Skip to main content

Full text of "Antiqvarisk tidskrift för Sverige"

See other formats 


rTrTTMw 


ANTiaVARlSK  TIDSKRIFT 


FOli 


SVERIGE. 


UTfilFVRN  AF  KONGL.  VITTEEHETS   ITISTOIUE  OCTl 
ANTIQVITETö  AKADEMIEN 


GENOM 


BROR  EMIL  HILDEBRANIK 


FJERDE    DELEN. 


PORS  T  A    HÄFTET. 


Pris:   1  Rdr. 


•  / 


ANTIQVARISK 


Avyttrad  « 
S«m.  f.  nord. 

TIDSKRIFT 


roR 


SVERIGE. 


UTGIFVEN  AF   KONGL.   VITTERHETS  HTSTORIE   OCH 
ANTIQVITETS  AKADEMIEN 


GENOM 


BROR  EMIL  HILDEBRAND. 


F  J  E  R  D  E    DELEN. 


STOCKHOLM 
IVAR  h.t:ggstkö.ms  boktuyckeri 

1S72 — 1880. 


4H1:  6ETTY  CENTER 
LIBRÄRY 


INNEHÅLL. 

Sid. 

Den  arkeologiska  kongressen  i  Bologna.    Af  Hans  Hildebrand       1. 

Studier    i    jämförande    fornforskning.     I.    Bidrag    till  spännets 

historia  (med  träsnitt)  15. 

Handlingar  rörande  ifrågasatt  ändring  af  allmänna  Lagens  och 
Kongl.  Förordningens  af  den  29  November  1867  föreskrifter 
rörande  hembud  åt  Kongl.  Maj:t  och  Kronan  af  jordfynd  264. 


Tillägg. 

Texten  till  slutdeleii  af  förestående  Bidrag  till  spän- 
nets historia  var  afslutad  redan  vid  niidten  af  ar  1873 
och  allt  var  rentr^-ckt,  utom  s.  257  (245)— 2Go  (251), 
h vilka  nu  liirsfa  framför  n\ii>:  i  ett  korrekturafdra";  date- 
radt  den  5  juni  1873.  Dröjsmålet  med  utgifvandet  har 
berodt  pä  kostnaden  för  de  många  träsnitten,  hvilken 
kostnad,  då  det  till  Akademiens  förfogande  ställda  illu- 
strationsanslaget behöfdes  samtidigt  för  Teckningar  ur 
Statens  Historiska  Museum,  Månadsbladet  m.  m.,  måste 
fördelas  på  en  rad  af  år.  I  följd  af  detta  uppskof  med 
träsnittens  utförande  har  jag  en  och  annan  gång  låtit 
utföra  träsnitt  efter  original,  som  blifvit  mig  bekanta 
senare  än  1873  och  som  voro  mera  typiska  än  de  i 
texten  citerade  originalen.  Då  sådant  skett,  angifves 
det  genom  de  olika  uppgifterna  i  texten  och  i  figur- 
förteckningen. 

Sedan  jag  under  de  förberedande  studierna  till  dessa 
mina  Bidrag  till  spännets  historia  fäst  uppmärsksamheten 
vid  spännet  såsom  ett  af  de  vigtigaste  föremålen  för 
typologiska  studier,  har  denna  betydelse  blifvit  ganska 
allmänt  erkänd.  I  Europas  olika  land  har  uppmärksam-' 
heten  varit  riktad  på  fibulefynden  och  mången  uppsats 
har  under  de  senare  åren  blifvit  skrifven  i  afsigt  att 
vidare  utveckla  de  i  det  föregående  uttalade  tankarne 
eller  för  att  ersätta  dem  med  andra,  som  synts  riktigare. 
Sålunda  har  en  hel  litteratur  om  de  forna  spännena 
uppstått,  rik  på  vexlande  meningar,  ännu  rikare  på  ett 
värdefullt  material. 


TILLAGG. 


Det  är  naturligt  att  i  mer  än  ett  afseencle  måste 
det  nya  material,  som  blifvit  framlagclt,  hafva  hos  mig 
framkallat  förändrad  uppfattning.  Här  är  ej  rätta  plat- 
sen att  redogöra  derför.  Jag  hoppas  i  sjunde  bandet  af 
Antiqvarisk  Tidskrift  för  Sverige  få  återkomma  till  saken, 
i  det  jag  der  ämnar  intaga  en  kritisk  granskning  såväl 
af  min  egen  förestående  afhandling  som  af  de  uppsatser 
i  änmet,  som  efter  desamma  framträdt.  Studiet  af  spän- 
nets utveckling  har  vunnit  så  m3'cken  betydelse,  att  en 
sådan  kritisk  afhandling,  som  söker  visa  frågans  ställ- 
ning vid  en  viss  tidpunkt,  bör  vara  på  sin  plats. 

En  utförlig  uppsats  om  de  spännen,  som  här  blif- 
vit sammanförda  i  den  fjerde  gruppen,  en  uppsats,  som, 
tack  vare  senare  fynd  är  vida  rikhaltigare,  förekommer 
i  femte  delen  af  Antiqvarisk  Tidskrift  för  Sverige.  Som 
jag  sedan  år  1873  kommit  till  något  afvikande  resultat, 
anhåller  jag  att  läsaren  icke  ville  stanna  vid  ofvanstå- 
cnde  framställning,  utan  jämföra  den  med  den  senare 
afhandlingen. 

Till  alla  dem,  som  välvilligt  sändt  mig  upplysningar 
och  afhandlingar  öfver  fynd  och  typer  af  spännen  ut- 
talar jag  här  min  hjertliga  tacksägelse. 

Den  27  augusti  1880. 


Den  arkeolo<;iska  koii<;r<'ssen  i  U»lo<;iia. 

Af 

Hans  Hildebrand  Hildebrand. 

Inom  Iralieii  uppstod  tanken  att  vid  ärligen  äter- 
koniniiinde  niöton  församla  de  män,  som  sysselsätta  sig 
med  den  förhistoriska  fornforskningen.  Det  är  en  tanke, 
som  sä  mycket  mei'a  hedrar  de  arkeologiska  kongres- 
sernas »stiftande  medlemmar»,  som  den  tiden  (är  1865) 
så  sfodt  som  intet  var  i  Italien  ojordt  för  den  iämfö- 
rande  fornforsknino-en.  Den  klassiska  forntidens  arbe- 
ten  läsro  Italienarne  alltför  nära  under  öo*onen.  En  af 
Luigi  Pigorini  nyss  utgifven  lUbliogratia  paleoetnologica 
Italiana  nämner  för  de  tolf  åren  1<S50 — 18(jl  allenast  nio 
skrifter,  de  flesta  små,  för  de  f3-ra  åren  1862 — 1865  sjut- 
tionio, för  de  fem  följande  jämte  de  första  månaderna 
af  är  1871  etthundrafyratiosju  —  en  i  sanning  ganska 
vacker  tillväxt,  till  hvilken  utan  tvifvel  kongresserna  i 
betvdlifj  mon  medverkat. 

livad  man  i  detta  afseende  uträttat  inom  Italien, 
visade  allrabäst  den  samtidigt  med  kongressen  öppnade 
expositionen  af  inom  Italien  fuinia  förhistoriska  fornsa- 
ker,  hufvudsakligen  från  sten-  och  bronsåldrarne.  Ehuru 
vd":  haft  tillfälle  att  studera  flera  af  Italiens  offent- 
liga  samlingar  af  dylika  föremål,  intogs  jag  af  för- 
våning, när  jag  i  liologna  fann  sä  mycket,  vida  mer  än 
jag  hade  väntat.  Om  än  den  föreställning  om  Italiens 
sten-  och  bronsålder,  som  jag  under  min  förra  resa  bil- 
dade mig,  var  i  hnfvudsak  riktig,  hvilket  expositionen 
visade,  kände  jag  då    likväl  i   många   fall    en    stor  tvek- 

Andijr.   Tid.ikri/I.     4.  1 


2  HANS    HILDKHRANI).  2 

samhet,  alldenstuiKl  de  inaterialior,  soin  jai>-  hade  hatt  till 
mitt  förfogande,  icke  syntes  mig  tillräckliga.  Här  fann 
jaa^  denna  olägenhet  afhjelpt  och  liär  fann  nian  lösning 
för  en  mänjrd  frågor  öfver  Italiens  förhistoriska  l)efolk- 
ning,  hvars  existens  för  icke  många  åi*  sedan  på  det 
bestämdaste  förnekades  af  t.  ex.  Tlieodor  Mommsen. 
Ej  heller  kunde  man  få  ett  bättre  bevis  för  vigten,  ja 
nödvändigheten  för  hvart  land  af  ett  centralmuseum, 
utan  hvilket  vetenskapens  fortskridande  blir  på  ett  be- 
tänkliot    sätt    försenadt.       Tyvärr    nr    det    arkeoloo-iska 

D  ^  c' 

centralrauseet  för  Italien  ännu  en  framtidsdröm,  ty  den 
bolonesiska  expositionen  upplöstes  den  15  Oktober.  He- 
dern af  att  trots  alla  hinder  hafva  åstadkommit  denna 
tillkommer  organisations-kommitténs  och  sedan  kongres- 
sens generalsekreterare  professor  Giovanni  Capellini. 

Jag  vill  först  tala  om  denna  exposition.  Det  kan 
icke  längre  sättas  i  fråga,  att  Italien  haft  en  stenålder, 
det  är  till  och  med  visst,  att  denna  kulturperiod  inom 
den  apenninska  halfön  varit  ganska  betydande.  Forn- 
saker  från  stenåldern  finner  man  från  Nizza  och  Savo- 
jen  i  nordvest  och  från  Adriatiska  hafvets  innersta  bugt 
i  nordost  ned  till  Italiens  sydspets  och  till  Sicilien,  man 
finner  dem  i  Roms  närmaste  grannskap  liksom  i  Etru- 
skernas hufvudbygder.  I  Bologna  voro  exponerade  f3-nd 
innehållande  tusenden  af  föremål,  hvilka  antaslioen  ut- 
göra  lemningar  från  denna  aflägsna  tids  verkstäder  för 
stenredskap. 

Men  om  fyndorternas  och  fornsakernas  tal  var  stort, 
kan  nian  icke  säga  detsamma  om  formernas  antal.  I 
det  afseendet  äi'  Italien,  om  man  anställer  en  jämförelse 
med  X()]'den,  fattigt.  Ej  heller  kan  man  för  den  ita- 
lienska stenåldern  uppvisa  sådana  jätte-exemplar  t.  ex. 
af  bilor,  som  finnas  i  vårt  historiska  museum.  I  Ita- 
lien använde  man  icke  flintan  till  förfärdigande  af  bilor 
och    mejslar,    utan    andra    stenarter,    af   vulkanisk    här- 


o  1)K.\    ARKK(tL(>(;iSK  \    KONCJRKSSKN    I    IJOUXiNA.  3 

komst.  Af"  flintii  iirlx-tiidc  mun  (Icrciiiut  spctsai-  till 
sina  ])iljir  ocli  lansar,  ncli  i-ikcdonicn  särskildt  af  )iil- 
fspetsar  var  förvånande,  liksom  [)i'ydli<ili('t('n  i  deras  ar- 
beto.  Sa  mycket  stöi-re  uppmärksamhet  förtjenar  det, 
att  just  lios  dessa  f'<)r<'mål,  Nom  saledos  med  föi-kärlek 
bearbetats,  äro  oliklieterira  ]\\o(\  de  nordiska  typeiTia 
slående,  inom  stenaldei-skultnren  står  liela  den  itali- 
enska  i:rn])|)en   tydli<ren  sj(dfständig. 

lukcijomen  af  fvnd  vitnai',  att  st(Miålderns  folk  i 
Italien  varit  ieke  utan  betydelse  och  att  dess  tid  varat 
liUMn*.  1  trakten  af  Kom  liar  man  till  oeli  med  fnnnit 
en   stenåldersgraf. 

