903  i  Västerås  st.,  1903  i  Göteborgs  st., 
1906  i  Luleå  st.  o.  1912  i  Härnösands  st. 
Medlemsantalet  utgjorde  1915  öfver  950. 
—  En  sammanslutning  skedde  år 
1892  af  stiftsföreningarna  till  en  enhet- 
lig organisation  under  namn  af  "S  ä  1 1- 
skapet  Kyrkosångens  Vän- 
ner inom  svenska  kyrka  n". 
Dess  verksamhet  ledes  af  en  centralkom- 
mitté, som  hufvudsakligen  består  af  årl. 
valda  deputerade  från  stiftskretsarna. 
Ordf.  i  C.-k.  var  bisk.  U.  L.  Ullman 
1892—1909,  fr.  o.  m.  1910  fungerar  som 
sådan  bisk.  J.  A.  Eklund.  Såsom  dess 
sekreterare  har  kyrkoh.  G.  T.  Lund- 
blad tjänstgjort  1892—1909,  efterträd- 
des 1910  af  folkskoleinsp.  J.  A.  Fran- 
zén i  Värnamo.  —  Sällskapets  mål  be- 
stämmes i  stadgarna  sålunda:  "Kyrko- 
sångens höjande  och  vidare  utveckling  i 
dess  trenne  historiskt  gifna  arter,  näm- 
ligen liturgisk  växelsång,  koralsång  och 
körsång  efter  den  af  den  äldre  lutherska 
kyrkan  gifna  normen,  allt  i  syfte  att  i 
evangelisk-luthersk  anda  höja  försam- 
lingarnas gudstjänstliga  lif."  —  Verk- 
samheten bedrifves  stiftsvis  dels  genom 
s.  k.  sångföredrag,  utförda  å  skilda  plat- 
ser (af  vanligen  en  manskör  —  mest 
prästmän  — ,  sedan  1914  i  Skara  stift  af 
en  större  bland,  kör),  dels  genom  anord- 
nande af  vespergudstjänster  och  koral- 
aftnar, dels  genom  möten,  där  instrue- 
rande föredrag  samt  diskussioner  före- 
komma. Större  gemensamma  kyrko- 
sångsfester ha  hållits  i  Linköping  1898, 
Västerås  1901,  Uppsala  1905,  Jönköping 
1910,  hvilken  sista  fest  såsom  gemensam 
för  K.    S.   V.   och   Sveriges   Allm.   Orga- 


nistförening betecknas  som  det  första 
allmänna  kyrkosångsmötet, 
det  andra  hölls  1913  i  Linköping.  Efter 
åtskilliga  underhandlingar,  hvartill  ini- 
tiativ tagits  af  K.  S.  V.,  kom  näml.  år 
1910  till  stånd  ett  samarbete  (på  likstäl- 
lighetens grund)  mellan  nämnda  tvenne 
föreningar,  hvilket  bl.  a.  har  tagit  ge- 
stalt i  gemensamma  möten  inom  stiften, 
äfvensom  (på  förslag  af  G.  T.  Lundblad) 
i  anordnande,  först  (1913)  i  Växjö  st., 
sedan  i  Skara  och  andra  st.,  af  instruk- 
tions- och  öfningskurser  för  kyrkomu- 
siker och  liturger.  —  K.  S.  V:s  verk- 
samhet har  ock  öfvats  genom  utgifvan- 
de  af  skrifter  och  musikalier,  hvaraf 
följande  märkas:  K.  S.  V:s  "Årsskrift" 
(från  1899  kallad  "Kyrkosången") 
åren  1895—1904  (redigerad  af  G.  T.  Lund- 
blad); uppgick  i  tidskr.  "Kult  o.  Konst" 
1905—08  (redigerad  af  R.  Norén),  hvar- 
efter  följt  en  af  sekret,  utg.  "Årsredo- 
görelse";  vidare  "K.  S.  V:s  Sångsam- 
ling" 1893  (utg.  af  G.  T.  Lundblad), 
"Svensk  koralbok  i  reviderad  rytmisk 
form"  1901  (2:a  omarb.  uppl.  1903)  utg., 
under  sakkunn.  medverkan,  af  G.  T. 
Lundblad  (utvidgning  och  bearbetn.  af 
"Valda  koraler  i  gammalrytmisk  form", 
utg.  1891—94  af  Rich.  Norén  och  John 
Morén),  "Lithurgiskt-musikaliskt  mate- 
rial till  vespergudstjänster"  utg.  1898 
och  följ.  åren  af  Rich.  Norén  och  John 
Morén,  "Psalmschema  för  folkskolan" 
1914.  —  Genom  sina  ledamöter  prosten 
R.  Norén  och  kantorn  Joh.  Lindegren 
fingo  K.  S.  V.  tillfälle  att  utöfva  ett  vä- 
sentligt inflytande  på  innehållet  i  Sv. 
mässmusiken  af  1897.  Inom  Central- 
kornni.  togs  initiativet  till  den  motion 
om  utarbet.  af  vissa  tillägg  till  mäss- 
musiken, som  frambärs  vid  1908  års  kyr- 
komöte och  omsider  resulterat  i  de  år 
1914  framlagda  förslagen  till  Missale, 
Vesperale  och  Hymnarium  för  sv.  kyr- 
kan. Inlägg  hafva  af  C.-k.  gjorts  till  be- 
främjande af  den  liturg.  musikaliska 
utbildningen  vid  universiteten  (1910),  or- 
ganistbildningens höjande  i  berörda 
hänseende  (1906),  den  kyrkliga  sångens 
bättre  tillgodoseende  vid  seminarier 
(1907)  och  i  folkskolan;  underdåniga 
skrifvelser  ha  utarbetats,  innehållande 
granskning  af  Kyrkohandbok  o.  Psalm- 
boksförslag från  musikalisk  synpunkt 
m.  m.  —  Frukterna  af  sällskapets  verk- 


Svenska   Sångarförbundet— Svärdsdans 


937 


samhet  kunna  betecknas  som  ett  mera 
utbredt  och  fördjupadt  intresse  för  den 
kyrkliga  sångens  o.  musikens  öfvande 
och  höjande  i  enlighet  med  sunda,  på 
historiska  studier  grundade,  principer. 
Särskildt  har  den  "rytmiska"  koralen 
begynt  att  slå  igenom;  vespergudstjän- 
sten  har  blifvit  en  omtyckt  gudstjänst- 
form, och  bildandet  af  kyrkokörer  har 
tagit  mer  fart.  —  Sällskapets  inflytelse- 
rikaste kraft  har  varit  prosten  R.  No- 
rén (s.  d.).  —  Litt.:  Medd.  fr.  G.  T.  Lund- 
blad. 

SvenskaSångarförbundet. 
Den  första  allmänna  svenska  sångar- 
festen för  manskör  1897  i  Stockholm  för- 
anledde bildandet  af  länssångarförbund 
landet  rundt,  och  vid  "sångarmötet"  1909 
i  hufvudstaden  erhöllo  dessa  ett  för- 
eningsband i  Svenska  Sångarförbundet 
(äfvenledes  blott  manskör).  Det  äldsta 
af  de  enskilda  förbunden  är  "Norrlands 
S.",  bildadt  1897  med  G.  Hultquist  som 
dirigent.  De  sedan  följande  äro  (diri- 
gentens namn  inom  parentes):  Värm- 
lands 1898  (G.  Kallstenius),  Skånska  1898 
(A.  Berg),  Östgöta  1901  (E.  Diiring), 
Dalarnes  1906  (D.  F.  Nylund),  Gottlands 
1907  (H.  Lindqvist),  Södermanlands  1908 
(A.  V.  Johansson),  Smålands  1908  (A. 
Stomberg),  Jämtlands  läns  1908  (J.  E. 
Waesterlund),  Västergötlands  1909  (Sv. 
Körling),  Hallands  s.  å.  (G.  Fogelqvist), 
Örebro  läns  s.  å.  (A.  Andrén),  Upplands 
s.  å.  (H.  Colleen),  Stockholms  s.  å.  (C. 
Gentzel),  Västmanlands  s.  å.  (G.  Hult- 
quist), Dalslands  1910  (V.  E.  Lundquist), 
Norrbottens  s.  å.  (P.  Englund),  Gäfle- 
borgs  läns  s.  å.  (R.  Hillström),  Blekinge 
läns  1911  (E.  Norrman),  Göteb.  o.  Bohus 
läns  s.  å.  (Fr.  Hjort),  Kristianstads  läns 
s.  å.  (N.  Nilsson).  —  Ännu  ett  svenskt 
sångarförbund  finnes  dessutom  i  Ame- 
rika, stiftadt  24.  11.  1892  (en  utbrytning 
ur  ett  1886  bildadt  skandinaviskt  S.;  för- 
sta sångarfesten  i  Chicago  1893,  andra  i 
New  York  1897,  3:dje  i  Jamestown  1901, 
4:de  i  Chicago  1905;  5:te  New  York  1910; 
turné  i  Sverige  1910;  dir.  A.  Åkerlind). 
—  Svenska  sångarfesten  ägde  rum  i 
Stockholm  12—14  juli  1912  med  4,418  del- 
tagare (medlemsantalet  i  förb.  var  då 
5,033).  Som  förste  förbundsdirigent  fun- 
gerade stadsingeniör  G.  Hultquist.  En 
historik  öfver  de  enskilda  förb.  jämte 
beskrifning  öfver  festen  finnes   i  förb:s 


1912  utgifna  stora  festskrift;  en  särskild 
festskrift  öfver  Norrlands  s.  trycktes 
1913;  för  amerikanska  s.  se  "Ett  triumf- 
tåg genom  svenska  bygder"  af  Hj.  Nils- 
son, Minneapolis  1910;  öfver  sångarmö- 
tet 1897  föreligger  äfven  tryckt  berät- 
telse. 

Svensk  Musiktidning,  se 
H  u  s  s. 

Svensson,  Axel  Adam,  f.  24.  12.  1837; 
valdhornist;  elev  af  konserv.  Sthlm  på 
1850-talet;  anställd  i  hof kapellet  1858— 
67;  musikdir.  vid  Värmlands  reg.  1876 
(konserterade  med  reg:s  musikkår  i 
Edinburgh);  komponerade  och  arrange- 
rade militärmusik. 

Swieten,  Gottfried  van,  f.  1734  i 
Leyden,  t  29.  3.  1803  i  Wien;  direktör 
vid  hof  bibi.  Wien;  var  en  stor  vän  af 
Händels  och  Bachs  musik  och  intresse- 
rade bl.  a.  Mozart  för  den  engelske  mä- 
staren; öfversatte  fr.  engelskan  texten 
till  oratorierna  "Skapelsen"  och  "Års- 
tiderna" för  Haydn;  Beethoven  tillägna- 
de honom  sin  första  symfoni. 

Swoböda,  Adalbert  Viktor,  f.  26. 
1.  1828  i  Prag,  f  19.  5.  1902  i  Miinchen; 
fil.  dr.;  professor,  grundade  1880  "Neue 
Musikzeitung",  hvilken  han  ledde  till 
sin  död;  utgaf:  "Illustrierte  Musikge- 
schichte",  1893   (2  bd). 

Svällaren,  den  i  orgeln  befintliga  meka- 
niska inrättning,  hvarigenom  man  kan 
få  tonen  från  de  inom  s.  k.  creseendo- 
skåp  placerade  stämmorna  att  af-  eller 
tilltaga  i  styrka.  De  i  skåpets  sidor 
eller  tak  befintliga,  taktegelsartadt  på 
hvarandra  liggande  luckorna  kunna 
öppnas  eller  slutas  medelst  en  tramp 
öfver  pedalklaviaturen.  I  orgelharmo- 
nium  består  anordningen  af  en  klaff, 
som  öppnas  eller  slutes. 

Svängningsknntar,  de  på  en  vibreran- 
de kropp  orörliga  delningspunkter,  emel- 
lan hvilka  befinna  sig  de  samtidigt  för 
sig  svängande  delarna  af  samma  kropp. 

Svärdsdans,  en  dans  sannolikt  upp- 
kommen inom  handtverksskråna  i  de 
tyska  städerna  vid  1400-talets  midt;  se- 
dan kombinerad  med  bågdansen  (s.  d.); 
beskrifves  hos  Olaus  Magnus  1555  och 
dansades  då  i  Sverige  företrädesvis  af 
skolungdom  vid  fastlagstiden;  under 
1500-talets  senare  del  mycket  populär  i 
de  engelska  städerna,  där  den  kombine- 
rades  med   moriscan    (s.    d.);    förekom   i 


938 


Svärdström — Symfonisk  dikt 


Sverige  ännu  under  1600-talet  vid  sko- 
lorna förbunden  med  en  domstolsscen 
med  vattenbegjutningsstraff;  omtalas 
sedan  ej  i  Norden;  i  Tyskland  synes 
den  äfven  vid  samma  tid  ha  försvun- 
nit. Endast  i  England  har  den  lefvat 
kvar  som  folkdans.  —  Litt.:  T.  Norlind, 
Svärdsdans  och  bågdans,  1911;  s.  förf. 
Latinska  skolsånger  1909;  C.  J.  Sharp, 
The  sword  dances  af  northern  England, 
3  bd  (m.  musikbil.). 

Svärdström,  Valborg,  f.  22.  12.  1879 
i  Gäfle;  elev  af  konserv,  i  Sthlm  och 
sjöng  någon  tid  som  romanssångerska; 
debuterade  dec.  1900  å  k.  t.  som  "Mig- 
non";  sjöng  sedan  intill  1904  ett  20-tal 
roller,  däribland:  Margaretha  i  "Faust" 
och  i  "Mefistofeles",  Julia  i  "Komeo  o. 
Julia",  Eurydice  i  "Orfeus",  Zerlina, 
Susanna,  Papagena,  Jolantha,  Lakmé, 
Keg:s  dotter,  prinsessan  i  "Vikinga- 
blod", Anna  i  "Friskytten",  Zelida  i 
"Konung  f.  en  dag",  Jemmy  i  "Vilhelm 
Tell";  erhöll  Jenny  Lindsstipendiet  1904; 
sjöng  s.  å.  vid  Marteaukonserterna 
i  Schweiz;  och  å  hof operan  i  Miinchen; 
gästade  k.  t.  Sthlm  1905  i  "Mignon";  har 
sedan  sjungit  flerstädes  i  Europa  och 
skördat  beröm  både  som  romans-  och 
operasångerska;  har  särskildt  i  Buda- 
pest varit  högt  uppburen.  —  Litt.:  Idun 
19.  1.  1905  och  4.  2.  1912;  Sv.  Musikt. 
1902  s.  9,  1905  s.  33,  1907  s.  49,  63. 

Syllabisk  sång,  en  sång,  där  en  not 
sjunges  på  hvarje  stafvelse.  —  Motsats: 
melismatisk   sång. 

S  y  1  p  h  i  d  e  n,  ballet  i  2  a.  af  A.  A. 
Bournonville,  musik  af  Lövenskjold;  k.  t. 
Kphn  fg.   28.  11.   1836. 

Sylvia,  La  colombe,  kom.  opera  i 
2  a.  af  Barbier  och  Carré,  musik  af 
Carré;  skrifven  för  Baden-Baden;  Op.- 
com.  Paris  7.  6.  1866;  öfvers.  till  eng. 
af  Farnie  ("The  Pet  Döve");  London 
Crystal  Palace  20.  9.  1870;  i  Sverige  fg. 
k.  t.  1868  (repris  1895). 

Symfoni  (gr.  symphonia,  it.  sinfonia, 
samklang),  hos  grekerna  motsvarande 
konsonans.  Under  medeltiden  förekom- 
mer namnet  först  under  1400-talet  och 
betecknade  då  ett  instrumentalstycke. 
Under  1500-talet  förekommer  namnet  of- 
ta och  då  såväl  om  ett  stycke  för  ett 
instrument  som  för  flera  sådana.  I  all- 
mänhet    sammanfaller     s.     med     sonata 


och  canzone.  Först  med  1600-talet  fick 
s.  en  bestämd  karaktär  såsom  ett  ho- 
mofont  hållet  stycke,  vanligen  för  flera 
instrument.  Inledningsstycket  till  en 
suite  benämnes  ofta  (jämte  "praslu- 
dium")  s.  Äfven  förekommer  namnet  i 
st.  f.  ouverture  som  instrumentalt  in- 
ledningsstycke till  en  opera.  Under  1700- 
talet  är  ofta  ouverture  det  allmänna 
namnet  och  symfoni  det  speciella.  Så 
kallades  t.  ex.  Haydns  symfonier  ännu 
på  1790-talet  i  London  för  ouverturer. 
Franska  och  italienska  ouverturens  tre- 
satsighet  (adagio-allegro-adagio  eller  al- 
legro-adagio-allegro) öfvergick  på  s.,  så 
att  man  redan  vid  1700-talets  början 
tänkte  sig  under  namnet  s.  en  orkester- 
komposition i  flera  delar  af  olika  ka- 
raktär. Äfven  sonatens  från  suiten  häm- 
tade form  utöfvade  inflytande  på  s:s 
yttre  gestaltning.  Första  s.-satsens  ty- 
piska indelning  i  tema,  mottema  och  ge- 
nomföring  fick  sin  förste  förespråkare  i 
Johan  Stamitz  (t  1757),  och  Mannhei- 
merskolan  blef  sedan  länge  den  egent- 
liga medelpunkten  för  s.-formens  utbild- 
ning. Med  Haydn,  Mozart,  Beethoven 
och  Schubert  nådde  den  sin  klassiska 
fulländning.  Utan  att  direkt  föras  vi- 
dare uppehölls  den  gamla  formen  under 
1800-talet  af  mästare  som  Mendelssohn, 
Schumann,  Brahms,  Bruckner,  Rubin- 
stein,  Tschaikowsky  m.  fl.  Af  svenska 
s.-kompositörer  märkas:  A.  F.  Lindblad, 
F.  Berwald,  L.  Norman,  Stenhammar  och 
Alfvén;  af  danska:  Gade,  J.  P.  E.  och 
Emil  Hartmann,  Asger  Hamerik,  Lange- 
Muller,  V.  Bendix,  Carl  Nielsen,  L. 
Glass;  af  norska:  Joh.  Svendsen;  af  fin- 
ska: Sibelius.  —  Litt.:  M.  Brenet,  Hi- 
stoire  de  la  symphonie,  1882. 

Symfonikonsert,  ofta  en  speciell  be- 
nämning å  de  orkesteraftnar  (el.  mati- 
néer)  hofkapellet  (operaork.)  ger  som 
omväxling  mellan  operarepresentationer; 
under  namnet  s.  förekomma  sådana  kon- 
serter flerstädes  i  Tyskland,  i  Skandi- 
navien omtalas  de  först  i  Danmark  på 
1850-talet;  i  Sverige  upptogs  tanken  mot 
1870-talets  slut  af  L.  Norman  (lista  kon- 
serten 19.  10.  1878). 

Symfonisk  dikt,  symphonische  Dich- 
tung  (t.),  en  symfoni  utan  bestämd  sats- 
el.  temauppställning,  följande  en  dikte- 
risk idé  (se  P  r  o  g  r  a  m  m  u  s  i  k).  For- 
men   närmast    skapad    af    Berlioz,    sedan 


Syrnphonie    concertante— Sångförening  939 

förd  vidare   bl.   a.   af  Liszt,   Saint-Saens  22.   11.   1900;    sv.   öfvers.   af   E.    Högman; 

och   Richard    Strauss.  fg.  k.  t.  Sthlm  10.  11.  1897. 

Symphonie     concertante,     en     symfoni  Siissmayer,  Franz  Xaver,  f.  1766  i 

med   två   el.   flera   konserterande   soloin-  Schwanenstadt    i    Öfre    Österrike,    t    17. 

strument;     formen     uppkommen     under  9.  1803  i  Wien  som  kapellmästare  för  na- 

andra  hälften  af  1700-talet  och  närmast  tionalteatern;  elev  af  Mozart;  af  slutade 

framsprungen  ur  konserten  för  ett  solo-  sin   lärares   requiem;   komponerade   själf 

instrument   och   orkester.  en  del  operor. 

Syncopatio,    s  y  n  k  o  p  e,    (gr.),    af  <ruv,  System,  se  Tonsystem,  Linjes  y- 

med,   och   xwxr],   grepp,   en   rytmisk   för-  s  t  e  m. 

skjutning,  som  uppstår  genom  samman-  Så  blefvo  alla   nöjda,   sv.   orig., 

dragning    af    en    obetonad    och    betonad  op.  com.  1  a.,  musik  af  C.  Stenborg,  text 

not.  af  C.  Envallsson,  pr.  Eriksbergst.   27.  8. 

Synemmenon    (gr.),    andra    tetrakordet  1782. 

i  den  grekiska  musiken  (systema  teleion)  Så   får  jag   nu   med   frid,   psalm 

med  b  i  st.  f.  h.:   d,  c,  a,  i  motsats  till  478;   Haeffner  478;   koralpsb.   1697  nr  397; 

"tetrachordon  diezeugmenon"  med:  e,  d,  tysk    koral   Zahn   3986:    "Mit   Fried   und 

c,  h.  Freud    fahr    ich    dahin"    (Walter    1594); 

Synnerberg,  Eva  Hortense,  f.  9.  dansk  först  hos  Thomissön  1569  och  Jes- 

1.    1856    i    Heinola,    Finland;    sångerska  person   1573;   svensk   på   1630-talet    (Mön- 

(mezzosopran) ;     utbildad     i     Petersburg  steråshdskr.);    Lindeman   115;    finska   ko- 

och    hos    Lamperti    i    Milano;    sjöng    fg.  ralb.  514. 

offentligt   1875   i   Helsingfors;    1877   upp-  Så    går    en    dag    än    från,    psalm 

trädde  hon  å  Cov.   Garden,  London,  och  434;  Haeffner  434;  tysk  koral  Zahn  212  b: 

gjorde  lycka  som  Siebel  i  "Faust";  1877  "Nun  sich  der  Tag  geendet  hat"   (1693). 

—78   anställd   vid   k.   t.   på   Malta;   sjöng  Så    hvila    i    välsignelse,    psalm 

1878  och  79  på  finska   operan  i  Helsing-  495;   Haeffner  495;   koralpsb.   1697   nr  400; 

fors  bl.  a.  Azucena  i  "Trubaduren";  var  tysk    koral    Zahn    352:     "Nun    lasst    uns 

fäst   vid    de    lyr.    scenerna    i:    Rom    1880  den   Leib   begraben"   (Rhau   1544);   dansk 

—82,  Buenos  Aires  och  Rio  Janeiro  1882  först  1569;  svensk  på  1630-talet  (Mönster- 

—83,    Turin    1884,    Neapel     1885,     Moskva  åshdskr.);   Lindemans  koralb.  132. 

1885—88;    efter   gästspel    i    Venedig     och  S  å  h  ö  g  t  h  a  r  G  u  d,  o  s  s  t  i  1 1,  psalm 

Milano  uppträdde   hon  1888  å  ital.   ope-  147;    Haeffner    hänvisar   till    mel.    41. 

ran  i  Petersburg  samt  gaf  en  konsert  i  Såled's    är   vår   kyrkogång, 

Helsingfors;  har  sedan  1895  ej  låtit  höra  psalm    333.    Haeffner    hänvisar    till    mel. 

sig  i  hemlandet  men  har  både  före  och  126. 

efter  det   nämnda   året   med   stor   fram-  S  å  1  y  c  k  t  a  r  ä  n  e  1 1  å  r,  psalm  415; 

gäng  sjungit  1  Italien  (Milano,  Florens,  Hseffner  m.  tygk  koral  Zahn  2m.   „In 

Rom,  Neapel)  och  Ryssland  (Kiev,  Char-  dich   hab   ich   gehoffet>   Herr»    (1598)- 


kov,    Odessa,     Rostov).    —    Litt.:     Finsk 
biogr.  handb, 


Sång,  röstens  användande  till  återgif- 

vande  af  toner  med  eller  utan  ord;   en 
Syrinx    (gr.),   panflojt;    äfven   oktavha-     melodisk   satg- 

let    å    de    grekiska    träblåsinstrumenten.        „<,  .     ,  „  c  . 

Sångarfester,  se  Fester,   Svenska 

Syrinx    eller    Den    uti    vass  Sångarförbunde  t,  Manskör 

förvandlade    vatt  u  nymfen,  m.  m. 

Op.  com.  3  a.,  musik  af  Handel,  Graun,        Sångarförbund,     se     Manskör     och 
Ohl,  text   af   L.    S.   Lalin,   Sveriges   för-  Svenska    Sångarförbunde  t. 
sta  teaterstycke  med  mera  utförlig  mu-        Sångbotten,  resonansbotten, 
sik    (se    Ohl);    pr.    Bollhuset,    Sthlm   20.        Sångmetod,  lärosystem  för  sångunder- 
*>•   1*47.  visning.    Se   Formelmetoden,  Klang- 
Syrsan     vid     härden,    Heimchen  metoden    och    Tonordmetoden. 
am   Herd,    opera   i   3   a.,   text   af   A.    M.        Sångförening,   vanligen  en  beteckning 
Willner    efter    Dickens'    Cricket    on    the  för  en  blandad  körförening  med  kvinn- 
hearth,    musik    af    Carl    Goldmark;    pr.  liga   och   manliga   röster    (filharmoniska 
Wien  21.  3.  1896;  London  fg.  Brixton  Th.  för.);    sådana    för.    af   större    el.    mindre 


940 


Sånggudinnor— Säll  du,  som  dig  åt  Gud, 


art  finnas  i  de  flesta  skandinaviska 
städer;  större  sådana  finnas  i  Sverige 
bl.  a.  i  Stockholm  (Musikföreningen, 
Nya  filharm.  sällskapet  m.  fl.;  se  Stock- 
holm och  resp.  sällskap),  Göteborg, 
Malmö  (Sydsvenska  filh.  för.),  Norr- 
köping, Gäfle,  Karlskrona,  Sundsvall, 
Härnösand;  i  Danmark  bl.  a.  i  Kö- 
penhamn (Caeciliafor.,  Musikfor.,  Dansk 
Koncertfor.,  De  samvirkende  Sangfor.  f. 
bl.  Kor  i  Danmark  m.  m.),  Viborg,  Aar- 
hus;  i  Norge  bl.  a.  i  K: nia,  Bergen, 
Trondhjem,  (se  Norge);  i  Finland  bl.  a. 
i  Helsingfors  (Filharm.  sällsk.),  Viborg, 
Åbo,  Vasa.  —  Sångför.  för  odlandet  af 
manskvartetter  se  Manskör  och 
Svenska   Sångarförbundet. 

Sånggudinnor,  se  M  u  s  e  r. 

Sångspel,  skådespel  med  sång;  skiljer 
sig  hufvudsakligen  från  operan  därige- 
nom, att  talrika  folkliga  visor  äro  in- 
strödda, hvilka  bilda  en  motvikt  mot 
arierna;  i  Tyskland  skapad  af  J  o  h.  Ad. 
Hiller  i  1700-talets  andra  hälft;  när- 
mast en  tysk  motsvarighet  till  den  ita- 
lienska opera  buffan  och  den  franska 
opera   comiquen.   —   Se    Opera. 

Så  skön  går  morgonstjär- 
nan, psalm  484;  Haeffner  hänvisar  till 
mel.    55. 

Så  snart  for  då  min  fröjd, 
psalm  345;  Haeffner  hänvisar  till  mel. 
196. 

Såsom  hjorten  träget  läng- 
tar, psalm  460;  Haeffner  hänvisar  till 
mel.  77. 

Så  tuktas  en  argbigga,  Der  wi- 
derspenstigen  Zähmung,  kom.  op.  i  4  a., 
musik  af  Herm.  Götz,  text  af  J.  V.  Wid- 
mann  efter  Shakespeares  lustspel  The 
tärning  of  the  shrew;  pr.  Mannheim  11. 
10.  1874;  sv.  öfvers.  af  F.  Arlberg;  k.  t. 
Sthlm  fg.  30.  4.  1888  repr.  1906);  dansk 
öfvers.  af  Erik  Bögh  ("Trold  kan  taem- 
mes");  k.  t.  Kphn  10.  5.  1890. 

Så  vandre  vi  all  världens, 
psalm  490;  Haeffner  hänvisar  till  mel. 
256. 

Så  är  fullkomnad  t,  Jesu  kär, 
psalm  99;  Haeffner  99;  koralpsb.  1697  nr 
229;  ej  funnen  i  utländska  källor  och  ej 
i  Sverige  före  1697;  finska  koralb.  60. 

Säckpipa  (t.  Sackpfeife,  Dudelsack,  it. 
cornamusa,  fr.  musette,  e.  bagpipe,  lat. 
tibia    utricularis,    gr.    ascaulos),    instru- 


ment bestående  af  en  lädersäck,  som  den 
spelande  fyller  med  luft  genom  att  blåsa 
genom  ett  i  ena  ändan  anbragdt  rör; 
luften  sammantryckes  sedan  med  ar- 
men; i  andra  ändan  af  säcken  finnes 
en  pipa  med  6  ljudhål,  på  hvilken  melo- 
dien blåses;  slutligen  finnes  dessutom 
ett  eller  annat  rör  till,  som  ljuder  med 
hvar  i  sin  ton.  S.  var  fordom  ett  van- 
ligt herdeinstrument  och  lefver  som  så- 
dant kvar  ännu  i  England,  Ryssland 
m.  fl.  länder. 

1.  Säfström,  Ulrika  Eleonora,  f. 
9.  10.  1770,  f  9.  6.  1857;  operasångerska; 
debuterade  å  Stenborgs  teater  1787  och 
tillhörde  därefter  hans  scen  till  1795; 
förste  aktris  och  sångerska  vid  k.  op. 
och  dram.  t.  1796—1806. 

2.  Ture  August  S.,  f.  1813  i  Uppsala, 
t  i  Stockholm  12.  4.  1888;  studerade  vid 
univ.  i  Uppsala  och  tog  hofrättex.;  kon- 
serterade  någon  tid  som  pianist  i  lands- 
orten; kom  sedan  till  Stockholm,  där 
han  för  teatrarna  skref  lustspel  (meren- 
dels förenade  med  musik  af  honom  själf 
eller  andra);  Dahlgrens  Ant.  om  Sthlms 
teatrar  upptager  ej  mindre  än  83  styc- 
ken af  honom  gifna  1844 — 63;  debuterade 
14.  1.  1844  å  k.  scenen  som  tonsättare  (och 
textförfattare)  med  operetten  "Fiskar- 
stugan" (instrumenterad  af  A.  Randel); 
skref  äfven  flera  solosånger  (tryck  å 
Hirschs  förlag),  däribland  den  mest 
kända  "Sjung  liten  fågel  på  grönan 
kvist"  (i  ett  sånghäfte  op.  5:  "Hågkom- 
ster fr.  Kphn".  —  Litt.:  Biogr.  i  Sv. 
Musikt.   1888  s.   60. 

Säll  den,  hvars  öfverträ- 
delse,  psalm  196;  Haeffner  196;  koral- 
psb. 1697  nr  31;  dessförinnan  i  Mönster- 
ås- och  Kalmar  Fol.  I-handskrifterna 
(1630-talet)  m.  fl.  källor;  dansk  Thomis- 
sön  1569  och  Jespersön  1573;  tysk  koral 
Zahn  4431:  "Ach  Gott  vom  Himmel,  sieh 
darein"  (1524);  Lindemans  koralb.  142; 
finska  koralb.  139. 

Säll  den,  som  hafver  Je- 
su m,  psalm  157;  Haeffner  hänvisar  till 
mel.  154. 

Säll  den,  som  mot  den,  psalm 
287;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  101. 

Säll  du,  som  dig  åt  Gud,  psalm 
225;  Haeffner  225;  koralpsb.  1697  nr  80; 
tysk  koral  Zahn  7652:  "Merk  auf,  mein 
Volk,  zu  dieser  Stund"  (B.  Waldis  1553); 
som    svensk    förekommer    den    fr.    o.    m. 


Säll  du,  som  menlös  fann — Söderman  941 

1630-talet     (Kalmar    Fol.     I,     Mönsterås-  spel    (bl.    a.    till    Aug.    Blanches    "Rika 

hdskr.  m.  £1.);  finska  koralb.  280.  morbror");    utgaf   en   del   danser,   opera- 

Säll    du,    som   menlös   fann,  fantasier  m.  m. 

psalm  493;  Haeffner  hänvisar  till  mel.  487.  2.   Johan  August  S.,  den  föreg:s  son, 

1.  Sällström,  Per  Michael,  f.  18.  10.  f.  17.  7.  1832  i  Stockholm,  t  där  10.  2.  1876; 
1802  i  Petersburg  (af  svenska  föräldrar),  sändes  vid  11  års  ålder  till  sjöss  men 
t  i  Stockholm  18.  12.  1839;  operasångare;  sjuknade  i  Bremen  och  måste  återvän- 
kom  1820  till  Stockholm,  där  han  blef  da  hem;  sattes  då  i  Grundens  pianoinsti- 
elev  af  Du  Puy;  debuterade  å  k.  t.  Sthlm  tut;  där  visade  han  i  början  ingen 
som  Max  i  "Friskytten"  1823;  fick  sedan  nämnvärd  begåfning,  plötsligt  vaknade 
efter  hand  öfvertaga  nästan  alla  Du  dock  hans  intresse,  och  han  studerade  då 
Puys  roller;  företog  1835  en  studieresa  med  allvar  piano,  violin  och  oboe;  fick 
till  Italien;  var  en  lång  tid  Sveriges  snart  medverka  i  orkestrar  och  engage- 
främste  tenorsångare.  —  Litt.:  Fr.  Hed-  rades  1850  af  direktör  Stjernström  som 
berg,  Sv.  operasångare  s.  49.  sånglärare      och      orkesteranförare      för 

2.  Hilda  Fausta  Cecilia  S.,  den  fö-  hans  teatertrupp,  som  just  då  stod  i  be- 
reg:s  dotter,  f.  4.  2.  1833  i  Stockholm;  grepp  att  företaga  en  resa  till  Finland, 
operasångerska;  debuterade  å  k.  t.  som  Han  blef  först  känd  som  tonsättare  1852, 
Nancy  i  "Martha"  3.  3.  1852  och  tillhörde  då  musiken  till  "Urdur  eller  Näckens 
k.  scenen  1853—55.  dotter"  gafs  i  Helsingfors;  kort  tid  efter 

Säll    är   den    man,   som   fru  k-  uppfördes    ännu    ett    sceniskt   verk    med 

tar   Gud,  psalm  339;  Haeffner  339;  ko-  musik  af  S.:  "Regina  v.  Emmeritz".    Bå- 

ralpsb.   1697   nr  98;   svensk   på  1630-talet  da  dessa  tonalster  mottogos  med  värma 

(Kalmar  Fol.  I  -hdskr.);  dansk  1569  (Tho-  i   Finland   och   äfven   den   svenska   huf- 

missön);  tysk  Zahn  305:  "Wohl  dem,  der  vudstaden     läste     med     intresse,     hvad 

in  Gottes  Furcht  steht"  (1535).  grannlandet    hade    att    förtälja    om    den 

Säsong,  se  S  a  i  s  o  n.  nye  kompositören.    1854  uppfördes  i  Gö- 

Söderberg,    Wilhelm   Theodor,    f.  teborg   operetten   "Zorab"   med    S:s   mu- 

6.   10.   1845   i   Össeby-Garns   förs.    Sthlms  sik.     Hösten    1854    började     Stjernström 

län;  org.-,  kant.-  o.  kyrkos.-ex.  vid  kon-  spela    på    Mindre    teatern    i    Sthlm    och 

serv.  Sthlm  1867;  dir.-ex.  1870;  organist  i  "Regina  v.  Emmeritz"  och  "Zorab"  gåfvos 

borgerskapets  änkehus  i  Sthlm  1871—73;  då   äfven   där.    1856   skref   S.   musik   till 

organist   och   lärare  vid   lärov.   i   Karls-  "Hin  ondes  lärospån".    Stjernström  satte 

hamn   sedan  1874;   har  utgifvit  ett  hun-  honom    i    tillfälle    att    vintern    1856 — 57 

dratal   sånger  vid   piano   fr.   o.   m.   1869;  studera  vid  konserv,  i  Leipzig  med  Rich- 

därjämte  duetter,   körsånger  och   piano-  ter    till    lärare.     Han    komponerade    vid 

stycken.  denna    tid    flitigt    och    synes    med    viss 

Söderling,   trenne   bröder,   hvilka  tills,  förkärlek  ha  studerat  Wagner.    Af  ofull- 

bildade  en  orgelbyggarfirma  i  Göteborg:  bordade  sceniska  verk  från  Leipzigerti- 

Johan  Nikolaus  S.,  f.  5.  3.  1802,  f  23.  den   märkas:    "Harald    och    Anna"    och 

3.   1890;   utbildade   sig  hos   orgelbyggare  "Zigenaren".    Äfven  flera  af  hans  sedan 

Strömblad   i   Göteborg;    omkring   25-årig  följande     kompositioner     skisserades     i 

började  han  egen  verksamhet;  aflade  or-  Leipzig.    1857 — 60  fortsatte  han  att  skrif- 

gelbyggareex.  1840;  Ass.  LMA  1866;  var  va    för    Mindre    teatern     ("Guldkorset", 

firmans  hufvudledare.  —  Emanuel  S.,  1857;   "Kung  Märta",  1860).    1860  blef  S. 

f.  19.  4.  1806,  t  23.  1.  1853);  utbildade  sig  kormästare  vid  k.  t.  och  erbjöds  hofka- 

hos  Strand  i  Sthlm.  —  Carl  Fredrik,  pellmästarebef attningen     efter     Lachner 

f.  3.  8.  1813,  f  15.  5.  1872.  —  Bröderna  S.  men    afböjde    till    förmån    för    Ludvig 

uppförde   omkring   150   orglar   i   Sverige.  Norman.    1862 — 68  var  han  dock  bitr.  ka- 

—  Litt.:  N.  P.  Norlind,  Orgelns  allm.  hi-  pellmästare.     I    öfrigt    anlitades    S.    som 

storia  s.   121   ff.  dirigent   i   Par  Bricole   och   skarpskytte- 

1.    Söderman,   Johan   Wilhelm,   f.  föreningen.    En    ny    utrikes    resa    (som 

20.   7.   1808   i   Stockholm,   t   29.   7.   1858   i  Jenny  Lindstipendiat)    företog   han   1869 

Karlstad;     orkesteranförare     vid     Djur-  — 70     och     besökte     därunder    Danmark, 

gårdst.   och  därefter  vid   Södra  t.;   skref  Tyskland  och  Österrike.    S.  inträdde  med 

o.  arrangerade  musiken  till  flera  skåde-  60-talet    i    sin    rikaste    och    fullödigaste 


942 


Söderman 


kompositionsperiod.  Den  praktiska  verk- 
samhet han  utöfvat  under  50-talet  hade 
gifvit  honom  en  stor  erfarenhet  sär- 
skildt  inom  orkesterteknikens  och  den 
dramatiska  musikens  område.  Inom  bå- 
da dessa  fält  hade  han  äfven  en  af- 
gjord  begåfning.  Hans  första  komposi- 
tionsförsök var  en  orkesterkomposition, 
och  nästan  alla  hans  orkesterverk  äro 
tänkta  redan  från  början  med  bestäm- 
da orkesterklangar,  något  som  ej  all- 
tid kan  sägas  om  den  svenska  orkester- 
musiken vid  århundradets  midt.  S.  blef 
i  detta  hänseende  vägrödjaren  för  en  ny 
riktning  inom  den  svenska  musiken, 
där  orkestermusiken  sattes  i  högsätet. 
Sin  föregångare  hade  han  här  närmast 
i  Fr.  Berwald,  ehuru  S:s  ork. -behand- 
ling afgjordt  skiljer  sig  från  sin  före- 
gångares. S:s  orkesterensemble  är  lätt 
och  genomskinlig,  färgrik  och  frisk,  och 
verkar  i  hög  grad  naturlig  och  enkel. 
Den  lätthet,  hvarmed  han  tänkte  or- 
kestralt,  kom  honom  väl  till  godo,  då 
han  skulle  skrifva  för  scenen.  Med  S. 
erhöll  den  äldre  uppfattningen  om  mu- 
siken såsom  i  hufvudsak  blott  en  melo- 
disk konst  dödsstöten.  Det  ensidiga  dyr- 
kandet af  sången  som  enbart  melodisk 
sats  hade  i  Sverige  varat  längre  än  i 
öfriga  Europa  och  i  hög  grad  hämmat 
utvecklingen  af  en  dramatisk  liffull  mu- 
sik. S.,  som  redan  i  sin  ungdom  fått 
pröfva  sina  krafter  i  scenisk  musik, 
kunde  mera  än  andra  svenska  kompo- 
sitörer känna  sig  obunden  af  den  kon- 
ventionella sångstilen.  Recitativet  blef 
för  honom  ofta  den  naturliga  meddelel- 
seformen  och  han  behandlar  denna 
konstart  med  ett  i  Sverige  förut  okändt 
mästerskap.  En  hel  opera  kom  han  al- 
drig att  skrifva,  ehuru  han  hade  haft 
större  förutsättningar  för  att  skapa  en 
svensk  folklig  opera  än  sin  senare  sam- 
tida och  efterföljare  I.  Hallström.  Vi 
måste  därför  nöja  oss  med  de  musikin- 
lägg han  gifvit  oss  i  skådespel.  Flera  af 
dessa  höra  dock  till  den  svenska  sce- 
niska musikens  mästerverk.  Hit  hör  bl. 
a.  musiken  till  "Bröllopet  i  Ulfåsa"  (1865, 
med  den  berömda  Ulfåsamarschen), 
"Marsk  Stigs  döttrar"  (1866),  "Orlean- 
ska  jungfrun"  (1867,  ouverture),  "Richard 
III"  (tre  marscher,  1873),  "Folkungalek" 
(1874).  Till  den  dramatiska  musiken  kan 
äfven     räknas     hans     musik     till     "Per 


Gynt"  och  "Signelills  färd".  S:s  drama- 
tiska stil  återfinnes  delvis  äfven  i  hans 
solosånger.  Flera  af  dessa  äro  skrifna 
med  orkester.  Till  dessa  senare  höra 
framför  allt  hans  populära  soloballa- 
der med  orkester:  "Tannhäuser"  (1856), 
"Kvarnruinen"  (1857),  "Der  schwarze 
Ritter"  (1874).  Balladen  "Kung  Heimer 
och  Aslög"  har  sedermera  instrumente- 
rats  af  H.  Alfvén.  Till  dessa  allmänt 
kända  ballader  sluter  sig  balladerna 
för  solosång  med  piano:  "Hafsfrun", 
"Trollsjön",  "Trogen  i  döden",  "Der  ar- 
me Peter",  balladcykeln  "Värfningen" 
(6  nr).  Af  öfriga  solosånger  märkas 
slutligen:  Den  populära,  ännu  ofta 
sjungna  samlingen  "Digte  og  Sange"  (af 
Bj.  Björnson):  "Heidenröslein"  (8  sånger 
af  Heine);  därjämte  må  nämnas:  "Ser- 
biska folksånger",  "Tre  tyska  visor", 
"Två  sånger'"  (tillägn.  Olefine  Moe), 
m.  fl.  Med  S:s  solosånger  begynner  en 
ny  riktning  i  den  svenska  romanssån- 
gen, hvarken  beroende  af  den  förut  rå- 
dande melodiösa  sångstilen  från  sven- 
ska 40-talet  eller  den  då  rådande  ut- 
ländska stilriktningen.  S.  anslog  en 
svensk  folkviston,  som  visserligen  ej 
var  oförsökt  före  honom  men  likväl 
först  med  honom  nådde  öfver  försöket. 
S:s  verksamhet  i  hufvudstaden  samman- 
föll med  en  folklig  rörelse,  där  det 
svenska,  nationella  sattes  i  högsätet  och 
där  man  på  alla  områden  sträfvade  ef- 
ter att  få  in  något  fosterländskt  i  den 
andliga  kulturen  med  det  genuint  folk- 
liga som  grund.  R.  Dybecks  arbete  för 
den  svenska  folkmusiken  vann  genklang 
hos  många  dåtida  svenska  kompositörer, 
och  S.  anslöt  sig  riktningen  af  fullaste 
öfvertygelse,  så  mycket  mera  som  hela 
hans  väsen  var  ett  med  natur  och  folk- 
lif.  Ett  af  denna  folkliga  riktnings  må- 
hända bästa  arbeten  är  S:s  "Ett  bond- 
bröllop" (för  4  mansröster).  Äfven  mån- 
ga andra  af  hans  körsånger  höra  till 
denna  grupp  af  i  sann  mening  folklig 
musik;  vi  nämna  blott:  "Längtan"  (Ser 
jag  stjärnorna  sprida),  "Och  fast  du  svi- 
kit din  flickas  tro",  "Sjung,  sjung  bru- 
sande våg",  "Og  jeg  vil  ha'e  meg  en 
Hjertenskjer",  "Nog  mins  jag,  hur  det 
var,  när  som  lilla  vännen  for";  sånger 
ur  "Idyll  och  Epigram",  "Sex  visor  i 
folkton"  m.  fl.  Af  körsånger  med  solo 
och     ackomp.     kunna    nämnas    "Hjärte- 


Söderström — Södling 


943 


sorg"  (för  sopransolo,  bl.  kör  och  piano) 
och  "Die  Wallfahrt  nach  Kevlaar"  (för 
baryton,  bl.  kör  med  ork.).  Det  kan  må- 
hända sättas  i  fråga,  om  någon  af  de 
många  tyska  tonsättningarna  af  denna 
dikt  träffat  stämningen  så  rent,  ädelt 
och  naturligt  som  S.  För  många  såväl 
svenska  som  utländska  musiker  har  S:s 
komposition  stått  som  en  af  den  sven- 
ska tonkonstens  allra  yppersta  verk. 
Slutligen  höra  till  hans  körverk:  "Hei- 
delbergerfatet"  (för  bas  och  manskör), 
"An  die  Freude"  (för  manskör  och  ork.). 
En  särställning  intager  slutligen  hans 
kyrkliga  saker.  De  äro  ej  skrifna  i  nå- 
gon sträng  stil  och  tillhöra  minst  af  allt 
den  då  i  Sverige  allenarådande  Men- 
delssohnstilen.  Såsom  alldeles  obundna 
af  hvarje  konventionell  kyrkostil  ver- 
kade de  i  början  tämligen  profana,  och 
särskildt  samtiden  hade  svårt  att  för- 
draga dem.  Nutiden  har  visat  sig  mera 
förstående  och  skänker  dem  mera  akt- 
ning. De  tillhöra  nästan  alla  hans  sista 
period  och  stå  i  tekniskt  hänseende  på 
höjdpunkten  af  hans  produktion.  Såväl 
kör-  som  ork.-behandlingen  är  mäster- 
lig och  har  ej  öfverträffats  af  andra 
svenska  kyrkokompositörer.  Främst  står 
hans  C-mollsmässa.  Vidare  höra  hit 
"Endlich  ist  das  Werk  vollendet".  Utan 
ork.  äro:  psalm  23  ("Der  Stern  an  Ja- 
kob"), psalm  117  ("Lofver  och  priser 
Herran"),  Andliga  sånger  (för  bl.  kör 
och  orgel),  koralen  "Gud  bor  i  ljus", 
samt  slutligen  några  outgifna  psalmer 
och  motetter.  Såsom  en  af  Sveriges  of- 
ficiellt erkändaste  tonsättare  erhöll  S. 
ofta  beställningar  å  kompositioner  för 
högtidliga  tillfällen.  Flera  af  dessa  äro 
skrifna  med  mästarhand  och  ha  blifvit 
hörda  äfven  utanför  festtillfället.  Hit 
höra:  Festmarsch  vid  prinsessan  Lovi- 
sas  förmälning  1869,  Drottning  Lovisas 
sorgmarsch  1871,  Karl  XV :s  sorgmarsch, 
Konung  Oskars  kröningsmarsch  1873, 
Festpolonäs  vid  kröningen  1873.  Slut- 
ligen må  nämnas  kantaten  vid  univer- 
sitetets i  Lund  200  års  jubileum  1868  och 
ordenskantaten  "Tempelsalen".  Bland  S:s 
talrika  arrangement  må  särskildt  näm- 
nas hans  ypperliga  ork. -behandling  af 
"Svenska  folkvisor  och  folkdanser"  samt 
hans  arr.  af  Bellmansmelodier.  —  1906 
väcktes  ett  förslag  att  få  till  stånd  en 
nationalupplaga  af  hans  verk;  förslaget 


har  hittills  strandat.  —  Litt.:  Ad.  Lind- 
gren, A.  S:s  manuskriptsamling,  Sv.  Mu- 
sikt.  1887,  88;  Ur  A.  S:s  resebref,  Sv.  Mu- 
sikt.  1890;  biogr.  Ad.  Lindgren  i  Ny  ill. 
Tidn.  1876  och  Nord.  Fam.;  af  L.  Norman 
i  Sv.  Musikt.  1882;  därjämte  biogr.  i 
samma  tidning  1897,  1901  och  1910;  biogr. 
i  Tidn.  f.  teater  o.  mus.  1876,  Svea  1877; 
Lundquist,  Minnen  I,  II;  Lina  Lager- 
bielke,  Svenska  tonsättare;  E.  Åkerberg, 
Par   Bricole. 

3.  Fritz  Adolf  S.,  den  föreg:s  bro- 
der, f.  4.  6.  1838  i  Stockholm,  t  där  14. 
7.  1883;  efter  musikstudier  hemma  och  i 
Leipzig  (Grutzniacher)  1.  7.  1857  engage- 
rad vid  hofkapellet,  där  han  verkade 
som  cellist  till  1889  (1863—64  i  F.  v. 
Schantz'  ork.);  LMA  1866;  s.  å.  lärare 
vid  konserv,  i  cellospel;  1878  biblioteka- 
rie där;  1866  gaf  Dram.  t.  ett  sångspel, 
"En  galgfågel",  af  honom;  1880  musik- 
rec.  i  Sthlms  Dagblad;  gaf  på  70-talet 
mycket  uppmärksammade  kammarmu- 
siksoareer;  flera  sånger  m.  m.  af  honom 
trycktes  i  Ny  ill.  Tidning  på  70-talet; 
skref  äfven  saker  f.  cello  och  piano  m.  m. 
—  Biogr.  i  Sv.  Musikt.  1883  s.  113. 

4.  Carl  August,  son  till  S.  2,  f.  13. 
10.  1860  i  Stockholm;  operasångare;  sång- 
lärare; elev  af  Ax.  Rundberg;  debute- 
rade 27.  4.  1885  som  Mefistofeles  i  Boitos 
opera  å  k.  t.  Sthlm;  blef  sedan  engage- 
rad där;  1888 — 91  vistades  han  som  Jen- 
ny Lindstipendiat  i  Frankrike  och  Ita- 
lien och  tog  lektioner  för  Delle  Sedie 
och  Lagrange;  tillhörde  St.  teatern  i  Gö- 
teborg 1891—92;  åter  engagerad  i  k.  t. 
1893;  1908  förste  regissör  (1906  tillf.) 
där;  bl.  roller:  Mefistofeles,  Valentin  i 
"Faust",  Plumkett  i  "Martha",  Amonas- 
ro  i  "Aida",  Lothario  i  "Mignon",  Ca- 
pulet  och  Mercutio  i  "Romeo  och  Julia", 
Nelusko  i  'Afrikanskan",  Tonio  i  "Pa- 
jazzo",  Escamillo  i  "Carmen",  Leporello, 
Bartholo,  Jago,  Telramund  och  Wotan. 
S.  ingick  1891  äktenskap  med  operasån- 
gerskan Erika  Kristina  Ber- 
gen s  s  o  n  (s.  d.).  —  Biogr.  i  Sv.  Mu- 
sikt. 1910  s.  2. 

Söderström,  Ni  1  s,  se  S  v  a  1  b  e  r  g,  M. 

Södling,  Carl  Erik,  f .  1819  i  Mogata, 
Österg.,  1 12.  4. 1884  i  Västervik;  1845  gym- 
nastiklärare, 1847  teckningslärare  i  Vä- 
stervik; begaf  sig  1850  till  Buenos  Aires, 
där  han  blef  organist  vid  eng.  episko- 
palkyrkan;  verkade  därjämte  som  sång- 


944 


Söhrling— Tabulatur 


lärare;  höll  föreläsningar  om  Skandina- 
viens fornhistoria  och  folkmusik;  åter- 
vände 1858  och  blef  1859  ånyo  gymna- 
stiklärare samt  1862  musik-  och  teck- 
ningslärare i  Västervik,  där  han  sedan 
stannade;  reste  1865  på  statsunderstöd 
till  Tyskland  och  Frankrike  för  att  stu- 
dera skolsången;  Ass.  LMA  1857  (Agrée 
1848).  Af  hans  talrika  skrifter  märkas: 
Handledning  för  organister  o.  klockare, 
1846;  Musikalisk  kyrkotidning,  1847—50; 
Tonologi,  1859;  Nytt  system  för  pianoun- 
dervisning, 1860;  utgaf  en  rytmisk  ko- 
ralbok, "Indianska  sånger  utan  ord,  upp- 
tecknade i  Södra  Amerika",  "Indianska 
dansmelodier";  efterlämnade  tvenne  sam- 
lingar svenska  folkvisor  "Gullharpa" 
och  "Silfverharpa";  deponerade  i  Mus. 
ak:s  bibi.  en  värdefull  uppsats  om  sven- 
ska folkmusiken,  som  han  förgäfves  sökt 
få  tryckt.  S.  ägde  goda  kunskaper  om 
den  svenska  folkmusiken  och  samlade 
musikinstrument,  hvaraf  en  del  skänk- 
tes till  Göteborgs  museum,  en  del  till 
Västerviks  läroverk.  —  Litt.:  Biogr.  i 
Sv.   Musikt.  1898  s.  49  f. 

Söhrling,  Wilhelm,  f.  14.  8.  1822  i 
Linköping,  f  i  Visby  1902;  elev  vid  kon- 
serv. Sthlm  1839—42;  musikdir.-ev.  1841; 
violinist  vid  Lindbergska  t.  1842;  seder- 
mera ork.-anf.  där;  sångledare  vid  kat. 
kyrkan  1844;  organist  vid  domk.  i  Visby 
1846  och  musiklär.  vid  allm.  lärov.  1849; 
dirigent  för  musiksällskapet  i  Visby 
1847;  anförare  f.  Allm.  sångför.  1857;  t. 
f.  sekr.  i  Mus.  ak.  1895—96;  LMA  1864 
(Ass.  1843);  komponerade  operetten 
"Pröfningen"  (3  a.),  som  1852  gafs  af 
Musiksällskapet  i  Visby,  samt  ork.-  och 
kammarmusik,  en-  o.  fl.-stämmiga  sån- 
ger m.  m. 

Sömngångerskan,  La  Sonnam- 
bula,  op.  2  a.,  musik  af  Bellini,  text  af 
Romani;  pr.  Milano  6.  3.  1831,  Paris  28. 
10.  1831;  sv.  öfvers.  af  N.  W.  af  Wetter- 
stedt;  k.  t.  Sthlm  fg.  9.  1.  1843;  Göteborg 


fg.  12.  4.  1862  (intill  1856  gifven  34  ggr); 
dansk  öfvers.  af  A.  Rosenkilde  (Sövn- 
gangersken);  k.  t.  Kphn  fg.  2.  11.  1864; 
Kria  t.  23.   1.  1848. 

Sönnichsen,  Sören,  f .  9.  6.  1765  i  Kö- 
penhamn, f  där  5.  11.  1826;  student  1780, 
sedan  cand.  phil.;  öfvergick  därefter  till 
musiken;  upprättade  1783  en  musikhan- 
del och  utgaf  1784  sitt  första  musikar- 
bete som  förläggare  (menuetter  af  Lem); 
fr.  o.  m.  1787  hade  han  eget  tryckeri, 
hvilket  1809  redan  nått  upp  till  200  för- 
lagsartiklar. Han  utgaf  flera  verk  af 
danska  mästare,  däribland  af  Schulz, 
Kunzen  och  Schall.  Fr.  1795  utgaf  han 
äfven  en  musiktidskrift  "Apollo".  — 
Litt.:  V.  C.  Ravn,  Musikföreningens  fest- 
skrift I. 

Söraas,  Lars,  f.  20.  7.  1862  i  Fåne 
vid  Bergen;  elev  af  Ferd.  Vogels  orga- 
nistskola i  Bergen  1880—82  och  1885—86; 
lärareex.;  organist  och  lärare  i  Bergen 
sedan  1885;  medlem  af  Norges  laerer- 
lags  sangkomité  1909 — 10;  ledare  af  of- 
fentliga sångkurser  sedan  1910;  offentlig 
sånginspektör  1912;  har  drifvit  en  omfat- 
tande verksamhet  som  körinstruktör;  dir. 
för  "Hordalandske  faelleskor"  sedan  1886; 
ordf.  i  Norges  organistf orening;  har  ut- 
gifvit:  "Melodier  til  18  Julesange",  1890; 
"10  religiöse  korsange",  1892;  "Lette  ung- 
domskor" (1899  ff.);  "Religiöse  korsange" 
m.  fl.;  har  sedan  1906  utgifvit  ett  full- 
ständigt verk  i  skolsång  efter  formel- 
metoden (13  hftn);  har  därjämte  skrifvit 
flera  tillfällighetskantater  för  soli,  kör 
och  ork.  (el.  orgel).  S.  har  blifvit  Nor- 
ges främste  vapendragare  för  formelme- 
toden, hvilken  han  1903  å  en  studieresa 
i  Finland  fick  tillfälle  lära  känna  genom 
Wegelius;  har  genom  en  mängd  privata 
och  allmänna  kurser  samt  föredrag  i 
Norge  sökt  göra  den  känd  bland  folk- 
skollärarna. 

Sörensen,  W  e  n  d  e  1  a,  se  Anders- 
son-Sörensen. 


T. 


T.  s. 


T.  =  tasto,  tempo,  tenor,  tutt 

=  tasto  solo.  —  T.  I 

A.  t.  =  a  tempo. 
Table  d'harmonie  (fr.),  resonansbotten 
Taboret,    liten    handtrumma. 


Tabulatur     (lat.),    notskrift    med     not- 
tempo primo.  —     namnbeteckning  i  st.  f.  noter  för  orgel- 
el.    klaverinstrument   samt    för   flerstäm- 
mig  musik  med  instrument;  förut  bruk- 
lig i  st.  f.  partitur;  mycket  vanlig  sär- 


Tace— Takt 


945 


skildt  under  1500-  och  1600-talen  vid 
kompositioner  för  ork.  Då  skriften  huf- 
vudsakligen  användes  af  kompositören 
själf  vid  komponerandet,  fick  den  föga 
betydelse  för  den  enskilde  medspelande 
orkestermusikern  och  trycktes  därför  så 
godt  som  aldrig.  T.-skriften  har  därför 
ej  blifvit  så  mycket  känd,  och  en  mängd 
notverk  i  denna  skrift  ha  därför  gått 
förlorade.  T.-partiturets  beteckningar 
voro  vanligen  desamma  som  för  orgeln 
och  cembalon,  hvilket  närmast  kan  för- 
klaras därur,  att  kompositören  ledde  ut- 
förandet från  något  af  dessa  instrument. 
—  En  af  de  största  samlingar  t.-parti- 
turer,  som  finnes  i  behåll  till  våra  da- 
gar, äger  Uppsala  bibliotek  (katologi- 
seradt  för  sig  i  särskild  bok).  Se  vidare 
Orgeltabulatur.  —  2.  En  instru- 
mentalnotskrift utmärkande  greppet  på 
ett  instrument.  I  denna  form  förekom- 
mer t.  hos  flera  kulturfolk,  bl.  a.  ja- 
paneserna.  Araberna  ha  troligen  haft 
en  sådan  för  sitt  älsklingsinstrument 
lutan.  Ur  denna  skrift  har  sannolikt 
medeltidens  luttab.  framgått.  Redan  på 
1400-talet  förekom  denna  senare  i  tre 
former:  tysk,  italiensk  och  fransk  (se 
vidare  Luttabulatur).  Under  1600- 
talet  använde  gitarren  ej  sällan  en  sär- 
skild t.-notskrift.  Denna  var  ej  spridd 
öfverallt  i  Europa  och  torde  ej  ha  varit 
känd  i  Norden.  Flera  af  1800-talets  nya 
notskriftsförslag  ha  baserats  på  t:s 
grund.  —  Se  bil.  VI  här. 

Tace,  tace  t,  taci,  pausera,  tiga. 

Tack,  o  Jesu,  för  det  ord,  psalm 
331;  Haeffner  hänvisar  till  koralen  328. 

Taffanel,  C  1  a  u  d  e  Paul,  f.  16.  9.  1844 
i  Bordeaux,  t  22.  11.  1908  i  Paris;  flöjt- 
virtuos;  elev  af  Dorus;  1892  musikdirek- 
tör vid  Stora  operan  och  Jules  Garcins 
efterträdare  som  dirigent  för  konserva- 
toriekonserterna  i  Paris;  flöjtprofessor 
vid  konserv.;  af  gick  ur  direktionen  för 
konserv.-konserterna  1903. 

Taffel  (eg.  bord),  piano  med  vågrät 
liggande  strängar  (som  flygeln). 

Tagliana,  Emilia,  f.  1854  i  Milano; 
operasångerska;  elev  af  Lamperti,  sjöng 
först  i  Neapel,  Florenz,  Rom,  Paris  och 
Odessa  samt  1873—77  i  Wien;  1881—82  i 
Berlin;  kgl.  kammarsångerska;  afgick 
kort  därefter  från  scenen  och  bosatte  sig 
i  Italien. 


Tagliasfico,  Joseph  Dieudonné, 
f.  1.  1.  1821,  t  1900  i  Nizza;  sångerska;  de- 
buterade 1844  vid  Italienska  operan  i  Pa- 
ris; flere  år  medlem  af  Petersburgs  kejs. 
opera;  regissör  vid  Cov.  gard.-teatern  i 
London;  komponerade  flera  sånger  och 
verkade  äfven  som  musikkritiker. 

Taglioni,  dansörfamilj,  hvars  beröm- 
daste namn  är  Marie  T.,  f.  i  Stock- 
holm 23.  4.  1804,  t  i  Marseille  24.  4.  1884; 
dansade  först  i  Wien  1822  sedan  med 
enastående  framgång  i  Paris  1827—32 
och  lade  Stockholm  för  sina  fötter  1841. 
Som  hennes  bästa  framställning  prisa- 
des den  för  henne  skrifna  nunnescenen  i 
"Robert  af  Normandie".  Hennes  konst 
inspirerade  Auber  till  operan  "Bräma 
och  Bayaderen"  och  Nourrit  till  balet- 
ten "Sylflden".  T.  ingick  1830  äktenskap 
med  franske  grefven  Gilbert  des  Vio- 
sins  och  lämnade  scenen  1847.  —  Litt.: 
Ant.   om  sv.  kvinnor. 

Tagore,  Sourindro  Mahore,  in- 
disk raja  (broder  till  skalden  och  No- 
belpristagaren); verkade  för  återuppta- 
gandet af  den  gamla  indiska  musiken; 
grundade  ett  konservatorium  för  gam- 
mal indisk  musik  i  Kalkutta;  har  ut- 
gifvit  en  mängd  skrifter  om  indisk  mu- 
sik, däribland  "Hindu  music"  (2  uppl.; 
upptagande  äldre  skrifter  om  ind.  mu- 
sik), "Six  principal  rågas".  T.  besökte 
Sthlni  vid  därvarande  orientalistkon- 
gress och  skänkte  då  en  stor  samling 
musikskrifter  af  honom  själf  till  Mus. 
ak:s  bibi.  Sthlm  och  Uppsala  bibi.  — 
Litt.:  Allg.  mus.  Zeitung  1879  s.  540  ff.; 
Fr.  Chrysander,  Uber  die  altindische  Op- 
fermusik,  Viertelj.-schr.  d.  MW  1885  s. 
21  ff. 

Taille  (fr.),  tenor;  altviolin. 

Takt  (af  lat.  tactus,  känsel,  slag,  vid- 
rörande), fr.  mesure,  ursprungligen  kör- 
ledarens  slag  med  handen  för  att  mar- 
kera de  metriska  förhållandena,  sedan 
beteckning  för  notvärdena  inom  mensu- 
ralmusiken.  Slutligen  öfvergick  beteck- 
ningen till  att  bli  en  för  hela  tonstyc- 
ket reglerande  tidsgruppering.  Grund- 
principerna härvid  voro  tvåtakt  (jämn 
t.)  och  tretakt  (trippelt.),  den  förra  med 
ett  nedslag  (thesis,  stark  taktdel)  och  ett 
uppslag  (arsis,  svag  taktdel),  den  senare 
med  ett  nedslag  och  två  uppslag.  Takt- 
arten  angifves  i  början  af  ett  tonstycke, 
hvarvid     man     numera    vanligen    utgår 


946 


Taktera— Tamburo 


från  fjärdedelsnotens  tidsvärde.  —  Se  vi- 
dare Rytm. 

Taktera,  slå  takten. 

Taktstreck,  ett  lodrätt  streck  öfver 
notsystemet  för  att  begränsa  takterna; 
användas  under  1500-talet  regelbundet 
inom  luttabulaturnotskriften  men  inom 
den  vokala  mensuralnotskriften  endast 
sällan;  blef  inom  den  senare  först  van- 
lig på  1600-talet. 

Den  Talande  taflan,  Le  Ta- 
bleau  parlant,  op.  com.  i  1  akt,  text  af 
M.  Mazarini,  musik  af  Grétry;  premiär 
Parsi  20.  9.  1769;  sv.  öfvers.  af  C.  En- 
vallsson;  fg.  Stblm  Eriksbergst.  10.  4. 
1782;  k.  t.  31.  5.  1802;  dansk  öfvers.  af 
Wessel  ("Det  talende  skilderie");  k.  t. 
Kphn  30.  11.  1779. 

Tallis,  Thomas,  den  engelska  kyrko- 
musikens fader,  hoforganist  under  Hen- 
rik VIII,  Edvard  VI,  drottningarna  Ma- 
ria och  Elisabeth;  erhöll  tills.  m.  sin  lär- 
junge Byrd  privilegium  på  ett  nottryc- 
keri 1575;  om  hans  lif  är  i  öfrigt  föga 
bekant.  Han  synes  ha  åtnjutit  stort  för- 
troende vid  engelska  hofvet  och  namnes 
ofta  tills,  med  de  båda  store  från  1500- 
talets  slut:  Byrd  och  Bull.  16  motetter 
af  honom  finnes  i  hans  första  nottryck 
"Cantiones  quae  ab  argumento  sacrae  vo- 
cantur",  1575.  En  förteckning  öfver  hans 
kompositioner  finnes  i  Groves  lex.  Hans 
stil  är  tämligen  själfständig  och  gent 
emot  de  kontinentala  mästarna  mera  ho- 
mofon  och  genomskinlig. 

Tallrikar,  tvenne  skifvor  af  mässing  i 
tallriks-  el.  bäckenform,  hvilka  begag- 
nas i  militärmusik  och  slås  emot  hvar- 
andra. 

Talon  (fr.),  frosch  (t.),  nedre  delen  på 
en  stråke.  —  Au  talon,  vid   froschen. 

Tamagno,  Francesco,  f.  1851  i  Tu- 
rin, t  31.  8.  1903  i  Varese  vid  Turin;  ope- 
rasångare (tenor);  debuterade  1873  i  Ver- 
dis  "Maskeradbalen";  vann  sitt  första 
rykte  i  Donizettis  "Poliuto"  1874;  sjöng 
sedan  i  Ferrara,  Rovigo,  Venedig,  Paris, 
Barcelona,  Milano  och  Lissabon  samt 
tillsammans  med  Patti  i  Amerika;  in- 
nehade titelrollen  i  Verdis  "Otello",  då 
denna  uppfördes  ffg.  1887  i  Milano; 
drog  sig  1902  tillbaka  till  Turin.  —  Sv. 
biogr.  i  Sv.  Musikt.  1905  s.  97  ff. 

Tamb.  =  Tamburo. 

Tamberlick,  E  n  r  i  c  o,  f.  16.  3.  1820  i 
Rom;  f  15.  3.  1889  i  Paris;  operasångare 


(tenor);  framträdde  först  i  Neapel  1841; 
kort  därefter  i  Lissabon,  Madrid,  Barce- 
lona, Paris,  London  (1850—64),  Peters- 
burg; besökte  äfven  Nord-  och  Sydame- 
rika; sjöng  sedan  åter  i  Madrid;  upp- 
trädde mera  sällan  efter  1877.  Bl.  roller: 
Ernani,  Manrico  i  "Trubaduren",  Flore- 
stan i  "Fidelio",  Faust  i  Gounods  opera, 
hertigen  i  "Rigoletto",  Don  Ottavio. 

Tambour  (fr.),  trumma.  —  T.  d  e  b  a  s- 
q  u  e  (fr.),  tamburin  (eg.  baskisk  trum- 
ma). 

Tamburin  (sp.  pandero  fr.  tambour  de 
basque),  ett  rasselinstrument,  bestående 
af  ett  skinn  utspändt  öfver  en  flat,  rund 
träring;  i  denna  äro  anbragta  skallran- 
de  metallskifvor.  T.  slås  med  den  knut- 
na handen  el.  skakas  i  luften;  en  hvirf- 
vel  kan  åstadkommas,  därigenom  att 
man  stryker  skinnet  med  tummen,  un- 
der det  man  låter  metallskifvorna  klin- 
ga. —  T.  omtalas  redan  hos  greker  och 
romare;  brukas  att  beledsaga  dans  hos 
sydeuropeiska  och  orientaliska  folk.  — 
2.  En  provencalisk  dans  med  t.-ackom- 
pagnement. 

Tamburini,  Antonio,  f.  28.  3.  1800  i 
Faenza,  t  9.  11.  1876  i  Nizza;  operasån- 
gare (baryton);  sjöng  först  i  Bologna, 
Neapel,  Florens,  Livorno,  Turin  och  Mi- 
lano med  stigande  framgång;  erhöll  en- 
gagement  hos  Barbaja  1824 — 32  och  sjöng 
härunder  alternerande  i  Neapel,  Milano 
och  Wien;  sjöng  1832  i  London  och  Pa- 
ris med  enastående  framgång  och  till- 
hörde under  tio  år  framåt  den  ital.  ope- 
rans främsta  prydnader  (tills.  m.  Rubi- 
ni,  Lablache,  Grisi  och  Persiani);  vann 
sitt  främsta  anseende  i  Rossiniroller; 
till  hans  bästa  skapelser  hörde  äfven 
"Don  Juan".  T.  återvände  1841  till  Ita- 
lien och  sjöng  på  åtskilliga  teatrar  där. 
Äfven  i  Ryssland  firade  han  någon  tid 
stora  triumfer,  ehuru  hans  röst  då  redan 
var  i  tillbakagång.  Hans  sista  uppträ- 
dande ägde  rum  1859  i  London.  —  Litt.: 
Biez,  A.  T.,  1877. 

Tamburmajor,  anföraren  för  musiken 
vid  ett  infanteriregemente  i  franska  ar- 
mén; för  att  ange,  när  musiken  skall 
börja  och  sluta  har  han  en  staf  med  silf- 
verknapp.  Motsvarande  person  i  Sverige 
kallas  regementstrumslagare"  ("batail- 
lontambour"  i  Tyskland). 

Tamburo  (it.),  trumma.  —  T.  g  r  a  n  d  e, 
stor  trumma.   —  T.   r  u  1  a  n  t  e,  trumma 


Tamtam — Tappert 


947 


af  trä  med  förlängd  kropp  och  utan 
sträng. 

Tamtam,  kinesiskt  slaginstrument;  me- 
tallskifva,  som  på  midten  är  något  ut- 
åtbuktad.  —  Se  G  o  n  g. 

Tanbura,  gemensam  benämning  för 
de  gamla  lutartade  instrumenten  från 
Asien. 

Tanddoktorn,  komedi  m.  sång  i 
3  a.,  text  af  C.  G.  Nordforss,  musik  af 
O.  Ablström;   pr.   k.  t.   Sthlm  9.  4.  1823. 

1.  Tanéjew,  Alexander,  Sergeje- 
witsch,  f.  17.  1.  1850  i  Petersburg;  diri- 
gent vid  Zarens  personliga  kansli;  elev 
af  Eimsky-Korsakow;  skref  en  opera 
("Amors  hämnd")  2  symfonier,  2  orke- 
sterstycken, 2  mazurkor,  en  festmarsch, 
2  stråkkvartetter,  pianostycken,  instru- 
mentalsolo m.  m. 

2.  Sergei  Iwanowitsch  T.,  den 
föregåendes  brorson;  f.  25.  11.  1856  i  guv. 
Wladimir,  t  juli  1915  i  Moskva;  1866—75 
elev  af  Moskva  konserv.;  konserterade 
1876  tillsammans  med  L.  Auer  i  Ryssland; 
bodde  1877—78  i  Paris  och  kallades  1878 
till  professor  i  harmoni  o.  instrumenta- 
tion vid  Moskva  konserv,  efter  Tschai- 
kowski;  innehade  1880 — 88  Klindworths  o. 
R.  Rubinsteins  platser  vid  pianoafdelnin- 
gen  där;  1885—89  konserv :s  direktör;  ut- 
gaf  4  symfonier,  1  rysk  ouverture,  7 
stråkkvartetter,  1  kantat  "Johannes  Da- 
maskenus",  körer,  sånger,  pianosaker. 

Tangent,  t.  Taste,  fr.  touche,  eng.  key 
(af  lat.  tangere,  vidröra),  vid  pianoin- 
strument en  lång  trälist,  vid  hvars  ned- 
tryckande hammarens  anslag  mot  strän- 
garna verkställes;  vid  det  äldre  klavé- 
ret  (klavikordet)  betecknades  med  t.  en- 
dast metallstiftet,  som  anslog  strängen; 
namnet  har  sedan  öfvergått  till  att  be- 
teckna träplattan,  genom  hvilkens  ned- 
tryckande den  tongifvande  mekanismen 
sättes  i  rörelse  och  brukas  sålunda  ej 
blott  för  pianot  utan  äfven  för  orgeln, 
klockspelet,  dragharmonikan;  äfven 
"nycklarna"  vid  nyckelharpan  betecknas 
ofta  med  namnet  t. 

T  a  n  k  r  e  d,  Tancredi,  skådespel  m. 
sång  i  2  a.,  text  af  Rossi  efter  Voltaires 
tragedi,  musik  af  Rossini;  pr.  Venedig 
6.  2.  1813;  sv.  öfvers.  af  J.  L.  Åbergsson; 
k.  t.  Sthlm  18.  9.  1829;  dansk  öfvers.  af 
N.  T  Bruun;   k.  t.  Kphn  30.  10.  1820. 

Tannhäuser  und  der  Sängerkrieg 
auf  Wartburg,  rom.  opera  i  3  akter,  af 


Richard  Wagner;  idéen  till  stycket  er- 
höll W.  under  sommarvistelsen  i  Neu- 
don  utanför  Paris  1841;  maj  1842  i  Tep- 
litz  gjordes  första  utkastet  till  verket, 
och  titeln  bestämdes  då  till  "Der  Venus- 
berg.  Romantische  Oper";  det  stränga 
arbetet  med  Rienzi-  och  Flyg.  Holländ.- 
premiärerna  vintern  1842 — 43  tvang  ho- 
nom att  tills  vidare  låta  verket  hvila; 
på  våren  1843  återtog  han  dock  T.-dik- 
ten  och  22.  5.  1843  förelåg  texten  fullt 
färdig;  musiken  upptogs  i  juli  s.  å.  15. 
10.  44  var  2:dra  akten  och  29.  12.  44  3:dje 
akten  färdig;  sista  penndraget  på  par- 
tituren togs  13.  4.  1845;  aug.  1845  be- 
gynte  förberedelserna  till  premiären  å 
hofoperan  i  Dresden  och  19.  10.  1845  ägde 
premiären  rum  med  Tischatschek  som 
Tannhäuser,  Vilhelmina  Schröder-Dev- 
rient  som  Venus  o.  Johanna  Wagner  som 
Elisabeth;  Wagner  omarbetade  slutet 
något  och  1.  8.  1847  gafs  dramat  fg.  i  den 
nu  gängse  formen;  sept.  1860  skref  W. 
"Pariserbearbetningen"  af  inledningssce- 
nen i  första  akten  med  Bachanalen,  och 
i  denna  form  gafs  den  å  St.  operan, 
Paris  (likväl  under  stormande  ovilja)  13. 
3.  1861;  af  andra  tidiga  premiärer  mär- 
kas: Weimar  16.  2.  1849  (under  Liszt), 
Kassel  1853  (under  Spohr),  Berlin  7.  1. 
1856;  Cov.  Garden  6.  5.  1876  (ital.  text); 
i  Paris  återupptogs  stycket  med  bättre 
lycka  13.  5.  1895.  Svensk  öfvers.  af  Frans 
Hedberg;  pr.  Sthlm  1876  å  Mindre  t.  (af 
Hennebergs  trupp);  k.  t.  Sthlm  1878; 
dansk  öfvers.  af  A.  Hertz;  pr.  k.  t.  Kphn 
17.  3.  1875. 

Tanto  (it.),  mycket.  —  N  o  n  t.,  icke 
mycket. 

Tantum  ergo,  begynnelseorden  af  5:te 
strofen  af  sekvensen  för  Kristilekamens- 
f esten:  "Pange  lingua  gloriosi  corporis 
mysterium";  har  ofta  tonsatts  (bl.  a.  af 
Mozart,   Schubert). 

Tanz  (t.),  dans. 

Tappert,  Wilhelm,  f.  19.  2.  1830  i 
Ober-Thomas-Waldau,  t  27.  10.  1907  i 
Berlin;  elev  af  Kullaks  konserv,  och 
Dehn  i  Berlin;  verkade  sedan  1866  där 
som  musikkritiker,  någon  tid  med  stor 
framgång;  redigerade  1876—80  "Allg. 
deutsche  Musikzeitung";  medarbetare  i 
"Mus.  Wochenblatt",  "Klavierlehrer" 
m.  £1.  Som  musikhistoriker  uppträdde 
han  med  en  mängd  skrifter,  hvilka  nå- 
gon tid  åtnjöto  stort  anseende  men  snart 


948 


Tapto— Tartini 


blefvo  glömda,  då  forskningen  aldrig  be- 
drifvits  nog  grundlig;  de  gamla  lutta- 
bulaturerna  utgjorde  hans  käraste  sys- 
selsättning och  många  uppsatser  gällde 
detta  ämne.  Hans  främsta  bok  "Sang 
und  Klang  aus  alter  Zeit"  (1906)  utgör 
en  ny  uppl.  af  en  del  lutkompositioner. 
Hans  helt  säkert  berömdaste  skrift  är 
"Wagnerlexikon,  Wörterbuch  der  Un- 
höfligkeit"  (1883),  en  originell  lexikogra- 
fisk  sammanställning  af  skymford  öfver 
Wagner  o.  hans  konst,  utdragna  ur  anti- 
wagnerianska  skrifter.  Hans  bok  "Wan- 
dernde  Melodien"  (1890)  vann  äfven  en 
viss  popularitet.  T.  komponerade  sån- 
ger och  pianostycken. 

Tapto  (eng.  tattoo,  fr.  retraite,  t.  Zap- 
fenstreich),  den  trum-  el.  trumpetsignal, 
som  för  samlad  trupp  el.  fartygsbesätt- 
ning gifves  om  aftonen,  då  alla  skola  gå 
till  ro  för  natten.  Namnet  anses  ha  upp- 
stått ur  fr.  "tapotez  tous"  (fr.  tapoter, 
slå  på). 

Tarantella,  en  syditaliensk  dans  från 
Taranto  i  Apulien;  6/s-takt;  snabbt  tem- 
po, som  mot  slutet  ökas  i  hastighet;  dan- 
sades ursprungligen  endast  af  ett  solo- 
par (man  o.  kv.  el.  2  kvinnor)  med  ka- 
stanjett- el.  tamburinackomp.  Namnet 
ställes  samman  med  den  dans,  som  an- 
sågs ha  uppstått  som  följd  af  tarantella- 
spindelns  (Lycosa  tarantula)  bett.  Den- 
na senare  sjukliga  dans  omtalas  mycket 
ofta  på  14-,  15-,  16-talen.  Den  moderna 
t.-dansen  synes  dock  ha  föga  att  skaffa 
med  denna  typ  och  kan  knappast  föl- 
jas så  långt  tillbaka  i  tiden.  Den  upp- 
träder som  musikmelodi  först  mot  slu- 
tet af  1700-talet.  Såsom  karaktärsstycke 
blef  t.  ofta  använd  af  1800-talets  kompo- 
sitörer (Auber  i  "Den  stumma",  Weber 
i  E-mollssonaten;  Rossini  skref  en  vo- 
kal t.,  "La  danza",  för  Lablache);  af  t. 
för  piano  märkas  dessutom  af  Thalberg, 
Heller,  Chopin,  Biilow  och  Rubinstein. 
—  Beskrifningar  på  t.  sådan  den  ut- 
förd i  södra  Italien,  finnas  bl.  a.  i  M:me 
de  Staels  Corinne  (VI:  1),  Marcica  Du- 
patys  "Lettres  sur  ritalie",  1797  och 
Goethes  "Fragmente  iiber  Italien".  T. 
dansades  med  stor  framgång  af  Cotel- 
lini  å  teatern  i  Neapel  1783—85. 

Tarchi,  A  n  g  e  1  o,  f.  1760  i  Neapel;  t 
19.  8.  1814  i  Paris;  skref  nu  ett  stort  an- 
tal italienska  operor  och  1797  en  med 
stort  bifall  mottagen  op.  comique  "D'au- 


berge  a  auberge",  1800  gifven  å  Th.  Fey- 
deau,  Paris. 

Tardando  (it.),  dröjande.  Se  Rit  a  r- 
d  a  n  d  o. 

Tarditi,  O  r  a  z  i  o,  kompositör  tillhö- 
rande romerska  skolan;  1640  organist  i 
St.  Michael  i  Murano;  1642  vid  domkyr- 
kan i  Arezzo;  1647  kamaldulensermunk  i 
Ravenna;  1648  kapellmästare  vid  dom- 
kyrkan i  Faenza;  utgaf  motetter,  lita- 
nier,  antifoner,  motetter,  madrigaler. 

Tartini,  G  i  u  s  e  p  p  e,  f.  12.  4.  1692  i 
Pirano,  Istrien,  t  16.  2.  1770  i  Padau; 
erhöll  sin  första  musikutbildning  i  Capo 
d'Istria,  där  han  stannade  till  1709;  stu- 
derade sedan  någon  tid  juridik  vid  univ. 
i  Padau;  måste  flykta,  emedan  han  in- 
gått äktenskap  med  en  släkting  till  kar- 
dinal Cornaro;  lefde  2  år  (1713—15)  i  till- 
bakadragenhet i  Assisi  och  utbildade 
där  sin  stora  färdighet  å  violinen.  Hans 
världsberömda  violinsonat  "Trillo  del 
diavolo"  ("djäfvulsdrillen")  skall  ha  till- 
kommit här  (i  en  dröm  spelad  af  djäf- 
vulen  själf  för  T.).  1715  vann  T.  den 
vredgade  kardinalens  nåd  och  fick  åter- 
vända till  Padua  och  sin  hustru;  han 
umgicks  nu  med  stadens  främsta  ari- 
stokratiska familjer  och  åtnjöt  mycket 
anseende  som  violinist;  lät  från  och 
med  1716  äfven  höra  sig  utanför  Pa- 
dua och  vann  berömmelse  i  Venedig, 
Florens  och  Cremona.  Å  sistnämnda 
plats  fick  han  höra  Veracini  och  förstod 
då,  att  ännu  hade  han  mycket  att  lära 
inom  violinteknikens  område.  Han  drog 
sig  därför  ånyo  tillbaka  från  offentlig- 
heten och  arbetade  ifrigt  på  sitt  violin- 
spel. 1721  kallades  T.  till  förste  violi- 
nist vid  Cappella  del  Santo  i  Padua.  2 
år  senare  förvärfvade  han  ett  godt  an- 
seende äfven  norr  om  Alperna,  i  det  han 
mottog  en  kallelse  till  grefve  Kinsky  i 
Prag;  stannade  där  till  1725,  nästan  af- 
gudad  af  alla.  Vid  kejsar  Karl  VI:s  krö- 
ning lät  han  höra  sig  i  Wien  och  vann 
äfven  då  allmänt  bifall;  återvände  1726 
till  Padua,  där  han  1728  grundade  sin 
snart  öfver  hela  Europa  berömda  vio- 
linskola. T:s  stråkföring  blef  normen 
för  violinspelet  under  hela  1700-talet. 
Hans  virtuosstil  var  ovanligt  ren  och 
han  lade  an  på  en  klar,  distinkt  ton, 
fulltonighet  i  ackordspel  o.  ädel  melodi- 
rikedom. Han  utgaf  bl.  a.  18  violinkon- 
serter,  6   konserter   för  soloviolin,  2  vio- 


Taschen— Tavaststjerna 


949 


liner,  altviolin  o.  cello,  18  violinsonater 
för  violin,  cello  och  cembalo,  ett  30-tal 
sonater  för  violin  och  klaver  (continuo), 
därjämte  en  del  teoretiska  arbeten:  Kar- 
te  dell'  arco  (nytr.  i  Chorons  "Princi- 
pes  de  composition",  bd  VI;  äfven  sepa- 
rat utg.  af  André);  Trattato  di  musica, 
1754;  De'  princip  j  dell'  armonia,  1727 
m.  fl.  —  Litt.:  Biografier  af  Fanzago  1770, 
J.  A.  Hiller  1784,  A.  Forno  1792,  C.  Ugoni 
1802,  Fayolle  1810,  G.  Benedetti  1897  och 
M.  Tamaro  1897. 

Taschen,  tysk  benämning  på  membran- 
påsarna i  en  orgel. 

Tastatur  (eng.  keyboard),  hela  klavia- 
turen. 

Taste  (t.),  T  a  s  t  o  (it.),  tangent.  — 
Tasto  solo,  i  generalbasskrift  en  be- 
teckning för  att  basstämman  skall  spela 
ensam  utan  andra  ackompagnerande  in- 
tervaller. 

Tatto  (it.),  takt. 

Taube,  Mathilda,  f .  G  r  a  b  o  w,  f. 
23.  5.  1852  i  Stockholm;  operasångerska; 
elev  af  fru  Fr.  Stenhammar  1868—72  och 
m:me  Viardot-Garcia  1872 — 75;  debute- 
rade å  k.  t.  21.  5.  1870  som  Berta  i  "Kurn- 
bergerdockan"  och  var  sedan  engagerad 
där  1870—71  och  1877—86;  hof sångerska 
1886;  LMA  1895.  Bl.  roller:  Niirnberger- 
dockan,  Pamina,  Julia,  Den  bergtagna, 
Mignon,  Cherubin,  Den  vilseförda,  Nea- 
ga,  Judinnan,  Anna  i  "Friskytten";  se- 
dan 1886  gift  med  grefve  C.  E.  Taube. 
—  Litt.  F.  Hedberg,  Sv.  operasångare, 
1885;  Sv.  Musikt.  1894  nr  2  och  1902  s.  81. 

1.  Taubert,  K.  Gottfr.  Wilhelm,  f . 
23.  3.  1811  i  Berlin,  t  där  7.  1.  1891;  elev 
af  L.  Berger  (piano)  och  B.  Klein 
(komp.);  uppträdde  någon  tid  som  pia- 
novirtuos och  blef  1831  ledare  af  hof- 
konserterna  i  Berlin;  1842  kapellmästare 
vid  hofoperan  och  dirigent  för  hofkap:s 
symfonisoaréer.  T.  var  mycket  produk- 
tiv som  kompositör  och  skref  både  för 
ork.  (symfonier,  ouverturer  m.  m.)  och 
kammarmusik,  körer,  solosånger  och  pia- 
nostycken;   äfven   flera   operor. 

2.  O  1 1  o  T.,  f.  26.  6.  1833  i  Naumburg  a. 
S.,  t  1.  8.  1903  i  Torgau;  1895  dr.  phil. 
i  Halle;  1863  musiklärare  vid  gymnasiet 
och  kantor  vid  stadskyrkan  i  Torgau; 
ledde  körföreningen  där  med  stor  fram- 
gång; komponerade  körer,  solosånger 
m.  m.  samt  skref:    "Die  Pflege  d.  Musik 


in    Torgau",    1868;    "Daphne,    das    erste 
deutsche  Operntextbuch",  1878  m.  m. 

3.  E  r  n  s  t  E  d  u  a  r  d  T.,  f.  25.  9.  1838  i 
Regenwalde,  Pommern;  elev  af  Kiel  i 
Berlin;  lärare  vid  Sternska  konserv,  där; 
1898  k.  professor;  komponerade  kammar- 
musik,   solosånger,    pianostycken    m.    m. 

1.  Tausch,  Franz,  f.  26.  12.  1762  i  Hei- 
delberg, t  9.  2.  1817  i  Berlin;  klarinet- 
tist; 1777—89  hof  kapellist  i  Munchen,  se- 
dan i  liknande  anställning  i  Berlin,  där 
han  1805  inrättade  en  skola  för  blåsin- 
strument; utgaf  flera  verk  för  sitt  in- 
strument, militärmarscher  m.  m. 

2.  J  u  1  i  u  s  T.,  f.  15.  4.  1827  i  Dessau, 
t  11.  11.  1895  i  Bonn;  elev  af  konserv, 
i  Leipzig  1844 — 46;  slog  sig  sedan  ned 
i  Diisseldorf,  där  han  intill  1889  verkade 
som  dirigent  och  äfven  ledde  flera  ne- 
derrhenska  musikfester;  komp.  körverk, 
solosånger,  manskvartetter  m.  m. 

Tausig,  Karl,  f.  4.  11.  1841  i  War- 
schau,  t  17.  7.  1871  i  Leipzig;  pianist; 
elev  af  Liszt  1855 — 59  och  som  sådan  en 
af  dem,  vid  hvilka  läraren  fäste  de  stör- 
sta förhoppningar;  bodde  fr.  1865  i  Ber- 
lin, där  han  1866 — 70  ledde  en  egen  pia- 
noskola. T:s  spel  var  nobelt  och  aristo- 
kratiskt, fritt  från  hvarje  effektsökeri. 
Hans  stränga  själfkritik  lät  honom  i 
hvarje  publikens  bifall  se  ett  framhäf- 
vande  af  honom  själf  på  kompositörens 
bekostnad.  Sträng  underkastelse  inför 
konstverket  ända  till  förnekelse  af  det 
egna  jaget  var  hans  princip  som  utöf- 
vande  musiker.  Som  interpret  af  den 
klassiska  musiken  hade  han  på  sin  tid 
endast  en  like:  Biilow.  T.  framträdde 
som  kompositör  med  en  del  transkrip- 
tioner;  hans  egna  verk  äro  mycket  få. 
—  Litt.:  C.  F.  Weitzmann,  Der  letzte  der 
Virtuosen,  1868. 

1.  Tavaststjerna,  Frans  August  Theo- 
dor,  f.  7.  4.  1821  å  Karlberg,  Stockholm, 
t  24.  1.  1882  i  Petersburg;  ägnade  sig 
först  åt  militäryrket  och  avancerade  till 
stabskapten;  tog  1849  af  sked  och  ingick 
på  tjänstemannabanan,  inom  hvilken 
han  verkade  hufvudsakligen  i  Ryssland; 
blef  slutligen  tjänsteman  vid  arméns 
proviantväsende  i  Petersburg.  T.  upp- 
trädde i  sin  ungdom  ej  sällan  som  sån- 
gare å  konserter  och  sjöng  Jonatans 
parti  i  "Kung  Carls  jakt"  vid  dess  pre- 
miär 1852;  hade  sedan  ej  tillfälle  att  vi- 
dare   utveckla    sin    röst;    ägnade    sig    så 


950 


Taylor— Teater 


mycket  mera  åt  komposition  och  utgaf 
1852  en  serie  finska  folkvisor  "Minun 
kultani"  ("Airs  finnois")  samt  några 
danser:  af  senare  verk  kunna  nämnas: 
Davids  psalmer  40 — 43  för  soli  och  kör, 
körer  till  evangeliitexterna  "I  Jerusa- 
lems döttrar"  och  "Min  själ  är  bedröf- 
vad  intill  döden",  alla  uppförda  å  kon- 
serter i  Helsingfors  1868 — 70;  skref  ope- 
ran "Semfira"  till  af  honom  själf  bear- 
betad text  efter  Puschkin  (uppf.  å  Nya 
t.  Helsingfors  1870;  komp.  musik  till  F. 
Cygnaei  sorgespel  "Pygmalion"  (uppf. 
s.  å.);  författade  (efter  bibeltexten)  skå- 
despelet "Judith  och  Holofernes"  (tr. 
1880)  och  försåg  det  med  sångpartier  och 
melodrammusik.  —  Litt.:  E.  v.  Wille- 
brand  i  Finsk  biogr.  handb. 

2.  Olga  Selma  Maria  T.,  f.  25.  5.  1858 
i  Kuopio  i  Finland;  elev  af  musikinsti- 
tutet i  Helsingfors;  lärarinna  i  solosång 
i  musikinstitutets  förskola  1890 — 1907,  i 
piano  1888—1891;  lärarinna  i  tonträff  - 
ning  vid  musikinstitutet  sedan  1891,  i  or- 
gel sedan  1893,  bibliotekarie  sedan  1888; 
gifvit  flera  orgelkonserter  i  Finland; 
reste  på  stipendium  1892  till  Tyskland 
och  Belgien  för  att  studera  tonträffning 
och  har  sedan  dess  ifrigt  verkat  för  for- 
melmetoden. 

1.  Taylor,  Edward,  f.  22.  1.  1784  i 
Norwich;  t  12.  3.  1863  i  Brenwood  vid 
London;  musikforskare;  1837  Stevens' 
efterföljare  som  professor  i  musik  vid 
Gresham  College;  utgaf  bl.  a.  Three  in- 
augural  lectures  (1838),  The  english  ca- 
thedral  service;  komponerade  flera  glees 
m.  m. 

2.  Franklin,  T.,  f.  5.  2.  1843  i  Bir- 
mingham, 1859—61  elev  vid  konserv,  i 
Leipzig;  återvände  efter  ett  kort  uppe- 
håll i  Paris  1862  till  London,  där  han 
fick  en  ansedd  ställning  som  pianist  och 
lärare;  1876  lärare  vid  National  Training 
School  for  Music;  1883  förste  pianopro- 
fessor vid  Royal  College  of  Music;  ut- 
gaf: Primer  of  the  Pianoforte,  1877; 
Technique  and  expression  in  pianoforte 
playing,  1897. 

Teater.  Den  grekiska  t.  utgick  från 
Dionysoskulten  och  hade  sin  centrala 
del  i  offeraltaret  på  släta  marken;  om- 
kring detta  uppträdde  de  handlande,  de 
dansande  och  kören.  Denna  plats  med 
altaret  i  midten  kallades  orkestra 
(skådespelarplatsen).     På     en     sluttning 


bakom  låg  åskådarplatsen  (t  h  e  a  t  r  o  n). 
Midt  emot  theatron  restes  ett  tält  (s  k  e- 
n  e),  dit  de  uppträdande  kunde  draga 
sig  tillbaka.  Detta  tält  erhöll  snart  en 
dekorationsfasad  (p  r  o  s  k  e  n  i  o  n),  som 
bildade  en  bakgrund  för  de  uppträdan- 
de. Proskenion  försågs  något  senare 
med  en  särskild  öfre  plattform  (t  h  e  o- 
1  o  g  e  i  o  n),  där  gudarna  kunde  uppträ- 
da och  tala.  Träskjulet  (skene)  byggdes 
efter  hand  som  en  aflång  fyrkant  i  två 
våningar,  och  åskådarplatsen  (theatron) 
slöt  sig  i  en  halfcirkel  till  denna.  Med 
romarna  försvann  offeraltaret,  och  de 
handlande  uppträdde  omedelbart  fram- 
för proskenion  på  en  särskild  upphöj- 
ning (p  o  d  i  u  m).  Orkestern  blef  på 
detta  sätt  en  del  af  åskådarplatsen. 

Under  medeltiden  fingo  skådespelen 
ånyo  religiös  karaktär  och  försiggingo 
därför  i  kyrkan  med  koret  och  högalta- 
ret som  bakgrund.  Från  kyrkan  flytta- 
des skådespelen  till  platsen  framför  kyr- 
kan, och  kyrkans  fasad  fick  då  tjäna 
som  en  slags  bakgrund.  På  bägge  sidor 
om  fasaden  placerades  ett  par  ställnin- 
gar föreställande  himmel  på  högra  si- 
dan och  helvete  på  den  vänstra.  Då 
man  till  sist  flyttade  föreställningarna 
från  kyrkan,  måste  man  skapa  en  fasad 
för  att  få  en  bakgrund,  och  framför 
denna  kom  då  en  upphöjd  plattform, 
hvarpå  de  spelande  uppträdde.  Med  hög- 
renässansen skedde  en  sammanslagning 
af  denna  primitiva  anordning  och  den 
grekisk-romerska.  Skene  (scenen)  blef 
ånyo  praktfullt  utstyrd,  podium  för  de 
spelande  blef  en  upphöjd  tribun,  på 
hvilken  efter  hand  en  del  möbler  kunde 
ställas  (Shakespeares  teater  förutsatte 
ingen  "möblering").  Först  med  1600-talet 
fick  scenen  och  tribunen  en  mera  fast 
och  väsentlig  grundkaraktär  och  prosce- 
nium  kunde  förändras  efter  styckets  ka- 
raktär. Tre  till  fyra  huvuddekoratio- 
ner ansågos  då  nödvändiga:  1.  Gatan, 
2.  Rummet,  3.  Den  offentliga  platsen, 
4.  En  skog.  Samtidigt  härmed  fick  åskå- 
darrummet   sin   nu  vanliga   form. 

Af  1700-talets  teatrar,  hvilka  ännu 
stå  kvar  i  relativt  orubbadt  skick  mär- 
kas San  Carlo  i  Neapel  (byggd  1737)  och 
Scala  i  Milano  (1777).  Af  1800-talets  t. 
må  nämnas  såsom  mest  typisk  stora 
operans  i  Paris  (byggd  1863—74).  En  sär- 
ställning intager  Wagners  t.  i  Bayreuth 


951 


rued  åskådarrummet  i  grekisk  anda.  Här 
användes  äfven  ffg.  inom  den  moder- 
na t.  det  sänkta,  dolda  orkesterrummet 
(Kphns  t.  af  1689  hade  samma  anordning). 
Kungliga  teatern,  Stock- 
holm. Ett  försök  till  en  lyrisk  scen 
gjordes  under  Karl  XII:s  tid  (se  Ros  i- 
d  o  r)  och  ett  litet  steg  framåt  till  opera 
med  egna  krafter  företogs  på  1740-talet 
(se  S  y  r  i  n  x)  men  utan  att  därigenom 
komma  närmare  en  permanent  opera; 
något  närmare  målet  kom  man  1753,  då 
en  fransk  teatertrupp  inkallades  till  huf- 
vudstaden  (H.  F.  J  o  h  n  s  e  n  kapellmä- 
stare), denna  fick  1754  en  konkurrent  i 
ett  italienskt  sällskap  (ork.-anförare  F. 
A.  U  1 1  i  n  i).  Af  dessa  två  sällskap  jäm- 
te inhemska  krafter  bildade  Gustaf  III 
kort  efter  sin  tronbestigning  en  kunglig 
scen,  hvilken  fick  spela  i  den  förut  ofta 
anlitade  teatersalen  i  "Bollhuset".  18.  1. 
1773  uppfördes  första  operan  "Thetis  och 
Pelée"  till  text  af  Wellander  och  musik 
af  Uttini.  Ännu  innan  man  erhållit  en 
god  teaterbyggnad,  skred  man  till  upp- 
förandet af  verk  både  af  Gluck  och  Pic- 
cini.  En  särskild  teaterbyggnad  erhölls 
dock  snart  och  30.  9.  1782  invigdes  k. 
operahuset  med  Naumanns  "Cora  och 
Alonzo".  Man  fortsatte  sedan  att  så 
godt  som  årligen  gifva  minst  en  ny  ope- 
ra ända  till  år  1807,  då  konung  Gustaf 
IV  Adolf  "till  vinnandet  af  en  betydlig 
besparing  i  sin  handkassa"  beslöt  att 
stora  operan  skulle  indragas;  16.  3.  1807 
befalldes  t.  o.  m.  att  operabyggnaden 
skulle  nedrifvas,  något  som  dock  ej  verk- 
ställdes; 12.  6.  1812  återupptogs  verksam- 
heten med  Naumanns  "Gustaf  Vasa". 
Gustaf  III:s  byggnad  visade  sig  under 
andra  hälften  af  århundradet  allt  mera 
otidsenlig,  och  man  beslöt  därför  bygga 
en  ny;  sista  föreställningen  i  gamla  hu- 
set ägde  rum  30.  11.  1891;  första  före- 
ställningen i  nya  19.  9.  1898;  den  nya 
byggnaden,  rymmande  1,240  personer,  re- 
stes å  samma  plats  som  den  gamla  vid 
Gustaf  Adolfs  torg.  —  K.  t:s  första  di- 
rektörer ha  varit:  G.  J.  Ehrensvärd  1773 
—76,  A.  F.  Barnekow  —80;  Karl  v.  Fer- 
sen  —92,  G.  M.  Armfelt  —92,  Kl.  Eålamb 
—98,  J.  H.  H«milton  —1804,  A.  N.  Edel- 
crantz  —10,  A.  F.  Skjöldebrand  —12,  G. 
K.  F.  Löwenhjelm  — 18,  kronprinsen  Os- 
car 4—23.  11.  1818,  G.  F.  Åkerhjelm  —23, 
G.  Lagerbielke  —27,  J.  K.  Puke  —31,  B. 


v.  Beskow  — 32,  J.  P.  Törner  apr. — juli 
32,  P.  Westerstrand  —40,  A.  Backman 
—44,  H.  A.  Hamilton  —48,  S.  G.  Schyberg 
—52,  Knut  Bonde  —56,  G.  v.  Hyltén-Ca- 
vallius  —60,  E.  v.  Stedingk  —66,  E.  af 
Edholm  —81,  H.  Vestin  —83,  A.  Willman 
—88,  C.  Nordquist  —92,  A.  Buren  —07, 
A.  Thiel  —1908,  A.  Ranft  —10;  sedan  L. 
v.  Stedingk  (de  flesta  af  dessa  äro  nämn- 
da här  i  lex.  och  deras  verksamhet  för 
k.  t.  därvid  relaterad);  om  de  musika- 
liska ledarna  se  Hof  kapell;  röran- 
de gifna  stycken  se  dels  resp.  kompo- 
sitörer dels  operorna  efter  deras  titlar 
här  i  lex.,  dels  slutligen  art.  Opera; 
premiärer  från  sista  årtiondena  äro 
nämnda  i  bilagan).  —  Litt.:  Fr.  Dahl- 
gren, Ant.  om  Sthlms  teatrar,  1866;  F. 
Hedberg,  Gustaf  III:s  operahus  och  dess 
minnen,  1891;  F.  Hedberg,  Sv.  Operasån- 
gare, 1885;  Den  nya  operabyggnadens 
festskrift  af  1898  m.  fl.  under  de  enskilda 
artiklarna  meddelade  källskrifter. 

Kungliga  teatern,  Köpen- 
hamn. Sedan  1689  års  teaterbyggnad 
redan  vid  invigningen  19.  4.  (se  P.  C. 
Schindler)  nedbrunnit,  upptogs  ej 
tanken  på  en  särskild  teater  förrän 
långt  fram  på  1700-talet.  Den  16.  12.  1748 
invigdes  den  första  teaterbyggnaden  vid 
Kongens  Nytorv.  Under  18:de  årh:s  an- 
dra hälft  täflade,  liksom  i  Sverige,  fran- 
ska och  italienska  teatertrupper  om  pu- 
blikens gunst  (se  härom  art.  Dan- 
mark). 27.  4.  1770  öfvertog  konungen 
den  danska  scenen,  och  teatern  fick  se- 
dan heta  "Den  kgl.  danske  Skueplads". 
31.  1.  1774  öppnades  t.  ånyo  på  Kongens 
Nytorv  efter  en  företagen  ombyggning. 
Någon  större  yttre  förändring  i  förhål- 
landena ägde  sedan  ej  rum  förrän  30.  5, 
1849,  då  k.  t.  öfverflyttades  från  hofsta- 
ten  till  eckl.-dep.  (motsv.  förändring  vid 
k.  t.  Sthlm  ägde  först  rum  1.  7.  1881); 
1857  företogs  en  mindre  ombyggnad,  7. 
7.  1871  godkändes  ritningar  till  en  ny 
teaterbyggnad  och  15.  10.  1874  invigdes 
den  nuvarande  byggnaden,  belägen  äf- 
ven den  som  den  gamla  vid  Kongens  Ny- 
torv. I  Kphn  har  i  motsats  till  förhål- 
landena i  Sverige  lyrisk  och  dramatisk 
scen  varit  förenade  i  en  och  samma 
byggnad.  —  Litt.:  Th.  Overskou,  Den 
danske  Skueplads;  P.  Hansen,  Den  dan- 
ske Skueplads;  de  sista  årtiondenas  pre- 
miärer finnas  omnämnda  i  bilagan. 


952  Teaterdirektören — Tegnér 

I  Kristiania  ha  teaterförhållan-  sin  invigning  med  Massenets  "Navarre- 

dena  intill  senare  tid  varit   mera  blyg-  siskan".   Aino  Ackté  (Emmy  A:s  dot- 

samma.    En  offentlig  scen  erhöll  staden  ter)    var  här   den   ledande   kraften.    Re- 

först   1827,    då   den   sv.   skådespelaren   J.  dan    efter    2    års    verksamhet    upplöstes 

P.    Strömberg    öppnade    "Kristiania    t.",  detta  operaföretag. 

som   under  växlande   ledning    (fr.   1837   i  1.  Teaterdirektören,  Der  Schau- 

ny  byggnad)  ägde  bestånd  till  1899.    Den  spieldirector,  kom.  operett  i  1  a.,  text  af 

första  operaföreställningen  i  staden  äg-  Stephani    d.    y.,    musik    af    Mozart;    pre- 

de    rum    6.    11.    1837,    då    Mozarts    "Don  miär  Schönbrunn  7.  2.  1786;  sv.  öfvers.  af 

Juan"  gafs.    Sedan  omtalas  nästan  hvar-  J.  Stjernström;  fg.  Sthlm  27.  1.  1857;  Gö- 

je   år  operarepresentationer,   ehuru   ofta  teborg  22.  1.  1866;   så  vidt  kändt  ej   gif- 

i  mycket  förkortadt  skick;  L.  Josephsons  ven  i  Danmark. 

verksamhet  1873 — 77  särskildt  inom  ope-  2.    Teaterdirektören,    L'impres- 

ran    af   högt   värde;     med    National-  sario  in  angustie,  Le  directeur  dans  l'em- 

teatrets    öppnande    1.    9.    1899    erhöll  barras,   op.  buffa  i   2  a.,  fransk  text  af 

staden     en     fullt     modern     scen.     Första  Dubuisson,  musik  af  Cimarosa;  pr.  Nea- 

operapremiären  å  denna  scen  ägde  rum  pel  1786;  sv.  öfvers.  af  C.  G.  Nordforss; 

7.    5.    1900    med    Bizets    Carmen.     Sedan  fg.  Sthlm  Arsenalst.  28.  4.  1799;  k.  t.  6.  1. 

dess    ha    inemot    30    nya    operor    gifvits  1819;  dansk  öfvers.  af  F.  G.  Sporon  ("En- 

(premiärförteckning  i  bilagan).  —  Litt.:  treprenören  i  Knibe");  k.  t.  Kphn  15.  12. 

"Operaer      i      Kristiania",      Aftenposten  1795. 

(Kria)  14.  12.  1913.  Tebaldini,  G  i  o  v  a  n  n  i,  f .  i  sept.  1864  i 

I  Helsingfors  restes  det  första  Brescia;  erhöll  1889  i  uppdrag  att  refor- 
teaterhuset  1827  och  smärre  operor  och  mera  kapellet  i  Marcuskyrkan  i  Vene- 
operetter gåfvos  där  då  och  då  på  1830-  dig;  1894  kapellmästare  i  St.  Antonio  i 
och  40-talen.  Oftast  var  det  svenska  tea-  Padua;  1897  direktör  för  konserv,  i  Par- 
tertrupper,  som  gästade  staden.  Vid  1850-  ma;  utgaf:  La  musica  sacra  in  Italia, 
talet  gaf  Stjernström  med  Aug.  Söder-  1894;  L'archivio  musicale  della  Cappella 
man  som  dirigent  skådespel  med  musik-  Antoniana  in  Padova,  1896;  Felipe  Pe- 
inlägg.  24.  3.  1852  är  en  bemärkelsedag  drell,  1897;  komponerade  mässor,  mo- 
i  den  finska  operans  historia,  i  det  att  då  tetter,  offertorier,  hymner  samt  utgaf 
Pacius  "Kung  Karls  jakt"  gafs  med  eg-  tillsammans  med  Enr.  Bossi  en  orgel- 
na  krafter  (amatörer).    Tanken  på  en  ny  skola. 

tidsenlig     operabyggnad     upptogs     kort  Tedesca    (it.),    beteckning    för    dansen 

efter,   men   först  28.   11.   1860   kunde   den  Allemande  (s.  d.  o.), 

nya     byggnaden     invigas     med     Pacius'  Tedesco   (it.),  tysk. 

"Prinsessan    af   Cypern".     9.    5.    1863    låg  Tedesco,   Fortunata,   f.   14.   12.    1826 

teatern  i  grus  härjad  af  eldsvåda.    2.  10.  i    Mantua;    sångerska;    debuterade     1844 

1866  invigdes  "Nya  teatern",  och  skåde-  vid  Scala,  Milano;   sjöng  sedan  i  Wien, 

spel  gåfvos  sedan  regelbundet.    För  ope-  Amerika,  Paris,  Lissabon,  Madrid;  drog 

ror  fick  man  lita  till  privata  krafter  och  sig  1866  tillbaka  till  privatlivet;  gift  med 

endast  med  sådan  hjälp  blef  det  möjligt  pianisten  Ignaz  Amadeus  T.,  f.  1817 

att   gifva   en   del   föreställningar   hösten  i  Prag,  f  nov.  1882  i  Odessa,  känd  som 

1870     ("Jeannettes     bröllop",     "Trubadu-  kompositör  af  en   del  salongsmusik, 

ren",    "Barberaren").     Dr.    K.    Bergboms  Te  deum  laudamus  (lat.),  ambrosianska 

finska    scen    gaf    regelbundna    operapre-  lofsången.    Se   psalmen  263:    O   Gud   vi 

sentationer  1873—78.    De   då   gifna  voro:  1  o  f  v  e  dig. 

"Trubaduren",  "Lucia",  "Norma",  "Ju-  Tegnér,  Alice,  f.  Sandström,  f. 
dinnan",  "Barberaren",  "Fra  Diavolo",  12.  3.  1864  i  Karlshamn;  elev  af  Behrens, 
"Hugenotterna",  "Fidelio",  "Friskytten",  L.  Norman,  G.  Hägg  och  J.  Lindegren; 
"Trollflöjten"  m.  fl.  9.  4.  1902  invigdes  lärarinna  i  sång  vid  skolor  i  Stockholm 
den  nya  ståtliga  "Finska  teatern  vid  och  Djursholm;  organist  i  Djursholm; 
Järnvägstorget.  Arbetet  på  en  inhemsk  äfven  körledare  där;  har  redigerat  en 
finsk  operascen  med  uteslutande  egna  mängd  i  hög  grad  populära  sångsam- 
krafter  upptogs  9  år  senare,  och  2.  10.  lingar,  däribland  den  vidtspridda  "Sjung 
1911   erhöll   den   nya   finska   operascenen  med     oss,     Mamma"    5    hftn    (1892 — 1901; 


Teilman— Temperatur 


953 


flera  af  dessa  utkomma  i  10  uppl.);  re- 
digerat sång-samlingarna  "Unga  röster" 
och  "Sjung  svenska  folk";  i  de  nyss 
nämnda  tvenne  första  böckerna  finnas 
flera  täcka  små  barnsånger  komponera- 
de af  henne  själf;  en  del  af  hennes  me- 
lodier ha  blifvit  vida  spridda  folksån- 
ger ("Du  ärorika  fosterland",  biskop 
Thomas  kväden  m.  fl.).  A.  T.  har  inlagt 
stora  förtjänster  om  vår  svenska  folk- 
sång. Vid  Djursholms  samskolas  invig- 
ning jan.  1911  uppfördes  en  kantat  för 
bl.  kör  m.  piano  af  henne. 

Teilman,  Christian,  f.  31.  7.  1845  i 
Tomgaard,  Smaalenene,  Norge,  t  dec. 
1909  i  Kristiania;  elev  af  C.  Arnold  i 
Kristiania  och  H.  Berens  i  Stockholm; 
bosatte  sig  1870  som  musiklärare  i  Kri- 
stiania; komponerade  en  stor  mängd  pia- 
nostycken, marscher  och  danser,  som 
vunnit  en  viss  popularitet  äfven  utanför 
hemlandets  gränser;  utgaf  1908  m.  anl. 
af  Oskar  II:s  död  ett  "Andante  doloro- 
so";  flera  af  hans  komp.  ha  utkommit  å 
svenska  förlag.  —  Litt.:  J.  G.  Conradi, 
Musikkens  Udvikl.  i  Norge,  Kria  1878, 
Sv.  Musikt.  1909  s.  147. 

Teknik  (af  gr.  techne,  konst,  handt- 
verk,  skicklighet;  fr.  mécanisme),  mu- 
sikens yttre  mekaniska  delar,  hvilka 
böra  tillägnas,  innan  musiken  kan  utöf- 
vas  som  konst.  Till  kompositionstekni- 
ken hör  formläran,  till  exekutionstek- 
niken öfningsmaterialet  (etyden  m.  m.). 
Ett  konstverks  tekniska  sida  sättes  ofta 
som  motsats  till  dess  ideella  sida,  det 
andliga  innehållet.  Då  det  senare  behöf- 
ver  det  förra  som  uttrycksmedel,  och 
det  förra  blir  liflös  massa  utan  det  se- 
nare, kan  ej  något  af  dem  vara  borta, 
utan    att    konstverket    som    helhet    lider. 

Teknisk  term,  konstord;  ord,  hvarmed 
ett  föremål  el.  ett  begrepp  betecknas. 

Telemann,  Georg  P  h  i  1  i  p  p,  f.  14.  3. 
1681  i  Magdeburg,  t  25.  6.  1767  i  Ham- 
burg; studerade  1700  vid  univ.  i  Leip- 
zig juridik  och  språk  och  erhöll  1704  or- 
ganistplatsen vid  nykyrkan  där;  hade 
redan  vid  denna  tid  gjort  sig  känd  som 
kompositör  genom  en  i  fransk  stil  skrif- 
ven  opera;  fick  äfven  hjälpa  Thomas- 
kantorn  Kulman  som  kompositör  för 
hufvudkyrkan  i  staden;  1709  kapellmä- 
stare i  Eisenach,  1712  i  Frankfurt  a.  M. 
samt  1721  stadsmusikdirektör  i  Ham- 
burg; 1722  Bachs  konkurrent  om  platsen 


som  Thomaskantor  men  trädde  godvil- 
ligt tillbaka.  T.  var  utomordentligt  pro- 
duktiv som  kompositör  och  behärskade 
de  stränga  formerna  mycket  väl;  han  åt- 
njöt äfven  stort  anseende  af  sin  samtida; 
vid  jämförelse  med  en  Bach  o.  Handel 
verkade  han  dock  mindre  djup  och  kun- 
de därför  ej  hålla  sig  uppe  vid  sidan  af 
dessa.  Af  hans  verk  kan  nämnas  12  kyr- 
koårgångar kantater  och  motetter,  44 
passioner,  en  mängd  tillfällighetsmusik 
vid  festligheter,  bröllop,  begrafningar, 
prästinstallationer  m.  m.,  oratorier,  ope- 
ror, orkestersuiter,  serenader,  violinso- 
nater, triosonater,  diverse  kammarmu- 
sik, pianostycken  o.  d.  —  Litt.:  Matthe- 
son,  Ehrenpforte;  K.  Ottzenn,  T.  als 
Opernkomponist,    1902. 

Tellefsen,  Thomas  Dyke  Auck- 
land,  f.  26.  11.  1823  i  Trondhjem,  t  i 
Paris  7.  10.  1874;  elev  af  O.  A.  Linde- 
man; kom  1842  till  Paris,  där  han  åt- 
njöt undervisning  af  Kalkbrenner  och 
Chopin;  verkade  sedan  som  musiklärare 
i  den  franska  hufvudstaden  och  företog 
konsertresor  bl.  a.  i  England  och  Skan- 
dinavien; särskildt  som  Chopinenterpret 
vann  han  berömmelse;  komponerade  ett 
50-tal  pianoverk  i  Chopins  anda,  af  hvil- 
ka "Huldredansen"  blifvit  mest  känd.  — 
Litt.:  J.  G.  Conradi,  Musikkens  Udvikl. 
i  Norge,  Kria  1878. 

Tema  (lat.  o.  gr.  thema,  det  uppställda, 
af  gr.  tithemai,  sätta,  uppställa),  en  mu- 
sikalisk tanke,  tillräckligt  afslutad  för 
att  äga  en  själfständig  karaktär;  t:s 
grundelement  utgör  motivet.  En  sam- 
mansättning och  bearbetning  af  flera 
temata  ger  till  resultat  en  komposi- 
tion. 

Tempelherren  och  Judinnan, 
Templer  und  Jiidin,  rom.  op.  i  3  a.,  text 
af  W.  A.  Wohlbriick  efter  W.  Scotts 
Ivanhoe,  musik  af  Marschner;  premiär 
Leipzig  dec.  1829;  Göteb.  27.  1.  1865;  dansk 
öfvers.  af  Overskou;  k.  t.  Kphn  21.  4. 
1834. 

Temperatur  (t.  Mässigung,  lat.  systema 
participatum,  fr.  temperament),  den 
inom  den  praktiska  musiken  använda  af- 
vikelsen  från  intervallens  akustiska  ren- 
het. Tanken  på  en  fixering  af  tonerna 
inom  en  oktav  var  mindre  behöflig  inom 
vokalmusiken  men  blef  nödvändig  i  den 
mån  instrument  med  bestämd  stämning 
infördes;     först    med    tangentinstrumen- 


954 


Teinpestoso — Tenor 


ten,  klaver  och  orgel,  blef  t. -frågan  fullt 
brännande.  Man  använde  då  först  m  e- 
deltonsystemet  med  ren  ters  och 
förstämd  kvint.  Enharmoniska  förväx- 
lingar förekomma  då  ej.  Med  tonsyste- 
mets utveckling  behöfdes  allt  mera  en 
omstämning  af  vissa  toner  inom  den 
kromatiska  skalan.  Man  beslöt  sig  då 
för  att  hålla  c-dursskalan  så  ren  som 
möjligt  (de  hvita  tangenterna)  men  tem- 
perera de  mellanliggande  tonerna  (de 
svarta  tangenterna).  Man  erhöll  på  så 
sätt  den  oliksväfvande  t.  På  den- 
na punkt  stod  man  vid  1600-talets  slut 
och  fortsatte  på  samma  grund  ännu  ett 
50-tal  år  framåt.  Redan  på  1500-talet 
hade  dock  röster  höjts  för  en  matema- 
tisk indelning  af  oktaven  i  12  lika  de- 
lar med  förstämningen  jämnt  fördelad 
på  alla  intervallerna.  Genom  Andreas 
Werckmeister  (1691)  blef  denna  1  i  k- 
sväfvande  t.  upphöjd  till  hufvud- 
princip.  Härvid  fick  särskildt  tersen  lida, 
i  det  att  den  blef  c.  %  komma  för  stor. 
I  våra  dagar  har  man  genom  uppstäl- 
landet af  ett  53-gradigt  tonsystem  sökt 
få  till  stånd  en  fullt  ren  stämning.  Än- 
nu har  dock  ej  denna  invecklade  ton- 
apparat  fått  någon  praktisk  betydelse. 
Ett  något  enklare  system  utgår  från  en 
19-gradig  indelning.  Ehuru  redan  om- 
nämnd af  Praetorius  1614  och  ytterligare 
utvecklad  af  F.  W.  Opelt  1852  (i  Sverige 
framförd  af  P.  S.  Munck  af  Rosenschöld 
[s.  d.]  1847),  har  ej  heller  detta  förslag 
kunnat  vinna  någon  allmännare  sprid- 
ning. —  A.  Werckmeister,  Musikalische 
Temperatur,  1691;  Helmholtz,  Lehre  v.  d. 
Tonempfindungen;  G.  Engel,  Das  mathe- 
matische  Harmonium,  1881;  Eitz,  Das  ma- 
thematische  Tonsystem,  1891;  P.  v.  Jan- 
ko,  Uber  mehr  als  zwölfstufige  Tempe- 
raturen   (Stumpfs   Beiträge  III,  1901). 

Tempestoso    (it.),   häftigt,   stormande. 

Tempéte  (fr.),  storm.  —  En  fransk  dans 
i  2A-takt  och  raskt  tempo. 

Tempo  (it.;  af  lat.  tempus,  tid),  de 
tidsmåttet  reglerande  notvärdenas  ab- 
soluta valör.  Under  mensuralmusikens 
första  dagar  hade  hvarje  notvärde  en 
viss  normaltid  (integer  valö)  men  med 
införande  af  vissa  bestämda  ständigt 
återkommande  noter  i  musikpraktiken, 
måste  man  tillerkänna  hvarje  notvärde 
olika  tidsvalör  i  olika  kompositioner. 
Man  tillgrep  då  en  särskild  terminologi 


för  att  beteckna  tidsmåttets  olika  snabb- 
het. Redan  1600-talet  kände  sålunda: 
allegro,  andante,  adagio,  ehuru  dessa 
beteckningar  endast  sällan  utskrefvos  å 
tonverken.  Med  1700-talet  blefvo  t.-be- 
teckningarna  allt  vanligare  och  jämte 
de  tre  nyssnämnda  hufvudtempi  tiUkom- 
mo  andra:  largo,  allegretto,  presto  m.  fl. 
Med  dessa  beteckningars  ytterligare  spe- 
cialicering  uppstod  lätt  en  viss  dunkel- 
het i  tolkningen  på  tidsmåttet.  Vid  1700- 
talets  slut  sökte  man  därför  råda  bot 
för  godtyckligheter  genom  metronomen, 
hvars  slag  i  minuten  bättre  kunde  reg- 
lera den  absoluta  tiden.  Mälzels  metro- 
nom  blef  här  af  genomgripande  betydel- 
se. I  våra  dagar  har  man,  med  fullt  er- 
kännande af  metronomens  stora  förtjän- 
ster, aflägsnat  sig  från  talbeteckningen 
(metronomslagen  i  minuten)  såsom  allt- 
för doktrinär  och  bindande  för  den  per- 
sonliga   uppfattningen. 

Tempus  (lat.),  tid,  tempo.  —  T.  i  m- 
perfectum,  inom  mensuralmusiken 
den  jämna  taktarten,  i  hvilken  en  bre- 
vis gällde  2  semibrevis.  —  T.  p  e  r  f  e  c- 
t  u  m,  den  ojämna  takten  med  en  brevis 
motsv.  3  semibrevis. 

Ten.  =  tenuto;  tenor. 

Tendrement  (fr.),  teneramente, 
t  e  n  e  r  o  (it.),  mildt,  mjukt. 

Tenerezza  (it.),  mildhet.  —  C  o  n  t., 
med  mildhet,  mjukt  föredrag. 

Tengvall,  Hans  Jakob,  f.  28.  6.  1787 
i  Malmö,  t  där  5.  6.  1863;  elev  af  P.  Fri- 
gel  i  Sthlm  samt  Weyse  och  Kuhlau  i 
Kphn;  valdhornist  i  hof kapellet,  Sthlm 
1815 — 16;  sedan  sånglärare  i  Malmö;  mu- 
sikdir.  vid  sk.  inf. -reg.  1830—51;  skref  bl. 
a.  den  populära  skolsångtrion  "Skolmä- 
starn  och  hans  disciplar"  (ursprungl.  m. 
ack.  af  piano  el.  flöjt  o.  gitarr)  samt  re- 
citativ  och  aria  ur  "Pygmalion",  kon- 
serter f.  valdhorn;  utgaf  mindre  sång- 
skolor m.  m.  —  Litt.:  Post-  o.  Inr.  Tidn. 
1863  nr  112  och  298. 

Tenor,  t  e  n  o  r  e  (it.),  t  a  i  1 1  e  (fr.)  (af 
lat.  tenere,  hålla).  Ursprungligen  en  be- 
teckning för  hufvudstämman  (melodi- 
stämman) inom  1400-  och  1500-talens  fler- 
stämmiga  musik.  De  öfriga  stämmorna 
fingo  namn  efter  sitt  förhållande  till  t. 
I  medeltidens  tvåstämmiga  sats  skilde 
man  mellan  t.-stämman  och  den  d  i  s- 
kanterande  (afvikande)  stämman 
(diskanten);   diskantstämman   låg  of  van- 


Tenorhoru — Terziani 


955 


för  t.  I  den  trestämmiga  satsen  tillkom 
contrat.-stämman,  som  än  låg  öfver,  än 
under  t.;  i  förra  fallet  kallades  den  "con- 
trat.  altus",  i  senare  fallet  "contrat.  bas- 
sus"; då  dessa  beteckningar  förkorta- 
des, uppstod  formerna  altus  och  bassus; 
den  tvåstämmiga  satsens  diskant  sköts 
i  den  fyrstämmiga  satsen  upp  ofvanför 
de  andra  och  blef  därför  den  högsta  (lat. 
supremus,  it.  soprano).  Redan  1500-talet 
hade  som  allmänna  beteckningar  för  den 
fyrstämmiga  satsen  stämmor:  sopran, 
alt,  tenor  och  bas,  genetiskt  sedt  alltså 
utvecklade  ur  hufvudstämman:  tenor 
(med  tonvikten  på  första  stafvelsen:  te'- 
nor).  Med  melodiens  förflyttning  till 
högsta  el.  nästhögsta  stämman  försvann 
den  gamla  betydelsen  af  t.,  och  man  lät 
då  ordet  i  stället  beteckna  den  näst  läg- 
sta stämman  i  den  fyrstämmiga  satsen 
och  t.  blef  då  en  benämning  på  ett  röst- 
register inom  mansrösten.  Man  särskil- 
jer här  numera  två  hufvudslag  af  t.- 
röst  allt  efter  klangfärgen:  den  lyri- 
ska t.  med  högt  tonregister  (till  C2) 
samt  ljus,  mild  ton  och  h  j  ä  1 1  e  t.  med 
mera  kraftig,  fyllig  ton  (något  lägre  i 
höjden). 

Tenorhorn,  ett  slags  s  a  x  h  o  r  n  (s. 
d.  b.). 

Tenorklausul,  det  fallande  sekundste- 
get före  slutet  inom  kyrkotonarternas 
melodier. 

Tenorklav,  c-klav  på  fjärde  linjen;  är 
numera  bortlagd  för  t.-stämman,  som 
noteras  nu  i  diskant-  el.  basklav,  ehuru 
den  i  förra  fallet  får  tänkas  ligga  en 
oktav  lägre. 

Tenuto  (it.),  uthållet,  buret  föredrag. 

Teorb  (it.  tiorba,  tuorba),  en  stor  lut- 
form uppfunnen  på  1500-talet;  nyttjades 
som  basinstrument  intill  midten  af  1700- 
talet;  för  bassträngarnas  skull  måste 
halsen  betydligt  förlängas  (dubbel  hals). 

Teori  (af  gr.  theoria,  betraktelse,  be- 
skådande), försök  att  förklara  en  sak 
ur  allmänna  grunder.  Inom  musiken 
särskiljer  man  den  praktiska  t. 
(kompositionslära,  harmonilära  m.  m.) 
och  den  spekulativa  t.  (tonpsyko- 
logi, estetik).  Se  vidare:  Estetik, 
Kompositionslära  m.  fl. 

Ter,  tre  (it.),  tre  gånger. 

Terminologi  (af  fr.  terme,  lat.  termi- 
nus,  gräns,  bestämning,  definition,  och 
gr.     logos,     lära),     sammanfattning     och 


förklaring  af  de  brukliga  konstorden 
(tekniska  termerna).  —  Rör.  de  allmänna 
handböckerna  upptagande  den  musikali- 
ska t.  se  Lexikon. 

Terminus  technicus  (lat.),  teknisk  term, 
konstuttryck. 

Terpandros,  forngrekisk  musiker  från 
staden  Antissa  på  Lesbos;  lefde  sanno- 
likt på  600-talet  f.  Kr.;  kallades  till  Spar- 
ta för  att  där  ordna  den  doriska  musik- 
kulturen. T.  skall  ha  utvidgat  sträng- 
antalet på  lyran  från  4  till  7;  främjare 
och  skapare  af  den  kitharödiska  nonios- 
diktningen  och  -musiken. 

Terpsichore,  danskonstens  musa.  —  Se 
Musor. 

Terrabugio,  G  i  u  s  e  p  p  e,  f.  13.  5.  1842 
i  Primiera;  studerade  i  Padua  och  Mim- 
enen, elev  af  Rheinberger  vid  kgl.  aka- 
demien; bosatte  sig  1883  i  Milano,  hvar- 
est  han  blef  redaktör  för  musiktidningen 
"Musica  sacra";  medlem  af  akademien 
St.  Cecilia  i  Rom;  utgaf  ett  stort  antal 
kyrkliga  kompositioner,  en  orgelsonat, 
en  orgelfuga,  bearbetade  Mitterers 
"Prakt.  Orgelschule". 

Ters  (it.  terza,  af  lat.  tertia,  tredje), 
tredje  tonsteget  i  den  diatoniska  skalan. 
Stor  t.:  c-e;  liten  t.:  c-ess;  öfver- 
stigande  t.:  c-eiss;  förminskad 
t.:   ciss-ess. 

Tersett,  terzett  (it.  terzetto),  ton- 
stycke för  tre  konserterande  (vokala) 
stämmor.  Ett  trestämmigt  instrumental- 
stycke benämnes  vanligen  trio. 

Terskvartackord,  septimackordets  an- 
dra ömvändning   (ex.  dfgh). 

Tersstämmor  i  en  orgel  afse  att  för- 
stärka den  fjärde  öfvertonen;  deras  fot- 
tal uttryckas  i  lika  många  femtedels- 
fot, som  den  förhandenvarande  grund- 
stämman  har  hela   fot   (67s',   37b',   lz/6% 

Tertia  (lat.),  ters.  —  T.  m  a  n  u,  oktav- 
koppel  i  en  orgel. 

Tervani,  Irma,  syster  till  Aino 
Ackté  (s.  d.),  f.  4.  6.  1887  i  Helsing- 
fors; utbildad  af  modern  Emmy  Ackté 
(s.  d.)  samt  konserv,  i  Paris  (1905);  upp- 
trädde fg.  å  egen  konsert  febr.  1904  i 
Helsingfors;  1908  engagerad  för  hofop. 
i  Dresden,  där  hon  sjungit  i  "Carmen", 
"Orfeus",  "Rienzi",  "Eugen  Onegin"  m. 
fl.;  konserterade  i  Sthlm  1909.  —  Litt.: 
Biogr.  i  Sv.  Musikt.  1909  s.  41. 

Terz  (t.)  tierce  (fr.),  ters  (s.  o.  d.). 

Terziani,    E  u  g  e  n  i  o,    f .    29.    7.    1824    i 


956 


Terzina — Theblornrna 


Rom,  t  där  30.  6.  1889;  elev  af  Merca- 
dante  vid  konserv,  i  Neapel;  uppförde 
1844  oratoriet  "La  caduta  di  Gerico", 
strax  därefter  operan  "Giovanna  di  Na- 
poli"  och  "Alf redo"  i  Rom;  kapellmästa- 
re vid  Apolloteatern  s.  å.;  1867  orkester- 
dirigent vid  Scalateatern  i  Milano;  åter- 
tog 1871  sin  forna  anställning  i  Rom  och 
blef  1877  kompositionsprofessor  vid  Ce- 
ciliaakademiens musiklyceum;  utgaf:  en 
Ceciliamässa,  ett  requiem  öfver  Viktor 
Emanuel,  operan  "Niccolö  de'  Lapi" 
("L'assedio  di  Firenze",  Rom  1883).  T. 
ägde  högt  anseende  som  sånglärare. 

Terzina  (it.),  triol. 

Teschner,  Gustaf  Wilhelm,  f.  26. 
12.  1800  i  Magdeburg,  t  7.  5.  1883  i  Dres- 
den; sångpedagog;  studerade  1824  sång 
och  komp.  hos  Zelter  och  Klein  i  Ber- 
lin, 1829  i  Italien;  verkade  flera  år  som 
sånglärare  i  Berlin;  1873  kgl.  preuss.  pro- 
fessor; arbetade  energiskt  för  äldre  kyr- 
komusik och  utgaf  flera  häften  italien- 
ska solfeggier. 

