(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Allmänt musiklexikon"

Digitized by the Internet Archive 
in 2010 with funding from 
Brigham Young University 



http://www.archive.org/details/allmntmusiklex02byunorl 



TOBIAS NORLIND 

ALLMÄNT MUSIKLEXIKON 
II. 



VtKiA; ^//^x^OOyCA-öC 






ALLMÄNT 

MUSIKLEXIKON 



TOBIAS NORLIND 

FIL. DR, DOCENT I LITTERATUR- OCH MUSIKHISTORIA 
VID LUNDS UNIVERSITET 



II. 

(Lakmé— Ö) 



WAHLSTRÖM & WIDSTRAND • STOCKHOLM 



PAPPERSLEVERANTOR: LESSEBO PAPPERSBRUK 

TRYCKT HOS IVAR H^EGGSTRÖMS BOKTR. A. B., 

STOCKHOLM 1916 



Lakmé — Larnbére 



513 



andra skrifter märkas: "Instruments 
Sax et fanfares civiles" (1867), "Curiosi- 
tés de 1'Opéra" (1883), "Petite encyclopé- 
die de la musique" (1880), "Gramnia ire 
de la musique" (1880); utgaf slutligen 
äfven: "Airs å danser de Lully å Méhul" 
och var redaktör för "Chefs-d'oeuvre 
classiques de 1'opéra francais". 

Lakmé, komisk opera i 3 a. af L. 
Delibes, text af E. Gondinet o. Th. Gille; 
premiär å Op. comique, Paris, 14. 4. 1883; 
sv. öfvers. af E. Wallmark; f. ggn k. t. 
Sthlm 15. 1. 1890; dansk öfvers. af E. 
Christiansen; f. ggn k. t. Kphn 1. 1. 1896. 

1. Lalin, Lars Samuel, f. 1726, f 15. 
12. 1785; var från midten af 1700-talet 
sånglärare i Stockholm; inträdde sam- 
tidigt på ämbetsmannabanan; författa- 
de texten till ett par af Sveriges första 
operor: "Syrinx" (s. d.) och "Acis och 
Galathea" (s. d.); blef 1762 kammarmu- 
siker och fick 1764 hof sekreterares titel; 
erhöll 1765 tillstånd att inrätta biljard i 
Stockholm, mot förbindelse "att göra en 
utrikes resa för att samla nya och ut- 
sökta musikaliska arbeten, tjänliga bå- 
de för kyrkan och teatern, konserter 
och andra högtidliga tillfällen", hvilken 
musik sedan kostnadsfritt skulle tillhan- 
dahållas "alla akademier och gymnasier 
i riket". Kesan räckte omkring 2V2 år, 
och skörden af musik var betydlig, i 
synnerhet hvad sångkompositioner an- 
går. L. ställde sig sedan i spetsen för 
de s. k. kavaljerskonserterna på Riddar- 
huset, som voro mycket omtyckta, och 
där prof af den införda musiken med- 
delades. Aktör och sångare vid operan 
1773; uppträdde dock blott i en enda 
roll såsom Jupiter i "Thetis och Pelée"; 
sångmästare därstädes 1773—83; var vid 
denna tid äfven arrangör af musiken 
till en del stycken, som gåfvos vid k. 
scenen. LMA 1771. Var 1771—72 lärare 
i sång vid Mus. ak:s undervisningsverk. 
— Litt.: F. A. Dahlgren, Anteckn. om 
Sthlms teatrar; J. P. Cronhamn, Kgl. 
Mus. ak. 1771—1871. 

2. Johan Samuel L., f. 12. 8. 1769 i 
Stockholm, f därst. 23. 2. 1796; den 
föreg:s son; då han tidigt visade stora 
musikaliska anlag beslöt Mus. ak. 1779 
att genom ett årligt anslag i 5 års tid 
bekosta hans undervisning på klaver, 
violin m. m., "för att göra honom, om 
icke till en skicklig komponist, dock till 



en habil musikus", hvaremot han skulle 
vara "skyldig att sjunga vid alla de 
konserter akademien i sitt namn upp- 
förde". Elev vid k. t. 1782 och utmärkte 
sig först som "Sveriges skyddsängel" i 
"Gustaf Vasa"; erhöll därefter titeln 
hof sångare; 1788 ingick han i militärisk 
tjänst och bevistade detta och följande 
årets fälttåg, hvarunder han slutligen 
hade befattning som adjutant; därefter 
inträdde han åter vid teatern. Hans 
vacklande hälsa gjorde honom dock 
mindre tjänstbar. Fångvaktaren i "Fol- 
ke Birgersson" lär ha varit en af hans 
bästa roller. Sista gången han upp- 
trädde var 23. 2. 1795 som Boleslas i 
Kreutzers "Lodoiska". — Litt.: F. A. 
Dahlgren, Anteckn. om Sthlms teatrar; 
Fr. Hedberg, Svenska operasångare. 

Lalla Rookh, komisk opera i 2 a. 
af Félicien David, till text af Hipp. Lu- 
cas och Mich. Carré; libretton hämtad 
från Thomas Moores episka dikt; pre- 
miär Op. com. Paris 12. 5. 1862; f. ggn 
å k. t. Sthlm jan. 1870; 50 ggn 11. 12. 
1893 (repriser 1875, 1893 och 1902); har 
sammanlagdt gifvits ett 60-tal ggr å k. t. 
Sthlm. — Samma dikt af Th. Moore lig- 
ger till grund för operorna "Feramors" 
af A. Rubinstein o. "Nurmahal" af Spon- 
tini. Schumanns "Paradiset och perin" 
utgör en episod ur dikten. Ordet L. R. 
är indiskt och betyder "Tulpankind". 

Lalo, E d o u a r d Victor Antoine, f. 27. 
1. 1823 i Lille, t 22. 4. 1892 i Paris; vio- 
linist och kompositör; elev af konserv, 
i Lille. L. var en särskildt varm an- 
hängare af Liszt-Wagnerska riktningen 
och som sådan ej så väl sedd i den fran- 
ska hufvudstaden. Hans första opera 
"Fiesque" blef ej uppförd; den andra 
"Le roi d'Ys" vann däremot erkännande 
(1888); hans balett "Namouna" (Paris 6. 
3. 1882) blef omtyckt som orkestersuite 
(gifven bl. a. å symfonik. å k. t. Sthlm 
5. 4. 1896); af hans andra verk märkas: 
3 violinkonserter, en pianokonsert, en 
cellokonsert, en stråkkvartett, en violin- 
sonat; dessutom sångsamlingen "Mélo- 
dies vocales." — Litt.: Imbert, Nouveaux 
profils d'artistes; O. Séré, Musiciens 
francais (1911). 

La Mara, pseudonym för Marie Lip- 
s i u s (s. d.). 

Lambére, Carl, f. 2. 9. 1864; student 
1884; organistex. vid konserv, i Sthlm 

33 



514 



Lambert — Lammers 



1890; kyrkosångare- och rnusiklärareex. 
därst. 1891; var 1891—93 lärare i piano- 
spel och harmonilära vid Rich. Anders- 
sons musikskola; domkyrkoorganist i 
Visby och musiklärare vid lärov. därst. 
1893—1900; musiklärare vid Södermalms 
lärov. i Stockholm fr. 1900, vid Kata- 
rina realskola dessutom fr. 1906 och bitr. 
lärare vid konserv, sedan 1904; organist 
i Ersta kyrka, Sthlm 1900—08; kantor i 
Storkyrkan fr. 1908. L. har med statsun- 
derstöd företagit en studieresa till Leip- 
zig 1907; har äfven verkat som musikre- 
ferent i Post- och Inrikes Tidningar 1903 
— 1909 samt som populärföreläsare å Sö- 
dermalm 1902—05; var medutgifvare af 
"Ny normalsångbok". 

1. Lambert, Michel, f. 1610 i Vivonne, 
Poitou, t 1696 i Paris; sedan 1650 kam- 
marmusikmästare hos Ludvig XIV; be- 
römd som sånglärare och kompositör af 
airs (1666) och chansons. 

2. Pierre Joseph L., f. 1747 i 
Frankrike, t i Sthlm 26. 1. 1807; violi- 
nist i svenska hofk. 1783; tit. konsert- 
mästare 1795; kvarstod i hofkap. till sin 
död; han skref musik till en del baletter 
och skådespel, hvilka uppfördes i Stock- 
holm: "Deucalion och Pyrrha", "Drott- 
ning Christina", "Fiskaren", "Frigga", 
"Gyckelmakaren", "Le Rendez-vous co- 
mique". — Litt.: Dahlgren, Anteckn. om 
Sthlms teatrar. 

3. Lucien L., f. jan. 1861 i Paris; 
elev af Barbereau, Dubois och Massenet; 
har bl. a. komponerat operorna "Le spa- 
hi" (1896; erhöll staden Paris' pris), "La 
marseillaise" (1900), "La Flamenca" (1903) 
och "Penticosa" (1908); dessutom dramle- 
genden "Sir Olaf" (1887), kantaten "Den 
fängslade Prometeus", en pianokonsert, 
sånger m. m. 

Lambillotte, Louis, f . 27. 3. 1796 i La- 
hamaide Charleroi, Hennegau (Belgien), 
t 22. 2. 1855 i Vaugirard vid Paris; orga- 
nist i Charleroi och Dinant, 1822 kapell- 
mästare i jesuiterkyrkan St. Acheul; 
hans berömdaste verk är: "Antiphonaire 
de Saint Grégoire" (1851), en afskrift af 
den för kännedomen om den äldsta gre- 
gorianska sången så värdefulla St. Gal- 
lenhandskriften cod. 359. L. har emeller- 
tid i sin afskrift tämligen godtyckligt 
omformat originalets neumer, så att 
hans upplaga är numera, sedan man er- 
hållit en på fotografisk väg åstadkom- 



men kopia af originalet, alldeles värde- 
lds. L. utgaf dessutom: "Clef des Mélo- 
dies Grégoriennes" (1851), "Quelques möts 
sur la restauration du chant liturgique" 
(1855), "Esthetique, théorie et pratique 
du chant grégorien" (1855); dessutom en 
mängd kyrkliga kompositioner (mässor, 
motetter, mariahymner m. m.), hvilka 
dock alla nu äro glömda. 

Lamentabile, 1 a m e n t e v o 1 e, 1b- 
m e n t o s o (it.), klagande. 

Lamentation, klagan, klagosång; i ka- 
tolska kyrkans liturgi benämning på de 
delar ur Jeremias' klagovisor, som före- 
dragas onsdagen, torsdagen och freda- 
gen i påskveckan. 

1. Lammers, T h o r v a 1 d Amund, f. 15. 
1. 1841 i Modum, Norge; barytonist och 
sånglärare; fick sin första musikaliska 
utbildning i Kongsberg och blef student 
1858 samt juris kand. 1865; praktiserade 
sedan någon tid som jurist. 1870 öfver- 
gaf han dock helt denna sysselsättning 
samt begaf sig till Stockholm, där han 
blef Fr. Arlbergs elev i sång; 1871—74 
studerade han vidare under Corsi o. Lam- 
perti i Milano; under samma tid sjöng 
han äfven å italienska teatrar bl. a. i 
Modena (i "Norma", "Lucretia", "Trova- 
tore" m. fl.); 1874 återvände han till Kri- 
stiania, där han med stor framgång gaf 
en konsert; 1874—77 var han sedan enga- 
gerad vid Kristiania teater och sjöng un- 
der denna tid: Leporello i "Don Juan", 
Figaro i "Figaros bröllop", Barberaren, 
Marcel i "Hugenotterna", Mefistofeles i 
"Faust" m. fl. 1877 begaf han sig till 
Stockholm, där han gästade k. t.; 1878 
sjöng han med framgång i London och 
1878 — 79 i Leipzig. I Leipzig utbildade 
han sig till romanssångare och sjöng se- 
dan med stor framgång å konserter så- 
väl hemma som i utlandet. Efter att i 
Köpenhamn ha konserterat tills. m. Grieg 
o. Neupert återvände han till Kristiania, 
där han 1879 stiftade "Korforeningen" 
för uppförandet af större andliga verk 
(1900—1910 Ca-ciliafor.) o. 1880—84 var le- 
dare af "Haandvserkersangf oreningen"; 
1884 — 85 vistades han med statsunderstöd 
i Berlin och de följ. åren ofta å konser- 
ter i Norden (bl. a. vid nord. musik- 
festen 1888 i Köpenhamn). I Norge har 
han sjungit i de flesta större städer. Som 
dirigent och konsertgifvare har han sär- 
skildt odlat oratoriet, romansen o. folk- 



Lamond — Lang 



515 



visan (en folkvisekonsert gaf han i 
Sthlm 1900). Därjämte har han utveck- 
lat en betydelsefull verksamhet som 
sånglärare. L. utgaf 1912 i K:na boken 
"Store Musikere". — Litt.: Sv. Musikt. 
1900 s. 41; Salmonsens konv.-lex.; Fr. 
Hedberg, Sv. operasångare s. 315. 

2. M a 1 1 y L., f. Särs, f. 22. 6. 1850 i 
Mänger, Norge, den föreg:s hustru; kon- 
sertsångerska (sopran); har medverkat 
vid flera oratoriekonserter samt gifvit 
egna konserter och dessutom varit en 
mycket inlitad sånglärarinna i den nor- 
ska hufvudstaden 

Lamond, Fre der i ek, f. 28. 1. 1868 i 
Glasgow; elev af Raffkonserv. samt af 
Biilow och Liszt; som pianist särskildt 
berömd som ypperlig Beethoveninter- 
pret; har komponerat symfonier, ouver- 
turer, pianosonater m. m. L. är numera 
bosatt i Berlin. 

Lamoureux, Charles, f. 28. 9. 1834 i 
Bordeaux, f 21. 12. 1899 i Paris; elev af 
Girard; efter att som violinist ha spelat 
i flera orkestrar i Paris, grundade han 
1873 oratoriekonserterna "Société de Mu- 
sique sacrée"; anställdes 1876 som hjälp- 
dirigent och 1878 som förste dirigent vid 
Stora operan; ledde dessutom 1872—78 
konservatoriekonserterna; af gick 1881 
som ledare för operaorkestern och grun- 
dade i stället (23. 10. 1881) "Nouveaux 
Concerts", hvilka under namnet "L.-kon- 
serterna" blefvo världsberömda. Dessa 
konserter bestodo till 1897, då de för till- 
fället upplöstes. Under L:s måg C. Che- 
villard upptogos de dock redan s. å. L. 
var en varm vän af Wagners verk och 
uppförde 3. 5. 1887 på Edenteatern f. f. 
ggn i Paris "Lohengrin", dock under 
häftiga demonstrationer från Wagners 
fiender. Å konsert gaf han äfven 1. och 
2. akten af "Tristan" samt 1. akten af 
"Valkyrian". L. verkade äfven för be- 
kantgörandet af nyare fransk musik och 
uppförde ofta verk af Reyer, Lalo, d'In- 
dy och Chabrier. 

Lamperti, F r a n c e s c o, f. 11. 3. 1813 
i Savona, f 1. 5. 1892 i Como; elev af 
konserv, i Milano 1820; grundade tills, 
med Masini "Teatro filodramatico" i Lo- 
di; 1850 — 75 sånglärare vid konserv, i Mi- 
lano och efter denna tid privatlärare i 
sång. I sistnämnda egenskap förvärfva- 
de han sig världsrykte; en mängd af 
samtidens främsta sångkrafter ha fått 



sin sista utbildning af honom; bland 
dessa må nämnas: Artöt, La Grange, J. 
S. Löwe, M. Sembrich, Cruvelli, Albani, 
Aldighieri. L. var som lärare anhängare 
af den gamla sångskolan, med utbildning 
framför allt af koloratursången; person- 
lig vän till Rubini följde han som peda- 
gog samma principer som Crescentini, 
Velluti, Marchesi och Romani. Han ut- 
gaf hos Ricordi i Milano en sångskola 
samt etydverk för sång. — L. bör ej för- 
växlas med sångläraren M. G. B. L. i 
Dresden, hvilken äfven utgifvit instruk- 
tiva sångverk ("Die Technik des Bel 
Canto" 1905). 

Lampons (fr.), dryckessånger. 

Land, Jan Pieter Nicolaus, f. 23. 
4. 1834 i Delft, t 30. 4. 1897 i Arnheim; 
professor i orientaliska språk i Leyden. 
L. var en god kännare af de äldre kul- 
turfolkens musik samt skref värdefulla 
uppsatser om japanernas och arabernas 
musik (hufvudsakligen i Vierteljahrs- 
schrift f. Musikw.); i Tijdschr. f. Nocrd- 
nederl. Muziekg. utgaf han en notbok 
från tiden omkr. 1600 (Thysius). Tills, 
m. Jouckbloet utgaf han Huyghens mu- 
sikaliska korrespondens (1882). 

Landino, F r a n c e s c o, f. c. 1325 i Flo- 
rens, f därst. 2. 9. 1397; berömd som or- 
gelspelare och kompositör (blind i unga . 
år); spelade flera instrument ss. luta, gi- 
tarr, flöjt samt orgel; var anställd som 
organist vid Lorenzokyrkan. L. var en 
af de främsta kompositörerna inom 1300- 
talets florentinska "ars nova" (konst- 
sång med instrumentalt ackompagne- 
ment). Hans verk finnas bl. a. i hand- 
skrift i Florens, Paris och London. Om 
L. se särskildt: J. Wolfs "Florenz i. d. 
Musikgeschichte d. 14. Jahrh." (Smlb. 
IMG III) och s. förf:s "Geschichte d. 
Mensuralnotation" (1904). I båda dessa 
meddelas kompositioner af L. 

Landolfi, Carlo Fernando, violin- 
makare i Milano, hvilken 1750—60 till- 
verkade en del violiner och violonceller, 
hvilka i klang stodo nära Giuseppe 
Guarneris. 

1. Lang, Josef, f. 17. 12. 1865 i Hoch- 
libin, Böhmen; harpvirtuos; elev af kon- 
serv, i Prag 1876—82. L. var först an- 
ställd som harpist i Prag och Brunn, se- 
dan i Dresden 1882—86 och fr. o. m. 1886 
i hof kapellet i Stockholm; repetitör vid 
k. t. 1894 och lärare i harpa vid konserv. 



516 



Langaard— Lange 



1895—98. Ed kort tid tjänstgjorde han 
äfven som kapellmästare vid k. t. L. kar 
komponerat sånger samt stycken för 
harpa. — LMA 1910. 

2. Anna L., den föreg:s hustru; f. i 
Stockholm 5. 7. 1874 (dotter af hofkapell- 
mästare Nordqvist); harpist; elev af 
konserv, i Sthlm 1887; anställd i hof ka- 
pellet sedan 1890 och gift sedan 1895. 

3. Josephine L.; se K ö s 1 1 i n. 

4. Anna Sofia L.-Wolseley, f. 1859 i 
Mariestad; violinist; elev af konserv, i 
Sthlm 1873—78 med d'Aubert och Joh. 
Lindberg till lärare; sedan elev af Tofte 
och Anton Svendsen i Köpenhamn samt 
Leonard i Paris; lät 1882 höra sig å kon- 
sert i Stockholm; året efter spelade hon 
äfven i Paris och London och vann snart 
allmänt anseende för sitt solida spel. I 
Sverige spelade hon å konserter bl. a. 
1884 och 1897. 1889 ingick hon äktenskap 
med Edwin Wolseley och har sedan huf- 
vudsakligen uppehållit sig i England, 
där hon då och då låtit höra sig offent- 
ligt. — Litt.: Sv. Musikt. 1897 s. 137 f. 

Langaard, Borghild Bryhn, f. 23. 7. 
1883; se vidare Bryhn-Langaard. 

1. Lange, Algot, f . 17. 4. 1850 i Kal- 
mar, t 14. 3. 1904 i Paris; student 1869; 
tog 1872 anställning vid Sv. teatern i 
Helsingfors och debuterade som Eremi- 
ten i "Friskytten"; 1877 lämnade han 
denna plats för att i Paris idka sång- 
studier. Han bevistade vid konserv, 
därst. Mockers lektioner i Op. comique 
och Gots i komedi; för Obin studerade 
han bl. a. Mefistofeles' parti i Gounods 
"Faust" och sjöng för Bussine. Åter- 
kommen till Stockholm debuterade L. å 
operan 1878 som Lothario i "Mignon" och 
sedan som Belamy i "Villars dragoner" 
och erhöll engagement 1. 11. s. å.; 1882 
fortsatte L. sina studier i Paris och in- 
studerade i London titelrollen i Boiitos 
"Mefistofeles", som blef hans främsta 
parti, då han återkom till Stockholm. 
1884 öfvergick L. till k. t. Kphn, där han 
kvarstannade till 1895. Af hans roller i 
Sthlm och Kphn märkas: Almaviva i 
"Figaros bröllop", Don Fernando i "Fi- 
delio", Charolais i "Jean från Nivelles", 
Don Juan, Mefistofeles i Gounods och 
Boitos operor, Escamillo i "Carmen", Ba- 
zile i "Barberaren", Nevers och S:t Bris 
i "Hugenotterna", Kungen i "Leonora", 
Landtgrefven i "Tannhäuser", Daland i 



"Den flygande holländaren", Kungen i 
"Aida", Lampans ande i Hornemans 
"Aladdin" m. fl. — Efter afgången från 
danska operascenen 1895 ägnade L. sig 
åt sångundervisning, och som sådan 
gjorde han sig till målsman för den 
Miiller-Brunowska sångmetoden, som 
han studerat för den danske sångläraren 
Törsleff och Armin i Leipzig, och öfver 
hvilken metod han 1897 höll föreläsnin- 
gar i Köpenhamn. Denna metod fram- 
ställde han sedan i sin bok "Om sång" 
(1888). 1900 utvecklades samma metod 
något utförligare i boken "Om tonbild- 
ning i sång och tal". Om sångmetoden 
höll han äfven föredrag i Stockholm, 
Helsingfors samt i svenska landsorten. 
L. uppträdde såväl i tal som skrift mot 
Fritz Arlbergs sångmetod, framställd i 
dennes bok "Tonbildningslära". 1899 
flyttade han från Kphn till Sthlm men 
stannade ej länge här utan begaf sig 
kort därefter till Paris. — L. var som 
sångare högligen omtyckt såväl i den 
svenska som danska hufvudstaden och 
hans sätt att återgifva rollerna var all- 
tid prägladt af stor ansvarsfullhet och 
intelligens. Huruvida den af honom för- 
fäktade sångmetoden var att föredraga 
framför den äldre är dock tämligen 
tvifvelaktigt. — Litt.: Biogr. i Sv. Mu- 
sikt. 1899 s. 33 och 1904 s. 41; hans egna 
ofvan nämnda skrifter om sång. 

2. I n a Blenda Augusta L., f. Försten, 
den föreg:s hustru, f. 24. 12. 1856 i Hel- 
singfors; utbildad i Helsingfors, Moskva 
och Berlin med Tausig, Rubinstein och 
Tschaikowsky m. fl. till lärare; fr. 1885 
kammarpianist vid danska hof vet; har 
tills, med sin man företagit konsertre- 
sor i Norden, Tyskland och England. L. 
har äfven gjort sig känd som talangfull 
klavecinspelerska. Sedan 1890-talet har 
hon i Köpenhamn och Sydsverige hållit 
uppmärksammade föreläsningar i mu- 
sikhistoria. Som författarinna har hon 
bl. a. utgifvit: "Från Rokokotidens mu- 
siklif", 1912 (skildringar ur J. B. Lullys, 
Couperins och J. Ph. Rameaus lif) samt 
(under signaturen Daniel Sten) "Bland 
öde bygder o. skär" (1884), "Sämre folk" 
(1885), "Berättelser från Finland" (1890) 
m. fl. L. är sedan 1913 bosatt i Malmö. 

3. Gustav L., f . 13. 8. 1830, t 19. 7. 
1889 i Wernigerode; gjorde sig känd ge- 
nom instruktiva pianoverk, af hvilka 



Langeleik— Lange-Muller 517 

flera äfven i Norden blefvo omtyckta 6. Daniel de L., den föreg:s broder, 

(t. ex. op. 65 "Cypressen" m. fl.). f. 11. 7. 1841 i Eotterdam; orgelspelare 

4. Gustav Fredrik L., f. 22. 2. 1861 och dirigent; dirigent för flera sångför- 
i Fredrikshald, Norge; elev af konserv, eningar i Amsterdam; 1870 lärare; 1895 
i Sthlm och aflade där organistex.; ut- direktor vid konserv, i Amsterdam; korn- 
bildade sig sedan till violinist först i ponerade 2 symfonier, kantater, requiem, 
Sthlm (Lindberg), därefter i Paris och sånger och kammarmusik; utgaf 1908 
Berlin (Sauret); violinist i Kristiania "Exposé d'une théorie de la musique". 
teaterork. 1890; konsertmästare i Na- 7. Fr. Johan W i e 1-L., f. 20. 1. 1849 
tionalteatrets ork. sedan 1899; lärare i i Viskinge, Kallundborg, Danmark; stu- 
violin, ensemblespel och harmonilära derade först till präst o. aflade teol. äm- 
vid konserv, i Kr: nia sedan 1890; ordf. i betsex. 1874 men öfvergick sedan till mu- 
Ork.-for. och i konserv:s laererfor., med- siken och blef elev vid konserv, i Kphn; 
lem af Musikfor:s direktion m. fl. för- 1877 ingick han äktenskap med piani- 
eningar. L. stiftade 1899 en stråkkvar- sten Minna F r i i s (f. 12. 2. 1856 nära 
tett, hvilken under namn af "Langes Aarhus); båda gåfvo musiklektioner och 
strygekvartet" hvarje år gifvit kammar- vunno stort anseende som pedagoger, 
musiksoareer. Af L:s kompositioner ha W.-L. väckte samtidigt uppmärksamhet 
följande utgifvits i tryck: "Lied og som kompositör genom en del pianostyc- 
Vuggesang" op. 1, "Ungarisch" op. 2, ken ("Eventyrbilleder", "Skovblomster", 
"Petits morceaux" op. 4, "Miniaturer" "Ved Lövfald", "I Skumringen", "Stem- 
op. 5, "Berceuse, Legende, Gavotte" op. ninger og Studier") och solosånger 
7, "Serenade, Etude, Springdans" op. 8, ("Madonna i Palmelunden", "Tre Sange 
"Ballade" op. 9, "Hymne, Barcarole, Ma- af E. v. d. Recke", "Vier Lieder aus Hei- 
zurek" op. 10, "2 norske rapsodier" op. nes Reisebilder") samt verket "El Jaleo 
12, "Violinmusik for ungdommen" op. 13, di Xeres" för solo, kör o. ork. Hans mu- 
"Chanson, Norvegian song, albumleef, sikaliska verksamhet afbröts hastigt, då 
norwegian humoreske" op. 14, "Drei hustrun 1883 insjuknade. Han blef nu 
Stiicke in norwegischer Weise" op. 15, präst i Maribo, därifrån han 1887 flyt- 
"Sommerminder" op. 19; alla dessa äro tade till Brovst. 

för violin och piano; dessutom stycken Langeleik, norsk gammal cittra med 

för 2 violiner (op. 18), pianostycken (op. 1—2 melodisträngar och 4 — 8 ackompag- 

3, 16) och etydverk för violin (op. 6, 11, nementssträngar; af de senare stämmas 

17), "Tekniske studier", "Skoleövelser", 3 i regel e a ciss el. e a e; melodi- 

"Daglige övelser"; två teoretiska läro- strängens skalaindelning är närmast 

böcker (musik- och harmonilära). Slut- a-dur (än g, än giss.). L. är i likhet 

ligen äro ännu otryckta: 2 stråkkvar- med isländarnas langepil (s. d.) och fln- 

tetter, pianotrio och musik till 2 äfven- narnas kantele (s. d.) besläktad med det 

tyrkomedier (en uppf. på Nat.-t. Kr:nia, gammaltyska instrumentet scheitholt 

en å Trondhjems t.). och dess efterföljare zither samt med 

5. Samuel de L, f. 22. 2. 1840 i Rot- fransmännens épinette de Vosges och 
terdam; orgelvirtuos; elev af Verhulst, buche; dessutom hör det svenska folk- 
A. Winterberger m. fl.; konserterade 1858 instrumentet hummel till samma grupp. 
—59 i Galizien och var någon tid orga- L. spelas ännu i Valders och Telemar- 
nist i Lemberg; blef 1863 organist i Rot- ken. — Litt.: A. Hammerich, Musik- 
terdam och företog sedan konsertresor hist. museum (1909). 

i Schweiz, Tyskland och Frankrike; var Lange-Muller, Peter Erasmus, f. 

1874—76 lärare vid musikskolan i Basel 1. 12. 1850 på Frederiksberg, Köpenhamn; 

och 1877 vid konserv, i Köln; 1885 — 93 redan från ungdomen bedref han jämte 

ledare af oratorieföreningen i Haag och skol- och univ.-studierna (1870 student 

sedan professor i orgel och kontrapunkt och året efter cand. phil.) allvarligt mu- 

vid konserv, i Stuttgart; 1900—08 direk- sik, först för G. Matthisson-Hansen se- 

tor därst. L. skref 8 orgelsonater, kam- dan vid Kphns konserv, med Neupert 

marmusik, kantater för soli, kör och som lärare i piano. Först 1874 öfvergaf 

ork., manskvartetter, oratoriet "Moses" han helt de akademiska studierna för 

samt 3 symfonier m. m. musiken. Af Danmarks kompositörer 



518 



Langgaard — Langspil 



har I. P. E. Hartmann särskildt utöf- 
vat ett starkt inflytande på hans kom- 
positionsstil. 1879 studerade han som 
Anckerstipendiat i Österrike och Italien 
samt uppehöll sig 1884 — 85 i Wien, Mim- 
enen och Paris. L. har på grund af 
svag hälsa nödgats att ofta vistas i 
sydligare länder. Af hans kompositio- 
ner ha måhända hans operor väckt stör- 
sta uppmärksamheten och vunnit be- 
rättigadt erkännande för grundligt och 
omsorgsfullt arbete. 19. 1. 1878 uppförde 
k. t. Kphn operan "Tove" till text af 
honom själf; 21. 10. 1883 följde "Span- 
ske studenter" (text af V. Faber; k. t. 
Sthlm 5. 5. 1884), 4. 2. 1891 "Fru Jeanna" 
(text af E. v. d. Recke), 29. 4. 1900 "Vikin- 
geblod" (text af E. Christiansen; k. t. 
Sthlm 11. 3. 1904). Den sistnämnda är 
måhända hans bästa arbete för scenen. 
L. har dessutom skrifvit musik till en 
del skådespel: "I Mester Sebalds Have", 
'Fulvia", "Der var en gäng", "Gildet 
paa Solhaug", "Ved Bosporus", "Peter 
Plus", "Die schlimmen Bräder", "Mid- 
delalderlig", "Letizia" och "Renaissan- 
ee". Näst hans sceniska arbeten märkas 
lians förträffliga romanser och sånger, 
lians första utgifna opus är "Fem Sange 
af Sulamith og Salomon"; kort därefter 
följde: "Menuet og Marsch" (op. 2) samt 
sångerna op. 4 och 6, "Sex russiske San- 
ge" (op. 11), "Sex danske Sange" (op. 
14), "Fem norske Sange" (op. 16), 
'Sex Folkeviser" (op. 18), "Naar sol gaar 
ned" (op. 19), "Skumring" (op. 20), "Fran- 
ske Sange" (op. 28), "Syv Skovstykker" 
(op. 56). Af hans körverk äro särskildt 
hans manskvartetter kända ("Kornmods- 
glansen", "Skjön Jomfru, see ud" m. fl.). 
För solo, kör o. ork. har han bl. a. skrif- 
vit: "Niels Ebbesen" (op. 9) samt tvenne 
kantater (för nord. industri utställn. i 
Köpenhamn och bondefrihetens hundra- 
årsfest, båda 1888); slutligen en mängd 
värdefull instrumentalmusik: ork.-suiten 
"Alhambra" och "Weyerburg", två sym- 
fonier, en violinkonsert, orkesterstyc- 
ket "Sommernat ved Sundet", en trio 
för piano, violin och cello. Fantasistyc- 
ken och Romanser för violin m. fl. L:s 
kompositioner äro präktiga i stämnin- 
gen och melodiskt färgglada. Särskildt 
de efter 1890 skrifna utmärka sig för 
stor formfulländning. — LMA 1904. 
1. Langgaard, S i e g f r i e d, f. 13. 7. 



1852 i Köpenhamn; pianist; elev af Fr. 
Neruda och Edm. Neupert; blef 1873 
elev af Kphns konserv, med Gade och 
J. P. E. Hartmann till lärare; debute- 
rade som konsertspelare 1878 å en kon- 
sert å Casino; konserterade sedan ofta 
i födelsestaden och blef 1881 lärare vid 
konserv.; studerade hos Liszt i Weimar 
1878 och 79 och vistades dels i Tyskland 
dels i Frankrike som Anckerstipendiat. 
L. har jämte stycken för pianosolo ut- 
gifvit en pianokonsert m. ork. samt flera 
häften sånger vid piano. 

2. E m m a L., f. Foss, den föreg:s 
hustru, f. 30. 10. 1861 i Roeskilde; pia- 
nist; har ofta uppträdt å konserter, där 
hon gjort sig känd som mycket skick- 
lig å sitt instrument. 

Langhans, Friedrich Wilhelm, f. 21. 
9. 1832 i Hamburg, t 9. 6. 1892 i Ber- 
lin; violinist och musikhistoriker; elev 
af David och Richter vid konserv, i 
Leipzig, Alard i Paris; 1852 — 56 medlem 
af Gewandhausork. i Leipzig; 1857 — 60 
konsertmästare i Diisseldorf; sedan mu- 
siklärare å skilda platser; lefde fr. 1871 
i Berlin, efter 1874 som lärare i musik- 
historia i Kullaks akademi, efter 1881 
vid Scharwenkas konserv.; komponerade 
en symfoni, violinstycken m. m.; är 
dock mest känd som musikhistorisk för- 
fattare; skref bl. a. en fortsättning till 
Ambros' musikhistoria: "Die Geschichte 
d. Musik des 17., 18. u. 19. Jahrh." (1882 
— 87, 2 bd); af andra skrifter märkas: 
"Das musikalische Urtheil" (1872; 2. 
uppl. 1886); "Die königl. Hochschule f. 
Musik in Berlin" (1873); "Musikgeschich- 
te in 12 Vorlesungen" (1878). 

Langspil, isländskt folkinstrument till 
utseendet erinrande om norrmännens 
langeleik; spelas dock med stråke och 
tillhör således violingruppen, under det 
att langeleiken hör till cittragruppen. 
L. har i regel 1 melodisträng med kro- 
matisk skalaindelning och 1 — 2 ackom- 
pagnementssträngar. Instrumentet sy- 
nes vara tämligen ungt; det omtalas ej 
i den gammalnordiska litteraturen, ej 
heller i medeltidens isländska skrifter. 
Jon Olafssons lexikon från 1600-talet är 
det första, som nämner namnet. Lan- 
geleiken har gifvetvis varit grundin- 
strumentet, men isländarna ha själfva 
tillfogat stråken. Den äldsta afbildnin- 
gen af 1. förekommer, så vidt bekant, hos 



Languendo — Lassen 



519 



Mackenzie, Travels in the island of Ice- 
land (1810). En handledning i 1. utgaf 
Ari Sa?mundsson (Akureyri 1855): "Lei- 
■darvisar". Instrumentet är nu i det 
närmaste utdödt på ön. — Litt.: A. Ham- 
merich, Musikhist. museum (1909). 

Languendo, languente, langui- 
•d o (it.), smäktande, klagande. 

Lanner, Joseph Franz Karl, f. 12. 4. 
1801 i Wien, t därst. 14. 4. 1843 i Oberdöb- 
ling vid Wien; danskompositör; grunda- 
nde en stråkkvartett med Joh. Strauss i 
altstämman; Strauss utgick snart, och 
L:s kvartett blef till sist en fullständig 
orkester; för denna sin orkester skref 
han sedan sina berömda ländier, valser, 
galoppader m. m. (i allt 208 verk). L. 
tillkommer förtjänsten att ha närmare 
utbildat valsen; han gaf den större ele- 
gans och smidighet samt rikare utveck- 
lad melodi. J. Strauss förde valsen yt- 
terligare framåt. L. konserterade endast 
i Wien och en del smärre österrikiska 
städer. — Af L.-biografier märkas: H. 
Sachs, J. L. (1889), F. Eebay o. O. Keller, 
J. L. (1901). Se äfven: Godtfred Skjerne, 
H. C. Lumbye og hans samtid, Kbhn 1912. 

La prima volta (it.), första gången. 

Larga, det största notvärdet i medel- 
tidens mensuralmusik, större än maxi- 
ma; betecknas med flera streck under 
■det breda nottecknet. 

Largamente (it.), bredt. 

Larghetto (it), ett tempo, som ligger 
niidt emellan Largo och Lento. 

Largo (it.), långsamt. — L. assai el. 
•di molto, mycket långsamt; 1. ma 
non tropp o, icke för långsamt. 

Larigot (fr.), herdeflöjt. 

Laroche, Hermann Augusto- 
vits c h, f. 25. 5. 1845 i Petersburg, t 18. 
10. 1904 där; musikhistoriker; 1867—70 
professor vid konserv, i Moskva, 1872 — 79 
prof. vid Petersburgs konserv., 1883—86 
i Moskva och efter 1890 åter i Peters- 
burg; skref bl. a. "M. J. Glinka och hans 
betydelse för rysk musik" (Moskva 1868), 
"Minnen af "Tschaikowsky" (1900—02). 

Larsen, X i 1 s, f. 7. 6. 1888 i Norge; pia- 
nist; elev af Martin Knutzen, J. Vianna 
<la Motta o. Rudolph Ganz; har alltsedan 
1905 företagit talrika konsertturnéer, bl. 
a. tre norska; har äfven konserterat i 
•Göteborg, Köpenhamn och danska pro- 
vinsstäder. L. har utgifvit kompositio- 
ner för sång o. p. samt pianostycken. L. 



är nära släkting till "Möllarguten" 
(s. d.). 

Larsén, X a n n y I s i d o r a, f. 2. 8. 
1884 i Hagby, Kalmar län; operasånger- 
ska; elev af konserv, i Sthlm 1900—06 
och debuterade på k. t. Sthlm 1906—07 
som Agatha i "Friskytten", Ava i "Val- 
demarsskatten" och Grefvinnan i "Figa- 
ros bröllop"; är sedan 1907 anställd där- 
städes. Af hennes roller märkas: Senta, 
Elsa, Elisabet, Eva i Wagnerverken, An- 
na i "Don Juan", Margareta i "Faust" o. 
"Mefistofeles", Tatjana i "Eugen One- 
gin", Xuri i "Tiefland". 

La Rue, Pierre de (Petrus Plå- 
ten s i s), framstående kontrapunktiker 
och samtida till Josquin; hans födelseår 
är ej kändt; 1492 — 1510 var han kapell- 
sångare vid Filip den skönes hof i Briis- 
sel; dog i Courtray 20. 11. 1518; Petrucci 
tryckte 1513 sex mässor af honom, hand- 
skrifna kompositioner bevaras framför 
allt i Briissel, Miinchen och Rom. Han 
komponerade såväl mässor och motetter 
som chansons och madrigaler. 

Laryngoskop, struphufvudspegel; se 
G a r c i a 3. 

Larynx (gr.), struphufvud. 

Låska, Gustav, f. 23. 8. 1847 i Prag; 
kontrabasvirtuos; elev af konserv, i 
Prag; konserterade 1867 — 68 i Österrike 
och Sachsen; sedan anställd vid flera ka- 
pell (Sondershausen, Göttingen, Eisle- 
ben, Halberstadt, Bilseska kapellet i 
Berlin); är sedan 1878 medlem af hof or- 
kestern i Schwerin; äfven dirigent vid 
katolska kyrkokören; komponerade kyr- 
komusik, 2 symfonier, "Deutsches Auf- 
gebot" och "Lenzeslust" för solo, kör o. 
ork., operan "Der Kaisersoldat", konser- 
ter, solostycken m. ni.; utgaf en kontra - 
basskola i 2 bd. 

Lassen, E d u a r d, f. 13. 4. 1830 i Kö- 
penhamn, t 15. 1. 1904 i Weimar; elev af 
konserv, i Briissel; efter studieresor i 
Tyskland och Italien anställdes han 1857 
som hofmusikdirektör i Weimar; han 
hade förvärfvat sig Liszts ynnest genom 
sin opera "Landgraf Ludwigs Braut- 
fahrt"; 1858 blef han vid Liszts af gång 
hof kapellmästare; han kvarstod på den- 
na post till 1895 (sedan 1882 "generalmu- 
sikdirektor"); af hans senare operor 
märkas "Frauenlob" (1860), "Le capuf" 
(1868) och "Pandora" (1886); musik till 
Goethes Faust (i Sthlm gifven 1880 å 



520 



Lasso 



Nya t.), Sofokles' "Oedipus i Kolonos", 
Hebbels "Nibelungen" m. fl.; dessutom 
symfonier, solosånger med orkester, pia- 
nostycken ("Crescendo" m. fl.)» ouvertu- 
rer och kantater. L. ägde högt anseende 
som dirigent. 

Lasso, Orlando di (Orlandus Las- 
sus, Eoland de Lattre), f. 1532 i Möns, 
Hennegau, t 14. 6. 1594 i Miinchen; be- 
gynte som korgosse i Nikolaikyrkan i 
Möns och åtföljde sedan vicekonungen 
af Sicilien, Ferdinand Gonzaga, till Si- 
cilien och Milano; efter resor i England 
och Frankrike slog han sig 1555 ned i 
Antwerpen, där han utgaf sin första 
samling kompositioner, fyrstämmiga ma- 
drigaler; 1556 kallade honom hertig Al- 
bert V af Bayern till Miinchen, där han 
först anställdes i hofkapellet som mu- 
siker och fr. 1560 till sin död som dess 
ledare. Under honom torde Munchens 
hofkapell i vokalt hänseende ha varit 
ett af de främsta i Europa. — Som kom- 
positör vann L. en stor popularitet och 
hans verk uppfördes med lika stor gläd- 
je i Norden som Södern. Här i Sverige 
sjöngos de under Karl IX:s hofkapell- 
mästare Torstenius Johannes Khyarander 
och samtidigt vid de flesta gymnasierna. 
Ännu vid 1600-talets midt hände det ej 
sällan, att de utfördes i Sverige, och då 
J. H. Roman, 1700-talets store svenske 
kapellmästare, i England lärde sig den 
stränga stilen, var det åter L:s verk som 
blefvo förebilden. Att L:s verk bibehål- 
lit sin popularitet under 1600- o. 1700-ta- 
len, trots alla modets växlingar, beror 
till stor del på deras allsidighet. Han ut- 
gick ur den gamla kontrapunktiken fö- 
reträdd af nederländska skolan men lär- 
de af den yngre romerska skolan med 
Palestrina i spetsen att uppskatta ho- 
mofoniens makt, på samma gång han ej 
glömde att lära af den franska chanso- 
nen och tyska lieden. L. blef ingen en- 
sidig kompositör i den allvarliga kyrk- 
liga andan, tvärtom är grundkaraktären 
lifsglädje. Han behärskar alla samti- 
dens vokala stilarter från mässan och 
motetten till madrigalen, chansonen och 
lieden. Den instrumentala stilen står 
han mera fjärran, men samtidens instru- 
mentister sörjde för, att hans vokalverk 
ej skulle glömmas bort under tidens 
svaghet för soloinstrumenten luta och 
klaver. Inga af 1500-talets vokalverk ha 



så som L:s arrangerats och "kolorerats" 
för soloinstrument. På så sätt blef L. 
äfven hemmens kompositör, och få voro 
helt visst de adels- och borgarhem i 
Europa, där ej L. var känd och älskad. 
L. har ofta blifvit jämförd med sin sto- 
re samtida Palestrina. Likheterna dem 
emellan äro färre än olikheterna: Å ena 
sidan den spirituelle, skämtsamme, gla- 
de och liflige tyske kapellmästaren, å 
andra den allvarlige, tungt religiöse, 
dystre och värdige katolske sångaren. 
L. är den rikare och universellare na- 
turen, som alltid finner det rätta uttryc- 
ket utan all reflektion, P. den ensidi- 
gare, mera långsamt arbetande, liksom 
på guldvåg vägande hvarje ton, innan 
den nedskrifves. Hos P. märker man, 
huru allt gäller en kamp för den kyrk- 
liga vokalmusikens bestånd. Det gamla 
samlar sina sista krafter för att vara 
sig själf i allt, försmående alla yttre 
verkningsmedel. Hos L. är det mera 
allsidigheten, som kommer till sin rätt. 
Han behärskar den gamla kontrapunk- 
tiken ända till virtuositet men griper 
öfverallt efter det nya för att hålla 
det gamla så lifskraftigt som möjligt. 
Uttrycksmedlen bli allt flera, körerna 
bli stora och fylliga, mångstämmighe- 
ten berusar och döfvar; venetianska 
skolans dubbelkörer få träda till för att 
höja det helas verkan. Lätthet och ele- 
gans är grundkaraktären i st. f. allva- 
ret och värdigheten hos P. Härtill 
kommer den nya tidens svaghet för att 
låta en melodi dominera och undan- 
tränga de andra till en tjänande ställ- 
ning. — L. utvecklade en enorm pro- 
duktivitet. Ej mindre än 2,000 verk af 
honom äro bevarade åt eftervärlden, 
däribland 1,200 motetter, 100 magnifieat, 
52 mässor m. m. Bland de mera kända 
kunna nämnas: Psalmi Davidis poeni- 
tentialis, Miinchen 1584; Livré des Chan- 
sons, 1570, 71; Sacrae Cantiones 1575; 
Patrocinium musices, 1574 — 76; Teutsche 
Liedlein, 1567 m. fl. år. Af handskrif- 
terna märkas framför allt det prakt- 
fulla bandet innehållande Psalmi poeni- 
tentialis i Munchens bibi. (med L:s 
bild) utfördt af framstående konstnärer 
på Albert V:s befallning. En ny uppl. 
af L:s verk förberedde Fetis men hann 
ej utge den (en mängd värdefulla af- 
skrifter finnas med anledning af detta 



Lasson— Launis 



521 



förarbete i Brussels bibi.). Sedan 1894 
utger A. Sandberger (och Haberl) en 
samlad upplaga å Breitk. & Härtels för- 
lag. En mängd af hans mera populära 
verk finnas dessutom i samlingar af 
äldre vokalverk bl. a. i följande: Com- 
mer, Coll. op. mus. batav. (bd 7 o. 8); 
s. förf., Musica sacra (bd 5—12); C. F. 
Becker, Kirchengesänge; Jul. Maier, 
Classische Kirchenvrerke; Proske, Mu- 
sica divina; s. förf., Selectus novus mis- 
sarum; Maldeghem, Trésor musical 
m. m. I Uppsala finnes en mycket re- 
presentativ samling af originaluppla- 
gor af hans verk; äfven i Västerås, 
Växjö, Strängnäs, Tyska kyrkans bibi., 
Sthlm (Mus. ak:s bibi.) finnas flera ori- 
ginaltryck; i såväl Uppsala som Vä- 
sterås och Växjö finnas äfven hand- 
skrifter. Åfven k. b. i Köpenhamn har 
värdefulla tryck. Om L:s verk i sven- 
ska bibliotek se T. Norlind, Vor 1700 
gedruckte Musikalien in den schwed. 
Bibliotheken (Smlb. IMG. 1908), s. 221 f. 
Af biografier märkas: Sandberger (1894 
—95), Bäumker (1878), Mantovani (1895) 
samt äldre af Delmotte (1836), Mathieu 
(1838), Kist (1841). En bibliografi af 
hans verk finnes i Eitners lexikon o. 
i Monatsh. f. M. bd V, VI. E. van der 
Straeten utgaf 1891 hans bref (några 
intressanta prof på hans brefstil med- 
delas i La Mara, Musikerbriefe I (1886). 
— Som brefskrifvare är L. samma spi- 
rituelle, skämtsamme och glade man 
som i kompositionerna. De från sista 
tiden äro visserligen något dämpade i 
stämningen, och redan på 70-talet mär- 
ker man då och då den framträngande 
melankolien, hvilken mot hans lefnads 
afton skulle bli alltför starkt framträ- 
dande och hindra honom i hans verk- 
samhet. 

Lasson, Bokken (Caroline), f. 1871; 
sångerska; har särskildt gjort sig känd 
för sin sång till luta; har äfven sjun- 
git i en del operetter ("Lykkepigen", 
"Taterblod", "Boccaccio", "Den lille 
Hertug"). L. är bosatt i Kristiania. 

Lassu, inledningsdansen i Csardas 
(s. d.). 

1. Laub, Ferdinand, f . 19. 1. 1832 i 
Prag, t 17. 3. 1875 i Gries, Bozen; violin- 
virtuos; elev af Mildner; 1853 Joachims 
efterträdare som konsertmästare i Wei- 
mar; 1855—57 violinlärare vid Sternska 



konserv, i Berlin; kgl. kammarvirtuos 
och konsertmäst. i hofkap. därst.; ver- 
kade någon tid som lärare vid konserv, 
i Moskva. 

2. Thomas Linnemann L., f. 5. 12. 
1852 i Langaa, Nyborg, Danmark; blef 
student i Sorö 1871 och cand. phil. 1872; 
elev vid konserv, i Kphn 1873 — 76; vik. 
organist vid Trinitatiskyrkan 1877 — 81; 
studerade sedan äldre kyrkomusik i 
Italien och blef 1884 organist vid Hellig- 
aandskyrkan samt vid Holmens kyrka 
fr. 1891 efter X. W. Gade. L. har utgif- 
vit flera skrifter om äldre dansk kyrko- 
musik och dansk folkmusik, bl. a. föl- 
jande litterära arbeten: "Om Kirkesan- 
gen" (1887), "Luthersk Kirkesang" (1891), 
"Vore Folkemelodiers Oprindelse" (1893), 
samt skriften "Vor Musikundervisning 
og den musikalske Dannelse" (1884); 
dessutom bl. a. följande musikaliska: 
"80 rytmiske koraler"; "Kirkemelodier"; 
"Udvalg af Salmemelodier i Kirkestil"; 
"10 gamle danske Folkeviser"; "Danske 
Folkeviser med gamle Melodier, Forspil 
og Melodier". 

Laudes, del af katolska nattkursen 
(vigilien), hvilken delades i: vesper, 
n o c t u r n och 1.; instämdes ursprung- 
ligen vid solens uppgång. 

Laudi (it.), 1. spirituali, fromma 
sånger sjungna af det 1310 stiftade re- 
ligiösa sällskapet "Laudisti" i Florens. 
L. voro i början enstämmiga och enkla 
sånger af canzonens form; efterhand 
utvecklades de dock vidare, så att de 
blefvo flerstämmiga. De första kända 
1. äro från 1336 (cod. Magliabecchi), den 
första tryckta samlingen är af 1485. På 
1500-talet utgaf Giovanni Animuccia 1565 
och 1570 två samlingar 1. På 1580- och 
90-talen blefvo de särskildt populära och 
synas ha utöfvat ett visst inflytande på 
oratoriestilen i början af 1600-talet. Än- 
nu 1770 kunde Burney höra 1. i Florens. 

Launis, Armas Emanuel, f. 22. 4. 
1884 i Helsingfors; musikskriftställare 
och kompositör; student 1901; fil. kand. 
1906; fil. dr. 1911; elev i komposition af 
Jean Sibelius (1901—04), Ilmari Krohn 
(1905—07) i Filh. sällsk:s ork.-skola. 
Wilh. Klatte (vid Sternska konserv, i 
Berlin 1907—08), Wald. v. Baussnern 
(Weimar 1909); kapellmästareex. i Stern- 
ska konserv. 1908; studieresor m. stats- 
stipendium dessutom Paris 1911 och 



Lauriu — Lavoix 



Tyskland-Italien 1912. L. har varit an- 
ställd som lärare i musikens teori samt 
som sånglärare i skolor; har äfven ver- 
kat som kördirigent. L. har i och för 
upptecknandet af folkmelodier gjort en 
mängd studieresor till Lappmarken, Ka- 
relen och Ingermanland. Hans musik- 
vetenskapliga produktion omfattar huf- 
vudsakligen folkmusiken, ett fält, som 
han riktat med många värdefulla af- 
handlingar, bland hvilka må nämnas: 
"Lappische Juoigosmelodien" (Helsingf. 
1908); "tlber Art, Entstehung und Ver- 
breitung der Estnisch-Finnischen Runen- 
melodien" (Helsingf. 1910); "Suornen Kan- 
san Sävelmiä IV". Serien: "Ingerman- 
ländska Runomelodier" (Helsingf. 1910). 
Som kompositör har L. utgifvit flera 
till en del mycket uppmärksammade 
verk: Violinkvartett C-dur (1904), Pia- 
nokvartett (1907), Fem större körkorn- 
positioner (1907), Två festkantater (1906 
och 1910), pianokomp. och solosånger; 
dessutom en opera i 2 akter: "Seitse- 
miin veljestä" (Sju bröder), hvilken vid 
sin premiär i Helsingfors 11. 4. 1913 rön- 
te stort erkännande. 

Laurin, en vidtutgrenad svensk släkt, 
härstammande från Lars Olofsson, som 
inkom till Sverige 1575. Trenne med- 
lemmar af denna släkt ha gjort sig be- 
märkta inom den svenska musikhi- 
storien: 

1. Laurentius Laurentii Lauri- 
n u s, f. 1573 i Söderköping, t i Härads- 
hammar, Österg., 1655. Conrektor i Sö- 
derköpings skola 1603, rektor 1608; kyr- 
koherde i Häradshammar 1609; prost 
1620. Af honom äga vi vår första i 
Sverige tryckta handbok i musikens ele- 
menter, tryckt på latin 1622 på Reusners 
tryckeri, Sthlm: Musicae rudimenta pro 
incipientibus necessaria. Om denna bok 
se: T. Norlind, Musiken vid svenska sko- 
lor under 1600-talet, Kult o. Konst 1906, 
s. 95 f. L:s uppgifves äfven ha skrif- 
vit originalet till psalmen 486 i 1819 års 
psalmbok: "I himmelen, i himmelen" 
(koralpsb. af 1697 nr 410); troligen är 
äfven melodien af honom. — Om L. se: 
Håhl, Link:s stifts herdaminne II, 106. 

■2. K a r 1 Johan Oskar Laurin, f. 27. 
10. 1813 i Burs, Gottland, t i Bahia, 
på resa till Brasilien 23. 5. 1853; student 
i Uppsala 1832; fil. d:r 1843; vik. lärare 
i Visby skola 1843; ord. lärare 1846. L. 



tog nitisk del i studentsången i Uppsala 
och var en af stiftarna af allmänna 
sångföreningen. Han synes äfven själf 
ha författat sångför:s första stadgar 7. 
12. 1842. Han blef dess förste sångan- 
förare och skötte denna befattning till 
sommaren 1843. I Visby stiftade han 
1844 en sångförening, hvars nitiske le- 
dare han sedan var ända till sin bort- 
resa 1852. Han utgaf flera häften sån- 
ger för mansröster och solosånger med 
piano. Af alla dessa ha endast en nått 
eftervärlden: "Mitt lif är en våg", kom- 
ponerad redan under Uppsalatiden (tr. 
1838). Af hans öfriga sånger åtnjöto 
för 50 år sedan ett visst anseende: mans- 
kvartetterna "Kung Karls spira" (Det 
är så skönt i skog att bo), "Marsch" 
(Kom bröder, kom i vårt hjärta och 
blod). — Litt.: Neander, Uppsalastuden- 
ternas sånger (1874); musiktidn. "Tria- 
den" 1853 nr 33; Ny tidn. f. musik 1853 
nr 7; G. Kallstenius, Blad ur Upps.-sån- 
gen shist. (1913). 

3. Maria Albertina Laurin- 
Gelhaar, f. 4. 8. 1858 i Sthlm; sånger- 
ska; elev af konserv. 1876 — 80; eng. vid 
Xya teatern i Sthlm 1882 och vid k. t. 
1883—88. 1886 ingick hon äktenskap med 
postkontrollören T. Gelhaar. Af hen- 
nes roller märkas: Zerlina, Papagena, 
Zelida i "Konung för en dag". 

Lautenbach, Johann Christoph, 
f. 24. 7. 1832 i Kulmbach; violinvirtuos; 
elev af Bériot och Fetis i Briissel; 1853 
konsertmästare och violinlärare vid 
konserv, i Munchen; 1861—77 konsert- 
mästare och konserv.-lärare i Dresden. 
L. utgaf en del kompositioner för vio- 
lin (konsertpolonäs, tarantella m. m.). 

Lavignac, Alesandre Jean Albert, 
f. 21. 1. 1846 i Paris; musikskriftställare; 
sedan 1882 professor vid konserv, i Paris; 
utgaf: "Cours complet théorique et pra- 
tique de dietée musicale" (1882; gaf upp- 
hof till införandet af musikdiktat som 
läroämne vid större konservatorier), 
"Ecole de pédale" (1895), "L'éducation 
musicale" (1902), "Xotions scolaires de 
musique" (1905) m. fl. samt "Le voyage 
artistique å Bayreuth" (1897) ni. fl. 

Lavoix, Henri Marie Francois, f. 26. 
4. 1846 i Paris, t 27. 12. 1897 därst.; mu- 
sikskriftställare; sedan 1865 underbib- 
liotekarie vid bibi. nat. och bibi. S:t 
Geneviéve; utgaf bl. a.: "La musique 



Lavrovskaja — Lecocq 



523 



dans la nature" (1873), "Histoire de l'in- 
struiiieiitation" (1870; prisbelönt af in- 
stitutet), "Le chant, ses principes et 
son histoire" (1881), "L'kistoire de mu- 
sique" (1883), "La musique au siécle de 
Saint Louis" (1884), "La musique fran- 
^aise" (1890); skref äfven i tidningarna 
"Globe" och "Revue et Gazette musi- 
■cale" m. fl. 

Lavrovskaja, Elisabeth Andre- 
jevna, f. 12. 10. 1845 i Kaschin, Tver; 
sångerska; elev af fru Nissen-Saloman; 
debuterade 1867 i Petersburg som Or- 
pheus; efter ytterligare studier i Paris 
och London anställdes hon vid hofope- 
ran i Petersburg, där hon länge var 
främsta kraften. L. har särskildt ut- 
märkt sig i Glinkas operor. 

1. Lazarus, Henry, f. 1. 1. 1815 i Lon- 
don, f 6. 3. 1895 därst.; klarinettvirtuos; 
1840 Wilmans efterträdare som förste 
klarinettist i Sacred Harmonic Society; 
liirare vid Royal Academy of music. 

2. Gustav L., f. 19. 7. 1861 i Köln; 
1887 lärare vid Scharwenkas konserv, i 
Berlin; efter E. Breslaur dess chef. L. 
har gjort sig känd som kompositör ge- 
nom en mängd solosånger, körverk 
("Das begrabene Lied", "Nächtliche 
Bheinfahrt", "Am Strande"), orkester- 
stycken (suite op. 3), kammarmusik och 
operor ("Mandanika", "Das Nest der 
Zaunkönige"). 

1. Leander, A d o 1 f F r e d r i k, f . 7. 12. 
1833 i Helsingfors; son till en militär- 
musiker fick han sin första utbildning 
i gardesförsamlingens privatskola och 
erhöll C. G. Wasenius till lärare i vio- 
lin; antogs vid 14 års ålder som elev 
vid finska gardets musikkår, där han 
1874 anställdes som kapellmästare. L. 
har därjämte verkat som instruktör och 
lärare vid flera amatörkapell i den fin- 
ska hufvudstaden och ledt musiken vid 
Nylands bataljon 1881—88; äfven har 
han som violinist och valdhornist med- 
verkat vid de stående orkestrarna i Hel- 
singfors under Pacius', v. Schantz' och 
Emanuels ledning. Alltsedan Musikin- 
stitutets i Helsingfors stiftelse har L. 
•där handhaft undervisningen i horn- 
blåsning och instrumentation för horn- 
orkester. För hornork. har han kom- 
ponerat c. 50 stycken äfvensom för så- 
väl horn- som strängorkester instrumen- 
terat inemot 600 musikstycken och där- 



jämte verkställt alla de af Svenska 
folkskolans vänner (i Finland) och fler- 
talet af de af Finska upplysningssäll- 
skapet utgifna musikarrangementen för 
hornseptett. L. har utgifvit en "Skola 
för hornmusik". 

2. Adéle L., den föreg:s dotter; se 
Flodin. 

Lebert, S i e g m u n d (hette eg. L e- 
vy), f. 12. 12. 1822 i Ludwigsburg, Wiir- 
temberg, t 8. 12. 1884 i Stuttgart; piano- 
pedagog; elev af Tomaschek, Dionys 
Weber m. fl. i Prag; grundade tills. m. 
Stark, Faisst, Brachmann m. fl. 1856 ett 
konserv, i Stuttgart och utgaf 1859 tills, 
m. Stark sitt berömdaste verk, "Grosse 
Klavierschule" (ny uppl. 1904 af M. 
Pauer); utgaf äfven en sångskola (s. å.) 
och reviderade klassikerupplagor tills, 
med Faisst, Biilow, I. Lachner och Liszt. 
1873 dr h. c. i Tubingen. 

Lebhaft (t.), lifligt; närstående: vivace. 

1. Lebrun, Ludwig August, f. 1746 
i Mannheim, t 16. 12. 1790 i Berlin; oboe- 
virtuos; 1764 — 78 medlem af Mannhei- 
merorkestern; företog vidsträckta kon- 
sertresor; komponerade för oboe, violin, 
flöjt m. m. 

2. Franziska Danz i-L., f. 1756 i 
Mannheim, f 14. 5. 1791 i Berlin; den 
förres hustru; sopransångerska; en af 
sin samtids främsta; sjöng bl. a. i Mann- 
heim, Miinchen, London, Venedig, Mi- 
lano och Berlin. 

Leclair, Jean Marie, f. 10. 5. 1697 i 
Lyon, t 22. 10. 1764 (mördad) i Paris; be- 
gynte som balettdansare i Turin; kom 
1729 till Paris som violinist och anställ- 
des vid St. operan; 1730 en kortare tid 
anställd i hoforkestern; lefde sedan för 
sin komposition. L. har särskildt blifvit 
berömd som kompositör för violin; bland 
hans kompositioner märkas: 48 sonater 
för vo med cont., 6 trior för 2 vo m. 
cont., duor f. 2 vo, violinkonsert samt 
en opera "Glaucus och Scylla" (1747). 
Gesellsch. f. Musikf. utgaf i ny uppl. 12 
sonater och en trio (Eitner, bd 31). 

Lecocq, Alexandre Charles, f. 
3. 6. 1832 i Paris; begynte sina musik- 
studier vid konserv. 1849 och erhöll re- 
dan året därpå första priset för harmoni 
och ackompagnement; ett andra pris för 
fugakomposition erhöll han 1852 i Halé- 
vys klass och utmärkte sig vid samma 
tid som orgelspelare i orgelklassen; den- 



524 



Lecons — Ledmotiv 



na välbegynta teoretiska skolning afslu- 
tades 1854 tämligen hastigt, och L. sökte 
ej heller någon ny lärare. Han tröttnade 
vid alla dogmer och slog sig i stället på 
operettkomposition. I början hade han 
ingen framgång, men efter 1856, då han 
med "Le docteur miracle" segrade i en 
kompositionstäflan utfäst af Offenhach, 
var man honom mera bevågen. Nyss 
nämnda operett hade sin premiär på 
Bouffes Parisien 8. 4. 1857. L. var sedan 
ett bemärkt namn i den franska hufvud- 
staden; dock hade hans verk ännu ej nå- 
gon varaktig framgång och först "Fleur 
de thé" (1868; "Théblomma", Sthlm 1869) 
trängde fullt igenom. Nu följde flera 
operetter, hvilka gåfvos öfver hela värl- 
den med stor framgång: "Le Rajah de 
Mysore" (1869; "Rajahn af Mysore", 
Sthlm 1870), "Le beau Danois" (1870), 
'"Les cent vierges" (1872; "Hundra Jung- 
frur", Sthlm 1885), "La fille de madame 
Angot" (1872; "Madame Angots dotter", 
Sthlm 1873), "Giroflé-Girofla" (1874; Sthlm 
1876), "Le Pompon" (1875), "La petite 
mariée" (1876; "Lilla frun", Sthlm 1877), 
"Le petit duc" (1878; "Lille hertigen", 
Sthlm 1878), "Camargo" (1878; Sthlm 
1881), "La jolie persane" (1880; "Vackra 
persiskan, Sthlm 1880), "Le coeur et la 
main" (1882; "Hjärta och hand", Sthlm 
1883), "L'oiseau bleu" (1884; "Fågel blå", 
Sthlm 1886), "Le cygne" (1899), "La belle 
au bois dormant" (1900), "Rose-Mousse" 
(1904) m. fl. L. skref äfven chansoner, 
pianostycken m. m. L:s stil är närmast 
en utveckling af Offenbachs. Han öfver- 
går den senare i grundlig bearbetning 
af den musikaliska delen, har mera ut- 
bildadt ackompagnement, färgrikare or- 
kestrering och sorgfälligare behandling 
af konstformerna. Dock saknar han Of- 
fenbachs stora, genuina begåfning, är 
äfven ensidigare och upprepar sina mo- 
t i viska fraser oftare. 

Lecons (fr.), öfningsstycken. 

Lectio (lat., läsning); i medeltidens 
gudstjänst ett reciteradt stycke ur bi- 
beln el. annan helig text. 

Lederer, Viktor, f. 7. 10. 1881 i Prag; 
1904 dr phil.; elev af Sevcik å violin; mu- 
sikreferent i Prager Tageblatt; 1904—07 
referent i Leipziger Nachrichten och 
Signale i Leipzig; sedan 1907 i Wien re- 
daktör för Musiklitterarische Blätter; 
skref "ttber Heimat und Ursprung d. 



mehrstimmigen Tonkunst" (1906), där 
han sökte bevisa den flerstämmiga ton- 
konstens keltiska ursprung. Skriften 
har väckt stor uppmärksamhet men är 
i hög grad dilettantiskt skrifven och 
måste läsas med stor försiktighet. 

Ledmotiv (t. L e i t m o t i v, fr. phrase- 
mére [Berlioz: idée fixe], e. guiding 
theme), ett flera gånger återvändande 
motiv, som söker karaktärisera och för 
minnet återföra en betydelsefull situa- 
tion, en personlighet el. ett begrepp. 
För att motivet skall bli verknings- 
fullt, måste det i rytmiskt el. melodiskt 
hänseende ha egenskaper, som gör det 
lätt igenkännligt. I allmänhet är ett 1. 
kort, endast bestående af ett fåtal toner. 
Då 1. sträcker sig öfver flera takter (pe- 
rioder) är det i regel sammansatt af 
flera. Så t. ex. kan ett 1. för en viss 
person vara sammansatt af flera olika 
motiv, hvilka hvar för sig utgöra olika 
karaktärsskiftningar o. stämningar hos 
samma person. L. förefinnes redan ti- 
digt i den dramatiska musiken (Monte- 
verdi) samt i Händels och Bachs orato- 
rier och passioner, men framträder fullt 
klart först hos Weber (särskildt i "Fri- 
skytten" och "Euryanthe"). Program- 
musikens män utbildade 1. inom instru- 
mentalmusiken och Berlioz erkände 1.- 
tanken principiellt redan i sin före 1830 
skrifna "symphonie fantastique". Wag- 
ner utvecklade 1. vidare i sina tidiga 
verk: "Flygande Holk", "Tannhäuser", 
"Lohengrin". Vid 50-talets början be- 
gynte Wagner i Ziirich att närmare re- 
dogöra för sina musikdramatiska prin- 
ciper i en del skrifter, och han tvangs 
nu att närmare klargöra för sig l:s vä- 
sen. Resultatet af dessa hans teoretiska 
begrundanden visade sig praktiskt i de 
följande musikdramatiska verken: Tri- 
stan, Ringen, Mästersångarne och Par- 
sifal. Särskildt de två först nämnda an- 
vända 1. mästerligt. Af Ringens fyra 
delar står i detta hänseende måhända 
"Götterdämmerung" högst. I Wagners 
verk före 1850 är 1. ofta användt i den 
vokala delen, men sedan försvinner den- 
na användning mera, och vi finna i de 
nyss nämnda verken 1. mestadels blott i 
det instrumentala ackompagnementet (se 
härom vidare: R. Wagner). Wagners 
målmedvetna användande af 1. framkal- 
lade en mängd skrifter för och mot l:s 



Lefébure-Wély — Lehmanu 



525 



berättigande. Man påpekade, dels att 
W. ej var den förste, som upptäckt L, 
och således endast upptagit andras tan- 
kar, dels att 1. ej var af musikalisk utan 
af intellektuell natur. Särskildt ifrade 
man mot dess symboliserande karaktär. 
Allt detta ifrande mot 1. hade sin orsak 
ej så mycket i användningen af 1. utan 
mot wagneristernas spetsfundiga tolk- 
ningar af flera Wagnermotivs innebörd. 
Efter W. har man tämligen allmänt 
upptagit 1. såväl i instrumentala som 
musikdramatiska verk. — Om 1. se bl. a.: 
Gustav Engel, Aesthetik d. Tonkunst 
(1884); Ed. v. Hartmann, Philosophie d. 
Schönen (1887); Ad. Lindgren, Om led- 
motiv (Mus. studier, 1896). 

Lefébure-Wély, Louis James Al- 
fred, f. 13. 11. 1817 i Paris, t 31. 12. 1869 
därst.; elev af Benoist, Zimmermann, 
Berton och Halévy vid konserv., sedan 
privatelev af Ad. Adam; skötte redan 
som barn organistplatsen vid Rochus- 
kyrkan; 1847 öfvergick han till Made- 
leinekyrkan; lefde 1848—63 uteslutan- 
de för sin komposition; sedan orga- 
nist vid St. Sulpice. L. gjorde sig känd 
som framstående improvisatör på orgel. 
Som kompositör är han mest bekant ge- 
nom salongsstycket "Les cloches du mo- 
nastére"; han skref äfven symfonier, 
operor, etyder för piano samt en mängd 
salongsstycken. L. skref äfven för har- 
monium. 

1. Lefebvre, Jacques (Jacobus Fa- 
ber), f. c. 1450 i Etaples, t 1537 (1547) i 
Nérac som lärare hos konungen af Na- 
varra; berömd matematiker; skref bl. a.: 
"Elementa musicalia" (1496; ex. i Lunds 
bibi.); "De musica quatuor libris demon- 
strata" (1552; ex. i Upps. bibi.) m. fl. 

2. Charles Edouard L., f . 19. 6. 1843 
i Paris; studerade vid konserv, och er- 
höll Eompriset 1870; sedan 1895 lärare 
vid konserv.; erhöll 1884 och 91 Chartier- 
priset för kammarmusik. L. skref bl. a. 
körverket "Judith" (1879), legenden 
"Melka", en symfoni i D-dur, lyr. sce- 
nerna "Dalida", "La messe du phan- 
töme", "Ste Cécile", "Toggenbourg", 
kammarmusik, psalmer samt operor 
("Zaire" 1887, "Le trésor", "Djelma"). 

Legabile, legat o (it.), bundet före- 
drag. 

Legatissimo (it.), mycket bundet före- 
drag. 



Legatura (it), bågen, som förbinder 
noter, hvilka tillsammans skola utföras 
bundet. 

Legend, ett instrumentalt el. vokalt 
tonstycke af episk-lyrisk karaktär samt 
medeltidslegendens stämning. 

Leggerezza, c o n (it.), med lätthet. 

Leggiandro (it.), behagligt, sirligt. 

Leggiero (it.), lätt. 

Legno (it.), se C o 1' 1 e g n o. 

Lehår, Franz, f. 30. 4. 1870 i Komorn, 
Ungern; berömd operakompositör; diri- 
gent f. "Tonkunstlerorchester" i Wien; 
af hans verk ha särskildt följande blif- 
vit kända i Norden: "Die lustige Wittwe" 
(1905; "Den glada änkan", Sthlm 1907), 
"Der Graf von Luxemburg" (1909; "Gref- 
ven af Luxemburg', 1910) och "Ziguener- 
liebe" (1910; "Zigenarkärlek" 1910). 

1. Lehmann, C a r o 1 i n e, f. 6. 4. 1828 i 
Köpenhamn, t 15. 10. 1879; sångerska; 
inträdde vid 15 års ålder i k. t:s kör 
(Kphn) och hade C. Helsted till lära- 
re; debuterade 3. 1. 1848 som Benjamin i 
"Joseph"; sjöng följande år Romeo i 
Bellinis opera o. Agatha i "Friskytten". 
Af hennes andra roller från denna tid 
märkas: titelrollen i Gades "Mariotta", 
Anna i "Hvita frun". Äfven sjöng hon 
å konserter i den danska hufvudstaden. 
1852 lämnade hon den k. scenen och be- 
gaf sig efter gästspel i Hamburg (Ro- 
meo) till Amerika, där hon i 3 år hade 
stor framgång som konsert- o. oratorie- 
sångerska i Boston, Philadelphia, Balti- 
more m. fl. städer. Hon sjöng sedan i 
Amsterdam, Berlin, Munchen, Breslau 
och i Wiesbaden å operascener och kon- 
serter samt vid musikfester. 1856, 58 och 
60 gästade hon Köpenhamn, 1858 äfven 
Stockholm och sjöng å k. t. samt å 
konserter. 1863 sjöng hon i London å 
konserter, därefter vid operan i Zurich. 
Från 1865 bodde L. i Köpenhamn och 
medverkade ej sällan vid konserter. Af 
hennes roller märkas i öfrigt: Donna 
Anna, Norma, Fides, Valentine. — Litt.: 
Th. Overskou, Den danske Skueplads V; 
P. Hansen, Den danske Skueplads III. 

2. T h e o d o r L., f. 13. 10. 1847 i Sten- 
kjaer, Norge; efter univ.-studier i Kristi- 
ania reste han till Paris för att utbilda 
sig till flöjtist; efter hemkomsten gaf 
han flera konserter å instrumentet; fort- 
satte sedan sina studier vid konserv, i 
Leipzig och slog sig 1885 ned i Köpen- 



526 



Leichtentritt — Leipzig 



hamn. Af hans kompositioner märkas: 
pianostycken, solosånger ("Fjeldsange" 
af H. Drachmann op. 15 m. fl.), mans- 
kvartetter m. m. 

3. Lilly L.-K a 1 i s c h, f . 24. 11. 1842 i 
Wiirzburg; operasångerska (koloratur- 
sopran); sedan 1870 anställd vid hof- 
operan i Berlin; 1878 k. kammarsånger- 
ska; begaf sig därefter till Amerika, 
där hon 1888 ingick äktenskap med te- 
noristen Paul Kalisch; återvände 1890 
till Tyskland och anställdes två år se- 
nare i Berlin, där hon särskildt firade 
triumfer som Wagnersångerska. L. gä- 
stade k. t. Sthlm 1878 (tills. m. baryto- 
nisten Betz) och 1879. Hennes roller 
i Sthlm voro: Mathilda, Elvira, Elsa, 
(Gounods), Margareta, Violetta, Rosina, 
Elisabeth, Isabella i "Robert" och Isau- 
ar i "Vikingarne". — Af hennes öfriga 
roller i Berlin märkas: Nattens drott- 
ning, Aida, Fidelio, Norma, Donna Anna 
samt Isoide och Valkyrian. L. skref: 
"Studie zu Fidelio" (1904) och "Meine 
Gesangskunst" (1912). — Litt.: Wange- 
mann, L. L:s Geheimnis der Stimm- 
bänder" (1906); L. Andro, L. L. (1908). 
— Om L:s gästspel i Sverige se: Fr. 
Hedberg, Sv. operasångare (1885) s. 309 f. 

4. Marie L., f. 15. 5. 1851, den föreg:s 
syster; sångerska; 1881—1902 medlem af 
hof operan i Wien; sedan dess bosatt i 
Berlin som sånglärarinna. 

Leichtentritt, Hugo, f. 1. 1. 1874 i 
Pleschen, Posen; elev 1895—98 vid hög- 
skolan i Berlin; d:r phil. 1901; lärare 
vid Klindworth-Scharwenkakonserv. L. 
har skrifvit flera värdefulla musikhi- 
storiska skrifter: en Chopinbiografl i 
Reimanns "Beruhmte Musiker", "Ge- 
schichte d. Motette" (1908); utgaf flera 
nyuppl. af äldre musik, däribland sam- 
lingen "Deutsche Hausmusik aus 4 Jahr- 
hunderten" (1906). L. skref i Smlb d. 
IMG VII en förträfflig uppsats om mu- 
sikinstrumenten under medeltiden: "Was 
lehren uns die Bildwerke d. 14.— 17. 
Jahrh:s uber die Instrumentalmusik 
ihrer Zeit?" 

Leijel, Lars Fredrik von, f. 1744, 
t 1888; löjtnant; dir. mus. vid Uppsala 
univ. L. är mest känd genom den s. k. 
Musikprocessen (s. d.) och synes 
ha varit en mycket dålig lärare och 
musiker; medverkade dock ej sällan vid 
konserter i Uppsala vid 1800-talets bör- 



jan. — Beskow karaktäriserar honom 
i sina lefnadsminnen så här: "Spelade 
en erbarmlig fiol, och den som hört det 
akademiska kapellet under hans anfö- 
rande kan nog fatta, att Hans Järtas 
målning af musiken vid prins Gustafs 
födelse [i försvaret för de anklagade i 
musikprocessen] var efter naturen" (s. 
40 f.). — L. omtalas äfven ej sällan i 
Geijers bref. 

Leijonhufvud, Axel Gabriel, f. 13. 
9. 1717 å Säters kungsgård, Dalarna, f 
å Lindö, Österg. 19. 6. 1789; en af Mus. 
ak:s stiftare och dess förste preses 1771; 
deltog 1741 — 42 i Finska kriget som fän- 
rik och blef 1763 öfverstelöjtnant vid 
Åbo läns regemente; 1766 hof marskalk;. 
1767—70 öfverkammarherre hos prinses- 
san Sofia Albertina; landtmarskalk 1771; 
president i Åbo hofrätt 1775. L. var 
1756 förordnad till kronprins Gustafs 
kavaljer och uppmuntrade i denna egen- 
skap kronprinsen i hans kärlek till vit- 
terhet och tonkonst. Själf var L. en 
stor musikentusiast och deltog gärna i 
musiköfningarna inom dåtida vitterhets- 
och musikidkande sällskap. 

L e i 1 a, opera i 4 a., text och musik 
af Natanael Berg; ämnet hämtadt ur 
Byrons "The Giaur"; premiär å k. t. 
Sthlm 29. 2. 1912. 

Leimontinus (Leimonius), Israel, 
f. i Kalmar 1622, f därst. i mars 1697; 
studerade först i Åbo och återvände till 
Kalmar 1653, där han sedan var lärare 
vid skolan, domkapitelsnotarie, biblio- 
tekarie och director cantus. Det heter 
om honom, att han var en "snäll poet 
och musicus"; cantor scholae 1666; ut- 
arbetade en profpsalmbok med sångno- 
ter med en del nya af honom själf kom- 
ponerade melodier; denna inlämnades 
till konsistoriet 16. 8. 1671; utarbetade 
sedan en bok om musiken, på hvilken 
han önskade, att den studerande ung- 
domen skulle prenumerera; den blef lik- 
väl ej tryckt; 1673 komponerade han 
festmusiken vid Karl XI :s besök i Kal- 
mar; 1677 pastor i Förlösa och 1685— 
96 vid hospitalet i Kalmar. — Litt.: 
Löfgren, Tjänstemän i Kalmar stift s. 
221. 

Leipzig. Staden har sedan lång tid 
tillbaka haft anseende som en af cen- 
tralpunkterna för musiklifvet i Tysk- 
land. Redan under 1500-talet stod mu- 



Lejdström 



527 



siken vid Thomasskolan högt och 
ännu högre hlef den konstnärliga mu- 
sikutöfningen där under 1600-talet för 
att med J. Seb. Bach (1723—50) nå sin 
kulmen. Af Bachs företrädare som 
kantorer märkas: George Rhaw (1519 — 
20), Sethus Calvisius (1594—1615, Joh. 
Herm. Schein (1615—30), Joh. Kuhnau 
1701—22. Af Bachs efterföljare kunna 
nämnas: J. Ad. Hiller (1789—1800), Mo- 
ritz Hauptmann (1842—68), E. F. Rich- 
ter (1868 — 79). Den nuvarande ledaren 
är Gustav Schreck (sedan 1892). Un- 
der 1700-talet höjdes musiklifvet äfven 
genom firman Breitkopf & Här- 
te 1 (s. d.). Från detta förlag utgick 
jämte den värdefullaste musiklittera- 
turen, fr. 1798 den främsta facktidskrif- 
ten för lång tid framåt: Allgemeine 
Musikalische Zeitung. Under 
andra hälften af 1700-talet grundades 
den storartade konsertinstitutionen G e- 
wandhauskonserterna (s. d.). 
Med Mendelssohns definitiva öfverflyt- 
tande 1836 begynte L:s blomstringstid i 
musikaliskt hänseende. Härtill bidrog 
ej minst Gewandhauskonserternas stora 
anseende vid denna tid. På Mendels- 
sohns initiativ grundades slutligen k o n- 
servatoriet 3. 4. 1843. De första 
lärarna voro: Hauptmann (harmoni och 
kontrapunkt), Mendelssohn och Schu- 
mann (komposition och piano), Ferd. 
David (violin), Pohlenz (sång) och Bec- 
ker (orgel). 1846 flyttade Moscheles från 
London öfver till Leipzig och blef en 
af konserv:s ledande krafter. Vid den- 
na tid räknade konserv, bl. a. följande 
lärare: Gade, Plaidy, Brendel, Richter. 
Af eleverna före 1850 märkas: Th. Kirch- 
ner (den först inskrifne eleven), Otto 
Goldschmidt, Bargiel, Grimm samt sven- 
skarna Ludv. Norman och Alb. Ruben- 
son. 1876 erhöll anstalten titel "Kgl. 
Konservatorium" och utvidgades vid 
samma tid med klasser för alla orkes- 
terinstrument samt erhöll en operaskola. 
1887 invigdes den nuvarande byggnaden 
i Grassistrasse. Af berömda lärare ef- 
ter 1850 märkas: L. Plaidy, J. Rietz, K. 
Reinecke, Fr. Brendel, S. Jadassohn, O. 
Paul, H. Kretzschmar. Af elever mär- 
kas: Rob. Radecke, A. Sullivan, A. Wil- 
helmj, E. Grieg, J. S. Svendsen samt 
Aug. Söderman. Af nuvarande lärare 
märkas: R. Bolland (violin), F. v. Bose 



(piano), B. Eichhorn (sång), H. Grisch 
(piano o. teori), R. Hofmann (teori, 
komp. o. instr.), O. Keller (piano), J. 
Klengel (ve), P. Klengel (sång o. teori), 
St. Krehl (teori), E. Lindner (sång), O. 
Lndwig (piano, teori o. violin), J. Mer- 
kel (piano, komp. o. teori), Am. Nest- 
ler (piano), A. Ruthardt (piano), A. 
Schering (musikhist.), H. Sitt (ork., 
part.-sp., dir., violin). Litt. om konserv.: 

B. Vogel o. K. Kipke, Das kgl. Konserv. 
d. Musik zu L. (1888). — Af m u s i k- 
föreningar i L. märkas förutom 
Gewandhausork. : Riedelsche Ver- 
ein (grundad 1854 af C. Riedel; nuv. 
ledare: G. Göhler) för kyrkomusik; or- 
kesterföreningen "Euterp e", W i n- 
dersteinska orkestern, akade- 
miska kyrkokören "Paul u s" m. fl. 
Till musikinstitutionerna kan slutligen 
äfven räknas Operan (B. Porst och 
A. Conrad, kapellmäst.). Vid univ. står 
musikhistorien högt med H. Riemann 
som professor och A. Schering som do- 
cent. Musiksamlingar innehålla såväl 
stadsbiblioteket som Peters' musikbib- 
liotek. Af musikförlag märkas förutom 
nyssnämnda firma, Breitkopf & Härtel: 
Peters, Steingräber, E. Eulenburg, F. E. 

C. Leuckart, J. Schuberth, N. Simrock, 
M. Hesse m. fl. Af instrumentalfabri- 
ker märkas: J. Bliithner pianofabr. och 
(svensken) Th. Mannborgs harmonium- 
fabrik. — Litt. om L:s musiklif under 
äldre tid: R. Wustmann, Musikgeschichte 
L:s bis zur Mitte des 17. Jahrh. (1909, 
3 bd). 

1. Lejdström, Johan Oscar, f. 19. 12. 
1858 i Stockholm; sångare (baryton) 
och sånglärare; blef 1875 elev vid kon- 
serv, i Sthlm och aflade org.-ex. 1878 
samt 1881 musikdir.-ex. Hans lärare i 
sång voro Hj. Håkansson och J. Giin- 
ther; lämnade 1882 konserv, och tog nå- 
gon tid privatlektioner för Fr. Arlberg; 
blef 1883 organist i Kungsholms förs. 
i Sthlm; reste 1885 med statsunderstöd 
till Paris, där han studerade sång hos 
St. Yves Bax och m:me R. Laborde; bi- 
trädde i Paris vid flera konserter. På 
hösten 1888 gjorde han debuter på k. t. 
Stockholm som Escamillo i "Carmen" 
och Valentin i "Faust"; de anbud till 
anställning han erhöll afslog han dock. 
L. studerade sång vidare i Paris 1900. 
Berlin 1905—07 och Italien 1910. Sedan 



528 



Le Jemie — Lemcn 



1898 har han varit lärare i solosång vid 
konserv. Såväl här som äfven enskildt 
har L. utöfvat en mycket välsignelse- 
rik verksamhet som samvetsgrann och 
dugande lärare. Af hans elever kunna 
nämnas: Julia Clausen, Nanny Larsén, 
Fr. Strömberg och Ebba Nyström. L. 
har äfven sjungit å oratorie- och ro- 
manskonserter. LMA 1897. 

2. Carl Victor L., den föreg:s broder, 
f. 25. 10. 1872 i Stockholm; operasångare 
(baryton); elev af brodern och Anders 
Willman; 14. 2. 1894 debuterade han å 
k. t. Sthlm som Max i "Alphyddan" och 
var sedan intill 1902 engagerad där. Han 
vistades sedan i Tyskland o. sjöng bl. a. 
i Bayreuth (Klingsor i "Parsifal"). 1909 
uppträdde han å konsert i Sthlm och var 
1911 — 13 åter engagerad vid k. t. Bland 
hans roller märkas: Lescaut i "Manon", 
Lothario i "Mignon", Silvio i "Pajazzo", 
Alfonso i "Leonora", Figaro i "Figaros 
bröllop", Leporello, Papageno, Marcel, 
Bustamente i "Navarresiskan", Frederic 
i "Lakmé", Valdemar i "Valdemarsskat- 
ten" samt i Wagnerrollerna: Hollända- 
ren, Wolfram, Hans Sachs. 

Le Jeune, C 1 a u d i n, f. 1528 (1540?) i 
Valenciennes, t före 1602; berömd kon- 
trapunkttist; skref särskildt franska 
chansoner och tonmålningar i Janne- 
quins stil; utgaf äfven flera samlingar 
Davids psalmer, mässor m. m. Experts 
"Maltres mus. de la renaissance", bd 12 
— 14, innehåller kompositioner af L. 

Lek, ett svenskt allmogeuttryck för 
dans och dansmelodi, särskildt ringdans- 
melodi. — Se äfven Låt. 

Lekare, vandrande musikanter; omta- 
las i den svenska medeltidslitteraturen 
som instrumentister. De stodo särskildt 
högt i anseende under Magnus Ladulås' 
och konung Birgers regering. De synas 
ha stått nära jonglörerna (s. d.), ehuru 
de i den svenska medeltidslitteraturen ej 
omtalas som sångare. Det är därför 
knappast möjligt att antaga, att de äf- 
ven inom diktkonsten haft någon bety- 
delse. — Litt.: H. Schuck, Lekare o. bal- 
lader (Samlaren XII, 91 ff.); T. Norlind, 
Sv. musikhistoria s. 24 f. 

Lem, PeterMandrup, f. 1760 i Kö- 
penhamn, t därst. 12. 1. 1828; violinist; 
konserterade redan vid 10 års ålder och 
anställdes 1771 i det danska hof kapellet; 
studerade flera år i Wien och i Italien; 



efter sin hemkomst 1783 var han en an- 
litad kraft som solist, kvartettspelare o. 
lärare. 1793 blef han Joh. Hartmanns 
efterträdare som konsertmästare och er- 
höll några år senare professors titel. L. 
var sitt lands främste violinist under 
lång tid och utöfvade ett godt inflytande 
på den musikaliska smaken, i det han 
städse sökte introducera den bästa vio- 
linlitteraturen i staden. Så var han den 
förste som föredrog Spohr (1823). L. 
komponerade symfonier, violinkonserter,, 
pianostycken m. m. samt ett oratorium: 
"Christi Kirke". 

Leman, Eufrosyne, se Abraham- 
son. 

Lembcke, Gustav Adolph, f. 29. 8. 
1844 i Köpenhamn, t därst. 17. 9. 1899; 
elev af Vald. Tofte, N. W. Gade m. fl.; 
bedref kontrapunktiska studier i Leip- 
zig för E. F. Eichter 1869—70; som Anc- 
kerstipendiat studerade han i Italien; 
1868 hof kapellist; 1882 k. kammarmusi- 
ker; 1884 repetitör vid k. t:s sångskola. 
A konserter har han uppträdt som pia- 
nist. Af hans kompositioner märkas: 
balladen "Hertig Abel" för baryton m. 
ork., kantaten "Die Hirten im Felde", 
solosånger m. m. 

Lemmens, Nicolas Jacques, f. 3. 

I. 1823 i Zoerle-Parwys i Belgien, f 30. 1. 
1881 på slottet Linterport, Mecheln; or- 
gelvirtuos; elev af konserv, i Briissel 
med bl. a. Fetis till lärare; 1846 orgel- 
elev af Hesse i Breslau; 1849 professor i 
orgelspel vid konserv, i Briissel; grunda- 
de 1879 en egen organistskola i Mecheln, 
som vann stort anseende. L. skref en 
orgelskola "École d'orgue" samt flera 
kompositioner för orgel (improvisatio- 
ner, sonater m. m.); dessutom kyrkliga 
vokalverk som mässor, motetter och li- 
turgiska körsånger. 

1. Lemoine, A n t o i n e Marcell, f . 3. 

II. 1763 i Paris, t därst. april 1817; gi- 
tarrvirtuos; grundade en gitarrskola 
samt ett musikförlag (1793). 

2. Henri L., den föreg:s son, f. 21. 
10. 1786 i Paris, t 18. 5. 1854 därst.; elev 
af konserv. 1798—1809; blef sedan en 
mycket anlitad pianolärare; öfvertog 
faderns musikförlag 1817 och bragte det 
till högt anseende; utgaf en pianoskola, 
etyder samt sonater, variationer m. m. 

Lemon, Olof Carl Adolf, f. 14. 10. 1866 
i Stockholm; operasångare (tenor); ut- 



Lendrop — Leo 



529 



bildades först för handeln och sändes 
1884 till Tyskland och England i och för 
språkstudier; ägnade sig efter 1886 åt 
musiken och blef elev af I. Hallström; 
medverkade fr. o. m. 1890 vid konserter i 
hufvudstaden och debuterade hösten 1891 
å St. t. i Göteborg som Wilhelm Meister 
i "Mignon" o. 22. 9. 1892 å k. t. som Nou- 
reddin i "Lalla Rookh"; han var sedan 
engagerad vid k. t. 1892—94 och 1896—99; 
under mellantiden var han elev af Delle 
Sedie i Paris. 1900 ingick L. äktenskap 
med sångerskan Blenda Nilsson och 
drog sig kort därefter tillbaka fr. sce- 
nen. Tid efter annan har han dock gif- 
vit smärre gästspel, så t. ex. 1902 å k. t. 
(Masaniello i "Den stumma", Canio i 
"Pajazzo"), och 1903 hos Ranft (i Char- 
pentiers "Louise"). — Af hans roller 
märkas i öfrigt: Romeo, Pajazzo, Max, 
David i "Alphyddan", Per Svinaherde 
in. fl. 

Lendrop, M a r g a r e t h e, f. 13. 7. 1873 
i Kallundborg; operasångerska; debute- 
rade å k. t. Kphn 1898 som Carmen; har 
sedan dess varit anställd där; af hennes 
roller märkas: Mignon, Cherubino i "Fi- 
garos bröllop", Amor i "Orpheus och 
Eurydice", Despina i "Cosi fan tutte", 
Suzuki i "Madame Butterfly", Pernille 
i "Maskarade" m. fl. 

Lenepveu, Charles Ferdinand, 
f. 4. 10. 1840 i Rouen, t 1910 i Paris; 1865 
elev af konserv, i Paris och vann Rom- 
priset året efter; 1880 professor i harmo- 
ni och 1892 i komposition vid konserv, i 
Paris; utgaf "100 Lecons d'harmonie" 
(1898); komponerade bl. a. operorna "Le 
Florentin" (1869) och "Velleda" (1882), 
lyriska scenen "Iphigénie", en "Hymne 
funébre et triomphal", ett requiem m. m. 

Lenezza, c o n (it.), med bekvämhet, 
med maklighet. 

1. Lennmark, Anders, f. 28. 4. 1802 i 
Stockholm, t därst. 9. 4. 1869; violoncel- 
list och instrumentmakare; var särskildt 
känd som god fabrikör af stråkinstru- 
ment; elev af Gehrman i violoncell; lär- 
de sig själf spela kontrabas och var bå- 
de som violoncellist och basist mycket 
eftersökt i hufvudstadens amatörsäll- 
skap. L. deltog äfven i Mazerska kvar- 
tettsällskapets öfningar. — Ass. LMA 
1853. — Litt.: Mus. ak:s handl. 1870/71 
s. 51 f. 

2. Erik August L., den föreg:s 



brorson, f. 1814 i Stockholm, t därst. 18. 
2. 1886; grosshandlande och violoncellist; 
elev af Carl Torssell. LMA 1864. L. var 
en lifligt intresserad kvartettspelare och 
väl känd i Stockholms musikaliska kret- 
sar. 

Leno (it.), matt, kraftlöst. 

Lentando (it.), dröjande. 

Lento (it.), långsamt. — L. a s s a i el. 
di m o 1 1 o, mycket långsamt. 

Lenz, Wilhelm von, f. 1808, t 12. 2. 
1883 i Petersburg; k. ryskt statsråd; 
gjorde sig särskildt bemärkt som Bee- 
thovenforskare; skref bl. a. "Beethoven 
et ses trois styles" (1852 — 55; 2 bd; ny 
uppl. af Calvocoresse 1909); "Beethoven, 
eine Kunststudie" (1855 — 60, 5 bd; "Kriti- 
scher Katalog d. sämtl. Werke" etc. 
motsvarar bd 3 — 5 och "Beethoven, eine 
Biographie" bd 1). 

Leo, L e o n a r d o, f . 5. 8. 1694 i San 
Vito degli Schiavi, Neapel, t 31. 10. 1744 
i Neapel; elev af Conserv. della Pietå i 
Neapel och 1715 lärare där; efter Al. 
Scarlattis död 1725 blef han lärare vid 
Conserv. Sant' Onofrio. Han utbildade 
bl. a. Jomelli och Piccini. L:s komposi- 
tioner äga högt värde och utmärka sig 
för neapolitansk melodirikedom på sam- 
ma gång de äga den gamla stilens vo- 
kala färgprakt och polyfona kraft. Han 
är som kyrkokompositör en af neapoli- 
tanska skolans främste. Äfven som ope- 
rakompositör står han mycket högt. 
Hans första opera, "Pisistrato", uppför- 
des 1714 i Neapel (den sista uppf. 1744). 
I allt skref L. 60 dramatiska verk. Ora- 
torierna stå närmast operorna. Hit hö- 
ra bl. a. "Dalla morte alla vita", "La 
morte d'Abele", "Santa Elena al valva- 
rio" m. fl. Slutligen skref han en stor 
mängd mässor, motetter, hymner, ett 
8-stämmigt miserere m. m. Som instru- 
mentalkompositör komponerade han bl. 
a. en konsert för 4 violiner och 6 cello- 
konserter samt 2 böcker orgelfugor och 
en del pianotoccater. Rochlitz', Com- 
mers och Webers kända körsamlingar af 
äldre kyrkomusik innehålla flera komp. 
af L. i nytryck. L. var under Romans 
tid i Sverige en omtyckt och ofta hörd 
kompositör, och den svenske hofkapell- 
mästaren synes i sin kompositionsstil 
ofta påverkad af den neapolitanske mä- 
staren. — Litt.: C. G. Leo, L. L., musi- 
cista del secolo XVIII :e e le sue opere 

34 



530 



Leonard — Lesehetizky 



musicali (1905); se äfven Eitners och 
Groves lexikon. 

Leonard, Hubert, f. 7. 4. 1819 i Bel- 
laire, Liittieh, t 6. 5. 1890 i Paris; violin- 
virtuos och pedagog; elev af Habeneck 
vid konserv, i Paris; företog fr. o. m. 
1844 vidsträckta resor som virtuos; 1848 
blef han violinprofessor efter Bériot vid 
konserv, i Briissel; lefde efter 1867 i Pa- 
ris som privatlärare. L:s tekniska öf- 
ningsverk äga högt värde: "Gymnasti- 
que du violiniste", "Petite gymnastique 
du jeune violiniste", "24 études classi- 
ques", "Études harmoniques", "École 
Leonard", "L'auxcienne école italienne". 
Af hans kompositioner märkas: konser- 
ter, fantasier, karaktärsstycken, duor 
m. m. 

Leoncavallo, K u g g i e r o, f. 8. 3. 1858 
i Neapel; elev af Neapels konserv., som 
han lämnade 1876; han åhörde sedan 
Carduccis föreläsningar i Bologna och 
fullbordade en opera till text af honom 
själf. Då denna ej blef uppförd, fick 
han förtjäna sitt uppehälle som privat- 
lärare och kafépianist och vandrade på 
så sätt genom England, Frankrike, Hol- 
land och Tyskland och kom t. o. m. till 
Kairo. Då han återkommit till sitt hem- 
land, fick han operan "I Medici" tryckt 
hos Kicordi i Milano. Dock kunde han 
ej få den uppförd. Han skref då två- 
aktsoperan "Pagliacci", hvilken 21. 5. 
1892 å Teatro dal Verme i Milano hade 
sin premiär och genast slog an (Sthlm 
1893: Pajazzon; i Kphn 1895). L. fick nu 
sin opera "I Medici" uppförd å samma 
teater (10. 11. 1893), dock blef den ej lika 
omtyckt. En del andra operor, som för- 
ut skrifvits, blefvo äfven gifna men ej 
med någon framgång. "Le Bohéme" 
(Venedig 6. 5. 1897) vann mera bifall 
men fördunklades snart af Puccinis ope- 
ra på samma text. Operan "Der Koland 
von Berlin" (13. 12. 1904 på hofop., Ber- 
lin) var beställd af kejsar Vilhelm II 
och uppfördes med stor pomp men kunde 
likväl ej hålla sig uppe å scenen. 1911 
uppfördes "Maia". L. har otvifvelaktigt 
lärt mycket af Wagner och söker i in- 
strumentalt hänseende nå så grundlig 
utarbetning som möjligt. Hans stil är 
dock närmast den af Mascagni inslagna 
"veristiska" med dess hälft franska anda 
och deklamatoriska stil. L. har själf 
skrifvit texterna till sina operor. Af öf- 



riga verk märkas: symf. dikten "Sera- 
fita" och baletten "La vita d'una Mario- 
netta" samt flera häften solosånger. 

Leonora, La favorite, opera i 4 a. 
af Scribe, Royer och Vaez; musik af Do- 
nizetti; premiär å Académie royale i 
Paris 2. 12. 1840; sv. öfvers. af A. F. Lind- 
blad; f. ggn å k. t. Sthlm 9. 3. 1850 (100: de 
ggn 16. 6. 1897); i Göteborg f. ggn 4. 8. 
1891; i Kphn så vidt bekant endast gif- 
ven en gång af svenska artisterna vid 
k. t. Sthlm vid deras gästspel å k. t. 
Kphn i slutet af juni 1886. 

Leonore-ouverturerna al* 
Beethoven till hans opera Fidelio (s. d.) 
äro tre till antalet. Vid operans premiär 
20. 11. 1805 synes den under nr 2 kända 
L. ha spelats (tr. 1842); vid repriserna 
29. 3. och 4. 4. 1806 speltes ouv. nr 3 (tr. 
1828). 1807 var en representation af Fi- 
delio påtänkt i Prag, och Beethoven ut- 
arbetade då den under "L.-ouv. nr 1" 
kända formen. Uppförandet blef emel- 
lertid ej af, och ouv. kvarblef i ms. till 
1832, då Haslinger tryckte den. 23. 5. 
1814 uppfördes Fidelio ännu en gång i 
Wien men nu med ouv. till "Athen& 
ruiner", och först 26. 5. s. å. speltes f. f. 
ggn den nu allmänna "Fidelio-ouvertu- 
ren" i E-dur (tr. 1864). 

Lergök, musikinstrument; se O c a- 
r i n a. 

Leroux, X a v i e r Henry Napoleon, f. 
11. 10. 1863 i Velletri, Italien; elev af 
Dubois vid Paris' konserv. (Rompriset 
1885); komponerade en mässa med ork., 
motetter, dram. ouverturen "Harald", 
kantaten "Endymion", musik till Sar- 
dous "Kleopatra", samt en del operor 
("Evangéline" 1895, "Astarté" 1901, "La 
reine Fiammette" 1903, "William Rat- 
cliff" 1906, "Theodora" 1906). 

Leschetizky, T h e o d o r, f. 22. 6. 1830 
i Lancut, Lemberg; pianopedagog; elev 
af Czerny och Sechter i Wien; bosatte 
sig 1852 i Petersburg och blef 1878 pro- 
fessor vid konserv, därst.; flyttade 1878 
till Wien, där han snart blef en myc- 
ket anlitad lärare. Hans pianometod 
vann högt erkännande, och flera af 
samtidens främsta virtuoser ha varit 
hans elever. Om L.-metoden se: Mal- 
wine Brées bok: "Die Grundlage der 
Methode L:s" (1912). L. är som kompo- 
sitör ofta salongsartadt ytlig. Jämte en 
mängd pianostycken skref han en opera 



Leslie — Le Sueur 



531 



*Die erste Falte", som med framgång 
gifvits å flera ställen (1867 i Prag f. f. 
ggn). 

Leslie, Henry David, f. 18. 6. 1822 
i London, t därst. 4. 2. 1896; begynte 
som violoncellist i "Sacred Harmonic 
SocietyV orkester: blef 1847 dirigent 
för "Amateur Musical Society"; 1855 
grundade han en egen a capellakör, 
("Leslie's choir") som vann högt anse- 
ende och 1878 i Paris vann högsta pri- 
set. Af hans kompositioner märkas: 
operan "Ida" (1864), operetten "Romance 
or Böld Dick Turpin" (1857), 2 oratorier 
("Immanuel" och "Judith"), flera kan- 
tater, två symfonier, ouverturen "Les 
Godarise", en pianokvintett samt kör- 
saker. 

Lessmann, Otto, f. 30. 1. 1843 nära 
Berlin; elev af Biilow (piano), Kiel 
(komp.) och Teschner (sång); 1866 lärare 
vid Sternska konserv, i Berlin; 1867—71 
elev af Tausig; grundade sedan en egen 
pianoskola i Berlin, hvilken dock snart 
indrogs; 1872 ledare för musikundervis- 
ningen i kejsarinnan Augustas stiftelse 
i Potsdam samt dessutom lärare vid 
Klindworth-Scharwenkakonserv. L. öf- 
vertog 1881 "Allgemeine [deutsche] Mu- 
sikzeitung", en tidning, hvilken under 
hans ledning blifvit en af Tysklands 
allra främsta facktidskrifter i musik. L. 
utgaf 1881 en biografi af Fr. Liszt. Som 
kompositör skref han bl. a. solosånger 
vid piano. — Hans dotter Eva L. (f. 
10. 8. 1878) har gjort sig fördelaktigt 
känd som sångerska (Sthlm 1908). 

Lesso; se L e s t o. 

Lesto (it.), hurtigt, flinkt. 

Le Sueur, Jean F r a n c o i s, f . 15. 
2. 1760 i Drucat-Plessiel vid Abbeville, 
t 6. 10. 1837 i Paris; begynte sina stu- 
dier i ett gymnasium, i Amiens men af- 
bröt studierna där för att ägna sig åt 
musiken; efter att ha beklädt en del 
kapellmästareplatser vid kyrkor i lands- 
orten erhöll han 1786 den viktiga plat- 
sen som kapellmästare vid Notre Dame 
i Paris. Han lät här bilda en stor or- 
kester och komponerade för denna flera 
motetter, mässor m. m. L. fick som 
kompositör flera vedersakare. Han för- 
svarade sig i en skrift, "Essai de mu- 
sique sacrée ou musique motivée et mé- 
thodique" (1787), hvilken snart följdes 
af ännu en: "Exposé d'une musique uDe, 



imitative et particuliére å chaque so- 
lennité" (1787). Att L:s nya stil ej blef 
omtyckt af de genuinare musikerna be- 
rodde närmast på, att hans mässor följ- 
de den världsliga musiken och ej tog 
nog hänsyn till den andliga värdighe- 
ten. Han gick t. o. m. så långt, att 
han försåg en mässa med en vanlig 
ouverture i operastil. Striden hade 
emellertid till följd, att orkestern in- 
drogs, och L. drog sig då kränkt till- 
baka på landet, där han 1788 — 92 vista- 
des, under det revolutionen rasade i huf- 
vudstaden. 1793 återvände han och upp- 
förde nu å Théåtre Feydeau operorna 
"La caverne" (15. 2. 1793), "Paul et Vir- 
ginie" (13. 1. 1794) och "Télemaque" (11. 
5. 1796). Den lysande framgång han 
hade med den förstnämnda operan hade 
till följd hans anställning som profes- 
sor vid "Ecole de la Garde Nationale" 
(21. 11. 1793). Två år senare blef han 
vid konservatoriets grundande en af 
dess inspektörer och skref i denna egen- 
skap tills. m. Méhul, Gossec, Catel och 
Langlé verken "Principes élémentaires 
de musique" och "Solféges du Conser- 
vatoire". Länge varade emellertid ej 
det goda förhållandet mellan honom och 
de öfriga konservatorielärarna. En af 
honom 1801 anonymt utgifven pamflett, 
"Projet d'un plan general de 1'instruc- 
tion musicale de France", framkallade 
en storm af ovilja och hade till följd 
hans afskedande 23. 9. 1802. Han lefde 
därefter en tid i stor nöd, då helt hastigt 
Napoleon kallade honom till hofkapell- 
mästare hos sig efter Paesiello i mars 
1804. Hans afgjordt bästa verk operan 
"Ossian ou les bardes" uppfördes nu å 
"Académie imperiale" med kejsarens och 
parisarnas stora bifall 10. 7. 1804. Han 
nådde nu hög ära och berömmelse och 
skref äfven flera nya operor och till- 
fällighetsstycken. Vid restaurationen 
1814 blef han kunglig hofkapellmästare 
och stod i lika hög gunst hos konun- 
garna som förut hos Napoleon. Lärare- 
verksamheten vid konserv, upptogs äf- 
ven. 1813 blef han Grétrys efterträdare 
vid konservatoriet, och 1818 kallades han 
till kompositionsprofessor. Som lärare 
utbildade han bl. a. Ambr. Thomas, 
Charles Gounod och H. Berlioz. Han 
skref under 1810- och 20-talen flera kyrk- 
liga verk och äfven operor, de senare 



532 



Let h in — Lewerth 



dock utan nämnvärd framgång. — L. 
var en entusiastisk vän af Glucks re- 
form och gick i denna entusiasm lik- 
som sin samtida Spontini till ytterlig- 
heter. Särskildt gäller detta hans sträf- 
van efter deklamatoriskt patos. Orke- 
stereffekter älskade han. Berlioz blef 
honom häri en värdig lärjunge. Äfven 
den grekiska musiken studerade han 
ifrigt och sökte få fram den exotiska 
färgglansen i flera operor (särskildt i 
"La mört d'Adam et son apothéose" 
1809). L. var i detta fall som i så myc- 
ket annat en framtidsman, hvars tan- 
kar en eftervärld skulle upptaga. Äf- 
ven programmusiken är i princip er- 
känd hos honom. — Om L. skref bl. a. 
Raoul-Rochette (1837), Stephen de la 
Madeleine (1841) och Fouqué. 

1. Lethin, Andreas, f. 12. 2. 1792, 
t 6. 2. 1862 i Stockholm; härstammade 
fr. Trolleholm i Skåne; som student för- 
rättade han org.-tjänsten i Lunds dom- 
kyrka och kom 1817 till hufvudstaden, 
där han anställdes som l:ste violinist 
i hofkap. 1. 3. 1817. Han kvarstod på 
denna plats till 1. 7. 1843; var samti- 
digt organist i slottskyrkan till 1832 och 
sedan i Maria församl. LMA 1843. — 
Hans broder Per Waldemar L. (t 
1858) var student och musiklärare i 
Lund. 

2. Ma ria Wilhelmina L., den f ö- 
reg:s dotter, f. 1825 i Stockholm, t därst. 
17. 6. 1866; pianist; lät ofta höra sig 
tills. m. sin fader å konserter och var en 
högt skattad lärarinna. Ass. LMA 1849. 

3. August Theodor L., den f ö- 
reg:s broder, f. 18. 5. 1833 i Sthlm; org.- 
cx. vid konserv. 1855; kantor i Kata- 
rina församl. 1883 utnämnd till orga- 
nist i Landskrona, men tillträdde aldrig 
platsen. Ass. LMA 1866. L. gaf äfven 
ofta konserter i hufvudstaden och sven- 
ska landsorten under 1860- och 70-t;;len 
och ägde godt anseende som musiker. 
Hå han vid sin ansökan om platsen i 
Landskrona förfalskat ett musikdirek- 
törsbetyg, och detta blef uppdagadt, 
måste han emellertid fly till Amerika, 
där han under namn af Norman (mo- 
derns namn) gaf sig titeln professor och 
uppträdde som orgelvirtuos. — Litt. 
om släkten L.: Dahlgren, Ant. om 
Sthlms teatrar; Mus. ak. handl. 1866 s. 
52; N. E. Loven, Landskrona II, 134 ff. 



Leuliusen, Amalia Aurora Adelaide, 
f. 1. 12. 1828 i Sthlm; sångerska och 
målarinna; utbildade sig först i hufvud- 
staden men efter 1852 i utlandet, först 
i Dresden sedan i Leipzig för Fanny 
Schäfer och för Rellstab i Berlin. Un- 
der tiden uppträdde hon flera ggr på 
konserter i Berlin och Frankfurt a. M. 
Efter att 1858 ha ingått äktenskap med 
d. v. kaptenen vid flottan frih. Ax. R. 
Leuhuseu, bosatte hon sig i Göteborg, 
där hon begynte ägna sig åt sångun- 
dervisning; under utländska resor fort- 
satte hon sina egna studier för prof. 
Wartel i Paris. På en af dessa resor 
öfverförde hon till Paris sin elev Kri- 
stina Nilsson, den sedermera världsbe- 
römde sångerskan. Sedan 1870 bosatt i 
Stockholm, där hon fortsatt att lämna 
sångundervisning. — LMA 1872. — L. 
har jämte sitt musikaliska arbete äf- 
ven verkat som målarinna, och flera af 
hennes utländska resor ha lika mycket 
gällt målarekonsten som tonkonsten. 

1. Levasseur, Pierre Francois, f. 
11. 3. 1753 i Abbe ville, t kort efter 1815; 
violoncellvirtuos; medlem af St. operans 
ork. 1785—1815; utgaf 12 celloduetter. 

2. Jean Henry L., den föreg:s bro- 
der, f. 1765 i Paris, t 1823 därst.; violon- 
cellvirtuos; elev af Cupis och Dupont 
d. y.; 1789—1823 medlem af St. op:s ork. 
och 1795 — 1823 professor vid konserv.; ut- 
gaf violoncellduetter, -sonater, -etyder 
m. m. och var medarbetare i konserv :s 
stora violoncellskola. 

3. R o s a 1 i e L., en högt ansedd sån- 
gerska i Glucks anda, som 1766 — 85 var 
anställd vid St. operan i Paris och i 
hög grad bidrog till Glucks stora fram- 
gångar i den franska hufvudstaden. 

4. N i c o 1 a s Prosper L., f. 9. 3. 
1791 i Bresles, Oise, f 7. 12. 1871 i Paris; 
bassångare; elev af konserv, i Paris; 
var 1813 — 45 anställd vid St. operan och 
uppbar då särskildt Meyerbeer-, Rossini- 
och Halévyroller; var 1841 — 70 en högt 
skattad sånglärare vid konservatoriet. 

Lewerth, Karl Johan, f. 13. 1. 1818 
i Arboga, t 25. 5. 1888 i Örebro; fr. 1841 
organist vid stadskyrkan i Örebro och 
fr. 1842 tillika musiklärare vid lärover- 
ket därst. L. utgaf en mycket anlitad 
upplaga af Haeffners koralbok (1. uppl. 
1860). Som kompositör framträdde han 
med en del melodirika sånger med pia- 



Levi — Lexikon 



533 



noack., kyrkliga körer och festkantater 
(Engelbrektsfesten 1865, k. silverbröl- 
lopet 1882 m. fl.); skref äfven musik till 
sångspelet "Peder Rank och hans fäst- 
mö" (1870) och lustspelet "Vingåkers- 
bruden" (1878). 

Levi, H e r m a n n, f . 7. 11. 1839 i Gies- 
sen, t 13. 5. 1900 i Miinchen; elev af 
Vinz. Lachner 1852—55, konserv, i Leip- 
zig 1855-58; direktör i Saarbriicken 1859 
—61, kapellmäst. för tyska operan i Rot- 
terdam 1861—64, hofkapellmäst. i Karls- 
ruhe 1864—72, hofkapellmäst. i Miinchen 
1872 — 96. L. vann högt anseende som 
dirigent och ledde som sådan bl. a. Par- 
sifalpremiären i Bayreuth 1882. Som 
kompositör skref han bl. a. solosånger 
och kammarmusikverk. L. öfversatte äf- 
ven en del musiklitterära verk samt 
skref: "Gedanken aus Goethes Werken" 
(1901). — Litt.: E. Possart, Erinnerungen 
an H. L. (1900). 

Levinsohn, Anna Henriette, f. A n- 
dersen, f. 8. 1. 1839 i Köpenhamn; 
operasångerska; elev af C. Helsted; de- 
buterade å k. t. Kphn 20. 12. 1860 som 
Nanette i "Den lille Rödhaette"; var se- 
dan anställd där. 1871 ingick hon äk- 
tenskap med läkaren C. V. Levinsohn 
och trädde 1879 tillbaka från scenen; er- 
höll härvid titeln k. kammarsångerska. 
Hon sjöng ofta å konserter. Af hennes 
roller märkas: Marie i "Reg:s dotter", 
Siebel i "Faust", Venus i "Tannhäuser", 
Papagena, Zerlina, Rachel, Leonora i 
"Trubaduren", Henriette i "Muraren", 
Rose Friquet i "Villars dragoner", Adal- 
gisa i "Norma", Pågen i "Johan af Pa- 
ris" m. fl. — Litt.: E. Collin i "Ude og 
hjenime" II (1878—79) s. 345 ff. och C. 
Thrane i "111. Tid." XX (1884—85) s. 113 
IL; P. Hansen, Den danske Skueplads 
III. 

1. Lewy, Eduard Konstantin, 
f. 3. 3. 1796 i St. Avold, Mosel, t 3. 6. 
1846 i Wien; elev af konserv, i Paris; 
1822 förste valdhornist vid hofop. i Wien 
och lärare vid konserv.; företog på 1810- 
talet talrika virtuosresor i Europa. 

2. Josef Eudolph L.-H o f f m a n n, 
den föreg:s broder, f. 2. 4. 1802 i Nancy, 
t 9. 2. 1881 i Oberlössnitz, Dresden; vald- 
hornvirtuos; valdhornist i hofkap. i 
Dresden; företog vidsträckta konsertre- 
sor och gästade därunder Sverige samt 
blef af d. v. kronprinsen Karl Johan 



utnämnd till musikdirektör; uppträdde 
senare å en konsert i Sthlm 1834. 

3. R i c h a r d L., f . 1827 i Wien, f 31. 
12. 1883 därst.; valdhornvirtuos; medlem 
af hofoperaork. i födelsestaden, sedan 
operainspektör och regissör vid hofope- 
ran; var tillika sånglärare och har som 
sådan bl. a. utbildat Mallinger, Lucca 
och M. Sembrich. 

4. Karl L., den föreg:s broder, f. 1823 
i Lausanne, t 20. 4. 1883 i Wien; pia- 
nist och salongskompositör. 

Levysohn, Salomon, f. 14. 10. 1858 
i Köpenhamn; blef student 1876 och stu- 
derade först polyteknik, sedan musik 
(för Otto Mailing o. V. Bendis); blef 
operarepetitör vid k. t. Kphn 1891 och 
är därjämte sedan 1899 musikarkivar 
därst.; Studenter-Sångföreningens diri- 
gent 1884—96 och fr. 1903. L. har skrif- 
vit flera haltfulla musikhistoriska upp- 
satser o. artiklar i Salmonsens konver- 
sationslexikon. L. har äfven öfversatt 
flera operatexter (Othello, Manon, Kain, 
Don Juan, Bohéme m. fl.). Ordf. i "Stu- 
dentersamfundets" arbetarkonserter. 

Lexikon, Musik-. Universallexika i 
musik (musikencyklopedier) omfatta föl- 
jande särskilda delar: 1. Biografier öf- 
ver musiker och förteckning af deras 
tonverk (biografiskt o. bibliografiskt 1.). 
2. Förklaring af musiktermerna, de mu- 
sikaliska konstformerna, beskrifning af 
musikinstrument, dansarter m. m. (tek- 
nologiskt 1.). 3. Uppgifter om operor, 
text- och musikförfattare, premiärer 
m. m. (operalexikon). Till dessa tre 
hufvudafdelningar sluta sig sedan smär- 
re underafdelningar: lexikon för hynin- 
och sångmelodier, historik öfver en- 
skilda tonverk m. m. De biografiska 
och bibliografiska 1. ha sina främsta 
representanter i Eitners Quellenlexikon 
(10 bd 1900—04; tillägg o. rättelser i 
Miscellanea musica? biobibliographica 
1912 — ) och Fetis' Biographic univer- 
selle (1835—44; 2. uppl. 1860—65, 8 bd; 
suppl. af Pougin 1879—81, 2 bd). Äldre 
verk äro af E. L. Gerber (1790—92, 2 bd, 
och 1812—14, 4 bd) och Choron-Fayolle 
(1810—11, 2 bd). Hjälpkällor till denna 
gren af 1. äro de rent bibliografiska för- 
teckningarna öfver musikalier förvarade; 
i bibliotek samt förteckningarna öfver 
nyutkommen musiklitteratur (se Musik- 
bibliotek). — De stora teknologiska 



534 



Liaison— Lichtenstein 



I. äro numera tämligen sällsynta men 
voro under 1700-talet o. 1800-talets förra 
del tämligen vanliga. Hit höra: Rous- 
seaus Dietionnaire af 1767, Kochs Mus. 
Lex. af 1802, Escudiers Dietionnaire af 
1844 m. fl. Operal. äro i allmänhet yng- 
re verk, och de mera fullständiga begyn- 
na först efter 1850. Hit höra bl. a.: H. 
Riemanns Opernhandbuch, Clément-La- 
rousses Dietionnaire des Operas, John 
Towers Dictionary-catalogue of 28,015 
operas and operettas. L. öfver kyrk- 
liga hymnmelodier äro bl. a. af U. Korn- 
muller, Wetzer-Welte samt Kiimmerle. 
Musikencyklopedierna äro i våra dagar 
ej sällsynta, om än de fullt tillförlitliga 
ännu äro få. Hit hör i första hand Gro- 
ves Dictionary of music and musicians 
(1879—09, 4 bd; 2. uppl. 1904—09, 5 bd). 
Ett mindre tillförlitligt är Mendel-Reiss- 
manns Mus. konversationslexikon 1870 — 
79, 11 bd; tilläggsbd 1883). De flesta ute- 
sluta operaafdelningen och begränsa sig 
till de biografiska och teknologiska af- 
delningarna. Hit hör i främsta rummet 
H. Riemanns Musiklexikon (1882; 7. uppl. 
1909). Äldre liknande 1. äro af J. G. Wal- 
ther (1732), G. Schilling (1835—38, 6 bd; 
suppl. 1842), Gollmick (1857), J. Schu- 
berth m. fl. — I Norden äro endast 
få lexika utgifna. Ett teknologiskt lexi- 
kon, som ännu är af värde, är Envalls- 
sons i Sthlm 1802 utgifna. J. N. Ahl- 
ströms Musikalisk fickordbok (Göteb. 
1843; 3. uppl. Sthlm 1858) kan knappast 
på allvar räknas under lexikografisk lit- 
teratur. Något djupare griper L. Höi- 
jers musikl. af 1864 (suppl. 1867). H. V. 
Schyttes Nordisk musiklexikon (1888—92, 
2 bd; suppl. 1893) står allt för nära H. 
Riemanns lexikon för att kunna betrak- 
tas som själfständigt. Operalexikon äro 
närmast F. A. Dahlgrens Anteckningar 
om Sthlms teatrar (1866) och Overskous 
Haandbog (4. uppl. af Edg. Collin 1879); 
det förra behandlar blott teaterverk 
uppförda i Sthlm, det senare sådana 
uppförda å k. t. Kphn. Ett svenskt 
kyrkomelodilexikon finnes i Pr. Noder- 
manns Studier i Sv. hymnologi (1911). 
En bibliografi öfver äldre tryckt musik 
förvarad i svenska bibliotek är T. Nor- 
linds Vor 1700 gedruckte Musikalien zu 
den schwedischen Bibliotheken (1908). 
En bibliografi öfver i Sverige tryckta 
musikalier i nyare tid är J. Lindqvists 



Uppslagsbok för sv. musikhandeln 1891 
—1910, 4 bd). I. G. Conradis Musikens 
Historie (1878) har i slutet ett lexikon 
öfver norska musiker. Nordisk Familje- 
bok (i gamla uppl. musikafdeln. af A. 
Lindgren, i nya A. Lindgren och Fahl- 
stedt)) har en värdefull musikencyklo- 
pedisk af delning; likaså Salmonsens 
danska konvers.-lex. (musikafd. hufvud- 
sakligen af A. Hammerich, W. Behrend 
och S. Levysohn). Förarbeten till ett 
svenskt musikl. ha gjorts af J. F. Hal- 
lardt (handskrifter i Mus. ak:s bibi., 
Sthlm). — Allmänt musiklexikon af T. 
Norlind vill vara en musikencyklopedi 
och har därför särskildt tagit Gro- 
ves och Riemanns lexikon till mönster. 
Den nordiska afdelningen är afsedd att 
bli särskildt utförlig. Såväl denna se- 
nare del som äfven den utländska hvi- 
lar till ej ringa grad på speciella fack- 
studier och vill därför vara ett nordiskt 
originall., om än många meddelanden 
ha måst tagas ur nyssnämnda stora 
fackl. Rörande nu lefvande musiker i 
Sverige, Norge, Danmark och Finland 
har 1. sökt såvidt möjligt få egna per- 
sonliga meddelanden, hvarjämte den 
nordiska tidskriftslitteraturen så noga 
som möjligt genomgåtts, så att de bä- 
sta uppgifter kunnat erhållas om nor- 
diska musiker och om utländska, hvilka 
gästat Norden. 

Liaison (fr.), bindetecken. 

Liberamente (it.), fritt, otvunget. 

Librettist, författaren till en operatext. 

Libretto (it.), textbok. 

Lichnowsky, Carl, furste, f . 1758, t 15. 
4. 1814; Mozarts och Beethovens vän och 
gynnare; bodde hufvudsakligen i Wien, 
där han hvarje fredag under vintertiden 
hade en stråkkvartett hos sig (Schup- 
panzigh-Sina-Weiss-Kraft). Han var som 
musiker elev af Mozart och tog mästa- 
ren med sig vid sitt besök hos preussi- 
ska hofvet våren 1789. Efter Mozarts 
död öfverflyttade han sin kärlek till 
Beethoven. Den store mästaren lefde på 
mycket förtrolig fot med fursten och åt- 
följde honom' ej sällan till hans gods i 
Schlesien (Grätz, Troppau). — Carl L:s 
broder Moritz hörde äfven till Bee- 
thovens intimare vänner. — Se vidare 
Mozart och Beethoven. 

Lichtenstein, Carl August, f. 8. 9. 1767 
i Lahm, Franken, t 19. 9. 1845 i Berlin; 



Lidbeck — Lieban 



535 



hofteaterintendent först i Dessau, sedan 
i Wien och Berlin (fr. 1805); diktade och 
komponerade sångspel och operor, i hvil- 
ka han understundom själf uppträdde 
som sångare ("Knall und Fall" 1795, 
"Bathmendi", "Die steinerne Braut", 
"Ende gut, allés gut", "Kaiser und Zim- 
mermann" 1814, "Singethee und Lieder- 
tafel" 1825 m. fl.). 

Lidbeck, Brita Catharina, f. 
M u n c k, f. i Lund 10. 1. 1788, t i Stock- 
holm 2. 3. 1864; konsertsångerska (sop- 
ran); ingick 22. 3. 1807 äktenskap med 
professorn vid Lunds univ. Anders Lid- 
beck. Hennes röst hade ett omfång af 
nära 3 oktaver och tillika ett utmärkt 
vackert piano och mezza voce, men där- 
jämte ett *forte, som kunde öfverrösta 
den starkaste orkester. Hennes första 
offentliga uppträdande skedde på en 
konsert 1813. Vid repetitionen till denna 
blef orkestern så hänförd af den ovan- 
ligt sköna och stora rösten, att de spe- 
lande nedlade sina instrument och ge- 
nom lifliga handklappningar gåfvo sitt 
bifall tillkänna. Först på 1820-talet tog 
hon sånglektioner och då för Craslius. 
Ytterst sällan och alltid ogärna lät hon 
förmå sig till att offentligt uppträda 
som sångerska, så vida ej tillställningen 
gällde något välgörande ändamål, i hvil- 
ket fall hon med nöje biträdde. Intill 
1820 var hon dock som sångerska endast 
känd i Skåne, men sedan hennes man 
blifvit riksdagsman, följde hon honom 
till hufvudstaden och sjöng då äfven 
där. Efter 1829, då prof. Lidbeck dog i 
Stockholm, bosatte hon sig i hufvudsta- 
den. Hon sjöng ofta å Harmoniska säll- 
skapets konserter och hade på 1820-talet 
så högt anseende, att sångerskan Cata- 
lani uppsökte henne för att få höra hen- 
nes röst. Den världsberömda sånger- 
skan uppmanade henne att i utlandet 
vinna anseende, men härtill svarade den 
svenska sångerskan ett bestämdt nej. 
Catalani och fru L. invaldes båda sam- 
ma dag i Mus. ak. 1827. I Stockholms 
musikidkande kretsar sjöng hon ofta 
och gärna, ehuru hennes röst mera var 
de stora salarnas och kyrkornas. 6. 5. 
1842 uppträdde hon sista ggn offentligt 
å en konsert i stora börssalen i Sthlm 
och sjöng då bl. a. den stora C-durarian 
ur Rossinis Stabat Mäter med en frisk- 
het, styrka och behag, som väckte allmänt 



bifall. — Litt.: Mus. ak:s handl. 1865 s. 
35 ff.; Anteckn. om sv. kvinnor (1864); 
J. M. Rosén, Några minnesblad (1877). 

Lie, Sigurd, f. i Drammen 23. 5. 1871, 
f 29. 9. 1904; norsk kompositör; blef stu- 
dent 1889 och ägnade sig sedan åt ton- 
konsten; elev af P. Lindeman, Böhn och 
Holter; begaf sig 1891 till Leipzig och 
studerade där vid konserv, i 2V2 års tid; 
efter ett kortare uppehåll i Berlin åter- 
vände han till hemlandet och blef diri- 
gent för "Harmonien" i Bergen samt 
sedan kapellmästare vid Centralteatret 
under Fahlströms period. Efter att ha 
erhållit Houens stipendium studerade 
han i Berlin, och hemkommen 1902 blef 
han efter Gröndahl dirigent för "Kri- 
stiania Handelsstands Sångförening" o. 
medverkade dessutom ej sällan vid kon- 
serter som ackompagnatör. L. var en 
ansedd och än mer lofvande kompositör. 
Vid en af honom 1899 gifven konsert 
med blott hans egna kompositioner upp- 
tog programmet: "Symfonisk marsch"; 
"Orientalisk suite" i tre satser för stor 
ork.; "Erling Skjalgssön" för manskör, 
barytonsolo o. stor ork. samt manskö- 
rerna "Firkanten" och "Per spillemand". 
1903 gaf Musikföreningen af honom en 
symfoni i A-moll, en pianokvintett, styc- 
ken för violin o. p. "Vaarcyklus", "Mar- 
tin Luther cyklus" för manskör; dess- 
utom kantater, solosånger m. m. Bland 
hans bästa solosånger märkes den präk- 
tiga sångcyklen "Wartburg". 

Lié (fr.), legato, bundet. 

Lieban, Julius, f. 19. 2. 1857 i Lun- 
denburg, Mähren; tenorsångare; stude- 
rade sång för Gänzbacher i Wien, ver- 
kade först vid Stadttheater i Leipzig se- 
dan vid komiska operan i Wien; 1881 
tillhörde han Neumanns Wagnerteater 
(Mime i Nibelungenring); tillhör k. ope- 
ran i Berlin sedan 1882; bland hans rol- 
ler märkas af Wagnerroller: Mime och 
David; dessutom buffarollerna i Lort- 
zings operor samt motsvarande roller i 
Mozarts operor (Bazil, Pedrillo m. fl.). 
Blef kammarsångare 1908. — L. är gift 
med den som sopransångerska i Berlin 
högt uppburna H e 1 e n e L.-G 1 o b i g, f. 
31. 3. 1866; elev af Gust. Engel; 1886—88 
tillhörde hon hofoperan i Berlin och 
var sedan en längre tid verksam som 
konsertsångerska; är sedan 1908 med- 
lem af k. operan i Berlin. 



536 



Liebe— Liedertafcl 



1. Liebe, Anna Dorothea, f. Söl- 
ver, f. 1. 7. 1784 i Köpenhamn, t därst. 
29. 7. 1838; sångerska (alt) och skådespe- 
lerska; tillhörde den danska k. t. 1802 — 
1830 och sjöng därunder stycken af Mé- 
hul, Dalayrac, Isouard, Boieldieu ni. fl. 
L. ingick 1811 äktenskap med skådespe- 
laren och regissören Georg Julius 
L. (f. 1788, t 1845), en af k. t:s bästa 
krafter på sin tid. 

2. Johannes Theodor Julius 
L., de föreg:s son, f. 24. 6. 1823 i Köpen- 
hamn, t därst. 2. 11. 1893; sångare och 
skådespelare; tillhörde k. t. i Kphn 1845 
— 85 och uppbar under denna tid bl. a. 
följande roller: Figaro i "Barberaren", 
Seneschallen i "Johan af Paris", titel- 
rollen i "Fra Diavolo", Eleazar i "Ju- 
dinnan", Masaniello i "Den stumma". 

3. Johanne Emilie L., f . Egensc, 
den förg:s hustru, f. 31. 10. 1831 i Köpen- 
hamn, t 5. 5. 1881; tillhörde k. t. i Kphn 
som sopransångerska från 1853 (dessför- 
innan tillhörde hon baletten); af hennes 
roller märkas: grefvinnan i "Figaros 
bröllop", Zerlina, Elvira, Donna Anna, 
Mathilda i "Wilhelm Tell", Iphigenia, 
Agatha, Constance, Lucia, Eleonora, 
Margaretha i Gounods Faust, Liden Kir- 
sten. 

[Das] Liebesverbot, opera i 2 a., 
text o. musik af Richard Wagner; komp. 
1834—35; uppförd i Magdeburg 29. 3. 1836; 
texten grundad på Shakespeares "Lika 
för lika". 

Liebich, E r n s t, f. 13. 4. 1830 i Breslau, 
t 23. 9. 1884; violinmakare; fadern och 
farfadern hade med framgång utöfvat 
samma yrke. Själf blef han släktens be- 
römdaste namn och vann högt anseende 
för sina förträffliga instrument. L. ar- 
betade bl. a. i Paris, London o. Leipzig. 

Lieblichgedackt, en 16 el. 8 fots mycket 
svag, täckt orgelstämma, som kan före- 
komma såväl i manualen som i pedalen. 

Liebmann, Axel, f. 30. 8. 1849 i Kö- 
penhamn, t därst. 23. 1. 1876; student 
1867; statsvetensk. examen 1872; besökte 
tillika konservatoriet och stiftade 1873 
tills. m. Viktor Bendix "Chorforenin- 
gen". L. hade vid sin död hunnit kom- 
ponera ej så få verk, hvilka visade en 
ovanlig lofvande begåfning. Af dessa 
märkas: "Planternes Liv" (uppf. i Mu- 
sikfor. 21. 3. 1876) för kör o. ork., "Sang 



ved Endymions og Hermiones Bryllups- 
fest" för kör o. piano, en stråkkvartett, 
en pianotrio o. två violinsonater samt. 
flera solosånger. 

Lied (t.), närmast liktydigt med visa 
och som sådan närmast beteckning för 
en enkel, ej konstmässig sång. Nam- 
net brukas dock äfven om den fullt 
utbildade konstsången, där hvarje strof, 
antingen får ny melodi el. första stro- 
fens melodi vidare genomarbetas (ge- 
nomkomponerad 1.). — Se vidare Visa. 

Liedberg, Julia Henriette Euphro- 
syne, f . Widerberg, f. i Stockholm 
18. 3. 1824, t därst. 24. 1. 1847; opera- 
sångerska; anställd vid k. t. Sthlm fr. 
1. 10. 1844 till sin död; elev där redan 
1840 och uppträdde detta kt som en af 
genierna i "Trollflöjten"; hennes första 
mera betydande sångparti var Annas i 
"Friskytten" (3. 10. 1841). L:s röst var 
ej af stort omfång men hade en len, 
angenäm klang. — L. var gift med vio- 
linisten i hof kapellet Fredrik Wil- 
helm L., f. 16. 5. 1805, f 10. 4. 1858; an- 
ställd 1838—58 i hofkap. i Sthlm. 

Liederkreis, Liedercyclus, Lie- 
derreihe (t.), beteckning för en cy- 
kel solosånger med pianoack. Den för- 
sta med denna titel är Beethovens i 
april 1816 komponerade "An die ferne 
Geliebte. Ein L. von Al. Jeittcles" (op. 
98). Sedan följde Schuberts "Die schöne 
Mullerin, ein Cyclus von Liedern", 
komp. 1823 (tr. mars 1824). Schuberts 
"Winterreise" och "Schwanengesang" ha 
ingen sådan allmän benämning. Schu- 
mann har ej mindre än 5 L. (op. 24, 35, 
39, 42, 48). Namnet förekommer sedan 
tämligen ofta inom sånglitteraturen i 
synnerhet vid 1800-talets midt. 

Liedertafel (t.), numera blott en be- 
teckning för en manskvartettförening i 
allmänhet, förut speciell sammanslut- 
ning för idkande af manssång och sam- 
tidigt med vissa fosterländska uppgifter. 
Grundaren af L. i denna äldre gestalt 
är Fr. Zelter, hvilken stiftade den första 
i Berlin 28. 12. 1808. I stadgarna för 
denna heter det: L:s medlemmar skola 
vara män med högre bildning och be- 
gåfning . . . Hvar och en skall antingen 
kunna dikta eller komponera . . . Kär- 
lek till fosterlandet och det allmänna 
bästa rekommenderas särskildt som äm- 
nen för diktande och komponerande . . . 



Liedform— Lifvet för czaren 



537 



Konungens lof skall höra till L:s första 
uppgift ("erstes Geschäft") . . . Medlem- 
mar skola besjunga tyskt sinnelag och 
tysk tro ("teutscher Sinn und teutsche 
Treue"). Berliner L. följdes 1815 af an- 
dra i Leipzig och Frankfurt a. O. 1819 
grundades en "yngre L." i Berlin med 
mera rent konstnärliga uppgifter. I 
Schweiz kallades liknande till lif genom 
H. G. Nägeli (Zurich 1810) och 1824 följ- 
de en sydtysk i Stuttgart ("Lieder- 
kranz"). Medlemmarna i en L. kallades 
"Liederbriider", ordf., "Liedervater" och 
dirigenten "Liedermeister". — Se vidare: 
Manskvartett. 

Liedform, visans vanliga melodiska 
form med två repriser och halfslut på 
dominanten vid repristecknet och andra 
reprisens begynnelse i dominanttonar- 
ten med slut på tonikan. Den utveck- 
lade 1. har en själfständig mellansats, 
hvarefter slutsatsen återtager första 
satsens melodi. — Se vidare Sång. 

Liedner, Olof (fader till skalden 
Bengt Lidner), efterträdde 1754 sin fa- 
der som organist vid domkyrkan i Gö- 
teborg; var den förste, som tog initia- 
tivet till grundandet af konserter i Sve- 
riges andra stad; år 1756 lät han annon- 
sera om en cykel musikaliska konserter, 
hvilka skulle komma att hållas hvar 
torsdag under 16 veckors tid med bör- 
jan 25. 10. Dessa konserter blefvo syn- 
nerligen omtyckta och fortsattes därför 
af efterträdaren Carl Dikman. — Se vi- 
dare Göteborg. — Litt.: W. Berg, 
G:s äldre teater I, Göteb. 1896. 

Lied ohne Worte (t.), Mendelssohns ti- 
tel på pianostycken för piano af sång- 
karaktär. Titeln förekommer f. ggn i 
M:s bref till sin syster Fanny 8. 12. 1828. 
De första sex L. o. W. spelades i Lon- 
don hos Moscheles 24. 4. 1832 men kal- 
lades då "Instrumental Lieder fur Cla- 
vier". Å autografen står: "Six Songs 
for the Pianoforte alone"; detta är se- 
dan rättadt till: "Original Melodies for 
the Pianoforte"; under denna senare 
titel utkom första häftet hos Novello 
20. 8. 1832. Simrock utgaf sedan en kon- 
kurrensuppl. under titeln "Sechs Lieder 
ohne Worte op. 19". Af dessa 6 är 
"Venetianisches Gondellied" äldst och i 
ms. dateradt: "Venedig 16. okt. 1830". 
Sex böcker L. o. W. publicerades under 
Mendelssohns lefnad (op. 19. 30. 38, 53, 



62 och 67) samt en 7:de och 8:de bok (op. 
85 och 102) efter hans död. En del af 
titlarna är af honom, andra däremot 
äro senare (oäkta äro: "Jägerlied" å 
op. 19: 2, "Trauermarsch" å op. 62: 3, 
"Spinnerlied" å op. 67: 3). 

Lie-Nissen, Erika, f. Lie (kusin till 
skalden Jonas L.), f. 17. 1. 1845 i Kongs- 
vinger, t 27. 10. 1903 i Kristiania; elev 
af systern, den som pianolärarinna högt 
uppburna, Ida L., och II. Kjerulf: 
bland dem, som lifligt intresserade slu: 
för hennes vidare musikaliska utbild- 
ning, var äfven Ole Bull, som på en 
sin konsert förde fram henne inför all- 
mänheten; 1861—63 elev af Kullaks aka- 
demi i Berlin och sedan lärarinna där 
ett års tid; tog af sked af Berlin å en 
egen konsert 19. 4. 1866, göraude stor 
lycka genom sitt klara och smakfulla 
spel. Samma lycka gjorde hon sedan 
i hemlandet, i Köpenhamn och i Stock- 
holm, där hon 1870 blef LMA. 1868 stu- 
derade hon en längre tid i Paris samt 
konserterade detta och följ. år i London. 
1869—71 verkade hon som lärarinna vid 
konserv, i Köpenhamn och gjorde sedan 
konsertresor i Tyskland, Schweiz och 
Holland. 1874 trädde hon i äktenskap 
med läkaren Oskar Nissen i Kristiania. 
som ledsagade henne vintern 1876 — 77 
på en ny konserttur till Leipzig och 
flera andra tyska städer, Holland, Kö- 
penhamn och Sverige. Hon verkade se- 
dan i Kristiania, där hon ofta uppträdde 
å konserter. Vid den stora musikfesten 
i Köpenhamn 1888 spelade hon Griegs 
pianokonsert och Sindings pianokvintett 
med stort bifall; i jan. 1889 besökte hon 
med Grieg Tyskland och spelade bl. a. 
i "Philharmonien" Griegs konsert och 
häfdade ånyo sitt anseende som en af 
sin tids förnämsta kvinnliga pianister. 
L.-N:s spel utmärkte sig icke af några 
virtuoseffekter; innerlighet och allvar 
voro de mest karaktäristiska dragen; 
särskildt framträdde hennes mästerskap 
i föredraget af Bach och Beethoven. — 
En son till henne är pianisten Karl 
Nissen (s. d.). — Litt.: Biogr. i Sv. 
Musikt. 23. 11. 1903. 

Lifvet för czaren, Rysslands na- 
tionalopera (4 a.), text af baron Rosen 
och musik af Glinka; premiär Peters- 
burg 27. 11. 1836 (Cov. Garden, London, 
12. 7. 1887 ital.: "La Vita per lo Czar"). 



.538 Ligato — [Den] Lilla matrosen 

Operan är ej gifven i Sverige el. Dan- derade musik först för Iv. Hedenblad, 

mark. — Se vidare G 1 i n k a. sedan vid Leipzigs konserv, (prof. Ja- 

Ligato (it.), bundet, dassohn m. fl.) 1895—96 och 1897—99; org.- 

Ligatnr, 1. en sammanhängande not- ex. 1900, kyrkosång.-ex. 1907; ork.-diri- 

grupp i neumnotskriften (s. d.); 2. en gentstudier för Kutzschbach, Dresden, 

notgrupp i mensuralnotskriften, där en kontrapunkt- o. komp.-studier för I. 

uots värde bestämmes efter dess ställ- Draeseke, Dresden och M. Beger, Leip- 

ning till de föregående och ef terf oljan- zig m. fl. 1909—11; dirigent för Uppsala 

•de; 3. två noter af samma tonhöjd för- studentkårs allm. sångförening 1902, för 

bundna med hvarandra med en båge, Göta Par Bricoles sångkör i Göteborg 

utmärkande, att tonen skall uthållas (ej 1902 — 11, Göteborgs studentkårs sångför. 

återtagas). 1903—09, för sångsällskapet "T. S." i 

Lika kontrapunkt, se Kontrapunkt. Göteb. 1910 — 11, kormäst. för Göteborgs 

Lili, komedi-operett 3 a., text af A. filh. sällskap 1902 — 11; kapellmästare vid 

Hennequin och A. Millaud, musik af Gäfleborgs läns ork. -för. sedan 1. 1. 1912. 

Hervé; premiär Paris 10. 1. 1882; sv. L. har innehaft tonsättarstip. 1897— 

<)fvers. af S. Kinmanson (1 a.), V. Sjö- 1900. LMA 1908. Af hans komp. mär- 

berg (2 a.), B. Schöldström (3 a.) samt kas af tryckta verk: sonate för violin 

A. Bosin (öfverarb. af hela); Vasat., o. p. (1896), flera sånghäften och körer 

Sthlm f. ggn 25. 10. 1893; St. t. Göte- ("Fyra sånger" op. 1; "Vi ses igen" för 

borg f. ggn 16. 9. 1886. bar. o. ork.; "Trollsjön" för manskör 

Liliencron, Rochus Freiherr von, f. [1897]; "Fyra sånger" op. 7; "Jungfru 

8. 12. 1820 i Plön, Holstein, t i Coblenz Maria" för sopr. o. ork.), pianostycken, 

5. 3. 1912; efter studier vid univ. i Kiel kantaten "Bohuslän" vid fir. af Roe- 

och Berlin i teologi, juridik och filologi skildefesten i Göteborg 1908, musik till 

(dr 1846 med afh.: "Uber Neidhardts hö- skådespelet "Fritjof o. Ingeborg" (op. 

fische Dorfpoesie") begaf han sig till 17, 1908). Af uppförda outgifna arb. 

Köpenhamn för att studera gammalnor- märkas: en konsertouv. för ork. (1908), 

diska språk; blef sedan docent i Bonn; en pianokonsert (1899), intermezzo för 

blef 1852 prof. i tyska språket o. littera- ork. (1903), symfoni i Ess-dur (1906), 

turen i Jena. 1858 utgaf han: "Histo- "Blomsterfursten" för s. k. o. ork., kan- 

rische Volkslieder der Deutschen vom tat vid Göteb :s Högskolas invigning 1907. 

13.— 16. Jahrh." (1865— 69, 4 bd med mel.- Liljegren, Sofia Ulrika, se Uttini. 

bil.); redigerade därefter "Allgemeine Lilla Faust, Le petit Faust, pa- 

deutsche Biographie"; 1869—76 bodde rodi-operett 3 a., text af H. Cremieux 

han i Miinchen. L. flyttade sedan till och A. Jaime, musik af Hervé; premiär 

Slesvig, där han blef prost i det adliga Paris 23. 4. 1869; sv. öfvers. af A. E. 

Johanniterklostret. L. har jämte sin Hellgren; f. ggn i Sthlm å Mindre t. 

filologiska skriftställarverksamhet ägnat 29. 10. 1883 (Vasat. 12. 1. 1895). 

musikhistorien djupa forskningar. Hit Lilla frun, La petite mariée, ope- 

höra jämte nyssnämnda verk öfver de rett 3 a., text af E. Leterrier och A. 

historiska folkvisorna: "C. E. F. Weyse Vanloo, musik af Ch. Lecocq; premiär 

und die dänische Musik seit dem vo- Paris 1876; sv. öfvers. af C. G. Michal; 

rigen Jahrhundert" (1878), "Uber den f. ggn i Sthlm å Mindre t. (öfvers. af 

Ghorgesang in der evang. Kirche" (1881), E. Wallmark) 26. 5. 1877 (Vasat. 8. 11. 

"Litnrgisch-musikalische Geschichte der 1894); St. t. Göteborg 18. 12. 1877 (Wall- 

evang. Gottesdienste von 1523 — 1700" marks öfvers.). 

(1893), "Die Chorgesänge des latein. Lilla helgonet, Mam'zelle Ni- 

Schuldramas im 16. Jahrh." (Viertel- touche, komedi-operett 3 a. af H. Meil- 

jahrsschr. f. MW. 1891), "Deutsches Le- hac och A. Millaud, musik af Hervé; 

ben im Volkslied um 1530" (1885) m. fl. premiär Paris 26. 1. 1883; sv. öfvers. af 

L. var ordförande i kommissionen för A. Bosin (taltexten) oeh S. Kinmanson 

utgifvandet af "Denkmäler deutscher (sångtexten); f. ggn å Vasat., Sthlm 29. 

Tonkunst". 11. 1892; St. t., Göteborg f. ggn 18. 11. 1884. 

Liljefors, R u b e n, f . 30. 9. 1871 i Upp- [Den] Lilla matrosen, Le petit 

sala; student 1890, fil. kand. 1895; stu- matelot, ou le mariage impromptu, ko- 



Lilla oktaven — Lind 



539 



-medi med sång- 1 a., text af Pigault-Le- 
brun, musik af Pierre Gaveaux; premiär 
Paris 7. 1. 1796; sv. öfvers. af C. G. Nord- 
forss; f. ggn å Arsenalsteatern, Sthlm 
■28. 10. 1799 (k. t. 16. 6. 1800); St. t. Göte- 
borg f. ggn 20. 11. 1860; dansk öfvers. 
af Frankenau ("Den lille matros eller 
det pludselige Giftermaal"); f. ggn k. t. 
Kphn 10. 11. 1800. 

Lilla oktaven, ostrukna o., fjärde 
oktaven nedifrån; betecknas med små 
bokstäfver utan tecken vid sidan. 

[Den] Lilla slafvinnan, Ali- 
Baba, ou les quarante voleurs; skåde- 
spel m. sång o. dans 3 a. af Pixérécourt; 
fritt öfvers. af U. E. Mannerhjerta (pro- 
san) och G. Lagerbjelke (verserna); mu- 
sik af B. Crusell; premiär å k. t. Sthlm 
18. 2. 1824. Ämnet, hämtadt ur "Tusen 
o. en natt", har äfven varit föremål för 
operabehandling af Scribe och Méles- 
ville och musik af Cherubini ("Les qua- 
rante voleurs"); pr. Paris 1833. 

Lilla teatern, se Teater. 

Lille hertigen, Le petit duc, 
operett i 3 a.; text af Meilhac och Ha- 
lévy, musik af Lecocq; premiär Paris 
1878 (London s. å.); i Sthlm f. ggn å 
Manégeteatern (i E. Wallmarks öfver- 
sättning) 17. 8. 1878; sedan s. å. å Södra 
t. (s. öfvers.) och M. t. (E. Lundquists 
öfvers.); i Göteborg f. ggn (Wallmarks 
öfvers.) å St. t. 4. 2. 1889. 

Lillström, Lars Petter, f. 1714, t i 
Stockholm nov. 1777; utsågs 1741 till or- 
ganist i Katarina kyrka, men blef 1750 
uppsagd, enär församlingen önskade skaf- 
fa sig en bättre orgel, och L. tydligen ej 
passade till att traktera ett sådant stör- 
re verk; efter att ha tagit orgellektio- 
ner för Zellbell (d. y.) fick han dock 
2 år senare åter sysslan; under 1750-ta- 
let tjänstgjorde han som lönlös musi- 
kant i hofkapellet och erhöll först 28. 
4. 1764 fullmakt att vara "hofmusikus" 
med half lön. Af smärre tryckta skrif- 
ter från 1700-talets midt finnas i k. b., 
Sthlm: en "Cantata vid musiken i St. 
Catharinas kyrka på 15 sond. e. Trin. 
uppförd af P. Lillström", tr. 1750; en an- 
nan "Cantata" på samma söndag upp- 
förd af P. L. är tryckt 1754; ett tredje 
tryck af 1759 har titeln: "Ord till mu- 
siken på Kristi himmelsfärdsdag, som 
uppfördes i St. Catharina? kyrka af hof- 
musicus och organisten Petter Lill- 



ström". Att döma af dessa tre tryck 
måste L. ändå ej ha varit så dålig mu- 
siker, som kyrkorådet 1750 ansåg honom 
vara. L. är dock mest känd som fader 
till den berömda sångerskan Elisa- 
beth O lin (s. d.). — Om L. se: J. 
Flodmark, E. Olin och C. Stenborg. 
Sthlm 1903. 

Limma (af gr. leimma), diatoniska 
halftonen i det forngrekiska tonsyste- 
met (apotome i motsats härtill den 
kromatiska halftonen); akustiska för- 
hållandet var 243 : 256, som uppstod på 
så sätt, att man subtraherade två helto- 
ner från en kvart. 

1. Lincke, Andreas Frederik, f. 
19. 2. 1819 i Köpenhamn, t därst. 14. 10. 
1874; dirigent och violinist; begynte som 
hoboist i Lifgardet, sedan förste violinist 
i Lumbyes ork.; dirigerande i Tivoli, då 
denne var borta; var senare anställd 
som dirigent 1855 — 56 vid hofteatern, 1864 
vid Casino, sedan i Alhambra samt 1865 
och 1871 å konsertlokaler i Stockholm. 
L. skref musik till flera af Bournonvilles 
baletter ("Den alvorlige Pige" 1856, 
"Pontemolle" 1866) samt flera stycken 
af Casinos repertoir ("Et enfoldigt Pi- 
gebarn", "Gamle Minder", "Halvdelen 
hver", "For Älvor" etc); dessutom dan- 
ser och marscher. 1888 utkom posth. ett 
häfte violinetyder af L., reviderade af 
Edm. Singer i Stuttgart. — Om L. se 
bl. a. G. Skjaerne, H. C. Lumbye, Kphn 
1912. 

2. Valdemar L., f. 14. 2. 1869 i Kö- 
penhamn; operasångare; elev af k. kon- 
serv, i Kphn och Devilliers i Paris; an- 
ställd vid k. t. Kphn 1892—1902; lärare 
vid k. konserv, sedan 1900. Bland hans 
roller märkas: Landtgrefven i "Tann- 
häuser", Grefven i "Figaros bröllop'*. 
Leporello i "Don Juan", Mefistofeles i 
"Faust". 

Lineolns Inn flelds theatre, London: 
använd för operor 1714—1756; Grays "The 
Beggars opera" gafs här f. ggn 1727; 1734 
gåfvos italienska operor af Porpora i op- 
position mot Handel; teatern öfvertogs 
längre fram af Hnädel, som här gaf dels 
operor dels oratorier; af dessa senare 
märkas: Ode på Ceciliadagen 1739, "L' Alle- 
gro, Il Pensieroso, ed il Moderato" 1740. 

Lind, Jenny, se Lind-Goldschmidt. 

Lind, Knut Erik Josef Bogislaus, f- 
29. 1. 1866 i Fagerhult, Kalm. 1.; student- 



540 



Lindberg 



ex. 1883; fil. kand. 1886, fil. lic. 1893, fil. 
dr. 1893; doc. vid Lunds univ. 1894, lektor 
vid Västerås' h. a. lärov. 1897; sedan 
1905 rektor vid Kalmar h. a. lärov. L. 
har inlagt förtjänster om musiken så- 
väl i Lund och Västerås som i Kalmar. 
Han aflade organistex. i Lund 1892 och 
var Lunds studentsångförenings dirigent 
1894 — 95 och vik. domkyrkoorg. i Lund 
1893—95; vik. domkyrkoorg. i Västerås 
1903 — 04 och vik. musiklärare vid Väster- 
ås' h. a. lärov. 1903—04. Ass. LMA 1900. 
L. har utgifvit 2 mässböcker (1894 och 
1900). I Lund samlade han en kör och 
orkester samt gaf med denna bl. a. Men- 
delssohns Paulus. Som ledare af Väster- 
ås' nusiksällskap uppförde han flera kör- 
n. ork. -verk af Cherubini, Mendelssohn, 
Schumann, Söderman, Gade, Grieg m. fl. 
T Kalmar har han verkat som domkapit- 
lets ombud vid org.-ex. (hade förut sam- 
ma syssla i Västerås 1898 — 1905). 

Linda, Linda di Chamounix, opera i 
3 a.; text af G. Rossi, musik af Doni- 
zetti; premiär å Kärnthnerthorteatern i 
Wien 19. 5. 1842; i Paris 17. 11. 1842; i 
London (Her Majestys t.) juni 1843; sv. 
öfvers. af C. W. A. Strandberg (efter H. 
Prochs tyska tolkning); f. ggn å k. t. 
Stockholm 21. 4. 1855; å St. t. Göteborg 
2. 4. 1865 (synes ej ha varit gifven i Kö- 
penhamn). 

1. Lindberg, Carl Ln d v i g, f. 9. 8. 
1811 i Stenqvista församl., Strängnäs' 
stift, f i Toresund 7. 12. 1895; prästvigdes 
20. 5. 1838; pastorsadjunkt i Trosa s. å.; v. 
komminister i Torsåker 1839; musikdir.- 
cx. 1841; pastorsadjunkt i Knista 1842; 
skollärare och organist i Kumla 1843; 
dir. mus. et cant. 8. 8. 1845; kyrkoherde 
5 Toresund 1864. LMA 1866. L:s mest 
kända verk är "Handbok om orgelver- 
ket" (Sthlm 1850; 2. uppl. Strängn. 1861). 
Detta verk har ända intill Hennerberg 
— Norlinds bok 1912 varit den enda mera 
utförliga handboken på svenska om or- 
geln. L. utgaf dessutom: tvenne sam- 
lingar orgelpreludier (dels komp. dels 
sarnl.); 5 kantater för bl. k. el. soloröster 
med acomp. af p. el. org.; en "Altarbok" 
samt en beskrifning öfver domkyrkoor- 
geln i Uppsala (Sthlm 1873). 