1'^ittigare  var  expositionen  på  bronsföremål.  De 
voro  så  f;i,  att  man  efter  att  liafva  studerat  expositio- 
nens samlingar,  alls  icke  eger  någon  aning  om  arten  af 
den  italienska  bronskulturen.  Man  kunde  allenast  gör 
spridda  iakttagelser,  öfver  livilka  jag  likväl  för  min 
del  hade  mycken  orsak  att  glädjas,  ty  de  komplettei"ade 
mina  tidigare  studier  i  Neapels,  Roms,  Florens'  och  Mi- 
lanos museer. 

Expositionens  fattigdom  i  detta  afseende  hade 
tvenne  ardedniuirar.  Dels  li":o:a  de  inom  Italien  funna 
bronsvapnen  jämte  öfriga  med  dem  jämnaldriga  föremål 
vaidigen  i  de  eti*uskiska  museerna,  till  följd  hvaraf  pro- 
fessor (Tanninini  i  Florens  en  ":åno-  nödijades  att  i  det 
etruskiska  museet  för  mig  utpeka  hvad  som  icke  var  etru- 
skiskt, och  museerna  för  den  klassiska  forntiden  hade 
siindt  intet  till  expositionen.  Dels  är  det  inom  Italien, 
liksom  i  de  andra  romanska  landen,  isynnerhet  naturfor- 
skarne,  som  et;na  siff  åt  den  iämförande  fornforsknin- 
gen,  hvars  method  är  densamma  som  naturvetenskapens, 
och  dervid  äi-  det  vanli2:en  ""eoloixerna,  som  brutit  väs^; 
de  kunde  icke  tillsluta  ögonen  för  de  fornsaker,  som 
de  funno  i  iordhifjren,  hvilka  voro  det  eiicntliaa  föi'e- 
målet  för  deras  studier.     Deraf    har   framkallats  en   viss 


4  HAXS    HILDEBRAND.  4 

förkärlek  för  stenåldern,  hvarförutom  till  försummandet 
af  hronsålderns  kultur  kommit  en  viss  brist  pä  tillmö- 
tesgående hos  de  klassiske  arkeolo":erne.  Att  döma 
efter  enskilda  ^'ttr;lnden  hai-  man  börjat  inse  denna 
brist. 

Expositionen  innehöll  äfven  nägra  romerska  forn- 
saker,  hvilka  egentligen  ieke  hade  sin  plats  der,  liksom 
ock  några  moderna  föremål.  Bland  fornsaker,  hvilka 
för  Italien  knappast  kunna  kallas  förhistoriska,  vill  jag 
särskildt  nämna  trenne  bågspännen,  ett  af  silfver,  de 
två  andra  af  brons,  funna  vid  I  mula,  en  ort  ej  långt 
från  Bologna.  De  höra  till  den  stora  germanska  grup- 
pen af  bågspännen,  som  förekonnner  på  Krim,  i  Sieben- 
biirgen,  i  Schwaben,  Bourgogne,  Belgien,  England  o.  s.  v. 
samt  inom  Skandinaviens  äldre  jernålder.  De  italienska 
exem})laren  —  man  kan  säga:  den  italienska  variete- 
ten  —  äro  förut  kända  genom  ett  i  Toscana  funnet  bag- 
spänne, som  engelsmannen  Kemble  publicerat.  Utan 
tvifvel  får  man  anse  dessa  i  Italien  funna  bågspännen 
tillhöra  Longobarderne. 

'Eör  kongressen  voro  åtta  dagar  anslagna,  tvenne 
för  öppnandet  och  afslutandet  (den  1  och  8  Oktober), 
trenne  föi*  sannnankomster  (2,  4  och  O),  trenne  för  ut- 
färder (den  8,  5  och  7).  Dertill  kom  ett  förberedande 
enskildt  möte  den  30  September  pä  aftonen.  Den  G 
gjordes  ock  före  sammanträdet  en  utfärd  till  Bolog- 
nas  campo  santo,  för  att  bese  dervarande  etruskiska 
graffält. 

I  sammanhang  med  utfärderna  stod  ett  festligt 
emottagande  i  städerna  Modena  och  Ravenna  samt  af  hr 
Aria  pa  Marzabotto.  Staden  Bologna  gaf  likaledes  för 
kongressen  en  fest  den  8.  Den  välvilja,  med  hvilken 
man  möttes,  och  prakten  i  mottagandet  å  de  nännida 
orterna  voro  så  stora,  att  det  synes  obilligt  att  göra  an- 
mäi-kningar  mot  dessa  fester,  men  det  kan  måhända  för- 


5  DKN    AlJKF.<>r,()f;iSK'.\    KOXCHKSSKN    I    MorXXJNA.  5 

latas,  när  ainniii-kHingcii  fäller  det  stu)'artiide  uti  dem 
Dels  tog-s  oeiH^iu  dem  en  alltlöi-  laii<^  <l(d  af  vec- 
kaii  ifVaii  de  vetei)skaj)!i^a  forhaiidlin«ijai-]ie,  dels  ock 
tordi!  d<'t  kunna  anses  vara  mindi'e  godt,  att  man  vän- 
jer sio-  vid  att  med  dessa  kongresser  förena  tanken  på 
alltför  stora  pcnninge-ntgiftei-.  Dock  var  alltid  en  ve- 
tenskaplig vinst  afsedd  med  dessa  färdei',  och  dei^  vanns 
iifven  irenom  besöket  af  Montales  terramara  vid  Modena. 
I  Marzabotto  var  besöket  för  kort,  för  att  man  skulle 
kunna  studera  mera  än  terränförlnlllandena.  Ravennas 
nionumiMiter  äro  af  det  högsta  intresse,  men  för  kon- 
gressens s\  ftcn  lemnade  de  ino;en  vinst.  Dertill  kommer 
en  annan  omständighet,  som  l)ör  tagas  i  betraktande.  Den 
tid,  som  l)ehöfdes  för  att  studera  utställningen  och  sta- 
den Bolognas  öfriga  fornsakssamlingar,  var  omöjlig  att 
vinna  under  kongressveckan,  och  att  hafva  studerat  dem 
före  diskussionerna  hade  dock  varit  (ni  sak   af  vigt. 

Programmet  hade  ))ä  de  ti-e  sammankomstdagarne 
fördelat  de  tre  kulturperioder,  som  den  jämförande 
fornforskningen  up])stält.  Af  dessa  blef  dock  jernaldern 
aldrig  behandlad;  dess  dag  och  likaledes  en  del  af  af- 
slutningssammankomsten  l)ehöfdes  för  de  föredrag,  som 
icke  hade  medhunnits  under  måndagens  och  onsdagens 
sammanträden. 

Man  märkte  under  behandlingen  af  stenåldern,  att 
det  är  i  främsta  rummet  geologei-ne,  som  i  södra  Eu- 
ropa sysselsätta  sig  med  denna  kulturperiod.  Föredra- 
gen och  diskussionen  l)lefvo  allt  mera  geologiska,  till 
dess  litliga  protester  började  höras,  (u^ologerne  försva- 
rade sig  enskildt  dermed,  att  geologien  lemnar  dock 
basen,  på  hvilken  fornforskningen  oi)ererar,  och  de  ville 
knapt  medgifva  att  de  togo  up))märksamheten  nästan 
uteslutande  i  anspråk  för  sjelfva  basen.  Det  är  natur- 
ligtvis omöjligt  att  alltför  noga  reglementera  angående 
förtulragens    art,    men    detta   vållar,    att  tiden   ofta   upp- 


o  HANS   HILDEHRAND.  O 

taoe?;  med  detaljerade  beskrifiiingar  och  fyiidiippgifter, 
som  lika  väl  kunde  hänvisas  allenast  till  redogörelsen 
för  förhandliiigarne,  och  som  nägon  gäng  allsicke  äro 
nya.  Sa  lemnades  t.  ex.  nu  om  en  i  Polen  funnen  i)Al- 
bvtronad,  en  berättelse,  hvilken  af  samma  person  blifvit 
afgifven  för  tre  är  sedan  vid   kongressen   i  Bonn. 

Flera  meddelanden  lenuiades  angående  stenäldern  i 
Italien,  belysningar  af  de  fornsaker,  expositionen  inne- 
höll. Af  störi'e  vigt  voro  de  upplysningar,  som  schwei- 
zaren Desor  gaf  om  ett  fynd,  som  under  loppet  af  som- 
maren blifvit  gjordt  i  Wiirtemberg.  I  en  håla  vid  Blau- 
beuren  hade  man  bland  l)en  af  grottbjörn,  grottlejon, 
ren,  antilop,  häst,  oxe,  varg  o.  s.  v.  funnit  tillhuggna 
flintskärfvor,  genomborrade  djurtänder.  Professor  Fraas, 
som  undersökt  denna  hala,  var  af  sjukdom  hindrad  frän 
att  besöka  kono-ressen,  hvadan  fullt  exakta  meddelan- 
den  icke  kunde  lemnas.  Annars  var  detta  ett  f\  nd, 
som   hade  kunnat  framkalla   en  intressant  diskussion. 

Den  lifiio;uste  dis^kussionen  under  behandlincjen  af 
stenäldern  fördes  mellan  hrr  Garrigou  och  de  Mortillet 
(Frankrike),  Steenstrap  (Danmark)  och  Dupont  (Belgien). 
Hr  Garrigou  förevisade  en  samling  djurben,  af  h vilka 
hvart  och  ett,  enligt  hans  äsigt,  bar  omisskänliga  spar 
af  att  liafva  mottaoit  afsio^tliofa  slao-  således  sias:  i^i^f" 
tade  af  menniskohand.  Hvarhelst  man  i  jorden  fann  ben 
med  d\lika  märken,  hade  man  derföre  rätt  att  af  dessa 
sluta  sig  till  menniskans  tillvaro  under  den  period,  som 
fyndets  jordlager  representerade.  Steenstrup  ville  icke 
medgifva,  att  af  hela  samlingen  mer  än  ett  ben  l>ar 
spär  af  ett  afsi"tlio;t  crifvet  slao^.  Diskussionen  o^älde 
de  verkningar,  som  ett  sådant  slag  borde  välla,  samt 
vidare  motivet  för  ett  bens  sönderslagning,  hvilket,  en- 
ligt Steenstrup,  ingalunda  alltid  är  begäret  efter  märg, 
ty  man  finner  ganska  ofta  äfven  icke-märgförande  ben 
sönderslaorna. 


i  1)K.\    AlJKKOriOGIsKA    K(  ).\(;RKS»KN    1    150I.0GNA.  7 

Afveii  (le  krjiiiiolo^i.ska  frågorna  framkallade  eii 
diskussion.  Mot  de  föTNök,  .som  blifvit  frjoi'da  att  efter 
kraniet}i)en)a  grujtjxM-a  de  foriiitalieiiska  stammanu;, 
opponerade  sii:  In*  Mdiitci/dzzd  (Italien),  emedan  man 
ännu  icke  hunnit  urundliijft  .studera  typerna  oeli  således 
Jinnu  \ar  of'örmö<;en  att  drajia  naura  jiiltiij^a  residtater. 
Så  myeket  vijxtigare  vai'  denna  ])rotest,  som  i  Italien 
fornforskare  undei-stundom  vädja  till  kraniologerna,  för 
att  vinna  upj)lysningar  om  nationaliteten  af"  de  gamle 
cgarne   till  fornsakenia,  som   undersökas. 

