See other formats

Full text of "Antiqvarisk tidskrift för Sverige"

'<,'''U^fâ– f9^']^' 








Avyttrad ur 

Sem. f. nord. 

ortnamnsforskning 



^ 



Z£7>wv 





ANTIQVARISK TIDSKRIET 



POR 



SVERIGE 



UTGIPVEN AF KONGL. VITTERHETS HISTORIE 
OCH ANTIQVITETS AKADEMIEN 



OENOAf 



BROR EMII. HU^DEBRAND 



/■^••■.yw-' y 



FÖRSTA OKLElSr 





Pris; 2 R:dr Rmt. 




AxMiuVAiiisK TiPSKrjitr ^rr^j 



I orTnanrtstordc 



FOK 



.nVEKIwE 



nmFVEX AF EOXGL. VrTTESHETS HISTOIIIE 
OCH AyilQTTTETS AXAPEMTEX 



ifiiESlCVll 



BROK EMU, HTLX^EBKAXT» 



IX>B!=rilA. T> TT/F-V 



STOCKHOOI 1S64 



THE GETT^ CCHTEÄ 



JJenna tidskrift iitg^ifves delvis eller liUftevis, utan be- 
stämning af viss tid. 

Tryckningen af första delen buijades redan i Maj 
1863, men liar flera gånger blifvit afbrnten genom hinder, 
hvilka det icke stått i utgifvarens makt att skvndsamt 
afhjelpa. Största hindret har varit svårigheten att åstad- 
komma teckningarne till Antiqvitets Intendenten Säves 
årsberättelse, hvilka ansetts så mvcket mera nödvändiga, 
som hans beskrifningar flerstädes äro affattade med be- 
räkning att teckningen skall ses vid sidan. Sedan flera 
försök med nya methoder måst öfvergifvas såsom mindre 
ändamålsenliga, har Herr Gravören Ph. H. Mandels 
fotolithografi blifvit använd så väl för aftrycken i texten 
som för de bifogade plancherna. Ehurn många bland 
dessa afbildningar, hvilka till största delen måst, för 
bristande ntrymme, tagas i förminskad skala, endast 
ofullkomligt återgifva de utmärkta pennritningarne i Hr 
Säves handskrift, och således icke ega anspråk på 
konstkännares bifall, torde de likväl i arkeologiskt af- 
seende vara tillräckligt upplysande att förklara texten. 
Mera tillfredsställande äro afbildningarne på 23:dje plan- 
chen, tagna i half storlek, äfvenledes genom fotografi, 
direkte från fornsakerna och sedan i någon män öfver- 
arbetade på stenen. 



Ik' i texten intrvekta tio-urenia pn^-, L>2(), 284 — 2o(), 
2G2 — 1^05, jiro skurna i trä af Mamsell Adelaide Mosell 
efter ritnini^-ar af Artisten C. F. Liiidbero:. 

Till undvikande af misstag må här anmärkas, att 
i de af]iainlling'ar, som är(^ skrifna filre ;ir ISiJo, äro 
matten an<^-ifna i verktum, men i de Jifri^-a i deeimal- 
tum. Fiir uppmätnin|^'en af kranier (tcli andra mennisko- 
hen liar hej^-a^nats Franska eentimetern, emedan detta 
mätt fiir dylikt ändamål numera blifvit anta<!,"et af veten- 
skapsmän i de flesta länder. Stockliolm i 7\uL;"Usti 1SG4. 



Innehåll. 

Åtgärder i äldre och senaste tid vidtagna till skydd för sid. 
fäderneslandets fornlemnino;ar 1. 

1. Rikets Ständers skrifvelse till Kongl. Maj:t i 
detta ämne, af den 6 Juli 1857 3. 

2. Riksantiqvarien B. E. Hildebrands den 13 
October 1857 afgifna utlåtande i anlednins af 
Rikets Ständers skrifvelse 6. 

3. K. Vitterliets Historie och Antiqvitets Akade- 
miens underdåniga utlåtande af den 27 Oct. 
1857 öfver samma skrifvelse 45. 

4. Antiqvitets Intendents-befattningens uppkomst 51. 

5. Instruktion för Antiqvitets Intendenten 52. 

6. P. A. Säves utnämning till Antiqvitets Inten- 
dent 56. 

Utdrag af Antiqvitets Intendenten P. A. Säves afgifna 

berättelse för år 1861 59. 

Arbetsberättelse för år 1861 af Richard Dybeck 167. 

Herr Richard Dybecks antiqvariska verksamhet 187. 

Sveriges Fornminnesföreningar. Af B. E. Hildebrand 193. 

Föreningens för Nerikes folkspråk och fornminnen be- 
rättelse om dess verksamhet under åren 1862 och 

1863 201. 

Berättelse om en resa och antiqvariska undersökningar 

i södra Sverige, af B. E. Hildebrand 225. 

1. Samlingar i Skåne. Uppköp för Museum 225. 

2. Besök i Köpenhamn 229. 



.'). Foiiilomiiiniiar vid Inickarvd i IlainiieJa soc- sia. 

ken, Suniicrbu härad, Kronobergs län 230. 

(/) En grafluig frän bronzåldorn pä, ]^;icka- 

rvd östrciiardens ciior 230. 

b) Grafliiigar frän jernäldorn på Bäckaryd 

norrcLiårdens ejror 242. 

4. \'exiö. Samliniiar 246. 

5. En torstörd lornlenuiing på TätVclsås norre- 
gård i TätVelsås socken, Kronobergs län 247. 

G. Vcstergötland. Dimbo socken. Skurstorps kyrka 253. 
Berättelse om antiqvariska nndersökningar i Vester- 

ilötland år 1863 af B. E. Hildcbrand 255. 






1. Två gånggrifter i Luttra och Slöta socknar, 
Vartofta härad 255. 

d) Jilu på Luttra Knaggegårdens cgor i 

Luttra socken 256. 

h) En på Synnerål Lockegårdens egor i 

Slöta socken 266. 

c) Resultat af dessa grifters undersök- 

niuj» 271. 

(/) Prof. Frih. v. Diibcns iakttagelser nirande 

de i dessa grifter anträffade ben 27S. 

2. GÃ¥nggrifterna vid Karleby kyrkoby 281. 

3. En gammal kristen kyrkogård vid Sjögerås i 
Klcfva socken 283. 

4. Gökhems och Ugglums kyrkor. Gudhems 
klosterruiner 285. 

Samlingarnes tillvext i Statens Historiska Museum och 

K(in;:I. Myntkabinettet under år 1863 288. 

Gafvor till dessa samlin<iar 292. 

Liköp för Kongl. Myntkabinettet ur en af Kammar- 
herren ni. m. G. D. Lorichs cfterlcmnad mynt- och 
medalj-sanding 296. 

1. Ltlatande af W. \]. Ilildebrand 296. 

2. liiu^niliska uppgifter om Herr Lorichs 308. 



Bidrag till fiidcrncslandets antiqvariska topografi genom sid. 

undorsökniiioarne för det ireolooiska kartverket 311. 

Skrifvelse till Professor A. J. Erdmann 312. 

GÃ¥fva till Kongl. Vitterliets Plistorie och Anti(j[vitcts 
Akademien af Herr L. F. Rääf 314. 

Koiiol. Vitterhets Historie och Anti(pitets Akademiens 
skrifvelse till Kongl. Styrelsen för Statens Jernvägs- 
byggnader om skydd för landets fornlemningar 317. 

Riksantiqvariens skrifvelse till Chefen för Landtmäte- 
riet om afsättning af jord för fornlemningar vid del- 
nins af oskiftad mark 318. 

Kongl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens 
underdåniga skrifvelse om Antikvitets Intendenten 
Säves verksamhet under år 1863 321. 



Ätgänlcr i äldre och senaste tid vidtagna till skydd lör 
fäderneslandets fornlenmins^ar. 



â– a* 



JLieii stora mängd af minnesmärken, Sverige ännu eger 
från landets forntid och från den katolska kyrkan, vitnar 
att kristendomens utbredare och reformationens första an- . 
hängare hos oss, långt mera än i de flesta andra länder, 
visat fördragsamhet mot sådana föremål, som tillhört be- 
kännarne af den tro, de sökt utrota eller omgestalta. 
Hvad som sålunda under relioionsstriderna lemnats i fred 
har i en senare tid funnit mera skoningslösa fiender i den 
slöa likgiltigheten, det råa okynnet och den lumpna egen- 
nyttan. Förebråelsen för våra fornlemningars vanvård och 
ödeläggande faller dock icke ensamt på den nyaste tiden. 
Redan från början af 1600-talet förspörjes klagan i detta 
afseende och vid medlet af samma århundrade fann Re- 
geringen sig föranlåten att till deras skydd utfärda stränga 
författningar. Denna af Konungen vidtagna och af Rikets 
Ständer oillade laostiftnino- verkade utan tvifvel till en 
början i någon mån återhållande; men dess kraft förla- 
mades af den tidsanda, som under det följande seklet 
utbildades. Samma författningar, återupplifvade genom 
kongl. förordningen af den 17 April 1828, hafva i vår 
tid verkat fördelaktigt i vissa riktningar, men på det hela 
långt ifrån tillfredsställande. Lösa fornsaker hafva med 
berömlig omsorg blifvit tillvaratagna och aflemnade till 
offentliga eller enskilda samlingar, hvarigenom kunskapen 
om våra hedniska förfäder och de folk, som före dem be- 
bott vårt land, vunnit betydligt både i säkerhet och om- 
fång. Annorlunda är dock förhållandet med de fasta forn- 



K'mnini;arno. ( Iklara löreställninuar om 02,an(lorätteiis om- 
i-AU" liatVa bidiaiiit att at enskildas viniiiii^slvstnad oifva 
till jiiis livad som borde betraktas som statens eller hela 
Svenska folkets o-^mensamma tillhörioliet och ^enom Ko- 
nuntrs och Ständers beslut blitVit som sådan förklarad. 
Förödelsen har tilltamt i den mån <Ie fordna bvalagens 
gemensamma områden blifvit skiftade mellan de enskilda 
delegarne och till följd deraf en större omsorg egnad at 
jordens odling. Aktningsvärde vetenska])sidkare och andra 
fosterländskt sinnade män hafva väl luijt sina röster mot 
detta rinoaktande af forntidens minnen, men allmänheten 
bar föga lyssnat till dem. J^aoens värdare hafva med de 
medel, som stått dem till buds, sökt hejda det tilltagande 
ofoget, men i allmfinhet med ringa framgång, hnfvudsak- 
hgen af det skäl, att förstörelsen fortgått i tvsthet och 
icke blifvit kflnd fiJrr än det varit försent att deremot 
lägga hinder. J.agen, som skolat tillämpas, har dessutom 
varit kraftl()S, emedan den väl innehåller förbud, men i 
de Hesta fall icke bestämt något ansvar för förbudets 
öfverträdande. Denna lag behöfver ändras, men ensamt 
dormed vinnes icke ändamålet. Först när den enskilde 
jordegaren lärt att uppskatta fornlcmningarnes värde som 
historiska minnen, att betrakta dem som en heder och 
prydnad for hans jordområde, kan man vänta för dem en 
omsorgsfull vård och ett säkert skydd. 

Forntidens vänner hafva anledning hop})as bättre fram- 
gång f()r deras (»nskningar och bemödanden, sedan under 
de sistförflutna aren Föreningar börjat bildas inom sär- 
skilda landskap i ämhimål att uppteckna, beskrifva och 
värna ortens fornlemningar, och sedan Hikets Stiinder med 
värma omfattat denna fosterländska angelägenhet och hos 
Kongl. M;ij:t anhållit att ny ändamålsenllgare lag måtte 
utfiirdas och aiulra åtgärder vidtagas för att skydda och 
at C'ft('rk<»mmande bevara det rika arf af forntidens minnen, 
vi IV.iu v.ira IVufädci- mottagit. 



En redogörelse i afseende pä dessa förliållaiiden torde 
med skäl väntas i denna tidskrift. Till en början med- 
delas här, för detta ändamål, den underdåniga skrifvelse, 
Rikets Ständer den 6 Juli 1857 till Kongl. Maj:t aflåtit, 
samt de utlåtanden, livilka deröfver blifvit af Riksantikva- 
rien samt Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets 
Akademien afgifna, jemte underrättelse om de beslut och 
de åtgärder, hvilka med anledning liäraf vid och efter den 
följande riksdagen blifvit fattade och vidtagna. 

f. 

Rikets Ständers underdåniga skrifvelse till 
Kongl. Maj:t angående åtgärder till skyd- 
dande af fäderneslandets fornlemninoar: 
dat. Stockholm den 6 Juli 1857 *). 

Stormäktigste Allernådigste Konung! 

En allmännare erfarenhet har vitsordat, hvad hos 
Rikets Ständer äfven blifvit anfördt, att, ehuru hvarje 
bilditdt land borde älska sina minnen, och Sverig-e i detta 
hänseende eode en för andra länder afundsvärd rikedom 
att vårda, det likväl ej sällan inträffat, att de dyrbara 
fornlemningar, hvilka prydde vårt fädernesland, undergått 
sådan förstörelse, som, der icke egennytta eller okynne 
densamma föranledt, syntes liafva sitt ursprung dels i all- 
mänhetens bristande kännedom om forntida minnesmärkens 
betydelse och vigten af deras bevarande, dels ock i brist- 
fälligheten utaf de i detta ämne gällande författningar, i 
h vilket sistnämnda afseende särskildt förekomme, att icke 
alla de i kongl. förordningen den 17 April 1828 gifna 

*) Frågans upptagande hos Rikets Ständer föranleddes af en i Preste- 
ståndet af Kongl. V^itterhets Historie och Anticjvitets Akademiens 
ledamot, Herr Professoren, Eiddaren F. F. Carlson väckt motion. 



fVdvsk lifter vore fullt vorkställbara, äfvonsom att <!e stad- 
liaJe iörbiulon. utan tillika bcstäniJt ansvar eller med 
alltför obetydliga bötesbelopp, saknade erforderlig kraft. 
Ofiillständigheten af ifrågavarande stadganden röjde sig 
till exempel derutinnan, att fasta fornlemningars kring- 
uräfninir eller liiiljandc med jord, utan att de för öfrigt 
förändrades eller skadades, blifvit med tystnad ftirbiiiånoet, 
de i vart land talrikast fiirekom mande lösa fornlemningar 
af jern icke blifvit omnämnde, likaså litet som de af ben, glas, 
med flera beståndsdelar, hvilka för kännedomen af Sverices 
forntida förhållanden synas lika u])plysande, som de i för- 
fattningen omförmälda fornsaker af sten ocdi träd, hvilka 
dock jeniväl syntes böra närmare till art och beskafl^enhet 
bestämmas. Afven i afseende å erforderli-iheten af noo;- 
granna och fullständiga fiirtcckningars upprättande (ifver 
sådane minnesmärken, som böra från rubbning och åverkan 
fredas, sättet för anmälandet, besigtningen och hembjud- 
ningen af jordfynd, felande ansvar å olofligt köp deraf, 
tjcnligheten af ny inventering utaf kyrkornas antiqviteter, 
behofvet af författningens, om ock endast i lämpligt utdrag, 
oftare skeende kungörande å tjenliga årstider, med flere 
omständigheter, hvilka med detta ärende ega sammanhang, 
hafva anmärkningar hos Rikets Ständer blifvit framställde, 
jemte förslag till vinnande af niklige rättelser, så, ock att 
vid landtmäteri-skiften, när dervid fornlemningar förekomme 
af den vigt, att de borde bibehållas, den plats, der de 
stode, skulle från skifte undantaoas och såsom samfäld 
tillhörighet anses, hvartill skäl förefunnes i den uti Svenska 
lagstiftningen från äldre tider uttryckta grundsats, det den 
enskilde icke egde öfver fornlemningar förfoga, utan till- 
hörde de det allmänna; äfvensom det vid nu förestående 
jernvägsarbcten syntes böra varda förbjudet att, annat än i 
högsta nödfall, rubba fornlemningar af värde. Deremot 
finge jordegaren, sedan förteckning (ifver dylika fasta forn- 
lemningar upprättats och desamma blifvit för åverkan och 



rubbnino" allmänneligen fridlysta, åtnjuta fördelen af att i 
ganska mänga fall, der de å bördig jord befintliga minnes- 
märken ansåges vara af mera vanlio; och obetydlio; art och 
sålunda med skäl kunna uteslutas ur antalet af de fredade, 
drao^a nytta af sin mark och enhvar vara i tryggad kun- 
skap om gränsen för sin befogenhet i förevarande af seende. 

Rikets Ständer, som anse angeläget Tara, att åt landets 
minnen måtte beredas det fullständio-a skydd, hvaraf de, 
enlio-t ofvan uppgifna förhållanden, för närvarande befunnits 
vara i saknad, få alltså, jemväl i ändamål af fornforsk- 
ningens befrämjande, men utan att för egen del något 
förslag till speciela, mera tillfyllestgörande, föreskrifter i 
detta grannlacra ämne underdånio;st framställa, härmed i 
underdånighet anhålla det Eders Kongl. Maj:t täcktes i 
nåder utfärda nv författninsj till skyddande af landets 
fornlemningar, med stadgande af tjenliga ansvars- och vites- 
bestämmelser för förstöring af desamma, samt låta upprätta 
och sprida förteckningar å dessa minnesmärken, äfvensom 
i öfrio^t vidtaofa de åtgärder, som för deras bevarande 
kunna anses lämplicra, och, der Rikets Ständers medverkan 
för sådant ändamål finnes nödiof, i ämnet aflåta nådig 
proposition. • 

Rikets Ständer framhärda med djupaste vördnad, tro- 
het och nit 

Stormäktioste Allernådigste Konung! 
Eders Kongl. Maj:ts 

underdånigste, tropligtigste 
tjenare och undersåter 

På Ridderskapet och Adelns vägnar: Pä Presteståndets vägnar: 

HENNING HAMILTON, TH. ANNEESTEDT, 

n. v. Landtmarskalk. n. v. vice Talman. 

Pä Borgareståndets vägnar: På Bondeståndets vägnar: 

G. A. ASKER, N. STRTNDLUND, 

n. v. Talman. n. v. Talman. 



•> 



Ixiksantlqvailon IV ]\. Ilildebrands utlåtande 
i anlo"lninn[ af" Rikets Ständers den G Juli 
18ö7 till Kongl. iNIajrt aflatna underdåniga 
skritVelse aniraendc atirärder till skvddandc 
af fiidcrneslandets tbrnleniningar. Uppläst 
i K. Vitterhcts Ilistorie och Antiqvitets 
Akademien den 13 October 18ö7*). 

Pä grund af så väl embetspligt, som Kongl. Vitterliets 
Ilistorie oeh Antiqvitets Akademiens uppdrag, åligger mig 
att afiiifva utlåtande (ifver Rikets Ständers, af Konol. 
Maj:t till Akademien nådigst remitterade, framställning om 
kraftiga atLiärders vidtairande, f(")r att från fiirstörinjj; skvdda 
fiiderneslandcts fornlemningar. Innan jag yttrar mig (ifver 
de åsioter, livilka liikcts Ständer i denna underdåniga 
skrifvelsc framstiillt, och öfver de åtgärder, som biist kunna 
befr;imja det af Rikets Ständer afscdda vigtiga ändamål, 
anser jag det vara min pli.gt att i korthet framlägga en 
öfvcrsigt af de mått och steg, som hittills blifvit vidtagna 
fcir vara fornlemningars bevarande. En sådan framställ- 
ning anser jag så mycket mera behöflig, som förslag till 
•Ml liv kongl. förordninc; icke kan eller bör utarbetas 
utan rullst;indig kännedom af ;ildrc författningar samt de 
förhidlanden, som dem framkallat, och den verkan de 
a.stadkomniit. 

Det blifver härvid nculigt att fcilja våra lagstiftnings- 
åtgärder i trcnne skilda riktningar, med afseendc på: 

l:o. De fasta funilemningarne ute på marken, samt 
kyrkor och andra byggnader; 

■) \).\ detta utlätaiule igenom tryckning kommer att spridas till ett 
större antal läsare, hvilka icke alla kunna ega tillt,^ant!: till liär 
åberopade äldre liandlinjjar, har författaren trott •'iir l'öra ur en och 
iinnun af dessa meddela nänot utförligare utdrag, än som i den 
offi(;icla skrifvelsen voro nödiga, samt i noter meddela åtskilliga 
upplysningar och tillägg. 



2:o. Rörliga foriilemiiiiigar eller jonltyiid och deras 
bevarande för statens samlingar; 

3:o. Gamla handskrifiia böcker, bref och andra hi- 
storien npplysande handlingar. 



1:0. Åtgärder vidtagna till skydd för landets fasta foru- 
Icuiiiingar^ kyrkor och andra byggnader. 

Bland Sveriges regenter är Konnng Gustaf II Adolf 
den som först tagit särskild vård om fäderneslandets forn- 
lemningar, medelst inrättande af Riksantiqvarie-cmbetet. 
Den berömde Johan Burseus och hans aktnino;svärde efter- 
trädare i detta embete egnade likväl nästan uteslutande sin 
uppmärksamhet åt uppscikande af runstenar och andra skrift- 
liga urkunder. För de fasta fornlemningarnes skydd synes 
icke nåoon särskild åtgärd i lagstiftnino-sväg hafva blifvit 



vidtagen, ehuru klagomål öfver deras ödeläggande tidigt för- 
spörjes, förr än under Konung Carl XI:s minderårighet. 
Den Kongl. Förmyndare-Regeringen utfärdade den 28 
November 1666 »Kongl. Majt:s Placat och Påbudli 
om Gamble Monumenter och Antiqviteter i Rij- 
ket,» hvars hufvudsakliga innehåll så mycket hellre för- 
tjenar här anföras, som nämnda plakat utgör grunden för 
all senare laostiftnino- i detta ämne. Det heter här: »Allden- 
stund Wi med stort misshag förnimme, huruledes icke 
allenast de urgamle antiqviteter, qvarlefvor och efterdömen, 
som, allt ifrån hedendomen, utaf framfarne Sveriges och 
Götlia Konungars, samt andre deras förnämlige mäns och 
undersåtares manlige bedrifter, som för detta öfver hela 
vårt rike, dels uti store borger, skansar och stenkumbel, 
dels uti stöder och andre stenar med runaskrifter ingrafne, 
dels uti deras grifter och ättebackar uti temmelig mycken- 
het bestått hafva, med sådan vårdslöshet och olofligt sjelts- 
vald handteras, att de dagligen mer och mer förderfvade 



tnh uiCnMo blifva, ulan ock ilo iiioiuinieutor, som bädc af 
Koium:j;ar. Drottningar och löi-siar, samt amire förnäme 
af ridderskapot och clerkeriet uti vare cliristne kyrkor, 
till deras heder och åminnelse, hafva varit lemnade, alldeles 
forödas och af andni försiitligeu intagas och äverkas, hvilket 
sa mvcket mera står till att ogilla och af värja, som sådane 
monumenter böni skattas ibland de ting, hvilka, sa af sig 
sjelf som för insticktelsen skull, frän all vanrykt och 
oheliielse fri och försäkrade, jemväl till vara förfäders och 
hela värt rikes odödeliga beröm märkeligen ländande äro. 
Tv hafve \Vi af den särdeles nit Wi till följe af vare 
förfader Sveriges Konungar öfver allt sådant billijit böre 
draira, Sii väl till att offentliojen betyga det missnöje Wi 
till en slik oreda, som ofvanbemält är. fattat hafve. säsom 
ock att härefter beskvdda och handhafva alla sädaua tinsj 
för vidare olotiig handiering. för godt och nödvändio;t ansett 
att bjuda och befalla alla vare trogne undersätare, som 
detta i uäojou mätto anjjä kan, efter som Wi härmed och 
i kraft af detta värt allmänna placat dem bjude och be- 
falle. först, att ingen, eho han är, skall efter denne dag 
understa sig på uägrehanda sätt att nederbryta eller för- 
störa de borger, hus, fästen, skansar eller stenkumbel, 
som ännu pä en eller annan ort kunna vara till tinnandes, 
ehuru rin^ia ock dess aflefvor vara mäoje. icke heller i 
nägon måtto förspilla de stöder eller stenar, som med 
näiion runaskrift kunna vara ritade, utan han dem alldeles 
orubba.le pa sina rätte forne ställen blifva lata, tillika 
med alle store hopburne jordhöo^ar och ättebackar, der 
mänge Konungar och andre förnäme sina grafvar och 
hvilorum stad<jat hafve, eftersom Wi alle sädane ofamle 
monumenter, som uppä nåo^ou War och Kronones jord, egen 
eller skatte, antiuiien den Oss än tillhörer eller för detta 
tillhört hafver. och nu pä näo[Ot sätt afhänd är. beläsnae 
finnes, ifrån all sjelfviljande åverkan, icke annars än 
voro de var enskilde e:^endom. alldeles frikalle. 



o 

och uti v;irt kon u Ui^sl i^c IkI^ii och hcslvNtU 
auanima I;itc; torsoiMKles Oss i det öivh^a till \\ ;iri' trogne 
uniUM's;it:uo at" riddorskapot och a*h'hi, att oui n;ii»re 
s;i(hinc autlqvitotor jki n;ii:;on ilcras uriniiincs Cij;iic tVäksc- 
jonl bckinno voro, de icke iless iniiulre viUc om dess eou- 
servation draga den försorg, som dciiiu^ W ar nådige inten- 
tion, sakens viutiiihet och deras e^en heiUu- kan vara 
hkmatig. Sedan bjnde \\'i ock, att in^en, hog eller l;ig, 
andeliii eller \erldslii;, af livad stånd eller vilkor den ock 
vara nia, skall vara lof- eller tilläteliirt att rOfva eller 
råna de konmiLTsliiie, förstliiie eller andre förnäme ner- 
soners grifter, som ännn antingen nti de ödelagde eller än 
stående kyrkor och kloster kunna qvarre fumas, luyeket 
mindre dem till siue ejine sjirafvar att förbvta, eller na 
uägot sätt tillfoiia deras gande och rätte ilgander dervid 
nägot men eller inträng; Kfter som \\'i der hos vele att 
alle kyrkor och kloster samt deras tyg, redskaj», pryilnad 
pä väggar och fönster, mälningar eller livar jehanda innan- 
dcuiie, som nägot tänkvärdigt kniine inneludla, tillika med 
alla de dödas och aliidnas urafvar och i>rafstiillen in uti 
kvrkor eller ute i>;i kvrkoiiärdarne, den v;irdnad, frid och 
säkerhet bevisas ma, som med deras ehristlige iiistiktelser, 
bruk och ()fning enligt är, sa att slutligen alla de ting, 
de vare sig sä ringa som de fiu- någons ögon synas kunna, 
som likväl till stadfästelse eller ;imiiiiielse af iiäijou histo- 
risk bedrift, j)erson, ort eller slägt lända kan, mage granne- 
liiicu tagas i akt och skötsel, och icke i^ifvas näirrom till- 
stånd (let ringaste deraf att spilla eller förderfva; Och 
der iiägon skulle underst;i siii l»är emot i näuon mätte 
att g(>ra och \\ är befallning öfvertriida, vele \\'i att den- 
samme icke allenast derföre, som för all annor \\';ir buds 
förakt och olaglig åverkan, plikta, utan ock W ar höga 
oiiäde midergifveii vara skall; Skulle ock nägot missbruk, 
oreda eller ä verkan af nägrom tillförene föröfvat vara 
emot nägot af de ting, som i detta värt placat ihugkomne 



K» 

HiiiKis, du betiillo \\'i altVarliLioii, att allt sådant ljeli(»rligeii 
och utan nations ansccmlo rättas, och uti förriiiie tillstånd 
sättas ma. llvartuie \\ i och i synnerhet bctalle icke 
allenast War Otvor-Stathallare i Stockholm, General-Gu- 
vernciier, Guvernörer och Landshöfdinjjar, Ståthållare, Borg- 
mästare och Rad i städerna, J^efallnings-, Läns-, Fjerdings- 
och Scxmän a landet, att de ötVer detta Wart placat 
noga och altVarligen hand halla, utan ock Arkebiskopen, 
J3isko|)arne, Superintendentcrne, Prostarne och Kyrkohcr- 
darne ötVer hela Wart rike, att de livar a sin ort det 
alluiänneligcn förkunna, och jcmväl vakta på de ting, som 
i deras stiftcr, contractcr och församlingar finnes, och af 
ofvanberördc art bestä, till hvilken ända A\'^i ock befalle 
alle i gemen, som om slika saker någon kunskap liafva, 
eller ock till äfventvrs nä<j;ra ijamla skrifter, biicker, bref, 
mynt eller insegel knune hafva om händer, att de sådant hos 
sina Kyrkoherdar eller ock W^are Befallningsmän augifva, 
pa det Wi igenom dem derom kungjorde, mage vidare 
om dess communication beställa låta. Ilar alle i gemen, 
och livar och en i synnerhet som vederbiir, hafver siff 
liörsamlin;en att cfternitta. Till vttcrmcra visso &c. 

Genom särskilda konol. circuliir af den 18 
December samma år anbefalldes alla Guvernörer och 
Landshöfdingar samt Arkebiskopen, Biskopar och Super- 
intendenter, att vaka öfver detta i)lakats noggranna efter- 
lefna<l, med särskild befallning till de andliga myndig- 
heterna, "att förmå alla kyrkoherdar, det de tillika med 
kyrkovärdarne och sexmännerne lata hvar i sina socknar 
och prestegäll flitigt och granneligen eftersöka och upp- 
spana alla aiitiijviteter, som der kunna vara till finnandes, 
såsom äro allehanda runstenar och bergsruneskrifter, de 
vare sig stora eller små, i hus eller ute på marken, sedan 
alle stora hopburnc konunga- och jätte-grifter, samt andra 
märkeliga ättebackar, tillika med flere notable ting, som 
i deras kvrkor och socknar hittas, antinwn der na^on 



11 

kamp eller strid hatver hållits, der slott och hus fordom 
hafva stått, eller gamla konungs oeh hofgårdar, eller 
stenskansar och kumbel och annat slikt, så att de dem 
samma icke allenast uppteckna utan ock granneligen efter- 
spörja hvad traditioner och sagor om hvarthera för sig 
ifrån forna tider hafva varit och ännu äro, låtandes sedan 
Kongl. Maj:t en förteckning och relation deraf underdånigst 
tillskickas" m. m., samt att bevara kongliija och andra 
förnäma mäns och slägters grafvar för åverkan. 

Af de förteckningar och relationer, som sålunda ålades 
presterskapet att insända, finnes ännu på Kongl. Biblio- 
thekct förvarad en samling, hvilken, ehuru långt ifrån 
fullständig;, lemnar vio;tio;a bidras; till kännedom af de 
fornlemningar, som funnits och till någon del ännu finnas 
i vårt land. 

Man kan ej misstaga sig om upphofsmannen till det 
anförda kongl. plakatet, när man erinrar sig att detta utkom 
samma år som Antiqvitets-Collegium stiftades, hufvudsak- 
ligen genom bcdrifvande af den för fäderneslandets histo- 
riska minnen ifriot nitälskande Grefve Magnus Gabriel 
De la Gardie, d. v. Rikskansler och medlem af Förmyndare- 
Regeringen, med biträde af Johan Hadorph, som blef Collegii 
förste Sekreterare *) och sedermera fick uppdrag att följa 
den fullmyndige Konungen på dess resor inom landet, för 
att underrätta honom om orternas antiqviteter, och dess- 
utom på egen hand företog forskningsresor för antiqviteters 
uppdagande och beskrifvande. 

Uti 1668 års riksdagsbeslut uttryckte Rikets 
Ständer, med anledning af förutnämnda kongl. plakat samt 
Antiqvitets-Collegii stiftelse, sin tacksamhet för det »Kongl. 



*) Bland Antiqvitets-Archivets liandlingai- förvaras en uppsats, med 
Hadorplis påskrift: »Puncter som till ett Placat om Antiqviteternes 
conservatiou nödige älire, efter Hans Hög-Greflige Excell. R. Cantzle- 
reiis ordre upsatt och öfverskickat, dher pä sedan Placatet sig 



grundade.» 



1- 

Mi\'yi liatVci- lu'la vart laderneslanJs heder och namil- 
kiiniiifjihet latlt vara sio- angelägen, till att l;ita uppsöka de 
antiqvileter, som till åminnelse och bevis af vara förfäders 
sniilla och manliua dvijder och fonlna bedrifter kunna 
tjena, jemväl dem samma i dagsljuset och allas åsyn 
komma lata;'> förpliktande sig att hvad de efter Kongl. 
Maj:ts påbud sa, och hvars och ens ämne kunna gifva 
kunskap om, eller sjclfve liafva i sina gömmor, tidigt och 
troligen meddela ät dem, som Kongl. JMaj:t detta arbete 
befallt hafver, och i ingen del undandraga sig att befordra 
ett sä allmänt verk; samt att ej blott vidmakthålla de 
gamle Konungars och andre hedervärde mäns griftcr fria 
för all otjenlig åverkan, utan äfven bota och vederbörligen 
återstrdla det, som efter laga ransakning kunde tilläfventyrs 
allaredan på en eller annan ort finnas vara handladt 
häremot. 

Det kongl. plakatet af 16G6, på anförda sätt af 
Rikets Ständer gilladt och stadfästadt, har sålunda för all 
framtid förklarat rikets fornlemningar vara Kronans egen- 
dom, hvaröfver jordegarcn följaktligen icke eger att dispo- 
nera. 

Jilhuru denna författning har det felet gemensamt med 
senare utkomna förordningar i samma ämne, att icke be- 
stämma något visst ansvar eller straff för dess öfvcrträ- 
dande, har den likväl utan tvifvel för en längre tid upp- 
fyllt sitt lindamäl, att skydda våra fasta fornlemningar på 
marken. Den kärlek, hvarmed dessa af Konung Carl XI 
personligen omfattades, Anti(jvitets-Collcgii berömliga verk- 
samhet, lladorphs och andra forskares kringresande i lands- 
orterna för monumenters uppdagande, aftecknandc och be- 
skrifvande, *) samt slutligen antikvariernas lifliga, om ock 



') Huru niaktpAlitriraiidc dessa forskningsresor ansa^os, och hvilken om- 
sorf; Carl XI, äfven som fullinyndig Konung, cgnade ät de foster- 
ländska antiqvitetcriias uppsökande och värd, inhenitas af följande 
Kongl. Maj:ts »fullmakt och passu utfärdadt den 28 April 1676 för 



13 

i muiioa fall fantastiska, drcimmar om vara fcirfädcrs brao- 
der och ära bidrogo att väcka aktning fiir dessa förfäders 



beniälde Hadorph, tryckt i folio patent-format: Wij Carl iiiedh 
Giidz Nadc &c. Göre witterligit, at såsom Wij lör någon tijd sedan 
hafve inrättat ett Collegium Aiitiqvitatum aff några der til tienlige 
Män, som sigh antagit hafwa allehanda Eijkzens berömlige Antiqviteter 
at vpleta och heskrifva; Och sådant icke kan skee, vthan någon aff 
thcm vnder tijden vthreser i Landzortcrne, at vpsökia och antekna, 
hvar något raerkeligit finnas kan, vthi Runestenar, gamble förnäme 
Mäns Åttehögar, Graffstenar, Wapner och Inscriptioner i Kyrkiorne, 
Sigiller, gamble Mynt, Stridztyg, Manuscripter, Genealogiske Arbeten 
och niehra sådant: Och Wij hafwe befunnit Wår Archivi Sccretarimn 
och Assessorem Collegii Antiqvitatum, Oss älskeligh, Ehrlig och För- 
ständigh Johannem Hadorphium til sådane sakers effterletande 
och vi)teknande helt ferdigh och oförtruten wara, effter som han 
och vthi ofwanbemelte Monumenter hafwer sigh företagit någre 
wärk at författa til Fäderneslandzens tienst; Hwarföre hafwe Wij 
honom dhen Bestälning i synnerheet auförtrodt. Och på dhet han 
så mycket bättre befordran och Assistence hafua måtte, til ofwan- 
bem:te Sakers vpspanande och anteknande, hafwe Wij nödigt funnit, 
honom medh Wår Fullmacht och Pass dher til föresee, effter som 
WMj och med dhetta Wårt öpne Breffz krafft i Nåder befalle alle 
W'åre Gouverneurer, Landzhöfdingar, Biskopar, Pastores och Befall- 
ningzmän, dhet the dhetta Wärket, effter dhet för dhetta publicerade 
Mandat, och Wårt til dhem affgångne Breff befordra, och bem:te 
Hadorphium och medhafwande Kijtare i alla måtto beforderlige äre, 
vthi alt dhet som til förb:te Monuraenters vpspanande, affi'ijtande 
och församblande kan tarfwas; Ländzmännen i hwart Härad giöra 
dhem owägerligen föllie, och hoos Almogen pä alle Byägor til- 
hielpa at vpsökia, hwarcst Eunestenar eller andre Jijknelser til gaml)le 
Monumenter, såsom Fästen och Skantzar, Jätte- och meniorable 
Ättehögar finnas, och i all ting så laga, at intet medh flijt vndan- 
döllies eller förtijgas måtte. Hvvarest och någre Moumenter finnas 
omkulfalne, eller aff sine förre ställen rubbade, såsom mycket medh 
Eunastenar och gamble Familiers Graffstenar skedt är, at dhe vvidh 
anfordran vpresa låta, och på sina föne ställen sättia, eller på ett 
säkert rum vpstödia, dher dhe emot förödelse conserveras kunne. 
Hwar til i Städerne Borgmästare och Rådh, samt på Landet Almo- 
gen, måste redebogne finnas. Och såsom Ständerne på Kijkzdagen 
Ahr 16G8. enhälleligen vthlofwade, at dhetta Wärket (som länder til 
Eijkzens ähra och Förfädernes åminnelse) i alla måtto styrkia och 
befordra, så iterere Wij ännn dhet samma, medh Nådigh befalning, 
at dhe i alla måtto sådant lofligit Wärk befrämie, och hwar och en 
godvvilleligen dher til sine Documenter, Manuscripter och Handlingar 
contribuerar. Och på dhet at dhe Påbudh, som W^ij om Monumen- 
terne för dhetta giordt hafwe, icke vthi förgätenheet komma måtte, 
hafwe W'ij alle dher vthöfwer gjorde Breff och Förordningar medh 



14 

ininiion. Man<i;\ fonilomninsrar coilo <lessutom en stark 
skyiKUvakt i dvn vidskepliga fruktan, hvarmed de af folket 
betraktades. 



ett Vttogli iiff Ständi-nies Försiikriiif;; ;"i ofH;iiibe:te K ij k /.ti ii gli, pa nyo 
sjiiiiniantrvckn liitit, ;it liuiir och cii ;ifi" Ware Vndcrsiltare, kan sigli 
(lluT afT wiilli tilfälle paniiima invad här om stadgat är. Skulle och 
bcinälte SccrLtcraie lladorjdiius icke altijd hinna pä alle Oiter sieltV 
rc«:a. vtiiaii stundom iiägon annan medli Rijtarc föllia lata, blifwcr 
dhennc Fuhnacht lijka wichtigh. som wore han siclff dhcr widh til- 
städes. Dhet alle som wi-dciböre hafua sigh at efftcnätta. Til 
vtteniiehra wisso hafwc Wij dhetta modh c^i-n Hand vnderskrifwit, 
ocb Wärt Kongl. Secret bcki;itl"ta lätit. Datum Stockholm den 28. 
April. 1G7G. 

C .\ R O L U S. 

(Sigill.) 

Nedanför den kotigliga fullmakten iir på samma patiintblad 
tnekt följaude prouu^nunia öfvcr livad lladoiph borde under resan 
efterforska och iakttaga: 

1. Allehanda Runestenar och Runebärg vthe på ^larcken, 
widh Kyickior eller Byanu; til- linnandes, vpsökes och anteknas: 
sampt alle ouikulliggiaiide Runestenar vpresas. 

2. Gambia ödelagde Borgar, Huus, Fiisten, Skantzar 
och stora Stenkummel, atf Menniskio händer fordom sanimanburne, 
och hwad siign om dhcm afi' älder warit hafwer. 

3. Stora hoopburue Jordhögar och Attebackar, dhcr ITedna 
Konungar och andre föriiälime il än sina Grafwar fordom bekommit, 
och hwad nampn dhe hafwa. 

4. Gambia Offrelundar, Offrckällor, Offrestenar, eller 
Runda Kättlar i Bärg iiigraffne, etc. ther fordora någon dyrkan 
hafwer warit, sampt hwad sägn om sådana iinnii finnes. 

5. Andra märkelige Orter hwarest någon Kamp eller Strijd 
hafwer stådt, eller liknelse efl'ter Jiittar, J ättcgrifftcr, Jätte- 
kulor, Jättebeen eller theras Swärd och Strijdztygh: sampt 
andra Rum, ther om någon Historisk berättelse är. 

6. I Kyrckiorne gamble förnähme Miins Griffter, Graffste- 
nar, \Yapuer, och auiiat märkeligit vthi Inscriptiouer, Målningar 
eller Kvrkiotvgh. 

G. Gambia Rune- eller M unckeböcker, Munckebreff, 
gainbla Lagböcker, Skritfne Sagor, Sigiller, och annat slijkt, 
iiuten i Kyrckiorne eller hoos förniihme Män. 

8. Gambia Kämpe- och H istoriewijsor, som aff foina tij- 
der nogh i Landet haiwa sungne warit, och ännu aff" mänga slungas, 
at the noga efl^terfragas och antecknas, efi'ter som ther vthi alT För- 
fädcnics gamida bcdritVl(!r invekiu .saiiuinir tinnes. 



15 

Helt annat blef fö rliu Ilandet nndcr lS:de seklet, lle- 
oenternc personligen hyste icke vidare njigon ftirkärlek för 
landets fornlemningar; de fildre antiqvariernas (ifverdrifter 
hade bland lärdomsidkare framkallat en reaktion, som 
gjorde de gamla förslagsmeningarne till föremal för skämt 
och hän; historieforskningen tog en ny och onekligen bättre 
riktning; den sköna litteraturens hastiga uppblomstrande 
drog de bildades uppmärksamhet och sympathier till nya 
föremål; och fritänkei-iet förjagade, utom mycket annat, 
äfven allmogens spökfruktan. Allt detta i förening alstrade 
likgiltighet för forntidens minnesmärken, hvilka sålunda 
blefvo gifna till pris åt egennyttan och okynnet. De vid 
början af innevarande århundrade införda enskiftena och 
jordens i följd deraf tilltagande odling bidrogo ännu mera 
till fornlemningarncs angripande, sedan man snart kommit 
under fund med att ättehögarne innehålla god matjord till 
åkerns förbättring och stenmonumenterna förträffliga ma- 
terialier till grindstolpar och skiftesgärdesgårdar. Under 
hela frihetstiden vidtogs från Regeringens sida ingen åt- 
gärd till de fasta fornlemningarnes skyddande. Det enda, 
man i detta afseende kan anföra, är ett af Kongl. K an si i- 
Collegi'um den 23 Juli 1753 till Consistorierna utfärdadt 
circulärbref, angående uppgifters meddelande om adliga 
familjers grafvar, samt ett af samma Collegium 
den 13 Maj 1760 äfven till Consistorierna aflåtet cir- 
culär, med uppmaning, att från ^^resterskapet infordra och 
till Collegium insända berättelser om de märkvärdigheter, 
som i socknarne kunna finnas, tjenande till upplysning i 



9. Gammalt Mynt eller annat tänkwärdigt vtlii Jorden funnit, 
eller och elliest aff förnähmt Folck sainblat och föiwarat. 

N.B. Hwad som vtlii Nnm. 7. och 9. förmiililes om gam])]e 
Skriifter, Sigiller och Mynt, etc. Thet är så förståendes, at Hans 
Kongl. Mayst. icke begärar något Äganderne emot dherns willia aff- 
hända; Vthan alt hwad således til Fäderneslandzens tienst meddelat 
warder, skal hwariom och enom troligen igen lefwereras, eller betalas. 

J. H. 



IG 

;\nti<|viti'tiM-na och ilcii ;ililro historien *). \;iora till iViljd 
af förstiiäninila hrot' inkomna berättelser förvaras i Koniil. 

*) Det sethiaie cirkulärhrefvet, utskrifvet ur Koiigl. Kniisli-Collegii rc- 
gistratur, förtjeuar att här fiiUstiiiuligt intagas. 

Circulairc till sauitlige Consistorierne angående Antiijvitcters 
nptecknande af Piästeine. Datoradt den 13 Maj 17G0. 
Högvördige etc. 

Kongl. IMajestiits och Kikscns Cantzlie Collegio är uppå gifwen 
anledning af Kongl. Antiqvitets-archivo ihland annat förekommit, 
huru som pa många ställen uti Landsorterne skola finnas gamla 
minnesmiirken af botestenar, grafliögar, lemningar efter borgar och 
mera siidant, hwilket hit intils icke hunnit att blifwa uptecknadt, 
säsom ock att fornsagor och gamla berättelser ibland folket äro 
gängse, och torde tjäna till uplysning u(i antiqviteterne och den 
ii 1(1 re Historien. Och som det icke miiulre är för hwar och en 
angeuiimt, än fijr eu Laudsoit hederligt att hafwa allt det uptecknat, 
som därifrån en och annan tid kunnat sig tilldragit antingen till 
iorfädernes äreminne eller till sjelfwa ortens miirkwärdighet. Äfwen 
som sådant kan tjena till hjelpreda wid särskilte beskrifningars 
utgifwande öfwer Invar och en Landsort samt nytta för Allnifnheten 
och heder för hela Nationen ; Så har hos hela Collegium kommit 
uti öfwerwägande, [huru] allt sådant med mesta trowärdighet och 
minsta kostnad och beswär skulle kunna blifwa igenom uptekningar 
friat att icke med tiden råka uti allt mer och mer mörker samt 
omsider alldeles stadna uti glömska och förgätenhet. Kongl. Colle- 
gium har då trodt, att deu närmaste utuäg skulle wara, om Präster- 
skapet i Landsorterne, som äger både urskillning och bästa tillfälle 
att utröna allt sådant, wille sig härmed något syslosätta, så att 
hwar och en Kyrkoherde och Präst uti dess Pastorat och Församling: 
efterfrågade och beskrefwe slike saker, såsom i synnerhet, 

1:0 om någre riidera af gamla Slott, Kyrkor, hus eller märke- 
lige byggnader der finnas, metl hwad som der om kan berättas af 
den förstiindigare delen af Liwåiiarene. 

2:0 Om det utwisas någre ställen, på hvilke fältslag stådt, eller 
äljest något merkwärdigt sig tilldragit, med utmärkande af tiden när 
sådant händt, jenite flere nödige omständigheter. 

3:0 Om någre Runstenar i Socknarne finnas, hwarest de stå 
samt huru inånga de äro, på det om de som redan icke äro afritade 
anstalt må dertill kunna fogas. 

4:0 Om stora högar och Attebackar med deras namn och gam- 
malt folks traditioner dcrwid, samt om wid uppkastande af dem något 
blifvit deruli funnit eller eljest på andre stållen något gammalt fynd 
upphittadt. 

5:0 Om någre historiska målningar och bildhuggerier finnas i 
Kvrkorna <;llcr annorstiides. 



17 

Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens bibliothek. 
Huruvida 1760 års circulär toranledt någon åtgärd af 
Kyrkoherdarne är icke bekant. 

Det embetsverk, som särskildt fått i uppdrag forn- 
forskninoens befrämjande, från början försedt med tah'ika, 

6:0 Om någre märkwärdige Sätes och andre Gärdar äro, deras 
namn och hwilka Familler de ifrån ålder och till denna tid tilhört, 
så långt tilbaka derom kan skaffas underrättelse, och om efter så- 
danne deras ägare ännu finnas någre lemuingar eller annars uråldrige 
niinnes märken; med hwad mera som kan lända till iiplysning och 
förökande af historiska samlingar. Men som en del sådant redan 
är för detta uptagit uti utgifne Academiska disputationer och andra 
utkomne böcker och skrifter; så är mindre nödigt att i sådant fall 
uptaga och beskrifva det samma å nyo, widare än att upnämna 
skriiterne och auctorerne hos hwilka sådane beskrifningar äro att 
anträffa; dock om af en slik auctor antingen något vvore förbigångit 
eller annorlunda anfördt än hwad sjelfwa minnesmärken utwisa, eller 
närmare uplysning sedermera erhållits, eller någon ny omständighet 
sig tilldragit wid en eller annan sak sedan den förra upteckningen 
och beskrifningen skedde, sådant då behörigen blifwcr anmärkt. Det 
är icke utan, att ju här igenom något owanligt arbete, besynnerligen 
på de oiter der flera antiqviteter förekomma, torde för Prästerskapet 
sig yppa; Men Kongl. Collegium förwäntar sig likwäl utaf deras 
allmiint bekanta kärlek för witterhet och synnerliga håg att uti alla 
dit hörande gtycken gagna det allmänna och deras Fädernesland, att 
de icke lära undandraga sig ett göromål, som ej mindre synes kunna 
förnöja dem sjelfwa än förwärfwa dem en wälförtjent heder och tack- 
nämlighet af Koiigl. CoUegio, som icke skall underlåta att ä tid ocli 
ort deras derwid hafda möda ihogkomma. Och ehuru Kongl. Colle- 
gium i anseende till Prästerskapets öfrige Embets Sysslor icke will 
föreskrifwa någon wiss tid till dessa underrättelsers meddelande, sä 
gör Kongl. Collegium sig likwäl det hopp, att hwar och en wid 
förefallande tillfällen och under lediga stunder är deruppå betänkt, 
Srå att Collegium så snart som görligit är, deraf får del: till hwilken 
ända Kongl. Collegium härmed wänligen welat begära att Hrr N. N. 
uti dess i Nåder anförtrodde Stift behagade pä det bästa under- 
stödja detta äi-ende och uppmuntra Pastorerne att deras anmärk- 
ningar uti de föreskrefne stycken författa och till Herr N. N. in- 
sända, då Herr N. N. så fort ske 'kan dem till Collegium lärer in- 
sända, jemte hwad Herr N. N. derwid kan hafwa för egen del att 
påminna eller tillägga. Collegium befaller &c. 

CLAS EKEBLAD. 
ED. v. CAELESON. M. BENZELSTIERNA. M. von HERMANSSON. 

J. L. Ekestuhhe. 
2 



18 

försvarli<T't aflönade embets- och tjciistcmän, kringskars 
smaniiU'om ända »ler liän, att niir detta verk uj)plöstes 
och dess ahgo;anden öfverflyttades på den ar ITSG atcr- 
npprättade Kongl. Vitterhets Ilistorie och Antiqvitets 
Akademien, aterstodo icke flera än två tjenstemän, Sekre- 
teraren, som tilHka var Riksantiqvarie, och hans Amannens, 
med hinevilkor så knappa, att man redan deraf kan shita 
att deras befattningar ansågos som sinecnrer *). Ofver- 
flvttade på den nämnda Akademiens stat tyckas de fort- 
farande ända till 1841 hafva betraktats på samma sätt, 
hvaraf den naturliga följden blef att deras innehafvare 
måste söka erhålla någon annan mera indriigtig tjenst 
såsom hufvudyrke **j. 



') Antiqvitets-Collegiura egde år 1670 en President eller Direktör, en 
vice President, en Assessor, tillika Sekreterare oeh Antiqvarie, 5 andni 
Assessorer, en Translator, en Protonotarie och Aktuarie, 2 Amanuenser, 
aflönade med 4,040 Daler S:mt, dessutom koijparstiekarc formsnidare. 
•ritare och en drilng på stat. Tjenstemä» och anslag minskades 
småningom. Ar 17GG upptog Antiqvitcts-Arehivets stat: en Riks- 
antiqvarie eller Sekreterare, en Translator, en ordinarie och en vice 
Amanuens, med atlöuiug af 2,800 Dalcr S:mt. Då Konung Gustaf 
III den 20 Mars 1786 återupplifvade sin moders Vitterhets Akademi, 
under namn af Kongl. Vitterhets Historic och Antii(vitets Akade- 
mien, och på denna öfvertlyttade Antiqvitets Archivcts åligganden, 
jcuite dess återstående tjenstemiin. Sekreteraren eller Kiksantiqva- 
rien (som tillika är Garde des médailles) samt hans Amanuens, be- 
stämdes lönen för den förre till 300 K:dr och för den sednare till 
100 l{:dr Specie. Genom mvntförändriugen i hörjan af detta år- 
hundrade iifdsatles sjieciemyntet till Ijankoniynt. Först 1824 höjdes 
Riksantiqvariens lön till 559 Il:dr 24 sk. banko. Som några tunnor 
spanniål voro inbegripna under denna lön utgick den vissa år, när 
hög markegiiujr intriiffade, nu'd någon liten förhötjning. Vid 1841 års 
riksdag besliimdcs Kiksantiqvariens lön till 1,G()0 R:dr och Amanuen- 
sens till 500 ll-.dr banko, hvilken förhöjning dock, till följd af ett 
vid anslaget af Rikets Ständer fästadt vilkor, icke utgick fiirr än 
med 1842 års början. Från oeh med 1858 höjdes Riksauti(|varie- 
hinen till 5,000 R:dr r:mt, hvarjemte till bitriiden samt vaktbctjcning 
anvisades ett årligt belopp af 2,900 K:dr rniil. 

**) Detta var ock förhållandel, livad Riksanti(|varictjeiiste;i betriiflar, in- 
till 18:57, då den af n. v. innehafvaren tilltriiddcs. Amanuenstjcusten 
f()rblcf fortfarande förenad med annan bättre allönad befattning. 



19 

Hvad kyrkorna och deras antiqviteter samt förnäm- 
ligare personers grafvar i och vid kyrkorna beträffar, inne- 
håller redan 1666 års kongl. plakat, såsom ofvan är an- 
fcirdt, bestämda fureskrifter, hvilka i 3:(lje § af 1828 års 
kongl. förordning blifvit intagna *). Ett kongl. bref af 
den 12 September 1783 angående förändringar och öfver- 
byggnader å grafvar i kyrkor eller på kyrkogårdar har 
jemväl i nämnda kongl. förordning blifvit, såsom ännu 
till alla delar gällande, åberopadt. 

Vid slutet af sistförgångna och under de första åren 
af innevarande århundrade började Historiarum Professorn 
i Lund Nils Henrik Sjöborg genom föreläsningar och ut- 
gifna skrifter väcka uppmärksamhet på våra inhemska 
fornlemningar och bildade sålunda en antiqvarisk skola, 
som erhöll ifriga anhängare äfven utanför det universitet, 
inom hvilket han verkade. 

Som en följd af hans nitiska bemödanden kunna vi 
anse det kongl. circulär som den 9 April 180 5 
utgick till samtliga Landshöfdingar, med undantag af Got- 
lands, uti hvilket Kongl. Maj:t anbefaller dem, »att vidtaga 
sådana anstalter, hvarigenom märkvärdiga forntidens lem- 
ningar och minnesmärken varda, på de ställen der de 
finnas, fredade och bevarade». Samma dag utfärdades 
särskild kongl. skrifvelse till Landshöfdingeu på Gotland, 
med befallning »att inkomma med underdånigt yttrande, 
huru och på hvad sätt fornlemningarne i och omkring 
Visby stad bäst mage kunna fredas mot åverkan och 
förstöring, samt att emedlertid vid lämpligt vite allehanda 
åverkan dera förbjuda» **). 

*) Det ofvan oranäranda K. Kansli-Collegii bref af den 23 Juli 
1753 infordrar underrättelser om adeliga familjers grafvar, pil 
det Collegium må erhålla tillfälle »att utröna hvilka grafvar kunna 
äska och förtjena Pul)lici omvårdnad, samt hos Hans Kongl. Maj:t 
anmäla den anstalt som erfordras, på det monnmenter, som så mycket 
tjena till upplysning i historien, icke måtte skingras och förloras». 
") Uppå framställning af Konungens Befallningshafvande beviljade Kongl. 
Maj:t den 18 Juni. 1810 ett" anslag af 666 ll:dr 32 sk. banko till 



20 

På livad sätt det förstnämnda allmänna, alltför knapp- 
liändi<^ni och obestämda circuläret blifvit af de särskilda 
länsstyrelserna tolkadt oc tillä mpadt, är icke bekant. En- 
dast för Jönk()pings län har jag öfverkonimit en af Ko- 
unngens Befallningshafvande den *20 Au^nsti samma år 
ntfärdad kuniiörelse, hvilken stadgar ett vite af 3 R:dr 
16 sk. banko, >hvartill den gör sig förfallen, som utan 
ägarens lof och vetskap, cenom näoon sla^s handaverkan 
skadar sädana forntidens lemningtir och minnesmärken, som 
oenom ägarens omsorg äro fredade och bevarade», hvar- 
jemte anbefallas att denna kungörelse bör ärligen i April 
manad från jiredikstolarne uppläsas. Att härmed det åsyf- 
tade ändamålet icke kunde uppnås, är uppenbart. Tvert- 
om synes den från Konunoens Befallninjishafvande utgancrna 
kungörelsen grunda det oriktiga och mot 1666 ars kongl. 
plakat stridande antagandet, att fornlemningarne äro jord- 
egarens egendom. Enligt Sjöborgs uppgift, lär Konungens 
Befallnino-shafvande i Malmöhus län, med anledning af 
det kongl. circuläret, efter hans anvisning, utfärdat »ända- 

Yisby ruiners »försättande i det tillstånd, att de för tidens vidare 
förstörelse i möjligaste måtto mii fredas». Då Konungens Befallnings- 
hafvande först den 20 Juli 18'~'5 reqvirerade detta anslag, svarade 
Konijl. Statskontoret att några medel då icke fiinnos för berörda 
ändamål att tillgå. Genom Laudshöfdingen M. S. von Hoheidiausens 
berömliga nit och kraftig medverkan af enskilda personer bland 
Lärarne vid Visby eleinentarliiroverk hafva dessa herrliga ruiner i 
senare tid fått tu bättre viird. Den 2 Nov. 1836 förordmide Kongl. 
Maj:t att Hospitals-Direktiojien i Visby skulle öfvertaga närmaste 
vården om stadens kyrkoruiner och för deras underhåll använda 
hyresmedkn för de tomter, som genom Danska Konungen Fredrik 
I:'s bref af den U Mars 1532 blifvit skänkta till Visl)y hospital. 
Den 27 Febr. 1HG3 har Kongl. Maj:t beviljat af allmänna medel 
462 ll:dr r:mt till iståndsättande och förstärkning af stadens ring- 
mur, samt derjenite förordnat, att Hospitals-Direktionen skall öfver- 
taga närn)aste värden äfven om ringmuren och bestrida kostnaden 
för dess underhall af nämnda tomtliyresmedel, för hvilkas använ- 
dande redovisning skall inlemuas till Kongl. Vitterhets Historie och 
Anli(jvitcts Akademien, som skall ega öfverinseende öfver stadens 
samtliga ruiner och, om tillsiittande af en särskild Inspektör på 
stallet skulle anses uödig, dertill utse lämplig person. 



21 

målscnliga kungörelser,» hvilkas innehåll jag dock icke 
känner *). 

Genom Götiska Förbundets stiftelse i början af 
detta århundrades andra decennium, framför allt genom 
Geijers, Adlerbeths, Tegnérs och flera andras i jFörbundets 
tidskrift Iduna utgifna skrifter, åstadkoms en brytning i 
den alltför lånovarioa kallsinnioheten för Nordens forn- 
minnen. Förbundets verksamhet, dess mäktiga inflytande 
på sången och konsten och framför allt på den historiska 

*) Det har seimre lyckats författaren att öfverkomma ett exemplar af 
sistnämnda kungörelse, hvilken här meddelas. 

Allmän Kungörelse. 

Uti Nådigste . Circulaire af den 9 April nästl. år, har Kongl. 
Maj:t i Nåder täckts anbefalla sådane anstalters vidtagande, hvari- 
genom märkvärdige Forntidens Lemningar och Minnesmärken, varda, 
på de ställen der de finnas, fredade och bevarade; och som af slika 
Lemningar och Märken, äfven i detta Län, åtskillige förekomma, 
samt jag förnummit, att oansedt hvad emot deras förstörande eller 
åverkande tilförne stadgat blifvit och äldre Författningar, såsom 
Kongl. Placatet den 28 November 1666 och Kongl. Brefvet den 18 
December samma år, jemväl i sådant afseende innehålla, de samma 
dock på en del ställen, antingen af okunnoghet eller egennytta, 
mindre aktas och vårdas; Altså, och då till märkvärdigheter af detta 
slag egenteligen hänföras de större rundade Högar eller Ättebackar 
(o: Ättebackar), som bära namn af någon der begrafven Konung 
eller annan stor Man, Grifter i allmänhet, Sten-dösar, Sten-kistor, 
Runstenar, andre upprättstående eller i jorden liggande Stenar, med 
inhuggne bokstäfver, Eudera efter Slott, Borgar och ^Skantsar, med 
mera dylikt, som vittnar om Förfäders bedrifter och gerningar, samt 
tjenar till allmän nytta och heder, har jag härigenom velat erhindra 
Allmänheten och i synnerhet den mindre kunnoge af jordbrukande 
klassen, att hålla sådant allt, ehvar det finnes, i tillbörlig helgd och 
agtning samt deraf intet förstöra, eller till särskillte behof använda, 
vid ansvar tillgörandes; och förväntar jag af Wördige Prästerskapet, 
att detsamma, med anledning af Höglofl. Kongl. Cancellie-Collegi 
Skrifvelse den 13 Maji 1760, icke underlåter, att utmärka och an- 
tekna hvad deraf inom hvaije Församling kan finnas, som förtjenar, 
att för samtiden och efterverlden ostördt förvaras, samt, der något 
sådant egenvilligt undanrödjes eller rubbas, derom meddela Krono- 
Betjeningen i orten underrättelse, på det laga åtal emot åverkaren 
genast må följa. Malmö Lands-Kansli den 8 Augusti 1806. 

Under Högvälb. Herr Grefvens och Landshöfd. frånvaro 
P. L. CRONSIOE. B. CENTERWALL. 



22 

forskniiiiieu Imfva vi alla upjilofvat och erfarit. Jag be- 
höfvcr säleJes icko derom något vidare anföra. 

Professor Sjiiborg var väl medlem af Götiska för- 
bundet, men deltog föga i dess förhandlingar *). Sa myeket 
tiiticrare verkade han ])å enskild väg genom sin h<)ga och 
mäktiga beskyddare, d. v. Statsministern Grefve Lars von 
Enfjeström. 

Denne Minister afgaf till Statsrådets protokoll ett 
underdaniat memorial, dateradt den 2s Februari l.sl4, 
hvari han, beklasande att fäderneslandets forntidslemningar 
råkat i glömska och förakt och till fciljd deraf ofredas och 
förstöras, tillstyrker kraftiga åtgärders vidtagande i'ör att 
hindra okulinigheten och lättsinnigheten att fullkomliort 
ödelägga hvad som ännu kan finnas (ivar. För sådant 
ändamål föreslås: l:o utfärdande af en ny iindamålsenligare 
författning om sådana forntida minnesmärkens fredande 
från åverkan, hvartill likväl tiden ännu icke ansågs vara 
inne, förr än flera nödiga förberedelser blifvit vidtagna; 
2:o förordnande af en särskild embctsman, som får sig 
uppdraget att befrämja kännedomen om Ttnnu befintliga 
fornlemningar^ och att öfvcr deras vård hafva vederbörlig 
uppsigt, hvartill föreslås Professor Sjöborg, som till en 
början borde erhålla två års ledighet frän jirofessionen, 
me<l bibehållande af dess lön, och af allmänna medel så- 
som respenningar årligen uppbära 200 Riksdaler banko. 

Jut förslag till nv förordning om skydd för rikets 
fornlemningar, uppsatt af Professor Sjöborg, lär, oaktadt 
II. l]xc. Grefve v. Engeströms ofvannämnda reservation i 
afseendc på tiden i'i)v utfärdandet, vid samma tillfälle haiVa 

') I Förbundets tillskrift Iduna (5:te häftet) intogs Siöbor<,^s förut i 
hiliati;^ till Lunds Tidning Ar 1813 tryckta beriittcisc oin »De i 
Danmark ådagalagda bemödanden och vidtagna författningar till 
Anticjviteters ujjpliiekande, värd och bibehållande, jcmfnrde med Sven- 
skars åtgärd vid denna del af Nordens Historia», afgifvcn pa befall- 
ning af H. Exe. Statsministern och Akademi-Kansleren ni. m. (ärefve 
L. v. Engeström. 



23 

blifvit fVainlagdt och öfverlemnadt till särskild granskning 
af* U. Kxc. Justiti.-tt Statsministern Grcfve Gyllenborg och 
Statsrådet Friherre Adlerbcth. Förslaget förkastades på 
grund af dessa granskares anmärkningar, afscende dels 
formen och ordalagen, dels förnämligast f()ljande omstän- 
diiiheter: att äldre lapstadgande i ämnet icke blifvit sam- 
lade och u[)pgifna, hvarförinnan man ej kan bedöma och 
afhjelpa deras brister genom ny lag; — att upplysning 
saknas om de resor och andra åtgärder till fornlemningars 
undersökande och upptäckande, som på Regeringens be- 
kostnad eller med dess vetskap blifvit i filderneslandet 
verkställda; — att förteckningar öfver fornlemningarne i 
landsorterna förut måste upprättas; — att en fullständig 
beskrifning med säkra kännetecken på fornlemningar, som 
kunna förtjena bevaras, bör till allmänhetens ledning all- 
mäno;öras m. m. 

Den sednare delen af Hans Exc. Grefve v. Engeströms 
förslag vann deremot Regeringens bifall, så att redan den 
23 Mars samma år förordnande utfärdades för Sjöborg att 
hafva uppsigt öfver fäderneslandets antiqviteter, enligt för 
honom utfärdad instruktion, hvarjemte den 20 påföl- 
jande April Consistorierna genom ett kongl. circulär anbe- 
falltes »förständiga presterskapet att lemna Sjöborg, under 
dess ntöfning af nämnda befattning, allt möjligt biträde 
och honom med alla nödiga underrättelser tillhandagå,^) 
och skulle till efterrättelse för presterskapet, vid upplys- 
ningars meddelande om de inom hvarje pastorat befintliga 
märkvärdigare antiqviteter, hvarje kyrka erhålla ett exem- 
plar af den uppgift på fornlemningars kännetecken, som 
Professor Sjöborg fått befallning att utarbeta. 

Sistnämnde dao- afgick äfven skrifvelse till Kongl. 
Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien med be- 
fallning, att i allt hvad på Akademien ankommer iakttaga 
livad Kongl. Maj:t i detta ämne förordnat. 



24 

Jlela (leniKi anordning: hade mellortid blifvit vidtacren, 
iitin att Akademien eller Riksanti<jvarien MitVit luirda. 
Professor Sjöboru; hade siikt att undvika all beröring med 
Akademien*) oeh af sådan anledning fureslagit att han, 
med afseende på sin nya befattning, måtte blifva ställd 
under Koncrl. Kansli-Colley;ium och få till detta embets- 
verk inlemna sina uti instruktionen anbefallda redoo;örelser, 
hvilket dock af Kongl. Maj:t ogillades**). 

Den för Professor Sjöborg utfärdade kongl. instruktion,*** ) 
hvartill han sjelf nppgifvit ett förslag, som af d. v. l-*roto- 
kolls-Sekreteraren Jak. Adlerbeth granskades och ändrades, 
bestämde för honom, i egenskap af Antiqvitets-Intendent, 
följande hufvudsakliga åligganden. 

l:o Att utarbeta en fullständig uppgift på de säkra 
kännetecken, hvarigenom en fornlemning kan urskiljas. 

2:o Att företaga resor i landsorterna, särdeles der en- 
skiften äro verkställda eller under beredande, för att npp- 
söka, afteckna och beskrifva förut okända minnesmärken, 
besörja fridlysning af dem, som sådant förtjena och utan 
jordcgarens förfång kunna bibehållas. 

3:o Att upprätta förteckningar, i ordning efter län, 
härader och socknar, på alla hittills upptäckta ålderdoms- 
qvarlefvor, som böra bibehållas, och sålunda utarbeta fuU- 
stämliga antiqvariska topografier. 

4:o Att öfvervara och tillse, att, livar det sig göra 
låter, förstörda monumenter af betydligare värde återställas 
i sitt ursj)rungliga skick, — hvilket dock icke får ske utan 
föregången anmälan hos Kongl. Vitterhets Historie och 



') Prof. Sjöborn^ hade icke blifvit. knllad till ledamot a"f Akademien, 
hvars Sekixtcraie, Kiksaiiti(|vaiiiu Hallcnl)irjr, i afseende pil den 
antiqvariska forsknin^^en hylbide iisigter, mycket skiljaktiga från Sjöborgs. 
") I ett Kongl. bref af den 11 Maj 1814 erhöll Akademien befallning 
att till Kongl. Maj:t inkomma med nnderdaiiig anmälan om don 
berättelse Sjöborg, efter fulländad resa, borde aflcmna. 
'••) Fastställd den 27 April 1814. 



25 

Anti(ivitets Akademien, emedan sådana arbeten skola på 
Kon<d. Maj:ts och Kronans bekostnad verkställas. 

5:o Att tillhålla civila och ecclesiastika embctsmän 
att fullgöra hvad dem i afseende på rikets antiqviteter 
blifvit eller blifver ålao<lt; hos vederbörande till bestrafF- 
nino- anmäla skeende åverkan; föreslå nödiga förbättringar 
och tillägfo- i författnin^arne angående fornlemnino;ars vård 
och allt hvad dermed kan ega gemenskap; tillse att vid 
kyrkoreparationer inga i kyrkorna eller dervid varande 
antiqviteter förstöras. 

6:0 Att samla och till Antiqvitets Archivet aflemna 
gamla dokumenter, upplysande historien, samt i jorden 
eller annorstädes anträffade antiqviteter och märkvärdig- 
heter, som kunna erhållas, och ifall lösen för sådant fynd 
skulle ifrågasättas derom genom Kongl. Vitterhets Hi- 
storie och Antiqvitets Akademien göra anmälan hos Kongl. 
Maj:t. 

7:o Att bese och skaffa förteckning öfver innehållet 
af alla allmänna och enskilda historiska samlingar och 
kabinetter i riket. 

8:0 Att brefvexla med rikets embets- och tjenstemän 
och utrikes lärde i ämnen, som med nordiska antiqvi- 
teterna ega gemenskap, och i synnerhet underhålla litterär 
förbindelse med Antiqvitets-Kommissionen i Danmark och 
med Norska lärda samfund. 

9:o Att årligen för sina embetsgöromål redovisa inför 
Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien 
och dit ingifva antiqvariska topografier, teckningar, beskrif- 
ningar och fridlysningslistor. 

10:o Att antingen i någon periodisk skrift eller sär- 
skildt eget arbete meddela allmänheten nyttiga anmärk- 
ningar öfver de märkvärdigheter^ som under resor och 
forskningar kunna förekomma. 

Denna sammandragna öfversigt af den temligen oredigt 
uppsatta instruktionens innehåll visar att Sjöborg, i egen- 



26 

skaj» af Aiitiqvitets-IntenJcMit, förbehållit sig ocli af Kongl. 
Maj:t fatt i uppdrag både vidsträckta och ansvarsfulla 
aliL^iiaiulen samt en icke obetvdlijj inaktfullkouiliiihet. 

Utgången visade likväl att de förhoj)puiugar, man 
tvckes liafva fästat vid denna Regeringens åtgärd, icke i 
allt blefvo uj)pfvllda. 

J)en anbefallda 'uj)pgiften |);i fornlemningars kännc- 
teckcn'> utai'betades af Sjöborg och blef, efter förutgången 
granskning af Kongl. Vitterhets Historie och Anti<|vitets 
Akademien, från trycket utgifven år 1815. Så ofullkomlig 
den är, har den likväl sedermera fått nya upplagor. 

Onekligt är dock, att de resor Sjöborg under de första 
åren efter det mottagna uppdraget verkställde, stundom 
med biträde af un^a forskare, åstadkommit nåsot godt för 
det åsvftade ändamålet. Många märkliga fornlemnincrar 
blefvo hos Konungens Befallningshafvande anmälda till 
fridlysning, med utfästade viten för åverkan, och fridlys- 
ningslistorna inlemnades till Vitterhets Historie och x\nti- 
qvitets x\kademien. Dessa åtgärder blefvo dock, mer eller 
mindre fullständigt, vidtagna endast inom vissa trakter i 
Malmöhus, Christianstads, Blekinge, Halmstads, Göteborgs, 
Skaraborgs, Kronobergs, Jönköpings, Örebro, Nyköpings, 
Upsala och Stora Kopjiarbergs län. På begäran af J^i- 
skoparne i Lund och Skara utarbetades, till ledning för 
presterskapets up[)gifter, ett schema för tojtografier och 
sockenbeskrifningar. 

Några antiqvariska topografier, ordnade, på sätt in- 
struktionen föreskrifver, efter härader och socknar, blefvo 
aldrig upprättade, så framt man ej som sådana vill betrakta 
de till Akademien inlemnade fridlvsningslistorna f()r ofvan 
anförda län. De tern ligen knapphändiga redogörelserne 
upj)taga äfven underrättelser om några enskilda samlingar, 
t. ex. llålambska liibliotheket på Strö, Postmästaren Ris- 
bergs myntsaudiug i Skara, Professor Flormans och Hof- 
iutendenten Thains samlingar af antiqviteter. SÃ¥dana redo- 



27 

görelser synas icke vlclare liafva blifvit inlcmnade efter år 
1818. För (len följande tiden saknas, med ett enda undantag, 
som strax skall anföras, officiel underrättelse om de åt- 
o-ärder Sjöborg vidtagit, och mot slutet af hans lefnad *) 
tyckes det honom gifna uppdraget både af auktoriteterna 
och af honom sjelf lemnats utan afseende. 

Under dessa senare år har han likväl nedlagt frugten 
af sina månfråricva forskningar i sina med offentligt under- 
stöd utoifna »Samlingar för Nordiska fornålderns älskare» 
— ett arbete, hvilket med alla sina stora brister, så väl i 
afseende på teckningar som text, vitnar om författarens 
aldriof svalnande kärlek och nit för Nordens fornlemningar. 

Den sista officiela åtgärd af Professor Sjöborg, så vidt 
jag känner, är en, med anledning af instruktionens före- 
skrift, utarbetad »plan till en förnyad författning om anti- 
qviteters vård,« daterad den 12 Juli 1827. 

Denna plan innehåller i hufvudsaken ej annat, än för- 
slag till förnyande och sammanförande af äldre stadganden, 
med något utförligare anvisning på de fasta fornlemnin- 
garnes beskaffenhet och kyrkornas märkvärdigheter, hem- 
ställan om straffbestämmelser för författningens öfverträ- 
dande samt tillstyrkan att landtmätare måtte åläggas på 
egendomskartor upptaga fornlemningar och att för sådant 
ändamål landtmäteri-elever måtte få någon tjeulig under- 
visning om de tecken,**) hvarpå fornlemningar kunna igen- 



*) Professor Sjöborg dog i Stockholm den 1 Juli 1838. 

**) Åliggandet för landtmätare, att på sina kartor upptaga eller åtmin- 
stone vid sina undersökningar anteckna fornlemningar, har sedan 
lång tid tillbaka varit anl)efiilldt. I K. Landtmäteri-Kontorets bref 
af den 14 Mars 1699 föreskrifves: i>Attehögar, på hvad orter belägne, 
samt deras circumference eller diameter och höjd &c., Runestenar 
sammaledes, som ha någon beskrifning, eller andre store Stenar, som 
äro obeskrefne, annoteras til deras form, storlek och betydelse efter 
gamle Männers utsago.w — Kongi. Maj-.ts winstruction, hvarcfter sä 



2S 

kännas. IIan«llingarne nj>plysa icke hiirnvi<la detta Pro- 
fessor Sjöborgs förslay; blitvit taiiet i lietraktande vid ut- 
arbetandet af den kongl, förordniniren om forntida min- 
nesmärkens fredande och bevarande, som följande aret, på 
hemställan af Kongl. \ itterhets llistorie och Anti<|vitets 
Akademien, utfänUides, hvari 1 och '2 paragraferne inne- 
hålla föreskrifter rörande de fasta forulenjningarnes be- 
varande. 

Innan iacr anför na^ot vidare om denna koniil. för- 
ordning, t<>rde det tillåtas mii i korthet framställa hvad 
som förut blifvit lagstiftadt och i ofritt vidu;iordt för att 
undan förstörelse bevara iordfvnd och andra r/irliaa forn- 
lemningar. 



väl Liindtmätare i gemen, som livar och eii i symieiliet, hafva sig 

at regulera och iätta,« gifven den 20 April 1725, stadgar i tillägget, 

§ 7: »Alla gamla Monnmenter, som äro Ättehögar och grifter, Rudera 

af gamla Städer, Slott och Kyrkor, samt Riniestenar, som äro up- 

satte, eller och Runor i stora l?erg inhuggne, i Kyrkor och andre 

murar inmurade eller i Stenbroar ncflcrlagde, mäste också af Landt- 

mätaren annoteras.u — Instruktionen af di-n 27 Oct. 1747, § 8, 

föreskrifver: «Alt det mäste ock anteknas, som med säkerhet kan tjeua 

til uplysning i Historien, Geographien och Antiqviteten.M — 1 Kongl. 

Maj:ts ännu gällande stadga om skiftesverket i riket, af den 4 Maj 

1827, förordnas i 3:dje §, 4 mom., att ä landtraätares kartor skola 

jemväl utmärkas jjfornleniiiingar samt andra inom egorna belägna 

märkvärdigheter.» — Med åberopande af detta stadgiinde meddelade 

Kongl. Majct den 17 April 1828, i skrifvelsc till Öfver-Direktören 

vid Laiidtmäteriet, befallning att landtmäteri-elever skola i sin examen 

göra behörig reda för innehfdlet af Professor Sjöliorgs uppsats om 

fornlemningars kännetecken, för hvilket ändamål exemplar af nämnda 

uppsats, enligt nädig befallning, af K. \ itterhets Historie och 

Anliqvitets Akademien lemuades till bemiilde Ofver-Direktör. — Ett 

kongl. bref af den 29 Sejit. 1848 föreskrifver ytterligare att landt- 

mäleri-examen skall omfatta äfven de första grunderna i läran om 

fondemningars kännetecken. — Ännu större vinst för fäderneslandets 

alJtiqvariska topografi har man att vänta af Herr Professorn och 

Riddaren Ax. .T. Krdmaniis vidvilliga Ã…tagande, att vid de geologiska 

undersökningar, hvilka under hans ledning utföras, lata omsorgsfullt 

anteckna alla anträffade fornlemningar, hvilka sedan ä de geologiska 

kartorna utmärkas med särskilda tecken. 



29 
fl 
2:0. Åtgärder vidta«»*Ma till bevarande af jordfynd oeli 

andra rörliga fornleniuingar. 

KoiiLino- Kristofers Landslag, likasom förut Magnus 
Erikssons eller den s. k. Mcdellagen, har upptagit den 
fordna Ostgötalagens stadgande om fynd. I Landslagens 
tjufva-balk, 32 kapitlet, föreskrifves om fynd i allmänhet, 
att om sådant anträffas och, efter skedd lysning, ingen 
egare anmäler sig inom natt och år. Konungen deraf tager 
två lotter och hittaren den tredje; samt i 36 kapitlet om 
bottenfynd, att under förutnämnda vilkor Konungen tager 
hälften mot hittaren. 

Dessa kgstadgande, likasom det redan i Calmar recess 
1474 och särskilda kongl. plakat intagna förbudet att ned- 
smälta Kronans mynt, hade naturligtvis endast en eko- 
nomisk grund. Först sedan Riksantiqvarierne i början af 
17:de seklet blifvit utsända att samla allt, som kunde 
sprida ljus öfver fäderneslandets häfder, och i synnerhet 
sedan Antiqvitets Collegium, bland andra åligganden, äfven 
fått uppdrag att grunda ett förvaringsrum för de forntids- 
skatter, som kunde i jorden upphittas, fann man nödigt, 
att äfven ur vetenskaplig synpunkt yrka ett strängare 
handhafvande af fyndlagarne. 

Af sådan anledning utfärdades den 5 Juli 1684 
»Kongl. Maj:ts Placat angående allehanda gam- 
malt Hittemynt, och Fynd, vthi Guld, Sölff, Kop- 
par och Metall-Käril, sampt andra rare Stycker, 
som myckit upfinnes och undandöl lies,» hvari stad- 
gas, med åberopande af de ofvan anförda kapitlen af 
Landslagen och Konungens deri förbehållna rätt till två 
tredjedelar mot hittaren samt ofvannämnda Calmar recess, 
att de som sådant mynt i silfver och guld eller annat 
slikt uppfinna, ingalunda må fördrista sig något deraf att 
undandölja, förskingra, försmälta eller på annat sätt för- 
vandla, utan, så snart de sådant upphitta, strax antingen 



30 

Kon-^l. Maj:t sjelf eller dess Guvernörer och Landsliuf- 
diuiiar det tillkänna <;it"va; skolande desse strax pa sådan 
erhållen kunskap ftirpligtade vara till Konol. ISlaj:t at"<j;itVa 
en omständlig berättelse både om sjcltVa fvndet och orten 
der det funnet är, da Kongl. Maj:t utan dröjsmål vill 
föranstalta att hittarens andel må honom atlöst blifva, men 
Kongl. Maj:ts och Kronans efter lag förbehållen; viljande 
Kongl. Maj:t, när hittaren befinnes hafva ingenting undan- 
döljt utan allt redeligen upptäckt, utom den anpart honom 
efter lag tillkommer, honom jemväl med något nådetecken 
ihoiikomma. Men den som finnes så förgäten af sin pligt, 
att han sådant hittadt jrods" antingen alldeles förtider, för- 
smälter eller annorstädes här och der i riket f()rsäljer, eller 
ock utrikes förskickar, skall aktas och hållas för en sådan, 
som Kongl. Maj:ts och Kronans rätt söker att försnilla, 
och fördenskull, såsom detta koniil. påbuds öfverträdare, 
strängeligen efter lag straffad varda. Slutligen anmanas Ofver- 
Ståthållaren, General-Guvernörer, Guvernörer och Lands- 
höfdinaar, Häradshöfdinizar, Befallninosmän och andra Konol. 
■Maj:ts och Kronans Betjente att årligen hvar å sin ort 
noga efter sådant spörja, på det slika underslef måtte för- 
tagas och sådane gamle och loflige ting till fäderneslandets 
heder, så ock för curiositet skull, bibehullne varda *). 