2. Alexandra (Alice) L., f. 19. 5. 
1849 på Åland; pianist; elev af Ph. Ja- 
cobsson i Helsingfors; utbildade sig vi- 
dare i Dresden 1865—68; gaf sedan en 



tid lektioner i den finska hufvudstaden 
men begaf sig snart till Berlin, där hon 
under två år studerade hos Tausig; upp- 
trädde vintern 1870 — 71 med stor fram- 
gång både där och i andra tyska städer 
och tillbragte sedermera en tid i Wei- 
mar för att under Liszts ledning full- 
borda sin konstnärliga utbildning. Un- 
der vintern 1872—73 gaf hon lektioner i 
London och konserterade dels själf dels 
tills. m. Kristina Nilsson. 1873 — 75 piano- 
lärarinna vid ett kejs. undervisningsin- 
stitut för flickor i Charkoff i Ryssland; 
gaf hösten 1875 lektioner i Petersburg 
och de två därpå följande vintrarna i 
Helsingfors. Företog 1878—80 en kon- 
sertresa i Skandinavien, därvid hon rön- 
te allmänt erkännande som en af Nor- 
dens, särskildt i tekniskt afseende, längst 
hunna pianovirtuoser; konserterade vin- 
tern 1880—81 i Berlin; efter att 1882 i 
Berlin ha ingått äktenskap med köp- 
mannen, sedermera sångaren E. L a r- 
s e n, har A. L. oafbrutet vistats i Skan- 
dinavien, där hon jämte sin man på 
olika orter verkat genom undervisning 
och konserter. — Litt.: Finsk biogr. hdb. 

3. Per Jakob L., f. 6. 6. 1869, f 25. 7. 
1907 i Strängnäs; blef efter slutade mu- 
sikstudier anställd som kapellmästare 
vid Folkteatern, Sthlm; kom sedan till 
Eldorado i Kristiania, där han stannade 
i 5 år; var därefter några år anställd 
hos Ranft. L. har skrifvit musik till 
flera smärre sceniska arbeten bl. a. till 
pjäsen "Fänrik Ståls sägner" (Öster- 
malmsteatern, Sthlm 1907). 

4. Carl Johan L., f . 8. 3. 1837 å Vill- 
näs gård, Lemo skn, Finland; elev af 
Pacius i Helsingfors; uppträdde redan 
vid 17 års ålder offentligt å konserter i 
den finska hufvudstaden; 1856—58 elev 
af konserv, i Leipzig (Ferd. David); stu- 
derade 1860 i Weimar, 1864 i Hannover 
(J. Joachim) och Wien 1865. 1864 an- 
ställdes han som konsertmästare vid Nya 
t. i Helsingfors och mottog 1868 engage- 
ment i enahanda egenskap i Stockholm 
vid en där gästande italiensk turné. 
1869 anställdes L. vid hofkapellet i Stock- 
holm, där han särskildt verkat som lä- 
rare vid konserv, (violin, kvartett, en- 
semble o. ork., dirigent 1873). LMA 1875. 
Professorstitel 1897. L. företog särskildt 
på 1850- och 60-talen konsertresor i Fin- 
land, Skandinavien, Tyskland och öster- 



Lindblad 



541 



rike. Af trycket har han utgifvit en 
mängd inusikpedagogiska arbeten, sär- 
skildt för undervisning i violinspel 
("Tekniska studier", 1873; "Fingeröfnin- 
gar", 1879; "Nya studier", 1883; "Violin- 
skalor", 1884; "Dagliga öfningar för vio- 
lin" m. fl.). — L. är gift med Emilia 
W i i k från Helsingfors, känd som 
skicklig pianist. — Biogr. i Sv. Musikt. 
15. 3. 1897 och 20. 3. 1907. 

5. Sigrid Johanna L., den föreg:s 
dotter, f. 5. 1. 1871 i Stockholm; violinist; 
elev af konserv, i Sthlm 1886—90; vista- 
des som Beskowstipendiat 1893 — 94 i Pa- 
ris som elev af H. Berthelier; har sedan 
konserterat i Sverige, Danmark, Fin- 
land, Ryssland och Polen samt öfverallt 
skördat beröm för sitt konstnärliga spel. 
S. L. har särskildt varit högt uppburen 
i den svenska hufvudstaden samt i Hel- 
singfors. — Biogr. i Sv. Musikt. 4. 4. 1907. 

6. P a u 1 a L., se L i z e 1 1. 
Lindblad, Adolf Fredrik, f . 1. 2. 1801 

i Skeninge, f 28. 8. 1878 på Löfvings- 
borg, en mil från Linköping; faderns 
namn är ej kändt, och från sin moder 
skildes han under sin första barndom 
lör att längre fram upplefva några af 
sina bittraste uppfostringsår vid hennes 
sida. Han uppföddes i Skeninge af fo- 
sterföräldrar, af hvilka fostermodern var 
i släkt med hans egen mor; fosterfadern, 
hvilkens namn han sedan fick bära, var 
föremål för hans sonliga tillgifvenhet. 
7 år gammal insattes han i Vadstena 
trivialskola. 8 år gammal hösten 1809 
ilyttades han till Stockholm, där modern 
nu var gift. Sin första erfarenhet af 
hufvudstadslifvet erhöll L. på den d. v. 
Dramatiska teatern, där han fick sitta i 
orkestern och se Åbergsson spela i "Väst- 
indiefararen el. Dygdens belöning". Sat- 
tes nu i Klara skola, där han dock ej 
lärde mycket. Styffadern behandlade ho- 
nom ej väl och en gång försvann han 
från hemmet; blef emellertid till sist 
upptäckt af styffadern, under det han 
satt på teatern åskådande Dalayracs 
"De två Savoyarderna". Han fick vis- 
serligen aga, men något godt hade dock 
irrfärden med sig: styffadern tog honom 
fr. o. m. nu ofta med sig å teatern, hvil- 
ket ej så litet bidrog till hans utveck- 
ling. Så lärde han sig t. ex. att reci- 
tera konung Kristierns roll i "Gustaf 
Vasa", som han hörde föredragas från 



scenen af Karsten. L. togs nu ur Klara 
skola och sattes i stället i Tyska skolan, 
där han bl. a. fick lära sig tyska. Styf- 
fadern, som blifvit hofkamrer, höll ord- 
ning i sitt hem och sökte på bästa sätt 
gifva sina barn en allvarlig uppfostran. 
Han var äfven en god Bellmanssångare 
och tyckes också ha skrifvit vers. Se- 
dan L. i tre år (1809—12) bott i Sthlm, 
flyttades han ännu en gång till Skenin- 
ge till fosterfadern. Hos honom träffa- 
de han samman med en dr. Wistrand. 
hvilken var den förste, som öfvade nå- 
gon musikalisk inflytelse på honom. 
Denna inverkan var så häftig, att han 
med ens kände sig dragen till tonkon- 
sten. Han lärde nu vid 12 års ålder no- 
terna och fick sin första musikaliska 
uppfostran af en organist i Skeninge. 
Kort därefter flyttade fosterfadern så- 
som handlande till Norrköping. Här 
sattes L. åter i skola, men själf nämnde 
han såsom det märkvärdigaste från den- 
na tid, att han af en direktör Alm fick 
lektioner på flöjt, på hvilket instrument 
han förvärfvade sådan skicklighet, att 
han, såsom han skämtande säger, "intog 
bland virtuoser stämma och rang". Han 
fick t. o. m. spela solo på en konsert. 
Flöjten glömde L. ej heller som man, 
och Geijer omtalar under sin Tysklands- 
resa 1825, hurusom L. förljufvat vistel- 
sen i främmande land genom att på sin 
flöjt spela svenska folkvisor. I Norrkö- 
ping blef musiken hans käraste syssel- 
sättning, och han fick till kamrater en 
urmakare, som spelade violoncell och en 
organist. Trots allt kunde L. ej finna 
fullt förtroende, och fosterfadern, som 
saknade hvarje musikintresse, betrakta- 
de honom som en odåga. Ännu 15 år 
gammal hade L. ingen plats utan hjälp- 
te blott till i fosterfaderns handelsbod. 
Han sattes dock försöksvis på ett han- 
delskontor, där det likväl ej gick bättre, 
än att han smugglade in notpapper och 
skref i hemlighet en flöjtkonsert. Den- 
na utsattes äfven i stämmor, hvarpå 
han samlade tillhopa alla spelande kraf- 
ter i staden för att utföra kompositio- 
nen, och flöjtkonserten blef också verk- 
ligen gifven. Det gick på detta sätt ej 
bra med räkenskaperna, och han flytta- 
des därför till Tyskland, där han 1817 
i Hamburg sattes i handelslära. Här 
gick det litet bättre med kontorsgöro- 



542 



Lindblad 



målen, och allt arbetet sköttes plikttro- 
get, men musiken tog dock äfven ut sin 
rätt. Han beslöt att hyra ett piano. 
Nära hans hem bodde en instrument- 
makare, till hvilken han vände sig. I 
denne förvärfvade han en verklig mu- 
sikalisk vän, och hvarje afton tillbragte 
de tillsammans under musicerande och 
samspråk i musikaliska ting. Jämte 
musik införde instrumentmakaren sin 
vän i den nyare tyska litteraturen, sär- 
>kildt Goethes, Schillers och Jean Pauls 
verk. Men främsta platsen i deras dröm- 
merier intog dock Beethoven. "Menu- 
etten ur Beethovens pianosonat i D-dur 
blef den första musikaliska möbeln i 
min själs kammare". Snart kom dock 
uppvaknandet. Fosterfadern ville ej 
längre betala för honom, då han ej vi- 
sade några framsteg som handelsman. 
1820 återkallades han därför. Han var 
nu en 19 års man men kunde ej få någon 
plats hvarken i Stockholm eller Norrkö- 
ping och ansågs omöjlig till allt. I 
Norrköping ville han ge pianolektioner, 
och en god vän köpte ett klaver till ho- 
nom. Därjämte skötte han räkenska- 
perna å ett kontor. Å sitt eget instru- 
ment spelade han på alla lediga stunder 
Beethoven. En ung violinspelare, som 
L. omfattat med svärmisk vänskap, hade 
dött, och L. skref öfver honom en be- 
grafningskantat. L:s nya fostermor (fo- 
sterfadern hade gift om sig, innan han 
flyttade till Norrköping) var kusin till 
prostinnan Kernell, som bodde på Blec- 
kenstads egendom i södra Östergötland. 
Hon hade sin son Per Ulrik Kernell 
(s. d.) och därjämte sin yngre dotter 
Sofia Kernell hos sig. Å Bleckenstad 
träffade nu L. tillsammans med båda 
dessa barn. Per Ulrik blef hans vän 
och förtrogne, Sofia längre fram hans 
maka. Per Ulrik var i sin tur kusin 
med skalden Atterbom. På så sätt kom 
L. å Bleckenstad in i en krets, som mera 
motsvarade hans kynne. Atterbom upp- 
läste för L. bitar ur "Lycksalighetens 
ö" och L. å sin sida satte musik till 
Atterboms "Stilla, o stilla, somna från 
storm och snö" (tr. i första hft utg. 
tills. m. Geijer 1824). L. fick 1823 åtfölja 
Atterbom till Uppsala, och där samman- 
träffade han dels med E. G. Geijer, hvil- 
ken blef hans faderlige vän och främ- 
jare i allt, dels med Ha?ffner, hvilken gaf 



honom den första regelrätta musikali- 
ska utbildningen. L. och Geijer utgåfvo 
1824 tillsammans ett sånghäfte "Musik 
för sång och pianoforte", tr. hos Palm- 
blad, Uppsala (de af L. komponerade 
motsvara nr 1 — 7 i Hirschs uppl. "Sån- 
ger o. visor vid pf. af A. F. L."). Sån- 
gerna äro korta och särskildt ackompag- 
nementet mycket enkelt hållet. Allt vi- 
sar ett förstlingsarbete. Dock uppenba- 
rar sig öfverallt L:s egenart. L. upp- 
togs vid denna tid i Geijerska hemmet 
och blef genom Geijers hjälp student. 
Jämte Atterbom och Geijer träffade han 
samman med Törneros, Ekmarck och 
Malla Silfverstolpe. Den sistnämnda 
sörjde som en mor för honom, och intet 
offer för hans väl var å hennes sida 
stort nog. Per Ulrik Kernell hade 1824 
dött i Erlangen, och all den ömhet, hvar- 
med Malla Silfverstolpe omfattat ho- 
nom, öfverflyttade hon nu på hans blif- 
vande svåger. Af stor betydelse för L:s 
vidare utveckling blef den resa i Tysk- 
land han tills. m. M. Silfverstolpe och 
Geijer fick företaga 1825. Under Gei- 
jer ha vi redan skildrat, huru de un- 
der denna resa uppsökte Weyse i Sorö r 
C. M. von Weber i Dresden och till sist 
hörde Henriette Sontag i Berlin. I den 
preussiska hufvudstaden kvarlämnades 
L. för att under Zelters stränga ledning 
lära sig komposition. Till inedlärjunge 
fick han ingen mindre än Mendelssohn, 
som då var blott 15 år men redan er- 
känd som Zelters bästa lärjunge. Båda 
blefvo de bästa vänner, och Mendels- 
sohn skrifver längre fram till fadern 
om sin svenske vän: "Haf ännu en gång 
mycken tack för brefvet från Lindblad, 
som du var så god att meddela mig. 
Han har gladt mig mycket och gjort 
min konsert mycket kärare för mig, än 
den var förut, ty jag vet mycket få 
människor, hvilkas omdöme är mig mera 
värdt än hans; jag kan lika litet be- 
visa eller motivera detta som någon 
annan känsla, men det är så, och då jag 
slutat ett stycke, riktigt lyckadt eller 
misslyckadt, så hör han näst Eder till de 
första, hvilkas intryck däraf jag måste 
tänka mig. När nu särskildt en så ha- 
stigt utkastad sak som min pianokon- 
sert [första p.-k. i G-moll] kan göra en 
äkta musiker glädje, så blir den för- 
dubblad, och därför tackar jag dig 



Lindblad 



543 



många gånger för ditt meddelande" 
(Bonn 28. 12. 1833; Briefe aus den Jahren 
1830 bis 1847 von F. M.-B, Lpzg 1870 s. 
284 f.). I Berlin utgaf L. en samling 
12 svenska folkvisor under titeln "Der 
Nordensaal" med texterna öfversatta till 
tyska af Malla Silfverstolpes och Gei- 
jers vän Amalia von Helwig (nr 8—19 
i saml. uppl.). Mendelssohn var i bör- 
jan ej vidare förtjust öfver dessa sven- 
ska folkmelodier, något som grämde L. 
En dag skildes de t. o. m. som ovän- 
ner på grund af en tvist härom. Men- 
delssohn skref därpå till L. en biljett, 
i hvilken han ursäktande skylde på, att 
han för tillfället haft ondt i hufvudet; 
han tilltalade därvid i brefvet sin vän 
och kamrat med ordet "Herr" och "Sie", 
men han slutade med en efterskrift, i 
hvilken han bad mottagaren: "Sätt Du 
öfverallt, där jag satt Herr och Sie!" 
Mendelssohn fick på 1840-talet tillfälle 
att erinra sig sin ungdomskamrat, då 
han sammanträffande med den i L:s hem 
fostrade Jenny Lind samt likaså under 
sommaren 1845, då Geijer var tills, med 
honom i Aachen och Leipzig (se här- 
om A. Hamilton-Geete, I solnedgången 
III). L. skref från Berlin ofta till sina 
vänner i Uppsala, som sålunda fingo 
veta åtskilligt om musiklifvet i Berlin 
samt framför allt om Mendelssohn och 
hans kompositioner. Det var bestämdt, 
att L. skulle återvända 1826, men just 
som han hemväntades, kom ett bref till 
Geijer, som omtalade, att han lärt kän- 
na Logiers metod och nu gärna ville 
lära den, så att han kunde meddela en 
god musikundervisning vid sin hem- 
komst. Malla Silfverstolpe hjälpte sin 
skyddsling äfven denna gång, och så 
fick L. då tillfälle att resa till Paris 
för att vidare fullkomna sig. 1827 åter- 
vände han och slog sig nu ned i Stock- 
holm, där han grundade en musikskola, 
hvilken med tiden vann högt anseende. 
Här hade nu L. sin bärgning för lifvet. 
Ända till 1861 ledde han den. Någon 
annan syssla hade han ej med undan- 
tag af en lärarebefattning vid Nya ele- 
mentarskolan 1828 — 33. L. gifte sig nu 
15. 5. 1828 med Sofia Kernell. De när- 
maste 20 åren därefter äro de alstrings- 
rikaste i hans lif. Hans produktion om- 
fattade pianostycken, sånger, symfonier, 
kammarmusikverk, körverk och operor. 



Ehuru han hela sitt lif bibehöll en stor 
kärlek till Mendelssohns kompositioner, 
sökte han dock aldrig att efterbilda den- 
nes stil. L. förblef Beethovenian hela 
sitt lif. Särskildt i de instrumentala 
verken söker han troget följa den store 
Wienermästaren. Den förföljelse L. fick 
lida på 30- och 40-talen gällde framför 
allt hans kärlek till Beethoven, en mä- 
stare, om hvilken man ej ville medgifva, 
"att han var störst och skönast där han 
i den eviga striden med sina mjältsjuka 
grubblerier blef obegripligast". Tilläm- 
padt på L. hette det sedan: "Det bi- 
zarra är alldeles icke liktydigt med det 
genialiska." Häftigast rasade striden 
för och mot L. 1845. Stockholmstidnin- 
garna delade sig i två läger. Dagl. All. 
med J. M. Rosén var för L. (1838 hade 
han dock i samma tidn. varit mot L.). 
Aftonbl. med C. V. Bauck och Posttidn. 
med P. C. Boman voro emot. Striden 
gällde hufvudsakligen de nu i 3 hft af 
hans saml. sånger meddelade. Då man 
ej kunde ena sig, föreslog Boman, att 
man borde hänskjuta saken till Spohrs 
afgörande. 21. 9. 1845 kom svaret från 
Kassel. Boman, som väckt förslaget, 
fick publicera brefvet i Posttidn., där 
det infördes 21. 9. "Huru var det möj- 
ligt, att de [sångerna] bland komponi- 
stens egna landsmän, som borde vara 
stolta öfver att äga en så högt begåf- 
vad vissångare, kunde finna en så ogyn- 
nande bedömare?" utbrister Spohr. Ar- 
ten af det omdöme L:s sånger fått hade 
formligen indignerat honom. Om blott 
texten öfversattes till tyska, vore han 
viss om, att de skulle bli älsklingssån- 
ger för Tysklands vissångare. Efter 
detta bref blef man mera försiktig och 
fördömde ej L:s verk så skarpt, och 
med 1850-talet hade man så småningom 
försonat sig med det "bizarra" i for- 
men, men vid den tiden hade hans sån- 
ger redan genom Jenny Lind burits 
öfver all världen, och utlandets förläg- 
gare satte en ära i att få förlägga 
sånger af den svenske romanskompo- 
sitören. L. tillhörde ej Stockholmskret- 
sen af musiker och drog sig gärna un- 
dan de bullrande festligheterna. Med 
40-talets början såg det nästan ut, som 
om han ej skulle få stanna i skymun- 
dan, då Jenny Lind som erkänd sån- 
gerska bodde hos honom. Men snart 



544 



Lindblad 



var hon borta från hufvudstaden, och 
L. fick åter den efterlängtade ron. Bäst 
trifdes han i Uppsala hos Geijer, At- 
terbom och Malla Silfverstolpe. I huf- 
vudstaden var han dock mycket älskad 
som musiklärare och stod högt i anse- 
ende ej minst vid hofvet. Geijer, som 
bodde hos L. under riksdagen 1828 skrif- 
ver hem: "L. berättade, att han har sä- 
kert hopp få undervisa Hans Kungl. 
Höghet själf efter den nya metoden, 
och att fråga äfven skulle vara om 
prinsessan. Metoden begynner komma 
på modet. Prinsens adjutanter skrifva 
ackorder hos L. med kritiga fingrar." 
Kronprinsen Oskar fick så stort förtro- 
ende till sin musiklärare, att han på 
40-talet lät honom handleda sina barns 
musikutbildning. Prins Gustaf kan med 
skäl räknas som L:s främste lärjun- 
ge ej blott i socialt hänseende utan 
framför allt som kompositör. Han 
har renast och ädlast fattat L:s anda 
och fört den L:ska fosterländska sti- 
len vidare. Prins Gustaf började som 
kompositör med att tonsätta dikter 
af A. F. Lindblad. En annan af L:s 
mera bemärkta elever är Ludvig Nor- 
man. Äfven Jenny Lind skulle i viss 
mån kunna anses som L.-elev. Samva- 
ron med den svenske tonskalden lät 
hennes konstnärliga uppfattning i hög 
grad mogna. Af Stockholms egna mu- 
.sikkretsar stod Mazerska kvartetten 
med Falkenholm måhända L. när- 
mast. L:s kärlek till ett lif i frid och 
ro frestade honom till sist att öfverge 
hufvudstaden och söka sig ut å lan- 
det. 1846 köpte han landtegendomen 
Löfvingsborg vid Linköping, och där in- 
rättade han ett musikhem helt efter 
egen önskan. Vännerna från Stockholm 
och Uppsala uppsökte honom då och då 
och ännu på 70-talet fortsatte han att 
komponera sånger. Ett otvetydigt be- 
vis på ej blott vänners utan hela lan- 
dets erkänsla och tillgifvenhet fick han 
röna på sin guldbröllopsdag 15. 5. 1878. 
Han var då sängliggande och kände 
själf, att han ej hade lång tid kvar. 
Han skref vid denna tid sin sista sång 
till egen text: "Gammal och svag, dag 
efter dag, märker jag med hvar minut, 
bur det sakta lider mot sitt slut. Jag 
lefvat nog, mera än nog. Världen in- 
genting har, som kan hålla mig kvar. 



Dock är jag nöjd, lycklig och nöjd; ty 
med tyst välsignelse ser jag blida ögon 
ännu mot mig le." Den 28. 8. afled han. 
Hans hustru öfverlefde honom i 8 år 
och dog 21. 7. 1886. — Af hedersbevis, 
som komnio L. till del, må nämnas 
ledamotskapet af Mus. ak. 1831. Sven- 
ska akad. tilldelade honom sin stora 
guldmedalj 1852 och lät 1882 slå en skå- 
depenning öfver honom. Hans 100-års- 
minne firades 1901 med musikfestlig- 
heter såväl i hufvudstaden som lands- 
orten. 

Kompositioner af L. utgåfvos först af 
musikförläggaren Rylander (det tills. m. 
Geijer 1824 i Uppsala utgifna och där 
tryckta sånghäftet samt de i Berlin 
1825 tryckta folkvisorna äro redan 
nämnda) i Stockholm och sedan af den- 
nes efterträdare Abr. Lundquist men 
därefter och förnämligast af Abr. Hirsch, 
hvilken förtjänsten tillkommer att ha 
utgifvit den samlade uppl. — Hirschs 
"Sånger och visor vid pianoforte af A. 
F. Lindblad" utkommo först på 1870- 
talet i en uppl. af större format om 
16 häften, sedan 1879—80 i 8 delar jämte 
ett häfte "Efterlämnade sånger" (i allt 
215 sånger). Å Lundquists förlag utgafs 
först en del af sångerna i 7:de och 
8:de delarna: "Aftonstunder i hemmet" 
(1871). Dessutom utkommo nr 88—96 i 
4:de delen å Breitkopf & Härtels för- 
lag, Leipzig, under titeln: "Neun Lieder 
fur eine Singstimme mit Begleitung" 
("Deutscher Liederverlag" nr 635). Af 
de instrumentala verken trycktes första 
satsen af C-durssymfonien i arr. för p. 
4 h. som nr 1 i J. M. Eoséns "Nordman- 
naharpan" 1832. Schotts Söhne, Mainz 
tryckte två duetter för violin o. piano 
(G-dur op. 9 och D-dur op. 11), en piano- 
trio op. 10 samt hela C-durssymf. i stäm- 
mor (1831—32). Mus. Konstför., Sthlm, 
utgaf 1885 F-durskvintetten (dels i stäm- 
mor, dels i arr. för p. 4 h.) och 1892: 
"Allegro, Andante, Scherzo',' (D-moll) för 
p. och violin. Hirschs förlag tryckte 
slutligen körverken, operan "Frondö- 
rerna" och pianostyckena. I. W. Baucks 
transkription utgåfvos dessutom flera 
af L:s solosånger i arr. för pianosolo å 
samma förlag. En mängd kompositioner 
i manuskript ha slutligen blifvit kvar 
hos de efterlefvande å Löfvingsborg, där 
de ännu bevaras. Äldre tryck af L:s 



Lindblad 



545 



kompositioner finnas hufvudsakligen i 
k. b., Sthlm, och Uppsala bibi.; dessutom 
en del äfven i Mus. ak:s bibi. 

Af L:s produktion stå solosångerna af- 
gjordt främst. Den samlade upplagan 
omfattar, som vi nyss nämnde, 215 sån- 
ger, ocb dessa sträcka sig öfver en tid- 
rymd af nära 55 år. Godtköpsupplagan 
meddelar dem ungefär i historisk följd 
d. v. s. hufvudsakligen i den ordning de 
först utkommit. Del I har de 7 tills, med 
Geijer 1824 utgifna samt de 12 folkvisor- 
na af 1825 samt dessutom 11 sånger kom- 
ponerade och utgifna strax efter hem- 
komsten 1827 (1. o. 2. hft i orig. -trycket). 
Bland de senare (således före 1830 skrif- 
na) märka vi de kända "En sommarmor- 
gon", "Bröllopsfärden" och "På berget". 
Del II (nr 31—57) omfattar uteslutande 
sånger från 1830-talet (2.-5. hft i orig.- 
trycket). Här finna vi L:s måhända all- 
ra främsta och uttrycksfullaste sånger 
samt på samma gång hans mest om- 
tyckta, t. ex.: "Skjutsgossen på hemvä- 
gen", "Får gå", "Mån tro, jo, jo", "Var- 
ning" (Se konvaljerna små), "En vår- 
dag". Tredje delens sånger (nr 58—83) 
äro nästan alla från 1840-talet. Här fin- 
nes bl. a. alla de sånger, hvilka ingingo 
i 1844 års häfte och som vållade så myc- 
ken strid, att Spohr fick lösa tvisten. Vi 
nämna bland de mera bekanta: "Den 
skeppsbrutne", "Illusion", "Hjärtats 
vaggsång". Fjärde delens sånger (nr 84 
— 102) äro hufvudsakligen tillkomna på 
1850-talet (nr 84 "Balders bål" [den enda 
af L. tonsatta dikten af Tegnér] synes 
vara mycket ung, då Törneros i bref 22. 
1. 1827 omtalar den ss. sjungen hos Gei- 
jers). De stå ej på samma höjd som de 
föregående, och särskildt illa har det 
gått Thekla Knös-sångerna (nr 97—101), 
hvilka såväl i text som musik höra till 
de minst betydande (orig.-tryck af 1856). 
Femte delens sånger (nr 103 — 128) äro 
svåra att datera, då de till stor del äro 
från olika tider. Så kan t. ex. den första 
"Erik Gustaf Geijer" benämnda sången 
ej vara skrifven annat än år 1838, då den 
utgör ett svar å Geijers berömda sång 
före affallet "Ensam i bräcklig farkost". 
Nr 107 "Till enkefru Anna E. Geijer" 
måste såsom tröstesång efter Geijers död 
vara tillkommen 1846. En del af de öf- 
riga synas vara skrifna på 1850-talet. 
Sjätte delen (nr 129—145) omfattar ute- 



slutande sånger ur Runebergs "Fänrik 
Ståls sägner", tillkomna vid midten af 
50-talet. Dessa sånger ha blifvit olika 
bedömda, och särskildt har man frain- 
häft olämpligheten att sätta dessa dikter 
i musik, då de ju i första hand äro al- 
sedda att sjungas. Det kan ju härvid 
vara intressant att se, hvad L. själf tän- 
ker i saken, och vi citera därför i utdrag 
ett bref från tonsättaren till skalden, da- 
teradt Sthlm 26. 11. 1856: "Då jag härmed 
tager mig friheten öfversända de tvenne 
första, nyss utkomna häftena af 'Fänrik 
Ståls sägner' är jag ej utan fruktan, att 
skalden kanske misstycker komponistens 
välmening. Denna fruktan grundar sig 
på den föreställningen ... att dessa poe- 
sier ursprungligen äro ämnade att reci- 
teras och ej att sjungas. Emellertid ute- 
sluter ej det ena sättet det andra och 
beror af hvars och ens smak. Att jag 
kom att sätta musik till dem var mer 
en tillfällighet än en föresats, men sedan 
det var gjordt, föreföll det mig, som 
skulle dessa romanser, om de äfven kun- 
de sjungas, visserligen suga sig fast vid 
nationens hjärta . ." L. tonsatte alltså 
Fänrik Ståls sägner mera för att popu- 
larisera dem än för att gifva dem högre 
uttrycksfullhet. — Sjunde och åttonde 
delen (i ett band) samt "Efterlämnade 
sånger" (del IX) äro från ungefär sam- 
ma tid el. 60- och 70-talen. Här finna vi 
(del VII o. VIII) Sehlstedtsångerna (nr 
146 — 156) komponerade egendomligt nog 
växelvis med Heinesångerna (del IX) på 
1860-talet. En stor del af de i VII o. VIII 
upptagna (25 nr) utgåfvos 1871 å Abr. 
Lundquists förlag under titeln "Afton- 
stunder i hemmet". Af de mera popu- 
lära märkes här nr 159 "Karin Månsdot- 
ters vaggvisa" (nr 160 annan mindre 
känd mel. till samma text). Från de all- 
ra sista åren äro slutligen de daterade: 
"Den 16 september 1877" (Minnets fagra 
mör), "Den 1 februari 1878" (hans sista 
födelsedag: Till segels än min farkost 
går). Sista sången ("Sista visan": gam- 
mal och svag) är skrifven på våren 1878. 
Öfverblicka vi nu hela denna produk- 
tion, finna vi den, trots all universalitet 
i verkningsmedlen, tämligen enhetlig. L. 
är mest sig själf, där han skrifvit både 
text o. musik. Här framträder tydligast 
hans karaktärsegenskaper: barnslig ur- 
sprunglighet och omedelbarhet, glädtig- 

35 



546 



Lindblad 



het och friskhet, jollrande godmodighet, 
älsklig trohjärtenhet och något pratsjuk 
meddelslusta. L. väljer gärna natur- 
stämningar, som han skildrar med le- 
kande behag. Han går aldrig upp i 
stämningen som Josephson, fördjupar 
sig aldrig i naturens inre lif utan stan- 
nar på ytan, nöjd med att tala så som 
det omedelbara intrycket inger honom. 
Musiken följer L. in i hvardagslifvets 
prosa. Därför tonsätter han likaväl hög- 
stämda ämnen som prosaiska hemsyssel- 
sättningar. Något för L. högst karaktä- 
ristiskt är, att så många äro tillfällig- 
hetssånger skrifna för vissa bestämda 
personer vid särskilda tillfällen. Han 
skrifver ned och publicerar dessa sånger 
med barnets fasta tillförsikt, att de vän- 
ner han har att samspråka med också 
äro allmänhetens, och att den sorg eller 
glädje han känner är gemensam för alla 
som sjunga sångerna. I en del fall gälla 
dessa tillfällighetssånger allmänt kända 
personer (såsom t. ex. sången till Oscar I 
vid tronbestigningen "I maj 1844" nr 66, 
afskedssången till Jenny Lind nr 60, 
"Hälsningssången" till Fredrika An- 
drée [Stenhammar] 1859 nr 185, nyss 
nämnda sånger till Geijerska familjen 
nr 103 och 107 samt L:s svar på G. Wen- 
nerbergs i dennes 6:te sånghäfte upp- 
tagna "Palinodia": "Svar på 'Palinodia' 
och fortsättning af grälet" [Efterl. sån- 
ger s. 44], skrifvet med anledning af en 
tvist rör. Almqvist [se härom Sv. Mu- 
sikt. 1. 10. 1901: Fr. J. Huss, "G. Wenner- 
berg och A. F. L."]; de flesta beröra 
dock tämligen privata förhållanden och 
situationer, hvilka föga lämpa sig för 
tonsättning. N. P. Ödman har i sin ka- 
raktäristik af Josephson, Geijer och 
Lindblad gjort en intressant jämförelse 
mellan Josephson och Lindblads äm- 
nen. Vi anföra den här i utdrag: "Jo- 
sephson har med egna ord skrifvit 9 kär- 
lekssånger, alla högstämda, Lindblad 3 
ggr så många, nämligen 27, hvaraf långt 
ifrån alla äro högstämda, och tilläggas 
må, att af dessa 27 äro 14 d. v. s. öfver 
hälften, skrifna å hjärtnupna fruntim- 
mers vägnar. I antalet har jag dock ej 
medräknat omkring ett hälft dussin, där 
kärlekskval äro instuckna i sånger, som 
för öfrigt ha ett annat hufvudtema. 
Härigenom bli L:s sånger med kärlek 
bortemot hälften af de 77 [till egna ord]. 



Eena natursånger, utan förening med 
kärlekskval, har Josephson skrifvit 13, 
således ungefär en fjärdedel af alla . . . 
Josephson har vidare skrifvit ord af af- 
gjordt religiös riktning eller grund- 
stämning till icke mindre än 21 af de 
54 [till egna ord], L. ej till mer än 4 af 
de 77 . . . Elegiska stämningsstycken utan 
religiös anläggning och äfven utan allt 
synbart kärleksbetryck har Josephson 
skrifvit 7, L. 7. Af hvad man egentligen 
kallar fosterländska sånger har jag hos 
Josephson ej funnit någon, hos L. funnit 
2. Humoristiska sånger, berättande sån- 
ger och genrebilder har L. skrifvit flera, 
nästan alla förträffliga, han är där i sitt 
element; jag har beräknat dem till ett 
dussin. Josephson har af denna art, så- 
som vi kunna vänta, ej skrifvit en en- 
da." Denna jämförelse mellan de två ro- 
manskompositörerna visar tydligt nog 
huru olika de till sitt kynne voro — och 
dock stodo de hvarandra så väl konst- 
närligt som personligt mycket nära. J:s 
sångstil är en närmare utveckling af 
den L:ska och ansluter sig, i synnerhet 
i de första sångerna, noga den senare. 
Huru högt J. skattat L:s sånger fram- 
går också tydligt af hans nekrolog öfver 
L. i Svea 1879. Han skildrar här på ett 
medryckande sätt sin egen och andras 
glädje öfver och längtan efter nya sång- 
häften af tonskalden. Vi vilja som en 
förträfflig tidsskildring från 30- och 40- 
talen citera en del här: "Det var under 
första hälften af 1830-talet som L:s nya 
sånger blefvo för allmänheten bekanta. 
Hade förut Geijers Viking och Kolar- 
gossen samt därefter Crusells Frithiof- 
sånger allmänt sjungits i landet, glömde 
man nu nästan allt för L:s Nära ('Få- 
geln' på grenen'), En sommarmorgon, So- 
targossen m. fl. Varma melodier, mjukt 
liggande för rösten, ett ackompagne- 
mang, som, om än enkelt och naturligt, 
dock hade något att i förening med 
melodien att uttala, harmoniska vänd- 
ningar, som höjde det melodiska uttryc- 
ket — allt bidrog att strax göra dessa 
sånger tilldragande. Och det andra häf- 
tet kom. Hvilken tjuskraft i Obesvarad 
kärlek, Farväl, Saknad! Hvilken rike- 
dom i musik och poesi, sammansmältan- 
de så som i Bröllopsfärden, en ballad, 
som ensam ställer sin författare i bredd 
med de förnämsta vokalkomponister! 



Lindblad 



547 



Hvilka för de sjungande behagliga ny- 
heter i På berget! Och det tredje häftet 
kom, innehållande sådana sånger som 
Om natten, Får gå, Dalkullevisa och den 
af frisk luft, barrdoft och solsken ge- 
nomströmmade Skjutsgossen! Tecknaren 
af dessa rader kan ej förgäta de stun- 
der, då han tillsammans med en varm 
och konsterfaren musikvän (Anders Sid- 
ner, Härnösand) på studentkammaren 
spelade och sjöng, ja hundrade gånger 
på nytt spelade och sjöng dessa nya vi- 
sor, som tillsammans med de under dessa 
år utkommande nya Geijerska sångerna 
med ens förändrade hela riktningen af 
den svenska romanskompositionen. Voro 
dessa tondikter i sig själfva fängslande, 
så infördes de också såväl i salongen 
som i konsertsalen af artister och ama- 
törer, som förstodo att göra dem till den 
musikaliska allmänhetens hjärteegen- 
dom. De äldre bland oss skola nog min- 
nas, huru dessa sånger sjöngos af konst- 
närer sådana som Jenny Lind, Isak Berg 
och Julius Giinther, af Per Axel Frost 
och andra af naturen rikt utrustade 
sångdilettanter, på hvilka Sverige då 
var så rikt. Det följande häftet innehöll 
musik till visor af Atterbom. Sådana 
visor som Jungfrun i lunden, Trohet, 
Sparfven stå på höjdpunkten af viskom- 
positionen. Voro redan nu L:s sånger 
spridda kring land och rike, hvarest de 
öfverallt med förtjusning sjöngos, kan 
dock ingenting jämföras med den popu- 
laritet som L. vann med det sånghäfte, 
hvilket innehåller sådana äkta pärlor i 
den svenska tonkonstens diktkrans som 
Månn tro! Jo, jo!, Varning, En vårdag, 

En sommardag m. fl L:s namn var 

länge bland inhemska tonsättares det 
enda, som nådde den utländska musik- 
världen. Den lifliga uppmärksamhet, 
hvarmed hvarje nytt häfte af L. hälsa- 
des, kan endast jämföras med den varma 
otålighet, med hvilken man emotsåg det 
nästa nya, då vanligen samtidigt med 
ett häfte musik af L. ett dylikt af Geijer 
utkom." — Det är ej en tillfällighet att 
de tre store svenska romanskompositö- 
rerna från 1800-talets förra hälft blifvit 
hvarandras minnestecknare. Så blef L. 
Geijers musikaliske minnestecknare, och 
Josephson fick ett år före sin död skrif- 
va sin nekrolog öfver L. Att han med 
glädje och entusiasm sökt uttala sin be- 



undran för den aflidne vännen torde ha 
framgått af det nyss citerade. 

Den framgång L. erhöll som sångkom- 
positör af enkla visor fördunklade i nå- 
gon mån hans öfriga verk. Så har man 
t. ex. numera nästan alldeles glömt det 
lilla häftet "Två- och trestämmiga sån- 
ger vid pianoforte" (Hirsch, Schubert & 
Co. Hamb. & Leipzig: 3 duor och 2 trior). 
Mera minnes man de båda körverken 
"Om vinterkväll" och "Drömmarne". 
Det förra, som äfven kallas "Gammalt 
och nytt" består af soli och körer med 
pianoack. och är sammansatt af några 
nya sånger jämte äldre visor, förenade 
med hvarandra genom recitativ och 
smärre körstycken. Kompositionen skrefs 
för ett konserttillfälle i Harmoniska 
sällskapet, Sthlm, men har sedan för 
många musikaliska kretsar i landet va- 
rit en högst välkommen produktion. In- 
ledningskören, som skildrar vinterkväl- 
lens trefnad, är ny, likasom äfven slut- 
körens "god natt!" Men mellan dessa 
träffas flera förut bekanta sånger: En 
vårdag, En sommarmorgon (båda med 
inlagda körstycken), En sommarafton 
("öfver skogen öfver sjön"). Den sist- 
nämnda är ursprungligen skrifven för 
blandad kör och torde vara L:s allra 
populäraste sångkvartett (den ingår i 
"Från Odinslund o. Lundagård", Heden- 
blads "Studentsången" m. fl.). Drömmar- 
ne" bestå af 8 körer, hvar och en af 
olika karaktär och innehåll, samman- 
bundna med hvarandra genom ackom- 
pagnementet. Den populäraste kören 
härur är "Lärkan i skyn", en äkta L.-bit 
med hela mästarens lätta och lekande 
stil. 

L:s sorgebarn blef hans opera "Fron- 
dörerna" (s. d.), första ggn uppförd å 
k. t. Sthlm 11. 5. 1835 men efter 8 ggr 
nedlagd, med mera bifall åter upptagen 
1860 — 61 men äfven nu nedlagd; återta- 
gen 1898 utan att kunna hålla sig å sce- 
nen. Felet är delvis textens, men äfven 
musiken har sina tröttande longörer, 
hvilka ej kunna göra den till ett favorit- 
stycke å scenen. L:s närmaste vänkrets 
hade satt stora förhoppningar till detta 
verk och väntat sig att kunna hälsa en 
svensk nationalopera af beståndande 
värde. Geijer grämde sig mest och tog 
också till pennan för att försvara den. 
Så heter det t. ex. i Sv. Litt.-för:s tidn. 



548 



Lindblad 



1835 nr 31: "Till fördomen hos många 
kommer det afundsjuka småkännarska- 
pet hos andra; och så spelar en stackars 
musik opp sina toner inför döfva eller 
förgrymmade öron — af hvilket senare 
slag ett par långa nyss stuckit fram i 
Aftonbladets [Baucks] recension öfver 
operetten Frondörerna." L. hade flera 
andra operaplaner, hvilka dock ej blefvo 
utförda. Så hade han 1842 under arbete 
en opera "Blenda", till hvilken Fredrika 
Bremer skrifvit texten, men kompositio- 
nen blef ej fullföljd. Därjämte hade han 
lyckats förmå sin vän C. J. L. Almqvist 
att skrifva libretto till en opera, som 
denne kallade "Den blå fanan". Denna 
musik blef aldrig skrifven, något som 
knappast kan anses som en förlust, då 
texten är synnerligen egendomlig. — Till 
skalden Almqvist bibehöll L. alltid stor 
vänskap, hvilket dock icke hindrade, att 
han aldrig därför kom i ovänskap med 
Geijer och Atterbom. Thekla Knös skrif- 
ver t. o. m. 1866: "Almqvist har haft en 
underbar och hemsk makt öfver hans 
själ. Ännu kan han likasom tjusad tala 
om honom." 

Såsom instrumental kompositör är L. 
numera ej så uppmärksammad. Huru- 
vida hans symfonier och kammarmusik- 
verk i inre värde kunna mäta sig med 
sångerna är svårt att säga, säkert är 
emellertid att de visa en ovanligt säker 
formbehandling. Idéerna äro rent in- 
strumentala och mycket tacksamma i 
sin verkan; någon påverkan från vokal- 
formen finnes ej alls. Detta kan så myc- 
ket mera förvåna oss, då det vid denna 
tid knappast fanns någon enda svensk 
instrumental kompositör mer än Fr. Ber- 
wald, hvilken dock för det mesta befann 
sig å utländsk ort. L. är i allt sträng 
klassiker, trogen den Beethovenska stil 
han en gång lärt sig älska. Hvarken 
Mendelssohn eller någon af de öfriga ro- 
mantiska skolans kompositörer ha utöf- 
vat något inflytande å hans stil. Ehuru 
man ej tyckte om L:s Beethovenkärlek, 
synes man dock rör. de instrumentala 
verken mera ha försonat sig med denna 
stil än vid de vokala. 1831 gafs första 
satsen af C-durssymfonien och man kon- 
staterade genast, att "det hela hade en 
frisk och djupsinnig karaktär, ungefär 
sådan som man vanligtvis finner hos 
Beethoven, hvilken mästare också hr L. 



tyckes hafva valt till förebild utan att 
likväl kopiera honom" (Heimdal 1831 nr 
10). 1832, då hela symfonien gafs å Beers 
konsert å Eiddarhussalen 22. 2., tog Gei- 
jer till orda för sin vän: "Då vi yttra 
vår innerliga glädje, att en svensk 
konstnär brutit sin bana med ett arbete 
sådant som detta, så är det för oss likväl 
den största glädjen att därjämte få ytt- 
ra, att det är ett arbete fullt af framtid, 
ett verk som lofvar mer än det håller 
och väcker ännu större förhoppningar 
än det uppfyller" (Geijer Skr. VIII, 32). 
I en Gewandhauskonsert utfördes symfo- 
nien 1839 i Leipzig, där den hade till 
medtäflare verk af Kittl och Kalliwoda. 
Schumann recenserade konserten i sin 
tidskrift och säger, sedan han meddelat, 
att L:s verk fått minsta, Kalliwodas 
mesta bifallet: "Kompositören är en 
svensk, och i dessa blad redan med ut- 
märkelse omnämnd för sina sångkompo- 
sitioner. Jag hade för hörandet gärna 
lärt känna hans verk. Däri finnes myc- 
ket arbete, plan och tanke, och mycket 
af de blygsamma företräden, hvaraf pu- 
bliken icke vill veta. Kännarnes delta- 
gande har utlänningen med sin symfoni 
säkerligen vunnit." — Jämte C-dursym- 
fonien skref L. äfven en i D-dur, hvilken 
dock förblifvit manuskript. Den enda 
gång den är gifven är på 4:de symfoni- 
konserten å k. t. Sthlm 2. 2. 1901. L:s 
kammarmusikverk ha till stor del till- 
kommit på Mazerska kvartettsällskapets 
tillskyndan. Det 1823 grundade sällska- 
pet hälsade L. som sin medlem redan 
1827 el. strax efter hans hitkomst från 
Paris. Samma år utfördes ett verk af 
honom. Hvilket detta varit, är ej be- 
kant, men Norman meddelar i sin upp- 
sats om L. som instrumentalkompositör, 
att han om A-durskvintetten ej hade an- 
nan notis, än att den blifvit privatim 
spelad redan 1829. Då Mazerska kvar- 
tettsällsk. ej har några anteckningar om 
någon uppförd komp. af L. för detta år 
men väl för 1827, kan ej någon annan 
afses än just det 1827 spelade stycket. 
A-durskvintetten skulle i så fall vara 
skrifven antingen omedelbart efter hem- 
komsten eller, hvad som är mera tro- 
ligt, i Berlin. Denna kvintett är så 
vidt bekant ej tryckt. En annan i F-dur 
utgaf Mus. konstför. 1885. Den är från 
senare tid och spelades enl. Norman 



Lindblad 



549 



först på 60-talet å en kamniarinusikafton 
i De la Croix salong. Norman meddelar 
vidare, att 7 violinkvartetter finnas i ms. 
L. bibehöll sitt intresse för Mazerska 
sällskapet under hela sin Sthlmstid och 
var genom personlig vänskap fästad vid 
dess ledande kraft Falkenholm. Helt sä- 
kert ha flera af dessa stråkkvartetter di- 
rekt skrifvits för och måhända äfven 
uppförts af nyssnämnda sällskap. Af 
L:s öfriga instrumentala verk recense- 
rar Bauck i Sthlms Musiktidning 24. 11. 
1843 trion op. 10 för p. vo. o. va tills, 
med duon op. 11 för vo o. p. (D-dur) och 
do synas då nyss ha utkommit. Recen- 
sionen är i det stora hela välvillig, ehu- 
ru Bauck ej tillhörde Lindblads beun- 
drare (oaktadt han för Hirschs förlag 
arr. flera af hans sånger för p. solo). Det 
heter här bl. a.: "Vi finna någon gång 
den musikaliska tanken inväfd i ett töc- 
ken, som det skickligaste föredrag icke 
förmår att skingra. Äfven förekommer 
en och annan obeveklig dissonans, hvil- 
ken ingalunda ökar effekten, men som 
man gärna förbiser i kompositioner af 
sådant intresse som dessa." Eftervärl- 
den får ge Bauck rätt, att båda verken 
äro mycket intressanta, blott förstår 
man numera ej, hvad som kan kallas 
dunkelt i dessa kristallklara äkta Lind- 
bladska verk skrifna under hans fulla 
mognads period. — L:s pianokompositio- 
ner tillhöra hufvudsakligen Löfvings- 
borgstiden och äro mera matta o. enkla 
i stämningen. Här och där äro de en- 
dast tvåstämmiga i en egendomlig poly- 
fon stil å la Bach el. Handel. Norman 
uppgifver, att L. skrifvit 100 stycken för 
piano solo. 

Vi ha redan påpekat, att L. skrifvit 
poesien till 77 af sina 215 sånger. Hans 
litterära produktion är ej därmed ut- 
tömd. Närmast dikterna stå hans öfver- 
sättningar för scenen, af hvilka Dahl- 
gren (Sthlms teatrar) nämner tre: Mer- 
cadantes "Eden", Donizettis "Leonora" 
och Bellinis "Puritanerna". Till hans 
prosaarbeten höra: hans förträffliga ka- 
raktäristik af Geijer som tonsättare 
(Geijers saml. skr. I s. LXII— LXXI); 
en intressant politisk skrift "Politisk di- 
lettantism eller ännu ett representa- 
tionsförslag, ej att lägga på bordet, men 
på hjärtat", Sthlm 1844 (omnämnd o. i 
utdrag medd. hos C. B. Nyblom, A. F. 



L. s. 154—158 och A. Hamilton-Geete, I 
solnedgången III, 62 — 74); hans många 
bref, af hvilka en del till Atterbom (rör. 
Geijers affall) äro tryckta i "Samlaren" 
1888, visa oss honom som en god prosa- 
stilist. Slutligen skulle kunna läggas 
hans hos Nyblom i utdrag meddelade 
själf biografi, som tyvärr slutar 1823, då 
han flyttade till Uppsala. 

Litt. rör. L. är synnerligen omfångs- 
rik, då han stått i personlig beröring 
med sin tids främsta litterära person- 
ligheter. Särskildt lämna skrifterna af 
och om Geijer, Atterbom, Malla Silfver- 
stolpe, Törneros, G. Wennerberg, Fred- 
rika Bremer och Almqvist rika bi- 
drag till hans biografi. Af de skrifter, 
som direkt behandla L. märkes framför 
allt K. R. Nybloms utförliga biografi: 
"Minne af tonskalden A. F. L." i Sv. 
ak:s handl. del 57, 1882; efter denna kom- 
mer sedan följande biografier och karak- 
tärsteckningar: J. A. Josephson i Svea 
1879; Blanche, Minnesbilder; Lina La- 
gerbielke, Sv. tonsättare, 1908; biogr. i 
Teater o. Musik 1876 s. 1; Sv. Musikt- 
1899 s. 1, 1901 s. 20, 34 m. fl.; bidrag till 
hans biogr. meddela bl. a. följande upp- 
satser och böcker: N. P. Ödman, Jo- 
sephson, Geijer och L., Svea 1883; s. 
förf., Ur en svensk tonsättares lif. En 
minnest. öfver J. A. Josephson I, II, 
1885, 86; L. Norman, L. som instrumen- 
tal kompositör, Sv. Musiktidn. 1883 s. 
178; s. förf., Mus. uppsatser o. kritiker, 
1888 s. 169 ff.; Ad. Lindgren, Sånger o. 
visor af A. F. L. (rec. i Aftonbladet 
1879—80); L. Dahlgren, Ransäter, 1905; 
s. förf., Ur Ransäters familjearkiv, 1907; 
s. förf., Norrländska släktprofiler, 1911, 
12; A. Hamilton-Geete, I solnedgången 
I— III, 1910—12; M. Montgomery-Silfver- 
stolpes memoarer, I — IV, 1909 — 11; Atter- 
boms bref till sin fästmö, 1911; Holland- 
Rockstro, Jenny Lind-Goldschmidt, 1891; 
Tidn. f. teater o. mus. 1836; Sthlms Mu- 
siktidn. 1843, 44; Några bidrag till Ru- 
nebergskompositionernas historia, Sv. 
Musikt. s. 51 f. (ur "Finsk musikrevy"). 

Lindblad, Otto Jonas, f. 31. 3. 1809 i 
Karlstorp, Småland, t 26. 1. 1864 i N. 
Mellby, Skåne; 1819 sändes han till 
Växjö skola, där han skulle utbildas till 
präst; här fick han också sin musika- 
liska uppfostran någorlunda tillgodosedd 
af organisten Svensson, hvilken L. själf 



550 



Lindblad 



nämner såsom utmärkt orgelspelare "å 
1'abbé Vogler". I skolan förvärfvade 
han två vänner, Josua Meurling och 
Emil Christiernin, med hvilka han både 
som skolgosse och som student kunde 
öfva musik. 1829 begaf L. sig till Lund 
för att aflägga studentexamen och be- 
gynna de akademiska studierna. I bör- 
jan gick det raskt undan med läsningen 
på graden, så att han fattade ett beslut 
att taga examen, men just vid promo- 
tionstiden insjuknade han i elakartade 
koppor. Under den långa konvalescen- 
sen kom han emellertid tack vare mu- 
sikstudiet allt längre från de akademi- 
ska studierna, och slutexamen till filo- 
sofiska graden kunde därför ej afläggas 
förr än 6 år senare, så att han först 
1844 blef promoverad. Hvad som i hög 
grad hindrade L. i de allvarliga filoso- 
fiska studierna var hans kärlek till ton- 
konsten. Tills, med ungdomskamraterna 
Christiernin och Meurling grundade han 
en liten musiktrio för såväl vokal som 
instrumentalmusik. Den förstnämnde 
var i vokaltrion förste tenor, L. andre 
tenor och Meurling bas, i den instru- 
mentala spelte L. violin, Meurling vald- 
horn el. cello och Christiernin flöjt. Å 
violin fick L. närmare handledning af 
konsertmästare K. M. Lundholm, som c. 
1832 bosatt sig i Lund. Af stor bety- 
delse för L:s musikaliska utbildning blef 
den Heuserska teatertruppen, hvilken 
1836 gästade de skånska städerna och 
gaf operor af Weber, Mozart, Rossini, 
Boieldieu m. fl. L. medverkade i orke- 
stern i Malmö och följde med truppen 
som orkesteranförare till Ystad. 1841 
reste han till Köpenhamn och sedan till 
Hamburg, där han bevistade musik- 
festen. Han tog här lektioner för K. A. 
Krebs och försökte sig t. o. m. på fu- 
gan, hvilket enligt hans egen utsago 
dock gick tämligen klent. I öfrigt fick 
han ej någon utbildning i musik och 
den musik af allvarligare slag han fick 
höra var äfven ytterst begränsad. Det 
säger sig själf, att han under sådana 
förhållanden ej kunde visa stor univer- 
salitet som kompositör utan måste välja 
ett visst specialområde. Att han sedan 
inom detta kunde visa en sådan mång- 
sidighet berodde på hans stora genia- 
liska begåfning. Tiden kräfde en mu- 
siker af särskildt slag och med alldeles 



speciella kvalifikationer, och L. blef just 
den rätte mannen i det rätta ögonblic- 
ket. Det är ej en tillfällighet, att det 
blef det musikaliskt ringa kultiverade 
Lund och ej det i musikalisk högkul- 
tur stående Uppsala, som först blef cen- 
tralhärden för den nya musiken. Med 
30-talet begynte de liberala idéerna sitt 
segertåg öfver Europa, och öfverallt blef 
ungdomen deras förkämpar. Men den 
ungdom, som skulle bära en stor tanke, 
måste äga andlig daning att kunna rätt 
arbeta för den, och därför blef det med 
30-talet ej de stora massorna utan den 
bildade mognare ungdomen el. studen- 
terna. En dansk författare har uttryckt 
studentens ställning vid denna tid så 
här: "Vid intet tillfälle har studenten 
i Norden känt sig så viktig som i den 
period, som begynte med 40-talet. Vi 
känna i Danmark mera än tillräckligt 
'Studentpolitiken', 40-talets mötepolitik. 
Den är uttryck för studenternas visser- 
ligen i många hänseenden berättigade, 
men starkt öfverdrifna känsla af sig 
själfva som 'Framtidens bärare', hvar- 
vid de glömde, att de dock, när allt kom 
omkring, blott äro möjligheter . . . Al- 
drig har studenten känt sig såsom herre 
i andens värld som vid denna tid" (Ude 
og Hjemme, cit. G. Wennerberg i inl. 
till Gluntarne). Hvem kunde väl vara 
mera student än Otto L., han som gick 
i studentmössa ännu, då han närmade 
sig 50-talet, som ej tänkte, handlade, ta- 
lade el. sjöng utan att vara student, som 
ute på landet som kantor och sångare 
i 15 år förblef samma lefnadsglada 
ungdomlige student och sångare i allt 
en "herre i andens värld" men dock 
i allt — till och med som kompositör 
— blott "möjligheter". Ungdomens li- 
berala politik blef en "mötepolitik", 
en korporationens, samhörighetskänslans 
politik, där sammanslutningen blef en 
grundprincip. Danmark var väckelsens 
centralhärd och därifrån gick den till 
Sverige. Från Köpenhamn gick den till 
Lund, hvarest den skapade en samhö- 
righetskänsla mellan studenter, där se- 
dan vidare till Uppsala, Kristiania och 
Helsingfors. De nordiska studentmöte- 
nas tid var inne. I Lund kunde man 
känna sig gripen af samma anda som i 
Köpenhamn. Den skandinaviska tanken 
var en tanke som förbrödrade de skån- 



Lindblad 



551 



ska och danska studenterna först. Upp- 
sala låg längre bort och kände i stället 
blott förbrödringstanken som en univer- 
sell tanke: sammanhållningen inom lan- 
det själf i allmänhet och inom student- 
kårens "nationer" isynnerhet. Lund stod 
<ien skandinaviska enhetstanken när- 
mare och mottog de kraftigaste impul- 
serna från centralhärden Köpenhamn. 
Att den skandinaviska enhetstanken val- 
de sången och manskvartetten som or- 
gan för sin hänförelse var lika enkelt 
och naturligt, som att Tyskland valde 
den frihetsåret 1813, Liedertafelns glans- 
år. Studentkvartetten som speciell fo- 
sterländsk konstform kom från Tysk- 
land till Danmark och därifrån till Sve- 
rige, och i Lund vann den sin första 
stora utveckling. Hvad var naturligare 
än att L. skulle bli rörelsens ledare. 
1838 är stiftelseåret för Lunds student- 
sångförening och 30-talets och 40-talets 
början är tidpunkten, då de L:ska kvar- 
tetterna efter hand komma till. Orden 
till dessa sånger skrefvos än af L. själf 
("Sångfåglarna" m. fl.), än af Carl 
Strandberg ("Ur svenska hjärtans djup", 
"Du som världar har till rike" m. fl.), 
C. A. Hagberg ("Orpheus sjöng vid lu- 
tans toner"), Gustaf Nyblaeus ("Ur Os- 
sians dunkla sagovärld", "Dalkarla- 
sång") m. fl. Omkring L. slöt sig ej 
blott skalderna utan äfven sångarna, 
och en mängd ovanligt goda röster gåf- 
vo sången en högre lyftning än den, 
som förut hörts å Lundagård. Bland 
de mera bemärkte märkas Olof och Carl 
Strandberg, Otto Munck af Eosenschöld 
och Bernhard Ruberg. L:s biograf G. 
A. Feuk säger om L. att en af hans 
bästa egenskaper som ledare var, att 
han ägde "driften att uppspåra friska 
röster och förmåga att använda dem i 
rätta stämman". Härtill kom, att han 
ägde "energien att elektrisera sångarna 
till varmt intresse och ohejdad lust uti 
hängifvenhet åt studentsången därhän, 
att man måste sjunga ända till glömska 
af sig själf". Lokalen för öfningarna 
var i början univ:s kapellsal (nu dom- 
kyrkans kapellsal), sedan andra smärre 
salar och till sist Akad. förrens gamla 
societetsrum. För att insjunga pennin- 
gar till ny föreningsbyggnad hade en 
sångkvartett bildats, som under en som- 
marferietid gaf konserter i betydan- 



de städer i Sverige. L. deltog som chef 
för Lundakören i flera af de skan- 
dinaviska studentmötena och säkert är 
att den befästade sitt dåvarande rykte 
att vara den yppersta i Norden. Uti den 
första till Uppsala deltog han ej. Då 
vid andra studentmötet till Uppsala ko- 
nung Oscar I gaf en fest å Drottning- 
holm och 4 universitets sångkörer sam- 
manslogos till en, räcktes anförarestaf- 
ven åt L. med följande yttrande af Kö- 
penhamnssångens anförare: "Där nor- 
disk kvartettsång utföres där är O. L. 
själfskrifven att leda den." L. företog 
konsertresor på 1840-talet i mellersta 
Sverige och gästade Stockholm vid 40- 
talets midt. Äfven i den svenska huf- 
vudstaden hyllades L:skvartetten då 
som den bästa i landet. Jämte den in- 
sats L. med sin kvartettsång gjorde vid 
studentmötena kan äfven nämnas hans 
arbete för musikens förkofran i Lund 
och Malmö genom anordnandet af mu- 
siksoaréer. Vid dessa soaréer förekom 
äfven instrumentalmusik af violiner, 
flöjt, violoncell, valdhorn, trumpet och 
klarinett. Den instrumentalmusik, som 
föredrogs, var visserligen dansmusik 
men ej den gamla utan den då nya af 
Strauss och Lanner, hvilken just på 30- 
talet gjorde sitt segertåg öfver Europa 
och hänförde alla t. o. m. den tidens 
grundligaste och lärdaste musiker. Soa- 
réerna voro ej minst omtyckta af ung- 
domen, som efter konserterna fick dansa 
af hjärtans lust. L. uppger som en af 
orsakerna till att intresset för dessa 
soaréer så jämt bibehöll sig, att man 
alltid hade något nytt i musikväg att 
bjuda på. L. blef på så sätt en bärare 
af den nya populära musiken i Skåne- 
land, kvartetten blef en folklig musik- 
form och odlades snart öfver allt äfven 
å landsbygden, från Lund och Malmö 
gick den nya dansmusiken ut till de öf- 
riga städerna i Skåne, och Strauss, Lan- 
ner, Labitzky och Gungl blefvo snart 
allas favoriter. L:s egna kompositioner 
för piano äro små och mindre betydande 
samt kunna ej släppa valsrytmen. Stra- 
uss o. Lanner ha gått honom för mycket 
i blodet, och han kan ej frigöra sig från 
beroendet af den soarémusik han själf 
med sådan framgång ledt i Lund och 
Malmö. Ja, ej ens i solosångerna kan 
han bli kvitt den Strausska melodiförin- 



552 



Lindblad 



sen. I våra dagar verkar denna Strauss- 
stil något gammalmodig och sentimen- 
tal, men på 40-talet bidrog den helt sä- 
kert att i hög grad öka populariteten, 
och L:s solosånger hörde ännu för 30 år 
sedan till Sydsveriges oftast sjungna 
sånger. Vi nämna blott sådana ännu 
kända — om än nu ej så välkända — 
som: Barcarole ("Ro sakta med gondo- 
len här"), Dalen ("Du undersköna dal, o 
säg"), Sjung ("Hvarför skall man tvinga 
mig att sjunga"), Trollhättan ("Brusan- 
de vilda ström") och den kanske populä- 
raste af dem alla: Lifdrabanten o. kung 
Erik ("Gif akt! hvem där"). Alla dessa 
solosånger ha en mjuk och behaglig kan- 
tilena — alldeles som Strauss — men än- 
då ej djup nog för att motstå tidens in- 
verkan. De förblefvo blott modesaker. 
Helt annorlunda är förhållandet med 
inanskvartetterna. Här kan kantilenan 
ibland få ett djup och en glans, att man 
nästan berusas af dess underbara fäg- 
ring; t. ex. i "Orpheus' sjöng" eller "Du 
som världar har till rike". Men melo- 
dien kan också bli sprittande glad som 
i "Sätt maskinen i gång", "Glad såsom 
fågeln" m. fl. En af den L:ska kvartet- 
tens härligaste egendom är den väl af- 
vägda rytmen, hvilken så mildt smyger 
sig intill orden, att båda alldeles sam- 
mansmälta till ett. På samma gång spri- 
der denna rytm en förklaringens glans 
öfver hela sångens karaktär och anda. 
Denna rytm utesluter ej ett känsligt 
föredrag, tvärtom förutsätter den cre- 
scendon och diminuendon å de hvilande 
tonerna på samma gång den bärande 
kantilenan aldrig nedsjunker till blott 
medel. Man har framhäft, att L:s mans- 
kvartett i motsats till Wennerbergs har 
ett mera känsligt skaplynne. Den L:ska 
melodien är också afgjordt vekare än 
W:s och den L:ska rytmen är mera en 
känslans och ordens än marschtaktens. 
Hos Wennerberg är rytmen mera än me- 
lodien det dominerande, det eldande och 
hänförande; W. upplöser äfven gärna allt 
i fugans polyfoni. L. är homofon och äl- 
skar samverkan mellan stämmorna mera 
än polyfonien. L. är den intuitivare na- 
turen, som skapar omedvetet och ore- 
flekteradt, W. den mera skolade, med 
grundligare musikaliska förutsättningar 
skapande, men mera beräknande tondik- 
taren, för hvilken hvarje ton har en viss 



rytmisk och melodisk känslovalör. L. är 
den universellare kvartettkomponisten af 
de båda, på samma gång han skrifvit 
de flesta manssångerna. L. har 66 utför- 
da manskvartetter mot W:s 17. Af W:s 
äro de flesta fosterländska sånger (6) och 
marscher (5). Af L:s 66 representeras 
följande ämnesgrupper (se M. Rystedts 
statistik i Ad. Lindgrens Mus. studier s. 
207): romanser 17, fosterländska sånger 
7, erotiska, krigs- och jägarsånger hvar- 
dera 6, skämtsånger 4, religiösa 3, sjö- 
mans-, vår- och danssånger resp. 2, dryc- 
kesvisor och marscher resp. 1, dessutom 
9 af obestämd art. L:s och W:s kvartet- 
ter tillkommo ungefär samtidigt på 40- 
talet. Endast ett fåtal af L:s tillhöra 
50-talet. Detta hade sin orsak däri, att 
han då ej längre tillhörde Lunds stu- 
dentvärld. Han hade kort efter sin dok- 
torspromotion 1844 sökt N. Mellby kloc- 
karebefattning och, tack vare en stu- 
dentkvartett, som hjälpte honom vid 
profvet, erhöll han den samt innehade 
den fr. 1847 till sin död. Visserligen 
stod han studentsången fortfarande nära 
och inkallades vid alla högtidliga tillfäl- 
len, men den gamla omedelbara lednin- 
gen af sången hade han dock ej. I stäl- 
let blef det landtlifvet, som nu upptog 
hela hans tid. Han hade redan som ung 
älskat jakt och fiske och ansågs redan 
på 30-talet som Skånes (om ej Sveriges) 
skickligaste skytt. Den gamle glade och 
sällskaplige studenten blef därför en 
välsedd gäst hos alla jaktälskande gods- 
ägare i mellersta Skåne, och intet större 
jaktparti kunde äga rum utan att L. 
skulle vara med. Äfven 50-talets skytte- 
rörelse med dess förening af sång, fo- 
sterländsk hänförelse och intresse för 
geväret kunde vara säker på L:s med- 
verkan. Så framlefde L. sina dagar i 
sorglös enkelhet utan att komma i be- 
röring med de stora musikaliska ström- 
ningarna och snart förstummades hans 
musa. Hans hälsa begynte emellertid 
redan vid 50-talets midt att vackla. Ef- 
ter en 14 månaders lång sjuktid afled 
han 21. 4. 1864. Vid jordfästningen voro 
20 sångare tillstädes från Lunds student- 
kör, som bland annat sjöngo den sista 
af hans kompositioner, som han fullbor- 
dat tre dagar innan han dog: "Minnets 
tempel". — Af yttre hedersbetygelser ha- 
de han endast mottagit en, näml. led. i 



Lindegren— Lindeman 



553 



Mus. ak. 1857. Efter hans död hedrade 
man hans minne därigenom att svenska 
riksdagen 1874 beviljade hans änka en 
pension. En byst öfver honom aftäck- 
tes å Lundagård 3. 5. 1908. — L:s produk- 
tion omfattar (enl. Feuk) 124 sånger, 
hvaraf 71 kvartetter och körer m. solo, 
14 trior, 3 duetter och 36 solosånger. 
Denna förteckning omfattar dock äfven 
arrangementer. Äfven finnes i denna 
samling ej upptagna hans pianokompo- 
sitioner. L:s manskvartetter trycktes 
först å Hansens förlag, Kphn; solosån- 
gerna öfvertogos af Hirschs förlag, 
Sthlm. Hans notsamling och manu- 
skript öfverlämnades 1869 af änkan till 
Mus. ak:s bibi., Sthlm. Bland dessa 
märkes en själfbiografi, hvilken i utdrag 
är tryckt dels hos Feuk, dels i Sv. Mu- 
sikt. 1887 s. 44, 109. Det var vid denna 
tid tal om att trycka den fullständigt, 
men detta blef aldrig af. — Litt.: G. A. 
Feuk, O. L. och hans sångare 1840 — 46, 
Lund 1882; L. Bååth-Holmberg, O. L. i 
Nord. tidskr. 1902; L. Lagerbielke i Sv. 
tonsättare, Sthlm 1908; biogr. i Mus. ak:s 
liandl. 1865 s. 46 ff. Smärre bidrag till 
hans biogr. lämna: J. M. Rosén, Några 
minnesblad, 1877; s. förf., O. L. i Sv. Mu- 
sikt. 1882 s. 59; "Ur O. L:s lif", Sv. Mu- 
sikt. 1891 s. 115; studentmötenas berättel- 
ser m. m. 

Lindegren, J o h a n, f. 7. 1. 1842 i Ulla- 
red, Halland, t i Stockholm 8. 6. 1908; 
elev af konserv, i Sthlm 1860—65; anställ- 
des 1861 som repetitör och sångare vid 
operans kör och tillhörde denna sedan; 
1876 var han vik. lärare i kontrapunkt 
vid konserv.; blef 1881 musiklärare vid 
Jakobs allm. lärov. och 1884 kantor i 
Storkyrkan. 1895 utsågs han till led. af 
kommittén för kyrkohandbokens musik. 
LMA 1903. L. förvärfvade redan på 70- 
talet stort anseende som lärare särskildt 
i kontrapunkt och hade på 80- och 90- 
talen många privatelever, däribland Hu- 
go Alfvén. L. intresserade sig mycket 
för kyrkomusiken och utgaf 1881—82 
"Tidning för kyrkomusik" samt samlade 
material till koralbok, hvilken utgafs 
1905. Ehuru L. lifligt intresserade sig 
för den äldre tonkonsten, saknade han 
dock historisk blick för bedömandet af 
utvecklingsriktningar. Hans koralbok 
kan betraktas som ett i hufvudsak prak- 
tiskt uppslag, ej historiskt, då de gamla 



melodierna vederfaras rätt stora förän- 
dringar, allt under det de få skylta som 
restaurerade. Att L. gjort sitt bästa för 
att göra dem så "historiska" som möj- 
ligt, kan ju ej förnekas, men han kom- 
mer därunder blott att vackla mellan 
arkaismer och ultramoderna reformerin- 
gar. Af L:s egna kompositioner utgaf 
Mus. konstför. en sonat och en fuga; af 
de öfriga märkas: en stråkkvintett, som 
utfördes och väckte stort intresse vid 
den stora musikfesten på k. t. 1906; en 
festmarsch "till Vegas hjältar"; Elegi 
vid operasångaren O. Arnoldsons från- 
fälle, "Hösttankar" m. m. — Biogr. i 
Kyrkomusik o. skolsång 1910 nr 24 f. 

Lindegren, S o f i e, f. 31. 1. 1863 i Krok- 
ek, Österg.; sångerska; elev af konserv, 
i Stockholm 1882; elev i plastik af Signe 
Hebbe; debuterade 12. 6. 1887 å k. t. 
Sthlm som Micaela i "Carmen"; var 1888 
—93 engagerad vid St. t. i Göteborg och 
gästade därunder k. t. 1892; 1894 studera- 
de hon i Paris under m:me Artöt; sedan 
hösten 1894 har hon varit anställd vid 
k. t. Sthlm. Af hennes roller märkas: 
Mignon (c. 60 ggr å k. t.), Siebel i "Fa- 
ust", Hans i "Hans o. Greta", Maria i 
"Brudköpet", Agatha i "Friskytten'*, 
Margareta i "Faust", Ortlinde i "Val- 
kyrian", Markisinnan i "Reg:s dotter". 
Anna i "Hvita frun", Larina i "Eugen 
Onegin", Santuzza och Lola i "På Sici- 
lien", Eros i "Orpheus" m. fl. 

Lindeman. En norsk släkt, hvilken på 
mångahanda sätt ingripit gagnande i 
norskt musiklif. Släkten härstammar 
från en sorenskriver L. (1) i Surendalen 
vid Trondhjem, som lefde på 1700-talet 
och var en ifrig musikvän samt spelade 
flöjt och violin. Dennes son var 

2. O le Andreas L., f. 17. 1. 1769. 
t 26. 2. 1857; han kom 1789 till Köpen- 
hamn, där han blef student och begynte 
studera juridik vid univ. Kapellmästare 
Wernicke, hos hvilken han sökte musik- 
utbildning, uppmanade honom emeller- 
tid att öfvergå till musikbanan; han 
lärde sig spela piano och blef som så- 
dan tämligen bekant i den danska huf- 
vudstaden samt fick t. o. m. spela vid 
hofvet; 1793 återvände han till Norge, 
där han lät höra sig i Kristiania och 
1799 blef organist vid Frue Kirke i 
Trondhjem. L. var en utmärkt teoreti- 
ker och utgaf 1838 på offentligt uppdrag 



554 



Lindeman 



den första auktoriserade norska koral- 
boken. Flera kompositioner efterlämna- 
de han i manuskript. Af hans tolf barn 
utmärkte sig särskildt fem som musiker: 

3. Frederik Christian, f. 4. 12. 1803 
i Trondhjem, f därst. 29. 7. 1868; stude- 
rade vid univ. i Kristiania, blef lärare 
vid döfstumsinstitutet i Trondhjem, or- 
ganist vid Hospitalskyrkan och faderns 
efterträdare som organist. Fr. Chr. om- 
talas som en mycket begåfvad och kun- 
nig musiker, ägde stor teknisk färdig- 
het på orgel och blef särskildt känd som 
skicklig improvisatör i Bachs stil. Han 
förlorade en mängd kompositioner un- 
der en sjöresa och miste sedan lusten 
att komponera. 

4. Jacob Andreas, f. 26. 9. 1805 i 
Trondhjem, t 13. 12. 1846 i Daviken; var 
först organist vid Vor Freisers Kirke i 
Kristiania; af gick 1840 och lefde sedan 
som präst i Daviken, där han dog i kyr- 
kan under gudstjänsten; har utgifvit en 
mycket känd preludiesamling. 

5. Ludvig Matthias, f. 28. 11. 1812 i 
Trondhjem, t 23. 5. 1887 i Kristiania; 
den mest kände medlemmen af släkten; 
kom 1833 som student till Kristiania, där 
han någon tid studerade teologi; öfver- 
gick sedan till musiken och blef 1840 
organist vid Vor Freisers Kirke efter 
brodern och innehade denna plats till 
sin död. Han ansågs vara sitt lands 
lärdaste musikteoretiker, var en ut- 
märkt organist, en sökt lärare, en flitig 
samlare och en duktig kompositör. 1834 
— 40 var L. anställd som violoncellist vid 
Kristiania teater. L:s främsta verk är 
samlandet af de norska folkmelodierna. 
Fr. o. m. 1839 utgaf han "Aeldre og 
nyere norske fjeldmelodier"; alltsedan 
1860 beviljade stortinget ett årligt un- 
derstöd. De utkomna delarna omfatta 



omkring tusen melodier, däribland folk- 
visor, andliga folksånger, folkdanser, 
brudmarscher, vallvisor och vallåtar. 
L. försåg dem med ett förträffligt piano- 
ackompagnement. Ett mera lärdt verk 
är "Norske k jaempe visemelodier harmo- 
niserede for blandede stemmer" (1884). 
Af kyrkliga arbeten märkas: "Martin 
Luthers aandelige sange" (1859), "Melo- 
dier til Landstads salmebog" (1871), 
"Kingos gradual" (1875), "Norske folke- 
toner" (1878; till Petter Dass' andliga 
sånger). Slutligen utgaf han en "Koral- 
bog", hvilken efter svårigheter blef of- 
ficiellt antagen 1877. I ms. efterlämna- 
de han en stor samling "bibelhistoriske 
Sange" för en röst med piano. L:s egna 
kompositioner omfatta öfver 200 psalm- 
melodier, 60 melodier till Brorsons 
"Svanesang", 120 melodier till "bibelhi- 
storiske sange"; slutligen flera sånger 
för mansröster och blandad kör, solo- 
sånger med pianoack., fantasier för or- 
gel (koralvariationer med femstämmig 
slutfuga, variationer öfver "Hvo ikkun 
läder Herren raade"), pianostycken och 
kantater. — L. var styrelsemedlem i de 
flesta musiksällskap, som existerat i den 
norska hufvudstaden. Tillsammans med 
sin son Peter L. öppnade han 1883 en 
"Organistskole", som redan efter två 
års verksamhet fick karaktär af kon- 
servatorium. 

6. J u 1 i a n e L., f. 27. 2. 1816 i Trond- 
hjem, f 12. 3. 1879 därst.; utbildades till 
pianist och gaf talrika konserter samt 
verkade länge som pianolärarinna i 
Trondhjem; blef gift med pastor O. A. 
Krogness. 

7. J u s t R, L., f. 26. 9. 1822 i Trond- 
hjem, t 1894 därst.; var först organist 
i Kristiansand, sedan i Trondhjems dom- 
kyrka, där han dog under gudstjänsten; 



Släkten Lindeman 

1. Lindeman 

Sorenskriver 

I 



2. Ole Andreas 



3. Fredrik Christian 
1803—68 



Andreas 
-46 



5. Ludvig Matthias 
1812—87 



6. Juliane 7. Just R. 

1816—79 1822—94 



8. Peter 
f. 1858 



9. Kristian 
f. 1870 



Linden — Lind-Goldschmidt 



555 



har utgifvit kompositioner för orgel o. 
piano, däribland 4 stämningsfulla ro- 
manser. — Tvenne söner till Ludvig L. 
verka ännu som musiker: 

8. Peter Brynie L., f. 1. 2. 1858 i Kri- 
stiania; studerade först vid univ., där 
han aflade fil. kand.-ex.; i musik var 
han elev af fadern, k. konserv, i Sthlm 
samt utbildade sig därefter vidare i 
Dresden; organist i Kristiania sedan 
1880; någon tid äfven cellist vid teatern. 
Den af honom och fadern 1883 grundade 
organistskolan har under hans direk- 
tion fått en storartad utveckling. Os- 
car II, som redan från början lifligt in- 
tresserade sig för skolan, gaf den sitt 
höga beskydd. För närvarande är ko- 
nung Haakon konservatoriets beskydda- 
re. Anstalten åtnjuter bidrag af konung 
(200 kr.), stat (3,000 kr.) o. kommun (1,000 
kr.). Efter de 30 åren skolan nu existe- 
rat har sista året 1,050 elever besökt 
den. Antalet lärare är för närvarande 
35. V.-t. 1912 hade konserv. 799 elever, 
som undervisades i piano, orgel, stråk- 
och blåsinstrument, solosång, teori och 
musikhistoria. Alltsedan 1885 ha afhål- 
lits talrikt besökta musikaftnar (i allt 
tills nu: 542; sista året 32). P. L. är 
sedan 1908 redaktör och utgifvare af 
tidskriften "Musikbladet". Af skrifter 
har han utgifvit en modulationslära. Af 
kompositioner ha uppförts: ett mindre 
oratorium "Döparen Johannes", kantat 
vid invigningen af Frogner Kirke i 
Kristiania, en stråkkvartett o. en kvar- 
tett för 4 violonceller. I tryck har han 
utgifvit kompositioner för sång, piano, 
orgel och violin samt en praktisk skola 
för orgel och harmonium. 

9. K r i s t i a n Th. M. L., f . 8. 3. 1870 
i Kristiania; elev af fadern och bro- 
dern Peter L. samt Kristiania och 
Sthlms konserv.; privatelev i orgel af 
Wilh. Heintze, Sthlm, och i komposition 
af Albert Becker, Berlin; 1888 organist 
vid Jakobs kyrka, Krna, 1890 lärare vid 
Krna konserv., 1894 org. och kantor vid 
Trondhjems domkyrka; 1911 dessutom 
lärare vid Trondhjems musikskola. Kr. 
L. är ordf. i Trondhjems Kunstnerfor- 
enings Musikergrupp och i Trondhjems 
Musiklaererfor. Han har gifvit många 
kyrkokonserter, särskildt i Trondhjem 
och Kristiania; är särskildt känd som 
god improvisatör. Af kompositioner 



märkas flera kantater m. el. utan ork. 
och orgel el. piano (1899, 1901, 1902 för 
Trondhjem samt en 1907 för Aalesund); 
i ms. finnes äfven en pianosonat (1891), 
orgelfantasier och solosånger. I tryck 
ha utkommit: en orgelfuga (1891), "Rid- 
dersange" (1894), Kantat ved Thjems 
tekniske Laereanstalts jub. 1895, hög- 
tidsmarsch vid 900 års jub. i Thjem 1897, 
kröningshymn för orgel 1906 m. m. — 
Källor för släkten L.: personl. medd. 
af Peter och Kristian L., J. G. Conradi, 
Musikens hist., Krna 1878; H. V. Schyt- 
te, Nordisk Musiklexikon; Musikbladet 
6. 8. 1913. 

1. Linden, Emil Alexander, f. 18. 
10. 1859 i Uddevalla; skådespelare och 
sångare; debuterade vid Sandbergska 
sällskapet 1877; engagerad i Göteborg 
1879, vid Mindre och Nya teatrarna i 
Sthlm samt slutligen vid operan 1887— 
90; sedan 10. 10. 1894 direktör för "Lin- 
dens teater- och konsertbyrå". Bland 
hans roller märkas: Tiggarstudenten, 
Mercutio, Figaro, Don Juan, Simson i 
"Joseph" och Petruchio i "Hårdt mot 
hårdt". 

2. Mathilda L., se Jungstedt- 
Reutersvärd. . 

3. Karl van der L., f. 24. 8. 1839 i 
Dordrecht; studerade musik i Belgien, 
Paris och Tyskland; 1860 dirigent i 
Dordrecht; 1875 dirigent för Nederländ- 
ska tonkonstnärsföreningens stora kon- 
serter. L. ledde dessutom musikfesterna 
i Rotterdam 1875, Dordrecht 1877 och 
1880; prisdomare vid musiktäflan i Gent 
1873, Paris 1877 och Briissel 1880. L. har 
åtnjutit högt anseende i sitt hemland 
som dirigent och kompositör. Af hans 
verk märkas två operor, flera kantater, 
ouverturer, solosånger, manskörer, pia- 
nostycken samt verk för harmoniorke- 
ster. 

Lind-Goldschmidt, Jenny, f. 6. 10. 
1820 i Stockholm, t 2. 11. 1887 å Wynd's 
Point, Malvern, England; fadern Niklas 
Jonas L. var till yrket snörmakare men 
tyckte hellre om att sjunga Bellmans- 
sånger i de små krogsällskapen i huf- 
vudstaden; såväl hans röst som det dra- 
matiska föredraget prisas af de sam- 
tida som synnerligen godt. J. L. blef ej 
uppfostrad i hemmet utan å landsbyg- 
den hos en släkting K. Ferndal, som var 



556 



Lind-Goldschrnidt 



organist i Sollentuna-Ed. Här stannade 
hon till hon var 4 år gammal, då hon 
återkom till hufvudstaden. Redan nu 
var hennes lust åt musiken, och hon för- 
summade intet tillfälle att få höra mu- 
sik. Vid 9 års ålder kom L. till k. tea- 
tern och upptogs isept. 1830 trots sin 
ungdom i operaskolan med Craalius till 
lärare i sång. Dessutom fick hon äfven 
undervisning i allmänbildande ämnen 
och språk samt pianospelning. Crae- 
lius afgick kort därefter som sångmä- 
stare och fick till efterträdare I. Berg, 
hvilken fick främsta ansvaret för hen- 
nes röstutbildning. Redan 29. 11. 1830 
debuterade hon å k. t. i en talpjes, "Pol- 
ska grufvan" och 18. 3. 1831 i en annan, 
"Testamentet" af Kotzebue. För hvarje 
följande år fick hon allt flera talroller 
och 1835 hade antalet stigit till 26 på 
ett år. Huruvida hon undantagsvis äf- 
ven sjungit i någon af dessa roller, veta 
vi ej, men å konserter gifna på k. t. 
sjöng hon ej sällan; f. ggn var 24. 11. 
1S32, då hon tills. m. sin lärare I. Berg 
sjöng en duett ur "Straniera". Äfven 
å privata musikaftnar lät hon ofta höra 
sig. Redan 24. 4. 1832 kunde tidningen 
Heimdal meddela: "Om detta nya snil- 
le ej brådmognar eller genom någon 
yttre tillfällighet går förloradt, bör man 
ha allt skäl att vänta sig, ehuru ty- 
värr i en aflägsen framtid, en operasu- 
jett af hög ordning." Framtiden blef 
ej alltför aflägsen, ty redan 1836 upp- 
bar hon en hufvudroll i A. F. Lindblads 
opera "Frondörerna" och ehuru man ej 
var belåten med stycket, var man af- 
gjordt ense om att prisa hennes sång 
och dramatiska spel. Hon användes 
dock ännu 1837 hufvudsakligen i skå- 
despel, och hennes rykte i talroller var 
redan välgrundadt, då hon 7. 3. 1838 i 
Agatas roll i "Friskytten" på ett glän- 
sande sätt slog igenom som sångerska. 
Ännu större blef framgången som Alice 
i "Robert" 10. 5. 1839. Den erfarne Bour- 
nonville erkänner själf, "att hennes ut- 
förande af Alice kunde jämföras med 
det bästa han sett och hört i Paris" och 
tillägger: "Man var färdig att falla ned 
på sina knän för henne." 1839 är på 
mångahanda sätt ett märkesår för henne. 
Hon sjöng detta år i Uppsala 19. 6. vid 
pingstfesten och vann Geijers vänskap. 
Samma år konserterade hon i Göteborg 



och i svenska landsorten och erhöll det 
rikaste erkännande öfverallt. Mot slu- 
tet af s. å. öfvergaf hon äfven hem- 
met, där hon ej fann den rätta konst- 
närliga förståelsen, och flyttade till A. 
F. Lindblad. I detta musikhem tillbrag- 
te hon två år och vann en faderlig vän 
i tonsättaren, som på ett omsorgsfullt 
sätt vårdade sig om hennes konstnär- 
liga utbildning. Hon utnämndes vid 
denna tid till hofsångerska (13. 1. 1840) 
och invaldes s. å. i Mus. akad. Vid så- 
väl k. teatern som å konserter anlitades 
hennes röst för hvarje år allt mera, så 
att man redan vid slutet af året 1840 bör- 
jade hysa farhågor för, att hennes röst 
inom kort skulle gå alldeles förlorad. 
Hon beslöt då sommaren 1841 att taga 
det afgörande steget och rådfråga sång- 
läraren Garcia. Med "Norma" 19. 6. 1841 
slutade hennes första svenska verksam- 
het vid k. t. Hon hade då uppträdt 
447 gånger å k. scenen under en tid af 
blott 11 år. I Paris befann hon sig i 
juli 1841 och sjöng kort därefter för 
sångläraren M. Garcia. Hennes röst 
var då så utmattad och klen, att denne 
förklarade henne ej längre hade någon 
röst alls. Hon måste för, att hvila sin 
röstorgan 6 veckor iakttaga tystnad. 
Hon återfick lyckligtvis härigenom sin 
röst, och Garcia öfvertog nu utbild- 
ningen af denna. Lektionerna begynte 
26. 8. 1841 och fortgingo 2 ggr i vec- 
kan till slutet af maj 1842. Hennes 
energi och samvetsgrannhet kunde ej 
nog lofordas, och lärarens intresse för 
henne steg hvarje månad. Hon hade 
till kamrat under studietiden Henriette 
Nissen, och Garcia hyste största för- 
hoppningar om bådas framtid som ope- 
rasångerskor. Innan J. L. sommaren 
1842 lämnade Paris, sjöng hon privat å 
St. op. för Meyerbeer, som nu beslöt att 
försöka vinna henne för Berlin. I Paris 
sjöng J. L. aldrig offentligt vare sig 
å konsert el. opera, och hon tyckes ha 
haft en afgjord motvilja för den fran- 
ska hufvudstaden. A. F. Lindblad hade 
själf rest till Paris för att höra hen- 
ne och var närvarande vid profsjung- 
ningen inför Meyerbeer. Tills. m. Lind- 
blad företog hon äfven hemresan som- 
maren 1842. 10. 10. 1842 började J. L. 
ånyo sin tjänstgöring vid k. t. Sthlm 
(med Norma) och fortsatte till 21. 6. 



Lind-Goldschrnidt 



557 



1843 samt hade då uppträdt 110 ggr i 
13 olika rolller. I Sverige var man med 
rätta stolt öfver att äga henne, och tid- 
ningar från denna tid kunna ej nog 
berömma hennes sång och spel. Bland 
de sångare hon vid denna tid hade att 
uppträda tillsammans med märkas: I. 
Dannström, J. Giinther och Belletti. 
Under sommaren 1843 företog hon kon- 
sertresor i svenska landsorten samt till 
Finland och Danmark, öfverallt med 
stor framgång. Vid höstsäsongens bör- 
jan var hon åter i Stockholm och sjöng 
nu 4. 10. 43—5. 7. 44 66 ggr i olika rol- 
ler. På sommaren 1844 tog hon till sist 
steget ut och beslöt att sjunga å ut- 
ländsk scen. Meyerbeer hade skrifvit 
sin nya opera "Fältlägret i Schlesien" 
med tanke på att få henne att öfver- 
taga den förnämtsa rollen. Redan i 
juli befann hon sig i Dresden för att 
lära sig tyska språket. Här samman- 
träffade hon med en af sina ungdoms- 
vänner, J. A. Josephson. Redan som- 
maren förut hade hon genom konserter 
sökt samla medel till en utrikesresa för 
honom och nu bekostade hon hans vi- 
dare utbildning till musiker. I sept. 
måste hon åter vara i den svenska huf- 
vudstaden för att biträda vid festlighe- 
terna med anledning af kon. Oscar I:s 
kröning, men i okt. befann hon sig i 
Berlin, och Meyerbeer introducerade 
henne nästan omedelbart vid hofvet, där 
hon mottogs med förekommande vänlig- 
het. 7. 12. 44 skedde den stora premiären 
men ej med J. L. utan med en af ope- 
rans ordinarie primadonnor, Tuczek, i 
hufvudrollen. I st. sjöng J. L. 15. 12. 
Norma och vann därigenom en lysande 
seger i Berlin. 5. 1. 45 uppfördes Meyer- 
beers "Fältlägret i Schlesien" med J. L. 
som primadonna. Hon prisades nu som 
en af sin samtids allra främsta, och 
Berlin låg för henes fötter. I den 
preussiska hufvudstaden sjöng hon jämte 
Bellini- och Meyerbeerroller äfven i We- 
bers Euryanthe och Glucks Ifigenia i 
Aulis samt å talrika konserter. 13. 3. 
1845 var hennes sista konsert i Berlin. 
Öfver Hannover, Hamburg, Schwerin for 
hon till Stockholm, där hon 16. 5. sjöng 
Norma och sedan uppträdde i flera an- 
dra roller, inalles 18 ggr. På hösten 
var hon åter i Tyskland och firade tri- 
umfer i Frankfurt a. M. och Darmstadt. 



I slutet af sept. samt början af okt. gä- 
stade hon k. t. i Köpenhamn (Norma o. 
Reg:s dotter) samt sjöng äfven å kon- 
serter där. H. C. Andersen, Oehlen- 
schläger och Bournonville hälsade hen- 
ne på det mest förekommande sätt, och 
Köpenhamnarna kunde ej nog fira hen- 
ne. 24. 10. lämnade hon Danmark för 
att åter sjunga i Berlin (Donna Anna. 
Agata m. fl.). Mendelssohn uppförde 
vid denna tid sin Oedipus, och J. L. 
sjöng däri med så stor framgång, att 
tondiktaren inbjöd henne till Leipzig 
att sjunga å en Gewandhauskonsert. 
Samvaron med Mendelssohn såväl i Ber- 
lin som i Leipzig utöfvade ett mäk- 
tigt inflytande på hennes personlighet. 
Särskildt väckte M. hos henne ett lif- 
ligt intrese för oratoriet. M. skref för 
henne sopranpartiet i Elias och det be- 
stämdes, att hon i Birmingham skulle 
sjunga vid första uppförandet af detta 
oratorium. Denna plan gick dock om 
intet. I Leipzig mottogs hon i dec. 1845 
af publiken med samma entusiasm som 
i Berlin. I Berlin var hon eljest till 
säsongens slut och sjöng bl. a. i Vesta- 
len och Hugenotterna. 22. 4. 1846 till- 
trädde hon ett engagement i Wien och 
sjöng dessemellan i Weimar, Achen (vid 
Nederrhenska musikfesten), Hannover o. 
Hamburg. På hösten gästade hon Darm- 
stadt, Miinchen, Stuttgart m. fl. städer. 
Man hade länge försökt få henne att 
uppträda i London, men hon gjorde un- 
danflykter i det längsta. Först efter 
mycken tvekan uppträdde hon 4. 5. 1847 
å Her Majestys Theatre som Alice i "Ro- 
bert". Denna långa väntan hade i hög 
grad spänt allas förväntningar, och Lon- 
dons musikälskande publik var därför i 
högsta oro öfver utgången. Dagen blef 
dock en glänsande seger, och hennes föl- 
jande vistelse i England blef en af de 
mest lysande i hennes lif. Hon sjöng i 
London bl. a. i Reg:s dotter, Sömngån- 
gerskan, Norma samt i Mendelssohns 
Elias. Bland framstående konstnärer, 
hvilka ej nog kunde prisa hennes spel 
och sång, må nämnas Moscheles och La- 
blache. Musikkritikern Chorley räknade 
J.-L.-dagarna till de lyckligaste i sitt 
lif. Under sommaren 1847 sjöng hon i 
engelska landsorten och var på hösten 
åter i Berlin. I dec. 1847 gästade hon 
Stockholm och sjöng här å teatern och å 



558 



Lind-Goldschmidt 



konserter till april 1848. Vid samma tid 
ingick hon äfven förlofning med sin 
sångarbroder J. Giinther, men förlofnin- 
gen bröts ej långt därefter. Vid vårsä- 
songens början var bon åter i London 
och sjöng där i Lucie, Sömngångerskan, 
Kärleksdrycken och Puritanerna m. fl. 
15. 12. 48 skedde den lysande represen- 
tationen af Elias (s. d.) i Exeter Hall 
och i jan. 1849 sjöng hon å konserter i 
Manchester, Birmingham, Liverpool, 
Norwich m. fl. Under alla dessa trium- 
fer hade hon så småningom alldeles 
tröttnat på scenen och redan 1845 talat 
om att draga sig tillbaka från all offent- 
lig verksamhet. Först 1849 satte hon 
sitt beslut i verkställighet trots ifriga 
uppmaningar från samtidens allra främ- 
sta att kvarstanna. 10. 5. 1849 sjöng hon 
f. sista ggn å ngn scen (Robert å Her 
Majesty's Theatre, London). På hösten 
1850 afreste J. L. till Amerika, där hen- 
nes turnéer först leddes af Barnum men 
sedan af henne själf med Julius Bene- 
dict som impressario. Hon kvarstanna- 
de där i två år och ingick i Boston äk- 
tenskap med pianisten och kompositö- 
ren Otto Goldschmidt (s. d.) 5. 2. 1852. 
Hennes framgångar i den nya världen 
voro lika stora som de i gamla världen. 
Hon sjöng sedan å konserter biträdd af 
sin man under förra hälften af 1854 i 
Dresden, Berlin, Leipzig, Wien och Pest. 
1855 företog hon efter konserter i Ham- 
burg och Bremen en lysande turné fr. 
mars till maj i Holland, då hon sjöng i 
Amsterdam, Rotterdam, Leyden, Utrecht 
m. fl. städer. I juni s. å. besökte hon 
nederrhenska musikfesten i Diisseldorf, 
ett besök som förnyades 1863 och 1866. 
Från dec. 1855 till juni 1856 gjorde hon 
en rundresa i England, Skottland och 
Wales, åtföljd af en stor skara medhjäl- 
pare (Lablache, Weiss, Ernst, Sainton, 
Swift, Piatti) och hade den utomordent- 
ligaste framgång. 1857 — 58 uppträdde 
hon, utom att hon sjöng i Dresden, Prag, 
Breslau, Königsberg, Danzig och Posen, 
vid ett tillfälle i Halle i Messias till för- 
mån för fulländandet af Händelmonu- 
mentet. 1859 reste hon omkring i de för- 
nämsta irländska städerna biträdd af 
Belletti och Joachim; 1861—62 sjöng hon 
å konserter och i oratorier i England o. 
Skottland, i maj och juni 1863 i Händels 
Allegro e Penseroso; dessutom sjöng hon 



under 60-talet ofta i oratorier (Messias 
1865, Goldschmidts "Ruth" 1869 i Ham- 
burg o. London; i Diisseldorf o. London 
1870 o. 71). Ännu på 70-talet medverkade 
hon ofta och sjöng f. sista ggn 23. 7. 1883 
å en konsert vid Malvern Hills. 1876—83 
ledde och undervisade hon Goldschmidts 
Bach-kör och var 1883 — 86 anställd som 
sånglärarinna vid Royal College of Mu- 
sic. Sverige besökte hon bl. a. somma- 
ren 1865 dock utan att uppträda offent- 
ligt. Stockholm visste knappt, att hon 
fanns i dess närhet. Sitt hem hade hon 
i Dresden 1852—55 och fr. o. m. 1856 i 
England, där hon i Malvern reste åt sig 
en praktfull bostad. 20. 4. 1894 uppsattes 
en medaljong öfver henne i Westminster 
Abbey, London. 

J. L:s röst var en glänsande och stark 
sopran, hvilken förenade omfånget och 
klangen hos en äkta soprano drammati- 
co med den lätthet och böjlighet, som är 
egendomlig för den mera och höga so- 
prano sfogato, med hvars karaktäristi- 
ska tunnhet den dock ej ägde något ge- 
mensamt. Dess omfång sträckte sig från 
h till g 3 d. v. s. omfattade 2 oktaver och 
6 toner. De olika registren gingo med 
sådan skicklighet öfver i hvarandra, 
tack vare sorgfällig skolning, att äfven 
det finaste och uppmärksammaste öra 
omöjligt kunde upptäcka öfvergången. 
Efter fullbordad utbildning under Gar- 
cias ledning blef hela rösten ett homo- 
gent helt och så jämn till sin halt, att 
tonerna påtagligen sjöngos utan tanke 
på bästa sättet att sätta an dem. Vissa 
områden ägde likväl utpräglade esteti- 
ska egenskaper, som klart kunde urskil- 
jas. Tre toner i mellanregistret (f — a') 
ägde i pianopassager en beslöjad ton. 
Dessa tre toner hade mer än något an- 
nat område af rösten blifvit skadade ge- 
nom det stränga arbete och den felakti- 
ga sångmetod, som påtvungits henne 
före afresan till Paris. Af toner med 
särskild fägring må nämnas fiss 2 , som af 
Mendelssohn med härlig verkan använ- 
des i Elias i arian "Höre, Israel! Höre 
des Herrn Stimme". Äfven a 2 och c 3 an- 
vändes med utomordentlig effekt i ope- 
raarior. Tonerna c 2 — a 2 voro de fylliga- 
ste och utbildades på det mest glänsande 
sätt. J. L:s röst var icke af naturen 
böjlig. De fulla, uthållna tonerna voro 
för den mycket naturligare än den 



Lind-Goldschmidt 



559 



snabba teknik, som vanligen karaktäri- 
serar den lättare sopranen. Men hon 
förvärfvade äfven denna genom ihärdigt 
arbete. Hon blef äfven med tiden sin 
samtids främsta koloratursångerska, och 
ingen öfverträffade henne i löpningar- 
nas snabbhet och distinkthet. Främst 
satte hon själf drillen, och samtiden 
kunde ej nog beundra hennes rena och 
jämna drill. Hennes bröst var ej af na- 
turen starkt, men hon hämtade andan 
så snabbt, så lugnt och skickligt, att den 
noggrannaste iakttagare aldrig kunde 
upptäcka det ögonblick, då hennes lun- 
gor på nytt fylldes, och de oinvigde 
trodde, att hennes utomordentliga för- 
måga att hålla ut tonen berodde på 
ovanligt starka lungor. Det var denna 
förmåga, uteslutande förvärfvad genom 
skicklig andhämtning, hvilken hon hade 
att tacka för sitt härliga pianissimo och 
för det underbara välde öfver sitt messa 
di voce, hvilket satte henne i stånd att 
till det yttersta göra ett crescendo samt 
att sedan utan afbrott låta det efterföljas 
af ett diminuendo, hvilket dog bort så 
omärkligt, att man ej kunde upptäcka 
det ögonblick, då det fullständigt för- 
klingade. Till hennes förträffliga voka- 
lisering kom sedan en lika distinkt ar- 
tikulation. Ehuru J. L. i främsta rum- 
met hade en lika intuitiv begåfning att 
tacka för sina framgångar, fick hon sitt 
glänsande resultat genom en enastående 
öfning. Såväl i Paris som i Berlin kun- 
de man ej nog beundra den energi hon 
nedlade i sina öfningar. Det mål hon 
för hvarje gång nådde var resultatet af 
intensivt arbete. Själf öfverskattade 
hon måhända denna sida och tillskref ej 
sällan sin förmåga att kunna öfva allt. 
Man finner henne därför ej så högt 
framhålla sin lärares pedagogiska skarp- 
blick. I ett bref till P. Wieselgren 7. 9. 
1865 skrifver hon: "Mesta delen af hvad 
jag i min konst kan, har jag genom 
otroligt arbete och förunderliga svårig- 
heter själf förvärfvat — och lärt har 
jag blott af Garcia några få, viktiga 
saker." 

Man är i allmänhet ense om att J. L. 
var en af världens främsta (om ej allra 
främsta) sångerskor. Om hennes förmå- 
ga som skådespelerska äro meningarna 
däremot något delade. Ad. Lindgren vill 
i sin uppsats om henne i Mus. studier 



göra troligt, att det var känslan af sce- 
nisk otillräcklighet, som förmådde hen- 
ne att så hastigt lämna teatern. I. Dann- 
ström, som under 40-talet ofta sjöng tills. 
med henne å k. t. Sthlm, ger ett hälft 
medgifvande i samma riktning, att hon 
möjligen ej var lika stor som skådespe- 
lerska. Fetis tillvitar henne till och 
med (i Biogr. univ.) i patetiska sce- 
ner hade ett nervöst och häftigt sätt, 
som endast kunde ha någon framgång i 
England. Med allt detta klander synes 
det dock, som om J. L. som skådespeler- 
ska varit jämngod med de allra yppersta 
af sin samtid. Både under sin skoltid 
i Sthlm som i Paris studerade hon med 
ifver den dramatiska konsten och såg 
med stort intresse i Paris Rachel, hvars 
konst blef för henne idealet i mångt och 
mycket. Då man prisade J. L:s sång var 
det nästan alltid med uttryck som be- 
tecknade den dramatiska sidan, ej rösten 
i och för sig. Dannström får själf er- 
känna: "Ännu har jag aldrig hört någon 
sångerska som i känslans finaste skift- 
ningar kunnat gifva en till den grad 
helgjuten och i sina proportioner har- 
monisk bild af en rolls så väl lyriska 
som dramatiska karaktär, ja tydliggöra 
själsutvecklingen hos de karaktärer hon 
hade att framställa för åskådaren eller 
åhöraren och, ehuru ännu ung, med den 
mogna styrka som eljest endast tiden 
förmår gifva." De flesta samtida ytt- 
randen öfver J. L:s röst visa en beun- 
dran för hennes dramatiska uppfattning 
och hennes enastående själfulla spel. 
Klandret låter sig emellertid ur två syn- 
punkter förklara. Då J. L. uppträdde å 
Europas främsta scener, hade flera dra- 
matiska sångerskor rör. vissa roller 
fastslagit vissa typiska uppfattningar, 
och dessa hade blifvit de normgifvande 
öfver allt. När så J. L. med ens upp- 
trädde, utan att man förut sett hennes 
utveckling till skådespelerska, med en 
ny uppfattning, kunde man ej klart se 
det berättigade utan lofordade hennes 
röst för att så mycket mera kunna klan- 
dra den dramatiska sidan. Då J. L. 
knappast med mer än 5 år tillhörde den 
europeiska scenvärlden, hann man ej 
nog att vänja sig vid det nya. Rör. flera 
af hennes själfständigt uppfattade roller 
(som Donna Anna och Euryanthe) er- 
kände dock eftervärlden, att J. L:s upp- 



560 



Lind-Goldschmidt 



fattning torde ha stått det riktiga när- 
mare än företrädarnas. Då kritiken var 
häftigast rör. nyssnämnda roller, vill 
konsekvensen, att vi nu också taga till- 
haka klandret på bristande dramatisk 
förmåga å dessa punkter. Den andra 
orsaken till klandret berör rollerna 
själf. En dramatisk förmåga, som ej 
sjunger, får i regel uppträda i roller, 
som passa för hennes naturell, och må 
hon än vara en världens yppersta, så 
tillräknar man henne i alla fall ej de 
fel, som hon begår utanför de hennes 
personlighet närmast liggande rollerna. 
Annorlunda är förhållandet med en sån- 
gerska. Hon får uppbära de roller, som 
passa för hennes röst oafsedt om de äf- 
ven passa för hennes dramatiska natu- 
rell. J. L. fick, tack vare sin röst, upp- 
bära en utomordentligt universell reper- 
toar. Det skulle strida mot alla lagar 
för mänsklig begränsning, om hon dra- 
matiskt behärskat alla likformigt. Man 
har här skyldighet att låta henne be- 
dömas efter hennes naturell. J. L. ut- 
trycker i ett bref hem på ett drastiskt 
sätt skillnaden mellan Kachel och sig 
själf så här: "Skillnaden mellan m:lle 
Rachel och mig är, att hon kan vara för- 
träffligt arg — men öm — det duger hon 
ej till. Jag är hiskligt både ful och 
stygg, när jag är arg, men är däremot 
bättre öm, tror jag!" (br. Paris 20. 11. 
41). J. L. kunde vara öm som få. Då 
det gällde partier, där hjärtat själf fick 
tala, då var J. L. stor som skådespeler- 
ska. Därför passade hon så väl i de 
oskuldsfulla, barnsliga, landtliga roller- 
na, där hjärtats renhet ersatte det själs- 
ligt utvecklade och komplicerade. Gäll- 
de det däremot det passionerade, lidelse- 
fulla, då svek henne uttrycket, då blef 
hon, för att tala med Fetis, "nerveux et 
violent". J. L. hade ej en droppe blod 
af sydländsk eldighet men så mycket 
mer af nordisk hängifvenhet och käns- 
lodjup. Därför tjänar det till intet att 
jämföra henne med de samtida italien- 
ska sångerskorna vare sig i röstens ka- 
raktär eller i skådespelarkonst. Hon 
var sig själf i allt med hela sin begräns- 
ning af styrka, svensk i allt ända till 
förnekelsen af det egna. Hennes glans- 
roller hade alla landtflickans charme öf- 
ver sig. Därför blefvo också Alice i 
"Robert", Agata i "Friskytten", Amina 



i "Sömngångerskan", Norma och Reg:s 
dotter hennes glansroller ej blott som 
sångerska utan äfven som skådespeler- 
ska. Se vi i öfrigt på J. L:s repertoar, 
omfattar den ej mindre än 32 roller, 
hvaraf dock de flesta endast tillhöra 
Stockholm (måhända en el. annan till, 
då Holland-Rockstros öfversikt II, 272 ej 
är fullständig). Vi träffa här i främsta 
rummet verk af Meyerbeer, Bellini, Do- 
nizetti, Mozart och Weber. De två först- 
nämnda torde ha varit de, som bäst pas- 
sade för henne som konstnär. Af Meyer- 
beer märka vi följande operor: Robert, 
Hugenotterna, Fältlägret i Schlesien; af 
Bellini: Norma, Sömngångerskan, Puri- 
tanerna, Den okända; af Donizetti: 
Reg:s dotter, Lucie, Kärleksdrycken, 
Anna Boleyn; af Mozart: Don Juan, 
Trollflöjten, Figaros bröllop; af Weber: 
Friskytten, Euryanthe; af Rossini: Tur- 
ken i Italien, Skatan, Semiramis; af 
svenska kompositörer slutligen: Fr. Ber- 
wald, J. Berwald, A. F. Lindblad, Van 
Boom; bärtill komma till sist verk af 
Hérold (Marie), Spontini (Vestalen, Ferd. 
Cortez), Weigl, d'Alayrac, Gluek (Armi- 
da) och Verdi (I Masnadieri). De flesta 
af dessa roller tillhöra endast Sthlms- 
scenen. Af de 690 ggr hon uppträdde å 
europeiska scener tillhöra ej mindre än 
431 k. t, i Sthlm (däribland Robert 60, 
Lucie 56 och Friskytten 42 ggr). Räkna 
vi med hennes teatertid 1838 — 49 (alltså 
11 år) tillhöra också 5—6 Sthlm (1838— 
41, 42—44, 45, 48), under det att endast 
5 komma på utlandet (1844 — 49). Näst 
Sthlm uppträdde hon mest i London (81, 
däraf 22 i Sömngångerskan o. 17 i Reg:s 
dotter), sedan kommer Berlin med 56 
ggr (däribland Norma 14 ggr o. Sömn- 
gångerskan 11 ggr), därefter Wien (31), 
Hamburg (28), Köpenhamn o. Miinchen 
hvardera 9; de öfriga fördela sig på stä- 
derna Hannover, Darmstadt, Edinburgh, 
Glasgow, Dublin o. engelska landsorten. 
Vilja vi finna en verklig orsak till hen- 
nes hastiga afgång från scenen, måste 
vi snarare söka denna inom sången än 
inom det dramatiska området. Tänka 
vi på det stora antal ggr (690 på 11 år) 
hon uppträdde öfverallt i Europa, få vi 
en medelsiffra af 63 pr år; lägga vi 
härtill väl dubbelt så många konserter, 
få vi ett antal af 150 uppträdanden pr 
år, alltså en enormt hög siffra. Alla, 



Lind-Goldschmidt 



561 



som prisa hennes sång, äro ense om att 
förklara den vek och mjuk, och Garcia 
förklarade t. o. m., att hennes röstresur- 
ser voro relativt små i förhållande till 
Henriette Nissens (Blanche går så långt 
i öfverdrift, att han t. o. m. förklarar 
Matilda Ebelings röst dubbelt så god 
som J. L:s [se E b e 1 i n g]). Tänka vi 
slutligen på Garcias omdöme, då hon 
kom till honom, att hon redan 1841 "för- 
lorat" sin röst på grund af för mycket 
sjungande, förstå vi, att hon ej länge 
kunde uppehålla den i samma höga grad 
längre isynnerhet å de stora världssce- 
nerna, där man kräfde mera än i 
Sthlms relativt ringa teaterbyggnad. 
Vi komma då till året 1849 såsom grän- 
sen för hvad hennes röst i sceniskt 
hänseende förmådde. Fr. o. m. Ame- 
rikaturnéen (1850 — 52) aftog den också 
hastigt i styrka. Kjerulf hörde henne 
1855 i Köln å en musikfest och måste 
erkänna, att rösten "tabt meget af den 
ungdomelige Friskhed", och ändå var in- 
trycket af hennes Sang "overvseldende". 
"Jeg maatte skjule mit Ansigt, fordi 
jeg var i en Graad fra hendes förste 
til hendes sidste Tone." Dannström hör- 
de henne 1869 och intygar detsamma fr. 
Diisseldorff, att rösten ej längre var så 
välljudande, och likväl voro triumferna 
äfven då lika omisskänneliga. J. L. 
kunde ännu under 70-talet väcka beun- 
dran. J. L. vann sina triumfer ej med 
sin röst allena utan genom sitt själfulla 
genomförandligade spel. Det var det ur- 
sprungliga, naturliga som försatte alla i 
ett slags förtrollning, som gjorde, att 
åhörarna från första till sista noten 
glömde allt och totalt uppgingo i stäm- 
ningen. Att hela denna förmåga samman- 
hängde med hennes innersta väsen är 
tydligt. Äfven om J. L. aldrig haft nå- 
gon röst, hade hon som ren människa 
blifvit en af sitt lands store. J. L. var en 
ödmjuk, tillbakadragen natur, som sak- 
nade hvarje själfhäfdelse. Åregirighet 
fanns ej hos henne. Därför skrifver 
också hennes stora beundrare Meyer- 
beer, som väl själf offrat ej så litet för 
sin kärlek till ära och anseende, en gång 
till henne: "Man kan icke bedja him- 
meln om något annat för er, än att 
ni måtte befrias från dessa tvifvel på er 
egen talangs förmåga, hvilka förvandla 
dagar af triumf till dagar af oro, från 



denna obeslutsamhet, detta vankelmod, 
som ständigt försätter er i ängslan, och 
att denna misstro till eder själf måtte 
försvinna, hvilken kommer er att tvif- 
la på den sympati, ni ingifver, och som 
kanske en dag skall beröfva eder den 
skönaste tröst här i lifvet, vänskapen" 
(bref Berlin 28. 2. 1845). Man förstår, 
att religionen för en natur som J. L:s 
måste vara mera än en förtröstan och 
en tillförsikt, måste vara ett med hen- 
nes innersta väsen. Ju mera de lysande 
framgångarna kommo, dess mer kände 
hon behof af att draga sig tillbaka och 
uppgå i religiöst känslolif. Redan 1845 
skrifver hon om, att hon vill draga sig 
tillbaka från scenen, och för hvarje år 
som sedan gick, blef hennes längtan att 
lämna den starkare. Då hon 1850 be- 
sökte Sverige, märktes tydligast denna 
förändring i hennes andliga lif. Lotten 
Dahlgren, som meddelat en del bref o. 
dagboksanteckningar från denna tid 
(Ord o. Bild 1913: 1) ger oss en god in- 
blick i hennes dåtida förhållanden. J. L. 
besökte hufvudstadens mest framstående 
prästmän, deltog t. o. m. i Rosenii (en 
af missionären Scotts adepter) konven- 
tiklar, sjöng i de söndagliga gudstjän- 
sterna och visade endast intresse för det 
religiösa. I brefven efter 1850 fram- 
skymtar öfverallt detta religiösa grund- 
drag. Lotten Dahlgren skrifver: "Den 
pietistiska jargongen, som knappt tillå- 
ter något af skrifverskans individuella 
jag att skina igenom, öfverröstar, tycker 
man, rätt oharmoniskt den sköna stäm- 
man från forna dagar." I "Antecknin- 
gar om sv. kvinnor" heter det t. o. m. 
(1864): "Efter konstnärinnans öfvergång 
till pietismen blef svenska publiken — 
väl icke kallsinnig, långt därifrån — 
men mindre färdig att fortsätta den 
yrande hyllning man förut ägnat hen- 
ne." År 1849 slutade definitivt hennes 
operatid, men en annan ej ringare åter- 
stod, och denna varade, trots röstens till- 
bakagång, i 20 år: oratoriets och kyrko- 
kantatens. Mendelssohns, Händels, Bachs 
verk blefvo sedan hennes bästa tolknin- 
gar, där hon ingöt sin egen själ på sam- 
ma sätt som förut i de dramatiska. Äf- 
ven lärde hon sig på 50-talet särskildt äl- 
ska romansen och den enkla visan. Schu- 
mann och Schubert samt A. F. Lindblad 
och Josephson tolkade hon då gärna in- 

36 



562 



Lind-Goldschmidt 



för Europas lyssnande publikum, och de 
svenska mästarna sjöngos då, tack vare 
henne, äfven i de tyska och engelska 
hemmen (svenska tidningar på 50-talet 
framhålla, att Lindblad o. Josephson fått 
förläggare i Frankrike och Tyskland, 
därigenom att J. L. sjungit deras sån- 
ger). Ett utslag af hennes djupa reli- 
giösa känslolif är äfven hennes stora 
gifmildhet emot alla lidande och fattiga. 
England, Amerika och Sverige ha fått 
tusentals kronor till välgörande ända- 
mål genom henne. Hon har själf karak- 
täriserat sin röst som en gåfva ofvan- 
ifrån för att därmed bidraga till att lin- 
dra nöd och elände. 

J. L:s af naturen öppna och vänsälla 
väsen blef med åren mera slutet; lynnet 
blef mera ojämt, och ej så få fingo er- 
fara, att hon då och då var trött på 
människor. Hanslick, som hörde till 
hennes stora beundrare, besökte henne 
i hennes hem i England, men fick erfara 
hennes onåd på ett frånstötande sätt; 
äfven var hon då hård i sitt omdöme 
om andra konstnärer. Vi må dock där- 
af ej sluta till, att hon blifvit stolt och 
högdragen. Lynnets växlingar kunna 
också förklaras ur en allt mera öfver- 
handtagande kroppslig bräcklighet. Som 
grundkaraktär bibehöll hon i det sista 
mildheten och ömheten, och hon dog 
högt älskad af alla, som kommit i berö- 
ring med henne. 

Att litteraturen om en sådan världs- 
bekant person som J. L. måste vara 
synnerligen omfångsrik, torde ej för- 
våna. Att "J. L.-febern" särskildt väckt 
till lif en oöfverskådlig mängd ströskrif- 
ter med mer el. mindre skämtsamma epi- 
soder rör. feberns verkningar, är själf- 
klart (af blott tysk litt. har förf. af detta 
lex. sett inemot 30; de engelska och ame- 
rikanska äro ej heller få). Den histori- 
ska och biografiska litteraturen kan in- 
delas i svensk (norsk, dansk), engelsk 
(amerikansk), tysk och fransk (belgisk). 
Någon svensk originalbiografi finnes ej. 
Ett godt förarbete till en sådan är dock 
J. T. Lindenskölds "J. L. Biografiska no- 
tiser samlade o. författade" (handskrift 
o. tidningsurklipp; en vol. i Mus. ak:s 
bibi.). En god karaktäristik af J. L. som 
konstnär innehåller Fr. Hedbergs Sv. 
operasångare, Sthlm 1885. En ypperlig 
skildring af oskattbart värde är äfven 



I. Dannströnis i "Några blad ur I. D:s 
minnesteckningar", Sthlm 1896 (se äfven 
Sv. Musikt. 1887). Smärre bidrag till en 
J. L.-karaktäristik lämnar äfven Ad. 
Lindgren i Musikaliska studier, Sthlm 
1896 (en rec. af den engelska biogr. af 
Holland-Kockstro). En uppsats med fle- 
ra nya bidrag af värde är Lotten Dahl- 
grens "Till J. L:s historia (Ord o. Bild 
1913: 1. J. A. Josephsons förhållande till 
J. L. tecknas i N. P. Ödmans J. -biografi 
(Ur en sv. tonsättares lif, Sthlm 1885). 
Den hårdaste kritiken får L. af N. Arf- 
vidsson i Teaterbilder fr. fordom, Sthlm 
1885. En glänsande skildring af J. L. 
vid Nederrhenska musikfesten i Aachen 
1845 ger oss Anna Hamilton-Geetes "I 
solnedgången", bd III, Sthlm 1912 (bd 
I och II i samma bok omtala äfven 
J. L. på åtskilliga ställen). Slutligen 
kunna nämnas biografierna i Biogr. lex., 
Anteckningar om sv. kvinnor och i Nord. 
Familjebok. Goda medd. om J. L:s upp- 
trädanden å k. scenen i Sthlm lämna 
flera hufvudstadstidningar samt "Sthlms 
Musiktidning" 1843 — 44. Af nyare sven- 
ska musiktidningar har "Teater o. Mu- 
sik" 1876 (af J. A. Josephson) och Sv. 
Musiktidn. (flera årg., särskildt 1887) 
biografier. Om J. L. i Amerika talar Fr. 
Bremer i "Hemmen i den nya världen", 
Sthlm 1853 — 54. Gå vi från den svenska 
till den danska litt.: träffa vi där en 
god skildring öfver J. L:s vistelse i 
Kphn i T. Overskous "Den danske Skue- 
plads", bd V, Kphn 1864. Äfven Bour- 
nonvilles, H. C. Andersens m. fl. bref 
och dagboksanteckningar ge värdefulla 
bidrag. En präktig norsk skildring af 
J. L. ger oss Kjerulf i ett bref (medd. 
i Aimor Grönvolds Norske musikere, I, 
Krna 1883). Den grundligaste och uni- 
versellaste biografiska litt. är den en- 
gelska. Här finna vi först den stora 
hufvudbiografien af H. Scott Holland och 
W. S. Rockstro: Memoir of M:me J. L.-G. 
her early art.-life and dramatic carier 
1820—51, Lond. 1891, 2 vols (ny och för- 
kortad ed. Lond. 1893). Denna grund- 
liga biogr. är öfversatt till svenska af J. 
R. Spilhammar, Sthlm 1891 (2 bd) och till 
tyska af J. Hedwig Schöll (Lpzg 1891). 
Som bihang till denna biogr. utgaf W. S. 
Rockstro o. Otto Goldschmidt: J. L. A 
record and analysis of the method of the 
late M:me J. L.-G., Lond. 1894. En utför- 



Lind-Goldschmidt 



563 



lig biogr. af Julian Marshall innehåller 
Groves Diet. of music. Af äldre engel- 
ska skrifter med J. L.-bidrag må näm- 
nas: Memoirs J. L., Lond. 1847; Lin- 
diana, Lond. 1847; The case of Bunn 
versus Lind, Lond. 1848; Review of 
the performances of M:me J. L., during 
her engagement at Her Majestys theatre 
etc. with a notice of her life (s. a.); 

B. Luniley, Reminiscences of the Opera, 
Lond. 1864; H. F. Chorley, Thirty years 
musical recollections, Lond. 1862; s. förf., 
Aiitobiography, memoir, and letters (utg. 
af H. G. Hewlett, Lond. 1873); P. T. 
Barnum, Autobiography, New York 1854 
(tysk uppl. Wien 1855, 3 bd); Th. Bill- 
roth, Briefe (3. uppl. Lpzg 1896); s. förf., 
Studies of music; Grote, Minne af J. L:s 
lif (ms. på eng.; ofta cit. af Holland- 
Rockstro); C. G. Rosenberg, J. L. in 
America, New York 1851. De äldre tyska 
skrifterna äro: J. L., die schwedische 
Nachtigall, biografische Skizze, Hamburg 
1845 (sv. öfvers. "J. L., den svenska näk- 
tergalen, en biogr. skizz", Norrk. 1845); 
J. A. Becher, J. L., Skizze ihres Lebens 
und ihrer Kiinstlerlaufbahn, Wien 1846 
(2. uppl. Wien 1847); en sv. öfvers. och 
delvis själfständig (rör. J. L:s ungdom) 
är: "J. L. Skildring af hennes lefnad", 
Sthlm 1848. En nyare tysk biografi är 

C. A. Wilkens' J. L., Ein Cäcilienbild 
aus der evang. Kirche, Giitersloh 1894 
(2. uppl. 1895, 3. uppl. 1898; fransk öf- 
vers. af Julia Jaquies: J. L., cantatrice 
chretienne, Geneve 1896). Af öfrig tysk 
litt. med bidrag till hennes biogr. kan 
nämnas: J. P. Lyser, G. Meyerbeer und 
J. L. Fragmente aus dem Tagebuche 
eines alten Musikers, Wien 1847; H. 
Blaze de Bury, Meyerbeer et son temps, 
Paris 1865; H. Mendel, G. Meyerbeer, 
Berl. 1868; E. Knechke, Die 150-jährige 
Geschichte d. Leipziger Gewandhaus- 
koncerte, Lpzg 1893; L. Rellstab, Gesam- 
melte Schriften, bd XX, Berl. 1861; S. 
Hensel, Die Familie Mendelssohn, Berl. 
1879; Aus Moscheles' Leben, I, Lpzg 
1872; Fr. Liszts Briefe utg. af La Mara, 
3 bd (2. uppl. Lpzg 1893, 94); Mendels- 
sohns och Schumanns bref m. m.; O. 
Jahn, Gesammelte Aufsätze iiber Mu- 
sik, Lpzg 1866; Otto v. Völderndorff, 
Erinnerungen an Oskar von Redwitz 
(Allg. Zeitung 1896); E. Hanslick, Aus 
dem Tagebuche eines Musikers, Wien 



1892 (3. uppl.: Aus meinem Leben, 1894; 
äfven flera af Hanslicks andra skrifter). 
Slutligen kan af fransk-belgisk litt. 
nämnas Fetis' något ensidiga karaktä- 
ristik i Biogr. univ. — Af J. L.-porträtt 
torde J. O. Södermarks oljemålning J. L. 
med näktergalen och samma konstnärs 
tafla J. L. som Norma (Sthlm 1848) vara 
de mest kända. Ett annat välbekant por- 
trätt är L'Allemands teckning samt E. 
Magnus' tafla af 1846 (Nationalgalleriet 
Berlin). Bland yngre porträtt kunna 
nämnas: J. L. vid 18 års ålder (målning 
af A. J. Fägerlin) och J. L. som Reg:s 
dotter (litografi af Alzinger), Louis 
Ashers oljemålning af c. 1845 (Xat.-mus. 
Sthlm), Joh. Cardons litografi af 1841 
samt J. Durhams byst. Af porträtt efter 
1850 må nämnas: Kilburns fotografi af 
1850, John Sartains kopparstick efter 
daguerreotypi (ett annat daguerreotyp- 
porträtt återgifves i Sv. Musikt. 1887 nr 
18) samt ett träsnitt af Ida Falander (Ny 
ill. tidn. 1887); dessutom fyra medalj- 
porträtt (4 medaljer ha slagits öfver hen- 
ne: i Wien, Niirnberg, Manchester och 
Stockholm); dessutom en medaljong å 
minnestaflan i Westminster abbey. Goda 
samlingar porträtt finnas återgifna i 
Holland-Rockstros biografi och Lotten 
Dahlgrens uppsats. En samling af ett 
60-tal J. L.-porträtt samt medaljer ut- 
ställdes af Nationalmuseum i Sthlm 
hösten 1887. 

Jenny Linds stipendie- 
fond. J. L.-G. öfverlämnade 12. 4. 1848 
22,000 rdr b. åt två förtroendemän i 
Stockholm såsom grundplåt till en "Fond 
för undervisning och understöd åt lär- 
jungar vid kungliga teaterns elevskola. 
1854 hade fonden stigit till 29,000 rdr b. 
och gifvarinnan beslöt att den nu skulle 
kallas "Fru Jenny Lind-Goldschmidts 
stipendiefond". 1860 bestämdes, att då 
kapitalet stigit till 60,000 kr., afkastnin- 
gen finge användas till utdelning af ett 
eller två utrikes resestipendier åt i Sve- 
rige födda studerande (manliga eller 
kvinnliga), hvilka visade särskilda an- 
lag antingen för musik, målning, skulp- 
tur el. byggnadskonst. Stipendiet skulle 
bibehållas ett år men finge förnyas, dock 
ej mera än tre år. 1862 var första utdel- 
ningsåret. Den förste, som erhöll stip., 
var en musiker (Anders Pettersson), 
hvilken innehade det i 3 år; sedan gafs 



564 



Lind-Goldschuiidt 



det åt en arkitekt (Ernst Jacobsson), som 
likaledes innehade det i 3 år. 1869 till- 
delades det August Söderman och året 
därpå erhöll J. A. Hägg det (1870—74). 
1876 delades stipendiet i två lika hälfter 
och öfverlämnades till förvaltning af 
hvar del åt Fria konsternas akademi och 
Mus. akademien. Hvarje stipendium 
skulle utgå med 3,000 kr. årligen och fin- 
ge ej förklaras ledigt, förrän årliga af- 
kastningen uppginge till denna summa. 
År 1885 utdelades det första gången af 
Mus. ak. (1885—86: Valborg Aulin). 

Lindgren, Karl Adolf, f. 14. 3. 1846 i 
Trosa, t 8. 2. 1905 i Stockholm; student i 
Uppsala 1863; studerade där filosofi, este- 
tik och musikteori samt aflade kand. -ex. 
1873; en afhandling om scherzot blef, 
trots professorns önskan, ej gradualafh. 
sedermera tryckt i utdrag i Sv. Musik- 
tidn.). Han ägnade sig sedan uteslutande 
åt musikalisk skriftställarverksamhet; 
var från 1874 till sin död musikreferent i 
Aftonbladet o. vann där snart anseende 
som Sveriges bäste musikkännare; 1881 
grundade han tills. m. Fr. Vult v. Stey- 
ern "Svensk Musiktidning", hvars redak- 
tör han intill 1884 var; äfven sedan skref 
han många värdefulla uppsatser för 
detta Sveriges främsta musikorgan; mu- 
siköfversikter skref han äfven i "Illu- 
strerad Tidning" och därjämte korres- 
pondenser till "Nordisk Musiktidende" i 
Kristiania samt en del tyska tidskrifter. 
Hans främsta arbete utgör dock utarbe- 
tandet af musikafdelningen i första upp- 
lagan af Nordisk Familjebok. Äfven för 
andra uppl. hade han till stor del ms. 
färdigt, då han bortrycktes af döden. 
Flerfaldiga gånger var det på tal, att 
han äfven skulle utgifva ett själfstän- 
digt musiklexikon, men den honom egna 
försiktigheten och ängslan för offentlig- 
heten höll honom alltid tillbaka, så att 
ms. fick ligga kvar ofullbordadt. Det 
mesta af hvad han i bokform utgifvit 
har ursprungligen varit tryckt som tid- 
ningsuppsatser, så t. ex. hans "Musika- 
liska studier" (1896), "Svenska hofkapell- 
mästare 1782—1882" (1882), "OmWagneris- 
men" (1881), "Drei harmonische Studien" 
(Lpzg 1910). Af öfriga böcker märkas: 
en öfvers. af Shakespeares "Lucretia" 
(1876), Lobes "Musikens katekes" (1877), 
"Satser i sv. verslära" (1880) samt flera 
öfvers. af operatexter. Af enskilda af- 



delningar i större verk utarbetade af L. 
märkas: "Versläran" i Schwartz' och A. 
Noreens "Svensk språklära" (1881), "Mu- 
siken i Sverige" i H. Panum och W. Beh- 
rends "Illustreret Musikhistorie" (sam- 
ma i K. Valentins "Musikhistoria"), af- 
deln. tonkonstnärer i "Svenskt porträtt- 
galleri" (1897). Af uppsatser i tidskrif- 
ter, hvilka ej sedan omtryckts, kunna 
nämnas följande: "Aug. Södermans ma- 
nuskriptsamling" (Sv. Musikt. 1887, 88); 
dessutom i skilda årg. af samma tidning 
biografier öfver O. Arnoldson, Kristina 
Nilsson, A. Rubinstein, A. Thomas, L. 
Höijer, Iv. Hallström m. fl. — L:s om- 
dömen om musiker utmärkte sig för stor 
kritisk skärpa parad med en lugn och 
sansad omdömesförmåga. Någon ensi- 
dig förfäktare af en viss riktning blef 
han aldrig, därtill hade han förvärfvat 
sig alltför stor historisk rutin. Det li- 
delsefulla och häftiga var ej hans sak, 
snarare var han något för mycket be- 
tänksam och lugn. Hans väsen prägla- 
des af stor tillbakadragenhet, och han 
trifdes bäst ensam bland sina böcker och 
studier. Gent emot Wagner var han på 
70-talet ej gynnsamt stämd, en del af 
dennes ytterligheter verkade osympa- 
tiskt på honom, men med 80-talet lärde 
han sig att allt mera älska honom och 
med 90-talet var det knappast mer än 
den öfverdrifna ledmotivssymbolismen 
hos Wagnerkommentatorerna, som ej 
tilltalade honom. Den svenska tonkon- 
sten älskade han och fördjupade sig gär- 
na i studiet af äldre svenska mästare. 
Hans arbete för Fr. Berwald kröntes i 
detta fall med stor framgång. Likaså äl- 
skade han A. F. Lindblad, Aug. Söder- 
man, V. Norman m. fl. Att han ej kom 
så långt med sina studier, och att det 
mesta blott blef strödda anteckningar, 
grämde honom på gamla dagar. Han ha- 
de väl han också velat ha allmänhetens 
uppmuntran, men den tysta nästan 
skygga tillbakadragenheten hade åldrig- 
väckt allmänheten till förståelse för, att 
han trängtade efter deltagande hjälp i 
sitt arbete. Stugkammaren kunde väl 
bli för trång ibland, men aldrig gick 
hans resor ut till stora världen, och 
hans efterforskningar utanför hufvud- 
staden stannade vid blygsamma förfråg- 
ningar i de svenska landsortsbiblioteken, 
om det fanns någon gammal svensk mu- 



Lindholm — Lindqvist 



565 



sik. — Att L. äfven var kompositör var 
väl för de flesta obekant, och han ville 
ej framhäfva denna sida heller. Sällsk. 
i', sv. kvartetts :s befr. prisbelönte med 
tredje pris en kvartett "Morgonvan- 
dring" (tr. i 10:de hft); Sv. Musikt. inför- 
de 1887 i sitt musikalbum en sång vid 
piano, "Den öfvergifna". 

1. Lindholm, Johan Anton, f. 1810, 
f 29. 11. 1893 i Stockholm; var god pia- 
nist och grundade tills. m. sonen Joh. 
Albert L. 1863 i den svenska hufvudsta- 
den ett mycket besökt musikinstitut (un- 
derv. i piano o. teori), hvilket 1875 upp- 
hörde. 

2. Johan Albert L., den föreg:s 
son, f. 12. 9. 1836 i Göteborg, t 19. 4. 1903 
i Stockholm; pianist; studerade i Leip- 
zig under Moscheles och Plaidy samt gaf 
sedan konserter tills. m. fadern i svenska 
landsorten; 1863 — 75 var han meddirektör 
för faderns musikinstitut i Sthlm; 1868 — 
79 orkesteranförare vid Dram. teatern; 
då denna 1879 indrogs, kom han till ope- 
rascenen, där han till 1885 tjänstgjorde 
som andre kormästare, sedan som ac- 
kompagnatör och repetitör för solister- 
na, hvilken befattning han äfven fick be- 
hålla, då teatern inflyttade i det nya 
operahuset. 

3. Fredrik L., den föreg:s broder, f. 
1838 i Göteborg, t 1901 i Kristiania; 1855 
elev af konserv, i Leipzig; kom i bör- 
jan af 60-talet till Norge, där han 1864 
— 65 var kapellmäst. vid Kristiania tea- 
ter och sedermera verkade som piano- 
lärare och konsertgifvare; företog kon- 
sertresor äfven i Sverige och Finland 
m. fl. länder. 

4. A n d e r s L., f. 9. 5. 1811 i Lindes- 
berg, f i Falun 8. 12. 1867; dir.-ex. vid 
Mus. ak. Sthlm 1840; organist o. kantor 
vid Kristine kyrka i Falun 1841; af dom- 
kap. i Västerås förordnad att examinera 
org.-elever i Västerås' stift och s. å. ut- 
nämnd till musikdirektör vid lärov. i 
Falun. Ass. LMA 1841. L. gaf ej sällan 
orgelkonserter och dirigerade orkestern 
vid de tillfällen, då teatersällskap gästa- 
de staden; han efterlämnade flera orgel- 
komp, i manuskript. — Biogr. i Mus. ak:s 
hand. 1867 s. 38 f. 

Lindhult, Oskar, f . 1831 i Örby, Älf s- 
borgs län, t 1907 i Göteborg; sånglärare; 
elev af I. Berg och konserv, i Leipzig 
samt af Delsarte och Garcia i London; 



var därefter sånglärare först i Diissel- 
dorf, sedan som professor vid domkyrko- 
kören i Hannover, där han vann mycket 
anseende; verkade sedan i Köln och från 
1880-talet i Sverige. 

1. Lindner, Adolf, f. 1808 i Loben- 
stein, t 20. 4. 1867 i Leipzig; valdthorn- 
virtuos; hofmusiker i Gera; 1844 — 46 med- 
lem af Gungls kapell, därefter i teater- 
ork, i Potsdam och efter 1854 i Gewand- 
hausork. i Leipzig. 

2. Ernst Otto Timotheus L., f. 28. 11. 
1820 i Breslau, t 7. 8. 1867 i Berlin; mu- 
sikskriftställare; redaktör för "Vossische 
Zeitung"; ledde någon tid Bachförenin- 
gen i Berlin; skref jämte en mängd tid- 
ningsuppsatser i musikaliska ämnen: 
"Meyerbeers 'Prophet' als Kunstwerk 
beurtheilt" (1850), "Die erste stehende 
deutsche Oper" (1855, 2 bd), "Zur Ton- 
kunst Abhandlungen" (1864), "Geschichte 
d. deutschen Liedes im 18. Jahrhundert" 
(1871; utg. posth. af L. Erk). 

Lindpaintner, Peter Joseph von, f. 
9. 12. 1791 i Koblenz, f 21. 8. 1856 i Non- 
nenhorn, Bodensjön; musikdirektör vid 
Isartorteatern i Munchen 1812—19, sedan 
hofkapellmästare i Stuttgart. L. ägde 
högt anseende som dirigent. Som kom- 
positör var han mycket produktiv och 
hans verk skattades ej ringa af samti- 
den; nu äro de dock till stor del glömda. 
Han skref ej mindre än 21 operor, 6 mäs- 
sor, 2 oratorier, symfonier, ouverturer, 
konserter, kammarmusikverk, solosån- 
ger m. m. 

1. Lindqvist, John, f. 1870; bokhand- 
lare i Linköping; har utgifvit den värde- 
fulla uppslagsboken öfver svenskt mu- 
siktryck: "Uppslagsbok för svenska mu- 
sikhandeln" (1891—10 utkommet i 4 bd 
hvardera omfattande 5 år). 

2. Herman L., f. 3. 4. 1878 i Sköller- 
sta, Örebro 1.; orgelspelare; elev af kon- 
serv, i Sthlm 1904—06; org.-ex. 1906, kyr- 
kosång.-ex. 1900; vik. org. o. kantor i 
Lindesberg 1897—99; vik. domkyrkoorg. i 
Visby sedan 1900 (ord. 1901); vistades i 
Tyskland, hufvudsakl. i Berlin, vid 
Scharwenkas konserv. 1902—03; invigde 
en större konsertorgel i Bliithnersaal, 
Berlin, i febr. 1908; har gifvit orgelkon- 
serter i Berlin, Dresden, Paris, Köpen- 
hamn och Stockholm m. fl. städer; före- 
tog i början af 1913 en längre turné i 
Skandinavien med början i Köpenhamn. 



566 



Lindroth— Linköping 



L. är en af Sveriges mera betydande or- 
gelspelare och har i såväl hemlandet 
som utlandet vunnit berättigadt erkän- 
nande för sitt gedigna spel. 

Lindroth, Adolf Fredrik, f. 27. 11. 
1824 i Stockholm, t därst. 29. 6. 1895; vio- 
linist; elev af d'Aubert; 1844—69 andre 
violinist i hofkap., Sthlm; bitr. lärare 
vid konserv. 1868—71. LMA 1864. L. var 
en mycket anlitad ensemblespelare och 
en verksam medlem i Mazerska kvartett- 
sällskapet. L. har komponerat flera vio- 
linsaker. Mus. konstför. har häraf ut- 
gifvit: "Violinstudier" och "Andante och 
bolero". 

Lindstrand, Anders Olof Albert, f. 
16. 7. 1835 i Göteborg, t 28. 4. 1907 därst.; 
elev af konserv, i Sthlm, där han 1851 
aflade org.-ex., 1853 dir.-ex.; reste sedan 
till Leipzig och återkom till Sverige 1854 
samt slog sig ned som pianolärare i Gö- 
teborg; 1859 öppnade han där en musik- 
handel, som varit högt ansedd. L. var 
sedan 1863 organist i Karl Johans för- 
samling. Som pianolärare och pianist 
var han mycket anlitad och utgaf dels 
under eget namn dels under signaturen 
"Albertus" flera häften instruktiva pia- 
nostycken. 

1. Lindström, Carl Gustaf, f . 6. 9. 
1779, t i Stockholm 29. 10. 1855; elev vid 
k. t. 1793 och anställd där 1. 4. 1800—1. 7. 
1844. L. ägde en ypperlig tenorröst af 
ovanligt omfång. Af hans roller märkas 
Gustafs och sedan Kristierns i "Gustaf 
Vasa", Sargines i Paers opera, Jakob i 
"Den schweiziska familjen". L. utnämn- 
des till hofsångare och erhöll 7. 5. 1822 
hof kamrerares titel; uppträdde sista ggn 
i Ferdinand Cortez' parti 1843 vid Carl 
Johans regeringsjubileum. L. var någon 
tid gift med sångerskan C. E. Frösslind 
(s. d.). 

2. Gustaf Teodor L., f. 4. 9. 1841, 
t i Stockholm 4. 3. 1896; violinist; an- 
ställd i sv. hofkapellet 1864 som andre 
violinist och blef efter några år förste; 
1889 tog han afsked på grund af sjuk- 
dom. L. var mycket intresserad för kam- 
marmusik och arrangerade värdefulla 
kammarmusikkonserter i hufvudstaden. 

3. A 1 b e r t L., f . 24. 4. 1853 i Stock- 
holm; elev vid konserv. Sthlm 1869; org.- 
ex. 1872; studerat solosång för Hj. Hå- 
kansson, J. Giinther och Fr. Arlberg; 
kantoisex. 1899; elev i orgelspelning af 



Wilh. Heintze; ord. organist i Blasie- 
holmskyrkan 1871 — 91; sedan dess W. 
Heintzes efterträdare som organist i 
Jakobs kyrka. L. har dessutom varit di- 
rigent för Sthlms allm. sångförening 
1891—97, för sällskapet W6 1891—1901 
m. fl. såväl mans- som blandade körsäll- 
skap; har dessutom medverkat vid flera 
kyrkokonserter och hvarje år gifvit 
mycket omtyckta orgelkonserter i Ja- 
kobs kyrka, under hvilka han visat sig 
som en framstående orgelspelare. L. har 
utgifvit en mycket spridd orgelharnio- 
niumskola (8 uppl.) samt flera häften 
komp. för orgelharm., dessutom arr. 
Nordqvists Carl XV :s sorgmarsch samt 
Chopins sorgmarsch för stor orgel; har 
slutligen dels arr. dels komp. musik till 
flera olika religiösa sångsamlingar som 
O. Almfelts, "Psalmisten" m. fl.; af egna 
komp. märkes en högtidsmarsch för stor 
orgel; utgaf 1891 en uppl. af Haeffners 
koralbok. 

Lindwall, Otto, f. 2. 1. 1876 i Ockelbo, 
Gäfleb. 1.; klarinettist och kompositör; 
blef 1895 musikunderofficer vid Helsiuge 
reg.; är utgifvare af en musikalisk tid- 
skrift "Hemländsk musik", som framför 
allt söker publicera verk af svenska 
kompositörer. Af L:s egna kompositio- 
ner (hufvudsakligen sånger) märkes sär- 
skildt den mycket spridda "Konvaljens 
afsked". 

Linjesystem, schemat, hvarpå noterna 
upptecknas; inom notskriften måste man 
skilja mellan två slag: linjen som hjälp 
vid beteckning af tonhöjd och linjen 
motsvarande en sträng å ett instrument. 
För att få reda på den verkliga tonen 
måste man vid tonhöjdslinjen veta kla- 
ven, vid stränglinjen strängens stäm- 
ning. Som tonhöjdsbeteckning är 1. om- 
kring tusen år gammal och tillskrifves i 
allmänhet Hucbald (c. 930). Under medel- 
tiden använde man än 2, än 3, än 4 lin- 
jer (ibland olika färgade); med 1500-talet 
blef 5 1. det vanligaste; i slutet af 1500- 
talet förekom ej sällan för piano- och 
orgelstycken 6 — 7 1. Om 1. som sträng- 
beteckning se Luttabulatur. 

Linköping. Musiken i L. har gamla 
anor. Kyrkomusiken i domkyrkan fick 
först af alla stift i Sverige en korord- 
ning (26. 4. 1272); äfven omtalas kanto- 
rer o. subkantorer tidigast i L:s dom- 
kyrka (den förste kände kantorn är Ca- 



Lipinski 



rolus Haquini 1370; orn kantorerna och. 
subkantorerna se J. I. Håhl, L:s stifts 
herdaminne I s. 76 — 78); på 1400-talet om- 
talas flera orgelverk i domkyrkan; ny 
orgel uppsattes men brann ned 1546; ett 
nytt uppsattes 1620, som efter 100 år an- 
sågs odugligt, då ett bättre uppbyggdes 
1733 af Joh. Cahman. Om L:s äldre or- 
gelhist. se Ehyzelii invigningspredikan 
19. 8. 1733, tr. i Link.). Det uppgifves, 
att kyrkomusiken vid L:s gymnasium 
särskildt varit väl öfvad under biskop J. 
E. Terseri tid (1671—78). Ännu högre 
steg tonkonstens utöfning på 1700-talet 
under Micklinarna (far, son, sonson; se 
M i c k 1 i n). Att tonkonsten öfvades 
med framgång i L. vid slutet af 1700- 
talet framgår bl. a. däraf, att 22 sångare 
från L:s gymnasium under dir. mus. 
Adolf Micklins ledning medverkade vid 
Gustaf IV :s kröning i Norrköping 1800. 
A. Micklin efterträddes 1814 af E. Dahl- 
man (s. d.), som ägde godt anseende som 
musiker. J. M. Rosén omtalar i "Några 
minnesblad" (I, 15 ff.), huru han med 
till buds stående krafter uppförde 
Haydns "Skapelsen" och "visade sig 
detta företag fullt vuxen". En god hjälp 
erbjöd vid denna tid regementsmusikkå- 
rerna, hvilka stodo under ingen mindre 
än Crusells ledning. Äfven omtalar Ro- 
sén flera nitiska befrämjare af tonkon- 
sten bland läroverkslärarna (lektorn, se- 
dermera biskopen W. Wallenberg, cel- 
list; lektor Mobeck; gymnasisten Ycken- 
berg, "utmärkt violinist", Barkenbom, 
Wikblad m. fl.). I oratoriet medverkade 
som solister baron De Geer till Finspång 
(s. d.), Ebba Annerstedt ("en utmärkt 
skön och behaglig röst"), lektor Mobeck 
m. fl. Crusell bidrog i sin mån genom 
talrika konserter att göra L. till en 
brännpunkt för musiklifvet i Östergöt- 
land. Vid midten af 1800-talet samarbe- 
tade ofta L. o. Norrköping (s. d.) i mu- 
sikaliskt hänseende. Ett blandadt kör- 
sällskap omtalas vid denna tid under 
olika namn ("Musikaliska sällskapet", 
"Harmoniska sällskapet", "Musikföre- 
ningen"); dessutom namnes äfven ett 
symfonisällskap. En nitisk främjare af 
tonkonsten erhöll staden 1843 i Gnosspe- 
lius, hvilken i 16 år verkade där dels som 
sånglärare vid lärov. dels (fr. 1854) som 
organist vid domkyrkan. Han var nå- 
gon tid ledare af musiksällskapets kör 



och orkester. Efter Gnosspelii förflytt- 
ning till Lund 1859 låg musiken någon 
tid nere, men snart erhöll staden nya le- 
dande krafter i seminarierektor K. L. 
Anjou (s. d.), hvilken 1864 flyttade från 
Norrköping till L., och F. A. Frieberg, 
hvilken 1866 likaledes utbytte Norrkö- 
ping mot L. Anjou öfvertog ordföran- 
deskapet i musikföreningen o. Frieberg 
dirigeringen af kör o. ork. Enl. Mus. 
ak:s handl. 1866 (s. 88) bestod sällska- 
pet sistnämnda år af följande aktiva 
krafter: 42 i orkestern (däraf 20 för 
blåsinstrument), 50 i den bl. kören (där- 
af 24 mani. sångare); dessutom tvenne 
solosångare samt flera solister för blås- 
instrument (ur grenadier-regementenas 
musikkårer). Stadens förnämsta niu- 
sici voro biträdande ledamöter och tven- 
ne konserter gåfvos årligen. 1873 läm- 
nade Frieberg staden och musiken öf- 
vades sedan ej i så stor skala. Dock 
existerade ännu Musikföreningen till 
1800-talets slut. På 1890-talet var fru 
Amalia Planck, f. Gnosspelius, ledare. 
För närvarande existerar i L. ej något 
annat musiksällskap än L:s Sångarför- 
bund (manskör, stiftad 12. 12. 1907 af rek- 
tor Alb. Johansson, som varit ordf. till 
1. 2. 1911, då han ersattes af rådman R. 
Hultmark). Musikaliska ledare för detta 
förbund ha varit: K. Mousquette (12. 
12. 07—24. 10. 10), R. Darell (24. 10—31. 
8. 11) och O. Sandberg (sedan dess). — 
Rörande uppförda verk under 1850- och 
60-talen se Norrköping. — Litt.: 
medd. af Edv. During och A. Peterzén; 
Mus. ak:s handl. 1866 (Mus. för. i Sverige 
o. Norge); dessutom egna undersöknin- 
gar. 

Lipinski, Karl Joseph, f. 30. 10. 
1790 i Radzyn, Polen, t 16. 12. 1861 nära 
Lemberg; violinvirtuos; konsertmästare 
1810 i Lemberg; 1812—14 teaterkapellmä- 
stare i samma stad. 1817 begaf han sig 
till Italien för att höra Paganini. Efter 
att ha stiftat personlig bekantskap med 
mästaren återvände han och begynte nu 
efterbilda hans spelsätt. Under 1820- och 
30-talen företog han talrika konsertre- 
sor i Europa och vann stor berömmelse. 
1839 mottog L. en konsertmästarebefatt- 
ning i Dresden och innehade den till 
1861, då han afgick med pension. L. 
komponerade 4 violinkonserter, rondor, 
polonäser, variationer, fantasier m. ni.; 



568 



Lipps— Liszt 



dessutom äfven en samling galiciska 
folkvisor (1833, 2 bd). 

Lipps, Theodor, f. 28. 7. 1851 i Wall- 
halben, Pfalz; estetiker; studerade först 
teologi, sedan naturvetenskaperna och 
filosofi; 1877 fil. dr.; 1889 e. o. professor 
i filosofi i Bonn, 1890 o. prof. i Breslau 
och är sedan 1894 prof. i Munchen. Af 
hans skrifter beröra bl. a. följande mu- 
sik: "Zur Theorie der Melodie" (Zs. f. 
Psychologie 1901), "Das Wesen der mu- 
sikalischen Harmonie und Disharmonie" 
(Psych. Studien II, 1885), "Tonverwandt- 
schaft u. Tonverschmelzung" (Zs. f. 
Psych. u. Phys. 1899). Äfven hans stora 
handbok "Ästhetik" (1903—4, 2 bd) be- 
handlar ingående musikestetik och ton- 
psychologi. L. torde jämte Stumpf vara 
Tysklands främsta tonpsycholog. 

Lipsius, Marie, f. 30. 12. 1837 i Leip- 
zig; känd som musikförfattarinna under 
pseudonymen La Mara. Af hennes 
verk har särskildt samlingen "Musika- 
lische Studienköpfe" (5 bd, 1. uppl. 
1868—82) vunnit stor spridning; en an- 
nan känd samling är: "Musikerbriefe aus 
fiinf Jahrhunderten" (1886, 2 bd). L. har 
utgifvit Liszts bref (1893—1905, 8 bd), 
bref till L. (1895—1904, 3 bd), L:s och 
Biilows brefväxling (1898), L:s och stor- 
hertig Alexanders brefväxling (1908), 
Berlioz' bref till furstinnan Karolyne 
Sayn-Wittgenstein (1903); äfven har hon 
öfversatt L:s Chopinbiografi (1880). Af 
hennes öfriga böcker märkas: "Musi- 
kalische Gedanken-Polyphonie" (1873), 
"Beethoven" (1870), "Klassisches u. Ro- 
mantisches aus der Tonwelt" (1892). L. 
är i allmänhet vetenskapligt grundlig 
och på samma gång angenäm i stilen. 
Hon har därför vunnit erkännande så- 
väl af fackmän som amatörer. 

Lira (it. lira tedesca, t. Drehleier, lat. 
organistrum, under medeltiden äfven 
symfonia, Zampugna, fr. vielle); tonen 
frambringas ej med båge utan med en 
träskifva, som vrides rundt af högra 
handen med ett handtag, under det att 
vänstra handen spelar på strängarna. 
L. förekommer ofta afbildadt i medelti- 
da handskrifter och var då ett mycket 
populärt folkinstrument. I Frankrike 
lefde det kvar ända in på 1800-talet. Ro- 
cocotidens herdesvärmeri gjorde 1. åter 
populärt. — Se vidare: Vielle. 

Liscio (it.), enkelt, utan sirater. 



Lissenko, Nikolai Vitalievitsch, f. 
22. 3. 1842 i Grinjki, Ryssland; blef efter 
universitetsstudier i Karkov och Kiev 
elev af konserv, i Leipzig 1866 — 68; var 
sedan musiklärare i Kiev. L. har lif- 
ligt intresserat sig för den lillryska 
folkmusiken och utgifvit "Gesänge der 
Ukraine" (1868—95, 6 bd), "Melodostschi" 
(dansvisor) m. fl. samt boken: "Die 
charakteristischen Eigenschaften der 
kleinrussischen Dumki und der Lieder 
des Kobsaspielers Ostap Veresai" (1877). 
L. arrangerade dessutom flera visor för 
kör. Af hans kompositioner märkas 6 
operor, kantater, körsaker, solostycken 
och pianoverk. 

L'istesso tempo (it.), samma tempo som 
förut. 