I)land  de  smärre  föredrag  som  höllos,  var  äfven  ett, 
som  lemnades  utan  vidare  afseende,  men  likväl  förtje- 
uar  att  framhållas.  Hr  Issel  (Frankrike-Italien)  gjorde 
invändningar  mot  hruket  af  namnen  »den  oslipade»  oeh 
»den  slipade  stenens  ålder»,  t}'  man  förstode  då  med 
stenen  vanligen  flintan ;  men  det  finnes  stenalderskultu- 
rer,  som  ieke  ijå  in  under  en  sådan  indelnino-,  emedan 
hos  dem  de  stenredskap,  som  slipas,  aldrig  äro  af 
flinta,  Oeh  denna  skilnad  är,  eidigt  hans  åsigt,  af  stor 
vigt,  emedan  skieklighetcn,  som  fordrades  för  att  åstad- 
komma ett  slipadt  flintredskap,  var  större  än  den,  som 
ett  slipadt  stenredskap  t,  ex,  af  serpentin  kräfde.  Det 
senare  underorick  allsins^en  annan  beliandlini»'  än  slin- 
ning,  I  det  sist  luiförda  påståendet  torde  han  ieke 
hafva  fullt  träffat  det  i-iktiga,  ty  dessa  stenredskap  tye- 
kas  hafva  undergått,  före  slipningen,  en  grusningspro- 
cess,  hvarigenom  tillformandet  gick  fort  o(di  lätt,  men 
anmärkningen  mot  s\  stemet  har  ett  visst  berätti- 
gande.  Man  måste  härvid  tillämpa  en  \ai"ning,  som  hr 
Voat  (Schweiz)  ^af  ileolotrerna,  att  ieke  alltför  mvcket 
lika  efter  parallelismer;  förhållandena  kunna  i  dv  olika 
landen  utveckla  sig  [»å  ett  mycket  skiljaktigt  sätt,  och 
man  måste  således  vid  systematiseringen  se  till,  huru- 
vida de  indelnigar,  som  annorstädes  blifvit  gjorda,  verk- 
ligen  passa   i   det  egna   landet.      Men    om    man   således   i 


8  HANS    HILDEBRAND.  8 

forinelt  liänseeiide  måste  gifva  hr  Tssel  rätt,  kan  man  i 
sak  mot  lionom  anmärka,  att  den  kultnrgrad,  som  den 
italienska  stenåldern  eger,  otvifvelaktigt  svarar  mot  den, 
som  norr  om  Alperna,  i  Frankrike,  England,  norra 
Tyskland  och  Skandinavien,  tillhör  den  slipade  flintans 
ålder. 

Denna  varning  mot  sökandet  efter  parallelism  är 
ojinska  vi  otior.  ^ler  än  en  o:åno:  har  det  händt,  att  man 
inider  inflytande  af  den  starka  utveckling,  som  den  jäm- 
förande fornforskningen  fått  i  Norden,  i  utlandet  lånar 
det  för  Norden  gällande  s^^stemet,  i  stället  för  att  låta 
sitt  system  sjelfständigt  utbildas  från  studiet  af  de  egna 
fornsakerna,  och  derigenom  blifva  skefva  rigtningar  ound- 
vikliga.  Men  äfven  från  andra  håll  söker  man  sig  mön- 
ster. Så  t.  ex.  när  de  danska  afskrädeshögarne  blefvo 
bekanta,  sökte  man  allestädes  efter  enahanda  bildningar. 
Knappt  hade  man  i  Schweiz  hunnit  göra  sig  förtrogen 
med  pålbyggnaderna,  förr  än  man  allestädes  ville  finna 
sådana,  ja,  nästan  ansåg  det  som  en  skam  för  ett  land 
att  sakna  dem.  Så  lyckades  det  Italienarne  att  få,  enligt 
den  nu  o-ällnnde  förklaringen,  i  terramarorna  ])å  en  oråno: 
pålbyggnader  och  afskrädeshögar,  och  nu  vill  man  gerna 
i  andra  land  finna  terramaror. 

Såsom  redan  är  nämndt,  har  besöket  i  Bologna, 
expositionen,  mer  än  sjelfva  kongressförhandlingarna, 
gjort  det  fullt  klai't,  att  öfver  hela  Italien  har  fordom 
varit  utbredd  en  oanska  ansenlio-  stenålderskultur.  Då 
det  af  språkliga  skäl  icke  är  antagligt,  att  stenåldern  i 
Europa  tillhört  stammai*  af  indogermansk  härkomst, 
blir  det  således  olämpligt  att  åt  de  första  i  Italien  in- 
vandrade   Ind()<ifermanerne     gifva     det    färolösa    namnet 

c  c  o 

Aborigines,    Ii  vilket    med    rätta    tillkommer    en  tidigare 
befolkninsr. 

Nästan  större  special-intrc^sse  hade  i  Italien  l)judits 
af    bronsålderns    behandling,    hvarvid    jag    med    brons- 


9  DEN    ARKKOLOCISKA    K(  )N(;itESSEN    I    m  tl,(j(;.\A.  9 

åldern  inciiiu-  s;i  väl  dess  rena  fonn,  >i«)in  do  filialkiiltu- 
rer,  hvilka  snianin<>;oni  ii|)j»t()go  jeniet  törst  vid  sidan 
af,  sedan  i  stilll(!t  för  bronsen.  l''trnskernc  sta  visserli- 
<2^en  till  en  del  pa  det  klassiskt-historiska  området,  men 
deras  knltnr  är  dock  af  den  art,  att  hon  hade  bort 
disknteras  i  sammanlian»'  med  Italiens  rena  bronsålders- 
former.  Matei-ialier  till  en  sädan  sammanställning  lem- 
nades  ock  genom  do  tre  i  j^olognas  närhet  gjorda  fynden, 
från  \  illaiiova  (af  grefve  (rozzadiiii  utstäldt  i  e.\i)osi- 
tionen),  frän  la  Certosa  (i  Bolognas  Museo  Civico)  och 
Marzabotto,  samt  ;i  aiidra  sidan  genom  fynden  frän  ter- 
ramarorna.  De  tre  första  fynden  hafva  af  de  tleste  för- 
klarats  vara  etrnskiska,  men  till  bestämmande  af  de- 
ras ställning  Jiade  behöfts  tillfälle  att  göra  jämförel- 
ser med  sådana  etruskiska  fynd,  öfver  hvilkas  etruskiska 
karakter  intet  tvifvel  ]'ader,  men  en  sådan  jämförelse 
kunde  här  icke  utföras,  och  forskarne  i  d<^n  etruskiska 
forntiden  hafva  ännu  alltför  litet  egnat  up|)mäi'ksandiet 
åt  de  frågor,  som  äi'o  för  den  jämförande  fornforsknin- 
gen  vigtigast.  Att  man  emellei'tid  numera  inser  dennas 
vigt  och  nödvändigheten  af  en  samverkan  mellan  henne 
och  den  klassiska  arkeologien,  syntes  t.  ex.  af  den  ön- 
skan, som  grefve  Coimstahile  uttalade,  att  man  måtte 
söka  utröiia,  huruvida  Italiens  rena  bronsålder  är  tidi- 
gare än  den  etruskiska  kulturen.  Frågan  lemnades  obe- 
svarad.  Enudlertid  torde  man  alltid  kunna  med  trycru-liet 
j)åstå,  att  det  norra  Italiens  i'eua  bronsålder  är  obero- 
ende af  den   etruskiska  kidtureu. 

Man  kan  ifi'ägasätta,  on?  \'illanova-fvndet  verkli<ren 
tillhöi'  samma  grupp,  som  Marzabotto-  och  rertosa-fyn- 
den.  (Jozzadiiii  liai-  ansett  det,  på  grund  af  en  viss  öf- 
verensstämmelse  i  typer,  vara  etruskiskt,  men  sa  tidigt, 
att  det,  som  ini  kådas  etruskiskt,  ännu  icke  fullt  hun- 
nit utl)ilda  sig.  Men  om  maii  tager  i  l)etrakraiide,  att 
af    Xillanova-typerna    mangen    iii-    >a     url)ildad.    att  den 


10  HANS    HILDEBRAND.  10 

knappast  kan  antagas  tillhöra  detta  tidiga  .stadium,  vin- 
ner i  vitTt  don  andra  åsigten,  80ui  uttalats  t.  ex.  af  hr 
Biondelli,  att  denna  strid  mellan  etruskiskt  och  icke- 
etruskiskt beror  derpå,  att  Villanovas  graffält  tillhör  ett 
icke-etruskiskt  folk  —  i  sådant  fall,  menar  han,  Galler  — 
som  mottagit  ett  visst  inflytande  af  den  etruskiska  kultu- 
ren. För  e"en  del  är  jag  böjd  för  att  bestrida  \  illanova- 
fyndens  etruskiska  ursprung,  men  anser  da  de  något  skilj- 
aktiiia  Marzabotto-  och  Certosa-fynden  vara  i  hufvudsak 
(nord)etruskiska,  till  dess  det  möjligen  visat  sig,  att  mellan 
dem  och  sjelfva  Etruriens  fynd  finnas  sådana  skiljaktighe- 
ter, att  de  förra  allsicke  kunna  anses  vara  etruskiska. 
De  skulle  i  sådant  fall  sannolikt  tillhöra  icke  en  gal- 
lisk, utan  en   italisk  stam. 

Emellertid  uttalades  vid  kongressen  ett  bestämdt 
förnekande  af  det  etruskiska  ursprunget  för  dessa  graf- 
fält. P]"otesten  inlades  af  hr  Chierici,  som  undersökt 
en  terramara  i  Reggio-trakten,  hvilken  icke,  såsom  an- 
nars är  vanligt,  tillhör  den  rena  bronsåldern,  utan  är 
en  terramara  med  jern.  De  derstiides  funna  föremålen 
voro  att  se  i  expositionen.  1  dem,  hvilka  han  ansåg 
tillhöra  en  kultur,  som  utgjorde  en  direkt  utvecklings- 
form af  bronsterraraarornas,  såg  han  alldeles  samma  ka- 
rakter, som  i  Bologna-traktens  stora  fynd.  Således  till- 
hörde Villanovas,  Certosas  och  Marzabottos  fornsaker 
en    omedelbar   fortsättning   af  terramarornas  bronsålder. 