■) För att bereda läsaren fullstämligare kännedom om detta fynd- 
plakats innehall, meddelas här sjelfva ingressen, iiineliålhuule nioti- 
vi;riia för deri intagna stadgandcii : »Wi Carl A'c. Göre wittcrligit, 
at eraädan Wij förnimme pa ätliskilligc Orter i Kijket, ieke allenast 
gammalt Mynt vthi myckenheet esomofltast tinnes, vthan at Sölff- Gull- 
och Kop])ar, sampt allehanda Metall-Kiiril och andre rare Stycken 
som fordom, anten widh infallne Feigdetijder, eller andre 'wäflelige 
liiindeUcr i Jorden nidsalte iiro at förwaras, men sedan antingen 
genom ägandernes Dödzfall, eller aft' hwariehanda annor orsak förgätne, 
och i Jorden qwarstaendes lempnade warda; Sammaledes och Botn- 
lynd i Siöar och Siöstrander, hiir och tlicr i Kijket öfwerkommas, 
som doeh hoos Oss eller A\ iire Betiente intet jingiiwcn wardir, vthan 
strax afT dem, som dem jjalinna, anten försmältas, eller til andre 
bortsällias, at Wij icke förr än liingt ther etfter komma i kundskap 
der aff, da siidant anten således är förskingrat, at lijtet hoos en eller 



31 

Uti den 2:ne år derefter af Kongl. Maj:t utgifna 
Kyrkolagen stadgas i 26 kap. 6 §, att rörligt gods, kyr- 
kan tillhörigt, såsom guld, silfver, böcker, bref &c eller 
något annat, sorn till de urgamle tiders ihogkommelse 
tjenar skall ingalunda till någon privat aflåtas; och om 
sådant allaredan vore skedt, skall Kongl. Maj:ts Archivum 
der om berättas, att det med egarens goda nöje kan till- 
baka skaffas. 

Oaktadt hotelsen i 1684 års fyndplakat, att fördölj- 
nino- af hitteo-ods skulle straffas som försnillning af K ro- 
nans egendom, var likväl frestelsen allt för stor för hittaren 
att söka åt sig behålla fyndets hela värde. Antiqvitets- 
Collegii Museum vann derföre icke betydlig tillvext, och 
hvad som erhölls måste vanligen genom rättegång af hit- 
taren utkräfvas. 

Med anledning af en sådan rättegång hade redan 1707 
Riksantiqvarien Joh. Peringskiöld fästat Kongl. Maj:ts nådiga 
uppmärksamhet på behofvet af en f()r hittaren mera gynn- 
sam lagstiftning, men hans påminnelser blefvo utan påföljd 
intill 1734, då Rikets Ständers Sekreta Utskotts Deputa- 



jinnan öfrigit finnes, eller och aldeles borto och uhr vvägen är, hwilket 
sträfwar twert eir.ot Swerig-es Lag, som binder at all Fynd vthi ocli 
på Jorden, sammaledes och Botnfynd, skal Lagligen angifwas och 
vplysas, och ther icke någon wiss ägare som thet mist hafwer 
kommer, och med sanna Jerteknoni och tweggia Manna v/itnora, 
innom Natt och Alir til sigh känner, tå taki Konnnger twå Luti, och 
tridiung then som hitte: Warandes således nogsampt klart, at den 
som sådant hittar och ey lilkänna gifwer, han vndandölier Konnngen 
och Chronan sin deel, och fördenskull öfwer sigh drager det Straff 
som Lagen i sådane mald dem brotzligom pålägger, för hwilket hvvar 
och en rätt betänckt billigt sky dragandes och sig til vvara tagandes 
warder. Dessföruthaii förbinder och Calmare Recess aff Åhr 1474 
och andre sedermera vthgängne Stadgar, at ingen må smälta Rijkzens 
Mynt widh hårdeste Straff tilgörande. Hwarföre i anseende til den 
riitt och rättigheet, som Sweriges Lag Oss i så måtto tillägger, 
wele Wij här med och i detta Wårt Påbudz Kraft't alfwarligen be- 
fallat och åthwarnat hafvva alla dem som sådant Mynt, i Sölfwer 
och Gnll, eller annat slijkt som förberördt är vpfinua,» o. s. v. på sätt 
här ofvan anfördt är. 



32 

tion den 29 September hos Kon^l. Kansli- CoUegiuni be- 
gärde, att »Kongl. Colleiiiuni ville lemna nåoon anledning, 
pa livad sätt vare tid efter annan tillupptinnande Anti- 
qviteter knnde npprigtigt franikonuna, da de tid efter annan 
npphittas, h vartill genaste vägen torde vara Fvnd-plakatets 
upphäfvande, hvareniot lösen knnde Kronan emot g öfver- 
betalninjT förbehållas.)) 

Uiksantiqvarien Helin, hvars ntlatande Kansli-( olle- 
giuni infordrat, tillstyrkte den af Sekreta Utskottets Depu- 
tation föreslagna åtgärden, så mvcket hellre, som erfaren- 
heten visat huru ganska litet Kronan blifvit riktad genom 
den åt henne förbehållna andelen i fynden: hvarjemte han 
hemställde: l:o att den hittare, som, oaktadt en sådan 
honom beviljad fördel, ändå något undandöljer, måtte 
straffas; 2:o att de äldre förbuden mot gammalt Svenskt 
mynts uppsmältande måtte förnyas, och guldsmederne i 
Stockholm åläggas, att när gamla mynt och medaljer till 
dem utbjudas, hänvisa säljaren till Kongl. Antiqvitets 
Archivet, eller om de redan inköpt sådana, erbjuda dem 
till inlösen mot g förh()jning; 3:o att dessa förslag måtte 
del"'ifvas Kongl. Lagkommissionen, att derefter inrätta 
Sveriges allmänna lag. 

'Jill följd häraf erhöll 2:dra § i 48 kap. missgernings- 
balken i den samma år antagna Sveriges Rikes Lag föl- 
iande Ivdelse: »Af nedgrafven skatt, botnfvnd, eller annat 
slikt, ther ej fins ägare till, tagc jordägaren hälft, och hälft 
then som hitte. Ar thet gammalt mynt, guU, silfver, kop- 
jiar, nietal eller andra konststycken, då bör han thet Ko- 
nungen binda. Löser Konungen thet in, gifve honom fulla 
värdet, och en åttonde del ther till: then lösn behålle han, 
som hitte.» — Något straff för undandöljande af dylikt 
fynd blef dock icke i lagen uttrvckligen stadgadt; ty hvad 
.som i samma kapitels 5:te § föreskrifves om dubbla böter 
för den, som hittar något och ej låter lysa, kan icke, åt- 
minstone efter ordalydelsen, tillämpas på undansnillande 



33 



af" fynd, som bordt Kongl. Maj:t och Kronan hembjudas, 
ehuru i en senare kongl. författning en sådan tolkning 
blifvit gjord. 

Detta välbetiinkta stadgande i den nya lagen hade 
till naturlig följd, att antalet af hembjudna fynd småningom 
ökades. Men det dröjde dock länge innan allmogen kunde 
bringas från den föreställninoen att Kronan ende utan 
lösen taga 3 af värdet för hembjudna fynd, och af sådan 
orsak föranleddes ännu mången att söka undandölja de 
skatter han hittat. 

Med anledning af en rättegång vid Maria och Reso 
sockens häradsrätt och i Abo hofrätt rörande ett sålunda 
förskingradt betydligt fynd af silfvermynt, utfärdade Kongl. 
Maj:t den 20 Augusti 17.55 till samtliga Landshöfdingar i 
Finland ett cirkulär, som borde från predikstolarne en 
gång om året uppläsas, hvari, med åberojiande af 1684 
års plakat och de ofvan anförda 2:dra och 5;te paragraferna 
i 48;de kapitlet missgerningsbalken, föreskrifves, »att om 
någon finner gammalt mynt, guld, silfver, koppar eller 
andra konststycken, det vare sig uti eller på jorden, i 
sjöar eller sjöstränder, så skall han det strax, antingen 
genom kronobetjente eller ock sjelf. Konungens Befallnings- 
hafvande tillkännagifva, hvilka strax på sådan erhållen 
kunskap skola förpligtade vara Kongl. Maj:t derom i under- 
dånighet tillskrifva och berättelse göra både om sjelfva 
fyndet och orten der det funnet är, då Kongl. Maj:t utan 
dröjsmål vill sig utlåta om Kongl. Maj:t vill det inlösa, i 
hvilken händelse den som hitte kommer att undfå fulla 
värdet och en åttondedel dertill. Men den som sådant 
fynd icke således angifver, utan försmälter, undandöljer 
eller till andra bortsäljer, så att Kongl. Maj:t icke förr än 
långt derefter kommer i kunskap deraf, då det antingen 
är förskingradt, så att litet hos en eller annan öfrigt 
finnes, eller ock alldeles borta och ur vägen, en sådan 

3 



:i4 

skall utan loson mista det lian liltto, samt bota dubbelt 
så mycket som han deraf IVtrtegat eller fVirsnillat liatVer.» 

Khuru detta cirkulär aldrig blifvit inom det egentlica 
Sverige till efterlefnad kungjordt, har det likväl blifvit 
intairet i Jusleens Samling af Kon!>l. ]^)ref och hos oss 
städse som allmänt gällande författning äbero})adt, hvilket 
särskildt bestvrkes deraf, att en konol. f()rklarinir af den 
23 Mars ISOT bestämmer, att den, som ej fiirmår betala 
de i nämnda kongl- bref af den 20 Aui»". 1755 utsatta 
dubbla böter för uraktlåtet anmälande af fynd, skall efter 
straffbalken undergå kroppsplikt, svarande mot j af det 
hittade och fiirtegade godsets värde. 

Kongl. förordningen af den 17 x\pril 1S2S har i G § 
i afseende på fynd upptagit alla dessa här ofvan anförda 
stadgande. 

o 

3:0. Åtgärder vidtagna tiil iippsaiiilaiidc och bevarande af 
gamla handskrifter^ som lemna upplysning till fäder- 
neslandets historia. 

De af Konnnp- Gustaf II Adolf och hans närmaste 
efterträdare utnämnde Riksantiqvarier hade, enligt för livar 
och en af dem utfärdad instruktion, i första rummet fått 
uppdrag att efterspana forntidshandlingar, hvaraf historien 
kunde hemta någon upjilysning, äfven hos enskilda per- 
soner, samt att söka förskaffa sådana skrifter »in orioinali 
eller åtminstone copialiter» till Rikets Archivum. Med 
anledning häraf utfärdades redan den 16 l)ec. 1628 af 
Ärkebiskop J^- Kenicius ett cirkulär, hvari samtliga pre- 
sterskapet anbefalles )>att i församlingarne ransaka efter 
gamla monumenter, böcker, bref, skrifter, runstafvar &c. 
och lata dem komma Johanni Burreo till hända, som är 
af öfverheten pålagd att uppsöka alla gamla monumenter 
och lata dem Ivomma pa tryck, var nation till ära och 
beröm.» 



35 

Uti kongl. plakatet af den 28 Nov. 1666, och sär- 
skildt i cirkuläret till Ärkebiskopen och Biskoparne m. fl. 
af den 18 Dec. samma år, förordnas med afseende härpå, 
»att om hos en eller annan, som i socknarne boende äro, 
eller ock i sjelfva kyrkan finnas några gamla mannskripter, 
ehvad namn de hafva kunna, myntesorter, sigiller eller 
annat sådant, så vele Wi ock i lika måtto derom biifva 
informerade, att Wi sedan mage låta handla med egan- 
derne att få communication och copior deraf der de kunna 
vara dess värde.» 

Kort efter den nya allmänna lagens antagande ut- 
färdades den 20 Mars 1735 en kongl. förordning af föl- 
jande hufvudsakliga innehåll: »Emedan det ej mindre nö- 
diot är, att gamla skrifter och handlingar, hvaraf historien 
och antiqviteterne något ljus eller riket någon heder kan 
tillflyta, varda framskaffade, än gammalt mynt, guld, silfver 
m. m., hvarom i den nya utkommande lagen finnes stad- 
gadt; fördenskull, samt uppå Riksens Ständers underdåniga 
begäran, vele vi härmed i nåder hafva förordnat, att de, 
som sådana skrifter och handlingar, som förberördt är, 
hafva eller och uppfinna kunna, skola dem samma angifva, 
och derföre hafva att åtnjuta en skälig vedergällning, 
hvilken, efter handlingarnes värde, af vårt och riksens 
Kansli-CoUegio till vårt nådiga ompröfvande kommer 
att projekteras.» 

Den för Professor Sjöborg såsom Antiqvitets-Intendent 
utfärdade instruktionen ålade honom, såsom redan blifvit 
omnämndt, att äfven undersöka och meddela underrättelser 
om dylika handlingar förvarade i enskildas samlingar. 

Särskilda kongl. förordningar af den 24 Nov. 1663, 
den 27 April 1695, den 10 Juli 1706, den 3 Maj 1782, 
äfvensom Ofverståthållare-embetets kungörelse af den 11 
Aug. 1817, föreskrifva stränga straffbestämmelser för van- 
vård eller förskingrande af Kongl. Maj:ts och Kronans 
handlingar. 



36 

Kongl. förordningen af den 17 April 1828 liar i 4:de 
och f»:te paragraferna intagit föreskrifter grnndade på ofvan 
anförda .stadganden rörande .slcriftli^a fornlemningar och 
offenthga akter. 

Det återstår endast att nämna, att sistnämnda kongl. 
förordning af den 17 April 1N2S angående forntida min- 
nesmärkens fredande och bevarande, hvilken npptagit det 
vicrtioaste af ofvan anförda äldre stadjjjanden, hlifvit föran- 
ledd af Kongl. \ itterhets Ilistorie och Antiqvitets Akade- 
miens den 2 Jannari 1S27 till Kongl. Maj:t ingifva under- 
dånitra hemställan om atijärders vidtagande för att åt 
efterverlden bevara de ännn återstående lemningar af forn- 
tida minnesmärken. Förslag till denna af behofvet hcigt 
påkallade kongl. förordning uppsattes af Akademiens leda- 
mot, den genom sin kärlek för våra fornminnen och sina 
uppoffringar för deras undersökande och bevarande högt 
fortjente Fiirste Expeditions Sekreteraren Friherre Jakob 
Adlerbeth och antogs med åtskilliga jemkningar, efter 
särskild granskning af Justitise Statsministern Grefve Gyl- 
lenborg, Statsrådet Grefve Rosenblad och föredraganden 
Stats-Sekreteraren Danckwardt. 

Denna konol. förordning, hvars innehåll iir allt för 
väl bekant, för att här behöfva anföras, är i allt hufvud- 
sakligt att betrakta endast som ett sammandrag af äldre 
utfiirdade stadgar, för hvilka jag i föregående historiska 
öfversigt S(')kt redog()ra. De nva föreskrifter här blifvit 
tillagda inskränka sig till förordnandet huru jordegare må 
kunna erhålla laglig tillåtelse att för tillä mnadt byggnads- 
eller odlingsföretag borttaga eller föriindra ett forntida 
minnesmärke (2:dra §), befallningen om inventariers npp- 
riittande (»fver kyrkornas märkviirdigheter, hvilken utan 
tvifvel med stcirre skiil hade bordt utgöra föremål iur ett 
särskildt kongl. cirkuliir (.'):dje §); vidare u])pdraget åt 
Konungens Jjefallningshafvande att på anmälan af Konun- 
gens Kiksantiqvarie eller den person, som öfver rikets 



37 

antiqviteter derjemte tillsyn och vård kan blifva uppdragen, 
äfvensom af enskilda jordegare, eller af annan förekommen 
anledning, för vissa bestämda minnesmärken fastställa vites- 
förbud frän 10 till högst 50 riksdaler banko, angif vårens 
ensak (7:de §); samt slutligen åliggandet för Riksantiqvarien 
att, då han finner denna förordning i någon måtto vara 
öfverträdd, sådant till åtalan hos vederbörande anmäla 
(7:de §). 

Oneklist är att denna kono;l. förordnino; haft ett väl- 
görande inflytande, företrädesvis på de rörliga fornlcmnin- 
garnes eller jordfyndens tillvaratagande och hembjudande åt 
Kongl. Maj:t och Kronan, hvarom statens historiska mu- 
seum lemnar ett glädjande vitnesbörd. I denna del inser 
jag ej att några mera ändamålsenliga föreskrifter kunna 
meddelas. 

För de fasta fornlemningarnes skydd har deremot 
förordningen föga eller intet kunnat uträtta, hufvudsakligen 
af det skäl, att stadgandet i afseende på dessa mera har 
formen af en önskan eller uppmaning än af en lag, enär 
fornlemningarnes förstörande väl förbjudes, men icke något 
straff bestämmes för öfverträdelsen ; så framt man ej som 
sådant vill anse föreskriften att det förstörda minnesmärket 
skall återställas i sitt förra skick. Detta stadgande innebär 
dock i de flesta fall en orimlighet, ty det låter sig icke 
göra att återställa i sitt förra skick en ättehög, hvars 
krossade urna, brända ben och aska blifvit med jorden 
och gruset utströdda på åkern eller landsvägen, eller en 
sönderslagen runsten, hvars bitar blifvit förskingrade, eller 
en nedbruten ruin, hvars murbruk användts till åkerns 
gödning och hvars stenar blifvit förbrända till kalk eller 
använda till andra ekonomiska behof. Den ringa plikt, 
som åverkaren, på grund af något för ett visst monument 
utfärdadt vitesförbud, kan blifva dömd att erlägga, betyder 
för honom föga, då materialierna i den förstörda fornlem- 
ningen måhända lemnat en vinst vida öfverstigande ett 



38 ' 

sådant biitcsbelopp, scim ej kan uttastas htigre än 50 Ivdr. 
Dylika vitesföi-luid kunna dessutom icke på en gång ut- 
strjickas till en stcirre samling af fornlemningar, t. ex. en 
hel sockens, utan måste särskildt begäras för hvarje sär- 
skildt minnesmärke. Erfarenheten har äfven visat att 
dessa partiela fijrbud vanligen efter fa ar rakat i ghiniska 
och sålunda förlorat sin skvddande kraft. 

Om den stfidse mera tilltagande fiirödelsen af våra 
fasta fornlemningar skall kunna stäfjas, måste de alla, utan 
undantacr, af lagen fridlysas medelst ansenliga vitesförbud. 
Åtskilliga lagstiftare hafva h3st och torde ännu hysa be- 
tänklighet vid att stadga ett sådant allmänt vitesförbnd, 
hufvudsakligen på grund deraf, att man icke hos allmogen 
kan förutsätta säker k;innedom om hvad som iir forn- 
lemning eller icke, måhända ock, efter hvad man sagt 
mig, af någon tvekan huruvida icke ett sådant stadgande 
kunde vara ett ingrepp i jordegarens rätt. Med afseende 
på dessa betänkligheter tillåter jag mig, på grund af 20- 
årig erfarenhet, nämna, att våra fornlemningar förstöras 
icke blott af allmogen utan äfven, och icke sällan, af per- 
soner, hvilkas högre bildning eller tjenstebefattning förut- 
sätta att de kunnat urskilja det förstörda monumentets 
betydelse och antiqvariska värde. Bland talrika exempel 
må jag endast anföra, huruledes en kronofogde på Oland 
f('»r några fa år sedan företog sig att sönderspränga och 
till gärdesgård använda stenarne i öns vackraste domare- 
ring, samt att en landtmätarc vid en skiftesförrättning i 
Ångermanland, icke länge sedan, åt alla skiftesegarne för- 
behfill gemensam rätt att från en flock af större ättehögar 
bortffjra h/igarnes goda matjord på deras afskiftade tegar. 
\id de undersökningar och åtal, som på Akademiens eller 
min begäran blifyit af Konungens Befallningsliafvande eller 
domare anstiillda, har ock städse visat sig att åverkaren 
rätt viil känt det olagliga i hans förfarande och således 



39 

icke af okunnighet öfverträdt lagens förbud *). Föreställ- 
ningen, att allmänt bestämda böter skulle vara ett ingrepp 
i jordegarens rätt, står i strid mot 1666 års plakat, hvilket. 
enligt livad ,jag ofvan anfört, uttryckligen förklarar forn- 
lemningarne vara statens och icke den enskildes egen- 
dom. Då Kongl. Maj:t eger rätt att tillåta utsättande af 
vitesförbud för åverkan å en särskild fornlemning, så 
bevisar ju detta att jordegaren icke har dispositionsrätt 
deröfver; och då detta gäller för enskilda fall, måste väl 
samma skyddsåtgärd kunna lagligen erhålla en allmännare 
utsträckning. 

Men då erfarenheten visat att böter ensamt icke förmå 
i detta afseende bereda ett tillräckligt värn mot egen- 
nyttans och okynnets angrepp, blifver det nödigt att i tid 
vidtaga äfven andra mera verksamma åtgärder till våra 
fornlemningars bevarande, om icke inom få tiotal af år 
vårt fädernesland skall blifva' lika fattigt på ålderdoms- 
minnesmärken, som många andra länder, der man nu för 
sent beklagar den liknöjdhet och efterlåtenhet, hvarmed 
äldre slägten tillåtit deras utrotande. 

Den mest ändamålsenliga åtgärden i sådant afseende 
är utan tvifvel den af Rikets Ständer föreslagna, att, jemte 
utfärdandet af en ny förordning med stadgande af tjenliga 
ansvars- och vitesbestämmelser för fornlemningars förstöring. 



*) I den kongl. förord ningen af den 17 April 1828 föreskrifves i 8:de 
§: »¥öv att hos allmänheten Ijcreda nödig kännedom af hvad så- 
Innda i detta ämne stadgadt är, befalle Wi att denna vfir nådiga förord- 
ning, jemte de med anledning af nästföregående §» (till skydd för sär- 
skilda fornlemniiigar) »utsatta vitesförbud, skola i April månad hvartannat 
är i rikets kyrkor uppläsas.» Genom ett sådant uppläsande har all- 
mänhetens uppmärksamhet blifvit fästad på värdet af landets forn- 
lemningar. Det är doek beklagligtvis kändt, att denna paragrafs 
stadgande icke allestädes blifvit iakttaget. Det hufvudsakliga inne- 
hållet af den kongl. förordningen har med Kongl. Vetenskaps 
Akademiens tillåtelse blifvit intaget i några årgångar af de små 
almanachorna. 



40 

lata upprättii wli sprida tortiH-kniiigar utvcr dessa iniiines- 
märkfii. 

hn ny koiigl. förordning i detta ämne anser jag 
böra i allt hnfvndsakligt grunda sig pa 1828 års förord- 
ning och äldre lagbud, hvilkas innehall jag här ofvan sökt 
framlägga, med det vigtiga tillägget af böter eller, i brist 
af tillgångar, andra motsvarande straffbestämmelser, som 
kunna afskräcka frän fr)rfattninijens öfverträdande. Deri bör 
äfven upptagas livad som genom det på Akademiens under- 
dånio;a hemställan den 7 Dec. 1840 utfärdade kono;l. cirku- 
läret till Consistorierna blifvit föreskrifvet rörande kyrkornas 
fornsaker och presterskapets åligganden med afseende på äldre 
k^-rkors ombyggande eller reparerande *), Uttryckligen bör 
äfven såsom grund för lagstiftandet bestämmas den i äldre 
författningar, särskildt i 1G66 års kongl. plakat, uttalade 

*) »Carl Joliaii &c. VAr ynnest åc. (ienom skrifvclse af den 10 näst- 
lidne iSovi-inber har Vär Vittcrhets Historie och Antiqvitets Akademi, 
uppå anförda skäl, i undordäui^het hemställt, det Oss täcktes i nädcr 
forordna, att, innan nägon iildre kyrka utdömmcs, eller ftirslagsritning 
till dess förändrinfj eller omhyiri^iiad af Vär Ofverintendent meddelas, 
noggranna och fullständiga uppgifter mätte frän vederbörande pastor 
och kyrkoråd infordras om kyrkans och dermed möjligen samman- 
hängande byggnaders älder och architektur, om beskaffenheten af de 
målningar, hvilka i hvalf eller a väggar och innanrede kunna före- 
finnas, samt om de grafniinnesniärken, prydnader, altarskåp frän 
katholska tidehvarfvet, bilder, vapen och rustningar ni. m., hvilka 
kunde komma i fråga att föryttras, förstöras, eller till andra för- 
varingsrum Hyttas, pä det att Akademien, häröfver hörd, mätte 
komma i tillfiille att sig yttra, huruvida deii gamla kyrkobyggnaden 
eller deri befintliga niälningar och ornamenter ägde den märkvärdig- 
het, att de fortjenade aftecknas och närmare beskrifvas, samt i öfrigt 
mätte kunna tillse, att Vär nädiga fiirordning af den 17 April 
1828, angående kyrkornas flyttbara prydnader och märkvärdigheter, 
blefve noga iagttagen; hvarjemte Akademien slutligen föreslagit, att 
ifrågasatte afteckningar, sä vida de ej kunde af nägon i orten boende 
ritare verkstidlas, mätte fä af ()fverintendentcn besörjas, samt. i den 
man de inkomma, med de af Akademien vårdade fornlemningssam- 
lingar förenas. 

Med hufvudsakligt gillande af livad Vitterhets Historie och 
Antiqvitets Akademien sålunda hemställt, viljc Vi härigenom hafva 
Eder anbefallt att förständiga de under Eder lydande Kyrkoherdar 
alt, vid inträffande ombyggnad af kyrkor, eller större reparationer 



41 

äsigten. att fornlciiiningarnc iiro statens, icke jordcgarens 
egendom. Beskritninoen af särskilda slags fornlemninoar 
måste göras något utförligare, än i den nu gällande för- 
ordningen, livarvid de af Rikets Ständer i deras under- 
dåniga skrifvelse gjorda erinringar böra iakttagas. Upp- 
tagandet af det i samma skrifvelse omnämnda förslag, att 
vid enskiftesförrättningar från skifte särskildt afsätta sådana 
platser, der märkvärdigare fornlemningar finnas, skulle vara 
af stor vigt, blott dervid uttryckligen tillägges att forn- 
lemningar, belägna å redan skiftad mark eller i allmänhet 
å enskildes egor, böra i lika måtto vara från åverkan 
fredade. Afven torde, i öfverensstämmelse med det hos 
Rikets Ständer väckta förslag, särskildt böra stadgas att 
vid jernvägsarbeten inga fornlemningar må angripas för att 
hemta grus eller sten till bankars, broars anläggning, m. m. 
samt att banans rigtning icke, utan i nödfall, må så dragas 
att något betydligare ålderdomsminnesmärke derigenom 
måste undanrödjas *). 

En sålunda på Rikets Ständers begäran utfärdad ny 
kongl. förordning, upptagande de hufvudgrunder, som i 
Ständernas underdåniga skrifvelse uppgifvas, skulle undan- 
rödja en af de väsendtligaste bristerna i 1828 års kongl. 
förordning. Många lagtolkare och domare hafva nemligen 
öppet förklarat att de anse sistnämnda författning sakna 
gällande kraft, emedan den utan Rikets Ständers med- 



derå, hos Eder upgifva, huruvida några rnålningar eller andra min- 
nesmärken der förefinnas, som förtjenade att bibehållas, i hvilken 
händelse J boren låta ombesörja deras afteckuing och dessa ritningar 
derefter till Oss i underdånighet öfverlemna. Yi befalle åc. Stock- 
holms Slott den 7 December 1840. 

CARL JOHAN. 

S. Griihbe. 

') I skrifvelse af den 9 Oct. 1855 till chefen för statens jern vägs- 
byggnader har Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien 
anhållit om nödiga föreskril'ter åt vederbörande, att de fynd, som 
under gräfningar för jernvägsanläggningar anträffas, måtte tillvaratagas 
och insändas. 



42 

verkan Mitvit iitf;ir<.latl. Doniiii hiiitolkniiiiX Icniiias i sitt 
värde; men icke (lestoiniinlre har jag hört Jen ifrigt för- 
lä ktas ej blott af praktiska jnrister, utan af riittslärde, 
äfven Maud senaste Lairkoniniitteens ledamöter, i förening; 
med den grundsatsen att domare ej är pligtig tillämpa 
andra f()ror<lnin<iar, än dem han anser hafva i läsa ordnini; 
tillkommit. 

Tiden har icke >nedgifvit att nu framlägga ett ut- 
arbetadt förslair till en sådan ny koniii. fcirordniuL!;. Afven 
om detta hinder icke förefunnits, skulle jag hafva ansett 
miu icke böra med ett sådant förslaii framkomma, då 
Akademien inom sis; esjer liera utmärkta lasfkunniiia män, 
ät livilka ett så grannlaga uppdrag med större förtroende 
kan öfverlemnas. 

Jag anser ock nödigt att ännu något driija med ett 
sådant lagförslags utarbetande, emedan ett ganska vigtigt 
moment i den blifvande kono;l. förordningen är beroende 
på de åtgärder, som af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer 
komma att vidtagas för att tillvägabringa den vigtiga af 
Rikets Ständer yrkade åtgärden, att låta upprätta och 
sprida förteckningar å fäderneslandets forntida minnes- 
märken. 

Till att upprätta dylika förteckningar fordras nya 
arbetskrafter och nödiga statsanslag. Riksantiqvarien 
och hans närmaste biträde äro redan så öfverhopade af 
embetsgöromål och vetenskapliga arbeten, så väl inom 
Akademien som vid statens historiska samlingar m. m., 
att f(»r dem icke är möjligt att företaga några vid- 
sträcktare forskningsresor i landsorterna. Under senare 
Ã¥ren hafva visserligren med det lilla anslag till resekost- 
nåder m. m., som vid 1840 års riksdag på Akademiens 
stat uppfördes, iifvensom genom särskilda af Kongl. Maj:t, 
på Akademiens underdåniga förslag, af andra statsmedel 
i nåder beviljade understöd, stipendiater blifvit utsända i 
landet för antiqvariska forskningar, med uppdrag att 



43 

afoifva bcr;ittelscr om de fonilcnininirar, som af dem 
blifvit upptäckta eller undcrscikta. Dessa åtgärder hafva 
dock endast i mycket ringa skala kunnat vidtagas och 
måhända icke alltid i detta afseende blifvit knhita med 
den framgång man varit berättigad att önska och hoppas. 
Akademien har äfven genom utsatta täflingsämnen och 
utfästa prisbelöningar sökt framkalla förteckningar och be- 
skrifningar öfver fornlemningarne inom något mer eller 
mindre begränsadt område, åtföljda af ändamålsenliga anti- 
qvariska kartor; men har endast för Dalsland och Svartsjö 
län fått emottaga sådana beskrifningar och kartor, som 
ansetts motsvara ändamålet och sålunda kunnat af Akade- 
mien prisbelönas *). 

Nödvändigt blifver derföre att dessa forskningar ordnas 
efter en bestämd plan och att särskilda sakkunniga per- 
soner till deras verkställande antagas och förses med så 
försvarlig aflöning, att de kunna åtminstone under en längre 
tid af året odeladt deråt egna sitt arbete. Om företagets 
fulländande icke skall uppskjutas till en alltför aflägsen 
framtid, och då skyndsamma åtgärder äro nödvändiga, om 
det åsyftade ändamålet skall vinnas, anser jag minst tre 
forskare böra genast med nästa års början sättas i verk- 
samhet. För hvar och en af dessa anser jag behöfvas ett 
Ã¥rligt arfvode af 2,000 R:dr riksmynt samt dessutom till 
resekostnader och andra extra utgifter en summa af 3,000 
R:dr, ställd till Akademiens disposition, att efter behof för 
ändamålet användas. För att åstadkomma enhet i nämnda 
forskares arbeten, böra dessa utföras efter en af Akademien 
utfärdad instruktion. 



*) Med Akademiens stora prismedalj belönades år 1851 »Försök lill en 
antiqvarisk topograiisk beskrifning öfver landskapet Dal,» af Kontrakts- 
prosten, Kyrkoherden i Kila, Ledamoten af K. W. O. Anders Lignell, 
och 1852 »Försök till en antiqvarisk topografisk beskrifning öfver 
Färentuna härad,» af Victor Dahlgren, Komraissionslandtmätare i 
Stockholms län, båda åtföljda af antiqvariska kartor. 



44 

Då Jet icke är tillr:K'klio;t att erhålla furteckninc;ar 
och beskrifniiiiiar pa de toridenmingar, som för närvarande 
äro i behäll, och tVnslag på dem, som företrädesvis biira 
ät efterverlden bevaras, utan jemväl blifver för all framtid 
niidigt att personer finnas, som kunna i landsorterna kring- 
resa, iör att tillse huru dessa fornlemninfjar vårdas samt 
äfven för att uppspana sådana, som vid den första under- 
S(»kningen kunna hafva blifvit (■)fversedda, måste fiir detta 
ändamål tillsättas åtminstone två om ej tre ordinarie 
tjenstemän med lön på stat. 

Men då det icke är antagligt att Rikets Ständer vid 
innevarande riksdag, sedan den ordinarie statsregleringcn 
redan blifvit inom Stats-Utskottet u})pgjord och snart inom 
Stånden torde blifva afslutad, skulle vilja eller ens hinna 
uppföra dessa ifrågasatta anslag på ordinarie stat, tillåter 
jag mig hemställa, om icke Kongl. Akademien, i händelse 
mitt ofvan vördsamt framställda förslag godkännes, skulle 
finna skäl att, i (ifverensstämmelse med Rikets Ständers i 
den aflåtna underdåninga skrifvelsen uttalade anhållan, hos 
Kongl. Maj:t underdånigst föreslå nådig proposition redan 
till de nu församlade Ständerne på nämnda anslag, att 
utgå tills vidare under den nya. statsregleringsperiod, som 
med nästinstundande år tager sin början; hvarefter det 
torde tillåtas Akademien, att före nästa riksdag inkomma 
med underdåniii hemställan om de anslau: för ifråsavarande 
ändamål, som anses böra komma i fräga att i Kongl. 
Maj:ts nådiga framställning om statsverkets behof upptagas 
till upj)f()rande i den ordinarie statsregleringen. NÃ¥gon 
annan åtgärd, än den nu fiireslagna, anser jag f()r när- 
varande icke kunna vidtagas, äfven af det skäl att Akade- 
mien nu icke lär vara i stånd att uppgifva fjirslag på 
tjenliga personer till ordinarie befattningar med fasta löner, 
enär Akademien ännu icke Cixer nå<ron visshet hvilka bland 
de män, som bärtill kunna komma i fräga, äro sinnade 
att en sådan ordin;iric tjenstbefattning antaga. 



45 

Vidare tillåter jag mig vördsamt föreslå, att Akademien 
må i samma underdåniga skrifvelse anföra, att Akademien, 
så snart underrättelse erhållits om nämnda anslagsfrågas 
afgörande hos Rikets Stiinder, skall till Kongl. Maj:t in- 
komma med det underdåniga förslag till ny kongl, för- 
ordning om forntida minnesmärkens fredande och beva- 
rande, som Kongl. Maj:t vid den nådiga remissens med- 
delande af Akademien äskat. Stockholm den 13 October 

1857. 

BROR EM. HILDEBRAND. 



3. 



K. Vitterhets Historie och Antiqvitets Aka- 
demiens underdåniga utlåtande öfver 
Rikets Ständers underdåniga hemställan 
om åtgärder till bevarande af fädernes- 
landets fornlemningar. 

Stormäktigste Allernådigste Konung! 

Med nådig föreskrift, att afgifva underdånigt utlåtande 
och förslag till ny kongl. förordning, har Eders Kongl. 
Maj:t behagat till dess Vitterhets Historie och Antiqvitets 
Akademi remittera Rikets Ständers den 6 sistledne Juli 
aflåtna underdåniga hemställan om nödiga åtgärder till 
skydd för fäderneslandets fornlemningar. 

Uti denna skrifvelse hafva Rikets Ständer anfört hu- 
ruledes erfarenheten visat, att förstörandet af landets forn- 
lemningar haft sin grund icke blott i egennytta och okynne, 
utan jemväl dels i allmiinhetens bristande kännedom om 
forntida minnesmärkens betydelse och vigten af deras be- 
varande, dels ock i bristfälligheten af gällande författnin- 



4C 

i^ar, enär <lo i Uoul;!. förnnlningon jif den 17 April 1828 
gitna föreskrifter icke alla äro fullt verk.ställbara och de 
stadgade förluiden. utan tillika liestänidt ansvar eller med 
alltför obetydiiiia bötesbelopp, sakna erforderlig kraft: hvar- 
iemte atskillioa andra brister i nännxla kongrl. f()rordninQ; 
blifvit antydda. F«»r att aflijelpa dessa ölägenheter och 
sålunda at landets fornminnen bereda fullständigare skydd, 
samt jemväl i ändamål att befrämja fornforskningen, hafva 
Rikets Ständer derfore, utan att för egen del framställa 
förslag till speciela, mera tillfyllestgörande föreskrifter, un- 
derdäni^st anhållit, att Kders Konol. Mai:t mätte täckas i 
nåder utfänla nv författnins: till skv<ldande af landets forn- 
lemningar, me<l tjenliga ansvars och vitesbestämmelser för 
förstöring af desamma, samt lata upprätta och sprida för- 
teckningar å dessa minnesmärken, äfvensom i öfrigt vid- 
taga de åtgärder, som för deras bevarande kunna anses 
lämplicra, och, der Rikets Ständers medverkan för sådant 
ändamål finnes nödig, i ämnet aflata nådig proposition. 

Akademien, som under sina ferier fått emottaga denna 
nådiga remiss, har deröfver infordrat Riksantiqvariens em- 
betsutlåtande, hvilket i Akademiens första ordinarie höst- 
sammankomst blifvit afiiifvet, då äfven frågan blifvit af 
Aka<lemien till afoörande företaaen. 

Alldenstund Rikets Ständers underdåniga anhållan af- 
ser tvenne hnfvudsakliga åtgärder, en nv författnings 
Utfärdande samt upprättande och spridande af 
förteckningar a landets fornlemn ingår, har Aka- 
demien trott sig böra öfver hvardera af dessa åtgärder af- 
gifva särskildt underdånigt utlåtande. 

Akademien har at utsedda kommiterade bland sina 
ledamöter uj)pdragit att utarbeta förslag till ny kongl. för- 
ordning, med iakttagande af de önskningar och anmärk- 
ningar Rikets Ständer i sin underdåniga skrifvelse fram- 
ställt. Sa snart detta förslag blifvit fulländadt och af 
Akademien pnifvadt, skall Akademien detsamma, enligt 



47 

nådig föreskrift, till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet 
afgifva*). 

Men då den andra af Rikets Ständer föreslagna åt- 
gärden af flera skäl erfordrar ett hastigare afgörande, och 
då den nya kongl. förordningens innehåll i någon mån 
torde blifva beroende af de beslut, Eders Kongl. Maj:t och 
Rikets Ständer komma att fatta i afseende på nänlnda 
förslags verkställande, har Akademien funnit sig förpligtad 
att deröfver genast afgifva särskildt underdånigt utlåtande. 

Redan för tvåhundra år tillbaka, då Sveriges Regering 
med berömlig omsorg började stifta lag till skydd för fä- 
derneslandets fornlemningar, insåg man vigten af sådana 
förteckningar, hvilkas upprättande Rikets Ständer nu före- 
slagit, och anstalter blefvo redan då för detta iindamål 
vidtagna och hafva äfven sedermera förnyats; men verk- 
ställigheten har städse hindrats genom brist på medel att 
dem fullständigt genomföra. 

Åtskilliga sådana förteckningar, upprättade dels på 
grund af Kongl. Maj:ts den 28 November 1666 utfärdade 
nådiga plakat och påbud om gamla monumenter och anti- 
qviteter i riket, dels i följd af Kongl. Kansli Collegii cir- 
kulär af den 23 Juli 1753 och Kongl. Maj:ts instruktion 
af den 27 April 1814 för Professor N. H. Sjöborg, som 
hade fått särskildt nådigt förordnande att hafva inseende 
öfver fäderneslandets antiqviteter, förvaras ännu i Kongl. 

*) UndercTuiiigt förslag till ny kongl. förordning, utarbetadt i full öf- 
verensstämmelse med de önskningar, Rikets Ständer i deras liiir of- 
van intagna skrifvelse framställt, och pä grund af inångärig eriaren- 
het, afgafs af Akademien den 12 Juli 1859. Sedan Justititt Kansleren 
uti infordradt underdånigt utlåtande bland annat anfört, att "det inga- 
lunda torde vara öfverensstiimmande med nu varande begrepp om 
egande rätt, att den ena eller bada statsmakterne helt enkelt förklara 
sådant vara statens egendom, som enskilde personer innehafva och 
anse dem tillhörigt", har Kongl. Maj:t den 17 Maj 1861 till 
Akademien återremitterat handlingarnc, med nådig befallning, att 
"efter öfvervägande af. anmärkninganies innehåll och med ledning 
af hvad senare tiders erfarenhet må gifva vid handen", till Kongl. 
Maj:t inkomma med förnyadt förslag. 



4S 

Bibliothfkot saint i Kon^l. Vitterliets Historie och Anti- 
qvitets Akademiens arcliiv. ^len dessa förteckningar, ehuru 
vjirdefulla och väl tiirtjenta att af forskare rådfrågas och 
framför allt att vid nya fcirteckningars upprättande be- 
gagnas, äro dock, både till innehall och omfattning i lokalt 
hänseende, alltför ofullständiga, att motsvara det afsedda 
äutlamalet. 

Sedan Kongl. Vitterhets Historie och Antikvitets Aka- 
demien vid 1840 ars riksdag erhidl på sin stat ett litet 
anslag af 566 R:dr 32 sk. banko till resekostnader jemte 
Akademiens öfriga extra utgifter, hafva årligen stipendiater, 
med understöd frän detta anslag, äfvensom med särskilda 
af Eders Kongl. Maj:t, på Akademiens underdåniga hem- 
ställan, af andra statsmedel i nåder beviljade understöd, 
blifvit utsiinda i landet för antiqvariska forskningar och 
städse med uppdrag att afgifva berättelse om fornlemnin- 
gar, som af dem blifvit upptäckta eller undersökta. Dessa 
åtgärder hafva dock endast i mycket ringa skala kunnat 
vidtaoas och hafva måhända icke alltid blifvit krönta med 
den frammana, Akademien varit berättigad att önska och 
vänta. Akademien har äfven genom utsatta täflingsämnen 
och utfästa belönino;ar sökt framkalla förteckningar och be- 
skrifiiiii"'ar öfver forntida minnesmärken inom något mer 
eller mindre begränsadt område, åtföljda af ändamålsenliga 
antiqvariska kartor; men har hittills endast för Dalsland 
och Svartsjö l;in fatt i detta ämne emottaga täflingsskrifter, 
som ansetts motsvara iindamålet och kunnat af Akademien 
prisbelönas. 

Nödvändigt blifver derftirc att dessa forskningar må 
kunna anställas efter en bestämd och utfcirligare plan, samt 
att till deras verkställande antagas särskilda sakkunniga 
personer, försed<la med så tillräcklig aflöning, att de, åt- 
minstone under största delen af året, ma kunna deråt ute- 
slutande egna sitt arbete. På det detta företags fullän- 
dande icko må uppskjutas till en ailägscn framtid, och då 



49 

skyndsamma åtgärder äro så mycket mera nödvändiga, som 
ett betydligt antal fbrnlemningar årligen ödeläggas, anser 
Akademien sig böra nnderdånigst föreslå, att minst tre 
forskare må, genast med nästa års ingång, för sagda ända- 
mål sättas i verksamhet. För att åstadkomma enhet i de- 
ras arbeten, böra dessa utföras efter en gemensam instruk- 
tion, livilken det torde tillåtas Akademien att utfärda. 

På detta sätt skulle man inom få år kunna erhålla 
en fullständig antiqvarisk topografi öfver fäderneslandet. 
Ett arbete af denna art skulle icke blott blifva af utom- 
ordentligt stor vigt för den archseologiska vetenskapen, utan 
jemväl bereda det säkraste medlet att från förstörelse be- 
vara de fornlemningar vårt land ännu eger i behåll. 

Det skulle härigenom blifva möjligt att till hvarje för- 
samling sprida och på lämpligaste sätt kungöra förteck- 
ningar på alla inom församlingen befintliga forntida minnes- 
märken och sålunda på dem fästa jordegarnes uppmärk- 
samhet samt undanrödja den verkliga eller föregifna okun- 
nighet, hvilken vanligen förebäres som ursägt för deras 
ödeläggande. Sedan fornlemningarne på detta sätt blifvit 
noga betecknade, skall man lättare och med hopp om större 
framgång kunna vidtaga nödiga skyddsåtgärder, hvarigenom 
åtminstone de märkvärdigaste skola åt kommande slägten 
bevaras. 

Men hvarken förteckningar eller skärpta lagstadganden 
blifva tillräckliga att bereda nödigt skydd åt våra forn- 
lemningar, om icke derjemte tillfälle beredes att förordna 
särskilda tjenstemän, med åliggande att kringresa i lands- 
orterna för att vaka öfver fornlemninorarnes vård och efter- 
lefnaden af de författningar, som till deras fredande och 
bevarande utfärdas, samt till laga åtal anmäla skeende öf- 
verträdelser m. m. Dessa tjenstemän böra äfven hafva till 
Ã¥liggande, att under resor vidare uppspana fornlemningar, 
som vid den första allmänna undersökningen kunna hafva 

4 



:)0 

blitVit (»tversedda, etttTforska äiVeu sadaiia fornminnen, som 
endast i den niundtliga traditionen äro bevarade, med an- 
nat mera, som till den antiqvariska forskningens befräm- 
jande kan bidraga. 

Riksantiqvarien och hans närmaste biträde äro redan 
så öfverhopade af embetsgöromål och vetenskapligt arbete, 
så väl inom Vitterhets llistorie och Antiqvitets Akademien, 
som vid Statens rika, ständiut vexande historiska museum 
och kono[l. myntkabinettet, att för dem icke någon tid 
blifver öfrig, att företaga liingre och regelmessiga forsk- 
nincsresor i landsorterna. För detta ändamål anser Akade- 
mien inom vårt vidsträckta land behöfvas åtminstone tvenne 
ordinarie tjenstemän, ställde under Akademiens öfverin- 
seendc och försedde med kong;l. instruktion, hvartill Akade- 
mien, om förslaget af Eders Kongl. Maj:t i nåder god- 
kännes, är beredd att afgifva underdånigt förslag. 

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, tillåter 
Akademien sig underdånigst föreslå, att tvenne ordinarie 
tjenstemän, med benämningen Antiqvitets-Intendent, måtte 
antagas och förses med en fast årlio; lön af 2,000 R:dr 
riksmynt hvardera, samt att dessutom matte på ordinarie 
stat, till bestridande af resekostnader och andra extra ut- 
gifter, uppföras årligen 2,000 ll:dr samma mynt, ställda 
till Akademiei]S disposition att efter behof användas. 

J3essa tjenstemän böra till en början uteslutande egna 
sin verksamhet åt upprättandet af ofvan omnämnda för- 
teckniniiar och beskrifninoar öfver fäderneslandets forn- 
lemningar, hvilka förteckningar, för att tjena till framtida 
efterrättelse, skola öfverlemnas till offentlig vård i Kongl. 
Vitterhets llistorie och Antiqvitets Akademiens archiv. 

Men som Akademien, af redan anförda skäl, anser det 
lijiga stor vigt uj)på att upprättandet af dylika förteck- 
ningar och beskrifningar må, så vidt möjligt är, fortskyndas, 
har Akademien trott sig böra jemväl i underdånighet fiireslå 
att till en början äniui en tredje ])erson måtte få dcrmed 



51 

tills vidare sysselsättas, intill dess detta förberedande arbete 
kan blifva fullbordadt, och för sådant ändamål förses med 
ett extra arfvode till lika belopp med den lön, som för 
hvardera af de ordinarie Intendenterna blifvit föreslagen; 
hvarjemte, så länge hans nppdrag varar, sknlle till rese- 
kostnader och andra extra utoifter vtterligare erfordras ett 
Ã¥rligt anslag af 1,000 R:dr riksmynt. 

Akademien hemställer underdåniost till Eders Kongl. 
Maj:ts nådiga pröfning, huruvida de till Eders Kongl. 
Maj:ts höga disposition ställda statsmedel kunna bereda 
tillgång att i egenskap af arfvoden bestrida dessa årliga 
anslag, uppgående till ett belopp af 6,000 R:dr för 2:ne 
ordinarie tjenstemän och 3,000 R:dr för ett extra biträde 
under de första åren, således tills vidare 9,000 R:dr riks- 
mynt, eller om icke Eders Kongl. Maj:t skulle finna skäl 
att, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers i den här • 
jemte återgående underdåniga skrifvelsen uttryckta önskan, 
till Rikets Ständer aflåta nådig proposition på beviljande 
af härtill behöfligt statsanslag, hvarigenom den förmån skulle 
vinnas att de föreslagna tvenne Intendentsbefattningarne 
kunde genast på ordinarie stat uppföras. 

Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien fram- 
härdar med djupaste vördnad, trohet och nit 

Stormäktigste Allernådigste Konung! 
Eders Kongl. Maj:ts 

underdånigste tropligtigste 
tjenare och undersåter 
H. EEUTERDAHL. 
Stockholm den 27 October 1857. Bror Em. Bildebrand. 



Med anledning af Kongl. Vitterhets Historie och, Anti- 
qvitets Akademiens i detta underdåniga utlåtande fram- 
ställda förslag om anställande på ordinarie stat af 2:ne 



52 

Antiqvitcts-Intendcntcr ni. m.. täcktes Kongl. Maj:t, med 
förklarande »att redan mycket kunde anses vunnet om en 
tjensteman funnes med de af Akademien antydda åligganden 
och att någon erfarenhet borde samlas, innan större kost- 
nader gjordes,» i nädig proposition till Rikets Ständer vid 
början af 1^59 års riksdag begära på ordinarie stat 2,000 
R:dr r:mt till hm åt en Antiqvitets-Intendent, »hvars ålig- 
Sfande skulle vara att vaka öfver vården af fornlemiiino;ar 
m. m.,» samt 1,000 Il:dr »till bestridande af resekostnader 
och andra extra utgifter, som med Intendentens åliggande 
egde gemenskap», hvilka anslag af Rikets Ständer bevil- 
jades, men endast för den nästföljande statsreglerings- 
perioden eller åren 1861 — 1S63. 

Genom nådig skrifvelse af den 29 December 1860 
behagade Kongl. Maj:t lemna Akademien underrättelse om 
detta Rikets Ständers beslut, med föreskrift, att till be- 
stridande af Antiqvitets-Intendentsbefattningen lämplig per- 
son må utses och förordnas af Akademien, som jemväl 
eger att för denna tjensteman utfärda instruktion, samt 
att den berättelse, Antiqvitets-lntendenten bör årligen af- 
gifva, skall af Akademien till Kongl. Maj:t insändas med 
förslag på hvad sätt den bör offentliggöras. 

I öfverensstämmelse med denna Kongl. Maj:ts före- 
skrift utfärdades af Akademien den 7 Maj 1861 följande 

INjSTRUKTION 
för 

ANTlUVITETS-INTENnENTEN. 

1. 

Antiqvitets-Intendentens åliggande ;ir, dels i allmänhet 
att hafva vård om fäderneslandets fornlemninsar samt 
tillse att dessa, och framför allt sådana, som ega större 
märkvärdighet, icke i oträngdt mal skadas eller förstöras, 



53 

dels ock särskildt att eftersöka, anteckna och beskrifva 
fornlemningar, som hittills icke varit af forskare kända. 

2. 

För sådant ändamål skall Antiqvitets-Intendenten, i 
den mån behofvet påkallar och tillgångarne medgifva, år- 
ligen företaga resor inom fäderneslandet. Derjemte skall 
han hvarje år inom någon viss landsort anställa noggranna 
specialforskningar och affatta socknevis upprättade förteck- 
ningar öfver der befintliga fornlemninojar, med angifvande 
af dem, hvilka företrädesvis böra åt efterverlden bevaras. 
I dessa förteckningar bör äfveii, när sådant kan ske, in- 
tagas uppgift på ålderdomslemningar, som veterligen funnits, 
men nu mera äro förstörda. 

3. 

Finner Antiqvitets-Intendenteu någon fornlemning af 
större märkvärdighet vara af särskild anlednino; blottställd 
för rubbning eller förstöring, skall han sådant hos Kongl. 
Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien eller hos 
Riksantiqvarien anmäla, hvarvid fornlemningens beskaffenhet 
och läge angifves så nogurannt, att något misstag derom 
icke kan uppstå, på det åtgärder må, om så pröfvas 
nödigt, vidtagas till dess skvddande. 

4. 

Finner Antiqvitets-Intendenten Kongl. Maj:ts allmänna 
Förordning om forntida minnesmärkens fredande och be- 
varande öfverträdd, och anser han någon rättelse genom 
anstäldt åtal kunna vinnas, må han sådant jemväl, i en- 
lighet med föregående §, anmäla. 

5. 

Fornlemningar, som genom tidens åverkan eller af 
annan orsak blifvit rubbade eller skadade, bör han, der 



:.4 

han tiiiner siuliint iKHllgt, sök:i i sitt fordna skick åter- 
ställa, om <ietta utan stor kostnad kan ske. Vigtigare och 
kostsammare åtgärder för detta ändamål skall han, på 
ofvan förcskrifvet sätt, anmäla till den åtgärd, Kongl. 
Vitterhets liistorie och Antikvitets Akademien kan- pröfva 
nödiuf och, med afseende j>å tillgängliga medel, verkställbar. 

6. 

\ ill Antiqvitets-Intendenten fiir fornlemningars under- 
sökning anställa gräfningar, må sådant, sedan han dertill 
af jordens egare eller innehafvare begärt och erhållit till- 
stånd, vara honom medgifvet, särdeles med afseende på 
\ sådana fornlemningar, som redan fornt blifvit till någon 
del skadade; och skall han om hvarje sådan undersökning 
afcrifva no2cirann beskrlfnin^. Men dvlika undcrsökniniiar 
af större omfång och vigt böra på förhand hos Akademien 
anmälas och dess bifall inhemtas. 

7. 

De fynd, hvilka vid sådana undersökningar anträffas, 
skall Antiqvitets-Intendenten tillvarataga och till Statens 
Museum inlemna. Om han i öfrigt under sina resor an- 
träffar lösa fornsaker, gamla vapen och rustjiingar eller 
andra föremål, som förtjena förvaras i nämnda Museum 
eller andra offentliga samlingar, bör han söka förvärfva de 
samma, eller, ifall en betydligare lösesumma skulle sättas 
i fråga, om deras inköp göra hemställan. 

8. 

Ofverallt skall Antiqvitets-Intendenten bemöda sig att 
bland allmänheten sprida kunskap om fornlemningarnes 
betydelse och värde, om det skydd lagen för dem stadgar, 
samt om pligtcn och jomväl fördelen för den, som an- 
träffar jordfynd, att sådana Kongl. Maj:t och Kronan till 
lösen hcmbjuila. 



55 

9. 

^Kyrkor och andra äldre monumentala byggnader samt 
ruiner af sådana böra äfven undersökas och upplysning 
meddelas om deras märkvärdighet i afseende på byggnads- 
sätt och ålderdomslemningar, såsom målningar, bilder, kyrko- 
kärl, möbler och andra inventarier, med förslag på sådana 
föremål, som förtjena intagas i Statens samlingar, och med 
underrättelse huruvida vederbörande äro sinnade att dem 
afyttra. 

10. 

Antiqvitets-Intendentens uppmärksamhet bör äfven 
egnas åt sådana forntidsminnen, som ännu qvarlefva hos 
folket i form af sägner, folkvisor, vallsånger och lekar med 
tillhörande melodier, vidskepelser, huskurer, märkedagar, 
ordspråk m. m. ; och bör han af sådana uppteckna och 
Akademien meddela livad han kan öfverkomma. 

11. 

Dokumenter på pergament eller papper från medel- 
tiden och andra i något afseende märkvärdiga handskrifter 
bör Antiqvitets-Intendenten efterforska och anteckna, samt 
derjemte meddela underrättelse, om sådana kunna få in- 
köpas eller åtminstone utlånas till afskrifning. 

12. 

Med all frihet för Antiqvitets-Intendenten, att i det 
värf, honom blifvit uppdraget, handla efter egen insigt och 
öfvertygelse, inom de gränser gällande lag och författningar 
samt denna instruktion utstaka, skall han vara }>Hgtig att 
ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som i 
ett eller annat fall, antinoen omedelbart af Kono;!. Vitter- 
hets Historie och Antiqvitets Akademien, eller, å Akade- 
miens vägnar, af Riksantiqvarien varda honom med- 
delade. 



56 

13. 

DÃ¥ Anti<|vitots-Intoiidenti'ns befattning uteslutande at- 
ser resor och undersökningar i landsorterna, ma det stå i 
hans fria val att bestämma, hvar han vill tillbringa den 
del af aret, (h\ sådana resor och forskningar icke kunna 
företagas. 

14. 

\ id livarje ars slut skall Antiqvitets-Intendenten till 
Kongl. Vitterhets llistorie och Antiqvitets Akademien af- 
lemna de sockenförteckningar öfver fornlemningar han upp- 
rättat, de fornsaker m. m. han insamlat, samt en utförlig 
till Kongl, Maj:t ställd underdånig berättelse om sina un- 
der året anställda forskningar och vidtagna åtgärder, hvilken 
berättelse, enligt nådig föreskrift, af Akademien till Kongl. 
]\[aj:t skall inlemnas med förslag huru den må allmängöras. 



Sedan Akademien den 4 Juni 1861 till Antiqvitets- 
Intendent under tre år (1861 — 1863) utsett och förordnat 
Adjunkten vid Visby högre elementarläroverk, Kiddaren 
af K. Vasa-orden Per Arvid Sä ve, som under flera år 
af Akademien upj)burit stipendier fiir antiqvariska forsk- 
ningar och till Akademien iulemnat ett stort antal för- 
träffligt utförda teckningar af Gotlands fornlemningar med 
skriftliga förklaringar och up})lysuingar, utfärdades den 18 
i samma månad cirkulär till samtliL^i Konunoens Befall- 
ningshafvande och Stifts-Consistorier med underrättelse om 
det uppdraii, som blifvit Herr Säve lemnadt, och anhållan 
om medverkan och fiirord till befrämjamle af hans företag; 
hvarjemte exemplar af instruktionen lemnades att utdelas 
till samtliga fogde- och prostc-archiv. 

Med Jidi månads början anträdde Ilcrr Säve sin forsk- 
ningsresa inom Östergötland, der under den återstående 
delen af sommaren och hösten 116 socknar besöktes. livad 



57 

han under denna resa i afseende på fbrnlenmingarne iakt- 
tagit ocli vidgjort, inhemtas af hans i början af följande 
året inlemnade Berättelse. Denna berättelse, upptagande 
196 foliosidor, innehåller beskrifningar öfver ett stort antal 
fornleniningar, till en del upplysta af omkring 300 med 
synnerlig omsorg och skicklighet i texten utförda penn- 
ritningar, en lista på upptecknade egendomliga ord i Ost- 
göta folkspråket jemte ordstäf och några märkligare ort- 
namn, samt talrika anvisningar i afseende på personer och 
lokala förhållanden, till ledning för Akademiens åtgärder 
till fornlemningarnes vård och samlingarnes förkofran. Se- 
dan Akademien den 15 April 1862 till Kongl. Maj:t in- 
lemnat berättelsen, med vitsordande af det utmärkta nit 
och den berömliga omtanka, hvarmed Antiqvitets-Inten- 
denten fullgjort sina åligganden, och Kongl, Maj:t i nådigt 
svar den 25 April s. å. bifallit Akademiens förslag, att be- 
rättelsen må i Akademiens archiv förvaras, samt att ett 
urval af hvad, som företrädesvis eger vetenskapligt värde 
eller allmänt interesse, må af Akademien från trycket ut- 
gifvas, har Akademien uppdragit åt sin Sekreterare att be- 
sörja ett sådant utdrag till införande i den antiqvariska 
tidskrift Akademien beslutat utgifva. Det hade visserligen 
varit önskvärdt att alla de teckningar, berättelsen innehåller, 
hvilka åt denna gifva ett ökadt värde, kunnat vid tryck- 
ningen återgifvas; men då detta skulle hafva medfört större 
kostnad, än Akademien förmår bestrida, har Akademien 
funnit sig nödsakad stanna vid meddelandet af några få 
prof, utförda af Gravören Ph. Henr. Mandel genom foto- 
lithografi, en ny method, hvilken utan tvifvel, i den mån 
uppfinningen genom nya försök vinner större fullkomlighet, 
kommer att blifva af stor vigt, såsom beredande mycken 
lättnad, fullkomlig trohet och minskad kostnad vid ritnin- 
gars allmängörande. 

Det må slutligen här nämnas, att Antiqvitets-Inten- 
denten Sä ve år 1862, under sin andra resa, besökt 



58 

oinkriiJii 40 .st>ckii;ir i OstcrgotlaiKl och 77 socknar i 
Vestero[ötlaii(l, samt att lian, etter slutade tbrskninssresor 
nämnda år, på Akademiens anmodan åter begifvit sig till 
Östergötland, för att ur tornmuron vid Röks kyrka utbryta 
en ovanligt stor och i hög grad miirklig runsten, hvars 
mycket åldriga och svårtydda inskrift genom den i senare 
tid verkställda inmurningen i väggiu gjorts till en stor 
del oåtkomliii. Detta med liera svårigheter förenade företag 
blef Ivckligt utfordt, utan att stenen eller tornmuren i 
något afseende skadades, hvarefter stenen upprestes på fri 
plats å kyrkogården. Af runskriften, som upptager icke 
blott stenens båda sidor utan äfven en del af kanten tog 
Herr Säve trogna afbildningar i naturlig storlek, hvilka 
fcirvaras i Akademiens archiv, sedan de blifvit meddelade 
Professoren i Nordiska språken Herr Carl Säve i Upsala 
samt varit utlemnade till Professorn vid Köpenhamns uni- 
versitet Herr G. Ste})hens att begagnas för det arbete 
öfver Nordens äldsta runmonumcnter, som af honom be- 
redes till utgifvande. 

Under år 1863 fortsätter Antiqvitets-Intendenten Säve 
sina forskningar i Vestergötland. 



59 



Utdrag af 

Antiqvitcts-Iiiteiuleiiteii P, A. Sävcs afgifua berättelse 

för är 1861, 

DÃ¥ det behagat Kongl. Akademien, att, enligt beslut 
och förordnande af den 4:de sisthdne Juni jemte veder- 
börlig instruktions meddelande, uppdraga åt mig den af 
Kongl Maj-t och Rikets senast församlade Ständer ny- 
grundade Antiqvitets-Intendentsbefattningen för tre år, har 
jag härmed äran till KongL Akademien i största ödmjukhet 
atlemna de förteckningar, jag under min resa i Juli, Au- 
gusti och September inom Östergötland socknevis upprättat 
öfver der befintlioa fornföremål, som befunnits af värde, 
jemte berättelse om mina anställda forskningar och vid- 
tagna åtgärder. 

Som Antiqvitets-Intendentsbefattningen är nybildad, 
och således dervid nåaon ledning af föregåno;ares erfarenhet 
och verksamhet icke funnits, har jag, så vidt jag förmått, 
ställt mig till efterrättelse den meddelade instruktionen, 
som dock medgifver nödig frihet, samt efter bästa förstånd 
och vunnen erfarenhet af alla de omständigheter, som 
under tiden tedt sig, försökt utföra mitt värf, hvilket varit 
ganska mångsidigt, stundom rätt gramilaga och nästan 
alltid mycket mödosamt. FuUväl inseende mina krafters 
otillräcklighet för detta hedrande förtroende, öfverlemnar 
jag, med förhoppning om öfverseende med bristerna, be- 
rättelsen om företagets utförande åt Akademiens upplysta 
och milda bedömande. 

Arets forskningsresa börjades med Juli månad i Öster- 
götland, sedan jag ytterligare inhemtat närmare kunskap 
om denna landsort dels ur tryckta skrifter, dels ur de 



60 

hos Akademien torvarade presterskapets upi)glFter (1830), 
ransakningar om antiqviteterna (1607 — 1684) m. fl. För 
att vinna nödiga upplvsningar samt uppmärksamhet, akt- 
ning och skydd för vara tbrnskattei-, vände jag mig alltid, 
da det var möjligt, först till vederbörande myndigheter 
och tjenstemän, såsom landshiifding. biskop, prester, landt- 
mätare, män af jägeristaten, kronobetjening, folkskolelärare 
o. s. v. i hvarje ort, samt uppsökte enskilda personer, 
samlare och fornälskare, livilka närmare kände landskapets 
foruväsende och dithörande förhållanden; hvarjemte jag 
städse sökte berörino- med vettiga dannemän och folk af 
alla stånd och åldrar. För alla försiikte jag, på olika sätt, 
framställa vioten och hedern af ortens minnesmärken, dem 
jag, så varmt och allvarligt jag det förmådde, alltid öfver- 
lemnade åt hvars och ens vördnad och tjensteskydd. Då 
till våra fornlemninaars fredande ett fiskaliskt anklao-ande 
helt säkert är långt mindre verksamt, än upplysning och 
lämpliga föreställningar om sakens vigt samt bevekande 
uppmaningar och bemödande att anslå känslorna för det 
rätta, egen landsorts heder och fäderneslandets ära, har 
jag allrahelst och oftast sökt samtal i denna anda med 
förståndiga bönder, ungdom, samt alltid med skolläraren 
på hvarje ställe; och detta, som jag hoppas, med så mycket 
större nytta för forntidskmningarnes bevarande, som vårt 
folk, oaktadt moderniseringshågen i flera fall, dock i grun- 
den är ganska forntidskärt och stolt öfver våra gamla liog- 
komster och minnesmiirken, dem det väl känner. Endast 
j»a <letta sätt kan man, innan fornkunskapon allvarligare 
grundlägges i folkskolorna, till det unga slägtet sprida sinne 
för och kärlek till forntidens ädla verk. I första rummet 
besökte jag kyrkorna, för att se deras märkliga gamla 
bohag och inhemta allehanda underrättelser. Icke blott 
allt gammalt af vigt, som för tillfället var åtkomligt och 
påträffades, utan ock hvarje sak, som är nämnd i äldre 
underrättelser, eftersöktes och antecknades. För att var- 



aktioarc lifva hooon f()r det forna, Icmnadc iao; stundom 

o '^ ^ J <D 

teckninoar af minnesmärken och inskrifter äfvensom run- 
alfabetet åt jordegaren på stället. Presterne besöktes vid 
kyrkorna, då omständiolieterne det medgåfvo. Klockarens 
närvaro äskades alltid, då tillfallet begagnades att inhemta 
och meddela hvarjehanda upplysningar samt lämpligen in- 
skärpa hans åliggande att, enligt pligt och ed, noga taga 
vara på all kyrkans urgamla egendom utan undantag, 
huru förstörd och värdelös den kan tyckas vara. Alla 
folkskolelärare vidtalades om vigten af deras kall i all- 
mänhet och i synnerhet deras tydliga skyldighet, att, jemte 
religionen och öfriga läroämnen, genom lefvande undervis- 
ning i fäderneslandets geografi och historia, samt medelst 
ständigt hänvisande på socknens minnesmärken och genom 
att visa vigten och hedern af dem för orten, vända ung- 
domens uppmärksamhet på förfädrens verk och storhet, 
väcka kärlek och vördnad för det forna, samt sålunda lifva 
hocren att detsamma städse vårda och väl bevara. 

Då, efter min öfvertygelse, detta väckande af sinne 
och beredande af skydd för det gamla, borde blifva den 
vigtigaste och bästa frukten af resan, har jag trott att ett 
hastigare öfverfarande af ett landskap skulle vara nyttigare 
för saken, än långa dröjsmål inom ett mindre område för 
specialarbeten, hvilka må uppdragas åt personer, särskildt 
utskickade för detta ändamål. Ehuru ständigt aktande på 
instruktionen, uppmärksam på allt af större vigt rörande 
ortens fornväsende och alltid meddelande lämpliga under- 
rättelser till en livar, har jag af det gamla bl^tt tagit 
vara på och antecknat det förnämsta, helst sådant som 
närmast syntes hotadt af förstörelse; men icke ritat alla 
obetydliga sjunkna stensättningar, förut rätt lästa runstenar 
o. s. v. Icke heller har jag kunnat företaga tidsödande, 
möjligen resultatlösa gräfningar; än mindre hunnit göra 
vidlyftiga insamhngar af fornspråk, sägner, folkvisor m. m.; 
ty, så önskligt detta hade varit, kan man dock icke hinna 



62 

allt. Likväl liar h\i ätVen i detta fall sökt inhcmta åt- 
skilligt, som kun åt Akarlemien lenina nyttiga anvisningar. 
Huru jag forskat, samtalat med folk af alla samhälls- 
stånd, hvad jag erfarit, funnit och lyckats rädda från för- 
störelse eller för vara offentliga samlingar, det behagar 
Kongl. Akademien, med välvilligt öfverseende, inhemta af 
följande berättelse, uj>|ilyst medelst lätta pennritningar, 
hvilka, ehuru föo;a fuUkomli^ia, det tid och bristande för- 
måga tVirbjudit, noggrannt framställa fornförcmålen i af- 
seende på läge och mått. 



Norrköping. 

Hedvigskyrkans gamla altartaHa är simpel. Den af 
Hörberg (Davids tempelorchester) var nedtagen och låg 
hoprullad på kyrkvinden, och kan, efter Prosten A. Gre- 
villii förmodan, erhållas för National-museum. 

S:t Olavi- eller stadskvrkan har vid inöånsen till 
tornet på ett slags propylé , nymodig och osmaklig, 
äfvensom på tornets solvisare, moderna runinskrifter. — 
Gamla altartaflan är af rincja ålder och föo;a konst- 
värde. — En oblatdosa af silfver, i form af ett hus, är 
modern, men har till fötter 4 vackra lejonbilder, hvilka 
säkert hört till något äldre arbete. — En dopfunt af 
messing, åttkantig, 1 aln 12 tum hög, 1 aln TA tum i tvär- 
mått vid skålens öfra kant. Deröfver hänger en kupa, på 
hvars nedra kant är en omskrift med vanliga uncialer. (*) 
— J-.n chorkåpa, rödbottnig, trasig, med sirater, englar 
och helgon, men utan inskrift och årtal. (*) — En annan 

') Srul;iii!i loriisiikcr som i beiilttclscn litiiiiis aftcckiiiulc, utin;irk;is Lär 
nicd CM .stjcriia. — Jkriittflseii iiineliiillcr oiiikriii{r 300 teckiiirio;ar, 
hvilka icke alla kininat här omuiiiiinas, än niindic i tryck ätcrgifvas. 



63 

dylik, ganmial, trasig, hvitbottnig, mod \ aln bredt röd- 
bottnigt bräm och figurer. (*) — Två gipstaflor, för- 
silfrade, 16 tum höga, 12 tum breda, den ena något 
skadad, innehålla toreställningar af Kristus bärande korset 
och korsfästelsen. 

Jo hann is borgs slottsruin är alldeles oförändrad 
sedan 1858, då jag ritade den. (*) 




^j^i^^' 






Ängen och åkern deromkring äro, sedan 1840, utarrende- 
rade till Bryggaren E. Nilsson, som väl förvarar ruinen, 
hvilken med borggård och vallar är under Landshöfdingens 
boställsrätt, enligt utslag af den 16 Mars 1838. 



Östr.i Eueby. 

Kyrkans gamla altarta fl a hänger på väggen i choret, 
äfvensom porträtt af Kyrkoherden Er. Exing och hans 
tvenne hustrur. — Dopfunt af trä, modern. — Pfeifs och 
hans hustrus (Liljemarks) vapen, ^ aln i fyrkant, väl 
skurna. — Gammal sångbok med fyra-radig notskrift och 
latinsk text derunder, 9 G octavblad, defekt men dyrbar. 
Kontraktsprosten Sjögren lofvade att de lösa bladen skola 



64 

inbindas. — T sakristian ett skåp af valnöt-trä, 3 alnar 
17 tum högt, mod utmärkt listverk och skönaste sniderier 
af fiaurer och blomster; på kransen en genius med vmnig- 
hetshorn samt Icjonhufvnden; pä dörrarne sinnebilder af 
Ã¥rstiderna, som blott svagt kunnat antydas. (Se Pl. 7, n. 1.) 

Af Ringstaholms grusade fäste finnas endast obe- 
tydliga ruiner, här och der svagt utmärkande borgens 
grundplan, stenhopar, oregelbundna mursträckningar samt 
en 3 alnar hög, grof gråstensmur. Ofver allt tietta sades 
jernvägen skola läggas. Det vore väl om vederbörande 
ingeniörer anmodades, att vid de crräfnincrar, som då före- 
tagas, afteckna boroens blottade orundmurar och läge. 

Hällristningar vid Himmelstalund, i norr och 
söder, på norra ändan af »Bondbacken», n. v. från gården, 
å en urgröpt, åt norr sluttande gråstenshäll. Nästan alla 
figurerna (skepp, fyrbenta belKjrnade djur, fyrekriga hjul, 
fotsålor) äro inhuggna i riktning från norr till söder, van- 
ligen följande de rullstensfåror som i urtiden tillkommit. 
Ristningarne äro tecknade i 8 grupper på båda sidor om 
vägen, som går n.n.v. (ifver berget. Om mossan bortrensas, 
finnas troligtvis flera mindre ristningar å samma berg norr 
om Himmelstalund, der åbyggnaden legat, då stället ännu 
var bondgård. (*) 



(lvilliii<;c. 



Kyrkan. På en liksten, af bruten i ena hörnet, på 
stora gången, är afbildad en kalk med inskrift: L (runlikt 
bomärke) M O A A. (*) — Dopfunt af messing från år 
1604. (*) — 1^ rim k lock a, .3 tum hög, utan inskiift. — 
Alnmått (likare) af messing från 17')!. — En värja, 
1 aln 19A tum lång, utan inskrift, med simpel hand bygel. (*) 
— Gamla al t ar t af lan, modern, förvaras på läktaren. (*) 



65 



I Enhagen, under llingsta, en bautasten, utan in- 
skrift, 2 alnar hög. 

Vid Hults bruk skulle finnas hällristningar, som 
dock voro endast bergsremnor. 

Vid Herrstaberg och en vattenrännil i Ströbo äng 3 
runstenar, öster om allmänna landsvägen och n.o. om 
Stenbro. — N. 1 är 2 alnar 18 tum hög, 19 — 21 tum 
bred, 15 tum tjock, vid rännilen, 25 — 30 steg öster om 
vägen. Omskriften, något ofullständig, synes kunna läsas: 

PhRKIh Pl Rlhtl : Htli . Plihl •• ^rtiA . . . . \n • np . . 

. Ii. mV. ihBHi. hnRr (?) W Se bifogade teckning. — 
N. 2, omkring 55 steg öster 
om N. 1, 4 alnar 12 tum 
hög, 2 alnar 21 tum bred, 
tjockast 12 — 14 tum, tem- 
ligen slät, afsluttande ä öfra 
ändan, svart, liksom bränd, 
öfver nästan hela ormslin- 
gan, eljest grönhvit, full med 
hvita kristallklumpar. Lig- 
ger nu upplagd på stockar 
inom en bugt af bäcken. 
Inskriften ses i Liljegrens 
Runurkunder n. 1092: men 
första ordet är RIBiRi (icke 
Vibiurn). (*) — N. 3, 10 
å 12 steg från N. 1, 2 aln. 
16 tum hög, 1 aln 7 tum 
bred, af samma grönhvita 
gry som N. 2, har ingen 
inskrift, blott ett likarmadt 
kors. (*) Ligger i gräset. 
Grosshandlaren Ringborg på 
Herrstaberg lofvade att resa 
de båda sistnämnda stenarne. 




v Ii'' 



/r ^ 






m:':f'! 



Pi^- 






% -^A mm 



5 



;;:^S^!#^-<^ 



66 

Jill 11 ristning a en borghall vid J^jurnsnäs, omkring 
40 steg vester från bron, inne i tröskhuset, under eller 
jemte draglijulet. Hällen, af gråaktig bergart, sluttar åt 
n.v. och är temligen slät. Ormslingan (»draken i berget») 




mmif^. 




â– //,///// 



â– simMMEim- 




är 3 alnar 6 tum och 2 alnar 14 tum vid; allt noga 
skyddadt af egaren, Grosshandlaren IL Troselli. Inskriften är: 
KtRhl : iHK : hlKRIK = 111 n : ^ini Ht = *llll : \H\h\ : 
HK : KIIRt^n X BHRh : P\\l\\ : ilKIU : iH â– â–  thhhR hii â–  
Jfr. Liljegrens Runurk. n. 1091. 

Hos Jägmästaren C. II. Lundborg på Tuna sågs en 
samling af gamla stenvapen och uppstoppade foglar. 



Borg och Löt. 

Kyrkan byggd 1803, då de gamla kyrkorna refvos. 
- Gammalt altarskåj) (dörrarne saknas), 3 alnar fl tum 



G/ 

högt, 2 alnar 19 tum bredt, 8 tum djupt, ypperligt snidadt 
ocli rikt förgyldt. I midten Jungfru Maria med barnet. (*) 
En af de 4 sidofigurcrna saknas, men 2:ne mindre bilder 
finnas. — Borgs kyrkas gamla predikstol, af vanligt 
arbete. — Me ss hake af schagg-sammet , blå-smårutig, 
dyrbar; på ryggstycket ett stort kors med 6 skönt arbetade 
helgonbilder, sömmade i guld och silke (*). — Annan 
m ess hake, af purpur-violett tyg, med väl sydda blomster- 
ornamenter i guld och med 2 krönta silfversköldar af 3 
tums höjd; den ena klufven, till höger 2 bjelkar, till venster 
en sparre; den andra klufven, till höger en lilja, till ven- 
ster en sparre. (*) 

Dopfunt (skålen), rund, af röd och svartprickig grå- 
sten, 1 aln 5 tum i tvärmått, med en spiral vriden rund- 
staf kring öfra kanten, (*) ligger vid komministerboställets 
gårdsgrind i Löt, der kyrkan fordom stått, af kvilken nu 
återstår endast en grof gråstensmur i trädgården. På 
samma ställe, vid källan å ladugården, ligger en dopfunts- 
fot af grå granit, 15 tum hög, 23 tum i tvärmått (*). 

På Grefve v. Schwerins gård Borg finnes nu af Borgs 
fordna kyrka intet, utom egarens familjegraf med trädörrar. 

Runsten, trekantig, 5 alnar 10 tum lång, 2 alnar 8 
tum bred, vid Skattna, å gärdet vester om gården, omkring 
10 steg från vägen. Runorna, svårlästa, gå i en båge till 
hälften kring den skrofliga stenen: . . |^1 x R|Pj1^| x Pjt^ri x 
•BtlR - KhKiht hl^i ^ W I 1^1^ ^ *ltBI - *rit - *ihh ^ 
(Jfr. Liljegrens Runurk. n. 1125). Jordegaren, Grefve Piper 
på Löfsta, lofvade att på allt sätt skydda stenen mot 
Ã¥verkan. (*) 

Hällristning vid Hernebro (i gamla handlingar 
»Brogetorp») å vestra sidan af en gråbergskulle på åkern 
Hernebrohumpen, som tillhör Landshöfdingens embetsjord. 
Kullens sträckning är från s.o. till n.v. (skepp, 3 åtta- 
ekriga hjul m. m.) (*). 



08 






•f-i 



n 



' â– ^: is> 










7^--^^"^^^^ 












, «^ 




-/v^ 









j^" 



(, 



^ • ^ 'v- ;?, ; :^ a r^-?-^" -- ' j-v 



^Z^ cPtAr% 



»Domaresten», 3 uliiar lAng, 2 alnar 6 tum bred, 
1 aln tjock, å Klinga egor, vid torpet Vallen, tätt söder 
om landsvägen. (Se ofvaust. teckning). 



Kiillorsta. 



Kyrkan. II v al f vet i clioret, högkyrkan och förhuset 
gammalt, med nedspringande korsbågar och upph()jda rosor 
i deras htigsta förening. — Rosenstråle-va|inet, stort, 
på en lans: ett annat dylikt. — En stympad träbild. 
Fjorton adliga vapen på stänger, ett söndrigt skepp, S:t 
Olofs bild samt ett gammalt skadadt altarskåp med 
mänga bilder — bland tjårtunnor och skräp i klockstapeln. "> 
— Pa kyrkogården ligga en rund, slät dopfuntsskål", 
söndrig, (*) och en fyrkantig fot. (*) 



*) Bilden och aItar;^ki'ipet liafva inkommit till Statens Historiska Mu- 
seum, skänkta af församlingen genom Herr Prosten P. .(. Könsberg. 