Tessarini,  Carlo,  f.  1690  i  Rimini; 
violinist;  elev  af  Corelli;  1729  violinist 
vid  Marcuskyrkan  i  Venedig;  sedan  kon- 
sertmästare hos  kardinal  Wolfgang  Han- 
nibal  i  Brunn;  utgaf  flera  violinsonater, 
triosonater  och  konserter.  T.  är  en  af 
de  första,  som  principiellt  använt  den 
tresatsiga  sonatformen. 

Tetrakord  (gr.  tetrachordon,  af  tetra-, 
fyr-,  och  chorde,  sträng),  en  följd  af 
fyra  toner.  I  motsats  till  pentatonikens 
ackordiska  (instrumentala)  system  är  t.- 
systemet  vokalt-melodiskt  med  små  in- 
tervaller, vanligen  2  heltoner  och  1  half- 
ton;  grekiska  musikens  hufvudt.  voro: 
e  d  c  h  och  a  g  f  e.  Genom  dessa  båda 
t:s  sammansättning  bildas  en  diatonisk 
skala,  hvilken  som  grundskala  för  den 
grekiska  musiken  kallades  den  doriska. 
—  Se  vidare:  Grekisk  musik. 

1.  Thalberg,  Sigismund,  f.  7.  1.  1812 
i  Geneve,  f  27.  4.  1871  i  Neapel  (natur- 
lig son  till  furst  Moritz  Dietrichstein); 
pianist;  erhöll  en  vårdad  uppfostran;  i 
musik  elev  af  Sechter  och  Hummel;  fö- 
tetog  1830  sin  första  konsertresa  genom 
Tyskland  och  vann  allmänt  erkännan- 
de i  Paris  1835;  året  därpå  upptog  han 
t.  o.  m.  täflan  med  Liszt  och  erkändes 
som  dennes  jämlike  i  teknisk  färdighet; 
reste  sedan  genom  Belgien,  Holland, 
England     och     Ryssland     samt     besökte 


Sverige  1847  (LMA  s.  å.);  kohserterade 
1855  i  Brasilien  och  året  därpå  i  Nord- 
amerika; 1858—62  lefde  han  i  tillbaka- 
dragenhet i  Neapel  men  konserterade 
sedan  ånyo  i  Paris,  London  och  Bra- 
silien; bodde  fr.  1863  åter  i  Neapel.  Som 
virtuos  lade  Th.  mest  an  på  den  yttre 
effekten  och  förstod  att  blända  genom 
ett  uttrycksfullt  legatospel.  De  snabba 
löpningarna  och  drillarna  användes  rik- 
ligt. I  fulltonigt  spel  och  mäktiga  or- 
kesterverkningar å  pianot  var  Liszt  hans 
öfverman.  Hans  kompositioner  (kon- 
serter, sonater,  nocturner,  transkriptio- 
ner  m.  m.)  äro  melodiöst  tacksamma  och 
i  allmänhet  ej  så  svårspelta  för  en  nu- 
tida pianist.  Någon  djupare  valör  äga 
de  ej  och  äro  därför  mestadels  glömda. 
Hans  tvenne  operor  "Florinda"  och  "Cri- 
stina  di  Suezia"  kunde  ej  hålla  sig.  — 
Sv.  biogr.  i  Mus.  ak:s  handl.  1872/73 
s.  24. 

2.  G  u  s  t  a  v  e  T.,  f.  19.  10.  1854  i  Säbrå 
vid  Härnösand;  student  i  Uppsala;  före- 
tog talrika  resor  särskildt  i  Amerika; 
har  som  impressario  verkat  för  bekant- 
görandet af  svensk  musik  i  utlandet  och 
utländsk  musik  i  Sverige.  —  Biogr.  i  Sv. 
Musikt.  1905  s.  89. 

Thalia,  komediens  musa.  Se  M  u  s  e  r. 
—  Flera  tidskrifter  för  scenisk  konst 
bära  detta  namn. 

Thalias  tjänare,  sällskap  stiftadt  i 
Stockholm  nov.  1902  af  artister  från  kgl. 
teatern  och  Ranfts  teatrar  med  uppgift 
att  genom  årliga  konserter  söka  åstad- 
komma medel  till  en  pensions-  och  un- 
derstödskassa; sällsk:s  dirigent  var  E. 
Åkerberg;  nedlades  efter  några  års  verk- 
samhet. 

Thayer,  Alexander,  Wheelock, 
f.  22.  10.  1817  i  South  Natick  vid  Boston, 
t  15.  7.  1897  i  Triest;  skref  en  berömd 
Beethovenbiografi  och  besökte  för  detta 
ändamål  Tyskland  1849—51,  1854—56;  1858 
slog  han  sig  på  allvar  ned  i  Wien  och 
erhöll  1860  anställning  vid  amerikanska 
legationen  där;  1865  amerikansk  konsul  i 
Triest;  sin  biografi  (orig.  på  tyska  "Lud- 
wig  van  Beethovens  Leben")  hann  han 
ej  själf  att  af  sluta,  utan  verket  slutför- 
des af  H.  Deiters  (5  bd:  I  1866  [1900], 
II.  1872,  III.  1879,  IV.  1907,  V.  1908  [IV. 
—V  utgifna  af  H.  Riemanu]). 

Theblomrna,  Fleur  de  Thé,  op. 
buffa    i    3    a.,    text    af    A.    Duru    och    H. 


Tkegerström— Thiel 


957 


Chivot,  musik  af  Ch.  Lecocq;  premiär 
Paris  1868;  sv.  öfvers.  af  E.  Wallmark; 
Sthlm  fg.  å  Djurgårdst.  17.  5.  1869;  Gö- 
teborg 22.  9.  1870. 

Thegerström,  Hi  1  d  a  Aurora,  f.  17.  9. 
1838  i  Stockholm,  t  där  6.  12.  1907;  pia- 
nist; elev  af  A.  F.  Lindblads  pianoinsti- 
tut och  Fr.  Berwald  i  Sthlm;  1857  elev 
af  A.  F.  Marmontel  i  Paris  och  sedan 
af  Liszt  i  Weimar;  uppträdde  1859  i  sist- 
nämnda stad  med  stort  bifall  å  konsert; 
konserterade  framgångsrikt  äfven  i  Miin- 
chen;  återvände  1860  till  Sthlm  och  gaf 
sedan  konserter  i  hufvudstaden  och 
landsorten;  bosatte  sig  1863  som  musik- 
lärarinna i  Göteborg;  efter  förnyad  stu- 
dieresa i  utlandet  på  1860-talet  blef  hon 
1872  kallad  att  öfvertaga  den  efter  van 
Boom  lediga  pianolärareplatsen  vid  kon- 
serv. Sthlm;  af  gick  från  denna  1904  och 
efterträddes  af  sin  f.  d.  elev  L.  Lund- 
berg; hennes  verksamhet  som  lärarinna 
hindrade  henne  allt  mera  från  att  upp- 
träda å  konserter;  endast  sällan  med- 
verkade hon  på  80-talet  vid  konserter. 
Hennes  spel  var  karaktäriserat  af  stor 
klarhet  och  ypperlig  uppfattning  af  så- 
väl kompositionens  innebörd  som  piano- 
partiets roll  i  emsemblen.  Som  lära- 
rinna var  hon  högt  uppburen  och  skötte 
platsen  som  första  lärarinna  vid  lan- 
dets främsta  musikbildningsanstalt  på 
ett  ypperligt  sätt.  Bland  hennes  många 
elever  må  nämnas:  L.  Lundberg,  Hilma 
Svedbom,  Thora  Hwass,  Märta  Ohls- 
son, Sigrid  Carlheim-Gyllensköld,  Alfred 
Both,  P.  Storck,  Edvin  Svensson,  Auro- 
ra Molander,  G.  Brink.  Som  tonsätta- 
rinna  uppträdde  hon  med  en  del  piano- 
stycken samt  utgaf  "Några  elementar- 
pianofingeröfningar  jämte  skalorna  uti 
rytmisk  taktindelning".  LMA  1875.  Så- 
som pianist  arbetade  hon  för  att  göra 
sin  lärares,  Fr.  Berwald,  kompositioner 
kända  i  in-  och  utlandet  och  lyckades 
under  Weimartiden  intressera  Liszt  för 
hans  verk.  —  Litt.:  Biogr.  i  Anteckn. 
om  sv.  kvinnor;  Sv.  Musikt.  1907  s.  151 
och  1908  s.  1. 

Theile,  J  o  h  a  n  n,  f.  29.  7.  1646  i  Naum- 
burg,  t  där  juni  1724;  elev  af  H.  Schiitz 
i  Weissenfels;  1673  kapellmästare  i  Got- 
torp; skref  för  Hamburgs  teaters  invig- 
ning 1678  sångspelen,  "Adam  och  Eva" 
och  "Orontes";  1685  kapellmästare  i  Wol- 
fenbiittel;   komponerade   en    passion   1673 


(ny  uppl.  af  F.  Zelle  1903),  ett  julorato- 
rium uppf.  i  Hamburg  1681,  "Noviter 
inventum  opus"  (20  mässor  i  Palestrina- 
stil),  "Opus  secundum"  (2  5-st.  instru- 
mentalstycken, fugerade  satser  i  dubbel 
kontrapunkt).  —  Litt.:  Fr.  Zelle,  J.  Th. 
und  N.   Ad.   Strungk,  1891. 

Thema  (gr.),  tema  (it.),  théme  (fr.), 
tema  (s.  d.  o.). 

Theorbe  (t.),  t  i  o  r  b  a  (it.),  teorb 
(s.  d.  o.). 

Thérésa,  artistnamn  för  den  franska 
chansonettsångerskan  Emma  Vala- 
don (f.  1837);  uppträdde  1864  som  varie- 
tésångerska  och  sjöng  under  stort  bifall 
i  "Eldorado";  sjöng  1868  vid  Gaitétea- 
tern;  efter  1870  omnämndes  hon  föga. 

Thesis,  (gr.),  nedslag;  slag  nedåt  vid 
takterande.   —   Se   Takt   och   A  r  s  i  s. 

Thespis,  forngrekisk  skald  från  Skaria 
i  Ättika;  lefde  vid  midten  af  500-talet  f. 
Kr.;  ansågs  som  skaparen  af  den  gre- 
kiska tragedien,  i  det  han  till  de  dity- 
rambiska körerna  fogade  ett  dramatiskt 
element;  skall  enl.  Horatius  ha  kring- 
fört sin  skådespelartrupp  på  vagn,  hvil- 
ken  tillika  fick  tjäna  såsom  flyttbar  skå- 
debana ("t  hespiskärra  n"). 

Thetis  och  Pelée,  opera  i  5,  se- 
nare 3  a.,  text  af  J.  Wellander,  musik 
af  F.  Uttini;  premiär  Bollhusteatern, 
Sthlm  18.  1.  1773;  Sveriges  första  stora 
opera;  historik  se  J.  Fr.  Hedberg,  Gustaf 
III:s   operahus. 

Thibaud,  Jacques,  f.  27.  9.  1880  i 
Bordeaux;  violinist;  elev  af  Marsick  och 
E.  Ysaye  och  engagerades  af  E.  Colon- 
ne  för  hans  orkester  i  Paris;  konsertera- 
de med  stigande  framgång  i  Paris,  Briis- 
sel,  Tyskland,  Amerika  (1904)  och  har 
sedan  gjort  sig  känd  öfverallt  i  Euro- 
pas konstcentra;  gästade  Skandinavien 
1907.  —  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1907  s.  33. 

Thibaut,  Anton,  Friedrich 
Justus,  f.  4.  1.  1774  i  Hameln,  t  28.  3. 
1840  i  Heidelberg  som  professor  i  juri- 
dik; utgaf  bl.  a.  "Uber  Reinheit  d.  Ton- 
kunst",  1825  (7:de  uppl.  1893);  hans  vär- 
defulla musikbibliotek  inköptes  till  Mun- 
chens  stadsbibliotek.  —  Litt.:  E.  Baum- 
stark,  A.  T.  I.  Thibaut,  1841. 

Thiel,  Arthur  Semmy,  f.  30.  9.  1860  i 
Norrköping;  köpman  i  Sthlm  sedan  1880; 
chef  för  k.  operan  1907—08.  —  Biogr.  i 
Sv.  Musikt.  1908  s.  1;  Idun  12.  12.  1907. 


958 


Thiele— Thomas 


Thiele,  Johann  Friedrich  L  u  d  w  i  g,  f. 
18.  11.  1816  i  Harzgerode,  t  17.  9.  1848  i 
Berlin,  fr.  1839  till  sin  död  organist  i 
Parochialkyrkan  i  Berlin;  utgaf  flera 
högt  skattade  orgelverk  och  en  del  ora- 
torier. 

Thielo,  Carl  August,  f.  1702  i 
Sachsen,  t  1763  i  Köpenhamn;  kom  1726 
till  den  danska  hufvudstaden,  där  han 
begynte  ge  undervisning  i  musik;  orga- 
nist i  Kastellkyrkan;  erhöll  teaterpriv. 
1746  och  uppförde  skådespel;  fortsatte 
dock  sin  undervisningsverksamhet  och 
utgaf  fr.  1751  en  samling  öder  i  3  bd, 
hvilken  1755  utkom  i  ny  uppl.  under  ti- 
teln: "Musikaliske  Komediestykker"; 
flera  af  melodierna  där  voro  af  Th.  själf ; 
tryckte  äfven  tyska  öder,  ett  par  häf- 
ten menuetter  och  en  samling  "Musika- 
liske Galanteristykker"  af  flera  kompo- 
sitörer, inneh.  sånger,  delar  af  symfo- 
nier i  klavérarr.  m.  m.;  utgaf  1746  äfven 
boken  "Tanker  og  Regler  fra  Grunden 
af  om  Musikken".  —  Litt.:  V.  C.  Ravn, 
Musikfor:s  festskrift  I. 

Thierfelder,  Albert,  f.  30.  4.  1846  i 
Muhlhausen,  Timringen;  1888  Kretzsch- 
mars  efterträdare  som  universitetsmu- 
sikdirektör i  Rostock;  1890  professor;  ut- 
gaf flera  operor,  2  symfonier,  kammar- 
musik, kvartetter,  pianosaker  m.  m. 

Thiess,  H  e  1  g  a,  f.  22.  11.  i  Odense;  pia- 
nist; utbildad  af  konserv,  i  Sthlm,  F. 
Neruda  i  Kphn  och  Marmontel  i  Paris; 
har  i  danska  och  svenska  hufvudstaden 
med  framgång  uppträdt  å  konserter. 

1.  Thomas,  Charles  Louis  Ambroise, 
f.  5.  8.  1811  i  Metz,  t  12.  2.  1896  i  Paris; 
inträdde  i  konserv,  i  Paris  1828  och  er- 
höll där  första  priset  för  piano  1829,  för 
harmoni  1830;  Rompriset  1832;  pianoelev 
af  Kalkbrenner,  harmonielev  af  Barbe- 
reau  och  kompositionselev  af  Lesueur; 
under  studietiden  i  Italien  skref  han 
företrädesvis  kammarmusik,  en  fantasi 
för  p.  o.  ork.,  tre  motetter,  ett  requiem 
samt  pianostycken  och  sånger;  återkom- 
men begynte  han  skrifva  för  teatern; 
hans  första  premiär  blef  "La  double 
échelle"  (Op.-com.  23.  8.  1837);  sedan  följ- 
de en  mängd  andra:  "Le  Perruquier  de 
la  Régence"  (1838;  "Parykmageren",  k.  t. 
Kphn  1839),  "Le  panier  fleuri"  (1839) 
båda  för  Op.-com.;  för  St.  operan  kom- 
ponerade han  sedan:  "La  gipsy"  (1839; 
endast  andra  akten  af  Th.,  de  öfriga  af 


Benoist),  "Le  comte  de  Carmagnola 
(1841),  "Le  guerilléro  (1842),  "Betty" 
(1846);  ingen  af  dessa  förmådde  hålla  sig 
uppe  i  konkurrensen  med  mästare  så- 
dana som  Auber,  Halévy,  Meyerbeer 
och  Donizetti,  hvilka  då  behärskade  St. 
operan.  Han  återvände  därför  till  Op.- 
com.,  där  han  fick  uppfördt:  "Carline" 
(1840),  "Angélique  et  Médor  (1843),  "Mi- 
na" (1843),  "Le  caid"  (1849),  "Le  souge 
d'une  nuit  d'été  (1850),  "Raymond"  (1851), 
"La  Tonelli"  (1853),  "La  cour  de  Céli- 
méne"  (1855),  "Psyche"  (1857),  "Le  car- 
naval  de  Venice"  (1857),  "Le  roman 
d'Elvire"  (1860).  Med  dessa  senare  fr.  o. 
m.  "Le  caid"  hade  han  i  allmänhet  fram- 
gång och  redan  vid  50-talets  midt  var 
han  en  i  Paris  fullt  erkänd  mästare  af 
första  rang.  Utanför  Frankrike  var  han 
emellertid  ännu  tämligen  obekant,  och 
sitt  världsrykte  erhöll  han  först  med 
"Mignon",  hvilken  uppfördes  å  Op.-com. 
op.  17.  11.  1866.  (Sthlm  1873,  Kphn  1880, 
Kria  1880.)  Hans  nästa  "Hamlet"  (9.  3. 
1868;  Kphn  1881)  vann  äfven  stor  lycka 
ej  minst  genom  den  svenska  sångerskan 
Christina  Nilssons  mästerliga  sång  och 
spel.  Under  50-  och  60-talet  hade  Th. 
dessutom  skrifvit  flera  verk  vid  festliga 
tillfällen  (en  mässa  1857,  en  "Marche 
religieuse"  1865)  samt  utgifvit  solosån- 
ger och  manskvartetter.  6.  7.  1871  veder- 
fors honom  hedern  att  få  bli  Aubers  ef- 
terträdare som  direktör  för  konserv.  Med 
sin  vanliga  grundlighet  och  ordentlig- 
het ägnade  han  sig  nu  med  ifver  åt  un- 
dervisningen och  utarbetade  flera  öf- 
ningar,  solfeggier  m.  m.  Endast  en  ope- 
ra kom  upp  på  scenen  "Francois  de  Ri- 
mini"  (14.  4.  1882).  Såsom  kompositör 
sättes  Th.  ofta  såsom  jämbördig  med 
Gounod  och  Bizet.  —  Sv.  biogr.  i  Sv. 
Musikt.   1896  s.  25. 

2.  T  h  e  o  d  o  r  T.,  f.  11.  10.  1835  i  Esens 
i  Ostfriesland,  t  4.  1.  1905  i  Chicago; 
kom  vid  12  års  ålder  till  New  York;  bör- 
jade som  violinist  i  en  kvartett  i  New- 
York;  blef  1869  ledare  för  en  nybildad 
orkester,  som  hade  sin  första  symfoni- 
konsert i  den  nybyggda  "Steinwayhal- 
len";  då  hans  orkester  1877  upplöstes, 
blef  han  ledare  af  filharmoniska  sällska- 
pet, oaktadt  L.  Damrosch  året  före  blif- 
vit  dirigent  där;  då  han  1878  flyttade  till 
Cincinnati  för  att  förbättra  därvarande 
konserv.,    bildades    under    Damrosch    ett 


Thomasius — Tkrane 


959 


sällskap  "Symphony  Society",  som  täf- 
lade  med  det  filharmoniska;  från  1872 
ledde  Th.  äfven  de  musikfester,  som 
hvartannat  år  höllos  och  1885—87  "Ame- 
rican Opera  Company";  1888  vände  han 
tillbaka  till  New  York  som  ledare  för 
filharmoniska  sällskapet;  flyttade  1890 
till  Chicago,  där  han  grundade  en  or- 
kester, för  hvilken  1904  ett  präktigt  kon- 
serthus byggdes.  —  Litt.:  G.  P.  Upton, 
Th.  Th.,  1905. 

Thomasius,  Christian  Gott- 
f  r  i  e  d,  f.  2.  2.  1748  i  Wehrsdorf  vid 
Bautzen,  t  12.  9.  1806  i  Leipzig;  lefde  i 
Leipzig  utan  anställning  som  "juris 
kandidat  och  musicus";  bedref  handel 
med  skrifna  musikalier;  1789  konkurre- 
rade han  utan  framgång  med  Forkel 
Hiller  och  Schwenke  i  Hamburg  om  mu- 
sikdirektörsplatsen efter  Ph.  E.  Bach; 
utgaf:  "Praktische  Beiträge  zur  Ge- 
schichte  der  Music,  musikalischen  Lite- 
ratur" etc,  1778;  "Musikalische  kritische 
Zeitschrift",  1805  m.  fl. 

Thomasskolan,  se  Leipzig. 

Thomissön,  Hans,  f .  1532  nära  R  i  b  e, 
t  i  Kphn  1573  som  kyrkoherde  vid  Vor 
frue  kirke  (sedan  1571);  1557—71  skol- 
rektor i  Ribe;  utgaf  1569  Danmarks  för- 
sta allmänna  kyrkopsalmbok,  hvilken 
var  i  allmänt  bruk  ända  till  dess  T. 
Kingos  utkom  (1699).  Flera  melodier  äro 
tryckta  i  boken.  För  den  nordiska  ko- 
ralhistorien  har  psb.   stort  värde. 

Thomson,  C  é  s  a  r,  f.  17.  3.  1857  i  Liit- 
tich;  violinvirtuos;  erhöll  först  under- 
visning af  sin  fader;  vid  7  års  ålder  elev 
af  Dupuis  och  Leonard  vid  konserv,  där; 
1873  kammarmusiker  hos  baron  von  Der- 
vies  i  Lugano  i  Italien,  där  han  stanna- 
de till  1877;  blef  efter  en  flerårig  kon- 
sertturné i  Italien  konsertmästare  vid 
Bilseorkestern  i  Berlin;  1883—97  violin- 
lärare vid  konserv,  i  Liittich;  företog 
flera  konsertresor,  under  hvilka  han 
vann  stor  berömmelse;  flyttade  1898  till 
Briissel,  där  han  grundade  en  stråkkvar- 
tett (Th.  Laoureux,  Vanhout,  E.  Jacobs); 
blef  Ysayes  efterträdare  som  l:ste  vio- 
linlärare vid  konservatoriet.  Äfven  som 
lärare  har  Th.  utöfvat  en  betydelsefull 
verksamhet;  konserterade  i  Skandinavi- 
en 1911.  —  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1911 
s.  33  och  146  f. 

Thooft,  W  i  1 1  e  m  F  r  a  n  s,  f .  10.  7.  1829 
i  Amsterdam,  t  27.  8.  1900  i  Rotterdam; 


elev  af  Dupont  där  samt  Hauptmann  och 
Richter  i  Leipzig;  grundade  1860  tyska 
operan  i  Rotterdam;  komponerade  3  sym- 
fonier, 1  körsymfoni,  ouverturen  till 
'"Jungfrun  af  Orleans",  orkesterfanta- 
sien "In  Leid  und  Freud",  psalmer,  sån- 
ger, pianosonater  och  operan  "Aleida 
von  Holland"  m.  fl. 

Thorne,  Edward  H.,  f.  9.  5.  1834  i 
Cranbourne,  England;  elev  af  S.  Elvey 
som  korgosse  i  Georgskapellet  i  Wind- 
sor;  1870  organist  i  St.  Patrick,  1875  vid 
St.  Michael  i  London,  1891  i  St.  Anna; 
högt  ansedd  som  orgelspelare  och  musik- 
lärare; utgaf:  psalm  125  för  kör  och  or- 
kester; psalm  47  för  damkor;  orgelpre- 
ludier, toccator  och  fugor,  ouverturer 
m.  m. 

Thorough-bass   (e.),  generalbas. 

Thorselius,  Fredrik,  f.  16.  5.  1845  i 
Ransberg,  Skarab.  1.,  t  1.  5.  1905  i  Lin- 
köping; studerade  i  Uppsala  1863;  elev 
af  konserv.  Sthlm  1878—79;  domkyrko- 
organist i  Linköping  1879;  musiklärare 
vid  h.  allm.  lärov.  där  1886;  LM  A  1895; 
komponerade  manskvartetter,  solosån- 
ger, orgel-  och  pianostycken  m.  m. 

Thorsteinsson,  B  j  a  r  n  i,  f.  14.  10.  1861 
på  Island;  1888  kyrkoherde  i  Siglufjord, 
Island;  elev  i  musik  af  domkyrkoorga- 
nisten Helgason  i  Reykjavik;  kompone- 
rade flera  sånger  (fr.  o.  m.  1883)  och  ut- 
gaf "Isländska  helgdagssånger",  "Sex 
sånglög"  (1899);  utgaf  1906—09  en  stor 
uppl.  af  isländska  folkmelodier  ("Is- 
lenzk  Thjödlög"),  ett  arbete,  som  äger 
sitt  största  värde  som  melodisamling.  — 
Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1903  s.  97  (efter 
en  uppsats  af  V.  Gudmundsson  i  Eim- 
reidin"). 

Thouret,  Georg,  f.  25.  8.  1855  i  Berlin; 
sedan  1902  direktör  för  Helmholtz-Real- 
gymnasiet  i  Schöneberg,  Berlin;  har 
särskildt  ägnat  militärmusikens  historia 
djupa  studier;  utgaf  bl.  a.:  Altpreussi- 
sche  Militärmärsche;  Musik  am  preussi- 
schen  Hofe;  Katalog  der  Musiksamm- 
lung  auf  d.  Kgl.  Hausbibliothek  im 
Schlosse  zu  Berlin,  1895;  Friedrich  d. 
Grosse  als  Musikfreund  und  Musiker, 
1898. 

1.  Thrane,  Waldemar,  f.  8.  10.  1790 
i  Kristiania,  t  30.  12.  1828  där;  studera- 
de violinspel  i  Köpenhamn  och  Paris;  å 
senare  platsen  äfven  teori  och  kompo- 
sition;  återkom  1817  till  Kristiania,  där 


960 


Thuille— Tichatsehek 


han  omedelbart  blef  dirigent  vid  "Det 
dramatiske  Selskabs"  ork.  och  i  "Det 
musikaliske  Lyceum",  en  plats  som  han 
bibehöll  till  sin  död.  Både  som  ork.- 
dirigent  och  violinist  åtnjöt  han  på  sin 
tid  mycket  godt  anseende;  konsertera  de 
i  Sthlm  1819;  skref  kantater,  ouverturer 
och  danser  f.  ork.  samt  Norges  första 
musikal. -dram.  arbete  "Fjeldeventyret". 
—  Litt.:  J.  G.  Conradi.  Musikkens  Ud- 
vikling  i  Norge,  Kria  1878. 

2.  Wildenrath  Christian  Carl  Boeck 
Th.,  f.  2.  9.  1837  i  Fredericia;  cand.  jur. 
1863;  protokolsekr.  1875,  justitssekr.  i  Hö- 
jesteret,  Kphn,  sedan  1878;  har  fram- 
trätt som  musikhistorisk  författare  med 
flera  förträffliga  arbeten,  hvilka  hvila  på 
grundliga  källstudier.  Hans  främsta 
och  mest  omfattande  bok  är:  "Fra  Hof- 
violonernes  Tid",  utgörande  en  historik 
af  det  danska  hofkapellet  till  1849; 
hans  debutarbete  "Danske  Komponister" 
(biogr.  af  Weyse,  Kuhlau,  Hartmann  o. 
Gade)  1875  är  ännu  af  stort  gagn  för 
den  danska  musikforskningen;  andra 
värdefulla  böcker  äro:  "Rossini  og  Ope- 
raen",  1885;  "Caeciliaforeningen  og  dens 
Stifter",  1901;  som  manuskript  trycktes: 
"Napoleon  og  Musiken",  1897,  och  "Fra 
Klavikordiets  Tid",  1898.  I  Smlb.  d.  IMG. 
III  utkom:   "Sarti   in   Kopenhagen." 

Thuille,  Ludwig,  f.  30. 11. 1861  i  Bozen 
(Tyrolen),  t  5.  2.  1907  i  Munchen;  1877 
— 79  elev  af  Pembaur  i  Innsbruck,  sedan 
af  Rheinberger  i  Munchen;  1883  stipen- 
diat vid  Mozartstiftelsen;  piano-  och  teo- 
rilärare vid  kgl.  musikskolan  i  Mun- 
chen; 1890  kgl.  professor;  utgaf  en  B- 
durssextett  för  piano  och  blåsinstru- 
ment, en  orgelsonat,  en  romantisk  ouver- 
ture,  "Traumsommernacht"  för  orkester, 
manskörer,  en  kvintett  i  Ess-dur  för 
piano  o.  stråkkvartett,  cellosonater,  sån- 
ger, pianostycken;  flera  operor  ("Theuer- 
dank",  "Gugeline";  musik  till  skådespe- 
let "Lobetanz"),  utgaf  1907  en  harmoni- 
lära tillsammans  med  R.  Louis. 

Thulé.  Bror  Axel,  f.  28.  8.  1847  i 
Kangasala,  t  där  1911;  orgelbyggare; 
son  till  från  Sverige  (Kila  skn,  Västm.) 
inflyttade  orgelbyggaren  Anders  Th.; 
lärde  först  hos  fadern,  som  1843  grund- 
lagt en  orgelfabrik  i  Kangasala;  öfver- 
tog  efter  faderns  död  1872  fabriken,  som 
han  därefter  betydligt  utvidgade  och 
förbättrade;  levererade  ett  200-tal  orglar 


till  skilda  delar  af  Finland;  företog  1878 
och  84  studieresor  till  utlandet;  öfver- 
lämnade  vid  sin  död  orgelfabriken  åt 
sin  son  Martti  T.  (T  u  1  e  n  h  e  i  m  o), 
f.  20.  3.  1883  i  Kangasala;  reste  1908  för 
studier  i  utlandet;  firman  har  under  ho- 
nom bibehållit  sitt  höga  anseende. 

Thunman,  Herman  Theodor,  f. 
23.  8.  1827,  t  16.  8.  1884  i  Furusund; 
kamrer  i  Sthlms  inteckn.-garantiakt.- 
bol.;  var  någon  tid  musikrecensent  i 
Sthlms  Dagbl.;  arrangerade  folkvisor  för 
piano  och  utgaf  "50  svenska  folkmelo- 
dier satta  f.  piano;  gjorde  sig  äfven  känd 
som  kompositör  (manskörerna  "God- 
natt", Barcarol  m.  m.). 

Thuren,  Hjalmar  Lauritz,  f.  10.  9. 
1873  i  Köpenhamn,  t  där  13.  1.  1912;  cand. 
theol.  1898;  lärare  i  Frederiksbergs  folk- 
skola 1899—1907;  ägnade  sig  med  allvar 
och  grundlighet  åt  musikhistorien  och 
valde  till  sitt  specialområde  den  danska 
och  färöiska  folkmusiken;  utgaf  bl.  a. 
följande  för  danska  musik-  och  folk- 
forskningen mycket  värdefulla  skrifter: 
Dans  og  Kvaddigtning  paa  Faeröerne, 
1901;  Folkesangen  paa  Faeröerne,  1908; 
The  eskimo  music,  1911  (tills.  m.  W.  Thal- 
bitzer);  Tanz  und  Tanzgesang  im  nordi- 
schen  Mittelalter,  Zs.  d.  IMG.  1908;  Vore 
Sanglege,  Danske  St.  1908;  Naumanns 
Orfeus  og  Eurydike,  Fra  Arkiv  og  Mu- 
seum 1909;  Melodien  til  'Danmark  dej- 
ligst  Vang  og  Vaenge',  Danske  Studier 
1911. 

Thursby,  Emma,  f.  17.  11.  1857  i  Brook- 
lyn; koloratursångerska;  uppträdde  först 
i  Milano,  1878  i  London;  sedan  1880  på 
den  europeiska  kontinenten;  1881  i  Sthlm 
(se  Sv.  Musikt.  1881  s.  141). 

Tibia  (lat.),  flöjt. 

Tichatsehek,  J  o  s  e  p  h  A  1  a  y  s,  f.  11. 
7.  1807  i  Oberweckelsdorf  i  Böhmen,  t  18. 
1.  1886  i  Blasewitz  vid  Dresden;  stude- 
rade 1827  medicin  i  Wien;  erhöll  enga- 
gemang som  korist  vid  Kärnthnertea- 
tern  i  Cicimera;  engagerades  1838  vid 
hofteatern  i  Dresden,  där  han  afgick 
med  pension  1872;  sina  mest  glänsande 
framgångar  firade  han  som  Tannhäuser; 
af  hans  andra  roller  märkas:  Robert, 
Tamino,  Idomeneo,  Johan  af  Leyden, 
Eleazar  i  "Judinnan",  Rienzi;  T.  gästa- 
de Stockholm  1863,  65,  66.  T.  var  en  af 
sin  samtids  allra  främsta  hjältetenorer. 


Tiden    flyr,    när— Tiemroth 


961 


Tiden  flyr,  när,  ps.  172;  Haäffner 
172;  tysk  koral:  "Warum  sollt  ich  mich 
denn   grämen"    (Zahn   6458)    från   1677. 

Tidskrifter.  Musikaliska  t.  begynte  ut- 
gifvas  på  1700-talet,  och  Tyskland  före- 
gick här  de  öfriga  länderna;  Scheibes 
"Der  kritische  Musikus"  Hamburg  1737 
—38  och  1739—40  får  anses  som  den  för- 
sta periodiska  musikskriftcn  (Matthe- 
sons  "Musica  critica"  1722  närmaste  fö- 
regångaren); den  första  franska  blef 
"Journal  de  musique  francaise  et  itali- 
enne",  Liittich  1756  (den  första  i  Paris: 
"Journal  de  musique"  1768);  af  de  sedan 
följande  kunna  nämnas  såsom  särskildt 
viktiga:  "Allgemeine  musikalische  Zei- 
tung",  Leipzig  1798— 1848  (1863— 65;  66— 82; 
sedan  1883  "Allgem.  deutsche  Musikz."); 
"Neue  Zeitschr.  f.  Musik"  (Leipzig)  med 
Schumann  som  redaktör  1834 — 44,  Franz 
Brendel  till  68;  sedan  till  92  utg.  af  Allg. 
deutscher  Musikverein;  1903 — 6  red.  af 
A.  Schering;  uppgick  sedan  i  "Mus. 
Wochenblatt"  (grundad  1870  af  O.  Paul); 
"Signale  fur  die  mus.  Welt"  (Leipzig 
1843—1908;  sedan  Berlin);  "Die  Musik" 
(Berlin  sedan  1901);  "Allgemeine  Musik- 
zeitung"  (Kassel  1874;  sedan  1880  under 
O.  Lessmann;  före  1883  hette  den  "Allg. 
deutsche  Musikz.").  Musik  historiska  tid- 
skr.  äro:  "Monatshefte  f.  Musikgeschich- 
te"  1869—1905  (Eitner);  "Jahrbucher  fur 
musikalische  Wissenschaft"  1863 — 64 
(Chrysander),  "Vierteljahrsschrift  f.  Mu- 
sikwissenschaft"  1885—94  (Spitta,  Chry- 
sander. Adler),  "Zeitschrift"  och  "Sam- 
melbände"  utg.  af  Intern,  musiksällsk. 
191)1—14;  "Jahrbuch  der  Musikbibi.  Pe- 
ters" (1895—1900  under  E.  Vogel,  sedan 
R.  Schwartz;  "Musica  sacra"  (sedan 
1866),  "Kirchenmusikalisches  Jahrbuch" 
(sedan  1886).  Af  andra  länders  t.  mär- 
kas: "Deutsche  Kunst  und  Musikzei- 
tung"  (Wien  1873—1901),  "Neue  musi- 
kalische Presse"  (Wien,  sedan  1892); 
"Schweizerische  Musikzeitung  und  Sän- 
gerblatt"  (Ziirich,  sedan  1861);  utgifna 
i  Paris  äro:  "Le  Ménestrel"  (sedan  1835), 
"Revue  et  Gazette  musicale"  (1835—80), 
"L'Orphéon"  (sedan  1855),  "L'art  musi- 
cal"  (1860 — 81),  "Le  monde  musicale"  (se- 
dan 1889),  "Le  journal  musical"  (sedan 
1896),  "Revue  internationale  de  musique" 
(sedan  1898),  "Revue  musicale"  (s.  1901), 
"Mercure  musical"  (1905—1907;  uppgick 
sedan    i   "Bulletin   de   la   société   int.   de 


musique";  i  B russel:  "Le  guide  musi- 
cale" (s.  1855);  i  London:  "The  musical 
world"  (s.  1836),  "The  musical  Times" 
(s.  1844),  "The  musical  Standard"  (s. 
1862),  "The  monthly  musical  record"  (s. 
1871);  i  Amerika:  "Musical  review"  (St. 
Louis,  s.  1877),  "Dwighfs  journal  of  mu- 
sic"  (Boston  1852— SI),  "The  musical  Her- 
old"  (Boston  s.  1880);  "Musikt.  f.  Ameri- 
kas svenskar"  1906;  i  Italien:  "Gazetta 
musicale"  (Milano  s.  1845),  "Rivista  musi- 
cale" (Turin,  s.  1894);  i  Danmark:  "Mu- 
sikbladet" (Kphn  1884—93),  Reform  1888 
— 89;  "Dansk  Musiker-Tidende"  (Kphn,  s. 
1911);  i  Norge:  "Nordisk  Musiktidende" 
(Kri:a  1880—92),  "Nordisk  Musikrevy" 
(1900—07),  "Musikbladet"  (Kri:a,  s.  1908), 
"Norsk  Musiker  Blade"  (s.  1914);  i  Fin- 
land: "Euterpe",  Hfors  1902,  Finsk  Mu- 
sikrevue",  Hfors  1905—07,  "Tidning  f. 
Musik"  (Hfors,  s.  1910)  "Uusi  Säveletär", 
s.  1914.  Sverige-:  "Euterpe"  1823,  "Tidn. 
f.  teater  o.  mus."  1835—36,  "Sthlms  mu- 
sikt." 1843—44,  "Ny  tkln.  f.  musik"  1853 
—57,  "Teater  o.  musik"  1876,  "Näcken" 
1880,  "Svensk  musiktidning"  1881—13,. 
"Tidn.  f.  kyrkomusik"  1881,  "Musikbla- 
det" s.  1895,  "Tidn.  f.  musik  o.  teater" 
1899—,  "Musiktidningen  1898,  kyrkomu- 
sik och  skolsång  1907—10,  "Damernas 
musikblad",  "Svenska  musikerförbundets 
tidning"  s.  1910,  Scenisk  konst  s.  1902 
m.  fl.  —  För  vidare  litt.  se  under  "Pe- 
riodicals"  i  Groves  lexikon  och  "Zeit- 
schrift" i  Riemanns  lexikon;  för  äldre 
svenska  musiktidn.  se  T.  Norlind,  Svensk, 
musikhistoria. 

Tiefland,  se  Låglandet. 

Tiehsen,  Otto,  f.  13.  10.  1817  i  Danzig-, 
t  15.  5.  1849  i  Berlin;  elev  vid  kgl.  aka- 
demien; sångkompositör;  skref  6  st.  Ky- 
rie  und  Gloria;  en  julnattskantat;  6  st. 
Crucifixus;    en    komisk    opera    "Anette". 

Tiemroth,  Johan  Henrik  Chri- 
stian, f.  17.  11.  1766  i  Tyskland,  f  14.  8. 
1840  i  Köpenhamn;  konserterade  i  den 
danska  hufvudstaden  17.  12.  1785  och  en- 
gagerades kort  därefter  (af  Naumann)  i 
det  danska  hofkapellet  som  repetitör, 
konsertmästare  och  dirigent  vid  som- 
marskådespelen; afsked  1835;  uppträdde 
ofta  å  konserter  i  Kphn  som  solovioli- 
nist och  utbildade  flera  elever,  där- 
ibland: Weysc.  Wexschall,  G.  Gerson; 
utgaf  som  studieverk  flera  häften  duet- 
ter för  2  violiner  1801—05.  —  Litt.:  V.  C. 

61 


962 


Tierce— Timbre 


Bavn,  Kons.  og  mus.  selsk.  i  Kbhn; 
Thrane,  Fra  hofviolonernes  Tid. 

Tierce  (fr.),  ters. 

Tiersch,  O  1 1  o,  f.  1.  9.  1838  i  Kalbsrieth 
vid  Artern  i  Thuringen,  t  1.  11.  1892  i 
Berlin;  elev  af  A.  B.  Marz,  Bellermann 
och  L.  Erk  i  Berlin;  var  flera  år  lärare 
vid  Sternska  konserv,  i  Berlin;  sökte  i 
sina  skrifter  öfverföra  Helmholtz'  un- 
dersökningar rörande  akustiken  på  den 
musikaliska  formläran;  utgaf:  System 
und  Methode  der  Harmonielehre,  1868; 
Elementarbuch  der  musikalischen  Har- 
monie-  und  Modulationslehre,  1874;  Kur- 
zes  praktisches  Lehrbuch  fur  Kontra- 
punkt und  Nachahmung,  1879;  Allge- 
meine  Musiklehre  (tills,  med  L.  Erk), 
1885;  Lehrbuch  fiir  Klaviersatz  und  Ac- 
Tfompagnement,  1881;  Khytmik,  Dyna- 
mik   und   Phrasierungslehre,   1886. 

Tiersot,  Jean  Baptiste  Elisée 
Julien,  f.  5.  7.  1857  i  Bourg-en-Bresse; 
studerade  från  1871  i  Paris  först  medi- 
cin sedan  musik,  blef  elev  af  konserv. 
(Savard,  Massenet,  C.  Franck);  1883  un- 
derbibliotekarie och  1909  Weckerlins  ef- 
terträdare som  förste  bibliotekarie  där; 
hans  första  mera  berömda  skrift  blef: 
Histoire  de  la  chanson  populaire  en 
France,  1885  (prisbelönt);  en  annan  pris- 
belönt  skrift  blef:  Rouget  de  Lisle,  1892; 
vid  samma  tid  utgaf  han  äfven  flera 
samlingar  franska  folkmelodier  uppteck- 
nade i  landsorten;  af  hans  öfriga  pro- 
duktion märkes:  tvenne  skrifter  öfver 
Berlioz,  en  Gluckbiografi  (1909).  Natur- 
folkens musik  har  han  ägnat  flera  all- 
varliga forskningar;  af  de  inom  detta 
område  utgifna  skrifterna  kunna  näm- 
nas: Musique  pittoresques,  1900;  Notes 
d'éthnographie  musicale,  1905;  om  india- 
nernas musik  i  Nordamerika  i  Smlb.  d. 
IMG;  i  samma  tidskr.  utkom  1902  (IV) 
äfven  en  uppsats  om  Ronsard  och  musi- 
ken på   hans  tid. 

Tietjens,  Therese  Johanna  Alexan- 
dra, f.  17.  7.  1831  i  Hamburg,  t  3.  10. 
1897  i  London;  sångerska  (sopran);  er- 
höll sin  utbildning  i  Hamburg  och  de- 
buterade där  1849  med  stor  framgång; 
sjöng  sedan  i  Frankfurt  a.  M.  och  blef 
1856  engagerad  vid  hof teatern  i  Wien; 
uppträdde  1858  med  glänsande  bifall  i 
London  samt  stannade  sedan  där  till 
sin  död;  besökte  Paris  1863  och  Amerika 
1875.    Af  hennes  roller  märkas:    Leonora 


i  "Trubaduren",  Alice,  Lucia,  Norma, 
Pamina,  Marta,  Elvira  i  "Ernani",  Rezia 
i  "Oberon",   Iphigenia   i  "I.  på  Tauris". 

T  i  f  a  n  i  a,  Tiphaine,  dram.  episod  i  2 
afd.,  text  af  Louis  Payen;  musik  af  V. 
Neuville;  premiär  i  Antwerpen  1899;  fg. 
k.  t.  Sthlm  17.  4.  1901. 

Tiggarstudenten,  Der  Bettel- 
student,  operett  af  Zell  och  Genée,  mu- 
sik af  Millöcker;  premiär  Wien  1882;  sv. 
öfvers.  af  E.  Wallmark;  Sthlm  fg.  Min- 
dre t.  2.  5.  1883;   Göteb.  23.  11.  1883. 

Til  Eulenspiegel,  symfonisk  dikt 
af  Richard  Strauss,  op.  28  (1894). 

Tilgmann,  Ferdinand  Fredrik 
Chris  t  o  ph,  f.  30.  9.  1832  i  Kassel; 
litograf;  1857—62  i  Norrköping,  sedan  i 
Finland,  där  han  utvecklade  en  bety- 
dande verksamhet  inom  sitt  yrke;  hade 
äfven  stora  musikintressen  och  besökte 
konserv,  i  Dresden  1891—92;  har  under 
pseudonymen  F.  Christoph  utgifvit 
en  del  sånger  och  salongsstycken;  under 
titeln  "Finnländische  Dichtungen"  har 
han  till  tyskan  öfversatt  och  med  af 
honom  själf  komponerad  musik  utgifvit 
8  lyriska  sånger  af  olika  författare. 

Till  arf  af  mina  fäder,  ps. 
350;  Haeffner  hänvisar  till  koralen  33. 

Till  dig  af  hjärtans  grund  e, 
ps.  183;  Haeffner  hänvisar  till  koralen  33. 

Till  dig  allena,  Jesu  Krist, 
ps.  194;  Hseffner  194;  koralpsb.  1697  nr 
240;  tysk  koral:  "Allein  zu  dir,  Herr 
Jesu  Christ,  mein  Hoffnung  steht"  (Zahn 
7292  b),  1545;  dansk  hos  Thomissön  1569; 
svensk  på  1630-talet  i  Kalmar  Fol.  I 
och  Mönsteråshdskr.;  dansk  hos  Berg- 
green  92  (Bielefeld  222);  norsk  hos  Linde- 
man 10;  finska  koralb.  99. 

Till  dig  jag  ropar,  ps.  208;  Haeff- 
ner  hänvisar  till  koralen  41. 

Till  dig,  o  Gud,  mitt  hjärta, 
ps.  409;  Hseffner  hänvisar  till  koralen  28. 

Till  dig,  som  hjärtat  gläder, 
ps.  222;  Hseffner  222;  koralpsb.  1697  nr 
257;  eljest  ej  funnen  i  annan  källa  före 
Hseffner;   finska  koralb.  235. 

Till  härlighetens  land  igen, 
ps.  113;  Haeffner  113;  tysk  koral:  "Mach's 
mit  mir,  Gott  nach  deiner  Glit",  (Zahn 
2383),  J.  H.  Schein  1628;  i  Sverige  ej  före 
Haeffner. 

Timbales  (fr.),  pukor.  —  Timbalier 
(fr.),  pukslagare. 

Timbre    (fr.),   klangfärg. 


Timoroso— Todt 


963 


Timoroso  (it.),  ängsligt,  tvekande. 

Timp.  =  timpani. 

Timpani  (it.),  pukor.  —  T.  coperti, 
betäckta  pukor  (dämpad  ton).  Se  C  o- 
perto.    —    Timpanist,    pukslagare. 

Timpanon  (fr.),  hackbräde. 

Tinctoris,  Jobannes,  musikskrif- 
ställare  och  komp.;  f.  c.  1446  i  Pope- 
ringhe,  f  okt.  1511  i  Nivelles;  c.  1475  ka- 
pellmästare vid  Ferdinands  af  Arago- 
niens  hof  i  Neapel;  sändes  af  konungen 
till  Frankrike  ocb  Nederländerna  för 
att  värfva  sångare  till  bofkapellet  men 
återvände  ej;  blef  canonicus  i  Nivelles; 
var  en  af  sin  tids  lärdaste  musiker; 
skref  det  äldsta  existerande  musiklexi- 
konet: Teminorum  musicae  diffinitorium 
(tryckt  c.  1475  i  Neapel);  utgaf  äfven  en 
stor  kompositionslära,  som  fullständigt 
trycktes  i  Coussemaker  Script.  IV;  kom- 
ponerade äfven  en  del  kyrkomusik. 

Tinel,  E  d  g  a  r,  f.  27.  3.  1854  i  Sinay  i 
Ostflandern,  t  28.  10.  1912  i  Briissel;  elev 
af  Brassin,  Gevaert,  Kufferath  vid  kon- 
serv, i  Briissel;  1877  Rompriset;  1882 
Lemmens'  efterträdare  som  direktör  för 
institutet  för  kyrkomusik  i  Mecheln; 
1896  kontrapunktprofessor  vid  konserv,  i 
Briissel;  1909  Gevaerts  efterträdare  som 
högste  chef  för  samma  konserv.  T.  åt- 
njöt mycket  högt  anseende  som  kompo- 
sitör och  älskade  den  polyfona  stilen; 
hans  berömdaste  verk  är  oratoriet  "Fran- 
ciscus"  (1888;  Sthlm  1907);  af  hans  öf- 
riga  verk  märkas:  den  andliga  operan 
"Katharina"  (1909),  musikdramat  "Go- 
doleva"  (1897),  körverken  "Kollebloemen" 
och  "De  drie  Ridders",  ett  Te  deum,  en 
mässa,  flera  motetter,  Maria  sånger,  pia- 
no- o.  orgelstycken  m.  m.;  utgaf  en  "Le 
chant  grégorien,  théorie  sommaire  de 
son  exécution"  1890.  —  Litt.:  Van  der 
Elst,  E.  T.,  Gent  1901;  sv.  biogr.  i  Sv. 
Musikt.  1911   (se   äfven   s.   tidn.   1907). 

Tinto  (it.),  färg.  —  C  o  n  t.,  nyansrikt, 
med  färg. 

Tiorba   (it.),  teorb. 

Tirade  (fr.),  t  i  r  a  t  a  (it.),  löpning, 
tirad. 

Tirana,  andalusisk  dans.  —  Se  Tona- 
tillä. 

Tirato  (it.),  utdraget. 

Tiré   (fr.),  stråkdrag  nedåt. 

T  i  r  f  i  n  g,  mytisk  sagodikt  i  2  a.  med 
för-  och  efterspel,  text  af  Anna  Boberg, 


musik  af  Wilb.  Stenhammar;  premiär 
k.  t.  Sthlm  9.  12.  1898. 

T  i  t  u  s,  La  clemenza  di  Tito,  skåde- 
spel m.  sång  i  2  a.,  text  af  Metastasio, 
musik  af  Mozart;  premiär  Prag  6.  9.  1791; 
sv.  öfvers.  af  A.  Lindeberg;  k.  t.  Sthlm 
23.  6.  1823;dansk  öfvers.  af  N.  T.  Bruun; 
k.  t.  Kphn  29.  1.  1823. 

Tjufskytten  eller  Natu- 
rens röst,  Der  Wildschiitz  öder  die 
Stimme  der  Natur,  kom.  operett  i  3  a., 
text  och  musik  af  Lortzing  (efter  Kot- 
zebue);  pr.  Leipzig  31.  12.  1842;  öfvers.  af 
G.  L.  Silverstolpe;  k.  t.  Sthlm  31.  10.  1849; 
så  vidt  kändt  ej  gifven  i  Danmark. 

Tjufskyttarne,  Les  braconni- 
ers,  buffaoperett,  text  af  A.  Duru  och 
H.  Chivot,  musik  af  Offenbach;  pr.  Pa- 
ris 1873;  sv.  öfvers.  af  C.  G.  Michal;  fg. 
Sthlm  Djurgårdst.  24.  7.  1873;  Göteborg 
29.  9.  1873. 

Toccata  (it.  af  toccare,  beröra),  ett  fritt 
fantasistycke  med  rikt  passageverk;  fö- 
rekommer först  hos  G.  Gabrieli  (1557 — 
1613)  och  Claudio  Merulo  (1533—1604)  i 
Venedig;  emellan  de  fria  satserna  in- 
skötos  här  och  där  små  fugartade  par- 
tier; stod  mycket  nära  preludiet;  ännu 
hos  Seb.  Bach  förekom  denna  samma  t. 
med  smärre  fugasatser;  äfven  förekom 
t.  hos  Bach  som  en  inledningsats  till  fu- 
gan. Vid  1700-talets  slut  försvunno  emel- 
lertid de  små  fugapartierna  och  endast 
löpningarna  stodo  kvar.  T.  fick  då  helt 
och  hållet  karaktär  af  etyd.  I  denna 
gestalt  förekom  den  bl.  a.  hos  Clementi, 
Onslow  och  Czerny;  ännu  hos  Schumann 
(t.  i  C-dur  op.  7)  hade  t.  samma  etydka- 
raktär. 

Todi,  Luiza,  Rosa  de  Aguiar,  f. 
9.  1.  1753  i  Setubal  i  Portugal,  f  1.  10. 
1833  i  Lissabon;  operasångerska;  elev  af 
David  Berez;  uppträdde  1772—77  i  Lon- 
don; 1777  i  Madrid  i  Paisiellos  "Olim- 
piade";  sjöng  1778—79  och  1781—82  å  kon- 
serter i  Paris  med  stor  framgång;  1781 
engagerad  i  Berlin  för  en  kortare  tid; 
1783  ånyo  i  Paris,  där  hon  hade  att  be- 
stå en  konkurrens  med  Mara;  1784  en- 
gagerad i  Petersburg;  sjöng  1789  i  Ber- 
lin och  Petersburg,  fördrifven  från  den 
franska  hufvudstaden  genom  revolutio- 
nen. T.  hade  sin  styrka  inom  de  pate- 
tiska  rollerna. 

Todt,  J  o  h.  A  u  g.  Wilhelm,  f.  29. 
7.  1833  i  Diisterort,  t  26.  10.  1900  i  Stet- 


964 


Tofft— Tonflexibilitet 


tin;  orgelvirtuos;  elev  af  Loewe  och  af 
kungliga  institutet  för  kyrkomusik;  1860 
kantor  i  Kiistrin;  1863  kantor  och  orga- 
nist i  Stettin;  1875  garnisonsorganist 
i  S:t  Johannis;  1892  pensionerad;  kom- 
ponerade en  symfoni,  psalmer,  piano- 
sonater, orgel-  och  pianostycken  samt 
sånger. 

Tofft,  Alfred,  f.  2.  1.  1865  i  Köpen- 
hamn; blef  först  känd  som  orgelspelare 
(1887)  sedan  mest  bekant  som  komposi- 
tör; 1892  Anckerstipendiat;  skref  flera 
solosånger  med  piano,  en  konsertromans 
f.  violin,  fantasistycken  f.  oboe,  duetter, 
konsertarier  m.  ni.;  k.  t.  Kphn  uppförde 
1898  (repr.  1905)  hans  opera  "Vifandaka"; 
Dagmart:n  gaf  "Bonifacius-Skaeret".  T. 
verkar  även  som  ansedd  musikkritiker 
(Berl.  Tid.  m.  fl.). 

Tofte,  Lars  Valdemar,  f.  21.  10.  1832 
i  Kphn,  t  där  28.  5.  1907;  violinist;  elev 
af  C.  Petersen  (violinist  i  Lumbyes  ork.) 
och  J.  Selmer;  studerade  1853 — 56  under 
Spohr  och  Joachim  i  Tyskland;  debute- 
rade 18E6  som  solist  i  Musikfor.  Kphn 
och  var  1863—93  förste  violinist  i  det 
danska  hofkap.;  1866—1904  lärare  vid  k. 
konserv.,  där  han  utbildade  en  mängd 
goda  elever  (A.  Svendsen,  Fr.  Hilmer, 
Frida  Schytte,  Fini  Henriques  m.  fl.); 
primarius  i  Nerudakvartetten.  Både  som 
utöfvande  musiker  och  som  lärare  ut- 
vecklade T.  en  betydande  och  djupgå- 
ende verksamhet  i  den  danska  hufvud- 
staden. 

Tokkata,  se  T  o  c  c  a  t  a. 

Tolbecque,  Jean  Baptiste  Jo- 
se  p  b,  f.  17.  4.  1797  i  Hazinne  i  Belgien, 
t  23.  10.  1869  i  Paris;  elev  af  R.  Kreut- 
zer  och  Reicha  vid  konserv.;  var  en  kort 
tid  violinist  vid  italienska  operan  men 
öfvergick  sedan  till  dansmusiken;  var 
den  mest  omtyckta  baldirigenten  i  Pa- 
ris ända  till  Musard  uppträdde;  hans 
kadriljer  voro  på  sin  tid  mycket  popu- 
lära. 

Tomaschek,  J  o  h  a  n  n  Wenzel,  f.  17. 
4.  1774  i  Skutsch  i  Böhmen,  f  3.  4.  1850 
i  Prag;  studerade  1790  vid  universitetet 
i  Prag  men  öfvergick  snart  till  musi- 
ken; blef  en  mycket  anlitad  lärare  i  mu- 
sikteori i  Prag  och  utbildade  bl.  a. 
Dreyschock,  Kittel,  Dessauer,  Schulhoff 
och  Kuhe;  skref  flera  sångstycken,  en 
opera  "Seraphine"  (1811),  en  orkester- 
mässa, kantater,  sånger,  en  symfoni,  en 


pianokonsert,  en  stråkkvartett,  5  piano- 
sonater, flera  pianostycken  m.  m. 

Tom  Jones,  kom.  op.  i  3  a.,  text  af 
Poinsinet  (efter  Fielding),  musik  af 
Philidor;  pr.  Paris  27.  2.  1765;  sv.  öfvers. 
af  C.  Envallsson;  fg.  Sthlm  Munkbrot. 
3.  11.  1790;  sannolikt  ej  gifven  i  Köpen- 
hamn. 

Ton  (lat.  tonus,  it.  tono),  ljud  med  re- 
gelbundna periodiska  svängningar.  Man 
särskiljer  ofta  ton  och  klang  och  me- 
nar då  med  det  förra  ordet  en  enkel 
svängningsserie,  med  det  senare  den 
sammansatta  tonen  (grundton  och  dess 
harmoniska  öfvertoner).  Tonens  höjd 
bestämmes  af  svängningarnas  större  och 
mindre  hastighet;  dess  styrka  beror  af 
svängningarnas  vidd.  Toner  med  lägre 
än  16  svängningar  och  med  öfver  40,000 
i  sekunden  förnimmas  i  allmänhet  ej  af 
örat.  I  orglar  kan  någon  gång  en  ton 
med  16,5  svängningar  förekomma.  Orkes- 
terns lägsta  ton  (kontrabasens  Ei)  har 
41,25  svängningar.  —  Under  medeltiden 
brukades  ordet  ton  äfven  som  beteck- 
ning för  melodi  (e.  tune);  ordet  före- 
kommer ibland  ännu  i  denna  betydelse. 
Inom  mensuralmusiken  betecknade  t  o- 
n  u  s  detsamma  som  heltonen.  Äfven  an- 
vändes ordet  om  tonart  (se  Kyrko- 
tonart). 

Tonalitet  (fr.  tonalité),  ackordens  be- 
tydelse i  dess  förhållande  till  en  hufvud- 
klang  (tonika).  T.-begreppet  uppträder 
relativt  sent  inom  musikteorien.  Ra- 
meau  är  den  förste  som  (i  "Traité  d'har- 
monie",  1722)  talar  om  en  "centre  har- 
monique".  Fetis  är  den  förste,  som  an- 
vänt  namnet   t. 

Tonart  (t.  Tongeschlecht,  Tonart),  be- 
stämmandet af  tonsläktet  (dur  el.  moll) 
och  tonsteget  (någon  af  tonsystemets  12 
grundtoner),  på  hvilket  tonstycket  upp- 
bygges. Man  räknar  därför  med  24  ton- 
arter, 12  i  dur  och  12  i  moll.  De  lika 
förtecknade  drr-  och  molltonarterna  be- 
nämnas parallelltonarter.  —  Se 
vidare  Grekisk  musik  och  Kyrko- 
musik. 

Tonatilla  (sp.),  t  i  r  a  n  a,  andalusisk 
dans   i   3/4-takt. 

Tonfall,  språkets  musikaliska  accen- 
tueringssystem. 

Tonfigur,   se   Figur. 

Tonflexibilitet,    tonens    böjlighet. 


Tonförvantskap— Torssell 


965 


Tonförvantskap,  den  tonernas  släkt- 
skap, som  beror  på  deras  klangers  sam- 
hörighet. Direkt  besläktade  el.  konso- 
nanta  äro  de  toner,  som  tillhöra  sam- 
ma treklang.  De  indirekt  besläkta- 
de  benämnas   dissonanta. 

Tonhål,  de  å  blåsinstrumenten  anbrag- 
ta  öppningarna,  genom  hvilkas  tillslu- 
tande el.  öppnande  (medelst  fingrarna 
el.  klaffar)  den  önskade  tonhöjden  åstad- 
kommes. 

Tonhöjd,  tonens  läge  inom  hela  ton- 
omfånget, beroende  på  svängningarnas 
hastighetsgrad.  Tonernas  absoluta  ton- 
höjd bestämmes  efter  normalstämnin- 
gen (se  A).  Med  ledning  af  öfvertoner- 
nas  förhållande  (uttryckt  i  ett  bråk,  se 
Intervall)  kan  man  lätt  räkna  ut  en 
tons  relativa  svängningstal  i  förhållan- 
de till  ett  annat.  Om  oregelbundenhe- 
terna  i  tonhöjd,  som  uppstå  genom  den 
tempererade  stämningen,  se  Tempe- 
ratur. —  Se  äf ven  Komma. 

Tonic   Solfa,   se   Solfametoden. 

Tonika,  grundton.  Första  tonsteget  i 
den  diatoniska  skalan,  primen;  äfven 
beteckning  för  treklangen   på   t. 

Tonkonst,  se  Musik. 

Tonkonstnär,  se  Musiker. 

Tonleiter  (t.),  skala. 

Tonmålning,  det  afsiktliga  utnyttjan- 
det af  de  associationer  tonerna  väcka  i 
och  för  framställning  af  poetiska  före- 
ställningar. —  Se  Programmusik, 
Absolut   musik. 

Tonologi,  tonlära. 

Tonometri,   ljudmätning. 

Tonpsykologi,  läran  om  musikens  ver- 
kan på  själen.  Se  C.  Stumpf,  Tonpsy- 
chologie,  1880,  90  (2  bd). 

Tonsläkte,  en  tonarts  el.  ett  ackords 
egenskap  af  dur  el.  moll  beroende  på, 
om  grundklangen  har  stor  el.  liten  ters 
(enl.  H.  Riemann  de  harmoniska  öfver- 
och  undertonerna). 

Tonsteg,    se    Intervall. 

Tonus  peregrinus,  kyrkotonart  på  a 
med  halfton  mellan  2:dra  och  3:dje  samt 
5:te  och  6:te  tonsteget  (=  melodiska 
A-mollsskalan  i  nedgående);  förekom 
under  medeltiden  mera  sällan;  benäm- 
des    äfven    den    aeoliska    tonarten. 

Tonvikt,  se  A  k  s  e  n  t. 

Torchi,  Luigi,  f.  7.  11.  1858  i  Mor- 
dano,  Bologna;  elev  af  konserv,  i  Nea- 
pel och  konserv,  i  Leipzig  1879—83;  1895 


kompositionsprofessor  vid  Liceo  musi- 
cale  och  1894  president  vid  filh.  akade- 
mien i  Bologna;  lärare  i  musikhistoria 
och  bibliotekarie  vid  Liceo  musicale  se- 
dan 1891;  utgaf  "L'arte  musicale  in  Ita- 
lia",  en  samling  instrumentalstycken  fr. 
16.  och  17.  årh.  (1902),  "Eleganti  canzoni 
et  arie  del  XVIII  sec",  1893;  grundade 
1894  "Rivista  musicale  italiana"  och 
skref  där  flera  värdefulla  musikhisto- 
riska studier;  komponerade  en  symfoni, 
en  ouverture,  kyrkliga  verk  o.  en  opera 
"La  tempestaria"   (1875). 

Torelli,  G  i  u  s  e  p  p  e,  f.  i  Verona,  t  i 
Bologna  1708;  violinist;  1685—95  anställd 
vid  Petroniuskyrkan  i  Bologna;  begaf 
sig  sedan  till  Wien,  där  1695  ett  orato- 
rium af  honom  uppfördes;  1698—1701 
markgreflig  kapellmästare  i  Ansbach; 
sedan  åter  i  Bologna.  T.  har,  ehuru  orik- 
tigt, ansetts  som  skapare  af  Concerto 
grosso;  däremot  kan  han  med  mera  skäl 
nämnas  som  den  förste,  som  skrifvit 
soloviolinkonserter.  T:s  Concerti  grossi 
äro  i  allmänhet  skrifna  för  2  koncerte- 
rande  violiner,  2  ripienvioliner,  altvio- 
lin och  b.  c.  T.  skref  o.  utgaf  en  mängd 
konserter,  symfonier,  triosonater  m.  m. 
—  Litt.:  A.  Schering,  Gesch.  d.  Instru- 
mentalkonserts, 1903. 

Torpadie-Lindblom,  Gudrun  Berta 
Tusnelda,  f.  28.  12.  1866  i  Göteborg,  t  30. 
4.  1902  i  Paris;  sångerska  (mezzosopran); 
hon  konserterade  1896  i  Sverige  och  se- 
dan i  Nordamerika;  gift  1895  m.  förfat- 
taren J.  T.  Lindblom  och  flyttade  då  till 
Paris;  verkade  som  sånglärarinna  där 
(ss.  bitr.  lärarinna  åt  m:me  Trélat). 

1.  Torssell,  Carl,  f.  18. 1. 1808  i  Närike, 
t  i  Stockholm  4.  10.  1872;  1825—53  violon- 
cellist  och  1858—62  kontrabasist  i  hof- 
kapellet;  därjämte  pianolärare  vid  elev- 
skolan och  sångrepetitör  vid  operan; 
skref  musik  till  några  dramer  där;  or- 
ganist i  Tyska  kyrkan  1827  och  i  Stor- 
kyrkan 1830  samt  tjänstgjorde  1856—57 
som  violoncellärare  vid  Mus.  akad.;  an- 
förde på  1830-talet  ett  amatörsällskap.  — 
Litt.:  Biogr.  i  Mus.  ak:s  handl.  1872/73 
s.  21. 

2.  Oskar  Fridolf  T.,  den  föreg:s 
son,  f.  1844,  t  i  Stockholm  29.  8.  1880; 
musiklärare  i  hufvudstaden;  kompone- 
rade manskvartetter,  solosånger  och  en 
del  pianostycken;  gift  m.  sångerskan 
O  1  e  f  i  n  e  M  o  e. 


Torslow— Tratto 


Torslow,  Sten  Harald,  f.  10.  2.  1838 
i  Kristianstad,  t  7.  12.  1909  i  Stockholm; 
operasångare;  son  af  den  berömde  skå- 
despelaren Olof  Ulrik  T.  (1801—81);  de- 
buterade å  k.  t.  Sthlm  som  Henry  i  "Fi- 
ammina"  23.  9.  1857;  sedan  anställd  där 
som  skådespelare  till  1859  och  1864—88 
som  sångare,  i  hvilken  egenskap  han 
med  framgång  uppträdde  i  tenor-  eller 
barytonpartier  af  mindre  maktpålig- 
gande  art.  Bl.  roller:  Gottfried  i  "Dok- 
torn och  apotekaren",  Horace  i  "Den 
svarta  dominon",  Tybalt  i  "Romeo  och 
Julia",  Nevers  i  "Hugenotterna",  Beyen 
i  "Oberon",  Stålsporre  i  "Målaren  och 
modellerna".  T.  hade  äfven  utbildat  sig 
till  landskapsmålare  vid  konstakad.  i 
Sthlm  o.  i  Dusseldorf;  1869  agré  i  konst- 
akademien. —  Litt.:  Biogr.  i  Sv.  Musikt. 
1910  s.  3. 

Torstenius  Johannis  Rhyarander,  hof- 
kapellmästare  under  Karl  IX;  utgaf  1602 
en  sv.  uppl.  med  melodier  af  Lobwassers 
Davids  psalmer.  De  få  notiser,  som  fin- 
nas om  honom,  äro  sammanställda  i  T. 
Norlind,  Sv.  musikhistoria  s.  60. 

T  o  s  c  a,  musikdrama  i  3  a.,  text  efter 
Sardou  af  L.  Illica  och  G.  Giaeosa,  mu- 
sik af  Puceini;  pr.  T.  Costanzi,  Rom 
14.  1.  1900;  sv.  öfvers.  af  Sv.  Nyblom; 
k.  t.  Sthlm  15.  2.  1904;  dansk  öfvers.  af 
K.  Lindemann;  k.  t.  Kphn  5.  5.  1910. 

Tosi,  PierFrancesco,  f.  1647  i  Bo- 
logna,  t  1727  i  London;  sångare  o.  sång- 
lärare, son  till  en  opera-  och  sångkom- 
positör Giuseppe  Felice  T.;  slog 
sig  1692  ned  i  London  efter  att  en  tid  ha 
sjungit  i  Dresden  och  Tysklands  itali- 
enska teatrar;  verkade,  sedan  han  förlo- 
rat sin  röst,  som  högt  ansedd  sånglärare 
i  London;  utgaf  "Opinioni  de'  cantori 
antichi  e  moderni  o  sieno  osservazioni 
sopra  il  canto  figurato",  1723  (nyuppl. 
1904;  eng.  1742,  nytr.  1906;  tysk  1757; 
fransk   1874). 

Tosti,  Francesco  Paolo,  f.  7.  4. 
1846  i  Ortona,  Abruzzerna;  185S  elev  af 
konserv,  i  Neapel;  någon  tid  Mercadan- 
tes  hjälplärare  där;  begaf  sig  1869  till 
Rom,  där  han  genom  Sgambati  fick  till- 
fälle att  uppträda  som  sångare;  blef 
sånglärare  vid  hofvet;  uppträdde  1875  i 
London;  kallades  1880  till  sånglärare  vid 
engelska  hofvet,  verkar  ännu  som  an- 
sedd  sånglärare   i   London;    hans   "Canti 


populari  Abruzzesi"  vunno  stor  popula- 
ritet. 

Tosto  (it.),  raskt,  hurtigt. 

Touche  (fr.)  af  toucher,  beröra),  an- 
slag, tangent.  —  Namnet  brukas  äfven 
om  en  orkesters  hyllning  af  en  dirigent 
el.  solist,  hvarvid  stråkarna  vibrerande 
beröra  instrumentets  baksida. 

Toujours  lié  (fr.),  städse  bundet. 

Tove,  sångspel  i  3  a.,  text  och  musik 
af  P.  E.  Lange-Muller;  pr.  k.  t.  Kphn  19. 
1.  1878. 

Tr.  =  trillo. 

Tracey,  Minnie,  f.  1872  i  New  York; 
operasångerska;  elev  af  Marie  Sass,  Pa- 
ris; debuterade  1891  i  Geneve  och  har 
sedan  gifvit  gästroller  öfverallt  i  Euro- 
pa; konserterade  i  Skandinavien  bl.  a. 
1901,  02  och  07.  —  Biogr.  i  Sv.  Musikt. 
1901  s.  117,  1902  s.  97,  1907  s.  9. 

Traétta,  T  o  m  m  a  s  o,  f.  30.  3.  1727  i 
Bitonto,  Neapel,  f  6.  4.  1779  i  Venedig; 
1738 — 48  elev  af  Durante  vid  Conserv.  di 
Loreto;  redan  hans  första  opera  "Far- 
nece"  (San  Carlot:n  1751)  gjorde  stor  lyc- 
ka, och  T.  erhöll  beställningar  på  ope- 
ror från  hela  Italien;  1758  hof kapellmä- 
stare i  Parma;  öfvertog  året  därpå  Os- 
pedalettokonserv.  i  Venedig;  1768  hof- 
kompositör  vid  hofvet  i  Petersburg;  be- 
gaf sig  1776  till  London,  där  han  dock  ej 
stannade  länge,  utan  återvände  till  sin 
hembygd.  Hans  till  ett  40-tal  uppgåen- 
de operor  voro  på  sin  tid  högt  ansedda 
på  grund  af  deras  dramatiska  liffullhet 
och  kraft.  —  Litt.:  V.  Capruzzi,  T.  e  la 
musica,  1878. 

Trainé   (fr.),  släpadt,  bundet. 

Trait  (fr.),  t  i  r  a  d  e  (fr.),  löpning. 

Trait  d'harmonie  (fr.),  ackordharmoni- 
följd. 

Traktur,  orgelns  spelregering. 

Tranquillamente,  tranquillo  (it.), 
lugnt. 

Transkribera,  omskrifva;  öfverföra  till 
ett  annat  instrument. 

Transkription,  arrangering  för  annat 
instrument   el.    för   annan   besättning. 

Transitus   (lat.),   genomgång. 

Transponera,  öfverföra  ett  musikstyc- 
ke till  annan  tonart. 

Transposition,  öfverföring  till  annan 
tonart. 

Trascinando,  strascinando  (it.), 
släpadt. 

Tratto  (it.),  utdraget. 


Trautmann — Tremulant 


967 


Trautmann,  Gustaf,  f.  7.  10.  1866  i 
Brieg,  Schlesien;  studerade  musik  i 
Breslau  och  Frankfurt  a.  M.;  1892  lärare 
vid  konserv,  i  Frankfurt  a.  M.  och  öf- 
vertog  1893  ledningen  af  en  manskör; 
1896  universitetsmusikdirektör  i  Giessen; 
1906  professor;  har  utöfvat  en  fram- 
gångsrik  dirigentverksamhet. 

Trautwein,  Traugott,  grundade  1820 
ett  musikförlag  i  Berlin;  antog  1821 
Mendheim  till  delägare;  sålde  förlaget 
1840  till  J.  Guttentag,  som  i  sin  ord- 
ning 1858  öfverlät  det  till  Martin 
Bahn  (f  21.  5.  1902  i  Berlin);  vid  hans 
död  öfvergick  förlaget  tili  det  Hein- 
richshofenska.  Förlaget  har  särskildt 
gjort  sig  välförtjänt  genom  goda  ny- 
upplagor  af  äldre  verk. 

Travérsflöjt,  en  i  oktaven  öfverblåsan- 
de  labialstämma  (8'  el.  4'),  hvars  ton 
skall  efterbilda  flöjten.  Uuder  1700-talet 
äfven  benämning  för  vår  vanliga  orke- 
sterflöjt. 

Traversiére  (fr.)  f  1  ti  t  e  trave  r- 
siére  (fr.),  traverso  (it.),  fl  au  t  o 
traverso    (it.),   tvärflöjt,   vanlig   flöjt. 

La  Traviata  se  [Den]  Vilse- 
förda. 

Tre  (it.),  tre.  —  A  tre,  för  tre  stäm- 
mor. 

1.  Trebelli,  Zelia  [Zelia  Gilbert], 
f.  1838  i  Paris  av  tyska  föräldrar;  t  18. 
8.  1892  i  Étretat;  operasångerska;  debu- 
terade 1859  med  stor  framgång  i  Madrid 
och  sjöng  sedan  på  Europas  främsta 
teatrar,  bl.  a.  1860—61  i  Berlin  och  1862 
i  London;  Sverige  gästade  hon  nästan 
årligen  1875 — 80  och  sjöng  därvid:  Nan- 
cy i  "Martha",  Zerlina  i  "Don  Juan", 
Orsini  i  "Lucrezia",  Amneris  i  "Aida", 
Rosina  i  "Barberaren",  Urbain  i  "Huge- 
notterna",  Leonora  och  Carmen.  T.  in- 
gick 1865  äktenskap  med  tenorsångaren 
B  e  1 1  i  n  i  men  blef  efter  få  år  skild 
från  honom.  —  Sv.  litt.:  Sv.  Musikt. 
1892  s.  97;  F.  Hedberg,  Sv.  operasångare 
s.  312;  F.  Lundquist,  Minnen  II,  84  ff. 

2.  A  n  t  o  i  ne  1 1  e  T.,  f.  1866;  sånger- 
ska; konserterade  i  Stockholm  1889.  — 
Biogr.  i  Sv.  Musikt.  1889  s.  105. 

Trehou,  Gregorius,  1590  kapellmä- 
stare vid  det  danska  hofvet;  var  hol- 
ländare och  kom  till  Köpenhamn  från 
Tyskland;  synes  ha  blifvit  utbildad  i 
Italien;  hofkapellet  stod  under  honom 
tämligen  högt;   vid   Kalmarkrigens   bör- 


jan 1611  inskränktes  hofmusiken  och 
kapellmästarebefattningen  indrogs;  10. 
4.  1611  erhöll  T.  af  sked;  T.  synes  ha 
dött  1621  (jan.  el.  febr.).  I  Joanellis 
"Thesaurus  musicus"  (1568)  finnes  en 
6-st.  Cantio  sacra  af  honom.  —  Litt.:  A. 
Hammerich,  Musiken  ved  Christian  IV  :s 
Hof. 

Treklang,  ett  ackord,  uppbygdt  af  två 
terser;  är  den  undre  tersen  stor  och  den 
öfre  liten,  kallas  t.  durtreklang,  är 
däremot  den  undre  liten  och  den  öfre 
stor,  kallas  t.  molltreklang;  två 
stora  terser  bilda  en  öfverstigan- 
d  e  t.,  två  små  en  förminskad  t.;  t:s 
ömvändningar  kallas  sextackord 
(e  g  c)  och  kvartsextackord 
(gce). 

Trem.  =  tremolando. 

Tréville,  Yvonne  de,  född  af  fransk- 
kanadensiska  föräldrar;  operasångerska; 
debuterade  1899  i  New  York  som  Mar- 
gareta i  "Faust";  har  sedan  uppträdt  i 
London,  Madrid,  Bilbao,  Aix-les-Bains, 
Marseille;  sjöng  méd  storartad  fram- 
gång i  Paris  och  blef  1902  engagerad 
vid  Op.-com.;  uppträdde  sedan  bl.  a.  i 
Wien,  Berlin,  Budapest,  Moskva,  Pe- 
tersburg och  London:  är  för  närv.  bosatt 
i  Briissel;  gästade  Sthlm  1903  och  1910 
samt  sjöng  då  bl.  a.  Julia  i  "Romeo  och 
Julia",  Lakmé,  Violetta  i  "Den  vilseför- 
da",  Mimi  i  "Bohéme",  Margareta  i 
"Faust".  —  Litt.:  Sv.  biogr.  i  Sv.  Mu- 
sikt. 1903  s.  57  och  1910  s.  81. 

Triangel,  slaginstrument,  en  i  trian- 
gelform böjd  stålstaf,  hvilken  anslås 
med  en  liten  stålbit;  anger  ingen  be- 
stämd  ton. 

Trias,   T  r  i  a  d  e,   treklang. 

Tricinium  (lat.),  en  trestämmig  a  ea- 
pellasats. 

Trifoni,   trestämmighet. 

Triller  (t.),  t  r  i  1 1  o  (it.),  t  r  i  1 1  e  (fr.), 
drill.  —  Trillerkette  (t.),  kedjedrill, 
en  följd  af  drillar  på  flera  toner  efter 
hvarandra.  —  Trillo  caprino  (it.), 
bockdrill,   bräkande,  ojämn   drill. 

Tremolando,  tremando  (it.),  dar- 
rande, bäf vande;  ett  snabbt  upprepadt 
angifvande   af  samma   ton. 

Tremulant,  i  en  orgel  en  mekanisk  in- 
rättning, som  åstadkommer  en  darrande 
ton;  består  af  en,  inom  luftkanalen  an- 
bragdt,  läderbeklädd  lucka,  hvars  re- 
gisterdrag    öppna     en     särskild     ventil, 


Trio— Troili 


hvarigenom  den  till  piporna  strömman- 
de luften,  på  samma  gång  den  sätter 
luckan  i  svängande  rörelse,  hindrar  den 
i  dess  jämna  lopp. 

1.  Trio.  Tonstycke  för  tre  instrument 
(ett  stycke  för  tre  sångröster  benämnas 
vanligen  tersett).  Orgeltrio,  tre- 
stämmigt  orgelstycke  för  2  manualer  o. 
pedal.  —  Pianotrio,  stycke  för  piano, 
violin  och  cello.  —  Strå  k  trio,  stycke 
vanl.  för  2  violiner  och  cello.  —  Trio- 
sonat, en  kompositionsform  från  1700- 
talet  vanligen  för  2  violiner  och  bas 
(cello)  med  (ej  själfständig)  b.  cont.  (d. 
v.  s.  klaver,  orgel,  teorb  el.  d.).  —  2.  Mel- 
lansats i  en  dans  el.  marsch  (menuett, 
scherzo)  af  lugnt  skaplynne  vanligen 
med  mera  buren  melodi;  utbildad  under 
1700-talet. 

Triol,  en  figur  med  tre  likvärdiga  no- 
ter i  st.  f.  2  noter  af  samma  slag. 

Triomphale  (fr.),  triumferande.  — 
M  a  r  c  h  e  t.,  triumferande,  segermarsch. 

Triple  croche   (fr.),  32-dels  not. 

Trippel,  tre  gånger.  —  Trippel- 
t  a  k  t,   takt   med   tre   tidsvärden. 

Tristan  och  Isoide,  musikdrama 
i  3  akter  af  Richard  Wagner;  juli  1854 
planlades  texten  och  sept.  1857  var  den 
definitivt  färdig;  31.  12.  s.  å.  låg  musi- 
ken till  första  akten  i  skiss  af  slutad; 
febr. — apr.  1858  utarbetades  redan  par- 
tituret till  denna  del;  hittills  hade  W. 
hufvudsakligen  arbetat  i  Ziirich  och 
Luzern;  hösten  1858  skref  han  i  Vene- 
dig musiken  till  andra  akten,  hvilken 
afslutades  9.  3.  1859;  hösten  s.  å.  utar- 
betades tredje  akten  i  Luzern.  W.  sökte 
först  få  dramat  uppfördt  i  Karlsruhe, 
sedan  i  Wien,  men  på  båda  ställena 
stötte  han  på  oöfvervinnerliga  svårig- 
heter; först  i  Munchen  ägde  premiären 
äntligen  rum  under  Biilows  ledning  10. 
6.  1865  med  makarna  Schnorr  von  Ca- 
rolsfeld  i  titelrollerna;  af  senare  pre- 
miärer märkas:  Berlin  20.  3.  1876;  Drury 
Lane,  London,  20.  6.  1882;  Théatre  nou- 
veau,  Paris  (under  Lamoureux)  nov. 
1899;  sv.  öfvers.  af  V.  Peterson-Berger; 
pr.  k.  t.  Sthlm  11.  2.  1909;  dansk  öfvers. 
af  K.  Gjellerup;  k.  t.  Kphn  14.  2.  1914. 

Triste,    Con    tristezza,    sorgligt. 

Tritonikon,   kontrafagott. 

Tritonus  (gr.,  tre  toner),  öfverstigande 
kvarten,   intervall   med   tre   heltoner. 

Trivialt,  alldagligt,   vanligt. 


1.  Trobäck,  Johan  Gottfrid,  f.  7.  5. 
1868  i  Vallarum;  dir.-ex.  Sthlm  1894;  1891 
— 96  flöjtist  vid  orkestrar  i  Sthlm;  dir. 
vid  Kronprinsens  husarreg.,  Malmö  1902; 
kapellmästare  vid  teatern  i  Malmö  1902 
— 08;  har  med  militärork.  konserterat 
flerstädes  i  Sverige;  var  äfven  någon 
tid  ledare  för  manskörföreningar;  har 
skrifvit  en  del  marscher  och  danser  för 
militärork.,  solosånger,  manskörer  m.  m. 

2.  Fredrik  Jakob,  T.,  den  föreg:s 
broder,  f.  9.  11.  1870  i  Vallarum,  Skåne; 
cellist;  1892  elev  af  konserv  i  Sthlm; 
1895—96  cellist  i  Aug.  Meissners  ork.; 
elev  af  Julius  Klengel  o.  Max  Wunsche 
i  Leipzig  1897—1900;  sedan  1901  cellist  i 
hofkapellet;  har  företagit  talrika  kon- 
sertresor. 

3.  Otto  Peter,  den  föreg:s  broder,  f. 
16.  11.  1872  i  Vallarum,  Skåne;  1894  elev 
af  konserv,  i  Sthlm  (Kjellberg,  Bolan- 
der,  Bergenson,  Dente),  sedan  elev  af 
Rich.  Andersson  och  någon  tid  lärare 
vid  hans  pianoinstitut;  1899  musikdirek- 
tör vid  Västmanhs  reg.,  1907  vid  Göta 
lifg.;  studieresa  till  Tyskland,  Italien 
1903—04;  1904—1905  dir.  vid  Berns  orke- 
ster (efter  Aug.  Meissner);  1902—03  vid 
Ranfts  teatrar;  har  sedan  1901  med  sin 
reg.-ork.  företagit  talrika  konsertresor  i 
landet  och  ofta  dirigerat  i  Sthlm;  har 
för  ork.  komponerat  en  konsertouv.,  en 
Marche  heroique,  en  sorghymn  vid 
Oscar  II:s   bår  m.  m. 

4.  Emil  Henning  T.,  den  föreg:s  bro- 
der, f.  22.  5.  1875  i  Vallarum,  Skåne; 
elev  af  konserv,  i  Sthlm  1892;  dir.-ex. 
1900;    kontrabasist   i   hofkap.   sedan   1909. 

Troheten  på  prof,  Cosi  fan  tutte, 
kom.  m.  sång  i  2  a.,  text  af  L.  da  Ponte, 
musik  af  Mozart;  pr.  Wien  26.  1.  1790; 
sv.  öfvers.  af  N.  J.  af  Wetterstedt;  k.  t. 
Sthlm  14.  5.  1830;  dansk  text  af  Oehlen- 
schläger  ("Flugten  fra  klosteret");  k.  t. 
Kphn  19.  12.  1826. 

Troili,  Gustaf  Uno,  f.  å  Ramsbergs 
bruk,  Värmland,  f.  16.  1.  1815,  t  i  Stock- 
holm 13.  8.  1875;  porträttmålare;  ägde 
stora  musikaliska  intressen  och  kompo- 
nerade särskildt  på  1840-talet  flera  sån- 
ger, hvilka  af  Adolf  Fr.  Lindblad  er- 
höllo  ett  godt  vitsord;  såsom  släkting 
till  E.  G.  Geijer  stod  T.  nära  dennes 
musikaliska  krets  (A.  F.  Lindblad,  J.  A. 
Josephson,  Törneros,  Falkenholm  m.  fl.). 


Troké— Trumpetaren  från  Säckingen 


969 


—  Om  T.  som  musiker  se  bl.  a.  L.  Dahl- 
gren, Ransäter. 

Troké,  en  versfot  bestående  af  en  lång 
(betonad)  och  en  kort  (obetonad)  staf- 
velse   (—  ~ ). 

Trollflöjten,  Die  Zauberflöte, 
opera  i  2  a.,  text  af  Schikaneder,  musik 
af  Mozart;  premiär  Wien  30.  9.  1791;  sv. 
öfvers.  af  H.  A.  Kullberg;  k.  t.  Sthlm 
30.  5.  1812  (300:de  ggn  14.  12.  1895);  Gö- 
teborg 5.  4.  1862;  dansk  öfvers.  af  N.  T. 
Bruun  ("Trylleflöiten");  k.  t.  Kphn  30. 
1.  1826. 

Tromb.  =  trombone. 

Tromba  (it.),  trumpet.  —  Tr.  s  p  e  z- 
z  a  t  a,  basbasun.  —  Trombadore 
(it.),   trumpetare. 

Trombone  (it.),  basun.  —  T.  a  1 1  o, 
tenor e,  basso,  alt-,  tenor-,  basbasun. 

Trommel    (t.),   trumma. 

Tromp.  =  trompete. 

Trompete   (t.),  trumpet. 

Trompette  harmonique,  se  Trumpet. 

Tron,  se  Vi  tro  på  en  allsmäk- 
tig    Gud. 

Tronchi,  Giovanni  Lino,  f.  10.  6. 
1876  i  Parma;  elev  af  konserv,  i  Parma 
1885—94;  därefter  elev  af  W.  Popp,  Ham- 
burg, å  flöjt;  studerade  2  år  komposition 
för  Joh.  Svendsen,  Kphn;  dirigent  vid 
flera  operateatrar  i  Italien;  grundade 
1907  "Malmö  musikkonservatorium"  (s. 
d.  o.)  och  var  dess  ledare  till  1914;  ledde 
därjämte  tidtals  Sydsv.  Filh.  för:s  ork.; 
Malmö  symfoniork.,  Balt.  utställningens 
ork.  1914  m.  m.;  har  äfven  uppträdt  som 
flöjtist  å  flera  konserter;  skref  en  stråk- 
kvartett i  C-moll,  flöjtromans  m.  m.;  ut- 
gaf  en  del  stycken  för  piano  och  för 
orkester;   återvände  1914  till   Italien. 

Trop,  troper  (lat.  tropus,  tropi)  i  gre- 
gorianska sången  detsamma  som  kyr- 
kotonart (s.  d.  o.);  inom  den  kyrkliga 
medeltidsdiktningen  de  textord,  som  un- 
derlades  melismerna  på  sista  stafvelsen 
i  Kyrie  eleison;  slutligen  äfven  melodi- 
formlerna för  lilla  doxologien  (evovae; 
s.  d.  o.). 

Troppo  (it.),  för  mycket.  —  N  o  n  t., 
icke   för   mycket,   icke   för   fort. 

Trubadur,  troubadour,  (trobadors  i 
Provence,  trouvére  i  Nordfrankrike)  ly- 
risk diktare  och  sångare  från  1000— 
1300-talens  Frankrike.  —  Se  Minne- 
sång. 

Trubaduren,  Il  Trovatore,  opera  i 


4  a.,  text  af  S.  Cammerano;  pr.  Rom  17. 
1.  1853;  sv.  öfvers.  af  C.  W.  A.  Strand- 
berg; k.  t.  Sthlm  31.  5.  1860  (100:de  ggn 
4.  11.  1881);  Göteborg  3.  12.  1862;  dansk 
öfvers.  af  H.  P.  Holst;  k.  t.  Kphn  10.  9. 
1865;  Kristiania  t.  8.  7.  1861  (nat.-t.  25.  5. 
1903). 

Trumma  (it.  tamburo,  cassa;  fr.  tam- 
bour,  caisse;  e.  drum,  t.  Trommel),  slag- 
instrument, bestående  af  en  trä-  eller 
bleckcylinder,  hvars  båda  ändar  äro  öf- 
verspända  med  hudar,  som  fasthållas 
af  träband  och  kunna  mer  el.  mindre 
åtdragas  genom  dem  emellan  i  sicksack 
löpande  snören.  Å  mindre  trummor  fin- 
nes öfver  den  nedre  huden  spänd  en 
tarmsträng  ("s  ångstränge  n"),  ge- 
nom hvars  skallrande  den  skrällande 
tonen  uppkommer.  Den  öfre  huden  an- 
slås med  en  el.  tvenne  trumpinnar. 
T:s  ton  är  ej  bestämd  som  pukans. 
Trumhvirfveln  noteras  som  drill.  —  Man 
särskiljer  tre  former:  stor  t.  utan 
sångsträng;  anslås  med  endast  e  n  pin- 
ne; r  u  1 1 1,  något  mindre  och  mili- 
tärt., den  minsta.  —  Litt.:  G.  Fechner, 
Die  Pauken  und  Trommeln,  1862. 

Trumpet  (it.  tromba,  fr.  trompette,  e. 
trumpet,  t.  Trompete).  1.  Mässingsin- 
strument, hvars  ursprung  sammanstäl- 
les  med  den  romerska  tuban;  består  af 
ett  2 — 3  m.  långt  i  flera  vindlingar  böjt 
mässingsrör  med  bred  ljudtratt;  blåses 
genom  ett  kittelformat  munstycke;  var 
ursprungligen  blott  ett  naturinstrument 
med  grundton  och  dennas  harmoniska 
öfvertoner;  då  t.  är  trångt  mensurerad, 
äro  endast  de  öfre  tonerna  af  något  vär- 
de; med  tillhjälp  af  byglar  kunde  man 
under  1700-talet  stämma  instrumentet  i 
hvilken  tonart  som  helst;  då  ventilsy- 
stemet på  1820-talet  infördes,  blef  t.  ett 
kromatiskt  instrument  med  tonomfån- 
get: c — g2.  —  Litt.:  II.  Eichhorn,  Die 
Trompete  in  alter  und  neuer  Zeit,  1882. 

—  2.  Ett  orgelregister,  en  tungstämma  i 
8',  16'  el  någon  gång  4'  (andra  benäm- 
ningar äro  tuba  16',  clarino  el.  clairon  4. 

—  T.-stämma  med  dubbelt  så  lång  pip- 
uppsats benämnes  Trompette  har- 
monique. —  Såsom  högtrycksstämma 
kallas   t.   Tuba   m  i  r  a  b  i  1  i  s. 

Trumpetaren  från  Säc- 
kingen, opera  i  4  a.  med  prolog,  text 
efter  V.  von  Scheffels  dikt  af  R.  Bunge, 
musik  af  V.  E.  Nessler;  premiär  Leipzig 


970 


Trång  mensur— Tuba 


1884;  sv.  öfvers.  af  E.  Wallruark;  fg.  k.  t. 
Sthlm  21.  9.  1886. 

Trång  mensur,  se  Mensur. 

t.  s.  =  tasto  solo. 

Tsar  och  timmerman.  Se 
C  z  a  r. 

Tschaikowsky,  Peter  Iljitsch,  f.  7.  5. 
1840  i  Votkinsk,  guv.  Viatka,  Ryssland, 
t  6.  11.  1893  i  Petersburg;  utbildade  sig 
först  till  jurist  och  anställdes  1859  i  fi- 
nansministeriet; lämnade  denna  tjänst 
1863  och  blef  elev  af  konserv,  i  Peters- 
burg, där  han  bl.  a.  fick  A.  Rubinstein 
till  lärare  i  komposition;  1866—77  lärare 
i  teori  vid  konserv,  i  Moskva  (under  Nic. 
Rubinstein);  lefde  sedan  för  sin  kompo- 
sitoriska  verksamhet  än  i  Petersburg, 
än  på  sin  landtegendom  Maidanovo  vid 
Klin,  än  på  resor  i  Europa;  uppträdde  fr. 
1877  ofta  som  dirigent  af  egna  komposi- 
tioner i  Ryssland,  Tyskland,  Frankrike, 
England  m.  fl.  länder;  uppbar  sedan  1888 
statspension.  Hans  kompositioner  till- 
hörde mindre  den  nationella  ryska  sko- 
lan än  den  romantiska,  hvilken  anslöt 
sig  till  de  tyska  romantikerna  Mendels- 
sohn-Schumann.  Som  operakompositör 
framträdde  han  med  13  sceniska  verk 
(10  operor,  3  baletter),  af  hvilka  dock 
endast  "Eugen  Onegin"  (1881;  Sthlm 
1903)  "Jolanthe"  (1892;  Sthlm  och  Kphn 
1893)  och  "Pique-dame"  (1890;  sv.  "Spa- 
derdam", Sthlm  1909)  blifvit  mera  be- 
kanta och  gifvits  flerstädes  i  Europa. 
För  orkester  skref  han  en  mängd  sym- 
foniska verk,  hvilka  i  hög  grad  vunno 
beaktande  i  Europa.  Af  dessa  märkas  6 
symfonier:  1.  G-moll  op.  13  (1868);  2.  C- 
dur  op.  17  (1873);  3.  D-dur  op.  29  (1875); 

4.  F-moll  op.  36  (1877);  5.  E-moll  op.  64 
(1887);  6.  H-moll  op.  74  "Pathétique" 
(dat.  19.  8.  1893).  3:dje,  4:de  och  6:te  tor- 
de vara  de  utanför  Ryssland  mest  kän- 
da. En  öfvergång  till  de  symf.  dikterna 
bildar  "Manfredsymfonien"  op.  58  (1885), 
hvilken  i  allmänhet  är  mindre  känd. 
Under  titeln  orkesterfantasier  skapade 
T.  under  åren  1867—68  symf.  dikterna 
"Romeo  och  Julia",  "Stormen",  "Fran- 
cesca  di  Rimini"  och  "Hamlet".  Af  dessa 
torde  "Stormen"  vara  mest  spelt;  till 
fantasierna  sluter  sig  sedan  ork.-suiter- 
na:  1.  op.  43  (1879),  2.  op.  53  (1883),  3.  op. 
55    (1884),    4.    op.   61   "Mozartiana"    (1887), 

5.  op.  66  a  "Törnrosa"  (motiv  ur  operan 
af    s.    namn);    6.    op.    71    a    "Nötknäppa- 


ren" (motiv  ur  operan).  Af  öfriga  ork.- 
verk  må  nämnas  "Ouverture  triomphale 
1812",  "Italiensk  capriccio"  och  "Serenad 
för  stråkork".  Af  kammarmusik  mär- 
kas: 3  kvartetter  D-dur,  op.  11  (1872);  F- 
dur  op.  22  (1874);  Ess-moll  op.  30  (1876); 
en  pianotrio  op.  50  (till  N.  Rubinsteins 
minne);  slutligen  skref  han:  två  piano- 
konserter op.  23  B-moll  (1875)  och  op. 
44,  en  fantasi  f.  piano  o.  ork.  op.  56,  en 
violinkonsert  op.  35  D-dur  (1878),  "Pezzo 
capriccioso"  f.  cello  o.  ork.  op.  62,  en 
serenade  f.  stråkork.  op.  48  (1880),  piano- 
stycken (op.  1,  2,  4,  5,  7,  10,  19,  21,  37, 
37  a,  39,  40,  51,  72)  och  solosånger  (op.  6, 
16,  25,  27,  28,  38,  47,  54,  57,  60,  63,  65,  73).  — 
Litt.:  K.  Hruby,  P.  T.,  Leipzig,  1902;  I. 
Knorr,  P.  T.,  Berlin,  1900;  R.  New- 
marsch, London,  1900.  Sv.  biogr.  i  Sv. 
Musikt.  1893  s.  145,  1907  s.  105,  1909  s.  125; 
förteckn.  af  hans  komp.  s.  tidn.  1894  s. 
3,  11. 

Tschirch,  Friedrich  Wilhelm,  f.  8. 
6.  1818  i  Lichtenau,  t  6.  1.  1892  i  Gera; 
1843 — 52  musikdirektör  i  Liegnitz;  sedan 
hofkapellmästare  i  Gera;  utgaf  en  del 
salongsmusik  för  piano  under  pseudo- 
nymen Alexander  Czersky;  kom- 
ponerade (under  sitt  eget  namn)  sär- 
skildt  manskvartetter,  hvilka  vunno  stor 
popularitet;  kallades  1869  af  sångföre- 
ningar i  Amerika  att  konsertera  med 
egna  kompositioner  i  New  York,  Wash- 
ington, Chicago,  Baltimore  m.  fl.  ställen; 
komponerade  därjämte  körverk  ("Eine 
Nacht  auf  dem  Meer"  prisbelönt  i  Ber- 
lin), en  mässa,  en  opera  ("Meister  Mar- 
tin und  seine  Gesellen",  Leipzig  1861) 
m.  m.;  en  autobiografi  "Aus  meinem  Le- 
ben"  utkom  1892. 

T.  T.,  se  T  h  a  1  i  a  s  tjänare. 

Tua,  Maria  Felicita  (Teres  i  n  a),  f. 
22.  5.  1867  i  Turin;  violinist;  elev  af 
Massart  i  Paris;  konserterade  med  ena- 
stående framgång  sedan  1882  och  besök- 
te Skandinavien  1884,  1885,  1886;  gift  se- 
dan 1889  med  musikkritikern  Conte 
Franchi  Verney  och  är  sedan  dess  bo- 
satt i  Rom.  —  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt. 
1884  s.  137,  145  och  1886  s.  132. 

Tuba,  ursprungligen  ett  romerskt  in- 
strument (lång,  smal,  rak  trumpet)  an- 
vändt  i  krig;  gaf  tecken  till  marsch,  an- 
grepp m.  m.;  förekom  äfven  som  festin- 
strument; numera  benämning  på  ett 
mässingsinstrument    med    4 — 5    ventiler, 


Tuczek— Turkisk  musik 


971 


konstrueradt  1835  af  Wieprecht  och  C. 
W.  Moritz  (äfven  kalladt  bastuba); 
användes  först  endast  som  basförande 
instrument  i  militärorkester  men  fick 
snart  öfvertaga  serpentens,  bombardons, 
ophikleidens  m.  fl.  roll  i  stora  orkestern; 
omfång  Di — f1;  noteras  i  basklav.  Den 
lägsta  t.  kallas  vanligen  Helikon 
(kont  ra  b  as  t  ub  a).  —  Om  orgelre- 
gistret se  Trumpet  2. 

Tuczek,  Vincenz  Franz,  f.  c.  1755  i 
Prag,  t  efter  1820  i  Pest;  son  till  en  mu- 
sikdirektör vid  Petrikyrkan  i  Prag;  var 
först  tenorsångare,  sedan  ackompagna- 
tör  vid  teatern  i  Prag;  1797  konsertmä- 
stare hos  hertigen  av  Kurland  i  Sagan; 
1800  musikdirektör  vid  teatern  i  Bres- 
lau;  1802  kapellmästare  vid  Leopolds- 
teatern i  Wien;  skref  för  Prag,  Breslau, 
Wien  och  Budapest  13  sångspel;  kompo- 
nerade därjämte  oratorier,  kantater  och 
en  del  danser,  som  på  sin  tid  voro  myc- 
ket  populära. 

Tullberg,  Otto  Fredrik,  f.  26.  9. 
1802  i  Nöbbeleds  socken,  Småland,  t  i 
Uppsala  12.  4.  1853;  student  i  Uppsala 
1822,  fil.  mag.  1830,  doc.  i  österl.  språk 
1832;  1837  efter  en  längre  utrikes  resa 
e.  o.  hof predikant;  for  1840 — 41  ånyo  ut- 
rikes och  blef  1843  professor  i  österl. 
språk;  var  under  sin  studenttid  ett  godt 
stöd  för  studentsången,  som  han  tidtals 
ledde;  år  1830  tog  han  initiativet  till  de 
första  regelbundna  öfningarna  och  blef 
därigenom  den  egentliga  skaparen  af 
Uppsala  studentsångförening;  skref  för 
Gustaf  Adolfsfesten  6.  11.  1832  den  kän- 
da kören  "Hjältar  som  bedjen".  —  Litt.: 
Kallstenius,  Uppsala  studentsångför:s 
historia  s.  51  ff. 

Tumultuoso   (it.),   stormande. 

Tunder,  Franz,  f.  1614,  t  5.  11.  1667 
som  organist  vid  Mariakyrkan  i  Lubeck, 
föregångare  och  svärfader  till  Dietrich 
Burtehude;  erhöll  sin  utbildning  hos 
Frescobaldi  i  Rom;  en  del  solokantater 
och  körverk  med  instrumentackompag- 
nement  af  T.  ha  utgifvits  af  Max  Seif- 
fert  i  Denkm.  d.  Tonkunst  bd  3;  T.  var 
personligen  vän  till  den  svenska  hofka- 
pellmästaren  Gustaf  D  ii  ben  och 
lämnade  flera  af  sina  kompositioner  till 
honom;  med  hans  samlingar  ha  de  se- 
dan kommit  till  Uppsala  univ.-bibl. 

Tune  (e.),  melodi;  p  s  a  1  m-t  u  n  e, 
psalmmelodi. 


Tungpipor  (rörstämmor)  i  en  orgel 
(motsatsen  till  labialpipor),  bestående 
af  själfva  pipan  (kroppen,  corpus),  kop- 
pen (af  t.  Kopf,  hufvud),  munstycket, 
tungan,  kilen,  kryckan  och  dillen  (el. 
stöfveln);  koppen  är  antingen  en  fyr- 
kantig träklots  el.  en  rund,  gjuten  me- 
tallbit, försedd  med  ett  genomgående 
hål,  i  hvars  öfre  mynning  kroppen  (cor- 
pus) ställes,  och  i  hvars  undre  del  mun- 
stycket införes;  stämningen  sker  med 
kryckan   (en   grof  mässingstråd). 

Tunstede,  Simon,  t  1369  som  prior  i 
Bruzards  nunnekloster  i  Suffolk;  1351 
regens  chori  i  franciscanerklostret  i  Ox- 
ford; skref  en  musiktraktat  "De  qua- 
tuor  principalibus  musicae",  som  tryck- 
tes hos  Coussemaker  Script.  III,  IV. 

Tuotilo  (T  u  t  i  1  o),  musiker  i  St.  Gal- 
len c.  900;  komponerade  jultropen  "Ho- 
die  cantandus  est  nobis  puer",  som  bil- 
dar utgångspunkten  för  julspelen. 

Turbae,  folkets  körpartier  i  de  äldre 
oratorierna  och  passionerna;  mindre 
konstmässigt  hållna  i  motsats  till  de 
kontemplativa  körerna  (koralerna  m.  m.). 

Turca,  Alla,  på  turkiskt  vis,  med 
turkisk   karaktär. 

Turken  i  Italien,  Il  turco  in  Ita- 
lia,  op.  buffa  i  2  a.,  text  af  Romani, 
musik  af  Rossini;  pr.  Milano  14.  8.  1814; 
sv.  öfvers.  af  J.  E.  Remmer;  k.  t.  Sthlm 
21.   4.   1824;   sannolikt   ej   gifven   i   Kphn. 

Turkiska  musiken,  ett  studentsällskap 
i  Uppsala  bildadt  vid  slutet  af  1820- 
talet  för  idkandet  af  instrumentalmu- 
sik; hade  i  början  en  viss  betydelse  för 
musiklifvet  i  staden  men  urartade  snart 
och  fick  mindre  lämpliga  instrument 
(harskramla,  grytlock  m.  m.);  under  den 
senare  mera  bullersamma  tiden  af  säll- 
skapets historia  gåfvos  musikprestatio- 
ner nattetid  på  gatan,  hvilka  till  sist 
föranledde  stadens  polismakt  att  ingri- 
pa; från  stadens  myndigheter  gick  sa- 
ken öfver  till  universitetets,  och  slutet 
blef,  att  några  studenter  relegerades  för 
förargelseväckande  beteende.  Efter  säll- 
skapets upplösning  1835  bildades  ett  an- 
nat endast  för  vokalmusik;  ur  detta 
framgick  juvenalsällskapet 
(s.  d.).  —  Litt:  J.  Sundblad,  Uppsalalif, 
1884  s.  150  ff.;  B.  Schöldström,  Förbi- 
skymtande  skuggor,  1883  s.  171  ff. 

Turkisk  musik,  militärmusik  för  blås- 
oeh    slaginstrument    (se    j  a  n  i  t  s  c  h  a  r- 


972 


Turner— Törneros 


musik);  ofta  beteckning  för  musik  en- 
dast för  slaginstrument  (trumma,  bäc- 
ken,   triangel,    klockspel). 

Turner,  William,  f.  1651  i  Oxford, 
t  13.  1.  1739  (1740)  i  Westminster,  Lon- 
don, 1669  k.  kapellsångare:  senare  "vi- 
car  choral"  vid  Paulskyrkan  och  "lay 
vicar"  vid  Westminster  Abbey;  promo- 
verades 1696  vid  universitetet  i  Cam- 
bridge till  dr.  mus.;  Turners  komposi- 
tioner (företrädesvis  kyrkomusik)  höra 
till    de    bästa    engelska    från    denna    tid. 

Tutta   la   forza    (it.),   med   all    kraft. 

Tutte  corde  (it.),  alla  strängarna  (utan 
användande   af   pp-pedalen). 

Tutti,  alla;  motsats  till  solo. 

Tviflanurmin  själ  fö  r- 
s  v  i  n  n  e,  ps.  200;  Haeffner  200;  tysk 
koral:  "Jesu,  meines  Lenens  Leben" 
(Zahn  6795),  W.  Wessnitzer  1661;  i  Sve- 
rige ej  före  Haeffner;  dansk  hos  Berg- 
green  53  (Bielefeld  120). 

Två  ord,  Deux  möts,  op.  com.  i  1  a., 
text  af  Marsollier,  musik  af  Dalayrac; 
pr.  Paris  1793;  sv.  öfvers.  af  C.  G.  Nord- 
forss;  k.  t.  Sthlm  14.  3.  1816;  dansk  öf- 
vers. af  N.  T.  Bruun  ("To  ord");  k.  t. 
Kphn    19.    12.    1818. 

De  Två  savoyarderna,  Les  deux 
petits  Savoyards,  op.  com.  i  1  a.,  text 
af  Marsollier,  musik  af  Dalayrac;  pr. 
Paris  1789;  sv.  öfvers.  af  C.  Envallsson; 
k.  t.  Sthlm  6.  3.  1794;  dansk  öfvers.  af 
A.  G.  Thorup  ("De  smaa  Savoyarder"); 
k.  t.  Kphn  18.  9.  1792. 

Tvärflöjt,  flöjt  med  anblåsningshålet 
på   sidan.  —  Se   Flöjt. 

Tvärstånd  (fr.  fausse  relation),  inom 
harmoniläran  en  tonfortskridning,  där- 
vid en  ton,  som  förekommer  i  en  stäm- 
ma, sedan  inträder  kromatiskt  förändrad 
i  en  annan;  ehuru  förbjuden  inom  den 
stränga  satsen  förekommer  den  dock  ej 
sällan  äfven  hos  klassiska  mästare  så- 
som  Bach   och   Beethoven. 

Tympanum  (lat.),  puka.  —  Se  T  i  m- 
p  a  n  i. 

Turk,  Daniel  G  o  1 1 1  o  b,  f.  10.  8. 
1750  i  Claussnitz  vid  Chemnitz,  t  26.  8. 
1813  i  Halle;  utbildad  vid  Kreuzschule  i 
Dresden,  kom  1772  till  universitetet  i 
Leipzig  och  studerade  där  musik  under 
J.  A.  Hiller;  1776  kantor  vid  Ulrichskyr- 
kan  i  Halle  och  musiklärare  vid  gym- 
nasiet; 1779  universitetsmusikdirektör; 
1787    organist   vid    Liebfrauenkirche;    ut- 


gaf  ett  oratorium:  "Die  Hirten  bei  der 
Krippe  in  Bethlehem";  18  pianosonater; 
18  sonatiner,  flera  pianostycken  och  en 
del  sånger;  skref  därjämte  symfonier, 
kyrkliga  verk,  orgelstycken.  T.  ägde 
bögt  anseende  som  lärare  och  utbil- 
dade bl.  a.  Karl  Loewe.  Af  hans  teore- 
tiska skrifter  märkas  förutom  en  piano- 
skola 1789  (1802)  och  en  lärobok  för  ny- 
börjare i  pianospel  1792:  Kurze  Anwei- 
sung  zum  Generalbasspielen,  1791  (1800); 
Anleitung  zu  Temperaturberechnungen. 
1806. 

Tyrolienne  (fr.),  tyrolersång,  jodler  (se 
J  o  d  1  a).  —  Äfven  en  dans  i  3A-takt  och 
långsamt  tempo. 

Täckta  labialpipor,  se  L  a  b  i  a  1  p  i- 
p  o  r. 

Täglichsbeck,  Thomas,  f.  31.  12.  1799 
i  Ansbach,  t  5.  10.  1867  i  Baden-Baden; 
violinist;  elev  af  Rovelli;  1817  violinist 
vid  teaterorkestern  i  Munchen;  1827 — 28 
kapellmästare  hos  fursten  af  Hohenzol- 
lern-Hechingen;  bodde  sedan  i  Strass- 
burg,  Löwenberg  och  Dresden;  skref  di- 
vertissements,  fantasier,  variationer  för 
violin  och  piano  samt  violin  och  orke- 
ster, symfonier,  kammarmusik,  mans- 
kvartetter, kyrkomusik,  solosånger  m.  m. 
—  Sv.  biogr.  i  Mus.  ak:s  handl.  1867 
s.   39. 

Töpfer,  Jo  hann  G  o  1 1 1  o  b,  f.  4.  12. 
1791  i  Niederrossla  i  Thiiringen,  t  8.  6. 
1870  i  Weimar;  organist  och  skriftstäl- 
lare; sedan  1830  stadsorganist  i  Weimar. 
T:s  viktigaste  skrifter  om  orgeln  och 
dess  konstruktion  äro:  Die  Orgelbau- 
kunst,  1833;  Die  Scheiblersche  Stimmet- 
hode,  1842;  Die  Orgel,  Zweck  und  Be- 
schaffenheit  ihrer  Teile,  Theoretisch- 
praktische  Organistenschule,  1845;  Lehr- 
buch  der  Orgelbaukunst,  1856  (2.  uppl. 
Max  Allihn,  1898);  skref  därjämte  en 
konsertkoralbok,  stycken  för  orgel,  or- 
gelsonater, kantaten  "Die  Orgelweihe", 
sonater  för  flöjt  o.  piano,  pianosonater 
m.  m.  —  Litt.:  A.  W.  Gottschalg,  J.  G. 
T.,  1870. 

Törneros,  Adolf,  d.  24.  12.  1794  i 
Eskilstuna,  t  i  Uppsala  20.1.1839;  son  till 
en  organist;  professor  vid  Uppsala  univ. 
i  latin  1832;  tillhörde  Geijerska  kretsen 
och  en  af  dess  ifrigaste  musikvänner; 
i  sina  "Bref  och  dagboksanteckningar" 
(1840—42;  ny  uppl.  1890—91)  yttrar  han 
sig  ofta  om  musik  och  bekänner  sig  till 


Törnudd— Udsen 


973 


Webers  tonkonst  såsom  den  sannaste 
och  bästa.  För  Uppsala  musiklif  var 
han  ett  godt  stöd  och  en  energisk  hjäl- 
pare. 

Törnudd,  A  k  s  e  1,  f.  15.  12.  1874  i  Tam- 
merfors, Finland;  student  1893;  elev  af 
ork.-skolan,  musikinstitutet  och  univ.  i 
Helsingfors;  sedan  1898  lektor  i  musik 
vid  Raumo  folkskollärareseminarium; 
1901—02  och  1908—10  tjänstledig  från 
denna  plats  för  att  vara  lärare  vid  Hel- 
singfors mnsikinstitut  (teori,  historia, 
körsång);  har  deltagit  som  lärare  i  sär- 
skilda fortbildningskursen  för  sånglära- 
re (bl.  a.  vid  univ.  i  Helsingfors);  före- 
tog 1903  en  studieresa  till  Tyskland  och 
Schweiz;  har  komponerat  flera  körsån- 
ger samt  utgifvit  ett  tiotal  musikpeda- 
gogiska arbeten  (alla  på  finska  språket), 
däribland  en  "Handledning  i  enstämmig 
sångkomposition". 

Törnwall,  Jon  Fredrik,  f .  5.  5.  1819 


i  Öfverby,  Kim  län,  t  16.  3.  1898  i  Lin- 
köping; elev  af  konserv.  Sthlm  1840; 
domkyrkoorganist  i  Linköping  och  mu- 
siklärare vid  h.  allm.  lärov.  där  1859; 
anförare  för  Mus.  sällskapet.  LM  A  1876; 
utgaf  "Lärobok  i  sång",  1847;  "Hjälp- 
reda i  sångundervisningen",  1860;  "Sv. 
mässan",  1863;  "Handbok  för  musikvän- 
ner", 1863;  "Harmonilära",  1864;  "Orgel- 
skola", 1868;  tills.  m.  Chr.  L.  Anjou  en 
koralbok  1882;  har  äfven  tryckt  en  del 
solosånger,  pianostycken;  i  ms.  förblef 
en  del  kammarmusik  (stråkkvartetter, 
symfonier)  m.  m.  —  Biogr.  i  Sv.  Musikt. 
1898  s.  49. 

Töstie,  Jacob,  f.  13.  8.  1805  i  Hede- 
marken, Norge,  t  i  Stockholm  13.  2.  1844; 
utbildad  till  violinist  i  Christiania  och 
Köpenhamn;  dirigerade  1829  en  kort  tid 
orkestern  vid  den  Strömbergska  teatern, 
Kri:a;  1835  till  sin  död  anställd  vid  hof- 
kap.  i  Sthlm  som  violinist. 


u. 


u.  c.  =  una  corda. 

Udbye,  Martin  Andreas,  f.  1820  i 
Trondhjem;  elev  af  Hauptmann  och  C. 
F.  Becker  i  Leipzig;  blef  vid  återkom- 
sten organist  vid  Hospitalskyrkan,  se- 
dermera Frue  kirke,  Thjem;  var  som 
kompositör  mycket  produktiv;  skref 
bl.  a.  operan  "Fredkulla"  (ouppf.;  ouv. 
spelad  flera  ggr  i  Kri:a;  tryckt  f.  p.  4  h. 
i  Lpzg),  operetten  "Jnnkeren  och  Flu- 
bergva>sen"  (uppf.  i  Kri:a),  2  sångspel 
"Hjemve"  o.  "Perichons  Rejse",  3  stråk- 
kvartetter (en  tr.  i  Hamburg,  en  i  Lpzg), 
flera  marscher  för  militärmusik,  kanta- 
ter f.  soli,  kör  o.  ork.,  4-stämmiga  sån- 
ger med  p.  —  Litt.:  J.  G.  Conradi,  Mu- 
sikens udv.  i  Norge. 

Udden,  Olof  V  i  1  h  e  1  m,  f.  1799  i  Stock- 
holm, t  där  3.  5.  1868;  elev  af  Th.  By- 
ström och  E.  Drake;  1821—46  anställd 
vid  tullverket;  grundade  därefter  ett 
talrikt  besökt  mnsikinstitut;  är  numera 
hufvndsakligen  känd  genom  sin  mans- 
kvartetter "De  sista  septemberdagarne" 
och  "Hösten  är  kommen";  för  några  år- 
tionden sedan  sjöngs  äfven  ofta  jaktsån- 
gen: "öfver  fjällarna  grå";  en  opera 
"Narcissus"  (kl.-utdr.)  förvarar  Mus.  ak:s 
bibi.  i  handskrift;  komponerade  i  öfrigt 


en  missa  solemnis,  koralpreludier,  flera 
manskvartetter,  solosånger,  valdhorns- 
kvartetter,  marscher;  utgaf:  "Öfningar, 
jämte  några  exempel  om  rätta  sättet  att 
utföra  musikaliska  prydnader  och  för- 
slag", en  pianoskola  (Logiermetoden), 
m.  m.  —  Litt.:  Mus.  ak.  handl.  1869  s.  43. 

Uddinan,  Karl  Johan,  f.  11.  3.  1821  i 
Stockholm,  t  där  31.  5.  1878;  operasån- 
gare (bas);  anställd  som  skådespelare 
vid  Wallinska  landsortstruppen  1839— 
46;  debuterade  å  k.  t.  som  Max  i  "Alp- 
hyddan" 3.  12.  1846  och  tillhörde  sedan 
k.  t.,  där  han  blef  en  af  den  k.  scenens 
mest  omtyckta  och  populära  sångare  i 
den  komiska  genren;  bl.  roller:  Bartholo 
i  "Figaros  bröllop",  Barberaren,  Lepo- 
rello.  Bertram  i  "Robert",  Almaviva, 
Sulpiz  i  "Regementets  dotter",  Falstaff 
i  "Muntra  fruarna",  Cerberin  i  "Måla- 
ren och  modellerna",  Baptist  i  "Mura- 
ren", Calchas  i  "Sköna  Helena",  Dulca- 
mara  i  "Kärleksdrycken".  —  Litt.:  Åker- 
berg, Musiken  inom  Par  Bricole;  F. 
Hedberg,  Sv.  operasångare;  F.  Lund- 
quist,  Minnen  I. 

Udsen,  Carl,  f.  13.  9.  1864  i  Grenaa, 
Danmark;  elev  af  k.  konserv.  Kphn;  1886 
— 88  anställd  vid  "Danas  mus.  inst.  War- 


974 


Ugalde— Underdominant 


ren  Olus"  U.  S.  A.;  företog  flera  kon- 
sertresor  i  Amerika;  musik-  och  sång- 
lärare vid  N.  Zahles  seminarium;  utgaf 
flera  sångpedagogiska  arbeten  ("Udsens 
Sangbog"  m.  fl.). 

Ugalde,  D  e  1  p  h  i  n  e,  f.  B  e  a  u  c  e,  f.  3. 
12.  1829  i  Paris;  operasångerska;  sjöng 
först  på  Stora  operan  Paris,  1848—58  på 
komiska  operan  och  Théåtre  lyrique; 
1866  öfvertog  hon  direktionen  af  Bouffes- 
Parisiens  och  uppträdde  där  i  flera  af 
Offenbachs  operetter;  komponerade  en 
opera  "La  halte  en  moulin";  var  äfven 
en  ansedd  sånglärarinna. 

Ugolini,  Vincenzo,  t  1626  i  Rom; 
elev  af  Bernardino  Nanini;  1603  kapell- 
mästare vid  Santa  Maria  Maggiore  i 
Rom,  1609  vid  katedralen  i  Benevent, 
1615  franska  Ludvigskyrkan  i  Rom  och 
1620  vid  Peterskyrkan;  utgaf:  5-stämmi- 
ga  madrigaler  (1615);  4  böcker  motetter 
med  continuo  (1616—19);  2  böcker  8-st. 
psalmer;  mässor  o.  motetter;  12-st.  psal- 
mer o.  motetter  (1624). 

Uhlig,  Theodor,  f.  15.  2.  1822  i  Wur- 
zen  vid  Leipzig,  f  3.  1.  1853  i  Dresden; 
violinist;  elev  af  Fr.  Schneider  i  Dessau 
(1837—40);  1841  medlem  af  kgl.  kapellet 
i  Dresden;  var  först  motståndare  till 
Wagner,  men  blef  sedan  en  af  hans  if- 
rigaste  anhängare;  komponerade  sym- 
fonier, kammarmusik,  sångspel,  sånger 
och  karaktärsstycken.  —  Litt.:  Briefe 
Wagners  an  Uhlig,  Fischer  und  Heine, 
1888. 

Uldahl,  Peder  Christian,  f.  1.  3. 
1778  i  Assens,  Danmark,  f  1.  3.  1820  i 
Köpenhamn;  pianofabrikör;  utbildad  i 
Prag  och  Wien;  slog  sig  1809  ned  i  Kö- 
penhamn, där  han  en  tid  åtnjöt  godt 
anseende  särskildt  för  sina  upprättstå- 
ende  instrument  ("Pyramider"  och  "Gi- 
raffer"). 

Ulf  åsamarschen,  populär  marsch  ur 
musiken  till  Fr.  Hedberg  skådespel 
"Bröllopet  på  Ulfåsa",  musik  af  J.  A. 
Söderman;  teaterstycket  gafs  fg.  1.  4. 
1865  å  k.  t.  Sthlm;  om  marschens  histo- 
ria se  Sv.  Musikt.  1889  s.  27. 

Ulibischeff,  Alexander  Dimi- 
t  r  i  e  v  i  t  s  c  h,  f.  2.  4.  1794  i  Dresden; 
f  2.  2.  1858  på  sitt  landtställe  vid  Nichni 
Novgorod;  innehade  flera  diplomatiska 
anställningar  vid  de  europeiska  hofven; 
1812—30  redaktör  för  en  tidning  i  Pe- 
tersburg; utgaf  en  Mozartbiografi:  Nou- 


velle  biographie  de  Mozart,  suivie  d'un 
apercu  sur  1'histoire  générale  de  la  mu- 
sique  (1844  3  band);  gent  emot  Lenz 
skref  han:  Beethoven,  ses  critiques  et 
ses  glossateurs,  1857. 

1.  Ullman,  Karl  Fredrik,  f .  30.  10. 
1809  i  Skenninge,  t  18.  4.  1873  i  Karls- 
hamn, där  han  var  organist  och  sång- 
lärare vid  läroverket;  utgaf  på  50-  och 
60-talen  stycken  för  violin  o.  piano  samt 
en  del  sånghäften  (bl.  a.  å  Hirschs  för- 
lag, Sthlm),  hvilka  på  sin  tid  voro  rätt 
populära.  Odinslund  och  Lundagård  II 
har  manskvartetten  "Linnaja  borealis". 
realis". 

2.  U  d  d  o  Lechard  U.,  f.  1.  5.  1837  i 
Göteborg;  biskop  i  Strängnäs  stift  se- 
dan 1889;  har  på  mångahanda  sätt  ver- 
kat främjande  för  den  svenska  kyrko- 
musiken och  musikliturgien;  stiftade 
1908   Strängnäs   musikförening. 

3.  Otto  Fredrik  Daniel  U.,  den  före- 
gåendes son,  f.  30.  1.  1874  i  Göteborg; 
musiklärare  vid  Oskarshamns  läroverk 
1902—09,  vid  Borås'  lärov.  1909—10;  se- 
dan   dess    domkyrkoorganist    i    Uppsala. 

Ulmgren,  Anna,  f.  26.  5.  1886  i  Stock- 
holm; pianist;  elev  af  S.  Carlheim-Gyl- 
lensköld  och  Leipzigs  konserv.,  Wich- 
meyer  och  R.  Breithaupt  i  Berlin;  har 
sedan  1906  konserterat  i  Skandinavien. 
—  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1906  s.  17. 

Ulrich,  Emilie,  f.  B  o  s  e  r  u  p,  f.  26. 
11.  1873  i  Frerslev,  Danmark;  operasån- 
gerska (k.  kammarsångerska;  sopran); 
elev  af  fru  Keller;  debuterade  1894  å 
k.  t.  Kphn  som  Margaretha  i  "Mefisto- 
feles";  bland  roller  sedan:  Senta,  Elsa, 
Eva,  Violetta,  Nedda,  Rosina,  Zerlina, 
Pamina,  Santuzza,  Nicolete,  Julia  i  "Ro- 
meo och  Julia". 

Un,  u  n  a,  uno  (it.),  en.  —  Un  p  o  c  o, 
något  litet.  —  Un  poco  piu,  något 
mera.  —  Un  pochettino,  något  litet. 

Una  corda  (it.),  Verschiebung 
(t.),  på  en  sträng;  angifver  att  pianissi- 
mopedalen  å  pianoinstrument  skall  an- 
vändas; borttagandet  af  pp-pedalen  be- 
tecknas sedan:  tu  1 1  e  corde  el.  a  tre 
c  o  r  d  e. 

Unca  (=fusa),  en  åttondedels  not. 

Unda  maris  (lat.)  en  fordom  bruklig 
flöjtstämma  8  fot  i  orgeln. 

Undecima,  elfte  tonen  från  grundto- 
nen. 

Underdominant,   se   Dominant. 


Undermediant— Uppsala 


975 


Undermediant,  tredje  tonen  nedåt  från 
grundtonen   räknadt;   underters. 

Undersekund,  andra  tonen  nedåt  från 
grundtonen  räknadt. 

Understämina,  djupaste  stämma,  bas- 
stämma. 

Undertoner,  harmoniska  toner,  hvilka 
tänkas  ledsaga  en  klang  nedåt  efter 
samma  principer  som  öfvertonerna  (ali- 
kvottonerna)  uppåt.  Helmholtz  vidrör- 
de detta  ämne  något  litet  i  sin  "Lehre 
v.  d.  Tonempfindungen";  Öttingen  förde 
tanken  vidare  och  skapade  därur  sitt 
dualsystem  ("Harmonisystem  in  dualer 
Entwickelung")  1866,  och  H.  Riemann 
har  i  våra  dagar  sökt  bygga  den  musi- 
kaliska formläran  därpå.  Mot  u:s  exi- 
stens uppträdde  C.  Stumpf  i  sin  "Ton- 
psychologi"  II,  1890;  i  Sverige  skref  Ad. 
Lindgren  däremot  ("Konsonans  o.  disso- 
nans", Sv.  Musikt.  1886;  tysk  uppl.  1912). 

Underverk,  se  Manual. 

U  n  d  i  n  e,  bearbetning  af  Melusinasa- 
gan,  berättad  af  De  la  Motte-Fouqué 
(1811);  gaf  upphof  till  flera  operor,  af 
hvilka  E.  Th.  A.  Hoffmanns  (text  o. 
mus.)  rom.  op.  i  3  a.,  torde  vara  den  mest 
kända  (Berlin  1816).;  af  andra  märkas: 
A.  Lortzings  (text  o.  mus.)  rom.  op.  i 
4  a.  (pr.  Leipzig  25.  4.  1846);  drama  af 
C.  Borgaard  med  J.  P.  E.  Hartmanns 
musik  (pr.  k.  t.  Kphn  18.  9.  1842);  rysk 
opera  af  Lwoff  (Petersburg  1846).  En 
ballet  U.  af  R.  Henneberg  uppfördes  å 
k.  t.  Sthlm  fg.  11.  12.  1890. 

Undulazionc  (it.),  det  vid  handens  fin- 
gertryck åstadkomna  darrandet  på  to- 
nen vid  stråkinstrument. 

Ungdom  och  dårskap,  Ungdom 
og  Galskab,  dansk  text  af  Bruun  efter 
den  franska  af  Bouilly  (Une  folie),  mu- 
sik af  E.  Du  Puy;  pr.  k.  t.  Kphn  19.  5. 
1806;  sv.  öfvers.  af  C.  G.  Nordforss;  k. 
t.  Sthlm  31.  10.  1814. 

1.  Unger,  K  a  r  o  1  i  n  e  (i  Italien  kal- 
lad: C  ar  lotte  Ungher),  f.  28.  10. 
1803  i  Stuhlweissenburg,  Ungern,  t  23. 
3.  1877  i  Florens;  elev  af  Roncini  i  Mi- 
lano; sjöng  med  stor  framgång  i  Wien, 
Neapel,  Turin,  Rom,  Paris  (1833),  Lon- 
don och  slutligen  åter  i  Italien;  gift 
med  M.  Sabatier  i  Florens  1840.  Do- 
nizetti  skref  för  henne  "Parisina",  "Bi- 
lisario" och  "Maria  di  Rudenz",  Bellini 
"La  Straniera",  Mercadante  "Le  due 
illustre  rivali",  Pacini  "Niobe". 


2.  G  e  o  r  g  U.,  f.  6.  3.  1837  i  Leipzig, 
t  2.  2.  1887  där;  operasångare;  studerade 
först  teologi;  debuterade  1867  i  Leipzig 
och  sjöng  sedan  utan  nämnvärd  fram- 
gång i  Kassel,  Ziirich,  Bremen,  Neustre- 
litz,  Brunn,  Elberfeld  och  Mannheim, 
tills  Wagner  utsåg  honom  att  sjunga 
Siegfrieds  parti  vid  festspelen  i  Bay- 
reuth 1876;  blef  sedan  vida  känd  och 
var  1877—81   engagerad   i  Leipzig. 

Unis.  =    unisono. 

Unisono  (it.;  af  lat.  unus,  en,  och  so- 
nus,  ton,  stämma),  enklang;  då  flera 
röster  el.  instrument  utföra  samma  to- 
ner. —  All'  unisono,  i  enklang  (bru- 
kas äfven  i  st.  f.  oktavbeteckning). 

Unitamente    (it.),    öfverensstämmande. 

Un  poco  (it.),  något  litet.  —  Se  U  n. 

Upp,  att  Kristi  seger  fira, 
ps.  117;  Hagffner  hänvisar  till  koralen  12. 

Upp,  Kristen,  upp  till  kamp, 
ps.  211;  Haaffner  211;  koralpsb.  1697  nr 
35;  tysk  koral:  "An  allén  Menschen  gar 
verzagt"  (Zahn  4466),  B.  Waldis  1553; 
svensk  på  1630-talet  i  Kalmar  Fol.  I  och 
Mönsteråshdskr.;  finska  koralb.  107. 

Upp  min  tunga,  ps.  106;  Hagffner 
106;  koralpsb.  1697  nr  157;  dessförinnan 
i  Riddarholmshandskriften  1694;  eljest 
ej  funnen  i  inländsk  el.  utländsk  källa 
före   1697. 

Uppfaren  är  vår  Herre, 
ps.  115;  Haeffner  hänvisar  till  koralen 
107. 

Upp,  psaltare  och  harpa, 
ps.  1;  Hseffner  1;  koralpsb.  1697  nr  86; 
tysk  koral:  "Nun  lob',  mein'  Seel',  den 
Herren",  1540;  dansk  1569  hos  Thomis- 
sön;  svensk  på  1630-talet  i  Kalmar  Fol. 
I  och  Mönsteråshdskr.;  norsk  hos  Lin- 
deman 123;  dansk  hos  Berggreen  100 
(Bielefeld  160);  finska  koralb.  204. 