Den  ifrågavarande  Reggio-terramaran  är  ännu  icke 
utförligen  beskrifven  och  jag  känner  derföre  om  den 
intet  annat  än  hvad  jag  fann  genom  att  granska  de  från 
densamma  konnia  föremålen.  j\len  dessa  voro  af  myc- 
ket olika  art.  Hufvudstommen  utgjorde  tydligen  en 
grupp,  scnn  karakteriseras  af  öfvergang  från  brons-  till 
jernalder,  och  detta  är  af  högsta  intresse,  ty  denna  blan- 
dade kultur  med  en  i  vissa  afseenden  ganska  rikt  ut- 
bildad smak  har   en    motsvarighet  i  graffynd  från  Sesto 


11  DEN    ARKKOLOGISKA    IvONGHKSSEN    1     HOl.itCNA.  11 

(/alendc  och  cgci'  ett  visst  slägttyckc  ined  \  illaiiova- 
Fyiidct.  Men  jäinte  dessa  föremal  tnnn  jag  andfa,  som 
vuvo  föl-  dciiiiu  urupji  tViimmande.  Der  \i\f^n  t.  ex. 
skiirfvor  af  ctmiskiska  vasei-,  h vilka  jag  dock  icke  vägar 
utmunsti"a,  emedan  de  möjligen  kunna  vara  lånade  frän 
en  vid  sidan  af  terramarans  folk,  jȊ  andra  sidan  Apenni- 
nerna, samtidigt  blomstrande  etruskisk  kultui'.  Men  jag 
sag  der  äfven  föremål  af  obestridlig  romersk  upprinnelse 
och  dessa  kumia  icke  tillhöra  tcrramaren,  alltså  synes 
undersökniniicn  icke  vara  utförd  med  all  den  kritik, 
som  erfordras,  och  derföre  måste  dess  resultatei"  endast 
med  varsamhet  begagnas.  Så  mycket  är  dock  säkert, 
att  den  visar  en  bronskultur,  som  är  [)a  väg  att  blifxa 
jernkultur.  Man  må  hop])as,  att  nya  fynd  och  nog- 
granna undersökninojir  skola  lägo^a  i  dasken,  om  ett  sam- 
manhang  finnes  med  Villanova-gru[)pen  eller  ej.  Sam- 
manställningen med  ('ei'tosa-  och  Marzabotto-fynden  be- 
ror, fruktar  jag,  på  samma  svaghet  i  kritiken,  .som  låtit 
till  tcrramaran  räkna  äfven  det  som  hittades  i  de  hösfre 
jordlagren.  Emellertid  skulle  jag  vilja  anse  detta  fynd 
frän  den  reggianska  terramaran  såsom  det  vigtigaste  från 
Italiens  bronsålder,  som  expositionen  imiehöll,  d.  v.  s. 
i  det  afseende  det  vigtigaste,  att  det  kan  gifva  u[)[)slag 
till  den  norditalienska  bronskulturens  utvecklin<jshisto- 
ria.     Det  är  detta  som   vi  allramest  behöfva. 

Grefve  Conestabile  lemnade  en  öfversigt  af  de  ita- 
liska  invandringarne  och  stammarnes  inbördes  förhal- 
landen. Som  han  dervid  utgick  från  språkvetenskapen, 
faller  luuis  föredrao^  utom  den  egentlijia  fornforsknino^en, 
och  kan  derföre,  trots  dess  stora  intresse,  lenuias  a  sido. 

För  att  gifva  ett  exem[)el  pa  den  forskningsmetod, 
som  i  Norden  användes,  meddelade  jjig  en  öfversigt  af 
bronskulturens  förnämsta  fii)ula-typer  och  framstäldc  de 
resultater,  som  af  jämförelsen  kunde  dragas.  Då  det 
\im   meddelade    var    ett    utdi-ajj:    af   en   stöi-rc   afhandliufr. 


12  •  HANS    lllLUKBRANl).  12 

som  koinnuT  att  intnoras  i  Antitjvarisk  Tidskrift  för 
Sverio-e,  är  en  i-edog-öi-else  fur  mitt  föredrag  onödig. 
Dr  MontfliiLs  lemnade  likaledes  ett  jiruf  pä  den  jämfö- 
rande metlioden,  i  det  han  utpekade  olika  kulturlager 
och  kulturelementer,  som  kunna  urskiljas  inom  Sveriges 
l)i'onsälder. 

P>land  de  fvndberättelser,  som  meddelades,  var  en 
af  stort  intresse.  Hr  Chantre  (Frankrike)  förevisade 
plancherna  till  ett  större  verk,  som  han  skall  ])ublicera 
öfver  Rhone-dalens  bronsålder.  Det  södra  Frankrikes 
fornförhållanden  äro  sä  litet  kända,  att  så  värderika 
meddelanden  måste  mottagas  med  största  tacksandiet. 

Om  man   än  med  afseende  på  bronsåldern  knappast 

kom    vid    kongressen  till   ett  lika  positivt  resultat,    som 

med    afseende   på  stenåldern,  kan   dock  med  skäl   påstås, 

att    uppmärksaraliet    blifvit    riktad    på    flera    hitliörande 

'frågor,  sä   att  man   kan  lioppas  af  framtiden  rika  frukter. 

För  öfrigt  ligger,  enligt  min  uppfattning,  kongres- 
sens största  betydelse  icke  i  de  föredrag,  som  man  får 
höra,  icke  ens  alltid  i  de  diskussioner,  som  uppstå,  utan 
i  de  tillfällen  till  personlig  bekantskap  och  enskildt  me- 
ningsutbyte, som  erbjuda  sig.  För  dem  och  deras  fruk- 
ter kan   en  redogörelse  icke  komma  i   fråga. 

Kongressen  kallas  internationel  och  den  är  så,  om 
än  nationerna  der  äro  mycket  ojämnt  representerade. 
Italienarne  skulle  naturligtvis  vara  mångtaliga  i  Bologna; 
fvra  femtedelar  af  de  närvarande  medlemmarne  till- 
hörde  också  de  romaniska  nationerna.  Men  icke  alle- 
nast derpå  berodde  deras  öfvervigt.  Fngland  hade  i 
Bologna  allenast  en  representant,  Tyskland  fyra,  af  hvilka 
tvenne  voro  af  slaviskt  ursprung.  Man  ma  hoppas,  att 
detta  missförhållande  småninoom  rättas. 

Men  föl'  att  vinna  en  sådan  rättelse  och  för  att 
Irnlla  intresset  för  konjii"esserna  vid  makt  samt  £>öra  det 
niöjligi    iitt   göi'a    deras    förhandlingar  värdei-ika,    är  det 


I.-)  DKN    AKKi:i>|,(j(;isKA    KoNGRKSSKN    I    )'.(»L()GN.\.  13 

nödigt,  ;itt  de  icke  aterkomina  alltför  ofta.  Man  ta- 
lade nu  ock  om  en  f<")rändrin;r  af  statuterna  i  denna 
syftning  —  kongresserna  skulle  hallas  livartannat  :ir  — 
men  särskilda  oniständii^lietei'  ifiorde  det  önskliijt,  att 
nästa  kongress,  som  sammanträder  i  J>elgien,  matte  hal- 
las redan  nästa  ar.  Den  der[)å  följande  skulle  således 
antairli^ien  hallas  ar  1S74.  Om  orten  är  intet  officielt 
yttradt,  men  enskildt  hafva  uttalats  önskningar  att  man 
dä  måtte  sammanträda  i  Stockholm.  Erkännas  ma,  att 
det  för  ett  lands  fornforskninfi-  är  al'  stor  viizt  att  kon- 
gressen  sammanträder  inom  landet,  emedan  få  d\lika 
tillfällen  erbjuda  sig  för  att  visa  livad  som  i  landet  blif- 
vit  till   vetenskapens  fränijande   utfördt. 

Som  de  italienska  arkeoloi>erna  voro  i  i>anskii 
stort  antal  representerade  i  liologna,  torde  det  vara 
på  sin  plats  att  nanujgifva  de  förnämste.  Den  jäni- 
förande  fornforskningen  i  Neapel  re[)resenterades  af 
prt)fessor  (ruiscanli.  föreståndare  för  det  geologiska 
museet,  som  förvarar  <j^anska  dvrhara  fornsaker  af 
sten,  ocli  kraniolo"'en  (J.  NlcoluccL  Från  Kom  hade 
kommit  geologen  senator  Ponzi  och  cavaliere  M.  S. 
dt'  Rossi,  egare  af  en  vacker  samling  fornsaker  från 
sten-  och  hronsaldrarne.  Frän  l""lorens  liade  kommit 
ki"aniologen  Maiiteijazza,  frän  Perugia  den  fräjdade  kän- 
naren af  den  etruskiska  forntiden  grefve  Giancarlo  Co- 
7ief<tahUc.  IJologna  representerades  i  fiämsta  rummet  af 
grefve  (riordinii  Gozzddini,  h vilken  gejiom  sina  arbeten, 
särskildt  öfver  Villanova-  och  Marzabotto-fynden,  inta- 
ger en  framstående  })lats  bland  Italiens  fornforskare. 
Frän  l*ai'ma  hade  infumiit  sig  professor  Luigi  Pigorini, 
en  af  de  förste,  som  i  Italien  skänkt  u[»pm;"ii'ksandiet  at 
den  förhistoriska  bronsålderns  fornsaker;  från  Milano 
Biondel/i,  frän  Turin  artillerika[)itenen  AiKjehicci,  före- 
ståndare för  det  på  fornlemningar  ganska  rika  artilleri- 
museet;   från    Sai-dinien    professor  Sp<nii>.     IMand    \ngre 


14  HANS    HILDEBRAND.  14 

forskiire,  som  genom  sin  andel  i  expositionen  och  ge- 
nom sina  skrifter  främjat  i  sitt  fosterland  fornforsknin- 
oren,  ma  nämnas  Marinoni  från  Milano,  Belucci  från  Pe- 
rngia,  Concezio  Rosa  från  (^orropoli  i  Abbruzzerna. 

Jag:  sökte  ställa  min  färd  till  och  från  Italien  så» 
att  jag  skulle  derunder  få  tillfälle  att  göra  studier.  I 
Liibeck  återsåg  jag  kyrkorna  och  tog  i  betraktande  en 
samling  nvligen  tagna  mästerliga  fotografier  af  Hans 
Memlinirs  målningar  i  Briigge.  1  Magdeburo-  fortsatte 
jag  mina  studier  af  domkyrkan,  i  Miinchen  af  det  baier- 
ska  museet,  I  Xiirnberg  besökte  jag  kyrkorna  och  sam- 
lingarna, i  Dresden  Holbein-utställningen,  i  Berlin  stu- 
derade jag  en  intressant  fyndgrupp  från  Altmark.  Gerna 
hade  iag  velat  taga  hemväo-en  öfver  Slesviff  och  Kiel; 
i  Slesvig  finnes  en  privatsamling,  till  hvars  granskande 
jag  blifvit  inbjuden,  och  i  Kiel  behöfde  jag  studera  de 
arkeoloo-iska  förhållandena  i  hertiojdömena,  hvilka,  i 
följd  af  sitt  läge,  kunna  bjuda  forskaren  mycket  af  in- 
tresse. Men  jag  ansåg  det  rådligast  att  dröja  med  denna 
utflygt  till  dess  samlingen  i  Kiel  hunnit  Idifva  ordnad. 
Man  må  i  vetenskapens  intresse  önska  att  det  sker  snart^). 