69 

Runsten af svart-gråbrun gråsten, 2 alnar 21 tum 
hög, står lutande, n.o. om vägen, 12 — 15 steg från bron 
öfver Kullersta-bäcken, ej långt från kyrkan, funnen vid 
brobyggnaden 1856. Runorna lättlästa. På stenens yta äro 
omkring 15 sådana hål eller punkter, som pläga finnas på 
hällristningsytor. Se pl. 19, n. 1. Jfr. Dybecks Runur- 
kunder 2: n. 58. (Läs Pfhl (icke l^lM)- (*) 



Kiiustad. 



Runsten i kyrkans chorvägg, 2 alnar 17 tum lång, 
21^ tum bred, med få olikheter i runtexten hos Liljegren, 
Runurk. n. 1655. 

En annan runsten (Liljegr. n. 1126), hvaraf ^ eller 
spetsstycket till höger är försvunnet, ligger i sockenmaga- 
sinets stenfot. Det återstående stycket är 2 alnar 15 tum 
långt, 18 tum bredt. Första ordet är l^rWi ><. 

Biskop Brasks slottsruin, vid Norsholm, 23 alnar i 
fyrkant, med 3 alnar tjocka murar af kullersten, på sina 
ställen 9 alnar höga, öfverallt kring- och öfvervuxen af 
träd samt berberis och krusbärsbuskar. Inuti är en grop 
bildad af runda gråstenar (*). 



Skärkiiul. 



DÃ¥ den nuvarande kyrkan (i vanlig modern salongstil) 
ombyggdes på ny grund, bibehöll D:r Broman med berömlig 
omtanka en del af den gamla kyrkan, hvilken inreddes till 
grafchor. Der uppsatte han alla kyrkans flyttbara märke- 



70 



liga fornskatter, af hvilka de flesta hafva stort konstvärde, 
och bildade sålunda der, till landets och egen heder, ett 
dvrbart tbrn-museuni. l''()ljande saker fcirvaras här. Ktt 
gammalt altarskåp, omkring 6 alnar högt och (utom 








mmMmzm 



^ 






F^ -"kl' 

r.v, \V'v 



:'* 



â– ^['*r. 






dörrarna) 4 alnar 12 tum bredt, af skönaste snideri, rikaste 
förgyllning och mer än 80 bilder. Dörrarne hafva målade 
taflor. — £n dopfunt, gammal och prydlig, som visser- 
ligen icke har något årtal (MCC=1200) på öf ve rsta platt- 
kanten, utan ordet FECIT. Det föregående är blott några 
svårtydda strek, (Se Mag. Bromans Disp. de par. Skiir- 
kind). — Ktt helgonskåp med förgyllda och ypperligt 
snidade bilder, äfven i dörrarne, men mvcket skadadt, 
omkring 3 alnar högt. (liufvudfiguren är Jungfru Maria 
med barnet j)u knät och ett äpple i handen (se pl. 14, 
n. 1). — Ktt ref ben »af en jätteqvinna» rätteligen af 
Delph. orcal (Se Mag. Bromans disp.), 1 aln 7 tum långt. 
På inre och yttre sidan äro följande runor ristade: 



I 



/ 



/a 



/ 



l\ 



f\ 



\ 






71 



1^ 




En fana, omkring 1 aln 6 tum i fyrkant, på lång stång, 
med en riddare, förgylld och grann, stridande mot ett 
sjötroll (*). 

Den s. k. B ra skens stol, 1 aln 11 tum hög, 1 
aln 2^ tum bred, i Scätet 18 tum hög, groft arbetad af 
björk och gran. 




Skåp af ek (för kyrkvin), gammalt, groft med 
grofva jernbeslag, nära 4 alnar högt, 1 aln 5 tum bredt. 



72 




2:U tum »Ijiipt. (Se vidstaende tig. — 
Ku d u b b e 1 hu t" v u d af steii, till iiiiune 
af eii »Kåiiiiig '['vohufvud» (omkr. 12 
t. i fyrkant) är ujipsatt utvändigt A 
grafchorets östra gafvel (*). 

En Runsten, 5 alnar 11 tum 
läng, 1 aln 6 tum hög, 17 — 22 tum 
tjock; ligger på gamla kyrkogården, 
v. om grafclioret (*). (Jfr. Mag. Bro- 
mans dis]).). Inskr. är rätteligen: 

iniR: nr : nhiniivf,: ni : mRi: 
nr : Rhhw : 1^1^ : Kihfn . hnh^ 

I ni' Ii 



(ilista. 



Kyi-kan höll just på att ny- 
byggas. Som det mesta af murarne 
redan var nedrifvet, kunde föga läsas 
af den gamla inskriften, 14 tum höa, anbra<>dt på kal- 
ken å muren uppom förra sakristid()rron, nu förstörd: G.. 
: SCRIPSI G (?) : lOHA . . S : RO S . . . Sd . . . (*) 

Dopfunt af kalksten, 1 aln 10 tum hög, skålen 1 aln 8 
tum vid, bra och fint huggen. (Se nästa sida.) — Dopfunts- 
fot af trä, med hopplister, omkring 1 aln 12 tum hög, (*) 
med skål af messing. — Kyrkdörr, på södra sidan af 
gamla kyrkan, söndrig, liggande på markon, 3 alnar 9 tum 
lång, 1 aln IG i tum bred, under jernbeslaget klädd med 
läder (*). 

Vid kyrkans rifning (i Mars ISIJI) fainis i n.v. hr»rnet 
af licnnes grund en runsten, omkring 4 alnar 12 tum 
läng, 1 aln 12 tum i fyrkant, med omkring 2 alnar lång, 




73 



lättläst runskrift; men stenen vardt sönderslagen, >apterad», 
finhnggen och i skilda delar inlagd i grunden af det nya 
tornets båda vestra licirn. (*) 



Tönicvalla. 



I kyrktornets grundval, på södra sidan, Jlr inlagd en 
runsten, 4 alnar 20 t. lång, på hvilken kan läsas endast: 

• • • l^tl^ : 1ih- (?) ^t : ril^hR : H . . . (*) 

En runsten, öfverbyggd af läktaren, var oåtkomlig, 
men sades vara läslig. — På ett runstensfragment, 21 
tum långt, 14 tum bredt, i trappan till komministers- 
byggningen, återstå endast dessa runor: KM/4^ -. V . . ■ (*). 

Runstenen å Stratomta (se R. Dybecks Runurkun- 
der 2: n. o9) i södra gärdet, v. om gården, är 2 alnar 20 
tum hög, nära 1 aln bredast, 14 å 15 tum tjock, med ett 
skepp samt runor på bägge sidor, hvilka äro svårlästa. 



nuMi at" llcir Hvljcok rätt tolkade, .lonloiiarcii, Kroiio- 
läiisuuin \\. J. A. Löfiiirn, hai" väl vurdat ininncsmärket. 



Östra Sknikebv. 



Kyrkan är en at" de ta, som ännu prydas af ett mycket 

högt spetsigt torn, men 
torde för sitt bofälliga till- 
stånd snart komma att 
ombyggas. (Se pl. 4 n. 2). 

Kyrkdörren, om- 
kring 4 alnar 12 tum hög, 1 
aln 20 tum bred, är jernbe- 
slajjen och fullhänojd med 
jernringar af 2 tums tvär- 
ni ått. 

I Ribbing-Spensiska 
grafchoret vackra värjor 
och vapen. 




Lillkyrkii. 

Kyrkan gammal, ruck- 
lig, liten och UKirk, redan 
sluten för gudstjenst, lär 
snart skola lifvas (se pl. 
4 n. 1). — En runsten 
lär finnas under kyrkans 
n.v. hfjrn. 



75 



Altarstakar af malm, 13 tum 
höga, två stycken, af utseende, som 
närstående teckning. 

Gamla altarskåpet, af simp- 
lare slag, är upphängdt på väggen 
öfver kyrkans vestra dörr. Konmig 
Gustaf 11 Adolfs porträtt, ypper- 
ligt arbete, på en skadad tafla å norra 
chorväggen. 

En oordnad krets, omkring 20 
steg i tvärmått, af 12 stora gråstenar 
(fordom låg en sten i midten) på ett 
kalt berg å hustomten vid Rännfjälla 
gård. Några stenar ligga längre ned 
för berget. I gården en hög jord- 
kulle. 

Runsten på Lundby gärde, 4 alnar 17 tum 
1 aln 6 tum bredast, prismatiskt trekantig, kullfallen. 
Liljegrens Runurkunder n. 1200. Der står verkligen 
(icke yM). 




lång, 
(Jfr. 
4^iK 




Kyrkoherden Fischer och Skolläraren Brinkman lof- 
vade uppresa stenen. 

Högsberg, en tvärbrant bergsknöl, långt från sjön, 
har näppeligen varit en ättestupa, såsom det uppgifves. — 
Stenen på berget, vanlig, utan inskrift. 



7(; 

Östra llarir. 



Kvrkau y;aimiial, vidbvirird i bada ändar. På södra 
sidan en rundbågig smal port. 

Norr om RoLista, i AsphaLicn, flera läiia kullar med 
stensatta rundlar omkring, i en krets bevuxen af ekar och 
aspar. I hagens n.ö. del en stor sten, 2 alnar 18 tum 
hög. — Öster derifran ligger Spå ngbr obacken helt full 
af stensatta ringar, hvilka här och der äro omoifna af 
mindre d vi i ka rin<j;ar. 



Rystad. 

Kyrkan ombyggd 1783, moderniserad. Inne i kyrkan är 
på norra muren med förståndig aktsamhet uppsatt en stor 
prydlig liksten öfver Otto Mornerus(Mörner, Landshöfding). 

I Gerstads by (egentligen i Näsby socken), öster- 
gården, finnas å en bergshäll inne på gårdstomten häll- 
ristningar på eu sträckning af omkring 7^ alnar, i vester 
och öster (rått tecknade djur, fyrekriga hjul eller kors- 
ringar, små runda hälor m. m. samt ett skepp). En del 
deraf ses pl. 16, u. 1. 

Stenen på Bålsta gärde, med mindre stenar omkring 
utan ordning (jfr. Widegren, Beskr. om Östergötland, 1: 
554), är icke någon fornlemnins;. — Den s. k. Vikinga- 
borgen (Widegren, 1. c.) å Ladholmen, vid Stångåns ut- 
lopp, fanns icke, utan endast några oordnade stenrundlar 
och sägnen om en kiillare, som ej sågs till. — Der Näsby 
kyrka stått (till 1781), norr om Näsby gård, var nu blott 
en grön kulle, utan vidare tecken. 



Linköping. 

Domkyrkan, som väl är det skönaste och dvr- 
baraste byggnadsmonument i fäderneslandet, och som af 



77 

andra blifvit med största kännedom och noo-orannhet be- 
skrifven och tecknad, besciktes under flera dagar. Dess 
vindar, skrymslen och förvaringsrum genomsöktes. Inom 
en afskrankning under orgelverket funnos dyrbara åter- 
stoder, dock mest fragmenter, af en mängd målade och 
brända glasrutor. Besåg kyrkans klenodier. Kyrkans re- 
paration utföres på ett förtjenstfullt sätt efter Professor 
Brunii plan, '^att allt som repareras skall återställas utan 
minsta ändrino;.)) Profstenar bevaras för framtiden. 

Under tiden samtalades med Landshöfdingen Herr 
Frih. af Ugglas, Biskopen Dr. Bring, Domprosten Dr. 
Laurenius, domkyrkans Syssloman och Kantor, med flera 
embetsmän och enskilda personer om fornväsendet i Öster- 
götland, om länstjenstemännens, presterskapets, skolungdo- 
mens och öfriga befolkningens lifvande för bevarandet af 
landets forntida minnesmärken, så väl i kyrkorna som på 
fältet m. m. Med vederbörande rådgjordes om ett bättre 
ordnande af det inom skolungdomen bildade Sällskapet för 
forntida minnen och historien, till vidsträcktare och mera 
fruktbringande verksamhet för fornminnenas bevarande, 
samlande af teckningar, jordfynd m. m., upptecknande af 
folkspråkets egenheter, folkmelodier, sägner, gamla seder 
och fornbruk m. m. — Med Musikdirektör J. F. Törnvall 
samtalades om bildandet af ett musikaliskt sällskap för 
Östergötlands folkskolelärare, orgelnister m. fl., för samlandet 

o 

af ortens melodier och folkmusik. At flera af ungdomen 
meddelades anvisningar och råd rörande folkspråkets upp- 
tecknande. Hos Förste Landtmätaren Wiman och under- 
ordnade tjenstemän anmäldes ortens minnesmärken till nog- 
grann eftersyn och vård vid egoskiften, utflyttningar m. m. 



Slaka. 



I kyrkan ett gammalt altarskåp, 2 alnar 15 tum 
h()gt, 1 aln 22 tum bredt, .^ tum djupt, f()rgyldt, vackert. 



78 

med inånga figurer (Frälsaren på korset mellan Maria och 
Johannes, Apostlarne m. H.); blott en fattas. (*) — Kn Maria- 
bi hl med barnet samt en större helgonbild. — Ett 
crucifix, i kroppsstorlek, sades vara uppbrändt. 

En runsten ligger, till en del i jorden, inlagd i södra 
kyrkogårdsmuren, 4 alnar 10 tum lånfi, 1 aln 12 tum bred 
till nedra runraden. Under ett litet likarmadt kors läses: 
.... BRhPR . R;hin -HIH. PlU . II 11^. h I M ^ • Kfl^HR. 
PlJj. Se pl. ly, n. 2. 

En annan runsten (Liljegr. Runurk. n. 11.37), 2 aln. 
19 tum låno-, litraer i samma mur, vester om den före- 
gående. Skriften som hos Liljegren, utom: Rrh 1 H . l^lri. 

PMI . Binh-l. (Inom skriften ett likarmadt kors pä 

en smal fot, å hvilken ses spar af runskrift. Se pl. 20, n. 1. 

Uti Asdvmlingen (nu häradsjorden), nära i sydost om 
kyrkan, två stensättningar, den ena rundt aflång, be- 
stående af 7 höga klumptenar (se pl. 9, n. 2); af den 
andra återstå endast 3 stenar (pl. 9, n. 3). Längre i 
s.v. liusa flera mindre stenar. 

Många jordhögar i Snusgärdet vid Lilla Aby sergeant- 
bostiille, dem Kantor Carl Rydgren lofvat afteckna. 



Skeda. 

1 kvrkan ett crucifix, figuren af messing 9i tum 
hög. — På kyrkogården låg en dopfunt, rund och slät, 
af gråsten, 1 aln 8 tum vid, omkring 1 aln djup. (*) 
Foten saknas. 

Vid Anväga sades vara 3 höga bautastenar, af 
hvilka v. Pastorn ( iiattingius och Skolläraren Petterson 
lofvade att nKMJdcla teckningar. 



79 



Wikciistad. 




I kyrkan en helgonbild, dålig, 18 tum hög samt 
en dopfunt af furu, målad, 1 aln 20 
tum hög, foten och skålen 12^ tum i tvär- 
mått. Dylika, nära liknande, finnas i Ny- 
kils och Orlunda kyrkor. 

Lilla tornklockan har följande in- 
skrift (bokstafven g i »gracia» är upp- och 

nedvänd): help maria gracia. 

Bankebergs-stenen (samt en an- 
nan) i Nämndemannen Anders Jonssons 
tomt (Bankeberg, vestergården) synas icke 
hafva några runor på uppsidorna. (Jfr. 
Liljegrens Runurkunder n. 1156). Den 
nämnde jordegaren samt Nils Ersson i 
mellangärden, h vilka fingo afskrift af run- 
alfabetet, lofvade taga vara på stenarne 
och resa dem samt lemna underrättelse om runor finnas 
på undersidan. 

En bautasten, af svart-gråblå gråsten, 3 alnar 3 
tum lång, 1^ aln bred på midten, samt minst 18 tum 
tjock, ligger på storängen, Sköldsta egor, omkring 60 steg 
från vägen, utan inskrift på öfversidan, omplanterad med 
unga löfträd (*). 

De omtalade runorna eller figurerne på kullringen i 
vester af bergsbacken i Sköldsta kyrkgärde, v.s.v. om kyr- 
kan, i långa rader å hällen, snedt ned åt norr, äfvensom 
på de högsta bergskullarne, äro endast naturliga bergs- 
sprickor, vanligen omkring 3 tum höga. 

En korstecknad runsten i Bo äng, 2 alnar 20 tum 
hög, 23 tum bredast (jfr. Liljegrens Runurkunder n. 115.')). 
Inskriften, svårläst, är: tHKI . Rlh!'. Htli . irt . BRHP hli- 
inPjl^. Stenen berättades en gång hafva varit bortsläpad 
till Rakeryd, att inläggas i en bro; men som folket alls 



MO 

icke fick någon ro efter detta arbete, måste stenen äter 
föras dit, der den ännn stär. (Se pl. 10, n. 2). 

En runsten pä Xybble egor, söder om landsvägen, 
vid smeden J. Rinorströms stuga, är slagen i tvä delar; 
den större 1 aln 14 tum i kärnlinien, den mindre, som 
ligger ut meil vägspäret, 1 aln 2 tum läng ofvanpä, ned- 
sjunken, skadad med fä runor i behåll, ....111*1 

^ . . II . . . 11 n I f . . . (*). Jfr. Liljegrens Runurkunder 
n. 1157. 



kärii<i. 

I kyrkan ett rökelselkar af malm, 6^ tum högt, 
med träfot. (Se pl. 6, n. 2). — En dopfuntsfot, 1 aln 
2 tum i tvärmätt, 12 tum hög, af grusaktig grä granit, 
med vackra bladoruamenter (*). 

En runsten, .3 alnar 12 tum hög, stor och prydlig, 
förträffligt uppsatt och bevarad pä kyrkogården vid vestra 
porten. Riktigt läst i Liljegrens Runurkunder n. 1144. 



laga. 



Kvrkan. af crammal bv^o-nadsart, med höot torn och 



•!=Ö 



vacker tornsj)ira, finnes afbildad pä nästa sida. 



81 




Af » v å k k e n h u s «- 
dörren (vapeiihiisdörren) 
niedclelas äfven teckning. 

A kyrkvinden finnas 
väggmålningar, märk- 
liga och konstnärliga, på 
mnrarne öfver livalfven i 
hela choret och större de- 
len af högkyrkan. Figu- 
rerne (helgon, riddare) äro 
stora; öfver och omkring 
är en hög arabesk. — 
Dörrar af gamla altar- 




6 



«$ 




skåpet, med bilder, samt flera 
andra hel 2011 bil der finnas för- 
varade. — I södra cliortVinstret 
tva rutor, 4 ocli (» tum i fyrkant, 
af maladt, bräudt glas, inne- 
li;dlande vapensköldar, n. 1 en 
ryttare pa en lialf häst ridande 
i en eldslaira med underskrift: 
Hans MÃ¥rtensson Garf Anno 
1G46; n. 2 ett qvinno- 
porträtt och Christina 
AssERS !).(*) Dessa ma- 
kars o;i'ivfsten, af kalksten, 
stor, vacker och väl hug- 
gen, med mannens vapen 
öfverst mellan figurerna, 
;ir uppsatt på ytterväggen 
af deras grafchor (det 
Gyllenramska). 

PÃ¥ en grindstolpe a 
kyrkogården är ujjpsatt 
en hufvndlös biskoj)sbild, 
med kräkla och bok samt 
högra handen lyftad till 
välsignande, 1 aln 1 1 tum 
hög, af kalksten. Under 
honom ett liggande lejon 
med till bakavändthufvud. 
(Se ofvanst. teckning). 

Runsten af kalk- 
sten, 1 aln 11 tum lång, 
1 aln 1 tum bredast, .'^ 
tum tjock, funnen 1860, 
liggande omvänd i prest- 
gårdstrappan. (Se bifo- 
jrade teckning;). 



83 



Vid Sätuna en ättekulle och sten sätt ning ar. Då 
folk gräfde der, sades det, föll det igen om nätterna. 
Sedan lade Per Persson en stengärdcsgård deromkring, med 
ledgrind, hvilken handling af fornvård vore värd någon 
utmärkelse. 

En bautasten, minst lA aln hög ofvan jord, stod, 
enligt berättelse, förr vid Gillberga, men borttogs omkring 
år 1855 och lades i Bokhandlaren Sahlströras fähusgrund 
på Gillberga. 

På samma gårds 
åkero[ärde, i Räcke- 
o-atan, lioger en run- 
s t e n ( Liljegrens Run- 
urkunder n. 1145), 3 
alnar 18 tum lång, 1 
aln 22 tum bred, ej 
längesedan afslagen 
på ena hörnet, eme- 
dan den för arbets- 
folket var hinderli^ 
vid oärdsliniisarbetet. 



Vreta, 




I kyrkan ett van- 
ligt crucifix af trä. 
Den s. k. bönesto- 
1 en är en vanlig kyrk- 
bänk. — Kristus- 
bild af malm, vacker, 12 tum hög (utom de uppsträckta 
armarne), på ett träkors. (*) — En g räfsten, o alnar 3 



S4 

tum läng, smalare i ena ändan, ligger vid södra sidan i 
clioret. inskriften kring kanten till det mesta utnött. På 
en korsprvdd cirkel i midten af den bredare ändan läses: 
: yr : CCC" XL" : HIT X" KAL .... OBHT : SOROR MARLV. Se 

pl. 21, n 1. 

Atteiiögen vid Sjcigestad har blifvit skadad genom 
gru.shemtning. Ofverst är en gnin flat kulle af 14 .«itegs 
tvärmätt i krönet, samt der en fördjupning, i hvilken förr 
leiiat stenar. Hela kullen bestar af sandmvlla, är oregel- 
bundet stensatt i ytterkanten och skadad på n.n.o. sidan 
genom ntgräfning. Omkring 20 alnar dcrifrån, nära stugan, 
står en rest sten, 2 alnar 1.3 tum öfver marken, 4 alnar 
i omkrets. I backsluttningen nedanför är en stor grop, 
ur hvilken sand ta^es till tco;elbruket. Man har der funnit 

o c) 

en grafurna, brända ben m. m. lläradshöfding Iludling 
lofvade välvilligt att hafva tillsyn öfver ställets fornJem- 
ningar. Förvaltaren på Ljung anmanades att icke lata 
tiiga sand nära kidh'n, samt att tillvarataga och till rikets 
samlingar inlem na de fornsaker, som möjligen kunna hittas. 



Leborg. 



1 kyrkan ett gammalt altarskåp med dörrar och 
bilder (i midten Kristus på korset mellan modren och 
lärjungen), 2 alnar 7 tum högt, 2 alnar 9 tum bredt. (*) 
— Ett crucifix af trä, 1 aln 18 tum högt, rödmåladt, i 
midten blått, samt på korsarmarne blå ringar med förgylda 
rundlar. (*) — Ett annat crucifix, af trä, 2 alnar 12 
tum högt, mycket simpelt. — Dopfunt af trä, simjiel. 



85 



I nordöstra hör- 
net af kyrkogården en 
runsten, 4 alnar 7 
tum hög, 1 ahi bredast, 
12 tum tjock. Figu- 
rerne matta och ru- 
norna oläsliga. Båda 
sidorna äro lika skrof- 
liga och otydliga. (Jfr. 
Liljegrens Runurkun- 
der n. 1146). När- 
stående fio;ur visar 
södra sidan "'. 

Lebergshögen 
(sepl.l2,n.2), ej långt 
från kyrkan, 
stor, präktig 
och beherr- 
skande hela 
trakten, den 
vackraste 
ort för folk- 
möten, är nu 
krinffo-naoad 

af odlaren, och länge sedan skadad af ett mulltag i 
Bonden, berättas det, som derifrån bortfört jord, fick ingen 
säd på sin åker, och hustrun vardt sängliggande i 30 år. 
Ett stort lager af kol finnes i högen. En smed tog deraf, 
men ådrog sig sådant väsen i smedjan, att han icke 
vågade förnya tillgreppet. Högen har gräsvall ända till 
toppen, der i en fördjupning en stång är uppsatt. 

*) Stenen låg i kyrkans gamla sakristias mur; uttogs af församlingen 
och insattes i bodgardsnmrei!. Genom Konuna-ens Befallningshafvandes 
utslag på Riksatitiqvariens anhållan, förordnades 1852 att stenen der- 
ifrån skulle åter uttagas och på K. Vitterhets Historia och Autiqvitets 
Akademiens bekostnad resas å kyrkogården; hvarjemte utsattes ett 
vite af 33 rdr IG sk. bko för den som deru gör någon åverkan. 







s.v. 



86 



Kjörkcberga. 



I kyrkan, livars utseende visas af iiedaiiståentlc teck- 
nin", tinnes en ljuskrona af trä, armar och pipor af 




malm, omkring en aln hög, enligt berättelse och inskrift, 
hemfVird frän oO-äritia kriget i Tyskland af Ryttaren 
)dk'rie Person i Gamelstorp,^' som KUO skänkt henne till 
kyrkan. {*) — Rökelse kar, gammalt, simpelt. 



Kappcsta. 

I kyrkan förvaras ett l»ref af Riksföreståndaren Sten 
Sture den \ uiire frän är l.Mi). 



S7 



I komniinistcrsiiiirdLMis trudiiurd liiiiias tre heljion- 
bilder, (*) på auktion sålda från Sjögesta kyrka. 

En uppåt spetsig sten, 1 aln G tum hög, utan in- 
skrift, står nJira vägen vid Slycke, öfvergården. (*) 



Ycstcrlösji. 



Runstenen vid kyrkdörren (Liljegrens Runurkunder 
n. 1656) af kalksten, längesedan slagen i tu, är lättläst, 
ehuru genom tramp mycket sliten. Vice pastor Brogren 
lofvade att någonstädes vid kyrkan bättre bevara den. 

En runsten (Liljegrens Runurk. n. 1148), flyttad från 
Linds egor till Egeby och Liljas grenadiertorp, alltid svår- 
läst, men nu dertill sönderslagen, just i kanten der runorna 
stodo, enligt uppgift, för att få stenpligg till foten under 
bygguingen, der han ligger. 



Noruilösa. 



I kyrkan, framför altaret, en grafsten i två stycken, 
oriktigt lagda mot hvarandra, med inskrift: "t* SUB: HAC: 
PETRA: TEGITUR: C0R[PUSJ: INGONIS: PETRl: CUIUS: 
ANIM[A: REQUIEJSCAT: IN: PACE. _ Ett altarskåp, 
förstördt, i kras. Blott dörrarne samt 2 fasta och 14 lösa 
bilder återstå. 

Lill klockan har denna omskrift, med minuskelskrift: 
Arom efter «[v<lz byrd -^ M. cl. XXXI! ihesvs maria son 4^ vlf. 
Mellan orden en liten menniskofigur. (*) Storklockan har 
modern inskrift. 

Vestra kyrkdörren med jernbeslag, (se pl. 16 n. 3). 
— Dopfunt, rund, nedåt afspetsad, af kalksten, 1 aln 4 tum 
i tvärmått, omkring 18 tum hög. (*) Fotstycket fattas. — 



SS 

Hö kolsekar, gaininult, sinipolt. — En värja, med pryd- 
lig luiiidkafvel och fästckorg, af smidigaste stal, 1 alii 19 
tum lantr, bar på hvarje sida 3 små stämplar, innehållande 
två korslaofda nycklar under en krona. (Se pl. 14, n. 2). 

En runsten, fragment, af röd kalksten, bildar nedersta 
trappsteget till vinden i gamla klockarebyggningen. Af 
skriften ses blott: x UmKI - I - HklH . . . P (*) 

Den s. k. »Braskens k :i Ila re», i biskopsgården i 
Normlusa, är 9 alnar lång, 7 alnar bred och 41 aln hög 
under tunnhvalfvet, och ligger till hälften under jorden. 
Pä hvalfstenen, som är brusten, 1 aln 18 tum lång, 13A 
tum hög, 2 — 3 tum tjock, är en svårläst inskrift: jhs: 
xps: (Jhesus Christus) . . , samt årtalet, som synes vara 
1475. Se figuren. 




Il;ii'hcri;a. 



1 kyrkans sakristia en grafsten, .'> alnar G tum lång, 
1 aln 21 tum bred, med inskrift: SUB: IlAC: PETRA: 
TEUUNTUU: COKPORA: KAiMHOKCjIIS: ET: INGEHORGIS: 
ET: FILIO: (sic) Sl'(): .TOAN: QUARIJ: Ã…lK (quarum anime) 
(sic) T (in) PACE. 



89 



En gainiiial chorkåpa, röd, meil upplitijdt sydda 
figurer, trasig. 

En runsten, 2 alnar IS tum läng, 1 aln 16 tum 
bredast, i tröskeln vid vestra kyrkdörren. Runorna äro 



mer än half alnliö2a 




På väggen i tornet är 
uppsatt ett a 1 1 a r s k å p , 
starkt förgyldt, mycket 
skadadt (Kristus på korset 
mellan Maria och Johan- 
nes), 2 alnar 12 tum högt, 
1 aln 17^ tum bredt, 6| 
tum djupt. (*) 

S a k r i s t i d ö r r e n pryd- 
hgt jernbeslagen, med mån- 
ga små lösa ringar. 

Under murbruket i 
s.v. hörnet och vestra väg- 
gen af högkyrkan är inrap- 
pad en runsten, som upp- 
sifves hafva tvdliga runor. 



Veta. 

En runsten å östra 
sidan och s.ö. hörnet af 




90 



kvrko^ar«l>Mniicn liar |ia »less uLat staeiule sida i <k'L n;i!- 
maste dou inskrift, som anföivs luts Liljegren (Kunurk. ii. 

1557). im\ : ini : III: : I ni I K uhin : hiwi. phhi - 

men vid närmare undersökning, sedan de otVanpå liggande 
stcnarnc blitVit borttagna, befanns att }):i stenens öfra sida 
var följande fortsättniniz af runskriften; rl IK . 1 1 TIM : 

i5Rhi4; HH . ini>n : iirir . ini> . iiiibi . nnn . i \\h â–  

Runan | framftir ^|p| tycks livarken höra till linierna af 
ormsliniran eller till meniniien af orden. Af denna nvfunna 
sida, som är upjtat bågig, lemnas här teckning: 




^fW^Tn 



;!y' 






»ö^äE^Éife 



y' 



â– A' 



Stenen är 2 alnar 20 tum lano;, 13i tum bred -och 15 
tum tjock j)a midtcn. Arrcndatorn af Solberga fidei- 
kommisset Veta, Jakob Eriksson, lofvade, för mottagen 
betalning, inlägga denna runsten oskadad i östra kyrko- 



iiårdsmurcn. 



Viby. 

1 kyrkan vackra porträtter af Melanchton, Konung 
Gustaf 11 Adolf och Drottning; Maria Jiileonora. 

En runsten, vid Gottlösa backe (förr i Veta socken), 
fanns inne i redskapsboden vid krogen derstädcs, öfvereus- 
stämmande med l^iljegrens Runurkunder n. 11G7, men 
svårläst, helst i mörkret och trängseln der han står. Enligt 
berättelse af cu förståndig gumma, stod en annan lika hög, 
men smalare, sten med runor inbviiiid i samma bod, intill 
1824, då den borttogs af en musikant Ealltin. iiär han 
der bvimde ett stall. 



91 



Sjögest Ji. 

Kyrkan höll på att nybyggas. Förgäfves efterfrågades 
någon ritning af den ncdrifna. — En gammal dopfunt 
af trä, grof, var förvandlad till fattigstock. — Ett groft 
crucifix. — Målningar i hvalfkuporna i gamla eller 
vestra delen af kyrkan. - Altarskåp, 1 aln 12 tum 
högt, 1 aln 14 tum bredt, 5 tum djupt, med figurer och 
enkla dörrar, samt öfver midten ett litet crucifix af 
metall. 

På kyrkogården ligger en 
vacker runsten, 4 alnar 10 
tum lång, 3 alnar största 
bredden, 20 tum tjock. Läs- 
ningen hos Liljegren riktig, 
utom ordet tnPHk (icke 
RKnPHf). Kantor A. Palm- 
gren lofvade att resa stenen 
i kyrkogårdsmuren. 

En dopfuntsfot och 
ett mellanstycke, det sednare 
med slingsirater, af kalksten. 
Skålen fattas. (*) — Om kyr- 
kans försålda helgonbilder, 
se här ofvan, pag. 87. 




Ostia Tollstad. 

Kyrkan har på norra sidan en tillbyggnad af trä, och 
kommer kanske snart att ombyggas. Se pl. 22, n. 1. — Gam- 
malt eke skåp, groft, 3 alnar 6 tum högt, 20 tum bredt. (*) 
— Altarskåp, 2 alnar 9 tum högt, 2 alnar 6 tum bredt. 



92 



(i miilton Miuiä' himiuclslard), na östra väiraeii i trä- 
kyrkan. (*) Dörrarne dcrtill, nioJ 12 bilder (Kristus 
niellerst och iKii^st), äro hopfastaJe uppsatta a vestra väjT- 
gcn. — Crucifix, simpelt, blott rysligt. 

Jättekullen, en stensättning å Brackstads gärde, 
se pl. 12, u. 1. Af de fem (egentligen G) minnesstenarne 
är midtstenen .*} alnar O» tum liö^, 1 aln G tum bred. Den 
deri stående jättetallen haller, 11 aln öfver roten, i om- 
krets G alnar 2 tum. 

De omtalade runorna och figurerne å Gubbekullen, 
n.o. om llöke (jfr Videgrens Beskr. 2: 402) äro endast 
naturliga sprickor och qvartsgängar i gråberget, men inga- 
lunda runor eller hällristninoar. 



1 kyrkan ett gammalt altarskåp, 2 alnar G tum 
bredt, 2 alnar 14 tum hr)gt, 6 tum djupt. 1 midtcn ses 
en riddare till häst, med svärdet afskärande ett stycke af 
sin kap|)a at en tiggare, som går pä 'klampar". A dörrarne: 
1 Mari^B bebådelse, 2 Jesu födelse, 3 Jesus välsignas af 
Simeon, 4 Marise död. Förgyldt, men sämre arbete. (Se 
pl. 7, u. 3). 

PÃ¥ runstenen vid kyrkan (Liljegren n. 116S), 3 
alnar 20 tum hög, 2 alnar 7 tum bredast, 14 tum tjock, 
kan nu endast läsas . . . . | 1 |.K . Fl . Allt öfrigt, äfven sido- 
linicrna, är utplånadt. 



Sörhv. 

r kvrkoffårdsmuren. der kvrkau fordom stått, lio;aer 
en runsten, till en del i jorden, 4 alnar 12 tum lång, 
nici] vänderunor, mycket tydliga (Liljegr. n. 1170, — läa: 
nil ni K)- -Se pl. 20, II. 2. 



93 
Wjölhy. 

Kyrkan modern, utan alla fornsakcr. 1 kyrkogårds- 
muren ligger, utåt landsvägen, en mycket stor sten, 6 
aln 12 tum lång, huggen i öfra kanten. Kanske har den 
runor på insidan. (*) 

A Östra Eldslösa egor, v. från kyrkan, på en backe i 
en hage, stå 10 stora stenar i en ring, samt finnas 
många platta jordkullar, mer eller mindre skadade 
genom potateskällares anläggande. 



Vestra llarg. 



Kyrkan modern. Allt gammalt försåldes 1815 på 
auktion. 

En ek vid vägen, norr om kyrkan, håller 10 alnar 
12 tum i omkrets. 

Garpeslott (på Kilarps egor) ligger i Kilarpssjön 
på en holme, om våren kringfluten. Tornet, invändigt 
omkring 18 alnar djupt i n.v., omkring 15 alnar i tvär- 
mått, är byggdt af gråsten. Utvändigt är muren somlig- 
städs tydlig, fastän utfallen, omkring 12 alnar hög. I 
öfrigt är det egentliga slottet till utseende af en grön kulle, 
trädbevuxen, omgifven af en djup uppgrundad graf. Der 
utanför är en vall, rasad och öfvervuxen. Der sades vexa 
många ovanliga buskar och örter. 



Gamnial-Kil. 



Kyrkan modern. Nattvards k al k, oamraal, sex- 
kantio;. På det sexkantiga handtaoet står i särskilda rutor 
bokstäfverna IHESUS (Ihesus); på foten: *i* Avc maria 



JM 

^r.icia ploiia doiiiiiiiis tcciiiii iMMUMiicta tu iii iiiiiliorilMis. — 

En lykta, sexkantig, ] alii 3 tum luig, af vackert arbete. 
(Se pl. 15, n. 2). 

Pa prestgårdeii (fordom på kyrkogarden) ligger en 
korstecknad runsten, 3 alnar 22 tmn lång, 2 alnar (> tum 
bredast, med inskrift: .... 11^ I . \^]\i . \>\\^\ -. 4:RnhK : 
I I |>r\ Prosten Lindal, v. Pastor Bro(j[vist och Skol- 
läraren E. r>er!>!j;ren vidtalades om stenens resande. 



]\v-KiI. 

Kyrkan modern. — Gamla altaret, af trä, stort, 
simpelt. — Dopfunten lik den i Wikenstad, men med 
änglaluifvuden pä skålen. — Crucifix och en Maria- 
bild af ringare konstvärde. — En prydlig rund t af la af 
ek, 1 aln i tvrirmått, har i midten Jungfru Maria, stående 
med barnet på armen, inom en krans af blad och rosor; 




95 

allt skulptoradt; doromkriiig en inskrift nicd vanliga medel- 
tids bokstäfver: 8iih Iioiior;i8)ili: viro: <liio: (domino) >Vei'- 
iicro: arcliidyacono licojisc ( lincopensi) "' — Ljusstake 
af messing, stor oeli präktig, men nyare, med 4 armar 
och 5 ljuspipor, 19 tum h(ig, 1;,' aln (ifver j)iporna; på 
sidan en stor sköld innehållande 2 mindre adliga vapen- 
sköldar. Se pL 3, n. 5. 



Ulrika. 



Kyrkan af trä, byggd 1737 och 1797, med hög trä- 
stapel. — Gamla altart af lan, öfver stora gången, dålig. 
— Altarskåp, 1| aln högt, 1 aln 16 tum bredt, föi'gyldt, 
vackert draperi och snidar bete. I niidten Kristus mellan 
Johannes och Maria; på hvardera sidan en helgonfigur; 
på dörrarnes insidor bibelspråk; utvändigt intet. (*) 

Vid Emtefalls 
qvarn, i en sär- 
deles vild och 
ödshg trakt, lig- 
ger på sluttande 
berget ett 7 alnar 
högt stenblock, 
h vilande på nå- 
gra små under- 
stenar, ditka- 
stadt, enligt folk- 
sägnen, af jättar- 
nes händer. 




*) Denna tafla skänktes år 18G2 till Statens Historiska Museum al' 
Nykils försaralinar genom dess Pastor, utnämnde Kyrkoherden C. 
F. Walilberg. — Archidiaconus Verncriis Nicolai dog år 1524. 



jm; 

Kisn. 

Vid <liko.Sij:r;ii'nin<> under (idlinii af StoriiölsniosscMi, i 
mil söder om Tubl»etorp. tnillades (ar 1857) två till tre 
la^er sotstubbar, det ena öfver det andra, under da vexande 
skoo". Dessa stubbar oeli de »laoror»', som voro i dyjorden 
nedbäddade, vitna om Hera föregående generationer af skoo-. 
1 fiirbindelsc med denna mosse står Storgölen, vid livars 
sänkning påträffades, på ungefär två alnars <ljnp under 
marken, på dybotten i det nedra stubblagret 3 båtar eller 
s. k. -kanoter", af hvilka 2 voro temligen väl bibehållna, 
arbetade af furustammar, 5Ä — G alnar långa, mot fören 
något spetsade '. Botten vid aktern omkring 18 tum bred; 
dess tjocklek 2 — Ij tum. Sittklossen 1 aln lång, S tum 
öfver botten. Tapphålet 1 aln derifrån. 1' tum i tvär- 
mått. (*) 

Under gräfning af Kinda båtled hittades fiera sten- 
vapen, bland annat en omkring 10 tum lång fiintlans, 
hvilken finnes i Grefve 1'alkenbergs ego på Brokind'"'. 



Ycstra Kiivby. 

Kyrkan modern. — Alarskåp, 2 alnar 19 tum högt, 
1 aln 21 tum bredt, vackert, något skadadt, men alla bil- 
derna finnas (Kristus på korset mellan Maria och Johannes; 
derunder i midten 2 krönta sittande figurer; på sidorna 
heliron). (*) — Crucifix af trä, med Evano;elisternas 

*) En af dessa balar, mycket gruiult urliolkad, skiinktes är 18G12 till 
Statens Historiska Museum af gardens cgarc Ilcrr Kommissarien i 
IJiksgäldskontoret, IJiddarcn af K. X. O. Oscar Arclin. 

") Kn samling af liiir funna stenredskap m. n^.. insiindes ar 1862 
genom Ilcrr Bihliothekarieii L. Wiede, att licmhjudas ät Statens 
Museum, der endast 2:ne stenliammare belifillos. Resten ätersliilldes 
att inkfipas till Läroverkets samlingar i Linkiiping. 



97 



sinnebilder j»;") vanligt sntt, v;il snidadt, 2A nln högt, 1 aln 
14 tnni öfver korsarmarne. — Målningar på bräder, 
innehållande Nils Dackes historia, från Ilofby, efterfrågades. 
De hade för några år sedan på Herr Mandelgrens upp- 
maning blifvit skickade till Stockholm, men förstcirts på 
vägen. - Stycken af ett vackert epitaphium öfver 
Nicolaus Petri Past. & Prtep, Enebuensis och dess hustru 
Elin Jonsdotter, »bekostadt anno 1647», borde åter upp- 
sättas. — Vapen med namnen »Cdiarlotta Pahnstierna» 
och »Carl Cronhjelni" Ligo i kras- — I tornet ligga 5 stycken 
af ornamenter, nyare, som förmodligen tillhördt någon 
altar- eller familjtafla, med praktfulla bladsirater. Prof 
ses å pl. 5, n. 2, a, b, c. Snideriet är 1^ — 1^ tum djupt; 
på 2 a genombrutet. N. 2 a är 2 alnar 17 tum lång, 15 
tum bredast, 1 tum tjock; n. 2 b, öfverstycke, 3 alnar 2 
tum lång, 1 aln 6 tum hög, 2 tum tjock; n. 2 c, sido- 
stycke, 3 alnar 12 tum hög; två dylika finnas, men af de 
fvra dera anbragta bilderna återstår blott en. Ett under- 
stycke har ornamenter som 2 c och i midtcn ett stort 
hjerta. — Kyrkans märkeligare c hor kåpor hade blifvit 
tecknade af Herr Maiidelgren. — Kyrkobok af år 1597. 

Prosten i fcirsamlingen, A. G. Loenbom, har under 
resor i unodomen, i sällskap med Lektor Wallman, samlat 
folkmelodier, dem han lemnat till Professor Drake. Af 
sådana meddelade han nu tvenne. 

l:o Melodi till visan om Axel och Walborg. 






/TN 






=i& 



^=3= 



iih 



-^ 



2:o Polska af en till döden dömd musikalisk bonde- 
dräno-, i Blekinge, komponerad aftonen före hans afrättning. 



■•- ^t- -f-f-f- 



£fc£& 




98 




'.T^^^dlf^ 



^ 



T— 



.^1 1 -^ 1 ,^ J-a 



x) — " 

I-^ii gainmiil ek, uoir om kyrkan vid Adlcrskog, är 10 
alnar (! tum vid pa smahiste stället af stammen. 

I en "ratliiiLi; a Malma irärde hade man lsr)4 funnit 
en trekantig sten, 1] aln liöp;, stående pä en flat häll, .*> 
alnar lann, Ii aln lucd, (I tum tjock, hvilande pä 4 sten- 
knubbar, samt »Iciuuder i strid sand ett helt, 3 alnar längt, 
menniskoskelctt, allt under grästorfvan, omgifvet af kol- 
stybbe, blandad med bitar af brända grafkrukor: enligt 
uppgift af Musikdirektör .7. I'\ Törnvall. (*') 

]^n bautasten, kallad »Skäckten», 3 alnar lU tum 
höf^ 1 aln K! tum bred, utan inskrift, stär vid Smedstori). 



Tjärstad. 



Kvrkan modern. — Gamla alt art af lan, med kolon- 
ner, enkel men prydlig. — 1-^tt vapen, stort (lejon i ett 
torn) samt v. St(Nliugska vapnet ligga i sakristian. 



källstiul. 



Kyrkan modern, reparerades nu, och yrkades att man 
mätte bibehålla i oförändradt skick altaret samt de i det 
platta taket anbragta plafonderna (Kristi np])ständelse, 
förklarino; och himmelsfärd). Inskrifterne voro redan öfver- 



99 

målade. — I sakristians tak en plafond: Den förlorade 
sonens återkomst. — På orgelläktaren: Frälsaren och de 
fyra Evangelisterne. — Altaret scxkantigt (nattvarden). 
Deröfver sitter den gamla altartaflan (korsfästelsen). — 
Ett rök elsekar af vanlig form. — Porträtt af Leder, 
»cetatis suse 36, anno 1659,» med en särdeles prydlig stnckat- 
värja, förmodligen hemförd från Tyska trettioåriga kriget. 
Det berättas att denne man, som bodde en mil från kyr- 
kan bort i skogen, var så frnktad eller vördad, att man i 
Källstad icjce vågade börja gndstjensten, f(irr än han kommit 
till kyrkan. 

Två bitar af Kettil okrlstens s. k. hufvndskål före- 
visas i kyrkan. Benet har öfver | tnms tjocklek. (*) 
Sägnen förmäler att Kettil och Häger, två forntida käm- 
par, byggde vid sjön hvar sitt gudahus (Källstads eller 
Kettilstads och Hägerstads eller Härstads kyrkor), hvarvid 
de brukade en gemensam hammare, h vilken de under ar- 
betet kastade till hvarandra. Slutligen blefvo de oense, 
och stod striden emellan dem vid sjön, som deraf ännu 
kallas »Strien'^ (striden). 

På en höo- sandbacke n. om kvrkan äro månoa låga 
ättekullar. Orörd skulle denna ätteplats i värdighet 
likna Lebergshögen ; men sedan 30 år har alltför mycket 
blifvit bortgräfdt och skadadt genom grustag, äfvensom 
genom odling till trädgård och åker, der stora stenar ännu 
finnas. Enliajt säoen har der varit ett domställe. Der- 
invid har man för 10-12 år sedan hittat en »hjelm», en 
grafurna och en skära, insända till K. Vitterhets Historie 
och Antiqvitets Akademien. Gamla mynt, funna på samma 
ställe, hade blifvit inköpta af Herr Mandelgren. Åtskilliga 
små silfversirater , funna af Glasmästaren G. Bergqvist 
hade blifvit skänkta till förre Prosten" Segersten och sedan 
förkommit. Under en tunn stenhäll i samma backe hade 
vidare anträffats en multnad grafurna med brända ben 
och kol, samt i en förrostad )jernhatt» ett 4\ tum långt, 



100 

^rolt arbcta<lt jiTiikors. hvilket af m\\i iiiköjites för Statens 
musoiini. 

\ id Petersbergstorj) gick gamla Jiiiiiforsavägcn genom 
on öppning niollan stora stenblock, kallad II clfvot o^^port, 
der man fordom offrade småsten, bark. pinnar m. m. (*) 



lliig;crstn(l. 

Kyrkan liten, gammal och rnckli^". — Altarskåp, 2 
alnar 22 tum lui^t, 1 aln IDÖ tum bredt, med dr)rrar, 
rikt förgyldt, finaste snideri (*) '\ — Ktt annat altar- 
skåp, hvars dörrar saknas, 2 alnar 4 tum lir)gt, 2 alnar 
4 tum bredt (Maria sittande med barnet m. ti. figurer), 
är groft arbetadt men rikt förgyldt. (*) — Takmålnin- 
gar (bibliska föreställningar) i åttkantiga rutor, 15 i hvarje 
rad, från öster till vester, samt 4 dylika rader i bredd, 
således tillsammans GO målningar, med qvarstående båg- 
gesimser kring väggarne, der man ännu på flera ställen 
ser märken af målningar under hvitlimningcn. Borde noga 
aftecknas innan kyrkan, kanske snart, måste rifvas och 
ombyggas ' I — Dopfunt, rund, med trind fot (nndcr- 
stenen fattas), af granit, 1 aln 8 tum hög, med rundbågar 
kring skålen; ligger npp- och nedvänd pa kyrkogården. 
Se pl. IS, n. 1. 

Sundet mellan II;igerstad och Vcstra Eneby kallas 
Ulfvesnnd, enligt sägen, efter DrottninLi; Ingrid Vlfva, 
som här segrade och med sina (jfvervnnna fiender red 
("tfver sundet. 



') Försaniliiif;:!'!! Ii;ir pä jilliiiiiu sockcnst;iiiiiii;i dcii 13 Nov. 1802 be- 
slutat örverlciiiiia detta altarskåp till otalens nuiseuin. sS snart (len 
nya kyrkan (livars j::iund lagfes 1863) hlifvit fiirdif,' och invij^d. 

") Inligt iippp:ift af Herr Mandoliiren, iiio dessa mrdiiinfrar, frän l.')00- 
talet, af liononi afteckn.ulc. Kn af taflonia liir friicsiiilja Dndeu spe- 
lande pä p:iiilarr fuv Ad.nii orl: VjV;\. 



101 
IKyekliii<>'e. 

KyrkcUis altartatla (Kristi korsfästelse) anses i aUa 
afseendeii vara Per Hörbergs bästa komposition. 

I midten af stora gången i kyrkan ligger en graf- 
sten, 3 alnar 13 tnm lång, 2 alnar 16 tnm bred, med 
följande inskrift: ANNO: DO (doniini): Al : C CX": X"X"X": 111": 
E:: (ego) B0T0LPHV8: lOONÖ. S': (son): OBII: OUISQS: 
(quisquis) AUES: Q: (qui) MORTE: CADES: STA: FLEGE: 
(perlege) PLORA: SV: (sum) QD: (quod) ERIS: QD: (quod) 
ES: IPSE: EVl: PRO: ME: PRECOR: ORA: 

En b au tas t en, 3Ä aln hög, å Härna egor i en åker 
vid vägen, utan inskrift. (*) 



Kisa. 

En gammal träbyggnad, med utskjutande loft och 
trappa utanför huset, se pl. 9, n. 1. 

Djäknegranen, vid vägskälet i Kisa, är 6 alnar 
6 tum i omkrets Ii aln öfver marken. 



Iloni. 

Kyrkan modern med gammalt torn, enligt uppgift 
09 alnar högt. Se pl. 17, n. 1. 



Tirsrum. 

Kyrkan af trä, spånklädd, med klockstapel. (Se å 
följande sida stående teckning). (Jfver ostligaste fönstret 
på s. sidan af högkyrkan är årtalet 1771 med spån utlagd t. 



KU' 




Förhuset, som nu står pä vestra ändan, stod till 1860 pä 
södra sidan, da det, enligt uppgitt, öfvertäckte årtalet 
MCCL (1250) i spau anbragt öfver dä varande porten, der 
nu är ett fönster. Nämnda årtal skall ännu sitta <|var 
under spanklädnaden. — Rökelsekar af malm, K) tum 
högt, se j)l. ir>, n. 1: a. b. — Tvä värjor, simpla. — 
Ett »munkska}),» groft. 



Norra Vi. 



Kyrkan modern, stor och prydlig. — Crucifi \, litet, 
vanliiit. — Cianda n 1 tartaflan, nvarc arbete, i sakristian, 
der en liry<llig grafstcn öfver Prosten J.. Kraft L:son 
(under hvars tid oeh genom hvars möda kyrkan blef ny- 
byggd) ;ir u])psatt pn väggen. 



103 

Svin II II i t. 

Kyrkan af trä, med klockstapel. Se pl. 8, ii. 1. — 
Ofvcr sakrlstidörreii är iij)psplkadt ett litet fragment af ett 
gammalt, i öfrigt försvunnet, altarskåj). — Rökelsekar 
af jern, 7> tum h<")gt, klotrundt, med en tupp öfverst. Se 
pl. (), n. 4: a, b. — Dopfat med Tysk inskrift fiän år 
1644. Sex liufvudeu af små bilder, som sutit på 

predikstolen. Fyra större bilder, den ena med verldsglob 
eller riksiipple i handen. 



Vestra Rv«l. 



Kyrkan af gråsten, gammal, med rakt brädtak och 
hög klockstapek — Locket till ett rökels ek ar. A läk- 
taren granna, bondpråliga målningar. — Flera vapen 
öfver familjen Bock. — Två stora bilder af trä på 
k v rk vinden. 



Siiiiil. 

Kyrkan modern, dock med bättre torn. Al tårta fl an 
(Kristi törnekröning) af Per Hörberg, dugtig tafla. Natt- 
vardskalken, som ej var åtkomlig, begagnas icke mer. 



Asby. 



Kyrkan modern, med klockstapel. 

Stensätt ni ngar ne vid Norrby besöktes i sällskap 
med Dr. Hedner. Man kunde ej tydligen upptäcka annat 
än flera försjunkna stenrundlar, en högsta midtsten, 1^ aln 
hög, samt några oregelbundna stenrader, som skulle der- 



104 

itVäii utstråla. l-or nägra ar scilaii skall detta allt liatVa 
varit iiivcket iniiidro sjunkot och oltctvdliot. — I östra 
sluttningen af kohagen (nu intagen i Xorrhv park) äro på 
bada sidor oui vägen stora högar och kullar, med Mera 
tydliga mindre jordkullar deromkring, af hvilka somliga 
äro dels stensatta, dels med ty<llig fotkedja fiirsedda. De 
niin<lro kullarne ligga i en fördjupning, omgifna af en 
vallkant i öster. Vin- några är seilan fanns der ett större 
menniskoskclett. 

I Asby prestgårds östra kohage ligger en stor 
klumpformig sten, 5 alnar hög, af minst 20 alnars om- 




\t j< 










fång, hvilande pa ett kullrigt berg och allenast ett helt 
litet bottenplan. 



Torpa. 



Kyrkan af sten, ombygg*! till korskyrka, i norr och 
södei- af trä, nie.l klocksta|»el. — Prydliga grafstenar 
öfver Assessor Torpadius ocii l''riherre I jndhjelni: en tredje 



105 

utsliten. — Rn stfhTO, vackor oljcfärgstaHa, Kristus, å 
väggen i stklra korsarnien; en mindre (ifvcr samma ämne 
i norra korsarmen. — Vapen öfver Korporalen Jonas Ulff 
t 163-. Göran Fanehjelm f 16.')4, en annan Fanehjelm; 
ett annat med 3 strömar i blått fält; ett med en grå 
rät* i gult fält; ett (ifver Per Gabriel Gyllenstål, — allt 
np[)S])ikadt i kyrkoboden. 

En ek 101 alnar vid, Ih aln öfver marken, står i 
prestgårdens kalfhage. 



Malc\aii(lcr. 



Kyrkan gammal, af trä, spånbeslagen, med klockstapel. 
— I chortaket gammal, dålig målning. — Två taflor 
i h()gkyrkans tak samt å vestra väggen i norra kyrkan 
äro nu försvunna eller öfverkalkade. — Allt kyrksilfret bort- 
stals för några år sedan. — Vapen öfver And. Rosen- 
sabel t 1G69, Peder Svensson Lindeskyld f 1673, Göran 
Armeskyll, Susenn Lindeskyl f 1(^64, och Kapten-Löjtn. 
Olof Göransson Armskyldh f 1686 — hänga uppspikade i 
det oansenliga förhuset. 

o 



Trcliörna, 

Kyrkan ombyggdes just nu, af trä, på den gamla 
grundeu, — enligt uppgift, utan anmälan hos vederbörande 
auktoriteter. Den gamla kyrkan finnes aftecknad i prest- 
gården. — Två altarskåpsdörrar, 2 alnar 9^ tum höga, 
1 aln r» tum breda, målade med olja på trä (nattvarden 
m. m.) båda med en 12 tum hög arabesk immder. — 
Grucifix, IH tum hcigt, 61 tum bredt, y'u tum tjockt, af 
messing, väl emaljeradt. (*) — Korsplåtar, 7^ tum höga 
och breda, (lejonet och örnen) i guld, ypperliga (den med 



10(> 



oxen är skailad ooli <Umi mod ;inoolii IV.rkoiniiuMi ), hvilka 
tillhört ett criicitix, som skall liatVa kommit fVan Vad- 
stena. Men detta kors. '2 alnar I tum litigt, är af däliiit, 

Ivristnsbilden at" medelmåttigt arbete. 
— T va bil<ler, Jt)hannes oeli A J aria, 
1 aln .'» tum ln")ga, väl gjorda, liatVa 
förmodligen, likasom korset, hört till 
ett altarskåp, som liknat det i llär- 
berga. B is köps bild af trä, med va- 
pensk(»ld (3 foglar pa en gyllene balk, 
dernnder en biskopsstaf, 1.') tnm hög, 
fordom pä predikstolen. 

lin no r förmodades skola finnas 
på en slät bergshäll i Trehörna säteris 
kalfliage: men raden, 13 alnar lång, 7 
— 8 tum bred otdi af | tums upphöj- 
ning, äi- endast en qvartsgång i berget 
med naturliga sprickor. 




^^EEUDtrB 



Rinna. 



Iwrkaii modern. Altarf("»rhänn;e, gammalt, af sehatrg 
eller sammet, mcil fasoner. — Crucifix, 3 alnar högt, 
hän'rer i tornet. — Doi)funt, omkrino- 1.', aln höii, helt 
smal, af rödgrå kalksten, modern, med väl tecknade platt- 
u])pliöjda figurer, djur, blomslingor m. m. (*) Fnntar 
af detta slag äro vanliga i hela Östergötland. — Värja 
med prv<lligt stålfäste, I aln 16 tnm lång, spetsen af- 
bruten. Se pl. 1.'). n. 4. — På stora klockan en sk<")ld 
imiehallande [')()ndevapnet (en båt) undci- bokstiifverna M. 
I*>. (MaL^nus lioudc). (*) — På den mindre klocka n står : 
S\.MTII5\'S TIl.Mrid W ADSTKXENSIS. 



107 



llkcbv. 



Kyrkan modern, vacker. — Porträtt af Dr. M. Ln- 
tlier, ganska bra. — Fy^"^ Ribbing s vapen, — Predik- 
stol, vacker med de 4 Evangelisterna snidade. PÃ¥ predik- 
stolen en statlig fyrarmad ljusstake af malm; vid trappan 
2 trepipiga, gamla och prydliga ljusarmar. — I torn- 
kammaren äro väl och förståodipt förvarade 36 Ribbinska 
vapensköldar, fäderne och möderne, en Mariabild med 
barnet, helt förgyld men ful, ett stort crucifix, dåligt 
arbete. Högre upp i tornet en gammal trätafla, som 
föreställer Kristi uppståndelse. — Storklockan har Rib- 
bingsvapnet. — En kalkstensbit, 9^ tum lång, förmodligen 
af en g räfst en, funnen 
inne i kyrkomuren vid re- 
parationen 1860, är pryd- 
ligt uthuggen, visande en 
del af kappan, ringkragen 
och mustachen af en rid- 
dare. Vid sidan synes spår 
af en inskrift. Se pl. 16, 
n, 2. — Dopfunt af grof 
sandsten, 2 alnar 15 tum 
hög, rund med 4 figurer 
samt spetsbågar och spiral- 
vridna rundstafvar, förvo,- 
ras i kjrkboden. Se pl. 
18, n. 4. 

En runsten, 2 alnar 
17 tum hög, 23 tum bre- 
dast, låg på kant med ruu- 
sidan utåt i högkyrkans nu 
varande stor-dörr på södra 
sidan, intill 1860, ^''J^yÃ…^^tfc^t^yi^^-i 'v^^^'>^' ^ 




lus 

dä '\vn iittoiis och ujtprcstes I nordöstra hörnet af lv\ iko- 
gärden. Kunor tinnas ötvcMalh i sHniian, nuMi äro till det 
mesta oläslJLia, emedan de äro fvllda af det granithärda 
murhruket, hvari stenen le^at. Stenen är af grusig, lös- 
korniu" <jranit, som snart förvittrar. Se figuren å f()re<iäende 
sida. Ar ieke den rnnsten, som finnes i Bantil n. 878 
(Liljegrens Jlnnnrknnder n. 118S). 

Församlingens Kyrkoherde A. A. Anrelins är en sod 
fornforskare oeh särdeles aktsam värdare af sin kyrkas 
fornsaker. \ idtaladc Kantor I.. A, Nvdahl, som samlat 
folkmelodier at Professor Drake. 



Ã…sbo. 

Kyrkan nioilern. — Pa södra vä^Lien i höiikyrkaii 
hänger gamla altartaflan, som är mycket bättre än den 
nn varande öfver chorfönstret uj>[)satta. — Två gamla 
cliorkapor, <len ena af blått siden med gnlt kors och 
dcri en Kristnsbild i uj)ph()jdt arbete; den andra af guld- 
brokat, statlig, men scindrig. Pä en prydlig grafsten vid 
vestra dörren, med mänga vapen, står nederst: OMNIA 
TKAXSIBVNT SIC IISIMVS IIHTIS IHVNT. — I sakristian 
förvaras en dopfnnt af täljsten, 1\ aln hög, rnnd oeh 
skit, med fyrkantig utarbetad fot (se pl. 18, n. 2), en 
gammal tafla (Kristus på korset) samt .3 vapen (2 
Strahlc, en (iri-nuind Soma' 1021). (*) 

1'^n runsten, .*) alnar hög, 1 ahi 7 tum bredast, som 
förr stod i .Mt'11-ängen, n;ira vägen, ej långt från Svartån, 
på Grönlunds säteris egor i Åsbo socken, har l(Sr)6 flyttats 



101) 



in i parken at" jordcgaren (Jrcfvo Otto Klinjrspor. Don är 
tydlig och rätt läst i Liljegrens Rnnnrknnder n, lUX). 



lliirstiid och Vädcrstad. 

Kyrkan (Oscar Fredriks), modern, sammanbyggd f()r 
båda försanilingarne. - — Tvä altarskåp, det ena äldre 
och bättre, 1 aln 23 tum h()gt, 2 alnar 3 tum bredt, har 
många figurer, alla i behåll, väl skurna och förgylda. 
Bakom fisurerna stå vissa tecken, såsom en nvckel, kalk, 
yxa, spjut. (**) — Prydlig fyrarmad altarstake, 21^ tum 
hög, 1 aln 15 tum bred, af messing. (*) — Dopfunt af 
kalksten, skålen rund och kupig med smala ovala facetter, 
11 aln hög, (*) ligger på kyrkogården. — I tornet för- 
varas 2 större och 2 mindre crucifix, en gammal 
predikstol, 4 värjor, af hvilka 3 äro af brutna, 2 med 
parerkorgar, en hjelm med visir, 2 stålhandskar, 2 
vapensköldar (Gripenschöld f 1696) samt många trä- 
snidade ornamentsstycken. 

En b antas ten, utan inskrift, i en åker vester om 
kyrkan, blef 1856 upprest vid vägen. 

Runstenen på Väderstads öfvergifna kyrkogård (Lilje- 
gren, n. 1187) fanns nu icke der. 

Runstenen på ITarstads öfvergifna kyrkogård (Lilje- 
gren, Runurkunder n. 1184, för den orätt till Högsta 
socken), omkring 3 alnar 9 tum h()g, IJ aln bred, svår- 
läst, äfven sedan en stor ask och deri in växta gråstenar 
med mycken möda voro undanriijda. Till jemförelse med 
den hos Liljegren, efter Bautil, anf()rdn läsninoen bifogas 
här en teckning. Se nästa sida. 



no 




â– >l/W^ 



En runsten, som varit n:istan rund, ?A till 4 alnar 
lAng och bred, anträffades ar 1<SG1 i en l);"u-k ]):i lios- 
aärds egor, omkring 100 famnar frän Jlarstads fordna 
kvrka, men blef af arbetsfolket söderslagen och iulacid 1 
jordeo;arens, f. <1. Riksdagsmannen Gustaf Peterssons nya 
bviiiininji. Nu ser man endast ett stort bredarmadt kors 
med en omslutande ring i korsvinklarne, samt i kanten 
dessa runor: ni ' \'\\ x {]...- (*) 

Af Herr Kronofogden Ilugo Lindberg cmottogos 5 
gamla ])ergamentsbref, det äldsta frän 1300-talet, som 
gäfva till K. Vitterhets Ilistorie och Anti<jvitets Akademien. 



11] 



llogsliui. 



'»■ 



Kyrkan gammal med moJcM-nt torn. — I' red i k- 
stoleii gammal, vackert snidad. — J^^n hel och vacker 
Mariabild med barnet, 2 alnar 5 tnm hög, samt en 
annan qvinnobild sittande på en stol, med 2 barn i 
skötet, 1 ahi 10 tnm hög. — Altarskåp, 2 alnar 10 
tnm högt, 2 alnar 8 tnm bredt, helt, med vackra bilder 
och sniderier (i midten Kri- 
stns på korset mellan Maria 
och Johannes, vid sidorna 
och på dcirrarne 6 bilder. (*) 

— Två Ljnsstafvar (kande- 
labrar), 4 alnar 10 tnm li()ga, 
kronan 9^ tnm i fyrkant, skönt 
snidade, söndriga, men repa- 
rabla, bestående af en smal 
spiralvriden stång, på hvars 
öfra ända å en med architektnr- 
sirater ornerad platt står en 
mansbild hållande en kolonn, 
i hvars öfra ända sitter en 
ten för vaxljnsets fästande. (*) 

— Tre kolossala Ijnsstakar 
af malm, 18^ tum och deröfver 
höga, stå på altaret. — I tor- 
net förvaras ett dåligt crnci- 
fix, en fullstor figur med en 
snäcka på hufvudet samt 2 
vapen, snidade, det ena med 
en ödla. 

Kyrkan skall snart ombyggas. Af chorets bågsirater 
på yttre sidan lemnas här en teckning. 





112 



-j^T!^f^**f^'''^fflif?r' 





Storklockan har cii inskrift i vanlig minnskclstil 
oi'li vid sidan en riddarefigur, 4 tum liög, pa sätt följande 



teckniuL!: visar. ^ 








ai| © 




(?> 







w:r-^^""^L_ 



*) TnskriCt-ii. «oiii iimsfc hnns hiikliin^rcs, iir: Y Alllio iloiiliiii iiiill(>silllo 
«|iialrii^iiiti>iiiiw i|iiinlo x Suiicliis iiu-»lni.s li('l|> os (-.ilidts ni ilr 



113 

En (loptii iit, sknleu rund, tne<l 4 nuMiuiskofigurer 
och ruiidbågar, 1 aln <S tnni vid, foton 17 tum i tvärmatt; 
mellanstvcket fattas. Se pl. IS, n. 3: a, b. 

Skolläraren C. A. Andersson har börjat afteckna stif- 
tets orgeherk. 



Bjälbo. 

Kyrkan modern, tornet gammalt. Se pl. 8, n. 2. — 
Altarskåp, 3 alnar högt, 2A aln bredt, med sköna figurer 
på rikaste gyllene grund. Målningarne utanpå diirrarne 
äro förstörda. (*) Förvaras i tornet. — Dopfunt, vanlig, 
med delar af foten på kyrkogården. — Vackra järnbeslag 
på kyrkdörren. ■ — T af la, korsfästelsen, i sakristian. 

En runsten, 8 alnar 6 tum lång, 1 aln 5 tum bred, 
funnen 1850 i grunden af gamla sockenstugan, der nya 
skolhuset sedan uppbyggdes, ligger nu på kyrkogården, ut- 
med tornets södra sida, men (ifversmord af tjära och beck, 
att den, åtminstone för tillfället, var alldeles oläslig. (*). 

En runsten, onikrino- 7 alnar låno-, 1 aln 3 tum 
bred, ligger i norra sakristiväggen, somligstäds öfverrappad, 
mosslupen och svårläst. (Se Liljegrens Runurk. n. 1183). 

Den af Liljegren (n. 1.559) omnämnda "runstodeu" 
finnes icke. 



Ap|Hiiia. 

Kyrkan med helt och hållet gammal anordning af 
chor, skep[), tornrum, pelare och livalf. — Altarskåp, 
2 alnar 9 tum högt, 1 aln 16 tum bredt, alldeles helt, 
vackert med rikt förgyld botten. Figurerne (17 st.) i två 
afdelningar, öfverst i midten Kristus på korset. (*) — 



114 

T a fl a (JiinntVu Mari;p bebadelse) norr om altaret: annan 
dito i tro afdolniniiar (vttersta domen, Pino"stdaiions liJin- 
delser, liabyloniska skökan): annan tafla, snidad i upj)- 
höjdt arbete af gammal liallninij (1655), »Isaks offring», 
fnl men märklio;. — 1 choret en ^''ininial <irafsten med 
ntnött iincialskrift. — Do jtfniitsfot i tre delar, i sakristian. 
— Pelikan af t ni, 1.') tnni 1i<)l;, i vestra tornfönstret (*). — 
Chorkåpa, gWin, af gammalt, ntmärkt arbete i teckning 
och broderi, i allmänhet med sk()na ansigten och propor- 
tioner. — Il ö kelsekar, gammalt, och primklocka. — 
Ã…tskilliga helgonbilder m. m. i vapenhnset och torn- 
kammaren. — Målningar a väggar och chorets hvalf 
framskymta hiir och der under rappningen, men tyckas 
vara simpla och grofva. I högkyrkan på triumfbågens 
mur finnes nu endast Moses med taflorna, omgifven af 
blomsterslingor, sim])elt arbete. — På dörren till hög- 
kyrkan vackert j e r n b e s 1 ag. 



Kiiinln. 



Kyrkan modern, liten, utan torn. — Altarskåp, 2 
alnar 9 tum höot, utom (■■)fvcrstycket, med 8 snidade bilder. 
Dörrarnc hafva målningar ut- och invändigt (Maripe be- 
})ådelse, Jesu f()delse, hudflängningen, törnekröningen m. m.), 
allt dråpligt, sk/int och rikt ftirgyldt. På öfverstycket 
öfver taflans midt fiirestiilles Trcenioheten medelst 3 figurer, 
satta i triangel och förenade genom språklister. Allmogen 
sätter så stort värde på denna altartafla, att man, enligt 
uppgift, vill påkosta ny förgyllning. — Rökelsekar, helt, 
groft. — Dopfuntsfot, prydlig. Ett mindre altar- 

skåp, 2 alnar G tum högt, 1 aln 14 tum bredt, af ett 
enk(dt brädes tjocklek, ganmialt, endast målade bilder 
(Kristus p;i korset mellan riifrarne samt Maria och Jo- 



115 

hannes, uppstånclclscn m. m.), lielt, teckningen mindre god. 
— Bibeln af 1541 med plancher, vårdad och hel. 

1 Enängen vid Tyttorp, i och vid en bäck, äro 2 
runstenar, den större omkring 3 alnar lång, 2 alnar 6 
tum bred, afslagen i (ifra ändan, för öfrigt till det mesta 
under jorden och i vattnet; den andra mindre, äfven ned- 
sjunken. Af runskriften kan endast obetydligt ses. (*) En 
tredje sten, utan synhga runor, ligger nedfallen i bäcken. 



Svanshah. 

Kyrkan modern, vacker, med en mycket långhalsad 
svan som flöjel. — Altar ta fl a, 3 alnar 8 tum lång och 
blott 1 aln 1 tum hög, skönaste arbete i haut-relief, med 
djupaste draperier, helt förgyldt, med figurernas händer 
och ansigten endast målade; skall, efter uppgift, hafva 
kommit från Stockholms slott efter en brand (1697?) — 
Predikstolen modernt vacker, men med gamla bilder 
af Gud Fader och Evangelisterna samt Petrus på skranket 
vid trappan. — Crucifix, litet, i sakristian. — I tornet 
förvaras porträtter af Frälsaren, Paulus och de 12 Apost- 
larne, stycken af adliga vapen och diverse ornaments- 
delar. — På storklockan står: IHS ANNO CHRISTI 
MDCXXXIV: MAGNVS PETRI O PAST. LOC. — Mag. Erici 
Hemmingi o. Math. Norbergs grafsten uppsatt på kyrkans 
södra yttervägg. 

I parken vid Herr Axel Dicksons egendom Kyleberg 
står en dopfunt, 1^ aln hög, med djurfigurer i rund- 
bågar, troligtvis kommen från Svanshals kyrka I Se pl. 
3, n. 1. — På Kyleberg förvaras äfven en gammalmodig 
länstol, som verkligen tillhört Carl v. Linné, inköpt af 
en Frih. Cederström. (*) 

*) Denna dopfunt liar af Herr Dickson blifvit insäiul som gäfva till 
Statens Historiska Museum (1862). 



iii; 



Kök. 



Kyrkan modern. Teckningar af bude gamla och nya 
kyrkan förvaras i sakristian. — En dopfnnt af kalksten, 
skalformio-, sliit, 1 aln 10 tum vid (mellanstycket fattas), 
förvaras i tornrummet. (*) — Åtta snidade bilder 
(S:ta Anna med Maria och Jesusbarnet, ni. m.) — Nio 
vapen för sliigterna Gissler, Raukman, Snoilsky, Lejonsten 
m. fl. — Den märkliga runstenen, i senare tid inmurad 
i yapenhusväggen, afritades *'. — Pä storklockan läses med 
götisk minuskelstil: "^ Ano: donii: (domini). M:€d:l\\\: 
Avc. niaria g. 




Hcda. 

Kyrkan reparerad af Professor Brunius, som dervid 
^A, fullkomlio-t bibehållit 

%'\ den gamla vördiga for- 

W.'! i*''^"^ "^^^^^ men, hvilken för öfrigt 

.Lto s <=^-^ nu är sä sällsynt i Öster- 
götland. — Dopfunt 
af sandsten, cirkelrund, 
pä de raka sidorna 
prydd med enkla rund- 
bägar; skålen 1 aln 10 
tum vid, 22 tum hög, 
mellanstycket fattas; 
- 'j^ plinten af täljsten. Se 

-rrc^-pl. 18, n. 5. — Två 
crucifix. — I kyr- 

^r^ komagasinet förvaras 
delar af ^amla altar- 
t af lan. — Vigvat- 



\ 



wirli; 



-t, />L 



*) Denna runsten har sedermera af Herr Säve blifvit utbruten ur tornmuren, 
uppsatt pa kyrkogarden ocli fullständigt aftecknad. Se ofvanför, pag. 58. 



117 

t ens kärl, ] aln 20 tum högt,'] aln bredt. So teckningen 
å föregående sida. — Pädcr Ericssons grafsten, prydligt 
nppsatt på väggen. 

Två runstenar (Liljegren n. 1193 och 1194), den 
förra svårläst, den sednare mycket tydligare, sitta inmurade 
högt upp på kyrkans östra yttervägg. 

Disene-kulle, i Kullängen, under Disene (Diseved) 
gård, hög, gräsbeklädd och vacker, omgifven af fem ekar, 
nedsjunken i toppen och rcird af skattsökare på norra sidan. 



Odesliög (Össjö). 

Kvrkan modern. — I norra sakristlväoo-ens utsida 
ligger inmurad en runsten, minst .*> alnar 20 tum lång, 
2 alnar 10 tum bred (Liljegr. n. 1197). Namnet är 

r&r^ it-ke *inKi. (*) 

En runsten, 1 aln 12 tum hög, 2 alnar bred, står 
tätt vid vägkanten, söder om Häggestad, der ock flera 
vackra kullar och höga bautastenar finnas. Af stenens 
inskrift, som ^ icke fullt öfverensstämmcr med Liljegrens 
uppgift (n. 119S) efter Bautil, var nu åtkomligt att läsa: 

. . . . R : R-lhl^l : hMH : I^T^l : iVllk : h ^ ^ V .... A : 

im : BknPHR : hi»^ : \T\i^ ■■ (*) 

Komministern C. R. Siegbahn (sedan Kyrkoherde i 
Vanga) hemmastadd i Folkspråket och traktens ortnamn, 
väl bekant med de märkliga förhållanden vid läroverket å 
Visingsö, det han i dess senaste dagar bevistat, lofvade 
härom göra anteckningar, siimt om de åldriga folksederna 
m. m. i Risinge och Vånga-ängden. 



lis 



Aby. 



Kyrkan inodcrn. — Altarskåp, 3 alnar 12 tnni 
högt, 2 alnar 21 tnni bredt, N^ tnni djupt, vj)j)crsta arbete 
i snitleri och tVirirvllninu (Maria? himmelsfärd samt mänga 
helgontiLLurer). Se ])1. 14, n. .'>. — Dopfunt, 1 aln 16 
tum hög, skalen 1 aln G tum vid. mc(l djurliLiuriM- i rund- 
liagar m. m. Se pl. '.]. n. 2. Bordet i sakristian är en 
grafsten af ar MDCXLIII. 

Prosten ixudebäek har en ganska stor och vald sam- 
ling af oljefärgstatior. 



Vostra ToUstJuI. 




'<'i^r^^<^^f^: 



Kyrkan modern. I sakristian för- 
varas teckning; af den gamla kyrkan, som 
ha«le det utseende figuren visar. Gamla 
predikstolen samt 2 större bilder och 
4 mindre ffirvaras i kyrkomagasinet. — 

De gra fs te nar med 
runor, som anföras i 
Liljegrens Jiunnrkun- 
der, n. 1GG3 — 1GG5, 
äro ftirsvunna. 



Alvastra klosterkyrkas riiiiirr. 

(I \. Tiillstiiils socken). 



Af detta forstörda tempel, som stundeligen hotas af 
ytterligare förstörelse, meddelas pa pl. 1 en plan teck- 
ning, der, för att taga fasta på byggnadens få qvarståendc 
delar, höjdmatten på murar och ])elare äro utsatta. Fyra 



119 

pelare på södra sidan qvarstå ännu, sinsemellan ocli med 
mellanskcppets vestra del genom hvalf forbundna, samt 
likaledes den vestligaste pelaren på norra sidan. Afven 
qvarstå de två vestligaste hvalfkuporna i sidoskeppen, hvalf- 
bågarne öfver ingången till de tvenne sidokapellerna söder 
om choret, samt kyrkans vestra gafvelvägg med ett stort 
lågspetsbågigt fönster i mellanskeppet. Konung Sverkers 
s. k. grafhvalf har qvar sitt hvälfda tak. Till planritningen 
meddelas fiiljmde förklaringar. 

A. Ulf Gudmarssons grafhäll, af kalksten, afbrutcn, 3 
alnar 15 tum lång, 1 aln 15 tum bred, särskildt afritad, 
se pl. 10, n. 3 'K 

B. Konung Sverkers s. k. grafhvalf, öfvertäckt af en 
jordbacke, stenbråte och ett slags brådtak, tycktes vara 
deladt i två rum, men var alldeles uppfylldt af bränvinsfat 
och hvarjehanda hushållsskräp samt derigenom icke lätt 
Ã¥tkomligt. 

C. Skalis vigvattenssten i en nisch. 

D. Vigvattenssten, till hälften förstörd. 

E. Viovattenssten i en nisch med förstörd åttabladisf 
fördjupning, bredvid hvilken, närmast åt norr, stå i en 
mursten inhuggna två bokstäfver bo (b är 3 tum högt). 

F. Vigvattenssten i en nisch. I dörnipningen, när- 
mast öster om denna, står på dess norra sida, 2i aln öfver 
tröskeln, inhugget: OLA^ (Olaus) M. 

N. 1 och 2 jordkullar; 3 och 4 stenhopar; 5 en ask; 
6 en sälg; 7 en appel; 8 en ask; 9 almar; 10 och 11 
askar; 12 en lös sten, huggen, 20 tum lång; 13 dubbel- 
grind till det ruinen omgifvande, 2A aln höga trästaketet, 
samt omkring 36 steg s.s.o. bort från punkten vid 14 



') Kongl. Yitterliets Historie ocli Aiitiqvitets Akademien har fogat an- 
stalt att denna grafhäll, som vid den af Kammarjuiikaren Rääf år 
1827 och 1828 besörjda rensningen af ruinen, uppgiäfdes ur gn;sct, 
och nu mera icke intager sitt ursprungliga rum, blifvcr upphemtad 
att förvaras i Statens Historiska Museum (18G3). 



en iirot' sttMimiii-. i iiojt och sr>.ltM-, (»inkriiin \'2 aliuir l.iii", 
r> alnar tjock, (! alnar Ikilj, saimolikt en ilol at" nai;()n be- 
tvdliir klostrets hvannad, nii lieröfvad alla vttre, förmod- 
ligen linngna taekstenar, samt med ett afträdes-skjul der 
invid. 

Lii^et';ir jU steg amin läniire bort frän klosterkyrkan, 
at söder, är i senare aren nppförd en stor ladniiardsbviicr- 
nad, da säkerligen Hera rudera eller grnndvalar försvunnit. 
Utanf()r denna bv^2'i'^'ls> södra mur är no iiudsel.stad, der 
ännu omkring ar 1849 en eller Hera pelare stiUt, livilka 
med domkraft, hemtad frän P)orghan)n, blifvit nedbrutna, 
hvarefter stenen i grumlen biifvit upptagen. Här qvarstod 
en nun-klnmj), 2 pelare med hvalf förenade, hvardcra om- 
kring l\ alnar i fyrkant, med vid pass 6 alnars h()jd under 
hyalfvet, allt slätlmgget på insidan: men utsidorna svntes 
hafya sammanhängt med annat mniverk. Detta allt ned- 
refs 1860, enligt nj»pgift af smeden IV. Lundin. Söder 
om ny;i ladni:ardshnset stod vid samma tid i gödseln u|)p- 
rest en stor fyrkantig häll uumI en 2 tum <ljup ränna 
längs efter kanten och i midt'Mi ett i mvnniniien .S tum 
vidt. koniskt hal. 

1 venne teckningar af ruinens utseende, ta^rna, den 
ena frän si<lokapelIet närmast norr am högchoret, den andra 
visande ingängarne till tvä sidokapeller och den s. k. Ko- 
nung Sverkers graf, bifogas pä pl. 2. 