Liszt, Franz, f. 22. 10. 1811 i Raiding, 
en by nära Ödenburg, Ungern, t i Bay- 
reuth 31. 7. 1886; fadern var förvaltare 
af ett gods, som tillhörde familjen Ester- 
hazy. Sonen fick en vårdad uppfostran 
af den estetiskt fint bildade fadern och 
lärde äfven af honom så mycket musik, 
att han vid 9 års ålder kunde låta höra 
sig å en konsert i Ödenburg; några un- 
gerska magnater beslöto då att vidare ut- 
bilda den löftesrike unge pianisten och 
fadern begaf sig därför till Wien för att 
söka en lärare åt sin son. Ingen min- 
dre än Czerny lofvade att taga sig an 
hans undervisning. 1. 1. 1832 gaf L. sin 
första konsert, då han spelade Hummels 
amollskonsert och därpå öfvergick till 
fria fantasier. På en annan konsert 13. 
4. 1823, som äfven bevistades af Beetho- 
ven, spelade han Hummels hmollskon- 
sert och öfvergick sedan äfven då till 
fria fantasier, som hänryckte publiken. 
T. o. m. Beethoven blef hänförd af hans 
spel och skyndade fram och kysste ho- 
nom. Redan här i kejsarstaden grund- 
lade konserterna den knappt tolfårige 
gossens världsrykte. Alla tidningar utan 
undantag voro uppfyllda af loford och 
beundran öfver detta brådmogna geni, 
som icke mekaniskt föredrog en utan- 
läxa utan reproducerade hvad han med 
själ och hjärta tillägnat sig och smält, 
samt dessutom i sina fria fantasier be- 
bådade en skapande ande. Jämte piano- 
studierna bedref han äfven komposi- 
tionsstudier för Salieri; ett par kyrko- 
kompositioner och ett Tantum ergo 
väckte hans lärares synnerliga tillfreds- 



Liszt 



569 



ställelse. På hösten 1823 flyttade fa- 
dern till Paris, sedan han dessförinnan 
i Kassel förhört sig med Hummel. Det 
var faderns mening, att sonen skulle in- 
skrifvas som elev vid konservatoriet, 
men Cherubini vägrade bestämdt att 
mottaga en utländing. I stället tog L. 
nu kompositionslektioner för Paer och 
Reicha. Däremot var det omöjligt att 
finna en lämplig lärare å piano. Han 
fick också här nöja sig med den redan 
erhållna underbyggnaden och själfstän- 
digt utbilda sitt spel. Han blef i Paris 
aristokratiens älskling. I de främsta, 
finaste salongerna skattade man sig 
lycklig att få smeka "le petit Liszt", 
som man kallade honom. Sin första 
offentliga konsert i den franska huf- 
Audstaden gaf han 8. 3. 1824. Hans rykte 
steg med hvarje dag och fadern be- 
slöt därför att äfven låta honom kon- 
sertera i England. I maj 1824 for han 
öfver, och första konserten i London 
ägde rum 21. 6. Man firade honom lika 
mycket här. På hösten återvände fa- 
der och son till Paris, och man lyckades 
där å St. operan få uppförd en af L. på 
våren komponerad operett "Don Sancho" 
(17. 10. 1825). Vid premiären blef den nye 
komponisten föremål för en glänsande 
hyllning. 1827 drabbades L. af ett hårdt 
slag, i det att fadern dog. Han måste 
nu sörja för sig och sin moder och gaf 
därför pianolektioner i den franska huf- 
vudstaden. Han mottog under de föl- 
jande åren mäktiga intryck från Frank- 
rikes litterära och konstnärliga storhe- 
ter, Viktor Hugo, George Sand, Saint- 
Simon samt af Chopin, Berlioz och Pa- 
ganini. Den sistnämnde hörde han 1831 
och tänkte strax på att öfverföra en del 
af detta virtuosa spel å pianot. Med 
okuflig energi arbetade han på det tek- 
niska utvecklandet af pianospelet. För 
att fullt sätta sig in i hemligheten af 
Paganinis spel sökte han först öfver- 
föra hans 24 capriccios för violin å piano. 
Han vann på så sätt klarhet om skill- 
naden mellan violin- och pianotekniken 
och gick sedan vidare i själfständig rikt- 
ning för att rikta pianotekniken med 
nya uttrycksmöjligheter. Af Berlioz lär- 
de han sig förstå orkesterklangverkan 
och sökte äfven här genom transkrip- 
tioner från orkester till piano lära sig 
att få orkesterfärg öfver pianospelet 



utan att pianots egen karaktär gick om 
intet. Vid åhörandet af Berlioz' "Epi- 
sode de la vie d'un artiste" 1832 fick 
han äfven kärlek till programmusiken 
och skref redan nu symfoniska verk i 
denna stil. Chopins nationella stil sökte 
han göra till sin egen genom att upp- 
taga ungerska folkvisor och folkmelo- 
dier. Äfven Chopins romantiskt svär- 
miska stil upptog han ej sällan i sina 
fria fantasier. Som kritiker fick han 
under 30-talet en ej ringa öfning. Så 
författade han en uppsats öfver Meyer- 
beers "Robert" och skref en nekrolog 
öfver Paganini. 1832 hade L. åhört Fe- 
tis' musikfilosofiska föredrag och sär- 
skildt fäst sig vid hans framställning 
af tonarternas utveckling. Han sökte 
sedan alltmera i sin egen musikaliska 
produktion frigöra sig från tonarter- 
nas tvång. För L:s eget privata lif 
kom slutligen hans bekantskap med 
grefvinnan d'Agoult (författarinna un- 
der pseudonymen Daniel Stern) att få en 
stor betydelse. 1834 sammanträffade han 
f. f. ggn med henne och redan 1835 öf- 
vergaf hon sin man för att följa L. 
Hon ledsagade honom på hans virtuos- 
resor i Italien, Frankrike och Schweiz 
och födde honom en son och tvenne 
döttrar, hvaraf den yngsta C o s i m a 
sedermera blef Biilows maka och där- 
efter Richard Wagners. Intill 1839 va- 
rade förhållandet men sedan reste L. en- 
sam ut på konserter öfver Europa. Med 
året 1839 slutade den första perioden i 
L:s lif. Han stod nu mogen som konst- 
när, erkänd öfver hela den bildade värl- 
den som sin samtids främste pianovir- 
tuos och erkänd åtminstone i Paris äf- 
ven som komponist. L. hade emellertid 
ej alls känslan af, att han ej vidare 
borde framåt inom konsten. Tvärtom 
kände han vid denna tid blott sin egen 
ofullkomlighet. Heine hade kallat ho- 
nom vild, blixtrande, vulkanisk, förtä- 
rande, likt en flytande eld. Hans väsen 
bar prägeln af ett oroligt sökande efter 
något djupare och bättre. Han begaf 
sig också ut på sina virtuosresor med 
känslan af, att han ville lära sig för- 
stå sin samtids tonkonst och tonkonst- 
närer. Virtuosresornas period varade 
åtta år till 1847. Härunder besökte han 
de flesta länder i Europa. Med förkär- 
lek konserterade han i Frankrike, Eng- 



570 



Liszt 



land och Tyskland. L. lade här grunden 
till en betydande egen förmögenhet på 
samma gång han blef i stånd att utöfva 
en storartad välgörenhet. Beethoven- 
monumentet i Bonn, som upprestes 1845, 
hade till största delen bekostats af ho- 
nom. Sitt hemland glömde han ej hel- 
ler. Såväl hembyn som Pesth fick ofta 
mottaga rika gåfvor i penningar af ho- 
nom. Den sista konsert L. gaf för egen 
del ägde rum mot slutet af 1847. Under 
de 39 år han sedan lefde gaf han nästan 
hvarje år öfver hela Europa stora kon- 
serter, hvilka nästan alla gåfvo stora 
intäkter, men ej ett öre tog han häraf 
för egen del utan allt lämnades till all- 
männa ändamål el. enskilda personer, 
som behöfde hjälp. Fr. o. m. år 1842 be- 
gynte L. stå i närmare förbindelse med 
staden Weimar och 1849 slog han sig de- 
finitivt ned där samt stannade sedan i 
12 år. 1847 trädde L. i förhållande till 
furstinnan Karoline af Sayn-Wittgen- 
stein och med hennes öfverflyttning till 
hemmet i Weimars Altenburg begynte 
en ny fas af hans lif. Furstinnan spor- 
rade honom till kompositorisk produk- 
tion i större stil. Pianoverk och solo- 
sånger skrefvos till stor del före 1847, 
men efter denna tid framträda de stora 
symfoniska verken samt körverken. Wei- 
marperioden 1849—61 är äfven en tid, då 
L. samlar elever omkring sig. Liksom 
han efter 1847 aldrig tog någon egen in- 
komst af konserter, utdelade han äfven 
sin undervisning i pianospel och kompo- 
sition fullt gratis. En stor skara af 
unga musiker från hela Europa funno 
ett hem i Weimar, och L. sörjde samvets- 
grant för deras andliga utbildning till 
utöfvande musiker och kompositörer. Af 
de som stodo honom närmast märkas: 
Biilow, Kaff, Cornelius, Tausig, d'Albert, 
Sophie Menter m. fl. Af redan mogna 
konstnärer, hvilka genom L. blefvo er- 
kända af en större allmänhet märkas 
Berlioz och framför allt Wagner, hvil- 
ken efter landsflykten 1849 vann en tro- 
gen hjälpare i L. Af äldre kompositörer, 
hvilkas kompositioner nu återupptogos, 
kunna nämnas Schubert och Beethoven. 
Så uppfördes i Weimar genom L. Wag- 
ners "Lohengrin" och "Flygande hollän- 
daren", Berlioz' "Benvenuto Cellini", 
Schumanns "Genoveva" och musiken till 
Byrons "Manfred", Schuberts "Alfonso 



och Estrella" och Cornelius' "Barberaren 
i Bagdad" m. fl. Officiellt var L. blott 
kapellmästare vid hofteatern, men i 
själfva verket behärskade han hela sta- 
dens musiklif. Denna L:s stora makt i 
staden lät också intrigspelet till sist vak- 
na och till sist lyckades det hans mot- 
ståndare att få fram en offentlig pro- 
test från publikens sida mot premiären 
af "Barberaren i Bagdad". L. kände sig 
häraf djupt kränkt och drog sig nu till- 
baka från staden samt flyttade till Rom. 
"Jag hade drömt om en ny konstperiod 
för Weimar liksom förut i Karl Augusts 
dagar, under hvilken Wagner och jag 
skulle varit ledare som förut Goethe och 
Schiller, men ogynnsamma förhållanden 
ha gjort drömmen om intet", skref L. 
1860. Först 10 år senare återupptog han 
sina förbindelser med hofvet i Weimar. 
Vid samma tid arbetade han med ifver 
på att få till stånd ett nationellt kon- 
servatorium i Pesth efter högre mått- 
stock än den musikskolan där förut haft. 
Han gaf för detta ändamål hvarje år 
konserter i Ungerns hufvudstad och de- 
lade sin tid fr. o. m. 1870 å tre platser: 
Rom, Weimar och Pesth. Ännu 1886 gaf 
L. konserter som pianist och orkesterdi- 
rigent i England och Frankrike samt 
mottog enastående hyllningar, men på 
sommaren s. å. aftog hans krafter märk- 
bart och i Bayreuth, dit han begifvit sig 
för att öfvervara Wagnerfestspelen, afled 
han å villa Wahnfried, ömt vårdad af 
sin dotter Cosima Wagner. Han begrofs 
3. 8. å Bayreuths kyrkogård. 

Grundkaraktären i L:s väsen var reli- 
giositet. Wagner har en gång sagt, att 
L. uttryckte sina tankar annorlunda, 
därför att han alltid tänkte religiöst. 
Redan i ungdomen hade L. känt sig dra- 
gen till Saint-Simonismen och på 1840- 
talet midt under virtuosresorna umgicks 
han med tankarna att ingå i kloster. I 
Rom på 60-talet var han påfvens vän och 
1865 mottog han de mindre andliga vär- 
digheterna och erhöll abbés titel. Den 
kristliga kärleksverksamheten var ett 
naturbehof för honom, och han kunde ej 
säga eller handla något, som sårade an- 
dra. Äfven hans värsta motståndare er- 
kände öppet, att han som person endast 
kunde älskas och beundras. Fiendska- 
pen var blott ett ogillande af en viss 
stilriktning och öfvergick aldrig till per- 



Liszt 



571 



sonligt hat. Offervilligheten för andra 
öfvergick ibland hos L. till fullkomlig 
själfförnekelse. Kände han, att han vi- 
sat likgiltighet mot någon, kunde han 
ej göra nog för att lugna sitt alltid i 
denna sak ömtåliga samvete. När han 
kritiserade konst och konstföreteelser 
skedde det alltid med öm mildhet, och 
tvangs han att skarpt klandra, skedde 
det med den faderliga kärlekens önskan 
att få fram något bättre och ädlare. L. 
var mer uppfostrare än lärare. Men var 
det ett naturbehof för honom att älska 
och beundra, var det ej mindre att bli 
älskad. Häri ligger måhända hans sva- 
gaste sida, den ej nog fördjupade läng- 
tan att behaga. Hans viljeriktning gick 
alltid ut på att vinna alla för sig och 
sin konst. Redan i ungdomen vandes han 
vid att berömmas och beundras, och ju 
flera massorna voro, som hyllade honom, 
dess lyckligare och rikare kände han sig 
själf. Häri låg den yttre betingelsen för 
hans glänsande virtuosa framträdande. 
De som ej sågo djupt nog, märkte endast 
behagsjukan och dömde honom såsom få- 
fäng och inbilsk. Att L. under virtuos- 
perioden på 1830- och 40-talen verkligen 
offrat väl mycket för de yttre effekter- 
nas skull, är sant. Men ingen har heller 
skarpare och tydligare reagerat däremot 
än han själf under senare delen af sitt 
lif. 

Som konstnär och skapande mästare 
måste man ej glömma L:s stora recepti- 
vitet. Begränsningen inom ett visst om- 
råde, som hos Chopin och Wagner gaf ett 
så lysande resultat, saknades hos L. 
Hans sträfvan gick ut på att förstå allt, 
utbilda och utveckla allt. Ingen stilart 
var honom obekant, och hans förståelse 
sträckte sig till alla områden. Han hade 
därför så lätt att erkänna det goda både 
i gammal och ny stil. För det nya, icke- 
erkända, blef han den store, mäktige 
hjälparen. Det gamla, men värdefulla, 
som glömts under nyare tiders stilskift- 
ningar, upptogs äfven och fick erkännan- 
de genom honom. Hans kärlek till allt 
och alla gaf sig ingen ro, förrän han 
framtvingat ett allmänhetens erkännan- 
de. Denna förmåga att fördjupa sig i 
andras verk gaf dock hans egen produk- 
tion en viss obestämdhet. Jämte verk 
af högt värde träffas äfven flera tomma 
och intetsägande. Han hade här som i 



så mycket annat mottagit intryck från 
alla håll. Fullt individuella äro endast 
ett fåtal. Liksom alla receptiva naturer 
hade L. mycket lätt att komponera. 
Hans kompositoriska produktion omfat- 
tar ej mindre än 1,233 verk. Af dessa 
äro dock 442 transkriptioner af andras 
verk och 31 reviderade upplagor af klas- 
siska mästerverk. Af de återstående 
originalkompositionerna äro 385 direkta 
original och 264 arrangements af dessa. 
Slutligen tillkommer hans litterära pro- 
duktion och en stor samling mästerligt 
skrifna bref. Af originalkompositioner- 
na märkas en stor mängd verk för piano- 
solo, hvilka dock ej höra till hans bästa 
verk. Till de mera bekanta höra: "Har- 
monies poétiques et religieuses" (10 korta 
stycken) och "Années de Pélesinage" (3 
afdeln. 9+7+3 nr). Särskildt populära 
folkvisbearbetningar äro hans "Rhapso- 
dies hongroises" (12 st.). För p. och ork. 
skref han 2 konserter (E- och A-dur) och 
en "Todten-Tanz" (parafras öfver Dies 
irse). Hans orkesterverk höra afgjordt 
till de bästa. Hit höra i främsta rum- 
met hans symfoniska dikter. De äro 12 
till antalet och tillhöra nästan alla Wei- 
marperioden samt fördela sig å följande 
tider: 1. "Héroide funébre", begynt 1830. 
fullbordad 1849; 2. "Tasso", komp. 1840 för 
piano, orkestrerad 1848 och utf. vid Goe- 
thef esten i Weimar 28. 8. 1849; 3. "Les 
préludes", begynt 1845 i Marseilles, full- 
bordad i Weimar 1850; 4. "Hungaria", be- 
gynt 1846 som ungersk marsch f. piano, 
ork. 1853, reviderad 1856; 5. Bergsymfoni- 
en ("Ce qu'on entend sur la montagne"). 
begynt 1847, fullb. 1849; 6. "Mazeppa", 
begynt vid samma tid som föreg. och 
ursprungl. afsedd att vara en pianoetyd, 
utvidgad och ork. 1858; 7. "Prometheus", 
komp. 1850, utvidgad m. kör 1859; 8. 
"Festklänge", komp. 1853; 9. "Orpheus", 
komp. 1854; 10. "Hunnenschlacht", komp. 
1856—57 (efter Kaulbachs tafla); 11. "Die 
Ideale" (efter Schillers dikt), komp. för 
Goethe-Schillermonumentet i Weimar 
1857; 12. "Hamlet", komp. 1859. Härtill 
komma sedan tre symfonier: en till Dan- 
tes Divina Commedia för ork. med dam- 
kör (i 3 delar: Inferno, Purgatorio, Mag- 
niflcat), en Faustsymfoni i 3 karaktärs- 
bilder (efter Goethe) för ork. med dam- 
kör och Två episoder ur Lenaus Faust 
(1. Der nächtliche Zug. 2. Der Tanz iu 



^72 



Litania— Lizcll 



der Dorfschenke [Mefistowalzer]) för ork. 
Af L:s vokalverk märkas flera mässor 
och kyrkliga körsånger samt två orato- 
rier: "Christus" och "Die Legende von 
der heiligen Elisabeth", det senare ver- 
ket ett af L:s mest kända och äfven 
hans allra främsta vokalverk; dessutom 
flera festkantater, manskvartetter och 
solosånger med piano (Kahnts uppl. af 
L:s "Gesammelte Lieder" upptager 55 
sånger; härtill komma dock 8 andra). Af 
L:s litterära verk äro de mest kända: 
Chopinbiografien (1852), Om zigernarmu- 
siken (1859), Om Robert Franz (1872). 
Lina Ramann utgaf 1880—83 i 6 bd hans 
samlade skrifter. Hans brefväxling ut- 
gafs af La Mara (se Lipsius). — Af 
skrifterna om L. märkas: L. Ramann, F. 
L. (1880—94, 3 bd); La Mara, Aus der 
Glanszeit der Weimarer Altenburg (1896); 
Nohl-Göllerich, F. L., i Reclambibl. (2 
bd); Rich. Pohl, F. L. (1883); R. Louis, 
F. L. (1900); Eduard Reuss, F. L. (1898); 
J. Kapp, L. und Wagner (1909). En för- 
teckning öfver L:s verk utgaf Aug. Göl- 
lerich i Neue Zeitschr. f. M. 1888—89 
(tillägg m. m. se Groves lexikon). En 
samlad uppl. af L:s samtl. tonverk ut- 
ger Liszt-stiftelsen genom Aloys Obrist 
å Breitkopf & Härtels förlag. — Tre 
L.-statyer finnas: en i Weimar (invigd 
1902), en i Stuttgart (1903) och en i foyern 
i Gewandhaus i Leipzig (1900). Ett L.- 
museum finnes i Weimar. — En L.-s t i f- 
t e 1 s e grundades genom gåfvor af fur- 
stinnan Hohenlohe (dotter till furstin- 
nan Wittgenstein) åt Allg. d. Musik- 
Verein; räntorna tillfalla begåfvade kom- 
positörer el. pianister. L.-stiftelsen ut- 
ger äfven L:s saml. verk (s. of van). 

Litania (lat.), responsorisk sång mel- 
lan präst och menighet; brukas numera 
i Sverige endast vid fastlagstidens hög- 
mässogudstjänster samt på den årliga 
botdagen. 

Litolff, H e n r y C h a r 1 e s, f . 6. 2. 1818 
i London af tyska föräldrar (Elsass), f 
fi. 8. 1891 i Paris; pianist och kompo- 
nist; elev af Moscheles; uppträdde redan 
vid 12 års ålder som pianist å Covent 
Garden, London. Vid 17 års ålder in- 
gick han äktenskap och lämnade då 
London samt måste i en liten provins- 
stad försörja sig och sin familj som pia- 
nolärare. 1840 uppträdde L. i Paris, där 
han snart vann erkännande som pianist 



och kompositör. Han skilde sig nu från 
sin familj och blef 1841 kapellmästare 
i Warschau; 1844 lämnade han denna 
och reste sedan i Tyskland, Holland och 
Österrike; i sistnämnda land deltog han 
i revolutionen 1848 och måste fly från 
Wien. 1850 ingick han äktenskap med 
änkan efter musikförläggare Meyer i 
Braunschweig och blef med henne ägare 
af förlaget, hvilket sedan burit hans 
namn. 1860 lämnade han dock förlaget 
åt styf sonen TheodorL. (f. 18. 3. 1839; 
Meyers son inträdde 1853 i firman; grun- 
dade 1864 klassikeruppl. "Kollektion Li- 
tolff") och begaf sig till Paris, där han 
ännu en gång gifte sig. Af L:s kom- 
positioner märkas: 5 "konsertsymfonier" 
(för piano o. ork.), en violinkonsert 
("Eroica"), oratoriet "Ruth et Boaz" 
(1869), flera ouverturer (särskildt bekant 
är "Ouverture ou dernier jour de la ter- 
reur"), operorna "Die Braut von Ky- 
nast" (Braunschweig 1847) och "Les Tem- 
pliers" (Briissel 1886). L:s kompositio- 
ner utmärka sig för en viss friskhet och 
stämningsrikedom och äro ännu ej helt 
glömda. 

Littmarck, Carl Gottfried Rein- 
hold, f. 8. 1. 1842 i Stockholm, f 27. 
12. 1899 i Halmstad; student i Uppsala 
1860; elev af konserv, i Sthlni 1861— €3 
och aflade där dir.-ex.; tjänstgjorde se- 
dan som kapellmästare vid Svenska tea- 
tern i Helsingfors samt därefter i Stock- 
holm vid Mindre t., Södra (1873—75) och 
Nya t. Som tonsättare har L. gjort sig 
känd genom en operett "Liten Karin" 
och annan musik för scenen samt genom 
solosånger (visor af Sehlstedt m. fl.). 

Liturg, tjänstförrättande präst, guds- 
tjänstledare. 

Liturgi, sammanfattningen af de till 
den offentliga gudstjänsten hörande 
handlingarna. 

Liturgisk, gudstjänstlig. 

Lituus (lat.), ett romerskt trumpetin- 
strument bestående af ett långt rakt 
rör med uppåtböjd, utvidgad afslutning 
(egentl. en krumstaf). 

Liuto (it.), luta (s. d.). 

Lizell, Paula Maria, f. Frödin, 
f. 25. 1. 1873 i Stockholm; operasånger- 
ska (sopran); elev af fruarna Östberg 
och Pyk samt i scenisk framställning 
af S. Hebbe och Charlotta Strandberg; 



Ljudbotten — Lobwasser 



573 



debuterade 1893 å k. t. i Sthlm som Ma- 
tilda i "Vilhelm Tell" och var sedan till 
1911 anställd där. L. har sedan varit 
privatlärarinna i plastik och sång. 1897 
— 1905 var hon gift med läraren H. 
Li n d b e r g och är sedan 1907 gift med 
musikläraren S. L i z e 1 1. L. har vid 
k. t. uppburit mycket kräfvande roller. 
Af dessa märkas: Margareta i "Faust", 
Valentine och Margot i "Hugenotterna", 
Pamela i "Fra Diavolo", Guilmette i 
"Advokaten Pathelin", Tatjana i "Eugen 
Onegin", Maria i "Tiefland"", Signe i 
"Gillet på Solhaug" m. fl. Dessutom 
har hon sjungit flera Wagnerroller så- 
som Senta, Eva Sieglinde och Gudron. 
— Biogr. i Sv. Musikt. 16. 1. 1903. 

Ljudbotten, resonansbotten. 

Ljudhål, hål i resonansbottnen på vissa 
instrument; hos violinen ha de numera 
vanligen formen af ett S; samban an- 
vände i regel halfbågformadt 1. 

Ljudtratt, se Klockstycke. 

Ljufva kors, min själs behof, 
psalm 236; Haeffner hänvisar till mel. 81. 

Ljungby horn och pipa, sago- 
spel med sång i 3 a. af G. L. Silfver- 
stolpe, musik af P. C. Boman, ballett 
ut S. Lund; gifven å k. t. Sthlm 22.— 
31. 1. 1858 tre ggr. F. A. Friebergs be- 
kanta ballad (till ord af L. Hammar- 
sköld) ingick ursprungligen i en ope- 
rett (i 2 a.) benämnd "Skogsfrun" upp- 
förd i Norrköping 1853. Vasateatern, 
Sthlm, återupptog sagospelet 1. 1. 1896 
med musik från flera håll, bl. a. Frie- 
bergs ballad samt musik af Gade och 
Hartmann m. fl. Sagospelet är äfven 
uppfördt som friluftsskådespel å Skan- 
sen m. fl. platser. 

Ljunggren, Henrik Michael, f. 
1824, f i Stockholm 27. 10. 1881; en af 
Sveriges skickligaste kornettister på sin 
tid; stabstrumpetare vid Smålands hu- 
sarregemente; var anförare för den s. k. 
småländska husarkvintetten, hvilken 
1857 — 59 konserterade såväl i hufvudsta- 
den som i landsorten och skördade stort 
bifall. Ass. LMA 1857. 

Ljus af ljus, o morgonstjär- 
na, psalm 426; Hajffner hänvisar till 
mel. 136. 

Lo, kinesiskt gongliknande musikin- 
strument af koppar. 

Lobe, Johann Christian, f. 30. 5. 
1797 i Weimar, f 27. 8. 1881 i Leipzig; 



utbildade sig först till flöjtist och upp- 
trädde redan 1811 som sådan på en Ge- 
wandhauskonsert i Leipzig; tillhörde 
därefter Weimars hofork. i början som 
flöjtist sedan som altviolinist; 1842 — 46 
ledde han ett musikinstitut i födelse- 
staden; flyttade sistnämnda år till Leip- 
zig, där han sedan lefde som privatlä- 
rare i musik. 1846 — 48 redigerade han 
"Allg. mus. Zeitung". L:s kompositio- 
ner äro ej få (5 operor, 2 symfonier, 
kammarmusikverk m. m.) men numera 
mestadels glömda. Däremot lefva ännu 
flera af hans musikteoretiska skrifter, 
däribland: "Lehrbuch d. mus. Komposi- 
tion" flera nya uppl. däribl. en utg. af 
H. Kretzschmar 1884—87; öfvers. till flera 
språk), "Katechismus d. Musik" (1851; 
sv. uppl. "Musikens katekes" 1877, ny 
uppl. 1901), "Fliegende Blätter fur Mu- 
sik" (1853—57, 3 bd), "Katechismus der 
Kompositionslehre" (1872; 7:de uppl. 
1902) m. fl. 

1. Lobkowitz, Ferdinand Philip, 
f. 17. 4. 1724 i Prag, t 11 1. 1784 i Wien; 
böhmisk furste; var en af Glucks be- 
främjare, och båda följdes åt till Lon- 
don 1745, där fursten presenterade sin 
skyddsling för hofvet. 

2. J o s e f Franz L., f. 7. 12. 1772 i 
Wien, t i Prag 16. 12. 1816; den föreg:s 
son; Beethovens vän och gynnare; var 
en af dem som 1808 tillförsäkrade B. 
ett visst årligt underhåll (L., Kinsky o. 
ärkehertig Rudolf); underhöll hos sig 
en hel ork. med kör, och dessa utförda 
mässor, oratorier, operor och symfonier. 
Af Beethovens verk äro följande till- 
ägnade L.: de 6 kvarterna op. 18 (1801). 
symf. Eroica op. 55 (1806), trippelkon- 
serten op. 56 (1807), 5. och 6. symfonien 
(1809), Essdurskvartetten op. 74 (1810). 
Liederkreis, op. 98 (1816). Fursten rå- 
kade 1811 i ekonomiskt obestånd och 
lämnade då Wien. 

Lobwasser, Ambrosius, f. 1515 i 
Sachsen, t 1585 som juris professor i 
Königsberg; utgaf i tysk versifierad öf- 
vers. 1573 Marots och Bezas transposi- 
tion af Davids psalmer till fransk vers. 
Denna tyska uppl. af reformerta psalm- 
boken (och koralboken) blef sedan ut- 
gångspunkten för alla svenska försök 
att införa reformert koralsång i Sverige 
(C. C. Gyllenhjelm, Torstenius Rhyaran- 
der; se Koral). I koralpsb. af 1697 



574 



Locatelli— Logier 



finnas o psalmer från L. oeh i den nya 
af 1819 två (nr 183 och 460). 

Locatelli, P i e t r o, f. 1693 i Berganio, 
t 1. 4. 1764 i Amsterdam; elev af Co- 
rel Ii i Rom; företog vidsträckta kon- 
sertresor; violintekniken utvidgades ge- 
nom honom. Som kompositör bidrog han 
bl. a. till sonatformens utveckling. Af 
lians verk märkas: 12 Concerti grcssi 
(op. 1), Flöjtsonater (op. 2), L'arte del 
violino (op. 3), triosonater för 2 violiner 
o. bas (op. 5 och 8), 6 violinsonater (op. 
6), 6 concerti a quattro (op. 7), L'arte di 
miova modnlazione (op. 9), Contrasto ar- 
monico (op. 10). Flera af hans sonater 
blefvo vida kända och op. 6 utgafs 
ännu 1801 (af Pariserkonserv.). 

Loco (it.), på stället; står vanligen 
efter ett octavatecken (8: va) för att be- 
teckna, att noterna sedan skola spelas 
på den angifna platsen. 

L o d o i s k a. 1. "Heroisk komedi" i 3 
a., text af Fillette-Loreaux, musik af Che- 
rubini; premiär å Feydeauteatern, Paris, 
18. 7. 1791; dansk öfvers. af N. T. Bruun; 
f. ggn å k. t., Kphn, 31. 10. 1815; ej 
gifven i Sverige. — 2. Opera i 3 a., text 
af De Jaure, musik af R. Kreuzer; pre- 
miär Paris 1. 8. 1791; sv. öfvers. af J. P. 
Stolpe; f. ggn å k. t., Sthlm 2. 11. 1795; 
så vidt bekant ej gifven i Kphn. — 
Båda dessa verk utgå ifrån samma be- 
rättelse: Lou vet de Couvrays roman 
"Les aventures du chevalier Faublas". 
Jämte nyssnämnda kompositörer ha äf- 
ven följande behandlat stoffet i operor: 
St. Storace (London 1794), L. Caruso 
(Rom 1798) och S. Mayr. 

L o f , pris och ära vare, psalm 
416; Haeffner 416; motsvarar i koralpsb. 
af 1697 nr 352; går tillbaka till tysk 
koral (Zahn 247 b: Ich dank dir schon 
durch deinen Sohn) af 1610 (Praetorius); 
kan först påvisas i Sverige på 1690-talet 
(Riddarholmskyrkans koralb.); i Linde- 
man d. ä:s norska koralb. har den nr 
77 (Jag takker dig ret hjertelig). 

Lofsjunger Herrans nåd, psalm 
57; Haeffner 57; saknas i koralpsb. af 
1697 (psalmen är af Wallin); mel. är 
tagen från den reformerta kyrkans ko- 
ralbok nr 36: Du méchant le train dé- 
réglé (C. C. Gyllenhjelms sv. uppl. af 
1650 har mel. under samma nr: Utaf de 
ondas dikt och trakt), som finnes i 
Tyskland fr. o. m. 1525 (Zahn 8303: Es 



sind doch selig alle die); J. S. Bach 
har den under texten: O Mensch, be- 
wein' dein' Sunde gross; i Lindenian 
d. ä:s norska koralb. nr 157: O Men- 
neske, begraed din Synd saa stor; i finska 
koralb. nr 351. 

Lofsjunger Herran, som, psalm 
267; Haeffner hänvisar till mel. 131. 

Lofsjungom Herran! låtom, 
psalm 266; Haeffner 266; motsvarar i ko- 
ralpsb. af 1697 nr 83; saknas i utländ- 
ska källor men finnes i Sverige tryckt 
redan i Liber Cantus af 1620 (1623); i 
finska koralb. nr 338. 

Lof ske dig, store Gud, so m, 
psalm 382; Haeffner hänvisar till mel. 197. 

Lofvad vare Herran, psalm 270 ; 
Ha?ffner 270; motsvarar nr 303 i ko- 
ralpsb. af 1697; saknas i utländska käl- 
lor och finnes ej i svenska före 1697; i 
finska koralb. nr 362. 

Lof vare dig, o Jesu Krist, 
psalm 62; Haeffner 62; motsvarar nr 125 
i koralpsb. af 1697; går tillbaka till tysk 
koral (Zahn 1927: Gelobet seist du, Jesu 
Christ) af 1524 (Walther); i Danmark re- 
dan 1569 hos Thomissön och 1573 hos 
Jespersön; i Sverige på 1640-talet 
(Mönst.); i finska koralb. nr 16; i Berg- 
greens danska koralb. nr 23, i Lindeman 
d. ä:s norska nr 109. Psalmens text går 
tillbaka till medeltidssekvensen Gråtes 
nunc omnes reddamus, hvilkens melodi 
i Sverige försvann med 1600-talet. Se 
härom: T. Norlind, Latinska skolsånger 
s. 111 f. 

Lofva vill jag Herran, psalm 
264; Haeffner 264; motsvarar nr 45 i ko- 
ralpsb. af 1697; finnes ej i utländska 
källor och ej heller i svenska före 1697; 
i finska koralb. nr 300. 

Lofva Herran Gud, min själ, 
psalm 29; Haeffner 29; motsvarar nr 107 
i koralpsb. af 1697; mel. kommer nära 
en tysk koral (Zahn 1197: Jesu, konim 
doch selbst zu mir); Beckman meddelar, 
att i "Continuationen" till Arrhenii 
Psalmeprofver skall en mel. finnas lika 
med Haeffner nr 29 (se härom Pr. Noder- 
man, Studier i sv. hymnologi II, 17); i 
finska koralb. nr 159. 

Lof v er Gud i himmels höjd, 
psalm 271; Haeffner hänvisar till mel. 29. 

Logier, Jo hann Bernhard, f. 9. 
2. 1777 i Kassel, t 27. 7. 1846 i Dublin; 
kom tidigt till England, där han först 



Logroscino — Lokrisk tonart 



575 



hade plats som flöjtist vid ett irländskt 
regemente; sedan organist i Westport, 
Irland; här uppfann han sin "Chiro- 
plast" (en maskin, som håller handen, 
under det att fingrarna spela), som snart 
gaf honom världsrykte samt därjämte 
en stor förmögenhet; som pianolärare 
väckte han uppmärksamhet genom sin 
undervisning på flera klaver på en gång, 
i det en mindre försigkommen elev fick 
spela en enklare melodi, under det att 
de andra fingo variera temat. Äfven 
som lärare i harmonilära vann L. stort 
anseende. L. uppehöll sig 1822—25 i Ber- 
lin men flyttade sedan till Dublin. Hans 
metod användes på 1820-talet öfverallt 
i Europa och kom till Sverige 1827 med 
A. F. Lindblad (s. d.). Ännu på 1850- 
talet annonserades i Stockholm, att mu- 
siklektioner kunde erhållas efter L:s 
metod. Vid denna tid var den dock 
i allmänhet öfvergifven, då den mest 
var af blott mekanisk art. L:s. kompo- 
sitioner voro mindre värdefulla. Hans 
teoretiska skrifter behandla hufvudsak- 
ligen Chiroplasten (An explanation and 
description, 1816; The first compagnion 
to the royal patent ch., 1818); dessutom 
utgaf han: L:s practical thorough-bass 
(tysk uppl. af Marx 1819) m. fl. Om 
hans metod har Spohr i sin själfbiografi 
ett utförligt meddelande (II, 104 ff.); se 
äfven Fetis, Biogr. univ. och Schillings 
univ.-lex. 

Logroscino, N i c c o 1 o, f . c. 1700 
i Neapel, f där 1763; operakompositör; 
mest känd genom sina opera buffor ("Il 
governatore", "Il vecchio marito", "Tan- 
to bene che male" etc), där han sär- 
skildt utbildade finalformen med en- 
semblepartier (se Opera buf fa). 1747 
begaf han sig till Palermo, där han nå- 
gon tid verkade som konservatorielärare, 
men sedan återvände till födelsestaden. 

Lohengrin. Romantisk opera i 3 
a. af Rich. Wagner. Idéen till verket 
erhöll W. i Meydon utanför Paris som- 
maren 1841; tanken upptogs och förar- 
betades vidare juli 1845 i Marienbad; 
dikten var färdig 17. 11. 1845. Musiken 
utarbetades fr. 9. 9. 1846 till 5. 3. 1847 
(III a.: 9. 9.-5. 3.; I a.: 12. 5.-8. 6.; 
II a.: 18. 6.-2. 8.; förspelet 28. 8.). Pre- 
miären ägde rum i Weimar under Liszts 
ledning (Wagner var ej närvarande) på 
Goethes födelsedag 28. 8. 1850. Först 3 



år senare upptogs den på annan scen: 
Wicsbaden 2. 7. 1853; följande år i: Bres- 
lau, Darmstadt, Frankfurt a. M., Schwe- 
rin och Stettin; 1855 i: Augsburg, Bonn, 
Diisseldorf, Hamburg, Hannover, Köln, 
Riga och Prag. En af de viktigare pre- 
miärerna sedan var Miinchens 16. 6. 1867 
(under H. v. Biilow). Utanför Tyskland 
uppfördes L. först i Nederländerna i 
Rotterdam 19. 11. 1862, sedan i Brussel 
22. 3. 1870; i London å Covent Garden juni 
1868; Petersburg okt. 1868; Budapest 8. 
10. 1871 (under Hans Richter). I Paris 
var förslag väckt om uppförande redan 
1867, men Tannhäusersskandalen gjorde 
hvarje tanke på ett nytt verk af W. om 
intet. Pariserpremiären skedde först 16. 
9. 1891; segern var glänsande, ehuru flera 
polisbrigader voro uppbjudna, och 700 
arresteringar i denna anledning ägt 
rum samma dag blott för att ej yttre 
oroligheter skulle uppstå. — I Norden 
uppfördes L. först i Köpenhamn 30. 4. 
1870 med Jastrau i titelrollen, Pfeil som 
Elsa, Zinck som Ortrud, Erh. Hansen 
som Telramund (Bournonville var dess- 
förinnan sänd till Mimenen för att stu- 
dera iscensättningen). Den svenska pre- 
miären ägde rum i Stockholm 22. 1. 1874 
med Arnoldson i titelrollen, fru Sten- 
hammar som Elsa, fr. Saxenberg som 
Ortrud, Arlberg som Telramund. Om 
premiären säger C. F. Lundqvist i sina 
Minnen (II, 65 f.): "Jag minnes så väl, 
huru alla på scenen stodo som tända ljus 
och åhörde det härliga förspelet. Ja, 
alla voro uppfyllda af en andaktsfull, 
jag kan nästan säga religiös känsla: en 
livar, från solisterna till den ringaste 
korist hade en förnimmelse af det be- 
tydelsefulla i denna operas gifvande å 
vår scen och kände en glädje att få 
medverka vid lifgifvandet af en bland 
vår tids högsta musikskapelser" (Lund- 
qvist har i öfrigt å samma ställe en ut- 
förlig skildring af premiären samt för- 
arbetena). 100 :de ggn var 23. 10. 1894 
(50:de 1885), 200:de ggn 15. 10. 1908 (245:te 
ggn 29. 9. 1913). Den sv. öfvers. är af 
Fr. Hedberg, den danska af A. Hertz. 
Lokrisk tonart, modus hyperaeo- 
1 i u s, kyrkotonart från senare medelti- 
den; motsvarar h-h i diat. skalan; sy- 
nes aldrig ha haft någon praktisk be- 
tydelse; omtalas däremot af renässans- 
tidens musikteoretiker. 



Ö76 



Lolli — Lordens rock 



Lolli, Antonio, f. c. 1730 i Bergaino, 
t 1802 på Sicilien; violinist; 1773—78 
uppehöll han sig i Petersburg, där han 
.åtnjöt Katarina II:s gunst; företog se- 
dan flera konsertresor, hvilka bl. a. för- 
•de honom till Sverige (1778, 84, 92), där 
han 1779 blef LM A.; L. ägde en stor 
teknisk färdighet men var på samma 
gång ytlig i sitt spel och sökte för myc- 
ket effekten. Hans kompositioner för 
violiner äro tämligen värdelösa. 

Lomberg, Frans Gustaf Oscar, f. 21. 
12. 1861 i Gäfle, t 29. 8. 1911 i Stockholm; 
operasångare (baryton); elev af F. Arl- 
berg; företog redan 1881 talrika konsert- 
resor; utbildade sig vidare för Delle Se- 
■die m. fl. och hade redan sjungit å ut- 
ländska scener, då han i sept. 1889 debu- 
terade å k. t. Sthlm som Carl V i "Er- 
nani"; var intill 1893 anställd där; bland 
hans roller märkas: Luna i "Trubadu- 
ren", titelrollen i "Mefistofeles", Gessler 
i "Wilhelm Tell", Jago i "Otello", Valen- 
tin i "Faust", Mercutio i "Romeo o. Ju- 
lia" m. fl. 1893 var han anställd vid 
St. t. i Göteborg. Ledde 1897 och 98 som 
operadirektör egna teatersällskap. L. 
verkade sedan som sånglärare i Berlin, 
i svenska landsorten och sist i Sthlm. 

Londicer, Ernst Johan, f. 1717 i 
-Stockholm, t där efter 1763; orgelspelare. 
L. var son till Georg Johan L., som 
1720 inträdde i sv. hofkapellet, där han 
var anställd till sin död 4. 5. 1733, och 
broder till musikdirektören och organi- 
sten i Strängnäs Georg Rudolf L., 
som ofta spelade vid hofvet och 1775 af- 
led, just då han blifvit uppmanad att 
spela för Gustaf III å Gripsholm. Ernst 
Joh. L. var ett tidigt utveckladt barn 
och berättas redan vid 6 års ålder ha 
nppträdt å konsert hos hofmarskalken 
And. v. Diiben och satte då alla i för- 
våning genom sitt klavikordspel. Att 
han äfven ägde kännedom i harmonien 
röjdes nogsamt, då han "slog generalba- 
sen" till en af en dam, vid samma till- 
fälle af sjungen, italiensk aria. Flera 
gånger kallades han upp till slottet att 
spela för deras majestäter, hvilka så in- 
togos af hans spel, att de icke endast 
gåfvo honom präktiga skänker utan äf- 
ven lofvade att bekosta hans vidare mu- 
sikstudier. 1725 trycktes i Sthlm en liten 
skrift med följande titel: "Musikaliskt 
offer på Christi Himmelsfärdsdag i hög- 



messan i St. Jacobi kyrka, då en pilt 
Ernst Johan Londicer af 8 års ålder 
spelt generalbasen." Det berättas, att 
vid detta tillfälle i Jakobs kyrka hade 
en förändring måst vidtagas, så att han 
kunde nå pedalen med fötterna. Vid 8 
års ålder skötte han ensam organist- 
tjänsten i Jakob. I hofkapellet omtalas 
han 1728, då han erhöll 100 dr s. om året 
från 1. 1. 1728. 1729 omtalas han ej i 
hofkap:ts räkenskaper men 1730 står vid 
hans namn: "ånyo antagen ifrån 1 okt. 
1730". 10. 8. 1733 inträdde han i faderns 
ställe som hofkapellist och fick då högre 
lön (300 dr). Denna lön bibehöll han 
sedan ända till 1763, då det i hofräken- 
skaperna heter: "skild ifrån tjänsten och 
lön vid K. Hofvet enl. K. Öfre Borg- 
rättens dom af d. 30. 3. 1763". Det synes 
således, som han mot sin vilja blifvit 
aflägsnad ur tjänsten. Han namnes se- 
dan ej. Höijer meddelar, att han med 
anledning af en orgelkonsert föranstal- 
tad på drottningens namnsdag 1725 er- 
höll ett understöd för att genom en ut- 
rikes resa fullkomna sig i sin konst. Ge- 
nom Gerbers lexikon veta vi, att han 
studerat i Kassel (Fredrik I:s stamlands 
hufvudstad) och där väckt allmän upp- 
märksamhet för sitt virtuosa orgelspel. 
Han synes ha stannat i utlandet i 5 år 
(1725 — 30; anteckningen i hof räkenska- 
perna för 1728 kan således endast afse 
summan, som det året lämnades till 
hans underhåll). Samtidigt med den de- 
finitiva anställningen i hofkapellet 1730 
erhöll han äfven organistbefattningen i 
Maria kyrka, hvilken han ännu på 1750- 
talet skötte så väl, att man 1786 kunde 
jämföra hans spel med Voglers. Höijer 
uppger, att han på 1750-talet blef orga- 
nist i slottskyrkan. — Litt.: Höijers mu- 
siklexikon (efter L:ska familjepappe- 
ren); Gerbers och Eitners musiklexikon; 
handl. i slottsarkivet m. m. 

Longa, nottecken, lika med 4 hela 
noter. 

Longitudinalsvängningar, luftsvängnin- 
garna i blåsinstrument och orgelpipor 
samt strängars svängning, då de stry- 
kas i längdriktningen; motsatsen är 
transversalsvängningar, 
de vanligaste vid strängar (anslås eller 
strykas på tvären). 

Lordens rock, L'habit de Milord, 
komedi med sång i 1 a., text af Sauvage 



Lorentz— Lortzing 



577 






och De Léris; öfvers.; musik arr. af I. 
Dannström; å Djurgårdst., Sthlm f. ggn 
19. 7. 1861. Under titeln "Lånta f j ä d- 
r a r" (operett) öfvers. och lokaliserad 
af F. Arlberg med musik af J. Bendix; 
k. t., Sthlm f. ggn 29. 1. 1863. 

Loreley, opera af Fredrik Pacius; 
tysk text af E. Geibel; premiär å Alex- 
anderteatern i Helsingfors 28. 4. 1887. 

Lorentz, Johan (Jörgen), f. i Köpen- 
hamn i början af 1600-talet och son till 
den 1616 hos Christian IV anställde or- 
gelbyggaren Johan L.; anställdes 22. 
11. 1629 vid Vor Frue Kirke i Kphn men 
reste efter att i två års tid ha beklädt 
platsen till Italien; här stannade han 
sedan i 3 år ifrigt sysselsatt med mu- 
sikstudier; efter hemkomsten 1635 an- 
ställdes han som organist vid St. Niko- 
lai Kirke och 13. 5. 1646 tillika som or- 
ganist vid Bremerholms (Holmens) Kir- 
ke samt beklädde båda platserna till 
sin död; han omkom tillika med sin 
hustru och två barnbarn vid teater- 
branden 19. 4. 1689. I St. Nikolai Kirke 
gaf han 3 gånger i veckan konserter 
("Abend-Musik"), hvilka voro i hög yn- 
nest och förmådde samla åhörare från 
när och fjärran. L. var sin samtids 
främste danska musiker och torde otvif- 
velaktigt ha varit Dietrich Buxtehudes 
lärare. Några kompositioner af honom 
äro ej bevarade. — Litt.: Medd. af J. 
Foss, Kphn. Se äfven: A. Hammerich, 
Musiken ved Christian den fjerdes hof 
(1892), C. Thrane, Fra hofviolonernes tid 
(1908) och A. Pirro, Dietrich Buxtehude 
(Paris 1913). 

Lortzing, Gustav Albert, f . 23. 10. 
1801 i Berlin, f där 21. 1. 1851; fadern, 
som först var läderhandlare, öfvergaf 
detta yrke för teatern; modern var skå- 
despelerska, innan hon gifte sig, och 
båda föräldrarna sökte förtjäna sitt up- 
pehälle vid teatrar; då sonen var 11 år 
erhöllo föräldrarna engagement i Bres- 
lau, och sonens vidare uppfostran kom 
alltså att äga rum i denna stad; trots 
föräldrarnas fattigdom fick sonen en 
vårdad såväl litterär som musikalisk 
uppfostran; han fick dock tidigt hjälpa 
till att förtjäna uppehället genom att 
uppträda i små barnroller samt att 
skrifva af noter; äfven hans långt ifrån 
stora röst fick vara ett medel till för- 
tjänst. På detta sätt växte L. upp som 



skådespelare och sångare och reste med 
föräldrarna från Breslau till Braun- 
schweig och Köln. I sistnämnda stad 
fick L. mera ro att skaffa sig nödig 
musikalisk uppfostran och begynte nu 
äfven skrifva operor. 30. 1. 1823 ingick 
han äktenskap med skådespelerskan Re- 
gina Bosine Ahles och skref nu (1824) 
sin första lilla opera: "Ali Pascha von 
Janina", som uppfördes i Köln under 
stort bifall. I Detmold, där operan äf- 
ven gafs, var man så nöjd med verket, 
att L. och hans hustru engagerades vid 
hofteatern. 1826 skilde han sig från för- 
äldrarna, hvilka kvarblefvo i Köln. I 
Detmold komponerade L. ett oratorium 
"Die Himmelfahrt Christi", som 15. 11. 
1828 uppfördes i Mönster; ehuru styc- 
ket vann varmt erkännande, beslöt han 
dock att ej mera skrifva kyrkliga verk. 
I stället upptog han ett operaämne, som 
kunde intressera alla frihetsentusiaster. 
1832 uppfördes i Mönster operan "Der 
Pole und sein Kind" och vann storman- 
de bifall hos alla, som ifrade för Polens 
sak. Snart uppfördes verket flerstädes 
i Tyskland. Äfven med nästa arbeten 
för scenen, "Scenen aus Mozarts Leben" 
(1832) vann han rikt erkännande, ej 
minst i Österrike. Mindre bifall hade 
en vaudeville "Der Weihnachtsabend". 
I maj 1833 erhöll L. ett ärofullt enga- 
gement af direktör Ringelhardt, som 
med en stor del af Kölnerpersonalen 
öfvertagit Leipziger Stadttheater. L. 
träffade nu åter samman med sina för- 
äldrar. I Leipzig begynte hans stora 
egentliga operaperiod. Han verkade här 
ej blott som skådespelare utan äfven 
som regissör. Hans första öfver hela 
Europa kända verk för scenen, "Die 
beiden Schutzen", uppfördes under hans 
egen regie i Leipzig 20. 2. 1837. För 
hvarje år vann verket allt mera erkän- 
nande och uppfördes snart i Prag, Ber- 
lin, Munchen m. fl. ställen. Kort där- 
efter uppfördes äfven vid Leipziger 
Stadttheater hans andra storverk "Czaar 
und Zimmermann" (Sthlm 1843: Czar 
och timmerman), som äfven det hälsades 
med stormande jubel. Denna L:s opera 
torde ännu få anses som ett af tyska 
komiska operans främsta mästerverk. 
1842 uppfördes "Der Wildschiitz" (Sthlm 
1849: Tjufskytten) i Leipzig och äfven 
detta hälsades med bifall. Han hade 

37 



578 



Lossius — Lotti 



här satiriserat samtidens antikbeuudran. 
L. önskade emellertid helst lämna skå- 
despelarbanan för att i stället helt få 
vara musiker, och 1844 uppfylldes denna 
hans önskan, i det att han s. å. blef or- 
kesterdirigent i samma teater. De svå- 
ra ekonomiska förhållanden, under hvil- 
ka han lefde, förbittrade dock hans lif, 
på samma gång han som dirigent ej 
heller hade den önskade framgången. L. 
var en mild, hänsynsfull natur, som sak- 
nade den energi o. bestämdhet i uppträ- 
dandet, som en dirigentpost kräfde. Se- 
dan L. hittills blott skrifvit komiska ope- 
ror, öfvergick han vid denna tid till den 
allvarliga genren och tog sin libretto 
från Fouchés "Undine". Såväl textligt 
som musikaliskt blef operan ett ypper- 
ligt verk och kan med heder försvara 
sin plats som en af de främsta mellan 
Weber o. Wagner. 25. 4. 1845 ägde pre- 
miären rum i Hamburgs Stadtteater un- 
der L:s egen direktion. L. var nu en öf- 
ver hela Tyskland berömd o. aktad man. 
Dock skulle den lyckliga Leipzigertiden 
taga ett hastigt slut, i det att L. redan 
vid tillbakakomsten från Hamburg blef 
uppsagd som kapellmästare. Visserligen 
erhöll han 1846 ett engagement vid Th. 
a. d. Wien, där hans opera "Der Waf- 
fenschmied" (Sthlm 1885: Vapensmeden) 
redan haft sin urpremiär, men teaterför- 
hållandena voro dock så sorgliga här, 
att han intet kunde förmå; snart stäng- 
des också teatern och L. var åter utsatt 
för den bittraste nöd. Vintern 1849 kal- 
lades L. tillbaka till Leipzig för att leda 
och instudera en ny opera "Rolands- 
knappen". Den mottogs med stormande 
jubel, och han erhöll nu ett engagement 
på 3 år; dock förorsakade en tillfällig 
anmärkning från direktionens sida, att 
han redan några veckor efter tillträ- 
dandet afsade sig platsen. Den återstå- 
ende tiden är en oafbruten kedja af nöd 
och elände. Från stad till stad vandra- 
de han för att än som dirigent än som 
skådespelare förvärfva sig sitt uppe- 
hälle; som kapellmästare vid Friedrich- 
Wilhelmstädtisches Theater försökte han 
sig till sist, men sjukdom och bekymmer 
hindrade honom från hvarje allvarligt 
arbete. 1851 kom döden som en befriare. 
Den i djupaste fattigdom aflidne hedra- 
des med en lysande begrafning. — L:s 
lif är en egendomlig förening af mänsk- 



lig förnedring och upphöjelse: å ena 
sidan den intensivaste kamp för lifvets 
första och primitivaste behof, å andra 
sidan det mest oförbehållsamma erkän- 
nande af geniet och skaparekraften. Att 
denna afgjorda aktning för hans verk ej 
kunde gifva något mera ekonomisk va- 
luta berodde till ej ringa grad på L:s 
eget väsen. L. var en mild, inåtvänd 
natur med ytterst känsligt sinne, i sak- 
nad af hvarje förståelse för lifvets re- 
ella sidor. Att äfven hans verk (i syn- 
nerhet "Undine") fått något af denna 
brist på energi kan ej förnekas, men i 
gengäld ingöt L. däri andra egenskaper, 
hvilka gåfvo dem mera lif och rörelse: 
Hans operor äga en strålande humor, 
som likt en behaglig bris glider öfver 
det veka drömmeriets stiltje. Denna hu- 
mor är ej minst välgörande i den ta- 
lande dialogen. Där musiken blir lätt 
och glad, är L. både underhållande och 
väckande. Därför ha också flera af hans 
operor blifvit äkta repertoarstycken för 
smärre orkestrar. Den L:ska melodien 
är ofta sällsynt ren och klar samt höjer 
sig i detta fall ej sällan i fägring högt 
öfver den samtida italienska operans, 
som väl var smältande men ej innerlig 
tillika som L:s. L. hade lyckan att själf 
kunna skrifva sina texter. Som litterär 
författare förtjänar han en plats bland 
Tysklands store dramatiker och en text 
sådan som "Tjufskytten" är ett verkligt 
mästerverk. L. är skaparen af den ty- 
ska komiska operan och har fått många 
efterföljare, hvilka med mer eller min- 
dre framgång följt honom i spåren. — 
Litt.: G. R. Kruses biogr. i Reimanns 
"Beruhmte Musiker", 1899; s. förf., L:s 
Briefe, 1902; Ph. Duringer, A. L., 1851; 
H. Wittmanns biogr. i Reclamsamlingen 
(bd 11). 

Lossius, L u c a s, f. 18. 10. 1508 i Vacha, 
Hessen, f 8. 7. 1582 såsom rektor i Lii- 
neburg; utgaf tvenne mycket anlitade 
teoretiska skrifter i musik, hvilka äfven 
i Sverige funnit rik spridning: "Erote- 
mata rnusicae practicas" (1563; Strängnäs' 
bibi. har ett ex. af 1568); "Psalmodia, 
hoc est cantica sacra veteris ecclesiae 
selecta (1553; Strängnäs bibi. och Göteb:s 
elem.-lärov:s bibi. ha ex. af 1579). 

Lotti, Antonio, f. c. 1667 i Venedig, 
t där 5. 1. 1740; 1687 anställd i Mar- 
kuskyrkans kör, 1690 hjälporganist och 



Louise — Lucca 



579 



1692 organist vid 2:dra orgeln samt 1704 
vid första; 1736 kapellmästare i samma 
kyrka; vistades 1717—19 i Dresden, där 
han skref såväl operor som kyrkliga 
verk. L. skref redan vid 16 års ålder 
operor och vann högt anseende i sitt 
hemland som operakompositör' (skref i 
allt 17 operor för Venedig, 3 för Dres- 
den, 1 för Wien); dock har eftervärlden 
skattat högst hans kyrkliga verk, hvil- 
ka omfatta oratorier ("Il voto crudele", 
"L'humilta Coronata", "Gioa", "Guidit- 
ta"), mässor, motetter, misererer m. m. 
Endast ett tryck utgafs under hans lifs- 
tid: "Duetti, terzetti e madrigali" (1705; 
tillägn. kejsar Josef I af komp.). I 
nyare samlingar ha flera verk tryckts 
(Proskes' Musica divina, Commers Mu- 
sica sacra, Schlesingers Musica sacra, 
Rochlitz' Sammlung, Trautweins Aus- 
wahl m. fl.). L:s stil är värdig och hög- 
tidlig med fylliga ackorder och honio- 
fon verkan. Under Romans tid utfördes 
verk af honom äfven i Sverige. 

Louise, 'musikalisk roman' i 4 a., text 
o. musik af Gustave Charpentier (s. d.); 
premiär å Opera comique, Paris, 2. 2. 
1900; i Tyskland först gifven å stads- 
teatern i Elberfeld; sedan kort därefter 
i Hamburg, Leipzig, Köln, Berlin, Frank- 
furt a. M.; stycket blef tämligen hastigt 
en repertoarpjäs å större och mindre 
teatrar. I Sverige f. f. ggn å Svenska 
t., Sthlm, 4. 5. 1903. 

Loure, gammal fransk dans i 3 A- (el. 
6 /i-) takt och långsamt tempo; förekom- 
mer bl. a. i Bachs franska suiter nr 5. 
L. var ursprungligen en beteckning för 
instrumentet säckpipa (ordets stam sy- 
nes vara densamma som i det svenska 
ordet 'lur'). 

1. Loven, Per Christian Libert, f. 
25. 4. 1841 i Ö. Vemmenhög, Skåne; und.- 
löjt. v. Vendes art.-reg. 1861, vid 2:a lifg. 
1864, major 1888, öfverstelöjtnant 1891, 
öfverste och sekundchef för Göta lifg. 
1896—1901. L. var på 60-talet en i Stock- 
holms privata sällskap högt skattad te- 
norsångare och särskildt känd som god 
Bellmanstolkare; tillhör sällskapet Par 
Bricole sedan 1868. LMA 1900 och vice 
praeses där sedan 1907. Under de senare 
åren har han varmt intresserat sig för 
Musikföreningen, där han sedan 1905 är 
ordförande. 



2. N i 1 s Eberhard L., f. 15. 1. 1846 i 
Lund; blef 1867 student; e. o. amanuens 
vid Lunds univ.-bibliotek 1876—84; aflade 
1879 org.-ex. vid konserv, i Sthlm och 
dir.-ex. 1882; studerade sedan musik vid 
Berlins univ. under Spitta och Beller- 
mann samt tog komp.-lektioner för Fr. 
Kiel; musikföreståndare vid s. skånska 
inf. -reg. 1882 — 96; sånglärare vid Hvilans 
folkhögskola 1881 — 84; organist och mu- 
siklärare vid lärov. i Landskrona sedan 
1S88. L. har komponerat flera kantater 
(dels vid univ. i Lund, dels vid lärov. i 
Landskrona), orgelfugor, 3 stråkkvartet- 
ter, 2 ouverturer samt solosånger och ut- 
gifvit det historiska arbetet "Landskro- 
na under sv.-tiden", där särskildt musi- 
ken får en ingående skildring. Af öfri- 
ga litterära skrifter, hvilka direkt be- 
röra musiken, märkas: "L. Cherubini, 
musiklitterär skizz", Lund 1883; "Sym- 
foni såsom mus. konstterm" (Landskro- 
na lärov. årsb. 1892); "Ny sv. koralbok, 
utg. af Nodermann och Wulff i kritisk 
belysn., Malmö 1912; dessutom kritiska 
upps. i flera tidningar. 

Lublin, Gurli, f. 15. 10. 1839 i Stock- 
holm, t där 19. 7. 1887; operasångerska; 
elev af Giinther och k. t:s elevskola 1857 
samt anställd vid k. t. 1860—68; 1863—64 
tjänstledig för att vidare utbilda sig i 
Paris för Wartel; uppbar i Sthlm bl. a. 
följande roller: Nancy i "Martha", Fidés 
i "Profeten", Acuzena i "Trubaduren"; 
ingick 1868 äktenskap med kopparstic- 
karen L. Ruben. 

Lucca, Pauline, f. 25. 4. 1841 i Wien, 
t där 28. 2. 1908; operasångerska (sop- 
ran). Hon var barn af en italiensk jude 
och en tyska; föräldrarna voro fattiga 
och kunde endast med svårighet gifva 
dottern nödig uppfostran. Sin första ut- 
bildning i sång erhöll hon af Uschmann 
och Lewy i Wien men fick börja sin ba- 
na som korsångerska på hofoperan, där 
hon först väckte uppmärksamhet som 
ledarinna af flickkören i "Friskytten" 
1859. S. å. erhöll hon sitt första enga ge- 
ment i Olmiitz; sjöng sedan i Prag och 
blef 1861 fästad vid operan i Berlin; ut- 
nämndes 1865 till k. kammarsångerska 
och erhöll lifstidsengagement. Hon blef 
här snart den mest uppburna sånger- 
skan; lämnade 1872 den preussiska huf- 
vudstaden, enär hon kände sig tillbaka- 
satt för Wagnersångerskan Mallinger, 



580 



Lucie— Lully 



som frenetiskt hyllades, medan L., tolka- 
rinnan af Meyerbeerspartier, uthvissla- 
des. Hon sjöng sedan med stor fram- 
gång i England, Amerika (1873—74), Pa- 
ris, Petersburg m. fl. st. 1874—89 tillhör- 
de hon hofoperan i Wien. Efter 1882 gaf 
hon gästroller i Berlin. Efter 1889 upp- 
trädde hon endast å konserter. Sedan 
1890 var hon någon tid verksam som 
sånglärarinna. L. gästade den svenska 
hufvudstaden 1886, då hon 12. och 14. 10. 
konserterade å Mus. ak. med biträde af 
pianisten fru Grosser. 1. 11. sjöng hon i 
samma lokal tills. m. tenoren Mierzwin- 
ski. S. å. sjöng hon äfven i Göteborg 
(18. 10.) och i Köpenhamn. Året därpå 
återkom hon till Stockholm och upp- 
trädde å k. t. först 4. 5. som Carmen, vi- 
dare under månaden som Selika, Marga- 
reta, fru Ström i "Muntra fruarna", och 
slutligen 4. 6. som Leonora i "Trubadu- 
ren". — L:s röst omfattade 27a oktav och 
nådde med lätthet c 3 . På samma gång 
den var ovanligt fyllig, var den tillika 
mycket smidig och nyansrik. Jämte god 
röst ägde L. äfven en ovanlig förmåga 
att sceniskt göra sig gällande. Af hen- 
nes roller märkas: Zerlina i "Don Juan" 
och "Fra Diavolo", Carmen, Afrikan- 
skan, Mignon, Elsa i "Lohengrin", Made- 
leine i "Postiljonen", Agathe i "Friskyt- 
ten" m. fl. — Af svenska käraktäristiker 
kunna nämnas: Andreas Hallens i "Mu- 
sikaliska kåserier" (1894) och Sv. Musikt. 
1886, 87 och 1908. 

Lucie eller Bruden från Lammer- 
moor, Lucia di Lammermoor, opera seria 
i 3 a., text af S. Cammarano (efter Wal- 
ter Scott), musik af Donizetti; premiär 
Neapel 26. 9. 1835; denna ital. form gafs 
i Paris 12. 12. 1837; sedan omarbetad i 
4 a. af A. Royer och Waez (enl. Rie- 
mann är detta den äldre textformen) på 
Théåtre de la Renaissance f. ggn 10. 8. 
1839 och St. op. 20. 2. 1846; svensk öfvers. 
af den franska formen af L. A. Weser; f. 
ggn k. t. Sthlm 16. 5. 1840 (repris 1913); 
å St. t. Göteborg f. ggn 28. 2. 1862; dansk 
öfvers. af Overskou; f. ggn k. t. Köpen- 
hamn 8. 2. 1857. — En äldre dansk bearb. 
af samma ämne är af H. C. Andersen 
(Bruden fra Lammermoor, syngespil i 3 
a.) och musik af J. Bredal; f. ggn å 
k. t. Kphn 5. 5. 1832. 

L u c i 1 e, op. com. i 1 a., text af Mar- 
montel, musik af Grétry; premiär Paris 



5. 1. 1769; sv. öfvers. af A. M. Malmstedt 
(Lenngren); f. ggn i Sthlm å Bollhuset 
19. 6. 1776 (Munkbrot. 18. 11. 1786); f. ggn 
i Göteb. 19. 11. 1784; dansk öfvers. af N. 
K. Bredal (Lucile eller den forbyttede 
Datter); f. ggn å k. t. Kphn 27. 10. 1778. 

Lucrezia Borgia, opera i 3 a., 
text af Felice Romani (efter Victor Hu- 
go), musik af Donizetti; premiär i Mila- 
no 26. 12. 1833; sv. öfvers. af A. Linde- 
berg; f. ggn k. t. Sthlm 16. 3. 1853 (re- 
pris 1903); St. t. Göteborg f. ggn 23. 10. 
1864; dansk öfvers. af Hillerup; f. ggn 
k. t. Kphn 15. 4. 1859. 

Ludi spirituales (lat.), andliga skåde- 
spel. 

Ludvig speleman, se B i 1 1 e. 

Luguber, dyster, mörk. 

Lugubre (it.), dystert, klagande. — 
M a r c i a 1., sorgmarsch. 

Lulli och Quinault, Lully ou les 
Petits violons de Mademoiselle, öfvers. 
af L. Granberg, musik af H. Berens; pre- 
miär k. t. Sthlm 15. 11. 1859. 

Lully, Jean B a p t i s t e de, f. 29. 11. 
1632 i Florens, f 22. 3. 1687 i Paris; fick 
åtfölja chevalier de Guise till Paris, där 
han fick tjänst som kammarpage hos 
m:lle de Montpensier; på grund af en 
smädedikt mot sin beskyddarinna föll 
han i onåd, men konung Ludvig XIV, 
som vid denna tid var 15 år gammal, ha- 
de fattat tycke för den glade italienaren 
och satte honom i sitt kapell. Här väck- 
te han snart uppmärksamhet på grund 
af sitt förträffliga violinspel och sina 
goda ledareegenskaper och sattes därför 
1552 till chef för kapellet. Konungen lät 
enkom för hans skull inrätta ett mindre 
kapell ("Les petitsviolons" i motsats till 
det stora, som kallades "Les vingt-quatre 
violons du Roi"). L. individualiserade 
hvarje instrument, så att alla medver- 
kande kände sig som själfständiga livar 
för sig, och detta sporrade dem att göra 
sitt bästa. L. skref i mera polyfon stil 
än man förut varit van vid i Frankrike 
och gjorde äfven det harmoniska under- 
laget fylligare. Konungen, som kände 
sig tilltalad af den nya kompositionssti- 
len, sökte göra allt för sin skyddsling. 
1653 blef L. hofkomponist, 1661 naturali- 
serad fransman och erhöll slutligen 1681 
adelsbref och titel af kungl. sekreterare. 
Som kompositör begynte L. på 50-talet 



Lully 



581 



med solosånger och violinstycken och 
öfvergick så småningom till baletter och 
divertissementer. 1664 trädde han i för- 
bindelse med Moliére och skref tills. m. 
honom intill 1671 hofbaletter. 1660 hade 
italienska operor af Cavalli gifvits i 
Louvre, och äfven denna stil sökte L. 
göra till sin. Inom operafacket hade 
han dock till konkurrent Cambert, hvil- 
ken innehade privilegium på operaupp- 
föranden i landet. 1672 lyckades han 
dock erhålla ensamrätten att i franska 
hufvudstaden uppföra operor. I dikta- 
ren Quinault förvärfvade han en för- 
träfflig medhjälpare för sina planer att 
grunda en nationell opera. Med melo- 
dier ur andra af honom förut skrifna 
verk uppförde L. 15. 11. 1672 sin första 
opera "Les fetes de 1'Amour et de Bac- 
chus", sedan följde intill 1686 ej mindre 
än 19 operor, af hvilka dock en ("Le 
Carneval", 17. 10. 1675), liksom inled- 
ningsoperan, endast innehåller utdrag 
ur andra verk. Af de öfriga 18 finnas 
följande i tryck el. handskrift i svenska 
bibliotek (tiden för första representatio- 
nen är angifven inom parentes): "Cad- 
mus et Hermione" (april 1673) i ms. 
(part.) i Upps. b.; "Alceste" (19. 1. 1674) i 
tryck (Paris 1708) och ms. (stämmor) i 
U. b. och tr. i Mus. ak., Sthlm; "Thésée" 
(11. 1. 1675) i ms. och tr. (Paris 1688) i U. 
b. och tr. i Mus. ak.; "Atys" (10. 1. 1676) 
i tr. (Paris 1688) i U. b. och Mus. ak.; 
"Isis" (5. 1. 1677) i tr. i Mus. ak.; "Belle- 
rophon" (31. 1. 1679) i ms. (part.) i U. b.; 
"Proserpine" (3. 2. 1680) i tr. (Paris 1680) 
i U. b. och Mus. ak.; "Le Triomphe de 
l'Amour", balett (19. 4. 1681) i ms. (stäm- 
mor) i U. b.; Phaeton (6. 1. 1683) i tr. 
Mus. ak.; "Amadis le Gaule" (16. 1. 1684) 
i tr. (Paris 1684) i U. b. och Mus. ak.; 
"Roland" (18. 1. 1685) i tr. (Paris 1685) i 
U. b.; "Idylle sur la Paix", divertisse- 
ment (1685) i ms. (part.) i U. b.; "L'ég- 
logue de Versailles", divertissement 
(1685) i ms. i U. b.; "Armide et Eenaud" 
(15. 2. 1686) i tr. (Paris 1686) i U. b. och 
Mus. ak. De ej i sv. bibi. befintliga äro, 
förutom nyssnämnda med lånta melo- 
dier, följande: "Psyché" (19. 4. 1678), 
"Persée" (17. 4. 1682), "Le temple de la 
Paix", divertissement (12. 9. 1685) och 
"Acis et Galatée" (6. 9. 1686). 1687, L:s 
dödsår, uppfördes slutligen "Achille et 
Polyxéne"; af denna hade han dock en- 



dast medhunnit en akt. Vid 1700-talets 
början voro L:s verk tämligen kända i 
Sverige och troligen hade en del äfven 
spelats vid hofvet (se Upps.-handskrif- 
terna, hvilka tillhört hof kapellet); om 
något äfven sceniskt uppförts vid den- 
na tid, veta vi dock ej. Under Gustaf 
III:s regering uppfördes "Atys" (1784). 
— L:s operor utmärka sig för stor 
grundlighet i utarbetningen. Han vår- 
dar sig om en noggrann deklamation, så 
att musiken smyger sig tätt intill or- 
den. Orkestern får också större bety- 
delse än hos italienska skolan. Det in- 
ledande förspelet till operorna hade en 
bestämd regelbunden form i tre delar, 
Andante- Allegro- Andante; denna inled- 
ningsform bildade sedan mönstret för 
den s. k. franska ouvertureformen, i 
motsats till den italienska, som regel- 
bundet hade formen: Allegro-Andante- 
Allegro (se vidare: Ouverture). L:s 
ouverturer blefvo mycket populära och 
spelades äfven som själfständiga styc- 
ken. I Upps. bibi. finnes en handskrift 
med ouverturerna till "Alceste", "Cad- 
mus" och "Thésée" (vok. Handskr. 57: 23). 
Äfven andra delar ur operorna blefvo 
spridda i vida kretsar. Norrköpings 
(Finspångs) bibi. har ett tryck med 
smärre utdrag ur hans verk: "Les trios 
des opera . . . mis en ordre pour les con- 
certs" (Livré 1—6), Amst. 1690/91, och 
Upps. bibi. tvenne andra: "Fragment de 
M:r Lullys ballet", Paris 1702; "Eecueil 
de tous les airs å jouer sur violon et sur 
la flute de 1' opera de 1'Armide par L.", 
Amst. s. a. Jämte sina sceniska arbe- 
ten skref L. äfven flera högt ansedda 
kyrkliga verk, däribland ett Te Deum 
och ett Miserere. — L. förstod alltid att 
tillvarataga sina egna intressen och tal- 
te ingen konkurrens. Så heter det t. ex. 
i ett kungligt beslut af 12. 8. 1672, att 
ingen teater i riket mer än L:s fick 
använda mer än 6 violiner och 12 mu- 
siker i allt; äfven finge L:s aktörer ej 
utan hans tillåtelse spela å annan tea- 
ter; i apr. 1673 förbjudas andra teatrar 
att ha mera än 2 sångkrafter och 6 vio- 
liner; 1684 heter det, att ingen opera i 
hela riket får uppföras utan L:s till- 
låtelse. Af dessa kungliga beslut torde 
framgå, huru allenahärskande Ludvig 
XIV:s hofkapellmästare var öfver ope- 
ramusiken i landet. L. förvärfvade sig 



582 



Lumbye 



också en stor förmögenhet. Till karak- 
tären var dock ej L. någon stor per- 
sonlighet. Häftighet och hänsynslöshet 
lågo i hans väsen; härtill kom härsk- 
lystnad och stolt öfversitteri. Att han 
under sådana förhållanden varit mera 
fruktad än älskad torde vara själfklart. 
Hans häftighet skulle till sist vålla 
hans död. Vid ett tillfälle, då han di- 
rigerade orkestern, råkade han såra fo- 
ten med dirigeringsstafven; för att räd- 
da lifvet, ville man amputera foten men 
härtill ville mästaren ej samtycka. Det 
onda förvärrades, och han afled i sitt 
55:te år. Hans efterlefvande läto upp- 
resa ett ståtligt monument öfver honom 
i kyrkan Petits-Péres (vid Place des 
Victoires). — Öfver L. skref bl. a.: F. 
le Prévost d'Exmes (1779), C. Marot 
(1825), A. Pougin (1883), E. Rådet (1891), 
R. Rolland (1907). På svenska skref Ina 
Lange en biografi i boken "Från roko- 
kotidens musiklif" (Sthlm 1912). — De 
flesta af L:s operor äro nyutgifna i se- 
rien "Chefs-d'oeuvre classique de 1'opéra 
francais" (Breitk. & H., Lpzg). 

L u 1 u, romantisk opera i 3 a., text af 
C. H. F. Giintelberg, musik af Kuhlau; 
premiär k. t. Köpenhamn 29. 10. 1824; 
ej gifven i Sverige. 

1. Lumbye, Hans Christian, f. 2. 
5. 1810 i Köpenhamn, t 20. 3. 1874 därst.; 
fadern var korporal (sedan vapenmä- 
stare) vid jyske Skarpskyttekorps, mo- 
dern var från Malmö; erhöll sin första 
utbildning i musik i Randers och Oden- 
se, där föräldrarna någon tid bodde; 
1824 blef han, knappt 14 år gammal, an- 
ställd som regementstrumpetare i Oden- 
se; 1829 trumpetare vid hästgardet i Kö- 
penhamn; här blef han lärling hos 
stadsmusikanten och fick hos honom 
medverka vid underhållningsmusik af 
allehanda slag och erhöll på så sätt en 
liten repertoar af tidens mest omtyckta 
marscher, kadriljer och ecossäser m. ni.; 
på 30-talet försökte han sig äfven som 
ledare af egen liten orkester, som spe- 
lade å en del traktörställen och re- 
staurationer; 1839 ankom till Köpen- 
hamn ett sällskap Steyermarkare, hvil- 
ka hade på sin repertoar framför allt 
valser af Strauss och Lanner. Sällska- 
pet gjorde utomordentlig lycka, och L. 
sökte sedan efterbilda deras spelsätt. 
Han hade redan försökt sig på att kom- 



ponera dansmusik, och nu, då valsen 
f. ggn blef känd, upptog han denna 
dansform. Vid samma tid inkom tillika 
galoppaden samt polkan, och äfven des- 
sa former gjorde L. till sina. Han blef 
på så sätt populär som dirigent och 
komponist. Då Tivoli 15. 8. 1843 öppna- 
des, fick L. leda orkestern där och bi- 
drog med sin orkester samt sina glada 
och friska danskompositioner mycket 
till, att detta nöjesetablissement blef så 
omtyckt. Aret därpå reste han till Pa- 
ris, Wien, Berlin och Hamburg för att 
studera utlandets dansföredrag och äf- 
ven uppföra egna kompositioner. Han 
vann en ovanlig framgång och t. o. m. 
stränga musikkritiker som Berlioz be- 
römde honom. I Berlin fick han t. o. m. 
heta "den nye Strauss". Denna utländ- 
ska resa följdes snart af andra, och sär- 
skildt ofta gick färden till Berlin. 1860 
vid kröningshögtidligheterna i Stock- 
holm kom L. äfven till den svenska huf- 
vudstaden, där han spelade å Djurgår- 
den. Han tillägnade Carl XV en krö- 
ningsmarsch och skref äfven andra kom- 
positioner i Stockholm. Kort före sin 
resa till Sverige hade han hedrats med 
titeln "krigsråd". Sedan L. lämnat 
Stockholm sökte man efterbilda hans 
stil där och öfverallt anordnades s. k. 
"Concerter ä la Lumbye". Hans kom- 
positioner blefvo på så sätt berömda 
och spelades snart öfver allt i Europa 
tills, med Strauss' och Lanners. Vid Ca- 
sinos invigning 21. 2. 1847 dirigerade han 
orkestern där, och L. delade sedan sin 
tid hemma mellan Tivoli och Casino. 
1864 lämnade han den senare befattnin- 
gen, men vid Tivoli kvarstod han till 
1872. Af hans mera kända stycken mär- 
kas: Champagnegalopp (1845), Amélie- 
vals (1846), Krolls Ballklängevals (1846), 
Drömbilder (1846), Stormgalopp (1859), 
Manövergalopp (1846), Salutgalopp (1850), 
Amagerpolka (1849). L. skref äfven en 
del dansinlägg i baletter och teaterstyc- 
ken samt pianostycken och solosånger. 
— En uttömmande och grundlig biografi 
öfver L. är G. Skjernes bok "H. C. L. 
og hans samtid", Kbhn 1912. 

2. Carl L., den föreg:s son, f. 9. 7. 
1841 i Köpenhamn; t där 10. 8. 1911; elev 
af F. Stockmarr och Edv. Helsted; var 
först anställd som violinist i faderns or- 
kester, ledde sedan själf orkester vid åt- 



Lund 



583 



skilliga förlustelseetablissementer i Kö- 
penhamn (därunder "Harmoniork." i Ti- 
voli i nästan 20 år); har komponerat 
polkor, galoppader, marscher, solosånger 
m. m. 

3. Georg L., den föreg:s broder, f. 
26. 8. 1843 i Köpenhamn; elev af kon- 
serv, i Paris 1867—68; var 1870—80 orke- 
steranförare i Blanchs kafé i Stockholm; 
företog därefter konsertresor i Danmark; 
sedan 1885 var han dirigent i Tivoli (Har- 
moniork.) omväxlande med C. C. Möl- 
ler 1891—97 i Koncertsalongen. L. har 
komponerat valser, polkor, galoppader, 
marscher, kadriljer samt flera populära 
solosånger; musik till operetten "Hexe- 
flöjten" och vådevillerna "Lam og Lö- 
vinde", "Millioner paa Kvisten" m. fl. 

Lund. Kyrkomusiken fick i Lund en 
hög odling under medeltiden. Sången 
i domkyrkan erhöll en korordning re- 
dan 1137 af biskop Eskil; 100 år senare 
omarbetades stadgarna och 1386 utfär- 
dades en ny sådan. Såväl kantor som 
succentor omtalas alltsedan 1137. Or- 
gel synes äfven ha förekommit tidigt. 
Af musikhandskrifter från denna tid 
förvarar universitetsbiblioteket: 2 se- 
kvensblad vidhäftade Liber daticus från 
1200-talets början, ett fragment af en 
sångbok "Liber scholas virginis" från 
1500-talets början och en samling se- 
kvenser upptecknade å pappersblad från 
1400-talets senare år. Från 1500-talet fin- 
nas några fragment af en flerstämmig 
sångbok i Historiska museet. På 1500- 
talet erhöll domkyrkan ny orgel, hvil- 
ken 1669 undergick reparation och ännu 
kvarstod på 1770-talet. Vid universite- 
tet omtalas ej någon ordnad musikutöf- 
ning förrän på 1720-talet, då prof. i gre- 
kiska Petrus Estenberg bildade 
ett litet privatkapell. Estenberg, som 
1716 hade kommit till Lund efter en 13- 
årig verksamhet i Uppsala, lämnade uni- 
versitetsstaden 1727, men kapellet fort- 
for dock till inpå 1740-talet, då det så 
småningom upphörde. Vid denna tid 
inrättades i stället ett akademiskt ka- 
pell med prof. Sv. Lagerbring som in- 
spektor 12. 1. 1746. Samtidigt utsågs 
Fredrik Kraus (s. d.) till ledare 
för detta kapell, en post, som han be- 
klädde till sin död 1780; fr. o. m. 1755 
hade han titeln af ord. kapellmästare. 
Man arbetade under hans tid med ifver 



och lust på kapellets upprätthållande. 
Professorerna utbjödo t. o. m. sina pri- 
vata kollegier gratis åt kapellister. Den 
yttre orsaken till denna ifver var, att 
man ville se de akademiska festligheter- 
nas glans förhöjd genom musiken. Ka- 
pellet bestod vid högtidliga tillfällen af 
1 klavecin, 4 — 6 violiner, 1 altviolin, 2 
violonceller, 2 flöjter, valdhorn, trumpet 
och ett par pukor. Af musikaliska af- 
handlingar försvarades 1745 under Sven 
Lagerbring "De musica sacra" af Jonas 
Ödman. Fr. Kraus efterträddes som ka- 
pellmästare af Christian Wenster 
(1781 — 1806) och denne af sin son Ema- 
nuel W. (1806—56). En stor beskyd- 
dare af ak. kapellet var isynnerhet kan- 
slern C. A. Trolle-Wachtmeister (1789— 
1810). Ett kanslersbref af 29. 1. 1793 in- 
nehåller förteckning på 20 instrument, 
jämte en sats inventionstrumpeter, som 
kanslern ansåg böra inköpas för kapel- 
lets förstärkande. 1779 aflöstes den gam- 
la klavecinen af en "ny och hittills 
okänd, som kallas spinette anglaise eller 
fortepiano". Den musikaliska bildnin- 
gen hos professorerna synes emellertid 
ej ha varit synnerligen stor. När ka- 
pellmästaren 1788 begärde, att det måtte 
prenumereras på "den store och i sin 
konst vidtberömde Mozarts" då utkom- 
mande verk, förklarade ak. konsistoriet, 
att det ville taga hans ansökan under 
pröfning, när det först "vunnit närmare 
kännedom och upplysning om beskaffen- 
heten af ofvannämnda Mozarts arbeten 
och musikalier". På våren 1799 bifölls 
dock köpet. 26. 2. 1802 beslöt akademi- 
ska konsistoriet, att kapellet, till förhö- 
jande af högtidligheten vid rektorsom- 
bytena, borde antaga en yrkestrumpe- 
tare. Af goda sångförmågor vid denna 
tid kan särskildt nämnas professorskan 
L i d b e c k (s. d.). Af musikdissertatio- 
ner märkes Emanuel Wensters afhand- 
ling, "De vi musices in homines", 1805. 
Det första försöket att få till stånd en 
ordnad studentsång gjordes af univ.- 
adjunkten Carl Fredrik Fager- 
ström, hvilken 1820 blef fil. mag. och 
1824 docent i kemi. Hans verksamhet 
för studentmusiken tillhör 1820-talet. Ett 
nytt försök med bättre framgång före- 
tog docenten i zoologi Sven Ludvig 
Loven, hvilken 1829 blifvit fil. dr. och 
s. å. grundade ett studentsångsällskap; 



584 



Lund 



redan 1830 reste han emellertid till Ber- 
lin och sällskapet upplöstes sedan. Sist- 
nämnda år kom emellertid Otto Lind- 
blad (s. d.) till Lund och med honom 
Emil Christiernin och J o s u a 
Meurling. På 30-talet synes musiken 
så småningom fått en högre odling än 
någonsin förut. Förutom univ.-kapell- 
mästaren Emanuel Wenster verkade 
domkyrkokantorn Nils Peter Möl- 
ler och 1830 — 36 äfven den som violinist 
vida kände K. M. Lundholm (s. d.), 
hvilken 1835 uppförde ett körverk (Per- 
goleses Stabat mäter) i domkyrkan och 
dessutom detta och följande år gaf myc- 
ket populära soaréer. Vid denna tid 
omtalas äfven flera studenter, hvilka 
med allvar ägnade sig åt musiken. Som 
pianolärare verkade C. Th. Möller 
och C. T h. F e u k, som violinist och 
tonsättare Wilhelm Borg; Gott- 
hard Ljunggren var "virtuos" på 
gitarr och Henrik Jungbeck och 
bröderna Gustaf, Carl och August 
Kiellander voro "storslagne kon- 
sertsolosångare". Man svärmade vid 
denna tid i den sydsvenska universi- 
tetsstaden för Bellini, Donizetti, Meyer- 
beer och Auber. Af de sångare, som O. 
Lindblad samlade omkring sig märkas: 
Carl och Olof Strandberg (s. d.), 
Anders Johan Afzelius (s. d.), 
Carl Rothstein, Carl Herman 
Sätherberg, Bernhard Ruberg, 
Berndt Gustaf Borg, Carl An- 
ton Wetterbergh (Onkel Adam), 
O 1 e och Johan Warholm samt 
Otto Munck af Rosen schöld. 
1833 grundade Lindblad "Lilla sångsäll- 
skapet", som 1838 antog namnet "Lunds 
studentsångförenin g". Detta 
sällskap stod under stiftarens ledning 
till 1847 och hade vid 40-talets midt anse- 
ende som Sveriges bästa manskvartett. 
Jämte denna sångförening omtalas än- 
nu en annan mindre 1842 stiftad kvartett 
på 12 man, hvilken stod under N. P. Möl- 
lers ledning och 1842—44 gaf konserter 
i Lund, Malmö samt andra skånska stä- 
der. 1836 hade äfven domkyrkan genom 
orgelbyggaren P. Z. Strand fått en 
stor, förträfflig orgel på 61 stämmor i st. 
f. det gamla verk, som förut stått i ko- 
ret. 1845 inreddes en efter dåtida för- 
hållanden mycket god kapellsal i klo- 
sterbyggnaden sydost om domkyrkan. 



Ända till 1883 fortsatte kapellet att här 
ha sina öfningar. På 40-talet gästades 
L. ofta af resande virtuoser. Bland dessa 
må framför allt nämnas Ole Bull, hvil- 
ken alltid hälsades med förtjusning, och 
entusiastiskt hyllades af studenterna (se 
härom bl. a. Ole Bulls bref). På 50-talet 
gick det i början något tillbaka med mu- 
siken. Otto Lindblad hade 1847 blifvit 
klockare i N. Mellby och Georg Wil- 
helm B o r g, en af hans sångare, skötte 
studentsången, tills han 1850 blef akade- 
mikamrer. Den nästa anföraren blef 
August Hammar, om hvilken G. A. 
Feuk i sin minnesteckning öfver O. Lind- 
blad säger, att han "var en skicklig not- 
kännare och praktisk sångare, som med 
ohejdad lust hängaf sig åt studentsån- 
gen". Han reste emellertid snart i och 
för pedagogiska studier till England, 
och F o 1 1 i n fick då öfvertaga lednin- 
gen. Under dessa täta ombyten gick 
emellertid sången tillbaka, och först med 
K. G. von Sydow 1856 blef det åter lif 
i körsången. Ända till 1875 fick student- 
sångföreningen bibehålla denne nitiske 
ledare. Akademiska kapellet hade un- 
der 40-talet gått betydligt tillbaka, så 
att vid 50-talets början knappast ett ka- 
pell existerade. De bland professorerna, 
hvilka arbetade för instrumentalmusi- 
ken, voro prof. i österländska språk C. 
J. Tornberg och prof. i teor. filosofi 
L. F. Westman. Den senare brukade 
ofta samla en stråkkvartett hemma hos 
sig. Någon annan kammarmusik än den- 
na omtalas vid denna tid ej i staden. 
1856 dog kapellmäst. Em. Wenster och 
efterträddes 1858 af W. Th. G n o s s p e- 
1 i u s (s. d.), hvilken med kraft uppryck- 
te kapellet. Särskildt fick kammarmusi- 
ken en hög odling genom honom. 1859 
stiftade han ett m u s i k s ä 1 1 s k a p, 
hvilket intill 1865 uppförde kör- och or- 
kesterverk. 1866 förlorade man en del 
ledande krafter och kören minskades då 
till blott 16 damer och herrar. Den in- 
strumentala delen utgjorde sedan ej mer 
än en tredubbel stråkkvartett samt nå- 
gra blåsinstrument. Studenternas sång- 
kör utgjorde vid samma tid c. 80 man. 
Med Gnosspelius förenades domkyrkans 
organistbefattning med ak. kapellmästa- 
resysslan, och denna förening bibehölls 
till 1895. Under 1870-talet stod musiklif- 
vet åter något stilla, men med 80-talet 



Lund 



585 



förnams öfverallt stort intresse för ton- 
konsten. Efter Sydow hade studentkö- 
ren fått till ledare Henrik Möller, 
hvilken med stor energi arbetade för 
studentsången intill 1885. Ur den stora 
kören utbröt han en mindre, hvilken sär- 
skildt vinnlade sig om den mera konst- 
närliga manskvartetten. Under hans led- 
ning företogos en mängd sångarfärder, 
hvilka befästade körens goda rykte som 
en af de bästa i landet. Under 80-talet 
samarbetade ofta ak. kapellet och stu- 
dentsångföreningen, så att man kunde 
få uppförda större verk för soli, kör och 
orkester. Särskildt blef den hvarje år 
återkommande vårkonserten en verklig 
musikfest med en kör på inemot 100 och 
orkester på 40 man. Som solist medver- 
kade ofta kammersanger N. J. Simon- 
sen. Fr. K em p f f (s. d.) utgjorde ett 
godt stöd för kapellet, och efter Gnoss- 
pelii död 1887 öfvertog han någon tid 
ledningen, tills platsen ånyo blifvit be- 
satt. 1883 erhöll ak. kapellet sin nuva- 
rande präktiga musiksal. 1885 och följ. 
år gaf Nerudakvartetten mycket 
omtyckta kammarmusikaftnar. Gnoss- 
pelii efterträdare blef G. W. H e i n t z e, 
hvilken 1889 flyttade ned från Stock- 
holm för att öfvertaga ledningen af så- 
väl ak. kapellet som domkyrkoorganist- 
sysslan. Med H. Möller som ledare för 
en nygrundad musikförening och W. 
Heintze som intresserad medverkande 
samt Kempff som konsertmästare och 
Augusta Kjellander som pianist 
kunde musikverksamheten i större for- 
mer återtagas. Jämte Simonsen medver- 
kade nu allt oftare Salomon Smith 
som solist. Studentsången hade en liten 
hviloperiod, under hvilken endast till- 
fälliga ledare funnos (N. P. Norlind, H. 
Andersson, E. Norrman), men med A 1- 
fred Berg 1891 blef det åter fart i 
sången. Under Heintzes sjukdom sköt- 
tes ak. kapellet af Kempff och domkyr- 
koorg.-bef attningen af Josef Lind (s. 
d.). Denne senare samlade en präktig 
blandad kör och orkester samt uppförde 
bl. a. Mendelssohns Paulus (del I). Un- 
der A. Bergs studietid i Leipzig sköttes 
studentsången af Josef Lind och sedan 
af G. F. S t e i n e r. A. Berg, som 1892 
och 93 uppehållit ak. kapellets öfningar, 
blef 1897 ord. kapellmästare. Student- 
sången har under honom vunnit allt 



högre anseende och företagit konsert- 
resor till Danmark (1895 m. fl. år), Norge 
(1896 och 99), Amerika (S:t Louisutställ- 
ningen 1904) samt nästan hvarje år till 
skilda platser inom Sverige. Domkyr- 
kan erhöll 1903 i Preben Noder- 
man n en ordinarie kapellmästare. 1902 
—07 ledde Andreas Hallen i L. och 
Malmö m. fl. skånska städer det af ho- 
nom stiftade Sydsvenska filhar- 
moniska sällskapet, hvilket gaf 
en mängd goda konsertei med verk för 
soli, kör och ork. (Mendelssohns "Elias", 
Nattvardsscenen ur Wagners "Parsifal" 
m. fl., Saint-Saens "Lyran och harpan" 
m. fl.). Sedan Hallen 1907 flyttat till- 
baka till hufvudstaden, uppehölls säll- 
skapet någon tid af Tor A u 1 i n, hvar- 
ef ter F. N e r u d a varit ledare. — 1891 
inrättade N. P. Norlind (s. d.) tills, 
med sin hustru Hanna Hallber g-N. 
(s. d.) en mycket besökt musikskola. Bå- 
da voro 1909 medstiftare af Sydsven- 
ska musikkonservatoriet, hvil- 
ket sedan dess haft sin verksamhet i L. 
(1909—12 under N. P. Norlinds ledning, 
sedan under hustruns). Vid L:s univ. 
inrättades den första docenturen i mu- 
sikhistoria i Sverige 1909, och har denna 
plats sedan dess uppehållits af författa- 
ren af detta lexikon. 

Litt.: M. Weibull—E. Tegnér, L:s univ:s 
hist. I, II (1868); T. Norlind, Sv. musik- 
hist. (1901); G. A. Feuk, Otto Lindblad o. 
hans sångare (1882); Mus. föreningar i 
Sv. o. Norge (Mus. ak:s handl. 1866); tid- 
ningar, tidskrifter, manuskript m. m.; 
egna samlingar. 

1. Lund, J a k o b, f. 1815 i Hälsingborg, 
t där 22. 7. 1891; fanjunkare vid skånska 
husarreg.; var skicklig violinspelare och 
verkade mycket för musiklifvet i Häl- 
singborg genom bildande af musiksäll- 
skap och sångföreningar. 

2. E m i 1 i u s L., f. 5. 6. 1830 i Köpen- 
hamn, t i Stockholm 6. 4. 1893; oboevir- 
tuos; elev af Chr. Schiemann i Kpbn 
(oboe) och Gade (harmoni); uppträdde 
1857 å k. t. Sthlm och anställdes s. å. 
1. 7. i sv. hofkapellet, som han tillhörde 
i 5 år (1. 7. 1862); var sedan anställd som 
solooboist vid konserter i Kphn 1863 — 67 
och uppträdde på konserter flerstädes i 
Tyskland; var därefter i flera år bosatt 
i Sthlm, där han på 80-talet tills. m. sin 
hustru hade en musikskola. L. var myc- 



586 



Lundahl — Lundberg 



ket skicklig oboist och har af trycket ut- 
gifvit: konsertouverture för ork., oboe- 
studier, oboekonsert med ork., sånger o. 
pianostycken. 

3. Maximiliana Theodolinda (Linda) 
L., f. R ö s k e, den föreg:s hustru; f. 3. 6. 
1836 i Stockholm, t 6. 6. 1895 i Köpen- 
hamn; operasångerska; efter att ha va- 
rit elev af k. t:s elevskola anställdes hon 
vid k. t. Sthlm 1856—62; ingick äkten- 
skap 21. 4. 1860; engagerades vid Stads- 
teatern i Stettin 1863, i Doberan 1866 och 
i Kristiania vid den där 1874 inrättade 
operascenen samt någon tid vid fru M. 
Lundströms operasällskap 1885; lät se- 
dan höra sig i Sthlm på konserter. Af 
hennes roller märkas: Agatha och Anna 
i "Friskytten", Christina Gyllenstjerna i 
"Gustaf Vasa", Alice i "Robert', Nattens 
drottning m. fl. — Hennes dotter Emi- 
lie L. har äfven gjort sig känd som 
scenisk sångerska. 

4. B j a r n e L., f. 27. 3. 1858, t 22. 12. 
1894 i Kristiania; operasångare; ägnade 
sig först åt handeln men sedan åt ton- 
konsten och sjöng f. ggn i nov. 1877 of- 
fentligt mellan akterna på Kristiania 
teater; studerade sång först för Th. 
Lammers i Kristiania, sedan för Schi- 
mon-Regan i Munchen, där han 1879 gaf 
sin första konsert; debuterade f. ggn 
som operasångare å Nya t., Sthlm, som 
Max i 'Alphyddan"; var engagerad vid 
St. t., Göteborg, 1880—81 och vid Nya t. 
Sthlm 1881—82 samt hos Fröberg 1882; 
hade eget operettsällskap till 1888; var 
därefter engagerad vid Kristiania t.; 
debuterade å k. t. Sthlm 27. 3. 1890 som 
Figaro i "Barberaren"; sedan sånglä- 
rare i Kristiania. Af hans roller 
märkas: Almaviva, Rigoletto, Germont, 
Luna, Zampa och Max (i "Alphyddan"). 

5. C a r 1 Johan L„ f. 5. 1. 1831 i 
Stockholm; orgelbyggare; son af orgel- 
byggaren Johan L. (f. 1800 i Arnäs, 
t i Stockholm 1858); studerade orgel- 
byggaryrket först hos fadern sedan hos 
S. Strand; aflade orgelbyggarex. 1854 
vid Mus. ak. och anställdes 1861 hos 
Åkerman samt ingick kompanjon- 
skap med denne 1866; företog studieresor 
till Tyskland och Frankrike. Ass. LMA 
1882. 1893 ombildades firman Å. & L. 
till aktiebok med L. som ledare. 1898 
flyttades fabriken till Sundbyberg. L. 
afgick 1905 ur bolaget och började egen 



verksamhet i Sthlm i förening med so- 
nen C. A. Lund; drog sig dock snart till- 
baka på grund af hög ålder. L. har 
byggt omkring 250 orglar i nästan alla 
delar af landet; bland dessa märkas: 
Storkyrkans (1878), Maria (s. å.), Tyska 
kyrkans (1884), Johannesk:s (1891), Växiö 
(1885), Kalmars (1882), Visby (1893), Borg- 
holms (1878), Karlshamns (1880), Kri- 
stianstads (1891), Karlstads (1880), Vä- 
sterås' (1897), Härnösands (1886), Luleå 
(1893), Umeå (1903). — Litt.: Biogr. af 
C. F. Hennerberg i Musiktidn. 1905 nr 52 
och af N. P. Norlind i Orgelns allm. hist. 
(1912). 

6. Carl Axel L., f. 26. 11. 1856; den 
föreg:s son; orgelbyggare; aflade 1881 
org.-byggareex. i Sthlm; praktiserade 
sedan hos firman Åkerman & Lund samt 
i utlandet (Tyskland, Frankrike, Ame- 
rika); bildade 1905 tills. m. fadern egen 
orgelfirma: C. J. & A. Lund; firman upp- 
löstes 1910. — Se vidare Carl Jo- 
han L. 

Se vidare L u n d h. 

Lundahl, Anders Victor, f. 22. 10. 
1846 i Brågarp, Skåne, t 21. 3. 1903 i 
Stockholm; orgelbyggare; son till Jöns 
Olsson (1821—75), som äfven var or- 
gelbyggare; utbildad hos fadern; före- 
tog 1865—66 utrikes resor till Tyskland, 
England och Frankrike för att studera 
orglar; orgelbyggareex. i Sthlm 1869; öf- 
vertog faderns orgelfabrik i Malmö och 
vann snart allmänt erkännande; begaf 
sig 1876 åter ut på studieresor och vi- 
stades någon tid hos Mehmel i Stral- 
sund, sedan hos Albert Lang i Berlin 
och Abbey i Versailles; efter återkom- 
sten fortsatte han först sin verksamhet 
i Malmö men flyttade den 1891 till Stock- 
holm, där han med orgelbyggeriet snart 
förenade fabrikationen af pianon och 
orgelharmonier. L. har byggt en mängd 
orglar öfver hela Sverige. — Litt.: N. 
P. Norlind, Orgelns allm. hist. (1912) s. 
143 ff. 

Lundberg, Lennart Arvid, f. 29. 9. 
1863 i Norrköping; pianist; elev af kon- 
serv, i Stockholm (H. Thegerström i 
piano, Nordqvist och Dente i komp.), 
H. Ehrlich i Berlin (1887) och m:me 
Dubois och Paderewski i Paris (1888 — 
91); pianolärare i Sthlm sedan 1891 och 
lärare vid konserv, sedan 1904. LMA 
1904. L. har konserterat i Sthlm, Paris 



Lundbergh — Lundh 



587 



(1890, 1899) samt i London 1893; har af 
trycket utgifvit solosånger och piano- 
stycken. 

Lundbergh, Bernhard Alexis 
Fredrik, f. 11. 3. 1823 i Stockholm, f 
18. 4. 1877; operasångare (baryton); sång- 
lärare i Norrköping 1844 — 45; debuterade 
å k. t. Sthlm 29. 5. 1846 i Fra Diavolo; 
var engagerad där 1846 — 74; ordenskan- 
tor i Par Bricole 1854—67. Af hans rol- 
ler märkas: Figaro i "Figaros bröllop" 
och "Barberaren", Mazetto i "Don Ju- 
an", Simson i "Joseph". — Biogr. i E. 
Åkerberg, Musiklifvet inom Par Bricole 
(1910). 

Lunde, Johan B a c k e r-, f. 6. 7. 1874 
i Havre; elev af Ag. Backer-Gröndahl 
och Busoni i piano, Iver Holter och 
Urban i komposition. L. har som pia- 
nist företagit flera konsertresor i Norge, 
Sverige, Danmark, England och Tysk- 
land. Som kompositör har han framför 
allt gjort sig känd som lycklig sång- 
kompositör. Hans produktion omfattar 
för närvarande ett 50-tal opus, däraf 
följande tryckta sånghäften: op. 1 — 6, 
9—11, 17, 21—25, 27, 30—36, 38—42, 46, 47; 
en mängd pianokompositioner äro äfven 
utgifna, däribland: op. 7, 8, 12, 13, 18—20, 
28, 29, 37. Af öfriga verk må nämnas: 
en violinsonat i D-moll op. 15 samt tven- 
ne suiter för violin och piano op. 14 
och 16. 

Lunden, Eskil Ragnar, f . 25. 6. 
1881 i Fässberg, Halland; orgelbyggare; 
elev på S. Molanders orgelfabrik i Gö- 
teborg; aflade 1898 organistex. i Göte- 
borg och anträdde 1903 en studieresa till 
Tyskland för att utbilda sig till orgel- 
byggare; hemkommen arbetade han än- 
nu några mån. hos Molander, till dess 
denne 1. 12. 1903 öfverlämnade sin fa- 
brik åt honom. L. har byggt ett 50-tal 
orglar i Sverige. — Litt.: N. P. Nor- 
lind, Org:s allm. hist. (1912) s. 146 ff. 

1. Lundgren, Erik, f. 29. 8. 1860 i Odens- 
vi, Västmanl.; organist i St. Peters kyr- 
ka och sånglärare i Stockholm sedan 
30 år tillbaka; har dels komponerat dels 
arrangerat musiken till "500 Psalmer 
och lofsånger", "Ungdomssånger" (200 
st.) och "Sions sånger" (800 st.) m. fl. 
smärre samlingar af hymner, körer och 
psalmer. Af L:s sånger ha en del äf- 
ven upptagits i utländska hymnsamlin- 
gar. 



2. Wilhelm L., f. 1872 i Stockholm; 
student 1890; elev af Mus. ak.; 1910 
komp.-studier för P. Juon i Berlin; le- 
dare af Sällsk. för kammarmusik i Upps. 
sedan 1902; ledare af Allm. sången se- 
dan 1909; vik. dir. mus. 1909—10; har äf- 
ven verkat som musikrecensent. L. har 
skaffat sig namn som god violinist och 
driftig sångledare. 

Lundberg, Selma, f . 26. 12. 1861 i 
Askersund; sångerska (alt) och sånglä- 
rarinna; elev af konserv, i Stockholm 
1885 — 88, där hon sistnämnda år tog mu- 
siklärareex. (erhöll jetong); sånglärarin- 
na vid Zanderska skolan i Sthlm 1888— 
91; flyttade 1891 till Malmö, där hon se- 
dan utöfvat en gagnande verksamhet 
som sånglärarinna; 1893 organist- och 
kyrkos.-ex. i Lund och uppehöll 1894 — 
99 org.-befattningen vid Petri kyrka i 
Malmö; innehar för närvarande sång- 
lärarinnebefattningar vid flera skolor i 
Lund och Malmö; var en af medstif tär- 
na af Sydsv. musikkonserv. 1909 och är 
sedan dess lärarinna därstädes; 1903 
sångstudier för m:me Chevillard i Pa- 
ris. L. har äfven sjungit vid en mängd 
solist- och orkesterkonserter (vid Sydsv. 
filh:s konserter m. fl.). En mängd pri- 
vatelever ha dessutom utbildats under 
hennes ledning. 

Lundh, Lars August, f. 2. 7. 1838 i 
Stockholm; elev af Mus. ak. 1855; org.- 
ex. 1857; musiklärare vid Katarina allm. 
lärov. 1857—1905; musiklärare vid folk- 
skolelärarinnesem. i Sthlm 1865 — 1907; 
organist i Tyska kyrkan sedan 1869; ut- 
bildade sig vidare i musik för H. Be- 
rens, L. Norman och J. Dente; musikdir. 
1884. Ass. LMA 1910. L. har kompo- 
nerat ett af Mus. konstf. utgifvet Re- 
quiem, flera kantater, orgelstycken, so- 
losånger och manskvartetter ("Svea", 
uppf. vid reg.-jub. 1897). Ett stort antal 
af L:s skrifter äro af pedagogisk natur. 
Största anseendet har hans "Tonträff- 
ningsskola" (prisbelönt i Wien 1873) er- 
hållit. L. är en af våra främsta repre- 
sentanter för klangmetoden och härjäm- 
te nyss nämnda bok i ämnet utgifvit: 
"Ny tonträffningskurs", "Öfningar i pri- 
mavistasång"; denna senare 1908 utkom- 
na bok har särskildt framkommit med 
anledning af Desseriers nya formelmetod 
och vill utgöra ett försvar för den gam- 
la harmoniska klangmetoden. L. har 



588 



Lundholrn— Lundqvist 



dessutom utgifvit en harmonilära, hvil- 
ken 1906 utkom i 3. uppl. 

Lundholm, K. M., f. c. 1780 i Stock- 
holm, t 1860 på Ousbyholm i Skåne; 
violinvirtuos; elev af Du Puy i Stock- 
holm och Baillot i Paris; i början af 
1800-talet synes han ha varit i Upp- 
sala, enär B. v. Beskow i sina Lefnads- 
minnen (s. 16) omnämner, att en "då 
berömd violinspelare" L. flera terminer 
gifvit soaréer tills. m. Haeffner, Geijer, 
J. Höijer och Liedzén; 1805 — 1818 var han 
ork.-anf. vid teatern i Göteborg och ut- 
öfvade därjämte en gagnande verksam- 
het där som lärare och konsertgifvare; 
flyttade sedan till Norge, där han först 
uppehöll sig i Kristiania och 1822 slog 
sig ned i Bergen som musiklärare. Här 
blef han Ole Bulls förste violinlärare; 
1829 lämnade han staden och synes kort 
därefter ha begifvit sig till Lund, där 
han blef konsertmästare i akad. kapel- 
let. I Tidn. f. teater o. mus., Sthlm, lä- 
ses i ett Lundabref af 12. 3. 1836 med 
anledning af en där gifven soaré: "Hr 
L:s högst utmärkta talang som violinist 
är förut så allmänt erkänd och vitsor- 
dad, att hvad som därom nu kunde ytt- 
ras, endast blef en svag återklang af 
den beundran, som redan förut åt ho- 
nom inrymt en så utmärkt plats bland 
vårt lands förste violinister." Ännu en 
annan soaré gaf han s. å. i Lund, men 
tidningen omnämner, att han sedan äm- 
nade lämna staden. Vi känna ej, hvar 
han därefter uppehållit sig. 

Lundmark, Carl, f. i Uppsala 27. 2. 
1859, f i Stockholm 18. 12. 1908; opera- 
sångare (tenor); debuterade 13. 12. 1884 
å k. t. Sthlm som Tamino i "Trollflöj- 
ten"; engagerades där fr. 1885 till sin 
död; 1886—87 studerade han sång i ut- 
landet hufvudsakligen i Wien; af hans 
roller märkas: Wilh. Meister i "Mig- 
non"; Zephoris i "Konung för en dag", 
Huon i "Oberon", Horace i "Svarta Do- 
minon", Georges i "Hvita frun", Hoff- 
mann i "Hoffmanns sagor" m. fl. — 
Biogr. i Sv. Musikt. 4. 1. 1909. 

Lundquist, Abraham, f. 18. 1. 1817 i 
Stockholm, t där 4. 4. 1892; musikförläg- 
gare; begynte sin verksamhet som bi- 
träde i den Östergrenska musikhandeln, 
hvarefter han 1838—44 tills. m. N. Caron 
innehade en bokhandel; förlade därefter 
litografier samt öppnade 1849 i bolag 



med L. G. Rylander den musikhandel, 
som han alltsedan innehade, fr. 1856 en- 
sam (bär numera namnet: "Abr. Lund- 
quists k. hofmusikhandel och pianoeta- 
blissement"). LMA 1864. Jämte musik- 
handeln idkade L. musikförlagsrörelse, 
hvilken nått en storartad utveckling (c. 
4,500 förlagsartiklar); bl. a. ha förlagts 
flera verk af svenska kompositörer så- 
som: Geijer, Hallström, Behrens, Peter- 
son-Berger, Aulin, Rich. Andersson, Br. 
Beckman, Järnefelt, Söderman, Sten- 
hammar, Valentin m. fl. — Firmans in- 
nehafvare är sedan 1894 Georg Abr:son 
L., f. 16. 1. 1869; student 1887; utbildad i 
Leipzig hos C. A. Klemm (1888—89) och 
i Paris hos Leon Grus (1889—90). Jämte 
förlagsverksamheten och musikhandeln 
försäljas äfven flyglar och pianinon (ge- 
neralag. för C. Bechstein, Steinway, Per- 
sam (bar intill 1912 namnet: "Abr. Lund- 
zina, Thurmer m. fl.). Fr. o. m. 1913 
är musikhandeln öfverlåten på firmans 
mångåriga biträden Svala & Söderlund. 
Lundqvist, Carl Fredrik, f. 24. 1. 
1841 i Veinge, Halland; operasångare 
(baryton); efter skolstudier i Halmstad 
och Göteborg student i Uppsala 1860, där 
han 1862 aflade kameralexamen. Redan 
i Uppsala gjorde han sig bemärkt genom 
sin utmärkta baryton och sin behagliga 
sång. Efter afslutad akademikurs in- 
skrefs L. i Förvaltningen af sjöärenden 
i Stockholm, hvar jämte han tjänstgjorde 
som kanslist i ett par riksdagsutskott 
1862 — 66 och äfven som sekreterare för 
skarpskytteföreningen i Sthlm. Skarp- 
skytteföreningens sånganförare August 
Söderman fäste sig vid hans röst och 
förmådde honom att medverka i opera- 
kören vid Rienzirepresentationen 1866; 
han blef här så mäktigt gripen af ver- 
ket, att han beslöt ägna sig åt teatern. 
Fr. Arlberg gaf honom sånglektioner 
och 3. 6. 1869 debuterade han som Jo- 
sef i "Josef i Egypten". L. tillhörde 
sedan i 35 år k. t. och var dels på grund 
af sin ypperliga sång dels på grund af 
sitt konstnärliga spel en af dess allra 
populäraste. Till en början fick han 
uppbära tenorpartiet, till dess han vid 
midten af 70-talet efterträdde Arlberg 
och Sandström inom barytonfacket. Ef- 
ter debutrollen följde: Rienzi (1870) och 
Gustaf Vasa (1873). Masaniello (Den 
stumma) var hans sista tenorparti. Af 



Lundström — Lur 



589 



hans barytonpartier märkas sedan: Tel- 
ramund i "Lohengrin" Wilh. Tell, Wol- 
fram, Amonasro (Aida), Bazil (Barb.), 
Germont i "Den vilseförda", Mossul i 
"Konung för en dag", Orovist i "Nor- 
ma", Pizarro i "Fidelio", Orsini i "Rien- 
zi" (1886), Capulet i "Romeo", Hans 
Sachs i "Mästersångarne" (1887), Guver- 
nören i "Don Juan", Jago i "Othello", 
Simeon i "Hexan", Peter i "Hans och 
Greta", Falstaff (1896), Borgmästaren i 
"Valdemarsskatten" (1899). Hans sista 
roll var Klaus Berger i Hallens "Val- 
borgsmessa" (1902). På de sista åren ha- 
de flera af hans roller öfvertagits af 
yngre barytonkrafter (Lejdström, Wall- 
gren, Forsell m. fl.) men ännu 1904 bi- 
behöll han de endast af honom utförda 
Mossul och Capulet, Germont samt en 
del andra partier. Som Amonasro fira- 
de L. 21. 10. 1893 25-årsjubileuni som ope- 
rasångare och fick då mottaga ett varmt 
erkännande från när och fjärran. 1904 
afgick han definitivt från k. t. och drog 
sig sedan snart tillbaka från hvarje of- 
fentlig verksamhet. L. har äfven gifvit 
talrika konserter i in- och utlandet. 
Framför allt har han på ett förtjänst- 
fullt sätt medverkat vid Uppsala stu- 
dentkårs sångarfärder till Paris, Bel- 
gien, Holland och England m. m. L. har 
äfven varit högt skattad oratoriesångare 
(Kiels "Christus", "Skapelsen" m. fl.). 
Konsertresor har han bl. a. företagit till 
Norge, Finland, Danmark, Amerika (1893) 
och England (1894) samt inom Sverige, 
öfverallt hälsad med stort bifall. Efter 
sitt afsked vid k. t. 1904 företog han 
en större konsertturné genom svenska 
landsorten, hvilken turné slutade 7. 4. 
1906 med en konsert i Katarina kyrka i 
Stockholm. Af hans repertoar som kon- 
sertsångare märkes Södermans ballader 
samt "Du gamla du friska", hvilken se- 
nare sång han mer än någon annan bi- 
dragit till att göra populär öfver landet. 
För sitt personligt hjärtevinnande väsen 
har L. fått en stor vänkrets och har va- 
rit värdefull hjälp vid flera sångsäll- 
skap; ej minst har sällskapet Par Bri- 
cole fått mottaga hans medverkan. L. 
blef 1890 LMA och mottog på sin 70-års- 
dag 1911 ak:s Normanmedalj. L. utgaf 
1908, 9: "Minnen och anteckningar. En 
blick tillbaka på mitt förflutna lif." — 
Af biografier och karaktäristiker mär- 



kas: Fr. Hedberg, Sv. operasångare (1885) 
s. 262—270; Sv. Musikt. 1890, 1900, 1904 och 
1911; E. Åkerberg, Musiklifvet inom Par 
Bricole (1910) s. 46—48 m. fl. st. 

Lundström, Carl Jacob, f. 15. 1. 1756, 
t 18. 10. 1800; assessor i bergskollegium; 
var en förträfflig natursångare och stod 
högt i anseende på 1790-talet för sin fri- 
ska, glada sång. L. var en nitisk med- 
lem af Par Bricole. Beskow säger om 
honom i sina lefnadsminnen (s. 176): 
"Den berömde L. var borta före min tid, 
men de som hört honom, ansågo honom 
som den svenska dryckessångens skapa- 
re." — Se vidare E. Åkerberg, Musiklif- 
vet inom Par Bricole (1910) s. 14 ff. 

Lundvik, Sven Lars Wilhelm, f. 11. 2. 
1844, f i Stockholm 21. 11. 1910; operasån- 
gare (bas); studerade juridik vid Upp- 
sala univ. och var en högt uppburen 
medlem af O. D.; engagerades efter sång- 
studier i Italien vid k. t. Sthlm, där han 
debuterade 1873 som Sarastro i "Troll- 
flöjten"; ingick efter ett par års anställ- 
ning vid k. t. i järnvägsstyrelsen. Af 
hans roller märkas: guvernören i "Don 
Juan", kungen i "Lohengrin", Lotario i 
"Mignon" och Sverker i "Blenda" (1876). 

Luo, se L o c o. 

Lur. 1. V a 1 1-1. ett herdeinstrument af 
furu med näfverbeklädning; numera 
hufvudsakligen brukadt i Norden (Nor- 
ge, Sverige och Finland) men fordom 
äfven hos andra folk (Schweiz, Tyrolen, 
sydslaviska folk, Ryssland m. ni.); in- 
strumentet är än rakt än böjdt i half- 
båge (mus.-bil. VIII, 1. bilden till höger) 
än hopviket som en basun ("k rum- 
lur"; bilden till vänster å VIII, 1). De 
raka kärna mäta ofta en längd af 1 — 2,5 
meter. 

2. Ett metallinstrument från bronsål- 
dern. Instrumentet har anträffats i ett 
40-tal exemplar i Danmark, Sverige och 
Norge. De äldsta typerna representeras 
af fynd från Skåne och Blekinge, de 
mera utbildade af Öland och Stavanger 
samt en del fynd i egentl. Danmark; de 
högst utvecklade formerna träffas en- 
dast i Danmark (Själland, Falster, Lan- 
geland, Fyen och Jylland). Härtill kom- 
mer sedan tvenne afbildningar af lur- 
blåsare å hällristningar, en från Kiviks- 
monumentet i Skåne och en från Tanum 
i Bohuslän. De äldre, primitivare for- 
merna äro endast böjda i halfbåge och 



590 



Lur 



sakna den breda mynningskanten med 
siraterna. Den bäst bevarade af dessa 
är funnen 1898 i V. Karups skn, Krist, 
län (nära Engelholm), nu i St. hist. mus. 
nr 10775 (bågens längd 176 cm., körda- 
längden å 1. är 77,5; smalaste genom- 
skärningen 2,6; mynningsbredd 5,7). In- 
strumentet har en märklig likhet med 
den romerska stridsluren å vår musikbil. 
I, 6 längst till vänster; t. o. m. kedjan, 
som lägges öfver axeln, finnes. Närmast 
denna form kommer Blekingefyndet fr. 
Froarp, Asarums skn (St. hist. mus. 
10039), med en kordalängd af c. 60—70 
cm. och bågens längd 110 — 120 cm. (sma- 
laste genomskärningen 2,9; mynningsge- 
nomsk. 6,6). Ingen af dessa lurar har 
mynningskant. Båda ha tvärband i sam- 
mansättningslederna. Till de halfcirkel- 
formigt böjda 1. hör troligen också in- 
strumentet från Hindby (utanför Mal- 
mö), beskrifvet i N. G. Bruzelius, Sv. 
fornlämningar II (1860), 377 (m. bild). 
Af de S-formigt böjda är instrumentet 
i Lunds hist. mus. (fr. skånsk torfmosse) 
det primitivaste till formen. Böjningen 
är uroxhornlik; längst hela instrumen- 
tet löpa 28 tvärband, hvilka dock blott 
äro dekorativa. Hela längden är 117 cm. 
(från spetsen till mynningen 60 cm. i 
rak linje); smalaste genomskärningen är 
1,7 cm., vidaste 9. Närmast Lundainstru- 
mentet kommer Langelandsluren nr 3671 
i Köpenhamns hist. mus. Böjningen är 
här något smäckrare; tvärbanden äro ej 
så många och ej heller så skarpa. Båda 
de sistnämnda 1. ha mynningsskifva, 
dock mycket outvecklad sådan, i Lund 
utan ornament, i Kphn med lätt teck- 
nade cirkellinjer. Till de fullt utveck- 
lade typerna utan tvärband med bred 
mynningsskifva och runda buckelorna- 
ment med eller utan hängprydnader hö- 
ra sedan de återstående danska 1., Bor- 
gebyl. i Skåne, Långlåtl. fr. Öland och 
Stavangcrl. fr. Norge. Såsom grundtyp 
kan tjäna nr 8116 i Kphns hist. mus. fr. 
Frederiksborgsnejden. Denna har följ. 
mått: längd 238 cm.; öfre diameter 0,6; 
nedre 5; plattans diam. 20 (vikt 2,75 kg.). 
Instrumentet kan frambringa följande 
öfvertoner: C— g 2 samt C — Di (kroma- 
tiskt nedåt). De danska 1. ha munstycke 
af valdhornsform. — Bronsålderslurarna 
stå tämligen isolerade och representera 
en alltför långt aflägsen forntid (2000— 



500 f. Kr.) för att kunna jämföras med 
andra folkslags instrument. Smärre lik- 
heter träffas dock. Så t. ex. torde den 
högst märkliga öfvcrensstämmelsen mel- 
lan Karupsl. och den romerska trumpe- 
ten vara af stor betydelse. Andra hitin- 
tills ej tillräckligt beaktade likheter er- 
bjuda de irländska blåsinstrumenten i 
Dublinsamlingen. Dessa äro visserligen 
från en tid, då bronsåldersluren försvun- 
nit, men dock återkomma här vissa mo- 
tiv såsom t. ex. den stora ornerade myn- 
ningsplattan m. m. Äfven finnas flera 
tyska instrument från järnåldern, hvil- 
ka kunna erbjuda jämförelsepunkter. — 
De danska lurarna från glanstiden äro 
så väl bevarade, att de ännu kunna blå- 
sas och ge på så sätt en föreställning 
om, hurudan musiken vid denna tid va- 
rit beskaffad. Det omsorgsfulla sätt, 
hvarpå instrumenten äro gjorda och den 
väl afvägda, fylliga och varma tonen vi- 
sar oss tydligt, att musikkulturen då 
måste ha varit synnerligen hög här i 
Norden. Å de gamla instrumenten har 
alltsedan 1890-talet af prof. Angul Ham- 
merich anordnats vackra speluppvisnin- 
gar midsommarsaftnar (sista ggn 1910). 
Instrumenten ha här klingat med ovan- 
ligt frisk ton. De lägre naturtonerna 
äro skarpa och spetsiga, de öfriga (sär- 
skildt tonerna g 1 — g 2 ) ha en mild ba- 
sunklang. Enär man oftast funnit 1. 
2 och 2 tillsammans, har man velat an- 
taga, att man äfven känt den tvåstäm- 
miga musiken. Emellertid må man akta 
sig för att härur draga för vidtgående 
slutledningar. De svenska vall-lurarna, 
de litauiska o. sydslaviska trubainstru- 
menten, schweizarnas horn samt afrika- 
narnas o. polynesiernas blåsinstrument 
förekomma i regel 2 och 2, utan att dock 
någon tvåstämmig musikutöfning däraf 
framgått. — Angående bronsålderslurar- 
nas första utveckling torde af de skån- 
ska fynden med full evidens framgå, att 
vall-luren varit urtypen. Vi finna detta 
bl. a. af Karupsl :s näf verbeklädnad och 
Lundahs dekorativa tvärband, hvilka 
visa hän på de bandvidjor, hvilka ännu 
sammanhålla de båda furuhalfvorna å 
en del nordiska vall-1. och slaviska tru- 
bainstrument. 

Litt. om 1. är synnerligen omfångsrik. 
Den enda musikaliska beskrifningen är 
Angul Hammerichs i Aarb. f. nord. 



Lusingando — Luta 



591 



Oldk. og Hist. 1893 s. 141 ff. (tysk uppl. 
i Vierteljahrsschr.f. MW. 1894 s. 1 ff.). 
Den arkeologiska omfattar bl. a. följan- 
de skrifter, hvilka vi ordna efter län- 
derna: Danmark: Annaler f. n. Oldk. 
(1856) s. 362—65; Aarb. f. n. Oldk. (1886) 
s. 235 f.; (1902) s. 79 ff.; (1903) s. 62 ff.; 
(1904) s. 65 ff.; Mémoires des antiquaires 
du Nord (1850—60) s. 200, (1866—71) s. 136; 
Atlas de 1'archéologie du Nord (1857); 
A. P. Madsen, Afbildninger II, pl. 18— 
19; S. Muller, Bronzealderen (nr 368); 
Worsaae, Danmarks Oldtid s. 27 m. fl. 
— Sverige: Antiquarisk tidskr. 1843 
—45 s. 113; 1846-^8 s. 20; 1858—60 s. 6; 
1861—63 s. 25; Sv. Nilsson, Bronsåldern 
(3 uppl.) s. 75; N. G. Bruzelius, Sv. forn- 
lämningar (2 hft) s. 34—39; O. Montelius, 
Sv. fornsaker II, 53; L. Baltzer, Hällrist- 
ningar fr. Bohuslän (1881—91; hällristn. 
fr. Tanum) m. fl. — Norge: For. til 
Norske Fortidsm:s bev. Aarsb. 1894 s. 152 
— 154. — Tyskland (jämförelseniate- 
riell): Olshausen, Vorgeschichtl. Trom- 
peten, Verhandl. d. Berliner anthropo- 
log. Gesellsch. (1891) s. 847 ff.; Mecklen- 
burgische Jahrb. III, 67—77; XX, 293; 
Fredrico-Francesceum s. 118. — Irland: 
W. R. Wilde, Catalogue of the anti- 
quities in Museum of the R. Ir. Ac. Du- 
blin (1861) s. 623—32. — Jämte här nämn- 
da litt. har för denna artikel anlitats 
otryckta beskrifningar i Vitt. H. A. ak:s 
bibi. samt egna studier och mätningar i 
St. hist. mus., Sthlm. 

3. Lur, medeltidsv. ludher, isl. luär, 
i fornnordisk o. svensk medeltidslitt. en 
allmän benämning å blåsinstrument med 
naturtoner. Ställena, där namnet före- 
kommer, anföras i Cleasby-Vigfusson, 
Icelandic-English Dictionary och K. F. 
Södervall, Ordb. öfver medeltidsspråket. 

Lusingando (it.), smekande. 

Lussy, M a t h i s, f . 8. 4. 1828 i Stans, 
Schweiz; kom 1847 till Paris, där han 
snart vann högt anseende som piano- 
lärare; drog sig 1902 tillbaka till Mont- 
reux; af hans skrifter äro följande sär- 
skildt bekanta: Traité de 1'espression 
musicale (1873; 7:de uppl. 1897; tysk uppl. 
af F. Vogt 1886) och Histoire de la no- 
tation musicale (1882). 

Luta (grundordet är arab. A 1 ' u d, 
hvaraf sedan följande former uppstått: 
port. Alaude; sp. Laud; t. Laute; 
it. Leuto el. Liuto; höll. Liut; fr. 



Luth; eng. Lute; dansk Lut). In- 
strumentet hör till knäppinstrumenten 
(utan plektron) och skiljes från gitarren 
därpå att den förra ej har flat utan ku- 
pig, päronformig botten utan inskärnin- 
gar på sidorna. Egypternas N e f a r och 
hebreernas N e b e 1 ha med all sanno- 
likhet varit lutinstrument. Grekerna sy- 
nes ej ha känt instrumentet. Genom för- 
växling med grekernas chitara och lyra 
(lat. testudo) uppstod på 1500-talet de 
latinska benämningarna chitara för gi- 
tarr och testudo för 1. Den arabiska 1. 
kom med morerna till Spanien, i hvilket 
land instrumentet dock tidigt råkade i 
misskredit och nedsjönk till blott och 
bart folkinstrument, under det att gitar- 
ren blef det förnäma instrumentet (se 
gitarr). Man antager i almlänhet, att 
1. från Spanien kommit till Sicilien och 
därifrån till Syditalien o. sist till Nord- 
italien. Emellertid finnas inga bevis för 
en sådan vandring söderifrån, tvärtom 
är en annan väg vida sannolikare. L. 
följer jämte viellen nämligen troget 
trubadurdiktningen. Genom inverkan 
från arabisk kultur inkom 1. till Syd- 
frankrike, där den blef populär hos de 
sydfranska furstehofven. Med diktnin- 
gen följde den sedan till Florens, Nea- 
pel och Sicilien. Italienska skalder på 
1200- och 1300-talen voro i allmänhet 
goda l.-spelare. Petrarca skrifver i sitt 
testamente: "Jag testamenterar min go- 
da luta till Thomas Bambasio i Fer- 
rara, på det att han må spela därpå 
ej löpningar efter tidens fåfängliga mod 
utan till den evige Gudens lof." Un- 
der 1300-talets senare del synes man att 
döma häraf ha lagt an på virtuosmäs- 
sigt spel i st. f. att använda instru- 
mentet att ackompagnera andliga sån- 
ger. Under 1400-talet omtalas flera myc- 
ket skickliga lutspelare såväl norr som 
söder om Alperna. Bland de förra 
märkes den äfven som orgelspelare be- 
römde Conrad Paumann i Niirn- 
berg. Under 1400-talet hade äfven in- 
strumentet betydligt utvecklats. Från 
de 2 — 4 ursprungliga strängarna hade 
man redan i slutet af 1400-talet (i Ita- 
lien åtminstone) nått fram till 6, af 
hvilka den öfversta "Cantarellan" (sång- 
strängen) var enkel men de öfriga 5 
dubbla (unisona el. i oktav). Stämnin- 
gen var kvart-ters-kvart, då 4 strängar 



592 Luta 

funnos samt ytterligare två kvarter, då stare i denna stil voro bl. a.: Francesco 
6 strängar förekomino (c-f-a-d'; G-c-f-a- da Milano och Marco d'Aquila, båda 
d'-g' el. en helton högre); ännu vid 1500- från Norditalien. Preludiet såsom den 
talets slut brukades omväxlande G- och konstlösare formen odlades mest i Tysk- 
A-stämning men med 1600-talets början land. Efter 1550 gå formerna delvis i 
försvann så småningom den lägre till hvarandra och i slutet af århundradet 
förmån för den högre stämningen. Un- finnes knappast någon skillnad, ehuru 
der 1500-talet tillkom sedan en del lösa man ännu fasthåller de två skilda be- 
diatoniskt nedåt stämda bassträngar (G nämningarna. Preludiet behandlas nå- 
F E D C; efter tonarten kunde de stäm- gon gång som etyd, och skiljer sig då 
mas olika; t. ex. G Fiss E D Ciss, G F strängt från fantasien (så t. ex. ej Bal- 
Ess D C o. s. v.). Sin klassiska tid hade lan hos Hadrianus och Besardus). Dan- 
1. under 1500-talet, då de främsta l.-ma- sen fick en rik utveckling i Frankrike, 
kärna lefde. De bästa l.-instrument- Här är rytmen det väsentliga, och det 
makarna bodde i Bologna, Venedig, Pa- ackordiska ackompagnementet domine- 
dua och Eom. Den mest berömde är rar. Det arrangerade vokalstycket är i 
Lucas [L a u x] Maler, som verkade i början blottadt på all konstmässighet, 
Bologna 1500 — 20. Vid samma tid be- men efter hand utvecklas vissa princi- 
gynte äfven tryckerierna utge notböc- per för transpositionen, och under an- 
ker innehållande kompositioner för 1. dra hälften af 1500-talet trycktes t. o. m. 
De två äldsta utkommo hos Petrucci i handböcker till ledning för arrangerin- 
Venedig 1507 (ex. i k. b., Berlin). Den gar. En utförlig sådan lärobok är den 
äldsta tyska l.-boken är af Arnold franska, endast i engelsk upplaga till 
Schlick 1512 (k. b., Berlin, b. i Lpzg). I vår tid bevarade boken af Adrian 
Frankrike utkom den första boken hos LeEoy: "A brief and easy instruction 
Attaignant i Paris 1529 (k. b., Berlin), to learn the tablature, to conduct and 
Intill år 1600 trycktes i Italien, Frank- dispose the hand into the lute" (London 
rike, Nederländerna, Tyskland och Eng- 1574; ex. i Brit. Mus., London). Solosån- 
land något öfver 100 l.-böcker, de flesta gen till 1. blef af stor betydelse för 
tämligen innehållsrika. Af dessa ha c. 1600-talets hela sångstil och särskildt 
95 bevarats till vår tid. L. var tidens för operan. En lärobok häri skref Vinc. 
modinstrument och motsvarade i detta Galilei: "Il Fronimo" (Venedig 1568). I 
fall våra dagars piano. L.-litteraturen England nådde denna form en sällsynt 
från 1500-talet kan indelas i tre grup- hög utveckling på Shakespeares tid med 
per: själfständiga verk, danser och ar- mästare som Byrd, Robinson,. Rosseter, 
rangerade vokalverk. Den förstnämnda Dowland m. fl. L.-tekniken steg betyd- 
gruppen fick sin hufvudsakliga utbild- ligt med hvarje decennium och hade på 
ning i Italien, danserna i Frankrike och 1590-talet nått det rena virtuosstadiet, 
arrangementerna i Tyskland. Mot 1580- Sådana lutvirtuoser voro bl. a.: Besar- 
talet begynte sedan ännu en ny form dus, Diomedes, Laurencini, Ferrabosco 
långsamt arbeta sig fram: solosången och Dowland. En belysande samling 
med lutackompagnement, först utbildad l.-stycken i detta hänseende är The- 
i Italien men sedan förd vidare i Eng- saurus harmonicus af Besardus 1603. L.- 
land på 1590-talet. De själfständiga lut- tekniken kan vid denna tid fullt mäta 
kompositionerna kallas i Italien vanli- sig med klavertekniken i England un- 
gen ricereari, men få i Tyskland mesta- der John Bull. Redan omkring 1620 var 
dels heta preludier och fantasier. Ri- dock denna höga tekniska ståndpunkt 
cercar-formen förekommer i två typer, på återgång, och med 1630-talet försvnn- 
hvilka ungefär motsvara de två tyska no öfverallt de stora l.-virtuoserna. 
benämningarna. Preludiet är det enkla L.-litteraturen begynte vid denna tid 
solostycket med ackorder och löpningar också bli allt fattigare och ensidigare. 
allt efter hand som idéerna komma, Italienarna utbildade mera orgeln och 
utan någon gifven regel för spelet, klaveret och tyskarna följde dem i spå- 
Fantasien är den slutna polyfona for- ren. Endast i Paris vann 1. ännu en 
men i fugastil och regelbundet åter- omsorgsfull odling med Denis Gaul- 
kommande, väl genomförda motiv. Mä- t i e r och hans skola ("Pariser l.-sko- 



Luta 593 

lan"). Äfven här fick man snart ett an- 1643 har hofkapellmästaren 600 dir s. och 
nat lättspeltare instrument i gitarren, lutenisten 900 i lön. 1644 — 47 namnes 
I England finnes under 1600-talet (efter "P i c h o n lautenist" i hofräkenskaper- 
1620) högst få goda l.-representanter. na. 1650 fick "lutenisten Betune" 1,500 
En af de hasta är Thomas M a c e, dr s., medan hofkapellmäst. Anders Dii- 
hvilken 1676 utgaf boken "Musick's Mo- ben endast hade den gamla lönen 600; 
nument". Med 1700-talets början för- 1651 fick Betune dock blott 900. Efter 
svann 1. efter hand och endast få kunde Kristinas tid omtalas ej vidare någon 
väl traktera instrumentet. En historik lutenist i hofkapellet. 
öfver 1. med förteckning öfver luteni- De tryckta lutböcker, hvilka förvaras 
ster och lutmakare utgaf E. G. B a r o n i svenska bibi., äro: Ant. Rotta, Inta- 
i Niirnberg 1727: "Untersuchung des In- bolatura de Lauto, 1546 (Upps. b.); P. P. 
strumentes der Lauten." De sista l.-tryc- Borrono, Int. de L., 1546 (ibid.); J. M. 
ken äro af Falkenhagen 1740 (6 so- de Crema, Int. de L., 1546 (ibid.); Ney- 
nater), Da v. Kellner 1747 (Lauten- sidler, Il I e II libro di L., 1566 (ibid.); 
friichte) och Beyer 1760 (Gellerts S. Kärgel, Cantilenae etc, 1574 (ibid.); 
Oden). En af de sista gångerna 1. före- J. v. d. Hove, Florida, 1601 (Skottorp); 
kommer i ensemble är hos Handel 1741 Dav. Kellner, Auserlesene Lautenfruch- 
("Deidamia"). J. S. Bach har skrifvit te, 1747 (Upps.); Mouton, Pieces de luth, 
3 stycken för 1. ("Partita al Liuto", 1699 (Claudius, Kphn, har förut tillhört 
"Pieces pour le Luth", "Fuga"). Såsom C. M. Bellmans farfar Joh. Arndt Bell- 
"den siste lutenisten" namnes i allmän- mann och sedan på 1860-talet Aug. Sö- 
het Christian Gottlieb Scheid- derman). Af luthandskrifter i Sverige 
ler (t c. 1815). Under 1600-talet och märkas: Codex carminum gallicorum 
början af 1700-talet byggde man stora 1. (Upps. b. Tab. nr 87; en enastående rik 
som basinstrument: "a r c h i 1 u t h" och handskr. fr. 1500-talets midt), en af skrift 
"t e o r b". Det sistnämnda användes all- af Newsidlers bok af 1539 ("comparatus 
mänt som basinstr. i orkester och blef 1544"; k. b. Sthlm); "En fransk balett- 
på så sätt en föregångare till kontra- mästares i Brussel anteckningsbok" (1614 
basen. — L. förekommer under 1600-talet —19; k. b. Sthlm); Per Brahes visbok 
ej sällan som orkesterinstrument och (1623; Skokloster); smärre lut- o. klave- 
ännu på 1700-talet omtalas 1., i Dresdens sinböcker från slutet af 1600-talet o. bör- 
hofkapell t. o. m. så sent som 1783. — jan af 1700-talet i k. b. Sthlm; Kalmar 
Under senare hälften af 1800-talet har b. och Norrköpings b. (förr Finspång); 
man sökt ånyo upptaga 1. och göra den dessutom några notblad ur Svea hofrätts 
till ackompagnementsinstr. till sång. arkiv (nu hos C. Claudius, Kphn). 
Då 1. är ett svårspelt instr. har det ej Nyupplagor af lutkompositioner ha bl. 
gått raskt med dess popularisering. Af a. föranstaltats af Oscar Chilesotti, Lau- 
dem som måhända bäst lyckats att göra tenspieler des XVI. Jahrhunderts (Lpzg 
1. omtyckt åtminstone å konserter kunna 1891); W. Tappert, Sang und Klang aus 
nämnas: Sven Scholander från alter Zeit (Berlin 1906); O. Fleischer, De- 
Stockholm och Caroline Bokken nis Gaultier (Vierteljahrsschr. f. MW. 
Lasson från Kristiania. II, 1886); Ad. Koczirz i Denkm. d. Tonk. 
I Sverige dyrkades 1. under 1500-talet in Österr. 1911. Af skrifter om l.-musiken 
i lika hög grad som i utlandet. Såväl märkas: J. W. von Wasielewski, Ge- 
Gustaf Vasa som Erik XIV voro själfva schichte d. Instrumentalmusik im 16. 
goda l.-spelare och satte en ära i att Jahrh. (1878); O. Fleischer, D. Gaultier 
hafva goda instrumentister på 1. i sina (se ofvan); E. Radecke, Das deutsche 
kapell. L.-spelare voro i allmänhet myc- weltl. Lied in der Lautenmusik des 16. 
ket högt aflönade och intogo en särställ- Jahrh. (Viertelj. f. MW. VII, 1891); M. 
ning vid hofvet. Gustaf II Adolf aflö- Brenet, Notes sur 1'histoire du luth en 
nade en (ej till namnet känd) "italiensk France (1899); O. Körte, Laute u. Lauten- 
lutenist" med 1,000 dir s., under det hof- musik bis zur Mitte d. 16. Jahrh. (1902); 
kapellmästaren fick nöja sig med 600. dessutom en mängd uppsatser i Mo- 
I sv. hofkapellet namnes 1637—39 en natsh. f. Musikgeschichte (1871, 72, 76, 
lutenist med namnet "Frans B ä h r". 77, 79, 80, 81, 82, 86, 88, 90, 91, 95 m. fl. år) ; 

38 



594 



Luth — Luther 



såsom jämförelse mellan spansk vihuela- 
musik o. 1. -musik kan slutligen anlitas: 
G. Morphy, Les luthistes espagnols du 
XVI:e siécle (I, II, 1902). En förteck- 
ning öfver luttr. och handskr. har Eit- 
ners lexikon under art. "Lautenbiicher". 
— Öfver svenska lutböcker skref bl. a. 
Ad. Lindgren en del studier: En lutebok 
från 1500-talet (Sv. Musikt. 1882 s. 27, 33); 
Dans och lutspel i forna dagar (Sv. Mu- 
sikt. 1890 s. 147 m. musikbil.); Ein Lau- 
tenbuch von Mouton (Monatshefte f. 
Musikgesch. 1891). T. Norlind behandlar 
1. och l.-musiken bl. a. i följande upp- 
satser: Zur Gesch. d. Suite (Smlb. IMG 
1906); Zur Geschichte der polnischen 
Tänze (Smlb. IMG 1911); Die Musikgesch. 
Schwedens in den Jahren 1630—1730 
(Smlb. IMG 1900); Studier i sv. folklore 
(1911). — T. Norlind har sedan 1898 före- 
tagit studier öfver l.-musiken förutom i 
svenska och danska bibliotek äfven i 
tyska, franska, engelska, holländska och 
italienska. Största delen af detta ma- 
teriell är ännu otryckt men torde, åt- 
minstone delvis, föreligga i tryck om 
några år. — För studiet af den äldre l.- 
musiken grundades i Paris (af Ecorche- 
ville) i jan. 1908 en "Commission interna- 
tionale pour 1'étude de la musique de 
luth". Denna kommission, som haft 
medlemmar i de flesta Europas länder 
har för Sverige allt sedan början haft 
till medlem T. Norlind. — Se vidare Lut- 
ta b u 1 a t u r. 
Luth (fr.), luta. 

Luther, Martin, f. 10. 11. 1483 i Eis- 
leben, t där 18. 2. 1546. L. begynte in- 
tressera sig för sångens reformering fr. 
o. m. sitt afsked från Wartburg 1522. 
Tills. m. kurfurstens af Sacbsen kapell- 
mästare, Conrad Rupf, och kantorn i 
Torgau, Johan Walther, utarbetade han 
mässan 1524 och sedan äfven flera sång- 
böcker. Den äldsta protestantiska sång- 
boken är "Etlich christliche Lieder" 
(1524) med 8 melodier; denna psalmbok 
synes dock ha tillkommit utan L:s med- 
verkan. Den viktigaste hymnsamlingen 
med L:s egna psalmer är "Geistliches 
Gesangbuchlein" (1524) med melodierna 
4-st. satta af Joh. Walther. Melodiernas 
antal är 35. S. å. utkom dessutom: 
"Enchiridion öder ein Handbuchlein" 
med 15 mel. (ett annat tr. s. å. af s. bok 
har 16 mel.); "Deutsch Evangelische 



"Psalmus Miserere mei deus" 
med tyska texten "Erbarm dich mein, o 
Herre Gott". Af de följande åren ut- 
komna märkas: "Psalmen, Gebete u. 
Kirchenubung" (1526); "Ein neues Ge- 
sangbiichlein (1531); Klug 1535 [utan ti- 
telbl.]. Huruvida L. själf skrifvit någon 
mel. är omtvistadt. Tvenne melodier 
tillskrifvas honom i allmänhet: "Jesaia 
dem Propheten das geschah" (i sv. ko- 
ralb. nr 9) och "Ein' feste Burg ist unser 
Gott" (i sv. koralb. nr 124). Den först- 
nämnda är emellertid bevisad vara af 
annan hand, den senare är visserligen 
äkta men följer så pass troget gammal 
tradition, att det knappast kan bli tal 
om något själfständigt arbete. Såsom 
"L.-melodier" räknas enl. traditionen vi- 
dare: "Aus tiefer Noth" (Hajffner 182), 
"Ein neues Lied wir heben an" (H. 380), 
"Es spricht der Unweisen Mund wohl" 
(H. 32), "Mensch willst du leben selig- 
lich" (ej hos Ha?ffner 1820 [nuv. koralb.] 
men väl i tillägget 1821 till nr 142), "Mit 
Fried und Freud ich fahr dahin" (H. 
478), "Vom Himmel hoch, da komm ich 
her" (H. 63), "Jesus Christus unser Hei- 
land (H. 152 b), "Nun freut euch, liebe 
Christen g'mein" (2 mel., hvilka båda ha 
tillskrifvits L.; den äldre af 1524 är 
H. 46, den yngre [Klug] af 1529 är H. 35 
hos oss), "Väter unser im Himmelreich" 
(H. 31), "Wohl dem, der in Gottesfurchte 
steht" (H. 139). De flesta af dessa äro 
tryckta 1524. Som förut nämndt finnas 
inga bevis för att melodierna skrifvits 
af L. Att L. ägt god musikalisk omdö- 
mesförmåga och högt älskat tonkonsten 
intygas dels af hans egna skrifter, dels 
af samtida yttranden. Han ägde en god, 
djup röst och spelade flöjt och luta ej 
illa. En skrift af honom "Frau Mu- 
sika" (1538) innehåller musikens lof. — 
Af skrifter om L. och musiken märkas: 
J. Köstlin, M. L. (5:te uppl. 1903, 2 bd), 
J. Rautenstrauch, L. und die Pflege der 
kirchl. Musik in Sachsen (1907), Rade, M. 
L. (1883, 3 bd); se äfven Koch, Gesch. d. 
Kirchenliedes (1866—77); C. v. Winter- 
feld, Der evang. Kirchengesang (1843). 
Af L:s sånger finnas flera uppl. bl. a. en 
af Oscar Byström, L:s Kirchenlieder 
nebst ihren Melodien (tr. i Lpzg, före- 
talet dat. Sthlm 1897) och en af Ludv. 
M. Lindeman (M. L:s aandelige Sange 
overs. af M. B. Landstad, Kna 1859); af 



Lut-tabulatur — Lydisk tonart 



595 



tyska uppl. kan nämnas Eich. Klein- 
michel, L.-buch. 

Lut-tabulatur, den notskrift man for- 
dom betjänade sig af för l.-kompositio- 
ner. Skriftens uppkomst har förut satts 
i 15:de seklet men torde gå betydligt 
längre tillbaka. Vid 1700-talets början 
försvann den. En af de allra sista sy- 
nas Dav. Kellners "Auserlesene Lauten- 
friichte" (Upps. b.) vara (Hamburg 1747). 
Principen vid l.-t. är, att en bokstaf el. 
siffra ej betecknar tonhöjd utan grepp 
å en sträng. Man skiljer mellan tysk, 
italiensk och fransk l.-t. Den tyska an- 
vänder bokstäfver utan linjer och be- 
gynner med första greppet på djupaste 
strängen, sedan första på näst djupaste 
o. s. v. Sedan på så sätt tonerna i för- 
sta greppet å de 5 melodisträngarna 
blifvit benämnda med de 5 första bok- 
stäfverna i lilla alfabetet, går man till 
andra greppet, hvilket således nedifrån 
och upp får bokstäfverna f — k, tredje 
greppet 1 — p, fjärde q — v; vid femte ta- 
ger bokstäfverna (z) slut vid 3:dje strän- 
gen nedifrån och man tar då till hjälp 
andra tecken (7 och 9), för att sedan vid 

nästa grepp begynna nedifrån med i b 
c etc. Lös sträng betecknas antingen 
med stora bokstäfver (Judenkönig) eller 
med siffror (Gerle). — Den italienska 
l.-t. använder linjesystem med 6 linjer 
motsvarande 6 strängar och siffror för 
hvarje grupp (se bil. VI, 7), så att lös 
sträng får 0, första greppet 1, andra 2 
o. s. v. Nedersta linjen får motsvara 
högsta strängen. — Den franska l.-t. har 
linjer som den italienska men använder 
bokstäfver i st. f. siffror (a lös sträng, 
b första greppet, c andra o. s. v.). Ryt- 
men betecknas i alla tre systemen med 
notvärden ofvanför, hvarvid ital. och fr. 
nöjer sig med att anteckna notvärdet en 
gång under det tyska upprepar det så 

länge det förekommer (t. ex. J^J^ i t. 

tab. blir J 1 och två obetecknade i ital. 
o. fr.). Bassträngarna betecknas än med 
stora bokstäfver än små streck (a, ä, 

ä, a o. s. v.); i it. l.-t. stå dessa tillagda 
strängars noter ofvanför, i fr. nedanför 
linjerna. Af de tre systemen segrade 
omkring år 1600 det franska, och under 
hela 17. seklet var detta system allena- 
härskande. I Sverige har tyska (New- 



sidlerafskr. i k. b.) och franska (Per 
Brahes visb. m. fl.) l.-t. varit kända. I 
Palmsköldska saml. i Upps. b. (Poetica 
XXII) finnes från 1670-talet en förkla- 
rande beskrifning öfver den franska l.-t. 
Dock synes det, som man ändock funnit 
l.-t. litet obekväm, ty en mängd notböc- 
ker i svenska bibi. (k. b:ts lutböcker fr. 
1670—1700, Kalm. b:s lutböcker, en del af 
de från Finspång m. m.) äro skrifna i 
den mera lättlästa orgeltabulaturen. — 
En förklaring öfver de tre olika l.-tab.- 
systemen finnes bl. a. hos J. W. von 
Wasielewski, Geschichte d. Instrumen- 
talmusik im 16. Jahrh. (1878). 

Lutteman, Hugo, f. 1837 på Gottland, 
f 27. 6. 1889 i Hamburg; på sin tid känd 
tenorsångare och kvartettanförare; bil- 
dade 1865 den s. k. "L u 1 1 e m a n s k a 
kvartetten", som utgjordes förutom 
ledaren af Zach. Köster, Edv. Ellberg 
och Gust. Ryberg; kvartetten konserte- 
rade i Sverige, Norge och medföljde Ar- 
pikören 1867 till Paris; uppträdde sedan 
med storartad framgång under 3 år i 
Tyskland, Österrike och England. Den 
splittrades vid 70-talets midt (ersattes 
med "Edgrenska kvartetten"). 

Luttuoso (it.), smärtsamt, sorgset. 

Lvov, (Lvoff), Alexis, f. 6. 6. 1799 
i Reval, t 7. 1. 1871 i Romano vid Kovno, 
Ryssland; generalmajor, adjutant hos 
kejsar Nikolaus; 1837—61 direktör för 
hofsångarkapellet; skicklig violinspela- 
re; komponerade operorna "Bianca e 
Gualtiero" (Dresden 1844), "Undine" (Pe- 
tersburg 1846) m. fl.; dessutom violinkon- 
sert, kyrkliga körverk (arrangerade Per- 
golesis Stabat mäter för kör o. stor 
ork.); skref "Uber den freien und nicht 
symmetrischen Rhythmus des altrus- 
sischen Kirchengesangs" (1859); utgaf 
äfven en violinskola. Som kompositör 
är han mest känd som författare af 
melodien till ryska folksången: "Bosje 
tsarja chrani" (Gud bevare tsaren) till 
text af Sjukovski; denna sång skrefs 
med anledning af Alexanderpelarens af- 
täckning i Petersburg 11. 12. 1833. Sån- 
gen har äfven blifvit bekant i Sverige 
till texten "Konung och rike, Herre be- 
vara". — L:s autobiografi utgafs 1884 och 
hans memoarer 1880 af E. N. Lvov. 

Lydisk tonart, kyrkotonart med half- 
ton mellan fjärde och femte, sjunde och 
åttonde tonsteget (f till grundton); då 



596 



Lykteth-Skogrnan — Lånta fjädrar 



tonsteget f-h (tritonus) ej gärna före- 
kom utan förändrades till f-b, blef i 
själfva verket den 1. t. utgångspunk- 
ten för vår moderna durskala och är 
erkänd som sådan långt före den joniska. 
Se Kyrkotonarter. 

Lykseth-Skogman, Magna Elvina, f. 
6. 2. 1874 i Kristiania; elev af fru Ba- 
silier-Magelsson vid konserv, i Kristia- 
nia; tog sedan engagement vid Lom- 
bergs operasällskap, som 1898 — 99 fler- 
städes i Sverige gaf operaföreställnin- 
gar. Vid dessa uppträdde L. som Leo- 
nora i "Trubaduren", Elvira i "Ernani", 
Zerlina i "Fra Diavolo", Margareta i 
"Faust", Violetta i "Den vilseförda" 
m. fl. 4. 1. 1901 gjorde hon sin första 
debut å k. t. Sthlm som Santuzza i "På 
Sicilien" och visade sig då vara i be- 
sittning af en välljudande, stark och i 
höjden mäktig stämma. S. å. sjöng hon 
sedan Margareta i "Faust" och Elsa i 
"Lohengrin" på k. t. Året därpå upp- 
trädde hon som Adalgisa i "Norma" 
och Brynhilda i "Valkyrian"; 1903 som 
Micaela i "Carmen", Anna i "Don Ju- 
an"; 1904: Mathilda i "Wilhelm Tell", 
Senta i "Flygande holländaren". För 
hvarje nytt år fick hon sedan allt mera 
förtroenderoller. Bland dem märkas vi- 
dare: Aida, Elisabeth i "Tannhäuser", 
Agatha i "Friskytten", Brynhilda i 
"Siegfried" och "Ragnarök", Isoide i 
"Tristan" (sept. 1909), Valentine i "Hu- 
genotterna", Marta i "Låglandet", Izeyl. 
L. har dessutom ofta låtit höra sig å 
konserter i den svenska hufvudstaden 
och landsorten samt äfven gästat Norge 
och Danmark. 1909 gaf hon gästspel på 
Nationalteatret i Kristiania. 1904 — 10 
gift med en norsk köpman i Stockholm 

0. J. Schjerven; sedan 1911 omgift med 
kanslisekreteraren friherre Karl Skog- 
man. 

Lyra, forngrekiskt stränginstrument 
med 3, 7 el. flera strängar spända mel- 
lan en resonansbotten (sköldpaddsskal) 
och en tvärslå, som sammanbinder tven- 
ne hornformigt böjda ramar. Lyran 
spelades med plektron och hölls mellan 
knäna under spelet. L. liknade kitharan 
men var primitivare till formen än det- 
ta. Kitharan har troligen utvecklats ur 

1. Hennes betraktades som l:s uppfin- 
nare, under det att sångens gud Apollo 
var kitharans. Å musikbil. I, 4 synes en 



lyrspelerska till höger, under det att en 
kitharaspelerska står i midten. — Se 
vidare Grekisk musik och Kithara. 

Lyra-gitarr, gitarr från empiretiden, 
byggd i form af en lyra med gripbräde 
i midten mellan de två armarna. 

Lyrspelerska n, se Fanchon. 

Lysenko, se L i s s e n k o. 

Liitken, Augusta, f. S c h o u, f. 4. 
10. 1855 i Köpenhamn, t 26. 9. 1910 därst.; 
operasångerska (sopran); elev af C. Hel- 
sted; sjöng f. ggn offentligt å en kon- 
sert 1873 och debuterade 24. 5. 1876 på 
k. t. Kphn som Vilhelmine i "Ungdom 
og Galskab"; blef en af k. t:s främsta 
krafter, tack vare sin klangfulla stäm- 
ma och sitt präktiga föredrag; 1878 gä- 
stade hon k. t. Sthlm och uppträdde då 
som Adine i "Kärleksdrycken"; sjöng 
s. å. äfven i London (filh. sällsk.) och 
1879 på Covent Garden därst. 1887 af- 
gick hon af hälsoskäl från k. t. Kphn; 
sjöng sedan blott undantagsvis; 1888 
medverkade hon vid Nordiska musik- 
festen i Kphn och 1891 som gäst å k. t. 
därst. — Af hennes roller märkas: Nat- 
tens drottning i "Trollflöjten", Susanna 
i "Figaros bröllop", Zerlina och Anna 
i "Don Juan", Margherite i "Hugenot- 
terna", Madeleine i "Postiljonen", Ma- 
rie i "Regementets dotter", Ophelia i 
"Hamlet", Philine i "Mignon" m. fl. — 
L. var sedan 1880 gift med sjöofficeren 
och författaren Otto L. 

Låglandet, Tiefland, musikdrama i 
ett förspel och 2 a., text af R. Lothar 
efter A. Guimera, musik af E. d' Albert; 
premiär å tyska teatern i Prag nov. 1903; 
sv. öfvers. af Sv. Nyblom; ffg. å k. t. 
Sthlm 9. 10. 1908; dansk öfvers. af J. 
Lehmann ("Dalen"); ffg. k. t. Kphn 21. 1. 
1909. 

Långdans, svensk folkdans; betecknar 
ursprungligen en upplöst ringdans, där 
en ledare springer rakt fram och dra- 
ger de andra efter sig; vid bröllop var 
det fordom sed, att alla togo hvarandra 
i hand och sprungo från bröllopsgården 
till de nygiftas hem; denna färd kalla- 
des äfven 1. Slutligen har äfven anglä- 
sen fått namnet 1., emedan de dansande 
bilda en lång linje (tvenne linjer mot 
hvarandra). Se bl. a. T. Norlind, Stu- 
dier i sv. folklore; s. förf., Sv. allmo- 
gens lif. 

Lånta fjädrar, se Lordens rock. 



Låt — Lördagsmagasin för guitarrspelare 



597 



Låt, inom folkmusiken en beteckning 
för en kortare melodi antingen sjungen 
eller spelad å instrument. Horn- och 
val 1-1. användes, då kreaturen vaktas 
eller skola lockas hem (lockl.); gångl. 
brukas som instrumental marschmelodi 
vid bröllop; s t e k 1., brud 1., t i g- 
g a r 1., s k ä n k 1. äro olika benämnin- 
gar på melodier spelade vid bröllops- 
måltiden; d a n s 1. är ofta liktydigt med 
folkdans. R. Dybeck utgaf vall-låtar 
och gång-låtar (se Dybeck). Baadnl., 
baanl. (norska), sång f. barn, vaggsång. 

Låt barnen komma hit, psalm 
149; Haeffner 149; motsvarar i koralpsb. 
af 1697 nr 12; går tillbaka till tysk ko- 
ral (Zahn 7246: Es woll' uns Gott ge- 
nädig sein [Christ unser Herr]) af 1524; 
kan påvisas i Sverige 1616 i Uppsalapsb. 
och i Danmark hos Tbomissön 1569 och 
Jespersen 1573 (Christus kom self til 
Jordans flod); finska koralb. nr 78 (Lin- 
demans d. ä. norska koralb. nr 20). 

Låt icke det förtryta dig, 
psalm 232; Haeffner 232; motsvarar i 
koralpsb. af 1697 nr 48; går tillbaka till 
tysk koral (Zahn 4736; Was riihmest du 
dich der Bosheit) af 1562; kan påvisas i 
Sverige på 1630-talet (Kalm.- och Mönst.- 
handskrifterna); har i finska koralb. nr 
210. I Danmark finnes den hos Thomis- 
sön 1569. 

Låt oss fröjdas, gladlig, psalm 
109; Hasffner 109; motsvarar i koralpsb. 
af 1697 nr 170; saknas i utländska käl- 
lor (har viss likhet med Zahn 3746: Je- 
su, der du bist erschienen) och är ej 
funnen i Sverige före 1697; i finska ko- 
ralb. nr 71. 

Låt oss nu Jesum prisa, psalm 
110; Haeffner 110; motsvarar i koralpsb. 
af 1697 nr 172 (erinrar om nr 277 [Hasff- 
ner 448]); finnes ej utanför Sverige; kan 
påvisas hos oss på 1670-talet (Bappe- 
handskr.); i finska koralb. nr 64. 

Låtpipa, folkinstrument från norra 
Sverige, nyttjadt af vallhjon; kommer 
närmast blockflöjten; är 12 tum långt 
och försedt med 6 — 9 tonhål; dess ton- 
omfång är durskalan i en oktav jämte 
lilla tersen och öfverstigande kvarten. 

Läderlappen, komisk operett i 3 
a. efter ett franskt stycke af Meilhac 
och Halévy bearbetadt på tyska af C. 
Haeffner och R. Genée, musik af Johann 



Strauss; premiär i Wien 1874; sv. öfvers. 
af E. Wallmark; f. ggn i Stockholm å 
Mindre t. 2. 12. 1875 (sedermera å Djur- 
gårdst. 26. 6. 76); f. ggn i Göteborg å 
St. t. 12. 6. 1879. 