Stockholm  den  U  Oktober  1871. 


^)  Ofvanstående  berättelse  afgats  till  Kongl.  Yitteihets  Histoiie  och 
Antiqvitets  Akademien.  När  kongressens  förhandlingar  blifvit  publice- 
rade, skall  jag  måhända  återkomma  till  en  närmare  redogörelse  såväl  för 
föredrag  och  diskussioner  som  för  mina  studier  i   expositionen. 


STIDIKK    I    .JAMKOliAN'!)!-:    FOUNFOKM<MNG.  15 


Studier  i  jäiiiföraiHlc  roriirorskniii<![. 

Af 

Hans  Hildebrand  Hildebrand. 

Under  det  den  klassiska  arkeologiens  målsmän 
npptatta  sin  vetenskap  som  ingående  nti  den  klassiska 
tilolooien  och  således  nöja  sio-  med  att  åt  henne  för- 
behålla  en  tjenarinnas  osjelfståndiga  rol,  har  den  forn- 
forskniiig,  som  man,  derföre  att  hon  tidigast  bragtes  i 
system  och  mest  utvecklades  uti  norra,  isynnerhet  inom 
det  skandinaviska  Europa,  ofta  har  kallat  den  nordiska, 
satt  sin  ära  uti  att  intaga  en  sjelfständig  plats.  Med 
den  klassiska  arkeologien  har  vår  fornforskning  ett  ge- 
mensamt föremål,  så  till  vida,  som  den  ena  och  den 
andra  sysselsätta  sig  med  forntiden.  Ej  heller  ligger 
någon  hufvndsaklig  olikhet  uti  skiljaktig  begränsning 
af  detta  deras  geinensamma  föremål;  tv  om  det  än 
kunde  synas,  som  om  den  nordiska  fornforskningen 
vore  den  klassiska  arkeologien  olika  deri,  att  hon  eg- 
nar  sig  åt  de  icke-klassiska  folken,  eger  detta  icke 
en  verklig  grund,  ty  intet  finnes,  som  hindrar  oss 
att  inom  området  för  våra  studier  indras^a  äfven  den 
klassiska  forntidens  minnen  och  det  kunde  sannerligen 
läggas  vår  vetenskap  till  last,  om  hon  försu unnade  att 
göra  det,  sedan  hon  hunnit  den  grad  af  utveckling  att 
hon  kan  det,  utan  att  röna  ett  öfverväldigande  och  vil- 
seledande intryck  från  den  klassiska  arkeologiens  och 
dess    hjelpvetenskapers    sida.     En  fordran  att  vår  forn- 


16  HANS    HfLDEBRAND.  2 

forskning  skall  sysselsätta  sig  med  föremålen  inom  den 
klassiska  arkeologiens  arbetsfält,  ligger  uti  den  olika 
arbetsart,  hvari  skilnaden  mellan  de  tvä  vetenskaperna 
eo-entliffen  bestar.  Den  klassiska  arkeoloi^ien  utirär  frän 
historien  ocli  filologien,  den  nordiska  fornforskningens 
method  kan  i  korthet  karakteriseras  såsom  jämförande. 
Att  den  här  uttalade  uppfattningen  af  den  klassi- 
ska ai'keologien  icke  är  ett  omdöme,  som  är  skeft  i 
följd  af  bristfällig  bekantskap  med  ämnet  i  fråga,  fin- 
ner lättast  enhvar,  som  läser  hvad  en  af  denna  veten- 
skaps mera  framstående  män,  Conce,  säger  i  den  före- 
läsning, med  hvilken  han  tillträdde  sin  professorsbefatt- 
ning vid  universitetet  i  Wien.  Jag  tror  så  mycket  min- 
dre, att  han  skall  bestrida  den  nordiska  fornforsknin- 
gens rätt  att  befatta  sig  med  de  kli,issiska  kulturernas 
qvarlefvor,  som  han  har  sjelf  vid  ett  senare  tillfälle 
behandlat  sådana  med  en  method,  som  han  lånat  från 
vår  vetenskap,  ocli  detta  med  framgång,  ty  han  har 
kunnat  till  evidens  fastställa    resultater,    hvilka    tidis^are 

c; 

varit  allenast  anade  ^). 

Att  kalla  var  fornforsknino-  den  noi'diska,  kan  väl 
vara  historiskt  berätti"^adt,  men  eo^er  nu  mindre  oiltiiihet 
än  fön-,  ty  dermed  betecknas  ej  längre  en  vetenskaj», 
som  uteslutande  eller  nästan  uteslutande  idkas  i  Nor- 
den, utan,  med  glädje  må  det  framhållas,  en  vetenskap, 
hvars    method    vunnit   erkännande    allestädes    i    Inldnin- 

')  .TtV  A.  Coiize,  Ueber  tlie  Bedeutung  der  dassisclien  Archoeolooie, 
Wien  1869  samt  liniis  bidrag  Zur  Geschicbte  der  Anfauge  griechiscber 
Kunst.  Wien  1870.  I  den  förra  afbandlingen,  livilken  af  flera  klassiska 
arkeologer  omtalats  med  loford,  säger  ban  t.  ex.:  Wo  sicli  der  Quer- 
durebsebnitt  der  classiscbcn  Pbilologie  uud  der  Längendurclisrbnitt  der 
Kunstwissensebaft  kreuzen,  da  uud  genau  da  liegt  das  (iebiet  ib-r  dassi- 
sclien Arcbfieologie.  AVollte  inan  di^n  uuliezeicbnenden  Ausdruck  Arcbaeo- 
logie  iiber  Bord  werfen,  so  \viir(b;  mau  au  seine  Stelle  Wisseuscbaft  der 
classiscben  Kiinst  setzen.     (s.   5). 


3  sil  DIKR   1   JÄMFÖRANDE    FORNFORSKNING.  17 

fjens  verlcl  ocli  som  nu  idkas  snart  sa<;dt  öfverallt,  se- 
(lan  lion  ntgatt  frän  Norden.  \'i  nifi  lidlre  välja  ett  an- 
nat namn,  som  icke  fäster  sig  vid  sådana  fOi-  vetenska- 
))en  flyktiga  kännemärken  som  geognifiska  begränsningar, 
utiiii  återgifver  eller  antyder  vetenskapens  karakter, 
livilket  visserlis^en  är  den  hillio-aste  fordran,  som  man 
kan  ställa  till  ett  namn.  dag  vet  blott  ett,  som  kan  väl- 
jas, när  man  \ill  betona  motsatsen  till  livad  man  förr 
menat  med  fornforskning  oeh  livad  man  ännu  förstår 
med  klassisk  arkeologi  —  den  jämförande  fornforsk- 
niniren. 

Genom  jämförelser  grundlades  hon.  At  alla  de 
manjTfaldi^ra  fornsaker,  livilka  tidigare  betraktades  som 
curiosa  eller  i  bästa  fall  fingo  vara  illustrationer  till  en 
urgammal  historia,  som  man  trodde  sig  ega,  men  som 
i  grunden  ej  var  annat  än  ett  inbillningens,  den  förfe- 
lade kritikens  och  den  barnsliga  patriotismens  foster, 
egnades  en  närmare  granskning  och  de  fingo  bety- 
delse, i  det  man  letade  sig  till  deras  ursprungliga  be- 
stämmelse genom  jämförelse  med  hvad  i  våra  da- 
gar mindre  utvecklade  folkslag  bruka  och  tillverka. 
Man  fann  under  denna  granskning,  att  våra  fornsa- 
ker ej  alla  voro  af  samma  slag,  och  genom  att  ånyo 
anställa  jämförelser  kom  man  derhän,  att  man  för 
Norden  kunde  uppvisa  flera  forntida  kulturer,  följande 
den  ena  pä  den  andra,  och  utmärkta  livar  för  sig  ge- 
nom egendomliga  fornsaker.  Tack  vare  den  jämförande 
methoden  anades  tillvaron  af  en  stenålder  af  Magnus 
Bruzelius,  och  läran  om  en  sådan  framstäldes  och  till- 
lämpades  af  Thomsen  och  Xilsson.  Tack  vare  den  jäm- 
förande methoden  framstäldes  läran  om  de  tre  kultur- 
perioderna af  Thomsen '). 

*)  De  tre  peiiodenia  voro  visserlinen  förut  anade  ocli  ord  om  dem 
tålda  tidijjare,  men  fullt  uttaladt  oeii  praktiskt  blef  systemet  först  sam- 
tidigt   med   l)ildandct  af  de  stora   samliugarne. 

.l/i/i(/c.    ThhI.iitt.     4.  - 


18  HANS    HILDEBRAND.  4 

Geiioiii  jämförelser  bringas  vår  vetenskap  framåt. 
Sedan  åt  fornsakorna  blifvit  medgifven  en  sjelfständig 
betydelse,  i  det  man  i  dem,  trots  all  ofullkomlighet  och 
råhet,  som  kan  vidlåda  dem,  trots  all  rost,  som  frätt 
dem,  allt  våld,  af  tid  eller  menniskohand  tillfogadt, 
som  öfvergått  dem,  ej  längre  ser  enstaka  märkvärdig- 
heter, utan  frukter  af  och  vitnesböi-d  om  ett  i  forna 
dao-ar  verkande  folklif,  har  man  vid  deras  studium  att 
skjuta  undan  de  andra  vetenskaper,  som  förut  ensamma 
hade  yttrande-rätt  öfver  forntiden,  för  att,  utan  att 
låta  dem  inverka  på  forskningens  gång,  sedermera  med 
deras  resultater  jämföra  livad  den  sjelfständiga  fornsaks- 
forskningen  lemnat  som  sina  frukter.  Den  vinst,  som 
de  olika  vetenskaperna  vid  en  sådan  sammanställning 
bjuda,  är  stor,  särskildt  för  den  kontroll,  som  derige- 
nom  kan  utöfvas;  t}'  ett  resultat,  till  hvilket  fornforsk- 
ningen  kommit,  när  hon,  med  nödiga  facta  till  utgångs- 
])unkt,  varit  sina  grundsatser  trogen,  kan  icke  strida 
mot  den  riktiga  tolkning  häfdatecknaren  gifver  af  äkta 
och   icke  ofullständiga  urkunder. 