Uppsala.  Musiken  i  U.  omtalas  först 
på  1620-talet,  då  Jonas  Columbus  var 
professor  vid  univ.;  sedan  vann  musiken 
vidare  förkofran  under  andra  hälften 
af  samma  årh.  genom  Olof  Rudbeck,  Ha- 
rald Vallerius  och  Joh.  Arndt  Bellman. 
Dessa  trenne  universitetslärare  hade 
hjälp  af  domkyrkokantorn  Christian 
Zellinger.  På  1720-talet  omtalas  profes- 
sor E.  Burman  och  dir.  mus.  H.  Chr. 
Engelhardt  som  musikbefrämjare.  Den 
förre   grundade   (enl.  Hulphers)   1726  ett 


976  Upptakt— Ur  svenska  hjärtans  djup 

"Collegium  rausicum"  bestående  af  samt-  stiftades  sällskapet  för  kammarmusik 
liga  musikintresserade  i  staden.  Han  (W.  Lundgren,  musikledare);  sedan  191(1 
föranstaltade  äfven  regelbundet  2  ggr  i  är  Hugo  Alf  ven  dir.  mus.;  under  hans 
veckan  musikaftnar  i  sitt  hem.  Under  ledning  har  musiken  gått  än  ytterliga- 
de  följande  årtiondena  synes  musikin-  re  framåt;  1911  afhölls  en  musikfest; 
tresset  ånyo  ha  sjunkit  (se  härom  "M  u-  initiativet  till  en  stående  stadsorkester 
sikprocesse  n")  och  först  under  togs  1912  af  prof.  G.  Noreen.  —  Se  vidare 
början  af  1800-talet  samlades  de  musik-  de  här  nämnda  musikernamnen  samt 
intresserade  åter  för  musiköfningar,  art.  Manskör,  Orphei  Drän- 
denna  gång  med  Geijer  som  ledare.  Se-  gar.  Om  Filh.  sällsk.  är  en  historik  för 
dan  Hseffner  1808  blifvit  dir.  mus.,  fick  tiden  1850—1900  utgifven. 
musiklifvet  större  former,  och  man  kun-  Upptakt,  den  skenbart  ofullständiga 
de  skrida  till  oratorieuppföranden.  Äf-  takt,  som  inleder  ett  musikstycke. 
ven  begynte  med  andra  årtiondet  mans-  L  Urban  H  e  j  n  r  ;  c  h>  f.  27.  8.  1837  i 
kören  vinna  i  inre  stadga  och  betyden-  ^^  +  24  n  19Q1  där;  eley  af  Hu_ 
het  (se  Manskör).  På  20-talet  sam-  bef<.  Rieg  Laub>  Hellman  m-  fl  .  1881  lä_ 
lade  Geijer  ofta  de  musikintresserade  rare  ^  Kullaks  akademi;  utbildade 
hos  sig  och  univ:ts  lärare  odlade  gärna  bL  a  Sjegfr  0(jh8>  Arthur  g,^  pgde. 
tankonst  (J.  U.  Ekmarck,  Törneros  Tull-  rewg  komponerade  en  symfoni  rFriih. 
berg).  Ett  "filharmoniskt  sällskap  om-  ^^  ouverturerna  »Fie8C0.,  och  »Sche_ 
talas  i  staden  1831  men  om  dess  presta-  nerezade„  och  „Zu  einem  Fastnachts. 
tioner  veta  vi  i  öfrigt  intet.  Haeffners  spie]„.  fantasistycket  »Der  Rattenfän- 
efterträdare  Nordblom  verkade  äfven  ger  yon  Rameln„f  en  violinkonsert,  vio- 
för   sången   och   musiken   samtidigt   som  linstycke    sanger> 


2.  Friedrich    Julius    U.,    den    fö- 


Tullberg  gaf  studentsången  en  högre 
lyftning.  Med  40-talet  framträdde  äfven 
J.  A.  Josephson,  G.  Wennerberg,  And.  re^:s  broder<  f'  23'  12"  1838  *  Berlin;  myc" 
Sidner,  Laurin  och  Meijerberg  såsom  ket  anlitad  sanglärare  i  Berlin;  utgaf 
driftiga  och  målmedvetna  musikfräm-  en  "Kunst  des  Gesanges". 
jare.  Sedan  Josephson  3.  ft.  1849  ut-  Ursin,  norsk  musikersläkt,  härstam- 
nämnts  till  dir.  mus.,  blef  staden  en  af  mande  från  organisten  Niels  U.  i  Ul- 
de  främsta  i  svenska  landsorten.  1850  lensager,  f.  1800,  t  1862;  denne  utbildade 
grundades  Filharmoniska  sällskapet  och  själf  sina  tre  barn:  Fredrik  U.  f. 
1853  "O.  D."  Båda  gåfvo  konserter  med  1825,  t  13.  3.  1890;  vid  unga  år  anställd  vid 
stora  körverk  jämte  orkester.  Af  inom  militärmusiken  i  Kristiania;  sedan  med- 
Filh.  sällsk.  uppförda  större  verk  mär-  lem  af  teaterork.  där;  reste  1855  till  Briis- 
kas:  Gades  Elverskud  1857,  65  och  72  sel,  där  han  blef  violinelev  af  Leonard; 
(m.  fl.  ggr),  Skapelsen  1858,  Mozarts  re-  vid  sin  återkomst  primviolinist  vid  tea- 
quiem  1860  och  1870,  Wennerbergs  "Jesu  terork.  och  verkade  där  till  1876,  då  han 
födelse"  1861  och  88,  Paulus  1862  (m.  fl.  tog  afsked;  uppträdde  ofta  som  solist 
ggr),  Gades-  Friihlingsbotschaft  1863,  Eli-  och  medverkade  vid  kammarmusiksoa- 
as  1865  (m.  fl.  ggr),  Mendelssohns  Wal-  reer;  var  en  ansedd  violinlärare  och  ut- 
purgisnacht  1869,  Messias  1869  och  71,  gaf  en  violinskola.  Biogr.  i  Nord.  Mu- 
Heises  Wolmerslaget  1870,  Gades  Comala  sikt.  1890  s.  40.  —  D  o  r  o  t  h  e  a  U.,  f. 
1870,  71,  Händels  Simson  1872,  Heises  1835;  pianist;  elev  af  Kjerulf  och  Kul- 
Efteraasstormene  1875,  Gades  Aarstids-  lak  i  Berlin;  uppträdde  sedan  ofta  å 
billeder  1877,  Årstiderna  1881  (m.  fl.  ggr),  konserter  i  Kristiania  och  blef  en  sökt 
Paradiset  och  Perin  1882,  Griegs  Föran  pianolärarinna.  —  Martin  U.,  f.  1842; 
Sydens  kloster  1885,  Händels  Alexander-  elev  af  R.  Nathusius,  J.  G.  Conradi  och 
fest  1887,  Wennebergs  Stabat  mäter  1893,  Kullak  i  Berlin;  pianist  och  pianolärare. 
Kiels  Kristus  1895,  Berlioz'  Faust  1906,  —  Litt.:  J.  G.  Conradi,  Musikens  udv.  i 
Brahms  requiem  1910.    Efter  Josephsons  Norge. 

död    1880    var    I.    Hedenblad    såväl    Filh.  Ur     svenska     hjärtans     djup, 

sällskapets  som  O.  D:s  ledare;  äfven  all-  svenska   kungssången;   dikt  af  C.   V.   A. 

manna   sången   hade    (efter  Arpi   och   C.  Strandberg,     musik     af    Otto     Lindblad; 

A.  Forssman)  Hedenblad  till  ledare.  1902  sjungen    fg.    i    Lund    5.    12.    1844    å    "den 


Uti  din  nåd,  o  Fader— Uttini 


977 


sista  af  de  akad.  festligheterna"  till 
firande  af  Oskar  I:s  anträdande  till  re- 
geringen å  akad:s  stora  sal,  som  var 
uppfylld  af  en  talrik  åhörareskara;  tex- 
ten medd.  sedan  i  Nya  Sk.  Correspon- 
denten  7.  12.  1844;  musiken  trycktes  kort 
därefter  i  en  samling  "Sånger  för  mans- 
röster" prins  Gustaf  tillägnade  (C.  C. 
Lose,  Kbhn);  hymnen  sjöngs  af  den  be- 
römda Lundakvartetten  (B.  C.  Wolke, 
O.  Lindblad,  E.  D.  Widell  och  N.  Böös), 
som  1845  konserterade  öfver  hela  södra 
och  mellersta  Sverige;  sången  blef  på 
detta  sätt  allmänt  bekant  och  var  på 
1850-talet  fullt  erkänd  som  den  "enda" 
svenska  kungssången.  —  Litt.:  Bl.  a.  Fr. 
Cronhamns  anmärkningar  till  Oscar  Fred- 
riks högtidstal  hållna  i  Mus.  ak.,  1885  s. 
125  f. 

Uti  din  nåd,  o  Fader,  ps.  250; 
Haeffner  hänvisar  till  koralen  104. 

Ut  supra  (lat.),  som  ofvan,  som  förut. 

Uttini,  Francesco  Antonio,  f. 
1723  i  Bologna,  f  i  Stockholm  25.  10. 
1795;  studerade  först  i  fädernestaden  un- 
der padre  Martini  och  blef  ledamot  af 
Acad.  filharmonica  där;  kom  1754  tills, 
m.  en  italiensk  operatrupp  till  Sverige 
och  kvarstannade  där  till  sin  död;  som 
med  en  italiensk  operatrupp  till  Sve- 
rige och  kvarstannade  där  till  sin  död; 
som  ledare  för  nyssnämnda  operatrupp 
skref  han  för  svenska  hofvet  musik  till 
flera  operor;  komponerade  under  50-  och 
60-talet:  "La  Galatea",  "L'Isola  disabi- 
tata",  "Il  ré  pastore",  "L'Eroe  cinese" 
(ms.  i  Mus.  ak:s  bibi.),  "L'Adriano",  "Il 
sogno  di  Scipione",  "L'asino  dell  scienze 
e  delle  arte";  dessutom  skref  han  för 
den  samtidigt  vid  hofvet  varande  fran- 
ska teatern:  "Psyché",  "Cythére  assié- 
gée",  "L'aveugle  de  Palmyre",  "Le  gui 
de  chéne",  "Soliman  II  ou  les  trois  sul- 
tannes";  af  alla  dessa  blef  "Il  re  pa- 
store" hans  populäraste  verk  (ms.  i 
Mus.  ak:s  bibi.);  därjämte  var  han 
verksam  för  kammarmusiken;  Uppsala 
bibi.  förvarar  häraf  17  trior  för  2  vio- 
liner och  basso,  6  sonater  samt  3  ork.- 
symfonier;  1756  annonseras  i  Sthlm  till 
salu:  "VI  sonates  pour  le  clavessin". 
ändrades  U:s  ställning  högst  betydligt. 
Orkestern  blef  större,  sångkrafterna 
bättre  och  teaterförhållandena  moderna- 
re. För  den  nya  Bollhusteatern  skref  U. 
invigningsstycket     "Thetis     och     Pelée" 


(pr.  18.  1.  1773);  kort  efter  instuderades 
och  gåfvos  Glucks  storverk  "Orpheus" 
"Iphigenia  i  Aulis",  "Alceste",  "Iphi- 
genia  i  Tauris"  och  "Armida",  alla  un- 
der U:s  ledning  och  till  såväl  hofvets 
som  allmänhetens  stora  tillfredsställelse. 
U.  fick  äfven  själf  flera  tillfällen  att 
skrifva  för  den  nya  scenen,  ehuru  han, 
trogen  de  gamla  italienska  traditioner- 
na, ej  kunde  tillägna  sig  den  Gluckska 
stilens  dramatiska  allvar  och  patetiska 
höghet.  Hans  nya  operor  blefvo:  "Aline, 
drottning  af  Golconda"  (pr.  11.  1.  1776; 
ms.  i  Mus.  ak:s  bibi.),  "Athalie"  (18.  3. 
76),  "Iphigenie"  (7.  4.  77);  tills.  m.  John- 
sen  skref  han  musik  till  skådespelet 
"Birger  Jarl  och  Mechtild"  (1774);  skref 
musik  till  baletten  i  "Gustaf  Adolf  och 
Ebba  Brahe"  (1778);  komponerade  tills, 
m.  Kraus  musiken  till  "Oedipe"  (1792). 
För  festliga  tillfällen  vid  hofvet  anli- 
tades äfven  hans  kraft;  vid  hertig  Carls 
förlofning  25.  11.  73  en  prolog  till  "Or- 
pheus"; för  kronprinsens  födelse  13.  7. 
74  en  prolog  till  "Silvie";  för  drottnin- 
gens kyrkotagning  28.  12.  78  en  prolog 
till  "Iphigenia  i  Aulis";  slutligen  upp- 
fördes 24.  3.  1776  å  Riddarhussalen  hans 
oratorium  "La  passione  di  Gesu'  Cristo 
signor  nostro".  U.  erhöll  afsked  från 
hofkapellmästarebefattningen  med  bi- 
behållande af  lönen  24.  2.  1787.  U.  står 
som  den  bästa  representanten  i  Sverige 
för  1700-talets  italienska  opera;  ehuru 
Glucks  reformer  tidigare  än  i  andra 
länder  nådde  den  svenska  hufvudsta- 
den,  förstod  U.  dock  att  anpassa  sig  ef- 
ter de  nya  förhållandena  och  uppförde 
Glucks  mästerverk  med  den  största  sam- 
vetsgrannhet;  att  han  trots  denna  är- 
liga sträfvan  fick  uppbära  klander  be- 
visar bl.  a.  följande  recension  i  Stock- 
holmsposten 12.  3.  1791  (med  anl.  af  åter- 
upptagandet af  hans  egen  opera  "Iphi- 
genie"): "Man  hade  törhända  haft  skäl 
att  önska,  det  musiken  till  dessa  körer 
i  nuvarande  stund  varit  mera  lämpad 
till  nuvarande  smak,  varit  mindre  lång, 
mera  differencierad,  högtidlig,  stark,  ut- 
trycksfull. Ty  utan  att  på  minsta  sätt 
vilja  förminska  den  heder,  som  kompo- 
sitören i  en  annan  tid  tillkommit,  lär 
man  dock  nödgas  medgifva,  att  den  stora 
hvälfning,  som  i  dramatiska  musiken 
sig  senare  tilldragit,  vänt  äfven  hos  oss 
både  öra  och  omdöme  till  strängare  for- 


978 


-Wagner 


dringar."  U.  hade  öfverlcfvat  sig  själf.  Svenska  hof kapellmästare;  Fr.  Dahlgren, 
och  Glnck  hade  utträngt  den  gamla  ita-  Ant.  om  Sthlms  teatrar;  T.  Norlind,  Sv. 
lienska   operan.   —   Litt.:    Ad.    Lindgren,     musikhistoria. 


V.,  förkortning  för  vers,  violino,  voce. 

Va  =  Viola. 

Vacat,  är  tom,  obesatt,  fattas;  beteck- 
ning för  orgelns  blindregister. 

Vaccai,  Niccolo,  f.  15.  3.  1790  i  To- 
lentino,  t  5.  8.  1848  i  Pesaro;  elev  af  Jan- 
naconi  i  kontrapunkt;  studerade  1812 
operakomposition  under  Paisiello  i  Nea- 
pel; verkade  1820  som  sånglärare  i  Ve- 
nedig, Triest,  Wien,  1829  i  Paris  och  1832 
i  London;  förvärfvade  sig  i  båda  stä- 
derna högt  anseende  som  sånglärare; 
återvände  efter  några  år  till  Italien, 
där  han  skref  några  operor;  1838  Basi- 
lis  efterträdare  som  kompositionspro- 
fessor och  censor  vid  Milanokonserv. 

Vaceto  (it.),  likformigt,  måttligt,  lång- 
samt. 

Wachsmann,  Jo  hann  Joachim,  f. 
1.  2.  1787  i  Uthmöden,  t  25.  6.  1853  i  Bar- 
by;  kördirektör  vid  domkyrkan  i  Mag- 
deburg;  sånglärare  vid  gymnasiet;  var 
en  varm  vän  af  den  gammalitalienska 
kyrkomusiken;  utgaf:  Praktische  Sing- 
schule;  Gesangfibel  fur  Elementarklass- 
en  (1822);  Vierstimmige  Schulgesänge 
(1840)    m.    m. 

Die  Wacht  am  Rhein,  tysk  folk- 
sång med  textbegynnelsen:  "Es  braust 
ein  Ruf  wie  Donnerhall";  text  af  M. 
Schneckenburger  (1819 — 49),  skrifven 
1840;  musik  af  Carl  Wilhelm,  ur- 
sprungligen satt  för  manskör  14.  3.  1854 
och  först  sjungen  11.  6.  s.  å.;  tryckt 
kort  därefter;  blef  först  känd  öfver  hela 
Tyskland  med  fransk-tyska  kriget  1870 
—71. 

Wachtel,  T  h  e  o  d  o  r,  f.  10.  3.  1823  i 
Hamburg;  t  14.  11.  1893  i  Frankfurt  a 
M.;  elev  af  Julie  Grandjean  i  Hamburg; 
operasångare  (tenor);  sjöng  i  Hamburg 
1849,  Schwerin  1850,  Dresden,  Hannover 
(1854),  Berlin,  Darmstadt,  Wien,  London 
(1862—68,  70,  77);  Paris  (1869);  drog  sig 
1887  tillbaka  från  scenen.  Hans  tvenne 
främsta  roller  voro  George  Brown  i 
"Hvita    frun"    och    Chapelon    i    Postil- 


jonen".  W.  besökte  Stockholm  1880  och 
sjöng  då  bl.  a.  Raoul  i  "Hugenotterna" 
och  Arnold  i  "Vilh.  Tell".  —  Sv.  biogr.  i 
Sv.  Musikt.  1889  s.  50. 

Vacillando   (it.),  svängande,   vaggande. 

Vackra  tvätters  k  an,  La  Belle 
Lurette,  op.  3  a.,  text  af  E.  Blum,  E. 
Blau  och  R.  Toché,  musik  af  Offenbaeh 
(rev.  af  L.  Délibes);  pr.  Paris  30.  10  1880; 
sv.  öfvers.  af  C.  G.  Michal;  Djurgårdst. 
Sthlm  6.  8.  1881. 

Waelrant,  Hubert,  f.  c.  1517  i  Ton- 
geslov  i  Brabant,  t  19.  11  1595  i  Ant- 
werpen;  elev  af  Willaert  i  Venedig;  1544 
tenorist  i  Nötre  Dame  i  Antwerpen; 
grundade  1547  en  musikskola;  utgaf:  6 
böcker  5 — 6-st.  motetter;  2  böcker  4-st. 
motetter;  en  bok  5-st.  madrigaler  (1558); 
3-st.  chansons  "Jardin  musical"  (1556); 
3  böcker  4-st.  chansons  m.  m. 

Vagans  (lat;  eg.  kringirrande)  den  5:e 
stämman  i  1500-talets  femstämmiga  vo- 
kalsats (kunde  vara  sopr.,  alt,  ten.  el. 
bas);  ansågs  som  tillagd  utöfver  de  4 
grundstämmorna. 

1.  Wagner,  Karl  Jakob,  f.  22.  2. 
1772  i  Darmstadt,  t  25.  11.  1822  där;  elev 
af  Portmann  och  Vogler;  1790  förste 
hornist  vid  Darmstadts  kapell;  företog 
talrika  konsertresor  som  hornvirtuos  in- 
till 1805;  1808  konsertmästare,  senare 
hof  kapellmästare;  skref  5  operor  för 
Darmstadt,  2  symfonier,  4  ouverturer,  3 
violinsonater  m.  m. 

2.  Wilhelm  Richard  W„  f.  22.  5.  1813 
i  Leipzig,  t  13.  2.  1883  i  Venedig,  Pa- 
lazzo  Vendramin;  fadern,  som  var  po- 
listjänsteman, dog  redan  22.  11.  s.  å.  och 
modern  gifte  ett  halfår  därefter  om  sig 
med  skådespelaren  Ludwig  Geyer,  hvil- 
ken  länge  varit  familjens  förtrogne;  fa- 
dern hade  ägt  ett  afgjordt  teaterintresse 
och  synes  ha  gifvit  detta  i  arf  till  sin 
son.  Under  R.  W:s  uppväxt  utöfvade 
styffadern  ett  starkt  inflytande  på  hans 
intresse  för  teatern;  familjen  flyttade 
1814   till   Dresden,  där   R.    W.   inskrefs   i 


Wagner 


979 


Kreuzschule  1823;  redan  två  år  innan 
hade  äfven  styffadern  dött  och  modern 
stod  nu  åter  ensam.  B.  W:s  äldre  syskon 
hade  då  redan  lämnat  hemmet;  flera  ha- 
de valt  teaterbanan;  med  skolstudierna 
tog  It.  W.  det  tämligen  lätt  och  synes  ej 
ha  tillhört  de  särskildt  löftesrika  skol- 
ynglingarna. 1825  tryckte  W.  en  liten 
dikt  öfver  en  kamrats  död,  och  året  efter 
öfversatte  han  tre  hela  sånger  ur  Ody- 
seen;  vid  samma  tid  skref  han  äfven 
sorgespel  efter  grekiskt  mönster;  1827 
llyttade  modern  ånyo  till  Leipzig  och  R. 
W.  inskrefs  då  i  stället  i  Nicolaigymna- 
siet,  därifrån  han  1830  flyttades  öfver 
till  Thomasskolan;  han  åtnjöt  vid  denna 
tid  musikundervisning  af  G.  Muller  och 
Th.  Weinlig,  ehuru  man  hvarken  kan 
anse  denna  musikutbildning  grundlig 
eller  systematisk.  Genom  H.  Dorns  för- 
medling lyckades  han  få  utförd  en 
ouverture  i  B-dur  för  stor  orkester;  där- 
jämte skref  han  vid  samma  tid  en  pia- 
nosonat i  B-dur  (op.  1)  och  en  Polonäs  i 
D-dur  (op.  2);  båda  utkommo  i  tryck. 
De  egna  musikstudierna  blefvo  efter 
hand  allt  djupare  och  särskildt  syssla- 
de han  mycket  med  Beethovens  kompo- 
sitioner; till  ett  klaverutdrag  af  9:de 
symfonien  sökte  han  förgäfves  få  för- 
läggare. Sedan  1831  studerade  W.  vid 
Leipzigs  univ.  men  synes  mest  ha  sys- 
selsatt sig  med  diktning  och  musik;  1832 
skref  han  på  sin  första  opera  "Die  Hoch- 
zeit"  men  afbröt  arbetet  kort  därefter; 
blef  1833  genom  brodern  Alberts  (fader 
till  Johanna  Jachman  n-W  a  g- 
n  e  r)  förmedling  anställd  som  körrepe- 
titör  i  Wurzburg  och  afslutade  där  sin 
opera  "Die  Feen"  (Munchen  1888);  som 
författare  debuterade  han  s.  å.  med  en 
uppsats  öfver  "Die  deutsche  Oper".  I 
juli  1834  kallades  han  till  kapellmästare 
vid  teatern  i  Magdeburg  och  uppförde 
här  sin  nästa  opera  "Das  Liebesverbot"; 
sedan  teatertruppen  upplösts,  reste  W. 
till  Königsberg,  där  han  snart  vann  an- 
ställning vid  stadsteatern;  24.  11.  1836  in- 
gick han  där  äktenskap  med  skådespe- 
lerskan W  i  1  h  e  1  m  i  n  e  [Minna] 
P  1  a  n  e  r  (t  1866) ;  härifrån  for  han  till 
Riga,  där  han  1837  blef  teaterkapellmä- 
stare; äfven  här  upplöstes  teatersällska- 
pet efter  2  år  och  W.  måste  ånyo  resa 
bort.  Han  for  nu  sjövägen  (förbi  Nor- 
ges kust)   till  Frankrike   och   nådde   den 


franska  hufvudstaden  18.  9.  1839.  Under 
3  år  fick  han  här  tillfälle  att  grundligt 
studera  den  franska  teatern  och  musi- 
ken och  blef  bekant  med  flera  musiker, 
bl.  a.  Berlioz,  Meyerbeer  och  Liszt.  Då 
W.  hade  svårt  att  vinna  sin  utkomst  där. 
måste  han  utföra  små  obetydliga  arbe- 
ten, skrifva  pianoarrangementer,  lämna 
uppsatser  till  tidningar  m.  m.  Hans  si- 
sta arbete  var  klaverutdraget  till  Halé- 
vys  "Drottningen  af  Cypern".  Af  egna 
större  kompositioner  tillkom  här  texten 
och  musiken  till  "Rienzi"  och  "Den  fly- 
gande holländaren";  texten  till  den  se- 
nare sålde  han  till  St.  operan,  hvilken 
uppdrog  åt  Dietsch  att  skrifva  musiken. 
Den  uppfördes  men  föll  ej  publiken  i 
smaken.  Under  tiden  hade  W.  själf  ut- 
arbetat sin  musik.  "Den  flygande  Hol- 
ländaren" inlämnades  nu  till  Berlin, 
samtidigt  som  Dresden  erhöll  "Rienzi". 
7.  4.  1842  lämnade  W.  Paris  och  for  till 
den  sachsiska  hufvudstaden,  där  "Rien- 
zi" fick  sin  premiär  20.  10.  Framgången 
var  så  af  gjord,  att  W.  beslöt  återtaga 
sin  till  Berlin  inlämnade  opera;  2.  1. 
1843  gafs  "Den  flygande  Holländaren"  å 
hofoperan  i  Dresden.  W.  hade  nu  visat 
sin  förmåga,  och  man  blef  ej  sen  att 
söka  fästa  honom  vid  operan.  1.  2.  1843 
erhöll  han  platsen  som  k.  sachs.  kapell- 
mästare. W.  gick  energiskt  till  verket 
och  arbetade  med  den  största  omsorg. 
Både  som  orkester-  och  operadirigent 
förvärfvade  han  sig  stort  anseende  och 
allmänt  erkännande.  Under  det  ansträn- 
gande operaarbetet  fick  han  föga  tid  till 
egen  produktion  och  endast  under  en 
kortare  tid  på  sommaren  kunde  han  i  ro 
på  landet  få  ägna  sig  åt  komposition 
af  operor.  Han  sysselsatta  sig  mycket 
med  medeltidens  stora  epos  och  hade 
redan  i  Paris  skisserat  "Tannhäuser". 
Han  sökte  i  detta  verk  i  högre  grad 
än  förut  fullgöra  sina  tankar  om  en 
ny  operamusik.  19.  10.  1845  ägde  pre- 
miären rum.  Redan  nu  höjdes  röster 
mot  honom,  men  man  nöjde  sig  med  att 
konstatera,  att  de  föregående  operorna 
åtminstone  hade  visat,  hvad  han  som 
operakompositör  förmådde;  man  hoppa- 
des därför,  att  han  snart  skulle  återvän- 
da till  den  gamla  stilen.  W.  upptog  än- 
nu ett  medeltida  ämne  till  bearbetning 
och  kort  efter  "Tannhäuser"-premiären 
nedskref    han    dikten    till    "Lohengrin"; 


Wagner 


äfven  musiken  fullbordades  i  Dresden. 
Af  öfrig  produktion  vid  denna  tid  mär- 
kes den  bibliska  scenen  "Das  Liebes- 
mahl  der  Apostel";  äfven  gaf  han 
Glucks  "Iphigenia  i  Aulis"  i  ny  af  ho- 
nom själf  utförd  bearbetning.  Som  leda- 
re gjorde  han  äfven  ett  storverk  genom 
att  ge  Beethovens  9:de  symfoni.  Liszt 
hade  under  tiden  slagit  sig  till  ro  i  Wei- 
mar  och  satte  sig  då  strax  i  förbindelse 
med  W.  Tack  vare  Liszts  energi  kunde 
"Tannhäuser"  gifvas  å  hertigl.  teatern 
i  Weimar;  äfven  arbetade  han  på  att  få 
"Lohengrin"  för  samma  scen.  Revolu- 
tionen i  Dresden  1848 — 49  grep  W.  liksom 
så  många  andra  konstnärer,  och  med 
regeringens  seger  begynte  också  förföl- 
jelsen mot  alla  deltagarna.  W.  måste  då 
fly  till  Weimar  i  maj  1849.  Därmed  af- 
slntades  första  perioden  i  W:s  lif.  Hans 
lif  och  verksamhet  tvingades  in  i  nya 
former,  och  hans  produktion  vann  allt 
mera  i  djup  och  mäktighet.  I  Weimar 
kunde  han  ej  stanna  länge;  en  tid  må- 
ste han  dölja  sig  på  Wartburgs  slott 
men  fick  sedan  fly  öfver  gränsen  till 
Schweiz,  där  han  sedan  slog  sig  ned  i 
Ziirich  och  i  Otto  samt  Mathilde  Wesen- 
donck  erhöll  varmt  förstående  vänner. 
Den  närmaste  tiden  efter  fann  han  ej 
ro  för  musikalisk  produktion  utan  kon- 
centrerade sig  i  stället  å  författarverk- 
samhet och  skref  sina  skrifter  om  fram- 
tidens operamusik:  "Die  Kunst  und  die 
Revolution"  (1849),  "Das  Kunstwerk  der 
Zukunft"  (1850),  "Kunst  u.  Klima"  (s.  å.), 
"Das  Judentum  in  der  Musik"  (s.  å.), 
"Ein  Theater  in  Ziirich,  Brief  iiber  die 
Goethestiftung"  (1851),  "Oper  und  Dra- 
ma" (s.  å.),  "Eine  Mitteilung  an  meine 
Freunde"  (s.  å.).  Genom  dessa  skrifter 
hade  W.  teoretiskt  klargjort  sin  ställ- 
ning till  musikdramat  som  konstverk. 
Det  återstod  för  honom  att  äfven  prak- 
tiskt visa  det.  Redan  under  Dresdenti- 
den hade  Nibelungensagan  hägrat  för 
honom.  Först  i  Ziirich  fick  han  tid  nog 
öfver  att  närmare  fördjupa  sig  i  ämnet, 
och  redan  1853  kunde  han  utgifva  dik- 
ten i  tryck:  "Der  Ring  des  Nibelungen, 
ein  Buhnenfestspiel  fur  drei  Tage  und 
einen  Vorabend".  Boken  var  ej  afsedd 
för  stora  allmänheten  utan  "zum  Zwecke 
einer  vertrauten  Mitteilung  an  Freun- 
de". Den  trycktes  ej  heller  i  mera  än 
50  ex.    Musiken  till  dramat  upptogs  ome- 


delbart och  ej  ens  en  resa  till  London 
1854  för  dirigerande  af  filh.  konserterna 
där  kunde  bringa  något  afbrott  i  arbe- 
tet. Hvarje  ledig  tid  han  hade  i  den 
engelska  hufvudstaden  utnyttjade  han 
till  att  arbeta  på  sin  partitur.  Så  fort- 
gick arbetet  till  1857,  då  han  med  ens 
sköt  det  åt  sidan  för  att  i  stället  begyn- 
na på  "Tristan  och  Isoide".  Kort  där- 
efter afbröt  W.  sin  vistelse  i  Ziirich  för 
att  resa  till  Venedig  (1858).  Hans  nya 
verk  skred  här  raskt  framåt  och  aug. 
1859  var  allt  färdigt.  Han  hade  då  redan 
lämnat  Italien  och  slagit  sig  ned  i  Lu- 
zern.  1859  for  W.  åter  till  Paris.  Under 
stora  svårigheter  lyckades  han  genom- 
drifva,  att  "Tannhäuser"  1861  upptogs  på 
St.  operan,  men  genom  motståndarnas 
våldsamma  anlopp  måste  han  efter  3 
tumultuösa  representationer  taga  sitt 
verk  tillbaka.  1862  lämnade  han  den 
franska  hufvudstaden  och  uppehöll  sig 
sedan  någon  tid  i  Bieberich  vid  Wien. 
Ännu  ett  verk  hade  då  kommit  under 
arbete,  "Die  Meistersinger",  och  redan 
s.  å.  utkom  texten.  Han  hade  nu  de  bä- 
sta förhoppningar  om  att  få  uppförd 
"Tristan"  på  hofteatern  i  Wien  och  ej 
mindre  än  77  repetitioner  afhöllos  här- 
för, men  ändå  fick  han  ej  sitt  verk  där. 
Han  for  då  på  konsertresor  i  Ryssland, 
Böhmen  och  Ungern  samt  drog  sig  1864 
alldeles  tillbaka.  Just  då  han  som  värst 
tviflade  på  sin  saks  framgång,  möttes 
han  4.  5.  1864  af  kallelsen  att  komma  till 
konung  Ludvig  II  i  Munchen.  Han  kun- 
de nu  åter  arbeta  för  sina  verk.  Med 
konungens  starka  bistånd  skred  man  till 
uppförande  af  hans  sista  dramer  på  hof- 
scenen  i  Munchen.  Biilow,  som  redan  i 
Ziirich  åtnjutit  W:s  undervisning  i  diri- 
gering, kallades  till  hofkapellmästare 
och  med  honom  som  ledare  uppfördes 
nu  "Tristan"  där  1865.  W.  hade  dock  vid 
hofvet  fått  många  afundsmän  och  för 
att  afvärja  stormen,  lämnade  W.  den 
bayerska  hufvudstaden  10.  12.  1865.  Un- 
der Miinchentiden  hade  W.  utgifvit  sin 
skrift  "Uber  Staat  und  Religion".  I 
Triebschen  vid  Luzern  fick  han  ett  nytt 
hem.  Biilows  hustru  (Liszts  dotter)  C  o- 
s  i  m  a  skilde  sig  kort  efter  denna  tid 
från  sin  man  och  ingick  äktenskap  med 
W.  Året  1866  var  W.  hufvudsakligen 
sysselsatt  med  arbetet  på  musiken  till 
"Meistersinger"    och    bodde    då   i   närhe- 


Wagner 


981 


ten  af  Mainz.  1867  var  verket  i  sin  hel- 
het färdigt  och  1868  ägde  premiären  rum 
i  Miinchen.  På  konungens  uttryckliga 
önskan  uppfördes  "Rheingold"  1869  och 
"Valkyrian"  1870.  W.  upptog  ånyo  en 
tanke,  som  redan  i  Ziirich  föresväfvat 
honom  (se  Nibelungens  ring) 
nämligen  att  få  till  stånd  en  särskild 
teaterbyggnad,  ägnad  åt  såväl  sina  egna 
som  de  bästa  tyska  mästarnas  konst. 
1871  reste  han  för  att  söka  upp  en  lämp- 
lig plats  och  fann  den  till  sist  i  Bay- 
reuth. För  att  få  medel  till  stånd  till 
byggnaden  grundades  öfverallt  i  Tysk- 
land W.-föreningar  (den  första  grundad 
1871).  Af  skrifter  från  denna  tid  mär- 
kas: "Uber  das  Dirigiren"  (1869),  "Beet- 
hoven"  (1870),  "Uber  die  Bestimmung 
der  Oper"  (1871).  S.  å.  begynte  utkom- 
ma hans  "Gesammelte  Schriften  und 
Dichtungen".  1872  skref  W.  ytterligare 
"Uber  Schauspieler  und  Sänger"  och 
"Das  Biihnenfestspielhaus  Bayreuth". 
22.  5.  1872  lades  grundstenen  i  Bay- 
reuth och  1876  kunde  byggnaden  in- 
vigas med  Nibelungens  Ring  under 
storartad  tillslutning  från  hela  Tysk- 
land. Trots  det  lifliga  intresset  för 
saken  gingo  föreställningarna  med  stor 
förlust,  och  W.  måste  resa  till  London 
1877  och  dirigera  de  stora  konserterna 
för  att  på  så  sätt  i  någon  mån  täcka  för- 
lusten. S.  å.  afslutades  Parsifaldikten, 
och  musiken  påbörjades  kort  därefter. 
1882  var  verket  färdigt,  och  man  beslöt 
ännu  en  gång  göra  försök  med  festspel. 

1882  ägde  16  representationer  af  verket 
rum  i  Bayreuth  och  denna  gång  gaf 
företaget  ett  så  godt  ekonomiskt  resul- 
tat, att  man  kunde  hysa  förhoppning 
om,  att  institutionen  skulle  kunna  be- 
stå (se  vidare  Bayreuth).  I  sept.  1882 
for  W.  till  Venedig  för  att  hvila;  13.  2. 

1883  vid  middagstiden  utan  föregående 
sjukdom  dog  han  där.  —  Under  de  sista 
åren  hade  han  ännu  ytterligare  utgifvit 
skrifterna:  "Was  ist  Deutsch?",  "Mo- 
dern, Publikum  und  Popularität"  (1878), 
"Wollen  wir  hoffen",  "Uber  das  Dichten 
und  Komponieren",  "Uber  die  Anwen- 
dung  der  Musik  auf  das  Drama",  "Uber 
die  Vivisektion"  (1879),  "Religion  und 
Kunst"  (1880,  81),  "Brief  an  Heinrich 
von  Stein",  "Uber  das  Weibliche  im 
Menschlichen"  (1883);  flera  smärre  bi- 
drag till  Bayreuther  Blätter.    Af  musik- 


verk jämte  de  sceniska  må  nämnas:  Ny- 
årskantat (Magdeburg  1834—35),  Colum- 
busouv.  (1835),  Rule  Britanniaouv.  (1836) 
(i  Paris  1839—40),  Siegfriedidyllen  (1870), 
Kejsarmarschen  (1871),  festmarschen  för 
Filadelfia  1876,  en  "Huldigungsmarsch" 
(1864),  "Träume"  (Tristanstudie),  smär- 
re pianosaker  m.  m.  Såsom  ett  vär- 
defullt komplement  till  W:s  verk  kan 
räknas  hans  många  bref.  Hit  höra  för- 
utom de  af  honom  själf  utgifna  här 
of  van  nämnda:  Till  och  från  Liszt  (1887); 
till:  Uhlig,  Fischer  o.  Heine  (1888),  Aug. 
Röckel  (1894),  E.  Wille  (1887),  E.  Heckel 
(1908),  O.  Wesendonck  (1905),  Mathilde 
Wesendonck  (1904),  "Familienbriefe  1832 
—74"  (1906),  "Bayreuther  Brief e"  (1907); 
till  Minna  W.  (1908).  Härtill  kommer 
slutligen  W:s  egen  stora  själfbiografi 
"Mein  Leben"  (1911).  —  Det  W:ska  mu- 
sikdramat visar  en  följdriktig  och  jämn 
utveckling  från  "Rienzi"  till  "Parsifal". 
I  "Rienzi"  är  han  ännu  romantikern  som 
bygger  sin  konst  på  Weber  och  Meyer- 
beer,  recitativ,  arier  och  ensembler,  följa 
efter  hvarandra  som  själfständiga  i  sig 
afslutade  partier,  orkestern  är  beledsa- 
gande på  samma  sätt  som  hos  föregån- 
garna. Med  "Flygande  holländaren"  fly- 
ta redan  styckena  mera  in  i  hvarandra, 
orkestern  får  en  viktigare  plats  och 
ledmotivstanken  träder  tydligen  fram; 
så  fortsätter  utvecklingen  vidare  öfver 
"Tannhäuser"  och  "Lohengrin".  Med  Zii- 
richerverken,  efter  de  förklarande  skrif- 
terna öfver  musikdramat,  blir  allt  vida 
medvetnare  och  distinktare.  Allkonst- 
verket med  likställd  dikt,  musik,  scenisk 
och  dekorativ  konst  blir  det  eftersträf- 
vansvärda,  reeitativet  det  ledande  och 
bärande,  melodien  som  sluten  konstform 
försvinner  för  att  endast  bli  en  psyko- 
logiskt ur  dikten  sig  utvecklande  och  af 
dess  innehåll  betingad  del  i  det  hela, 
orkestern  blir  bärare  af  ledmotiven  och 
lämnar  därmed  den  andliga  grundva- 
len, den  bakom  liggande  tanken,  teck- 
nande nyanserna  i  de  handlandes  själs- 
lif.  I  denna  form  äro  redan  "Tristan" 
och  "Mästersångarne"  typiska  W-dra- 
mer,  men  konsekventast  och  renast,  och 
på  samma  gång  mest  genomandligadt, 
blir  allt  först  med  "Nibelungens  ring". 
Utöfver  detta  har  "Parsifal"  intet  att 
bjuda.  Endast  i  allvar  och  djup  är  den 
det   förra  verket  jämnställdt.    Den  dra- 


f>82 


Wahl 


matiska  konsten,  hvilken  alltid  W.  sett 
som  medel  till  nationell  lyftning  och 
andlig  förädling,  hade  i  "Parsifal"  fått 
sin  religiösa  vigning.  W:s  hela  sträfvan 
efter  allvar  och  renhet  i  den  dramatiska 
konsten  vann  sin  afslutning  och  full- 
ändning i  Graltemplets  gudstjänst.  Kon- 
sten och  religionen  hade  blifvit  ett.  — 
Litteraturen  om  W.  är  redan  utomor- 
dentligt rikhaltig.  Vi  vilja  här  blott 
hänvisa  till  följande  biografier:  af  Gla- 
senapp (1876  ff.),  H.  St.  Chamberlain 
(1894),  G.  Adler  (1905),  H.  T.  Finck  (1893), 
W.  Tappert  (1883),  E.  Pohl  (1883),  A.  Jul- 
lien (1886),  L.  Torchi  (1890),  E.  Newman 
(London  1899),  A.  Seidl  (Wagneriana 
1901  ff.),  W.  Kienzl  (1904),  M.  Burrell 
(1905),  M.  Koch  (1907),  R.  Biirkner  (1908), 
M.  Kufferath.  Af  nordisk  litt.  må  fram- 
liäfvas:  biografier  af  G.  Schjelderup 
(Kphn  1907)  och  W.  Peterson-Berger 
("R.  W.  som  kulturföreteelse",  1913)  samt 
K.  Gjellerups  bok:  "R.  W.  i  hans  ho- 
vedvaerk  Nibelungens  ring"  (1890;  ny 
omarb.  uppl.  1915:  R.  \V.  i  hans  Hoved- 
vaerker;  äfven  omfattande  Tristan,  Par- 
sifal och  Masters.;  sv.  öfvers.  1899).  Ett 
urval  af  hans  skrifter  på  svenska  ut- 
gaf  W.  Peterson-Berger  (1901).  Smärre 
öfversättningar  af  W:s  skrifter  med 
analyseringar  af  lians  dramer  utgaf  O. 
Bensow,  R.  W.  som  skapare  af  musik- 
dramat 1891  f.  Slutligen  må  nämnas  P. 
Tuxens  "R.  W.  som  dramatiker",  Kphn 
1904.  —  Utförlig  historik  öfver  W:s  verk 
återfinnes  under  deras  resp.  namn  här 
i    lex. 

3.  Johanna  J  a  c  h  m  a  n  n-W.,  den 
föreg:s  brordotter,  f.  13.  10.  1828  nära 
Hannover,  t  16.  10.  1894  i  Wiirzburg; 
släkting  till  Rich.  Wagner;  operasånger- 
ska; sjöng  1844  Elisabeth  i  "Tannhäuser" 
i  Dresden  och  var  sedan  1846—48  elev  af 
Viardot-Garcia  i  Paris;  sjöng  1849  i  Ham- 
burg, 1850—62  i  Berlin;  ingick  1859  äk- 
tenskap med  landtrådet  Jachmann; 
sedan  hon  1861  förlorat  sin  röst,  verkade 
hon  till  1871  som  skådespelerska  i  Ber- 
lin, äfven  som  sådan  med  stor  fram- 
gång; sedan  rösten  återvändt  sjöng  hon 
ännu  1876  i  Bayreuth  vid  Nibelungen- 
prerniären  (Schwertleite  och  första  nor- 
non);  1882—84  lärarinna  i  dramatisk 
sång  vid  k.  musikskolan  i  Miinchen; 
verkade   sedan    i    Berlin. 

4.  Siegfried   W.,   Rich.   W:s  son,   f. 


6.  6.  1869  i  Triebschen,  Luzern;  utbildade 
sig  först  till  arkitekt  och  skapade  som 
sådan  Fr.  Liszt-mausoleet  i  Bayreuth; 
öfvergick  sedan  till  musiken  och  blef 
elev  af  Humperdinck  och  Kniese;  var 
1894  hjälpdirigent  i  Bayreuth  och  har 
äfven  annorstädes  dirigerat;  sedan  1896 
meddirigent  i  Bayreuth;  som  komposi- 
tör framträdde  han  med  en  del  operor 
("Der  Bärenhäuter",  1899;  "Herzog  Wild- 
fang",  1901;  "Der  Kobold"  1904;  "Bruder 
Lustig",  1905;  "Das  Sternengebot",  1908; 
"Banadietrich"  1909)  samt  en  symf.  dikt 
"Sehnsucht"  1895.  —  Litt.:  L.  Karpath,  S. 
W.,  1902;  Glasenapp,  S.  W.,  Das  Theater 
1907. 

5.  P  e  t  e  r  W.,  f.  19.  8.  1865  i  Kurenz, 
Trier;  koralsångare  i  domkyrkan  i  Trier 
under  sin  ungdomstid;  studerade  klas- 
sisk filologi  vid  Strassburgs  universitet 
1866  men  öfvergick  snart  till  musiken, 
där  han  fick  Jacobsthal  till  lärare;  fil. 
dr.  1890  med  afh.:  "Palestrina  als  welt- 
licher  Komponist";  studerade  sedan  vi- 
dare under  Bellermann  och  Spitta  i  Ber- 
lin; docent  i  musikhistoria  och  kyrko- 
musik vid  univ.  i  Freiburg  1893;  e.  ord. 
prof.  där  1897;  grundade  1901  en  "gre- 
goriansk akademi"  för  studiet  af  den 
katolska  koralsången.  Af  hans  värde- 
fulla skrifter  märkas:  Einfiihrung  in 
die  gregorianischen  Melodien,  1895  (2:dra 
uppl.  i  2  delar  under  titlarna:  1.  Ur- 
sprung u.  Entwicklung  d.  liturg.  Ge- 
sangsf ormen,  1901;  2.  Neumenkunde,  1905); 
Uber  traditionellen  Choral,  1905;  Ele- 
mente  des  gregor.  Gesangs,  1909;  där- 
jämte flera  uppsatser  i  Viertelj.-schr.  f. 
MW,  Kirchenmus.  Jahrb.,  Gregoriusblatt 
m.  m. 

1.  Wahl,  Johan  Wilhelm,  f .  1801 
i  Landskrona,  t  där  26.  11.  1887;  instru- 
mentfabrikör; förfärdigade  klarinetter, 
flöjter  och  fagotter  af  utmärkt  beskaf- 
fenhet; tillverkade  äfven  mässingsin- 
strument, hvilka  prisbelöntes  vid  världs- 
utställningen i  Paris;  Ass.  LMA  1841. 

2.  Anna  de  W.,  f .  Lundström,  i*, 
i  Roslagen  25.  5.  1844,  f  18.  5.  1889  i  Sö- 
dertälje; operettsångerska;  1860  anställd 
vid  Södra  t.;  ingick  1867  äktenskap  med 
orkesteranföraren  Oscar  de  Wahl  (t  1873); 
tillhörde  sedan  Mindre  t.  och  har  äfven 
låtit  höra  sig  på  Nya  t.,  Vasa-  och  Folkt.. 
Nya  t.  Göteborg  och  Sv.  t.  Helsingfors; 
bl.  hennes  roller:  Mumbo  Gumbo,  Gong- 


Wahlström— Valentin 


gong,  Maria  i  "Den  ondes  besegrare", 
Fragoletto  i  "Frihetsbröderna",  Broni- 
slawa  i  "Tiggarstudenten",  Teblomma, 
Giroflé-Giroflå. 

Wahlström,  Gösta,  f.  14.  11.  1881  i 
Helsingfors;  student  1900;  elev  af  mu- 
sikinstitutet samt  M.  Wegelius  i  H:fors; 
sedan  utbildad  i  Berlin  för  Anton  För- 
ster  och  vid  Sternska  samt  Scharwenka- 
konserv.;  1908  därjämte  i  Sondershausen 
under  W.  Backhaus;  1911 — 13  lärare  i 
pianospel  vid  H:fors  musikinstitut;  t.  o. 
m.  1913  medredaktör  för  "Tidn.  f.  musik". 

Vak  upp,  hör  vakten  lju- 
der, ps.  165;  Haeffner  165;  koralpsb. 
1697  nr  213;  i  Sverige  på  1640-talet  i  Mön- 
steråshandskriften; tysk  koral:  "Wacht 
auf,  ihr  Christen  alle"  (Zahn  5372),  Sou- 
ter  Liederkens  1540;  dansk  1569  hos  Tho- 
missön. 

Vak  upp,  min  själ,  ps.  430;  Ha?ff- 
ner  hänvisar  till  koralen  55. 

Vak  upp,  min  själ,  gif  ära, 
ps.  429;  Haeffner  429;  koralpsb.  1697  nr 
342;  tysk  koral:  "Nun  lasst  uns  Gott  den 
Herren"  (Zahn  159),  N.  Selnecker  1587; 
i  Sverige  fg.  i  Riddarholmskyrkans  ko- 
ralbok 1694;  finska  koralb.  454. 

Vaka,  själ,  och  bed,  ps.  210;  Haeff- 
ner  210;  tysk  koral:  "Seelenbräutigam, 
Jesu,  Gottes  Lamm",  tryckt  fg.  1698 
(Zahn   3255). 

Vaker  upp,  en  stämma  bju- 
der, ps.  496;  Haeffner  hänvisar  till  ko- 
ralen 3. 

Valborgsmässa,  se  Hexfäl- 
1  an. 

Walcker,  Eberhard  Friedrich, 
f.  3.  7.  1794  i  Kannstadt,  t  4.  10.  1872  i 
Ludwigsburg;  lärde  orgelbyggeri  af  sin 
fader  Joh.  Eberh.  W.  (1786—1842);  grun- 
dade 1820  i  Ludwigsburg  en  orgelfabrik, 
som  snart  erhöll  världsrykte;  hans  första 
berömda  verk  blef  Paulsorgeln  i  Frank- 
furt a.  M.  (74  st.).  Till  hans  mest  epok- 
görande uppfinningar  hörde  kägellådan. 
Firmans  nuvarande  chefer  äro  hans  bå- 
da yngre  söner  Paul  (f.  31.  5.  1846)  och 
Eberhard  (f.  8.  4.  1850);  af  de  sist 
byggda  orglarna  märkas  Skandinaviens 
största  orgel,  Petrikyrkans  i  Malmö, 
1914,  på  73  st.   (se  Orgel). 

Waldemarsskatten,  rom.  op.  i 
4  a.,  text  af  A.  Klinckowström,  musik  af 
Andr.   Hallen;   premiär  k.   t.   Sthlm  8.   4. 


Waldersee,  Paul,  f.  3.  9.  1831  i  Pots- 
dam,  t  14.  6.  1906  i  Königsberg  i  Fran- 
ken;  1848 — 71  preuss.  officer;  ägnade  sig 
sedan  helt  åt  musiken;  medredaktör  i 
Breitkopf  och  Härtels  samlade  upplagor 
af  Beethoven  och  Mozart;  utgifvare  af 
den  berömda  serien  "Sammlung  musika- 
lischer  Vorträge";  medarbetare  i  Vier- 
teljahrsschr.  f.  MW.;  utgaf  separat  "R. 
Schumanns    Manfred"    (1880). 

Waldhorn,  valthorn,  ursprungligen 
en  beteckning  för  jakthorn  (corno  di 
caccia,  it.),  skogshorn  (naturhorn),  se- 
dan äfven  för  orkesterinstrumentet  v. 
En  8'  tungstämma  (vanligen  inslående) 
i  en   orgel.   —   Se   Horn. 

Waldteufel,  Emil,  f.  9.  12.  1837  i 
Strassburg,  t  16.  2.  1915  i  Paris;  elev  af 
konserv,  i  Paris  (Marmontel,  Laurent); 
begynte  på  60-talet  skrifva  en  del  dans- 
musik, som  vann  oerhörd  popularitet,  ej 
minst  i  den  franska  hufvudstaden;  från 
en  anspråkslös  plats  som  profspelare 
i  en  pianofabrik  steg  han  i  graderna  och 
blef  1865  kejsarinnan  Eugenies  kammar- 
pianist  och  "kejserlig  hofbalsdirektör"; 
efter  fransk-tyska  kriget  och  kejsarfa- 
miljens  fördrifning  glömdes  han  alldeles 
bort;  däremot  ha  hans  verk  lefvat  till 
våra  dagar,  och  många  undrande  frå- 
gor om  kompositören  ha  ställts,  hvilka 
först  fått  sitt  svar,  då  de  franska  tid- 
ningarna meddelat   hans   död. 

Valentin,  Karl  Fritiof,  f.  30.  5.  1853 
i  Göteborg;  student  1873;  studerade  först 
vid  Uppsala  univ.  (musik  f.  J.  A.  Jo- 
sephson) sedan  1879—84  vid  Leipzigs 
konserv,  och  universitet,  där  han  vann 
doktorsgraden  med  afhandlingen  "Stu- 
dien fiber  die  schwedischen  Volksmelo- 
dien"  1884;  bildade  därefter  i  Göteborg 
"Sångföreningen",  som  16.  2.  1885  antog 
namnet  "Harmoniska  sällskapet",  och 
utförde  med  detta  (t.  o.  m.  sept.  1897) 
större  verk  för  kör  och  orkester  (redo- 
görelse f.  Harm.  sällsk:s  verksamhet 
1885—90  i  Sv.  Musikt.  1890  s.  91);  gaf 
därjämte  symfonikonserter  och  höll  mu- 
sikhistoriska  föreläsningar  samt  skref 
musikkritiska  uppsatser  för  Göteb:s 
Handelstidning;  ledde  1895—97  arbetare- 
institutets folkkonserter;  flyttade  1897 
till  Stockholm,  där  han  intill  1902  var 
musikrecensent  i  Sv.  Dagbl.;  redigerade 
"Sv.  sång"  1900—01;  sedan  30.  11.  1901 
sekr.   vid   Mus.   ak.    och    lärare    i   musik- 


984 


Valentini — Wallaschek 


historia  vid  konserv.;  1912  professor; 
har  därjämte  hållit  populära  musikhi- 
storiska föredrag  i  Vet.-ak:s  lokal  samt 
ledt  Borgarskolans  och  Folkkonsertför- 
bundets  (kommunalunderstödda)  musik- 
aftnar. LMA  1897.  Som  kompositör  fäste 
han  redan  i  Leipzig  1881  uppmärksam- 
heten vid  sig,  uppförde  1886  sånger  vid 
Allg.  deutsche  Musikvereins  musikfest; 
s.  å.  prisbelönte  Mus.  Konstför.  "Åtta 
sånger"  (op.  7)  och  uppförde  Meissners 
ork.  en  "Festouverture"  (apr.  1887  under 
kompis  egen  ledn.  å  en  O.-D.-matiné); 
nov.  1890  gaf  Filh.  sällsk.  Sthlm  "Brud- 
färd" f.  kör  o.  ork.  (uppf.  äfven  i  Göte- 
borg o.  Uppsala);  "Dvärgakrig"  för  bar. 
m.  ork.  (symfonikons.  apr.  1899  Sthlm,  se- 
dan Kphn  o.  Göteb.);  "Vårregn"  f.  dam- 
kör  o.  p.  (Sthlm  1897,  dessförinnan  i  Gö- 
teb.); "Festmarsch"  f.  ork.  (maj  1901); 
melodramen  "Frithiof  på  sin  faders  hög"; 
dessutom  flera  festkantater:  vid  högsko- 
lans invigning  i  Göteborg  1901,  vid  min- 
nesfest öfver  V.  Rydberg  (op.  37)  och 
Gunnar  Wennerberg  i  sällsk.  S.  H.  T., 
vid  Vet.  ak:s  Linnéfest  1907,  vid  Världs- 
fredskongressen 1910,  Festspel  f.  ork.  vid 
"Pressens  vecka",  "Ingeborgs  klagan"  f. 
sopr.  o.  ork.  (Konsertför.  1904),  "Decem- 
bersaga" f.  sopr.  o.  ork.  (Musikfesten  i 
Upps.)  m.  m.  Af  hans  öfriga  komposi- 
tioner äro  tryckta:  Adagio  f.  violin  o. 
ork.  op.  17  (tillägn.  H.  Marteau);  "Vak 
upp",  sång  m.  ork.  (op.  19);  "Champag- 
ne" (op.  23)  och  "Klockringning"  (op. 
36)  för  solo  och  manskör  (prisbelönta  af 
Sällsk.  f.  sv.  kv:s  befrämjande),  två 
hälften  pianostycken,  solosånger  op.  7, 
9,  25,  26,  28,  30,  33,  38,  44,  45,  49  m.  fl.; 
dessutom  flera  bidrag  till  tidskrifter 
(Sv.  Musikt.,  Sv.  sång  m.  fl.);  utgaf 
därjämte  en  illustrerad  musikhistoria 
i  2  bd:  "Musiken  i  forna  dagar"  (1900) 
och  "Från  Palestrina  till  Wagner" 
not  och  dess  föregångare";  "Notice  sur  1 
la  musique  suédoise,  1900".  Uppsatser 
och  nekrologer  i  "Ord  o.  Bild",  "Hvar  8 
dag.  —  Litt.:  Sv.  Musikt.  1881  s.  138;  1890 
s.  89;  1897  s.  90;  1904  s.  1;  1906  s.  82;  1911 
s.  33. 

Valentini,  Pier  Francesco,  t  1654 
i  Rom;  en  af  romerska  skolans  mera 
betydande  kompositörer;  utgaf  tre  sam- 
lingar Canons  (1629,  1631  och  1645);  2  ta- 
vole  (operor):  "La  Mitra"  och  "La  trans- 
formazione   di   Dafne",   båda   med   inter- 


mezzo; 2  böcker  motetter;  2  böcker  2 — 4- 
st.  canzoni,  sinfonie  m.  m. 

1.  Walin,  Daniel  Rudolf,  f .  29.  6. 
1820  i  Västerås,  t  i  Stockholm  30.  11. 
1868;  operasångare;  son  till  dir.  mus.  D. 
M.  Walin;  student  1842  och  studerade 
någon  tid  i  Uppsala;  debuterade  å  k.  t. 
18.  9.  1844  som  Rudolf  i  "Sömngånger- 
skan";  anställdes  1.  10.  s.  å.  som  skåde- 
spelare och  premiärsångare  där  och  till- 
hörde k.  t.  med  få  afbrott  till  sin  död; 
studerade  1847 — 48  under  Garcia  i  Paris 
och  biträdde  fr.  1863,  då  han  förlorade 
sin  röst,  såsom  kormästare  vid  k.  t. 
Bland  hans  roller  märkas:  Don  Juan, 
Almaviva,  Sarastro,  Kasper,  S:t  Bris, 
Bertram,  Leporello.  —  Biogr.  i  Mus. 
ak:s  handl.  1869  s.  37;  F.  Hedberg,  Sv. 
operasångare. 

2.  Gustafva  Amalia  W.,  f.  18.  5.  1825 
i  Västerås,  t  i  Västergötland  22.  8.  1896; 
den  föreg:s  syster;  sångerska;  uppträd- 
de redan  i  sitt  15:de  år  å  konserter  i 
Falun;  kom  vid  50-talets  början  till 
Sthlm,  där  hon  blef  elev  af  J.  Giinther; 
sjöng  sedan  ofta  i  hufvudstaden  och  var 
ofta  anlitad  som  solist  i  Harm.  sällsk.  (i 
"Elverskud",  "Comala",  "Parad.  o.  Pe- 
rin"  m.  fl.);  fr.  1853  ett  år  engagerad 
vid  k.  t.,  där  hon  debuterade  som  gref- 
vinnan  i  "Figaros  bröllop";  åtföljde  sin 
broder  1853  å  en  sommarturné  i  Finland 
och  var  vintern  1857—58  engagerad  af 
N.  W.  Gade  för  Musikfor.,  Kphn;  i  Upp- 
sala sjöng  hon  ofta  i  Filh.  sällsk.;  LMA 
1864.  —  Biogr.  i  Sv.  Musikt.  1896  s.  153, 
Anteckn.  om  sv.  kvinnor;  Ny  tidn.  f. 
mus.  1853:  3. 

Valkyrian,  se  Nibelungens 
Ring. 

Wallace,  W  i  1 1  i  a  m,  f.  1.  6.  1814  i  Wa- 
terford,  Irland,  t  12.  10.  1865  å  slottet 
Båges,  Garonne;  violinist  vid  unga  år  i 
Dublins  teaterorkester;  insjuknade  1832 
och  måste  då  söka  sydligare  klimat 
samt  for  till  Australien,  Indien,  Nord- 
och  Sydamerika,  där  han  uppträdde  som 
pianist  med  allt  större  framgång;  diri- 
gerade 1841  ital.  operan  i  Mexiko;  åter- 
vände definitivt  till  Europa  först  1853 
och  bodde  sedan  omväxlande  i  London 
och  Paris;  skref  för  London  flera  operor 
men  vann  sin  största  berömmelse  genom 
sina    pianostycken. 

Wallaschek,  Richard,  f.  16.  11.  1860 
i  Brunn;  studerade  juridik  och  filosofi  i 


Valle  de   Paz—Wa limark 


985 


Wien,  Heidelberg  och  Tubingen;  dr.  jur. 
och  dr.  fil.;  1886  privatdocent  i  filosofi 
vid  universitetet  i  Freiburg;  utgaf  en 
del  juridiska  skrifter;  skref  1886  en  mu- 
sikestetik och  fördjupade  sig  allt  mera 
i  musikpsykologi  och  etnologi;  lefde  1890 
—95  i  London;  1896  anställd  vid  uni- 
versitetet i  Wien  som  docent  i  musik- 
historia; hans  andra  arbeten  i  musik 
äro:  Uber  die  Bedeutung  der  Aphasie 
fur  den  musikalischen  Ausdruck  (Vier- 
teljahrsschr.  f.  MW.  1891);  On  the  ori- 
gin  of  music  (London  1901);  Primitive 
music  (London  1893;  tysk  utvidgad  uppl.: 
Anfänge  der  Tonkunst,  1903);  Urge- 
schichte  der  Saiteninstrumente  (1898) 
Geschichte  der  Wiener  Hofoper  (1907— 
08)   m.  m. 

[Del]  Valle  de  Paz,  Edgar  Ema- 
nuel, f.  18.  10.  1861  i  Alexandria  (Egyp- 
ten), elev  af  konserv,  i  Neapel;  1890  pia- 
nolärare vid  Real  Istituto  musicale  i 
Florens,  där  han  sedan  1896  utger  en 
tidning  "La  nuova  musica";  pianist;  har 
komponerat  salongstycken  för  piano; 
skref  en   opera   "Oriana"   (Florens   1907). 

Walle-Hansen,  Dagmar,  f.  1871  i 
Kristiania;  pianist;  elev  af  A.  Winter- 
Hjelm  och  A.  Backer-Gröndahl  samt 
1890  af  Leschetitzky  i  Wien;  efter  åter- 
komsten till  Kristiania  1892  gaf  hon 
med  framgång  konserter  och  har  äfven 
låtit  höra  sig  utanför  den  norska  huf- 
vudstaden  (Wien,  Kphn,  Sthlm  [1903]).  — 
Biogr.  i  Sv.  Musikt.  1903  s.  105. 

Vallenius,  Otto  Vladimir,  f.  9.  4.  1855 
i  Kemi,  Finland;  operasångare;  stud.  i 
Helsingfors  1874;  målning  i  Paris  1877 
och  sång  där  1889 — 91;  engagerad  vid 
Finska  t.  i  Helsingfors  1883—89  och  vid 
k.  t.  Sthlm  1892—95.  Bl.  roller:  Luna  i 
"Trubaduren",  Baduto  i  "Diamantkor- 
set", Nevers  i  "Hugenotterna",  Robert  i 
"Jolantha". 

Vallerlus,  Harald,  f.  25.  12.  1646  i 
Vallerstad,  Ög.,  t  i  Uppsala  8.  3.  1716; 
student  1666;  fil.  mag.  1679;  director  mu- 
sices  vid  univ.  1670,  amanuens  (sederme- 
ra vice  bibliotekarie)  i  Uppsala  1674; 
domkyrkoorganist  1676;  1690  ord.  profes- 
sor i  matematik;  bland  hans  akade- 
miska af  handlingar  märkas:  Physico- 
musica  de  sono,  1674;  Physico-musica  de 
modis,  1680;  De  tactu,  1698.  Hans  främ- 
sta verk  är  redigeringen  af  musiken  till 
koralpsalmboken  af  1697,  ett  arbete,  som 


han  utförde  (tills.  m.  O.  Budbeck)  på 
ett  i  allo  förtjänstfullt  sätt.  —  Litt.:  H. 
Palm,  Om  H.  V.  och  red.  af  1697  års  sv. 
koralbok,  Kyrkosången  1904;  E.  Wran- 
gel,  H.  V.  och  musiken  till  Gamla  Psalm- 
boken, Samlaren  1893;  T.  Norlind,  Sv. 
musikhistoria,  1901. 

Wallerstein,  Anton,  f.  28.  9.  1813  i 
Dresden,  t  26.  3.  1892  i  Geneve;  violinist 
och  danskompositör;  1829  medlem  af 
hof kapellet  i  Dresden;  1832—57  medlem 
af  hofkapellet  i  Hannover,  sedan  åter  i 
Dresden;  komponerade  ett  300-tal  dans- 
stycken, hvilka  han  flerstädes  i  Europa 
framförde  under  egen  ledning  (1853  och 
55  i  London  och  Paris). 

Wallgren,  Åke  Axel,  f.  9.  11.  1873  i 
Ljungskile,  Bohuslän;  operasångare; 
elev  af  J.  Giinther  1894—96;  debuterade 
april  1898  i  Göteborg  som  Tonio  i  "Pa- 
jazzo";  engagerades  vid  Lombergs  ope- 
raturné 1898—1900;  debut  vid  k.  t.  Sthlm 
12.  5.  1900  som  Lothario  i  "Mefistofeles"; 
engagerad  där  sedan  dess;  bl.  roller: 
Toreadoren  i  "Carmen",  Bazil  i  "Barbe- 
raren",  Mefisto  i  "Mefistofeles",  Wotan 
i  "Rhenguldet"  och  "Valkyrian",  Pogner 
och  Hans  Sachs  i  "Mästersångarne", 
Gunther  i  "Ragnarök",  Märke  i  "Tri- 
stan",  Landtgrefven  i  "Tannhäuser",  S:t 
Bris  i  "Hugenotterna"  och  Germont  i 
"Traviata";  har  ofta  medverkat  vid  kon- 
serter. —  Biogr.  i  Sv.  Musikt.  1902  s. 
73  och  1911  s.  105. 

Wallmark,  Ernst  Adam,  f.  3.  4. 
1834  i  Stockholm;  1879  ex.  ord.,  1898  ord. 
amanuens  i  riksarkivet;  1899  af  sked 
med  pension;  1864 — 67  resor  i  utlandet; 
deltog  efter  sin  hemkomst  i  kommittén 
för  utgifvandet  af  Mus.  ak:s  handl.;  er- 
höll af  samma  akad.  medaljen  i  silfver 
vid  sekularf  esten  1871;  Ass.  LM  A  1866; 
efter  att  1871—73  ha  varit  associerad 
med  direktören  L.  Zetterholm  vid  Södra 
teatern,  öfvertog  han  vid  dennes  död 
tills.  m.  V.  Holmqvist  Djurgårdsteatern 
1873  samt  ensam  Ladugårdslandst:n  för 
spelåret  1873—74.  För  teatern  har  han 
äfven  varit  verksam  som  författare  af 
ett  par  hundra  teaterstycken  samt  som 
öfversättare  af  operetter  och  operor. 
Bland  hans  originalsaker  märkas  ope- 
retter af  Berens,  Littmark,  v.  Heland, 
Kjellander;  skref  texten  till  Ölanders 
opera  "Blenda"  (med  L.  Josephson)  1876; 
utgaf    äfven    en    del    diktsamlingar;    för 


Vals— Walther 


svenska  och  danska  musikförläggare 
öfversatte  han  en  mängd  sånger.  —  Litt.: 
Sv.  Musikt.  1909  s.  62  och  1910  s.  129. 

Vals,  pardans  i  3/«-takt  i  medelhastigt 
tempo;  om  dess  verkliga  ursprung  vet 
man  intet;  som  kulturdans  uppträdde 
den  först  i  Böhmen,  Österrike  och  Bay- 
ern; det  första  förbudet  mot  dansen 
utfärdades  1785  i  Böhmen;  dansen  för- 
bjöds såsom  "för  hälsan  skadlig  och  för 
syndernas  skull  mycket  farlig";  kort 
därefter  dansades  den  på  scenen  i  Wien 
i  stycket  "Una  cosa  rara".  Redan  om- 
kring år  1800  var  den  spridd  öfver  hela 
Tyskland  och  nådde  Sverige  innan  för- 
sta decenniet  tilländalupit.  Wien  blef 
dock  alltid  centralhärden  och  där  erhöll 
den  sina  klassiska  kompositörer  i  Lan- 
ner  och  Strauss  (far  och  son).  Äfven 
Schubert  blef  gripen  af  dess  friska  an- 
da och  skref  flera  ännu  i  dag  spelade 
valser.  På  30-talet  begynte  Joh.  Strauss 
(Väter)  sina  konsertresor  och  dref  där- 
igenom ytterligare  propaganda  för  dan- 
sen, som  med  honom  blef  föremål  för 
nästan  svärmisk  dyrkan.  En  skandina- 
visk representant  från  valsförtjusnin- 
gens första  dagar  blef  Lumbye.  Af  öf- 
riga  mera  kända  valskompositörer  mär- 
kas: Labitzky,  Gung'l,  Fahrbach  och 
Waldteufel.  Utan  att  bli  helt  och  hål- 
let undanträngd  fick  den  dock  allvar- 
liga konkurrenter  i  polkan,  masurkan, 
galoppaden  m.  fl.  V:s  tempo  ökades  un- 
der tiden  för  att  kunna  hålla  jämna 
steg  med  nyssnämnda  danser.  I  våra 
dagar  (1900-talets  första  årtionde)  har 
en  mindre  reform  ägt  rum  genom  bo- 
stondansens   införande. 

Valsett,  liten  vals. 

Walsh,  John,  musikförläggare,  Lon- 
don; bodde  sedan  1690  i  Katharinaga- 
tan  vid  Strand,  t  13.  3.  1736;  kgl.  in- 
strumentmakare;  förlaget  antog  allt 
större  dimensioner  och  var  ett  af  de 
första  som  använde  tenntryck;  hans  son 
och  arfvinge  dog  16.  1.  1766  och  efter- 
träddes af  W.  Randall,  som  i  sin  tur 
följdes  af  Henry  Wright;  denne 
åter  af   Robert   Birchall. 

1.  Walter,  Thomas  Christian, 
f.  (döpt)  12.  2.  1749  i  Köpenhamn,  t  där 
18.  11.  1788;  1765  kammarsekreterare;  1771 
sekr.  i  danska  kammarens  3:dje  byrå; 
studerade  ifrigt  musik;  hans  första  kän- 
da   komposition    var    en    italiensk     aria 


med  ork.  1772;  1773—75  direktör  för  k. 
teatern,  Kphn;  skref  för  denna  scen 
musiken  till:  "Silphen"  och  "Den  prö- 
vede  Troskab"  (1774);  reste  1775—78  i 
utlandet  och  skref  härunder  musik  till 
"Soliman  II"  (Hamburg  1775),  "Adonis" 
(balett  för  k.  t.  Sthlm  1776),  "Arséne" 
(Bologna  1776);  då  hans  musik  ej  hade 
lycka,  gick  han  åter  till  ämbetsmanna- 
banan, där  han  avancerade  till  justitie- 
råd  (1782). 

2.  I  g  n  a  z  W.,  f.  1759  i  Radowitz  i 
Böhmen,  t  april  1822  i  Regensburg; 
operasångare  (tenor);  elev  af  kapell- 
mästare Starzer  i  Wien;  sjöng  bl.  a.  i 
Prag  1783  och  i  Mainz  1789;  följde 
Grossmannska  teatertruppen  till  Hanno- 
ver (1793)  och  öfvertog  vid  Grossmanns 
död  ledningen  af  sällskapet;  reste  med 
det  till  Frankfurt  a.  M.  och  Regensburg; 
skref  ett  dussintal  sångspel  för  sin 
trupp  ;  utgaf  dessutom  en  del  kyrko- 
musik; hans  fru  J  u  1  i  a  n  e  (f,  Ro- 
berts),   var   en    aktad   sångerska. 

1.  Walther,  Johann,  f.  1496  i  en  by 
i  Cola  (Kahla?)  i  Thiiringen,  t  24.  4. 
1570  i  Torgau;  Luthers  vän  och  musi- 
kaliske rådgifvare;  1524  sångare  vid 
slottskantoriet  i  Torgau;  1525  kurfurst, 
sachs.  kapellmästare;  organiserade  1548 
sångarkapellet  i  Dresden  åt  "Moritz'  af 
Sachsen",  blef  där  till  1554,  då  han  fick 
pension  och  drog  sig  tillbaka  till  Tor- 
gau; kallades  1524  till  Wittenberg  af 
Luther;  utgaf:  Geystlich  Gesangk-Buch- 
leyn  1524  (den  äldsta  protest,  sångbo- 
ken; 4-st.;  nytryck  1878  i  Publ.  der  Ges. 
f.  Musikforschung  bd  7);  Cantio  septem 
vocum  in  laudem  Dei  omnipotentis  et 
Evangelii  ejus  (1544);  Magnificat  8  to- 
norum (1557);  Ein  newes  christliches 
Lied  (1561);  Ein  gar  schöner  geistlicher 
und  christlicher  Bergkreyen  (1561).  Lob 
und  Preis  der  himmlichen  Kunst  Musi- 
ka  (1564);  Das  christlich  Kinderlied  Dr. 
Martin  Luthers  'Erhalte  uns  Herr  bei 
Deinem  Wort' . . .  mit  etlichen  lateini- 
schen  und  deutschen  Sängen  gemehret 
(1566);  de  flesta  samlingsverk  af  Georg 
Rhaw,  Forsters  motettsamling  (1540)  och 
Montan-Neubers  psalmverk  (1538)  inne- 
hålla kompositioner  af  W.  —  Om  W:s 
protestantiska  sångböcker  se  J.  Zahn. 
Die  Melodien  d.  deutschen  evang.  Kir- 
chenlicder    VI. 

2.  Johann  G  o  1 1  f  r  i  e  d  W.,  f.  18.  9. 


Walzer — Variation 


1684  i  Erfurt,  t  23.  3.  1748  i  Weimar; 
elev  af  Jakob  Adlung,  Joh.  Bernh.  Bach 
och  Kretschmar  i  Erfurt;  1702  organist 
i  Thomaskyrkan  där;  1709  stadsorganist 
i  Weimar;  hans  orgelverk  äro  utgifna 
af  Max  Seiffert  i  Denkm.  deutscher 
Tonk.  bd  26,  27;  hans  mest  kända  skrift 
är  "Musikalisches  Lexikon  öder  Musi- 
kalische  Bibliothek"  (1732).  —  Litt.: 
Herm.  Gehrmann,  .T.  G.  Walther  als 
Theoretiker  (Vierteljahrsschr.  f.  M.  W. 
1891). 

Walzer,  (t.),  vals. 

Valör  (fr.  valeur,  af  lat.  valere,  gälla), 
värde,   tidsvärde. 

Van  der  Straeten,  E  d  m  o  n  d,  f.  3.  12. 
1826  i  Audenarde,  t  25.  11.  1895  där;  stu- 
derade filosofi  i  Gent;  bosatte  sig  1857  i 
Briissel;  1859—72  musikreferent  i  "Echo 
du  Parlament  beige".  V.  var  en  grund- 
lig musikforskare  och  har  riktat  mu- 
sikvetenskapen med  flera  goda  böcker 
särskildt  om  nederländska  skolan:  La 
musique  aux  Pays-Bas  (8  bd  1867—88), 
Les  musiciens  Beiges  en  Italie  (1875); 
Notes  sur  quelques  instruments  de  mu- 
sique (1891);  Nos  périodiques  musicaux 
(1893);   Charles   V   musicien    (1894). 

Van  der  Stucken,  Frank,  f.  15.  10. 
1858  i  Fredericksburgh  (Texas);  elev  af 
Benoit;  reste  1879—80  i  Tyskland,  Italien 
och  Frankrike;  1881 — 82  teaterkapellmä- 
stare i  Breslau;  bodde  1883  tillsammans 
med  Grieg  i  Rudolstadt;  öfvertog  1884 
ledningen  af  manssångkören  "Arion"  i 
New  York;  1895  dirigent  för  symfonior- 
kestern   i    Cincinnati. 

Wangemann,  Otto,  f.  9.  1.  1848  i 
Loitz  a.  d.  Peene;  elev  af  G.  Fliigel  i 
Stettin,  och  Fr.  Kiel  i  Berlin;  1886  or- 
ganist vid  Luciakyrkan  och  sånglärare 
vid  kejsarinnan  Augustagymnasiet  i 
Berlin;  utgaf:  Grundriss  der  Musikge- 
schichte  (1878);  Geschichte  der  Orgel 
(1879,  3.  uppl.  1887);  Geschichte  des  Ora- 
toriums (1882);  redigerade  1879  tidnin- 
gen   "Der   Organist",   1880   "Tonkunst". 

Vapendans,    se    Svärdsdans. 

Vapensmeden  från  Worms, 
Der  Waffenschmied,  kom.  op.  i  3  a.,  text 
och  musik  af  A.  Lortzing;  Wien  30.  5. 
1846;  Nya  t:n,  Sthlm  11.  12.  1885;  Göte- 
borg 9.  10.  1864. 

Var.  =  variation. 

Var  glad,  min  själ,  ps.  230;  Haaff- 
ner  hänvisar  till  koralen  199. 


Var  glad  uti  den  goda  dag, 
ps.  405;  Haeffner  hänvisar  till  koralen  185. 

Var  hälsad,  sköna  morgon- 
stund, ps.  55;  Haeffner  55;  koralpsb. 
af  1697  nr  131;  tysk  koral;  "Wie  schön 
leuchtet  der  Morgenstern"  (Zahn  8359), 
Phil.  Nikolai  1599;  denna  koral  går  dock 
tillbaka  till  en  ännu  äldre  melodi: 
"Jauchzet  dem  Herrn,  alle  Land"  (Zahn 
1705)  af  1538  ("Psalter  Köpphl");  i  Sve- 
rige fg.  på  1630-talet  i  Kalmar  Fol.  I 
och  Mönsteråshdskr.;  dansk  hos  Berg- 
green  32  (Bielefeld  4);  norsk  hos  Linde- 
man 4;  finska  koralb.  30. 

Variation,  variazione  (it.),  förän- 
dring, ombildning  af  ett  tema.  Som 
konstform  kan  v.  följas  tillbaka  till  1500- 
talets  suite,  där  samtliga  till  en  och 
samma  grupp  hörande  danser  behand- 
lade samma  meloditema  i  olika  rytmisk 
form,  ofta  utsmyckande  temat  med  löp- 
ningar och  drillar;  under  1600-talet 
framträdde  ännu  tydligare  v.-formen,  i 
det  att  i  större  solostycken  för  ett  in- 
strument ett  hufvudtema  genomgick  alla 
repriserna,  och  intet  nytt  tema  undan- 
trängde det  första;  särskildt  tydlig  blef 
denna  v.-form  under  andra  hälften  af 
årh.  vid  den  s.  k.  Folie  d'Espagne  (s.  d. 
o.).  Under  1700-talet  blef  v.  ett  tack- 
samt fält  för  virtuoserna,  där  de  kunde 
visa  sin  färdighet.  Äfven  för  musiken 
i  hemmet  blef  v.  en  lämplig  form  både 
som  etyd  och  underhållsstycke.  Äfven 
den  fria  improvisationen  valde  gärna  v. 
som  sin  form.  Mot  århundradets  slut 
var  det  varierade  temat  den  mest  i  för- 
grunden stående  kompositionsformen  för 
soloinstrument  och  undanträngde  nästan 
alla  andra.  Vid  denna  tid  skref  såväl 
Mozart,  som  Haydn  och  Beethoven  i 
denna  konstart.  Med  1800-talets  början 
begynte  förfallsperioden,  i  det  att  te- 
mats karaktär  ej  bibehölls  utan  i  stäl- 
let en  mängd  ej  dithörande  passageverk 
insattes.  Virtuosprestationen  blef  huf- 
vudsaken  samt  löpningarna  och  drillar- 
na ett  blott  yttre,  ofta  lättköpt,  verk- 
ningsmedel.  De  stora  mästarna  begynte 
därför  öfverge  formen,  och  efter  1830 
träffas  v.  därför  mindre  ofta  i  den  bätt- 
re litteraturen.  Af  lysande  undantag  från 
denna  regel  kunna  nämnas:  Mendels- 
sohns  "Variations  sérieuses",  Brahms' 
haltfulla   v.-verk   för   piano,   Saint-Saens 


988 


Varié— Wasenius 


för  2  pianon  öfver  ett  tema  af  B.  och 
några  andra. 

Varié    (fr.),  varierad,   förändrad. 

Varieté,  varietéteater  (af  fr.  va- 
rieté, omväxling),  brukas  som  benäm- 
ning på  en  teater,  där  chansonettsånger- 
6kor  i  den  frivola  riktningen  uppträda. 
—  Théåtre  des  variétés  i 
Paris,  teater  med  operetter,  farser,  vå- 
deviller m.  m. 

Warmuth,  Carl,  f.  i  Thuringen,  f  22. 
2.  1892  i  Kristiania;  kom  1840  som  med- 
lem af  ett  musikkapell  "Harzverein"  till 
Kristiania  och  grundade  där  1843  en  mu- 
sikhandel, hvilken  efter  hand  utvidga- 
des äfven  till  instrumenthandel  och  mu- 
sikförlag. Affären  öfverlämnade  han  vid 
70-talets  slut  till  sin  son  med  samma 
namn  (t  19.  7.  1895  i  Fredriksvärn;  hof- 
musikhandlare  1881),  hvilken  ytterligare 
utvidgade  rörelsen;  1880—90  utgaf  han 
"Nordisk  Musiktidende",  en  af  Skandi- 
naviens bäst  redigerade  musiktidningar. 
Förlaget  ingår  nu  i  Nordiska  musikför- 
laget. 

1.  Varney,  Pierre  Joseph  Al- 
phon s  e,  f.  1.  12.  1811  i  Paris,  t  7.  2.  1879 
där;  violinist;  teaterkapellmästare  i 
Haag,  Rouen,  Paris  och  Bordeaux;  kom- 
ponerade 1848  revolutionssången  "Mou- 
rir  pour  la  patrie". 

2.  L  o  u  i  s  V.,  den  föregrs  son,  f.  1844 
i  Paris,  t  20.  8.  1908  i  Cauterets;  skref 
fr.  1876  hufvudsakligen  för  Paris  38  ope- 
retter, däribland  de  allmänt  kända:  "Les 
mousquetaires  au  couvent"  1880  ("Mus- 
ketörerna i  klostret",  M.  t.  Sthlm  1881, 
sedan  Vasat.  1903),  "Les  petites  brébis" 
("De  små  lammen",  S.  t.  Sthlm  1897)  och 
"D'Artagnan"    (österm.-t.   Sthlm  1905). 

Warnstedt,  Hans  Vilhelm,  f.  13.  9. 
1743  i  Fredericia,  t  20.  10.  1817  i  Köpen- 
hamn; 1778—92  direktör  för  k.  t.  och 
hofkap.  i  Kphn,  som  han  ledde  på  bästa 
sätt  med  hänsyn  tagande  till  såväl  ope- 
rorna som  skådespelen;  inrättade  där  en 
sång-  och  dansskola;  1813  öfverceremoni- 
mästare.  —  Litt.:  Dansk  biogr.  Lexikon. 

Var  nu  redo,  själ  och  tunga, 
ps.  443,  Hseffner  hänvisar  till  koralen  136. 

Varsovienne  (fr.),  en  dans  liknande 
masurkan,  sannolikt  af  franskt  ur- 
sprung; synes  ha  blifvit  introducerad  i 
danslokalerna  i  Paris  af  en  dansmästa- 
re Désiré  1853;  kort  därefter  införd  på 
Tuileriebalerna;     dansen     blef    kejsarin- 


nan Eugénies  favoritdans;  V.  kom  till 
Sverige  på  60-talet  och  blef  mycket  po- 
pulär hos  oss. 

Wartel,  Pierre  Francois,  f.  3.  4. 
1806  i  Versailles,  t  i  aug.  1882  i  Paris; 
elev  af  Pariserkonserv.,  sedan  af  Cho- 
rons  kyrkomusikinstitut;  1828  åter  af 
konserv.  (Banderali,  Nourrit);  1831  en- 
gagerad som  tenorist  vid  Stora  operan; 
företog  konsertresor  genom  Europa;  slog 
sig  sedan  ned  i  Paris  som  sånglärare 
och  vann  som  sådan  världsberömdhet; 
utbildade  bl.  a.  Trebelli. 

Vasconcellos,  Joaquim  de,  portug. 
musikskriftställare;  utgaf  ett  portugi- 
siskt musiklexikon:  Os  musicos  portu- 
guezes  (Biographia-bibliographia,  1870, 
2  bd). 

Wasenius,  Carl  Gustaf,  f.  6.  9.  1821 
i  Lundo,  Finland,  t  23.  2.  1899  i  Abo; 
elev  af  Randel  och  G.  Mankell  vid  kon- 
serv, i  Sthlm;  vidare  utbildad  vid  kon- 
serv, i  Leipzig  (David,  Richter);  vann 
vid  sin  återkomst  anställning  vid  Sibers 
stadskapell  i  Åbo;  grundade  1848  i  Björ- 
neborg ett  eget  musikkapell,  som  bestod 
ett  år;  stod  1849—51  i  spetsen  för  en 
mindre  orkester  i  Helsingfors;  1851  ka- 
pellmästare vid  grenadierskarpskytteba- 
taljonen  i  Åbo;  gaf  därjämte  symfoni- 
konserter och  antogs  1855  till  t.  f.  sång- 
lärare vid  Åbo  gymnasium  (ord.  1859); 
bedref  sommaren  1858  orgelstudier  i 
Sthlm;  1859 — 68  sånglärare  vid  fruntim- 
mersskolan och  kapellmästare  vid  Åbo 
skarpskyttebataljon;  under  denna  tid 
dels  komponerade  dels  arrangerade  han 
en  stor  mängd  nummer  för  hornmusik 
och  bragte  musikkåren  till  en  ovanligt 
hög  ståndpunkt;  lät  som  sånglärare  vid 
stadens  samtliga  skolor  utföra  sång  vid 
kyrkohögtiderna  i  domkyrkan;  ofta  upp- 
trädde han  äfven  med  framgång  vid 
konserter;  1860  äfven  ledare  för  en  del 
körföreningar;  1860—68  ledare  för  den 
af  honom  stiftade  "orkesterföreningen"; 
skref  för  Åbo  teater  "Bouppteckningen" 
(uppf.  1855),  "Tre  friare"  (Åbo  1854; 
Sthlm  1860,  61),  "Guldkorset"  (Åbo  1858, 
78);  ledde  musiken  vid  jubelfesten  1857, 
vid  Porthansstodens  aftäckande  1864,  då 
han  komponerade  en  festmarsch,  samt 
vid  Åbo  teaters  restaurering  1866,  då 
han  komponerade  musik  till  Auras  sång- 
mö; Mus.  sällskapet  återupprättades  och 
leddes    af    honom    1868—72;    hösten    1870 


Wasielewski — Weber 


989 


gaf  han  med  sin  orkester  konsert  i  Hel- 
singfors; sökte  vid  samma  tid  dir.  mus.- 
platsen  vid  univ.  i  Helsingfors  efter  Pa- 
cius  men  blef  förbigången;  bildade  1877 
en  organistskola  i  Åbo;  tog  afsked  från 
alla  sina  läraretjänster  1885  men  kvar- 
stod vid  organistskolan  till  1891.  Af  sina 
kompositioner  utgaf  han  i  tryck  endast 
trenne  häften  trestämmiga  koraler  och 
sånger  för  fruntimmers-  och  elem.-sko- 
lor  samt  under  de  senare  åren  en  och 
annan  mindre  sång.  Af  öfriga  verk 
märkas:  musik  till  Edelskölds  "Den  yng- 
ste" (1873),  "Lintuselle"  f.  soli,  kör  o. 
ork.,  en  kantat  för  s.,  kör  o.  ork.,  en 
hymn  för  kör  med  violinkvartett;  som 
duktig  violinist  var  han  kammarmusi- 
ken varmt  hängifven  och  gaf  ofta  kam- 
marmusiksoaréer; dirigerade  1892  vid 
den  stora  sång-  och  musikfesten.  1901 
restes  en  minnesvård  å  hans  graf.  — 
Litt.:  Finsk  biogr.  handb.;  W.  Lagus, 
Mus.  sällsk.  i  Åbo  1790—1890  s.  60  ff.  — 
W:s  son  K.  F.  W.  verkar  i  hufvudsta- 
den  bl.  a.  som  musikkritiker  i  Hufvud- 
stadsbladet. 

Wasielewski,  J  o  s  e  p  h,  W.  von,  f .  17. 
6.  1822  i  Grossleesen  vid  Danzig,  f  13.  12. 
1896  i  Sondershausen;  elev  af  Leipzigs 
konserv.  1843 — 46  (Mendelssohn,  David  o. 
Hauptmann);  var  sedan  en  längre  tid 
privatelev  af  David;  1850  konsertmästa- 
re i  Diisseldorf  (under  Schumann);  öf- 
vertog  1852  direktionen  af  den  nygrun- 
dade bl.  körf öreningen  i  Bonn;  lämnade 
1855  sin  anställning  där  och  reste  till 
Dresden;  1869—84  musikdirektör  i  Bonn; 
bodde  sedan  i  Sondershausen;  utgaf  en 
Robert  Schumannbiografi  (1858;  4.  uppl. 
1906)  samt  följande  för  musikhistorien 
värdefulla  skrifter:  Die  Violine  und  ihre 
Meister  (1869);  Schumanniana  (1883);  Die 
Violine  im  17.  Jahrh.  und  die  Anfänge 
der  Instrumentalkomposition  (1874);  Ge- 
schichte  der  Instrumentalmusik  im  16. 
Jahrh.  (1878);  Beethoven  (1888);  Das  Vio- 
loncell  und  seine  Geschichte  (1889);  Karl 
Beinecke,  ein  Kiinstlerbild  (1892). 

Vasseur,  Felix  Augustin  Joseph  Leon, 
f.  28.  5.  1844;  operakompositör;  1870  orga- 
nist vid  domkyrkan  i  Versailles;  skref 
under  70-talet  en  mängd  operetter  för 
Bouffes  Parisiens,  af  hvilka  flera  hade 
stor  framgång;  drog  sig  tillbaka,  sedan 
hans  försök  att  1879  grunda  en  egen 
teater  alldeles  slagit  fel. 


Vattendragaren,  Les  deux  jour- 
nées,  drama  med  sång  i  3  a.,  text  af  J. 
N.  Bouilly,  musik  af  Cherubini;  premiär 
Paris  Th.  Faydeau  16.  1.  1800;  sv.  öf- 
vers.  af  E.  U.  Nordforss;  Arsenalst. 
Sthlm  2.  12.  1803;  k.  t.  Sthlm  25.  2.  1805 
(repr.  bl.  a.  1837,  85,  95);  dansk  öfvers. 
af  N.  T.  Bruun  ("De  to  Dage");  k.  t. 
Kphn  14.  4.  1803;  Kristiania  fg.  17.  3.  1867. 

Vattenorgel,  se  Orgel. 

Vaucorbeil,  Auguste  Emanuel,  f. 
dec.  1821  i  Rouen,  t  3.  11.  1884  i  Paris; 
elev  af  konserv,  i  Paris  (Marmontel, 
Cherubini)  och  blef  känd  som  komposi- 
tör af  solosånger;  komponerade  sedan 
en  del  kammarmusik  och  1863  kom.  ope- 
ran "Bataille  d'amour";  af  senare  kom- 
positioner märkas  körverket  "La  mört 
de  Diana"  och  pianostycket  "Intimités"; 
1872  regeringskommissarie  för  de  stats- 
understödda teatrarna  och  1880  direktör 
för  St.  operan. 

Vaudeville  (fr.),  se  Vådevill. 

Vcello  =  Violoncello. 

Webbe,  Samuel,  f.  1740  på  ön  Mi- 
norca,  t  25.  5.  1816  i  London;  kom  vid 
unga  år  till  London;  1776  kapellmästare 
vid  ett  portugisiskt  kapell;  1794—1812 
sekreterare  vid  catchklubben;  är  en  af 
Englands  mest  berömda  gleekompositö- 
rer  och  skref  ej  mindre  300  stycken  in- 
om denna  musikgenre. 

1.  Weber,  Georg,  f .  i  Dahlen  vid 
Meissen  i  början  af  1600-talet;  studerade 
i  Königsberg;  succentor  vid  domkyrkan 
i  Magdeburg;  vistades  vid  svenska  hof- 
vet  i  Sthlm  på  1640-talet  och  utgaf  där 
"Geistliche  Lieder"  (lista  delen  dat. 
Sthlm  2.  8.  1640,  2:dra  delen  Sthlm  5.  7. 
1643).  —  Om  honom  se  K.  Winterfeld, 
Der  evang.  Kirchengesang  I,  154  ff.  och 
T.  Norlind,  Lat.  skolsånger  s.  42. 

2.  B  e  r  n  h  a  r  d  A  n  s  e  1  m  W.,  f .  18.  4. 
1766  i  Mannheim,  t  23  3.  1821  i  Berlin; 
elev  af  Vogler  och,  vid  dennes  afgång, 
af  Holzbauer;  studerade  teol.  och  jur.  i 
Heidelberg,  men  gick  öfver  till  musi- 
ken; 1787  musikdirektör  vid  Grossmann- 
ska  operatruppen  i  Hannover;  följde 
kort  därefter  med  Vogler  till  Stockholm; 
1792  andre  kapellmästare  vid  national- 
teatern i  Berlin  och  blef  vid  dennas  för- 
ening med  italienska  operan  kgl.  kapell- 
mästare; skref  flera  operor,  sånger,  pia- 
nostycken m.  m.;  som  operakompositör 
var  han   en  varm  vän   af   Gluckstilen. 


990 


Weber 


3.  Friedrich  Dionys  W.,  f.  9.  10.  1766 
i  Welchau,  Böhmen,  t  25.  12.  1842  i  Prag; 
elev  af  Vogler;  1811  medgrundare  och 
förste  direktör  för  konserv,  i  Prag;  kom- 
ponerade en  del  militärmusik  och  dan- 
ser f.  piano  samt  utgaf:  Allgemcine 
theor.  Vorschule  d.  Musik,  1828;  Theor.- 
prakt.  Lehrbuch  d.  Harmonie  und  des 
Generalbasses,  1830 — 43;  därjämte  en  bok 
om  konserv,  i  Prag  1817. 

4.  G  o  t  t  f  r  i  e  d  W.,  f.  1.  3.  1779  i 
Freinsheiin  vid  Mannheim,  f  12.  9.  1839 
i  Kreuznach;  studerade  i  Heidelberg  och 
Göttingen  juridik;  advokat  och  domare 
i  Mannheim  1802,  i  Mainz  1814,  i  Darni- 
stadt  1818;  erhöll  1832  titeln  general- 
statsprokurator  såsom  erkänsla  för  sina 
arbeten  vid  nya  civil-  och  kriminalla- 
gen; grundade  en  musikskola  i  Mann- 
heim och  utgaf  en  mycket  berömd  läro- 
bok "Versuch  einer  geordneten  Theorie 
der  Tonsetzkunst"  (1817—21,  3  bd;  3:dje 
uppl.  1830—32);  H.  Riemann  har  i  våra 
dagar  upptagit  många  af  de  här  fram- 
ställda idéerna;  af  hans  öfriga  musik- 
teoretiska skrifter  märkas:  Allg.  Musik- 
lehre  (l:sta  uppl.  1822),  Die  General- 
basslehre  zum  Selbstunterricht  (1833); 
Uber  chronometrische  Tempobezeichnung 
(1817);  Beschreibung  und  Tonleiter  der 
G.  Weberschen  Doppelposaune  (1817); 
Versuch  einer  praktischen  Akustik  d. 
Blasinstrumente  (1816,  17)  m.  m.;  kompo- 
nerade en  del  kyrkomusik,  körer,  piano- 
stycken etc. 

5.  K  a  r  1  Maria  von  W.,  f.  18.  12. 
1786  i  Eutin,  Oldenburg,  f  5.  6.  1826  i 
London;  fick  åtfölja  sin  fader,  som  var 
medlem  af  en  vandrande  teatertrupp, 
å  hans  resor  öfverallt  i  Tyskland  och  er- 
höll endast  ringa  musikalisk  utbildning; 
i  kontrapunkt  hade  han  1798  en  kortare 
tid  Miehael  Haydn  till  lärare;  hans  för- 
sta komposition  gällde  scenen:  "Die 
Macht  der  Liebe",  lustspel  i  en  akt; 
stycket  blef  ouppfördt  (komp.  före  1800). 
Vid  samma  tid  skref  han  äfven  en  del 
vokalsaker  och  en  mässa.  År  1800  sys- 
selsatte sig  fader  och  son  äfven  med 
den  då  nya  litograferingskonsten,  och 
C.  M.  tryckte  själf  sitt  andra  utgifna 
verk  "Sechs  Variationen"  (C-dur  3A);  24. 
11.  1800  uppfördes  hans  andra  opera  "Das 
stumme  Waldmädchen"  i  Freiberg  (se- 
dan i  Chemnitz  s.  å.  och  1804—05  i 
Wien);  1801—02  åtnjöt  han  ånyo  Miehael 


Haydns  undervisning  och  skref  sedan 
tvåaktsoperan  "Peter  Schmoll"  (uppf. 
Augsburg  1803);  1802  skref  W.  sin  första 
solosång  m.  p.-ack.  ("Die  Kerze");  var 
1803—04  Voglers  elev  i  Wien  (tills.  m. 
Gänsbacher)  och  erhöll  af  honom  bl.  a. 
i  uppdrag  att  utföra  klaverutdraget  till 
Voglers  opera  "Samoni";  1804 — 06  musik- 
direktör vid  stadsteatern  i  Breslau,  där 
han  särskildt  lärde  sig  dirigeringskon- 
sten; W.  vistades  sedan  intill  1810  i 
Stuttgart,  först  som  musikintendent  hos 
hertig  Eugen  af  Wiirtemberg  (till  1807), 
sedan  som  privatsekreterare  hos  hertig 
Ludwig  af  Wiirtemberg;  hade  under  des- 
sa år  rikligt  tillfälle  att  komponera  och 
skref  äfven  flera  såväl  instrumentala 
som  sceniska  verk.  Bland  de  förra  mär- 
kas: Momento  capriccioso  och  Ess-durs- 
polonäsen  för  p.,  pianokvartetten  i  D- 
dur,  6  fyrhänd.  pianostycken,  stycken 
för  viola  och  ork.,  en  potpourri  för  cello 
o.  ork.,  flera  solosånger  m.  m.;  för  sce- 
nen melodramat  "Der  erste  Ton"  (1809) 
och  operan  "Silvana"  (komp.  1807 — 10). 
Från  Stuttgart  begaf  sig  W.  till  Darm- 
stadt,  där  han  ånyo  sammanträffade 
med  Vogler  samt  dennes  elever  Gäns- 
bacher och  Jakob  Meyerbeer;  här  sys- 
selsatte honom  ett  sångspel  "Abu  Has- 
san";  under  arbetet  på  detta  stycke  föll 
äfven  Apels  "Gespensterbuch"  i  hans 
hand  (1810),  där  särskildt  friskyttsäg- 
nen  grep  honom.  W.  hade  redan  nu  all- 
varligt i  tankarna  att  använda  detta 
ämne  för  en  opera  men  lät  därmed  tills 
vidare  anstå  och  afslutade  i  stället  "Abu 
Hassan"  (i  början  af  år  1811).  Premiä- 
ren ägde  rum  i  Miinchen  4.  6.  1811.  "Sil- 
vana" följde  kort  därefter  i  Frankfurt 
a.  M.  16.  9.  1810.  Hans  blifvande  maka 
Karoline  Brandt  sjöng  med  här 
(1813  af  W.  engagerad  i  Prag,  1817  hans 
maka).  1811  företog  W.  bl.  a.  konsert- 
turer tills.  m.  klarinettisten  Bärman  och 
skref  för  honom  Concertino  op.  26,  kon- 
serterna op.  73  och  74,  duo  op.  48,  klar.- 
kvintetten  op.  34,  variationerna  op.  33. 
För  fagottisten  G.  Fr.  Brandt  skref  han 
fagottkonserten  op.  75.  1813  afslutades 
konsertresorna  genom  hans  engagement 
som  dirigent  vid  tyska  operan  i  Prag. 
Hösten  1816  for  W.  till  Berlin  för  att  där 
vinna  anställning,  men  kallades  i  slutet 
af  året  till  k.  sachs.  kapellmästare  och 
direktör  vid  tyska  operan,  en  plats,  som 


Vecchi— Weckerlin 


991 


han  bibehöll  till  sin  död.  Af  hans  kom- 
positioner före  Dresdentiden  märkas 
manskörerna  "Leyer  und  Schwert"  1814, 
de  flesta  pianoverken  (konserterna  m.  m.; 
endast  E-mollssonaten  op.  70,  Rondo  bril- 
lante,  Aufforderung  zum  Tanz  och  E- 
durspolacean  i  Dresden);  äfven  solosån- 
gerna tillhöra  nästan  alla  perioden  före 
1816.  Under  Dresdentiden  skrefvos  nu  de 
sista  stora  romantiska  operorna:  "Fri- 
skytten", "Preciösa",  "Euryanthe"  och 
"Oberon".  Den  förstnämnda  kompone- 
rades juli  1817  till  maj  1820  och  hade  sin 
premiär  i  Berlin  18.  6.  1821  (Sthlm  1823, 
Kphn  1822).  "Preciösa"  följde  kort  ef- 
ter på  Berlinerscenen  21.  3.  1821.  W.  var 
nu  en  världsberömd  man  och  den  så 
företagsamme  italienske  operaentrepre- 
nören Barbaja  utbad  sig  därför  en  ope- 
ra af  honom  för  Wien.  Texten  "Eury- 
anthe" skrefs  af  Wienerförfattarinnan 
Helmina  von  Chézy;  musiken  skrefs  maj 
1822— aug.  1823  och  premiären  i  Wien 
ägde  rum  25.  10.  1823  (Sthlm  1838).  1824 
erhöll  W.  i  uppdrag  att  skrifva  en  opera 
för  Covent  Garden,  London,  och  fick  väl- 
ja på  "Faust"  och  "Oberon";  af  hänsyn 
till  Spohr  valde  han  det  senare  ämnet 
och  begynte  jan.  1825  musiken;  10.  4.  1826 
förelåg  partituret  färdigt  och  2  dagar 
senare  ägde  premiären  rum  (Sthlm  1858, 
Kphn  1831).  W.,  som  själf  rest  öfver  till 
London,  ledde  såväl  premiären  som  de 
följande  11  föreställningarna;  hans  häl- 
sa, som  länge  varit  undergräfd,  svek 
honom  dock  och  kort  efter  14:de  före- 
ställningen (29.  5.)  dog  han.  Ännu  d.  26. 
5.  hade  han  gifvit  en  pianokonsert.  W. 
bisattes  i  Mariakapellet  i  Moorfleld, 
London.  1844  genomdref  Richard  Wag- 
ner,  då  innehafvare  af  W:s  plats  i  Dres- 
den, att  hans  kvarlefvor  flyttades  öfver 
till  den  sachsiska  hufvudstaden.  1860 
restes  en  staty  af  Rietschel  öfver  honom 
i  Dresden  (en  minnesstod  finnes  äfven 
i  födelsestaden  Eutin).  —  Öfver  W. 
skref  bl.  a.:  Max  Maria  v.  Weber  (son 
till  K.  M.),  1864—66,  3  bd;  Reissmann 
1882;  H.  Gehrmann,  1898;  H.  A.  Kriiger, 
1904.  En  tematisk  förteckning  utgaf  W. 
Jahns  1871  (en  biogr.  af  s.  förf.  1873).  W:s 
litterära  skrifter  (en  autobiogr.,  novel- 
ler, musikrec.)  utgåfvos  1828  (en  popu- 
läruppl.  å  Reclam). 

1  Vecchi,  O  r  a  z  i  o,  f.  c.  1550  i  Modena, 
t  20.  2.  1605  där;  1586  kapellmästare  vid 


stadens  hufvudkyrka  och  1598  därjämte 
hofkapellmästare  och  musiklärare  hos 
hertigliga  familjen;  hufvudsakligen  känd 
genom  sitt  redan  före  florentinska  ope- 
ran skrifna  lustspel  (commedia  harmo- 
nica)  "Amfiparnasso",  hvilket  1594  upp- 
fördes i  Modena  (tr.  Venedig  1597  [1610]; 
ny  uppl.  bd  26  Publ.  d.  Gesellsch.  f.  Mu- 
sikf.);  V.  komponerade  dessutom  gedig- 
na canzoner  och  madrigaler,  hvilka  på 
1580-  och  90-talen  upplefde  flera  uppla- 
gor. —  A.  Catelani.  Della  vita  e  delle 
opere  di  O.  V.,  1858;  R.  Renier,  Dell' 
Amfiparnasso  di  O.  W.,  1884. 

2.  Gottardo  V.,  f.  30.  6.  1873  i  Bo- 
logna;  violoncellist;  utbildad  i  Bologna 
och  vid  Sternska  konserv,  i  Berlin;  lä- 
rare vid  Malmö  konserv,  sedan  1907;  so- 
locellist i  Malmö  symfoniork.,  medlem 
af  Malmö  kammarmusikför.;  har  kon- 
serterat  flerstädes  i  Tyskland  och  Sve- 
rige; af  kompositioner:  en  stråktrio  i 
D-moll,  ett  preludium  f.  ork.,  romans  för 
violin  o.  ork.  m.  m. 
Wechselnote  (t.),  se  V  ä  x  e  1  n  o  t. 
Wecker,  Georg  K  a  s  p  a  r,  f .  2.  4. 
1632  i  Nurnberg,  f  20.  4.  1695  där;  elev  af 
Erasmus  Kinderman;  lärare  för  Joh. 
Krieger,  Pachelbel  m.  fl.;  1655  organist 
vid  Ågidiuskyrkan,  Nurnberg;  1686  or- 
ganist vid  St.  Sebalduskyrkan  (Pachel- 
bels  företrädare);  åtnjöt  af  sin  samtid 
stort  anseende  som  orgelspelare  och 
kompositör;  utgaf  1695  "18  geistl.  Kon- 
zerte". 

Weckerlin,  Jean  Baptiste  Théo- 
dore,  f.  9.  11.  1821  i  Gebweiler  i  Elsass,  t 
10.  5. 1910  i  Elsass;  elev  af  Ponchard  (sång), 
och  Halévy  (komp.)  vid  Pariskonserv, 
intill  1849;  ägnade  sig  sedan  åt  kompo- 
sition och  musikalisk  lärareverksamhet 
(särskildt  sång);  1876—1909  bibliotekarie 
i  Pariskonserv,  och  arkivarie  vid  Soeiété 
des  compositeurs  de  musique.  W.  vann 
på  50-  och  60-talen  ej  ringa  berömmelse 
som  kompositör;  som  han  bästa  sceniska 
verk  gäller  operan  "L'organiste  dans 
l'embarras"  (1853  å  T.  lyr.);  af  körverk 
(soli,  kör,  ork.)  märkas:  "Les  poémes  de 
la  mer",  1860;  "L'Inde",  "Alexanderfest"; 
oratoriet  "Yttersta  domen";  en  Cecilia- 
mässa, körer,  solosånger,  en  skogssym- 
foni ("Symphonie  de  la  forét").  W.  hade 
ett  varmt  intresse  för  folkmusiken  och 
utgaf  flera  folkvissamlingar:  Echos  du 
temps  passé  (3  bd);  Les  poétes  francaises 


992  Weckmann — Wegelius 

mis  en  musique,  1868;  Échos  d'Angle-  Wedel,  Sören,  f.  19.  10.  1765  på  För, 
terre,  1877;  Chansons  et  rondes  populai-  Danmark,  t  14.  6.  1826  på  Augustenborg; 
res;  Chansons  populaires  des  provinees  1788  regementskvartermästare ;  kompo- 
de la  France  (W.  och  Champfleury) ;  där-  nerade  på  lediga  stunder  musik  bl.  a.  för 
jämte  skref  han  en  del  böcker  om  den  danska  k.  scenen:  "Lise  og  Peter"  (1793), 
franska  folkvisan  och  chansonen:  La  "Husarerne"  (1794),  "Serenaden  eller  de 
chanson  populaire,  1886;  LTancienne  chan-  sorte  Nasser"  (1795);  därjämte  en  pas- 
son  populaire  en  France,  1887;  Chansons  sionskantat  1792  och  kantaten  "La  Paix" 
populaires  du  Pays  de  France,  1903  (2  1802;  1810  af  sked  med  öfverkrigskommis- 
bd);  utgaf  1885  en  katalog  öfver  kon-  saries  titel  och  bodde  sedan  någon  tid  i 
serv.-bibl.  och  en  af  Inst.  de  France  pris-  Paris. 

belönt    skrift    om    instrumenten    och    in-  Ve    den,    som    säger,    Gud    ej 

strumentalmusikens  historia.    LMA  1860.  är,    ps.    5;    koralpsb.    1697    nr    290;    tysk 

Weckmann,  M  a  1 1  h  i  a  s,  f.  1621  i  Ap-  koral:    'Herzlich    lieb    hab'    ich    dich,    o 

pershausen    (Timringen),   t   1674   i   Ham-  Herr"    (Zahn  8326),   B.   Schmid  1577;   fin- 

burg;   elev   af   Heinr.   Schiitz;    studerade  ska  koralb.  267. 

1637     hos     Sweelincks     lärjungar     Jacob  Wegeler,  Franz  Gerhard,  f.  22.  8. 

Prätorius     och     H.     Scheidemann;     blef  1765  i  Bonn,  t  7.  5.  1848  i  Koblenz;  1784 

vid   sin   återkomst   1641   hoforganist   hos  professor   i    medicin   vid    universitetet    i 

kurprinsen    i    Dresden;    1642    hoforganist  Bonn;  1794  rektor  och  senare  prakt,   lä- 

hos     danska     kronprinsen     i     Nyköbing;  käre  i  Koblenz;  ungdomsvän  till  Beetho- 

reste  1647  tillbaka  till  Dresden;  1655  or-  ven;   gifte  sig  med  Eleonore  von 

ganist   i   Jacobikyrkan    i   Hamburg,   där  Breuning;     utgaf     tillsammans     med 

han    grundade    ett    betydelsefullt    Colle-  F.   Ries   den   för  B.-forskningen  så  vär- 

gium  musicum,  som  dock  vid  hans  död  defulla    boken    "Biographische     Notizen 

upphörde.    W.  var  en  af  sin  samtids  ge-  fiber  Ludwig  van  Beethoven",  1838;  till- 

dignaste    kompositörer    och    stod    högt    i  lägg  1845;   nytr.  1908. 

anseende     öfver     hela     Tyskland.     Gust.  Wegelius,    Martin,    f .    10.    11.    1846    i 

Dfiben  i  Sverige  stod  i  förbindelse  med  Helsingfors,  t  där  22.  3.  1906;  elev  af  G. 

honom  och  erhöll  flera  af  hans  verk  (nu  Linsen,  Ph.  Jakobsson,  Zech  och  K.  Fal- 

i  Upps.  bibi.).    M.   Seiffert  utgaf  en  del  tin;  student  1864;  fil.  kand.  1869;  de  där- 

af     hans     solokantater     och     körverk     i  på    följande    åren    musikkritiker    i    Hel- 

Denkm.  d.  Tonk.  bd  6.  —  Litt.:  M.  Seif-  singfors     Dagbl.;     1869—70    dirigent     för 

fert,  M.  W.  und  das  Collegium  musicum  Akad.    sångföreningen    samt    sånglärare 

in  Hamburg,  Smlb.  d.  IMG  II,  1900;  om  vid   normallyceet;   studerade   musik   1870 

W.  i  Danmark  se  A.  Hammerich,  Musi-  —71   i    Wien   för   R.    Bibi   och   1871—73   i 

ken  ved  Christian  IV  :s  hof,  och  C.  Thra-  Leipzig   för   Richter   och   Paul   vid   kon- 

ne,  Fra  hofviolonernes  Tid.  serv.    Under  vistelsen  i  Wien  kompone- 

Vecsey,  Franz  von,  f.  23.  3.  1893  i  rade  han  bl.  a.  sångerna  "Karin  Måns- 
Budapest;  violinvirtuos;  elev  af  J.  Hu-  dotters  vaggvisa",  "Vid  midnatt"  och 
bay;  konserterade  redan  vid  10  års  ål-  "Spinnvisa",  samt  i  Leipzig  en  "orke- 
der och  sedan  flerstädes  å  kontinenten;  sterouverture  till  Daniel  Hjort"  jämte 
besökte  Skandinavien  1910,  11,  12.  —  Sv.  ett  Rondo  f.  piano  o.  ork.;  vid  sin  åter- 
biogr.  i  Sv.  Musikt.  1910  s.  49,  1911  s.  17.  komst    1873    anställd   som   repetitör  vid 

Wedekind,  Erika,  f.  13.  11.  1869  i  Sv.  teatern  i  Helsingfors;  var  dirigent 
Hannover;  sångerska;  1891 — 94  elev  af  för  Akad.  sångföreningen  samt  musik- 
Aglaja  Orgeni  vid  konserv,  i  Dresden;  kritiker  i  Hfors  Dagbl.  till  1877;  reste 
1894 — 09  engagerad  som  koloratursånger-  sistnämnda  år  till  Leipzig  och  Munchen 
ska  vid  k.  hof  operan  i  Dresden;  sedan  för  opera-  o.  kompositionsstudier  (kom- 
anställd vid  komiska  operan  i  Berlin;  har  ponerade  "Julnatten"  f.  kör  o.  ork.); 
äfven  företagit  talrika  resor  som  kon-  hemkommen  skref  han  en  kantat  vid 
sertsångerska.  Af  roller:  Marie  i  "Reg:ts  univ:s  sorgespel  öfver  J.  L.  Runeberg 
dotter",  Zerlina  i  "Don  Juan",  Rose  Fri-  1878;  var  musiklärare  dels  enskildt  dels 
quet  i  "Villars  dragoner",  Greta  i  "Hans  vid  sv.  normallyceet  (—1902),  sv.  re- 
och  Greta";  besökte  Skandinavien  1909.  allyceet  och  polyteknikum;  företog  1876 
—  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1909  s.  73.  o.  1882  till  Bayreuth  (Nibelungen-  o.  Par- 


Wegner — Weinmann 


993 


sifalrepresentationerna),  1886  till  Tysk- 
land, 1889—90  till  Belgien  och  Frank- 
rike, 1901  till  Italien,  hvarunder  de  för- 
nämsta inusikkonserv.  där  studerades  (se 
Formelmetoden),  samt  1903  till 
Wiesbaden  och  musikfesten  i  Basel; 
blef  1882  det  nygrundade  musikinstitu- 
tets direktör  och  verkade  där  till  sin 
död.  W.  höll  alltsedan  70-talet  talrika 
föreläsningar  i  musikteori  och  musikhi- 
storia samt  gaf  äfven  en  mängd  kon- 
serter dels  med  egna  kompositioner  dels 
med  nyare  nordisk  musik.  En  mängd 
goda  läroböcker  och  musikhistoriska 
handböcker  utgaf  han:  Lärobok  i  all- 
män musiklära  och  analys  (2  bd,  1888— 
89),  Grunderna  i  allm.  musikläran  (1887), 
Kurs  i  tonträffning  (1893—95),  Sångkurs 
f.  folkskolor  (1897),  Kurs  i  homofon  sats 
(1897),  Hufvuddragen  af  den  västerländ- 
ska musikens  historia  (1891—93;  erhöll 
för  detta  arbete  pris  ur  Längmanska 
fonden).  Af  hans  kompositioner  märkas 
pianostyckena  "Minnen  från  en  dag  i 
sachs.  Schweiz",  körsånger  ("Afton- 
sång" [åttastämmig],  "Koddaren",  "Till 
skogs  en  liten  fågel  flög",  "Kung  Lilje- 
konvalje", "Här  nere",  "Vandrarne  i 
rymden",  "Sylvias  visa",  folkvisor  i  arr. 
f.  bl.  kör),  Björneb.  marsch  f.  bl.  kör  o. 
hornork.;  pianopedag.  verket  "Ur  Fin- 
lands tonskatt  (1901)  m.  m.  —  Litt.: 
Finsk  biogr.  handb.;  Flodin,  Finska  mu- 
siker; Tidn.  f.  mus.  (Hfors)  1911  nr  10,  11. 

Wegner,  J  e  a  n  n  e  1 1  e,  f.  26.  5.  1873  i 
Kristiania;  pianist;  elev  af  Ida  Lie,  Eri- 
ka Nissen  och  M.  Knutzen;  1899  stiftare 
och  innehafvare  af  en  ansedd  musik- 
skola i  Kristiania. 

Vehemente  (it.),  våldsamt,  häftigt, 
vildt. 

Wehle,  Karl,  pianist;  f.  17.  3.  1825  i 
Prag,  f  3.  6.  1883  i  Paris;  studerade  mu- 
sik i  Leipzig  (Moscheles)  och  Berlin 
(Kullak);  reste  sedan  som  pianovirtuos 
i  Asien  och  Amerika;  uppträdde  ofta  i 
Paris  och   utgaf  flera  pianostycken. 

Weigl,  J  o  s  e  p  h,  f.  28.  3.  1766  i  Eisen- 
stadt,  f  3.  2.  1846  i  Wien;  studerade  för 
Albrechtsberger  och  Salieri;  skref  ett  30- 
tal  operor  för  Wien  däribland  de  på  sin 
tid  allbekanta  "Die  Schweizerfamilie" 
och  "Das  Waisenhaus";  Salieris  efterträ- 
dare som  2:dre  hofkapellmästare  (1825); 
skref  sedan  ej  mera  för  scenen  utan  öf- 
vergick    till    kyrko-    o.    kammarmusiken. 


—  Litt.:  A.  de  Eisner-Eisenhof,  J.  W.  i 
Riv.  musicale  1904. 

Weingartner,  Paul  Felix,  f.  2.  6.  1863 
i  Zara  (Dalmat ien);  uppfostrad  i  Prag; 
kompositiouselev  af  W.  A.  Remy;  stude- 
rade 1881  filosofi  vid  univ.  i  Leipzig  men 
öfvergick  snart  till  musiken  och  blef 
elev  af  konserv,  (intill  1883);  kom  1883 
till  Liszt  i  Weimar,  där  hans  opera 
"Sakuntala"  uppfördes;  kapellmästare  i 
Königsberg  1884,  Danzig  1885—87,  Ham- 
burg 1887—39,  hofkapellmästare  i  Mann- 
heim  1889—91;  1891  kapellmästare  vid 
kgl.  operan  o.  dirigent  för  hofkapellets 
symfonikonserter  i  Berlin;  1898 — 1908  di- 
rigent för  Kaimkonserterna  i  Miinchen, 
1908  Mahlers  efterträdare  som  direktör 
för  hofoperan  i  Wien.  W.  har  som  kom- 
positör och  dirigent  förvärfvat  högt  an- 
seende såväl  i  Tyskland  som  utlandet; 
af  hans  kompositioner  märkas:  symfoni- 
ska dikterna  "König  Lear"  och  "Die  Ge- 
filde  der  Seligen",  2  symfonier  i  G-dur 
och  Ess-dur;  3  stråkkvartetter;  en  pia- 
nosextett, sånger  med  piano  och  orke- 
ster; pianostycken;  operorna:  "Sakun- 
tala" (Weimar  1884);  "Malawika"  (Miin- 
chen 1886);  "Genesius",  Berlin  (1893); 
musikdramatiska  triologien  "Orestes" 
(Leipzig  1902),  musik  till  "Fanst"  (1908); 
publicerade  en  dikt  "Golgata"  (drama  i 
2  delar)  och  utgaf  skrifterna:  Die  Lehre 
von  der  Wiedergeburt  und  das  musika- 
lische  Drama  (1895;  3.  uppl.  1905);  Bay- 
reuth 1876 — 96;  Die  Symphonie  nach 
Beetboven  (1897;  2.  uppl.  1901);  redige- 
rade en  partituruppl.  af  Wagners  "Der 
fliegende  Holländer"  m.  m.  —  Litt.:  P. 
Raabe,  F.  W.  als  schaffender  Kiinstler, 
Die  Musik  1908;  J.  L.  Lusstig,  F.  W., 
1908. 

Weinlig,  Christian  T  h  e  o  d  o  r,  f.  25.  7. 
1780  i  Dresden,  t  i  Leipzig  6.  3.  1842;  elev 
av  Mattei  i  Bologna;  1814 — 17  kantor  vid 
Kreuzskolan  i  Dresden;  1823  Schichts 
efterföljare  som  Thomaskantor  i  Leip- 
zig; åtnjöt  stort  anseende  som  musik- 
teoretiker och  musiklärare  (R.  Wagner 
en  af  hans  elever);  utgaf:  "Anleitung 
zur  Fuge  fiir  den  Selbstunterricht"  (1845; 
2.  uppl.  1852);  Wagner  tillägnade  W. 
pianosonaten  af  1832  och  hans  änka 
"Liebesmahl  der  Apostel"  (1843). 

Weinmann,  Karl,  f.  22.  12.  1873  i  Vo- 
henstrauss  (Oberpfalz);  erhöll  sin  musi- 
kaliska    utbildning    i    domprebendeinsti- 

63 


994  Weis— Venezianska  skolan 

tutet  i  Regensburg;  studerade  äfven  vid  och   musikaliskt   intresserad   ingick   han 

gymnasiet     samt     vid     kyrkmusikskolan  i  sällskapet  Utile  dulci;   som  skald  fick 

(Haberl,   Haller);   blef  musikprefekt  vid  han   flera   uppdrag,   som   förde    honom   i 

domprebendet;     något     senare     magister  förbindelse  med  musiken;   så  skref   han 

choralis  vid  teologiska  konviktet  i  Inns-  bl.  a.  ord  till  musiken  vid  kungliga  be- 

bruck;  stiftskapellmästare  i  Regensburg  graf ningen    1771    och    "sångstycken    vid 

och   lärare   i  musikhistoria    och    estetik  kröningen    i    kyrkan    och    på    rikssalen 

vid  kyrkmusikskolan  där;  utgaf  1906  en  1772";    hans   berömdaste   verk    är   texten 

"Geschichte   der  Kirchenmusik";   redige-  till    den    första    svenska    operan    "Thetis 

rar  sedan  1907  "Kirchenmus.   Jahrbueh"  och  Pelée"  (premiär  18.  1.  1773;  Bollhus- 

och  en  samling  "Kirchenmusik";   direk-  teatern).    Äfven    i    öfrigt    var    han    en 

tör  för  det  biskopliga  biblioteket  i   Re-  varm   vän   af  musiken.   —  Litt.:    O.   Le- 

gensburg;    utgaf    1905    Das    Hymnarium  vertin,  J.  W.,  Sthlm  1908. 

Parisiense.  Wellander-Svaneskog,    Zulamith 

Weis,   Carl    M  e  1 1  u  s,    f.   9.   4.    1809    i  Maria,  f.  2.  4.  1857  i  Hernösand;   opera- 

Aarhus,  t  18.   1.  1872   i  Valby;   ecklesia-  sångerska;   elev  af  konservatoriet  1876 — 

stikminister;     dyrkade     ifrigt     musiken  79  samt  af  Lilly  Lehmann  och  Marchesi 

och  var  en  af  Musikföreningens  ledande  1879—82;   anställd  vid  k.  t.   Sthlm  1877— 

krafter    under    dess    första    period;    kon-  79    och    1885 — 88,    i    Augsburg    1883 — 84; 

struerade     på     lediga     stunder    violiner,  gästspel  å  op.  i  Berlin,  Cassel  o.  Kphn. 

hvilka  skattas  högt,  och  utgaf  1861  "Om  Bl.    roller:    Ortrud,    Adriano    i    "Rienzi", 

violiner  og  deres  Byggning".    Hans  bro-  Bergadrottningen     i     "Den     bergtagna", 

der  Andreas   W.    (1815—89),   cand.   po-  Hedvig  i  "Vilh.  Tell",  Martha  i  "Faust"; 

lyt.,  gjorde  sig  äfven  känd  som  skicklig  sedan  1891  gift  med  läkaren  C.  U.  J:son 

violinbyggare.  Svaneskog. 

Weiss,   J  o  h  a  n  n,    f.    20.   11.    1850   i   St.  Veloce  (it.),  snabbt. 

Ruprecht  a.  d.   Raab  i  Steiermark;   blef  Velocitä   (it.),   snabbhet, 

efter  slutade   teologiska   studier  prefekt  Welti,  Heinrich,  f.  8.  12.  1859  i  Wet- 

vid   seminariet   i   Graz;   studerade   1875 —  tingen   (Schweiz);   studerade  filologi  och 

76   vid    kyrkmusikskolan     i     Regensburg  litteraturhistoria    i    Miinchen,    Ziirich    o. 

och  blef  1881  lärare  i  koralsång  vid  kle-  Paris;  1882  fil.  dr.  i  Miinchen;  musikkri- 

rikalseminariet    i     Graz;     1884 — 91    dom-  tiker    i     Berlin    sedan     1890;     utgaf    en 

kyrkokapellmästare    där;     professor   vid  Gluckbiografi    samt    smärre    bidrag    till 

universitetet  och  konsistorialråd;   utgaf:  Gluckforskningen;    skref   en   del   biogra- 

Die    musikal.     Instrumente     in     der    hl.  fier  till  Allg.  deutsche  Biographie. 

Schriften    des    Alten    Testamentes,    1895.  1.     Wendt,     Johann    Gottlieb,    f. 

Weitzmann,  Karl  Friedrich,  f.  10.  1783  i  Leipzig,  t  15.  10.  1836  som  profes- 
8.  1808  i  Berlin,  t  7.  11.  1880  där;  1847  sor  i  filosofi  i  Göttingen;  utgaf  1824  en 
kompositionslärare  o.  musikalisk  skrift-  Rossinibiografi  och  1831  boken  "Uber  die 
ställare  i  Berlin;  utgaf  en  del  musikhi-  Hauptperioden  der  schönen  Kunste", 
storiska  skrifter,  bl.  a.  Geschichte  der  2.  Ernst  Adolf  W.,  f.  6.  1.  1806  i 
griechischen  Musik  (1855);  Geschichte  Schwiebus,  Preussen,  f  5.  2.  1850  som  se- 
der Harmonie  und  ihrer  Lehre  (Allg.  minariemusiklärare  i  Neuwied;  elev  af 
Musikal.  Zeitung  1849),  Harmoniesystem  Zelter,  A.  W.  Bach;  utgaf  orgel-  o.  pia- 
(1860);  Geschichte  des  Klavierspiels  und  nostycken  samt  variationer  för  piano  o. 
der    Klavierliteratur    (1863);     Geschichte  orkester. 

des  Klaviers,  1879  (se  Seiffert);  kompo-  Venezianska  skolan,  grundad  af  Adr. 
nerade  operor,  solosånger,  pianostycken  W  i  1 1  a  e  r  t,  som  1527  blef  kapellmästa- 
rn, m.  re    vid    Marcuskyrkan    i    Venedig;     sin 

Wellander,  Johan,  f.  31.  10.  1735  i  höjdpunkt  nådde  skolan  under  A  n- 
Linköping,  t  10.  3.  1783  i  Stockholm;  dre  a  och  Giovanni  Gabriel  i.  Af 
student  i  Uppsala  1755;  ingick  1760  som  andra  till  skolan  hörande  märkas  Ci- 
ämbetsman  i  Svea  hofrätt;  antogs  1763  priano  de  Rore,  Nic.  Vicentino,  Cl.  Me- 
i  justitiekollegii  kuratorskontor,  där  rulo.  Till  skolans  karaktäristiska  for- 
han 1766  blef  v.  kurator,  1771  ordinarie  mer  hörde  flerkörigheten  o.  kromatiken; 
och  1775  förste   kurator;    såsom   litterärt  inom  instrumentalmusiken  orgel-  o.  pia- 


Wennerberg 


995 


nospelets  individualisering  o.  de  instru- 
mentala konsertformernas  utbildning.  — 
Litt.:  K.  Winterfeld,  J.  Gabrieli  und 
seine  Zeit,  1834;  M.  Seiffert,  Geschichte 
d.   Klaviermusik,   1899. 

Veni  Sancte  Spiritus,  ps. 
132;  Hseffner;  se  O  du  Helge  Ande, 
kom. 

Wennerberg,  Gunnar,  f.  2.  10.  1817  i 
Lidköping,  t  å  Leckö  slott  24.  8.  1901; 
student  i  Uppsala  1837;  hans  musikali- 
ska begåfning  fick  en  särskild  näring 
1839  under  en  kondition  i  Västergötland 
hos  baron  Thure  v.  Essen  å  Munstorp; 
han  lärde  sig  här  spela  violoncell,  spe- 
lade mycket  piano  samt  studerade  all- 
varligt musik;  efter  återkomsten  till 
Uppsala  skref  han  1840  sina  första  kom- 
positioner: några  visor  med  pianoackom- 
pagnement.  Vid  samma  tid  förde  honom 
hans  vän  J.  A.  Josephon  ännu  mera  in 
i  musiken  och  för  "Lilla  sällskapet"  1842 
skref  W.  en  kyrkokomposition  i  Astor- 
gastil;  den  stora  utveckling  manskvar- 
tetten vid  samma  tid  fick  genom  Allm. 
sångföreningen  sporrade  W.  att  äfven 
här  skrifva  kompositioner.  De  mans- 
kvartetter han  under  Uppsalatiden  kom- 
ponerade höra  ännu  till  den  svenska 
kvartettlitteraturens  populäraste  sånger. 
Hit  höra:  "Bjöd  så  i  Thule"  (1844),  "Fri- 
het bor  i  Norden"  (1847),  "Framåt,  fram- 
åt på  ljusets  bana"  (1848),  "Om  alla 
strängar  på  den  svenska  lyra"  (1848), 
Trummarsch  (1848),  "Stå  stark,  du  lju- 
sets riddarvakt"  (1848),  "Hur  länge  skall 
i  Norden"  (1848),  "O  Gud  som  styrer  fol- 
kens öden"  (1849).  Efter  Uppsalatiden 
tillkommo  manskvartetterna:  "Hör  oss 
Svea"  (1853),  "Fladdrande  fana"  (1854),  "I 
gevär  hvar  man"  (1861),  "På  Vångaslät- 
ten  vida"  (1860-talet),  "Säg  oss  ditt 
namn"  (1871),  "Så  contigit  in  Lenom" 
(1871),  "Kall  på  båren"  (1872),  "Gud  be- 
vare Sverige"  (1880-talet),  "Fredens  väl- 
signelser" (1884).  Samtidigt  med  kvar- 
tetterna utarbetade  W.  en  del  sångtrior 
för  tenor,  bar.  och  bas  (1846,  47)  a  ca- 
pella.  Dessa  utkommo  först  1851  under 
titeln  "De  tre"  (10  nummer).  Af  dessa 
äro  måhända  särskildt  nr  4  "Vive  hodie" 
intressant  såsom  ett  försök  i  canonfor- 
men.  W.  älskade  alltid  den  stränga  for- 
men och  skref  gärna  i  polyfon  stil;  fu- 
gan var  alltid  en  konstform,  till  hvilken 
han   ofta   återkom.     Kort   efter   triosam- 


lingen  utarbetade  han  sitt  berömdaste 
verk  duettsamlingen  "Gluntarne"  (s.  d.), 
hvilken  utkom  i  samlad  uppl.  i  tryck 
1850.  Den  stora  framgång  dessa  duetter 
fick  uppmuntrade  honom  att  äfven  of- 
fentliggöra en  del  solosånger,  af  hvilka 
första  häftet  utkom  s.  å.  W.  hade  1845 
blifvit  fil.  dr.  och  utnämndes  1846  till 
docent  i  estetik  vid  univ.  i  Uppsala;  han 
kom  dock  ej  att  taga  någon  verksam  del 
i  univ.-undervisningen  utan  vistades 
mestadels  i  föräldrahemmet  och  i  Skara, 
sysselsatt  med  författandet  af  konsthi- 
storiska afhandlingar;  1849  mottog  han 
ett  lektorat  i  filosofi  vid  Skara  gymna- 
sium; 1851 — 52  bedref  han  konsthistori- 
ska studier  i  Tyskland  och  Italien  samt 
satte  sig  härunder  grundligt  in  i  den  då- 
varande musiken,  framför  allt  kyrkomu- 
siken. Sina  musikaliska  intryck  medde- 
lade han  i  form  af  dagboksantecknin- 
gar i  "Ny  tidn.  f.  mus."  1853  (nytr.  Sv. 
Musikt.  1901).  Det  han  här  yttrar  om 
kyrkomusiken  är  af  stor  betydelse  för 
förståelsen  af  hans  kompositoriska  verk- 
samhet för  den  svenska  kyrkan.  Den 
italienska  musikens  anda  tillägnade  han 
sig  äfven  för  egna  kompositioner  och  ett 
vackert  exempel  på,  hvad  han  lärt  i  sö- 
dern är  duetten  "Gondolieren"  (1853).  Af 
andra  duetter  märkas:  "Marketenter- 
skorna"  (1853),  "Du  är  min"  (1854),  "Båt- 
färd" (1876),  "Tidt  er  jeg  glad"  (1876). 
"Cordax  damnatorum",  "Du  bist  mein 
Mond".  1861—62  vistades  W.  i  Stockholm 
som  led.  af  en  kommitté  för  National- 
museets ordnande;  1865  tillf,  ex.-sekrete- 
rare  o.  byråchef  i  eckl.-dep.;  1871  eckle- 
siastikminister; 1875  landshöfding  i  Kro- 
nobergs län;  1888 — 91  ånyo  eckl. -minister; 
var  äfven  sedan  bosatt  i  hufvudstaden. 
Fr.  o.  m.  60-talet  inriktades  hans  kom- 
positoriska verksamhet  mera  på  kyrko- 
musiken, och  han  utgaf  här  den  popu- 
lära samlingen  "Ur  Davids  psalmer", 
sånger  för  soloröster,  kör  och  piano 
(l:sta  saml.  1861—69;  ny  serie  fr.  1884— 
87);  1862  utgaf  Mus.  konstför.  hans  orato- 
rium "Jesu  födelse"  (uppf.  m.  ork.  1888  i 
Storkyrkan,  Sthlm);  1893  utförde  Filh. 
sällsk.  körverket  "Stabat  mäter"  (äfven- 
ledes  tryckt  af  Mus.  konstför.).  Under 
sina  sista  år  skref  han  på  ännu  2  orato- 
rier, af  hvilka  endast  "Jesu  dom"  hann 
att  slutföras  (uppf.  Sthlm  1901),  det  an- 
dra "Jesu  död"  lämnades  oafslutadt  vid 


Wennerberg-Reuter— Verdelot 


hans  död.  Af  andra  körverk  kan  näm- 
nas "In  Auerbachs  Keller"  för  solostäm- 
mor o.  kör  m.  piano  (uppf.  1877).  Där- 
jämte utgaf  han  flera  häften  solosånger. 
—  W:s  kompositionsstil  är  formren  och 
gedigen;  den  italienska  cantilenan  ski- 
ner alltid  igenom;  den  vokala  stilen  är 
ypperligt  träffad  och  körbehandlingen 
ofta  mycket  verkningsfull.  Den  instru- 
mentala sidan  är  emellertid  i  allmänhet 
föga  individuell  och  verkar  ofta  tröttan- 
de. I  många  af  hans  verk  framträder 
vida  mera  rutinen  än  konceptionen;  det 
schablonmässiga,  som  så  ofta  vill  bli  huf- 
vudsak  hos  den  skolade  dilettanten,  fram- 
träder ej  sällan.  I  sina  bästa  saker  så- 
som flera  af  manskvartetterna,  flera  af 
gluntduetterna  och  äfven  några  af  solo- 
sångerna visar  han  dock  en  glänsande 
kompositorisk  förmåga,  som  sent  skall 
förlora  i  friskhet.  Statyer  öfver  W.  ha 
rests  i  Uppsala  (1913)  och  i  Amerika 
(1915).  Ett  särskildt  W.-rum  med  flera 
orig.-ms.  af  kompositioner  finnes  i  Mu- 
sikhist.  museet,  Sthlm  (en  donation  på 
5,000  kr.  lämnades  härtill  af  konsul  Hu- 
go Lindgren,  Malmö).  —  Litt.:  Signe 
Taube,  G.  Wennerberg,  bref  och  min- 
nen, Sthlm  1913,  14  (2  bd;  3:dje  under 
utg.);  G.  W:s  egen  inledn.  till  "Glun- 
tarna"  1882;  kal.  Svea  1851;  Sv.  Musikt. 
1887,  1901;  G.  Kallstenius,  Upps.-sångens 
hist.;  Sundblad,  Uppsalalif;  A.  Hamil- 
ton-Geete,  I  solnedgången;  L.  Dahlgren, 
Eansäter;  s.  förf.,  Ur  Ransäters  familje- 
arkiv. 