Ehuru de af Herr Kammarjunk iren \ii\i'\i', enligt K. 
Vitterhets llistoric och Anti({vitets Akademiens u])pdrag, 
med mycken sakkännedom och möda verkställda gräfnin- 
garne beredt konsthistoriens vänner den fördel, att man nu 
så temligen kan se hela kvrkobviisnadens nrsprunolioa an- 
ordning och j)lan, är dock anblicken af dessa ruiner högst 
sorglig: ty de äio ej blott rysligt förstörda, utan deras 
hela omtiifning är det fordom he!i"a rummet alldeles ovär- 
dig: bränvinsbrijnneri, afträde, en hotande kalkugn, gödsel- 
högar, ladntiaidsbyjiiinader samt all dertill h()rand(^ ekono- 



121 



niisk uiöija. Nu varande arr(3iKlatorii Ka])tcii Sam. Fr. 
llosin sado sig af förra Laiidshöfdingen Frih. Palmstjerna 
hafva fatt tillåtelse både att nedbryta vissa hotande och 
honom hinderliiia murstycken och att bränna dem till kalk, 
äfvensom att begagna den Sverkerska kungagrafven till 
förvaringsrum; men lofvade viUigt all gratis rensa bort 
sten, hålla snyggt i ruinen m. m., blott han derom finge 
vederbörlis: tillsäaelse. Klanade öfver obilli^a ocii, såsom 
han s;ule, orättvisa beskyllningar för vanvård om kloster- 
kyrkan. 

Emellertid vore önskligt, att, åtminstone vid n. v. 
arrendekontraktets tilländagång, ej blott all jord inom rui- 
nen, utan äfven tillräcklig rymd deromkring alldeles undan- 
toges från arrendet, att kring stället säker stängsel upp- 
sattes samt att tillsyn öfver dessa dyrbara lemningar af 
ett så märkligt forntidens byggnadsverk uppdroges icke åt 
arrendatorn, utan åt annan välvillig person i orten. 



YÃ¥lVcrsuiula, 



Kyrkan, gammal, med tornets öfra del af trä. — 
Tafla, oljemålad på duk, föreställande en ryttare med 
lans, i snidad ornerad ram. (*) — På kyrkvinden förvaras 
ett crucifix, en tafla målad på trä, samt åtskilliga 
Maria- och helgonbilder. - På läktaren ett vapen 
(bhxt i blått fält). 

A en jernremsa af det mycket prydliga dörrbeslaget 

står med tydliga runbokstäfver: iHlTllliR V\P\ ■■ IPH 

(slutet är otydligt genom den svarta färg, h varmed dörren 
nyligen blifvit öfverstruken. — 1 yttersta kanten af dörr- 
tröskeln, åt söder, ses några nästan utnötta runor samt 
spridda tecken af ormslingor. Ingen annan runsten finns 
nu vill kyrkan. (Jfr. Liljegrens Uuiuu-k. n. 1G60 — 1662). 



I •>•) 



Uotfslösa. 



/> 



-^: 



\^ 









o^ w « i.__;;_^:i__^'. Hill" - I - 



Kyrkan, korskvrka, 
med gammal imed- 



ninir. 



Kyrkans jernbe- 
slaoiia dörr visar vn 
jagt, djcfvulen, som 
släpar en (jvinna vid 
liåret: en ängel som 
trampar pä en drake 
m. m. (Se teeknin- 
gen). Dörren har, en- 
ligt folksägen, kommit 
frän »Drottning Am- 
mas borg i Omberg». 



Kä listad. 

Kvrkan gammal 
och liten, af eget nt- 
seende. Vid inojängen 
frän det lilla »vakken- 
hnset» till kvrkan ett 




if^t> 



M 









'^W4§m^^^- 




^iffjSK-,»^^ 




123 

fiist rundbagslivalf ined nind.i sidopelare. Se nedanstående 
teckning. — Dopfunt, af kalksten, rund, 1 aln G tum hög, 
utan ornamentcr, ligger pA kyrkogården. 






N 













j, \% .,,v'I| _„ 













^^ 



)i,l,,,„ 

Ii;.. ;â– '-â– : "â–  

km: 



if 







fil ''^'-f^ 



â–  -^^^^^^^^^> Ni' 



*^ I. iT *' i|;É 



llcrrcstad. 

Kyrkan gammal till torn, hvalf m. m. — Altaret 
i öfvergångsstil frän de gamla altarskåpen, med 12 snidade 
bilder i lika många nischer, men af nyare och sämre arbete. 
— Mari a bild, 1 aln 6 tum hög, sittande, med sonen, 
lika stor som modren, utsträckt öfver knät. 



Strå. 

Kyrkan modern, nu reparerad. — Gamla al tartaflan 
(på södra väggen) med två vridna sidokolonner, simj)eh 



124 

— ( laiiiiiial. (»riiciail tatla. skailail, <»fver .siikristidörrcil. 
('iiu-ilix orli vn ;i ii i: I a !• i 1 I , stna, dåliga. — Prim- 
klocka, Cil tiiiii vid. 




Hof. 

Kyrkin niodeni — Altaret 
hö^t. i tre otagcr. prydlii^t, ined 
ujipliijjda hildcr oeli arabesker, 
tcinli-ien I)ra arbetade, i iia-ioii 
likhet ine(l de Liamla altarskai)en. 
- Kil t af la (Kristi korsfästelse), 
liotl teckning, på norra chorväggen. 
— llökelsekar, vackert, nästan 
helt. Se jd. l;i, n, 'A. — Dr ak- 
ti g ur i upphöjdt arbete, snidad 
a (Ml ekestock. som är 2 ahiar 16 
tum l)"g, l.s tum bred, stående 
uudt']- läktaren. 

Tv;i r u 11 s t e u a r med vackra 
ormslingor, men nästan ntjdanad 
skrift, i vapenhusets golf. (*) Två 
fragnienter at runstenar framfor 
trajipan på skolhusgånien. (*) 



Skciiiii^^e. 



Stailskyrkan ansenlig och 
ählerdomlig, med liö^t tom: östra 
gafvehi pr\dd meduicdier. Idetiurc 
nianiia uiärkelii^a ^ ra Is t e u a r. Pa 



125 

en af dessa läses: llic: ijicct: •»otstsui^: iiiathiis: mih»s: qvi: 
obiit: Anno: doi (domiiii) M € (1) d: soxto: IVria: llli: 
post: uiartini: epi (episcopi) .... vna: ev: (cuin) filio: 
qnorrnnil: aninte: rcqvioscants in: pacc: Anieji. Se pl. 21, n. .3. 

På ena sidan <'ir skriften utnött. Stenen, 4 alnar 4 tiun låns, 
2t aln bred, afslagen på niidten och vestra hörnet, med 
två utnötta vapensköldar och svai^a tecken af 2 fi^vn-er, 
ligger på stora gången. — I södra mellanskeppet en g räf- 
sten, 3 alnar 14 tum lång, 2 alnar 5 tum bred, med en 
uthuggen riddarefigur, som har pä brcistet en skiild tecknad 
med ett djur, och inskrift: 4^ LAFIS: DM (domini): IUKKO- 

NIS: Di:: FITZEN: x\Il|LlTiSJ ANNO: DNl: MILLESIMO: 

CD: SEXTO: SUH: QU . . UUIESCER. INTENDIT: CUI": aTa 
(anima): REQU (requiescat). (*) 

Helgonsäte (Maria med barnet), .3 ahiar 18 tum 
högt, vackert men mycket skadadt. Se ph G, n. 1. — 
— Al tårta fl an, stor, vacker, liknar den beryktade dyr- 
bara i Linköping, — Många sköna epitaphier (bland 
andra ett icke fuUbordadt öfver Kvrkoherden Pollett af 
sculptor Schejiander, af skönaste och djupaste snideri). (*) 
Dessa och de vackra grafstenarne borde alla aftecknas. 

Förstörelsen af det fornäldriga har här varit särdeles 
verksam, och det i senare tid. Ar 1826 försåldes många 
grafvårdar, altaren och andra kyrkans prydnader, och vid 
golfvets omläggning förstfirdes en stor mängd grafstenar, 
enligt Kantorns berättelse. En chorkåpa, prydd med en 
Kristusbild af silfver, såldes 18.53. — Några runstenar 
sågos ej till. 



Ilögby. 

Kyrkan gammal, med spetsigt torn och fornäldrig 
inredning. Se pl. 13, n. 1. — Altarskåp, 1 aln 21 tum 
högt, 2 alnar 21 tum bredt, med många bilder. (*) — 



12(: 



\';ickert jornboslao; undtM- don nindbiigiga kyrkoporten i 
vaponluiset. — K un stenen. j>a utsidan af sakristians vägg, 
är riktiiit läst i I.iljegrens Runurkunder n. 11S1(». 



Vcstni Sknikebv. 

Kyrkan lianimal. Två små holgonskåp (*) och en 
ALarialjild med barnet, den scdnare väl snidad. (*) 



Flistad. 

Kyrkan gammal. (*) — Altarskåp, 2 alnar 9 tum 
höst, 2 alnar 8 tum bredt, med månira vackra bilder (i 
midten nederst Kristi inridande i Jerusalem), helt och 
hållet förgyldt (i förhuset). (*) 

På kyrkogården, vid norra ingångsluckan, står på kant 
mot en jordvall en runsten, 2 alnar 14 tum lång, 2 alnar 
2 tum bred, 18 tum tjock, särdeles skråHig och svårläst. 




^â– ^'*tj^- :i: 



klockrike. 

Kyrkan nedbruten ocli jemte Brunneby sammanbyggd 
i den nya Josciihina-kvrkan. JMidast ett stycke af kvrk- 



127 

muren, bcstAende af ^rofva gr;istonar, omkring 8 alnar hög 
i vester, finnes qvar (se pl. 22 n. 3), jemte några spridda 
delar af grundvalarne och ]'iriginurcn kring kyrkogården, 
samt en grafvård öfver li^leon. I*'red, Splitdorff' och en 
crrafsten öfver Befallninosman Maiin. Wahlbero;. 

I den nya (Josepliina)kyrkan fcirvaras omkring ' 20 
bilder och figur-grupper, som tillhört ett gammalt altar- 
skåp i Klockrike kyrka. — 1 sakristian förvaras 3 »deg- 
ämnen» (runda gråstenar), om hvilka folksägnen förtäljer: 
»Då man berättade lör llelgebjörns hustru, under det hon 
stod och bakade, att hennes frånvarande man dödt, sade 
hon: om dessa degämnen nu blifva sten, så är han ock 
verkliiien död; — och de förvandlades straxt till stenar.» 



Löiisäs. 



Kyrkan modern. — Prydligt iern beslag å »våkken- 
hus»-dörren. 

Om lemninojarne af Löndevåldsås stad meddelades 
af Klockaren P. Jansson följande folksägen (Jfr. C. F. 
Broocmans Bcskr. om Östergötland, p. 1 53, och Videgren, 
1: 466). »Gammalt folk berättar, hvilket man ock kan se 
af många tecken, att här vid kyrkan varit en stad, som i 
forntiden varit anlagd af Kung Löndevåld. 8å finner man 
ännu stenläggning efter gator på .5 till 6 tums djup under 
marken, i synnerhet på fjerdingsmans krono-bostället, öster 
och norr om kyrkan, sträckande sig öster ut ända till 
Gillarpebacken. Staden låg rundt omkring kyrkan, men 
mest öster om densamma. De omnämnda stenläofgrninsarne 
äro så mycket märkligare, som ingen kullersten eljest fins 
här i denna sandiga trakt. Fordom var det sjö på Hyck- 
linge egor, söder om kyrkan, der man hittat sporrar och 
annat krigsdon, samt uti Hycklinge kärr skeppsvrak och 
båtkölar. Der låg ock på kronojorden en skans, omgifven 



12H 

^\' 011 urat". snm fiiinii heter njii|K'<lul, der skojij) gått 
fruin. Ocli räl-kte sjtni .len tiilcn allt ifVAii Liiiisas kyrkn, 
icnM Ske]'j's;is och kOiiiasa, jiiula hoit till IJtvestads kyr- 
ka, (ler mi (itVer allt ;ir torrt och oilla<lt land; och har 
vattnet da troligen norr nt hiingt ihop med liorn (Boren) 
och söderut, sasoni nämndes, gått till Skepp-^as, <U'r skep- 
pen lago under den höga åsen, och ända till Svartan. En 
hv i Klfvesta, der den for Ina sjrm Ixirjade, h«'tei' ännu 
För-sjö, Sä var Löndevaldsas stad i gamla dagar belägen. 
Sydost om Djupedal lag Kam])en (nu åker), der man 
fordom kamperat (exercerat). Der voro två torg, af hvilka 
det ena var »körktorget,» öster om kyrkan, der omkring de 
största byocrnatlerna läoo samt slottet, hvarest man för 
en tio år sedan fann vid källan en ekesvll af Kundens 
brygrghus, hvilken var 20 alnar lång, 18 tum hög på kant 
och 14 tum tjock. Det större torget låg på Gillarpebacken. 
Från kvrktor2<'t aick stora kyrkogatan i öster o(di vester 
åt slottet. Andra gator voro murgatan, dödkrvpare- 
oatan, som var 12 alnar bre(l (xdi o;ick utmed norra 
kyrkngardsnun-en, samt )d<.()r-sakta-gatan«, hvilken, lång, 
krokiii och fr» i-modl i uen farlig, jiick frän kvrktor^et i en 
rundel ned till sjön. Kudbrumiar (i liondarp och Skene) 
funnos ock, deivid Kunocns laduiiårdar voro, samt en stor 
hage, deri hans hästar gingo i bete, och ännu heter kungs- 
liagcn. Närmast vester om kyrkan funnos för omkring 
40 år sedan lemningar efter tingshuset, som ännu stär 
utsatt på Lönsås bys karta, och dervid var galgbacken, 
som ännu heter sa. Utom annat i^ods, har man vid kvr- 
kan ock hittat guldmynt. En tomt (till Skedvi), nu äker, 
heter skrifvarehumpen. »Murlyckan» är nu en åker, un- 
der Bondari), och »mindre nnndvckan», scider om kyrkan, 
kallas ock en åker under EönsAs frälsegärd. — Kung 
Löndeväld byjmde staden och do^ der, hvarefter Kimg 
Waldemar I etide clen. Men Konimg Magnus Ladulås 
intog Löndevaldsas, brände och forstörde staden, hvar- 



129 



efter den blef en bondby, och bcinderne i socknen fingo 
dela den förra stadens tomter och kronojordar.» 



Briiiiiicby. 

Den gamla kyrkan, öfvergifven och försåld till n. v. 
egaren af Brnnneby säteri Kapten J^igerclous fader för 
300 riksdaler, står ännu qvar, 30 alnar lång, 1 5 alnar 6 
tum bred och 9 — 10 alnar till takfoten. Under takutsprånget 
på tornet står: Anno 178 2. På norra sidan, midt på 
väggen, ett bredt fönster (såsom på södra och vestra sidorna) 
samt längst bort åt öster en liten rundbågig dörr, der 
sakristian förr varit. A östra sidan finnes intet fönster, 
utom en liten glugg på kyrkvinden. Torn, toureller och 
tak äro spånlagda, men allt är nu osmordt och grått. 
Invändigt ett enda tomrum, som haft två halfpelare på 
hvarje långvägg och en i hvart hörn (icke sanlmanmurade 
med väggarne), hvarigenom taket varit indel adt i tre hvalf- 
kupor. På norra sidan ett litet trebladigt fönster, der den 
ena halfpelaren varit uppdragen. — Kyrkan, nu uppfylld 
med hvarjehanda ekonomiska föremål, har dock så tillvida 
blifvit underhållen, att det höga, vackra tornet, som börjat 
sjunka, blifvit understödt af dugtiga bärbockar. — Folk- 
sägnen berättar, dels att kyi kan blifvit uppbyo-gd af elfva 
bröder, hvarför hon ock har 11 spiror, dels att hon blifvit 
byggd af en torpare, som för sin möda icke tog annan 
betalning, än en grafplats på kyrkogården, vester om kyr- 
kan, der han skall hvila under en kalkhäll med inskrift. 
De sex små spirorna skola angifva antalet af hans barn. 

Foriiåsa. 

Kyrkan (se pl. 17, n. 2), gammal till inredning och 
anordning af hvalf, väggpelare m. m. — En Kristusbild, 

9 



1 r.o 

mvckft v;il snidad och helt förgyld, pa det moderna altaret. 
— Ljusstake, trearmig, lik den i Ny-Kils kyrka (pag. 
04). — De fyra Ev angelist er ne på chorbänken. — 
Crucifix samt liisa hilder, skilderier m. m. — Heliga 
förem«al samt åtskilliga diablerier m. m. på orgelläk- 
taren, målade. -- Jernbeslag, särdeles prydligt, å kyr- 
kans kassakista, i sakristian. — G a 11 er skåp, 1 aln .'^ 
tum högt. 1 aln 2 tum bredt (se pl. C, n. 3), i sakristians 
väcrcr, med .') bla<l liknande liljor eller snarare en vase 
ötVer karmen. (*) — Dopfunt, rund, af kalksten, 1 ahi 
7 tum hög, simpel. (*) — Fragmenter af grafstenar 
med gamla, nu ofullständiga, inskrifter, en med en prydlig 
runslinga, i golf vet. — Vapen af Otto Johan Torneer, i 
i h()gkyrkan. 

En afslagen runsten (grafhäll), 1 ahi 13 tum lång, 
1 aln 3;^ tnm — 23 tum bred, af grå kalksten, framför sakri- 
stidörren, med mycket tydliga, unga runor, men ntan all 
vidare teckning. (*) Se Liljegrens Runurkunder n. 168.^^, 
der följande ord böra rättas: :jK - h+fH — i^ — ^U'^U^k 
(^R sammanbundna) — Klll. De tre sista orden hos 
Liljegren saknas nu. 

En runsten, omkring 7 alnar hög och 5 alnar 9 
tum vid kring roten, står söder om Bobergs by. På södra 
iKirnet är en 23 tum lång runrad med 14 till en del 
otydliga runor, 6 — 7 tnm höga, hvilka synas kunna läsas 
sniunda: UniB (Jkuab- Jacob) l^ltl Htili- (*) — Ett 
stycke derifrån, vid qvarnarne, på åkergärdet »HögVa» 
(Högarne) står en b an t aste n, omkring 7 alnar hög, 
4 alnar vid kring roten, utan runor. (*) Omkring 40 steg 
i söder frAn denna sten är en rundel, IS steg vid, bestå- 
ende af 17 i jordytan försjunkna stenar samt många 
ättebackar och högar söder ut. — Brukspatron J. 
\ ilh. drill på Bona eger flera fornsaker här hittade, 
säsom grafurnor, jernyxa, värja, spänne och en äggformig 
dosa af bron/,. — At jordegaren, husbonden Carl Andersson, 



131 

som egde Strinnholms Svenska Folkets Historia, Öster- 
götlands karta . m. ni., lemnades runalfabetet samt afteck- 
ning af runstenen vid hans gård. 



Skcppsås. 

Kyrkan gammal, med hvälfdt chor och sexkantigt, 
spånadt torn. — Altarskåp med dörrar och bilder, men 
nytt och bondmåladt samt ett crucifix deröfver. — 
Mariabild med barnet, 2 alnar 5 tum hög, dåligt skuren. 
— Porträtt af en Carolin under taket i högkyrkan. — 
Grafstenen med runskrift (Liljegren n. 1684) fanns icke. 



Elfvestad. 



Kyrkan modern. — Altarskåp, 2h aln högt, 2 alnar 
16 tum bredt, vackert arbete, men förgyllningen skadad 
(Kristus med de visa och de fåvitska jungfrurna m. m.) (*) 
— Altarta fl a i 6 fält, gammal, ej illa målad, framställer 
bebådelsen, nattvarden, korsbärningen, korsfästelsen samt 
Jesu död och himmelsfärd. — Prydliga ljusstakar af 
malm. (*) — Dopfunt af messing, omkring 2 alnar hög, 
en skål på en smal pelarfot, fästad i ett träkors. (*) 
T af la, föreställande Jesu död, på norra väggen. 



Järstad. 



Kyrkan gammal i anordningen. Dess altarskåp 
har blifvit skänkt till Statens Historiska Museum. -- 
Messhake af grön sammet, gammal, med Kristus på korset 
och många helgon i broderi, nedtill skadad. — Värja, 
gammal, lång, förrostad. 



132 

K uns t (Ml (Liljegren ii. 117S) pa kyrkogården, i vin- 
keln mellan vapenlmsets östra oeli kyrkans södra vägg, 
der trappan fordom gick n|)p i tornet, knllrig åt kanterna, 
minst lU aln lång, omkring 2 alnar bred. — livarken 
Järmstad (som måtte vara tryckfel) eller runstenen der- 
städes (se Liljegrens Runurkunder n. 1179) fanns. 



Vallerstad. 

Kvrkan modern. — Altarskåp med dörrar och IG 
bilder i tva rader, 2 alnar 20 tum högt, 2 alnar 4 tum 
brcdt, M tum djupt. — Flera epitaphier, ett dåligt 
crucifix, 4 små bilder, .3 gamla värjor. — Run- 
stenen i sakristi väggen (Liljegren n. 1151) fanns icke. 



Ilvarf. 



Kyrkan var under nybyggnad, vacker i modern stil. 
— Altarskåp med dörrar, från gamla kyrkan, (den kors- 
fäste Frälsaren och 10 andra bilder i 2 rader), 2 alnar 
10^ tum högt, 2 alnar bredt, förvaras på skollärarens vind. 
På södra väggen är uppsatt en från gamla kyrkan hit- 
flyttad prydlig grafsten öfver General-Major Päder Andersson 
Linderoth. — I kyrkoarchivet fins en gammal series 
pastorum från år 1.3.'S4. — Af den gamla kyrkan återstå 
blott några sprängda murlemningar (se pl. 13, n. 2), jemte 
ringmuren af gråsten och några lutande grafkors. 



Styra. 



Murarne af firsamlingens (kickyrka qvarstå ännu. 
(Se pl. 13, n. 3.) Högkyrkans två hvalf hafva hvilat på 



133 

2 väggpelare och 4 hörnpilastrar, som icke äro sammari- 
byggcla med miirarne. Högkyrkan är utvändigt 19 alnar 
20 tum lång, 14 alnar 18 tum bred; — choret 7^ aln 
långt, 1 aln 21 tum på h vardera sidan smalare än hög- 
kyrkan; — det halfrunda choret eller altarstaden 3 alnar 
8 tum långt, 12 tum smalare på hvarje sida än det 
eoentliga choret. PÃ¥ chorets norra sida var sakristian 9 
alnar 9 tum läng, 6 alnar 3 tum bred. 



Fifvelstad. 

Kyrkan gammal, med s. k. munktegel på chortaket. 
— I storgången ligger ett stycke af en sten med mång- 
dubbel och vacker runslinga. 

På storklockan står denna inskrift: Vlf. mek. köpte, 
gude. tel. lof. ok. ioiufrv. niiiria. i. vanlogaste. fader, 
biskops. -^ haiisa 4^ tid ^ arom m efter m gvdz. byrd *i* 
m "^ dxxv. (1525), samt Jungfru Maria med barnet, 5 tum 
hög. Mellan några ord finnas i st. f. punkter små men- 
niskofigurer. Se pl. 21, n. 2. 

Sadelmakaren, Fabrikören P. H. Ahlstrand på Tjärtorp 
eger en liten samling af mynt, Svenska, Romerska m. fl. 



Orliiuda. 



Kyrkan gammal. — Dopfunt af trä, liknande den i 
Vikenstad. — Mariabild med barnet, 1 aln 6 tum hög, 
simpel. — Crucifix stort, rysligt fult och skadadt. — 
Runsten, (*) nästan alldeles utsliten, till en del under- 
stucken kyrkdörrens tröskelsten, kanske någon af Lilje- 
grens n. 1657 eller 1658. NÃ¥gon annan runsten fanns 
icke här. 



i:u 



OrbtTifji. 



^ 



Kvrkau iiammal, funialtlri^ och vacker i alla afseen- 
dcii, .samt egeiulomlig genom spiraltrappau, som är byggd 




utanför tornet. — Skåp af furu, 3 alnar 12 tum högt, 
21 tum brcdt, 18 tum djupt, likt det i O. Tollstad (pag. 
91); men med tecken eft(u- ornamentcring af löfverk och 
jinglahufvuden i kalk, i blekrödt eller blekgrönt med svarta 
konturstreck, skadadt. — -Ett »jätte b en" (förmodligen 
af en hval), begagnadt till allehanda skråck, var nu ut- 
lemnadt från kyrkan till undersökning af Professor Loven. 
— Altarskåp, med G figurer och Kristus på korset, 
sitter infattadt i en nyare altarprydnad med korinthiska 
sidokolonner. 



135 
Niissia. 

Kyrkan gammal, till luigou del ombyggd. — Litet 
altarskåp med dörrar och målningar, utan snidade bilder. 
— Gammalt rök el se k ar. 

En stensättning (Tingsställe) i Nässja, bestående af 
24 stenar, se pl. 10, n. 1, och grundplan deraf, pl. 11, n. 
1. Denna herrliga och storartade fornlemning har den 
skönaste belägenhet för ett folkmöte, på en hög landtudde 
bland nu ypperligt odlade fält, med fria utsigter öfver 
Vettern och Vestergötlands höjder i vester, samt mot öster 
öfver en djupt ingående vik, deri Vadstena stad med slott, 
hus och kyrktorn speglar sig, och der bakom Östergötlands 
vexlande ängder, med Tåkerns lugna yta och Ombergets 
skogsklädda kulle längst åt söder. Kretsen af stensätt- 
ningen är omkring 56 steg lång och 19 steg bred. Några 
af stenarne hafva 3 till 4 alnars höjd och omkring 11 
alnars omfång. Anblicken af det hela Q-ör ett öfvermäktio;t 
intryck på åskådaren. Teckningen är tagen från nordost. 
Vid den stora stenen a (på planteckningen), ligger en 
mindre sten och omkring 12 steg längre bort åt öster en 
stor kullersten. (Jfr. Sjöborgs Samlingar för Nordens forn- 
älskare, 3:dje Tornen, p. 179 och fig. QQ). Jordegaren Gust. 
Lundberg har planterat en syrenhäck kring det åldriga 
monumentet. Dessutom är hela trakten norr och söder 
om Nässia kyrka full af märkvärdiga minnesvårdar, bauta- 
stenar, stenkretsar, smärre kullar m. m. 

Omkrino; 54 steg i öster från ofvan anförda tinosställe 
är en stensättning, nära fyrkantig, 9 steg lång och ungefär 
lika bred, med 20 stenar, de 4 hörnstenarne störst (omkring 
2 alnar höga) och i midten en grop. (*) — Om alla dessa 
fornlemningars skydd vidtalades folket i Nässja kyrkoby 
och andra kringboende personer. 



Vads(«Mia. 

1 fa uitl kan ij nivckct .s;igus om tUnina inimiets och 
iVoiiikäii.slaiis liul'vu(l.sta<l 1 Norden, <ler sa mycket stort 
och ovanliut timat. (Km- sa mycket spårlöst försvunnit, 
mycket märkeHu;t i slii förstörelse ännu återstår, der så 
mvcket ännu kan råddas för konsten och fäderneslandets 
historia. 

Stadens kvrka, den s. k. >'Blakvrkan , qvarstår, i det 
hela ännu onird. De skönaste och dyrbaraste altarskåp 
(af hvilka ett a sido stäldt var rysligt förstördt), de 
vackraste målningar samt vapen och epitafier öfver 
vara ädlaste ätter sao;os der. Hela golfvet bestående af 
urafstenar med inskrifter af historiskt värde, dem man 
sanne rliy;cn blv"es att beträda, nu mest utnötta, borde 
snarlioen läocras i karta och noLio;rant aftecknas. Många 
stympade bilder, helgonskåp och helgonsäten funnos 
ock, mycket förfallna; äfven ett porträtt af S:a Birgitta. 
1 södra kyrkogårdsporten låg, bland mycket annat, en 
skönt huggen och ornerad grafsten (öfver en prest) 
utvräkt. 

Ehuru utan närmare kännedom om saken, invente- 
rades på* det noggrannaste S:a Birgittas och S:a Ca- 
tharinas ben. I skrinet funnos 5 lårben, af hvilka ett 
par 17 tum langa, en tredje lårpipa, förvuxen genom sjuk- 
dom, 16:; tum lång, samt 2:ne, af hvilka den ena är af- 
bruten, 20 tum langa: — ett hälben, 2 särskilda delar af 
bäcken, 4 frasmenter, ;> 7 tum långa, af ben- eller arm- 
pipor: (} underbeuspipor, af hvilka en är vida större än 
de (ifriga (17 tum läng); — 4 öfverarmsben, en klenare 
underarmspipa, 10\ tum läng; öfra delen af en öfverarms- 
pipa (7 tum läng), — öfra delen (till öronen och ögon- 
brynen) af ett cranium (8. Catharinas?) och blott öfre 
hufvudskålen (utom tinningbenen), som enligt uppgift varit 
S. Britas, — således tillsammans 2(3 särskildta ben, och 



137 

(lerjemte en mängd gamla tyglappar. Dessa ben borde 
undergå medico-legal besigtning och deröfver vederbörligt 
intyg utfördas. 

I sällskap med Ofverläkaren I3oktor Iljertstedt, som 
med up])lyst nit värdar äfven det fordna klostrets bygg- 
nader och öfriga forntida tillhörigheter, bcsågos hospi- 
talstomterna samt dårhusets alla åtkomliga våningar och 
rum, ända upp på vindarne. I S:ta Britas cell finnas flera 
fornäkta qvarlefvor, såsom en mycket gammal ornerad, 
snidad kista, en bönpall m. ra. Ett der befintligt skåp 
synes dock vara mycket yngre, åtminstone dess målning. 

I klostrets fordna trädgård, nu åter prydligt och väl 
vårdad, står en runsten (*) (Liljegrens Runurkunder n. 
1172), om hvilken Lektor Wallman lemnat utförlig be- 
skrifning i Iduna, 9:de häftet p. 334. 

Vadstena slott har någorlunda takbetäckning; an- 
vändes till maoasin och har boställsrum för Mao;asins- 
förvaltaren, som skall hafva vård om byggnaden. Blott i 
några af de stora och många öderummen sågos obetydliga 
återstoder af forntida verk eller några grofva freskoteck- 
ningar i somliga fönstersmygar, några arabesker i »stolp- 
salen» samt i rummet n. 55. 

Hos Kyrkoherden Dr. Kinnander och Hospitalskame- 
reraren Jacobsson efterfrågades förgäfves de i hospitalet 
fordom förvarade pergamentsbrefven. 



Hnsfbyliösa. 



Kyrkan gammal med modernt torn. Altaret, från 
1697, prydligt repareradt i guld, hvitt och blått. — Gamla 
altartaflan, liten, på södra väggen. — Predikstolen 
med vackra sniderier (»L^adren» och de fyra Evangelisterna). 
— Kristusbild, dålig, i sakristian. 



13S 

Pa »SolgläiitaiD), a llay;byli(>ga kyikohys skattoganls 
cgor, träffades 1850, vid gräfniiig i en dy, på ungefär 2i 
alnars djup, just ötVer en stark källåder, hela skelettet 
af en eltr, livars benknotor och horn dock blifvit för- 
skinijrade. 



Vestra Stenby. 

Kvrkan bvsigd 1(S12 för de samnianslaiina socknarne 
Sten och Kjälfvesten pa platsen, der den sednare försam- 
lingens kyrka stått. — En tafla. Jungfru Maria med 
barnet, på södra väggen. — I sakristian en liten, klen 
värja. — En runsten, tröskel i vestra dörren, utsliten, 
med tydliga ormslingor, men blott få märken efter runor, 
är kanske den af Liljegren under n. 1173 upptagna. Ingen 
annan runsten finnes der nu. 

På lillklockan står följande inskrift:*) 

Stens öfvergifna kyrkogård är nu blott en stenbackc 
för kobete, utan alla minnesmärken. 

') Skriften, som iiiiistc liis.is bakliiiii^cs, l)rirj;ir vid de \\y:\ piiuklcnia 
och iiijicliallcr tiij^lalielsiiiiii^^cii: Avc . niaria . gracia . ploiia . (lumiiiiis . 
Iccriii . bni«>(li«(a . tu . in . nniicnbvs. 



139 

Viiiiicrstad. 

Kyrkans hvalf gamla. — Altarskåp, 2 alnar 10 
tum högt, 3 alnar 1 tum bredt (Kristus på korset och 
helgonbilder), af sämre snideri, samt en dopfuntsskål (se 
pl. 3, n. 4) med korssirater i vapenhuset. Bilder (Jungfru 
Maria med barnet, S:t Giiran och draken) och ett cruci- 
fix af dåligt arbete, på tornhvalfvet och i sakristian. 



Ask. 

Kyrkan gammal. På kyrkdörren, ornerad med gam- 
malt, söndrigt jernbeslag, sitter, på sidan åt vapenhuset, 
ett crucifix af messing, 6 tum liögt, med stympade armar 
på kors och ring, rödmålade. (*) — Altarskåp, 1 aln 
2 tum högt, 1 aln 4 tum bredt (Maria med den törn- 
krönte sonens kropp öfver knät och 2 helgon med kläden 
i händerna), utan dörrar. — Två antika, vackra stolar 
(se pl. 7, n. 2) samt äldre bilder, i sakristian. 



£kebyboriia. 

Kyrkan gammal i hela sin anordning, med högspetsio-t, 
upptill åttkantigt trätorn. — På en grafsten i choret, 3 
alnar 1 tum lång, 2 alnar 5 tum bred, läses: 'i* SUH 
HAC PETRA TEGITUR CORPUS CRISTINE MATRIS DNI 
ARWIDI CURATI IN ECHBY QUE OBIIT ANNO DOM 1 NI 
M^CCCXC REQUIESCAT IN PACE. (*) 

En annan vacker grafsten i cliorct uppgifves hafva 
runskrift, som dock endast består af monogrammcr och bo- 
märken. (*) — En grafsten öfver Hogenschild Bielke är 
uppsatt vid södra väggen af högkyrkan, jemte 6 stcn- 
taflor, 4 alnar höga, med upphöjda vapen och figurer. — 



140 

C mc i fix, bra snidadt, torgyldt, ötVer sakristidörren. — 
Vackert iern beslås ^ dörren ;it vester nå den tillbvo«>da 
»nykyrkan.» 

S:ta luriiittas bönkapell, S alnar 12 tum långt 
i öster och vester, 4 alnar bredt och omkrinu 6 alnar h()2;t, 
med tnnnhvalf, fyrkantig dörr()p])ning me<l stenkarm och 
ett litet fvrkantiiit fönster åt vester. 



Krigsberg. 

Kvrkan har takmålningar. I hösikvrkan: Jakobs 
stege, syndafallet, flykten nr paradiset, David med sin 
harpa, hcrdarne vid Kristi födelse, Israeliternas vandring 
i öknen; — i clioret: arken, Kristi lidande, himmelsfärd, 
kopparormen samt en mängd mindre medaljonger och pla- 
fondstycken af heliga ämnen; — i södra korsarmen: Jesus 
med fem lärjungar, »din tro hafver frälst dig», fadren med 
den förlorade sonen, döden med lian, en arm från höjden 
framräckande en ^ krona. Figurerne af sämre slag; ara- 
besker och listverk bättre målade. — Predikstolen 
med dåligt listverk, men med särdeles vacker krona samt 
en prydlig rik grupp af många förgylda bilder. — Cru- 
eifix, stort, dåligt, samt åtskilliga bilder. — Altaret 
smakfullt och ])rydligt med Kristus och en ängel på hvarje 
sida, hvita vackra figurer. 



Motala. 

Kyrkan modern. — Två grafstenar, hvardera med 
en qvinnofigur, uj)j isatta i väggarne vid altaret. — Gamla 
altartaflan med vri<lna sidokolonner, af 1724, simpel. 
— Den nya, "korsfästelsen», af /. lUackstadius, vacker. 



141 
Nykyrka. 

Kyrkan modern; klockstapeln under byggnad. — 
Kristusbild, 1 aln hög, ypperligt snidad, förgyld. — Th. 
Bergmans epitaphium med porträttmedaljong i gips. — 
En Gyllenstjernas porträtt, stort knästycke. — Kristus- 
och Mariabilder nedvräkta i kyrkoboden. 

På Bona bruk sågs Brukspatron J. V. Grills betyd-- 
liga samlingar af stenredskap, jernvapen (en gammal 
kask och en pålyxa afritade), runstafvar, familjporträtter, 
petrifikater, Ibglar m. m. 



Godcgård. 



Kyrkan modern. — Litet crucifix af messing, 2 
tum högt, (*) hörande till en monstrans. — Dopfunt, 1 
aln 16 tum hög, af messing. (*) Stympade bilder i 
klockstapeln. 



Tjellnio. 

Kyrkan modern. — Altarskåp, 1 aln 17 tum högt, 
1 aln 22 tum bredt, öj tum djupt, i midten 2 krönta 
figurer m. fl. bilder (äfven på dörrarnes utsida), med för- 
gylda glorior och skönaste snideriverk på insidan. (*) — 
Tafla, 1 aln 12 tum hög, med skilderi af Treenigheten, 
i upphöjdt snidverk, dock yngre och sämre arbete. (*) ■ — ■ 
Crucifix, stort, med Evangelisternas sinnebilder och nanm 
på armarnes ändar. (*) — Dopfunt af messing på 3 
fötter. 

Hällestad. 

Kyrkan gammal, med tillbyggnader i norr och öster 
samt klockstapel. — Dopfunt af messing, 1 aln 16 tum 



142 

hös. (ntoin locket), liknan<lo ik'ii i (ivilliiiiic kvrka. — 
Prost iu>r t rätter i sakristian. 



Ros^iia. 



Kyrkan nioilern. Der förvaras en ringbrynja af jern, 
söndriof. 



o 



Skcdvi. 

1 kyrkan en utklippt del af ett antependium, löA 
tum högt, med den korsfäste Friilsaren mellan modren 
och lärjungen, broderadt med silfver och guld på siden. (*) 
— Gamla altarta fl an (på södra väggen), med vridna 
sidokolonner, vacker, nu helt hvitmålad. 

På Lyttersta-mon under Säfstaholm i V. Vingåkers 
socken i Södermanland, vid sjön Tisnaren, midt emot Ruda 
i Sked vi, står, något lutande, en korstecknad runsten, 4 
alnar läng, 1 aln 12 tum bredast (Liljegrens Runurkunder 
n. 905). Se pl. 11, n. 2. — Omkring 8 steg s. v. derifrån 
står en 2 alnar hög sten, och vid pass 50 steg söder om 
denna en dylik, sönderfallen, båda utan runor (i Sjöhagen). 



Siiiionstorp. 

KapeUkyrkan af trä, liten. — Vid Myckelmäsc qvar- 
står iinnu, enligt sägen, en loge, uppsatt af vallherdar i 
Konung Gustaf 1:8 tid. 



Krokek. 



Kyrkan l)yggd 174D. — Dopfunt af messing. — 
Gamla altartaflan (fottvagningen) ej illa mälad. — En 
»d^cce homo» ])å flått trä skuren ocli målad, dålig. — 



143 

Gammal o ho rk Apa af gult siden med utsydda helgon- 
figurer. — Luthers och Catharina von Bohras [»ortriitt, 
skadade. — På lillklockan står: Mattias. Bciiniiick. mc. 
fccit. sit. iioincii. doiniiii. bcnedictviii. anno. 1589. 

Af det fordna klostret finnes nu blott en grön backe, 
inom och utom vestra kyrkogårdsmuren. När man gräfver 
i kullen finner man alltid formade tegelstenar som tillhört 
kors . och hvalfbågar. — Inga rnnstenar finnas i trakten; 
men det upi)gafs, att I.andtmätaren C. Ohrling på Kol- 
morden anträftat en runristning på blanka hällen. 

På en h(")g bergskulle, med fri utsigt åt Bråviken, 
ligger ruinen af Utters bergs torn (se pl. .5, n. l), som 
varit rundt, byggdt af kullersten, invändigt af 10 alnars 
tvärmått. Murarne äro 2^ — 3 alnar tjocka, på somliga 
ställen 6^7 alnar hciga. Folksägnen berättar att här 
varit djurgård till Bråborg, och ännu kallas en af hagarne 
»råoetshagen^ 



Risinge. 



Bland många dyrbara fornlemningar, som förvaras i 
den gamla, ännu bibeluHlna, men öfvergifna kyrkan, äro 
de märkliga freskomålningar ne, hvilka betäcka hög- 
kyrkans hvalfkupor, det kostligaste. De bestå af färglagda 
teckningar af allehanda bibliska föremål, martyrer och 
andra heliga personer m. m., målade i rundlar o. s. v., 
med åldriga, starkt fcirkortadc inskrifter under och omkring 
desamma, allt till det mesta oskadadt. I öfrigt hänvisas 
till Herr Mandelgrens afritningar. Sjelfva hvalfven äro, 
fastän låga, ålderdomligt vackra. Kyrkan är i öfrigt till 
väggar, hvalf, yttertak, torn och fönster ännu i temligen 
godt stånd och förtjenar, helst för de vackra freskomål- 
ningarne, att bibehållas, hvilket med ringa understöd af 
det allmänna lätteligen kunde ske. Nu står kyrkan (utom 



144 

sakristian) oläst, hvilket enligt Prostens iitsaiio, märkligt 
iiotr, skall bättre bevara henne för okvnnets förstöring. 

Här förvaras ett altarskåp, 3 alnar 4 tum högt, 2 
alnar 22 tum bredt, (> tum djupt (Marise himmelsfärd och 
många andra figurer. (*) - — Ftt helgonskåp, 2 alnar 11 
tum högt, 21 tum bredt, 12 > tum djupt, med dubbla 
dörrar (Maria bärande barnet och flera figurer både ut- 
och invändigt jemte inskrifter). — Två Ijusstafvar, den 
ena r>\ alnar höo-, den andra söndrig och ntan fiourer. — 
Predikstolen, gammal, vacker. Odleva])nct i kronan. 
Vapen öfver Kommendanten Joli. Laurin (en pansarklädd 
riddare med svänl i liögra och lagerkrans i venstra handen) 
t 169S, Il:r Salomon Skytenberg f 1693, Anders Peters- 
son Utter t 1(140, — Gammalt j em bes lag på sakristians 
och. kyrkans vestra och södra dörr. Pa den sistnämnda 
finnes årtalet MCDXCV (149.')) och tre enstaka bok- 
stäfver. (*) 

Den nya kyrkan, modern, är den största och skönaste 
i sitt slag inom Östergötland. — Crucifix, 14 tum högt, 
gammalt, fcirsilfradt. — Ett nyare dito af jcrn, gjutet på 
Finspång. — På storklockan finnas många bilder, Kristi 
uppståndelse, flera ])ar hjortar, Konung Carl XI:s namn- 
chifl^er — C. XI 11. S. — omkring riksvajinct samt en 
inskrift, som visar att hon blifvit gjuten ar 1GS2 af "An- 
dreas Ilook', samt omgjuten och förbättrad med »salig 
Monsr. Jost. Iloltings testamente cxx Riksdaler». — På 
kyrkogården står ett sprängdt, ohugget granitblock öfver 
den bekante målaren Per Hörbergs graf, med den enkla 
inskriften VVAl IIORlJKRri på en palett jemte några 
penslar. (*) 

På en kulle nära vester om kyrkan står en mer än 
3 alnar hog bantas ten, på hvilken i senare tid blifvit 
inhugget å ena sidan ett 7 tum högt H och på den andra 
ett 6 tum högt O. Folksägnen uppgifver att kämpen 
»I^underhake der ligger begrafven. 



145 

På en kullrig, bergfast häll i prostgårdens ladugård 
ser man svaga teckningar af en runslinga på en omkring 
2 alnar hög och 2^ aln bred yta, med till det mesta ut- 
nött runskrift. (*) 

Kyrkans pergamentsbref, hvarom Riksantiqvarien gjort 
förfråoning, är förkommet. 

I bibliotheket på Finspångs bruk förvaras åtskilliga 
fornsaker; deribland en gammal målning (Jungfru Maria 
med barnet) på ett bräde llj tum långt, lOij tum bredt, 
öfverdraget med linne. Figurerne hafva guldglorior och 
monogrammer: MP 0^ {MHTUP TO V QEÖV) och IHC 
XC {lllZOVZ XmZTOZ)^ samt en glasmålning (se pl. 
11, n. 3) 1 aln 20| tum hög, 18^ tum bred, (S:ta Catharina 
jemte ett barn- eller änglahufvud) med bladrankor kring kan- 
ten och öfverst tvenne vapen, det ena: tre gumsehufvud på 
en röd snedbjelke och en stjerna ofvan och nedan med 
underskrift: Andreas Schepsius Cantor 1639; det andra: 
tre gula hundar i rödt fält, med underskrift: Ulrich. 
Christian Böhen; vidare en fullständig rustning af harnesk- 
plåt, äfven för benen samt händerna; 2 stålkasketter utan 
visir m. m. 

Bruksbokhållaren Borgström lofvade att genom Skol- 
läraren C. P. Hallberg besörja afteckning af hällrist- 
ningar, som enligt uppgift skola finnas vid Lortorp. 



Yänjra. 



Kyrkan, gammal, skall snart ombyggas. — En stor 
helgonbild med en figur under fötterna (i kyrkboden). — 
En ljus st af med förstörd krona. — Primklocka 7 
tum hög. 

1 Balderums söräng många stensättningar. — Vice 

Pastor K. J. Dahlberger meddelade uppgift om en 

10 



14G 

runsten, som omkring; år 1844 skall liafva blifvit funnen, 
stående vid ändan af en på 4 småstenar hvilande häll, 
i ett stenkummel i hans födelsebygd, Vestrum i Småland. 
Förtjente närmare efterforskas. 

Den gamla fornäkta Vångadrägten, holkbyxor, 
trindmyssa, långtröja och hög hatt for karlarne, samt 
korta kjortlar, röda strumpor m. m. för qvinnorna, är be- 
klagligen nu alldeles aflagd. 



Stjernar|i. 

Af det fordom praktfulla G våningar höga Stjernarps 
slott, bygdt 1G54, afbrunnet 1789, qvarstår en vacker 
ruin. En teckning, tagen från trädgårdssidan (åt Roxen), 
bifogas. 







147 



Ordlista från Osters^ötlaiid. 



Ö' 



Några få ord af Östgöta bond-målet, ett och annat 
ordstäf och ortnamn må här ock följa, dem jag på resan 
samlat under samtal, mest med min skjutsbonde, arbets- 
karlen i Linköping Johan Petersson, född i Normlösa 1822, 
och andra, vanligast af allmogen; och förutskickas härvid 
blott några få och korta anmärkningar. Det tjocka I höres 
öfverallt i landskapet. Ett mycket bredt //-ljud, med drag- 
ning till ä, förekommer på flera ställen. Talet längst norr 
upp, t. ex i Regna, Skedvi, ljuder åt Vestmanländskan (ja 
i tonfallet till och med åt Finskan), hvarest ock det guttu- 
rala Medel pads-i-et, när det är långt, förekommer (likaså 
stundom äfven det långa y). Språket i Vårdnäs-egnden tyckes 
vara af fornåldrigt lynne. Mest äkta är väl Ostgötamålet 
i skärgården, Ydre och Vånga-Risingebygden. Gränsen 
mellan de olika språkkretsarne är, enligt Bibliothekarien 
Wiedes uppgift, merändels Svartån. Tydligt är, att denna 
ordsamling, inhemtad under den hastiga färden, icke kunnat 
blifva särdeles omfångsrik. 
Aflig, adj. = mäktig, stark (mat, foder). 
Ändring, m. = yngling af andra årets konskription. 
Anig, adj. = flitig, arbetsam. 

Arveråg, m. = råg, som osådd vexer det följande året. 
Backe-klant, m. = bergsbacke, klint. 
Bälg, m. (ortnamn) = den vida slätten omkring Ringarums 

kyrka. 
Billa, Sur-billa, en växt. 

Binka, — hop, hög; Binge, m., (Ydre). (Bunk, Gotl). 
Blasskä, v. n. = plaska uti, fukta, älta med något vått. 
Bla'-vall, m. = bladvall, äng med bladiga vexter. 
Blejd, pl. — r, m. = kil. (Gotl. Blaigre). 
Blig- ut, m. — en som glor stinnt på någon. 



148 



Blog, 11. — bloil; blocia, v. a. — bloda (ner). 

Broder, f. pl. iiidef. = broar (af bro); likasom fru, pl. fruder. 

Bromma = alla ax (tillsammans) af en nek (sädeskärfve). 

Brunne, m. = vattenställe, kiilla (i marken). 

Bråt eller brått, n. = sar, kroppsskada. Se Fälle-brått. 

Bruttslig, adj. = dålig, kk'ii, sjuklig. 

Buk eller bak. »Har hvarken buk eller bak» (ordstäf om 
en som är mager). 

Buk-sump, m. — en bukig (t. ex. häst). 

Bulkig, adj. = knölig. (Gotl. id.). 

Buse, — a. f., byssja; hund-, s vina-buse = huntikoja, svinhus. 

Båge = båda (två). 

Bågen, m. def. »)Hon styr allt bågen» (ordstäf om en hu- 
stru, som har väldet i huset). 

BÃ¥l, m. = gren utan lof och barr. 

Bänna, v. n. = vara löpsk, löpa (om en hynda). (Ydre). 

Bäsra, n. pl. def. = båsen (af bås). 

Böna (o-å), v. a. = bota hästar för qvarkan derigenom att man 
i tornisten hänger uppvärmd råg och höfrö för dem. 

Börd, f. = reun. 

Dank, kärr-dank, n. = kärraktio, tufvio; mark. — äfven med 
skog på (Ydre). 

Dega sig, v. refl. = tröttna upp. 

Djerfva sig vid = lita sig till, på. 

Disene-kulle (ortnamn), en ättehög i Heda. 

Dräll, v. iniperf. -• trall, damp (af drälla). (Ydre). 

Dräp eller slag-drap, m. = slagträdet af en slaga. (Vånga). 

Dung-jord, f. — svart (liksom aska) torr mulljord. 

Dursk eller DÃ¥rsk, adj. = dolsk, lat. 

Då/kig, adj. = småbackig (om väg, som går upp och ned). 

Dälk, f. = liten grop, däld (jfr. V. Dal. dälpa, id.) 

Dänna, ad v. = der, der borta. 

Dask, II. = vattenhåla, puss, sump. 

Dö'r (eller •löder';'), adj. = död (likasom ny'r eller nyer 
= nv). 



149 

E, art. indef. fem. = en (e dälk — en däld), en i allmänhet. 
Eldföre, n. = elddon. (Vånga). 

En-liten, adj. = enfärgad (Gotl. ain-liten, — I, — ä.) 
Enka eller inka (med ljud mellan e och z), någen enka 

= någon enda. (Uppl. id.). 
FjeiT-spärr, n. = galopp (äfven i Vångaengden, fyrsprång). 
Fisknämnd, adj. — som tar bra fisk (om nät). (Gotl. id.) 
Fjälster, n. = tarm. 
Fjäte, te-fjäte, m. = egg-spets eller hfirnet af en vedyxa, 

som är te (till, åt) den som hugger; — frå'-fjäte ^ den 

eggspetsen, som är frän den huggande. 
Flodr, n. = flor. 
Flogel, = golf, gata i fähus. 
Flådre, f. = tunn lapp, trasa. 
Flåg-brånn, m. — fet tjärved. (O. Tollstad). 
Flättring, m. = tvåradigt korn (deraf att axet är flått?). 
Frät, n. = yrfän, småflugor. — Såg-frat " sågspån. 
Frit, adj. = frisk, sund. »Han fick sina fri ta lemmar 

igen». 
Fruder, f. pl. indef. af fru = fruar; liksom broder - broar. 
Furjä kring, v. n. = fara, stryka kring. 
Fåra, f. = fårtacka, tacka. 
Fägerst, adj. superi. = fagrast, vackrast. 
Fällebrått, n. = skogsfälla (till svedjeland), fälld skog. 

(Jfr Fäll-bruting, Gotl.). 
Fä-träd, n. ~ skuggträd, qvarlemnadt att gifva skugga åt 

kreaturen på eljest trädlösa, soliga fält och ängar. 
Försel, f. = gång, framfärd. > Dålig försel och dålig hörsel». 

Ordstäf om en gammal, som både går och hör dåligt. 
Gasig (ljud af å-a-ö), adj. = varm, qvalmig. (Deraf gassa 

sig?). 
Gavla, v. n. - skräfla, ))gaff'la sig.» 

Glöta, v. n. = älta, arbeta, plaska med något vått, slaskigt. 
Goa, f. def. = åskan. Goa går = åskan går. (Trehörna). 
Gosra, pl. def. - folket, tjenare på »godset», herregården. 



150 

Granna, v. a. = skada, oroa. »Litet grannar ögat, sad' fan, 

som fick en igelkott i ögat.» Ordspråk. (Isl. granda, id.) 
Greja, v. n. = arbeta, fakta, bråka med. ))Greja natt och dag.') 
Gröpa upp, v. n. = göra gropar. 
Gråss, m. = hoj), mängd, hjord. 

Grät-ängshgt, adj. o. adv. = ängsligt och värdt att gråta åt. 
Gubbekiillen (ortnamn) = ett gråberg n.o. från llöke i 

Östra Tollstad, med föregifna hällristningar. 
GÃ¥nge-lemmar, m. pl. = ben. 
Gälla, v. = kastrera. »Gälla tjuren och gift drängen, så 

far man allt komma i bredd med dem». Ordspråk. 
Gällig, adj. = mager, sötsur, blå, afskummad (mjölk). 
Göle, n. = svedjeland. — Göla, v. = hugga ned skog till 

svedjeland. (Krokek). 
Golv = gul, liten insjö. (Skedvi). 

Görande (ö med å-a-ö-ljud) sur = bittert, ampert sur. 
Hacka, v. a. — skära ärter med lia. Se li-hack. 
Hag, n. Se virka-hag. 
Half-tro, v. a. = nästan förmoda. 
Halm-piper, m. = halmboss, — smulor. 
Hamla kring, v. a. = sträfva kring; topphugga träd. 
Hamn, m. = mennisko-skelett. 
Hamna, v. n. = ro baklänges. (Gotl. id.) 
Hank-ryckare, m. = stackare, usling, krake. 
Harj, stenharj, n. = stenbacke, gryt (Ydre). Deraf flere 

ortnamn: Harg. 
)y Hefter, prsep. = efter. H höres ofta framför vokalerna i 

början af ord. (Gotl. id.) 
Hemvist, n. — hus, byggning, som folk bor uti. 
^ Hensam, adj. = ensam. 

Herrn. »Dä' va' herrn, sad' pojken, när han kysste frun». Ordspr. 

Hjulp = grop i vägen. 

Hjulpigt, adv. = säges då vägen går upp och ned. 

Hot, n. = stör-par i en gärdesgård. 

Hota, v. n. = stöta, bryta med jernstång. 



151 

Hotstång, f. = jernspett, ~ stör. 

Hump, m. = ängs-, hage-stycke, urfjäll (Humper, m., Ostg.- 

Lag.). 
Hustra, f. = hustru. 

Hybbele, n. = liten stuga, koja. (Gotl. id.) 
Håfk, m. = vattenho (för hästar). 
HÃ¥lk-byxer, f. pl. = gammaldags byxor (i VÃ¥nga). 
Hång, f. = tvärstång på halmtak. 
Hårkr, adj. = modig, på sig, stursk. (Hörk, Ydre). 
Hälla, v. a. = sätta fängsel på kreatur. 
Hämta-korge, m. = korg. »Kalfveta i skogen och hemburna i 

en hämta-korga». Ordstäf om barn, som ej ha folkvett. 
Hävvder, f. pl. = egor. (Gotl. id ) 

Hörka upp sig, v. refl. = komma i höjden. Jfr. hårkr. 
I-jämter, prPBp. = jemte, vid. 
1 kulle, adv. = i kull, omkull. 

Juta, brojuta ( — gjuta?) = liten, mindre bro. (Vest. götl. id.) 
Jynne (gynne?), sällskapsgynne, n. — gästabud, umgänge. 
Jämn-flodt, adj. o. adv. = jemnflödigt (om vatten i ån, 

floden, som går jemnt, lika högt med, t. ex. gräsvallen). 
Kalfveta, adj. pl. (af kalfvetr) = kalfvade, födda. Se 

hämta-korge. 
Kalla, adv. = kallt, svalt. »Dä' blåser kalla, svala». 
Kana, f. = båt. (Gotl. id.) 
Kast, myr-kast, m. ~ myrstack. 
Klant, backe-klant, m. = bergsbacke, klint. 
Klunkig, adj. = klimpig (gröt). (Vestergötl. »molnklunk» = 

molntapp). 
Klynne, f. = klyfta (Ö. ToUstad). 
Klökr, — t, adj. = mäktig, stark (foder, mat). 
Knop, m. = stycke (t. ex. ost); — n. = coitus. 
Knystra, v. n. = slå, arbeta med knöster. 
Knattra, v., n. — små-gnägga. 
Knäbblas, v. dep. = trängas, olikas. 
Knöster, n. = stor slägga, knoster. 



152 

Kort", m. = tarm. Se fjälster. 

Kréna, v. n. = släpa, arbeta, fakta. 

Krisse, m. = krets, rundel. 

Kräketr, adj. = sjuklig, kränk. 

Kuna, f. = qvinfolk. (Vestergötl. »kana»» = qviuna, hustru. 

Gotl kuna = hustru). 
Kupa, f. = liten stuga. 

Kvallig, adj. = kärnlös, omogen (om ved, skog). 
Kvillctr, adj. = gnällig, gratig (om barn). 
Kvinnsl, n. = qvinna, qvinfolk. 
Kvist-fogel, m. ^ fogel, som sitter i träd, på <|vistnrne, och 

icke på marken. 
Kvällna, v. Inchoat. = börja bli qväll. 
Kaller, kållr, adj. = kall. »Bättre ligga hemma på ugnen 

och äta kaller palt, än» .... Ordstäf. 
Känning, — ar, m. pl. - bekanta, vänner. 
Kärrdank, n. Se dank. 

Körne eller kölne, ortnamn i Kärna socken. 
Labbeländska, f. — rotvälska, pols, som små barn tala. 
f,ampa, v. n. = bråka, arbeta, fakta med. 
J. en-maklig, adj. = icke tungt, svårt (arbete). 
r.i-hack, m. — kort Ha, t. ex. att »hacka», skära ärter med. 
Lugna, v. n. 'lian går och lugnar» = vanka, drifva kring 

fåfäng. 
Luretr, adj. ^ lurig, sömnig. 
Lusk — slem-fisk; oätbar, sämre fisk (Ydre). 
Lyft-led, n. = gärdsgårdsled, så gjordt, att ett stör-par 

står fast i marken, men det andra nr inborradt i en 

flyttbar träkloss, hvarigenom dot hela kan öppnas eller 

lyftas å sido, så som en grind. Kallas också: Lampa. 
Låmsa, v. a. = föda (om tackor). 
Lang-tröja, f. — gammalmodig karl-tröja (Vånga). 
Långer, adj. = lång (m. ti. adjektiver med / i deras masku- 

lina slutändelse i singularis). (Gotl. id.) 



153 

Lägg, n. = plattsida (på en sten). »Hvarken lägg eller 
vägg» (om en till murarbete oskaplig sten). 

Lättskjuts, m. = lätt skjuts, utan stort lass. 

Ma, slåtta-ma\ f. = sid, vattensjuk äng (Ydre). 

Macksam, adv. -=-- mycket, mer, i högre grad. "Macksam 
uslare, macksam bättre». 

Malja, v. n. = arbeta, fakta. 

Mandel = sädeskornens mjölämne, styrka, näringskraft. 

Manke, m. »Lägga till manken» - taga i med högsta kraft. 

Mat-trå', adj. = matlustig, hungrig. Se »trår». 

Mattarj = hop, mängd, flock (t. ex. hästar). 

Mil, n. = stycke af hästhufvudlaget, som är mellan bet- 
teln och pann-remmen. 

Mol-arbete, n. = dunderverk, domedags-arbete. 

Mota, v. n. = hålla jemt på, knåpa med. 

Mugg, — a, f. = niygga. (Vestergötl. mugga, id.) 

Mula, v. n. = små-gnola, — sjunga. 

Mulla, f. — genital. fem. 

Mulle, m. = tjur. 

Myr-kast, m. Se kast. 

Månsä, v. n. = coire. 

Mättnä, v., a. = göra mätt, mätta. 

Moder, plur. af mö, f. 

Navricke, m, = selpinne. 

Nek, f. = sädeskärfve. 

Nunnas, adv. = nyss. 

Nuta, imperf. nöt, v. a. = njuta. 

Nyr eller nyer, adj. ~ ny. Se dö'r. 

Nys, n, = snyte, hörn, spets. — (Gotl. id.) 

Nämnd, adj. Se fisk-nämncL 

Ohampling, m. = oborstad menniska. 

Ohäring, m. = dum menniska. 

Opp-rinna, f. = källa. 

Papp, m. = spene; — • pappsöt = spenvarm (mjölk). 

Pittla, v. n. = små-peta. 



lo4 

Pa-(iryklig, adj. = klaiulrande, missnöjd, knarrig. 

Pajka, v. a. ~ föda barn (gosse eller flicka). 

Rabbis, »sta rabbis» = stå bocken, mäkta, stå ut med. 

Rådde, f. i»l. <lef. — ra — räcka, sträcka, länga, t. ex. af 
gamla hus. — (Vestergötl. Rädda, f. - rad, klunga, krets). 

Regla, f. ^ stång, slana. 

Ro-tYSi n- — l>åt. 

Ruf, m. - knöl. 

Runge, f. = krokig björksla i vagnsbanken. Deraf vrång- 
häck(?). — (Rang, Gotl. id.) 

Rympla, v. a. = skrynkla, bryta. 

Rang, f. = liten bit, lott, vrä. — (Gotl. Rang, f. = vrå). 

Rätt-vis, adj. — som visar rätt vägen. 

Röj-trafva, m. (Torpa) eller Röj-stuka ( Malexander) = råg- 
stack, på åkern. 

Sand-tag, n. = sandgrop, derur man tager sand. 

Sarde = en sorts vide. 

Sikks — liten sax. (Sissa, Gotl. id.) 

Sjok, m., sjommling, m. — stor skifva (bröd). 

Sjöbunden, part. = full af sjöar och vatten (Skedvi). 

Sjögar, pl. af sjö (sjöar), m. 

Sked-korg, m. = ett slags korg af pinnar, fästad på väggen vid 
köksspiseln, för att deruti inlägga efter diskningen våta 
skedar. (Askaby). 

Skeveter, adj. = skäckig, spräcklig. 

Skola, v. act. = undervisa, lära barn (Vångn). — Gotl. id. 

Skrinn, adj. — klen, mager (Ydre). 

Skrot, m. = pungverk (Ã¥ galt, hund). 

Skråe, m. = narr, tok, pjåk. 

Skråj)eri, n. = fåfänglighet, tokenskap. 

Skumra till, v. imp. - skymma till, bli nudct, dunkelt. 

Skunk, n. - språng på en öfverbyggnad. 

Skur-traf, u. ' fullt traf. 

Skäkten, namn på en bautasten i Vestra Eneby. 



155 

Skäljen, ortnamn — en skog sydvest om Nässja kyrka, for- 
dom kronopark. 

Skälvar, adj. = som darrar, skälfver, — (Skälvnr, Gotl. id.) 

Skämma, f.^fel, sjukdom. — (Håjskämma, regn på höet, Gotl.). 

Skängling, m. = gren, något smalt i allmänhet. 

Skär, n. = egg (på knif m. m.). 

Sköve, n. = vagnslider. (Deraf ut-skåf?). 

Slag-drap, m. Se dräp. 

Slana, f. — långt träd, spira, bom. 

Slant, adj. = slintig, hal. 

Slod, f., — er, pl. = hop, mängd, sällskap. (Gotl. id., Ydre slo). 

Slåtta-ma'. Se ma'. 

Smit-vej, m. — liten gångstig, smygväg. 

Snapp-säck, m. — häng-ficka (Vånga). Gotl. id. 

Snyva av, v. a. = slå af ett snyte, hörn. 

Solgläntan, ortnamn, en mark i Hagby höga. 

Somma-skepp, n. = båt på sjön Sömmen, der båtar alltid 
kallas »skepp». 

Sporlaga. »Få sporlaga på» = få spordt om; få veta, höra 
om. (Spor-dagar, Gotl. id.). 

Spranter, adj. — ifrig, som vill fram. 

Ställda, part. pl. = ställda (af ställa). 

Sten-harj, n. Se harj. 

Strabblä, v. n. = stappla (äfven i läsning). 

Strunt, m. »Strunt vill också ha stöflar, sad pojken till far 
sin.» Ordspråk. 

Stuka, f. Se röjtrafva. 

Stuka hop, v. a. = stacka, sätta rågkärfvar i stack (Ydre). 
— Gotl. id. 

Stängsko, m. = släp-sko på kördon i svåra backar. 

Su', på su\ adv. - - lutande. (Pa sud, m. m. Gotl, id.). 

SufFt, — en, m. = syra, sid jord. 

Svaggla -pk, v. n. — tugga, mumsa på (Rogslösa). Saivla, 
Gotl. id. 

Svala, adv. = svalt. Se kalla. 



156 

Svin-körn = messling. 

Svalting, m. = en stackare, som sitter och svälter. 

Sväner, pl. af svan. 

Svta, v. a. = sköta, ansa. 

Sytra, sytra, sytra! - lock för kor. 

Sågfrat, n. = sågspån. 

Sällskaps-jynne, n. Se jynne. 

Sär, pl. af så, f., vattenså (O. Tollstad). 

Sönjer, m. pl. af son (Risinge). 

Tag. Se sandtag. 

Tandfallen, adj. = som mist tänderna (Vånga). 

Te-fjäte. Se fjäte. 

Tilde, n. = golf (tilja). (Gotl. id.) 

Tjese, m. = fäkreatnrs vildhet och språng i hettan för 

bromsen. 
Tjidde, m. = barnunge. 

Tjimmä (Kimmä), v. n. = klämta. (K imma, Gotl. id.) 
Tjåk, m. = käft. 
Tjäna, v. a. = förtjena. 
Tjäna dräng = tjena såsom dräng. 
To, n. = lin. (Gotl. id.) 

lorrta, f. def. Hefter torrta = efter nödtorften. 
Trappa, v. n. - stiga upp för trappa, stege. 
Träsk, imperf. af tröska v. a. 

Tretting, m. = \ år eller 1.3 veckor. Tre trettingar = i år. 
Trindt-myssa, f. = gammaldags karl-mössa i Vånga. 
Trubbe-mule, m. = surmulen menniska, tvärvigg. 
Trår, adj. = lysten efter något (se mat-trå). "Vara trår 

efter något". 
Tvage (eller vaske), f. = liten granqvast att skura med. 
Ty sej till, v. reti. = förtro sig till någon, vänligt nalkas, 

vara inställsam, ställa sig under ens skydd. 
Tyngna åt, v. a. = göra tungt. 
Tyrsa, f. det samma som muUa. 
Tär, plur. af tå, f. 



157 

Ukä, v. n. = gå drägtig (om djur). (Gotl. få jufver). 

Urken, adj. = dålig, matt, ödd. 

Ut-skåf, n, = svalgång, uthängande tillbyggnad. (Af sköve'0- 

Vagns-skåf ( — skråf?), n. — vagnskarme. 

Valtr, adj. = rank (båt), som lätt välter. (Gotl. id.) 

Vasa, v. imp. Dä vasar = är öfverfuUt, rikt, dråpligt. 

Vaske. Se tvaoe. 

Vatr, vat, vatt, adj. — duglig, rask, modig. (Hvatr, Gotl. id.) 

Vatten-åke (se åke), n. eller — vagn, utgöres af en lång 
stång, med en trissa i ändan samt en krok på midten, 
på hvilken man hänger en bytta eller dylikt, att sålunda 
föras af en person, som med stången öfver axeln skjuter 
trissan på marken framför sig. På stången finnes äfven 
en träpinne till handtag. 

Vej, vaj, m, = väg. 

Yidig, adj. = ledig, qvick. 

Virka-hag, n. = afstängning i vattnet för fisk (i Sömmen, 
Ydre). 

Vis-vigge, m. = föremål att styra på. 

Vrall, imperf. af vrälla, v. n. = rann, vällde, flöt. 

Vringla, v. n. = vingla, vicka. 

Vrå, pl, vräger, = vrå. 

Vurnlek, m., vurne, n. = läglighet, utsigt till. 

VÃ¥llr, vall, adj. = dugtig. 

VÃ¥ll-rik, adj. = ganska rik. 

Våll-våll, adj. frequ. o. adv.- mycket dugtig, utmärkt (Risinge). 

VÃ¥nge, m. = krets inom skall-ringen. (Deraf VÃ¥nga?) 

Vägg, f. — vertikal- eller stånd-sida på en sten. Se lägg. 

Vägtruten, adj. = den för hvilken vägen tryter, förvillad. 

Välare, adj. compar. = bättre. 

Vänsel, m. = källa med godt drickesvatten. 

Vänskas, v. dep. =-- förtroligt umgås med. 

Värnäsa, f. Få sig värnäsa (väder i näsan?) = få näsbränna. 

Värst. Så värst, adv. = så särdeles, synnerligen. 

Växelvär, n. = vexelväder, regn och solsken om hvart annat. 



158 

Yttra, v. a. = afyttra, sälja. 

Yttra av, v. - tia (cii häst). (Gotl. iil.) 

Adig, adj. = hungrig, lysteii. 

Ake, II. = vagn, fordon. — Se vattenåke. 

Alle, m. = växt-utsvähning i barken på ett träd. 

Amme, m. = ånga, imma (Ydre). 

Anvä2a, ortnamn i Skeda. 

A sdym lingen, namn på en åker i Slaka. 

Amnan, f. def. — meningen, tankan, afsigten. 

Ate-tavla, f. = långt, rundt bord, som till ena halfvan kan 

slås ihop, för att emellanåt sitta på. 
Ögonlock. )iNu ser jag, sad' kärringen, som klippt af 

ögonlocken». Ordspråk. 
Okar, n. pl. = oxar. (Gotl. Aikar id.) 
Olv, m. = gi"op, håla. 
0'ra, def. pl. f. = öarna. (Ortnamn: llaröVa, lvuugsö'ra = 

Haröarna, Kungsöarna i Sömmen, Ydre). 

Under denna resa har jag visserligen funnit mycken 
förstörelse af fornsaker, i svnnerhet i kvrkornn, samt en 
allmän håg att modernisera dessa, hvarigenom icke hvar 
tjugonde är i sitt gamla skick. Att förbättra eller ombygga 
har naturligtvis ofta varit nödvändigt, men hade då — 
såsom det skedt med Heda kyrka — bordt göras enligt 
konstens fordringar. Äfven har det visat sig, att de åldriga 
minnesmärkena på fältet stundom anses hinderliga för 
odlingar eller byggnadsföretag. Men allmogen har dock 
mångenstädes ganska väl reda på sin orts fornlemningar, 
samt känner siii stolt öfver dem och det öfriga af vårt lands 
minnen och gamla hoskomster. Likväl är menige man 
om allt det forna hittills lemnad i allt för stor okunnighet, 
för hvilkcn man icke bör skylla embetsmännen på lands- 
bygden, enär deras l»ildning vanligast måste ligga åt annat 
håll, och de hafva andra vigtiga pligter att uppfylla. Meller- 
tid har under resan mig blifvit visad all viilvilja och hjelp 



159 

af tjenstemän, skollärare och andra, och har jag derunder 
ofta haft tillfälle att besvara många förfrågningar i saken. 

Men om Sverige vill innehafva sitt rum bland de 
högt bildade folken, som på historisk grund underhålla 
och utveckla ett verkligt och lefvande folklif, som med 
detsamma är en fortgång från det forna och tillika en ut- 
veckling deraf uti folkets hela tankelif och allmänna lef- 
verne för den dag, som nu är, och för framtiden, då måste 
ock riket för detta stora ändamål göra vida större upp- 
offringar än hittills. Inser man frågans stora vigt, så böra 
nödiga medel anvisas, att det för K. V. H. och Antiqv. Akad. 
blefve möjligt att årligen till landsorterna utskicka flera resande 
antiqvariska tjenstemän (ty det är för saken af stor vigt, 
att sådana ofta synas i bygderna), som dels kunde hafva 
en vidsträcktare och mera verksam tillsyn öfver der varande 
fornlemningar och på stället lemna nödiga upplysningar om 
dessa, dels afteckna sådana; äfvensom att der också an- 
vända andra forskare för särskilda ändamål, såsom att 
uppteckna folksägner, visor, melodier, gamla plägseder och 
husbruk m. m., hopbringa det snart bortdöende fornspråket, 
gamla ortnamn m. m., anställa gräfningar, undersöka run- 
stenar o. s. v., hvilka alla anteckningar och ritningar skulle 
ingå till K. Akademien, som dessutom i hvarje hufvudort 
borde hafva ett der boende ombud för att der ständigt 
hafva ett vakande öga och ett ö^Dpet öra för det fornas 
sak samt äfven något offentligt anslag för möjliga antiqva- 
riska undersökningar och inköp. 

I alla landskap och i synnerhet vid högskolorna borde 
historiska sällskap och samlingar bildas, så som det ock redan 
skedt, genom några fornforskares nit, i Linköping, Örebro, 
Vesterås, Enångers kyrka, m. m. för bevarande och samlande 
af det fornåldriga derstädes. Yäl vore det ock, om smärre 
understöd funnes att tillgå för personer, som upptäcka, 
leta fram eller med utmärkt nit och uppoffringar vårda 
vigtigare fornlemningar. 



160 

Om det historiska sinnet allmännare väcktes hos folket, 
vore ilermed säkerligen ej blott i antiqvariskt, utan äfven i 
riera andra afseenden mycket vunnet för landets värdighet 
och fromma. Men då nu till och med de lärde ofta vär- 
dera högre den utländska än den fosterländska bildningen, 
och då vår folkande är alldeles villad bort från allt gammal- 
dags, tarfligt och fosterländskt eller har tappat den histo- 
riska tråden, missaktar det forna och är blifven modern, 
fafänglig, vppig, omanlig och icke Svensk, så måste man 
gå djupare till grunden med saken, om man vill något 
uträtta i större mått, icke blott för att bevara alla yttringar 
och skepnader af vårt fornlif, utan ock för att med det- 
samma kunna för framtiden åstadkomma en verkligt Svensk 
medborgerlig folkuppfostran. För detta ändamål måste 
man börja med ungdomen, vår ädlaste kraft och vårt bästa 
hopp, sålunda att läsningen af landets historia måtte med 
mycket större grundlighet och allvar bedrifvas i våra 
skolor af alla slag, enär nemligen historiens och sjelfva 
fornkunskapens mål ingalunda är att tanklöst upprepa 
årtal och långa rader af fordna kungars namn och man- 
dater, eller att hopsamla några multnade svärd m. m., 
utan att bevara hörnstenarne för vårt ärfda folklif Men 
härtill fordras då såsom grundlärdom en vida bättre känne- 
dom af landet sjelft, dess hela danad och vigtigaste alster, 
alltid utgående från socknen och landskapet. Ty då barnet 
nu ej känner ens sin egen hemsocken med dess belägenhet, 
skepnad, förmåner och minnesmärken, kan det omöjligen 
fatta landskapet och än mindre hela riket. Derföre borde, 
till att börja ined, hemortens karta ovilkorligen finnas i 
livar enda folkskola. Så måste geografien alltid vara grun- 
den för folkhistorien, och denna bör städse föredragas med 
allt möjligt afseende på landskapet eller det närbelägna, 
kända, samt efter hand vidgas till begrepp om hela folkets 
odling och öden. Men for att detta åter skall bli möjligt, 
måste ock för sådant ändamål utarbetas särskilda landskaps- 



161 

beskrifningar med ofeosrafi och historia tillsammans, städse 
utgående från och framställande det särskilda landskapets 
jord-danad och folkhändelscr, samt med insatta bildtryok 
af ortens aldra vigtiaaste minnesmärken och dess fornlifs 
skepnader. Detta skulle fägna folket i hvarje ort och in- 
aifva det en ädel stolthet, llärioenom skulle vårt folklif 
k nyo uppväckas till kraft och verksamhet och folkandan 
räddas från mycken flärd, från högen för det som modernt 
och utländskt är, från missnöje, tvedrägt mellan olika stånd 
och många förvillelser; och rikets fornlemningar skulle då 
äfven säkerlio;cn med all kärlek bevaras. Detta väntar landet 
af folkskolan, ty hon är oss alltför dyr och löftesrik, att 
blott vara en anstalt för utanlexor. Guds bud och kär- 
leken till fäderneslandet skall hon inskärpa. 

Finge hela folket sålunda en historisk uppfostran frän 
grunden, och derigenom ett rätt förstånd om fäderneslandets 
sanna fördel och ära, så skidle den förödelsestorm mot 
allt fornt, som nu går fram öfver vårt land, blifva hämmad. 
Man skulle ej, så som nu, stundom erfara huru våra kyr- 
kor repareras, till och med ombyggas, efter tycke, utan all 
offentlig vetskap, och vidrigt moderniseras; man skulle ej 
se deras redskap och handlingar ofta ligga kringströdda 
eller utan skydd och vård, samt med märkliga inskrifter 
försedda grafstenar (som borde uppfästas vid murarna), 
glasmålningar, alfresko-skilderier m. m. alldeles förderfvas, 
och deras dyrbara bohag antingen nedvräkas i ömkliga 
skrymslen eller försäljas och på det skamligaste vanhelgas. 
Man skulle då icke höra berättas, att predikstolar blifvit 
använda till hundkojor och altarskrank till svinstängsel, 
att helgonbelätcn finnas uppsatta i trädgårdar och frejdade 
ätters vapen snödeligen upjjspikade i kyrkobodarne: man 
skulle icke se rikets äldsta kyrkoruiner hållas i en väm- 
jelig omgifning, småningom nedrifvas och försvinna; ej 
erfara att riksvigtiga bref och handlingar förskingrats till 

11 



1G2 

kianiboden, att hjeltars harnesk och vapen för några skil- 
linuar bortslumpats pa auktion, att runstenar, ättegratVar, 
fornredskap, lemningar af djur frän urtiden m. fl. landets 
äldsta monunienter förstöras och spårlöst försvinna. Hela 
folket, ej blott några få vetenskapsmän och enstaka resande 
fornvänner, skulle då taga fornväsendet om hand, villigt 
vårda, uppleta och frambära allt till historiens upplysning, 
kon.stens utveckling, vetenskapens tjenst och till hela sam- 
hällets förädling. Visby den 31 December 1861. 

P. A. Sä ve. 



Ort-register till P. A. Säves berättelse. 

(Städers, socknars och kyrkors namn äro satta med spärrad stil). 

Sid. Sid. 

Adlerskog 98. BÃ¥lsta 76. 

Alvastra 118. Disene 117. 

Appuna 113. Egeby 87. 

Asby 10.3, 104. Ekeby 107. 

Ask 139. Ekebyborna 139. 

Bankeberg 79. Eldslösa, östra 93. 

Bjälbo 11.3. Elfvestad 131. 

Björkeberga 86. , Emtefall 95. 

Björnsnäs 66. Eneby, vestra 96. 

Bo 79. » östra 63. 

Boberg 130. Fifvelstad 133. 

Bona 130, 141. Finspång 145. 

Borg och Löt 66. Flistad 126. 

Boso;ård 110. Fornåsa 129. 

Brackstad 92. Gammal-Kil 93. 

Brogetorp 67. Garpeslott 93. 

Brokind 96. Gerstad 76. 

Brunneby 126, 129. Gillberga 83. 



163 



Sid. 

Gista 72. 

Godegård 141. 

Gottlösa 90. 

Grönlund 108. 

Hagbyhöga 137. 

Harg, vestra 93. 

« östra 76. 

Harstad 109. 

Heda 116. 

Hernebro 67. 

Herrestad 123. 

Herrstaberg 65. 

Himmelstalund 64. 

Hof 124. 

Hogstad 111. 

Horn 101. 

Hult 65. 

Hvarf 132. 

Kyckling e 101. 

Hägerstad 100. 

Häggestad 117. 

Hällestad 141. 

Härberga 88. 

Härna 101. 

Högby 125. 

Högsberg 75. 

Höke 92. 

Johannisborg 63. 

Josephina kyrka 126. 

Järstad 131. 

Kaga 80. 

Kilarp 93. 

Kimstad 69- 

Kinda båtled 96. 



Sid. 

Kisa 96, 101. 

Klinga 68. 

Klockrike 126. 

Krigsberg 140. 

Krokek 142. 

Kullersta 68. 

Kumla 114. 

Kyleberg 115. 

Kälfvesten 138. 

Källstad 98, 122. 

Kärna 80. 

Ladholmen 76. 

Leberg 84. 

Lillkyrka 74. 

Lind 87. 

Linköping 76. 

Lundby 75. 

Lyttersta-mon 142. 

Lön sås (Löndevåldsås) 127. 

Löt 67. 

Malexander 105. 

Malma 98. 

Mjölby 93. 

Motala ; 140. 

Normlösa 87. 

Norrby 103. 

Norrköping 62. 

Norsholm 69. 

Nybble 80. 

Ny-Kil 94. 

Nykyrka 141. 

Näsby 76. 

Nässia 135. 

Orlunda 133. 



164 

Sid. Siii. 

Oscar Fredriks k:a 109. Strå 123. 

Petcrsbergs torp 100. Styra 132. 

Qvillinge 64. Sund 103. 

Rapposta 86. Svanshals 11 .'>. 

Regna 142. Svinhult 103. 