När  fornforskningen  hunnit  så  långt,  blir  hon  till 
sin  omfattning  ej  mera  nationel,  om  hon  än  alltid,  lik- 
som i  öfrigt  hvarje  menniskoverk,  eger  till  arten  af  ut- 
förandet en  viss  nationel  pregel;  hon  omfattar  nu  vi- 
dare områden.  Fornsakerna,  livar  de  än  äro  funna, 
sammanställas,  de  olikartade  skiljas  från  hvarandra, 
och  med  afseende  på  de  likartade  är  man  icke  nöjd 
med  att  konstatera  deras  likhet  och  inbördes  slägtskap, 
utan  man  går  vidare  till  att  uppsöka  frändskapens  olika 
grader  ocli  lär  att  utforska  typernas  historia;  ty  typen 
har,  såsom  uttryck  för  något  menskligt,  icke  allenast 
sin  u})pkomst,  utan  ock  sin  fortsatta  utveckling,  hvilken 
än  gar  uppåt  än  sjunker,  alltefter  de  olika  verkande 
omständigheterna.  Mången  är  benägen  att  betrakta  de 
resultater,    som   på  detta  sätt  vinnas,    med  misstro,  och 


5  STUDIER   I   JÄMFÖRANDE   EORNFORSKNING.  T' 

det  är  sant,  att  om  man  ställer  samman  af  en  typ  dess 
äldsta  och  yngsta  uppenbarelseformer,  eller  ;indi)unkterna 
af  tvenne  frän  ett  gemensamt  ursprung  med  hvarandra 
parallelt  gående  eller  sins  emellan  divergerande  utveek- 
lin»^sserier,  äro  olikhetci-na  så  stora,  att  talet  om  fränd- 
ska})  kan  förefalla  som  ett  fantasteri.  Så  mycket  större 
är  triumfen,  när  det  lyckas  att  öfvertygande  up})visa 
det  organiska  sammanhang,  som  råder  mellan  de  sken- 
l)art  oförenliira  enskildheterna,  och  invändningar  mot  me- 
thod(!n  förmå  icke  på  oss  verka  nedslående,  ty  vi  kunna 
ej  förgäta,  att  andra  vetenskaper  med  materialier,  som 
till  sin  art  likna  våra,  och  som  med  oss  använda  den  jäm- 
förande methoden,  omsider  vunnit  allmänt  erkännande. 
Det  är  ('II  vetenskap,  som  i  de  två  nämnda  afseendena 
eger  med  vår  den  mest  slående  likhet,  och  det  är 
språkforskningen,  om  hvilken  redan  mången  sagt,  att 
hon  utfför  vårt  tidehvarfs  stolthet. 

Men  å  andra  sidan  erkännes  villigt,  att  fornforska- 
ren,  ej  mindre  än  andre,  är  utsatt  för  misstag,  dels 
derijrenom  att  han  till  sitt  förfogande  kan  hafva  så  få 
materialier,  att  de  icke  leda  till  giltiga  slutsatser,  dels 
också  att  han  icke  rätt  tolkar  de  facta,  som  ligga  nt- 
l)redda  för  honom.  Det  händer  fornforskaren,  ej  mindre 
än  andre,  att  han,  dårad  af  skenet,  fäster  lit  vid  det 
livars  oduo-litrhet  en  strängare  kritik  skulle  skoningslöst 
läir""a  i  da^en:  att  han,  beherrskad  af  aningen  om  en 
sanninjT,  ilar  att  vinna  henne  i  hennes  helhet,  utan  att 
underkasta  sig  det  tålamodspröfvande  arbetet  att  slä])a 
sifif  fram  från  factum  till  factum,  det  ena  måhända,  kan 
det  tyckas,  obetydligare  än  det  andra,  men  hvart  och 
ett  likväl,  om  det  rätt  tolkas,  i  stånd  att  leda  framåt 
eller  att  kullkasta  theorier,  som  kanske  voro  mycket 
kära.  Dessa  brister  äro  icke  den  jämförande  fornforsk- 
ningens,  utan  ämnets  och   den  menskliiia  naturens. 

Det  har  nyligen  förunnats  mig  att  företaga  en  längre 


20  HANS    IIILDEBRAND.  6 

Utländsk  resa  med  ändamål  att  taga  kännedora  om  de 
arkeologiska  förhållandena  i  främmande  land.  Instruk- 
tionen inskärpte  det,  hvartill  omständigheterna  af  sig 
sjelfva  manade,  pligten  att  anställa  jämförelser.  Den  of- 
liciela  berättelsen  måste  ingifvas  så  tidigt,  att  jag  icke 
kunde  för  den  bearbeta  den  skörd  af  materialier,  som 
jao-  under  resan  hade  insamlat.  De  studier,  som  jag 
här  meddelar  och  som  till  föremål  hafva,  i  en  icke 
ringa  mon,  de  arkeologiska  förhållanden,  som  jag  i  ut- 
landet hade  tillfälle  att  undersöka,  kunna  betraktas  som 
])ihang  till  reseberättelsen,  och  jag  hoppas,  att  de  icke 
skola  blifva  resans  enda  synliga  frukter.  Men  jag  gör 
anspråk  på  att  de  bidrag,  som  jag  under  den  ofvan 
stående  titeln  lemnar,  bedömas  som  studier  —  i  hvilka 
materialier  framläggas  och  slutsatser  dragas,  men  det 
hela  ännu  icke  nödvändigt  eo;er  karakteren  af  något  af- 
slutadt.  Jag  önskar,  att  denna  studiekarakter  skall  upp- 
fattas i  dubbel  mening,  dels  nämligen  som  ett  vitnes- 
börd  om  de  materialier,  som  stå  fornforskaren  till  buds 
och  af  honom  studeras,  dels  som  ett  försök  att  tillämpa 
den  jämförande  fornforskningens  method. 

Först  lemnar  jag  några  bidrag  till  spännets  eller 
tibulans  historia.  Jas;  har  valt  detta  ämne,  emedan 
spännet  ej  har  i  menniskans  behof  en  oblidkelig  lag  för 
den  yttersta  detalj-utvecklingen,  och  jag  har  så  myc- 
ket hellre  valt  denna  för  smakens  fria  utöfvande  öppna 
fornsaksgrupp,  som  jag  derigenom  kommer  i  tillfälle 
att  sysselsätta  mig  med  flera  kulturformer,  deribland 
med  Kelternas,  Romarnes  och  Germanernas  ^).  Den 
andra  afhandlingen  sysselsätter  sig  med  den  ungerska 
bronsålderskulturen,  hvilken  i  mina  ögon  är  så  vigtig, 
att    jag    anser    henne    böra   användas  till  utgångspunkt, 

')  Al'  mina  bidrag-  till  tibulans  historia  lemuade  jag  en  förberedande 
öfversigt  uti  ott  toredrag-  vid    kongressen   i   Bologua,   Oktober  1871. 


7  STL'DJI<:ii    I   JÄMFÖRANDE    FOKNKOKsKNING.  -I 

(lorest  man  vill  söka  mod  friiino;aii,ii-  lyftii  dcii  slöja,  som 
ännu  är  utbredd  ötVcr  den  europeiska  bronskultureu, 
i  synnerhet  öfvcr  hennes  ursprung.  I  den  tredje  upp- 
satsen, om  de  '»lika  hronskulturernas  ornamentsmotivei', 
söker  jag  utföra  hvad  jag  i  den  andra  endast  kan  an- 
tyda. Till  fortsättning  af  serien  har  jag  förberedt  upp- 
satser om  den  äldre  germanska  jernaldern,  i  samman- 
liang  hvarmed  jag  ingår  [)u  frågan  om  de  vigtiga  dan- 
ska torfmossfynden,  hvilka  enligt  min  u[)pfattning  icke 
äro  att  hänföra  till  vidt  skilda  perioder,  utan  snarare 
till  olika  folkelementer;  om  den  constantinska  periodens 
betydelse  för  Norden,  under  hvilken  period,  enligt  min 
ui)j)fattning,  de  modifikationer  åstadkommos  inom  den 
nordiska  kulturen,  som  föranledt  uppställandet  af  en 
s.  k.  mellanjcrnälder;  vidare  om  ormslingan  som  ett 
germanskt  ornamentsmotiv,  samt  om  de  svenska  fornsa- 
ker,  som  blifvit  hittade  i  Ryssland. 

Om  min  följande  framställning  skulle  visa,  att 
mina  materialier  icke  varit  nog  många,  bör  jag  icke 
ensam  bära  skulden  derför,  t}'  en  brist  är  af  mig  obe- 
roende, bristen  på  ett  rikhaltigt  arkeologiskt  bibliothek. 
Det  statsanslag,  som  Kongl.  Vitterhets  Historie  och 
Antiqvitets  iVkademien  eger  till  inköp  af  böcker,  är  sa 
litet,  att  icke  ens  det  allra  nödvändigaste  kan  anskaf- 
fas, således  omöjligen  hvad  man  kan  behöfva  för  att 
gifva     sina     studier    en    större    omfattning  ^).      Men    da 

^)  Jag  vill  anföra  ett  exempel.  Den  som  vill  studera  den  etruski- 
ska forntiden,  iinner  i  Yatikanens  s.  k.  miiseo  gTcgoriano  den  rikhaltiga- 
ste samlingen.  Ett  planschverk  i  tvenne  delar  är  utgifvet  öfver  detta 
museum,  ett  synnerligen  vigtigt  arbete,  hvilket  väl  ma  anses  oumbärligt. 
Det  tinnes  icke  i  Stockholms,  icke  i  Uppsalas  offentliga  boksamlingar  ocli 
det  är  vnl  dyrbart  att  köpa  för  en  enskild.  För  att  fullfölja  dessa 
studier  är  det  äfvenlcdes  nödvändigt,  att  hafva  tillgäng  till  de  värderika 
skrifter,  som  blifvit  utgifna  af  det  preussiska  arkeologiska  institutet  i 
llnm.      Men  U\y  att  begagna  dem,   iir  det   nödigt  att  fiiretaga  en  resa   till 


22  HANS    HILDEBRAND.  8 

ett  fackbibliothek,  oin  än  fattigt,  finnes,  hafva  vår- 
darne  af  det  Kongl.  Bibliotheket  icke  ansett  det  nö- 
digt att  för  detta  senare  inköpa  synnerligen  många  ar- 
keologiska arbeten.  Det  har  derföre  mer  än  en  gång 
liändt  mig,  att  jag  måst  afbryta  påbörjade  arbeten,  eme- 
dan jag  i  Sveriges  hufviidstad  icke  egt  nödiga  litterära 
hjelpmedel  till  deras  utförande.  Om  åter  mitt  sätt  att 
begagna  materialierna  skulle  visa  sig  bristfälligt,  ber 
jag  att  domen  deröfver  må  drabba  icke  methoden,  utan 
min  uppfattning  af  denna. 