Wennerberg-Reuter,  Sara,  f.  11.  2. 1875 
i  Ottestad,  Vg.,  dotter  till  Gunnar  W:s 
broder  Brynolf  W.;  elev  af  E.  Andrée; 
1893—95  elev  af  konserv.  Sthlm;  org.-  o. 
kyrkos.-ex.  1895;  1896—97  samt  1898  elev 
af  konserv,  i  Leipzig  (Reinecke,  Jadas- 
sohn,  Ewald);  studerat  1901—02  vid  hög- 
skolan i  Berlin  (M.  Bruch);  organist  vid 
Sofiakyrkan,  Gtb.,  sedan  1905;  gift  1907 
med  teol.  lic.  H.  Reuter;  komponerat  flera 
manskvartetter  (tr.  i  Sv.  kvartetts:s  hftn 
m.  fl.),  pianostycken,  solosånger,  för  vio- 
lin och  piano  (sonat  i  E-moll,  1904  m.  fl.), 
påskhymn  f.  bl.  kör  m.  fl.;  af  större 
verk:  "Skogsrået"  f.  soli,  kör  o.  ork., 
uppf.  med  bifall  i  Gefle  1915;  "Necken" 
(Ur  G.  W:s  Trollrunor)  f.  soli,  kör  o. 
ork.;  motett  f.  bl.  kör;  festmarsch  f.  mi- 
litärork.; kantat  vid  Sofiakyrkans  invig- 
ning 1905  för  solo,  kör  o.  orgel. 


Wenster,  Kristian,  f.  i  Kristian- 
stad 1735,  f  i  Lund  1823;  student  1753,  fil. 
mag.  1755;  kapellmästare  vid  univ.  1781 
1806.  Efterträddes  af  sin  son  Emanuel 
W.,  f.  i  Lund  29.  3.  1785,  t  där  1.  12.  1856; 
uppehöll  platsen  till  sin  död;  fil.  mag. 
1805  med  afh.  "De  vi  musices  in  hcmi- 
nem";  företog  1811 — 13  konsertresor  i 
Finland  och  Ryssland;  donerade  sina 
musikalier  till  akad.  kapellet  i  Lund; 
LM  A  1834.  —  Litt.:  C.  Sjöström,  Skånska 
nationen. 

Ventil,  (fr.  soupape),  luftklaffen  i  ett 
blåsinstrument. 

Vento,  Ivo  de,  t  1575  i  Munchen;  1568 
kapellmästare  i  Landshut;  1569  till  sin 
död  organist  vid  hofkapellet  i  Munchen; 
utgaf:  4-st.  motetter  (1569);  5-st.  niotet- 
ter  (1570);  flera  samlingar  "Neue  teut- 
sche  Lieder  (3-st.  1572,  73,  76,  91;  4— 6-st.: 
1570,  71,  82).  V.  åtnjöt  stort  anseende  af 
sin  samtid  och  synes  äfven  i  Sverige,  att 
döma  af  musiksamlingarna  i  Sveriges 
skolor,  ha  varit  omtyckt. 

Venusto  (it.),  angenämt,  behagligt, 
täckt. 

Veracini,  Francesco  Maria,  f. 
1685  i  Florens,  t  1750  vid  Pisa;  violinist; 
företog  fr.  1714  talrika  konsertresor;  spe- 
lade solo  tvenne  år  mellan  akterna  i  ital. 
operan  i  London;  1717 — 22  kammarvir- 
tuos i  Dresden;  bodde  sedan  någon  tid 
hos  grefve  Kinsky  och  drog  sig  1736  till- 
baka till  Pisa.  V.  namnes  tillsammans 
med  Tartini  och  Geminiani  som  en  af 
1700-talets  mera  betydande  violinvirtuo- 
ser; utgaf  12  violinsonater. 

Werckmeister,  Andreas,  f .  30.  11. 
1645  i  Beneckenstein,  t  26.  10.  1706  i  Hal- 
berstadt;  1664  organist  i  Hasselfelde; 
1674  i  Elbingerode;  sedan  slottsorganist 
i  Quedlinburg  och  1896  organist  i  Mar- 
tinskyrkan i  Halberstadt;  utgaf  ett  häfte 
violinstycken  "Musikalische  Privatlust" 
(1689);  "Orgelprobe"  (1681;  sv.  öfvers. 
se  Zettrin);  "Erweiterte  Orgelprobe" 
(1689);  "Der  edlen  Musik-Kunst  Wiirde, 
Gebrauch  und  Missbrauch"  (1691).  Hans 
1691  utgifna  bok  "Musikalische  Tempe- 
ratur" är  en  af  de  allra  första,  där  den 
liksväfvande  temperaturen  förordas  (se 
Temperatur);  skref  äfven  flera  mu- 
sikteoretiska skrifter. 

Verdelot,  P  h  i  1  i  p  p  e,  f  före  1567; 
lefde  i  Italien  sannolikt  1525—65;  var  en 
af    första   nederländska   madrigalkompo- 


Verdi— Verdier 


997 


sitörerna;  utgaf  motettsanilingen  "Jun- 
tas" på  1520-talet;  madrigalsamlingar 
1535—41.  Madrigaler  af  V.  förekomma 
dessutom  i  en  mängd  samlingsverk  från 
1500-talet. 

Verdi,  Giuseppe,  f.  10.  10.  1813  i 
Roncole  vid  Busseto,  t  27.  1.  1901  i  Mi- 
lano; fadern  innehade  en  liten  hökeri- 
affär  och  lefde  i  mycket  små  omstän- 
digheter; tack  vare  hjälp  från  en  gross- 
handlande Barrezzi  i  Busseto,  lyckades 
G.  V.  få  resa  till  Milano  för  att  genom- 
gå därv.  konserv.;  ehuru  han  redan  på 
egen  hand  och  genom  organisten  Pro- 
vesis  i  Busseto  hjälp  förvärfvat  sig  för- 
svarliga kontrapunktiska  kunskaper, 
blef  han  nekad  plats  där  och  måste  nöja 
sig  med  Lavignas  privatundervisning. 
V.  komponerade  vid  denna  tid,  jämte 
en  del  sångstycken,  sin  första  opera, 
"Oberto,  conte  di  S.  Bonifacio",  hvil- 
ken  17.  11.  1839  gafs  å  Scalateatern.  V. 
hade  då  redan  återvändt  till  Busseto  och 
efterträdt  sin  lärare  där;  1836  hade  han 
ingått  äktenskap  med  sin  vän  och  be- 
skyddare Barrezzis  dotter;  operan  vann 
i  Milano  den  bästa  framgång  och  man 
satte  särskildt  värde  på,  att  han  förstått 
så  noga  följa  Bellinistilen;  under  arbe- 
tet på  sin  andra  opera  "Un  giorno  di 
regno"  drabbades  han  af  ett  hårdt  slag, 
i  det  hans  hustru  dog;  musiken  kunde 
under  sådana  förhållanden  ej  bli  den 
bästa,  och  premiären  å  Scala  visade  ej 
heller  några  gynnsamma  tecken  för 
verkets  framtid;  bättre  lycka  hade  hans 
nästa  verk  "Nabucodonosor"  (Scala  1842), 
och  fr.  o.  m.  nu  hade  hans  operor  allt 
större  framgång;  han  skref  "I  Lombar- 
di  alla  prima  Crociata"  (pr.  11.  2.  1843), 
"Ernani"  (Venedig  9.  3.  1844;  Sthlm  1853), 
"I  due  Foscari"  (Rom  3.  11.  1844),  "Gio- 
vanna  d'Arco"  (Milano  15.  2.  1845),  "Al- 
zira"  (Neapel  12.  8.  1845),  "Attila"  (Vene- 
dig 17.  3.  1846),  "Macbeth"  (Florens  14.  3. 
1847;  Sthlm  1852),  "I  masdanieri"  (Lon- 
don 22.  7.  1847),  "Jerusalem"  (bearb.  af 
"I  Lombardi",  Paris  1847),  "II  corsaro" 
(Triest  25.  10.  1848),  "La  battaglia  di 
Legnano"  (Rom  27.  1.  1849),  "Luisa  Mil- 
ler" (Neapel  8.  12.  1849),  "Stiffelio"  (Tri- 
est 16.  11.  1850).  Nästan  alla  dessa  ope- 
ror (med  undantag  af  "Ernani"  och 
"Luisa  Miller")  hade  fallit  och  V:s  stjär- 
na var  redan  betydligt  i  nedgående. 
Hans  stil  hade  under  tiden  rätt  mycket 


förändrats.  Den  gamla  Bellinistilen  ha- 
de lämnats,  och  han  stod  just  i  begrepp 
att  skapa  sin  egen  med  mera  aktgifvan- 
de  å  skarpa  skuggor  och  dagrar,  markan- 
tare rytm  och  mera  detaljeradt  och  ut- 
arbetadt  orkesterackompagnement.  Hans 
tre  hufvudverk  i  denna  nya  stil  visade 
sig  också  kunna  bestå  längre  än  för 
stunden  "Rigoletto"  (Milano  11.  3.  1851). 
"Il  trovatore"  (Rom  19.  1.  1853;  Sthlm 
1860;  Kphn  1865),  "La  Traviata"  (Vene- 
dig 6.  3.  1853;  Sthlm  1868).  De  följande 
slogo  emellertid  mindre  an:  "Les  vépres 
siciliennes"  (Paris  13.  6.  1855),  "Simone 
Boccanegra"  (Venedig  12.  3.  1857),  "Arol- 
do"  (ny  bearb.  af  "Stiffelio",  Rimini  1857), 
"Ballo  in  Maschera"  (Rom  17.  2.  1859). 
Något  mera  framgång  hade  visserligen 
det  sistnämnda  stycket,  men  någon  jäm- 
förelse med  de  tre  mästerverken  talte 
det  ej.  Äfven  de  följande  tre  för  Peters- 
burgs scen  kunde  ej  hålla  sig  uppe. 
"Don-Carlos"  för  St.  operan,  Paris,  11.  3. 
1867,  visade  visserligen  en  stegring  i  ut- 
tryck utöfver  de  föregående  men  kunde 
ej  heller  den  tillvinna  sig  något  lifligare 
intresse.  Med  "Aida"  skrifven  för  Cairo 
24.  12.  1871  (Suezkanalens  invigning)  ha- 
de han  skapat  ett  nytt  verk,  som  med 
heder  kunde  bestå  vid  sidan  om  de  tre 
mästerverken  (Sthlm  1880;  Kphn  1885). 
I  tekniskt  hänseende  stod  denna  opera 
närmare  den  tyska  operan  och  hade  ta- 
git intryck  af  Wagnerreformen  utan  att 
öfverge  den  italienska  grundgestalten. 
Efter  en  lång  hvilotid  komponerade  han 
slutligen  sina  båda  sista  verk:  "Othello" 
(Milano  5.  2.  1887;  Sthlm  1890;  Kphn  1898) 
o.  "Falstaff"  (Milano  9.  2. 1892;  Sthlm  1896; 
Kphn  1895),  hvilka  snarare  återgå  till 
den  gamla  stilen  från  1850-talet.  Jämte 
operorna  skref  V.  4  "pezzi  sacri",  ett  re- 
quiem,  ett  stabat  mäter,  Te  deum,  Ave 
Maria,  en  stråkkvartett  (1873)  och  en 
del  romanser;  därjämte  en  del  musik  för 
festliga  tillfällen.  V.  stiftade  ett  mu- 
sikerhem i  Milano.  —  Öfver  V.  skref vo: 
A.  Basevi  1859,  A.  Pougin  1881,  Valori 
1894,  E.  Destranges  1895,  L.  Parodi  1895. 
F.  J.  Crowest  1897,  G.  Monaldi  1898,  C. 
Perinelli  1900  (Reimannserien),  I.  Pizzi 
1901,  Soffredini  1908,  C.  Vanbianchi  1913. 
C.  Bellaigue  1913  och  G.  Roncaglia  1914; 
sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1889,  1900,  01  o.  06. 
Verdier,  Petter  (Pierre),  inkom  1647 
till  Stockholm  såsom  en  af  de  6  franska 


Verhulst — Wesströru 


violinister  drottning  Kristina  inkallade 
till  hofvet;  tillhörde  sedan  hofkapellet 
ända  till  1706,  då  han  synes  ha  dött;  fr. 
år  1680  var  han  kapellmästarens  när- 
maste man;  köpte  3.  4.  1666  (enl.  Elers, 
Sthlm  IV,  256)  "Själagården"  i  Sthlm 
för  5,600  dr.  s.  af  Nils  Bielke,  men  sålde 
den  kort  därpå.  Flera  kompositioner  af 
honom  förvarar  Dubenska  samlingen  i 
Uppsala  bibi.  däribland  14  danser  (Alle- 
mander,  Couranter,  Branler,  m.  m.)  i 
Tab.  nr  109,  kören  "Lamento"  (caps.  9:  7), 
danser  (c.  9:  8),  "Christus  är  mitt  lif" 
för  2  röster  m.  3  instr.  och  cont.  (c.  37:  1), 
"Hvi  begär  människan  längre  lefva"  för 
4  r.  med  cont.  (c.  18:  24),  en  sonata  f.  4 
intr.  (c.  9:  9);  därjämte  en  gavott  i  Möhl- 
man-Djurklous  nothdskrift  i  k.  b.  Sthlm. 
Verhulst,  Jean  J.  H.,  f.  19.  3.  1816  i 
Haag,  f  där  17.  1.  1891;  elev  af  Joseph 
Klein;  1838  på  Mendelssohns  rekommen- 
dation dirigent  vid  Euterpekonserterna 
i  Leipzig;  blef  vid  sin  återkomst  till 
Haag  k.  musikdirektör;  1848  dirigent  i 
Rotterdam;  1860  dirigent  vid  "Diligentia" 
i  Haag;  drog  sig  1866  tillbaka  till  pri- 
vatlifvet;  komponerade  symfonier,  ouver- 
turer,  stråkkvartetter,  kyrkomusik,  sån- 
ger, körsånger. 

1.  Werner,  J  o  h  a  n  n  G  o  t  t  1  o  b,  f. 
1777  i  Hoyer  i  Sachsen,  t  19.  7.  1822  i 
Mersebnrg;  1798  organist  i  Frohburg  vid 
Borna,  1808  hjälpkantor  i  Hohenstein 
vid  Chemnitz;  1819  domkyrkoorganist  i 
Merseburg;  utgaf  flera  koralpreludier, 
en  orgelskola  (1805);  "Lehrbuch  das  Or- 
gelwerk  kennen ...  zu  lernen"  (1823), 
"Musikalisches  A.  B.  C.'-'  1806;  en  koral- 
bok 1815,  flera  samlingar  koraler. 

2.  K  a  r  1  Ludwig,  f .  8.  9.  1862  i 
Mannheim,  f  16.  7.  1902  i  Freiburg;  or- 
gelvirtuos; elev  af  A.  Hänlein  i  Mann- 
heim och  K.  A.  Fischer  i  Dresden;  1892 
organist  vid  protestantiska  kyrkan  i  Ba- 
den-Baden; innehade  sedan  en  liknande 
plats   i   Freiburg. 

3.  Arno  W.,  f.  22.  11.  1865  i  Prittitz; 
1890  organist  i  stadskyrkan  i  Berlin;  1894 
sånglärare  vid  realskolan  i  Bitterfeld; 
ledare  för  därvarande  kantorisällskap; 
1908  k.  professor;  utgaf:  Samuel  und 
Gottfried  Scheidt  (1900);  Geschichte  der 
Kantoreien  im  ehemaligen  Kurfursten- 
tum  Sachsen  (1902);  Die  Kantorei  zu  Bit- 
terfeld (Jubiläumsschrift  1903). 


4.  Hildegard  Charlotta  Aurora  \V., 
f.  1.  3.  1834  i  Sthlm,  t  där  1911;  elev  af 
konserv.  1856;  sedan  1871  var  hon  bosatt 
i  Newcastle  on  Tyne,  där  hon  1885  grun- 
dade en  musikskola  och  blef  dirigent  för 
en  damorkester;  sedan  80-talet  musik- 
meddelare till  flera  tidn.  där  och  i  Lon- 
don; sände  äfven  flera  uppsatser  om  en- 
gelskt musiklif  till  Sv.  Musikt.  Ass.  LMA 
1875.  En  serenad  för  manskör  ("Bort  i 
rymden")  af  henne  meddelar  Heden- 
blad, Studentsången  I.  —  Biogr.  i  Sv. 
Musikt.  1893  o.  153,  1898  s.  3  och  1911 
s.  97. 

Verrillon    (fr.),   glasspel. 

Vers  (lat.  versus),  strof  el.  rad  i  en 
dikt. 

Verschiebung  (t.),  förskjutning  af  ham- 
rarna  å  pianoinstrument,  så  att  de  en- 
dast träffa  en  (el.  två)  af  en  tons  strän- 
gar; anger,  att  pianissimopedalen  skall 
användas;  i  st.  f.  den  tyska  betecknin- 
gen användes  mestadels  den  italienska: 
una  corda. 

Versetto  (it.),  liten  vers  el.  strof. 

Wert,  Jakob  van  (G  i  a  c  h  e  s  de  W., 
Jacques  de  W),  f.  1536  i  Nederländer- 
na, t  23.  5.  1596  i  Mantua;  1566  kapell- 
mästare hos  hertigen  af  Gonzaga  i  Man- 
tua; 1568 — 74  vice  kapellmästare  vid  hof- 
vet i  Novellara;  senare  kapellmästare 
vid  kyrkan  i  St.  Barbara  i  Mantua;  ut- 
gaf en  mängd  på  sin  tid  högt  skattade 
verk:  11  böcker  5-st.  madrigaler;  en  bok 
4st.  madrigaler;  en  bok  5-st.  canzonetter 
(1589);  en  bok  5-st.  motetter  (1566);  2  böc- 
ker 6-st.  motetter  (1581—82)  m.  m. 

Verte  (lat.),  vänd! 

W  e  r  t  h  e  r,  lyr.  drama  i  3  a.,  text  af 
Ed.  Blau,  P.  Millet  och  G.  Hartmann 
(efter  Goethe);  musik  af  Massenet;  pr. 
Wien  16.  2.  1892  (komp.  1886);  sv.  öfvers. 
af  Sv.  Nyblom;  k.  t.  Sthlm  1.  12.  1904; 
dansk  öfvers.  af  J.  Lehmann;  k.  t.  Kphn 
22.  9.  1907. 

Wesendonck,  M  a  t  h  i  1  d  e,  f  29.  8.  1902 
i  Berlin;  gift  m.  grosshandlaren  Otto 
W.  (1814—96);  bodde  på  1850-talet  i  Zii- 
rich  och  var  då  Rich.  Wagners  stöd  och 
inspirerade  honom  till  "Tristan  och  Isoi- 
de". —  Se  W.  Golther,  R.  Wagner  an 
M.  W.  1853—71  (1904). 

Wesström  (W  eström)  Anders,  f. 
1722,  f  i  Uppsala  7.  5.  1781;  violinist; 
reste  1757  och  58  i  Tyskland  och  Italien, 
där    han    studerade    under    Tartini;    in- 


Westberg— Westerstrand  999 

trädde  i  hof kap.  26.  1.  1748  och  afgick  1.  Westerlind,  AxelE.,  f.  26.  3.  1844  i 
därifrån  10.  2.  1773;  erhöll  titeln  kgl.  Vänersborg;  elev  af  konserv.  Sthlm  1864 
hofmusiker  och  blef,  efter  en  långvarig  —69  (J.  Lindberg  å  violin);  lämnade  sist- 
konsertverksamhet  i  hufvudstaden  och  nämnda  år  Sverige  för  att  mottaga  kon- 
landsorten  på  1750— 70-talen,  organist  i  sertmästareplatsen  i  stadsork.  i  Åbo  (un- 
Gefle  1773.  —  Litt.:  Dahlgren,  Ant.  om  der  Wasenius);  1874  musiklärare  vid  fin- 
Sthlms  teatrar  s.  49;  hofkap:s  räkensk.  ska  kadettkåren  i  Fredrikshamn;  1889— 
Vestalen,  opera  i  3  a.,  text  af  De  98  kapellmästare  vid  Vasa  mus.  för:s 
Jony,  musik  af  Spontini;  premiär  Paris  ork.,  där  han  liksom  å  sina  föreg.  plat- 
11.  12.  1807;  sv.  öfvers.  af  A.  Lindeberg;  ser  inlade  stor  drift  och  skicklighet;  bi- 
k.  t.  Sthlm  3.  1.  1823;  dansk  öfvers.  af  drog  i  väsentlig  grad  till  Vasas  höga 
N.  T.  Bruun  ("Vestalinden");  k.  t.  Kphn  anseende  som  musikstad  (hade  en  hjälp 
18.  9.  1844.  i  Axel  S  t  e  n  i  u  s  som  ledare  af  Vasa- 
Westberg,  Henrik,  f.  20.  11.  1848  i  kören);  efter  1898  bosatt  i  Tammerfors 
Stockholm;  operasångare;  elev  af  Ro-  som  lärare  å  violin  o.  cello.  —  Litt.:  Huf- 
ger;  engagerad  vid  k.  t.  1875—77;  upp-  vudstadsbladet,  Hfors  26.  3.  1914  (biogr. 
trädde  sedan  på  Europas  främsta  scener  af  K.  F.  Wasenius) ;  Sv.  Musikt.  1892  s.  27. 
och  konserterade  i  London,  Madrid,  2.  Sigrid  Maria  W.,  den  föreg:s  dot- 
Nordamerika  och  Tyskland  samt  slog  ter,  f.  1868  i  Stockholm;  sångerska  (mez- 
sig  ned  i  Köln.  Bland  hans  roller  mär-  zosopran);  uppfostrad  i  Finland,  dit  f or- 
kas: Alf  redo  i  "Den  vilseförda",  Wil-  åldrarna  redan  i  hennes  första  år  flyt- 
helm  Meister  i  "Mignon",  Fenton  i  tade;  elev  af  Fr.  Arlberg,  Bax  och  G. 
"Muntra  fruarna",  Taniino  i  "Trollflöj-  Engel;  slog  sig  1893  ned  som  sånglära- 
ten",  Ottavio  i  "Don  Juan",  Lohengrin.  rinna  i  Göteborg,  gaf  talrika  konserter 
—  Biogr.  i  Sv.  Musikt.  1893  s.  113.  i  Sverige,  Finland,  Ryssland,  England 
Westerberg,  Laurens,  f.  10.  6.  1787,  m.  .  länder.  —  Biogr.  i  Sv.  Musikt.  1906 
t  30.  7.  1836;  cellist  i  hofkapellet  1819  till  s.  9;  Idun  1904  s.  179. 

sin  död;  var  en  af  de  första,  som  tryckte  Westermark,  Otto  Edvard,  f.  i  Stock- 
noter litograflskt  i  Sverige;  utgaf  1823  holm  8.  5.  1797,  t  27.  6.  1849;  student 
"Musikjournal  för  damer,  första  årgån-  i  Uppsala  1810;  skref  för  Karl  XII- 
gen"  (någon  ny  årg.  utkom  ej).  festen  där  30. 11. 1818  melodien  till  "Kung 

1.  Westerdahl,  Olof,  f.  1807  i  Nykil,  Karl  den  unga  hjälte",  hvilken  af  Arr- 
t  i  Linköping  8.  12.  1891;  vid  12  års  ålder  hén  v.  Kapfelman  sattes  för  manskör; 
antagen  vid  2.  lifg:s  musikkår  i  Linkö-  sedan  grosshandlande  i  Sthlm,  där  han 
ping;  efter  på  1840-talet  gifna  konserter  åtnjöt  allmän  aktning  som  gedigen  mu- 
i  hufvudstaden  fick  W.  rykte  om  sig  att  siker  och  musikvän;  skref  äfven  andra 
vara    Sveriges    skickligaste    flöjtist;    af-  mel.,  hvilka  dock  förblefvo  ms. 

gick  1874  ur  tjänsten.  Westerstrand,   Sven   Peter   (Per),   f. 

2.  Lars  Petter  W.,  den  föreg:s  bro-  27.  2.  1785  i  Ukna,  Kim.  län,  t  23.  10.  1857 
der,  f.  29.  1.  1812  i  Nykil,  t  25.  4.  1864  i  på  Åkers  krutbruk,  Sdm.;  student  i  Upp- 
Köpenhamn;  flöjtist  i  hofkap.  Sthlm  1847  sala  1803;  fil.  dr.  1809;  registrator  o.  ak- 
—49;  verkade  äfven  någon  tid  som  gi-  tuarie  i  gen.-landtmäterikontoret  1812; 
tarrlärare.  —  Litt.:  "En  tusenkonstnär",  revisor  i  gen.-krigskommissariatet  1814; 
Sv.  Musikt.  1902  s.  116  ff.  1817  ingenjör  i  landtmäterikontoret,  1818 

3.  Fanny  Amalia  W.,  den  föreg:s  kamrer  i  statskontoret,  stadskommissa- 
syster,  f.  21.  2.  1817  i  Stockholm,  f  där  27.  rie  1824,  vice  president  1831,  president 
3.  1873;  skådespelerska  och  sångerska;  1832;  1832—38  tillika  k.  t.:s  chef.  Bland 
vid  11  år  elev  af  k.  t.,  1836  engagerad  de  17  sångpjäser,  som  under  hans  chefs- 
där  och  hade  sin  afskedsrecett  21.  6.  1862;  tid  upptogos  å  k.  teatern,  märkas:  Aubers 
ingick  1837  äktenskap  med  skådespela-  "Fra  Diavolo"  och  "Den  stumma",  Hé- 
ren  C.  E.  Hjortsberg  (son  till  Lars  rolds  "Marie",  Adams  "Alphyddan", 
Hjortsberg);  hörde  länge  till  k.  scenens  Brendlers  "Ryno",  Meyerbeers  "Robert"; 
bästa  dramatiska  krafter;  förutom  en  adlad  1842;  af  gick  1851  från  presidentbe- 
mängd  roller  i  skådespel  märkas  sång-  fattningen.  W.  var  en  varm  vän  af  den 
rollerna  Papagena,  Betty  i  "Alphyd-  glada  visan  och  intog  en  ledande  ställ- 
dan".  ning  i  sällskapet  Par  Bricole  samt  upp- 


1000 


Westin — Weyse 


trädde  där  ej  sällan  som  sångare  med 
Bellmansmelodier;  utgaf  för  detta  säll- 
skap den  på  sin  tid  ryktbara  vokaltrio- 
samlingen  "Sillsalaten"  (äfven  med  sån- 
ger af  honom  själf).  W.  öfversatte  till 
svenska  flera  operatexter.  LMA  1818; 
akad:s  kamrer  1829.  —  Litt.:  Åkerberg, 
Musiken  inom  Par  Bricole;  Rosén,  Min- 
nesblad II;  A.  Blanche,  Minnesbilder; 
F.  Hedberg,  Gustaf  III:s  operahus;  Be- 
skow, Minnesbilder. 

2.  Hertha  Aurora  W.,  den  föreg:s 
dotter,  f.  16.  2.  1821  i  Stockholm,  t  26.  10. 
1887  vid  Åkers  krutbruk,  Söderm.;  kolo- 
ratursångerska; anställd  vid  hof teatern 
i  Gotha  1853—54  och  vid  k.  t.  Sthlm  1855 
— 56;  konserterade  sedan  i  utlandet  (Lon- 
don, Paris),  men  drog  sig  snart  tillbaka 
till  privatlifvet.  LMA  1850.  Bl.  hennes 
roller:  Marie  i  "Reg:s  dotter",  Susanna 
i  "Fig:s  br.",  Rosina  i  "Barberaren",  Lu- 
cie,  Amina  i  "Sömngångerskan".  —  Litt.: 
Ant.  om  sv.  kvinnor;  Ny  tidn.  f.  mus. 
1853  nr  8. 

Westin,  H  e  n  r  i  k,  f .  6.  10.  1824  i  Stock- 
holm, f  i  Göteborg  10.  4.  1899;  student  i 
Uppsala  1842;  hofrättsex.  1845;  1859—81 
landssekr.  i  Göteb.  o.  Boh.  län;  1881—83 
chef  för  k.  teatrarna  i  hufvudstaden; 
1881  öfverintendent;  uppsatte  under  sin 
korta  chefstid  ej  mindre  än  tre  nya 
operor:  "Konung  f.  en  dag",  "Nordens 
stjärna"  och  "Mefistofeles";  äfven  verk- 
som  som  öfversättare.  —  Litt.:  Sv.  Mu- 
sikt.  1899  s.  63;  F.  Lundquist,  Minnen  II; 
F.  Hedberg,  Gustaf  III:s  operahus. 

Westphal,  Rudolf  Georg  Hermann,  f. 
3.  7.  1826  i  Oberkirchen  i  Lippe-Schaum- 
burg,  t  11.  7.  1892  i  Stadthagen  (Lippe); 
studerade  vid  univ.  i  Marburg  och  i 
Tiibingen;  1858 — 62  professor  i  Breslau; 
drog  sig  för  en  tid  tillbaka  till  privat- 
lifvet och  bodde  först  i  Breslau,  sedan  i 
Jena;  blef  därefter  gymnasielärare  i 
Livland;  1875  professor  vid  Katkowska 
museet  i  Moskva;  bodde  sedan  1880  åter 
i  Tyskland;  utgaf  en  del  skrifter  om 
den  grekiska  musiken  (särskildt  metri- 
ken), hvilka  på  sin  tid  åtnjöto  stort  an- 
seende men  i  våra  dagar  äro  något  för- 
åldrade; bland  dessa  må  nämnas:  Metrik 
der  griech.  Dramatiker  und  Lyriker,  1854 
— 65  (3  bd);  Die  Musik  des  griech.  Alter- 
tums,  1883;  Aristoxenos  von  Tarent,  1883 
—93  (2  bd);  Die  Elemente  des  musikal. 
Rhythmus,  1872.    W.  sökte  en  tid  bevisa, 


att  grekerna  torde  ha  känt  den  fler- 
stämmiga  musiken.  Hans  lära  om  den 
grekiska  metriken  är  en  numera  öfver- 
gifven  ståndpunkt. 

Weström,   se   Wesström. 

Veteranens  jul,  vinterstycke  i  1 
a.  af  Z.  Topelius,  musik  af  F.  Pacius; 
Humlegårdst.  Sthlm  10.  8.  1859. 

Vetter,  Herman,  f.  9.  7.  1859  i  Gross- 
drebnitz,  Sachsen;  studerade  vid  kon- 
serv, i  Dresden;  sedan  1883  pianolärare 
där;  1906  medlem  af  direktionen  och  fö- 
reståndare för  pianoskolan;  1907  kg], 
professor;  utgaf  instruktiva  pianoverk 
(Technische  Studier  op.  10;  Elementar- 
etiider  op.  8;  samt  Zur  Technik  des  Kla- 
vierspiels  m.  in.). 

Wexschall,  Frederik  Thorkild- 
s  e  n,  f.  9.  4.  1798  i  Köpenhamn,  t  25.  10. 
1845  där;  violinist;  elev  af  Lem;  upp- 
trädde redan  i  ungdomen  på  hofkonser- 
ter;  blef  1812  elev  af  Tiemroth;  studera- 
de 1820—22  i  utlandet  under  C.  Möser  i 
Berlin,  Pechatscheck  i  Wien  och  Spohr 
i  Kassel;  gaf  konserter  med  stor  fram- 
gång (Paris);  1824  förste  sekundviolinist 
och  andra  balettrepetitör;  konsertmästa- 
re 1835  och  därjämte  föreståndare  för  den 
kgl.  violinskolan;  bland  hans  många 
elever  märkas:  F.  Schram,  S.  H.  Paulli 
och  N.  W.  Gade.  W.  var  erkänd  som 
Danmarks  ypperste  violinist  på  sin  tid. 
—  Litt.:  Kjöbenhavns  Theaterblad  1845 
nr  164;  Bournonville,  Mit  Theaterliv  III, 
245  ff;  Musikfor:s  Festskrift  I,  II;  C. 
Thrane,  Fra  Hofviolonernes  Tid. 

Weyse,  Christoph  Ernst  Fried- 
rich, f.  5.  3.  1774  i  Altona,  t  8.  10.  1842 
i  Köpenhamn;  visade  tidigt  musikaliska 
anlag  men  blef  likväl  bestämd  för  han- 
delsyrket; prof.  C.  F.  Cramer  från  Kiel, 
som  hörde  honom  spela,  föreslog  dock, 
att  han  i  stället  borde  sändas  till  kapell- 
mästare Schulz  i  Köpenhamn  för  att  ut- 
bildas till  musiker;  fadern  gaf,  om  än 
med  svårighet,  sitt  bifall  härtill  och  i 
okt.  1789  lämnade  sonen  för  alltid  sin 
hemstad  och  begaf  sig  till  den  danska 
hufvudstaden,  där  han  i  Schulz  vann  en 
god  och  deltagande  lärare;  sin  musika- 
liska utbildning  fick  han  vidare  tillgodo- 
sedd genom  Tiemroth  och  Zinck;  1794 
organist  vid  reformerta  kyrkan,  1805  vid 
Frue  kirke.  Hans  kompositioner  från 
denna  tid  omfatta:  4  symfonier  (1795), 
preludier,  fugor,  sonater  för  piano,  solo- 


Vezzoso — Viardot-Garcia  1001 

sånger  m.   ni.    Den   nye   hofkapellmästa-  1590  en  stor  mängd  samlingar  canzonet- 

ren  Kunzen  förde  W.  in  på  teatermusi-  ter,  mässor,  motetter,  lamentationes  etc, 

ken,  och  han  begynte  vid  denna  tid  ope-  sinfonie    musicali.    —   Litt.:    A.    Parazzi, 

ran    "Sovedrikken"    till    Oehlenschlägers  Della   vita ...   di   L.    G.   da   V.,   1877;   Fr. 

text;  21.  4.  1809  uppfördes  den  å  k.  t.  (30.  X.  Haberl  i  Kirchenmus.  Jahrb.  1881  och 

5.   74    för   100:de    ggn    gifven).     Af   hans  Musica  sacra  1897. 

följande  sceniska  verk  märkas:  "Faruk"  Viardot-Garcia,  Michelle  P  a  u  1  i  n  e, 
(1812),  "Ludlams  Hule"  (1816),  "Floribel-  dotter  af  sångläraren  Manuel  Garcia, 
la"  (1825),  "Eventyr  i  Rosenborgs  Have"  syster  till  Maria  Malibran  G.,  f.  18.  7. 
(1827),  "Festen  paa  Kenilworth"  (1836),  1821  i  Paris,  t  där  1913;  operasånger- 
"Balders  Död"  (1832;  musik  lånad  från  ska;  elev  å  piano  af  Meysenberg  och 
W:s  symfonier).  Af  hans  öfriga  större  Liszt;  uppträdde  som  sångerska  fg.  å 
verk  märkas:  Miserere  f.  dubbelkör  och  en  Bériotkonsert  i  Paris  1837  och  hade 
ork.  (1818),  "Den  Ambrosianske  Lovsang"  en  betydande  framgång;  sjöng  sedan 
f.  kör  o.  ork.  (1826),  ett  30-tal  festkanta-  1838  å  Théåtre  de  la  Eenaissance;  hen- 
ter  (däribland  flera  för  universitetet),  nes  egentliga  debut  å  scenen  skedde  9. 
en  reformationskantat  1817,  jul-,  nyårs-,  5.  1839,  då  hon  uppbar  Desdemonas  roll  i 
påsk-  och  pingstkantater  (1818 — 22),  sorg-  "Otello"  å  Her  Majestys  theatre,  Lon- 
kantaten  för  Fredrik  VI:s  begrafning.  don;  blef  hösten  s.  å.  engagerad  för 
Mest  känd  och  älskad  blef  han  genom  si-  Théåtre  lyrique  i  Paris  af  impressarion 
na  solosånger  vid  piano.  Ett  hundratal  M.  Louis  Viardot,  med  hvilken  hon  1840 
af  dessa  utkommo  i  tryck;  för  piano  ingick  äktenskap  (han  dog  5.  5.  1883); 
skref  han  bl.  a.  3  sonater,  op.  16  och  50,  firade  som  operasångerska  framför  allt 
8  etyder  op.  51  (1831),  4  etyder  op.  60  triumfer  i  operor  af  Rossini  och  nämn- 
(1837);  utgaf  59  folkvisemelodier  i  har-  des  under  sin  glanstid  tillsammans  med 
monisk  behandling;  redigerade  en  koral-  Grisi,  Persiani,  Rubini,  Tamburini  och 
bok,  hvilken  före  Berggreens  var  den  Lablache.  Hennes  röst  var  en  klangfull 
mest  anlitade.  W.  arbetade  målmedve-  mezzosopran  med  ett  omfång  af  unge- 
tet på  att  få  fram  en  egen  nationell  mu-  fär  3  oktaver;  sjöng  å  scener  i  Italien, 
sikstil  och  bekämpade  därför  särskildt  Spanien,  Tyskland,  Ryssland  och  Eng- 
den  italienska  operan.  Hans  kompositio-  land  öfverallt  med  lysande  framgång; 
ner  visa  äfven  en  folklig  enkelhet  parad  sjöng  1847  Fidés  i  Meyerbeers  "Prophéte" 
med  klar  formbehandling.  Sina  musik-  och  utförde  denna  roll  mer  än  200  ggr  å 
ideal  sökte  han  hos  de  bästa  klassiska  Europas  främsta  scener;  uppträdde  1848 
mästarna  Handel,  Bach,  Lotti,  Gluck,  —58  hvarje  år  i  London.  Bland  hennes 
Haydn  och  Mozart.  En  bronsbyst  öfver  roller  märkas:  Desdemona,  Cenerentola, 
W.  af  H.  V.  Bissen  restes  1866  å  Frue  Rosina,  Norma,  Arsace,  Amina,  Romeo, 
Pläds,  Kphn.  —  Litt.:  C.  Thrane,  Danske  Lucia,  Ninette,  Leonora  i  "Favorita", 
Komponister;  en  autobiogr.  i  Hesperus  Azucena,  Donna  Anna,  Zerlina,  Rahel, 
III;  A.  P.  Berggren,  C.  E.  F.  W.  (1876).  Iphigénie,  Alice,  Isabelle,  Valentine, 
Erslew,  Förf.  Lex.;  Overskou,  Den  dan-  Fidés  och  Orphée.  1863  drog  hon  sig 
ske  Skueplads  IV,  V;  Musikfor:s  Fest-  definitivt  tillbaka  från  scenen.  Hon 
skrift  I,  II;  Museum  1890;  Dansk  biogr.  komponerade  äfven  sånger  och  operetter 
Lexikon.  Otryckta  bref  af  W.  finnas  å  och  af  de  senare  uppfördes  en,  "Le  der- 
ägl.  bibi.  Kphn.  nier  sorcier",  i  tysk  öfvers.  ("Der  letzte 
Vezzoso  (it.),  älskligt.  Zauberer")  å  scener  i  Weimar,  Karls- 
Viadana,  Ludovico  Grossi  da,  ruhe  och  Riga;  "Bacchusfesten"  k.  t. 
f.  1564  i  Viadana  vid  Mantua,  t  2.  5.  1627  Sthlm  1880.  Sedan  1871  var  hon  bo- 
i  Gualtieri;  elev  af  Const.  Porta;  dom-  satt  i  Paris  och  där  verksam  som  sång- 
kyrkokapellmästare  i  Mantua  1594—1609;  lärarinna;  LMA  1870.  —  Litt.:  L.  H.  Tor- 
inträdde 1596  i  Franciscanerorden  och  rigi,  P.  V.-G.  1901;  C.  H.  Kaminski.  Lett- 
blef  kyrkokapellmästare  i  Fano,  sedan  i  res  å  M:lle  V.  d'Ivan  Tourgeneff,  1907 
Venedig  och  därefter  i  Mantua;  den  (dansk  öfvers.  1915);  sv.  biogr.  i  Sv.  Mu- 
egentliga  grundläggaren  af  den  konser-  sikt.  1910  s.  81.  —  Hennes  son  Paul 
terande  kyrkostilen  med  en  a  två  stäm-  Viardot,  violinist  (elev  af  Leonard), 
mor   och   besiffrad   bas;    utgaf    fr.    o.    m.  f.  20.   7.  1857  i  Courtavent;   konserterade 


1002 


Wiberg— Widor 


1879,  81  och  1906,  07  i  Sthlni.  3  hennes 
döttrar  äro  kända  som  sångerskor.  Dot- 
tern Louise  H.  Viardot  (f.  14.  12. 
1841)    konserterade    i   Sthlni  1880   och   83. 

Wiberg,  Johan  Julius,  f.  3.  4.  1856 
i  Stockholm;  elev  af  konserv.  1881—84; 
organist  i  Östra  Torp,  Skåne,  1888;  öpp- 
nade 1890  en  sångskola  i  Stockholm;  kan- 
tor i  Tyska  kyrkan  1892;  grundade  W:ska 
musikförlaget  1901;  föreståndare  för  pia- 
nofirman Bergqvist  o.  Nilsson  1906;  kor- 
mästare v.  Oskarst:n  1908;  har  dirigerat 
damkvartetter;  komponerat  sagospelen 
"Reskamraten"  och  "Pintorpafrun",  dra- 
mat "Quo  vadis",  sånger  m.  m. 

Wiborg,  Hedvig  Elisa,  f.  25.  9. 
1862  i  Kragerö,  Norge;  operasångerska; 
utbildad  af  Natalie  Hänisch  i  Dresden 
och  fru  Harlacher  i  Stuttgart;  anställd 
vid  hofop.  i  Schwerin  1890,  Stuttgart 
1893;  afgick  på  grund  af  sjukdom  där- 
ifrån 1909;  har  därjämte  med  framgång 
konserterat  i  Berlin,  Leipzig,  Wien, 
Kristiania,  Moskva  och  i  andra  städer; 
sjöng  i  Bayreuth  Elisabeth  i  "Tann- 
häuser". 

Vibration,  v  i  b  r  e  r  i  n  g,  svängning, 
darrning,  sväfning  på  en  ton.  —  V  i- 
b  r  a  t  o  (it.),  darrande,  bäfvande.  —  Vi- 
brera, darra,  sväf va  på  tonen. 

Viceamiralen,  Der  Viceadmiral, 
kom.  op.  3  a.,  af  F.  Zell  och  R.  Genée, 
musik  af  C.  Millöcker;  pr.  Wien  1886; 
sv.  öfvers.  af  E.  Wallmark;  Vasat.  Sthlm 
22.  3.  1888;  Göteborg  9.  5.  1889. 

Vicendevole  (it.),  omväxlande,  växel- 
vis. 

Victoria,  se  V  i  1 1  o  r  i  a. 

Vidal,  Louis  A  n  t  o  i  n  e,  f.  10.  7. 
1820  i  Rouen,  t  7.  1.  1891  i  Paris;  violon- 
cellelev  af  Franchomme;  utgaf  ett  om- 
fattande verk  öfver  stråkinstrument: 
Les  instruments  å  archet,  1876—78. 

Vide,  v  i  d  i,  se! 

Widéen,  Karl  Ivar  Natanael,  f.  21.  3. 
1871  i  Bellö,  Jönk.  1.;  1888—89  elev  af 
konserv,  i  Sthlm;  org.-ex.  1889,  ex.  i  pia- 
nosp.  1890;  kyrkos.-ex.  1891;  1890—92  elev 
af  Dente  i  kontrapunkt;  organist  i  La- 
holm 1893 — 99;  domkyrkoorganist  i  Skara 
sedan  1900;  musiklär.  vid  lärov.  sedan 
1901;  dir.  för  Musiksällsk.  där  1901—07; 
studier  i  Tyskland  1908.  W.  har  utgif- 
vit  en  mängd  solosånger,  kvartetter  för 
mansröster  o.  bl.  röster,  hvilka  vunnit 
en    stor    popularitet    och    sjungits    öfver 


hela  landet;  bland  dessa  märkas  mans- 
körerna "Dalmarsch"  (1899),  "Sommar- 
frid i  Solelid"  (1897),  "Spelmansvisa". 
"Tindrande  fagra  stjärna"  (1903),  "Tal- 
larnas barr"  (1906);  har  därjämte  skrif- 
vit  2  kantater  f.  solo,  bl.  kör  o.  piano; 
har  utgifvit  en  samling  "Hymner"  och 
"Koralförspel". 

Wideman,  Albert  Otto  Wilhelm,  L 
11.  4.  1846  i  Linköping;  pianist;  elev  af 
v.  Boom;  org.lex.  i  Sthlm  1867;  dir.-ex. 
1869;  musiklärare  vid  Nyköpings  lärov. 
1869—78;  domkyrkoorg.  i  Växjö  1878; 
tjänstledig  1903;  därjämte  sånglärare 
vid  seminariet  (1890 — 11);  dirigent  för 
V.  musiksällskap  1878—91;  LM  A  1885  och 
medlem  af  dess  lärov.-styr.  1905 — 11;  har 
varit  medlem  i  flera  specialkommittéer 
för  kyrkomusik;  af  kompositioner  mär- 
kas: stycken  f.  violin  o.  p.,  orgelprelu- 
dier, pianostycken  och  sånger;  utgaf  1911 
en  harinoniumskola. 

Widén,  Jonas,  f .  1830,  f  12.  10.  1885  i 
Vintrosa,  Strängn.  st.  som  kyrkoherde 
där;  tillhörde  på  50-talet  studentsångens 
bästa  tenorer  och  bildade  1857  en  kvar- 
tett ("Widénska  kvartetten"),  som  kon- 
serterade i  mellersta  och  södra  Sverige. 
—  Litt.:  G.  Kallstenius,  Blad  ur  Uppsala- 
sångens historia  s.  122  ff. 

Widerberg,  Andreas,  f.  1766  i  Göte- 
borg, f  25.  4.  1810;  operasångare;  debu- 
terade som  Pompé  i  "Oden"  16.  3.  1790 
och  tillhörde  k.  scenen  till  1810.  —  Litt.: 
Fr.  Hedberg,  Sv.  operasångare  s.  33. 

2.  H  e  n  r  i  e  1 1  e  S  o  f  i  e  W.,  den  fö- 
reg:s  dotter,  f.  3.  9.  1796  i  Stockholm, 
t  där  3.  4.  1872;  operasångerska;  bodde 
1812 — 17  i  Göteborg,  där  hon  var  en  af  de 
värdefullaste  musikkrafterna  för  såväl 
scenen  som  konsertsalen;  debuterade  å 
k.  t.  Sthlm  24.  8.  1817  som  Laura  i  "Slot- 
tet Montenero";  var  sedan  intill  1837  en 
af  k.  t:s  stödjepelare;  bl.  roller:  Armida. 
Cora,  Pamina,  Fidelio,  Donna  Anna; 
hofsångerska  1837.  —  Litt.:  Dahlgren, 
Ant.  om  Sthlms  teatrar;  F.  Hedberg,  Sv. 
operasångare  s.  57;  W.  Berg,  Göteborgs 
äldre  teatrar  II,  398  ff.;  Ant.  om  sv. 
kvinnor. 

3.  Fredrik  Wilhelm  och  Julia 
W.,  se  L  i  e  d  b  e  r  g. 

Widor,  C  h  a  r  1  e  s  M  a  r  i  e,  f .  24.  2.  1845 
i  Lyon;  elev  af  Lemmens,  Fetis  i  Briis- 
sel;  1870  organist  vid  St.  Sulpice;  1891  C. 
Francks    efterträdare    som    orgelprofes- 


Wieck — Vierling 


1003 


sor;  1896  koinpositionsprofessor  efter  Du- 
bois;  en  tid  ledare  af  oratorieföreningen 
"Concordia".  W.  har  skaffat  sig  ett  be- 
römdt  namn  både  som  orgelspelare  och 
kompositör.  Hans  symfonier  för  orgel 
ha  länge  räknats  till  orgellitteraturens 
bästa  saker.  Därjämte  har  han  skrifvit 
flera  verk  för  kammarmusik,  körverk  o. 
orkester.  De  mera  kända  äro:  2  symfo- 
nier f.  ork.  (i  F  och  A);  "Nuit  du  Sab- 
bat", caprice  symphonique,  3  konserter: 
f.  piano  o.  ork.,  cello  o.  ork.  samt  violin 
o.  ork.;  en  kvintett  i  D-moll,  en  piano- 
trio, en  violinsonat,  6  duetter  för  piano 
och  orgel;  en  mässa  f.  2  körer  och  2  org- 
lar; 112:te  psalmen  för  kör,  ork.  o.  orgel; 
motetter  samt  10  orgelsymfonier;  "Nuit 
de  Walpurgis";  operorna  "Maitre  Am- 
bros"  (1886)  o.  "Les  Pécheurs  de  Saint- 
Jean"  (1905);  redigerade  orgelsamlingen 
"LTorgue  möderne".  W.  blef  tidigt  känd 
i  Sverige  genom  Wilh.  Heintze  och  er- 
höll genom  honom  flera  svenska  elever, 
hvilka  fört  hans  kompositionsstil  vidare 
i  Norden  (L.  Netzel,  A.  Dahl  m.  fl.).  — 
Litt.:  H.  Reynaud,  L'ouvre  de  Ch.  M.  W., 
1900;  Imbert,  Portraits  et  études;  E. 
Rupp,  Ch.  M.  W.,  1912. 

1.  Wieck,  Friedrich,  f.  18.  8.  1785  i 
Pretzsch  vid  Wittenberg,  t  6.  10.  1873  i 
Loschwitz  vid  Dresden;  pianolärare;  den 
framgång  som  W.  hade  vid  utbildandet 
af  sina  döttrar  Clara  och  Maria  (f. 
1832)  till  pianister  gjorde,  att  han  erhöll 
stort  anseende  som  pianopedagog;  begaf 
sig  1840  till  Dresden  för  att  studera  sång- 
undervisningsmetod; utgaf:  Klavier  und 
Gesang  (1853;  3.  uppl.  1878);  ett  häfte 
etyder.  —  Litt.:  A.  von  Meichsner,  Fried- 
rich Wieck  und  seine  Töchter  Clara  und 
Marie,  1875. 

2.  Clara  W.,  se  Schumann. 
Wiederschlag,   repercurrio,  upprepning 

af  samma  ton;  brukas  äfven  om  upprep- 
ningen af  en  melodisats. 

Wiehe-Berény,  Charlotte,  f.  Han- 
sen,  f.  28.  8.  1865  i  Köpenhamn;  utbil- 
dad vid  k.  t:s  balettskola,  Kphn;  debu- 
terade å  folkteatern  där  1890  som  Ni- 
touche;  uppträdde  sedan  i  Paris  1900  och 
i  de  flesta  af  Europas  hufvudstäder 
(Sthlm  1901);  har  hufvudsakl.  varit  skå- 
despelerska men  äfven  uppträtt  i  flera 
sångroller.  —  Biogr.  i  Sv.  Musikt.  1901 
s.  110. 


Vielle  (fr.),  lira  tedesca,  medeltida 
stråkinstrument  med  flat  resonansbot- 
ten; se  Viola,  Lira. 

1.  Wieniawski,  Henri,  f.  10.  7.  1835  i 
Lublin,  t  12.  4.  1880  i  Moskva;  violinvir- 
tuos; kom  som  ung  till  Paris;  1843  elev 
av  Clavel;  1845  af  Massart  vid  konserva- 
toriet;  erhöll  1846  första  pris  i  violin- 
klassen; studerade  1849 — 50  musikteori; 
begynte  därefter  sina  konsertresor;  1860 
—72  kejs.  kammarvirtuos  i  Petersburg; 
1872  tillsammans  med  Anton  Rubinstein 
på  en  konsertturné  i  Amerika,  hvilken 
han  sedan  ensam  fortsatte;  kallades  1873 
till  Briissel  för  att  hjälpa  Vieuxtemps 
under  hans  sjukdom;  stannade  där  till 
1875,  då  Vieuxtemps  återtog  sin  plats; 
W.  företog  sedan  åter  resor  och  dog 
mycket  fattig.  W.  besökte  ofta  Skandi- 
navien och  mottogs  där  alltid  på  det 
varmaste.  Af  hans  kompositioner  mär- 
kas: 2  violinkonserter,  violinstyckena 
"Legende"  op.  17,  "Polonaise"  op.  4,  "Ku- 
jawiak",  mazurkor,  "Souvenir  des  Mos- 
cou"  op.  6,  en  fantasi  öfver  "Faust"; 
"Fantaisie  orientale",  etydsamlingen 
"Ecole  möderne"  m.  fl. 

2.  J  o  s  e  p  h  W.,  den  föreg:s  broder  f. 
23.  5.  1837  i  Lublin;  pianist;  1847  elev  af 
Paris'  konserv,  (af  Zimmerman,  Alkan, 
Marmontel,  Le  Couppey);  reste  1850  till- 
sammans med  sin  broder  i  Ryssland; 
studerade  sedan  under  Liszt;  1856  teori- 
elev under  Marx  i  Berlin;  bodde  flera  år 
i  Paris;  flyttade  1866  till  Moskva;  1865— 
69  professor  vid  konserv,  där;  förestod  i 
flera  år  en  egen  musikskola;  1875 — 76  di- 
rektör för  Warschau  musiksällskap;  se- 
dan professor  vid  konserv,  i  Briissel;  ut- 
gaf: en  pianokonsert,  en  sonat  i  D-moll; 
2  konsertvalser,  3  polonäser,  9  mazurkor. 
ballader;  24  etyder  m.  m.  W.  besökte,  i 
likhet  med  brodern,  Skandinavien  flera 
gånger.  —  Litt:  L.  Delcroix,  J.  W.,  1908. 

Wieprecht,  Wilhelm  Friedrich, 
f.  8.  8.  1802  i  Aschersleben,  t  4.  8.  1872  i 
Berlin  som  direktör  för  gardesmusikkå- 
rerna; uppfinnare  af  bastuban  (tillsam- 
mans med  instrumentmakare  Moritz 
1835),  samt  tills.  m.  S  k  o  r  r  a  af  "bathy- 
phonen"'  (en  art  af  basklarinett);  för- 
bättrade äfven  kontrafagotten.  LMA 
1857. 

Vierling,  Georg,  f.  5.  9.  1820  i  Fran- 
kenthal  (Pfalz),  t  1.  5.  1901  i  Wiesbaden; 
pianoelev  af  H.  Neeb  i  Frankfurt  a.  M.; 


1004 


Vierteljahrsschrift  fur  Musikvissenschaft— Wiklund 


orgelelev  af  J.  H.  Ch.  Rinck  i  Darm- 
stadt;  1842 — 45  kompositionselev  af  A.  B. 
Marx  i  Berlin;  1847  på  dennes  rekom- 
mendation organist  vid  Oberkirche  i 
Frankfurt  a.  M.;  öfvertog  ledningen  för 
sångakademien  och  abonnementskonser- 
terna  där;  dirigerade  1852 — 53  liederta- 
feln  i  Mainz;  flyttade  sedan  till  Berlin, 
hvarest  han  stiftade  Bachföreningen  och 
ledde  den  i  6  år;  dirigerade  dessutom 
en  längre  tid  abonnementskonserterna  i 
Frankfurt  a.  O.;  skötte  äfven  en  kon- 
sertförening i  Potsdam;  1859  kgl.  musik- 
direktör; 1812  professor  och  medlem  af 
Berlinerakademien;  utgaf  flera  sånger, 
duetter,  körsånger  för  damkor,  manskör 
och  bl.  kör,  motetter,  psalm  100  a  capella 
och  137:de  psalmen  för  tenorsolo,  kör 
och  orkester;  dessutom  en  symfoni, 
onverturer,  en  capriccio  f.  p.  och  ork. 
m.  m.;  en  förteckning  öfver  V:s  verk 
utkom  1897. 

Vierteljahrsschrift  fur  Musikwissen- 
schaft,  en  musikvetenskaplig  facktid- 
skrift, redigerad  af  Ph.  Spitta,  Fr.  Chry- 
sander  och  G.  Adler;   utkom  1885 — 94. 

Vieuxtemps,  Henri,  f.  20.  2.  1820  i 
Verviers,  t  6.  6.  1881  i  Mustapha,  Algier; 
violinvirtuos;  elev  af  Bériot;  uppträd- 
de med  bifall  i  Paris  1830  och  begynte 
sina  konsertresor  som  virtuos  1833;  i 
komposition  utbildade  han  sig  samti- 
digt vidare  under  Sechter  i  Wien  och 
Reicha  (1835)  i  Paris;  begynte  sedan  fö- 
reträdesvis spela  egna  kompositioner; 
vann  sin  första  stora  framgång  1840  i 
Paris  med  sin  E-durskonsert  och  A-durs- 
fantasi; var  sedan  Pariservärldens  för- 
klarade gunstling  och  vann  efter  hand 
äfven  de  öfriga  europeiska  hufvudstä- 
dernas  erkännande;  1846  soloviolinist  hos 
kejsar  Nikolaus  i  Petersburg;  reste  se- 
dan äfven  till  länder  utanför  Europa; 
bodde  under  mellantiderna,  då  han  ej 
reste,  omväxlande  i  Paris  och  Frank- 
furt a.  M.;  1871  violinprofessor  vid  kon- 
serv, i  Briissel  (Wieniawski  vikarierade 
1873—75);  lefde  sista  tiden  i  tillbaka- 
dragenhet i  Paris.  —  1898  upprestes  en 
minnesstod  öfver  honom  i  Verviers.  V. 
blef  huvudrepresentanten  för  den  s.  k. 
franska  skolan  inom  violinspelet.  Den- 
na skolas  typiska  grunddrag  blef  ett 
perlande  passageverk  samt  ett  elegant, 
förfinadt  spel.  I  motsats  till  dennes  sko- 
la utbildade  den  tyska  med   Spohr  som 


ledande  ande  den  stora,  breda  tonen  med 
tyngdpunkten  lagd  på  tonverkets  gedi- 
genhet utan  några  bländande  yttre  ret- 
ningsmedel. V:s  kompositioner  äro  myc- 
ket omtyckta  virtuosstycken  och  ha  ej 
ännu  försvunnit  från  konsertrepertoa- 
ren; till  de  bästa  höra  de  6  violinkon- 
serterna, fantasistycken,  variationsverk, 
en  violinsonat,  en  suite,  konsertetyder,  2 
cellokonserter  m.  m.  —  Litt.:  Kufferath, 
H.  V.,  1883;  Th.  Radoux,  H.  V.,  sa  vie  et 
ses  oeuvres,  1891. 

V  i  f  a  n  d  a  k  a,  op.  3  a.,  text  af  E. 
Christiansen,  musik  af  Alfr.  Tofft;  pr. 
k.  t.  Kphn  1.  1.  1898. 

Wifstrand,  Siri  N  a  i  m  a  Matilda,  f . 
4.  9.  1890  i  Stockholm;  operettsångerska; 
elev  af  M.  Jungstedt,  Raimond  och  Zur 
Miihlen;  tillhörde  Oscarst.  Sthlm  1906 
— 08;  sedan  anställd  hos  Ranft;  bl.  rol- 
ler: Marosi  i  "Höstmanövern",  Flogo- 
tello  i  "Frihetsbröderna",  Fiametta  i 
"Boccaccio",  Olga  i  "Dollarprinsessan", 
Juliette  i  "Grefven  af  Luxemburg", 
Pueblo  i  "Don  Caesar",  Prins  Orloffsky 
i  "Läderlappen". 

Vi  följt  i  dag  med  heta  tå- 
rar, ps.  95;  Haeffner  95;  komponerad  af 
Hagffner. 

Vigoroso  (it.),  kraftigt,  starkt. 

Viken  tidens  flyktiga  min- 
men, text  af  Geijer  för  Karl  XII:s- 
festen  i  Uppsala  30.  11.  1818  till  en  gam- 
mal melodi,  hvilken  senare  synes  vara 
af  irländskt  ursprung.  —  Om  mel.  se 
Förr  och  Nu  1875  s.  149  och  Sv.  Musikt. 
1886  s.  20  (Arwidsson,  Sv.  forasånger  III 
s.  250);  om  Geijers  ord  och  musiken  se 
G.  Kallstenius,  Blad  ur  Uppsalasångens 
historia  s.  27. 

Vikingeblod,  sagoop.  i  4  a.,  text 
af  E.  Christiansen,  musik  af  P.  E.  Lan- 
ge-Muller; pr.  k.  t.  Kphn  29.  4.  1900;  k.  t. 
Sthlm  11.  3.  1904. 

1.  Wiklund,  Victor,  f.  1.  3.  1874  i 
Ånimskog,  Dals.;  1891  elev  af  konserv, 
i  Sthlm;  aflade  org.-ex.  1893  och  kyrko- 
sång- samt  musikl.  ex.  1894;  elev  i  kon- 
trap.  af  Dente  samt  i  piano  af  Rich.  An- 
dersson, i  hvars  musikinstitut  han  se- 
dan under  flera  år  verkade  som  lärare  i 
samma  ämne.  Bitr.  lärare  i  pianospeln. 
vid  konserv.  1904,  ord.  i  samma  ämne 
1908.  Varit  verksam  som  ackompanjatör 
vid  konserter,  särskildt  under  1890-talet, 
repetitör  och  delvis  ledare   af  Nya  filh. 


Wikmanson— Wilhelm  j  1005 

sällsk.   i   Sthlin;   sedan   1915   Fr.   Nerudas  äfven    själf    vid    förbättrandet    af    Stor- 

eftertr.  som  ledare  af  Musikför.  i  Sthlm.  kyrkans    orgel.     Klavérspelet    studerade 

LMA  1910.  han   grundligt  med   ledning   af   Ph.   Em. 

2.    Adolf  W.,  f.  5.  6.  1879  i  Långserud,  Bachs  "Uber  die  wahre  Art  das  Clavier 

Vrnil.;   den   föreg:s  broder;   1896   elev   af  zu    spielen".     För    sina    teoretiska     kun- 

konserv.  i  Sthlm;  org.-,  musiklär.-  o.  ks.-  skaper  erhöll  han  tillbud  af  Mus.  ak.  att 

ex.   där;   sedan   elev   af   Joh.   Lindegren;  hålla    föreläsningar    i    musikteori    men 

erhöll  1903  statsstipendium  för  komposi-  saknade  tid  till  att  utföra  ett  sådant  upp- 

tion  och  studerade  ett  år  i  Paris;  1905  J.  drag.     Af   hans    kompositioner   finnas   ej 

Lindstipendiat  och  vistades  som  sådan  2  många  i  behåll,  men  de  som  finnas  äro 

år   i    Berlin;    1907   kapellmästarevolontär  mycket  gedigna.   Ett  af  hans  första  verk 

i   Karlsruhe;   1908  repetitör  vid   hofop.   i  var    en    klaversonat    i    H-moll    med    en 

Berlin;  debuterade  som  dirigent  vid  k.  t.  final,  som  han  gaf  namnet  "Hönshuset"; 

Sthlm  maj  1911;  har  sedan  varit  anställd  om  denna  heter  det:    "ett  mycket   naivt 

där  som  andre  kapellmästare.    W.  är  som  och   oskuldsfullt   stycke";   skref   fr.   mid- 

pianist   elev    af   J.    Kwast   i    Berlin.     Af  ten    af    80-talet   en   del   stråkkvartetter; 

hans    kompositioner   må    nämnas:     Kon-  tre  af  dessa   (D-moll,  E-moll  och   B-dur) 

sertouv.  i  F-dur,  konsertstycke  f.  p.  och  trycktes    och    utgåfvos    efter    hans    död 

ork.,   pianokonsert,   stråkkvartett,   2  "vio-  samt  tillägnades  Josef  Haydn,  som  tac- 

linsonater,   flera   häften   pianostycken   o.  kade  genom  att  uttala  sin  beundran  för 

solosånger.  —  Biogr.   i   Sv.  Musikt.  1912.  den   svenske  mästaren.    1781   utgaf   W.   i 

Wikmanson,   Johan,   f.   28.   12.   1753   i  tryck   "Två  violoncellsoli"   och   "Tre   so- 

Stockholm,  f  där  10.  1.  1800;   elev   af  H.  natiner     för     zittra";    skref    musik    till 

F.  Johnsen  i  musik;  sattes  af  föräldrar-  skådespelet    "Eremiten"    (1798).   —   15.    2. 

na  i  matematik-  och  instrumentmakare-  1801  gaf  Mus.  ak.  en  minnesfest  på  Rid- 

lära    i    Köpenhamn    1770;    då    han    fann  dårhuset  öfver  honom,   hvarvid  sorgmu- 

denna  plats  obehaglig  öfvergaf  han  den  sik   af   Frigel   uppfördes.    Som   komposi- 

och    uppehöll    sig    med    klavérlektioner,  tör    var    W.    närmast    Kraus'    lärjunge 

till  dess  medel  hemifrån  kunde  erhållas  med  dennes  gedigna  stil,  stora  formsin- 

till     återresan;    tog    sedan    plats    i    kgl.  ne  och  tekniska  mästerskap.    I  öfrigt  äl- 

postverket   och   öfvergick   1772   till   num-  skade  W.  gärna  det  polyfona  skrifsättet. 

merlotteriet;   1773   kontorsskrifvare   samt  —  Litt.:  Journal  f.  sv.  litt.  IV:  6,  Sthlm 

kort  därpå  kammarskrifvare  i  kastellett-  1800. 

kontoret;  1778  kassör  i  samma  kontor  och  Wikström,  Johan  Fredrik,  f.  3.  4. 

kamrers    fullmakt;    samtidigt    innehade  1779  i  Stockholm,  t  19.  5.  1865  där;  elev 

han    en    del    musikaliska    befattningar;  af  Mus.  ak.  1794;  sångare  vid  k.  t.  1800 

kort     efter     hemkomsten     från     Köpen-  —23;    körmästare   1807—47;    lärare    i    mu- 

hamn  organist  vid  holl.-ref.  kyrkan,  1781  sikteori   vid   teaterns    elevskola    1806 — 10. 

organist  i   Storkyrkan,  1796  direktör  för  LMA  1845.  —  Biogr.   i   Mus.   ak:s  handl. 

Mus.    ak:s    undervisningsverk     och     1797  1866  s.   26   f. 

lärare   i   harmoni   och   kontrapunkt   där.  Wilhelm,  Karl,  f.  5.  9.  1815  i  Schmal- 

Som    musiker    spelade     han    först    med  kalden,  f  26.   8.  1873  där;   elev  af  Aloys 

särskild     förkärlek    altviolin    men    efter  Schmitt  och  A.  André  i  Frankfurt  a.  M.; 

närmare  bekantskap  med  Pihlman,  Sve-  1840 — 65     dirigent    vid     liedertafeln     och 

riges  då  mest  betydande  cellist,  lämnade  sångföreningen   i  Krefeld;  1860  kgl.  mu- 

han    detta    instrument    för    att    i    stället  sikdirektör;     komponerade    "Die    Wacht 

ägna  sig  åt  violoncellen  och  vann  ett  be-  am  Rhein"   (s.   d.).    W.   erhöll   härför  en 

tydande  mästerskap  därå.    Med  hufvud-  årspension  af  3,000  mark;  en  staty  öfver 

stadens    bästa    musiker    knöt    han    när-  honom     upprestes     i     hans     fädernestad 

mare   bekantskap   och   var   en   förtrogen  Schmalkalden. 

vän  till  Kraus  och  Vogler,  den  förre  gaf  Wilhelmj,    August,    f.    21.    9.    1845    i 

honom   grundlig   undervisning   i   kompo-  Usingen   i    Nassau,   t    22.    1.   1908   i   Lon- 

sitionslära;    den   senare   hjälpte   han   ge-  don;   violinist;   1861 — 64  elev   af  Leipzigs 

nom  att  öfverse  och  rätta  språket  i  den-  konserv.  (David);  elev  i  teori  af  Haupt- 

nes    svenska    musikböcker.     Som    orgel-  mann,   Richter  och   senare   i   Wiesbaden 

spelare   var  W.   högt   ansedd   och   deltog  af    Raff;    företog    vidsträckta    virtousre- 


1006 


Wilheui— Willman 


sor,  hvilka  bland  annat  förde  honom  till 
Schweiz  1865,  Holland  och  England  1866, 
Frankrike  och  Italien  1867,  Ryssland 
1868,  Schweiz,  Frankrike,  Belgien  1869, 
1872  Berlin,  1873  Wien,  1878—82  Nord- 
och  Syd-Amerika,  Australien  och  Asien; 
(Skandinavien  1871,  85)  firade  lysande 
triumfer  öfver  allt.  1894  violinlärare  i 
London;  utgaf  1903  en  violinskola.  LM  A 
1871.  —  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1885  s. 
67  och  1908  s.  23. 

Vilhelm  T  e  1  1,  Guillaume  Tell, 
opera  i  4  a.,  text  af  H.  Bis  och  De  Jony 
(efter  Schiller),  musik  af  Rossini;  pre- 
miär Paris  3.  8.  1829;  sv.  öfvers.  af  C. 
W.  A.  Strandberg;  k.  t.  Sthlm  4.  6.  1856 
(100:de  ggn  25.  4.  1877);  dansk  öfvers.  af 
Overskou;  k.  t.  Kphn  4.  9.  1842. 

Wilhelmus  von  Nassouwen, 
nederländsk  folksång;  textförfattaren  är 
obekant;  melodien  förekommer  fg.  tryckt 
1626  i  en  "Gedenck  clanck"  betitlad  sång- 
bok   af   Adrianus   Valerius. 

Wilhem,  Guillaume  Louis,  (B  o  c- 
quillon),  f.  18.  12.  1781  i  Paris,  t  26. 
4.  1842  där;  1810  till  sin  död  musiklärare 
vid  Napoleonlyceet;  generaldirektör  i 
musik  vid  samtliga  Parisiska  skolor,  ut- 
gaf: "Orphéon",  en  samling  flerstämmi- 
ga  sånger  a  capella  1837—40;  Guide  de  la 
méthode  élémentaire  et  analytique  de 
musique  et  de  chant  (1821—24);  Nouveaux 
tableaux  de  lecture  musicale  et  de  chant 
élémentaire  (1835);  Manuel  musical  å 
1'usage  des  colleges  m.  fl.  W.  var  den 
första,  som  bragte  ordning  i  sångunder- 
visningen i  folkskolan  och  organiserade 
den  s.  k.  ömsesidiga  sångundervisnings- 
metoden (enseignement  mutuel).  W.  blef 
äfven  den  egentliga  skaparen  af  mans- 
körföreningar (se  Manskör)  i  Frank- 
rike. W.  var  en  sällsynt  ledareförmåga 
och  åtnjöt  af  sin  samtid  det  högsta  an- 
seende. —  Biogr.  af  Isouard  (1842),  Nibo- 
yet  (1843)  och  Lafage  (1844). 

Willaert,  Adrian,  f .  omkr.  1480  eller 
1490  i  Briigge  (Roulers?),  f  7.  12.  1562  i 
Venedig;  elev  af  Jean  Mouton;  kom  1516 
till  Rom,  där  han  emellertid  ej  kunde  få 
någon  anställning;  bodde  någon  tid  i 
Ferrara,  sedan  vid  Ludvigs  II:s  af  Böh- 
men  hof;  kom  sedan  till  Ungern;  och 
blef  12.  12.  1527  P.  de  Fossis  efterträda- 
re som  kapellmästare  vid  Markuskyrkan 
i  Venedig.  W.  blef  här  skaparen  af  en 
ny  körstil,  som  sökte  sina  verkningsme- 


del inom  schatteringskonsten;  i  st.  f.  en 
stor  flerstämmig  kör  införde  han  dub- 
belkören med  två  el.  flera  afdelningar, 
hvilka  från  olika  läktare  svarade  hvar- 
andra;  äfven  inom  musikstilen  i  öfrigt 
visade  han  en  modernare  anda  (kroma- 
tiken); utgaf  ;era  samlingar  motetter 
(1539,  42,  61  m.  fl.  år),  mässor  (1536)  chan- 
sons  (1536),  canzoni  villanesche  1545,  ma- 
drigaler  (1563)  m.  fl.  W.  var  äfven  en 
högt  ansedd  lärare  och  utbildade  bl.  a. 
Cypr.  de  Rore,  Andrea  Gabrieli  och  N. 
V.  Zarlino.  —  Litt.:  E.  Gregoir,  A.  W. 
1869;  Eitner  i  Monatsh.  f.  MG  1887. 

Villancico,  spansk  hymn  till  stora  kyr- 
kofester, bestående  af  en  inledande  och 
afslutande  större  körafdelning  (den  s.  k. 
"estribillo")  och  en  mellanafdelning  för 
solo;  var  en  rätt  vanlig  kompositions- 
form på  1600-talet;  under  1500-talet  synes 
den  ha  stått  villanellan  nära. 

Villanella  (it.  canzone  villa  nesca,  gat- 
sång),  en  glad  italiensk  visa  af  dans- 
karaktär i  flerstämmig  sättning  från 
1500-talet;  var  aldrig  konstnärligt  utar- 
betad utan  homofont  hållen;  fick  stor 
betydelse  för  utbildningen  af  den  enkla 
korsatsen. 

Villars  dragoner,  Les  Dragons 
de  Villars,  op.  com.  i  3  a.,  text  af  Lock- 
roy  och  E.  Cormon,  musik  af  Maillart; 
pr.  Paris  1856;  sv.  öfvers.  af  E.  G.  Kolt- 
hoff;  k.  t.  Sthlm  4.  5.  1863;  Göteb.  30.  11. 
1874;  dansk  öfvers.  af  H.  P.  Holst;  k.  t. 
Kphn   19.   10   1870;    Kristiania   9.   2.   1893. 

1.  Willman,  Olof,  f.  13.  2.  1780  i  Nef- 
vitshög,  Skåne,  t  i  Stockholm  5.  4.  1844; 
studerade  först  filosofi  och  juridik  och 
blef  fil.  dr.  i  Lund  1803;  tog  hofrättsex. 
1804;  tjänstgjorde  sedan  vid  en  del  äm- 
betsverk i  Sthlm  men  ägnade  sig  snart 
helt  åt  musiken  samt  företog  en  resa  till 
utlandet  för  att  vidare  utbilda  sin  fär- 
dighet som  violinspelare;  återkom  1813 
till  Sthlm  och  anställdes  s.  å.  i  hofkapel- 
let  som  altviolinist;  1814  violinist  där 
och  kvarstod  på  denna  plats  ett  år;  efter 
siu  afgång  ägnade  han  sig  åt  musika- 
lisk lärareverksamhet  och  inrättade  en 
undervisningsanstalt  för  musik.  LMA 
1837. 

2.  P  e  r  A  n  d  e  r  s  J  o  h  a  n  W.,  f.  22.  7. 
1834  i  Stockholm,  f  17.  1.  1898;  operasån- 
gare; student  i  Uppsala  1852;  elev  kort 
därefter  af  Gunther  i  sång;  ingick  vid 
k.  t.  juli  1853;  debuterade  jan.  1854  som 


Villoteau— Vinci 


1007 


Sarastro  i  "Trollflöjten";  anställdes  som 
lyr.  skådespelare  där  1856;  studerade 
1857—59  i  Paris  under  Laget  och  Duprez 
(plastik  under  Delsarte);  efter  en  ny  de- 
but som  Bertram  i  "Robert"  anställdes 
han  1.  7.  1859  vid  k.  t.  med  lifstidsenga- 
gement;  hans  glansroll  på  60-talet  blef 
Mefistofeles  i  "Faust";  var  1877—86  tills, 
m.  sin  hustru  föreståndare  för  k.  t:s 
elevskola;  1881  intendent  och  1883  direk- 
tör för  k.  t.;  drog  sig  1888  tillbaka  till 
privatlivet.  W.  medverkade  ej  sällan  vid 
konserter  och  sjöng  ofta  i  Haydns  och 
Händels  oratorier.  Hans  föredrag  ut- 
märkte sig  alltid  för  nobelhet  och  intel- 
ligens. Bl.  roller:  Leporello  i  "Don 
Juan",  Kasper  i  "Friskytten",  Marcel  i 
"Hugenotterna",  Gaveston  i  "Hvita 
frun",  Sulpiz  i  "Regem:ts  dotter",  Fer- 
randos  i  "Trubaduren",  Zacharias  i  "Pro- 
feten", Rebolledos  i  "Kronjuvelerna", 
Tsar  Peter  i  "Nordens  stjärna",  Don 
Juan,  Figaro,  Giacomo  i  "Fra  Diavolo", 
Daland  i  "Flygande  holländaren",  landt- 
grefven  i  "Tannhäuser",  Bellamyen  i 
"Villars  dragoner",  Eocco  i  "Fidelio". 
W.  ingick  1871  äktenskap  med  Hedvig 
Charlotta  Constantia  Har- 
lin g  (f.  i  Sthlm  18.  7.  1841,  f  där  15.  8. 
1887),  under  flera  år  anställd  som  lyrisk 
skådespelerska  vid  k.  t.  och  1877—86  före- 
ståndarinna för  dess  elevskola.  —  Litt.: 
F.  Hedberg,  Sv.  operasångare  och  Gustaf 
III:s  operahus;  E.  Åkerberg,  Musiklif- 
vet  inom  Par  Bricole;  Sv.  Musikt.  1885  s. 
9  och  1898  s.  19;  F.  Lundquist,  Minnen  II; 
om  Hedvig  L.  se  Teater  och  Musik  1876 
s.  74  och  Sv.  Musikt.  1887  s.  101. 

Villoteau,  G  u  i  1 1  a  u  m  e,  André,  f . 
6.  9.  1759  i  Belléme  (Orne),  t  23.  4.  1839  i 
Paris;  ledare  för  Stora  operans  kör;  då 
han  idkat  filologiska  studier  i  Sorbonne 
blef  han  medlem  af  den  vetenskapliga 
kommission  Napoleon  tog  med  sig  till 
Egypten;  fick  speciellt  i  uppdrag  att 
samla  material  och  studier  rörande  de 
egyptiska  folkens  musik;  resultatet  af 
hans  arbete  utkom  i  "Description  de 
1'Egypte";  ehuru  mindre  vetenskapligt 
saknar  det  ej  sin  betydelse  för  förståel- 
sen af  den  egyptiska  musiken. 

Wilm,  Nikolai  von,  f.  4.  3.  1834  i 
Riga,  t  20.  2.  1911  i  Wiesbaden;  elev  af 
konserv,  i  Leipzig  1851—56;  1857  andre 
kapellmästare  vid  stadsteatern  i  Riga; 
1860  lärare  i  piano  och  teori  vid  Nikolai- 


institutet  i  Petersburg;  flyttade  1875  till 
Dresden  och  1878  till  Wiesbaden;  gjorde 
sig  mest  känd  som  kompositör  för  kam- 
marmusik; utgaf  därjämte  pianostycken, 
solosånger,  körer  m.  m.  —  Sv.  biogr.  i 
Sv.  Musikt.  1911  s.  81. 

Vi  lofve  dig,  o  store  Gud,  ps. 
139;  HEeffner  139;  koralpsb.  af  1697  nr 
191;  tysk  koral:  "Barmherziger,  ewiger 
Gott"  (latinsk  i  nattvardsmässan:  Tibi 
laus  salus  sit  Christe),  Zahn  1622;  svensk 
i  hdskr.  från  1500-talet  (Broocm.  190  m. 
fl.);  dansk  1529  (Rostockhandboken),  Tho- 
missön  1569,  Jespersön  1573  m.  fl.;  finska 
koralb.  101;  Lindemans  norska  koralb.  26. 

Den  Vilseförda,  La  Traviata,  op. 
4  a.,  text  af  F.  M.  Piave  (efter  "Kame- 
liadamen"),  musik  af  Verdi;  pr.  Vene- 
dig 6.  3.  1853;  Paris  6.  12.  1856;  k.  t.  Sthlm 
1868;  dansk  öfvers.  af  S.  Bauditz;  k.  t. 
Kphn  29.  11.  1887;  Kristiania  1868. 

Wilt,  Marie,  f.  Liebenthaler,  f. 
30.  1.  1833  i  Wien,  t  24.  9.  1891  i  Wien; 
operasångerska  (sopran);  1859—65  med- 
lem af  "Singverein"  i  Wien  och  upp- 
trädde därvid  då  och  då  å  konserter;  de- 
buterade 1865  å  scenen  i  Graz  med  glän- 
sande framgång  som  Donna  Anna;  sjöng 
sedan  i  Berlin,  London,  Wien,  Leipzig. 
Hennes  stämma  var  ovanligt  omfångs- 
rik och  klangfull. 

Vina,  ett  gammalt  indiskt  instrument 
bestående  af  ett  bamburör  hvilande  på 
två  urholkade  kalebasser;  öfver  bambu- 
röret löper  4  strängar,  fästa  i  särskild 
stränghållare,  stämda  a  ciss  d  g;  instru- 
mentet  knäppes  med  fingrarna. 

Vincent,  Alexandre  Joseph  Hy- 
du  1  p  h  e,  f.  20.  11.  1797  i  Hesdin,  Pas  de 
Calais,  f  26.  11.  1868  i  Paris;  matemati- 
ker; lärare  vid  St.  Ludvigsgymnasiet  i 
Paris;  bibliotekarie  för  de  lärda  sällska- 
pens bibi.;  utgaf:  Sur  le  rhythme  chez 
les  anciens  (1845);  Notice  sur  trois  ma- 
nuscrits  grecs  relatifs  ä  la  musique 
(1847);  Sur  la  tonalité  ecclésiastique  de 
la  musique  du  XV  siécle  (1858);  Sur  la 
théorie  de  la  gamme  et  des  accords;  Ré- 
ponse  å  Mr  Fetis  (1859);  Note  sur  la 
messe  grecque  qui  se  chantait  autrefois 
å  l'abbaye  de  St.  Denis  (1864)  m.  fl.  skrif- 
ter. 

1.  Vinci,  Leonardo  da,  f.  1452  i 
Vinci  vid  Empoli,  t  2.  5.  1519  i  slottet 
Clos-Lucé  vid  Amboise  i  Frankrike;  den 
berömde  målaren  var  äfven  musikaliskt 


1008 


Winderstein — Winter 


begåfvad;  sjöng  och  spelade  luta;  kon- 
struerade själf  en  luta  och  förbättrade 
gripbrädet  på  violinen. 

2.  Pietro  V.,  f.  1540  i  Nicosia  (Si- 
cilien), kyrkokapellmästare  i  Bergamo; 
utgaf  niotetter,  mässor,  madrigaler  (1572, 
1582  m.  fl.  år). 

3.  L  e  o  n  a  r  d  o  V.,  f.  1690  i  Strongoli 
i  Kalabrien,  f  1732  i  Neapel;  elev  af  Gre- 
co  vid  conserv.  dei  Poveri  i  Neapel 
(medlärjunge  till  Pergolesi);  kapellmä- 
stare vid  kgl.  kapellet  i  Neapel;  skref 
1712—31  41  operor  för  de  italienska  teat- 
rarna, däraf  för  Neapel  25  och  Kom  11; 
2  oratorier,  2  mässor,  motetter. 

Winderstein,  Hans,  f.  29.  10.  1856  i 
Liineburg;  elev  af  Leipzigs  konserv. 
(1877—80);  medlem  af  Barons  orkester  i 
Nizza;  1884  lärare  vid  musikskolan  och 
dirigent  vid  stadsorkestern  i  Winter- 
thur;  1893  dirigent  vid  Kaimorkestern  i 
Mimenen;  1896  ledare  och  dirigent  för 
en  egen  orkester  (med  hans  eget  namn) 
samt  vid  filharmoniska  konserterna  i 
Leipzig;  konserterade  m.  sin  ork.  i  Skan- 
dinavien 1900,  1902  och  1903;  utgaf:  en 
symf.  suite,  orkesterstycken,  violinsoli, 
sorgmarsch  vid  kejsar  Fredriks  död;  öf- 
vertog  1898  direktionen  af  Leipzigs  sång- 
akademi; f.  n.  bosatt  i  Magdeburg.  —  Sv. 
biogr.  i  Sv.  Musikt.  1900  s.  66  o.  1902  s.  41. 

Winding,  August  Henrik,  f.  24.  3. 
1835  i  Taars,  Laaland,  t  16.  6.  1899  i  Kö- 
penhamn; elev  af  N.  W.  Gade,  Reinecke 
och  A.  Rée,  uppträdde  dec.  1851  offent- 
ligt som  pianist;  student  1855;  reste  året 
därpå  till  Leipzig,  där  han  åtnjöt  un- 
dervisning i  orgelspel  af  Schellenberg; 
for  sedan  till  Prag  och  hade  någon  tid 
Dreyschock  till  lärare;  medverkade  efter 
hemkomsten  som  pianist  i  Musikföre- 
ningen ända  till  1872,  då  en  slapphet  i 
händerna  gjorde  det  omöjligt  för  honom 
att  vidare  uppträda;  först  efter  6  år 
kunde  han  ånyo  låta  höra  sig;  var  sedan 
1867  lärare  vid  konserv.;  1869 — 70  An- 
ckerstipendiat.  Af  hans  talrikt  utgifna 
kompositioner  märkas:  en  pianokonsert 
op.  16,  konsertallegro  med  ork.,  violin- 
sonaterna op.  5  och  35,  en  stråkkvintett 
op.  23,  konsertouverture  op.  14  b,  solo- 
sånger op.  2,  4  och  14  a  m.  fl.,  pianostyc- 
ken op.  1,  3,  9,  15,  22,  24,  25,  26,  27,  28,  31, 
32,  33,  34  m.  fl.;  i  ms.  dessutom  en  sym- 
foni f.  ork.  och  en  pingsthymn  f.  soli, 
kör  o.   ork.   —  Litt.:   Erslew,  Förf.   Lex.; 


V.    Möller,    Danske    Kunstnerportraeter; 
Höjskolebl.    XXIV,    1806;    111.    Tid.    XLI 
nr  39. 
Vinette,  dryckessång. 

1.  Winge,  Otto  Daniel,  f .  2.  5.  1810  i 
Skokloster,  f  i  Stockholm  16.  1.  1886;  elev 
af  Mus.  ak.  1831;  sedan  lärare  vid  A.  F. 
Lindblads  pianoinstitut;  gällde  redan  då 
som  framstående  pianovirtuos  samt  upp- 
trädde 1841  på  en  konsert  å  St.  Börssa- 
len; reste  sedan  utomlands  och  studerade 
pianospel  och  komposition  för  Thalberg, 
Moscheles  m.  fl.;  vistades  flera  år  i  Pa- 
ris och  sedermera  i  Berlin  som  piano- 
lärare samt  gaf  i  sistnämnda  stad  en 
del  konserter;  1860 — 78  lärare  i  harmoni 
vid  konserv,  i  Sthlm.  LMA  1853;  utgaf 
en  harmonilärobok  (med  ex.-samling) 
1862  och  flera  solosånger  samt  pianostyc- 
ken. 

2.  Per  W.,  f.  27.  8.  1858  i  Kristiania; 
student  1875;  fil.  kand.  1876;  studerade 
musik  och  komposition  bl.  a.  i  Tyskland; 
dirigent  för  sällskapet  "Harmonien"  i 
Bergen  1886;  organist  och  sånglärare  i 
Drammen  1888;  kapellmästare  vid  Kri- 
stiania teater  1894,  Centralt,  där  1899— 
1902;  sekreterare  vid  Nationalt.  1902;  lä- 
rare vid  Lindemans  konserv,  sedan  1906; 
skref  operetten  "333",  musik  till  Drach- 
manns  "Tusind  og  en  nat"  samt  en  trio 
i  F-dur,  romanser  och  sånger  m.  m. 

Winroth,  Gustaf  Edvard,  f.  i 
Stockholm  1821,  t  i  Söderköping  1856; 
upprättade  1841  ett  musikinstitut  i  Karls- 
krona; 1845 — 46  elev  af  konserv,  i  Leip- 
zig; 1847  musikdirektör;  komponerade  en 
symfoni  i  G-moll  och  en  ouverture  i  D- 
dur  för  ork.  samt  utgaf  en  del  solosån- 
ger. 

Winter,  Peter  von,  f .  1754  i  Mann- 
heim;  f  17.  10.  1825  i  Miinchen;  1766  vio- 
linist vid  Karl  Theodors  kapell  i  Mann- 
heim;  elev  av  Vogler;  musikdirektör  vid 
hof teatern  där  (1776—77);  1778  anställd 
vid  hofvet  i  Munchen;  1788  kapellmästa- 
re, hvilken  anställning  han  innehade  till 
sin  död;  1783  uppfördes  i  Wien  W:s  kan- 
tater: "Heinrich  IV",  "Hektors  Tod", 
"Inez  de  Castro";  var  under  tiden  1791 
—94  flera  gånger  i  Italien,  där  hans  ope- 
ror "Antigone",  "Cantonia  in  Utica",  "Il 
sacrificio  di  Creta",  "I  fratelli  rivali"  o. 
"Belisa"  gåfvos;  i  Wien  uppfördes  hans 
mest  kända  verk  "Das  unterbrochene 
Opferfest"  (1796);  skref  sedan  operor  för 


Winterberger — Violin 


1009 


Prag,  Paris,  Bayreuth,  Milano,  Miinchen, 
Hamburg  m.  fl.  platser;  därjämte:  26 
mässor;  2  requierns,  mässor,  psalmer, 
motetter,  offertorier,  gradualer,  3  Te 
deum,  3  stabat  mäter,  hymner,  magnifi- 
cats,  17  kantater  för  hofkapellet,  orato- 
riet "Der  sterbende  Jesus",  sånger,  sol- 
datsånger, 9  symfonier,  en  körsymfoni, 
ouverturer,  konserter  för  stråk-  o.  blås- 
instrument med  orkester,  en  sextett,  2 
septetter,  2  stråkkvartetter,  konserter 
för  klarinett.  W.  åtnjöt  af  sin  samtid 
mycket  högt  anseende  men  är  nu  nästan 
glömd.  —  Litt.:  Victor  Frensdorf,  P. 
W.  als  Opernkomponist  (diss.  Miinchen 
1908). 

Winterberger,  Alexander,  f .  14.  3. 
1834  i  Weimar;  elev  af  Leipzig  konserv, 
och  Liszt;  1861  i  Wien;  1869  professor  vid 
konserv,  i  Petersburg;  verkade  sedan  i 
Leipzig  som  lärare;  utgaf  en  del  piano- 
stycken, sånger  och  duetter;  utgaf  F. 
Liszts  tekniska  studier.  —  Litt.:  O.  Foer- 
ster,  A.  W.  1905. 

Winterfeld,  Karl  Georg  August  Vivi- 
gens  von,  f.  28.  1.  1784  i  Berlin,  f  19.  2. 
1852  där;  1816  hof rättsråd  i  Breslau;  1832 
öfvertribunalråd  i  Berlin;  1847  pensione- 
rad och  lefde  sedan  endast  för  sina  mu- 
sikaliska arbeten;  skänkte  till  bibliote- 
ket i  Berlin  sin  rika  samling  af  gammal 
musik;  utgaf  de  värdefulla  skrifterna: 
Johannes  Pierluigi  von  Palestrina  (1832); 
Johannes  Gabrieli  und  sein  Zeitalter 
(1834);  Der  evangelische  Kirchengesang 
und  sein  Verhältnis  zur  Kunst  des  Ton- 
satzes  (1843—47). 

Winter-Hjelm,  Otto,  f.  8.  10.  1837  i 
Kristiania;  student  1855;  fil.  kand.  1856; 
studerade  musik  i  Kristiania,  Leipzig 
och  Berlin;  dirigent  vid  Filh.  sällsk. 
Kristiania  1863—71;  organist  i  Trefaldig- 
hetsk.  Kri:a  sedan  1874;  sånglärare  vid 
katedralskolan  1890 — 97;  musikrecensent 
i  "Aftenposten"  sedan  1886;  komponerade 
2  symfonier,  musik  till  kantaten  vid 
univ:ts  Lutherfest  1883,  till  Björnsons 
univ.-kantat  "Lyset";  därjämte  flera  sån- 
ger, pianostycken,  en  orgelskola  och  or- 
gelpreludier. 

Winther,  Birgitte  Christine,  f. 
i".  1751,  f  i  Köpenhamn  18.  4.  1809;  opera- 
sångerska; elev  af  Potenza;  debuterade 
31.  1.  1774  å  k.  t.  Kphn  som  Hertha  i 
"Den  prövede  Troskab";  af  roller  sedan: 
Rinaldo    i    "Armida",    Rota    i    "Balders 


Död",  Claudia  i  "Apothekeren  og  Dok- 
toren";  uppträdde  sista  ggn  24.  5.  1805; 
sjöng  äfven  ofta  å  konserter. 

Viola.  Utbildad  ur  medeltidens  stråk- 
instrument med  flat  resonansbotten  (fi- 
dula,  vielle,  af  lat.  fides,  sträng)  blef  v. 
hufvudbenämningen  för  stråkinstrument 
i  allmänhet.  Man  särskiljde  två  arter, 
v.  da  b  r  a  c  c  i  o  (v.  att  hålla  på  armen) 
och  v.  da  g  a  m  b  a  (v.  att  hålla  mellan 
knäna).  Ur  den  förra  framgick  violi- 
nen och  altviolinen  (violan)  ur  den  se- 
nare gamban,  violoncellen  och  kontra- 
basen.  I  allmänhet  sammanfattade  man 
båda  i  ett  och  betecknade  i  stället  in- 
strumenten efter  storleken:  diskant-, 
alt-,  tenor-  och  basvioler.  Altviolen,  så- 
som varande  af  medelstorlek,  fick  sedan 
ensamt  bära  namnet  viola,  eller  vio- 
letta, under  det  att  diskantv.  i  st.  fick 
namnet  v  i  o  1  i  n  o  ("den  lilla  violan"), 
tenor-  och  basv.  fick  i  gengäld  heta 
af  violinen  (viola  da  braccio)  blef  v  i  o- 
1  o  n  e  ("den  stora  violan") ;  genom  en 
diminutivform  af  v  i  o  1  o  n  e  uppstod  se- 
dan violoncino  el.  violoncello 
("den  lilla  violonen").  En  särskild  form 
af  viola  da  braccio  blef  viola  d'a- 
m  o  u  r  med  underliggande  resonerande 
strängar  (7  grip-  och  7  resonanssträn- 
gar). Under  1500-talet  hade  i  allmänhet 
violaarterna  6  strängar  (diskantv.  ofta 
5,  violettan  3 — 4),  stämda  efter  samma 
princip  som  lutan:  kvart-kvart-ters- 
kvart-kvart.  Med  1600-talet  blef  sträng- 
antalet som  regel  4  med  kvintstämning. 
—  Se  vidare  Violin. 

Viola  el.  Viola  d'amore,  en  i  or- 
gel ofta  förekommande  tennstämma,  med 
mjuk,  strykande  ton.  —  Se  äfven 
G  a  m  b  a. 

Viola  pompösa,  en  af  J.  S.  Bach 
konstruerad  stor  viola  da  braccio  med 
fem  strängar  (C  G  d  a  e');  Bachs  sjätte 
violoncellsuite  synes  ursprungligen  ha 
varit  skrifven  för  v.  p. 

Violento  (it.),  häftigt,  våldsamt.  — 
Violenza,   våld,   häftighet. 

Violin,  utbildad  under  1600-talet  ur 
diskantviolan  (se  Viola);  vann  sin  de- 
finitiva gestalt  efter  1630  af  mästare 
som:  Amati,  Guarneri,  Stra- 
d  i  v  a  r  i  (s.  d.)  i  Cremona.  En  särskild 
tysk  violinbyggarskola  i  Tyrolen  för- 
färdigade äfven  goda  instrument  (Stai- 
ner).    Vid   1700-talets   midt   hade  v.   vun- 


1010 


Violin,  violino — Violinmusik 


nit  en  så  stor  popularitet,  att  nästan 
hvarje  större  by  hade  sin  violinbyggare 
(för  Sverige  se  härom  T.  Norlind,  Sv, 
allmogens  lif).  V.  har  sedan  denna  tid 
ej  utbildats  el,  förbättrats,  och  alla  för- 
sök att  öfverbjuda  Cremonaskolan  ha 
misslyckats,  V.  är  stämd  i  kvinter  (g 
d'  a'  e2);  öfversta  strängen  bär  ännu 
namnet  kvint;  äfven  chanterelle,  sång- 
sträng.  Genom  att  lätt  vidröra  en 
sträng  kan  öfvertonen  erhållas  ("fla- 
geolett");  genom  att  knäppa  med  fingern 
erhålles  "pizzicato".  Noteringen  sker 
numera  städse  i  vanlig  g-klav  på  andra 
linjen  ("fransk  violinklav";  g-klav  på 
första  linjen  förekom  i  Frankrike  på 
Lullys  tid).  —  Se  vidare  Viola,  Vio- 
linmusik. —  Litt.:  L.  A.  Vidal,  Les 
instruments  å  archet,  3  bd  1876 — 78; 
Wasielewski,  Die  Violine  im  17.  Jahrh. 
und  die  Anfänge  der  Instrumentalkom- 
position, 1874;  W.  L.  Lutgendorff,  Die 
Geigen-  und  Lautenmacher  vom  Mittel- 
alter  bis  zur  Gegenwart,  1904;  se  äfven 
Groves  lexinkon  under  Violin  Family. 

Violin,  violino,  en  trångt  men- 
surerad  8',  4'  och  2'  tennstämma  i  en 
orgel,  starkt  strykande  och  med  en  viss 
skärpa  i  tonen.  —  Violinprinci- 
pal, tennstämma  något  mindre  stry- 
kande samt  starkare  än  v.;  8'  4',  säl- 
lan 16'. 

Violinmusik.  Den  äldsta  kända  kom- 
positionen för  violinsolo  är  af  Biagio 
Marini  1620  ("Romanesca  per  violino  so- 
lo e  basso  se  piaci").  Af  de  följande  ita- 
lienarna märkas:  Tarquinio  Merulo  (c. 
1640),  Paolo  Ucellini  (c.  1650),  G.  B.  Vi- 
tali  (1644 — 92)  och  dennes  son  Antonio 
Vitali.  Tyska  mästare  från  1600-talet  äro 
bl.  a.  J.  J.  Walther  (f.  c.  1650),  F.  H. 
Biber  (t  1698).  I  Italien  fortsattes  Vi- 
talis verk  af  Torelli  (1657—1716),  Are. 
Corelli  (1653-1713),  Vivaldi  (t  1743),  Ve- 
racini  (c.  1685 — 1750);  den  stora  virtous- 
tiden  begynte  med  Tartini  (1692—1770) 
och  fortsattes  af  Somis  (1676—1763),  Giar- 
dini  (1716—1796),  Pugnani  (1727—1803), 
Geminiani  (1680—1761),  Nardini  (1722— 
93),  Locatelli  (1693—1764)  och  Viotti  (1753— 
1824).  De  första  mera  kände  franska  vio- 
listerna  voro:  Fr.  Francoeur  (c.  1700),  B. 
Anet  (c.  1700),  Marie  Leclair  (1697—1764), 
Touchemoulin  (1727—1801),  Barthélemon 
(t  1808),  P.  Gaviniés  (1728—1800),  A.  J. 
Boucher    (1770—1861).     Med   Viotti   öfver- 


gick  den  italienska  skolan  i  den  franska. 
Tyska  mästare  från  1700-talet  äro:  J.  G. 
Grauu  (1698—1771,  Tartini-elev),  F.  Ben- 
da  (1709—86),  J,  C,  Stamitz  (1719—31)  med 
sönerna  Carl  och  Anton  (den  senare  i 
Paris,  Kreutzers  lärare),  Chr.  Cannabich 
(1731—98),  W.  Cramer  (1745—99),  I.  Fränzl 
(f.  1736).  Vid  1700-talets  slut  blef  Paris 
medelpunkten  för  violinspelet  och  Viot- 
ti den  första  för  den  nya  tiden;  efter 
honom  följde:  Kreutzer  (1766—1831),  Ro- 
de  (1774—1830),  Baillot  1771—1842).  Den 
italienska  skolan  fortsatte  med  Lolli 
(1730—1802)  och  nådde  sin  fulländning 
med  Paganini  (1784—1840).  Den  franska 
skolan  fördes  vidare  genom  Bériot  (1802 
—70)  och  Vieuxtemps  (1820—81);  båda 
förde  centralpunkten  öfver  till  Briissel. 
Belgiska  skolans  män  äro  sedan:  Mo- 
nasterio  (f.  1836),  Sauret  (f.  1852),  Schra- 
dieck  (f.  1846),  Heermann  (f.  1844),  J. 
Becker  (f.  1833)  och  Lauterbach.  Genom 
Baillots  elev  Habeneck  (1781—1849)  sked- 
de en  förening  af  franska  och  belgiska 
skolan;  till  den  s.  k.  "franco-belgiska" 
skolan  höra  sedan:  Sainton  (f.  1813), 
Prume  (1816—49),  Alard  (1815—88)  och 
Leonard  (f.  1819),  Massart  (f.  1811),  Sa- 
rasate (1844—1908),  Marsick  (f.  1848),  M. 
Dengremont  (f.  1866),  Wieniawski  (1835 
—80),  Lotto  (f.  1840)  och  Teresina  Tua  (f. 
1867).  Tyska  skolan  vann  sin  store  huf- 
vudman  i  Spohr  (1784—1859)  och  efter 
honom  i  Ferd.  David  (1810—73).  De  se- 
dan följande  äro:  Wilhelmj  (1845—1908), 
Ernst  (1814—65),  Joachim  (1831—1907).  En 
särskild,  till  hälften  italiensk,  skola  bil- 
dade en  del  Wienermästare:  Boehm 
(1798—1876),  Schuppanzigh  (1776—1830), 
Mayseder  (1789—1863),  Miska  Hauser 
(1822—87),  De  Ahna  (1835—92),  Joseph 
Hellmesberger  (1828—93)  och  dennes  son 
med  samma  namn  (1855 — 1907),  L.  Auer 
(f.  1845),  L.  Janse  (1797—1875)  och  den 
sistnämndes  elev  Wilma  Norman-Neruda 
(1840—1911).  Grundläggare  af  en  särskild 
Pragerskola  blef  F.  W.  Pixis  (1786—1842) 
med  lärjungarna:  Kalliwoda  (1800 — 66), 
M.  Mildner  (1812—65)  och  F.  Laub  (1832— 
75).  Violinmästare,  hvilka  endast  med 
svårighet  kunna  anslutas  till  en  viss 
skola,  äro:  F.  Clement  (1780—1842),  K.  J. 
Lipinski  (1790—1861),  B.  Molique  (1803—69) 
och  Ole  Bull  (1810—80).  Af  nutida  mästa- 
re må  slutligen  nämnas:  E.  Ysaye,  C. 
Thomson,   F.   Schörg    (alla   af  belg.   sko- 


Violon— Viotti 


1011 


lan),  W.  Burmester,  W.  Meyer,  A. 
Petschnikoff,  H.  Petri,  H.  Heermann, 
F.  Kreisler,  J.  Hubay,  Ceczey,  Ondricek, 
Sevcrk,   Kubelik,   Kocian. 

Af  skandinaviska  violinmästare  är  re- 
dan nämnd  norrmannen  Ole  Bull.  Ro- 
delärjungen  och  svenska  hofkapellmä- 
staren  J.  F.  Berwald  blef  Sveriges  för- 
ste mera  berömde  violinmästare  (dess- 
förinnan A.  Wesström  och  E.  Ferling). 
Spohrlärj ungen  Pacius  Finlands  förste. 
Af  svenska  namn  sedan  må  nämnas:  O. 
Willman,  T.  E.  A.  d'Aubert,  J.  Nagel,  A, 
Randel,  J.  A.  F.  Beer,  J.  F.  Book,  T. 
Aulin,  L.  Zetterqvist,  S.  Kjellström,  J. 
Ruthström,  A.  Runnqvist,  G.  Molander; 
bland  danska  mästare  må  nämnas:  P. 
Lem,  F.  Wexschall,  V.  Tofte,  Anton 
Svendsen,  Fr.  Hilmer,  Frida  Schytte, 
Fini  Henriques,  Chr.  Schiörring,  A.  Gade, 
Fr.  Hilmer,  L.  Holm,  G.  Breuning-Storm, 
P.  Möller.  —  Litt.:  Wasielewski,  Die  Vio- 
line  und  ihre  Meister,  1869;  A.  Tottmann, 
Kritisches  Repertorium  der  Violinen- 
und  Bratschenliteratur  (3.  uppl.  1900  m. 
titeln:  Fiihrer  durch  die  Violinliteratur). 
—  Se  vidare  Violin. 

Violon,  se  V  i  o  1  o  n  e. 

Violoncell,  violoncelle  (fr.)  af  it. 
violoncello  (eg.  "liten  violone"),  förkor- 
tadt  cello  (ve);  förekom  redan  på  1500- 
talet  och  omtalas  allt  oftare  på  1600- 
talet  men  ansågs  mindre  betydande  som 
instrument  i  jämförelse  med  gamban  (s. 
d.);  byggdes,  för  att  skilja  den  från 
detta  senare  instrument,  större  och  gröf- 
re  än  nu;  mot  1600-talets  slut  blef  v. 
smäckrare  i  formen  och  lätthandterli- 
gare;  den  definitiva  nutida  formen  fast- 
slogs af  Stradivarius  (före  honom  hade 
Gasparo  de  Salo  och  Amati  byggt  go- 
da v.);  namnet  på  instrumentet  var  i 
början  violoncino;  den  nuvarande 
benämningen  förekommer  dock  redan 
1665;  en  af  de  första  v.-virtuoserna  är  D. 
Gabrieli  (t  1690)  i  Bologna;  under  1700- 
talet  undanträngde  v.  så  småningom 
gamban  och  blef  ett  modeinstrument  i  de 
finare  kretsarna  under  1700-talets  andra 
hälft.  Den  moderna  v.-teknikens  skapa- 
re är  M.  Berteau  (t  1756)  i  Paris.  Såsom 
betydande  virtuosor  efter  honom  mär- 
kas: Canevasso,  Lanzetti,  Boccherini, 
Cervetto,  Duport,  Pierre  och  Jean  Le- 
vasseur,  Lindley,  Romberg,  Menter,  Se- 
ligmann,    Cossmann,    Popper,    Grutzma- 


cher,  G.  o.  J.  Goltermann,  Servais  (far  o. 
son),  J.  Klengel,  H.  Becker,  P.  Casals,  G. 
Schneevoigt.  Svenska  cellister  äro:  från 
1700-talet  Chr.  Pihlman,  från  1800-talet: 
G.  A.  Cloos,  C.  Arnold,  G.  A.  Gehrman, 
Fr.  Söderman,  d'Arien,  C.  Lindhe,  F. 
Trobäck;  danska  cellister  äro:  Funck, 
Rauch,  A.  Riidinger,  P.  Bacbe,  Fr.  Ne- 
ruda,  H.  Bramsen,  E.  Höeberg,  H.  Sand- 
berg, L.  Jensen.  V.-skolor  skrefvo  bl.  a. 
M.  Corrette  (1741),  Duport,  Quarenghi 
m.  fl.  En  "Fiihrer  durch  die  Violon- 
cell Literatur"  utgaf  Ph.  Roth  (1888). 
V:s  historia  behandlas  bl.  a.  af:  Grillet, 
Les  ancétres  du  violon  et  du  violoncelle, 
1901  (2  bd);  Wasielewski,  Das  V.  und  sei- 
ne  Geschichte,  1889.  En  dansk  bok  om 
v.  är  Alb.  Riidinger,  Bidrag  til  V.-spil- 
lets  Historie,  1907. 

Violoncell,  en  skarpt  framträdan- 
de, karaktäristisk  8'  pedalstämma  i  en 
orgel,  motsvarande  gamban  i  manualen. 

Violone  (it.),  stor  violin,  närmast  mot- 
svarande kontrabasen;  förekom  i  st.  f. 
detta  senare  instrument  ej  sällan  i  1600- 
och   1700-talens   orkester. 

Violon,  violone  och  violon- 
b  a  s  16',  stråkstämma  af  trä  el.  tenn  i 
en   orgel;    förekommer   oftast   i   pedalen. 

Viotta,  Henri,  f .  16.  7.  1848  i  Amster- 
dam; elev  vid  konserv,  i  Köln;  dirigent 
för  flera  föreningar;  1896  F.  W.  G.  Ni- 
colais  efterträdare  som  direktör  för  kon- 
serv, i  Haag;  utgaf:  "Lexicon  der  Toon- 
kunst"  samt  komponerade  en  del  orke- 
ster- och  körverk. 

Viotti,  Giovanni  B  att  is  t  a.  f.  23. 
5.  1753  i  Fontanetto  da  Po  (Vercelli),  f 
3.  3.  1824  i  London;  violinvirtuos;  elev  af 
Pugnani;  violinist  i  kgl.  kapellet  i  Tu- 
rin; begynte  sina  konsertresor  1780  och 
kom  under  dessa  till  Tyskland,  Ryss- 
land, Frankrike  och  England;  spelade 
1782—83  å  Concerts  spirituels;  kränkt 
genom  en  tillfällig  likgiltighet  från  pu- 
blikens sida  afsade  han  sig  hvarje  of- 
fentligt uppträdande;  blef  ackompagna- 
tör  hos  drottning  Marie  Antoinette  och 
kort  därefter  kapellmästare  hos  hertigen 
af  Soubise;  försökte  sig  med  ett  itali- 
enskt operaföretag  i  Paris  1789—91  men 
utan  framgång;  begaf  sig  sedan  till 
London,  där  han  misstänktes  som  agent 
för  franska  revolutionen  och  måste  fly; 
lefde  någon  tid  i  tillbakadragenhet  nära 
Hamburg;    återvände    till    London,    där 


1012 


Vi  på  jorden  lefve  här— Vitali 


han  upprättade  en  vinhandel;  besökte 
1802  Paris  och  spelade  för  en  utvald 
krets  å  konserv.,  hvarvid  han  ådagalade 
ett  ännu  mera  konstnärligt  spel  än  un- 
der virtuostiden;  ännu  ett  besök  i  den 
franska  hufvudstaden  aflade  han  1814; 
bodde  i  öfrigt  till  1819  i  London;  1819— 
22  direktör  för  St.  operan  i  Paris  men 
kunde  ej  hålla  institutionen  ekonomiskt 
uppe  och  måste  afgå.  —  Liksom  V.  lade 
an  på  en  ädel  ton  och  en  vacker  stråk- 
föring  bära  äfven  hans  violinkomposi- 
tioner klassiskt  rena  drag.  Han  kompo- 
nerade 29  violinkonserter,  2  koncentan- 
ter  för  2  violiner,  21  stråkkvartetter,  21 
stråktrior,  51  violinduetter,  18  violinso- 
nater, 3  divertissements  för  klaver  och 
violin.  —  Litt.:  Biogr.  af  Fayolle  1810, 
Baillot  1825,  Miel  1827  och  A.  Pougin 
1888. 

Vi  på  jorden  lefve  här,  ps. 
26;  Hajffner  26;  koralpsb.  af  1697  nr  398, 
399;  dessförinnan  i  Mönsteråshdskr.  från 
1640-talet;  tysk  hos  Walter  1524:  "Mit- 
ten wir  im  Leben  sind"  (Zahn  8502); 
dansk  hos  Thomissön  1569;  finska  ko- 
ralb.  215,  515;  latinsk  medeltida  sekvens: 
Media  vitae  in  morte  sumus  (Bäumker  I, 
nr  300). 

Wirbel  (t.),  vid  stränginstrument  den 
lilla  trästaf,  omkring  hvilken  strängen 
viras;  vid  pianoinstrument  järnstiftet, 
som  håller  strängen. 

Virdung,  Sebastian,  präst  och  or- 
ganist i  Basel;  utgaf  en  värdefull  bok 
om  instrumenten:  "Musica  getutscht  und 
ausgezogen";  i  faksimileradt  nytryck  af 
Gesellsch.    f.   Musikforschung,   1882. 

Virtuos  (af  it.  virtuoso,  mästerlig,  af 
lat.  virtus,  kraft,  skicklighet)  en  person 
med  stor  teknisk  färdighet  å  ett  instru- 
ment. —  Virtuositet,  öfverlägsen 
färdighet,  som  med  lätthet  öfvervinner 
alla  tekniska  svårigheter. 

Visa,  en  kort  strofisk  dikt  af  enkelt 
slag  med  folkvisartad  melodi.  Namnet 
begagnas  äfven  om  en  enkel  melodi. 
Namnet  är  ej  identiskt  med  det  tyska 
"Lied",  som  äfven  innefattar  en  konst- 
närligt bearbetad  sång. 

Vis-å-vis  (fr.),  (eg.  "ansikte  mot  ansik- 
te"), gent  emot;  den  midt  emot  stående 
i  en  dans  (motdansaren,  det  motdansan- 
de  paret). 

Visby.  Musiken  har  sedan  gammalt 
stått    högt    i    staden;    1815    stiftades     ett 


musiksällskap,  hvilket  ännu  äger  be- 
stånd; en  af  de  första  främjare  var  pro- 
sten Daniel  Söderberg  (f.  1807  i 
Ruthe,  Gotl.);  under  20  och  30-talen  var 
han  en  ifrig  och  energisk  medlem  af 
sällskapet;  1846 — 47  skötte  han  musik- 
dir.-befattningen  vid  lärov.  och  var 
samtidigt  äfven  organist  i  domkyrkan 
(LMA  1857);  spelade  själf  med  som  vio- 
linist i  sällskapet;  efter  honom  sköt- 
tes (och  delvis  omväxlande  med  honom) 
det  af  W.  Söhrling  (s.  d.).  Under 
honom  bestod  orkestern  af  18  stråkar, 
3  träblåsinstr.  och  resten  fr.  regementet, 
kören  räknade  56  personer  och  6  solister 
därtill  (se  Mus.  ak:s  bandi.  1866  s.  84 
f);  flera  stora  körverk  gåfvos  då;  f. 
närv.  omfattar  musiken  25  i  ork.  och  75 
i  kören;  dess  ledare  intill  1914  var  H. 
L  i  n  d  q  u  i  s  t  (s.  d.),  därefter  G.  Lunden. 

Vista  (a  prima  v  i  s  t  a),  spela  (sjun- 
ga)  från  bladet. 

Wit,  Paul  de,  f.  4.  1.  1852  i  Maes- 
tricht;  violoncellist;  grundade  1880  till- 
sammans med  O.  Laffert  "Zeitschrift 
fur  Instrumentenbau";  öppnade  1886  ett 
instrumentmuseum  i  Leipzig;  1890  in- 
köptes hans  samling  af  kgl.  högskolan 
i  Berlin;  skaffade  sig  en  ny  samling, 
hvilken  nu  är  förenad  med  Al.  Kraus' 
och  äges  af  W.   Heyermuseet  i  Köln. 

Vi  täcke  dig,  o  Jesu  god,  ps. 
96;  Haeffner  96,  två  melodier  a,  b;  a 
motsvarar  i  koralpsb.  1697  nr  153;  ej 
funnen  utanför  Sverige  och  där  ej  före 
1697;  finska  koralb.  54;  b  tysk  koral: 
"Herr  Jesu  Christ,  wahr'r  Mensch  und 
Gott"  (Zahn  3400),  M.  Weisse  1531  (Vul- 
pius  1604);  Haeffner  upptog  den  1808  i 
sin  koralbok  s.  48;  norsk  hos  Linde- 
man 59. 

Vi  täcke  dig,  så  hjärtelig, 
ps.  431;  Haeffner  hänisar  till  koralen  187. 

1.  Vitali,  F  i  1  i  p  p  o,  kapellmästare 
vid  domkyrkan  i  Florens  på  1620-talet; 
1631  påflig  kapellsångare;  utgaf  flera 
madrigaler;  arier  m.  m.  i  den  nya  mo- 
nediska  stilen;  1620  uppfördes  i  Rom 
(trycktes  s.  å.)  ett  drama  per  musica, 
"L'Aretusa",   af   honom. 

2.  Giovanni  Battista  V.,  f.  c.  1644 
i  Cremona,  t  12.  10.  1692  i  Modena;  vi- 
cekapellmästare  i  Modena;  utgaf  flera 
sonater  (s.  da  chiesa  och  da  camera), 
hvilka  fått  betydelse  för  sonatformens 
utbildning. 


Vite— Voce 


1013 


Vite,  vitemen  t,  viste,  viste- 
men t    (fr.),   snabbt. 

Vi  tro  på  en  allsmäktig  Gud, 
ps.  17;  Haeffner  17;  koralpsb.  af  1697  nr 
4;  tysk  koral  från  1524  (Joh.  Walter): 
"Wir  glauben  all  an  einen  Gott,  Schöp- 
fer"  (Zahn  7971);  i  Sverige  tryckt  fg. 
1616,  sedan  ofta;  äfven  i  en  mängd  sv. 
bandskrifter  före  1697;  finska  koralb. 
146;  i  Danmark  tryckt  hos  Thomissön 
1569,  Jespersön  1573;  M.  Pedersen  1620 
(Berggreen  nr  1,  Bielefeld  1  b);  norsk 
hos    Lindeman    nr   180. 

Vitry,  Philippe  de  (Philippus 
de  Vitriaco),  f.  c.  1290  i  Vitry  i 
Champagne,  t  1361  som  biskop  af 
Meaux;  kompositör  från  första  hälften 
af  14:de  århundradet;  jämte  Machault 
den  främste  representanten  för  Ars 
nova;  af  hans  kompositioner  är  intet 
till  vår  tid  i  behåll.  —  Litt.:  J.  Wolf, 
Gesch.    d.    Mensuralnotation,    1904. 

Witte,  Gustaf,  t  i  Stockholm  8.  12. 
1759;  inträdde  i  hofkapellet,  Sthlm,  juli 
1704  och  stod  på  1720-talet  först  bland 
musikerna  där;  skötte  kapellmästare- 
sysslan under  Romans  italienska  resa 
1735—37;  tillhörde  hofkap.  till  sin  död; 
hade  (enl.  Hiilphers,  Hist.  afh.  s.  105)  en 
dotter,  som  var  en  berömd  sångerska; 
sjöng  vid  bisättningen  1751. 

Wittman,  Karl  Friedrich,  f.  24. 
3.  1839  i  Koburg,  t  17.  3.  1903  i  Berlin; 
anställd  som  skådespelare  i  Königsberg, 
Hannover,  Darmstadt,  Oldenburg;  1870 
teaterdirektör  hos  furst  Heinrich  XXIV 
af  Reuss;  1876—95  direktör  vid  kgl.  tea- 
tern i  Helgoland;  1884  (tills,  med  G.  R. 
Kruse)  redaktör  för  Reclams  univer- 
salbibi :s  dramatiska  avd.;  utgaf  flera 
klavérutdrag  af  operor  samt  redigerade 
en  värdefull  serie  operatextböcker  å 
Reclamsförlaget    ("W:s   Opernbiicher"). 

Vittoria  (Victoria),  Tomaso 
Ludovico  da,  f .  c.  1540  i  Åvila  i 
Gamla  Kastilien,  t  c.  1613;  kom  tidigt 
till  Rom,  där  han  blef  elev  af  Morales; 
1573  kapellmästare  vid  Collegium  ger- 
manicum  och  1573  vid  Sant'  Apollinare; 
lämnade  1589  Rom  och  blef  v.  kapell- 
mästare i  Madrid.  V.  var  en  af  Pale- 
strinastilens  allra  bästa  representanter. 
Hans  kompositioner  visa  en  ren,  ädel 
värdighet  samt  äro  klara  och  enkla  i 
formen.  V:s  verk,  hvilka  alla  tillhöra 
kyrkomusiken,    omfatta    mässor,    motet- 


ter,  antifoner,  hymner;  hans  första  bok 
trycktes  1576  och  öfriga  utkommo  huf- 
vudsakligen  på  80-  och  90-talen.  En  ny 
uppl.   utgifves   af  F.   Pedrell   (8  bd). 

Viv.  =  Vivace. 

Vivace,  vivido  (it.),  lifligt.  —  Viva- 
ce 1 1  o,  vivacissimo,  mycket  lif- 
ligt. —  V  i  v  a  c  i  t  a,  liflighet.  —  V  i- 
v  e  z  z  a,    liff  ullhet. 

Vivaldi,  Antonio,  f .  c.  1680  i  Ve- 
nedig, f  1743  i  Venedig  som  direktör  för 
kvinnliga  konserv.;  violinist  vid  Mar- 
cuskyrkan;  gjorde  sig  känd  som  skick- 
lig violinist  och  kompositör  för  sitt  in- 
strument; är  skapare  af  soloviolinkon- 
serten; utgaf  flera  violinsonater,  trio- 
sonater,  12  konserter  för  soloviolin,  flera 
konserter  för  andra  instrument  jämte 
violin.  —  Litt.:  A.  Schering,  Gesch.  d. 
Instrumentalkonzertes,   1903. 

1.  Vivier,  Albert  J  o  s  e  p  h,  f .  15.  12. 
1816  i  Huy  Belgien,  t  i  febr.  1903  i 
Briissel;  elev  af  Fetis  vid  konserv,  i 
Briissel  (1842);  författade  en  Traité  com- 
plet  d'harmonie  (1862),  som  upplefde  fle- 
ra   upplagor. 

2.  E  u  g  é  n  e  L  é  o  n  V.,  f.  1821  i  Ajac- 
cio,  t  24.  2.  1900  i  Nizza;  berömd  horn- 
virtuos; anställd  vid  St.  operan,  Paris; 
blef  berömd  genom  sin  förmåga  att 
(skenbart)  blåsa  två  och  tre  toner  på  en 
gång  å  sitt  instrument. 

Viviflcare  (it.),  lifva,  upplifva.  —  V  i- 
vicatore,    upplifvande. 

Vivo  (it.),  lifligt. 

Vizentini,  Louis  Albert,  f .  9.  11. 
1841  i  Paris,  t  i  okt.  1906  där;  elev  af 
Briissels  och  Berlins  konserv.;  1861 — 66 
soloviolinist  vid  Théåtre  lyrique  och 
vid  Pasdeloupork.,  Paris;  1879—89  ad- 
ministratör vid  kejs.  teatern  i  Peters- 
burg; reste  därefter  tillbaka  till  Paris, 
där  han  blef  administratör  vid  Th.  des 
variétés;  direktör  vid  Folies  dramati- 
ques;  öfverregissör  vid  Gymnaseteatern; 
en  längre  tid  direktör  för  Grand  Théåtre 
i  Lyon,  där  han  30  gånger  uppförde 
Wagners  "Mästersångarne";  blef  sedan 
regissör  för  komiska  operan  i  Paris;  ut- 
gaf orkesterstycken,  sånger  m.  m.;  ver- 
kade  äfven   som   kritiker. 

Vo.  =  Violino. 

Vocale,  sångmässigt. 

Voce  (it.),  v  o  i  x  (fr.),  v  o  x  (lat.), 
röst,  stämma.  —  V.  di  p  e  1 1  o,  bröst- 
stämma.    —    V.    di    testa,    hufvudröst. 


1014 


Vocina — Vogl 


—   V.    granita,    full,    kraftig    röst.    — 
V.    intonat  a,    ren,    ljus    röst.    —    V. 
pastosa,    smidig    röst.   —   V.    ranca, 
rå,  oren  röst.  —  Se  vidare  V  o  x. 
Vocina  (it.),  liten,  svag  röst  (stämma). 

1.  Vogel,  Johann  Christoph,  f. 
1756  i  Nurnberg,  t  26.  6.  1788  i  Paris; 
kom  till  franska  hufvudstaden  1776  och 
blef  där  en  verksam  försvarare  af 
Glucks  musik;  endast  en  opera  "La  toi- 
son  d'or"  fick  han  under  sin  lifstid  upp- 
förd å  St.  operan  (1786);  en  efterläm- 
nad opera  "Démophon"  uppfördes  där 
1789;  skref  därjämte  ork.-  och  kammar- 
musik. 

2.  Friedrich  Wilhelm  Ferdi- 
nand V.,  f.  9.  9.  1807  i  Havelberg,  Bran- 
denburg,  t  20.  7.  1892  i  Bergen;  orgel- 
virtuos och  musiklärare;  elev  af  H. 
Birnbach  i  Berlin;  företog  fr.  1831  kon- 
sertresor i  Tyskland,  Holland  och 
Schweiz;  lefde  1838 — 41  i  Hamburg  som 
musiklärare  och  slog  sig  sedan  ned  i 
Köpenhamn;  han  ägde  redan  då  rykte 
som  en  af  samtidens  bästa  orgelvir- 
tuoser; särskildt  vunno  hans  fria  fanta- 
sier och  ett  orgelstycke  "Gravtoner" 
publikens  stora  bevågenhet;  inrättade 
en  "sångakademi"  och  inbjöd  tills.  m. 
Berggreen  och  Siegfried  Saloman  till 
bildandet  af  en  nordisk  sångförening; 
1845 — 52  organist  vid  reform,  kyrkan, 
Kphn,  med  rätt  att  resa  5  månader  om 
året  på  konsertturnéer;  kom  under  en 
sådan  resa  till  Bergen,  där  han  mottog 
platsen  som  organist  vid  Nykyrkan  och 
erhöll  årligt  understöd  af  staten  till 
upprättandet  af  en  skola  för  komposi- 
tion och  orgelspel.  Af  hans  kompositio- 
ner, som  omfatta  2  operetter  ("Kloster 
und  Hanö"  och  "Aus  dem  Tunnel"),  2 
symfonier,  flera  ouverturer,  2  stråkkvar- 
tetter, preludier  och  postludier  för  orgel 
in.  m.,  är  blott  ett  fåtal  tryckta,  där- 
ibland några  sånger,  manskörer  och  en 
Concertino  f.  orgel  o.  basun.  V.  utöfva- 
de  en  viktig  och  betydande  musiklära- 
reverksamhet i  Bergen.  —  Litt.:  C.  v. 
Ledebur,  Tonkiinstler-Lex.  Berlins,  1860 
— 61;  Conradi,  Musikens  Historie  i  Nor- 
ge;  enskilda  medd.   från  Bergen. 

3.  E  m  i  1  V.,  f.  21.  1.  1859  i  Wriezen  a. 
Od.,  t  18.  6.  1908  i  Nikolassee,  Berlin; 
studerade  1880  filosofi  vid  universitetet  i 
Berlin,  senare  i  Greifswald;  musikhisto- 


ria i  Berlin  för  Phil.  Spitta;  reste  1883 
med  stipendium  som  assistent  till  Fr.  X. 
Haberl  vid  dennes  resa  till  Italien;  1887 
dr.  phil.  vid  universitetet  i  Berlin;  i  Vier- 
teljahrsschr.  f.  M.  W.  utgaf  han  en  mo- 
nografi öfver  Claudio  Monteverdi  (1887), 
en  öfver  Marco  da  Gagliano  och  musik- 
lifvet  i  Florens  1570—1650  (1889);  "Die 
Handschriften  nebst  den  ältern  Druck- 
werken  der  Musikabteilung  der  herzog- 
lichen  Bibliotek  zu  Wolfenbiittel"  (1890); 
"Bibliotek  der  gedruckten  weltlichen 
Vokalmusik  Italiens  aus  den  Jahren 
1500—1700"  (2  bd,  1892);  1893—1901  bib- 
liotekarie vid  Peters'  musikbibliotek  i 
Leipzig  och  utgaf  under  samma  tid 
detta  biblioteks  årsbok.  V:s  forskningar 
utmärka  sig  för  stor  grundlighet  och 
hans  musikmonografier  äro  i  mångt  och 
mycket    verkliga    mönsteruppsatser. 

Voghera,  T  u  1 1  i  o,  f.  4.  5.  1879  i  Padua; 
elev  af  konserv,  i  Bologna  (E.  Bossi,  G. 
Martucci);  utbildade  sig  först  till  pia- 
nist och  konserterade  som  sådan  tills, 
m.  violinisten  B.  Huberman;  kom  sedan 
till  Metropolitanoperan  i  New  York  som 
dirigent  vid  sidan  om  Toscanini;  diri- 
gerade i  Rom  ett  års  tid  vid  Teatro  na- 
zionale;  i  New  York  verkade  han  äfven 
som  privatlärare  å  piano;  gästade  med 
Metr.-  op:s  artister  Paris  och  kallades 
därifrån  till  Sthlm  1910  som  kapellmä- 
stare vid  k.  t.;  af  gick  apr.  1911  men 
bekläder  åter  platsen  sedan  hösten  1915. 
V.  har  komponerat  en  sonat  för  violin 
o.  piano,  en  sonat  f.  cello  o.  piano,  en 
fuga  och  koral  m.  ork.  samt  "Symfo- 
niska dikter"  m.  m.  —  Litt.:  Sv.  Musikt. 
1910  s.  137. 

1.  Vogl,  Johann  M  i  c  h  a  e  1,  f.  10.  8. 
1768  i  Steyr,  t  19.  11.  1840  i  Wien;  opera- 
sångare; tillhörde  k.  scenen  i  Wien  1794 
— 1822;  var  den  förste,  som  rätt  tolkade 
Schuberts  sånger  och  sjöng  dem  för  ett 
större  publikum;  var  en  af  Schuberts 
närmaste  vänner  och  gaf  honom  äfven 
flera  praktiska  råd  vid  komponerandet 
af  hans  sånger. 

2.  H  e  i  n  r  i  c  h  V.,  f.  15.  1.  1845  i  för- 
staden Au,  Miinchen,  t  21.  4.  1903  i  Miin- 
chen;  operasångare;  efter  studier  för 
Fr.  Lachner  debuterade  han  som  Max 
i  "Friskytten"  å  k.  scenen  i  Miinchen 
och  engagerades  sedan  där;  vann  sär- 
skild berömmelse  som  Tristansångare; 
äfven  i  andra  Wagnerroller  var  han  en 


Vogler 


1015 


ovärderlig  hjälp.  —  Litt.:  H.  v.  d.  Pford- 
ten,  H.  V.,  1900. 

3.  T  h  e  r  e  s  e  V.,  f.  T  h  o  m  a,  f.  12.  11. 
1845  i  Tutzing  vid  Starnbergersjön;  den 
föreg:s  hustru;  operasångerska;  elev  af 
Hauser  och  Herger  vid  konserv,  i  Miin- 
chen;  1864  engagerad  i  Karlsruhe;  året 
därpå  i  Munchen,  där  hon  blef  en  af  de 
bästa  Isoldeframställarinnorna;  1868  gift 
med  H.  V.;  i  Wagners  dramer  firade  hon 
sina   största    triumfer. 