Ringsta 6.'>. Sya 92. 

Ringstaholm 64. Säfstaliolm 142. 

Rinna 106. Sätuna 83. 

Risinge 143. Sörby 92. 

Rogslösa 122. Tirserum 101. 

Rogsta 76. Tjellmo 141. 

Ryd, vestra 103. Tjärstad 98. 

Rystad 76. Tjärtorp 133. 

Rännfjälla 75. Tollstad, vestra 118. 

Rök 116. » östra 91. 

Simonstorp 142. Torpa 104. 

Sjögesta 91. Trehörna 105. 

Sjögestad 84. Tuna 66. 

Skattna 67. Tyttorp 115. 

Skeda 78. Törnevalla 73. 

Skedvi 142. Ulfvesund 100. 

Skeninge 124. Ulrika 95. 

Skeppsås 131. Uttersbergs torn 143. 

Skrukeby, vestra 126. Vadstena 136. 

» östra 74. Vallerstad 132. 

Skärkind 69.! Vesterlösa 87. 

Sköldsta 79.; Veta 89. 

Slaka 77.;Vi, norra 102. 

Smedstorp 98.|Viby 90. 

Spångbrobacken 76. Vikenstad 79. 

Sten 138. Vingåker, vestra . 142. 

Stenby, vestra 138. Vinnerstad 139. 

Stjernarp 146. Vreta 83. 

Stratonita 73. VÃ¥nga 145. 



165 



Sid. 



Sid. 



Väderstad lOO.lAsbo 108. 

n 

Väfversunda 121. i Asdymlingcii 78. 



Aby 118. 

» Lilla 78. 

Anväga 78. 



Odeshög (Ossjö) 117. 

134. 



Or berg a 



167 



Arbetsberättelse 
för år 1861 

till Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien afgifven 

af 

Richard Dybeck *). 



Till Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets 

Akademien. 

Härjemte aflemnas till Kongl. Akademien pligtskyl- 
digast och i ödmjukhet undertecknads arbetsberättelse för 
1861, samt tio förteckningar öfver minnesmärken i åt- 
skilliga socknar, nämligen Häggeby, Håtuna och Täby i 
Uppland, samt Osterhaninge, Osmo, Bettna, Tuna, Thore- 
sund, Strengnäs och Aspön i Södermanland. 

Till många af de trettiofyra förteckningar, hvilka till- 
förene blifvit till Kongl. Akademien aflemnade, är jag i 
tillfälle att göra vigtiga tillägg. En del af samma för- 
teckningar borde alldeles omskrifvas. 



*) HeiT Dybeck uppbar 1861 ett statsnnslag af 1000 E:clr E:mt för 
fortsatta antiqvariska forskningar, med förbindelse att afgifva berät- 
telse om sintT under året gjorda forskningar och inlerana förteck- 
ningar öfver fornlemningar i ett visst antal socknar, samt 1,-500 
R:dr af det anslag, Rikets Ständer anvisat för uppsökande och af- 
tecknande af runstenar, med åliggande att utgifva ett nytt häfte 
(det 2:dra) af »Sverikes Runurkunder» och deraf lemna 50 exemplar 
till Kongl. Ma):ts disposition. Berättelsen intages fullständig, endast 
raed uteslutande af några rader, hvilka icke kunna anses tillhöra 
omfånget för en officielt afgifven redovisning. 



Hosföljaiide räkninci öfvcr kostnader, af hvilka åt- 
minstone största delen biet' en tuljd af den runstcnsutbryt- 
nino- ur Kålstads källarmur, som med Kongl. Akademiens 
beoifvande verkställdes under sommaren 1860, aflemnas 
enligt vederbörandes önskan. Så vida icke räkningens 
innehåll nedsättes till 20 R:dr, hvilket vore skäligt, anser 
jag likväl de f(>r nytt tak och tråssbotten ujiptagne tre 
R:dr böra afdragas, enär de gamla voro bristfälliga, samt 
anbringande af nva redan före utbrytningen beslutet af 
innehafvaren. Stockolm den 31 Januari 1862. 

RICUARD DYHIXK. 



Under de sista dagarne af Maj månad, då en blidare 
väderlek begvnte medgifva forskningar ute å marken, be- 
söktes åtskilliga trakter i socknarne kring hufvudstaden. 

En icke stor, men märklig forntida begrafningsplats 
på stora Ursviks egor i Spånga socken, invid och på 
södra sidan om landsvägen mellan staden och Spånga 
kvrka, befanns vara upplfijd. Jag hade under flera före- 
gående år bemärkt fornleinningarne derstädes och isynnerhet 
fästat mig vid en stor, fast icke särdeles hög, hednagraf, 
omgifven af resta stenar, hvardera af omkring tre qvarters 
höjd. Flera grafkullar och stenkrctsar, samt åtminstone 
en treudd med en lagd sten midt uti. voro i närheten. 
Af de förra äro ännu små förhöjningar synliga under plog- 
fårorna. Platsen med dess fornlemningar, hvilken lärer 
innehafvas af Herr Justitiekansleren v. Kock, hade bordt 
fredas, främst inv sin egen skull, men äfven för sitt grann- 
skap med hufvudstaden och en mycket befaren landsväg. 
En undersökning i de upplöjda kullarne skulle sannolikt 
ännu löna mödan. Akademien innehir redan, bland de 
nägra hundraile fornsaker, dem jag tid efter annan af- 
lemnat, många som äro i sådana phijda kullar funna, och 



169 

för ett ovanligt rikt fynd i en sa beskaffad forngraf 
uti Vestmanland skall i denna berättelse korteligen redo- 
göras. 

De ännu för tio år sedan nåoorlunda behållna forn- 
lemningarne i Solna, Bromma, Järfälla, Sollentuna, Fre- 
stads och Hammarby socknar befunnos nu så, dels för- 
störde och dels skadade, att de, med undantag af några 
få större ättehögar och lika få runstenar, måste anses icke 
mer finnas. Bland qvarvarande ättehögar äro de vid Väsby, 
Bagarf) och Hersby ännu i godt skick, fastän kringskurna 
af åkrar. Hersby-högarne utgtira nu två af åkermark skilda 
flockar, den ena norr ut från byn, den andra i sydvest 
derifrån. Det kan bevisas att en mängd mellanliggande, 
nu utjämnade, hcigar och kullar fordom förenat dem, och 
det är sannolikt att hela denna samling af forngrafvar egt 
samband med högarne vid Bagarö. Dermed likväl icke 
är sagdt att rymden varit jämnfull af sådana minnes- 
märken. 

Alla de af mig tid efter annan nämnda grafflockar 
äro på senare tider genom odlingar bildade. Jag har 
ännu icke sett och kan derföre icke erkänna en enda ur- 
sprunglig, som skulle utmärka en afskild, begränsad graf- 
plats, motsvarande vår tids kyrkogårdar. 

Grafflocken norr om Hersbv liooer invid landsvägen 
mellan Stockholm och Rotebro och är utmärkt vacker. 
En stor grönskande ättehög reser sig bland många smärre. 
Denne är under senare åren något litet skadad på östra 
sidan. En dräng, som träffades i närheten af högarne, 
berättade att arrendatorn af marken, Anders Lindström, 
enligt yttrad önskan af jordegaren. Baron Rudbeck, hösten 
förut varit i begrepp att begynna utjämna högarne, då en 
förbiresande person, derom underrättad, tillsagt Lindström 
att en sådan gerning vore förknippad med plikt till Kronan 
af 100 R:dr. Den tillä mnade utjämningen hade i följd 
deraf blifvit instäld. Den resande var undertecknad. 



170 

Tro runstenar hafva förr funnits vid Elfsunda i an- 
gränsande Eds socken. Fngen af dem är nu i behäll. 
De märkvärdio;a inskrifterna a en ofantlig vräksten vid 
FAs, kyrkostig, på vestra stranden af Eds-sjön (mellan 
Bisslinge och kyrkan), granskades och fanns i det när- 
maste öfverensstämma med uppfattningen i Bautil (166). 
Inskriften har JfA för Bautils IN„ samt rRIKhHI^I för 
KRIKhUl'!, utom det att flera skiljetecken saknas i bautilska 
afritningen. 

Den icke mindre märkliga runinskriften å en dylik 
vräksten (Baut. 165) söktes vid öfre Runby en hel dag, 
men fanns icke. En gammal man, som sades hafva reda 
på stenen, var frånvarande. Man lofvade att framdeles 
£[enom honom söka få kännedom om runstenens läge. 
Det är af vigt att hos nuvarande åldrige söka underrät- 
telser om minnesmärken, ty de af allmogen, som härefter 
bli gamle, komma tvifvelsutan att om dem veta litet 
eller intet. 

I grunden till ett uthus i nedre Runby fann jag ett 
hittills okäudt stycke af en runsten, till större delen öfver- 
draget af murbruk. Detta borttogs och följande lästes: 
Hhhlld: . hhS . RI4KRIP(? I-PO II f^ . . . Rahnfrid eller 
RakutVid är ett sällan förekommande namn och finnes 
tillsammans med Finvid m. fl. namn på den stora run- 
hällen invid Granby (icke »Berga'*, se Bautil 1) i Orkstads 
socken, Seminghundra härad. 

En hittills icke bekant, stor och hel runsten fanns 
äfven liggande i djupa skogen mellan Edsberg i Sollentuna 
socken och Hagby i Täby församling. Han var täckt af 
ett tjockt lager af jord och mossa, hvilket med lätthet 
borttogs. Inskriften i en konstig ormslinga är fullständig 
och väl bibehållen, innehållande att llominker och Jarla- 
banke läto göra utrödjningen och broar efter sin fader 
samt Estrid efter sina söner Ingefast m. fl. 



171 

Der runstenen är, synas nu inga tecken efter någon 
väg, men isynnerhet derstädes och äfven i nästan hela 

o' » 

kringliggande skogen varsnas en mängd små odlingsrör, 
påtagligen af mycket hög ålder. Jag tror derföre icke att 
bemärkelsen af inskriftens braut får inskränkas till bara 
väs. Stenen har i förhållande till sin storlek visserligen 
ett allt för litet fotstycke, men kan och bör resas mot 
säkra stödjestenar, anbragta vid hans nu nedåtvända sida, 
så vida nämligen den finnes vara oristad. Kostsammast 
blir grunden, hvilken måste med stor omsorg läggas. 

Små rör af ofvannämnda slag träffas å hela skogs- 
sträckan härifrån och till Hagby i Täby socken. 

I denna trakt uppdagades nu ytterligare en mängd 
minnesmärken. Under en stunds uppehåll i till Hagby 
gränsande Broby, der man var sysselsatt med gödsels ut- 
förande, aftäcktes ett stycke af en icke förr bemärkt run- 
sten, som låg i grundmuren till fähuset och varit dold af 
gödselhögen. Inskriften renades (icke utan obehag) och 
stycket, jemte ett annat, hvilket vid samma tillfälle träf- 
fades inmuradt längst in i en källare, fanns höra till det 
runminne efter en Grekland sfär are, som jag för få år 
sedan i denna gård uppdagade och beskrifvit i mina Sv. 
Runurkunder. 

Naturligtvis kunde jag ej underlåta att äfven nu bese 
och ytterligare granska den på tillgränsande Såstads egor 
varande märkliga runstenen, ristad och rest till minne af 
Jorsalafararen Östen. Det besynnerliga lhRh^'MI^ år säkert, 
men min förra läsning: P\\^\i bör rättas till f>iU|f. 

Jag är den förste som granskat och allmängjort denna 
märkvärdiga runinskrift och har äfven mer än en gång 
framställt nödvändigheten af den mycket bräckliga stenens 
snara omhägnande och särskilta vårdande. Nu fanns en 
större flisa hafva affallit från runstenens venstra sida, 
hvarigenom inskriften icke ringa skadats. Den vigtigaste 
delen af denna är lyckligtvis invid stenens högra kant, 



172 

men äfvon denna delen nf honom är för svag att länge 
kunna motstå tid och åverkan. 

Af den hög ("hauk»), som namnes i inskriften å run- 
stenen i r)roby oata ( Baut. 123, L. 654), återstår ännu 
hela orunden och en del af ena sidan, hvilka, innan han 
alldeles utjiimnas, borde undersökas. Andra grafminnes- 
märkcn häromkring äro äfven svårt skadade. 

Norra och mcdlcrsta delarne af Upsala län — hittills 
alltfcir litet undersökta — hafva en stor mängd särdeles 
märkvärdiga fornlemningar. Under en månads uppehåll i 
dessa trakter egnade jag synnerlig uppmärksamhet åt de 
p^amla Borgarnes eller Ringmurarnes beskaffenhet i 
förhallande till hvarandra, äfvensom åt deras utsträckningar. 
Månoa hithörande iakttaoelser antecknades, tillika med de 
säoner, allmooen hade att om dessa storartade befästningar 
förtälja. Aderton fästen uppmättes, och i fem, hvilka 
inom murarne ega jordgrund, anställdes gräfningar. Under 
gräs- eller moss-vallen funnos i tvänne mer eller mindre 
fullständiga stenkretsar af omkring 4 — 5 — 6 alnars tvär- 
mått och innehållande kol, utbredda öfver nästan hela 
kretsarne, men tjockast midtuti. Inom ett fäste träffades 
en liten mycket ergskadad koppar-stilett eller knif, 
och i en annan en större stenvigg, hvilken en äldre 
bonde trodde vara »ditlagd för ondt', för mycket länge 
sedan, enär viggen hittades under jordytan. 

Synnerligen rika äfven på andra minnesmärken, hufvud- 
sakligen hedniska grafhögar och stensättningar, funnos Björk- 
ling<NTenstads,\lkstads, Vendels, Tierps, Tegelsmora, Alunda, 
Films och llallnäs socknar. Kn mängd sällsynta och några 
annorstädes alls icke sedde stensättningar, såsom i Vendels 
socken, uj)pmättes och afritades, och många gamla namn 
på sjöar, skogar, berg, åsar och sänkningar m. m. upp- 
tecknades, jemte ovanliga allmogeord och talesätt. 

Jag rigtigt förvånades öfver den otroliga myckenhet 
stenredskap, som finnes utbredd öfver hela Upsala län. 



173 

Sådana redskap af flinta äro här för ingen del sällsynta. 
En i tjockare ändan tvärt afskuren spets, kanhända pil, 
af vanlig sten öfverkoms i Dannemora socken. Jag ansåg 
den icke vara af särdeles värde, till dess en fullkomligt 
likadan senare under sommaren fanns i Götlunda socken 
i Nerike. En tre qvarter lång »dolk» af flinta med ett 
utmärkt väl arbetadt skaft, funnen i Vendels socken, sades 
blifvit för få år sedan inlemnad till Akademien, tillika 
med en "stridsyxa af grå flinta». I h varje by finnas, 
eller hafva för kort tid sedan funnits, sådana fornsaker. 

I Bensarby gärde — Tegelsmora socken — förekom- 
mer på en sluttande bergshäll en sten, stor som de största 
öfverliggarne å Vestergötlands gånggrifter, hvilken hvilar 
på tre mindre stenar, hvardera af omkring tre qvarters 
höjd. Underliggarne lära från början varit fyra, samt legat 
i fullkomlig fyrkant. Mellan dem, således under den stora 
stenen, är en fördjupning eller håla i berget, den allmogen 
kallar berg kistan, och gamla män i orten berätta att 
bland den mängd småsten, som ligger i hålet, minst två 
»Thorvioijar;) funnits. 

Jag anar här ett för-historiskt minnesmärke, värdt 
att närmare undersökas. I sammanhang härmed må redan 
nu nämnas, att jag sent på hösten (i shitet af November 
månad) uppdagade å en högland plats, som af ålder varit 
beväxt med skog, en stensättning, hvilken bär märken af 
att vara en mycket liten gånggrift. Den sena årstiden 
— marken var tillfrusen och öfverdragen med tunn snö — 
hindrade närmare undersökningar. Stället är beläget mellan 
Enköping ock Boglösa kyrka. 

I Morkarla socken afritades en icke förr nämnd eller 
beskrifven hällristning, hvilken således är den tredje 
i Uppland. Den nyfunna innehåller femton på vanligt 
sätt uthuggna farkoster och mellan dem flera mennisko- 
bilder. Något så stort skepp, som ett af dem å ristnmgen 
vid Rickeby — omtalad i fjorårets berättelse — förekom- 



« 174 

mer icke i Moikarlaristningen, ej eller, som jag tror, i 
nåjiOii nordisk hällristninii. 

Det har fV)rvanat mig att höra en grundlärd mau 
hänföra hällristniniiarne till den äldre runstenstiden. Denne 

C; 

man tyckes icke ens jämnfört runstenarnes farkoster med 
de fcirres. 

Bland de flera orafkullar, som äro vid K;(llbero;a i 
A lunda socken, fanns en vara till mer än hälften afgräfven 
och desutom icke litet skadad i vestra kanten, der den 
prydliga fotkedja, som omgifvit kullen, blifvit rubbad. Jag 
ansåg denna kulle böra till sitt innehåll undersökas, medan 
ännu na^ot var i behäll af honom. 

Blott ett qvarter under markens yta visade sig kol- 
lagret, hvilket var inneslutet i en inre stenkrets af fem 
qvarters tvärmått, samt innehöll: 

l:o Spridda stycken af en gra furu a af bränd lera, 
hvilka utvisa att hon egt inristade prydnader. - 2:o Ett 
hängsmycke af brons med öglor; genombrutet och det 
inre föreställande ett djur. — 3:o Ett prydligt svärd- 
fäste af järn med vidsittande stycke af klingan; —- 4:o 
Två vanliga pilar med tresidiga spetsar (syntes varit in- 
lagde i något tyg): — samt 5:0 2.3 nitnaglar, deraf 4 
ännu qvarsutto i förkolnade stycken af bräder, hvilka varit 
en dryg tum tjocka. 

Jag är, efter att under en tid af 22 år hafva upptagit 
1000:de-tals nitnaglar ur forngrafvar i södra Dalarne, Vest- 
manland. Uppland, Nerike, Vermland, Södermanland, Öster- 
götland, Vestergötland och Dalsland, af den tanken, att de 
tilllii)rt någon träkista (eller skrin), som kanhända inne- 
slutit den nflidnes nipper och blifvit bränd tillika med 
liket. De hafva ofta eot hiirn- och andra beslag med in- 
stampade prydnader, icke sällan äfven gångjärn till locken, 
samt någon gång mycket enkla lås. Ett hithörande, ganska 
ujiplysande fynd, ^ijordes af mig redan ]S31 i en obetydlig 
graf kulle på llagelsberga egor i Köpings socken af Vest- 



175 

manland. Der träffades, tillika med andra vanliga graf- 
lemningar, ett helt järnbeslaget och förkolnadt hörn af en 
sådan kista, bestående af delar af två sidostycken och af 
botten, icke alldeles förbrände. I knllen fanns, bland annat, 
äfven två gångjärn, en stor kruka, några mcrlor och många 
uitnaglar. Fyndet lemnades njimnde år till nu aflidne 
Professor Schröder. 

Med besöket i medlersta och norra Uppland ville jag 
isynnerhet förbereda allmogen på den spaning efter run- 
stenar, som der kommer att ske. Ett oväntadt stort 
antal sådane, förut icke nämnde eller granskade, upp- 
dagades. Sålunda funnos i Björklinge socken icke mindre 
än tre, Erentuna en, i Tenstad två, i Vikstad en, i 
Film en, och i Hållnäs åter tre. 1 Närdinghundra, Sju- 
hundra, Lyhundra och Långhundra härader i Stockholms 
län, hvilka för samma ändamål besöktes, samlades ej eller 
få, förut icke omtalade, runinskrifter, deribland två nämna 
Öster fa rare och en (ett fragment) två män, som dött i 
England. 

De aldrafleste af desse runstenar hafva på senare 
tiden blifvit funne i jorden och i murar. Man trodde sig 
flerstädes kunna framdeles förebringa en och annan. 

I Häfverö — en trakt som jag icke tillförene sett — 
samlades några få qvarlefvor af den bekanta, der fordom 
brukliga, folkdrägten. Allmogen hade åtskilligt att förtälja 
om sin härkomst, och en myckenhet andra sägner voro 
der gängse. 

Högarne och stensättningarne äro i kustsocknarne 
glesa, men ofta storartade, I Bro socken såg jag en stor, 
vacker häll, upplagd på sju mindre stenar. En likadan 
stensättning är på Viala egor i Vingåkers socken och 
Södermanland; men de höra till de aldra sällsyntaste i 
Svea rike. Lika så funnos i Riala socken nio i krets lagde 
större stenar, hvardera hvilande på 3 — 4 mindre. På ett 



176 

enda ställe i mellersta Sverikc nämligen i Trosa lands-för- 
samling, hur jag sett en dylik. 

Urgamla runstenar äro icke sällsynta i Upplands 
kustsocknar, stenverktygen äro deremot fåtaligare än vester 
ut. Ja2 ufverkom några fa vanliga af tlinta. 

Om minnesmärkena i södra delen af Upsala län, Bro, 
Håbo, Trögds och Asunda hära<lcr, behandlade i fjorårets 
berättelse och som nu äter besöktes, vore mycket att säga. 
Några runstenar, som lago ä marken med nedåtvända 
inskrifter, omvändes, för att kunna läsas och afritas. De 
äro beskrifne i det nvlioen utgifna andra häftet af Svcrikes 
Runurkunder. Under flere dagar sökte jag förgäfvcs få 
reda på den icke afritade runstenen, hvars inskrift finnes 
upptagen hos Liljegren (737) och som han uppgifver vara 
i "lljclstads kä Harm ur», Näs socken. Nägot Hjelstad 
finnes der icke, men väl Hjulstad, i hvars källare ingen 
runsten syntes, ilalfqvädda visor eggade till trägna spörjs- 
mäl. Sent en söndagsafton slapp det ur en af starka 
drycker ankommen skräddare, som sade sig vara »arg på 
Hjulstaherrn», att stenen kunde med framgång sökas på 
andra sidan gården, der han i tva ar legat såsom bro 
öfver ett stort afloppsdike. Jag var snart på stället ocJi 
fann runstenen. Han lag med nedvänd inskrift öfver två 
nyligen uppförda väldiga brofästen af spriingd gråsten. 
Förut lärer han stått i alléen, närmare gården, lutad mot 
ett träd. Stenens forsling från brofästen och omviindning 
kostade tio R:dr R:mt. Han är stor och inskriften ännu 
utmärkt väl bibehållen. Ordet hlhfl;, h vilket deri före- 
kommer, är högst ovanligt. — Jag anser mig icke böra 
förtiga, att hans användande till bro-öfverliggare skett med 
gardsegarens vetskap. Denne är Friherre Liljencrantz, hvil- 
ken nu liircr vara boende på Norsborg i Södermanland. 
Nuvarande arrendatorn af Hjulstad, Kapten Björkenstam, 
har förklarat sig sinnad att resa stenen. Afritninoar af 
denna runsten, en i Näs bogårdsmur, samt af en i näst- 



177 

lidne December mjuiad nyfunnen, märklig runlnskrilt i ett 
berg på Tjursåkers egor skola inflyta i Runurkundernas 
nästa häfte. 

En del af Tlllinge och Breds socknars minnesmärken 
undersöktes. Folket i fcirstnämnde socken har af ålder 
utmärkt sig för sjclfständighet. Det lärer högst ogerna 
inlåta sig i egendomsköp med herremän. Här upptecknades 
flere gamla sägner. Häradets forna tingsplats har varit 
i närheten af Tillinge kyrka. 

Runstenen under n. 727 hos Liljegren söktes vid 
Torgstad. Bönderne upplyste att han för omkring 20 år 
sedan blifvit lagd till vägfyllnad i dervarande landsvägen, 
men kunde nu icke erinra sig och utvisa stället. Han är 
icke upptagen i Bautil. — 1 Mällby gärdsbacke sågs en 
vacker slingristning utan runor i en mindre bergshäll. 

Jag lemnade det minnesrika Uppland med den fasta 
öfvertygelsen, att derest alla dess fornlemningar verkligen 
skola, icke blott för det närvarande, utan ock allt framgent 
bevaras, så kräfva de tu länen, eller landskapet, sin egen 
antiqvitetsintendent. Häri instämma erfiirne och kunnige 
män i orten. 

Det måste glädja hvarje ifrare för fosterländska min- 
nens verkliga vård, att bildandet af F or n minne-förenin- 
gar just nu tyckes taga fart. Ibland redan varande ut- 
märker sig den Södermanland ska, hvilken under sin 
korta tillvaro gjort storverk. Fem, om icke sex förr 
obekanta runstenar uppdagade, flere skadade minnesmärken 
bragta i godt skick, en mängd fornsaker tillvaratagne, 
hundradetals landskapsord samlade, sägner och folkvisor 
upptecknade — — hvilken hcrrlig början! Och det bästa 
af allt: Föreningens sträfvan att lära landtmännen af alla 
stånd förstå minnesvårdarne, för att sjelfve skydda dem, 
har redan burit rika frukter. 

Vid Breds qvarn (i ofvannämnde Breds socken) är 
den så kallade Qvarnbacken — hörande till Tycklinge by 

12 



i Björksta<ls socken af \ estinanlaiul. Här gjonlos ISIS 
(let bekanta fviKlot at ett Romerskt nietallkärl. Jag fann 
att höjdon är en vanlig forntida begrafnlngsplats. Man 
visade mig d<^t li;iK som npptagits dä kärlet fanns, och 
detta var niiilt uti en liten tTrafkulle. Afven iin vitsordades 
hvad jag tillfcirene förmält, att kfnlet, dä det ])äträffiides, 
varit fylldt med kol. aska och hen. Sådant hade äfven 
fnnnits ntomkring, der ock några nitnaglar af järn träffats. 
En rest sten af en half alns höjd fiimes ä höjden bland 
nA^ra mer och mindre skadade grafknllar. En nogorann 
undersökning af hela höjden, som nu mer har föga anti- 
qvariskt värde, skulle sannolikt leda till vidare upptäckter. 
Någre läto dimkelt första, att äfven efter 1818 ett och 
annat fynd här trfiffats, som icke blifvit hembjudet. 

I Kungsåra och l^alnnds socknar — jag är nu i V'est- 
manland — uppdagades flera minnesmärken, hvdka böra 
såsom tillä g'j; upj)tagas i de förteckningar öfver dessa sock- 
nars fornlenmingar, dem jag till Akademien aflemnat. 

1 Pastor Tilhri förträffliga upj)sats frän IGOO-talet 
om antiqvlteter i Balunds socken sägas två runstenar vara 
i församlingen. Om den ene, som nu står vid Anunds 
hög på Långbv egor, har jag i min sednaste berättelse 
talat, och får nu, efter att åter hafva tagit honom i be- 
traktande, tillägga att hans resning (denne skedde med 
Akademiens medgifvande på allmän bekostnad) är utmärkt 
väl utförd. Under honom, der förut icke en enda sten 
fanns, är nu en fast grund af enkom sprängd gråsten och 
den del af runstenen, som liaaer under marken, är äfven 
i öfriot omsifven med sådan sten. Inskriften säger att 
flere stenar — »staina ala» — här Mifvit reste. Vid 
noggrant öfverskådande af deu till åker u])ptagna mark, 
hvarå runstenen är. upptäckte jag en mycket stor krets 
kring honom af fallne stenar, linnaiKh^ pa flera alnars af- 
stånd frän hvarandre, och delvis täckte af jord, och just 
des.se äro de alle stenar», som blifvit satte till minne 



17!) 

af Anunds hrodor. Sodan nu riinstoiion vmtit ;i nyo rest, 
borde samma heder jifven vederfaras de; omkrino- varande. 
Här är äfven myekct annat att upphjelpa. 

Den andra af Tilla>i två runstenar liar jaii; under 
åratal förgäfves sökt. Omsider, sistlidnc sommar, berättade 
mig bonden i Mvrbv, under det han var svsselsatt med 
att resa en der befintlig vacker bautasten, att en stor run- 
sten länge legat å marken vid Furby ättehög, till dess 
en bonde, som ännu lefver, tagit och lagt honom i grunden 
till en byggnad i byn. Jag begaf mig till Furby. Bonden 
var rest till Stockholm och in^en der lät mig veta nåoot om 
stenen. Pastor Björkbom, ledamot i Vestmanlands Fornminne 
förening, har lofvat att till nästa sommar taga reda på honom. 
I sammanhang härmed tillåter jag mig erindra att 
Akademien flere gånger af mig uppmärksanmiats på ett 
likartadt ofog i Södermanland, f(")r()fvadt, efter befallning 
af Assessoren Grefvesmiihl på Herrstad i Thoresunds socken, 
— bestående deri att en derstädes befintlip; å båda sidor 
ristad samt veterligen aldrig granskad runsten blifvit itu- 
slagen och lagd till fyllning i en grop. Södermanlands 
Fornminne förening har nu med i sanning oväntad fram- 
gång tagit hand om denna nog kinkiga sak- 
Jag skulle kunna förlänga denna berättelse med mång- 
fcildiga dylika anföranden. 

Sysselsatt med att öfverse några söderut å Badelunds 
ås befintlige stensättningar, dem jag för 20 år sedan be- 
skrifvit i tidskriften ]luna, och af hvilka större delen nu 
fanns skadad eller vanstäkl, märkte jag några barn, hvilka 
från förbilöpande landsvägen här och der upphemtade något. 
Jag närmade mio- och fann till min förundran att deras 
fångst bestod i för det mesta söndriga perlor. Barnen 
trodde att resande tappat dem, men jag som annorstädes 
sett likartade fynd på enahanda sätt göras, var af annan 
tanke, och begaf mig till närmaste grusgrop, der jag fann 
några grafkullar och stensättningar, till hälften eller mer 



ISO 

afgratiio, saint l»land det afskotilado -iriiset både nitnaglar 
(M'li pcrlor. \\n af kullarne egde en vacker niidtsten och 
onigats af fotkedja, af livilken några stenar redan nedramlat 
i gropens brådd jnp. Kullens undergång var i alla händelser 
gifven, eller oundviklig, och jag beslöt att undersöka honom. 
Det skedde icke utan fara att med honom st<'>rta i djupet, 
lian egde sju alnars tvärmått och en alns hcVjd. Midt- 
stenen var \ aln hön-. Sedan nå^ot grus blifvit från honom 
afFördt, visade sig några nästan jämntjocka hällar, hvilka 
betäckte hela vidden inom fotkedjan. ^lycket sällan har 
jag bemärkt en slik betäckning- i^en hvilade på finare 
grus, niistan sandartadt. 1 detta träffades, omkring ett 
qvartcr under hällbetäckningen, der det begynte svartna, 
följande: 

1:0. En urna af lera, ett qvarter hög, ett qvarter 
två tum tvärtöfver upptill; något trängre nedtill. Upptill 
lergrå. Botten med närmaste delar af sidorna svartbrända. 
Krukan, som icke hade särskild betäckning, innehöll en 
krossad skalle, aska, samt en liten del af en rund, för- 
kolnad brödbulle och ett skinnaktigt svart stycke. — 2:o. 
]'"yra stycken fuUkomliiit lika hängsm veken af brons med 
en ögla i hvardera. Hvarje smycke föreställer ett krökt, 
fjälligt djur med hufvud i båda än«lar, samt två fötter. 
Tre af smyckena äro väl bibehållne; det fjerde något 
skadadt. — .3:o. Två hängsm veken af lika utseende 
och äfven af brons. Inom den yttre, nästan släta, kransen 
är en upp och ned gående mellanbalk, från hvars midt 
utgå tva nedåt böjda krokar. — 4:o. Tre myntlika häng- 
sm y eken af olika storlek, förmodligen af brons. Något 
ankomna af rost eller ern. In^a prvduader svnliaa. — 5:o. 
Ett väl bibehållet, rundt hänorsmvcke af brons, med en 
ögla och föreställande inom eu med instampadc små ringlar 
försedd krans ett fyrfotadt djur med svans och greniga horn. 
— fi:o. Ett aHångt spännsmycke af brons med vidsit- 
tande thorn af järn och fästögla, således i fullkomligt skick. 



Smycket är Ii tuin l;\ngt och föreställer ett i starka bukter 
krökt djur, med stjert ocli öron. Det hela särdeles enkelt 
och smakfullt. (Smycken, liknande nå<>;ot eller nåura af 
ifrågavarande har jag icke tillförene sett), — 7:o. Två 
öglor med omvirad träd och vidhängande kulor eller jierlor, 
ovisst af hvad ämne. — 8:0. Två prydliga ändstycken af 
ett lint bronsrör. — 9:o. Delar af en vanlig s])änn buckla 
af brons, — samt 10:o. icke mindre än sextiofem per- 
lo r af glas, kristall, agat, karniol m. m., runda, aflånga, 
platta llersidiga o. s. v. En del mångfärgade. Nå^ra med 
infattningar, föreställande blad, blommor och annat. 

Icke en enda nitnagel eller spik fanns i kullen, som 
eljest var den rikhaltigaste af dem jag undersökt. 

Vid den sista reparationen af Vesterås domkyrka 
förstördes, utom mycket annat af antiqvariskt värde, kyr- 
kans enda återstående hvalfmålning i södra vapenhuset. 
Skada att icke Fornminne föreningen var bildad när ofoget 
skedde! Jag eger en 1846 gjord afritning af hela målningen. 
Äfven Arboga stadskyrka, fordom klosterkyrka, har 
under sommaren undergått en betydlig reparation, dervid 
åtskilligt gammalt förkommit. Efter September manad inne- 
varande år är sådant icke vidare att befara i Vestman- 
land. Stadens rådhus-arkiv hyser många urgamla och 
viotiga handlingar, hvilka borde registreras och afskrifvas. 
I nästan alla härads-arkiver i Södermanland har jag 
äfven funnit urgamla dokumenter, många förtjenta af att 
allmängöras innan de skingras eller förmultna. I synnerhet 
äro Rekarne och Selebo härads-arkiv ännu väl försedde. 
I trakten af Kungsör uppehöll jag mig någon tid, 
inhemtande flere värdeiika upplysningar om orten, deribland, 
att det gamla Ulfvesund icke varit der Kungsör nu är, 
utan legat nästan midt emellan detta och Köpings »Aminne», 
der Hedströmmen utfaller i Mälaren. Ulfsundet heter 
detta ställe ännu i dao;. Kuno;sörs gamla namn Oren är 
förvaradt i såväl det förra, som i Örasen, norr om sundet. 



I,s2 

Af de i UiiiKi tVir 1S42 ii;iiniiJi.' gratkullar pa Kuiigs- 
örs backe, li vilka d;\. u])])gii)go till iifiia linii<lra, återstår 
nu en einla, liggande nfira intill dervarande runsten (11 
114') L. 9i>4), livars inskrift äfven befanns mycket skadad. 
\ id nvli^en skeild reparation af kvrkaolfvet har man 
paträttat Henrik l'innes grafsten. Inskriften upj)lyser att 
han do2 1GS4, 1 3G år gammal. 

På Olby egor, öster ut frän kyrkan, fanns en liggande 
runsten, som icke tilllörene är granskad. 

Angränsande Torpa socken har ett stort antal mijines- 
märken. Kyrkan är liten och urgammal. Nästan midtpå 
södra väggen — hennes äldsta del — der en ingång varit, 
äro två gråstenar inmurade. A den ena äro i starkt npp- 
höjdt arbete föreställde en man och en qvinna, den förre 
sittande. På den andre ses, likaledes mycket upphöjd, en 
man, ridande på något djur. Båda arbetena äro synbar- 
ligen af mycket hög ålder. Flere författare hafva beskrifvit 
dem, men icke märkt att den sednare stenen äfven eger 
runinski'ift. Af denna, äfvensom af hela bildverket, togos 
nosiiiranna aftrvck. 

Åtskilliga stenredskaj) öfverkommos i denna socken, 
och många af dem uj)i)gafvos vara hittade inom murarne 
af det gamla fästet, Torpsten kalladt, som ligger på ett 
högt berg söder ut i socknen. Detta urgamla fäste är ej 
af na^on enda författare nämndt. När för nåiira år sedan 
marken inom ringmuren upptogs till åker för första gången, 
lära många »underliga ting» träffats i jorden, såsom »klar- 
gula stycken af glas», kol och tre stora snäckskal, utom 
askviggar och annat. Nedanför ringmuren har man i ängen 
tid efter annan funnit »förrostade värjor», äfvensom jtilar. 
Två af de sednare gåfvos mig och funnos fullkomliLien 
likna dem, hvilka jag för Here år sedan upptog ur graf- 
högar i tillgränsande Tumbo socken. 

1'^fter att hafva besett och uppmätit Herc ringmurar i 
orten — i Uaby, Lista och (iillberga socknar — begaf jag 



183 

mig in i Nerlke, isynnerhet för att tillse hurn detta land- 
skaps rnnstenar befinna sig. Orli deroni vore nn mycket 
att säga, äfvensom jag kunde hafva åtskilligt att anföra 
om dess öfriga minnesmärken, s;irdeles om dem, som jag 
för 15 — 20 år sedan beskrifvit i mina ut<j;ifna skrifter. 
Men sådant skulle leda till större vidlyftitihet, än denna 
berättelse medger. Ett enda fägnande meddelande: Ur- 
vallastenen (icke Orvalla, Liljegren 1024), som länge 
legat å marken vid den byväg, hvilken från sockenvägen 
mellan Arboga och Götlunda sträcker sig norrut, har af 
bönderue blifvit rest. Han är ristad å båda sidoi-. In- 
skriften, icke alldeles rätt uppfattad af Burens och Celsius, 
är denna: hflR : IPiK : l^ihitR : M1 h : Rlih^ : h ' ti = ^^tU • . • 

I Tysslinge socken sökte jag förgäfves den »uthuggna 
jättegraf», som Peringsköld nämner i sina handskrifter. 
Runstenen i Täby sakristias östra vägg, hvars inskrift ännu 
icke är allmängjord, har efter anhållan af mig blifvit genom 
v. Pastor Andersons försorg rensad från sand och kalk. 
Stenen afritades. Runstenen å Vesta egor i Kumla socken 
— för omkring tio år sedan åter upprest af Komminister 
Oman — har, enligt allmogens utsago, af gammalt hetat 
kr US estenen, såsom han ännu kallas. (En runristad 
bergshäll i Spånga socken af Uppland heter k rus häll en 
och ett torp derinvid K rus back a). — Den aldrig gran- 
skade runstenen, hvilken 1843 lärer påträffats i Ilelgesta 
skog, kunde jag icke finna. 

På en ås i Vinala hage (Sköllerstads socken) såg jag 
några vackra stensättningar, hvilka, mig veterligt, icke blifvit 
af någon nämnde. De äro nästan oskadade. — Landskapets 
gamla ringmurar kallades flerstädes af allmogen Jätte- 
gårdar. 

En af anlednino-arne till mitt besök i Nerike denna 
gång var att söka få närmare reda på den folksägen, som 
Geijer u]>pgifvit sig hafva der uppfattat, att Niflunga- 



1^4 

skatten finnes förvarad någoistädes i Kilsbergen (se I duna, 
h. 10. sid. 269). Någon emla liithihande sägen kunde jag 
icke uppspana, men lemnade landskapet med den erfarenhet, 
att det Id.ir.d samtliga Sveaianden sannolikt är rikast på 
vä rdef u 1 1 a f o r n sä gn e r. 

Frän Nerike drog jag till Östergötland. Ändamålet 
var, bland annat, att noga granska ett par rnninskrilter, 
nämliiien först stenen (B. 904, L. 117,"i) i Kelfvestens (nu 
Stens) sakcrstimur, livars inskrift har ett ord ( | hl I , som 
äfven förekommer pa Langarns stenen i Upplantl i^rM^^). 
Stens kvrka har för liere är sedan undernatt en stiirre 
reparation och runstenen fanns icke. Runstenen å Lebergs 
kyrkogård, om hvilken jag i en föregående berättelse talat 
och som blifvit genom Akademiens försorg upptagen ur 
kyrkdörren samt rest, granskades no^a under tvänne dagar, 
och tror jag mig nu säkert halva funnit inskriftens rätta 
mening;. Den märkvärdiga Le( k ibercrshögen invid och 
söder om kyrkan fanns nu i September månad ytterligare 
skadad. Mig visades i denna, äfvensom i Askebv och 

Skärkinds socknar, några stensättningar, hvilka sades icke 
tillförene vara undersökte. De bestodo mast af stora kret- 
sar med skilda kretsstenar, hvilka ibland hvilade på mindre 
underliggare. — Underligt syntes mio; att stenverktvgen i 
dessa trakter voro vida sällsyntare än i Uj)phind, Vest- 
manland och vestra Södermanland. NAura rätt ovanliga 
förekommo emedlcrtid. 

Den andra runstenen, som jag här ville granska, söktes 
och fanns i Dagsbergs kyrkas södra bogårdsmur (icke i 
kyrkmuren, såsom Liljegren (1094) uppgifver). Fragmentet 
öfverensstämmer fuUkondigt »ned den bautilska afritningen. 
Det felande stycket, som säkert innehåller det vigtigaste 
af inskriften, söktes liinge och förgäfves. Man hade för 
några år sedan vid öppnandet af en graf å kyrkogarden 
funnit »ett stycke sten med runska», men detta lag nu 
åter i jorden, utan att någon kunde närmare uppgifva stället. 



l.S') 

Jag bogaf" mig fVaii Norrköping sjöledos till Kalmar 
och derifrån till O land, icke tor att på denna minnesrika 
ö denna sång företaga några vidstriicktare forskningar, 
livilka den sena årstiden ej tillät, utan i afsigt, dels att 
bese några få af öns ryktbara fornfästen, hvilkas för- 
hållande till Svea rikl\s ringmurar jag länge önskat utröna, 
och dels att undersöka den äuim ryktbarare Karlevi 
runstenen i Vicklebv socken. 

De borgar jag här besåg voro blott två, nämligen 
Lenstads borg i Thorslunda socken samt Algutsrums 
borg i socken af samma namn. Båda äro synnerligen 
märkvärdige, men i min tanke århundraden yngre än de 
nordsvenska fästena. De uppmättes, undersöktes till murar 
och innanreden, samt afteckuades. 

Karlevi stenens inskrift sysselsatte mig under flere 
dagar. Jag närmade mig honom första gången ej utan en 
viss misstro. I Presterskapets antiqvariska berättelser från 
1600:talet läses: »Uthi Carlevij gierde fins en sten upprest 
1636 på Tofveberg, med Runebookstäfver." De första ögon- 
kasten på ristningen öfvertygade mig dock om dess älder 
och äkthet. Jag tog både aftryck och afskrifter af den — 
båda i flere omständigheter skiljande sig från andras upp- 
fattningar. Stenen har sannolikt blifvit åter rest, antin- 
gen under det Rhezelius på 1600;talet uppehöll sig på ön, 
eller kort derefter. 

Akademien känner att Johan Peringsköld var den 
förste, som fäste uppmärksamheten på nordiska versformer 
i åtskilliga runinskrifter, hvarpa likväl under mer än 100:de 
påföljande är icke en enda aktade; men alla torde icke 
veta, att det var M. F. Arndt, som genom sin upptäckt 
(år 1817) att Karlevi stenens inskrift utgör ett »qväde», 
kom Riksantiqvarien Liljegren och samtlige lunforskare 
efter honom att vidare uppmärksamma det vigtiga förhål- 
landet och söka qväden äfven å andra runstenar. 



ist; 

Sfi väl i \ icklebv som i riiorsliiuda socken liaJe jag 
tilltälleii iitt se och gnuLska Hore präktiga steiisättningar 
och ättehögar, såsom melhiii Ivarlevi och Ersöre, Kätorp 
och Tävelsriuii m. ti. ställen. 

Min fulla tro är att Ulaud har lika mänga minnes- 
märken som hela Gotland — om icke tlere, och att de i 
allmänhet äro bättre bibehållna pä förstnämnde ö, äfveu- 
som att de Öländska — öfver luifvud tagne — äro, i 
vetenskapligt hänseende, vida vigtigare. — Jag lärde här 
mycket. Min litiiga önskan är att nästkommande sommar 
under en lilngre vistelse på ön, få Lira ännu mer. 

Återkommen till Stockholm gjorde jag på senhösten 
några utfärder till Uppland och Södermanland, fnllständi- 
gande här hos följande tio förteckningar öfver minnes- 
märken i socknar uti dessa landskap. Under tiden upp- 
dagades två runstenar i Hyltingc socken, en runsten i 
Dunkers socken, samt en i Vansö, alla liir^andc i jorden, 
med nedåtvända inskrifter. Den nvfunna runstenen i Dun- 
ker är särdeles märkvärdio;. 

RICHARD DYlilXK. 



187 



llcrr lliclianl Dybecks aiitiqvariska verksamhet. 

I sammanhang med föregående berättelse må med- 
delas följande upplysningar rörande Herr R. Dybecks anti- 
qvariska verksamhet, så vidt denna stått i förbindelse med 
K. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien och blifvit 
med ofFentlioa medel understödd. 

Herr Dybeck, som under en lång följd af år med 
stort nit egnat sig åt uppsökande och beskrifvande af 
fäderneslandets fornlemningar, samt upptecknande af folk- 
melodier, sägner, gåtor m. m., har till understöd för sina 
forskningsresor och till skrifters utgifvande uppburit, dels 
af Statens medel, i enlisihet med K. Vitterhets Historie 
och Antiqvitets Akademiens underdåniga tillstyrkande, dels 
af Akademiens enskilda medel, följande anslag, beräknade 
i riksmvnt: 





















Riksdnlcr. 


"\r 


1843 af Akademien 
1846 )) » 
1848 af Statens med 






( 




300: 


)) 










i o: 


)) 


el 300: 


af Ak 


ademien 


150:- 


450: 


)) 


1849 


)) 


)) 


)) 


300: 


» 


)) 


150: = 


450: 


)) 


1850 


» 


» 


)) 


300: 


» 


)) 


150:=- 


450: 


» 


1851 


» 


)) 


» 


300: 


)) 


)) 


200: = 


500: 


» 


1852 


)) 


)) 


» 


300: 


)) 


» 


200: = 


500: 


» 


1853 


)) 


» 


n 


600: 


» 


)) 


150: = 


750: 


)) 


1854 


)) 


» 


» 


600: 


H 


» 


150: = 


750: 


)) 


1855 


)) 


» 


)) 


1,500: 


» 


» 


150: 


1,650: 


)) 


1856 


» 


i> 


)) 


1,500: 


)) 


» 


150:- 


1,650: 



Transport R:dr 7,525: 



188 

liaiLsjiort [{Av 7,f»25: 

Ar 1>J7 af Staleiii uiedcl » 1,500: 

» 18:)S*) )) » )' » 2,000: 

» 1859 » » " " 2,500: 

). 1«(;0 » •> '■ » 2,500: 

>i iscjl )) » >' " 2,500: 

.. 18G2 " •> » » 2,500: 

)) 18G3 » » » » 3,000: 

w 1864 )) » >» '» 3,500: 

Summa R:nit R:ar 2S,025: 

De arbeten, fiir livilkas utaitVaude en del af dessa 
anslag varit lenmade som understö»! äro: 
Ar 1848. Fortsättning af l:o tidskriften 'dluna» och 2:o 
»Svenska Vall visor ocdi Hornlåtar». 
» 1855 och 1856. Fortsättning af l:o »Svenska Forn- 
saker»; 2:o »Svenska Folkmelodier»; 3:o > Svenska Run- 
urkunder». 
» 1857 — 1859. 'Svenska Runurkunder»; 2 häften hvarje år. 
» 1860 — 1864. »Sverikes Runurkunder», ett häfte hvarje år. 
Från och med år 1858 har med anslaoet varit förenad 
skyldighet för Herr Dybeck att till K. Vitterhets Historie 
och Antiqvitets Akademien niiemna förteckningar öfver 
fornlemningar i ett visst antal socknar. Sådana förteck- 
ningar liafva under åren 1858 — 1863 blifvit inlcmnade för 
följande socknai-: 

I Fplautl: II. Trefaldighets (Bondkyrka), Börje, Näs, 
Danmark, Bälinge, Veckholm, Vallby, Skokloster, llåtuna, 
Häggebv, Siintuna, Täbv och Vallentuna. 

I Södermanland: Tuna, Ludgo-Spelvik, Runtuna, 
Trosa, Vagnhärad, Vesterljung, IIölö, V. \'ingåker, IMacksta, 
Bettna, Gåsinge, Carlskyrka, Thorshälla, Tumbo, Fors, 

') Frfm ocli med 18,58 inf^ar i summan det ailiira anslag: af 1.500 
R:dr K;nit, som Rikets SläiuUr s;ii>kildt anvisat till iij)psökaiide och 
afteeknaiide af runstenar, samt teckningaines utgifvande, hvilkct an- 
slag Uvry Dybeck alltscdiin uppburit. 



189 

Kloster, Ijula, Hammarby, Husby- Rckariio, Strciignäs, Akor, 
Läniia, Vansö, Ilelgarö, Fogdö, Kernbo, Thorcsund, Ofver- 
Sela. Ytter-Sela, Aspö, Enhörna, Grödingo, Södertclge, 
Ofver-Järna, Vårdinge, Turinge, Osterhaninge, Vesterhaninge, 
Osmo, Sorunda. 

1 Vestma nland. Dingtuna, Tvundby, Badelunda, 
Jhrstad, Kungsåra, Björkstad, Thortuua, Köping, Odensvi, 
Malma, Munktorp, Kolbäck, Svedvi. 

Under den tid Herr Dybeck uppburit anslag af Staten 
eller af Akademien har han, för de flesta åren, afgifvit be- 
rättelse till Akademien, samt till Statens Historiska Mu- 
seum, utan lösen, inlemnat följande under hans resor sam- 
lade fornsaker m. m. 

Ã…r 1848. 

Två små stycken af en broderad duk med några bok- 
stäfver och teckningar af Kristi lidande, träff^ade på vinden 
i ett hus nära det fordna Vårfruberga kloster på Fogdön 
i Södermanland; — vidare 3 smycken af bronz, ett rem- 
beslag; och en nitnaoel af iern, fem kolade hasselnötter, en 
murken träbit med inskurna sirater på ändan, upptagna 
ur grafvar på Selaön. 

Ã…r 1850. 

Två urnor af bränd lera och bitar af .3 andra; 3 ben- 
knappar och 4 söndriga dito, en svinbete, en sölja och en 
thorn af bronz; en lansspets, en nitnagel ett gaffelformigt 
instrument och fragment af ett dylikt af jern; 3 pärlor, 
upptagna ur grafhögar; — samt ett litet modernt crucifix 
i en cylinderformig dosa af ben. 

Ã…r 1852. 

En smalmejsel af flinta; 9 yxor, en bit af en dito, en 
yxa med skafthål, en half hammare, en platt kula af sten; 
— en lansspets, 8 pilspetsar, en bi af en dolkklinga. 4 
isbroddar, 2 krokar, 2 stora och 2 smä ringar, små rem- 



ln^shi::;, .'^ nuLilar, 2 sj»ik;ir, ett numbott. 3 obestämda saker 
at" jcni, ocli »Ml jernbit me<l fastrostadt tyir; — ett spänn- 
sniycke, ett haltt dito med viilhäiiLiaiide kedja, en iibula 
meil tre infattade i(Mla <2;l;\sbitar, 3 si»ljor, '2 kedjestumpar, 
ett tvrkantiiit beslai; med uatiel i livart li<»ni, 'A andra be- 
slag af olika form, 'i små nitna<zl<ii', :^f bron/: — G7 pär- 
lor af glas, kristall, fluss m. m.; 10 bitar af benknap- 
par; en liten ring med derpä trädda .') pärlor, oeh ett 
fra^nient af en dvlik: ') bitar af benkammar; en söndrig; 
brvnsten; 7 toma lerkrukor, en stor dylik med orubbad 
fyllning och en mindre urna med botten uppät inbäddad i 
denna: 2 bitar af lerurnor med vågsirater, — uj)ptagna 
ur 2i:^fli'i£^^i' i ^ •^ injiåker, Tumbo och Turiniie socknar i 
Södermanland. 

Ã…r 1853. 

Fem lurar af trä och niifver, ;'> horn, använda som 
blåsinstrument, en »spälapipa» och en »låtpipa' af trä, en 
träholk omgifven af näfver (»hlidukuj^pa»), begagnade af 
vallfolk i Didarne och Jemtland, 

Ã…r 1854. 

Ett spänne, en ofullständig rund broclie, ett dropp- 
formi"rt smvcke, en sölia med rembesla^, ett litet rundt 
smycke med ögla i kanten, 2 pärlor, 5 små vridna kedje- 
länkar, ett stycke af en öppen ring med knapj)ar och 3 
andra fragmenter, en rund sölja med lång thorn, allt af 
bronz och koppar; — ett rundt smycke af silfver med tråd- 
sirater och i midten en infnttad röd glasbit; en pilspets 
och en bit af en dylik, ett knifblad, en brodd, en söndrig 
nitnagel, en hästsko, en sax, en krok, 2 bleck med naglar 
och 3 bitar af beslag, af jern; - 2 knappar af sandsten, 
2 dito af ben; — 97 pärlor af glas, fluss, kristall, karniol; 
— en lerurna, 8 bitar af söndriffa urnor; en Konung 
Gustaf l:s A-örtug, slagen i Vcsteräs, — allt samladt i 
Södermanland. 



191 

Ar 1S55. 

Ett söiidrigt fyrkantigt smycke och on bit af ett annat 
dylikt, en pärla, 2 hängsmycken och en bit af ett dylikt, 
2 kedjestumpar, en bit af en ring, af bronz; en sölja af 
dito med jernthorn; en ring af bronztråd, hvarpå hänga 
andra små ringar; en bronzring med derpä hängande två 
hvita pärlor; - en blå glaspärla i form af en korg med 
grepe, 276 pärlor af glas, fluss, karniol, lera m. m. och <S 
halfva dito; 2 pärlor af spiralformigt lagd silfvertråd; — 
2 knifblad, en nål eller thorn, en nyckel, en sölja med 
remhållare, en bit af en större ring, en ögla, 2 broddar, 2 
nitna2;lar och en liten fotknapp, af jern; — en liten bryn- 
sten med bronzring i ena ändan; 4 grafurnor af lera - 
upptagna ur grafhögar i Södermanland. 

Ã…r 1858. 

En sölja af bronz med fastklibbade bitar af ben och 
jern, 2 ovala spännbucklor af bronz med lemningar af brändt 
tyg; en sammangyttrad klump, innehållande bitar af en 
sax och en knif af jern samt en fibula och 2 andra smyc- 
ken af bronz; — en söndrig lansspets och en yxa af jern; 
en oval brynsten med ränna kring kanten; 2 lerurnor, upp- 
tagna ur grafhögar i Södermanland, samt en liten sax af 
jern från ruinerna af Vårfruberga kloster på Fogdön. 



Med det förökade anslag Herr Dybeck erhållit för år 
1864, har Kongl. Maj:t, i hufvudsaklig öfverensstämmelse 
med K. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens 
underdåniga förslag, förenat åliggande för honom, att före- 
trädesvis i landskapen Upland, Vestmanland och Söder- 
manland företaga resor och omsorgsfullt vaka deröfver att 
inga fornlemningar varda rubbade eller förstörda, — att 
om dessa resor och derunder gjorda iakttagelser samt vid- 
tagna åtgärder, före årets utgång, till Akademien inlemna 
utförlig berättelse med ritningar, der sådana kunna behöfvas, 



samt särskilila, sa vi<lt sin göra latcr, tullständiLia förteck- 
ningar ötVer tornleniningar i minst 12 socknar. Pa orrund 
af detta förordnande, oeh sedan Herr Dvbeck till Akademien 
inlemnat förtecknino; |)å ett stort antal runstenar i Upland 
och Södermanland, hvilka behöfva uppresas eller pä annat 
sätt tagas i särskild värd, har Akademien uppdragit åt 
honom att inom de tre nämnda landskapen vidtaga nödiga 
och tjenliora åtcjärder till dessa runstenars och andra rub- 
hade fornlemningars iståndsättande och bevarande, samt 
för sådant ändamål till hans disposition anvisat ett belopp 
af 300 R:dr R:mt för innevarande år (18G4). 



Ii) 3 



Sveriges Foriiniinues Föreuiiigar. 

(Uppläst i K. Viltcrhels Historic ot-h Antiqvitets Akadeniicii ilcii 10 Maj 1864). 

För hvarje vän af den fosterländsk^^ antiqvariska och 
historiska forskningen är det i hög grad glädjande, att 
Föreningar inom särskilda landskap börjat bildas, i ändamål 
att uppsöka och beskrifva, vårda och samla ortens forntids- 
minnen samt på deras värde och betydelse fästa allmän- 
hetens och framför allt jordegarnes uppmärksamhet. Få 
länder hafva den förmån, som vårt fädernesland i två 
hundra år egt, att fornlemningarne blifvit, såsom en allmän 
nationalegendom, ställda under lagens hägn. Följden häraf 
har varit att vi ännu af minnen från förgångna tider och 
släkten eoa en stor rikedom, hvars värde likväl, i vissa 
trakter af landet, efterhand börjat ringare uppskattas eller 
helt och hållet förgätas. Lagen kan, under sådana förhål- 
landen, icke ensam hindra fornlemningarnes vanvård eller 
förstörande, och när den blifvit öfverträdd, är i de flesta 
fall försent att godtgöra skadan. Men frestelsen att bryta 
mot denna lao- kan förekommas genom insiktsfulla och 
fosterländskt sinnade fornvänners förenade bemödanden, att 
upplysa de okunniga, varna och tillrättavisa de trotsande, 
samt genom uppmaningar och föredöme lifva och under- 
hålla den aktning och kärlek, hvarmed allmogen ännu 
mångenstädes betraktar fädrens minnen. Hvarje af Forn- 
minnes föreningarne vidtagen åtgärd att skydda och istånd- 
sätta en skadad forntidslemning skall genom exemplet 
verka fördelaktigare, än åklagares tilltal och böters ut- 

kräfvande. 

13 



Gononi :itt :ml;igt:ii <n'li tV»rcvisa samlingar ut' torn- 
saker, som t"r>n'komm;\ inom 'le livgilcr. l-tircningens verk- 
samliot (nnfnttar, skall icke- blott kunskap om forntiden 
utbredas, utan äfven hos nuingen liog väckas att npjisöka 
och tillvarataga likartade tVtrcmal, som, i följd af okunnighet 
om deras betydelse, af liittaren torstöras eller måhända 
länfc leoat bortol()mihi i enskildas giimmor. I sådant af- 
seende må man i ftirsta rummet söka att verka j)å ung- 
domen, och ;ir det derför önskligt att dessa samlingar 
ställas i förening med ortens förnämsta hiroverk, hvari- 
orenom ock s;ikerhet vinnes for sandingens framtida be- 
varande och fortfarande gagnelighet, i händelse Föreningen 
skulle u[>plösas eller dess verksamhet för någon tid afmattas. 
Äfven för den vetenskaplige forskaren skall en dylik 
provinssamling blifva hirorik, då han genom en blick på 
dess innehåll kan bcd()ma hvilka folkstammar i forntiden 
lefvat inom det landskap, samlingen representerar. 

Man"en torde kanske föreställa sig att bildandet af 
dvlika samlinLiar skola blifva hindcrlioa f()r riksmuseets 
lillvext. Jag anser detta icke vara att befara, så framt 
man vill l.ita de förra blifva livad de b(')ra vara, museer 
för den |)rovins de tillhöra, med några profstycken till jem- 
förelsc från andra orter, och icke vrkar att ett sådant museum 
skall upptaga allt fornt, som inom provinsen anträffas, eller 
sträfvar att af hvar och en dvlik sanding bilda ett riks- 
museum. Af allmännare fornsaker. hvilka säkrast karakteri- 
.sera den tid och det folk de tillhriit, liar vart land ännu så 
vmnio- tillsåns;, att både det allmänna, hela riket omfattande, 
nationalmuseet och |)rovinsmnseerna kunna erhålla tillräck- 
ligt förråd. De sednare skola uj^psamla mycket, som aldrig 
kommit i fra^a att iidenmas till statens samling. Det 
torde ock mc»! skäl kunna antagas, att i ilen man kun- 
skapen om fornsakernas l)etydelse och värde samt om- 
sorgen att dem tillvaratai^a blifva allmännare utbredda, 
vkall tillflrxlet äfven till riksnmseet blifva vmnio;are af så- 



U)5 

dana saker, som iiu endast sällan direkte henibjndas. De 
i materielt afseendc mera dyrbara fynden skola allt fram- 
irent inoå till rikssamlinoen, li vilket ock är af största vigt, 
särskildt med afsccnde pä myntfynden, hvilka, om man 
nr dem skall knnna hemta tillförlitliga npplysningar för 
myntvetenskapen och för historien, måste granskas i sin 
helhet af personer, som ega för detta ändamål nödiga 
specialknnskaper, och på ett ställe, der rika samlingar 
erbjnda tillfälle till jemförelser, och litterära hjelpmedel 
äro att tillgå, för att närmare bestämma sådana mynt, 
som fornt varit oriktigt eller med osäkerhet förklarade eller 
fullkomligt okända. Den gällande författningen, som bjnder 
icke blott att fornlemningar ej må ntan vederbörligt till- 
stånd nndersökas, ntan äfven att tillfälligt anträffade fynd 
skola Kongl. Maj:t och Kronan henibjndas, kan och bör 
sålnnda fortfarande respekteras. Den företrädesrätt denna 
författning förbehåller åt statens offentliga rikssamling, 
lägger så mycket mindre hinder för bildandet af jirovins- 
samlingar, som dessa, ifall de förenas med något offentligt 
läroverk, äro att anse som allmän egendom. 

Riksmnseét och provinssamlingarne böra således be- 
traktas, icke som rivaler, ntan som bundsförvandter. Då 
riksmuseet omfattar hela landet, bör det ntan tvifvel för 
hvarje Fornminnes förening vara af intresse, att från dess om- 
råde finnas tjenliga representanter i den allmänna samlingen, 
der dessa, sammanhållna med fynden från andra provinser, 
först blifva för en fullständig kännedom af fäderneslandets 
fornhistoria rätt npplysande. Om således en provinssamling 
skulle förvärfva en fornsak, som der, enstaka, icke lemnar 
mera upplysning, än livar och en annan frän samma period, 
men som i den allmänna samlingen skulle kunna fylla en 
lucka i någon serie, eller lemna säkert stöd för ett nytt . 
steg på den arkeologiska forskningens dunkla väg, torde 
det för den fcirra icke biira anses som en ftirlust, om en 
sådan fornsak, antingen mot betalning eller i utbyte mot 



196 

anJra. (»fverlenHia-^ till 'len sednaro. De Föreningar, som 
anslutit sig till K. Nittcrliets ilistorie och Anti(|vitet.«; 
Akademien, hafva pii detta sätt uppfattat saken och i 
öfverensstämmelse dermed uppgjort sina stadgar. Riks- 
museet har i senare åren, genom inköp af en stor mängd 
privatsamlingar, inom vissa afdclningar vunnit så betydlig 
tillvext, att det högst sällan lär kunna sättas i fråga att 
begagna ett sådant medgifvande. Tvertom torde, när 
detta rika förrad blifvit i den nva lokalen anordnadt, af 
dess öfverflöd åtskilligt kunna komma provinssamlingarne 
till crodo. 

De författningar, som afse kyrkornas fornsaker, be- 
stämma, att om församling vill något deraf föryttra, skall 
detta först Kongl. Maj:t och Kronan hembjudas. Äfven 
detta stadoande kan och bör ej anses hindra provinssam- 
lingars bildande. Tillgången pa kyrkliga fornsaker är i 
vårt land så stor, att blott en ringa del deraf skulle kunna 
inrymmas i riksmuseet, äfven om detta erh(»lle ett mång- 
dubbelt vidcradt utrymme. Men nckligt är, att för denna 
samling må kunna i första rummet utväljas hvad som i 
antiqvariskt samt konst- och kyrko-historiskt afseende kan 
anses företrädesvis vigtigt, på det en någorlunda fullständig 
öfversist inom detta område ma der kunna erbjudas åt 
forskare, som egnat sig åt studier inom dessa kunskaps- 
grenar. Begagnandet af denna företrädesrätt beröfvar likväl 
icke Fornminnes föreningarne tillfälle att sedan, i den 
mån församlingarne sådant modgifva, af dylika minnesmär- 
ken förvärfva rikliga och värdefulla förråd, att fylla de 
lokaler, som af dem kunna iuv detta ändamål anvisas. 

Det återstår att nämna ett verkningsfiilt, som lofvar 
Fornminnes fiireningarne de rikaste skcirdar — uppsam- 
• landet af de dyrbara forntidsskatter, hvilka ännu i många 
orter fortlefva i folkspråket eller i form af sägner, sagor 
och ordspråk, sang och musik, gåtor och lekar, vidskepelse, 
»märken», egendomliL^a seder och bruk m. m.; nion som 



197 

snarligeii torde för alltid ga föilorade, i deii inaii folk- 
skolan och i allniäiihet den nya bildningen med sin rikt- 
ning åt det praktiska ntjemna alla egenheter och hos det 
Lippvexande slägtet alstra en falsk blygsel för sådant, som 
i århnndraden utgjort fädernas ro och gamman. 

Slutligen torde man kunna hoppas att Föreningarnes 
medlemmar skola finna tillfälle att ur enskildas gömmor 
framlocka och bringa till allmän kännedom månget gam- 
malt dokument, som kan bidraga att sprida ljus öfver 
fäderneslandets eller åtminstone öfver enskilda slägters, 
egendomars och gårdars historia under förflutna tider. 

Ehuru Fornminnes fcireningarnes verksamhet i främsta 
rummet afser det särskilda landskapet och just genom 
denna begränsning skall vinna styrka och framgång, kunna 
och böra dock fruo;terna deraf blifva en gemensam vinst 
för fäderneslandet och för vetenskapen, medelst offentlig- • 
görande af berättelser, omfattande ett eller flera år af 
Föreningarnes arbeten. Detta kan, ske antingen af hvarje 
Förening särskildt eller ock på det sätt att flera förena 
sig om en gemensam organ för dylika meddelanden. För 
de Föreningar, som deraf önska begagna sig, står i nämnda 
afscende denna tidskrift öppen. 

Det bör tillhöra hvarje Förening att skrifva sin egen 
historia. Här må till en början endast nämnas de Före- 
ningar, som hittills blifvit bildade, ehuru närmare under- 
rättelser ännu saknas om dem, hvilka icke anslutit sig till 
K. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien. 

Föreningen för Nerikes folkspråk och forn- 
minnen (i Örebro), stiftad den 1 Oktober 18r)6, inkom 
den 25 September 1861 till Akademien med förslag till 
nya stadgar, afseende anslutning till Akademien, h vilket 
förslag, efter ömsesidigt öfverenskomna bestämmelser, af 
Akademien gillades den 10 December samma år. Före- 
ningens Styrelse utgöres (1864) af Kontraktsprosten, Kyrko- 
herden i Örebro, D:r G. W. Gum?elius ordftirande. Kam- 



198 

niarlierren FriheiTc 11. A. li;uniltt)ii vice ordförande, Kam- 
inarherreii Friherre G. Djurklon sekreterare, och Rektorn 
J. E. Strömbero- skattmästare. E!tt sranskninasntskott 
bildas af Styrelsens ledamöter samt locktorn A. G. l^ro- 
gren. Brukspatron C. G. Löwenhielm, Magistratssekrete- 
raren E. J. Wikander och Ofverstc Löjtnanten N. G. Ar- 
mann, 

Förenlno;en har utoifvit 3 årsberättelser, från stiftelsen 
till och med år 1S61, den första intagen i ortens Tidning, 
de båda senare särskildt utgifna, samt vidare: »Ur Nerikes 
folkspråk och folklif, anteckningar till fornvänners ledning», 
af Friherre G. Djurklon: — »Några ord om Svenska land- 
skapsmålen och nödvändigheten af deras samlande», af 
densamme; — »Allmoge-ord i Vestra Nerikes bygdemål", 
samlade af Herman Hofberg; och »Edsbergs socken, histo- 
risk och antiqvarisk beskrifning», med 3 plancher, af den- 
samme, tryckta på Föreningens eller enskild bekostnad. 
Årsberättelsen för 1862. och 1863 intages i denna tidskrift 
och lemnas deraf kostnadsfritt 200 exemplar separataftryck 
jemte ledamotsförteckning till Föreningens disposition. 

Gestriklands Fornminnes Förening (i Gefle), 
stiftad den 9 Maj 1862, inlemnade den 5 derpå följande 
September sina stadgar, hvilka af Akademien antogos den 
7 October samma år. — Föreningens Styrelse utgöres fort- 
farande af Lektorn C. F. Wiberg ordförande, Provincial- 
Läkaren C. A. Bpeckström vice ordförande, Landskame- 
reraren J. A. Södermark sekreterare, och Boktryckaren A. 
P. Landin skattmästare. 

Vermlands Naturhistoriska Föreninjj; (i Carl- 
stad), som stiftades år 18.58 och redan bildat ett mindre 
museum, beslöt i början af år 1863 att utsträcka sin verk- 
samhet äfven till vården om Vermlands fornlemningar, och 
antoo- för sådant ändamål den 14 Februari nämnda år, 
efter förutgången skriftvcxling mellan Föreningens då va- 
rande ordförande, den beklagligtvis kort derefter med 



199 

döden afoånone Ofverintendenteii m. in. F. A. von Schcele 
och Akndemiens Sekreterare, nya stadgar för "Vermlands 
Naturhistoriska och For n minnes Förening, utfär- 
da nde derjeinte ett sjirskildt » T i 1 1 k ä n n a g i f v a n d e i af- 
seende på Föreningens åtgärder fcir bevarandet och sam- 
landet af provinsens fornminnen», hvilka stadgar delgåfvos 
Akademien och, så vidt de röra frågan om fornlemningarne 
och anslutningen till Akademien, af henne antogos den 21 
April samma år. — Föreningens Styrelse utgöres af Of- 
versten A. Th. Wijkander ordförande och sekreterare, Lek- 
torn J. G. M. von Gegerfelt skattmästare och biträdande 
sekreterare samt vårdare af Föreningens inventarier. Adjunk- 
ten S. Uardin vårdare af den zoologiska afdelningen. Lek- 
torn L. M. Larsson vårdare af den mineralogiska afdel- 
ningen, och Lektorn J. P. Bergendal, som har inseende 
öfver fornminnes-afdelningen och åtgärderna för folksprå- 
kets upptecknande. 

Helsinglands For n min nes Sällskap (i Hudiks- 
vall), som stiftades den 15 December 1859 och hvars ur- 
sprungliga stadgar äro daterade den 17 December 1860, 
beslöt den 6 Juni 1863 ansluta sig till Akademien och 
insände ett för detta ändamål uppgjordt tillägg till de 
äldre stadgarne, hvilket af Akademien antogs den 28 Juli 
samma år. — Föreningens Styrelse utgöres af Kontrakts- 
prosten, Kyrkoherden i Delsbo, D:r L. Landgren ordfö- 
rande, f. d. Rektorn F. Wennberg vice ordförande, sekrete- 
rare och kassaförvaltare, Borgmästaren N. O. H. Schmidt, 
Grosshandlaren E. Frisk och Prosten, Kyrkoherden i En- 
ånger J. O. Nordendahl, som har närmaste tillsyn öfver 
samlingarne i Enångers gamla, öfvergifna kyrka, hvilken 
Föreningen inkcipt och istandsatt till ett museum för land- 
skapets fornsaker. — Föreningen har utgifvit »Uppränning 
till en grammatik f(')r Delsbomålet» (af D:r Landgren). 

At livar och en af dessa fyra Föreningar har K. 
Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien erbjudit 



200 

för ar 1864 ett belopp af 200 H:dr Rnut. att användas 
till socknevis upprättade förteckningar öfver ortens forn- 
lemningar. 

Dvlika Fornminnes föreniny;ar liafva blifvit bildade 
inom Södermanland (1860), \ estmanland (1861), Dalarne 
(1S6.) och Östergötland (1864). J Vestergötland och Hal- 
land äro åtijärder vidtagna att for samma ändamål bilda 
Föreningar. 

I Linköping har sedan mänga år tillbaka funnits ett 
inom läroverkets ungdom bildadt >- Sä Ils kap för forn- 
tida minnen och historia» äfvensom ett annat sällskap 
för insamlande af naturhistoriska upplysningar, hvilkas 
verksamhet, om än mindre känd utanför provinsen, är 
förtjent af uppmärksamhet och loford. 

Ehuru de flesta af dessa stiftelser äro helt unga, 
hafva dock flerstädes redan visat sig glädjande frugter af 
deras verksamhet. Må de män, som för dem satt sig i 
spetsen, icke tröttna eller låta afskräcka sig, om deras 
uppmaningar någon gång möta liknöjdhet eller mindre väl- 
villigt upptagas af sådana personer, som ej förstå att vär- 
dera annat arf från fäderna, än det som ingår i boupp- 
teckninocn. Det mål, i'ör hvilket Föreninoarne hafva att 
arbeta, är icke blott att sprida ljus öfver forntiden och 
bevara dess minnen. Dermed sammanhänger nära ett ännu 
högre, — att lifva och underhålla kärleken till fädernes- 
landet. 

BROR EM. HILI)P:BRANJ>. 



201 



Föreningens för Nerikes folkspråk och fornminnen verk- 
samhet under aren 186S och i8C3. 



Till Kongl. Vitter hets Historie och Antiqvitets 

Akademien. 

Då Föreningen för Nerikes folkspråk och fornminnen 
jemlikt föreskriften uti öfverenskommelsen af den 10 De- 
cember 1861 nu afgifver sin första berättelse till K. Vit- 
terhets Historie och Antiqvitets Akademien, torde man 
med skäl kunna vänta, att deruti finna en fullständig redo- 
görelse för hela den föregående verksamheten. Men då 
Föreninjien tid efter annan från trvcket utwifvit särskilda 
berättelser för de föregående åren, har hon ansett öfver- 
flödigt att här åter upptaga, hvad genom dessa redan 
torde vara för Kon,o]. Akademien bekant, och inskränker 
sig derföre — der någon återblick ej af andra skäl erfor- 
dras — till endast det, som rörer verksamheten under 
åren 1862 och 1863, eller tiden från Föreningens anslut- 
nins till Kon^l. Akademien. 

Föreningen räknar sin tillvaro från den 1 October 
1856, då stadgar antogos och samlandet och bevarandet af 
Nerikes forntidsminnen bestämdes såsom målet för hennes 
verksamhet. Första och närmaste anledningen till Förenin- 
gens stiftande var dock nödvändigheten att genom skriftlig 
uppteckning rädda undan glömska denna orts mer och 
mer försvinnande äldre tungomål, och derföre måste åstad- 
kommandet af en Ordbok öfver Nerikes folkspråk 
blifva ett af de första föremålen för hennes sträfvanden. 



20'J 

Samliniiariie i donna liiitnino hatva också vunnit on u;anska 
stor utsträekninii oenom <li' liklialtiLia bidrag, som un<U'i' 
de föregcåcnde aren lomnats af llir llietz, Hofberg, 
Kjell mar k m. H.. ocli Iorenino[en e^er redan temmeliiien 
tullständiga ordlistor frän Ustra, Vestra och Södra Xerike. 
Den bristande kännedomen om \ord vestra Nerikcs ord- 
förråd har under det sista året blifvit uti väsentlig mån- 
afhulpen genom den omfattande och rika ordsamling från 
Kilds socken, npptauande mer än 1000 der brukade ord 
och talesätt, som Föreningen fått emottaga af vice Pastor 
A. W jr t ter. Utom denna större samling, som intager ett 
värdigt rum vid sidan af Hrr llofbcrgs och Kjellmarks 
förut lemnade bidrag, har Föreningen från tlera välviljare i 
andra trakter af Nerike erhållit smärre anteckningar, hvar- 
itrenom en och annan lucka uti äldre ordlistor kunnat 
fyllas. Men oaktadt folkspråket således är det fält, som 
företrädesvis bearbetats, återstår dock äfven der mycket 
att ännu skörda, innan dessa samlingar, hvilkas ordnande 
öfverlemnats åt Föreningens n. v. Sekreterare, kunna sam- 
manfattas till en ordbok öfver Nerikes folkspråk. Det 
har dessutom varit Föreningens afsiiit att i detta arbete 
icke blott framlä^ora Nerikesmalets ordförråd, utan äfven 
visa, hvilka af dessa till större delen nu svärfattliga och 
förgätna ord fordom varit i Svensk skrift brukade; och 
detta är förhållandet med ganska mänga, att ej säga de 
Hesta, af våra s. k. landskapsord, af hvilka en del först 
under sista århundradet fcirsvunnit ur skriftspråket. En 
sådan undersökning kräfver både tid och arbete, och måste 
naturligtvis fördröja ordbokens utgifvande, men Föreningen 
har dock ansett den böra föredragas framför den ofta allt- 
för vidlvfti'j;a och igenom andra dialekt-ordböcker numera 
umbärliga jemnförelsen med andra mer eller mindre besläg- 
tade tungomål, som, för att blifva något mera än blott 
kompilation, dosutoni fonlrat vidsträcktare lingvistiska in- 
sigter. än hvad l'\'>reiiiii.;cii k;iii e^a till sitt förfogande. 



203 

I följ»! (leraf att Föreningens vorksanilH^tsfält icke är 
inskränkt till endast det egentliga Nerike, utan omfattar 
hela Örebro län, har folkspråket inom de till det gamla 
Vestmanland räknade bergslagerna äfven varit föremål för 
hennes uppmärksamhet. Ofver Ramsbergs bygdemål eger 
Förenincren en uti sista rcdoirörelsen för år 1861 omnämnd 
ordlista, inlemnad af S. M. Adjunkten R. Blumenberg, 
hvilken nu af honom tillökats med nya anteckningar upp- 
tagande fyra ark. Afven från Ljusnarsbergs socken har Före- 
ningen nu fått emottaga en dylik ordlista af samma hand 
på sex ark, anmärkningsvärd för den sorgfällighet, hvarmed 
samlaren npps()kt och antecknat alla derstädes förekom- 
mande ord och namn på sjöar, berg, gårdar, ängar o. s. v., 
hvilka kunna förskrifva sig från de under Carl IX:des tid 
och äfveii senare invandrade F^innarne, såsom bergen Iva- 
max, Kallioberget, Malliomax, Sivamoli, Virkolax, m. fl.: 
ängarne Akanyti och Vajtanyti, bäcken Hottokansa, udden 
Ritaniemi, gårdarne Lamimaki, Läpisto, Lättopello, Palljaki 
m. fl. Detta är af så mycket större intresse, som dessa 
benämningar dels redan äro, dels snart torde blifva utbytta 
emot nyare Svenska nanni. 

För en närmare kännedom om en orts befolkning är 
det nödvändigt att lära känna ej mindre dess seder 
och bruk i äldre och nyare tider, än det rådande 
föreställningssättet och den öf vert ro, som hos den- 
samma ännu kunna uppspåras. Hvad som i förgångna tider 
en gåno- varit religiös tro, det qvarlefver länge och genom 
århundraden hos folket såsom öfvertro, bevarande mycket, 
som förtjenar att begrundas icke blott af fornforskaren 
utan äfven af den sanne fosterlandsvännen, som på fullt 
allvar vill göra sig reda för huru det står till med upp- 
lysningen nere i folkgrunden. Af det utmärkta sätt, 
hvarpå folkundervisningen nästan öfverallt i vårt land nu- 
mera blifvit ordnad, följer dock att dessa redan förbleknade 
minnen snart skola alldeles försvinna ur folkmedvetandet: 



ucli af dessa skäl har Föreiiiiigeu egnat dem mycken upp- 
märksamliet. Redan uti tVireoaeude berättelser har Fureninjj:en 
hatt ijlädjen omnämna rika skördar på detta fält, och dessa 
hafva under de sistförtlutna tvänne aren (ikats med tlera 
intressanta bidrag. 8. M. Adjunkten Blnmenberg har 
äfven nu ihogkommit Föreningen med en betydlig samling 
af sägner, skrock, vidskepliga läsningar, böner m. m. från 
Ljnsnarsbergs och Hamsbergs ni, fl. socknar. Af sägnerna 
äro en del rent historiska och innehålla förträffliga upp- 
Ivsnintiar om de i Ljusna rsbergs socken invandrade Fin- 
narnes första bosättning och råa seder. Redan Fernow 
talar om Finn-adel i Vermlands skogar, och det är förvå- 
nande att erfara den sorgfällighet, hvarmed befolkningen 
nästan öfverallt i våra Finnmarker i minnet bevarat deras 
lanofegdatal ända upp till den eller den invandraren. Lika- 
som de förut i Dalarnes och Vermlands Finnskogar af 
Axelsson upptecknade sägner, kunna sannolikt de ifrån Ljus- 
narsbers nu lemnade erhålla en sådan fullständioliet, att 
derpå kan grundas en ordentlig landuåmabok för denna 
sockens nordliga del. Afven de lemnade signerierne äro 
märkelioa, då en stor del af dem o;enom fullständiua och 
noggranna utdrag ur gamla kyrkoradsprotokoller visa ej 
mindre hurudant tillståndet i detta fall varit för ett a tva 
hundra år sedan, Jin den stränghet hvarmed presterskapet 
beifrat all vidskepelse. Men huru litet kyrkoradens- fader- 
liga varningar, stockstratf och laglig näpst förmått uträtta, 
synes bäst af de många efter muntligt föredrag uppteck- 
nade, der ännu brukliga läsningar och böner, hvaraf såsom 
prof torde få anföras följande vallbön: 

I Jesu namn 

Släpper jag mitt fä fram 

I Jesu och Jungfru Marias haga. 

Jesus sade till Jungfru Maria: 

»Tag din nyckel i din hand, 

»)Läs för ulf, för ulfvatand, 



205 



»För björn, iov björnarnni, 

»För alla djur i skogen är, 

»För alla troll på jorden bo, 

»Så när som för min hnnd och kona vän!» 