När  jag  klagar  öfver  brist  på  litterära  tillgångar, 
kan  jag  icke  underlåta  att  påpeka  en  svårighet,  som 
möter  äfven  den  i  detta  fall  bäst  lottade.  Att  se,  be- 
döma och  beskrifva  en  fornsak,  hennes  likheter  och  olik- 
heter med  andra  fornsaker,  o.  s.  v.  kan  väl  synas  vara 
något  temligen  enkelt,  men  tyvärr  är  det  icke  så.  De 
llesta  studera  fornsakerna  från  en  viss  synpunkt,  alle- 
nast få  ega  i  sin  uppfattning  den  universalitet,  att  de  åt 
den,  som  vill  studera  en  fornsaksgrupp  med  ett  annat 
syfte,  bjuda  ett  fullgodt  material,  hvarpå  man  kan  för- 
lita sio".  Oändlio:t  måno:a  o;åno;er  hör  man  talas  om  lik- 
heter  mellan  föremål,  som  alls  icke  stå  nära  hvarandra, 
och  den  som  godtroget  lyssnar  till  sådana  uppgifter, 
kommer  lätt  in  på  villospår.  Jag  vill  anföra  ett  exem- 
pel. Man  har  gång  efter  annan  framhållit  den  unger- 
ska bronskulturens  identitet  med  den  bronskultur,  som 
förekommer  i  Norden  och  i  allmänhet  i  Europa.  Denna 
uppfattning  är  oriktig  och  grundar  sig  helt  enkelt  pä 
bristande  skärpa  i  uppfattningen.    Först  och  främst  visa 


Köpenhamn  eller  Berlin.  En  mängd  af  timmar,  som  jag  gerna  hade  velat 
tillbringa  bland  Roms  monumenter,  äldre  och  yngre,  måste  af  mig  an- 
vändas i  det  nämnda  institutets  bibliothek,  för  att  ur  dess  skrifter  an- 
teckna det  som  var  mig  för  tillfället  af  största  vigt.  Jag  begagnar  till- 
fället, för  att  uttala  mitt  erkännande  af  den  utmärkta  välvilja,  hvarmed 
institutets  tjenstemän  omfatta   främmado  forskare. 


II  Ml  DIKK    I    .1  \MI'(»I;a,NI)K,    fornforskning.  23 

fornsiikenia,  att  iniin  icke  kan  tuhi  oin  en  (Miro])oi.sk 
bronskiiltiii-,  utan  att  det  hny  heta  europeiska,  brons- 
kulturer  —  eller  l)ron8al(l(!rskulturei-,  i  fall  man  före- 
drager det  längre  uttryeket  —  samt  att  nian  {'i'>y  de  i 
Europas  olika  land  funna  bronsaldersforuierna  ieke  kan 
tala  om  en  identitet,  allenast  om  inl)Ordes  likhet.  Men  trots 
denna  obestridliga  likhet,  är  det  hos  den  ungerska  brons- 
kulturen  jnst  hennes  olikhet,  som  faller  den  noggranne 
forskaren  i  ögonen,  och  det  äi-  detta,  som  gör  denna 
kultui-  sa  viirti"'  för  bedömandet  af  samtliga  bronsålders- 
kulturer  i  deras  sammaidumg  och  i  deras  skiljaktiga 
utveckling. 

Jag  vill  anföra  ett  annat  exempel.  Professor  Linden- 
schmit  i  Mainz  har  [)ublicerat  en  bronsring  *),  och  be- 
gagnar sig  af  tillfället  för  att  förlöjliga  det  nordiska 
treperiodsystemet:  »man  hänför  i  Norden  dylika  ringar  till 
bi'onsaldern,  under  det  man  roar  sig  med  att  hänföra 
andra,  som  äro  af  samma  slag,  dels  till  den  ä,ldre  dels 
till  den  yngre  jernåldern».  Hade  hr  Lindenschmit  när- 
mare oranskat  de  af  honom  nämnda  fornsakerna  eller 
de  figurer,  han  citerar,  skulle  han  icke  hafva  gjort  sig 
skyldig  till  misstaget  att  säga  dem  vara  alla  af  ena- 
handa art.  Till  all  lycka  behöfver  denna  fräga  icke 
afgöras  efter  större  eller  mindre  förmåga  att  uppfatta  en 
saks  karakter.  En  mångfald  af  fvnd  bevisa  på  det  kla- 
raste  giltigheten  af  de  tre  olika  ringarternas  hänförande 
till  de  tre  nämnda  bildningsåldrarna.  Silfverringen  frän 
Danmark,  i  hvilken  Lindenschmit  ser  romersk  teknik, 
tillhör  den  arabiska  handelns  tid. 

Det  är  en  gammal  god  sed  att  vid  utförandet  af 
ett  vetenskapligt  arbete,  särskildt  med  tacksamhet  ihog- 
komnui    dem,    som    genom     riktninucn    af    sin    litterära 

')  Jahrbiicher   des   Vereins   von    AltcrtliuniJitViMindcn    ini   lllieinlande. 

\Lvi.  s.  4(»  r. 


•24  HANS    HILDEBRAND.  10 

verksamhet  befrämjat  arbetet  eller  för  detta  kunna  an- 
ses hysa  ett  lifligare  intresse.  Under  arbetet  med  fi bu- 
lans historia  har  jao-  ofta  med  tacksamhet  tänkt  på 
tvenne  män,  som  genom  att  samla  och  utgifva  tecknin- 
K-ar  af  fornsaker  från  olika  orter  lemnat  rika  bidrao^  till 
de  komparativa  studierna.  Den  ene  af  dem  John  M. 
Kemble,  är  nu  afliden,  men  hans  Hora^  ferales,  särskildt 
med  den  af  Augustus  Wollaston  Franks  utarbetade 
texten,  är  för  alltid  ett  vigtigt  verk.  Den  andre  är  den 
n3^ssnämnde  Ludvig  Lmdenschinit,  för  hvars  outtröttliga 
nit  att  i  Mainz'  centralmuseum  förena  fornsaksgrupper 
från  alla  Tysklands  delar  (i  någon  mon  äfven  från  när- 
lio-o-ande  land)  och  för  hvars  flit  att  i  sina  skrifter  sätta 
en  större  allmänhet  i  tillfälle  att  öfverskåda  de  ma- 
terialier,  som  komma  till  hans  kännedom,  jag  hyser  den 
största  aktning,  äfven  om  jag  i  många  fall  ingalunda 
kan  dela  de  åsigter  han  förfäktar.  Men  om  jag  under 
de  följande  undersökningarne  i  främsta  rummet  tänkt 
på  de  män,  som  i  synnerhet  framlagt  materialier  föi- 
jämförelser,  vore  det  en  orättvisa  att  icke  på  samma 
gång  nämna  den  man,  som  i  Tyskland  fi'ämst  af  alla 
verkat  för  det  mångsidiga,  detaljerade,  systematiska  stu- 
diet af  ett  bestämdt  områdes  fornförhållanden.  Jag  me- 
nar geheime-arkiv-rådet  Lisch,  genom  hvars  förtjenst 
ett  tyskt  land,  Meklenburg,  är  väl  kändt  i  arkeologiskt 
hänseende.  Så  mycket  hellre  hembär  jag  honom  här 
min  hyllning,  som  han  i  Tyskland  med  sin  maning  till 
efterföljd  alltför  länge  fått  vara  en  ropandes  röst  i 
öknen.  Under  arbetet  med  den  ungerska  bronsåldern 
kunde  jag  icke  underlåta  att  tacksamt  tänka  på  de 
män,  som  i  landen  söder  om  Karpatherna  nitälskat  för 
fornsakernas  samlande  och  som  med  den  mest  före- 
konnnande  välvilja  ö])})nade  mig  tillgång  till  de  skat- 
ter de  hade  under  sin  vård.  Jag  nämner  i  främsta 
rummet    bland    Magyai'erna    professor    Flovian    Romer  i 


11  BI1JKA(;    TILL    Sl'ÅNNKTS    HISTORIA.  25 

Pest  'ocli  Iif  llriirih  Fiiiäli/  i  Klauseiihurg,  bland  Ty- 
skariie  nialsinäiiiien  lör  der  \'er<'ii)  fin-  Siel)erd)rirn^i.sclio 
Landeskuiidc   i    lleniianiistadt,   Schässl)ur<^,  Säclisisch-lle- 

gcii   och    liistritz,    Tcutscli,   Reisseiiherger,  Miiller,  ni.   fl. 

* 


liidrai;:  till  spännets  historia. 

Så  länoe  kläder  varit  använda,  har  man  liaft  be- 
hof    af    nao-ot    att    saninianfästa   dem   med.     Till  sådant 

o 

ändamål  användes  knappar,  men  förmodligen  ännu  of- 
tare nålai'. 

Redan  från  stenåldern  känner  man  nålar.  De  äro 
af  ben  och  temliiien  o^rofva.  När  metallerna  blefvo  kända, 
gjordes  nålarne  finare  och  man  försåg  dem  med  huf- 
vud  af  olika  art.  Från  bronsåldern  Unnas  många  olika 
slag  af  nålar  uti  samlingarna. 

Men  äfven  nålen  med  hufvud  kan  bereda  hvarje- 
handa  oläfjenhet.  Den  kan  af  en  eller  annan  orsak 
skjutas  upp  och  glida  ur  klädnaden.  Om  icke  nödvän- 
digt, är  det  åtminstone  önskligt  att  pa  något  sätt  före- 
bygga detta,  och  deruti  ligger  motivet  till  utbildning 
af  spännet  eller  fibulan,  ellei',  som  det  i  dess  enklaste 
form  kallas,  säkerhetsnålen. 

I  våra  dagar  äro  säkerhetsnålar  i  allmänt  bruk. 
Man  finner  dem  i  alla  Europas  land  och  de  kunna  icke 
anses  vara  betecknande  för  någon  särskild  kultur.  Fig. 
1  visar  en  af  dessa  moderna  nålar,  köpt  uti  en  bod  häi- 
i  Stockholm;  om  hon  äi-  af  svensk  tillverkning  känner 
jag  icke.  Nålen,  gjord  af  ståltråd,  liai-  blifvit  förlängd 
och   förlängningen   har  blifvit  omböjd,   så   att   den  yttei'- 


26  HANS    HILDEBRAND.  12 

•Sta  ändan  bildar  en  hake,  i  hvilken  nålen  hvilar.  På 
den  punkt  der  nålen  öfvergår  till  bygel,  är  tråden  en 
oråno-  i  spiral  oniböjd,  hvarigenoni  iibnlan  far  nödig 
spänstighet. 

Såsom  den  följande  framställningen  visar  och  som 
erfarenheten  lärt  enhvar,  finnas  spännen  af  en  mycket 
mera  utbildad  form,  och  likväl  begagnas  än  i  dag  den 
enkla  säkerhetsnålen,  som  kan  sägas  vara  det  ursprung- 
liga spännet,  det  som  legat  till  grund  för  de  andra, 
mera  utbildade.  Detta  visar,  huruledes  ett  föremål 
af  en  enkel  form,  så  framt  denna  är  särdeles  lämplig, 
kan  fortlefva  och  således  äfven  förekomma  i  fynden  vid 
sidan  af  andra,  yngre  former.  Man  måste  således  al- 
drig förgäta  skilnaden  mellan  äldre  och  yngre  föremal 
eller  fynd  samt  äldre  och  yngre  typer  eller  former 
Det  kan  hända  att  ett  föremål  af  äldre  form  tillhör  en 
senare  tid  än  ett  annat  af  yngre  form. 