Läge, 1. ett ackords anordning a) med 
af seende på öfverstämmans intervall; 
man skiljer mellan: o k t a v 1., om okta- 
ven ligger öfverst, (första 1.), t e r s 1., 
om tersen (andra 1.), kvintl. (tredje 1.), 
om kvinten ligger öfverst; b) med af- 
seende på intervallernas afstånd inbör- 
des; man skiljer här mellan trångt 1., 
om intervallerna ligga nära hvarandra, 
s p r i d t 1., om de ligga långt skilda. — 
2. vid spel å stränginstr. det ställe, där 
vänster hand griper om instrumentets 
hals; l:sta läget är det, där pekfing- 
ret kan gripa strängens lägsta ton näst 
efter grundtonen; 2:dra läget, där 
fingret kan gripa andra; 3:dje läget, 
där fingret kan gripa tredje tonen räk- 
nadt från strängens grundton. 

Läkaren mot sin vilja, Le mé- 
decin malgré lui, sångspel i 3 a. af 
Moliére, musik af Ch. Gounod; premiär 
Paris 15. 1. 1858; f. ggn å k. t. Sthlm 
1875; dansk öfvers. af A. Zinck; f. ggn 
k. t., Köpenhamn 5. 4. 1876. 

Ländier, Ländlerischer Tanz (t.), 
tyrolienne (fr.), folkdans från ned- 
re och öfre Österrike, Bayern, Böhmen 
och Steyermark; långsamt utförd vals 
i 3 A- el. "/s-takt. Namnet anses ha upp- 
kommit af "Landel", ett område i Enns- 
dalen; en annan förklaring är, att or- 
det skall betyda "landtlig dans". L. 
dansades hufvudsakligen vid 1800-talets 
början, då flera kompositörer skrefvo 
L.-melodier, bl. a. Schubert, Beethoven, 
Lanner m. fl. 

[De] löjliga mötena, Le rendez- 
vous bourgeois, burlesk komedi 1 a., text 
af F. B. Hoffman, musik af N. Isouard; 
premiär Paris 9. 5. 1807; sv. öfvers. af 
C. G. Nordforss; f. ggn k. t. Sthlm 7. 
2. 1814. 

Lördagsmagasin för guitarrspe- 
lare (Musikaliskt 1. f. g.), en på sin 
tid mycket populär tidskrift med kom- 
positioner för sång med gitarrack.; ut- 
kom på Hirschs förlag, Sthlm 1838—39 
(sistnämnda år äfven under titeln: Nytt 
1. f. g.). Vi finna där kompositioner af 
Auber, Bellini, Crusell, Dannström, La- 
barre, Lindpainter, Marschner, Mozart, 



Löschhorn — Löwe 



Randel, Reissiger, Spohr, Thalberg, We- 
ber, Zumsteeg, Em. Holmberg, A. F. 
Lindblad, Geijer, Nordblom, Cronhamn, 
Meyerbeer m. fl. 

Löschhorn, Albert, f. 27. 6. 1819 i 
Berlin, t 4. 6. 1905 i Berlin; pianopeda- 
gog; elev af Grell vid institutet för kyr- 
komusik i Berlin; 1851 pianolärare vid 
samma skola; 1858 professors titel; kom- 
ponerade pianosaker samt skref flera 
studieverk, etyder, sonater, sonatiner 
m. m.; utgaf tills. ni. J. Weiss "Wegwei- 
ser in der Pianoforteliteratur" (1862; 2. 
uppl. 1885 under namnet "Fuhrer durch 
die Klavierliteratur"). 

Löthner, Edvard Theodor, f. 1833, 
t 4. 6. 1887; organistex. vid konserv, i 
Sthlm 1866; blef 1870 organist och kloc- 
kare i Köping; komponerade flera piano- 
stycken, däribland den på sin tid så po- 
pulära marschen "Jultomtarne", samt 
solosånger ("En barndomsdag", sånger 
till ord af Z. Topelius m. ni.). 

1. Löwe, Johann Carl Gottfried, f. 30. 
11. 1796 i Löbejiin vid Köthen, t i Kiel 
20. 4. 1869; son till en folkskollärare; blef 
1807 korgosse i Köthen, där han fick nå- 
gon inblick i den italienska och tyska 
kyrkomusiken; han stannade ej länge 
här utan inskrefs snart som gymnasist i 
Frankestiftelsen i Halle, där han fick D. 
G. Turk till lärare. L. stannade i Halle 
i 10 år och fick som sångare i Turks kör 
lära känna oratoriemusik af Handel, 
Haydn, Graun och Winter samt kyrko- 
konserter af Bach. Weimars teatersäll- 
skap brukade om somrarna spela i Halle, 
och Turkska kören fick då medverka. På 
så sätt fick L. studera såväl kyrko- som 
operamusik, på samma gång han i sko- 
lan fick en grundlig litterär uppfostran. 
1817 inskrefs han som student vid univ. 
i Halle och begynte studera teologi. L. 
glömde dock ej musiken utan bedref äf- 
ven dessa studier med allvar. 1819—20 
besökte han Dresden och förnyade be- 
kantskapen med Weber, hvilken mästa- 
re utöfvade ett mäktigt inflytande på 
honom. På hösten 1820 träffade han i 
Jena samman med Goethe, med hvilken 
han hade ett allvarligt samtal om balla- 
dens betydelse som sångstycke. L. be- 
rättar själf med stolthet, att de båda 
fullständigt hade samma mening. S. å. 
erhöll han plats i Stettin såsom organist 
och kantor i Stadskyrkan (St. Jakob), 



med hvilken post samtidigt följde sång- 
lärarebefattningen vid k. gymnasiet och 
musikdirektörsbefattningen vid k. semi- 
nariet för provinsen Pommern. L. stan- 
nade å denna plats i 46 år. — L:s mu- 
sikaliska produktion omfattar hufvud- 
sakligen vokalverk (i allt 145 stycken), 
däribland flera oratorier ("Die Festzei- 
ten", 1825—36, "Die Zerstörung Jerusa- 
lems", "Die Siebenschläfer", 1835, "Jo- 
hann Huss", 1842, "Die Apostel von Phi- 
lippi", "Gutenberg", "Palestrina" m. fl.), 
5 operor (endast "Die drei Wiinsche" 
uppf. i Berlin 1834). Af instrumentala 
verk trycktes under hans lifstid en pia- 
notrio och flera pianosonater; en del 
symfonier och ouverturer förblefvo ma- 
nuskript. 1826 utgaf han en "Gesang- 
lehre", hvilken 1834 nådde tredje uppl. 
Tyngdpunkten af L:s produktion utgör 
dock solosångerna vid piano, af hvilka 
framför allt balladerna ha fört hans 
namn öfver hela den bildade världen 
(balladen "Die Walpurgisnacht" är för 
soli, kör o. ork., eljest älskade han ej 
denna form). L:s stil är alltigenom folk- 
lig; hvarken melodi el. ackomp. är på 
något sätt kompliceradt, snarare här o. 
där något för enkelt. Den yppiga, sväl- 
lande melodien med ett brusande, fylligt 
ackomp. är ej L:s sak. Allt är spar- 
tanskt enkelt och afmätt. Men dessa 
enkla uttrycksmedel förstod han dock på 
ett så förträffligt sätt att utnyttja, att 
man, sedan man väl trängt in i sånger- 
nas kärna, ej märker annat än känslo- 
djupet och stämningsrikedomen. I detta 
hänseende är L. som balladkompositör 
klassisk. Folkviseballadens anda är bi- 
behållen i sin storslagna enkelhet med 
melodien enhetlig genom hela stycket, 
kort och snabbt berättande hela det epi- 
ska innehållet med afsiktligt utelämnan- 
de af alla biomständigheter. Jämföra vi 
L. med Schumann, finna vi hos den se- 
nare tydligt balladstilens utveckling i 
episk bredd och detaljrikedom på folk- 
visandans bekostnad. Ännu tydligare 
blir skillnaden, om man jämför L. med 
den svenska balladkompositören Söder- 
man. Hos den senare har detaljskildrin- 
gen, både vokalt (soli el. kör) och orke- 
stralt, nått en höjd, där den psykologi- 
ska analyseringen af stämningar och 
händelser blifvit hufvudsak. Därmed är 
dock ej sagdt, att Schumann el. Söder- 



Löwenskjold 



599 



man blifvit balladens anda otrogna, de 
blott representera en senare utvecklings- 
form, under det att L. står i midten, då 
medlen ännu äro få men fullt tillräck- 
liga att skissera själsliga stämningar. 
Af L:s kanske mest typiska ballader må 
nämnas: Heinrich der Vogler, Der Nöck, 
Tom der Reimer, Oluf, Die verfallne 
Miihle, Archibald Douglas, Erlkönig, 
Wirtin Töchterlein, Friedericus Rex, Der 
Blumen Racbe, Prinz Eugen, Der Fischer 
m. fl. — Hvad som ej litet bidrog att 
göra L:s sånger så hastigt populära, var 
kompositörens egna musikaftnar öfver- 
allt i Europa. L. hade en vacker tenor- 
röst, som ypperligt passade för föredrag 
af ballader; dessutom var hans gestalt 
reslig och vördnadsbjudande med stort 
hufvud och gula lockar (under skoltiden 
kallades han af kamraterna "Schweden- 
kopf") — äfven i detta hänseende alltså 
"balladmässig". Konstresorna gingo åt 
skilda håll, i början mest åt Berlin (1823, 
26, 32—34), sedan åt Dresden, Mainz och 
Jena (1835), Mainz och Weimar (1837), 
Danzig och Königsberg (1838), Schlesien 
och Prag (1839), Wien (1844), Hannover 
(1845), Thuringen (hos Riickert, 1846), 
London (1847), Köpenhamn o. Norge (1851; 
uppträdde ej under denna resa men var, 
efter egen utsago, förtjust öfver natu- 
rens "Erlkönig"-stämning), Frankrike 
(1857). Vid en del af dessa resor upp- 
förde L. äfven en del af sina oratorier 
och körverk. 24. 2. 1864 träffades L. af 
ett slaganfall, som länge band honom 
vid sängen, och lämnade därför Stettin 
för att i Kiel kunna vårdas af sin dot- 
ter Julie, hvilken där var gift med che- 
fen för marinstationen von Bothwell 
(Julie von Bothwell utgaf 1885: "Thomas 
der Rymer, Loewesche Ballade aus dem 
Altschottischen"). — L:s minne har he- 
drats öfver hela Tyskland på mångahan- 
da sätt. Statyer finnas i Löbejiin, Kiel 
och Stettin. Ett L.-sällskap grundades i 
Berlin 1882. Hans solosånger utgåfvos 
1899—1903 i samlad uppl. af M. Runzen. 
L:s hufvudbiograf är samme Runze (K. 
L., 1884; L. redivivus, 1888; K. L. 1903 
[den viktigaste]; Goethe und L., 1901; 
Ludwig Giesebrecht u. K. L., 1898). L:s 
själfbiografi utgafs 1870 af K. H. Bitter. 
Af öfriga L.-biografier märkas: H. Bult- 



haupt i Reimanns "Beriihmte Musiker" 
(1898); W. Wossidlo (1894), Wellmer (1886) 
m. fl. 

2. J o h a n n a Sophie L., f. 24. 3. 
1816 i Oldenburg, t i Pesth 29. 11. 1866; 
operasångerska; debuterade å hof operan 
i Wien 1832; sjöng sedan bl. a. i Berlin 
1836 och engagerades där 1837; utnämn- 
des till hof sångerska 1838; gaf därefter 
gästspel i London, Paris och Italien; 
1845 sjöng hon åter i Berlin, men kunde 
nu ej slå igenom, då Jenny Lind strax 
förut uppträdt där; 1848 ingick hon äk- 
tenskap med en furste Lichtenstein och 
drog sig sedan tillbaka. Af hennes rol- 
ler märkas: Elvira och Donna Anna, 
Jessonda, Madeleine i "Postiljonen", 
Norma, Lucretia och Adine. 

Lövenskjold, Herman Severin, f. 
30. 7. 1815 på Holdens järnbruk i Norge, 
t 5. 12. 1870 i Köpenhamn; kom 1828 med 
föräldrarna till Köpenhamn och erhöll 
där sin musikaliska utbildning; redan 
21 år gammal skref han musik till Bour- 
nonvilles balett "Sylphiden" (1836), som 
fått stort erkännande i den danska huf- 
vudstaden (uppfördes ännu 20. 1. 1909 för 
147:de ggn); 1839 uppfördes å k. t. Kphn 
baletten "Sara", hvilken dock ej kunde 
hålla sig uppe. L. reste sedan till ut- 
landet, där han i Wien åtnjöt Seyfrieds 
undervisning; han uppehöll sig äfven i 
Italien samt i Leipzig, där Mendelssohn 
och Schumann visade intresse för honom 
(Schumann rekommenderar honom hos 
Breitk. & H. i ett bref af 5. 1. 1841; se 
Schumanns Briefe II, 353). 1842 återkom 
han till Köpenhamn. För scenen och 
baletten skref han fortfarande flera 
verk: "Hulen i Kullafjeld" (1841), "Da- 
gen för Slaget ved Marengo" (1843), "Ko- 
nung Volmer og Havfruen" (1846), "Den 
nye Penelope" (1847), "Ildpröven" (1847), 
"Turandot" (opera; 1854). Dock kunde 
de flesta af dessa ej hålla sig på sce- 
nen. L. blef 6. 9. 1851 utnämnd till orga- 
nist vid Christiansborgs slottskyrka och 
erhöll titeln hoforganist. Förutom hans 
sceniska verk kunna nämnas: en piano- 
kvartett i F-moll (1859 i Musikfor.), kon- 
sertouverturen "Fra Skoven ved Furesö" 
(1863 o. 70 i Musikfor.); festouverturen 
op. 10; dessutom festkantater, marscher, 
danser, solosånger och pianostycken. 



600 



M. — Mac Dowell 



M. 



M. = mezzo el. main (mano). 

Ma (it.), men. — Ma non tropp o, 
men icke för fort. 

Mabellini, Teodulo, f. 2. 4. 1817 i Pi- 
stoja, f 10. 3. 1897 i Florens; elev af 
Istituto Reale Musicale i Florens, skref 
vid 19 års ålder sin första opera "Ma- 
tilda di Toledo", hvilken 1836 uppfördes; 
han fick sedan understöd af storhertig 
Leopold II af Toscana och utbildade sig 
vidare för Mercadante i Novara; hans 
opera "Rolla" gafs i Turin 1840 med stor 
framgång; 1848 blef han ledare för filh. 
sällsk. i Florens och 1848 därjämte kon- 
sertmästare vid Pergolateatern; 1859— 
87 professor vid Ist. Reale Mus.; hans 
operor hade i allmänhet stor framgång. 
Bland dessa må nämnas: "Il Conte di 
Savagna" (1843), "Maria di Francia" 
(1846), "Il Venturiero" (1851), "Baldas- 
sare" (1852), "Fiametta" (1857). Af hans 
andra verk märkas: två oratorier ("Eu- 
dosia e Paolo" och "L'Ultimo giorno di 
Gerusalemme") och 5 kantater. — M. 
Giannini skref 1899 hans biografi. 

Mabillon, Jean, f. 23. 11. 1632 i St. 
Pierremont, Reims, f 27. 12. 1707 i St. 
Germain des Prés; benediktinermunk; 
utgaf en del böcker med värdefulla mu- 
sikhistoriska notiser, såsom: "De litur- 
gia gallica" (1685; ny uppl. 1729); "Acta 
Sanctorum" (1668—1702), "Annales ordi- 
nis S. Benedicti" (1703—39). 

M a c b e t h, sorgspel i 5 a. af Shake- 
speare, med sång och melodramer (ef- 
ter Schillers bearb.), sv. öfvers. af H. 
Sandström, musik af E. J. Arrhén von 
Kapfelman; uppförd å Dram. t. Sthlm 
6. 9. 1838; till större delen efter E. G. 
Geijers och C. A. Hagbergs öfvers. be- 
arb. af F. A. Dahlgren, musik dels arr. 
efter Kapfelman, dels komp. af A. Ran- 
del, entreakter af Lindpaintner å k. t. 
Sthlm 2. 2. 1858. I Danmark gafs styc- 
ket ffg. å k. t. 15. 11. 1817 efter Schil- 
lers bearb. öfvers. af P. Foersom och 
musik af Weyse. I England skref H. 
Purcell (Mathew Lock?), John Eccles, 
Richard Leveridge (se vidare Groves 
lex.) musik och i Tyskland Joh. André, 
L. D. Stegman, J. Fr. Reichardt m. fl. 
— Ouverturer komponerade bl. a. L. 



Spohr (op. 75), Otto Klauwell och E. 
Mielck. Beethoven har några skizzer 
till en M.-ouverture (se Nottebohm i 
Mus. Wochenblatt 1879 nr 10). En syrnf.- 
dikt M. skref Rich. Strauss (op. 23). — 
Piave omarbetade Shakespeares sorgspel 
i en opera seria i 4 a. och till denna 
skref Verdi musik; pr. ägde rum å Per- 
golateatern i Florens 17. 3. 1847. I Paris 
gafs den med några ändringar å théå- 
tre lyrique 21. 4. 1865. I Sverige upp- 
fördes Verdis opera i C. W. A. Strand- 
bergs öfvers. 29. 4. 1852 å k. t. (i allt in- 
till 1913 gifven 11 ggr). Operan är så 
vidt kändt ej gifven i Danmark. 

Mac Cunn, H a m i s c h, f. 22. 3. 1868; 
elev af Royal coll. of music 1883—86 med 
Hub. Parry till lärare; slog igenom i 
London 1887 med ouverturen "Land of 
the mountain and flood". Hans kort 
därefter följande verk (kantaterna "Lord 
Ullin's daughter" 1888, "The Lay of the 
last minstrel" s. å. m. fl.) förde hans an- 
seende vidare; uppehöll 1888 — 94 en pro- 
fessorsbefattning vid Royal college; 1894 
gafs hans opera "Jeanie Deans" i Edin- 
burgh med stor framgång af Carl Ro- 
sasällskapet, vid hvilket han sedan nå- 
gon tid var ledare. Han dirigerade i 
denna egenskap flera af Wagners verk 
bl. a. "Tristan" och "Siegfried". Af hans 
senare verk märkas: operan "Diarmid" 
(1897) körverket "Reed", 8:de psalmen, 
ouverturer, orkesterballader och solo- 
sånger. M:s kompositioner bära en 
skotsk prägel och behandla gärna na- 
tionellt skotska ämnen. 

Mac Dowell, Edward Alexander, 
f. 18. 12. 1861 i New York, t där 24. 1. 
1908 (sedan 1905 sinnessjuk); tillhörde en 
irländsk kväkarfamilj; erhöll sin första 
musikaliska utbildning i födelsestaden 
med bl. a. Teresa Carreno som lärare; 
1876—79 elev af konserv, i Paris (Sa- 
vard i komp., Marmontel i piano); se- 
dan elev af Lebert i Stuttgart, L. Ehlert 
i Wiesbaden, K. Heumann och Joachim 
Raff i Frankfurt a. M.; vistades 1882—87 
som privat lärare i Wiesbaden. M. be- 
gaf sig sedan till Amerika, där han 
slog sig ned i Boston som lärare; 1896 — 
1904 var han professor i musik vid univ. 



Mace — Machault 



601 



i New York. — M. hör som kompositör 
till Amerikas främste och har bildat en 
nationell amerikansk stilriktning. En 
stor del af hans verk är dock skrifven 
i Europa under påverkan af nyromanti- 
ska skolan. Särskildt är han påverkad 
af Raff. Af hans kompositioner märkas: 
2 pianokonserter (op. 15 o. 23), en in- 
diansk suite, orkestersuiten op. 42, sym- 
foniska dikterna "Hamlet and Ophelia", 
"Lancelot and Elaine", "Lamia", "The 
Saracens", "Lovely Alda", solosånger, 
pianostycken m. m. Hans samtliga pro- 
duktion omfattar 62 op. jämte ett fåtal 
utan opustal. — Sedan 1905 finnes i 
New York en M. D.-klubb, som verkar 
för bekantgörandet af hans verk och 
understöder hans efterlefvande. Det har 
ofta framhållits, att M. D:s egenart 
kommer nära Edv. Griegs. — L. Gil- 
man skref 1906 hans biografi (London 
och New York). 

Mace, Thomas, f. c. 1613, t 1709; 
engelsk lutenist; prästerlig sångare vid 
Trinity College i Cambridge; utgaf 
skriften "Musick's monument" (London 
1676), hvilken bl. a. innehåller värdefulla 
uppgifter om lutmusik och dansmusik 
i England vid den tiden; om danserna 
och deras sammanställning i suiter se T. 
Norlind, Zur Geschichte der Suite s. 194 
—196. 

1. Macfarren, George Alexander, 
f. 2. 3. 1813 i London, f där 31. 10. 1887; 
begynte först 1827 studera musik och in- 
trädde 1829 som elev i Royal Ac. of Mu- 
sic; redan 1834 anställdes han som lä- 
rare vid samma akademi; intill 1875 ut- 
öfvade han sedan en för engelskt mu- 
siklif mycket betydelsefull verksamhet 
i London; blef sistnämnda år Sterndale 
Bennetts efterföljare som musikprofes- 
sor i Cambridge, men året därpå blef 
han återkallad till hufvudstaden som 
chef för R. Ac; 1883 adlad. Redan på 
40-talet var M. nästan alldeles blind men 
6kötte dock sin lärarebefattning med 
energi och kraft och komponerade efter 
diktamen. Ända till sin död var han en 
betydande organisatorisk kraft. Hans 
kompositioner i Mendelssohns anda vun- 
no berättigad uppmärksamhet på 30- 
talet. 27. 10. 1834 uppfördes hans för- 
sta mera betydande verk, F-mollssymfo- 
nien, i London och 1836 följde den högt 
ansedda ouverturen "Chevy Chase". I 



aug. 1838 gafs hans första opera 
"DeviFs Opera". Andra operan "Don 
Quixote" uppfördes 1846 och 1849 den 
tredje "Charles II". Af hans öfriga 
operaverk vunno särskildt "Robin Hood" 
(1860) och "Helvellyn" (1864) högt an- 
seende. Jämte dessa sceniska verk mär- 
kas kantaterna "Leonora" (1851), "May 
Day" (1856), "Christinas" (1859), "The 
Lady of the Lake" (1877). Under sina 
senare år skref han flera oratorier ("St. 
John the Baptist" 1873, "The Resurrec- 
tion" 1876, "Joseph" 1877, "King David" 
1883 m. fl.), kyrkliga verk, psalmer, 
anthems, m. m. Af instrumentala verk 
må nämnas 8 symfonier, kvartetter, kvin- 
tetter, violinkonserter. — 1843 hade han 
blifvit sekreterare i Händelsällskapet, 
och redigerade för detta nya uppla- 
gor af flera Händelverk ("Belshaz- 
zar", "Judas Maccabeus" och "Jephta"). 
Äfven utgaf han Purcells "Dido and 
Aeneas"; harmoniserade melodierna i 
Chappells "Populär music of the oiden 
time" och arrangerade Moores irländska 
melodier (1859). Som musikteoretisk för- 
fattare står han äfven högt i anseende 
genom skrifterna "Rudiments of harmo- 
ny" (1860) och "Six lectures on harmony" 
(1867); dessutom oratorieanalyser för Sa- 
cred Harmonic Soc. 1853 — 57, programböc- 
ker för Philh. Soc. 1869—71 och musikkri- 
tiska uppsatser. 

2. Walter Cecil M., den föreg:s 
broder, f. 28. 8. 1826 i London, t 2. 9. 
1905 där; 1846 lärare i piano vid R. Ac. 
1846 — 1903 och ledare af dess konserter 
1873 — 80; komponerade kyrkliga verk, en 
symfoni (1880), en pianokonsert och flera 
ouverturer; utgaf 1905 "Memories, an 
authobiography". 

Machault, Guillaurae de, f. 1300 i 
Machault, Ardennerna, t 1372; sedan 1330 
anställd vid konungens af Böhmen, Jo- 
han af Luxenburg, hof och erhöll genom 
dennes förbindelse med påfven Johan 
XXII flera beneficer; vistades sedan vid 
Johans af Normandie hof och sist hos 
konung Karl V af Frankrike. M. är den 
förste representanten i Frankrike för flo- 
rentinarnas Ars nova (konstsång med 
ack.); skref motetter, ballader och ron- 
dor i stram kontrapunktisk stil. Äfven 
som diktare stod han högt i anseende. — 
Litt.: Joh. Wolf, Geschichte d. Mensural- 
notation 1250—1460 (1904). 



602 



Mackenzie — Madrigal 



Mackenzie, Alexander Campbell, f. 
22. 8. 1847 i Edinburgh; 1857—62 elev af 
K. W. Uhlrich (violin) och Eduard Stein 
(teori) i Schwarzberg-Sondershausen; som 
ledamot af hoforkestern fick han tillfälle 
att studera Berlioz, Liszt och Wagner; 
1862 återvände han till Edinburgh och 
studerade där först för Sainton men be- 
gaf sig snart till London, där han i R. 
Ac. afslutade sina studier; återvände 1865 
till födelsestaden, där han snart blef 
vida känd som framstående violinist; äf- 
ven gaf han kammarmusiksoareer, där 
Schumanns kammarmusikverk ffg. gåf- 
vos i Skottland; blef 1873 ledare för 
Scottish Vocal Music Association. Som 
violinist deltog han i Birminghams mu- 
sikfester 1864, 67, 70 och 73; 1888 Mac- 
farrens efterträdare som chef för R. 
Ac; 1892—99 därjämte dirigent för Filh. 
sällsk. St. Andrews (1886), Cambridges 
(1890) och Edinburghs (1896) univ. ha kal- 
lat honom till hedersdoktor och 1895 er- 
höll han adelsdiplom. LMA 1897. M. är 
ordf. i IMG och president i engelska sek- 
tionen. M. begynte som kammarmusik- 
kompositör (pianotrio i D, stråkkvartett 
i G, pianokvartett i E moll op. 11 m. fl.) 
och tonsättare af sånger (op. 1—8, 12, 14, 
16—18 m. fl.), pianostycken (op. 9, 13, 15 
m. fl.). Med 80-talet öfvergick han till 
de större formerna och skref oratoriet 
"The rose of Sharon" (1884), operor- 
na "Colombe" (1883), "The troubadour" 
(1886), kantaterna "The Bridge" (1881, 
"Jason" (1882), "The Story of Sayid" 
(1886) m. fl. 1894 uppfördes hans orato- 
rium "Bethlehem" och 1897 komiska ope- 
ran "His majesty". Under denna tid 
fortsatte han dock att äfven skrifva 
kammarmusik, solosånger och pianostyc- 
ken. 1902 uppfördes operan "The Cricket 
on the hearth" och 1904 kantaten "The 
witch'8 daughter". Hans verk med opus- 
tal utgöra hittills ett 70-tal, hvartill 
komma några få utan opustal. 

Maclean, Charles Donald, f . 27. 3. 
1843 i Cambridge; elev af Ferd. Hiller 
i Köln; dr. mus. i Cambridge 1865; orga- 
nist i Exeter Hall, Oxford, 1862—65; 1871 
— 75 organist i Eton college; var äfven en 
kortare tid i Indien; sedan 1908 sekrete- 
rare i Int. Musiksällskapet; komponera- 
de oratorier, ouverturer, en symf. dikt, 
en pianokonsert och kammarmusikverk 



[Le] Macon, se Muraren. 

Madame Angots dotter, La 
fllle de madame Angot, op. com. 3 a.; 
text af Clairville, Siraudin och Koning, 
musik af Lecocq; pr. Briissel 1872; sv. 
öfvers. af Ludvig Strindberg; ffg. Sthlm 
1873, Göteborg 1874. 

Madame Butter fly, tragedi i 
3 a.; efter japansk berättelse af J. L. 
Long; dramatiserad af förf. och David 
Belasco och omdanad till opera af L. II- 
lica och G. Giacosa; musik N. Puccini; 
pr. Scalat. Milano 1904; sv. öfvers. af Sv. 
Nyblom; ffg. k. t. Sthlm 21. 8. 1908 (Da- 
vida Hesse i titelrollen); intill 1913 är 
den gifven ej mindre än 81 ggr; dansk 
öfvers. af Einar Christiansen; ffg. k. t. 
Kphn 15. 10. 1911. 

Madrigal. Man har sökt förklara detta 
ord på mångahanda sätt. Den antagliga- 
ste tolkningen är, att det grekiska ordet 
navdpa, lat. mandra, boskapshjord är ro- 
ten. Af detta uppstod sedan mandriale 
el. madriale såsom beteckning för herde- 
sång. Till sin grundkaraktär är m. en 
enkel visa i dikt och toner samt utbilda- 
des vid 1200-talets slut i Italien, företrä- 
desvis i Florens, där man haft proven- 
calernas pastoreller till förebild. Dantes 
vän Pietro Casella är en af de första 
kända diktarna och musikerna. De ita- 
lienska skalderna använde i regel en 
strof af 8—11 elfvastafviga jambverser 
med en bestämd rimföljd. Äfven sju- 
stafviga rader tillätos, och under 1400- 
talet var m. en beteckning för hvarje 
liten dikt af sådana verser, hvilka löpte 
ut i en epigrammatisk vändning. Som 
dikt lefde m. ännu på 1600- o. 1700-talen. 
Inom musiken hade m. sin första blomst- 
ring på 1300-talet. Den utgjordes van- 
ligen af ett flerstämmigt tonstycke, där 
en stämma sjöngs och de andra utför- 
des af instrument. Äfven solostycken 
ensamt för instrument kunde inleda, al- 
sluta el. afbryta sången. Af kompositö- 
rerna från denna tid kunna nämnas: Ja- 
copo di Bologna, Gherardello, Giovanni 
da Cascia och Francesco Landino. Un- 
der 1400-talets nederländska period un- 
danträngdes denna stil mera, och vid 
1500-talets början träffa vi en alldeles ny 
m.-stil, hvars utbildning närmast skett 
under inverkan från nederländarnas imi- 
tatoriska a capellastil. Denna nya typ 
är företrädd i Petruccis tryck af 1501 och 



Madrigalkören — Madsen 



603 



1503: Harmonice musices Odhecaton. A., 
Canti B. nuniero cinquanta B., Canti C. 
n:o cento cinquanta C. Bland komposi- 
törerna af de här representerade världs- 
liga sångerna märkas flera af nederländ- 
ska skolans berömdaste namn: Okeg- 
hem, Joh. Tinctoris, Hobrecht, Josquin 
des Prés, Alex. Agricola m. fl. Den m.- 
stil dessa mästare uppbära är alltför be- 
roende af den andliga körstilen för att 
kunna kallas fullt individuell och egen. 
Mera själfständig är 1530-talets m., hvil- 
ken inleddes med Arcadelts första m.-bok 
af 1538 och fördes vidare i Constanzo 
Festas verk. Vid 1550-talets midt begyn- 
te romanska skolan med sin homofoni 
att göra sitt inflytande gällande genom 
Palestrinas "Primo libro di Madrigali a 
quattro voci" (1555), sedan efterföljd af 
andra boken (1586) och två böcker "Ma- 
drigali spirituali" (1581, 1594). Palestri- 
natypen utbildades vidare af Felice 
Anerio, Giovanni Maria, Bernardino Na- 
nini och nådde sin fulländning genom 
Luca Marenzio. Samtidigt med roman- 
ska skolan utbildade den venetianska 
sin m.-stil. Från Willaert fördes denna 
vidare af Cipriano de Rore, Andrea och 
Giovanni Gabrieli, Constanzo Costa och 
Orazio Vecchi. Genom Hans Leo Has- 
ler kom denna till Niirnberg. Dessför- 
innan hade Tyskland i Orlando Lasso 
haft en af m:s främste representanter. I 
Florens hade m. att kämpa med en 
konkurrent i frottolen, hvilken var 
mindre sträng i formerna och mera vis- 
artad. I Neapel fanns en liknande kon- 
kurrensform ivillanellen. I Eng- 
land fick m. en högst ovanlig blomstring 
vid århundradets slut. Första boken var 
där "Musica Transalpina" 1588. Den en- 
gelska skolans mästare voro särskildt: 
Byrd, Ford, Morley. Stilen gick dock 
hos dem delvis öfver i air-stilen, och den 
allmänna benämningen på m. -sånger var 
vanligen "Songes and Ayres". I Frank- 
rike vann m. aldrig riktigt fast fot, utan 
man nöjde sig där med att utbilda chan- 
sonen. Under 1600-talet försvann m.-sti- 
len efter hand och ersattes med andra af 
solosången med instrumentalt ackompag- 
nement betingade konstformer (ofta be- 
nämnda "concerti" såsom motsats till de 
kyrkliga "motetti", se t. ex. Gustaf Dii- 
bens samling "Motetti e concerti" i Upp- 
sala bibi.). I England begynte med 1700- 



talet en tillbakablickande riktning med 
Pepusch och dennes "academy of ancient 
music" (grundad 1710), hvilken hade till 
följd ett återupptagande af a capellasti- 
len i Orlando Lassos anda. Denna rikt- 
ning ledde till stiftandet af "Madrigal 
society" 1741 af medlemmen i nyssnämn- 
da akademi John Immyns. Detta säll- 
skap existerar ännu och har i hög grad 
bidragit till, att den äldre a capellasti- 
len blifvit odlad. — Litt.: för 1300-talet 
se Joh. Wolf "Geschichte d. Mensural- 
notation" (1905); för 1500-talet bl. a. E. 
Vogels bibliografi "Bibliothek der ge- 
druckten weltlichen Vokalmusik Italiens 
(1902); se äfven P. Wagners skrift "Das 
M. und Palestrina" (Vierteljahrsschr. d. 
MW. 1892) och Rud. Schwartz' "Hans Leo 
Hasler unter dem Einfluss der ital. Ma- 
drigalisten" m. fl. Af nyupplagor se Rim- 
baults "Ausgewählte Madrigale" samt B. 
Squires "Auswahl von Madrigalien des 
16.— 17. Jahrh." (Breitk. & Härtels för- 
lag). — Om det engelska m. -sällskapet se 
Groves lexikon (art. "Madrigal society"). 

Madrigalkören, en afdelning inom den 
danska "Caeciliaforeningen", stiftad 6. 
10. 1887 af Frederik Rung; bestod från 
början af en blandad kör på 38 perso- 
ner; har sedan utgjort omkring 40 perso- 
ner (28 damer och 12 herrar). Uppgif- 
ten är att odla de gamla madrigalerna 
både de italienska och engelska. Alltse- 
dan 50-talet hade Cseciliafor. odlat denna 
körstil, men kören hade efterhand blif- 
vit för stor, och man måste därför be- 
gränsa den till ett fåtal personer. — 
Om m.-körens historia se Carl Thranes 
bok "Caeciliaforeningen og dens stifter" 
(Kphn 1901), där äfven en utförlig hi- 
storik finnes öfver madrigalen och dess 
mästare. 

Madrilenna, spansk nationaldans. 

1. Madsen, Gustav T h o r v a 1 d Oli- 
vius, f. 19. 6. 1842 i Köpenhamn, f i Hel- 
lerup 6. 1. 1908; violinist och altviolinist; 
elev af Gebauer och V. Tofte; debute- 
rade 1866 som violinist; 1878 kantor vid 
St. Jacobs kyrka i Kphn; har utgifvit 
en mycket god vid k. konserv, i Kphn 
använd violinskola. 

2. C a r 1 M., f. 14. 7. 1878 i Köpen- 
hamn; operasångare; elev af konserv, 
och V. Lincke; debuterade på k. t. Kphn 
22. 4. 1903 som Alberich i "Siegfried"; 
där anställd sedan 1904; företog 1909 stu- 



604 



Madsen-Steensgaard — Magnus 



dieresor till Bayreuth och Miinchen. Af 
hans roller märkas: Grefven i "Truba- 
duren", Schaunard i "Bohéme", Figaro i 
"Barberaren", Valentin i "Faust", Koth- 
ner i "Mästersångarne", Sakristanen i 
"Tosca", Jeroninius i "Mascarade", Se- 
bastiano i "Dalen" m. fl. 

Madsen-Steensgaard, Niels Kristian, 
f. 26. 10. 1850 i Bellinge vid Odense; elev 
af J. Mailing och Gebauer samt G. Ma- 
thison-Hansen; 1874 lärare i sång vid 
Frederiksbergs folkskolor och 1880 till- 
lika organist vid de "Classenske Boli- 
gers" kyrka; har utgifvit en del sånger 
för skolbruk, en lärobok i musikteori; 
redigerade 1880—1884 "Tidskr. f. Kirke-, 
Skole- og Folkesang". M. är anhängare 
af Chevémetoden. 

Maestoso (it.), majestätiskt. 

Maestra (it.), mästarinna, konstnä- 
rinna. 

Maestrevole (it.), mästerligt. 

Maestro (it., af lat. magister), mästare. 
— M. di cappella, kapellmästare. — 
M. al cembalo, under 1700-talet ka- 
pellets viktigaste man, som ackompage- 
rade sången vid klaveret. — M. d e i 
p u 1 1 i, ledaren af gosskören i St. Pe- 
terskyrkan i Kom. 

Magadis (gr. af magadizein, spela i 
oktaven), ett harpliknande stränginstru- 
ment med 20 strängar hos grekerna; 
namnet förekommer äfven hos en diau- 
los, hvars uppgift var att spela antifo- 
nien till detta instrument. Under 1500- 
talet kallas monochordet någon gång m. 

Magelssen, Ida B a s i 1 i e r-, f . 10. 9. 
1846 i Nivala, Finland, sångerska; elev 
af F. Jacobsson och Emilie Mechelin i 
Helsingfors, J. J. Masset i Paris 1867—70 
och H. Nissen-Saloman i Petersburg 1871. 
Redan under studietiden konserterade 
hon med utomordentlig framgång i hem- 
landet (ffg. 1868) och debuterade på hö- 
sten 1870 vid några på privat initiativ 
anordnade finska operaföreställningar i 
Massés "Jeannettes bröllop", "Trubadu- 
ren" och "Barberaren", därvid hon sär- 
skildt i sistnämnda parti dokumenterade 
sig såsom en koloratursångerska af hög 
rang. Hösten 1871 debuterade hon så- 
som Eosina i "Barberaren" vid k. t. 
Stockholm och erhöll engagement samt 
var sedan 1872 — 74 dess främsta kraft 
i koloraturfacket. Under åren 1874 och 
75 företog hon en studieresa till Tysk- 



land och Frankrike samt gaf gästrol- 
ler i Liibeck, Kristiania och Stockholm. 
Hon återvände sedan till Finland, där 
hon 1876—78 var anställd vid finska 
operan i Helsingfors och jämte fru Em- 
my Achté var teaterns bästa stöd. 1878 
ingick hon äktenskap i Kristiania med 
J. S. Cammermeyer Magelssen och har 
sedan dess varit fast bosatt där. Hon 
har i den norska hufvudstaden utöfvat 
en gagnande verksamhet dels vid sce- 
nen dels å konserter dels slutligen äf- 
ven som sånglärarinna. — Af hennes rol- 
ler märkas: Linda i Donizettis opera, 
Leonora i "Trubaduren", Zerlina i "Don 
Juan", Norina i "Don Pasquale", Philine 
i "Mignon", Rose Friquet i "Villars dra- 
goner" m. fl. — Litt.: Finsk biogr. handb. 

Maggiolata (it.), majsång, vårsång. 

Maggiore (it.), dur (eg. större). 

Magito, Angelique, f. 22. 10. 1810 
i Stockholm, t 8. 10. 1895 i Uppsala; sån- 
gerska; elev vid k. t:s elevskola 1822 
med Craelius till sånglärare; inträdde 
1827 vid Djurgårdsteatern och sjöng vid 
Göteborgs teater 1831, 32—33, 36—37; för- 
de fr. o. m. 50-talet, då hon gifte sig, 
ett kringflackande lif, ömsom uppträdan- 
de på den tidens varietéer, å kyrko- 
konserter på landsbygden och i småstä- 
derna, till dess hon efter mannens död i 
Västerås 1879 intogs å fattighuset i Upp- 
sala. "Under sin glanstid, eller m. a. o. 
under 1830-talet, var hon, i följd af sin 
omfångsrika och härliga stämma, obe- 
stridt den svenska landsortsteaterns 
främsta sångerska, liksom hennes sce- 
niska talang och yppiga, bländande syd- 
ländska skönhet förvärfvade henne en 
allmän beundran" (Berg). — Litt.: W. 
Berg, Göteborgs äldre teatrar (1900) III, 
409 ff. 

Magniflkat, eg. begynnelseordet till 
Elisabets lofsång, då Maria inträdde i 
hennes hus: "Min själ prisar storligen 
Herran" (Magnificat anima mea Domi- 
num). Inom katolska kyrkan hör m. till 
de tre s. k. cantica majora och är pla- 
cerad i vespern. En mängd komposi- 
törer ha satt flerstämmig musik till or- 
den (bl. a. Handel, Bach och Mendels- 
sohn). 

1. Magnus, Georg Washington, 
f. 7. 7. 1863 i Haagenvik i Norge; student 
i Roskilde 1882; cand. phil. 1883; utbil- 
dad af konserv, i Leipzig; dirigent för 



Magnusson— Mahler 



605 



"Harmonien" i Bergen 1892—93; kapell- 
mästare vid Kasinoteatern i Kphn 1900 
—05; dirigent för Hellerups musikför- 
ening; org. vid Petri kyrka, Stavanger, 
sedan 1912. Af hans kompositioner mär- 
kas: "Frithjofs Hjemkomst", "Frithjofs 
död"; musiken till "St. Hans Aftenspil", 
"Östen for Sol og Vesten for Maane", 
och till Heines "Gesang der Oceaniden"; 
dessutom en violinkonsert, stråkkvartet- 
ter m. m. 

2. I n g e h o r g M., f. 6. 7. 1876 i Kö- 
penhamn; violinist; elev af Anton Svend- 
sen; uppträdde 1888 ffg. å konsert, gaf 
sedan tills. m. systern Gerda (f. 23. 1. 
1879), hvilken erhållit en god utbildning 
som pianist, flera konserter; 1891 reste 
båda till Briissel, där Ingeborg blef 
elev af M. Marsick; 1895 återkommo de 
och gåfvo äfven nu mycket uppmärk- 
sammade konserter i den danska huf- 
vudstaden. 

3. E d u a r d M., grosshandlande i Gö- 
teborg; efter honom uppkallades E d- 
uard Magnus' musikfond, stif- 
tad i Göteborg 1902 enligt testamente af 
aflidne konstmecenaten Pontus Fursten- 
berg och hans maka Göthilda, f. Mag- 
nus (dotter till Eduard M.). Fonden upp- 
går till inemot 400,000 kr., och årliga af- 
kastningen tillfaller musiken i Göteborg. 

4. Sara M., se H e i n z e. 
Magnusson, Johannes, f. 10. 2. 

1852 i Frändefors, Dalsland; orgelbyg- 
gare; 1874 anställd i S. Molanders orgel- 
verkstad i Göteborg, där han stannade 
i 14 år; grundade 1888 egen verkstad i 
Annedal men flyttade 1899 verkstaden 
till Gårda; byggde först uteslutande in- 
strument med s. k. registerlådor men 
öfvergick 1910 till pneumatiken, hvilken 
han med skicklighet använde först i 
Annedalskyrkans orgel. M. har byggt 
Sofiakyrkans orgel i Stockholm (1907) 
och en mängd orglar i svenska lands- 
orten. — De sista åren har han haft ett 
värdefullt biträde i sin son Anders 
M. (f. 22. 3. 1882), hvilken fått en grund- 
lig utbildning i facket. — Litt.: N. P. 
Norlind, Orgelns allm. hist. (1912) s. 
143 ff. 

Mahillon, V i c t o r, f . 10. 3. 1841 i Briis- 
sel; sedan 1877 konservator vid instru- 
mentalmuseet i Brussels konserv.; har 
utgifvit flera värdefulla skrifter om 
äldre musikinstrument, däribland den 



förträffliga katalogen öfver museet (2. 
uppl. 1893—1902, 4 bd). Instrumentalmu- 
seet har under hans ledning blifvit ett 
af de bästa och mest välordnade i Europa. 
Mahler, Gustav, f. 7. 7. 1860 i Ka- 
lischt, Böhmen, t 18. 5. 1911 i Wien; er- 
höll sin utbildning i Iglau, Prag och 
Wien; på sistnämnda plats såväl vid 
univ. som konserv.; 1880 begynte han 
sin dirigentverksamhet som orkesterle- 
dare vid en del stadsteatrar i Böhmen; 
1883 andre kapellmäst. i Kassel och två 
år senare Seidls efterträdare som för- 
ste kapellmäst. vid Landesteatern i 
Prag; ledde 1886 i förening med Xikisch 
operaorkestern i Leipzig; 1888 — 91 opera- 
direktör i Prag, därefter i 6 år förste 
kapellmästare vid stadsteatern i Ham- 
burg och begaf sig 1897 till Wien, där 
han i 10 år stannade som direktör vid 
hof operan; 1898—1900 ledde han därjäm- 
te äfven sällskapskonserterna; öfvertog 
1909 ledningen af filh. ork. i Xew York. 
Sjukdom hindrade honom att länge kvar- 
stanna här. Som dirigent vann M. högt 
erkännande som en af sin samtids allra 
främsta; som kompositör hade han dock 
flera vedersakare. Under de tvenne år 
som förflutit sedan hans död synes det 
dock som om man alltmera skulle skän- 
ka dem erkännande. Hvad som genast 
frapperar vid hans kompositioner är den 
högst ovanliga enkelheten i uttrycks- 
medel. Han söker ej verka genom nya 
och sällsynta harmoniska och orkestrala 
klangkombinationer utan fasthåller vid 
den gamla stilen. Här och där verkar 
väl detta tröttande och banalt, i syn- 
nerhet som koncentration och knapp- 
het ej höra till hans starka sidor. Mest 
kända äro hans sex symfonier (D-dur: 
1891; C-moll: 1895; D-moll [1896]; G-dur: 
1901; D-moll: 1904; A-moll: 1906; E-moll: 
1908). En del af dessa följa program- 
formen. Af hans andra verk ha Hu- 
moreskerna för ork. och "Das klagende 
Lied" för solo, kör o. ork. vunnit högt 
erkännande. Sin mest sympatiska sida 
visar han helt säkert i solosångerna. 
Här ger enkelheten en innerlig, folk- 
visartad prägel åt stycket. Många af 
dessa ha blifvit verkliga repertoarstyc- 
ken för smärre romansaftnar. I den 
stora konsertsalongen bli de lätt tomma 
och intresselösa. Hit höra hans Kiic- 
kertlieder och sånger ur "Des Knaben 



606 



Maier-Röntgen — Malibran 



Wunderhorn". M. försökte sig under 
sina tidigare år äfven inom operafor- 
men i "Die Argonauten" o. "Rubezahl", 
dock utan nämnvärd framgång. — Litt.: 
Schiedermayr, G. M. (1901); R. Specht, 
G. M. (1905). 

Maier-Röntgen, Amanda Erika, se 
Röntgen. 

Maillart, Louis (kallad A i m é), f. 
24. 3. 1817 i Montpellier, t 26. 5. 1871 i 
Moulins; elev af Halévy vid konserv, i 
Paris; erhöll Rompriset 1841. Hans för- 
sta opera "Gastibelza" gafs med stor 
framgång 1847; sedan följde "Moulin des 
Tilleuls" (1849) och "La Croix de Marie" 
(1852). Sitt världsanseende erhöll han 
dock först med "Les Dragons de Vil- 
lars" (Op. com. 1856; "Villars' dragoner", 
Sthlm 1863). Hans sista operor, "Les 
Pécheurs de Catane" (1860) och "Lära" 
(1864) slogo mindre Väl an. Han skref 
äfven en del kantater såsom "La voie 
sacrée (1859) och "Le 15 aout" (1860). 
M:s stil är närmast en fortsättning af 
Aubers, ehuru ofta ej med samma om- 
sorgsfullhet i utarbetningen som hos 
denne. Här och där bli melodierna väl 
mycket kuplettartade. 

Main (fr.), hand. 

Maitre (fr.), mästare. — M. de c h a- 
p e 1 1 e, kapellmästare. — M. de musi- 
q u e, musikdirektör. 

Maitrise (fr.), musikskolor i Frankrike, 
hvilka inrättades på 1500-talet och fun- 
nos kvar intill 1791, då de genom fran- 
ska revolutionen afskaffades och ersat- 
tes af konservatorier. M. framgick när- 
mast ur medeltidens korskolor med un- 
dervisning i sång och teologi för blif- 
vande präster. Dessa korskolor mot- 
svarade senare tiders gymnasier dock 
med musiken som hufvudsak. Elever- 
na voro inackorderade i skolan och bod- 
de där under hela sin utbildning. Sko- 
lornas betydelse för musiken var ej 
ringa, och genom talrika kompositions- 
täflingar sporrades lusten till tonsättar- 
verksamhet. Såsom alltför bundna af 
regeltvånget voro de för otidsenliga för 
1790-talets franska revolutionsmän. Pa- 
riserkonserv. 1794 blef den första på fri- 
are former baserade musikundervisnings- 
anstalten i Frankrike. — Litt.: A. Col- 
lette — A. Bourdon, Hist. de la M. de 
Rouen (1892); Clerval, L'ancienne M. de 
Notre-Dame de Chartres (1899); Chanoine 



Annibal Gantez, Entretien des musiciens 
(1643); Jean de Bordenave, L'Estat des 
églises collégiales et cathédrales (1643). 

Maj. = majeur. 

Majeur (fr.), dur. 

Major (lat., eng.), dur (större). 

Majorano, Gaetano, se Caffarelli. 

Majosis, en glad dans hos de polska 
judarna. 

Malherbe, C h a r 1 e s, f . 21. 4. 1853 i Pa- 
ris, f där 8. 10. 1911; sedan 1899 arkivar 
vid Stora operan i Paris; har skrifvit 
flera värdefulla skrifter bl. a.: "L'oeuvre 
dramatique de R. Wagner" (1886), "Pre- 
cis d'historie de 1'opéra comique" (1887; 
både dessa tills. m. Soubies); är tills. m. 
Saint-Saéns utgifvare af saml. uppl. af 
Rameaus verk; var medarbetare i flera 
franska musiktidningar. 

1. Malibran, Maria Felicitå, f. 24. 3. 
1808 i Paris, t 23. 9. 1836 i Manchester; 
dotter till Manuel G a r c i a (s. d.) och 
syster till Viardot-Garcia samt Jenny 
Linds lärare M. Garcia; sångerska (kon- 
traalt); kom vid 3 års ålder till Italien, 
där hon redan 5 år gammal sjöng barn- 
roller i Paers "Agnese" och "Fiorentini" 
i Neapel; två år senare begynte hon stu- 
dera solfeggier för Panseron och fick 
samtidigt pianolektioner af Hérold; 1816 
återkom hon till Paris och for året efter 
med fadern till London. En sällsynt 
språktalang gjorde det möjligt för henne 
att lika fullkomligt behärska alla södra 
och västra Europas kulturspråk. 1819 
flyttade fadern ånyo till Paris, och nu 
öfvertog han själf hennes utbildning till 
sångerska. På piano hade hon redan 
nått så stor färdighet, att hon kunde 
spela Bach felfritt. 1824 fick hon sjunga 
i ett slutet klubbsällskap; två månader 
senare engagerades fadern som tenor- 
sångare i London, och dottern fick kort 
därefter anställning som sångerska vid 
samma teater. Den stora debuten ägde 
rum vid Kings Theatre, London 7. 6. 1825. 
Året efter åtföljde hon sin fader till New 
York, där hon 25. 3. 1826 mot sin vilja 
blef förmäld med en köpman M. Mali- 
bran. Efter ett år gjorde denne konkurs, 
och M. lämnade honom då och begaf sig 
tillbaka till Europa. Hösten 1827 o. 1828 
firade hon sedan lysande triumfer i Pa- 
ris dels å konserter dels i operor. Hon 
engagerades nu vid ital. teatern och 
sjöng med exempellös framgång i Paris 



Malinconia — Mailing 



607 



och London samt erhöll ovanligt höga 
honorar. Sedan Sontag 1830 dragit sig 
tillbaka från scenen, fanns ingen, som 
kunde täfla med henne. En sällsynt om- 
fångsrik röst, som likaväl kunde utföra 
sopran- som altpartier och ett uttrycks- 
fullt, genialiskt föredrag gjorde henne 
till det begynnande 30-talets främsta 
sångerska. Hon sjöng sedan i Briissel 
(1832), Neapel, Milano (1834), London och 
Paris. Sedan hon i franska hufvudsta- 
den hade utverkat en annullering af det 
tidigare äktenskapet, ingick hon 26. 3. 
1836 nytt äktenskap med violinvirtuosen 
Bériot och begaf sig med honom till 
Briissel. I april var hon åter i Lon- 
don men drabbades där af en svår olyc- 
ka, i det hon under en ridt föll af hästen 
och skadade sig i hufvudet. Hon upp- 
trädde dock under sommaren med sin 
man i Aachen och begaf sig i sept. till 
Manchesters musikfest. Där sjöng hon 
flera gånger, ehuru hennes krafter redan 
voro uttömda. Efter en duett följde 
enorma handklappningar, och sånger- 
skan återtog sitt stycke. Sedan hon slu- 
tat, utbröt ånyo handklappningar, men 
innan dessa ännu slutat, föll hon afsvim- 
mad ned. Väl hemkommen till sin bo- 
stad afled hon. Bisättningen ägde rum 
i Manchester, men hennes kvarlefvor 
flyttades till Briissel, där Bériot i Lae- 
ken lät resa henne ett ståtligt mauso- 
leum. — Ehuru blott 28 år hade hon 
redan vunnit världsrykte och stod vid 
sin död oomstridd som sin samtids främ- 
sta sångerska. Son tonsättarinna hade 
hon uppträdt med en del nocturner, so- 
lostycken för piano och sånger. — 
Litt.: G. Barbieri, Notizie biografische 
di M. F. M. (1836); A. v. Treskow, Ma- 
dame M. (1837); M. Merlin, Loisirs d'une 
femme de monde (1838; tysk uppl. G. 
Lotz); J. Nathan, The life of M:me M. 
de Bériot (1836); E. Legouvé, Études et 
souvenirs de théåtre (1880); E. Heron- 
Allen, Contributions towards an accu- 
rate biography of De Bériot and Mali- 
bran; Anna Brémont, The great singers 
(The world of music), Lond. 1892. 

2. Alexandre M., f. 1U. 11. 1823 i Pa- 
ris, t 13. 5. 1867 där; violinvirtuos; elev 
af Spohr, hvars biografi han 1860 skref; 
verkade som musiktidningsutgifvare i 
Paris, Frankfurt a. M. och Briissel samt 
försökte sig äfven som konsertarrangör; 



utgaf som kompositör orkester- o. kam- 
marmusikverk samt en mässa för mans- 
kör. 

Malinconia, melankoli, svårmod. — La 
M., Beethovens benämning på det korta 
mellanstycket (adagio) före finalen i B- 
durskvartetten op. 18 nr 6. 

1. Mailing, Jörgen, f . 31. 10. 1836, f 
där 12. 7. 1905; begynte vid 21 års ålder 
att lära violin- och pianospel, studerade 
sedan teori och komposition under Ge- 
bauer och Gade samt komponerade en 
del sånger (däribland 8 melodier till 
skotska folksånger), kammarmusik och 
en konsertouverture, som utfördes å k. t. 
Kphn; var 1861 den förste kompositör, 
som erhöll Anckerska legatet. I Paris, 
dit han reste, gjorde han bekantskap 
med den Chevéska metoden till främjan- 
de af folksången. Efter sin hemkomst 
verkade han ifrigt för utbredandet af 
denna metod, stiftade Chevésamfundet, 
höll föredrag och undervisningskurs på 
univ., skref broschyrer och utgaf sång- 
samlingar samt läroböcker. Trots myc- 
ket erkännande kunde metoden ej vinna 
allmän användning i folkskolan. Under 
ett 4 månaders uppehåll i Petersburg 
anbefalldes han af Gade till Rubinstein, 
i hvars hem han var en trägen gäst. I 
Moskvas konserv., där Chevéska meto- 
den redan var införd, besökte M. dess 
direktör, Xicolaus Rubinstein och föran- 
staltade där en konsert bl. a. med dansk 
musik. 1869 — 72 verkade han sedan som 
organist i Svendborg och begaf sig där- 
efter, på uppmaning af de svenska skol- 
myndigheterna, till Stockholm för att 
på statens bekostnad undervisa lärare 
och lärarinnor i den Chevéska metoden. 
Svenska staten köpte manuskriptet till 
en af honom utarbetad lärobok, hvilken 
utgafs af Nyländer i Lund. En rundresa 
genom Sveriges större städer och en an- 
ställning som sånginstruktör i Norrkö- 
ping (1877—79) afslutade M:s verksamhet 
för metodens införande i Sverige. Under 
den svenska vistelsen komponerade han, 
förutom en del solosånger och körer, kon- 
sertstycket "Tonernas seger" för soli, kör 
och ork., som sedan uppförts i Norrkö- 
ping (Xorrk. 26. 2. 1878), Malmö o. Köpen- 
hamn; äfven utgaf han här sångsamlin- 
gar och läroböcker. 1879 reste M. till Wien 
och flyttade därifrån 1882 till Miinchen, 
där han bodde i 13 år, däraf i 4 år som 



608 



Mallinger — Malmqvist 



docent i musikteori och estetik vid uni- 
versitetet. Bayerska staten hade gifvit 
honom i uppdrag att införa ämnet vid 
univ. I Miinchen sysselsatte han sig 
mestadels med kompositionsverksamhet; 
af hans mera bemärkta tonverk kunna 
nämnas operorna "Lisenka" o. "Frithiof", 
dramatiska dikten "Kiiwala", stråkkvar- 
tetten i D-moll, pianotrion i A-moll, 
pianosonater, sånger för kör- och solo- 
stämmor. M. hade lyckan att få alla 
dessa arbeten uppförda å stora och väl- 
besökta konserter i Tyskland, Schweiz 
och Österrike. 1901 flyttade M. åter till 
Danmark, där musikföreningen i Kphn 
uppförde hans "Kiiwala". Äfven kom- 
ponerade han kantaten till det stora 
skolsångsmötet i Aalborg 1903. 1902—05 
undervisade han i musikteori vid Mat- 
thison-Hansens konserv, och höll där äf- 
ven en serie musikföredrag. M:s kom- 
positioner ha särskildt i utlandet vunnit 
ett rikt erkännande och sammanställts 
med Gades. — Litt.: Biogr. i Neue Mu- 
sikzeitung (Stuttg.) 1896; Hauch-Faus- 
böll, Matth. -Hansens musikkonserv. 1900 
—1910. — En uppsats "Modulation" af M. 
finnes införd i Sv. Musikt. 1893 s. 147 
och 155. 

2. Otto Valdemar M., den föregrs bro- 
der, f. 1. 6. 1848 i Köpenhamn; student 
1866 och elev af konserv. 1869—71; ledare 
af studentsångför. 1871—84; var 1874 med- 
stiftare af Koncertforeningen och dess 
dirigent intill 1893; organist vid St. Petri 
kyrka 1878, vid Helligaandskyrkan 1891, 
Vor Frue sedan 1900; lärare i musik- 
teori vid k. konserv. 1885 (professor 1889) 
och sedan 1899 dess direktör. M. är ordf. 
i föreningen till understödjande af be- 
höfvande musiklärare och -lärarinnor i 
Danmark; medlem af styrelsen för det 
Anckerska legatet och i samfundet till 
utg. af dansk musik. M. har skrifvit 
en mängd kompositioner, hvilka närmast 
följa den af J. P. E. Hartmann inslagna 
nationella riktningen (91 med opustal). 
Af dessa märkas: körverken "Snefald", 
"Den gyldne Legende", "Det hellige 
Land", "Knud den helliges Död", "Ab- 
salon", "Folkevise", "Ved Christian IX:s 
död"; för soli med ork.: "Kvindens Ska- 
belse", "Reveille", "Ved Allehelgenstid", 
"Stormen paa Köbenhavn", "Den hellige 
Skrift", "Mirza Schaffys Lieder"; 7 häf- 
ten religiösa sånger och psalmmelodier; 



festkantater; en symfoni, 2 orkestersui- 
ter, en stråkoktett, en kvartett, en piano- 
kvintett, en pianotrio, en pianokonsert, 
2 fantasier för violin, flera häften piano- 
stycken samt orgelpreludier; baletten 
"Askepot" har uppförts 15 ggr (1911) å 
k. t. Kphn. Dessutom har han utgifvit 
en instrumentationslära, som uppnått 3 
upplagor. 

Mallinger, M a t h i 1 d e, f. 17. 2. 1847 i 
Agram; operasångerska (sopr.); utbildad 
i Prag (konserv.: Gordiniani och Vogl) 
och i Wien (Lewy) ; var 1866—69 på Wag- 
ners tillskyndan engagerad vid hofope- 
ran i Miinchen; kom sedan till Berlins 
hofopera och kvarstod där till 1890, då 
hon drog sig tillbaka från scenen; ägna- 
de sig sedan med storartad framgång åt 
lärareverksamhet i Prag och Berlin; in- 
gick 1869 äktenskap med baron v. Schim- 
melpfennig. Hennes framstående dra- 
matiska förmåga och ovanligt fylliga 
sopran gjorde henne till en förträfflig 
framställarinna af Wagnerroller (var 
den första Eva i "Mästersångarne"). 

Malm, H e n n i n g, f. 9. 2. 1872 i Stock- 
holm, operasångare (tenor); genomgick 
byggnadsyrkesskolan 1888 — 90; praktise- 
rade som verkmästare och ritare, i hvil- 
ken egenskap han bl. a. var anställd vid 
nya operabyggnaden; fr. o. m. 1896 ut- 
bildade han sin röst hos operasångaren 
K. A. Söderman; debuterade 13. 9. 1899 
vid k. t. som Octavio i "Don Juan"; i 
dec. sjöng han i Méhuls "Josef", i febr. 
1900 Wilh. Meister i "Mignon" samt i 
maj Lorenzo i "Fra Diavolo". På hösten 
sistnämnda år anställdes han vid k. sce- 
nen. Af de till ett 60-tal uppgående rol- 
lerna må nämnas: Tamino i "Trollflöj- 
ten", Max i "Friskytten", Zéphoris i 
"Konung för en dag", Mathias i "Evan- 
geliemannen", Alfredo i "Den vilseför- 
da", Bazil i "Figaros bröllop", David i 
"Mästersångarne", Mime i "Sigfrid, Loge 
i "Rhenguldet", Barbarino i "Stradella", 
Ubma i "Arnljot" m. fl. M:s röst utmär- 
kes ej för voluminös kraft utan snarare 
för en ungdomlig, smäktande vekhet och 
god malmklang. M. har äfven ofta sjun- 
git i Musikför:s och Filh. sällsk:s kon- 
serter. — Biogr. i Sv. Musikt. 1. 12. 1900. 

Malmqvist, Carl J u 1 i u s, f. 16. 6. 
1819 i Köpenhamn, t 4. 8. 1859 i Hörs- 
holm; till största delen autodidakt; le- 
dare af en del manskörer ("Odeon" m. fl.) 



Malmsjö — Mandolin 



609 



såväl före som efter kriget 1848—50; 
komponerade en mängd populära mans- 
kvartetter såsom: "Kong Valdemars vil- 
de Jagt", "Sjömannens Farväl", "Rosen- 
knoppen", "Sang paa Sundet", "Opsang 
i Spillet"; dessutom solosånger; arran- 
gerade och komponerade en mängd tea- 
terstycken. 

Malmsjö, Johan Gustaf, f. 14. 1. 1815 
i Gårdstånga (nära Lund), t i Göteborg 
13. 9. 1891; pianofabrikör; gick först i 
snickarlära i Lund, fick sedan plats hos 
en instrumentmakare Ekström i Malmö 
men stannade där endast en kort tid, 
tills han fick anställning hos pianofa- 
brikör Marshall i Köpenhamn; här ut- 
bildade han sig under 6 — 7 år och åter- 
vände sedan till Malmö, där han till- 
verkade 2 taff elpianon; i dec. 1843 grun- 
dade han i Göteborg en pianofabrik, 
hvilken först blott gjorde tafflar, efter 
1846 pianinon och fr. o. m. 1849 flyglar. 
Dock voro ända in på 70-talet tafflarna 
hufvudsak. Tillverkningen gick så raskt 
framåt, att under det att år 1850 till- 
verkats endast ett och 1860 två instru- 
ment i veckan, sedan 1870 mer än tre 
instrument i veckan fabricerats. År 
1877 var siffran uppe i 225 om året och 
till sistnämnda år hade inalles utgått 
2,500 instrument från fabriken. Vid slu- 
tet af 1870-talet började tafflarna att 
blifva omoderna, och firman slog sig 
därför med mera makt och ifver på 
förfärdigandet af pianinon. Förtjänsten 
att ha bragt denna del af firmans verk- 
samhet till dess nuvarande höjd till- 
kommer, närmast efter dess grund] äg- 
gare, Alfred Ågren, som, efter att 
i 9 år ha tjänstgjort å Steinwayfabri- 
ken i New York, år 1879 af M. engage- 
rades som verkmästare och sedan tillgo- 
dogjorde fabriken den erfarenhet han 
inhämtat hos världsfirman. M. -firman 
har genom sina flyglar äfven vunnit så 
högt anseende, att den blifvit kallad 
"Nordens Steinway". Efter M:s död är 
nyssnämnde Ågren fabrikens chef. Fir- 
man har tillerkänts öfver 20 första pris 
vid in- och utländska utställningar och 
är sedan 1893 kgl. hofleverantör. År 
1906 ombildades affären till aktiebolag 
med Ågren som disponent. — M:s biogr. 
är intagen i Sv. Musikt. 16. 5. 1890. I 
"Sveriges handel och industri" (Göteb. 
1903) finnes en historik öfver firman. 



Malmö. Inom staden verka Syd- 
svenska Filharmoniska säll- 
skapet (s. d.), Malmö kammar- 
musikförening, stiftad af G. Tron- 
chi och W. Smith, Malmö konsert- 
förening, Malmö musikkon- 
se r v a t o r i u m (s. d.) m. fl. Dessutom 
har på de sista åren under säsongen an- 
ordnats regelbundna populära orkester- 
konserter, hvilka sedan 1912 ledts af hof- 
kapellmästare R. Henneberg. Inom säll- 
skapet Par Bricoll (s. d.) har sedan gam- 
malt kvartettsången stått högt. 

Malmö musikkonservatorium, grun- 
dadt 1907 af Giov. Tronchi (s. d.); hade 
vid sin början 32 elever men har under 
årens lopp nått upp till öfver 100 pr 
år. Från och med femte årskursens 
början har undervisningen omfattat full- 
ständiga kurser i alla ämnen med sär- 
skilda lärare i hvarje ämne. Sedan 1909 
åtnjuter anstalten 1,000 kr. i årligt an- 
slag af Malmö stad. Följande lärare äro 
för närvarande (1913) anställda vid lä- 
roverket: E. Ballarini (v:n och v:o), R. 
Galli (klar.), J. W. Heintze (p.), G. Mae- 
stri (fag., ob.), Br. Mader (blåsinstr.), 
Sigrid Miltopaeus (sång), Chr. Nilsson 
(harm.), Ed. Odell (org.), G. Vecchi (ve), 
H. Spiro (sång), H. Åkerberg (org.). 
Desutom har dir. Tronchi själf under- 
visat i flöjt, sång, piano, instrumenta- 
tion. Konserv, har dels genom anord- 
nandet af talrika elevkonserter dels ge- 
nom kammarmusikaftnar utöfvat ett 
gagnande inflytande å stadens musik- 
lif, på samma gång nejden erhållit en 
god och allsidig musikalisk utbildnings- 
anstalt. Kons. kunde 1911 inviga en 
större piporgel i sin festsal. — Vid 
kons. inrättades 1909 ett afgiftsfritt mu- 
siklånbibliotek. 

M a m'z elle Nitouche, se Lilla 
helgonet. 

Manager (eng.), direktör, ledare. 

Manc. = mancando. 

Mancando (it.), aftagande. 

Manche (fr.), halsen på ett strängin- 
strument. 

Mandola eller Mandora, stor mandolin 
(s. d.). 

Mandolin (it. mandolino, diminutiv af 
mandola, som har sidoformerna man- 
dora, pandura, bandura); tillhör lutgrup- 
pen, men har djupare ljudbotten; spe- 

39 



610 



Mandom, mod och morske män— Mankell 



las med sköldpaddsplektron. Två for- 
mer särskiljas, den milanesiska 
med 6 par strängar (stämda parvis uni- 
sont) och den neapolitanska med 
vanligen 4 par strängar. Den förra for- 
men är dock sällsynt. Den senare har 
stämningen som violinen. Då sex strän- 
gar förekomma, ha dessa ej sällan föl- 
jande stämning: g h e 1 a 1 d 2 e 2 . Om- 
fånget är g— e 3 . Tonen är spröd, och 
instrumentet förenas därför ofta med 
gitarren. M. -skolor skrefvo bl. a. Bar- 
toluzzi och Köhler (1850), Schick (1893) 
och Leonhardt (1894). 

Mandom, mod och morske män, 
marschmelodi från Leksand till text af 
Richard Dybeck och meddelad af denne 
senare. Melodien spelades vid ett till- 
fälle omkring 1830, då ett mindre gym- 
nastikhus skulle uppföras af lärjungar 
vid gymnasiet i Västerås, af en Lek- 
sandsyngling (sedermera pastorn i Sala 
landsförs. Brandberg). Från Västerås' 
gymnasium kom den till pastorsadjunk- 
ten i Orsa Sernander, hvilken meddela- 
de den till Dybeck. Melodien upptogs 
sedan på Jenny Linds repertoar, hvar- 
igenom den fick god klang i den stora 
världen. 

Mandyczewski, E u s e b i u s, f. 18. 8. 
1857 i Czernowitz; arkivarie för musik- 
vännernas sällskap i Wien 1887; dr. phil. 
i Leipzig 1897 på grund af hans arbete 
för saml. upp], af Schuberts verk; 1897 
lärare i instrumentation och 1900 äfven 
i musikhistoria vid konserv.; redigerar 
saml. uppl. af Haydns verk och fort- 
sätter Pohls Haydnbiografi. 

Manelli, F r a n c e s c o, f. c. 1595 i 
Tivoli, Rom, t c. 1670 i Venedig; 1627 
domkyrkokapellmästare i Tivoli; ägnade 
sig efter 1629 åt komponerandet af ope- 
ror, hvilka uppfördes dels i Venedig, 
dels i Bologna, Panna m. fl. ställen. Af 
hans operor, hvilka inleda venetianska 
skolan, äro endast textböckerna beva- 
rade. 

Manen, J o a n, f. 14. 3. 1883 i Barce- 



lona; violinist; elev af D. Alard; spe- 
lade först piano och konscrterade som 
underbarn öfverallt i Europa; efter 1903 
har han dock allt mera vunnit anseende 
som en af sin samtids främste violini- 
ster. Som kompositör är han känd ge- 
nom operorna "Giovanna di Napoli", 
"Akté" (båda 1903 i Barcelona) och "Der 
Fackeltanz" (Frankfurt a. M. 1909), sym- 
foniska dikten "Nuova Catalonia", en 
violinkonsert, en suite för violin och 
piano med ork., en pianokvartett i Fiss 
moll (op. 42). M. gästade Köpenhamn 
1909 samt Sthlm 1910 och 11. — Sv. biogr. 
i Sv. Musikt. 1910 s. 9 och 1911 s. 27. 

Maner, sätt att spela; äfven beteck- 
ning för utsmyckningar af en melodi 
(drillar, förslag m. m.). 

Manica (it.), fingersättning. 

Maniére d'attaque (fr.), anslag. 

Maniereradt föredrag, förkonstladt, 
tillgjordt föredrag. 

Mangold, se Mankell. 

Mankell, en vidtutgrenad musikersläkt, 
hvars medlemmar hufvudsakligen i Sve- 
rige utöfvat en gagnande verksamhet. 
Enligt kapten Julius M:s undersöknin- 
gar skulle släkten vara en förgrening 
af musikersläkten Mangold, hvilken 
härstammade från Umstadt i Hessen och 
hvars äldste kände medlem är J o h a n n 
Heinrich M., f. 1689, t 1773; stads- 
musikant i födelsestaden. Dennes son 
Johans Wilhelm M., f. i Umstadt 
1736, begaf sig 1764 till Darmstadt, där 
han blef instrumentist i kapellet och 1806 
dog. Han efterlämnade 5 söner (Georg, 
August Daniel, Ludwig, Paul 
och Carl Friedrich), hvilka alla 
verkade som musiker i Darmstadt. Då 
Johann Hermann ej namnes bland dessa 
5 barn, måste, om Julius M:s antagande 
är riktigt, stamfadern för Mankellsläkten 
antingen vara en sjätte son (f. efter Ge- 
org och före August Daniel) eller också 
en son till en ej bekant broder till Jo- 
hann. 



Släkten Mankell. 



Johann Hermann gift m. 



K 



I. Johanna Maria Keyser fr. Sthlm 
Fr. Svedman fr. Karlskrona 



Ii 2. Abraham 4. Vilhelm August 6. Gustaf 7. Amalia 
| I g- m. 

3. Julius 5. Vilhelm 



II: 9. Julius 
g. m. 
V. Gnosspelius 



10. Bernhard 11. Hilda 



12. August 13. Emil Teodor 
14. Ivar Henning 



Mankell 



611 



1. Jo hann Hermann föddes i 
Darmstadt i början af 1770-talet (el. slu- 
tet af 60-talet) och utbildades där till 
musiker. Han kom sedan till Paris, där 
han blef inblandad i revolutionsorolig- 
heterna och måste fly samt bytte då sitt 
namn till Mankell; kom sedan till 
Belgien och därifrån till Hernhutarnas 
församling i Christiansfeld i Nordsles- 
vig, där han blef organist och musik- 
direktör samt ingick äktenskap med Jo- 
hanna Maria Keyser, f. i Stockholm; se- 
dan 1792 boende i Christiansfeld. Ger- 
bers lex. omtalar en instrumentist M., 
hvilken omkring 1799 utgaf en Serenata 
för 2 klarinetter, 2 horn och 2 fagotter 
m. m. Detta kan knappast afse någon 
annan än Joh. Hermann M. I Christi- 
ansfeld föddes de fem äldsta barnen, af 
hvilka en (Georg) ej omtalas inom 
musiken. Yngsta dottern i första giftet 
(Amalia, f. 1813; nr 7 här) ingick 1832 
i Christiansfeld trolofning med dåvaran- 
de bryggaren, sedermera univ.-kapellmä- 
staren i Lund Vilhelm Gnosspe- 
lius (gift i Sthlm 18. 12. 1833). Från 
dem härstamma sedan fru Amalia 
Planck (se Linköping), hvilken på 
1890-talet var mycket verksam för musi- 
ken i Linköping. Johann Hermann skil- 
de sig omkring 1832 från sin första hu- 
stru och flyttade till Karlskrona, där han 
blef flottans musikdirektör och kom i 
stor gunst hos konung Karl Johan. Han 
gifte nu om sig med en frök. Svedman, 
född i Karlskrona och hade med henne 
trenne barn (nr 9, 12 och 13 här). — Af 
J. H. M:s sju söner omtalas ej mindre än 
sex som musiker: 

2. Carl A b r a h a m, f . 16. 4. 1802 i Chri- 
stiansfeld, f 27. 10. 1868 i Stockholm; 
kom 1823 till Stockholm och erhöll s. å. 
anställning som sånglärare vid Klara 
skola. Året därefter kallades han till 
organist i Klara kyrka, blef 1829 musik- 
direktör vid Sthlms gymnasium och 1833 
sånglärare vid Nya Elementarskolan. 
Alla dessa befattningar innehade han 
till sin död. Dessutom var han en längre 
följd af år sånglärare i Hillska skolan 
(Barnängen), Wallinska flickskolan och 
Tyska lyceum. Vid Mus. ak. innehade 
han 1834 — 41 befattningen som lärare i 
elem.- och kyrkosång. LMA 1837. M. 
var som lärare varmt afhållen och för- 
stod att på ett sällsynt sätt intressera 



för sitt ämne. Blanche skildrar tiden 
före och under M. på följande sätt: Före- 
trädaren "slog takten och på samma 
gång eleverna. Den tiden handkraft i 
allt . . . Stämgaffeln i ena handen och 
käppen i den andra. Sången, sfärernas 
språk, tolkad af demoner! ... Då hände 
sig en dag — det var år 1823 — att en 
främmande herre inträdde i sångklassen 
af Klara trivialskola. Han var ung, 
knappast 21 år, spenslig växt, näsan 
krokig och något befallande, men det 
var mildt blått i blicken och något af 
rosenskimmer kring mun ... I stället för 
färlan drog han fram ett litet häfte, in- 
nehållande några bitar ur musikens 
teori, lättsmälta för alla. När han gått, 
längtade vi efter honom som efter en 
äldre kamrat och vän. När han åter- 
kom, voro alla bänkar i sångklassen be- 
satta, ingen skolkade mer, alla kunde vi 
det lilla häftet utantill, och hvad vi ej 
förstodo, förklarade han så, att det nära 
nog var ett nöje att icke förstå, för att 
få höra hans förklaring . . . Sångklassen 
blef slutligen så öfverfylld, att vi nära 
nog kväfdes; men lärarens hjärtligt fri- 
ska föredrag gjorde, att vi andades lika 
lätt som under öppen himmel." — På 40- 
talet samlade M. en blandad kör, med 
hvilken han gaf andliga konserter i Kla- 
ra kyrka. Äfven höll han vid samma 
tid en del musikhistoriska föredrag, som 
voro talrikt besökta. Den insats han på 
så sätt gjorde i musikens popularisering 
var ej ringa, likaså bidrog han i hög 
grad till musikens demokratisering och 
väckte förståelse för det gamla i svensk 
och utländsk tonkonst. Emellertid hade 
detta hans lofvärda verk äfven sina små 
skuggsidor. M. älskade den enkla, folk- 
liga musiken så långt, att han för den 
ej blott glömde den högre konstmusiken 
utan t. o. m. intensivt bekrigade dén. 
Sången, melodien hade i honom sin mest 
ensidige förkämpe. Med sin vid denna 
tid stora popularitet hos medelklassen 
skapade han en ensidig musikdyrkan, 
som ej ringa skadade utvecklingen. 
Jämte P. C. Boman var han dock sin 
tids främste svenske musikhistoriker, 
som ville mana fram det förflutna i 
svensk tonkonst för att tvinga fram en 
fosterländsk, nationell riktning. Åt den 
kyrkliga koralen ville han ge större rö- 
relsefrihet, så att den kunde återfå sin 



612 



Mankell 



gamla verkningsfullhet och bli en för- 
samlingssång i ordets rätta bemärkelse. 
M:s hufvudmål var i allt att göra mu- 
siken förstådd och älskad af de många, 
ej de få. Den "lärda" tonkonsten, poly- 
fonien, fugan, den utvecklade instrumen- 
talmusiken såg han med oblida ögon, och 
tonkonstens sista framsteg slutade enligt 
hans åsikt före Mendelssohn. Af hans 
skrifter må nämnas: "Harmonia, anteck- 
ningar till befrämjande af en allmänna- 
re bildning i musikaliska ämnen" (1833); 
"Lärobok i musiken med särskildt afse- 
ende på sång" (1835); "Musikalier till be- 
gagnande vid sångundervisningen i sko- 
lor och gymnasier" (1835); "Berättelser 
ur kyrkomusikens historia" (1841); "Blic- 
kar i musikens inre helgedom" (1849); 
"Sveriges tonkonst och melodiska natio- 
naldikt" (1853); "Tonkonstens äldsta häf- 
der" (1854); "Medeltidens skådespel i 
kyrkan och på teatern" (1855; prisbel. af 
Sv. ak., tr. 1862); "Den kyrkliga orgel- 
spelningen" (1862); "Musikens historia" 
(1864). Af alla dessa är afgjordt den 
sistnämnda hans betydelsefullaste verk, 
ej minst därför, att den svenska tonkon- 
sten behandlas så utförligt. M. var ej 
vetenskapsman, och saknade väl också 
hvarje förutsättning att systematiskt 
ordna det relativt stora materiell han 
hade under behandling. Den friska, le- 
diga stilen och varma kärleken till upp- 
giften framtvang emellertid sympati, äf- 
ven där han var som mest ensidig och 
ohistorisk. Någon grund att bygga en 
svensk musikforskning på har han dock 
ej lagt med boken. — M. var äfven kom- 
positör och skref som sådan företrädes- 
vis solosånger ("Skaldestycken af Wal- 
lin, Franzén och Stagnelius satta i mu- 
sik"). Hans mest kända verk äro kan- 
taten "Guds lof" (till Wallins text) och 
en mässa. Dessutom utgaf han sångsam- 
lingen "Sveriges härliga melodier", satta 
för 2—4 stämmor (1861—64), "Koralbok 
för skolor", "Enkla melodiska sånger för 
alt och lägre sopran", m. m. — Litt.: 
Mus. ak:s handl. 1869 s. 42 f.; Aug. Blan- 
che, Minnesbilder s. 200 ff.; H. Hofberg, 
Sv. biogr. handlex.; Nord. Fam. m. fl. 

Abr. M:s son, den berömde kapten Ju- 
lius M. (3), f. 8. 6. 1828 i Sthlm, t 23. 
2. 1897, är visserligen ingen musiker, men 
nedlade under sin verksamhet för skarp- 
skytteföreningarna ej så litet arbete äf- 



ven för dessas manskörers organisation. 
— Abr. M:s broder Wilhelm August 
(4) var pianofabrikör i Göteborg o. hans 
son Wilhelm (5) utöfvade samma yrke 
först i Göteborg sedan (efter 1854) i Arne- 
rike. Wilh. (5) var broder till den be- 
römde tecknaren Otto August M. 

6. Gustaf Adolf M., f. 20. 5. 1812 i 
Christiansfeld, t 23. 3. 1880 i Stockholm, 
Abraham M:s andra broder. Han kom 
1833 till Sverige och bosatte sig i Sthlm 
som pianolärare. 1836 antogs han till or- 
ganist i Jakobs kyrka och blef sedan äf- 
ven kantor vid Jakobs högre apologist- 
skola. 1853 blef han J. P. Erikssons efter- 
trädare som lärare i orgelspelning vid 
Mus. ak., på hvilken post han kvarstod 
till sin död (efter 1859 med professors ti- 
tel). LMA 1841. 1862 reste han till utlan- 
det för att jämte orgelbyggaren Åker- 
man studera Europas berömdaste orglar. 
1866 var han led. af kommittén för upp- 
rättandet af en koralmeloditabell. Kedan 
på 40-talet gaf han talrika orgelkonserter 
i hufvudstaden och landsorten samt var 
jämte Georg Gunther sin svenska sam- 
tids främste orgelspelare. Hans egna 
kompositioner för orgel finnas inströdda 
i hans talrika orgelsamlingar och prelu- 
dieverk, af hvilka må nämnas: "Tolf 
lätta preludier"; "Tre häften preludier"; 
"Stor fantasi för solostämmorna i Gerd- 
serums kyrkas orgelverk"; "Studier vid 
orgeln"; "Orgelstycken, preludier och 
fugor"; "Orgelbibliotek", "Orgelnisten", 
"Musik för kyrkan", "Orgelvännen". — 
M. var en mild, tillbakadragen natur, 
som ej gick framåt med broderns tros- 
visshet utan försiktigt. Den verksamhet 
han som lärare vid ak. utvecklade var 
dock både samvetsgrann och grundlig. 
Biogr. i Illustr. Tidn. 3. 4. 1880. — Joh. 
Herm. M:s första barn i andra giftet, 
Julius (9), blef länsman i Norrland; 
hans son Bernhard (10) var under 
Uppsalatiden en högt skattad O. D.-sån- 
gare (f. 23. 10. 1871, lärare vid Österm:s 
lärov.). Dottern Hilda (11) studerade 
sång vid konserv, i Sthlm o. Berlin samt 
debuterade vid Oscarsteatern men gifte 
sig kort därpå. Andra sonen J. August 
var musikdirektör vid Skara lärov. på 
50- och 60-talen, där han med Gunnar 
Wennerbergs hjälp bildade en orkester- 
förening, med hvilken han gaf stora 
konserter i staden. Han utvecklade en 



Mannborg — Manon 613 

storartad och nitisk verksamhet för mu- vandena; hennes konserter i Helsingfors, 
siklifvet i staden samt var högt aktad finska landsorten och Skandinavien in- 
ej minst af Wennerberg, som i honom bragte 1903 för ändamålet omkr. 45,000 
hade ett godt stöd i alla musikföretag, mark. 1903 flyttade hon och hennes make 
Yngste sonen Emil Teodor M. (13), f. till Stockholm, sedan den senare under 
31. 7. 1834 i Karlskrona, ägnade sig åt Bobrikoffska väldet blifvit hotad med 
teckning och gymnastik samt blef 1859 deportation. A. M. har i den svenska 
teckningslärare i Karlskrona; fr. 1860 i hufvudstaden ofta låtit höra sig offent- 
samma egenskap i Härnösand, där han ligt. Hennes röst är en ovanligt präk- 
äfven blef teckningslärare vid allm. lä- tig mezzosopran. På sitt program upp- 
roverket o. seminariet. E. T. M. var tog hon i början mest franska opera- 
skicklig violinist (elev af Randel vid arier, men har sedan allt mer odlat ty- 
konserv. i Sthlm) och deltog redan 1860 ska och nordiska romanser. — Biogr. i 
i musiksällskapet i Härnösand samt upp- finska tidskriften "Nutid" 1901 (af Karl 
tog 1893 dess verksamhet, hvarefter han Flodin) och i Sv. Musiktidn. 16. 2. 1903. 
var dess dirigent hösten s. å. och under Mannheimerskolan, den af J o h a n n 
år 1894. På nyåret 1895 afgick han på S t a m i t z grundade nya riktningen in- 
grund af sjukdom. Emil Teodor M:s om musiken, hvilken vid 1700-talets midt 
son är undanträngde den gamla polyfona mu- 
ll Ivar Henning M., f. 3. 6. 1868 i siken och satte i stället den homofona 
Härnösand; student 1887; org.-ex. vid kon- med delvis nya principer för temabe- 
serv. i Sthlm 1889, musiklär.- o. kyrkos.- handling, satskombination, dynamiska 
ex. där 1891; studerade 1892—95 i kon- klangverkningsmedel, färgrikare orke- 
serv.:s pianosoloklass, 1895—99 för piani- strering, borttagande af den jämnlöpan- 
sten Lennart Lundberg, 1899—1907 musik- de generalbasen m. m. Jämte Stamitz 
anmälare i Sv. Morgonbladet och sedan (s. d.) verkade såsom grundläggande för 
i Sthlmstidn.; fr. 1899 privatlärare i stilriktningen: Fr. Xaver Richter, Ign. 
Sthlm i piano och harmoni. M. har ut- Holzbauer och Joh. Schobert. Af dem, 
gifvit flera pianokompositioner, af hvilka som vidare verkade för stilens utbild- 
särskildt tre ballader vunnit erkännan- ning, märkas: Boccherini, Dittersdorf, 
de. Hans kompositioner visa en egenar- Joh. Chr. Bach, Karl och Anton Sta- 
tad, individuell stil med nya klangverk- mitz, Chr. Cannabich m. fl. Såsom sti- 
ningar. M:s verk ha blifvit uppmärk- lens fulländare komma sedan Haydn, 
sammade i utlandet, där de vunnit ej Mozart och Beethoven. Då det i våra 
ringa spridning. dagar så ofta talas om ett "upptäckande" 
Rörande släkten Mangold se Fetis, af M:s förtjänster, kan naturligtvis 
Biogr. univ.; rör. släkten Mankell per- därmed ej menas, att man ej på 1700- 
sonliga medd. af Henning M. talet varit fullt medveten om det nya i 
Mannborg, Karl Theodor, f. 9. 11. 1861 riktningen och uraktlåtit att hedra dem, 
i Karlstad; kom 1886 till Tyskland, där som hedras borde, utan endast att 1800- 
han 1889 i Borna i Sachsen (1894 flyttad talet glömt föregångarna för fulländar- 
till Leipzig) grundade en harmoniumfa- na. Tvärtom voro vid 1700-talets slut 
brik, hvilken blef den första i Tyskland, just de äldre mästarna snarare för myc- 
som använde de amerikanska orglarnas ket än för litet omtyckta. De store, 
princip med sugvindsystem. Fabriken Haydn och Mozart, hade tämligen svårt 
erhöll hastigt stort anseende. att tränga igenom, just emedan de äldre 
Mannerheim, Aina Johanna, f. Ehrn- hyllades med nästan svärmisk kärlek, 
rooth, f. 17. 7. 1869 i Nastola, Finland; Mano (it.), hand. — M. destra, högra 
sångerska (mezzosopran); elev af Yves h. — M. sinistra, vänstra h. 
Bax, m:me Vaucourbeil och m:me Mar- Manon (Manon Lescaut), ro- 
chesi i Paris 1893 — 95; konserterade re- man af abbé Prévost; har gifvit upp- 
dan 1893 och följ. år i Helsingfors och hof till flera operor och baletter: en ba- 
ingick 1896 äktenskap med bankdirektö- lett i 3 a. af Halévy, uppf. å St. Op. 
ren, grefve Karl Mannerheim; återupp- Paris 3. 5. 1830; en fransk opera med mu- 
tog 1899 sin konstnärliga verksamhet till sik af engelsmannen Balfe (Paris 1836); 
förmån för de finska folkbildningssträf- en op. com. i 3 a. af Auber (text af 



614 



Manskvartett— Manskör 



Scribe); pr. å Op. com. Paris 23. 2. 1856; 
en op. com. i 3 a. af Massenet till text 
af Meilhac och Gille; pr. å Op. com. 
Paris 19. 1. 1884; sv. öfvers. (5 a.) af Fr. 
Arlberg (dansen af Max Glaseman); ffg. 
å k. t. Sthlm 18. 1. 1896 (i allt 6 ggr); 
så vidt kändt ej gifven i Danmark. En 
opera i 4 a. af Giacomo Puccini (ano- 
nym textförf.); pr. i Turin 1. 2. 1893 
(Cov. Garden, London 14. 5. 1894); ej gif- 
ven i Norden. 

Manskvartett, se Manskör. 

Manskör. Körkompositioner uteslutan- 
de för m. förekomma sporadiskt alltse- 
dan 1500-talet (för 2 tenorer och 2 ba- 
sar bl. a. af Orl. Lasso, Palestrina, J. 
Handl m. fl.). Dock var ännu under 1600- 
talet den blandade kören den domine- 
rande konstformen äfven i de sällskaps- 
kretsar, där ej damer ägde tillträde; 
gossar fingo därvid sjunga sopran- och 
altstämman. Äfven studenterna hade ej 
manskörer, utan hämtades skolgossar 
från närmaste gymnasium el. skola för 
att fullständiga kören. Under 1700-talet 
framträder dock inom operan och ora- 
toriet allt oftare solokvartetten för 2 
ten. och 2 basar, och det synes som den- 
na form vunnit ett visst erkännande åt- 
minstone i Tyskland och England. Han- 
del använder manskör bl. a. i Judas Mac- 
kabeus, Acis och Galatea, Athalia och 
Alexanderfesten. Gluck begagnar m. 
i Iphigenia på Tauris och Aulis, Alceste 
m. fl. I Frankrike var m. ej sällsynt 
hos Rameau. Hos Mozart finnas präk- 
tiga m. i Trollflöjten. Dock få alla dessa 
m. från 1700-talet ej betraktas som fullt 
medvetna motsättningar till den blan- 
dade kören. Hedern af att ha upptäckt 
m:s säregna klangfärg och teknik till- 
kommer så godt som uteslutande 1800- 
talet. I Salzburg hade Michael H a y d n 
1788 utgifvit "Gesänge fiir Männerstim- 
men", hvilka voro tänkta som solokvar- 
tett. I Salzburg vann manskvartetten 
(solokv.), tack vare M. Haydn, en täm- 
ligen rik användning, så att 1801 t. o. m. 
en hel opera ("List gegen List" af B. 
H a c k e r) kunde skrifvas blott för 
manskör. I Wien utgaf Leonhard von 
C a 1 1 fr. o. ni. 1804 en mängd häften 
sånger för manskvartett dels med, dels 
utan ackompagnement af piano. Dessa 
m. blefvo synnerligen omtyckta och 
sjöngos tämligen allmänt i Sydtyskland 



redan före 1808. De stodo kvar på pro- 
grammen för manskörkonserter ännu på 
1850-talet och voro manssångföreningar- 
nas första repertoar. 

Dock har m:s utveckling i hufvud- 
sakligaste mån främjats af föreningar. 
Sådana bildades först i Schweiz och ha 
sin rot i arbetet för folksången och 
undervisningen i sång i folkskolorna, 
hvilken undervisning med Pestalozzi i 
Schweiz fick en storartad utveckling. 
Den förste organisatorn på skolsångens 
område blef Hans Georg N ä g e 1 i i Zii- 
rich. Han stiftade 1805 ett sånginstitut, 
hvilket fick till hufvuduppgift att ut- 
bilda folksången, såväl den unisona som 
körsången. Ur afdelningen körsång ut- 
bröt han 1808 en manskör, hvilken i 
okt. s. å. sjöng sin första körsång. Fa- 
stare former fick denna köraf delning 
1810, och kort därefter grundade Nägeli 
en allmän "Ziiricher Stadtsängerverein", 
hvilken i större skala utbildade mans- 
kören. 1817 utgaf han en för manskör- 
sångens vidare utbildning betydelsefull 
skrift: "Gesangbildungslehre fiir den 
Männerchor". Här först finna vi en sy- 
stematisk framställning af manskörens 
teknik och klangkaraktär. Nägeli upp- 
fattar m. som en protest mot den blan- 
dade kören: "Hos oss har hittills ej 
blott härskat kvinnlig sång utan äfven 
kvinnlighet i manssång, i tonsättningar 
och i föredrag. Detta herravälde, hvars 
rot är i Italien, är oförenligt med vårt 
nationella medvetande, och vi måste ska- 
ka en främmande guds ok af oss, om vi 
vilja gifva plats åt den manliga sån- 
gen, som har sin rot i det äkta folk- 
liga." N. sätter sedan mot hvarandra 
den "nya" manskören med alla stäm- 
morna likvärdiga och den "gamla" 
(Haydn-Hacker-Call), som efterbildade 
solosången och hade en dominerande te- 
norstämma, behandlande de öfriga blott 
som ackompagnement. Manskörsången 
kunde bättre än den blandade kören, 
enligt N:s mening, representera folket 
och folklifvet samt borde därför sjungas 
af en så stor stämbesättning som möj- 
ligt, så att verkan måtte bli så mäk- 
tig och storartad som möjligt. I st. f. 
40 borde 400 utföra sångerna. Rörande 
texten häfdar N., att männen uttala tex- 
ten tydligare än kvinnorna, och sån- 
gens innehåll blir därför tydligare fram- 



Manskör 



615 



häfd af manssången än af den blandade 
kören. I följd häraf måste också dik- 
ten få en viktigare plats. Då manssång 
och folksång för N. äro ett, måste det 
folkliga bli det viktigaste ämnet iriom 
dikterna. Natur och fosterland böra 
först besjungas, och folkvisan bör där- 
för uppbäras af manssång. — Från Zii- 
rich utbredde sig föreningstanken snart 
öfver hela Schweiz, och "Appenzeller 
Männerchor" 1824 blef den första stora 
manskören i landet, "Ziirichseesänger- 
fest" i Meilen 17. 4. 1826 första mans- 
sångarfesten. Från Ziirich utgaf Fried- 
rich S i 1 c h e r 1825 den första betydelse- 
fulla samlingen folkvisor i sättning för 
manskör. Den vann ej blott i Schweiz 
utan äfven i Tyskland en enorm sprid- 
ning. 

Genom Nägelis tändande föredrag i 
sydtyska städer väcktes snart äfven där 
tanken på manssångföreningar till lif. 
Den första föreningen grundades i Stutt- 
gart 1824. Man beslöt att välja benäm- 
ningen "Liederkranz" på sin förening. 
1825 grundades en ny sådan "Lieder- 
kranz" i Ulm. Efter några år ägde 
Sydtyskland redan ett 10-tal föreningar 
för manssång. Af dessa må särskildt 
den "akademiska" i Tiibingen nämnas, 
såsom en af de första studentsångför- 
eningarna med manssångprogram. Vid 
30-talets början hade föreningstanken 
äfven nått Timringen och redan 28. 3. 
1832 kunde en fest äga rum med 600 
sångare. 

I Nordtyskland hade manssången fått 
en odling hos Liedertafe 1-samman- 
slutningarna. Den första Liedertafeln 
(s. d.) hade grundats af Zelter i Berlin 
21. 12. 1808 och fick snart efterföljare i 
andra nordtyska städer. Emellertid ha- 
de dessa endast som biuppgift att odla 
manssång och voro äfven i högsta grad 
slutna sällskap (på c. 24 personer), hvil- 
ka noggrant pröfvade hvarje nyinträ- 
dande medlem. Någon folksångstanke 
låg således ej bakom, och manskörprin- 
cipen var mera en följd af sällskapets 
karaktär än af en direkt medveten sträf- 
van att odla en ny konstart, såsom för- 
hållandet varit i Schweiz och Sydtysk- 
land. Sällskapens inflytande på utbil- 
dandet af manskörerna var således yt- 
terligt ringa. Endast för tillkomsten 
af några af de aldra äldsta fosterländ- 



ska manskvartetterna hade Liedertafeln 
en liten betydelse. Weber besökte Ber- 
lin befrielseåret 1813 och kände sig 
djupt gripen af den fosterländska hän- 
förelsen i staden och skref, efter att 
ha hört några manskvartetter utföras 
där, sina betydelsefulla manskörer "Liit- 
zows wilde Jagd" och "Schwertlied" 
(komponerade 13. 9. 1813 i Altenburg). 
För Liedertafeln i Berlin skref Zelter 
m., men de voro ej afsedda för allmän- 
heten och spriddes endast i afskrifter. 
Först 1824 publicerades "Gesänge beider 
Berliner Liedertafeln". 6 år innan hade 
Friedrich Schneider utgifvit ett häf- 
te bestående af 6 sånger för manskvar- 
tett afsedda för Liedertafeln i Leipzig. 
I sistnämnda stad fick ett annat säll- 
skap af något liknande karaktär som 
Par Bricole i Sverige, "Tunnel iiber der 
Pleisse", af Marschner en ypperlig 
kvartettsamling ("Tunnellieder" op. 46, 
52). I Berlin skrefvo Rungenha- 
gen, Grell, Flemming, Hell- 
w i g, Gustav Reichardt, Lauska, 
B. Klein, Schicht, Berner Has- 
1 i n g e r m. fl. manskörer i Zeltexs 
anda. Först med 20-talet blefvo de nord- 
tyska Liedertaflarna så småningom or- 
ganisationer i samma anda som de syd- 
tyska och schweiziska manskörförenin- 
garna och då under inverkan söderifrån, 
där manssångens väsen mera tydligt 
fattats och utbildats. Af stor betydelse 
för de nordtyska föreningarnas utveck- 
ling blefvo musikfesterna. Den 
första allmänna musikfesten i Franken- 
hausen 20. och 21. 6. 1810 hade fått sina 
sångkrafter från de blandade körför- 
eningarna och skolkörerna. 1818 hade 
de nederrhenska musikfesterna begynt 
och 1825 följde Elbekretsen med Magde- 
burg. Inom Liedertafeln i sistnämnda 
stad uppstod tanken att få till stånd lik- 
nande musikfester med blott manskö- 
rer. 30. och 31. 10. 1830 ägde i Bern- 
burg den första "Provinzialliedertafeln" 
rum med en kör bestående af 16 med- 
lemmar tillhörande Magdeburgs Lieder- 
tafel, 7 tillh. Dessaus och 5 Zerbsts. 
Leipzigs hade blifvit inbjuden men in- 
fann sig ej. Från denna början ut- 
bredde sig manskörsfesterna vidare, och 
nästan hvarje år ägde en ny fest rum. 
På 40-talet kunde festkörerna ibland 
bestiga sig till 200 medlemmar. Från 



616 



Manskör 



"provinsialmöten" gick man vidare till 
landsmöten och 16. 7. 1831 sammanträdde 
i Nienburg "die verreinigten norddeut- 
scken Liedertafeln". Detta förbund räk- 
nade 1836 264 sångare. — Från Tyskland 
gick manskörföreningstanken till Bel- 
gien. 1835 stiftades föreningar i Briis- 
sel och Gent. Vid samma tid (1834—38) 
grundades liknande i Holland. I Ost- 
flandern uppkom först tanken på an- 
ordnandet af täflingsmöten ("Ge- 
sangswettstreite"). Från Belgien fort- 
plantade sig den nya tanken vidare till 
Tyskland och Schweiz. En af de vik- 
tigaste sångtäflingsfesterna var den, som 
1844 ägde rum i universitetsbyggnaden 
i Gent. Priset vanns denna gång af 
Kölns manskörsförening, hvilken här- 
igenom fick äran att vara Tysklands bä- 
sta och mest välöfvade förening. Från 
Tyskland utbredde sig manskörsförenin- 
garna äfven till Österrike, där 1843 den 
första grundades i Wien. Vid denna tid 
hade den tyska manskörsången fått en 
mängd tonsättare. Bland dessa må fram- 
förallt nämnas: Konr. Kreutzer, J. 
C. Löwe, C. G. R e i s s i g e r, Lind- 
paintner, Methfessel, bröderna 
Lachner m. fl. 40-talet är festernas 
tid, då äfven öfverallt hvarje år stora 
fester i Tyskland, Schweiz och Belgien 
ägde rum, där hundratals sångare kom- 
mo samman. Efter 1848 års revolution 
sjönk entusiasmen något litet. De stora 
föreningarnas betydelse för åstadkom- 
mande af förbrödring mellan Tysklands 
olika länder var nu höjd öfver allt tvif- 
vel, och man sökte från regeringarnas 
sida på allt sätt understödja rörelsen. 
Denna måhända alltför starka medgång 
skapade här och där ett slappnande in- 
tresse under 1850-talet. På 60-talet, då 
den politiska enhetstanken mäktigare 
än någonsin brusade genom Tyskland, 
upptogs idéen om ett allmänt riksför- 
bund, och den första stora allmänna 
sångarfesten ägde rum i Niirnberg 1861. 
Till denna kommo 250 föreningar och 
5,000 sångare. Som resultat af denna 
fest grundades 21. 9. 1862 tyska sångar- 
förbundet. Den första stora förbunds- 
festen ägde rum i Dresden 1865 med 
16,000 sångare. I det stora festtåget del- 
togo 19,000 och åskådarna uppskattades 
till 150,000. Den andra förbundsfesten 
hölls i Munchen 1874 (52 för., 5,000 sån- 



gare), den tredje i Hamburg 1882 (52 för., 
7,000 sångare). 

I Frankrike begynte manskörerna 
ungefär på samma sätt som i Schweiz. 
Folksången och skolsången bildade un- 
derlaget. Den nitiske folksångfrämjaren 
Bocqnillon-W i 1 h e m (s. d.) ställdes 1818 
i spetsen för skolsångarbetet i Paris. 
Från den unisona skolsången skred den- 
ne 1829 vidare till körsång och 1833 för- 
enade han de bästa af sina sånger till 
s. k. "orphéons". Då skolbarnen en- 
dast voro unga, kunde endast sopran- o. 
altsång förekomma. 1835 upptog emel- 
lertid Wilhems elev Hubert sin lära- 
res tanke och inrättade dylika orphéons 
för vuxna, d. v. s. tenorer och basar. Den 
samhällsklass, som af Hubert företrädes- 
vis gynnades, var arbetarna. Vid samma 
tid begynte en tysk M a i n z e r med ar- 
betareundervisning i stor skala i Paris. 
Här upptogs också manssången. Omkr. 
år 1840 hade redan en mängd föreningar 
kommit till stånd, hvilka buro sådana 
namn som "Société Wilhemienne", "Les 
enfants de Paris", "Les enfants de Lu- 
téce", "Les enfants de la Seine". Från 
den franska hufvudstaden skred arbetet 
vidare till landsorten och namnet "Or- 
phéon" blef snart en allmän benämning 
på en manskör. Man upptog äfven tan- 
ken på musikfester och täflingsmöten. 
1852 fick man till stånd ett allmänt för- 
bund omfattande alla föreningarna i 
hufvudstaden, och i spetsen för detta 
ställdes G o u n o d. Han af gick 1860 ef- 
ter att ha utöfvat en mycket välsignelse- 
rik verksamhet till manssångens konst- 
närliga förädling. Förbundet delades 
därefter i två med Seinefloden som 
gräns. Vänstra strandens föreningar er- 
höllo Francois B a z i n, högra P a s d e- 
1 o u p till ledare. Hubert blef inspektor 
för högra flodstrandens folkskolors sång- 
körer, F o u 1 o n för vänstra. H varje år 
köllos täflingsmöten. Denna tudelning 
bibehölls till 1872, men 1873 förenades 
åter de båda strändernas körer under 
Bazin som ledare. Hans elev M. D a n- 
hauser, inspektor öfver skolsången i 
Paris sedan 1875, efterträdde honom 1878. 
Af kompositörer för manskör i Frank- 
rike märkas: H a 1 é v y, Thomas, Ad. 
Adam, Fel. David, Ambr. Thomas, 
Gounod, Bazin, Massene t, B o u- 
langer, Semet, Delibes, Dubois 



Manskör 



617 



och den populäraste af dem alla Laurent 
de E i 1 lé. — 1867 räknade man i Frank- 
rike 3,243 manskörföreningar med 147,500 
sångare. S. å. vid utställningen i Paris 
anordnades en världstäflan mellan mans- 
sångföreningar och till denna kom såväl 
tyska, som franska, belgiska och nordi- 
ska föreningar. Första pris erhölls vid 
detta tillfälle af Uppsala studentkör med 
Arpi som ledare. 

I England fanns redan förut glee- 
o. catchklubbar, hvilka odlat manssång, 
men falsettsången, som i England ännu 
har en ej ringa betydelse, har låtit den 
blandade körsången få öfvertaget. Folk- 
och skolsångens odling efter franskt 
mönster med Mainzer och Hullah 
som' ledare, har dock äfven där låtit 
manssångföreningar i tysk och fransk 
stil uppstå. Äfven ha tyska och fran- 
ska föreningar inbjudits till musikfester 
i London. En sådan fest ägde bl. a. rum 
i juni 1860 med 3,000 sångare. 

I Norden framgick manssången huf- 
vudsakligen ur studentföreningarna. I 
Danmark kan den följas tillbaka till 
20-talet såsom bestämd konstart. Redan 
i Köpenhamns klubbar vid slutet af 1700- 
talet förekom då och då manssång, dock 
utan att man var medveten om, att man 
öfvade en ny konstform. Det samfund, 
som efter hand skulle få största betydel- 
sen var "Eegense n". Bestämdt påvis- 
lig inom samfundet är m. först efter 1819. 
Detta år gästades Köpenhamn af en tysk 
solokör "Quintchordium", och med detta 
som mönster bildades en solokvartett un- 
under namnet "Quartchordium" beståen- 
de af sångmästare Zinck, C. N. Rosen- 
kilde, Cetti och Winslöw jun. Det för- 
sta offentliga uppträdandet af denna kör 
ägde rum 28. 4. 1819. Den förste danske 
kompositören för manskör blef H. E. 
K r ö y e r (s. d.), som vid 20-talets bör- 
jan lämnade universitetsstudierna för 
att helt ägna sig åt musiken. Han stif- 
tade tills, med Rosenkilde, Chr. Winther 
o. N. C. L. Abrahams en manskvartett. 
Själf komponerade Kröyer sångerna 
"Verbum amare" (en af de allra första 
manskörerna i Danmark), "Der er et yn- 
digt Land" (1823), "Her under Nathimlens 
rolige Skygge" m. fl. En annan student, 
som varmt intresserade sig för manssån- 
gen vid denna tid var A. P. Berggreen 
(student 1819). Alla dessa nämnda för- 



sta kvartettvänner voro boende på "Re- 
gensen" och som sådana intresserade af 
detta samfunds musikutöfning. "Stu- 
denterforeningen" stiftades vid ett möte 
i Regensgården 5. 6. 1820. Under såväl 
20- som 30-talet odlades manssång under 
stor tillslutning inom studentföreningen, 
och flera kvartetter skrefvos för säll- 
skapsaftnarna där. Många af de gamla 
enstämmiga visorna af Rahbek, Bagge- 
sen m. fl. blefvo äfven satta för 4-stäm- 
mig manskör. Dock var ej en systema- 
tisk öfning af manssång därmed gifven. 
Tvärtom visade sig vid studenternas be- 
sök i Lund vintern 1837/38 och Lundastu- 
denternas motbesök i Köpenhamn 25. 5. 
1839, att den sydsvenska studentkören 
var den danska vida öfverlägsen. Den- 
na superioritet väckte hos de danska 
studenterna tanken till lif att grunda en 
särskild studentsångförening. Stiftandet 
af denna ägde rum 5. 7. 1839. Uppropet 
till mötet var undertecknadt af S. Dre- 
jer, Emil Erslev o. R. F. Pedersen. Sång- 
föreningens första konsert ägde rum 19. 
12. 1840 med en kör på 54 man (12 ten. I, 
11 ten. II, 14 bas I, 17 bas II). Dirigenter 
voro J. Borup o. Edv. Smidt. Redan som 
andra sång å programmet finna vi O. 
Lindblads 'Längtan till landet". De föl- 
jande åren arbetade föreningen med allt 
större tillslutning och allt oftare före- 
kommande konserter. Medlemsantalet i 
studentsångföreningen sedan dess stif- 
telse framgår af följande öfversikt: 1839: 
33; 1847: 179; 1874: 269; 1889: 248; 1913: 342. 
Såsom dirigenter ha fungerat: J. Borup 
1839^3; E. Erslev 39—53; Edv. Smidt 40 
—53; G. Buntzen 42; J. P. E. Hartmann 
43—68; C. J. Hansen 53—75; P. Heise 54 
—58; Ad. Knudsen 58—59; Chr. Richardt 
59—64; Chr. Lund 64—68; Ax. Liebmann 
68—71; O. Mailing 71—84; A. Grandjean 
83—84; S. Levysohn 80—96; J. Bartholdy 
97—03; S. Levysohn sedan 1903. Ordfö- 
rande ha varit: J. P. E. Hartmann 1844 
—1900; U. Wöldike 1900—1909; V. Chri- 
stophersen sedan dess. Studentsångför. 
har företagit talrika konsertturer och 
äfven ofta medverkat vid sångarmöten. 
I Parisertäflan 1867 deltog kören ej. Af 
sångturer märkas: Bornholm 1866, Chri- 
stiania 1869, Kolding 1870, Aarhus 1871, 
Randers- Viborg 1873, Roskilde 1874, Upp- 
sala 1875, Slesvig 1881, Langeland 1882, 
Kolding 1884, Odense 1885, Viborg-Ran- 



618 



Manskör 



ders 1889. En stor jubileumshögtidlig- 
het i Köpenhamn var 50-årsininnets fi- 
rande 5. 7. 1889. Af de under sista åren 
företagna turnéerna märkas: till Norge 
1909 och Amerika 1911. Geniensamhets- 
konserter med Lunds studentsångför. ha 
ägt rum: 1856, 67, 70, 72, 77, 78, 83, 94 
och 1913. 

Utanför studentsångföreningen har 
manskörssammanslutningar ägt rum så- 
väl i Köpenhamn som i landsorten. Ef- 
ter studenternas för. 1839 kom i Kphn 
typografernas och målarnas 1846, Arion 
1849, Dania 1850, Odeon 1851; i landsor- 
ten: Aarhus Sångförening 1843 och Aal- 
borgs Sangfor. 1852. 1859 kallade målar- 
sångför. till en gemensam sångarfest i 
Helsingör (först föreslagen till Roskil- 
de). Festen ägde rum 10. 7. 1859 och 12 
föreningar deltogo (studentsångf. var in- 
bjuden, men kom ej). Festen gaf upp- 
hofvet till grundandet af ett gemensamt 
sångarförbund för Köpenhamns förenin- 
gar. Jutland följde snart exemplet och 
bildade en centralförening. Sist kom 
Fyens centralförbund. De centraliserade 
Kphnsför:na höllo sina första konserter 
26. och 29. 4. 1860 med C. J. Hansen som 
öfverdirigent. Studentsångför., som el- 
jest ej ingick i förbundet, deltog i kö- 
ren. Den första sångarfesten ägde rum 
i Köpenhamn 2.-4. 8. 1868 och omfattade 
såväl jutländarnas som hufvudstadens 
centralföreningar. 1874 var jutländar- 
nas första sångarfestår i Aarhus. Båda 
centralföreningarna deltogo. Fyenborna 
fingo sin centralförening med 80-talet 
och i 1890 års sångarfest i Aarhus del- 
togo för första gången alla tre central- 
föreningarna. Odense bjöd till "dansk 
sångfest" 1895. Köpenhamn fick sin 
sångfest 1901. Vid rådhusets invigning 
1905 deltog äfven flera sångföreningar. 
Aalborg blef 1907 festplatsen. Af äldre 
festdirigenter märkas A. W. Lanzky, 
Joh. Svendsen och Axel Guldbrandsen. 
Den sistnämnde har varit öfverdirigent 
för den Köpenhamnska centralförenin- 
gen sedan Aarhusfesten 1890. En före- 
ställning om de i Danmark mest om- 
tyckta kvartettkompositörerna kunna vi 
få af en statistik öfver de 1839—89 å 
studentsångföreningens program repre- 
senterade sångerna. Inemot 700 musik- 
stycken af 118 kompositörer hade sjun- 
gits. Hvad antalet kompositioner be- 



träffar, hade följ. representerats med 
öfver 5 verk: J. P. E. Hartmann 94, P. 
Heise 60, C. J. Hansen 45, C. M. Bellman 
28, H. Kjerulf 23, F. Kuhlau 22, F. Meii- 
delssohn 21, N. W. Gade 19, E. Grieg 17, 
O. Lindblad 15, C. E. F. Weyse och O. 
Mailing hvardera 14, F. Schubert och R. 
Schumann hv. 12, P. E. Lange-Muller 10, 
L. Spohr hv. 9, A. Söderman och H. 
Marschner hv. 8, Chr. Bull, J. A. Joseph- 
son och N. Ravnkilde hv. 7, Chr. Barne- 
kow, A. Liebmann, H. Rung, H. E. 
Kröyer, H. Lund, A. Winding och G. 
Wennerberg hv. 6, F. Kiicken, J. Steen- 
berg och Zöllner hvardera 5. — De dan- 
ska manssångföreningarna ha stått i lif- 
lig beröring med orkester- och bl. kör- 
föreningar och därför skyddats från en- 
sidig dyrkan af manskvartetten. Vid 
festerna och konserterna ha därför kun- 
nat utföras stora verk för soli, kör och 
orkester. Danmarks mest älskade verk i 
denna stil är säkert J. P. E. Hartmanns 
"Völvens Spaadom". 

I Norge begynte in. med 30-talet. 
Redan 1820 omtalas en R o v e r u d, hvil- 
ken upprättat ett sånginstitut i Kristi- 
ania, och 1821 anmäler L. M. Ibsen, att 
han ville begynna ett liknande. 1830 an- 
nonserade Roverud om, att han ville 
upprätta ett nytt sånginstitut och 1837 
bekantgjorde L. C. Muller och hans hu- 
stru E. da Fonseca Muller, att de ämna- 
de upprätta hvar sin sångskola. Conra- 
di antager, att först det sistnämnda haft 
kvinnlig röstutbildning, och de föregå- 
ende endast befattat sig med mansstäm- 
mor. Det är dock tämligen tvifvelak- 
tigt, om denna slutledning är riktig. Vi 
kunna ur dessa meddelanden om sång- 
undervisning knappast sluta oss till 
rnera, än att man ofta och med nöje 
sjungit i dåtidens Kristiania. 1838 är 
emellertid första året, som manskör di- 
rekt namnes i samband med sångunder- 
visning. Detta år annonserades nämli- 
gen, att en M u t h-R asmussen och 
1839 äfven att en Edvard S c h m u c- 
kert gåfvo undervisning i kvartettsång 
för mansstämmor. Sistnämnda år under- 
visade äfven en S. B r o s e dels i sång 
och instrumentalspel dels i manskvar- 
tettsång. 1843 upprättade en holsteinare, 
A. E. S c h ii t z e, en manssångförening, 
som han efter tyskt föredöme kallade 
"Liedertafel", och för hvilken han utgaf 



Manskör 



619 



ett band 4-stämniiga sånger för mans- 
kör, innehållande 41 norska, svenska och 
tyska kompositioner. S. å. bildades äf- 
ven en manssångförening under J. G. 
Conradis ledning. Dessa två före- 
ningar, hvilka endast lefde ett par år, 
kunna dock blott betraktas som förelö- 
pare till de större sångföreningar, hvil- 
ka 1845 trädde i verksamhet. 

Hedern af att ha skapat och utbildat 
manskören i Norge tillkommer allra 
främst Joh. Didr. Behrens (s. d.). 
Han blef student 1841 och läste på teolo- 
gisk examen vid Kristiania univ. Kedan 
efter 2 års arbete var han emellertid i 
stället djupt inne i musikstudiet och fick 
1844 t. o. m. samman en liten kvartett, 
först på 4 sedan på 12 medlemmar. Vid 
studentmötet i Lund och Köpenhamn 
deltog B. äfven med en liten kvartett, 
men denna vågade ej låta höra sig till- 
sammans med de välöfvade Lunda- och 
Köpenhamnssångarna. Väl hemkommen 
samlade dock B. de sångintresserade 
till ett möte 10. 7. 1845, och på detta 
bildades "den norske Studen- 
tersangforenin g". I september 
begynte den sin verksamhet under H. 
Kjerulfs ledning. I okt. s. å. grun- 
dades "Handelsstandens Sång- 
förening" och i nov. "H a a n d v se r- 
kernes Sangforenin g", bägge 
stiftade af Conradi. Saken vann an- 
klang, och det uppstod efter hand sång- 
föreningar rundt om i landet både i 
stad och å landsbygd. Den af Conradi 
stiftade föreningen för handelsståndet 
bestod blott i ett par år, då de flesta 
af dess medlemmar slöto sig samman 
i mindre föreningar eller kvartetter un- 
der samma ledning. Men idéen upptogs 
af Behrens, som 1847 inbjöd till bildan- 
det af en sångförening för handelsstån- 
det. Handtverkarnas förening fortsatte 
sin verksamhet under Conradis ledning 
till dennes afresa från Kristiania 1848, 
då den en kort tid afbröt sina öfningar. 
Snart nog upptog den öfningarna under 
Behrens, hvilken dock efter 6 år måste 
avsäga sig arbetet på grund af sjuk- 
dom. Vid ungefär samma tid (1849) af- 
gick Kjerulf som ledare af studentsång- 
för., hvilken nu också kom under Beh- 
rens. Kristiania manssång hvilade se- 
dan till största delen i dennes händer, 
och han förstod snart att på ett säll- 



synt sätt till m:s fromma utnyttja det 
förtroende han erhållit. Såsom ledare 
af tre föreningar uppstod snart tan- 
ken hos honom att låta dem samverka. 
1. 4. 1849 ägde den första konserten med 
gemensam kör om 180 sångare rum i 
Kristiania och blef sålunda första ut- 
gångspunkten för musikfester i Norge. 
Redan två år efter hade B. fått till 
stånd första mötet mellan föreningar i 
hufvudstaden och landsorten. 1. 6. 1851 
var första stora mötesdagen i Asker för 
föreningar i hela landet och därmed 
hade också den första stora musikfe- 
sten i Norge blifvit en verklighet. 173 
sångare hade mött, däraf 106 från de 
tre föreningarna och 67 från Drammens 
tvenne. Folkets deltagande för dylika 
fester var synnerligen stort, och B. 
kunde således ha godt hopp om att lyc- 
kas ännu en gång med en fest i större 
former. Pingsttiden 1853 kommo 11 för- 
eningar och 300 sångare till sångarfe- 
sten i Horten, 1856 vid samma tid var 
fest i Fredrikshald, 1859 i Arendal, 1863 
i Bergen. Vid detta sista möte fanns 35 
föreningar och 528 sångare från Norges 
alla bygder både i norr och söder. 
Därmed hade också tills vidare intres- 
set nått sin kulmen. Först 20 år se- 
nare 1883 blef ny fest i Trondhjem med 
28 föreningar om 700 man. Liksom i 
Danmark utnyttjade man det goda till- 
fället att äfven få orkester (i Norge 
dock blott blåsork.), så att man vid 
dessa fester jämte manskvartetter kun- 
de få höra Mendelssohns "konstnärsfest- 
sång", F. A. Reissigers "I Guds fri na- 
tur", M. A. Udbyes, Carl Mullers "Da- 
gen er oppe" (1863), Johan Selmers 
och John Paulsens "Hilsen til Nidaros" 
(1883). Efter Trondhjemsmötet ha ännu 
tvenne musikfester ägt rum i Kristiania 
(1896) och Stavanger (1909). 4. 12. 1887 
tog B. afsked af Handelsstandens Sang- 
for, och 5. 12. 1888 äfven af Studenter- 
sangfor. Den senare föreningen erhöll 
1889 O. A. Gröndahl till dirigent, och 
efter dennes afgång 1912 bergingenjören 
Ansgar Guldberg. Studentsangf. har 
deltagit i alla nyss nämnda fester och 
dessutom 1878 företagit en turné till 
Parisutställningen tillsammans med Upp- 
salakören och 1905 till Amerika. Kören, 
som i regel är mellan 80 och 120 man 
stark, har ofta sjungit vid fester i Kri- 



620 



Manskör 



stiania, så t. ex. har kören ensam ut- 
fört A. Munchs och C. Arnolds kantat 
med anl. af arfprinsens födelse och kun- 
gens tillfrisknande 1853, Welhaven och 
Arnolds kantat vid univ:s 50-årsfest 
1861, Dietrichsons och Otto Winter- 
Hjelms kantat vid univ:s Lutherfest 
1883, Dietrichsons och Ole Oisens kantat 
vid univ:s Holbergfest 1884 samt Björn- 
sons och O. Winter-Hjelms stora univ.- 
kantat "Lyset" vid univ:s 100:sjubileum 
1911. — "Handelsstandens Sångförening" 
valde efter Behrens afgång O. A. Grön- 
dahl till dirigent, som tog afsked i slu- 
tet af år 1902. Dirigenter ha sedan va- 
rit: Sigurd Lie (1903—04 och Iv. Holter 
(fr. 1905). 

I Finland erhöll m. en tidig öf- 
ning. J. J. Pippingskjöld stude- 
rade juridik i Uppsala 1817 och 1818 samt 
tog samtidigt musiklektioner för Haeff- 
ner. Efter hemkomsten till Åbo sökte 
han få tillsammans en manskvartett 
för att utföra den musik, han lärt sig 
älska i Uppsala. Hösten 1819 hade han 
en 8 man stark kör och 5. 11. s. å. höll 
"Sångsällskapet", som kören kallade sig, 
sitt första sångkonvent i "akademirum- 
met"; 6 liknande köllos sedan under ter- 
minen. De besöktes för det mesta af 
studenter men efterhand äfven af en 
eller annan professor. Under året 1820 
stod den akademiska sången högt i flor. 
Studenter, professorer och stadens för- 
nämsta deltogo ifrigt i sällskapets verk- 
samhet. Repertoaren upptog företrädes- 
vis svenska kvartetter af Haeffner, Gei- 
jer, Nordblom m. fl., delvis med omar- 
betade eller nya texter af Arwidsson, 
Linsen och Sjöström. Ännu följande 
år pågingo Sångsällskapets öfningar, 
men efter hand uppstod en liten kon- 
kurrens i ett 1820 bildadt manskörsäll- 
skap, efter ledaren kalladt det "Nyberg- 
ska". Hösten 1821 var en sammanslag- 
ning planerad, men den gick ej ige- 
nom. Våren därpå skilde sig en del af 
medlemmarna och bildade det s. k. 
"Grefliga sångsällskapet", i hvilket äf- 
ven damer kunde inskrifvas. 1823 var 
det af Pippingskjöld grundade sällska- 
pet upplöst. På 30-talet upptogs stu- 
dentsången i Helsingfors, och under Pa- 
cius' driftiga och insiktsfulla ledning 
gick den betydligt framåt. Dock var 
Pacius alltför genuin musiker för att 



stanna vid manskören som sådan. Stu- 
dentsången var för honom blott ett me- 
del att få en god grund för en blandad 
kör. Äfven bedref han öfningarna i 
instrumentalmusik bland studenterna 
med sådant eftertryck, att snart konser- 
ter med blandad kör och orkester blef- 
vo hufvudsaken. Manskören fick blott 
utfylla programmet. Det föredöme Pa- 
cius gaf i hufvudstaden följdes i lands- 
orten, och de blandade körsällskapen 
blefvo äfven där de afgjordt mest bety- 
dande. På 40-talet omtalas äfven mu- 
sikfester med massor af medverkande 
i kören, men fortfarande var den blan- 
dade kören den dominerande. Vi kunna 
på så sätt följa de finska sångsällska- 
pen årtionden efter årtionden från stad 
till stad utan att på någon punkt fin- 
na en fullt dominerande manskör. Först 
1878 stiftades en genuin manskör i 
"M untra musikante r", (s. d.), 
som med 80-talet erhöll världsrykte. Än- 
nu på 90-talet var dock den blandade 
körsången hufvudsak i landet, och 1900- 
talets första årtionde har ej sett nå- 
gon ändring i dessa förhållanden, oak- 
tadt en del sällskap bildats för odling 
af manssång. Detta för Finland sär- 
egna förhållande länder dock den in- 
hemska musikodlingen snarare till he- 
der. Där en genuin musiker får led- 
ningen af musiken i en stad om hand, 
stannar han aldrig vid manskör utan 
söker skrida vidare till blandad kör och 
om möjligt äfven orkester. Den musik- 
intresserade amatören måste nöja sig 
med ett mindre område. 

I Sverige har m. odlats i ungefär 
100 år. Sin begynnelse hade den i Upp- 
sala. Haeffner hade redan vid sin an- 
komst till universitetsstaden 1808 begynt 
arbeta på studentsångens förkofran, 
dock önskade han helst en blandad kör 
och en orkester, ej i första hand en 
manskör. Allt tyder på, att Haeffner än- 
da till sin död ansett manskören såsom 
en begränsning och ej fattat dess fo- 
sterländska och sociala betydelse. Hans 
verksamhet för manskören i Uppsala är 
därför af mera tillfällig art och kan 
som sådan jämföras med K. M. von We- 
bers i Tyskland vid samma tid. Inöf- 
vandet af studentsången öfverlät han, 
där ej en officiell fest tvang honom att 
själv ingripa, åt nationerna själfva. 



Manskör 



621 



Såsom den första sången för manskör 
anses i allmänhet Hseffners "Samloms, 
Bröder, kring frihetens fana", hvilken 
1813 trycktes i flygblad med titeln "Sång 
för den exercerande stndentcorpsen 1813". 
Det kan dock sättas ifråga, om ej den- 
na sång är ännu äldre, då ett sånghäfte 
i Mus. ak:s bibi. har densamma med 
årtalet 1809. Enligt Forssman sjöngs 
sången af studenterna vid deras exer- 
cis 30. 5. 1813. I aug. 1813 trycktes mu- 
siken i Idunas fjärde häfte dels som 
4-stämmig manskör dels i arr. för piano. 
I Neanders "Uppsalastudenternas sån- 
ger" (1874) heter det dock om student- 
sången: "Ännu år 1813 fanns ingen ord- 
nad kvartettsång i Uppsala, åtminstone 
kan jag ej påminna mig någon annan 
studentsång än det oordnade skrålandet 
på gatorna". 27. 2. 1814 sjöngs ännu en 
manskör af Hseffner: "Vikingasäten". 
Vid samma tillfälle klingade sången 
"Under Svea baner" på mel. till "Sam- 
loms bröder". 1814 utkom Geijer-Af- 
zelii folkvissamlings första häfte med 
melodierna satta af Haeffner. Här före- 
kommer visan "Riddar Tynne" i 3-st. 
sättning för mansröster. Nästa gång 
studenternas manskör lät höra sig of- 
fentligt var 14. 6. 1818 vid kronprins 
Oscars ankomst till Uppsala, då "Vi- 
kingasätens" melodi sjöngs till ny text. 
30. 11. s. å. följde "Viken tidens flyktiga 
minnen" i fyrst. sättning af Haeffner. 
1. 12. ("Oskarsdagen") s. å. firade Öst- 
göta nation en fest, hvarvid Nordbloms 
"Se dimman hvälfver sig" ffg. blef hörd. 
Följande år lät äfven studentsången 
höra sig vid högtidliga tillfällen, och 
äfven nya manskörer diktades och ton- 
sattes. 1. 12. 1819 klingade Hseffners 
båda nya kvartetter "Kommer du åter 
med gudaprakt" och "Så vidt, som än 
den gamla Bälten". Äfven 1820 och 1821 
var det lifaktighet i sången. "Våren är 
kommen" sjöngs ffg. å Valborgsmässo- 
aftonen 1823. Vid denna tid fanns en 
utmärkt dubbelkvartett i Uppsala, hvil- 
ken brukade sammanträda till öfning 
en bestämd afton hvarje vecka i Gu- 
stavianums öfre förstuga. Kören hade 
på sitt program äfven kvartetter af ut- 
ländska kompositörer, såsom Haslinger, 
Kreutzer och C. M. v. Weber. Efter 
1823 synes dock sången ha något afty- 
nat och först 1827 omtalas ånyo student- 



sång af högre art. 1827 och 28 funge- 
rade som sånganförare för "allmänna 
sången" studeranden C. J. L. Anders- 
son, och med honom synes en viss lif- 
aktighet ånyo ha inträdt. Den egent- 
lige organisatören af studentsången sy- 
nes dock O. F. Tullberg ha varit. 
Han samlade 1830 alla nationernas sån- 
gare till regelbundna gemensamma öf- 
ningar, och sången fick under hans drif- 
tiga ledning en betydligt bättre sam- 
klang och kraft. För kören skref Tull- 
berg sin kvartett "Hjältar, som bed- 
jen", och Haeffner komponerade för Gu- 
staf Adolfsfesten 6. 11. 1832 "Låt dina 
portar upp". 1838 synes L a u r i n hafva 
varit körens ledare. Genom honom er- 
höll sången 7. 12. 1842 sina första stad- 
gar, och han namnes därför såsom all- 
männa sångens egentliga grundläggare. 
— Vid denna tid hade äfven Lund ge- 
nom Otto Lindblad erhållit en väl- 
ordnad studentsång. 1833 grundades där 
"Lilla sångsällskapet", hvilket 1838 antog 
namnet "Lunds studentsångförening". 
1842 — 44 omtalas ännu en manskvartett 
bland studenterna i Lund under Nils 
Möllers ledning. Vid 40-talets stu- 
dentmöten hade studentsången såväl i 
Lund som Uppsala fått en oanad full- 
ändning och synes äfven ha öfverglänst 
den samtida danska. Mellan de båda 
svenska studentsångföreningarna rådde 
en ädel täflan om främsta rangplatsen. 
Af samtida vittnesbörd synes det som 
om Lunds sång afgått med seger vid 40- 
talets midt. På 40-talet bildades äfven 
manskörer i hufvudstaden. Den äldsta 
är Typografiska föreningens 
kör bildad 1846 af A. Jahnke. Året 
därpå grundades af samma man "Folk- 
sångföreningen" med uteslutande mans- 
kör. 1853 tillkom i Uppsala sångför- 
eningen "O. D." och 1862 i hufvudsta- 
den "Stockholms allmänna sång- 
förening" (af Jahnke). Vid denna 
tid vann manssången inom landets skyt- 
teföreningar en omsorgsfull odling. 
Inom sällskapet "Par Bricole" (s. d.) 
hade man redan på 30-talet omärkbart 
öfvergått från vissång till körsång, och 
med 50-talet hade manskvartetten sin 
gifna plats vid alla sammanträdena. En 
lysande seger för svensk manssång var 
Uppsalakörens pris i Paris 1867. Äfven 
1878 deltog Uppsalasången med stor he- 



622 



Manskör 



der i Parisertäflan. Sv. Musiktidn. med- 
delar 1. 1. 1884 en liten öfversikt öfver 
kända manskvartettsällskap i Sverige. 
Här nämnas 6 i Sthlm, 1 i Göteborg, 2 
i Uppsala, 1 i Jönköping, 2 i Kristian- 
stad, 4 i Malmö, 2 i Helsinborg, 2 i Lund, 
1 i hvardera städerna Karlskrona, Lands- 
krona, Växjö, Östersund, Simrishamn, 
Karlshamn och Höganäs. Härtill kom- 
ma godtemplarsångföreningarna, hvilka 
uppgingo tills, till omkring 105, däraf 56 
med mansröster (59 med bl. kör); vidare 
musiksällskapens körer, som uppgingo 
till 24, samt de, som icke uppträdde of- 
fentligt, 14 st. De senare synas dock 
mestadels ha varit allmänna. Antalet 
sångföreningar i sin helhet uppskatta- 
des till 170 i Sverige. 

Af stor betydelse för manssången blef 
det 1885 stiftade "Sällskapet för svenska 
kvartettsångens befrämjande" (s. d.). 
Tanken på en sammanslutning af flera 
föreningar till gemensam sång blef i 
Sverige mycket sent realiserad. Först 
vid jubileumsutställningen i Stockholm 
1897 kom den "Första allmänna 
svenska sångarfesten" till stånd 
den 22. och 23. 9. med 26 föreningar och 
1,529 sångare. Eedan kort före denna 
fest hade sångföreningarna i Norrland 
konstituerat sig till ett gemensamt för- 
bund. Efter det Norrländska följde se- 
dan det Värmländska (1898), Skånska 
(1898), Östgöta (1901), Dalarnes (1906), 
Gottlands (1907), Smålands, Söderman- 
lands, Jämtlands, Sydsvenska (alla 1908), 
Västergötlands, Hallands, Örebro läns, 
Upplands, Västmanlands o. Stockholms 
(alla 1909). Ett ombudsmöte ägde rum 
20. 5. 1909 i Stockholm. På denna grund- 
val ägde sedan "Andra allmänna sven- 
ska sångarfesten" 12.— 14. 7. 1912 rum i 
Stockholm med 4,418 sångare från samt- 
liga landets sångarförbund. Vid samma 
tid utgjorde antalet sångare i förbunden 
5,033. 

För att gifva en föreställning om den 
i Sverige sjungna repertoaren följa vi 
M. Eystedts anteckningar öfver sjung- 
na manskvartetter intill 1883. Af 100 
svenska tonsättare hade sjungits 514 
sånger, af 116 tyska 360; närmast efter 
kom Danmark med 16 kompositörer och 
41 sånger, Norge med 13 komp. och 36 s.; 
till de tyska räknar R. emellertid äfven 
Hseffner, Kraus m. fl., hvilka dock lämp- 



ligen böra placeras i Sverige (i Sverige 
riktigast 557 sånger af 110 tons.). Af 
ämnena tillhörde af samtliga 1,019 sån- 
ger 377 romanser och ballader, 102 fo- 
sterländska sånger, 97 erotik och serena- 
der, 66 krigssånger, 60 dryckessånger 
m. m. Af svenska kompositörer repre- 
senteras Otto Lindblad af högsta antalet 
sånger (66), därnäst komma: Cronhamn 
(46), Prins Gustaf (24), Josephson (22), 
Udden (20), Åhlström (20), Wennerberg 
(17), Nordblom (14) ni. fl. Haeffner och 
Geijer ha hvardera 10 sånger. Af norr- 
män är antalet sånger: Kjerulf (14), F. 
A. Reissiger (12), Grieg och Nordraak 
(3), Blom, Bull, Conradi, Ibsen, Linde- 
man och Winter-Hjelm med hvardera 2 
o. s. v. Af danskar märkas: Gade (9), 
Kröyer (5), Hartmann, Hansen, Rung 
(hv. 4), Heise, Matthison-Hansen (hv. 3) 
o. s. v. Af tyska må slutligen följande 
uppräknas: Weber (12), C. Kuntze, H. 
Marschner (hv. 10), Zöllner (9), Möhring 
(8), E. J. Otto (7), Spohr, Kalliwoda, 
Call (hv. 6), Schumann, V. E. Becker 
(hv. 5) o. s. v. 

Litt.: Tyskland: B. Widmann, Die 
knnsthist. Entwicklung des Männerchors 
(1884); O. Elben, Der volkstiimliche deut- 
sche Männergesang (2. uppl. 1887; med 
tillägg o. rätt. hos Ph. Spitta, Musik- 
geschichtliche Aufsätze, 1894); Bautz, 
Gesch. des deutschen Männergesanges 
(1892); Ruthardt, Wegweiser durch die 
Litt. d. Männergesanges (1892); Fried- 
Gesch, des deutschen Männergesanges 
Theorie und Praxis (1903); Schade, Der 
dcutsche Männergesang (1903) m. fl. 
Hufvudsamlingen tyska manskörer är 
"Volksliederbuch fur Männerchor" (Lpzg 
1906, C. F. Peters; 2 bd; 610 sånger). — 
Danmark: Ax. Sörensen, Studenter- 
sångföreningen 1839—89 (Kbhn 1889); 
A. Auener, De samlede Kjöbenhavnske 
Sangforeninger 1859—1909 (Kbhn 1909) 
m. fl. — Norge: J. G. Conradi, Musi- 
kens Historie (Krna 1878); Mindeblade 
över Joh. D. Behrens (Krna 1890); H. 
Winter-Hjelm, Beretning om den nor- 
ske Studentersangfor:s Tiaarsfest (Krna 
1855); J. B. Halvorsen, Den norske Stu- 
dentersangfor. i dens förste 25 år (Af- 
tenbl. 1870 nr 268 och 270); Momenter af 
Handelsstandens Sangfor:s hist. i dens 
förste 40 år (Krna 1887); om mötena i 
Fredrikskald, Arendal, Bergen o. Trond- 



Manual — Mara 



623 



hjem finnas särskildt utgifna berättel- 
ser; om Askers niusikfest se "Drani- 
mens Tidende" juni 1851, om Hortens- 
festen se "Illustr. Nyhedsbl." 1853 nr 22 

0. 24. — Finland: Otto Andersson, In- 
hemska musiksträfvanden (Hfors 1907); 
s. förf., Våra första manskvartetter 
(Tidn. f. mus. apr. 1910); s. förf., Kvar- 
tettsångens införande i Finland (Tidn. 
f. mus. 15. 3. 1912); M. M. 1878—88; M. 
M. 1888—1903. — Sverige: G. Kall- 
stenius, Blad ur Uppsalasångens hi- 
storia (1913); Neauder, Uppsalastudenter- 
nas sånger (1874); G. A. Feuk, Otto Lind- 
blad och hans sångare (1882); A. Lind- 
gren, Musikaliska studier (1896: Kvar- 
tettsången i Sverige [M. Rystedts ms.]); 
Mus. föreningar i Sv. och Norge (Mus. 
ak:s handl. 1866, 67); se vidare min- 
nesskrifterna öfver Uppsalastudenternas 
sångarfärder, O. D:s historia m. m. — 
Den svenska hufvudsamlingen sånger 
för m. var under 50- och 60-talet "Från 
Odinslund och Lundagård"; numera är 

1. E. Hedenblads "Studentsången" den 
mest anlitade boken. Öfver m. se vidare 
under: Lund, Uppsala, Par Bri- 
cole, Sångarförbund samt de en- 
skilda sångföreningarna och kompositö- 
rerna (särskildt Behrens o. O. Lind- 
blad). 

Manual, klaviaturen för handen i en 
orgel, i motsats till fotklaviaturen (pe- 
dal). Antalet m. varierar vanligen mel- 
lan 1 och 4 (5 någon gång). Då flera 
finnas, kunna de anordnas efter olika 
principer, antingen så att alla ha samma 
klangfärg men aftaga i styrka och i 
mängden af stämmor, eller så att de alla 
ha olika klangfärg. Den m., åt hvilken 
tilldelats de flesta och i regeln äfven de 
starkaste stämmorna, kallas hnfvud- 
m. (t. Hauptm., fr. grand orgue eller 
grand choeur, eng. great organ) ; andra 
in. får heta t. Unterwerk el. Brustwerk, 
fr. positif, eng. choir organ, om den lig- 
ger nedanför hufvudm.; tredje m. heter 
t. Oberwerk, fr. clavier des bombardes, 
eng. swell organ; fjärde m. (ekoverket) 
heter t. Soloklavier, Echowerk, Fern- 
werk, fr. clavier de récit, eng. solo or- 
gan. I Sverige nöjer man sig ofta med 
att blott använda namnen hufvudm., 
2:dra, 3:dje, 4:de m., där man ej helt 
enkelt öfversätter de tyska orden (bröst- 
verk, öfververk, soloklavér och ekoverk); 



det senare torde vara mindre lämpligt. 
— Manualerna kunna förenas genom 
koppel. 

Manualiter (lat.), spelas blott med 
handen, ej med pedalen. 

Manualtangent (manubrium), ersätter 
registerandragen i nya orglar och be- 
höfver blott nedtryckas ej utdragas. 

Manubrium (lat.), knappen, greppet på 
orgelns registerandrag. Namnet använ- 
des numera vanligen på de nya register- 
tangenterna, hvilka blifvit brukliga i st. 
f. de gamla registerandragen. 

Manuductor (lat.), handledare. 

Mara, Gertrud Elisabeth, f. 
S c h m ä h 1 i n g, f. 23. 2. 1749 i Kassel, 
t 20. 1. 1833 i Reval; operasångerska; 
dotter till en fattig musiker och förlora- 
de tidigt sin moder; erhöll af fadern en 
grundlig men ensidigt på förtjänst in- 
riktad musikalisk uppfostran och lärde 
sig särskildt spela violin, hvarmed hon 
fick förtjäna penningar åt fadern; 6 år 
gammal fick hon företaga konsertresor 
till Wien och London som violinist; af 
en tillfällighet fick hon i sistnämnda 
stad sjunga en sång, och då bifallet här- 
för var stort, fann fadern det mera in- 
bringande att låta henne sjunga. Först 
vid 14 års ålder erhöll hon en regelbun- 
den undervisning i sång hos Paradisi, 
hvilken redan efter ett år förklarade sig 
ej ha mera att lära henne. Genom Adam 
Hiller blef hon fri från faderns hän- 
synslösa utnyttjande af hennes förmåga 
och fick 1766 — 71 sjunga å Gewandhaus- 
konserterna i Leipzig med enastående 
framgång. Konung Fredrik II af Preus- 
sen kallade henne till sitt hof, där hon 
intog en allmänt erkänd plats som hof- 
sångerska. Här förälskade hon sig dock 
i en musiker af mycket svag karaktär, 
föll därför i onåd och flydde från Berlin 
1780. Sjöng sedan i Leipzig, Dresden och 
Wien samt erhöll rekommendationer till 
franska hofvet, där hon under 3 år (1782 
— 85) upplefde mycket lysande triumfer. 
De följande åren firades hon i London, 
sedan i Italien 1788 och 89. 1790—1802 
stannade hon i England och skapade sig 
en storartad förmögenhet, som dock åt- 
skilligt minskades genom mannens lider- 
liga lif. 1799 skildes hon definitivt från 
honom; 1802 — 12 sjöng hon företrädesvis 
i Ryssland men förlorade sin förmögen- 



624 



Marc. — Marchesi 



het helt och hållet vid Moskvas brand 
och kunde ej vid de förnyade konsertre- 
sorna hålla sig uppe på samma sätt och 
måste snart draga sig tillbaka till Re- 
val, där hon dog utfattig. M:s röst var 
ovanligt omfångsrik; koloraturen behär- 
skade hon till den grad, att ingen instru- 
mentalvirtuos förmådde täfla med hen- 
ne. De framgångar hon under sin glans- 
tid hade, voro också så stora, att de en- 
dast kunde jämföras med dem, hvilka 
femtio år senare Jenny Lind hade å 
Europas främsta scener. Den senare sån- 
gerskans förandligande af uppgiften äg- 
de hon dock ej, och hennes sång glömdes 
därför snart. — M:s själfbiogr. trycktes 
1875 i "Allg. musik. Zeitung"; biogr. 
bl. a. af G. G. Grosheim (1823), Roch- 
litz och Niggli. 

Marc. = marcato. 

Marcato (it.), markeradt, med efter- 
tryck. — Marcatissimo, mycket 
skarpt markeradt. 

Marcello, Be n e d e 1 1 o, f. 31. 7. 1686 i 
Venedig, f 24. 7. 1739 i Brescia; var af 
högadlig börd och blef, sedan han er- 
hållit juridisk utbildning, 1711 medlem 
af 40-rnannarådet, 1730 intendent i Pola 
och 1738 camerlengo i Brescia. M. var 
äfven väl utbildad musiker och elev af 
Gasparini samt Lotti. Hans hufvudverk 
är musiken till Gir. Asc. Giustinianis 
parafras af de 50 första psalmerna i 
Psaltaren: "Estro poeticoarmonico" (1724 
—27, 8 bd; eng. uppl. 1757, nyare ital. 
upplagor af Pompeati [s. a.] och Valle 
[1803]; tysk i urval 1865 m. fl.); af hans 
andra numera mindre kända verk må 
nämnas: pastoralen "Calistro in Orsa", 
operan "La fede riconosciuta", klaverso- 
nater, cellosonater, flöjtsonater, "Canzo- 
ni madrigalesche ed arie per camera". 
Hans skrift "Il teatro alla möda" (för- 
sta uppl. s. a.; 2. uppl. 1722; ny uppl. 
1890) utgör en satir öfver den italienska 
operaschablonen. I handskrift efterläm- 
nade han två oratorier ("Gioa", "Il tri- 
onfo della poesia e della musica"), flera 
mässor, kantater, lamentationer m. fl. 
M. författade äfven sonetter, operatex- 
ter m. m. — Om M. skref Sacchi (1789), 
L. Busi (1884), Oscar Chilesotti (1885), 
Fr. Caffi (1830), Crevel de Charlemagne 
(1841). 

Marche (fr.), marsch (s. d.). 



1. Marchesi, L u i g i (äfven kallad 
M a r c h e s i n i), f. 1755 i Milano, t 15. 2. 
1829 där; sopransångare (kastrat); sjöng 
1775 i Munchen, därefter i Kom (1777), 
Milano (1780), Turin, Wien, Berlin m. fl. 
städer och uppträdde 1785 i Petersburg; 
sjöng sedan i London (1788 m. fl. år), Mi- 
lano (1794—1806) m. fl. platser. Som 
kompositör framträdde han med en del 
solosånger. Han prisas som en af sin 
samtids allra främste ej blott för sin 
härliga rösts skull utan äfven för den 
uttrycksfullhet, hvarmed han återgaf 
sina roller. 

2. Salvatore M. (Cavaliere de C a- 
s t r o n e, Marchese della Rejata), f. 15. 
1. 1822 i Palermo, t i slutet af febr. 1908 
i Paris; sångare (baryton) och sånglä- 
rare; deltog 1848 i revolutionen i Neapel 
och utvisades ur landet; sång hade han 
studerat bl. a. för Lamperti och Fon- 
tana i Milano. Efter utvisningen sjöng 
han i New York (Ernani) och studerade 
därefter för Garcia i London och ver- 
kade någon tid som konsertsångare; 1852 
ingick han äktenskap med sångerskan 
Mathilde Graumann (se M. 3). Se- 
dan båda någon tid sjungit vid åtskil- 
liga operascener (Berlin, Briissel, Lon- 
don, Italien m. m.) anställdes de 1854 vid 
konserv, i Wien som sånglärare, flyttade 
1861 till Paris, följdes 1865 åt till Köln, 
1868 åter till Wien och 1881 tillbaka till 
Paris. M. utgaf flera studieverk för 
sång, komponerade sånger till tysk och 
ital. text samt öfversatte till italienska 
flera sceniska verk (Flyg. höll., Lo- 
hengr., Tannhäuser, Medea, Iphigenia 
m. fl.). M. ägde högt anseende som lä- 
rare, ehuru hans rykte under senare tid 
något fördunklades för hans ännu mera 
berömda hustrus. 

3. Mathilde de Castrone-M., f. Grau- 
mann, f. 26. 3 .1826 i Frankfurt a. M., 
t 17. 11. 1913 i London; den föreg:s hu- 
stru; sångerska (mezzosopr.) och lära- 
rinna; elev af O. Nicola i Wien (1843) 
och Garcia i Paris (1845); sjöng 1849 i 
London och därefter flerstädes i Europa 
och Amerika med högst ovanlig fram- 
gång; 1852 ingick hon äktenskap med 
Salvatore M. och följde sin man 
dels vid dennes sceniska anställningar 
dels sedan som lärare i Wien, Köln, 
Paris. Hennes anseende som lärarinna 
var redan på 60-talet mycket stort, och 



Marchesini — Marenzio 



625 



elever strömmade till från när och fjär- 
ran. Bland de af henne utbildade sång- 
förmågorna märkas: M:me Melba, Etel- 
ka Gerster, m:me Schuch-Proska, Emma 
Nevada, Gina Oselio, Gabrielle Kraus, 
Georgina Sommelius, Adéle Almati- 
Fich, Aina Mannerheim, Ellen Gulbran- 
son m. fl. — M. utgaf ett häfte vokali- 
ser, en sångskola samt böckerna: "Erin- 
nerungen aus meinem Leben" (1877) och 
"Aus meinem Leben" (1888). 1897 utkom 
anon.: '"M. M. and music, passages from 
the life of a famous singing teacher" 
(1897). — M. M:s dotter Blanche M. 
utbildade sig först på violin men efter 
1881 i sång och hjälpte sin moder som 
lärarinna, intill hon ingick äktenskap 
med baron A. Caccamisi. 1895 sjöng 
hon i Berlin och Briissel, 1896 i Lon- 
don och gjorde en lysande debut som 
scenisk sångerska 1900 i Prag som Bryn- 
hilda i "Valkyrian". Hon är bosatt i 
London. 
Marchesini, se Marchesi 1. 
Marchetti, F i 1 i p p o, f. 26. 2. 1831 i 
Bolognola, Camerino, t 18. 1. 1902 i Rom; 
operakompositör; debuterade 1856 i Tu- 
rin med operan "Gentile da Varano"; 
s. å. uppfördes äfven "La Demente"; 
1865 uppfördes "Romeo e Giulietta"; med 
denna opera vann han sitt mesta an- 
seende; af hans senare operor märkas: 
"Ruy Bias" (1869), "Gustavo Wasa" (1875) 
och "Don Giovanni d'Austria" (1880). Fr. 
1881 var han president i Caeciliaak. i 
Rom. M:s stil är närmast Verdis ehuru 
mera anlagd på effekt samt äfven plum- 
pare och smaklösare. 

Marchettus af P a d u a, italiensk mu- 
siklärd från 1200-talets slut och 1300-ta- 
lens början; hans verksamhet samman- 
föll med den florentinska Ars novastilen 
(körsång m. ack.). Gerbert aftryckte 
hans båda traktater "Lucidarium in arte 
musicse planae" (1274) och "Pomerium 
artis musicse mensurabilis". (1309; ett 
utdrag härur "Brevis compilatio magi- 
stri M. musici de P. in arte musicas men- 
surale pro rudibus et modernis" trycktes 
i Coussemaker, Script III). M. är i sin 
musikteori något friare än 1300-talets se- 
nare författare och tillåter fritt infö- 
rande af kromatiska toner. — Litt.: J. 
Wolf, Geschichte d. Mensuralnotation 
(1904); H. Riemann, Gesch. d. Musik- 
theorie (1898). 



Mariani, A n g e 1 o, f. 11. 10. 1822 i Ra- 
venna, t 13. 6. 1873 i Genua; elev af Ros- 
sini i Bologna; var först operakapell- 
mästare i Messina (1844), Milano och 
Vicenza; vintern 1847 — 48 ork.-ledare för 
ital. operan i Köpenhamn; 1852 opera- 
kapellmästare vid Carlo Feliceteatern i 
Genua, där han snart erhöll anseende 
som en af Italiens bästa dirigenter; 1871 
— 73 vid stadsteatern i Bologna, där han 
ledde Lohengrinuppf. 1871; sedan åter i 
Genua; dog dock kort därefter; skref 
ett requiem, några kantater och solo- 
sånger. 

Marcia (it.), marsch. — M. funebre, 
sorgmarsch. — Alla m., i marschtakt. 
Marciale (it.), marschartadt, i marsch- 
takt. 

Marco Späda, kom. op. i 3 a., text 
af Scribe, musik af Auber; pr. Paris 
21. 12. 1852; sv. öfvers. af O. Wijkan- 
der och E. Wallmark; ffg. i Sthlm å 
k. t. 1867 (i allt 28 ggr intill 1913). 

Maréchal, Charles Henri, f. 22. 1. 
1842 i Paris; elev af konserv, och erhöll 
Rompriset 1870 med kantaten "Le juge- 
ment de Dieu"; körledare vid Th. lyrique 
1867 och statens inspektör öfver musik- 
undervisningen i Frankrike sedan 1896. 
Hans första verk gällde kyrkomusiken 
("La Nativité 1875), men han har sedan 
hufvudsakligen gjort sig gällande ge- 
nom sceniska verk: "Les amours de Ca- 
therine" (Op.-com. 1876), "La taverne des 
Trabans" (Op.-com. 1881), "L'Étoile" 
(1881), "Déidomie" (1893), "Calendal" 
(1894), "Daphnis et Chloé" (1899) m. fl.; 
kyrkliga dramat "Le miracle de Naim" 
(1887); dessutom har han skrifvit orke- 
sterstyckena "Esquisses vénétiennes" 
(1894) och "Antar" (1897) samt körsaker, 
solosånger och pianostycken. Äfven har 
han verkat som musikkritiker. 

Marenzio, L u c a, f. c. 1560 i Coccaglio, 
Brescia, t 22. 8. 1599 i Rom; elev af Giov. 
Contino; 1584 kapellmästare hos kardi- 
nalen Este, sedan flera år hos konung 
Sigismund III i Polen; fr. 1595 organist 
i påfliga kapellet; 1581 utgaf han sin 
första samling kompositioner. Ehuru 
man endast vet mycket litet om hans 
lif, åtnjöt han dock stor aktning af 
sin samtid och står som madrigalstilens 
främste representant. Han betjänar sig 
af kromatiken mera än någon annan 

40 



Margadant — Marpurg 



kompositör på hans tid och har klar, 
dominerande hnfvudmelodi i flera af 
sina verk. Hans samtliga produktion 
omfattar: 9 höcker fenistänimiga, 6 böc- 
ker sexst., 1 bok fyrst. niadrigaler, 1 
bok "Madrigali spirituali" (1854 års orig.- 
uppl. i Upps. bibi.), 2 böcker fyrst. och 
1 bok tolfst. motetter, 1 bok 5 — 7-st. "Sac- 
ri concenti", en årg. motetter, 5 böc- 
ker trest. Villanelle, 6 kompletorier och 
antifoner. Nytryck finnas bl. a. hos 
Proske, Choron och Padre Martini. 

Margadant, W i 1 1 e m, f. 1848 i Rotter- 
dam, f 2. 4. 1900 i Göteborg, där han de 
senare åren varit anställd som konsert- 
mästare i St. t:s ork.; gjorde sig i åtskil- 
liga svenska landsortsstäder bekant, då 
han på 80-talet reste omkring och kon- 
serterade med eget kapell. 

Marie eller Bröllopsfesten (fr. 
"Marie", t. "Heimliche Liebe"), kom. 
opera i 3 a., text af Planard, musik af 
Hérold; pr. Paris 12. 8. 1826; sv. öfvers. 
af J. E. Renimer; ffg. k. t. Sthlm 17. 
12. 1832 (i allt gifven 12 ggr); dansk öf- 
vers. af Overskou; ffg. k. t. Kphn 25. 9. 
1830. 

Mario, Giuseppe, Conte di Candia, 
f. 17. 10. 1810 i Cagliari, t 11. 12. 1883 
i Rom; operasångare (tenor); begynte 
som officer i piomontesiska armén; kom 
1836 till Paris, där hans röst blef upp- 
märksammad; utbildade sin röst hos 
Duponchel, Michelet, Ponchard m. fl. 
och debuterade 30. 11. 1838 i "Robert le 
Diable"; engagerades sedan vid St. Ope- 
ran, men öfvergick 1840 till den italien- 
ska teatern; sjöng 1839 ffg. i London. På 
40-talet fick han efter hand uppbära Ru- 
binirollerna i Paris och London och pri- 
sades som samtidens främste tenor. Ej 
blott som dramatisk sångare firade han 
triumfer utan äfven som oratorie- och 
romanssångare. Han ingick äktenskap 
med den likaledes ryktbara sångerskan 
G i u 1 i a G r i s i (s. d.). 1867 drog han 
sig tillbaka från scenen och lefde sedan 
i Paris och sist i Rom. — Litt.: L. Engel, 
From Mozart to M. (1886); Anna Bré- 
mont, The great singers (The world of 
music, 1892). 