Vogler,  Georg  J  o  s  e  p  h,  f.  15.  6. 
1749  i  Wurzburg,  f  6.  5.  1814  i  Darm- 
stadt;  son  till  en  violinmakare;  erhöll 
tidigt  en  vårdad  musikalisk  uppfostran; 
kom  1771  till  Mannheim,  där  han  skref 
musik  till  en  balett;  kurfursten  Karl 
Theodor,  som  lifligt  intresserade  sig  för 
V.,  sände  honom  till  padre  Martini  i 
Bologna;  därifrån  begaf  han  sig  till  Pa- 
dua,  där  han  åtnjöt  undervisning  af 
Vallotti;  studerade  samtidigt  teologi  vid 
universitetet;  begaf  sig  sedan  till  Rom, 
där  han  blef  prästvigd,  erhöll  Gyllene 
sporrens  orden  och  blef  medlem  af  Ar- 
cadiernas  akademi;  återvände  1775  till 
Mannheim,  där  han  inrättade  en  musik- 
skola; blef  2:dra  kapellmästare  och  hof- 
kaplan  där;  uppförde  1780  operan  "Der 
Kaufmann  von  Smyrna"  i  Mainz  och 
1781  "Albert  III  von  Bayern"  i  Mun- 
chen; företog  1783  en  resa,  som  bl.  a. 
förde  honom  till  Paris  (där  "La  kermes- 
se"  gafs  1783),  Spanien  och  Afrika;  kom 
1786  till  Stockholm,  där  han  22.  9.  blef 
anställd  som  "direktör  för  musiken"  vid 
operan;  i  det  kontrakt,  som  upprättades, 
skulle  han  förbinda  sig  att  under  10  år 
vistas  i  landet  mot  en  lön  af  2,000  rdr; 
därjämte  skulle  han  åtnjuta  tjänstledig- 
het 6  mån.  om  året;  efter  anställningens 
utgång  utlofvades  en  lifstidspension  af 
1,000  rdr  årligen;  dessutom  skulle  han 
hvarje  år  komponera  en  ny  stor  opera 
för  k.  teatern;  10.  10.  1787  fick  han  sitt 
kontrakt  ändradt  till  5  års  tjänstetid  och 
endast  hälften  i  pension;  erhöll  1.  7.  1791 
afsked;  anställdes  likväl  ånyo  på  4  år 
1.  7.  1793  med  1,700  rdr  årlig  lön  och 
löfte  om  500  rdr  i  pension;  kontraktet 
förlängdes  sedan  till  1799,  då  han  för 
alltid  lämnade  Sverige.  Hans  verksam- 
het för  den  svenska  operan  blef  ej  så 
stor,  som  första  kontraktet  kunde  låta 
ana;  24.  1.  1788  uppfördes  "Gustaf  Adolf 
och  Ebba  Brahe"  till  text  af  Gustaf  III 


och  Kellgren  (ms.  i  Mus.  ak :s  bibi.);  skref 
vidare  musiken  till  "Hermann  von  Un- 
na" af  A.  F.  Skjöldebrand,  hvilken  gafs 
1800  i  Kphn  och  1801  i  Berlin  men  i 
Sthlm  först  13.  4.  1817  (ms.  i  Mus.  ak. 
bibi.).  Af  smärre  arbeten  för  svenska 
scenen  märkas  några  nya  körer  i  Utti- 
nis  "Athalie",  några  bidrag  för  musi- 
ken till  "Eremiten"  (1798),  prolog  till 
Glucks  "Armide"  med  anl.  af  konungens 
födelsedag  24.  1.  1787,  prolog  vid  Gustaf 
IV  Adolfs  förlofning  6.  11.  1795.  Utan- 
för operan  skref  han  flera  kyrkliga  kör- 
saker,  af  hvilka  adventsången  "Hosian- 
na" redan  vid  århundradets  slut  var  all- 
bekant och  vid  århundradets  början 
sjöngs  öfver  hela  landet;  en  annan,  ännu 
för  50  år  sedan  mycket  populär,  kör 
var  "Helig  är  Herran";  ett  litet  bidrag 
till  koralfrågan  utgjorde  ett  tryck  af 
några  koraler  i  de  "grekiska"  tonar- 
terna till  exempel  för  unga  organister; 
gentemot  Hasffner  och  hans  uppfattning 
af  koralrevision  skref  han  "Lektion  till 
koraleleven  M.  H."  (1799).  V:s  främsta 
betydelse  ligger  inom  musikundervisnin- 
gen; han  inrättade  nämligen  i  okt.  1786 
en  musikskola,  hvilken  afsåg  att  gifva 
gratis  undervisning  i  instrumentalmu- 
sik; orsaken  härtill  var  särskildt  bristen 
på  infödda  musiker  i  hof kapellet;  som 
lärare  anställdes:  Hreffner,  Palm,  Zan- 
der,  Berwald  (fader  och  son),  Pitscher 
och  Thileman;  tillopet  blef  så  stort,  att 
undervisningen  redan  i  dec.  s.  å.  måste 
inskränkas  till  dem,  som  skulle  göra 
musiken  till  sitt  yrke;  medel  till  skolans 
underhåll  erhölls  genom  konserter;  äf- 
ven  utgaf  han  en  del  läroböcker  i  mu- 
sik: "Inledning  till  harmoniens  känne- 
dom" (1794),  "Organistskola"  (1798)  och 
"Clavérskola"  (1798);  stiftade  1794  hof- 
kapellets  änks-  och  pupillkassa.  V.  med- 
hann därjämte  att  gifva  en  mängd  or- 
gelkonserter i  hufvudstaden  och  sven- 
ska landsorten;  den  sista,  den  hundra- 
de, kallade  han  "jubelkonsert"  (28.  11. 
1798).  Af  dessa  beräknas  32  i  Stockholm. 
Göteborg  besökte  han  1791  och  94,  Norr- 
köping 1791,  94,  96,  97  och  99.  Hans  kon- 
serter voro  i  allmänhet  mycket  populära, 
och  hans  sätt  att  gifva  tonmålningar 
i  den  mest  realistiska  genren  slog  myc- 
ket an  på  folket.  De  mera  musikaliskt 
bildade  afskydde  denna  stil,  och  bland 
dem    som    öppet    uttalade    sitt    misshag 


1016 


Voglia— Wolf 


var  Haeffner  ("Phosphoros"  1810  s.  110). 
Från  Norrköping  heter  det  i  en  recen- 
sion om  en  V.-konsert:  "Huru  kan  man 
väl  inställa  en  till  andakt  helgad  stund 
för  en  urtima  sinnlig  ro  i  Guds  hus, 
samt  så  äfventyra  genom  forcerad  och 
våldsam  musik  församlingens  dyrbara 
orgelverk."  Då  han  1799  lämnade  Sve- 
rige, for  han  till  Danmark,  England, 
Holland  och  konserterade  på  sitt  från 
Sverige  kända  sätt.  Sitt  "simplifika- 
tionssystem"  för  orgel  samt  en  kammar- 
orgel "Orchestrion"  demonstrerade  han 
under  sina  resor;  1807  hofkapellmästare  i 
Darmstadt;  till  hans  elever  där  hörde 
Weber  och  Meyerbeer.  V:s  kompositio- 
ner utanför  Sverige  omfatta  en  stor 
mängd  kyrkomusik,  kammarmusik,  or- 
gel- o.  klaverstycken,  orkesterverk  m.  m. 
samt  flera  teoretiska  skrifter:  "Ton- 
wissenschaft  und  Tonsetzkunst"  (1776), 
"Stimmbildungskunst"  (1776),  "Churp- 
fälzische  Tonschule"  (1778),  "Mannhei- 
mer  Tonschule";  "Essai  de  diriger  le 
gotit  des  amateurs"  (1782);  "Koralsy- 
stem" (Kphn  1800),  "Data  zur  Akustik" 
(1801),  "Handbuch  zur  Harmonielehre" 
(1802),  "Uber  die  harmonische  Akustik" 
(1807),  "Grundliche  Anweisung  zum  Kla- 
vierstimmen"  (1807),  "Deutsche  Kirchen- 
musik"  (1807),  "Uber  Choral-  und  Kir- 
chengesänge"  (1814),  "System  fur  den 
Fugenbau"  (posth.).  —  Litt.:  J.  Frölich, 
Abt  V.;  K.  v.  Schafhäutl,  Abt  V.,  1888; 
J.  Simon,  Abt  V:s  kompositorisches 
Wirken,  1904;  om  V.  i  Sverige  se:  A. 
Lindgren,  Sv.  hofkapellmästare,  1882;  T. 
Norlind,  Sv.  musikhistoria,  1901;  F.  Hen- 
nerberg,  Einige  Dokumente,  den  Abt  G. 
J.  V.  betreffend,  Rep.  of  the  fourth  congr. 
of  the  IMS,  London  1911;  om  V.  i  Dan- 
mark se:  C.  Thrane,  Fra  Hofviolonernes 
Tid;  V.  C.  Ravn,  Musikfor:s  Festskrift 
I;  om  V.  i  Norge:  J.  G.  Conradi,  Musi- 
kens Udv.   i  Norge  s.  20  f. 

Voglia    (it.),    längtan. 

Vogt,  Gustaf,  f.  18.  3.  1781  i  Strass- 
burg,  f  3.  6.  1870  i  Paris;  oboevirtuos; 
elev  af  Paris'  konservatoriet;  tillhörde 
en  del  orkestrar  i  Paris;  1816  hufvudlä- 
rare  i  oboe  vid  konserv.;  utgaf  oboekon- 
serter. 

Wohlfart,  Karl,  f.  19.  11.  1874  i  S.  Vi, 
Småland;  org.-ex.  vid  kons.  i  Sthlm  1895; 
kyrkos.-  o.  musikl.-ex.  1897;  studerade 
vidare  kontrapunkt  och  komposition  för 


J.  Dente  1898—1900  och  J.  Lindegren,  E. 
Ellberg  och  V.  Stenhammar;  elev  i  piano 
af  R.  Andersson  och  blef  1901  lärare  vid 
hans  skola;  1905 — 06  studier  i  Berlin  för 
Barth  och  H.  Pfitzner;  fortsatte  som  lä- 
rare hos  R.  Andersson,  tills  han  19lå 
grundade  en  egen  musikskola  i  hufvud- 
staden;  sedan  1911  organist  i  Sundby- 
bergs kyrka;  utgaf  en  pianoskola  samt 
skref  en  ballad  f.  baryton  o.  ork.  (Symf.- 
kons.  k.  t.  1911),  ett  konsertstycke  o.  en 
sonat  för  piano  m.  m. 

Voigtländer,  Gabriel,  rådstrumpe- 
tare i  Liibeck;  kom  1639  till  Danmark 
som  kammarmusiker,  fält-  och  hoftrum- 
petare  hos  prins  Christian  på  Nykjö- 
bing,  Falster;  utgaf  1642  "Allerhand 
Oden  und  Lieder"  med  texter  diktade  af 
honom  själf  och  melodier  lånta  utifrån. 
—  Litt.:  A.  Hammerich,  Musiken  vid 
Christian  IV:s  Hof  s.  183  ff. 

Voix  (fr.),  röst.  —  Se  V  o  c  e  och  V  o  x. 

Vokaliser,    sångöfningar    på    vokal. 

Vokalkonsert,  vokalmusik,  sång- 
konsert, sångmusik,  i  motsats  till  in- 
strumentalkonsert,  instrumentalmusik. 

Volante    (it.),   flygande,   flyktigt. 

Volate,  v  o  1  a  t  i  n  e  (it.),  liten  sång- 
löpning. 

Volbach,  Fritz,  f.  17.  12.  1861  i  Wip- 
perfiirth,  Rhenlandet;  elev  af  kgl.  in- 
stitutet för  kyrkomusik  i  Berlin  och 
Grell;  1887  Commers  efterträdare  som 
lärare  vid  institutet  och  dirigent  för 
den  akad.  Liedertafeln;  1892  i  Mainz  och 
1907  i  Tubingen  som  akad.  musikdirek- 
tör; skref  i  Reimannserien  en  Händel- 
biogr.  och  verkade  i  öfrigt  för  Händel- 
uppföranden;  1889  dr.  phil.  med  afh. 
"Die  Praxis  der  Handel- Auffiihrung"; 
komponerade  symf.  dikter,  större  kör- 
verk m.  m.;  har  äfven  gjort  sig  känd 
som  orgelspelare. 

Volckmar,  Wilhelm  Valentin,  f. 
26.  12.  1812  i  Hersfeld,  t  27.  8.  1887  i  Horn- 
berg vid  Kassel;  orgelvirtuos;  1835  mu- 
siklärare vid  konserv,  i  Hornberg;  kgl. 
musikdirektör;  fil.  dr.;  professor;  utgaf 
20  orgelsonater,  orgelkonserter,  en  orgel- 
symfoni  och  flere  andra  verk  för  or- 
gel; därjämte  en  stor  orgelskola  och 
Schule  der  Geläufigkeit  fur  die  Orgel; 
kyrkliga   vokalverk    m.    m. 

1.  Wolf,  Hugo,  f.  13.  3.  1860  i  Win- 
dischgräz,  Untersteiermark,  t  22.  2.  1903 


Wolf-Ferrari — Wolf  rum 


1017 


i  Wien;  1875  elev  af  konserv,  i  Wien; 
lefde  sedan  där  under  80-talet  som  mu- 
sikkritiker; såsom  ifrig  anhängare  af 
Wagner  kom  han  i  skarp  tidningspole- 
mik med  Brahmsvännerna  och  hade 
från  deras  sida  äfven  som  kompositör 
att  lida  mycket;  lefde  sedan  i  fattig- 
dom och  blef  1897  vansinnig.  Som  kom- 
positör är  W.  en  af  Liedens  allra  främste 
mästare  och  har  som  sådan  fullföljt  de 
af  Schubert,  Schumann,  Brahms  och 
Cornelius  inslagna  riktningar.  Af  Wag- 
ners  musik  lärde  han  deklamationens 
stora  betydelse  och  aktgifvandet  på  tex- 
tens naturliga  förtonande.  W.  skref  lik- 
som Schubert  en  Lied  i  ett  enda  ögon- 
blick af  koncentrerad  perception  och 
ville  ogärna  rätta  eller  ändra  något  ef- 
teråt. Då  han  valde  en  dikt  till  tonsätt- 
ning, ville  han  gärna  fortsätta  med  an- 
dra af  samma  diktare  och  kom  på  så 
sätt  att  skrifva  hela  diktserier  i  följd. 
W.  kom  härigenom  att  bevara  enheten  i 
uttryck  och  gaf  en  psykologiskt  rikti- 
gare musikalisk  spegelbild  af  en  dik- 
tares hela  anda  och  egenart.  De  af  W. 
utgifna  sångerna  ha  namn  efter  dikta- 
ren och  bilda  slutna  serier.  Mest  kända 
äro  hans  Mörikesånger  (53  st.),  därnäst 
komma  Goethe-  (51  st.)  och  Eichendorff- 
sångerna  (20  st.).  De  flesta  af  dessa  äro 
komponerade  1888—89;  de  följande  äro: 
de  spanska  sångerna  i  P.  Heyses  och  E. 
Geibels  öfvers.,  de  italienska  sångerna  i 
P.  Heyses  öfvers.;  3  sånger  af  Michel 
Angelo  (1897).  I  allt  skref  han  232  Lie- 
der.  Vid  sidan  af  Liederproduktionen  ver- 
kar hans  öfriga  tonalster  något  matta 
(hymnen  "Christnacht"  f.  s.  k.  och  ork., 
"Fest  auf  Solhaug",  "Elfenlied",  "Feuer- 
reiter";  kom.  op.  "Der  Corregidor";  en 
stråkkvartett  i  D-moll,  symf.  dikten 
"Penthesilea",  "Italiensk  serenad",  a  ca- 
pellakörer  m.  m.).  Mot  slutet  af  90-talet 
grundades  flerstädes  i  Tyskland  (Ber- 
lin, Wien  o.  a.).  H.  W.-föreningar,  hvil- 
ka  genom  anordnandet  af  Liedaftnar 
samt  genom  utgifvande  af  hans  sånger 
sökte  verka  för  bekantgörandet  af  hans 
verk;  1904  restes  en  minnesvård  på 
hans  graf.  —  Litt.  öfver  W.  är  redan 
mycket  stor.  Bland  de  viktigare  biogra- 
fierna märkas  af  E.  Decsey  (1903—06), 
M.  Haberlandt  (1903),  K.  Heckel  (1905), 
P.  Muller  (1904  och  1908),  E.  Schmietz 
(Reclam);     E.     Newmann    (London   1907); 


M.  Morold  (1912);  slutligen  flera  bref- 
samlingar    (1903,   04,   05). 

2.  Johannes  W.,  f .  17.  4.  1869  i  Ber- 
lin; musikhistoriker;  elev  af  Spitta  och 
högskolan;  fil.  dr.  1893  i  Leipzig;  1902 
docent  i  musikhistoria  vid  univ.;  1899— 
1904  redaktör  för  Sammelbände  d.  IMG 
(tills.  m.  O.  Fleischer);  1908  professor; 
1914  underbibliotekarie  vid  musikafd.  i 
k.  b.  W.  har  särskildt  ägnat  medeltiden 
och  renaissansen  grundliga  forskningar 
och  utgaf  de  två  betydelsefulla  skrif- 
terna "Geschichte  d.  Mensuralnotation 
von  1250—1460"  (1905)  och  "Handbuch  d. 
Notationskunde"  (I,  1913);  utgaf  där- 
jämte flera  nyuppl.  af  äldre  komposi- 
törer (J.  R.  Ahle,  H.  Isaak,  G.  Rhau, 
Obrecht)  och  medeltida  musiktraktater 
(Ramis    de    Pareja    m.    fl.). 

Wolf-Ferrari,  Ermanno,  f.  12.  1. 
1876  i  Venedig;  elev  af  Rheinberger  i 
Miinchen  (1893—95);  1902—09  direktör  för 
konserv.  Liceo  Benedetto  Marcello  i  Ve- 
nedig; komponerade  bl.  a.  operorna  "Le 
donne  curiose"  (Miinchen  1903;  Sthlm 
1907:  "Nyfikna  fruar")  och  "Der  Schmuck 
der  Madonna"  (Charlottenburg  1911; 
Sthlm  1913:  "Madonnans  juvelsmycke") 
samt  det  mycket  kända  körverket  "La 
vita  nuova"  (1903);  skref  äfven  kammar- 
musik; en  kammarsymfoni  i  B-dur;  vio- 
linsonat; pianokvintett;  pianotrior  m.  m. 

—  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1907  s.  73  och 
1911  s.  153. 

Wolf-Schöller,  Sigrid,  f.  26.  6.  1863 
i  Kristiania;  operasångerska;  elev  af 
konserv,  i  Kphn  och  Viardot-Garcia;  en- 
gagerad vid  k.  t.  Sthlm  1888—93  och  i 
Amerika  1893 — 94;  sistn.  år  gift  med  in- 
genjör K.  Schöller.  Bl.  roller:  Fides, 
Azucena,  Carmen,  Amneris,  Ladyn  i 
"Fra  Diavolo"  och  Den  blinda  i  "Gio- 
conda".  —  Biogr.  i  Sv.  Musikt.  1891 
s.   17. 

Wolff,  Eugen,  f .  23.  10.  1874  i  Dros- 
sen,  Mark  Brandenburg;  operasångare 
(hjältetenor);  elev  af  prof.  Muller  i 
Dresden;  sjöng  sedan  å  scenen  i  Rei- 
chenberg,  Olmiitz  och  Magdeburg;  1911 
eng.  vid  hofop.  i  Wiesbaden;  har  upp- 
trädt  i  Berlin;  gästade  k.  t.  Sthlm  1909. 

—  Sv.  biogr.   i  Sv.  Musikt.  1909  s.  58. 
Wolfrum,    P  h  i  1  i  p  p,    f.    17.    12.    1854    i 

Schwazenbach  a.  Wald;  elev  af  semi- 
nariet i  Altdorf  och  kgl.  musikskolan  i 
Miinchen     (Rheinberger,     Wiillner,    Bär- 


1018 


Volkelt— Wolzogen 


mann);  1878 — 84  seminariemusiklärare  i 
Bamberg;  universitetsmusikdirektör  och 
organist  i  Heidelberg;  dirigent  för  Bach- 
föreningen  och  evan.  kyrkokören  i  Ba- 
den; musikalisk  censor  för  Baden,  Hes- 
sen och  Wurtemberg;  1890  dr.  phil.  vid 
univ.  i  Leipzig  med  arbetet  Die  Entste- 
hung  und  erste  Entwickelung  des  deut- 
schen  evangelischen  Kirchenliedes  in 
musikalischer  Beziehung;  professor  inom 
teologiska  fakulteten  i  Heidelberg;  1898 
professor  i  musik  vid  fil.  fakulteten; 
1907  generalmusikdirektör;  utgaf:  orgel- 
saker (sonater  m.  m.),  kammarmusik- 
verk, cellosonater,  trior;  flera  sånger; 
manskörer;  skref  äfven  en  Bachbiografi 
(1906). 

Volkelt,  Johannes,  f .  21.  7.  1848  i 
Lipnik,  Galizien;  1883  professor  i  este- 
tik i  Basel,  1889  i  Wiirzburg,  1894  i  Leip- 
zig; utgaf  bl.  a.  Ästhetik  des  Tragischen 
(1897,  2.  uppl.  1906),  Arthur  Schopen- 
hauer  (1900,  3.  uppl.  1907);  System  der 
Ästhetik  (2  bd,  1905,  1909).  I  dessa  be- 
handlas äfven  musikestetiken  på  ett  för- 
träffligt sätt. 

Volkmann,  Friedrich  Robert,  f.  6.  4. 
1815  i  Lommatzsch,  Sachsen,  t  30.  10. 
1883  i  Budapest;  elev  af  K.  F.  Becker  i 
Leipzig  1836 — 39;  under  studieåren  i  sist- 
nämnda stad  trädde  han  i  förbindelse 
med  Schumann,  hvilken  i  hög  grad  på- 
verkade honom;  1839  musiklärare  i  Un- 
gern och  hufvudsakligen  Budapest;  skref 
1850  sitt  första  mera  berömda  verk,  en 
trio  i  B-moll  och  tillägnade  det  Fr. 
Liszt;  uppsökte  1852  mästaren  själf  i 
Weimar  och  trädde  då  i  förbindelse  med 
hans  krets  och  fann  sina  bästa  vänner 
i  Biilow,  Cornelius,  Joachim  och  Coss- 
mann.  Alla  dessa  sökte  äfven  genom  att 
upptaga  V:s  kompositioner  på  konsert- 
programmen verka  för  bekantgörandet 
af  hans  verk;  efter  att  fyra  år  (1854—58) 
ha  uppehållit  sig  i  Wien  återvände  V. 
till  Budapest,  där  han  sedan  stannade 
till  sin  död;  under  de  senare  åren  var 
han  professor  i  harmoni  och  kontra- 
punkt vid  Landesakad.  —  Af  hans  ge- 
digna kompositioner  märkas  förutom 
nyssnämnda  Anda  berömda  trio:  2  sym- 
fonier (D-moll  och  B-dur),  6  stråkkvar- 
tetter, 2  ouverturer  ("Richard  III"  en  af 
hans  mest  kända  verk),  trio  i  F-dur,  en 
cellokonsert,  en  celloromans,  allegretto 
capriccioso    f.    piano    o.    violin,    rapsodi 


f.  p.  o.  v.,  2  violinsonater,  konsertstycke 
f.  piano  o.  ork.,  flera  pianosaker;  2  mäs- 
sor, andliga  körverk,  sånger,  manskör, 
bl.  kör  m.  m.  samt  flera  häften  solosån- 
ger. —  H.  Volkmann,  R.  V.  1902;  B.  Vo- 
gel,  R.  V.,  1875. 

Volta  (it.),  vändning,  gång.  —  Prima, 
seconda  v.,  första,  andra  gången;  be- 
teckning å  de  takter  omkring  ett  repris- 
tecken,  hvilka  vid  reprisens  omtagning 
skola  spelas  el.  öfverhoppas. 

Voltl,  vänd  om.  —  Volti  subito, 
vänd  snabbt  om!    (vänd  bladet!). 

Volubile  (it.),  flyktigt,  obeständigt. 

1.  Wolzogen,  Karl  August  Alfred, 
Freiherr  von,  f.  27.  5.  1823  i  Frankfurt 
a.  M.,  t  14.  1.  1883  i  San  Remo;  hof teater- 
intendent i  Schwerin;  utgaf:  Uber  die 
szenische  Darstellung  von  Mozarts  Don 
Giovanni  (1860);  Uber  Theater  und  Mu- 
sik (1860);  Wilhelmine  Schröder-Devri- 
ent  (1863). 

2.  Hans  Paul,  Freiherr  von  W.  und 
Neuhaus,  f.  13.  11.  1848  i  Potsdam;  stude- 
rade 1868 — 71  språk  och  mytologi  i  Ber- 
lin; bodde  sedan  i  Potsdam;  1877  kallad 
till  Bayreuth  af  Wagner;  redaktör  för 
"Bayreuther  Blätter"  o.  ledare  för  Rich. 
Wagnerföreningarna;  utgaf:  Der  Nibel- 
ungenmythus  in  Sage  und  Literatur 
(1876);  Thematischer  Leitfaden  durch  die 
Musik  von  Richard  Wagners  Festspiel 
'Der  Ring  des  Niebelungen'  (4:de  uppl.: 
Erläuterungen  zu  Richard  Wagners  Ni- 
belungendrama,  1878);  Die  Tragödie  in 
Bayreuth  und  ihr  Satyrspiel  (1876) ;  Grund- 
lage und  Ausgabe  des  allgemeinen  Pa- 
tronatsyereins  zur  Pflege  und  Erhaltung 
der  Buhnenfestspiele  in  Bayreuth  (1877); 
Die  Sprache  in  Wagners  Dichtungen 
(1877);  Richard  Wagners  'Tristan  und 
Isoide'  (1880);  Was  ist  Stil?  was  will  Wag- 
ner? (1881);  Unsere  Zeit  und  unsere  Kunst 
(1881);  Die  Religion  des  Mitleides  (1882); 
Richard  Wagners  Heldengestalten  erläu- 
tert  (1886);  Wagneriana  (1883);  R.  Wag- 
ner und  die  Tierwelt,  auch  eine  Bio- 
graphie  (1890);  R.  Wagners  Lebensbericht 
(1884);  Bayreuth  (1904);  Musikalische- 
dramatische  Paralellen  (1906);  E.  T.  A. 
Hoffmann  und  R.  Wagner  (1906);  B. 
Wagner  (1906);  R.  Wagner:  Entwiirfe  zu 
die  Meistersinger,  'Tristan  und  Isoide' 
und  'Parsifal'  (1907).  —  W.  har  varit  en 
god  Wagnerförsvarare,  dock  ej  fri  från 
all  hjältedyrkans  afvigsidor:  öfverskatt- 


Wooldrige— Wulff 


1019 


ning  och  förgudning.  Just  på  grund  af 
denna  kritiklösa  Wagnerbeundran  har 
han  onödigtvis  äggat  Wagnermotstån- 
darna  till  en  häftigare  och  lidelsefullare 
strid  än  som  kanske  eljest  blifvit  fallet. 

Wooldrige,  H.  Ellis,  f.  28.  3.  1845  i 
Winchester;  flyttade  1854  till  London; 
1895  konstprofessor  i  Oxford;  hans  för- 
sta musikaliska  arbete  var  en  studie  öf- 
ver  den  engelska  kyrkosången;  1893  ut- 
gafs:  Old  english  populär  music  (1893); 
Early  english  harmony  (utg.  af  Plain- 
song  and  Mediaeval  Music  Society  1896); 
skref  delarna  rör.  den  äldre  musiken 
(1250—1600)  i  den  berömda  Oxford  histo- 
ry  of  music  (2  bd  1901—1905). 

Vorhalte  (t.)  förhållning  (s.  d.  o.). 

Vorschlag  (t.),  förslag  (s.  d.  o.). 

Voss,  T  o  r  o  1  f,  f.  12.  11.  1877  i  Kristia- 
nia; studerade  musik  i  Kristiania  och 
Berlin  1897—1903;  dirigent  vid  Kristia- 
nia Handelsstands  ork.  1900 — 04;  kapell- 
mästare vid  Tivoli  1906—07;  kapellmästa- 
re vid  Centralteatern  sedan  1908;  skref 
musik  till  skådespelen  "Frithjof  og  In- 
geborg" och  "Veslefrik",  har  äfven  kom- 
ponerat en  stråkkvartett  samt  en  del 
sånger. 

Wotquenne,  Alfred,  f.  25.  1.  1867  i 
Lobbes  (Hennegau);  elev  af  Brussels 
konserv.;  1894  konserv  :ts  bibliotekarie, 
sekreterare  o.  studieinspektör;  utger  en 
katalog  öfver  Konservatoriebibl.;  skref 
en  biografi  öfver  B.  Galuppi;  en  katalog 
öfver  italienska  operalibretti  (1901);  en 
tematisk  katalog  öfver  Glucks  verk,  en 
dylik   öfver  Ph.   Em.   Bachs   verk    (1905). 

Vox  (lat.),  röst,  stämma.  —  V.  a  c  u  t  a, 
hög,  skarp  stämma.  —  V.  a  n  g  e  1  i  c  a, 
änglaröst;  en  uttrycksfull  tungstämma  i 
en  orgel.  —  V.  c  e  1  e  s  t  e,  en  8'  solostäm- 
ma af  tenn  i  en  orgel.  —  V.  huma- 
na, människorösten;  i  orgeln  en  8'  tung- 
stämma afsedd  att  imitera  människo- 
rösten. —  V.  r  e  t  u  s  a,  en  8'  stämma  i  or- 
geln (något  svagare  än  principalen).  — 
V.  virginea,  kvinnorösten  (någon 
gång   äfven   namnet   en   orgelstämma). 

Wranitzky,  Paul,  f.  30.  12.  1756  i 
Neureisch,  Mähren,  t  28.  9.  1808  i  Wien; 
violinist  i  Esterhazys  kapell  under 
Haydn;  1785  till  sin  död  kapellmästare 
vid  hof operan;  skref  operor,  symfonier, 
kammarmusik,  pianostycken  m.  m. 

Wrangel,  Erik  Fredrik,  f.  17.  7. 
1816  i  Ingeshult,  Vg.,  t  9.  7.  1896  i  Växjö; 


1837  underlöjtnant;  löjtnant  1843;  gene- 
ralstabsofficer 1845;  1861  major;  1865  öf- 
verste  i  armén  samt  postinspektor  i 
Växjö;  äfven  känd  som  kompositör  ge- 
nom en  del  små  romanser  och  sånger, 
bland  hvilka  särskildt  märkas  den  allbe- 
kanta  solosången  "Har  du  en  vän"  och 
duetten  "Hör  hur  stilla  vinden  susar". 
1.  Vretblad,  Viktor  Patrik,  f .  5.  4. 
1876  i  Svartnäs,  Kopp.  län;  student  1875; 
elev  af  konserv.  Sthlm  1895—1900;  org.-, 
k.-  och  musiklär.-ex.  där  1896;  utbildad 
vidare  å  piano  af  Hilda  Thegerström 
samt  i  kontrapunkt  o.  komposition  af  J. 
Dente;  innehade  statens  tonsättaresti- 
pendium 1901;  organist  i  franska  ref. 
kyrkan  1900—07,  i  Oskars  förs.  sedan  1907; 
musikanmälare  1902 — 11  i  flera  hufvud- 
stadens  större  tidningar;  komponerat 
piano-  och  orgelstycken,  solosånger,  för 
orgel  och  piano;  uppf.  ett  kantat  vid 
W6:s  50-årsjubileum  f.  soli,  kör  o.  ork., 
Dav.  117:de  ps.  f.  kör  o.  orgel;  gifvit  ett 
flertal  konserter  i  hufvudstaden  och 
landsorten;  tills.  m.  kantor  O.  Sandberg 
i  Oskarskyrkan  arrangerat  motettaftnar 
(fr.  1909);  skref  en  för  svensk  musik- 
forskning betydelsefull  biografi  af  J.  H. 
Roman  (1914)  samt  utgaf  en  del  af  hans 
kompositioner.  1915  kamrerare  o.  sekr. 
i  Dram.  o.  Mus.  artisternas  pensionsför- 
ening. 

2.  Ingrid  Katarina  (Karin)  V.,  f. 
Bodman,  den  föreg:s  hustru,  f.  29.  12. 
1883;  violinist;  elev  af  Fr.  Book  och  L. 
Zetterquist  i  Sthlm  samt  H.  Marteau  i 
Geneve;  var  ett  års  tid  anställd  i  Göteb:s 
ork.,  sedan  vid  Sthlms  konsertför:s;  har 
medverkat  vid  ett  flertal  större  och 
mindre  konserter  i  hufvudstaden  och 
landsorten. 

Wroblewski,  Daniel,  f.  24.  5.  1744  i 
Lischoewen,  Polen,  t  10.  4.  1818;  instru- 
mentmakare;  kom  c.  1770  till  Danmark 
som  orgelbyggarsven;  sedan  bosatt  i 
Kphn;  erhöll  1780  priv.  att  förfärdiga 
alla  slags  spelande  instrument;  var  en 
mycket  anlitad  orgelbyggare  och  kon- 
struerade de  första  danska  pianofortena. 
—  Litt.:  V.  C.  Ravn,  Musikfor:s  Festskr. 
I,  90  f. 

V.  S.  —  Volti  subito. 

Wulff,  Ida  Elmine  Rosalin  e,  f. 
15.  1.  1808  i  Helsingör,  t  8.  1.  1876  i  Kö- 
penhamn; operasångerska;  elev  af  S<- 
boni;    debuterade    å    k.    t.    Kphn    29.    10. 


1020 


Vulpins— Wyssotzki 


1824  som  Vela  i  "Lulu";  bland  öfriga  rol- 
ler där:  Susanna  och  Cherubino  i  "Figa- 
ros  bröllop",  Zerlina  i  "Don  Juan",  Hen- 
riette  i  "Muraren";  uppträdde  25.  5.  1829 
sista  ggn  som  Lorezza  i  "Johan  från 
Paris". 

Vulpius,  Melchior,  1602—15  kantor 
i  Weimar,  där  han  dog  aug.  1615;  ut- 
gaf:  2  böcker  Cantiones  sacrae  1602  (2. 
uppl.  1611);  Kirchengesänge  und  geist- 
liche  Lieder  Dr.  Luthers  u.  a.  mit  4  und 
5  Stimmen  (1604);  Das  Leiden  und  Ster- 
ben  unseres  Herrn  (1613);  reviderade  en 
ny  uppl.  af  H.  Fabers  Compendiolum 
Musicse.  —  Om  V.  och  den  protestantiska 
koralen  se:  C.  v.  Winterfeld,  Der  evang. 
kirchengesang  I,  378  ff. 

Vult  von  Steijern,  Julius  Fredrik 
Vilhelm,  f.  25.  5.  1851  i  Jönköping;  stu- 
dent 1870;  efter  juridiska  studier  i  Upp- 
sala och  Lund  ägnade  han  sig  åt  typo- 
grafien och  därjämte  musiken  i  Stock- 
holm och  Leipzig  (1875 — 77);  medarbeta- 
re i  Ny  ill.  Tidn.  1878—79;  medred.  i 
nämnda  tidn.  1880 — 81;  medred.  i  Sv. 
Musikt.  jan.— juni  1881;  disponent  för 
Centraltryckeriet  i  Sthlm  1881—88;  mu- 
sikrecensent i  Dag.  Nyheter  1885—89; 
red.  för  s.  tidn.  1889—98;  verkst.  dir.  i 
Dag.  Nyh:s  akt.-bol.  1891—99;  har  under 
märket  g— t  och  V.  v.  S.  skrifvit  ett 
stort  antal  artiklar  i  musikaliska  äm- 
nen; var  en  af  de  förste  som  (vid  70-ta- 
lets  slut)  verkade  för  Wagners  konst  i 
Sverige;  utgaf  bl.  a.  1899  en  sv.  öfvers. 
af  Karl  Gjellerups  bok  "Nibelungen- 
ring".  —  Biogr.  i  Sv.  Musikt.  1905  s.  3. 

Wurmser,  L  u  c  i  e  n,  f.  23.  5.  1877  i 
Paris;  pianist;  elev  af  konserv,  i  Paris 
(Em.  Decombes  och  Charles  Bériot)  samt 
af  B.  Godard  och  R.  Pugno;  har  sedan 
konserterat  flerstädes  i  Europa;  gästade 
Skandinavien  1901  och  07.  —  Sv.  biogr. 
i   Sv.   Musikt.   1901   s.   141  och  1907  s.  33. 

Wiierst,  Richard  Ferdinand,  f.  22. 
2.  1824  i  Berlin,  t  9.  10.  1881  där;  elev  af 
Rungenhagen,  H.  Ries,  F.  David  och 
Mendelssohn;  företog  1845 — 46  en  studie- 
resa till  Leipzig,  Frankfurt  a.  M.,  Briis- 
sel  och  Paris  och  slog  sig  sedan  ned  i 
Berlin,  där  han  1856  blef  kgl.  musikdi- 
rektör; 1874  professor;  någon  tid  kompo- 
sitionslärare vid  Kullaks  akademi;  redi- 
gerade 1874—75  "Neue  Berliner  Musik- 
zeitung";  skref  7  operor,  en  lyrisk  kan- 
tat     ("Der      Wasserneck"),      symfonier, 


ouverturer,  kammarmusik,  en  violinkon- 
sert m.  m.;  utgaf  en  lärobok  Leitfaden 
der  Elementartheorie  der  Musik,  1867; 
verkade   äfven   som   musikkritiker. 

1.  Wiillner,  F  r  a  nz,  f .  28.  1.  1832  i  Miin- 
ster  i  Westfalen,  t  7.  9.  1902  i  Braun- 
fels  a.  d.  Lahn;  studerade  1848  vid  gym- 
nasiet i  Miinster  (musik  för  E.  Arnold 
och  A.  Schindler);  1848—52  elev  af  F. 
Kessler;  1852 — 54  tillbragte  han  på  resor 
i  Brussel,  Köln,  Bremen,  Hannover, 
Leipzig,  och  uppträdde  då  och  då  med 
bifall  som  pianist;  bosatte  sig  1854  i 
Miinchen;  1856  pianolärare  vid  konserv.; 
1858  musikdirektör  i  Aachen;  1861  kgl. 
musikdirektör;  1864  dirigent  vid  hofka- 
pellet  i  Miinchen,  öfvertog  1867  lednin- 
gen af  körsångafdelningen  vid  kgl.  mu- 
sikskolan, för  hvilken  han  skref  Chor- 
iibungen  der  Miinchener  Musikschule; 
1869  H.  v.  Biilows  efterträdare  som  diri- 
gent vid  hofoperan  och  akademikonser- 
terna; uppförde  under  stora  svårighe- 
ter Wagners  "Rheingold"  och  "Walkii- 
re";  1870  hof kapellmästare;  1875  kgl.  pro- 
fessor; dr.  phil.  hon.  c;  1877—82  kgl.  hof- 
kapellmästare  i  Dresden;  1.  10.  1884  Ferd. 
Hillers  efterträdare  som  ledare  för  kon- 
serv, och  Giirzenichkonserterna  i  Köln. 
Som  kompositör  framträdde  W.  mindre, 
ehuru  hans  verk  ("Heinrich  der  Fink- 
ler"  f.  soli,  kör,  ork,;  kyrkliga  verk, 
kammarmusik,  sånger,  pianostycken)  vi- 
sa  stor   gedigenhet. 

2.  Ludwig  W.,  den  föreg:s  son,  f. 
19.  8.  1858  i  Miinster;  studerade  vid  univ. 
i  Miinchen,  Berlin  och  Strassburg  ger- 
manska språk  och  blef  fil.  dr.;  1884—87 
docent  vid  akademien  i  Miinster;  elev 
af  konserv,  i  Köln;  öfvertog  ledningen 
af  en  kyrkokör  där;  1889  skådespelare  i 
Meiningen;  har  sedan  1896  företagit  kon- 
sertresor som  sångare  (baryton)  och  öf- 
verallt  vunnit  erkännande  för  sitt  ovan- 
ligt själfulla  föredrag  (gästade  Skandi- 
navien 1907,  08,  09,  12;  särskildt  som 
Brahmssångare  har  han  vunnit  ett  högt 
aktadt  namn.  —  Litt.:  F.  Pfohl,  L.  W.; 
sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1907  s.  97,  123 
och  1909  s.  93. 

Wyssotzki,  M  i  c  h  a  e  1  Timosejewitsch, 
f.  1790,  t  28.  12.  1837  i  Moskva,  där  han 
sedan  1813  lefde  som  berömd  virtuos  å 
gitarr;  skref  för  sitt  instrument  fanta- 
sier och  variationer  öfver  ryska  tema, 
transkriptioner    af    stycken    af    Mozart, 


Vådevill— Världens  Frälsare  kom  här 


1021 


Beethoven,  Field,  fugor  af  Bach;  utgaf 
en  praktisk  och  teoretisk  skola  för  gi- 
tarr. —  Litt.:  Russanow,  M.  T.  Wyssow- 
zki,  Moskva  1901. 

Vådevill  (fr.  v  a  u  d  e  v  i  1 1  e,  eg.  vau 
de  vire),  ursprungligen  en  satirisk  till- 
fällighetssång från  normandiska  Vire- 
dalen  (Val  de  Vire);  vid  början  af  1700- 
talet  ett  enklare  sångspel  med  kupletter 
och  sjungen  dialog;  vid  slutet  af  sam- 
ma årh.  hade  genren  fått  mera  drama- 
tisk karaktär  och  större  former;  Scribe 
gjorde  v.  till  ett  modernt  teaterstycke 
med  ämne  hämtadt  ur  Parisersalonger- 
na.  I  Danmark  upptogs  v.  af  skalder 
som  Hostrup,  Hertz,  Bögh  m.  fl.  och 
fick  sin  klassiska  form  af  Heiberg;  den 
danska  formen  hade  upptagit  mycket 
från  Bellmansvisan.  Svenska  v.-diktare 
voro  bl.  a.  Blanche  och  Säfström. 

Vår  Gud  är  oss  en  väldig 
borg,  ps.  124;  Haeffner  124;  koralpsb. 
af  1697  nr  56;  tysk  koral  1529  (J.  Klug, 
Geistl.  Lieder):  "Ein'  feste  Burg  ist  un- 
ser  Gott";  dansk  hos  Thomissön  1569, 
Jespersön  1573;  svensk  först  i  Kalmar 
Fol.  I  och  Mönsteråshdskr.  på  1630-talet; 
finska  koralb.  152;  dansk  hos  Berggreen 
67,  Bielefeld  242;  norsk  hos  Lindeman 
182.  Mel.  har  länge  ansetts  vara  af 
Luther  själf.   Zahn  7377;  Bäumker  I,  29  f. 

Vår  Herres  Jesu  Kristi 
död,  ps.  154;  Haeffner  154;  koralpsb.  af 
1697  nr  16;  tysk  koral:  "Mein  Seel,  o 
Gott,  muss  loben  dich"  af  1603  (Zahn  467 
efter  Gesius,  Enchiridion);  finska  koralb. 
189;  Berggreens  danska  koralb.  51  (Biele- 
feld 64);  Lindemans  norska  koralb.  83. 

Vår  konung  och  vårt  foster- 
land, ps.  302;  Haeffner  hänvisar  till 
koralen  64. 

Vår  tid  är  ganska  flyktig, 
ps.  412;  Haeffner  hänvisar  till  koralen  55. 

Vårt  Land,  finska  folksången,  dikt 
ur  Runebergs  Fänrik  Ståls  sägner;  förf. 
skref  själf  en  melodi,  som  arr.  f.  mans- 
kvartett af  C.  F.  Blom  och  fg.  afsjöngs 
vid  Borgå  stads  500-års  minnesfest  3.  12. 
1846;  den  mest  kända  musiken  är  af  F. 
Pacius;  denna  utfördes  fg.  m.  ack.  af 
hornork.  13.  5.  1848  vid  studenternas  Flo- 
rafest i  Helsingfors;  den  därnest  mest 
kända  torde  vara  J.  A.  Josephsons;  i 
andra  uppl.  af  Fänr.  St:s  sägner  1850 
ingår  en  musikbilaga  med  såväl  Pacii 
som     Josephsons    melodi;    därjämte    fin- 


nas där  två  andra  af  F.  A.  Ehrström  och 
H.  Wächter;  af  öfriga  kompositörer, 
hvilka  tonsatt  dikten,  märkas:  A.  F. 
Lindblad,  A.  Rubenson,  A.  G.  Ingelius, 
R.  v.  Böningh,  R.  Kajanus,  H.  Wetter- 
ling  och  Einele.  —  Litt.:  K.  Flodin,  Om 
musiken  till  Runebergs  dikter,  H:fors 
1904. 

Väktare  på  Sions  murar,  ps. 
319;  Haeffner  319;  tysk  koral:  "Konim,  o 
Jesu,  wie  so  länge"  (Witt  1715),  Zahn 
4885. 

Väl  mig  i  evighet,  ps.  197;  Haeff- 
ner 197;  koralpsb.  1697  nr  305;  tysk  koral 
af  J.  Criiger:  "Nun  danket  alle  Gott" 
(Zahn  5142);  dansk  hos  Berggreen  5 
(Beielefeld  174);  norsk  hos  Lindeman 
134;  finska  koralb.  329. 

Välsigna,  gode  Gud,  ps.  305; 
koralpsb.  af  1697  nr  10;  tysk  koral:  "Ach 
Väter  unser,  der  du  bist  im  Himmel- 
reich,  Kugelmann  1540  (Zahn  8485); 
dansk  hos  Thomissön  1569;  svensk  på 
1630-talet  i  Kalmar  Fol.  I  och  Mönsterås- 
handskriften. 

Välsignadt  vare  Jesu  namn, 
ps.  64;  Haeffner  64;  finnes  först  i  dansk 
källa  hos  Thomissön  1569;  i  svensk  källa 
i  Kalmar  Fol.  I  och  Mönsteråshand- 
skrifterna från  1630-talet;  koralpsb.  af 
1697  nr  140;  norsk  hos  Lindeman  178; 
finska  koralb.  37;  är  ej  funnen  utanför 
Norden. 

Vänd  af  din  vrede,  ps.  387;  Haeff- 
ner 387;  koralpsb.  af  1697  nr  308;  tysk 
melodi  från  1552  (Thymus,  Hymni  ali- 
quot  sacri):  "Aufer  immensam,  deus, 
aufer  iram"  (Zahn  967);  svensk  först  i 
1616  och  1623  års  psalmbok;  finska  ko- 
ralb. 483. 

Vänder  om,  i  sorgsna  sinnen, 
ps.  389;  Haeffner  hänvisar  till  koralen  71. 

Vänligt  öfver  jorden  glän- 
ser, ps.  73;  tysk  koral  af  Johan  Schop: 
"Jesu,  du  mein  liebstes  Leben",  1642 
(Zahn  7891). 

Vännen  Fritz,  lyr.  komedi  i  3  a. 
text  af  P.  Suardou  (efter  Erckinann- 
Chatrians  novell),  musik  af  P.  Mascagni; 
pr.  Teatro  Costanzi,  Rom.  31.  10.  1891; 
sv.  öfvers.  af  E.  Wallmark;  k.  t.  Sthlm 
26.  1.  1895. 

Världens  Frälsare  kom  här, 
ps.  58;  Haeffner  58;  nr  121  i  koralpsb.  af 
1697;  latinsk  medeltida  hymn:   "Veni  re- 


1022 


Värinländingarna — Wölfl 


demptor  gentium";  finnes  i  flera  sven- 
ska handskrifter  från  medeltiden;  i 
tryck  i  Sverige  först  1620  i  "Liber  Can- 
tus"  (notlinjer  i  "En  liten  sångbok"  af 
1553);  tysk  protestantiskt  tryck  fg  1524  i 
Erfurtenchiridiet  (Zahn  1174):  "Nun 
komm,  der  Heiden  Heiland". 

Värmländingarna,  tal-,  sång-  o. 
dansspel  af  F.  A.  Dahlgren,  musik  dels 
komp.  dels  arr.  af  A.  Randel;  premiär 
k.  t.  Sthlm  27.  3.  1846  (sedan  gifven  öfver 
1,000   ggr  där);    Göteb.   St.   t.   4.   11.   1860. 

1.  Wässelius,  Marie  Jeanette,  f. 
23.  8.  1784  i  Stockholm,  t  där  5.  12.  1853; 
operasångerska  och  skådespelerska;  elev 
vid  k.  t.  1793;  anställd  som  aktris  och 
sångerska  där  1.  4.  1800;  1815  hof sånger- 
ska; lämnade  lyriska  scenen  1820  efter 
en  mer  än  vanligt  framgångsrik  verk- 
samhet; både  som  sångerska  och  skåde- 
spelerska en  af  sin  svenska  samtids  yp- 
persta; till  hennes  bästa  roller  hörde: 
Constance  i  "Vattendragaren",  Armida, 
Laura  i  "Slottet  Montenero",  Sophie  i 
"Sargines",  Antigone  i  "Oedipe  i  Athen". 
—  Litt.:  F.  Hedberg,  Sv.  operasångare; 
Ant.  om  sv.  kvinnor. 

2.  Justina  Kristina  W.,  den 
föreg:s  syster,  f.  4.  10.  1794  i  Stockholm, 
t  1841  i  Parma;  operasångerska;  elev  vid 
k.  t.  1805;  1812  anställd  där  och  vann 
stort  bifall  särskildt  som  Cherubin,  Pa- 
pagena  och  Zerlina;  ingick  1812  äkten- 
skap med  dansören  vid  k.  t.  L.  C  a- 
s  a  g  1  i  och  lämnade  med  honom  Sverige 
1818  och  uppträdde  i  hans  hemland  Ita- 
lien och  vann  där  ännu  större  triumfer 
än  i  hemlandet;  i  synnerhet  väckte  hon 
beundran  i  primadonnapartiet  i  Rossinis 
"Cenerentola";  bidrog  ej  minst  till  den- 
na operas  stora  framgång  där;  väckte 
jubel  sedan  1823  i  Rom  och  1827  i  Lucca; 
å  sistnämnda  plats  framför  allt  i  Cima- 
rosas  "Matrimonio  segreto".  —  Litt.: 
Ant.  om  sv.  kvinnor. 

Västerås.  Stadens  musiklif  fick  sin 
egentliga  organisation  på  1600-talet  med 
lektorn  vid  lärov.  Jonas  Columbus 
(s.  d.),  som  inköpte  en  stor  samling  no- 
ter och  instrument  på  1620-talet;  af  sta- 
dens organister  märkas  H.  Hartenbeck, 
Th.  Arnhold,  D.  Grönvall  och  E.  F.  Pape; 
under  1700-talet  främjades  musiken  bl.  a. 


af  C  hr.  G.  Roman  och  Abr.  Abr:son 
Hiilphers  (s.  d.).  Den  senare  anlade 
stora  samlingar  om  musiken  under  1700- 
talet  såväl  i  Västerås  som  eljest  i  Sve- 
rige; samlingarna,  hvilka  nu  förvaras  i 
lärov.-bibl.,  äro  af  oskattbart  värde  för 
den  svenska  musikforskningen.  I  våra 
dagar  har  musiken  i  staden  förts  framåt 
på  1870-talet  af  bankdirektör  Rudolf 
G  a  g  g  e,  hvilken  organiserade  ett  redan 
förut  stiftadt  musiksällskap.  1884  hade 
sällskapet  både  kör  o.  ork.  (den  senare 
21  man);  verk  gåfvos  af  Haydn,  Gluck, 
Mozart,  Rossini,  Mendelssohn,  A.  F. 
Lindblad,  Söderman  m.  fl.;  1894  drog  sig 
Gagge  tillbaka  och  sällskapet  låg  sedan 
nere,  ända  till  dess  1897  d.  v.  lektorn  J  o- 
s  e  f  Lind  (s.  d.)  upptog  arbetet.  Un- 
der honom  gåfvos  bl.  a.  Cherubinis  Re- 
quiem,  Schumanns  "Zigenarlif",  Normans 
"Humleplockningen",  Griegs  "Landkjen- 
ding"  och  "Föran  sydens  kloster",  Gades 
"Elverskud",  Schumanns  "Paradiset  och 
Perin",  Mendelssohns  "Paulus";  med  J. 
Linds  förflyttning  till  Kalmar  1905  ned- 
lades  verksamheten;  af  öfriga  musik- 
vänner, hvilka  nitiskt  verkat  för  stadens 
musiklif  märkes  lektorerna  Mossberg 
och  W.  Molér.  I  lärov.-bibl.  förvaras  en 
mängd  värdefulla  musikalier  från  1600- 
talet.  —  Litt.:  T.  Norlind,  Musiken  i  Vä- 
sterås under  1600-talet,  Kult  o.  Konst 
1907;  Musiklifvet  i  Västerås,  Sv.  Musikt. 
1901  s.  82  f. 

Växeldominant,  ackordet  på  andra  ton- 
steget i  skalan  (på  d  i  C-dur). 

Växelnot  (it.  nota  cambiata,  fr.  note 
d'appogiature),  stora  el.  lilla,  öfver-  el. 
undersekunden  till  en  ackordton,  hvilken 
insattes  i  ackord  i  ackordtonens  ställe 
(som  genomgångsnot  el.  förhållning). 

Wölfl,  J  o  s  e  p  h,  f.  1772  i  Salzburg,  t 
21.  5.  1812  i  London;  elev  af  Leopold  Mo- 
zart och  Michael  Haydn;  vann  högt  an- 
seende som  pianist  och  särskildt  som  im- 
provisatör;  ställdes  någon  tid  t.  o.  m. 
öfver  Mozart  och  Beethoven;  uppehöll 
sig  1794 — 98  i  Wien,  företog  en  konsert- 
resa genom  Tyskland  och  hyllades  1801 
i  Paris;  omtalas  sedan  föga;  kompone- 
rade en  stor  mängd  pianostycken,  violin- 
stycken, kammarmusik,  pianokonserter 
och  symfonier  samt  en  del  operor. 


Xylofon— Ystad  1023 

X. 

Xylofon,  Strohfiedel,  ett  slaginstrument  ment;  verkningsfullt  användt  i  modern 
bestående  af  små  trästafvar,  som  slås  orkester  af  Saint-Saéns  (Dance  maca- 
med    pinnar;    ursprungl.    ett    folkinstru-     bre). 


Yankee  doodle,  amerikansk  folk- 
sång, hvars  text  synes  ha  skrifvits  i 
England  under  förra  hälften  af  1700- 
talet;  melodien  finnes  tryckt  fg  1782  i 
England;  upptogs  som  folksång  i  Ame- 
rika kort  efter  fransk-amerikanska  kri- 
get 1755;  första  amerikanska  trycket  är 
från  1798  (står  där  tills.  m.  "Hail  Colum- 
bia"). —  Om  dess  historia  se  vidare 
Groves  lexikon. 

Ydén,  Astrid,  f.  28.  5.  1881  i  Sunds- 
vall; harpist;  elev  å  piano  af  Rich.  An- 
dersson 1894—99  och  H.  Barth  i  Berlin 
1899—1900;  började  spela  harpa  för  J. 
Lang  1895;  genomgick  Mus.  ak.  Sthlm 
1895 — 98;  studerade  sedan  harpa  för  John 
Thomas  i  London  1902—05;  elev  af  R.  ac. 
of  mus.  1904—05;  1903  silfver-  o.  guld- 
medalj där.;  s.  å.  Ass.  af  R.  coll.  of  mu- 
sic;  1904  lic.  of  R.  ac.  of  music;  harpist  i 
Göteborgs  symfoniork.  1909—12;  sedan 
bosatt  i  Kphn.  A.  Y.  har  med  framgång 
konserterat  i  London  och  Sthlm  samt 
företagit  konsertturné  genom  Sverige; 
medverkat  vid  konserter  i  London, 
Sthlm,  Göteborg,  Kphn  m.  fl.  orter;  är 
en  af  Skandinaviens  skickligaste  harpi- 
ster.  —  Litt.:  Sv.  Musikt.  1905  s.  138; 
Idun  1905. 

Yost,  Michel,  f.  1754  i  Paris,  t  5.  7. 
1786;  klarinettist;  elev  af  Beer;  utgaf: 
14  klarinettkonserter,  5  kvartetter  för 
klarinett  och  stråkinstrument,  ett  häfte 
variationer  för  klarinett  med  altviolin 
och  bas  m.  m. 

Youssoupoff,  furst  Nikolai,  f.  1827  i 
Petersburg,  t  3.  8.  1891  i  Baden-Baden; 
underhöll  ett  eget  kapell  i  sitt  palats 
och  ägde  mycket  god  färdighet  å  violin; 
utgaf  en  violinkonsert,  en  programsym- 
foni med  soloviolin;  skref  äfven  en  del 
musikhistoriska  skrifter:  Luthomono- 
graphie  historique  et  raissonné,  1856; 
Histoire   de   la   musique   en    Russie,   1862. 

Ysaye,  E  u  g  é  n  e,  f.  16.   7.   1858  i   Liit- 


tich;  violinvirtuos;  elev  vid  därvarande 
konservatorium;  senare  af  Vieuxtemps  i 
Briissel;  var  en  tirl  (till  1881)  konsertmä- 
stare vid  Bilses  orkester  i  Berlin;  reste 
sedan  på  en  konsertturné  (med  A.  Ru- 
binstein);  bosatte  sig  1883  i  Paris;  1886 
violinlärare  vid  konserv,  i  Briissel  och 
grundade  en  högt  ansedd  stråkkvartett 
samt  1894  en  orkester  "Société  des  Con- 
certs  Y.";  nedlade  1897  sin  plats  vid 
konserv.;  bibehöll  ledningen  af  orke- 
stern och  kvartetten;  skref  6  violinkon- 
serter, variationer  öfver  ett  tema  af  Pa- 
ganini  m.  m.  Som  virtuos  har  han  med 
rätta  prisats  öfver  hela  Europa;  konser- 
terade  i   Skandinavien  •  1885,  1900,  08,  09. 

—  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1885  s.  145, 
1900  s.  101,  1908  s.  69  och  1909  s.  25. 

Ystad.  Musiken  i  staden  omtalas  först 
på  1860-talet,  då  apotekare  Gustaf 
Smith  (fader  till  den  berömda  apot. 
och  sångaren)  och  Au  g.  Körling 
(s.  d.)  1866  grundade  ett  musiksällskap; 
kören  bestod  första  vintern  af  47  man 
(27  kv.,  20  m.);  i  början  fick  man  nöja 
sig  med  pianoack.,  men  man  öfvergick 
sedan  till  att  äfven  grunda  en  ork.  På 
80-talet  stod  musiklifvet  i  sin  fulla  glans 
under  Aug.  Körling  och  sångaren  Salo- 
mon Smith  (s.  d.).  Efter  att  mot  90- 
talets  slut  ha  något  afstannat  återupp- 
togs det  musikaliska  arbetet  ånyo  efter 
att  årtionde,  i  det  tvenne  kammarmusik- 
fester  1909  o.  1910  då  ägde  rum  (m.  Aulin- 
ska  kv.,  S.  Smith,  A.  Körling,  V.  Sten- 
hammar,  C.  Nordqvist  och  Fr.  Neruda); 
1911  stiftades  Sydsv.  kammarmusikför. 
af  S.  Smith,  A.  Körling,  J.  Arrhén  och  A. 
Rasmusson;  föreningen  har  gifvit  abon- 
nementskonserter  i  Y.  och  en  del  andra 
sydsv.  städer.  I  staden  verkar  dessutom 
manskören  Harmoni  (stiftad  af  A.  Kör- 
ling).   Teaterbyggnad   invigdes  12.   2.   94. 

—  Om  Y:s  musiklif  se  Mus.  ak:s  handl. 
1867  s.  43  och  Sv.  Musikt.  1890  s.  26. 


1024 


Zacconi — Zargen 


Zacconi,  Ludovico,  f.  11.  6.  1555  i  Pe- 
saro,  t  23.  3.  1627  i  Fiorenzuola  vid  Pe- 
saro;  augustinermunk  och  kördirektör 
vid  ett  af  ordens  kloster  i  Venedig;  1593 
medlem  af  Wienerhofkapellet;  1595  lik- 
nande anställning  i  Miinchen;  sedan  i 
Venedig;  utgaf  en  högt  skattad  lärobok: 
Practica  di  musica  (I:  1592  [96];  II:  1622). 
—  Litt.:  Fr.  Chrysander,  L.  Z.  als  Lehrer 
des  Kunstgesanges,  Viertelj.  f.  MW.  1891. 

Zahn,  Johannes,  f .  1.  8. 1817  i  Espen- 
bach,  Franken),  t  17.  2.  1895  i  Neudettel- 
san;  studerade  teologi  i  Erlangen  och 
Berlin;  1841  kallad  till  evangl.  prästse- 
minariet i  Miinchen;  blef  där  bekant 
med  G.  v.  Tucher;  1847  prefekt,  1854—88 
direktör  vid  kgl.  seminariet  i  Altdorf; 
1893  dr.  phil.  hon.  c.  vid  universitetet  i 
Erlangen;  hans  berömdaste  verk  blef: 
Die  Melodien  der  deutschen  evangeli- 
schen  Kirchenlieder,  aus  den  Quellen  ge- 
schöpft  und  mitgeteilt  (6  bd,  1888—93).  Af 
hans  andra  den  evang.  kyrkomusiken 
tillhörande  skrifter  märkas:  Vierstim- 
miges  Melodienbuch  zum  Gesange  der 
ev.  luther.  Kirche  in  Bayern  (1854);  Lie- 
derbuchlein  fiir  deutsche  Schulen  (1858); 
Liederbuch  fiir  den  Männerchor  (1859); 
24  geistliche  Lieder;  Handbiichlein  fiir 
Kantoren  und  Organisten  (1871).  Z.  var 
äfven  medarbetare  af  Allg.  deutsche  Bio- 
graphie. 

Zamara,  Antonio,  f.  13.  6.  1829  i  Mi- 
lano, t  11.  11.  1901  i  Hietzing,  Wien; 
harpvirtuos;  lärare  vid  konserv,  och  led. 
af  Kärntnertork.  i  Wien;  utgaf  flera 
kompositioner  för  sitt  instrument. 

Zampa  eller  Marmorbruden, 
Zampa,  ou  la  Fiancée  de  marbre,  kom. 
op.  i  3  a.,  text  af  Mélesville,  musik  af 
Hérold;  pr.  Paris  3.  5.  1831;  sv.  öfvers. 
af  P.  Wetterstrand;  k.  t.  Sthlm  19.  2. 
1838;  Göteborg  12.  12.  1862;  dansk  öfvers. 
af  Overskou;  k.  t.  Kphn  30.  1.  1832;  Kri- 
stiania 31.  5.  1841. 

Zampogna,  skalmeja,  oboe. 

1.  Zander,  Johan  Gotthard,  t  i 
Stockholm  18.  1.  1748,  där  han  tillhört 
hofkapellet  sedan  15.  3.  1740. 

2.  Johan  David  Z.,  sannolikt  en 
broder  till   föreg.,   f.   1714,   f   11.   3.   1774; 


tillhörde  furstl.  kapellet  (ej  hofkap.), 
som  följde  hertig  Adolf  Fredrik,  då  den- 
ne  som   kronprins    anlände   till   Sverige. 

3.  Johan  David,  den  föreg:s  son; 
1772  violinist  i  hofkapellet;  1787  tredje, 
1788  andre  konsertmästare  och  bibehöll 
denna  plats  till  sin  död  21.  2.  1796;  var 
en  dugande  violinist  och  deltog  ofta  med 
violinsoli  å  konserter  i  hufvudstaden; 
1781  utgaf  han  i  tryck  "Två  soli  för  vio- 
lin"; vid  Stenborgs  teatrar  var  han  or- 
kesterledare och  komponerade  musik  till 
flera  skådespel,  hvilka  där  uppfördes; 
därjämte  spelade  han  violinsoli  under 
mellanakterna.  Af  hans  sceniska  musik 
märkas:  "Kopparslagaren"  (1781),  "Don- 
nerpamp"  (1783),  "Herregårdshögtidlig- 
heten"  (1784;  ms.  i  Mus.  ak:s  bibi.), 
"Njugg  spar,  fan  tar"  (1784),  "Landstig- 
ningen" (1788),  "Lizette"  (1789),  "Den  tok- 
roliga natten"  (1791),  "Kvinnorna  och 
förtroendet"  (1792),  "Den  förförda  flic- 
kan" (1793);  dessutom  ouverture  till 
"Kronofogdarna"  (1787).  Z.  sökte  när- 
mast att  efterbilda  den  franska  op.  com. 
och  fann  ofta  en  svensk  folkton,  som  gaf 
hans  melodier  stor  popularitet.  För  Sten- 
borgs  teater  var  Z.  af  ovärderligt  gagn, 
och  denna  folkteaters  egentliga  tillba- 
kagång begynte  först  med  Z:s  frånfälle. 

Zanders,  Sven  Magnus,  f.  i  Sand- 
sjö, Jönk.  1.  1791,  f  i  Skara  1863,  där  han 
sedan  1813  varit  organist;  utgaf  "För- 
sök till  lärobok  i  koralsång"  1828  (2. 
uppl.  1835),  komp.  en  symfoni,  preludier 
f.  orgel,  sånger  m.  m.  —  Litt.:  Höijers 
musiklexikon. 

Zange,  N  i  c  o  1  a  u  s,  t  1620  i  Berlin; 
1597  kapellmästare  hos  kurfursten  af 
Braunschweig;  senare  vid  hofvet  i  Wien; 
1612  kurfurstlig-brandenburgisk  kapell- 
mästare i  Berlin;  utgaf:  Schöne  teutsche 
geistliche  und  weltliche  Lieder  (1597); 
Änder  Teil  deutscher  Lieder  (1611);  Lu- 
stige newe  deutsche  Lieder  und  Quodli- 
bets  (1620);  Cantiones  sacraB  (Wien  1612) 
m.   fl. 

Zapateado,  lidelsefull  spansk  dans  med 
häftiga  rörelser;  3/4-takt. 

Zargen,  sidoväggarna  hos  stråkinstru- 
ment. 


Zarlino— Zelle 


1025 


Zarlino,  G  i  o  s  e  f  f  o,  f.  22.  3.  1517  i 
Chioggia  i  Venetien,  f  14.  2.  1590  i  Vene- 
dig; elev  af  Adrian  Willaert;  1537  med- 
lem af  Franciskanerorden,  1565  Cipriano 
de  Rores  efterträdare  som  kapellmästare 
vid  Markuskyrkan;  därjämte  kaplan  i 
San  Severo;  utgaf  Modulationes  sex  vo- 
cum  (1566);  en  mässa  m.  m.  Z.  hufvud- 
betydelse  ligger  inom  den  teoretiska  mu- 
siken, där  han  blef  grundläggaren  af 
den  moderna  harmoniläran;  hans  skrif- 
ter häri  äro:  Instituzioni  harmoniche 
(1558);  Dimostrazioni  harnionische  (1751 
[1573])  och  Sopplimenti  musicali  (1558); 
af  dessa  är  gifvetvis  den  förstnämnda 
den  viktigaste.  —  Litt.:  Ravagnan,  Elo- 
gio  di  G.  Z.,  1819;  A.  Caffl,  G.  Z.,  1836;  V. 
Bellemo,  G.  Z.,  1884;  H.  Riemann,  Gesch. 
d.  Musiktheorie  s.  369  ff. 

Zarzuela,  spansk  operett  (op.  buffa). 
Det  första  sceniska  stycket  af  detta  slag 
ägde  rum  under  Filip  IV  1628  i  Zarzuela- 
palatset  (benämndt  så,  emedan  törnbus- 
kar [zarzas]  omgaf  det)  nära  Madrid. 
Styckets  titel  var  "El  jardin  de  Faleri- 
na"  och  hade  till  textförfattare  ingen 
mindre  än  Calderon;  musiken  var  af 
Juan  Risco  (f  1619  i  Toledo);  under  ti- 
den 1628 — 59  skrefs  en  stor  mängd  z.  för 
högtidliga  tillfällen  af  skilda  slag  ofta 
af  de  bästa  diktarna  och  musikerna.  I 
Madrid  finnes  en  egen  1857  byggd  teater 
för  z.  i  Calle  de  Jovellanos,  Madrid 
("Teatro  de  la  Zarzuela").  En  z.  är  van- 
ligen i  en  akt  med  ett  fåtal  scener  och 
tablåer  (varar  i  regel  bortåt  en  timme) 
och  har  talad  dialog;  i  öfrigt  är  gen- 
ren närstående  den  italienska  opera  buf- 
fan.  Af  z.-kompositörer  må  nämnas:  Ar- 
rieta,  Gaztambide,  Barbieri,  Oudrid,  Mar- 
gués,  Caballero,  Chapi,  Chueca,  Torre- 
gosa,  Barrera  och  Valverdes  (far  och 
son).  En  populär  z.  af  äldre  datum  är 
"Gigantes  y  Cabezudos"  af  Miguel  Eche- 
garay  med  musik  af  Caballero. 

Zefflroso  (it.),  lätt,  luftigt. 

1.  Zellbell,  Ferdinand,  f.  1689  i 
Uppsala,  t  6.  6.  1765  i  Stockholm;  inträd- 
de i  hofkapellet  1715  och  tillhörde  detta 
till  sin  död;  1717  därjämte  organist  vid 
Storkyrkan;  utgaf  1740  "Temperatura 
tonorum"  och  utarbetade  c.  1749  en  ko- 
ralbok, som  fick  en  ej  ringa  spridning; 
prisas  som  en  skicklig  orgelspelare  och 
utbildade  äfven  flera  elever. 

2.  Ferdinand  Z.,  den  föreg:s  son, 


f.  i  Stockholm  aug.  1719,  f  där  21.  4.  1780; 
elev  af  fadern,  J.  H.  Roman  samt  Tele- 
man  i  Hamburg;  erhöll  18.  7.  1750  full- 
makt på  hofkapellmästares  titel  med 
åliggande  att  vid  hofvet  tjänstgöra  som 
konsertmästare;  först  21.  6.  1762  fick  han 
den  därtill  svarande  lönen;  efterträdde 
sin  fader  som  organist  i  Storkyrkan; 
vistades  någon  tid  i  Petersburg,  där 
han  på  kejsarinnan  Elisabets  namnsdag 
uppförde  en  opera;  en  1742  daterad  ouver- 
ture  för  stråkinstrument  (Upps.  bibi.) 
utvisar,  att  han  tidigt  begynt  kompone- 
ra; vid  Adolf  Fredriks  val  till  konung 
1750  skref  han  musiken  till  festkantaten 
(text  af  H.  Ch.  Nordenflycht) ;  en  opera- 
balett "Sveas  högtid  eller  Fria  konster- 
nas vördnadsoffer  åt  Dygderna"  var  äm- 
nad att  uppföras  vid  aftäckningen  af 
Gustaf  I:s  bildstod  23.  3.  1774  men  ge- 
nom högtidligheterna  vid  hertigens  af 
Södermanland  förmälning  förhindrades 
den  att  gifvas  på  teatern;  musiken  upp- 
fördes i  stället  nämnda  dag  å  Riddar- 
hussalen. Z.  var  äfven  verksam  som 
musiklärare  och  tog  initiativet  till  Mus. 
ak:s  stiftande;  blef  1772  direktör  för 
akad:s  informationsverk  och  kvarstod 
som  sådan  till  1774.  Mus.  ak:s  bibi.  för- 
varar i  ms.  af  honom  "Il  giudizio 
d'Aminta,  drama  pr  musica".  J.  G. 
Oxenstierna  karaktäriserar  Z:s  konst- 
närsskap  8.  1.  1769  i  följande  ord:  "Han 
spelte  fantasier,  men  så  ljufliga,  att  de 
öfverträffar  allt,  hvad  jag  någonsin  hört, 
och  så  enfaldiga  tillika,  att  jag  liksom 
trodde  mig  ständigt  kunna  höra  förut, 
hvad   ton   skulle   följa." 

Zelle,  F  r  i  e  d  r  i  c  h,  f.  24.  1.  1845  i  Ber- 
lin; elev  å  piano  af  KuIIak,  i  komp.  af 
F.  Geyer  och  H.  Bellermann;  1875—92  öf- 
verlärare  och  körledare  vid  Hnniboldts- 
gymnasiet  i  Berlin;  1893  direktör  för 
tionde  realskolan  i  Berlin;  utgaf  en  del 
värdefulla  musikhistoriska  arbeten:  Bei- 
träge  zur  Gesch ichte  der  ältesten  deut- 
schen  Oper  (1889—93);  Joh.  Theile  und 
R.  A.  Strungk  (1891);  Die  Singweisen  der 
ältesten  evangelichen  Lieder  (1895—1900); 
Das  älteste  lutherische  Hausgesanghuch 
(1903);  Balletstiicke  aus  Keisersctien 
Opern  (1890);  redigerade  nyuppl.  af 
Hasslers  "Lustgarten"  (1887),  I.  W. 
Francks  koralkantater  (1890),  Keisers 
Oper  "Jodelet"  (1892),  passioner  af  Se- 
bastiani  (1904)  och  Theile  (1904). 

65 


1026 


Zcllinger — Zettrin 


1.  Zellinger,  Johan,  organist  vid 
domkyrkan  i  Uppsala  på  1640-  och  50- 
talen. 

2.  Christian  Z.,  den  föreg:s  son,  t 
1719  i  Uppsala  som  organist  vid  dom- 
kyrkan och  H.  Vallerii  efterträdare  1690; 
nämnas  af  Mattheson  ("Ehrenpforte") 
"em  sehr  geschickter  Musikus". 

Zelo  (it.),  ifver.  —  C  o  n  z.,  med  ifver. 
Zeloso,  zelosamente,  ifrigt, 
eldigt,  hastigt. 

Zelter,  Karl  Friedrich,  f.  11.  12. 
1758  i  Petzow-Werder  vid  Havel,  t  15.  5. 
1832  i  Berlin;  son  till  en  murare  och 
lärde  sig  hans  yrke  men  arbetade  där- 
jämte på  sin  musikaliska  utbildning, 
där  han  handleddes  af  Fasch;  1783  mu- 
rarmästare;  som  kompositör  debuterade 
lian  1786  med  en  begrafningskantat  öfver 
Fredrik  den  store,  uppförd  i  Garnisons- 
kyrkan; uppträdde  vid  dena  tid  äfven 
som  soloviolinist  i  Rellstabs  "Liebhaber- 
konzerte";  inträdde  i  Faschs  "Singve- 
rein"  (Singakademie)  1791  och  öfvertog 
1800  helt  och  hållet  ledningen  af  den- 
samma; grundade  1808  den  första  "Lie- 
dertafeln",  hvilken  i  framtiden  skulle  få 
stor  betydelse  för  manskörens  utveck- 
ling; 1809  professor  och  medlem  af  k. 
akademien;  grundade  1819  kgl.  institutet 
för  kyrkomusik  och  var  dettas  ledare  till 
sin  död;  blef  Mendelssohns  lärare  och 
förde  honom  särskildt  in  i  den  gamla 
polyfona  klassiska  musiken.  Som  lied- 
kompositör  tonsatte  han  gärna  Goethes 
dikter  och  vann  på  detta  sätt  i  hög 
grad  den  store  diktarens  bevågenhet. 
En  mängd  bref  dem  emellan  vittna  om 
den  varma  vänskap,  som  förenade  båda. 
Jämte  solosånger  skref  Z.  äfven  en  del 
manskvartetter,  flerst.  kyrkl.  sånger, 
kantater  och  operor;  utgaf  äfven  en  bio- 
grafi öfver  Fasch  (1801).  —  Litt.:  Zelters 
själfbiogr.  utg.  af  W.  Rintel,  1861;  W. 
Bornemann,  Die  Zeltersche  Liedertafel 
in  Berlin,  1851;  H.  Kuhlo,  Geschichte  der 
Zelterschen  Liedertafel,  1909;  Briefwech- 
sel  zwischen  Goethe  u.  Z.  (populäruppl. 
å  Eeclam);  G.  R.  Kruse,  K.  F.  Z.,  1915 
(Reclam). 

Zemir  och  Azor,  Zemir  et  Azor, 
kom.-balett  i  4  a.,  text  af  Marmontel, 
musik  af  Grétry;  pr.  Fontainebleau  9. 
11.  1771;  Paris  16.  12.  1771;  sv.  öfvers. 
af  A.  M.  Malmstedt  (Lenngren);  Boll- 
hust.  Sthlni  19.  11.  1778;  dansk  öfvers.  af 


N.  K.  Bredal;  k.  t.  Kphn  7.  1.  1777.  — 
"Z.  und  A.",  skådespel  m.  sång  i  3  a., 
efter  Marmontel  af  Ihlée,  musik  af 
Spohr;  pr.  Frankfurth  a.  M.  4.  4.  1819; 
sv.  öfvers.  af  B.  Crusell;  k.  t.  Sthlm  1. 
12.  1828;  sannolikt  ej  gifven  i  Kphn. 

Zeno,  A  p  o  s  t  o  1  o,  f.  11.  12.  1668  i  Ve- 
nedig, t  där  11.  11.  1750;  grundade  1710 
Giornale  dei  letterati  d'Italia;  1718—29 
hofdiktare  i  Wien,  sedan  i  Venedig.  Z. 
blef  den  store  reformatorn  på  operatext- 
området, i  det  han  sökte  återinföra  gre- 
kisk enkelhet  och  stilrenhet;  han  vann 
häri  en  varm  beundrare  i  Metastasio.  — 
Litt.:  Negri,  Vita  di  A.  Z.  (1816);  Lenghi, 
A.  Z.  (1901);  Wotquenne,  Alphabetisches 
Verzeichnis  der  Stiicke  in  Versen  aus 
den  dramatischen  Werken  von  Z.,  Me- 
tastasio und  Goldoni  (1905). 

Zetterquist,  Lars  Johan,  f.  25.  3.  1860 
i  Tässe,  Dalsl.;  violinist;  elev  af  kon- 
serv. Sthlm  1875—78  samt  af  Leonard  i 
Paris  1878—80.  Violinist  i  hofkapellet 
1882;  konsertmästare  där  1886—1914;  för- 
ste konsertmäst.  i  Konsertför.  Sthlm  1915; 
musikdir.  vid  lifreg:s  husarer  1885,  vid 
reg.  1895.  LM  A  1892;  lärare  i  violin  vid 
konserv,  sedan  1903;  professor;  har  ofta 
låtit  höra  sig  som  violinist  å  konserter. 
—  Biogr.  i  Sv.  Musikt.  1897  s.  57. 

Zettrin,  M  i  c  h  a  e  1,  medlem  i  hofka- 
pellet i  Sthlm  från  1711  till  1728,  då  han 
befordrades  till  rektor  vid  Stora  sko- 
lan i  staden;  därjämte  organist  i  Rid- 
darholmskyrkan;  Hiilphers  meddelar 
(Hist.  afh.  s.  105),  att  han  "skall  ha  ägt 
historiska  samlingar  om  musiken,  som 
efter  hans  död  förskingrats".  Genom  en 
lycklig  omständighet  äro  vi  dock  i  till- 
fälle att  kontrollera,  hvari  samlingarna 
bestått.  En  1779  upprättad  "Samling  till 
ett  svensk  musikaliskt  bibliotek"  (ms.  i 
Mus.  ak:s  bibi.)  innehåller  nämligen  en 
öfversikt  öfver  innehållet.  Titeln  är 
"Miscellania  musica  eller  Anmärkningar 
och  afhandlingar  rörande  musiken,  ex- 
traherade och  öfversatta  utur  åtskilliga 
auctorer,  som  därom  skri f vit.  Mscpt  in 
4:o  på  27  ark".  Den  första  utgör  en  för- 
teckning öfver  musikinstrument,  sär- 
skildt orglar  i  Sverige  och  utlandet 
(alltså  60  år  före  Hulphers  bok  i  ämnet); 
andra  delen  handlar  om  "Generalbasen" 
och  tredje  är  ett  utdrag  ur  Cartesii  mu- 
sikafh.;  4:de  ett  utdrag  ur  And.  Werclc- 
meisters   "Orgelprof";   5:te  extrakt  ur  J. 


Zeyer— Ziiick 


1027 


Matthesons  "Neueröffnetes  Orchester". 
Medd.  slutar  med  följande  datering: 
"Desse  skrifne  extracter  och  anmärknin- 
gar rörande  musiken  äro  började  den 
14  sept.  1705  och  slutade  d.  19  sept.  1721." 

Zeyer,  Franz  Peter,  f.  1742  i  Stein- 
bach,  Baden,  t  9.  8.  1828  i  Köpenhamn; 
violinist;  1771  anställd  i  hofkap.,  Kphn; 
konsertmästare  och  solospelare  vid  hof- 
vet;  tog  liflig  del  i  stadens  musiklif; 
drog  sig  redan  vid  90-talets  slut  tillbaka 
till  privatlifvet.  —  V.  C.  Ravn,  Musik- 
loris  Festskrift  I. 

Zichy,  Géza,  f.  23.  7.  1849  i  Sztara; 
förlorade  sin  högra  arm  vid  14  års  ål- 
der, men  lärde  sig  spela  piano  med  blott 
vänstra  handen  och  konserterade  fram- 
gångsrikt som  "enarmad  pianist";  elev 
i  musik  af  Mayrberger,  Robert  Volk- 
mann  och  Franz  Liszt;  beträdde  den  ju- 
ridiska banan  och  blef  1892  president 
vid  ungerska  landsmusikakademien  i  Bu- 
dapest; komponerade  etyder  för  vänster 
hand;  pianostycken,  sånger,  2  operor 
("Alar"  och  "Meister  Roland");  en  Ra- 
koczitrilogi.  Z.  konserterade  äfven  i 
Sverige. 

Zielche.  Hans  Hinrich,  f.  (döpt) 
på  Plöens  slott,  Danmark,  22.  2.  1741,  t 
13.  6.  1802  i  Köpenhamn;  flöjtvirtuos; 
vistades  någon  tid  i  Lybeck  och  Ham- 
burg och  kallades  till  det  danska  hof- 
vet  1770  till  en  början  med  kapellmästa- 
res lön;  sedan  intill  1796  förste  flöjtist 
samt  hof-  och  slottsorganist;  för  k.  tea- 
tern skref  han:  "Belsor  i  Hytten"  (1776), 
"Musikens  Pris";  komponerade  därjäm- 
te 6  sonater  för  flöjt  och  bas,  12  duos  för 
2  flöjter,  1  trio,  17  kvartetter  för  flöjt 
och  andra  instrument,  symfonier  (ms. 
och  tryck  å  k.  bibi.  Kphn).  —  Gift  med 
('lära  E  1  i  s  a  b  e  1 1  a  Maria  Frän- 
zisca  Almerighi,  operasångerska, 
uppträdde  å  k.  t.  Kphn  1771  under  Sarti; 
konserterade  1772  i  Sthlm  tills.  m.  Po- 
tenza,  t  i  Kphn  22.  1.  1836. 

Zigenarmusik,  musik  utbildad  hos  zi- 
genarbefolkningen  i  Ungern;  vanligen 
är  violinen  el.  cymbalen  hufvudinstru- 
mentet.  —  Om  z.  se:  Fr.  Liszt,  Les  bo- 
hémiens  et  de  leur  musique  en  Hon- 
grie,  1859  (1881),  A.  Colocci,  Gli  Zingari, 
1889. 

Zimbalon,  cymbal. 

1.  Zinck,  Hartnack  Otto  Con- 
rad, f.  2.  7.  1746  i  Husuin.  Slesvig.  t  15. 


2.  1832  i  Köpenhamn;  elev  af  fadern, 
som  var  dansk  domkyrkoorganist  i  Sles- 
vig, och  Ph.  E.  Bach  i  Hamburg;  1777 
flöjtist  i  hofkapellet  i  Schwerin,  kom 
1787  till  Köpenhamn,  där  han  blef  sång- 
mästare  vid  k.  t.;  1789—1801  organist  vid 
Vor  Freisers  Kirke;  sedan  musiklärare 
vid  Blaagaards  seminarium;  stiftade  1799 
ett  sånginstitut;  skref  för  k.  t.  sångstyc- 
ket "Selim  och  Mirza"  (1790)  samt  kom- 
ponerade duetter  och  sonater  för  flöjt, 
sonater  och  variationer  f.  klaver,  en  sym- 
foni och  3  samlingar  sånger;  utgaf  en 
koralbok  samt  en  del  skrifter  om  musik: 
Die  nördliche  Harfe  (1801);  Ledetraad  til 
Forelaesninger;  Nytaarsgave  for  Musik- 
kens  og  Harmoniens  Dyrkere;  arbetade 
i  öfrigt  nitiskt  för  musiken  i  hufvud- 
staden.  —  Litt.:  J.  Sittard,  Gesch .  d. 
Musik-  u.  Conc.-wesens  in  Hamburg;  V. 
O.  Ravn,  Musikfor:s  Festskr.  I;  Erslew, 
Förf.  Lex.;  Minerva  1801  och  1804;  Dansk 
biogr.  Lex. 

2.  Johan  Vilhelm  Ludvig  Z., 
den  föreg:s  son,  f.  21.  11.  1776  i  Hamburg, 
f  11.  5.  1851  i  Köpenhamn;  elev  af  fa- 
dern; medhjälpare  vid  k.  t:s  sångskola; 
1802  sångsufflör  och  hof  organist;  1819— 
42  förste  sångmästare  vid  teatern;  kon- 
sertmästare i  "Det  harmoniske  Selskab"; 
uppträdde  ofta  å  konserter  och  deltog  i 
öfrigt  med  ifver  i  stadens  musiklif; 
skref  bl.  a.  för  k.  t.  musiken  till  "Soli- 
man  II"  (1812),  "Tordenskjold  i  Mar- 
strand", "Prinsesse  Isabella",  "Alferne", 
"Fata  Morgana"  m.  fl.  —  Litt.:  Dansk 
biogr.  Lex. 

3.  Johan  Georg  Christoffer 
Z.,  den  föreg:s  broder,  f.  15.  6.  1788  i  Kö- 
penhamn, f  där  14.  4.  1828;  operasångare; 
debuterade  1812  å  k.  t.  som  Rose  i  "Ung- 
dom och  Dårskap";  bland  senare  roller: 
Tamino  i  "Trollflöjten",  Ottavio  i  "Don 
Juan",  Belmonte  i  "Bortföreisen",  Max  i 
"Friskytten",  Aimar  i  "Röverborgen".  — 
Litt.:  Th.  Overskou,  Af  mit  Liv  og  min 
Tid;  Dansk  biogr.  Lex. 

4.  Maria  Elisabeth  Z.,  f.  T  h  o  m- 
s  e  n,  den  föreg:s  hustru,  f.  1.  6.  1789  i 
Köpenhamn,  t  där  6.  4.  1823;  operasån- 
gerska; debuterade  å  k.  t.  21.  1.  1808  som 
Lise  i  "Det  farlige  Xaboskab"  och  till- 
hörde sedan  såväl  lyriska  som  dramati- 
ska  scenen.   —   Litt.:   Dansk   biogr.   Lex. 

5.  August  Georg  Ludvig  Z.,  1. 
8.  3.  1831  i  Köpenhamn,  t  där  31.  10.  188." 


1028 


Zingarelli — Zumpe 


operasångare  (tenor);  debuterade  å  k.  t. 
Kphn  som  Belmonte  i  "Bortföreisen  fr. 
Seraljen";  saknade  dramatisk  begåfning 
och  afgick  därför  snart  samt  blef  i  stäl- 
let sångsufflör;  ingick  1862  äktenskap 
ined  sångerskan  Josefine  Amalie 
Lund. 

6.  Josefine  Amalie  Z.,  f.  Lund,  f . 
19.  1.  1833  i  Köpenhamn;  operasångerska; 
elev  af  P.  Schrani  o.  C.  Helsted  samt  Gar- 
cia  i  London;  sjöng  först  å  Musikfor:s 
konserter  och  debuterade  å  k.  t.  som 
Benjamin  i  "Josef";  af  senare  roller: 
Klytemnestra,  Azucena,  Ortrud,  Martha 
i  "Faust",  Orsini  i  "Lucrezia";  uppträd- 
de sista  ggn  28.  10.  1871  (af sked  1873);  för 
Musikfor.  var  hon  1856 — 71  ett  ovärder- 
ligt stöd  särskildt  som  Glucksångerska 
(Orfeus,  Alceste);  sjöng  äfven  med  stor 
framgång  Heise,  Schubert,  Schumann  o. 
Rob.  Franz;  uppträdde  1869  i  Gewand- 
haus,  Leipzig  och  på  operan  i  Braun- 
schweig. 

Zingarelli,  Nicola  Antonio,  f.  4. 
4.  1752  i  Neapel,  t  5.  5.  1837  i  Torre  del 
Greco  vid  Neapel;  elev  af  Fernaroli  vid 
Conservatorio  di  S.  Loreto;  skref  redan 
som  elev  en  opera:  "I  quattro  pazzi", 
som  1768  uppfördes  i  konservatoriet;  1781 
gafs  hans  andra  opera  "Montezuma"; 
någon  genomgripande  framgång  hade 
han  först  med  "Alsinda"  1785  i  Milano; 
var  sedan  allmänt  anlitad  af  teatrarna  i 
Italien  och  gaf  1790  i  Paris  "Antigone", 
dock  utan  att  vinna  fotfäste  i  den  fran- 
ska hufvudstaden;  1792  domkyrkokapell- 
mästare i  Milano;  1794  i  Loreto;  skref  å 
sistnämnda  plats  en  mängd  kyrkomusik; 
1804  kapellmästare  vid  Peterskyrkan  i 
Rom;  fördes  1811  fängslad  till  Paris, 
enär  han  vägrat  uppföra  ett  Te  deum 
för  "konungens  af  Rom"  (Napoleons  son) 
födelse;  1813  direktör  för  Real  collegio  di 
musica  i  Neapel;  1816  Paesiellos  efter- 
följare som  kapellmästare  vid  domkyr- 
kan där;  skref  34  operor,  20  dramatiska 
kantater,  en  mängd  kyrkomusik  m.  m.  — 
Litt.:  R.  Liberatore,  Necrologia  di  N.  Z., 
1837. 

Zingaresca,  zigenarsång. 

Zinka  (cornetto  it.,  cornet  å  bouquin, 
fr.),  ett  koniskt  trärör  bestående  af  två 
sammanfogade  hälfter,  beklädda  med 
läder;  kittelformigt  munstycke  (liknan- 
de trumpetens)  af  trä,  horn  eller  ben; 
röret   försedt  med  7  fingerhål   (ett   bak- 


till), genom  hvilka  man  kan  frambringa 
skalans  alla  toner.  Ehuru  tonen  är  rå 
och  ihålig,  hade  instrumentet  under  1600- 
talet  en  mycket  stor  betydelse.  Stads- 
musikanten benämndes  vanligen  då  zin- 
kenist.  Z.  förekom  i  Bachs  kantater; 
Gluck  hade  z.  vid  Orpheuspremiären  i 
Wien  1762.  Vid  Paris  kyrkor  förekommo 
z.  ännu  på  1850-talet.  I  Sverige  var  in- 
strumentet vanligt  på  1600-talet  (ofta 
stafvadt  sinka  i  litteraturen)  men  synas 
ha  tidigt  försvunnit,  enär  det  ej  omtalas 
under  1700-talet.  Z.  byggdes  i  4  storle- 
kar: Sopran-,  Alt-,  Tenor-  och  Bass.  En 
slags  kontrabasinstrument  till  dessa  fyra 
utgjorde  serpenten,  uppfunnen  c. 
1600,  med  ormlikt  böjdt  rör  och  6  ljudhål. 

Zion  klagar  med  stor  smärta, 
ps.  123;  Haaffner  123;  står  mycket  nära 
mel.  till  ps.  79:  "O  min  Frälsare,  din 
smärta";  tysk  koral:  "Zion  klagt  mit 
Angst  und  Schmerzen"  (Herm.  Schein), 
Runge  1640  (Zahn  6550);  finska  koralbo- 
ken 164. 

Zittra,  Zither,  se  Cittra. 

Zongora  (ung.),  piano,  klaver. 

Zoronga,  spansk  nationaldans  i  raskt 
tempo,  6/8  takt. 

Zoppo  (it.),  lamt,  haltande. 

Zrza,  Eleonora,  f.  22.  5.  1797  i  Bag- 
svaerd,  Danmark,  t  1.  11.  1862  i  Köpen- 
hamn; operasångerska;  debuterade  å 
k.  t.  Kphn  apr.  1816  som  Charlotte  i 
"Sovedrikken"  och  var  sedan  i  30  års  tid 
en  af  k.  t:s  värdefullaste  krafter  (Gref- 
vinnan  i  "Figaros  bröllop",  Sidi  i  "Lu- 
lu",  Nattens  drottning,  Fidelio,  Norma); 
uppträdde  8.  2.  1845  för  sista  gången  som 
Wilhelmine  i  "Ungdom  och  dårskap".  — 
Litt.:  Dansk  biogr.  Lex. 

Zufalo  (it.),  flageolet. 

Zukunftsmusik  (t.),  framtidsmusik,  hån- 
full benämning  på  Wagners  musik;  nam- 
net först  användt  af  L.  Bischoff  med  an- 
ledning af  Wagners  skrift  Das  Kunst- 
werk  der  Zukunft;  Wagner  upptog  se- 
dan namnet  själf  i  sin  skrift  "Zukunfts- 
musik". 

Zumpe,  Herman,  f.  9.  4.  1850  i  Tau- 
benheim,  t  4.  9.  1903  i  Miinchen;  studera- 
de vid  lärare-seminariet  i  Bautzen;  ut- 
öfvade  sedan  lärareverksamhet  i  Weigs- 
dorf  och  Leipzig;  elev  af  A.  Tottmann; 
1873—76  anställd  af  Wagner  i  Bayreuth 
i  och  för  Nibelungenuppförandet;  var  se- 
dan   kapellmästare    i    Salzburg,     Wiirz- 


Zumsteeg — Åberg 


1029 


burg,  Frankfurt  a.  M.;  1884—86  i  Ham- 
burg; på  hösten  1891  hovkapellmästare  i 
Stuttgart,  där  han  1893  öfvertog  lednin- 
gen af  föreningen  för  klassisk  kyrko- 
musik; 1895  dirigent  för  Kaimkonserter- 
na  i  Miinchen;  1897  hofkapellmästare  i 
Schwerin;  1900  hofkapellmästare  i  Miin- 
chen; utgaf:  sånger,  en  ouverture  till 
"Wallensteins  Tod";  sagooperan  "Anah- 
ra"  (Berlin  1880),  operorna  "Die  ver- 
wunschene  Prinzessin"  och  "Sawitri" 
(1907),  operetterna  "Farinelli"  och  "Pol- 
nische  Wirtsehaft". 

Zumsteeg  J  o  h  a  n  n  Rudolf,  f.  10.  1. 
1760  i  Sachsenflur  i  Odenwald,  f  27.  1. 
1802  i  Stuttgart;  violoncellist  under  ka- 
pellmästare Poli  i  Stuttgart;  1792  Polis 
efterträdare  som  hofkapellmästare;  Z. 
anses  som  den  förste  balladkompositören 
("Ritter  Toggenburg",  "Leonore");  skref 
äfven  operor  ("Das  tatarische  Gesetz", 
1780;  "Schuss  von  Gängsewiz,  1781,  m.  fl.). 
—  Litt.:  L.  Landshoff,  J.  R.  Z.,  1902. 

Zur  Miihlen,  R  a  i  m  u  n  d  von,  f .  10.  11. 
1854  i  Livland;  elev  af  högskolan  i  Ber- 
lin, Stockhausen  och  Bussiue;  vann  som 
konsertsångare  (framförallt  oratoriesån- 
gare) storartade  framgångar;  uppträdde 
1896  å  Bremens  scen  som  Christus  i  Ru- 
binsteins  bibliska  opera;  är  för  närva- 
rande bosatt  i  London  som  högt  skattad 
sånglärare. 

1.  Zöllner,  Karl  Henrik,  f .  5.  5. 
1792  i  Öls  i  Schlesien,  t  2.  7.  1836  i  Wands- 
beck  vid  Hamburg;  konserterade  som 
orgelvirtuos  i  Dresden,  Leipzig,  Ham- 
burg, Liibeck,  Köpenhamn;  bosatte  sig 
1833  i  Hamburg;  komponerade  operor, 
kyrkliga  verk,  manskvartetter,  orgel- 
och  pianosaker. 

2.  Karl  Friedrich  Z.,  f.  17.  3.  1800  i 
Mittelhausen  i  Thiiringen,  t  25.  9.  1860  i 
Leipzig;  studerade  vid  gymnasiet  i  Eise- 
nach  och  Thomasskolan  i  Leipzig;  elev 
af  Schicht;  begynte  1830  komponera  för 
manskör;   1833  grundade   han   den   första 


Zöllnerföreningen,  hvilken  snart  efter- 
följdes af  en  hel  del  liknande  föreningar; 
1859  ägde  en  musikfest  med  30  dylika 
sångföreningar  rum  i  Leipzig;  förenin- 
garna fortsatte  äfven  efter  Z:s  död  att 
verka  under  namn  af  "Zöllner-Bund". 
1868  restes  i  Rosental  i  Leipzig  ett  mo- 
nument öfver  Z.  Blef  mest  känd  som 
manskörskompositör;  skref  äfven  sånger 
för  bl.  kör,  motetter  och  solosånger  m. 
piano. 

3.  Heinrich  Z.,  den  föreg:s  son,  f. 
4.  7.  1854  i  Leipzig;  studerade  först  juri- 
dik men  gick  öfver  till  musiken;  1875 — 
77  elev  af  Leipzigs  konservatorium;  1878 
universitetsmusikdirektör  i  Dorpat;  1885 
dirigent  för  manskörföreningen  i  Köln 
och  lärare  vid  därvarande  konservato- 
rium; 1890  dirigent  för  "Deutscher  Lie- 
derkranz  New  York"  i  New  York;  1892 
prisbelöntes  hans  kantat  "Neue  Welt" 
i  Cleveland;  1898  universitetsmusikdirek- 
tör och  dirigent  för  universitetssångför- 
eningen "Paulus"  i  Leipzig;  1902  Rei- 
neckes  efterträdare,  som  lärare  i  kom- 
position vid  konservatoriet;  1903  där- 
jämte musikredaktör  för  "Leipziger  Ta- 
geblatt";  1905  professor;  lämnade  sina 
platser  1906  och  blef  1907  lärare  vid 
Sternska  konservatoriet  i  Berlin;  1908 
kapellmästare  vid  flamländska  operan  i 
Antwerpen;  som  operakompositör  vann 
han  ett  visst  anseende  med:  "Frithjof" 
(1884);  "Die  Instigen  Chinesinnen"  (Köln 
1886);  "Faust"  (musikdrama,  Miinchen 
1887);  "Matteo  Falcone"  (1894);  "Der 
Uberfall"  (Dresden  1895);  "Die  versunke- 
ne  Glocke"  (Berlin  1897);  skref  körverken 
(med  solo  och  orkester):  "Hunnen- 
schlacht"  (Leipzig  1880),  "Luther"  (orato- 
rium, 1883);  "Columbus"  (Leipzig  1886); 
"Hymnus  der  Liebe"  (Köln  1891);  "Die 
neue  Welt"  (1893)  m.  fl.;  af  instrumentala 
verk  märkas:  en  symfoni,  orkesterepiso- 
den "Sommerfahrt",  "Waldphantasie"; 
Serenade  fur  stråkork.  och  flöjt;  mans- 
körer, m.  m. 


1.  Åberg,    Inga    Elisabeth,    f    19.  hon   å   scenen   i    Göteborg,   där   hon   var 

7.  1837  i  Stockholm;  operasångerska;  till-  en  värderad  kraft.  —  Litt.:  F.  Dahlgren, 

hörde   k.   scenen   1788—1810   och   1817—18;  Anteckn.    om   Sthlms   teatrar;    W.    Berg, 

under     mellantiden     1810—17     uppträdde  Anteckn.  om  Göteb:s  äldre  teatrar  II. 


1030 


Åhlström 


2.  H  e  11  r  i  k  Å.,  f.  1844,  f  6.  8.  1884  i 
Stockholm;  kantor  i  Storkyrkan  sedan 
1879;  verkade  därjämte  som  instruktör 
och  ork.-anf.  vid  Sthlms  teatrar  samt 
som  privat  musiklärare;  var  en  god  or- 
gelspelare och  verkade  med  nit  för  hö- 
jandet af  kyrkosången. 

Åhlström,  Olof,  f.  15.  8.  1756  i  Vår- 
dinge, Sdm.,  t  11.  8.  1835;  fick  sin  första 
utbildning  hos  församlingens  organist; 
1772  en  af  Mus.  ak:s  första  elever;  hans 
främste  lärare  blef  Ferdinand  Zellbell, 
som  gjorde  honom  välförtrogen  med 
Gluck  och  Haydn;  1777  organist  vid  Ma- 
ria kyrka;  1792  förflyttad  till  Jakobs 
kyrka;  begynte  1777  taga  undervisning  i 
kameralkunskap  och  inskrefs  1779  som 
e.  o.  karnmarskrifvare  i  krigskollegium; 
inom  samma  ämbetsverk  fortgick  han 
vidare  till  kamrerare  1794,  krigskommis- 
sarie 1802,  1805  krigsråd  samt  led.  i 
krigskollegium  i  civildepartementet;  af- 
gick  vid  68  års  ålder  ur  rikets  tjänst 
men  bibehöll  organistsysslan  till  sin  död. 
LMA.  Som  musiker  arbetade  Å.  med 
oförtröttad  ifver  trots  mångfalden  af 
allmänna  tjänster.  1789  öfvertog  han  det 
af  Joh.  Ödberg  1781  inrättade  första  not- 
tryckeriet  i  Sverige  och  utgaf  härifrån 
en  mängd  kompositioner  såväl  af  honom 
själf  som  andra,  ej  minst  af  svenska 
kompositörer;  1789—1834  utgaf  han  den 
för  sin  tid  betydelsefulla  tidskriften 
"Musikaliskt  Tidsfördrif";  en  särskild 
för  den  enkla  visan  afsedd  samling 
"Skaldestycken  satta  i  musik"  utkom  fr. 
1790  till  1823  (tills.  18  bd);  i  denna  sam- 
ling träffa  vi  flera  af  Anna  Maria  Lenn- 
grens  och  Valerii  skaldestycken  ffg.  pu- 
blicerade. Bland  de  bidragande  musi- 
kerna träffas,  förutom  Åhlström  själf 
(som  har  154  sånger).  Haeffner,  K.  Sten- 
borg,  Palm,  Zander,  J.  Krans.  Af  andra 
svenska  kompositörer  utgaf  Å.  från  sitt 
tryckeri:  2  violinsoli  af  Zander,  2  violon- 
cellsoli  och  3  sonatiuer  af  Wikmanson; 
1785  tryckte  han  6  sonater  af  Naumann 
och  6  arier  ur  hans  opera  "Elisa",  delar 
ur  Haydns  symfonier  m.  m.  Af  egna 
kompositioner  trycktes  redan  1781  "Tre 
duetter  f.  klaver  och  violin";  1784  "Fyra 
klavérsonater",  1786  "Tre  sonater"  (be- 
tecknade "op.  1"),  o.  4  sonater  (op.  2).  Sin 
största  betydelse  som  kompositör  fick 
Å.  genom  sina  melodier  till  Lenngren- 
ska  kretsens  diktare,  däribland  de  ännu 


någon  gång  sjungna:  "Goda  gosse  gla- 
set töm",  "Sörj  ej  den  gryende  dagen 
förut",  "Du  med  trängtande  rop".  För 
operan  skref  han  musik  till  komedien 
"Den  bedragne  Bacchus"  (pr.  k.  t.  21.  4. 
1789),  "Frigga"  (pr.  31.  5.  1787)  samt  läm- 
nade några  musikbidrag  till  "Eremiten" 
(pr.  3.  1.  1798)  och  "Tanddoktorn"  (pr. 
16.  5.  1800).  Inom  hufvudstaden  hyste 
man  de  största  förhoppningar  om  att  i 
Å.  vinna  en  egen  nationell  tonsättare 
för  scenen.  Hela  hans  naturell  passade 
emellertid  ej  för  den  dramatiska  musi- 
ken, och  hans  sceniska  musik  glömdes 
därför  tämligen  snart.  För  aftäcknings- 
högtidligheten  af  Gustaf  III:s  staty  1808 
skref  han  en  kantat,  som  uppfördes  i  St. 
Börssalen.  Musikundervisningen  erhöll 
en  liten  handledning  med  hans  "klaver- 
skola";  utgaf  1790—95  musiken  till  Bell- 
mans  Fredmans  epistlar  och  sånger. 
Slutligen  redigerade  han  den  första  sven- 
ska folkdanssamlingeu  (med  många  upp- 
teckningar af  honom  själf)  i  "Traditio- 
ner af  svenska  folkdanser"  (4  hftn,  1814). 

—  För  kyrkomusiken  var  han  under  si- 
na sista  dagar  ifrigt  verksam  och  del- 
tog i  kommittén  för  kyrkosången  men 
kunde  ej  komma  till  enighet  med  Haeff- 
ner  samt  utgaf  därför  1832  en  koralbok, 
hvilken  trots  den  officiellt  erkända  Haeff- 
nerska,  vann  stor  omtyckthet.  I  ryt- 
miskt hänseende  stod  den  närmare  den 
äldre  riktningen  från  Gustaf  III:s  da- 
gar och  vann  därför  sina  hufvudsakli- 
gaste  anhängare  hos  dem,  som  ansågo, 
att  Haeffner  gått  för  långt  i  häfdandet 
af  den   stela   och   högtidliga   enkelheten. 

—  Å:s  betydelse  för  den  svenska  ton- 
konsten är  ej  ringa.  Hans  kulturella  in- 
sats är  härvid  nästan  större  än  hans 
kompositoriska.  I  alla  de  musikaliska 
frågor,  som  då  kräfde  sin  lösning,  del- 
tog han  och  gjorde  alltid  något  af  be- 
ståndande värde:  vissångens  reforme- 
ring i  enklare,  renare  anda,  musikunder- 
visningen, musikens  popularisering  ge- 
nom folkliga  musiktidskrifter,  kyrkomu- 
sikens förbättring  och  folkmusiken. 
Utanför  sin  musikverksamhet  var  han 
en  mönstergill  ämbetsman  med  enkel- 
het och  rättrådighet.  Hans  goda  språk- 
sinne gaf  sig  bl.  a.  uttryck  i  de  goda 
och  klara  protokoll  han  alltid  skref: 
dessa  berömdes  af  ingen  mindre  än  själf- 
va  konungen  Gustaf  III.  —  Litt.:   Cata- 


Åhman — Årstiderna 


1031 


logue  på  musikaliska  tryckeriets  för- 
lagsartiklar (tr.  och  utg.  af  Å.  med  ett 
supplement  omfattande  tryck  1814 — 34); 
musikalier  af  Å.  i  k.  b.,  Sthlni  och  Mus. 
ak:s  bibi.;  A.  A.  Afzelius,  Tonsiaren  O. 
Å:s  minne,  Sthlm  1867;  Beskow,  Lefnads- 
minnen;  P.  Wieselgren  i  Sv.  biogr.  lex.; 
Rosén,  Minnen  II;  E.  Åkerberg,  Musiken 
inom  Par  Bricole. 

Åhman,  Maria  Paulina,  f.  20.  4. 
1812  i  Stockholm,  f  där  29.  5.  1904;  har- 
pist  i  hof kapellet  1851—81;  var  utbildad 
af  I.  A.  Berg  och  Pratté;  lärarinna  i 
harpa  vid  konserv.  1871—75  och  1887—91. 

Åkerberg,  Carl  Erik  Emanuel,  f.  19. 1. 
1860  i  Stockholm;  student  i  Uppsala  1880; 
elev  af  konserv.  1882—86;  studerade  vi- 
dare i  Paris  1887—88;  repetitör  vid  k.  t. 
Sthlm  1888—90;  kantor  i  Tyska  kyrkan 
1889—92;  organist  i  synagogan  1890;  mu- 
siklärare vid  Norrmalms  lärov.  1895;  di- 
rigent för  Allm.  sångför.  1888—91,  för 
Bellmanskören  1889,  för  Nya  sångsäll- 
skapet 1891—93  och  i  Par  Bricole  1891— 
95  och  fr.  1907,  Ceciliakören  1903—05,  Filh. 
sällsk.  1900—03,  sällskapet  T.  T.  1903—05; 
har  komponerat  flera  större  körverk  m. 
ork.:  "Prinsessan  och  svennen"  (1888), 
"Flygande  holländaren"  (1893),  "Föran 
Sydens  kloster"  (1883),  "TÖrnrosas  saga", 
"Der  Barde"  (1895),  "Till  aftonstjärnan" 
(1889),  "Skogsrået"  (1884;  omarb.  1899); 
festkantater:  op.  "Turandot"  (1907;  ej  än- 
nu gifven)  m.  fl.;  därjämte  "På  fjället" 
för  stråkork.  (1888),  Mazurka  f.  violin  o. 
ork.  (1894);  kammarmusik  (2  kvintetter  i 
C-moll  [1887]  och  D-moll  [1903]),  piano- 
stycken o.  manskvartetter,  solosånger,  a 
capellakörer;  utgaf  "Musiken  inom  Par 
Bricole  1779—1890",  Sthlm  1900  samt  en 
del  skolsångböeker.  —  Biogr.  i  Sv.  Mu- 
sikt.  1892  s.  3,  1903  s.  145,  1906  s.  73. 

Åkerman,  Per  Larsson,  f.  28.  4. 
1826  i  V.  Vingåker,  t  2.  7.  1876  i  Stock- 
holm; orgelbyggare;  elev  af  Strand, 
Blomqvist  o.  Lindgren;  genomgick  Tek- 
nol.  institutet  i  Sthlm  och  aflade  1850 
orgelbyggareexamen  inför  Mus.  ak.;  ar- 
betade 1852—54  hos  G.  Andersson  i  Stock- 


holm och  erhöll  sistnämnda  år  statens 
resestipendium  för  en  utrikes  resa;  stu- 
derade hos  Mayer  i  Hannover,  Sonreck 
i  Köln,  Schiitze,  Mecklin  &  C:o  i  Briis- 
sel;  belönades  med  en  medalj  år  1855  för 
den  utmärkta  intonationen  af  en  33-st. 
orgel  för  S:t  Eugénekyrkan  i  Paris;  tog 
vid  denna  tid  äfven  grundlig  kännedom 
om  orgelbyggarkonsten  i  Paris;  återvän- 
de 1857  till  Sthlm  och  ingick  kort  där- 
efter för  3  år  bolag  med  orgelbyggaren 
E.  A.  Setterqvist;  1866  förband  han 
sig  med  C.  J.  Lund.  Å:s  betydelse  för 
den  svenska  orgelbyggarkonsten  är  ej 
ringa;  sålunda  införde  han  flera  nya 
stämmor  (flflte  harm.,  euphone,  clarinette 
cor  anglais),  använde  stämslitsar  vid 
stämningen  af  labialpipor,  gjorde  men- 
suren å  trumpeter  och  basuner  endast 
hälften  så  stora  mot  hvad  de  förut  plä- 
gade vara,  inrättade  koppel  med  af- 
trampningar,  använde  pneumatiska  ma- 
skiner m.  m.  Af  de  106  orglar  Å.  1861— 
76  uppfört  märkas  särskildt  i:  Sträng- 
näs domk.,  Katarina,  Mus.  ak.,  Hedvig 
Eleonora  och  Kgl.  hofk.,  Sthlm,  Norr- 
tälje. —  Litt.:  N.  P.  Norlind,  Orgelns 
allm.  historia.  —  Se  vidare  C.  J.  Lim  d. 

Ålderdomen  redan  sprider, 
ps.  358;  Haeffner  hänvisar  till  koralen  71. 

Årstiderna,  Die  Jahreszeiten, 
Haydns  sista  oratorium;  den  tyska  tex- 
ten sammansattes  af  baron  Van  Swie- 
ten  efter  Thomsons  engelska  bok  "Sea- 
sons";  musiken  skrefs  apr.  1798 — 24.  4. 
1801;  uppf.  sistnämnda  dag  i  Schwar- 
zenbergs  palats,  Wien;  trycktes  1802—03 
i  Wien;  oratoriet  omfattar  4  delar  motsv. 
de  fyra  årstiderna;  sv.  öfvers.  af  G.  A. 
Silfverstolpe;  3.  afd.  gafs  i  Sthlm  af  her- 
rarna Preumayer  på  Riddarhuset  22.  2. 
1809;  hela  örat.  uppfördes  1810;  i  Kphn 
föredrog  man,  liksom  i  Sthlm,  att  upp- 
föra enskilda  delar  först;  "Våren"  och 
"Sommaren"  uppfördes  först:  af  Du  Puy 
på  k.  t.  2.  4.  1803;  "Hösten"  gafs  14.  3. 
1804  och  "Vintern"  först  1820.  —  Om  upp- 
förandena  i  Sverige  se  Klemming,  Sve- 
riges dram.  litt.  s.  515  ff.;  i  Danmark  V. 
C.  Ravn  i  Mus.  Festskr.  I,  169. 


1032 


Älskar  barnet  modersfamnen— Öländer 


Ålskar  barnet  modersfam- 
nen, ps.  474;  Haeffner  hänvisar  till  ko- 
ralen 73. 

Än  ett  år  uti  sitt  sköte,  ps.  407; 
Haeffner  407;  tysk  koral:  "Gott  des  Him- 
mels und  der  Erden",  H.  Albert  1642 
(Zahn  3614);  i  Sverige  tryckt  fg  i  Arr- 
henii  Psalme-Profwer  1689  nr  6  (1691  s. 
40);  dansk  hos  Bielefeld  nr  123  a. 

Ära,  del  af  mässan  ("Ära  vare  Gud  i 
höjden");  vanligen  benämnd  efter  la- 
tinska begynnelseordet:  Gloria.  —  Se 
Mässa. 


Ära  ske  Herren,  vår  hjäl- 
pare, ps.  383;  Haeffner  383;  tysk  koral: 
"Lobe  den  Herren,  den  mächtigen  König 
der  Ehren"  (Zahn  1912)  från  1668;  dansk 
hos  Bielefeld  145,  norsk  hos  Lindeman 
106,  finska  koralb.  336;  i  Sverige  ej  före 
Haeffner. 

Är  jag  allén  en  främling,  ps. 
178;  Haeffner  178;  motsvarar  93  och  302 
i  koralpsb.  af  1697;  går  tillbaka  till  re- 
formerta psalmen  nr  8:  "O  notre  Dieu" 
(La  forme  des  prieres,  1542);  tysk  hos 
Lobwasser  (Zahn  923):  "O  höchster  Gott"; 
finska  koralb.  236. 


O, 


Ödman,  Arvid,  f.  18.  10.  1850  i  Karl- 
stad, t  15.  7.  1914  i  Stockholm;  operasån- 
gare; elev  af  k.  t:s  elevskola;  debutera- 
de 14.  2.  1873  som  Tamino  i  "Trollflöj- 
ten"; sjöng  s.  å.  titelrollen  i  Oberon  och 
Ernesto  i  "Don  Pasquale";  utbildade  sig 
sedan  vidare  under  Giinther  och  I.  Hall- 
ström samt  i  Paris  under  Masset;  enga- 
gerades vid  k.  t.  Sthlm  juni  1875  och 
tillhörde  denna  scen  ända  till  1911,  med 
undantag  af  åren  1887 — 89,  då  han  var 
fästad  vid  k.  t.  i  Kphn.  Hans  höga,  rena, 
sympatiska  tenor  i  förening  med  ett  ef- 
ter hand  allt  mera  sorgfälligt  sceniskt 
spel  gjorde  honom  i  hög  grad  till  en  pu- 
blikens gunstling.  Af  hans  mycket  om- 
fångsrika repertoar  märkas  rollerna: 
Tuve  och  Bergakungen  i  "Den  bergtag- 
na",  Don  Ottavio  i  "Don  Juan",  Fernan- 
do  i  "Leonora",  Wilhelm  Meister  i  "Mig- 
non",  Benoit  i  "Kungen  har  sagt  det", 
Achilles  i  "Iphigenia  i  Aulis",  Zephoris 
i  "Konung  för  en  dag",  Philemon  i 
"Philemon  och  Baucis",  Edgar  i  "Lu- 
cie",  Almaviva  i  "Barberaren",  Kada- 
mes  i  "Aida",  Faust  i  "Faust"  och  "Me- 
fistofeles",  Toriddo  i  "På  Sicilien",  Stra- 
della,  Walter  i  "Mästersångarne",  Lo- 
hengrin,  Otello,  Profeten,  Gerald  i  "Lak- 
mé",  Fra  Diavolo,  Enzo  i  "Gioconda".  — 
Biogr.   i   Sv.   Musikt.   1887,  89,   96,   98,   03, 


08,  11;  F.  Hedberg,  Sv.  operasångare;  J. 
Linck  i  Thalia  1890;  Alma  Hård-Ödmann, 
A.  Ö.,  1915. 

Öfvertoner,  de  harmoniska  toner,  hvil- 
ka  klinga  med  vid  en  ljudande  ton,  (a  1  i- 
kvottoner,  naturtoner).  —  Se 
Intervall. 

Öglin,  E  r  h  a  r  d,  förste  tyske  nottryc- 
karen; tryckte  i  Augsburg  vid  1500-ta- 
lets  början  (1507  första  notverket  af  P. 
Tritonius);  hans  berömdaste  tryck  är  en 
sångbok  af  1512,  som  sedan  fått  heta 
"Öglins  Liederbuch"  (nytr.  i  Gesellsch. 
f.  Musikf.  8.  årg.). 

Öhrström-Renard,  Augusta,  f.  16.  2. 
1856  i  Göteborg;  operasångerska;  elev  af 
J.  A.  Berg,  Fredrika  Stenhammar  och 
m:me  Laborde;  debuterade  å  Nya  t. 
Sthlm;  engagerad  där  1881—83;  konser- 
terade  sedan  i  Frankrike  och  Nordame- 
rika; ingick  1893  i  Amerika  äktenskap 
med  impressarion  Renard;  bl.  roller: 
Azucena  i  "Trubaduren",  Zinka  i  "Kar- 
paternas  ros",  Bergadrottningen  i  "Den 
bergtagna".  —  Biogr.  i  Sv.  Musikt.  1890 
s.  105. 

Öländer,  Per  August,  f.  8.  1.  1824  i 
Linköping,  f  3.  8.  1886  i  Stockholm;  er- 
höll af  sin  fader,  som  var  organist,  en 
god  musikskolning  och  uppträdde  redan 
som  skolgosse  i  hemstaden  som  violinist 


Örebro — Östberg 


1033 


vid  smärre  konserter;  student  i  Uppsala 
1844;  kameralex.  där  och  ingick  1847  som 
e.  o.  kammarskrifvare  i  Tullverket,  där 
han  1867  befordrades  till  kontrollör;  i 
Uppsala  hade  han  till  musiklärare  J.  E. 
Nordblom  och  ingick  1853  äktenskap 
med  dennes  dotter  Johanna  Maria 
N.  (f  1909);  i  hufvudstaden  rönte  han 
ett  starkt  inflytande  af  J.  Falkenholm 
och  spelade  ofta  med  i  hans  stråkkvar- 
tett. Som  kompositör  grep  Ö.  sig  gärna 
an  med  de  större  formerna  och  skref  en 
symfoni  för  stor  ork.  i  Ess-dur,  en  missa 
solemnis,  2  Dav.  psalmer  f.  soli,  kör  m. 
orgel,  en  Dav.  psalm  f.  solo  med  piano 
och  cello,  en  sextett  för  2  vo,  2  altv.,  2 
cello,  flera  stråkkvartetter;  med  operan 
"Blenda"  (k.  t.  1876)  eröfrade  han  ett  af 
konungen  utfäst  täflingspris:  en  operett 
"Mäster  Placide"  uppfördes  med  fram- 
gång å  Nya  t.  1879;  af  smärre  vokal- 
komp, märkas  manskörer  o.  solosånger. 
LM  A  1864;  någon  tid  recensent  i  Stock- 
holms Dagblad.  —  Biogr.  i  Sv.  Musikt. 
1886  s.  105. 

Örebro.  I  staden  stiftades  1823  ett  har- 
moniskt sällskap  i  och  för  uppförandet 
af  större  körverk.  Ur  detta  framgick 
1868  musiksällskapet  "Philoméle",  hvil- 
ket  ännu  existerar.  1909  grundades  "Ö. 
orkesterförening"  med  en  40  man  stark 
orkester  och  en  bl.  kör  på  c.  125  perso- 
ner. Musikledare  är  A.  Andrén.  Den 
första  själfständiga  konserten  gafs  3.  11. 
1909;  sedan  dess  ha  hvarje  säsong  gif- 
vits  6 — 8  symfonikonserter  samt  1 — 2  ora- 
toriekonserter. Af  uppförda  oratorier 
märkas:  Paulus,  Bachs  och  Hallens  jul- 
oratorium, Bachs  Johannespassion,  Mes- 
sias;  körverk  af  Norman,  Svedbom,  Sö- 
derman; symfonier  af  Beethoven,  Ber- 
wald,  Gade,  Grieg  m.  fl.  —  I  staden  ver- 
kar äfven  "Örebro  läns  sångarförbund", 
stiftadt  1909  (samma  dir.  som  ork.-för.); 
har  ofta  samarbetat  med  ork.-för.  och 
gifvit  konserter  med  dels  a  capellasång 
dels  körverk  m.  ork.  (sångarfärder  till 
Sthlm  1909,  12,  Kristiania  1911,  Göteborg 
1914  m.  m.);  verk  af  Wagner,  Grieg, 
Zöllner,  Kremser,  Gounod,  Peterson-Ber- 
ger  m.  fl. 

Örn,  Jacob,  1612—14  utbildad  till  mu- 
siker i  England;  vid  hemkomsten  an- 
ställd i  Christian  IV:s  hofkapell,  1634 
v.  kapellmästare  (dessförinnan  Melch. 
Borchgrevincks  ställföreträdare  som  hof- 


kapellmästare);  1649  pensionerad;  t  1654; 
af  hans  kompositioner  finnas  i  behåll  en 
Pavana  och  en  4-stämmig  sättning  af 
koralen  "Af  Höjheden  oprunden  er"  (tr. 
1640  i  L.  Pedersen  Thuras  "Canticum 
canticorum  Solomonis");  en  koralbok  af 
hans  hand  synes  ha  gått  förlorad.  — 
Litt.:  A.  Hammerich,  Musiken  ved  Chri- 
stian IV:s  Hof. 

Örtengren,  Johan  Reinhold,  f.  5. 
10.  1862  i  Gästrikland;  sångare  (baryton); 
elev  i  sång  af  F.  Arlberg,  J.  Gunther; 
anställd  som  skådespelare  vid  k.  t.  1885 
— 86;  1886  elev  af  Bussine  i  Paris;  sån- 
gare vid  k.  t.  Sthlm  1887—89;  for  hösten 
1889  till  Chicago,  där  han  blef  sånglära- 
re vid  Mus.  College;  dirigent  för  Sv.- 
amerikanska  sångarturnén  genom  Sve- 
rige 1910;  sedan  dess  sånglärare  i  Stock- 
holm. 

Östberg,  Carolina,  f.  17.  5.  1853  i 
Stockholm;  operasångerska  (sopran); 
elev  vid  konserv.  1869 — 72;  debuterade  å 
k.  t.  1873  som  Anna  i  "Friskytten";  1874 
skedde  andra  debuten  som  Carlo  Broschi 
i  "Hälften  hvar";  blef  sedan  engagerad 
där  och  tillhörde  scenen  till  1877;  bland 
hennes  roller  från  denna  tid  märkas: 
Rosina  i  "Barberaren",  Inez  i  "Afrikan- 
skan", Adina  i  "Kärleksdrycken",  Papa- 
gena  i  "Trollflöjten",  Zerlina  i  "Fra  Dia- 
volo",  Fru  Ström  i  "Muntra  fruarna". 
Efter  sin  afgång  från  scenen  var  det 
hennes  afsikt  att  resa  till  Petersburg  för 
att  under  fru  Nissen-Salomon  vidare  ut- 
bilda sin  röst.  Planen  blef  dock  aldrig 
verkställd  utan  ingick  hon  i  stället  äk- 
tenskap med  grosshandl.  Horwitz.  Re- 
dan dec.  1879  uppträdde  ö.  ånyo,  denna 
gång  å  Nya  t.  som  Boccaccio  i  Suppés 
opera;  tillhörde  sedan  denna  scen  till 
1885  och  sjöng  härunder  flera  operettrol- 
ler såsom:  Lilla  hertigen,  Violetta,  Ser- 
polette.  Fru  Lisbet,  Fru  Boniface,  Gi- 
ralida, Rosenkind,  Infantinnans  dotter, 
Bronislawa:  gaf  därjämte  gästroller  1880 
i  Köpenhamn  (Boccaccio,  Lilla  herti- 
gen); 1882  åtföljde  hon  Aug.  Neumanns 
Nibelungentrupp  och  återgaf  bl.  a.  Sieg- 
iinde  i  "Walkyrian";  gästade  1885  och  86 
Norge  och  Göteborg;  uppträdde  äfven  a 
Södra  t.  Sthlm  och  blef  1886  ånyo  fästad 
\id  k.  t.,  hvilken  scen  hon  med  undan- 
tag af  tiden  sept.  1892— maj  94  tillhörde 
till  1906;  bland  de  roller  hon  utfört  un- 
der denna   senare   period   vid   k.   t.   mär- 


1034 


Östen— Otti  ngcn 


kas:  Elvira  i  "Don  Juan",  Agata  i  "Fri- 
skytten", Nattens  drottning,  Norma, 
Margot,  Elisabet  i  "Tannhäuser",  Leo- 
nora i  "Trubaduren",  Martha,  Jessonda, 
Gioconda,  Rezia  i  "Oberon",  Aida;  kon- 
serterade  1893 — 94  framgångsrikt  i  Ame- 
rika; har  sedan  1906  hufvudsakligen 
verkat  som  sånglärarinna.  LMA  1897. 
Ö:s  friska  och  klara  sopran  väckte  all- 
män beundran  och  hon  blef  ett  värde- 
fullt stöd  för  vår  k.  scen.  —  Litt.:  Biogr. 
i  Sv.  Musikt.  1889,  99,  1905;  F.  Lundquist, 
Minnen  II. 

Östen,  Thcodor,  f.  31.  12.  1813  i  Ber- 
lin, f  16.  3.  1870  där;  elev  af  Rungenha- 
gen  och  A.  W.  Bach;  skref  en  mängd  på 
sin  tid  mycket  populära  salongsstycken 
för  piano. 

Östergaard,  Marie  Sophie  Arnol- 
d  i  n  e,  f.  8.  3.  1810  i  Köpenhamn,  t  där 
28.  3.  1866;  sångerska;  elev  af  Siboni; 
följde  sin  lärare  å  konsertturné  till  Lon- 
don, där  hon  blef  elev  af  Rubini;  kon- 
serterade  med  honom  och  Viardot  Gar- 
cia,  Rubini  och  Lablacbe;  erhöll  härige- 
nom mycket  högt  anseende;  1842 — 43  kon- 
serterade  hon  å  fastlandet  tills.  m.  Ru- 
bini och  Liszt;  från  Berlin  åtföljde  hon 
Rubini  till  Ryssland,  där  hon  blef  pri- 
madonna vid  kejs.  ital.  operan  i  Moskva 


och  efter  handen  direktris  där;  1855  af- 
sked  med  pension  och  återvände  då  till 
Köpenhamn,  där  hon  lefde  i  tillbaka- 
dragenhet. Till  hennes  minne  stiftades 
"Det  Östergaardske  Legat"  för  behöf- 
vande  lärarinnor.  —  Litt.:  Dagen  (Kbhn) 
1841  nr  200;  Dansk  biogr.  lex. 

Österrikiska  folksången,  se  Gott  er- 
halte  Franz  den  Kaiser. 

Östlind  &  Almquist,  piano-  och  orgel- 
fabrik  i  Arvika;  grundlagd  1888;  år  1891 
ingick  dess  grundläggare  Östlind  kom- 
panjonskap  med  Anton  Almquist.  Filia- 
ler anlades  i  Stockholm,  Göteborg  och 
Malmö;  intill  dec.  1914  ha  från  fabriken 
levererats   23,518   st.   instrument. 

Öttingen,  Arthur  Joachim  von,  f.  28. 
3.  1836  i  Dorpat;  studerade  fysik  vid 
univ.  i  Dorpat  1853 — 58;  fortsatte  dessa 
1859—62  i  Paris  och  Berlin;  1863  docent 
i  fysik  i  Dorpat,  1865  e.  o.  och  1866  ord. 
prof.  i  fysik;  utgaf  1866  sin  inom  musi- 
ken mycket  uppmärksammade  skrift 
"Harmoniesystem  in  dualer  Entwicke- 
lung"  1866,  där  han  söker  bevisa  moll- 
klangarna  ur  omvända  durklangar  (har- 
monisak  undertoner);  H.  Riemann  bygg- 
de på  denna  skrift  sin  harmonilära.  — 
Se  Undertoner. 


TILLAGG  OCH  RÄTTELSER. 

*  angifver,  att  art.  finnes  i  lexikonet. 


*  Albert,  Joseph.  f  1.  4.  1915  i  Stutt- 
gart. 

•Abrahamson,  Eufr.,  flyttas  till  spal- 
ten  därpå   under   'Ab   initio'. 

Abu  Hassan,  sångspel,  1  a.,  text  af 
K.  F.  Heimer,  musik  af  C.  M.  v.  Weber 
(komp.  11.  8.  1810—12.  1.  1811);  premiär 
Miinehen  4.  6.  1811;  sv.  öfvers.  af  Ad. 
Lindgren;  fg.  i  Sverige  å  Nya  t:n,  Sthlm 
1880;  k.  t.  17.  4.  1901;  dansk  öfvers.  af 
Overskou:  pr.  k.  t.  Kphn  11.  3.  1824. 

*Acis  och  Galathea.  Handel 
skref  för  Arkadierna  i  Neapel  1708  en 
serenad  (ej  opera):  "Aci,  Galatea  och 
Polifemo";  1720  skref  han  en  "masque" 
(ej  egentl.  opera,  men  sedan  af  Handel 
kallad  "english  opera")  "Acis  och  Gala- 
tea", hvilken  ursprungligen  ej  hade  nå- 
got gemensamt  med  serenaden.  (Se  bl.  a. 
Groves  lev.  under  Acis  and  Gala- 
t  e  a.) 

Ackté  (A  c  h  t  é),  L  o  r  e  n  z  N  i  c  o- 
1  a  u  s,  f.  25.  5.  1825  i  Björneborg,  t  18.  4. 
1900iH:fors;  student  1856;  idkade  musik- 
studier i  utlandet  1868—69,  72—73  samt  76; 
grundade  1868  akad.  ork.  i  H:fors  och  var 
under  2  år  dess  ledare;  verkade  vid  fin- 
ska operan  dels  som  dirigent,  dels  som 
solosångare  (basbaryton)  1873—78;  kan- 
tor vid  äldre  Luth.  kyrkan  i  H:fors  fr. 
1881;  grundade  1883  i  H:fors  klockare- 
och  organistskolan,  hvilken  efter  hans 
död  övertogs  af  hans  hustru  *  E  m  m  y 
Ackté.  Komp.:  Symfonisk  sats  (D-dur), 
konsertouverture,  ouv.  till  "Regina  von 
Emmeritz",  "Introduktion  och  fuga"  (G 
moll)  för  ork.  samt  Dav.  ps.  84  f.  soli, 
kör  och  ork.;  utgaf  därjämte  "Musikens 
första  grunder  för  skolan"  samt  koral- 
böcker. 

*  Ackté-Strömer,  Emmy,  elev  af  Mas- 
set   (ej   Massé). 

*  Adam,  A.,  tilläggas  må  operan  "Si 
j'étais  roi",  Paris  1853.  Se  *  Konung  för 
en  dag,  s.   483. 


Addner,  Anders,  f.  26.  10.  1799  i  Lin- 
köping, t  där  14.  9.  1876;  musikdir.;  ägde 
godt   anseende   som   klarinettist. 

Adler,   Agnes,   se   *Hansen   7. 

*  Adler,  G  u  i  d  o.  Af  arbeten  må  till- 
läggas: Der  Stil  in  der  Musik  I,  Lpzg 
1911. 

*  Aeoline,  bör  utgå,  Se  under  *  E  o  1  i  n. 
Afrikanskan,  L'Africaine,  opera  i 

4  a.,  text  af  Scribe,  musik  af  Meyerbeer; 
textboken  erhölls  1838  (se  *  Meyerbeer) ; 
premiär  å  St.  op.,  Paris  28.  4.  1865;  Cov. 
Gärd.,  London  22.  7.  1865;  sv.  öfvers.  af 
Ernst  Wallmark;  k.  t.  Sthlm  våren  1867. 
Ahlberg  &  Ohlsson,  Stockholm;  svensk 
instrumentfirma  med  specialtillverkninu: 
af  mässingsinstrument,  trummor,  trä- 
blåsinstrument  m.  ni.;  grundad  1850  af 
Lars  Ohlsson  (t  1852).  Firman  har 
vunnit  anseende  som  en  af  våra  främsta 
på   området. 

*  Ahlberg,   Magnus,   t   18.   12.   1915. 

*  Ahlström,  J.  N.,  Musikalisk  fickord- 
bok,  första  uppl.  Götcb.  1843  (3:dje  uppl. 
Sthlm  1858). 

*  Akademi,  s.  17  sp.  1  r.  22  uppifr.  Göm- 
mer  (ej   Comm). 

Akustik,  s.  21,  sp.  2,  r.  31  uppifr. 
Stumpf   (ej   Strumpf). 

*  Alfvén,  Hugo.  S.  25,  sp.  1  r.  6  nedif r. 
"Pioner'  bör  utså. 