I dao- klanka de — 

I dag bita de 

Mina fingrar tio. 

Tolf Guds en^lar bevara dem. 

Aldrig ett hår skall du na, 

Aldrig en blodsdroppa skall du få, 

Så länge som solen skina må! 

1 de tre namn etc. 
En annan vall bön från Ramsberg börjar med föl- 
jande ord: 

Jag körer i vall mitt fä 
A tä hä, o. s. v. 
der man således återfinner det gamla, äfven ur munarterna 
mestadels försvunna, ordet tä (gata), som. eljest finnes i 
ortnamn, såsom Täby, Tästa m. fl. Och i åter en annan 
bön, att läsa 3 gånger om dagen, åberopas ej blott Jungfru 
Maria utan äfven Sanct Petter med nyckeln »som visar 
vägen till himmelens länder.» Häraf vill svnas som, 
ehuruväl det från påfvisk villfarelse renade evangelii ljus 
för mer än 300 år sodan uppgått öfver norden, dess strålar 
dock icke ännu lyckats fullt skingra mörkret i våra skog- 
bygders undangömda dalar. 

Genom vice Pastor Wsetter har Föreningen fått emot- 
taga en betydlig samling sagor och sägner, ordspråk och 
talesätt, gåtor och spörjsmål, äldre och nyare visor m. m., 
dels afskrifna dels efter muntligt föredrag upptecknade af 
skomakaren Fall q vis t i Kihl, en samling, som, oberäknadt 
att den innehåller åtskilligt af värde, varit så mycket mera 
kärkommen, som den är den första Föreningen fått emot- 
taga från en samlare inom just den krets, der dessa 
minnen ännu äro vid lif. Såsom bevis på sin erkänsla 



liar 1'öronitioeii oononi Kommmi;\ls.tyrelseii i Kilil låtit till- 
<l<'l;i Fall(|vist en ii<it"va af in \{:']v K:int jemte ett excm- 
jilar af skriften »Lr NCrikes f(ilksj)rak oeh folklif», f«)r att 
ujipnuintra till fortsatt saiiilan<le. Utom ilessa större bidrag 
har Fiireniuiien frän Hera hall fatt eniottao[a atskilliira an- 
teckninnar, hvaribland ma nämnas najira sägner och vid- 
skepliga knrer frän Askers och Sköllersta härader, med- 
delade af Stnderanden Johan W ahlfisk, i livilkea Ftire- 
ningen eger grnndadt ho|>|) att vinna en nitisk medarbetare. 
Af lie läsningar emot sjukdomar, som finnas bland dessa 
anteckningar, anser Föreningen tViljande fiirtjena att anföras: 

För trullskott, 
För trädskott, 
För skogsskott! 

Jao: skall g^ira din verk till men, 

Jas sätter dig under stock och sten 

I den skog, der ingen bor, 

I den sj(), der ingen ror, 

I det haf dit alla böljor far. 
Till vinnande af knnska]» om Nerikes historia och 
äldre topografi har Föreningen sökt erhålla de spridda 
sockenbeskrifningar, som på åtskilliga ställen i handskrift 
förvaras, äfvensom de handlinoar i öfrigt, som i detta fall 
kunna lända till någon upplysning för en framtida full- 
ständig historia och beskrifning öfver detta landskap. Till 

o BI 

hvad uti firegående redogörelser omnämnts har l^öreningen 
under sista året fått lägga afskrift af en ganska utförlig 
och redigt ujtpställd beskrifning öfver Nora bergslag, för- 
fattad ar 17S4 af dess dåvarande Bergmästare J. Bergen- 
s kö 111. 1 )etta arbete, som i original förvaras uti berg- 
mästare-archivet på Knutsberg och utgör tvenne ban<l in 
folio, innehåller icke blott ftirträffliga och fullt säkra upp- 
Ivsningar om bergshandteringen i denna ort, utan äfven 
goda skildringar af folkets seder och bruk, och bör derföre 
blifva en säker grundval till en nv och fullständig beskrif- 



207 

nino- öfvor denna bcriislai:. 1 ötri^t hatVa dessa sanilino-ar 
endast ökats med smärre bidrag, hvariblnnd dock några 
torde förtjcna att särskildt omämnas, såsom Herr B lumen- 
bergs af skrifter af några rättegångshandlingar rörande 
Ramsbcrg, från början af lGOO;talet, hvaraf, utom åtskilliga 
upplysningar om rätta råskillnader, inlicmtas att llams- 
hvttan eller, som den i följd af Konung Carl den IXrdes 
bref af den 12 November 1G07 skulle kallas. Ramsberg 
blifvit först upptagen under gamle Kong Giistafs tid af en 
Tysk Ambrus (Ambrosius) Marcusson, som der äfven upp- 
fört det första kapellet 1589, hvartill genom Carl IX:des 
ofvannämnda bref lades Kårbergs och Löa hyttelag, kvilka 
jemväl anbefalldes att utgöra tionde till den af Konungen 
i Ramsberg tillsatta prosten. En annan handling af år 
1668, som af Föreningens Sekreterare lemnats, rörer en 
rågångstvist emellan Askers och Mellösa socknar, och är 
derföre anmärkningsvärd, att deruti åberopas ett af Herr 
Erik Axelsson (Tott) år 1458 utfärdadt och af Riksens 
Råd år 1477 bekräftadt dom bref, hvilkct, då det år 1668 
kunnat företes inf()r rätta, UKijligen ännu torde finnas i 
orten. Till dessa samliusar har det varit Föreningens ön- 
skan att få lä o sa de sockenbeskrifningar, som fordom till- 
hört Carolinska läroverkets i Örebro Archivum Neri- 
ciense, hvarföre dessa, hvilka för omkring 30 år sedan 
derifrån fcirsvunnit, sorgfälligt efterforskats. Genom de af 
Herr Bibliothekarien Fant Föreningens Sekreterare välvilligt 
meddelade uppgifter på handlingar och handskrifter rörande 
Nerike, som förvaras bland framlidne Professor E. M. Fants 
samlingar på Upsala universitets bibliothek, har det blifvit 
fullständigt ådagalagdt, att dessa der förefinnas, hvarföre 
de härom erhållna upplysningar meddelats läroverkets sty- 
relse för vidtagande af nödiga åtgärder till desammas 
Ã¥tervinnande. 

Någon fullständig antiqvarisk sockenbeskrifning 
har Föreningen ej under de sista åren erhållit, men eger 



208 

grundadt lioj)]i att snart tVau lloir IJ otberg *) tå emot- 
tatra beskritniiiirar (»tver vtterli^are trenne af Vestra Nerikes 
socknar, nemligcii Tånjieråsa, Skagershult och Qvisbro. 
Afteckuingar och beskrif'nin2ar öfver enskilda minnesmär- 
ken hafva deremot ej saknats. Herr AVretter har in- 
skickat planritningar och beskrifningar öfver Kihls sockens 
märkeligare fornlemniniiar, och till dessa har Föreningen 
fått lägga en copia af den i Kongl. Vitterhets liistorie 
och Antiqvitets Akademiens archiv förvarade af G. Tise- 
lius år 1779 tagna afritning af denna församlings gamla 
åt S:t Olof helgade, om också ej, såsom sägnen påstår, af 
honom sjelf med jätten Kilevigges tillhjelp nppbyggda 
kyrka. Herr Wahlfisk har lemnat beskrifningar öfver 
några fornlemningar i Askers och Sköllersta härader åt- 
följda af planritningar öfver en oval stensättning på Sten- 
kullabacken å Björnhofda egor i Askers socken samt en 
aflångt fyrkantig å Cathrinebergs egor i Lennäs. De med 
dessa minnesmärken förenade sägner angifva dem såsom 
lemningar efter x\skers och Lennäs första kyrkor, hvilka 
dock för trollens skull måst flyttas. Att den första af 
dessa stensättningar kunnat vara, om ej en kristlig gnds- 
tjenstplats, dock ett hedniskt offerställe, synes ej omöjligt; 
åtminstone saknas ej nära ovalens midt en stor sten, som 
enligt sägnen skall hafva utgjort sjelfva altaret, men äfven 
kunnat vara en gammal blothäll. Genom sin Sekreterare 
har Föreningen erhållit afskrifter af de bland Kongl. Akade- 
miens samlingar förvarade anteckningar om Nerikes forn- 



') K. \ itterhets Historie och Antiqvitets Akademien, som genom Före- 
ningens berättelser och utgifna skrifter iiihenitat, att Herr Distrikt- 
Läkfiren Hofberg med särdeles utmärkt nit dcitapit i Föreningens 
bemödanden att uppsöka, vårda och beskrifva ortens fornlemningar 
samt ur allmogens språk uppteckna egendomliga ord och talesätt, 
har med anledning häraf i skrifvelse den 19 Apiil 18G4 betygat 
Herr Hofbr-rg sin tacksamhet och som bevis pa Akademiens aktning 
till honom öfverlemnat ett exemplar i silfvcr af Akademiens anti- 
qvariska prismedalj, försedd med inskrift kring kanten, K. Vitterh. 
IlisT. o. ANTiftv. Akademien" Tn,i, Dr. H. Hoiberg. 



201) 

loniningar, och då bland dessa finnes en skrift, hvarnti 
större delen af" de inom Askers och Sköllersta härader 
befintlioa minnesmärken sättas i samband med den väl- 
bekanta sagan om Hagbard och Signe, torde det medgifvas 
F(")reningen att deröfver i korthet yttra sin meninij, helst 
denna skrift i en framtid möjligen sknlle kunna tillmätas 
större betydelse än den förtjenar. Att nti Lennäs socken 
vid säteriet Segersjö, som i medeltidshandlingar benämnes 
Sigarsö, finnes ett Habors röse och en Sio-nilds källa är 
fullt sanninCTsenli^t, ehuru det torde vara svårt att nu afjiöra 
om dessa fornlemninoars nuvarande benämningar verkligen 
äro urgamla eller blott Rudbeckianske antiqvariers funder. 
Att inlåta sig; i någon undersökning härom, vore dock lika 
fruktlöst, som det är omöjligt att hvarken påstå eller för- 
neka det de vid Stora Mellösa kyrka på den s. k. kungs- 
ängen befintliga ättehögarne Siggekulle och Segerhöjden 
kunnat erhålla sitt namn af någon Konung Sigge eller 
Sigar. Det kan således vara möjligt att såväl dessa högar 
som fornlemningarne vid Segersjö egt samband med den 
på så många ställen i Norden lokaliserade sagan om Hag- 
bard och Signe; men deremot är det allsicke sannolikt att 



o 



nära nog alla der i trakten befintliga fornlemningar ännu 
för 40 år sedan kunnat af sägnen dermed förbindas, utan 
att något spår deraf nu skulle finnas i folkmedvetandet. 
Knappast om Habors röse och Signilds källa har folket 
någonting att berätta, sonx stämmer ens med sagan, och 
hvad som nu förtäljes om öfriga i nämnda skrift angifna 
minnesmärken är helt annat, som visserligen icke kan för- 
enas till en enda storartad saga, men som dock mera 
otvunget och naturligt knyter sig till sjelfva fornlemnin- 
garne. Den till Kongl. Akademien ingifna, vidlyftiga, men 
allting annat än fornartade berättelsen torde derföre få 
betraktas såsom ett af de många mer och mindre miss- 
lyckade försöken att till bestämd historisk sägen förvandla 

14 



'2 1 ( » 

Joniiu vackni och enklii sa^a, hvars ortfästaiule på så 
maiiora stallon i Ni)nlcn oi-h iinthiska drag fViranlodt den 
utmärkte forskaren N. M. Petersen att deroni vttra (Nor- 
disk Mythol. 1 nppl. s. 242) att »ligcsom Odin cg Gunnlöd 
er forherrligelse af livets åndig-})oetiske side, så vilde da 
llagbard cg Signe vsere det af den jordiske elskovs fuld- 
endelse.» 

Förutom de här ofvan omnämnda handlino-ar har 
Föreninoen genom Herr Uiksantiijvarien oeh Kommen- 
dören Ilildebrand frän Koniil. \ itterhets Historie och 
Antiqvitets Akademien fått såsom gåfva emottaga af- 
skrifter af de på Kongl. Akademiens begäran år 1830 
från Nerikes olika socknar infordrade inventarie- 
förteckningar. Dessa, upptagande 100 folio-ark, inne- 
hålla visserligen mången god upplysning om hvad i kyr- 
korna förvaras, och utsträckas någon oang äfven till forn- 
lemningar utom kyrkan: men ecra sällan önsklig fullstän- 
dighet, <hi just sådant, hvarom man genom denna inven- 
tering ville vinna n))plysning, ofta namnes endast i förbi- 
gående eller summariskt affärdas under rubriken »odugligt 
diverse», lihuru manget vackert prof ]iå medeltidens och 
äfven 1500 och IGOO-talens konstfärdighet i stenhuggeri 
och träsnideri beklaglititvis försvunnit ur våra kvrkor, så 
finnes dock mycket äfven der ännu i behåll förtjent att 
bevaras på bättre och tjeuligare ställe än kyrkornas vindar 
och vapenhus. Att utfinna en passande lokal för ett sådant 
medeltids museum har varit och är ännu en af Föreninjicns 
anjieläiinastc omsorger. 

Under de sista tvenne åren har Förenino;en fått emot- 
taga afteckningar af de flesta bland Nerikes run- 
stenar. Bland dessa finnes väl en och annan, som ej 
kan tillerkännas den fidlständitihet och klarhet som man 
har rätt att fordra af dvlika aftcckniniiar; men detta 
oaktadt har Fcircningen dock ansett sig böra (if versända 
dem, i hopj» att de icke skola sakna allt värde. Såvidt 



211 

Föreningens strängt anlitade tilloånaar det medgifva skola 
dessa minnesmärken under instundande sommar blifva före- 
mål för ny undersökning, och af skicklig tecknare utförda 
noasranna afteckningar och fullständiga beskrifningar bi- 
läeoas en kommande årsberättelse. Emellertid torde någon 
redogörelse för runstenarnes belägenhet och de åtgärder, 
som till deras bevarande vidtagits, redan nu böra lemnas. 

Af de bifogade teckningarne*) visar N. 1 runstenen 
vid Ur vall a (Liljegren n. 1024). Denna sten har för- 
nyade gånger blifvit undersökt af S. M. Adjunkten Blom- 
berg, men detta oaktadt liafva de invecklade slingorna på 
stenens baksida ej kunnat fullt redas. SÃ¥ mycket synes 
dock ostridigt att Liljegrens efter Celsius meddelade upp- 
gift, att »en krona på venstra sidan står tydligen utsatt», 
beror på en felaktig uppfattning af slingorna. Inskriften 
på denna sida har genom afflagning blifvit skadad, och 
torde det felande namnet ej kunna redas, hvilket deremot 
ej synes vara alldeles omöjligt, hvad de inre ristningarne 
beträffar. Stenens höjd ofvan jord är 5 fot, dess bredd 
upptill 1 fot och vid jordytan 2,") fot samt tjocklek ungefär 
1 fot. 

N. 2 är stenen på L ungers ås, öfverst på åsen, 
der denna skjuter ut i Hjelmaren, och vid pass i mil 
söder om byn S. Lunger. Af allmogen benämnes han 
ännu Konung Sigges sten, är omgifven af en skeppsformig 
sättning af kullerstenar samt har en h()jd öfver jordytan 
af 4,^ fot. Dess bredd upptill är 2 fot, nedtill 2,5 fot och 
tjockleken ungefär 1 fot. Den nu sända afteckningen 
företer några olikheter ej blott med Liljegrens läsning utan 
äfven med den från Kongl. Akademien erhållna ritningen, 
då ormslingans dera angifna hufvud och stjert ej nu kunnat 



*) Dessa teckningar föi-vnvas tills vidare i Akademiens aicliiv, då Före- 
ning-ens Sekreterare tillkännagifvit Föreningens önskan att ytterligare 
granska ofli ined sjelfva riininonunicnterna jemtora dem innan de 



offentliggöras. 



21- 

upptäckas; men tloromot tonlc sjolfva ninratlon här vara 
troonaro atcruitviMi. Den af Lilicurcii uiulcr n. llJsl om- 
n:i imida iii v d r u n or r i s t a d o g r a f s t c n e n i G ö 1 1 u n d a 
sockens kvrka har dcrcmot icke aterfnnnits. Sannolikt 
bar den vid kvrkans onibvsianad 1744 blifvit förstörd eller 
inlaiid i nuiren. 

N. .'>, runstenen i Glanshammars kyrkas vestra 
ga f v el norr oni tornet, kan möjligen vara Liljegrens n. 
1029, ehuru detta ej synes vara fullt säkert. Runradens 
innehall, sä vidt den, dä denna afteckning togs, kunnat 
urskiljas, stämmer deremot bättre öfverens med Liljegrens 
liisning af \ äsby-stenen, livarmed nägon förvexling m<)jligen 
skett. Vid kyrkans omrappning har stenen, som sitter 
högt upp i muren, till en del blifvit öfvertäckt med kalk- 
bruk och i ovis välmenino helt och hållet öfverstrukcn 
med grå limfärg, hvadan ristningarne ej kunnat fullt tydligt 
urskiljas; men hvad som nu brister torde dock vid förnyad 
granskning, företagen vid bättre belysning och frän tjcnllg 
fotställning, kunna kom])letteras. Af öfriga i Glanshammar 
angifna runstenar har ingen återfunnits, sä vida ej en uti 
kvrkoiiärdsmuren inlagd, med tvdlijia ormslinuor ristad sten 
kan vara den af Liljegren under n. 1028 anförda, ehuru 
nägra spår af runor ej hitintills dera kunnat ujiptäckas. 
Stenarna (Liljegren n. 102G och 1027) uti kyrko- och 
sakristidörrarne torde deremot ännu finnas i beliäll 
ehuru öfverra[)})ade. L ti kyrkans inventarielistor omnämnas 
de dock icke. 

N. 4, Nas tast enen (Liljegren n. 1030), till höger om 
landsvägen frän Örebro till Glanshammars gästgifvaregärd. 
Af denna sten har Löreninoen erhållit flera afteckninoar, 
hvaribland hosföljande är frukten af den sista af Herr 
Wsetter fciretagna undersökningen. Stenens inre rist- 
ningar, hvilka, att döma af teckningen i P)autil, måste hafva 
varit särdeles prydliga, torde dock numera ej kunna fullt 



213 

redas. Denna stens upprättande hoppas l^ircningen uti 
nästa berättelse få tillfälle omnämna. 

N. 5, runstenen i Stora Mellösa kyrkomur 
(Liljegren n. 1031) låg förut så långt nere i muren att 
endast halfva runraden kunde utan föregående gräfning 
läsas. På Föreningens begäran har den nu upplyftats och fått 
ett tjenligare läge. Den nu lemnade afteckningen är emel- 
lertid tagen före stenens flyttning, hvadan man kan hoppas 
att något mera af inskriften vid en ny afteckning skall 
kunna urskiljas. Den af Liljegren under n. 1032 om- 
nämnda stenen i vestra kyrkobalken har troligtvis vid kyr- 
kans ombyo;o;nad försvunnit. 

N. 6, Asbystenen (Liljegren n. 1033) synes hafva 
varit en gammal offerhäll, ett antagande, hvartill ej mindre 
stenens form och läge samt den dera befintliga skålformiga 
fördjupningen med derifrån utgående rännlika tumsdjupa 
skuror, än flera andra omständiiiheter Q;ifva anledning. Han 
ligger på sandåsen till höger om vägen, som från lands- 
vägen vid Egeby löper genom Asby till gårdarne Vrak 
(Munkvrak, Biskopsvrak och Bondvrak), och har ett sådant 
läge att dess uppåt vända sida något sluttar emot norr, 
hvadan — om den varit en offerhäll — de off'rande san- 
nolikt stått på denna sida med ansigtena emot söder, 
och dervid haft framför sig icke blott solen utan ock ea 
af de vidsträcktaste utsigter öfver Hjelmaren och Qvismare- 
dalen, som denna trakt har att erbjuda. Helt nära och 
på endast 80 a 90 fots afstånd från stenen linnes äfven 
en källa med godt och klart vatten, hvilken ända in i 
senare tider varit offerkälla; och om sjelfva runhällen be- 
' rättade ställets egare, en 80-årig man, att, efter hvad han 
hört äldre folk säga då han först flyttade till Asby, de 
gamle skulle i forntiden vid sina gillen samlats kring stenen 
under sång och glam, samt användt den runda fördjup- 
ningen att deruti ställa dryckeskannan. Emot antagandet 
att Åsbystenen varit en gammal blothäll synes väl sjelfva 



inskriften strida; men churuväl mun icke vägar torneka 
möjliglietcn att resa iifven ett sådant bloek som detta, 
så iiitVa dock hvarken stenens form eller markens utseende 
deromkrino; minsta anledning att förmoda det stenen nå- 
gonsin varit iipprättstående. De mindre klara runmynderna 
I : f Klhl torde kanske mcdijifva annan tolkninpj till rista eller 
rita. i fall man ei vill tänka siy; runristningen f(irst verk- 
Ställd, men den första afsigten att upj^resa stenen seder- 
mera öfveriiifven. Några särskilda åtgärder för denna 
märkeliga runoliiills bevarande hafva ej ansetts af nciden, 
men det torde förtjena omnämnas att ställets egare lofvat 
med tjenliga träd plantera den nu kala backen. 

N. 7, runstenen vid Ilummelsta by är den- 
samma, som af Liljegren omnämnes under n, 1034 såsom 
befintlig på Odinsbacken uti Askers socken. Fordom har 
den ock stått på andra sidan om Telgebron uti Talby äng, 
der den omkiiUfallen och förgäten f()r omkring 40 år sedan 
Ã¥terfanns af niimndemannen Pehr Andersson i Hum- 
melsta, som då flyttade honom derifrån och ställde ho- 
nom vid inkörs[iorten till sin gård i nämnda by, der han 
ännu qvarstår och utgör byamännens stolthet, sedan de 
erhållit afskrift och förklaring af stenens ingalunda svår- 
lästa inskrift, hvilken de gerna förklara för en och hvar, 
som der far förbi och efterfrågar stenen. 

N. 8, runstenen vid Vesta (Liljegren n. 1036). Re- 
dan för 6 år sedan erhöll Föreningen från den nära 90- 
årige, i Vermland bosatte Ekonomie Direktören Lind- 
berger en år 1783 af honom tagen dock högst ofull- 
ständig afteckning af denna sten. Uti antiqvariska upp- 
gifter angifves han än såsom stående på Vesta än på 
Hjortsberga eller Kila egor, i följd hvaraf man ansett 
Kumla socken ega trenne runstenar i stället för denna 
enda. Antikvariernas stridiga uppgifter äro dock lätt för- 
klarliga, då stenen står nära egomötet emellan dessa tre 
bylag, men dock på komministersboställets i Vesta mark. 



215 

i ett kärr, der han, oaktadt flera gånger upprest och om- 
bäddad med kullersten, snart åter kullfalUt eller sjunkit 
ned i den sumpiga marken. Föreningen har derföre an- 
modat Kronoliismannen i Kumla härad Herr Axel F i ve ht, 
som visat ett berömvärdt nit för bevarandet af detta hä- 
rads lornleumingar, att låta flytta stenen några famnar 
längre emot vester utmed vägen från Vesta till Kila och 
Hjortsberga skog, och har allt skäl att hoppas det denna 
flyttning nästa sommar skall blifva verkställd. livad ste- 
nens inskrift beträffar, så lider intet tvifvel att den skall 
vinna i tydlighet, då stenen fått en tjeidigare plats. 

N. 9, runstenen i Täby kyrkomur (Liljegren n. 
1037) med temmeligen otvetydiga, men svårförklarliga run- 
mynder, hvilkas mening torde vara omöjlig att utfinna. 

N. 10, Väsbystenen, hvilken alldeles fallit i glöm- 
ska, men år 1860 återfunnits af rättaren G. Jansson vid 
Väsby, såsom i en föregående berättelse omnämnts. Den 
landsvägsbro, hvarest stenen legat i mer än 200 år, är nu 
mera öfverflödio-, hvarföre Förenin2en för tvenne år sedan 
beslöt att låta återföra den till hans gamla plats på Kors- 
kullen eller Korsbergabacken, på hvars högsta topp han 
under sistledna somma^- äfven blifvit uppsatt med fram- 
sidan vänd emot landsvägen. Flyttningen har varit för- 
enad med åtskilliga svårigheter, helst stenens nedra del 
var afslagen der ormslingan börjar, hvarföre man, för att 
ej undandölja något af inskriften, måst med jernkrampor 
fästa honom vid en jordfast sten, samt till stöd emot bak- 
sidan upplägga ett stenkummel. Detta arbete har på egen 
bekostnad utförts af Distriktsläkaren Herr H of berg med 
tillhjelp af närboende dannemän. Stenens ristning kan icke 
gifva den mening Liljegren — förmodligen efter Celsius — 
der velat finna, och synes hos honom någon förvexling med 
Glanshammarsstenen (här n. 3) hafva egt rum. Något 
försök till tolkning af inskriften sådan den visar sig å den 
här meddelade afteckningen, hvilken är tagen före stenens 



2u; 

rivttning, anser sig Föreningen icke kunna lenina, dock 
synes af runniynderna \l\\ hl " hl M, Iivilka väl böra be- 
teckna orden ristu stin, att nägon onikustninij af runorna 
här ej;er rum. 

Af de här medföljande runstensritningar äro n. 1 och 
2 efter S. M. Adjunkten Blombergs, n. '^, 4, il och 10 
efter v. Pastor Wu-tters, n. 5, G och 7 efter Herr 
AV se 1 1 ers och Sekreterarens samt n. 8 efter Sekreterarens 
afteckningar. Utom dessa runstenar finnas af de hos Lilje- 
gren upptagna endast n. 1031) uti V i by kyrkodörr ännu 
qvar; men Föreningen eger deraf ingen annan afteckning 
än den från Kongl. Akademien erhållna. Den hos Lilje- 
gren under n. 1035 omnämnda runstenen i Sköllersta 
kyrka torde endast vara en förvexling med nåaon af de 
derstädes befintliga äldre grafsteuar frän medeltiden, hvaraf 
afteckningar iemte redoiiörelse f(Jr denna kyrkas öfrijia 
medeltidsminuen framdeles skola till Kontil. Akademien 
öfversändas. Under 1682 omnämner Liljegren en vid 
Frövi uti Edsbergs socken befintlig grafsten med runor, 
men denna har, lika litet som den i beskrifningen öfver 
Hardemo socken omnämnda runstenen pa Helgesta egor, 
kujinat återfinnas. Deremot hafva ingångna underrättelser 
gifvit anledning att på tvänne andra ställen i Nerike frag- 
menter efter förut icke kända runstenar torde finnas, hvar- 
om Föreningen i nästa berättelse hoppas kunna lemna 
närmare upplysningar. 

Utom de nu omnämnda rimstenar, som blifvit dels 
upj)rättade dels flyttade till tjenligarc platser och således 
försäkrats emot framtida fiirstöring, har Föreningen glädjen 
anmäla, det genom enskilde mäns intresse och kraftiga 
medverkan tvänne af våra vackraste fornlemningar 
blifvit under sistförlidne sommar återställda till 
deras ursprungliga utseende. Den största och märke- 
ligaste af dessa är minnesmärket vid Norr b v i Ilals- 
bergs socken, bestående af 4 större stenkrctsar eller så 



217 

kalla<le domareringar, hvaraf tväniic utgöras af livardera 
Ã¥tta, 011 af sju med framfcire densamma uppresta trennc 
större hällar, samt en af nio resta stenar. Af dessa sten- 
kretsars 35 större och mindre hällar med en vcxlande höjd 
frän 4 till 8 fot voro ej mindre än 18 kullfall ne, och 
ehuru Föreningen hingc ämnat för leoa låta upprätta dem, 
liar kostnaden för ett sådant företag alltid varit afskräc- 
kande. Enskilda mäns nit och ihärdighet har dock be- 
sparat Föreningen detta mödosamma och dyrbara arbete, 
och med biträde af jernvägsarbetare och en del danncmän 
från Kumla och Halsbergs socknar har det lyckats Krono- 
länsmannen Herr A. Flycht, Landtbrukarne Hrr G. Ad- 
lers och O. Udden, Jernvägsmgeniörerne Magister Lö li- 
eman och H. Ã…strand samt Stationsinspektoren Uggla 
att under sistlidna sommar få de icke obetydliga hällarne 
återuppresta på deras gamla platser. Föreningen, som 
genom sin Sekreterare, såväl före och under arbetet som 
efter detsammas afslutande, besigtigat stället, anser det der- 
före som en kär pligt att, på samma gång hon tillkänna- 
gifver det denna restauration är med största sorgfällighet 
utförd, äfven till Konol. Akademiens åtanka anmäla de 
fosterlandsvänner, som låtit verkställa detta arbete *). 



*) Genast efter mottau;anclet af Föreningens berättelse liar K. Vitterhets 
Historie och Antiqvitcts Akademien aflåtit följande skrifvelse till 
Herr Kronolänsraan A. Flycht: 

Tit. 
Genom den berättelse, hvilken Föreningen för Nerikes folkspråk 
och fornminnen till K. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien 
afgifvit för åren 1862 och 1863, har ^kjidemien med stor tillfreds- 
ställelse iniiemtat, att en af Nerikes vackraste fornlemningar, bestå- 
ende af fyra större stenkretsar vid Norrby i Halsbergs socken, till- 
sammans 35 hällar, hvilka til! mer fin halfva antalet sedan längre 
tid legat kuUfalhie. nyligen blifvit med ospard möda och kostnad 
af Herr Kronolänsmannen samt Landtbrukarne Herr G. Adleis och 
Herr O. ^Uddén, Jernvägsingeniörerne ,Herr Magister Löhraan och 
Herr H. Åstrand samt Stations-Inspektören Herr Uggla, med l)iträde 
af jernvägsarbetare och en del dannemän från Knnda och Halsbergs 
socknar, återställd i ursprnngligt skick. 



21 k 

Hot aiulra fornminnet, som under jir isGo blitVit ater- 
stäMt lill sin ursprungliga form, är stenkretsen vid 
Tjugesta uti K«isbergs soeken, af livars 7 stenar (j voro 
kullfailne, men nu irenom Herr II. llofberss försorii ocdi 
pil hans bekostnad blifvit uppresta. 

lör vardiMi om vara vttre fornle m n in^ar har 
Föreningen stiidse sökt att så mycket som möjliiit undvika 
påkallandet af lokalmyndigheternas bistånd, utan helst, 
och alltid i första rummet, sökt på enskild väg vinna sitt 
syfte. Tillfällen då det för en jordegare kan vara både 
önskvärdt och nödvändigt att få undanrödja mindre ätte- 
högar eller smärre stensättningar förekomma ganska ofta, 
och, der jordegares önskningar varit fullt befogade, har Före- 
ningen alltid sökt att gå dem till mötes för att up])muntra 
till laolvdnad i detta fall, der öfverträdelsen så länHC lem- 
näts ostraffad. Att detta oaktadt niånjren fornlemning 
fallit offer för okunniuheten och vinninijslvstnaden kan 
vara mö)lio;t, men säkert är dock att inom denna bvgd 
uppmärksandieten på och intresset för våra fornlemningar 
vaknat, och detta ej minst hos sjelfva allmogen. Der man 
emellerti<l haft anlednino- att befara, det enskilda varninoar 
icke skulle vara tillräckliiia att hindra fornlemninirars för- 
störing, har Föreningen vändt sig till Konungens Befall- 
ningshafvande i länet, som dels genom utsatta viten, dels 
genom ordres till kronobetjeningen med största beredvillighet 

Med hiilcdiiing- ;if (leiiiia undorriitlelse ffir Akadcinien bet3'g<a 
s;iiiitli;i:a dL-ltagare i detta äterstiilliiiiigsarbctc Akadi-miciis aktning 
ocli tacksamhet lör deras beiöudiga orasori^ att skydda och värda ett 
icke blott för oiten utan jemväl lor hela fäderneslandet och lor ve- 
tenskapen dyrbart forntidsminne; och är Akaiicniicn förvissad att denna 
vackra handling bkall som ett godt fiircdömc bäde inom och utom pro- 
vinsen mana andra, att omtänksamt taga värd om landets fornlemningar. 

Akademien anliTdler att Tit. behagade ät de öfriga Herrar och 
ni:in, som varit behjelplige vid Norrby-numumentets äterstiiUande, gifva 
del af dessa Akademiens tänkesätt. Stockholm den 22 Mars 18G4. 
A Kongl. Akademiens vägnar: 
1{. M. BOWALLIUS. 

/h'or him. Ilildehrand. 



21{) 
imderstöflt Förenintren. J)hiiKl de åtiiänlcr i denna väo- 

c5 O o 

som varit af n;io;on större vi<2t, anser siy; Föreningen böra 
omnämna dem, som afsett stenkretsen å Botåsen i Hack- 
vads socken samt fornlemnincrarne vid Hjorts bergis i 
Kumla. I afseende å den förra, livars knllfallna stenar 
Herr Hofbers förklarat si"; villii»; att nnder nästa sommar 
låta uj)presa, har Föreningen under den 26 sistl. Oktober 
sökt och erhållit ett vite af 30 r:dr rmt, och för att skvdda 
de sednare från den förstörino;, som vanlioen blifver en 
följd af laga skiften, begärdes hos Konungens Befallnings- 
hafvande, att den till utskiftande af Hjortsberga by för- 
ordnade landtmätarBn måtte förständio;as att icke till ge- 
mensamt grustag upplåta, eller till byggnadsplats anvisa 
någon af de backar, der dessa fornminnen förekomma, så- 
vida ej tillstånd att undanrödja fornlemningarne blifvit i 
laga ordning sökt och beviljadt. Under samma dag eller 
den 7 Juli 1862 begärde Föreningen tillika uti särskild 
ansökan det Konungens Befallningshafvande vid framdeles 
utfärdande landtmäteriförordnanden ville åläoga skiftesför- 
rättaren att noga aktgifva å de tydliga fornlemningar, som 
under förrättningen kunde anträffas, och sådant hos Ko- 
nungens Befallningshafvande anmäla, samt icke till grus- 
eller lertag, odlingsmark eller byggnadsplats afse och utrösa 
sådant ställe, der tydligt minnesmärkes förstöring deraf 
kunde blifva en följd, såvida icke skifteslaget erhållit veder- 
börligt tillstånd att detsamma undanrödja. Huruvida denna 
vördsamma hemställan föranledt någon föreskrift uti senare 
utfärdade landtmäteriförordnanden är Föreningen icke i 
tillfälle att upplysa, men att det vore i högsta måtto 
gagneligt, om en sådan föreskrift blefve uti de för landt- 
mätare gällande instruktioner intagen, lider intet tvifvel *). 
Föreningen vägar derföre fästa Kongl. Akademiens npp- 
märksamhet härpå, och då det icke af landtmätaren for- 

') Redan före mottcin-aiulet af Föioiiing'ens berättelse hade liiksanli(|va- 
lieii, deu 30 Jun. 1864, i deltii iiiime atiätit skiifvelse till Cliefeii 
föl- Lnndtmäterit. 



dras någon särskild kurs i Nordisk tornkunskaj) t'()r att 
kunna efterlotVa t'u sådan föreskrift, utan blott livad man 
eger rätt att vänta af livarjc person med ansj)räk på biM- 
nino;, torde någon svårighet ej möta för erhållandet af en 
sådan föreskrift, när den af Kon^l. Akademien pröfvas 
nödiii. Kunde denna ut.Ntriiekas till skvldi^het att iemväi 
å kartan anoifva befintliiia fornlemniniiar vore sådant sär- 
deles iiaoneligt. Visserligen är det icke Föreninjren obekant, 
att vid nu pågående geologiska undersökningar all upp- 
märksamhet egnas våra fornlenininn-ar och att dessa ä 
kartorna angifvas, men detta, ehuru af oberäknelig nytta 
för fornforskningen, erbjuder dock föga säkerhet för forn- 
lemningarnes framtida skydd, då deremot deras upptagande 
på bykartorne skulle kraftigt bidraga att bibehålla dem i 
folkets erinring. 

Under de sista tvänne åren hafva, upjiå derom gjorda 
ansökniniiar och med Koul!;1. Akademiens tillstånd, en del 
af Kumlaåsen blifvit upplåten till grustägt och Elfvesta- 
backen äfven i Kumla socken till bebyggande, samt der- 
öfver u])prättade kartor blifvit till Kongl. Akademien in- 
sända. Planteringen af den del af Kumlaåsen, som frän 
grustaget afskiljts, har äfven börjats, men några åtgärder till 
de fredlvsta kullarnes vid Elfvesta beprydande har ännu 
ej kunnat ifrågakomma, då byggnaderna derstädes ej ännu 
fullän<lat5. 

Sedan flera år tillbaka eger Föreningen en liten sam- 
ling fornsaker, hvilken under årens lopp småningom 
vuxit, sa att den vid 1861 års slut u})pgick till 72 num- 
mer, hvaraf 60 äro funna inom Nerike. Den består till 
största delen af stenvapen, särdeles yxor och hammare med 
skafthål, hvaraf några väl arbetade och bibehållna; men 
endast en ganska ringa del af dessa kunna hänföras till 
den egentliga stenåldern. Af ädlare metaller finnes intet 
enda nummer, och af brons endast en s. k. ra k k ni f, 
men denna dock särdeles väl arbetad oidi j)rydd med 



221 

vackra sirater, samt en mindre palstaf och en strids- 
klubba af vanliga former. Alla tre äro dock funna i 
Nerike. Under de två sista åren har denna samling endast 
ökats med ett enda nummer, tvänne gamla sporrar, som 
under odling anträffiits vid Sellven uti Hidinge socken och 
blifvit skänkta till Föreningen of Biukspatronen II in- 
ne rsson. Denna ovanligt ringa tillökning torde finna sin 
bästa förklarino- deruti, att Örebro elementarläroverks sam- 
ling under samma tid ej obetydligt tillväxt. Att samman- 
föra dessa samlingar till en enda har alltid varit Förenin- 
gens afsigt: men så länoe elementarläroverkets inskränkta 
utrymme ej medgifvit en ordnad up])ställning af ens dess 
egna samling har detta ej kunnat ske, och det är endast 
genom Riksens Ständers frikostighet, som skaffat detta 
läroverk ytterligare en större byggnad, som samlingarnes 
förening blifvit möjliggjord. De närmare bestämmelserna 
och vilkoren för öfverlemnandet af Föreningens samling 
till läroverket äro ej ännu uppgjorda, men Föreningen 
skall dervid icke förgäta de förpligtelser i detta fall, hon 
genom öfverenskommelscn af den 10 December 1861 
iklädt sig till Kongl. Vilterhets Historie och Antiqvitets 
Akademien. 

Då erfarenheten visat att odugligt och ej mera gång- 
bart mynt ofta i stor myckenhet uppsamlas uti kyr- 
kornas håfvar, och sedermera till kopparslagare försäljes, 
har Föreningen vändt sin uppmärksamhet åt detta håll, 
och genom utgallring af hvad deribland kunnat anses för- 
tjent att bevaras erhållit en liten myntsamling, hvilken, 
enär deruti ingenting finnes, som är användbart för rikets 
stora samling, kommer att öfverlemnas till Carolinska ele- 
mentarläroverket. Det enda af något värde uti denna 
samling är den bekanta spottpenningen af 1743 »Das ist 
das veritable ungarisch Wasser», hvilken väl torde ega 
en viss märkvärdighet såsoni erhållen vid kollekt uti Stora 
Mellösa kyrka. Vid efterforskande af hvad i denna väg 



o o o 



uti kyrkonius kassakistor töretuiinits, har Föreningens upp- 
märksamhet fästats vid den män<id af Görtziska mynt- 
tecken, som der under arens lopj^ hojtats. Ensamt nti 
Stora Mellösa och Norrbyäs kyrkor funnos nära 1,200. 
Detta har Föreningen ansett sig böra omnämna, da det 
torde hidraiia till belvsande af det anmärknino-svärda för- 
hällandet, att cirka* 7,000,000 af detta nödmynt aldrig åter- 
kommit till Banken, oaktadt tlet .'j;enom riksdaiisbesluten 
är 1719 och 172.S medgifna utbytet emot försäkrings- 
sedlar, och påbudet att de till sitt metallvärde reducerade 
mynt-tecknen skulle genom kronouppbörden indragas. 

Under de sista tvänne åren har Föreningen såsom 
gåfva fått emottaga följande böcker och skrifter: 
F^rån Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets x\kademieu: 
»Svenska Sioiller från medeltiden» 1 häftet, uto-ifna af 
B. E. Mildebrand; från Herr Riksantiqvarien llildebrand 
hans arbete »Minnespenningar öfver enskilda Svenska Män 
och Qvinnor»; från Helsinglands Fornminnes Sällskap: »Upp- 
ränning till en grammatik för Delsbomålet» af sällskapets 
onlförandc D:r Landgren; från Kongl. Nordiska Oldskrift 
Selskabet i Kcipenhamn: dess årsberättelse för 1801, »Om 
IjV2nin"[smaaden af Oldtidens Jrettestuer» af II. M:t Kons; 
Fredrik VII til Danmark, Braae den s^miles Kvad om 
Ragnar Lodbrogs Skjold» af Gisle Brynjulfsson, »Om de 
reduplicerede l^atider i Old Isländsk og om Mandsnavnet 
Olafr i dets reldre Isländske Former» af Konrad Gislasson 
och »Dannevirke 02 Omeofn» af Chr. C. Lorenzen samt af 
Ph. Mag. Magnus Roth hans skrift om Ablienationen och 
och Reductionen af Kronans gods och räntor i Närike I. 

Om "ifdedes Föreningen under de sistförflutna tvänne 
åren haft att glädja sig öfver vinsten af flera nya med- 
arbetare och ott mera allmänt spridt intresse för dess 
verksamhet, så har deremot dess ekonomiska ställning 
icke under denna tiil förbättrats. Viil slutet af är ISHl 



223 

och då voikstiill»! revision egdc Föreningen en kassabe- 
hållning af 542: 02. 

hvilken dock i följd af uteblifna årsafgifter och 
gäldandet af sknlder för årsberättelsernas tryck- 

nincr nedoått till 286: '.'9. 

Denna omständighet, som visserligen gör det för Före- 
ninoen nödvändigt, att så mycket som möjligt inskränka 
sina ntoifter och särdeles tryckninpskostnaderna, skall dock 
icke hindra henne att med of(Jrminskad kraft fortfarande 
cell med fram sång arbeta till vinnande af det föresätta 
målet, samlandet och bevarandet af Nerikes folkspråk och 
fornminnen. Örebro den 31 December 1863. 

G. W. G U MAIL I V S. 



G. Djurklou, 



225 



Berättelse oui en resa och aiitiqvariska uiulersökiiiiigar 

i Södra Sverige, 

afgifven i Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien 

af 

Bror Emil Ilildebraiid. 



Under någon del af Augusti och September månad 
1863 företogs, enligt K. Vitterhets Historie och Antiqvitets 
Akademiens uppdrag, en resa till Sveriges södra landskap 
och till Köpenhamn. 

Sauiliiigar i Skåne. Uppköp för Museuui. 

I Malmö besöktes elementarläroverkets Museum, 
hvilket utan tvifvel, för sitt ändamål, är ett af de yppersta 
inom fäderneslandet. Grundlagdt, under Kammarrätts Rå- 
det Qvensels ledning, af ett enskildt sällskap bland stadens 
invånare, som derpå offrat betydliga summor, har det i 
senare tid förenats med läroverket och intager der en 
vacker och rymlig lokal, som dock snart kräfver ytter- 
ligare utvidgning;. Utan tvifvel lär väl en sådan erhållas i 
en väl behöflig ny, mera ändamålsenlig läroverksbyggnad, 
hvars uppförande icke länge kan fördröjas inom ett sam- 
hälle, som under de senare åren vunnit så betydlig till- 
vext icke blott i folkmängd utan äfven i materielt välstånd. 
Museet förevisades af Herr Lektorn M. C. C. J. Eurenius, 
som har stor förtjenst af dess utvidgande och förträffliga 
ordnande. Den naturhistoriska afdelningen är företrädesvis 

15 



226 



rik och innclialler för Sveriges Fauna äfvcn en ocli annan 
sällsynthet, <lem vetenskapsmannen måhända hirgäfves sö- 
ker, åtminstone som inliemsk, i vara större museer. Ehuru 
senare börjad är den historiska afdelningen redan 
temliaen betvliitj; oc-h fullt ändamälsenlio-, att uifva en 
öfverblick af den forntida Skånska befolkningens vaj>en, 
redskap och prydnader under olika tider, samt att lära 
uncdomeu känna, värdera och taira till vara dessa vi^tiija 
materialier för landets och dess innevånares historia under 
århundraden eller årtusenden, till hvilka skriftliga anteck- 
ningar och dokumcntcr icke sprida något ljus. Af sten- 
saker finnas, så som man har skäl att vilnta i en Skånsk 
samling, utmärkt vackra exemplar. 1 öfrigt förtjena nämnas 
en lansspets af ben med en ovaidigt formad tapp i ncdra 
ändan; en bro nz urna med vackra sirater; och frän medel- 
tiilen en schackbricka af ben föreställande en biskoj) 
metl bok i handen. 

En af irandelsbokhallaren 
Ohlsson hendjjudcn samling 
af Skånska f om sak er, 379 
nummer, jemte en mängd petri- 
fikater, granskades och inköjites 
till Statens Museum för 400 K:dr 
]{:mt. ]\I;irklio;ast deribland :ir 
(Ml liten yxa eller pik hack a 
af ben. 

Hos Ilandelsbokhällaren C. 
V) o r gs t r (■■) ui i nköptes några vackra 
fornsaker af steu. livaribland en 
yxa af grönsteu, omsorgsfidlt 
arbetad och af högst egendomlig 
form. (Se närstående teckning, 
som är tagen i half storlek). 
Dess hingd är 5,7 tum; öfra de- 
len är afrundad pä .'} sidor till 




227 

en smalare tapp, bestämd att ins/ittas i ett trfiskaft, fcJr 
hvars säkrare fästande är inhuggen en fördjupad platt 
på yxans bakre kant. — lierr Borgström hade egt en icke 
obetydHg samling af fornsakcr, hvilka dock nyligen hade 
blifvit försålda till Danmark. Dylika uppköp besörjas äfven 
af utländska mormon-kolportörer, hvilka idka denna binä- 
ring under deras kringvandringar i Skåne för att predika 
den nya läran och utprångla dess ömkliga litteratur. 

Från Malmö gjordes utflygter till åtskillio;a trakter på 
landsbygden. 1 llvellinge inköptes en bronzlans af vack- 
raste arbete hos Kronofogden .T. F. Hallberg, som skfmkte 
till Statens Museum en särdeles fint arbetad flintlans. 

IIos Näm ndemannen Nils Jönsson i II a m m a r 1 ö f , 
nära Trelleborg, genomsågs och förtecknades en stor mängd 
fornsaker, förvarade på olika ställen. Samlingen, som inne- 
höll 1009 nummer, hvaribland många vackra stensaker och 
nägra sällsyntheter, t. ex. en benlans, 14 långa benpilar 
med flintskärfvor infästade i kanterna, ett slags mejsel af 
ett tjockt kronhjortshorn, m. m., inköptes, efter aftal med 
Herr Hallberg, som var god man i Nils Jönssons konkurs, 
senare på hösten till Statens Museum för 1000 R:dr R:mt. 
Med samlingen följde en mängd ur Skånska torfmossar 
upptagna fossila horn och ben, hvilka gifva en åskådlig 
fcireställning om de djurarter, till en del nu mera utdöda 
eller åtminstone i södra Sverige icke mera förekommande, 
hvilka i en fornti«l, utan tvifvel långt mera aflägsen än 
man vanligen hittills antagit, lefvat i Skånska skogarne 
och jagats af det urfolk, som, utan kännedom af metaller- 
nas bruk, till vapen och redskap begagnat fiinta och annan 
sten samt ben af de djur, hvilka med dylika enkla vapen 
blifvit fällda. Herr Professoren C. J. Sundevall har haft 
godheten granska och bestämma dessa djurlemningar, hvilka 
hafva tillhört elg, rehn, kronhjort, uroxe, vildsvin *). Några 

■) Afven medföljde bäckcidjen m. m. af liiist, hvilka, ehuru de tydligen 
legat länge i torfmosseri, möjligtvis ditkommit senare än de öfriga benen. 



228 

af dessa djur hafva varit ovanligt stora. Ktt af kron- 
hjortsliorneii haller 2 fot 7 dec.-tuni i l;iug<l från rosen- 
kransen till ufversta spetsen (hvilken dock är af bruten) 
och 8 tum i tjocklek ofvanför ögoutaggen. I^tt vildsvins- 
hufvud, af en hanne med stark bete, är 15,4 tnin långt. 
Af oxhornen återstå endast qvekarne (den inre massan). 
En af dessa håller 11,3 tum i omkrets. 

Det är en heder för Nils Jönsson att hafva från för- 
störelse räddat dessa dyrbara forntidsminnen, lian hade 
äfven gjort betydliga samlingar af annan art, t. ex. af ur 
och andra konstverk, men dessa voro försålda på auktion 
innan jag kom till stället. Detta samlingsbegär har icke 
hindrat honom att genom storartade nybyggnader, träd- 
gårds- och parkanläggningar samt betydliga kostnader ned- 
lagda på jordbrukets förbättring gifva sin egendom mång- 
dubbladt värde. 

I Lund uppehöll jag mig blott några timmar för att 
se aflidne Astronomie Professoren Mortimer Agardhs 
antiqvitetssamling, utmärkt mindre genom sitt omfång 
än genom exemplarens förträfflighet. J^land många goda 
bronzsaker förtjena nämnas 2 hela och några brutna svärd, 
5 stora ringar och en fibula af prydligaste form och arbete. 

På Svanarp, i närheten af Hörs jernvägsstation, be- 
sågs en antiqvitetsamling, som Andre Landtmätaren i 
Malmöhus län, Herr A. G. Rosengren för ett par år 
sedan hade hembjudit till Statens Museum. PÃ¥ grund af 
den afgifna berättelsen om samlingens innehåll har Kongl. 
Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien beslutat dess 
inköp med 500 R:dr R:mt. 

Herr Rosengren meddelade underrättelse att på Nånäs 
egor i Fulltofta socken. Frosta härad, finnas vackra skepps- 
formiga stensättningar med höga stenar vid ändarne. 

Flera andra enskilda samlare i olika trakter inom 
Skåne besökte.s, hos hvilka sågs och antecknades åtskilligt 
både sällsynt och af vetenskapligt värde. 



229 

Besök i Köpenhamn. 

Några dagar tillbragtes i Köpeiihanin, för att samla 
upplysningar rörande de åtgärder, man i Danmark vidtagit 
till fornlemningarnes bevarande, och för att granska några 
dyrbara fynd, som under de två senaste åren inkommit 
till det )) 01 d nordiske Museum". Bland dessa äro i 
första rummet att Ucämna de i Vamdrup, Ribe amt, på 
Jutland i högar från bronzåldern funna grafkistor af klufna 
och urhålkadc ekstammar med deri liggande kläder af 
ylletyg, vapen m. m. af bronz, askar af näfvcr m. m. *). 
En del af de i dessa grafvar funna saker förvaras ännu i 
Fredrik VIl:s enskilda samling, men torde nu, efter Ko- 
nungens död, blifva förenade med de öfriga, som förut in- 
gått till riksmuseet. Icke mindre märkvärdiga äro de 
guldkärl från bronzåldern, försedda med bronzskaft om- 
lindade med guldtråd, dem man i P^y^^^ funnit tilllsam- 
mans inlagda i ett större kärl af bronz; äfvensom de 
rika utbyten museet erhållit ur de Danska torfmossarne 
af Romerska och andra fornsaker från l:sta och 2:dra 
århundradet efter Kristi födelse, utgörande ett kostbart 
supplement till de värdefulla skatter af samma art, dem 
jag år 1861 såg i Flensborgs Museum**). Dessa fynd, 
ehuru i första rummet upplysande Danmarks historia, så 
väl landets som folkets, hafva äfven för Sverige stort 
värde, emedan de ofelbart stå i sammanhang med de 
skatter af Romerska silfvermynt från de anförda seklerna, 
hvilka i vår jord nästan årligen anträffas, och sannolikt 
äfven med de Romerska bronzsaker, som någon gång, ehuru 



') Beskrifna af Premier-Löjtnant A. P. Madsen: »Treenhöi og Kongehöi 
Fund», Köpenhamn 1863: aftryck ur wAfbildninger af danske Old- 



sager og Mindesmaerker». 



■■) För alla vänner af den nordiska fornforskningen måste det vara en 
fägnande underrättelse, att de dyrbara fornskatterna i detta ypperliga 
museum blifvit, ehuru med personlig fara för dess förtjenstfulle grund- 
läggare och vårdare Herr Engelhard t, räddade undan den iuträn- 
trängande fiendens plundring. 



230 

mycket sparsamt, lios oss blitVit funna, livllka ut in tvitVel 
tillhöra samma tid. 

I Rosenborgs slott, som innehåller ett storartadt 
museum för den nu utslocknade Oldenborgska konunga- 
stammens minnen, bar pa senaste tid, gcnon» Herr Pro- 
fessor Worsaacs försorg, de Danska regalierna blifvit sa 
anordnade att de kunna för allmänbeten förevisas. Pen 
äldsta bland dessa klenoder, Konung Christian lV:s öppna 
krona, rikt [)rydd med äkta pärlor, stenar och vn oförlik- 
nelig emalj, är ett praktstycke. Afven de flesta öfriga 
bland dessa skatter utmärka sig icke mindre genom det 
stora materiela värdet än arbetets förtr;ift"lighet. Det vore 
önskliort att vi en naivf kunde komma derhän, att vara 
Svenska icke mindre dyrbara och till en del ännu äldre 
rerralier kunde i det nya museet finna en säker f()ivarin<>s- 
plats och sålunda blifva lättare tillgängliga än de nu äro. 
I London, Petersburg, Wien, Mimchen, Dresden äro riks- 
klenoderna så förvarade att hvarje resande utan svårighet 
kan få tajia dem i betraktande. 



Från Skåne begaf jag mig till Småland, för att un- 
dersöka 

['onileuiiiiii^ai' vid Häekaryd i Hainiicda socken, Siiiiiierbo 

liiirad, Kroiioberi^s liin. 

l:o. En grafhög från bronzåldern på Bäckaryd östregårdens egor. 

I April månad 1863 hade Konungens Befallnings- 
hafvande i Kronobergs län insändt, att Kongl. JMaj:t 
och Kronan hembjudas, ett litet b ron zs värd, funnet 
jemte obrän<la ben af menniskor i en af hällar biblad 
iirafkammare, som af hemmansei»;aren Anders Peter An- 
dersson i i>äckaryd östregårdcn antr/iffats vid bortgräf- 
vandet af en stor jurdlKJg. Kongl. Vitterhets llistoric 
och Antifjvitets Akademien inlöste svärdet för Statens Mu- 



231 

seiim, men anhöll dcrjemtc att Konungens Befallnings- 
hafvande måtte med utfäst vite förbjuda vidare arbete i 
grafhögen samt meddela föreskrift om benens omsorgsfulla 
förvarande, intill dess Akademien skulle kunna låta besörja 
en närmare undersökning på stället. 

Denna undersökning företogs den 10 September. Den 
ursprungligen mycket ansenliga högen, hvaraf nu föga mer 
än en fjerdedel qvarstod orörd, var belägen i kanten af 
hemmanets trädgård, nära allmänna landsvägen. Den bort- 
gräfda jorden hade blifvit använd att f\'lla och utjemna 
den mot vägen sluttande marken. På andra, sidan lands- 
väo;en sänker sig landet småninoom åt öster mot den an- 

o o o 

senliga Laga-Ã¥n. 

Genom uppgifter af gårdens egare och andra personer, 
som deltagit i utgräfningen, samt genom undersökning på 
platsen upplystes, att högen hade hållit omkring 110 fot 
i tvärmått och varit åtminstone 15 fot hög. På den qvar- 
stående delen vexte yppig Ijiing» ortens plågoris, i ett om- 
kring en half fot djupt mullager. I nedra kanten af denna 
nudlbetäcknino; hade fordom hela höwen varit belagd med 
ett enkelt lager af kullerstenar, hvilka år 1851 blifvit 
upptagna och använda till gårdens behof. På den afröjda 
bottenplanen, bestående, lika som den omgifvande marken, 
af fin mosand (enligt uppgift, och att döma af en vid 
gården gräfd brunn, till många famnars djup) lågo, närmare 
nordvestra kanten, utan ordning eller sammanhang tre stora 
fältstenar, hvilka utan tvifvel befunnits der innan högen 
uppfördes. Hela kullen hade, i likhet med den ännu qvar- 
staende delen, under mullagret bestått af samma slags 
fina sand, utan inblandade stenar. Omkring 6 fot under 
ytan hade påträtfats ett kummel, bildadt af kullerstenar, 
de flesta unoefärlioen af ett menniskohufvuds storlek. 1 
djupet af detta kummel, h vilket uppgafs hafva hållit 48 
fot i tvärmått, anträffades den i Konungens Befallnings- 
hafvandes skrifvelse omnämnda, af stenhällar bildade graf- 



232 

kammaren, hvilkon nu stod l)lotta«l på tre sidor i kanten 
af <lon återstående delen af kumlet och hiigen. 

Dä högens återställande i ursprungligt skick nu mera 
icke skulle varit möjligt, lät jag bortgräfva ett stycke af 
den qvarstående delen, så långt kumlet sträckte sig, för 
att få grafkammarcu fri. 1 det ännu orörda sandlagret 
sågos på ett och annat ställe små kol- smulor, af löfträd, 
och en mycket smal sotstrimma. Men dessa' spår af eld 
voro så obetydliga, att de icke kunna antagas vara lemning 
efter någon på stället skedd bränning; utan tyckas de 
tillfälliotvis hafva medföljt den uppkastade sanden. Ste- 
narne i kumlet lågo utan förband. INlellanrummen voro 
fvllda af fin sand, som förmodligen, åtminstone till en del, 
nedrunnit redan när högen uppfördes. Nu inhöljdes ste- 
narne ännu mera af den under gräfningen oupphörligt 
nedstörtande sandmassan. Kumlet med den deri inne- 
slutna graf kammaren låg icke i högens midt, utan betyd- 
list närmare dess sydöstra kant. 

Grafkammaren af rektangulär form, i sträckning 
från sydost till nordvest, är byggd af släta och lika höga, i 
kanterna jemna, 4 — 6 dec.-tum tjocka stenhällar af en gneis- 
art, som ännu bry tes i orten, men på långt afstånd vesterut 
från byn. \'ägghällarne stå lodräta, kant i kant, 3 på ena, 
4 på andra sidan. Taket består af 4 dylika hällar, äfven 
lagda kant i kant, utom den yttersta på sydöstra ändan, 
hvilken vid mitt besök låg nedvältad på marken, men 
uppgafs hafva legat uppskjuten ett stycke öfver den när- 
maste takhällens kant. At båda sidor sträcka sig takhäl- 
larne något litet ut öfver vägghällarnc. Alla fogar och 
öpningar mellan hällarne, så väl i taket som väggarne, voro 
omsorgsfullt betäckta med tunna, tätt tillslutande stenflisor. 

Vid nordvestra ändan hade grafkammaren varit stängd 
med en, i motsatta ändan med två upprättstående hällar, 
hvilka, när grafven ffirst upptäcktes, hade blifvit borttagna, 
men ännu, jemtc den aflyftadc takhällen, lågo qvar på 



233 

marken. Grafkammarens längd är 17 fot; bredden vid 
ändarne 4 fot 2 tum, i midten omkring 3 tum mera. 
Höjden 4 fot 3,5 tum. Vjigghällarne äro ställda pA den 
naturliga sandbotten. 

Grafkammarens grundplan och vägghällarnes relativa 
bredd visas af följande figur, der 2 decimal-linier ungefär- 
ligen motsvara 1 fot i verkligheten. 







U 










o 


Oj 
O 
(/- 


A 


B 


< 
re 



Genom en tvärvägg i midten af tunna hällar eller 
flisor hade graf kammaren varit delad i två lika stora rum; 
men denna skiljevägg hade, i första ifvern att söka de för- 
menta skatterna, blifvit bortbruten, hvarefter man genom - 
gräft och till en del utkastat den lösa och fina sanden, 
som uppfyllde båda rummen till en fot nära taket. Denna 
sand kan icke hafva inrunnit genom takets eller väggarnes 
omsorgsfullt täckta fogar samt det omslutande stenröret, 
utan måste hafva blifvit inkastad öfver de nedlagda liken, 
innan grafkammaren stängdes och kumlet samt högen 
uppfördes. 

Vid denna genomgräfning hade man i det sydöstra 
rummet (A), något öfver grafvens botten, träffat skelettet 
af en menniska, liggande med fötterna åt sydost och vid 
dess sida det förut omnämnda till Statens Museum inlösta 
bronzsvärdet, hvars utseende teckningen å nästa sida 
visar. Sedermera hade man i den omkastade sanden inom 
samma rum funnit en flintlans och en flintskärfva. I 
det nordvestra rummet (B) hade man, äfven något öfver 
grafvens botten, träffat ben af flera personer (enligt första 
uppgiften nio), liggande ordentligt, alla med fötterna åt 
sydost, d. v. s. åt mellanväggen. Utmed ena sidohällen 



234 



(vid U j)a plaiitfckniiiiion) stod pa en 
ri:it Sten, (Ml liten iiiiia al' liardbränd gröt" 
lera, livilkcii vid Iteröriui^ fcill i bitar ov\\ 
enligt iij»|)git"t icke inncdiöil annat än sand. 
Vid iiratVcns botten hade nuin trärtat en 
och annan liten • kanipersten, som var lik- 
som iiuirknad". Något sj)ar at" törbrilnning 
hade ingenstädes förmiirkts. 

Setlan Lirafkammaren blifvit till det 
yttre trigjoril och dess dimensioner npl»- 
nuittn, lat jag iuoui densamma varsamt 
o:enomiir;ii"va och luidersrtkte omsorustidlt 
den lösa sand, som iler ännu lag (jvar till 
omkring en fots höid öfver väsghällarncs 
underkant. Il/irvid anträffades i sydöstra 
ändan, der bronzsvärilet hade blifvit funnet, 
en liten knif af bron/, 3,4 tum lång, O,') 
tum breil, med fina sirater pä l)äda sidor 
och i ena ;indan ett litet handtag i form 
af ett hästhufvutl, pä sätt teckningen (i 
verkliii storlek) här nedan visar. 

Vi<lare hittades i sanden, i midten (udi 
i nordvcstra ändan af grafvon, en kort lans- 
spets af Hinta och en liten i l)ada ändar 
trubbig genom knackning formad flintpjes, 
en ryggad Hintspfm, tvär i nedra ändan, 
knackad utefter ena kanten och krin-j; den 




Sä-^^"*^ 



afruu'lade spetsen, men oarbeta<l pä den andra kanten, 
(se figuren ä fr.ljande sida, tecknad i verklig storlek), samt 
3 liintskärfvor utan bestäm<l form eller spär af bearbetning. 



235 



Då det skulle varit sknda att låta 
(len vackra och väl bibehållna gral- 
kaniniaren förstöras, anmodades jord- 
eaaren Anders Peter An<lersson, som 
oek härtill föiklarade sig villig, att af 
den qvarva rande delen af högen npp- 
kasta en mindre kulle öfver grafven 
och att återstälhi gafvelhällarne på ena 
ändan samt förse den andra med pas- 
sande stängsel, på det att bcsökan<le,s()m 
sådant önska, må kunna få tillfiille att 
o;å in i densamma. lifter berättelse 
hade fcJr sådant ändamål under som- 
maren nästan dagligen infunnit sig per- 
soner från nära och fjerran trakter. 

De i denna a;raf anträffade forn- 
es 

saker, nu förvarade i Statens Historiska 
Museum, äro följande: 

l:o. Ett svärd af bronz (se 
fig. pag. 234), nu 15,") tum långt, torde 
hafva varit omkrino- ett tum längre, 
innan spetsen af hittaren afbröts. Klinkan vid fästet 1,5 
tum, i öfrigt l,i tum bred, har längs midten en kullrig 
rygg å (")mse sidor begränsad af en upi)h()jd smal rand. 
Den smala fyrkantiga tenen är fästad i en fyrkantig 
knap|), prydd på sidorna med tungsirater och två fördju- 
pade ränder samt på ändan med en dylik fördjupad rand 
och 8 små runda häl omkring en aflång knopp i midten. 
Hela fästet har icke varit öfver 3 tum lanut och rummet 
för handen knapt mer än 2,i tum. 

2:o. En liten knif af bronz med ett handtag j)Ã¥ 
ena ändan i form af ett hästhufvud, på båda sidorna in- 
slagna sirater, på sätt teckningen här ofvan (pag. 234) ut- 
visar. Längd 3,4 tum, bredd 0,5 tum. 




236 



3:0. En lansspets ollor knif ;\f blågrå, 



h vitfläckig fl inta, r>,s tum lanji, 1,:? tu 



m 



bredast, med ett bredt, pä bada sidor knllrigt 
skatt, i hvars ända qvarsitter den kalkskorpa, 
som ursprungligen betäckt det råa Hintblocket. 
Väl huggen, me<i skarpa kanter och s[)ets. Se 
närstående fi<rur, tcckna«l i halt' storlek. 

4:o. Kn lansspets af flin ta, väl hug- 
gen, med något afsmalnande skaftända, 2,'.t tum 
läng, bredast 1,1 tum. Den ena, något kull- 
riga sidan är slipad. 

5:o. En tjock flintspån, på ena sidan 
skälig, på den andra ryggad, 3,5 tum lång, i 
nedra ändan tvär med några slag aftunnad. (Se 
fig. pag. 235). Den afrundade s[)etsen likasom 
den ena kanten är från den rvggade sidan om- 
sorgsfullt knackad; den andra kanten är, ända 
till (),s tum nära spetsen, oarbetad, en linea 
tjock och betäckt med den ursprungliga kalk- 
skorpan. Den afrundade spetsen har gjort detta instrument 
otjenligt att bebegagna som lansspets. 

6:o. En liten tjock, på ena sidan ryg- 
gad, på den andra svagt kullrig flint[)jcs, 
1,1» tum låns, trubbig i bada ändar, rundtom- 
krincr knackad från båda sidor. Vid ena ändan 
försedd med ett litet bak i båda kanterna för 
i att kunna fastbindas. (Kanske en trubbig pil?). 




,, Se närstående teckning, i verklig storlek. 
:fl 7:o. Tre flintskärfvor, utan bestämd 

[ form och utan spar af bearbetning. Va\ är 
2,v tum lång, bredast 1 tum; de andra bada 
mvcket mindre. 

S:o. iOu kruka af hårdbränd lera, 
formad med blotta händerna, i botten (utvändigt) 2.ä tum. 
Sidorna något utböjda, så att diametern på midten varit 



237 

ungefär 3,7 tum. Höjden kan ej bestämmas, men torde 
hafva varit omkring 5 tum. Ofra randen utvikt, med 
simpla snedstreck på kanten. Nedanför kanten går ut- 
vändigt en nära tumsbred ornamentering af G strek-rader 
bildade genom intryckning med ett smalt, i ändan tvär- 
strieradt instrument. Bruten i många bitar, af livilka 
några, utgörande krukans nedra del kunnat hoplimmas. 

De, enligt Akademiens begäran, tillvaratagna benen 
fyllde två stora korgar eller s. k. kolfat, hvilka hade 
blifvit insatta i graf kammaren, hvars öppningar derefter 
blifvit stängda med brädluckor. Dessa ben, som nu lågo 
utan ordning hopkastade, hade genom luftens inverkan 
erhållit ljus, nästan hvit färg. Om de försigtigt blifvit 
upptagna, skulle utan tvifvel flertalet kunnat erhållas hela, 
emedan den torra sanden tycktes hafva väl bevarat dem 
från förvandling. Nu voro de flesta brutna, vittrade eller 
på annat sätt skadade. Att bland dem sammansöka ett 
fullständigt skelett var icke möjligt. Af de mindre och 
svagare benen återstodo nu blott ett och annat. De öfriga 
hade antingen blifvit i grafven förtärda eller ock bortförda 
med den till markens utfy Ilning använda sanden. Sedan 
jag ordnat hvad som fanns i behåll, räknades med säkerhet 
28 lårben, hvaraf således visade sig att åtminstone 14 
personer varit i grafven nedlagda. Icke något enda djur- 
ben kunde upptäckas. 

De bäst bibehållna benen, bland dem ett nästan helt 
och 4 söndriga kranier, hopsamlades och hemfördes, att 
förvaras i Statens Museum. 

För att lemna de vetenskapsmän, som sysselsätta sig 
med kraniologiska studier, tillfälle att bedöma hvilken 
menniskorace de här begrafna personer tillhört, intages här 
följande omsorgsfulla beskrifning, hvilken Herr Med. Filos. 
Kandidaten Magnus Gustaf Retzius på min begäran 
haft godheten uppsätta. Måtten äro angifna i Franska 



2.3 S 

centimeter, hvnraf .'> teinli^en nära motsvara ett Svenskt 
decimal-tuni. 

l:o. "l"^tt nästan fiillstäniliiit kraninm (undor- 
kfiken saknas) af vn vackert oval, »lolikocetalisk form. 
Största liiniitlen är unm't'är den hos Svenskarnes kranier 
normala, men största l)redden, hvilken infaller i bakre 
tinniniitrakten, deremot mindre. Största länjjiden förhåller 
si-i till största bredden som 100: 7'2,i'>. Pannan iemfö- 
rel-^evis Ik'::;. Kraniets höjd för (ifri^t ej betydlig. Iljess- 
kntilarnc i'i')'j^:\ ntv(^'klade; srnnniarne (ipjtenståcnde. liakre 
delen af hjessan har, ofvanför ilen afrnnilade nackknölen, 
liings bakre tredjedelen af pilsfimmen, en ganska bred för- 
djupning. V^artntskotten och öfriga nuiskellästen ej mycket 
ntbildade. Ansiirtsbenen temliiien smfi och väl formade. 
Profil-linien nästan lodrät (ortho;j;iiatisk). Tänderna nötta. 
Kraniet sann»)likt af en medelålders man. 
Största läniid frän iilabella till <len mest utstående (vntim. 

delen af nacken 19,(i. 

Minsta pannbredd 0,1"). 

Största » 1 '2,0. 

Kraniets största bredd l.S,8. 

Mastoidalbred 1 12,8. 

Afständet frän främre kanten af rvLmmärLishalet till 

näsroten 11,(1. 

Dito till den mest utstående dtden af pannans 

hvälfning 1.3, c. 

r)ito till den högsta delen af hjessan (kraniets 

största höjd) 13,7. 

1 >it() till den mest utskjutande delen af nacken 10,7. 

Ryggmärgshalets läng<l .3,7. 

" bredd .. .3,:), 

Kraniets största omfång r)2,:i, 

15å<ien frän näsroten till bakre kanten af rvjrormärirshAlet .37,7. 
IVigen ("ifver lniMsfa Iiv.ilfuin-jen af lijes<an, frän det 

ena öi"onhalet till det andra .33,j. 



239 

Ceiitim. 

Bredden mellan (de skadade) okbAgarne 11, j — 12,0. 

Ansigtets höjd frän näsroten till alveolar-randen G,."). 

Ögonhålornas höjd 3,5. 

» bredd 3,0.» 

2:o. »Ett ofullständigt kranium, lljernskulens 
tak och sidor samt främre delen af dess botten temlioen 
i behåll och i naturlii>t sammanhano-, af en låno- och smal 
(betydligt dolikocefalisk) form. Största längden förhåller sig 
till största bredden, hvilken infaller i bakre tinningtrakten, 
som 100: 71,0. Pannan låg, med stora supraciliarbägar. 
Främre hälften af lijessbenen höja sig takformigt mot pil- 
sömmen och bilda der en as. Hjessknölarne låga. Nack- 
knölen temligcn stor och utstående. Tinningarne flata. 
Sömmarne öppenstående. Iljernskålens väggar tjocka, med 
starka muskelfästen. Ansigtsbenen saknas. Kraniets form 
liknar kraniers, funna i gamla grafvar i Östergötland, på 
Oland och Gotland. ^ . 

Cent 1111. 

Kraniets största längd 20,0. 

Minsta pannbredd 9,0. 

Största » 11,7. 

Kraniets största bredd 14,?. 

» största omfång .55,0.» 

3:o. »Fragment af ett kranium. En del af hjern- 
skålens tak i behåll. Detta kranium synes hafva varit af 
samma form som n. 2. Pannan särdeles låp-, med ovanliot 
stora supraciliarbägar. Hjessknölarne låga, med en upp- 
höjning längs främre hälften af pilsömmen.» 

4:o. »Fragment af ett kranium. Större delen af 
Iljernskålens tak i behåll. Kraniets form synes mest. hafva 
närmat sig n. 1.» 

5:o. »Fragment af ett kranium. Bakre delen i 
behåll. Nackknölen stor och utstående. Hjessknölarne 
större än på de förut beskrifna. Kraniets största bredd 
omkring 14,0 centimeter.» 



240 

Af 9 öfver-armben haller »let längsta, från höjjsta 
delen af ledliiifvudet till nedersta delen af trochlea, 36,5 
centini.; de mindre 34,5 — 35,5. 

Bland 8 lårben är det längsta, från spetsen af 
trochanter major till insäkningen mellan nedra kondy- 
lerna, 4.'),") centim.; — från högsta delen af ledhnfvudet 
47,(1. De mindre 38 och 39,5. 

En ulna af ett barn är 17,5 centim. lång, utom 
nedra epifysen, som var bortfallen. 

Bland de öfriga benen äro S underkäkar förvarade. 
I några äro tänderna starkt och jemnt afnötta nedom 
kronan. Två af dessa hafva alla tänderna betydligt nötta, 
men den innersta kindtanden (vishetstanden) föga sliten, 
hvaraf torde kunna slutas att personerna varit mellan 20 
och 30 år gamla. En annan har ena ögontanden något 
nött i spetsen, men de öfriga tilnderna knapt märkbart 
nötta på kronan, — således troligtvis af en ännu yngre 
person. En annan har ena hörntanden på ett onaturligt 
sätt utvext horisontelt ur käken. En annan käke, starkt 
hopdragen, har små gropar efter några af de främre tän- 
derna; men kindtänderna hafva varit bortfallna långt före 
döden, emedan tandhålorna äro fyllda af benmassa. Den 
har således utan tvifvel tillhört en mycket gammal person. 

Alla bäckenben voro sönderbrutna och ofullständiga 
och kunde således icke gifva någon upplysning om de 
atlidnes kön. 

En 4,5 tum lång stump af ett groft ben, troligtvis 
lårben, har på ena sidan en mängd tvärgående smala, djupa 
repor, tillvägabragta, som det tycks, genom ett i udden 
jemnt instrument, som varit knapt en half linea bredt. PÃ¥ 
andra sidan finnas blott 3 dylika inskärningar samt några 
fa fina strek, som synas vara gjorda med ett fint spetsigt 
instrument. Att dessa repor skulle hafva tillkommit genom 
gnagning af rofdjurständer synes icke sannolikt. 



241 

De tillvamtagiia benen utvisa sAledes att personer af 
mycket olika ålder, från l)arnets till den ntlefvade gubbens, 
varit i denna graf nedlagda. Hvilken menniskorace dessa 
personer tillhört, Icmnar jag åt mera kompetenta domare 
att afoöra. 

Af grafvens byggnad och de i densamma anträffade 
fynden har emellertid vunnits säker upplysning, att den 
tillhör bronzåldern och utan tvifvel dess äldre period. Den 
omständigheten att äfven arbeten af flinta deri blifvit ned- 
lagda, upphäfver icke, utan tvertom styrker detta antagande. 
Man har flerstädes, t. ex. i Danmark och Meklenburg, 
funnit stenvapen tillsammans med bronz. Det är icke 
oantagligt att ett folk, som stått på en högre kulturgrad 
och becjagnat svärd och knifvar af bronz, kunnat använda 
flintspetsar på sina kastvapen. Möjligt är ock att dessa 
flintvapen tillhört slagna fiender af landets urbefolkning, 
som ännu icke kände eller begagnade metallarbeten, och 
att de blifvit i grafven nedlagda antingen som troféer eller 
som skyddsmedel mot onda makter. Märkligt är att tvenne 
af de här funna flintsakerna, ehuru tydligt arbetade af 
menniskohand, synas icke hafva varit rätt användbara som 
vapen, då de icke äro spetsiga. Det kan icke betviflas 
att den person, som hade bronzsvärdet vid sin sida och 
ensam blifvit jordad i grafvens ena hälft, varit hufvud- 
personen. Mera ovisst är om de tretton (eller möjligtvis flera) 
personer, som fått dela rummet i den andra hälften af 
grafven, tillhört hans familj och huruvida de blifvit sam- 
tidigt med honom begrafna eller efter hand dit inlagda, 
innan grafven genom det uppförda kumlet och jordhögen 
slutligen stängdes. Måhända skulle någon vilja antaga att 
dessa personer varit hufvudmannens samtidigt med honom 
fallna stridskamrater eller slagna fiender, men denna me- 
ning har icke sannolikhet för sig, alldenstund här före- 
funnos ben af både barn och utlefvadt folk, och motsäges 

16 



*>42 

Jessiitoin af" (l(^t furhallniulct, att blnml dessa ben icke 
nåfjot enda (med det nndantag som liär ofvan pag. 240 
anförcs) bar spär af yttre våld, oeh att antalet af vapen 
var höorst obetvdliiit. Ilade srafven frän början blifvit af 
en vetenskapsman undersökt, skulle måhända både i dessa 
och flera andra afseenden vigtiga och säkra upplysningar 
kunnat erhållas. 



2:o. Grafhögar från jernåldern på Bäckaryd norregårdens egor. 

På en lialf fjerdin^svägs afständ frän Bäckaryd östrc- 
gården är, pä norregärdens egor, ett graf-fält, bestående 
af talrika kullar och högar, utan bestämd ordning, några 
liggande tätt tillhopa, andra med något mellanrum. Fältet, 
betäckt af yppig ljung, hvilken nu stod i fagraste blomning, 
intaoer en liten sandås, sträckande sig; från landsvägen åt 
öster ända ned mot Laga-ån. Åtminstone 113 kullar kunde 
räknas. 

I Laga-åns dalgång träffas en stor mängd dvlika graf- 
fält på föga afständ från hvarandra, t. ex. vid Ilallsjö i 
Dörarps socken, Trotteslöf och Oslöf i Berga socken, Ljungby 
i socknen af sa.mma namn, Berghem och Bäck i Känna 
socken, Bäckaryd, Hamneda, Elinge, Sonderborg och Horn 
i Hamneda socken, Tofhult och Gräsholma i Traheryds 
socken, således 13 stora graffält, och kanske ännu flera, 
på en längd af endast 5i mil. Ett likartadt förhållande 
visar sig vid de öfriga ådalarne i denna trakt af Sverige. 
SÃ¥ t. ex. vid den uu temligen obetvdliga Ifla-Ã¥n, hvilken 
jag passerade på vägen mellan Pjeteryd och Hamneda, 
finnas graffält vid Ossjö, Mjärryd, Ifla och Fagerryd i 
Ljunga, samt Björstorp och Håå i Hamneda socken. 
Dessa graffält vitna huru i äldsta tider landets befolkning 
följt den anvisning naturen erbjöd för kommunikation och 
odling. Deremot ser man sällan i dessa bygder någon 
fornlcmning på de ödsliga ljunghedarne, hvilka, ehuru utan 



243 

tvifvcl fordom skogkhldJa, voro då som nu mindre in- 
bjudande till bosättning än de mera frugtbara flod-dalarne. 

Dessa o;rafl'ält tillhcira utan tvifvel alla den nuvarande 
befolkningens stamfäder, hvilka redan begagnade jern till 
vapen och redskap och använde bronzen ensamt till smyc- 
ken, beslag på ridtyg och dylikt, eller med andra ord den 
s. k. jcrnåldern. 

Denna förmodan bekräftas af de tre högar jag öppnade 
i det omnämnda graff^ältet å Bäckaryd norregårdens egor, 
alla bestående af sand, med en temligen tjock mullbe- 
täckning. 

l:o. En hög, nära landsvägen, 22 fot i tvärmått, 6 fot 
hög öfver den omgifvande marken. Från toppen till natur- 
ligra sandbotten var dock icke mer än 4^ fot. Den om- 
gifvande marken hade således blifvit urgräfd vid högens 
uppkastande. I midten låg på högens bottensand en stor 
flat sten; öfver denna och något längre åt vestra sidan 
träffades ett tunnt lager, ungefärligen 5 fot långt 2 fot 
bredt, af kol och sönderbrända ben (deribland ett litet 
fullständigt fingerledsben) jemte några små fragmenter af 
remhållare och andra tunna oprydda beslag af bronz eller 
nära nog ren koppar. 

2:o. En hög, längre öster ut på åsen, af 28 fots 
tvärmått och 4 fots höjd. I östra kanten träff'ades kol och 
i midten en liten bunke af starkt brända ben, men hvarken 
jern eller koppar. 