M a r i o t t a, sångspel i 3 a., efter 
Scribe af C. Borgaard, musik af N. W. 
Gade; pr. k. t. Kphn 17. 1. 1850; ej gifven 
i Sverige. 



Marknaden i Richmond, se 
Martha. 

1. Marmontel, f. 11. 7. 1723 i Bort, Li- 
mousin, f 31. 12. 1799 i Abbeville; 1783 
sekreterare i Franska akademien; 1772 
rikshistoriograf; af hans många litterä- 
ra skrifter ha några fått betydelse äf- 
ven för musiken; i striden mellan Gluck 
och Piccini tillhörde han den senares 
parti och utgaf 1777 boken "Essai sur 
les revolutions de la musique en France"; 
för Piccini och Grétry skref han flera 
libretti; hans bok "Les Incas" (1777) gaf 
libretton till Naumanns svenska opera 
"Cora och Alonzo" (s. d.). 

2. Antoine F r a n c o i s M., f. 18. 7. 
1816 i Clermont-Ferrand, t 15. 1. 1898 i 
Paris; pianist och pedagog; elev af kon- 
serv, i Paris med Zimmermann som lä- 
rare; dennes efterträdare 1848; afgick 
1887. M. utvecklade en betydande verk- 
samhet som lärare och utbildade bl. a. 
Wieniawski, Dubois, Bizet, Guiraud m. fl. 
Af hans etydverk märkas: "L'art de dé- 
chiffrer"; "Ecole élémentaire de rnéca- 
nisme et de style"; etyderna op. 9, 45, 62, 
80, 85, 108. Af öfriga pedagogiska arbe- 
ten äro följande mera beaktade: "L'art 
classique et möderne de piano" (1876); 
"Les pianistes celebres" (1878), "Histoire 
de piano" (1885). M. komponerade äfven 
solosaker för piano (sonater, nocturner, 
serenader, danser m. in.). 

3. E m i 1 e A n t o n i n e Louis, f. 24. 
11. 1850 i Paris, t där 23. 7. 1907; 1901 
sångprofessor vid konserv.; komponera- 
de en violinkonsert samt solosaker för 
piano. 

Marmorbruden, se Zampa. 

Marpurg, Friedrich Wilhelm, f. 
21. 11. 1718 i Seehausen, Altmark, t 22. 5. 
1795 i Berlin; såsom sekreterare hos ge- 
neral v. Rothenburg kom han 1746 till 
Paris, där han lärde känna Rameans sy- 
stem samt umgicks med dAlembert, Vol- 
taire och Maupertius; efter en kortare 
vistelse i Hamburg kom han till Ber- 
lin såsom ministersekreterare; blef 1763 
kgl. lotteridirektör och erhöll äfven 
krigsrådstitel. Han utvecklade en högst 
ovanlig produktivitet både som praktisk 
musiker och som musikskriftställare. 
Hans tonsättningar äro nu glömda, men 
en del af hans böcker ha ännu värde. 
Dessa senare indelas vanligen i tre klas- 
ser: teoretiska, kritiska och historiska. 



Marsch — Marseljäsen 



627 



Till de förstnämnda höra: "Handbnch 
bei dem Generalbasse und der Composi- 
tion . . . Nebst einem vorläuffigen kurzen 
Begriff der Lehre vom Generalbass fiir 
Anf anger (3 dir 1755, 57, 58; första de- 
len TKurzer Begriff . . . fiir Anfänger, 
Berl. 1755] öfversattes till svenska af J. 
Miklin: "Kort begrepp om generalba- 
sen", Sthlm 1782), "Abhandlung von der 
Fnge" (2 bd; 1753—54; hans främsta 
verk; fransk uppl. 1756: "Traité de la 
fugue"; ny uppl. af Simon Sechter i 2 
bd),"Der kritische Musikus. an der Spree" 
(1749, 50), "Systernatische Einleitung in 
die musikalische Setzknnst des Herrn 
d'Alembert nach den Lehren des Ra- 
meau" (1757) m. fl. Bland de kritiska 
märkas "Sorgens Anleitung zum Gene- 
ralbasse und zur Composition" (1760), 
"Historisch-kritische Beiträge zur Auf- 
nahme der Musik" (5 bd: 1754—78), "Kri- 
tische Briefe iiber die Tonkunst" (4 bd: 
1759—63). Till de historiska höra slutli- 
gen: "Kritische Einleitung in die Ge- 
schichte und Lehrsätze der alten und 
neuen Musik" (1751), "Entwurf einer Ge- 
schichte der Orgel" (posth.; blott i ms.). 
— M. utöfvade ett stort inflytande å sin 
samtids uppfattning om den äldre mu- 
siken. Ej minst i Sverige hade han en 
trogen läsekrets. Hans bok om fugan 
har blifvit grundläggande för fugastilen 
under det begynnande 1800-talet. 

Marsch (it. marcia, fr. marche); den 
moderna militärmarschen synes här- 
stamma från 1600-talet och stod då ofta 
i förening med soldatsången. Lully an- 
vände den med fördel i operor och J. Ph. 
Krieger i orkestersuite. Som dansform 
förekommer den i en del stycken för 
klaver. — Militärmarscherna indelas i 
p a r a d m. (Pas ordinaires), språng- 
m. (Pas redoublés) och s t o r m m. (Pas 
de charge). — Som konstform har m. 
vanligen en trio med tydligt framträ- 
dande melodi. De äldsta svenska m. gå 
tillbaka till Karl XII:s tid. 

Marschner, Heinrich August, f. 16. 
8. 1795 i Zittau, t 14. 12. 1861 i Hannover; 
1813 student i Leipzig, där han studerade 
juridik och musik, det senare ämnet för 
Schicht; 1816 beledsagade han grefve 
Thaddäus von Amadée till Pressburg 
och Wien, och lärde i sistnämnda stad 
känna Beethoven; 1817 musiklärare i 
Pressburg; där skref han sin första 



operor, af hvilka Weber 1820 i Dresden 
uppförde "Heinrich IV und Aubigné"; 
begaf sig 1822 till Dresden, där han 1824 
blef musikdirektör vid operan. Efter 
Webers död 1826 var han någon tid på 
resor men slog sig 1827 ned i Leipzig 
som kapellmästare vid teatern. Här 
skref han sin första romantiska opera 
"Der Vampyr" (1828), hvilken vann lif- 
ligt bifall och snart förde hans namn 
öfver Tysklands gränser. Det stora er- 
kännande operan erhöll särskildt i Eng- 
land föranledde honom att till nästa 
opera välja ett engelskt ämne "Der 
Templer und die Jiidin" (1829; byggd på 
W. Scotts "Ivanhoe"); 1831 blef han hof- 
kapellmästare i Hannover och stannade 
på denna post till 1859, då han afgick 
med pension. Ed. Devrient gaf honom 
här sin text "Hans Heiling" (1827 erbju- 
den Mendelssohn), hvilken han tonsatte 
och 1833 uppförde (Sthlm 1865). Den blef 
hans mest berömda opera. Han hade 
därmed också skapat sitt bästa verk, 
och de följande vunno endast ringa er- 
kännande. I Sverige kom M. aldrig att 
utöfva något inflytande å operariktnin- 
gen och man synes aldrig här ha fästat 
sig vid hans afgjorda betydelse för fort- 
sättandet af den romantiska operan ef- 
ter Weber. I Danmark kom hans sist- 
nämnda opera att 1836 vinna stort er- 
kännande och äfven gifva operastilen 
en särskild riktning. Wagner har i 
synnerhet för "Flygande holländaren" 
lärt mycket af "Hans Heiling". — Jämte 
operorna skref M. äfven en del pianoso- 
nater, flera häften manskvartetter (från 
Leipzigertiden, då han var medlem i 
därv. "Tunnelsällskap"), kammarmusik- 
verk, solosånger m. m. — Biogr. skrefvo 
bl. a. G. Miinzer (1901), M. E. Wittmann 
(1897), F. L. Klötzer ("H. M:s Schul- u. 
Chorzeit" 1906). 

Marseljäsen, fransk revolutionssång, 
texten af ingenjörskaptenen C. J. R o u- 
get de Lisle i Strassburg skrifven 
natten mellan 24. och 25. 4. 1792. Musiken 
har man tämligen allmänt tillerkänt dik- 
taren, men det torde numera få anses 
som bevisadt, att J. B. G r i s o n (kapell- 
mästare i St. Omer, f . 1746, 1 1815) är kom- 
positören. Redan före 1787 har denne me- 
lodien som första nummer i ett orato- 
rium byggdt på Racines "Ester". Rou- 
get de Lisles sång sjöngs ffg. 25. 4. 1792 



628 



Marsick — Marteau 



och arrangerades för militärmusik da- 
gen därpå och utfördes af Nationalgar- 
dets musikkår 29. 4. Å originaltrycket 
i Strassburg kallas sången "Chant de 
guerre pour 1'armée du Rhin". En sån- 
gare vid namn Mireur sjöng den vid en 
officiell bankett i Marseille 25. 6. med 
så stort bifall, att den omedelbart tryck- 
tes och utdelades till de soldater, som 
just voro på väg till Paris. 30. 7. in- 
tågade dessa i den franska hufvudsta- 
den under afsjungandet af sången, och 
med densamma på läpparna stormades 
Tuilerierna 10. 8. 1792. Från denna dag 
kallades sången "Chant des Marseillais" 
och slutligen "La Marseillaise". Melo- 
dien bearbetades och arrangerades af 
Edelman, Grétry, Gossec m. fl. 1795 ut- 
gaf Carl Ph. Hoffmann i Offenbach va- 
riationer öfver den och 1798 trycktes 
den i Niirnberg i Posselts "Taschenbuch 
fiir die neueste Geschichte". I Sverige 
gaf sången 1800 i Uppsala anledning till 
"musikprocessen" (s. d.). Såsom revo- 
lutionshymn har den af lätt förklarliga 
skäl ej varit officiell folksång mer än 
vid revolutionstillfällen (i Frankrike 
under 1800-talet: 1830, 1848, 1871) och vid 
lugnare tillfällen varit lika förbjuden 
i hemlandet som i utlandet. Till sven- 
ska har m. blifvit öfversatt bl. a. af 
K. V. A. Strandberg och E. Fredin. Om 
melodiens vandringar se bl. a. Wilh. 
Tappert, Wandernde Melodien (2. uppl. 
1890) s. 59—65. M:s hist. är ofta skrif- 
ven. Af svensk litt.: märkes en upp- 
sats i Sv. musikt. 1. 4. 1881. — M. har 
verkningsfullt blifvit använd af flera 
kompositörer vid musikaliska situations- 
bilder från franska revolutionen, så 
t. ex. af Schumann i (Heines) "Die bei- 
den Grenadiere", i ouverturen till "Her- 
mann und Dorothea" samt "Faschings- 
schwank", af Litolff till Robespierre- 
ouverturen, Tschaikowsky i ouverturen 
"1812" och Joh. Selmers "Scéne funé- 
bre". I Tyskland har den t. o. m. fått 
bli "kampsång" i nykterhetsverksam- 
heten: "Es tobt der Feind im Vater- 
laude, der falsche Freund, der Brannte- 
wein!" 

Marsick, Martin Pierre Joseph, 
f. 9. 3. 1848 i Jupille, Liittieh; violin- 
virtuos; elev af konserv, i Liittieh, Leo- 
nard i Briissel, Massart i Paris och Jo- 
achim i Berlin; uppträdde ffg. i Paris 



1873 och har sedan konserterat öfver 
hela Europa (Norden 1887) med glän- 
sande framgång; är sedan 1892 violin- 
professor vid konserv, i Paris. Han 
har utgifvit en del smärre kompositio- 
ner för violin samt tre violinkonserter. 

Marsop, Paul, f. 6. 10. 1856 i Berlin; 
musikförfattare; elev af H. Ehrlich och 
Biilow; är sedan 1881 bosatt i Mtinchen, 
där han grundade ett musikaliskt folk- 
bibliotek, hvilket 1907 öfvertogs af sta- 
den. Af hans skrifter märkas: "Die 
Aussichten der Wagnerischen Kunst in 
Frankreich", "Der Kern der Wagner- 
frage", "Der Einheitsgedanke in der 
deutschen Musik", "Die soziale Lage der 
deutschen Orchestermusiker", "Weshalb 
brauchen wir die Reformbiihne", "Mu- 
sikalische Essays", "Studienblätter eines 
Musikers" m. fl. 

Marsyas, grekisk flodgud; namnes som 
representant för den i Frygien inhem- 
ska flöjtmusiken gent emot grekernas 
chitaraspel med guden Apollo som re- 
presentant. Han inlät sig, enligt sagan, 
i musikalisk täflan med Apollo och blef 
besegrad. Segraren flådde huden af 
honom till straff. — Se vidare: W. H. 
Rocher, Ausfiihrl. Lex. d. griech. u. röm. 
Mythologie (1884 ff.). 

Mart. = martellato. 

Marteau, Henri, f. 31. 3. 1874 i Reims; 
modern (af tysk härkomst) var elev af 
Clara Schumann och utmärkt pianist; 
som violinist elev af Leonard och Pa- 
riserkonserv., där han vid slutuppvis- 
ningen 1892 erhöll första priset. Såsom 
"underbarn" hade han redan 1884 upp- 
trädt i sin födelsestad och 1886 låtit 
höra sig i Berlin och Leipzig; 1887 spe- 
lade han i Wien Max Bruchs första 
violinkonsert. Året därpå uppträdde 
han med stor framgång i England, där 
engagerad af Hans Richter. I slutet af 
dec. 1892 reste M. till Amerika, där han 
12. 1. 1893—6. 6. 1894 gaf 156 konserter 
och erhöll den mycket smickrande be- 
nämningen "The Paderewski of the vio- 
lin". I Stockholm lät han ffg. höra sig 
med Brahms' violinkonsert på en ope- 
rans symfonikonsert 20. 10. 1894. Föl- 
jande månad spelade han på operan 
Dvöräks konsert och gaf två konser- 
ter i Mus. ak.; 1895 likaledes 2 konser- 
ter i denna lokal. 1896 i nov. lät han 
höra sig tills. m. violinisten Paul Viar- 



Martellando — Martini 



629 



dot med pianistiskt biträde af Karl 
Valentin. Vid detta tillfälle utförde han 
en egen komposition, Berceuse, och spe- 
lade ett adagio, honom tillägnadt af 
K. Valentin. S. å. utförde han under 
egen ledning i Göteborg en sin egen 
komposition, "La voix de Jeanne d'Arc", 
scen för sopran, kör o. ork. 1898 firade 
M. ånyo triumfer i Amerika och likaså 
1898—99 i Ryssland, Rumänien, Kon- 
stantinopel etc, öfverallt hyllad som en 
af nutidens förnämsta violinister. LMA 
1900. S. å. förste violinprofessor vid 
konserv, i Geneve, där han sedan bodde 
och verkade, då han ej var på konsert- 
resor. 1908 Joachims efterträdare som 
professor i violin vid k. musikhögsko- 
lan i Berlin. Sverige besökte han åter 
dels 1901 (tills. m. Risler) dels 1903 (tills. 
m. Max Behrens); vid sistnämnda till- 
fälle uppträdde han äfven som före- 
dragshållare med ett föredrag om H. 
Berlioz. M. har äfven sedan ofta be- 
sökt Sverige och där introducerat flera 
unga krafter. Som kompositör har han 
framträdt bl. a. med de i Debussys an- 
da skrifna: Kvintett i H-moll för kla- 
rinett och stråkkvartett op. 13, Sju sån- 
ger m. stråkkvartett op. 10, en chacon- 
ne op. 8 för altviolin o. piano. M. har 
öfverallt i Sverige, där han låtit höra 
sig, förvärfvat sig talrika vänner och 
beundrare. Sitt 25-årsjubileum som ut- 
öfvande konstnär firade han i Stockholm 
8. 4. 1909 under stora hedersbetygelser. 
Äfven har han själf sökt på allt sätt 
hjälpa och främja svensk tonkonst, och 
särskildt i detta fall tagit sig an Kon- 
sertföreningen och Aulinska kvartetten. 
Åt den förras förvaltning har han öf- 
verlämnat "M arteaufonde n", som 
tillkommit för att i utlandet sprida kän- 
nedomen om svensk musik. Äfven Franz 
Berwaldstiftelsen (s. d.) har i honom 
haft en vän och gynnare. Vid de stora 
musikfester, som efter 1908 i Tyskland 
ägt rum med svenskt program har han 
varit en energisk främjare. Bland så- 
dana konserter må nämnas: Karlsruhe, 
Dortmund, Bielefeld, Altona, Berlin, 
Darmstadt, Barmen samt de stora mu- 
sikfesterna i Dortmund 1912 och i Stutt- 
gart 1913. M. förbereder ännu en sådan 
sv. fest till Berlin 1915. — Af sv. bio- 
grafier märkas i Sv. Musiktidn. 1894 
s. 129; 1896 s. 129; 1899 s. 117; 1901 s. 125; 



1908 s. 25. Om M.-jubileet se s. tidn. 

1909 s. 59 f. 

Martellando, martellato (it.), fram- 
hamradt (staccato); användes hufvud- 
sakligen vid violinen, och utföres med 
bågens spets, som häftigt stöter till 
strängen. 

Martellement (fr.), det upprepade an- 
gifvandet af samma ton på en harpa. 

Martha eller Marknaden i Rich- 
mond, Martha, öder der Märkt zu Rich- 
mond, kom. opera i 4 a., text af W. Fried- 
rich, musik af Flotow; utgången ur en 
balett "Lady Henriette" af Saint-Geor- 
ges med musik af Deldevez, Burgnriiller 
och Flotow (balettens pr. Paris 21. 2. 
1844); operans pr. Wien 25. 11. 1847 (Pa- 
ris 16. 12. 1865, London 1. 9. 1858); sv. 
öfvers. af C. W. A. Strandberg; k t. 
Sthlm ffg. 27. 11. 1850 (200-ggn 23. 1. 1907; 
intill 1913 gifven 209 ggr); St. t. Göte- 
borg ffg. 8. 1. 1862; dansk öfvers. af 
C. Hvid; k. t. Kphn ffg. 23. 12. 1852 (fr. 
o. m. 1878 med öfvers. af A. Zinck). 

Martialisk (af lat. martialis), krigisk, 
manhaftig. 

Martini, Giovanni Battista (Gi- 
ambattista), vanl. kallad Padre M., f. 
24. 4. 1706 i Bologna, t där 4. 10. 1784; 
elev af fadern, som själf var musikaliskt 
kunnig; i kontrapunkt utbildad af Ant. 
Riccieri; lärde äfven spela violin och 
klaver; jämte den musikaliska skolnin- 
gen erhöll han äfven grundliga kunska- 
per i teologi och filosofi; tiden 1721—25 
tillbragte han som franciskanermunk i 
Lago; blef sedan kapellmästare vid fran- 
ciskanerkyrkan i Bologna; sina musik- 
studier fortsatte han här för Giacomo 
Perti och matematikern Zanotti. Han 
fördjupade sig sedan i musikteoretiska 
studier och blef sin samtids främste 
kännare på området. Hans bibliotek 
omfattade musikalier och musikveten- 
skapliga böcker från hela Europa. Bur- 
ney, som såg hans samling 1770, upp- 
skattade den till 17,000 band. En del af 
den kom efter hans död till hofbibl. i 
Wien, återstoden stannade i Bologna i 
Liceo filarmonico. Som lärare hade M. 
mycket högt anseende, och från hela 
Europa kommo elever. Af dessa må 
nämnas: Paolucci, Ruttini, Sarti, Ottani 
och St. Mattei. Den stil han mest älska- 
de var den högstämda, harmoniskt fyl- 
liga Palestrinastilen. M. mottog 1770 



630 



Martucci — Marx 



den 14-årige Mozart och hälsade i honom 
den gamla stilens fulländare. M. stod i 
vänskapligt förhållande till flera furst- 
liga personer, bl. a. till Fredrik den sto- 
re, Fredrik Vilhelm II af Preussen och 
påfven Clemena XIV. Af hans många 
skrifter äro de märkligaste "Storia della 
musica" (3 bd 1757—81; endast antiken) 
och "Esemplare ossia saggio ... di con- 
trapunto" (2 bd; Bologna 1774, 75). Flera 
kompositioner, såväl kyrkliga vokalverk 
som kammarmusik och solostycken för 
instrument, ha bevarats. — För flera af 
hans småskrifter och komp. se Fetis och 
Eitner. Biografier skrefvo: Valle (1785), 
L. Busi (1891), F. Parisini (1887); sist- 
nämnde förf. utgaf äfven hans brefväx- 
ling (1888). 

Martucci, G i u s e p p e, f . 6. 1. 1856 i 
Capua, t 3. 6. 1909 i Neapel; var vid kon- 
serv, i Neapel en af dess mest begåfva- 
de lärjungar, och redan helt ung gaf han 
som pianist konserter i alla Italiens för- 
nämsta städer. 1878 begaf han sig till 
utlandet och väckte i Paris, Berlin och 
andra hufvudstäder största uppmärk- 
samhet. Hans teknik var glänsande och 
hans finhet i tolkningen af olika stilar- 
ter berömdes mycket. 1879 blef han lä- 
rare vid konserv, i Neapel samt grunda- 
de där ett kammarmusiksällskap och en 
orkester, hvars ledare han var, till dess 
han 1888 kallades till Bologna; gjorde 
s. å. första försöket att uppföra "Tri- 
stan och Isoide" i Italien (Bologna) med 
glänsande resultat. M. gjorde Bologna 
till en af sitt hemlands förnämsta mu- 
sikstäder och ledde där konserter i "So- 
cietå del quartetto". Hans rykte grun- 
dade sig ej blott på hans stora talang 
som dirigent och pianist utan äfven på 
hans förmåga som tonsättare. 1902 flyt- 
tade han tillbaka till Neapel, där han 
öfvertog direktörsplatsen för k. konserv. 
Af hans kompositioner märkas: D-molls- 
symfonien (introducerad i Sverige ge- 
nom Tullio Voghera å 2 symfonikonser- 
ter Sthlm 26. 11. 1910) komp. 1895 (op. 75), 
en pianokonsert i B-moll (op. 66), sym- 
foni i F-dur op. 81 (1904), en pianokvin- 
tett op. 45, 2 pianotrior (C-dur op. 59, 
Ess-dur op. 62), en cellosonat i Fiss moll 
(op. 52), 2 celloromanser (op. 72) m. fl. — 
M. hör till anhängarna af tyska skolan 
och har betydligt gedignare och grund- 
ligare stil än de italienska kompositö- 



rerna i allmänhet. — Sv. biogr. i Sv. Mu- 
sikt. 1. 10. 1909 och 1. 10. 1910. 

Marty, Georges Engéne, f. 16. 5. 
1860 i Paris, t 11. 10. 1908; elev af Masse- 
net vid konserv.; erhöll 1882 Rompriset 
med kantaten "Edith"; 1892 kormästare 
vid Edenteatern och s. å. ledare af de 
vokala onsembleklasserna vid konserv., 
en post, som han 1904 lämnade; 1893 kor- 
mästare vid St. operan; under år 1900 
kapellmästare vid Op. Comique; fr. o. m. 
12. 6. 1901 ledare af konserv:s orkester. 
Från 1906 dirigent för "Concerts classi- 
ques" i Vichy. Jämte sånger och piano- 
stycken har han skrifvit en del orke- 
sterstycken i Massenets anda: "Ballade 
d'Hiver" (1885), "Les Saisons" (1888), 
"Merlin enchanté" m. fl. samt operorna 
"Le duc de Ferrare" (Th. lyr. 1899) och 
"Daria" (St. op. 27. 1. 1905; Sthlm 1907). 

Marx, Adolf Bernhard, f. 15. 5. 
1795 i Hallc a. S., t 17. 5. 1866 i Berlin; 
studerade först juridik och var någon 
tid anställd vid domstolen i Naumburg; 
jämte juridiken bedref han tidigt äf- 
ven musikstudier för Turk i Halle; från 
Naumburg, där han skref några operor, 
begaf han sig till Berlin för att där 
under Zelter fullborda sin musikaliska 
uppfostran. 1824 grundade han i den 
preussiska hufvudstaden tillsammans m. 
Schlesinger tidskriften "Berliner allg. 
mus. Zeitung". Under de 7 år denna 
tidning utkom, var den af stor betydelse 
för musiklifvet i staden. Särskildt arbe- 
tade M. i den för bekantgörandet af 
Beethovens verk. 1827 blef M. doktor vid 
univ. i Marburg och blef docent i musik- 
historia vid univ. i Berlin. 1830 utnämn- 
des han till professor och blef 1832 dir. 
musices för univ.-kören. 1850 grundade 
han tills. m. Kullak och Stern "Berliner 
Musikschule" (har sedan haft namnet 
"Sternska musikkonserv."). Hans kom- 
positioner äro nu glömda, men af hans 
musikhistoriska och -teoretiska skrifter 
lefver ännu en del: "Lehre von der mus. 
Composition" (4 bd, 1837, 38, 47), "Allge- 
meine Musiklehre" (1839), "Die alte Mu- 
siklehre" (1842), "Gluck und die Oper" 
(1863); "Beethovens Leben und Schaffen" 
(1859; de senare upplagorna redigerade 
af G. Behncke äga ej ringa värde); 
Anleitung zum Vortrag Beethovenscher 
Klavierwerke" (1863); "Erinnernngen" 
(1865) m. fl. — Om M. skref bl. a.: Mose- 



Marx-Goldschniidt — Maskspel 



631 



wius (1843), F. G. Selle (1898), L. Hirsch- 
berg (Smlb. IMG X). 

Marx-Goldschmidt, Berthe, f. 28. 7. 
1859 i Paris; pianist; gift med pianisten 
Otto Goldschinidt. B. M.-G. har åt- 
följt Sarasate å hans konsertturnéer och 
skördat rikligt bifall för sitt individu- 
ella och smakfulla föredrag (gästade 
Sthlm 1903). Hon har äfven utgifvit en 
del transkriptioner för pianosolo af Sa- 
rasates violinverk. 

Mascagni, P i e t r o, f. 7. 12. 1863 i Li- 
vorno; efter en orolig ungdomstid utan 
regelbunden undervisning sattes han vid 
19 års ålder i konserv, i Milano, där dock 
skoltvånget snart blef honom olidligt; 
han tillbragte sedan några år med till- 
fällig sysselsättning som musiker; i Ce- 
regnola vid Foggia gifte han sig och 
lifnärde sig så godt sig göra lät med 
pianolektioner. Vid en pristäflan utsatt 
af Sonzogno vann han 1889 plötsligen 
första priset med operan "Cavalleria ru- 
sticana" ("På Sicilien"), hvilken 18. 5. 
1890 hade sin premiär på Costanzitea- 
tern i Kom (Sthlm s. å.). Operan hade 
en exempellös framgång öfverallt i 
Europa och blef skolbildande särskildt 
i Italien. Stilen är närmast den verdi- 
ska, dock ligger det väsentligt nya ej i 
musiken utan i texten, hvilken söker 
med skarpa motsättningar och sensatio- 
nella medel framför allt uppskaka. Mu- 
siken följer textens stämningar och ver- 
kar med betydligt rikare orkestral ef- 
fekt än Verdiriktningen. Man har kal- 
lat riktningen "verism", emedan ämnet 
skall återgifva en verklighetssituation 
(af lat. verus= verklig). Af M:s när- 
maste efterföljare märkes särskildt Le- 
oncavallo, hvars "Pajazzo" är stilens 
måhända bästa och ädlaste verk. Af an- 
dra efterföljare må nämnas: Puccini, 
Spinelli, Giordano m. fl. Utanför Italien 
fann stilen efterföljare i Frankrike 
(Massenet, Marty) och i Tyskland (d'Al- 
bert, Hummel). Cavalleria rusticana har 
blifvit M:s enda verk, hvilket lyckats 
slå igenom. Hans andra opera "L'amico 
Fritz" (1891; "Vännen Fritz", Sthlm 1895) 
uppfördes öfverallt i Europa, tack vare 
föregångsoperans rykte, men nedlades 
tämligen snart. De sedan följande ha 
fått en betydligt mera begränsad sprid- 
ning och ha ej heller hållit sig å sce- 
nen. Hit höra: "I Rantzau" (1892), "Gug- 



lielmo Ratcliff" (1895), "Silvano" (1895), 
"Zanetto" (1896), "Iris" (1898), "Le Ma- 
schere" (1901), "Marie Antoinette" (1903), 
"Amica" (1905), "Isabeau" (1911), "Pari- 
siana". M. var 1895—1903 direktör för 
Liceo Rossini i Pesaro, och företog se- 
dan en konserttur genom Amerika med 
egen orkester. Såsom konservatorieleda- 
re visade han en högst egen excentrisk- 
het och kunde ej, trots upprepade var- 
ningar från styrelsens sida, bringas till 
något ordnadt chefsarbete. Som orkester- 
ledare har han visserligen visat bättre 
egenskaper, men någon individuell be- 
gåfning äger han ej heller där. Tack 
vare en skickligt ledd reklam har han 
dock i någon mån lyckats uppehålla in- 
tresset för sin person och sina verk. — 
Litt. om M. är tämligen stor. En själf- 
biografi redigerades af A. Brehmer ("Aus 
dunklen Tagen", 1893). Af andra mär- 
kas: G. Marvin, P. M. (1904), H. Pudor, 
Zur Erklärung der Cavalleria rusticana 
(1891), G. Joachim, Von Rossini bis M. 
(1893). Sv. biografi finnes i Sv. Musikt. 
1891 s. 89; jfr äfven s. tidn. 1891 s. 131 
och 1897 s. 138. 

Maskarad e, kom. op. 3 a., text af 
Vilh. Andersen (efter Holberg), musik af 
Carl Nielsen; pr. k. t. Kphn 11. 11. 1906; 
ej gifven i Sverige. 

Maskeradbalen, Gustave III, 
ou le bal masqué, opera i 4 a., text af 
Scribe, musik af Auber; pr. å St. op. 
Paris 27. 2. 1833 (London, Cov. Garden 
13. 11. 1833); ej gifven i Sthlm men å St. 
t. Göteborg ffg. 12. 1. 1865; intill 19. 10. 
1869 upplefde den 14 representationer. Så 
vidt bekant ej gifven i Danmark. 

Maskeraden, komedi m. sång i 
1 a., text troligtvis af G. M. Armfelt, 
musik af Sacchini, Paisiello, J. F. Gren- 
ser (ouv.), C. F. Muller (en duett) m. fl.; 
ffg. uppförd vid sv. hofvet 1783, sedan 
ä Munkbrot., Sthlm 11. 12. 1788; intill 16. 
4. 1799 gifven där 45 ggr; ffg. i Göteb. 10. 
12. 1795; äfven där ofta spelad. 

Maskspel (fr. o. eng. masques, it. ludi) 
lyrisk-dramatiska. festspel, hvilka under 
1500- och 1600-talen voro omtyckta i 
Italien, Frankrike och England; den 
dramatiska handlingen var i allmänhet 
mindre enhetlig, musiken erhöll en vik- 
tig plats, och m. anses därför som ope- 
rans förelöpare, ehuru någon monodi i 
1600-talets mening ej förekommer. 



632 



Massé— Masurka 



Massé, Victor (eg. Felix Marie), 
f. 7. 3. 1822 i Lorient, t 5. 7. 1884 i Paris; 
elev af konserv. (Halévy) och erhöll 
Rompriset 1844; uppehöll sig sedan två 
år i Italien och Tyskland och vann vid 
sin återkomst stort anseende genom sina 
"Melodies" och "Romances". 1849 upp- 
fördes å Op.-com. hans första opera "La 
chambre gothique"; sedan följde "La 
chanteuse voilée" (1850; "Den beslöjade 
sångerskan", Sthlm 1868), "Galathée" 
(1852) och "Les noces de Jeannette' (1853; 
"Jeannettes bröllop", Sthlm 1855). Den 
stora framgång dessa operor fingo, gåfvo 
förhoppning om, att den franska op.-co- 
miquen genom honom skulle få en repre- 
sentant. De senare operorna voro dock 
betydligt svagare och slogo ej igenom. 
En tillfällig framgång hade "Paul et 
Virginie" (1876; Sthlm 1886) men äfven 
den kunde ej hålla sig uppe länge. M. 
hade 1860 blifvit kormästare vid St. ope- 
ran och var 1866—80 kompositionsprofes- 
sor vid konserv, samt efterträdde Auber 
1872 i Academie des beaux-arts. En ope- 
ra "La mört de Cléopåtre" lämnade han 
efter sig i ms och uppfördes 1885. Hans 
staty restes i födelsestaden 1887. — 
Svensk biogr. i Sv. Musiktidn. 1893 s. 81. 

Massenet, J u 1 e s, f. 12. 5. 1842 i Mon- 
taud vid St. Etienne, f i Paris 13. 8. 1912; 
elev af konserv, i Paris med Laurent till 
lärare i pianospel, Reber och Thomas i 
harmoni och komposition; Rompriset 
förvärfvade han 1863 med kantaten "Da- 
vid Rizzio". Efter återkomsten från Ita- 
lien vann han snart anseende som kom- 
positör genom tonverk af olika slag, sär- 
skildt genom sina "Suites d'orchestre" 
på Concerts populaires. 1878 — 96 kornp.- 
prof. vid konserv. Led. af Fr. inst. 1878. 
LMA 1897. Efter fransk-tyska kriget 1870 
—71 begynte hans rykte som komposi- 
tör att stadga sig. Den första af hans 
operor var enaktspjäsen "Ma grand'- 
tante" (1861). Efter denna följde den 
komiska operan "Don César de Bazano 
(1872; Nya t. Sthlm 1879 o. 82), vidare 
"Les Erinnyes" (1873), "Marie Made- 
laine" (1873), "Eve" (1875), "La vierge" 
(1879); den sistnämnda betitlad "biblisk 
legend" i 4 scener. Af de senare mera 
berömda verken märkas: "Le roi de La- 
hore" (1877), "Hérodiade" (1881), "Manon" 
(1884; Sthlm 1896), "Le Cid" (1885), "Es- 
clermonde" (1889), "Werther" (1892; 



Sthlm 1904), "Thais" (1894; Sthlm 1912), 
"La navarraise" (1894; Sthlm 1895: "Na- 
varresiskan"), "Sapho" (1897), "Cendril- 
lon" (1899), "Le jongleur de Notre Darue" 
(1902), "Chérubin" (1905), "Ariane" (1906), 
"Thérése" (1907), "Don Quichote" (1910), 
"Ronia" (1912). Af andra verk märkas 
ett oratorium "La terre promise" (1900); 
köridyllen "Narcisse" (1878) uppfördes i 
Sthlm 1889. — M. har vunnit ett rikt 
erkännande genom sin fina, väl utarbe- 
tade, formrena stil. Han följer närmast 
Meyerbeerriktningen men har äfven 
rönt inflytande från de nya italienska 
mästarna. Någon vän af skarpa, skäran- 
de dissonanser är han ej och följer täm- 
ligen troget de gamla formerna och äl- 
skar en smekande melodi. — Sv. biogr. i 
Sv. Musikt. 1895 s. 153, 1904 s. 137 och 
1912 s. 27. — Fransk biogr. hos Oct. Séré, 
Musiciens francais d'aujourd'hui (1911; 
med fullst. förteckn. af hans verk); se 
äfven där angifven litt. om honom. 

Masset, Nicolas Jean Jacques, 
f. 27. 1. 1811 i Liittich, f 1903 i Beaugency; 
elev af konserv, i Paris; begynte som 
violinist i orkester och blef dirigent vid 
Théåtre des variétés; 1839 öfvergick han 
till sångarfacket och debuterade på Op. 
com. som tenorist; intill 1852 var han 
sedan konsert- och operasångare (1845 — 
48 i Italien, 1850 i Madrid). Han ägnade 
sig sedan åt sånglärarkallet med stor 
framgång (1853 — 87 som lärare vid kon- 
serv.). Särskildt har en mängd nordi- 
ska sångarkrafter uppsökt honom. LMA 
1856. Af dessa kunna nämnas: Kristina 
Nilsson, Signe Hebbe, Mathilda Ene- 
quist-Biondini, Emmy Ackté-Strömer, 
Ida Basilier-Magelssen m. fl. 

Massima (it.), se Maxima. 

Masurek, se Masurka. 

Masurka, mazourka, masurek, 
m a s u r e, polsk dans från provinsen 
Masovsze (Masurien) i Polen (däraf 
namnet). Dansen är i 3 A-dels takt med 

rytmen J .J J J eller Jj J J . Turerna 
äro i regel improviserade. Om m:s upp- 
komst finnas olika meningar. I allmän- 
het kan den som fullt utbildad dans ej 
följas längre tillbaka än till 1700-talets 
början. Före denna tid saknas den åt- 
minstone till namnet men uppträder 
fullt tydlig såsom efterdans till polskan 



Matelotte — Mattheson 



633 



redan vid 1600-talets midt. T. Norlind 
har med anledning häraf sökt förklara 
dess uppkomst ur den äldre polska dan- 
sen, hvilken i sin enklaste gestalt kan 
följas tillbaka till 1540-talet. Ur fördan- 
sen i V* takt utbildades under 1700-talets 
första årtionden polonäsen, hvilken ofta 
sammanblandades med m.; åtminstone 
gå de ofta båda under samma namn. 
Inom konstmusiken utbildades m. före- 
trädesvis vid 1800-talets början. Sär- 
skildt har Chopin i hög grad bidra- 
git till, att dansen vunnit världsrykte 
(52 m. af Ch. utkommo under 1830- och 
40-talen). Efter 1850 försvann dansen så 
småningom, och endast i Polen utföres 
den ännu någon gång såsom efterdans 
till en polonäs. I Sverige förekommer 
dansen m. på 1700-talet men under pol- 
skans namn. Under benämningen "mar- 
sysk" nämner Afzelius den hos folket i 
Sagoh. VI: 1, 228. I L. Dahlgrens Norrl. 
släktprofiler I, 176 omtalas, att man i 
Härnösand 1833 dansat "masurka". På 
1840- och 50-talen förekommer namnet 
ofta på svenska dansprogram. Äfven 
komponerade man i Sverige nya melo- 
dier, troligen efter Chopins mönster. — 
Litt.: F. Starczewski, Die polnischen 
Tänze, Smlb. IMG II (1900/01); T. Nor- 
lind, Studier i sv. folklore V (1911); s. 
förf., Zur Geschichte d. poln. Tänze, 
Smlb. IMG XII (1910/11); s. förf., Pol- 
nische Tänze ausserhalb Polens (Report 
of the 4th Congress of The int. mus. soc, 
London 1912). — Se vidare: Polska, 
Polkamasurka. 

Matelotte (fr.), fransk matrosdans. 

Materna, A m a 1 i e, f . 10. 6. 1847 i St. 
Georgen, Steiermark; operasångerska; 
sjöng först å konserter i Graz och upp- 
trädde som soubrett å scenen där 1865; 
i samma stad ingick hon äktenskap med 
skådespelaren Karl Friedrich; bå- 
da blefvo engagerade vid Carlsteatern i 
Wien; 1869 öfvergick hon till hof operan, 
där hon kvarstod till 1897. Rich. Wag- 
ner kallade henne 1876 till Bayreuth för 
att uppbära Valkyrians roll. 28. 7. 1882 
kreerade hon Kundrys parti i Parsifal 
och sjöng sedan ofta vid festspelen i 
Bayreuth. Hennes röst hade en säll- 
synt fyllighet och kraft samt passade 
därför för lidelsefulla, dramatiskt kräf- 
vande partier. Sedan 1902 verkar hon 
som sånglärarinna i Wien. 



Mathieu, E m i 1 e, f. 16. 10. 1844 i Lille; 
elev af konserv, i Lille; 1881 direktör 
för Löwens musikskola och 1898 för 
konserv, i Gent; komponerade operor- 
na "Georges Dandin" (1876), "La Bernoi- 
se" (1880), "Richilde" (1888), "L'enfance 
de Roland" m. fl., kantaterna "Tassos 
död", "Le Hoyoux", "Freyhir", "Le sor- 
cier"; orkesterstyckena "Le lac", "Sous 
bois", "Noces féodales"; manskvartetten 
"Hymne au soleil" (prisbelönt 1891); 
kammarmusik, solosånger, körer m. m. 

Matiné (af fr. matinée, förmiddag), 
musikalisk el. dramatisk tillställning, 
som äger rum på förmiddagen. 

Matta öga, trötta sinne, psalm 
475; Hteffner hänvisar till mel. nr 283. 

Mattei, Stanislao (Abbate M.), 
f. 10. 2. 1750 i Bologna, t där 17. 5. 1825; 
elev af Padre Martini och dennes efter- 
trädare som kapellmästare i San Fran- 
cesco; 1804 kontrapunktprofessor vid 
Liceo filarmonico, där han bl. a. blef 
Rossinis och Donizettis lärare; utgaf 
1829 f. en generalbasskola "Pratica d'ac- 
compagnamento sopra bassi numerati". 
Om M. skref J. A. de la Fage (1839) och 
F. Canuti (1830). 

Mattheson, J o h a n n, f. 28. 9. 1681 i 
Hamburg, f 17. 4. 1764 därst.; son af 
en förmögen prästman; erhöll en vårdad 
musikalisk uppfostran och lärde spela 
de flesta instrument; fick äfven sin röst 
väl utbildad; jämte musikstudierna be- 
dref han äfven med allvar de juridiska 
och blef 1706 legationssekreterare hos 
engelska sändebudet samt erhöll flera 
maktpåliggande uppdrag som diplomat. 
Eftervärlden har dock hufvudsakligen 
skattat honom som musikskriftställare. 
Som kompositör utvecklade han stor 
produktivitet och uppträdde i sin ung- 
dom ofta som praktisk musiker, än som 
dirigent, än som sångare och exekutör. 
Hans verk här äro dock nu glömda. 
Flera af hans musiklitterära skrifter 
äga dock ännu högt värde. Främst står 
måhända hans historiska verk "Grund- 
lagen einer Ehrenpforte" (1740; ny 
uppl.), ett slags biografiskt lexikon öf- 
ver samtida tyska musiker, hvilade till 
stor del på meddelanden från personer- 
na själfva (M. hade utsändt förfrågnin- 
gar till alla af honom kända tyska mu- 
siker). Af de andra skrifterna märkas: 
"Das neueröffnete Orchester" (1713), "Das 



634 



Matthison-Hansen 



beschutzte Orchester" (1717), "Das for- 
schende Orchesteh" (1721), "Critica mu- 
sica" (1722), "Der musikalische Patriot"' 
(1728), "Grosse Generalbasschule" (1731), 
"Kleine Generalbasschule" (1735), "Kern 
melodischer Wissenschaft" (1737), "Der 
vollkommene Kapellmeister" (1739), "Die 
aeueste Untersuchung der Singspiele" 
(1744), "G. Fr. Händels Lebensbeschreib- 
ung" (1761) ni. fl. M. är en god typ 
för upplysningstidens musikvetenskaps- 
män med deras hänsynslöshet mot det 
gamla, gäckeri med allt s. k. förlegadt, 
fariseisk tro på sig själf och sin tid. 
M:s kamp mot solmisationen, hexakor- 
det och kyrkotonarterna påminner väl 
mycket om Don Quixote. Det fanns 
knappast någon, som vid hans tid trod- 
de på dessa i den meningen, som M. ville 
låta påskina för att göra sin kamp mot 
dem heroisk nog. Gent emot svensk mu- 
sikodling var M. i ena ögonblicket be- 
römmande o. vördnadsfull, i det andra 
hänsynslös och hånande. — Litt.: L. Mei- 
nardus, M. und seine Verdienste um die 
deutsche Tonkunst (1879; Walderseesam- 
lingen nr 9), H. Schmidt, J. M. (1898), 
Fr. X. Haberl, J. M. (Kirchenm. Jahrb. 
1885). 

1. Matthison-Hansen, Hans, f. 6. 2. 
1807 i Flensborg, t 7. 1. 1890 i Roskil- 
de; tog 1823 lektioner i teckning för må- 
laren Eckersberg men begynte snart att 
ifrigt studera musik under Weyse; blef 
31. 1. 1832 på sin lärares rekommenda- 
tion organist vid domkyrkan i Roskil- 
de; erhöll 1869 professors titel. M. ägde 
stort anseende som orgelspelare och tor- 
de ha varit sin danska samtids främste 
å detta instrument. 1861—62 konsertera- 
de han i Tyskland, Norge och Sverige 
samt 1864 i London. M. var en berömd 
improvisatör å orgel. De flesta af hans 
verk äro kyrkliga. Hit böra bl. a. Da- 
vids 130 psalm för s. k. o. ork. (uppf. 
1861 af Musikfor.), två oratorier, två 
påskkantater; dessutom för bl. kör och 
orgel: "Martin Luther", "Väter unser", 
"Ved Dödens Komme"; flera kyrkliga 
hymner o. sånger samt orgelverk (6 
symfonier, 6 fantasier, 1 concertallegro, 
preludier och postludier in. ni.); af 
världsliga märkas: 6 stråkkvartetter och 
två af Musikfor. 1838 tryckta romanser. 
— Fyra af hans barn ha utmärkt sig 
inom musiken (nr 2, 3, 4 och 6 här): 



2. Nanny Hedvig Christiane 
M., f. 26. 2. 1830 i Köpenhamn; gift 1854 
med målaren, prof. Wilhelm Melbye, 
utmärkte sig såväl offentligt som en- 
skildt såsom en skicklig pianospelerska; 
har äfven komponerat smärre sånger. 

3. Johann G o 1 1 f r e d M., f. 1. 11. 1832 
i Roskilde, t 14. 10. 1909 i Köpenhamn; 
elev af W. Barth och fadern i orgel; stu- 
derade först juridik men öfvergick 1855 
definitivt till musiken; uppträdde 1856 
ffg. som orgelsolist å konsert i Malmö; 
1859 — 71 organist vid Frederiks tyska 
kyrka, sedan i St. Johannes; 1881 Berg- 
greens efterträdare i St. Trinitatis; 1862 
— 63 som Anckerstipendiat i Tyskland; 
stiftade 1865 tills. m. E. Horneman, Grieg 
o. Nordraak niusiksällskapet "Euterpe", 
som upplöstes 1867. 1868 orgel-, 1884 tilli- 
ka pianolärare vid Kbhns konserv., 1891 
professors titel. M. uppträdde ofta som 
orgelvirtuos å konserter i Danmark och 
Tyskland samt berömdes öfver allt som 
mycket skicklig å sitt instrument. Af 
hans kompositioner märkas, förutom so- 
lostyckeii för orgel och piano, en violin- 
sonat op. 11, en cellosonat op. 16, nove- 
lette för cello o. piano op. 12, en piano- 
trio op. 5. — M. var högt skattad som 
lärare. 

4. W a a g e Weyse M., f. 27. 12. 1841 i 
Roskilde, f där 24. 6. 1911; elev af fa- 
dern o. Aug. Winding; 1863 organist i 
Holstebro, 1864 i Nykjöbing på Falster; 
1877 vikarie för fadern; 1890 hans efter- 
trädare; erhöll professors titel 3. 2. 1905; 
utgaf en pianotrio samt flera verk för 
piano, orgel m. m. Hans son: 

5. F r e d e r i k Hans M., f. 14. 4. 1868 
i Nykjöbing, fick sin utbildning bl. a. af 
G. Matth.-H.; vikarierade i Vor Freisers 
Kirke 4 år intill Attrups död o. anställ- 
des vid St. Thomaskyrkan 6. 2. 1898; är 
sånglärare vid Metropolitanskolan och 
Krebs' skola. 

6. V i g g o M., f. 24. 10. 1834 i Roskilde, 
son till Hans M.; violinist och altvioli- 
nist; 1871 lärare i sång vid Haerens elev- 
skola, 1873 kantor vid St. Petri kyrka i 
Köpenhamn; 1891 lärare i sång vid sjö- 
värnets underofficersskola. 

7. Wilhelm M., f. 13. 7. 1870; son 
till den förg.; pianist; 1886—89 elev 
af Kbhns konserv.; uppträdde från 1891 
ofta å konserter och vann varmt erkän- 
nande för sitt tekniskt fulländade och 



Mattinata — Mazas 



635 



teinperamentsfulla spel; erhöll 1894 Ea- 
ben-Levetzaus stipendium för konst och 
vetenskap. 1900 grundade han i den dan- 
ska hufvudstaden ett konservatoriura, 
som vunnit stort anseende. Till lärare 
förvärfvade han bl. a.: William Ander- 
sen, W. Behrend, Rich. Hildebrand, L. 
H. G. Birkedal-Barfod och Jörgen Mai- 
ling. Lärareverksamheten har på sena- 
re tiden tagit M:s tid i så stort anspråk 
att tillfällena att offentligt låta höra sig 
med åren blifvit allt färre och färre. — 
Litt.: Hauch-Fausböll, M.-H:s Musikkon- 
servatorium aarene 1900 — 1910. 

Mattinata (it.), morgonsång. 

Mattutina (lat.), morgongudstjänsten i 
ett kloster; består af två delar: n o c- 
t u r n och laudes och inledes dess- 
utom med en del böner samt psalmen 
Venite (Davids 95 ps.). 

Maurel, Victor, f. 17. 6. 1848 i Mar- 
seille; sångare (baryton) och pedagog; 
utbildad af konserv, i Marseille och Pa- 
ris; sjöng fr. 1868 å St. operan i Paris 
och sedan flerstädes i Europa och Ame- 
rika; 1883—85 meddirektör i Théåtre ita- 
lien; af hans pedagogiska skrifter mär- 
kas: "Le chant renové par la science" 
(1892), "Un probléme d'art" (1893), "L'art 
du chant", "Dix ans de carriére" (1899; 
tysk uppl. af Lilli Lehmann). 

1. Maurer, Franz Anton, f. 1777 i 
St. Pölten, t 19. 4. 1803; sångare (bas); 
sjöng å Theater a. d. Wien och efter 
1801 i Miinchen; komponerade två operor 
samt solosånger. 

2. Ludwig Wilhelm M., f. 8. 2. 1789 
i Potsdam, t 25. 10. 1878 i Petersburg; 
violinvirtuos; vid 13 års ålder anställd i 
Berlins hofork.; 1806 kapellmästare i Pe- 
tersburg; fr. 1817 på konsertresor; 1823 — 
33 konsertmästare i Hannover; 1833 gene- 
ralinspektör för k. ryska orkestern; lefde 
fr. 1845 i Dresden; komponerade en kva- 
drupelkonsert för 4 violiner med ork.; 
violinkonserter, violinduetter, symfonier, 
kvartetter och operor m. m. 

Maxima (lat.), den längsta noten i 
mensuralmusiken, motsvarande 8 helno-- 
ter. 

May, John Gustaf, f. 3. 11. 1860 i 
Stockholm; 1902 öfverdirektör o. chef för 
Riksförsäkringsanstalten; har på mån- 
gahanda sätt främjat svensk musikod- 
ling; 1887 — 91 sekreterare i Filharmoni- 
ska sällskapet, 1891—1903 i Sällskapet för 



sv. kvartettsångens befrämjande; stifta- 
de 1902 jämte T. Aulin och V. Stenham- 
mar Konsertföreningen, hvari han allt- 
ifrån början varit ordf., liksom ock i den 
af honom bildade Franz-Berwaldstiftel- 
sen. Han åvägabragte äfven svenska or- 
kesterkonserten i Trocadéropalatset i Pa- 
ris 1900 och har tagit verksam del i an- 
ordnandet af de svenska konserterna i 
tyska städer 1908 — 12 samt den svenska 
musikfesten i Dortmund juni 1912. 

Mayer, Charles, f. 21. 3. 1799 i Kö- 
nigsberg, t 2. 7. 1862 i Dresden; pianist; 
elev af Field i Petersburg; redan 1814 
företog han en konsertresa till Paris; 
1819 — 50 lärare i Petersburg; företog 1845 
en turné genom Sverige (LMA s. å.), 
Tyskland och Österrike; flyttade 1850 till 
Dresden. Hans ända till 200 op. (konser- 
ter, fantasier, variationer, etyder m. m.) 
uppgående verk voro tämligen omtyckta 
vid århundradets midt. 

Mayr, Johann Simon, f. 14. 6. 1763 i 
Mendorf, Bayern, t 2. 12. 1845 i Berga- 
mo; utbildad i ett jesuitseminarium i In- 
golstadt; sedan elev af Lenz i Bergamo 
och Bertoni i Venedig; 1802 kapellmä- 
stare vid Santa Maria Maggiore i Ber- 
gamo; 1805 lärare i komposition vid mu- 
sikinstitutet där. Donizetti räknas bl. a. 
till hans elever. M. hade genom Ber- 
toni fått intresse för Glucks operaform 
och skref, sedan han först komponerat 
kyrkliga saker, en del operor i den tyska 
riktningen, hvilka vunno stort erkän- 
nande i Venedig. Han lät i dessa kören 
mera komma till sin rätt och gjorde äf- 
ven orkestern fulltonigare. Om honom 
skrefvo bl. a.: F. Alborghetti (1875), C. 
Schmidl (1901), C. Scotti (1901), H. Kretz- 
schmar (Peters' Jahrb. 1904) o. L. Schie- 
dermair (1907). 

Mayseder, Joseph, f. 26. 10. 1789 i 
Wien, f där 21. 11. 1863; violinvirtuos; 
elev af Suche och Wranitzky; andre vio- 
linist i Schuppanzighkvartetten; 1816 
medlem af hof orkestern; 1820 andre vio- 
linist vid hof operan; 1835 kammarvir- 
tuos. M. företog ej konsertresor och gaf 
äfven i den österrikiska hufvudstaden 
sällan konserter men ägde dock stort 
rykte som framstående violinist. M. kom- 
ponerade violinsonater, konserter, kvar- 
tetter, pianotrior m. m. (63 verk i allt). 

Mazas, Jacques F é r é o 1, f . 23. 9. 
1782 i Béziers, t 1849; violinist; elev af 



Mazer — Mazerska kvartettsällskapet 



Baillot vid konserv, i Paris; företog en 
mängd konsertresor genom Europa; 1831 
soloviolinist vid Théåtre du Palais-Royal 
i Paris; sedan musiklärare i Orleans och 
1837—41 direktör vid musikskolan i Cam- 
brai. M. skref en violin- och en altvio- 
linskola samt komponerade flera verk i 
briljanta stilen. Om honom se bl. a. Fe- 
tis, Biogr. univ. 

Mazer, J o h a n, f. 3. 1790 i Stockholm, 
t där 25. 10. 1847; son till en handelsman 
af fransk härkomst och öfvertog faderns 
affär; erhöll sin utbildning i fransk klo- 
sterskola och lärde där särskildt älska 
kammarmusiken. 1823 begynte han i 
Sthlm samla en del musikvänner till 
öfning af kammarmusik. Med korta af- 
brott fortsatte dessa sammankomster till 
hans död. För att betrygga det fortsatta 
utöfvandet af kammarmusik i hufvud- 
staden anslog han genom testamente 1841 
(tillägg 1846) en summa, hvilken öfver- 
lämnades till Mus. ak:s förvaltning. 
Detta testamente gaf sedan upphofvet 
till bildandet af "Mazerska kvartettsäll- 
skapet" (s. d.). M. blef 1840 LMA; 1852 
lät akademien slå en minnesmedalj öfver 
honom. Mus. ak. erhöll hans dyrbara 
samling musikinstrument och musika- 
lier. M. kunde själf förfärdiga stråkin- 
strument och var god exekutör å flera 
instrument. — Biogr. hos C. Kindberg, 
Mazerska kvartettsällskapet, Sthlm 1899. 

Mazerska kvartettsällskapet i Stock- 
holm. Joh. Mazer (s. d.) öfverlämnade 
genom testamente 4,000 rdr b:ko till Mus. 
ak. med villkor, att genom akademiens 
försorg ett sällskap af amatörer och 
fackmusiker bildades för utöfvande af 
kammarmusik. Sällskapet erhöll ytter- 
ligare donationer: af A. Michaelsson 
3,000 rdr, K. J. Hassel 20,000 kr., Axel 
Tamm 3,000, M. Davidson 5,000, D. A. T. 
Westman 1,000. Sällskapets sammanlag- 
da fonder uppgå nu (1913) till öfver 
50,000 kr. Instrument och bibliotek ha 
ett brandförsäkradt värde af 20,000 kr. — 
M. k. kan räkna sin begynnelse somma- 
ren 1823, då en del amatörer och musiker 
samlades för öfning af kammarmusik i 
Joh. Mazers sommarbostad å Djurgår- 
den. Första sammanträdet ägde rum 1. 
6. 1823. Flera berömda medverkande fun- 
nos redan första sommaren, t. ex. H. Jo- 
nas Falkenholm, J. F. Berwald, J. Geh- 
ring, J. A. F. Beer, C. W. Salgé, Olof 



Willman m. fl. Hela sommarens tre må- 
nader arbetades med ifver och lust, så 
att man vid höstens ingång kunde upp- 
visa ett resultat af ej mindre än 109 
kvartetter. Lika högt stod intresset de 
följande åren, ända till 1832, då en till- 
fällig stagnation inträdde. Af represen- 
terade kompositörer märkas: Haydn, 
Onslow, Mozart, Beethoven, Romberg, 
Spohr, Boccherini, Albrechtsberg, Viotti, 
Corelli, Tartini, Neukomm. Af svenska 
kompositörer finna vi: A. F. Lindblad, 
Zetterholm, Randel, Du Puy m. fl. På 
30-talet fortgingo öfningarna hufvudsak- 
ligen i Mazers hem i Stockholm. Det in- 
flytande sällskapet utöfvade till kam- 
marmusikens förkofran i Sverige kan ej 
skattas ringa. Genom att ofta inbjuda 
musikintresserade från landsorten, då 
dessa befunno sig i hufvudstaden, väck- 
tes tanken hos dessa till lif, att äfven 
utanför Sthlm grunda liknande smärre 
sällskap. På 40- och 50-talen finna vi 
därför efter hand kammarmusikförenin- 
gar komma till stånd i Uppsala, Norr- 
köping, Linköping, Visby, Jönköping, 
Göteborg och Lund. Efter Mazers död 
sammanträdde M. k. första gången 13. 1. 
1849 i Mus. ak. Sällskapets ledning hade 
M. anförtrott åt fem amatörer: J. A. 
Biörck, J. Falkenholm, A. Michaelsson, 
A. Bergström och K. V. F. Otto. Dessa 
fem erhöllo sedan tillåtelse att invälja 
flera ledamöter. Själen i sällskapet var 
länge Jonas Falkenholm (s. d.), så att 
sällskapet ofta helt enkelt fick heta "Fal- 
kenholmska kvartetten". Af bemärkta 
medlemmar och medverkande från sena- 
re tid märkas: Edv. d'Aubert, P. A. Ölän- 
der, Th. Säck, Julius Bagge, Fridolf 
Book och Carl Kinberg. Af medverkande 
senare åren märkas: Aulinska kvartet- 
ten jämte Stenhammar och G. Hägg som 
pianister. Antalet ledamöter har, sedan 
sällskapet 1863 fått egen lokal, bl. a. va- 
rit: 1863: 30; 1874: 65; 1890: 68; 1897: 85; 
1913: 120. Särskilda minnesfester ha ägt 
rum 13. 1. 1899 och 15. 1. 1909 (50- och 60- 
årsdgn). Rörande repertoaren under äl- 
dre tid, utöfvade måhända Falkenholm 
ett något konservativt inflytande på sti- 
len. Man höll sig företrädesvis till de 
klassiska mästarna Haydn, Mozart och 
Beethoven. Jämte dessa spelades helst 
Cherubini, Romberg, Spohr, Fesca, Schu- 
bert och Boccherini. Fr. Berwald var 



izurka — Meerts 



67 



länge ej just välsedd i sällskapet. De 
sista 30 åren ha häri åstadkommit en 
nyttig förändring. De yngre mästarna 
förekomma nu jämte de gamla klassi- 
kerna. Från den sista 10-årsstatistiken 
1899—1909 hämta vi följande siffror öfver 
antal spelta verk: Beethoven 193, Haydn 
186, Mozart 143, Mendelssohn 34, Schu- 
mann 34, Schubert 33, Brahms 26, Gade 
23, Spohr 20, Rubinstein 18, Berwald 11, 
Dvorak 11, Norman 10, Myrberg 8, Bocche- 
rini 7. Af de öfriga namnen märkas: 
Franck, Raff, Godard, Weingartner, Doh- 
nänyi, Smetana, Debussy, Saint-Saéns, 
Scharwenka, Sinding, Grieg, Stenham- 
mar, Åkerberg m. fl. Inalles 875 stycken 
af 76 kompositörer under de tio åren. 
Vid 50-årsdagen präglades en medalj 
med stiftarens bild. — Litt.: [C. Kin- 
berg], "Mazerska kvartettsällskapet. Ett 
femtioårsminne 1849—99" (1899); [E. A. 
Schlesinger], "Minnesord vid högtidlig- 
hållandet af M. k:s i Stockholm sextio- 
årsdag 15. 1. 1909". 

Mazurka, se M a s u r k a. 

m. d. = mano destra (it.), el. main 
droite (fr.). 

Mechelin, J. H., skref 1763 i Åbo en 
dissertation "De usu musici morali" un- 
der J. Bilmarks presidium. 

Mecklin, se M i k 1 i n. 

Medea, opera i 3 a., text af Hoff- 
mann, musik af Cherubini; pr. å Théåtre 
Feydeau 13. 3. 1797; dansk öfvers. af 
Overskou; ffg. k. t. Kphn 14. 2. 1826; ej 
gifven i Sverige. Samma ämne ofta be- 
handladt i opera, bl. a. af Xaumann 
(Berlin 1788), Pacini (Palermo 1843); me- 
lodram af G. Benda (Gotha 1769). — Till 
Catulle Mendés tragedi "Médée" skref 
Vinc. d'Indy musik; pr. å Th. Sarah- 
Bernhardt 1898; musiken tryckt 1899 som 
orkestersuite (op. 47). — En M.-ouverture 
komponerade bl. a. V. Bargiel (op. 22). 

[Le] Médecin malgré lui, 
se Läkaren mot sin vilja. 

Meder, Jo hann Valentin, döpt 
3. 5. 1649 i Wasungen a. d. Werra, t i 
slutet af juli 1719 i Riga; studerade teo- 
logi i Leipzig, sedan musik och var an- 
ställd vid flera tyska småhof; 1680 var 
han sånglärare vid gymnasiet i Reval; 
1687 stadskapellmästare i Danzig, där 
han försökte införa operan; förlorade 
genom detta försök rådets gunst och 
måste 1698 lämna staden; 1698—99 bodde 



han i Königsberg, sedan i Riga och blef 
där 1701 domkyrkoorganist. — Som sång- 
lärare i Reval lät han med anledning af 
den slutna freden 1680 uppföra en opera 
("Singspiel") med gymnasieungdomen, 
"Die beständige Argenia", och tillägnade 
partituret konungen och drottningen af 
Sverige. Handskriften befinner sig nu 
i kgl. bibi. Sthlm. Äfven i Riga för- 
härligade ban ofta den svenske konun- 
gens segrar med festmusik. — Om M. se: 
J. Bolte i Vierteljahrsschr. f. MW. 1891 
och 92 samt T. Xorlind, Lat. skolsånger 
(1909) s. 44 f. 

Medesimo moto (it.), i förutvarande 
tidsmått; m. tempo, samma tempo som. 
förut (samma som 1'istesso tempo). 

Med hastadt lopp, psalm 404; 
Hseffner hänvisar till mel. 242. 

Mediant, tonen, som ligger midt emel- 
lan grundtonen o. kvinten d. v. s. tersen. 

Med rördt och tröstadt 
hjärta, psalm 97; Haeffner 97; mot- 
svarar 148 i koralpsb. af 1697; förekom- 
mer först tryckt i dansk källa hos Tho- 
missön 1569 ("Hjelp Gud at jeg nu kun- 
de"); i tryck hos Eler, Cantica sacra 
(Hamb. 1588) till texten: "Hilf, Gott, dass 
mir's gelinge"; i svensk i Mönsterås- 
handskriften (c. 1640). — Se Pr. Noder- 
mann, St. i sv. hymnologi (1911). 

Meerens, Charles, f. 26. 12. 1831 i 
Briigge; utbildade sig först till violon- 
cellvirtuos; öfvergick sedan till akusti- 
ken och har på detta område utgifvit 
en mängd skrifter, såsom: "Le tonomé- 
tre" (s. a.), "Le métrométre" (1859), "In- 
Btraction élémentaire de calcul musical" 
(1864), "Phénoménes musicophysiologi- 
ques" (1868), "Petite méthode pour ap- 
prendre la musique et le piano" (1878),. 
"Acoustique musicale" (1892), "La sci- 
ence musicale å la portée de tous lea 
artistes et amateurs" (1902). 

Meeresstille und gliick- 
1 i c h e F a h r t, dikt af Goethe; ton- 
satt af Beethoven för kör och ork.; 
komp. 1815, utförd i stora redoutsalen i 
Wien juldagen 1815 (tr. 1823). Mendels- 
sohn skref 1828 en ouverture med samma 
grundtanke som dikten; utfördes första 
gången i Berlin 1. 12. 1832; trycktes i re- 
viderad form såsom op. 27 (ouv. nr. 3) år 
1834. 

Meerts, L a m b e r t Joseph, f. 6. 1. 1800 
i Briissel, t 12. 5. 1863 där; violinist och 



638 



Mefistofeles— Mélml 



pedagog; elev af Lafont, Habeneck och 
Baillot; 1832 soloviolinist i stadsorke- 
stern i Briissel; 1835 violinprofessor vid 
konserv.; utgaf flera värdefulla violin- 
studier såsom: "Études pour violon", 
"Mécanisme du violon"; flera etydverk 
ni. ni. 

Mefistofeles, stor opera med 
prolog och 5 a., text (efter Goethe) af 
Arrigo Boito; musik af densamme; pre- 
miär Milano 5. 3. 1868; omändrad och 
förkortad med prolog och 4 a.; pr. Bo- 
logna 4. 10. 1875; ffg. å k. t. Sthlm 26. 
2. 1883; 100 ggn 10. 2. 1891; 200 ggn 3. 9. 
1904; intill 1913 237 ggr; ffg. k. t. Kphn 
20. 1. 1885. — Se vidare: Faust. 

Megelin, Carl Ignatius Bartho- 
1 o m e d s, f. 6. 10. 1763, t i Stockholm 
12. 6. 1836; violoncellist; kallas i Sverige 
"kurfurstlig sachsisk kammarmusikus"; 
besökte Sverige fg. 1778 och gaf då kon- 
sert i Stockholm; 1786—1833 anställd i 
sv. hofkapellet. Geijer omtalar honom i 
ett bref af 27. 10. 1806; han gaf konsert, 
som Geijer åhörde utan att finna något 
smakfullt i hans spel. — Gustav Schil- 
ling omtalar i sitt lexikon en H e i n- 
r i c h M. (f 1806), som 1774 var förste 
violoncellist i Dresden och tillhörde 
samtidens ypperste å sitt instrument; 
enl. Furstenau skulle denne ha dött 
1806. Af denne senare M. bevaras några 
verk (enl. Eitner) i Berlin och Schwerin. 
— I livad förhållande han stått till den 
svenske hofkapellisten är obekant. 

Méhul, Étienne Henri (Étienne 
Nicolas), f. 22. 6. 1763 i Givet (Arden- 
nerna), t 18. 10. 1817 i Paris; visade ti- 
digt musikanlag och fick sin första un- 
dervisning i musik af organisten i fö- 
delsestaden; erhöll sin vidare musikut- 
bildning af organisten Wilhelm Hauser 
i det nära liggande Laveldieuxklostret; 
1778 ställföreträdande organist där; be- 
gaf sig s. å. till Paris, där han förtjänte 
sitt bröd med lektioner och utgaf några 
pianosonater; var 1779 närvarande vid 
"Iphigénie en TaurideV premiär och 
vann genast kärlek till stilen. Han blef 
presenterad för Gluck, som snart upp- 
täckte hans stora begåfning för operan. 
Ännu 1782 skref han mest kyrkliga verk 
och kände sig kallad att gå vidare på 
denna bana, sedan han med stor fram- 
gång fått en kantat till ett af Rousseaus 



andliga oden uppförd i Concert spirituel 
(mars 1782). Gluck gaf emellertid hans 
intressen en annan riktning och nu be- 
gynte en storartad produktion för tea- 
tern: 24 operor på 17 år (1790—1807). Af 
dessa må särskildt nämnas: "Euphro- 
sine et Corrodin" (1790), "Alonzo et 
Cora" (1791; skrifven 6 år innan), "Stra- 
tonice" (1792), "Le jeune sage et le 
vieux fou" (1793; "Ung klok och gammal 
tok", Sthlm 1805), "La caverne" (1795), 
"Ariodant" 1799; Sthlm 1808), "L'Irato, 
ou FEmporté" (1801; Sthlm 1808), "Une 
folie" (1801; "Målaren och modellerna", 
Sthlm 1804; i Kphn med Du Puys musik; 
se Ungdom och d å r s k a p), "Le tré- 
sor supposé" (1802; "Den föregifna skat- 
ten", Sthlm 1805; Kphn 1804 ["Skat- 
ten"]), "Helena" (1803; Kphn 1806), "Les 
deux aveugles de Toléde" (1806; "De 
bägge blinde", Sthlm 1833), "Uthal" 
(1806; Kphn 1846), "Joseph" (1807; Sthlm 
1856; Kphn 1816). Med de två sistnämn- 
da hade han nått höjdpunkten i konst- 
närligt hänseende. Jämte denna ena- 
stående rika produktion hade han dock 
hunnit med flera andra verk. De vik- 
tigaste arbetena jämte operorna äro de 
patriotiska sångerna: "Chant national 
du 14 juillet", "Chant du départ", "Chant 
du retour", "Chanson de Rolland"; dess- 
utom körer till "Timoléon" (1794), balet- 
ter, operetter och tillfällighetsstycken. 
Tack vare den stora framgång operorna 
erhöllo, fick M. många förtroendeplat- 
ser. 1794 vid konservatoriets grundläg- 
gelse blef han vald till inspektor för 
undervisningen, kallades året efter till 
medlem af akademien och blef 1802 rid- 
dare af Hederslegionen. Trots all denna 
medgång led han af att vara tillbaka- 
satt för Cherubini och kände djupt den 
allt för ringa musikaliska förskolning 
han erhållit. För att visa sig mera uni- 
versell i sin produktion skref han äfven 
symfonier, hvilka uppfördes i konserv, 
men dock ej kunde vinna större erkän- 
nande. Inom operan kände han sig äf- 
ven tillbakasatt för Spontini. Allt detta 
förbittrade hans senare lif, så att hans 
skaparekraft alltmera minskades. Hans 
sista verk "La journée aux aventures" 
(1816; "Duellen", Kphn 1824) kunde ej 
länge hålla sig å scenen. En oafslutad 
opera "Valentine de Milan" fullbordades 
af hans elev Daussoigne-Méhul och upp- 



Meibom — Meissner 



639 



fördes 1822 (Kphn 1829). — Det stora an- 
seende operan "Joseph" erhållit, har 
gjort, att nian mest hyllat honom som 
kompositör af allvarliga operor, under 
det att man frånkänt honom hvarje för- 
måga inom den komiska operan. Sedan 
"La folie" i våra dagar öfverallt åter- 
upptagits med stor framgång, har man 
fått en mindre ensidig uppfattning af 
hans förmåga. M. är mycket gedigen i 
den tematiska utarbetningen och har 
med stor fördel studerat Gluck och Mo- 
zart. I likhet med dessa båda mästare 
lägger han tyngdpunkten på körerna 
och ensemblepartierna. Orkestern är 
äfven ovanligt fyllig. — Litt.: A. Pou- 
gin, É. M. (1889; 2. uppl. 1893). 

Meibom, M a r c vi s, f . 1630 i Tönningen, 
t 1711 i Utrecht; utgaf 1652 en latinsk 
öfversättning jämte kommentar af nå- 
gra grekiska musikskriftställares arbe- 
ten: Antiquse niusicse auctores septem 
(2 bd). Verket trycktes i Amsterdam 
och tillägnades drottning Kristina, hvil- 
ken kallade honom till Stockholm. Här 
råkade han i strid med hofläkaren och 
musikdilettanten P. Bourdelot (s. d.) och 
lämnade 14. 5. 1653 hastigt Sverige. M. 
var sedan k. bibliotekarie i Köpenhamn 
(1653—63), tullförvaltare i Helsingör 
(1663 — 68) och slutligen gymnasielärare 
i Amsterdam. — Om striden mellan M. 
och Bourdelot se: J. F. Halévy, Souve- 
nirs et portraits (1861); Sv. Musikt. 1885 
s. 139 och 155 (af Felix Vogt, öfvers. fr. 
Frankfurter Zeitung); E. Wrangel, Sve- 
riges litterära förbindelser med Holland 
(1897). De 7 auctorerna, som M. i sitt 
mest banbrytande verk utgifvit äro: 
Aristoxenos, Euklides, Nichomachus, 
Alypius, Gaudentius, Bacchius sen. och 
Aristides Quintilianus. Denna uppl. var 
länge den enda men är nu gjord öfver- 
flödig genom K. von Jans "Musici scrip- 
tores graeci" (1895). 

Meiland, Jakob, f. 1542 i Senften- 
berg, Oberlausitz, t 1577 som hofkapell- 
mästare i Celle; utgaf en mängd popu- 
lära vokalverk, hvilka särskildt ofta ut- 
fördes i skolorna vid 1500-talets slut. I 
Sverige var M. synnerligen omtyckt i 
kyrkor och skolor. Af hans verk mär- 
kas: "Sacrae cantiones" (1564, 72, 73), 
"Newe auserlesene teutsche Liedlein mit 
4 und 5 St." (1569), "Cantiones aliquot 
nova>" (1576; ny uppl. 1588). 



Meinardus, Ludwig Siegfried, f. 17. 
9. 1827 i Hooksiel, Oldenburg, t 10. 7. 1896 
i Bielefeld; 1846—47 elev af konserv, i 
Leipzig; efter några vandringsår, under 
hvilka han bl. a. besökte Liszt i Wei- 
mar, kom han till Berlin, där han nå- 
gon tid verkade under Marx; 1853—65 
dirigent för sångakademien i Glogau; 
1865 lärare vid konserv, i Dresden; 1874 
—85 kritiker i Hamburg; bodde efter 
1887 i Bielefeld. M. skref en mängd 
kompositioner, bland hvilka må näm- 
nas: oratorierna "Simon Petrus", "Gi- 
deon", "König Salonio", "Odrun"; kör- 
balladerna "Rolands Schwanenlied", 
"Frau Hitt", "Die Nonne"; kammarmu- 
sikverk (pianotrior, pianokvintett, kvar- 
tetter, violinsonater, en cellosonat), 2 
symfonier; som skriftställare framträd- 
de han med följande skrifter: "Kultur- 
geschichtliche Briefe iiber die deutsche 
Tonkunst" (2. uppl. 1872), "Riickblicke 
auf die Anfänge der deutschen Oper in 
Hamburg" (1878), "Mozart" (1882), "Klas- 
sizität und Romantik in der deutschen 
Tonkunst" (1893), "Eigene Wege" (1895). 

1. Meissner, August Herman Ernst 
Bernhard, f. 6. 3. 1833 i Grabow, Meck- 
lenburg-Schwerin, t 13. 9. 1903 i Stock- 
holm; studerade 1847 — 54 vid musiksko- 
lan i Rostock; ägnade sig hufvndsak- 
ligen åt violoncellspelet, hvari han se- 
dan vidare utbildade sig under Griitz- 
niacher i Leipzig och Kummer i Dres- 
den; var därefter anställd som violon- 
cellist i Königsberg, Göteborg (1855) och 
London samt vid Svenska teatern i Hel- 
singfors (1860), där han äfven 1863—68 
förestod kapellmästareplatsen. Han an- 
ordnade vid denna tid äfven symfoni- 
konserter i den finska hufvudstaden. 
1868 flyttade han till Stockholm och tog 
anställning som violoncellist vid Jo- 
sephson-Ahlgrenssons italienska opera 
å Mindre teatern. Året därpå tillträdde 
han kapellmästareplatsen i Berns' sa- 
long. 1872 — 78 anordnade han med sin 
orkester där å söndagsmiddagarna "po- 
pulära symfonikonserter". Å dessa in- 
troducerade han många i Sverige dit- 
tills obekanta verk af tyska och fran- 
ska mästare och sökte äfven bekantgöra 
tonalster af svenska kompositörer. Som 
violoncellspelare uppträdde han ofta 
som solist och i samspel med framstå- 
ende virtuoser. LM A 1875. M. ärran- 



640 



Meister — Melba 



gerade äfven verk för sin ork. och skref 
flera potponrrier m. m. — Biogr. i Sv. 
Musikt. 2. 10. 1903. 

2. K a r 1 Hjalmar M., f. 1. 3. 1865 
i Helsingfors; den föreg:s son; elev af 
konserv, i Stockholm 1876—80; vidare 
utbildad hos T. Ritter i Paris; uppträd- 
de ej sällan som pianist; var IV2 års 
tid kapellmästare i Kristiania, vid Nya 
teatern i Sthlm 2 år och vid Svenska 
teatern i Helsingfors 5 år; sedan 1889 
musikdirektör vid Kalmar regemente; 
var biträdande kapellmästare vid k. tea- 
tern 1897, kapellmästare vid Vasatea- 
tern 1898—1904, därefter vid Östermalms- 
och fr. 1906 vid Oskarsteatern; under 
Ranfts tid 1908—10 vid k. teatern, och se- 
dan åter vid Oskarsteatern. M. har kom- 
ponerat pianostycken, militärmusik m. m. 

3. E m m a Olivia M., f. Ekström, 
f. 30. 10. 1866 i Karlstad; den föreg:s 
hustru (förut, 1894—97 gift med R. 
Berg); elev af konserv, i Sthlm 1884— 
85 och af Signe Hebbe samt Fritz Arl- 
berg 1885—86; 1886—88 anställd vid Frö- 
bergska sällskapet och 1888 — 89 vid 
Södra teatern; 1889—95 och 1898—1904 
vid Vasateatern och sedan vid Oskars- 
teatern; har varit en mycket populär 
operettsångerska. Bland hennes roller 
märkas: Niniche, Yum-Yum i "Mika- 
don", Den glada änkan, Juliette i "Gref- 
ven af Luxemburg" och Daisy i "Dol- 
larprinsessan". 

Meister, Karl Severin, f. 23. 10. 
1818 i Königstein, t 30. 9. 1881 i Mon- 
tabaur; 1851 seminariemusiklärare i 
Montabaur; utgaf "Das katholische deut- 
sche Kirchenlied" (1862; bd I), som 
fortsattes af Bäumker. 

[Die] Meistersinger, se Mä- 
stersångarne. 

Mejer, se M e y e r. 

Mekaniska mu9ikapparater äro såda- 
na, som möjliggöra utförandet af ton- 
stycken genom blotta användandet af 
mekaniska medel. Allt efter arten sär- 
skiljer man sådana, som sättas i rörelse 
medelst fjäderkraft el. vikter (speldo- 
sor) och verk med vef (positiv). Efter 
de tongifvande medlen särskiljer man 
1) verk med klockor, stålstafvar el. 
strängar och 2) verk med flöjt- el. tung- 
pipor. Principen för frambringandet af 
tonerna var förut stiftsvalsar, men dessa 
äro nu ersatta af pappskifvor med ut- 



skurna hål. Denna senare princip an- 
vändes vid pianola (phonola m. fl.). 

Melancolico (it.), svårmodigt, dystert. 

Melartin, Erkki Gustaf, f. 7. 2. 1875 
vid Kexholm, Östra Finland; efter af- 
slutade skolstudier studerade han sam- 
tidigt musik, måleri, konsthistoria och 
naturvetenskaperna; valde slutligen mu- 
siken till hufvudfack och tog lektioner 
för Wegelius vid Helsingfors' musikin- 
stitut samt för Rob. Fuchs i Wien; så- 
väl före som efter resan till Wien har 
han varit lärare i teori vid musikin- 
stitutet; 1908 kapellmästare vid symfo- 
niork. i Viborg; kallades hösten 1911 till 
direktor för institutet. M. uppbär för 
närvarande komponistgage. Af hans 
verk, hvilka oftast äro genomandade af 
den finska folkvisan, märkas: operan 
"Aino" (fg. uppförd 1907; som. 1912 som 
friluftsopera i Olofsborg, Nyslott); sym- 
fonierna i C-moll (1902), E-moll (1905), 
F-dur (1907), E-dur (1912); violinkonsert 
(1913), symfoniska dikterna "Siikajoki", 
"Traumgesicht"; 4 stråkkvartetter (E- 
moll, G-moll, Ess-dur, F-dur); kantat till 
promotionen 1907; musik till skådespelet 
"Prinsessan Törnrosa" m. fl.; orkester- 
suiter; dessutom flera präktiga solosån- 
ger (de flesta tryckta på Breitk. & Här- 
tels förlag), stycken för pianosolo, sonat 
i E-dur för violin och piano (op. 10), 
manskörer och blandade körer. De flesta 
af hans verk präglas af tekniskt mä- 
sterskap, stor känslofullhet och en viss 
drömmande vekhet, hvilket särskildt gäl- 
ler solosångerna. — En karaktäristik 
skref Karl Flodin i "Finska musiker" 
(1900). 

Melba, N e 1 1 i e, konstnärsnamn för 
N e 1 1 i e (Helen) Portier Armstrong, 
f. M i t c h e 1 1, f. 19. 5. 1865 i Melbourne; 
antog namnet Melba efter födelsestaden, 
då hon beträdde de europeiska scener- 
na; sångerska (sopran); erhöll en vår- 
dad musikalisk uppfostran; ingick vid 
18 års ålder äktenskap med baron Arm- 
strong; då mannens och faderns affärsr 
företag flngo en olycklig utgång, beslöt 
M. att blifva sångerska till professionen; 
hon uppträdde nu med stor framgång i 
Australien; efter att vid 21 års ålder ha 
blifvit änka, begaf hon sig till Europa, 
där hon åtnjöt m:me Marchesis under- 
visning; debuterade 8. 10. 1887 som Gilda 
i "Rigoletto" å Théåtre de la Monnaie 



Melcer — Melidobildningsluran 



641 



i Briissel; uppträdde sedan med glän- 
sande framgång å Europas allra främ- 
sta scener; höjdpunkten af hennes tri- 
umfer anses uppträdandet 9. 3. 1889 som 
Ophelia i "Hamlet" i Paris ha varit; 
under karnevalen 1892—93 sjöng hon å 
Scalateatern i Milano; gästade sedan de 
större italienska och franska städerna; 
sjöng i Sthlm 1893. År för närvarande 
bosatt i London. Hennes röst är en 
ovanligt klar, ren och böjlig sopran, 
som haft sin främsta styrka i koloratu- 
ren. Hon har som sådan jämförts med 
Adelina Patti. — Litt.: Zedlitz, Mad. M. 
(1896); sv. biogr. i Sv. Musikt. 1. 11. 1893. 

Melcer, Hen ryk, f. 21. 9. 1869 i Ka- 
lisch; pianist och kompositör; elev af 
Warschaus konserv, och af Leschetizky 
i Wien; var en kortare tid lärare vid 
musikinstitutet i Helsingfors; 1903—06 
professor vid konserv, i Wien och sedan 
1908 direktör och kapellmästare för filh. 
sällsk. i Warschau; har företagit vid- 
sträckta konsertresor; M. har skrifvit 
två prisbelönta pianokonserter; en pia- 
notrio, en violinsonat, körverket "Pani 
Twadowska", operor, pianostycken och 
solosånger. 

Melin, A x e 1 E r i k, f. 1736, t 6. 1. 1786 
i Uppsala; dir. mus. i Strängnäs c. 1770; 
erhöll 1772 liknande anställning i Vä- 
sterås, där han utmärkte sig som god 
sångare och sånglärare; blef äfven or- 
ganist vid domkyrkan; 1784 domkyrko- 
organist i Uppsala. 

Melism (af gr. melisma, melodi), ut- 
smyckning, koloratur. 

Melismatisk sång, sådan sång, vid 
h vilken flera noter sjungas på en staf- 
velse i texten (motsats: syllabisk 
sång). 

Mellansats, genomföringen; se Fuga, 
Sonat. 

Mellanslag, binoter efter en melodisk 
hufvudnot, hvilka fråndraga denna nå- 
got af dess tidsvärde; förenas medelst en 
båge med hufvudnoten (kallas ibland 
äfven "efterslag"). 

Mellanspel, se Interludium. 

Mellanstämmor, i en flerstämmig kom- 
position de mellan högsta och lägsta 
stämmorna liggande, som tjäna till fyll- 
nad och äro i melodiskt hänseende un- 
derordnade. 

Melling, Einar Andreas, f . 16. 1. 
1880 i Lindaas, Norge: elev af Linde- 



mans musikskola 1897—99 samt Leipzigs 
konserv. 1899—1903; organist i Ullerns 
kyrka 1903 och i garnisonskyrkan i Kri- 
stiania sedan 1910. M. har utgifvit flera 
häften pianostycken och solosånger samt 
konserterat på orgel och piano. 

Melodi, en afrundad grupp af tonfölj- 
der sammansatt af enskilda motiv eller 
fraser. I vanlig bemärkelse menar man 
med m. en visa el. tonsatt dikt begrän- 
sad i musikaliskt hänseende inom en 
strof (se Lie d). Man skiljer vanligen 
mellan vokal och instrumental 
m.; den förra är mera diatonisk, den 
senare mera ackordisk. Inom de slutna 
instrumentala formerna särskiljer man 
ofta m.-tema och instrumentaltema. Det 
förra, äfven kalladt sångtema, har en 
dominerande hufvudmelodi af sångartad 
karaktär, det senare är mera motiviskt 
sammansatt och lämpar sig därför sär- 
skildt för instrumental genomföring. M. 
sättes äfven som motsats till harmoni. 
Ett tonstycke med m. i denna motsätt- 
ning har ofta en förhärskande melodi, 
ackordiskt ackompagnerad utan fram- 
häfvande af någon viss motmelodi. 1800- 
talets förra del var särskildt en m:s tids- 
ålder, då sången som enkel visa ej borde 
äga något större ackompagnement än på 
sin höjd enkla ackordföljder. Den rika- 
re utvecklade polyfona musiken var den 
"lärda" och därför den förkonstlade, som 
endast hade sitt berättigande som konst- 
produkt af högre art. Den moderna po- 
lyfonien hvilar i första hand på den 
harmoniska förutsättningen, som binder 
de enskilda stämmorna inom vissa skran- 
kor, som ej få öfverskridas utan att hela 
tonkaraktären blir dunkel o. oklar. För 
1400- och 1500-talens kompositörer var 
den melodiska stämf öringen hufvudsa- 
ken och den harmoniska samklangen en 
tillfällig följd af flera i sig själf fullt 
fria och själfständiga på en gång klin- 
gande melodier. 

Melodibildningsläran omfattar inter- 
vallära, rytmik, metrik o. periodik jämte 
det motiviska arbetet. — M. behandlas 
bl. a. i följande arbeten: Bussler, Ele- 
mentarmelodik (1879) ; H. Riemann, Neue 
Schule der Melodik (1883); Reicha, Trai- 
té de mélodie (1814; 2. uppl. 1832); Cre- 
mer, L'analyse et la composition mélo- 
dique (1898). — Se äfven de allmänna 
handböckerna i kompositionslära. 

41 



642 



Melodik— Mendel&sohn 



Melodik, se Melodibildnings- 
läran. 

Melodikon, en af Rieffelsen i Köpen- 
hamn 1783 uppfunnen harmonika eller 
ett piano, hvari strängarna ersattes af 
stämgafflar. Idéen upptogs i Leipzig 
på 1880-talet och benämndes där a d i a- 
p h o n (s. d.). 

Melodisk figur, se Figur. 

Melodiskt, välklingande, sångbart. 

Melodium, en benämning för det ame- 
rikanska harmoniet. 

Melodiverk, ett af den svenske meka- 
nikern Anders Moberg (f. 1803, t 
1866) uppfunnet verk i orgeln, afseende 
att leda församlingssången genom att 
förstärka den melodiförande stämman 
medelst dess upprepande i en högre 
oktav (står närmast melodikopplet å 
pneumatiska orglar). 

Melodiöst, se Melodiskt. 

Melodram, ett stycke med talad text 
åtföljdt af instrumentalt ackompagne- 
ment; som scenisk konstform är m. 
närmast skapad af Rousseau (s. d.) i 
"Pygmalion" (1775) och i Tyskland förd 
vidare af Benda i "Ariadne auf Naxos" 
(1775). Såsom enskildt inlägg i operor 
med fördel användt af Beethoven i "Eg- 
mont" o. "Fidelio", Weber i "Friskytten" 
o. Mendelssohn i "En midsommarnatts- 
dröm" m. fl. Utan sceniskt underlag 
motsvarar m. närmast deklamato- 
r i e t (s. d.), och har som sådant förts 
fram af Schumann ("Manfred"), Liszt 
("Leonore"), Grieg ("Bergliot"), Brendler 
("Spastaras död") och Drake ("Sappho") 
m. fl. — Litt.: Edgar Istel, J. J. Rous- 
seau als Komponist seiner lyrischen 
Scene "Pygmalion" (1901); s. förf., Die 
Entstehung des deutschen Melodrames 
(1906). 

Melofon, ett af urmakare Leclerc på 
1840-talet i Paris uppfunnet orgelartadt 
instrument af gitarrform; tonerna fram- 
bringas af svängande tungor liksom hos 
fysbarmonikan. M. är något större än 
en gitarr och har ett omfång af 5 okta- 
ver. Bälgen skötes med högra handen. 

Melograf, en maskin, som uppskrifver 
i noter, hvad som spelas å piano; anses 
ha uppfunnits af Creed (1747); ehuru 
ofta senare förbättrad har den aldrig 
fått någon betydelse; är numera äfven 
värdelös, sedan fonografen kommit till. 

Meloman (af gr. melos, sång, och ma- 



nia, mani), en musikvän, hvars kärlek 
till tonkonsten är sjukligt öfverdrifven. 
— Meloman i, musikgalenskap, mu- 
sikraseri. 

Melopée, sångspråk. 

Meloplast (af gr. melos, sång, och plas- 
sein, bilda), en af P. G a 1 i n (1818) kon- 
struerad tabell att finna intonationen 
utan att använda ett instrument. Se 
C h e v é. 

Melopoeia (gr.), uppfinnandet af en 
melodi; vetenskapen om tonernas melo- 
diska sammansättning. 

Melos (gr.), sång; det sångbara i ett 
tonstycke. 

Melotypi, nottryck med boktrycksstilar. 

Melpomene, den tragiska skaldekon- 
stens gudinna. Se M u s e r. 

Melusina, en ouverture af Mendels- 
sohn; fullbordad i Diisseldorf 1833; ut- 
gifven som op. 32 (nr 4 af M:s konsert- 
ouv.). — En balett af Iv. Hallström; 
gifven å k. t. Sthlm 1882 (i allt 13 ggr). 

Membrée, E d m o n d, f. 14. 11. 1820 i 
Valenciennes, f 10. 9. 1882 å slottet Da- 
mont vid Paris; elev af konserv, i Pa- 
ris; 1857 uppfördes hans första opera 
"Francois Villon" å St. operan; skref 
körer till "Konung Oedipus"; 1861 kan- 
taten "Fingal"; af senare operor mär- 
kas: "L'esclave" (1874), "Les parias" 
(1876), "La courte-échelle" (1879); skref 
äfven romanser och ballader. 

Mendel, H e r m a n n, f. 6. 8. 1834 i 
Halle a. S., t 26. 10. 1876 i Berlin; var 
1853 — 62 anställd i musikhandel i Berlin 
och grundade sedan egen affär, som 1868 
upphörde. Jämte musikkritiska och -hi- 
storiska uppsatser i flera tidskrifter ut- 
gaf han böckerna: "O. Nicolai" (1866), 
"G. Meyerbeer, eine Biographie" (1868), 
"G. Meyerbeer, sein Leben und seine 
Werke" (1869); fr. 1870 till sin död arbe- 
tade han på sitt stora verk "Musika- 
lisches Konversationslexikon" och hann 
till bokstafven M. (7 bd); fortsattes se- 
dan af A. Reissmann (afslutadt 1883). 

Mendelssohn, Felix Jakob Ludwig, 
f. 3. 2. 1809 i Hamburg, t 4. 11. 1847 i 
Leipzig; fadern, Abraham M., som 
själf var son till filosofen Moses M., 
hade i sin ungdom haft att kämpa med 
umbäranden och nöd och i följd däraf 
fått en allvarlig, nästan tung, lifssyn; 
för honom fanns knappast mera än 
strängt arbete och pliktuppfyllelse; ti- 



Mendelssohn 



643 



digt utbildad till bankman i Paris, ar- 
betade han inom bankgeschäft först i 
Hambnrg och efter 1811 i Berlin, i hvil- 
ken senare stad han snart förvärfvade 
en betydande förmögenhet, så att han 
1825 knnde flytta in i det stora palatset 
Leipzigerstr. 3, där han bodde till sin 
död (huset öfvergick sedan till staten 
och tillhör nu preussiska herrehuset; 
en del af M:s stora och vackra träd- 
gård står orörd kvar). Namnet B a r- 
tholdy fogade fadern till sitt namn 
såsom erinran om sin svåger samt för 
att särskilja familjen från andra af den 
tämligen vidtutgrenade släkten. Abra- 
ham M. ingick 1804 äktenskap med 
bankirdottern Lea Saloman från Ber- 
lin och hade med henne fyra barn: 
Fanny (f. 14. 11. 1805, t 14. 5. 1847; 
gift 1829 med målaren Hensel), Fe- 
lix, Eebecka (f. 1811) och Paul (f. 
1813). Modern, som i hög grad var mu- 
sikaliskt intresserad, begynte själf att 
mycket tidigt föra dem in i musiken. 
Fanny spelade piano, Rebecka sjöng, 
Paul lärde sig cellospel. Felix fick lära 
både piano (för Ludwig Berger) och 
violin (för Hennings). Syskonens för- 
hållande sins emellan var prägladt af 
innerlighet och tillgifvenhet. Redan vid 
7 års ålder fingo Felix och Fanny åt- 
följa fadern till Paris, där de under det 
korta uppehållet fingo pianolektioner 
af m:me Bigot. Först efter återkomsten 
begynte den fullt systematiska utbild- 
ningen af barnen såväl i allmänbildan- 
de ämnen som i musik. Felix fick, jäm- 
te nyss nämnda musiklärare, Heyse (fa- 
der till Paul H.) till lärare i språk och 
Zelter i komposition. 28. 10. 1818 upp- 
trädde han ffg. offentligt som pianist 
och vann mycket beröm. 11. 4. 1819 
hade han inträdt som sångare i Sing- 
akademien och lärde sig där förstå kör- 
sång och körkomposition. De trägna 
studierna fortsatte vidare till 1820, då 
han begynte vinna namn som kompo- 
sitör. De första arbetena visa ett ängs- 
ligt fasthållande vid de klassiska for- 
merna och följa troget Bach och Han- 
del. Under Zelters ledning blefvo ock- 
så dessa mästare med särskildt allvar 
studerade. 31. 3. 1822 uppträdde M. än- 
nu en gång offentligt som pianist och 
nu mera på allvar som solist. S. å. tog 
fadern familjen med sig på resa i 



Schweiz, och Felix fick under denna till- 
fälle att lära känna flera musiker. 
Abraham M:s hus blef efterhand allt 
mera medelpunkten för alla Berlinbe- 
sökande musiker, och Felix lärde sålun- 
da tidigt känna sin samtids stora ton- 
sättare och exekutörer. Så t. ex. lärde 
han 1821 känna Weber, då denne var i 
Berlin med anledning af Freischutz- 
premiären, och Moscheles 1824. Hans 
första besök hos Goethe ägde rum i Zel- 
ters sällskap 1821. Den store diktaren 
visade redan nu stort intresse för den 
unge musikern. Af M:s närmaste vän- 
ner vid denna tid märkes bl. a. sven- 
sken A. F. Lindblad (s. d.). För att 
öfva sin son i att ständigt höra sin mu- 
sik och sålunda rätt kunna bedöma 
klangverkningar föranstaltade fadern 
regelbundet konserter i hemmet, än med 
soli el. kör, än med orkester. Af större 
kompositioner vid denna tid märkas: 
C-mollssymfonien (1824), ouverturen till 
"En midsommarnattsdröm" (1826), A- 
mollskvartetten (op. 13), "Tu es Petrus" 
för kör o. ork. (1827). 1825 hade fadern 
tagit sin son Felix med sig till Paris 
för att visa hans kompositioner för kon- 
servatoriedirektören Cherubini, hvilken 
i ren förtjusning erbjöd sig att själf 
undervisa honom vidare — en märkvär- 
dig inkonsekvens, då han vid samma 
tid nekade att mottaga Liszt, emedan 
denne var "utländing". Abraham M. 
fann dock lämpligt att afböja det ar- 
tiga erbjudandet och tog sin son åter 
med sig hem. Som ett bevis på huru 
stora förhoppningar man äfven i ut- 
landet redan nu ställde på honom, kan 
följande utdrag ur ett bref af profes- 
sor Törneros i Uppsala tjäna. 22. 1. 
1827 skrifver han: "I Berlin har nyli- 
gen uppstått en ny komponist, om hvil- 
ken man har de förhoppningar, att han 
skall efterträda Beethoven som koryfé 
i musikens rike. Han skall tillika vara 
den förträffligaste virtuos på fortepiano, 
som nu finnes, enligt Lindblads påstå- 
ende. Hans namn är Felix Mendels- 
sohn. Han är af judisk härkomst, men 
utan att hans utseende det ringaste på- 
minner om en jude; hans ovanliga skön- 
het hade på fru Silfverstolpe gjort ett 
lifligt intryck. Ännu är han blott 18 
år gammal och har redan komponerat 
de härligaste saker, bland annat en skön 



644 



Mendelesohn 



ouverture till Shakcspearcs "Midsom- 
mamattsdröm", i hvilket skaldens gladt 
fantastiska rikedom på det trognaste 
skall afspegla sig i tonerna. Oaktadt 
sitt redan mognade snille, skall han till 
lynne vara nästan ett 9-årigt barn, och 
den högsta belöning, han tycker sig 
vinna för någon lyckad komposition, 
åro de tårtor, hans båda fastrar till- 
sända honom att fägna sig med." S. å. 
som detta skrefs uppfördes i Berlin en 
opera af honom: "Die Hochzeit des Ca- 
macho." Verket prisades allmänt men 
nedlades dock, enär Spontini ej var ho- 
nom bevågen. Det blef hans sista för- 
sök. Dessförinnan hade han skrifvit 
flera operor, som uppförts i hemmet. 
Ännu i sin mannaålder kunde han göra 
allvarliga försök att få en lämplig 
operatext för att äfven på detta område 
riktigt få pröfva sina krafter, men där- 
af blef, till faderns grämelse, intet. 
Särskildt intresserade honom på 40-talet 
Loreleyämnet. M:s intresse för Bach 
skulle bli af särskild betydelse, i det 
att han af Zelter fick uppmärksamhe- 
ten riktad på Mattheuspassionen. Efter 
de grundligaste förstudier upptog han 
inöfvandet af det svåra verket i Sing- 
akademien och lyckades att gifva ett 
mönstergillt uppförande af det 11. 3. 
1829. Man räknar i allmänhet det ny- 
vaknande intresset för Bachs körverk 
fr. o. m. denna konsert. — En månad 
efter var M. på väg till England, där 
Moschelcs på allt sätt sökte göra honom 
känd och erkänd. C-mollsymfonien upp- 
fördes under M:s egen ledning 25. 5. Äf- 
ven uppträdde han som pianist med 
stor framgång. Själfva midsommarnat- 
ten uppfördes hans Midsommarnatts- 
drömsouv. för första gången i England. 
En rekreationsresa till Skottland o. He- 
briderna gaf honom bl. a. idéen till He- 
briderouverturen (s. d.). På hösten var 
han åter i Berlin. Följande år företog 
han åter resor, först till Weiniar, där 
han för sista gången var tillsammans 
med Goethe, sedan till Mimenen o. Wien. 
Från den österrikiska hufvudstaden gick 
färden till Italien, där han 1. 11. anlände 
till Kom. I Italien stannade han ett helt 
år, ifrigt sysselsatt med studier af den 
katolska kyrkomusiken och med eget 
komponerande. Bland de vid denna tid 
tillkomna verken märkas Hebriderouver- 



turen och "Walpurgisnacht" (för soli, 
kör och ork.). På återfärden spelade 
han ffg. sin G-mollskonsert i Munchen 
17. 10. 1831, hvilken äfven den tillkom- 
mit kort tid innan. Efter besök i Stutt- 
gart, Heidelberg, Diisseldorf m. fl. or- 
ter anlände han i dec. till Paris, där 
han trädde i beröring med flera af då- 
tidens främsta konstnärer bl. a. med 
Habeneck, Franchomme, Chopin, Meyer- 
beer, Liszt och Ole Bull. Å konserter i 
den franska hufvudstaden utförde han 
flera af sina verk och hedrades äfven 
allmänt för sitt konstnärliga spel och 
sina hänförande kompositioner. På vå- 
ren 1832 var han åter i London, där 
Hebriderouv. utfördes. Här skref han 
bl. a. sin Capriccio brillant (op. 22) och 
spelade den ffg. offentligt 25. 5. I juli 
månad var han åter hemma. Zelter 
hade 2 mån. innan dött, hans vän 
Eduard Bitz låg i grafven sedan ett 
halfår, Devrient, hans förtrogne i allt, 
hade lämnat Berlin och hans andra 
syster Kebecka hade grundat eget hem 
(Fanny var redan sedan 1829 gift). Han 
sökte Zelters plats som ledare för Sing- 
akademien, men blef förbigången af 
Kungenhagen, som erhöll 236 röster, 
mot 60 för M. Detta val (22. 1. 1833) 
smärtade honom djupt. Berlin kunde 
nu ej längre fängsla honom, och han 
sökte komma därifrån så fort tillfälle 
erbjöd sig. Efter att ha afslutat sin 
A-durssymf. ("den italienska" 13. 3. 1833) 
begaf han sig tidigt i april till Diis- 
seldorf för att ordna allt för nederrhen- 
ska musikfesten (26.-28. 5.). I slutet af 
april gjorde han ännu ett kort besök 
i London och var åter till festen 16. 5.; 
här ledde han bl. a. Händels "Israel i 
Egypten" och sin egen på 20-talet kom- 
ponerade "Trumpetouv.". Festen blef 
en verklig succés, och man skyndade 
att erbjuda honom ledningen af stadens 
musik. M. emottog platsen med glädje, 
då han därigenom kunde komma från 
Berlin. Såsom ledare af de nederrhen- 
ska musikfesterna de följande åren 
vann han högt anseende och vinterti- 
den gaf honom rikligt tillfälle till eget 
komponerande. Af här fullbordade verk 
märkas: Melusinaouv., Meerestille u. 
Gliickl. Fahrt-ouv. (i omarb.; s. d.) och 
oratoriet Paulus (s. d.). Detta sistnämn- 
da verk hade länge sysselsatt honom 



Mendelssobn 



645 



och fullbordades ej heller i Dusseldorf, 
utan först i Leipzig 1836. Dock fal- 
ler det egentliga utarbetandet i Rhen- 
staden. Ehuru M. bemöttes med all 
aktning i D., voro de musikaliska för- 
hållandena ej så goda, och orkestern 
kunde trots allvarliga försök ej drifvas 
upp till fullt konstnärliga prestationer. 
M. längtade därför efter större verk- 
samhetskrets. I början af år 1835 er- 
höll han en inbjudan att leda en Ge- 
wandhauskonsert i Leipzig. Man er- 
bjöd honom kort därefter posten här 
som dirigent, och han mottog den. Som- 
maren s. å. ledde han dock ännu ne- 
derrhenska musikfesten i Köln, men 
slog sig sedan definitivt ned i Leipzig. 
På hösten midt under sista arbetet med 
Paulus drabbades han af ett hårdt 
slag, i det hans fader 19. 11. afled. Hem- 
met i Berlin var nu helt upplöst, och 
M. kände därför nu mer än någonsin 
en längtan att grunda ett eget hem. 
Sommaren 1836 ledde M. uppförandet 
af "Paulus" å nederrhenska musikfesten 
och på hösten var han tills. m. sina 
ungdomsvänner Hiller och svensken A. 
F. Lindblad i Frankfurt a. M. Här in- 
ledde han närmare bekantskap med dot- 
tern till en kyrkoherde Cäcilie Jean- 
renaud, hvilkeu bodde tillsammans med 
sin moder i staden. 28. 3. 1837 firade han 
i Frankfurt sitt bröllop och förde hen- 
ne kort därefter in i eget hem i Leip- 
zig. Gewandhauskonserterna blefvo nu 
jämte kompositionsverksamheten hans 
käraste sysselsättning och tack vare 
kraftfull hjälp från flera framstående 
artister (däribland Ferd. David) och till- 
mötesgående från stadens sida kunde 
han snart göra denna konsertinstitu- 
tion till en af de allra främsta i Euro- 
pa. Af kompositioner från denna tid 
märkas: 42:dra psalmen, E-mollskvar- 
tetten (op. 44: 2), pianokonserten i D- 
moll och orgelpreludiet op. 37. Äfven 
begynte han åter samarbeta med pastor 
Schubring, textförfattaren till oratoriet 
"Paulus". Ett nytt oratorium "Elias" 
hägrade för hans syn. Den tid M. ej 
var sysselsatt i Leipzig, tillbragte han 
än i England (London, Birmingham 
m. fl.) än i Berlin. Äfven fortsatte han 
att leda de nederrhenska musikfesterna. 
De förbindelser M. hade med den preus- 
siska hufvudstaden voro uteslutande 



af privat natur och någon tanke på 
musikalisk verksamhet där var alldeles 
utesluten åtminstone å hans sida. Men 
ännu skulle han tvingas till sysselsätt- 
ning där. 7. 6. 1840 hade Fredrik Wil- 
helm IV uppstigit på tronen, och denne 
furste, som särskildt fattat kärlek till 
M., erbjöd honom nu en direktionsplats 
öfver hofmusiken. Så hög än ersätt- 
ningen för ett relativt ringa arbete var 
och huru hedrande posten kunde synas, 
afböjde dock M. Leipzig hade blifvit 
honom med hvarje år kärare, och han 
önskade stanna där. Konungen ville 
dock ej förlora sin man. Han vände 
sig till Tieck för att få denne diktare 
att företaga en lindrig omarbetning af 
Sophokles' "Antigone", till hvilkeu M. 
skulle skrifva musik. 22. 10. 1841 ägde 
uppförandet rum i Potsdam med M:s 
musik. På konungens uppmaning led- 
de M. orkesterkonserter i Berlin i jan. 
1842 och stannade därför nu några må- 
nader i den preussiska hufvudstaden. 
Han fullbordade vid denna tid A-molls- 
symfonien ("den skotska"; 20. 1. 1842). 
På våren var han ånyo i England för 
att leda konserter. För att ytterligare 
binda M. vid Berlin utnämnde konun- 
gen honom till "kgl. generalmusikdi- 
rektör" 1842. Han skref sedan musik 
till Sophokles' "Oedipus" och Bacines 
"Athalie", hvilka båda uppfördes i Ber- 
lin. Äfven fortfor han någon tid hvarje 
år att leda större orkesterkonserter i 
Berlin och vid hofvet i Potsdam. M. 
glömde dock ej sitt Leipzig utan fort- 
satte att ägna denna stad sina bästa 
krafter. Ett af hans betydelsefullaste 
arbeten i denna stad var grundandet af 
konservatoriet 1843 (se Leipzig). M. 
öfvertog själf undervisningen i kompo- 
sition och kallade för de öfriga ämnena 
de bästa krafter. Af kompositioner från 
dessa år må nämnas E-molls-konserten 
(för violin), fullb. 1844. Oratoriet "Eli- 
as" sysselsatte honom äfven nu och af- 
slutades ändtligen 1846 (om första upp- 
förandet i Birmingham se Elias). 3. 12. 
1845 hade M. introducerat Jenny Lind i 
Leipzig, och hon sjöng sedan där flera 
gånger under vinterns lopp. Hennes in- 
flytande å de sista arbetena vid orato- 
riet var ej ringa. Det allt starkare ut- 
nyttjandet af M:s krafter i Leipzig, 
Berlin, London, Frankfurt, nederrben- 



646 



Mendelssohn 



ska musikfesterna m. ni. gjorde honom 
med åren allt nervösare. Tiden till koni- 
positorisk verksamhet blef ringa, och 
farhågorna för, att hans hälsa ej länge 
skulle uthärda allt, blefvo för hvarje år 
allt större. Redan vintern 1845 inställde 
sig talrika nervanfall. 14. 5. 1847 dog 
hans mest älskade syster Fanny, och bro- 
dern svimmade af, när han fick under- 
rättelsen. 4. 11. s. å. följde han själf efter 
— Vi ha hittills hufvudsakligen nämnt 
hans större verk. Älskad i hemmen 
blef han dock mest genom sina smär- 
re verk såsom pianostyckena "Lieder 
ohne Worte" (s. d.). Solosångerna höra 
väl ej till de bästa, knappast heller hans 
duetter, ehuru de blefvo föremål för en 
sällsynt hög dyrkan ännu långt fram på 
80-talet. Äfven ha flera af hans mans- 
kvartetter blifvit verkliga repertoar- 
stycken för manskörföreningar. — Med 
M. bortgick en af de mest genuina kom- 
positörsbegåfningarna i alla tider. Få 
ha som han behärskat det formella och 
få ha ägt en sådan lätthet som han att 
konsekvent utarbeta och fullfölja en 
musikalisk idé. Hans universalitet är 
äfven enastående. Alla dessa hans för- 
tjänster buro dock inom sig äfven fröet 
till alla hans svaga sidor. Den formella 
behärskningen kunde bli kall och från- 
stötande, den logiska konsekvensen kun- 
de alltför mycket binda känslan; lätthe- 
ten att komponera kunde äfven göra ho- 
nom ytlig och ointressant; universali- 
teten kunde slutligen äfven den bli far- 
lig. Wagner har en gång sagt, att M. 
skulle blifvit mera, om han, jämte sin 
allmänna produktion, likt Beethoven, 
Schubert m. fl. koncentrerat sig på en 
hufvudform. Så som förhållandet nu 
är, har han skapat mästerverk i alla 
formerna (utom operan) utan att dock 
föra någon bestämd framåt till en verk- 
lig kulminationspunkt. M. står därför 
mera som medlaren mellan en gammal 
och ny tid. Han har något af alla tider 
utan att helt tillhöra någon viss. Han 
är för mycket klassiker för att vara ro- 
mantiker och för mycket svärmisk och 
känslofull för att vara klassiker. Schu- 
mann, som stod honom så långt efter i 
formell begåfning, var honom vida öf- 
verlägsen i idérikedom. Därför handlade 
den närmaste eftervärlden måhända rik- 
tigast, då den hellre byggde vidare, där 



Schumann slutat, än där M. slutat. Att 
man därigenom allt mera kom bort från 
den formella behärskningen och till sist 
slutade med en protest mot M. som "for- 
malismens" förkämpe, är ju blott den 
vanliga beklagansvärda konsekvensen 
af en tidsriktning, som gått till öfver- 
drift. Då pendeln slagit öfver åt ena 
sidan, plägar den falla åt andra, och 
det ser just ut som om 20: de seklet 
här skulle visa mera förståelse. — Tven- 
ne statyer ha upprests åt honom, en 
utanför Kristallpalatset (1860) i Lon- 
don och en utanför Gewandhausbygg- 
naden i Leipzig (1892). LMA 1845. — 
Hufvudlitt. om M. är: Lampadius, F. M. 
(1848, 1886), F. Hiller, F. M. (1874), S. 
Hensel, Die Familie M. (1879; 12. uppl. 
1904), Grove i Diet. of music (2. uppl. III, 
1910), E. Devrient, Meine Erinnerungen 
an F. M. (1869; 3. uppl. 1891); J. Schu- 
bring, Erinnerungen an F. M. (Daheim 
1866); B. Schrader (1897), E. Wolff, F. 
M. (Reimanns Ber. Musiker 1906); J. 
Hartog, F. M. (1909), Benedict, A. sketch 
of the life and works of the late F. M. 
(2. uppl. 1853). De främsta källorna 
äro dock brefven, af hvilka de viktiga- 
ste samlingarna äro: Paul M., Reise- 
briefe 1830—32 (5. uppl. 1882; sv. öfvers. 
af C. G. Rosén, F. M:s reseminnen 1830 
—32, Sthlm 1869); Paul och Karl M., 
Briefe 1830—37 (1863); J. Schubring, 
Briefwechsel zwischen F. M. und J. 
Schubring (1892); E. Wolff, F. M., Mei- 
sterbriefe (1907); K. Klingemann, M:s 
Briefwechsel mit K. Klingemann (1908); 
F. Moscheles, Briefe von F. M. an Ignaz 
u. Charlotte Moscheles (1888); se äfven 
Devrients nyssnämnda bok. — Sekund- 
därkällor äro biografierna af E. Polko, 
La Mara och A. Reissmann m. fl. — En 
värdefull svensk samling bref från M. 
till A. F. Lindblad är 1913 utgifven i 
Sthlm ("Bref till Ad. Fr. Lindblad"). 

F. Mendelssohn- B. -Staats- 
Stipendien, en fond i Berlin, af 
hvilken årligen utgå två stipendier på 
hvardera 1,500 Mark till tyska musiker, 
en kompositör och en utöfvande musi- 
ker. — I London stiftades 1848 en fond 
Mendelssohn Scholarship, 
hvars räntor som stipendium tillfalla 
lofvande engelska kompositörer. Den 
första "Mendelssohn scholar" var Arthur 
Sullivan (1856—60). 



Mendelssohn-Stif tung— Menuett, 



647 



Mendelssohn-Stiftung, 1861 
grundad i Leipzig; utdelar stipendier på 
två afdelningar, en hufvudsakligen för 
judar, en oberoende af all konfession; 
afser studier i staden Leipzig. 

Mendelssohn, Arnold, son till en 
brorson till Felix M., f. 26. 12. 1855 i 
Katibor; elev af Haupt, Grell, Kiel, Tau- 
bert m. fl. i Berlin; 1880—83 organist och 
univ.-musikdirektör i Bonn, sedan mu- 
sikdirektör i Bielefeld, 1885 lärare vid 
konserv, i Köln, sedan musiklärare i 
Darmstadt; 1899 professor. M. har skrif- 
vit flera fullödiga verk framför allt för 
soli, kör och ork.: "Abendkantate" 1881, 
"Friihlingsfeier" 1891, "Pandora" 1908, 
"Schneiders Höllenfahrt" 1897; operor- 
na "Elsi" 1896, "Der Bärenhäuter" 1900, 
"Die Minneburg" 1909; dessutom körer 
(särskildt manskörer) och solosånger. — 
En karaktäristik af honom skref W. 
Nagel i "Monographien moderner Mu- 
siker", I, 1906. 

Mcnestrel, ménétrier (fr.), m i n- 
strel (eng.), liktydigt med jonglör 
(s. d.); ordet betyder närmast "tjänare" 
och afsåg att framhäfva trubaduren 
och diktaren som herre. — Litt.: S. Ba- 
ring-Gould, English minstrelsie (1896) ; W. 
Grossmann, Friihmittelenglische Zeug- 
nisse iiber Minstrels 1100—1400 (1900); 
Edm. Duncan, The story of minstrelsy 
<1907). 

Ménétrier (fr.), bierfilare, spelman. Se 
äf ven Menestrel. 

Meno (it.), mindre; m. forte, mindre 
starkt; m. m o s s o, långsammare. 

Menska, i ditt hjärta slår, 
psalm 40; Haeffner 40; saknas i koralpsb. 
af 1697; går tillbaka till den tyska kora- 
len: "Straf mich nicht in deinem Zorn" 
<Zahn 6274); tr. ffg. 1694. 

Menska, o hvi dröjer du, psalm 
453; Haeffner 453; saknas i koralpsb. 1697; 
går tillbaka till den tyska koralen af 
1668: "Meinen Jesum lass ich nicht; weil 
er sich" (Zahn 3450); skall i svensk källa 
(enl. Beckman) befinna sig i Arrhenii 
handskrifna Psalme-Profver till psal- 
men: "Mein Herr Jesus mich erfreut" 
("Jesus allt mitt goda är"); af tryckt 
efter Arrh. hos Beckman s. 548. — En 
variant till mel. finnes i Hoeffners ko- 
ralbis andra del af 1821. 

Mensur, mått. 1. Brukas vid instrumen- 



ten vid allehanda måttbestämmelser, 
stränglängd, tonhålens afstånd å trä- 
blåsinstr. m. m. Vid en orgel talas om 
pipornas m., hvarmed menas förhållan- 
det mellan pipans längd och bredd. 
Stor vidd kallas vid m., ringa vidd 
trång m. Vid m. ger en rund, fyl- 
lig ton, fattig på öfvertoner, trång m. 
en skärande, skarp, strykande ton. — 2. 
Beteckning för notvärdena under me- 
deltiden (se Mensuralmusik). Men- 
sura perfecta, tretidig takt; Men- 
sura imperfecta, två- och fyrtidig 
takt. 

1. Menter, J o s e p h, f . 19. 1. 1808 i 
Deutenkofen, Bayern, t 18. 4. 1856 i Miin- 
chen; violoncellist; elev af P. Moralt i 
Miinchen; 1833 anställd vid hof operan i 
Miinchen; företog flera konsertresor i 
Tyskland, Österrike, Holland, Belgien 
och England. — 2. Sophie M., den fö- 
rege dotter, f. 29. 7. 1848 i Munchen; 
pianist; elev af Leonhard vid konserv, 
i Munchen; lämnade detta vid 13 års 
ålder och tog sedan privatlektioner för 
Niest; 15 år gammal företog hon sin 
första turné; 1867 uppträdde hon vid en 
Gewandhauskonsert i Leipzig och stu- 
derade under Tausig; 1869 blef hon elev 
af Liszt och ingick 1872 äktenskap med 
violoncellisten David Popper, från 
hvilken hon skilde sig 1886; var 1883— 
87 professor i Petersburg. M. har före- 
tagit talrika konsertresor och hedrats 
som en af samtidens allra främsta pia- 
novirtuoser. Skandinavien besökte hon 
1882, 85 och 92; har tidtals utöfvat lä- 
rareverksamhet i Berlin; bor för närv. 
å sitt slott Itter i Tyrolen. 

Menuett, menuet (fr.), menuett o, 
minuetto (it.), fransk dans, utbildad 
ur couranten (s. d.) vid 1600-talet midt; 
skall först ha användts af en danslärare 
i Poitiers; kom till hof vet 1653 och vann 
där snart stor popularitet, så att den 
undanträngde de gamla hofdanserna 
courante, sarabande m. fl. Under 1700- 
talet var m. den förhärskande dansen 
öfverallt i Europa och delade företrädet 
med polonäsen och kontradansen. Först 
vid 1800-talets början försvann den så 
småningom för att ersättas af valsen. 
I suiten förekom m. redan på 1680-talet, 
ehuru den ej gärna trifdes samman med 
de gamla danserna. Under 1700-talet, då 
de gamla danserna i suiten försvunnit, 



648 



Mensuralmusik — Menzinsky 



fick den jämte polonäsen sin plats i so- 
naten och blef med Mannheimerskolan 
placerad före rondot (finalen). Af Haydn 
och Mozart utbildades den vidare i 
konstnärligt hänseende. M:s redan un- 
der 1600-talet tydligt framträdande lek- 
fulla, graciösa stil upptogs särskildt af 
Beethoven och utvecklades till scherzo 
(s. d.). Vid 1700-talets midt hade m. i 
regel en sångbarare mellansats trio 
(eftersats med upprepande af försatsen), 
och denna form blef den vanligaste äf- 
ven under 1800-talet, där den ej helt 
uppgick i den friare och själfständigare 
scherzoformen. — Om m. i suite och so- 
nat se T. Norlind, Zur Geschichte der 
Suite. Om m. som dans i Sverige under 
1700-talet samt det begynnande 1800-ta- 
let se T. Norlind, Den svenska polskans 
historia (Studier i sv. folklore V [1911]). 
Såsom typisk figurdans hade m. svårt 
att bli rätt populär bland folket och 
kom heller aldrig att utöfva samma om- 
fattande betydelse där som den enklare 
polonäsen; dock saknades den ej hos all- 
mogen, och talrika bevis finnas från så- 
väl Sverige som Danmark och Finland, 
att den under tiden 1750—1840 varit cere- 
monidans vid bondbröllop. 

Mensuralmusik, den flerstämmiga ton- 
konst, som förefanns under tiden 1200— 
1550. Då den flerstämmiga tonkonsten, 
där en not i en stämma ej motsvarade 
en utan flera noter i en annan, måste ha 
fullt bestämda tidsvärden för sina no- 
ter, fick notskriften större tydlighet än 
den förut i koralnotskriften hade haft. 
Ju mera invecklad den flerstämmiga 
tonkonsten blef, dess mera komplicerad 
måste äfven noten bli. Där koralnoten 
hade varit enkel, blef äfven mensural- 
noten enkel, men där koralnoterna sam- 
manförts i en ligatur, sökte äfven men- 
suralmusiken fasthålla vid ligaturen 
men måste då också inom denna själf 
precisera de sammanförda noternas olika 
tidsvärden. Då mensuralnoternas glans- 
tid var 1300- och 1400-talen, plägar ofta 
konstmusiken under denna tid samman- 
fattas under "mensuralmusikens tidsål- 
der". Om denna tid och om koralno- 
terna se Johannes Wolfs "Geschichte der 
Mensuralnotation 1250—1460" och s. förf:s 
"Notationskunde". — Se vidare Mensu- 
r a 1 n o t e r. 

Mensnralnoter, de under 1100-talet ut- 



bildade noterna med bestämda tidsvär- 
den i förhållande till hvarandra. Allt 
efter 2- o. 3-tidig takt kunde en ofvanför 
i tidsskalan stående not betyda lika myc- 
ket som 2 el. 3 af nedanför hvarandra. 
Så motsvarade t. ex. en longa 3 brevis 
i den tretidiga, "fullkomliga" takten 
(tempus perfectum), 2 brevis i den två- 
tidiga, "ofullkomliga" takten (tempus 
imperfectum). Likaså kunde en longa 
motsvara antingen 4 el. 6 semibrevis. 
Till slutet af 1200-talet användes blott 
svarta, fyllda noter, sedan uppkommo 
efterhand äfven öppna. Notvärdena ut- 
vecklades samtidigt från två (longa och 
brevis) till 4, hvaraf en blef dubbelt 
lång (maxima), en dubbelt kort (semi- 
brevis); på båda sidor om dessa kommo 
sedan ytterligare två: larga (längre än 
maxima) och minima (dubbelt så kort 
som semibrevis). Vid 1300-talets början, 
då de öppna noterna begynte undan- 
tränga de fyllda, utgick man helst från 
longa som högsta tidsvärdet och kom 
så till semifuga som minsta tidsvärdet 
(fusa och semifusa kunde äfven benäm- 
nas erorna och semicroma, två namn som 
dock på intet sätt ha något med kro- 
matik att göra). Då på 1500-talet i skrif- 
na notböcker de rundade formerna blef- 
vo vanliga, uppstodo våra vanliga no- 
ter. Denna notutveckling från fylld till 
öppen och sist rundad form framgår af 
följande schema å nästa sida. 

Då hvarje nots värde skulle bedömas 
efter den efterföljande, uppstod en syn- 
nerligen invecklad mensuralteori, hvil- 
ken nådde sin kulmen i spetsfundighet i 
ligaturläran eller läran om de samman- 
satta noternas valör. På 1300-talet stod 
mensuralteorien högst, med 1500-talet 
hade den redan betydligt förenklats, 
och med taktstrecket under 1600-talet 
förlorade den hvarje betydelse. — Så- 
som lämplig handbok för dem, som vilja 
sätta sig in i läran om mensuralnoterna 
hänvisas till H. Bellermanns "Die Men- 
suralnoten och Taktzeichen im 15. und 
16. Jahrhundert" (1858; 2. uppl. 1906). — 
Se vidare Mensuralmusik. 

Menzinsky, Modest, f. 28. 4. 1876 i 
Ostgalizien; operasångare (tenor); efter 
studier vid gymnasiet i Sambor blef 
han 1896 inskrifven som student i teol. 
fakulteten i Lemberg; 1899 öfvergick 
han till musiken och utbildade sin röst 



Mercadante — Merklin 



649 



Tfin i 



■ <► 



D O 



t T t t 

■=i i ° p r c e 



Mensnralnoter. 



hos J. Stockhausen i Frankfurt a. M.; 
1903 anställd vid stadsteatern i Elber- 
feld; s. å. anställd vid k. t. Sthlm, där 
han stannade till 1910 med afbrott för 
ett år (1908/9), då han sjöng i Lemberg; 
sedan sommaren 1910 anställd vid ope- 
ran i Köln. M. har särskildt varit en 
värdefull hjälp i Wagnerroller (Sieg- 
fried, Lohengrin, Tannhäuser, Sigmund, 
Walther Stolzing); har dessutom upp- 
burit roller som: Otello, Eleazar i "Ju- 
dinnan", Eadamés i "Aida", Florestan i 
"Fidelio" och Canio i "Pajazzo"; sjöng 
äfven med framgång å konserter. — Sv. 
biogr. i Sv. Musikt. 23. 9. 1904. 

Mercadante, Giuseppe S a v e r i o Raf- 
faele, f. 26. 6. 1797 i Neapel, t 17. 12. 1870 
i Neapel; elev af Zingarelli; debuterade 
1818 å Teatro del fondo med en kantat 
och 1819 å San Carloteatern med "L'apo- 
teosi d'Ercole"; 1820 uppfördes buffa- 
operan "Violenza e constanza"; skref 
sedan en mängd operor bl. a. för Rom, 
Bologna, Milano, Venedig, Wien, Mad- 
rid, Lissabon o. Paris. 1833 domkyrko- 
kapellmästare i Novara, 1839 i samma 
egenskap i Lauciano; 1840 direktör för 
k. musikskolan i Neapel; blind sedan 
1862. Af hans operor nådde endast "Il 
giuramento" (1837) världsrykte ("Eden", 
Sthlm 1852). M. skref äfven kyrkliga 
verk, hymner, kantater, orkesterfanta- 
sier, solosånger m. m. 

Merikanto, Oskar, f . 5. 8. 1868 i Hel- 
singfors; 1887 studerade han i Leipzig 
och Berlin och anställdes som organist 
vid Johanneskyrkan i Helsingfors; har 
såväl före som efter utrikesstudierna 
konserterat och gjort sig känd som myc- 
ket framstående orgelspelare; har äfven 
varit dirigent vid Inhemska operan; af 
hans kompositioner ha särskildt solo- 



sångerna vid piano vunnit stort erkän- 
nande genom dess ädla folkvisartade 
melodi och briljant utarbetade ackom- 
pagnement. M. har äfven skrifvit tven- 
ne operor "Pohjan neito" (1899) och 
"Elinan surina". Dessutom har han ut- 
gifvit folkvisarrangement och orgelpe- 
dagogiska skrifter samt verkat som mu- 
sikkritiker. 

Merk, J o s e p h, f. 18. 1. 1795 i Wien, 
t där 16. 6. 1852; violoncellvirtuos; elev 
af Schindlöcker; sedan 1818 förste vio- 
loncellist vid hof operan i Wien; 1823 lä- 
rare vid konserv.; 1834 kejs. kammarvir- 
tuos; företog talrika konsertresor; skref 
en konsert, en concertino samt flera 
etydverk (op. 11, 20) för sitt instru- 
ment. 

Merkel, Gustaf Adolf, f. 12. 11. 1827 
i Oberoderwitz, Zittau, t 30. 10. 1885 i 
Dresden; elev af J. Otto och Joh. Schnei- 
der; organist i Kreuzkirche; 1864 hof or- 
ganist vid kat. hof kyrkan; 1867—73 di- 
rigent vid Dreyssigs sångakademi; 1861 
lärare vid konserv. M. var en fram- 
stående orgelspelare och har utgifvit 
flera mycket populära och vidt kända 
orgelkompositioner, af hvilka kunna 
nämnas: 9 orgelsonater, 3 orgelfantasier, 
en orgelskola, 30 etyder för pedalteknik; 
dessutom motetter, solosånger, piano- 
stycken m. m. — Litt.: P. Janssen, G, 
M. (1886). 

Merklin, J o s e p h, f. 17. 1. 1819 i Ober- 
hausen, Baden, t 10. 6. 1905 i Nancy; or- 
gelbyggare; 1847 slog han sig ned i Briis- 
sel, där han tills. m. sin svåger F. Schiit- 
ze grundade en orgelfirma, hvilken se- 
dan 1853 burit namnet: "Merklin, Schut- 
ze & Co"; 1855 öfvertogs äfven Pariser- 
firman Ducrocquet & Co (urspr. Dau- 
blaine & Co). Firman har gjort sig känd 



650 



Mersenne — Messchaert 



såsom synnerligen framstående och ut- 
fört en mängd berömda verk, bl. a. St. 
Eustachekyrkans i Paris och katedra- 
lens i Murcia. 

Mersenne, Mari n, f. 8. 9. 1588 i Oizé, 
Maine, t 1. 9. 1648 i Paris; lefde som 
Paulinermunk i Paris i stillhet (före- 
tog 1640 — 45 en italiensk resa); utgaf 
jämte en mängd matematiska skrifter 
den för musiken värdefulla boken "Har- 
monie universelle" (1636, 37; 2 bd). 

Mernla, Tarquinio; 1623 kapellmä- 
stare i S. Maria Maggiore i Berganio; 
1624 hos konung Sigismund III i Polen; 
1626 åter i Italien; 1628 organist i Cre- 
niona; 1639 domkyrkokapellmästare och 
organist i Bergamo; efter 1652 åter i 
Crcmona. M. utgaf en mängd kompo- 
sitioner, hufvudsakligen kyrkliga: mo- 
tetter, concerti spirituali, mässor, psal- 
mer med och utan instrumentalt ackom- 
pagnement; dessutom flera böcker ma- 
■drigaler; endast en orgelkomposition 
("Sonate cromatica") är bekant. 

Merulo, Cl au di o, f. 8. 4. 1533 i Cor- 
reggio, t 4. 5. 1604 i Panna; orgelspe- 
lare och kompositör; organist i Bre- 
scia; 1557 organist vid andra, 1566 vid 
första orgeln i Marcuskyrkan i Vene- 
dig; 1586 hof organist hos Ranuccio Far- 
nese i Parma; utgaf flera samlingar nia- 
drigaler (1566, 79, 80, 1604), motetter (1583, 
93, 94, 1605), Canzoni, toccate m. m. Hans 
orgelstil är ovanligt god och visar ofta 
goda ansatser till fuga. — Om honom se 
bl. a. K. Winterfeld, G. Gabrieli u. sein 
Zeitalter (1834); A. G. Ritter, Zur Ge- 
schichte des Orgelspiels (1884); J. Wa- 
sielewski, Geschichte d. Instrumentalmu- 
sik im 16. Jahrh. (1878). Biografiskt 
materiell lämna: Catelani (1859), Biggi 
(1861) samt Merulofestskriften 1904. 

Mesomedes, forngrekisk skald och ton- 
sättare från Kreta i 2:a årh. e. Kr.; 
kejsar Hadriani frigifne och gunstling; 
ett epigram och en till Nemesis riktad 
hymn finnes bevarade; till hymnen äro 
.äfven nottecknen angifna. — Litt.: Bel- 
lermann, Die Hymnen des Dionysios und 
M. (1840); Westphal, Griechische Metrik 
(2. uppl. 1868). 

Messa, se Mässa. 

Messa di voce (it.), mise de voix 
<fr.), ansvällandet o. aftagandet i klang- 
styrka vid långt uthållna sångtoner. 



Messager, André Charles Prosper, 
f. 30. 12. 1853 i Montlucon, Allier; 1868 
— 74 elev vid Fecole de musique reli- 
gieuse i Paris; 1874 organist i Saint- 
Sulpice; erhöll 1876 vid en allmän täf- 
lan, föranstaltad af "La société des corn- 
positeurs" guldmedaljen för en symfoni, 
som uppfördes på en Chåteletkonsert 
och slog mycket an. En ny guldme- 
dalj förvärfvade han 1877 för en täf- 
lingskantat "Don Juan et Haydée". En 
liten balett "Fleur d'Oranger" gjorde 
stor lycka å "Folies-Bergére" och ef- 
terföljdes därför af tvenne andra "Les 
vins de France" (1879) och "Mignons et 
vilains". 1880 mottog han ett uppdrag 
att vara orkesterdirigent vid Edentea- 
tern i Brussel och stannade där ett år 
och komponerade ytterligare två balet- 
ter. Väl återkommen skref han "Fran- 
cois les bas bleus", som gjorde stor lycka 
1883 och året efter: "La Fauvette du 
temple" och "La Béarnaise samt 1885 
"Les bourgeois de Calais". 1886 debute- 
rade han å St. operan med baletten "Les 
deux pigeons"; sedan följde "Isoline" 
(1888 på Renaissanceteatern), "Le mari 
de la reine" (1890) och slutligen s. å. (20. 
5.) på Op. comique hans mest kända 
verk: "La basoche" ("Skrifvarkungen", 
Sthlm 1892; i Tyskland under titeln 
"Zwei Könige"); af de senare verken 
märkas: "Miss Dollar" (1893), "La fian- 
cée en loterie" (1897), "Le chevalier 
d'Harmental" (s. å.), "Véronique" (1899), 
"Les dragons de 1'imperatrice" (1905), 
"Fortunio" (1907). Efter att någon tid 
ha varit organist vid Paulskyrkan var 
han musikdirigent vid Op. comique 1898 
—1903; skötte 1901—1907 direktörsbefatt- 
ningen vid Covent Garden, London och 
är sedan 26. 1. 1907 direktör vid St. ope- 
ran i Paris (tillträdde 1. 1. 1908). Efter 
Marty blef han 1908 äfven dirigent för 
konservatoriekonserterna. — Litt.: Biogr. 
hos Octave Séré, Musiciens francais 
d'aujourd'hui (1911); se äfven där an- 
gifven litteratur; sv. biogr. i Sv. Musikt. 
1892 s. 121 f. (jfr äfven ss. 74 o. 86 s. årg.). 

Messchaert, Johannes Martinus, f. 
22. 8. 1857 i Hoorn, Holland; barytonist; 
elev af konserv, i Köln samt Stockhau- 
sen i Frankfurt a. M. och Wullner i 
Munchen; har företagit talrika konsert- 
resor och fått anseende som mycket 
duglig barytonsångare. 



Messe solennelle— Meter 651 

Messe solennelle, se Missa minologi från språket, det talade och 
s o 1 e m n i s. sjungna. Rytm är en regelbunden 
Mesto (it.), sorgbundet, sorgset. gruppering af på hvarandra följande 
Mesnre (fr.), niensur, tidsmått, takt; tidsmoment, meter (versmått) däremot 
m. å deux temps, 2 /i-takt; m. ä trois en rytm, hvars materiella underlag ut- 
temps, 3 A-takt. göres af de talade el. sjungna språk- 
Metall, timbre (fr.), en rösts klang- ljuden. En stafvelse kan antingen vara 
halt. lång (— ) el. kort (-~-). Genom kombina- 
Metastasio, Pietro Antonio Dom. tion af en, två tre el. fyra stafvelser 
Bon a ventur a, f. 13. 1. 1698 i Rom, t 12. bildas en versfot. Då stafvelser för- 
4. 1782 i Wien (hette ursprungligen T r a- bindas med hvarandra, kunna följande 
passi); 1700-talets mest firade förfat- versfötter uppstå: 
tare af operatexter; äfven stor som för- 
fattare af dramer utan musik; erhöll en ryrrnicus 

grundlig och lärd bildning; sin bana i i 

som operaförf. begynte han 1724 i Nea- Troké ^ 

pel med "Didone abbandonata" (musik 

af Sarro, sedan af Vinci och Scarlatti); Då tre versfötter förbindas med hvar- 

fr. o. m. 1730 hofpoet i Wien. M. hade andra ' erhålles följande hufvudarter: 

i Neapel träffat samman med sånger- Tribrachufl .■*•-' 

skan Marianne Benti-Bulgarelli och hen- Molussus 

ne tillkommer i första hand äran att Dactyl — ^ ^ 

ha gjort diktaren förtrogen med musi- Anapest -^ w — 

ken och dess verkningsmedel; genom Bacchius 

henne blef han bekant med Scarlatti, Antibacchius - 

Leo och Durante. Af hans verk efter AmMma^e/ 8 — w — 

Dido märkas: "Siroe" (1726 i Venedig 

med Vincis musik), "Catone in Utica" En förbindelse mellan flera versfötter 
(1727), "Ezio" (1728), "Semiramide" (1729), bildar en vers; alltefter antalet 1—7 vers- 
"Alessandro e Artaserse" (1730). I Wien fötter särskiljer man: monometer, dime- 
skref han hufvudsakligen 1730 — 40, se- ter, trimeter, tetrameter, pentameter och 
dan blefvo verken mera sällsynta. Af hexameter. Äro alla versfötterna i ver- 
-de här författade märkas: "Adriano in sen fullständiga, talar man om en aka- 
Siria" (1731), "Demetrio" (1731), "Issi- talektisk vers; om sista stafvelsen i 
pile" (1732), "Olimpiade" (1733), "Demo- sista versfoten fattas, är versen katalek- 
ofonte" (1733), "Clemenza di Tito" (1734), tisk; om två stafvelser fattas: brachy- 
"Antigone" (1744), "Re Pastore" (1751). katalektisk; om en stafvelse är tillagd 
M. skref äfven oratorie- och kantattex- i slutet af versen: hyperkatalektisk. 
ter. Följande den riktning Apostolo En sång kan i sin metriska samman- 
Zeno angifvit, sökte han att i sina ope- sättning följa el. afvika från diktens me- 
ratexter lämna ett drama, som tillfreds- triska schema. — Äfven en instrumen- 
ställde alla fordringar på ett sådant, talmelodi kan återföras till ett metriskt 
Psykologiskt riktiga framställningar af versschema. Dock äro afvikelserna inom 
karaktärer och passioner, en från dem instrumentalmusiken talrikare, på sam- 
utgående, följdriktigt utvecklad hand- ma gång den musikaliska periodbygg- 
ling var hans främsta ögonmärke. Den nåden är friare och själfständigare. 
antika tragedien var häri hans mönster, Hugo Riemann söker därför att utbilda 
ehuru han äfven lärt mycket af den en speciell musikalisk metrik med egen 
franska tragedien. — Om M. skref bl. a. terminologi. I stället för versfötter ta- 
J. Ad. Hiller (1786), Ch. Burney (1796), lar han om taktmotiv med olika be- 
Sav. Mattei (1785), Stendhal (1817), Ka- tonade noter (beteckning 'lätt' o. 'tung' 
rajan (1861) och M. Zito (1904). i st. f. 'kort' och 'lång'). Dessa bilda 
Meter, se Metrik. sedan taktgrupper, hvilka i sin tur 
Metrik, läran om versmåtten och läran bilda satsdelar (för-, efter- och mel- 
•om de rytmiska formerna. Den musi- länsats) och dessa sedan tillsammans en 
kaliska metriken har hämtat 6in ter- musikalisk period. — Se härom H. 



652 



Metronom — Meyer 



Riemanns skrifter: System der inusi- 
kalischen Rhythmik und Metrik (1903), 
Grnndriss d. Konipositionslehre (I, 1905). 
— Se vidare: Rytm, P e r i o d i k. 

Metronom, t aktmätare; i sin enklaste 
gestalt ett måttband med tyngd, som sät- 
tes i svängning med handen; å mått- 
bandet finnes angifvet olika tal, och 
allt eftersom bandet blir längre eller 
kortare svänger tyngden långsammare 
eller hastigare; då fingrarna hållas på 
talet 60, svänger tyngden sextio slag i 
minuten; på talet 100 hundra slag in. m. 
Den förbättrade m. har tvenne vikter, 
en i hvardera ändan af en pendelstång; 
axeln sitter här nedtill i st. f. upptill. 
Vid M ä 1 z e 1 s (s. d.) m. sättes pendeln 
i svängning genom ett urverk. Pendel- 
stången har en tyngd, som kan höjas 
och sänkas, och å en graderad skala vid 
sidan angifves svängningstalet. "M. M. 
J60" vid en komposition betyder, att 
hvarje fjärdedel skall ha samma tids- 
mått, som pendelstången å en Mälzelsm., 
som har den flyttbara tyngden på 60. 
"*M. M. J =60" har samma betydelse, 
dock anger halfnotcn, att 60 halfnoter 
skola falla på minuten (d. v. s. det- 
samma som M. M. J 120). M.-angifvan- 
det vid en komposition kan bättre än 
tempobeteckningarna allegro, moderato, 
andante etc. ange ett styckes hastighet. 

Mette, morgongudstjänst. — Se M a t u- 
t i n a. 

1. Meyer, Franz Heinrich Chri- 
stoph, f. 8. 2. 1705 i Hannover, t där 17. 
9. 1767; son af slottsorganisten i Hanno- 
ver Franz David M.; inkallades 1728 
till Stockholm, dit han anlände i juni; 
erhöll fr. 1. 7. s. å. en årlig lön som 
hof kapellist af 600 dr s:mt; i april 1729 
afreste han till Hannover och ersattes 
då af brodern Jacob Heinrich M. 
(s. d.); i Hannover blef Fr. H. M. med- 
lem af hofkap. och 1735 tillika hoforga- 
nist. 1741 erhöll han af konsist. där 
uppdrag att skrifva melodier till en året 
innan utgifven psalmbok; af de till ett 
40-tal uppgående melodierna äro hälf- 
ten af honom själf. En del lefde kvar 
in i 20:de seklet, däribland "Mein Schöp- 
fer steh' mir bei". — Hufvudkällan till 
hans biogr. är Zahn, Die Melodien d. 
deutschen evang. Kirchenlieder V, 447 f. 
(1892), där hänvisning till alla hans me- 
lodier finnes (meddelas i samlingsverket 



II — IV). — Hans båda söner Chri- 
stian Ludwig M. och J o h a n n 
Gerhard M. blef vo hans efterträdare, 
den förre 1769—90, den senare 1809—23. 
Den förre skall ha varit en skicklig or- 
gelspelare. Hiilphers' uppgift i Hist. 
afh. s. 103, att Franz H. M. varit ka- 
pellmästare i Sthlm 1725 är oriktig (se 
hofräkenskaperna i slottsark.). — Jfr 
äfven Eitner, Quellenlex. 

2. Jacob Heinrich M. (äfven be- 
tecknad: J o h a n n Heinrich), den fö- 
reg:s broder; inkom till Stockholm i 
broderns ställe 1729 och erhöll dennes lön 
fr. 1. 9. s. å.; han stannade som förste 
violinist i svenska hofkapellet till sin 
död 24. 11. 1760 (se hofräkenskaperna i 
slottsark.). — I Uppsala bibi. finnes en 
"Concerto å 6 stromenti" (ms.) och en 
"Sonata å 3" (fl. trav., vo e basso) af 
en Meyer; dessa synas vara af Franz 
eller Jakob M. I Silviushandskrifterna 
i Kalmar bibi. finnes likaledes ett litet 
pianostycke af en "Meyer" från samma 
tid (1720-talet). Enligt Klemmings Sv:s 
dram. litt. komponerade Jacob Meyer 
musiken vid Ulrika Eleonoras födelse- 
dag 23. 1. 1735; ett annat stycke af honom 
"Den i kärleken segrande Hippomedes" 
uppfördes 9. 9. 1735; 21. 3. 1736 gafs hans 
komposition "Till hela det fallna männi- 
skosläktets upprättelse". 

3. Jean Fredrik Henrik, f. 26. 
2. 1822 i Hamburg, t i Stockholm 26. 3. 
1893; anställdes som violinist 1. 7. 1848 i 
svenska hofkapellet; lämnade platsen 1. 
10. 1852 men inträdde ånyo 1. 1. 1861; 
1866 utnämndes han till andre konsert- 
mästare, 1872 förste konsertmästare; 1882 
afsked med pension. M. var ansedd som 
en god violinist och lät med bifall höra 
sig å konserter i Sverige, Finland och 
Ryssland samt komponerade åtskilliga 
violin- och pianosaker. M. ingick 1854 
äktenskap med pianisten Virginie 
P a b a n. 

4. Albert M., f. 29. 10. 1839 i Sorö; 
flyttade 1850 till Köpenhamn, där han 
1861 blef korist vid kgl. t. och erhöll un- 
dervisning af H. Rung i sång; hans goda 
mezzotenorröst användes i smärre roller; 
reste 1864 till Milano, där han tog sång- 
lektioner hos Lamperti; 1866 — 71 var han 
engagerad vid Folkteatern och Casino i 
Kphn; 1876 öppnade han ett sångkon- 
serv, med 50 elever; företog en studie- 



Meyerbeer 



653 



resa för att se konservatorier; 1881 hade 
han ej mindre än 400 elever och 14 lä- 
rare; 21. 12. 1882 sångare och kördirigent 
vid synagogan; utgaf "Theoretisk-prak- 
tisk Sangskole" 1873, som antogs till 
bruk vid Kphns konserv.; erhöll för- 
tjänstmedalj 30. 5. 1900. 

5. P e d e r M a n d r u p M., f. 4. 2. 1841 
på St. Thomas; student 1859; elev af Ge- 
bauer, A. Eée och Gade; fortsatte efter 
kriget 1864 sina studier och gaf 1865 en 
konsert i slottskyrkan i Kphn, vid hvil- 
ken han vann högt erkännande som or- 
gelspelare; privatlärare i musik; sedan 
26. 9. 1874 kantor vid Frederiksbergs kyr- 
ka; censor vid k. konserv :s organistexa- 
men; har utgifvit en del pianostycken 
samt skrifter om orgelteknik. 

6. H e n r i k M., f. 15. 12. 1835 i Bergen; 
student 1854; cand. jur. 1860; studerade 
sång i Paris 1861 — 64; sånglärare i Kri- 
stiania sedan 1866; sekreterare vid Kri- 
stiania teater 1878—99. 

Se vidare Mayer och May r. 

Meyerbeer, G i a c o m o (ursprungl. Ja- 
kob Liebmann Beer; tillfogade Meyer, då 
han ärfde en rik släkting; om släkten 
B e e r se under detta namn) f. 5. 9. 1791 i 
Berlin, t 2. 5. 1864 i Paris; fadern var 
en rik bankir med stora konstnärliga in- 
tressen, modern var en fint bildad, ädel 
kvinna, som omsorgsfullt vårdade sig 
om sina barns uppfostran; föräldrarna, 
båda af judisk härkomst, voro allvarligt 
religiösa, och sonen fick en aktning och 
vördnad för religionen, som han bibehöll 
hela sitt lif; han öfvergick ej till kri- 
stendomen men har i sina kyrkliga verk 
visat sitt förstående äfven för denna re- 
ligion; hemmet var mycket gästfritt och 
särskildt konstnärer voro alltid välkom- 
na i huset; af kompositörer kommo ofta 
J. F. Eeichardt, B. A. och K. M. Weber, 
Lauska och Zelter; af diktare: Immer- 
mann, Iffland, Benda, L. Kobert m. fl. 
Jakob visade tidigt en stor musikalisk 
begåfning och fick till pianolärare F. 
Lauska. 14. 10. 1800 vid 9 års ålder upp- 
trädde han för första gången offentligt 
och var sedan ofta anlitad som ackom- 
pagnatör; Vogler, som 1801 gaf konserter 
i Berlin, hörde honom och uppmanade 
föräldrarna att utbilda sonen vidare till 
musiker; musiklektionerna fortsatte nu 
för Zelter och B. A. Weber, ända till 1810, 
då Vogler i Darmstadt tog hand om hans 



kompositoriska utbildning. Han hade 
här till medlärjungar K. M. v. Weber o. 
J. B. Gänsbacher, hvilka båda voro äl- 
dre och mera försigkomna i kompositio- 
nen än han. För att emellertid ej stå 
efter de andra, arbetade M. med så myc- 
ket större ifver. De teoretiska studierna 
i Darmstadt omfattade hufvudsakligen 
verk i den stränga kyrkliga stilen, och 
fugan gällde därför som högsta konst- 
form. De kompositioner M. vid denna 
tid skref voro också hufvudsakligen 
kyrkliga. Af dessa må nämnas: 98. och 
23. psalmen; den senare, för 2 körer o. 5 
solostämmor, uppfördes 12. 10. 1813 i Sing- 
akademien i Berlin. Bedan apr. 1811 
hade i Berlin hans kantat "Gott und die 
Natur" med framgång uppförts. K. M. 
v. Weber, som åtföljt sin kamrat till 
hans hem, recenserade konserten. M. 
hade då äfven ett operaförsök under ar- 
bete ("Jephtas Tochter"), och med detta 
skyndade han tillbaka till Darmstadt, 
där dock Vogler kort och godt förklara- 
de, att han intet mera hade att lära ho- 
nom. Han borde nu i stället bege sig ut 
i världen och söka få höra så mycket 
musik som möjligt och få praktisk vana. 
Hans opera fick ett godt uppförande i 
Miinchen, dit M. först begifvit sig. Ope- 
rans framgång var ej storartad, då sti- 
len var alltför tung och det hela mera 
erinrade om ett oratorium i sträng stil 
än ett verk för scenen. M. kastade sig i 
stället öfver ett komiskt ämne för att 
där kunna bli fri från de stränga, allvar- 
liga formerna. Väl hemkommen skref 
han en dramatisk kantat "Der Götter- 
besuch", som uppfördes å moderns födel- 
sedag. Den komiska operan, "Alimelek", 
sysselsatte dock hans tid mest och snart 
kunde han se verket uppfördt i Stutt- 
gart. Utan någon nämnvärd framgång 
lyckades M. dock ännu en gång få det 
utfördt å Kärnthnerthorteatern i Wien. 
I den österrikiska hufvudstaden fick den 
lofvande operakompositören höra Hum- 
mel och beslöt att söka öfverbjuda ho- 
nom som pianist. I nära 10 mån. drog 
han sig nästan undan hvarje sällskap 
och öfvade sig hela dagen utan att låta 
någon veta det. Kesultatet blef högst 
ovanligt. Wienarna förklarade honom 
med ens som sin samtids störste, ocb 
själfve Moscheles, som åtnjöt wienarnas 
särskilda bevågenhet, vågade ej låta hö- 



654 



Meyerbeer 



ra sig af fruktan för att bli ställd i 
skuggan. Han lär t. o. m. längre fram 
ha sagt, att om M. hållit fast vid virtuos- 
banan, hade få musiker i världen för- 
mått mäta sig med honom. M. kompone- 
rade vid samma tid flera instrumentala 
verk (2 pianokonserter, ett pianorondo, 
variationer för piano, duor för harpa och 
klarinett m. m.). 20. 11. 1814 uppfördes 
"Alimelek" men slog ej igenom, då sång- 
krafterna voro dåliga. Kompositören an- 
såg sig nu ha haft så stora motgångar 
inom operan, att han beslöt att ej längre 
tänka på några sceniska verk. Ant. Sa- 
lieri, som förstod, hvarför hans verk ej 
hade någon framgång, rådde honom dock 
att ej fälla modet utan resa till Italien 
och där lära sig, hvad melodi ville säga. 
M. lydde och for till Venedig. Under 
tiden hade K. M. v. Weber utfört "Ali- 
melek" i Prag och visat, att med sorg- 
fälliga föröfningar kunde verket lätt 
vinna sympati. I Venedig firade Rossini 
just vid denna tid (1815) stora triumfer 
med operan "Tancred", och M., som all- 
tid varit svag för erkännande, sökte ge- 
nast efterbilda riktningen, så att äfven 
han måtte vinna bifall. Liksom i Wien 
slöt han sig inne, studerade och skref 
samt uppträdde slutligen 1818 med en 
opera semiseria i ren italiensk anda, 
"Romilda e Costanza", som 19. 6. 1818 ha- 
de sin premiär i Prag (Kphn 1822). 
Framgången var så stor, att han ome- 
delbart fick beställning på en opera för 
Turin. M. skref nu raskt vidare utan att 
längre bekymra sig om ett omsorgsfullt 
utarbetande, blott han kunde behaga. 
1819 uppfördes "Semiramide riconnosciu- 
ta" i Turin och ännu s. å. följde "Emma 
di Resburgo" i Venedig. Den sista ope- 
ran lyckades t. o. m. tränga undan en 
opera af Rossini ("Eduardo e Christina"). 
20. 2. 1820 uppfördes verket i Berlin, där 
det dock väckte en storm af ovilja, enär 
man menade, att M. blifvit sitt eget fo- 
sterland otrogen. Särskildt K. M. v. We- 
ber var missnöjd. Ännu hade M. dock ej 
mod att öfverge den inslagna riktningen 
utan fortsatte med de italienska operor- 
na: "Margherita d'Angiii" (Milano 1820), 
"L'Esule di Granata" (s. å.), "Almansor" 
(beställd för Rom, ej fullföljd), "Il cro- 
ciato in Egitto" (Venedig 1824). Med 
denna sistnämnda opera hade han ernått 
världsrykte. Från Venedig gick operan 



till Wien, sedan till Petersburg, London, 
Dresden och Berlin, ja t. o. m. Rio Ja- 
neiro. "Il crociato" var omsorgsfullare 
utarbetad än de föregående och öfver- 
gick betydligt Rossinioperorna i sorgfäl- 
lig behandling, på samma gång orkestre- 
ringen var färgrikare och fylligare. De 
många varningsropen hemifrån hade ej 
klingat för döfva öron. M. hade bragts 
till eftertanke och beslöt lämna Italien 
för att åter få höra tysk musik, som 
kunde föra honom från den alltför mäk- 
tiga italienska kantilenan. I början af 
året 1825 var han hemma efter att i 10 år 
ha varit borta. Här träffades han af det 
första hårda slaget, i det att hans fader 
27. 10. 1825 hastigt afled. Vid faderns 
sjukbädd hade han förlofvat sig med 
Minna Mosson, och 1827 hemförde han 
henne som sin brud. Hon skänkte ho- 
nom 5 barn, af hvilka dock de båda sö- 
nerna dogo. 1826 hade M. begifvit sig 
till Paris, emedan "Il crociato" där 
skulle uppföras. Ehuru operakrafterna 
voro de allra bästa (Pasta, Donzelli, Le- 
vasseur m. fl.) vann operan ej fullt erkän- 
nande. M., som tydligt såg, hvad honom 
ännu felades, innan han äfven kunde 
vinna fransmännens hjärta, stannade i 
Paris och fördjupade sig i studiet af 
fransk tonkonst. Han umgicks med alla 
de stora mästarna, hvilka vid denna tid 
uppehöllo sig i den franska hufvudsta- 
den: Cherubini, Auber, Boieldieu, Le- 
sueur, Halévy, Adam o. Rossini. Allt- 
sedan 1824 hade han ej komponerat nå- 
got större verk, och man fick därför i 
Paris föreställningen, att han nu ej 
tänkte skrifva något mera utan liksom 
Rossini slå sig till ro på redan vunna 
lagrar. I tysthet skref han dock på en 
ny opera till text af Scribe. 1830 var 
partituret färdigt, och 1831 förklarade 
sig St. operans chef, dr. Veron, beredvil- 
lig att gifva operan, öfningarna begyn- 
te omedelbart och fortsatte i 5 mån., 
ibland hela nätterna igenom ända in på 
morgonen. 22. 11. 1831 skedde den märk- 
liga premiären, då "Robert le Diable" 
gafs. Framgången var enastående, och 
St. operans inkomster blott af denna en- 
da opera var något dittills alldeles osedt. 
Från Paris nådde operan snart öfver 
alla världsscener (Sthlm 1839, Kphn 1833). 
I Berlin uppfördes verket 22. 6. 1832, men 
liksom förut var kritiken där genomgå- 



Meyerbeer 



655 



ende hård och bitter, och M. ansåg det 
klokast att återvända till Paris, där han 
mera kände sig tillfreds. Han stannade 
i den franska hufvudstaden till 1842 och 
var nn lika mycket fransman, som han 
fornt varit italienare. St. operan be- 
ställde en ny opera af honom, och då äm- 
net, "Hugenotterna", i hög grad tilltala- 
de honom, begynte han arbetet omedel- 
bart. Premiären ägde rum 21. 2. 1836, och 
äfven denna opera hade en genomgri- 
pande framgång och uppfördes innan 
kort öfverallt i Europa (Sthlm 1842, 
Kphn 1844). Scribe lämnade nu ännu en 
textbok, "Afrikanskan", och Meyerbeer 
begynte äfven genast på musiken. Dock 
tillfredsställde ämnet honom ej, och han 
ändrade och strök så mycket, att Scribe 
till sist tröttnade. M. lade då undan ver- 
ket tillsvidare. 1842 kallade konungen 
af Preussen honom tillbaka till Berlin 
att öfvertaga ledningen af hofmusiken 
och hofoperan. Han begynte genast ef- 
ter sin hemkomst till födelsestaden före- 
taga genomgripande förändringar inom 
orkestern samt af sade sig själf hvarje 
lön för att musikerna måtte få så myc- 
ket mera. Hvar han kunde, ömmade han 
för musikernas väl. 19. 8. 1843 brann 
dock hela operabyggnaden ned, och ko- 
nungen måste uppbygga en ny. Arbetet 
bedrefs så hastigt som möjligt, och 7. 12. 
1844 blef bestämd till invigningsdag. Till 
denna skulle M. skrifva festoperan med 
ett nationellt preussiskt ämne: "Das 
Feldlager in Schlesien". Att uppbära 
hufvudrollen, Vielka, hade M. bestämt 
Jenny Lind och därför skrifvit hela detta 
parti med noggrant aktgifvande på alla 
hennes röstresurser. Trots detta ville den 
svenska sångerskan ej tränga undan den 
förutvarande primadonnan, och operans 
framgång vid premiären var därför icke 
så stor, som man väntat. I januari 1845 
sjöng dock Jenny Lind med, och nu pri- 
sades verket allmänt. M. kunde ej göra 
nog för sin skyddsling och introducerade 
henne öfverallt i stadens förnäma kret- 
sar och vid hofvet. På sommaren 1845 
nedlade M. den direkta ledningen af ope- 
ror och dirigerade sedan blott, då Jenny 
Lind uppträdde. På hösten reste han till 
Paris för att mottaga textboken till ope- 
ran "Profeten" och återvände sedan till 
Berlin, där han genast arbetade på mu- 
siken. Hans broder Michael Beer räckte 



honom dock sommaren 1846 sin tragedi 
"Struensee" och för att glädja sin moder, 
lade han undan sin opera för att skrifva 
musik till broderns verk. M. tog Beetho- 
vens Egmontmusik o. Mendelssohns mu- 
sik till "En midsommarnattsdröm" till 
förebild för sitt verk. 19. 9. 1846 ägde 
premiären rum i "Schauspielhaus" i Ber- 
lin. Kort därefter kom en inbjudan från 
Wien att få uppföra "Das Feldlager in 
Schlesien" å Theater an der Wien. Ehu- 
ru verket var helt och hållet preussiskt 
och till på köpet behandlade en kamp 
mot Österrike, beslöt M. sig för att an- 
taga inbjudningen och omarbeta verket, 
så att de nationella partierna ej skulle 
stöta. M. gladde sig äfven öfver detta 
lyckliga tillfälle att få presentera sin 
svenska skyddsling för wienarna. Han, 
musikern och penningmatadoren, visste 
hvad guld betydde, då det gällde ett ytt- 
re erkännande af en konstnär, ville äf- 
ven göra Jenny Lind oberoende af eko- 
nomiska trångmål, och nekade bestämdt 
att mottaga någon ersättning men pres- 
sade samtidigt upp ersättningen åt Jen- 
ny Lind till en förut osedd höjd. Han 
ledde på det allra skickligaste hennes 
uppträdande i den österrikiska hufvud- 
staden, och med hans beskydd vågade 
ingen annan än med utsökt vänlighet 
och tillmötesgående mottaga den sven- 
ska sångerskan. Som minne af Wiener- 
premiären 18. 2. 1847 slogos tvenne me- 
daljer, en öfver M. och en öfver Jenny 
Lind. Ännu medan båda befunno sig i 
Wien, kom från Lumley i London en in- 
bjudan att uppföra "Vielka" i den engel- 
ska hufvudstaden. I april reste båda till 
England, där de båda hedrades på ett 
nästan tumultuariskt sätt. I jan. 1848 re- 
ste M. till Paris för att förbereda pre- 
miären af "Le Prophéte". Konungens af 
Preussen silfverbröllop kallade honom 
åter till Berlin på hösten s. å., där han 
med den förut af honom grundade dom- 
kyrkokören ("Berliner Domchor") upp- 
förde en för tillfället komponerad fest- 
hymn. I jan. 1849 begynte föröfningarna 
å operan i Paris med sådana ryktbara 
krafter som Viardot-Garcia, Castellan och 
Roger i hufvudrollerna. 16. 4. 1848 ägde 
premiären rum som vanligt efter nästan 
pinsamt noggranna öfningar. Entusias- 
men för verket var mycket stor, ehuru 
det i längden ej kunde vinna samma er- 



656 



Meyerbeer 



kännande som de båda föregångarna. Då 
M:s verk i allmänhet voro kassastycken, 
skyndade man sig å de stora världssce- 
nerna att förvärfva partituret. I Stock- 
holm uppfördes "Profeten" 1852. Under 
50-talet sysselsatte M. sig med omarbe- 
tande af sitt "Feldlager", så att de na- 
tionella partierna kunde försvinna och 
följaktligen de stora utländska scenerna 
ej längre hysa betänkligheter mot att 
uppföra det. 1854 gafs verket å Op. co- 
mique i Paris under namnet "L'Etoile du 
Nord". Det uppfördes sedan äfven å an- 
dra scener ("Nordens stjärna", Sthlm 
1881) men kunde ej hålla sig uppe. Ett 
annat verk å samma scen i Paris, "Le 
pardon de Ploermel", hade sin premiär 
1859. Under namnet "Dinorah" uppför- 
des detta tämligen allmänt i Europa 
(Sthlm 1870; Kphn 1892) dock utan att 
kunna hålla sig uppe. M., som vid den- 
na tid var sjuklig, arbetade ej med sam- 
ma kraft som förut och måste äfven al- 
bryta sin tonsättarverksamhet genom re- 
kreationsresor. Som tillfällighetsmusik 
skref han bl. a. en festkantat för prins 
Carl af Preussens bröllop 26. 5. 1852, dess- 
utom 3 fackeldanser, festmarscher m. m. 
9. 2. 1853 firade han sin moder på hennes 
87:de födelsedag med 91. psalmen satt för 
solo och 8-stämmig kör. Ej långt där- 
efter afled hon. Hennes död gjorde ett 
djupt intryck på mästaren, som alltid 
varit henne varmt hängifven. Flera and- 
liga tonsättningar följde vid samma tid, 
de flesta uppförda af domkyrkokören, 
som M. särskildt lärt sig älska. I Sve- 
rige, där man med stort intresse följde 
hans arbete, fick man en ingående skil- 
dring af hans lif vid denna tid genom 
Wilhelm Bauck, som då besökte honom 
och vid sin hemkomst offentliggjorde 
flera utförliga resebref (citerade i Men- 
dels biogr. 1868). M. hade ofta fått höra 
talas om Sverige. Vogler hade alltid 
med glädje omtalat sina lyckliga dagar 
i Stockholm och i svenska landsorten 
samt de sköna nationalmelodierna, J. A. 
Josephson hade uppsökt honom på 40- 
talet och åter låtit honom få höra svensk 
sång, och främst af alla hade Jenny 
Lind fört honom in i den svenska sån- 
gens värld. Man må ej undra på, att 
Bauck därför på det mest förekomman- 
de sätt mottogs af den gamle mästaren. 
All ledig tid, som stod honom till buds, 



utnyttjade M. till att fullborda sin opera 
"Afrikanskan", som en gång nedlagts 
1842 men ändå alltid stod för honom så- 
som det verk, hvilket mest af alla skulle 
föra hans namn till eftervärlden. 1864 
hade arbetet skridit så långt fram, att 
dess premiär var nära förestående å 
St. operan i Paris. M. befann sig redan 
i den franska hufvudstaden och öfver- 
vakade allt arbetet. Som vanligt nog- 
grann ända till öfverdrift rättade och 
ändrade han ständigt; oron blef honom 
svårare, sömnen flydde under nätterna. 
Under sådana förhållanden svek honom 
till sist all kraft och 2. 5. 1864 afled han 
utan att ha sett verket uppföras. Be- 
grafningshögtidligheterna voro äfven ef- 
ter Pariserförhållanden ovanligt stora, 
och den franska hufvudstadens sorg de- 
lades af hela den musikaliska världen. 
Först 28. 4. 1865 uppfördes "L'Africaine" 
å St. operan. Verket gjorde en storartad 
verkan och har jämte "Hugenotterna" 
längst hållit sig uppe (Sthlm 1867; så 
vidt bekant ej gifven i Kphn). 