A  1  i-B  a  b  a  el.  de  4  0  r  ö  f  v  a  r  n  a,  se 
•Lilla  slafvinnan. 

*  Allegri,  G.,  t  1652  (ej  1625). 
•Amberg,  Hermann,  t  12.  4.  1902   i 

Viborg,  Danmark. 

*  Andersen,  Joh.  Fritz  Em.,  t  29.  3. 
1910    i    Kphn. 

Andersen,  Sophus,  son  till  Fritz  An- 
dersen, f.  8.  12.  1859  i  Köpenhamn;  elev 
af  A.  Meyer  i  sång  och  Hilmer  å  violin; 
student  1877;  fil.  ex.  1878;  1898  lär.-ex.; 
sedan  anställd  som  skollärare  i  Kphn: 
Anckerstipendiat  1906;  af  komp.:  "Sla- 
get paa  Rheden"  för  soli,  kör,  ork.;  "Hus- 


1036 


Andersen — Aspestrand 


mandskantate"  för  soli,  kör  och  p.;  "Hi- 
storien om  en  Moder",  rec.  m.  ork.;  dess- 
utom ett  70-tal  sånger  m.  p.;  musikkri- 
tiker vid  flera  danska  hufvudstadsblad. 
Andersen,  William,  f.  31.  12.  1873  i 
Assens,  Danmark;  violinist;  1897  förste 
violinist  vid  Dagmart:n,  Kphn;  1900  an- 
ställd i  hofkapellet;  medlem  af  Fini 
Henriqueskvartetten;  s.  1903  lärare  vid 
Matthison-Hansens   konserv.,   Kphn. 

*  Andersson,  Vendela  A.-S  ören- 
sen;  flyttade  1902  till  Göteborgstrakten 
och  är,  sedan  makens  död  1914,  bosatt  i 
Halmstad. 

Andrevi,  Francesco,  f.  16.  11.  1786 
i  Sanabuya  i  Katalonien,  f  23.  11.  1853  i 
Barcelona,  där  han  sedan  1849  hade  be- 
klädt  platsen  som  kapellmästare  vid 
Nötre-Damekyrkan;  1845—49  bosatt  i 
Paris;  skref  flera  värdefulla  kyrkokom- 
positioner, däribland  ett  oratorium  "Yt- 
tersta domen",  ett  requiem,  stabat  mä- 
ter; utgaf  "Tratado  teörico-pratico  de  ar- 
monia" (2:dra  uppl.  1848;  fr.  Paris  1848). 

*  Angerer,  G  o  1 1  f  r  i  e  d  (ej  A  u  g  e- 
r  e  r),  flyttas  fr.  s.  51  sp.  2,  nederst,  till 
s.  37  (efter  An  ge  Ii  ca);  f  19.  8.  1909 
i   Ziirich. 

*  Anjou,  Nils  Johan,  f  1873  i  Norrkö- 
ping. 

*  Anjou,  Kristoffer  Ludvig.: 
Litt.:  G.  Kallstenius,  Blad  ur  Uppsala- 
sångens historia  s.  83  f. 

*  Arlberg,  Hjalmar,  sånglärare  vid 
konserv,    i    Leipzig. 

Arnold,  Samuel,  f.  10.  8.  1740  i  Lon- 
don, f  22.  10.  1802;  skref  en  mängd  ope- 
ror, däraf  den  första  1765  ("The  maid  of 
mill");  komp.  äfven  oratorier  och  utgaf 
en  samlad  uppl.  af  Händels  verk  i  36 
bd;  en  annan  samling  är  "Cathedral  mu- 
sic",  innehållande  äldre  kyrkomusik.  A. 
var  direktör  för  "The  academy  of  an- 
cient   music". 

Aron  (Aaron),  P  i  e  t  r  o,  italiensk  mu- 
sikteoretiker, f.  c.  1490  i  Florens,  f  1545 
i  Venedig;  af  hans  skrifter  märkas 
"Toscanello  in  musica"  1523,  25,  29,  39 
och  62  (om  kontrapunkt)  och  "Libri  III 
de  instituzione  harmonica"   (1516). 

Arrieta  y  Corera,  P  a  s  c  u  a  1  Juan 
Emilio,  f.  21.  10.  1823  i  Puente  la  Reina, 
Navarra,  t  11.  2.  1894  i  Madrid,  där  han 
1857  hade  blifvit  kompositionslärare  och 


1868  direktör  för  konserv.;  skref  ett  50- 
tal  zarzuelas  och  några  operor. 

Arteaga,  S  t  e  f  a  n  o,  f.  i  Madrid,  f  30. 
10.  1799  i  Paris;  jesuit;  lefde  flera  år  i 
Italien  och  utgaf  1783  sin  berömdaste 
skrift:  "Le  rivoluzioni  del  teatro  musi- 
cale  italiano"  (ny  uppl.  1785  i  3  bd;  tysk 
uppl.  af  Torkel  1789,  2  bd);  verkade  i  det 
Wagnerska    musikdramats    anda. 

Artusi,  Giovanni  Maria,  f.  c. 
1545,  t  18.  8.  1613;  canonicus  vid  San  Sal- 
vatore i  Bologna;  verkade  med  ifver  för 
den  klassiska  vokalstilen  i  Palestrinas 
anda  mot  operastilen  och  Monteverdi; 
utgaf  bl.  a.  "L'Arte  del  contrapunto" 
(1586—89,  2  bd;  ny  uppl.  1598)  och  "L' Ar- 
tusi, ovvero  delle  imperfettioni  della 
moderna  musica"  (1600—03,  2  bd).  —  Litt.: 
Viertelj.-schr.  f.  MW.  III,  325  ff.;  G.  Go- 
spari,   Atti   e  memorie,  1876. 

*  Arvesen,  A  r  v  e,  elev  af  G.  *  Böhn 
(ej  Bohm). 

Asantschewski,  M  i  c  h  a  e  1  Pawlo- 
witsch  von,  f.  1839  i  Moskva,  t  24.  1.  1881; 
elev  af  Hauptmann  och  Richter  i  Leip- 
zig och  Liszt  i  Rom;  1866—70  bosatt  i 
Paris;  1871—76  direktör  (efter  Zaremba) 
för  konserv,  i  Petersburg;  testamentera- 
de sitt  stora  musikbibi.  till  denna  an- 
stalt; komponerade  sånger,  pianostyc- 
ken, trior,  kvartetter,  42:dra  psalmen; 
en  konsertouverture  m.   m. 

Ashton,  Algerson,  f.  9.  12.  1859  i 
Durham;  elev  af  konserv,  i  Leipzig;  1885 
lärare  vid  R.  college  of  music  i  London; 
utgaf  en  mängd  gedigna  kompositioner 
särskildt  inom  kammarmusiken. 

Aspestrand,  Sigwardt,  f .  13.  11.  1856 
i  Aremark  vid  Fredrikshald;  elev  af  G. 
Böhn  å  violin  i  Kr:a;  1881  elev  af  kon- 
serv, i  Leipzig  och  sedan  af  högskolan 
i  Berlin  (Joachim);  tvangs  af  skada  i 
handen  att  överge  v.-spelet;  var  flera  år 
bosatt  i  Tyskland,  där  han  bl.  a.  kom- 
ponerade följande  7  operor  till  egna 
texter:  "Die  Seemannsbraut"  ("Sömans- 
bruden";  uppf.  i  Gotha  och  Coburg  samt 
Nat.t:n,  Kr:a  8.  5.  1907),  "Freyas  Altar", 
"Der  Recke  von  Lyrskovsheid",  "Die 
Wette",  "Im  Goethezimmer",  "Der  Kuss 
auf  Sicht"  (Le  baiser  au  porteur),  "Ro- 
bin Hood"  samt  den  kom.  op.  "Pervon- 
te"  (text  af  Kotzebue);  därjämte  har  A. 
äfven  skrifvit  en  del  kammarmusik;  har 
de   sista  åren  varit  bosatt   i   Kr:a. 


Assar — Barbedette 


1037 


Assar,  Assar  Olsson,  f .  17.  4.  1865 
i  Ottarp,  Lunds  st.;  org.-ex.  vid  kon- 
serv. Sthlm  1884,  ks.-o.  musiklär.-ex.  1886, 
musikdir.-ex.  1895;  företog  specialstudier 
i  kontrapunkt,  komposition  och  instru- 
mentation i  Sthlm  och  Leipzig;  org.  och 
kantor  i  Högseröd  i  Skåne  1887—90;  i  Kö- 
ping 1890—95;  musiklär.  där  vid  lärov. 
1890—95;  domkyrkokantor  i  Göteborg 
1897—1907;  t.  f.  musiklär.  vid  Göteb:s 
reallärov.  1897—99,  ord.  vid  Göteb:s  östra 
skola  1902 — 07;  musiklär.  vid  reallärov. 
på  Norrmalm  s.  1907;  sekr.  i  central- 
styrelsen f.  Sv:s  allm.  org.-  o.  kant.-för.; 
redaktör  för  "Musiktidningen"  s.  1898. 
Har  utgivit  solosånger,  körer,  arrange- 
ments  f.  blåsork.;  medarb.  i  "Ny  Nor- 
malsångbok f.  sv.  skolor"  m.  m.;  har 
äfven  verkat  som  musikkritiker  i  flera 
tidningar. 

*Attenhofer,  Karl.  t  22.  5.  1914  i 
Miinchen. 

Atterberg,  Kurt  M.,  f.  12.  12.  1887  i 
Göteborg;  student  1907;  elev  af  Tekn. 
högsk.  1907—10;  elev  i  komp.  vid  kon- 
serv. Sthlm  af  A.  Hallen  1910—11;  stats- 
stipendium för  komp.  1911  och  företog 
s.  å.  studieresa  till  Tyskland;  civilin- 
genjör vid  Tekn.  högsk.  1911;  dirigera- 
de ork.-konserter  fg.  i  Göteborg  1912;  an- 
ställd i  patent-  och  reg.-verket  sedan 
1912;  företog  hösten  1913  en  utrikesresa 
och  bedref  studier  i  dirigering  vid  hög- 
skolan i  Berlin  och  för  Schillings  i 
Stuttgart;  har  som  dirigent  uppträdt 
flera  ggr  i  Sthlm,  Göteborg  och  Malmö. 
Af  hans  komp.  märkas:  en  rapsodi  f. 
piano  o.  ork.  (1908),  tvenne  symfonier  i 
H-moll  (1909  f.)  och  F-dur  (1912  f.),  kon- 
sertouverture  i  A-moll  (1911),  symf.  dikt 
f.  bar.  o.  ork.  (1912),  violinkonsert  (1913), 
requiem  (1914),  "Västkustbilder"  f.  ork. 
(1915),  "Per  Svinaherde"  (pantomimba- 
lett), scenmusik  till  E.  Didrings  drama 
"Jefta";    stråkkvartett. 

*  Aubert,  Edvard  d',  t  17.  4.  1873  (ej 
1872)  i  Stockholm.  Om  honom  se  bl.  a. 
W.  Berg,  Bidr.  till  Musikens  historia  i 
Göteborg   1754—1892,   I,   62   ff. 

Audunsen  (A  u  g  u  n  d  s  e  n),  T  o  r- 
geir,    se    Möllergutten. 

*  Aiilin,  Tor,  t  1.  3.  1914  å  Saltsjöba- 
den; elev  af  C.  J.  Lindberg  (ej  Lind- 
borg). Bl.  komp.  må  vidare  nämnas  hans 
"Mäster    Olof-suite". 


B. 

Babel,  William,  f.  c.  1690  i  London, 
t  23.  9.  1723  där;  pianist  och  orgelspela- 
re; elev  af  Pepusch;  skref  en  del  pia- 
nokompositioner samt  äfven  verk  för 
andra  instrument  samt  arrangerade  Hän- 
dels populäraste  melodier  för  piano 
("Suits  of  the  most  celebrated  lessons", 
1712). 

Bachrich,  S  i  e  g  m  u  n  d,  f .  23.  1.  1841 
i  Zsambokreth,  Ungern,  f  16.  6.  1913  i 
Wien;  elev  af  konserv,  i  Wien  (Bohm  å 
violin);  1866—69  i  Paris;  verkade  sedan 
i  Wien  som  altviolinist  i  Helmesberger- 
kvartetten;  därjämte  soloaltv.  i  hofop.- 
ork.  och  sedan  1899  professor  vid  kon- 
serv.;   tillhörde    äfven    Rosékvartetten. 

Backer-Lunde,    Johan,    se    *Lunde. 

Bahr,  Johan,  f.  i  Slesvig;  kom  1630 
till  Visby,  där  han  1633  blef  domkyrko- 
organist; komp.  af  honom  i  Visby  dom- 
kapitels arkiv  (tabulaturbok).  —  Se  vi- 
dare B.  Anrep-Nordin,  J.  B.,  Musiktidn. 
1914   nr  11,   12,   14. 

Bangert,  Emilius  Ferdinand 
C  a  s  p  e  r,  f.  19.  8.  1883  i  Köpenhamn; 
student  1902;  elev  af  Carl  Nielsen;  elev 
å  orgel  af  Eugéne  Gigout  i  Paris;  Anc- 
kerstipendiat  1913  (studieresa  till  Tyskl. 
och  Italien);  komp.  en  violinsonat  i  C- 
moll,  en  stråkkvartett  i  D-dur,  en  sym- 
foni i  E-dur,  en  konsertouverture;  flera 
sånghäften;  skref  tills.  m.  Carl  Nielsen 
musiken  till  skådespelet  "Willemoes" 
(Folket:t,  Kphn)  samt  kantat  till  Aar- 
husutst.  1909.  Org.-  o.  kantor  i  Jesus- 
kyrkan,   Kphn,   1916. 

Bantock,  G  r  a  n  v  i  1 1  e,  f.  7.  8.  1868  i 
London;  dir.  för  Midland  Music  School  i 
Birmingham;  har  komp.  kantater,  ope- 
ror, symf.  dikter,  körverk  m.  ni.,  hvilka 
i   hemlandet   väckt  stor   uppmärksamhet. 

Barbaja,  D  o  m  e  n  i  c  o,  f.  1778  i  Mila- 
no, t  16.  10.  1841  i  Posilippo  vid  Neapel; 
driftig  teaterledare;  skötte  samtidigt  S. 
Carlot:n  i  Neapel,  Scalat:n  i  Milano  och 
Theater  an  der  Wien  samt  var  under 
1820-talet  själen  i  de  stora  operaföretag, 
som  uppbnro  Rossinis  och  Bellinis  ope- 
ror under  den  italienska  sångens  glans- 
tid; drog  sig  1828  tillbaka  till  Posilippo. 
—  Om  honom  se  bl.  a.  G.  Widéns  La- 
blachebiogr.,  Göteborg  1897;  G.  Thalberg, 
Artistprofiler,    Sthlm    1915. 

Barbedette,   Hippolyte,  La  Bo- 


1038 


Barbieri — Bausznern 


c-  h  c  1  1  e,  t'.  1827  i  Poitiers,  f  1.  2.  1901  i 
Paris;  utgaf  en  del  musikbiografier  öf- 
ver  Beethoven,  Chopin,  Weber,  Schubert, 
Mendelssohn,  St.  Heller;  var  en  längre 
tid  medarbetare  i  tidskr.  Ménestrel. 

Barbieri,  F.  A.,  77  zarzuelas  (ej  ope- 
ror). 

Barblan,  Otto,  f.  22.  3.  1860  i  Scanfs, 
Engadin;  1878 — 84  elev  af  konservatoriet 
i  Stuttgart;  1887  organist  vid  Peterskyr- 
kan i  Geneve;  lär.  vid  konserv,  där.  B. 
åtnjuter  högt  anseende  som  orgelvir- 
tuos; har  äfven  skrifvit  åtskilligt  för  in- 
strument. 

Barker,  Charles  Spackman,  f.  10.  10. 
1806  i  Bath,  England,  t  26.  11.  1879  i 
Maidstone;  orgelbyggare;  byggde  1832 
orgeln  för  mynstern  i  York;  uppfann 
kort  därefter  den  s.  k.  pueumatiska  ma- 
skinen (s.  d.  o.),  och  begaf  sig  1837  till 
Paris,  där  han  lyckades  intressera  den 
Iranske  orgelbyggaren  Cavaillé-Col  för 
den  nya  uppflnuingen;  den  första  orgeln 
med  pneumatisk  maskin  blef  St.  Dénis- 
kyrkans;  de  sedan  följande  voro  St. 
Roehs  och  Madeleines  i  Paris.  B.  stan- 
nade i  Paris  till  1870,  då  han  på  grund 
af  kriget  återvände  till  sitt  hemland.  B. 
var  äfven  den  förste,  som  försökte  an- 
vända elektromagnetismen  för  orgelns 
regerverk. 

Barnardi,  B  a  r  t  o  1  o  m  e  o,  f.  i  Bolog- 
na,  t  1732  i  Kphn;  kom  vid  1700-talets 
början  ined  konung  Fredrik  IV  från  Ita- 
lien och  erhöll  anställning  i  det  danska 
hof kapellet;  1703  uppfördes  vid  en  hof- 
fest  hans  divertissement  "Il  gige  fortu- 
nato";  reste  1705  utrikes;  1711  var  han 
åter  och  kallas  då  "Kgl.  Direktör  öfver 
musiken";  1729  kapellmästare.  —  Litt.: 
V.  C.  Kavn.  Konc.  og  musikaliske  Selsk. 
i  addre  Tid,  1886;  C.  Thrane,  Fra  Hof- 
violonernes  Tid,  1908. 

Barnekow,  Kristian,  t  20.  3.  1913  i 
Köpenhamn. 

Barth,  en  oboespelarefamilj,  hvars 
verksamhet  hufvudsakligen  tillhört  Kö- 
penhamn, där  medlemmarna  varit  an- 
ställda vid  hofkapellet  och  deltagit  i 
konsertlif  vet.  Christian  Samuel 
B.,  f.  1735  i  Sachsen,  f  8.  7.  1809  i  Kphn, 
inkom  1786  på  Naumanns  uppmaning 
och  erhöll  platsen  som  första  oboist  i 
hofkap.  (pensionerad  1797).  —  Dennes  son 
Fredrik  Filip  Carl  August,  f. 
1775  i  Kassel,  f  22.  12.   1804  i   Kphn,  an- 


ställdes som  oboist.  i  danska  hofkap. 
1789;  komp.  konserter  för  oboe,  för  flöjt 
och  för  valthorn;  utgaf  äfven  några 
sånghäften.  —  Christian  Frede- 
rik B.,  den  föreg:s  broder,  f.  24.  2. 
1787  i  Kphn,  t  17.  7.  1861  i  Middelfart; 
redan  1802  oboist  i  hofkap.  (pensionerad 
1.  4.  1841);  företog  konsertresor  till  Tysk- 
land, Sverige  och  Holland  samt  förvärf- 
vade  sig  ett  högt  skattadt  namn  som 
oboevirtuos;  utbildade  äfven  flera  oboi- 
ster  i  den  danska  hufvudstaden,  där- 
ibland Chr.  Schiemann;  komp.  2  oboe- 
konserter,  ett  rondo  m.  ork.,  en  symfoni 
för  blåsinstrument. 

Barth,  W  i  1  h  e  1  m  H  e  r  m  a  n  n,  f .  27. 
4.  1813  i  Köpenhamn,  t  där  1.  8.  1896; 
org.  vid  ref.  kyrkan  1852,  Petrik.  1859; 
1878  klockare  vid  Jakobskyrkan;  skref 
en  del  läroböcker  i  musik:  "Laeren  om 
enkelt  Kontrapunkt",  1868;  "Harmonie- 
lsere",  1869;  "Hundrede  Eksempler  til 
Udarbejdelse",  1870;  "Modulationslsere", 
1884;  komponerade  2  konsertouverturer, 
1  stråkkvartett;  "Lovsang"  för  solo,  kör 
o.  ork.;  2  hftn  orgelstycken  i  fugerad 
stil. 

Bary,  Alfred  Erwin  de,  f.  18.  1.  1873 
i  La  Valetta  på  Malta;  öfvergick  efter 
afslutade  medicinska  studier  (dr  med. 
1898)  till  musiken  och  utbildade  sig  till 
operasångare  (tenor);  1902 — 12  hjältete- 
nor vid  hof  operan  i  Dresden;  tillhör  huf- 
op.  i  Munchen  sedan  1912;  har  sedan  1904 
sjungit  i  Bayreuth.  Af  roller:  Parsifal, 
Sigfrid,  Sigmund,  Tristan,  Lohengrin 
m.  fl. 

Basevi,  Abramo,  f.  29.  12.  1818  i  Li- 
vorno,  t  nov.  1885  i  Florens;  verkade  ge- 
nom talrikt  besökta  matinéer  för  kän- 
nedomen af  Beethovens  konst;  ur  uiati- 
néerna  framgick  "Societå  del  quartetto"; 
skref  en  Verdibiografi  (1859),  "Introdu- 
zione  ad  un  nuova  sistema  d'armonia" 
(1862)  och  "Compendio  della  storia  del  I  a 
musica"   (1866). 

Basilier,   Ida,    se    *  M  a  g  e  1  s  s  e  n. 

Bausznern,  Valdemar  von,  f.  29.  11. 
1866  i  Berlin;  elev  af  högsk.  där.;  1896 
dirigent  vid  Bachför.  i  Dresden;  1903  lä- 
rare vid  konserv,  i  Köln;  1908  direktör 
för  musikskolan  i  Weimar.  Af  hans 
komp.  märkas  operan  "Diirer  in  Vene- 
dig" (Weimar  1897);  2  symfonier,  kam- 
marmusikverk, körsaker,  solosånger  och 
pianostycken. 


Bax — Bengtsson 


1039 


Bax,  Saint-Yves,  f.  1829  i  Paris,  t 
där  9.  2.  1897;  elev  af  Manuel  Garcia; 
Delle  Sedies  efterträdare  som  sångpro- 
fessor vid  konserv.;  åtnjöt  anseende  som 
en  af  de  allra  främsta  sånglärarna  i  Pa- 
ris; af  hans  elever  märkas:  Villaret,  Sel- 
lier,  Escalais,  E.  van  Dyck,  sångerskor- 
na Bilbaut-Vauchelet,  Simonnet;  bland 
svenska  elever  kunna  nämnas:  Märta 
Petrini,  Emma  Holmstrand,  Anna  Piehl, 
Alma  Hultkrantz,  Isabella  Beckman, 
Helmer  Nygren,  Axel  Rundberg  o.  John 
Forsell.  B.  utgaf  ett  mycket  anlitadt 
häfte  "Exercises  journaliers";  var  äfven 
skicklig  organist  och  komponerade  åt- 
skilliga kyrkosånger,  såsom:  "Ave  Ma- 
ria",  "Q   salutaris",   "Agnus   Dei"   m.    fl. 

Bazin,  Francois  Emanuel  Joseph, 
f.  4.  9.  1816  i  Marseille,  t  2.  7.  1878  i  Pa- 
ris; sångprofessor,  senare  harmoniprof. 
och  slutligen  1871  komp.-prof.  vid  kon- 
serv.; utgaf  "Cours  d'harmonie  théorique 
et  pratique";  "La  musique  ä  St.-Malo" 
(1886);  skref  äfven  9  operor. 

Beck,  J  o  h  a  n  n  N  e  p  o  m  u  k,  f.  5. 
5.  1828  i  Budapest,  f  (enl.  Riemann)  9.  4. 
1904  i  Pressburg  (enl.  Grove  sept.  1893  i 
Wien);  operasångare  (bar.);'  uppträdde 
först  å  flera  tyska  scener  och  var  1853 
— 85  engagerad  vid  hofop.  i  Wien,  hvars 
främsta  kraft  han  utgjorde. 

•Bedinger,  Hugo,  t  9.  11.  1914  i  Vä- 
sterås. 

*  Beethoven,  L.  v.,  härstammade  från 
helgisk  (ej  holländsk)  släkt,  hvaraf  far- 
fadern (bassångare,  sedan  kapellmästare 
i  Bonn)  till  L.  v.  B.  var  första  musikern. 

Behm,  E  d  u  a  r  d,  f.  8.  4.  1862  i  Stettin; 
elev  af  Kiel  i  Berlin;  direktör  vid 
Schwartzerska  konserv,  i  Berlin;  skref 
"Fruhlingsidyll"  för  ork.,  kammarmusik, 
3  operor  samt  solosånger. 

Bekker,  Paul,  f.  11.  9.  1882  i  Berlin; 
sedan  1906  verksam  som  musikförfattare; 
liar  särskildt  gjort  sig  känd  genom  en 
Beethovenbiogr.  (1911),  som  utkommit  i 
flera  upplagor;  utgaf  1909:  J.  Offenbach; 
Das  Musikdrama  der  Gegenwart. 

Belajew,  Mitrofan  Petrowitsch,  f. 
22.  2.  1836  i  Petersburg,  t  10.  1.  1904  där; 
grundade  1885  ett  musikförlag,  som  se- 
dan vann  en  betydande  storlek;  grunda- 
de 1885  "Ryska  symfonikonserter"  och 
1891  "Ryska  kammarmusikaftnar;  förla- 
get blef  genom  testamente  en  stiftelse 
stående    under    ryska    musikers    ledning. 


Beliczay,  Julius  von,  f.  10.  8.  1835  i 
Komorn,  Ungern,  t  30.  4.  1893  i  Buda- 
pest; 1888  teorilärare  vid  musikak.  i  Bu- 
dapest; skref  en  del  kammarmusik,  2 
symfonier,  Ave  Maria  för  soli,  kör  o. 
ork.,  pianostycken  och  solosånger. 

Belletti,  Giovanni.  —  Litt.:  Hol- 
land-Rockstro,  J.  Lind-Golschmidt,  sv. 
uppl.  s.  392;  F.  Hedberg,  Sv.  operasån- 
gare; Groves  musiklex.;  Sthlms  musik- 
tidn.  1843,  44. 

Bellincioni,  G  e  m  m  a,  f.  18.  8.  1864  i 
Monza,  Piemont;  operasångerska;  debu- 
terade 1881  i  Neapel  i  Pedrottis  "Tutti 
in  maschera";  företog  sedan  resor  i  Spa- 
nien och  Italien  samt  blef  snart  äfven 
norr  om  Alperna  en  mycket  firad  sån- 
gerska; grundade  1911  en  operaskola  i 
Cbarlottenburg;  gift  med  tenorsångaren 
Stagno. 

*  Bellini;  tilläggas  må  operan  "I  Ca- 
puletti  ed  i  Montecchi"  1830;  se  »Ro- 
meo och  Julia  s.  845. 

Bendel,  Franz,  f.  23.  3.  1833  i  Schön- 
linde,  Rumburg,  t  3.  7.  1874  i  Berlin;  elev 
af  Liszt;  lärare  vid  Kullaks  akad.,  Ber- 
lin; åtnjöt  högt  anseende  som  pianist 
och  skref  en  del  populära  saker  för  sitt 
instrument    samt    solosånger    vid    piano. 

*  Bendix,  Otto  J.  E.,  f  1904  i  San 
Francisco. 

*  Bendix,  Fritz  Emil,  t  6.  3.  1914  i 
Köpenhamn. 

*  Bendix,  Julius,  f.  18.  4.  1818  i  Stock- 
holm, f  där  7.  9.  1871. 

Bendl,  Karl,  f.  16.  4.  1838  i  Prag,  t 
16.  9.  1897  där;  var  sedan  1865  dirigent 
för  en  sångförening  i  Prag;  blef  huf- 
vndsakligen  känd  genom  en  del  natio- 
nella operor  samt  körverket  "Säckpip- 
blåsaren",  en  sydslavisk  rapsodi,  kam- 
marmusik, körer  m.  m. 

1.  Bengtsson,  Johan  Fredrik,  f. 
16.  2.  1845  i  Herrestad,  Bohusl.,  t  i  Vad- 
stena 10.  7.  1903;  elev  af  konserv.  1864; 
org.-ex.  1870;  musikdir.-ex.  1874;  organist 
i  Vadstena,  S:t  Pers  förs.  1876;  musiklär. 
vid  elem.-lärov.  187S;   komp.  smärre 

ger  m.   m. 

2.  Gustaf  Ad  o  1  f  Tiburtius 
B.,  den  föreg:s  son,f.  29.  3.  1886  i  Vadste- 
na; elev  af  konserv,  i  Sthlm  1904;  org.- 
ex.  1906;  kyrkos.-ex.1909;  studerade  kom- 
position för  Lindegren;  erhöll  statt:is 
tonsättarstip.  1909—10,  1911—12;  elev  af 
P.   Juon   i   Berlin   och   Hugo   Riemann    i 


1040 


Berganiasca— Bielefeldt 


Leipzig;  äfven  studier  i  Paris;  komp. 
2:ne  symfonier,  hvaraf  den  andra  uppf. 
å  k.  op:s  symf.-kons.  1912,  kammarmu- 
sik, kantat,  sånger  m.  m.;  sedan  1910  or- 
ganist och  kantor  i  Motala;  musiklär. 
vid  samskolan  där;  stiftade  1911  Motala 
kvartettsångarförbund. 

*  Bergamasca,  s.  87,  sp.  1,  5:te  r.  nedifr. 
'Den  forna  C,  bör  vara:  'Den  forna  B.' 
Abondantes  lutbok  (r.  16  uppifr.)  af  1587 
(ej   1585). 

Bergbom,  K  a  a  r  1  o  Juhani,  f .  2.  10. 
1843  i  Viborg;  student  1859;  fil.  dr.  1869; 
skref  en  del  dramer  och  utgaf  en  af- 
handling  om  "Det  historiska  dramat  i 
Tyskland"  (1868);  grundade  1872  finska 
teatern  i  Helsingfors  och  inrättade  där 
bl.  a.  en  lyrisk  scen.  Se  vidare  'Teater 
(afd.  Helsingfors). 

*  Bergendahl,  Axel,  s.  87,  sp.  2,  r.  7 
uppifr.  B.  var  halfbroder  (ej  gift  med) 
till  sångerskan  Axeline  Mraz  (se 
sid.  681,  sp.  1,  r.  22  nedifr.). 

*Berger,  Wilhelm,  t  16.  1.  1911  i 
Jena. 

*  Berggreen,  A.  P.  —  Litt.:  C.  Skou,  A. 
P.  B.,  Et  Mindeskrift,  Kphn  1895;  Ch. 
Kjerulf,  Nord.  Musiktidende,  Kr:nia  1880 
s.  185;  Illustr.  Tid.  Kphn  1878  nr  980. 

Bernabei,  Giuseppe  Ercole,  f.  c. 
1620  i  Caprarola,  Kyrkostaten,  t  1687  i 
Miinchen;  elev  af  Benevoli,  1662 — 67  ka- 
pellmästare vid  Lateranen  i  Rom,  sedan 
vid  San  Luigi  de'  Francesi;  1672  Bene- 
volis  efterträdare  vid  Peterskyrkan;  1674 
(efter  Kerl)  hofkapellmästare  i  Miin- 
chen. B.  tillhörde  romerska  skolan  och 
skref  gedigna  kyrkliga  körverk  samt  en 
del  operor.  —  B:s  son  Giuseppe  An- 
tonio B.,  f.  1659  i  Rom,  f  9.  3.  1732  i 
Miinchen,  blef  1677  vice  och  1688  ord. 
hofkapellmäst.  i  Miinchen  efter  fadern; 
skref  kyrkomusik  ocbi  operor. 

Bernacchi,  An  t  o  n  i  o,  f.  1690  i  Bolog- 
na,  t  mars  1756;  sångare  (kastrat);  elev 
af  Pistocchi;  sjöng  1716 — 17  i  London, 
1726  i  Miinchen  och  Wien;  1729  af  Han- 
del engagerad  för  London;  åtnjöt  då  an- 
seende som  sin  samtids  främste;  grun- 
dade 1736  en  sångskola  i  Bologna. 

Berntsen,  Jens,  f.  22.  8.  1867  i  Aale- 
sund;  1887  elev  af  konserv,  i  Kr:nia;  org.- 
ex.  där  1889;  var  sedan  lärare  i  orgel, 
violin  och  teori  vid  samma  konserv.;  öf- 
vergick  1891  till  sången  och  tog  lektio- 
ner för  W.   Kloed,  Fr.   Arlberg  och  Th. 


Lammers;  debuterade  som  Mefistofeles  i 
Gounods  "Faust"  å  Nationalt:n,  Kr:nia; 
1896  elev  af  Jul.  Hey  och  G.  Arnim  i 
Berlin;  af  hans  roller  vid  Kr:niascenen 
märkas:  Mefisto  i  "Faust",  Leporello, 
Den  flyg.  holländaren,  Daland,  Lothario, 
Kaspar  m.  m.  B.  är  äfven  ledare  för 
flera  större  sångföreningar;  har  som 
sånglärare  verkat  för  G.  Arnims  sång- 
principer. 

Bernuth,  Julius  von,  f.  8.  8.  1830  i 
Rees,  Rhenprov.,  f  24.  12.  1902  i  Ham- 
burg; elev  af  Taubert  och  Dehn;  1854 
af  konserv,  i  Leipzig;  någon  tid  dirigent 
där;  1863  elev  af  Garcia  i  London;  1868 
dirigent  för  filh.  konserterna  och  sång- 
akad.  i  Hamburg;  1878  professor,  grun- 
dade 1873  ett  konserv,  i  Hamburg;  af- 
gick  från  dirigentplatserna  1895. 

*  Berwald,  Franz,  s.  99,  sp.  1,  r.  23  upp- 
ifr. "Förrädaren".  Enligt  Tidn.  f.  teater 
o.  mus.  19.  12.  1835  var  "Der  Verräther" 
sedan  mer  än  ett  hälft  år  tillbaka  in- 
lämnad till  k.  t:s  (Sthlm)  direktion  men 
hade  ej  blifvit  antagen  (alltså  komp. 
före  juni  1835). 

Berwin,  Adolf,  f.  30.  3.  1847  i  Schwer- 
senz,  Posen,  t  29.  8.  1900  i  Rom;  akad. 
prof.  och  ord.  medlem  af  Ceciliaakad.  i 
Rom  samt  öfverbibliotekarie  vid  samma 
akad.;  1882  öfverbibliotekarie  vid  de  för- 
enade kgl.  Ceciliaakademierna. 

Betz,  Franz,  f.  19.  3.  1835  i  Mainz,  f 

11.  8.  1900  i  Berlin;  operasångare  (bary- 
ton); efter  att  ha  tillhört  flera  mindre 
scener  i  Tyskland  anställd  vid  hofop.  i 
Berlin  1859;  afgick  därifr.  1897;  var  sär- 
skildt  en  högt  skattad  Wagnersångare. 
—  B.  var  gift  med  operasångerskan  J  o- 
hanna  Duringe  r,  f.  1837,  t  25.  7. 
1906. 

Biber,    Henrik    Ignaz    Franz,    f. 

12.  8.  1644  i  Wartenberg,  Böhmen,  f  3.  5. 
1704  i  Salzburg;  violinvirtuos;  företog 
konsertresor  flerstädes  i  Europa;  sedan 
1680  bosatt  i  Salzburg,  först  som  vice 
kapellmäst.,  1684  ord.;  utgaf  en  del  kom- 
positioner för  violin,  hvilka  skattades 
mycket  högt  (ny  uppl.  i  Denkm.  d.  Tonk. 
in  Österr.  V);  skref  äfven  kyrkomusik 
m.  m. 

Bielefeldt,  Viggo  Emil,  f.  16.  10. 
1851  i  Köpenhamn,  f  där  17.  12.  1909;  elev 
af  konserv,  i  Kphn  (Aug.  Winding,  Carl 
Helsted);  verkade  länge  som  högt  skat- 
tad konsertsångare;   1880  kantor  i  Trini- 


Billington — Blornqvist 


1041 


tatiskyrkan,  1887  vid  Holmens  k.;  sång- 
lärare vid  k.  konserv.,  Hornemans  mu- 
sikinstitut och  k.  t:s  elevskola;  komp. 
Dav.  8:de  psalm  f.  tenorsolo,  manskör 
o.  ork.  (uppf.  1883),  kantater,  solosånger 
m.  m.;  utgaf  "Melodier  till  Psalmebog 
for  Kirke  og  Hjem",  en  koralbok,  som 
utkommit  i  flera  upplagor. 

Billington,  Elisabeth,  f.  Weichsel, 
f.  1768  i  London,  t  25.  8.  1818  i  Venedig; 
operasångerska;  sjöng  först  å  scenen  i 
Dublin  1786,  sedan  med  stor  framgång 
i  London  (Drury  Lane);  begaf  sig  1794 
till  Italien,  där  hon  firade  triumfer;  1801 
— 09  åter  vid  scenen   i  London. 

*  Billman,  Carl  Fredrik,  t  i  Stock- 
holm 14.  10.  1871. 

Bilse,  B  e  n  j  a  m  i  n,  f .  17.  8. 1816  i  Lieg- 
nitz,  f  13.  7.  1902  där;  1843  stadsmusiker 
i  födelsestaden;  ledde  stadens  ork.  och 
företog  med  denna  en  resa  till  Pariser- 
utställningen  1867;  flyttade  året  därpå 
med  ork.  till  Berlin  och  vann  där  med 
sina  populära  konserter  högt  anseende; 
drog  sig  1884  tillbaka  till  födelsestaden. 

Björkgren,  Wilhelm,  f.  i  Hjorted, 
Kalmar  1.  15.  5.  1847;  elev  af  konserv,  i 
Sthlm  1864 — 70;  org.-  o.  kantorsex.  där 
1867;  musikdir.-ex.  1870;  sånglär.  i  Ja- 
kobs och  Johannes  folksk.,  Sthlm  1867— 
71;  org.  o.  kantor  i  Borgerskapets  Änke- 
hus kyrka,  Sthlm  1866;  violinist  o.  dir. 
vid  olika  Sthlms  teatrar  1865—71;  elev 
i  sång  af  J.  Giinther  o.  F.  Arlberg  och 
uppträdde  som  solosångare  vid  slutet  af 
60-talet  å  konserter  i  Sthlm  och  i  lands- 
orten; org.  och  kantor  i  Gäfle  1870;  mu- 
siklär. vid  lärov.  1872;  af  gick  fr.  den  se- 
nare platsen  m.  pension  1912;  därjämte 
sånglärare  vid  flera  andra  skolor  i  sta- 
den och  mycket  anlitad  privat  musiklä- 
rare; dirigent  för  musiksällskapet  Con- 
cordia  och  ingöt  i  detta  sällskap  ny 
kraft;  tillika  dirigent  för  sällsk.  N.  T:s 
orkester;  äfven  populärföreläsare  i  mu- 
sikhistoriska ämnen.  LMA  1910.  B.  har 
komponerat  tvenne  kantater  m.  m.  — 
Om  B:s  verksamhet  inom  Concordia  se 
"Minnesblad  öfver  Musiksällsk.  Concor- 
dia i  Gäfle  1805—1905". 

Blamont,  Francois  C  o  1  i  n  de,  f.  22.  11. 
1690  i  Versailles,  t  där  14.  2.  1760;  vann 
högt  anseende  vid  hofvet,  blef  kgl.  öf- 
vermusikintendent  och  prisades  af  sin 
samtid  som  Frankrikes  främste  musiker; 
komp.   operor,   baletter,   kantater,   motet- 


ter  och  solosånger;  utgaf  en  stridsskrift 
mot  den  ital.  musiken  1754. 

Blanchard,  Henri  Louis,  f.  7.  2. 
1778  i  Bordeaux,  t  18.  12.  1858  i  Paris; 
1818—29  kapellmästare  vid  Th.  des  Varié- 
tés  i  Paris,  1830  vid  Moliéreteatern; 
komp.  operor  och  en  del  kammarmusik; 
därjämte  en  del  musikbiografier  för  tid- 
skrifter. 

Blaramberg,  Paul  Iwanowitsch,  f.  26. 
9.  1841  i  Orenburg,  Ryssland;  elev  af 
Balakirew;  lärare  i  formlära  och  instru- 
mentation vid  Moskvas  filh.  skola;  där- 
jämte publicist;  skref  körverket  "Syr- 
sorna" (1879),  symf.  dikterna  "Demonen" 
(1869)  och  "Den  döende  gladiatorn"  (1882) 
samt  operorna  "Maria  af  Burgund", 
"Vojvoden"  (1865),  "Tuschinzy"  (1895) 
m.  fl. 

Bleyle,  Karl,  f.  7.  5.  1880  i  Feldkirch, 
Vorarlberg;  1897—99  elev  af  konserv,  i 
Stuttgart;  1904—07  komp.-elev  af  L. 
Thuille  i  Miinchen  och  är  sedan  bosatt 
där;  af  hans  komp.  märkas:  ork.-fan- 
tasien  "Flagellantenzug"  op.  9  f.  stor 
ork.  (Miinchen  1908),  symfoni  op.  6, 
"Lernt  lachen"  op.  8  (för  alt,  bar.,  bl. 
kör  o.  ork.),  manskvartetter  ni.  m. 

Bloch,  Er  ne  st,  f.  24.  7.  1880  i  Geneve; 
elev  af  Jacques-Dalcroze  och  Ysaye;  af 
komp.:  symfoni,  str.-kvartett,  violinkon- 
sert, symf.  dikten  "Vivre-Anner"  (1901). 
solosånger  o.   pianostycken  m.   m. 

Blockx,  Jan,  f.  25.  1.  1851  i  Antwerpen, 
t  1912  där;  elev  af  P.  Benoit  och  Bras- 
sin  samt  konserv,  i  Leipzig;  1886  lärare 
vid  konserv,  i  Antwerpen  och  dirigent 
vid  "Cercle  artistique";  1901  Benoits  ef- 
terträdare som  direktör  för  konserv.;  af 
komp.  märkas  flera  lyriska  dramer  till 
flamsk  text,  körverk,  ouverturer  m.  m. 

Blornqvist,  Joel,  f.  15.  11.  1840  i  Stock- 
holm; tapetserare  i  Uppsala  1859—74  och 
tillhörde  där  skolprästen  A.  Sparrmans 
krets;  verkade  en  tid  som  frireligiös  pre- 
dikant; utgaf  flera  mindre  samlingar 
andliga  sånger  m.  melodier  af  honom 
själf;  öfverflyttade  1877  till  Gäfle,  där 
han  blef  sångledare  och  organist  vid  Bet- 
lehemskapellet;  utgaf  där  sina  mest 
spridda  sångsamlingar  "Sabbatsklockan" 
och  "Fridstoner";  redigerade  1884 — 86 
musiktidn.  "Fridsrösten",  innehållande 
mestadels  kompositioner  af  utgifvaren, 
körer,  soli,  duetter  m.  m.;  flyttade  åter 
till  Uppsala  och  senare  Sthlm;   utöfvade 

66 


1042 


Blow— Boije 


själfständig  verksamhet  som  andlig  ton- 
sättare och  resesångare  i  Sverige  och 
Finland;  utgaf  1896  "Musik  till  Davids 
psalmer";  "Melodier  till  ord  ur  bibeln" 
m.    m. 

Blow,  John,  f.  1648  i  North  Colling- 
ham,  Engl.,  t  1.  10.  1708;  1669  organist 
vid  Westminster  Abbey  (1680—95  bekläd- 
de Purcell  denna  plats);  1676  organist  vid 
k.  kapellet,  1685  kammarmusiker  hos 
konungen;  1687—93  kantor  vid  Paulskyr- 
kan; skref  en  del  kyrkomusik;  åtnjöt 
som  kyrkokompositör  högt  anseende  af 
sin  samtida;  utgaf  1700  sångsamlingen 
"Amphion  anglicus". 

Blummer,  Martin,  f.  21.  11.  1827  i 
Fiirstenberg,  Mecklenb.,  t  16.  11.  1901  i 
Berlin;  elev  af  Dehn;  1853  v.  dirigent 
och  1876  dir.  för  Sångakad.  i  Berlin;  1891 
v.  president  vid  kgl.  akad.;  skref  flera 
oratorier,  kantater,  Te  deum,  motetter 
m.  m.;  utgaf:  Geschichte  der  Sing-Aka- 
demie  zu  Berlin,  1891. 

Bobillier,  Marie,  se  Brenet. 

Bocbsa,  Robert  Nicolas  Char- 
les, f.  9.  8.  1789  i  Montmédy,  Meuse,  t 
6.  1.  1856  i  Sidney,  Australien;  1813  har- 
pist  hos  kejsar  Napoleon;  flyttade  1817 
till  London,  där  han  blef  en  sökt  lärare 
och  föranstaltade  ork.-konserter;  deltog 
i  stiftandet  af  "Academy  of  music"  1822 
förste  harpist  hos  drottning  Victoria; 
1826 — 32  dirigent  vid  ital.  operan;  bere- 
ste fr.  1839  de  flesta  världsdelar  tills.  m. 
sångerskan  Anna  Bishop;  gästade  Kphn 
och  Sthlm  vintern  1840—41  (Sthlm,  febr. 
och  mars  1841)  med  stort  bifall;  skref  i 
Kphn  musiken  till  baletten  "Erik  Men- 
veds barndom";  komp.  operor,  symfonier, 
kyrkomusik,  solosaker  för  harpa  m.  m.; 
utgaf:   "Methode  pour  la  harpe." 

Boehe,  Ernst,  f.  27.  12.  1880  i  Mim- 
enen; elev  af  R.  Louis  o.  Thuille;  var  en 
tid  bosatt  i  Miinchen,  där  han  1907  ledde 
folksymfonikonserterna  (tills.  m.  W. 
Courvoisier);  1913  hof kapellmästare  i  01- 
denburg;  af  hans  komp.  må  nämnas 
ork.-verken:  "Odysseus'  Fahrten",  "Taor- 
mina",  trag.  ouv.,  symf.  epilog,  samt  en 
del  sånger  m.  m. 

B  o  h  é  m  e,  La,  opera  i  4  a.,  libretto, 
grundad  på  Murgers  "Vie  de  Bohéme", 
af  Giuseppe  Giacosa  och  L.  Illica,  musik 
af  G.  *Puccini;  premiär  teatro  regio, 
Turin,  1.  2.  1896;  i  England  fg.  i  Man- 
chester   22.    4.    1897;    London    Cov.    Gärd. 


2.  10.  1897;  sv.  öfvers.  af  Sven  Nyblom; 
fg.  k.  t.  Sthlm  29.  11.  1901;  dansk  öfvers. 
af  S.  Levysohn;  fg.  k.  t.  Kphn  22.  10. 
1908.  —  En  annan  opera  öfver  samma 
ämne  af  Leoncavallo  uppfördes  i  Milano 
(teatro   lirico)    1897. 

Bohlin,  Carl,  f.  12.  12.  1867  i  Emter- 
vik,  Fryksdalen;  elev  af  konserv.,  Sthlm, 
1888—92;  org.-ex.  1890,  ks.-  o.  musiklär.- 
ex.  där  1891;  sångstudier  för  Fr.  Arl- 
berg  1894,  Delle  Sedie  i  Paris  1896,  Aug. 
Iffert,  Dresden  1901,  för  samma  lär.  i 
Wien  1907;  1889—1907  or  g.  och  kördir. 
vid  Immanuelskyrkan,  Sthlm;  bildade 
där  en  kör,  med  hvilken  han  gaf  talrika, 
mycket  uppmärksammade  konserter;  har 
tid  efter  annan  ledt  s.  k.  "Allianskörer" 
(på  500—600  pers.)  å  kyrkokonserter  och 
större  kyrkliga  fester;  s.  1906  org.  o.  kan- 
tor vid  Gustaf  Vasakyrkan;  bildade  1909 
tills.  m.  samma  kyrkas  organist  *  Otto 
Olsson  föreningen  "Kyrkosångens  Vän- 
ner i  Gustaf  Vasa",  som  har  till  uppgift 
att  popularisera  god  kyrkomusik;  komp. 
körsånger  och  solosånger.  Som  sångare 
har  B.  företagit  en  del  konsertresor  i 
landet. 

1.  Bohrer,  Anton,  f.  1783  i  Miinchen. 
t  1852  i  Hannover;  violinist;  elev  af  R. 
Kreutzer  i  Paris;  1835 — 44  konsertmästare 
i  Hannover.    Se  vidare  M  a  x  B. 

2.  Max  B.,  den  föreg:s  broder,  f.  1785 
i  Mannheim,  f  28.  2.  1867  i  Stuttgart;  cel- 
list; elev  af  Schwartz;  företog  tills.  m. 
brodern  konsertresor  bl.  a.  till  Skandi- 
navien, där  de  båda  gästade  Sthlm  apr. 
—maj  1814  (Max  B.  ånyo  juni  1847);  Max 
B.  blef  1832  förste  cellist  o.  konsertmä- 
stare i  Stuttgart. 

Boije,  Betty  N  a  t  a  1  i  a,  f.  14.  2.  1822 
i  Björneborg,  f  14.  11.  1854  i  Stockholm; 
sångerska  (alt);  sjöng  som  ung  i  Rossi- 
nis  "Tancred"  (Åbo  1846)  och  medverka- 
de kort  därefter  i  Mendelssohns  "Pau- 
lus"; 1848  elev  af  Is.  Dannström  i  Sthlm; 
engagerad  vid  k.  t.  Sthlm  1850—51  (de- 
butroll: Nancy  i  "Martha");  efter  en 
studieresa  till  Paris  1852  ingick  hon  1853 
äktenskap  med  sin  lärare  Is.  Dannström 
och  företog  i  sällskap  med  denna  och  sin 
äldre  syster,  pianisten  Vilhelmina 
B.,  en  konsertresa  till  England;  i  Lon- 
don uppträdde  hon  under  sommaren  1853 
på  konserter  tills.  m.  Louise  Michaeli, 
hvarefter  kosan  ställdes  till  Amerika. 
Ett    antal    konserter    därstädes    befäste 


Bolander — Bournonville 


1043 


hennes  konstnärsrykte,  en  plötsligt  på- 
kommande bröstsjukdom  tvang  henne 
dock  att  afbryta  sin  konstnärliga  verk- 
samhet; kvarlämnande  systern  i  Ame- 
rika, där  denna  intill  sin  död  1873  ver- 
kade som  mycket  anlitad  pianolärarin- 
na, återvände  hon  med  sin  make  till 
Sverige.  —  Litt.:   Finsk   biogr.  handb. 

*  Bolander,  Oscar,  t  i  Stockholm  28. 
11.  1914. 

*  Bondesen,  J.  D.;  frånträdde  sin  plats 
vid  konserv,  i  Kphn  1.  10.  1901  och  grun- 
dade i  Aarhus  ett  eget  konserv.;  utgaf 
1897  en  egen  harmonilära  och  1902  en 
lärobok  i  kontrapunkt. 

Book,  Carl  Gustaf,  f.  25.  12.  1830, 
t  17.  8.  1889  å  Sandvikens  bruk;  broder 
till  Fridolf  B.;  tillhörde  hofkap. 
Sthlm  som  altviolinist  sedan  1852.  Kam- 
rer i  hofkap:ets  pensionskassa.  LMA. 

•Book,  J.  F.,  t  7.  4.  1913  i  Stockholm. 

Borgström,  Hjalmar,  f .  23.  3.  1864  i 
Kristiania;  elev  af  Johan  Svendsen  och 
L.  M.  Lindeman  samt  af  konserv,  i  Lpzg 
1887;  innehade  1890—91  Houens  legat  och 
uppehöll  sig  då  i  Berlin  och  Leipzig;  af 
hans  gedigna  kompositoriska  produktion 
må  nämnas:  operorna  "Thora  paa  Ri- 
mol"  och  "Fiskeren"  (skref  själf  texter- 
na), 2  symfonier,  symf.  dikterna  "Ham- 
let" och  "Jesus  i  Gethsemane",  symf.  in- 
ledn.  till  "J.  G.  Borkman",  en  piano-  och 
en  violinkonsert,  2  stråkkvartetter,  vio- 
linsonater, pianostycken  och  solosånger; 
verkade  någon  tid  som  musikkritiker  i 
"Verdens  Gäng"  och  "Tidens  Tegn"  och 
är  nu  fästad  vid  "Aftenposten". 

Bortnianskl,  D  i  m  i  t  r  i  Stepanowitsch, 
f.  1751  i  Goluchow,  Ryssland,  t  7.  10.  1825 
i  Petersburg;  efter  studier  i  Italien  åter- 
vände han  1779  till  Petersburg,  där  han 
1796  blef  dirigent  för  den  kejs.  vokal- 
musiken. Den  kejs.  vokalkören  bragte 
han  i  bästa  skick  och  skref  för  den  flera 
värdefulla  kyrkliga  körer,  hvilka  af 
Tschaikowsky  utgåfvos  i  ny  uppl.;  skref 
äfven  3  operor,  en  symfoni,  pianostyc- 
ken m.  m. 

Bos,  C  o  e  n  r  a  a  d,  f.  7.  12.  1875  i  Ley- 
den;  elev  af  Jul.  Röntgen;  pianist;  bo- 
satt i  Berlin;  har  som  ackompagnatör 
bl.  a.  åtföljt  "Holländska  trion"  (med 
van  Veen  och  van  Lier),  L.  Wiillner  och 
Julia  Culp. 

Boschetti,  Viktor,  f.  23.  8.  1871  i 
Frankf.  a.  M.;  elev  af  konserv,   i  Wien; 


1896  förste  organist  vid  Stefansdonien; 
sedan  1913  kapellmästare  vid  hof operan; 
skref  en  del  värdefull  kyrkomusik  (mäs- 
sor, te  deum,  oratorium)  och  5  operor 
samt  kammarmusik. 

Bott,  Jean  Joseph,  f.  9.  3.  1826  i  Kas- 
sel,  f  28.  4.  1895  i  Xew  York;  violinist; 
elev  af  Moritz  Hauptmann  och  L.  Spohr; 
1846  soloviolinist  i  Kassel;  1848  konsert- 
mästare; 1852  andre  kapellmästare  (jäm- 
te Spohr);  1857  hof kapellmästare  i  Mei- 
ningen;  1865  hofkap.  i  Hannover;  1878 
pensionerad;  begav  sig  1885  till  Amerika; 
hade  högt  anseende  som  violinist  och 
kompositör    (operor,    violinkons,    m.    m.l. 

Bottero,  O  s  v  a  1  d  o,  f.  8.  12.  1858  i  Mi- 
lano, t  juli  1892  i  Florens;  operasångare; 
son  till  Alex.  B.,  en  af  Italiens  främste 
"basso  comico";  blef  jur.  d:r  vid  Turins 
univ.  men  öfvergick  till  musiken  och  de- 
buterade 1883  å  operascenen;  åtnjöt  stort 
anseende  i  sitt  hemland;  besökte  Sthlm 
1890.  —  Litt.:  Biogr.  i  Sv.  Musikt.  1890 
s.  129;  1892  s.  103.  —  Gift  1884  med  sven- 
ska sångerskan  Georgina  *  Somme- 
lius. 

*  Bottero-Sommelius,  G.,  se  *  S  o  m  m  e- 
1  i  u  s. 

Boucher,  A  1  e  x  a  n  d  r  e  J  e  a  n,  f.  11. 
4.  1778  i  Paris,  t  där  29.  12.  1861;  1787— 
1805  soloviolinist  hos  Karl  IV  af  Spani- 
en; ansedd  virtuos  men  något  ytlig.  — 
Litt.:  G.  Vallet,  Études  d'histoire  etc, 
1890  (med  undertiteln  "B.  et  son  temps"). 

Bourgault-Ducoudray,  Louis  Al- 
bert, f .  2.  2.  1840  i  Xantes,  f  4.  7.  1910  i 
Paris;  elev  af  A.  Thomas  vid  konserv,  i 
Paris  (Rompriset  1862);  grundade  1868  i 
Paris  en  körförening;  företog  1874  en 
resa  till  Grekland  och  utgaf  en  samling 
grekiska  folkvisor  och  en  bok  om  den 
grek.  kyrkomusiken  1877;  1878  professor 
i  musikhistoria  vid  konserv.;  utgaf  folk- 
melodier fr.  Bretagne;  skref  en  Schu- 
bertbiogr.  1908;  af  hans  talrika  komp. 
märkas:  "La  conjuration  des  fleurs"  (soli, 
kör,  ork.),  oratoriet  "Jeanne  la  Patrie", 
ork.-styckena  "Le  carnaval  d'Athénes" 
och  "Rhapsodie  Cambodjenne",  operan 
"Thamara"   (1891),   a  capellakörer  m.   m. 

»Bournonville,  A.  A.  (4);  1865  åter  i 
Kphn,  där  han  1866 — 77  var  balettmästa- 
re vid  k.  t.  Kphn;  medverkade  därjämte 
som  sceninstruktör  vid  op.  och  ledde 
bl.  a.  instuderingen  af  Lohengrin  1870; 
bodde  sina  sista  år  på  Fredensborg.    Af 


1044 


Boyce — Broman 


hans  42  baletter  märkas:  "Livjsegerne 
paa  Amager"  (1871),  "Et  Folkesagn" 
(1854),  "Bellman"  1844),  "Napoli"  (1842), 
"Sylphiden"  (1836),  "Valdemar"  (1835).  — 
Litt.:  A.  Bournonville,  Mit  Teaterliv, 
1848,  65,  77—78  (3  bd);  A.  B.,  Efterladte 
Skrifter,  1891;  Ch.  Bournonville,  Erind- 
ringer  fra  Hjemmet  og  fra  Scenen,  1903. 

Boyce,  William,  f .  1710  i  London,  t 
7.  2.  1779  där;  elev  af  Pepusch;  komposi- 
tör vid  kgl.  vokalkapellet;  1755  komposi- 
tör vid  kgl.  instrumentalkapellet;  utgaf 
den  viktiga  samlingen  'Cathedral  mu- 
sic"  (1760—78,  3  bd)  innehållande  kyrko- 
musik hufvudsakligen  från  1600-talet; 
skref  själf  ett  oratorium,  div.  kyrkomu- 
sik, en  serenata,  dramer,  triosonater  och 
symfonier  m.  m. 

Brag,  Ida,  se  *  M  o  r  i  t  z,  Ida. 

Brahani,  (Abraham)  John,  f.  1774  i 
London,  f  17.  2.  1856  där;  operasångare; 
Weber  skref  för  honom  Huons  parti  i 
"Oberon";  framträdde  äfven  själf  som 
kompositör  för  scenen;  skref  1816  en  upp- 
sats om  hebreernas  musik. 

*  Brandt,  Chr.  P.,  f  6.  3.  1895  i  Kphn. 

Brandt-Rantzau,  Rolf,  f.  1883  i  Sarps- 
borg;  pianist;  elev  af  Paolo  Gallico  i 
New  York  1892—1901  och  gaf  sin  första 
konsert  där  1898;  1901  elev  af  Ag.  Bac- 
ker-Gröndahl,  1903—05  af  X.  Scharwenka 
i  Berlin;  sedan  äfven  utbildad  hos  Buso- 
ni;  har  gifvit  konserter  bl.  a.  i  New 
York,    Berlin,    Sthlm,    Göteb.    och    Kphn. 

Branzell,  Karin,  f.  24.  9.  1891  i  Stock- 
holm; operasångerska;  mezzosopran; 
elev  af  fru  Tekla  Hofer  och  El.  Hjort- 
berg; debuterade  å  k.  t.  1911  som  fur- 
stinnan Sarvilaka  i  "Izeyl";  uppträdde 
2:dra  ggn  som  Amneris  i  "Aida"  för- 
sommaren 1912;  3:dje  debuten  som  Nancy 
i  "Martha";  har  sedan  tillhört  k.  scenen, 
där  hon  bl.  a.  sjungit:  Ortrud,  Carmen, 
Fricka,  Brynhilda,  Leonora,  Gunhild 
(Arnljot),  Lola,  Martha,  Fredrik  (Mig- 
non),  Zuzuki,  Magdalena,  Azucena,  Olga 
(Eug.  Onegin)  m.  fl.;  har  äfven  ofta  sjun- 
git å  konserter. 

Brannfels,  Walter,  f.  19.  12.  1882  i 
Frankf.  a.  M.;  elev  af  Leschetizky  och 
Nawratil  i  Wien  samt  Thuille  i  Mim- 
enen; af  hans  komp.  märkas  ork.-verken: 
Variationer  öfver  en  fransk  barnvisa, 
Ariels  Gesang,  serenad;  "Offenbarung 
Joh.  kap.  6"  för  soli,  kör  o.  ork.;  2  ope- 
ror; pianostycken  och  sånger. 


Brecher,  Gustav,  f.  5.  2.  1879  i  Eich- 
wald,  Teplitz;  1899  dirigentvolontär  vid 
Leipzigs  stadsteater;  1911  kapellmästare 
vid  operan  i  Köln;  skref  skrifter  om  R. 
Strauss,  Berlioz,  Veristiska  operan  m.  ni.; 
komp.  en  symfoni  "Aus  unserer  Zeit." 

Breitendich,  Frederik  Christi- 
a  n,  f.  28.  12.  1702  i  Köpenhamn,  t  där  19. 
10.  1775  som  organist  vid  Nikolaikyrkan; 
1741  hof organist;  1746  hof cembalist  och 
lärare  för  prinsessorna;  uppsatte  1736 
klockspel  i  Nikolaikyrkans  torn  (1743 
flyttadt  till  Vor  Frue  k.);  utgaf  1764  en 
koralbok  och  1766  "Kort  og  eenfoldig  Un- 
dervisning i  at  saette  Harmonien  tilsani- 
men  efter  de  över  Noderne  satte  Tal 
ell.  Ziffere".  —  Om  B:s  koralbok  se:  Th. 
Laub,  Om  Kirkesangen,  1887. 

Brenet,  Michel,  pseud.  för  musikhi- 
storiska författarinnan  Marie  B  o- 
b  i  1 1  i  e  r,  f.  12.  4.  1858  i  Lunéville;  nå- 
gon tid  bosatt  i  Strassburg  och  Metz;  nu 
i  Paris.  Af  hennes  högt  ansedda  musik- 
historiska skrifter  märkas:  Histoire  de 
la  Symphonie,  1882;  Grétry,  1884;  Berlioz, 
1889;  J.  de'Okeghem,  1893;  S.  de  Bros- 
sard,  1896;  C.  Goudimel,  1898;  Notes  sur 
1'histoire  du  luth  en  France,  1899;  Ra- 
meau,  1903;  Palestrina,  1906;  J.  Haydn, 
1909;  Les  musiciens  de  la  S.  Chapelle  du 
Palais,  1910;  Musique  et  Musiciens  de  la 
vielle  France,  1911;  Handel,  1913. 

Breuning-Storm,  G  u  n  n  a,  f.  25.  1.  1891 
i  Köpenhamn;  violinist;  elev  af  Anton 
Svendsen  och  H.  Marteau;  uppträdde 
först  vid  16  års  ålder  och  har  sedan  med 
stor  framgång  låtit  höra  sig  i  solokon- 
serter samt  tills.  m.  ork.;  har  äfven  kon- 
serterat  i  Sverige,  Norge,  Finland  samt 
Nordtyskland. 

Bréville,  Pierre  Onf roy  de,  f .  1861  i 
Bar  le  duc;  elev  af  konserv,  i  Paris  och 
C.  Franck;  komp.:  sagooperan  "Eros 
vainqueur",  1910;  körverken  med  soli  o. 
ork.  "La  fete  de  Kenware'h",  "Medeia". 
kantaten  "La  chanson  des  jeunes  an- 
nées";  "Ste  Rose  de  Lima"  (Scéne  my- 
stique  f.  soli,  kör,  ork.),  ork.-verk,  sui- 
terna  "Nuit  de  Décembre",  "Stambul". 
musik  till  Maeterlincks  "7  prinsessor" 
och  till  Kalidasas  "Sakuntala";  orgel-  o. 
pianosaker  m.  m. 

Briesemeister,  Otto,  t  16.  6.  1910  i 
Wilmersdorf,  Berlin. 

Broman,  Natanael,  f.  11.  12.  1887  i 
Stockholm;  elev  af  konserv,  i  Sthlm  1902 


Bronsart — Chevé 


1045 


—11;  komp.:  symf.  dikten  "Frithiof  och 
Ingeborg"  (Göteb.  1912),  violinsonat  i  D- 
moll,  pianostycken  och  solosånger. 

*  Bronsart,  Hans  von,  t  3.  11.  1913  i 
Miinchen. 

*  Bruckner,  Anton.  S.  124,  sp.  1,  r.  6 
uppifr.  7:de   symf.   i   E-dur   (ej   Ess-dur). 

*  Brun,  J  o  h  a  n  N  o  r  d  a  1,  t  29.  2.  1906 
i  Köpenhamn.  —  Biogr.  bl.  a.  Sv.  Mu- 
sikt.  1906  s.  106. 

*  Bruneau,  L.  Ch.  B.  A.,  f.  1.  3.  1857  (ej 
3.  3.). 

*  Bryhn-Langaard  (ej  Landgård),  f.  23. 
7.  1883. 

Buch,  Nils  Julius,  f.  23.  12.  1860  i 
Aalesund;  student  1879;  fil.  mag.  1891; 
sånglär.-ex.  1893;  elev  af  högskolan;  Ber- 
lin 1891—92  och  1896—97;  verkar  som  sån- 
gare och  sånglärare  i  Kr: nia  och  Fred- 
rikstad s.   1890. 

Buchmayer,  Richard,  f.  19.  4.  1857  i 
Zittau;  elev  af  konserv,  i  Dresden;  ut- 
bildade sig  till  pianist  och  har  ofta  upp- 
trädt  som  pianist;  verkar  för  närv.  som 
pianolärare  i  Dresden;  uppträdde  som 
musikhistoriker  med  flera  uppsatser  och 
skrifter  om  piano-  och  orgelkonsten,  där- 
ibland om  familjen  Bach  samt  om  den 
svenske  vice  hofkapellmästaren  Christi- 
an Ritter  (Riemannfestskriften);  för  den 
sistnämnda  uppsatsen  hade  han  anlitat 
manuskript  i  Uppsala  bibliotek;  utgaf 
äfven  en  del  af  Chr.  Ritters  komposi- 
tioner. 

*Bull,  Ole.  För  vidare  litt.  se  s.  723, 
sp.  1. 

Burgk,  J  o  a  c  h  i  m  a,  se  *  M  o  1  1  e  r. 

*  Busoni,  F.  B.  Tillägges:  operan  "Die 
Brautwahl"  (Hamburg  1912,  Mannheim 
1913). 

Bye,  Erik,  f.  20.  3.  1883  i  Drammen; 
operasångare  (baryton);  utbildad  af  Zur 
Miihlen,  London,  samt  vidare  i  Milano, 
Paris  och  Berlin;  debuterade  våren  1913 
å  Nat. -teatern,  Kr:nia,  som  Don  Basilio 
i  "Barb.  af  Sev.";  engagerades  sedan  vid 
stadst:n  i  Breslau,  där  han  bl.  a.  sjun- 
git: Amonasro,  Jago,  Germont,  Lothario, 
Wilh.  Tell,  Jochanaan,  Amfortas;  har 
äfven  med  framgång  uppträdt  å  kon- 
serter. 

Bäuerle,  Herman  n,  f.  24.  10.  1869  i 
Ebersberg,  Wiirtemberg;  elev  af  kyrko- 
musikskolan i  Regensburg  och  lärare 
där  i  harmoni  och  kontrapunkt  1901;   dr 


phil.  i  Leipzig  1906;  s.  å.  geh.  kammur- 
herre  hos  påfven;  komponerade  flera  a 
capellakörer  och  utger  sedan  1903  "Bibi. 
altklassischer  Kirchenmusik  in  moder- 
ner  Notation"  (verk  af  Palestrina,  Vit- 
toria,  Lasso  m.  fl.);  skref  äfven  en  del 
böcker  i  katolsk  kyrkoliturgi. 

*Böhn,  Gudbrand,  f.  10.  11.  1839  i 
Nses,  Romerike;  t  9.  1.  1906.  Biogr.  i 
Nord.  Musiktidende,  Kr: nia  1891  s.  49. 

Bör  resen,  Hakon,  f.  2.  6.  1876  i  Kö- 
penhamn; elev  af  Joh.  Svendsen  i  komp.; 
debuterade  1901  som  kompositör  med  en 
symfoni;  1902  på  stipendium  i  Tyskhnid 
och  Frankrike;  af  komp.  märkas:  2  sym- 
fonier, "Thor  körer  til  Jothunheim"  (epi- 
sod), ouv.  "Normannerne",  en  violinkon- 
sert; 2  stråkkvartetter,  en  stråksextctt, 
en  violinsonat,  pianostycken  och  sånger. 


C. 


Cahier,  Sara  Jane  (M  a  d  a  m  e 
Charles),  f.  i  Nashville,  Tennesce, 
Amerika;  sångerska;  elev  af  Jean  de 
Reszké  och  Victor  Capoul  i  Paris;  före- 
tog studieresor  till  Tyskland;  Frankrike 
och  Italien;  k.  kammarsångerska  vid 
hofop.,  Wien;  off.  d'Ac.  de  France;  har 
gifvit  gästroller  i  Berlin  och  andra  stör- 
re städer;  har  under  vintern  varit  bosatt 
i  Wien  o.  sommaren  å  sin  villa  i  Hankö- 
badet,  Norge.  C.  har  från  1915  med  stor 
framgång  låtit  höra  sig  å  konserter  i 
Skandinavien. 

*  Carvalho,  Marie  C  a  r  o  1  i  n  e  Felix.  t. 
Miolan.  Sv.  biogr.  i  Sv.  Musikt.  1H95 
s.  108. 

Cambiauiento    (it.),   omväxlande. 

*  Canarie,  s.  136  sp.  1  r.  27  uppifr.  sti  r 
'Geschichte  L.  Snite',  läs:  'Geschiclilc 
der  Suite'. 

*  Capoul,  Joseph  Amédeé  Victor 
(sistnämnda   namn   tilltalsnamnet). 

Catalani,  Alfred  o,  f.  19.  6.  1854  i  L ur- 
ea, t  6.  8.  1893  i  Milano;  elev  af  konserv, 
i  Paris  och  Milano;  vann  anseende  som 
operakompositör  och  skref  bl.  a.  "La 
falce"  (1875),  "Elda"  (1880),  "Dejanin" 
(1883),  "Edmea"  (1886),  "Loreley"  (189n). 
"La  Wally"  (1892). 

*  Cavalli,  Pietro  F  r  a  n  c  e  s  c  o,  f.  14. 
2.  1602. 

*  Chevé,  Em  i  le;  metoden  kom  till 
Danmark  genom  .1.  (ej  G.)  Mailing  och 
till   Sverige  1872   (ej   1S79). 


1046 


Christiansen — Däri 


Christiansen,  Albert  J.,  f.  30.10.1881 
i  Amsterdam;  cellist  i  hofkap.,  Sthlm, 
sedan  1903;  elev  af  J.  Klengel  i  Leipzig. 

Claussen,  Julia,  f.  Ohlson,  f.  11.  6. 
1879  i  Stockholm;  operasångerska;  elev 
af  konserv,  i  Sthlm  (O.  Lejdström)  och 
prof.  Friedrich  i  Berlin;  debuterade  å 
k.  t.  Sthlm  29.  1.  1903  som  Leonora  i  Do- 
nizettis  opera;  d.  29  4.  s.  å.  sjöng  hon 
där  Amneris  i  "Aida"  och  blef  sedan  en- 
gagerad; af  hennes  roller  märkas:  La- 
rina  i  "Eugen  Onegin",  Lucia  i  "På  Si- 
cilien", Azucena,  Delila,  Marit,  Ortrud, 
Brangäne,  Flosshilda,  Fricka,  Brynhil- 
da,  Orpheus.  C.  har  äfven  ofta  medver- 
kat vid  konserter.  LMA  1912.  —  Biogr.  i 
Sv.  Musikt.  1911  s.  1. 

Collan,  K  a  r  1,  f.  3.  1.  1828  i  Idensalmi, 
f  12.  9.  1871  i  Hfors;  student  1842;  lärare 
i  sv.  fruntimmersak.  i  Hfors  1849;  fil. 
kand.  1850;  1852  andre  och  1854  förste 
lär.  vid  nyssnämnda  skola;  bibliotekarie 
vid  univ.-bibl.  Hfors  1866.  Som  tonsätta- 
re framträdde  han  fg  1847  med  ett  sång- 
häfte "Sånger  vid  pianoforte",  hvilket 
sedan  tid  efter  annan  följdes  af  8  andra 
(det  sista  1868)  samt  ännu  efter  hans  död 
af  "Tre  sånger"  (1871);  med  understöd  af 
Finska  litt.-sällsk.  gjorde  han  1854  en 
vandring  i  Savolax  och  Karelen  och  upp- 
tecknade därunder  flera  finska  folkvisor; 
dessa  utgaf  han  i  samlingen  "Valituita 
suomalaisia  kansanlauluja",  af  hvilken 
han  redigerade  l:sta  och  3:dje  häftet 
(1854—55).  Någon  gång  har  han  i  sina 
kompositioner  direkt  användt  motiv  ur 
folkvisan  (t.  ex.  i  "På  Roines  strand"); 
skref  äfven  flera  omtyckta  marscher  så- 
som "Savolaisen  laulu"  och  "Vasamar- 
schen". C.  begynte  1869  utgifvandet  af 
en  större  musikalisk  antologi  "Det  sjun- 
gande Finland",  hvilken  sedan  af  andra 
fortsattes.  Skref  äfven  litterära  (öfver- 
satte  "Kalevala")  och  biografiska  verk 
af  högt  värde.  —  C.  var  gift  med  Fr. 
Pacius'  dotter  Maria  Margaretha, 
f.  16.  5.  1845;  efter  studier  i  utlandet  för- 
nämligast i  Dresden  uppträdde  hon  å 
konserter  och  genom  sitt  varma  och  in- 
nerliga föredrag  särskildt  af  smärre  vi- 
sor hänryckte  hon  publiken.  Sedan  1874 
bedref  hon  en  omfattande  och  fram- 
gångsrik verksamhet  som  sånglärarinna 
i  Hfors.  —  Litt.:  Finsk  biogr.  handb. 

*  Columbus,  Jonas,  f  1683  (ej  1863). 

Conus,  Georg  Eduard,  f.  1.  10.  1862  i 


Moskva;  elev  af  konserv,  i  Moskva;  1891 
—99  lärare  i  harmoni  och  instrumenta- 
tion där;  1902  komp.-lär.  vid  Moskvas 
filh.  sällsk:s  operaskola;  skref  en  del 
symfoniska  dikter,  pianostycken  o.  sån- 
ger m.  m. 

Creutzer,  Oscar  Ragnar,  f.  16.  10. 
1874  i  Glafva,  Värml.;  elev  af  konserv,  i 
Sthlm  1890—94  och  94  och  96,  97;  org.- 
ex.  1892;  kyrkos.-  o.  musikl.-ex.  1894;  t.  f. 
musiklär.  och  org.  i  Eskilstuna  1901—05; 
org.  och  musiklär.  i  Arboga  sedan  1908; 
1902—05  ledare  för  det  1902  stiftade 
Eskilstuna  filh.  sällskap;  sedan  1909  dir. 
för  det  nybildade  Arboga  sång-  och  mu- 
siksällskap. 

*  Czapek,  Joseph,  f  6.  7.  1915  i  Ljungs- 
kile. 

D. 

Dahllöf,  Waldemar,  f.  1.  9.  1844  i 
Vänersborg;  sedan  70-talet  bosatt  i  Gö- 
teborg, där  han  uteslutande  sysselsatte 
sig  med  att  studera  och  tillverka  violi- 
ner och  lyckades  därvid  komma  till 
mycket  goda  resultat. 

Dahlström,  M.  Th.,  f.  12.  12.  1865  i  Vis- 
sefjärda,  Kim.  1.;  musikförläggare  i  huf- 
vudstaden  sedan  1899  och  har  som  sådan 
förlagt  musikalster  af  klassiska,  svenska 
och  tyska  tonsättare;  har  äfven  grundat 
ett  orgel-  och  pianomagasin;  har  ener- 
giskt arbetat  för  den  svenska  orgeln. 

Dalcroze,   se   *Jacques-Dalcroze. 

Dannström,  Betty  Natalia,  se 
B  o  i  j  e. 

Dargomiski,  Alexander  Sergie- 
witsch,  f.  14.  2.  1813  i  Tula,  Ryssland, 
t  17.  1.  1869  i  Petersburg;  var  sedan  1835 
bosatt  i  Petersburg;  1867  president  i 
Ryska  musiksällskapet;  skref  bl.  a.  ope- 
rorna: "Esmeralda"  (Moskva  1847),  "Rus- 
salka"  (1856)  och  "Kamennoi  gost"  (1872); 
baletten  "Bacchusfesten"  (Moskva  1867); 
för  ork.:  "Finsk  fantasi",  "Lillrysk  ko- 
sackdans", "Baba-Jaga  el.  Från  Wolga 
till  Riga";  därjämte  sånger  och  körer. 
D.  tilhörde  i  sina  sista  sceniska  verk  af- 
gjordt  Wagnerriktningen  och  blef  "ung- 
ryska skolans"  främsta  kraft.  D.  efter- 
lämnade en  autobiografi. 

D  a  r  i  a,  lyriskt  drama  i  2  akter,  af 
Adolphe  Aderer  och  Armand  Ephraim, 
musik  af  E.  G.  *Marty;  pr.  St.  operan. 
Paris.  27.  1.  1905;  fg.  k.  t.  Sthlm  7.  10. 
1907. 


Debussy — Diiring 


1047 


•  Debussy.  C  1  a  u  d  e.  Sv.  biogr.  i  Sv. 
Musikt.  1912  s.  62  f.  (med  komp.-förteck- 
ning). 

Delius,  Frederi  c  k,  f.  29.  1.  1863  i 
Bradford,  England  (af  tyska  föräldrar); 
elev  af  konserv,  i  Leipzig  (Jadassohn, 
Keinecke);  bosatt  i  Paris  ocb  Grez  sur 
Loing  sedan  1890;  af  hans  kompositioner 
ha  flera  vunnit  beaktande  och  ofta  upp- 
förts i  Tyskland  och  Frankrike:  "Paris", 
"Lebenstanz",  fantasiouv.  "Norsk  suite", 
alla  för  ork.;  pianokonsert  i  C-moll,  "Le- 
gende"  f.  violin  o.  ork.,  orkestervariatio- 
ner med  slutkör,  "Seadrift"  för  bar.,  kör, 
ork.,  "Messe  des  Lebens"  för  soli,  kör, 
ork.,  ork:raps.  "Brigg  Fair",  "Songs  of 
sunset"  (soli,  kör,  ork.);  musikdramerna 
"Koanga"  (1904)  och  "Bomeo  und  Julia" 
(1907);  operan  "Fennimore"  (1914). 

Diémer,  Louis,  f.  14.  2.  1843  i  Paris; 
pianist;  elev  af  Marmontel  och  dennes 
efterträdare  1888  som  pianoprofessor  vid 
konserv,  i  Paris;  gaf  mycket  uppmärk- 
sammade historiska  pianoaftnar,  hvilka 
ledde  till  grundandet  af  "Société  des  an- 
dens instruments";  komponerade  bl.  a. 
en  pianokonsert  op.  32  C-moll,  ett  kon- 
sertstycke op.  31,  ett  violinkonsertstycke 
op.  33,  kammarmusik  m.  m.  samt  flera 
pianosaker;  utgaf  "Clavecinistes  fran- 
cais"   i   2   bd. 

Dignitå    (it.),   värdighet. 

•Diktat.  Litt.:  H.  Eiemann,  Musikdik- 
tat, 2:dra  uppl.  1903;  A.  Lavignac,  No- 
tions  scolaires  de  musique,  1905. 

Don  Carlos,  stor  opera  i  4  a.,  text 
af  Méry  och  Du  Locle,  musik  af  Verdi; 
premiär  St.  op.,  Paris  11.  3.  1867;  Cov. 
Garden,  London  4.  6.  1867;  Dagmart:n, 
Kphn,  1915. 

Draeseke,  Felix  August  Bernhard,  f . 
7.  10.  1835  i  Koburg,  t  26.  2.  1913  i  Dres- 
den; elev  af  Leipzigs  konserv.;  1864 — 74 
lärare  vid  konser.  i  Lausanne;  slog  sig 
1876  ned  i  Dresden;  1884  Wullners  efter- 
trädare som  kompositionslärare  vid  kon- 
serv, där;  1892  professor,  1898  hofråd, 
1906  geh.  hofråd;  1912  d:r  phil.  h.  c.  i 
Berlin;  skref  bl.  a.  4  symfonier,  en  ork.- 
serenad,  symf.  förspelen  "Das  Leben  ein 
Traum"  och  "Penthesilea",  en  jubel- 
ouverture,  3  stråkkvartetter,  1  pianokvin- 
tett, 2  stråkkvintetter,  1  cellosonat.l  kla- 
rinettsonat; dessutom  flera  kyrkliga  kör- 
verk; 1  adventsång  för  soli,  kör  o.  ork., 
mysteriet  "Christus",  3  oratorier,  kanta- 


ten "Columbus",  Påskscenen  ur  "Faust", 
flera  solosånger  och  ballader,  manskörer, 
bl.  körer  i  operorna  "Gudrun"  (1884)  och 
"Herrat"  (1892);  af  teor.  läroböcker  mär- 
kes en  lärobok  i  kontrapunkt  och  fuga 
(1902).  D.,  som  i  ungdomen  tillhört  ny- 
tyska  skolans  ifrigaste  vapendragare 
(Liszt,  Biilow),  närmade  sig  sedan  i  sin 
kompositoriska  produktion  mera  den 
klassiska  riktningen. 

•Dreyschock,  Felix;  var  gift  med 
svenska  sångerskan  Hulda  Burman 
från  Uppsala  (t  i  Berlin  29.  1.  1892).  F. 
D:s  moder  Elisabeth  D.,  f.  Nose 
(f.  1832  i  Köln,  t  där  1911;  gift  m.  vio- 
linisten Raimund  D.  [Alex.  D:s  bro- 
der], f.  30.  8.  1824,  t  6.  2.  1869)  var  på 
sin  tid  en  högt  skattad  sånglärarinna  i 
Berlin.  Bland  hennes  elever  märkas: 
*  Eugen   och   *  Anna   Hildach. 

Dubois,  Leon,  f.  9.  1.  1859  i  Briissel; 
elev  af  konserv,  där;  1890  andre  kapell- 
mästare vid  Monnaieteatern  och  dirigent 
för  sommarkonserterna  i  Vauxhallen; 
1912  Tinels  efterträdare  som  direktör  vid 
konserv.  Af  hans  kompositioner  märkas 
operorna:  "Son  Excellence  ma  femme'* 
1884;  "La  revanche  de  Sganarelle"  1886; 
"Mazeppa",  "Edénie";  mimodramat  "Le 
mört";  symf.  dikten  "Åtala"  m.  fl.;  ut- 
gaf äfven  en  harmonilära. 

Ducoudray,  se  Bourgaul  t-D  u  c  o  u- 
d  ray. 

*Du  gamla  du  friska.  S.  205, 
sp.  1,  r.  16—18  nedifr.:  Folkvistexten  med 
folksångens  melodi  finnes  uppteckn.  från 
svenska  landskap  bl.  a.  från  Västerg.  hos 
S.  Landtmanson,  Folkmusik  i  Västerg. 
s.  18  och  från  Småland  hos  Jödde  i  Göl- 
jaryd,  Visor  och  berättelser,  I. 

Diiring,  Frans  Edvard,  f.  30.  6.  1848 
i  Linköping;  student  1872;  studerade  i 
Uppsala  1872—75;  ks.-ex.  1884  i  Linkö- 
ping; org.-ex.  1892;  deltog  i  H.  Lutte- 
mans kvartetts  konsertresor  1875 — 81; 
sånglärare  i  Norrköping  och  dir.  för 
Mus.  sällskapet  där,  Diiringska  kören 
och  sällskapet  W-6  där  1882—88,  för  Göta 
P.  B:s  sångkör  i  Göteborg  1895—96;  kör- 
och  org.-dirigent  i  Norrköping  alltsedan 
1896;  dirigent  för  Diiringska  damkvintet- 
ten 1888—1904;  företog  konsertresor  med 
denna  flerstädes  i  Europa  och  Amerika. 
Komp.  flera  solosånger  och  körer.  Sedan 
1889  gift  med  sångerskan  Ida  An- 
drén. 


1048 


Diiringska  kören — Engdahl-Jägerskiöld 


Diiringska  kören,  manskör  i  Norrkö- 
ping, stiftad  af  Edvard  Diiring, 
som  hösten  1882  af  Musikaliska  sällska- 
pet kallades  från  Linköping  till  *  Norr- 
köping som  dirigent.  D:ska  kören  stif- 
tades 13.  10.  1883.  Kören  har  sedan  dess 
gifvit  konserter  hvarje  år  dels  med  dels 
utan  orkester.  Utom  i  Norrköping  har 
kören  offentligt  uppträdt  i  Sthlm,  Lin- 
köping, Nyköping,  Söderköping,  Motala 
och  Visby.  Kören  räknar  för  närv.  om- 
kring 40  aktiva  och  ett  hundratal  pas- 
siva medlemmar.  —  Litt.:  Norrk.  Tidn. 
nov.   1913. 

E. 

*  Ecorcheville,  Jules,  t  19.  2.  1915  i 
kriget. 

*  Edström,  L  i  v  a,  sedan  1910  gift  med 
Armas  *  Järnefelt. 

Egualmente,  (it.),  på  liknande  sätt;  som 
förut. 

Ehrström,  Fredrik  August,  f.  13. 
1.  1801  i  Larsmo  kapellförs.,  Finland,  f 
19.  3.  1850  i  H:fors;  ägnade  sig  först  åt 
sjömansbanan;  student  i  Åbo  1823;  stu- 
derade sedan  juridik  vid  univ.  men  öf- 
vergick  till  musiken  och  for  därför  till 
Petersburg  att  vidare  utbilda  sig;  sökte 
sedan  först  sin  fortkomst  som  sånglärare 
i  H:fors;  idkade  någon  tid  musikstudier 
under  Haeffner  i  Uppsala.  Återkommen 
till  H:fors  vann  han  1840  anställning  som 
organist  vid  stadens  kyrka  och  sånglä- 
rare vid  Trivialskolan.  Redan  i  början 
af  30-talet  hade  han  komponerat  musik 
till  några  af  Runebergs  dikter:  "Käl- 
lan", "Svanen",  "Det  var  då".  Dessa 
spriddes  i  afskrifter  och  vunno  stor  po- 
pularitet; särskildt  visan  "Vid  en  källa" 
blef  mycket  omtyckt.  I  tryck  utkom  un- 
der hans  lifstid  "Finska  mässan"  (1837), 
"Fyrstämmiga  sånger  för  mansröster" 
(1846).  Efter  hans  död  utgaf  Pacius  "Tio 
sånger  vid  pianoforte  af  F.  A.  Ehr- 
ström". —  Litt.:  Finsk  biogr.  handb. 

Einarsson,  S  i  g  f  u  s,  f.  30.  1.  1877  på 
gården,  Skumsstaöir,  södra  Island;  stu- 
dent i  Reykjavik  1898;  studerade  först 
juridik  i  Köpenbamn  men  öfvergick  se- 
dan till  musiken  och  blef  organist  vid 
domkyrkan  i  Reykjavik;  har  där  ut- 
vecklat en  gagnrik  verksamhet  som  ut- 
öfvande  musiker,  dirigent  och  komposi- 
tör;   har    utgifvit    sånger    för    manskör, 


blandad  kör,  solosånger  m.  m„  hvilka 
utkommit  dels  i  Kphn  dels  i  Reykjavik. 

Ekman,  Karl  Johan,  f.  11.  4.  1863  i 
Jönköping;  hof rättsråd;  led.  af  riksda- 
gens första  kammare;  v.  ordf.  i  kyrkans 
diakonistyrelse;  har  såsom  sakkunnig  i 
eckl.-dep.  verkat  för  höjandet  af  kloc- 
karnas och  kyrkomusikernas  ställning: 
framförde  vid  1915  års  kyrkomöte  frå- 
gan om  en  ny  koralbok  för  sv.  kyrkan: 
har  utgifvit  smärre  saker  för  piano,  vio- 
lin och  piano,  sånger  vid  piano  samt 
bl.  kör. 

Elert,    Sigfrid,    se    Kar  g-E  1  e  r  t. 

*  Elfåker,  August,  t  6.  11.  1914. 

Eneqvist,  Carl,  f.  19.  9.  1792  i  Visby, 
t  1878  i  Källunge;  student  i  Uppsala  1811; 
statskapellansadjunkt  1818;  fångpredi- 
kant och  biskopens  adjunkt  1820;  collega 
vid  lärov.  1819—20  och  1822—26;  stads- 
kaplan  1828;  kyrkoherde  i  Källunge  1831. 
"Genom  hans  utmärkta  musikaliska  ta- 
lang och  outtröttliga  undervisningsnit 
som  stadspräst  blef  koralsången  i  Visby 
sä  godt  som  från  intet  uppodlad  till  för- 
ut okänd  höjd  och  till  allmänhetens  stora 
tillfredsställelse  och  hugnad"  (Lemeke, 
Visby  st:s  herdam.  d.  85).  E.  var  fader 
till  sångerskan  *  E  n  e  q  v  i  s  t-B  i  o  n- 
dini. 

Engdahl-Jägerskiöld,  Emma  Ma- 
thilda, f.  26.  4.  1852  i  Petersburg;  sån- 
gerska (sopran);  elev  af  Emelie  Meche- 
len  i  H:fors;  debuterade  å  Sv.  t:n,  H:fors, 
19.  11.  1875  som  Adina  i  "Kärleksdryc- 
ken" och  vann  strax  anställning  som 
primadonna  vid  denna  t.;  1877  elev  af 
Lamperti  i  Milano  och  fru  Della  Valle 
samt  instuderade  operor  för  Roncini; 
1878  elev  af  P.  Viardot-G.  i  Paris;  sedan 
åter  anställd  vid  Sv.  t:n  i  H:fors,  intill 
dess  upplösning  1880;  1881  åter  i  Paris 
som  elev  af  Marchesi;  vistades  sedan  en 
lång  tid  utomlands,  engagerad  som  kon- 
sert- o.  operasångerska  i  Stockholm,  Kri- 
stiania, Köpenhamn,  Berlin,  Reval,  Pe- 
tersburg, Hannover,  Ziirich,  Rotterdam, 
Amsterdam  o.  Dortmund.  1888  tog  hon 
initiativet  till  en  ny  inhemsk  svensksprå- 
kig operascen,  som,  först  under  hennes 
ledning  och  under  namn  af  "Helsingfors 
Operasällskap",  samt  året  därefter  ledd 
af  Aug.  Arppe  och  under  benämningen 
"Inhemska  operan",  med  växlande  fram- 
gång uppförde  operor.  1887  uppbar  hon 
hufvudrollen    (Leonore)    i    Pacius   "Lore- 


Erik  XIV— Frcderiksen 


1049 


ley".  Af  hennes  andra  roller  märkas: 
Sömngångerskan,  Susanna  i  "Fig:s  bröl- 
lop", Agatha,  Mignon,  Traviata,  Carmen, 
Margaretha  i  "Faust",  Leonora  i  "Tru- 
baduren", Leonora  i  "Kung  Carls  jakt", 
Elsa  i  Lohengrin,  Gilda,  Reg:s  dotter 
m.  fl.  Ingick  1890  äktenskap  med  nu  v. 
assessorn  i  Åbo  hofrätt  K.  R.  O.  E.  Jä- 
gcrskiöld.   —  Litt.:   Finsk   biogr.   handb. 

*  Erik  XIV.  Se  äf ven  litt.  under  *  H  e  n- 
n  e  r  b  e  r  g,  C.  F. 

Eriksson,  Josef,  f.  8.  12.  1872  i  Söder- 
fors; org.-ex.  1900;  kyrkosångarcex.  1901; 
musiklär.-ex.  vid  konserv.  1906;  somma- 
ren 1900  vik.  org.  vid  St.  kyrkan  i  Gäfle; 
1905—10  vik.  org.  i  Tref.-kyrkan,  Upp- 
sala; har  därjämte  uppehållit  flera  smär- 
re platser  som  organist  och  musiklärare 
i  Uppsala;  musik-  och  sångpedagogiska 
uppsatser  i  div.  tidningar  och  tidskrif- 
ter; företog  hösten  1913  en  konsertturné 
genom  mellersta  och  södra  Sverige  med 
hufvudsakl.  egna  tonsättningar.  E.  har 
utgifvit  en  mängd  kompositioner,  hvilka 
under  de  sista  åren  väckt  uppmärksam- 
het i  Sverige  och  utlandet  samt  uppta- 
gits på  flera  konsertprogram  (4.  4.  1914 
utförde  bl.  a.  Gäfleborgs  ork. -för.  en 
"Air"  f.  violin  och  ork.;  6.  11.  1915  före- 
drog John  Forsell  3  sånger  med  ork.  å 
k.  op:s  balladkonsert  m.  m.).  Af  32  ut- 
komna häften  märkas  2  hftn  orgelprelu- 
dier, pianostycken,  solosånger  med  piano, 
16  manskörer,  sånger  för  bl.  kör  samt  sa- 
ker för  violin   o.   piano. 

F. 

*  Favart.  "Théatre  de  Favart"  (ej"  mon- 
sieur et  madame  F."),  10  bd,  1763—72.  1853 
utgaf  Gozlan  "Oeuvres  de  M.  et  M:me 
F."  Om  Marie  Justine  F:s  deltagande  i 
arbetet  af  1763—72  veta  vi  intet  med 
visshet. 

Fermo    (it.),   fast,   bestämdt. 

Fischer,  Miehael  Gotthard,  f.  3. 
6.  1773  i  Alach  vid  Erfurt,  t  12.  1.  1829 
som  organist  i  Erfurt;  åtnjöt  af  sin  sam- 
tid stort  anseende  som  orgelspelare; 
skref  flera  gedigna  orgelverk,  motctter, 
symfonier  och  kammarmusik  m.  m. 

*  Fogelberg,  Johannes,  ton  satte  den 
populära  sången  "Nu  är  det  soligt  och 
varmt   på    näset". 

Fonetik,  se  *  P  h  o  n  e  t  i  k. 


Fonteio,   Giovanni,   se   •Nielsen, 

II  a  n  s. 

Forsgrén,  Erik,  f.  22.  12.  1843  i  Lock- 
ne,  Jämtl.;  folkskollärare  o.  org.;  elev 
af  C.  J.  Lindberg  å  violin;  har  bildat 
Frösö  sång-  och  musiksällskap  samt  va- 
rit dess  ledare  i  omkring  30  år;  under 
10  år  dirigerat  Mattmars  stråkkapell; 
komp.  solosånger,  körer,  en  del  kyrko- 
musik m.  m.;  upptecknat  jämtländska 
folkmelodier. 

Forssman,  Carl  August,  f.  8.  4. 
1846  i  Stigtomta,  Sdm.;  student  1865;  iil. 
kand.  1871;  fil.  d:r  1872  med  en  afhandl. 
öfver  Hseffner;  teol.  ex.  1873;  lektor  i 
Nyköping  1875;  1878  kyrkoherde  i  Sala 
stad;  1893  kyrkoherde  i  Huddinge  nära 
Stockholm;  kontraktsprost  1881;  ledde 
allm.  sången  i  Uppsala  efter  Arpi  1871 
— 75  och  visade  sig  därvid  som  en  drif- 
tig och  duglig  ledare.  —  Litt.:  G.  Kall- 
stenius,  Blad  ur  Uppsalasångens  historia, 
1913. 

1.  Forwald,  Ludvig  Sverre,  f.  22. 
4.  1813,  t  8.  1.  1889  i  Stavanger;  student 
1835;  fil.  ex.  1836;  cand.  theol.  1840;  or- 
ganist och  kantor  vid  domkyrkan  i  Sta- 
vanger 1840;  komp.  orgel-  och  pianostyc- 
ken;  kantater  för  kör  med   orgel. 

2.  Andreas  Ludvig  Mårtens 
F.,  den  föreg:s  son,  f.  20.  3.  1865  i  Sta- 
vanger; studerade  flera  år  violinspel  i 
Kphn  (bl.  a.  för  Anton  Svendsen);  är 
bosatt  i  Stavanger,  där  han  verkar  som 
kapellmästare  och  lärare  i  musik;  komp. 
violinsaker. 

3.  En  d  o  1  p  h  Magnus  F.,  den  fö- 
rege broder,  f.  10.  5.  1869  i  Stavanger; 
elev  af  konserv,  i  Leipzig  1890 — 91  samt 
1896  af  prof.  G.  Matthison-Hansen,  Kphn; 
sedan  1904  organist  vid  Jacobskyrkan  i 
Kristiania;  komp.  för  orgel  och  för 
piano,   solosånger   och   manskörer  m.   ni. 

Frankel,  F  r  i  d  o  1  f,  uppfann  1912  en 
metallklangbotten  för  pianino,  hvilken 
sannolikt  kominer  att  få  stor  betydelse 
för  pianinofabrikationen.  De  främsta 
pianister  ha  uttalat  sig  mycket  lof ordan- 
de om  uppfinningen. 

Frederiksen,  F  r  e  d  e  r  i  k,  f .  23.  11.  1869 
i  Fredrikshald;  violinist;  elev  af  Hans 
Sitt,  Émile  Sauret  och  M.  Marsick;  spe- 
lade 1891  i  Sverige  tills.  in.  Sauret  och 
besökte  England  ig.  1893;  förste  violin- 
professor  vid  Croydonkonserv.,  London, 
1895.  —  Biogr.  i  Sv.  Musikt.  1895  s.  89. 


1050 


Frieberg — Gerbert 


*  Frieberg,  F.  A.,  f  20.  9.  1913  i  Stock- 
holm. 

Friedenthal,  Albert,  f .  25.  9.  1862  i 
Bromberg;  pianist;  elev  af  F.  Agath,  W. 
Steinbrunn  och  Th.  Kullak;  for  1882  till 
San  Francisco  och  företog  därifrån  en 
konsertresa  jorden  rundt;  har  konserte- 
rat  i  Afrika,  Indien,  China,  Japan  och 
flerstädes   i   Europa. 

Friedheim,  Arthur,  f.  26.  10.  1859  i 
Petersburg  af  tyska  föräldrar;  elev  af 
Liszt  och  har  med  förkärlek  spelat  den- 
nes kompositioner;  lefde  länge  i  Ame- 
rika, sedan  i  London;  1908 — 13  i  Mim- 
enen, sedan  åter  i  Amerika;  skref  bl.  a. 
en  pianokonsert  i  B-dur  och  en  opera. 

Fryklund,  Lars  Axel  Daniel,  f.  4.  5. 
1879  i  Västerås;  fil.  d:r  i  romanska  språk 
1907;  lektor  i  Sundsvall  sedan  1910;  i  mu- 
sik elev  af  I.  Hedenblad  och  L.  Zetter- 
qvist;  har  företagit  grundliga  studier  i 
Europas  musikhistoriska  museer  i  och 
för  ett  arbete  om  "Svenska  musikinstru- 
ment i  utländska  samlingar";  har  utgif- 
vit:  "Vergleichende  Studien  iiber  deut- 
sche  Ausdriicke  mit  der  Bedeutung  Mu- 
sikinstrument", Upps.  1910;  "Einige  deut- 
sche  Ausdriicke  fur  Geige"  (i  "Minnes- 
skrift till  prof.  Axel  Erdmann"  6.  2. 
1913);  "Afrikanska  musikinstrument  i 
Sundsvalls  lärov:s  etnogr.  samlingar", 
Sundsvall  1915.  F.  äger  en  ganska  bety- 
dande samling  musikinstrument. 

Fryklöf,  Harald  Leonard,  f.  14.  9. 
1882  i  Uppsala;  elev  af  konserv,  i  Sthlm 
1901;  org.-ex.  1903;  elev  af  J.  Lindegren 
i  kontrap.  o.  komp.  1901 — 05;  elev  af 
Rich.  Andersson  i  piano  1904  och  s.  1905 
anställd  vid  dennes  musikinstitut  som 
lärare  i  piano  och  sedermera  jämväl  i 
harmonilära;  erhöll  1905  statens  ton- 
sättarstipendium  och  vistades  hösten  s.  å. 
i  Berlin,  där  han  åtnjöt  Ph.  Scharwen- 
kas  undervisning;  bitr.  lär.  i  harmoni- 
lära vid  konserv,  i  Sthlm  1908  och  sedan 
1914  ord.  lär.  i  samma  ämne;  vik.  orga- 
nist i  Storkyrkan  s.  1908.  LMA  1915; 
komp.  en  konsertouv.  f.  ork.  (1907),  sån- 
ger med  ork.,  stycken  för  orgel  och  för 
piano,  däribland  en  fuga  f.  piano  tr.  af 
Mus.  Konstför.  1910;  dessutom  en  del 
sånger  m.  piano,  hymner  för  bl.  kör;  har 
tills.  ni.  H.  Palm,  O.  Sandberg  och  A. 
Hellerström  utgifvit  "Musica  sacra", 
1915;  utg.  läroboken  "Koralharmonise- 
ring-Kyrkotonarterna",  1915;   äfven  flera 


uppsatser  i  kyrkomusik  i  tidningar  och 
tidskrifter. 

*  Fuchs,  Albert,  t  15.  2.  1910  i  Dres- 
den (r.  8  Selig,  ej  "Seelig"). 

•Förlag.  S.  283,  sp.  2,  r.  7  nedifr.  upp- 
hörde (ej  uppförde). 

G. 

Gånger  (Gängar),  norsk  dans  i  */s- 
takt  af  samma  art  som  springdansen. 
men  i  långsammare  tempo;  särskildt  ut- 
bildad i  Saetersdalen. 

Gelhaar,  Christian  August,  son  till 
Carl  Sigismund  G.,  f.  10.  6.  1810  i  Stock- 
holm, f  där  1.  11.  1878;  flöjtist  i  hof- 
kapellet  sedan  1841;  reg.-trumslagare  vid 
2:dra  lifgardet. 

Generalbas.  Den  djupaste  stämman, 
betecknad  med  siffror  angifvande  de  ac- 
kord, som  skulle  spelas.  G.-stämman  var 
ofta  skrifven  för  kompositören  själf  el. 
för  dirigenten  och  skulle  tjäna  till  hjälp 
vid  ackompagnerandet;  klaveret  el.  or- 
geln utgjorde  instrumentet,  för  hvilket 
stämman  var  afsedd.  Ofta  utskrefs  en- 
dast melodi-  o.  basstämman,  och  den  ac- 
kompagnerande  hade  då,  att  med  ledning 
af  sifferbeteckningen,  regelrätt  ackom- 
pagnera.  Ibland  utskrefs  endast  g.,  och 
det  blef  då  den  spelandes  konst  att  med 
fantasi  o.  smak  införa  melodistämman  i 
ensemblen  utsmyckad  på  bästa  sätt.  Sin 
hufvudsakliga  betydelse  hade  g.  för  ork.- 
och  körensemblen,  och  g.  ersatte  där 
våra  dagars  partitur.  G.  uppkom  på  1590- 
talet  och  blef  mera  allmän  under  1600- 
talet  samt  försvann  med  andra  hälften 
af  1700-talet.  I  Sverige  förekom  g.-spel 
redan  på  1600-talet  äfven  vid  gymnasier- 
na, och  koralpsalmboken  af  1697  är  blott 
försedd  med  melodi-  och  besiffrad  bas- 
stämma. Under  1700-talet  klagades  dock 
allmänt  öfver,  att  man  förutsatte  för 
mycket  förkunskaper  hos  våra  organi- 
ster på  landsbygden,  då  man  bibehöll 
g.-beteckningen.  Med  slutet  af  1700-talet 
blef  därför  den  4-stämmiga  koralsatsen 
utskrifven,  och  sista  återstoden  af  g.-be- 
teckningen försvann  därmed  äfven  i 
Sverige.  Vid  harmoniläreundervisningen 
har  g.  delvis  återupptagits  i  våra  dagar. 

Gerbert,  Martin,  f.  12.  8.  1720  i  Horb 
vid  Neckar,  t  13.  5.  1793  i  St.  Blasien,  där 
han  1736  inträdde  i  Benediktinerklostret 
och  1764  blef  furstabbot;  företog  1760  eu 


Geyer — Halvorsen 


1051 


studieresa  genom  Tyskland,  Frankrike 
och  Italien  samt  studerade  härunder 
klosterbibliotekens  musikhandskrifter. 
Hans  viktiga  och  grundliga  skrifter  "De 
cantu  et  musica  sacra"  (1774,  2  bd)  har 
ännu  värde;  äfvenså  samlingen  "Scrip- 
tores  ecclesiastici  de  musica  sacra  potis- 
sirnum"  (1784,  3  bd;  nytr.  1908),  utgöran- 
de en  samling  medeltida  skrifter  öfver 
musik.  Samlingen  kompletterades  se- 
dan af  Coussemaker   (se  *  Scriptores). 

Geyer,  S  t  e  f  i,  f.  23.  6.  1888  i  Budapest; 
violinist;  elev  af  E.  Hubay;  har  före- 
tagit talrika  konsertresar,  hvilka  bl.  a. 
förde  henne  till  Skandinavien  våren 
1912. 

*  G  i  1  d  e  t  på  Solhaug,  äfven  ton- 
satt  af  Joseph  Gläser.  —  Lange- 
Mullers  tonsättning  gifven  å  Kr:nia  tea- 
ter dec.  1898. 

*  Glazounow,  Alexander.  Biogr.  i 
Sv.  Musikt.  1903  s.  27. 

*  Gnosspelius,  Vilhelm.  S.  316,  sp.  1, 
r.  21  står:  1843—52,  läs  1843—59. 

Godowsky,  Leopold,  f.  13.  2.  1870  i 
Wilna;  elev  af  högskolan  i  Berlin  och 
Saint-Saens  i  Paris;  företog  vidsträckta 
virtuosresor;  1908  Busonis  efterträdare 
vid  musikakad.  i  Wien;  utgaf  50  studier 
öfver  Chopins  etyder  samt  en  del  piano- 
saker. 

*  Goldmark,  Karl,  f  i  Wien  2.  1.  1915. 
Gomntes,  Fredrik  Wilhelm,  f. 

4.  4.  1868  i  Ringerike,  Norge,  elev  af  Ole 
Oisen,  Hennum  (cello)  och  Iv.  Holter  i 
Kr:nia;  tillhörde  artilleriets  musikkår 
1884—91;  utbildad  vidare  i  Berlin  1902 
under  E.  Hausmann  (cello)  och  Härtel 
(komp.);  cellist  i  Kr:nia  ork.  1892—98; 
musikinstruktör  i  Hamar  1898 — 1911; 
samlade  under  denna  tid  en  större  ork. 
(60—70  man)  och  gaf  med  denna  flera 
konserter;  1908 — 11  ledare  för  Mjösegne- 
nes  sångarförbund  (manskör  på  c.  300 
man)  och  gaf  äfven  med  detta  flera  kon- 
serter i  nejden;  musikdir.-ex.  1911;  mu- 
sikinstruktör o.  löjtnant  vid  4:de  briga- 
den i  Bergen;  af  komp.:  Symfoni  A-moll, 
jubileumsfestmarsch,  en  dubbelfuga  för 
orgel,  manskörer  och  solosånger. 

*  Granér,  C  y  r  u  s,  organist  (ej  kantor) 
i  Brännkyrka  sedan  1896  (tillika  öfver- 
lärare  vid  folkskolan);  org.-,  kyrkosån- 
gare- och  musiklär.-ex.  vid  konserv. 
1895;  bildade  1907  Kalmar  stifts  orga- 
nistförening;   i    ecklesiastikdep.    inkallad 


sakkunnig  för  ombildning  af  klockare- 
institutionen  1915. 

*  Greve,  Konrad,  f .  8.  7.  1820,  t  30.  7. 
1851. 

*  Gröndahl,  O.  A.,  gift  med  Ag.  Backer 
(ej  Räcker). 

Gröndahls  kor,  en  af  O.  A.  Gröndahl  i 
Kr:nia  1878  grundad  blandad  kör;  afslu- 
tade  sin  verksamhet  våren  1906;  kören 
gaf  i  allm.  2  konserter  om  året.  Af  upp- 
förda verk  märkas:  Skapelsen  (1884,  87), 
Brahms'  requiem  (1885),  Mattheuspassio- 
nen  (1886);  därjämte  flera  kantater  af 
Bach,  Mendelssohns  "Christus",  Bruchs 
"Die  Flucht  der  heil.  Familie",  Sindings 
"Til  Molde",  Schjelderups  "Höifjelds- 
liv",  Ellings  "An  Helios"  (de  3  sista 
ffg);  på  kyrkokonserter  framfördes  bl.  a. 
verk  af  Palestrina,  Vittoria,  Lasso,  H. 
Schiitz  m.  m. 

•Göteborg.  Litt.:  W.  Berg,  Bidr.  till 
musikens  historia  i  Göteborg  1754 — -1892. 
I,  II,  Göteb.  1914;  Göteborgs  orkester- 
förening  1905 — 15,  en  minnesskrift,  Gö- 
teb. 1915. 


H. 


Haaland,  Ingebret,  t  8.  2.  1878;  elev 
af  konserv,  i  Kr:nia  (violin  och  orgel): 
innehade  sedan  det  Houenska  legatet  och 
studerade  på  detta  vid  Scharwenkakon- 
serv.  i  Berlin;  2:dre  konsertmästare  vid 
Nationalteaterns  orkester,  organist  vid 
Garnisonskyrkan  och  lärare  vid  konser- 
vatoriet  i  Kr:nia;  har  som  dirigent  för 
Nationalteaterns  soloorkester  berest 
samtliga  Norges  städer;  har  utgifvit 
en  del  violinkompositioner. 

*  Haapsalo,  Greta,  f .  24.  6.  1814  i  Ka- 
ustby,  Finland,  t  1893  i  Jyväskylä;  var 
den  första,  som  uppträdde  offentligt  ä 
kantele  (med  sång);  besökte  1853  först 
Österbottens  städer  och  kom  1856  till 
Helsingfors;  besökte  äfven  Sthlm  och 
Petersburg. 

Halvorsen,  Leif.  f.  26.  7. 1887  i  Kr:nia; 
violinist;  elev  af  konserv,  i  Kr:nia;  1906 
och  1908—13  i  Berlin;  tillhörde  filh.  ork. 
där  en  säsong;  gaf  1908  egen  konsert  i 
Kr:nia  och  företog  sedan  konsertresor 
genom  Skandinavien;  komp.  stråkkvar- 
tett i  G-moll,  "Legende  rustique"  f.  ork.; 
utgifvit  sånger  och  pianostycken.  H. 
åtnjuter  i  sitt  hemland  högt  anseende 
som  violinist. 


1052 


Haiiiar  korforening — Holmqvist 


Hamar  korforening,  ett  af  P.  *  Sandvik 
ni.  fl.  1889  i  Hamar  (Norge)  grundadt 
körsällskap  (bl.  kör  o.  manskör),  som 
sedan  stiftelseåret  bestått  under  samma 
ledare;  hvarje  år  ha  konserter  gifvits 
(sedan  1898  med  ork.).  Bl.  uppf.  verk 
märkas:  Sindings  "Til  Molde",  Linde- 
mans  "Draumkvaedet",  Holters  "Til  Fa> 
drelandet",  Bruchs  "Die  Flucht",  Men- 
delssohns  "Paulus",  "Elias",  "Ohristus", 
m.  fl. 

•  Hanimerich,  Angul;  ordf.  i  Musik- 
föreningen, Kphn  sedan  maj  1915. 

Haninqvist,  Herman,  f.  22.  8.  1865; 
student  1883;  studerade  vid  Uppsala 
univ.  1885 — 87;  sedan  elev  af  konserv,  i 
Sthlm;  elev  af  Rich.  Andersson  å  piano; 
hoffotograf;  kassör  i  Konsertför.;  biblio- 
tekarie i  Mazerska  kvartettsällskapet; 
har  komponerat  flera  omtyckta  solosån- 
ger med  piano,  af  hvilka  en  del  utkom- 
mit på  W.  Hansens  och  Abr.  Lundquists 
förlag. 

Hartmann  P  a  d  r  e  (Paul  von  An  der 
Lan-Hochbrunn),  f.  21.  12.  1863  i  Salurn 
vid  Bozen;  elev  af  Pembaur  i  Inns- 
bruck; inträdde  i  Franciscanerorden; 
1893  organist  i  Jerusalem;  1895  organist 
vid  Aracoeliklostret  i  Rom;  därjämte 
organist  och  direktör  för  Scuola  niusi- 
cale  cooperativa;  s.  1906  boende  i  St.  An- 
naklostret i  Miinchen;  1905  dr  theol.  h.  c. 
i  Wiirzburg;  väckte  allmän  uppmärk- 
samhet med  en  del  oratorier:  Petrus, 
1900;  Franciscos  1902;  Sista  nattvarden, 
1904;  Herrens  död,  1905;  Kristi  7  ord, 
1908;  skref  dessutom  ett  Te  deum  1913, 
mässor,   orgelstycken  m.  m. 

Hauptmann,  A  n  n  a,  se  *  M  i  1  d  e  r- 
II  a  u  p  t  m  a  n  n. 

*  Hedenblad,  Ivar,  dirigent  för  O.  D. 
1880  (ej  1881);  återtog  dirigentskapet  för 
Uppsala  studentkårs  allm.  sångförening 
1907  (ej  1904). 

Heide.  Harald,  f.  8.  3.  1876  i  Fred- 
riksstad; elev  af  konserv,  i  Kr:nia  (G. 
Böhn  å  violin);  1896  Schrcferstipendiat 
och  studerade  i  Berlin  under  Fl.  Zagie; 
sedan  lärare  vid  Bergens  musikskola; 
1900  förste  violinist  vid  Nat.-t:n,  Kr:nia; 
1902 — 03  statsstipendiat;  elev  därunder 
;if  C.  Thomsen  i  Briissel;  sedan  resor  i 
Amerika  och  England;  1907  kapellmäst. 
vid  den  nat.  scenen  i  Bergen,  ledare  af 
'■Harmonien";    har    2    ggr    som    dirigent 


gästat    Musikfor.    Kr:nia;    komp.    musik 
till  en  del  teaterstycken. 

*  H  e  i  1  dir  im  Siegerkranz 
(ej  Siegeskranz). 

*  Hennerberg,  C.  F.  Af  utgifna  upp- 
satser märkas  vidare:  undersökning  rör. 
kon.  Erik  XIV  som  musiker  (tr.  i  "Erik 
XIV:s  Almanacksanteckningar",  utg.  af 
C.  M.  Stenbock,  Sthlm,  1912  s.  72  ff); 
"Die  schwed.  Orgeln  des  Mittelalters" 
och  "Schwed.  Haydn-Handschr."  i  Be- 
richt  d.  III.  Kongr.  der  IMG,  1909;  "Ein- 
ige  Dokumente  den  Abt  G.  J.  Vogler  be- 
treffend"  i  Report  of  the  IV  Congr.  of 
the  IMS,  1912. 

*  Hennum,  Johan  Edvard,  f .  26.  8. 
1836.  —  Biogr.  i  Nord.  Musiktidende, 
Kr:nia  1891  s.  33. 

*Henriques,  Robert,  f  29.  12.  1914  i 
Köpenhamn. 

Herou,  Carl  Josef  Nicanor,  f.  6.  10. 
1884  i  Gefle;  operasångare;  elev  af  kon- 
serv, i  Sthlm  1905;  debuterade  å  k.  t. 
Sthlm  våren  1909  som  Escamillo  och  se- 
dan som  "Flyg.  holländaren";  anställdes 
därefter  vid  k.  t.,  där  han  bl.  a.  utfört 
rollerna:  Amonasro,  Tonio,  Telramund, 
Grefve  Luna,  Rigoletto,  Scarpia,  Marcel, 
Scharples,  Pizarro,  Alberich,  Wolf  ram, 
Athanael,  Jago,  Arnljot;  gaf  gästspel  å 
hofteatern  i  Berlin  1912  som  Amonasro 
och  Flyg.  höll.;  studerade  sång  för  En- 
rico  Quadri  i  Milano  1914. 

*  Hjort,  Anna  Wilhelmina;  gift  med 
polismästare  Lars  Levertin  i  Karls- 
krona; har  för  staden  Karlskronas  mu- 
siklif  varit  en  ovärderlig  hjälp  som  so- 
list (stora  oratoriepartier,  solosånger  m. 
ork.  ni.  m.). 

Hofmann,  Josef,  f.  20.  1.  1876  i  Kra- 
kau;  pianist;  elev  af  A.  Rubinstein  och 
d'Albert;  har  företagit  talrika  konsert- 
resor med  stor  framgång;  besökte  Sthlm 
1887  och  96;  har  som  kompositör  fram- 
trädt  med  en  pianokonsert  (B-dur)  samt 
en  del  pianosaker;  är  f.  n.  bosatt  i  Pe- 
tersburg; utgaf  1908  "Piano  playing". 

*  Hollaender,  Gustav,  t  dec.  1915  i 
Berlin. 

Holmqvist,  Evald,  f.  25.  3.  1868;  stu- 
dent 1888;  bankkamrer  i  Helsingborg; 
elev  af  Otto  Mailing,  Kphn,  1889—91; 
har  som  kompositör  bl.  a.  framträdt 
med  balladen  "Bergakungens  brud"  för 
sol  i,  kör  o.  ork.  (komp.  1898—99;  fg  uppf. 
9.  4.  99  i  Helsingborg),  ett  verk  som  vun- 


Holters  kor — Kaland 


1053 


nit  ej  ringa  uppmärksamhet  och  äfven 
uppförts  utanför  Helsingborg  (i  Malmö 
o.  Lund);  skref  därjämte  smärre  ork.-sa- 
ker,  solosånger  och  manskvartetter;  har 
nedlagt  ett  betydande  arbete  för  Hel- 
singborgs musiklif  och  äfven  verkat 
som  musikrecensent  (bl.  a.  för  den  ame- 
rikanska musiktid.  "The  Song  Journal": 
"Music  and  musicians  in  Scandinavia"). 

Holters  kor,  af  I.  Holter  30.  9.  1897  i 
Kr:nia  stiftad  allmän  körförening  för 
dels  a  capellasång  dels  kör-  o.  ork.-verk 
tills.  m.  Musikföreningen.  I.  Holter  har 
hela  tiden  varit  dess  ledare;  kören  om- 
fattar c.  80  aktiva  medlemmar.  Af  upp- 
förda verk  märkas:  Beethovens  9:de 
symf.,  Brahms'  "Schicksalslied"  o.  "Nä- 
nie",Ellings"Den  forlorne  sön",  Händels 
"Messias",  Haydns  "Årstiderna",  Hol- 
ters "Til  Faedrelandet",  Rosenfelds  "Ved 
nattetide",  Schutz  Juloratorium,  Tinels 
"Vallmoblommor". 

Homeyer,  Paul  Joseph  Maria,  f.  26. 
10.  1853  i  Osterode,  Harz,  f  27.  7.  1908  i 
Leipzig;  studerade  vid  univ.  och  kon- 
serv, i  Leipzig;  uppträdde  som  orgelvir- 
tuos med  stor  framgång  och  företog 
konsertresor  i  Tyskland  och  Österrike; 
lärare  i  orgel  och  teori  vid  konserv,  i 
Leipzig  samt  organist  vid  Gewandhaus; 
utgaf  tills.  m.  R.  Schwalm  en  högt  an- 
sedd orgelskola;  redigerade  orgelkomp. 
af  Mendelssohn,  Bach  och  Schumann. 

*  Hornung,   se  vidare   *  M  ö  1 1  e  r  6. 
Hultkrantz,    Alma,    f.    1861    i    Sthlm; 

sångerska;  elev  af  Isabella  Beckman  i 
Sthlm  och  Y.  Bax  i  Paris;  uppträdde 
först  som  Fiametta  i  "Boccacio"  (Nya 
t:n);  debuterade  å  k.  t.  24.  11.  1886  som 
Zerlina  i  "Don  Juan"  och  8.  6.  1887  som 
Grefvinnan  i  "Fig.  bröllop";  reste  1888 
till  Amerika,  där  hon  erhöll  engage- 
ment  som  solist  vid  en  af  de  större  kyr- 
korna i  New  York;  företog  flera  kon- 
sertresor i  För.  Staterna  (bl.  a.  tills.  m. 
Th.  Björksten);  ingick  äktenskap  med 
en  norsk  köpman  Wilh.  Castberg  och  är 
nu  bosatt  i  Chicago. 

*  Hultquist,  Gustaf,  son  af  Johan 
Ferdinand  H.  (ej  Fredrik);  'stadsin- 
geniör'  på  2:dra  r.  därefter  bortgår; 
sekr.  i  Nya  Filh.  sällsk.  Sthlm  sedan 
1906. 

Humbla,  Carl  Robert,  f.  21.  1.  1828 
i  Stora  Malms  församl.,  f  30.  11.  1907  i 
Stockholm;    organist    i    Katarina    kyrka, 


Sthlm;  utgaf  1885  "Melodier  till  svenska 
psalmboken",  där  han  sökte  gifva  kora- 
lerna en  liffullare  rytm. 

Hurum,  A  1  f,  f.  21.  9.  1882  i  Kristiania; 
pianist  och  kompositör;  elev  af  konserv. 
Kr:nia  (I.  Holter  i  komp.,  M.  Knutzen  å 
piano);  i  Berlin  elev  af  M.  Bruch  ocli 
Rob.  Kahn  i  komp.,  J.  Viana  da  Motta  å 
piano;  1911  i  Paris;  för  närv.  bosatt  i 
Berlin;  af  hans  kompositioner  märkas: 
op.  2  sonata  i  D-moll  för  piano  och  vio- 
lin (1910),  stråkkvartett  i  A-moll  (1913). 
fantasi  f.  p.  i  F-moll  (op.  7);  äfven  ett 
flertal  pianostycken. 

H  ä  n  d  e  1  s   L  a  r  g  o,   se    L  a  r  g  o. 

*  Högberg,  M  a  1 1  y,  t  1913  i  Stockholm. 


I  f  i  g  e  n  i  a,    se    *  I  p  h  i  g  e  n  i  a. 

I.  O,  T.,  ett  1878  af  tullförvaltare  K. 
S.  Holmin  och  Edv.  Diiring  i  Linköping 
stiftat  musiksällskap  bestående  af  en 
körafd.  (manskör)  och  en  instrumental- 
afd.  Flera  stora  kör-  och  ork.-verk  ha 
gifvits,  en  del  tills.  m.  Diiringska  kören 
(s.  d.)  i  Norrköping.  Sällskapet  intog 
särskildt  under  1880-  och  90-talen  en 
framstående   roll   i   Linköpings   musiklif. 

*  Irrgång,  H.  Bernhard;  1910  orga- 
nist vid  domkyrkan  i  Berlin  och  1912 
orgellärare  och  professor  vid  högskolan, 
f  9.  4.  1916. 


J  o  a  c  h  i  m  a  B  o  u  r  g  k,  se  *  M  o  1- 
1  e  r. 

Jordan,  Sverre,  f.  25.  5.  1889  i  Ber- 
gen; pianist  och  kompositör;  af  hans 
kompositioner  märkas:  "Grotesque"  f. 
piano,  op.  3;  Scherzo  f.  p.  op.  6;  Caprice 
öfver  ett  orig.-tema  op.  11;  flera  roman- 
ser,   hvilka    särskildt    vunnit    beaktande. 

*  Josephson,  Jacob  Axel.  Litt.:  L. 
Dahlgren,  Grannarna  på  Kungsängsga- 
tan, 1914. 

Jägerskiöld,  Emma  Matilda,  se 
Engdahl-Jägerskiöld. 


K. 


Kaland,  Einar,  f.  2.  9.  1872  i  Bergen; 
upprättade  1897  musikhandel  i  Bergen; 
grundade  sedan  äfven  ett  musikförlag 
(det  största  i  landet  utanför  Kr:nia)  och 


1054 


Karg-Elert — Lasson 


upprättade  1900  därjämte  en  harmonium- 
fabrik,  hvilken  intill  1913  levererat  1,500 
instrument;  har  äfven  fabricerat  pedal- 
harmonier  med  elektrisk  drifkraft. 

Karg-Elert,  Sigfrid,  f.  21.  11.  1879  i 
Oberndorf  v.  Neckar;  elev  af  konserv,  i 
Leipzig;  var  en  kortare  tid  lärare  vid 
konserv,  i  Magdeburg;  är  för  närv.  bo- 
satt i  Leizig;  har  särskildt  utbildat  sig 
till  virtuos  på  "Kunstharmonium"  och 
har  utarbetat  en  teor.-prakt.  elemen- 
tarskola för  detta  instrument,  en  "Die 
Kunst  des  Registrierens"  (op.  91)  m.  fl. 
teor.  verk  för  samma  instrument;  äfven 
gedigna  kompositioner  för  harmonium, 
orgel,  piano  m.  m.  Af  öfriga  tonverk 
märkas:  en  stråkkvartett  op.  100,  12  mo- 
tetter,  kyrkliga  körer,  1  ork.-suite,  sån- 
ger vid  piano  (op.  11,  12,  40,  54,  56,  62, 
63),  violinsonat,  1  cellosonat  etc. 

*  Karlskrona.  Musikför.  där  saknar 
egen  ork.  12.  12.  1913  grundades  dock 
"Karlskr:a  orkesterförening"  med  en 
ork.  på  30  man  (ej  statsunderstödd). 

Kaulbach-Scotta,  Frieda,  se  *  S  c  h  y  t- 
t  e,  Frida. 

K.  F.  U.  M.-kören,  se  Hugo  Lind- 
qvist. 

•Kjellander,  Nils  T  h  e  o  d  o  r,  t  22.  3. 
1911  i  Motala. 

Kleeberg,  C  1  o  t  i  1  d  e,  f.  27.  6.  1866  i 
Paris,  t  i  Briissel  mars  1909;  pianist; 
elev  af  konserv,  i  Paris;  uppträdde  först 
1878  å  Pasdeloupkonserterna  och  gjorde 
sig  sedan  på  konsertresor  vida  känd.  K. 
var  gift  med  en  skulptör  Samuel. 

Kobza,  ett  folkinstrument  med  flera 
strängar  af  lutgestalt;  användes  i  Uk- 
rain  af  de  folkliga  skalderna  att  ackom- 
pagnera  sången. 

'Konung  etc,  se  vidare  *  K  u  n  g, 
•Kungen. 

Krieger,  Johann  P  h  i  1  i  p  p,  f.  26.  2. 
1649  i  Niirnberg,  t  6.  2.  1725  i  Weissen- 
fels;  begaf  sig  1663  till  Köpenhamn,  där 
han  blef  Johann  Schröders  elev;  1670 
kammarorganist  i  Bayreuth,  men  sän- 
des först  till  Venedig,  där  han  åtnjöt 
Rovettas  och  Rosenmullers  undervis- 
ning, sedan  till  Rom,  där  Abbatini  och 
Pasquini  voro  hans  lärare,  återvände 
1672  till  Bayreuth;  1677  kapellorganist 
och  v.  kapellmästare  vid  hofvet  i  Halle; 
följde  med  detta  till  Weissenfels,  där 
han  sedan  blef  ord.  kapellmästare.  K. 
skref   flera    operor    för   Dresden,    Braun- 


schweig,  Hamburg  och  Weissenfels;  ut- 
gaf  12  triosonater,  12  sonater  för  violin 
och  gamba,  "Musikalischer  Seelenfriede" 
(20  arier  med  violin  o.  bas);  en  del  af 
arierna  i  hans  operor  utkommo  äfven 
för  sig. 

Kruse,  Georg  Richard,  f.  17.  1.  1856 
i  Greiffenberg,  Schlesien;  studier  vid 
univ.  i  Bern  och  konserv,  i  Leipzig;  ope- 
rakapellmästare i  Tyskland  och  Ame- 
rika; 1896—1900  direktör  för  stadsteat- 
rarna i  Bern,  St.  Gallen  och  Ulm  (gaf 
där  ffg.  bl.  a.  Valkyrian,  Tristan  och 
Mästersångarna);  sedan  1900  bosatt  i 
Berlin,  där  han  1908  grundade  Lessing- 
museet,  hvars  direktör  han  sedan  varit. 
K.  har  utgifvit  flera  grundliga  musik- 
historiska skrifter  däribland:  en  Lort- 
zingbiografi  1899;  "Lortzings  Briefe", 
1901;  biografier  öfver  H.  Götz,  Otto  Ni- 
colai,  K.  F.  Zelter  (1915)  m.  fl.;  förbe- 
reder en  större  biografi  öfver  Meyerbeer; 
har  utgifvit  flera  nyupplagor  af  Lort- 
zings verk. 

*  Krygell,  J.  A  d  a  m,  f  27.  7.  1915  i  Kö- 
penhamn. 

*  Kyrkotonarter,  s.  504,  sp.  2,  r.  27  ned- 
ifr.  står:  'ha  i  i  st.  f.  h.';  bör  vara:  'ha  b 
i  st.  f.  h.'. 

Köbel,  Carl  J.  P.,  f.  i  Åken  vid  Elbe 
7.  9.  1806,  f  i  Stockholm  16.  1.  1871;  kla- 
rinettist i  hofkapellet  fr.  1834. 


*  Labia,  F  a  u  s  t  a,  gift  med  tenorsån- 
garen Emilio  Peréa;  bosatt  i  Mi- 
lano. 

*  Lagergren,  Sv.  Aug.  L.  M.  A.  1882  (ej 
1842). 

L  a  r  g  o.  En  af  Händels  berömdaste 
kompositioner  har  fått  bära  detta  namn; 
ursprungl.  en  aria  "Ombra  mai  fudi" 
(Warf  je  ein  Bluhm)  ur  operan  Xerxes 
1738. 

•Lassen,  Eduard.  S.  520,  r.  4  står 
"Crescendo";  denna  komp.  ej  af  honom 
utan  af  P.  C.  La  s  son  (s.  d.). 

Lasson.  Norsk  m.-släkt.  Den  ansedde 
juridiske  författaren  Peter  Carl  L. 
(f.  1798  i  Kristiania,  t  där  1873),  själ* 
musikintresserad  och  kompositör  af  fle- 
ra sånger,  hade  sönerna: 

1.  N  i  e  1  s  Q  u  i  s  t  L.,  f .  18.  7.  183G,  t 
11.  8.  1876  i  New  York,  där  han  var  den 
skandinaviska     föreningens     sångledare; 


Lenning — Lind-Goldsekmidt 


1055 


cand.  jur.;  komponerade  solosånger, 
manskörer  och  pianostycken.  —  2.  B  r  e- 
do  Henrik  L.,  f.  24.  2.  1838,  t  15.  8. 
1888  i  Vaskkerö,  Kristiania;  cand.  jur.; 
lärare  i  solo-  och  körsång;  komposi- 
tör af  sånger  och  pianostycken.  —  Per 
Carl  L.,  son  af  regeringsadvokaten 
Christian  L.,  f.  18.  4.  1859,  t  6.  6.  1883 
som  student;  komponerade  solosånger 
och  pianostycken.  Af  dessa  senare  mär- 
kes särskildt  det  stämningsfulla  "Cres- 
cendo".  'Bokken  L.  var  hans  syster. 
—  Litt.:  H.  V.  Schytte,  Nordisk  Musik- 
lexikon. 

Lenning,  Carl  Petter;  inkallades 
1741  från  Strängnäs  till  organist  vid 
Åbo  domkyrka;  1742  tillika  dir.  mus. 
vid  univer.  och  katedralskolan;  vistades 
under  kriget  1842 — 43  i  Sthlm;  återvände 
sedan  till  Åbo,  där  han  utöfvade  en  gag- 
nande verksamhet  för  musiklifvet  i 
staden  till  sin  död  1788;  omtalas  af  Hiil- 
phers  (Hist.  afh.)  äfven  som  orgelbyg- 
gare (Sunne  kyrka  på  Åland  1764);  an- 
sågs som  skicklig  violinist.  Efterträd- 
des i  Åbo  som  organist  vid  domk.  och 
dir.  mus.  vid  univ.  af  sin  son  Johan 
Petter  L.  (1743—1791).  —  Medd.  af  Otto 
Andersson,   H:fors. 

*  Leschetizky,  T  h  e  o  d  o  r,  f  14.  11. 
1915   i   Dresden. 

Levertin,  Anna,   se   Hjort,   Anna. 

Liadow,  se  L  j  a  d  ow. 

Liapunow,  se  Ljapunow. 

Lidner,  Olof,  f.  20.  6.  1867  i  N.  Åby, 
Mim.  1.;  elev  af  konserv,  i  Sthlm,  där 
han  aflade  musikdir.-ex.  1893  och  musik- 
lär.-ex.  1894;  musikdirektör  vid  Sk.  hu- 
sarreg.  och  ledare  för  Helsingborgs  tea- 
termusiksällskap  fr.  1896;  initiativtagare 
och  ledare  af  folkkonsertverksamheten 
1901—11,  under  hvilken  tid  öfver  ett 
hundratal  ork.-konserter  gåfvos;  ledare 
för  kvartettsångsällskapet  1904 — 13;  en 
bland  stiftarna  af  Nordvästra  Skånes 
Ork. -förening  och  dir.  för  för:s  ork.;  an- 
ordnare  af  och  medverkande  (v: a)  vid 
åtskilliga  kammarmusikkonserter  i  Hel- 
singborg; äfven  vid  flera  tillfällen  le- 
dare af  Landskrona  musiksällskap.  Ass. 
LMA  1904.  L.  har  som  dirigent  utöfvat 
en  gagnrik  verksamhet  till  ork. -musi- 
kens  fromma. 