3:o. En hög, på obetydligt afstånd från n. 2, i kanten 
af den angränsande odlade marken, omkring 18 fot i tvär- 
mått och 4 fot i höjd, på hvars topp vexte en björk. 
Under ljungen och myllan mötte den fina niosanden. På 
nära 4 fots djup träff'ades en liten kullersten och straxt 
derunder hufvudet af ett obrändt lik, med fötterna åt 
nordost. Hufvudet låg med högra" sidan nedvänd, i öfrigt 
låg skelettet på ryggen, omgifvet af fin sand, på högens 
botten. Alla benen voro i naturligt läge, med undantag 



244 

att rviisraden var betvdlist krtikt at sidan tätt oiVanfr»!' 
bäckenbenen, lief benen voro svaga, nedfallna och nJistan 
förtärda. På ryggraden, inom bröstregionen, lag en jern- 
knif, starkt förrostad, med tenen qvarsittande i ändan af 
ett trinnt träskaft tätt omlindadt med tin silfvertråd till 
0,8 tums länsd. Den andra ändan af skaftet var förruttnad till 
ett gnli'ödt pulfver. Mellan Ijenen, nedanför knät, lågo små 
benbitar, som tycktes hafva tillhört botten af en hufvudskål. 
I höo;ens södra kant, midtför hufvudet, låg på grafvens botten 
en samling af 10 sma kullerstenar, mörbrända, omgifna af 
träkol och svärtad fet jord. — Hufvudet och alla benen 
äro af små dimensioner och hafva sannolikt tillhört en 
qvinna, som, att döma af tändernas nötning, icke varit öfver 
medelåldern, llufvudskålsformen är densamma som hos 
nuvarande Svenska racen. Alla benen tillvaratogos och 
hemfördes till Stockholm. 

För den vetenskaplige forskaren meddelas här följande 
af Herr Kandidaten Retzius öfver detta skeletts kranium 
och öfriga ben uppsatta beskrifning, med måtten angifna 
i Franska centimeter. 

»Kraniet, nästan fullständigt, af en lång och smal 
dolikocefalisk form. Största längden förhåller sig till största 
bredden som 100: 72,2. Hjessknölarne temligen starkt ut- 
vecklade, så att största bredden infaller strax under dem. 
Nackknölen starkt utskjutande, från sidorna tilltryckt. Kra- 
niets höjd liten. Tinningarne temligen plana. Pannan 
smal, af medelmåttig höjd. Suturerne till en del igen- 
vuxna. Ansigtsbenen små, fint bildade. Tänderna i såväl 
öfver- som underkäken fullständijTa, något nötta. 

Ontini. 

Kraniets största längd 18,o. 

» minsta pannbredd 9,o. 

» största » 11,0. 

» största bredd 13,0. 

» mastoidalbredd 12,2. 



« 



245 

Ceiitiin. 

Afståiidet frau främre kanten af" ryggmärgsljålet till 

näsroten 10,4. 

Dito till den mest framstående delen af pannans 

hvälfning .' 12,7. 

Dito till den högsta delen af hjessan (kraniets 

största höjd) 13,:$. 

. Dito till den mest utskjutande delen af nacken 10,5. 

Ryggmärgshälets längd 3,6. 

Kraniets största omfång 49,5. 

Bågen från näsroten till bakre kanten af ryggmärgs- 
hålet 35,?. 

Bågen öfver högsta hvälfningen af hjessan 30,2. 

Bredden mellan (de skadade) okbågarne 11,5 — 2,0. 

Ansigtets höjd från näsroten till hakan 11,5. 

Afståndet från näsroten till öfverkäkens alveolar-rand 6,8. 

Ögonhålornas höjd 3,3. 

') bredd 3,5. 

Underkäkens höjd från hakan till alveolar-randen 2,8. 

» » från bakre vinkeln till ledknappen 6,5. 

Af skelettets öfriga ben mätte: 

Ofverarmbenen 31,5. 

Underarmbenen: ulna omkring 27,0. 

» radius omkring 25,0. 

Lårbenen, från trochanter major till insänkningen 

mellan kondylerna 42,0 — från ledhufvudet 43,5. 

Vadbenen: tibia omkring 36,0.» 

Af djurben träffades i den uppkastade sanden en half 
underkäke af ett får, hvars läge i grafven icke med viss- 
het kunde bestämmas. 

Ehuru dessa grafhögars relativa ålder inbördes icke 
kan bestämmas, torde man likväl, redan på grund af de tre 
öppnade högarnes inre beskaffenhet, finna nytt stöd för det 
antagandet att våra förfäder samtidigt och omvexlande haft 
för sed att bränna liken och att nedlägga dem obrända. 



246 

Nä<ion indelning i »bninneåUleni" och >'höiiaMerii" är sä- 
Icdes i atseende på detta folks begnitningssätt icke till- 
lämplig. 

I Hamneda kyrka, som är liten och furfallen och 
derför snart skall ombyggas, lag i chorets golf en sten, 
som utan tvifvel fordom varit altarbord, med inhuggen 
fördju|)ning för relikers nedläggande. En dopfunt af sten, 
med <ljurtigurer och pä foten drakhufvuden, af gammalt 
märkligt arbete, stod i vapenhuset fylld med kalkbitar m. m. 



Ye\iö. Samliugar. 

I Vexiö besågs läroverkets historiska och cthno- 
grafiska samling, hvilken, ehuru ännu temligen fattig, inne- 
håller ett och annat af värde. F. d. Donikyrko-Sysslo- 
manncn Mao;. J. Forsander visade 3 flintknifvar med fyr- 
kantiga skaft, af hvilka två äro särdeles ormsorjisfullt ar- 
betade, samt åtskilliga lansar och andra flintvapen, funna 
jemte obrända menniskoben i stenkistor inom tvenne stora 
kummel, hvilka för få år sedan bortröjdes på en mark 
helt nära staden. På Rinkaby gategårds egor i Täfvelsås 
socken har man icke längesedan i en hällkista funnit ett 
bronzsvärd, som dock var så förtärdt, att det vid upp- 
tagandet föll sönder. Dessa grafvar jemte flera andra i 
orten anträffade fynd äro med afseende på fäderneslandets 
antiqvariska topografi af vigt, emedan de lemna säkra bevis 
att både stenålderns och bronzålderns folkstammar varit 
bofasta inom det gamla Värend. 

Jemte den offentliga samlingen finnas här tvenne be- 
tydliga privatsamlingar. Den ena, tillhörig läroverkets 
Rektor, Herr Lektor G. Wetter, innehåller vackra forn- 
saker, i synnerhet af sten, hvaraf dock en stor del från 
Skåne. Den anilra, bildad af Ilcrr Bataljonsläkaren D:r 



247 



J. A. Z. Wittlock, eger siirskiklt värde i antiqvariskt- 
topografiskt afseende derigenom att der förvarade fornsaker 
till det mesta äro anträffade inom Småland, livaribland 
några mindre vanliga. Exempelvis må nämnas en gjutform 
af tälgsten för skaftcelter, 4 bronzsvärd, en spikklubba af 
bronz, funnen i ett stenröi', fragmentcr af en bron/Airna, 
vackra, stora bronzringar; ett märkligt guldsmycke, liknande 
en guldbrakteat, med ögla i kanten och pålagda trådsirater, 
korsformigt genombrutet, med en låda på midten för in- 
fattning af en sten eller glasbit; en rund broclie med 
slingsirater af bronz och en nyckel af samma metall med 
tjockt, prydligt handtag. 



I sällskap med Herr Mag. Forsander reste jag till 
Täfvelsås, It mil från Vexiö, för att besigtiga 

En på Täfvelsås norregård i Täfvelsås socken förstörd 

fornlemuing. 

Konungens Befallningshafvande i Kronobergs län hade 
i skrifvelse den 9 Sept. 1862 hos Kongl. Vitterhets Hi- 
storie och Antiqvitets Akademien anmält, att hemmans- 
egaren Johan Pettersson i Täfvelsås norregård under före- 
gående vintern utan tillstånd borttagit en å den s. k. 
Lunnahöjden på hans egor befintlig forntida stensättning, 
samt att Konungens Befallningshafvande, vid vite af 50 
R:dr R:mt, ålagt Johan Pettersson att väl tillvarataga de 
bortförda stenarne och lemna platsen, der de varit nedsatta, 
i orubbadt skick, intill dess i behörig ordning tillstånd er- 
hållits att dermed annorledes förfara; hvarjemte till Akade- 
mien inlemnades en af Herr Kronofogden, Riddaren A. 
Wettermark uppsatt beskrifning öfver detta fornminnes 
utseende innan det förstördes. Med anledning häraf an- 
modade Akademien Herr Lektorn m. m. G. Wetter att 
närmare undersöka förhållandet och mottog från honom 



248 

en sakrik beskrifning öfver <lcii tonlom |)å Aldcidoinsloin- 
ningar rika Liinnaliöj<lcii samt de uppgiftor som kunnat på 
stället inhemtas rörande den förstörda stensätlningen, hvilken, 
i öfverensstämmelse med säsnen i orten, ansågs hafva varit 
en s. k. »domarerino» eller ett »domaresäte». Sedan A ka- 
demien, med anledning af dessa upjdysningar, den 20 Jan. 
1863 hos Konnngens Befallninirsliafvande begärt att den 
jordrymd, hvilken den förstörda stensättningen upptagit, 
matte uppmätas och af behöriga syneni;in värderas, för den 
händelse monumentet skulle kunna återställas och Akademien 
kunde rinna skäl att af jordegaren söka fä inköpa grunden 
för detsamma, och Konungens Befall ningshaf vande under 
den 7 Augusti samma år insänt de begärda upplysningarne 
jemte åtskilliga vid syneförrättningen så väl af Kronofogden 
Wettermark som af Johannes Pettersson inlemnade skrift- 
liga berättelser och vitnesintyg af flera personer, jemte en 
Johan Petterssons skrifvelse, hvari han yrkat ersättning 
för den skada han förmenat sig hafva lidit genom det 
anställda åtalet, uppdrog Akademien åt mig att besöka 
stället, för att tillse huruvida något skulle kunna göras för 
fornlemningcns återställande i sitt förra skick. 

Resultatet af den nu anställda undersökningen in- 
hemtas af följande den 21 Januari 1864 i Akademien 
afgifna utlåtande: 

»Under min resa förleden höst tog jag vägen om 
Vexiö, för att kunna besöka Täfvelsäs norregård i Täf- 
velsås socken, Kinnevalds härad, och inhemta närmare 
upplysning om den fornlemning gårdens egare, bonden 
Johan Pettersson, borttagit, hvarom, upjiå Kronofogden 
och Riddaren A. AVettermarks anmälan, Konungens Be- 
fallningshafvande i Kronobergs län till Kongl. Vitterhets 
Historie och Anti(jvitets Akademien i skrifvelse af den 9 
SejUember 1862 gjort framställning, som föranledt särskilda 
undersökningar af Herr Lektorn m. m. G. Wetter samt 
vederbörande Kronofogde och tillkallade synemän. 



240 

lleiT Kronofogden Wettermark, hvars bostiille ligger 
inom samma Täfvclsås byalag, lemnade med utm/irkt väl- 
vilja nödiga upplysningar och följde mig till stället, der 
äfven Johan Pettersson j)ä kallelse infann sig. 

Midt uj)p i en äker på sluttningen af en ås, den s. k. 
Lumiahöjden, visade man mig den förstörda fornlemningens 
grundplan, en liten gräsbevuxen rundel af obetydlig vidd. 

Enligt skriftlig uppgift af gårdens förre egare. Nämn- 
demannen Jan Pettersson, nu boende i llisinge, skall forn- 
Icmningen, då den af honom, innan fältet blifvit uppbrutet 
till åker, anträffades till en del undangömd af ljung och 
blåbärsris, hafva bestått af 24 tätt intill h varan dra 
liggande klumpstenar, som hvardera »innehade ett 
litet öklass i storhet.» På norra sidan låg en sten »å lön», 
d. v. s. lutande öfver rundelen; på 6 eller 7 fots afstånd 
åt öster stod äfven å lön en »resesten» af U a 1^ alns 
höjd, och i sydost härifrån låg å marken en större 3 alnar 
lång sten, hvilka tre stenar af honom upprestes »så som 
han ansåg dem hafva varit ursprungligen.» Inom kretsen 
var marken belagd »som en stadsgata» med små stenar, 
hvilka af honom borttogos och användes till gärdesgård. 

Vid nu anställd granskning visade sig att monumen- 
tets bottenplan, som uppgifves hafva hållit 20 (enligt an- 
dras berättelse 26) fot i tvärmått inom stenkretsen, sanno- 
likt bhfvit i någon mån inkräktadt af plogen. Åtminstone 
kunde nu knapt något spår af gropar efter de borttagna 
stenarne upptäckas. En person, Gustaf Håkansson, som år 
1861 var i tjenst hos Johan Pettersson och biträdde med 
stenarnes bortförande, har ock intygat att hålen efter dem 
genast igenhackades. Sjelfva stenarne, hvilka nu lågo hop- 
blandade med åtskilliga andra vid sidan af den på något 
afstånd förbiiöpande häradsvägen, äro så stora att 24 så- 
dana, lagda i ring, näppeligen torde kunna få plats på den 
nu återstående gräsplanen. 



250 

lliini än härmed ma förhälla sig, anser jag icke vara 
möjligt att aterstälhi kretsen på sitt förra rum, äfven om 
man kunde med visshet urskilja hvilka af de vid vägen 
nedkastade stcnarne hafva tillhcirt densamma. Men skulle 
man ock lyt'kas att atergifva stenarue den j)lats de inne- 
hade, förr än de af Johan Pettersson bortsläpades och 
innan de s. k. resestenarne af hans företrädare på hem- 
manet uppställdes på den plats han ansåg dem böra in- 
tajja, blefve likväl, enliiit min öfvertviielse, fornlemninsen 
icke återställd i sitt ursprungliga skick. 

Tv på 21-und af de vid Konungens Befallninsshaf- 
vandes skrifvelse af den 7 sistl. Augusti bilagda, af gårdens 
förre eo[are och andra personer i April månad 1863 af- 
gifna intvo; och berättelser — hvilka voro okända för Herr 
Lektor Wetter, då han i slutet af år 1862 undersökte 
platsen, — äfvensom på grund af hvad jag på stället sett 
och hört, tror jag mig med fullt skäl kunna antaga, att 
de af Johan Pettersson bortförda stenarne icke utgjort ett 
forntida s. k. »domaresäte» eller »domarering», utan varit 
rand st en a me till ett för längre tid tillbaka för- 
stör d t g r a f k n m mel, hvars qvarl em nadc bottenstenar 
ännu betäckte marken, innan de af o;'H'dens förre egare 
bortplockades. De på och utanför kretsen liggande långa 
stenarne hade förmodligen tillhört en i kumlet, vid dess 
förstöring, anträffad och uppbruten graf kista, hvars tak- 
och sidohällav l)lifvit utvräkta öfver randstenarne och fått 
qvarligga, medan största delen af rörets öfriga mera lätt- 
handterliga stenar blifvit bortförda och använda till eko- 
nomiska behof. 

Dylika grafkummel eller grafrör med hällkista finnas 
eller hafva åtminstone icke längesedan funnits i trakten 
kring Vexiö, och enligt de upplysningar Lektor Wetter 
i sin skrifvelse af den 3 December 1862 meddelat skall 
på den ifrågavarande åsen eller s. k. !>unnahöjden fordom 
hafva funnits en stor mängd numera förstörda mindre 



251 

och större stenrör, bland andra ett, som tij)j)ij!;ifves hafva 
hållit GO fot i genomskärning och 6 a 7 fot i höjd, med 
en 6 fot lång och 4 fot bred stenhäll i midten hvilande 
på ett nnderlag af mindre stenar. Äfven Ilerr Krono- 
fogden Wettermark upplyste att många rör och kullar i 
senare tid blifvit förstörda. Några sådana, ehuru af föga 
betydligt omfång, finnas ännu qvar på sluttningen af åsen. 
Detta förhållande upphäfver dock icke det lagstridiga 
i Johan Petterssons företag att, utan begärd och erhållen 
tillåtelse, bortföra de qvarvarande stenarne af denna forn- 
lemning. Hans eget erkännande, att han förut rådfrågat 
sig hos Kyrkoherden Wieslander huruvida det kunde vara 
någon fara att borttaga dessa stenar, vitnar uppenbart att 
han icke varit okunniy; om den i orten bibehållna före- 
ställningen att de tillhört ett forntida minnesmärke, hvilken 
föreställning hade förmått hemmanets förre egare att om- 
sorgsfullt vårda och genom plantering försköna platsen. 

Hvad Johan Pettersson som skäl för stenarnes bort- 
tagande anfört, att han önskat omlägga en förut krokig 
väo- i rak linea öfver monumentet, hvarigenom han skulle 
få 2,382 fot kortare väg till en hans åkerlycka norr om 
kronofogdebostället (Lunnagården), förtjenar så mycket min- 
dre afseende, som vägen, ifall den lagts vid sidan i stället 
för tvert öfver stensättningens plan, endast med några få 
fot skulle hafva blifvit förlängd. Af Kronofogden Wetter- 
marks den 7 April 1863 afgifna synedokument upplyses 
dessutom, l:o att den ifrågavarande äldre vägen, som icke 
varit broad och endast begagnats vid forsling af gödsel 
och säd till och från nämnda åkerlycka, ej varit begagnad 
sedan för mer än 30 år tillbaka en ny väg anlades från 
häradsväoen till Lunnagården, och derföre blifvit å Johan 
Petterssons skift till åker uppbruten, samt å grannens an- 
gränsande skift genom odling så igenträngd söder om 
Lunnagårdsvägen, att den endast till gångstig kan begagnas; 
— 2:o att om en rak linea dragés från gångstigen söder 



232 

om .roli.iii Petterssons skift öfver (lensaniin;i till den nn 
mera till gångstig hopträngda vägen pä grannens skift, så 
träffar linien ej planen för den borttagna stensättningen 
utan faller Hera alnar vester derom; 3:o att mot Johan 
Petterssons uppgift, att han velat draga vägen öfver sten- 
sättniuL-en for att få den öster om vätrcn belägna åkern 
lika bred i norr och söder, förekommer, dels att han i 
sådan händelse skulle anläiiiia vä^en öfver sin samla åker, 
dels att den skulle mötas af en stenmur och norr ora 
denna af grannens gamla åker, hvartill icke finnes något 
skäl, då den icke till körväg af någon begagnas. 

Iläraf vill det synas att Johan Petterssons uppgifter 
om sin tillämnade väiiomläo-^ning tillkommit endast i afsigt 
att ursägta hans å fornlemningen f()röfvade åverkan, hvars 
lagstridiijhet i alla fall blifver oförändrad äfven om dessa 
Uppgifter vore fullt sanningsenliga. 

Ehuru således Herr Kronofogden \A"cttermark haft 
fullt laga skäl att till åtal anmäla Johan Petterssons för- 
farande, kan jag dock för min del icke yrka det enda 
ansvar, Kongl. Förordningen af den 17 April 1828 för 
slik åverkan bestämmer, skyldighet för åverkaren att åter- 
ställa den förstörda fornlemningen i sitt förra skick, emedan 
jag, på förut anförda skäl, anser detta dels omöjligt, dels 
ändamålslöst, då ingen kan med visshet uppgifva den ur- 
sjtr ungliga forulemningens beskaffenhet och utseende. 

Under sådant förhållande får jag vördsamt tillstyrka, 
att den af Akademien väckta frågan om e.\j)ropriation af 
grunden för den förstörda fornlemningen må förfalla, samt 
att skrifvelse härom må till Konuuiiens Befall niuirshaf- 
vande afga, med forklarande derjemte, att Akademien icke 
vidare vill lägga hinder för Johan Pettersson att begagna 
de bortförda stenarne och den mark der de hafva lesat. 

Johan Petterssons i särskild skrifvelse till Konungens 
Bcfallningshafvande framställda anspråk på ersättning för 



253 

den skada lian till sitt jordKnik lidit i följd af det mot 
honom vfickta åtalet, förtjenar icke ringaste afseende. Stock- 
holm den 21 Jannari 1864. 

Bror Km. Ilildobraiid. 

Kongl. Yitterhets Ilistorie och Antiqvitets Akademien 
gillade hvad af mig på anförda grunder blifvit föreslaget 
och aflät i öfverensstämmelse dermed den 9 Febr. 1864 
skrif velse till Konungens Befallningshafvande. 

Herr Kronofogden Wettermark meddelade värdefulla 
upplysningar om ortens fornlemningar samt skänkte till 
Statens Museum en liten utmärkt vacker hälmejsel af flinta, 
2:ne ovala kupiga spännbucklor och ett treflikigt spänn- 
smycke af bronz, alla väl bevarade, funna i stenrör nära 
fogdebostället. 

YestergötLind. Dimbo socken. Skörstorps kyrka. 

Från Kantens station vid Falköping gjorde jag en utflygt 
till Dimbo socken, för att på Dverstorps egor söka få 
reda på stället, der man under förflutna sommaren an- 
träffat ett märkligt fynd af bernstensarbeten från sten- 
åldern, stora, prydliga knappar eller pärlor, en del större 
än hönsägg, med afrundade ändar, en fördjupning öfver 
midten och i denna ett genomgående hål, samt andra af- 
långa, rått arbetade prydnader med ett hål genom midten, 
hvilka utan tvifvel, sammanhäftade medelst en rem eller 
ett snöre, bildat ett slags halsband eller bälte af samma 
art, som man år 1837 fann i Danmark i en äng vid Lsesten, 
Söderlyng härad, Viborgs amt, afbildadt i »Annaler for Nor- 
disk Oldkyndighed 1838—1839», pag. 164, och i Worsaaes 
»Nordiske Oldsager i det kongelige Museum i Kiöbenhavn», 
2:dra uppl. pag. 18. Stället efterfrågades förgäfves under 
vandring från hus till hus i den omkring I mil långa byn. 
Fyndet hade anträffats af främmande personer och af dem 



2.^4 

hållits lioniliiit tör bvns invanart'. Under denna vandring 
j»aträftade jag händelsevis pa den nämnda byns egor i en 
åker öster om väiien en till nä^on del skadad cvangjirift i 
rätt tid f(»r att hindra dess vidare torstiiring, hvarmed en 
i grannskapet boende smed nyss gjort början. Gratkam- 
maren, bildad af kalkhällar, tyckes i det inre vara orörd. 
Blott en öfverliggare, ett stort gråstensblock, finnes qvar, 

I vägen besågs Skors torps kyrka, en gammal rnnd- 
kyrka med tjocka mnrar, som likväl senare (år 16GG) ge- 
nom en tillbygornad åt öster till väsentlig del fiirlorat 
sitt antiqvariska värde. Invändigt har den i ännu se- 
nare tid genom rappning och målning förlorat livad som i 
öfrigt kan hafva funnits qvar af dess åldriga utseende. 
Kyrkan är annex till Hångsdala, hvars Kyrkoherde, den 
originelle Prosten Jon. Fr. Mellin, anbragt åtskilliga in- 
skrifter på altarringen, innehållande, bland annat, hans för- 
modan att kyrkan »af ålder varit ett afgudahus.» 

Den närbelägna Dimbo socken hade äfven fordom 
rund kyrka, hvars läge och omfång utvisas af en krets 
små kalkstensbitar med några omgifvande grafkullar på 
toppen af en brant höjd. Icke långt derifrån ligger på en 
sluttande mark en betvdlig flock af små ättehögar, hvilka 
dock hotas af en frätande grusgrop. På prestgårdens egor 
sågs en skadad gånggrift, hvilken, lika som den ofvan an- 
förda på Dverstorps egor, icke upptages i Rektor A landers 
trvckta förteckningar. 



255 



Berättelse oin antiqvari^ka uiulersukiiiiigai' i Vcstergötlaiul 

är 180:( 



af 

Bror Emil Ilildobraiid. 



1. 

Två gäiiggrifter i Luttra och Slöta socknar, Vartofta härad, 

Det cär bekant att i vissa trakter af Vestergötland 
finnes en stor mängd af sådana forntidsgrafvar, h vilka man 
kallat gånggrifter eller halfkorsgrafvar. Dessa bestå 
vanligen af ett stort, aflångt fyrkantigt grafrum, bildadt af 
upprättstående stenhällar, med en smalare på samma sätt 
bildad gång på östra sidan, vinkelrätt inmynnande i den 
stora grafven, hvaraf man tagit anledning till de anförda 
namnen. Tvertöfver grafven äro lagda vanligen tre, stundom 
flera, långa klumpiga gråstensblock eller flata hällar af kalk- 
eller sandsten. Afven gången är på samma sätt betäckt 
af mindre gråstensklumpar eller flata hällar. Der icke 
någon åverkan skedt äro grafven och gången inbäddade i 
en omslutande hög eller ett stenkummel, dock merendels 
så, att de stora öfverliggande stenarne eller hällarne hvila 
fritt öfver högens yta eller åtminstone i densamma kunna 
skönjas. 

Alltför många af dessa grafvar hafva i äldre och 
nyare tid blifvit öppnade, utgräfda eller helt och hållet 
förstörda, men högst få vetenskapligt undersökta och be- 
skrifna. 



256 

För att erliAIla tillfnrlitlliia M|))iLLlfter om dessa orafvars 
inre beskaftonhot , amnodatli' Ixoii^l. \ ittorhets Historie 
oi'h Aiitiipitets Akademien Aiitiijvitots Intendenten Säve, 
som redan i sin berättelse för år 1S62 teeknat oeh be- 
skrifvit ilet yttre at" Hera sådana tornlemninjiar, dels orörda, 
dels mer eller mindre skadade, att umler sin år 1H63 
fortsatta forskningsresa i Vestergötland öppna en eller ett 
par gånggrifter och om dessa nndersökningar insända sär- 
skild berättelse. 

De npplysningar Herr Säve meddelade ocdi i sin års- 
berättelse torde intaga, rörande tvenne af honom öppnade 
gånggrifter, den så kallade K a ne hall å Ilångsdala 
prestgård och en annan icke långt derifrån på Hångs- 
dala KnafToregårds egor, voro så lockande till fortsatta 
undersökningar, att Akademien nppdrog åt mig att under 
sommaren för sådant ändamål nedresa till Vestersötland. 
Men på det de ben af menniskor och djur, som vid denna 
undersökning kunde anträffas, måtte på stället i deras 
orubbade läge blifva granskade af sakkunnig person, inbjöd 
Akademien Tnspektorn för Carolinska Institutet Herr Pro- 
fessorn Friherre G. \V. von Diiben att deri deltaga. 

Sedan Med. Filos. Kandidaten Retzius för samma 
ändamål slutit sig till oss, nedreste vi i Juni månad 
till Falköping, der vi möttes af Antiqvitets Intendenten 
Säve, som gaf anvisning på tvenne orörda gånggrifter i 
Luttra och Slöta socknar samt qvarstaimade hos oss för 
att öfvervara deras utsräfnino och besörja nödif^a teck- 
ningar. 

Arbetet företogs samtidigt i båda grafvarne, mellan 
h vilka afståndet var ungefärliseii i mil. 

A) Cäiig«;riften på Luttra Kiiaggojijånlcns ogor i Luttra socken. 

Inbäddad i en jordkulle af 96 stegs omkrets, utan 
stenrand kring foten, ligger denna grift på en åker kallad 



257 

11 allarörs- åker, *) helt nära ganlcii, livilkeii eges af 
bonden Johannes Pettersson men nu arrenderas af Johan- 
nes Larsson, Ofverst p;i kullen ligga i dagen tvärt öfver 
gr af ven tre stora aflånga gråstensblock, kullriga och ojemna 
på öfra sidan men på undersidan mera släta. Den norra 
öfverlicrsaren är 8 fot låuir, 7 fot bred, något öfver 3 fot 
tjock; den andra 12 fot lång, 7 fot bred, 4 fot tjock; den 
tredje (den södra) 8 fot 9 tum lång, 7. fot bred, 4 fot 
tjock. Bredd och tjocklek äro dock mycket olika på olika 
ställen och i allmänhet aftagande mot ändarne. Grafvens 
längd, mätt öfver täckstenarne, är något öfver 21 fot. Den 
åt öster, med liten dragning åt norr, utgående gången 
är vid inmynningen 'i grafven betäckt af en stor sand- 
stenshäll, uppbärande ena ändan af grafvens mellersta öfv^r- 
lio-oare, samt vidare af två klumpiga gråstensblock och en 
flat kalkstenshäll. Utanför den sistnämnda qvarstå ännu 
gångens sidohällar längre ut ända till högens kant, men 
den yttersta täckhällen saknas. 

Att aflyfta grafvens väldiga öfverliggare eller utbryta 
någon af sidohällarna, på hvilka dessa hvilade, skulle icke 
varit möjligt utan en större arbetsstyrka och fullkomligare 
mekaniska hjelpmedel, än vi egde att använda. Det åter- 
stod således endast att bereda oss ingång i grafven genom 
borttagande af gafvelhällarne, hvilka stodo något utanför 
öfverliggarne och således icke af dem berördes. 



') I kanten af samma åker, närmare kyrkan och landsvägen, finnas 
lemningar af en förstörd gänggrift, 4 sidohällar af vestra och 2 af 
östra grafkammarväggen samt 2 af gängens väggar. En af grafvens 
öfverliggare, ett stort grästensblock, hvilar ännu midt öfver graf- 
ven med ena ändan stödd på gångens täckhäll. Ett annat stort 
stenblock, den norra öfverliggaren, är nedkastadt på marken. Grafven 
är 9i fot bred och gången 3^ fot. Den omgifvarido kullen är bort- 
gräfd och inom grafven är jordfyllningen utkastad till ett djup af 4 
fot under öfverliggaren. Möjligtvis torde något af botteulagret ännu 
finnas qvar. 

17 



• 



258 

Fur detta iindamal gräfVles i liö^cn en djup ocli vid 
crrop utanför grafvens norra och siklra anda. Vid denna 
gräfning träffades ntanfOr norra ändan, knapt en half aln 
under kullens vta, tvä vackra, väl hunan'^ Hintlansar. Jor- 
den bestod af svartnivUa med inblandade kalkstensbitar 
och små kullerstenar. Ned \)ii djupet var nudljorden mera 
stenfri. Sedan jiräfninoen nedgått näo;ot under gafvelhäl- 
lames bottenkant, vältades dessa tillbaka mot gropens ut- 
sida, dä således grafkammarens ändar med sin härdt pac- 
kade iordfvllnins stodo blottade. Gafvelhällarnc voro af 
gråsten, G fot höga, en vid hvardera ändan, den norra 3i 
fot bred, 2 fot tjock, den södra nära 4.3 fot bred. 

Vid norra ändan stodo de fiu-sta sidolijillarne, klump- 
formin;a gråstenar, med utkanterna framvridna mot hvar- 
andra, så att grafvens bredd i mynningen här icke utgjorde 
mer än 3 fot. Den andra sidohällen på vestra sidan, 
äfven en stor gråsten, gaf icke direkt stöd åt norra öfver- 
liggaren, hvilken hvilade dels på fyllningsjorden, dels på 
en öfver sidohällen inskjuten kullersten. \ id siidra ändan 
voro de två första sidohällarne af sandsten, likaledes fram- 
vridna mot hvarandra och derjemte upptill något fram- 
lutande så att grafvens mvnning här var smalare i 
öfra än i nedra kanten. På midten var öppningen något 
öfver 4 fot. Innanför dessa hällar, livilka således med 
sina framvridna kanter bildade ett slags dörrkarmar, var 
grafvens bredd åtminstone 7 fot. De öfriga sidohällarne 
voro dels af gråsten, dels af sandsten, med ojemna kanter. 
Oppningarne mellan dessa syntes icke hafva varit fyllda 
med mindre stenar. 

Grafven var, som redan är antydt, fylld med hårdt 
packad svart jord. med en och annan inblandad kullersten 
och kalkstensbit, nära upp mot sidohällarnes öfverkant. 
Dessa stenar lago i jordmassan, somliga horisontelt, andra på 
kant, utan bestämd plan nedkastade vid grafvens fyllning. 
Att denna igenfyllning skett innan de stora stenblocken 



259 

lades tvert öfvcr grafvcii kan slutas dcraf, att två af dessa 
block, det norra och det södra, med ena ändan helt knappt 
vidrörde sidohälhirne och till någon del hvilade på jord- 
fyl hl ingen. 

Sedan fyllningsjorden blifvit utschaktad till ungefär- 
ligen 4 fots djup, tniffades menniskoben i stor mängd in- 
packade i jordmassan och melhm stenar, utan ordning, en 
del, i synnerhet kranierna, mer eller mindre krossade eller 
knäckta, men i öfrigt, ehuru något murknade, bättre bibe- 
hållna än man kunnat vänta. Såsom exempel på den 
vilda oordning i hvilken benen voro hopkastade må näm- 
nas, att i en hufvudskål satt instucken ändan af ett lårben; 
i en annan hufvudskål lågo tänder af något djur tillhö- 
rande gnagareslägtet; under ett stort bäckenben, inkiladt 
mellan stenar, låg nedra ledändan af ett lårben; i mullen 
under och omkring detta lågo vidare, utan ordning, två 
underkäkar, ännu ett lårben i annan riktning, refben af 
äldre och yngre personer, ryggkotor, brutna kranier, finger- 
ben, nyckelben af en fullvuxen, skullerblad, gnagaretänder, 
små kullerstenar och kalkstensbitar m. m., allt så hårdt 
sammanpackadt i mullen och mellan små stenar, att man 
endast med knif eller annat redskap kunde lösgöra benen, 
hvartill erfordrades största varsamhet och mycket tålamod. 
På ett och annat ställe träffades ett flintvapen, en bennål 
m. rn., men de flesta fornsakerna förekommo dock först i 
benlagrets underkant och på det derunder mötande botten- 
lagret af hårdt packad mylla, särdeles i grafvens södra 
ända. Dessa fornsaker skola längre fram i ett samman- 
hang beskrifvas. Resultatet af benens undersökning; har 
Herr Friherre von Diiben meddelat i en uppsats, som 
äfven skall i det följande intagas. 

Utgräfningen skedde samtidigt i grafvens norra och 
södra ända, men kunde, oaktadt trägnaste flit, icke fulländas 
under de åtta dagar vi egde att dertill använda. Arbetet 
måste afbrytas, emedan vi nödgades återvända till Stock- 



260 

holm, för att deltaga i det Skandinaviska Naturforskare- 
mötet, under hvilket Herr Friherre von Diiben oeh jaij; i 
den ethnografiska sektionen framlade resultaten af under- 
sökningen, så vidt den dittills hade fortpitt. Senare på 
sommaren återvände Herr Friherre von Diiben oeh fortsatte 
imdersökninizen af det »ivarvarande beida<j;ret, hvilket ända 
till botten befanns vara i samma oordning nedbäd<ladt, 
som här ofvan biifvit beskrifvet. Afven i gången träffades 
ett likartadt benlager. 

Sedan såväl grafven som uaii^en efter slutad iiräfnincr 
biifvit fullt tillgängliga, uppmättes deras inre dimensioner. 
Grafvens längd var, som förut biifvit antydt, något öfver 
21 fot. Största bredden (vid botten) 8,4 fot. Höjden un- 
der södra oeh mellersta öfverliggaren 5,9 fot, under den 
norra 4,5 fot. Sidohällarne, bestående dels af gråsten, dels 
af sandsten, voro 5 fot 4 — 9 tum höga, 3J — 5 fot breda, 
1,3 — 2 fot tjocka. Gången var vid inmynningen i grafven 
4,4 fot hög, 3,2 fot bred. Längre ut var dess bredd 3,3 — 4 fot. 

1 denna graf anträffades, dels under den första ut- 
gräfninocn, dels under dess fortsättning senare pa som- 
maren, följande fornsaker. 

a) Utanför grafvens norra ända, knappt en half aln under 

jordkullens yta: 

l:o. Två flintlansar, utmärkt väl slagna, jemnt 
afsmalnande mot nedra ändan (utan skaft), den ena svart- 
blå, 6,7 tum lång, den andra nästan hvit, 6,1 tum lång. 
Den ena aftecknad på pl. 23, n. ö. 

b) Inom stora grafkammaren och företrädesvis i dess bottenlag-er, 

mest vid södra ändan: 

2:o. Fn flint lans, till formen liknande de före- 
gående, men bredare på midten, 7 tum läng. Spetsen 
har aldrig varit fulländad, utan är tvär med den ursprung- 
liga kalkskorpan qvar, i öfrigt väl arbetad. 



261 

3:o. Två mindre dylika fliiitlansar, 4,8 och 4,7 
tum långa, den ena något tjockare mot nedra ändan, der 
den naturliga kalkskorpan ännu sitter qvar. 

4:o. Spetsändan af en dylik afslagen flint- 
ia n-s, endast 2,4 tum lång. 

5:o. En lansspets af flinta, 3,0 tum lång, 1,7 tum 
bred i nedra ändan, hvilken är bågformigt urholkad. Om- 
sorgsfullt slagen och på ena sidan slätslip ad. Af- 
tecknad på pl. 23, n. 8. 

6:o. En liten fin pilspets af flinta, aflångt hjert- 
formig, rundt nrnupen i nedra ändan, 0,9 tum lång. Af- 
bildad på pl. 23, n. 7. 

7:o. Tre små, tunna s. k. skr apa re af flinta, 
med en omsorgsfullt och fint knackad rund egg; åt den 
motsatta oarbetade ändan något spetsade. Längd 1,5 tum; 
största bredden 1,3 tum. En af bild ad på pl. 23, n, 6. 

8:o. Nitton diverse små och tunna flintskärf- 
vor af obestämd form, en del måhända ämnen till tunna 
skrapare, sådana som n. 7, eller kanske för samma ända- 
mål använda, ehuru den tunna skarpa kanten icke visar 
spår af någon knackning. 

Inga af de annars mycket vanliga aflånga, något skä- 
liga, på yttre sidan ryggade eller facetterade flintspånorna 
förekommo här. 

9:o. En liten, aflång, nästan trekantig flint- 
knöl, bärande i ena ändan tydliga spår af knackning eller 
sliarare stötning, 1,3 tum lång. 

Färgen på den sistnämnda är blåsvart. De flesta 
öfriga flintsakerna hafva blågrå eller hvitgrå färg. 

10:o. Elfva lansspetsar af tunna, platta ben- 
skifvor, utklufna ur stora ben, spetsade ål ena ändan, 
upptill på ytsidan och rundtom spetsen glatta, liksom 
polerade; på den andra sidan ses benets porösa textur. 
Längd 4,7 — 2 tum. En afbildad på pl. 23, n 3. 



^-^, 



202 

11:0 Två dylika huisspetsar, incii af tjockare ben. 

Längd 4,7 — 3,7; tjocklok O, v tiiin. En aftcckiiad på pl. 23, ii. 4. 

12:o. Två dylika lansspetsar af tunna, k Inf na 

rörben, möjligtvis vingben af örn, svan eller annan fogel. 

Längd 3,:' — 2,1 tum. J-^n af bildad j)å pl. 23, n. 1. 

13:o. Två lansspetsar af hela rörben, med be- 
hållen ledvta i ena ändan, i den andra snedt afskurna 
Fiy. l.j. Fiij. I(> fif/. 17. F/f/, js. och spetsade. Längd 

4,1 och 3,'.t tum. Herr 
Professor C. J. Sunde- 
vall har funnit dessa ben 
va ra n e d r a ä n d a r n e 
af ti bi a af far. En 
af bildad på pl. 23, n. 2. 
14:o. Ett ben, 
3,G tum långt, åt ena 
ändan afsmalnande i eu 
lång spets (öfra delen af ett s. k. 
»florcttben» ur bakre extremi- 
teten af en häst, som det synes 
af ett mindre slag *), — troligt- 
vis begagnadt som lansspets. 

15:o. En trind nål af ben, 
(.se närstående fig. 15 i verklig 
storlek) något afsmalnande uppåt 
under den trinda på öfra ändan 
tvära knappen, på ytan glatt 
och polerad, lika som de föl- 
jande bennålarne. Längd 4,3 tum. 
16:o. En trind nål af 
ben med rund t hål, borradt från båda sidor 
tvert igenom cifra ändan (se ofvanstående figur 16, 
tecknad i verklig storlek, men i två afdelningar). 
Längd G,i tum. 





•) Kuligt uppi^ift af Ilirr l'rof. Fr. Lundberg. 



263 



1 7:o. En t r i lid nål af ben med en tunn och 
platt rund knap|) på öfra ändan, genom livilken är 
borradt ett hål som snedt utmynnar vid nålens början 
(se teckningen å föregående sida fig. 17 i verklig storlek.) 
Längd 2,9 tum. Nålen icke fullt rak. 

lS:o. En mindre dylik nål af ben, med vidare 
knapp och större hål, hvilket går ned i sjelfva nålen 
och utmynnar snedt på dess sida (se teckningen å före- 
gående sida fig. 18 i verklig storlek). Spetsen är afbruten. 
Längden är nu 1,4 tum. Det af brutna stycket har sanno- 
likt icke varit ett tum långt. 

19:o. Nedra ändan af en afbruten dylik ben- 
nål, 2,1 tum lång. 

Hålen i dessa nålar hafva utan tvifvel blifvit anbragta 
för att deri fästa en rem eller ett snöre. Endast n. 16 
kan möjligtvis hafva varit använd som trädnål eller synål. 

20:o. En ben bit, 1,5 tum lång, 0,7 — 0,4 tum bred, 
u ]' s p j e 1 k a d ur kanten af ett stort rör- 
ben, i öfra, bredare ändan jemt af- 
sågad eller afskuren med något hvasst 
instrument. Den afskufna ändan är fint 
polerad och blank. 

21:o. En hängprydnad af ben, till 
formen liknande en lorgnett-infattning (se när- 
stående figur i naturlig storlek), bestående af 
en ring med ett skaft, i hvars ända är ett 
rundt hål, vidare åt ena sidan, för fästande 
af en rem eller ett snöre. Ringen blef sönderbruten 

IT 

vid uppgräfningen. Längd 1,5 tum. Ar på alla 
sidor nött eller glatt polerad, med blänkande yta. 
22:o. En liten ihålig bencylinder, 1,5 
tum lång, nåffot afsmalnande mot ändarne, hvilka 
hafva en utvikt kant. Prydd med tre bälten af 
inristade linier, 8 i hvartdera bältet. Se vidstående 
figur i verklig storlek. Ytan är slät, men icke 
glatt och polerad. 





264 



C 




2'A:o. Till tfindcr af Jitskilliga djur, alla med 
ett rund t hal hor rad t lionom rotändan. Herr Pro- 
fessor ( ". J. Sundevall, som granskat dessa 
tiinder, har deribland funnit: »/) Tva stora 
(ifra hörntänder af bi()rn, den ena nåoot 
afbruten, den andra klufven på längden (af 
li^ss framsida meddelas här en teckning); — 
) en liten hcirntand, möjligtvis af gräfling 
( nieles taxus); — c) två långa framtänder i 
underkäken af svin; — il) två små öfre 
iKirntänder af medelstora hun<lar (uuLrefär 
af rapj)h(')nshun<ls eller pudels storlek); — 
e) en något större, klufven öfie hörntand af 
en större hundrace (bestämdt mindre än 
varg, till och med varghona); — f) en liten 
yttre öfre framtand af varg (se närstående figur); 
— g) en mindre tand, sönderbruten i kronan, 
knapt bestämbar. 

Det kan icke betviflas att alla dessa tänder 
blifvit burna som hängprydnader på en rem eller 
ett snöre, sannolikt äfvcn, hvad rofdj urständerna 
beträtfar, som jagt-trofeer. J-^tt liknande bruk af 
tänder burna som prydnad förekommer hos vilda 
folkslajz ännu i dag. — En dylik i ändan genomborrad hörn- 
tand af en varg träffades af Hrr Lartet och Christv bland 
lemningar af forntida djur samt vapen, verktyg, prydnader 
m. m. frän stenåldern och teckningar af djur i klippblock 
i en frrotta vid Lau^erie-Basse i Perigord i Frankrike *). 
24:o. Två svinbetar, smala och långa, åt spetsen 
trinda och blanka, den ena med ett rundt hål borradt i 
rotändan, — ■ förmodligen begagnade till samma ändamål 
som de förut anförda djurtänderna. 




■) Cavernes du l'crigor(l. 01)jets gravés et sciilptés des tcinps pré- 
historiques dans TEurope occideiitale par MM. Ed. Lartet et H. 
(.'hristy. Paris 18G4 (öfvertryck ur la Rcvue archéologique) pag. 
•27. pi. 2. (IX) n 11 



265 



25:o. Fyra h ä ngpryd nåder af bernsten, med 
ett borradt liAl i ena kanten, i öfrigt afrnndade eller oar- 
betade. Deras utseende visar nedanstående teckning i verk- 
lig" storlek. 







26:o. P^yra hela och några söndriga, mycket 
fina, små och bräckliga pärlor eller ringar af ben, 
2 linier i tvärmått med ett rundt hål genom midten. Flera 
af dessa lågo på ett ställe i en liten krets. 

Vidare träffades här en liten vacker hoprullad trilobit, 
som möjligen tillfälligtvis medföljt jorden vid grafvens fyll- 
ning, samt ett stycke af ett menniskokranium med ett 
ovalt 1,4 tum långt och i midten 0,5 tum bredt hål, hvars 
kanter likväl icke gifva anledning att med säkerhet sluta, 
huruvida det tillkommit genom hugg eller någon sjukdom 
i benskålen. 

c) I gången på grafkammarens östra sida: 

27:o. Sju f lintskärfvor, hvaribland en vanlig, på 
den ena sidan skålig, på den andra sidan ryggad spån, 
2,8 tum lång; en annan nästan dylik 1,5 tum lång; en 
smal nästan trekantig 1,1 tum lång; de öfriga utan be- 
stämd form och utan spår af bearbetning, 

28:o. En flintknuta, något bredare än tjock, tvär 
i ena, afrundad i den andra ändan, något (ifver ett tum 
lång, med tydliga spår på flera ställen af stötning. Må- 
hända begagnad som knacksten vid flintvapens förfärdi- 
gande eller skärpande. 

29:o. Två hängpry dnader eller pärlor af bern- 
sten, vittrade och söndriga. Den ena är helt tunn med 
ett borradt hål, liknande den andra i ordningen bland de 
här ofvan aftecknade bernstensprydnaderna. 



200 

B) iiäiiijj^rifteii pa Svmicral Lockeitardcii i Slöta socken. 

Garden, som eges af bonden Anders Magnus Larsson, 
är beläoren på nedra sluttninjien af Ollebem, en af de 
bekanta öfver Vestgötaslätten uj)] »stigande bergåsarne af 
sllurisk biMnino;. Pa en åker, helt nära gärden, liiXiier 
den ansenliixa iirafkullen, som liäller 100 steg i omf;in'i 
och krinii foten om-dfves af en tät, nnmera ofullständig!: 
kretsrand ;if klumpiga granitstenar. Ai' dessa finnas endast 
53 qvar, de flesta stående, andra kullfallna. ISIånga saknas, 
särdeles på östra sidan. , 

På kullens topp ligga i dagen' tvert öfver grafven 
tre väldiga granitblock, på undra sidan släta, i öfrigt med 
ojemna ytor. Den norra öfverliggaren är 12 fot lång, 
bredast 7\ fot och öfver 4 fot tjock; den mellersta 12i 
fot lång, något öfver G fot bred, 3 V fot tjock; den södra 7 
fot lång, 5 fot bred, 3A fot tjock. Från mellersta öfver- 
liggarens ändar mättes till högens kant på ena sidan 13, 
på den andra 1.') steg; från norra, lika som från södra 
öfverliggaren till högens kant 13 steg. Ofver gången (åt 
öster) qvarligga 4 stora, platta hällar af sandsten, livar- 
dera omkring G fot bred, samt närmast grafven en täcksten 
af granit, inskjutande långt under mellersta öfvcrliggarens 
ända. Gångens yttersta täckhäll ligger ncdvältad i åkern 
nedanför högens kant, men sidohällarne, på hvilka han 
hvilat, stå ännu <|var. 

Sedan högens yppiga, blom rika gräsbeklädnad blifvit 
afslagen, gräfdes djupa gro[»ar utanf(Jr grafvens norra och 
södra ända, hvarvid i jorden utanför norra ändan träflades 
hästtänder och ben af andra husdjur, samt på båda ställena 
små kullerstenar och kalkstensbitar. 

Vid norra ändan var grafven stängd med två bredvid 
livarandra stående stenhällar, utan beröring med öfverlig- 
garen, l:o en sandstenshäll, nära 4 fot bred, öfver G fot 
hög, 1 fot tjock, stående lodrät; 2:o en fyrkantig häll, 



267 

G fot 3 tum hög, .S fot 3 tum bredast, 1 fot 3 tum tjock, 
stående på en annan häll, med cifra iindan något lutande 
inåt grafven. Utanför n. 1 låg horisontelt på lA fots af- 
stånd en stor gråsten, om kring 6 fot lång. Som denna 
sten hindrade att fjilla nämnda gafvelhäll, gräfdcs endast 
utanför n. 2, hvilken utan svårighet fälldes tillbaka i gropen. 
De två första sidohällarnc, stora och breda, af sandsten, 
stodo med öfra kanten något lutande inåt grafven. 

Vid södra ändan var grafven stängd med blott en 
sandstenshäll, upptill nästan jemnt fyrkantig, något öfver 
två fot i tvärmått, nedtill tunnare och bredare (4 fot 2 
tum), 7 fot hög. Denna kunde endast med mycken an- 
strängning fällas tillbaka i gropen. 

Grafven var till ungefär en fot nära öfverliggaren 
fylld med jord, på djupet så hårdt packad, att ofta hacka 
måste användas vid utschaktningen; men i öfra lagren 
lösare och mindre stcnblandad än i Luttra-högen. Jord- 
fyllningen var på ytan betäckt med ett enkelt lager af 
små kullerstenar, liknande en vanlig gatläggning *). 

Medan Herr Friherre v. Diiben och Herr Retzius voro 
sysselsatta med benundersökningen i Luttra-grafven, företog 
jag utgräfning till någon del af jordfyllningen i Synneråls- 
liögen. 

Vid södra ändan hade öfra kanten af första sidohällen 
(af sandsten) på östra sidan blifvit tryckt utåt, så att den 
icke nåddes af öfverliggaren, hvilken till följd häraf med 
sin östra tjocka^ och kullriga ända nedsjunkit mer än en 
fot i grafvens jordfyllning. Utanför den nämnda sidohällen 
låg på kullens yta en stor gråsten, 2 fot 7 tum lång, 
nära 2 fot bred, förmodligen ditlagd för att hindra hällens 
vidare utskjutning. Vid gräfningen från denna ända måste 



') På denna stenbetäckning låg ett i en senare tid under mellersta 
öfverliggaren instucket jcrninstrument, bestående af en rund, något 
kupig jernplåt af 7 tums tvärmått, medelst en nagel i midten fästad 
i undan af en smal jernten, således i formen liknande en kakspade. 



2ns 

derför en jordbank qvarkMnnas för att hindra iifvcrlig^arcns 
ncdstörtan«le. .Som den trånga öppningen liiir försvårade 
grätningsarbetet, nj)phördes dermed sedan jag på nngetär 
4 fots djup träffat benlagret otdi funnit detta vara af lika 
beskaffenhet med det i Luttra-hö;ven. 

Från norra ändan undaniiräfdes öfra delen af fvllnings- 
jorden till grafvens hela bredd, som här var 6 fot 8 tum, 
ända fram (ifver grafvens midt. På tre ställen träffades i 
jorden en mörja af ytterst små, fina ben, de största om- 
kring 0,8 tum långa, förmodligen af små djur, som här 
gjort sig bo, innan jorden i tidens längd blifvit så hårdt 
tillpaekad som den nu befanns. Närmare ytan låg en 
benstump, sannolikt af ett nötkreatur, med spår af gnag- 
ning på ytan. I midten af grafven var jorden något lösare, 
till en del blandad med lera eller sand. Vid östra sidan 
gräfde jag mig ned f(")r att komma in i gångens mynning, 
der jorden likaledes var temligen lös i öfra kanten, men 
djupare ned lika hårdt packad som i grafvens bottenlager. 

1 sjelfva grafven nedgick jag med gräfningen i norra 
ändan till botten. Ungefärliiien 4 fot under norra öfver- 
lisToaren eller ."> fot frän iordfyllniniiens yta träffades ett 
lager af menniskoben, blandadt med jord och sten. Benen 
lågo, lika som i Luttra-grafven, i vildaste oordnincr. Då 
jag kommit något ned i detta bcnlager (nära 5 fot 
under öfverliggaren) stötte jag på en slät sandsten, 2 fot 
lång, \ fot bred, 2,5 tum tjock, liggande på flatsidan. In- 
nanför denna, men utan att vidröra densamma, låg hori- 
sontelt en tunn flisa af hvit kalksten, nära 3 fot lång, 14 
tum bredast, i sned riktninir från vestra orrafväjisen inåt 
grafven, ine<l (len inre ändan inskjuten under en annan 
dylik flisa af röd kalksten, 2 fot 8,.") tum lång, 12,0 tum 
bred, 2,.'» tum tjock, som i sned riktning sträckte sig mot 
östra vä^aen. Dessa båda flisor bildade sålunda en trubbig 
vinkel med .spetsen mot norr. Jag trodde till en början 
att dessa jemte den förut nämnda sandstenen utgjort väg- 



269 

gar eller tak öfver någon cell för nedsatta hela lik; men 
när stenarnc ujiplyftades visade sig tydligt att de endast 
blifvit med jorden nedkastade som fvllnino- öfver det all- 
manna med mnll och småsten blandade och hardt sam- 
manpackade djnpare benlagret, i hvilket benen lago i samma 
oordnino' som ofvan flisorna. Länore ned trfiffades ytter- 
ligare en dylik flisa af rödhall, 1 fot lång, 7 tnni bred, 
nära 2 tum tjock, och under denna åter ben i största 
oordninj»; liårdt inpackade i mullen, stundom så fast in- 
kilade mellan små bitar af kalksten, svart skifl*er m. m., 
att när jag försökte lossa en sådan sten eller nndanskrapa 
jorden, medföljde ett stycke af det närliggande benet. 
Ännu djnpare ned mötte en tunn orstensflisa, 8 tum lång, 
4 tum bred; derunder åter benlager, så ytterligare en 
tunn flisa af hvit kalksten 4 fot i längd och bredd, samt 
under denna ett och annat ben i sned riktnino- uti ler- 
blandad mylla, som utgjorde grafvens botten. Hela ben- 
lagrets djup var nära 2 fot. 

Benen i dessa lager lågo öfverallt, som redan är 
nämndt, i största oordnino-, kors om hvarandra, somliga 
horisontelt, andra i sned riktning nedåt. Så t. ex. före- 
kom mo under de i vinkel lagda stenflisorna i den hårdt 
packade jordmassan kranier krossade i bitar, lårben, arm- 
ben, käkar, ryggkotor, refben, bäckenben, gnagaretänder 
och en svinbete med lång trind och smal spets. Ett kros- 
sadt kranium låg fast inneslutet i kalotten af ett annat 
kranium, som likt en mössa omslöt det förra; tätt omkring 
dessa slöt sig ett refben. Under, öfver och på sidorna 
lågo kors och tvärs lårben och andra stora ben, somliga 
knäckta och sålunda något böjda. Då jag sökte lösskrapa den 
hårda mullen kring ett sådant ben mötte snart ett annat 
liggande på tvärs, öfver eller under, hvilket åter korsades 
af ett eller flera andra. Dessa långben voro i allmänhet 
fullständiga, ehuru något murknade, så att det fordrades 
största varsamhet f()r att få dem upp hela. Ledknappar 



270 

och utViga bcndclar af mera spongiös textur voro pa de 
flesta sköra, sii att de föllo sönder oin de ovarsamt vid- 
rördes, Pa ett annat ställe lån; ett bäckenben inslaaet i 
en upp- och nedvänd hutVndskäl, i livars undre sida lag 
inprcssadt ett lärben. Ingenstädes märktes på benen spår 
af hu2[ir eller annat våld, än det som förorsakats af den 
påtrvckande jordmassan och de i densamma inblandade 
stenarne. Ryggkotor, finger- och fotben förekommo i jem- 
förelsevis mycket ringa antal. 

1 oåno;ens mynning inåt grafven aräfde iao- mio; ned 
endast så mvcket som behöfdes, för att öfvertviia mio[ att 
der fanns ett benlager af samma beskaffenhet som i sjelfva 
grafven. Största delen af dessa benlager lemnades orördt, 
för att senare på sommaren med behörig noggrannhet och 
sakkännedom undersökas af Herr Friherre von Diiben. 

Efter slutad utgräfnino; befanns, enligt meddelad unn- 
gift, grafvens hela längd vara 19,50 fot; största bredden, 
vid botten, 8,5 — 10,1 fot, Sidohällarnes bredd 4,1 — 6,i fot, 
hiijd ä.-S — G," fot och tjocklek ett till två fot, Grafvens 
djup var nära 6 fot. Gångens höjd under täckstenen vid 
in mynningen i grafven 3,8, bredd 2,:; fot. Utanför myn- 
ningen var gången något bredare. I östra ändan vid kul- 
lens kant var dess djup endast 2 fot 3 tum. 

Denna graf var särdeles fattig på fornsaker. Följande 
tillvaratogos och förvaras nu i Statens Historiska Museum. 

l:o. I']n flintknuta, omkring 2 tum lånof, något 
j)latt, med spar af stötning på flera ställen. Färgen svart- 
bla. Jeniför fyndet n. 28 i Luttra-högen. 

2:o. ]]n liten bit af en smal trekantig flint- 
spån, tvär i ändarne, knackad i båda kanterna, 0,i 
tum lång. 

3:(). Ku fli ntskärfva, som på den ena, afrundade 
kanten tycks biira spår af knackning, så som på skrap- 
redska{)en. Längd 1,0 tum. 



271 

4:o. Sjutton diverse skurfvor och afsliig af 
flin t a, utan bestämda former. Den största 1,0 tum lång, 
1,:j tum bredast; den minsta 0,5 tum lång. 

5:0. 1mi smal brynsten af ljusgrå skiffcrart, 
tunnslipad mot den ena ändan, 5,:} tum lång. 

6:o. En dylik, slipad sncdt fyrkantig, tunnare och 
bredare åt ena ändan, så att den liknar eu mejsel. I.ängd 
3,3 tum. 

7:o. Eu dylik, ännu mindre, tunnare, men jcmn- 
bred, tvär i ändarnc, 2,? tum lång. 

Beskaffenheten af dessa tre brynstenar är sådan, att 
jag tvekar huruvida de äro samtida med grafvens byggnad 
eller senare inkommit i fylhiingsjorden. N. .5 upptogs af 
mig i det öfre jordlagret. 

7:o. Hälften af en stor pärla af b em sten, i 
form af en dubbel-yxa eller hanmiare bredt utsvängd och 
afrundad åt båda sidor med ett borradt hål genom midten, 
afbruten länosefter detta hål. Fraomentet har en bredd 

o c) 

af ungefär 1 tum. 

8:o. En dylik bernstenspry dnad med afrundado, 
nästan klotformiga ändar åt båda sidor, söndrig, 0,8 tum 
lång; sanit små bitar af dylika råare bernstensarbeten som 
funnos i Luttragrafven (n. 25). 

Sedan undersökningen af benlagren senare på som- 
maren blifvit afslutad, blefvo båda grafvarne i det yttre 
återställda i ursprungligt skick. 

Som resultat af våra undersökningar tror jag mig 
kunna antaga, att de båda gånggrifter vi hafva öppnat 
äro att betrakta snarare som ett slags benhus än som 
grafvar i vanlig mening. Ty det är icke nnijligt, att benen 
skulle kunna hafva erhållit ett så förvirradt läge, inpackade 
mellan jord och stenar, som här ofvan är beskrifvet, ifall 
liken hade blifvit hela införda i grafven och nedlagda an- 
tingen utsträckta eller i sittande ställning. I sistnämnda 
fall skulle man dessutom, på grund af erfarenhet från 



272 



Axevallaiirafven och nuiira andra dvlika sanoarltlor, liaft 
aiiledninLi vänta att finna iirafvcn ircnoni liällar eller flisor 
föriielad i flera smårum, omslutande ett eller flera lik; 
men här fanns icke spär till nägot sådant. Tvertom synes 
benens läfie utvisa, att större eller mindre samlinojar af 
förut tullkomlifit åtskilda ben blitVit tid efter annan i 
grafven nedkastade och efter livarje sådan nedkastning 
öfvertäckta med jord och en eller annan stenflisa *). Till 
sist har man fvllt grafven med inkastad jord, livarvid en 
och annan småsten medföljt, och, så som i Synnerålsgrafven, 
betäckt fyllningsjorden med småsten samt slutligen up})- 
släpat och lagt tvärs öfver grafven de stora stenblocken, 
att skydda de aflidnas lemningar för rofdjur och annan 
ofred. Sjelfva beskaftenheten af l)cnen tyckes gifva stöd 
åt iletta antagande, ty om dessa icke förut blifvit luft- 
och sol-torkade, skulle de, inbäddade i svartmyUa under om- 
vexlande fugtighet och torka, sannolikt icke kunnat undgå 
sådan f(")rvandling, som i våra kristna kyrkogårdar med 
dvlik jordgrund ofta intniflar inom jemnförelsevis mycket 
kort tid. 

Ett sådant förfarande med de aflidnas kro])par, att 
låta dem obegrafda undergå förruttnelseprocessen, före- 
kommer oss visserligen besynnerligt och vämjeligt, men 
har icke desto mindre eut rum hos flera folk af skilda 
stanmiar och olika troslära, både i en aflfiosen forntid och 
ända in till våra dagar. 

Herodotus berättar »att en Persisk man aldrio- begraf- 
ves, förr än hans kropp blifvit söndersliten antingen af 
en hund eller en roff'ogel , **) och hans uppgift bekräftas af 
Zoroasters lagar, enligt hvilka jorden ansågs lielig och icke 
fick besmittas genom förruttnelsen af migon deri nedlagd 
dixl kropp af menniskor eller djur. 

■) Huru uiiUiira personer dessa ben hafva tillhört var icke möjligt att 
hcräkiia. Med siikerhct kan dock antiigas, ntt likeiiN antal v;irit öfver 
100 i 11 vardera griftcn. 

*') Herodotus, His(. Lil.. I, c. 140. 



273 

Strabo omtalar, cftor Onesicritus, ett ännu vildare bruk 
hos Baktrierne, livilka uuderhöllo särskilda hundar, kallade 
åvra(fiaoTCii (begrafvare), dem man använde att sönder- 
shta personer, som af ålder eller sjukdom voro försvagade, 
samt anför i sammanhano; härmed att murarne krins deras 
hufvudstad invändigt voro fulla af menniskoben *). Samme 
författare uppgifver äfven, efter berättelse af Aristobolus, 
att Taxilerne i Indien utkasta sina döda till spis åt rof- 
foglarne **). 

Samma sed har ända till senare tider bibehållit sis 
hos flera asiatiska folk. Herr Chardin, som i sista hälften 
af 18:de århundradet reste i Persien, såg hos Guebrerna, 
hvilka ännu bekänna sig till Zoroasters lära, på föga af- 
stånd från Ispahan ett rundt torn af 35 fots höjd och 90 
fots tvärmått, bygdt af stora stenar, utan ingång från 
sidorna, begagnadt till förvaringsrum för deras aflidna. I 
en bred fördjupning öfverst på tornet lades den döda krop- 
pen fullt påklädd, omgifven af vinflaskor, kärl, knifvar och 
andra redskap. Sedan köttet blifvit förtärdt af korpar och 
andra foglar samt förruttnelsen genom luftens inverkan blifvit 
fulländad, nedkastades benen i en djup grop i tornets midt, 
föi" att bereda rum för uppläggande af andra lik i de förras 
ställe***). Ännu i dag iakttaga Parsis eller Guebrerne på ön 
Bombay samma bruk att utlägga liken på klipphöjder till spis 
Ã¥t rofl'oglar och sedan uppsamla benen f ). PÃ¥ Mongoliets 
stepper är, enligt missionären Huc's berättelse, fortfarande 
sed bland de egentliga nomaderna att utbära liket på ett 
berg eller i en klyfta, att förtäras af vilda djur eller rof- 
foglar ff ). I Tibet brukar man, enligt samma författares 

*) Strabo, Geographica Lib. XI, cap. XI: 3. 
•*) Ibid. Lib. XV, cap. I: 62. 
***) Voyages du Chevalier Cliardin en Perse etc. Nouv. cdit. par L. 

Langlés, Paris 1811, Tom. 8.me p. 378—381. 
t) Eitter, Erdkunde, 6 Th. 2:te Äufl. p. 1091. 
it) Resa i Mongoliet och Tibet af M. Huc. Öfvers. Storkliolm 1862, 
p. 82 och 355. 

18 



274 

uppgift, antingen ltr;inna de döda, eller nedsänka dem i 
floder oeh sjöar, utsätta dem pa en bergshöjd eller st veka 
liket och utkasta det till föda åt hnndarne. 

Pä (Jtaheiti säg Kapten Cook de döda, höljda med 
ett täcke, lai^da ]iä en upjihöjd ställning i ett öj^pet om- 
hägnadt skjul att förruttna, hvarefter benen skrapades och 
tvättades samt slutligen begrafdes, i förhällande till den 
aflidnes rani:, inom eller utom en instänjid beiirafninssjjlats 
metl uppresta stenar. Bredvid ett sälunda till förruttnelse 
u}>plagdt lik fann han bland annat en stridsklubba af trä 
och en yxa af sten*). 

£n liknande sed att pä ett öppet loft lata de aflidnas 
kroppar undergä förvandling och deras ben lufttorkas cger 
rum på de Nikobariska öarne **). 

Då man läst dessa berättelser om Persernas, Bak- 
triernas, Guebrernas och Otaheiti-invänarnes sätt att be- 
handla de aflidnas kroppar och derefter hopsamla och för- 
vara deras ben, torde man, vid betraktandet af benLiLrren 
i Vestergötlands gänggritter, vara berättigad antaga som 
sannolikt, att det folk, som byggt dessa grafvar, på något 
liknande sätt förfarit med de aflidna. 

Det är dock att fiirmoda att detta folk antingen sam- 
tidigt iakttagit eller senare öfvcrgätt till ett om mindre råhet 
vitnande begrafninossätt, efter som man i andra aåncrsrifter 
funnit tydliga bevis att liken der blifvit hela nedlagda. 

I fall dessa olika begrafninossätt hos samma folk icke 
endast utmärka rangskilnad mellan de aflidna, utan be- 
gagnats på olika tider, torde man fä antaga att de af oss 
undersökta \ estgötagrifterna tillhöra den äldsta tiden, dels 
derföre att sjelfva behandlingen af de drxla antyder en 



*) An Acfount of tlie voyages by Commodore Kyroii, Cijitain Wallis, 

Capt. fartcict aiul fapt. Cook, drawii up by John Ilawkeswortli. 

London 1773, 2:d vol. pag. 96, 97, 3;i4— iaC." 

") Enligt Danske I'rofes3oin Ibseiis berättelse i ett föredrag på Natnr- 
forskaremötot i Stookhobn är 1851. 



27 



) 



större ralict i sinnot, dels ock af det skäl att i dessa 
grafvar icke anträffats andra flintsaker än sådana, som synas 
hafva varit använda till vapen och jagtrcdskap, men der- 
emot inga verktyg, säsom yxor, mejslar m. m., icke heller 
några krukor af lera, livilka deremot anträffats i andra 
gånggrifter i Skåne och Danmark, obestridligen tillhörande 
samma förhistoriska urfolk. 

För detta antagande af ett äldre och ett yngre 
begrafningssätt hos detta folk, hvilket vi nu afse med be- 
nämningen stenåldern, tror jag mig kunna hemta ytter- 
ligare bevis från den märkvärdiga s. k. Asahögen i Q,vis- 
tofta socken i Skåne, hvilken hög obestridligen varit en 
gånofrrift, fastän den genom grafkammarens runda form och 
gångens belägenhet på södra sidan i någon mån skiljer sig 
från de ifrågavarande Vestgötagrafvarne. 

Ehuru höoen var till en betydlio; del skadad genom 
grustägt, när den af Prosten Magnus Bruzelius år 1819 
undersöktes, och fastän den beskrifning han i Götiska 
Förbundets tidskrift Iduna *) meddelat om undersök- 
ningen icke i allt är så fullständig, som man kunnat 

o o' 

Önska, visar sig dock uppenbart, att i denna grift befunnits 
tvenne bestämdt skilda och väsentligen olika la- 
ger af menniskoben, en omständighet hvarpå han ock 
sjelf vid afhandlingens slut fästat uppmärksamhet. 

Det öfre lagret, som genom en sandbädd af ^ fots 
tjocklek skildes från det undre, var genom stenhällar deladt 
i två rum eller kamrar. (Måhända hade flera sådana skilje- 
väggar funnits inom den förut bortgräfda hälften af högen). 
Här förekommo jemförelsevis få menniskoben. Blott 9 
kranier omnämnas, bland hvilka flera lågo två och två 
bredvid hvarandra. Det ser ut, säger författaren, »att de 
parvis tillsamman funna hufvudskålarne tillhört särskilda 
par af man och hustru». De urnor, som i detta lager an- 



*) Iduna, 9:dc del. p. 285—333. 



27C> 

träftade-S voro försccKla iikhI pry<llig:\ sirater, ined öra ellor 
med hal i brädden och pa sidan för snören, samt voro 
omsorgsfuHt inbäddade hvar tor si;: i Hintskärfvor eller 
stodo på lärben eller pä andra af de längre benen. T 
allmänhet voro benen »ej så tätt sammanpackade, att de 
icke på särskilda tider hafva knnnat blifva här förvarade». 
Jemte bernstensprydnader, skärfvor och ett slags knifvar 
af flinta förekommo här äfven yxor och mejslar; ett 
kraninm »divilade på en vacker och väl slipad flint- 
vi s c e ". 

I det nn<lre och följaktligen äldsta lagret, bestående 
af svart mull, fanns deremot icke någon skiljevägg eller 
rumfiirdelning. Lagret, som i midten var 9 tum djupt och 
tunnare vid kanterna, var utbredt öfver hela grafven. Isenen 
lågo öfverallt tätt packade på hvarandra, särdeles i när- 
heten af »större klappurstenar, hvilka som oftast förekommo 
i detta lager.» De lerurnor här anträffades voro oansen- 
ligare än de som funnos i öfrc lagret. Bernstensprydnader, 
flintskärfvor och ofullkomliga flintknifvar förekommo äfven 
här, men icke yxor eller mejslar. »Detta undre lager», säger 
författaren, »var så tätt sammanpackadt, att det syntes 
hafva blifvit på en gång bildadt; icke minsta skilnad 
kunde märkas emellan den mängd af ben m. m. som här 
träffades.» 

Slutligen anmärker han: »Om man således i afseende 
på dessa särskildta lager skulle väga att gissa, ser det ut 
som de, hvilka i undre lagi-et blifvit högadc, hade slutat 
sina dagar på en gång, antingen i en strid, eller i en 
härjande farsot, men att deremot de, som i öfre rummet 
hafva sin lägerstad, blifvit der begrafne på serskilda tider 
efter hvarandra» *). 



*) Det förtjenar iinniiiikas huru riktigt Herr Magnus Biuzelius, i strid 
mot äldre åsigter (Asaliögen undersöktes 1H19 och heskrifningen 
trycktes 1822), bedömde stenvapnens ålder och bruk. Han yttrar 
(anf. st. |). 30/3): "Oni det i historien funnes ett tidchvarf, som 



277 

Det torde väl knappt kunna betviflas att <let undre 
och äldre lagret i Asaliögen varit af samma beskaffenhet 
som benlagren i Luttra- och Synneråls-grafvarne och p;i 
samma sätt blifvit bildadt, samt att deremot i det öfre 
lagret, tillhörande en något senare tid, blifvit med större 
omsorg nedlagda hela lik, som der undergått förruttnelse. 

De fynd som anträffats i de nu öppnade Vestgöta- 
grafvarne visa uppenbart att dessa tillhöra den så kallade 
stenåldern. För att med säkerhet bestämma h vilken men- 
niskorace de personer, hvilkas ben här blifvit nedlagda, tillhört, 
torde fortsatta undersökningar och iakttagelser blifva nödioa. 
Med afseende på denna fråga får jag hänvisa till Herr 
Friherre von Diibens här nedan intagna uppsats och till 
de skrifter Prof, Nilsson och andra forskare utgifvit. 

Att detta folk idkat jagt kan med visshet slutas af 
de i dessa grafvar funna flintsaker och benvapen, hvilka 
alla hafva en form som ujort dem tjenliga att användas 
som kastvapen, samt af de tänder af hundar och vilda 
djur här anträffats. Det synes likväl antagligt att detta 
folk icke ensamt lefvat af och för jagten. De med stor 
möda och omsorg uppförda grifterna, i hvilka slägten 
efter slägten tyckas hafva blifvit nedbäddade, vitna att 
de, som byggt och begagnat dessa grafvar, en 
längre tid i ro lefvat i deras omgifning. Den för- 
teckning Herr Rektorn m. m. P. G. Alander lemnat öfver 
Vestergötlands talrika gånggrifter, *) visar att dessa före- 
finnas i Kåkinds, Vartofta, Valla, Gudhems, Vilske, Frö- 
kinds, Kinnc, Skånings, Barne och Laske härader samt i 



»kunde utmärkas med namn fif stenåldern, under hvilket ett slägte 
»lefvat i bildning fullkomligt likt med de invånare på Söderliafvets 
»öar, hvilka i scdnare tid så ofta blifvit beskrifna, så skulle man 
»utan tvekan hänföra Asahögen till denna mest aflägsna fornålder. 
»I brist på metaller var flintan i värt land det tjenligaste ämne 
»både till vapen och verktyg». 
*) I program till afhörande af de offentliga ärscxamina vid Skara högre 
elementarläroverk åren 1860 och 1862. 



27» 

kanten af Kulings hära<l, saletles intaga ett landbälte mellan 
sjöarnc Vettern och ^'ene^^, omslutande de för denna trakt 
af Vestergötland egendomliga siluriska bergåsarne, alltså 
den frugtbaraste delen af nämnda landskap. Detta för- 
hållande aifver anleduini: ftirmoda , att icke jagten en- 
samt bestämt valet af vistelseort; tv ut ui tvifvel erbifido 
trakterna norr och söiler om detta landbälte icke mindre 
o[od tillgång på villebråd. Men för boskapsskötsel var 
ifrågavarande trakt särdeles tienliLi, och att denna näriny;s- 
oren icke varit urfolket obekant, intygas deraf att i Luttra- 
orafven påträffades lansspetsar af fårben samt ben af häst 
och svintänder, som tyckas hafva tillhört en tam race. 
Framtida undersökningar torde upplysa huruvida detta folk 
äfven befattat sig med jordens odling, livad man med 
bestämdhet kan sätja är att för sådant ändamål icke inom 
Vestergötland kunnat u])[)Sökas en tjenligare bygd än den, 
inom hvilken oåncrarif terna talrikast förekomma. 

llerr Professoren m. m. Friherre G. W. von Diiben 
har haft godheten meddela f()ljande uppsats rörande sina 
iakttagelser i zoologiskt-anthropologiskt afseende vid gransk- 
ningen af de ben, som i Luttra Knaggegårdens och Synnerål 
Lockesårdens gånsirrifter anträffades. 

"Menniskoben förekommo i stor mängd. Af sådana 
funnos specimina af alla kroppens ben, tillhörande bägge 
könen och ur alla åldrar. Till följd af benens olika fast- 
het m. m. funnos naturligtvis några ymnigare, andra mera 
sparsamt, men alla i tillräcklig mängd för att bedöma 
storleksförhållanden och beskaffenheten af muskelfästen m. 
ra. Då emellertid benen voro i hög grad sköra eller kanske 
rättare mjuka, och den organiska substansen i dem mycket 
förminskad, så var det svårt att bibehålla de mera fogrika 
sammanhängande, hvarföre ock af de funna kranierna en- 
dast omkring 20 kunde i något hjclpligt skick uttagas, 
blott 10 nåiforlunda fuUständiLia. Men till intet finnes un- 
derkäken vidhängande, ehuru en mängd sådana tillvaratogos.» 



279 

»Detta förhållande förklaras af den spridda ordning 
uti hvilken benen funnos. De lågo i vissa delar af liögarne 
uti ett, på andra i två, på några få i tre lager, täckta 
eller skilda af flata stenar (»hallar»), hvilka, jemte den 
grifterna fyllande jordmassan, naturligtvis utöfvat ett enormt 
tryck på benen. Då mellanliggande mylla och smärre eller 
större stenar försigtigt borttogos, kunde man finna de sön- 
dertrasade benen tydlioen ordnade uti sammanhängande 
sträckningar af t. ex. extremiteter, ryggrader etc. med ett 
kranium deribland; men oftast voro benen så samman- 
bakade, att man icke kunde bedöma om de tillhörde 
samma individ; en afbruten lår- eller armpipa stack tvärs 
igenom ett kranium; stora stenar lågo inne uti hufvud- 
skålar; ett kranium låg krossadt som en kalott på ett 
annat, o. s. v. En och annan gång, synnerligen uti undre 
lagren, kunde man få se en samling af bålens och extre- 
miteternas ben koisande hvarandra i flera riktningar, och 
deröfver ett hufvud. Myllan omkring benen var mycket 
fet och saftio-, mera än den längre från liggande.» 

"Vid granskningen af de skiljda benen finner man 
följande omständigheter af interesse för frågan om karakte- 
riserandet af den race benens egare tillhört.» 

»Kranierna äro, med ett undantag*), mycket doli- 
kocefala. Hos nuvarande Svenska race är längdens för- 
hållande till bredden = 1000: 77l,S7. Hos tolf af de ur 
dessa grifter upptagna, på hvilka förhållandena med säker- 
het kunna mätas, förhåller sig längd till bredd = 1000: 
731,45. De flesta äro äfven relatift smala öfver pannan, 
men hafva i öfrigt de hos Svenskar vanliga hvälfningsför- 
hållanden och bredder öfver nackknölar, okbågar m. m. 
samt utskjutande nacke. Men genom ögonbrynsbågarnes 
storlek och ansigtets ställning skiljas de lätt från dem af 
nu lef vande race. Ogonbrynsbågarne stå på de allra flesta 



*) På tlcttii kranium äro förlulllandcna = 1000: 840,9. 



2S0 

enormt tram, ;iro höija och iirofva. På flera är ansiiitet 
nästan prognathiskt; öfverkäkens alveolarrand skjuter starkt 
fram. Skall man kunna döma något af näsbenens ställning, 
så synes näsan liafva varit starkt framspringande. Ögon- 
hålornas lodräta diameter är mindre än på kranier af nu 
lefvande race; den horisontala af vanlig storlek. Gom- 
hvalfvet är mvcket huiit. Tänderna, hvaribland icke sällan 
karierade, äro för det mesta så mycket afnötta å kronorna, 
att kanterna äro skärande och skarpa, tuggy torna sluttande 
inåt.» 

»Det antal kranier, som nu blifvit tillvarataget, är för 
litet att noggrant och säkert bestämma race-karakterer; 
endast så mvcket kan sägas, att ifråa;avarande kranier 
otvifvclaktigt tillhört en race skiljd från den Prof. Nilsson 
observerat i Skåne, från den som finnes i gamla sten- 
kummel på Gotland och Oland, från den som finnes i 
medeltidssrafvar och från den nu i Sverige lefvande». 

»O fri g a menniskoben tillhöra personer af alla 
åldrar och kön; men äfven af dem har man för få sam- 
manhängande, att kunna sluta sig till möjligen befintliga 
skiljaktigheter uti muskelfästenas utveckling, härflytande 
frän olika svsselsättning m. m. En mängd lårben samt 
öfver- och underarmben äro mätta. De visa talrika varia- 
tioner i storlek och groflek, men häntyda icke på någon 
för gånggrifternas folk normal kroppsstorlek öfver eller 
under nutidens medelmåtta; några hafva tillhört större, 
andra mindre personer. Anmärkas bör i sammanhang här- 
med, att inga sjukliga ben anträffades, utom ett lårben, å 
hvilket fanns ett illa läkt brott; samt en bit af en hufvud- 
skål, om hvilken det kan vara tvifvel underkastadt huru- 
vida ett derpa befintligt hål var märke efter vapen eller 
fungus durre matris. Endast sådant resultat af flera grif- 
ters utgräfning kan dock gifva grund för den slutsatsen, 
att här är begrafd en fredlig befolkning.» 



281 

»Af djurben funnos egentligen inga, utom de till 
husgerådssaker förarbetade (och icke ens alla dessa), som 
med säkerhet kunna ådagaläggas vara införda med men- 
niskolcmningarne. Med afseende på de flesta är det der- 
emot klart att de voro ditkomna sedermera, dels redan i 
luften förvittrade och gräsgenomvuxna, följaktligen mycket 
olika de i grifterna funna menniskobenen, dels nedkomna 
med ännu påsittande kött. livad som karakteriserade de 
sistnämnda är märket efter gnag och bett af tänder, ofta 
tydligt af rofdjur. De funna benen hafva tillhört häst, 
oxe, får (en numera utdöd race?), hjort, rådjur, hare, hund, 
katt, kråka, en falco-art, samt groda och padda, men fram- 
för allt sork och räf. I allmänhet funnos dessa ben, 
der deras fyndort är säker, ofvan det öfversta lagret af 
menniskoben. I högens midt, bland menniskobenen och 
tätt upp emot en af vestra väggstenarne funnos dock de 
flesta benen af en temligen stor räf, liggande tillsammans. 
Det är tydligt att räf och sork i alla riktningar genom- 
gräft den öfra delen af griftens innehåll, synnerligen mot 
ändarne, samt att paddor och grodor der i mängd krupit 
in och dött". 

De af Herr Friherre v. Diiben och Herr Retzius upp- 
tagna benen förvaras i Carolinska Institutets museum. 



2. 

GÃ¥iiggriftcrna vid Karleby kyrkoby*). 