Som person var M. ovanligt ädel och 
ömmande för allas bästa. Utan att visa 
högdragenhet umgicks han med alla obe- 
roende af deras samhällsställning. Hans 
gifmildhet mot behöfvande musiker var 
storslagen, och hans testamente upptog 
stora summor till välgörande ändamål. 
Om hans religiösa allvar är redan förut 
taladt. Afundsjuka och förföljelse mot 
andra tonkonstnärer var honom alldeles 
fjärran. Wagner, som kanske sökte be- 
visa motsatsen, rönte både i Paris och 
sedan genom Rienzipremiären i Berlin 
den bästa hjälp af honom. Att han stod 
oförstående inför Wagners idéer hade 
sin orsak i hela hans lifsuppfattning. I 
musikaliskt hänseende var M. en ovan- 
ligt grundligt utbildad musiker, som 
fullkomligt behärskade allt tekniskt från 
fugan till de större slutna konstformer- 
na. Orkesterbehandlingen är sorgfällig 
samt ofta färgrik och stämningsfull. 
Ehuru han alltid komponerade hastigt 
och idéerna snabbt kastades på pappe- 
ret, blef han sent färdig med tonverket. 
Korrigeringen af det nedskrifna kunde 
ofta räcka flera månader, och ofta lades 
verket, efter att ha genomgått en första 
grundlig rättelse, undan, för att efter år 
vidare bearbetas och omändras. En ope- 
ra kunde på så sätt kosta honom år af 



Meyerbeer 



657 



oro och ängslan. Repetionerna af ett 
verk tog lika lång tid. Texten fick flera 
gånger omskrifvas, musiken vederfaras 
strykningar och tillägg, ej en ton fick 
ha karaktären af tillfällighet. Så som 
texten och musiken mästrades, gick det 
äfven med baletten, sceniska dekoratio- 
ner, dräkter, de uppträdandes rörelser 
och gester m. m. Just denna sträfvan 
efter pinsam korrekthet i allt utgjorde 
de M:ska verkens främsta svaghet. Allt 
bedömdes efter publiken, således efter en 
rent yttre måttstock. Musikens egen va- 
lör fick stå i andra hand. Den tekniska 
beräkningen fick stå framför den konst- 
närliga intuitionen. Effekten blef där- 
för hufvudsak. M:s egen främsta svag- 
het var att ej kunna tåla någon kritik. 
De, som ej godvilligt ville nedlägga sitt 
klander, bundos på alla upptänkliga sätt, 
än genom beröm och smicker, än genom 
penningar. M. ville stå främst, slå värl- 
den med häpnad, vinna världsrekord. 
Vi se dessa drag i Wien, då han hör 
Hummel och uppbjuder alla krafter att 
öfverglänsa honom som virtuos, vi se 
dem åter i Italien, då Rossini hyllades 
i Venedig, samma åter i världsstaden 
Paris, då "Il crociato" ej fick erkännan- 
de. M. ägde en ovanligt stor anpass- 
ningsförmåga. I Tyskland skref han 
fugor och allvarliga andliga verk, i Ita- 
lien glada melodier, i Frankrike mar- 
scher och danser med sprittande rytmer. 
Hans operor efter 1824 blefvo därför ute- 
slutande kosmopolitiska, och den natio- 
nella operan "Das Feldlager", skrifven 
å kunglig befallning, blef ej efter kom- 
positörens önskan, förrän han fått arbe- 
tat bort hvarje skymt af preussisk ka- 
raktär. Just denna världsprägel var 
det, som framkallade Wagners öppna 
och bestämda protest. Det nationella 
var ej en trång begränsning hos Wag- 
ner utan en styrka. M. var skapad för 
tiden 1830—48, då Frankrike och Italien 
voro tyskarnas ideal; Wagner däremot 
tillhörde tiden efter februarirevolutio- 
nen, då Tysklands nationella medvetan- 
de vaknat. M. är den viktigaste län- 
ken mellan Weber och Wagner. Hvad 
romantiken sträfvat efter, att få en för- 
ening af alla konsterna till ett i operan, 
fullföljde M. konsekvent och gaf plats 
åt allt. Dekorationer, dans, orkester- 
målning, sång, mimik fingo hjälpas åt 



att gifva totalbilden. Wagner byggde 
just här vidare och sammansmälte allt 
till en högre enhet. M. hade blifvit stå- 
ende vid blotta konsternas samverkan och 
därför alltid haft oro för att de ej skulle 
hållas likvärdiga utan någon tillvälla 
sig makt på de andras bekostnad. Gun- 
nar Wennerberg säger på tal om "Pro- 
feten" i sina resebref 1852 (Ny tidn. f. 
mus. 1853 nr 20): "Egentligen är det 
orätt att säga Meyerbeers, ty på hvarje 
ställe, där den gifves, är den att anse 
som en produkt af flera lika goda fakto- 
rer. M. har dragit försorg om, att ej 
kompositören till en opera längre behöf- 
ver vara subordinerande. Musiken är ej 
längre hufvudsak. Den är allenast med 
i ett bolag för vinnandet af ett gemen- 
samt yttre ändamål. Den Profet, om 
hvilken jag skrifver, är alltså den, som 
är komponerad af Rellstab-Meyerbeer- 
Quaglio-Fries-Schiitz-Fenzl-Schnitzler et 
C:o. Många, och bland dem jag, anse 
Meyerbeer som den mest betydande i 
denna firma. Publiken åter, som mer 
fäster sig vid sak än person, är af annan 
åsikt. Om jag talar om Fides' char- 
manta aria, som naturligtvis M. har 
förtjänsten af, så berömmer publiken 
den förträffliga 'solen', som maskinisten 
Schiitz hittat på; är jag förtjust öf- 
ver 'kröningsmarschen', så är publiken 
utom sig öfver 'isen och skridskokadril- 
jen', som herrar Schnitzler och Fenzl 
gjort; prisar jag den vackra kvartett, i 
hvilken profeten berättar sin dröm, så 
lofordar publiken med skäl den outtöm- 
liga rikedom af lysande dräkter, som 
kostumiören hr Fries framtrollat i 'krö- 
ningsprocessionen'; nämner jag något 
om det karaktäristiska i vederdöparens 
'ad nos, ad salutem undam', så förstum- 
mas jag genast af det beundrande sorl, 
som 'Orgian' med sina danserskor, kan- 
delabrar, silfver- och guldkärl, turkiska 
mattor, eld, brak och rök — allt ett verk 
af dekoratörerna Quaglio — framkallar 
o. s. v. Och publiken har rätt. Den är 
ärlig." — Litt.: biografier af H. Mendel 
(1868; förk. 1869), Ad. Kohut (Reclam 
1890), H. Blaze de Bury (1865), A. de Las- 
salle (1864), A. Pougin (1864), J. Schucht 
(1869), J. Weber (1898). 

Meyerbeer-Stiftung, ett af 
M. stiftadt stipendium på 30,000 Mark, 
hvars räntor hvartannat år (3,000 Mark) 



658 



Meijcrberg— Michaéli 



skall tjäna någon tysk kompositör un- 
der 28 års ålder till hjälp i hans stu- 
dier under ett år i Italien, Paris (6 
mån.), Wien, Miinchen och Dresden (6 
mån.). Sökanden skall framlägga en 
komposition till pröfning och äfven ef- 
ter resan uppvisa studieresultatet genom 
att inlämna kompositioner. Af berömda 
M.-stipendiater märkas Arnold Krug 
(1877), E. Humperdinck (1881), Bernh. 
Köhler (1897). 

Meijerberg, Fredrik Rudolf Oscar, f. 
1820 i Brunflo, Ångermanland, t våren 
1849 i Uppsala; blef v.-t. 1845 anförare 
lör allmänna sången i Uppsala och för- 
stod att på ett högst ovanligt sätt in- 
gifva lif i studentsången; han var an- 
förare under det betydelsefulla nordiska 
studentmötet 1845 och ledde äfven den 
första studentkonserten 25. 11. 1845, hvil- 
ken prisades som ovanligt lyckad; vid 
vårterminens början lämnade han an- 
förarstafven åt Wennerberg; 1848 tog 
han fil. mag.-graden men var redan då 
bruten till hälsan. J. Sundblad yttrar 
om honom i "Uppsalalif": "Möjligen har 
Uppsalasången sedan dess gått framåt i 
tekniskt hänseende; säkerligen äro både 
repertoar och rykte större, men lika sä- 
kert är, att få, om ens någon, fört sin 
taktpinne med sådan elegans som han; 
den blef i hans hand ett trollspö, genom 
hvilket han, från ett ritardando, mjukt 
och lent som ett bortdöende eko, kunde 
låta den öfvergå till ett crescendo, kul- 
minerande i de skallande åskorna af det 
kraftigaste fortissimo" (s. 370). — Litt.: 
G. Kallstenius, Blad ur Uppsalasångens 
hist. (1913); J. Sundblad, Uppsalalif 
(1844); A. Hamilton-Geete, I solnedgån- 
gen (II, 1911). 

Mezza, mezzo (it.), half; mezza 
voce (m. v.), med half röst; mezzo 
forte (m. f.), halfstarkt; mezzo so- 
p r a n o, medelsopran (midt emellan so- 
pran och alt) ; mezzo staccato, till 
hälften framstött; mezzo tenor e, 
mellan tenor och baryton. 

mf. = mezzo forte. 

mf p. = mezzo forte-piano. 

m. g. = main gauche (fr.). 

Mi, tonen e inom solmisationen; kan 
äfven beteckna a och h. Se Solmisa- 
t i o n. 

Michaéli, Louise Charlotte Helene, 
f. M i c h a 1, f. 17. 5. 1830 i Stockholm, t 



där 23. 2. 1875; fadern, kantorn i Jakobs 
kyrka Henrik Gustaf Michal, gaf henne 
den första undervisningen i sång och 
musik; våren 1846 kom hon under Isidor 
Dannströms ledning; sjöng s. å. ffg. of- 
fentligt å en konsert i De la Croix' sa- 
long. Hennes vackra röst gjorde redan 
då ett lifligt intryck på publiken; på hö- 
sten 1847 sökte hon anställning vid k. t., 
men blef nekad inträde, emedan rösten ej 
ansågs stor nog för scenen. Hon fortfor 
därför att sjunga för Dannström och fick 
5. 6. 1849 debutera å k. t. som Elvira i 
"Don Juan". M. antogs nu som elev vid 
k. t. och erhöll J. A. Berg till lärare; då 
denne kort därefter afgick, fick hon 
hans efterträdare J. Giinther till lärare. 
1852 anställdes hon som skådespelerska 
vid lyriska scenen, och Dannström upp- 
tog då åter sångundervisningen. Hen- 
nes röst hade under tiden utbildat sig 
till en ovanligt fyllig och hög sopran. 
I koloraturen ägde den stor smidighet. 
Hennes dramatiska begåfning stod dock 
ej i jämnhöjd med sångförmågan, lika- 
så var hennes utseende ej så fördel- 
aktigt. Hon hade därför mycket svårt 
att göra sig gällande i hufvudstaden 
och betraktades vid k. t. ej som nå- 
gon särskildt lofvande kraft. Somma- 
ren 1853 medtog Dannström henne till 
Paris, där hon fick sjunga för Meyer- 
beer. Den store mästaren fann stort be- 
hag i hennes röst och tillstyrkte henne 
på det varmaste att stanna i Paris samt 
låta engagera sig vid St. operan. Han 
erbjöd sig själf att vidtala operans di- 
rektör. Hon lämnade tyvärr detta åsido, 
emedan hon hade lofvat sjunga i sven- 
ska landsorten redan samma sommar. 
1854 utnämndes hon till hofsångerska 
och blef s. å. LMA. Hon synes 1854 ha 
åtnjutit Garcias undervisning i London 
och konserterade sedan 1855 — 56 i Köpen- 
hamn, Hamburg, Berlin, Dresden, Mag- 
deburg m. fl. städer och grundlade där- 
igenom sitt stora rykte som sångerska. 
1. 10. 1856 anställdes hon vid k. t. Sthlm 
och tillhörde sedan kungl. scenen intill 
1. 6. 1859. Dessa tre år voro glansåren, 
då hennes svaghet som skådespelerska 
öfverskyldes af sångens enastående fäg- 
ring. Äfven erhöll hon under denna tid 
stockholmarnas af gjorda erkännande o. 
beröm. Hennes förnämsta roller denna 
tid voro: Grefvinnan i "Figaros bröl- 



Michaéli 



659 



lop", Donna Anna i "Don Juan", Pami- 
na och Nattens drottning i "Trollflöj- 
ten", Isabella i "Robert", Bertha i "Pro- 
feten" och i "Niirnbergerdockan", Aga- 
tha i "Friskytten", Linda, Leonora i 
"Kung Karls jakt", Elvira i "Ernani", 
Mathilda i "Wilhelm Tell", Rezia i "Obe- 
ron", Leonora i "Trubaduren", Marie i 
"Regementets dotter", Margareta i "Hu- 
genotterna" m. fl. 4. 12. 1858 var en mär- 
kesdag för henne, då hon första gången 
utförde Guillemettes för henne skrifna, 
mycket kräfvande roll i "Advokaten Pa- 
thelin". Denna dag betraktas i allmän- 
het som kulminationspunkten. 1859 be- 
gaf hon sig för andra gången ut på kon- 
sertresor och sjöng nu de närmaste åren 
i Danmark, Norge, Finland, Tyskland, 
Holland och England; 1859, 62, 65 sjöng 
hon i London och hade sommarsäsongen 
1863 engagement vid Her Majestys thea- 
tre. I den engelska hufvudstaden sam- 
manträffade hon med Jenny Lind, som 
blef henne det bästa stöd. I Sverige gaf 
hon 1860 och 1862—64 gästroller å k. t. 
Ett yttre erkännande i den svenska huf- 
vudstaden erhöll hon 23. 5. 1865, i det att 
hon erhöll i gåfva en silfverkrans med 
däri inflätade juveler. 1. 7. 1864 tog hon 
åter anställning vid k. t. och bibehöll 
denna plats, dock med åtskilliga afbrott 
för upprepade in- och utländska konst- 
resor, ända till 1873 (1864—66 sjöng hon 
ofta å k. t. Kphn; sista gången hon upp- 
trädde i denna stad var 21. 10. 1871). 1860 
hade hon ingått äktenskap med sin ku- 
sin Charles J. Michaéli, ett äktenskap 
som började och de första åren fortsattes 
under synbart lyckliga förhållanden, för 
att sedan förändras till en motsats, som 
icke kunde annat än störande och olycks- 
bringande inverka på henne som konst- 
när. 1870 förlorade hon sitt enda, högt 
älskade barn och 1873 äfven sin make. 
Sorgen nedbröt hennes hälsa, och hösten 
1873 sökte hon i södern bot och veder- 
kvickelse men återkom 1874 med fullt 
utbildad lungsot och afled i Sthlm kort 
därefter. Af hennes roller anses i all- 
mänhet Norma o. Klytemnestra (i "Iphi- 
genia i Aulis") ha varit bäst. Sina 
största triumfer firade hon dock ej å 
scenen utan i oratoriet i kyrka och kon- 
sertsal, där röstens uttryck och den själ- 
fulla sången fick göra allt. M. har ofta 
jämförts med Jenny Lind. Hon hade 



med denna sångerska gemensamt en här- 
lig, omfångsrik sopranröst (M:s röst 
sättes af några samtida högre än J. L:s), 
en mjuk och ren koloratur och uttrycks- 
fullhet i föredraget. Däremot saknade 
hon J. Linds stora dramatiska förmåga 
och äfven hennes vinnande, behagfulla 
utseende och graciösa, mjuka uppträ- 
dande. Förnämsta skillnaden utgjorde 
dock begåfningens art. J. Lind var en 
genuin, intuitiv begåfning, som oreflek- 
teradt alltid fann det rätta uttrycket. 
Hennes lif gestaltade sig äfven annor- 
lunda än L. M:s. Hemlängtan var bådas 
svaghet, men under det att J. L. behär- 
skade och betvingade den, låg M. stän- 
digt under för frestelsen. J. L. blef där- 
för den stora världssångerskan, som fi- 
rade sina triumfer i konstlifvets bränn- 
punkter, samlande guld, som satte hen- 
ne i stånd att njuta lifvets goda i rikt 
mått. Därför blef för henne lifvets höst 
solig och sorglös. För M. däremot hade 
lifvet ständigt motgångar att bjuda på. 
Först efter långa år af väntan erhöll 
hon erkännande å den svenska scenen. 
Äfven först efter många års arbete lyc- 
kades hon uppnå det konstnärskap, som 
kunde bringa musikvärlden till fullt er- 
kännande. Det reflekterade, mödosamt 
förvärfvade fick hos henne ersätta det 
intuitiva. Hennes konsertresor i stora 
världen fingo ej heller samma glans som 
Jenny Linds. Visserligen sjöng äfven 
hon i de stora världsstäderna, men in- 
gen Meyerbeer fanns, som för henne 
öppnade de fina kretsarna. Ej heller 
fick hon lyckan att dela sina konstnär- 
liga framgångar med en fint bildad, 
ädel och högsinnad konstnär, som ytter- 
ligare kunde höja hennes entusiasm för 
konsten. På 70-talet var det nöden, som 
tvang henne att sjunga. Armodet ka- 
stade sitt bleka skimmer öfver hennes 
sista dagar. — Äfven för hennes efter- 
mäle har ej eftervärlden sökt att göra 
något. Vi nämnde under Jenny Lind 
en ringa del af den stora biografiska 
litt., som finnes om denna världssånger- 
ska. Om M. är litt. mycket anspråks- 
lös, och hvad värre är, mycket otill- 
förlitlig. Den utförligaste karaktäri- 
stiken skref Frans Hedberg i Sv. opera- 
sångare (1885); Isidor Dannström med- 
delade en del om hennes ungdom i 
sina Minnesteckningar (1896); några 



660 



Michaelis — Michalowzki 



korta rader om henne finnas i C. Fr. 
Lundquists Minnen och anteckningar 
(1908); lägga vi härtill F. A. Dahlgrens 
Anteckningar om Sthlms teatrar (1866), 
Overskous Den danske Skueplads VII, 
biografier i 111. Tidn. 1867:9 och 23. 11. 
1861, Svalan 24. 12. 1874, Anteckn. om 
sv. kvinnor (1864), H. V. Schyttes Nord. 
mnsiklex., Hörbergs lexikon och Nord. 
Familjebok torde litt. i det närmaste 
vara uttömd. Granska vi nu denna litt., 
finna vi dock ofta på de allra väsentliga- 
ste punkter mycket motsägande medde- 
landen; ingen enda af de nämnda min- 
nestecknarna har gjort specialstudier 
rör. henne. Låtom oss först se på Dann- 
strönis uppgift om presentationen för 
Meyerbeer sommaren 1853. Vi vilja ej 
betvifla uppgiftens sanningsenlighet, 
men tiden är mer än dubitativ. Ingen 
af de andra biograferna omtalar någon 
pariserresa 1853. Meyerbeer var juni — 
okt. 1853 i Spaa och kom först i okt. till 
Paris, men så sent på året var Michaéli 
i full verksamhet i Sthlm. Alla källor 
öfverensstämma däri, att hon 1854 var i 
Paris. Meyerbeer förlorade emellertid 27. 
6. 1854 sin moder och lefde sedan i stör- 
sta tillbakadragenhet i Tyskland och 
for på hösten till Wien. Alltså det 
året kunde han ej heller ha samman- 
träffat med henne. Sommaren 1855 var 
Meyerbeer först i London, sedan i Spaa 
och först i sept. i Paris. Större delen 
af sommaren 1856 tillbragte han vis- 
serligen i den franska hufvudstaden, 
och ehuru han var sjuk den mesta tiden, 
vore det ju ej omöjligt, att han då 
fått höra M. sjunga. Äfven lektionerna 
för Garcia i London synas något tvif- 
velaktiga. Dannström, som så väl kän- 
de både G. och M., omtalar dem ej, 
och alla biograferna synas på denna 
punkt stödja sig på Dahlgrens anteckn., 
hvilka ej här äro ur förstahandskälla. 
Allra mest dubitativt är engagementet 
på Her Majesty's theatre, så mycket 
märkligare, som detta väl hade bort ut- 
göra höjdpunkten i hennes offentliga 
erkännande. Dahlgrens säger, att hon 
sjöng 1859—63 i London, "där hon an- 
tog engagement vid Her Majesty's thea- 
tre"; när och hur länge säges ej; Hed- 
berg omtalar blott engagementet, ej ti- 
den, fastän han erkänner, att det "satte 
krönet på hennes konstnärliga anseen- 



de". Schytte omnämner, att hon sjöng 
i London 1859, 62, 65 men har intet med- 
delande om engagementet; Ant. om sv. 
k v. är den enda som har direkt årtal: 
"engagerades för sommarsäsongen 1863 
vid Her Majesty's theatre i London så- 
som primadonna". Att detta engage- 
ment ej haft stor betydelse i Englands 
musikhäfder framgår ej minst däraf, 
att den synnerligen talrika musikaliska 
memoarlitt. från denna tids London 
(speciellt utförlig om Her Maj:s th.) ej 
har ett ord om den svenska sångerskan. 
Ännu flera sådana osäkra punkter i hen- 
nes biogr. hade ytterligare kunnat näm- 
nas. De svenska biograferna ha ej gjort 
sig någon möda att utforska hennes 
sångarbana, och de utländska lexika 
(Fetis, Grove, Riernann m. fl.) ha ej ett 
ord om den svenska sångerska, som dock 
en tid firat stora triumfer äfven hon 
i Europas storstäder. — Vi ha behand- 
lat denna fattigdom i vår litt. så ut- 
förligt för att allvarligt mana till ef- 
tersökningar, så att vi någon gång verk- 
ligen kunna få en fullständig första- 
handsbiografi om denna sångerska, en 
gång Sveriges stolthet och heder. 

Michaelis, Christian Friedrich, 
f. 1770 i Leipzig, t där 1. 8. 1834; do- 
cent vid univ.; musikförfattare; skref 
bl. a.: "Entwurf der Ästehetik, als Leit- 
faden bei akad. Vorlesungen" (1796); 
"Katechismus fiber J. B. Logiers System 
d. Musikwissenschaft" (1828); dessutom 
en del öfvers. af musikafhandlingar 
samt uppsatser i tidskrifter m. m. 

Michaelson, August, f. 1801, t 2. 
2. 1871, brukspatron; stor musikvän; 
LM A 1845; var nitisk främjare af Ma- 
zerska kvartettsällskapet och öfverläm- 
nade 22. 7. 1870 till Mus. ak. 3,000 rdr 
r:t, af hvilken summa den årliga rän- 
tan skulle af sällskapet disponeras. M. 
var god kvartettspelare och hade äfven 
försökt sig i komposition med en violin- 
konsert, smärre stycken för stråkkvar- 
tett. — Litt.: Mus. ak:s handl. 1872/73 s. 
20 f; Mazerska kvartettsällsk. (1899). 

Michal, se Michaéli. 

Michaiowzki, Alexander, f. 5. 5. 
1851 i Warschau; pianist; elev af Rich- 
ter och Moscheles vid konserv, i Leip- 
zig; sedan 1885 bosatt i Warschau, där 
han 1895 blef professor vid konserv.; har 
utgifvit flera pianopedagogiska saker. 



Micklin — Mignon 



Micklin, se M i k 1 i n. 

Mi contra fa, h mot f; den förbjudna 
intervallen bestående af tre hela ton- 
steg (se tritonus). Mi contra fa 
est diabolus in musica, h mot f 
är djäfvuln i musiken. 

[En] Midsommardröm, A mid- 
summer nighfs dream, dramatisk dikt 
i 3 a., musik af F. Mendelssohn (ouver- 
ture af slutad 6. 8. 1826; uppf. ffg. febr. 
1827 i Stettin); fullst. mus. gifven ffg. 
14. 10. 1843 i Potsdam; fg. k. t. Sthlm 
11. 4. 1860; St. t. Göteborg 21. 5. 1873 (i 
Sverige hufvuds. Hagbergs öfvers.); in- 
till 1913: 116 ggr; k. t. Kphn ffg. 30. 3. 
1879 (H. P. Holsts öfvers.: "En skjaer- 
sommernatsdröm"). — Herman Berens 
skref 1856 en annan musik. — Ambroise 
Thomas skref en kom. op. "Le songe 
d'une nuit d'été", byggd på en episod 
därur; text af Rosier och de Leuven; 
premiär 20. 4. 1850 i Paris. H. Pur- 
cell skref "The fairy queen" (Shake- 
speares text); pr. London 1692. 

Mielck, Ernst, f. 24. 10. 1877 i Vi- 
borg, Finland, t 22. 10. 1899 i Locarno, 
Italien; en ovanligt tidigt utvecklad 
musikbegåfning, hvilken genom en allt- 
för kort lefnad hindrades att fullt ut- 
veckla sig; de kompositioner han skrif- 
vit, visa dock till stor del den mognade 
konstnären. Vid 10 års ålder blef han 
elev af Albert Tiétze i Petersburg, hvar- 
jämte han äfven åtnjöt moderns konst- 
närliga handledning; vid 13 års ålder 
kom han till Sternska konserv, i Berlin; 
1894 öfvertog Bruch hans vidare utbild- 
ning; 1897 lämnade han Berlin och åter- 
vände hem. Som pianist medverkade 
han ofta och vann äfven som sådan rikt 
erkännande. M. skref 10 större vokala 
och instrumentala verk samt dessutom 
flera solosånger och pianostycken. De 
tio större kompositionerna äro: stråk- 
kvartett op. 1 (G-moll), ouv. Macbeth op. 
2, stråkkvintett op. 3 (F-dur), symfoni 
op. 4 (F-moll; komp. vid 19 års ålder 
och uppf. f. g. på hans 20: de födelsedag 
24. 10. 1897), gammalböhmisk julsång för 
bl. kör o. ork. op. 5, dramatisk ouv. op. 
6, "Gammalgermansk julfest" för mans- 
kör, barytonsolo o. ork. op. 7, konsert- 
stycke för violin och ork. op. 8 (D-dur), 
finsk pianofantasi med ork. op. 9, "Finsk 
suite" för ork. op. 10. Af dessa blef sym- 
fonien mest känd; däremot torde hans 



op. 7 vara det bästa. En sång "Fiskar- 
flickan" sjöngs af Ida Ekman å turné 
och vann varmt erkännande. "Det lo- 
giska tänkandet och det episka draget 
äro dyrbara märken i E. M:s musika- 
liska produktion. Han slösar ej med 
sina ingifvelsers skänker, utan värde- 
sätter dem och låter dem bli räntebä- 
rande. Ett motiv, en tanke, som han en 
gång tillägnat sig, söker han utveckla 
i dess konsekvenser, riktar och förfull- 
ständigar den med besläktade musika- 
liska idéer och släpper den icke förr, 
än den rikligen välsignat hans möda" 
(Flodin). — Om M. finns en biogr. (af 
W. Mauke) tryckt med utdrag ur recen- 
sioner: "E. M. Ein Kiinstlerleben", Lpzg 
(Friedr. Hofmeister 1901). En karaktä- 
ristik skref Karl Flodin i "Finska mu- 
siker" (1900). 

Mierzwinski, L a d i s 1 a u s, f. 21. 10. 
1850 i Warschau, t sommaren 1909 i Pa- 
ris; operasångare (tenor); studerade 
först till arkitekt; deltog i en del poli- 
tiska oroligheter och satt tre års tid 
fängslad; utbildade sig sedan till sån- 
gare och vann på 80-talet enastående 
framgångar genom sin bländande kolo- 
ratursång och sitt virtuosa föredrag; 
1881 hade han anställning vid Covent 
garden i London. Stockholm gästade 
han nov. 1886 tills. m. Pauline Lucca 
(Kphn 1886 och 88). Offer för spelpas- 
sionen blef han sedan ruinerad och för- 
lorade äfven genom ansträngning sin 
röst. Han måste draga sig tillbaka till 
landsortscenerna och slutligen förvärf- 
va sitt uppehälle med dåligt betalade 
lektioner. Hans bästa roller voro under 
glanstiden: Arnold i "Wilhelm Tell", 
Manrico i "Trubaduren", Raoul i "Hu- 
genotterna", Robert, Eleazar i "Judin- 
nan". — Sv. biogr. i Sv. Musikt. 1886 s. 
129 (1909 s. 99). 

Mig dagen flyr, psalm 359; Haeff- 
ner hänvisar till mel. 354. 

Mignon, op. com. 3 a., text af Carré 
och Barbier, musik af Ambr. Thomas; 
texten byggd på Goethes "Wilhelm Mei- 
sters Lehrjahre"; premiär å Op. com., 
Paris 17. 11. 1866 (l,000:e ggn 13. 5. 1895); 
Drury Lane, London 5. 7. 1870; k. t. Sthlm 
10. 3. 1873 (100:de ggn 28. 3. 1883; 200:e 
12. 5. 1895; 300:e 15. 5. 1904; intill 1913: 367 
ggr); St. t. Göteb. 4. 6. 1880; k. t. Kphn 
6. 1. 1880; Kristiania t. juni 1880. 



662 



Mikadon — Milanollo 



M i k a d o n eller En dag i Titipu, 
The Micado, burlesk operett 2 a., text 
af W. G. Gilbert, musik af Arthur Sul- 
livan; premiär på Savoy Theatre, Lon- 
don 14. 3. 1885; sv. öfvers. af Ernst Wall- 
mark; ffg. i Sverige å Vasateatern, 
Sthlm 22. 1. 1890; Tivoliteatern, Kristia- 
nia 17. 7. 1890; St. t. Göteb. 18. 9. 1890. 

Mikkola, Viljo, f. 21. 12. 1871 i Kel- 
viå, Finland; erhöll sin första utbild- 
ning i organistskolan i Åbo, sedan vid 
musikinstitutet i Helsingfors; 1901 elev 
i orgelspel af A. Guilmant i Paris och 
Algot Lange i sång; kantor i Åbo dom- 
kyrka 1900 och organist i Michaelskyr- 
kan i Åbo 1908. M. har äfven varit 
sånglärare; festdirigent vid Åbo musik- 
fest 1905. Som kompositör har han gjort 
sig känd genom tre af M. M. prisbe- 
lönta körer, solosånger, orgelfantasier 
och preludier m. m.; har ofta gifvit or- 
gelkonserter. Han grundade 1907 ett 
pianomagasin i Åbo och 1910 i Helsing- 
fors; har äfven verkat som musikkri- 
tiker; dessutom samlat och arrangerat 
folkvisor för blandade mans- och dam- 
körer. 

Miklin (M e c k 1 i n, M i c k 1 i n), tren- 
ne musiker, far, son och sonson, hvilka 
efter hvarandra varit dir. mus. vid gym- 
nasiet i Linköping och där utöfvat en 
mycket gagnande verksamhet. Johan 
M. (vanligen skrifvet M e c k 1 i n), den 
äldste af de tre, var elev af J. H. Ko- 
man och uppförde, som ledare för mu- 
siken i Linköping, ofta sin lärares kom- 
positioner. En bok, "Hof intendenten Ro- 
mans Husandakt" (ms.), innehållande 
festkörer med instrumentalt ackompag- 
nement för årets sön- och högtidsdagar 
af samtidens främste mästare, lämnade 
han efter sig; genom J. Fr. Törnvalls 
försorg blef boken 1863 skänkt till Mus. 
ak:s bibi. — J. M. dog 1750 och efter- 
träddes af sonen Johan M. M. (vanl. 
skrifvet Miklin). Denne kvarstod på 
platsen till sin död 1798. Han synes ha 
varit den berömdaste medlemmen af 
släkten . 1760 erhöll han privilegium på 
en koralbok, hvilken dock ej utkom. 
1762 öfverlämnade han till Vet.-ak. en 
af handling: "Huru orgverk böra besik- 
tigas och undersökas, innan de approbe- 
ras." 1782 utgaf han "Kort begrepp om 
generalbasen" (tr. i Sthlm hos Carl Stol- 
pe; förord dat. Linköping 15. 5. 1782). 



Boken utgör närmast en öfversättning 
af Marpungs (s. d.) "Kurzer Begriff 
der Generalbasslehre fur die Anfänger" 
(Berl. 1755) men har många själfstän- 
diga tillägg (intervalläran, dur- och 
mollskalorna m. in.). Några kompositio- 
ner af honom finnas i en handskrif- 
ven klavérbok i Linköpings stiftsbibi. 
En sonat är utgifven i nytryck 1901 i 
"Svensk sång" .— J. M:s son J. Adolf 
M. efterträdde fadern 1798 och hade plat- 
sen till sin död 1814. Af honom äga vi 
en bok: "För begynnare i tonkonsten 
med tabell innehållande skalorna för 
klaver, violin, altviolin och violoncell; 
jämte några öfningsexempel för violin; 
med åtföljande Kort Orgverksbeskrif- 
ning af H. P. Johnsen, k. hofkapellmä- 
stare och Utdrag af k. mus. dir. abbé 
Voglers Inledning till harmoniens kän- 
nedom med bifogad tabell" (Link. Pe- 
tre och Abrahamsson 1802); 1819 ny uppl. 
(noggrant aftryck). M. deltog med skol- 
kören i kröningshögtidligheterna i Norr- 
köping 1800. — Om M. se bl. a. A. Hiil- 
phers' Hist. afh. (1773). 

Mikuli, Karl, f. 20. 10. 1821 i Czerno- 
witz, t 21. 5. 1897 i Lemberg; pianist; 
elev af Chopin i Paris; företog fr. o. m. 
1848 talrika konsertresor och blef 1858 
ledare af musikföreningen i Lemberg; 
ledde fr. 1888 en privat musikskola; ut- 
gaf Chopins pianoverk; samlade och re- 
digerade en upplaga af Zigenarmelodier; 
utgaf dessutom franska och polska folk- 
visor och folkdanser; komponerade pia- 
nosaker, manskörer och solosånger. 

Milanollo, Teresa och Maria, tven- 
ne systrar, hvilka på 1840-talet som vio- 
linister vunno stort erkännande. Tere- 
sa M. (den mest kända), f. 28. 8. 1827 i 
Savigliano vid Turin, f i Paris 25. 10. 
1904; Maria, f. 19. 7. 1832 i Savigliano, 
f i Paris 21. 10. 1848. Teresa erhöll sin 
främsta utbildning i Paris hos Lafont och 
Habeneck; firade triumfer i Paris och 
London; utbildade sedan sin syster. Ma- 
ria debuterade vid 6 års ålder; de båda 
syskonen följdes sedan åt genom Frank- 
rike, Holland och Belgien. De komplet- 
terade hvarandra på ett förträffligt sätt, 
i det Teresas spel var varmt och känslo- 
fullt, Marias däremot briljant och gnist- 
rande; de kallades därför på skämt 
"M:lle Adagio" och "M:lle Staccato". 
Efter en lysande tur genom Tyskland 



Milde människornas vän — Militärmusiker 



663 



och Österrike afled Maria, endast 16 år 
gammal. Teresa drog sig i början till- 
baka men begynte efter hand åter upp- 
träda; ingick 1857 äktenskap med en 
fransk officer och lät sedan ej mera hö- 
ra sig. — Litt.: Les soeurs Milanollo, 
études biographiques, artistiques et mo- 
rales (Lyons 1847); C. M., Theresa Mila- 
nollo et Maria Milanollo (Nantes s. a.); 
se äfven Fetis och Grove. 

Milde människornas vän, 
psalm 81, Haeffner 81; saknas i koralpsb. 
af 1697; går tillbaka till tysk koral hos 
Freylinghausen 1714: "Jesu, meines Glau- 
bens Zier" (Zahn 6453). 

Milder-Hauptmann, Pauline Anna, f. 
Milder, f. 13. 12. 1785 i Konstantinopel, 
t 29. 5. 1838 i Berlin; lefde i Wien, där 
Schikaneder upptäckte hennes härliga 
röst; utbildad af Tomascelli och Salieri; 
debuterade 1803 och engagerades sedan 
vid hof teatern; Beethoven skref "Fide- 
lio" för henne. Sina största triumfer fi- 
rade hon i Gluckroller. På 1810-talet gaf 
hon gästspel å flera af Tysklands främ- 
sta scener och mottogs på ett glänsande 
sätt i Berlin 1812 i Glucks "Iphigenia i 
Tauris"; 1816 engagerades hon vid hof- 
teatern i Berlin och kvarblef där till 
1829; gaf sedan gästspel bl. a. i Byss- 
land, Sverige och Danmark (konserter i 
Kphn 8. och 19. 11. 1829) samt afslutade 
sin sceniska verksamhet 1836 i Wien. 
Hon var sedan 1810 gift med en juvele- 
rare Hauptmann. — Hennes bästa roller 
voro: Iphigenia, Alceste och Armida. — 
Om hennes uppträdande i Sverige är in- 
tet bekant. 

Militärmusik, de musikkårer, som till- 
delas hvarje regemente. Under fornti- 
den och medeltiden omtalas trumpeter 
(ludrar) och trummor i krig; under se- 
nare medeltiden äfven pipor. Trumpe- 
ten var under 1500-talet hufvudinstru- 
mentet och utbildades i en mångfald 
former. Härtill kom äfven basunen. 
Vanligen kallades medlemmarna i mili- 
tärmusiken "trumpetare". De åtnjöto 
vid 1600-talets början mycket stort anse- 
ende och kunde t. o. m. ibland vara adel; 
en del tämligen luxuriösa grafmonu- 
ment finnas resta öfver hoftrumpetare. 
Ar 1643 funnos under svenska hofstaten 
upptagna 13 "trumpetare och pukslaga- 
re" och 4 "trumpetare- och pukslagare- 
diängar". Vid århundradets slut funnos 



som regel 12 "trumpetare" och 2 puksla- 
gare. Hedern af att ha organiserat m. 
i Sverige tillkommer konung Karl XI. 
De vid hans tid så populära oboisterna 
blefvo de främsta militärmusikerna, och 
titeln "trumpetare" utbyttes därför vid 
denna tid mot "hautboist", en benämning, 
som kvarstod till långt in på 1800-talet; 
den afsåg således ej blott en oboespe- 
lare utan en musikunderofflcer i all- 
mänhet. Under 1700-talet utvecklades 
m. ännu ytterligare. För närvarande be- 
står infanteriets musik af: flöjter, kla- 
rinetter, altklarinetter, oboer, fagotter, 
valdhorn, ventiltrumpeter, kornetter, ba- 
ryton, basuner, tubor, trummor och pu- 
kor jämte bäcken, klockspel, triangel, 
gonggong m. m. Artilleriets och kaval- 
leriets musik består endast af mässings- 
instrument och äro ungefär lika sam- 
mansatta. Infanteriet använder jägar- 
horn för att ge signaler i fält, kavalle- 
riet och artilleriet däremot trumpeter. 
Flottans musikkår består uteslutande 
af mässingsinstrument. — Litt.: Kalk- 
brenner, Die Organisation der M.-Korps 
aller Länder (1884); Wieprecht, Die M. 
(1885), Ed. Xeukomm, Hist. de la mus. 
militaire (1889); Rott, Der Dienst im 
Heere als Militärmusiker (1898); J. Le 
Forgeron, Étude sur la réorganisation 
des musiques militaires (2. uppl. 1898). 
Om den äldre m. i Danmark se: C. Thra- 
ne, Fra Hofviolonernes Tid (1908); A. 
Hammerich, Musiken ved Christian IV :s 
Hof (1892). Af firmorna, hvilka förse 
militärmusikkårerna med instrument, 
märkas Cerveny i Königgrätz och för 
Sverige Ahlberg & Olsson i Stockholm. 

Militärmusiker, en i armén anställd 
musiker. Inom svenska armén utgör 
musikpersonalen af musikvolontä- 
rer och musikunderofficerare, 
hvarjämte ynglingar mellan 14 och 16 
års ålder kunna antagas som musik- 
elever. För antagande som musikvo- 
lontär fordras en ålder af minst 16 år 
jämte erforderlig kroppsstyrka. Vid 
hvarje regemente eller motsvarande en- 
het finnes visst antal platser för sådana 
volontärer, af hvilka en del befordras 
till musikkorpraler af olika gra- 
der. Musikunderofficerare utgöras af 
mu siksergeanter, likställda med 
öfriga sergeanter, och musikfan- 
junkare, en vid hvarje regemente, 



664 



Millöcker — Min högsta skatt, o Jesu kär 



hvilken är befälhafvare för musikper- 
sonalen och leder dess utbildning. Mu- 
sikfanjunkare, som vid konservatorium 
uppfyllt fordringarna för erhållandet af 
musikdirektörs värdighet, kan utnämnas 
till musikunderlöjtnant (före 
1906: musikdirektör). 

Millöcker, Karl, f. 29. 5. 1842 i Wien, 
t 31. 12. 1899 i Dåden (Wien); elev af 
Musikvännernas konserv.; andre kapell- 
mästare vid teatern i Graz 1864 och 2 år 
senare vid Harmonieteatern i Wien; 
1869 ledare och kompositör för Theater 
an der Wien. Förutom smärre farser 
och pianostycken komponerade han en 
mängd operetter: "Der tote Gast" (1865), 
"Die beiden Binder", "Ein Abendteuer 
in Wien", "Drei Paar Schuhe", "Die 
Jungfrau von Belleville" (Wien 1882; 
Sthlm 1883: "Bellevilles mö"), "Der Bet- 
telstudent" (Wien 1882; Sthlm 1883: "Tig- 
garstudenten"; hans berömdaste verk), 
"Der Feldprediger" (1884), "Gasparone" 
(1844; Sthlm 1885), "Der Dieb" (Berlin 
1886), "Der Viceadmiral" (1886), "Der 
arme Jonathan" (Wien 1870; Sthlm s. å.: 
"Stackars Jonathan"), "Das Sonntags- 
kind" (1892; Sthlm s. å.: "Söndagsbar- 
net"), "Nordlicht" (1896) m. fl. — Sv. 
biogr. i Sv. Musikt. 1900 s. 73 f. 

Min. = Minore. 

Minaccioso (it.), hotande. 

Mina lefnadstimmar stupa, 
psalm 451; Haeffner hänvisar till mel. 386. 

Mina ögon snart sig lycka, 
psalm 482; Haeffner hänvisar till mel. 70. 

Minde, Franciscus de, f. i Brabant 
c. 1640; befann sig som gosse i Köpen- 
hamn, där han erhöll hofkapellmästare 
Försters undervisning i sång; stod högt 
i gunst hos konungen på grund af sin 
härliga sopranröst; deltog 1657 i kriget 
och blef fången; han sjöng en sång för- 
härligande Gustaf Adolfs bedrifter för 
fältmarskalken Wrangel och sändes af 
denne som gåfva åt konung Karl Gustaf; 
åtföljde den svenske kungen till Göte- 
borg och fick där sjunga för honom un- 
der hans sjukdom; efter Karl X Gustafs 
död 1600 kom han till Stockholm, där 
han åtnjöt högt anseende. Han läm- 
nade dock snart staden och var sedan 
någon tid i Wismar; kom sedan till 
Liibeck, där han åtnjöt Tunders un- 
dervisning; med en svensk officer for 
han 6nart till Hamburg, där hans nu 



fullbildade präktiga tenorröst väckte 
allmän uppmärksamhet, så att han kun- 
de förtjäna sitt uppehälle som under- 
visare i sång; en större musikalisk af- 
tonunderhållning kunde knappast äga 
rum i staden utan att hans kraft an- 
litades. — Litt.: J. Mattheson, Ehren- 
pforte (1740) s. 225; se äfven M. Seiffert, 
Matth. Wcckmann und das Collegium 
musicum in Hamburg (Smlb. IMG II, 
122). C. Thrane omtalar i sin bok "Fra 
Hofviolonernes Tid" (1908) s. 17, att För- 
ster bl. a. utbildade en "Frantz de Min 
från Brabant". 

Mineur (fr.) moll. 

Min Frälsare, hvad själave, 
psalm 84; Haeffner 84; motsvarar nr 155 
i koralpsb. af 1697; saknas i utländska 
källor samt äfven i svenska före 1697; 
nr 56 i finska koralboken. 

Mingotti, Regina, f. Valentin i, 
f. 1728 i Neapel, t 1807 i Neuburg a. d. 
Donau; sångerska; ingick äktenskap 
med teaterdirektören Mingotti och ut- 
bildade sin röst för Porpora; 1747 sjöng 
hon i Dresden, där hon framgångsrikt 
täflade med Faustina Hasse; 1752 begaf 
hon sig till Madrid, där hon 2 års tid 
sjöng med Farinelli; firade sedan stora 
triumfer i London; bodde 1763—87 i Miin- 
chen, sedan i Neuburg. 

Min Gud och Fader käre, psalm 
425; Haeffner hänvisar till mel. 394. 

Min Gud, på dig förtröstar, 
psalm 229; Haeffner 229 har två varian- 
ter af en och samma mel. (a och b); 
229 a har sin närmaste motsvarighet i 
koralpsb. af 1697 nr 262: "Hvad Gud 
vill, alltid det sker"; svenska koralböc- 
ker följa i allmänhet denna troligen 
svenska tradition; Haeffner 229 närmar 
sig mera den utsprungliga sättningen. 
Melodien finnes först hos Attaignant i 
dennes tryck "Trente et quatre chan- 
sons", utg. mellan 1529 och 1534, till tex- 
ten: "Il me suffit de tous mes maulx"; 
den tyska motsvarande mel. finnes tryckt 
1572 hos Joach. Magdeb. Tischgespräche 
till texten: Was mein Gott will, dass 
g'scheh' allzeit, sein Will" (Zahn 7568). 
Den finska koralboken nr 196 följer när- 
mast b-formen. 

Min hvilotimma ljuder, psalm 
444; Haeffner hänvisar till mel. 392. 

Min högsta skatt, o Jesu kär, 
psalm 186; Haeffner 186; finnes i koral- 



Min jämmer nu en ända — Miskow 



665 



psb. af 1697 under nr 252; reformerta 
kyrkans psalm nr 66 ("Peuples, venez et 
que 1'on donne") har utgjort förebilden 
till den tyska orig.-mel. af 1653: "Herr 
Jesu Christ, du höchstes Gut" (Zahn 
4545); före 1697 finnes den i tvenne sven- 
ska handskrifter i Grevilliusboken i 
Linköpings bibi. af 1676 och Riddar- 
holmskyrkans koralbok af 1694; nr 542 i 
finska koralboken. 

Min jämmer nu en ända, 
psalm 479; Haeffner hänvisar till mel. 196. 

Minima, var ursprungligen "den min- 
sta" af mensuralnoterna; motsvarar vår 
halfnot. 

Ministrant, kyrkotjänare, korgosse. 

Minnesång (af minni, kärlek), tysk 
konstlyrik med musik, hvars glanstid 
inföll 1180 — 1240; dess förnämsta om- 
råde är Nedre Österrike, Sydtyskland 
och Timringen; i musikaliskt hänseende 
skiljes mellan dikt med strofisk melodi 
("Lied") och med genomkomponerad me- 
lodi ("Leich"). Med af seende på inne- 
hållet särskiljas: Tagelieder (väktar- 
sånger), Kreuzlieder (korsfararsånger), 
Leisen (religiösa sånger), Mailieder, 
Erntelieder m. m. M. följde i början 
tämligen troget provencaliska förebil- 
der, men öfvergick efter hand dels till 
didaktisk poesi efter stränga konstreg- 
ler (Mästersång), dels till folklig dans- 
visa (Neidhart), dels till religiös poesi 
(andlig folkvisa). — Musiken hvilade 
såväl melodiskt som rytmiskt på den 
kyrkliga kantilenans grund. — Melodier 
finnas särskildt i v. d. Hagen, Minne- 
singer (1838); P. Runge, Die Sangeswei- 
sen d. Colmarer Handschrift (1896). 

Minore (it.), moll; står ej sällan öfver 
en kort eftersats i molltonart och mot- 
svarar då ofta en trio. 

Min själ och sinne, låt Gud 
råda, psalm 239; Haäffner har under nr 
239 två melodier (a och b); af de6sa är 
a den traditionella svenska mel., hvil- 
ken finnes i koralpsb. af 1697 under nr 
288 (äfven 85 samma mel.) och är ta- 
gen från Sam. Columbi "Ödas Sveticae" 
af 1674; alla melodierna där äro af hof- 
kapellmästare Gustaf Diiben d. ä. Haäff- 
ner 239 b finnes ej i svensk källa före 
Haäffner, fastän han uppger, att den 
härstammar från en psalmbok af 1661; 
saknas i utländska källor. 

Min synd, o Gud, psalm 187; Haeff- 



ner 187; motsvarar nr 253 i koralpsb. af 
1697; går tillbaka till den tyska ko- 
ralen af 1655: "Ach Gott und Herr" 
(Zahn 2051); ej i svensk källa före 1697; 
i finska koralb. nr 217. 

Min själ skall lofva Herran, 
psalm 16; Haeffner hänvisar till mel. 16. 

Minstrel, se Menestrel. 

Minuetto. Tempo di m., något lång- 
sammare än allegretto. — Se vidare 
Menuett. 

Miolan-Carvalho, se C a r v a 1 h o. 

Mirakel (miracle, fr.), ett slags skåde- 
spel under medeltiden. — Se Myste- 
rier. 

Miranda, Casa, se Nilsson, Kri- 
stina. 

Miscellanea nmsicae bio-bibliographica, 
en af Hermann Springer, Max Schneider 
och Werner Wolffheim sedan 1912 utgif- 
ven publikation innehållande rättelser 
och kompletteringar till Eitners Quel- 
lenlexikon. M. utkommer med 4 häften 
årligen å Breitkopf & Härtels förlag i 
Leipzig. 

Miserere (Miserere mei deus [lat.], 
Herre förbarma dig öfver mig); 51:sta 
psalmens början; sjunges särskildt hög- 
tidligt onsd., torsd. och fred. i påskvec- 
kan i Sixtinska kapellet i Rom. Den 
katolska kyrkan tillåter endast tre ton- 
sättningar till texten (Allegri c. 1630, 
Baj 1714 och Baini 1821). Allegris musik 
har särskildt blifvit berömd därför, att 
ingen fick kopiera den. Burney utgaf 
dock en afskrift, som dock ej visade sig 
vara fullt riktig. Mozart uppskref efter 
åhörandet en annan sättning. A:s mu- 
sik är nu tryckt i en mängd upplagor. 

Miskow, Sex t us, f. 3. 2. 1857 i Ny- 
borg, Danmark; elev af Schiörring och 
Neupert, i instrumentation af Thorvald 
Hartsen; elev vid konserv, i Kphn 1876 
—78; debuterade 1879 på k. t. Kphn som 
Jakob i "Josef"; företog en studieresa 
till Wien 1885. M. har ofta uppträdt å 
konserter samt dessutom utöfvat en om- 
fattande verksamhet som sånglärare. 
Som kompositör har han särskildt gjort 
sig känd genom sina solosånger vid 
piano; af öfriga verk märkas: "Fader 
vor" (Audante religioso), en suite för 
violin; fantasistycken för klarinett; mu- 
sik till äfventyrskomedien "Snehvide" 
(Kasino 1900), "Fyrtöjet" (ibid. 1909), 
"Den skönne Marseillanerinde" (Det ny 



666 



Missa— Moberger 



teater); musiken till Palle Rosenkrantz' 
"Ridder Karl af Riise"; "äventyret i 
Slaraffenland" (1910), "Fangen paa Sön- 
derborg", "Bajads" m. m. 

Missa (lat.), mässa. — M. pro d e- 
f n n c t i s, själamässa. M. solemnis, 
festmässa. 

Missale, katolska kyrkans mässbok; in- 
nehåller musiknoter endast till prästens 
accentussång. 

Missa solemnis, op. 123 (D-dur), 
af Beethoven; credo skrifven okt. 1819; 
hela mässan färdig 1822 och 19. 3. 1823 
öfverlämnad i handskrift till ärkehertig 
Rudolf, som beställt verket. Första upp- 
förandet (enskilda satser) ägde rum 7. 5. 
1824. Hela mässan trycktes första gån- 
gen apr. 1827 hos Schott & Söhne, Mainz. 

Misströsta ej, att Gud, psalm 
191, Haeffner 191; motsvarar nr 247 i ko- 
ralpsb. af 1697; saknas i tyska källor 
samt äfven i svenska före 1697; nr 174 
i finska koralboken. 

Misterioso (it.), hemlighetsfullt. 

Misura (it.), takt. 

Mitterer, Ignaz Martin, f. 2. 2. 1850 
i St. Justina i Tyrolen; 1876—77 studera- 
de han i Regensburg under G. Jakob, 
Haberl och Michael Haller; kom sedan 
till Rom och var 1882 — 85 domkyrkoka- 
pellmästare i Regensburg; musikdirek- 
tor vid katedralen i Brixen. M. har 
gjort sig känd som framstående kompo- 
sitör i Palestrinastilen och har utgifvit 
en mängd mässor, requiem, offertorier, 
gradualer med och utan orkester; dess- 
utom fromma kyrkosånger och hymner; 
utgaf en korsångskola (4. uppl. 1908). 

Mitterwurzer, Anton, f. 12. 4. 1818 i 
Sterzing, Tyrolen, f 2. 4. 1876 i Döbling, 
Wien; operasångare; anställdes 1839 vid 
hofoperan i Dresden, där han stannade 
till 1870. M. var en mycket framstående 
dramatisk sångare, som särskildt vann 
anseende i Wagnerroller (Tannhäuser, 
Lohengrin) och "Don Juan", "Czar och 
timmerman" m. m. 

Mitt fasta hopp till Herran, 
psalm 228; Haeffner hänvisar till mel. 144. 

Mitt hjärta fröjda dig, psalm 
261; Haeffner hänvisar till mel. 197. 

Mitt hjärta, Jesu, denna, psalm 
322; Haeffner hänvisar till mel. 35. 

Mitt sam v et' ur sin långa, 
psalm 169; Haeffner hänvisar till mel. 95. 



Mitt skuldregister, när jag, 
psalm 189; Haeffner hänvisar till mel. 160. 

Mitt vittne vare Gud, jag, 
psalm 289; Haeffner hänvisar till mel. 113. 

Mitt öga, spar nu dina, psalm 
241; Haeffner 241; saknas i koralpsb. af 
1697; synes gå tillbaka till Königs koral 
af 1738: "Ach wie betrubt sind fromme 
Seelen" (Zahn 2844; jfr 2842). 

Mixolydisk tonart, kyrkotonart med g 
till grundton (har halfton mellan tredje 
och fjärde, sjätte och sjunde tonen). 

Mixtur (af lat. mixtura, blandning), en 
korstämma (s. d.) i orgeln; 3-, 4- el. 5- 
korig, allt efter som 3, 4 el. 5 pipor före- 
komma för hvarje ton. M. tillhör endast 
fullt verk och tjänar till att förstärka 
öfvertonerna. 

Mizler, Lorenz Christoph, f. 25. 
7. 1711 i Heidenheim, t i mars 1778 i War- 
schau; elev af J. S. Bach; 1734 fil. dr.; 
grundade 1738 i Leipzig "Societät der 
musikalischen Wissenschaften"; 1743 be- 
gaf han sig till Polen, där han adlades 
och antog namnet M. von Kolof. M. var 
den förste, som utgaf en musiktidning: 
"Neu eröffnete musikalische Bibliothek" 
(1736 — 54); skref äfven en mängd musik- 
historiska och -teoretiska skrifter; kom- 
ponerade flöjtsonater, suiter, öder m. m. 

Mjölnarvargen, operett 1 a. från 
franska pjäsen Le diable au moulin, öf- 
vers. af Fritz Arlberg; musik af Ivar 
Hallström; premiär k. t. 1871 (inalles 18 
ggr); St. t. Göteb. 9. 7. 1871. 

M. M. = Mälzels metronom. Se Met- 
ro n o m, 

M. M., sångkören Muntra Musi- 
kanter (s. d.). 

Moberg, Anders, f. 28. 5. 1803, t 7. 1. 
1866; verkmästare vid Åkers bruk; upp- 
fann det s. k. melodiverket i orgeln och 
invaldes härför till Ass. LMA 1859. — 
Biogr. medd. i Mus. ak:s handl. 1866 s. 51. 

1. Moberger, Carl Johan, f. 25. 9. 
1763 i Arboga, f i Gäfle 18. 9. 1844; anställd 
vid Gäfle stadskyrka som organist fr. 1786 
till sin död; var tillika "director musi- 
ces" vid Gäfle gymnasium och "director 
cantus choralis et figuralis" vid trivial- 
skolan därst. LMA 1814; var en nitisk 
ledare af musiksällskapet Concordia (se 
Gäfle) och inlade äfven i öfrigt stora 
förtjänster om musiklifvet i staden. 1805 
utgaf han af trycket "Kort metod till en 



Mobile — Modulation 



667 



tjänlig koralspelning", utgörande en öf- 
versättning af H. L. Rohrmanns "Me- 
thode zum zweckmässigen Choralspielen, 
nebst einer kurzen Anleitung zur guten 
Erhaltung einer Orgel". 1823 annonseras 
i musiktidn. "Euterpe" (Sthlm) en bok 
af M. som nyss utkommen: "24 koralf ör- 
spelningar för orgelverk sammansatta". 
M. ansågs vara sin samtids allra främsta 
orgelspelare och fick mottaga beröm som 
sådan af själfve Vogler. Det berättas, 
att M. kunde föredraga alla Bachs fugor 
utantill och detta med så stor ledighet 
att, som det heter, "tonerna trillade så- 
som ärter ur fingrar och fötter på ho- 
nom". I sin Bachbeundran gick han t. 
o. m. så långt, att han bedömde de flesta 
andra mästares verk som "skräp". Till 
Hasffners koralbok stod han ock i ett 
fientligt förhållande; begagnade den hel- 
ler aldrig utan utskref själf till eget be- 
gagnande en koralbok. M. var en god 
kontrapunktiker och har efterlämnat 
flera harmoniska och kontrapunktiska 
studier. — Litt.: Minnesbl. öfver Musik- 
sällsk. Concordia i Gäfle (1905); uppsats 
i Sv. Musikt. 1. 12. 1884 ("Tvenne orgel- 
virtuoser"). 

2. Erik David M., den föreg:s bror- 
son, f. 25. 1. 1800 i Arboga; student i Upp- 
sala 1820, där prof. Törneros i bref af 
22. 1. 1827 ger honom vitsordet: "enligt 
kännares intyg den skickligaste violon- 
cellist i Sverige"; tillhörde i Uppsala 
den Geijerska kretsen, och Geijer skref 
för honom en duett för violoncell och 
piano; predikant vid Uppl:s reg. 1829; 
pastor där 1830; 1847—49 studerade han 
musik i utlandet; blef sedan rege- 
mentspastor och 1851 kyrkoherde i Opp- 
manna (Lunds stift), där han 1863 afled. 
LMA 1840. I Mazerska kvartettsällska- 
pet omnämncs han som nyinträdd med- 
lem 1827 och kallas i sällskapets minnes- 
skrift en af de främste jämte Mazer 
själf, Falkenholm och Björck. J. M. 
Rosén utropar på tal om Wilh. Fredrik 
Dalman: "Hvar äro nu de, som spelade 
kvartetter hos Dalman: Falkenholm, 
Agrell, Gillberg, Moberger?" Höijer om- 
nämner, att han 1844 upprättat en melo- 
ditabell för psalmer, som af Mus. ak. 
antagits. — Litt.: Törneros, Bref och 
Dagboksanteckningar (1891) ; Mazerska 
kvartettsällskapet (1899); J. M. Rosén, 
Xågra minnesblad (1877) II, 61; L. Höi- 



jers musiklexikon; Lunds stifts herda- 
minne m. fl. 

Mobile, rörligt. — Se Perpetuum 
mobile. 

Mocqureau, Dom André, f. 6. 6. 
1849 i La Tessoualle (Maine et Loire); 
efter grundliga musikstudier i Paris, in- 
trädde han 1875 i benediktinerorden; blef 
lärare i koralsång i Solesmes; företog 
under Dom Pothiers ledning studier öf- 
ver den gregorianska koralen och bere- 
ste Frankrike och Italien för att stude- 
ra de medeltida kyrkomelodierna; 1889 
grundade han den storartade upplagan 
af gammal koralsång "Paléographie mu- 
sicale" (s. d.); 1903, då orden utvisades 
från Frankrike, följde M. med till 
Wight, där han ännu verkar. Jämte Pal. 
mus. och de med detta jätteverk sam- 
manhängande arbetena har M. skrifvit 
en del böcker öfver den gregorianska 
sången, bland hvilka må nämnas: "Pe- 
tit traité de psalmodie"; "Origine et dé- 
veloppement de la notation neumati- 
que"; "La psalmodie romaine et Faccent 
tonique latin"; "Méthode de chant gré- 
gorien" (1899); "Du röle et de la place 
de Faccent tonique latin dans la rythme 
grégorien"; "Le nombre musical grégo- 
rien" (1908). 

Mod. = Moderato. 

Modehandlerskan, komisk ope- 
rett 3 a., ord och musik af Franz Ber- 
wald; gifven endast en gång å k. t. 
Sthlm 26. 3. 1845. 

Moderato (it.), måttligt; i medeltempo. 

Moderno (it.), nytt, elegant. 

Modificazione (it.), de enskilda ton- 
schatteringarna. 

Modulation, en öfvergång från en ton- 
art till en annan; lämnas tonarten en- 
dast för tillfället, kallas m. utvik- 
ning. Den fullständiga öfvergången 
från en tonart till en annan bör alltid 
ha en logisk grund, t. ex. då nytt tema 
inträder, eller en temagenomföring det 
så fordrar. Den nya tonarten måste stå 
i släktskap till den gamla. En m. kan 
vara diatonisk, kromatisk och enharmo- 
nisk. Först med 1700-talet begynte m. 
spela någon mera afgörande roll, då de 
moderna dur- och molltonarterna fullt 
undanträngt de gamla kyrkotonarterna. 
Huru svårt man fann konsten att mo- 
dulera vid denna tid kan synas däraf, 
att man t. o. m. i offentliga tidningar 



668 



Modus — Molique 



kunde ställa frågor i detta ämne. Så 
läses t. ex. i "Lärda Tidn." för 4. 2. 1762 
(nr 10) följande: "Fråga till Herrar Mu- 
siker, oeh i synnerhet klaverister, huru 
man skall transponera ett musikaliskt 
stycke från B-moll till B-dur och tvärt- 
om." Ingen mindre än kapellmästare H. 
F. Johnsen fann sig uppfordrad att sva- 
ra (nr 12 i samma tidn.); ett anonymt 
svar infördes i nr 18. 

Modus, tonart, speciellt kyrkotonart. 
De äldre musikteoretikerna benämnde en 
del rytmiska schema för melodibildningen 
m. — Se vidare Mensuralmusik. 

Moe, O 1 e f i n e Louise Margarethe, f . 
18. 3. 1850 i Bergen; debuterade 1868 å 
Kristiania teater och, efter studier för 
fru Stenhammar, å k. t. Sthlm 13. 5. 1872; 
engagerad där 1873—81; uppträdde sedan 
å Mindre teatern, å landsortsteatrar oeh 
i konsertsalonger. 1883 — 87 uppträdde 
hon i Norge dels som gäst vid Kristiania 
teater, dels som ledarinna af ett opera- 
företag tills, med Matilda Lundström; 
sjöng 1894 som gäst å k. t. Sthlm (Marie 
i "Reg:s dotter"); har sedan verkat som 
sånglärarinna, hufvudsakligen i Stock- 
holm; ingick 1877 äktenskap med piani- 
sten Oskar Torssell; efter hans död 1880 
har hon återtagit sitt eget familjenamn. 
Af hennes roller märkas: Susanna, Mig- 
non, Carmen, Svarta dominon, Reg:s 
dotter, Martha, Lalla Rookh, Baucis, 
Javotte m. fl. — Litt.: Fr. Hedberg, Sv. 
operasångare (1885) s. 301 ff. 

Mohrerna i Spanien el. Barn- 
domens välde, skådespel 3 a. "med 
divertissement och stort spektakel" af 
Pixérécourt (Lex Maures d'Espagne, ou 
le pouvoir de 1'enfance), öfvers. af M. 
Alten, musik af J. N. Eggert, gifven å 
k. t. (Arsenalst. först) 6. 5. 1809; upplefde 
intill 24. 1. 1835 ej mindre än 40 repre- 
sentationer. — "Les Maures d'Espagne" 
var äfven namnet å en ej uppförd tre- 
aktsopera af Grétry (c. 1800). 

1. Molander, Johan Harald, f. 17. 3. 
1858 i Stockholm, t 22. 11. 1900; regissör 
vid Nya teatern, Sthlm, 1884—86; inten- 
dent vid Nya t. i Helsingfors 1886—93; 
ledde teaterturneer 1893—94 samt blef 
intendent 1896 vid Vasateatern och 1898 
vid Svenska t. i Sthlm. Han inlade 
som kommissarie betydande förtjänst 
om iverksättandet och ordnandet af tea- 
ter- och musikutställningen vid Stock- 



holmsutställningen 1897. M:s författar- 
verksamhet är uteslutande af litterär 
beskaffenhet och står som sådan utan- 
för ett musiklexikons område. — Om 
hans förtjänster för teater o. musik se 
Sv. Musikt. 18. 5. 1897. 

2. Lydia Sofia Katarina M., f. W ess- 
ler, den föreg:s hustru, f. 22. 12. 1851 i 
Gäfle; operasångerska o. skådespelerska; 
flyttade 1869 till Stockholm, där hon ut- 
bildades 1869—71 vid konserv, och 1872— 
74 vid k. t:s elevskola; tog dessutom 
sånglektioner för Fredrika Stenhammar. 
Efter att 1873 ha deltagit i en opera- 
turné under Anders Willmans ledning 
debuterade hon samma spelar på k. t. 
i "Alphyddan" och på dram. t. i "Fre- 
gattkaptenen" samt erhöll engagement. 
Redan följande år flyttade hon öfver till 
Svenska t. i Helsingfors, där hon 1888 
ingick äktenskap med teaterns inten- 
dent H. M. Hon stannade i Finland 
till 1894; tillhör Sv. t. i Sthlm sedan 
1901. Förutom alla de roller, där hon 
uppträdt som skådespelerska, märkas 
bl. a. följande sångroller: Mignon, Su- 
sanna och Cherubin i "Figaros bröllop", 
Jemmy i "Wilhelm Tell", Nancy i "Mar- 
tha", Adéle i "Svarta dominon". — Biogr. 
i Sv. Musikt. 9. 6. 1893. 

3. Erik Gustaf M., f. 24. 2. 1879 i 
Gislaved, Småland; violinist; elev af 
konserv, i Stockholm 1894—1902; sist- 
nämnda år dir.-ex.; 1903 — 04 elev af C. 
Thomson i Briissel i violin oeh P. Gil- 
son i teori; inträdde 1904 i Aulinska 
kvartetten; 1905 musikdirektör vid Väst- 
göta reg. samt sedan 1909 förste konsert- 
mästare vid Göteborgs symfoniorkester. 

Molique, Wilhelm Bernhard, f . 7. 
10. 1802 i Nurnberg, t 10. 5. 1869 i Cann- 
stadt (Stuttgart); violinist; elev af Ro- 
velli; dennes efterträdare som konsert- 
mästare i hof kapellet i Mimenen; 1826 
— 49 konsertmästare i hofkap. i Stutt- 
gart; företog under denna tid talrika 
konsertresor i in- och utandet; 1849 — 
66 i London som soloviolinist, kvartett- 
spelare och lärare; utgaf en mängd kom- 
positioner (6 violinkonserter, ett Concer- 
tino för violin; Cellokonsert; 8 stråk- 
kvartetter, en flöjtkvartett, en piano- 
kvartett; en symfoni, 2 mässor m. m.). 
Som violinist tillhörde han Spohrrikt- 
ningen, som framför allt lade vikt vid 
en ren och fyllig ton. 



Moll— Monodrani 669 

Moll (af mollis, mjuk), ursprungligen fessor i historia vid univ. i Heidelberg; 
en beteckning för tonen b (s. d.); sedan sedan vid univ. i Löwen; utgaf bl. a.: 
beteckning för hexakordet med tonen "Lateinische Hymnen des Mittelalters" 
b och nu (alltsedan 1700-talets början) (1853 — 56, 3 bd) och "Schauspiele des Mit- 
tonarten med liten ters. Man särskil- telalters" (1846, 2 bd). 
jer tvenne mollskalor: harmonisk Monfarino, se M o n f e r r i n a. 
(a h c d e f giss a) och melodisk Monferrina, kontradans från Piemont; 
(uppåtgående: a h c d e fiss giss a; blef populär i början af 1800-talet och 
nedåtgående: a g f e d c h a). Att som vann stor utbredning hos folket under 
Öttingen, Riemann m. fl. förklara moll- namnet "Monfreda", "Manfredina". En 
klangen ur "undertonerna" har ej vi- svensk folkdans (kontradans) med folk- 
sat sig akustiskt bevisbart. — Se vidare: namnet "Monfarino" synes höra till den- 
Klang, Tonart, Dur, Dualism, na grupp, ehuru den svenska melodien 
Öfvertoner, Intervall, Under- (närmast byggd på den populära sången 
toner m. fl. "Hopp, mor Annika") ej har någon lik- 
Molla, namn på en flöjtklaft het med de europeiska M.-melodierna. — 
Mollenhauer, Heinrich, f. 1825 i Er- Svenska monf arinomelodierna äro med- 
furt, t i Brooklyn (New York) 1889; delade i: Jul. Bagge, Sv. polskor f. vio- 
violoncellist; anställd i sv. hof kapellet lin I, 3 (Gottland) nr 72; N. Andersson, 
1852—55; hade därefter plats vid Stadt- Skånska melodier nr 323 (här äfven kal- 
teatern i Hamburg och företog talrika lad "De lilla roliga" el. "Kiviks mark- 
konsertresor i Sverige och Danmark; nad"; med text: "Kommen pågå, ska' vi 
slog sig sedan ned i Brooklyn, där han gå te Hanna"); se äfven N. Andersson, 
grundade ett konservatorium. Musiken i Skåne (Ldm. XIV: 2). 

Möller, Joachim (Joachim a Moniuszko, S t a n i s 1 a w, f. 5. 5. 1819 
Burgk), f. c. 1540 i Burg nära Mag- i Ubil (Litauen), t 4. 6. 1872 i Warschau; 
deburg, t 24. 5. 1616 i Miihlhausen, där elev af Eungenhagen i Wien 1837—39; 
han 1566 blifvit organist. M. var en af 1858 operakapellmästare i Warschau och 
de första mera betydande protestantiska sedermera äfven professor vid konserva- 
tonsättarna och utgaf flera samlingar toriet; skref 1840—69 flera nationella 
'Geistliche Lieder" och psalmer, Sacrse operor; dessutom mässor, kantater, hym- 
Cantiones m. fl. I ny uppl. utkom 1898 ner, lyriska scener ("Gespenster" för s. k. 
en del af hans kompositioner i 22. ban- ork.), 8 "sonetter" för s. k. ork., musik 
det af "Publikationen der Gesch. f. Mu- till Shakespeares "Hamlet" och "Merry 
sikforschung". wives of Windsor", 400 solosånger vid 
Molto, di molto (it.), mycket. — M. piano, pianostycken m. m.; utgaf en lä- 
allegro, mycket hastigt. — M. 1 a r g o, robok i harmoni. — Inom Warschaus 
mycket långsamt. musiksällskap bildades 1892 en särskild 
Momentulnm (lat.), sextondelspaus. M.-af delning, som utgifver hans samlade 
Momentum, åttondelspaus. verk. Biogr. skref vo: Al. Walicki (War- 
Momigny, Jéröme Joseph de, f. 20. 1. schau 1873), Boleslaw Wikzynski (Pe- 
1762 i Philippeville, t juli 1838 i Paris; tersburg 1900). 

efter att vid unga år ha begynt som Monodi (af gr. monos, ensam, ode, 

organist i St. Omer och St. Colombe sång), enstämmig sång utan själfstän- 

blef han 1785 organist i Lyon, därifrån digt utfördt ackompagnement; hit hör 

han vid revolutionens utbrott flydde till bl. a. den enstämmiga visan samt re- 

Schweiz; inrättade 1800 en musikhandel ligiösa hymnen. — "M:ens tidsålder", 

i Paris. M. är grundläggaren af den en speciell benämning på tiden omkring 

moderna fraseringsläran. Af hans skrif- år 1600, då solosången med instrumen- 

ter är "Cours complet d'harmonie et de tält ackompagnement utvecklades till 

composition" (1806; 3 bd) den märkli- själf ständig konstart vid sidan om den 

gaste. förut allenarådande flerstämmiga vokal- 

Mone, Franz Joseph, f. 12. 5. 1796 musiken. Denna riktning gaf upphof 

Mingolsheim (Bruchsal), t 12. 3. 1871 i till operan (s. d.). 

Karlsruhe såsom direktör för landsarki- Monodram, drama, hvari endast en 

vet därst.; 1817—27 bibliotekarie och pro- person uppträder. 



670 



Monokord — Monteverdi 



Monokord (af gr. monos, ensam och 
chorde, sträng), ett akustiskt instrument 
bestående af en sträng spänd öfver en 
resonanslåda; medelst ett flyttbart stall 
kan strängen afdelas i olika delar, hvar- 
vid mö j liggöres ett matematiskt nog- 
grant bestämmande af alla slags inter- 
valler. M. synes redan af Pytagoras 
(600 f. Kr.) ha varit användt i veten- 
skapligt syfte. Den förste som omtalar 
instrumentet är Euclides (e. 300 f. Kr.). 
Under medeltiden hade m. stor betydel- 
se för bestämmandet af intervallerna. 
Ur m. framgick under senare medelti- 
den klavikordet. Se äfven P s a 1- 
m o d i k o n. 

Monolog, en persons i ensamheten högt 
uttalade tankar och känslostämningar 
(motsats till dialog, där två tala). 

Monotoni, entonighet, enformighet. 

Monrad, C a 1 1 y, f. 31. 7. 1879 i Sandö, 
Romsdals amt, Norge; sångerska; elev 
af Wilhelm Kloed; debuterade som 19- 
årig i Kristiania på en konsert af pia- 
nisten Martin Knutzen och gjorde stor 
lycka med sin vackra röst och sitt 
okonstlade föredrag. Hon begaf sig se- 
dan till Dresden och instuderade opera- 
partier för fru Schuch-Proska och åter- 
vände sedan till Kristiania, där hon 
sjöng dels å konserter dels å National- 
teatern (Greta i "Hans o. Greta"). M. 
gifte sig tidigt men har som sångerska 
uppträdt under sitt fädernenamn. Efter 
1909 var hon en tid anställd vid hofoperan 
i Berlin. Af hennes roller märkas: huf- 
vudrollerna i Carmen, Orfeus, Bohéme, 
Madame Butterfly, Pajazzo m. fl. (har 
uppträdt som gäst å k. t. Sthlm). M. 
är måhända störst inom romanssån- 
gen, där hennes klangfulla, ovanligt 
jämna röst ypperligt kommit till sin 
rätt. Hennes föredrag bäres af en yp- 
perlig konstnärlig gestaltningsförmåga. 
Hon har också vunnit lysande triumfer 
ej minst i Sverige. — Litt.: Sv. Musikt. 
1904 s. 33, 59, 121; 1907 s. 74; Nord. mu- 
sikrevue, Kra 1904 s. 169 ff. 

Möns, P h i 1 i p p e de, se M o n t e. 

Monsigny, Pierre Alexandre, f. 
17. 10. 1729 i Fauquembergue (St. Omer), 
t 14. 1. 1817 i Paris; "Frankrikes Sac- 
chini"; erhöll tidigt en vårdad musika- 
lisk uppfostran men bestämdes dock ej 
för musikbanan; blef 1749 anställd i Bu- 
reaux des Comptes du Clergé; blef se- 



dan domänförvaltare hos hertigen af 
Orleans. Jämte sina maktpåliggande 
platser fick han dock tid att ägna sig 
ät komposition. Med operan "Les aveux 
indiscrets" debuterade han 7. 2. 1759 å 
Théåtre de la Foire. Då han hade en 
stor framgång med detta verk, följde 
snart andra: "Le maitre en droit" (1760), 
"Le cadi dupé" (1761; Sthlm 1781: "Den 
bedragne cadi"), "On ne s'avise jamais 
de tönt" (1761; Sthlm 1790: "Den förlora- 
de pupillen"), "Le roi et le fermier" (1762; 
Sthlm 1784: "Kungen och skogvakta- 
ren"; Kphn 1784: "Kongen og Forpagte- 
ren"), "Rose et Colas" (1764; Sthlm 1790: 
"Clas och Lotta"; Kphn 1777: "Forstilte 
Tvistighed"), "Le déserteur" (1769; Sthlm 
1777: "Alexis eller Deserteuren"; Kphn 
1775: "Deserteuren"), "La belle Arséne" 
(1773; Sthlm 1780: "Arséne"; Kphn 1781: 
"Skjönne Arséne"), Le rendezvous bien 
employé (1774), "Felix ou 1'enfant trou- 
vé" (1777; hans sista verk). Då han 1798 
under revolutionen förlorade sina plat- 
ser, erhöll han en pension af Op. Co- 
mique; vid Piccinis död anställdes han 
som inspektör vid konserv, men afgick 
redan efter två år, då han ej ansåg sig 
äga nog musikalisk underbyggnad här- 
för; 1813 efterträdde han Grétry vid In- 
stitut de France. M. var störst som 
melodiker; i instrumentationen var han 
däremot mera enkel; sina stora fram- 
gångar hade han framför allt som dra- 
matiker och ägde fin blick för det sce- 
niskt verkningsfulla; texten ägnade han 
stor omsorg. I Sverige blef han myc- 
ket omtyckt såväl i Stockholm som i Gö- 
teborg. — Om M. skref bl. a. Quatremére 
de Quincy (1818), Alexandre (1819) och 
Hédouin (1820). 

Monte, Philippus de, f. 1521 i Me- 
cheln, f 4. 7. 1603 i Wien; 1555 anställd 
i hofkap. i London; 1568 hof kapellmästa- 
re i Wien; utgaf flera böcker mässor, 
motetter, madrigaler, chansoner m. m. 
Hawkins' musikhist. samt Commers och 
Dehns samlingar innehålla en del af 
hans kompositioner i nyuppl. — Litt.: G. 
van Doorflaer, Ph. de M. (1895). 

Monteverdi (äfven Monteverde), 
C 1 a u d i o, f. i maj 1567 i Cremona, t 29. 
11. 1643 i Venedig; inträdde vid unga 
år som violinist i hertigens af Mantua 
hofkapell och erhöll där till lärare hof- 
kapellmästaren M. Anl. Ingegneri; be- 



Monteverdi 



671 



gynte tidigt utgifva kompositioner; 1584 
vid 16 års ålder publicerade han en 
samling "Canzonette a tre voci" och kort 
därefter följde flera madrigalsamlingar 
(1587, 90, 92, 1603, 1605 m. fl. år). Hans 
egenart framträdde redan i de tidigare 
samlingarna, men fullt mogen blef han 
först vid 1500-talets slut. Någon kontra- 
punktiker i gamla stilen var han aldrig 
och tillägnade sig ej heller romerska 
skolans värdighet i stil och behärskning 
af det rent vokala. I gengäld riktade 
han den flerstämmiga musiken med 
flera nya verkningsmedel såsom den 
fritt inträdande septiman och nonan. 
Hans nymodigheter väckte en storm af 
ovilja, och vid 1600-talets början hade 
denna stigit till öppen förbittring, så 
att M. själf i ett madrigalhäfte fick för- 
svara sin ståndpunkt. Efterhand steg 
dock hans anseende, och hans verk blef- 
vo alltmera omtyckta. 1602 blef han 
kapellmästare vid det hertigliga hofvet 
och fick som sådan snart tillfälle pröf- 
va sina krafter på ett nytt fält. 1607 
ingick Francesco Gonzaga äktenskap 
med Margherita af Savoyen, och vid 
detta tillfälle skref M. sin första opera 
"Orfeo"; 1608 följde ännu en annan 
"Arianna"; vid samma tid skref han 
äfven en mytologisk balett "Il ballo 
delle Ingrate". Den stil han här an- 
vände var den nyss begynta operafor- 
mens, men redan från början var M. 
friare och själfständigare i behandlings- 
sättet. Recitativet blef liffullare och 
mera melodiskt samt framför allt dra- 
matiskt verkningsfullare; körerna be- 
handlades i den af honom nyskapade 
madrigalstilen, som förträffligt passade 
in i operan. Hans främsta nyhet ut- 
gjorde dock instrumenteringen. Han 
riktade orkestern med nya instrument 
och ordnade dem i särskilda grupper; 
stråkarna fingo sig tilldelade hufvud- 
parten och den speciella violintekniken 
kom mera till sin rätt. — 1613 kallades 
M. till kapellmästare vid S. Marcokyr- 
kan och ägnade sedan framdeles sin 
verksamhet åt musikens förkofran i 
denna stad. I sin nya ställning fick han 
hufvudsakligen sörja för kyrkomusiken: 
skrifva mässor, inöfva sångkörer och 
leda musikuppföranden i kyrkan. Han 
vann också allas förtroende, och hans 
anseende steg med hvarje år, på sam- 



ma gång hans stil begynte efterbildas 
af kompositörer både söder och norr 
om Alperna. Äfven fick han ofta be- 
ställningar på teatraliska verk och full- 
följde i dem sin redan i Mantua upp- 
tagna operastil. 1624 skref han för Gir. 
Moncenigo i Venedig det dramatiska in- 
lerludiet "Il combattimento di Tancre- 
di e Clorinda"; 1627 komponerade han 
för hofvet i Parma intermezzot "Licori, 
la finta pazza", 1629 för guvernören i 
Rovigo kantaten "Il Eosajo fiorito", 
1630 för Giulio Strozzi operan "Proser- 
pina rapita". 1637 erhöll Venedig sin 
första operabyggnad och 1637 invigdes 
denna med M:s "L'Adone". 1641 invig- 
des en ny teater i staden med M:s 
"Arianna". S. å. följde ännu två ope- 
ror: "Le nozze di Enea con Lavinia" 
och "Il ritorno d'Ulisse in patria"; dess- 
utom baletten: "Vittoria d'Amore" för 
karnevalen i Piacenza. 1842 uppfördes 
hans sista verk "LTIncoronazione di 
Poppea". Af hans verk från Venedig 
märkas förutom de dramatiska flera 
madrigalböcker (sista boken 1638) och 
den viktiga körsamlingen "Scherzi mu- 
sicali" (1632). — M. är den främste för- 
medlaren mellan 1500- och 1600-talens 
musik. Hans ungdom sammanfaller 
med den romerska skolans glanstid, hans 
ålderdom med operastilens seger. I ma- 
drigalen blef M. skaparen af den kon- 
serterande stilriktningen med ett allt 
mera öfverhandtagande instrumentalt 
skrifsätt, där a capellastilen fick vika 
för de kombinerade vokala och instru- 
mentala klangverkningarna. M. står 
här som inledare af "generalbasens tids- 
ålder". Operan riktade han med nya, 
mäktigare verkningsmedel. Först med M. 
ryckte den nya "stilo rappresentativo" 
ur den dilettantism, som i början vidlåd- 
de den, samt blef en verklig konstform 
med stora utvecklingsmöjligheter. — M. 
efterbildades vid 1600-talets midt öfver 
hela Europa. I Sverige blef Gustaf Du- 
ben den förste, som skref i hans anda. 
Äfven uppförde han vid svenska hof- 
vet ej sällan verk af den store italien- 
ske mästaren. I Uppsala bibi. (Diiben- 
ska saml.) finnes en mycket värdefull 
samling madrigaler i handskrift. — Ny- 
tryck af M:s verk finnes bl. a. hos 
Winterfeld, Hawkins, Choron, Martini, 
Reissmann, Gevaert m. fl. Sällsk. f. mu- 



672 



Montgomery — Moran-Olden 



sikf. utgaf 1881 "Orfeo" (bd 10); i H. 
Goldschmidts "Stud. z. Gesch. d. it. 
Oper" har i bd 2 part. till "Poppea". 
— Litt.: Emil Vogel, C. M. i Viertel- 
jahrsschr. f. MW. 1889; S. Picavardi, C. 
M. (Milano 1906); A. Heuss, Die Instru- 
mentalstiicke d. Orfeo (1903); en sv. 
biogr. finnes af R. Mitjana i Ord och 
Bild 1911. 

Montgomery, Matilda, se Gyllen- 
h a al. 

Montre (fr.), fransk benämning på 
Principalpipor, hvilka stå i fasaden. 

Mor. = Morendo. 

1. Morales, C h r i s t o b a 1, f. 2. 1. 1512 
i Sevilla, t 14. 6. 1553 i Malaga; var c. 
1540 påflig kapellsångare i Eom; af hans 
verk utkommo mässor (1544 m. fl. år), 
motetter (1543-46), lamentationer (1564), 
magnifikat (1542 m. fl. år). M:s stil är 
allvarlig och religiöst innerlig; kontra- 
punktiken träder mera tillbaka, och i 
stället finnas fylliga ackorder och en 
homofon mässverkan. Af hans märkli- 
gaste verk kunna nämnas motetterna: 
"O vos omnes qui transitis", "Lamenta- 
batur Jacob" (fordom ett af påfliga ka- 
pellets hufvudverk), "Ave crux", "Sanc- 
te Anthoni pater monachorum", "Verbum 
iniqnum". M. är en af de värdigaste 
föregångarna till Palestrina och en god 
typ för den musikaliska högrenässansen. 
Pedrells "Hispaniae Schola musica sa- 
cra" innehåller flera af hans verk i ny 
uppl. (äfven nytr. hos Rochlitz, Pro- 
ske, Martini m. fl.). 

2. Olallo Juan Magnus M., f. 15. 10. 
1874 i Almeria, Spanien; fadern spansk 
attaché, modern svenska; kom vid 7 års 
ålder till Sverige, där han erhöll sin 
första uppfostran i Göteborg; 1891—99 
elev af konserv, i Stockholm (piano J. 
H. Thegerström, komp. f. Dente); aflade 
org.- kantors- musiklärareexamen; stu- 
derade någon tid komposition för W. 
Stenhammar; innehade tonsättarstipen- 
dium 1899—1904; studerade i Berlin 1899 
—1901 (piano f. fru T. Carreno, komp. 
t'. H. Urban); bosatte sig hösten 1901 i 
Göteborg såsom musiklärare och rec. i 
Göteb:s Handelst.; var 1904 en kortare 
tid anställd som repetitör vid Th. d. 
Westens i Berlin och studerade samti- 
digt dirigering samt partiturspel för H. 
Pfitzner; sommaren 1904 anställd som 
dirigent vid filh. ork. i Lausanne; sedan 



åter bosatt i Göteborg, där han hösten 
1905 anställdes som andre kapellmäst. 
vid Orkesterför:s orkester, hvilken an- 
ställning han innehade i 4 år; hösten 
1909 musikanmälare i Dag. Nyh. i Sthlm 
och sedan 1911 i Sv. Dagbl.; har där- 
jämte verkat som musikhistorisk före- 
läsare och dirigent samt tills, med sin 
hustru (se nedan) företagit talrika kon- 
sertresor i in- och utlandet. LM A 1910; 
medlem af konservrs läroverksstyr. 1911; 
sekreterare i Mus. konstför. 1912. Af 
hans kompositioner märkas: "Andante 
lugubre" f. ork. (uppf. Sthlm 1903 och 
sedan ofta), konsertouv. "Försommar" 
(Sthlm 1910 m. fl. st.), symf. i G-moll 
(uppf. Lausanne 1904), serenad i Ess-dur 
f. ork. (uppf. Lausanne 1904), berceuse 
för flöjt el. violin m. stråkork., ballade 
o. berceuse för violin o. piano; dessutom 
en pianosonat, pianostycken och solo- 
sånger. 
3. C 1 a r y M., f . Asplund, f . 31. 5. 

1876 i Kristinehamn; den föregrs hustru; 
romanssångerska; elev af fru C. Östberg 
m. fl. i Stockholm; debuterade 10. 4. 1900 
å en soaré å Mus. ak:s stora sal och 
vann stora sympatier; 1901 tog hon 
sånglektioner för Julius Hey i Berlin; 
ingick 1902 äktenskap och har sedan 
företagit talrika konsertresor i in- och 
utlandet (London 1904, Kphn 1909) och 
förvärfvat anseende såsom en romans- 
sångerska af hög rang förenande god 
röst med en konstnärlig mogen upp- 
fattning såväl i tolkningen af sånger af 
svenska tonsättare som af äldre och 
nyare utländska mästare. Hon har ofta 
medverkat vid Göteborgs Orkesterför:s 
konserter, vid Svenska musikfesten 1906 
samt vid Operans och Musikerförbun- 
dets symfonikonserter i hufvudstaden. 

Moran-Olden, Fanny, f . Tappe- 
horn, f. 28. 9. 1855 i Oldenburg, t 28. 
9. 1905 i Schöneberg (Berlin); operasån- 
gerska; elev af Haas i Hannover och 
Auguste Götze i Dresden; debuterade 

1877 under pseudonymen Fanny 01- 
d e n å en Gewandhauskonsert i Leip- 
zig; engagerades 1878 vid teatern i 
Frankfurt a. M.; ingick 1879 äktenskap 
med tenorsångaren Karl Morän; 1884 
— 91 anställd vid stadsteatern i Leipzig 
och sedan 1895 vid hofteatern i Miin- 
chen; efter 1897 uppträdde hon blott 
som gäst. Af hennes roller märkas: Fi- 



Morbidezza — Morley 



673 



delio, Norma, Isoide, Brunhilde, Amne- 
ris, Donna Anna, Eglantine och Carmen. 

Morbidezza, con (it.), med mildhet. 

Morbroderns dräng, L'Oncle va- 
let, komedi med sång i 1 a., text af 
Alex. Duval, musik af Della Maria; pr. 
Paris 8. 12. 1798; sv. öfvers. af J. D. 
Valerius; Arsenalsteatern, Sthlm ffg. 10. 
8. 1802. 

Morceau (fr.), stycke. — M. desalon, 
salongstycke. 

Mordent (it. mordente, bitare); en mu- 
sikalisk utsirning: växling mellan huf- 
vudnot och lilla sekunden nedanför; 
tecknas -*tv eller ■vi-v ; om utförandet se 
pl. III "Förkortningar"; bör ej förväx- 
las med -w och -**-v , där växlingen sker 
med den öfre sekunden (vanl. kallad 
pr alldrill [s. d.]). 

Morel, Auguste Francois, f. 26. 
11. 1809 i Marseilles, t 22. 4. 1881 i Paris; 
kom 1836 till den franska hufvudsta- 
den, där han gjorde sig känd som kom- 
positör af solosånger; 1850 begaf han 
sig åter till Marseille, där han 2 år se- 
nare blef chef för konserv. — En opera 
"Le jugement de Dieu" uppfördes med 
framgång flerstädes. Hans namnkun- 
nigaste verk äro dock för kammarmu- 
sik (5 kvartetter, 1 kvintett, 1 pianotrio); 
erhöll 2 ggr prix Chartier. 

Morello, Frederico, f. i Palermo 
c. 1865; operasångare (tenor); blef kaval- 
leriofficer vid 18 års ålder men öfver- 
gaf snart nog yrket för att hos Tam- 
berlick i Rom studera sång; debuterade 
i Florens i "Norma" och "Ernani"; upp- 
trädde sedan i Rom, Padua, Bergamo, 
Neapel och San Remo; var i 4 års tid 
fästad vid Covent Garden, London, samt 
därefter i Budapest; 1895 — 96 gäst vid 
k. t. Sthlm och sjöng där med fram- 
gång Pajazzo, José och Otello m. fl. — 
Sv. biogr. i Sv. Musikt. 1. 10. 1895. 

Morendo (it.), bortdöende i tonstyrka. 

Moresca, se M o r i s c a. 

Morgonrodna'n mig skall, psalm 
423; Haeffner hänvisar till mel. 200. 

Moriente (it.), bortdöende. 

Morisca (af sp. morisca, morisk), en 
arabisk dans, hvilken från Spanien nåd- 
de Italien, där den utbildades till en 
dansvisa, ofta härmande negerspråk. 
Till Tyskland kom den på 1580-talet och 
var vid samma tid mycket populär i 
England (morris-dance), där den upp- 



tog element från svärdsdans och båg- 
dans samt erhöll alla de karaktäristiska 
egenskaper, som utmärka folkspelet 
"Strid mellan sommar och vinter" ("Maj- 
grefve och vintergref ve") ; lefver som 
sådan ännu kvar hos folket i norra Eng- 
land. — Se Svärdsdans. 

Moritz, Ida, f. 18. 4. 1866 i St. Hof, 
Västerg.; operasångerska; började vid 
17 års ålder sina studier för Giinther 
vid konserv, i Stockholm; reste hösten 
1887 till Paris, där hon ett års tid var 
elev af Delle Sedie och sedan ett hälft 
års tid af St. Yves Bax; vintern 1889 
—90 verkade hon som konsertsångerska 
och sånglärarinna i Köpenhamn; 1890 
debuterade hon å k. t. Sthlm som Julia 
och var till 1898 fäst vid denna scen; 
1892 ingick hon äktenskap med opera- 
sångaren Ax. Herm. T. B r a g. Af hen- 
nes roller märkas: Desdemona i "Otel- 
lo", Santuzza i "På Sicilien", Ingeborg 
i "Den bergtagna", Aida, Thalia i 
"Häxan", Mara,. Jolantha m. fl. — Biogr. 
i Sv. Musikt. 1. 4. 1891. 

Morlacchi, Francesco, f. 14. 6. 1784 
i Perugia, t 28. 10. 1841 i Innsbruck; 
debuterade som dramatisk kompositör 
1807 med operetten "Il poeta in Cam- 
pagna" på Pergolateatern i Florens; 
1810 — 41 var han kapellmästare vid ita- 
lienska operan i Dresden och utgjorde 
där förnämste motståndaren till Webers 
nationella opera; den stora skillnaden 
mellan italiensk och tysk operastil för- 
svann dock efter hand, och M. tilläg- 
nade sig åtskilligt af den tyska musi- 
kens företräden. Hans operor äro till 
antalet 20; dessutom skref han mässor 
(m. ork.), ett requiem och två orato- 
rier samt festkantater m. m. — Litt.: G. 
B. Rossi-Scotti, Memorie storiche del 
maestro F. M. (1860). 

Morley, Thomas f. 1557, f 1603; bak- 
kalaureus i musik i Oxford 1588; ka- 
pellsångare i k. kapellet; var en af Eng- 
lands mera betydande madrigalkompo- 
sitörer (elev af Bird); utgaf bl. a. "Can- 
zonets" (1593) och "Madrigals" (1594), 
hvilka tvenne samlingar utgåfvos af M. 
Clementi (c. 1800) i ny uppl.; hans "Bal- 
lets to 5 voices" (1595) utgåfvos i ny 
uppl. af Rimbault 1842; af andra verk 
märkas "Triumphs of Oriana" (1601 och 
1614), redig, af M. och innehållande en 
mängd madrigaler af samtida tonsättare 

43 



674 



Mormorando — Motett 



(en af M. själf). En annan madrigal- 
samling med verk af italienska mästare 
redig, af honom ntkom 1598. Åfven 
skref han en teoretisk handbok: "A plai- 
ne and easie introdnction to practical 
mnsic" (1597; sedan i flera uppl.). Äf- 
ven klaverstycken finnas af honom. — 
Litt.: O. Becker, Die englischen Madri- 
galisten William Bird, Th. M. und John 
Dowland (1901). 

Mormorando. m o r m o r e v o 1 e, m o r- 
morosa, mnrmurando (it.), mum- 
lande. 

Morris-dance, se Morisc a. 

Moscheles, I g n a z, f. 30. 5. 1794 i Prag, 
t 10. 3. 1870 i Leipzig; pianist och kom- 
positör; begynte sina studier för Dio- 
nys Weber i Prag och kom sedan till 
Wien, där han åtnjöt Albrechtsbergers 
undervisning i kontrapunkt och Salieris 
i komposition; i den österrikiska huf- 
vudstaden blef han snart allmänt om- 
tyckt för sitt förträffliga spel och er- 
höll 1814 af Artaria det smickrande er- 
bjudandet att utföra klavérutdraget af 
Beethovens "Fidelio"; som kompositör 
och virtuos dokumenterade han sig 1815 
genom sina briljanta "Variationen iiber 
den Alexandermarsch" op. 32. De när- 
maste tio åren därefter voro hans främ- 
sta virtnosår, då han vann lysande tri- 
umfer öfverallt i Europa. 1821 upp- 
trädde han för första gången i Lon- 
don och vann där redan från början 
engelsmännens hjärtan; 1814 besökte han 
Berlin, där han en kortare tid gaf Men- 
delssohn lektioner; den unge tidigt ut- 
vecklade kompositören vann i M. en 
vän för lifvet. 1826 valde han London 
till stadigvarande vistelseort och utöf- 
vade där en mycket gagnande verksam- 
het som pianist, lärare, dirigent och 
kompositör. Då Mendelssohn kom öfver 
till England, var han alltid M:s gäst. 
1846 flyttade M. till Leipzig för att där 
hjälpa och stödja det unga konservato- 
riet. Med sin eminenta förmåga som 
lärare bidrog han här i hög grad till 
anstaltens stora anseende. — Af hans 
kompositioner äro en del briljanta vir- 
tuosstycken af mindre värde, en del stu- 
dieverk och en del mera klassiska, ge- 
digna pianoverk. Af dessa sistnämnda 
märkas särskildt: Concerto pathétique, 
Allegro di bravura, konsert i G-moll, 
duo för 2 pianon (Hommage å Handel); 



af studieverken märkas: "24 Studien",, 
op. 70 och "Charakteristische Studien" 
op. 95. En tematisk katalog öfver hans 
verk utgaf Kistner, Leipzig. Hans hu- 
stru ntgaf hans autobiografl och bref 
("Aus Moscheles' Leben", 1872; 2 bd; eng. 
uppl. "The life of M." 1873); hans son 
Felix M. utgaf: "Fragments of an auto- 
biography" (1899) och "Briefe von F. 
Mendelssohn-B. an Ignaz u. Charlotte 
Moscheles" (1888). 

Mosso (it.), rörligt; piu m o s s o, rör- 
ligare. 

Moszkowski, Moritz, f. 23. 8. 1854 i 
Breslau; af polsk härkomst; utbildad i 
Breslau, Dresden och Berlin; 1873 kon- 
serterade han i sistnämnda stad med 
stor framgång och vann sedan stort an- 
seende som pianist; flyttade 1897 från 
Berlin till Paris, där han sedan uppe- 
hållit sig. Hans verk äro skrifna i en 
gedigen men något salongsmässig stil, 
som visserligen gjort dem mycket popu- 
lära men samtidigt dock i längden tröt- 
tande och ensidiga. Af de mera kända 
märkas: pianokonserten i E-dur (1898), 
symf. dikten "Jeanne d'Arc", orkester- 
suiterna op. 39 och 47, ork.-stycket 
"Phantastischer Zug", en violinkonsert, 
3 konsertstycken för piano och cello; 
dessutom en mängd pianostycken ("Spa- 
nische Tänze" m. fl.); för scenen skref 
han baletten "Laurin" och operetten Bo- 
abdil" (Berlin 1892). 

Motett (lat. motetus, mutetus, motecta, 
modulus, modulatio m. m.; it. motetto; 
fr. mötet), af niotus, rörelse, emedan den 
melodiförande stämman var fri och rör- 
lig (härledeisen mot — ord, bibelspråk 
är mindre trolig). M. i den under 1400- 
talet redan fastslagna formen betecknar 
en andlig flerstämmig sång med text ur 
bibeln (eller fritt uppfunnen), vanligen 
skrifven i a capellastil; såväl texten som 
musiken skulle vara gort med koncentre- 
radt innehåll, utan att många nya mo- 
tiv upptogos till behandling. M. begyn- 
te på 1100-talet och framgick ur de melis- 
matiskt rikt utvecklade delarna af den 
gregorianska sången. Redan från bör- 
jan var den en flerstämmig konstsång. 
De första mera typiska exemplen på den 
äldsta m. finnas i Montpellierhandskrif- 
terna. Af kompositörer från denna tid 
märkas: Dunstable, Lionel och Damett. 
Under 1400-talet, då stilen nådde sin hög- 



Motettaftnar— Mottl 



675 



sta utveckling, utbildades den af neder- 
ländska skolan med Dufay, Ockenheim, 
H. Isaak, J. Hobrecht oeb framför allt 
Josquin de Prés. Den sistnämnde räknas 
som stilens fulländare. Efter honom som 
mönster upptogs m. af Gombert, Arca- 
delt o. Clemens non Papa. Med Willaert 
\itbildades dubbelkörigheten och förbe- 
reddes på så sätt en ny stil, hvilken med 
bröderna Gabrieli nådde sin kulmen. Den 
romerska skolans m.-stil skapades af Pa- 
lestrina och fördes vidare af Nanini, 
Anerio, Marenzio m. fl. Med 1600-talets 
början blef m. konserterande och upptog 
flera ackompagnerande instrument. Den- 
na öfvergångsform representeras af Mon- 
teverde, Rovetta, Donati, Grandi m. fl. 
Operastilen behärskade m. hos Caldara. 
Romskolans riktning fördes fram af Ca- 
rissimi, Benevoli och Foggia. I Tysk- 
land uppbars m. under 1500-talet af 
Senfl, Dietrich och Finck; venetianska 
skolan vann företräde med Handl, Hass- 
ler och H. Prätorius. Den konserte- 
rande motettens målsmän norr om Al- 
perna äro: Schutz, Hammerschmidt, 
Schein, Scheidt, Mich. Prätorius, Buxte- 
hude, Pachelbel, Reincken. J. S. Bachs 
m. följa ej den gamla stilen och höra 
närmast samman med kantatformen. 
Händels m. ha däremot mera bibehållit 
1600-talets stil. 1700-talets operaartade 
m.-stil återkommer hos Hasse, Graun, 
Phil. Em. Bach m. m. De stora wiener- 
mästarna (Haydn, Mozart, Beethoven, 
Schubert) ha ej fört formen vidare och 
i de flesta fall alldeles förbigått den. 
Mozarts "Ave verum corpus" kan dock 
gälla som ett exempel på formen. Med 
Mendelssohn begynte åter motettstilen 
vinna anklang, och Berlinerskolan med 
Grell och Nicolai sökte föra den längre 
tillbaka än till Bach. Med Brahms 
nådde 1900-talets m. sin högsta fulländ- 
ning, i det att denne mästare ej längre 
byggde på 1700-talet utan gick tillbaka 
till hufvudkällan: 1500-talets mästare. M. 
har slutligen äfven behandlats af Schu- 
mann, Cornelius, Liszt, Hugo Wolf, Ri- 
chard Strauss och Wullner m. fl. — Litt.: 
H. Leichtentritt, Geschichte der Motette 
(1908). — M. i Sverige har i Andreas Du- 
ben en god representant; Gustaf D. är 
mera kantatmässig i sin m.-behandling. 
Roman Btuderade visserligen med fram- 
gång Orl. Lasso och har därför en god 



a capellastil, dock står hans motetter nå- 
got vid sidan om den gamla stilen. Un- 
der 1800-talet får m. först under andra 
hälften en god representant i Sverige i 
Ludvig Norman. Wennerberg söker äf- 
ven tillägna sig den äldre m.-stilen, dock 
utan att tillnärmelsevis nå Normans ge- 
digenhet. Med Wennerberg vandrade till 
stor del äfven P. U. Stenhammar o. Gille. 

Motettaftnar, konserter med äldre mu- 
sik a capella; sådana m. har på 80-talet 
bl. a. gifvits af Oskar Byström i Stock- 
holm och på de sista åren äfven i Oskars- 
kyrkan därstädes. 

Motettpassion, en under 1500-talet före- 
kommande form af passionsmusik, hvari 
evangelietexten alltigenom var kompo- 
nerad flerstämmigt. M. skref bl. a. Ho- 
brecht, Handl, J. Möller m. fl. — Se P a s- 
s i o n. 

Mot harmoni, se Kontrapunkt. 

Motiv, det tema eller den del af ett 
tema, som bildar grundvalen för ett mu- 
sikstycke el. en sats. — Se äfven Tema. 

Mot melodi, se Kontrapunkt. 

Moto, rörligt [tempo]. — M. p r e c e- 
d e n t e, tempo som förut. — M. p r i m o, 
i det ursprungliga tempot. 

Motta, José V i a n n a da, f. 1868 på 
St. Thomas; pianist; kom vid ett års ål- 
der till Lissabon, där han erhöll sin för- 
sta utbildning; vid 14 års ålder reste han 
till Berlin, där han fick X. Scharwenka 
till lärare å piano och Ph. Scharwenka 
i komposition; 1885 kom han till Liszt 
och 1887 till Biilow; har sedan företagit 
talrika konsertresor i gamla och nya 
världen. M. har komponerat en symfoni, 
en stråkkvartett samt pianostycken och 
sånger; äfven har han skrifvit en del 
böcker ("Studien bei Biilow", "Einige 
Beobachtungen iiber Fr. Liszt" m. fl.); 
är för närvarande bosatt i Berlin som 
pianolärare. 

Mottl, Felix, f. 24. 8. 1856 i Unter-St. 
Veit (Wien), t 2. 7. 1911 i Miinchen; ut- 
bildad vid konserv, i Wien; blef 1881 
hof kapellmästare i Karlsruhe; dirigera- 
de 1886 med stor framgång festspelen i 
Bayreuth; utnämndes 1893 till general- 
musikdirektör; 1903 hofkapellmästare i 
Miinchen och från 1904 tillika direktör 
vid konserv, därst.; 1907 direktör vid 
hofoperan. M. komponerade en del ope- 
ror: "Agnes Bernauer" (1880), "Romin'". 



676 



Motus — Mozart 



"Fiirst und Sänger", festspelet "Eber- 
stein" (1881), en stråkkvartett (1898), sån- 
ger m. m. M:s främsta förtjänst ligger 
i tolkandet af Wagnerverken, där han 
visade en djup och storstilad uppfatt- 
ning. Äfven i öfrigt var han en fram- 
stående dirigent. Bayreuthfestspelen 
ledde han 1886 — 93 som förste dirigent 
och förberedde 1903 på det sorgfälligaste 
Parsifaluppförandena i New York. 

Motus (lat.), rörelse; stämmornas rörel- 
ser i förhållande till hvarandra. M. c o n- 
trarius, motrörelse. — M. obliquus, 
sidorörelse. — M. r e c t u s, lika rörelse 
(parallellrörelse). 

Moussorgsky, M. P., se M u s o r g s k i j. 

1. Mouton, Jean (de Hollingue, 
benämnd M.), f. under andra hälften af 
1400-talet i Holling (Metz), f 30. 10. 1522 
i St. Quentin; lärjunge af Josquin; ka- 
pellsångare hos Ludvig XII och Frans 
I. M. tillhör sin samtids främsta kon- 
trapunktiker och behärskade särskildt 
canonformen på ett mästerligt sätt. Pe- 
trucci och Ballard tryckte flera af hans 
kompositioner. De flesta äro mässor och 
motetter. Af de senare äro inemot 75 
bekanta. Endast ett fåtal finnas i ny- 
tryck (hos Hawkins, Oxf. Hist. of mus., 
Commerm. fl.). Till de märkligaste höra: 
"Salve mäter salvatoris", "Nesciens mä- 
ter", "Domine salvum", "Gaude virgo 
Catarina". — Om M. se Fetis, Biogr. 
univ. 

2. Charles M., lutspelare; elev af D. 
Gautier; lefde i slutet af 1600-talet i Tu- 
rin och besökte Paris 1675 och 78 samt 
bodde där 1700—20. Af hans verk nådde 
ett Norden, i det att Uppsalaprofessorn 
Joh. Arndt Bellmann 27. 2. 1699 uppköpte 
ett ex. af M:s "Pieces de Luth sur diffe- 
rents modes", tr. 1680 (Bellmanns ex. nu 
hos C. Claudius, Kphn; ett annat i Kö- 
nigsbergs bibi.). Denna lutbok finnes 
beskrifven af Ad. Lindgren i Sv. Mu- 
sikt. 1890 s. 148 ff. och i Monatsh. f. Mu- 
sikgesch. 1891 s. 4 ff. (i båda med not- 
exempel). 

Mouvement (fr.), movimento (it.), 
rörelse, tempo. 

1. Mozart, Johann Georg Leopold, 
Wolfgangs fader, f. 14. 11. 1719 i Augs- 
burg, f 25. 5. 1787 i Salzburg; son till en 
bokbindare; var redan från början be- 
stämd till musiker, men hans längtan 
pfter kunskap och allmänbildning var 



stor nog att hålla honom kvar på skol- 
bänken, ända till univ.-studierna skulle 
begynna; han lämnade sin födelsestad 
1737 för att fortsätta sina studier vid 
univ. i Salzburg; musiken fick här hjäl- 
pa honom i hans arbete för att få en 
grundlig juridisk utbildning; redan 1739 
blef han dock musiker helt och hållet, 
och valde violinen som sitt hufvudin- 
strument; genom en grefve Thurn, hos 
hvilken han sökt plats som tjänare, er- 
höll han plats i ärkebiskop Leopold Fir- 
niians kapell 1743; här kom han i stor 
ynnest och utnämndes till hofkomposi- 
tör; 1762 utnämnde honom ärkebiskop Si- 
gismund Schrattenbach till vice kapell- 
mästare. 21. 11. 1747 ingick han äkten- 
skap med Anna Maria Pertlin (el. Bert- 
lin) från Salzburg. Hustrun var glad 
och förnöjsam men något ytlig. Dock 
var äktenskapet mycket lyckligt. Af 7 
barn dogo 5 före 1 år och endast tvenne, 
Maria Anna och W o 1 f g a n g, fingo 
lefva. Ehuru L. M. var musiker till själ 
och hjärta öfvergaf honom aldrig hans 
lust till litterära studier och på ålderdo- 
men voro de hans käraste sysselsättning. 
Detta ovanliga bokliga intresse gjorde 
honom till en ypperlig pedagog, och hans 
främsta arbete, en violinskola ("Ver- 
such einer griindlicher Violinschule"), 
upplefde under tiden 1756—1804 en mängd 
upplagor och öfversattes till flera språk. 
Som kompositör var han en varm vän af 
Mannheimerskolan och skref flera sym- 
fonier, oratorier, operor, violinstycken 
och pianoverk, hvilka voro både form- 
fulländade och idérika. — Litt.: J. E. 
Engl, Aus Leopold und des Sohnes Wolf- 
gang M:s irdischem Lebensgange (1902); 
M. Friedländer, L. M:s Klaviersonaten 
(Musik IV: 1); dessutom de vanliga bio- 
grafierna rör. W. M. af Jahn m. fl. 

2. Maria Anna ("Nannerl") M., den 
föreg:s dotter, f. 30. 7. 1751 i Salzburg, 
f där 29. 10. 1829; utbildade sig tidigt till 
pianist och åtföljde brodern på flera kon- 
sertresor; 1784 ingick hon äktenskap med 
hofrådet baron v. Berchthold till Son- 
nenberg; efter hans död återvände hon 
till Salzburg, där hon någon tid gaf pia- 
nolektioner; blef 1820 blind. 

3. Constanze M., Wolfgang M:s hu- 
stru, f. W e b e r (släkting till Carl Maria 
v. W. och syster till sångerskan A 1 o y- 
s i a W.-L ange, hvilken en tid var före- 



Mozart 



677 



mål för W. M:s kärlek), f. i Zell i Nedre 
Österrike, t 6. 3. 1842 i Salzburg; ägde 
en god sångröst och spelade tämligen väl 
piano; ingick äktenskap med W. M. 1782 
och blef honom en varmt hängifven 
hustru, ehuru hennes arbete för att 
bringa ordning i hemmet ej alltid krön- 
tes med framgång. 1799 sålde hon M:s 
musikaliska kvarlåtenskap till André i 
Offenbach för 20,000 mark. 1809 ingick 
hon äktenskap med dansken Georg N. 
Nissen, hvars bekantskap hon gjort i 
Wien 1797; Nissen drog sig som dansk 
diplomat 1820 tillbaka, och båda slogo 
sig ned i Salzburg; Nissen samlade här 
material till en Mozartbiogr., hvilken 
1828 utkom i tryck (2 år efter hans död). 
Af de två barnen i första äktenskapet 
ägnade sig den äldre, Karl, först åt 
handeln, sedan åt musiken och blef till 
sist employé i österrikiska guvernemen- 
tet i Milano och dog 1858; den yngre, 
Wolf gäng Amadeus, f. 26. 7. 1791 
i Wien, f 30. 7. 1844 i Carlsbad, ägnade 
sig helt åt musiken men kunde ej slå 
sig igenom som kompositör utan lefde 
tämligen ensam utan beröring med den 
högre musikvärlden i den österrikiska 
hufvudstaden (1814 — 26 musikdirektör i 
Lemberg och grundade där en Ceciliaför- 
ening). 

4. Wolfgang Amadeus (eg. Jo- 
hannes Chrysostomus Wolfgangus Theo- 
philus) M., f. 27. 1. 1756 i Salzburg, t 5. 
12. 1791 i Wien. M. blef blott 35 år gam- 
mal men hann dock skrifva en mängd 
odödliga verk. Hans konstnärliga verk- 
samhet kan lämpligast delas i tvenne pe- 
rioder, af hvilka den sista omfattar 10 
år (1781 — 91). Den första begynner myc- 
ket tidigt och kan anses omfatta 20 år 
(1761—81). Till den sista perioden höra 
de nu allmänt erkända mästerverken, till 
den förra däremot de nu till största de- 
len glömda ungdomsverken. Om M. är 
litteraturen redan utomordentligt om- 
fångsrik, och rör. tiden efter 1781 torde 
forskningen ha föga att tillägga. Den 
synpunkt man i 50 år allt sedan Jahns 
tid haft, har föga förändrats, och man 
hyser ännu en vördnadsfull beundran 
för M:s snillealster från denna tid. Kö- 
rande ungdomstiden synes man alltför 
kritiklöst ha upptagit alla små anekdo- 
ter, hvilka minnestecknare från 1800-ta- 
lets början älskat att åter och åter be- 



rätta. En verklig kritisk och jämföran- 
de musikforskning torde här ha mycket 
at utreda och belysa. M:s fulla mognads 
tid infaller vid 25 års ålder, och fr. o. ni. 
denna tid medräknar man ej kompositö- 
rens ungdom utan blott verkens valör. 
Det synes dock som om en dylik mog- 
nads ålder vid 25 år för en kompositör ej 
är tidig utan i hög grad vanlig bland de 
verkligen genuine mästarne. Ej blott 
underbarn utan äfven musiker, hvilka 
sedan blifvit erkända som stora, ha syn- 
nerligen ofta visat ovanliga anlag vid 
6 års ålder; de som visat sina anlag se- 
nare än 10 års ålder höra helt visst till 
undantagen. M:s ungdom förlöper sna- 
rare normalt så väl i jämförelse med 
1700-talets öfriga store som 1800-talets 
mästare. Hans virtuosbana med kon- 
sertresorna och improvisationerna vid 
piano är typisk för sin tid. Så finna vi 
honom vid 6 år konsertera i Miinchen 
och Wien och året därpå i en mängd 
sydtyska städer; 1763 når han Paris och 
beundras af franska hofvet; härifrån 
går vägen till London, där han först 
vinner rikt erkännande men till sist får 
spela på krogar för brödets skull; här- 
ifrån går vägen till Holland och 1766 i 
nov. är han åter hemma; systern Maria 
Anna och fadern hade åtföljt honom på 
resan. Alla de märkvärdiga historierna 
från tiden före 1761 äro berättade för sy- 
stern Maria Anna af en trumpetare och 
äro ej bestyrkta af någon annan. Om 
hans tidiga kompositioner måste vi äf- 
ven yttra oss med största försiktighet. 
De sista årens forskning (Schiinemann 
1908) har ådagalagt, att de 1764 i London 
skrifna sonaterna ha förbättrats af fa- 
dern. Hvarför skulle ej fadern äfven 
kunnat ha förbättrat de andra vid sam- 
ma tid? Härtill kommer, att flera af de 
under M:s namn längre fram publicera- 
de alstren varit afskrifter af andra kom- 
positörer (K. Fr. Abel, Michael Haydn). 
1768 komponerade han sin första opera 
("La finta semplice") och 7. 12. 1768 diri- 
gerade han ffg. själf, då hans sedan så 
berömda sångspel "Bastien und Basti- 
enne" uppfördes. I dec. 1769 begaf han 
sig tills. m. fadern till Italien, där Sam- 
martini i Milano och Martini i Bologna 
fingo pröfva hans kunskaper i teori. 
Från Bologna begåfvo de sig till Rom, 
där påfven gjorde honom till riddare af 



678 



Mozart 



Gyllene sporren. I Milano uppfördes 
1770 hans opera "Mitridate", hvilken fle- 
ra gånger gafs med stort bifall. I mars 
3771 voro de åter i hemmet i Salzburg. 
Här skref han nu oratoriet "La Betulia". 
S. å. på hösten var han åter i Milano, 
där han skref operan "Ascanio in Alba". 
Aret efter gafs å samma plats hans 
opera "Il sogno di Scipione". M. var se- 
dan någon tid hemma och skref där 
symfonier, mässor, konserter, kammar- 
musikverk, operor m. m. 1777 reste han 
med modern till Mannheim, där M. fick 
tillfälle att på närmare håll studera den 
då så ansedda Mannheimerskolans mu- 
sik (M. förälskade sig här i sångerskan 
Aloysia Weber) och for sedan till Paris. 
Han hade här tämligen stor framgång 
som kompositör men drabbades af den 
hårda förlusten af sin moder (f 3. 7. 
1778). M. reste 26. 9. 1778 hem och mottog 
året efter en plats som hoforganist hos 
ärkebiskopen. Vid denna tid skref han 
för Munchen operan "Idomeneo". 1781 
uppgaf M. definitivt sin plats i Salzburg- 
för att slå sig ned i Wien. Här ingick 
han året därpå äktenskap med Aloysia 
Weber. Vintern 1781/82 lärde han känna 
Haydn, som utöfvade ett mäktigt infly- 
tande på hans stil. M. vann beundran i 
den österrikiska hufvudstaden både som 
klavérvirluos och som kompositör. På 
uppdrag af kejsaren skref han 1781 sin 
första klassiska opera "Die Entfiihrung 
ans dem Serail". Hans verk blefvo fr. 
<>. m. nu allt fullödigare, och med hvarje 
ar nådde han allt högre i konstnärligare 
mognad. Af de till vår tid bevarade 
operorna gafs operetten "Der Scbauspiel- 
direktor" 1786 och samma år uppfördes 
"Die Hochzeit des Figaro". Endast med 
möda kunde han få uppfördt den sista 
operan, och premiären (1. 5.) skedde först 
efter våldsamma intriger från italienar- 
nas sida. I trots af ett mycket bristfäl- 
ligt framförande vann operan en stor 
framgång, hvilken ytterligare stegrades, 
sedan den kort därefter gifvits i Prag. 
M. blef med ens oerhördt populär i den 
böhmiska hufvudstaden och beslöt där- 
för att skrifva sin nästa opera för denna 
stad. Textförfattaren till Fig:s bröllop, 
Lorenzo de Ponte, bearbetade Moliéres 
Don Juan, och M. gick till komponeran- 
det med en ovanlig ifver. I sept. 1787 
begaf han sig till Prag med sin nästan 



färdiga opera och 29. 10. 1787 ägde pre- 
miären rum. Framgången var om möj- 
ligt ännu större än den förra operans. 
I Wien gafs operan 7. 5. 1788 men föll ej 
wienarna i smaken. M:s yttre ställning 
hade nu så till vida förbättrats, att han 
af kejsaren fått titeln kammarkompositör 
med en lön af 1,600 Mark. Härför skulle 
han komponera musik till hofbalerna, 
men från detta erhöll han lyckligtvis 
befrielse. 1789 fick han tillfälle att åt- 
följa fursten Karl Lichnowsky (s. d.) till 
hofvet i Berlin. Konungen af Preussen 
beundrade hans ovanliga skicklighet på 
piano och orgel samt fick stor kärlek till 
hans kompositioner och erbjöd honom 
en kapellmästarepost med 3,000 thalers 
lön. Dock afslog M. detta anbud och 
återvände till Wien utan att ha vunnit 
något på sin resa. Hans ekonomiska 
förhållanden hade aldrig varit goda, och 
nu voro de pekuniära bekymren värre 
än någonsin. Han arbetade med febril 
ifver på sina kompositioner, och det ena 
mästerverket såg dagen efter det andra. 
Hans sista offentliga uppträdande som 
pianist var 4. 3. 1791. I samma månad 
trädde han i förbindelse med Schikane- 
der och kort därefter arbetade han på en 
ny opera, "Die Zauberflöte". Likväl blef 
han snart afbruten i sitt arbete genom 
beställningen af en opera för Leopold 
II :s kröning i Prag. 6. 9. 1791 ägde krö- 
ningen rum och M:s opera "La clemen- 
za di Tito" uppfördes vid detta tillfälle. 
I midten af sept. återtog han arbetet på 
"Die Zauberflöte" och 30. 9. ägde premiä- 
ren rum. Ett under sommaren bestämdt 
requiem begynte nu intressera honom 
och under okt. och nov. arbetade han på 
detta. Det alltför intensiva arbetet med 
så många verk kort efter hvarandra ha- 
de dock tagit hans sista krafter, och i 
nov. kunde han endast med möda kom- 
ponera. Ännu den 4 dec. skref han på 
sjukbädden å sitt requiem. På aftonen 
måste han utmattad uppgifva allt kom- 
ponerande och kl. 1 på natten slocknade 
hans lif. Den 6:te ägde begraf ningen 
rum på Stephanskyrkogården. De få 
vänner, som åtföljde kistan, vände om 
på halfva vägen för regnets skull, Con- 
stanze M. var sjuk och kunde ej åtfölja, 
och när man sedan sökte grafven, visste 
ingen, livar den låg. Hans graf var 
bland de fattiges (Allgemeine Grnbe), 



Mozart 



•och ingen bekymrade sig om att bevara 
en sådan plats orörd. M:s requiem blef 
ofulländadt men fortsattes och slutför- 
des i M:s anda af en hans lärjunge 
Stissmayer. 

M. komponerade med stor lätthet och 
korrigerade äfven föga på det en gång 
nedskrifna. Hans musikaliska produk- 
tion är äfven mycket stor och omfattar 
nästan alla grenar af musiken. Den in- 
sats han gjort inom de musikaliska 
konstformerna är dock ej lika stor inom 
alla. Betydelsefullast är hans arbete 
inom operan. Inom denna konstgren 
fullföljde han närmast den italienska 
skolans program och stod mera fjärran 
för Glucks reformsträfvanden. Den ita- 
lienska stilen fördjupade han och bragte 
texten i närmare sammanhang med mu- 
siken; orkesterackompagnementet blef 
fylligare och färgrikare, melodien min- 
dre anlagd på koloratur än på ren och 
ädel kantilena; ensemblepartierna fingo 
äfven en betydligt större plats. Vikti- 
gast är hans utbildning af finalformen, 
i det att där för första gången de en- 
skilda formerna aria, recitativ, kör och 
ensemble sammanföras och underordnas 
en högre enhet: den dramatiska hand- 
lingen. Särskildt viktiga operaverk i 
denna anda äro: "Don Juan" och "Troll- 
flöjten". "Enleveringen" och "Figaros 
bröllop" följa mera den gängse riktnin- 
gen men utmärka sig för en grundligare 
genomarbetning och ha i synnerhet 
praktfulla arier. "Titus" är i förhållan- 
de till de öfriga mera matt. Med un- 
dantag af dessa sex nu nämnda har en- 
dast ett fåtal fått lefva in i våra dagar. 
I Sverige ha tillfälligtvis "Bastien och 
Bastienne" och "Teaterdirektören" spe- 
lats men snart försvunnit. I allmän- 
het kommo M:s operor relativt sent att 
spelas utanför Österrike och Sydtysk- 
land. Knappast förrän 10—20 år efter 
mästarens död blefvo de mera allmänt 
gifna. En liten tabell öfver de i Sverige 
och Danmark gifna (K = Köpenhamn, 
S = Stockholm) följer här. Som jämfö- 
relse anföres dels årtalen för urpre- 
miären (P) dels första årtalen för Lon- 
don (L): 

Gå vi från M:s operor till hans öf- 
riga vokala och instrumentala arbeten, 
komma vi först till hans kyrkliga verk. 
Hans produktion här omfattar 15 mäs- 



p 


K 


S. 


L. 


1768 


_ 


1893 


- 


1 7 XL' 


1813 


1814 


1827 


1786 


- 


1857 


1861 


1786 


IM '7 


1821 
1813 


1812 
1817 


1790 

1791 
1791 


1798 1830 1811 
182») 1812 1811 
1828|1823|1806 



1. Bastien och Bastieune . . 

2. Die Entiiihrung (Enleverin 

gen ur seraljen) .... 

3. Der Schauspieldirektor 

(Teaterdirektören) . . . 

4. Die Hochzeit des Figaro (Fi 

garos bröllop) 

5. Don Giovanni (Don Juan) 

6. Cosi fan tutte (Troheten på 

prof) 

7. Die Zauberflöte (Trollflöjten) 

8. La clemenza di Tito (Titus) 



sor, 4 litanior, 4 kyrie, 9 offertorier, 3 
kantater samt 33 af hvarjehanda slag. 
Med undantag af hans sista stora odöd- 
liga requiem äro de flesta af dessa verk 
nu försvunna. M. var för mycket utbil- 
dad i den italienska operastilen för att 
skri f va i en ren kyrkostil. Flera af mäs- 
sorna ha visserligen präktiga körer och 
uttrycksfulla soli samt äro mycket om- 
sorgsfullt utarbetade men kunna ej stäl- 
las i jämbredd med Bachs och Hän- 
dels kyrkliga körverk. Af öfriga vokala 
verk märkas: 43 arier, 2 duetter, 6 ter- 
setter, 1 kvartett med ork., 34 Lieder med 
klaverack., 20 canon och 3 smärre körer. 
Af dessa kunna af solosångerna Goethes 
"Veilchen" sättas främst och af körerna 
"Ave verum corpus", båda lika beundra- 
de nu som för hundra år sedan. — Or- 
kesterverken omfatta: 41 symfonier (jäm- 
te 2 nyupptäckta), 31 divertissement el. 
serenader, 9 marscher, 25 orkesterdanser 
samt 12 smärre stycken för div. instru- 
ment, däribland harmonika, klockspel, 
(t. o. m. positiv!). Af dessa framstå sär- 
skildt symfonierna, af hvilka de tre från 
år 1788 (komponerade 26. 6.— 10. 8.) i C 
("Jupiter"), G-moll och Ess ("Svan") 
ännu uppföras. Härtill kommer den äf- 
ven ofta spelta D-durssymf. (med intro- 
duktion), komp. 6. 12. 1786 och D-durs- 
symf. (utan menuett) från sommaren 
1782. Såsom kompositör af symfonier 
står M. med dessa 5 här nämnda betyd- 
ligt öfver Haydn och har äfven utöfvat 
ett märkbart inflytande på denne mä- 
stares symfonistil. I den tematiska be- 
handlingen visar M. en ovanlig skick- 
lighet, och särskildt första satsens ge- 
nomföring (t. ex. i G-mollssymfonien) är 
mästerlig. Den Beethovenska symfoni- 
ens arkitektoniska uppbyggning är del- 
vis gifven i dessa verk. I instrumen- 
teringen är M. individuellare än Haydn, 



Mozarteum — Mräz 



och instrumenten behandlas med större 
frihet. Till Haydns tre träblåsinstru- 
ment, flöjt, oboe och fagott, lägger M. 
klarinetten och får därigenom en be- 
tydligt fylligare och färgrikare blåskör. 
— Verk för soli med orkester är o: 7 
violinsonater, 6 soli för violin, 2 flöjt- 
konserter, 4 hornkonserter, en klarinett- 
konsert, 25 klaverkonserter och 8 kon- 
serter af diverse art. Af dessa framstå 
särskildt de 4 i Wien skrifna pianokon- 
serterna i D-moll, C-dur, C-moll o. C-dur 
(Köchelfört. nr 466, 467, 491 och 503). M. 
riktar här klavertekniken med nya ut- 
trycksmöjligheter. Han plägade säga, 
att han skref dem för sig själf, enär 
ingen af hans samtida ansåg sig rätt 
kunna behärska dem. — Till kammar- 
musiken höra: 7 stråkkvintetter, 26 
stråkkvartetter, 2 klaverkvartetter, 7 kla- 
vertrior, 42 violinsonater samt 14 en- 
sembler i olika sammanställningar. M. 
var som kompositör af kammarmusik 
lärjunge af Haydn men fördjupade hans 
stil betydligt. De viktigaste af stråk- 
kvartetterna äro de 6 Haydn tillägnade 
komponerade nov. 1782. Åfven de tre 
sista, konungen af Preussen tillägnade, 
i D, B och F (Köchel nr 575, 589, 590). 
Konungens favoritinstrument, violoncel- 
len, har i dessa särskildt fått en viktig 
plats. Af stråkkvintetterna är den i 
G-moll af 1787 särskildt betydande. — 
M:s klavermusik omfattar: 5 sonater och 
ett andante f. 4 h., 1 fuga och 1 sonat 
för 2 klaver, 17 sonater, 4 fantasier, 15 
variationsverk, 35 konsertkadenser samt 
flera menuetter, rondon m. m. för 2 h. 
För orgel skref han 17 sonater, till större 
delen med 2 violiner och cello. Lik- 
som af de öfriga verken framstå här 
särskildt de i Wien komponerade. Af 
pianosonaterna beundras särskildt sona- 
ten och fantasien i C-moll samt A-molls- 
sonaten. En del pianoverk äro skrifna 
i den stränga fugastilen och söka häri 
särskildt imitera Bach och Handel. M. 
begynte studera dessa mästare närmast 
efter bekantskapen med Bachentusiasten 
baron van Swietan. För denne arran- 
gerade M. äfven 4 fugor ur Bachs "Wohl- 
temperirtes Clavier" för stråkkvartett 
samt komponerade en klaversuite i Bachs 
och Händels stil (Köchel 399); äfven 
skref han små tillägg till Händels "Acis 
och Galatea" (nov. 1788), "Messias" (mars 



1789), "Ode på Ceciliadagen" och "Alex- 
andersfest" (juli 1790). — En kritisk 
uppl. af M:s samlade verk utgaf Breit- 
kopf & Härtel 1876—86 (70 bd); den 
8-årige M:s skissbok utgaf s 1909. En 
kronologisk-tematisk förteckning af M:s 
verk uppgjordes af v. Köchel 1862 med 
suppl. 1889 (ny uppl. 1905). — Statyer öf- 
ver M. restes i Salzburg 1842 (Schwan- 
thaler) och i Wien 1896 (Tilgner); ett 
Haydn- Mozart- Beethovenmonument 
(Siemering) aftäcktes i Tiergarten, Ber- 
lin, 1904. 

Litt.: Hufvudkällan för M:s biogr. är 
Otto Jahns stora verk (1856—59, 4 bd; 
3:dje och 4:de uppl. af H. Deiters 1889— 
91 och 1905—07, 2 bd; sv. förk. öfvers. af 
O. Strandberg 1865; 2 bd). Af biogra- 
fier före Jahn märkas: Niemtschek (1798), 
Nissen (1828), Ulibischew (1843; sv. öf- 
vers. af Th. Byström 1850—51). Af biogr. 
litt. efter Jahn må nämnas: Pohl, M. 
und Haydn in London (1867; 2 bd); Mei- 
nardus, M. ein Kiinstlerleben (1882); L. 
Nohl, M:s Leben (2. uppl. 1876); s. förf., 
M:s Briefe (2. uppl. 1877); s. förf., M. 
nach den Schilderungen seiner Zeitge- 
uossen (1880); A. Sandberger, Uber zwei 
ehedem M. zugeschriebene Messen (1907); 
P. Hirsch, Katalog einer M.-Bibliothek 
(1905); sedan 1880 utger "Mozarteum" 
(s. d.) en "Jahresbericht" med värdefulla 
bidr. till hans biogr.; en M.-förening i 
Dresden utger äfven sedan 1879 "Be- 
richte". 

Mozarteum i Salzburg, en 1842 
grundad musikundervisningsanstalt, som 
äfven ger konserter; med denna är för- 
enad en "Dom Musikverein", som har 
musiken i domkyrkan om hand. 186$ 
stiftades af föreningens dåvarande leda- 
re, Otto Bach, en "Internationale Mozart 
Stiftung" med det dubbla programmet 
att understödja fattiga musiker o. grun- 
da ett internationellt konservatorium. 

Mozartstiftelsen, en i Frankfurt 1838 
grundad förening för understödjande af 
fattiga musiker; elever mottagas i regel 
för 4 år; bland innehafvare af stipendiet 
märkas: Max Bruch, K. J. Brambach, A. 
Krug, F. Steinbach, E. Humperdinck, 
Paul Umlauft och Ludwig Thuille. — 
Åfven i andra städer finnas M.-stiftelser. 

1. Mräz, Josef Franz, f. i Nikovic, 
Böhmen 1843, t i Göteborg 28. 3. 1910; 



Muck — Muller 



681 



klarinettist; deltog som fältväbel i 1864 
och 66 års krig; kom till Göteborg 1874, 
då han af Göteborgs musikförening en- 
gagerades som soloklarinettist; 1880 — 
1900 fanjunkare vid Västgöta-Dals rege- 
mente. Sin glanstid som musiker i Gö- 
teborg hade han på 1870- och 80-talen; 
under denna tid anordnade han med stor 
framgång en serie förträffliga kammar- 
musiksoareer. Dessa konserter fyllde på 
sin tid ett verkligt musikbehof i sam- 
hället och vunno det lifligaste bifall af 
publik och kritik. Man prisade M:z' 
skicklighet på sitt instrument, hans 
ovanligt mjuka och nobla ton, hans allt- 
igenom musikaliska föredrag och osvik- 
liga säkerhet, och ej minst lofordades de 
gedigna programmen och det ypperliga 
samspelet. M. medverkade äfven vid an- 
dra konserter, bl. a. Aulins och Nerudas. 
Han verkade äfven någon tid som piano- 
lärare. 

2. A x e 1 i n e M., f. Bergendahl, 
den föreg:s hustru, f. 20. 9. 1860 i Göte- 
borg; sångerska; elev af Elfrida Andrée 
i Göteborg och prof. Scharfe i Dresden, 
fkn Beck i Köpenhamn samt fkn A. 
Bergström, Sthlm; ingick äktenskap med 
J. Mråz 1877; medverkade vid hans kam- 
marmusiksoareer och har sedan 1880 
konserterat i Göteborg samt i flera af 
Sveriges städer. M. verkar som sång- 
lärarinna vid Nya Elem.-lärov. f. flickor 
och G. Wigerts skola i Göteborg. — Axe- 
line M. var halfsyster till Axel B e r- 
g e n d a h 1 (s. d. namn, där oriktigt upp- 
ges, att han var gift med A. M.) 

m. s. = mano sinistra. 

Muck, Karl, f. 22. 10. 1859 i Darm- 
stadt; studerade vid konserv, i Leipzig 
och debuterade som pianist å en Ge- 
wandhauskonsert; tillhörde samtidigt 
univ. och blef fil. dr. 1880; kort därefter 
teaterkapellmästare först i Ziirich, sedan 
i Salzburg, Brunn och Graz; 1886 förste 
kapellmäst. vid teatern i Prag, därtill 
kallad af Angelo Neumann; ledde 1889 
de af denne senare föranstaltade Nibel- 
ungenrepresentationerna i Petersburg o. 
Moskva; sedan 1892 kapellmästare vid 
hof operan i Berlin; har därjämte ledt 
k. kapellets symfonikonserter, 1899 tyska 
operan i Covent Garden, åtskilliga år 
hofoperaorkesterns filh. konserter i Wi- 
en, symfonikonserterna i Boston m. m.; 
har som dirigent äfven besökt Köpen- 



hamn. Sedan 1901 har han ofta ledt Par- 
sifalrepresentationerna i Bayreuth. M. 
hör till samtidens främsta dirigenter och 
har för sin klara och gedigna uppfatt- 
ning förvärfvat sig högt erkännande. 

1. Muffat, Georg, f. c. 1645 i Schlett- 
stadt, t 23. 2. 1704 i Passau; studerade 
6 år under Lully i Paris och blef sedan 
organist vid miinstern i Strassburg; 1675 
begaf han sig till Wien och blef kort 
före 1682 organist vid biskopliga kapel- 
let i Salzburg; studerade sedan någon tid 
i Rom under Pasquini och Corelli samt 
lärde grundligt känna den italienska 
klavertekniken; 1687 kallades han till 
biskopen i Passau som organist; 1690 ka- 
pellmästare där. M. ägde högt anseende 
som klavervirtuos och älskade särskildt 
den franska stilen, hvilken han bekant- 
gjorde i Tyskland. Till stor del genom 
honom undanträngdes den nationella ty- 
ska riktningen och ersattes af en i bör- 
jan tämligen osjälfständig fransk efter- 
bildning. M:s verk ägde dock förtjän- 
sten af formrenhet och klarhet samt ho- 
mofont välljud. Till hans bästa verk 
höra: "Florilegium" (1695, 98; 2 bd), en 
samling suiter för stråkork. (i nyuppl. 
i Denkm. d. Tonk. in Österr.), "Armonico 
tributo" (Salzb. 1682; sonater för flera 
instr.), "Apparatus musico-organisticus" 
(1690), "12 Concerti grossi" (1701; nyuppl. 
i Denkm. d. Tonk. in Österr.). 

2. Gottlieb M., den föregis son, f. 
1690 i Passau, f 10. 12. 1770 i Wien; elev 
af fadern och efter 1704 af Fux i Wien; 
1717 andre och 1751 förste hoforganist 
i Wien; pensionerad 1763. Af hans verk 
märkes orgelboken "72 Versetl samt 12 
Tokkaten" (1726) och klaverboken "Com- 
ponimenti musicali per il cembalo (1727 
[1739?]; nyuppl. i Denkm. d. Tonk. in 
Österr.; det senare verket äfven hos F. 
Chrysander [suppl. 5 till Händels verk]). 
— Om Georg och Gottlieb M. skref bl. a. 
Stollbrock (1888), E. V. Werra (Kir- 
chenm. Jahrb. 1893); om bådas förtjän- 
ster rör. klavermusiken se M. Seiffert, 
Geschichte d. Klaviermusik (1899). 

Muller, Carl Fredrik, f. 1734, t 
1804; anställd 1767 som kanslist i kom- 
merskoll., befordrades till notarie därst. 
1769, till pronotarie 1782 och utnämndes- 
till assessor 1796; Mus. ak:s sekreterare 
1777—97; LM A 1774; af honom finnes en 
del sånger med pianoaek. i Ahlströms 



Munck af Roseusehöld — Munktell 



serie "Skaldestycken satta i musik" bd 
VI (1, 3, 14) och VII (1, 13). 

Munck af Rosenschöld, en släkt, inom 
hvilken flera medlemmar varit utrusta- 
de med ovanliga musikaliska anlag; om 
sångerskan Brita Catharina M. är 
redan taladt under L i d b e c k. Af of- 
ri ga medlemmar niärkas: 

1. Otto Gabriel M. af R., f. 27. 5. 1817 
i Reng, f i Stenby, Värml. 28.11.1898; af- 
lade studentex. 1834 o. jur. ex. 1840 vid 
Lands univ. och ingick sedan i Svea hof- 
rätt, där han tjänstgjorde som notarie; 
lämnade sedan sin befattning och bo- 
satte sig i Värmland. Om honom som 
musiker o. sångare i Otto Lindblads stu- 
dentkvartett yttrar G. A. Feuk (Otto 
Lindblad s. 44): "Genom sin ovanliga 
sångarförmåga och utomordentligt mu- 
sikaliska begåfning har O. R. intagit ett 
al de förnämsta rummen i sångförenin- 
gens annaler. Af naturen begåfvad med 
en röst, som i omfång öfverträffade och 
i klang stod på samma linje med Olof 
Strandbergs (s. d.), medan de voro stu- 
denter, och med lysande anlag för in- 
strumentalmusik väckte han beundran 
under sin sångartid i Lund och efter an- 
komsten till Stockholm spred i många 
år glädje och trefnad omkring sig i huf- 
vndstadens musikaliska kretsar." 

2. Peter Samuel M. af R., f. 29. 11. 
1804 i Lund, t på Toppeladugård, Skå- 
ne 1. 1. 1860; student 1815; fil. magister 
1826; docent i kemi 1829; akad.-adjunkt 
1832; vik. professor i astronomi och fy- 
sik v. t. 1832 och i matematik 1834—35 
samt 1844 — 45. Feuk meddelar, att han 
ofta anlitades af konsertgifvare, då pia- 
noack. erfordrades och hans "utveck- 
lade tangentfärdighet å pianoinstrumen- 
tet var lika utmärkt som hans musika- 
liska anlag voro stora". Hans främsta 
musikinsats var konstruei*andet af ett 
pianoinstrument med de enharmoniska 
tonerna ("19-tonskalan") ; instrumentet 
finnes nu i Musikhist. museet i Stock- 
holm. M. gaf själf konserter å sitt in- 
strument, hvilket allmänt vann erkän- 
nande och beundran. Om 19-tonskalan 
skref han en vetenskaplig afhandling i 
Vet.-ak:s handl. 1847: "Försök att grund- 
lägga ett nytt tonsystem." M:s nya 
skala innebar så tillvida intet nytt, att 
Prsetorius redan 1618 i sin "Syntagmas" 
andra del (nytr. 1884 s. 75) omtalar ett 



liknande instrument. Kort efter M. 
framlade F. W. Opelt i sin "Allgemeine 
Theorie der Musik" (1852) oberoende af 
M. en liknande 19-tonskaleteori. Helm- 
holtz konstruerade ett harmonium efter 
samma principer, och i våra dagar ha 
vi instrument af samma slag konstru- 
erade af Tanaka, Eitz, Stainer och Ke- 
witsch. Äfven i Norden har principen 
upptagits af I. Krohn (s. d.) i Helsing- 
fors (se dennes föredr. vid IMG-kon- 
gressen i Basel 1906, "Bericht" s. 75 ff.: 
"Das akustische Harmonium der Uni- 
versität zu Helsingfors"). Om således 
ideen nu, tack vare Helmholtz, är myc- 
ket populär, förlorar dock M:s uppsats 
för ingen del sin betydelse af att vara 
ett själfständigt försök på en tid, då 
akustiken ej nått samma fulländning 
som 20 år senare genom den store fy- 
siologen. — Om M. af R. se: J. M. Ro- 
sen, "Blinda Haasen" (Sv. Musikt. 1882 
s. 75); Ad. Lindgren, Nittontonskalan (s. 
tidn. 1890 s. 97 f.). 

3. Brita Catharina M. af R., se 
L i d b e c k. 

Muncktell, se M u n k t e 1 1. 

Mungiga (t. Maultrommel, Bruminei- 
sen, Mundharmonika; fr. guimbarde; e. 
jew's harp, jew's trump), ett instru- 
ment bestående af en stålfjäder, som 
bringas i svängning genom knäppnin- 
gar med fingrarna, medan man håller 
instrumentet i munhålan, hvilken ver- 
kar som resonator; stålfjädern är an- 
bragt i ett hästskoformigt böjdt järn. 
Under 1700-talet uppträdde virtuoser på 
m. En soldat trakterade på Fredrik II:s 
af Preussen tid två mungigor samtidigt 
till konungens stora belåtenhet, och 
Charles Eulenstein (f. 1802, f 1890) väck- 
te på 1820-talet häpnad genom sitt spel 
på 16 sådana instr. Hos naturfolken i 
Centralafrika och på Söderhafsöarna 
samt hos indianerna är m. ännu ett om- 
tyckt instrument. — M. bör ej förväx- 
las med munharmonikan. — Om m. se 
Hildegard Werners uppsats i Sv. Mu- 
sikt. 1. 11. 1886. 

Munharmonika, se Harmonika. 

Munharpa, folklig benämning på mun- 
harmonika (se Harmonika); äfven 
beteckning för mungiga (s. d. o.). 

1. Munktell, Johan Henrik, f. 9. 10. 
1804 på Grycksbo bruk i Dalarne, t 8. 
4. 1861 i Falun; tog kansliexamen, tjänst- 



Muntbe — Muntra Musikanter 683 

gjorde några år i Finansdepartementet bidrog till musikens förkoiran i hufvud- 
samt inköpte 1836 af sin fader egendo- staden. I sällskapet Par Bricoles min- 
men Grycksbo. M. var en varm musik- nesteckning öfver bonom beter det: "M. 
vän och hade äfven framgång som ut- var en oöfverträfflig Bellmanssångare . . . 
öf vande musiker. J. M. Rosén omtalar Man torde kunna påstå, att med M. 
i "Några minnesblad" (I, 103), att M. bortgick ur tiden den siste BelLmans- 
som student ofta lät höra sig tills, med sångaren af den gamla traditionella sko- 
Geijer, Lagergren, fru Grill m. fl. vid lan." I Harmoniska sällskapet var han 
de subskriberade soaréerna i Uppsala. 2:dre bassångare och enl. Höijer någon 
1830 uppehöll han sig någon tid i Ber- tid äfven sällskapets direktör. Äfven 
lin och sammanträffade då bl. a. med var ban en intresserad medlem i Ma- 
Mendelssohn, På 30- och 40-talen ägde zerska stråkkvartettsällskapet. Jenny 
han mycket anseende som pianist, och Lind ställde sig 1843 under hans för- 
Jenny Lind lär ha sagt sig aldrig ha mynderskap, ett förtroende, som han på 
hört ett sådant anslag. Äfven berät- bästa sätt sökte göra sig värdig. Jenny 
tas som prof på hans ovanliga musika- Lind skref efter hans död ett bref (15. 
liska minne, att han i Wien en gång 6. 1880) till Sverige, utvisande, huru 
efter gehör upptecknade den ryska horn- varmt hängifven hon var sin själfvalde 
musikens stycken, till ej ringa förskräc- förmyndare (se Holland-Rockstros J. 
kelse för anföraren, som var förbjuden L.-biogr. sv. uppl. I, 155 f.). 
att låta någon kopiera dem. På 50- 2. Hilma M„ se Sandbe r g. 
talet var han en nitisk främjare af Mu- Munthe-Kaas, Elisabeth, f. 12. 6. 
siksällskapet i Falun och uppträdde äf- 1883 i Havre; sångerska (sopran); kom 
ven som dirigent vid flera af dess kon- vid 5 års ålder till Baeruni i Norge; er- 
serter. LMA 1859. — Om M. och Falun höll sin första utbildning i Kristiania; 
se Sv. Musikt. 1886 s. 6; se vidare H. studerade sedan i Berlin och Munchen; 
H of berg, Sv. biogr. handlex. i sistnämnda stad hade hon fru Emilie 

2. Helena Matbilda M., den föreg:s Kaula till lärarinna under 2 års tid; i 
dotter, f. 24. 11. 1852 i St. Kopparbergs jan. 1910 debuterade hon å konsert i Kri- 
församling; elev af Norman och Dente stiania; sjöng sedan i Köpenhamn och 
i Stockholm samt Godard och d'Indy i i flera tyska städer; särskildt i Eng- 
Paris; en operett "I Firenze" uppför- land har hon vunnit rikt erkännande 
des i maj 1889 å k. t. och har sedan äf- och ofta medverkat vid stora orkester- 
ven gifvits i Paris. M. har under flera konserter. Framför allt som Griegsån- 
år tillbragt vintrarna i Paris och där gerska bar hon blifvit vida känd. Till 
fått tillfälle att låta höra sina kompo- Stockholm kom hon fg. 1912. Hon har 
sitioner. Särskildt har "Société natio- på sista tiden äfven begynt uppträda 
nale de musique" ofta spelat hennes som oratoriesångerska. — M. ingick dee. 
verk. 1896 uppfördes med stort bifall en 1913 äktenskap med kapten Sandvik, 
orkestersuite af henne i Monte Carlo. [De] Muntra f r u a r n e i W i n d- 
Samma suite vann äfven erkännande i s o r, Die lustigen Weiber von Windsor, 
Paris 1910 vid en konsert i Salle Gaveau. komisk opera 3 a. efter Shakespeares 
Af hennes andra verk märkas: "Bran- "Merry wives of Windsor"; musik af Otto 
ningar, symfonisk bild för ork." (op. Nicolai; text af J. Mosenthal; premiär 
19); "Valborgseld"; "Polardrottningen" i Berlin 9. 3. 1849; sv. öfvers. af C. W. 
(op. 20), ballad för baryton och piano; A. Strandberg; k. t. Sthlm ffg. 18. 5. 
"Upp till Salem", damkor med baryton- 1857; 100:de ggn 23. 11. 1899; intill 1913: 
solo (op. 16); Trio för damröster och 129 ggr; St. t. Göteb. 27. 10. 1864; dansk 
Kvartett för bl. röster (op. 2 a och b); öfvers. af A. Zinck (De lystige Koner i 
dessutom pianostycken, solosånger och W.); k. t. Kphn 14. 9. 1867. Samma äm- 
körer. — Biogr. i Sv. Musikt. 1897 s. 91. ne förut behandladt i musik af K. Dit- 

Munthe, Henrik Mat bias, f. 1. 1. ters af Dittersdorf (1796). — Se äfven 

1798 i Stockholm, t där 23. 4. 1880; b of- F a 1 s t a f f . 

rättsråd; LMA 1853; ak:s praeses under Muntra Musikanter (M. M.), manskör 

ett år 1873. M. var en varmt intresserad stiftad i Helsingfors 1878 af Gösta Sohl- 

mnsikvän, hvilken på mångahanda sätt ström genom utbrytning ur den aka- 



684 



Muraren— [De] Muselmanniske pelegrimerne 



demiska sångföreningen; kören kallade 
sig först "Petersburgs Concerten" (P. 
C), emedan man önskade företaga en 
konsertresa till den ryska hufvudstaden; 
turnéen blef emellertid ej af och redan 
s. å. antog man namnet M. M. Första 
konsertresan utomlands ägde rum 1882 
till Moskwa utställning (Mechelin dir., 
Frey o. Wourio solister). De närmaste 
åren därpå stod kören nära upplösning 
men 1886 begynte körens stiftare åter 
energiskt ingripa för körens organisa- 
tion och redan s. å. företogs en konsert- 
resa till Reval och Sthlm. 1888 gick fär- 
den till Petersburg o. Köpenhamn. Året 
därpå begaf man sig till Paris (på vägen 
dit konserterade man i Sverige, Danmark 
och Tyskland). 1891 upplöstes kören tills 
vidare. 1896 återupptogs den dock af 
O. Mechelin ("Sällskapet M. M."). Man 
upptog nu äfven passiva medlemmar 
och tonkonstnärer som medlemmar. 1902 
företogs en sångarfärd till Sthlm och 1905 
till Kphn. 1908 ägde en konsertresa rum 
till Danmark. S. å. firades under stor 
tillslutning sällskapets 30-årsfest. Ge- 
nom en del donationer har sällskapet 
satts i tillfälle att anordna komposi- 
tionstäflingar, hvarigenom manskörsån- 
gens repertoar vunnit en mängd goda 
kvartetter. — Som sånganförare ha fun- 
gerat: G. Sohlström 1878—79, O. Mechelin 
1879—80, M. Wegelius 1880, H. Borenius 
1881, Mechelin 1881—82, E, Kajanus 1883, 
Mechelin 1883—84, Sohlström 1886—90, E. 
Leander 1890—91, Mechelin 1896—98, Sohl- 
ström 1898—1900, K. v. Knorring 1901—3, 
A. E. G. Stenius 1903—10, G. Enckell 1910 
-11; Sohlström 1911—13, A. Siegberg o. O. 
Walliu 1913 — . Medlemsantalet uppgick 
1913 till 585 medlemmar (253 aktiva, 319 
passiva och 13 tonkonstnärer). — Tvenne 
festskrifter ha utgifvits: "ll:te maj 1878 
—1888" (1888) o. "M. M. 1888—1903" (1903). 