1.  Liebling,  Georg,  Lothar,  f.  22.  1. 
1865  i  Berlin;  pianist;  elev  af  Kullak, 
Liszt,     Rubinstein     m.     fl.;     konsertresor 


1883 — 95  genom  Europa,  Asien  och  Af- 
rika; 1890  hofpianist  hos  hertigen  af 
Koburg;  1897  i  London;  sedan  1908  di- 
rektör för  konserv,  i  Miinchen;  komp. 
pianostycken,  vliolinkonsert,  violinsona- 
ter, symfonier,  ouverturer  och  operor. 

2.  S  a  1 1  y  L.,  f.  8.  4.  1859  i  Posen,  t 
15.  9.  1909  i  Berlin;  pianist  och  pianolä- 
rarinna. 

•Lindberg,  Alexandra  (Alice).  Litt.: 
K.  F.  Wasenius,  Finska  och  finskfödda 
musiker,  Veckans  krönika,  H:fors  1913, 
nr   43. 

*  Lindberg,  Carl  J  o  h  a  n,  t  21.  12.  1914 
i  Stockholm.  Litt.:  K.  F.  Wasenius,  Fin- 
ska och  finskfödda  musiker,  Veckans 
krönika,  H:fors  1913,  nr  32,  33;  Elsa  Lind- 
berg-Dovlette,  Min  far,  Bonniers  må- 
nadshftn  juni  1915. 

Lindberg,  Oscar  Fredrik,  f.  23.  2.  1887 
i  Gagnef,  Dalarna;  organist  där  1901 — • 
03;  elev  af  konserv,  i  Sthlm  1903—11  och 
aflade  där  org.-,  niusikl.-  och  kyrkos.-ex.; 
i  komp.  och  instr.,  sedan  elev  af  E. 
Ellberg  och  A.  Hallen;  1914  org.  vid 
Engelbrektskyrkan,  Sthlm,  och  musik- 
lär, vid  Palmgrenska  samsk.;  innehade 
1912 — 14  ett  statens  tonsättarstip.  och  be- 
sökte 1913  konserv,  i  Sondershausen,  där 
han  studerade  dirigering  för  Corbach 
och  Grabowsky;  bland  hans  kompositio- 
ner, af  hvilka  flertalet  äro  uppförda  dels 
här  och  dels  i  Tyskland,  märkas:  en 
symfoni,  2  konsertouverturer,  orkester- 
suiten  "Tre  dalmålningar",  symf.  dik- 
terna "Vildmark"  och  "Florez  och  Blan- 
zeflor",  en  symf.  dans,  festpolonäs,  "Söm- 
nens slott"  för  kör  o.  ork.,  5  sånger  m. 
ork.  ("De  dödas  ö",  "Vallarelåt",  "Ada- 
gio", "Sommarkväll",  "Lindagulls  kro- 
na"); dessutom  pianostycken,  sånger  vid 
piano,   manskvartetter  m.    m. 

♦Lindblad,  A.  F.  Litt.:  Bref  till  A.  F. 
Lindblad,    Sthlm    1913. 

*  Lind-Goldschmidt,  Jenny,  hennes 
egentl.  förnamn  voro  Johanna  Ma- 
ria; det  första  af  dessa  namn  ändrades 
till  Jenny,  då  hon  kom  till  operaskol  an; 
föräldrarna  gifte  sig  först  1835.  Sam- 
fundet S:t  Erik,  Sthlm,  lät  6.  10.  1910 
uppsätta  en  minnestafla  å  huset  Mäster- 
samuelsg.  40,  där  L.  var  född.  I  staden 
Cambridge,  Mass.  U.  S.  A.,  bär  den  gata, 
vid  hvilken  J.  L:s  bröllop  ägde  rum, 
hennes  namn  ("Jenny  Lind  street").  En 
J.  L.-gata  i  Sthlm  ur  utstakad  på  Kungs- 


1056 


Li  ndgren — Ma  lling 


holmen.  —  Medd.  fr.  Helge  Sandberg, 
Stlilm.  —  Litt.  se  vidare:  Varia  1899 
(Upps.  af  H.  Sandberg);  Maria  Holm- 
ström, J.  L.,  1913  (ny  uppl.  1914). 

*  Lindgren,  Adolf,  s.  564,  2:dra  sp.,  r. 
16  nedifr.  står  V.  Norman,  läs:  L.  Nor- 
man. 

*  Lindqvist,  Herman,  Hugo  *  Bedin- 
gers  efterträdare  1915  som  doinkyrkoor- 
ganist  i   Västerås. 

Lindqvist,  Hugo,  f.  7.  6.  1861  i  Stock- 
holm; elev  i  solosång  af  Giinther;  org.-, 
nmsiklär.-  o.  kyrkos.-ex.  i  Sthlm  1886; 
kantor  i  Maria  Magdalena,  Sthlm  sedan 
1894  (tillförordnad  redan  1893);  sånglä- 
rare s.  1903  vid  Dettlowska  flickskolan 
och  Nya  Lärarinneseminariet;  sedan  1910 
vid  statens  Folksk.-seminarium  och  So- 
fia Almquists  samskola  i  Sthlm;  dirigent 
s.  1897  för  K.  F.  U.  M.-kören,  hvilken 
under  honom  vunnit  en  rangplats  bland 
de  svenska  manskörerna;  har  med  kö- 
ren företagit  talrika  konsertresor  i  Sve- 
rige, Norge  (1902,  04),  Nordamerika  (1906) 
och  Danmark  (1912).  L.  har  utgifvit 
samlingen  "Manskören"  (1897;  2:dra 
uppl.  1903)  och  har  därjämte  verkat  som 
populärföreläsare  i  musik  och  som  mu- 
sikkritiker. Biogr.  i  Sv.  Musikt.  1913 
s.   33. 

•Linköping,  se  I.  O.  T. 

•Lizell,  Paula,  1897—1905  gift  med 
läkaren    (ej   läraren)    H.   Lindberg. 

Ljadow,  Anatol,  f.  12.  5.  1855  i  Pe- 
tersburg; elev  af  Petei*sburgs  konser- 
vatorium  och  sedan  1878  kompositions- 
professor där;  skref  symf.  dikter  ("Baha 
Yaga",  "Le  lac  enchanté",  "Kikimora"), 
en  ork.-ballad,  körer  med  ork.,  ett  ork.- 
scherzo,  flera  danser  för  ork.  samt  pia- 
nostycken;  utgaf  ryska   folkvisor. 

Ljapunow,  S  e  r  g  e  i  Michailowitsch,  f . 
30.  9.  1859  i  Jaroslav;  elev  af  konserv,  i 
Moskva;  sedan  1885  bosatt  i  Petersburg; 
komponerade  symf.  dikterna  "Icla  vova 
Vola"  och  "Haschisch",,  en  symf.  i  H- 
moll,  1  ukrainisk  rhapsodi  för  piano 
och  ork.,  2  pianokonserter,  pianostycken 
m.  m.;  utgaf  ryska  folkvisor;  redigerade 
Balakirews  och  Tschaikowskys  brefväx- 
ling  1912. 

*  L  o  r  e  1  e  y.  Opera  af  A  1  f  r  e  d  o 
C  a  t  a  1  a  n  i,  uppf .  i  Turin  1890.  Om  sån- 
gen L.  ("Ieh  weiss  nicht,  was  soll  es  be- 
deuten"),  se  F.   *  Silcher. 


Losting,  Ernestine,  f.  Rabe,  f.  23. 
2.  1856  i  Bergen,  t  där  28.  2.  1915;  pia- 
nist; elev  af  Erneste  Haberbier  i  Ber- 
gen samt  1871 — 74  af  Wenzel  och  Jadas- 
sohn  vid  Lpzgs  konserv.;  medverkade  i 
Bergen  vid  konserter  vid  många  till- 
fällen; under  de  sista  åren  pianolärarin- 
na vid  konserv,  där;  ingick  1875  äkten- 
skap med  d:r  Max  L.  (t  1911).  —  Nekro- 
log i  Bergens  Aftenblad  1.  3.  1915. 

Lundberg,  Nels  S.,  f.  1897  i  Helsing- 
borg, t  12.  10.  1915  i  Denver,  Colorado; 
violinist;  utvandrade  till  Amerika  1895 
och  blef  elev  af  Chicago  Mus.  college; 
bosatte  sig  1908  i  Boulder,  Colorado,  där 
han  åtnjöt  stort  anseende  som  violinist; 
flyttade  1912  till  Denver  och  var  där 
medlem  af  Filh.  sällsk:s  ork.  och  var 
äfven  i  öfrigt  en  mycket  anlitad  musik- 
kraft. 

*  Lundberg,  Selma,  flyttas  till  s.  587, 
sp.   1,  efter  rad  3   (före  Lundbergh). 

Lönngren,  J.  P.  Knut,  f.  27.  9.  1816  i 
Stockholm,  t  26.  6.  1874  i  Växjö,  där 
han  beklädt  posten  som  domkyrkoorga- 
nist och  musikdirektör  vid  läroverket. 

M. 

Madetoja,  L  e  é  v  i  Antero,  f .  17.  2.  1887 
i  Uleåborg;  student  1906;  fil.  kand.  1910; 
elev  af  musikinstitutet,  H:fors  1906 
(komp.  Sibelius);  studier  1910—11  i  Pa- 
ris (V.  d'Indy),  1911—12  i  Wien  (Rob. 
Fuchs);  1912  andre  kapellmäst.  vid  Filh. 
ork.,  H:  fors;  lärare  vid  musikinstitutet 
s.  1913;  redaktör  för  den  finskspråkiga 
musiktidningen  "Uusi  Säveletär"  s.  1914. 
Af  hans  komp.  märkas:  för  ork.  Symf. 
suite  op.  4,  Shakkipelisuite  op.  5,  ouv. 
op.  7,  balettscen  op.  11,  Liten  suite  I,  II 
op.  12,  symf.  dikten  "Kullervo"  op.  15, 
intermezzo;  kantaten  "Merikoski"  för 
kör  o.  ork.  op.  10;  pianotrio  E-moll  op. 
1;  violinsonat  B-dur  op.  19;  dessutom 
pianostycken,  solosånger,  körer,  stycken 
för  violin  och  piano;  musik  till  skåde- 
spelet "Shakkipeli"  och  dramat  "Alci- 
biades". 

Malaschkin,  Leonid  Dimitriewitsch, 
f.  1842,  f  11.  2.  1902  i  Moskva;  känd  huf- 
vudsakligen  som  kompositör  af  solosån- 
ger vid  piano;  komp.  äfven  symfoni  och 
en   opera  samt   utgaf  "40   folkvisor". 

♦Mailing,  Otto,  t  5.  10.  1915  i  Kö- 
penhamn. 


Mankell— Mörk  1057 

*  Mankell,  Emil  Teodor,  t  i  Här-  nes  kompositioner  märkas:  två  symfo- 
nösand  1899.  nier,    stämningsbilder   för   ork.,    "Tyran- 

*  Manskör.  S.  620.  Finska  sångkören  nens  natt"  (Wecksell)  för  manskör,  te- 
Suomen  Laulu.  —  S.  622:  "Svenska  norsolo  och  ork.  (prisbelönt  af  M.  M.). 
K.  F.  U.  M.-kören."  S.  622.  Litt.  för  "Vaknen"  (Rydberg)  för  manskör,  tenor- 
Norge:  O.  M.  Sandvik,  Norsk  mands-  solo  och  ork.,  en  ouverture  m.  m.;  har 
sang,    Nordmansforb.    nov.    1912.  som  sånglärarinna  verkat  för  J.  Dalcro- 

Marconi,   Francesco,   f.   14.   5.   1855;  zemetoden  och  företog  en  studieresa  till 

italiensk    operasångare    (tenor);    har   ef-  Berlin  1912  och  till  Hellerau  1914  i  detta 

ter    att    ha    skördat    beröm    flerstädes    i  syfte.    Undervisar  efter  metoden  vid  Mu- 

Europa   (bl.  a.   i   Spanien   och   Ryssland)  sikinstitutet  i  Helsingfors, 

dragit  sig  tillbaka  från  scenen  och  upp-  Molander,    Emma    Aurora,    f.    12.    6. 

träder  numera   endast   å   konserter;    till  1876   i   Gislaved,   Smal.;   pianist;   elev  af 

hans    glansoperor    hörde:     "Hugenotter-  konserv.,    Sthlm,    loD5 — 99;    vidare    utbil- 

na",    "Meflstofeles",    "Puritanerna".  dad   af  Arthur  de    Greef  i   Briissel   och 

*  Mascagni,  sista  operan  "Parisina"  (ej  T.  Carreno  i  Berlin;  har  konserterat 
"Parisiana"),  uppf.  i  Milano  och  Wien  bl.  a.  i  Sthlm,  Briissel  och  Antwerpen. 
1913.  Ass.  LMA  1912. 

Maull,  Carl,  f .  12.  10.  1868  i  Poessneck,  Morén,   John  Teodor,   f.   26.  5.   1854   i 

Sachsen-Meiningen;     violinist;     elev     af  Kalmar;    folkskoll.-ex.    i    Uppsala    1875; 

Rappoldi  i  Dresden  samt  Jadassohn  och  org.-  o.  kyrkos.-ex.   för  J.  A.   Josephson 

Homeyer  i  Leipzig;  kom  1900  till  Malmö,  1876;    musiklär.-ex.    vid    konserv.    Sthlm 

där  han  sedan  verkat  som  violinist  och  1888;  folkskoll.  och  org.  vid  österby  bruk 

lärare;  var  någon  tid  kapellmästare  vid  1875,  i  Öster  Löfsta  1879  och  i  Norrtälje; 

teatern   där;   dirigent   för  Eslöfs   musik-  därjämte  musiklär.  vid  lärov.  1888;  kloc- 

sällskap;    medgrundare    af   Malmö    kam-  käre  och  kördirigent  i  Hedv.  Eleonora  i 

marmusikfö rening;    har    ofta   medverkat  Sthlm   1892;    t.    f.    kantor    där    1902;    har 

vid  konserter  i  Sydsverige.  tills.  m.  Rich.  Norén  utgifvit  "Valda  ko- 

*  Meijerberg,  Oscar,  f.  i  Brunflo,  raler  i  gammalrytmisk  form"  1891  och 
Jämtland  (ej  Ångermanland);  broder  sedan  1898  en  serie  "liturg.-musik.  ma- 
till  skolmannen  Carl  Johan  M.  terial    till    vespergudstjänster";    medlem 

*  Meissner,  far  o.  son.  Litt.:  Hj.  Meiss-  af  centralkommittén  för  Sv.  Kyrkosån- 
ner,  En  musikers  minnen.  1914.  H  j  a  1-  gens  Vänner  alltsedan  sällskapets  bil- 
m  a  r  M.  anställd  1914  som  kapellmästare  dande  1892  samt  af  sakkunnige  för  utarb. 
vid  orkesterföreningen  i  Göteborgs  or-  af  förslag  till  liturg.-musikaliska  bilagor 
kester.  till  kyrkohandb.  1910. 

*  Menter,  flyttas  fr.  s.  647  till  s.  648  ef-  *  Mozart,  s.  678,  sp.  1,  r.  27  uppifr.:  in- 
ter  art.  Mensuralnoter.  gick  äktenskap  med  Aloysia  Weber;  bör 

Milanollo,     C  1  o  t  i  1  d  e     (f.     1869)     och  vara   Constance    Weber   (se   sid.   676, 

A  d  e  1  a  i  d  e    (f.    1872)     ("systrarna"),  sp.  2,  r.  4  nedifr.). 

brorsdöttrar    till    'Teresa    och    *  M  a-  Musette     (diminutiv     af    muse;     corne 

ria  M.;  uppträdde  tills.  fg.  1885  i  Frank-  muse  fr.),  säckpipa.    En  dan«  (2U,  3U  el. 

furt    å    violin;    konserterade    sedan    fler-  %  takt)  af  herdekaraktär  med  imitation 

6tädes    i    Tyskland    och    Österrike    samt  af  säckpipan  (med  surrande  bas  i  grund- 

gästade  Skandinavien   1887.  —  Litt.:   Sv.  ton   och   kvint).    Dansen  var  vanlig   un- 

Musikt.   1887  s.   41   f.  der  1700-talets  förra  del  och  förekommer 

Moberg,  Ida,  f.  13.  2.  1859  i  Helsing-  bl.  a.  i  Bachs  eng.  suite  nr  3  och  6  samt 
fors;  studerade  sång  i  födelsestaden  och  Händels  Grand  concerto  nr  6. 
vid  konserv,  i  Petersburg;  verkade  se-  *  Möllergutten.  En  berättelse  om  ho- 
dan  som  pianolärarinna  i  Helsingfors;  nom  af  den  norske  förf.  Kristofer  Jan- 
utbildade  sig  vidare  i  teori  för  Faltin  son,  i  sv.  öfvers.  af  Ellen  Key,  Den  berg- 
och  Sibelius  samt  reste  1901  till  Dresden,  tagne  (ny  uppl.  1912);  se  äfven  Welha- 
där  hon  hade  Draeseke  till  lärare  i  kom-  vens  dikt  om  honom  i  "Norsk  Folkeka- 
position    och    Kutschbach    i    partiturspel  lender"  1850. 

och  direktion;   har  sedan  bl.  a.  i  H:fors  Mörk,   Ulrik,   f.   6.    10.   1865   i   Trond- 

och  Viborg  dirigerat  egna  verk.   Af  hen-  hjem;   cand.  mag.  i  Kr:nia  1892;   språk- 

67 


1058 


Neruda— Nyrén 


lärare  vid  flera  skolor  i  Kr:nia  samt 
stenograf  vid  stortinget  sedan  1889;  elev 
å  violin  af  G.  Böhn,  Kr:nia,  i  sång  af 
Th.  Lammers;  nitisk  medlem  af  stu- 
dentsångför.  (sedan  1883)  och  Lammers 
kor  m.  fl.;  musikkritiker  i  Örebladet  (s. 
1900)   m.  fl.  tidn.  och  tidskr. 


N. 


Kö- 


•Nernda,  Franz,  t  20.   3.   1915 
penhamn. 

'Nielsen,  Carl;  dirigent  för  Musik- 
föreningen,  Kphn   maj   1915. 

Niemann,  Albert,  f .  15.  1.  1831  i  Erx- 
leben  vid  Magdeburg;  operasångare; 
elev  af  F.  Schneider  och  Nusch  samt  af 
Duprez  i  Paris;  tillhörde  hofop.  i  Ber- 
lin 1854 — 55;  sjöng  sedan  i  Stettin  och 
Hannover  samt  återvände  1866  till  Ber- 
lin, där  han  utgjorde  hofoperans  främ- 
sta prydnader  såväl  genom  sin  bety- 
dande dramatiska  förmåga  som  genom 
sin  vackra,  välskolade  tenorröst.  Till 
hans  glansroller  hörde  Wagnerrollerna: 
Tannhäuser,  Siegmund,  Lohengrin, 
Walther  Stolzing,  Rienzi,  Tristan;  af 
andra  roller  märkas:  Josef,  Florestan, 
Idomeneo,  Max,  Faust,  Fra  Diavolo, 
Ferd.  Cortez.  Äfven  som  oratorie-  och 
romanssångare  åtnjöt  han  stort  anseen- 
de. N.  företog  1886—87  en  Amerikatur- 
né och  drog  sig  1889  tillbaka.  1859  in- 
gick han  äktenskap  med  skådespelerskan 
Maria  Seebach  (t  1877) ;  efter  skils- 
mässa från  henne  gifte  han  sig  1871  med 
skådespelerskan  Hedwig  Raabe.  — 
Litt.:  R.  Sternfeld,  A.  N.,  1904. 

Nordqvist,  Gustaf,  f.  12.  2.  1886  i 
Stockholm;  org.-ex.  i  Sthlm  1903,  kyr- 
kos.-ex.  1907;  studerade  sedan  där  kon- 
trapunkt och  komposition  1904 — 08  samt 
pianospel  1904—10;  elev  af  A.  Hillner, 
Berlin,  1913;  organist  i  Adolf  Fredriks 
kyrka  1914;  medverkat  som  solist  och 
ackompagnatör  vid  ett  flertal  konserter 
i  Sthlm  och  landsorten;  af  utgifna  kom- 
positioner märkas:  "Sex  sånger",  1911; 
"Tre  pianostycken",  1912;  "Fyra  dikter", 
"Lindagulls  krona",  "Ingrid  sjunger  i 
klostret",  "Serenad",  1913;  "Fyra  sån- 
ger" och  "Fosterlandshymn",  1915;  "Poe- 
tiska tonbilder  f.  piano",  1916;  i  ms.  en 
violinsonat,  pianostycken,  solosånger 
m.  m. 


•Nordraak,  R.  —  Litt.:  Nord.  Musikt. 
Kr: nia  1880  s.  73. 

•Norge.  Litt.:  uppsatser  af  O.  M. 
Sandvik  (s.  d.  i  tillägget  här). 

Norman,  Ludvig,  s.  726,  sp.  2,  r.  20 
nedifrån  står  1  pianotrio;  läs:  2  piano- 
trior (se  vidare  s.  727,  sp.  1,  r.  21,  22 
uppifr.). 

*  Norrköping,  seDiiringska  kö- 
ren. 

*  Nourrit,  Adolph,  2:dra  sp.  3:dje  r. 
fr.  slutet  läs:  Rouel  (ej  Raouel). 

•Novacek,  V.,  t  3.  3.  1914  i  H:fors  (för 
egen  hand).  —  Litt.:  Biogr.  i  Tidn.  f. 
mus.,  H:fors  1914  s.  33  (nr  3,  4). 

*  Nyckelharpan  är  ännu  i  bruk  i  Upp- 
land. Vid  spelmanstäflingen  i  Uppsala 
maj  1909,  då  hela  antalet  täflande  spel- 
män var  100,  voro  nyckelharp.-spelarna 
36;  vid  täflingen  1912  var  antalet  spel- 
män 157,  däraf  43  på  n.  Af  dessa  hade 
26  varit  med  1909.  Sammanlagda  vid 
båda  täflingarna  var  således  ej  mindre 
53.  Ännu  flera  torde  likväl  finnas  i 
Uppland  (särskildt  i  Österby-,  Danne- 
mora-  och  Löfstatrakterna).  —  Medd.  fr. 
prof.  A.  Erdmann,  Uppsala.  —  Litt.  äf- 
ven: Sam  Larsson,  De  uppländska  spel- 
manstäflingarna  i  Uppsala  7—8  maj 
1909,  Sv.  Landsm.  Bd.  5,  1909. 

Nygren,  Helmer,  f.  3.  10.  1858,  t  2. 
4.  1913;  operasångare,  student  i  Upp- 
sala; engagerad  vid  k.  t.  Sthlm  1886; 
2:dre  regissör  och  tillika  operasångare 
där  1898;  bl.  roller:  kungen  i  "Lohen- 
grin", Pizarro  i  "Fidelio",  Ramphis  i 
"Aida",   Plumkett   och   Mefistofeles. 

*  Nylén,  C.  O.,  t  30.  9.  1915  i  Stockholm. 
Nyquist,  Tony  Josefina,   f.   Boutzelle, 

f.  1852,  t  12.  10.  1912  i  Uppsala;  elev  af 
konserv.  Sthlm  1868—71;  stiftade  en 
damkvartett,  med  hvilken  hon  konser- 
terade  i  Sverige  och  i  utlandet;  verkade 
som   sång-    och   musiklärarinna. 

Nyrén,  Sigfrid,  f.  1878  i  Kristine- 
hamn; elev  af  konserv,  i  Sthlm  och  afla- 
de  där  org.-,  k.sång.-  och  musiklär.-ex.; 
sedan  bosatt  i  födelsestaden,  där  han 
uppbär  flera  musiklärarebefattningar; 
har  grundat  en  egen  ork.  ("Sveakapel- 
let"), med  hvilken  han  gifvit  en  mångfald 
konserter;  har  skrifvit  flera  ork.-verk, 
tvenne  kantater,  stycken  för  violin  och 
piano,  manskvartetter  m.  m. 


Ojanperä— Rabaud 


1059 


O. 

Ojanperä,  Abraham,  f.  16.  9.  1856  i 
Liminge  skn,  Finland;  sångare  och 
sånglärare;  elev  af  k.  konserv,  i  Dres- 
den 1882—85  med  Eugen  Hildach  till 
lärare;  förste  sånglärare  vid  Helsing- 
fors musikinstitut  s.  1885;  lärare  i  litur- 
gisk sång  vid  univ.  s.  1896;  kantor  i  Jo- 
hanneskyrkan  i  Helsingfors  s.  1893;  har 
med  statsstipendium  företagit  studiere- 
sor rör.  sångundervisning  öfverallt  i 
Europa;  å  operan  i  H:fors  har  han  bl.  a. 
uppburit:  Wolf  ram,  Wotan,  Valentin  (i 
"Faust"),  Ottokar,  Luna,  Escamillo,  Wai- 
nämöinen  (i  Ojanperä  "Pohjan  neito") 
m.  fl.  baryton-  och  baspartier. 

*  Oktav.  Kort  oktav  finnes  äfven  vid 
äldre   klavérinstrument. 

Oisen  &  Jörgensen.  Norsk  orgelfirma 
grundlagd  i  Kristiania  1876  af  A  u  g. 
N  i  1  s  e  n  (t  1885) ;  fortsatt  af  änkan  in- 
till 1892;  sedan  öfvertagen  af  A.  N:s 
båda  lärjungar  N.  R.  O  1  s  e  n  (f.  i  Ska- 
ger  1866)  och  J.  H.  Jörgensen  (f.  i 
Svelvik  1864).  Fabriken  sysselsätter  sig 
endast  med  fabrikation  af  kyrkoorglar 
och  har  hittills  uppsatt  c.  500  orglar 
eller  allra  största  delen  af  de  kyrko- 
orglar, som  levererats  till  Norge.  Af 
större  orglar  märkas:  Vor  Freisers  kir- 
ke  (länge  Nordens  största)  med  53  stäm- 
mor, Skien  på  31  st.,  Gjerpen  på  24  st. 
och  Aalesund  på  22  st.  —  Om  firman  se 
"Kristiania  Naerings  og  forretningsliv", 
Kr:nia  1914. 

•Orgel.  S.  757.  Bland  framstående 
danska  orgelspelare  böra  nämnas:  Gott- 
fred  Matthison-Hansen,  Carl  Attrup, 
Chr.  Geisler,  Gustav  Helsted,  J.  H.  Ne- 
belong,  Susanne  Saabye;  däremot  bör 
N.  W.  Gade  utgå.  Norska  orgelspelare 
äro  bl.  a.:  Frederik  Christian  och  Lud- 
vig Lindeman,  Chr.  Cappelen,  Joh.  Haar- 
klou,  Eyvind  Alnaes,  Arne  Eggen.  — 
Litt.  se  vidare  O.  Kolsrud,  Altar,  preike- 
stol  og  orgel,  Kr:nia  1915  (Aarsb.  fra  for. 
til  norske  fortidsmindesma?rkers  bev. 
1914). 

*  Orphei  drängar.  Litt.  ytterligare:  H. 
Brulin,  O.  D:s  porträttkatalog  1853— 
1903. 

*  Oscar,  Anna,  t  19.  9.  1915  i  Sthlm. 

P. 

•Pacins,  Nina  (Fr.  P:i  maka),  t  1.  2. 
1907  i  H:fors. 


Pacius,  Maria  Margaretha,  se 
C  o  1 1  a  n. 

•Paul  och  Virginie,  Paul  et 
Virginie,  opera  i  3  a.  af  J.  Barbier  och 
M.  Carré,  musik  af  F.  M.  Massé;  pre- 
miär Paris  15.  11.  1876;  Cov.  Gärd.  Lon- 
don 1.  6.  1878;  sv.  öfvers.  af  E.  Wall- 
mark;  k.  t.  Sthlm  3.  3.  1886. 

1.  Pegel,  Georg  Arthur,  f.  24.  12. 
1877  i  Stockholm;  elev  af  konserv  Sthlm 
1893—1900;  musikdir.  1900;  1896  oboist  i 
hofkap.;  musikanf.  vid  Dalreg.  1904; 
1903—04  elev  å  oboe  af  L.  Bleuzet  i  Pa- 
ris; 1904  vik.  och  1908  bitr.  lär.  i  oboe- 
spelning  vid  konserv.  Sthlm;  konsert- 
turné med  Dalreg:s  musikkår  1910  till 
Tyskland;  medverkat  som  solist  vid 
flera  konserter;  Ass.  LMA  1915. 

2.  Ottilia  (Otti)  Margaretha  P.,  f. 
Andersson,  den  föreg:s  hustru,  f.  23.  9. 
1882  i  Salem,  Sthlms  1.;  operasångerska; 
elev  af  konserv.  1902 — 06;  vidare  utbildad 
af  Mathilda  Jungstedt,  Signe  Hebbe 
samt  Ida  Brag  i  Berlin;  debuterade  å  k. 
t.  Sthlm  1911  som  Micaela  i  "Carmen"  och 
Nedda  i  "Pajazzo";  utförde  1913—14  en 
del  roller  vid  k.  t.;  har  äfven  uppträdt 
som  konsertsångerska  i  hufvudstaden 
och  sv.  landsorten  (särskildt  oratorie- 
sångerska); ingick  äktenskap  1907. 

*  Petrelli,  Eleonora;  var  äfven 
tonsättarinna  och  skref  en  del  roman- 
ser. 

*  Peyron,  I  k  a.  Biogr.  med  komp.-f  ör- 
teckning  i  Sv.  Musikt.  1913  s.  53. 

Piehl,  Anna,  f.  1.  3.  1860  i  Sthlm; 
konsertsångerska  (mezzosopran);  elev 
af  Isabella  Beckman  i  Sthlm  1879—83 
och  af  Y.  Bax  i  Paris;  uppträdde  på  80- 
och  90-talet  ofta  å  konserter  i  Sthlm; 
har  sedan  verkat  som  sånglärarinna  i 
hufvudstaden. 

*Pöpper,  David,  t  7.  8.  1913  i  Baden 
vid  Wien;  7:de  r.  'är  för  närv.'  utgår. 

•Pugno,  Raoul,  t  3.  1.  1914  (ej  1912) 
i   Moskva. 


R. 


Rabaud,  Henri,  f.  10.  10.  1873  i  Pa- 
ris; kapellmästare  vid  Op.-com.,  Paris; 
skref  bl.  a.  operorna  "La  fille  de  Rol- 
land" (1904),  "Le  premier  glaive"  (1908) 
och  "Marouf,  le  savetier  de  Caire  (1914), 
hvilken  sistnämnda  opera  1915  gick  öf- 
ver  k.  scenen,  Stockholm. 


1060 


Rabe— Saabye 


Rabe,  Carl  Herman,  f.  i  Lonneburg, 
Sacbsen,  14.  6.  1828,  f  15.  5.  1897  i  Ber- 
gen; erhöll  sin  första  utbildning  i  fö- 
delsestaden; kom  till  Norge  m.  Schwar- 
zenbackerkapellet  och  företog  konsert- 
resor rundt  om  i  landet;  var  i  nära  50 
år  förste  konsertmästare  vid  teatern  i 
Bergen;  grundade  där  en  musikhandel 
och  konsertbyrå  1858,  som  ännu  äger 
bestånd,  och  som  förmedladt  konserter 
och  operaföreställningar  till  en  mängd 
framstående  artister  och  sällskap  (där- 
ibland många  svenska). 

Rachlew,  Anders,  f.  26.  8.  1882  i 
Drammen;  pianist  och  kompositör;  af 
hans  kompositioner  märkas:  sonat  för 
violin  o.  p.  op.  1,  3  sånger  op.  2,  piano- 
stycken op.  3  och  4  sånger  op.  5;  har 
som  pianist  ej  sällan  medverkat  vid 
kammarmusiksoareer  i  den  norska  huf- 
vudstaden. 

*Raekallio  (ej  Rackallio);  flyttas  till 
s.  817  (före  Raff). 

Rasmussen,  Peter,  f.  15.  3.  1838  i 
Hörsholm,  Nordsjaelland,  t  23.  11.  1913  i 
Köpenhamn;  elev  af  Gebauer;  1883  or- 
ganist vid  Garnisonskyrkan,  Kphn;  ut- 
gaf  flera  samlingar  preludier  för  orgel, 
ett  häfte  duetter  för  valdhorn  m.  m.; 
mycket  sökt  teorilärare  o.  instrumenta- 
tor. 

Reidarson,  Per,  f.  27.  5.  1879  i  Grim- 
stad;  elev  af  Sig.  Lie  i  violin  och  har- 
moni, G.  Böhn  i  violin  och  C.  Elling  i 
kontrapunkt;  1907—08  kontrapunktelev 
af  A.  Gédalge  i  Paris;  1896—98  förste 
violinist  vid  Bergens  t:r  och  1899—1906 
vid  Nat.-t:n,  Kr:nia;  sedan  1913  musik- 
recensent i  "Tidens  Tegn";  åtnjöt  1906 
— 08  statens  stipendium  o.  1910 — 11  Hou- 
ens  legat.  Af  R:s  kompositioner,  hvilka 
under  de  sista  åren  vunnit  allt  större 
uppmärksamhet  såväl  inom  som  utom 
Norge,  märkas:  flera  solosånger  m.  pia- 
no, "Havet"  för  bar.,  manskör  och  ork. 
(Nat.-t:n  1904),  "Håkan  den  godes  död", 
manskör  med  solo  o.  ork.  (Musikfor., 
Kr:nia  1906),  "Nordisk  ouverture"  (Nat.- 
t:n  1908),  "Norsk  rapsodi"  f.  ork.  (Nat.- 
t:n  1909),  sångspelet  "Sommareventyr" 
(Centr.-t:n  1910). 

*  Riccius,  K.  A.  G.,  skref  den  mycket 
sjungna  manskvartetten  "Muntra  musi- 
kanter". 

*Richter,    Ernst    Friedrich;    4:de 


6v.  uppl.  af  harmoniläran  utg.  af  I.  He- 
denblad 1898. 

Richter,  Fredrik  August,  f.  20.  1. 
1809,  f  i  Stockholm  30.  9.  1871;  musik- 
direktör; skref  musik  till  Wadmans 
sånger. 

•Ricordi,  G  i  u  1  i  o,  t  6.  6.  1912  i  Mi- 
lano. 

•Riehl,  W.  H.,  Mus.  Charakterköpfe, 
8:de  uppl.  1899,  2  bd. 

*  Riemann,  Ludwig;  "Das  Wesen 
des  Klavierklanges",  1911. 

*  Rolland,  R  o  m  a  i  n,  sv.  uppl.  af 
"Jean  Christoph"  i  4  bd;  dansk  uppl. 
1916. 

Runnquist,  Axel,  f.  30.  10.  1880;  violi- 
nist; elev  af  konserv.  Sthlm  1893—98; 
vidare  utbildad  af  H.  Marteau  vid  kon- 
serv, i  Geneve;  1902—04  lärare  vid  sist- 
nämnda konserv.;  sedan  1904  violinist 
och  lärare  i  Sthlm  och  har  bl.  a.  gifvit 
kammarmusikaftnar  där  tills.  m.  Mar- 
tha Ohlsson  och  Carl  Lindhe  under  sä- 
songerna 1905—10;  1911  lärare  vid  Rich. 
Anderssons  musikskola;  1915  lärare  i  alt- 
violin vid  k.  konserv.;  har  uppträdt  som 
solist  vid  talrika  konserter. 

*  Ruthardt,  Adolf;  utgaf  en  "Wegwei- 
ser  durch  die  Klavier-Literatur"  (8:de 
uppl.  1914);  att  märka  är  äfven  hans 
många  förträffliga  pianoetydsamlingar 
(op.  40—43,  45,  49,  53,  54,  59,  61  m.  fl.). 

*  Röntgen,  Julius;  elev  af  konserv, 
i  Leipzig  (Hauptmann,  Richter,  Reinec- 
ke;  har  ofta  låtit  höra  sig  som  pianist; 
lärare  vid  och  sedan  1913  direktör  för 
konserv,  i  Amsterdam;  1886  dirigent  vid 
Ver.  tot.  Bef.  d.  Toonk.;  tidtals  äfven 
ledare  för  konsertsällsk.  "Felix  meri- 
tis."  Af  hans  många  högt  skattade 
kompositioner  märkas:  en  pianokonsert, 
en  cellokonsert,  en  nordisk  ballad  för 
ork.,  "Sturmesmythe"  f.  bl.  kör  o.  ork., 
en  symfoni,  en  fantasi  för  violin  och 
piano,  2  violinsonater,  en  pianotrio,  pia- 
nostycken m.  m.;  utgaf  14  gamla  nederl. 
folkvisor  (efter  Adr.  Valerius  1626)  och 
bearbetade  6  folkvisor  i  flerstämmig 
sättning.  1914  uppfördes  i  Amsterdam 
operan  "Agnete"  af  honom.  R.  har  ofta 
gästat  Norden  och  särskildt  Köpenhamn. 


S. 


Saabye,  Susanne,  f.  5.  11.  1856  i  Kö- 
penhamn;   utbildade    sig    först    till    pia- 


Sandberg — Steenberg 


1061 


nist  och  var  elev  af  k.  konserv,  i  Kpbn 
samt  X.  Scharwenka  i  Berlin;  öfvergick 
sedan  till  orgeln;  blef  å  detta  instru- 
ment elev  af  P.  Homeyer  i  Leipzig;  ef- 
ter att  någon  tid  ha  varit  bosatt  i  Leip- 
zig och  Kphn  är  hon  nu  bosatt  i  Aarhus, 
där  hon  sedan  9  år  tillbaka  samlat  en 
motettkör,  med  hvilken  hon  gifvit  mo- 
tettaftnar  i  Domk.  och  Frue  Kirke;  har 
såsom  varande  katolik  ej  innehaft  nå- 
gon organistanställning  utan  koncen- 
trerat sig  på  konsertspel.  S.  har  anse- 
ende som  en  af  Skandinaviens  främsta 
orgelspelare. 

•  Sandberg,  Helge;  'kantat  för  solo, 
kör  o.  ork.'  utgår.  S.  är  äfven  flitig 
samlare  af  folkmusik. 

1.  *  Sandvik,  Paul,  ordförande  i  Nor- 
ges lärareförenings  sångkommitté  1909 — 
10;  folkskolans  representant  i  departe- 
mentets sångkommitté  1904;  statens  sång- 
inspektör 1907—14. 

2.  O  1  e  Mörk  S.,  den  föreg:s  son,  f.  9. 
5.  1875  i  Nes,  Hedemarken;  cand.  theol.; 
öfverlärare  vid  Kristiania  borgar-  o.  re- 
alskola; har  företagit  stora  samlingar 
norsk  folkmusik  och  utgifvit  flera  musik- 
historiska uppsatser,  bland  hvilka  mär- 
kas: Nyere  norsk  musik  (Nordmnds- 
Forb.  okt.  1913);  Norsk  mandssang  (Nord- 
mands-Forb.  nov.  1912);  Folketoner  fra 
Nordre  Gudbrandsdalen  (Maal  og  minne 
1913,  hft  3);  Halfdan  Kjerulf  og  poe- 
sien (Edda  1915);  Hvorfor  hörer  note- 
sang med  til  sangundervisningen? 
(Norsk  Skoletidende  sept.  1915);  biogr. 
af  Ole  Bull,  L.  M.  Lindeman,  Edv. 
Grieg,  Joh.  Svendsen  i  "Vore  hövdin- 
ger"  (utg.  av  F.  Brun,  Thjem). 

•  Sanret,  É  m  i  1  e,  lämnade  sin  plats 
vid  R.  ac.  of  music,  London  1903  (ej 
1893);  var  andra  gången  1879  gift  med 
svenskan  Emmy  Holter  från  Diisseldorf 
(f.  1857,  f  1914  i  Bonn).  Bland  S:s  sven- 
ska lärjungar  märkas:  Tor  Aulin,  Mar- 
tina Johnson  (bosatt  i  New  York),  Fre- 
derik Fredriksen  (lärare  vid  Ziegfelts 
konserv,  i  Chicago). 

•Schjött,  Hanka  S.-Petzold,  bör  vara: 
Schjelderup  2  (ej   Schjött). 

•  Schjött,  Ingolf  (2:an  framför  bort- 
går). 

Schoultz,  Johan  Caspar,  se 
*Schultz. 

Schumann-Heink,  Ernestine,  f. 
Rössler,  f.  15.  7.  1861  i  Lieben  vid  Prag; 


operasångerska  (djup  alt);  debuterade 
1878  vid  hofop.,  Dresden  som  Azucena; 
tillhörde  denna  scen  till  1883;  uppträdde 
1891  i  Berlin  med  stor  framgång  och  fö- 
retog sedan  resor  till  Paris,  London  och 
Amerika;  har  sedan  1896  sjungit  vid 
festspelen  i  Bayreuth;  1891—04  engage- 
rad vid  hofop.,  Berlin;  sedan  1905  bosatt 
i   New   York. 

Sefve,  Vilhelm,  f.  i  Munka  Ljung- 
by 11.  3.  1849;  folkskollär.-ex.  i  Lund 
1872;  elev  af  B.  V.  Hallberg,  Lands- 
krona, J.  A.  Löfvén,  Norrköping,  samt 
Viggo  Sanne,  Kphn;  företagit  på  stats- 
understöd resor  i  sångpedagogiskt  syfte 
till  Norge,  Danmark  och  Tyskland;  sång- 
lärare vid  Norrköpings  skolor;  utgif- 
vit: "Småbarnens  sångbok",  1886;  "Sång- 
metodik", 1889,  "Sångbok  för  folksko- 
lan" (4:de  uppl.  1908),  "Hvad  skola  vi 
sjunga",  1898,  99,  "Hvad  skola  vi  leka", 
1900;  dessutom  solosånger  och  körer; 
flera  sångpedagogiska  uppsatser  i  tid- 
ningar och   tidskrifter. 

♦Selmer,  Johan.  Litt.:  Paul  Merkel, 
Joh.  Selmer,  Lpzg  1904;  biogr.  i  Nord. 
Musiktidende,    Kr:nia   1890. 

Serato,  Arrigo,  f.  7.  2.  1877  i  Bolog- 
na,  där  fadern  var  cellist  och  prof.  vid 
konserv.;  violinist;  elev  af  Ted.  Sarti; 
uppträdde  1895  fg.  i  Berlin  och  då  med 
stor  framgång;  har  äfven  låtit  höra  sig 
i  Skandinavien   (fg.  1899). 

»Sgambati,  Giovanni,  t  14.  12.  1914 
i  Rom. 

•Sibelius,  Johan.  Litt.:  Tidn.  f.  mu- 
sik, H:fors  1915,  tvenne  S.-nummer  nr 
14—15  och  16. 

•Sitt,  Anton.  —  Litt.:  Biogr.  i  Tidn. 
f.  mus.,  H:fors  1913  s.  145  nr  14. 

Skrjabin,  Alexander  Nikolaje- 
witsch,  f.  10.  1.  1872  i  Moskva,  t  där 
maj  1915;  elev  af  konserv,  i  Moskva; 
1898 — 1903  pianoprofessor  där;  skref  kör- 
och  ork.-verket  "Le  poéme  du  feu"  (Pro- 
metheus);  för  ork.:  "Réverie",  "Le  poé- 
me de  l'Extase",  3  symfonier,  en  p.-kon- 
sert,   pianostycken   m.   m. 

Slivinski,  J  o  s  e  p  h  von,  f.  15.  12.  1865 
i  Warschau;  pianist;  elev  af  Leschetizky 
i  Wien  och  A.  Rubinstein  i  Petersburg; 
har  sedan  1890  företagit  talrika  konsert- 
resor. 

Steenberg,  Per,  f.  17.  3.  1870;  lärareex. 
1889  och  org.-ex.  vid  konserv,  i  Kristia- 


1062 


Stenberg— Thrane 


nia;  elev  af  konserv,  i  Leipzig  1896 — 
97  (Jadassohn  i  komp.  och  Homeyer  å 
orgel);  organist  i  Kristiania  sedan  1902; 
tillika  lärare  i  sång;  musikteori,  orgel 
och  violinspel  vid  två  af  stadens  skolor; 
har  utgifvit  flera  häften  orgelkomposi- 
tioner (Bröllopsmarsch  1904,  Festprelu- 
dier öfver  psalmmelodier  af  L.  M.  Lin- 
deman, 1907;  ingångsstycken  1910;  2  fu- 
gor 1915);  kyrkokantat  för  bl.  kör,  solo 
och  orgel  (1913);  en  del  kyrkosånger;  har 
gifvit  och  medverkat  vid  många  kyrko- 
konserter i  Kristiania  och  omnejd. 

Stenberg,  Oscar,  f.  1847  i  Finland,  f 
30.  1.  1866  i  Stockholm;  elev  af  konserv., 
Sthlm;  komponerade  bl.  a.  en  del  mans- 
kvartetter. 

•Stiebel,  E  m  i  1  e,  f.  1876  (ej  1877). 

Stockman,  David  Georg,  f.  30.  11. 
1879  i  Göteborg;  operasångare;  elev  af 
H.  Hoffman  i  Breslau  och  af  Josef  Lang; 
debuterade  vid  k.  t.  Sthlm  1906  som  Wil- 
helm Meister  i  "Mignon";  engagerad 
där  sedan  1907;  bland  hans  öfriga  roller 
märkas:  Fra  Diavolo,  Faust,  Komeo, 
Raoul,  Lohengrin,  Tristan,  Walther  i 
"Mästersångarne"    m.    fl. 

Strömberg,  Kerstin,  f.  Sundbaum,  f. 
15.  5.  1881  i  Luleå;  pianist;  elev  af  kon- 
serv, i  Sthlm  1897—1903;  vidare  utbil- 
dad af  Ignaz  Friedmann;  sedan  1906 
bitr.  lär.  i  pianospel  vid  konserv,  i 
Sthlm;  1906  gift  med  operasångaren 
•Frithiof  Strömberg  (f  1911); 
har   gifvit    talrika   konserter. 

Suomen  Laulu  (Finlands  sång), 
en  af  H.  Klemetti  1900  i  H:fors  stiftad 
sångkör;  elitkör  från  den  finska  student- 
sångför.  Y.  L.  (Ylioppilaskunnan  Lau- 
lajat  [Studentkårens  sångare]);  intill 
1907  blott  manskör,  sedan  enbart  blan- 
dad kör;  har  fonder  för  prisbelönandet 
af  finska  körverk;  företog  som  manskör 
konsertresor  till  Sverige,  Norge,  Dan- 
mark, Nordeuropa  m.  m.;  som  bl.  kör 
konsertresa  1913  till  Sverige,  Danmark, 
Tyskland  och  England.  Kören  har  un- 
der de  senaste  åren  sjungit  vid  landtda- 
gens  högtidliga  öppnande  hvarje  år  och 
uppburit  en  större  honorar  därför  som 
ett  slags  statsbidrag.  Af  H:fors  stad  åt- 
njuter kören  fr.  o.  m.  1913:  3,000  mk  år- 
ligen med  skyldighet  att  gifva  minst  2 
gratiskonserter  årligen;  föranstaltar  då 
och  då  soaréer  för  sina  passiva  medlem- 
mar, ofta  med  musikhistoriskt  program 


(däribland  Piae  Cantiones-sånger) ;  med- 
lemsantalet c.  100 — 125.  Af  större  upp- 
förda verk  märkas:  Haydns  "Skapel- 
sen", Mozarts  Kequiem,  Liszts  Missa 
Choralis,  Bachs  H-mollsmässa  och  Mag- 
nificat,  Beethovens  9:de  symfoni,  Hän- 
dels "Messias";  af  a  capellasaker:  motet- 
ter  af  Bach,  Brahms,  Palestrina,  Dun- 
stable,  Binchois,  Dufay,  Okeghem,  Ar- 
cadelt,  Senfl,  Lasso,  Corsi,  Lotti  m.  m. 
S.  L.  åtnjuter  för  närv.  anseende  som  en 
af  Nordens  allra  främsta.  Som  ledare 
har  alltsedan  början  fungerat  Heikki 
Klemetti. 

*  Svendsen,  Johan  Sev.    Litt.:  Biogr. 
i   Nord.   Musikt.   Kr:nia  1881. 

*  Söderman,  C.  A.,  f  15.  2.  1916  i  Stock- 
holm. 

Söhrling,   Wilhelmina,  se   »Strand- 
berg 3. 


*  Tagore,  S.  M.,  Orientalistkongressen 
i  Sthlm  var  1889. 

•Tannhäuser;  fg.  i  Sverige  å 
Mindre  (Hammerska)  teatern,  Sthlm  16. 
8.  1876  af  ett  tyskt  operasällskap  under 
den  då  23-årige  Rich.  *  Hennebergs  led- 
ning. Tannh.  sjöngs  då  af  •  Ferenczy 
och  Wolfram  af  Montada.  På  k.  t.  i 
Sthlm  gafs  T.  fg.  4.  12.  1878.  I  Norge  fg. 
å  Kr:nia  scen  4.  5.  1876. 

*  Teater.  S.  951,  sp.  2,  r.  8  står  L.  v.  Ste- 
dingk,  bör  vara:    H.   v.   Stedingk. 

Textorius,  Bror  Oskar,  f.  8.  4.  1864 
i  Kristianstad;  skådespelare  och  sångare 
(tenorbar.);  debuterade  å  Folkteatern 
1887;  anställd  vid  Vasat:n  1888—89,  Carl- 
bergs sällsk.  1889—90,  Sv.  t:n  1890—91; 
företog  en  konsertturné  i  landsorten 
1891—93;  Folkt:n  1893—96,  hos  Anna 
Lundberg  1896—98,  hos  Selander  1898— 
99,  eget  sällskap  1899—1901,  hos  v.  d. 
Osten  1901—02,  eget  sällsk.  1902—06,  hos 
Ranft  1906—09,  Salmson  1909—10,  lands- 
ortsturné 1910—11,  Oskarst:n  sedan  1911. 

Thegerström,  Robert,  f .  6.  1.  1857  i 
London;  har  jämte  sin  verksamhet  som 
målare  äfven  ägnat  sig  åt  musiken  och 
utgifvit  en  del  sånger  och  violinstycken. 
Af  hans  taflor  märkas  porträtt  af  Vilh. 
Stenhammar    och    H.    Alfvén. 

•Thiess,  Helga,  f.  22.  11.  1856. 

•Thrane,  Waldemar.  —  Litt.:  Nor- 


Thursby — Widén 


1063 


disk    Musikt.    Kr:nia    1881    s.    1,    17,    50 
(biogr.  af  J.  Kofod  Oisen). 

*  Thursby,  Emma.  Biogr.  i  Nord. 
Musikt.   Krrnia   1881   s.   20. 

Tonordmetoden,  Die  Tonwort- 
methode  (t.),  ett  af  Carl  Eitz  i  Eisle- 
ben  konstrueradt  notnamnssystem  afse- 
ende  på  samma  gång  att  sinnebildliga 
alla  tonsystemets  diatoniska  och  kroma- 
tiska  förhållanden  och  åt  tonerna  ge 
sångbarare  benämningar  än  de  vanliga 
notbokstäfverna.  T.  tager  hänsyn  till 
Helmholtz  teorier  om  tonalitet,  klang- 
släktskap och  tonförnimmelse.  Systemet 
har  särskildt  i  Sydtyskland  rönt  ett  er- 
kännsamt  mottagande;  dess  förkämpe 
där  är  Raimond  Heuler  i  Wiirzburg, 
som  årligen  anordnar  feriekurser  för 
tonordspropaganda.  I  Nordtyskland  är 
den  däremot  mindre  beaktad.  I  Sverige 
har  den  försökts  af  *  C.  Lambére  i 
Stockholm.  —  Litt.:  C.  Eitz,  Das  Ton- 
wort;  R.  Heuler,  Deutsche  Schulgesang- 
reform;  se  äfven  Musiktidn.  1913—14 
m.   m. 

*  Trebelli,  Z  e  1  i  a.  Biogr.  i  Nord.  Mu- 
sikt.   Kr:nia  1881  s.  129. 

u. 

Uhr,  Conrad  Rudolf  af,  f.  i  Gäfle 
19.  5.  1819,  f  i  Stockholm  12.  3.  1871;  vio- 
linist i  Mindre  t:ns  ork.  1842—44;  i  hof- 
kap.  1844 — 46;  sedan  altviolinist  där.  Ass. 
LMA  1850;  skref  bl.  a.  musik  till  J.  Bör- 
jessons tragedi  "Brödraskulden"  (k.  t. 
1861). 


V. 


Valen,  Fartein,  f.  25.  8.  1887  i  Sta- 
vanger; student  i  födelsestaden  1906;  stu- 
derade först  filologi  vid  univ.,  sedan 
komposition  vid  konservatoriet  i  Kr:nia; 
erhöll  därefter  till  kompositionslärare 
Cath.  Elling;  studerade  en  tid  i  Berlin; 
erhöll  1913  det  Houenska  legatet;  har 
fästat  uppmärksamheten  vid  sig  genom 
tvenne  kompositioner  för  piano:  en  le- 
gend och  en  sonat. 

*  Valentin,  Karl;  Allm.  musikhist.  ny 
uppl.  1916. 

Wassilenko,  Sergei  Nikoforowitsch, 
f.  1872  i  Moskva;  elev  af  konserv,  i 
Moskva    1895—1901;    skref    kantaten    (se- 


dan gifven  som  opera):  "Sagan  om  den 
sjunkna  staden  Kitesch,  en  "episk  dikt" 
för  stor  ork.,  "Valse  fantastique"  för 
ork.,  sånger  och  pianostycken. 

Weigle,  Karl  Gottlieb,  grundare 
af  den  betydande  orgelfirman  i  Stutt- 
gart (nu  "Gebriider  Weigle"),  f.  19.  11. 
1810  i  Ludwigsburg,  t  16.  11.  1882  i  Stutt- 
gart; var  en  af  de  första  orgelbyggarna, 
som  använde  elektrisk  mekanik;  upp- 
fann högtrycksstämmorna;  var  äfven 
upphofsman  till  membranluftlådan,  hvil- 
den  dock  såsom  opålitlig  numera  öfver- 
gifvits. 

1.  Weiss,  August,  f .  10.  6.  1861  i 
Deidesheim,  Rhenpfalz;  pianist;  elev  af 
Joachim  Raff  vid  Hochska  konserv,  i 
Frankfurt  a.  M.;  skref  en  "Gutenberg- 
hymn"  för  manskör  o.  ork.  (1900)  och 
utgaf   äfven    talrika    pianosaker. 

2.  J  o  s  e  p  h  W.,  f.  1864  i  Kaschau,  Un- 
gern; pianist;  elev  af  Liszt  och  R.  Volk- 
mann  i  Budapest;  1891—93  pianoprofes- 
sor vid  konserv,  i  Petersburg;  utgaf  flera 
pianokompositioner,    p.-konserter    m.    m. 

*  Wennerberg,  Gunnar.  Uppslaget 
till  statyn  i  Amerika  (vid  Minnehaha 
vattenfall,  Minneapolis),  gafs  af  Hel- 
ge 'Sandberg  (se  därom  Idun  1911, 
nr  48);  statyn  restes  under  stora  fest- 
ligheter midsommardagen  1915.  En  W.- 
staty  af  C.  Eldh  restes  i  Sthlm  å  Djur- 
gården 30.   4.   1916. 

Verism  (af  lat.  verus,  sann).  En  rikt- 
ning inom  italienska  operan  inledd  med 
Mascagnis  Cavalleria  rusticana  (1890) 
men  förberedd  redan  genom  Bizets 
Carmen  på  1870-talet.  Det  karakteristi- 
ska för  stilarten  ligger  mera  inom  tex- 
ten än  inom  musiken.  V.  vill  nå  sitt 
mål  som  sensationellt  verklighetsdrama 
genom  en  drastisk  musikalisk  färglägg- 
ning. Efter  Mascagnis  första  verk  blef 
Leoncavallos  "Pajazzo"  (1892)  genrens 
främsta  verk.  Genom  Puccini  har  stil- 
arten  öfverförts   på  den  stora  operan. 

Vianna  da  Motta,  José,  se  *  M  o  1 1  a. 

Widén,  Gustaf,  f.  1852;  ingick  vid 
järnvägen  1875  och  blef  stationsinspek- 
tor vid  Frändefors  1883,  vid  Nol  1892  och 
vid  Bredsjö  1899,  där  han  afled  1914;  ut- 
gaf 1897  en  förträfflig  Lablachebiografi: 
"L.,  en  bild  från  sångens  guldålder."  W. 
ägnade  sig  äfven  med  ifver  åt  fröodling 
och  skref  en  del  broschyrer  om  ärtväx- 
terna. 


1064 


Wilhelmi— Åkerberg 


Wilhelm!,  Tobias,  f.  7.  4.  1885  i  Am- 
sterdam (farfadern  syssling  till  *  Aug. 
W.);  violinist;  elev  af  konserv,  i  Am- 
sterdam och  violinelev  af  B.  Eldering; 
direktionsstudier  för  Fr.  Steinbach;  l:ste 
konsertmästare  i  Bonn,  Leipzig  och  Ri- 
ga; lärare  vid  konserv,  i  Bonn  och  Riga; 
1913  anställd  vid  konsertför.  i  Sthlm; 
har  ofta  uppträdt  som  solist  å  konserter 
i  Tyskland  och  Sverige. 

z. 

Zadora,  M  i  c  h  a  e  1  von,  f .  14.  6.  1882  i 
New    York;    pianist;    elev    af   konserv,    i 


Paris  1899,  Leschetizky  och  Busoni;  fö- 
retog talrika  konsertresor  och  utgaf 
flera   pianostycken. 


Åkerberg,  Herman  Konrad  Birger, 
f.  23.  7.  1875  i  Malmö;  org.-,  kyrkos.-  och 
musiklär.-ex  vid  konserv,  i  Sthlm  1898; 
organist  i  Burlöf,  Skåne  s.  å.;  studiere- 
sor i  Tyskland;  lärare  i  orgel  vid  Malmö 
konserv,  sedan  1913;  dirigent  för  flera 
manskörer  i  Malmö;  gifvit  ett  flertal  or- 
gelkonserter i  södra  Sverige;  komp.  or- 
gelpreludier, fugor  samt  en  sonat  för 
orgel;  a  capellakörer;  sånger  m.  m. 


Konsertstatistik. 


S.  =  Stockholm.  H.  =  Helsingfors.  Kr.  =  Kristiania.  Kn  =  Köpenhamn.  *  = 
första  gången  å  platsen.  Två  siffror  ange  årtal  (1817 — 1916  angifna  med  de  två  sista  siff- 
rorna); siffra  framför  årtal  med  punkt  emellan  =  månad ;  ytterligare  siffror  framför  =  datum. 
(Ex. :  03  =  1903.  —  9.  03  =  sept.  1903.  —  14.  9.  03  =  14  sept.  1903.)  Semikolon  skil- 
jer de  enskilda  gångerna,  då  ett  stycke  gifvits. 


Agrell,  J.     Symf.  F  dur.     S.:  16.  5.  07. 
Abert.   Symf.  D  dur.  Columbus.    S.:  5.  73*. 
d' Albert,  E.     Cellokons.     C  dur.   S.:  11.  10. 
02*.    Göteb.  26.  2.  15.    H.:  3.  11. 

Alfvén,  H.   Dräpa.   Upps. :  5.  5.  11.  Göteb.: 

14.  3.  13.     H.:  15.  12.  13. 

Festspel:  S.:  3.  6.  09.  Göteb.:  6  11.  10. 
Upps.:  5.  5.  11.     Hborg:  9.  4.  11. 

Midsommarvaka:  S.:  10.  5.  04*;  31.  3.  05. 
H.  19.  2.  06.  Göteb.:  10.  3.  06.  Gäfle:  10. 
2.   16.     Hborg:   14.   2.  12.     Kn:  2.  13.     Kr.: 

9.  10.  15.  m.  fl. 

Nyårskantat:  S.:  3.  1.  00.   Göteb.:  3.  12.  06. 
Skogen   sofver.     S.:  6.  7.  12.     Kn :  10.  11. 
En  skärgårdssägen:  S.:  31.  3.  05*.    Göteb.: 
10.3.06.     Upps:  5.  5.  11.     H.:  18.  2.  06. 
Symf.  n:r  1.   F  moll.    S. :  14.  2.  97*.  Göteb.: 

10.  3.  06. 

Symf.  n:r  2.  D  dur.  S.:  21.  11.  99.  Göteb.: 
13.  4.  01.  Upps.:  8.  12.  01.  Kn:  24.  11.01. 
H:  24.  3.  01.     Kr.:  24.  9.  01;  13.  3.  04. 

Symf.  E  dur.     3.    Göteb. :  3.  12.  06*.     H. : 

15.  12.  13. 

Uppsalaraps.     Göteb.:  22.  11.  07. 

Fosterlandsps.     Göteb.:  3.  12.  06. 

Herrans  bön.     S.:  2.  12.  02*;  14. 

Klockorna.  S.:  17.  11.  00*.  Göteb.:  30.  3. 
06.     Upps.:  6.  5.  11. 

Allén,  E.    Konsertouv.  i  G     S. :  3.  9.  81. 

Alnses,  E.     Symf.  C  moll.     Kn-.  3.  98*. 

Symf.  var.     Kr.:  13.  1.  06. 

Pianokons.     Kr.:  7.  2.  14. 

Andersen,  Alfr.  Ouv.  till  Hedda  Gabler. 
Kn:  4.  94*. 

Les  Naides.     Kn :  15.  10.  98*. 

Vasantasena.     Kn:  15.  10.  98*. 

Abdallah.     Kn:  30.  1.  04. 

Symf.  A  dur.     Kn:  15.  10.  98*. 

Symf.  n-.r  2.     Kn:  11.  08*. 

La  vie.     Kr.:  6.  4.  07. 

Quo  vadis.    Kr.:  7.  6.  14. 


Norsk  fantasi.     Kr.:   1.  6.  03. 

Berceuse.    Kr.:  14.  11.  03. 

Andersen,  Anton.  Symf.  1.  H  moll.  S.: 
16.  3.  84*. 

Symf.  2.     Ess  dur.     S.:  4.  3.  88.    2.  4.  93. 

Symf.  3.    D  dur.     S.:  10.  12.  91*. 

Konsertst.  f.  5  ve.     S.:  1.  6.  06. 

Andrée,  E.  Sommarminnen.  Göteb. :  27> 
3.  04;  24.  3.  09. 

Symf.  A  moll.     Göteb.:  24.  3.  09. 

Frithiofsuite.    Göteb.:  24.  3.  09. 

Snöfrid.  Göteb.:  26.  4.  79*;  sedan  ofta  i  sv. 
landsorten. 

Svensk  mässa.     Göteb.:  30.  9.  02  m.  fl. 

Kantat.     Ps.  56.     Göteb.:    15.    11.  10;    19. 

2.  11. 

Arensky.    Vkons.    H.:  17.  11.  02. 

Ouv.    till  Un   songe   sur  le  Volga.     H.:  3. 

3.  06. 

Pkons.     F  moll.     H.:  3.  12. 
Arlberg,  Fr.    Sten  Sture.     B.:  27.  3.  86. 
Oflertorium.     S.:  1865. 
Atterberg,  K.     Ouv.  A  moll.     Göteb. :  10. 
1.  12. 

Symf.    1.    H  moll.     Göteb.:   10.  1.   12.     S.: 

6.  12.  12, 

Symf.  2.    F  dur.    Göteb.:  11.  2.  14.   S.:  14. 

Raps.     Göteb.:  18.  12.  10. 

Requiem:  Malmö:  26.  6.  14. 

Vkons.     Göteb.:  11.  2.  14. 

Alilin,  T.  Mäster  Olofsuite.  Göteb.:  7.  4. 
09.  Hborg:  20.  11.  12.  Gäfle:  3.  3.  15;  15. 
12.  15. 

Vkons.  1.     S.:  17.  1.  91. 

Vkons.  2.     Göteb.:   14.  1.  93. 

Vkons.  3.  S.:  13.  10.  96;  1.  6.  06.  Göteb.: 

7.  4.  09.     Malmö:  26.  6.  14.     Kn:  4.  2.  10. 
Aulin.  V.    Procul  este.    S.:  26.  4.  98*;  1. 

6.  06. 

Bach,  C.  Ph.  Em.   Symf.  n:r  3.  F  dur.  S.: 

4.  79;  2.  3.  89. 


1066 


Bach— Berwald 


Symf.  D  dur.     Kr.:  26.  11.  70. 

Bach,  Seb.  H  molls  mässan.  S.:  (85);  8. 
12.  96;  29.  4.  02.  Kn:  11.  4.  92;  21.  3.  98; 
30.10.11.  H. :  20.  4.  01 ;  29.  3. 15. 

Juloratorium.  S.:  04 ;  30. 11.  08.  Kr.:  4.  83;  19. 
4.02.  Kn:  12.  95.  Malmö  :  6. 12. 09.  Örebro: 
27.  12.  10. 

Mattheuspassionen.  S.:  4.  3.  90;  11.  3.95; 
3.  4.  06.  Kr.:  86;  24.  4.  15.  Kn:  7.  5.  76; 
80;  3.  05:  11.  4.  06.     H.:   75;  83.    Bergen: 

3.  8.  84. 

Johannespassionen.  S:  8.  3.  98;  14.  12.09- 
Kr.:    2.   5.    94;    21.  5.  04.     Kn:  27.  11.  93; 

4.  94;  11.  03;  5.  7.  09. 

Magnificat  i  D  dur.     S.:  18.  4.  99;  29.  11. 

09.  Kn:  85.     H.:  23.  3.  13. 

Beckman,  Bror.  Symf.  Fdur.  S. -.30.3.02. 

Gambia  gastar.  S. :  1. 6.  06.  Göteb. :  28. 4.  09. 

Om  lyckan.  S.:  6.  12.  02;  1.  6.  06.  Göteb.: 
16.  10.  07.   Upps.:  30.  1.  06;  5.  5.  11. 

Flodsånger.   S.:  13. 11.  97.  Göteb.:  31.  3. 11. 

Sommarnatt.  S.:  25.  3.  94.  Kr.:  4.  2.  93. 
Abo:  16.  10.  06;  18.  10.  06. 

Beethoven,  L.  v.  9:de  symf.  S.:  påskdgn 
apr.  69*;  17.  o.  20.  1.  85;  7.  4.  85;  29.  3.  91; 

10.  4.  98;  15.  12.  00;  14.  11.  01;  15.  4.  06;  21. 
3.  08;  11.  4.  09.  Göteb.:  22.  4.  10;  28.  4.  11; 
24.  4.  14.  Malmö:  26.  6.  14.  Kr.:  2.  4.  81*. 
8.  4.  93;    31.  3.  00;  26.  3.  04;  27.  3.  09;  27. 

3.  15.  Kn.:  56;  57;  65;  67;  72;  83;  85;  10. 
04;  21.  1.  10  (utan  final  fg  1846).  H.:  88*; 
21.  4.  92;  22.  4.  96;  20.  3.  05;  3.  10.  07;  23. 

2.  13. 

C  dursmässan.  S.:  16.  5.  93;  31.  11.  93; 
29.  11.  09;  30.  4.  12.  Upps.:  7.  3.  74;  5.12. 
74.    Kr.:  12.  5.  96.   H. :  79.   Kn:  46;  58;  60. 

Missa  solemnis.  S.:  24.  4.  94;  7.  2.  99; 
14.  3.  05;  5.  5.  08;  26.  11.  12.  Kn:  12.  4. 
97;  22.  11.  97.    H.:  3.  93. 

Körfantasi.  S.:  11.  5.  87;  11.  2.  96;  5.  12. 
05;  30.  4.  12.  Göteb.:  12.  12.  07.  Upps.: 
70.  Kr.:  28.  1.  71;  12.  81;  22.  10.  80.  Kn: 
51;  58;  64;  65;  68;  70;  71;  74;  80;  82. 

Kristus  på  Oljoberget.     S.:  34.  2.  69. 

Meeresst.  u.  gl.    Fahrt.     S. :  12.  3.  01. 

Bendix,   V.     Symf.    »Fjaeldstigning>.     Kn: 

4.  3.  82. 

Kysk  symf.     Kn:  15.  1.  03. 
Symf.  n:r  4.     Kn:  23.  11.  08. 
Bengtsson,    Gust.      Symf.    nr   1.     Vadst.: 

11.  3.    16*.     Motala:    12.  3.  16.     Norrk.:  16. 

3.  16. 

Symf.  nr  2  D  moll.  S.:  6.  12.  12;  24.  2.  16. 


Berg,  Nat.     Eros  vrede.     S.:  26.  3.  09. 
Saul  ocb  David.     S. :  26.  3.  09. 
Traumgewalten.     S.  ;  3.  2.  12. 
Allés  endet  was  entstehet.     S. :  9    1.  14 
Berger,    Wilh.     Gesang   der    Geister  iiber 
den  Wassern.     S. :  23.  4.  01. 

Berlioz,  Hect.    Fant,  symf.    S  :  18.  1.  88; 

14.  1.  88;  19.  10.  95;  12.  12.  03;  23.  3.  03; 
24.  11.  06;  18.  2.  11.  Göteb.;  4.  4.  03;  3. 
08;  6.  4.  08;  1.  2.  11;  1.  2.  11;  14.  1.  14. 
Kr.:  16.  3.  01;  21.  2.  14;  23.  1.  16.  H.:  25. 
11.  01;  9.  12.  01;  21  1.07;  7.4.13. 

Faust.   S. :  86;  88;  90;  94;  25.  2.  08.  Göteb.: 

15.  4.  07;  11.  2.  10.  H.:  4.  94;  21.  4.  95; 
11.  12.  03. 

Ouv.  Korsaren.     Göteb.:   15.  1.  11;  23.  11. 

13.    Kr.:  30.  11.  01.    H  :  23.  2.  99;  9.  4.  11. 

Tristia.     S.:    1.    3.    97;    16.    12.    03.     Kr.: 

9.  11.  06. 

Ouv.  Wawerley.     H.:  1.  3.  00. 

Ouv.  Kung  Lear:  B.:  8.  5.  94;  24.  11.  03. 
Göteb.:  2.  4.  98;  26.  3.  05;  2.  06;  24.  1.12; 
3.  12.  13.     Kn:  3.  5.  99.     Kr.:  24.  10.  03. 

Ouv.  Benv.  Cellini:  S.:  12.  3.  02;  13.  10. 
03.  Göteb.:  2.  06;  26.  1.  08;  6.  3.  12;  18. 
11.  14.     Kr.:  19.  1.  08.    Kn:  18.  3.  05.    H.: 

2.  95;  11.  12.  03;  12. 

Ouv.  Beatrice  o.  Benedict.     Göteb.:  1.  09; 

3.  11.  12;  2.  3.  13.     H.:  21.  11.  10. 

Kom.    karnaval.     S.:    3.    79;    86;   8.  2.  88 

13.  10.  94;  9.  3.  01;  15.  4.  02.  Göteb.:  1.  4, 
00;  11.  5.  01;  23.  10.  07:  11.  08;  7.  2.  12 
17.  1.  13;  16.  3;  13.  Gäfle:  3.  2.  15;  5.  1.  16 
Kr.:  6.  11.  80;    11.  81;  14.  3.  96;  28.  3;  03 

4.  4.  03;  9.  11.06.    Bergen:  15.  12.  94.     Kn 

2.  96.    H.:  22.  11.  07. 

Harold  i  Italien:  S.:  6.  2.  06;  2.  4.  09. 
Göteb.:  11.  10.  11;  16.  4.  13;  3.  3.  15.  H.: 
11.  12.  03;  23.  1.  13.     Bergen:  13.  11.  00. 

Romeo    o.    Julia.     S.-.    13.    2.    14.     Göteb.: 

14.  2.  12.     Kn:  2.  09.     H.:  4.  97. 
Requiem.     S.:  24.  11.  03. 

Flykten  till  Egypten.  S.:  5.  12.  93.  Kn: 
55,  58,  73,  78,  84.    Bergen:  10.  4.  97. 

Berwald,  F.  Symf.  n:r  1  serieuse.  G  moll. 
S.:  2.  12.  43*;  6.  68  (en  afd.);  11.  71;  4.81; 

10.  10.  85;  5.  5.  88;  12.  11.  92;  8.  6.  97; 
21.  10.  02;  23.  2.  07;  29.  4.  11;  12.  11.  11; 
Göteb.:  2.  4.  98;    17.  10.  06;   23.  10.  07;  27. 

3.  12;  29.  10.  13.  Gäfle:  2.  11.  12;  29.  3.  13. 
Kr.:  4.  11.  03.  Kn:  3.  4.  06.  H.:  4.  3.  07. 
Hborg:  22.  4.  00. 


Symf.    n:r    2  singuliére. 


05*;  31.  5.  06;  27. 


10: 


C  dur.     S.:  10.  1. 
12.  2.  14.     Göteb.: 


Bizet — Bruch  1067 

24    2.  06;    2.  12.  10;    23.   10.  12;    4.  11.  14.  John    Gabr.  Borchman.     Kr.:  14.  1.  05;  4- 

Upps.:  5.  5.  11.     Hborg:  5.  11.  12.     Örebro:  6.  14;  29.  1.  16.     S.:  3.  10. 

8.  12.  13.    Malmö:  23.  6.  14.    H.:  13.10.  13.  Violinkons.     Kr.  1.  6.   14*. 

Symf.    n:r   3.     Ess   dur.     S.:    21.    11.    99*.  Bossi,    E.     Canticum   canticorum.     B.:  26. 

Göteb.:  29.  11.  11;  29.  11.  11;  22.  4.  14.  4.  04*.    H.:  15.  4.  07;  12. 

Symf.  .n:r    4.      Capricieuse.     S.:    9.    1.    14.  Ork.-suite.     H.:  22.  11.  07. 

Göteb.:  25.  2.  14.  Intermezzi  Goldoniani.     Göteb.:  26.  12.  13. 

Pianokonsert.     D  dur.     S.:  27.  4.  08*.  Kr.:  15.  2.  08.     H.:  25.   1.  09. 

Violinkonsert.      Ciss    moll.      S :    3.    2.    12.  Bonrgault-Docondray,  A.   L'Enterrement 

Göteb.:  14.  1.  11*.  u'Ophale.     S.:  26.  10.  07. 

Gust.  Ad:s  seger  o.  död  vid  Liitzen.    S.:  11.  Brahms,  J.     Symf.  n:r  1.    C  moll.    S.:  16. 
11.  45;  18.  12.  94.     Göteb.:  6.  11.  57.  1.  87;  15.  4.  02;  4.  11.  13.   Göteb.:  6.  12.  Il- 
Minnen  från  norska  fjällen.     S.:  2.  12.  43;  15.    10.    13.      H.:    7.  2.  10;  hösten  12.     Kn: 
10.  68;  13.  10.  96;  29.  1.  14.  Göteb.:  7.  2.  15.  12.  2.  07.    Kr.:  6.  9.  13. 

Elflek.    S.:  2.  79;  15.  10.  07.  Symf.   n:r  2.     D  dur.     8.:  4.  79;  2.  3.  89; 

Allvarliga   och    muntra   giller.      S.:    11.   1.  25.  4.  96;  16.  5.  07.    Göteb.:  1.  4.  98;  11.  11. 

10.  Göteb.:  25.  11.  08;  1.  1.  09;  6.  11.  10;  08;  28.  10.  10;  7.  2.  12;  27.  11.  12;  28.  10. 
21    4.  12;  25.  3.  13.  14.     Hborg:  8.  12.  15.    Kr.:  3.  9S.    H.:  2.  2. 

Bajaderfesten.    S.:  6.  12.  42;  2.  12.  43;  15.  03.    Kn:  25.  1.  06;  7.  3.  08. 

4.  00.     Septett.     S.:  10.  1.  18;  29.  2.  92.  Symf.  n-.r  3.     F  dur.     S.:  3.  85;  26.  11.  07; 
Bizet,   G.    Fvomsuiten.     S.:    13.    11.   86*.  18.  2.  09;  22.  1.  14.     Upps.:  16.  2  05;  26.  & 

11.  12.  86;  7.  1.  90;  20.  12.  91;  25.  2.  97;  05;  29.  1.  13;  2S.  1.  14;  10.  3.  15.  Kr.:  17. 
26.  1.  00;  12.  3.05.  Upps.:  20.4.92.  Göteb.:  12.  89;  29.  3.  96;  19.  9.  08.  H.:  8.  4.  97; 
6.  3.  12;  9.  4.  13;  12.  4.  14;  25.  11.  14;  25.  24.  10.  10.     Kn:  86;  3.  5.  99. 

11.14;  6.12.14.    Kr.:  2. 12.99;  4.  4.08.  m.  fl.  Symf.    n:r  4.     E  moll.     S.:  14.  2.  91*;  21. 

Arlesiennesuiten.     (I    el.    II.)     S.:    83;    25.  2.  91;  23.  1.  04;  22.  2.  10;  23.  3.  12.    Göteb.: 

2.  88;  14.  4.  91;  6.  11.  94;  14.  1.  02;  28.  11.  14.  4.  09;  2.  10;  1.  3.  11;  1.  4.  14;  27. 1. 15. 

05.  Göteb.:  2.  4.  98;  25.  2.  93;  1.  08;  20.  3.  Kr.:  7.  3.  11.  H.:  14.  3.  04;  3.  11.  Åbo: 
10;  17.  4.  10;  9.  10.  10;  25.  3.  11;  11.  2. 12;  24.  11.  13*. 

22.  12.  12;  2.  3.  13;  20.  4.  13.     Kr.:  2S.  11.  Rhapsodie  (Harzreise).     S.:  7.  12.  97. 

85;  3.  12.  92;  28.  11.  94;  15.  3.  02.  Bergen:  Akad.   Festouv.    S.:    11.    12.  86;  1.  2.  98; 

24.  3.  88;  13.  2.  97.  Hborg:  97;  25.  2.  12m.  fl.  15.  2.  02.    Göteb.:  13.  4.  10;    11.  3.  14;   21. 

Suite    »Jeux    d'enfants»    (Liten    ork.-suite).  2.  15.     Hborg:    5.    11.    12.     Kn:  82;  84;  24 

S.:  13.  11.  00.  G.:  10.  1.  09;  26.  1.  13.  Gäfle:  11.  02.    Kr.:  11.  10.  03. 

3.  1.  14;  13.  2.  16.     Kr.:  2.  06.  Trag.  ouv.     S.:  25.  2.  bS;  31.3.  01.  Göteb.: 
Carmensuite.     S.:    29.   12.    83.     Göteb.:  28.  12.  4.  04;  1.  4.  08;  11.  1.  11;  17.  1.  12;  15. 

10.  06;  28.  3.  09.     H.:  2.  2.  03.  4.  14.    H.:  8.  4.  97;  30.  3.  03.  Kn:  23.  4.97. 

Boehe.     Taormina.     H.:  hösten  12.  Schicksalslied.     S.:  81;  1.  2.98;  13.11.06; 

Borodin,  A.   En  steppskizz.    S.:  10.  2.94*;  4.    4.    11.  Malmö:  26.  6.  14.  Kr.:  28.  2.  85; 

23.  4.  99;  6.  11.  10.  Göteb.:  19.  2.  09;  7.  3.  4.  2.  93;  3.  99;  29.  4.  99.  Kn:  3.  4.  06. 
09;   8.  11.  11;    7.  12.  13.    Hborg:    9.    4.  13.  H.:  14.  2.  93. 

Kr.:  3.  98;  1.  11.  02.  Requiem.    S.:    3.    12.  85*;  7.  5.  86;  11.  5. 

Symf.  H  moll.     S.:  2.  11.  08.     Göteb.:  13.  87;  5.  3.  91;  24.  3.  91;  24.  4.  00;  13.  11.06. 

1.  09.    H.:  21.  2.  10.  Göteb.:  17.  4.  05;  29.  10.  06.  Upps.:  10.  5.  10. 

Symf.  Ess  dur.    Kr.:  15.  10.  96.  Kn:   26.  1.  11.    H:  81.  Kr.:  85;  16.  4.  04;  13. 

Borgström,    Hj.     Ouv.     Thora  på  Rimol.  Ave  Maria.     S.:  27.  4.  10. 

Kr-:  10-  93.  Triumf lied.     S.:  12.  3.  01. 

Hamlet.     Kr.:  28.  11.  03.  Broman,    Nat.     Symf.    dikten    Frithiof   o. 

Pianokonsert.  C  dur.  Kr.:  3.  12.  10;  19.  10.  Ingeborg.     Göteb.:  10.  1.  12. 

12.  Bergen:  31.  10.  12.  Bruch,  M.     Flykten  till  Egypten.     S.:  25. 
Jesus  i  Gethsemane.  Kr.:  11.  04;  19.  10.  12.  11.  90;  30.  12.  90.  Kn:  68.  Malmö:  4.  12.  05. 

H.:  10.08.  Hamar:  6.  93. 

Symf.  D  moll.     Kr.:  19.  10.  12;  13.  2.  15.  Skön    Ellen.     S.:    84.     H:    15.  12.  92;  IS. 

Kn:  13-  -•  16.  10.  10.   Kn:  68.    Bergen:  3.  11.  74;  2.3.80. 


1068 


Bruckner — Dvorak 


OdysseuB.     S.:  17.  4.  88.    Kn:  77. 

Romersk  triumfsång.  Lund.  5.  81;  29.  11. 
81;  21.  4.  94.     Kn:  28.  4.  94. 

Frithiofs  saga.  S.:  4.  68*;  24.  4.  87;  3.  4. 
00.    Lund:  30.  4.  90.    H.:  2.  07;  4.  10. 

Scener  ur  Gust.  Ad:s  lif.    Upps.:  6.  11.  08. 

Salamis      S. :  5.  5.  94. 

Bruckner,  A.  Symf.  n:r  2.  C  moll.  S.: 
23.  11.  08. 

Symf.   n:r  3.     D  moll.     B.:  15.  11.  04;  11. 

4.  05;   27    11.  08;  25.  11.  11.    Göteb.:  3.  4. 
03;  11.  11.  08;  9.  12.  08;  12.  11.  13. 

Symf.  n:r  4.  Ess  dur.  S.:  6  o.  16.  12.  02. 
Göteb:  2  3.  06;  4.3.  08;  8.  1.  13;  23.  12. 
14.     H.:  13.  2.  06.     Åbo:  19.  1.  14. 

Symf.  n-.r  5.     B  dur.     Kn -.  21.  10.  11. 

Symf.  n:r  7.  E  dur.  BL:  10.  2.  00;  7.  2. 
07;  17.  10.  13.  Göteb.:  20:  3.  10;  20.12.10. 
H.:  11.  96;  17.  12.  06. 

Symf.  n:r  8.     C  moll.     H.:  2.  14. 

Dav:s  150  ps.     S.:  10.  3.  08.   Kn :  4.  4.  11. 

Mässa  i  F  moll.     B.:  1.  12.  15. 

Te  Deum.     S.:   20.  2.  00;  23.  4.  12.     Kn 

12.  2.  07. 

B  ii  sel),  Carl.  Den  brune  Hede.  Kn:  3 
8.  12. 

Buttykay,  A.  v.  Sabbatsbrytarne.  H. 
21.  4.  07. 

Byström,  O.  Symfoni.  B.:  10.  74;  75 
18.  11.  95.    Göteb.:  23.  1.  07. 

Bäck,    Kn.     Tomten.     S.:    21.    3.   03;  31 

5.  06. 

Börresen,  H.  Symf.  nr  1.  E  moll.  Kn 
27.  2.  01. 

Symf.  nr  2.  A  dur.  Kn:  12.  o.  14.  2.  07 
29.  11.  08. 

Tbor  körer  til  Jothunheim.  Kn:  20.  11.  11* 
18.  2.  12. 

Ouv.  Normannerne.  Kn:  10.  2.  13*.  Kr 
17.  2.  13.    Malmö:  24.  6.  14. 

Violinkonsert.  Kn:  3.  12.  04*;  19.  4.  09 
29.  8.  13.     Göteb.-.  12.  2.  11. 

Carissiini,  G.  Oratoriet  »Jephta».  Kn 
29.  11.  04. 

Chabrier.  Ouv.  till  Gvendoline.  Kn  7 
2.  03. 

Charpentier,  G.  Suite  Intryck  fr.  Italien 
S.:  28.  2.  03*;  26.  10.  07.    H.:  11.  03. 

Olausson,    E.      Legenden    Viviani.      Kn 

13.  2.  02. 

Cherubini,  L.  Missa  solemnis.  D  moll 
S.-.  9.  2.  44;  81;  10.  3.  08. 

Kequiem  C  moll.  S.:  14.  1.  86;  24.  11.96 
4.    4.    11;    13;   27.    4.    15.     Göteb.:    4.  2.  02 


Upps.:  25.  5.  67.  Kr.:  8.  5.  80.  H.:  74; 
4.  92;  3.  93.  Vasa:  87.  Karlskr.:  2.  5.  09. 
Skien:  3.  15. 

Cleve.  H.  Pianokons.  n-.r  1.  Kr.:  29.  11. 
02*. 

Pianokons.  n-.r  2.  Kr.:  15.  10.  04*;  2.  10.09. 

Pianokons.  nr  3.     Ess  dur.     Kr.:  6.  10.  06. 

Pianokons.  nr  4.    A  moll.    Kr.:  12.  3.  10*; 

25.  10.  13. 

Pianokons.  nr  5.    Ciss  moll.    Kr.:  1.  4.  15 

Cowen.  The  sleeping  beauty.  Kn:  16 
3.  93. 

Cui,  C.     Aeolsharpan.    Malmö:    25.  6.  14 

Czapek,  J.  Andligt  förspel.  Göteb.:  12 
3.  05;  28.  3.  15. 

Daiining,  Chr.  Dante,  symf.  dikt.  Kr. 
21.  3.  09. 

David,  Fel.  Öknen.  S.:  6.  70;  4.  4.  97 
Kn:  46. 

Debussy,  A.  La  demoiselle  Élue.  S.:  26 
11.  10. 

L'aprés-rmdi   d'un    faune.     S.:    24.  11.06* 

26.  10.  07.     Göteb.:  3.  3.  09;  16.  2.  12;  14 

1.  14;  17.  2.  15.  Kr.:  9.  11.  06;  7.  2.  07 
8.  1.  10.     H.:  3.  11. 

La  Peri.     H.:  7.  4.  13*. 

Delius,    Lebenstanz.     S.:  3.  11.  13. 

Paa  Vidderne.     Kr.:  10.  91. 

Dente,   J.    Symf.   D   moll.    S.:   4.  88;  1. 

2.  90. 

Violinkonsert.     S.:  25.  1.  96;  6.  6.  97. 

Dittersdorf.  Symf.  F  dur.  Perseus  o. 
Andromeda.  B.:  13.  11.  00;  25.  11.  06. 
Göteb.:  9.  1.  10. 

Symf.  C  dur.  Göteb.:  21.  10.  08;  11.  4.  09. 
Gäfle:  27.  10.  15;  19.  1.  16. 

Doknånyi,  E.  v.  Symf.  D  moll.  S.: 
29.  1.  07*.  Göteb.:  19.  2.  13.  H.:  18. 
11.  06. 

Symf.  E  moll.     Kr.:  14.  1.  11. 

Dukas,  Paul.  Der  Zauberlehrling  (L'ap- 
penti  sorcier).     S.:  28.  2.  03*.     Göteb.:  15.  2. 

11.  H.:  7.  4.  04.     Björneb.:  20.  11.  13. 
Dvorak,  A.     Symf.  n:r  1.   D  dur.    H.:  16. 

2.  03. 

Symf.  nr  2.     D  moll.     S.:  19.  12.  86. 
Symf.  n:r  3.     F  dur.     S.:  7.  3.  03.  Göteb.: 

12.  4.  04;   24.  2.  09;    26.  10.  10.     Gäfle:  11. 

12.  12. 

Symf.  n:r  5.  E  moll.  Aus  der  neuenWelt. 
S.:    12.   3.  14.    Göteb.:  10.  1.  06;  18.  3.  08; 

13.  12.  11;  18.  2.  14;  13.  1.  15.  Gäfle:  6. 
12.  15.  H.:  23.  2.  99;  1.  14.  Bergen:  6.  3.  11. 
Kr. :  15.  3.  02. 


Eliberg — Gade 


1069 


Violinkonsert.     B.:    14.    4.  91*;  13.  11.  94. 
Göteb.:  27.  11.  14.    Kr.:  30.  11.  01. 
Ouv.  Mein  Heim.     H.:  95. 
Ouv.  Husilka,     8.:  93;  14.  2.  95.     Göteb.: 

2.  12.  08.     H.:  10.  10.  04. 

Ouv.    Karneval.     B.:    16.    4.  14.     Kr.:  15. 

10.  96.    H.:  3.  2.  08. 

Ouv.  In  der  Natur.     Göteb.:  16,  10.  12. 

Legend.     H.:  21.  3.  94. 

Die  Waldtaube.     H.:  3.  3.  U6. 

Spökbruden.     8.:  29.  11.  92;  9.  2.  04. 

Gyllene  åkrar.     S.:  14.  2.  98. 

Stabat  mäter.     B:  8.  5.  00.     Kn:  18.  4.  10. 

Eliberg,  E.     Introduktion  o.  fuga.   S.:  25. 

3.  94*. 

Symf.  D  dur.     S.:  14.  2.  97*. 

Ouv.  i  F  moll.     S.:  92. 

Ouv.  Vårbrytningen.     S.:  1.  6.  06. 

Elgar,  E.     Ouv.  I  Södern.  H.:  29.  10.  06; 

20.  2.  13. 

Ouv.  Cockaigne.  S.:  6.  10.  03.  Göteb.: 
19.  3.  09;  8.  11.  11;  20.  11.  11;  1.  2.  13;  16. 

11.  13.    H.:  27.  11.  04;  hösten  12.    Kr.:  15. 

10.  05;  25.  9.  15. 

Gerontius'  dröm.     S.:  19.  4.  04;  8.  11.  04; 

12.  12.  12. 

Riket.     S.:  28.  4.  08;  13. 

Elling,    Cath.     Symf.     A    moll.     Kr.:    12. 

11.  98. 

Suite   över   norska   fkmel.     Kr.:    21.  2.  04. 
Psalm.     Kr.:  17.  3.  06. 
Den   förlorade   sonen.     Kr.:    27.  11.  97;  3. 
6.  14. 

Kung  Inge  och  Gregorius  Dagson.    Kr.:  12 

11.  98;  30.  6.  14. 
Festforspil.     Kr.:  13.  9.  03. 

Euna,  Aug.     Symf.     Kn:  26.  2.  08*. 
Eventyrsuite.     Kn.:  2.  4.  05. 
Festouv.     Kn:  2.  4.  05. 
Ertel,  P.     Ouv.  Belsazar.     S.:  6.  3.  14. 
Maria  Stuart,  symf.  dikt,     Göteb:  4.  1.  11. 
Eycken,  H.  v.    Judiths  Siegeslied.  Göteb.: 
3.    3.    13.      Kr.:    17.    10.    08.      Bergen:    5. 

12.  12. 

Flodin,  C.  Scen  ur  Goethes  Faust.  H.: 
17.  11.  92. 

Luca  Signorelli.  Ballad.  H.:  3.  93;  21. 
3.  94. 

Franchetti.  Symf.  E  moll.  H.:  20. 
11.  05. 

Franck,  C.  Symf.  D  moll.  S.:  25.  2.  99* ; 
17.  11.  00;  9.  4.  14.  Göteb.:  9.  12.  07;  10. 
1.  08;    2.  OS.    H.:  5.  2.  06.     Kn:  11.  2.  99; 

21.  4.  99. 


Var.  symph.  S.:  21.  10.  02;  6.  2.  06. 
Upps.:  3.  3.  03.  Göteb :  13.  11.  07 ;  4.  11. 
Kr.:  9.  3.  11.     Kn:  11.  96. 

Le  chasseur  maudit.  S  :  24.  11.  06*.  Kr.: 
28.  3.  03;  4.  4.  03.  H:  30.  10.  05.  Kn: 
13.  2.  02. 

Psyche.     H.:  20.  1.  08. 

Kedemption.     H.:  5.  12.  11. 

Les  Eolides.   Kr.:  24.  2.  08.   Kn:  1.  12.  06- 

Les  Djinns.     S.:  7.  4.  10. 

Kebecka.     S.:  1.  2.  98. 

Ruth.  Göteb.:  23.  3;  29.  4.  97  (endast 
delar). 

La  procession.    H.:  16.  3.  08.   Kn:  3.  5.  99. 

Les  beatitudes  (salighetsstigar).  S.:  27.  4. 
97*.     Kn:  4.  12.  00;  16.  1.  11. 

Dav:s  150  ps.     S.:  24.  4.  10. 

Fryklöf,  H.  Konsertouv.  C  moll.  S. :  13. 
3.  08..     Göteb.:  25.  11.  08. 

Två  sånger  m.  ork.  S.:  16.  4.  11.  Upps.: 
G.  5.  11. 

Fnruhjelm,  E.  Symf.  D  dur,  H :  10.  11. 
11;  hösten  12;  2S.  10.  15. 

Fant.  ouv.     H.:  10.  11.  11;  hösten  12. 

Pianokons.     H.:  10.  11.  11. 

Fährmanu.     Symf.  B  moll.     H.:  4.  04. 

Gade,  N.  W.  Symf.  n:r  1.  C  moll.  S.: 
17.  1.  91.  Gäfle:  10.  2.  16.  Kr.:  11.  82; 
3.  3.  00.  Kn:  43;  40;  53;  61;  78;  24.  11.02. 
Bergen:  13.  2.  71;  1.  4.  73;  14.  3.  96 

Symf.  n:r  2.     C  dur.     Kn:  44. 

Symf.  n:r  3.  A  moll.  B.:  4.  80;  Kn:  49; 
55;  57;  62;  74. 

Symf.  n:r  4.  B  dur.  S.:  3  79;  23.  2.  91. 
Göteb.:  7.  5.  87;  25.  1.  11;  25.  1.  11.  Upps.: 
12.  4.  66;  5.  12.  74.  Lund:  30.  4.  91.  Örebro: 
15.  5.  12.  Kristianst.:  18.  3.  95.  Kr.:  21.  12. 
72;  28.  1.  10.  Kn:  50;  52;  55;  63;  79.  7.  3. 
94.     Bergen:  1.  1.  63;  16.  12.  69;  18.  12,  71; 

22.  2.  76;  17.  12.  85. 

Symf.  n:r  5.     D  moll.     Kn:  52. 

Symf.  n:r  6.  G  moll.  S.:  våren  83;  6.  6. 
97.     Kn:  57;  58;  68;  82. 

Symf.  n:r  7.     F  dur.     Kn:  65. 

Symf.  n:r  8.     H  moll.     Kn:  71. 

Ouv.  Ossian.  S.:  1.  69;  16.  1.  87;  27.  4. 
90.  Kr.:  28.  5.  70;  29.  4.  71;  6.  11.  80;  6. 
3.  95.    Kn:  41;  47;  67;  71  m.  fl. 

Ouv.    I    Höjlandene.     Kn:    40,    74;    3.  92; 

23.  1.  02;   27.  10.  06.    Bergen:  6.  11.  68;  4. 
12.  76;  4.  11.  79. 

Ouv.  C  dur.     Kn :  49 

Ouv.  Hamlet.  S:  5.  12.  S7.  Kn:  63;  25. 
2.  02.    Kr.:  19.  10.  07. 


1070 


Geijer — Gomnses 


Ouv.  Michel  Angelo.     8.:  4.  68;  1.  78;  11. 

10.  90.     Kn:  61;  67;  74;  75;  83. 
Elverskud.    S.:  82;  27.  5.  88;  9.  5.91;  25. 

2.  96.  Göteb.:  1.  12.  11.  Upps.:  31.  5.  57; 
16.  3.  65;  20.  4.  65;  20,  2.  72;  9.  3.  80;  17. 

3.  87;  17.  3.  91.     Lund:  2.  3.  96.    Jönk.:  26. 

4.  84;  8.  4.  05.  Växiö:  19.  3.  03.  Vänersb.: 
23.  11.  06.  Sundsvall:  18.  2.  93.  Härnös.: 
6.  12.  14.     Kr.:  29.  4.  71;  4.  94;  28.  11.  94; 

5.  12.  96;  19.  5.  00;  30.  1.  04.  H.:  16.  5.03. 
Kn:  54;  60;  64;  65;  70;  71;  77;  4.  02;  16.  2. 
04;  13.  2.  06  (Landsortens  måhända  oftast 
uppförda  stycke).  Bergen:  14.  12.  S2*. 

Die  heil.  Nacht.     Kn:  61,  62.    Bergen:  24. 

11.  65.     Trondhj.:  5.  4.  66. 
Fruhlingsphantasie.     S.:  JS.    11.  90;  24.  2. 

03.  Kn:  52;  54;  61;  63;  65;  69;  74;  76;  78; 
81;  86;  12.  2.  02. 

Korsfarerne.  S.:  4.  67*;  5.  12.  87.  Kn: 
66;  67;  74;  86;  29.  11.  06. 

Psycbe.     Kn:  82;  84. 

Comala.  Kn:  50:  51;  56;  71;  27.  3.  06. 
Upps.:  29.  11.  70;  1.  2.  71. 

Baldurs    dröm.     S:    10.  6.  97;  1.  2.  98;  9. 

12.  04;  23.  4.  11  (med  blott  inl.-sc);  Kn:  58; 
78;    Hernös:  28.  4.  07;  19.  6.  07. 

Ved  Solnedgång.  Göteb.:  10.  3.  94.  Karl- 
stad: 29.  4.  94.  Kr.:  12.  4.  02.  Kn:  65. 
Bergen:  17.  4.  77.    Hamar  3.  92. 

Årstidsbilleder.     S.:   3.  12.  85.     Göteb.:  15. 

4.  92;  22.  2.  93.  Upps.:  27.  2.  77.  Karl- 
stad: 14.  5.  93.     Kn:  71;  72;  79. 

Friihlingsbotschaft.  S.:  24.  4.  89*;  15.  5. 
00;  16.  2.  10.  Kr.  21.  3.  63*.  Bergen:  28. 
11.  67;  18.  4.  71;  14.  11.  76.  Kn:  59;  67. 
Härnös.:   13.   5.  97;  14.  5.  98;  12.  5.  00;  24. 

5.  02;  5.  5.  12;  23.  6.  12.  Upps.:  17.  5.  59; 
26.  3.  63;  16.  3.  75;  19.  3.  85;  24.  3.  90;  21. 

2.  95. 

Agnete  og  Havfruerne.  S.:  16.  2.  92.  Kn: 
58;  63;  64;  23.  o.  25.  4.  95;  11.  96;  1.  97; 
25.  2.  02.  Kr.:  21.  11.  70*.  Hamar:  6.  94. 
Bergen:  9.  12.  80. 

Violinkonsert  D  moll.  S.:  14.  1.  00.  Gö- 
teb.: hösten  05.     Kr.:  31.  3.  06      Kn:  82. 

Geijer,  G.     Trollets  guld.     S.  14.  1.  88. 

Georges,  M.    Nuages.     H.:  16.  3.  08. 

Gernsheim,  F.  Salamis.  S. :  26.  4.  91; 
10.  4.  04. 

Odins  hafsridt.     S.:  22.  4.  88. 

Gille,  J.  E.   Mässa  i  E  dur.  S  :  hösten  81. 

Mässa  i  A  dur.     S.:  7.  4.  88. 

Glass,  L.     Symf.    n:r   2.     C    moll.     S.:   9. 

3.  01*.     Kn:  00;  27.  3.  06. 


Symf.  n:r  3.     D  dur.     S.:  29.  11.  05*.  Kn: 

26.  4.  02*;  21.  2.  09. 

Symf.  n:r  4.     E  moll.     Kn:  11;  12. 

Ouv.  En  Folkefjende.     Kn:  4.  03*. 

Ouv.  Danmark.     Kn:  3.  10. 

Glazounow,  A.  Symf.  n:r  2.  B  dur. 
Kn:  7.  2.  03. 

Symf.  n:r  6.     C  moll.     H:  29.  10.  06. 

Symf.  n:r  7.     F  dur.     H. :  7.  11.  10. 

Symf.  n:r  8.     Ess  dur.     H. :  28.  10.  07. 

Ouv.  solennelle.  Göteb.:  11.  06;  9.  3.  10. 
H:  23.  11.  01. 

Ouv.  Carnaval.     H.:  30.  11.  97;  28.  2.  11. 

Violinkonsert  A  moll.  Göteb.:  17.  3.  12. 
H.:  22.  3.  09. 

Serenad  n:r  2  F  dur.  Göteb  :  12.  2.  11 ; 
13.  10.  12. 

Stenka  Razin.     H.:  16.  10.  05. 

Hafvet.     H.:  hösten  12. 

Meditation.     Kr.:  19.  1.  08. 

Chant  du  Menestrel.     S.:  28.  10.  12. 

Konungen  af  Juda.     H.:  våren  15. 

Gliére.  R.  Sirenerna,  symf.  dikt.  H.:  hös- 
ten 12. 

Glinka.  M.  Ouv.  till  Ruslan  o.  Ludmilla. 
Göteb:  3.  1.  09;  12.  2.  11;  23.  2.  13.  Malmö: 
25.  6.  14.    Kn:  27.  2.  10. 

Ouv.  till  Lifvet  f.  zaren.  Göteb.:  3.  11.  07; 
29.    11.  08;  7.  3.  09;  30.  1.  10.      Hborg:  6. 

1.  15. 

Komarinskaja.  S. :  3.  4.  00*.  Göteb.:  21. 
10.  08;  18.  4.  09;  1.  1.  10;  26.  3.  11;  26.  3. 
11;  1.  10.  11;  1.  11.  11;  27.  10.  12;  5.  10. 
13.  Helsingb.:  7.  11.  09.  Kr.:  14.  11.  85;  3. 
98;  17.  2.  01.     Bergen:  16.  3.  95. 

Capriccio  brillant.     Göteb.:  3.  4.  12. 

Jota  Aragonesa.  S.:  19.  4.  96*.  Göteb.: 
7.  4.  12. 

Godard,  B.  Suite  för  fl.  o.  ork.  S. :  16. 
3.  02. 

Concert  romantique.     S. :  29.  11.  94.     Kn : 

27.  11.  SO. 

Goldmark,  K.  Bröllop  på  landet.  Symf. 
Ess  dur.     S.:  2.  2.  89*;  10.  12.  10. 

Ouv.  till  Sakuntala.  S.:  våren  82;  13.  2. 
86;  24.  3.  03;  2.  4.  14.  Göteb.:  30.  3.  00; 
5.  4.  03;  28.  10.  06;  16.  3.  10;  22.  10.  11. 
Bergen:  18.  12.  71. 

Ouv.  I  Italien.  H.:  11.  1.  06. 

Ouv.  Vår.     S.:  6.  3.  14. 

Ouv.  Sapfo.     S.:  11.  2.  96;  25.  4.  96. 

Violinkonsert.     Kr.:    30.    1.    97.     H. :    28. 

2.  01;  15.  10.  06. 

Gomnses,  F.  W.  Symf.  A  moll.  Kr. :  _'.  08. 


Gouvy — Hallström 


1071 


Gouvy,  T.     Våren.     S.:  19.  4.  03. 

Gounod,  Ch.  Gallia.  S.:  24.  4.  89*;  8.  5. 
94.  Göteb.:  10.  12.  00.  Malmö:  23.  3.  03. 
Land:  24.  3.  03.  Karlstad:  12.  92.  Härnös. 
12.  5.  13.    Kn:  3.  03. 

Gram,  P.  Symf.  och  förspel.  Kn:  4.  2. 
10. 

Gretschaninoff,  A.     Fången.     Malmö:  25. 

6.  14. 

Grieg,  E.  Ouv.  Om  hösten.  S. :  25.  2. 
96;  24.  10.  96;  13.  3.  02;  4.  11.  03.    Göteb.: 

7.  1.   12.  Kr.:  20.  10.  88;  2.  2.  01;  1.  6.  03; 
14.  9.  07.  Bergen:  17.  12.  88.  Kn:  25.  2.  02. 

Var.   för   ork.     Kn:    17.    11.  05.     Kr.:  21. 

2.  04. 

Symf.  danser.  Göteb.:  21.  4.  12.  Kr.:  21. 
4.  00.     Bergen :  25.  1.  99. 

Pianokonsert  A  moll.  S.:  1.  73*  (sedan 
ofta).  Kr.:  27.  4.  71*.  Bergen:  4.  10.  81:  1. 
12.  81;  29.  6.  98;  31.  10.  99  m.  fl. 

Peer  Gynteuite  I.  S.:  7.  2.  91*  (sedan 
ofta).     Bergen:  9.  5.  88*;  11.  4.  00  m.  fl. 

Peer  Gyntsuite  II.  S.:  2.  4.  93*  (sedan 
ofta).     Bergen:  26.  10.  95  m.  fl. 

Bergliot.  S. :  6.  6.  97*  (sedan  ofta).  Göteb. : 
14.  2.  91  m.  fl. 

Föran  Sydens  kloster.  S.:  1.  73*;  16.  2. 
92.    Göteb.:  23.  3.  87;  18.  12.  87.     Upps.  19. 

3.  85;  2.  12.  86;  7.  3.  93.     Karlstad:  12.  92. 
Sundsvall:  18.  2.  93.    Kr.:  30.  11.  72. 

Scener  ur  Olav  Trygvason.  S. :  20.  4.  90; 
27.  4.  91;  29.  4.  98.  Göteb.:  18.  4.  90;  1. 
12.11.  Upps.:  15.  3.  92;  8.  3.  94.  Kr. :  19. 
10.  89.    Bergen:  1.  7.  98. 

Gröndahl,  O.  A.  Föran  Sydens  Kloster. 
Kr.  1.  12.  77*. 

Guilmant,   F.   A.     Symf.  D  moll.     H.:  1. 

4.  00. 

Götz,  H.     Ballad.     Kr. :  10.  07. 

Nenie.     Kn:  11.  80. 

Haarklou,  J.  Symf.  B  dur.  Kr.:  4.  2. 
93*;  6.  5.  99;  13.  3.  09. 

Symf.  D  moll.     Kr.:  20.  2.  97;  8.  2.  02. 

Ouv.  till  Sigurds  Hjemkomst.  Kr. :  6.  5.  99. 

Ouv.  till  Vseringarne  i  Miklagård.  Kr.:  8. 
2.02. 

Ork.  leg.  Westminster  Abbey.  Kr.:  8.  2. 
02;  3.  12.  04;  8.  10.  13;  3.  6.  14. 

Skjsertorsdagshymne.     Kr.:  14.  2.  80*. 

Skabelsen.     Örat.     Kr.:  91. 

Ps.  96.     Kr. :  14.  2.  80*. 

Violinkons.     Kr.:  8.  10.  13. 

Requiem  (u.  ord).     Kr:  8.  10.  13. 

Hallen,  A.  Vårbrytning.  Konsertouv.  Göteb. 


25.  4.  77*.    S.:  8.  11.  86;  4.  4.  89.    Malmö 

26.  3.  01. 

Rapsodi  n:r  1.  S.:  hösten  82;  12.  11.  11 
Göteb.:  14.  10.  06;  13.  4.  14.  H.:  15.  3.  14 
Hborg.:  28.  4.  12. 

Rapsodi    n:r    2.     S. :    30.    4.  11;  30.  4.  11 

11.  12.    Göteb.:  22.  1.  08;   7.  11.  12;  10.  11 

12.  H.:  12.  12.  95. 

Vineta.     S.:    2.   2.  86;   IS.  2.  02.     Göteb. 
12.  10.  82*.     Karlstad:  12.  92. 
Ork.-suite  n:r  3.     S.:  8.  2.  14.     Göteb.:  10. 

11.  12.     Malmö:  04. 
Skogsidyll.     Göteb.:  11.  12. 

Dödens  ö.    S.:  14.  2.  98.    Bergen:  11.  4.  00. 
Folklifsbild.     Göteb.:  11.  12. 
En    sommarsaga.     S.:    12.   10.  89*;  12.  11. 
92.    Göteb.:  25.  11.  08. 
Das  Aerenfeld.     S.:  14.  1.  95. 
Trollslottet.     S.:  24.  4.  89. 
Om  hösten.     S.:  19.  1.  95*.     Göteb.:  7.  11. 

12.  H.:  12.  12.  95. 

Sfärernas  harmoni.  S.:  6.  2.  06;  5.  12.  12. 
Göteb.:  7.  11.  12. 

Gustaf  Vasa.  S.:  8.  6.  97*.  Göteb.:  12.  2. 
04;  18.  5.  11.  Kr.:  4.  11.  03.  Karlskr.:  9. 
2.  04.  Hborg:  8.  3.  12;  18.  12.  12.  Örebro: 
15.  5.  12;  23.  11.  13. 

Valdemarssagan.  S.:  13.  12.  91*;  26.  2.  92. 
Göteb.:   7.  11.  12.     H.:  12.  12.  95. 

Drömkungen.  S.:  3.  3.  86;  5.  12.  93. 
Härnös.:  28.  4.  06. 

Hos  drottning  Margareta.    Malmö:  23.  6.  14. 

Styrbjörn  Starke.  S.:  89*;  20.  4.  90;  5.  5. 
95.    Göteb.:  31.  3.  08.     Upps.:  6.  5.  11. 

Skogsrået.    Kn:  88*.  S.:  15.   10.  88;  2.  11. 

08.  H.:  12.  12.  95. 
Höststämning.     Göteb.:  16.  2.  04. 
Sång  till  våren.     S.:  23.  5.  01. 

Sten    Sture.     S. :    10.    11.    89*;    15.   5.  92; 

10.  2.  00. 

Pågen  och  kungadottern.  S.:  15.  10.  88. 
Göteb.  73*. 

Julnatten.  S.:  14.  1.  95*.  Göteb.:  22.2.93. 

Juloratorium.  Malmö:  5.  12.  04*.  S. :  31. 
5.  06;  10.  12.  07;  5.  12.  12.    Härnös.:  26.3. 

09.  Karlskr.:  20.  4.  13. 

Requiescat.     S.:    27.    3.    10.     Karlskr.:    2. 

11.  11. 

Hallström,   I.     Das   Sonnenkind.     S. :  84. 
Sfinxen.     S.:  1.  2.  98. 
Tonernas  hälsning.     S.:  2.  10.  06. 
Sången.     S.:  8.  6.  97. 
Herr   Hjalmar   o.  skön  Ingrid.     S. :  4.  65; 
29.  1.  89.     Malmö:  4.  12.  05. 


1072 


Halvorsen— Holter 


Halvorsen,  J.  Vasantasena.  Kr.:  18.  3. 
99*.  Bergen:  1.  7.  98;  11.  4.  00.  S.:  22.  4. 
00;  12.  12.  00;  13.  3.  02. 

Bojarernes  Indtog.  Kr.:  2.  9.  99*.  Bergen: 
23.  11.  95;  27.  3.  98. 

Varde.     Bergen:  26.  10.  95. 

Hamerik,  Asg.     Nordisk  suite.     S.:  5.  73. 

Kequiem.     Kn:  23.  11.  08. 

Korsymfoni.     Kn:  12.  03. 

Höstdans.     Kn:  26.  4.  02. 

Hausegger,  Wieland  der  Schmied.  S. :  10. 
11.  13*. 

Hansen,  C.  J.  I  Nöd  og  Fare.  Kn:  21. 
4.  64. 

Hansen,  Kob.     Symf.    Kn :  27.  11.  80. 

Hartmann,  J.  P.  E.  Ouv.  Correggio.  Kn: 
60;  26.  4.  02. 

Ouv.  Hakon  Jarl.  Kn:  45;  58;  63;  10.  11. 
92;  7.  3.  94.    S.:  7.  3.  93. 

Guldhornene.     Kn:  52;  8.  4.  00.     Kr.:  15. 

4.  63*. 

Forårssang.     Kn:  71;  11.  80;  83. 

Agnete  og  Havmanden.     Lund:  21.   4.    94. 

Undine.  Kn:  50;  55;  59;  62;  66;  67;  75; 
11.  11.  08. 

Dryadens  Bryllup.  Kn:  59;  63;  64;  68; 
76;  3.  92;  14.  5.  00. 

Hinsides    Bjergene.     Kn:  65;   69;  79;   14. 

5.  00. 

Völvens  Spaadom.  B.:  8.  6.97.  Lund:  27. 
4.  72.    Kn:  4.  5.  72  (sedan  ofta). 

Psalm  115.     Kn:  71;  73.     S:  8.  5.  94. 

I  Provence.  B.:  21.  2.  99.  Kn:  27.  2.  69; 
71;  74;  81. 

Korsarerne.     Ouv.    46  (52). 

Ravnen.     Ouv.     Kn:   62  (37;  50;  53;  61). 

En  Sommerdag.  Kn :  56;  57;  62;  69; 
72;  82.    Kr.:  64. 

Zigeunermärchen.     Kn:  61;  64. 

De  tvende  Dugdraaber.     Kn:  44. 

Föran  Sydens  Kloster.    Kn:  72;  74;  78;  85. 

SabbathBStilhed.     Kn:  80. 

Luther  paa  Wartburg.     Kn:  84. 

Tonemes  Verden.     Kn:  86. 

Juraberget.     Kn:  52. 

Der  Taucher.     Kn:  54. 

Symfoni.     G  moll.     Kn:  51. 

Symfoni.     E  dur.     Kn:  49. 

Hart inann,  Emil.  Vinter  og  Vaar.  Kn :  72. 

Havfruen.     Kn:  67. 

Symfoni.     B  dur.     Kn:  71. 

Symfoni.     Ess  dur.     Kn:  80. 

Ouv.  HEermsendene.  Kn :  78.  B. :  6.  6.  97; 
10.  12.  06.     H.:  7.  12.  03. 


Hedenblad,  I.  Konsertouv.  S. :  2.  2.  89. 
Göteb.:  14.  1.  93. 

Näcken.  Upps.:  19.  3.  85*;  2.  12.  86. 
Göteb.:  6.  3.  86. 

På  knä.     S.:  18.  4.  92;  16.  4.  05. 

Heintze,  W.  Den  30  nov.  Jönk.:  30. 
11.  90. 

Heise,  P.  Efteraarsstormene.  Kn:  60;  61; 
74;  18.  11.  12.    S.:  15.  2.  76*;  2.  2.  97.   Upps.: 

16.  3.  75;  16.  3.  86.     Vänersb.:  2.  1.  87. 
Bergliot.     Kn:  66. 

Tornerose.     Kn:  73;  79.     S. :  2.  2.  04. 
Symfoni.     D  moll.     Kn:  68. 
Ouv.  Marsk  Stig.     Kn:  58;  65. 
Volmerslaget.     S. :  26.  11.   88*;  3.  94;  23. 

4.  99.     Kn.:  17.  12.  68. 

Helsted,  C.     Symf.  D.  dur.     Kn:  63. 
Symf.  F  dur.    Kn:  45;  49. 
Liden  Kirsten.     Kn:  53;  59;  62. 
Helsted,  G.     Suite  nr  1.     Kn:  12.  9.  85*. 
Gurresange.     Kn:  18.  4.  04. 
Vört  Land.     Kn:  19.  4.  09. 
Vkons.    Kn:  31.  3.  13*.   Malmö:  24.  6.  14. 
Symf.  nr  1.     D  moll.     Kn:  7.  2.  85*. 
Symf.  n:r  2.  E  dur.     Kn :  23.  1.  02*. 
Henricnsen,  Edg.    Symf.  lystspilouv.    Kn: 

1.  12.  02. 

Henriqucs,  Fini.     Völund  smed.     Kn:  24. 

2.  00*;  10.  11.  01.     Malmö:  24.  6.  14. 
Legend.     Kn:  13.  2.  02. 

Romans    för  violin  o.  ork.     Kn :  24.  2.  00*. 
Henriques,   Rob.     Ouv.    Olav  Trygvason. 
S. :  6.  4.  90. 
Henschel,    G.    Hymne    au    créateur.     S.: 

17.  12.  96*. 

Hiller,  Ferd.     Gesang  d.  Geister.     Kn:  57; 
59;  62;  68;  75. 
Loreley.     Kn:  57. 

Heloise  und  die  Nixen.     Kn:  62;  65. 
Palmesöndag-Morgen.     Kn:  64. 
Symf.  prolog.     Kn:  76. 
Ouv.  A  dur.     Kn:  65;  80. 
Auf  der  Wacht.     Kn:  81. 
Demetrius.     Ouv.     S.:  1.  79. 
Hjellemo,  Ole.     Symf.     Ess  dur.   Kr.:  31. 

3.  12. 

Holmquist,  E.  Bergakungens  brud.  Hborg: 
9.  4.  99. 

Holter,  I.  Suite.  S.:  10.  6.  97.  Kr.:  10.  91. 

Suite  ur  Götz  v.  Berlichingen.  Kr.:  4.  2. 
99.     Bergen:  26.  6.  98. 

Til  Ftedrelandet.     Kr.:  6.  12.  02.    Hamar: 

5.  07. 


Horneman — Krohn 


1073 


Horneucui.  C.  F.  E.  Ouv.  héroique.  Kn: 
85;  12.2.  07. 

Ouv.  Aladdin.  Kn:  69;  22.  4.  07.  S.: 
hösten  82.  Malmö:  24.  6.  14.  Kr.:  30.  1. 
04.    Bergen:  10.  12.  72. 

Kalanus.     S.:  8.  6.  97.     Kn:  11.  96. 

Lyrisk  suite.     Kn:  23.  1.  02*;  22.  4.  07. 

Hauby,  J.  v.  Scherzo.     H.:  21.  4.  07. 

Azt  mondjah.     Göteb.:  12.  2.  11. 

Fantasi  f.  violin.     Göteb.:  12.  2.  11. 

Huber,  H.  Symf.  n:r  2.  E  moll.  H.:  29. 
10.  03. 

Hnmperdinck,   E.     Morisk    rapsodi.     H  : 

22.  11.  07. 

Hylén,  Symfoni.     B.:  12.  72*. 

Hägg,   J."  A.     Nord.  symf.     S. :  31.  3.  01; 

1.  6.  06.    Kn:  21.  10.  99. 

Handel,  G.  F.  Israel  i  Egypten.  S.:(71); 
(85);  28.  11.  11*.  H.:  80.  Kn:  (59);  14. 
12.  96. 

Judas  Makkabeus.     S.:  28.  4.  14.    Kr.:  10. 

4.  15.     Thjem:  5.  90. 

Simson.  S.:  28.  4.  96;  5.  5.  03.  Jönk.: 
20.  4.  02.     Upps. :   18.  5.  72.     H. :  17.  4,  04. 

Jefta.     S.:  19.  4.  98. 

Belsazar.     S.:  7.  5.  07.     Kn:  2.  93. 

Messias.  S.:  3.  3.  81;  (85);  4.  89;  28.  11. 
99;  7.  3.  10.     Göteb.:  14.  4.  02.    Upps.:  18. 

5.  69;  20.  5.  71;  2.  3.  13.  Kr.:  4.  11. 
Bergen:  6.  4.  86.  H.:  74;  14.  Kn:  52;  53; 
62;  68;   70.     Karlskr.:   19.  4.   14;   7.  11.  15. 

Josua.    S.:    2.   4.    95.    Upps.:    15.    5.    75; 

23.  5.  85;  30.  4.  01.     Kr.:  27.  4.  95. 
Alexanderfest.     Upps.:  21.  5.  87. 
Acis  o.  Galathea.     Göteb.:  22.  11.  98. 
Kröningsanthems.     Kr.:  27.  4.  71. 
d'Iudy,   V.  Inl.  till   Fervaal.  Kn:  3.  5.  99. 
Wallensteintiilogi.     H.:  6.  4.  95. 
Jacobsson,  J.     En  dröm.     S. :  4.  81. 
Jacques- Dalcroze.    Conc.  symph.  f.  violin. 

H.:  20.  1.  08. 

Jensen,  Ad.  Jephta  och  hans  dotter.  S. : 
27.  4.  91*. 

Jonciéres.     Ser.  hongroise.     S.:  våren  82. 

Jordan,  Sv.  Suite.  A  dur.  Bergen:  2. 
12.  11. 

Josephson,  J.  A.  Quando  corpus.  S.:  11. 
71;  28.  2.  87;  89;  6.  3.  00.  Växiö:  våren 
82.  Upps.:  11.  5.  56;  19.5.  64;  22.  5.  80; 
29.  11.  85;  26.  9.  86;  3.  12.  93;  26.  3.  98; 
3.  12.  93  (ofta  i  sv.  landsorten). 

Korsriddarna  utanför  Jerusalem.  S. :  9.  4. 
93;  16.  4.  05.  Göteb.:  4.  03  (ofta  i  Sv.). 
Upps.:  8.  6.  51 ;  17.  5.  59. 


Islossningen.  S. :  18.  4.  92;  5.  5.  94; 
10.  6.  97.  Upps.:  31.  5.  57;  16.  3.  65;  22.  5. 
80.     Sundsvall:  18.  2.  93  (ofta  i  Sv.). 

Jnon,  P.     Symf.  A.  dur.     Göteb.:  28.  2.  12. 

Kammarsymf.  B  dur.  Göteb.:  19.  1.  10; 
9.  3.  10. 

Konsert  op.  45.     Göteb.:  28.  3.  13. 

Kapsodi  op.  37  (Gösta  Berling).  S.:  4.  1. 
09.     Göteb.:  7.  3.  10. 

Psyche.     Göteb.:  9.  3.  10. 

Vaegtervise.     Göteb.:  19    1.  10. 

Järnefelt,  A.    Lyr.  ouv.    H.:   17.  3.  92. 

Suite.    H.:  21.  96. 

Heimatklang.     H.:  21.  1.  96;  6.  1,  14. 

Korsholm.  S.:  4.  7.  00;  10.  11.  03.  H.: 
3.  3.  95;  27.  1.  96;  4.  10.  03;  12.  5.  09. 
Björneb.:  4.  13.  Kr.:  7.  7.  00;  28.  9.  02. 
Hborg:  28.  4.  15. 

Symf.  phant.     H.:  3.  3.  95. 

Kajanns,  R.  Finsk  raps.  nar  1.  D  moll. 
S.:  14.  1.  00*;  5.  7.  00.  Göteb.:  3.  10;  2.  4.  11. 

Finsk  raps.  n:r  2.  F  dur.  Göteb.:  hösten 
05;  28.  10,  06. 

Sommarminnen.     S. :  4.  7.  00. 

Petite  suite.     Kr.:  30.  11.  07. 

Cortége.     H.:  1.  1.  93. 

Aino.  B.:  5.  7.  00.  H. :  30.  3.  94;  3.  10; 
07;  12.  5.  09;  30.  3.  14. 

Kallinikow.  Symf.  n:r  1  G  moll.  H. :  3. 
11.     Åbo:  30.  3.  14.     Kr.:  20.  9.  13. 

Ealm,  Rob.  Sommerabend.  Göteb.:  30. 
11.  03. 

Kalmen,  1.  Endre  och  Johanna,  symf. 
dikt,     H.:  21.  4.  07. 

Kaun,  H.  Vineta,  symf.  dikt.  S. :  28. 
2.  06. 

Kiel,  Fr.  Kristus.  B.:  3.  5.  96*;  14.  4. 
97;  28.  4.  03.  Upps.:  12.  4.  95;  3.  4.  96*. 
Gäfle:  25.  4.  14;  28.  3.  15. 

Requiem.     S.:  84. 

Stabat  mäter.     Göteb.:  27.  9.  04. 

Kjellstrand,  J.  F.     Tomtelek.     S.:  4.  81. 

Kjei  ulf,  H.  Trubaduren.  S. :  18.  2.  02. 
Kr.:  17.  4.  69  m.  fl. 

Korngold,  E.  W.  Schauspielouv.  S. :  3. 
11.  13. 

Kotlien,  A.  v.  Suite  ur  »Kristina  Vasa>;. 
H.:  10;  23.  4.  11. 

Till  musiken.     H. :  31.  3.  11. 

Kotilainen,  O.  Suite.  H.:02.  Kuopio:s.  å. 

Krans,  J.  M.     Stella  coeli.     S.:  18.  4.  05. 

Krohn,  lim.  Suite.  Våren.  H. :  10.  4. 
92;  16.  3.  93. 

Finlands  namn.     H. :  10. 


1074 


Kublau — Liszt 


Johanneskantat.     H. :  7.  2.  10. 
Sydamen  sointusana.     H.:  4.  4.  02. 
Kulihiii,    Fr.     Ouv.    i    symf.  stil.     Göteb. : 
13.  1.  01. 
Kuula,    T.     Örjan    poika.     H.:   1.  11;  22. 

2.  11;  12.  12.  12. 

Skymningssång.  Osterb.  suite  n:r  1.  H.: 
22.  2.  11;  11.  3.  12. 

Österbottn.  suite  n:r  2.     H.:  24.  2.  14;  28. 

10.  15. 

Landskap.     H.:  11.  3.  12. 

Körling,  Aug.  Håtuna  gastabud.  S. :  27. 
4.  92  m.  fl. 

Lachner,  Fr.     Suite  n:r  2.     B.:  2.  73*. 

Suite  n:r  5.     S. :  2.  80. 

Symf.  C  moll.     Kn:  37. 

Lalo,  E.  Symph.  espagn.  f.  violin.  Göteb. : 
16.  11.  10.  H.:  5.  4.  93;  7.  2.  0G;  11.  11. 
Kr.:  8.  1.  10;  1.  11. 

Ouv.  till  Le  roi  d'Ys.     Kr.:  6.  10.  94;  28. 

3.  03;  4.  4.  03. 

Suite  Namouna.     S. :  5.  4.  96*. 

Cellokonsert.  H.:  30.  11.  97;  29.  10.  06. 
Kr.:  4.  94. 

Violinkonsert.     H.:  11.  03. 

Lange,  G.  Liselil  og  Perle.  Kr. :  17.  12.  12*. 

Lange-Muller,  P.  E.  Symf.  n:r  1.  Göteb. : 
24.  1.  12. 

Symf.  Efteraar.     Kn :    11.  2.  82;  18.  3.  04. 

Förspel  till  »Ved Bosporen».   Kn:  18.  3.04. 

Violinkonsert  op.  68.     Kn:  3.  05. 

Ork.-suiten  Alhambra.  S. :  10.  11.  88*. 
Kr  :  12.   12.  79.     Kn:  3.05. 

Weyerburg.     S. :  23.  2.  04. 

Agnete  og  Havmanden.     Malmö:  24.  6.  14. 

Arion.     Kn:  27.  2.  10. 

Langgaard,  R.  Musa?  triumphantes.  Kn 
8.  3.  08. 

Lassen,  Edv.  Symf.  D  dur  n:r  1.  Kn: 
22.  4.  92. 

Förspel  till  Faust.     Kn:  22.  4.  92. 

Festouv.     Kn:  22.  4.  92. 

Die  heilige  Nacht.     S. :  12.  11.  11. 

Leclair,  I.  M.  Le  tombeau.  Violinsuite. 
Göteb.:  3.  4.  10. 

Liadow.     Den    förtrollade    sjön.     H. :    21. 

11.  10.     Kr.:  13.  3.  15. 

Liapounow,  S.  Pianokonsert  op.  4.  Ess 
dur.     S.:  27.  4.  08. 

Lie,  S.     Symf.  A  moll.     Kr.:  28.  2.  03. 

Symf.  marsch  o.  orient.  suite.  Kr.:  10. 
99;  4.  3.  00;  26.  8.  05. 

Erling  Skjalgsson.     Kr.:  10.  99. 


Liljefors,  R.  Symf.  n:r  1  Ess  dur.  S.: 
31.  3.  07.     Göteb.:  06;  27.  3.  07. 

Konsertouv.  C  moll.     Göteb.:  25.  3.  05. 

Pianokonsert.  S. :  2.  2.  01*.  Göteb. :  5.  4. 
03;  22.  11.  05. 

Intermezzo.  S. :  28.  9.  03.  Göteb.:  06; 
29.  11.  08. 

Linnékantat.  Blomsterfursten.  Upps.:  23. 
5.  07.     Göteb.:  22.  10.  07.     Gäfle:  14.  2.  15. 

Jungfru  Maria.     S.:  1.  6.  06.  Gäfle:  3.  12. 

Lindberg,  O.  Konsertouv.  n:r  2.  S.:  6. 
12.  12.    Göteb.:  10.  1.  12. 

Vildmark.  S. :  6.  12.  12.  Göteb. :  18.  12.  12. 

Dalmålningar.  Göteb.:  18.  12.  12.  Norrk., 
Söderk.  o.  Hborg  14. 

Lindblad,   A.    F.     Symf.    C  dur.     S.:  31; 

22.  2.  32.    Härnös.:  7.  12.  13. 
Symf.  D  dur.     S.:  2.  79;  2.  2.  01. 
Liszt,  Fr.     Tasso.     S.:  23.  10.  86;  29.  10. 

09;  8.  3.  14.  Göteb.:  26.  1.  13.  Kr.:  21.  12. 
73*;  14.  3  96;  3.  10.  03;  25.  9.  10.  Bergen: 
31.  10.  12.    Kn:  18.  4.  02;  11.  08. 

Les    piéludes.     S. :    75;    2.    87;    28.  1.  93; 

23.  3.  03;  17.  3.  07;  27.  11.  08;  21.  10.  11. 
Göteb.:    11.   3.    08;    15.    2.  11;  3.  11.  11;  5. 

11.  11;  27.  2.  14;  18.  10.  14.     Gäfle:  11.  11. 

12.  Hborg:    22.  10.  11.     Kr.:  15.  3.  84;  14. 

10.  00;  16.  11.  02;  19.  1.  08;  12.  3.  10;  19. 

11.  11.  H.:  8.  4.  05.  Kn:  2.  2.  93.  Ber- 
gen: 25.  4.  95. 

Hungaria.  Göteb.:  25.  1.  11.  H. :  20. 10. 02. 

Bergsymf.     H.:  10.  12.  06. 

Mazeppa.  S.:  23.1.  04.  Göteb.:  1.  06;  24. 
2.  09;  9.  2.  10;  20.  1.  15.  Malmö:  26.  6. 
14.     H.:  2.  12.    Åbo:  10.  11.  13*. 

Orpheus.  S.:  17.  11.  00*.     Göteb.:  6.  4.  08; 

2.  3.  10;  10.  4.  10;  24.  1.  12;  22.  1.  13; 
22.  10.  13;  29.  4.  14.    H.:  16.  10.  05;  17.  3. 

13.  Kn:  59. 

Hunnenschlacbt.     H.:  29.  11.  00.    Kr.:  24. 

10.  03. 

Die  Ideale.  S.:  9.  4.  03;  2.  4.  13.  Kr.: 
26.  3.  08.     H.:  26.  3.  99. 

Dantesymf.  S.:  16.  3.  07;  21.  10.  11;  H.: 
28.  3.  04;    3.  14. 

Faustsymf.    S.:  20.  3.  06;  Göteb.:  2.  11.  10, 

3.  11.  11;     H.:  23.  10.  11.     Kn:  2.  16. 
Missa  solemnis.    S.:  5.  3.  07.    H.:  9.  4.  11. 
Den  hel.  Cecilia.     Göteb.:  13.  12.  93. 
Leg.  om  den  hel.  Elisabeth.  S.:  28.  2.  87; 

11.  4.  99;  14.  11.  99;  26.  10.  11.  Göteb.:  7. 
3.  91;    6.  4.  08.    H.:  84.     Malmö:  27.  3.  04. 

Kristus.  S.:  13.  3.  06;  28.  2.  11;  (10).  H.: 
20.  4.  03. 


Litolö — Mendelssolm 


1075 


Litolff,  H.  Ch.  Ouv.  till  Robespierre.  H.: 
1.  5.  07. 

Lux,  Fr.  Konsertsymf.  Durch  Nacht  zum 
Licht.     H.:  1.  96. 

LÖfgren,  A.  Svensk  fantasi.  Göteb.:  25. 
1.  14. 

Löwe,   J.    C.   Archibald    Douglas.  Kr.:  26. 

1.  01. 

Lövenskjold,  G.  Konsertouv.  Fra  skoven 
ved  Furesö.     Kr.:  25.  5.  10. 

3Iadetoja,  L.  Symf.  suite.    H. :  hösten  10*. 

Shakkipeli-suite.     H. :  hösten  10*. 

Ouverture  op.  7.     H. :  höst.  13*. 

Balettscen.     H.:  höst.  12*. 

Liten  suite.     I,  II.     H.:  höst.  13*. 

Kullervo,  symf.  dikt.     H.:  höst.  13*. 

Intermezzo.     H. :  13*. 

Merikoski.     H. :  höst.  11*. 

Magnus,  G.  Wash.  Symfonifinal  i  H  moll. 
Kn:  25.  4.  92. 

symf.  i  C  moll.     Kn:  10.  12.  06. 

Frithiofs  Heimkehr.  Kn:  25.  4.  92;  9.  08. 
Bergen:  16.  95. 

Fuglenes    sommersang.     Kn:    25.   4.  92;  9. 

2.  09.     Bergen:  93.     Stavanger:  9.  15. 
Skt.  Hansaftenspil.     Suite.     Kn:  01;  11. 
Violinkonsert    i    A    moll.     Kn:    31.    1.  09. 

Stavanger:  14. 

Mahler,  Gust.  Symf.  n:r  1.    H.:20. 11.  11*. 

Symf.  n:r  4.     H.:  10.  2.  13*. 

Symf.  n:r  5.  S.:  1.  11.  13*.     H.:  27. 10. 13. 