Från Synnerål reste jag i sällskap med Antiqvitets- 
Intendenten Säve till Karleby, för att bese der varande 
många **) och storartade gånggrifter, bland hvilka flera 

*) Byn har mycket lång utsträckning ntefter landsvägen på kanten af 

en landtliöjd och gör alltså skål för namnet Karle by-länga. 
*■) Rektor A landers förteckning upptager 10 sädanu grifter söder och 
norr om kyrkan. 



f"urtjen:i att öj)j)nas och uiidersukas. Sex at' t^lcssa, alla 
L»('l;igna iij)jn' i åkerfälten i rak llnea tVaint"r»r l>yn, besagos. 

1.0. Jui på AndagarJens egor, söder om kyrkan, är 
orörd, Den betäckes at 'A väldiga grastensbloek, det norra 
störst, 8A fot långt, 7\ fot bredt. Grafvcns sidohällar äro 
af kalksten. Den oinslntande kuller. ;ir till en del belagd 
med smä kullerstenar. Af Lianirens betäckniny; återstår en 
kalkhäll och två gråstenar. 

2:o. En på Klöfvagärdens egor, närmast norr om 
■kyrkan, har nu 3 öfverliggare af gråsten, men på södra 
ändan har funnits en eller tva till. En stor kalkhäll, som 
liffger nedvältad på höjjens sluttnins, har kanske fvllt det 
toma rummet. Få gången ligga ännu qvar en hall och 3 
gråstcnsklumpar, 

3:o. Den ståtlisa s. k. Rafvarehöo;en *), den största 
i \ estergötland, på JMöagårdens egor, har 9 stora öfver- 
liggare af gråsten. Sjelfva grafven, öfver 50 fot lång, 
bildad af vackra jemna kalkstenshällar, är fylld med små 
klap|)ersten, förmodligen inkastad från åkern, sedan fyll- 
ningsjorden blifvit bortgräfd. Eörtjenar dock närmare un- 
dersökas. De Hesta (ifverlioaarne äro i någon mån rubbade. 
Den största är omkring lOA fot lång och öfver 7 fot bred. 
Af ganijens betäckning syntes ofvan jord endast 3 stora 
kalkstenshällar **). 

4:o. En på Logårdens egor, orörd, täckt med en stor 
kalkstenshäll och 4 gråstensblock, af hvilka det mellersta 
;ir störst, K) fot "långt, öfver 8 fot bredt. Grafvens jord- 



*) Namnet tycks vara en förvrid ning af w]v<'ii(val(lshöji:cn'f och afser för- 
niodlitrc;i Raji^vald Jarl elk-r Kagvald Knaphöfdo. Man har flerstädes 
på detta siitt i eii senare tid t-att fonilfiiiiiiriijar i förbindelse med 
niii^on i ortens historia märkvärdig person, Dvlika nanimqjpgifter 
mäste derför med varsamhet pröfvas innan de antagas som tillför- 
litliga. Det är icke alltid sjelfva fornlemningens beskaflenhet, sä 
som här, tydligt bevisar kombinationens orimlighet 

") (jrafven ar aftecknad [)ä planchen till Kcktor Alauders program af 
är 1860, lig. 6. 



2.S3 

fyllning är på ytan bolagd med småsten, lika som i Synner- 
ålssrafvon. Gången är nåirot oretlio-. 

5:o. Kn på Haragånlens egor, nu betäckt af 3 stora 
gråstensblock; men det betydliga tomrummet vid grafvens 
norra ända tycks visa att der funnits 5 ()fverliggare. Sjelfva 
grafven, 8 fot bred, är fylld med småsten, liksom Rafvarehögen. 
Norra gafvelstenen, en stor, vacker kalkstenshäll, är blottad 
på yttre sidan, emedan man derutanför gräft en potates- 
källare. De tunna sidohällarnc hafva gifvit sig, så att 
täckstenarne nedfallit. Af "åno;en ses blott de båda öfversta 
sidohällarne med sin täckhäll. 

6:o. En, nära f()rstörd, på Lofvegårdens egor. Blott 
oånoens öfversta sidohällar med deras täcksten äro i behåll. 

Grafhöijarne li-ica, på några hundra stegs afstånd från 
h varandra. Tiden medgaf icke att bese de öfriga i Rektor 
Alanders furteckning uppgifna. De flesta bland dessa gång- 
srifter äro skadade, men några svnas vara orörda och fcir- 
tjena att blifva fciremål för en vetenskaplig undersökning, 
så mycket hellre som denna serie af stenålderns grafvar 
synes vara den märkvärdigaste bland dem som numera 
återstå i Vestergötland. 



3. 

fin gammal kristen kyrkogård vid Sjögerås i 
Klefva socken. 

Från Falköping reste jag med Herr Friherre v. Diiben 
och Antiqvitets Intendenten Säve till Sjögerås i Klefva 
socken, belägen på vestra sidan om Mösseberget. 

Da gårdens egare Herr Patron Frans Nordgren, för 
att jemna marken framför de på en ny plan uppförda 
boningshusen, börjat låta bortgräfva en del af en när- 
belägen sandbacke, hade man i denna anträffat en stor 



UN4 

mängd meniiiskoboi, liggande dels lösa i sanden, dels i 
ett slatrs smala kistor, bildade af kalkstensflisor. 

En sådan kista, stående i kanten af backens ännu 
orörda del, b!ef nu utgräfd. Den träffades tre fot under 
backens nuvarande yta och var bildad af små kalkstens- 
flisor, 13,3 tum höga, satta lodräta i sanden på en något 
lerhaltig botten. Kistan betäcktes af 7 dylika flisor af 1,2 
— 2,1 tums tjocklek. Utvändigt var kistan G fot 8,3 tum 
hin^: bred'len vid fötterna 13,3 tum, på midten 18,3 tum; 
derifrån afsmalnande till 1 ."),'.i tum mot vestra ändan, der 
en liten smal, af flisor bildad låda, 7,5 tum bred, tätt om- 
slöt likets hufvud. InvändiLft var länorden 6 fot 5,8 tum 
och bredden, pa midten, 15,4 tum. Kistan var fylld med 
fin, torr sand, i hvilken låg på ryggen, med fötterna åt 
öster, skelettet af en man, som upptogs fullständigt, med 
undanta o; af några fotben, h vilka förkommit derijrenom att 
en sidoflisa i kistans östra ända hade vid en föregående 
gräfning i granskapet nedfallit. Kraniet visar att mannen 
tillhört Götiska folkstammen. Inga vapen, prydnader eller 
redskap funnos, icke heller ringaste spår af trä eller af någon 
svepning. Skelettet låg omedelbart på den lerblandade 
bottensanden. 

II varhelst vi gräfde i den qvarstående delen af backen 
träff'ades, på ungefärligen samma djup som kistan, mennisko- 
ben lio-rande i naturlis; ordning med fötterna at öster, *) i 
lösa sanden utan spår af någon föruudtnad svepning eller 
kista. På ett ställe låg skelettet af ett spädt barn på 
armen af ett större skelett, förmodligen en moder med 
sitt nyfödda barn. 

Hela planen, inom hvilken man funnit lik, uppgafs 
hafva hållit (tnikrino; 40 steg i tvärmått och sades hafva 
utgjort en kulle af vid pass 10 fots höjd öfver den om- 
gifvande marken. 

*) Det uppg.ifs (lock att in;ni vid lorut anstiilltl yriifiiiiig runnit skeletter 
liggande äfvcn i annan riktning. 



2sr> 

Icke lånot från den omnämnda stenkistan stod i sand- 
backen lemningar af en grundmur af kullerstenar, lagda 
utan murbruk, utgcirandc ena hörnet af en nu I öfrigt 
borttagen byggnadsgrund, hvilken uppgafs hafva varit 24 
■ — 30 fot lånof och omkringr 18 fot bred. 

Det är uppenbart att detta graffält var en kyrkogård, 
men utan tvifvel från kristendomens första tid inom Vester- 
götland, då det ännu tycks hafva varit sed att i den vigda 
jorden nedlägga liken nära nog på samma sätt som i åt- 
skilliga hednagrafvar, dels i lösa sanden (se t. ex. här 
ofvan pag. 24.3) dels i sandfyllda stenkistor bildade af sten- 
hällar *). Hela kyrkogårdens form påminner om den forn- 
tida ättehögen. 

Den omnämnda murlemningen är förmodligen sista 
qvarlefvan af en kyrka eller ett kapell, öfvergifvet i en 
mycket aflägsen tid. Våra äldre handlingar omtala icke 
någon sådan byggnad vid Sjögerås. Vestergötlands topograf 
Lindskog anför dock en sägen att här stått en kyrka, 
efter hvilken på hans tid icke syntes några lemningar, 
samt att på kyrkogården fanns allenast en grafsten utan 
inskrift. Om denna grafsten och hvart den tagit vägen 
kunde gårdens nuvarande egare icke lemna någon upp- 
lysning. 

De ur kistan upptagna benen hemfördes och förvaras 
i Carolinska Institutets samlingar. 



4. 

Ciökheiiis och Ugglums kyrkor. Gudhems kloster-ruiner. 

På resan till Sjögerås besöktes Gökhems kyrka, 
hvars takmålningar, från slutet af 1400-talet, synas vara 

*) Liknande stenkistor, likväl raed större omsorg gjorda, till och med 
murade af bränd sten, hafva anträffats i närheten af det fordna 
AUhelgona klostret på Helgonbacken vid Lund samt pa Dalby kyrko- 
gård i Skåne. 



iitfönhi af samma porson. som mAlnt lak och väi^gar i den 
ar isr>9 af Staten inköpta llaJa gamla träkyrka i Vermland. 

1 Usalimis kvrka (annex til! Gudhem) sajjos två 
gamhi, för några ar sedan som dörrstolpar uj)[)satta, högst 
marklina grafstenar, på iif ra sidan trervggade, försedda 
med inskrifter både med rnnor ocdi Romerska bokstäfver. 
Kongl. Vitterhets liistorie och Antiqvitets Akademien har 
nu (1864) uppgjort öfverenskommelse med församlingen 
och dess kyrkohenle om inköp af dessa grafstenar, hvilka 
skola uttagas ur muren, samt en i kyrkan förvarad Maria- 
hild för Statens Historiska Museum^). 

Gudhems kloster låg på en bördig högslätt med 
den herrligaste utsigt öfver Hornborgasjön, Ekornavallen, 
Kinnekulle i fjerran, Billingen, Mularpaberget, Mösse- 
och Olleberget m. fl. samt mellanliugande fruktbara fält. Af 
klostermurarne qvarstå ännu temli^en betvdlitia lemningar, 
hvilka dock snart nog torde sammanstörta. Marken och 
raset mellan och omkring murarne betäckas af den yppi- 
gaste vegetation, livari särdeles ymnigt förekom vår van- 
liga akeleja (a(|uileiiia vulgaris), hvilken jag sett på flera 
andra klosterruiner i vårt land bibehålla sig förvildad. Den 
omsorg, hvarmed denna forntida praktvext omhuldades i 
klosterfolkets trädgårdar, hade utan tvifvel en mystisk-religiös 
grund, alldenstund dess medeltidsnamn var Alleluja**). 

I den närbelägna, till det yttre tarfliga, af Gudhems 
församling ännu begao-nade kvrkan finnas åtskilliga forn- 
saker af värde. Främst deribland må nämnas en i stora 
vapenhusets vägg infästad, men beklagligtvis med tjock 
rappning öfversmetad grafsten, afsmalnande mot nedra än- 
dan, pä hvilken otydligt ses konturerna af en qvinnobild 
— enligt sägnen »gudinnan Guda» — med krona på huf- 
vudet, som hvilar på ett hyende. 1 lilla vapenhuset står 
ett vackert vigvattenskärl af sten med bladsirater i relief 



') Niininda jyrafstcnar ocli Marialiild inkoinmo i slutet af Juli månad 

till Museum. 
") .liv Kl. Fiifs, l^.itaMisk.i rtll_\Mrter. 1 H,iii<lrt (l:st;. ui)])!.) pag. 122. 



2S7 

och rosettformig skål. Undor häiikarnc, som snkna bräd- 
golf, ligga sönderslagna och af" tramp slitna grafstenar 
med uthuffsna fiiinrcr i höii relief af förträ fFliiit arbete. 
På den närbelägna kungsgärden har man i byggnadernas 
väffSfar infästat vackra, från det fordna klostret hemtade 
architektoniska fragmcnter, vitnande om både praktbegiir 
och skönhetssinne hos de fordna klostersystrarne, oaktadt 
de i medeltidens handlingar icke sällan klaga öfver fattig- 
dom och nöd. 

Med församlingens kyrkoherde Herr Kontraktsprosten 
J. W. Warholm rådgjordes om åtgärder till bevarande af 
fornsakerna i Gudhems och Ugglums kyrkor. Herr Prosten, 
som gjort betydliga samlingar till ortens och stiftets historia, 
hade godheten till Kongl. Vitterhets Historic och Antiqvi- 
tets Akademiens bibliothek förära ett folioband innehållande 
afskrifter från början af 1600-talet af Stadslagen, domare- 
reglor, åtskilliga hofordningar och andra dokumenter från 
medeltiden och från 1500-talet, historiska anteckningar 
m. m. samt ett utdrag af »tän Swänske Crönican» (den 
prosaiska krönikan), börjande med Erick, »som alldraförst 
lätt vptaga och byggia vthi dätt land som Skåne heether, 
och foor sedan vthi the öyar som därnäst liggia och tog 
dem vnder sidi såsom kallades Wettale Heed och nu 
kallas Siöland, Mön, Fyn» etc. och slutande med Konung 
Carl Knutssons död, illustrerad med en »affmålningh " af 
Upsala hedniska tempel. 



2SS 



Sainrmi^anies tillvext i Statens Historiska Miiseuiii och 
• kou'1'1. Myntkabinettet under ar 18C3. 



I denna tidskrift skola efter liand intagas beskrifnin- 
gar öfver märkligare jordfynd, som till statens samlingar 
blifvit inlösta. Men då denna första del redan vext till 
betydlio-t omfång, och utförandet af nödiga teckningar 
skulle alltfcir länge fördr()ja dess utgifvande, måste sådana 
beskrifningar sparas till följande häften. 

Här må endast lemnas en summarisk öfversigt af 
dessa samlingars tillvext under det sistförflutna året jemte 
förteckning på gåfvor, som för dem blifvit mottagna. Ett 
större inköp, till hvilket Rikets Ständer anvisat extra an- 
slag, skall särskildt redovisas. 

Statens Historiska Museum har år 1863 mot- 
tagit följande tillökning: 

Fornsaker frän stenåldern 2,175. 

» » bronzåldern 41. 

» jernåldern 704*). 

« kristna medeltiden 27**). 

Nyare historiska märkvärdigheter och diverse 151 ***). 



» 



o 

Summa 3,098. 

*) Donif 17 i f,nild, 49 i silfver och ?>>^ fragmenter iif silfver. 
") Dtraf 4 i '^n\d, 4 i silfver. 
•••) Doiaf 8 i guld, 22 i silfver. 



289 



K o n g 1. M y n tk a b i n c 1 1 c t har under samma år erhållit 



Guld. 



Srenska vrjpH: 

a) frän medeltiden 

//) frän nyare tiden (efter 1500- 
talets början) 



Silfvcv. ' , /''^' Siniiina. 
och bron/. 



342 

66 



— ' 342 
9l! 159 



Summa 



Utländska mynt: 

a) Antika 

h) Från medeltiden 

c) Från nyare tiden.... 



408 



3 
153 

85 



91 



501 



138 2,145 2,286 
2,009' 189' 2,351| 
1,046 7151 1,846' 



Summa 241 



Medaljer och jetoner: 

a) Svenska 

b) Utländska 



3,193 3,049; 6,483 



33 
453 



394 



33 

854 



Summa 



SÃ¥ledes tillsammans. 

Mynt 

Medaljer 



243 

7 



486 



394I 887| 



3,601' 3,140 6,984 
486' 394' 887 



Summa ' 250 4,087, 3,534' 7,871 
Denna tillökning i de båda samlingarne, livartill an- 
vändts en kontant summa af 28,075 riksdaler 1 öre riks- 
mynt, är i det för Museum och Kongl. Myntkabinettet 
gemensamma inventarium införd under 157 u:r (n. 3,040 
— 3,196). Hvarje särskildt fynd, inköp m. m., huru inne- 
hållsrikt det må vara, ingår under endast ett inventarie- 
nummer. Dessa 157 nummer upptaga: 

Inlösta jordfynd 96 n:r. 

Inköpta samlingar eller betydliga urval ur större 



samlingar 



Transport 100 n:r. 
19 



21)0 

Transport 100 n:r. 

Andra inköp 17 » 

En samling aflemnad från Drottningholms slott .. 1 » 

Mvntbvten G » 

Deposition frän Klinto kyrka på Gotland 1 » 

Gåfvor (deribland 2 samlingar och 9 fynd) 32 » 

Summa 157 n:r. 

Fynden, dels inlösta, dels skänkta (i allt 10')), hafva 
anträttats i följande rikets landskap : 

Jemtland 1 fvnd. 

Anorermanland 1 » 

Dalarne 1 » 

Upland (Stockholms län) 2 » 

Södermanland 1 » 

Nerike 1 » 

Östergötland 2 » 

Vestergötland (Skaraborgs län 15; Elfsborgs län 

3; Göteborgs län l) 19 » 

Dalsland 4 » 

Bohuslän 5 » 

Småland (Jönköpings län 4; Kronobergs län G; 

Calmar län 3) 13 » 

Öland 11 )) 

Gotland 28 » 

Blekinge 1 » 

Halland 3 » 

Skåne (Christianstads län 5; Malmöhus län 7) .. 12 » 

Summa 105 fynd. 

Bland <lessa fynd voro 68 från hedniska tiden, nem- 
ligen: a) Fynd från stenåldern, anträffade i Nerike 1, 
Vestergötland 12, Dalsland 2, Småland (Calmar län) 2, 
Gotland 2 ^ 19; — b) fynd från bronzåldorn, i Vester- 
götland 1, Småland 1, Crotland 1, Skåne 4 - 7; — <•) fynd 



291 

från jcrnåldern, i A iigcrin anländ 1, Dalarnc 1, Östergötland 
1, Vcstergötland 2, Bohuslän 4, Småland (Kronobergs 
län) 2, Öland 9, Gotland 21, Skåne 1 = 42. 

Några af fynden liafva endast till en del blifvit inlösta. 
Tio hcmbjndna fynd, som varit för statens samlingar obe- 
höflioa, hafva blifvit vederbörande återställda, hvarigenom 
således tillfälle erbjudit sig att rikta de offentliga samlin- 
garne i landsorterna. 

De inköpta samlingarne äro: l:o Åtskilliga dyrbar- 
heter af guld och silfvcr m. m., diplomer och andra hand- 
lingar, som tillhört Archiatern Carl v, Linné jemte några 
hans eoenhändiga handskrifter, sålda af hans dotterdotters 
son Ingeniören C. M. Ridderbjelke för 10,000 Riksdaler, 
livaraf halfva summan utgått 1863 och den andra hälften 
under 1864 af medel, som Kongl. Maj:t särskildt anvisat. 
— 2:o Handelsbokhållaren A. Ohlssons i Malmö antiqvitets- 
samiing, 379 n:r, betald med 400 R:dr. — 3:o Nämnde- 
mannen Nils Jönssons i Hammarlöf antiqvitetssamling, 
1009 n:r, inlöst med 1000 R:dr. — 4:o Ett större urval ur 
Kammarherren m. m. G, D. Lorichs''s mynt- och medalj- 
samling. 

Bland öfriga inköp må här endast nämnas åtskilHga 
bilder och andra åldriga kyrkoprydnader, deribland en 
Ijuskronering af jernbleck med en lång runinskrift, från 
Hejde och Väte kyrkor på Gotland, samt en altartafla med 
skulpterade figurer förut tillhörig A kyrka i Östergötland *). 



*) Som bevis huru oförståndiftt och Lnglöst vederbörande kyrkoförestän- 
dare stundom förfara med kyrkornas forusaker, må nämnas, att A 
församlings altartafla, ett märkligt skulpturarbete från medeltiden, af 
Kyrkoherden S. G. Stenborg- och församlingen år 1854, utan förut- 
gånget herabud åt Kongl. Maj:t, försåldes för 50 ll:dr banko till en 
enskild' person, som utsände densamma till Cöln att hos någon 
konsthandlare afyttras, hvilket likväl icke lyckades. Efter erhållen 
underrättelse om förhållandet inköpte Kongl. Yitterhcts Historie och 
Antiqvitets Akademien altartallan till Statens Museum för ursprung- 
liga försäljningssumman. Men frakten från Cöln till Stockholm upp- 
gick till vida högre belopp. 



2;)0 

För att kunna at Koiii;!. Myntkaliiiicttct förvärfva sa- 
<lana sv<ll;iii<lska invnt, frjicträdcsvis fV;in nuMleltidcn, som 
ii-ke aiiti;iH'as i Svenska jonUVn'! (»<li s/illan förokoninia 
lios sainlnrc ocli nivMtliaiidlaic i de noidiska länderna, 
liar (itvoronskointnelsc Mifvit n|i|)gj(>rd med den stora 
iii\ iitliandelstiniiaii 1 l\iris Rollin Si l'Vnardant, att dessa 
herrar arliiren liitsända betvdli^a rörra<l till mval efter be- 
Stämda [>riser. I nder ar 1S(;:{ ^rjordes sådant urval IVir 
Koui^l. M vntkaliiuettet till ett l»(doji]» af" l..'')S7 francs .'»O 
cent. (med oiuk<».stiiadcr 1,012 ll:dr s7 »mc r:int). 

\h'u frän J)rottningliolnis slott, med lians iMaj:t Ko- 
nuniiciis nadijia tillåtelse, aflemnadc samlinijen bestod af 
några utmärkt vackra nordiska fornsaker, skänkta till Drott- 
ning Lovisa Ulrika o( li en d( I ur grafvar upptagna i hennes 
närvaro, fingcrringar och andra prydnader af guld o(di silf- 
vcr ni. ui. frän m('d(dtidon, minnen af kon<ili<fa o(di andra 
luäikvärdiua ])ers()ner (deribland ett söndrigt ui' nied de 
skönaste emaljmälningar, som tillhört Drottning ( hristina), 
runkalendrar ni. m. samt 2:ne myntskäp inrudiallande 2(1 
Svenska silfvermedaljer. 173 Ryska uieilaljer i silfver (xdi 
7S Ryska mynt i guld, silfver och koppar, förmodligen 
skiinkta till DrottniiiLi Lovisa Ldrika (dier Konun<f (iustaf 
111. Iivilka saker förvarats på olika st/illen i slottet, dels 
under kainererarens dels under bibliothekaricns värd. 



Ofver de f()r samlingarne mottagna gäfvorna meddelas 

tacksamt följande redovisning. 

Af IIaxs i\L\.i:T Konungen: I'ji samling af r).s:5 fliversc 
nordiska fornsaker frän sten-, brou/- o(di jernäldern 
UI. 111. fuuiia i Skäne och till en betydli<r dol lians 
Maj:t förärade af ln-mmansegaren Sven Andersson pä 
Frcdentorj), samt en bronzknif af sällsynt form med 
benbelagdt skaft, ät Hans Maj:t leumad af Riksdags- 
mannen Rei" Nilsson fi'än l^sji(i, 
» Alill-Mjrii, ( '. ( )niam('utsbildhuggare: lät crucifix 
skuret i trä, som tillhört Spånga kyrka. 



2 o:] 

Af Bergström, P. N. Körsnfir: Istt Kniiskt Sainaiiid- 
inynt och en Tlialer fniti Miiiilcii af ar 1(;27. 
» C h ristesen, W. Silfvcrarhetaro i Köpeiihaniii: l!ii 
af lioiiom graverad inedalj (ifvcr Danska grundlagens 
14:de årsdag, 2 exemj)lar i silfver och hronz. 
» riiri.sty, II. Ivs([. i London: 7 diverse vapen u\. in. 
f(>r ilen ethnoiirafiska saniliniien, och (!tt kalkstensblock 
iinieslntande ben af rcliiiar, foglar och fiskar in. H. 
djur samt af menniskohand arl*etade Hintspanor, ut- 
inigget ur en grotta (la grotte des Eysies) i departe- 
mentet Dordogne i Frankrike. 
» Dahlstein, J. Kyrkoherde i Ilusaby i Vestergötland: 
2:ne flintknifvar funna vid liusaby, den ena jeinte ett 
menniskoskelett i en förstörd hällkista. 
>' Egidius, Svensk och Norsk Konsul i Amsterdam: 
En nederländsk medalj i silfver, slagen i aidcduiiig af 
en kanaliiräfniiifr tvert itienom Holland. 
» Elirensvärd, C. A. Grefve, Kammarherre m. m.: 
I'^n minnespenning öfver General-Amiralen Grefve C. 
A. l'>lirensv;ird, i silfver. 
» Eorssbla«l, A. W. Pastorsadjunkt i Skara stift: 

En hålmejsel af Ilinta, funnen i 1 langsdala socken. 
» Fresk, P. Possessionat: En stor kruka af bränd lera, 

söndrig, funnen på Väsby cgor å Vermdön. 
» Gestrin, Kongl. Sekreterare: Porträtt af Riksanti- 
(jvarien, Me<licinaliädet C. I>. Rutström, mäladt i olja. 
» Hallberg, .1. V. Kronofogde: En iint arbetad lans- 
spets af flinta från södra Skåne. 
» Holmström, j\Ied. Kandi<lat: 5 utländska koppar- 
mynt, deraf .'i antika. 
» Hy Itén-Cavallius, G. O. Chargo d'affaires m. m.: 
En s. k. »altaresten" af marmor, upptagen ur altar- 
bordet i Pjcteryds gamla kyrka, ett dul)belt crucifix 
och en halskedja af silfver med ett vidhängande Danskt 
Konung Fredrik III:s iiiyiit, begagnad af allmoge i 



204 

13oliusläii, samt två dockor af klutar för mystiskt 

bruk. 
Af Kilman, O. J. Löjtnant: En män^d i klumpar hop- 

ergade Norska brakteater m, m. funna vid CastcUe- 

gården i Jjohuslän, hvarom mera under nästföljande år. 
» Märka försam lino; i Vcstcroötland: Ett gammalt 

rökclsekar af malm. 
» Nils Jönsson i Ilammarlöf, Nämndeman: 9 forn- 

saker m. m. från olika tid. 
" Nilsson, S. Professor m. m.: En vigvattenssten med 

6 små skålformiga fördjupningar, från Nöbbelöfs kyrka 

i Ljunits liJirad i Skåne. 
» Norin, P. Rådman: Stampen till Gcstriklands sigill 

från slutet af medeltiden, i bronz. 
» O delberg, Kongl. Sekret,: En Konuno; Gustaf III:s 

i R:dr af år 1783 med bokstafsfel i inskriften. 
» Paykull, J. G. Erili., Kammarherre: Ett slagsvärd 

från medeltiden, anträffadt under en stor sten på 

Vallox Säby egor i Upland. 
» Ra})pe, N. B. A. Notarie: 117 fornsaker från sten- 
åldern, 17 från bronzåldern, 5 från jernåldern, 5 di- 
verse saker från nyare tid, tilsammans 144, samlade 

i Skåne. 
» Sjöbring, J. Possessionat: Två ovala spännbucklor af 

bronz, funna vid Thorsjö i Vexiötrakten. 
» Stepliens, G. Professor i Köpenhamn: Aftryck i vax 

af ett gammalt Lunds kapitels sigill. 
» Ståhloren, O. Ingeniör: Två tärningar af ben, funna 

i liorgholms slottsruin. 
» Thomsen, C. Conferenceråd i Köpenhamn: En gal- 

vanoplastisk af bildning af en märklig silfverfibula i 

Köpenhamns museum. 
» von T o 11, R. Friherre, Ofverste i Estland: 8 Svenska 

silfvermynt, de Hcsta slagna i Reval. 



295 

Af Wcttermark, A. Kronofogde: En hålmojsel af fliiita, 
2 ovala, ku])iga, och ett treiiikigt spännsmycke af bronz, 
fnnna i Vexiötrakten. 
» Worsaae, J. J. A. Professor i Köpenhamn: 12 mej- 
selartade fiintredskap, dem gifvaren hänför till den 
äldsta afdehiingen af stenåldern, samt 7 st. Hintspanor 
och flintstockar, från hvilka spånor blifvit afslagna, de 
flesta från Vallöby mark vid Kjögehugt på Seland; 
samt en kopia af ett beninstrument, som begagnas af 
Eskimoerne för att slå deras stenredskap. 

Till förvarande i Museum har Klinte församling på 
Gotland, genom sin Kyrkoherde Prosten C. Ahlberg, som 
depositum öfverlemnat tvcnne gamla fönster med figurer i 
vackra färger inbrända i glaset, hvilka i senare tid blifvit 
i kyrkan utbytta mot fönster af vanligt glas. 



2iH> 



liikup för Koiigl. llvntknbiiieUet ur eii arKauiiiiarlicrroii ui. iii. 
G. D. Loriclis eCterleiiiiiad mynt- ocli mcdalj-sauiliiig. 

Den ovanligt betydliga tillvcxt, Kongl. Myntkabinettet 
under år 1863 vunnit, beror till en stor del på det rika 
och dyrbara urval, som blifvit inköpt ur Kammarherren 
m. m. G. D. Lorichs' samlino; för en af Rikets Ständer till 
detta ändamål särskildt beviljad summa 17,832 R:dr r:mt. 

Då en redogörelse för användandet af ett så betydligt 
extra anslag af statsmedel synes böra erhålla offentliohet, 
och det för mången torde vara af värde att få närmare 
upplysning om ifrågavarande samling, i sitt slag utan tvifvel 
den största, som någon enskild Svensk man tillhopabragt, 
meddelas här ett af Garde des médailles afgifvet yttrande, 
hvilket lejiat till grund för Kond. Vitterhets Historie och 
Antiqvitets Akademiens underdåniga hemställan och Kongl. 
Maj:ts med anledning deraf till Rikets Ständer atiåtna 
nådiga proposition. 

Utlåtande öfver innehållet och värdet af 
framlidne Kammarherren, f. d. Chargé 
d'affaires m. m. G. D. Lorichss cfter- 
lemnade mynt- och medalj-samling. 
(Uppläst i K. Vitterhets Historie och 
Antiqvitets Akademien den 21 Oct. 
1862). 

Enligt Kongl. Akademiens åt mig lemnade uppdrag, 
att yttra mig öfver innehållet och värdet af den mynt- 
och medaljsamling, hvilken framlidne Kammarherren, f. d. 



297 



Cliargé (raffaiics m. m. Gustaf Daniel Loriclis cftcrleinnat och 
hans arfvincrar låtit afliemta från Madrid samt i skrifvelsc 
af den 17 sistlidiie Mars åt staten henibjudit, att antingen 
i sin helhet eller delvis inköpas, har jag under den för- 
fiutna sommaren o;cnomsett denna dyrbara samling och 
dervid jemfört den år 1857 i Madrid tryckta katalogen*), 
som af Herr Antonio Delgado blifvit, efter arfvingarnes 
anmodan, utarbetad. 

Denna i vissa delar omsorgsfullt, men i andra delar 
högst summariskt upprättade katalog visar sandingens inne- 
håll på sätt, som följer. 



l:o. Spaniens äldsta mynt 
(katal, pag. 1 — 80). 

rt) Hispania ulterior, med in- 
beräkning af Lusitania (pag. 

1—30) 

hi) Hispania citerior(p. 31-58) 
c) Mynt med Celtiberiska in- 
skrifter (pag. 58 — 80) 



Guld. 



Silf' 



ver. 



Kojipar. 



Sui 



3 
12 

113 



792 

868 

480 



795 
880 

593 



S 



umma 



2:o. Ofriga numi populorum, 
urbium et regurii eller s. k. 
Grekiska mynt (pag. 80 — 
144). ' 

a) GaUia (pag. 80—82) 

b) Itaha et Sicilia (p. 83 — 93) 



128 



10 
55 



2,140 



28 

82 



3,268 



41 
137 



Transport 



65 



110 



178 



*) Catalog-ue des Mounaics et des Médailles antiques du moyen age et 
des teiiips raodei^nes, en or, en argent et en bronze, coniposant le 
Cabinet nuraisniati(|ne de feu ^Ir Gustave Daniel de Loriclis, Chani- 
bellan et aiicieu Chargé (rAftaires de S. M. le Roi de Siiéde et de 
Norvége en Espagne, rédigé par D. Antonio Delgado, Membre de 
rAcadémie royale de rUistoirc å iladiid &c. Älachid 1857, ui)[)- 
higandc 346 sidor i stor octav. 



298 



HnM, ' SilfviT. l\(i])|>;ir, I Sniimia. 



Transport 

c) CbcrsoncsusTaurR'a,Ma^cia, i 
Sarmatia, Macedonia (pag. 
94—101) 

d) Gm'cia (pag. 101 — 118)... 
c") Asia minor (pag. 118 — 128) 
f) Syria, Cyrrhestica, Chalci- 

dene, Selcucis et Pieria, 
Phoenicia, Judpca ni. fl. 

(pag. 128—134) 

(/) A frica: y^gyptus, Cy rcnaica, 
Zcugitana, Mauretania (pag. 
135—144) 



i 3 

1 

i 


65 


110 




57 


73 


1 


258 


126 

1 


2 


37 


77 


2 


13 


57 


2 


28 


196 



Summa 

3 :o. Romerska och Bi/zantinska 
mynt (pag. 14G — 255). 

ti) Romerska republikens mynt: 
Asses med dess under- 
afdclnino-ar samt konsu- 
larmynt eller s. k. numi 
familiares, deribland många 
af triumvirernas mynt (pag. 
146—176) 

U) Romerska kejsarperiodens 
mynt (guld. p. 177 — 186; 
silfver pag. 187 — 206; kop- 
par 207—242) 

c) Dit börande: 

Större s. k. médaillons (pag. 
ISG— 187; 244— 246) 



201 



1,520 



99; 



9 



21 



178 



130 
384 
116 



72 



226 



9 1 458! 639 1,106 



111 1,631 



5,190 6,386 



30 



Transport 201 2,524 I 5,322 | 8,047 



299 



Transport 

Contorniati (pag. 247) 

Tessercs (pag. 247—248)... 

d) Byzantiiiska kcjsariies mynt 
(guld pag. 249—251; kop- 
par pag. 251 — 255) 

Summa 

4:o. Vestgotiska konungars i 
Spanien slagna mynt (pag. 
256—259) 

5:o. Arabernas, till det mesta i 
Spanien slagn a mynt, jemte 
några fä moderna Tur- 
kiska, Persiska och Ma- 
rokkanska (pag. 260—272) 

Summa 

6:0. Oordnade slumpar af till 
det mesta utnötta och odug- 
liga antika mynt: 

a) Italien ocli Sicilien (pag. 93) 

b) Grekland (pag. 118) 

c) Diverse numi populorum, 
urbium et regum (pag. 144 
—145) ; 

(/) Romerska republikens mynt 
(pag. 149; 176) 

e) Romerska kejserliga mynt 
(pag. 206, 207; 242—244) 

/) Byzantinska kejsarmynt 
(pag. 255) 

Summa 



Guld. 



SilfVcr. Ko])i)ar. Summa. 

I I 



201 



2,524 



32 

233 



5,.322 

2 

14 



64 



59 



2,524 



5,466 



123 



666 


184 




125 




310 


5 


4,098 


271 


51 


534 


5,652 




173 



8,047 

2 

14 



128 160 



8,223 



64 



666 184 909 



973 



125 
310 



4,103 



322 



6,186 



173 



810 i 10,4091 11,219 



300 



; Guld. 



Silfver. Koppar. Suiiim:i 



7:o. SpdJiska och andra rester- 
ländska nationers mynt fr du 
medeltiden ork nyare tiden. 
(Guld pag. 273— 270; silf- 
ver och koppar pag. 279 
—303) 



134 1,422 1,684 



Summa ' 134 



S:o. Spanska och andra natio- 
ners medaljer (pag. 304 
—343): 

a) I guld (pag. 304—306) 

h) I silfver och bronz, af en 
piasters storlek eller mindre 
(pag. 306—323) 

c) 1 silfver och bronz, större 
än en piastcr (pag. 324 — 
343) 



26 



Summa ' 26 

9:0. Diverse mynt m. m. (pag. 
343—340). 

a) Jetoner, talismans, räkne- | 

penningar, andliga medaljer — 
h) Paduaner och andra efter- | 

gjorda antika mynt { — 

f) Nötta och odugliga Spanska 

ni. il. moderna mynt 

d) Ytterligare falska antika 

mynt 



mm ma 



1,422 1,684 



366 



129 



495 1,142 



23 



240 



3,240 



3,240 



26 



478 844 



664 i 793 



1,663 



263 



65 i 224 ' 289 



.79 



3,364 



— 2,000 



3,943 



2,000 



667 ! 5,828 , 6,495 



301 



Dessutom medfölja 223 
s. k. clicliés, medaljonger m. m. 
i koppar och bly. 

Rekajntulation. 

l:o. Spaniens äldre mynt 

2:o. Of riga numi populorum 

urbium et reoum 

3:o. Romerska ochByzantinska 
4:o. Vestgotiska konungars i 

Spanien mynt 

5:o. Arabernas i Spanien 

6:0. Slumpar af nötta antika 

mynt 

7:o. Spanska m. fl. mynt från 

medeltiden och nyare tid 
8:0. Spanska m. fl. medaljer .. 
9:o. Diverse 

Summa 



Denna för en privatman mycket betydliga samling 
har af Kammarherren Lorichs i Madrid blifvit hopbragt 
under loppet af 38 år (1817 — 1855), dels genom inköp 
af flera enskilda samlingar, dels genom upphandling af jord- 
fynd och mindre förråd hos mynthandlare och andra per- 
soner, företrädesvis inom Spanien och Grekland. Då Herr 
Lorichs synes hafva varit mera mån om att köpa än att 
sälja, har häraf blifvit en följd, att hans samling, särdeles 
inom den Romerska afdelningen, innehåller en stor mänod 
dupletter. Det sätt, på hvilket hans samling blifvit bildad, 
förklarar såväl detta förhållande som tillkomsten af den 
stora mängd utnötta och odugliga mynt, som åtfcilja den- 



Guld. 


SillVcr. 


Koppai*. 


Smiiiiia. 




128 


2,140 


2,268 


9 


458 


639 


1,106 


233 


2,524 


5,466 


8,223 


C4 






64 


59 


666 


184 


909 




810 


10,409 


11,219 


134 


1,422 


1,684 


3,240 


26 


495 


1,142 


1,663 




667 


5,828 


6,495 


525 


7,170 


27,492 


35,187 



302 

samma. Mon äfvcn om mnn alldolcs frånskiljer ticssa 
sediiare, återstjir dork on hirj^st botydlig samling, hvaraf 
vissa afVlclningar äro af stort vetenskapligt värde. 

Den nnd(M- n. .1 i här ofvan anförda öfversigt npp- 
ta<j,na samlingen af äldre Spanska mynt, af Romarne och 
landets äldre inbvaaare slagna och försedda dels med La- 
tinska, dels med Celtiberiska inskrifter, är så utmärkt, 
bäde till mvntens antal och värde, att f;\ samlingar torde 
kunna täHa dermed. Den Celtiberiska afdelningen har ett 
särskildt värde, emedan den till en stor del innehåller 
typerna för beskrifningarne i det stora arbete Ilerr Lorichs 
utöifvit öfver denna myntklass, hvilket arbete utgör ett 
vi^ni"'t bidracr till den numismatiska litteraturen, ehuru fiir- 
fattarens tolkningar af de svårtydda inskrifterna bhfvit af 
nyare forskare med misstroende mottagna eller med skäl 
motsagda. 

De öfriga numi populorum urbium et regum eller 
vanligen s. k. Grekiska mynten äro jemförelsevis fåtaliga 
och till en del af mindre märkvärdighet. Likväl före- 
komma deribland mänga sällsynta och företrädesvis är att 
nämna det hittills okända silfvermynt från Boeotien, 
som blifvit på titelbladet aftecknadt. Åtskilliga mynt i 
denna afdelning äro dock mindre väl bibehållna, hvilket 
måste iakttagas vid bestämmandet af priset. I den llo- 
merska afdelningen äro guldmynten nästan alla utmärkt 
vackra och icke få deribland sällsynta, Afven silfver- 
mynten äro i allmänhet förträffligt konserverade; men högst 
få af dem ega något större raritetsvärde. En stor mängd 
dupletter finnas. De Romerska bronzmynten äro jem- 
förelsevis af sämre beskaffenhet och mera allmänna, sär- 
deles för den iddrc tiden, och äfven bland dessa förekom- 
mer en bety<llig mängd dui)letter. Till denna afdelning 
höra 30 större mvnt, vanligen s. k. mrdaillons, 9 af silfver, 
21 af bron/, alla sällsynta och af samlare högt uppskattade. 
Den stora massan af mer än 11,000 utnötta och till det 



303 

mesta obrukbara Grekiska, Romerska och Byzantinska mynt, 
här ofvan under u. 6 omnämnda, hvilka i katalogen på 
olika ställen u[)[)tagas, i större partier hopslagna, utan be- 
skrifning, kunna icke uppskattas till högre värde än me- 
tallens, ehuru möjligtvis ett och annat mynt deribland kan 
utletas, tjenligt att inläggas i någon samling, der man icke 
alltför nogräknadt fäster afseende vid exemplarens skcinhet. 

De Vestgotiska konungarnes i Spanien slagna mynt, 
64 st. af guld, äro alla väl bibehållna, och mycket säll- 
synta. 

Äfven de Arabiska i Spanien slagna mynten äro ut- 
märkt goda och särdeles i Norden sällsynta. Åtskilliga 
dupletter förekomma väl deribland, men dessa kunna lätt 
användas till utbyten. 

Med undantao; af de Vestgotiska och de Arabiska 
(samt Byzantinska) mynten, förekomma här högst få me- 
deltidsmynt, hvilka synas icke hafva utgjort föremål för 
Herr Lorichs' studier eller samlingslust. 

De här ofvan under n. 7 (katalogens sjunde serie) 
upptagna mynten äro således till största delen präglade 
efter 1500-talets början. För kompletterande af Spaniens 
och Portugals myntserier finnes här ett rikt förråd, äfven 
för andra länder något, ehuru jemförelsevis obetydligt. Afven 
här förefinnas många dupletter. 

Allt livad som blifvit anfördt om sjunde afdelningen 
gäller äfven om den åttonde, medaljerna. En så fullständig 
samling af Spanska medaljer torde näppeligen finnas utan- 
för detta land. Några af dem äro sällsynta. Många bära 
vitne, att den Hesperiska halföns medaljgravörer icke varit 
lika utmärkta artister som dess målare. 

Hvad som under n. O i öfversigten upptages, är af 
ringa värde och förtjenar icke någon uppmärksamhet, lika 
litet som de vid slutet medföljande medaljonger (s. k. 
clichés), hvilka, ehuru en del ega något konstvärde, icke 
tillhöra ett myntkabinett. 



304 

I allniänliet har Ilorr Dolirado mod onisorfr utrensat 
från samlingens hnfvudafdolninorar (1 — 8) falskmynten: lik- 
väl finnas »ler ännu qvarlemnaJt ett och annat, som måste 
utmönstras oeh hvilket således icke kan tilläiiiias höjire 
värde än metallens. 

Att bestämma priset pa en samling af sa betydliirt om- 
fäni och så olikartadt innehåll, är en i högsta grad svår uj)p- 
«nft. Man måste ta^a i beräkninii icke blott de in-is, som 
sälla i den allmänna mvntmarknaden, utan äfven exem- 
plarens bättre i-llcr sämre beskalfenhet, inblandade falsk- 
mvnt. diipletternas mänizd och flera andra förhållanden. 

livad beträffar afdelniniiarne n. 7 och S, eller de mc- 
derna mynten och medaljerna, är värdering omöjlig, utan 
en orimlig tidspillan, så länge dessa skola qvarligga i sina 
konvoluter efter den tryckta katalogens nummer och således 
icke få sorteras och icke kunna vägas, hvilket för bestäm- 
mande af priset på medaljerna är nödvändigt. 

Med afseende på de öfriga mynten har jag, efter 
lång beräkning, uppgjort en pris-tabell, som i sammandrag 
upptager: 
För Spaniens äldre Romerska och Ccltiberiska mynt (n. 1: 

(I — c) R:dr 0,717. 

För de öfriga numi populorum urbium et 
regum eller vanligen s. k. Grekiska myn- 
ten (n. 2: a — <i) » 5,8J8. 

För Romerska och Byzantinska mynt (n. 3: 

,i — <l) ' » n,G34. 

För \ estgotiska konungars i Spanien slagna 

guldmynt (n. 4) » 1,920. 

För de Arabiska, till det mesta i Spanien slagna 

mynten (n. .'>) » 3,10.'). 

För de hopslagna massorna af oordnade och 
till en del obrukliga Grekiska, Romerska 

och Ryzantinska mynten (n. G.) » 800. 

Summa R:dr 30,084. 



30 r> 

Denna summa är icke obetydlig och kan sannolikt 
icke bestridas, om icke Rikets Ständer skulle vilja dertill 
anslå medel. Det kan med skäl anmärkas, att genom hela 
samlingens inköj) Statens Myntkabinett, som redan inom 
vissa af de anförda afdelniuirarne eoer en ansenlio sandino, 
skall belastas med en stor skara <lu|)letter, till en betydlig 
del af mvcket allmän art och således icke lätt afsättlioa. 
Men för iuk()pct af det h(la kunna dock tvenne vigtiga 
skäl anföras. För det första skulle Statens Myntkabinett 
därigenom erhålla många mynt af utmärkt värde, som der 
nu saknas, och tillika i afseende på de mera allmänna 
mynten så kompletteras, att man för framtiden hufvud- 
sakligen skulle vara betänkt på inköp endast af felande 
sällsyntlieter. Vidare skulle genom ett sådant inköp blifva 
möjligt att genom dupletternas utdelande till rikets båda 
universiteter och de högre elementarläroverken gifva deras 
samlingar en betydlig och värdefull tillökning. Det bör 
utan tvifvel anses som en nationalvinst, om en så betydlig 
samling, frukten af en Svensk mans flitiga forskning och 
stora uppoffringar, på detta sätt kunde komma de veten- 
skapliga institutionerna i hans fädernesland till godo. 

Sedan är 1786 har icke någon större myntsamling 
blifvit för Kongl. Kabinettet inköpt. Det kan derföre icke 
anses obilligt, om efter 76 års förlopp fråga om en dylik 
större utgift på en gång skulle väckas. 

Men om medel till hela lösesummans bestridande 
skulle saknas, hemställer jag, att åtminstone de gamla 
Spanska mynten med Romerska och Celtiberiska inskrifter 
(n. 1: '/ — r) samt de Vestgotiska konungarnes (n. 4) och 
Arabernas i Spanien slagna mynt (n. 5) måtte för Kongl. 
Kabinettet få inköpas, då dessa afdelningar jemförelsevis äro 
de vigtigaste och mest fullständiga, och derjemte innehålla 
just sådana mynt som i kongl. samlingen saknas. De 
Spanska Arabiska mynten skulle der blifva ett oskattbart 

20 



306 

supplement till den genom våra jordfynd bildade samlingen 
af Arabiska eller s. k. Kutiska mynt, slagna i Asien, livil- 
ken samling torde i sitt slag och för den tid våra jordfynd 
omfatta vara den första i Europa. 1 denna sanding finnas 
blott några få Spanska Kufiska mynt, emedan dylika högst 
sällan anträflas i vår jord. 

Jag kan, såsom redan är nämndt, icke uppgifva något 
värde på de rikhaltiga afdelningarne i Loiichska samlingen 
af Spanska och andra moderna mynt och medaljer (n. 
7 och 8). Då det likväl är af vigt, att icke försumma 
det tillfälle, som nu erbjudes och som säkerligen icke snart 
återkommer, att gifva Kongl. Myntkabinettet en väl behöflig 
tillökning inom dessa afdelningar, särdeles hvad Spanien 
och Portugal angår, tillåter jag mig för detta ändamål 
föreslå, att en rund summa af t. ex. 6000 R:dr måtte 
anvisas, för att ur dessa afdelningar inköpa hvad som för 
kabinettets komj)lettcrande kan vara behöfligt. Hvad som 
i 9:de afdelningen i ofvanstående öfversigt uj)ptages för- 
tjenar icke inköpas. 

Gillas detta förslag, sä skulle inköpet af Lorichska 
samlingens sex första afdelningar (den tryckta katalogens 
6 första serier) jenite ett urval af katalogens 7:de och 8:de 
serier, de moderna mynten och medaljerna, kosta 36,084 
R:dr r:mt. 

Inskränker man sig till de äldre Spanska mynten 
samt de Yestgotiska konungarnes och Arabernas i Spanien 
slagna mynt, jemte ett urval, på föreslaget sätt, af de 
moderna mynten och medaljerna, blifver kostnaden 17,832 
R:dr r:mt. 

Om Akademien anser den af mig gjorda framställ- 
ningen böra med tillstyrkan hos Kongl. Maj:t anmälas, 
måste, innan Akademiens underdåniga skrifvelse uppsattes, 
Herr Lorichs' arfvingar tillfrågas, huruvida det förslug jag 
väckt å deras sida antages. Stockholm den 21 Oct. 1862. 

Bror Em. Ilildebraiid. 



307 

Sedan arfvinsarne efter Kainmarlierreii Lorichs för- 
klarat sia: villiiia att antaoa de i ofvaiistående utlåtande 
framlagda förslag och dessa af Akademien blifvit till Kongl. 
Maj:t med tillstyrkande hemställda, behagade Kongl. Maj:t 
den 30 Januari 1863 aHåta nådig proposition till Rikets 
då församlade Ständer att, med antagande af det sednare 
alternativet i nämnda utlåtande, bevilja den dcrtill be- 
höfliga summan 17,832 Riksdaler riksmvnt. Sedan Konol 
Maj:t den 10 derpå följande April underrättat Akademien 
att Rikets Ständer bifallit samma nådiga proposition, ut- 
valdes ur den tryckta katalogens 7:de och 8:de serier 
1,482 mynt och 673 medaljer, beräknade till ett värde 
af 6,000 R:dr r:mt, för Kongl. Myntkabinettet, som 
sålunda ur Lorichska samlingen erhållit följande tillök- 
ning: 



Spaniens äldre mynt (n. 1 i 
Garde des médailles ut- 
låtande) 

Vestgotiska konungars i Spa- 
nien slagna mynt, från 6:te, 
7:de och 8:de århundradet 
(n. 4) 

Arabernas till det mesta i Spa- 
nien slagna mynt under U- 
maijadiska och Alidiska 
khahfatet, åtskilliga obero- 
ende furstar i Spanien, Fati- 
midiska khalifatet, Aghle- 
bidiska dynastien, Murabi- 
diska Emirer, Merinider m. 

Transport 



Guld. 


Silfver. 


Koppar. 


Siiiinna. 




128 


2,140 


2,268 


64 

i 

1 


1 




64 


! 64 


128 


2,140 


2,332 



308 



Guld. I Silfver. Koppar. Summa 

I . 



Transport 64 
fl. samt Pcrsi.ska regenter, 
Othmanlder, slierifcr i Fez 

och Marokko etc. (ii. .'>) 59 

Medeltids och moderna mynt, 
mest från Spanien och Italien, 
men dessntom frun många 
andra länder, företrädesvis i 
södra Europa och Amerika, 
(ntvalda ur n. 7 eller kata- 
logens 7:de serie) nemligen: 

a) Medcltidsmynt 42 

M Nvare mynt 29 



12« 2,140 



666 



184 



2,332 



909 



203 

55G 



44 



eoss'^'"' 



Summa mynt I 194 1,553 



Medaljer, slagna företrädesvis i 
Spanien, Rom och Frankrike, 
jemte 137 medaljer öfver 
enskilda personer (utvalda 
ur u. S eller katalogens 8:de 



2,976 4,723 



serie) 



277 



389 



673 



Tills, mynt och medaljer 201 1,830 | 3,365 | 5,396 



Då den förtjenstfulle samlaren af dessa ansenliga och 
dyrbara mynt- och medaljförråd tillbragt större tlclen af 
sin lefnad i främmande länder, der han följaktligen var 
mera känd än inom fäderneslandet, må tilläggas några 
biografiska upplysningar, grundade till det mesta på upp- 
gifter meddelade af hans brorson Herr Protokolls-Sekre- 
teraren Fr. Reinh. Lorichs. 



309 

Gustaf Daniel Lorichs, son af Brukspatron Fredrik 
Otto Hassel, adlad och adopterad Lorichs, föddes i Stock- 
holm . den 3 Januari 1785. Efter flera års studier vid 
universitetet i Göttingen och aflagd kansliexamen i Upsala 
1805 anställdes han i Kongl. Kabinettet för utrikes bref- 
vexliiigen; utnämndes kort derefter till Legationssekreterare 
i S:t Petersburg och 1808 i Köpenhamn. Sedan han 
någon tid varit anställd vid Svenska beskickningen i Lon- 
don, förordnades lian 1814 att förestå missionen i Madrid, 
der han 1816 utnämndes till Chargé d'affaires, hvilken 
befattning han innehade ända till 1853. Blef Kammar- 
junkare 1811, Kammarherre 1819, Riddare af K. Nord- 
stierne orden 1825 och Kommendör af samma orden 1853; 
Ledamot af åtskilliga lärda samfund, deribland K. Vitter- 
hets Historie och Antiqvitets Akademien. Dog af kolera 
den 21 Oct. 1855 i Madrid, der han begrofs på reformerta 
kyrkogården. Hans hjerta hemsändes balsameradt till 
fäderneslandet och nedsattes i Lorichska familjegrafven i 
Heds socken i Vestmanland. 

Lorichs var en insigtsfuU konstälskare, utförde sjelf 
målningar i aquarell och i olja, sysselsatte sig mycket med 
den dramatiska litteraturen och skref theaterpiecer uppförda 
inom enskilda kretsar i Madrid. Af taflor och antiqviteter 
hade han icke obetydliga samlingar. Största delen af hans 
boksamling inköptes efter hans död till Historiska Akade- 
mien i Madrid. 

Ar 1817 började Lorichs samla mynt och me- 
daljer, på hvilken samling han under de följande åren, 
ända till sin död, använde mycket betydliga summor. 
Många enskilda samlingar inköptes fullständigt eller till 
någon del, t. ex. La Miyars i Sevilla, Gayangos, Zuriagas, 
Zavas i Sevilla, Zains i Sasamon, Lanzuelas i Madrid. 
Hans efterlemnade anteckningar omtala dessutom stora in- 
köp hos eller efter domherren Perales från Osma, en 
Morales, munken Rafael Mendoza och H. Exc. Garcia de 



la Torre. Herr v. Heidenstain, Svensk Chargé d'aftaire> i 
Athcn, uppköpte mynt i (4reklaii«l orh skickade honom 
i flera om^anoar betvdliiia förråd. På detta sätt hlef hans 
samlino beh\stad med en stor niimgd dnpletter, hvilka 
aldrio eller åtminstone i ho^st ringa man utgallrades och 
föryttrades. l'^n stor del af siiinlingen lär aldrig hafva 
blifvit af honom sjelf ordnad. Hans studium omfattade 
företrädesvis Spaniens mynt, i svnnerhet de antika, de 
Gotiska och Arabiska. 1 ett jiraktfnllt arbete »Kecherches 
Numismatiques, concernant principalemcMit les Médailles 
Celtibérienncs', hvars första ilel i stor (jvart meil Kl plan- 
cher, tryckt i Paris är '^><'^'2, kostat lionom öfver 2(>,000 
R:dr r:mt, hade han försökt tvda de Celtiberiska in- 
skrifterna på Spaniens äldre mynt. Khuru de förkla- 
ringar han gifvit af dessa svårtydda inskrifter icke vunnit 
kännares bifall, har detta vackra arbete likväl ett stort 
värde genom de många teckningar och beskrifningar man 
här på ett ställe finner samlade. Den senare delen var 
färdig i handskrift, hvilken lär förvaras i Madrid. Kfter 
Lorichs's död besörjile arfvingarne mynt- och mcdaljsam- 
lingens hemförande till fäderneslandet år 1<S57, och hem- 
bjödo densamma i skrifvelse till K. Vittcrhets Historie 
och Antiqvitets Akademien den 17 iMars 1S62, att för 
Kongl. Myntkabinettet inkiipas, antingen i sin helhet för 
50,000 R:dr r:mt eller delvis till det pris, som genom 
ömsesidig öfverenskommelse skulle kunna uppgöras. 



811 



Bidrag till fiUleriiesKiiHlets aiitiqvariskn topografi genom 
iiiid<M'sökiiiiigariic för det geologiska kartverket, 

För att komma till en någorlunda säker kunskap om 
de olika folkstammar som i äldre tid invandrat i vårt land, 
deras utbredning inom detsamma och beröring med hvar- 
andra, erfordras icke blott vetenskaplig granskning af kranier 
m. fl. i grafvar anträffade ben och rika, ändamålsenligt ordnade 
samlingar af vapen, redskap, prydnader och andra rörliga 
fornsaker, samt studium af befolkningen och dess egenheter 
i språk, tänkesätt och seder inom olika landsorter, utan 
äfven en så vidt möjligt är fullständig uppteck- 
ning af landets alla fasta fornlemningar, vare 
sig ansenliga eller oansenliga. Egde vi dylika upp- 
teckningar från alla trakter i riket, att lägga till grund 
för en fullständig antiqvarisk topografi och antiqvariska 
kartor, skulle många förhållanden i afseende på fädernes- 
landets äldre historia, om hvilka vi nu ega ingen eller 
obestämd kännedom, åskådligt och klart framträda för 
forskaren. Framdeles torde blifva tillfälle att omnämna 
de åtgärder, K. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akade- 
mien i senare tid med sina ringa tillgångar vidtagit för 
att framkalla dylika anteckningar. Först med innevarande 
år (1864) hafva dessa åtgärder kunnat erhålla en större 
utsträckning, sedan Rikets senast församlade Ständer, be- 
hjertande sakens vigt, för nämnda ändamål under inne- 
varande statsregleringsperiod till Akademiens disposition 
anvisat ett årligt belopp af 2,000 R:dr r:mt. För denna 
vigtiga angelägenhet har Akademien i främsta rummet trott 
sig kunna vänta biträde af de Fornminnesföreningar, som 



312 

i landsurterua blifvit bildade, och derför a t ileni erbjudit 
medel att bestrida härtill nödiga utgifter, utan andra vilkor, 
än att förteckningarne niä ujiprättas socknevis och att en 
afskrift af dem må till Akademien inlemnas. De föreningar 
som anslutit sis till Akademien hafva ock välvillirrt lofvat 
att gä Akademiens önskningar till möte. 

Här ma endast särskildt omnämnas de värderika bi- 
drag till fäderneslandets antiqvariska topografi, som erhållits 
genom Herr Professorn och Iliddaren Ax. J. Erdmanns 
viilvilliga åtagande att vid de geologiska undersökninciar, 
han sjelf och hans biträdare företaga, uppteckna alla an- 
träffade fasta fornlemningar, hvilka genom särskilda tecken 
angifvas på de geologiska kartorna och derjemte fullständigt 
uppräknas i den tryckta text, som åtföljer hvarje kartblad. 
K. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien, som 
med anledning häraf redan för några år sedan betygat 
Herr Erdmann Akademiens tacksamhet, har, efter motta- 
gandet af de under sistledet år utkomna nya bladen af 
det geologiska kartverket med tillhörande text, till honom 
aflåtit följande skrifvelse. 

Till Chefen för Sveriges geologiska undersökning, Herr 

Professoren, lliddaren af K. Nordstjerneorden 

Axel J. Erdmann. 

Kongl. Vittcrhets Historie och Antiqvitets Akademien, 
som nyligen fått emottaga de tre senast utkomna bladen 
(Stockholm, Knköj)ing, Fånö) af det geologiska kartverk, 
som under Herr Professorns ledning utgifves, jemte de till 
dessa blad i tryck meddelade 'Upplysningar» af J. O. Fries, 
A. H. Wahhjvist, A. M Törnebolim och O. F. Kugelberg, 
får, efter tagen kännedom af dessa kartor och upplysningar, 
aktninn-sfullt bctYga .sin tacksamhet för den utmärkta om- 
sorg Herr Professorn och dess biträden fortfarande egnat 
åt uppsökandet af landets fondemningar och dessas anteck- 



313 

nande samt utmärkande på kartorna, hvilka sålunda, på 
samma gaug de åskådligt framställa grnndbeskaftonheten 
af Sveriges jord, jemväl lomna upplysning om utbredningen 
af de olika folkstammar, som på densamma varit bosatta. 

Geologien och arkeologien, i grunden beslägtade, 
hafva under senaste åren i flera länder på gemensam 
forskningsväg kommit till upptäckter af största vigt, rörande 
menniskoslägtets uppträdande på jorden redan före eller 
samtidigt med de yngsta omstörtningar, som öfvergått och 
ombildat dess yta, samt i sällskap med djurarter, hvilka 
antinocn icke mera finnas lefvande eller blifvit till vidt 
aflägsna trakter undanträngda. Herr Professorns omtanka, 
att på samma väg leda Sveriges geologiska undersökning, 
gifver Akademien grundadt hopp, att snart med säkerhet 
skall kunna afgöras, huruvida äfven i Svenska jordlager 
träffas bevis, att landets äldsta befolkning tillhör en tid 
långt mera aflägsen, än man hittills på grund af historiens 
vitnesbörd kunnat och velat antaga. 

Akademien anhåller att Herr Professorn behagade åt 

sina biträden vid de o-eoloeiska undersökningarne och det 

derpå grundade kartverkets utförande lemna del af dessa 

Akademiens tänkesätt. Stockholm den 15 December 1863. 

A Kongl. Akademiens vägnar 

J. E. RYDQVIST. 

Bror Em. Hildebrand. 



:\\4 



fi.ifva till Hoii<;l. VittiTliots llistoric ocli Viitiqvitots Akade- 
iiiieii af llr Kaiiiiiiarjiiiikan'ii, Hiddareii Leon. Fr. Rääl. 

IToiT Kamnjaijunkareii Ixuldaren af K. Nordstjerne 
orden Leonard Fredrik Rääf, som under en läng följd 
af Jir användt största omsorg att up|)söka och afskrifva 
äldre fur forskare mera otillgängliga dokumenter, hvilka 
kunna sprida ljus öfver fäderneslandets historia, samt an- 
teckna sådana sägner, föreställningar, seder och bruk, som 
från äldre tid fortlefvat hos Svenska folket, men numera 
hos det uppvexande slägtet redan äro eller inom kort tid 
torde blifva förgätna, utfärdade den 18 Februari 1840 ett 
gåfvobref, i hvilket han f()rklarat att dessa hans samlingar 
skola efter hans död aflemnas till Kongl. Vitterhets Ilistorie 
och Antiqvitets Akademien. 

Den förstnämnda samlingen upptagande 6 tjocka qvart- 
band, blef dock redan för några år tillbaka aflemnad för 
att kunna vid tryckningen af Svenskt Diplomatarium be- 
gagnas. De öfriga samlingarne, alla med den största om- 
sorg ordnade och renskrifna, hafva sedan efter hand blifvit 
Akademien tillställda, den sista, bunden i 7 dryga qvart- 
band, i slutet af år 1863. 

Efter emottagandet af den sistnämnda bland dessa 
dyrbara gåfvor aflät Akademien, för att betyga sin aktning 
och tacksamhet, till den ärade gifvaren följande skrifvelse. 

Till Kammarjunkaren m. ni. Herr Leonard Fr. Rääf. 
Med Herr Kammarjunkarens skrifvelse af den 18 
September 1863 har Kongl. Vitterhets Historie och Anti- 
qvitets Akademien nyligen emottagit en handskrifven sam- 



315 

ling i sju qvartband, innehållande Herr Kammarjunkarens 
uppteckningar af sådana traditionela kunskapsarter, som 
vanligen benämnas skräck, signeiier, trollerier och sympa- 
thier. 

Som Herr Kammarjunkaren för längesedan jernväl till 
Akademien öfverleninat dels ett Svenskt Diplomatarium, i 
(> starka band, inncliålhmde Herr Kammarjunkarens egen- 
händiga afskrifter af offentliga och enskilda handlingar från 
medeltiden, hvilkas originakr till största delen befinnas i 
landsortsbibi iotheker eller i enskilda personers förvar, med 
facsimile och sigillritningar m. m., dels uppteckningar af 
inhemska gåtor, sedespråk och ordspråk, livilka i våra 
tryckta samlingar blifvit förbigångna; och Akademien så- 
ledes fått emottaoa icke blott allt livad Herr Kammar- 
junkareu genom gåfvobref af den 18 Februari 1840 för- 
klarat sig vilja till henne öfverlemna, utan mera derutöfver, 
så har Akademien ny anledning att till den högt aktade 
gifvaren, hennes mångårige och numera äldste ledamot, 
frambära sin lifiiga tacksägelse för hans välvilja, att till 
Akademiens vård anförtro dessa värdefulla frukter af veten- 
skaplig forskningshog, outtröttlig flit och vaken uppmärk- 
samhet på Svenska allmogens från fädren ärfda, allt mera 
försvinnande, egendomligheter i lynne, tänkesätt och seder 
samt genom århundraden fortplantade erfarenhetsrön, till 
begagnande för framtida forskare. 

Akademien lyckönskar Herr Kammarjunkaren att ge- 
nom dessa och andra likartade, till en del redan offenthg- 
gjorda arbeten hafva vid sitt namn fästat efterverldens 
minne och tacksamhet, på samma gång Akademien uttalar 
sin önskan och förhoppning, att Herr Kammarjunkaren, 
oaktadt en redan uppnådd hög ålder, ännu länge må kunna 
vidare fullfölja hvad som under den kraftfullare ungdoms- 
och mannaåldern utgjort föremål för Herr Kammarjunka- 
rens omsorg och verksamhet. 



o 



in 



Slutligen beder Akademien Herr Kaniniarjiinkaren 
vara förvissad, att den önskan, som hade i gafvobrefvet 
och i företalet till den senast atlemnade handskriftssam- 
lingen, rörantle denna samlings förvarande och begagnande, 
blifvit uttalad, skall af Akademien samvetsgranut iakttagas. 
Stockholm den 26 Januari 1864. 

A Kongl. x\kademiens vägnar 

R. M. BOWALLIUS. 



Bror Em. Ilildebrand. 



317 



Koiigl. Vitterliets Historic och An^iqvitets Akademiens skrif- 

velse till Koiigl. Styrelsen öfvcr Statens Jernvägsbyggnader, 

om skydd för landets fornlemningar, dat. d. 26 Jan. 1864. 

Till Kongl. Styrelsen öfver Statens Jernvägsbyggnader. 

Emedan de jernvägslinier, på hvilka, enligt Kongl. 
Majrts och Rikets Ständers beslut, arbete kommer att ut- 
föras under innevarande och följande år, till en del falla 
inom trakter, der talrika och vigtiga fornlemningar före- 
finnas, får Kongl. V. H. och Ant. Akademien äran anhålla, 
att Kongl. Styrelsen täcktes anmoda vederbörande arbets- 
chefer och deras underbefäl vaka öfver, att icke några 
runstenar eller andra resta stenar, grafhögar, kummel, m. 
fl. forntida minnesmärken, som i kongl. förordningen af 
den 17 April 1828 uppräknas, må användas till jernvägs- 
anläggningen eller i öfrigt, så vidt undvikas kan, på något 
sätt skadas; hvarjemte Akademien får förnya sin under 
den 9 October 1855 hos d. v. Chefen för Statens Jern- 
vägsbyggnader framställda anhållan om föreskrifter till ve- 
derbörande, att tillvarataga och åt kronan hembjuda forn- 
saker, som vid gräfningar under jernvägsarbeten kunna 
anträiFas; för hvilka fynd, om de ega antiqvariskt värde 
och oskadade aflemnas. Akademien vill, utöfver laglig lösen, 
der sådan kan bestämmas, gifva hittaren skälig uppmuntran. 
Stockholm den 26 Januari 1864. 

A Kongl. Akademiens vägnar 

R. M. BOWALLIUS. 

Bror Em. Hildebraiid. 



318 



KiksaiitlqvariiMis skrilVelsc till 01v<'r-l)iiTktörtMi och ClieiVii 

för LaiKltiiiäteriet i riket, om ut'sättiiiii<r al' jord lör (orii- 

Iciniiiii^ar vid dcliiiii»; al' oskiltad mark: daterad den 

'M) Januari 1804. 

Till Ofver-Direktöreii och Chefen för Landtmäteriet i riket. 

Som fråga blifvit väckt om utarbetande af ny stadga 
rörande skiftesverket i riket, tillåter jag mig hemställa, om 
icke Herr Ofver-Direktören skulle finna skäl att i förslaget 
till denna stadga intaga en föreskrift för Landtmätare, att 
vid delning af fcirut oskiftad jord från skiftet undantaga 
sådan mark, der någon ansenligare fornlemning eller en 
flock af flera fornlemningar äro beläona. 

Den föreskrift, som i åtskilliga äldre författninoar, t. 
ex. af den 14 Mars 1699, den 20 April 172.^, den 27 
Octobcr 1747 och i den nu fällande skiftcsstadgan blifvit 
gifven, att Landtmätare skola anteckna och på karta upp- 
tacra fornlemningar samt andra inom eooma belägna märk- 
värdioheter, kan icke antagas hafva annat ändamål, än 
att göra fornlemningarnc mera kända och åt dem säkrare 
bereda det skydd, allmänna författningar åt dem förbehålla. 
Men för att vinna sistnämnda ändamål, anser jag Landt- 
mätarens åtgärd böra få den utsträckning, jag tillåtit mig 
föreslå. 

Då en för ett helt bvalag gemensam mark utskiftas, 
är det obilligt att en enskild delegare skall på sin lott 



319 

öfvertaga ett område der en eller flera fornleniningar finnas, 
hvilka lagen fch-bjuder honom att rubba eller förstöra. Han 
får derigenom i sin egandcrätt vidkännas en inskränkning, 
som förut delades af hela skifteslaget; till följd hvaraf ock 
frestelsen för honom blifver större att, i trots af lagens 
förbud, undannidja fornlemningcn, för att begagna dess 
materialier och till odlino- eller annat ändamål använda 
den mark, på hvilken den varit belägen. 

Den uppoff^ring, som faller på alla delegarne genom 
afsättning af ett jordstycke, der fornlemningar förefinnas, 
blir så obetydhg, att förslaget derom näppeligen någor- 
städes torde möta gensägelse. Tvertom skall det med bifall 
och tacksamhet antagas i sådana bygder, der fornlem- 
ningarne ännu äro föremål för befolkningens aktning och 
vård. 

Den föreslagna åtPärden, ehuru hittills icke uttrvck- 
ligen i författningarne föreskrifven, har redan vid många 
skiften blifvit vidtagen. Så t. ex. afsattes, när Mellby 
kyrkobys egor i Albo härad, Christianstads län, år 180G 
skiftades, en rymd af SOnr kappeland för det så kallade 
»bredarör» eller Kiviksmonumentet, hvilken fornlemning, utan 
en sådan omtanka hos vederbörande tjenstemän och skiftes- 
delegare, sannolikt längesedan skulle hafva varit i grund 
förstörd. Det är Herr Ofver- Direktören dessutom väl 
bekant, att samma åtgärd äfven i senare åren blifvit 
vid åtskilliga skiften, med samtliga delegares bifall, verk- 
ställd. 

För den händelse det framställda förslaget godkännes, 
tillåter jag mig ytterligare hemställa, att när sådan af- 
sättning: af oremensam mark med dera befintliga fornlem- 
nincrar blifvit verkställd, underrättelse derom måtte genom 
Kongl. Landtmäterikontorets försorg meddelas Kongl. Vit- 
terhets Historie och Antiqvitets Akademien, på det Akade- 
mien derefter må kunna vaka öfver dessa fornlemningars 



320 

bevarande och, när så af behofvet påkallas, besörja deras 
inhäL^nande eller till deras skydd vidtaga andra tjenliga 
åtgärder, på sätt som nyligen skedt med det nyss om- 
nämnda Klviksmonnmentet. Stoekholm den 30 .lannari 

1864. 

Bror Iau. lliUlebniiid. 



'^2^ 



Koiigl. Vittcrlicts Historie och Aiitiqvitcts Akademiens niidcr- 

daiiiga skrifvelsc oim Aiitiqvitets-Iiitciulcntcii Säves 

autiqvariska verksamhet under år 1863. 

Utdrao- af Antiqvitets Inteiirleiiten Säves afgifna be- 
rättelse tor 1863 kommer att framdeles intagas i denna 
tidskrift. Tills vidare må endast, såsom tillägg till hvad 
här ofvan pag. 56 — 58 blifvit anfördt, meddelas den korta 
öfversigt, som innehållcs i följande till Kongl. Maj:t afgifna 
underdånio;a sk rif velse. 

Stormäktigste Allernådigste Konung! 

I öfverensstämmelse med Eders Kongl. Majrts i nådigt 
bref af den 29 December 1860 meddelade föreskrift, får 
Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien härjemte 
underdånigst öfverlemna Antiqvitets Intendenten, Riddaren 
P. A. Säves nyligen inkomna berättelse om hans resor och 
forskningar under sistförfiutna året inom fäderneslandet och 
om de åtgärder han vidtagit eller föreslagit till fornlem- 
ninoars bevarande. 

Denna berättelse, upptagande 226 foliosidor, med i 
texten insatta omkring 330 förträffligt utförda pennritnin- 
gar, upplyser, att Antiqvitets Intendenten under året besökt 
omkring 140 socknar, belägna inom Vartofta, Frökinds, 
Yilske, Gudhems, Kinne, Kinnefjerdings, KÃ¥llands, Ase, 
Viste, Barne, Laske, Skånings, V''alla och Vadsbo härader 
i Skaraborgs län samt en socken i Gäseneds härad i Elfs- 

21 



3'2'2 

bortes län, <lor luiiis iippmärksamliPl företriidesvis blitvit 
e'-niad kt kyrkorna och deras märkvärdigheter, men (h'r- 
jcmte ätVen ät fornlemningarne pa marken, bhmd hvilka 
en stor mänjid s. k. gänggrifter blitvit ritade och nägra 
äfven undersökta, hvilka undersökningar till en del Mitvit 
utförda under lednin<i af Riksantikvarien, med biträde af 
Antiqvitets Intendenten samt Professoreu Frih. G. W \ von 
Diiben och Kandidaten -M. G. Uetzius. 

Efter slutade forskningar i Nestergötland begaf sig 
Antiqvitets Intendenten till Sigtuna, för att granska dess 
ålderdomslemningar och särskildt för att tillse och föreslå 
hvilka ätffärder kunna vidtagas till der varande kvrko- och 
kloster-ruiners bibehållande. 

Återkommen i September månad till Gotland har 
Antiqvitets-Intendenten företagit resor åt flera trakter på 
ön, beskrifvit och aftecknat mänga märkliga fornlemningar, 
bland hvilka åtskilliga förut okända och andra, som varit 
kända, men länge ansetts förlorade och nu först af honom 
blifvit återfunna. 

Berättelsen innehåller derjemte nära 400 ur Vestgöta be- 
folkningens spräk antecknade egendomliga ord, ordspråk m.m. 

Denna korta redogörelse för berättelsens innehall torde 
lemna tillräckligt bevis, att Antiqvitets Intendenten med 
ospardt nit och i)a ett förtjenstfullt sätt uppfyllt de ålig- 
ganden, som varit honom uppdragna under det sistförflutna 
året, likasom under de tvenne föregående åren. 

Akademien har sålunda ansett sig ega fullt skäl att 
förlänga det förordnande, som den 4 .Jimi ISCl f<»r Säve 
utfärdades att vara Antiqvitets Intendent, med fortfarande 
åtnjutande af de löneförmåner, Kikets senast församlade 
Ständer för denna befattning anvisat; och får Akademien 
underdånigst anmäla, att Säve förklarat sig villig att tills 
vidare mottaga detta förnyade förordnande. 

J afseende på den senast iulemnade berättelsens offent- 
liggörande, hemställer Akademien underdånigst, att det ma 



323 

tillåtas Akademien doraf i den antiqvariska tidskriften 
intaga livad som kan anses företrädesvis vara af vigt för 
vetenskapen och af interesse för allmänheten, på sätt som, 
enligt E. K. Maj:ts nådiga medgifvande, skedt med berät- 
telsen för år 1861, hvilken nn är färdigtryckt, ehuru ännu 
icke utlemnad i bokhandeln. För detta ändamål och för 
att kunna efter hand vidtaga nödiga åtgärder, hvartill 
Antiqvitets Intendentens uppgifter och förslag kunna gifva 
anledning, med afseende på fornlemningars vård eller in- 
samlande till statens historiska museum, anhåller Akade- 
mien underdånigst, att den nu afgifna berättelsen måtte få 
förvaras i Akademiens archiv, på sätt E. K. Maj:t förut i 
nåder medgifvit i afseende på de båda föregående årsbe- 
rlittelserna. 

Sluthoen får Akademien underdånio;st anmäla, att af 
de till resekostnader och andra expenser åt Antiqvitets 
Intendenten anvisade medel under året blifvit använda 
938 R:dr 42 öre, och att således vid årets slut, med in- 
räkning af en liten behållning från 1862, på detta expens- 
medelsanslag återstår ett belopp af 182 R:dr 92 öre r:mt, 
i räkenskaperna balanceradt till innevarande år. 

Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien fram- 
härdar med djupaste vördnad, trohet och nit 

Stormäktigste Allernådigste Konung! 
Eders Kongl. Maj:ts 



Underdånigste tropligtigste 
tjenare och undersåter 

R. M. B O WALL I US. 

Bror Em. llildchraiid. 



-XX- 



TiUägg till sidan 200. 

Fornminnesföreninoeii i Dalanic stiftades ar 1802. 

Östergötlands FornmlnncforcMiiiig, stiftad dcii 11 Maj 
1864 i Linköping, med LandshöfdingcMi m. m. Friherre C. 
G. af UsaLas som ordförande och Bibliothekarien L. C. 
Wiede som sekreterare, har genom skrifvelse den .SO Juni 
samma år förklarat sin önskan att ansluta sig till Kongl. 
\ itterhets Historie och Antiqvitets Akademien, 



rj.3 




PLA 




(Js'//U SA/UÃ…r/^Vi 



PL,5 




Z 



a. 



i 



M 



flät/\>öer^gs Tovjf. 





ri.r» 





^a 



rii 




ri.8 



y. 



i 







.'.v^-JtH- v^v- 



fiVyy/y^/^^. 



^5l 







Hjff//uj. 



rL9 



I, 







6rfa?/7^/ri/ 6\'yy7if^f^ 7' J^scr^ 




(t^e^ ^ J^7'b- fiS^*^) 



t/ S7/rA:a S; tu 




â– ^i 



''•hHm*' -1 ' 



t/ Slanka S.'?^^i 



Pl. K) 




7 'n//yx/ /////' ( ,y\ f/\sy/Vr 




lo**- 
71 {in// rV // v'//^'////^y 



3 



JUiLli^Mö.- noB I L ; (D I L« 5I 




PL II 



<iS> 



dm 



'""^m, 



a^ (^ <^ ^ ^^^ 



^â–  



J. 



W v/Ã… 






Ä-. 



Plfx/v f^/' 7'i/?.^si^i//et i t.\m/ia^ 



J 










v.^ 



T/A . h^A li^ 

...V/!, 'i 



, h — _^: £Z ^r^w 



>/ Lytéersta i?to7i (" l^ fhiti/akfifj 



PL IZ 




L e/ffr//.<^/fo//('/^i 



PLB 







ITö^by. 




3 




V-. >.-C^ al « Z^x - • V*— 



Styra odek^^rkn . 



IM. IV 




priÄ 



\a 



1^ 








PLI6 



J. 







^ ^ 



Z' 



v 



^»» t - c^^L^ ^"^^ /^-t-ii:.^- 




"^S^aS ^'' 



^ 













: ?i?: 

J 





' •r'^4'-lif-.''^''^' 




ife&\..-i-.^ 






ri. 17 




Il07 



'n. 




Forndsa. 



rus 




PL19 




EsmsEHaii^^ -^ 



VI,,, 



1. Vi/^ A7///m///dv kirÅ//.2.SMf/ k^Tko^^ärd. 



Fl 20 




mZE2in3TI]OI 




ciil^'1 



.__r-i L 



^^s^\smMÉs55^^. 




S/d^^ff Al rÃ…fjy/hf/s?/////'. 







?.0S'o/-//i â–  Al //,ot/t/r(A>/////r. .i. //f/f///r,i/tif/ / //ff/a Sm, 



FL ^1 





r ;^' 



j\ •< 



©7 ^© -^>^^-- ^ 



Wv^.; 



/ 



^ 









te 



1 



1 



I 1^1 



*=-=*• 






0)--s 






^^Y: 






z 






J 



Ã…nc 






^«fS»#t. ; 



.fl 



itmiiiii)Sg8iii®n^]|[fP ..i^^ ^.... „ ig[@fii 



»^! 




»iiiiriiåféi 



mtöm . ^Z^: -t *<Ä~^ /*Vo ^^A, .:: ^äJV. 



,2. /f' ''« iJoi/ifi /Fi/i'eM(if/.'il'" I II ^1 n/i/jji i Skemm/e. 



TLtMZ 




y. /y/.s/////,» /, I //,// ,j. /itn/f (i/ /l/f>rJ,rtÅf Å:(i 



PLMiy 








^m 






tj 













2 fitorloTc, 



lj'(/dnfj-(/ri/hn i Luf/m , J^fxtf/yöl/n/u/ . 



'^^' 

^^^ 



GETTY CENTER LINRARY 




3 3125 00677 2327 



.1, .,,^> <•«.'<; 




s7^^. 






^ -/,.... r.^