Muraren, Le macon, Maurer und 
Schlosser, kom. opera i 3 a.; text af 
Scribe och Delavigne; musik af Auber; 
premiär Paris 3. 5. 1825; sv. öfvers. af 
C. M. Craelius; k. t. Sthlm ffg. 3. 4. 1834; 
intill 1913 gifven 81 ggr; ffg. å St. t. 
Göteb. 20. 3. 1863; dansk öfvers. af Over- 
skou; k. t. Kphn ffg. 1. 9. 1827. 

1. Muris, Johannes de (kallad N ör- 
in ännu s); författare af en del musik- 
traktater, af hvilka en äldre afsluta- 
des 1321 (nytryck hos Gerbert, Script. 



III) och en yngre mera utförlig full- 
bordades 1340 — 50: "Speculum musicas" (7 
böcker; 6. o. 7. boken i nytr. hos Cousse- 
maker, Script. II); denna senare skrift 
är den utförligaste afhandlingen om 
1200-talets mensuralmusik, och söker 
fasthålla vid den äldre strängare upp- 
fattningen gent emot nyheter. M. var 
magister i matematik i Oxford. 

2. J u 1 i a n u s de M. (kallad de F r a n- 
cia); 1350 rektor vid Sorbonne i Paris, 
där han redan 1321 var lärare; gent emot 
Muris Normannus fasthöll han en fri- 
are ståndpunkt och var en ifrig för- 
svarare af kontrapunkten i verken: 
"Musica practica" (1321), "Musica spe- 
culativa" (1323), "Questiones super par- 
tes musicoe" och "De discantu et con- 
sonantiis"; alla dessa af handlingar fin- 
nas i nytryck hos Gerbert, Script. III; 
Coussemaker Script. III har dessutom: 
"Ars contrapuncti", "Ars discantus" och 
"Libellus practicae cantus mensurabilis". 
— Litt.: E. Hirschfeld, J. de Muris (1884); 
jfr äfven J. Wolf, Geschichte d. Mens.- 
Not. (1904). 

Musa, sånggudinna; se M u s e r. 

Musagetes (gr.), musernas anförare; 
A p o 1 1 o in., guden Apollo framställd 
med lyran på armen, ledande muserna. 
Se M u s e r. 

Musard, P h i 1 i p p e, f. c. 1792 i Paris, 
t 31. 3. 1859 i Auteuil; vann på 1820-talet 
högt anseende i London som danskom- 
positör; 1830 återvände han till Paris, 
där "Concerts Musards" i Champs Elysées 
vunno stor popularitet. M. var särskildt 
kadriljens fulländare och fick därför 
namnet "kadriljkungen". I den franska 
hufvudstaden var han som danskompo- 
sitör den mest omtyckte, ända tills hans 
kadriljer genom Strauss 1837 flngo vika 
för den nya dansen valsen. Ännu under 
1840-talet fortsatte M. att vara verksam 
som danskompositör för Paris och Lon- 
don. — M:s son Alfred (t 1881) vann 
äfven anseende som kadriljkompositör. 

[De] Muselmanniske pele- 
grimerne eller Det oförtänk- 
t e mötet, Die Pilgrime von Mecka, 
op. com. 3 a. af L. H. Dancourt (Ali et 
Eezia, ou la Eencontre imprevue, hvar- 
till ämnet är hämtadt från "Les Péle- 
rins de la Mecque" af Le Sage och 
D'Orneval); musik af Gluck; premiär i 
Schönbrunn jan. 1764; i Wien 1776; ffg. 



Muser — Musikaliska konst fö ren i ai 



i Paris 1. 5. 1790 under titeln: Les foux 
de Médina; sv. öfvers. af C. Envallsson; 
ffg. i Sverige å Munkbrot. Sthlm 20. 6. 
1786. 

Maser, den forngrekiska benämningen 
för sångens, musikens oeb skaldekon- 
stens gudinnor, hvilka tänktes förläna 
människorna sångens gåfva och i sån- 
garens sinne gjuta de heliga ingifvel- 
serna. De voro till antalet 9: 1. K 1 i o 
(det ryktet förkunnande), 2. Euterpe 
(den fröjdbringande), 3. Thalia (den 
blomstrande), 4. Melpomene (den 
sjungande), 5. Terpsichore (den 
dansglada), 6. Era t o (den älskliga), 
7. Polyhymnia (den bymnrika), 8. 
Urania (den himmelska), 9. Kallio- 
p e (den skönstämmiga). De represen- 
terade följande grenar inom konsten och 
vetenskapen: Klio, historien; Euterpe, 
musiken och den lyriska skaldekonsten; 
Thalia, komedien; Melpomene, tragedi- 
en; Terpsichore, dansen; Erato, kärleks- 
dikten; Polyhymnia, hymnen och den 
med gudstjänsten förbundna heliga sån- 
gen; Urania, astronomien; Kalliope, 
hjältedikten. Med Apollo som sångens 
och skaldekonstens gud stodo sånggu- 
dinnorna i förbindelse, och han brukar i 
egenskap af musagetes (musernas anfö- 
rare) afbildas skridande framåt med ly- 
ran på armen. — Litt. W. H. Eocher, 
Ausfuhrliches Lexikon d. griechischen u. 
römischen Mythologie (1884 ff.). 

Musica (lat.), musik. — M. choralis, 
koralmusik; m. da camera (it.), kam- 
marmusik; m. ficta, musik i transpo- 
nerade kyrkotonarter (motsats: m. vera); 
m. mensurabilis, mensuralmusik ; 
m. p 1 a n a = m. choralis; m. s a c r a, 
kyrkomusik; m. vera, icke transpone- 
rad musik (se m. ficta). 

Musicera, utföra, spela musik. 

Music halls (eng.), de stora konserteta- 
blissementen i England och Amerika. 

Musicus (lat., plur. musici), musikant. 

Musik, se under Akustik, Este- 
tik, Historia m. fl. 

Musikakademi, se Akademi. 

Musikalier, tryckta och skrifna not- 
böcker. 

Musikalisk, den el. det som tillhör mu- 
siken; talang, begåfning för musik; väl- 
ljudande, melodisk. 

Musikaliska akademien, se Akademi. 

Musikaliska konstföreningen, stiftad i 



Stockholm 15. 11. 1859 för utgifvandet af 
verk af svenska tonsättare; initiativet 
till föreningen togs inom Härnösands 
musiksällskap, där And. Sidner väckte 
tanken till lif och genom skrifvelse af 
23. 6. 1858 till Mus. ak. intresserade aka- 
demiens medlemmar för tanken; i det 
förslag till stadgar Sidner vidfogade sin 
skrifvelse heter det i § 1: "Den Svenska 
musikaliska konstföreningen har till än- 
damål att, genom inköpandet af outgif- 
na värdefulla tonsättningar af inhemska 
konstnärer samt deras utgifvande af 
trycket, upplifva och underhålla en 
själfständig svensk tonkonst." 7. 4. 1860 
anmäldes ffg. till direktionen ett antal 
af ej mindre än 18 tonsättningar. Af de 
inlämnade arbetena antogos till tryck- 
ning tvenne arbeten: "Blommornas un- 
dran", idyll af Iv. Hallström, samt 
"Tannhäuser", ballad af August Söder- 
man. — Föreningen inbjuder genom 
kungörelse svenska tonsättare att ano- 
nymt inlämna ett ej förut publiceradt 
arbete; de insända verken granskas af 
tre tonkonstnärer, däraf en svensk; ett 
arbete antages till utgifning, om två af 
granskarna tillstyrka det; för. inköper 
och utger äfven på förslag af styrelsen 
el. ledamot, värdefulla verk af lefvande 
el. aflidna svenska tonsättare. Ledamö- 
terna (c. 400) bestrida tryckkostnaderna 
genom att betala en årsafgift af 4 kr. 
hvar. Af de till ett 70-tal uppgående ut- 
gifna verken märkas tonsättningar af 
bl. a. följande kompositörer: Alfvén, A. 
Andersen, R. Andersson, E. Andrée, F. 
Arlberg, V. Aulin, W. Bauck, B. Beck- 
man, F. Berwald, J. van Boom, O. By- 
ström, K. Bäck, I. Dannström, J. Dente, 
H. Fryklöf, J. E. Gille, E. Grieg, A. Hal- 
len, I. Hallström, W. Heinze, O. W. Hy- 
lén, J. Jacobsson, F. W. Klint, A. Kör- 
ling, A. F. Lindblad, J. Lindegren, A. F. 
Lindroth, L. Aug. Lundh, Am. Maier, L. 
Norman, A. Eubenson, S. Sjöberg, E. 
Sjögren, P. U. och W. Stenhammar, A. 
Söderman, K. Valentin, G. Wennerberg 
och E. Åkerberg. — Litt.: 50-årsberättel- 
se i 1910 års matrikel. 

Motsvarande föreningar utanför Sve- 
rige äro: Samfundet til TJdgivelse af 
dansk Musik (stiftadt 18. 12. 1871) och i 
Tyskland de under namnet "Denkmäler" 
utgifna publikationerna (se Denkmä- 
ler). 



686 



Musikaliskt tidsfördrif— Musikföreningen 



Musikaliskt tidsfördrif, en af O. Ahl- 
ström ntgifvon tidskrift, hvilken 1789 — 
1834 utkom från hans tryckeri, innehål- 
lande stycken för klaver, klaver och 
sång, piano och violin m. ni., sonater, 
nperapotpourrier, tema m. var., danser 
m. m. I allmänhet äro solosångerna m. 
klaverack. sällsynta, då de trycktes sär- 
skildt i den ungefär samtidigt utkom- 
mande samlingen "Skaldestycken satta i 
musik" (s. d.). Mus. tidsfördr. innehål- 
ler en mängd kompositioner af samtida 
svenska tonsättare och har därför högt 
värde för den svenska musikhistorien. 

Musikant, handtverksmässig musikid- 
karc utan högre uppfattning. 

Musikantskrån, se Skrån. 

Musikapparater, se Mekaniska 
musikapparater. 

Musikbibliotek, se Samlingar. 

Musikdiktat, se Diktat. 

Musikdirektor (t.), Musikdirek- 
t ö r. 

Musikdirektör, se Direktör, Di- 
rector musices och Militär- 
musiker. 

Musikdrama (it. dramma per musica), 
under 1600-talet en benämning på opera 
i allmänhet; under 1900-talet en benäm- 
ning på Wagners och de i hans anda 
skrifna sceniska verken i ord och toner; 
Wagner uttryckte skillnaden mellan 
operan och m. så, att i operan var mu- 
siken målet och dramat medlet, i m. 
däremot tvärtom; W. eftersträfvade en 
innerligare förening mellan text och 
musik, så att båda tillsammans bildade 
ett konstverk. — Se bl. a. R. Wagner, 
Oper u. Drama (Gesammelte Schriften u. 
Dichtungen bd III, IV). 

Musikelev, en som utbildas till musi- 
ker; se äfven Militärmusiker. 

Musiker (musicus), en som gjort musik 
till lefnadsyrke, vare sig som tonsättare, 
instrumentspelare el. sångare. 

Musikerporträtt, se Porträtt. 

Musikfan junkare, se Militärmu- 
siker. 

Musikfester, se Fester. 

Musikföreningar, se Föreningar, 
Kammarmusik, Manskör, Or- 
kesterföreningar, Sängar- 
förbund, Sångföreningar 
m. fl. 

Musikföreningen i Köpenhamn, 
stiftad 5. 3. 1836; begynte sin verksam- 



het med utgifvandet af dansk musik 
(operorna "Floribella" af Weyse, "Hugo 
og Adelheid" af Kuhlau, "Ravnen" af J. 
P. E. Hartmann) men gaf fr. o. m. 1838 
konserter under Bredahl, Fröhlich och 
Funck som ledare. 1842 — 50 leddes kon- 
serterna af Gläser, 1850—90 af N. W. 
Gade, hvilken inrättade dem efter Ge- 
wandhauskonserterna som mönster; med- 
lemsantalet växte under tiden ända till 
2,800 personer; under Gades tid gåfvos i 
regel 12 konserter årligen (nu 3); 1891— 
92 var Emil Hartmann sällskapets diri- 
gent och sedan dess Fr. Neruda (ordf. 
Chr. Barnekow, t 1913). Af uppförda 
verk (intill 1886) upptager festskriften 
tonsättningar (oratorier, kantater, ork.- 
verk, kammarmusik m. m.) bl. a. af föl- 
jande mästare: C. Ph. E. och J. S. Bach, 
W. Bargiel, Chr. Barnekow, J. Bech- 
gaard, L. Beethoven, V. E. Bendix, W. 
S. Bennett, H. Berlioz, V. Besekirsky, 
G. C. Bohlmann, A. F. Boieldieu, J. 
Brahms, H. v. Bronsart, M. Bruch, I. 
Briill, Cherubini, Chopin, Fel. o. Ferd. 
David, Durante, Dvorak, H. W. Ernst, R. 
Franz, Gade, Gluck, Grieg, Asg. Ha- 
merik, Emil, Joh. och J. P. E. Hart- 
mann, Haydn, P. Heise, C. Helsted, Ad. 
Henselt, F. Hiller, C. F. E. Horneman, 
Handel, Kuhlau, A. F. Lindblad, Liszt, 
Lövenskjold, Otto Mailing, Martini, H. 
Matthison-Hansen, Méhul, Mendelssohn, 
Mercadante, Mozart, Onslow, Paganini, 
Raff, C. Reinecke, Rubenson, Rubinstein, 
Fr. o. H. Rung, Saint-Saéns, D. Scarlatti, 
Schubert, Clara och Rob. Schumann, E. 
Siboni, Spohr, Joh. Svendsen, Ang. Sö- 
derman, Tartini, Thieriot, Viotti, Volk- 
mann, Wagner, Weber, Weyse, Winding, 
Wullner och Zöllner. — Litt.: Angul 
Hammerich, Musikforrs historie 1836 — 
86 (bd 2 af Festskrift i Anl. af Musik- 
for:s Halvhundredaarsdag, Kbhn 1886; 
bd 1 är skrifvet af V. C. Ravn och om- 
fattar: "Koncerter og musikalske Sel- 
skaber i asldre Tid"). 

Musikföreningen i Kristiania, 
stiftad 1871 af Edv. Grieg efter mön- 
stret af den i Köpenhamn, har till diri- 
genter haft Grieg (—1874) samt J. Svend- 
sen, Ole Oisen, J. Selmer, I. Holter (1886 
—1912) och sedan hösten 1913 Karl Nis- 
sen; ger 6 konserter årligen. 

Musikföreningen i Stockholm, en 
kör- och orkesterförening i Stockholm, 



Musikhistoriska museer — Musikhistorisk Museum i Köpenhamn 



687 



stiftad af Ludv. Norman och Vilh. Sved- 
hom i mars 1880; första konserten gafs 
3. 3. 1881 (Händels "Messias"); sedan 
hvarje år omkring 3 konserter; den 50:de 
konserten gafs 19. 4. 1898. Kören har 
utgjort ungefär 150 personer; som or- 
kester har hofkapellet biträdt. Som di- 
rigenter ha fungerat: Ludvig Norman 
1881—85, Conrad Nordqvist 188&— 90, J. 
Dente 1890—91, Franz Neruda 1891—. 
Ordf. är för närvarande (sedan 1905) Chr. 
Loven (v. ordf. Hugo Hennig); sekr. C. 
Söderbaum (sedan 1886). Af utförda 
verk märkas: oratorier af Handel (Mes- 
sias, Israel i Egypten, Josua, Jefta, Bel- 
sazar), Bach (julorat.), Kiel (Kristus), 
Mendelssohn (Elias, Paulus), Liszt (Kri- 
stus), Massenet (Det förlofvade landet), 
Norman (Konungarna i Israel), Saint- 
Saens (Syndafloden), Wcnnerberg (Jesu 
födelse); af andra andliga verk märkas 
af Alfvén, Bach, Beethoven, Berlioz, 
Bossi, Brahms, Bruckner, Franck, Gou- 
nod, Hartmann, Josephson, Kiel, Liszt, 
Mendelssohn, Mozart, Norman, Olsson, 
Pergolese, Eeger, Schubert, Schumann, 
Söderman, Verdi, Wennerberg och Wolf- 
Ferrari; af världsliga kantater etc: 
Beethoven, Berger, Berlioz, Brahms, 
Bruch, Gade, Gluck, Hallström, Hart- 
mann, Haydn, Heise, Mendelssohn, Mo- 
zart, Nielsen, Norman, Rubenson, Schu- 
bert, Schumann, Stenhammar, Strauss, 
Svedbom, Söderman, Thieriot, Tinel, 
Wagner och Åkerberg; dessutom kör- 
verk m. piano, körverk a capella, arier 
och solosånger med ork., solosånger m. 
ork., solosånger m. p., instrumentala 
verk m. ork., kammarmusikverk samt 
konserter för soloinstrument med ork. 
— Litt.: "M. i Stockholm 1881—1898" 
(Sthlm 1898) med fört. på uppf. verk; en 
fortsättn. på förteckningen finnes i pro- 
gramhäftet 23. 4. 1912. 

Musikhistoriska museer omfattande 
musikinstrument, handskrifter, porträtt, 
autografer, böcker m. m. finnas flerstä- 
des i Europa. De viktigaste äro i: Briis- 
sel (konserv.), London (South Kensing- 
tonmuseet), Berlin (K. Hochschule f. Mu- 
sik), Paris (konserv.), Wien (Gesellschaft 
d. Musikfr.), Köln, Eisenach, Rom (S. 
Angeloborgen) m. fl. — En förteckning 
på de viktigaste musikh. mus. finnes 
i Groves lex. (ny uppl.) III, 337 f. — 
Se vidare Instrument. 



Musikhistoriska museet 
i Stockholm, en samling äldre mu- 
sikinstrument jämte musikalier, auto- 
grafer och manuskript äfvensom por- 
trätt af tonsättare, utöfvande musiker 
och sceniska konstnärer. Museet stifta- 
des 12. 3. 1899 af C. Claudius (s. d.) och 
J. Svanberg (s, d.). Redan dessförin- 
nan hade vid Stockholmsutställningen 

1897 funnits en teater- och musikutställ- 
ning. Med de båda stiftarna förenade 
sig flera andra bl. dem A. Buren, G. 
Wennerberg, I. Hallström, C. Nordqvist, 
R. Henneberg, L. Zetterquist, K. Valen- 
tin och S. Scholander. Af C. Claudius 
erhöll museet en värdefull samling in- 
strument och tack vare flera andra gåf- 
vor kunde museet efter att 2 år ha va- 
rit inhyst i k. t:s byggnad hösten 1901 
öppnas för offentligheten. Intill 1909 
voro samlingarna utställda i en lokal i 
Nybrog. 9 och sedan dess i Riddargatan 
20 (nära Dram. teatern). Museets före- 
ståndare och sekreterare alltsedan dess 
början är J. Svanberg (ordf. A. Bu- 
ren). Museet har fr. o. m. 1908 åtnjutit 
ett statsbidrag af 3,000 kr. Instrument- 
samlingen uppgår för närvarande (1913) 
till c. 500 nr. Bland m:s största sevärd- 
heter är ett Wennerbergsrum med W:s 
böcker, musikmanuskript, piano, möbler 
m.m. (se Wennerberg). Af museets 
många gynnare kunna utom dess stif- 
tare särskildt nämnas Kristina Nilsson 
(grefvinna de Casa Miranda) och kon- 
sul H. Lindgren, Malmö. — Ett t e a- 
terhistoriskt museum är sedan 
1913 stiftadt och ämnadt att samman- 
slås med Musikh. museet. Detta skall 
innehålla föremål som belysa teatern o. 
des hist., teaterlitteratur, porträtt, pro- 
gram m. m. — Litt.: Musikhistoriska 
museet, dess uppkomst, utveckling och 
syftemål (af J. Svanberg); tr. katalog 
af 1901; uppsatser i Sv. Musiktidn. 1899, 
1902, 1904, 1908 m. fl. årg. 

Musikhistorisk Museum i 
Köpenhamn, stiftadt 16. 4. 1897 af 
Angul Hammerich, S. A. E. Hagen, 
Emil Hjorth, Pietro Krohn, Fr. Möller 
m. fl. Redan hösten s. å. hade insam- 
lats inemot hundra instrument. 31. 1. 

1898 öppnades museet vid en allmän in- 
strumentutställning omfattande 300 nr, 
hvarvid museets samling var komplet- 
terad genom lån. Kort därefter skänk- 



Musikinstitut— m. v. 



te C. Claudius (s. d.) en stor samling 
instrument; Fr. Lassen Landorph gaf 48 
instrument af alla slag från Kina, Ja- 
pan och Ostindien. Riksdagen beviljade 
2,000 kr. för 5 år, och denna summa har 
sedermera ökats till 3,000 kr. Jämte in- 
strument omfattar museet äfven en bok- 
samling och en ikonografisk afdelning. 
Museets ledare är allt sedan dess bör- 
jan Angul Hammerich. Musikh. 
mus. har alltifrån början varit förlagdt 
till Kunstindustrimuseet vid Rådhusplat- 
sen. — 111. katalog är utg. af A. Ham- 
merich (dansk uppl. 1909; tysk 1911). 

Musikinstitut, so Konservato- 
r i u m. 

Musikinstrument, se Instrument. 

Musikkonservatorium, se K o n s e r- 
vatorium. 

Musikkorpral, se Militärmusi- 
ker. 

Musiklitteratur, se de enskilda afdel- 
ningarna; särskildt: Tu ga, Harmo- 
nilära, Kontrapunkt, Lexi- 
kon, Tidskrifter. 

Musikpersonal, se Militärmusi- 
ker. 

Musikprocessen, en rättegång i Upp- 
sala år 1800, anställd emot några stude- 
rande, hvilka nekat spela å det akade- 
miska kapellets öfningar. Dir. mus. Lei- 
jel (s. d.) hade på G. A. Silfverstolpes 
inrådan valt till spelning vid en fest 
till firande af Gustaf IV Adolfs krö- 
ning stycket "La bataille de Fleurus", 
hvari förekom marsel jäsen. Rektorn för- 
bjöd i sista minuten, att stycket fick 
6pelas, och oppositionsmännen inom stu- 
dentkapellet nekade att deltaga i öfnin- 
gen, under föregifvande, att det till in- 
spelning i stället uppsatta stycket var 
för svårt. Då musiken vid festen i följd 
häraf blef mycket dålig, anställdes åtal 
mot de "strejkande". — Silfverstolpe, 
då docent, blef för sitt tilltag afsatt och 
för alltid förvisad från Uppsala. — Om 
rättegången finnes en utförlig, tryckt 
beskrifning, hvilken ger en god inblick 
i musikförhållandena vid Uppsala univ. 
under Leijels tid. "Handlingar" etc, tr. 
hos Anders Zetterberg, Sthlm 1800 (259 
s.); Gunnar Norlén har i Sv. Musikt. 15. 
10. 1912 en beskrifning med denna bok 
som källa; B. Schöldström behandlar 
ämnet i boken "Förbiskymtande skug- 
gor" (1883) s. 59—86; se äfven Sv. Biogr. 



lex. g. f. bd XIV; äfven M. J. Crusen- 
stolpe har en beskrifning af m. i "Me- 
daljonger o. statyetter" (1882). 

Musiksamlingar, se Samlingar. 

Musiksergeant, se Militärmusi- 
ker. 

Musiksällskap, se Föreningar och 
hänvisningarna under Musikför- 
eningar. 

Musikunderlöjtnant, se Militärmu- 
siker. 

Musikunderofficerare, se Militär- 
musiker. 

Musikundervisning, se Undervis- 
ning, Akademi, Konserva- 
tor i u m. 

Musikus, se Musikant. 

Mnsikvolontär, se Militärmusi- 
ker. 

Musikvurmen, La Mélomanie, ly- 
risk komedi 1 a., text af Grenier, musik 
af Stanisl. Champein; premiär 23. 1. 1781 
i Paris; sv. öfvers. af C. Envallsson; ffg. 
å Arsenalst. Sthlm 15. 12. 1796, k. t. 23. 5. 
1799; dansk öfvers. af A. G. Thoroup 
(Syngesygen); k. t. Kphn ffg. 15. 2. 1791. 

Musketörerna i klostret, 
Les mousquetaires au couvent, komisk 
operett 3 a., text af P. P. Ferrier och J. 
Prével, musik af Louis Varney; premiär 
Paris 16. 3. 1880; sv. öfvers. af Ernst 
Wallmark; ffg. Mindre t. Sthlm 1880 (se- 
dan Vasateatern); St. t. Gtbg 9. 10. 1883. 

Musorgskij (Mousorgsky), Modest 
Petrovitsch; f. 28. 3. 1835 i Korev, Ryss- 
land, t 28. 3. 1881 i Petersburg; blef 1856 
gardeslöjtnant; lärde kort därefter kän- 
na Cui och Balakirev samt vanns snart 
för ungryska skolan; af hans verk har 
särskildt den historiska operan "Boris 
Godusov" (1874) blifvit känd och ofta 
spelad (Sthlm 1911); äfven skref han ope- 
ran "Chovanskij" samt orkesterstycken 
("En natt bland fjällen" gifven i Sthlm 
1913), körer, solosånger, pianostycken 
m. m. Särskildt som romanskompositör 
har M. förvärfvat sig stort erkännande. 
— Biogr. finnas af Stassov (1881, tysk), 
Baskin (1887, rysk), Trifonov (1893, tysk), 
P. d'Alheim (1896 [3. uppl.], fransk), D. 
Calvocoresse (1909, fransk). 

Mutation, målbrott (s. d.); i Guido af 
Arezzos solmisationssystem öfvergången 
från ett hexakord till ett annat med än- 
dring af notnamn. Se Solmisation. 

m. v. = mezza voce. 



Muller 



1. Muller, W e n z e 1, f . 26. 9. 1767 i Tyr- 
nau, Mähren, t 3. 8. 1835 i Baden (Wien); 
kapellmästare i Wien (1786 vid Marinel- 
lis teater, sedan Leopoldstädterteatern) ; 
komponerade en mängd operor och sång- 
spel, hvaraf särskildt "Der verwiinschte 
Prinz" vann anseende i Europa (Sthlm 
1807: "Den förmente prinsen"). — Litt.: 
W. Krone, W. M. (1906). — Hans son 
Wilhelm (f. 1800, t 1882) blef kapell- 
mästare i Agram och verkade länge som 
kompositör för scenen. 

2. A u g u s t Eberhard M., f . 13. 9. 
1767 i Northeim, Hannover, t 3. 12. 1817 
i Weimar; pianist och orgelspelare; 1794 
organist vid Nikolaikyrkan och 1804 J. 
A. Hillers efterföljare som kantor vid 
Thomaskyrkan i Leipzig; 1810 hof kapell- 
mästare i Weimar; komponerade en 
mängd klaver- och orgelstycken, flöjt- 
konserter m. m. och vann särskildt be- 
römmelse genom sin nyuppl. af Löhleins 
pianoskola (1804); denna skola bearbeta- 
des vidare af Czerny 1825 (8. uppl.) och 
utgjorde grundvalen för Kalkbrenners. 

3. Max M., f. 13. 5. 1866 i Aarhus; stu- 
dent 1884; cand. phil.; studerade först 
teologi o. konsthistoria men sedan sång 
för Algot Lange; utbildade sig vidare i 
sång i Bremen, Leipzig och Bayreuth; 
debuterade på k. t. Kphn 1892 som Hun- 
ding i "Valkyrian"; anställd sedan 1898; 
af hans roller vid k. t. märkas: Lepo- 
rello, Daland, Hagen, Pogner, Bartholo 
in. m. 

4. Christian Friedrich M., f . 
28. 12. 1752 i Braunschweig, f i Stock- 
holm 21. 12. 1827; violinist; kom till Kö- 
penhamn 1779, där han förälskade sig i 
sångerskan Caroline Hall e-W a 1- 
t e r (sedermera Karolina Muller, 
s. d.); general Eickstedt, som var öfver- 
hofmästare hos kronprinsen, ställde om, 
att violinisten i febr. 1780 fick en utvis- 
ningsorder med anledning häraf; han 
flydde till Sverige men med honom äfven 
sångerskan; de ingingo äktenskap i Gö- 
teborg och begåfvo sig till Stockholm, 
där hon blef anställd vid k. t. och han 
som andre konsertmästare i hofkapellet 
(1. 7. 1780); i febr. 1782 flydde de båda 
makarna (för att undgå fordringsägare) 
ur staden och begåfvo sig till Norge, där 
båda konserterade i Kristiania (26. 2. 
1782); de mottogos välvilligt och gåfvo 
ytterligare några konserter samt reste 



sedan till London, där dock det svenska 
sändebudet uppmanade dem att åter- 
vända till Sverige; i maj 1783 inträdde 
båda åter i tjänstgöring och blefvo huf- 
vudstadens favoriter; han steg till för- 
ste konsertmästare 1787 och kallades en 
tid "direktör af instrumentalmusiken"; 
afgick 1. 10. 1817. LMA 1788. Om hans 
spel heter det, att han var förträfflig i 
adagio och långsamma satser, däremot 
ej alltid lika lycklig i briljant och 
snabbt spel. M. deltog 1800 i krönings- 
musiken i Norrköping. Geijer, som 1805 
och 1807 ofta sammanträffade med ho- 
nom i hufvudstaden, kan ej nog beundra 
hans spel: "Han är ändå den fullkomli- 
gaste virtuos i sitt slag, som jag kan 
göra mig begrepp om, och då jag hör 
honom, ger jag fiolen priset framför alla 
instrumenter i världen" (br. 9. 3. 1805; 
se äfven br. 12. 4. 1807). M. skref smär- 
re musikinlägg i skådespel (Kellgrens 
"Drottning Christina", Kotzebues "Ere- 
miten", komedien "Maskeraden" och en 
epilog till "Atys"). — Litt.: F. A. Dahl- 
gren, Anteckningar om Sthlms teatrar 
(1866); Geijers bref; rör. den norska 
vistelsen se H. J. Huitfeldt, Christiania 
Theaterhistorie (Kbhn 1876); se vidare 
Karolina Muller. 

5. Karolina Fredrika M., f. 
H a 1 1 e, den föreg:s hustru, f. 5. 2. 1755 
i Köpenhamn, t 17. 11. 1826 på Djurgår- 
den i Stockholm; sångerska (mezzoso- 
pran); kom vid 6 års ålder till k. t. i 
Köpenhamn som balettelev; uppträdde 
först i barnroller och vann publikens 
stora ynnest; 1774 gifte hon sig med 
kompositören T. K. Walter, men äkten- 
skapet upplöstes efter några år; 1780 för- 
älskade hon sig i violinisten Kristian 
Friedrich Muller (s. d.) och flydde med 
honom till Sverige, där båda vunno an- 
ställning vid operan. Fru M:s första 
roll i den svenska hufvudstaden var ti- 
telrollen i Glucks "Alceste" 26. 2. 1781; 
framgången var lysande; hon tillhörde 
sedan k. t. till 1806. Hennes röst passade 
särskildt i Gluckoperor, och hon var just 
där den oersättliga kraften; hennes "Al- 
ceste" och "Armida" prisades allmänt 
såsom ypperliga; likaså var hennes Kri- 
stina Gyllenstierna i "Gustaf Vasa" af 
utomordentlig verkan. Ej blott genom 
sin sång utan äfven genom sitt spel 
hänförde hon alla. Efter 1806 uppträdde 

44 



690 



Muller — Myrberg 



hon någon gång, så t. ex. vid gala- 
spektaklet, som 1810 gafs vid Karl Jo- 
hans ankomst; 1812 — 15 lärarinna i ak- 
tion för k. t:s elever. LM A 1788. — Litt.: 
Jämte ofvannämnda under Chr. Fr. M. 
anförda äfven: P. Hansens Dan danske 
Skueplads I och Overskous liknämnda 
verk bd II, III; Anteckn. om sv. kvin- 
nor (1864); Fr. Hedberg, Svenska opera- 
sångare (1885); Joh. Flodmark, Elisabeth 
Olin och Carl Stenborg (1903). 

Muller, Gebriider, se Miillerska 
kvartetten. 

Muller, se vidare under Möller. 

Miiller-Berghaus, se M ii 1 1 e r s k a 
kvartetten. 

Miillerska kvartetten. 1 .Den äldre 
Miillerska stråkkvartetten bestod af fyra 
söner till hofmusikern i Braunschweig 
Ägidius Christoph Muller 
(1766—1841)): Karl Fr. (1797—1873; för- 
ste violinist; konsertmästare i Braun- 
schweig), Th. H. Gustav (1799—1855; 
altv.; "hertiglig symfonidirektör"), A. 
The odör (1802—75; cellist; kammar- 
musiker), Fr. F. Georg (1808—75; 2. 
viol.; hertiglig kapellmäst.). Under ti- 
den 1831 — 55 företog kvartetten konsert- 
resor till Frankrike, Holland, Danmark 
och Kyssland. — Litt.: L. Köhler, Die 
Gebruber Muller und das Streichquar- 
tett (1858). — 2. Den yngre M:ska kvar- 
tetten bildades af den äldste brodern 
Karl, då den äldre genom Gustavs död 
1855 blifvit splittrad och bestod af Karls 
fyra söner: Karl M.-B e r g h a u s (1829 
— 1907; 1. viol.; sedermera kapellmästare 
i Bostock och då som ledare ersatt af 
L. A u e r), Hugo (1832—86; 2. viol.), 
Bernhard (1825—95; altv.), W i 1- 
helm (1834—97; cellist); alla bröderna 
voro födda i Braunschweig och erhöllo 
platser i Meinigerhof kapellet; flyttade 
1866 till Wiesbaden och alla fyra följ- 
des åt, då Karl blef kapellmästare i Ko- 
stock; definitivt splittrad blef kvartetten 
först 1873, då Wilhelm anställdes i hof- 
kapellet i Berlin och samtidigt blef lä- 
rare vid k. högskolan. — Karl vann 
berömmelse som kompositör (stråkkvar- 
tetter, orkesterverk, operor m. m.). Ef- 
ternamnet Berghaus antog han efter 
sin hustru Elvira Berghaus, en be- 
römd sångerska ("kgl. wiirttembergisk 
kammarsångerska"); 1880 slogo sig båda 
ned i Stuttgart, där fru E. M. grundade 



ett sånginstitut; hustrun kvarstannade i 
Stuttgart, under det att han 1881—86 var 
verksam som kapellmästare i Hamburg; 
sistnämnda år öfvertog han en plats som 
ledare af Musikaliska sällskapet i Abo, 
där han utöfvade en mycket gagnande 
verksamhet. — Om M.-B:s arbete i Abo 
se: W. Lagus, Musikaliska sällskapet i 
Abo 1790—1890 (Åbo 1890). 

Myrberg, August Melcher, f. 23. 
12. 1825 i Göteborg; student 1844; fil. 
kand. 1851; fil. d:r 1854; flyttade till 
Stockholm 1852; kollega vid Katarina 
elem.-skola i Stockholm 1858, vid Klara 
1863 samt adjunkt 1880 vid Norra h. allm. 
lärov.; h.-t. 1849 var han Uppsala stu- 
dentkårs sånganförare; 1865 Aug. Söder- 
mans efterträdare som sånganförare i 
Par Bricole (har belönats med två me- 
daljer där); 1885 vid stiftandet af Säll- 
skapet f. sv. kvartettsångens befr. blef 
han styrelseledamot och sedan 1890 är 
han efter Jul. Bagge dess vice ordf. 
Under flera resor till Tyskland m. fl. 
länder har M. gjort kompositions- och 
musikstudier. 1890 afgick han från ad- 
junktstjänsten och har sedan dess ute- 
slutande ägnat sig åt att komponera. 
LMA 1908. Af hans många tonsättnin- 
gar märkas framför allt en mängd so- 
losånger och duetter med piano samt 
manskvartetter. Af solosångerna mär- 
kas: "Östersjön", "Sju visor och bal- 
lader", "Midnattsklockan", "Vårens sa- 
ga", "Serenad", "Bacchanale", "Slottet 
Chillon", "Den flygande holländaren" 
m. fl. Af duetterna: "Hvad hviskade 
du", "På lagunen", "Aftonstämning", 
"Det doftar i skogen så skönt", "Fjär- 
ran toner" m. fl.; af manskvartetterna: 
"Den öfvergifna", "Serenad", "Barden", 
"Ballad", "Kettil Rese och Atle Troll"; 
sex prisbelönta kvartetter "Från skogar 
och dalar"; O. D. i Uppsala prisbelönte 
kvartettcykeln "Skördefesten". Af stör- 
re verk märkas en kantat vid Norra 
h. allm. lärov:s invigning, kantaten 
"Kung Hakes död" (manskör och ork.; 
uppf. vid Par Bricolls konsert 1884); en 
festmarsch uppförd vid P. B:s vårfest 
å Hasselbacken 1883. För violin och 
piano skref han bl. a. "Impromptu" och 
"Menuetto", "Friskt mod", "Novellette", 
"Polonaise", "Tio polskor i folkton"; äf- 
ven flera violinkvartetter i enkel melo- 
disk stil; dessutom flera häften piano- 



Mystéres — Mässa 



691 



stycken. — Litt.: Biogr. i Sv. Musikt. 
1895 nr 11 och 1906 nr 1; E. Åkerberg, 
Musiklifvet inom Par Bricole (1910); G. 
Kallstenius, Blad ur Uppsalasångens 
historia (1913). 

Mystéres (fr.), mysterier (s. d.). 

Mysterier (af lat. ministerium, hand- 
ling, gudstjänst), andliga skådespel från 
medeltiden framgångna ur de kyrkliga 
antifonerna; m. upptogo ofta den kyrk- 
liga liturgiska musiken och betjänade 
sig ej sällan af den religiösa visans me- 
lodier; dock skapade de aldrig en själf- 
ständig musikalisk konstform, ehuru de 
bidrogo till utbildandet af den fria and- 
liga visan och äfven den enkla homo- 
fona kören. Instrumentalmusiken spe- 
lade en underordnad roll. Under 1200- 
talet utbildades en speciell form i m o- 
raliteten. Ur denna mera konstnär- 
ligt afrundade konstform framgick vid 
1600-talets början oratoriet (s. d.). — 
Om musikens plats i mysterierna se: A. 
Schering, Geschichte des Oratoriums 
(1911). 

Mysz-Gmeiner, Lola, f. 16. 8. 1876 i 
Kronstadt, Siebenbiirgen; konsertsånger- 
ska (alt); elev af Gustav Walter i Wien, 
Emilie Herzog och Etelka Gerster i Ber- 
lin m. fl.; ingick 1900 äktenskap med 
marinofficeren E. Mysz; M. har sär- 
skildt vunnit anseende som tolkarinna 
af Brahms' sånger. 

Målaren kär i sin modell, Le 
peintre amoureux de son modéle, op. 
com. 2 a. af Anseaume, musik af Duni; 
premiär i Paris 26. 7. 1757; ursprungligen 
en ital. opera (Il pittor innamorato), som 
kort förut gifvits i Parma; sv. öfvers. 
af C. Envallsson; ffg. å Eriksbergst. 
Sthlm 31. 8. 1782 (sedan äfven å Hum- 
legårds- och Munkbrot.). 

Målaren och modellerna, Une 
folie, kom. med sång 3 a., text af Bouil- 
ly; musik af Méhul; premiär Paris 1802; 
sv. öfvers. af C. G. Nordforss; ffg. å 
Arsenalsteatern, Sthlm 1. 2. 1804; k. t. 
Sthlm 31. 5. 1811; intill 1863 gifven ej 
mindre än 130 ggr i Sthlm; i Göteborg 
ffg. 5. 7. 1805 (å St. t. där fg. 10. 11. 1867); 
i Norrköping 1805. Samma text med 
musik af Du Puy, se Ungdom og 
G a 1 s k a p. Méhuls musik är så vidt 
kändt ej gifven i Danmark. 

Målbrott, mutation, den med pu- 



berteten inträdande förändringen i män- 
niskorösten, hvarigenom denna, till följd 
af stämbandens och struphufvudets ut- 
veckling, hos gossar vid 14 — 18 år blir 
djupare och manligare, hos flickor vid 
12—16 år fastare och klangfullare. Att 
sjunga under målbrottet (som kan räcka 
ett helt år) bör helst undvikas. Hos ka- 
strater inträder intet målbrott. 

Mälzel (M ä 1 z 1), J o h a n n N e- 
p o m u k, f. 15. 8. 1772 i Regensburg, t 
21. 8. 1838 i Amerika; slog sig 1792 ned 
i Wien som musiklärare; konstruerade 
1816 en m e t r o n o m (s. d. o.), som raskt 
vann allmänt erkännande; huruvida han 
varit den förste om uppfinningen att 
förse pendeln med ett urverk, eller 
W i n k e 1 i Amsterdam skall ha före- 
trädet, låter sig ej med bestämdhet af- 
göra. M. konstruerade äfven ett slags 
orchestrion "Panharmonion" (förening 
mellan klaver och orgel), hvilket till den 
grad intresserade Beethoven, att han för 
detta skref "Slaget vid Vittoria" (sedan 
för ork.). M., som äfven i öfrigt val- 
en intresserad mekaniker, företog vid- 
sträckta resor med sina uppfinningar 
och dog å ett fartyg under en sådan 
resa. 

Mässa (lat. missa), ursprungligen en 
beteckning för gudstjänstens slut (af- 
slutningsorden: ite missa est), sedan 
gudstjänsten själf. I protestantiska län- 
der betecknar ordet "högmässa" äfven 
gudstjänst utan nattvardsfirande, under 
det katolska kyrkan fasthåller vid natt- 
varden (offertoriet) som centralpunkten. 
Inom katolska kyrkan omfattar mässan 
följande hufvuddelar: Introitus, 
Kyrie, Gloria, Graduale, Cre- 
do, Offertorium, Sanctus, Be- 
nedictus, Communio och A g n u s 
D e i. Dessa gudstjänstens hufvuddelar 
fingo tidigt gregoriansk musik och sjön- 
gos följaktligen unisont. Med 1200-talet 
drogs m. in i konstmusikens utveckling, 
och under kontrapunktikens glanstid på 
1400-talet utgjorde m. den främsta musi- 
kaliska konstformen. Redan vid denna 
tid utbildade sig en traditionell behand- 
ling af m:s hufvuddelar, på samma gång 
äfven hvarje hufvuddel vidare delades 
upp i smärre, hvilka fingo en behand- 
ling för sig. I allmänhet bibehöll man 
den gregorianska musiken till Introitus, 
Graduale, Communio och oftast äfven 



692 



till Offertorium. Den grundform ni. här- 
med på 1400-talet fick bibehölls, med 
få ändringar, till in på 1700-talet och 
ligger i det stora hela till grund äf- 
ven för nutidens mässtil. Man skilde 
mellan missa brevis och missa 
s o 1 e m n i s. Den senare utförligare 
formen uppfördes endast vid högtid- 
liga tillfällen, då kulten fordrade äf- 
ven i musikaliskt hänseende utvecklan- 
det af en ovanlig glans; vid den van- 
liga gudstjänsten tog den för mycken 
tid i anspråk. I den korta m. (missa 
brevis) behandlades däremot de större 
af delningarna hvar för sig som sam- 
manhängande musikaliska satser, i hvil- 
ka de särskilda afskärningarna visser- 
ligen voro märkbart åtskilda, några t. 
o. m. bestämdt framhållna, men utan 
att bli själfständigt afslutade. Första 
af delningen (Kyrie eleison! Christe elei- 
son! Kyrie eleison! [Herre förbarma 
dig]) kunde lämpligen indelas i tre de- 
lar, af hvilken den första begynte med 
en kort, högtidlig och långsam sats, 
som tjänade till att inleda en lifligare, 
mera utförd, eller också togs hela för- 
sta delen som en enhetlig, fulltonig, kon- 
trapunktisk väl genomförd sats af all- 
var och värdighet; vid Christe eleison 
öfvergick man till en vemodig, ödmjuk 
bön; för att markera skillnaden lät man 
ofta denna mellansats uppbäras af so- 
lostämmor. Tredje satsen öfvertog för- 
sta satsens tema och slutförde den hög- 
tidliga stämningen. Kyriedelen har så- 
ledes sin främsta verkan genom kontra- 
sterna mellan kör och solokvartett samt 
får sin karaktär genom att ange den 
högtidliga gudstjänstens allvar och bön. 
Gloriasatsen sönderföll i flera underaf- 
delningar: Gloria in excelsis — Qui tol- 
lis — Quoniam tu solus sanctus — Cum 
sancto spiritu — Amen. Qui tollis är 
här höjdpunkten. Grundkaraktären i 
Gloria är jublande lof; kör och orkester 
begynna därför i ett mäktigt fortissimo 
med raska, markerade rytmer. Före Qui 
tollis kunde ibland Laudamus behand- 
las som en sats för sig; i regel ut- 
gjorde den dock ett organiskt helt tills, 
m. Gloria. I Qui tollis-satsen märkes 
framför allt kompositörens förmåga att 
verka utan lärd kontrapunktik el. rik 
orkestrering. Innerlighet och lugn kon- 
templation är satsens grundkaraktär. 



Satsen bildade på så sätt en öfvergång 
från Glorias jublande lof till Quoniams 
solosats med dess lugna men glada se- 
gervisshet. Cum sancto spiritu-satsen 
återupptog polyfonien och behandlades 
efter kontrapunktens strängaste lagar, 
hvartill ordens mera individualitetslösa 
karaktär inbjöd. Amen står i nära för- 
bindelse med den förra satsen och sam- 
lar blott efter hand de polyfona mas- 
sorna och låter på så sätt hela Glo- 
riaafdelningen förklinga i en mäktig, 
klangfull homofoni. Credoafdelningens 
abstrakta innehåll erbjöd i allmänhet 
de största svårigheterna att behandla 
liffullt och omväxlingsrikt. Man gick 
därför i allmänhet tämligen raskt ige- 
nom afdelningen utan att för länge fast- 
hålla en enskild textgrupp; endast i 
början lät man på ordet Credo en lif- 
lig och i synnerhet i orkestern omväx- 
lingsrik sats följa. Man särskilde i 
öfrigt fem delar: Credo — Et incarna- 
tus — Crucifixus — Et resurrexit — Et 
in spiritum sanctum. Den musikaliska 
tyngdpunkten låg här hos Crucifixus och 
Et resurrexit, hvars motsatsverkan gaf 
hela Credoafdelningen sin karaktär. Fre- 
stelsen att äfven låta denna afdelning 
utmynna i en fuga var för stor, för att 
man skulle kunna motstå. Sista delen 
af satsen Et in spiritum sanctum fr. 
o. m. et vitam venturi blef därför kon- 
trapunktiskt konstfull. Amen (äfven 
här ofta en själfständig sats) samlade 
de skilda stämmorna till sist i en homo- 
fon enhet. Sanctusafdelningen delades 
i tre satser: Sanctus — Pleni sunt coeli 
— Osanna, af hvilka den första gaf ut- 
tryck för sublim höghet och storhet, den 
andra för lif och eld samt den tredje 
för fröjdefull förvissning. Osanna var 
i allmänhet kort men dock fugerad, 
ehuru temat i regel var så danadt, att 
en fullt genomförd fuga ej kunde upp- 
stå. Benedictusafdelningen har tre de- 
lar: Benedictus — Osanna (upprepning 
af förra satsen i Sanctusafd.) — Agnus 
Dei. Första satsen är stilla och af mera 
kontemplativ art samt står som sådan 
i motsats till den föregående och ef- 
terföljande Osannasatsen med dess lif- 
lighet. Agnus Dei kan ofta bli en hel 
afdelning för sig och sönderfaller då i 
tre delar: Agnus Dei — Miserere — 
Dona nobis pacem, dock är i flesta fall 



Mässa 



693 



de tvenne första sammanförda till ett, 
ehuru omväxlande soli och kör tjäna till 
att sätta dem i en viss motsats till hvar- 
andra. Dona nobis pacem följer sist 
och ger därmed hela m. en ädel och 
lugn afslutning med karaktären af till- 
fredsställd glädje. 

Allt efter de skilda tidsriktningarna 
ha alla dessa mässans delar behand- 
lats med särskilda verkningsmedel dels 
i körbehandling dels (efter 1650) i or- 
kesterbehandling. De epoker, som man 
i allmänhet särskiljer i m:s historia äro 
följande: De äldsta mässkompositörerna 
tillhöra nederländska skolan och repre- 
senteras af de tre mästarna Dufay, Dun- 
stable och Binchois. Deras stil är ännu 
den enkla, konstlösa tre- till fyrstäm- 
miga satsens. Den andra epokens män 
äro: Okeghem, Obrecht, Gaspar, Caron; 
här finnes kontrapunktiken i sin strän- 
gaste form af Canon. Mest konstfull 
är satsen hos Okeghem, hos hvilken äf- 
ven m. når sin kulmen i abstrakthet. 
Genom användandet af världsliga me- 
lodier som tenor ställer sig denna sko- 
las män äfven i opposition mot det and- 
liga textinnehållet och låter musiken 
mindre bli bärare af ett andligt inne- 
håll än af en sträng, med matematisk 
noggrannhet afvägd musikteori. Tredje 
epokens man, Josquin des Prés, återför 
musiken till dess bestämmelse att ge ut- 
tryck för stämningar, och låter toner- 
na belysa och förklara ordens innebörd. 
Fjärde skolan preciserar närmare Jos- 
quins uppfattning. Hit höra framför 
allt: Cipriano de Rore, Morales, Vin- 
cenzo Kuffo, Claude Goudimel och Adria- 
no Willaert. Vid denna tid får m. en 
konkurrensform i madrigalen och tvin- 
gas därigenom att mera begränsa sina 
verkningsmedel till det rent religiösa. 
Ända till 1600-talets början stå sedan de 
båda formerna mot hvarandra, båda täf- 
lande om musikvännernas ynnest: den 
kyrkliga mässan mot den världsliga ma- 
drigalen. 5:te epoken i m:s historia 
begynner med Palestrina, och det stora 
inledande mästerverket är "Missa Pa- 
pae Marcelli" utförd i sixtinska kapel- 
let 19. 6. 1565. Romerska skolan har där- 
med fastslagit sin ståndpunkt, där den 
enkla värdigheten är hufvudsaken. Vid 
sidan om denna skola står med 1580- 
talet den venetianska, där schatterings- 



verkan med skilda körer träder i stäl- 
let. Båda skolorna utmynnade i stora 
masskörer med ofta ända till 18 och 24 
stämmor. Romerska skolans män äro 
framför allt: Palestrina, Vittoria och 
Anerio, venetianska: de båda Gabrieli 
och Croce. Såsom själfständig fullföl- 
jare af Josquins mässform står slutli- 
gen Orlando Lasso i Mimenen. Med 
1600-talets begynnelse inträder förfalls- 
perioden, då den konserterande stilen 
vinner alltmera utbredning. Det instru- 
mentala ackompagnementet utbildades 
under denna tid, och solopartier fingo 
omväxla med körerna. Till denna öf- 
vergångstid höra: Carissimi, Colonna, 
Benevoli. Den gamla skolan klingar än- 
nu åter i Allegris mässor. Sjunde epo- 
ken begynner med 1600-talets slut, då 
teaterstilen med arier, körer och ensem- 
blepartier gör sitt intåg i kyrkan. Hit 
höra: Al. Scarlatti, Leo och Durante. 
Med dessa mästare äro vi redan långt 
inne i 1700-talet. Den åttonde epoken 
representeras af en enda komposition: 
J. Seb. Bachs H-mollsmässa. Med detta 
verk når den konserterande mässtilen 
sin fulländning norr om Alperna. Den 
nionde epoken karaktäriseras af en i 
formellt hänseende högt stående konst- 
form men utan någon ny, själfständig 
behandling. Leos och Durantes stil åter- 
kom hos Pergolesi och Jommelli, Mozart 
och Haydn arbetade vidare i den ita- 
lienska stilen och riktade m. endast 
med nya instrumentala klangverkningar 
utan att föra körstilen vidare. Vid 1800- 
talets början finna vi Beethoven (C-durs- 
och D-dursmässorna), Cherubini (D-molls- 
mässan) och Schubert (Assdurs- och 
Essdursmässorna m. fl.) skrifva stora 
och betydelsefulla mässor. 1800-talet blir 
dock den tillbakablickande tiden, då 
man antingen följer de sistnämnda mä- 
starna eller medvetet söker bygga på 
1500-talets grund med a capellastilen som 
föredöme. 1800-talet har ej sin främ- 
sta kyrkliga form i mässan utan i mo- 
tetten och oratoriet. De framträdande 
namnen tillhöra därför dessa stilarter 
och böra sökas där. 

I Sverige företrädes m. ej af någon 
komposition under 1600- och 1700-talet. 
Hvarken Gust. Diiben el. J. H. Roman 
ha skrifvit i denna form. Först vid kyr- 
kostilens återtagande på 1850-talet mö- 



694 



Mässingsinstrument — Mästersångarne i Niirnberg 



ter oss en del verk. Af dessa har Gille 
ej mindre än 9, uppförda på 1850-, 60- 
och 80-talen. Den viktigaste af dessa 
är nr 7 (i A), tryckt af Mus. konstför- 
eningen. Denna visar ej någon spe- 
ciell egenart, ehuru behandlingssättet 
är intressant nog, så mycket mera som 
kompositören, ehuru ej egentlig fackmu- 
siker, dock på ett förvånansvärdt godt 
sätt behärskar den svåra polyfona konst- 
arten. Viktigare än alla dessa 9 mässor 
är dock Södermans "missa solemnis", 
vanligen benämnd "katolsk mässa". Be- 
handlingen är där ovanligt själfstän- 
dig och på flera ställen enastående verk- 
ningsfull. Söderman utelämnar i Glo- 
riaafdelningen de eljest så tacksamma 
delarna Laudamus, Gratias, Qui tollis 
och Quoniam och ansluter inlednings- 
delen Gloria direkt med Cum sancto 
spiritu, en sats som på ypperligt sätt 
behandlas. Efter Credo inför han ett 
uteslutande instrumentalt Offertorium, 
hvilket med rätta blifvit i hög grad po- 
pulärt och ofta spelats å konserter. Of- 
fertoriet som konstform hör eljest min- 
dre till m. än till requiera (s. d.). 

Märkvärdigt nog existerar ingen hi- 
storik öfver m. som musikalisk konst- 
form. Om den unisona liturgiska m. 
handlar bl. a. Ferd. Probst, Die abend- 
ländische Messe vom 5. bis zum 8. Jahrh. 
(1896) och Ad. Franz, Die Messe im deut- 
schen Mittelalter (1902). Om de yngre 
kompositörernas m. finnas två skrifter: 
Schnerich, Der Messen-Typus von Haydn 
bis Schubert (1892) och Messe und Re- 
quiem seit Haydn und Mozart (1909). 

Mässingsinstrument, blåsinstrumcnt af 
mässing; tonen alstras vid dessa genom 
olika läppspänning; skarpare spänning 
alstrar högre ton; de toner, som på så 
sätt uppstå äro blott naturtonerna; de 
öfriga kunna dels åstadkommas genom 
stoppning ("stopptoner") dels på meka- 
nisk väg (ventiler, cylindrar, tonväxel- 
maskiner), i det att särskilda byglar 
bringas i tillfällig kommunikation med 
hufvudröret, så att hela rörlängden ökas. 
På dragbasunen sker rörets förlängning 
direkt genom utdragning. Till m. höra: 
horn, trumpet, kornett, basun, tuba, bom- 
bardon, bygelhorn och helikon. En öf- 
vergångsform till träblåsinstrumentet 
utgör saxofonen, där särskildt munstyc- 
ke finnes. — Den främsta firman i Sve- 



rige för fabrikationen af m. är Ahlberg 
& Ohlsson, Sthlm. 

Mästersång (t. Meistergesang), en fort- 
sättning af minnesången men med mera 
didaktisk lyrik och i strängare former; 
hade sin blomstring hos handtverkarna 
i sydtyska städerna på 1300- och 1400-ta- 
len. Mästersångarskråna existerade än- 
nu på 1600-talet, och ur flera af dessa 
framgingo under 1700-talet manskörsång- 
föreningar, hvilka på 1800-talet ombil- 
dades till Liederkranz- och Liedertafel- 
sammanslutningar. M. har knappast 
haft någon betydelse för musikens för- 
kofran. Melodierna voro ofta bundna 
af alltför stränga regler och följa reci- 
tativlagarna tämligen noga. Wagners 
"Mästersångarne i Niirnberg" kan ge en 
föreställning om m. under 1500-talet. — 
De främsta källskrifterna för m. i mu- 
sikaliskt hänseende äro: Runge, "Die 
Sangesweisen der Colmarer Handschrift 
und die Liederhandschrift Donaueschin- 
gen" (1896) och "tJber die Notation des 
Meistergesanges" (1907 i IMG-kongres- 
sens i Basel festskrift). 

Mästersångarne i Niirnberg, 
Die Meistersinger von Niirnberg, opera 
i 3 a.; ideen till detta verk erhöll R. 
Wagner under Marienbadvistelsen juli 
1845; tanken upptogs ånyo 1861; dikten 
förelåg färdig 25. 1. 1862 i Paris; mu- 
siken blef hufvudsakligen utarbetad i 
Biebrich nära Mainz (senare delen i 
Triebschen vid Vierwaldstättersjön); ou- 
verturen spelades första gången i Leip- 
zig 1. 11. 1862; första akten blef färdig 
juni 1866, andra i okt. s. å. och tredje 
febr. 1867; 20. 10. 1867 förelåg partituret 
definitivt färdigt i Triebschen; i dec. 
s. å. begynte öfningarna till premiären, 
som ägde rum å hofteatern, Miinchen 
21. 6. 1868 under Biilows ledning (Hans 
Richter kordirigent) med Franz Betz 
som Hans Sachs, Franz Nachbaur som 
Walther och Mathilde Mallinger som 
Elsa. Af de följande tyska premiärerna 
märkas: Dresden 21. 1. 1869; Dessau 29. 
1., Karlsruhe 5. 2., Mannheim 5. 3., Wei- 
mar 28. 11., alla s. å.; Hannover 26. 2. 
1870; Wien 27. 2., Königsberg 29. 3., Ber- 
lin 1. 4., alla 1870. Den sistnämnda pre- 
miären i Berlin är så till vida märk- 
lig, att en liknande skandal med larm 
och oväsen ägde rum som vid Tann- 
häuser i Paris 1861; redan andra gången 



Mödlinger — Möller 



695 



aflopp uppförandet dock normalt. I 
Bayreuth gafs M. först 1888 (sedan 1892, 
99 m. fl.). I London å Drury Lane 30. 5. 
1882 (Cov. Gärd. 13. 7. 1889). Svensk öf- 
vers. af Frans Hedberg; k. t. Sthlm 2. 
4. 1887 med Lundquist som Hans Sachs, 
Ödman som Walther v. Stoltzing, Selma 
Ek som Eva; nedlades 17. 4. 1887 efter 
att ha blifvit gifven 5 ggr; var på- 
tänkt 1898, men planen gick om intet; 
repris 7. 4. 1900; intill hösten 1913 gif- 
ven 41 gånger; dansk öfvers. af A. 
Hertz; ffg. k. t. Kphn 23. 3. 1872 med 
P. Schram som Hans Sachs och Doris 
Pfeil [Hansen] som Eva; nedlades 11. 10. 
s. å. efter ha gått öfver scenen 11 ggr; 
upptogs först mycket sent. 

Mödlinger, Josef, f. 3. 2. 1848 i Leo- 
ben, Steiermark; operasångare (bas); 
studerade vid univ. i Graz; tog sång- 
lektioner för fru Weinlich-Tipka; debu- 
terade å Stadttheater i Ziirich som "Kar- 
dinalen" och "Judinnan"; efter att nå- 
gon tid ha varit engagerad där, kom han 
till hofteatern i Mannheim, där Götz 
skref för honom baspartiet i "Fran- 
cesca da Riniini"; sedan 1890 är han an- 
ställd vid hofteatern i Berlin; af hans 
många roller märkas: Sarastro, Ber- 
tram, Marcel, Kasper, Lohengrin, Märke, 
Landtgrefven (i "Tännhauser"), Hagen, 
Hunding, Pizarro, Rocco, Mefistofeles (i 
"Faust"). 

Möhring, Ferdinand, f. 18. 1. 1816 
i Altruppin, t 1. 5. 1887 i Wiesbaden; 
elev af k. akad. i Berlin; 1840 organist 
i Saarbriicken; 1845 organist och sång- 
lärare i Xeuruppin. M. komponerade 
flera instrumentala verk och 2 operor, 
men alla dessa äro nu glömda; endast 
som kompositör af manskvartetter vann 
han stor popularitet; i Tyskland har sär- 
skildt kvartetten "Normannenzug" vun- 
nit stor berömdhet; i Sverige ha i syn- 
nerhet "Sof i ro" och "Bön på hafvet" 
blifvit bekanta. Minnesvårdar öfver M. 
restes i Wiesbaden (1894) och i Neurup- 
pin (1897). — Biogr. af Möbius (1893). 

1. Möller, Nils Peter, f. 1803 i Hel- 
singborg, t 1860 i Lund; blef kantor vid 
Lunds domkyrka; ägde högt anseende 
som violoncellist. LMA 1842. M. hade 
äfven någon tid varit musikdirektör vid 
Skånska husarregementet, något som 
enligt Feuk äfven märktes i hans sån- 
ger för mansröster: "Hans kvartetter 



äro fulla med rytmiska växlingar och 
äga ofta en militärisk musikstil." Feuk 
omnämner jämte "Vindarnas kör" kvartet- 
ten "Bjergtrolden" (ord af Oehlenschlä- 
ger); den senare utvisade, att han kun- 
de "uti toner uppfatta känslan i hennes 
på en gång finaste och mest skakande 
skiftningar". M., som verkade samti- 
digt med Otto Lindblad i Lund, försökte 
då och då konkurrera med denne. Så 
tonsatte han t. ex. Tollins "Du handlar 
stort" för manskör omedelbart efter 
Lindblad. 1842 försökte han sig t. o. m. 
som sånganförare, i det att han samlade 
omkring sig 12 af studentsångföreningens 
sångare, hvilka bl. a. fingo inöfva hans 
egna kvartetter. På en konsert i Mal- 
mö Knutssal i juni 1842 fick man höra 
kvartetten utföra följande af M. kom- 
ponerade körer: Studentmarsch (ord af 
Tollin), Majsång (ord af Tegnér), Ero- 
tisk sång (ord af Lidner), Jaktsång (ord 
af Atterbom), Sång till kungen (ord af 
A. Lindblad), Bjergtrolden och Mitt fo- 
sterland. Enligt Höijer skall M. äfven 
ha komponerat stråkkvartetter. M:s po- 
puläraste sång är "Vindarnas kör" (Upp 
genom luften). Den ingår ursprungli- 
gen i en samling "Tio sånger ur 'Lyck- 
salighetens ö'" (utg. på Hirschs förlag på 
1840-talet). Af dessa äro "Vind:s kör" 
och "Dryckessång" för 4 mansröster med 
piano, "Stjärnorna i kör" för bl. röster 
m. p. el. mässingskvartett, de öfriga so- 
losånger med piano (el. gitarr). M. satte 
äfven musik till stycken ur Fänrik 
Ståls sägner. — Litt.: G. A. Feuk, Otto 
Lindblad och hans sångare (1882); Höi- 
jers lex. m. fl. källor. 

2. Carl T h e o d o r M., f. 1813 i Kri- 
stianstad, f i Nystad i Finland 15. 7. 
1889; blef student i Lund, där han en- 
ligt G. A. Feuk "såsom sångare med 
tenorröst och som kompositör af nätta 
romanser med titel 'Förgät mig ej' samt 
med stor insikt i harmoniläran an- 
sågs vara lämplig att gifva musiklek- 
tioner inom t. o. m. professorshemmen". 
M. blef sedan musikhandlare i Stock- 
holm och flyttade 1837 till Åbo, där han 
blef organist vid domkyrkan; slog sig 
vidare på pianofabrikation och instru- 
menthandel. I Åbo vann han allas sym- 
patier genom att sammansluta de mu- 
sikintresserade till öfning af blandad 
körsång: han hade i sina sträfvanden 



Möller — Möllergutten 



för höjandet af musiklifvet i staden god 
hjälp i sin syster Henriette M., hvil- 
ken biträdde honom som sångerska. — 
Litt.: G. A. Feuk, O. Lindblad (1882); 
Sv. Musikt. 15. 9. 1889; W. Lagus, Mus. 
sällsk. i Åbo 1790—1890 (Åbo 1890). 

3. Carl Johan Henrik M., f. 13. 11. 
1852 i Kristianstad; student 1871; ad- 
junkt vid h. allni. lärov. i Lund sedan 
1883; sånglärare därst. sedan 1878; var 1875 
— 85 Lunds studentsångförenings sång- 
anförare och förvärfvade sig i denna 
egenskap anseende att vara en mycket 
nitisk och dugande ledare; företog med 
kören talrika konsertresor; stiftade och 
ledde på 80-talet äfven Lunds musik- 
sällskap, hvilket gaf en del större kör- 
och orkesterverk (se Lund); utgaf 1883 
af trycket manskvartetter ("Så skön är 
ej i klippors skygd" m. fl.), en lärob. i 
musik 1880 och reviderade Vilh. Han- 
sens uppl. af Otto Lindblads manskvar- 
tetter (Kphn 1887). Ass. LMA 1906. 

4. Dagmar M., f. Bosse, f. 19. 12. 
1866 i Kristiania; sångerska; elev af 
konserv, i Stockholm 1882—87 och af 
m:me Artöt i Paris 1889—90; ingick 1888 
äktenskap med musikern A. Sterky; se- 
dan 1896 omgift med arkitekten K. O. 
Möller; engagerad vid k. t. Sthlm 1887 
—89 och 1892—94 samt i Kristiania 1891 
— 92. Af hennes roller märkas: Eury- 
dice i "Orfeus", Mignon, Eose Friquet, 
Jolantha och Svarta dominon. Allt se- 
dan 1897 har hon gifvit talrika romans- 
aftnar i Stockholm och svenska lands- 
orten samt har vunnit rikt erkännande 
för konstnärlig uppfattning på samma 
gång hennes präktiga, böjliga sopran 
särskildt kommit till sin rätt i den korta 
lyriska romansen. Sedan 1900 lärarinna 
i sång och scenisk framställning vid k. 
konserv. Sthlm. LMA 1903. — Litt.: 
Biogr. i Sv. Musikt. 1901 s. 25. 

5. Carl Christian M., f. 2. 6. 1823 
i Köpenhamn, f 19. 12. 1893 därst.; var 
först medlem i Lumbyes orkester; öfver- 
gick 1857 till Folketheatret som diri- 
gent; af gick 1885; fr. 1875 äfven diri- 
gent vid Tivolis Harmoniork.; dirigera- 
de sommaren 1866 de italienska opera- 
föreställningarna i Kasino; skref en 
mängd musik till teaterstycken samt c. 
300 danser och marscher i Lumbyes stil. 

6. Hans Peter M., f. 8. 5. 1802 i 



Köpenhamn, hof pianofabrikör; öfvertog 
1851 C. C. Hornungs fabrik under firma- 
namnet Hornung & Möller. Han 
dog 1859, hvarefter rörelsen fortsattes af 
hans son F r e d e r i k M., f . 10. 4. 1839 i 
Kphn. 1878 inträdde Fr. M:s broder 
Conrad M., f . 18. 8. 1843, som medin- 
nehafvare af firman. 1907 omdanades 
firman till ett aktiebolag, i hvars sty- 
relse Fr. M. och C. M. hade säte, medan 
Fr. M:s son Knut M., f. 11. 12. 1874 i 
Kphn, och C. M:s son Axel M., f. 14. 
2. 1876 i Kphn, äro direktörer för bo- 
laget. — Se vidare Hornung. 

7. H o 1 g e r M., f. 1. 2. 1861 på går- 
den Eliasminde, Fyen; violinist; student 
Kphn 1880; elev å violin af Anton Svend- 
sen; var ett mycket värdefullt stöd för 
Nerudakvartetten och deltog vid flera 
af dennas konserter, äfven sedan han 
1895 dragit sig tillbaka till Fyen som 
förvaltare på gården Eliasminde. 

8. I d a M., f. 2. 7. i Hull; kgl. dansk 
kammarsångerska; elev af fru Sofie Kel- 
ler och Develliers i Paris; debuterade 
på k. t. Kphn 1894 som "Nattens drott- 
ning"; anställd vid Dagmarteatern 1910 
—11; af hennes roller märkas: Vilhel- 
mine i "Ungdom og Galskab", Zerlina 
i "Don Juan"; Susanna i "Figaros bröl- 
lop"; Anna i "Hans Heiling", Lakmé 
m. fl. 

Möller, Joachim, se Möller. 

Möller, se vidare Muller. 

Möllergutten, en benämning på en 
mycket känd norsk bondspelman å vio- 
lin vid namn Torgeir Augunds- 
s o n, döpt 1. 11. 1801 i Sandhered, Tele- 
marken, f 21. 11. 1872 i Kosi; fadern, 
som var mjölnare, uppfostrade sonen i 
samma yrke; redan vid 9 års ålder fick 
han spela violin och hade vid 20 års ål- 
der vunnit så stor färdighet, att ingen 
i nejden kunde öfverbjuda honom i 
skicklighet vid bondegillena; på Kongs- 
bergsmarknaden 1830 beundrades han 
allmänt för sitt spel; träffade 1831 sam- 
man med Ole Bull i Bergen; den se- 
dermera så berömde violinvirtuosen ha- 
de vid denna tid endast haft ringa fram- 
gång med sitt spel, och den själfstän- 
diga nationella naturmusiken, som M. 
lät honom höra, tilltalade honom så 
mycket, att han fr. o. m. nu sökte lägga 
ned något mera af norsk folkkaraktär 



Nabich— Nagel 697 

i sitt spel. Då han efter världstrium- en musiker som Kjerulf kunde ej fatta, 
ferna på 1840-talet 1848 återvände till hvad betydelse en sådan naturmusik 
hemlandet och för en tid slog sig ned kunde ha. De flesta funno den rå och 
i Kristiania, lät han M. komma till huf- okonstnärlig. Bull hade väl ändock sett 
vudstaden. 1849 blef första året, då M. djupare än de flesta. Den norska folk- 
lät höra sitt spel i stad. Det var på en musiken vann genom M. många vän- 
konsert 15. 1., som han spelade tills, ner, och många begynte ana, att på 
m. Bull och en manskör; året efter lät den musiken M. representerade skulle 
han höra sig å Bergens teater, och un- en gång den nationella norska konst- 
der 1850-talet steg hans rykte än mera musiken byggas. Griegs och Nordraaks 
i Norge; 6pelfärdernas tid omfattar se- kompositoriska verksamhet på 60-talet 
dan de 10 åren 1854 — 64, då han bl. a. skulle visa, att M:s toner ej klingat 
besökte Trondhjem 1S54, Kristiania och förgäfves. — M. lefde i öfrigt tillbaka- 
Eidsvold 1858. Hamar 1860, Köpenhamn draget; för de pengar han förtjänade 
1862; i Göteborg gaf han 12. 7. 1863 en köpte han ett jordbruk; någon praktisk 
konsert i Stora teaterns foyer. Han var landtbrukare blef han ändock aldrig. 
då 61 år gammal. Den musik M. lät 1900 upprestes en minnessten öfver ho- 
höra klingade för de flesta stadsinnevå- nom. — Litt.: Rikard Berge, Myllargu- 
nare tämligen ny och väckte därför i ten (Kria 1908); se äfven den under Ole 
många kretsar endast ovilja. T. o. ni. Bull anförda litt. 



N, 

Nabich, Moritz, f. 22. 2. 1815 i Alt- Nachschlag (t.), efterslag (s. d. o.). 

stadt-Waldenburg, t 4. 7. 1S93 i Berlin- Nachspiel (t.), postludium; orgelmusi- 

Steglitz; 1887 i Leipzig; basunvirtuos. ken efter gudstjänstens slut. 

Nacaire (fr.), liten handpuka; se Na- Nachthorn (t., Cor de nuit fr.), en S 

g a r a. och 4 fots labialstämma i orgeln af 

Nachahmung (t.), imitation, tonmål- hornartad klang; förekommer mest i 

ning (s. d.). pedalen. 

Nachbaur, Franz, f. 25. 3. 1835 i Fried- Nadermann, Francois Joseph. 

richshafen, t 21. 3. 1902 i Miinchen; ope- f. 1773 i Paris, t 2. 4. 1835 där; harp- 

rasångare; anställd vid flera teatrar virtuos; 1825 professor vid konserv.; 

(Mannheim, Hannover, Wien m. fl.); 1866 skref en harpskola och komponerade äf- 

— 90 vid hofteatern i Miinchen, där han ven flera verk för sitt instrument, 

blef den förste, som uppbar Walter Stol- Nagara (n a k 1 y), kaukasiskt puklik- 

zings roll i Wagners "Mästersångarne" nande slaginstrument. 

(1868); utnämndes till k. kammarsån- 1. Nagel, J o h a n J a k o b, f. 18. 6. 1807 

gare. i Teltsch, Mähren, t 7. 7. 1885 i Stock- 

Nachdruck (t.); mit N., med efter- holm; violinist; 1822—27 anställd vid 

tryck; motsvarar närmast it. uttrycket: ital. op. i Venedig; kom fullt utbildad 

pesante (s. d.). till Stockholm 1830 och anställdes 1. 11. 

Nachéz, Ti vadar (Teodor), f. 1. 5. s. å. i hofkapellet, på hvilken post han 

1859 i Budapest; violinvirtuos; elev af stannade till 1. 9. 1865; 1. 7. 64 hade han 

Joachim och Leonard; företog flera kon- utnämnts till 2. konsertmästare. LM A 

sertresor och gästade Norden 1883; är 1857. N. hade som ung sammanträffat 

för närvarande bosatt i London; har med Paganini, hvars spel han sedan 

komponerat en del zigenardanser. sökte tillägna sig. Som virtuos åtnjöt 

Nachruf (t.), farväl; benämning på en han högt anseende såväl i Sverige som 

Båts i Mendelssohns kvintett i A, kom- i utlandet. Konsertresor företog han 

ponerad i Paris efter mottagandet af un- till utlandet 1834—35, 1839—40 och 1841— 

derrättelsen, att vännen Edward Ritz 43 och besökte då bl. a. Ryssland, Eng- 

dött; satsen står där i st. f. en menuett, land, Holland, Nordamerika och Ha- 



Nagelgeige— Nanino 



bana. Gustav Schilling skrifver i sup- 
plementbandet till sitt musiklex. (1842) 
om en konsertresa, som N. 1839 företagit 
öfver Danmark till Tyskland (Hamburg, 
Berlin, Magdeburg m. m.), att han då 
visade en utomordentlig färdighet, sär- 
skildt i flageolet — och piccicatospel; 
hans föredrag var (enl. samma källa) 
uttrycksfullt och genomträngdt af en 
djup känsla, så att han i adagio mycket 
väl kunde ställas bland tidens främsta 
violinister. I en rec. om honom i Sthlm 
heter det: "Få konstnärer äga som han 
ett tjusande behag i sång på violinen." 
Vid konserterna i Stockholm beundrades 
han allmänt för sin stora teknik och 
sitt själfulla spel. Äfven som gitarr- 
virtuos skaffade han sig ett berömdt 
namn. Af hans kompositioner utkommo 
i Stockholm musiken till baletterna 
"Vårblommorna" (1859) och "Blommor- 
na" (el. "Blomsterfesten", 1861), en duo 
för violin och cello, komp. tills. m. G. 
A. d'Arien, en violinkonsert "Souvenir 
de l'Amerique", samt duetter för violin 
och piano. Till Jenny Linds ära skref 
han den på sin tid mycket populära ro- 
mansen "Nordmön i söder". Af hans 
sista kompositioner märkes "En dröm 
om Näckens preludier" (variationer öf- 
ver Näckens polska), upptecknad 1882 
enligt tonsättarens utsago så, som han i 
en dröm hört själfva Näcken spela den. 
Efter 1865 lefde han hufvudsakligen på 
landet alldeles skild från hufvudstadens 
musiklif. Endast kort före sin död hade 
han sökt upp hufvudstaden för att söka 
läkarevård. — Litt.: Sv. Musikt. 1885 s. 
102; Dahlgren, Ant. om Sthlms teatrar; 
Schillings musiklex., suppl.-bdt; Nord. 
Fam.; Sthlms musiktidn. 1844 nr 10. 

2. W i 1 1 i b a 1 d N., f. 12. 1. 1863 i Miihl- 
heim a. d. Ruhr; pianist och musikför- 
fattare; vistades några år i England och 
återvände därifrån 1896; 1898 docent i 
musikhistoria i Darmstadt; 1905 profes- 
sor; hans främsta arbete är "Geschichte 
der Musik in England" (1894, 97; 2 bd); 
skref dessutom öfver Bralims, Beethoven 
(1903—5, 2 bd), Mozart (1904), om mäster- 
sångarne (1909), Chr. Graupner (1909) 
m. m. samt redigerade 6:te uppl. af 
Köstlins musikhistoria. 

Nagelgeige (t.), se Spikharpa. 

Nagelharmonika, se Spikharpa. 

Nagiller, M a t h ä u s, f. 24. 10. 1815 i 



Mönster, Tyrolen, f 8. 7. 1874 i Inns- 
bruck, där han var dirigent för en mu- 
sikförening; komponerade orkester- och 
körverk, en opera (1854) m. m. 

Nail violin (eng.), se Spik harpa. 

Nakly, se N a g a r a. 

Namnlösa sällskapet ("S ällskapet 
N. N."), ett 1860 stiftadt musiksällskap i 
Stockholm för musikaliska och litterära 
öfningar; orkestern bestod af hofkapel- 
lets ledamöter, den bl. kören uppgick 
till ett 40-tal medlemmar; med aktiva 
och passiva medlemmar räknade sällska- 
pet under de första åren 400 personer; 
kören stod under Ludvig Ohlssons, ork. 
under L. Normans ledning. 1864 firade 
man en större minnesfest öfver Shake- 
speare, till hvilken musik särskildt kom- 
ponerades af L. Norman och Fr. Ber- 
wald; 1866 firades en "Reformfest" (nya 
riksdagsförordningen) med en särskild 
festkantat skrifven af Asger Hamerik; 
största delen af den musik, som uppför- 
des vid de enskilda sammankomsterna, 
var skrifven af inhemska tonsättare så- 
som af Aug. Söderman, J. Bendix, L. 
Ohlsson, J. Nordqvist. — Sällsk. uppför- 
de äfven komedier å en egen mindre 
sällskapsteater. Äfven anordnades taf- 
velexpositioner, hufvudsakligen af in- 
hemska mästares arbeten. — Litt.: Mus. 
ak:s handl. 1866 s. 80. 

Nanino (Nanini), Giovanni, f. c. 
1545 i Tivoli, t 11. 3. 1607 i Rom; elev af 
Palestrina och dennes efterträdare vid 
Santa Maria Maggiore i Rom; grundade 
1580 tills. m. sin lärare en kompositions- 
skola, hvilken fick stor betydelse; 1575 
kapellmästare vid franska Ludvigskyr- 
kan, 1577 påflig kapellsångare och 1604 
kapellmästare i sixtinska kapellet. N. 
är jämte Palestrina en af romerska sko- 
lans främste representanter och sträfvar 
efter att få en värdig andlig musik i ren 
a capellastil. Af hans lärjungar mär- 
kas: brodern Giov. Bern. N. (f. c. 1550, 
t 1623 i Rom som kapellmästare i San 
Lorenzo i Damaso), Ant. Brunelli, Mich. 
Romano, P. F. Valentini, Greg. Allegri, 
A. Cifra m. fl. Af hans kompositioner 
märkas flera böcker madrigaler, en bok 
motetter, en bok kanzonetter, psalmer 
m. m. I nytryck finnas verk af honom 
hos Proske, Rochlitz, Tucher m. fl. — 
Biografier af Haberl i Kirchenmus. 
Jahrb. 1891 och af G. Radiciotti (1906). 



Nansen — Naue 



699 



X a n o n, koin. operett 3 a. af F. Zell, 
musik af R. Genée; premiär Wien 10. 3. 
1877; sv. öfvers. af E. Wallmark; ffg. i 
Sthlm å Nya t. 24. 3. 1886; Vasat. fg. 14. 
2. 1895; St. t. Göteb. febr. 1896. 

Nansen, Eva, f. Särs, f. 7. 12. 1858 i 
Kristiania, t 9. 12. 1907 i Lysaker; gift 
1889 med den berömde naturforskaren 
Fridtjof Nansen; konsertsångerska; elev 
af T. Lammers (bennes svåger) o. m:me 
Artöt; var på 90-talet ett värdefullt stöd 
för musiken i Kristiania ocb medverka- 
de vid talrika konserter; i Stockbolm 
gaf hon några mycket uppmärksamma- 
de romansaftnar nov. 1895 ocb febr. 1896. 
— Sv. biogr. i Sv. Musikt. 1896 s. 9 f. 

Napoleone, Art b ur, f. 6. 3. 1843 i 
Oporto; bosatt i Rio de Janeiro; piano- 
virtuos; har komponerat solosånger, pia- 
nostycken, orkesterverk m. m. 

Naprawnik. Eduard, f. 24. 8. 1839 i 
Beist, Königgrätz; elev af orgelskolan i 
Prag 1852—54 och var 1856—61 lärare vid 
ett musikinstitut i denna stad; sedan 
1869 kapellmästare för ryska operan i 
Petersburg; komponerade operor ("Du- 
brovskij" 1895, "Francesca da Rimini" 
1903), symf. dikter, kammarmusikverk, 
solosånger, pianostycken m. m. — Bio- 
grafier på ryska af Weymarn (1888) ocb 
Findeisen (1898). 

Nardini, P i e t r o, f. 1722 i Tibiana, 
Toscana, t 7. 5. 1793 i Florens; violinvir- 
tuos; elev af Tartini i Padua; 1753—67 
soloviolinist i hof kapellet i Stuttgart; 
1770—93 hof kapellmästare i Florens; som 
virtuos allmänt beundrad för sin fylliga 
ton ocb sitt sångbara föredrag; utgaf 
flera violinsonater, konserter, kvartetter 
m. m. — Litt.: R. Leoni, Elogie di P. N. 
(1793); Rangoni, Saggio nel gusto della 
musica (1770). 

Naret-Koning, .lohann Joseph Da- 
vid, f. 25. 2. 1838 i Amsterdam; violinist; 
sedan 1871 konsertmästare vid stadstea- 
tern i Frankfurt a. M.; medlem af Heer- 
mannkvartetten; 1896 professor; kompo- 
nerade sånger m. m. 

Narrante (it.), berättande. 

Nasard, se N a s s a t. 

Nasollni, Sebastian, f. 1768 i Pia- 
cenza, f 1799 i Venedig; operakomposi- 
tör; skref 33 operor, hvilka uppfördes öf- 
verallt i Italien. 

Nassat (nasard), en kvintstämma i 



orgeln, vanligen täckt, af 5Vs, 2 2 / 3 , lVs 
fots tonhöjd. 

Nathan, I s a a k, f. 1792 i Canterbury, 
t 15. 1. 1864 i Sidney; sånglärare, kompo- 
sitör (1 opera, 1 operett m. m.) och mu- 
sikförfattare (Malibranbiogr. 1836). 

Nationalhymn, se Folksång. 

Nationalsång, se Folksång. 

Natorp, Bernhard Christian 
L u d w i g, f. 12. 11. 1774 i Werden a. d. 
Ruhr, t 8. 2. 1846 i Mönster som gene- 
ralsuperintendent; skref flera sångpeda- 
gogiska skrifter (ifrade för siffernotatio- 
nen), däribland: "Anleitung zur Unter- 
weisung im Singen" (1813, 20), "Lehr- 
buchlein der Singekunst" 1816, 20), "tlber 
den Gesang in der Kirche der Protestan- 
ten" (1817); utgaf 1829 en koralbok (med 
mellanspel af C. Chr. H. Rinck). 

Nattergalen, opera i 3 a., texten 
versifierad af Kaj Friis Möller, musik 
af Aug. Enna; premiär å k. t. Kphm 10. 
11. 1912. 

Nattlägret i Granada, Das 
Nachtlager von Granada, romantisk ope- 
ra i 2 a., text af J. K. von Braun (efter 
Fr. Kinds drama), musik af Conradin 
Kreutzer; premiär Wien 1834; sv. öfvers. 
af F. Arlberg; ffg. i Stockbolm k. t. 29. 

2. 1860; nedlades s. å. redan efter 3 re- 
presentationer; st. t. Göteborg 30. 4. 1862; 
intill 1872 där gifven 7 ggr; så vidt be- 
kant ej gifven i Danmark. 

Natural (eng.), återställningstecken (fa). 

Naturale (it.), naturligt, otvunget. 

Naturen åter träder, psalm 393; 
Hasffner hänvisar till mel. nr 1. 

Naturlig septima, se Intervall. 

Naturtoner, de toner, som kunna fram- 
bringas å blåsinstrument utan förkort- 
ning el. förlängning af röret endast ge- 
nom anb låsning af olika art; de instru- 
ment, hvilka liksom klarinetten endast 
kunna ange hvarannan öfverton sägas 
vara "kvinterade" (s. d. o.). — Se vidare: 
Akustik, Aliquottoner, In- 
tervall m. fl. 

Naubert, Friedrich August, f . 23. 

3. 1839 i Schkeuditz, Sachsen, t 26. 8. 1897 
som storh. meckl. musikdirektör i Neu- 
brandenburg; organist och musiklärare; 
komponerade solosånger, duetter, körer, 
pianostycken m. m.; skref äfven en del 
musikpedagogiska stycken. 

Naue, Johan Friedrich, f. 17. 11. 
1787 i Halle, t 19. 5. 1858 därst.; 1813 univ.- 



700 



Nauenburg — Naumann 



musikdirektör och organist i Halle; or- 
ganiserade tvenne musikfester i staden 
1829 och 1835; samlade ett mycket stort 
och dyrbart musikbibliotek; komponera- 
de motetter, hymner, pianostycken m. m. 
och utgaf en koralbok (1829). 

Nauenburg, Gustav, f. 20. 5. 1803 i 
Halle, t efter 1862; konsertsångare och 
sånglärare; sedan 1832 bosatt i Halle; ut- 
gaf flera sångpedagogiska arbeten och 
var äfven verksam som musikkritiker. 

1. Naumann, Johann Gottlieb, f. 
17. 4. 1741 i Blasewitz nära Dresden, t 23. 
10. 1801 i Dresden; af sina föräldrar, 
livilka själfva voro bönder, var han äm- 
nad först till handtverkare, sedan till 
skollärare; sammanträffade 1757 med den 
svenske musikern Anders Weström (s. 
d.), hvilken vid denna tid uppehöll sig i 
Tyskland. W., som förvånades öfver att 
höra honom spela J. S. Bach, erbjöd ho- 
nom att medfölja till Padua, där han 
snart väckte Tartinis uppmärksamhet 
och af denne fick kostnadsfri undervis- 
ning i 3 år; den svenske musikern lär ha 
behandlat honom som betjänt, och N. 
skilde sig därför snart från honom och 
fick kort därefter andra beskyddare, ge- 
nom hvars hjälp han kunde fortsätta 
sina studier dels i Neapel, dels i Bologna 
under padre Martini. I Venedig debute- 
rade han 1763 med operan "Il tesoro insi- 
diato" å San Samueleteatern. Året efter 
insände han en kyrkokomposition till 
storfurstinnan af Sachsen och anställdes 
kort därefter vid sachsiska hofvet i Dres- 
den som hofkyrkokompositör; 1765 ut- 
nämndes han till kammarkompositör och 
erhöll samtidigt tillåtelse att vidare ut- 
bilda sig i Italien, där han uppehöll sig 
1765 — 68. Här skref han flera operor, 
hvilka i Palermo, Venedig, Dresden och 
Padua uppfördes under stort bifall. 1776 
kallades han till k. sachsisk hofkapell- 
mästare (fr. o. m. 1786 "öfverkapellmä- 
stare"). Genom svenske ministern i Dres- 
den, F. A. Löwenhjelm, hvars grefvinna 
(f. Augusta Fersen) varit N:s elev, in- 
leddes underhandlingar, hvilka förde 
därhän, att N. i juni 1777 kom till Sve- 
rige, där han kvarstannade omkring ett 
år för att reorganisera orkestern och 
komponera operan Amphion (k. t. Sthlm 
26. 1. 1778). 11. 6. 1778 återvände han till 
Dresden, enär han ej lyckats få längre 
orlof från sin befattning där. Om denna 



sin första verksamhet i Sverige skrifver 
han i ett bref från Stockholm: "Om jag 
kunde dela mig itu och dagen hade 48 
timmar, skulle jag förtjäna ofantligt 
med mynt. Skada att jag icke medtagit 
alla mina gamla operor; här kunde jag 
förvandla allt till reda penningar. Ty 
nu är allting nytt och vackert, som bär 
mitt namn." Huruvida han redan då 
som kompositör nått den grad af mogen- 
het, att han kunde ställas öfver Sveriges 
egen hofkapellmästare Uttini, må dock 
ställas i fråga. Ad. Lindgren skrifver: 
"Partituret till 'Amphion' synes icke i 
något afseende öfverlägset TJttinis ope- 
ror (om ej i ett svagt spår till tydligare 
karaktäristik) och äger särskildt inga 
körer jämförliga med dem i Uttinis 
'Athalie', ehuru visserligen kören 'Am- 
phion, som gudar vördar', förtjänar den 
populariteten att hafva blifvit använd 
af Bellman." 7 juli 1782 ankom N. ånyo 
till Stockholm, inöfvade sin redan förut 
i Dresden fulländade opera "Cora och 
Alonzo" och uppförde densamma vid det 
nya operahusets öppnande 30. 9. Upp- 
satt med en dittills okänd prakt, mottogs 
detta arbete med utomordentlig entusi- 
asm. "Alla välvilligas förhoppningar 
öfverträffades, alla afundsmän förstum- 
mades. Det verkade icke allenast genom 
nyhetens behag, utan kunde gifvas 18 
ggr på ett år, och detta oaktadt det nä- 
stan alltid gafs mellan Glucks Alceste 
och Piccinis Orlando" (Ehrensvärd). 
Cora visar utöfver "Amphion" ett betyd- 
ligt framsteg och står i operans historia 
som ett själfständigt led mellan Piccini 
och Gluck. Körerna till solen och vid 
jordbäfningen låta ännu med nöje höra 
sig. Operan var, redan innan N. kom 
till Sverige, gifven å en konsert i Tysk- 
land, och klaverutdraget var redan före 
uppförandet i Sverige tryckt, hvilket 
här ansågs mindre grannlaga och hos 
textförfattaren Adlerbeth väckte sådan 
förtrytelse, att han för en tid lämnade 
Stockholm. I Stockholmsposten för 1782 
finnas små antydningar om striden i 
tvenne insända artiklar undertecknade 
"Svensk" och "Älskare af sanning utan 
agg". N. kvarstannade denna gång öf- 
ver ett år i Sverige, syseisatt med kom- 
ponerandet af operan "Gustaf Vasa", 
hvilken säges varit afslutad, då han mot 
utgången af okt. 1783 lämnade Sverige, 



Naval 



701 



dit han ej mera återkom. "Gustaf Vasa" 
uppfördes å k. t. först 19. 1. 1786 och då 
med en exempellös framgång. "Bilda- 
de samtida kunde en stor del af denna 
operas såväl musik som ord utantill", 
säger Geijer. Känd och gärna sjungen 
är framför allt arian med kör "Ädla 
skuggor". Dessutom prisades förr äf- 
ven kvintetten "Kärlek för en foster- 
bygd". N. hade förhoppning om att ännu 
en gång få komma till Sverige, men 
denna hans önskan gick om intet, dels 
emedan han ej kunde utverka åt sig nå- 
gon längre orlof, dels emedan man från 
Köpenhamn enträget bad honom, att 
han "för vissa år eller för beständigt 
ville öfvertaga kapellmästareämbetet". 
Att längre tid få vara borta var omöj- 
ligt, men 4 — 6 månader lyckades han 
dock utverka. 24. 7. 1785 ankom han till 
Köpenhamn och, ehuru han enträget 
ombads att stanna, ville han det ej utan 
reste tillbaka 1. 4. 1786 efter att ha re- 
formerat det danska hofkapellet och 
där uppfört sin opera "Orpheus og Eury- 
dice" (k. t. Kphn 31. 1. 1786); denna opera 
gafs sedan 26 ggr till dec. 1791 men 
har sedan nedlagts. I Kphn uppfördes 
å k. t., jämte "Orpheus" följande ope- 
ror af honom: "Cora" (fg. 30. 1. 1788), 
"Elisa" (30. 1. 1795), "Elskovs Magt" 
("Tutte per amore"; fg. 12. 4. 1791). I 
Sverige uppfördes endast de tre för k. t. 
Sthlm skrifna verken. — I Dresden åt- 
njöt N. stor aktning måhända mest på 
grund af den hyllning han i Sverige er- 
hållit. I Tyskland ha aldrig hans ope- 
ror blifvit gifna längre tid, och det sy- 
nes, som om man där mera skattat ho- 
nom som kompositör af kyrkomusik. Så 
namnes t. ex. där ännu med aktning 
hans musik till Klopstocks "Väter un- 
ser", ett Te deum, flera oratorier, mäs- 
sor, psalmer m. m. Äfven skref N. sym- 
fonier, pianosonater, violinsonater, styc- 
ken för glasharmonika, trior, duetter 
och solosånger. — Litt.: Om N. i Tysk- 
land se hufvudsakl. följande litt.: Meiss- 
ner, Bruchstiicke zur Biographie J. G. 
N:s (1803—4, 2 bd); G. H. v. Schubert, 
Des sächs. Kapellmeisters J. G. N. Ju- 
gendgeschichte (1844); M. J. Nester, Der 
kursächs. Kapellm. N. aus Blasewitz 
(1901); Emil Naumann, biogr. i Allg. 
deutsche Biogr.; Briefe iiber Musikwe- 
sen, besonders Cora in Halle (Quedlin- 



burg 1781). En fört. af hans verk utgaf 
Mannstein 1841. — Rör. N:s svenska vi- 
stelse se: Meissners ofvannämnda biogr.; 
Ad. Lindgren, Sv. hofkapellmästare 1782 
—1882 (1882; äfven i Sv. Musikt.); F. A. 
Dahlgren, Ant. om Sthlms teatrar (1866); 
G. J. Ehrensvärd, Dagboksanteckningar 
(utg. af E. V. Montan 1877); B. Beskow, 
Minnesbilder (Frigelbiogr. 1866). I Mus. 
ak:s bibi. finnas i partitur operorna: 
"Amphion", "Cora", "Elisa", "Gustaf 
Vasa" och "L'Ipocondriaco"; i klaver- 
utdr. dessutom: "Medea", "Orpheus" och 
"Prolesilao". Om N:s danska vistelse 
se: C. Thrane, Fra Hofviolonernes Tid 
(1908); V. C. Ravn, Koncerter og musi- 
kaliske Selskaber i äldre Tid (Festskr. 
i anl. af Musikfor:s halvhundredaars- 
dag, 1886); Hj. Thuren, Orpheus (1910); 
Th. Overskou, Den danske Skueplads, III 
(1860); P. Hansen, Den danske Skue- 
plads I. 

2. Emil X., f. 8. 9. 1827 i Berlin, t 
23. 6. 1888 i Dresden; elev af Mendels- 
sohn 1842 — 44, sedan af konserv, i Leip- 
zig; 1856 k. preussisk hof kyrkomusikdi- 
rektör i Berlin; flyttade 1873 öfver till 
Dresden. N. blef först känd som kom- 
positör af kantaten "Die Zerstörung Je- 
rusalems", oratoriet "Kristus", operan 
"Judith" (Dresden 1858), motetter, psal- 
mer m. m.; ägnade sig efter 1870 så godt 
som uteslutande åt musikhistoriskt för- 
fattarskap och vann särskildt anseende 
genom sin illustrerade musikhistoria 
(1880 — 85; nya upp. sedan; äfven öfvers.; 
nu i hög grad föråldrad); af hans an- 
dra skrifter märkas: "Deutsche Ton- 
dichter von Sebastian Bach bis auf die 
Gegenwart" (1871; 6:te uppl. 1895), "Ita- 
lienische Tondichter von Palestrina bis 
auf die Gegenwart" (1876; 2:dra uppl. 
1883), "Deutschlands musikalische He- 
roen" (1873). N:s förtjänst som musik- 
historiker ligger ej i egna banbrytande 
forskningar utan i musikhistoriens po- 
pularisering; dock äro nutidens popula- 
riseringsprinciper vidt skilda från de, 
som N. använde på 1870- och 80-talen. 

3. K a r 1 Ernst N., f . 15. 8. 1832 i 
Freiberg, t 15. 12. 1910 i Jena; fil. dr. 
1858; sedan 1860 akad. musikdirektör i 
Jena; professor 1877; komponerade kam- 
marmusikverk, sonater, solosånger m. m. 

Naval, Franz (eg. Pogacnik), f. 20. 
10. 1865 i Laibach; operasångare (tenor); 



702 



Navarresiskan — Neergaard 



elev af konserv, i Wien; debuterade 1888 
i Frankfurt som Lyonel i "Hvita frun"; 
tillhörde hofoperan i Berlin 1895 — 98 och 
hofop. i Wien 1898—1902; sedan 1904 an- 
ställd vid Kom. Oper. i Berlin och har 
därjämte företagit flera resor, under 
hvilka han gifvit gästroller öfverallt i 
Europa. Äfven har han ofta uppträdt 
å konserter och har högt anseende som 
romanssångare. Sthlm gästade han 1902, 
03 och 04, Kphn 1904, 05, 06 och 08. Af 
hans roller å dessa båda k. scener mär- 
kas: Don José i "Carmen", Wilhelm 
Meister i "Mignon", Lohengrin, George 
Brown i "Hvita frun", Rodolphe i "Bo- 
héme", Almaviva i "Barberaren", Des 
Grieux i "Manon", Alfred i "Den vilse- 
förda", Stradella m. fl. — N. är i besitt- 
ning af en präktig, välskolad röst; hans 
sceniska uppträdande är intelligent och 
nobelt. — Sv. biogr. i Sv. Musikt. 1902 
s. 145 och 1904 s. 1. 

Navarresiskan, La Navarraise, 
"lyrisk episod" i 2 a., text af J. Claretie 
och H. Cain, musik af Jules Massenet; 
premiär å Covent Garden, London, 20. 6. 
1894; Paris ffg. å Op. com. 8. 10. 1895; 
svensk öfvers. af E. Wallmark; ffg. k. t. 
Sthlm 18. 5. 1895 (repris 1906; intill 1913: 
19 ggr); ej gifven i Danmark. 

Navratil, Karl, f. 24. 4. 1867 i Prag; 
elev af G. Adler i Wien och Ondricek 
(violin); komponerade i Smetanas stil 
flera syrnf. dikter ("Der weisse Berg") 
"Lipany", "Jan Hus", "Zizka" m. fl.), ett 
lyriskt drama ("Hermann"), en opera 
("Salambo") en symfoni (G-moll), en 
violinkonsert (E-moll) m. m.; dessutom 
flera manskörer och solosånger. N. ut- 
gaf en Smetanabiogr. — Ej att förväxla 
med Wienmusikern Nawratil. 

Nawratil, Karl, f. 7. 10. 1836 i Wien; 
elev af Nottebohm i kontrapunkt; lef- 
ver som musiklärare i Wien (har bl. a. 
utbildat fru Essipoff, Schiitt, Riickauf); 
komponerade kamarmusikverk, en kon- 
sertouverture, mässor, motetter, orke- 
sterverk, pianostycken och solosånger. 
■ — Ej att förväxla med Pragmusikern 
Navratil. 

Naylor, John, f. 8. 6. 1838 i Stanning- 
ley, t 15. 5. 1897 på en sjöresa till Austra- 
lien; engelsk organist och kompositör af 
kyrkliga musikverk. 

N e a g a, opera i 4 a. af "Carmen Syl- 
va" (Rumäniens drottning), öfvers. fr. 



tyskan af Fr. Hedberg, musik af Ivar 
Hallström; premiär k. t. Sthlm 24. 2. 
1885 (gifven där 8 ggr). 

Nebeloug, Johan Henrik, f. 9. 11. 
1847 i Köpenhamn; orgelspelare; blef 
1864 organist vid fängelset på Kristians- 
havn; sedan 1881 organist vid Johannes- 
kyrkan (tillika kantor fr. 1890); stiftade 
1876 folkkonserterna och 1895 Kphns or- 
ganistskola; sånginspektör fr. 1896; le- 
dare af Statens "Lsererhöjskoles" musik- 
afdelningar; stiftare och ordf. för Dansk 
org.- och kantorsför.; statens konsulent i 
orgelfrågor fr. 1881. Genom talrika kon- 
sertresor i Danmark, Sverige och Tysk- 
land har han visat sig vara en af lan- 
dets främsta orgelspelare. 

Nebenackorde (t.), afledda ackord. 

Nebenlinien (t.), hjälplinjer. 

Necke, H e r m a n n, f . 8. 11. 1850 i 
Wiehe, Thiiringen, t 1912 i Leipzig; ver- 
kade till 1910 som stadsmusikdirektör i 
Diiren; komponerade ouverturer och po- 
pulära pianostycken, sånger och körer 
m. m. 

Necken, se Näcken. 

Nederrhenska musikfesterna, se F e- 
s t e r. 

Neeb, Heinrich, f. 1805 i Lich, Hes- 
sen, f 18. 1. 1878 i Frankfurt a. M., där 
han sedan 1831 verkade som dirigent för 
en del musikföreningar; komponerade 
operor, kantater, kammarmusikverk, bal- 
lader och solosånger m. m. 

Neefe, Christian Gottio b, f. 5. 
2. 1748 i Chemnitz, f 26. 1. 1798 i Dessau; 
van Ecdens efterträdare som hofmusik- 
direktör i Bonn 1782; 1796 operadirigent 
i Dessau; komponerade operor, kyrkliga 
verk, kammarmusikverk, orkesterstyc- 
ken m. m. N. ledde på ett förtjänstfullt 
sätt Beethovens undervisning i musik- 
teori och komposition. 

Neergaard, Joachim Bruun de, f. 
27.4.1877 på Stubberup, Borup, Danmark; 
student 1895; cand. jur. 1901; elev i pia- 
nospel af Ove Christensen, i komp. af 
Orla Rosenhoff och Joh. Svendsen; de- 
buterade som kompositör och pianospe- 
lare 1906, som dirigent 1910; af hans 
kompositioner märkas: Variationer öf- 
ver ett originaltema (f. ork.); Impromp- 
tus öfver namnet Gade (f. ork.), konsert- 
ouv., en stråkkvartett,, en symfoni, en 
pianokvintett och flera pianostycken. 



Nef— Neruda 



703 



Nef, Karl, f. 22. 8. 1873 i St. Gallen; 
musikförfattare; docent i musikhistoria 
vid univ. i Basel sedan 1900; förutom fle- 
ra uppsatser i tidningar och tidskrifter 
skref han bl. a.: "Zur Geschichte d. deut- 
schen Instrumentalmusik in der 2. Hälfte 
d. 17. Jahrh." (1902), "Basel in der Mu- 
sikgeschichte", "Die Musik im Kanton 
St. Gallen 1803—1903", "Schriften iiber 
Musik u. Volksgesang"; utgaf Rosenmiil- 
lers kammarsonater af 1670 (Denkm. d. 
T. bd 18). 

Negli, se N e 1. 

Negligente (it.), vårdslöst, slarfvigt. 

Nehrlich, Christian Gottfried, 
f. 22. 4. 1802 i Ruhland, Lausitz, t 8. 1. 
1868 i Berlin; upprättade i Leipzig ett 
sånginstitut, hvilket 1849 förlades till 
Berlin; utgaf en del sångpedagogiska 
skrifter. 

Nei (it.), se N e 1. 

Neidhart von Reuenthal (N i t h a r t), 
diktare och sångare (minnesångare); lef- 
de mellan 1180 och 1250; skref i bondestil 
("höfische Dorfpoesie") och skildrade fol- 
kets lif och fester; melodierna till hans 
sånger finnas återgifna i v. d. Hagens 
"Minnesänger" bd IV. För kännedomen 
om 1200-talets folkdans och folkinstru- 
ment äro N:s sånger af stor betydelse. 

Neithardt, Heinrich August, f. 
10. 8. 1793 i Schleiz, t 18. 4. 1861 i Berlin; 
1843 sånglärare vid den nyinrättade dom- 
kyrkokören i Berlin, hvilken kör han 
bragte till stor fulländning. N. kompo- 
nerade flera populära manskvartetter, 
däribland sången "An die Freude" 
("Fröjd i hjärtan och pokaler"); dess- 
utom pianosonater, militärmarscher m. 
m.; utgaf 5 — 7 bandet af Commers "Mu- 
sica sacra". LMA 1853. 

Neitzel, Otto, f. 6. 7. 1852 i Falken- 
burg, Pommern; dr phil. 1875; åtföljde 
sedan Pauline Lucca och Sarasate på en 
konsertresa och öfvertog 1878 ledandet af 
"Musikverein" i Strassburg; 1879—81 mu- 
sikdirektör vid Stadttheater i Strassburg 
och lärare vid därv. konserv.; sedan 1887 
musikkritiker i "Kölnische Zeitung"; 
komponerade flera operor och utgaf 1890 
—93 i 3 bd en "Fiihrer durch die Oper", 
hvilken 1908 utkom i 4:de uppl.; dess- 
utom en Saint-Saensbiogr. i Reimanns 
"Beriihmte Musiker" (1898). 

Nel, nello, nella (it.) ; prep. 'in' 



tills. m. gli, i, il, 1*, la, le, lo (art.); nel 
tempo, i takt. 

Nella, nella, se Nel. 

Nenia (el. Naenia), en klago- el. lofsång 
öfver en död; afsjöngs med beledsagande 
af flöjt af begrafningsgästerna i sorge- 
huset, eller vid grafven; personifierades 
äfven som en veklagandets gudinna, som 
i Rom fick en egen helgedom. Schillers 
N. ("Auch das Schöne muss sterben") är 
musiksatt af Hermann Goetz (op. 10) och 
Brahms (op. 82). — Emil Sjögren har en 
n. för piano (sedan arr. dels för orgel 
och dels för orkester). 

Nenna, P o m p o n i o, i', i Bari, Neapel; 
lefde mot slutet af 1500-talet och skref 
flera berömda madrigaler. 

1. Neruda. En berömd musikersläkt 
härstammande från Rossicz, nära Prag, 
där den äldste kände medlemmen J a- 
k o b N. dog 19. 2. 1732. Han hade två sö- 
ner, af hvilka den ene, Johan Chry- 
s o s t o m u s, f. 1. 12. 1705 i Rossicz, blef 
en framstående violinist, ingick i pre- 
monstratenserorden, där han blef körle- 
dare och t 2. 12. 1763. Dennes broder J o- 
hann Baptist Georg blef medlem 
i kurfurstens af Sachsen kapell och dog 
1780; en mängd kompositioner förvara- 
des efter hans död; hans två söner Lu d- 
wig och Anton blefvo båda kammar- 
musiker i Dresden. En annan medlem 
af familjen, Josef N. (f. 1807), blef 
domkyrkoorganist i Brunn, där han dog 
18. 2. 1875. Hans sju barn, A m a 1 i e (f. 
1834), Victor (f. 1836), Wilma, Ma- 
rie, Franz (se nedan), Eugenie (f. 
1845 i Wien) och Olga (f. 1858) ägnade 
sig alla åt musiken. De berömdaste ha 
blifvit Wilma och Franz. I Sverige 
äro f. n. tvenne bosatta, Marie (se 
nedan) och Eugenie; den sistnämnda 
är gift med major Lindblad, en son till 
tonsättaren Ad. Fredrik Lindblad. 

2. Anna Maria Rudolfina N.-A r 1- 
berg, f. 26. 3. 1840 i Brunn; violinist; 
konserterade tills. m. syskonen Wilma o. 
Franz i Tyskland, London (1849), Peters- 
burg och Stockholm (1861); ingick 1868 
äktenskap med operasångaren F. Arl- 
berg (s. d.) och uppträdde sedan mera 
sällan; 1895 medverkade hon vid en af 
syskonens konserter i Stockholm. 

3. Vilhelmina (W i 1 m a) Marie Fran- 
ziska N. (N.-N o rm a n-H al 1 é), f. 21. 
3. 1838 i Brunn, t 15. 4. 1911 i Berlin; vio- 



704 



Nerudakvartetten— Nessler 



linist; elev af L. Jansa i Wien; väckte 
redan vid 6 års ålder stort uppseende i 
Wien genom sin ovanliga teknik, krafti- 
ga stråkf öring och känsla i föredraget; 
konserterade sedan med syskonen i Leip- 
zig, Berlin, Breslau och London (1849) 
samt vidare i Petersburg och Skandina- 
vien. I Sverige uppträdde hon först tills, 
ni. syskonen Maria och Franz på Stjern- 
strömska Mindre teatern 13. 11. 1861 och 
sedan i de la Croix' salong; spelade se- 
dan ofta tills. m. syskonen intill 1863 och 
vann allas sympatier. 1864 ingick hon 
äktenskap med Ludvig Norman (s. 
d.). LMA s. å. Hon verkade därefter i 
Stockholm som artist på solokonserter o. 
kammarmusiksoareer samt såsom lära- 
rinna i violinspel vid konserv. 1867—70. 
I Köpenhamn framkallade hon 1862 sam- 
ma hänförelse som hos oss, och på konst- 
resor i utlandet gjorde hon furore bl. a. 
i Paris 1868 och i London 1869, där hon 
sedan hvarje vinter medverkade vid de 
populära måndagskonserterna m. £1., och 
där hon sedan intill 1898 större delen af 
året var bosatt; flyttade sedan till Ber- 
lin. Efter L. Normans död 1885 gjorde 
hon 1886 ett konsertbesök i Sthlm och 
ingick 1888 ett nytt äktenskap med 
Charles Hallé (s. d.). Af Karl XV 
utnämndes hon till hedersledamot af det 
svenska hofkapellet. Efter 1886 besökte 
hon Sverige 1891, 95 (konserterade då äf- 
ven tills. m. syskonen Franz och Maria), 
97, 1900, 03 och 10. — N. hörde till sin 
samtids främsta violinister såväl genom 
sin präktiga teknik som sin konstnärliga 
uppfattning utan virtuosmässigt effekt- 
sökeri. — Sv. biogr. bl. a. i Sv. Musikt. 
1891 s. 137, 1900 s. 9, 1907 s. 17, 1910 s. 25 
och 1911 s. 65. 

4. Franz (Frantisek) Xaver N., f. 3. 
12. 1843 i Brunn; deltog i familjens kon- 
sertresor på 60-talet; uppträdde i Sve- 
rige 21. 11. 1861 för första gången; sedan 
ofta intill 1863; slog sig 1864 på allvar 
ned i Köpenhamn, där han var med- 
lem i hofkapellet 1864—76 (sedan 1869 
som k. kammarmusiker); stiftade 1868 
Kammarmusikföreningen (s. d.) och 1870 
Nerudakvartetten (s. d.); dessutom är 
han konsertdirigent i Musikföreningen, 
Köpenhamn, sedan 1892 (efter Gade); 
professors titel 1893; i svenska hufvud- 
staden har han gifvit en mängd kam- 
marmusiksoareer dels med sin kvartett 



dels som medverkande i Aulinska kvar- 
tetten; i Göteborg har han låtit höra 
sig dels å egna konserter dels i E. Sund- 
bergs kvartettsällskap; 1890 ledde han k. 
t:s symfonikonserter i Sthlm och har 
sedan 1891 varit dirigent i den svenska 
hufvudstadens "Musikförening"; äfven 
har han 1909—11 varit Sydsvenska fil- 
harm, föreningens dirigent. LMA 1890. 
Som violoncellist har N. visat sig som 
en konstnär af hög rang med stor tek- 
nik och konstnärligt föredrag. Äfven 
som pianolärare har han vunnit stort 
erkännande. Hans lärareverksamhet å 
båda dessa instrument har haft stor be- 
tydelse iör såväl Köpenhamn som Syd- 
sverige. Hans stora förmåga som diri- 
gent har på mångahanda sätt blifvit er- 
känd såväl i Köpenhamn och Stockholm 
som i Malmö. Af hans kompositioner 
märkas: en ork.-suite "Aus dem Böhmer- 
wald", stycken för violoncell, violin, 
piano (Slovakiske danse, Berceuse sla- 
ve, Khapsodie hongroise, Réverie russe, 
nocturne m. fl.) och orgel, solosånger 
m. m. — Biogr. bl. a. Sv. Musikt. 1891 s. 
9, 1897 s. 83, 1907 s. 150, 1910 s. 33, 1911 s. 
137. Dessutom finnas i samma tidn. bio- 
grafier af alla tre syskonen 1895 s. 65. 

Nerudakvartetten, en 1870 af Franz 
Neruda i Köpenhamn stiftad stråkkvar- 
tett bestående af Anton Svendsen 
(violin I), HolgerMöller (violin II), 
Chr. Petersen (altviolin) och N. 
själf (violoncell); kvartetten har gifvit 
regelbundna soaréer i den danska huf- 
vudstaden samt ofta gästat Stockholm, 
Göteborg och de sydsvenska städerna. 

Nessler, Viktor Ernst, f. 28. 1. 1841 
i Baldenheim vid Schlettstadt, Elsass, t 
28. 5. 1890 i Strassburg; studerade först 
teologi men öfvergick till musiken och 
debuterade som operakompositör 1864 i 
Strassburg; begaf sig sedan till Leipzig 
för att fullborda sina musikstudier; blef 
kormästare vid Stadtteatern där och 
dirigent för sångföreningen "Sänger- 
kreis"; af hans många sceniska verk (de 
flesta först uppförda i Leipzig) vunno 
särskildt trenne berömmelse äfven i ut- 
landet: "Der Kattenf anger von Hameln" 
(1876), "Der wilde Jäger" (1879) och "Der 
Trompeter von Säckingen" (1884; Sthlm 
1886: "Trumpetaren från Säckingen"). 
Den sistnämnda operan är hans popu- 
läraste verk. N:s stil är eklektikerns 



Nesvadba— Neumer 



705 



med reminiscenser från såväl den ro- 
mantiska operan som Wagners musik- 
drama. Han älskar företrädesvis den 
något sentimentala, folkliga melodien. 
Jämte operor skref han manskörer och 
verk för sol i, kör och orkester. Sina 
sista år tillbragte han i Strassburg. 

Nesvadba, Josef, f. 19. 1. 1824 i Vy- 
sker, Böhmen, t 20. 5. 1876 i Darmstadt, 
där han sedan 1864 verkat som hofka- 
pellmästare; komponerade solosånger, 
körsånger, operor ni. m., hvilka särskildt 
blifvit populära i Böhmen. 

Nesvera, Joseph, f. 24. 10. 1842 i Pro- 
skolcs, Böhmen; domkyrkokapellmästarc 
i Olmiitz; komponerade flera högt ansed- 
da kyrkliga verk (mässor, De profun- 
dis), en symfoni, operor, piano- och vio- 
linstycken, körer, solosånger m. m. 

Netto (it.), rent. nätt, sirligt. 

Netzel, Laura Constanze, f. P i s t o- 
Lekors, f. i Rantasalini, Finland, 1. 3. 
1839; sedan 1866 gift med professor W. 
Netzel; kom redan vid 1 års ålder till 
Stockholm; studerade pianospel för Gi- 
siko och Door, sång för J. Gunther och 
komposition för W. Heintze samt Ch. 
M, Vidor i Paris; som pianist uppträdde 
hon i Stockholm offentligt först 1856 och 
sedan å flera kammarmusiksoareer samt 
å Harm. sällskapets konserter; som kom- 
positör debuterade hon 1874 under sig- 
naturen Lago med ett par a capella- 
körer för damröster å en af Harm. säll- 
skapets konserter. Af hennes till ett 70- 
tal uppgående kompositioner märkas: 
"Stabat mäter" för kör, soli och en- 
sembler med ork. el. orgel (uppf. i Sthlm, 
Paris och Helsingfors), pianokonsert m. 
ork., pianotrio, suite för violin o. piano, 
kantat för solo m. dubbelkör, harpa, arr. 
f. 2 p., (vann pris 1895 i Kphn), ballad 
med ork., Davids 146:e psalm för kör med 
orgel, violin- och violoncellstyeken, pia- 
nosonat, 3 konsertetyder, kantater, körer 
och solosånger. — Biogr. i Idun 1891 och 
Sv. Musikt. 1897 s. 91. 

Netzer, Josef, f. 18. 3. 1808 i Imst, Ty- 
rolen, t 28. 5. i Graz; var jämte Lortzing 
kapellmästare vid stadsteatern i Leip- 
zig; 1845 kapellmästare vid Theater an 
der Wien; skref flera operor (bl. a. en 
med svenskt ämne: "Die Belagerung von 
Gothenburg"); ej uppförd, solosånger 
m. m. 

Neubauer, Franz Christoph, f. 



1760 i Horzin, Böhmen, t 11. 10. 1795 i 
Bruekeburg, där han någon tid ver- 
kat som hofkapellmästare; violinvirtuos; 
komponerade flera symfonier, kammar- 
musikverk, konserter m. m. 

Neukomm, Sigismund, f. 10. 7. 1778 
i Salzburg, t 3. 4. 1858 i Paris; elev al' 
M. Haydn i Salzburg och J. Haydn i 
Wien; begaf sig 1806 öfver Stockholm 
till Petersburg och Moskva. LMA 1807; 
reste sedan till Paris och blef pianist 
hos Talleyrand samt åtföljde honom 
till kongressen i Wien 1814; adlades och 
blef riddare af hederslegionen på grund 
af ett requiem till Ludvijr XVI:s minne; 
1816 åtföljde han hertigen af Luxem- 
burg till Rio de Janeiro och kallades af 
Brasiliens kejsare till hofkapellmästare; 
1821 återvände han till Europa och till- 
bragte sitt återstående lif dels på resor 
dels omväxlande i London och Paris. 
Som kompositör var han synnerligen 
produktiv och skref inom alla konstfor- 
merna såväl solo- som ork. -verk, världs- 
liga och kyrkliga tonalster samt operor. 
Hans verk visa en viss formrenhet men 
äro nu glömda. — N. ägde en solid all- 
mänbildning och en ej ringa litterär be- 
gåfning. Året efter hans död utkom en 
autobiografi ("Esquisses biographiques 
de S. N."). N. brefväxlade bl. a. med 
den svenske tonsättaren Frigel; utdrag 
ur dessa bref meddelas i B. v. Beskows 
Frigelbiogr. (Minnesb. II, 1866) s. 317 ff. 

Neumann, A n g e 1 o, f. 18. 8. 1838 i 
Wien, f 10. 12. 1910 i Berlin; operasån- 
gare (tenor) och teaterledare; 1862 — 76 
anställd vid hof operan i Wien; 1876 ope- 
radirektör i Leipzig; 1882 samlade han 
de bästa sångkrafter tillsamman, bere- 
ste de tyska städerna och gaf Wagners 
Nibelungenring; han bidrog på detta 
sätt i hög grad att göra den tyska all- 
mänheten bekant med detta verk; repre- 
sentationerna voro i allo förstklassiga. 
1882—85 operadirektör i Bremen, sedan 
vid Landesteatern i Prag; 1907 utgaf han 
"Erinnerungen an R. Wagner". — Se vi- 
dare Nibel ungens ring. 

Neumer, ursprungligen tecken angif- 
vande höjd eller sänkt ton vid dirige- 
ring af körer; således utförd med han- 
den eller en staf i luften, sedan ett skrif- 
tecken återgifvande melodiens väsentli- 
ga gång uppåt eller nedåt. Neumerna 
saknade från början möjlighet att be- 

45 



706 



Xeupert 



teckna rytmen och intervallafstånden 
samt skilde sig häri definitivt från den 
bysantinska neumnotskriften. Så rik- 
tigt det därför kan vara att öfversätta 
de bysantinska neumnottecknen till mo- 
derna noter (se O. Fleischer, Xeumen- 
studien III), så oriktigt måste det bli 
att öfversätta de västerländska neumer- 
na till bestämda nottecken å linjer (se 
Flei6cher, Neumenstudien I, II). På 800- 
talet försökte man förbättra n. dels ge- 
nom att angifva noternas namn ofvan- 
el. nedanför, dels genom att utsätta in- 
tervalltecken. Först genom Guido af 
Arezzos linjesystem löstes intervallfrå- 
gan, och koralnoten (ibland orik- 
tigt benämnd neum) hade sålunda upp- 
stått. Det återstod emellertid att lösa 
frågan om rytmen. Först genom 1100- 
och 1200-talens mensuralnoter (s. 
d.) närmade man sig den definitiva lös- 
ningen af det västerländska notskrifts- 
problemet. De vanligaste enkla neum- 
tecknen, hvilka delvis bibehöllos i koral- 
notskriften intill 1400-talets slut, äro 
följande: 



Punctum: 



Virga: 



Clivis: 



Podatus (Pes): 



Scandicus: 



Climacus: 



Torculus: 



Porrectus: 



/•• /• i% \ 

/V /v |v ^ 



I Sverige finnas högst få neumhand- 
skrifter. Endast några lösa blad förva- 
ras i riksarkivet, Sthlm, k. bibi., Sthlm, 
Uppsala och Lunds bibi. Den viktigaste 
n.-boken i svenskt bibliotek, dock ej till- 
hörande den svenska litteraturen, utan 
efteråt förvärfvad utifrån, är pergament- 
handskriften C. 419 fr. 1000-talet i Upp- 
sala bibi. (en bland Sveriges allra vack- 
raste äldre medeltida "notböcker"). — 
För studiet af neumerna är "Paleogra- 
phie musicale" (s. d.) den främsta mo- 



derna källskriften. Se i öfrigt skrif- 
terna i ämnet af Mocquereau, P. Wag- 
ner, J. Pothier m. fl. Däremot är Lam- 
billottes arbete numera betydligt för- 
åldradt. Fleischers nyssnämnda arbete 
är värdefullt i många hänseenden men 
är i sina tydningar tämligen förfeladt. 
Endast tredje delen om den bysantinska 
skriften kan äga fullt vetenskapligt vär- 
de. — Om norska n.-handskrifter se G. 
Keiss, det norske rigsarkivs middel- 
alderlige musikhaandskrifter (1908). En 
svensk bok om n. är J. W. Beckmans 
"Semiografi" (Vitt.-ak:s handl. XXII); 
den är numera värdelös. 

Neupert, Edmund, f. 1. 4. 1842 i Kri- 
stiania, t 22. 6. 1888 i Xew York; son 
till en tysk musikhandlare och piano- 
lärare, som inflyttat till den norska 
hufvudstaden från Slesvig; studerade 
1858—64 i Berlin piano för Kullak och 
komp. för Kiel; uppträdde 1864 som pia- 
nist i Berlin och vann där stort erkän- 
nande; begaf sig sedan ut på konsert- 
resor och mottog 1866 en plats som pia- 
nolärare vid Sternska konserv, i Ber- 
lin; utbytte 1868 denna mot en liknan- 
de vid konserv, i Kphn; var 1880 — 81 
lärare i Moskva och vistades 1881—83 i 
Xorge; sistnämnda år anställdes han vid 
till sin död. X. var en mycket skicklig 
konserv, i Xew York och kvarstod där 
lärare och har utbildat flera hundratal 
elever. Hans förträffliga oktavetyder 
op. 18, konsertetyder op. 17, etyderna op. 
19 och "De dagliga öfningarne" äro än- 
nu mycket spridda studieverk. Af öf- 
rig pianopedagogisk litteratur af honom 
märkas: op. 20, 22 (drill- och tremolo- 
öfningar), 26, 27 (pedalstudier), 25 och 51 
(poetiska etyder), 56 (öfningar för be- 
gynnare och försigkomna), Exercises 
préparatoires, 200 dagliga öfningar, pia- 
nofortestudier m. m. Som kompositör 
skref han företrädesvis solostycken för 
piano. Som virtuos jämfördes han en 
tid med Liszt, Kubinstein och Tausig. 
Han konserterade ofta i Sverige (bl. a. 
jan. 1873 med herr och fru Grieg). X. 
lär äfven 1871 ha blifvit erbjuden en lä- 
rareplats i den svenska hufvudstaden 
men var då förhindrad att mottaga den. 
— Litt.: Xordisk Musiktidende 1881 och 
1888; Sv. Musikt. 1888 s. 97 f.; A. Ham- 
merich, Kjöbenhavns Musikkonserv. 1867 
—1892. 



Neusidler — Nibelnngens ring 



707 



Neusidler, se X e w s i d 1 e r och Ney- 
sidler. 

Neuviéme (fr.), nonan. 

Nevada, Emma, f. W i x o n, f . 1862 i 
Alpha nära Nevada city, Kalifornien; 
sångerska; elev af m:me Marchesi, 
Wien; debuterade 17. 5. 1880 å Her Ma- 
jesty's theatre, London som Amina i 
"Sömngångerskan"; sjöng sedan några 
år i Italien och uppträdde med stor- 
artad framgång 17. 5. 1883 ffg. å Op. 
com., Paris; har sedan som opera- och 
oratoriesångerska förvärfvat sig ett er- 
kändt namn öfver hela den bildade värl- 
den; gästade Norden 1894. — Sv. biogr. 
i Sv. Musikt. 1894 s. 153 f. 

Newsidler, Hans, f. i Pressburg, f i 
.ian. 1563 i Niirnberg, där han efter all 
sannolikhet bott sedan 1530-talet; lut- 
spelare; utgaf "Ein newgeordnet kiinst- 
lich Lautenbuch" 1536 (i 2 delar, hvaraf 
den första är en beskrifning och läro- 
bok, den andra en samling kompositio- 
ner för luta); första delen är här den 
intressantaste; hans lutstil visar honom 
ej som virtuos i italiensk anda utan som 
tämligen medelmåttig lutspelare. — N. 
bör ej förväxlas med M. Neysidler. 
- En svensk afskrift fr. 1544 af lutbo- 
kens senare del finnes i k. b. Sthlm och 
är beskrifven af Ad. Lindgren i Sv. Mu- 
sikt. 1882 s. 27, 33. 

Nexus (lat.), band, sammanhang, för- 
bindelse; en följd af uppåt- och ned- 
åtgående toner. 

Ney, Jenny, f. 1824 i Graz, t 1886 i 
Dresden; debuterade i Olmiitz 1845 och 
sjöng sedan i Prag, Lemberg, Wien, 
Dresden, London, Berlin, Hannover och 
Göteborg; ingick 1856 äktenskap med 
skådespelaren E. Biirde och drog sig 
tio år senare tillbaka från scenen; bland 
hennes roller märkas: Donna Anna, Va- 
lentine, Rezia, Julia. 

Neysidler, Melchior, f. i Augsburg, 
lefde 1566 i Italien och utgaf d. å. i 
Venedig (Gardano) två böcker lutkom- 
positioner (ex. i Upps. bibi.), hvilka 
1751 utkommo i ny uppl. t 1590. I mot- 
sats till sin namne Hans N. (se New- 
sidler) är han en ovanligt framstå- 
stående lutkompositör, hvars komposi- 
tioner vunno stor utbredning och ofta 
efterbildades norr om Alperna; ännu 
vid 1600-talets början förekomma de i 



flera lutsamlingar. — Bör ej förväxlas 
med H. Newsidler. 

Nibelungens ring (Nifelungens 
ring), Der Ring des Xibelungen, musik- 
drama i 4 delar: Das R h e i n g o 1 d 
(R h e n g u 1 d e t) betecknad: "Vor- 
abend"; 1. dagen: Die Walkiire (Val- 
kyrian); 2. dagen: Siegfried (Sig- 
frid); 3. dagen: Götterdämme- 
r u n g (Ragnarök). Wagner stöder sig 
på den nordiska Völsungasagan och Ed- 
dan (ej på det tyska eposet). Redan hö- 
sten 1848 sysselsatte sig W. med ett ut- 
kast till en operadiktning, som han be- 
nämnde "Siegfrieds Tod"; dikten skrefs 
12 — 28. 11. och upplästes för en krets af 
vänner i Dresden 28. 11. 1848. I juni 1849 
skref han till Liszt, att han hoppades 
få musiken färdig inom ett halfår. I ett 
bref till Heine 14. 9. 1850 antyder han. 
att han ville uppresa en teater ute på 
ett fält och sedan endast gifva "Sieg- 
fried" några gånger för inbjudna vän- 
ner, hvarefter hela teatern skulle slo- 
pas. I maj 1851 hade dramat utveck- 
lat sig till två: "Jung Siegfried" och 
"Siegfrieds Tod". 24. 6. 1851 var dikten 
till förra delen färdig. I sept. 1851 är 
planen till hela tetralogien fullt klar. 
I maj och juni 1852 skrefs dikten till 
"Die Walkiire" (afslutad 30. 6.) och i 
början af nov. förelåg äfven "Rhein- 
gold"-dikten färdig. I febr. 1853 tryck- 
tes hela Ringdikten som manuskript för 
utdelning bland vänner. Den 6. 10. 8. å. 
öfverlade W. med vännerna Biilow, Cor- 
nelius och Joachim om byggandet af en 
särskild teater, i främsta rummet af- 
sedd för uppförandet af Ringen. Musi- 
ken till verket begynte han 16. 1. 1854 
(skiss till "Rheingold") och 28. 5. s. å. 
var partituret färdigt. I juni arbetade 
han vidare på "Die Walkiire" och i slu- 
tet af december s. å. var ett första ut- 
kast färdigt till denna del. I febr. 1855 
reste han till London och arbetade där 
på partituret till samma del. I april 
1856 förelåg partituret färdigt. "Sieg- 
fried"-musiken påbörjades 22. 9. 1856, 
och i maj 1857 hade han nått till 2:dra 
aktens begynnelse. Sedan nedlade W. 
arbetet på Ringen och upptog i stället 
"Tristan o. Isoide" samt "Mästersångar- 
ne". Först i april 1863 utkom en upp- 
laga af dikten, afsedd för allmänheten. 
På konung Ludvig II:s af Bayern an- 



708 



Nibelungens ring 



mödan upptog W. arbetet på musiken 
i okt. 1864 och i april 1865 vaknade tan- 
ken äter att få en särskild teater för 
Ringen ("Buhnenfestspielhaus"). Vid 

denna tid måste han åter utbryta sitt 
arbete, och först i Triebchen 24. 6. 1868 
tog han definitivt upp komponerandet 
af "Siegfried", och 2. akten förelåg i 
febr. 1869 färdig. På konungens befall- 
ning uppfördes "Rheingold", ehuru ej 
nöjaktigt förberedd, i Miinchen under 
Franz Wullners ledning 22. 9. 1869. T okt. 
s. å. arbetade han på musiken till "Göt- 
terdämmerung", och 11. 1. 1870 var 1. 
akten färdig. 26. 6. 187(1 uppfördes un- 
der Wiillners ledning "Die Walkiire". 
5. 7. var 2. akten af "Götterdämmerung" 
färdig; 5. 2. 1871 förelåg "Siegfried"- 
partituret afslutadt och 21. 11. 1874 togs 
sista penndraget på "Götterdämmerung"- 
partituret. Under tiden hade tanken på 
en särskild teater skridit så långt, att 
plats var utsedd (Bayreuth apr. 1871) och 
grundstenen till teatern lagd (22. 5. 1872). 
I juni 1875 samlades W.-vännerna för att 
förbereda premiären. W. öfvertog själf 
regien och Hans Richter orkesterlednin- 
gen. 3. 6. 1876 begynte de definitiva öf- 
ningarna och 13., 14., 16. o. 17. 8. 1876 äg- 
de premiären rum (20. — 23. 8. och 27. — 30. 
8. andra o. tredje ggn). Hufvudrollerna 
uppburos af: Wotan: Franz Betz; Sieg- 
rnund: Albert Niemann; Siegfried: Ge- 
org Unger; Mime: Karl Schlosser; Loge: 
Heinrich Vogl; Alberich: Karl Hill; 
Gunther: Eugen Gura; Donner: Niering; 
Froh: Weiss; Fasolt: Eilers; Fafner: 
Reichenberg; Briinhilde: Amalie Ma- 
terna; Fricka: Fr. Sadler-Griin; Woglin- 
de: Lilli Lehmann; Wellgunde: Marie 
Lehmaun; Flosshilde: Fr. Thamm-Lain- 
mert. Orkestern var sammansatt af 
Europas främsta musiker. Så storartad 
än framgången var, blef kritiken på 
många håll enastående hård och bitter. 
De tre representationerna hade lämnat 
en förlust af 150,000 Mark, och Ringens 
framtid syntes alldeles förlorad för Bay- 
reuth. De öfriga större teatrarna upp- 
förde verket antingen som helhet eller 
styckadt. "Die Walkiire" gafs i Wien 
5. 3. 1877, i New York 2. 4. s. å., Schwerin 
7. 1. 1878, Hamburg 30. 5. s. å.; "Rhein- 
gold" 2. 6. 1878 i Weimar, 5. 11. s. å. i 
Braunschweig, 15. 2. 1879 i Köln. Leip- 
zig (28, 29. 4. 78) och Mannheim (13. 14. 



4. 78) gåfvo de två första delarna på två 
dagar efter hvarandra. Hela trilogien 
uppfördes först i Miinchen (17.— 23. 11. 
1878), sedan i: Leipzig (3.-7. 1. 79), Wien 
(26.— 30. 5. 79), Hamburg (3.-8. 5. 80) och 
Köln (apr. 82). Statistiken för de första 
15 åren (1876—91 utvisar, att verken gif- 
vits följande antal ggr: "Walkiire" 823, 
"Rheingold" 358, "Siegfried" 322 o. "Göt- 
terdämmerung" 314. Leipzig stod kvan- 
titivt främst, då det gällde Ringen full- 
ständig, och från denna stad utgick idén 
att skapa en "resande Nibelungentea- 
ter". Med Aiigelo Neumann som regis- 
sör och Anton Seidl som dirigent blef 
tanken verkställd, och 1. 9. 1881 ägde för- 
sta representationen rum i Breslau med 
synnerligen goda krafter; sedan be- 
söktes Königsberg, Danzig, Hannover, 
Bremen, Barmen, Berlin, Amsterdam, 
Briissel, Aachen, Diisseldorf, Karlsruhe, 
Darmstadt, Strassburg och Stuttgart. I 
Bayreuth kom Ringen efter 1876 ej till 
uppförande förrän 1896, sedan 97, 99, 1901, 
02 m. fl. år. 

De skilda delarnas premiärer i Stock- 
holm och Köpenhamn framgår af följan- 
de tabell, där äfven öfversättarnas namn 
och de första innehafvarna af hufvud- 
rollerna äro angifna (första namnet gäl- 
ler Sthlm, andra Kphn): 

Rhenguldet. 

S 26. 10. 01. — Kphn 2. 5. 08. 
Sigrid Elmblad. — Jul. Lehmann. 

Fricka: fru Jungstedt; fru Grunert. 

Freja: fru Lindberg; fru Brun. 

Erda: fru Afzelius; fru Neiiendam. 

Wellgunda: frk. Hallgren; frk. Nörre- 
gaard-Hansen. 

Woglinda: frk. Fernqvist; frk. Ida Möl- 
ler. 

Flosshilda: frk. Edström; fru Lendrop. 

Wotan: Wallgren; Nissen. 

Donner: Lejdström; Holmqvist. 

Froh: Malm; Kjerulf. 

Loge: Briesemeister; Agerholm. 

Fasolt: Sellergren; Höeberg. 

Fafner: Elmblad; Max Muller. 

Alberik: Söderman; C. Madsen. 

Mime: Nyblom; Knudsen. 

Valkyrian. 

S 7. 11. 95 — Kphn 7. 3. 91. 
Oscar Bensow. — Karl Gjellerup. 
Sieglinde: fru Östberg; fru Keller. 



Nlcander— Nieolai 



709 



Brynhilda: fru Almati-Rundberg; Ellen 

Gulbranson. 
Frieka: fm Jungstedt; frk. Skytt. 
Wotan: Söderman; Lange. 
Siegnnind: Bratbost; Brun. 
Hunding: Sellergren; Gust. Holm. 

Sigfrid. 

S 11. 12. 05. - Kphn 22. 4. 03. 
Sigrid Elinblad. - Einar Christianscn. 
Brynhilda: fru Lyksetb-Skogman; fru 

Brun. 
Erda: fru Mandahl; frk. Dons. 
Sigfrid: Menzinsky; Cornelius. 
Vandraren: Vallgren; Nissen. 
Mime: Malm; Knudsen. 
Alberik: Stiebel; C. Madsen. 
Fafuer: Sellergren; Muller. 
Skogsfågeln: frk. Lagergren; frk. Ida 

Möller. 

Ragnarök. 

S 28. 2. 07. — Kphn 23. 2. 05. 
Sigrid Elmblad. — Jul. Lehmann. 
Brynhilda: fru Lyksetb-Skogman; fru 

Brun. 
Gudruna: fru Lindberg; fru Ulrich. 
Valtrante: fru Claussen; fru Neiiendam. 
Sigfrid: Menzinsky; Cornelius. 
Guntber: Wallgren; Nissen. 
Hagen: Svedelius; Muller. 
Alberik: Stiebel; C. Madsen. 
3 nornor: fru Mandahl. 
fru Bartels. 

1'rk. Edström. (Norneseenen 
utelämnad i Kphn.) 
Wellgunda: frk Lagergren; frk Nörre- 

gaard-Hansen. 
Woglinda: fru Hasse; frk Ida Möller. 
Flosshilda: frk. Edström; frk. Krarup- 
Hansen. 

I Sthlm gåfvos alla 4 delarna tills. ffg. 
14, 15, 18, 20. 3. 1907; sedan 4.-8. 4. 07, 
24.— 30. 3. 08, 16.— 21. 10. 08, 3.-8. 11. 11. 
2. — 9. 11. De enskilda delarna i Sthlm 
ha gifvils följande antal ggr: Rlieng. 
39, Valk. 51, Sigfrid 20 och Ragn. 16. 
Som helhet har Ringen gifvits å k. t. 
Kphn f. g. 1909: 30. 4., 1. 5., 3. 5., 5. 5.; 
sedan 4 ggr: 8.— 13. 5. 09, 6.— 16. 12. 10., 
18.— 27. 1.— 12. och 2.— 14. 2. 12. — En vär- 
defull bok om Ringen är Karl Gjelle- 
rups "Richard Wagner i hans hoved- 
vaerk Nibelungeiis Ring". Kphn 1890 (sv. 
öfvers. 1899). 



Nlcander, H e n r i k. t. 18. 4. 1744 i Vre- 
na, Söderm., t 11. 2. 1815 i Stockholm; 

1776 bitr. sekr. i Vet. akad.; ord. sekr. o. 
astronom 1784; tog afsked 1803 och er- 
höll 1814 kansliråds titel. LMA 1783. N. 
var stor musikvän och innehade 1783 — 

K!) sysslan som Mus. ak:s kamrer. 

Nichelmann, Christoph, f. 18. 8. 
1717 i Treuenbrietzen. + 20, 7. 1762 i Ber- 
lin; elev af Seb. Bach; 1744—56 cemba- 
list hos Fredrik den store; komponerade 
pianosonater, sånger in. m. 

Nichol, Horaee Wadham, f. 17. 3. 
1848 i West-Bromwich; organist i Xcw 
York; komponerade orgelsaker, orkester- 
verh (symf. dikter, symfonier), kyrkliga 
vokalverk, en pianokonsert, en celloso- 
nat m. fl. 

1. Nieolai, Otto, f. 9. 6. 1810 i KönigB- 
berg, t 11. 5. 1849 i Berlin; elev af Klein 
och Zelter i Berlin; 1833 organist vid 
preussiska Legationskapellet och stude- 
rade samtidigt för Baini; han skref se- 
dan i den italienska operastilen flera 
operor, hvilka vunno stort erkännande 
i Italien; 1841 Konr. Kreutzers efterträ- 
dare som hof kapellmästare i Wien och 
ledde samtidigt de af honom grundade 
filharmoniska konserterna; 1847 dirigent 
af domkören i Berlin och hof kapellmä- 
stare där; i den preussiska hufvudsta- 
den firade han sina främsta triumfer 
kort före sin död genom operan "Die 
Instigen Weiber von Windsor" (Sthlm 
1857: "De muntra fruarna i Windsor"; 
Kphn 1867). Detta sistnämnda verk är 
hans berömdaste komposition. På sin 
tid voro flera kyrkliga verk mycket kän- 
da och ofta gifna. En julouverture och 
en symfoni i D-dur ha nyligen återupp- 
tagits på konsertprogrammen. — Litt.: 
11. Mendel, O. X. (1868); B. Schröder, O. 
N:s Tagebiicher (1892); Gr. Miinzer, O. 
X. als Symphoniker (Allg. M. Ztg 1908); 
Deutsche Tonkiinstlerzeitung, O. N.-Xuin- 
nier. Berlin 5. 6. 1910; sv. biogr. i Sv. 
Musikt. 1899 s. 41. 

2. W i I I c m Fre ti e r i c (i e r b a r d 
N., f. 20. 11. 1829 i Leyden, t 29. 4. 1896 
som direktör för k. musikskolan i Haag 
(sedan 1865); piano- och orgelvirtuos; 
redaktör af tidskriften "Cäcilia"; skref* 
flera kantater (däribland en till Jenny 
Linds ära: "Die Bchwedische Xachti- 
gain. 1880). 



710 



Nicole — Nielsen 



Nicole, Louis, f. 25. 2. 1863 i Geneve; 
ii r bosatt i London; komponerade kör- 
verk (körsymfonien "La bataille du Lé- 
man" 1893), symf. dikten "Edelweiss" 
(1885) m. fl. 

Niecks, Freder i ek, f. 3. 2. 1845 i 
Diisseldorf; 1868 organist i Skottland 
(Dumfries); studerade 1877—79 vid univ. 
i Leipzig; verkade sedan några år som 
musikkritiker och blef 1891 musikpro- 
fessor vid univ. i Edinburgh; utgaf bl. a. 
en Chopinbiografi (1888) och en skrift 
om programmusiken (1907). 

Niedermeyer, Louis, f . 1802 i Nyon 
(Geneve), t 1861 i Paris; sedan 1823 bo- 
satt i Paris, där han grundade "École 
Niedermeyer" (en fortsättning af Cho- 
rons konserv, för kyrklig sång), en in- 
stitution, som ännu består; komponerade 
operor, kyrkliga hymner m. m. Den 
Stradella tillskrifna kyrkoarian "Se i 
miei sospiri" ("Helga madonna") synes 
vara komponerad af honom; skref "Mé- 
tliodc d'accompagnement du plainchant" 
(1855; 2. uppl. 1876) och "Accompagne- 
ment pour orgue des offices de l'église" 
(1861). 

Niederstrich (t.), det nedåt förda stråk- 
draget. 

Niehoff, Dina, se E d 1 i n g, Ber n- 
hardina. 

1. Nielsen, Hans (Giovanni F o n- 
t e i o), f. troligen i Roskilde; medlem af 
Kristian IV :s kapell; sändes som ung 
af konungen till Gabrieli i Venedig för 
att studera musik och utgaf i denna 
stad tvenne böcker madrigaler under of- 
van anförda italienska namn; anställ- 
des vid sin hemkomst 1604 som instru- 
nientist i hofkapellet; med k. stipen- 
dium uppehöll han sig 1606—08 i Wolf- 
Jcnbiittel för att utbilda sig till lut spe- 
lare; under Kalmarkriget erhöll han 
tjänstledighet och studerade då vid 
univ. i Heidelberg; 1623—24 var han vi- 
ce hofkapellmästare i Köpenhamn. — 
Litt.: A. Hammerich, Musiken ved Chri- 
stian IV:s Hof (1892); C. Thrane, Fra 
Hofviolonernes Tid (1908). 

2. Hans N., f. 1840 i Eidsvold, f 1874 
i Kristiania; violoncellist; kom som ung 
till Kristiania, där han anställdes som 
klarinettist i militärmusiken; utbildade 
sig samtidigt till violoncellist och erhöll 
anställning som sådan i teaterorkestern; 
1863 reste han till Dresden och var där 



elev af Fr. Grutzmacher, besökte sedan 
Kristiania, där han konserterade med 
stor framgång; reste 1867 på stipendium 
ånyo ut och uppehöll sig 2 år i Paris. 
Ehuru han erhöll flera goda erbjudan- 
den från Paris och London, återvände 
han hem, där han verkade som 1. vio- 
loncellist vid teatern; gaf dessutom tal- 
rika konserter och medverkade i G. 
Böhns kammarmusiksoareer. 

3. Regina N., f. 19. 7. 1864 i Köpen- 
hamn; operasångerska; elev af fru Kel- 
ler; debuterade å k. t. Kphn 1885 som 
Siebel i "Faust", och tillhörde sedan k. 
scenen till 1904; af hennes roller mär- 
kas: Cherubino, Gemmy i "Vilh. Tell", 
nigenia, Elvira i "Don Juan", Almuth 
i "Hexan", Eva i "Mästersångarne" m. fl. 

4. August Carl N., f. 9. 6. 1865 i Nör- 
re-Lyndelse (Odense), Danmark; elev af 
konserv, i Kphn med Orla Rosenhoff 
till lärare i komp. och V. Tofte i violin; 
debuterade som kompositör 1888 med en 
suite för ork. och året därpå med en 
stråkkvartett; 1889—1905 violinist i d. 
hofkapellet; som Anckerstipendiat stu- 
derade han i Paris och Italien; 2. ka- 
pellmästare vid k. t. Kphn 1908 — 14. 
LMA 1906. Som kompositör är han an- 
hängare af den moderna riktningen, 
ehuru han ej tillhör någon bestämd 
skola. Förutom ofvannämnda tvenne 
ungdomsarbeten kunna nämnas: 3 sym- 
fonier, körverken "Hymnus amoris" och 
"Sövneu", operorna "Saul og David" 
(k. t. Kphn 1903) och "Maskeraden" (k. t. 
Kphn 1907), symf. rhapsodi, violinkon- 
sert, 2 sonater f. violin o. p., ouverturen 
"Helios", orkesterverket "Drömmesyn"; 
musik till skådespelet "Hr Oluf han ri- 
der", "Snefrid", kantater vid univ:s års- 
fest och Aarhusutställn. 1909; dessutom 
5 stråkkvartetter, fantasistycken för 
oboe, sånger och pianostycken. 

5. Ludolf N., f. 29. 1. 1876 i Nörre- 
Tvede, Danmark; violinist (altviolinist) 
och kompositör; elev af konserv, i 
Kphn; medlem af Björvigkvartetten 
1896—1906; soloaltviolinist och ställf. di- 
rigent i Tivolis ork. och Palaekonserter- 
na under Joach. Andersen 1896 — 1906. 
Anckerstipendiat 1907. Af hans kompo- 
sitioner märkas: 3 symfonier, 2 symf. 
dikter ("Ragnar Lodbrog", "Babelstaar- 
net" m. kör och soli), "symf. bilden" för 
ork. "Sommernatsstemning", symf. stäm- 



Niemann — Nilsson 



711 



ningbilderna "In niemoriaui", 2 orkester- 
suiter, 1 konsertouv., 2 stråkkvartetter, 
2 operor ("Isabella", "Uhret"), körver- 
ket "St. Hans"; dessutom solostycken 
för violin, cello och ork., sånger och pia- 
nostycken. 

6. Emil N., f . 22. 7. 1877 i Kristiania ; 
operasångare och sånginstruktör; utbil- 
dad i Kristiania, Dresden och Miinchen; 
var anställd som operasångare i Wiirz- 
burg 1903 — 04; uppträdde sedan å Natio- 
nalteatern, Kristiania ocb var lärare 
vid konserv. 1906—09. 

Niemann, Rudolf Friedrich, f. 

4. 12. 1838 i Wesselbrunn, Holstein, t 2. 

5. 1898 i Wiesbaden; pianist; företog tal- 
rika konsertresor (bl. a. med Wilhelmi); 
har komponerat pianostycken, en violin- 
sonat m. m.; gästade Sthlm 1885. 

Nifel lingens ring; Wagners sto- 
ra musikdrama; gifven under detta 
namn i Sverige. Se Nibel ungens 
ring. 

1. Niggli, Arnold, f. 20. 12. 1843 i 
Aarburg; sedan 1875 stadsskrifvare i fö- 
delsestaden; musikskriftställare; har 
jämte kritiska uppsatser i flera musik- 
tidskrifter skrifvit biografier i Walder- 
seesamlingen (Chopin, Schubert, Fau- 
stina Bordoni-Hassc, G. Elisabeth Mara, 
Paganini, Meyerbeer) samt en biogr. af 
Ad. Jensen (1895); dessutom några böc- 
ker om musiken i Schweiz. 

2. Friedrich N., f. 1875 i Aarburg; 
pianist och kompositör i Ziirich; skref 
pianostycken, en cellosonat, sånger ni. ni. 

Nihil, se N o 1 i ni e t a n g e r e. 

Nikisch, Arthur, f. 12. 10. 1855 i 
Szent, Ungern; 1874 elev af konserv, i 
Wien med Hellmesberger till lärare i 
violin och Dessoff i komposition; läm- 
nade 1877 skolan, sedan en stråkkvartett 
af honom prisbelönts; han inträdde i 
hof orkestern, Wien s. å.; Angelo Neu- 
mann hade emel lertid snart upptäckt 
hans framstående dirigentegenskaper 
och anställde honom 1878 som kapell- 
mästare vid stadsteatern i Leipzig; diri- 
gerade 1889 — 93 symfoniorkestern i Bo- 
ston och företog med denna konsertresor 
genom Förenta staterna; 1893—95 opera- 
direktör och kapellmästare i Budapest 
och har sedan varit dirigent för Ge- 
wandhauskonserterna i Leipzig; leder 
dessutom filh. ork:s abonnementskonser- 
Jer i Berlin och Hamburg; 1905—06 var 



han därjämte direktör för stadsteatern 
och 1902—07 studiedirektör vid konserv, 
i Leipzig. Professor 1901. LMA 1903. 
N. har framgått ur Wagner-Liszts skola 
och har särskildt arbetat för att göra 
denna skolas kompositioner kända. Där- 
jämte ha äfven de gamla klassikerna i 
stor utsträckning upptagits å hans kon- 
sertprogram. Som dirigent torde han 
höra till samtidens allra främste. Som 
kompositör är han bl. a. känd genom en 
symfoni, en kantat ("Christnacht"), en 
stråkkvartett, en ork.-fantasi och en 
violinsonat. — Litt.: F. Pfohl, A. N. 
(1900); J. Lipaew, A. N. (1904; på ryska). 

1. Nilsson, Lars, f . på 1830-talet i Skå- 
ne; flyttade efter afslutad seminaristut- 
bildning i Lund till Stockholm, där han 
på 60-talet grundade en organistskola, 
hvilken han ledde till sin död 1904; ut- 
arbetade och utgaf en pedalskola, hvari 
han meddelade strängt genomförda me- 
todiska anvisningar för ett vårdadt pe- 
dalspel. Denna lärobok användes under 
en följd af år vid konserv, i Sthlm, lik- 
som ock på flera andra ställen, bl. a. i 
Amsterdam. N. utgaf äfven ett häfte 
"Orgeletyder". — Biogr. i Musiktidnin- 
gen 22. 6. 1904; N. P. Norlind, Orgelns 
a I lm. hist, (1912) s. 167 f. 

2. Rasmus N., f. 31. 3. 1842 i St. Möl- 
leberga, Skåne; orgelbyggare; 1869 elev 
af Cavaillé-Coll och Barker & C:o i Pa- 
ris, sedan af Ladegast i Weissenfels m. 
11.; tog org.-ex. i Sthlm; byggde flera 
verk, de flesta i Lunds stift. 