Mailing,  O.  Pianokonsert  op.  43.  Kn:  13. 
2.  06. 

Orientalisk  suite.    Kn:  14.  3.  94. 

Kvindens  Skabelse.     Kn:  27.  11.  80. 

Der  var  en  gäng  en  Konge.  Kn:   1.  12.02. 

Knud  d   heta  Död.    Kn:  21.  11.  96. 

Marteau,  H.  Suite  f.  violin,  o.  ork.  S.:  3. 
2.  12.     Göteb.:  31.  1.  12. 

La  voix  de  Jeanne  d'Arc.  Göteb.:  96. 

Martucci,  Symf.  D  moll.    8.:  26.  11.  10*. 

Massenet,  J.  Scénes  Alsaciennes.  S.:  21. 
11.  86. 

Scénes  hongroises.  Göteb.:  20.  10.  12.  Ber- 
gen: 6.  12.  98. 

Scénes  napolitaines.     H. :  1.  5.  07. 

Scénes  pittoresques.  S. :  3.  79.  Göteb.  14. 
1.  93;  22.  2.  05;  21.  10.  06;  5.  4.  08;  7.  2.15. 
Gäfle:  4.  12  m.  fl.     Bergen:  16,  10.  97. 

Bröllopssuite.     S.:  våren  77;    82;  12. 12.  85. 

L'Exstace  de  la  vierge.     S.:  13.  10.  94. 

Le    dernier    sommeil    de  la  vierge.     S. :    5. 

10.  97.  Göteb.:  13.  1.  01.  Hborg:  13. 10. 12. 

Narcissus.     8.:  5.  11.  89.     Lund:  30.4  90. 


Det  förlovade  landet.     S.:  23.  4.  01*. 

Phädraouv.  S.:  19.  12.  86;  30.4.  14.  Göteb.: 
31.  3.  00;  18.  1.  11.  H:  3.  11.  12.  Hborg: 
13.  10.  12.     Bergen:  22.  1.  98;  18.  11.  99. 

Melartin,E.  Symf.  n:r  1  C  moll.  H.:6.  3. 
03;  30.  10.  05. 

Symf.  n:r  2.     E  moll.     H. :  05. 

Symf.  n:r  3.  F  dur.  H.:  5.  4.  07;  8  4.08; 
6.  4.  11;  1.  13. 

Symf.  n:r  4.  E  dur.  H.:  27.  1.  13;  21.  2.  13. 

Symf.  n:r  5.  A  moll.  H.:  13.  1.  15*;  16. 
1.  15. 

Siikajoki.     H.:  24.  3.  04;  8.  4.  08. 

Drömsyn.     [Peterb.  11.  12. 10].  H.:  6.  4.  11. 

Patria.     H.:  3.  14*. 

Violinkonsert.     H:  11.  13'. 

Marjatta.     H.:  våren  15*. 

Törnrosa-suite.     H.:  06;  07  etc. 

Förspel  till  Pohjolan  Häät.     H.:  6.  3.  03. 

Förspel  till  Aino.     H.:  8.  4.  08. 

Lyrisk  suite.     H.:  5.  4.  07. 

Från  andra  sidan  Styx.     S.:  2    4.  14. 

Valon  Tarina.     H  :  6.  3.  03. 

Vårdträdet.     H:  4.  04. 

Suite  ur  »Hiiden  Miekka».     H  :  5.  4.  07. 

Mendelssohn,  F.  Valborgsmässonatten.  S.: 

I.  73;  81;  5.  12.  93;  2.  2.  04.  Kr.:  29.  2. 
96.  Bergen:  14.  4.  74;  1.  12.  79.  Kn:  45; 
54;  58;  63;  71;  75;  84.  Malmö:  21.  3.  10. 
Upps.:  25.  2.  69;  6.  3.  89.  m.  fl.  ggr. 

Heimkshr.  S.:  12.  68;  27.  11.  02.  Kn: 
51;  58. 

Antigone.    Göteb.:  25.  3.  00.    Kn:  50;  52. 
Athalia:    Upps.:    26.  2.  81.*  21.  4.  81;  29. 

II.  91. 

Lobgesang.     8.:  4.  70;  10.  83;  8.  5.  94. 

Kristus.  Västerås :  4.  4.  87.  Kr. :  31.1.  02 ; 
5.  08.     Hamar:  2.  89. 

42.  ps.  S.:  3.  68.  Link.:  4.53.  Upps.:  21. 
5.  64.     Kr.:  63;  19.  4.  02. 

Paulus.  S.:  18.  4.  91;  4.  11.  97.  Göteb.: 
23.  3.  00.  Upps.:  23.  5.  74;  20.  5.  76;  12. 
5.  83;  28.  5.  90.  Kr.:  5.  82.  Bergen:  5.  5. 
83.  H.:  47.  Kn:  37;  39;  41;  68;  70;  79.  Karls- 
kr.:  28.  4.  12.     Malmö:    6.  4.    06.     Härnös.: 

14.  5.  11.     Hamar:  21.  4.  12. 

Elias.  S.:  1.  2.  83;  24.  4.  92;  24.  4.  06. 
Upps.:  10.  5.  79;*  22.  5.  86.  Malmö:  23.  3. 
02;    18.  11.  02.     Lund:   24.  3.  02.     Härnös.: 

15.  3.  03;  3.  6.  03.  Sundsvall:  1.  6.  03. 
Hborg:  25.  3.  09.  Karlskr.:  30.  4  05.  Kr.: 
5.  93.  H.:  77.  Kn:  47;  60;  62;  64;  65;  66; 
67;  73;  74  m.  fl.  ggr.  Bergen:  3.  2.  66;  30. 
3.  82.     Hamar:  11.  4.  15. 


1078 


Scharwenka — Schumann 


Hercules'  ungdom.  Göteb.:  22.  2.  05.  Kr.: 
17.  2.  01;  3.  08.     Åbo:  30.  3.  14. 

Omphales  spinnrock.  S.:  24.11.06.  Göteb.: 
hösten  05;  24.  11.  12;  1.  3.  14.  Kr.:  4.  82; 
27.  11.  97;  12.  98.  Bergen:  12.  12.  99.  Kn: 
16.  3.  04. 

Phaeton.  S.:  27.  4.  91*;  9.  4.  14.  Göteb.: 
15.  2.  04;  1.  06;  22.  1.  11;  18.  2.  12;  23.11. 
13;  3.  3.  15.  Skånska  städerna:  våren  03. 
Kr.:  15.  3.  02;  3.  08.  Kn:  2.  96.  Karlskr.: 
9.  2.  04. 

Syndafloden.  S.:  22.  1.  91;  24.  2.03.  Kn: 
27.  2.  06. 

Suite  algérienne.  S.:  10.  2.  94*;  10.  06. 
Göteb.  26.  2.  11.  Kr.:  11.  82;  24.  10.  03;  13. 
1.  06;  2.  12.  Eergen:  16.  3.  95;  22.  1.  98; 
H.:    15.  12.  92.    Kn:  1.  12.  06. 

Svanen.     H.:  25.  11.  95. 

Zigenardansen.  II.:  22.  2.  03.  Göteb.:  15. 
4.  95. 

Lyran  o.  harpan.     S.:  20.   11.94*.    Malmö: 

23.  3.  03.     Lund  24.  3.  03.     Kn:  3.  03. 
Danse  macabre.     S.:  77;  7.  4.88;  21.3.93; 

24.  11.  06.  Göteb.:  1.  4.  00;  12.  07;  16.  10. 
10;  28.  4.  12.  Kr.:  27.  10.  83;  26.  12.  00. 
Gäfle:  2.  13.  Hborg:  13.  10.  12.  Bergen:  26. 
1.  82;    20.  10.  85;    18.  1.  96  m.  fl. 

Scharwenka,  X.  Symf.  C  moll.  H.:  2.  99. 

Schilling,  M.     Seemorgen.     Göteb.    3.  06. 

Kung  Oedipus.     S.:  19.  1.  02*. 

Das  Hexenlied.     S.:  4.  3.  10.    H.:  22.  3.  06. 

Schiölcr,  Ax.  Symf.  n:r  2.  Kn:  14.  11.  05.* 

Napoleon.     Kn:  4.  03*. 

Schjeldemp,  G.     Brand.     Kr.:  18.  3.  11; 

6.  14. 

Soluppgång  öfver  Himalaya.  Göteb.:  9.  2.  10. 
Kr.:  19.  9.  08;  18.  3.  11. 

Ork-suite.  En  hellig  Afton.  Kr.:  9.  15.  Ber- 
gen: 29.  6.  98. 

Sommarnatten    på  fjällen.     Kr.:  17.  10.  08. 

Vårnatt.     Kr.:  9.  15. 

Schubert,  Fr.     Symf.  A  dur.     Kr.:  11.96. 

Symf.  C  moll.     H.:  16.  10.  05.     Göteb.: 

Symf.  H  moll.     S.:  1.  73*;  4.  79;  13.  2.  87. 

7.  4.  88;  10.  89;  11.  11.  90.  Gäfle:  29.  2.  12. 
Hborg:  7. 1.  12.  8.  4.  12.  Kr.:  6.  11.  80;  30. 
12.  00;  2.  07.  Kn:  69;  70;  72;  73;  75;  76; 
78;  80.  Bergen:  28.  2.  68*;  27.  11.  83;  25.  10. 
87;  15.  4.  93;    14.  4.  94;   14.  1.  11. 

Symf.  C  dur.  S.:  10.  2.  94;  21.  3.  03;  25. 
1.  09.     Göteb.:  16    10   07;  16,3.10;  4.1.11; 

1.  11.  11;  8.  10.  13;  4.  2.  14:  17.  2.  15.  Gäfle: 

2.  13.  Kr.:  89;  11.  90;  26.  1.  01;  17.  3.  06. 
Bergen:  9.  12.80.    H.:  11.  03;  10  12.  06. 


Symf.  B  dur.     H:  7.  12.  94. 
Tantum  ergo.     S.:  1.  3.  97*. 
Die  Allmacht.     B.:    16.  12.  03.     Gäfle:  25. 
2.  16.     Kr.:  1.  2.  02;  22.  3.  02;  3.  3.  03. 
Sckuinann,  R.     Symf.  B  dur.     S.:  4.  73; 

2.  4.  99.  Göteb.:  15.  4.  94;  25.  11.  14.  Öre- 
bro: 26.  10.  13.  Gäfle:  9.  4.  15.  Kr.:  2.  2. 
89;  31.  1.  03.  H.:  14.  10.  97.  Bergen:  12. 
12.  99.  Kn:  46;  53;  64;  82;  10.  11.  92; 
16.  2.  10. 

Symf.  C  dur.  S.:  1.  79;  8.  11.  90;  2.  12. 
93;  12.  4.  03;  27.  10.  06.  Göteb.:  16.  10.  12; 
15.  4.  14.  Kr.:  12.  11.  87;  17.  10.  08.  H: 
10.  97;  8.  11.  97.    Kn:  73;  76;  79;  84. 

Symf.  Ess  dur.  S:  13.  2.  86;  13.  10.  03; 
19.  2.  05;  18.  10.  11;  12.  4.  14.  Göteb.:  18. 
10.  11;  18.  3.  14.  Kr.:  4.  3.  93;  5.  11.  10. 
H:  30.  11.  97;  9.  11.  08.  Kn:  69;  72;  75; 
78;  79;  81;  83. 

Symf.  D  moll.  S.:  4.  82;  6.  2.92.  Göteb.: 
14.  2.  91;  21.  4.  09;  16.  2.  12;  2.  4.  13;  22. 
10.  13;  29.  1.  15.  Gäfle:  11.  11.  13.  Kr.: 
5.    3.   87:  9.  10.  97;  6.  10.  00.     Bergen:   15. 

4.  93;  4.    11.  13.     Kn:  57;  85;  11.  1.  96. 
Manfredouv.    S.:  75;    våren    83;    2.   4.  92. 

Göteb.:  17.  2.  09;  31.  3.  09;  28.  12.  10;  26. 

I.  13.     Kr.:  5.  11.  10. 

Genovefaouv.     S:  5.  66*;  10.  2.  94;  21.  5. 

10.  Göteb.:  19.  2.  11.  H.:  13.  4.  08.  Kn: 
57;  71;  78;  3.  3.  03. 

Jul.    Oesarouv.     Göteb.:  11.  06.     Kn:  70. 
Bruden  från  Messinaouv.     Kn:    11.  3.  99. 
Ouv.,   Scherzo   o.  Final.    S.:  11.  79*.     Kn: 
60;  64;  67;  75;  77;  84. 

Faustmusik.     S.:  30.  4.  85*;  3.  12.  95;  29. 

II.  10.     Kr.:    10.  12.  87;  25.    3.    99*.     Kn: 

11.  4.  10.  Malmö:  9.  12.  10.  Upps.:  17.  5.  88; 
24.  3.  90. 

Par.  o.  Perin.  S:  87;  8.  11.  98;  24.3.07. 
Göteb.:  21.  3.  SS;  16.  12.  01.  Upps.:  20.  5. 
82*;  24.  5.  91.  Lund:  30.  4.  91.  Landskr.: 
31.  3.  11.    Kr.:  5.  4.  74;    30.  3.  95.    H.:  24. 

3.  93.  Vasa:  6.  94.  Kn:  55;  77;  22.  1.  94. 
Karlskr.:  06.     Bergen:  13.  3.  75. 

Rosens  pilgrimsfärd.  S.:  4.  83;  20.  11.94. 
H.:    76.     Karlskr.:    30.    4.    11.     Bergen:    30. 

5.  87. 

Zigenarlif.  Göteb.:  28.  11.  85.  Upps.;  18. 
3.  84.  Lund:  29.  11.  81;  4.  84.  Kn:  51; 
54;  56;  65;  81.  Bergen:  28.  11.  62;  27.  1. 
87.  Kr.:  17.  3.  77.  Härnös. :  12.  5.  00;  2. 
3.  02. 

Requiem  f.  Mignon.  Kr.:  29.  3.  90;  2.  4. 
03.     Kn:58.     Malmö:  3.  11.  08. 


Schutz— Sibelius 


Nyårssång.     S.:  16.  2.  92. 

Schutz,  H.     Jesu  sju  ord.     S.:  17.  11.91. 

Sedström,  H.  Konsertouv.  B.:  94.  Hborg: 
26.  4.  15. 

Selmer,    J.     Prometheus.     Kr.:    12.   3.  05. 

Scéne  funébre.  Kr.:  21.  9.  71;  12.  10.  95; 
14.  11.  03.     Bergen:  15.  12.  96  m.  fl. 

Nordens  Aand.     Kr.:  26.  10.  72*. 

Alastor.     Kr.:  24.  10.  74. 

Tassos  Klage.    Kr.:  24.  10.  74. 

Karneval  i  Flandern.     Kr.:  12.  90. 

Norge.     Kr.:  9.  10.  94;  5.  96. 

Nord.  Festtog.  Kr.:  29.  11.  84;  21.  2.  04; 
12.  04. 

Bergen:  8.  5.  86;  26.  6.  98. 

Tyrkerna  gaar  mod  Athen.  Kr.:  11.  3.  76. 
Bergen:  29.  6.  98. 

Den  Fangne.  S.:  S.  6.  97.  Kr.:  24.  10. 
74;  11.  82;  4.  3.  93;  9.  11.  01.  Bergen:  15. 
12.  87;  26.  12.  87. 

Önskan.     Kr.:  13.  1.  06. 

Mellem  fjeldene.     Kr.:  10.  10.  96. 

Sgambati,    G.      Symf.      D   dur.     H.:    23. 

10.  03. 

Bequiem.     S.:  22.  4.  10. 

Sibelius,  J.     Symf.  n:r  1.     E  moll.    S.:4. 

7.  00;  11.  10.  02.  Göteb.:  1.  11.  OS;  2.  12. 
14.  H.:  26.  4.  99;  22.  3.  06;  18.  3.  07;  10. 
12.    Kr.:  30.  11.  07;  10.  11. 

Symf.  n:r  2.  D  dur.  S.:  10.  11.  03*;  4.  3. 
10;   3.   11.   13.     Göteb.:   27.  1.  09;  8.  2.  11; 

8.  4.  14:  29.  4.  14;  22.  3.  15.  Kr.:  8.  10.  10. 
H.:  8.  3.  02;  30.  3.  03;  5.  4.  03;  12.  3.  06; 
22.    3.    09;    10.  4.  10;  17.  4.  10;  10.  12;  18. 

11.  13.    Åbo:  20.  4.  14. 

Symf.  n:r  3.  C  dur.  S.:  16.  11.  07.  Göteb.: 
6.  2.  11;  22.  11.  11.  H.:  5.  1.  07*;  25.  9. 
07;  13.  4.  08;  11.  3.  12. 

Symf.    n:r   4.    A  moll.     Göteb.:  17.  1.  13; 

5.  2.  13;  24.  3.  15.  H.:  3.  4.  11;  29.  3.  12; 
3.  14.     Kn:  10.  12. 

Skogsrået.     H.:  17.  4.  95;  26.  4.  99. 
Pohjolas   dotter.     S.:    16.    2.   07.      Göteb.: 

6.  2.  11;  22.  2.  11;  29.  10.  13.  H.:  25.  9. 
07;  3.  10.  07. 

Suite.  H.:  19.  11.  93;  17.  4.  95.  Åbo :  2.  94. 

Vårsång.     Kr.:  1.  12.  06.     H.:  17.  4.  95. 

Okeaniderna.     Göteb.:  22.  3.  15. 

Cassazione.     H.:  8.  2.  04. 

Pell.  o.  Melisande.  S.:  11.  06.  Göteb.:  24. 
10.  05.  Gäfle:  15.  3.  14.  H.:  17.  3.  05;  12. 
3.  06. 

Eldens  ursprung.     H.:  9.  4.  02. 

Balettscen.     H.:  23.  4.  91. 


Hertig  Magnus.     S.:  2.  4.  14. 

Kullervo.     H.:  28.  4.  92;  3.  93. 

Belsazars  gästabud.    EL:  5.  1.  07;  25.9.07; 

Hist.  scener.  Göteb.:  22.  3.  15.  H.:  29. 
3.  12*;  4.  12. 

Kakastava.     H.:  29.  3.  12*. 

Den  älskades  väg.     Göteb.:  24.  3.  15. 

Legender  ur  Kalevala.  S.:  4.  7.  00;  23.5. 
01.     Göteb.:   12.  3.    11;  24.  3.  12;  20.  4.  13. 

Suite  ur  »SvanehviU.  Göteb.:  22.  3.  15. 
Kr.:  8.  10.  10. 

Ouverture.     H.:  23.  4.  91*. 

En  saga.  S.:  18.  2.  09.  Göteb.:  26.  1.  10 
8.  2.  11;  19.  3.  13;  24.  3.  13;  5.  4.  14.  Kr.: 
25.  11.  11.  H.:  20.  2.  93;  19.  11.  93.  H. : 
10.  02;  20.  5.  04;  3.  11;  19.  9.  11. 

Finlandia.  S.:  5.  7.  00;  3.  6.  05.  Göteb.: 
31.  1.  15.  Kr.:  3.  08;  9.  10.  09.  H.:  4.  10. 
03;  2.  04;  1.  5.  07;  12.  5.  09.  Vasa:  30.  6. 
12.    Hborg:  3.  3.  12. 

Snöfrid.  H.:  20.  10.  00;  15.  11.  00;  17. 
12.  02. 

Nattlig  ridt  o.  soluppgång.  S. :  13.  3.  14*. 
Göteb.:  8.  2.  11;  17.  1.  12;  13.  3.  13.  Kr.: 
8.  10.  10.     H.:  3.  4.  11*;  1.  12.    Kn:  10.  12. 

Suite  ur  Kung  Christian  II.  S.:  5.  7.  00. 
Göteb.:   16.    10.   12;   23.   2.   13.     Malmö:  25. 

6.  14.    H.:  2.  12.  98;  24.  3.  04. 
Tuouelas  svan.     S.:   IS.  2.  11;  19.  11.  11. 

Göteb.:  4.  12.  07;  1.  10;  6.  2.  11;  12.  3.  11; 
29.  1.  15.  H. :  17. 10.  01.  Kn :  24.  11.  02;  3.  10. 

Lemminkäinen  drager  hemåt.  S. :  18.  2.  11. 
Göteb.:  4.  12.  07;  11.  4.  09;  3.  10;  6.  2.  11; 
12. 3. 11;  24.  3.  15.  H.:  31.  10.  97*;  19.9.11. 

Pan  och  Eko.     Göteb.:   6.  2.  11;  2.  4.  11; 

7.  1.  12;  5.  1.  13;  1.  2.  13;  14.  2.  15. 
Dryaden.     S.:  13.  3.  14*.  Göteb.:  8.  2.  11; 

17.  1.  12;  15.  12.  12.  Kr.:  8.  10.  10.  H.: 
3.  4.  11;  19.  9.  11.  Viborg:  23.  3.  11*.  Åbo: 
20.  4.  14. 

Violinkonsert.  D  moll.  S.:  29.  10.  09;  2. 
11;  5.  11.  13;  16.  4.  14.  Göteb.:  31.  3.  09; 
28.  4.  09.  H.:  S.  2.  04;  12.  3.  06;  IS.  10. 
07;  21.  10.  08. 

Serenad.     H.:  17.  4.  95. 

Lifslust.     H.:  29.  3.  12;  4.  12. 

Koskenlaskijan  morsiamet.  H. :  1.  11.  97; 
17.  1.  04;  3.  12.  10.  S:  31.  3.  07.  Hborg: 
22.  10.  12. 

Luonnotar.     H.:  1.  14.     Malmö:  25.  6.  14. 

Den  fångna  drottningen.     Kn:  27.  2.  10. 

Tulen  synty.     H.:  8.  2.  04. 

Atenarnas  sång.     H.:  26.  4.  99. 

Impromptu.     H. :  8.  3.  02. 


1078  Scharwenka — Schumann 

Hercules'  ungdom.     Göteb.:  22.  2.  05.   Kr.:         Symf.  B  dur.     H  :  7.  12.  94. 
17.  2.  01;  3.  08.     Åbo:  30.  3.  14.  Tantum  ergo.     8.:  1.  3.  97*. 

Omphales  spinnrock.  S.:  24.11.06.    Göteb.:        Die  Allmacht.     S.:    16.  12.  03.     Gäfle:  25. 

hösten  05;    24.  11.  12;  1.  3.  14.     Kr.:  4.  82;  2.  16.     Kr.:  1.  2.  02;  22.  3.  02;  3.  3.  03. 
27.  11.  97;    12.  98.  Bergen:  12.  12.  99.     Kn:         Schumann,  R.    Symf.  B  dur.     S.:  4.  73; 

16.  3.  04.  2.  4.  99.    Göteb.:  15.  4.  94;  25.  11.  14.  Öre- 

Phaeton.     S.:  27.  4.  91*;  9.  4.  14.     Göteb.:  bro:  26.  10.  13.     Gäfle:  9.  4.  15.    Kr.:  2.  2. 

15.  2.  04;  1.  06;  22.  1.  11;  18.  2.  12;  23.11.  89;   31.  1.  03.     H.:  14.  10.  97.     Bergen:  12. 

13;    3.    3.    15.     Skånska   städerna:   våren  03.  12.  99.     Kn:  46;  53;    64;    82;    10.    11.    92; 

Kr.:  15.  3.  02;  3.  08.     Kn:  2.  96.     Karlskr.:  16.  2.  10. 
9.  2.  04.  Symf.    C  dur.    S.:  1.  79;  8.  11.  90;  2.  12. 

Syndafloden.  S.:  22.  1.  91;  24.  2.03.  Kn:  93;  12.  4.  03;  27.  10.  06.  Göteb.:  16.  10.  12; 

27.  2.  06.  15.  4.  14.  Kr.:  12.  11.  87;  17.  10.  08.  H: 

Suite   algérienne.     S.:    10.    2.  94*;    10.  06.  10.  97;  8.  11.  97.    Kn:  73;  76;  79;  84. 
Göteb.  26.  2.  11.  Kr.:  11.  82;  24.  10.  03;  13.        Symf.     Ess  dur.     S:  13.  2.  86;  13.  10.  03; 

1.  06;  2.  12.     Bergen:    16.    3.  95;  22.  1.  98;  19.  2.  05;  18.  10.  11;  12.  4.  14.     Göteb.:  18. 

H.:    15.  12.  92.    Kn:  1.  12.  06.  10.  11;   18.  3.   14.    Kr.:  4.  3.  93;  5.  11.  10. 

Svanen.     H.:  25.  11.  95.  H:  30.   11.  97;  9.  11.  08.    Kn:    69;  72;  75; 

Zigenardansen.     II.:  22.  2.  03.     Göteb.:  15.  78;  79;  81;  83. 
4.  95.  Symf.  D  moll.    S.:  4.  82;  6.  2.92.  Göteb.: 

Lyran  o.  harpan.     8.:  20.  11.94*.    Malmö:  14.  2.  91;  21.  4.  09;  16.  2.  12;  2.  4.  13;  22. 

23.  3.  03.     Lund  24.  3.  03.     Kn:  3.  03.  10.    13;   29.    1.  15.     Gäfle:  11.  11.  13.    Kr.: 
Danse  macabre.     B.:  77;  7.  4.88;  21.3.93;  5.    3.   87:  9.  10.  97;  6.  10.  00.     Bergen:   15. 

24.  11.  06.     Göteb.:  1.  4.  00;   12.  07;  16.  10.  4.  93;  4.    11.  13.     Kn:  57;  85;  11.  1.  96. 
10;    28.   4.    12.     Kr.:   27.  10.  83;  26.  12.  00.        Manfredouv.    S.:  75;    våren   83;    2.  4.  92. 
Gäfle:  2.  13.   Hborg:   13.  10.  12.  Bergen:  26.  Göteb.:   17.  2.  09;  31.  3.  09;  28.  12.  10;  26. 
1.  82;    20.  10.  85;    18.  1.  96  m.  fl.  1.  13.     Kr.:  5.  11.  10. 

Scharwenka,  X.  Symf.  C  moll.  H.:  2.99.        Genovefaouv.     S:  5.  66*;  10.  2.  94;  21.  5. 

Schilling-,  M.     Seemorgen.     Göteb.    3.  06.  10.     Göteb.:  19.    2.  11.    H.:  13.  4.  08.    Kn: 

Kung  Oedipus.     S.:  19.  1.  02*.  57;  71;  78;  3.  3.  03. 

Das  Hexenlied.  8.:  4.  3.  10.  H.:  22. 3. 06.  Jul.  Csesarouv.  Göteb.:  11.  06.  Kn:  70. 
Schiöler,  Ax.  Symf.  n:r  2.  Kn:  14.  11.05.*  Bruden  från  Messinaouv.  Kn:  11.  3.  99. 
Napoleon.     Kn:  4.  03*.  Ouv.,   Scherzo   o.  Final.    S.:  11.  79*.     Kn: 

Schjelderup,  G.     Brand.     Kr.:  18.  3.  11;  60;  64;  67;  75;  77;  84. 

6.  14.  Faustmusik.     8.:  30.  4.  85*;  3.  12.  95;  29. 
Soluppgång  öfver  Himalaya.   Göteb:  9.  2.  10.  11.    10.     Kr.:    10.  12.  S7 ;  25.    3.    99*.     Kn: 

Kr.:  19.  9.  08;  18.  3.  11.  11.  4.  10.  Malmö:  9.  12.10.  Upps.:  17.5.88; 

Ork-suite.  En  hellig  Afton.  Kr.:  9.  15.  Ber-  24.  3.   90. 
gen:  29.  6.  98.  Par.  o.  Perin.     8:  87;  8.  11.  98;  24.3.07. 

Sommarnatten    på  fjällen.     Kr.:  17.   10.  08.  Göteb.:  21.  3.  88;   16.  12.  01.     Upps.:  20.  5. 

Vårnatt.     Kr.:  9.  15.  82*;  24.  5.  91.     Lund:  30.  4.  91.    Landskr.: 

Schubert,  Fr.     Symf.  A  dur.     Kr.:  11.96.  31.  3.  11.    Kr.:  5.  4.  74;    30.  3.  95.    H.:  24. 

Symf.  C  moll.     H.:  16.  10.  05.     Göteb.:  3.    93.  Vasa:    6.  94.     Kn:  55;  77;  22.  1.  94. 

Symf.  H  moll.     S.:  1.  73*;  4.  79;  13.  2.  87.  Karlskr.:   06.     Bergen:  13.  3.  75. 

7.  4.  88;  10.  89;  11.  11.  90.  Gäfle:  29.  2.  12.  Rosens  pilgrimsfärd.  S.:  4.  83;  20.  11.  94. 
Hborg:  7.1.  12.  8.  4.  12.  Kr.:  6.  11.  80;  30.  H.:  76.  Karlskr.:  30.  4.  11.  Bergen:  30. 
12.   00;  2.  07.    Kn:  69;  70;  72;  73;  75;  76;  5.  87. 

78;  80.  Bergen:  28.  2.  68*;  27.  11.  83;  25.  10.         Zigenarlif.     Göteb.:  28.  11.  85.     Upps.;  18. 

87;  15.  4.  93;    14.  4.  94;   14.  1.  11.  3.    84.     Lund:    29.    11.   81;  4.  84.    Kn:  51; 

Symf.  C  dur.     S.:  10.  2.  94;  21.  3.  03;  25.  54;  56;  65;  81.    Bergen:   28.  11.  62;  27.  1. 

1.  09.     Göteb.:  16    10   07;  16,3.10;  4.1.11;  87.     Kr.:  17.  3.  77.     Härnös.:    12.    5.  00;  2. 

1.  11.  11;  8.  10.  13;  4.  2.  14;  17.  2.  15.  Gäfle:  3.  02. 

2.  13.  Kr.:  89;  11.  90;  26.  1.  01;  17.  3.  06.  Requiem  f.  Mignon.  Kr.:  29.  3.  90;  2.  4. 
Bergen:  9.   12.80.    IL:  11.  03;  10.  12.  06.  03.     Kn:  58.     Malmö:  3.  II.  08. 


Schutz— Sibelius 


Nyårssång.     S.:  16.  2.  92. 

Schutz,  H.     Jesu  sju  ord.     S.:  17.  11.  91. 

Sedström,  H.  Konsertouv.  S.:  94.  Hborg: 
25.  4.  15. 

Selmer,   J.     Prometheus.     Kr.:   12.  3.  05. 

Scene  funébre.  Kr.:  21.  9.  71;  12.  10.  95; 
14.  11.  03.     Bergen:  15.  12.  96  m.  fl. 

Nordens  Aand.     Kr.:  26.  10.  72*. 

Alastor.     Kr.:  24.  10.  74. 

Tassos  Klage.     Kr.:  24.  10.  74. 

Karneval  i  Flandern.     Kr.:  12.  90. 

Norge.     Kr.:  9.  10.  94;  5.  96. 

Nord.  Festtog.  Kr.:  29.  11.  84;  21.  2.  04; 
12.  04. 

Bergen;  8.  5.  86;  26.  6.  98. 

Tyrkerna  gaar  mod  Athen.  Kr.:  11.  3.  76. 
Bergen:  29.  6.  98. 

Den  Fangne.  S.:  S.  6.  97.  Kr.:  24.  10. 
74;  11.  82;  4.  3.  93;  9.  11.  01.  Bergen:  15. 
12.  87;  26.  12.  87. 

Önskan.     Kr.:  13.  1.  06. 

Mellem  fjeldene.     Kr.:  10.  10.  96. 

Sgambati,    G.      Symf.      D   dur.     H.:    23. 

10.  03. 

Bequiem.     S.:  22.  4.  10. 

Sibelius,  J.     Symf.  n:r  1.     E  moll.    S.:4. 

7.  00;  11.  10.  02.  Göteb.:  1.  11.  08;  2.  12. 
14.  H.:  26.  4.  99;  22.  3.  06;  18.  3.  07;  10. 
12.    Kr.:  30.  11.  07;  10.  11. 

Symf.  n:r  2.  D  dur.  S.:  10.  11.  03*;  4.  3. 
10;   3.   11.   13.     Göteb.:   27.  1.  09;  8.  2.  11; 

8.  4.  14;  29.  4.  14;  22.  3.  15.  Kr.:  8.  10.  10. 
H.:  8.  3.  02;  30.  3.  03;  5.  4.  03;  12.  3.  06; 
22.    3.    09;    10.  4.  10;  17.  4.  10;  10.  12;  18. 

11.  13.    Åbo:  20.  4.  14. 

Symf.  n:r  3.  C  dur.  S.:  16.  11.  07.  Göteb.: 
6.  2.  11;  22.  11.  11.  H.:  5.  1.  07*;  25.  9. 
07;  13.  4.  08;  11.  3.  12. 

Symf.    n:r   4.    A  moll.     Göteb.:  17.  1.  13; 

5.  2.  13;  24.  3.  15.  H.:  3.  4.  11;  29.  3.  12; 
3.  14.     Kn:  10.  12. 

Skogsrået.     H.:  17.  4.  95;  26.  4.  99. 
Pohjolas   dotter.     S.:    16.    2.   07.      Göteb.: 

6.  2.  11;  22.  2.  11;  29.  10.  13.  H.:  25.  9. 
07;  3.  10.  07. 

Suite.  H.:  19.  11.  93;  17.  4.  95.  Åbo:  2.  94. 

Vårsång.     Kr.:  1.  12.  06.     H.:  17.  4.  95. 

Okeaniderna.     Göteb.:  22.  3.  15. 

Cassazione.     H. :  8.  2.  04. 

Pell.  o.  Melisande.  S.:  11.  06.  Göteb.:  24. 
10.  05.  Gäfle:  15.  3.  14.  H.:  17.  3.  05;  12. 
3.  06. 

Eldens  ursprung.     H.:  9.  4.  02. 

Balettscen.     H.:  23.  4.  91. 


Hertig  Magnus.     S. :  2.  4.  14. 

Kullervo.     H. :  28.  4.  92;  3.  93. 

Belsazars  gästabud.    H.:  5.  1.  07;  25.9.07; 

Hist.  scener.  Göteb.:  22.  3.  15.  H.:  29. 
3.  12*;  4.  12. 

Kakastava.     H.:  29.  3.  12*. 

Den  älskades  väg.     Göteb.:  24.  3.  15. 

Legender  ur  Kalevala.  S.:  4.  7.  00;  23.5. 
01.     Göteb.:   12.  3.   11:  24.  3.  12;  20.  4.  13. 

Suite  ur  »SvanehviU.  Göteb.:  22.  3.  15. 
Kr.:  S.  10.  10. 

Ouverture.     H.:  23.  4.  91*. 

En  saga.  S. :  18.  2.  09.  Göteb.:  26.  1.  10 
8.  2.  11;  19.  3.  13;  24.  3.  13;  5.  4.  14.  Kr.: 
25.  11.  11.  H.:  20.  2.  93;  19.  11.  93.  H. : 
10.  02;  20.  5.  04;  3.  11;  19.  9.  11. 

Finlandia.  S.:  5.  7.  00;  3.  6.  05.  Göteb.: 
31.  1.  15.  Kr.:  3.  08;  9.  10.  09.  H.:  4.  10. 
03;  2.  04;  1.  5.  07;  12.  5.  09.  Vasa:  30.  6. 
12.     Hborg:  3.  3.  12. 

Snöfrid.  H.:  20.  10.  00;  15.  11.  00;  17. 
12.  02. 

Nattlig  ridt  o.  soluppgång.  S. :  13.  3.  14*. 
Göteb.:   8.   2.  11;  17.  1.  12;  13.  3.  13.     Kr.: 

5.  10.  10.     H.:  3.  4.  11*;  1.  12.     Kn:  10.  12. 
Suite  ur  Kung  Christian  II.     S.:  5.  7.  00. 

Göteb.:   16.    10.   12;   23.   2.   13.     Malmö:  25. 

6.  14.     H.:  2.  12.  98;  24.  3.  04. 
Tuouelas   svan.     S.:   18.  2.  11;  19.  11.  11. 

Göteb.:  4.  12.  07;  1.  10;  6.  2.  11;  12.  3.  11; 
29.  1.  15.  H.:  17.  10.  01.  Kn:  24.  11.  02;  3.  10. 

Lemminkäinen  drager  hemåt.  S. :  18.  2.  11. 
Göteb.:  4.  12.  07;  11.  4.  09;  3.  10;  6.  2.  11; 
12.3. 11;  24.  3.  15.  H.:  31.  10.  97*;  19.9.11. 

Pan  och  Eko.     Göteb.:   6.  2.  11;  2.  4.  11; 

7.  1.  12;  5.  1.  13;  1.  2.  13;  14.  2.  15. 
Dryaden.     S.:  13.  3.  14*.  Göteb.:  8.  2.  11; 

17.  1.  12;  15.  12.  12.  Kr.:  8.  10.  10.  H. : 
3.  4.  11;  19.  9.  11.  Viborg:  23.  3.  11*.  Åbo: 
20.  4.  14. 

Violinkonsert.  D  moll.  S.:  29.  10.  09;  2. 
11;  5.  11.  13;  16.  4.  14.  Göteb.:  31.  3.  09; 
28.  4.  09.  H.:  8.  2.  04;  12.  3.  06;  18.  10. 
07;  21.  10.  08. 

Serenad.     H.:  17.  4.  95. 

Lifslust.     H.:  29.  3.  12;  4.  12. 

Koskenlaskijan  morsiamet.  H. :  1.  11.  97; 
17.  1.  04;  3.  12.  10.  S:  31.  3.  07.  Hborg: 
22.  10.  12. 

Luonnotar.     H. :  1.  14.     Malmö:  25.  6.  14. 

Den  fångna  drottningen.     Kn:  27.  2.  10. 

Tulen  synty.     H.:  8.  2.  04. 

Atenarnas  sång.     H.:  26.  4.  99. 

Impromptu.     H. :  8.  3.  02. 


1080 


Sinding — Svedbom 


Sinding,  Chr.  Symf.  D  moll.  S.:  1.  12. 
94;    5.    4.    96;  21.  2.  05;  26.  9.  09.     Göteb.: 

20.  11.  12.  Kr.:  11.  3.  94;  11.  9.  97;  21.  11. 
03;  4.  2.  05;   11.    11.   11.     H.:  2.  95.      Kn: 

21.  4.  99. 

Symf.  D  dur.  H.:  17.  2.  08.  Göteb.:  18. 
11.  12. 

Episodes  chevaleresques.  Kr.:  10.  12.  98. 
H.:  4.  3.  07. 

Två  ballader.     Göteb.:  20.  11.  12. 

Rondo  infinito.     S.:   7.  4.  01*.     Göteb.:  1. 

2.  07;  8.  11.  11;  20.  11.  12;  17.  3.  15.     H.: 

22.  3.  06. 

Pianokorisert    i    Dess    dur.     S. :    28.   4.  01; 

4.  11.  03;  27.  4.  08.     Göteb.:  18.  11.  12;  22. 

3.  14.     Kr.:   11.   3.  94;  1.  99;  23.  3.  01;  31. 

1.  03.    Bergen:  6.  98.    Kn:  2.  94. 
Violinkonsert  A  dur.  S. :  13.  3.  02.  Göteb. : 

11.  5  01;  3.  1.  12;  20.  11.  12.  Kr.:  10.  12. 
98;  26.  9.  03;  7.  2.  07;  15.  2.  08;  28.  1.  10. 
K.:  5.  4.  08.     Bergen:  27.  4.  12. 

Mannamaal.     Kr.:  21.  11.  03. 

Til  Molde.  S.:  16.  2.  10.  Göteb.:  6.  3. 
86;  23.   11.   96;  21.  11.  03.     Härnös.:  13.  5. 

08.  Kr.:  25.  4.  85.     Bergen:  19.  11.  85;  10. 

4.  97.     Hamar:  4.  90. 

Sjöberg-,  Sv.     Gustaf  Vasa.     Ouv.    S.:  24. 

2.  03.     Göteb.:  22.  11.  05.     Helsingb.:  12.  3. 

05.  Gäfle:  5.  3.  14. 

Skageiberg.  Symf.  n:r  1.  Göteb.:  17.  4.  12. 
Skrjabin.     Symf.     E  dur.     H.  28.  2.  11. 
Smetana.     Moldau.     S.:  14.  4.  95;  7.  3. 
96;  12.  4.  03;  18.  2.  11.     Göteb.:  12.  3.  05; 

13.  3.  10;  8.  1.  11;  28.  1.  12;  17.  11.  12;  5. 
11.    13;  21.  3.  15.     Gäfle:  21.  2.  14.  Bergen: 

14.  1.   11.    H.:  19.  3.  02.    Åbo:  27.  10.  13. 
Aus   Böhmens  Heim   und  Flur.     S.:  31.  3. 

01.  Göteb.:  2.  12.  08;  18.  10.  11.  H.:  20. 
11.  05. 

Vyshegrad.     H.:  5.  12.  95. 

Ouv.  Holmara.     S. :  5.  10.  97. 

Husitzka.     Göteb.:  16.  2.  10. 

Spendiaroff,    A.     De  tre  palmerna.     H. : 

9.  11.  08.     Kn:  12.  07. 

Spohr,  L.  Symf.  C  moll.  S.:  4.  67.  Göteb. : 

5.  4.  11.     H.:  4.  2.  00.     Kn:  73. 

Symf.  F  moll.  Die  Weihe  der  Töne.  S.; 
11.  79*.     Kn:  40;  45;  65;  66;  67;  74. 

Symf.  Årstiderna.     S.:  4.  74*. 

Die  letzten  Dinge.  H.:  17.  4.  35.  Kn: 
44;  4.  97. 

Stanék.  Singoalla.  S.:  11.  1.  10;  30.4.11. 

Steuhaininar,  P.  U.  David  o.  Saul.  S.: 
20.  2.  00. 


Stenhammar.  V.    Symf     F  dur.     S  :  16 

12.  03. 

Excelsior.  S. :  16.  10.  97*.  Göteb. :  15.  4.  08. 
Pianokonsert  n:r  1.     B  moll.   S.:  17.  3.  94. 

25.  3.  94;  13.  11.  00;  16.  11.  02;  12."  12.  09. 
Göteb.:  24.  2.  06.    Kr.:  4.  11.  03. 

Pianokonsert  n:r  2.  D  moll.  S.:  1.  3.  09; 
30.   1.    14.    Göteb.:    15.  4.  08;  1.  3.   12;  24. 

2.  13,     Upps.:  5.  5.  11.    Kr.:  8.  3    11.    Kn: 

26.  1.  11. 

Snöfrid.     S.:  11.  2.  96*;  25.  2.  02;  29.  11. 

10.  Göteb.:  19.  3.  06.      Kn:  17.  1.  97.  Mal- 
mö: 9.  12.  10. 

Vårnatt:  Göteb.:  24.  2.  13.     S.:  14. 

Folket  i  Nifelhem.  S.:  3.  3.  14*.  Göteb. 
24.  2.  13. 

Midvinter.  S.:  1.  3.  09;  30.  1.  14.  Göteb. 
28.  4.  08;  24.  2.  13. 

lthaka.  S.:  20.  5.  05;  15.  10.  07;  21 
5.  09.  Göteb.:  19.  3.  06;  28.  10.  10;  26.  12.  14 

Florez  o.  Blanzeflor.  S.:  19.  1.  95*;  20.2 
97;  31.   7.   07;  6.    7.  12.     Göteb.:  13.  4.  01 

21.  4.  12;  25.  3.  13.   Upps.:  6.  5.  11.  Hborg 

22.  10.  12. 

Prinsessan  o.  Svennen.     S. :  16.  2.  92*. 
Ett  folk.     S.:  5.   12.  05*;   1.  6.  06;  21.  5. 
09.     Göteb.:  19.  3.  06.     Malmö:  23.  6.  14. 
Straiiss,  Rich.     Symf.    Domestica,    H.:  17. 

3.  13*. 

Från  Italien.  Göteb.:  26.  2.  15.  H.:  13.  4.98. 

Macbeth.     S.:  17.  10.06.    Göteb.:  28.  1.  14 

Don  Juan.  S.:  16.  11.  07;  1.  4.  11.  Göteb.: 
3.  06;  26.  10.  10;  28.  10.  14.  Malmö:  26.6. 
14.  H.:  17.  12.  06.  Åbo:  8.  12.  13*.  Kn : 
24.  3.  11. 

Till  Eulenspiegel.  S.:  2.  11.  01*;  14.  1. 
02;  12.  3.  02.  Göteb.:  3.  4.  03;  3.  3.  13; 
5.  3.    13.     H.:   25.  4.   04;  20.  5.  04;  13.  10. 

13.  Åbo:  8.  12.  13*.   Kr.:  1.  4.  15.  Kn:  17. 

11.  05. 

Tod  und  Verklärung.  S.:  4.  3.  10.  Göteb.: 
30.  10.  12;  5.  3.  13;  11.  1.  14;  10.  3.  15, 
Kr.:  13.  1.  06.  H.:  2.  3.  03;  5.  4.  03;  19. 
5.  04;  21.  1.  07.  Åbo:  8.  12.  13.  Kn:  3 
00;  24.  3.  11. 

Also  sprach  Zarathustra.  Kn:  22.  10.  12 
H.:  19.  5.  04;  hösten  12. 

Don  Quixote.     H.:  10.  2.  13. 

Wanderers    Sturmlied.     S.:    1.   3.   97*;  25 

2.  13. 

Svedbom,  V.  I  rosengården.  S. :  15.  5 
88*;  S9;   24.  2.  03;   10.  11.  05.    Göteb.:  16 

3.  92;  19.  11.  92.     Örebro:   15.  5.  12.     Här 
nös.:  4.  12.  04. 


Svendsen  —Tschaikowsky 


1081 


Svendsen,  J.  Symf.  nr  1.  D  dur.  S. :  3. 
73*;  83;  6.  10.  88;  11.  11.  91;  10.  6.  97;  8. 
11.  02;  4.  1.  03;  18.  5.  12.  Göteb.:  31.  10. 
06;  28.  12.  10;  25.  2.  12.  Gäfle:  2.  4.  13. 
Hborg:  14.  2.  12.  Kr.:  12.  10.  67*;  23.  11. 
96;  7.  10.  99;  30.  1.  04;  3.  11.  06;  10.  11. 
Bergen:  18.  4.  71;  12.  11.  72;  3.  11.  74;  5. 
2.  80;  9.  5.  88;  1.  7.  98;  20.  10.  14.  H.: 
29-    11.  00;  9.    10.   11.     Kn:  27.  10.  06;  31. 

10.  10. 

Symf.  n:r  2.  B  dur.  S. :  81;  82;  16.  11. 
89;  2.  2.  01;  11.  11.  02.  Göteb.:  28.  10.  07; 
25.  10.   11;  3.  2.  15.    Gäfle:  9.  12.  14.  Kr.: 

14.  10.    76*;   4.   12.  80;  30.  4.  75;  1.  99;  9. 

11.  01;  23.  11.  07;  5.  2.  10;  30.  9.  11.  Ber- 
gen: 30.  4.  78;  4.  10.  81;  1.  12.  81;  29.  10. 

10.  H.:   10.   02;  21.  3.  94;  10.  08.    Kn:  3. 

9.  81;  8.  10.  03;  15.  1.  04;  16.  11.  07. 
Inledn.   till  Sigurd  Slembe.    S.:  75;  3.  3. 

06.  Göteb.:  25.  10.  11.    Kr.:  4.  5.  72»;  7.  2. 

07.  Bergen:  18.  2.  73;  27.  11.  83;  2.  12.  93; 
27.  1.  94.     H.:  17.  2.  08.     Kn:  81. 

Zorahayda.  S.:  83;  2.  4.  93;  8.  11.  02. 
Göteb.:  24.  2.  01;  15.  3.  08;  2.  10.  10;  2.  3. 
13.  Kr.:  29.  5.  80;  29.  1.  81;  12.  10.  95;  23. 

11.  07;  30.  9.  11.  H.:  9.  10.  11.  Kn:  16. 
11.  07,  31.  10.  10.  Gäfle:  17.  1.  13.  Hborg: 
00.  Bergen:  14.  12.  82;  18.  11.  83;  15.  4. 
93;  29.  6.  98. 

Kaps.  n:r  1.  Bergen:  22.  10.  80;  20.  3.  84; 
4.  4.  87;  15.  12.  94.    Kr.:  25.  9.  77. 

Kaps.  n:r  2.  S.:  78;  83.  Göteb.:  21.  4.  12. 
Kr.:  23.    10.  80;  17.  5.  01;  23.  11.  07;  5.  2. 

10.  Bergen:  22.  1.  98.    Hborg:  22.  10.  12. 
Kaps.  n:r  3.     S.:  81;  25.  4.  96;  8.  11.  02. 

Göteb.:  29.  3.   08;    5.    4.  08.    Gäfle:  27.  10. 

15.  Kr.:  29.  5.  80;  29.  1.  81;  1.  9.  99;  15. 
10.  99;  30.  9.  11.  Bergen:  14.  10.  93;  26.  6. 
98.    Kn:   1.  12.  04;  4.  2.  10;  3.  11. 

Kaps.  n:r  4.  Kr.:  29.  11.  84;  4.  4.  08. 
Kn:  3.  94.  Bergen:  15.  12.  96;  31.  10.  99. 

Norsk  konstnärskarneval.  S. :  14.  1.  00*; 
23.  4.  00;  25.  11.  11;  19.  3.  14;  5.  4.  14. 
Göteb.:  26.  2.  11;  25.  10.  11.  Gäfle:  6.  2.  15. 
H.:  1.  5.  07;  9.  10.  11. 

Carneval  i  Paris.  S.:  23.  1.  97;  11.  11. 
02;  13.  3.  02;  3.  6.  09.  Göteb.:  15.  11.  08; 
17.  4.  10;  5.,  1.  13;  29.  11.  14.  Kr.:  29.  5. 
80;  6.  3.  95;  21.  2.  04;  30.  9.  04.  Bergen: 
27.  4.  12. 

Romeo  o.  Julia.  Kr.:  29.  5.  80;  6.  10.  00. 
Bergen:  13.  11.  97.     Kn:  13.  2.  02. 

Söderman,  Aug.  Konsertouv.  F  dur.  S.: 
15.  5.  88;  31.  1.  93;  29.  11.  94;  24.   11.  96. 


Göteb.:  19.  11.  99;  15.  11.  08;  3.  15.  09. 
Hborg:  19.  4.  12. 

Hjärtesorg.  S.:  83;  88;  89;  25.  2.  02;  14. 
Göteb.:  1.  12.  11.    Upps.:  18.  3.  84;  14.  5.  94. 

Kvarnruinen.  S:  11.  71;  13.  2.  86;  6.  10. 
88;  6.  12.  90. 

Per  Gynt.  S. :  5.  12.  92.  Göteb.:  22.  2.  93; 
11.  11.  93.     Upps.:  23.  5.  67. 

Värfningen.     S.:  29.  4.  11. 

Der  schwarze  Ritter.  S.:  4.  4.  86*;  24. 
4.  87. 

An  die  Freude.   S.:  18.  4.  92. 

Tannhäuser.  S.:  5.  66;  10.  10.  85;  22.  4. 
88;  1.  2.  90.  Upps.:  14.  5.  74.  Malmö:  23. 
6.    14.     Hborg:    22.    10.  12.     Kr.:  30.  1.  75; 

14.  3.  96.    Kn:  2.  2.  93. 

Vallfarten  till  Kevlaar.  S.:  3.  67*;  84; 
10.  4.  87;  12.  11.  92;  21.  2.  99;  23.  4.  11. 
Upps.:  5.  5.  11.     Gäfle:   14.  2.  15.     Härnös. : 

15.  12.  00;  12.  5.  13. 

Katolsk  mässa.  S.:  86;  14.  2.  95;  6.  6. 
95;  26:  3.  14.  Göteb.:  20.  4.  94.  Gäfle:  13. 
4.  12.     Upps. :  14.  5.  94.     Falun :  25.  4.  09. 

Tanejew,  S.  Symf.  B  moll.  H:  21.  11.  13. 

Symf-     C  dur.     Kn :  16.  3.  04. 

Ouv.  Hamlet.     H.:  12.  10.  08. 

Thieriot.    Am  Traunsee.     S. :  8.  5.  94. 

Thuille,  L.    Rom.  ouv.     H. :  18.  2.  07. 

Traumsommernacht.     S. :  17.  3.  04. 

Tinel,  Edg.  Vallmoblommorna.  S. :  6.  3. 
00*.    Kr.:  6.  12.  02.    Kn:  23.  4.  95. 

Franciscus.      S. :   18.  4  07.      Kn:  7.  1.  96. 

Tschaikowsky.    Symf.  n:r  1.  G  moll.  S. : 

1,  2.  90*.    Göteb.:  11.  1.  11. 

Symf.  n:r  2.  C  dur.    Göteb.:  21.  1.  13.  H.: 

16.  11.  93. 

Symf.  n:r  3.     D  dur.     Kn:  13.  2.  94. 
Symf.  n:r  4.     F  moll.  S.:  3.  2.  12.  Göteb.: 
22.  3.  12;  26.  2.  13;  21.  10.  14.    Malmö:  25. 

6.  14.    Hborg:  6.  3.  14.    Kr.:  6'  3.  09.    H: 

7.  3.  98;  24.  2.  09;  3.  11.  Kn:  4.  2.  10;  3. 
10.  11. 

Symf.  n:r  5.    E  moll.  S.:  23.  4.  00;  13.  3. 

14.  Göteb.:  30.  3.  00;  7.  2.  08;  15.  11.  11; 

17.  12.  13;  11.  11.  14.  Gäfle:  5.  3.  14.  Kr.: 
6.  1.  00;  26.  9.  03;  25.  11.  11.  H.:  13.  12. 
00;  7.  2.  06:  Åbo:  10.  11.  13.  Bergen:  2. 
12.  11. 

Symf.  n:r  6.  H  moll  (pathetique).  S. :  17. 
12.  96*;  7.  10.  99;  28.  2.  06;  15.  10.  07;  7. 

2.  10;  16.  4.  14.  Göteb.:  11.  5.  01;  22.  2. 
05;  3.  06;  11.  3.  08;  3.  3.  09;  13.  4.  10;  31. 
10.  13.    Kr.:  25.  3.  99;  4.  11.  99;  5.  4.  02; 

15.  10.  04;  27.  3.  07;  31.  10.  99;  11.  12.  00; 


Wagner — Öländer 


3.  2.  14.  H.:  26.  9".  94;  28.  2.  97;  4.  00; 
7.  12.  03;  25.  4.  04;  5.  04;  8.  4.  05:  20.  1. 
08;  5.  4.  09;  3.  1.  10;  3.  11;  5.  12.  11;  10. 
11.  13.  Kn:  18.  4.  02;  9.  9.  05;  5.  07;  20. 
10.  07;  1.  11.  08;  3.  10;  22.  2.  11. 
Manfred.     H.:   7.   2.  07;   3.   12.  10;  5.  12. 

10.  Kr.:  22.  3.  07.  Bergen:  5.  12.  12;  6.  3. 13. 
Ouv.   Hamlet.     Göteb.:   5.   11.   13.   H.:  18. 

1.  94;  4.  4.  11.    Kr.:  24.  9.  10. 

Ouv.  Benv.  Cellini.     H.:  3.  11. 

Ouv.  1812.  S.:  2.  12.  93*;  IS.  2.  11. 
Göteb.:  3.  4.  03.  Kr.:  12.  91;  3.  98;  26.  12. 
01 ;  13.  11.  04. 

Ouv.  Romeo  o.  Julia.  B.:  16.  2.  07;  28. 
lo'.  13.  Kr.:  17.  3.  94;  29.  2.  96;  5.  4.  02. 
H.:  12.  1.  93;  16.  11.  93;  19.  9.  11. 

Francesca  da  Eimini.  H.:  10.  97;  8.  11. 
79;  24.  2.  09;  8.  3.  09. 

Stormen.    Kr.:  3.  10.  09.      H.:  19.  10.  03. 

Nötknäckaren.  Suite.  Göteb.:  15.  4.  94;  3.  1. 
09;  30.  1.  10;  18,  2.  12;  26.  12.  13;  17.  1.  15. 

Törnrosa.  Suite.  S. :  11.  5.  08.  Göteb.: 
16.  2.  10;  16.  4.  11;  4.  11. 

Wagner,  R.     Symf.    C  dur.    S.:  8.  2.  88». 

Faustouv.     S.:   75;   15.  2.  88;  6.  2.  92;  5. 

11.  98;  20.  4.  00;  12.  4.  02.  o Göteb. :  12.   2. 
13;  14. 14.  14.    Kr.:  6.  11.  97.    Åbo:  27.  10.  13. 

Rule  Britannia  ouv.     S.:  3.  98. 

Columbusouv.     S.:  3.  98. 

Kejsarmarsch.     S.:  16.  4.  06. 

Parsifal.  Akt  I  o.  III  som  konsert.    B.:  21. 

I.  12.     Kn  :  26.  4.  11. 

Apostlarnas  kärleksmåltid.     S. :  12.  3.  01. 

Valentin,  K.  Festouv.  S.:  21.  11.  86;  2. 
S7;  24.  4.  87;  31.  5.  06.  Göteb.:  16.  1.  87; 
14.  4.  94;  24,  2.  06. 

Festspel  f.  ork.  S. :  23.  5.01.  Göteb. :  15. 4.  95. 

Riddarhuskantat.     B.:  1.8.  10. 

Linnékantat.     S.:  25.  5.  07. 

Brudfärd.  S.:  25.  11.  90*.  Göteb.:  28.  11. 
S5.     Upps. :  6.  3.  89. 

Ingeborgs  klagan.     S. :  23.  1.  04. 

Dvärjakrig.     S.:  2.  4.  99. 

Waltersbausen,  H.  W.  Kamevalsouv.  H. : 
29.  9.  13. 

Wassilenko.  Dödens  trädgärd.  H. :  20. 2. 13. 

Weber,  K.  M.     Symf.  n:r  1.     S.:  81. 

Weingartner,  F.  Symf.  G  dur.  S. :  20. 
10.  00*. 

Ouv.  Kung  Lear.  IL:  23.  11.  11.  Kn: 
18.  3.  05. 

Wennerfoerg,  G.  I  Auerbachs  Keller.  S.: 
77.     Göteb.:   5.   5.  95;   5.  5.  10.     Lund:  21. 

II.  81;  2.  2.  81;  22.  4.  02. 


Jesu  födelse.  S. :  28.  2  89;  27.  3.  88;  (6. 
6.  97);  27.  11.  00  Malmö:  6.  12.03.  Uppe.: 
2.  12.  88. 

Jesu  dom.     S. :  7.  5.  01;  12.  11.  01. 

Jesu  död.     8.:  (13.  5.  02). 

Stabat  mäter.  S. :  28.  2.  93*;  13.  3.  93. 
Upps.:  30.  4.  93. 

Verdi,  G.     Requiem.     S.:  2.   77;  2.   78; 

17.  11.  87;  3.  12.  01;  15.  5.  11.  Göteb.:  9. 
12.  10.  H.:  10.  12.  94.  Kn:  29.  3.  92;  15. 
4.  01.     Malmö:  19.  3.  05. 

Pezzi  sacri.  S. :  18.  4.  99*;  6.  3.  00;  27. 
4.  12;  13. 

Wiklund,  Ad.  Konsertouv.  S.:  15.  11. 
04;  16.  4.  11;  30.  4.  11;  15.  11.  04;  Göteb.: 
27.  3.  07.     Upps.:  5.  5.  11. 

Konsertstycke  f.   p.  o.  ork.     S. :  31.  5.  06; 

18.  2.  09.     Göteb.:  14.  4.  09. 
Winderstein,  H.     S.:  18.  3.  02. 
Winding,  A.  Nordisk  ouv.  Kn:  i4.  11.05. 

Kr.:  21.  12.  72*. 

Winter-Hjelm,  O.  Symf.  H  moll.  Kr.: 
6.  10.  62;  5.  81;  18.  3.  16. 

Lyset.     Kr.:  17.  1.  06;  2.  9.  11. 

Efter  slaget  vid  Stiklestad.     Kr.:  5.  81. 

Symf.  La  scala.     C  dur.     S.:  4.  80. 

Tormud  Kolbrunarskald.     Kr.:  29.  6.  14. 

Wolllfart,  K.  Den  afundsvärda.  S.:  29.4.11. 

Volbach,  Fr.  Kristi  uppståndelse.  H. :  1. 
4.  00. 

Wolf,  H.  Penthesilea.  S.:  3.  4.  04*. 
Göteb.:  15.  4.  14.  H.:  20.  5.  04;  20.  2.  05; 
Kn:  25.  1    06;  25.  5.  06. 

Italiensk    serenad.     S.:    21.  3.  12.     Göteb.: 

1.  09;   22,   11.   11;  22.  1.  13;  3.  12.  13;  24. 

2.  15.     H.:  12.     Kn:  1.  12.  06;  3.  3.  06. 
Wolf-Ferrari.    La  vita  nuova.     B.:  23.4. 

12;  25.  2.  13. 

Wolfrum,  Ph.  Ett  julmysterinm.  S. :  14. 
2.  11. 

Volkmanii,  R.     Symf.  D  moll.  S.:  4.  73  \ 

Wlierst.     Symf.     F  dur.     S.:  1.  68. 

Åkerberg.  Den  flyg.  holländaren.  8.:  91; 
10.  4.  92;  23.  4.  05. 

Prinsessan  o.  svennen.     8. :  7.  12.  89. 

Till  aftonstjärnan.     8.:  89. 

Skogsrået.     B.:  6.  3.  00. 

Der  Barde.     S.:  1.  4.  96.      • 

På  fjället.     B.:  25.  4.  03. 

När  rosorna  blomma.  Upps. :  6.  5.  11.  Öre- 
bro: 26.  10.  13. 

Tycho  Brahe.     8.:  18.  2.  02;  1.  6.  06. 

Öländer.   Symf.  Ess  dur.  S. :  1  .70;  4.  81. 

Mässa.     S.:  3.  70. 


Förteckning  öfver  berömda  konstnärer,  hvilka 
konsert erat  i  Norden. 

(Förkortningar  se  under  Konsertstatistik.) 
[Endast  hufvudstädema  angifna] 


Ackté,  A.  S.:  16.  10.  03*;  10.  11.  08;  4. 
14.     Kr.:  29.  9.  03*;  Kn:  5.  10.  03*. 

d'Albert,  E.  S.:  4.  3.  07*;  3.  12.  Kn: 
våren  85;  1.  10.  06;  3.  07.    H.:  2  07;  10. 12. 

Änder,  A.     8.:  5,  6.  55;  5,  6.  56. 

d' Ändrade,  F.  S.:  9.  91;  5.  93;  3.  95; 
4.  97. 

Ansorge,  C.    H.:  10.  12. 

Anthes,  G.     S.:  4.  00;  1,  2.  01. 

Arnold,  C.    S.:  3.  56. 

Artöt,  Des.     S.:  10.  77;  4.  83. 
>       L.     S.  o.  Kr.:  3.  05. 

Auer,  C.  B.:  3,  4.  63*;  4.  65.  H.:  våren 
71;  10.  06. 

Backer-Gröndal,  Ag.  S.:  75*;  84,  85,  86, 
98,  01. 

Backer-Gröudal,  Fr.    S.:  2.  13*. 

Barbi,  A.     8.:  4.  89.     Kn:  5.  89. 

Barthcl,  J.  Chr.     S.:  4,  5.  25. 

Bartels,  Fru.     S.:  2.  07. 

Baner,  H.  S.:  11.  98;  11.  99;  K).  09;  10. 
10;  11.  12.  Kr.:  10.  99;  9.  09;  10.  10.  Kn: 
11.  02;  10.  10.    H.:  2.  10. 

Beck,  E.    S.:  11.  02. 

Beck,  I.  N.    S.:  9.  7.  61*. 

Becker,  H.     Kr.:  1.  11.     Kn:  2.  02. 

Beckerska  kv.,  se  Florentinerkv. 

Benoist,  A.    8.:  1.  14. 

Bereny,  H.    Kn:  1.  99. 

Berger,  W.     Kn:  nov.  02. 

Berliner  domkören.    H:  10.  12. 

Bertram,T.    S.:  4.  04;  10.  04.  Kn.:  10.  04. 

Björksten,  Th.    8.:  12.  81;  02. 

Blanc,  E.     11.  01  i  S.,  Kr.  och  Kn. 

Borwick,  L.  8.:  10.  97;  2.  98;  3.  03.  Kr.: 
11.  98.    Kn.  1.  98;  10.  99;  2.  03;  11.  05. 

Bottero,  O.     S.:  4.  91.     Kn.:  G,  7.  91. 

Bottesini,  S.:     11.  77. 

Boyes-Rncker,  Ch.    S.:  9.  90. 

Bramsen,  H.     8.:  95*;  2.  01 ;  11.  02;  3.  03. 

Bramsen,  K.    B.:  11.  02*. 


Bryhn-Langaard,  B.    8.:  26.  11.  09*. 

Brusselkv.  S.:  24.  2.  02*.  S.  år  i  Kr., 
Kn  och  H.,  sedan  ofta. 

Buhlig,  R.    S.:  10.  13. 

Biill,  O.  8.:  6.  38;  2.  43;  3.  60;  11.  62 
m.  fl.  ggr. 

Bnlls,  P.     Kn  och  S.:  3.  96. 

Bnngert,  E.     Kn:  3.  10. 

Burmester,  W.    8.  och  Kn:  2.  98*. 

Busoni,  F.  Kr.:  10.  96,  Kn:  11.  95.  H.: 
5.  95;  12. 

Biilan,  W.    S.:  1.  13. 

Bulow,  H.  v.     Kn,  S.  och  Kr.:  82. 

Böhniiska  kv.  Kn:  11.  97;  12.  03.  H.: 
2.  95;  1.  96;  3.  10. 

Bötel,  H.    Kn:  6.  91. 

Cahier,  m:me  Ch.  Kr.:  2.  11.  06*;  2.  07; 
2.  08;  10.  09;  1.  11  m.  fl.  ggr.  Kn:  30.  10. 
06*;  2.  OS  m.  fl.  ggr.     S.:  10.  15. 

Capetko.    H.:  11.  10. 

Capousacci,  M.     S.,   Kr.  och  Kn:  2.  06. 

Carreuo,  T.  8.:  3.  91*;  11.  93;  2.  96;  2. 
00;  10.  03;  11.  08;  10.  12;  10.  15.  Kr.:  11. 
93;  4.  96;  10.  03  m.  fl.  ggr.  Kn:  4.  90*  m.  fl. 
ggr.  H.:  11.  96;  1.  98;  10.  01;  9.  09;  4.  13 
m.  fl.  ggr. 

Carreno,  Teresita,  allra  första  upptr.  Malmö 

2.  01.     S.:  25.  2.  01*.     Kr.:  3.  3.  01*. 
Carrera,  M.    8.;  4.  07;  9.  08;  11.  09;    9. 

11.     Kr.:  4.  08;  10.  OS.     Kn:  10.  10;  10.   11. 

Catalani,  A.  8.:  15.  9.  1827*  (sept.- 
nov.  27  flera  ggr). 

Chartres,  V.    8.:  2.  08. 

Colombo,  E.     S.:  1.  10;  9.  11;  H.:  1.   10. 

Consolo,  E.  S.:  1.  05;  10.  05.  Kn:  1.05; 
10.  05.     H.:  12.  03. 

Cornelius,  P.    8.:  10.  08*;  11.  13  (k.  t.). 

Cotogni,  A.    H.:  1.  98. 

Culp,  J.     S.:  19.  11.  09*.    Kr.:  2.09.    Kn : 

3.  08;  2.  09. 

Bengreinont,  M.    S.:  6.  78;  4.  80. 


1084 


Dietzmann — Marteau 


Dietzmann,  F.    S.:  5.  11. 

Dohnånyi.  S.:  30.  10.  07*;  2.  08;  1.  09. 
Kr.:  10.  06;  10.  07;  10.  08;  1.  11.  Kn:  10. 
05;  3.  06;  2.  08;  2.  10. 

Door,  A.     B.:  1—5.  57;  65. 

Dresdeiier  Gcwerbeh.-Ork.    Kn:  4.  07. 

Dressel,  D.    B.:  1.  07. 

Dreyschock,  A.  B.:  4-5.  56;  5-6.  62; 
2.  86. 

Droucker,  S.  Kr.:  3.  08;  2.  09.  Kn:  3.  08. 

Dustmann-Meyer,  fru.    S.:  6.  58. 

Dybwad,  E.    B.:  11.  10.    Kr.:  3.  98. 

Edwards,  B.  B.:  1.  02;  10.  07.  Kr.:  9. 
02.    Kn:  10.  04. 

Eisenberger,  S.    B.:  14.  11.  10*;  1.  14. 

Ekman,  Ida  och  Karl.  S.:  dec.  94*;  7.  00; 
4.  03.     Kr.:  3.  03.     Kn:  9.  02. 

Elman,  M.    S.:   14.   01.  05*;  2.  06.    Kn: 

1.  05*;  2.  06;  3.  07;  11.  08.    H.:  4.  04;  2. 12. 
Enequist,  M.    S.:  7.  10.  62*;  11.  70. 
Ernst,  H.  W.    S.:  9-10.  47. 
Essipoff,  A.    S.:    12.    81*;  4.  88;  10.  91; 

2.  92.     Kr.   och    Kn  vid  samma  tid.    H.:  vå- 
ren 71*. 

Farrar,  G.    S.:  5.  04;  5.  06. 

Ferenczy.    S.:  81  (k.  t.). 

Fleischer-Edel,  K.    S.:  12.  04. 

Florentincrkv.  (Jean  Beckers  kv.).  S.:  10. 
78.    Kn:  2.  80. 

Fohströin,  A.  S.:  12.  6.  78*;  10.  84;  3. 
96.     Kn:  10.  84.     Kr.:  10.  84. 

Frey,  Hj.    S.:  3.  96. 

Friedmann,  I.  S.:  15.  11.  09*;  3.  10;  1. 
11;  10.  11;  9-10.  12;  9.  13.  Kr.  och  Kn 
vid  samma  tid.    H.:  10.  11;   3.  12. 

Friedrichs,  F.    S.:  4.  02. 

Gade,  N.  W.    S.:  20.  10.  38*  och  6. 11. 38. 

Gabrilowitsch,  O.  S.,  Kr.  och  Kn:  2-3. 
98;  1.  99. 

Geyer,  St.  S.;  2.  12.  Kr.  och  Kn  2-3 
10;  2.  12. 

Goldschmidt,  S.    S.:  5.  44. 

Goldscbmidt,  A.  v.  S.,  Kr.,  Kn:  4-5. 
93  (komp.-kons.). 

Greef,  A.  de.  S.:  22.  10.  07*.  H.:  10.  07. 
Kn:  10.  7. 

Gregorowitsch,  Ch.  S.  och  Kn:  2.  99; 
2.  01.   Kn:  1.  94. 

Grieg,  E.    S.:  1.  73*;  11.  99;  3.  04. 

Griiufeld,  H.  S.:  31.  1.  89*;  3.  06.  Kr. 
och  Kn:  1.  89. 

Grutzmacher,  Fr.    S.:  9.  68.    Kn:  11. »0. 

Gulbranson,  E.    S.:  95,  98,   99,  06,   07 


Gulovsen,  L.    S.:  1.  76;  5.  76. 

Guugls  kapell.    S.:  6.  71. 

Gyhs,  J.     S.:  10.  43.    Kn:  1.  44. 

Götze,  E.    S.:  5.  95. 
»        Marie.  S.:  11.  07*. 

Hall,  L.     S.:  5-6.  43. 

Hallé,  Ch.    Kn:  4.  80. 

Hambourg,  Mark.     S :  1.  07. 

Hartmann,  A.  S.:  1.  05*;  Kn:  10.  01; 
10.  05.    Kr.:  10.  10. 

Hauser,  M.    S.:  9—10.  44;  1.  67. 

Hempel,  F.    S.:  19.  5.  08*. 

Herold,  V.    B.:  01,  03,  08,  09. 

Hildacb,  E.  &  A.  S.,  Kr.  och  Kn:  2.  91.; 
sedan  ofta  i  Kr.  och  Kn  (Kn  f.  g.  7.  90). 

Hofmann,  J.     S.:  87.    H.:  8.  96. 

Holländska  trion.    Kn:  2.  08. 

Huberman,  B.  B.:  17.  10.  10*.  Kr.:  11. 
10.    Kn:  1.  09.    H.:  10.  10;  11.  11. 

Hurstinen,  S.    S.:  24.  1.  12*. 

Irrgång,    B.     S.:    2.    10.    09*.      Kn:   6. 

10.  09*. 

Jacques-Dalcroze,  E.  S.:  9.  11.  Kn:  2. 
01;  9.  11. 

Joel,  A.    B.:  9.  68*;  10.  77. 

Joachim,  J.  &  A.  S.:  12.  75.  Jos.  J. 
Kn:  11.  98. 

Joacbimkv.  Kn  och  Göteb.:  11.  01.  (ej 
Sthlm). 

Juon,  P.     S.:  4.  1.  09*. 

Kellerman,  L.  Chr.    S  :  39,  40,  45,  59. 

Kirchner,  A.    S.:  17.  9.  10*. 

Knote,  H.    B.:  11.  12. 

Knutzen,  M.    S.:  7.  3.  96 

Koenen,  T.     Kr.  och  Kn:  9.  09. 

Kreisler,  F.  S.:  7.' 12.  08*;  9.  09.  Kr.:  11. 
08;  9.  09.  Kn:  11.  02;  11.  06;  12.09.  H.: 
12.   11. 

Kubelik,  J.     S.:   26.    11.   06*.     Kn:   30. 

11.  06*. 

Kuhlau,  F.  D.  E.    S.:  4.  1815. 

Kusnezowa,  Maria.    H.:  12.  10. 

Kussewitzky,  S.    B.:  3.  09. 

Lammers.    S.:  2.  9.  77*. 

Lehmann,  L.    S.:  3.  5.  78*  (k.  t.);  5.  79. 

Leipzigs  fllh.  ork.  (Windersteinska  ork.). 
S.  och  Kn:  3-4.  00.  S.,  Kr.  och  Kn:  3—5. 
02 ;  3—4.  03. 

Liszt,  F.    Kn:  7.  41. 

Marteau,  H.  S.:  20.  10.  94*.  Kr.:  11. 
94*.  Kn:  9.  94*.  H;  3.  99.  S.:  10.  99. 
Kr.:  11.  99.  S.:  10.  01;  10.  03.  H.:  3.  07. 
S.:  2.  08;  4.  09.  Kn:  2.  10.  Kr.:  1.  11.  S.: 
10.  13. 


Marx-G  oldschmidt — Kipper 


1085 


Marx-Goldschuiidt,  B.     S.   och   Kn:    11. 

03.  Kr.:  12.  03. 
Materna.     Kn:  våren  90. 
Mathison-Hansen,  H.    B.:  26.  10.  62. 
Melba,  N.    S.  och  Kn:  11.  93. 
Menter,  S.     Kn:  1.  81.  8.:  17.  1.  82*.  Kr.: 

2.  82.     S.:  11.  85;  3.  92. 
Merowitsch,  A.    H.:  11.  11. 
Messchaert,  J.  Kn:  11.  98;  11.  99;  11.  08. 
Metcalfe,  S.   Kn:  2.  11.  S.:  2.   11;  2.  12; 

11.  13. 

Meijer,  J.    S.:  5.  68;   12.  69;  3.  79. 

Mierzwinski,  L.    S.:  11.  86;  10.  88. 

Milanollo,  Clot.  och  Adel.     8.:  3.  87. 

Mitnitzky,  J.  Kr.:  3.  10.  Kn:  3.  och  4. 
10;  10.  11.     S.:  12.  13. 

Monrad,  C.  8.:  16.  3.  04*;  3.  och  6.05; 
5.  07.     H.:  19.  3.  12. 

Morello,  F.    8.:  9  och  10.  95. 

Moszkowski,  M.     Kn:  1.  94. 

Mudocci,  E.  Kr.:  12.  01;  9.  02.  8.:  1.02; 
10.  07. 

Munthe-Kaas,  E.    B.:  2.  13*. 

Mysz-Gnieiner,  L.     Kr.:  6.  11.  11*.     Kn: 

2.  och  11.  11. 

Nåväl,  Fr.     Kn:    3.    03    (hösten  s.  å.);    1. 

09.  S.:  (se  lex.). 

Neruda,  W.     S.:  13.  11.  61*;  1.  och  2.  62; 

4.  63;  2.  65;  4.  86;  11.  91;  3.  95;  11.  97; 
1.  00;  3.  03;  2.  07;  2.  10.  Kn:  61;  4.  80; 
4.  86;  11.  97;  1.  00;  3.  02;  3.  03;  2.  04.  Kr.: 

3.  03;  2.  07. 

Neruda,  Olga.    Kr.:  2.  07. 
Nemdakvartetten.    S.:  4.  97*. 
.Neupert,  E.    S.:  1.  73*. 
Nevada,  E.    S.  och  Kr.:  12.  94. 
Nielsen,  C.     S.:   31.  10.  13.     (Göteb.  6.  2. 
14.) 
Melsen,  Oda.     S.:  6.  och  11.  06. 
Nikita,  Miss  S.  och  Kn:  9.  88.  Kn:  9.  96. 
Niemann,  W.     8.:  2.  5.  85. 
Nilsson,  Kr.     (65,  ej  kons.)  8.:  12.  8.  76*; 

10.  81;  9.  85.  (97,  ej  kons.). 

Nissen,  Erica.     S.:  12.  69;  1.  70;  5.  86. 
Nissen,  Helge.     8.:  24.  3.  05*. 
Missen-Saloman,  H.    S.:  8.  8.  43*;  11  och 

12.  8.  43;  9.  44;  10.  50;  10.  55. 
Nordberger,  C.    S.:  9.  10;  11.  11. 
Norelli,  Jenny.     Kr.:  1.  och  3.  03.    8.:  2. 

03. 

Ochs,  E.    S..-  6.  3.  14*. 

Olson,  Mary.     S.:  93;  1.  07. 

Ondricek,  Fr.  S.:  11.  14.  91*.  Kr.  och 
Kn:  1   och  2.  93. 


Oselio,  G.    S.:  3.  90. 

Paman,  Virg.     S.:  11.  69. 

Pachmann,  W.  v.  S.:  5.  85;  3.  87.  Kr.: 
5.  85. 

Paderewski,  I.  S.:  22.  4.  01*.  Kn:  29. 
4.  01*. 

Padilla,  makarna.     S.:  11.  77. 

Padilla,  Mariano.     S.:  4.  83;  9.  s9. 

Parlow,  K.     S.:    20.  11.  07*;    10.  08;  10. 

10.  Kr.:    1.  08;  9.  08;  10.  09;  10.  10.    Kn: 

11.  07;    1.  08;    2.  08;   9.  08;  10.  08;  10.  10. 
H.:  1.  07. 

Pasqualis.    B.:  91.    Kr.:  12.  97. 
Passi,  Ter  och  Cam.     S.:  11.  1772. 
Patti,  Ad.     Kn:  våren  84.   S.:  25.  9.  00. 
Patti,  Charlotta.     S.:  9.  68*;  12.  81. 
Pauer,  Max.    Kr.:  29.  3.  96.     H.:  11.  97. 
Pegel,  O.    S.:  2.  10. 

Petersburgskvartetten.    H.:  3.  06;  3. 14. 

Petrini,  M.     S.:  12.  92;  våren  98;  10.  06. 

Petschnikoff,  A.     Kn:  2.  96;  10.  96;  10. 

00;    1.   08.     B.:    11.  96.     Kr.:  10.  96;    3.  01; 

9.  01;  9.  11.  H.:  K).  05. 
Piastro,  M.  S.:  2.  14. 
Planté,  Fr.     K.:  87. 

Popper,  D.    Kn:  23.  4.  81*;  4  och  5.  81. 
Kr.:  4.  82. 
Potenza.    S.:  6.  1772. 
Pragerkvartetten.  S.:  11.  05;  2.06.  Kn: 

10.  05;  2.  06.    H.:  11.  04. 
Press,  J.    S.:  3.  14. 
Prinio,  E.    H.:  1.  97. 

Prume,  F.  H.  S.:  3.  10.  40;  10  och  11. 
41;  5  och  6.  45. 

Pagno,  K.     S.:  hösten  81;  10.  (JO.  H.:  10. 

00.  Kn:  10.  00. 

Pyk,  L.  8.:  11.  79 ;  vår  och  höst  81 ;  hösten 
82.    H.:  1  ocb  2.  83. 

Rancheraye,  A.    S.:    12.  66. 

Rannay.    8.:  1.  04. 

Reger,  M.    Kn:  2.  10. 

Reisenauer,  A.  8.:  11  och  12.  86;  1-3. 
87;  2.  93.  Kr..-  3.  03.  Kn:  12.  92;  1  och  3. 
93;  3.  05;  4.  05.    H.:  11.  89;  12.  93;  11.  96; 

1.  97;  4.  02;  1.  03;  4.  05. 
Relda,  R.     S.:  402.    Kn:  5.  02. 
Reinmert,  M.     8.:  12.  91.     Kn:  3.  03. 
Reuter,  Fl.  de.     S.:    10.  01*;    11.  06;  11. 

13.     Kr.:    11.    02:    11.  06.     Kn:  11.  06.     H.: 

12.  06. 

Ricbter,  H.  S.:  12.  4.  02;  15.  4.  02.  Kn: 
8.  4.  02;  9.  4.  02. 

Ries,  Ferd.     S.:  2-4.   1813. 
Ripper,  Alice.    H.:   1.  12. 


1066 


Risler— Tréville 


Risler,  Edv.  8.:  22  och  29.  10.  01*;  10. 
02;  1.  06;  2.  09;  10.  09.  Kr.:  10.  09.  Kn: 
11.  01;  2  och  9.  09.     H.:  3.  09. 

Romberg,  Carl.    S.:  1821. 

Roniberg,  B.  H.     8.:  1813,  21,  27. 

Romerska   kvintettsällsk.    Kr.:    11.  97; 

9.  02;  11.  02. 

Rosenthal,  M.  Kn:  3.  92;  3.  93.  8.:  3. 
93.     Kr.:  4.  93. 

Rossi,  M.     Kn:    3.    93;    3.  94.     S:  2.  94. 

Rothmuhl,  Nic.    S.:  11.  94. 

Rubinstein,  A.  S.:  4.  69;  5.  84.  H.:  vå- 
ren 80. 

Ruegg.r,  E.  H.:  2.  97;  3.  05;  10.  06. 
Kr.:  12.  98.     8.:  10.  06. 

Kummel,  Fr.  S.:  våren  89.  Kr.:  4  och  5. 
89;  10.  95;  2  och  3.  97.     Kn:  våren  90. 

Röntgen,  Engelb.     Kn:  1.  10. 

Röntgen,  Jul.  Kn:  11.  98;  11.  01;  10. 
07;  1.  10;  10.  10.     Kr.:  2.  07. 

Safonoff,  W.  8.:  1.  10.  Kn:  10.  07;  10. 
08;  3.  11;  10.  11;  2.  13.  H.:  hösten  12; 
11.  13. 

Saint-Saens,  C     S.  och  Kn :  9.  97. 

Sanderson,  L.  S.:  4.  94.  H.:  3.  94;  1. 
95;  2.  00. 

Sapellnikoff,  V.     B.:   3.   92.    Kn:  2.  92. 

Sarasate,  P.  de.  8.:  24.  9.  78*;  25  och 
28.  9.  78;  24.  10.  78;  27  och  29.  11.  03.  Kr.: 

10.  78;  12.  03.     Kn:  11.  03. 

Sätter,  Gust.  S.:  5.  67;  3.  69;  4.  70;  2. 
72. 

Sauer,  Emil.  S.:  4.  91.  H.:  3.  92;  1.  93; 
11  och  12.  11. 

Sanret,  E.  S.:  2.  83;  3.  86;  1.  02.  Kr.: 
3.  83. 

Scalcki-Lolli.     8.:  3  och  4  81.  Kr.:  4.  81. 

Scharwenka,  X.  S.:  2.  83.  Kr.:  3.  83. 
H.:  2.  99. 

Schjelderup.Petzold,  H.  S.:  3.  86;  17. 
1.  08.     Kn:  20.  1.  02. 

Schkolnick,  Al.  S.:  1—3.  08;  11.  08;  12. 
11;  9.  13;  1.  14.    Kn:   10.  07. 

Schueevoigt,  G.  (som.  96  i  sv.  lands- 
orten). S.:  11.  98;  2.  01  (till  s.  m.  S.  S.). 
Kn:  2.  01. 

Schoultz,  Johanna  v.  S.:  1828,  30,  31, 
39,  40. 

Schousboe,   Fr.    8.:   5.   80.     Kn:  11.  80. 

Sembrich,  Mara     S.  och  Kn :  10.  93.  Kr.: 

11.  93.     H.:  1.  12. 

Senatra,  Arm.  S.:  15.  1.  08*.  Kr.:  2.  07 ; 
3.  08.     Kn:  3.  08. 

Senkrah,  A.     S.:  11.  83;  3.  86.    Kn:  2.  86. 


Semto,  M.  S.:  6.  52;  9.  52;  9—11.  57; 
3.  63. 

Serato,  Arr.  Kr.:  12.  99;  3.  01;  11.  01; 
12.  01.     H.:  10.  13. 

Servais,  A.  F.    S.:  20.  1.  63*. 

Sgambati,  H.:    23.  10.  03. 

Siboni,  Gius.    S.:  10  och  11.  1818. 

Sicard,  M.  de.    H :  10.  09. 

Siloti,  A.    H.:  4.  01. 

Simonsen,  N.  J.    S.:  22.  5.  76*;  5—6.91. 

Siding,  Chr.     S.:    2.    05.     (Göteb.   11.  12.) 

Sommer,  Kurt.     S.:  2  och  3.  01. 

Sousa,  J.  Ph.     Kn:  3  och  4.  6.  03. 

Spalding,  A.  S.:  1.  14.  H.:  2.  02;  2.  10; 
10.  13. 

Speunert,  Jenny,  S.:  3.  12;  12.  12.  H.: 
1.  07;  11.  11. 

Stavenhageu,  B.  S.:  hösten  91;  4.  94. 
Kr.:  4.  92. 

Stein,  Th.    S.:  5.  44. 

Stern,  Mary.     S.:  10.  94. 

Stockman-,  Joh.    S.:  1.  00;  3.  00. 

Stranss,  Edv.    S.  8.  78. 

Strauss,  Rich.  H.:  21.  1.  07  Kn:  24. 
3.  11. 

Struss,  Fr.     S.:  1.  77. 

Such,  H.     8.:  1.  96.     Kn:  3.  04;  1.  07. 

Snggia,  G.     S.:  27.  1.  06. 

Svendsen,  Joh.    S.:  3  och  8.  5.  83 ;  9.  02 

Taeglichbeck,  Th.    8.:  11.  40. 

Tausig,  Carl.     S.:  16.  6.  66*. 

Tellefsen,  Th.  och  A.    S :  10.  55. 

Telmånyi,  E.     S.:  10.  12;  1.  14. 

Terry,  S.    S.:  6.  71. 

Tervani,  Irma.     S.:  12.  3.  09*. 

Thalberg,  Sig.    8.:  8.  6.  47*. 

Thiband,  Jacq.  8.:  11.  3.  07*.  Kr.:  2.  07 
Kn:  2.  03;  10.  03;  3.  07;  12.  10;  1.  11.  H.: 
H.:  10.  02;  2.  06;  11.  11. 

Thomson,  C.     S.:  12.  11;  11.  12. 

Thraue,  Wald.    S :  5.  1819. 

Tlinrsby,  Emma.  S.,  Kr.  och  Kn.:  hösten  81. 

Tischatscheek,  J.  A.  S.:  9.4.  1863*;  6. 
65;  4—6.  66. 

Tolbeqne,  Jean.  S.:  7.  4.  83  (i  sv.  lands- 
orten: som.  81). 

Torpadie,  G.    S.:  3.  90. 

Tracey,  M.  S.:  10—12.  01;  10.  02;  1.  07. 
Kr.:  10.  01;  9—10.  02;  3.  07. 

Trebelli,  Zelia.  S.:  9.  75;  3.  76;  1.  77; 
1.  78;  hösten  81;  9.  89  (turné  i  västra  Sv 
som.  91).     Kr.:  9.  80. 

Tréville,  Yv.  de.  S.:  14.  4.  03*;  11.  03; 
5.  10.     H.:  10.  03. 


Tua  —  Zur  Miihlen 


1U87 


Tua,  Ter.  S.:  12.  84;  1.  85;  11.  86.  Kr.: 
1.  85.     Kn:  2.  85. 

Wachtel,  Th.  S.:  9—11.  80.  Kn:  9-10. 
80. 

Vecsey,  Fr.  von.  S.:  4.  10;  2.  11;  11.  12. 
Kr.:  3.  10;  1.  11.     Kn:  3-4.  10. 

Wedekind,  Erica.  S.:  17.  5.  09*  (k.  t.). 
Kr.:  11.  08. 

Vékou-Halvorseu.    S.:  3—4.  92. 

Weingartner,  F.  v.    H.:  23.  11.  11. 

Westerlind,  Sigr.    S.  29.  1.  06*. 

Wexschall,  Fr.    S.:  1.  1833. 

Viardot,  L.  Héritte.     S.:  4.  80;  2.  83. 

Viardot,  Paul.  S.:  10.  79;  hösten  81;  okt. 
96;  10.  07.    Kr.:  11.  96. 

Wieck,  Marie.  S.:  11.  79.  Kn:  12.  79. 
Kr.:  80. 

Wieniawski,  H.  S.:  6.  63;  6.  70;  10—11.  77. 


Wieniawski,  J.    S.:  4.  81. 

Vieuxtemps,  Henri.  S.:  25.  4.  &)*;  5.60 
9.  68;  9.  81.    Kr.:  9.  81. 

Wilhelmj,  A.    S.:  71;  5.  S5. 

Vogel,  F.  W.  F.    S.:  29.  6.  42. 

Wurinser,  L.  S.:  11.  01;  3.  07.  Kr.:  11 
01;  2.  07.     Kn:   11.  01;  3.  07. 

Wullner,  L.    S.:  25.  9.  07*;  10.  07 ;  9.  08 

9.  09;  9.  12.     Kn:  9-10.    07;    9.  08;  9.  09 
10   12.    H.:  10.  08. 

Ysaye,  E.  S.:  11.  85;  2.  86;  10.  00;  4 
08;  1.  09.    Kr.:    5.  82;   2.  09.    Kn:    10.  00 

10.  01;  3.    06;    4.  08;    1.  09.     H.:  12.  07;  1 
07;  1.  08. 

Ysaye,  Th.  åtföljde  brodern  86,  08,  09. 
Zadora,  Mich.  v.    S.:   1.  12.    H.:  10.  11 
Zajic,  Fl.     Kr.:  3.  96;  10.  97.    H.:  11.  97 
Zur  Mtiklen.    H.:  4.  02. 


Namnförteckning  över  roller  i  mera  bemärkta  operor. 


s  =  sopran;  ms  =  mezzosopran;  a  =   alt;  t  =  tenor;  bar  =  baryton;  b 


bas. 


Abdallah  (b),  Oberon. 

Abbot  Henrik  (b),  Bergt. 

Abul  Hassan,  Ali  Ebe  Bekar  (b),  Barb.  i  B. 

Achilles  (t),  If.  i  Aul.,  Gluck. 

Adalgisa  (s),  Norma. 

Adda  (ms),  Hex. 

Adelhof  fr.  Schwaben  (b),  Vapensm. 

Adolar  (t),  Euryanthe. 

Adriano  (s),  Rienzi. 

Agamemnon  (b),  If.  i  Aul. 

Agatha  (s\  Frisk. 

Fru  Aibler  (b),  Evang. 

Aida  (s),   Aida. 

Aignelet  (t)  Adv.  P. 

Alberich  (bar),  Rheng.— Siegfr.— Ragnar. 

Albert  Malvoisin  (t),  Tempelb. 

Alberti  (bar),  Rob.,  Meyerb. 

Alcindor  (b),  Bohéme. 

Aless.  Stradella,  se  Stradella. 

Alfio  (bar),  Cav.  Rust. 

Alfons  (t),  Den  stumma. 

Alfons  af  Monza  (t),  Zampa. 

Alfred  Germont  (t),  Traviata. 

Alice  (s),  Rob.,  Meyerb. 

Alice  Ford  (s),  Falstaff. 

Almanzor,  I  Marocko. 

Almaviva  (t),  Barb. 

Almaviva  (bar)  Fig.  br. 

Almuth  (b),  Hex. 

Don  Alvar  (t),  Afrik. 

Alvarez  (bar),  Spanska  stud. 

Amfortas  (bar),  Parsifal. 

Amina  (ms),  Triviata. 

Amneris  (ms),'Aida. 

Amonasro  (bar),  Aida. 

Amar  (s),  Orpheus. 

Angelique  (s),  Adv.  P. 

[CesareJ  Angelothi  (b),  Tosca. 

[Donna]  Anna  (s),  Don  Juan. 

Anna  (s),  Hans  Heiling. 

Anna  (s),  Vita  fr. 

Anna  Reich  (6),  Muntra  fr. 

Anetta  [Anna]  (s),  Falstaff. 


Anton  (t),  Vattenb ,  Cherub. 

Anton  Schnappauf  (b),  Evang. 

Antonio  (bar),  Fig.  br. 

Arhas  (t),  If.  i  Aul. 

Armand  (b),  Vattendr.,  Cherub. 

Arnljot  (t),  Arnljot. 

Arnold  (t),  W.  Tell. 

Artemis  (s),  If.  i  Aul. 

[Lord]  Arthur  Buklan  (t),  Lucia,  Doniz. 

Ashton  (t)  [Henrik  Ashton],  Lucia,  Doniz. 

Aubry  (t),  Vamp. 

Ava  (b),  Valdemarssk. 

Azucena  (ms),  Trubad. 

Baba  Mustafa  (t),  Barb.  i  Bagd. 

Babehan  (t),  Oberon. 

Baculus  (b),  Vildsk. 

Baduto  (bar),  Diam. 

Baptist  (b),  Mun. 

Baptista  (b),  Ya  Auktas. 

Barbarino  (b),  Stradella. 

Bardolf  (t),  Falstaff. 

Baroncelli  (t),  Rienzi. 

Bartato  (b),  Fig.  br. 

Dr  Bartolo  (t),  Barb. 

Basilio  (t),  Fig.  br. 

Basilio  (b),  Barb. 

Bassi  (b),  Stradella. 

Becco  del  Vecchio  (b),  Rienzi. 

Sixtus  Beckmesser  (b),  Masters. 

Belmonte  (t),  Bockf. 

Bengt  Gautesön  (b),  Gillet  på  Solh. 

Benitor  (ms),  Spanska  Stud. 

Beppo  (b),  Fm  Diav. 

Beppo  [Harlekin]  (t),  Paj. 

Bergadrottn.  (a),  Bergt. 

Bergak.  (t),  Bergt. 

Berkley  (b),  Vamp. 

Bernard  (b),  Bohéme. 

Berha  (s),  Prof.,  Meyerb. 

Bertha  (s),  Euryanthe. 

Bertholda  (s),  Undine. 

Bertram  (b),  Rob.,  Meyerb. 

[Fru]  Bertrand  (ms),  Mur. 


van  Bett— Flasshilda 


van  Bett  (b),  Zar. 

Bianca  (s).  Så  tuktas. 

Bijou  (b),  Postilj. 

Biterolf  (bar),  Tannh. 

Blonde  (s),   Bortf. 

Bobinette  (a),  Adv.  P. 

Bois  Rose  (t),  Hugen. 

Borella  (t),  Stumma 

Borgmäst.  i  Visby  (b),  Valdemarssk. 

Borso  (t),  Rigoletto. 

Bostana  (ms),  Barb.  i  Bagd. 

Onkel  Bonz,  (b)  Butterfly. 

Brandon  (b),  Faust,  Gounod. 

Brangäne  (ms),  Tristan. 

Brenner  (t),  Vapensm. 

Brian  de  Bois  Guilbert  (b),  Tempelh. 

[Grefven  af  St.]  Bris  (b),  Hugen. 

[Änkan]  Brown  (a),  Zar. 

Briinhilde  (s),  Valk. — Siegfr.— Ragnar. 

Bärbchen  (s),   Fig.  br. 

Cajus  (b),  Muntra  fr. 

[Don]  Cajus  (t),  Falstaff. 

Camilla  (s),  Zampa. 

Canio  (t),  Othello. 

Canio  (t),  Pajazzo. 

Carmen  (s),  Carmen. 

[Mario]  Cavaradossi  (t),  Tosca. 

Cedric  v.  Rotherwood  (b),  Tempelh. 

[Gr.  af]  Ceprano  (bar),  Rigoletto. 

[Grefvinnan  af]  Ceprano  (s),  Rigoletto. 

Charlot  (t),  Adv.  P. 

Chateau  neuf  (t),   Zar. 

Chydon  (t),  Postilj. 

Cherubin  (s),  Fig.  br. 

Cho-Cho-Yan  (Butterfly)  (s),  Mdme  Butterfly. 

Chistobal  d'Escalante  (b),  Spanska  Stud. 

Collin  (b),  Bohéme. 

Stephano  Colonna  (b),  Rienzi. 

Columbine  [Nedda]  (s),  Paj. 

Comthur  (b),  Don  Juan. 

Marquis  de  Corey  (b),  Postilj. 

Hertiginnan  af  Craquitorpi  (s),  Reg.  d. 

Curzio  (t),  Fig.  br. 

Darland  (b),  Flyg.  höll. 

Damian  (t),  Trumpet. 

Dancaira  (t),  Carmen. 

Dandolo  (t),  Zampa. 

Daniel  (b),  Vattenb. 

Daniel  Capuzzi  (b),  Zampa. 

David  (t),  Masters. 

Desdemona  (s),  Othello. 

Diana,  se  Artemis. 

Dickson  (t)    Hvita  fr. 

Diego  (bas),  Spanska  Stud. 


[Don]  Diego  (b),  Afrik. 

Domaren  i  Richmond  (bas),  Martha. 

Don,  se  namnet. 

Don  Ottavio,  se  Ottavio. 

Don  Juan  (bar),  D.  J.,  Moz. 

Donna,  se  namnet. 

Dot  (s),  Syrsan. 

Droll  (a),  Oberon. 

Drottning,  Jordandarnas  (s),  H.  Heiling. 

Ebbe  Strangeson  (ten),  Valdemarssk. 

Grefven  af  Eberbach  (bar),  Vildskytten. 

Grefvinnan  af  Eberbach  (s),         » 

Edgar  v.  Ravenswood  (t),  Lucia,  Doniz. 

Edvard  Plummer  (t),  Syrsan. 

Edzard  af  Viardes  (t),  Hex. 

Eglantine  (ms),  Euryanthe. 

Eleazar  (t),  Judinnan. 

Elisa  (s),  Lucia,  Doniz. 

Elisabeth  (s),  Tannh. 

Elsa  af  Brabant  (s),  Lohengr. 

Elvira  (a),  Don  Juan,  Moz. 

Elvira  (s),  Stumma,  Auber. 

Emilie  (ms),  Othello. 

Emmy  (s),  Vamp. 

Erda  (a),  Rheng. — Siegfr. 

Eremiten  (b),  Frisk. 

Erik  (t),  Flyg.  höll. 

Erik  fra  Haegge  (b),  Gillet  på  Solhem. 

Escamillo  (bar),  Carmen. 

[Prinsessan]  Eudora  (s),  Judinnan. 

Euryanthe  (s),  Eur. 

Eurydice  (s),  Orpheus,  Gluck. 

Eva  (s),  Masters. 

Don  Fabian  (bas),  Spanska  Stud. 

Fafner  (b).  Rheng.— Siegfr. 

Sir  John  Falstaff  (bar),  Falst.,  Verdi. 

Sir  John  Falstaff  (b),  Muntr.  fr. 

Fasolt  (bar),  Rheng. 

Fatima  (s),  Oberon. 

Faust  (t),  F..  Gounod. 

Fenton  (t).  Muntr.  fr. 

Fenton  (t),  Falstaff. 

Don  Fernando  (bar),  Fidelio. 

Fernando  (b),  Trubad.,  Verdi. 

Fides  (a),  Prof. 

Fidelio,  se  Leonore. 

Figaro  (bar),  Barb. 

Figaro  (b),  Fig.  br. 

Fiorillo  (t),  Barb. 

Flavius  (t),  Norma,  Bell. 

Flora  (s),  Traviata. 

Florestan  (t),  Fidelio. 

Floria  (s),  Tosca. 

Flosshilda  (a),  Rheng.— Ragn. 


1090 


Fru  Fluth— Kate  Linkerton 


Fru  Fluth  (s),  Muntra  fr. 

Fluby  (bar),  Muntra  fr. 

Ford  (bar),  Falstaff. 

Fra  Diavolo  [Marquis  de  San  Marco]  (t),  F.  Diav. 

Frasquita  (ms  el.  s),  Carmen. 

Fredrik  Aibler  (b),  Evang. 

Fredrik  (t),  Mignon. 

Fredrik  Engel  (bar),  Evang. 

Fredrik  af  Telramund  (bar),  Lohengr. 

Freia  (s),  Kheng. 

Baronessan  Freimann  (s),  Yildsk. 

Fricka  (ms),  Rheng. — Valk. 

Froh  (t),  Rheng. 

Garcia  (ten),  Spanska  Stud. 

Gaveston  (b),  Hvita  fr. 

Geta  (ms),  Hex. 

Gemmy  (s),  W    Tell. 

Georg  (t),  Vapensmeden. 

Georg  Germont  (bar),  Trav. 

George  Brown  (t),  Hvita  fr. 

George  Dibdin  (t),  Vamp. 

Gerhilde  (ms),  Valk. 

Gertrud  (a),  Hans  Heiliug. 

Gertrud  (ms),  Hans  o.  Gr. 

Gessler  (b),  W.  Tell. 

Giacomo  (t),  Fra  Diav. 

Gigoti  (b),  Diam. 

Gilda  (s),  Rigoletto. 

Giovanna  (a),  Rigoletto. 

Goro  (t),  Butterfly. 

Grefve,  se  namnet. 

Grefve  Armand  (t),  Vattendr. 

Grefven,  se  Almaviva. 

Grefvinnan  (a),  Fig.  br. 

Greta  (s),  Hans  o.  Gr. 

Gretchen  (s),  Vildsk. 

Gringerde  (s),  Valk. 

Gudfast  Grimsson  (bar),  Arnljot. 

Gudmund  Alpsön  (t),  Gillet  på  Solh. 

Guillemette  (s),  Adv.  P. 

Gunhild  (ms).  Arnljot. 

Gunther  (s),  Ragn. 

Gurnemanz  (b),  Parsifal. 

Gutrune  (s),  Ragn. 

Hagen  (djup  b),  Ragn. 

Hans  (ms),  Hans  o.  Gr. 

Hans  (t),  Evang. 

Hans  (b),  Undine. 

Hans  Heiling  (bar),  Hans  Heiling. 

Hans  Sachs  (b),  Masters 

Harlekin  [Beppo]  (t,,  Pajazzo. 

Henriette  Durham  (s),  Martha. 

Harun  al  Raschid  (bas),  Oberon 

Hedvig  (ms;,  W.  Tell,  Ross. 


[Peter]  Heilman  (b),  Undine,  Postilj. 

Heinrich  d.  Schreiber  (t),  Tannh. 

Helmwige  (ms),  Valk. 

Henriette  (s),  Mur. 

Henrik  Ashton  (bar),  Lucia.  Doniz. 

Henrik  Vogel  (b),  Lohengr. 

Hermann  (b),  Tannh. 

Herodes  (t),  Salome. 

Herodias  (ms),  Salome 

Hertigen  af  Mantua  (t),  Rigoletto. 

Hexan  (ms),  Hans  o.  Gr. 

Hofmästaren  (bar),  Trumpet. 

Holländaren  (bar),  Flyg.  höll. 

Hortensia  (t),  Så  tuktas. 

Hortensio  (bar),  Reg.  dotter. 

Fru  Huber  (s),  Evang. 

Hugo  v.  Tingstetten  (t),  Undine. 

Humphrey  (b),  Vamp. 

Hunding  (b),  Valk. 

Hiion  af  Bordeaux  (t),  Oberon. 

Ingenia  (s),  If.  i  Aul. 

Ines  (s),  Afrik. 

Ines  (s),  Trubad. 

Ingeborg  (g),  Bergt. 

Irene  (b),  Rienzi. 

Irma  (s),  Mur. 

Irmentraut  (ms;,  Vapensm. 

Isabella  (s),  Rob..  Meyerb. 

Isoide  (s),  Tristan  o.  I. 

Ivanhoe  (t),  se  Wilfried.  Tempelh. 

Jacquinard  (b),  Adv.  P. 

Jago  (t),  Othello. 

Jakusidé  (bar),  Butterfly. 

Janthe  (s),  Vamp. 

Jaquino  (t),  Fidelio. 

Jarno  (b),  Mignon. 

Jenny  (s),  Hvita  fr. 

Jochanaan  (bar),  Salome. 

Johan  af  Leyden  (t),  Prof.,  Meyerb. 

Johann  af  Brogni  (b),  Judinnan,  Hal. 

Johannes  Freudhofer  (bar),  Evang. 

John  (bar).  Syrsan. 

Sir  John  Falstaff,  se  Falstaff. 

José  (t),  Spanska  Stud. 

José  (t),  Carmen. 

Josseaume  (b),  Adv.  P. 

Juane  (s),  Spanska  Stud. 

Kalchas  (b),  If.  i  Aul. 

Kalif  (bar),  Barb.  i  Bagd. 

Kardinalen,  se  Johann  af  Brogni,  Jud.,  Hal. 

Kark  (b),  Bergt. 

Karl  den  store  (b),  Oberon. 

Kaspar  (b),  Frisk. 

Kate  Linkerton  (a).  Butterfly. 


Katarina— Nanette 


1091 


Katharina  (s).  Så  tuktas. 

Kilian  (t),  Frisk. 

Klemens  (bar),  Valdemarssk. 

Klingsor  (b),  Pars. 

Klotilde  (s),  Norma,  Bell. 

Klytemnestra  (ms).  If.  i  Aul. 

Knut  Goesling  (t).  Gillet  på  Solli. 

Fritz  Kohmer  (b),  Masters. 

Lord  Kockburn  (bar).  Fra  Diav. 

Kola  Rienzi  (t),  se  Rienzi. 

Kejs.  Kommissarien  (b).  Butterfly. 

Konrad  (t),  H.  Heiling. 

Konradin  (b),  Trumpet. 

Konstanze  (s),  Vattendr.,  Cherub. 

Konungen  (b),  Aida. 

Baron  Krohntahl  (t),  Vildsk. 

Kundry  (s),  Parsif. 

Kuno  (b),  Frisk. 

Kuraket  (bas),  Diam. 

Kurvenal  (bar),  Trist. 

Kiihleborn  (bar),  Undine. 

Laertes  (bar),  Mignon. 

Amiral  Lefort  (b).  Zar. 

Leon  von  Meri ville  (t).  Mur. 

Leonore  [Fidelio]  (s),  Fidelio. 

Leonore  (s).  Stradella. 

Leonore  (s),  Trubad.,  Verdi. 

Leopold  (t),  Judinnan.  Hal. 

Leporello  (b),  Don  Juan. 

Leuthold  (bar).  W.  Tell. 

Grefven  af  Liebenau  (bar),  Vapensm. 

F.  B.  Linkerton  (t),  Butterfly. 

Locksly  (t),  Tempelli. 

Lodovico  (b).  Othello. 

Loge  (t),  Rheug. 

Lobengrin  (t),  Lohengr. 

Lola  (s),  Ca  v.  Rust. 

Lorenzo  (t),  Stumma. 

Lorenzo  (t),  Fra  Diav. 

Lothario  (bar).  Mignon. 

Lubbo  (basbar),  Hex. 

Lucas  de  Beaumannois  (b),  Tempelli. 

Lucentio  (t).  Så  tuktas. 

Lucia  (s),  Lucia,  Doniz. 

Lucia  (s),  Gav.  Rust. 

[Konung]  Ludvig  (b),  Euryanthe. 

[Grefven  af  Luna]  (b),  Trubad.,  Verdi. 

Lyonel  (t),  Martha. 

Lysiant  (bar),  Euryanthe. 

Mac  Irton  (b),  Hvita  fr. 

Magdalena  (a),  Evang. 

Magdalena  (ms).  Masters. 

Magdalena  (ms),  Rigoletto,  Verdi. 

Magdalena  (s).  Post. 


Malvina  (s).  Vamp. 

Malvotio  (t),  Stradella. 

Manrico  (t),  Trubad. 

Marcel  (bar).  Bohéme. 

Marcel  (b),  Hugen..  Meyerb. 

Marcellina  (s),  Barb. 

Marcellina  (ms),  Fig.  br. 

Marchesa  Maggiorivoglio  (ms).  Reg.  dotter. 

Margareta  (s),  Faust,  Gounod. 

Margareta  (a).  Hvita  fr. 

Margarete  af  Valois  (s).  Hugen. 

Margiana  (s),  Barb.  i  B. 

Margit  (ms).  Gillet  på  Solh. 

Maria  (s),  Trumpet 

Marie  (s),  Reg.  dotter. 

Marie  (s),  Vapensm. 

Marie  (s),  Zar. 

Mario  Cavaradossi  (t).  Tosca. 

Kung  Märke  (b),  Tristan. 

Martha  (s),  Evang. 

Martha  (a),  Faust,  Gounod. 

Marta  (ms).  Lågl. 

Martha  (a),  Undine. 

Marullo  (bar),  Rigoletto. 

Mary  (ms),  Flyg.  höll. 

Marzellina  (s),  Fidelio 

Marzelina  (s).  Vattendr. 

Masaniello  (t).  Stumma. 

Masetto  (b),  Don  Juan. 

Mathilda  (s),  W.  Tell. 

Matteo  (b),  Fra  Diav. 

Mattbias  Freudhofer  (t),  Evang. 

Maurice  de  Bracy  (t).  Tempelli. 

Max  (t),  Frisk. 

May  {s),  Syrsan. 

Mefistofeles  (b),  Faust,  Gounod. 

[Mrs]  Meg  (ms),  Falstaff. 

Melot  (t),  Tristan. 

Mercedes  (ms).  Carmen. 

Melchthal  (b),   VV.  Tell. 

Micheli  (b),  Vattendr. 

Mignon  (ms),  Mignon. 

Mime  (t),  Rheng. — Siegfr. 

Mimi  (s),  Bohéme. 

Monostatos  (t).   Trollf. 

Montano  (b),  Othello. 

[Grefven  afj  Monteroue  (b).  Rigoletto. 

Morales  (b),  Carmen. 

Moreno  (b).  Stumma. 

Moruccio  (bar),  Lågl. 

Musette  (s),  Bohéme. 

Nancy  (ms).  Martha. 

Nando  (t),  Lågl. 

Nanettte  (ms),  Vildsk. 


1092 


Xarraboth — Siebel 


Narraboth  (t),  Salorue. 

Nattens  drottning  (s),  Trollfl. 

Nedda  [Columbine]  (s).  Paj. 

Nelusco  (bar),  Afrik. 

Nevers  (bar).  Hugen. 

Niklas  (t),  H.  Heiling. 

Norma  (s),  Norma.  Bell. 

Norniann  (t),  Lucia,  Doniz. 

[Tre]  Nornor  fa,  djup  s.  s),  Ragn. 

Nureddin  (t),  Barb.  i  Bagd. 

Nuri  (s).  Lågl. 

Oberon  (t),  Oberon. 

Oberthal  (b).  Prof.,  Meyerb. 

Olav  Haraldsson  (bar),  Arnljot. 

Olof  Eskilsson  (t ),  Valdemarssk. 

Orovist  (b),  Norma,  Bell. 

Orpheus  (a),  Orph. 

Paolo  Orsiui  (bar),  Eienzi. 

Ortlinde  (ms),  Valk. 

Ortrud  (s),  Lohengr. 

Osmin  (b),  Bortf. 

Othello  (t),  Othello,  Verdi. 

[Grefve]  Ottakar  (bar).  Frisk. 

Ottavio  (t),  Don  Juan. 

Pajazzo  [Tonio]  (bar),  Paj. 

Pamela  (s)T  Fra  Diavolo. 

Pamela  (s).  TroUfl. 

Pankratius  (bar).  Vildsk. 

Papagena,  Trollfl. 

Papageno  (b),  Trollfl. 

Parpignol  (t),  Bohéme. 

Parsifal  (t),  Parsifal. 

Pastorn  (b),  Hex. 

Pathelin  (b),  Adv.  P. 

Patroklus  (b),  If.  i  Aul. 

Peder  Brand  (bas),  Valdemarssk. 

Pedrillo  (t),  Bortför. 

[Don]  Pedro  (b),  Afrik. 

Pedro  (t).  Lågl. 

Pepa  (s).  Lågl. 

Pepita  (ms),  Spanska  Stud. 

Peter  (bar),  Hans  o.  Gr. 

Peter  Ivanov  (t),  Zar. 

Peter  Michaelow  [Zar  Peter]  (bar),  Zar. 

Petrucchio  (bar),  Så  tuktas. 

St.  Phar  [Chepelon]  (t),  Postilj. 

Philine  (s),  Mignon. 

Pietro  (b),  Stumma,  Auber. 

Pistol  (b),  Falstaff. 

[Don]  Pizarro  (bar),  Fidelio. 

PlunUtt  (bar),  Martha. 

Pollius.  se  Sever. 

Puck  (ms),  Oberon. 

Mrs  Quickly  (ms),  Falstaff. 


Radames  { t),  Aida. 

Fru  Ragnhild  (ms),  Bergt. 

Raimbaut  (t),  Rob.,  Meyerb. 

Raimondo  (b),  Rienzi. 

Raimund  Bidebeut  (b),  Lucia,  Doniz. 

Ramphi  (b),  Aida. 

Raoul  de  Naugis  (t).  Hugen. 

Rebecka  (s),  Tempelh. 

Recha  (s).  Judinnan. 

Reich  (bar),  Muntra  fr. 

Fru  Reich  (ms),  Muntra  fr. 

Reinmar  v.  Zweter  (b),  Tannli. 

Rektorn  (b),  Trumpet. 

Remendado  (bar).  Carmen. 

Regia  (s),  Oberon. 

Riddar  Tuve  (t),  Bergt. 

[Cola]  Rienzi  (t),  Rienzi. 

Rigoletto  (bar),  Rigoletto. 

Ritta  (ms),  Zampa. 

Robert  (t),  Rob. 

Rocco  (b),  Fidelio. 

Rodrigo  (t),  Othello. 

Roger  (t"1,  Mur. 

Rosalia  (a),  Lågl. 

Roschana  (a),  Oberon. 

Rose  (s),  Post. 

Rosette  (s).  Vattenb. 

Rosina  (s),  Barb. 

Rosvita  (s),  Valk. 

Rowena  (s),  Tempelh. 

Rudolf  (t),  Bohéme. 

Rudolf  der  Harras  (t),  W.  Tell. 

Ruggiero  (bar),  Judinnan. 

Ruiz  (t),  Trubad. 

[Lord]  Ruthwen  (bar),  Vamp. 

Salome  (s),  Salome. 

Sandmänchen  (s),  Hans  o.  Gr. 

Sarastro  (b),  Trollfl. 

Santuzza  (s),  Cav.  Rust. 

Scarpia  (bar),  Tosca. 

Schaunard  (bar),  Bohéme. 

Scheresmin  (bar),  Oberon. 

Schwertleite  (a),  Valk. 

Frih.  von  Schönau  (b).  Trumpet. 

Sciarrone  (b),  Tosca. 

Sebastiano  (bar),  Lågl. 

Selica  (s),  Afrik.,  Meyerb. 

Selim,  Bortf.,  Moz. 

Sel  va  (b).  Stumma. 

Sen  ta  (s),  Flyg.  höll. 

Sergeant  vid  tullvakten  (b),  Bohéme. 

Sever  [Pollius]  (t),  Norma,  Bell. 

Sharpless  (bar),  Butterfly. 

.yiebel  (s).  Faust,  Gounod. 


Siegfri  ed— Östmund 


1093 


Siegfried2(t),  Siegfr. — Ragn 

Sieglinde  (s),  Valk. 

Siegmund  (t),  Valk. 

Siegrune  (a),  Valk. 

Signe  (s),  Gillet  på  Solh. 

Sigvald  Grimsson  (bbar.),  Arnljot. 

Silvio  (bar),  Paj. 

Simeon  (basbar),  Hex. 

Sparafucile  (b),  Eigoletto,  Verdi. 

Spoletta  (t),  Tosca. 

Junl;er  Spärlich  (t),  Muntra  fr. 

Hans  Stadinger  (b),  Vapensm. 

Stepban  (b),  H.  Heiling. 

Storinkvisitorn  (b),  Afrik.,  Meyerb. 

Stradella  (t),  Martha,  Flotow. 

Sulpice  (b),  Reg.  dotter. 

Suruki  (ms),  Madame  Butterfiy. 

Susanna  (s),  Fig.  br.,  Moz. 

Suse  (a),  Vamp. 

Svarte  Riddaren  (b),  Tempelh 

Lord  Syndham  (b),  Zar. 

Syrsan  (s),  Syrsan. 

Tackleton  (b),  Syrsan. 

Taddeo  [Tonio]  (bar),  Paj. 

Tamino  (t),  Trollfl. 

Tannhäuser  (t),  Tannhäuser. 

Tell  (bar),  W.  Tell. 

Thalia  (s),  Hex. 

Theda  (ms),  Hex. 

Therese  (s),  Diam. 

Thor  (bar),  Rheng. 

Titania  (ms),  Oberon. 

Titurel  (b),  Parsifal. 

Tobias  (b),  Undine. 

Tommaso  (b),  Lågl. 

Tonio  [Taddeo]  (bar),  Paj. 

Tonio  (t),  Reg.  dotter. 

Torar  (b\  Arnljot. 

Tosca  [Floria]  (s),  Tosca. 

Tristan  (t),  Tristan. 

Tristan  Mickleford  (b),  Martha. 

Tuck  (b),  Tempelh. 

Turridu  (t),  Cav.  Rust. 


Ubma  (t),  Arnljot. 

Ulf  (b),  Bergt. 

Undine  (s),  Undine,  Lortzing. 

Unn  Hallbrandsdotter  (a),   Arnljot. 

Urbain  (s),  Hugen. 

Vaino  (s),  Arnljot. 

Valdemar  Atterdag  (bar),  Valdemarssk. 

Valentin  (bar),  Faust,  Gounod. 

Valentine  (s),  Hugen.,  Meyerb. 

Walther  Furst  (b),  W.  Tell. 

Walther  v.  Stolzing  (t),  Masters. 

Walther  v.  d.  Vogelweide  (t),  Tannh. 

Waltraute  (a),  Valk.— Ragn. 

Wamba  (t),  Tempelh. 

Vandraren  (bar),  Siegfr. 

Vasco  de  Garna  (t),  Afrik.,  Meyerb. 

Veit  (t),  Undine. 

Veit  Pagner  (b),  Masters. 

Wellgunde  (ms),  Rheng.— Ragn 

Venus  (s),  Tannh. 

Werner  Kirchhofer  (bar),  Trumpet. 

[Grefven  af]  Wildenstein  (b),  Trumpet. 

[Grefvinnan  af]  Wildenstein  (a),  Trumpet. 

Wilfried  v.  Ivanhoe  (t),  Tempelh. 

Wilhelm  Meister  (t),  Mignon. 

Wilhelm  Stauff  (t),  Diam. 

Wilhelm,  se  Tell. 

Violetta  Valery  (s),  Traviata,  Verdi. 

Woglinde  (s).  Rheng. — Ragn. 

Wolfram  v.  Eschenbach  (bar),  Tannh. 

Wotan  (bar)  [Odin,  Wodan],  Rheng.— Valk. 

Xaver  Zitterbart  (t),  Evang. 

Xaver  (t),  Hex. 

Furst  Yamadosi  (bar),  Butterfly. 

Zampa  (bar),  Zampa. 

Zephyrine  (s),  Diam. 

Zerlina  (s),  Fra  Diav. 

Zerlina  (s),  Don  Juan,   Moz. 

Zuniga  (b),  Carmen. 

Ännchen  [Anna]  (s;,  Frisk. 

Öfversteprästen  (b),  Afrik. 

Östmund  (bas),  Arnljot. 


Operapremiärer  å  Kung].  Teatrarna  i  Stockholm  och 
Köpenhamn  samt  å  Eristiania  teater 


(efter  1899  Nat.-teatern). 


1875.  Kn:  17.  3.  Wagner,  Tannhäuser. 
Kr.:  Gluck,  Ifigenia  i  Aulis.  Mozart,  Fig. 
bryllup. 

1S7<>.  S.:  26.  4.  Öländer,  Blenda.  Kr.: 
Meyerbeer,  Hugenotterna.  Beethoven, 
Fidelio.     4.  5.     Wagner,  Tannhäuser. 

1877.  7.  3.  Grétry,  De  bägge  grenadie- 
rerna.  6.  6.  Hallström,  Vikingarna.  21.  3. 
Delibes  Kungen  har  sagt  det.  Kn  :  Kungen 
har  sagt  det. 

1878.  B.:  22.  3.  Bizet,  Carmen.  4.  12. 
Wagner,  Tannhäuser.  Kn:  19.  1.  Lange- 
Muller,  Tove.  25.  9.  Heise,  Drot  og  Marsk. 

1879.  B.:  26.  3.  Gounod,  Philemon  o. 
Baucis.  8.  9.  Briill,  Guldkorset.  Kn:  9.  2. 
Massé,  Jeannettes  Bryllop.  V  er  di,  Rigoletto. 

1880.  S.:  16.  2.  Verdi,  Aida.  1.  12. 
Delibes,  Jean  fr.  Nivelle.  Kn  :  6.  1.  Tho- 
mas, Mignon.  14.11.  Kalhauge,  Paa  Krigs- 
fod.  Kr.:  Thomas,  Mignon.  Bizet,  Car- 
men.    Hallström,  Vikingerne. 

1SM1.  S.:  23.  5.  Sal  om  an,  Karpatbernas 
ros.  2.  12.  Meyerbeer,  Nordens  stjärna.  13. 
12.  Hallström,  Silfverringen.  Kn :  30.  1. 
C.  Reinecke,  Skildvagten.  17.  3.  Delibes, 
Jean  fra  Nivelle.     20.  11.  Thomas,  Hamlet. 

1882.  8.:  25.  1.  Adam,  Konung  för  en  dag. 

—  Kn:    15.   10.    A.    Grandjean,   Colomba. 

1883.  B.  26.  2.  B  o  i  t  o,  Mefistofeles.  —  Kn: 
21.  10.  Lange- Muller,  Spanske   Studenter. 

—  Kr.:  A.  Adam,  Konge  for  en  dag.  Boito, 
Mefistofeles. 

1884.  B.:  18.  2.  Hallen,  Harald  Viking. 
4.  5.  Lange-Muller,  Spanska  studenter. — 
Kn:  7.  9.  Wagner,  Den  flyv.    Hollamder. 

1885.  S.:  24.  2.  Hallström,  Neaga.  — 
Kn:  20.  1.  Boito,  Mefistofeles.  15.  3.  A. 
Grandjean,  I  Mollen.    4.  10.  Verdi,  Aida. 

1886.  8.:  3.  3.  Massé,  Paul  o.  Virginie. 
IS.  4.  Saloman,  Diamantkorset.  21.  9.  N ess- 
ler,  Trumpetaren  frän  Säckingen.  —  Kn: 
26.  3.  Halévv,  Lvnet. 


1SN7.  B.:  2.  4.  Wagner,  Mästersängarne. 
29.  12.  Hallström,  Per  svinaherde.  —  Kn: 
22.  10.  J.  Bartholdy,  Loreley.  29.  11. 
Verdi,  La  Traviata. 

1888.  8.:  1.  4.  Halévy,  Andorradalen.  30. 

4.  Götz,  Hårdt  emot  hårdt.  —  Kn:  9.2.  Fr. 
Rung,  Det  hemmelige  Selskab.  20.  3.  Gou- 
nod, Bonieo  og  Julie.  IS.  11.  Horneman, 
Aladdin.  —  Hfors:  3.  10.  Verdi.  Den  vilse- 
förda. 

1889.  S.:  25.  2.  Bizet,  Djamileh.  17,  5. 
Off  enbach,  Hoffmanns sagor.  29.5.  H.Munk- 
tell,  I  Firenze.  —  Kn:  17.  3.  A.  Adam, 
Konge  for  en  dag.  7.  9.  Kalhauge,  Man- 
tillen. 

1890.  B.:  15.  1.  Delibes,  Lakmé.  27.  5. 
Verdi,  Otello.  11.  12  Mascagni,  På  Si- 
cilien. —  Kn:  1.  1.  Offenbach,  Hoflmanns 
Eventyr.     10.    5.   Götz,    Trold  kan   tsemmeB. 

1891.  S.:  3.  11.  Bizet,  Flickan  från  Arles. 
—  Kn:  4.  2.  Lange-Muller,  Fru  Jeanna. 
7.  3.  Wagner,  Valkyrien.  15.  4.  Hart- 
vigson,  Bryllup  i  Klostret.  30.9.  Mascagni, 
Paa  Sicilien. 

1S<>2.     B.:   5.  5.  O  Isen,  Sven  Orädd.     21. 

5.  Men  a  ger,  Skiifvarkungen.  26.  11.  Hall- 
ström, Granadas  dotter.  10.  3.  Ponchielli, 
Gioconda.  —  Kn:  24.  1.  En  na,  Heksen  14. 
12.  Meyerbeer,  Dinorah. 

1893.  S. :  25.  5.  Massé,  Jeannettes  bröllop. 
28.  9.  Mozart,  Bastien  o.  Bastienne.  28.  9. 
Leoncavallo,  Pajazzo.  27.  10.  Schenk, 
Bybarberaren.  13.  9.  Adam,  Giraida.  27.  10. 
Tschaikowsky,  Jolantha.  —  Kn:  11.  5- 
Bechgaard,  Frode  29.  9.  Tschaikowski, 
Jolanthe.  —  Kr.:  9.  2.  Maillart,  Villais 
dragoner. 

1X94.  B.:  9.  1.  Enna,  Hexan.  7.  3.  Hum- 
mel,     Mara.     11.    5.    Saint-Saens,    Fryne. 

6.  10.  Smetana,  Brudköpet.  —  Kn:  7  2. 
Enna,    Kleopatra.     7.  4.  Grandjean,  Oluf. 


1895—1915 


1095 


7.  11.  Fr.  Rim  g,  Den  trekantede  Hat.  — 
Kr.:  15.  5.  Haarklou,  Fra  gamle  dage. 

1895.  S.:  26.  1.  Mas  c  agn  i,  Vännen  Fritz. 
18.  5.  Mas  s en  et,  Navarresiskan.  IS.  5. 
Humperdinck.  Hans  o.  Greta,  W  agn  er, 
Valkyrian.  —  Kn:  16.  1.  V  er  di,  Falstaff. 
3.  5.  Leon  ca  val  lo,  Bajadser. 

1S90.     S.:  18.  1.  Massenet,  Manon.     16. 

3.  Gluck,  Vårdrottningen.  16.  3.  Hexfällan. 
16.  11.  Verdi,  Falstafl.  —  Kn :  l.l.Delibes, 
Lakmé.     2.    2.  En  na,  Aucassin    og  Nicolete. 

30.  9.  Gluck,  Orpheus.  27.  12.  E.  Hartruann, 
Ragnhild.  —  Kr.:  Mascagni,  Cav.  rusticana, 

1S97.  8.:  21.  9.  V.  Peterson-Berger, 
Svea  galdrar.  10.  11.  Gol  d  mar  k.  Syrsan 
vid  härden.  —  Kr.:  OfTenbach,  Hoftmanns 
Even  tyr. 

1898.  S.:  26.  5.  Salomon,  I  Bretagne. 
9.  12.  Stenhammar,  Tirfing.  —  Kn:  1  1 
Tofft,  Vifandaka.  20.  4.  Verdi,  Othello. 
25.  9.  L.  Schytte,  Hero. 

1899.  S.:  8.  4.  A.  Hallon,  Valdemar- 
skatten. —  Kn:  8.  1.  Bartholdy,  Dyveke. 
1.  12.  T.  Griebel,  Skön  Karen. 

1900.  Kn  :  25.  2.  Bizet,  Perlefiskerne.  29. 

4.  Lange-Muller,  Vikingeblod.  1.  9.  Per- 
gol ese,  Kvindelist. 

1901.  S.:  17.  4.  Weber.  Abu  Hassan.  17. 
4.  V.  Neuville,  Tifania.  26.  10.  Wagner, 
Rhenguldet.  27.  11.  Mend  elssohn,  Hem- 
komsten. 29.  11.  Puccini,  Bohéme.  — Kn : 
24.  3.  Enna,  Lamia.  —  Kr.:  Wagner,  Den 
llyv.  Hollsender. 

1902.  S.:    15.  3.  Hallen,  Val  borgsmässa. 

31.  10.  Stenhammar,  Gillet  på  Solhaug. 
—  Kn:  2.  9.  Grandjean,  Helgensvaerdet. 
28.  11.  C.  Nielsen,  Saul  og  David. 

1903.  8.:  11.  2.  Saint-Saens,  Simson 
o.  Delila.  20.  5.  Peterson-Berger,  Ran. 
12.  10.  Tschaikowsky.  Eugen  Onegin.  — 
Kn:  22.  4.  Wagner.  Siegfried.  2.  9.  Enna, 
Prinsessen  paa  Aerten.  —  Kr.:  Humper- 
dinck, Hans  og  Grete. 

1904.  S.:    15.  2.  Puccini,  Tosca.     11.  3. 
Lange-Miiller,  Vikingablod.     1.    12.    Mas- 
en et,  Werther.  —  Kn:8.  4.  d'Albert,  Kain. 

21.  11.  Cornelius,  Barberen  i  Bagdad.  — 
Kr.:  Mozart,  Don  Juan. 


1905.  S. :  6.  2.  Kienl,  Evang. -mannen- 
Il.  12.  Wagner,  Siegfried.  —  Kn:  23  2. 
Wagner,  Ragnarök.     9.  9.  Bizet,  Djamileh. 

1900.  Kn:  18.  3.  Saint-Saens.  Sanison 
og  Dalila.  11.  11.  C.  Nielsen,  Maskarade. 
—  Kr.:  Leon  ca  v  al  lo.  Bajadser. 

1907.  S.:  28.  2.  Wagner,  Ragnarök.  15. 
5.  Wolf-Ferrari.  Nyfikna  fruar.  7.  10  G. 
Merty,  Daria.  —  Kn:  22.  9.  Massenet, 
Werther.  —  Kr.:  Aspestrand,  Sjömands- 
bruden. 

190*.     S.:  14.  4.  R.  Strauss,  Salome.  21. 

5.  Puccini,  Madame  Butterfly.  9.  10.  A'A1- 
bert,  Låglandet.  —  Kn :  9.  2.  Horneman, 
Kampen  med  Muserne.  2.  5.  Wagner,  Rhin- 
guldet.  22.  10.  Puccini,  Bohéme.  —  Kr.: 
O  le  O  Isen,  Lajla.     Grieg,  Olof  Trygvason. 

1909.  B.:  11.  2.  Wagner,  Tristan  o. 
Isoide.  17.  4.  Giordano,  André  Chenier. 
25.  11.  Tschaikowsky.  Spaderdam.  — Kn: 

6.  3.  G.  Höeberg,  Et  Bryllup  i  Katakom- 
berne.  21.  10.  d'Albert,  Dalen.  —  Kr  : 
Puccini,  Butterfly. 

1910.  S.:  13.;4.  Peterson-Berger,  Arn- 
ljot.  12.  5.  Blech,  Förseglad.  2.  11.  d'Al 
bert,  Izeiil.  —  Kn:  5.  5.  Puccini,  Tosca. 
25.  9.  L.  Blech,  Forseglet,  —  Kr.:  Haar- 
klou, Marisagnet. 

1911.  S.:  11.  1.  Wolf-Ferrari,  Susannas 
hemlighet.  11.  1.  R.  Hahn,  Festen  hos 
Thérése.  8.  3.  O.  Terrasse,  Telemarks  fri- 
arfärd.  Mussorgskij,  Boris  Godunow.  — 
Kn:  15.  10.  Puccini,  Butterfly.  —  Kr.: 
Wagner,  Lohengrin. 

1912.  S.:  29.  2.  Berg,  Leila.  21.  10.  Wal- 
tershausen,  Öfverste  Chabert.  2.  12.  Mas- 
senet, Thais.  —  Kn:  10  11.  Enna,  Nat- 
tergalen. 

1913.  S.:  Bizet, Pärlfiskarne.  4.  12.  Wolf- 
Ferrari,  Madonnans  juvelsmycke.  —  Kr.: 
10.  1.  Offenbach,  Orfeus.  12.  12.  d'Albert, 
Lavlandet. 

1914.  Kn.:  14.  2.  Wagner,  Tristan.  15. 
3.  Wolf-Ferrari,  Susannas  Hemmelighed. 
6.  12.  Kienzl,  Evang. -man. 

1915.  S. :  16.  10.  Rabaud,  Marouf.  —  Kn: 
Wagner,  Parsifal.  8. 10.  LudolfNielsen,  Is- 
bella.  28. 11.  Tschaikowsky,  Eugen  One<;in. 
—  Kr.:  31.  8.  G.  Schjelderup,  En  hellig 
afton.     31.  8.  Vaarnat.