3. Kristina N., grefvinna de C a s a 
M i r a n d a, f . 20. 8. 1843 på hemmanet 
Sjöabol i Vederslöfs socken i Småland, 
där fadern var torpare; föräldrarna flyt- 
tade 1852 till Skatelöfs socken; redan ti- 
digt framträdde dotterns ovanliga mu- 
sikbegåfning; hon lärde sig själf trak- 
tera violin och ägde redan vid 8 års 
ålder en god färdighet å instrumentet; 
hon fick snart bidraga till familjens 
underhåll genom att sjunga och spela på 
dansgillen och vid marknader. Vid soni- 
marmarknaden i Ljungby 1858 bemärk- 
tes hennes ovanliga röst af v. häradshöf- 
dingen F. Tornérhjelm; genom dennes 
bemedling erhöll hon sånglektioner af 
Adelaide Leuhusen (s. d.); 1859 sjöng 
hon för första gången offentligt å en 
konsert i Halmstad och konserterade 
kort därefter i Göteborg; Franz Berwald 



712 



Nilsson 



var sedan någon tid hennes lärare i 
Sthhn. 1860 lat hon höra sig i Stock- 
holm och Uppsala; Tornérhjelm och se- 
dermera konung- Karl XV gåfvo henne 
ett stipendium, som satte henne i till- 
fälle att resa till Paris för att vidare 
utbilda sig: hon beledsagades af friher- 
rinnan Leuh nsen till den franska huf- 
vudstaden och åtnjöt där under 4 ars 
tid Massets, \\ artels och Delle Sedies 
undervisning. Hennes debut i Paris äg- 
de rum å Théåtre Lyrique 27. II). 1864 
som Violetta i "La Traviata"; bon vann 
genast allas sympatier och uppträdde 
sedan i flera roller såsom: Lucie, Che- 
rubin, Nattens drottning, Myrrha i Jon- 
ciéres "Sardanapalc", Estelle i Cohens 
"Bluets" m. ti. 8. 6. 1867 debuterade 
hon i London å Her Majesty's Theatie 
som Violetta. Kort därefter uppträdde 
hon äfven i Kristallpalatset och vid mu- 
sikfesten i Birmingham (i oratorium); 
återkommen till Paris sjöng hon för 
första gången å Ht. operan 9. 3. 1868 i 
Thomas' "Hamlet" och skördade stor- 
mande bifall i Ophcliascenen, där hon 
bl. a. hade att sjunga "Näckens polska". 
Kort därefter sjöng hon Margareta i 
"Fanst", Alice i "Robert" och Mignon. 
Ännu s. å. uppträdde hon på Drury 
Lane, London, som Lucia och Cheru- 
bino; äfven medverkade hon vid Hän- 
delfestligheterna; gaf på hösten gäst- 
spel i Baden-Baden som Mignon; sjöng 
1869 å St. op., Paris, Donna Elvira tills. 
in. Patti som Zerlina och Titiens som 
Donna Anna. Intill hösten 1870 upp- 
trädde hon sedan omväxlande i London 
och Paris dels å opera dels i oratorium 
(Exeter Hall). 1870—71 gjorde hon med 
impressarion Strakosch en lysande tur- 
né i Amerika. Sommaren 1872 var N. 
åter i London, där hon uppträdde å 
Drury Lane. 27. 7. 1872 ingick hon i 
Westminster Abbey äktenskap med ban- 
kiren Auguste Rouzeaud från Paris (t 
22. 2. 1882). 1872—77 sjöng hon hvarje 
säsong i London (Drury Lane och Her 
Majesty) och lät dessutom höra sig i 
Petersburg och Moskva samt gästade 
åter Amerika 1873 — 74; af hennes nya 
roller märkas: Elsa i "Lohengrin" och 
Edith i Balfes "Talismano". Sverige, 
som hon ej hade besökt sedan 1865, då 
hon blott gästade föräldrahemmet, åter- 
såg hon 1876 och uppträdde å k. t. som 



Margareta, Mignon och Valentiue; den 
hyllning man ägnade henne var ena- 
stående och kunde endast jämföras med 
Jenny Linds omkring 30 år innan. 1879 
81 sjöng hon å Her Majestys Th., Lon- 
don, bl. a. Margareta och Helena i Boi- 
tos "Melist oteles" (vid dess premiär i 
England 6. 7. 1881). Å scen och konsert- 
sal nppträdde hon vid samma tid i Ryss- 
land, Spanien, Österrike och Amerika, 
och medverkade 1881 i galaföroställnin- 
geu af "Faust" i anledning af kronprin- 
sens förmätning; 1885 sjöng hon likale- 
des i hemlandet, denna gång dock en- 
dast å konserter. Sitt offentliga afsked 
af musiklifvet tog hon å en konsert i 
London 11. 5. 1891; hon hade då ej sjun- 
git sedan 20. 6. 1888. 12. 3. 1887 hade hon 
ingått nytt äktenskap med den spanske 
grefven Angel-Ramon-Maria Vallejo y 
Miranda (t 1902) och följde honom till 
Madrid. Sedan några årtionden plägar 
hon vistas ömsesidigt på sitt slott Va- 
laya vid franska Rivieran, i sitt hus i 
Paris samt om somrarna i sin småländ- 
ska födelsebygd och vid Loka brunn; 
vistelsen i Sverige har de sista åren 
blifvit allt långvarigare. Hennes in- 
tresse för den svenska musikens väl har 
tagit sig uttryck på mångahanda sätt 
genom gåfvor till institutioner, biblio- 
tek och museer. Då hon i aug. 1913 fira- 
de sin födelsedag i hemlandet fick hon 
äfven i rikt mått erfara sina landsmäns 
kärlek och aktning. — LMA 1869. — Kr. 
N:s röst har haft ett omfång af 2 okta- 
ver och 1 kvint (g— d 3 ) och särskildt ut- 
märkt sig för en ovanlig böjlighet och 
egalitet. Intonationens absoluta renhet 
har allmänt prisats. Kr. N. har ofta 
jämförts med Jenny Lind. Skillnaden 
mellan dem är till stor del en skillnad 
mellan 1840- och 60-talens konstuppfatt- 
ning. Under 1840-talet härskade ännu 
romantikens sträfvan att idealisera allt; 
under 60-talet gällde det dramatiska ut- 
trycket mera, allt kom an på sanningen 
i framställningen. Jenny Lind var lika 
god typ för sin tid som Kr. N. för sin. 
Skillnaden i begåfningen mellan de bå- 
da låg däri, att J. Lind hörde till de in- 
tuitiva, hvilka utan reflektion i inspira- 
tionens ögonblick alltid finna det rätta 
uttrycket, under det Kr. N. först genom 
reflektion och studium kunde nå det 
sanna och klara i framställningen. Un- 



Nissen- -Nissen-Saloman 



713 



der det därför J. Lind lyckades bäst i 
de omedelbara, känslodjupa rollerna, 
vann Kr. X. sina framgångar i mera 
komplicerade roller, där karaktären er- 
bjöd (lera olika nyanser. Härtill koin, 
att Kr. N. mera än sin föregångerska 
kunde nedlägga eldigt, lidelsefullt patos 
i sitt spel. Till bennos bästa roller räk- 
nades Mignon, Margareta, Elsa, Donna 
Elvira ocb Grefvinuan. Äfven bänförde 
lion i den enkla, naiva folkvisan ocb 
ansågs i England som en mycket fram- 
stående oratoriesångerska. — Litt.: Gui 
de Cbarnacé, Chr. N., Paris 1869 (Les 
étoiles du cbant, livr. 2); Memoir of 
Mdlle Chr. N., London s. a.; Anteckn. om 
sv. kvinnor (1864); Teater och Musik 1876 
s. Kl, 24, 27; Sv. Musikt. 1881 s. 149, 161; 
1886 s. 3; 1898 s. 9; I. Dannströins Minnes- 
anteckningar (1896) s. 47—51; Fr. Hed- 
berg, Sv. operasångare (1885) s. 316—319; 
Harper's Bazar 24. 5. 1884; 111. Tidn. 10. 
12. 1864, 8. 4. 1865 ocb 24. 9. 1881; Eko 
sept. 1876; Hemvännen aug. 1876; 111. 
Fam.-journ. 16. 1. 1887; Budkaflen 1885; 
Iduns Kr. N.-nummer aug. 1913 m. fl. 
tidn. 

4. Anders N., f. 19. 1. 1856 i Skifarp, 
Skåne; org.- ocb kyrkos.-ex. i Lund 1879; 
elev af konserv, i Sthlm 1881—83; dir.-ex. 
där 1882, musiklär.-ex. 1886; efter att ba 
innehaft en del befattningar i landsor- 
ten samt vid en del regementen, blef 
han 1890 organist o. kantor i Västervik 
samt iir fr. o. m. 1893 org. och kantor i 
Norrköping och därjämte musiklärare 
vid lärov.; dirigent och ledare af Vä- 
sterviks musiksällskap 1890 — 92 ocb af 
Norrköpings 1893—95; har företagit mu- 
sikstudier i Köpenhamn 1886 samt i Ber- 
lin och Wien 1887. 

Nina eller Den a f kärlek 
svagsinta, Nina, ou la Folie par 
amour, komedi med sång i 1 a. af Mar- 
sollier, musik af Dalayrac; premiär Pa- 
ris 15. 5. 1786; sv. öfversättning af C. 
Stenborg; ffg. i Sthlm å Munkbrot. 8. 
12. 1792; sedan å Arsenalst. och Djur- 
gårdst.; ej mindre än 56 ggr gifven i den 
sv. hufvudstaden; sa vidt kändt ej upp- 
förd i Danmark. 

Nini, A 1 e s s a n d r o, f. 1. 11. 1805 i 
Fano, Romagna, t 27. 12. 1880 som ka- 
pellmästare vid katedralen i Bergamo; 
komponerade operor och kyrkliga verk. 

N i n i c b e. vand. 3 a. af A. Henne- 



(|uin och A. Millaud, musik af M. Bou- 
lard; premiär Paris 1878; svensk öfvers. 
af Selfrid Kinmanson; ffg. i Stockholm a 
Djurgårdst. 26. 6. 1879; ffg. St. t. Göteb. 
22. 1. 18811. 

1. Nissen, Georg Nicolans von. 
f. i Haderslev 22. 1. 1761, t i Salzburg 
24. 3. 1826; dansk eliargé-d'affaires i 
Wien 1797; af gick 1820 och flyttade då 
till Salzburg; blef 1797 bekant med Mo- 
zarts änka Constance M. och hjälpte 
henne vid ordnandet af MozartS efter- 
lämnade kompositioner; gifte sig 1809 
med henne; de sista åren i Salzburg ar- 
betade han på en Mozartbiografi, som 2 
ar efter hans död utkom ined en inled- 
ning af d:r Feuerstein från Pirna. 

2. Helge N., f. 5. 9. 1871 i Ryde, Dan- 
mark; operasångare (bas); student 1888; 
cand. phil.; deputerade å k. t. Kphn 1897 
som Mefistofeles i "Faust"; anställdes 
sedan där och har varit en af dess främ- 
sta sångkrafter; jämte å teatern har 
han äfveu sjungit å talrika konserter 
och särskildt varit en värdefull hjälp 
för studentsångföreningen; utnämndes 
1909 till k. kammarsångare och uppträd- 
de s. å. å Covent Garden, London (Hans 
Sachs). N. är sedan 1912 sceninstruktör 
vid operan. Af hans roller märkas: 
Leporello, Taddeo, Hans Sachs, Wotan, 
Konungen (Lohengrin), Henrik i "Mas- 
carade", Sebastiano (Dalen), Colline (Bo- 
héme) m, 11. N. gästade Sthlms k. scen 
1905. — Sv. biogr. i Sv. Musikt. 1905 s. 
57 f. 

3. Karl N., f. 27. 2. 1879 i Kristiauia; 
pianist; utbildad af modern Erika Lie 
(s. d.) samt fr. 1898 i Berlin och Paris 
(elev af Busoni och Eyckeu); uppträdde 
1897 ffg. å moderns konserter i Kristi- 
ania ocb gaf följ. år sin första egna kon- 
sert där; har sedan konserterat i in- 
ocb utlandet (i Sveriges såväl hufvud- 
stad som landsort ofta). N. har gjort 
sig känd som betydande pianist med 
bländande teknik och intelligent upp- 
fattning; sedan hösten 1911 dirigent för 
den bl. körför. "Cäciliaforeningcn", Kri- 
stiania. 

4. Erika N.. se L i B. 
Nissen-Saloman, H e n r i e t t e. t 

Nissen, f. 12. 3. 1821 (ej 1819) i Göte- 
borg, t 27. 8. 1879 i Bad Harzburg, Harz; 
sångerska; sjöng mycket tidigt o. väck- 
te stor uppmärksamhet redan vid 13 ars 



714 



Nithart — Nocturne 



ålder; utbildades af Georg Giinther (den 
berömde sånglärarens fader) och sjöng 
sedan ofta å konserter i Göteborg; i juli 
1840 (ej 1839) sändes hon till Paris, där 
hon två års tid åtnjöt Garcias under- 
visning; Jenny Lind, som 1841 blef elev 
af samma lärare var ett års tid hennes 
medlärjunge; Garcia lär ha yttrat om 
bägges förmåga: "Om Jenny Lind ägde 
Nissens röst, eller denna Jenny Linds 
intelligens, så skulle den ena af dem 
blifva Europas största sångerska" ("J. 
Lind, skildring af hennes lefnad", Sthlm 
1848 s. 17). På våren 1842 (ej 1843) de- 
buterade hon med glänsande framgång 
å italienska teatern i Paris som Adal- 
gisa i"Norma". 1843 sjöng hon bl. a. i 
Stockholm, Göteborg och Köpenhamn 
samt begaf sig sedan till Tyskland, där 
hon våren 1844 sjöng i Dresden och på 
hösten reste till Italien (efter att i sept. 
ånyo ha konserterat i Sthlm); från Mi- 
lano kallades hon s. å. till italienska 
operan i Petersburg, där hon erhöll en- 
gagement. Redan efter ett år var hon 
dock åter i Italien och firade triumfer 
i Bologna, Mantua, Livorno (1846), Flo- 
rens, Rom (1847) och Ferrara. Af de 
stycken hon uppträdde i märkas: "Son- 
nambula", "Norma", Verdis "Attila", 
"I due Foscari", "I Lombardi". 1848 be- 
gaf hon sig till London, där hon sjöng 
å Covent Garden samt företog en turné 
genom England, Skottland och Irland. 
Hösten 1849 konserterade hon i Köpen- 
hamn och Kristiania samt vistades se- 
dan vintern 1849 — 50 i Leipzig, där hon 
sjöng å Gewandhauskonserterna. E. 
Kossak skref om henne i Leipzig: "Har 
man kallat Jenny Lind den svenska 
näktergalen, så måste H. N. obetingadt 
kallas den svenska lärkan." På våren 
1850 lämnade hon Leipzig och sjöng se- 
dan, fortfarande med enastående fram- 
gång, i Bremen, Oldenburg, Hannover, 
Frankfurt a. M., Dresden och Berlin; 
reste sedan i Holland, där hon ingick 
äktenskap med den danske tonsättaren 
Siegfried Saloman, och konser- 
terade med honom bl. a. i Stockholm 
okt. 1850. Resan gick sedan till Finland 
och Ryssland ända till Sibirien, däref- 
ter ned till Odessa. I Sverige lät hon 
ännu en gång höra sig okt. 1855 och 
var vintern 1856—57 åter i Leipzig (Rie- 
mann anger 1853, men detta år var hon 



så vidt kändt ej i Tyskland). Efter ett 
kortare uppehåll i västra Tyskland och 
Schweiz, slog hon sig ned i Briissel, där 
hon bodde vintern 1858—59. I Köpen- 
hamn lät hon ännu en gång höra sig 
1859; s. å. mottog hon kallelsen till sång- 
lärarinna vid det nyss grundade kon- 
servatoriet i Petersburg och kvarblef å 
denna plats trots ärofulla anbud från 
Stuttgart och Wien. LMA 1870. — 1880 
(ej 1881) utkom i Petersburg en sång- 
skola af henne med rysk, fransk och 
tysk text ("L'étude du chant. Das Stu- 
dium des Gesanges"; sv. öfvers. i ut- 
drag i Sv. Musikt. 1884). — Källorna till 
hennes biografi äro relativt fåtaliga; 
den här anlitade litt. är: "427 porträt- 
ter af namnkunniga svenske män och 
fruntimmer" (1847); Anteckningar om 
svenska kvinnor (1864); F. A. Dahlgren, 
Ant. om Sthlms teatrar; Holland-Rock- 
stro, J. Lind-Goldschmidt; Overskou, 
Den danske Skueplads; Fetis, Biogr. 
univ.; E. Kneschke, Die . . . Leipziger 
Gewandhaus-Concerte 1743—1893 (1893). 
De uppgifter, som finnas i Hofbergs 
Handlex., Nord. Fam. och Riemanns lex. 
äro i det stora hela de samma men ha 
flera årtal felaktiga, så vidt det låter sig 
kontrollera. Alla dessa tre källor ange 
födelseåret till 1819, under det att de tre 
förstnämnda här angifna källorna ha 
årtalet 1821. Då "427 porträtter" synas 
ha fått privatuppgifter, måste detta sist- 
nämnda årtal tills vidare få gälla såsom 
mest autentiskt. 

Nithart, se N e i d h a r t. 

Njugg spar och fan tar eller 
Åldrarnes dårskaper, op. com. i 
2 a. af C. Envallsson, musik af J. D. 
Zander; premiär å Eriksbergsteatern, 
Sthlm 17. 2. 1784; sedan gifven å Munk- 
bro- och Djurgårdsteatrarna (intill 1819 
gifven 40 ggr). Om stycket se J. Flod- 
mark, Stenborgska skådebanorna s. 178. 

N. N., se Namnlösa sällskapet. 

Nobile, nobelt, ädelt. 

Nocturne (fr.), notturno (it.), natt- 
stycke, benämning på några melodiösa 
pianostycken af John Field; sedan äf- 
ven namn på Chopins stycken i samma 
stil; vid 1800-talets midt en mycket all- 
män benämning på ett melodiöst solo- 
stycke för piano (el. violin o. p.). Hos 
Mozart förekommer namnet som beteck- 



Xodnagel— Xohl 



715 



ning för ett stycke för stråkar (Köchels 
förteckn. nr 286); Mendelssohn ger en 
<entr'acte i Midsommarnattsdrönisinusi- 
ken namnet n. 

Nodnagel, Ernst Otto, f. 16. 5. 1870 i 
Dortmund, t 25. 3. 1909 i Berlin; musik- 
skriftställare och kompositör; 1899—1903 
musikrecensent och sånglärare vid kon- 
serv, i Königsherg; komponerade (i 
Mahlers stil) symfoniska dikter, "lyri- 
ska recitativ" (sånger), sånger med or- 
kester, "Abschiedsgesänge" m. fl. Af 
hans böcker märkas: "Jenseits von 
Wagner und Liszt" (1902), "Schillings 
Ingwelde" (1896), "Moloeh" (1906), om A. 
Mendelssobns "Elias", analyser af Mah- 
lers 2:dra och 5:tc symfoni m. m. 

Xodermann, P r e b e n Magnus Chri- 
stian, f. i Hjörring, Danmark, 11. 1. 1867; 
student 1886, fil. kand. i Lund 1891, fil. lic. 
1895, fil. d:r 1911; studerade musik i Kö- 
penhamn 1888 — 90 för O. Mailing; org.-ex. 
i Lund 1895, kyrkos.-ex. där 1898; org.- 
ex. i Skara 1899; musiklär.-ex. i Sthlm 
1900; vik. org. och kantor i Petri kyrka, 
Malmö 1899—1903; extra lär. vid b. a. 
lärov. Malmö 1899 — 1901; musiklärare vid 
samma lärov. 1902—3; korchef i Par Bri- 
coll, Malmö 1900—02; domkyrkokapell- 
mästare i Lund sedan 1903; har äfven 
aflagt ex. i orgelspelning och musikteori 
i Berlin, Leipzig, Dresden och Breslau. 
Af lians kompositioner uppfördes ope- 
ran "Kung Magnus" å stadsteatern i 
Hamburg 1898 och operetten "Prins In- 
kognito" å Casino, Kphn 1909 (sedan 
tryckt under titeln "Die Jungfern- 
atadt"); ett tredje tryckt men ouppfördt 
sceniskt verk är operan "Gunnlögs sa- 
ga". Dessutom har han komponerat 
åtskilliga solosånger, manskvartetter, 
stycken för violin och piano, kyrkliga 
körer (motetter), preludier m. ni.; redi- 
gerar samlingen "Lunds domkyrkas kör- 
sånger" innehållande dels egna dels ar- 
rangerade kompositioner af andra ton- 
sättare för kör ined orgel el. ork. (ett 
60-tal hittills ntgifna). X. har dessutom 
utgifvit ett mycket omsorgsfullt rodigc- 
radt klaverutdrag af Glucks "Orpheus" 
(1906; i denna redaktion uppförd under 
N:s ledning i Malmö 1903); i samband 
med N:s lärareverksamhet i Malmö står 
hans uppseendeväckande pedagogiska 
bok "Före Profåret"; utgaf tills, med Fr. 
Wulff en betydelsefull ny svensk koral- 



bok på Ha?ffnersk grund; en mycket an- 
litad samling "Sånglekar" utgafs 1904 
— 05 af honom jämte Kristina Nilsson 
och Augusta Ljungström (3 bd; med 
värderika historiska medd. i sista bdt). 
Slutligen har han äfven utgifvit en del 
musikhistoriska skrifter såsom "Trage- 
dien om Orpheus och Eurydice af Johan 
Celsius" (1901) och det mycket betydelse- 
fulla koralhistoriska verket "Studier i 
svensk hymnologi" (1911). X., som har 
ett värdefullt musik- och folklorebibl., 
torde vara en af landets främste känna- 
re inom operans område. 

Noels (fr.), julsånger (af lat. natali6 
[se. Domini], Herrans födelsedag); od- 
lades först i Provence och södra Frank- 
rike; sedan äfven i öfriga Frankrike; 
de tyska andliga folkvisorna till julhel- 
gen kunna också räknas hit (Dies est 
lsetitise, Puer natus in Bethlehem, Di 
dulci jubilo, Resonet in laudibus m. fl.). 
Julsångerna blefvo i hög grad populära 
hos folket. — Om de franska folkliga n. 
se: J. Tiersot, Histoire de la chanson 
populaires (Paris 1889); om de tysta n. 
(andliga folkvisorna) och deras före- 
komst i Sverige se T. Norlind, Latinska 
skolsånger (1909); s. förf., Sånger vid sv. 
folkfester (Stud. i sv. folklore IV, 1911). 

Nohl, K. Fr. L u d w i g, f. 5. 12. 1831 i 
Iserlohn, t 15. 12. 1885 i Heidelberg; mu- 
sikskriftställare; varm anhängare och 
försvarare af Wagner och Liszt; 1860 
docent i musikhistoria i Heidelberg; 1865 
—68 professor vid univ. i Mimenen; 1872 
åter docent i Heidelberg; sedan 1875 do- 
cent vid Polytechnikum i Karlsruhe; af 
hans många musikhistoriska skrifter 
märkas: en Beethovenbiograli (1864 — 
77, 3 bd), Beethovens bref (1865), nya B.- 
bref (1867), B:s Brevier (1870), "Einc 
stille Liebe zu B." (1875), "B. uach den 
Schilderungen seiner Zeitgcnossen" (1877). 
"B., Liszt, Wagner" (1874); en Mozart- 
biografi (1863, ny nppl. 1877); M:s bref 
(1865), "Die Zauberflöte" (1862), "M. nach 
den Schilderungen seiner Zeitgcnossen" 
(1880), "Gluck u. Wagner" (1870), "K. 
Wagners Bedeutung fur die nationale 
Kunst" (1883), "Das möderne Musikdra- 
ma" (1884); "Musikerbriefe" (1867, ny 
uppl. 1873); dessutom å Eeclambibl. en 
musikhistoria samt biogr. af Beethoven. 
Haydu, Liszt, Mozart, Spohr, Wagner 
och Weber. 



716 



Xohr — Nordblom 



Nohr, Chri B t i a n Friedri c h, f. 
7. 10. 1800 i Langensalza, t 5. 10. 1875 i 
Meiningen som hertigl. konsertmästare; 
komponerade operor, oratorier, kammar- 
musikverk m. m. 

Noire (fr.), en fjärdedelsnot. 

Noli me tangere (lat., "rör mig ej"), 
äfven benämndt n i h i 1 (ingenting) el. 
v a k a t (är tom), ett "blindregister" i en 
orgel, d. v. s. ett registerandrag, som 
icke bar någon funktion utan är anbrin- 
gadt uteslutande för symmetriens skull. 

Nolopp, Werner, f. 5. 6. 1835 i Sten- 
dal, t 11. 8. 1903 i Magdeburg; skref 
omtyckta manskvartetter, sånger, piano- 
stycken samt Bångpedagogiska arbeten. 

Non, icke; non m o 1 1 o, icke mycket; 
n o n tant o, n o n t r o p p o, icke för 
mycket. 

Nona, den nionde tonen från grundto- 
nen. 

Nonackord, ett ackord med grundton, 
ters, kvint ocb nona. 

Nonett, en komposition för nio instru- 
ment eller 9 vokalstämmor; af de un- 
der 1800-talet komponerade n. märkas: 
Spobrs op. 31 för stråk- ocb blåsinstr.; 
Rheinbergers för de fyra träblåsinstr. 
samt stråkkvartetten jämte horn. 

Norberg, J. G. E., f. 16. 8. 1818, f 12. 6. 
1909; pianofabrikör; etablerade i Stock- 
holm en pianofabrik, bvilken 1888 öfver- 
togs af sonen. 

Nordberger, C a r 1, f. 22. 11. 1885 i Boll- 
näs; violinist; elev af konserv, i Sthlm 
1903—06; vidare utbildad i Prag ocb 
Wien (Ot. Sevcik); bar sedan 1910 kon- 
serterat öfverallt inom Sverige ocb i ut- 
landet samt vunnit högt erkännande för 
sin solida teknik och klara tippfattning. 

1. Nordblom, J o b a n E r i k, f. 12. 4. 
1788 i Uppsala, t där 25. 12. 1848; 1803— 
04 anställd i handel i Stockholm; elev 
af Haeffner 1808—1814; dir. mus. vid Gäfle 
gymnasium 1814—21; flyttade sedan åter 
till Stockholm, där han 1824 blef lärare i 
elementar- och kyrkosång vid Mus. ak. 
LMA 1827; blef 1833 Hajffncrs efterträ- 
dare som dir. mus. vid univ. i Uppsala; 
1835 därjämte oi*ganist vid domkyrkan; 
upprättade 1846 ett sånginstitut i Sthlm; 
företog sedan konsertresor i landsorten 
och uppträdde därvid som sångare. N:s 
bästa tid som kompositör är på 20-talet 
och sammanfaller i det närmaste med 
lians Stockbolmstid. Ehuru född i Upp- 



sala kom han aldrig att där rätt trifvas: 
för musiklifvet i un i v. -staden blef han 
endast passiv och sökte blott fylla sin 
plikt så godt sig göra lät. Han stod där- 
för utanför den Geijerska kretsen, och 
äfven den musikälskande landsböfding 
Kranier såg honom sällan bos sig. Bland 
studenterna var N. ej heller rätt popu- 
lär och ledde aldrig studentsången, ehu- 
ru han i sin ungdom skrifvit flera mans- 
kvartetter för studentkören. .T. M. Ro- 
sén yttrar om honom: "När N. utbytte 
sin ställning såsom lärare i säng vid 
Mus. ak. i Stockholm emot musikdirek- 
törsbefattningen vid akademien i Upp- 
sala, så gjorde han, hvad han ångrade;, 
ehuru hans inkomster väl något förbätt- 
rades. Det var icke så godt att komma 
efter Ha?ffner, hvilket märktes mest i 
N:s oförmåga såsom orkesterdirigent, ty 
för instrumentalmusiken hade han intet, 
sinne, och hvad som gick utöfver det 
vokala förstod han ej rätt och kunde för 
den skull ej intressera sig därför. I 
Stockholm hade han en stor krets vän- 
ner . . . Det var nog svårt för N. att skil- 
ja sig från Stockholm, som han ock un- 
der sin Uppsalatid besökte så ofta han 
kunde." N. var representant för den en- 
sidiga sångdyrkan, som under 1800-talets 
förra hälft var den rådande i mänga 
kretsar; endast melodien kunde för des- 
sa gälla, ocb ackompagnenieutet borde 
blott bli enkla ackord, hvilka så litet 
som möjligt borde undanskymma sång- 
stämman. N:s melodi är manligare och 
naturligare än den Gustavianska tidens 
franskklingande chanson, och han brag- 
te därför den svenska solosången ett 
godt stycke framåt, men saknade dock 
den föregående tidens esprit och kunde 
därför ibland bli alldaglig och. tråkig. 
Därför ha också så många af hans me- 
lodier så fort blifvit glömda. De ännu 
sjungna äro: "Härliga land", "Ungmön 
i lunden", "I fallets stund", "Vore du 
ett ax", "O låtom oss svärja ett fostbrö- 
dralag", "Forntida minnen". De af ho- 
nom utgifna sånghäftena äro i hufvud- 
sak: "Sånger vid pianoforte" lift. 1 (Upp- 
sala 1S18; ny uppl. 1829), hft. 2 (Upps. 
1821; ny uppl. 1831), hft. 3 (1822), hft. 4 
(1826); "Sånger till ord af Grafström" 
(Sthlm 1830), "Sånger för barn" (1831), 
"Fyrastämmiga sånger för mansröster" 
(1834), "Sånger vid pianoforte tillegnade 



X orden — Xordqvist 



717 



Geijer" (1840), "Sju sånger med ackom- 
pagneincnt för pianoforte" (1841). Hans 
måhända allra berömdaste verk är Sång- 
skolan, som antogs till lärobok vid samt- 
liga läroverk; den utkom i 3 "kurser" 
1836, 37 samt 18411 och upplefde en mängd 
upplagor. X:s instrumentala verk äro 
i allmänhet mindre kända. Uppsala ak:s 
matrikel för 1841 (s. 47) upptager: "åt- 
skilliga otryckta kompositioner för or- 
kester, en flöjtkonsert, en fagott konsert. 
musik vid magisterpromotionerna 1836 
och 1839, vid med. dr.-prom. 1837; dess- 
utom mindre kompositioner, såsom stn- 
dentmarscher m. ni."; alla äro blott i 
manuskript. — Litt.: Uppsala akademis 
matrikel 1841; J. M. Rosén, Xågra min- 
nesblad II. 78 f.; G. Kallstenius, Blad 
ur Uppsalasångens historia (1913). 

2. .1 o h a n n a Maria X., den föreg:6 
dotter, f. 23. 5. 1827 i Stockholm, t där 
16. 6. 19(19; elev af I. A. Berg; sjöng först 
pä faderns turnéer; sedermera i hufvud- 
staden, där hon 1853 blef gift med P. A. 
Öländer (s. d.). LMA 1872. 

3. H j a 1 m a r Henrik X*., den fö- 
reg:e broder, f. i Uppsala 1842; ägnade 
-sig till en början åt affärslifvet, men 
sedan han 1864 rest öfver till Amerika, 
lick han där studera sång på bekostnad 
af sångerskan Parepa Rosa och biträdde 
sedan vid hennes konserter; han sjöng 
älven med framgång på engelska teat- 
rar. — Litt.: Hofberg, Sv. biogr. hand- 
lex.; se äfven en notis i Mus. ak:s bandi. 
1869 s. 21. 

Norden, Anders, aktör och sångare 
vid k. t. Sthlm 1773—87, t i Stockholm 
1791; hade först varit skolkollega i 
Stockholm, där fadern varit kantor vid 
Klara kyrka; en samtida yttrar: "Han 
går Stenborg ganska nära, därest han ej 
strider om företrädet"; blef sedan kan- 
tor i Katarina kyrka. — Biogr. i F. A. 
Dahlgren, Ant. om Sthlms teatrar. 

Nordens stjärna, L'étoile du 
nord, Der Xordstern, kom. op. 3 a., text 
af Scribe, musik af Meyerbeer; musiken 
till största delen tagen ur operan "Das 
Feldlager in Schlesien" (se M e y e r- 
beer); premiär Paris 16. 2. 1854; ffg. 
';. t. Sthlm 2. 12. 1881 (repriser 1889 och 
1908; intill 1914: 29 ggr): sa vi.lt känt 
ej gifven i Danmark. 

Nordgren, Ellen, se Gulbranson. 

Nordlund, Erik Gustaf, f. 26. 5. 



1851, f a Svartvik, Sundsvall 11. 8. 1890; 
operasångare (tenor); uppträdde flera 
ål med framgång i Stora teatern i Gö- 
teborg. 

X o r d in a ii n a Ii a r ]> a n. en af .1. M. 

Hosén 1832—33 i fi häften utgifven pu- 
blikation bestående af kompositioner af 
endast svenska tonkonstnärer. Samlin- 
gen är i många hänseenden intressant, 
såsom innehallande symfonisatser (i 
4.-!i. sättning) af A. F. Lindblad, Kdv. 
Brendler, dessutom stycken för p. solo, 
p. och violin, sånger vid piano m. m. af: 
('ruseli. Koskull. Blidberg, .1. Berwald, 
Setterholm, Geijer, Drake, Banck, Xord- 
blom, Winge, Beskow, .1. M. Rosén och 
kronprinsen Oskar (sedermera Oskar I). 
— Om samlingens tillkomst se J. M. Ro- 
sén. Xagra minnesblad (1877). 

1. Nordqvist, Johan Co nrad, f. 11. 4. 
1840 i Vänersborg; blef 8 år gammal 
elev vid Yästgöta-Dals regementes mu- 
sikkår och följde med denna ut i dan- 
ska kriget 1848; erhöll 1855 hautboistvär- 
digheten; 1856 elev vid Mus. ak. och 1. 
violinist vid Ladugårdslandsteatern, 1859 
altviolinist i hofkapellet och 1862 mu- 
sikanförare vid teaterns balett; 1864 mu- 
sikdirektör vid Jönköpings regemente; 
aflade 1866 org.-, dir.- och musiklär.-ex.; 
lärare i harmoni vid konserv.. Sthlm 
1870—72 och 1880—1900; 1909 blef han lä- 
rare i ork.- och ensemblespeluing samt 
utbildade en god elevork.; organist vid 
Storkyrkan sedan 1875; kormästare vid 
operan 1876, 2. kapellmästare 1879, 1. ka- 
pellmästare och hofkapellmästare 1885; 
k. t:s chef 1888—92; dirigent för Musik- 
föreningen 1886—89. LMA 1870. X. vann 
som dirigent på 80-talet ett stort erkän- 
nande och nedlade under sin chefstid vid 
k. t. ett mycket förtjänstfullt arbete, 
hvilket räddade institutionen från en 
ekonomisk ruin; af gick 1892 från verk- 
samheten vid k. t. pa grund af en schism 
mellan honom och personalen; A. Hallen 
var sedan 1892—97 kapellmästare där; 
25. 3. 1894 visade han sig ffg. åter i 
spetsen för hofkapellet vid en symfoni- 
konsert och blef da föremal tor en stor- 
artad hyllning; han fortfor sedan att 
leda symfonikonserterna. men ej förr än 
12. 3. 1897 grep han åter taktpinnen till 
anförande af en opera, da "Vilhelm 
Tell" uppfördes. Publikens stormande 
hyllning visade otvetydigt, huru värde- 



718 



Nordraak — Norén 



rad hau var som operadirigent. 1908 af- 
gick han definitivt från operan. N. har 
äfven åtnjutit anseende som altviolinist 
och ofta medverkat i kammarmusik- 
soaréer. Hans kompositioner äro mest 
tillfällig operamusik. Bland orkester- 
verk märkes den mycket populära sorg- 
marschen vid Karl XV :s begrafning; en 
festmarsch komponerade han för galare- 
presentationen under kungajubileet 1897; 
kantat vid Oscar II:s o. Sofias guldbröl- 
lop 1907; dessutom flera pianostycken o. 
sånger; har äfven instrumenterat flera 
af Hallströms verk. — Litt.: Biogr. i Sv. 
Musikt. 1886 s. 9, 1897 s. 83, 1900 s. 65, 
1904 s. 81 m. fl.; Ad. Lindgren, Sv. hof- 
kapellmästare (se äfven Sv. Musikt.); 
C. F. Lundqvist, Minnen och antecknin- 
gar I, II (1908, 09); Fr. Hedberg, Gu- 
staf III:s operahus och dess minnen 
(1891); Fr. Grönhamn i Thalia 1890. 

2. Anna N., den föreg:s dotter, se 
Lang 2. 

Nordraak, Rikard, f. 12. 6. 1842 i 
Kristiania, t 20. 3. 1866 i Berlin; var 
först bestämd för handeln och sändes 
för att utbilda sig i detta yrke till han- 
delsinstitutet i Köpenhamn; här öfver- 
gick han dock till musiken och stude- 
rade tonkonsten först i den danska huf- 
vudstaden sedan i Berlin (kontrapunkt 
för Fr. Kiel och komp. för Kullak) ; 1862 
sammanträffade han med Grieg i Kphn 
och fick i honom en tillgifven vän. N. var 
en af första tonsättarne, som anade folk- 
musikens betydelse för skapandet af en 
nationell norsk tonkonst och utöfvade i 
denna riktning en mäktigt inflytande 
på Grieg. Under sin korta lefnad hann 
N. ej skrifva stora verk. De han skrif- 
vit låta dock ana en stor, genuin be- 
gåfning. Mest känd blef hans namn ge- 
nom mel. till den norska folksången 
"Ja, vi elsker". N. skref äfven musik till 
Björnsons "Maria Stuart" (uppf. Sthlm 
1879) o. "Sigurd Slembe". — Litt.: J. G. 
Conradi, Musikens historia (Krna 1878); 
G. Schjelderup, Edv. Grieg (Kbhn 1903). 

Nordvästra Skånes orke- 
sterförening, en i Helsingborg 
grundad förening för upprättandet och 
underhållandet af en stående orkester; 
stiftad 5. 9. 1911 af borgmästare G. Hoff, 
dir. Malte Sommelius, lektor K. Wint- 
zell, musikdir. Olof Lidner och öfverste- 
löjtn. A. Ribbing. Olof Lidner är orke- 



sterns ledare. För närv. utgör orkestern 
omkring 30 man (vid särskilda tillfällen 
ytterligare förstärkt). Under kalender- 
året 1912 gåfvos 32 folkkonserter, 8 syni- 
fonikonserter, 16 populärkonserter, $ 
andra konserter och 3 kons. för skolung- 
dom, däraf de flesta i Helsingborg, se- 
dan i Landskrona, Engelholm, Klippan, 
Åstorp, Eslöf, Höganäs och Bjuf. Un- 
der år 1913 har orkestern äfven gifvit 
konserter i Kristianstad. 1912 utfördes 
221 kompositioner (däraf 46 sv.) af 82 
kompositörer (däraf 19 sv.). De svenska 
kompositörerna ha varit: H. Alfvén, T. 
Aulin, Fr. Berwald, B. Crusell, E. G. 
Geijer, A. Hallen, Gösta Geijer, A. Hal- 
len, Iv. Hallström, J. A. Josephson, A. 
F. Lindblad, N. E. Loven, C. Nordberger. 
L. Norman, W. Peterson-Berger, A. Ran- 
del, A. Söderman, W. Stenhammar, E. 
Sjögren, V. Svedbom och K. Valentin. 
Föreningen åtnjuter 13,500 kr. i statsbi- 
drag och uppbär dessutom af Helsing- 
borgs stad ett anslag af 7,000 kr. Äfven 
närliggande städer och kommuner ha 
tecknat bidrag. 

Norelius, Jenny, se N o r e 1 1 i. 

Norelli, Jennie K. C. (Jenny No- 
relius), f. 24. 11. 1863 i Bollnäs; opera- 
sångerska; elev af konserv, i Sthlm 1883 
— 85 och vidare utbildad i Italien; sedan 
80-talets slut bosatt i Amerika, där hon 
ingått äktenskap med läkaren Barton; 
har särskildt vunnit anseende som kolo- 
ratursångerska; företog turnéer öfver 
hela Nordamerika och var 3 säsonger 
anställd vid Covent Garden, London, och 
2 säsonger vid Metropolitan House, New 
York; gaf vintern 1913 — 14 gästspel i 
Tyskland; bland hennes roller märkas: 
La Traviata, Lucia, Lakmé, Rosina i 
"Barberaren", Gilda i "Rigoletto", Su- 
sanna i "Fig. bröllop", Micaela i "Car- 
men", Philine i "Mignon", Nattens drott- 
ning" m. fl. N. är äfven känd som god 
oratoriesångerska. — Litt.: Idun 31. 1. 
1903 och 17. 7. 1910. 

Norén, Gustaf Rikard, f . 19. 1. 1847 i 
Lidköping; student 1868; prästvigd 1873; 
verkade därefter som folkskoleinspektör 
i Hälsingland; 1893 kyrkoherde i Skå- 
nella (Upps. stift) och sedan 1901 i Tors- 
tuna (kontraktsprost 1898—1902). N. har 
ifrigt verkat för den rytmiska koralsån- 
gen och har utgifvit (tills. m. J. Morén) 
en koralbok: "Valda koraler i gammal- 



Norge 



719 



rytmisk form, med anlitande af de yp- 
persta källor och på grundvalen af Ari- 
stoxenos' teori för musikalisk rytm" 
(Sthlni 1894). Såsom medlem i sällska- 
pet "Svenska kyrkosångens vänner" har 
han tagit en aktiv del i dess koralboks- 
arbete. 1905 — 08 redigerade han (tills. 
m. J. Roosval och H. Palm) tidskr. "Kult 
och Konst", hvilken innehöll flera goda 
uppsatser om svensk kyrkomusik. Af 
hans skrifter i kyrkomusik märkas: "I 
kyrkosångsfrågan" (1890), "Om den nyare 
kyrkosångshistoriska forskningen och 
dess betydelse" (1892), "Om den gammal- 
rytmiska koralen" (1897). Dessutom ut- 
gaf han en edition af svenska mässan, 
en "Melodipsalmbok" (1898) och var led. 
af kommittén, som utarbetade musik till 
svenska mässan (1894—97). Äfven har 
han arrangerat musik till vesperguds- 
tjänster och skrifvit en historik öfver 
psalmen "Veni sancte spiritus" (på la- 
tin). Genom föredrag öfverallt i landet 
har han arbetat för den rytmiska kyrko- 
sången. 

Norge. Den norska kyrkomusiken un- 
der medeltiden har i allmänhet samma 
prägel som den allmänna europeiska; 
om den liturgiska unisona musiken är i 
allmänhet föga att säga, då den troget 
följer den allmänna katolska traditio- 
nen; mera intressanta äro däremot de 
norska sekvenserna, af hvilka Georg 
Reiss utgifvit en del ("Lux illuxit le- 
tabunda", "Postquam calix Babilonis" 
m. fl.; se G. Reiss, Musiken ved den inid- 
delalderlige Olavsdyrkelse i Norden, 
Krna 1912); för den flerstämmiga musi- 
ken äro af stor betydelse den nyligen 
gjorda upptäckten af en melodi i två- 
stämmig sättning i tersgångar (Upps. 
bibi. C. 233): "Nobilis, humilis, Magne 
martir stabilis" (se O. Kolsrud-G. Reiss, 
Tvo norröne latinske kvaede med melo- 
diar, Krna 1913; i samma bok meddelas 
äfven en enstämmig bröllopssång: "Ex 
le lux oritur"). Liksom annorstädes lin- 
nes äfven i N. flera pergamentsblad med 
neumer bevarade till vår tid, hvilka ut- 
visa, att dessa noternas föregångare va- 
rit kända i N. (se härom G. Reiss, Det 
norske Rigsarkivs middelalderlige Mu- 
sikhaandskrifter, Krna 1908, där äfven 
försök göres att öfversätta dem i mo- 
derna noter). Om musiken i N. under 
1500-talet är föga kändt. Riksarkivet i 



Sthlm äger en 4-stämmig motett af en 
norrman Caspar Ecchienus ("Mu- 
sikalier från slutet af 1500-talet"). Un- 
der 1600-talet begynte stadsmusikanter- 
na allt mera få betydelse; hvarje större 
norsk stad hade en stadsmusikant, an- 
tingen en infödd norrman eller en med- 
lem af det danska hofkapellet, hvilken 
erhållit en sådan syssla som en slags 
pension. Dessa musiker hade privilegi- 
um på att få spela till alla gillen och 
fester i staden och måste hålla musik- 
svenner, så många som kunde erfor- 
dras. Ingen annan musiker fick för be- 
talning åtaga sig ett dylikt uppdrag. 
Den förste nämnde instrument ist en och 
stadsmusikanten i Norge är en "Peter 
Trompeter" 1637. Ar 1714 synes Bergens 
musik ha öfverflyglat Kristianias, i det 
en musiker från Bergen, Henrik 
M e y e r, fick befallning att flytta till 
hufvudstaden för att sätta musiken där 
i stånd. Mot slutet af 1700-talet förena- 
des allt oftare stadsmusikantbefattnin- 
gen med organistsysslan i stadskyrkan 
och uppgick därför så småningom i den- 
na kyrkliga anställning. Af organister- 
na från äldre tid äro endast ett fåtal 
kända. Den förste till namnet bekante i 
Kristiania är Antoni Walter; han 
dog 1668 och efterföljdes af JohanUt- 
r e c h t. En högt ansedd orgelvirtuos 
lefde under 1700-talet i Trondhjem, J o h.. 
Daniel Berlin (f. 1710 i Memel; 1737 
anställd vid domk. i Trondbjem, t 1775). 
Under 1700-talet besöktes de norska stä- 
derna allt oftare af konserterande vir- 
tuoser, och äfven städernas egna musi- 
ker gåfvo ej sällan konserter. En or- 
ganist i Kristiania, Johan Chr. 
K r ö y e r (t 1802) namnes 1777 som 
konsertgifvare och ledare af passions- 
konserter. Andra norska konsertgifvare 
voro: organisten Jens Sang, Frede- 
rik Blom (f. 1769 vid Tönsberg, t 1806 
i Västindien), Hans Francke (båda 
skickliga violinister), flöjtisten C. H a m- 
n e r, sångaren M i c Ii a e 1 R o s i n g 
(f. 1756 i Trondhjem, t 1818 i Köpen- 
hamn), violinisten J o h. H e n r. P o u 1- 
s c n (var från Danmark, men hade vi- 
stats någon tid i Ryssland, innan han 
till sist slog sig ned i Norge, där han 
dog 1838). Af utländska musiker, hvilka 
gästade Norge och där gåfvo konserter, 
kunna nämnas: Chr. W. Gluck (den 



720 



Norge 



store reformatorn), hvilken 1749 besökte 
Kristiania och med ett italienskt opera- 
sällskap gaf en teaterföreställning med 
operan "Artaserse". En annan konsert- 
gifvare var La Hay (s. d.); mandolin- 
virtuosen Z an e bon i gaf 1779 och 80 
konserter, sångerskan Xicolosi 1781, 
violinisten Chr. Fr. Muller och sån- 
gerskan CarolineFrederikke 
Möller (s. d.) 1782, harpisten K i r c h- 
hof 1784, Antonio Lolli 1792, G. 
.1. Vogler 1791, 94, 97, 98, in. fl. Alla 
dessa resande virtuoser väckte hos huf- 
vudstadens befolkning till lif tanken att 
grunda ett eget konsertsällskap. Ett 
sådant kom till stånd 1780 samt gaf dra- 
matiska föreställningar och konserter 
livarje år intill 1797, da det synes ha 
iippbört. 1799 grundades emellertid ett 
nytt af hufvudsakligen musikalisk art, 
hvilket existerade ett 30-tal år framåt. 
Musiklifvet i Kristiania under 1700-ta- 
lets sista årtionden var i det stora hela 
tämligen lifaktigt. Förutom resande 
operasällskap, hvilka gästade staden 
(1794 och 1800 italienska sällskap med 
operor af Cimarosa och Paisiello) gåfvos 
passionskonserter (under kantor Flin- 
tenbergs ledning). Förutom nyss- 
nämnda dramatiska sällskap, hvilket 
verkade 1780 — 97, fanns äfven ett annat 
ej namngifvet musiksällskap, hvilket 
gal' symfonier af Haydn, Gyrowetz, Paul 
YVranitzky och Pleyel, solo för violin, 
flöjt, fagott, horn m. fl. instrument, samt 
vokalmusik bestående af arier, duetter 
och körer af flera dåtida kompositörer. 
Detta upphörde 1795. Det 1799 stiftade 
musiksällskapet arbetade sedan efter 
större plan, hade egen orkester och kun- 
de äfven gifva dramatiska arbeten, så- 
som Bjerregaards "Fjeldeventyret" med 
musik af W. T hr an e. Ett nytt säll- 
skap "Det musikaliske Lyceuni" stifta- 
des 1809 och verkade länge jämte det 
andra med delvis samma orkester. En 
dugande musiker i hufvudstaden vid 
1800-talets början var Lars Roverud 
(f. 1777, f 1850). Han var student och 
verkade länge som musiklärare och kan- 
tor samt erhöll ofta statsstipendium för 
att resa omkring i landet och arbeta för 
förbättrad kyrkosång. 1815 utgaf han en 
bok "Et Blik paa Musikens Tilstand i 
Xorge", där han med styrka häfdade 
nödvändigheten af en musikalisk läro- 



anstalts upprättande i Kristiauia; hatt 
framlade äfven förslag om, huru en så- 
dan borde inrättas. Den förutnämnde 
kompositören af "Fjeldeventyret", W a 1- 
d e m ar T h r a n e, begynte några ar 
före 1815 att leda musiksällskapet; 1815 — 
18 utbildade han sig vidare i Paris, men 
verkade efter tillbakakomsten åter med 
lif och lust för sällskapets förkofran. 
Jämte orkesterkonserter gaf han vid 
denna tid de första kammarmusiksoare- 
erna i Xorge. 1827 måste han af sjuk- 
dom nedlägga sin verksamhet, och efter 
hans död 1828 öfvertog den då 18-årige 
O 1 e B u 1 1 ledandet; kort därefter läm- 
nade denne dock landet för att vidare 
utbilda sig som violinist. Sedan blef 
August Schrumf (f. 1810 i Eutin, 
t i Kristiania 1856),, som tillika var ka- 
pellmästare vid teatern, musikdirigent 
och verkade som sådan ända till säll- 
skapets upplösning 1838. Schrumf var 
en skicklig violinist, energisk dirigent 
och nedlade stor förtjänst, om kammar- 
musiken i hufvudstaden. Af de under 
1800-talets trenne första årtionden kon- 
sertcrande virtuoserna utifrån märkas: 
C. S c h w e n k e, J. F. Berwald, van 
B o o ni, Le m m i n g, YV e x s c h a 1 1, 
Bernhard och Carl Romberg 
(1827). Af norska konserterande konst- 
närer märkas: O. A. Lindeman (1821), 
H. Stramstad, J. Töstie, O. Fred- 
rik b e n och O 1 e B u 1 1, hvilken sist- 
nämnde 10. 2. 1829 uppträdde å Ström- 
bergs teater med några solonummer i 
mellanakterna och 20. 1. 1830 medver- 
kade vid en af Lyceets konserter, då han 
bl. a. spelade en konsert af Mayse- 
d e r. En annan konsertgifvare var pia- 
noläraren Otto Wetterstrand. 1837 grun- 
dades Kristiania stadsteater (se Tea- 
t e r), hvilken kom att utöfva ett gag- 
nande inflytande på musiklifvet i sta- 
den. Den första opera var "Don Juan" 
(6. 11. 1837). För Trondhjems musiklif 
kom släkten Lindeman (s. d.) att få 
stor betydelse. I denna stad hade redan 
1786 bildats ett musiksällskap, hvilket 
uppehölls ända till 1843. I hufvudsta- 
den synes 1844 och 45 ett niusiksällskap 
ha existerat men utan att kunna uppe- 
hålla sin verksamhet någon längre tid. 
Först 1847 slöto sig några musikvänner, 
på violoncellisten A. G e h r m a n s (s. d.) 
uppmaning, samman till ett "filharmo- 



Norge 



721 



niskt sällskap". Då Gehrman kort där- 
efter lämnade landet, öfvertog C. A r- 
nold (s. d.) ledningen; denne lämnade 
det snart till F. A. Reissiger, hvil- 
ken med detta bl. a. uppförde Men- 
delssohns "Paulus", Grauns "Jesu död", 
Beethovens "Kristus på Oljoberget" m. 
fl. Dessutom gåfvos af sällskapet sym- 
fonier, stråkkvartetter m. m. Sällska- 
pets sista dirigent var O. W i n t e r- 
Hjelm. Af konserterande musiker från 
1830- och 40-talen märkas: Rudolf 
Willmers (1839), Fr. Prume (1841), 
A. E. P r a 1 1 é (1830, 42), A. Gehrman 
(1839, 42, 43; bodde 1845—48 i Kristiania), 
Miska Hauser (1844), C b r. K e 1- 
lermann (1845, 47, 49), Cypr. Horn- 
berg (1848), Hildur Sommerfeldt 
(1848), Jakobine Gjerz och Char- 
lotte Thygesen, Amalie Rief- 
fel (1844), Henriette Nissen-Sa- 
loman (1849), Muth-Rasmussen 
(1837) m. fl. O 1 e B u 1 1 (s. d.), som fr. 
o. m. 40-talet ofta och gärna besökte 
hemlandet, utöfvade alltid en stor väc- 
kelse på musiklifvet, antingen han gaf 
konserter med biträde af inhemska so- 
lister och körer eller han samlade mu- 
siker samman för att i slutna kretsar 
intressera dem för det egna och natio- 
nella. Af ej ringa betydelse blef hans 
sträfvan att få fram folkmusiken och 
göra den erkänd hos de bildade klas- 
serna (se M ö 1 1 e r g u 1 1 e n). På 50- 
talet begynte äfven musiken i Norge få 
större former. Därtill bidrog ej litet de 
efterhand grundade manskörföreningar- 
na, hvilka i J. D. Behrens funno en 
framstående ledare (se Behrens och 
Manskör). Genom denne fick N. sina 
första musikfester med soli, manskörer 
och harmoniorkester. Dessa fester, håll- 
na å skilda platser i landet, utöfvade äf- 
ven ett godt inflytande på landsortens 
musikintresse. På 50- och 60-talen ver- 
kade bl. a. följande musiker och kompo- 
sitörer i hufvudstaden: H. K j e r u 1 f , 
J. G. C o n r a d i, L. M. L i n d e m a n, 
Otto Winter-Hjelm, R. Nordraak 
m. fl. L. M. L i n d e m a n lade genom 
sin stora samling "Aeldre og nyere nor- 
ske Fjeldmelodier" grunden till ett verk- 
ligt utforskande af den norska folkme- 
lodien och folkdansen. 

För den norska musikkulturens stånd- 
punkt på 60-talet äro de uppgifter om 



musikföreningar, som finnas intagna i 
Mus. ak:s handlingar 1866, 67 och 68, af 
högt värde. Om Kristiania förut- 
nämnda filharm. sällskap meddelas, att 
det omorganiserades 1863 efter en vid- 
sträcktare plan; anförare var då E d v. 
G r i e g. Stråkkvartetten bestod af 18 
personer (3 — 4 vceller, 2 kb.), hvarjämte 
ljchöfligt antal blåsinstrumenter kunde 
lånas af teaterns orkester. Den blan- 
dade kören omfattade 70 — 80 personer; 
solister låntes från teatern. På de 6 
offentliga konserter, som hvarje säsong 
skulle gifvas, utfördes symfonier, ouver- 
turer samt större körer med el. utan so- 
lo. I Bergen fanns det 1855 stiftade 
sällskapet "Harmonien", hvilket egent- 
ligen var en fortsättning af ett 1792 bil- 
dadt sällskap med samma namn. Diri- 
gent var August Fries. Sällsk. gaf 
6 konserter årligen. I stråkkv. deltogo 
6 musiker, förutom amatörer; blåsin- 
strument funnos till nödigt antal. Or- 
kestern i sin helhet utgjorde 36 med- 
lemmar. Den bl. kören bestod af c. 90 
personer. "Musikföreningen" i T r o n d- 
h j e m hade Philip Jacobsson 
till dirigent och hade en orkester på 
18 och en bl. kör på 80 personer (däraf 
30 mansröster). I Fredrikshald 
fanns ett på 40-talet stiftadt "musika- 
liskt sällskap", som varit i oafbruten 
verksamhet sedan 1863. 28 aktiva och 
70 passiva medlemmar funnos; ork. var 
15 stråkinstr. och 11 blåsinstr.; 2 konser- 
ter gåfvos årligen, dessutom några soa- 
réer. Dirigent var Reissiger. Dess- 
utom fanns en i nov. 1866 stiftad "Mu- 
sikförening af damer og herrer", bestå- 
ende af 61 ledamöter. Ändamålet var 
att tills. m. det förut nämnda sällskapet 
gifva större konserter. I Stavanger 
fanns "Det musikalske selskab" med 90 
personers bl. kör, därjämte solister; di- 
rigent: örbye; orkestern var för till- 
fället ej i verksamhet. Sällsk. fick 1866 
i V. F. v. L ii h m a n en ny dirigent. I 
Christiansand funnos 3 sällskap: 
"Det musikalske selskab" med R o- 
jahn som dirigent (ork.: 16 pers.); år- 
ligen 3 å 4 soaréer samt dessutom en 
offentlig konsert till förmån för diri- 
genten; "Sångförening for herrer og 
damer" (samma dir. som föreg.; kör: 60 
pers.); en mindre bl. körförening stod 
under Aug. Abrahamsons ledning 

46 



722 



Norge 



(stiftad 6. 5. 1865; med 62 medl.); 1867 
gafs 4 soaréer med kompositioner huf- 
vudsakligen af norska och svenska kom- 
positörer. I Porsgrund stiftades 16. 
11. 1867 en "Sångförening" med 129 med- 
lemmar, däraf 80 aktiva. Dirigent blef 
Jörgen Kiindsen. Instrumentalaf- 
delningen sköttes af en stråkkvartett 
och ett piano. 2 större konserter gåf- 
vos, dessutom månatliga soaréer med 
stråkkvartetter och pianomusik. I S k i- 
e n bildades vid samma tid en musik- 
förening af omkring 30 medlemmar. — 
Af de på 70-talet och sedan längre fram 
grundade föreningarna märkas i Kristi- 
ania: den af Grieg 1871 stiftade Musik- 
föreningen (s. d.); "Gröndahls 
k o r", stiftad 1878 och nedlagd 1906 (dir. 
hela tiden: O. A. Gröndahl); den bl. 
kören gaf i förening med orkester van- 
ligen 2 konserter årligen, hvarvid bl. a. 
uppfördes: Brahms' Kequiem, Bruchs 
"Die Flucht der heil. Familie", Bachs 
Mattheuspassion, körer af Palestrina, 
Vittoria, Lasso, H. Schiitz m. fl.; dess- 
utom Sindings "Til Molde", Schjelde- 
rups "Höifjeldsliv" och Ellings "An He- 
lios". 1880 stiftade L a m m e r s (s. d.) 
"K orforeninge n", som uppförde 
flera stora körverk (Cherubinis Kequiem, 
Händels Messias, Josua, Judas Macca- 
baeus, Mozarts Requiem, Bachs Johan- 
nespassion m. fl.). Föreningen ersattes 
1902 af "Caeciliaforeningen", hvil- 
ken intill 1911 stod under Lammers' led- 
ning; hösten 1911 öfvertog Karl N i s- 
s e n dirigentplatsen (under mellantiden 
var J. Rivertz ledare). Denna kör 
har bl. a. uppfört Haydns Skapelsen, 
Bachs Johannespassion och Brahms' 
Requiem. Kören består för närvarande 
af c. 100 medlemmar. Slutligen stiftades 
30. 9. 1897 "Holt ers kor", hvars stif- 
tare och ledare alltsedan dess Iver 
H o 1 1 e r varit. 80 aktiva medlemmar 
finnas. 1 å 2 konserter ha årligen gif- 
vits. Af uppförda verk märkas: Astor- 
gas "Stabat mäter", Beethovens 9:de 
symfoni, Brahms' "Schicksalslied" och 
"Nänie", Ellings "Den forlorne Sön", 
Gades "Elverskud", "Ved solnedgång", 
Griegs "Olav Trygvason", Händels "Mes- 
sias", Holters "Til Faedrelandet", Rosen- 
felds "Ved Nattetide", Sindings "Til 
Molde", a capella körer af Palestrina 
m. fl. För kammarmusik har bl. a. ver- 



kat Gustav Fr. Langes stråkkvar- 
tett. På den norska Nationalteatern, 
grundad 1899, ha under årens lopp flera 
originalverk af norska kompositörer gif- 
vits, däribland Thranes "Fjeldeventy- 
ret" (fg. 5. 4. 1908), Ole Oisens "Lajla" 
(fg. 8. 10. 1908), Haarklous "Harisagnet" 
(fg. 17. 8. 1910), Johan Halvorsens "Mot 
Nordpolen" (fg. 6. 4. 1911), Sigwardt 
Aspestrands "Sjömansbruden" (fg. 8. 5. 
1907). Orkestern är 44 man (se bil. IX). 
Af norska nationalverk, hvilka dessför- 
innan uppförts på Kristiania teater mär- 
kes Haarklous "Fra gamle dage" (1894). 
— I Trondhjem stiftades 20. 9. 1909 en 
"Trondhjems symfoniorkester". Dirigent 
är Mörten Svendsen. Orkestern, 
50 man, gifver årligen 6 konserter, hvar- 
af 3 abonnementskonserter och 3 popu- 
lärkonserter. Af representerade kompo- 
sitörer vid konserterna märkas: Beetho- 
ven, Schubert, Schumann, Mendelssohn, 
Saint-Saéns, Massenet, Grieg, Johan 
Svendsen, Sibelius m. fl. Norges stora 
betydelse som musikland begynner först 
med 70-talet, då Edvard Grieg och 
Johan Svendsen skapade en in- 
hemsk tonkonst på nationell grund. De- 
ras föregångare voro särskildt H a 1 f - 
dan Kjerulf och Richard Nord- 
r a a k. Af deras samtida och efterföl- 
jare som kompositörer märkas bl. a.: 
Kr. Sinding, Agathe Backe r- 
Gröndahl, O. Oisen, I. Holter, 
J. Selmer, J. H a 1 v o r s e n, E. A 1- 
naes, G. Schjelderup, C. Elling, 
H a a r k 1 o u m. fl. Af utöfvande konst- 
närer märkas pianisterna: E. N e u- 
pert, Ag. Backe r-G r ö n d a h 1, 
Fridtjof Gröndahl, E. Lie- 
Ni s s e n, K. N i s s e n, H. C 1 e v e, 
N. L a r s e n, M. K n u t z e n m. fl. ; bland 
sångerskorna kunna nämnas A m u n d a 
Kolderup, Gina Oselio, Olive 
Fremstad, Cally Monrad, Eli- 
sabeth Munth e-K a a s m. fl. I flera 
af Norges städer finnas goda musiksko- 
lor (se Konservatorium och L i n- 
d e m a n). Af goda sångpedagoger inom 
den folkliga sången märkas: L. S ö- 
r a a s och O. K o p p a n g. 

Den norska folkmusiken har särskildt 
inom folkdansen en själfständig egen- 
art. Folkdanserna äro till största delen 
instrumentala. Typiska former äro sär- 
skildt springdansen och hallin- 



Norlén — Xorlind 



723 



gen. Af nationella folkinstrument mär- 
kas hardangerfiol och länge- 
1 e i k. En god representant för norsk 
folklig violinvirtuositet är Möller- 
gutten (s. d.). 

Litt.: För medeltiden se förut nämnda 
3 böcker af G. Reiss; hufvudkällan för 
1700-talet är: H. J. Hvitfeldt, Christiania 
Theaterhistorie (Kbhn 1876); för 1800- 
talets förra hälft: J. G. Conradi, Kort- 
fattat historisk Oversigt över Musikens 
Udvikling og nuvaerande Ståndpunkt i 
Norge (Krna 1878); för 1800-talets senare 
hälft äfven V. E. Siewers norska musik- 
historia i Panum-Behrends "Illustreret 
Musikhistorie" (II, 1905); Aimar Grön- 
volds "Norske Musikere" har biografier 
öfver Kjerulf, Svendsen, Ole Bull och 
Edv. Grieg; biogr. öfver samma 4 musi- 
ker meddelar C. Elling i "Nordniaend i 
det 19de Aarh." Såsom ytterligare bi- 
drag till Ole Bull-litt. (se Ole Bull) 
kan nämnas följande skrifter: Oddmund 
Vik, Ole Bull (Bergen 1890); E. B., Ole 
Bull (Altona 1838); Sarah Bull, Ole Bull 
(London o. Stuttgart 1886); L. Ottmann, 
Ole Bull (Stuttg. 1886); C. Gay, Ole Bull 
(Paris 1881; på vers!); biogr. i Tidn. f. 
teater o. musik (Sthlm) 9. 1. 1832 och 
27. 2. 1836; som tillägg till Griegbiogr. 
märkes Kretzschmars inledning till den 
saml. uppl. af "Lyrische Stiicke"; biogr. 
materiell om en del norska musiker fin- 
nes i Schyttes Nord. Musiklex., 111. norsk 
konversationslex., J. B. Halvorsens 
Norsk Forfatterlex. och Hvem er Hvem? 
För norska kompositörers verk äro äf- 
ven musikförlaget Warmuths katalo- 
ger värdefulla; se äfven musiktidningar, 
hvilka sedan 1880-talet utgifvits i Kristi- 
ania. Mus. ak:s handl. såsom källa för 
60-talets norska musikför. är redan 
nämnd. W. Niemann, Die Musik Skan- 
dinaviens (Lpzg 1906) och samme förf:s 
uppsatser i tidskr. "Nordland" (Berlin) 
äro äfven värdefulla (jfr äfven hans 
upps. om nord. musik i "Das goldene 
Buch d. Musik"), äfvenså häftet "Skan- 
dinavien" i tidskr. "Die Musik" III (Ber- 
lin); "Mindeblade över Joh. D. Behrens" 
(Krna 1890) är för norska musikens kul- 
turhist. mycket god. Källorna för mans- 
körernas hist. samt musikfesterna finnas 
här angifna under Manskör. Se för 
öfrigt den i Behrensbiogr. s. 23 ff. an- 
gifna litt. Striden (bufvuds. 70-talet) rör. 



den nya norska koralboken finnes angif- 
ven i samma biogr. s. 25 ff. För känne- 
domen om folkmusiken är litt. om "Möl- 
lergutten" värdefull: O. A. överland 
(1890), G. T. Hagen (1900), R. Berge 
(1908). För folkmelodierna se Lindemans 
ofvannämnda samling samt dessutom: 
R. Berge, Norsk Visefugg (1904); Joh. 
Halvorsen, Norwegische Bauerntänze 
(Lpzg, Peters 1906; jfr äfven Griegs sam- 
lingar på samma förl.); Arne Björndal, 
Norske Slaattar; Bernt Stöylen, Norske 
Barnerim och Leikar (1899); en uppsats 
om folkmelodierna skref Cath. Elling 
("Vore Folkemelodier" i Vid.-selsk:s 
skrifter); om folkinstrumenten se slutl.: 
Norsk Folkemuseums Instrument-Udstil- 
ling 1904; Harry Fett, Musikinstrumen- 
ter (1907). För vidare litt. hänvisas till 
de under musikernamnen m. m. angifna 
källorna. 

Norlén, Karl Gunnar, f. 30. 4. 1884; 
redaktör för Sv. Musiktidning sedan vå- 
ren 1912; elev i musik af E. Åkerberg, 
Sv. Sjöberg, Hedenblad, Lindegren och 
Em. Sjögren; har en längre tid verkat 
som musikkritiker; föreläste i musik- 
historia vid Rich. Anderssons musiksko- 
la, Sthlm, läsåret 1912—13; bosatt i Upp- 
sala. 

1. Norlind, Nils Peter, f . 8. 4. 1853 
i Saxtorp, Skåne; student 1874; fil. kand. 
1886; org.- och kyrkos.-ex. i Lund 1882 
och i Sthlm 1888; vik. kantor i V. Kara- 
by och Saxtorp 1882—88; vik. sång- och 
musiklärare vid Lunds seminarium 1883 
och 1885; ord. musiklärare där sedan 1889; 
vik. domkyrkoorganist vid flera tillfäl- 
len 1890 och 91; organist vid Allhelgona- 
kyrkan i Lund sedan 1891 (platsen har 
uppehållits af hans hustru Johanna- 
H a 1 1 b e r g-N.) ; af Mus. ak. tillförord- 
nad examinator i org.- och kyrkos.-exa- 
men i Lunds stift sedan 1893; ordf. i 
Lunds stifts org.- och kantorsförening 
1899—1901; stiftade 1891 tills. m. sin hu- 
stru "N. P. Norlinds musikskola", hvars 
ledare han alltifrån början varit; 1909 
medstiftare af "Sydsvenska musikkon- 
servatoriet" och dess ledare 1909 — 12. N. 
har jämte smärre uppsatser i musik och 
musikhistoria ("Bidr. till den mus. diag- 
nostiken", biogr. öfver G. W. Heintze, 
"Studier i formelmetoden", "Om sång- 
och musikundervisningen vid några se- 
min. i Berlin o. Dresden" m. fl.) utgifvit 



724 



Normalton — Norman 



en handbok om orgelns allm. historia (C. 
F. Hennerberg o. N. P. Norlind, Handb. 
om orgeln II, 1912). N. har under sina 
talrika resor för besiktigande af orglar 
skaffat sig en stor kännedom om sam- 
tida svenska orglar och torde vara en 
af landets mera bemärkte fackmän på 
området. — Biogr. i Kyrkomusik och 
Skolsång 1908 s. 137 f. 

2. Johanna Hallber g-N ., den f ö- 
reg:s hustru, se Hallberg 3. 

3. Johan Henrik Tobias N., förfat- 
tare af detta lexikon, den förstnämndes 
systerson, f. i Hvellinge, Skåne, 6. 5. 1879; 
student 1897, fil. kand. 1903, fil. dr. 1909, 
docent i litteratur- och musikhistoria 
vid Lunds univ. sedan 1909; folkhögskol- 
lärare 1903, rektor vid Tomelilla folkhög- 
skola 1907—14, sedan rektor vid folkhög- 
skolan i Ö. Grefvie (nära Malmö); har 
företrädesvis studerat musikhistoria, 
folkminnen och konsthistoria (sistnämn- 
da ämne bl. a. för B. Riehl i Miinchen 
och E. Wrangel i Lund); som musiker 
elev af Frederique Rothstein (piano) och 
A. Berg (teori) i Lund, vid Leipzigs kon- 
serv, af v. Bose (piano) och Jadassohn 
(teori); dessutom elev af L. Thuille i 
Miinchen i kontrapunkt och komposi- 
tion; studerat musikhistoria under A. 
Sandberger vid univ. i Miinchen 1898 — 
99, O. Fleischer och M. Friedländer vid 
univ. i Berlin 1899—1900; dessutom univ.- 
studier vid Lunds, Uppsala och Leipzigs 
univ. N. har företagit musikvetenskap- 
liga studieresor i Sydtyskland, Frank- 
rike och England 1899; innehaft stats- 
stip. för studiet af musikalier i sv. 
landsortsbibliotek 1904, satsstip. i peda- 
gogiskt syfte 1907 och 1911, univ.-stip. 
för studieresa till Österrike, Italien och 
Schweiz 1913; för 1913 och 1914 tillerkänd 
statsstip. för studier i folkkultur och 
folkmusik i Sverige; tillerkänd Letter- 
stedtska inr. resestip. för 1914; sekr. i 
svenska sektionen af Internationella 
musiksällskapet sedan 1902; medlem i de 
flesta separata kommissionerna i IMG. 
(bibliogr., luta, corpus script. med. aevi). 
Såsom musikhistorisk författare har han 
bl. a. utgifvit följande böcker: Svensk 
musikhistoria (1901; i utdr. på tyska i 
flera tyska tidskr.), Om språket o. musi- 
ken (1902), Beethoven (1907), Latinska 
skolsånger i Sverige och Finland (1909), 
Studier i sv. folklore (1911), Svenska all- 



mogens lif (1912); dessutom följande mu- 
sikvetenskapliga uppsatser i Samrnel- 
bände IMG: Die Musikgesch. Schwedens 
in den Jahren 1630—1730 (1900; sv. uppl. 
Sv. Musikt. s. å.), Schwedische Schullie- 
der im Mittelalter und in der Reforma- 
tionszeit (1901), Ein Musikfest in Niirn- 
berg im Jahre 1649 (1905), Zur Geschich- 
te der Suite (1906), Was ein Organist im 
17. Jahrhundert wissen musste (1908), 
Zur Biographie Christian Ritters (1910), 
Zur Geschichte der polnischen Tänze 
(1911); i tidskriften "Die Musik": Wil- 
helm Stenhammar (1904) och Zur Ge- 
schichte der schwedischen Musik (1904); 
i tidskr. "Kult o. Konst" undersökningar 
om musiken vid svenska skolor på 1600- 
talet (särskildt Västerås o. Upps. univ.) 
samt sv. koralböcker från 1500- och 1600- 
talen (1906, 07 och 08); en undersökning 
af musiken i Vadstena kloster samt me- 
deltida Birgittinerhandskrifter rör. vec- 
koritualens musik ("Vadstena klosters 
veckoritual", Samlaren 1907); Källorna 
till sv. musikens historia (Sv. Musikt. 
1901); dessutom flera uppsatser om 
svärdsdansen, suiter, sv. folkdanser och 
folkvisor m. m. i in- och utländska tid- 
ningar o. tidskrifter, pedagogiska skrif- 
ter samt ett hundratal musikbiografier i 
svenska och tyska tidningar och tid- 
skrifter, recensioner m. m. 

N o r m a, op. seria i 3 a. af Felice Ro- 
mani, musik af Bellini; premiär 26. 12. 
1831 (med Donzelli, Pasta o. Grisi i huf- 
vudrollerna); gifven i Paris å ital. tea- 
tern 20. 6. 1835; i London på King's Thea- 
tre 20. 6. 1833 (Drury Lane 24. 6. 1837); 
svensk öfversättning af N. W. af Wet- 
terstedt; ffg. å k. t. Sthlm 19. 5. 1841; 
intill 1913 gifven 111 ggr (repriser: 1865, 
82, 88, 95); ffg. å St. t. i Göteborg 29. 12. 
1861; dansk öfvers. af Oehlenschläger; 
ffg. k. t. Kphn 20. 3. 1840 (intill 1866: 51 
ggr). 

Normalton, stämtonen; se A. 

Normaltonläge, 8 fots tonhöjd i en or- 
gel. 

1. Norman, Carl Adam, f. 1773, t 
24. 3. 1812; violinist i svenska hof kapel- 
let c. 1793; 2: dre konsertmästare 1799; af- 
gick 1812; deltog ofta i konserterna vid 
århundradets början. E. G. Geijer skrif- 
ver om honom: "Han spelar mycket bra 
och har den klaraste silfverton, ehuru 
man skulle önska mer kraft och tydlig- 



Norman 



725 



het åt hans exekution" (br. 20. 5. 1805); 
längre fram yttrar han sig mindre godt 
om honom: "N:s spel är klart och be- 
hagligt, men utan all djuphet och sann 
känsla" (br. 27. 10. 1806). N. gaf nästan 
hvarje år konserter i Åbo. 

2. Fredrik Vilhelm Ludvig N., f. 28. 
8. 1831 i Stockholm, t där 28. 3. 1885; fa- 
dern var hufvudman för ett ansedt han- 
delshus, modern ägde rika musikaliska 
anlag; fadern dog tidigt och efterläm- 
nade sin familj i små omständigheter; 
sonen visade tidigt begåfning för im- 
provisationer på piano. Hans första, 
mera ordnade handledning på detta in- 
strument åtog sig frkn Josephson (se- 
dan fru Schiick), hvarefter han som 
mera uppvuxen gosse erhöll vidare un- 
dervisning dels af Theodor Stein, dels 
ock under en kort tid af van Boom, 
samt i harmoni af A. F. Lindblad. Den- 
ne senare förde honom till d. v. kron- 
prinsen Oscar, hvilken visste att upp- 
skatta hans stora begåfning. En välvil- 
lig gynnare ägde N. i löjtnant C. G. 
Braunerhjelm, som jämte den för honom 
verksamme bankoregistratorn Axel Berg- 
ström satte honom i stånd att till fort- 
sättande af sina studier resa till Leipzig 
(1848). Redan 1843 hade utkommit ett 
häfte "Sånger komponerade vid 11 års 
ålder". Vid konserv, i Leipzig erhöll N. 
till lärare Hauptmann, Moscheles och 
Rietz. Hvilka framsteg han här gjorde, 
framgår bl. a. af G. Wennerbergs dag- 
boksanteckningar under en resa i Tysk- 
land, där det för 15. 11. 1852 (Leipzig) he- 
ter: "Bland svenskar, som vistas här 
för musikaliska studiers skull, är N. den 
utmärktaste. Han har redan upphört 
att vara elev af konservatorium och ar- 
betar nu på egen hand. Det var särde- 
les angenämt att höra honom omtalas 
af alla de unga tonkonstnärer, hvilkas 
bekantskap jag gjorde, såsom den ut- 
märktaste och förhoppningsfullaste, som 
på länge utgått från konservatorium" 
(Ny t. f. mus. 5. 11. 1853). De mästare 
som mest påverkade honom i Leipzig, 
voro Gade och Schumann. Genom den 
senare, hvilken varmt ifrade för hans 
framgångar i Tyskland, vunno flera 
hans arbeten insteg hos Kistner, på 
hvilkens förlag "Zwei Klavierstiicke op. 
1." (1851), en violinsonat op. 3 och se- 
dermera flera andra kompositioner ut- 



kommo. Kort efter Wennerbergs besök 
i Leipzig återvände N. till Stockholm, 
där han snart tills. m. sin kamrat Ru- 
benson utvecklade en liflig verksamhet 
för det svenska musiklifvets höjande. 
Som pianist medverkade han vid flera 
konserter och åtnjöt stor aktning som 
utöfvande musiker. J. A. Josephson 
skrifver: "Hans spelsätt, ej bravurmäs- 
sigt i den mening, som de företrädesvis 
konserterande pianofortcspelarnes, har 
dock mera än de flesta sådana varit till- 
dragande och har, såsom den äkta konst- 
närens, utmärkt sig för den rena och 
ädla stil, den finhet och sanna värme, 
hvilka äro hufvudvillkoren för en tro- 
gen tolkning af de bästa alstren inom 
såväl den klassiska som den romantiska 
pianofortelitteraturen. Det är den har- 
moniska föreningen af poetiskt anslag, 
anderik uppfattning och klar framställ- 
ning, som gör N. till en så framstående 
spelare." Under den första tiden efter 
hemkomsten fick N. förtjäna sitt uppe- 
hälle genom lektioner. LMA 1857. 1858 
sökte han kapellmästarebefattningen vid 
Lunds univ. Såväl Josephson som Ad. 
Lindgren ha förklarat, att han där blef 
förbigången af Gnosspelius. Så är dock 
ej fallet. Alla voro ense om, att N:s 
anlag och visade skicklighet berättigade 
honom till platsen. Konung Oscar, som 
alltid haft stort intresse för honom, hade 
emellertid bestämdt uttalat som sin ön- 
skan att få behålla honom i hufvudsta- 
den och för N:s skull inrättades en 
särskild plats som orkesteranförare samt 
lärare i komposition, instrumentering 
och partiturläsning vid konserv, i Sthlm. 
Han arbetade där i 3 års tid till 1861, 
då han efter I. Lachner erhöll förord- 
nande som hofkapellmästare. 1860 stif- 
tade han tills. m. J. Giinther "Nya har- 
moniska sällskapet" och ledde detta säll- 
skaps konserter till 1878, då det nedla- 
de sin verksamhet. Som hofkapellmä- 
stare dirigerade han operaorkestern i 18 
år till 1879 och ledde sedan till hösten 
1884 de af honom stiftade symfonikon- 
serterna, gifna å k. op. af hofkapellet. 
Ad. Lindgren skrifver om honom som 
dirigent: "Med Foroni kan N. väl icke 
jämföras i förmåga att i kapellets pre- 
stationer ingjuta ej blott ordning, utan 
äfven i sjudande eld, fart och inspira- 
tioner. Men hvad beträffar korrekthet, 



726 



Norman 



detaljarbete, energi och pietet mot verk 
från de mest olika skolor har hofkapel- 
let under N:s ledning ej förlorat sitt 
anseende för att fortfarande vara ett 
bland de bättre i Europa." 1880 stiftade 
N. tills. m. Vilh. Svedbom "Musikförenin- 
gen". Vid konservatoriet var han efter 
1861 lärare under olika perioder: 1868 
—70, 72—75, 80—82. 1873—74 var han pre- 
ses i Mus. ak. 1883 års riksdag bevil- 
jade honom ett tonsättargage af 2,000 
kr. årligen, och 1884 förärade Svenska 
akad. honom sin stora prismedalj. Mus. 
ak. lät 1910 prägla en minnesmedalj öf- 
ver honom. N. ingick 1864 äktenskap 
med Wilhelmina Neruda och hade med 
henne tvenne söner. — N:s främsta bety- 
delse är som kompositör. Han är här 
den store vägrödjaren för en ny tidsrikt- 
ning, hvilken i Tyskland utbildats af 
Mendelssohn och Schumann samt i Dan- 
mark skapats af N. W. Gade. Denna 
stilriktning upptog de gamla klassiska 
instrumentala konstformerna och od- 
lade särskildt symfonien, kvartetten och 
sonaten. Inom det vokala området ut- 
bildades genom dem de större formerna 
för soli, kör och orkester. Med fin kän- 
sla för klangverkningar sökte de gifva 
orkestern en viktigare plats. Att dessa 
nyheter särskildt i Sverige på 50-talet 
skulle uppfattas som mycket revolutio- 
nära, är tydligt, då man besinnar, att 
visan med solomelodi och enkelt ac- 
kompagnement var den hufvudsakligen 
berättigade konstformen och den itali- 
enska operamelodien höjdpunkten af 
konstutveckling. För melodien hade man 
glömt polyfonien, för den dominerande 
cantilenan den tematiska konsten. En- 
dast en hade i Sverige arbetat för den 
nya "romantiska" konsten, Franz Ber- 
wald, men han hade måst söka sitt uppe- 
hälle till största delen i utlandet, eller 
åtminstone utanför den svenska huf- 
vudstaden, och hans kompositioner voro 
mycket litet kända och ännu mindre för- 
stådda af den svenska allmänheten. 
Norman följde efter Berwald såsom på 
samma gång utbildare och fullföljare af 
dennes konst. Ad. Lindgren skrifver 
1882 om N. som kompositör: "Jag nämn- 
de redan, att han i högre grad än de 
flesta svenskar utom F. Berwald äger, 
hvad man kallar tematisk konst. Denna 
förmåga medför visserligen sina faror. 



Förledd af den lätthet, hvarmed han 
finner sig kunna fullfölja en tematisk 
tanke, går konstnären stundom för 
långt i dess utarbetande och blir dels 
för vidlyftig, dels för klyftig. I förra 
fallet blir hans arbete oöfverskådligt, 
oroligt och långrandigt, i senare fallet 
torrt och osympatiskt; ty i förra fallet 
har hans flygande fantasi kommit ho- 
nom att glömma begränsningens lag, 
i senare fallet har hans förstånd öfver- 
flyglat hans känsla. Det kan svårligen 
nekas, att N. stundom gjort sig skyl- 
dig till någotdera af dessa fel och ska- 
pat stycken, som mera äga teknisk än 
estetisk förtjänst, mera lärdom än be- 
hag. Det är säkerligen mest denna 
svaghet, hvilken (i förening med en ej 
synnerligen rik och originell melodi- 
källa) vållat, att N. länge haft svårt för 
att blifva populär såsom kompositör (så- 
som pianist och kapellmästare har han 
alltid varit det), ett förhållande, som 
dock på senare åren synes hafva ej obe- 
tydligt ändrats, sedan några af hans 
finska 'Skogssånger' samt hans finväfda 
'Månestrålar' m. fl. blifvit omtyckta kon- 
sertnummer och äfven hans större kör- 
kompositioner kunnat upprepade gånger 
gifvas med stort bifall." — Bagges för- 
teckning öfver N:s verk omfattar föl- 
jande kompositioner för orkester: 4 sym- 
fonier, 4 ouverturer, 4 marscher och 2 
för piano m. ork.; för kammarmusik: 1 
stråkoktett, 1 stråksextett, 1 stråkkvin- 
tett, 6 stråkkvartetter, 1 suite för 2 vio- 
liner, 1 pianosextett, 1 pianokvartett, 1 
pianotrio, 4 sonater för piano o. violin, 
1 för piano och altviolin, 1 sonat för 
piano och violoncell, 2 st. för p. 4 h., 24 
häften för pianosolo (däraf 15 m. opus- 
tal). Af vokalmusik nämnas: 9 större 
kantater m. ork., 4 st. dramatisk musik, 
7 st. flerst. sånger a capella, 1 häfte du- 
etter och 11 hftn för 1 röst med piano 
(däraf 6 med opustal). Af de under de 
sista 30 åren ännu å konserter gifna 
verken märkas: symf. nr 1 F-dur (komp. 
1857; gifven 13. 5. 1902 i Mus. ak.; eljest 
mindre känd), den mycket populära 
symf. nr 2 i Ess-dur (tr. af Mus. konst- 
för. 1874; komp. 1874), den äfvenledes af 
Mus. konstför. 1885 utgifna och 1881 kom- 
ponerade 3:dje symf. op. 58 D-moll (gif- 
ven å symfonikons. i Sthlm 14. 11. 1885 
och af Konsertför. 9. 4. 1903). Af ouver- 



Norman-Neruda — Norrie de Verdier 



"27 



turer märkas: ouv. ur musik till Shake- 
speares "Antonius och Cleopatra" (komp. 
1881; ouv. tr. 1910), ouv. öfver fosterländ- 
ska motiv till k. op:s sekularfest ("Fest- 
ouv. i C-dur") op. 60 (komp. 1882; tr. 
1910); den 1856 komp. konsertouv. i Ess- 
dur op. 21 gafs ig. 21. 3. 1893 och har 
sedan ej sällan spelats. Hans ung- 
domsverk, pianokons. (komp. 1846) utan 
opustal, har spelats ett par ggr i huf- 
vudstaden. Af kammarmusikverken ha 
utförts: stråkkvartetten i E-dur op. 20 
(komp. 1855), stråkkvartetten i A-moll 
op. 65 (komp. 1884; med det populära 
andantet i F-dur), stråkkvartetten i C- 
dur op. 42 (komp. 1871—83; gifven af 
Aulinska kv. 3. 3. 1892), stråksextetten op. 
18 (komp. 1854), stråkkvintetten i C-moll 
(komp. 1870), pianosextetten i A-moll op. 
29 (komp. 1868—69), pianokvartetten i E- 
dur op. 10 (komp. 1856—57), pianotrio 
i D-dur op. 4 (komp. 1849), pianotrio i 
H-moll op. 38 (komp. 1871—72; spelad af 
Aulinska kv. 12. 12. 1893 och tryckt 1910), 
den Fr. Neruda tillägn. violoncellsona- 
ten i D-dur op. 28 (komp. 1867). Af de 
vokala verken äro särskildt bekanta 
kantaterna "Rosa rörans bonitatem" 
(komp. 1876), "Humleplockningen" (komp. 
1884), det ofullbordade oratoriet "Die 
Könige in Israel" (rec. o. aria utförd å 
en Musikför:s kons. 6. 3. 1900), drama- 
tisk musik till "Torkel Knutsson", "An- 
tonius o. Cleopatra", a capellakörerna 
"Jordens oro viker" (komp. 1878), "Det 
guddommelige lys" (komp. 1880), mans- 
körer m. m. Af solosånger har sär- 
skildt "Månestrålar" (op. 49: 2, komp. 
1877) blifvit med rätta populär. Äfven 
op. 31. "Skogssånger" (komp. 1867) äger 
högt värde. — Såsom musikkritiker ver- 
kade N. framför allt för den instrumen- 
tala musiken och för de stora körverken. 
Under 50-talet riktade han sin kritik 
särskildt mot den rådande dilettantis- 
men och den bristande musikaliska skol- 
ningen. Af samtida kompositörer arbe- 
tade han med framgång för Gade och 
Schumann. Af svenska mästare är han 
en af de första, som visar hän på Fr. 
Berwalds betydelse. Särskildt viktig är 
hans kamp för det nya i den af honom 
och Rubenson 1859 utgifna musiktidnin- 
gen "Tidning f. teater o. musik"; äfven 
skref han dessförinnan och efteråt i 
musiktidningar, tidskrifter samt all- 



männa tidningar (Ny tidning f. musik, 
Post o. Inrikes tidn., Aftonbl. m. m.). 
Särskildt fullödiga äro hans karaktä- 
rististiker öfver Fr. Berwald och Aug. 
Söderman i Sv. Musiktidn.; äfven en 
uppsats i s. tidn. om A. F. Lindblad 
som instrumental kompositör är värde- 
full. En del af hans uppsatser, "Musi- 
kaliska uppsatser och kritiker (1880— 
85)" utgåfvos 1888 samlade i bokform. 
— Litt.: Ad. Lindgren, Sv. hofkapellmä- 
stare 1782—1882 (äfven i Sv. Musikt.); 
S. förf. biogr. i Nord. Fam.; J. A. Jo- 
sephson biogr. i Teater o. Musik 7. 10. 
1876 (nr 8); biogr. i Sv. Musikt. 1885 s. 
49, 1897 s. 83 och 1910 s. 41; L. Lager- 
bielke, Sv. tonsättare (1908); C. Fr. Lund- 
qvist, Minnen o. anteckningar (1908, 09); 
O. Morales, biogr. i Sv. Musikerförbun- 
dets tidning 1910 s. 102; dessutom biogr. 
1885 i Budkaflen, Illustrerad tidning och 
Hemvännen m. fl. — Julius Bagge utgaf 
en "Förteckning öfver Ludvig Normans 
tonverk" (s. a.). 

Norman-Neruda, Wilma, se Neruda. 

Normani, Emma, f. B i n g 1 e y, f. i 
England; utbildad i Italien; uppträdde 
19. 5. 1851 å k. t. Sthlm som Armina i 
"Sömngångerskan" och var sedan fästad 
vid k. scenen 1. 7. 1851—1. 7. 1853; under 
denna tid uppbar hon flera kräfvande 
partier och var en af teaterns bästa 
krafter; af hennes roller märkas: Fides 
i "Profeten", Norma, Lucretia, Lady 
Macbeth, Adina i "Kärleksdrycken" 
Elaizas i "Eden". Sedan hon lämnat 
Sverige 1853, ingick hon äktenskap med 
en silkesodlare Rospini och bosatte sig 
sedan vid Comosjön. Fr. Hedberg skrif- 
ver bl. a. om henne: "Mitt personliga 
minne af denna sångerska är uteslu- 
tande fästadt vid den berömda kyrko- 
scenen i Profeten, där jag icke sett eller 
hört något mera storslaget och fullto- 
nigt, förrän då Zelia Trebelli uppträdde 
i samma scen, och fyllde hela den stora 
salongen med den djupa, präktiga klan- 
gen af sin härliga stämma" (Svenska 
operasångare s. 288). 

Norrie de Verdier, Anna Hilda Char- 
lotta, f. Pettersson, f. 2. 7. 1860 i 
Stockholm; operasångerska; elev af J. 
Giinther vid Mus. ak. samt af Fr. Arl- 
berg och S. Hebbe; debuterade 1882 å 
Nya teatern, Sthlm, som Antoinette i 
"Gnistan"; var sedan engagerad där 1882 



728 



Norrköping 



— 84; 1883 började hennes större verk- 
samhet på operettens område i "Infan- 
tinnans dotter", "Bellevilles mö", "Alp- 
hyddan", "Stella" m. fl. 1882—84 enga- 
gerad vid Södra och Djurgårdst.; 1884 
—87 direktris tills. m. V. Kloed och M. 
Griinder för Vasat.; gaf 1887—89 gäst- 
spel i Sverige, Norge, Danmark, Finland 
och Tyskland; under sin glanstid vid 
80-talets midt var hon Sveriges måhän- 
da främsta operettsångerska. N., som 
instuderat visor för Marcelle Legay, har 
sedan 1889 gjort sig vida känd som vis- 
sångerska i den glada genren och tid 
efter annan gifvit gästroller å flera huf- 
vudstads- och landsortscener. N. var 
1890—09 gift med författaren W. Norrie, 
Kphn, och ingick 1909 nytt äktenskap 
med skådespelaren Anton de Verdier. — 
Biogr. bl. a. i Sv. Musikt. 1894 nr 10 och 
1903 nr 2. 

Norrköping. Om stadens musiklif före 
1700-talets slut är föga bekant. Kyr- 
korna saknade ännu 1772 större orgel- 
verk: St. Olofskyrkan hade ingen orgel 
alls, Hedvigs- (tyska) kyrkan hade 1680 
köpt ett verk från Hamburg för 500 
rdr, men sedan detta 1719 förstörts af 
ryssarna, hade man äfven där intet, Jo- 
hanneskyrkan hade intill sista tiden 
nöjt sig med en handorgel (positiv), 
men äfven denna hade 1772 "förlorats". 
Emellertid finna vi på 1780-talet, att ett 
vaknande musikintresse begynt. 1784 
uppförde ett sällskap amatörer Pergo- 
leses passionsmusik; 1790 gafs festmusik 
med anledning af freden i Wärälä och 
1792 afsjöngs ett Te Deum på grund af 
Gustaf III:s död. På 1790-talet gaf G. 
V. Vogler nästan årligen orgelkonserter 
i St. Olofskyrkan. Vid Gustaf IV Adolfs 
kröning i staden 1800 föranstaltades syn- 
nerligen storartad musik. Förutom sån- 
gare och musiker i staden själf hade 24 
gymnasister med Ad. Miklin som ledare 
kommit från Linköping (s. d. n.); dess- 
utom medverkade "konungens harmoni- 
musik". Konsertmästare K. F. Muller 
(s. d.) från hufvudstaden anförde orke- 
stern och Miklin kören. Karsten sjöng 
solo. Hseffner och J. Struve (org. i Hed- 
vigs förs.) hade komponerat festmusi- 
ken. 1797 bildades ett särskildt musik- 
sällskap under namn af "Musikaliska 
inrättningen", bestående af 15 kapelli- 
ster. Sällskapet hade till uppgift att 



odla klassisk musik, såväl vokal som in- 
strumental. Stiftare och anförare var 
ryttmästaren Georg H. König (f 1839), 
en god violoncellist (LMA 1788). Mus. 
inrättningen upplöstes 1801, och i dess 
ställe bildades 1803 Norrköpings Musi- 
kaliska Sällskap. Dess främste och 
verksammaste ledamot var kaptenskan 
Maria Elisabeth Åhmanson (f 1807), en 
framstående sångerska, syster till skå- 
despelaren Lars Hjortberg. Sällskapet 
uppförde årligen 3 — 4 konserter o. lång- 
fredagen till förmån för Gustavianska 
barnhuset en konsert, hvarvid växelvis 
gåfvos Haydns "Skapelsen", "Kristi sju 
ord på korset" och "Årstiderna", äfven- 
som Grauns "Jesu död". 1817 upplöstes 
detta sällskap, och dess kassa öfvergick 
till det 1828 stiftade Musikaliska säll- 
skapet, hvilket existerat till in i våra 
dagar. Stiftarna voro 28 musikintresse- 
rade personer, herrar och damer. Af de 
mera bemärkta bland dessa var bruks- 
patronen J. G. Norstedt sällskapets l:ste 
ordf., fabrikör J. L. Arosenius (t 1831) 
dess l:ste dirigent, musikdirektör John 
Hallberg (t 1868), organist i St. Olofs- 
kyrkan, god orgelspelare och pianist 
(dir. 1837—54) samt fruarna Laurette 
Arosenius och Amalia Asklöf. Sällska- 
pets verksamhet har sedan dess med 
mer eller mindre lifaktighet alltjämt 
fortgått, någon gång liggande i dvala, 
men alltid åter upptagits med förnyadt 
lif och intresse. 1835 fick sällsk. sina 
första stadgar, uppsatta af dåv. ordf. 
konsul Conrad Stål (t 1860; violinist; 
LMA 1853). Med af seende på de upp- 
förda verken torde särskillt 50-, 60- och 
80-talen ha att uppvisa stor lifaktighet 
inom sällskapet. Man samarbetade ej 
sällan med Linköping (s. d.), och oftast 
gåfvos de stora körverken i båda dessa 
städer. "Skapelsen", "Årstiderna" och 
"Messias" hörde till de särskildt ofta 
gifna. Solopartierna i "Skapelsen" och 
"Messias" utfördes af Amalia Wallin (fr. 
Sthlm), fru Caroline Stål, frk Hamilton 
(fr. Norrk.), tenorpartierna af grossh. 
Aug. Holm och häradsh. Fr. Göök (fr. 
Link.), baspartierna af kyrkoherden vid 
Olofskyrkan Aug. Grevillius (ordf. 1852 
—73) och kantorn vid s, kyrka F. A. 
Lemke. Kören räknade vid dessa kon- 
serter c. 100 personer och orkestern 40 
man. Dirigent var Wilh. Gnosspelius 



Xota sostenuta — Notskrift 



729 



(s. d.). 1853 gafs F. A. Friebergs "Skogs- 
frun". På 60-talet firades tvenne min- 
nesfester för bortgångna nitiska leda- 
möter: Conr. Stål och John Hallberg. 
Mus. ak:s Handl. för år 1860 (s. 83) med- 
delar bl. a. följande om sällskapet vid 
denna tid: "Orkesterledamöterna äro 
24 och kören för blandade röster utgör 
60 persouer. Solosångarnas antal är 10, 
solisternas på stråkinstrumenten 6, på 
blåsinstr. 3 och på piano 12. Vid de of- 
fentliga konserter, som sällskapet årli- 
gen tillställer, och hvarvid gifvits större 
kompositioner af Handel, Seb. Bach, Mo- 
zart och Haydn m. fl., biträda lifgrena- 
dierregementenas i Linköping varande 
musikkårer." Under 70-talet höllos åter 
tvenne minnesfester, den ena öfver fru 
Alfhild Grevillius (t 1872; direktris 1852 
— 72; pianist), den andra öfver Nils An- 
jou (t 1873). 26. 2. 1878 firades sällska- 
pets 50-årsfest, till hvilken d. v. dirigen- 
ten Jörgen Mailing komponerat festkan- 
taten "Tonernas seger". I den år 1883 
stiftade Diiringska kören fick sällskapet 
en god förstärkning i manskören, och i 
Möllerska kapellet hade det en hjälp på 
det instrumentala området; båda biträd- 
de alltid gärna vid sällskapets konser- 
ter. Under 80-talet gafs Rheinbergers 
ballad "Toggenburg" 2 ggr, "Skapelsen" 
5 ggr i Norrköping och Linköping med 
fr. Anna Klemming, Sofia Lindegren, 
ing. C. Ahlbom, grossh. C. J. Kjellgren, 
Sal. Smith och C. S. Holmin som soli- 
ster. 1887 gafs Wcnnerbergs "Jesu fö- 
delse" i Norrk o. Link. Sällskapets kör 
på 80-talet räknade c. 80 personer och or- 
kestern c. 32 man. 1897 deltog sällsk. 
med 17 medlemmar i 2. nordiska musik- 
festen i Sthlm. Under 1900-talet slogo 
sig Norrköpings och Visby musiksäll- 
skap tillsammans och gåfvo gemensam- 
ma konserter i sina respektiva städer. 
Sedan 25. 10. 1911, då sista konserten 
gafs, är sällskapets verksamhet tills vi- 
dare nedlagd. Edv. Diiring, C. F. Jans- 
son, T. Allberg och G. Edelberg m. fl. 
bildade 1912 "Norrköpings orkesterföre- 
ning" med den förstnämnde till dirigent. 
Ork.-för. åtnjuter sedan 1914 statsun- 
derstöd. Dirigent: Ivar Hellman. — 
Musiksällskapets i N. dirigenter ha 
varit: J. L. Arosenius (1828—31), A. 
Acharius (32—34), G. Lundgren (34—35, 
36—37), A. E. Pratté (35—36), John Hall- 



berg (37—54), Nils Anjou (54—64), F. A. 
Frieberg (64—66), Fritz Salmzon (66—68), 
Göran Möller (68—70), J. A. Löfven (70— 
77, 89—91), Jörgen Mailing (77—79), Jo- 
han Enholm (v.-t. 79), Edv. Diiring (82 
—88, 96—98, 01—03, 08—11), C. J. Kjell- 
gren (88—89), And. Nilsson (92—96), Knut 
Dahlström (00—01). — Litt.: A. A. Hiil- 
phers, Hist. afh. (1773); Vilh. Bergsten, 
Mus:ska nöjen i Norrköping från länge 
svunna tider (Sv. Musikt. 1886 s. 82 ff., 
90 ff.; äfven i särtryck); om de musika- 
liska prestationerna vid kungaparets 
kröning i Norrköping år 1800 se Sv. Mu- 
sikt. 1900 s. 76; medd. i Sv. Musikt. m. fl. 
tidskr.; Mus. ak:s handl. 1866 s. 83; per- 
sonl. medd. fr. E. Diiring, Norrköping. 

Nota sostenuta (it.), uthållen not. 

Notation, konsten att nedskrifva ett 
musikstycke i skriftecken. 

Notera, uppskrifva ett musikstycke i 
skriftecken. 

Note sensible (fr.), eg. känslig not; i 
Frankrike en beteckning för ledtonen. 

Notklav, se K 1 a v. 

Notskrift (bil. VI), den skriftliga upp- 
teckningen af toner. Tre grundprinci- 
per ha gjort sig gällande vid n., den 
ena utgående från noternas namn eller 
beteckning, (orgeltabulaturen; 
bil. VI, 5 och 6) den andra från sång- 
melodiens höjningar och sänkningar 
(n e u m e r n a), den tredje från fing- 
rarnas grepp å instrumentens strängar 
(luttabulaturen; bil. VI, 7). Or- 
geltabulaturen har föregångare i den 
grekiska och kinesiska notskriften och 
delvis i den indiska; kombinerad med 
neumerna förefinnes den en kortare tid 
under medeltiden; lutabulaturen kan i 
sina grunddrag återfinnas i Japans in- 
strumentala notskrift. Vår nuvarande 
notskrift har framgått ur neumerna 
(s. d.), hvilka utvecklats till koralno- 
t e r på 1—5 notlinjer (se bil. VI, 1 o. 2) 
och sedan till mensuralnoter (a. 
d.). 1500-talets notskrift för klavérin- 
strument och orgel använde någon gång 
7—9 notlinjer, men från 1600-talets bör- 
jan har 5-linjesystemet varit allenarå- 
dande. Endast där den medeltida koral- 
notskriften bibehållits, såsom i kyrklig 
liturgisk musik inom den katolska kyr- 
kan har 4-linjesystemet lefvat kvar. Ur 
notbokstafven i en notrads början har 
notklaven uppstått (först C, F och 



730 



Notsystem — Nottryck 



G-klaver, numera mestadels blott G- och 
F-klav, "diskant"- och "basklav"). Men- 
suralnotskriften fick sin sista moderni- 
sering på 1600-talet genom taktstreckens 
införande. Under 1500-talet hade dock 
inom tabulaturen länge taktstreck före- 
kommit. Luttabulaturen fick med 1600- 
talet en ny sidoform i gitarrtabulaturen. 
Under 1700-talet försvunno alla tre ta- 
bulaturskrifterna (orgel-, lut- o. gitarr- 
tab.) och endast notlinjeskriften stod 
kvar. Under 1800-talet ha en mängd nya 
försök gjorts att förbättra och förenkla 
notskriften (se C h e v é, Solfanata- 
tion, Dillner m. fl.). Af nordiska 
försök se II. Krohn, Valittuja Psalmeja 
(1903). Den svenske författaren Aug. 
Strindberg framlade ett förslag till ny 
notskrift i tidn. Idun 6. 12. 1906 (föremål 
för granskning bl. a. i Sv. Musikt. 1. 2. 
1907). — Handböcker i n. äro bl. a.: H. 
Kiemann, Studien zur Geschichte der 
Notenschrift (1878); J. Wolf, Notenkunde 
(I, 1913); s. förf., Geschichte d. Mensural- 
notation von 1250—1460 (1904). — En 
svensk notskriftshistoria är bl. a. Sieg- 
fried Salomans uppsats "Ur notskrif- 
tens historia" i Sv. Musikt. 1881. — Se 
vidare : Neumer, Mensuralnoter, 
Luttabulatur, Orgeltabula- 
tur, Nottryck m. m. 

Notsystem, linjesystemet. 

Nottebohm, Martin Gustav, f. 12. 
11. 1817 i Liidenscheid, Westphalen, t 29. 
10. 1882 i Graz; elev af Dehn, Mendels- 
sohn o. Schumann samt Sechter (Wien); 
bodde sedan 1845 i Wien som lärare; blef 
särskildt berömd som Beethovenforska- 
re; var den förste, som riktade upp- 
märksamheten på B:s skissböcker; hit 
höra skrifterna: "Em Skizzenbuch von 
B." (1868), "Ein Skizzenbuch von B. aus 
dem Jahr 1803" (1880), "Thematisches 
Verzeichnis der im Druck erschienenen 
Werke von B." (1868), "Beethoveniana" 
(1872, 87, 2 bd [II utg. af Mandyczew- 
ski]), "B:s Studien" (I, 1873). N. utgaf 
äfven en tematisk fört. öfver Schuberts 
verk (1874) och en Mozartbok (1880). 

Nottryck. Kort efter boktryckerikon- 
stens uppfinning begynte man äfven att 
trycka musiknoter. Den första tryckta 
notboken är "Missale Romanum", tryckt 
af Ulrich Hann i Rom 1476. Det äldsta 
n. bestod i att först trycka notlinjerna, 
sedan nottecknen därpå. Ofta stannade 



man vid blotta tryckandet af linjerna, så 
att noterna kunde inskrifvas på dessa 
efter behag. Detta förfaringssätt använ- 
des dock endast för mässböcker o. sång- 
böcker till enstämmig sång. Att trycka 
med lösa typer användes först af P e- 
trucci i Venedig fr. o. m. 1501 (privi- 
legium af 1498). I Tyskland tryckte ö g- 
1 i n i Augsburg (1507) och Peter 
Schöffer d. y. i Mainz, Worms och 
Strassburg fr. 1510—37 efter Petruccis 
system. I Frankrike begynte H a u 1 1 i n 
1525 det enkla nottrycket, hvilket brag- 
tes till f ullkomning genom A 1 1 a i g- 
n a n t och B a 1 1 a r d. Dessa tre för- 
sökte n. med noten och en del af en not- 
linje på en gång. 1586 utkom första not- 
boken stucken i koppar (Simone Ve- 
r o v i o). Detta trycksätt vann stor po- 
pularitet längre fram under 1700-talet. 
De rörliga nottyperna fullkomnades vi- 
dare under 1600- och 1700-talen. Under 
1800-talet vann dock kopparstickets när- 
maste efterföljare sinktrycket alltmera 
utbredning. Vid 1800-talets början för- 
söktes någon tid litografiskt tryck (auto- 
grafi). 

Det svenska nottrycket begynte 
med linjer för införande af skrifna no- 
ter och den äldsta notboken är "En li- 
ten Sångbok" 1553 (en folio- och en 
kvartuppl.; ett exempel ur kvartuppl. se 
bil. VI, 2). 1572 års psalmbok har sam- 
ma tryck. Äfven använder en del mis- 
saler notlinjetrycket. För svenska kyr- 
kans bruk tryckte redan 1490 B. Gothan 
i Ltibeck ett graduale med både linjer 
och noter (noterna tryckta på de förut- 
tryckta linjerna). Första gången då 
nottryck (lösa typer) med både linjer 
och noter tryckta förekommer är 1586 i 
"Den svenska psalmboken" (Sthlm, An- 
dreas Gutterwitz); nästa tryck äro: 1610 
års psalmbok; 1614 års kyrkohandbok, 
1616 och 1623 års psalmböcker, Jonae Rhe- 
zelii psalmbok af 1619, Liber Cantus 1620 
och 1623; P. J. Rudbecks Enchiridier 1620 
m. fl. år. Ännu 1679 års uppl. af Piae 
Cantiones (Wisingsborg) trycktes dock 
blott med linjerna (de båda äldre upp- 
lagorna 1582 och 1625 äro tryckta i Tysk- 
land). Af flerstämmig musik trycktes i 
Sverige bl. a.: en julsång i disc, a., ten. 
och bas 1611; Gustaf II Adolfs begraf- 
ningskantat "Pugna triumphalis" 1634, 
disc. I, II, a. I, II, ten. I, II och bas 



Pl. VI. NOTSKRIFT. 




°?dni*M* 




IÄedjifmué författat» iUängcr. 

Num.L tljOÖBbåSl^. 

.!,.',„ it-n ■'.."..■■:■ '1.1 (, :...:!, 

" tfPPgÉMÉ 

ÅtfTc dro tt»f Ttjo 2««t>t) / 

'éome0<Mffiflpwr£tfrrm 

.(JViwmOTofciifiiimikmnw 
SOppÄttKt boget ©öwi/ 
fipne (Elftfcn. 

3ii<lbäTttnJE><EocCWb 
allon/ , , 

a jfwlt 




g f g f Mst> psgefis 

b a 
G D 


i i fm 

g Q EFG 

g IM! 

G D 


r 

e fffftffff 

DEFG a b c a 


TX3=n -J_l-J-l- 

S cb e f c f g 
b a 
G F 


r ^ 

Sffff g ö c b c 
F G a b c 

E 


Mil II T-rrr 

f gäb äg ag f c 
6 c 
D F 


r r r r 

b g c F 
b a 
G F 


i TT-t-r 1 1 

bä baGF b f 

G Ga 

D 



f*-t^-B_ 



ff /«- 






a. ^ - v«W: 



~A,*i C 



<j <•<» 



i U_JU,jl. U 1,1 

III 'C^Il4>.»i3T^- o t "oÅ '• ■ " -is- i\ &U— 5-z\— &?£ — t 

-5^*4 -ZZI^ZZ^.^Z éJ. j . ;7yl S 7 l 87-** 1 



— f-2*J-7T5TH"4-fi 



Notturno — Novello 



731 



I, II; sång till M. Olai Unonis Gavelii 
bröllop 1637 (disc, a., ten., bas); En an- 
delig brudsång 1638 (6 stämmor); En ny 
andelig visa (Unger) 1640; Georg Weber, 
Erster Theil der geistl. Lieder 1640; C. C. 
Gyllenbielm, Konung Davids Psaltare 
1650; En liksång öfver Brigitta Gyllen- 
stierna 1654; sång af Gust. Diiben till 
Dorothea Fulthins bröllop 1669; Oda? 
Sveticae (Sam. Columbus-Gust. Diiben) 
1674; Ludert Dijkmans sorgkantat vid 
prinsarna Gustafs och Ulriks begrafning 
1685; Sam. Columbus-Gust. Diiben, Råd- 
rik 1687; Andreas Diibens balett af 1701. 
Af psalmtryck efter 1650 märkes vidare: 
J. Arrhenii Psalmeprofver 1689 och 91; 
W. Chr. Trautmanns Gemiitesergötzung 
1693, koralpsalmboken af 1697 (se bil. 
VI, 4, där första sidan nottryck medde- 
las), C. G. Österlings (P. P. Hoppes) Sjä- 
lens himlalust på jorden 1700. Af sven- 
ska nottryckare från 1600-talet i den 
svenska hufvudstaden märkas: Chri- 
stofer Reusner, Ignatius 
Meurer, Johan Georg Eberdt, 
Michel Laurelius, G. G. B u r- 
c h a r d. Bland de många försök Olof 
Rudbeck gjorde till upphjälpande af 
musiken i Uppsala hör äfven en ansökan 
om att få inrättadt ett nottryckeri i uni- 
versitetsstaden. — Under 1700-talet be- 
gynte man i Sverige efter hand att an- 
vända kopparstick (se särskildt Åhl- 
ströms tryckeri), och med 1800-talets bör- 
jan härskade här som annorstädes någon 
tid det litografiska trycket. — Det främ- 
sta nottryckeriet i Norden torde för när- 
varande vara "Det nordiske Nodestikke- 
ri" i Kphn. — Litt.: H. Riemann, Noten- 
schrift. u. Notendruck (1896); Chrysan- 
der, Abriss einer Geschichte des Musik- 
drucks vom 15.— 19. Jahrh. (Allg. Mu- 
sikz. 1879), W. Barclay Squire, Notes on 
early music printing (1896); J. Mantuani, 
Uber den Beginn des Notendrucks (1901). 
Om äldre svenska musiktryck se: G. E. 
Klemming, Sveriges äldre liturgiska lit- 
teratur (1879); dessutom flera uppsatser 
af T. Norlind: Vor 1700 gedruckte Musi- 
kalien in den schwed. Bibliotheken Smlb. 
IMG 1908); Svenska kyrkosångböcker fö- 
re 1697 (Kult o. Konst 1906 m. tillägg 
1907); Svensk musikhistoria (1901) m. fl. 

Notturno (it.), se Nocturne. 

Nourrit, A d o 1 p h e, f . 3. 3. 1802 i Paris, 
t 8. 3. 1839 i Neapel; operasångare (te- 



nor); son till en tenorsångare vid St. 
operan; debuterade 1821 å St. operan i 
Paris som Pylades i Glucks "Iphigenie i 
Tauris"; 1825 efterträdde han sin fader; 
blef s. å. sångprofessor vid konserv.; af- 
gick som sångare 1837 och gaf sedan 
gästroller flerstädes i Europa; under 
glanstiden 1825 — 37 skrefvos flera mycket 
berömda roller för honom, bl. a. Masa- 
niello i "Den stumma", titelrollen i "Ro- 
bert af Normandie", Raouel i "Hugenot- 
terna", Eleazar i "Judinnan", Arnold i 
"Wilhelm Tell" m. fl. — Litt.: Quicherat, 
A. N. (1867, 3 bd), Et. Boutet de Monvel, 

Novacek, O 1 1 o k a r, f. 13. 5. 1866 i 
Un artiste d'autrefois A. N. (1903, 2 bd). 
Weisskirchen, Ungern, t 3. 2. 1900 i New 
York; medlem af Brodskykvartetten; 
1891 anställd vid symfoniorkestern i Bo- 
ston; 1892 — 99 förste artviolinist i Dam- 
roschs orkester; komponerade kammar- 
musikverk, en pianokonsert (Concerto 
eroico). "Perpetuum mobile" för violin 
och orkester, violinsaker och pianostyc- 
ken. 

Nowakowsky, Josef, f . 1805 i Minszk, 
t 1865 i Warschau som professor i piano- 
spel vid Alexanderinstitutet; pianist och 
kompositör; företog vidsträckta konsert- 
resor; skref pianosaker, etyder, fantasi- 
er, polonäser, hvilka vunno stort erkän- 
nande. 

Novellette (fr.), en benämning på 8 
pianostycken af Rob. Schumann, kompo- 
nerade 1838 och tillägnade Adolph Hen- 
selt; namnet blef sedan mycket vanligt 
som beteckning för ett kort stycke; så 
har t. ex. N. W. Gade flera n.: trio op. 
29 (1853), n. för stråkinstr. op. 53 (1874), 
n. för stråkork. op. 58 (1886). 

1. Novello, Vincent, grundare 1811 
af musikförlaget N. i London, f. 6. 9. 1781 
i London, t 9. 8. 1861 i Nizza; var ined- 
stiftare af Philharmonic Society och di- 
rigerade ej sällan dess konserter; kom- 
ponerade mässor, motetter, kantator 
m. ni.; utgaf en mängd verk af äldre en- 
gelska mästare (Purcell m. fl.) samt äf- 
ven af tyska (mässor af Haydn, Mozart, 
Beethoven m. fl.); grundade 1844 musik- 
tidningen "Musical Times". 

2. Joseph Alfred N., den föreg:s 
son, f. 1810, t 16. 7. 1896 i Genua; bas- 
sångare; vann högt anseende som sån- 
gare i London; sedan innehafvare af fa- 
derns firma. 



732 



Novemole — Nutzhorn 



3. Clara Anastasia N., den fö- 
reg:s syster, f. 10. 1. 1818; oratoriesånger- 
ska; gifte sig 1843 med grefve Gigliucci; 
firade stora triumfer som sångerska på 
1840- och 50-talen; sjöng ej efter 1860; lef- 
de ännu 1907 i Italien. 

Novemole, en figur bestående af 9 lik- 
värdiga noter i st. f. 8 af samma slag. 

[Le] Nozze di Figaro, se F i g a- 
ros bröllop. 

Nuance (fr.), schattering i musikföre- 
draget. 

Nu blott för världen två, 
psalm 337; Haeffner hänvisar till mel. 197. 

Nu denna dag förliden är, 
psalm 441; Haeffner 441; motsvarar nr 363 
i koralpsb. af 1697; saknas i utländska 
koralböcker; i svenska källor redan på 
1640-talet (Mönst.), sedan ej sällan. 

Nu farväl, vårt fosterland, 
psalm 371; Haeffner 371; finnes ej i ko- 
ralpsb. af 1697; går tillbaka till tysk ko- 
ral af König 1738: "Gott verlässt die sei- 
nen nicht" (Zahn 6454); ej i Sverige före 
Haeffner 1820. 

Nu hafver denna dag, psalm 
440; Haeffner 440; motsvarar nr 370 i ko- 
ralpsb. af 1697; är svensk och kompone- 
rad af Gustaf Diiben d. ä. till Samuel Co- 
lumbi sång "Allt efter Guds behag" i 
"Odae sveticae" (1674); därefter införd i 
Arrhenii Psalmeprofver af 1691 (samma 
text). 

Nu Herren Gud välsigne 
oss, psalm 379; Haeffner 379; motsvarar 
nr 38 i koralpsb. af 1697; går tillbaka till 
tysk koral af B. Waldis 1553: "Ach Herr, 
wie läng willst du jetzt mein" (Zahn 
8138); i svensk källa först i Mönsterås- 
handskriften af 1640; den danska mel. 
hos Thomissön 1569 och Jespersön 1637 
till psb. "Hvi storme oc fnyse de Hed- 
ninger saa" har en viss likhet med den- 
na (P. Nodermann). 

Nu hvilar hela jorden, psalm 
442; Haeffner hänvisar till mel. nr 433. 

Nu kommen är vår Påska- 
fröjd, psalm 104; Haeffner 104; mot- 
svarar nr 162 i koralpsb. af 1697; går till- 
baka till tysk koral af J. Criiger 1640 
till texten: "Lob sei dem allmächtigen 
Gott" (Zahn 313); förekommer i Sverige 
först i Riddarholmshandskriften af 1694; 
alla äldre svenska tryck och handskrif- 
ter ha medeltidsmelodien till lat. hym- 
nen: "Ad coenam agni providi", hvilken 



mel. återfinnes i "Psalterium Upsalense" 
(Brocm. 194 k. b. Sthlm; fr. 1400-talets 
midt), Liten Sångbok 1553, Ordo canendi- 
handskriften i k. b. Sthlm, m. fl.; i tryck 
i Jonae-Rhezelii psb. af 1619, Liber can- 
tus 1620 m. fl. 

Numerus (lat.), tal, rytm. 

Nunc dimittis (lat.), de första orden af 
Simeons lofsång (Lucas' evang. 29 — 32 v. 
2 kap.); har särskildt fått sin plats i af- 
tonmässan (vespern). 

Nunnorna eller Besökels e- 
mötet, Les visitandines, op. com. i 2 a. 
af Picard, musik af Francois Devienne; 
premiär i Théåtre Feydeau, Paris 1792 
(en tredje akt tillades 1793); svensk öf- 
vers. af D. G. Björn; ffg. i Sthlm å 
Munkbroteatern 22. 2. 1794; k. t. Sthlm 
27. 4. 1801; i Sthlm gifven i allt (intill 
1834) 126 ggr; dansk öfvers. af Falsen 
d. y. ("Nonnerne"); ffg. i Kphn 5. 5. 1797; 
intill 1864 gifven 63 ggr. 

Nuovo (it.), ny; di n u o v o, ånyo, på 
nytt. 

Nu segrar alla trognas hopp, 
psalm 69, Haeffner hänvisar till mel. 55. 

Nu skall ej synden mera, 
psalm 209; Haeffner 209; saknas i koral- 
psb. af 1697; går tillbaka till tysk koral 
af Criiger 1653: "Zeuch ein zu deinen 
Thoren" (Zahn 5294); i Sverige ej anträf- 
fad före Haeffner 1820. 

Nu tackar Gud, allt folk, 
psalm 272; Haeffner hänvisar till mel. nr 
197. 

Nutzhorn, Heinrich von, f . 20. 2. 
1833 i Köpenhamn; student 1850; cand. 
theol. 1860; i musik elev af H. P. Berg- 
green; åtföljde Ludv. Schröder 1862 till 
Röddings folkhögskola och fortsatte 1865 
som lärare och medföreståndare i Askov, 
där han i öfver 40 år verkat som under- 
visare dels i historiska ämnen dels i 
sång (sånglär. till 1910, öfriga ämnen till 
1904). N, som utöfvat en omfattande 
verksamhet i folkhögskolans tjänst och 
äfven nitiskt arbetat för missionen, har 
framför allt som sångledare varit högt 
uppburen; på hans initiativ bildades 
"De samvirkende Centralsangforeninger 
for blandet Kor i Sjselland, Fyen og Jyl- 
land" 1901, en förening, hvars ordförande 
och öfverdirigent han var till 1907; jäm- 
te flera historiska skrifter har han ut- 
gifvit en "Sangbog for Höjskoler og 
Landbrugsskoler" (6. uppl. 1894—1908). 



Nu vill jag bryta opp— Nyblom 



733 



Af hans kompositioner, hvilka hufvud- 
sakligen utgöras af solosånger med eller 
utan pianoackompagnement samt körer 
för bl. kör och manskvartett, märkas: 
"Faedreneland ved den bölgende Strand" 
(s. m. p.) 1865; "Frihedens Hjem er det 
höje Nord" (id.), 1866; "Her er saa godt 
ner i Lindenes Top" (id.), 1879; "Takt, 
takt, pas paa Takten!" (bl. kör; äfven 
sjungen i Sverige inom folkhögskole- 
kretsar) 1887, "Sex Sange for 3 ensar- 
tede Stemmer", 1896; "Fem Sange" (bl. 
k.), 1897; "Tre Sange" (manskör), 1897; 
"To Sange" (id.), 1898; "Fire Sange" (bl. 
k.), 1899; "Tro, som overvinder alt" (id.) 
1900 m. fl. N. har äfven författat flera 
psalmmelodier, af hvilka en del utkom- 
mit i de två samlingarna: "Melodier til 
Tilla?get til Roskilde Konvents Salme- 
bog", 5:te uppl. 1900 och "Salme-Melo- 
dier 2. Samling", 1892 utg. tills. m. Breds- 
dorff; båda 1900 utg. tills, under titeln 
"Melodisamling til den nye Salmebog". 
Sedan 1909 utger N. ett stort musikhi- 
storiskt arbete om de danska koralme- 
lodiernas historia: "Den danske Me- 
nigheds Salmesang"; första delen är fär- 
digtryckt (1913) och de andra förberedas 
till utg. Af musikhistoriska uppsatser 
i tidskrifter märkas biografier öfver: 
Weyse (Nord. månedsskrift 1877), Hans 
Matthison-Hansen (Danskeren V), Pa- 
cius och Gade (ibid. VI). N. har äfven 
varit varmt intresserad af folkminnes- 
forskningen (medutg. af "Skattegrave- 
ren") och skref bl. a. en uppsats "Om 
ksempeviserne og deres oprindelse" (Nord. 
månedsskr. 1883). — Litt.: Erslevs Forf.- 
lex., Personhist. tidskr. III, 1; Söndags- 
bladet 11. 10. 1896 (nr 41) m. fl. 

Nu vill jag bryta opp, psalm 
473; Haeffner hänvisar till mel. nr 296. 

Nu tystne de klagande lju- 
den, psalm 492; Haeffner 492; motsvarar 
nr 401 i koralpsb. af 1697; går tillbaka 
till medeltida hymn: "Jam moesta quie- 
sce querela" (Zahn 1454 i Bäumker II nr 
339) af Prudentius (c. 400); mel. är ej 
anträffad i Sverige förrän på 1640-talet 
i Mönsteråshandskriften; en var. i Haaff- 
ners tillägg af 1821 nr 22. 

Nuziale (it.), det som hör till bröllop; 
bröllopsartadt. 

Nu är en dag framliden, psalm 
439; Ha?ffner hänvisar till mel. nr 206. 



Nyberg, J e 1 1 a, f. i Finland 1831, f 
5. 4. 1911 i Helsingfors; 1856—58 elev af 
Leipzigs konserv.; inrättade efter hem- 
komsten den första egentliga musiksko- 
lan i Helsingfors, hvilken räknade som 
lärare bl. a. Gabriel Linsen, K. Mohring, 
Meissner och J. Lindberg; skolan hade 
mycket godt anseende tack vare leda- 
rinnans driftighet och duglighet; 1863 
måste hon draga sig tillbaka på grund 
af öfveransträngning; verkade sedan 
som pianolärarinna. — Litt.: biogr. i 
Tidn. f. Musik 15. 4. 1911 s. 181. 

1. Nyblom, Carl Rupert, f. 29. 3. 
1832 i Uppsala, t i Sthlm 30. 5. 1907; 1865 
—97 professor i litteraturhistoria vid 
Uppsala univ.; har jämte en omfattande 
och betydelsefull litterär verksamhet äf- 
ven ägnat sig åt musiken; så skref han 
1882 i Sv. ak:s handl. en utförlig biografi 
af A. F. Lindblad. LMA. 1884. N. har 
komponerat flera solosånger, däribland 
den på sin tid så populära "Jag fattig 
gosse vaktar vid grind". 

2. Sven Halfdan N., f. 26. 3. 1868 i 
Uppsala; operasångare (tenor); löjtnant 
vid Upplands reg. 1887; af sked 1896; stu- 
derade sjukgymnastik i Frankrike och 
Italien 1893—1900; begynte sina sångstu- 
dier i Paris 1898—99 för Padilla och af- 
slutade dem i Sthlm för Gillis Bratt; 
debuterade å k. t. 15. 1. 1900 som Don 
José i "Carmen"; s. å. sjöng han Rada- 
mes i "Aida", Faust, Ruodi i "Vilh. 
Tell" och David i "Mästersångarne"; 
året därpå Manrico i "Trubaduren", To- 
riddo i "På Sicilien", Erik i "Den fly- 
gande Holländaren" m. fl. N. har sedan 
bl. a. sjungit: Mime i "Rhenguldet", Ro- 
dolphe i "Bohéme", Tannhäuser, Loge, 
Caino, Gudmund Alfson i "Gillet på 
Solhaug", Jonas i "Profeten" m. fl. N. 
har varit en värdefull kraft vid k. t. 
Sthlm. 

3. Knut Magnus (M a n a s s e) N., f. 
13. 6. 1870 i Uppsala; förste regissör vid 
Vasateatern, Sthlm, sedan 1908; skåde- 
spelare och sångare; elev af Forsell och 
Larsen 1896—98; har bl. a. vunnit erkän- 
nande genom sina sånger till luta (tur- 
né 1903 — 05 i Sverige, Norge, Danmark 
och Finland); har ofta deltagit i Upp- 
sala studentsångförenings sångarfärder 
och särskildt verkat för Wennerbergs- 
statyn i Uppsala; en del hithörande hi- 
storiska skrifter äro: "Uppsalasångens 



734 



Nyckelharpa 



Parisfärd" 1900 (3. uppl.), "Uppsala är 
bäst" (1902, 2. uppl.), "It. E. Hedenblad" 
(1902), "Orphei drängar" (1913). N. har 
äfven komponerat en del visor ("Bohus- 
länningarnas sång", "Svensk soldat", 
"Jag sjunger för jag ä så gla'") och 
pianostycken ("Berceuse"). Som skåde- 
spelare har N. i hög grad vunnit all- 
mänhetens sympati. 

Nyckelharpa (bil. VIII, 3 och 4), ett 
folkinstrument (stråkinstr.), hvilket sär- 
skildt i Sverige vunnit popularitet; den 
äldsta kända afbildningen finnes i Häf- 
verö kyrka i Uppland (fr. tiden omkring 
1500; se bil. VIII, 4); den nästa är i Mar- 
tin Agricolas "Musica instrumentalis 
deudsch", Wittenb. 1528; instrumentet 
synes dock ej ha haft så stor utbredning 
i Tyskland; det tyska namnet är "Schliis- 
selfiedel"; Agricola samställer instru- 
mentet med "Leyer" (lira) och "Sym- 
foni", till hvilken grupp af instrument 
det otvifvelaktigt hör. Instrumentet 
omtalas på 1600-talet ej sällan i Sverige 
under namnen "nyckelgiga" och "nyc- 
kelharpa"; det synes redan vid 1600-ta- 
lets midt ha varit populärt hos folket 
och var under 1700-talet ett mycket van- 
ligt ackompagnementsinstrument till 
dans, särskildt i landskapen Uppland, 
Södermanland och Östergötland; under 
1800-talet försvann instrumentet efter 
hand i de senare landskapen, och en- 
dast Uppland bibehöll det till 1800-ta- 
lets slut. Enstaka exemplar ha anträf- 
fats i Dalarne och Hälsingland; i Norge 
har n. under namnet "Lökkelje" varit 
känd; dock har den aldrig där haft nå- 
gon högre odling. I Uppland särskiljas 
tvenne typer, en äldre, s. k. "k o n t r a- 
b a s h a r p a", och en yngre "s i 1 f v e r- 
b a s h a r p a". Den förra, som synes ha 
tillhört 1700-talet, hade 3 spelsträngar 
stämda: a 1 , g eller a och d 1 ("silke", 
"brummen" och "basen" i allmogebenäm- 
ning). Kesonnanssträngarna voro liksom 
på den nyare typen olika till antal och 
stämning. Vanligen fanns på denna typ 
blott en rad "nycklar" (för vänster- 
handsgrepp vid förkortningen af strän- 
gen; kallas äfven "knafrar", hvaraf se- 
dan namnet "knafverharpa" uppstått) 
för den yttersta strängen. Den yngre 
typen, hvilken påstås ha uppfunnits för 
100 år sedan af en sergeant Söderstedt 
vid Ullfors' bruk i Tierp, Uppl., har 4 



spelsträngar, stämda a 1 , c 1 , g c (be- 
nämnda efter stämningstonen). Reson- 
nanssträngarnas antal och stämning 
växla hos olika spelmän. En skicklig 
n.-spelare fr. Tierp, skomakaren Jonas 
Skoglund (f. 1846) använde följande 
stämning: för den öfre gruppen: a, g, 
g, h, c 1 , c 1 ; för den undre: f\ e\ d\ g 1 . 
Då Skoglunds n. torde få anses som ty- 
pisk beträffande skalans frambringande 
genom nyckelanordningen, må här följa 
en beskrifning å detta instruments ton- 
förhållanden: Nycklarna i den kortare 
raden (den nedre vid harpans hängande 
i spelställning) ha sina pinnar uppstic- 
kande mellan första och andra strängen, 
så att de vid tryck på nycklarna, kläm- 
ma mot den andra, c-strängen. Dessa 
nycklar, 5 till antalet, ge tonerna: e 1 , f 1 , 
fiss 1 , g 1 a 1 ; de öfre långskaftade nyck- 
larnas pinnar trycka mot a-strängen och 
ge tonerna: aiss 1 , h 1 , ciss 2 , d 2 o. s. v. 
t. o. m. c 3 samt därefter d 3 , e 3 , f 3 , g 3 . 
Nycklarna bli sålunda 19; d 1 frambrin- 
gas därigenom, att den andra af de lång- 
skaftade nycklarna (alltså den, som på 
a-strängen ger h 1 ) längre in på rib- 
ban har en pinne till, hvilken trycker 
mot c-strängen och då ger d 1 . — De båda 
bassträngarna ljuda vanligen med alla 
toner, då harpspelaren med sin löstagla- 
de stråke knappast kan undgå att draga 
öfver alla 4 strängarna på en gång och 
dessutom tyckes lägga an på att göra 
det för att åstadkomma så mycket ljud 
som möjligt. Detta ständiga basackord 
C, G, blir naturligtvis ofta dissoneran- 
de, t. ex. vid melodier i F- eller G-dur, 
och det ständiga skramlandet med nyck- 
larna verkar äfven störande vid harp- 
spelet. I tonarter med mera än ett för- 
tecken spelas sällan på n., dels måhända 
därför, att dissonansen mot bas-ackordet 
eljest skulle bli allt för svår, dels också 
på grund af att n. ofta brukat förekom- 
ma tills. m. C-klarinett. Mollmelodier 
förekomma så godt som aldrig på n. 
Instrumentet är i allmänhet 90 cm. långt 
och bäres under spelandet i ett band om 
halsen. — Litt.: K. P. Leffler, Om nyc- 
kelharpospelet på Skansen (med melo- 
dier; Bidr. t. vår odlings häfder utg. af 
A. Hazelius, 1899); s. förf., Folkmusiken 
i Uppland (Upplands land o. folk, 1908); 
C. Claudius, Die schwedische Nyckelhar- 
pa (Berichte d. IMG; II Kongr. Basel 



[Den] Nye egendomsherren — Xägeli 



735 



1906 [Lpzg 1907]). Goda nyckelharpor 
förvaras bl. a. i Nord. museet och Mu- 
sikhistoriska museet i Sthlm samt in- 
strumentalmuseet i Kphn. 

[Den] Xye egendomsherren, Le 
nouveau seigneur de village, kom. m. 
sång 1 a. af Creuzé de Lesser och J. F. 
Roger musik af Adr. Boieldieu; premiär, 
Paris, 29. 6. 1813; sv. öfvers. af J. C. 
Puke (1861 ny öfvers. af F. A. Dahlgren); 
ffg. å k. t. Sthlm 20. 1. 1818; dansk öfvers. 
af X. T. Bruun ("Den nye Jordegods- 
eier"); ffg. å k. t. Kphn 6. 2. 1819. 

Xyfikna fruar, Le donne curiose, 
Die neugierigen Frauen, musikalisk ko- 
medi i 3 a. efter Carlo Goldoni af Luigi 
Sugana, musik af E. Wolf-Ferrari; pre- 
miär Mimenen 1903; sv. öfvers. af Em. 
Grandinson; ffg. k. t. Sthlm 15. 5. 1907. 

Nylén, Carl Oskar, f. 25. 12. 1876 i 
Örebro; 1891 anställd vid Västm. reg:s 
musikkår och utbildad där; soloklarinet- 
tist och musikunderofficer vid Skarab:s 
reg. 1898; i samma egenskap 1904 vid 
Karlskrona grenadjärreg.; af sked ur mi- 
litärtjänsten 1908; sekreterare i Sv. Mu- 
sikerförbundets Sthlmsafd. sedan 1908; 
redaktör för Sv. Musikerförbis tidning 
sedan 1910; har deltagit som orkestermu- 
siker i flera turnéer; var någon tid an- 
ställd i k. dram. t:s ork. 

Nurnbergerdockan, La poupée 
de Xuremberg, op. com. 1 a. af De Leu- 
ven och De Beauplan (byggd på Hoff- 
mans berättelse "Der Sandmann"), mu- 
sik af Ad. Adam; premiär i Paris 21. 2. 
1852; sv. öfvers. af C. W. A. Strandberg; 
ffg. k. t. Sthlm 25. 11. 1853; ffg. st. t. Göte- 
borg 29. 10. 1861; Kristiania t. ffg. våren 
1868; så vidt kändt ej gifven i Köpen- 
hamn. 

Nyrop, Jens Larsen, f. 11. 4. 1831 
nära Kallnndborg, t 4. 10. 1904 i Köpen- 
hamn; operasångare (tenor); elev af 
Carl Helsted; debuterade 12. 2. 1862 å 
k. t. Kphn som Masaniello i "Den stum- 
ma"; 1867 elev af Vartel i Paris; sin 
glanstid som sångare hade han å k. t. 
1862 — 67; sedan han i det närmaste för- 
lorat sin röst uppträdde han någon tid 
som skådespelare och lämnade k. t. Kphn 
definitivt 2. 7. 1882. Af hans roller på 
60-talet märkas: Arnold i "Vilh. Tell", 
Eleazar i "Judinnan", Faust i Gounods 
opera, Achilles i "Ifigenia" m. fl. 

1. Nyström, Johan P. N., t 1. 5. 1900; 



grundläggare af en orgel- och pianofa- 
brik i Karlstad 1865; firman är sedan 
1901 omdanad till aktiebolag under nam- 
net "J. P. Xyströms orgel- & pianofa- 
brik". Verkst. dir. är J. P. X:s son. 

2. K a r 1 Vilhelm X., f. 6. 4. 1871 i Karl- 
stad; har utbildats inom facket i in- och 
utlandet; delägare 1899, verkst. direktör 
och disponent 1901; har gjort en del upp- 
finningar inom orgelteknikens område, 
däribland ett 30-tal patent, bl. a. melo- 
grafen. X. har äfven utgifvit en del 
smärre kompositioner. Firman är sedan 
1909 k. hofleverantör. 

1. Näcken, enligt germansk folktro 
vattnets och musikens gud; ibland tänkt 
i hästgestalt; spelar harpa el. violin och 
lär bort konsten emot offer; vid n:s spel 
måste alla dansa och följa spelmannen. 
— En utförlig framställning af nordisk 
n.-tro finnes hos T. Xorlind, Dans och 
musik i svensk folktro (Stud. i sv. folk- 
lore II, 1911). 

2. X ä c k e n eller Elfspelet, ro- 
mantisk opera i 3 a. af J. H. Meijersson, 
musik af J. van Boom; premiär k. t. 
Sthlm 11. 5. 1844; redan s. mån. nedlagd 
efter att ha varit gifven 4 ggr. Om text- 
innehållet och premiären se Sthlms mu- 
siktidning 24. 5. 1844 (nr 21). 

Näckens polska, svensk folkmelodi med 
ny text af A. A. Afzelius: "Djupt i haf- 
vet". Om mel:s hist. se T. Xorlind, Stud. 
i sv. folklore s. 125. Se vidare A. A. 
Afzelius. — Mel. upptogs af Fr. Kuh- 
lau i operan "Elverhöj" och af A. Tho- 
mas i operan Hamlet (s. d. o.). — 
Hos folket ha flera olika melodier fått 
namnet "X:s polska". Om dessa se nyss- 
nämnda studier af T. Xorlind (St. i sv. 
fklore s. 125 f.). — E. J. Stagnelii dikt 
"Xäcken" ("Kvällens guldmoln fästet 
kransa") sjunges på finsk folkmelodi. 

Näckens vals, en dansmelodi, som på 
1850-talet inkom (måhända från Ungern) 
till Sverige och där på 1860- och 70-talen 
blef mycket populär hos folket under 
texten: "Och näcken han spelar på böl- 
jan blå". 

Näfvervisan, se psalmen "I hoppet 
sig min frälsta sjä 1". 

Nägeli, Hans Georg, f. 27. 5. 1773 
nära Ziirich, t i Ziirich 26. 12. 1836; grun- 
dade 1792 i Ziirich en musikhandel och 
1805 ett musikinstitut, ur hvilket 1808 
en manskörförening framgick; 1817 ut- 



736 



Xänie — Oberhoffer 



gaf han en "Gesangbildungslehre fur 
den Männerchor"; 1821 en "Chorgesang- 
schule"; 1828 "Ckristliches Gesangbuch" 
m. fl.; utgaf dessutom upplagor af Bachs, 
Händels m. fl. instrumentala verk. N:s 
främsta verk är skapandet af mans- 
körföreningarna på nationellt, folklig 
grund. De föredrag han höll i Sydtysk- 
land, väckte äfven där till lif liknande 
föreningar. — Se vidare Manskör. — 
Litt.: en anon. biogr. 1837; af Bierer 1844, 
Keller 1848, J. Schneebeli 1871; se äfven 
O. Elben, Der volkstumliche deutsche 
Männergesang (2. uppl. 1887). 

Nänie, se N e n i a. 

När allt omkring mig hvilar, 
psalm 433; Haeffner har för denna psalm 
433 (2 var.); motsvarar nr 375 i koralpsb. 
af 1697; går tillbaka till tysk värdslig 
folkvisa, "Insbruck ich muss dich las- 
sen" (tr. hos G. Forster 1539), hvilken 
1598 upptogs till koral af Dav. Walde- 
rum till psalmen "O Welt, ich muss dich 
lassen" (Zahn 2293); saknas i svenska 
källor före 1697; i finska koralboken 
nr 199; i Berggreens danska koralbok nr 
118 ("Nu hviler Mark og Enge"). 

När du på samvete och ed, 
psalm 312; Haeffner hänvisar till mel. nr 
182. 

När jag besinnar, store Gud, 
psalm 185; Haeffner 185; motsvarar nr 55 
i koralpsb. af 1697; går tillbaka till tysk 
koral af B. Waldis 1553 (Zahn 7738): "Es 
dichft mein Herz ein Lied so schön"; i 
Sverige handskrifven i 1572 års psb. och 
tryckt i 1616 års psb.; nr 151 i finska ko- 
ralboken. 



När jag om morgonen upp- 
står, psalm 417; Haeffner 417; motsva- 
rar nr 89 i koralpsb. af 1697; saknas i ut- 
ländska källor; i Sverige träffas mel. 
först tryckt i psb. af 1616 och är sedan 
tämligen allmän (Kalm., Mönst., Väst.); 
nr 354 i finska koralb. 

När jag, uti min enslighet, 
psalm 459; Haeffner hänvisar till mel. 
nr 280. 

När, trygg och mätt, du, psalm 
288; Haeffner 288; motsvarar nr 77 i ko- 
ralpsb. af 1697; går tillbaka till tysk 
koral af Burkhard Waldis 1553: "Gott 
Lob, dass wir die Gotteskraft" (Zahn 
8140); i svensk källa först på 1640-talet 
(Mönsteråshdskr.). 

När världens hopp, psalm 146; 
Haeffner 146; saknas i koralpsb. af 1697; 
går tillbaka till tysk koral af Joh. Khau 
1589 (Zahn 1678): "Ich weiss mir ein 
Röslein" (jfr Zahn 1680); i svensk källa 
först hos Haeffner 1808. 

När värld och vänner, psalm 
242; Haeffner 242; motsvarar nr 102 i ko- 
ralpsb. af 1697; går tillbaka till tysk 
koral: "An Wasserflussen Babylon" 
(Zahn 7663) af 1526; i svensk källa fg. i 
Mönsteråshandskriften af 1640-talet; i 
finska koralboken nr 44. 

Nörregaard-Hansen, Ingeborg, f . 25. 
6. 1879 i Köpenhamn; operasångerska 
(sopran); elev af fru S. Keller, Kutsch- 
bach i Dresden och Spiro; debuterade å 
k. t. Kphn 20. 11. 1899 som Senta; enga- 
gerad där 1901. Af hennes roller mär- 
kas: Elvira, Sieglinde, Elisabeth, Eva, 
Violette, Santuzza. 



O. 



O, ossia (it.), eller; cirkeltecknet 
efter klaven i kompositioner från medel- 
tiden betecknar 3-takt (tempus perfec- 
tum). 

Oaf bruten bas, se Basso conti- 
n u o. 

Oakeley, Sir Herbert Stanley, f. 
22. 7. 1830 i Ealing, London; musikprofes- 
sor vid univ. i Edinburgh, har gjort 
sig känd som framstående orgelspelare 
och kompositör af vokala och instrumen- 
tala verk. 



Ob. = Oboe. 

Oberdörffer, Martin, f. 11. 1. 1865 i 
Hamburg; grundade ett musikförlag i 
Leipzig 1888 men sålde detta 1900 och 
gjorde sig sedan känd som baritonist; 
komponerade och utgaf en del solosånger. 

Oberek, se O b e r t a s. 

Oberhoffer, Heinrich, f. 9. 12. 1824 
i Pfalzen, Trier, t 30. 5. 1885 i Luxem- 
burg; 1856 professor vid seminariet i 
Luxemburg och organist vid S:t Michael; 
grundade 1862 musiktidningen "Cäcilia"; 



Oberon— Oboe 



737 



skref en del kyrkliga sångsaker samt ut- 
gaf en pianoskola och en kompositions- 
lära. 

Oberon, romantisk opera 3 a., engelsk 
libretto af J. R. Planché, musik af K. 
M. v. Weber; pr. Cov. Garden, London, 
12. 4. 1826; ffg. i Tyskland: Leipzig 23. 12. 
1826 (tysk öfvers. af Theod. Hell); sv. 
öfvers. af C. W. A. Strandberg; ffg. k. t. 
Stockholm 21. 5. 1858 (100:de ggn 15. 8. 
1901); k. t. Kphn 31. 10. 1831 (öfvers. af 
Oehlenschläger); st. t. Göteb. 27. 10. 1867. 

Oberstimme (t.), högsta stämman, me- 
lodien. 

Obertas (O b e r e k), polsk national- 
dans af masurkakaraktär; häftig och 
vild i rörelserna; synes först ha uppstått 
under 1700-talets senare del och vann 
popularitet först under 1800-talet; är nu 
en af de populäraste bland landtbefolk- 
ningen i Polen. Af kända o.-melodier 
kunna nämnas Wieniawskis "Mazurka 
caractéristique" för violin nr 1 samt en 
melodi i Boitos "Mefistofeles", akt I. Nå- 
gon o. förekommer märkligt nog ej hos 
Chopin, ehuru dansen var tämligen po- 
pulär äfven då. — Litt.: F. Starczewski, 
Die polnischen Tänze, Sammelb. d. IMG. 
II, 707 ff. (med flera melodier). 

Oberthur, Karl, f. 4. 3. 1819 i Miin- 
chen, t 8. 9. 1895 i London; harpvirtuos 
och kompositör; lefde först i Wiesbaden, 
Ziirich och Frankfurt a. M. och efter 
1844 i London; företog flera konsertresor 
öfverallt i Europa. Jämte solo- och en- 
semblestycken för harpa skref han äf- 
ven pianostycken, sånger samt kyrkliga 
verk, ouverturer och en opera (Floris de 
Namur). 

Oblig. = Obligato. 

Obligat, o b 1 i g é (fr.), oumbärlig; en 
stämma, som är oundgängligt nödvän- 
dig; motsats: ad libitum. 

Oboe (fr. hautbois, eg. "högt trä"), trä- 
blåsinstrument med dubbeltungadt rör- 
munstycke; dubbeltungade träblåsin- 
strument finna vi såväl i Egypten och 
Grekland långt före vår tideräkning; i 
skalmejan omgafs rörbladen med en 
kittel af trä, i hvilken luften inblåstes. 
Då tonen härigenom blef rå och oper- 
sonlig, borttogs denna kittel, och rör- 
bladen sattes direkt till läpparna. Denna 
förändring gaf upphof till den moderna 
oboen. Ännu på 1600-talet voro klaffarna 
blott två, så att endast ett fåtal toner 



kunde frambringas. Det oaktadt blef 
instrumentet fr. o. m. midten af 1600- 
talet i hög grad populärt och infördes 
först i krigshären. Till Norden nådde 
o. på 1670-talet, och infördes först i 
krigsmusiken. Den blef här så omtyckt, 
att "oboist" blef en beteckning för en 
militärmusiker i allmänhet. Med 1690- 
talet infördes den i det svenska hof- 
kapellet, och Andreas Diiben d. y. an- 
vände instrumentet rikligt i sina orke- 
sterkompositioner. I Danmark var dess 
popularitet vid samma tid ej mindre (se 
härom bl. a. C. Thrane, Fra hofvioloner- 
nes tid s. 39 ff.). Under 1700-talets förra 
hälft var o. ett modeinstrument öfverallt 
i Europa. Särskildt var Handel en stor 
älskare af instrumentet. Äfven J. S. 
Bach använde det gärna. Efter 1750 be- 
gynte klarinetten allt mera fullkomnas 
och upptog snart konkurrensen med o. 
Som soloinstrument förekom o. gärna 
ännu vid 1800-talets början, men har se- 
dermera blifvit mera sällsynt utanför 
orkestermusiken. Dess något nasala ton 
gör det mindre tacksamt som sådant. 
I orkestern har o. haft sin gifna plats 
alltsedan Händels dagar och förmedlar 
där på ett lyckligt sätt flöjten och kla- 
rinetten. Dess tonomfång är i allmänhet 
h — f 3 , men den har ibland äfven b i 
ostrukna oktaven samt kan i tonen 
pressas upp till a 3 . En lägre o. är e n- 
gelskt horn (altoboe). Båda dessa 
instrument förekomma ej sällan till- 
sammans i en modern orkester. Äldre 
o.-instrument äro: Oboe da caccia 
(fagottino, tenoroon), basinstrument i F 
eller Ess (förekommer bl. a. hos Bach 
i juloratoriet och Johannespassionen); 
motsvarar nu engelskt horn; Oboe 
d'amore, står en ters lägre än den 
vanliga oboen (i a); förekommer redan 
på 1690-talet i svenska hofkapellet och 
synes ända in på Bellmans tid ha varit 
populärt i Sverige. Bach använder bl. a. 
instrumentet i juloratoriets aria: "Be- 
reite dich Zion". För att få o. d'a. 
användt vid Bachrepresentationer i va- 
ra dagar har Mahillon i Briissel låtit 
rekonstruera instrumentet. Klangen är 
dämpad och mild. — O. har som folk- 
instrument haft stor betydelse under ti- 
den 1750 — 1850, men efterträddes sedan af 
klarinetten. Vid gamla allmogebröllop 
kombinerades instrumentet gärna med 

47 



738 



Oboist — Odeum 



trumpeter, men fick endast undantagsvis 
hedern att ackompanjera dans. 

Berömda o.-virtuoser voro: Galliard (c. 
1700), bröderna Besozzi (1735), Lebrun, J. 
Th. Fischer, Garnier, Barth, Sellner, 
Barret, Thurner, Lavigne, familjen Fer- 
ling, J. F. Braun, Klamuke. Skolor och 
etyder för instrumentet utgåfvo de flesta 
af de nyss nämnda (Sellner, Barret, Gar- 
nier, H. Kling, Ferling, Ed. Stein, Klug- 
hardt m. fl.). Af svenska oboister må 
nämnas: Joh. G. Mayer (t 1835), C. A. 
Ph. Braun (son till J. F. Braun), B. A. 
o. Fr. O. Gelhaar, E. Lund m. fl.; af dan- 
ska: Chr. Schiemann o. 01. Krause. — Af 
kompositioner för o. må nämnas: Han- 
del, 6 konserter för o.; Mozart, kvintett 
för o., 2 violiner, tenor och cello; Beet- 
hoven, Trio f. 2 o. och eng. horn op. 87; 
Hummel, Var. för o. och ork. op. 102; 
Kalliwoda, Concertino i F med ork. op. 
110; Kreutzer, trio för o., tenor och fa- 
gott; Schumann, 3 romanser för o. och 
piano op. 94. — I orgeln finnes en o. be- 
tecknad åtta fots tungstämma (diskant- 
stämma till fagotten). 

Oboist, oboeblåsare; med franska be- 
teckningen hautboist menades for- 
dom en niilitärmusiker i allmänhet, äf- 
ven om han ej spelade oboe. — Se O b o e. 

Obrecht (H o b r e c h t), Jakob, f. c. 
1450 i Utrecht, t 1505 i Ferrara; 1474 ka- 
pellsångare vid hofvet i Ferrara, 1483— 
85 anställd vid katedralen i Cambrai, 
1489 kantor, 1490 kapellmästare i Briigge, 
1492 kapellmästare vid Notre Dame i 
Antwerpen, 1504 i Italien. O. var sam- 
tida till Okeghem och var en den neder- 
ländska skolans främsta; af hans verk 
finnas i behåll: mässor, motetter, hym- 
ner, chansons m. m. Johannes Wolf ut- 
gaf 1908 på föranstaltande af den ne- 
derländska musikföreningen en samlad 
uppl. af hans verk. 

Obrist, A 1 o y s, f . 30. 3. 1867 i San Re- 
mo, t 1910 i Stuttgart; elev af Albert 
Becker i Berlin (dr mus. 1892 vid univ. 
där med en afhandling om Melchior 
Franck); 1895—1900 hof kapellmästare i 
Stuttgart; sedan dess bosatt i Weimar, 
där han var kustos vid Lisztmuseet och 
ordförande i kommissionen för utgif- 
vandet af Liszts samlade verk. 0:s vär- 
defulla samling musikinstrument finnes 
nu i Bachmuseet i Eisenach. 

L'Oca del Cairo, opera buff a i 2 



a., libretto af Varesco, musik af Mozart 
1783. Mozart lämnade musiken oaf slu- 
tad; afslutades med motiv af M. af An- 
dré; nya franska ord erhöll operan af 
Victor Wilder och utfördes å Theatre 
des Fantaisies Parisiennes 6. 6. 1867; 
gafs i Wien 1868 och å Drury Lane, Lon- 
don, på italienska 12. 5. 1870. 

Ocarina, leksaksinstruinent af lera 
('lergök'), till formen som en fågelkropp; 
har ett visst antal tonhål. Instrumentet 
har införts af kringvandrande tyrolare. 

Occhiali (it.), brillbasar (s. d.). 

Ochs, Siegfried, f. 19. 4. 1858 i 
Frankfurt a. M.; efter kemiska studier i 
Heidelberg öfvergick han till musiken, 
som han studerade vid k. högskolan i 
Berlin; har särskildt gjort sig känd så- 
som grundare och ledare af filharmoni- 
ska kören i Berlin; har komponerat sån- 
ger, duetter m. m. samt en komisk opera 
("Im Namen des Gesetzes", Hamburg 
1888). 

Ocbsenkuhn, Sebastian, f. 6. 2. 
1521, f 20. 8. 1574 i Heidelberg; lutspelare 
vid Otto Heinrichs af Pfalz hof; utgaf 
1558 en tabulaturbok med arrangerade 
vokalverk för luta. 

Ockenheim, se Okeghem. 

Octava, se O k t a v a. 

O. D., sångsällskapet "Orphei drän- 
gar" (s. d.). 

Ode (gr.), sång; skaldestycke ämnadt 
att utföras i sång. — Odesymfoni, 
symfoni med kör. Ett bekant exempel 
på o. är Félicien Davids "Le désert". — 
Metriska odekompositioner, 
enkel fyrstämmig sats från 1500-talet 
till antika (grekiska eller latinska) 
sånger; dessa sånger sakna i allmänhet 
melodi och föredragas på en ton med 
rytmen noga anslutande sig till versens 
metriska schema. Se härom vidare: R. 
von Liliencron, Die Horazischen Metren 
in deutschen Kompositionen des 16. 
Jahrhunderts (Viertelj.-schrift f. MW. 
III, 26 ff. med tillägg i bd VI, 309 ff. 
och bd IV, 246). 

Odeion, se Odeum. 

Odeum, sångsal; hos grekerna en åt 
musikaliska prestationer ägnad offent- 
lig byggnad (liknade den grekiska tea- 
tern, dock med tak). Under medeltiden 
användes o. om sångläktaren i kyrkorna. 
Namnet brukas nu om teatrar och kon- 
sertlokaler. 



Odo af Cluguy— Offenbach 



Odo af Clugny, musikskriftställare 
från 900-talet; var 899 kanonicus och ka- 
pellsångare i Tours; inträdde 909 i klo- 
stret Baurne i Frauche Cornté; efter 927 
i Clugny, där han 18. 11. 942 dog. Hans 
inusiktraktat "Dialogus de musica" (äf- 
ven kalladt "Enchiridion musices") ut- 
gafs af Gerbert (Script. I). — Litt.: H. 
Riemaun, Geschichte d. Musiktheorie s. 
55 ff. 

O du bittra sorgekälla, psalm 
179; Haäffner hänvisar till mel. 78. 

O du Helge Ande, ko m, psalm 
132; Haeffner 132; motsvarar 183 i koral- 
psb. af 1697; dessförinnan i Mönsterås- 
hdskr. (1640-talet) m. fl.; ursprungligen 
en medeltida sång: Veni sancte spiri- 
tus, reple (Bäumker I, 643); protestan- 
tisk koral: Komm heiliger Geist, er- 
fiille (Enchiridion 1527); Zahn 8593 f.; 
dansk 1569 och Jespersön 1573 (1637); fin- 
ska koralb. 88. 

O du, hvars kärlek, psalm 336; 
Haeffner 336; komp. af Haeffner; i bi- 
hanget till sin koralb. har H. en annan 
mel. (II, 33), hvilken är tagen ur Frey- 
lingh. 1704: Wie wohl ist mir (Zahn 
7792); denna senare mel. är den inom sv. 
kyrkan mest spridda. 

O du, som alla hjärtan ser, 
psalm 385; Haeffner 385; motsvarar 60 i 
koralpsb. af 1697; dessförinnan i Kal- 
mar- och Mönsteråshandskrifterna (c. 
1640) m. fl.; tysk koral: Erbarm' dich 
inein, o Herre Gott (Walter 1524); Zahn 
5851; dansk: Thomissön 1569; finska ko- 
ralb. 216. Mel. står nära nr 142: Betrak- 
torn väl de tio bud (s. d.). 

O du, som har ett huld t, psalm 
377; Haeffner 377; tysk koral: Hör, liebe 
Seel', dir ruft der Herr (Bremen 1707); 
Zahn 253; eljest ej anträffad. 

O du, vår Herre Jesu Krist, 
psalm 93; Haeffner hänvisar till mel. 31. 

Oe. = Oeuvre. 

Oedipus. Musiken till Sophokles' 
"Oed. på Colonos" skref bl. a. F. Men- 
delssohn (Potsdam 1. 11. 1845) och Edv. 
Lassen (Weimar 7. 2. 1874). En opera 
"Oedipe å Colonne" af Sacchini (text ef- 
ter Voltaire) hade sin pr. i Paris 1. 2. 
1787 och uppfördes på k. t. Sthlm 1. 11. 
1800 (48 ggr intill 1836). Adlerbeths tra- 
gedi "Oedipe" erhöll musik af F. Uttini 
och J. M. Kraus (k. t. Sthlm 10. o. 15. 3. 
1792). 



Oesten, se östen. 

Oettingen, se öttingen. 

Oeuv. == Oeuvre. 

Oeuvre (fr.), verk. — O. posthume, 
ett efter en kompositörs död utgifvet 
verk; efterlämnadt arbete. 

O Evige, o Gud, till dig, psalm 
20; Haeffner 20; motsvarar 192 i koralpsb. 
af 1697; dessförinnan i Mönsterås- och 
Kalmarhandskrifterna (1640-talet) samt 
sedan i en del andra; tysk koral: Mein 
Gott in der Höh' sei Ehr' (Valentin Schu- 
mann 1539); Zahn 4457; i dansk källa 
först 1569 hos Thomissön, sedan hos Mo- 
gens Pedersen 1620 och Arrebo 1627; 
Berggreens koralb. nr 2; finsk koralb. 
102. 

O evighet, din längd, psalm 463; 
Haeffner hänvisar till mel. 178. 

O Fader vår, barmhärtig, 
psalm 21; Haeffner 21; motsvarar 188 1 
koralpsb. af 1697; dessförinnan i Mön- 
steråshdskr. (1640-talet) och Rappehdskr. 
(1670-talet); tysk koral: Es woll' uns Gott 
genädig sein (Köpphel 1525); Zahn 7247; 
dansk hos Thomissön 1569 och Jespersön 
1573; sedan hos Mogens Pedersen 1620, 
Arrebo 1627 och Pedersen Thura 1640; 
finsk koralb. 96. 

Offenbach, Jacques, f. 21. 6. 1819 i 
Köln, f 5. 10. 1880 i Paris; kom tidigt till 
Paris, där han 1883 inträdde i konserv, 
med Vaslin till lärare å violoncell; re- 
dan efter ett år lämnade han läroanstal- 
ten och inträdde i Op.-c