Säkerhetsnålen,  sådan  fig.  1  visar  oss  den,  till- 
fredsställer fullkomligt  det  praktiska  'behofvet.  Om 
man  fäst  sig;  uteslutande  vid  detta,  hade  den  mensk- 
liga  kulturen  icke  haft  att  uppvisa  något  fullt  utbil- 
dadt  spännsmycke.  Men  man  nöjde  sig  icke  med  det 
rätt  och  slätt  nödvändiga,  utan  sirade  det  på  många- 
handa sätt,  och  som  man  dervid  icke  hämmades  ge- 
nom några  praktiska  behof  med  afseende  på  detaljerna, 
hade  hvart  folk  vid  dessas  utarbetande  det  friaste  spel- 
rum för  sin  fantasi  och  sin  smak.  På  o-rund  deraf  äro 
spännena,  huru  oansenligt  månget  än  är,  af  ganska 
stor  betydelse  för  den  menskliga  kulturens  historia. 

r^rfarenheten  visar,  att  spännena  voro  af  mångfal- 
dig art.  Denna  rikedom  gör,  att  man  måste  länge  söka 
efter  en  fornsaksgrupp,  som  lemnar  ett  lika  godt  till- 
fälle att  studera  typerna  i  deras  skiljaktighet  och  i  de- 
ras sammanhang,  i  deras  härstamnings-  och  frändskaps- 
förhållanden.     Man    skulle    kunna    för    de   typer,  som  i 


1;>  JJIDUA(;    TILL    sPANNErS    IIISTOKLA.  27 

(let  följande  onitjihis,  u|)|»s;Ut}i  slägttaflor  med  d(!riis  led 
och  sidoordiiiule  enheter,  lAotl  med  (h;n  skiliiad  som 
vållas  deraf,  att  en  foi-iisaksty))  icke  eger  samma  skar])a 
begränsning  som  den  menskliga  individeiL  Att  spåra 
en  sådan  utveckling:  eorer  åtminstone  föi*  mi<>-  ett  stort 
intresse.  Jag  förgäter  dcrvid  att  de  ting,  jag  har  fram- 
för mig,  äro  döda.  I  dem  ti[)penbarar  sig  ock  vei'kli- 
gen  ett  lif,  ehnrn  detta  är  icke  deras,  utan  folkens,  till 
hvilkas  kultur  de  höra,  af  hvilka  de  äro  alster,  om  livil- 
kas  karakter  de  bära  vitne.  Det  är  likväl  icke  allenast 
denna  kulturhistoriska  sida  af  saken,  som  är  att  betona. 
Granskningen  af  en  sådan  fornsaksgrupp,  som  den  nu 
ifrågavarande,  brinjjar  i  dajjen  inåno;et  vitnesbörd  om 
forntida  isolering  eller  samfärdsel,  i  det  hon  visar, 
huru  ett  folks  kultur  på  andras  har  utöfvat  en  befruk- 
tande inverkan. 

Erfarenheten  visar  ock,  att  alla  de  spännen,  som 
denna  gång  äro  föremål  för  undersökning,  nämligen  de, 
som  hafva  en  böjd  bygel  —  jag  ber  om  undseende  för 
l)leonasmen  i  uttrycket  —  och  pä  grund  deraf  kallas 
bågspännen,  ursprungligen  tillhöra  tvenne  på  det  skar- 
paste skilda  grupper.  Antingen  bestå  spännena  af  al- 
lenast ett  stycke  och  äro  således  af  samma  grundtyp, 
som  fig.  1,  eller  ock  äro  de  sammansatta  af  tvenne 
stycken,  nålen  och  bygeliL  Vill  man  mäta  de  båda  ty- 
pernas inbördes  värde,  är  det  obestridligt,  att  den  förra 
ecrer  företrädet.  Den  med  särskild  nål  försedda  tibulan 
gifver  intryck  af  något  dödt,  på  mekanisk  väg  hopsatt, 
under  det  att  det  andra  slaget  af  fibulor  i  sig  sjelf 
eofer  alla  resurser  och  deriu-enom  o-ifver  ett  behai>liq;t 
intryck  af  liffullhet  och  spänstig  kraft.  Men  såsom  allt 
annat  menskliirt  hade  ock  denna  ädlare  fibula  sin  bästa 
tid,  efter  hvilken  man  biet'  hennes  ursprungliga  karak- 
tcr  otrogen.     Folkens   fantasi  tofj   i   fullaste   mått  ut  sin 

o  ra 

rätt  och   utvecklade  det  rent  ornamentiva  på  bekostnad 


28  IIAN.S    IIILDEBRAND.  14 

af  det  ursprungliga  och  orgfiiiiska,  så  att  man  måste 
u})pgifva  enheten,  som  karakteriserade  typen,  och  er- 
sätta den  med  något,  som  var  ännu  mer  meknniskt  än 
hvad  den  andra  hufvudgruppen  hade  att  uppvisa,  näm- 
lisren  en  nål,  fästad  i  en  g-åno-led.  Det  är  särdeles  in- 
tressant  att  se,  huru  man  ändock  kände  motvilja  för 
denna  åtgärd  och  länge  bibehöll  den  forna  spiralvrid- 
ninofen,  om  ock  som  ett  menino-slöst  bihano-. 

Det  hade  af  theoretiska  skäl  varit  rättare  att  be- 
gynna öfversigten  med  de  af  ett  stycke  bestående  spän- 
nena såsom  de  principtrognaste  ^),  men  just  derföre  att 
deras  grupp  har  gifvit  upphof  till  den  nyss  antydda 
filialgruppen,  måste  den  tagas  i  närmaste  sammanhang 
med  denna.     Jao^  böriar  således  med 


Första  kapitlet, 

Den  nordiska  gruppen:  sammansatta  hdgspännen  med 
ndl  och  hy<iel,  men   utan  gängled. 

Fornkunskapen  sysselsätter  sig  med  tider,  som  icke 
rönt  något  inflytande  af  vår  statskonsts  godtyckliga  be- 
stämmelser, och  fornsaksgruppernas  gränser  falla  derför 
ofta  alls  icke  samman  med  de  politiska,  som  vår  tids 
geografi  u])pgifver.  Så  äfven  i  detta  fall,  ty  Norden  be- 
tecknar ej  här  hvad  vi  annars  förstå  med  detta  namn, 
den  germanska  Norden,  d.  ä.  Skandinavien,  utan  deri  in- 
nefattas utom  Sverige,  Norge  och  Danmark  äfven  en  del 
af  Tyskland.  Kände  man  de  tyska  fornförhållandena 
i  allmänhet  lika  väl  som  de  svenska,  norska,  danska 
och  meklenburgska,  skulle  jag  helt  visst  kunna  upp- 
gifva  en  noggrannt   utstakad    gräns.     Nu   måste  jag  be- 

')  För  så  vidt  nämligen   man  måste  gilVa   iT)retriide  åt.  det,  som  med 
de  enklaste  medlen  fyller  en  gifven  uppgift. 


15  1>K    NORDISKA    i; AGSPÄNNKNA,  29 

kliigligcMi  iiOjii  mis:  med  ilc  iingcfarlif^ii  uj)i)<2:ifterna,  utt 
inom  Tyskland  går  den  nordiska  grnppcns  oinråde  i 
öster  inemot  Weichscl,  i  vester  åtminstone  till  Wcsers  dal, 
i  söder  till  mellersta  Tysklands  gränsberg,  det  vill  säga 
det  intager  af  den  nordtyska  slätten  Oders  oeh  l"'.ll)es 
dal;ir  oeh  iir  kanske  ieke  alld(des  främmande  åtmin- 
stone för  de  närmast  liggande;  delarne  af  Weiehsels 
oeh  Wcsers.  För  trakterna  öster  om  Weichsel  saknar 
jag  upi)gifter,  men  jag  Hnner  det  icke  otroligt,  att 
tlenna  flod,  som  redan  under  stenåldern  utgjorde  en 
kulturgräns,  fortfarande  egde  samma  betydelse,  liksom 
den  i  en  senare  tid  blef  gränsflod  mellan  Germaner  och 
Slaver.  Samma  okunnighet  måste  jag  bekänna  med  af- 
seende  på  landet  bortom  Weser  ').  Under  det  den  nor- 
diska bronsåldern  råder  i  full  lifskraft  inom  Limeburg, 
således  i  det  område,  som  skiljer  Elbes  och  Wesers 
vatten,  och  under  det  man  kan  spåra  densamma  t.  ex. 
vid  Helmstädt,  således  på  den  landhöjd,  som,  skiljande 
samma  vatten,  närmast  Aller  och  Bode,  bildar  en  för- 
eningslänk mellan  Liineburgska  heden  och  Harz,  kän- 
ner jag  inga  fynd,  som  otvetydigt  bära  denna  kulturpe- 
riods i)regel,  från  landet  i  vester,  från  den  egentliga 
VVeserdalen,  från  Ems'  område  och  längre  bort  från  Ne- 
derländerna. Hur  man  skall  förklara  detta  förhållande, 
vet  jag  ännu  icke.  Det  är  väl  sant,  att  i  Hannover-museet 
är  Liineburg  af  alla  hannoverska  områden  det  det  enda 
i'ikt  representerade,  men  detta  synes  mig  icke  innebära 
en  tillräcklig  förklaring.  A  andra  sidan,  då  den  nor- 
diska   bronsålderns    fyndortei-    förekomma    icke   allenast 

')  Sedan  ofvaiiståeiule  skrefs,  har  jag  (cUmi  19  Januari)  af  hr  Cou- 
rad  Leemans,  föreståndare  för  det  anti(ivariska  riksnuiseet  i  Leiden,  fått 
mottaga  vigtiga  upplysningar  om  de  i  Ncderliinderna  f()rckommande  spänne- 
formerna. Jag  behöfver,  för  att  kunna  begagna  mig  af  dem,  tillgiing  till 
arl)eten,  som  icke  för  ögonblicket  tiiiuas  i  Stockholm.  Jag  skall  dcrförc 
längre  fram   återkomma   till   de   hoUiindska   spiiniuiia. 


30  HANS    KILDEBRAND.  16 

på  den  östra,  utan  ock  på  den  vestra  kanten  af  vatten- 
delarne  mellan  Elbe  och  Weser,  finnes  ingen  skarp  na- 
tursrräns  i  vester  för  den  ifråo-avarande  kulturens  område. 
Härvid  kan  man  svårligen  tänka  sig  mer  än  tvenne 
fall.  Antingen  är  den  begränsning,  jag  här  ofvan  an- 
gifvit,  felaktig  i  följd  af  materialiernas  otillräcklighet, 
eller  ock  har  landet  i  vester  från  Liineburg  att  uppvisa 
en  bronsålder  af  ett  annat  skaplynne,  hvilket  vore  ett 
factum  af  största  intresse,  emedan  det  skulle  visa  oss 
tvenne  kulturer  och  tvenne  kulturfolk,  som  icke  skiljas 
af  vttre  oränsmurar,  hvadan  man  för  deras  åtskilnad 
måste  antaoa  en  inre  söndrino-  mellan  de  två  närboende 
stammarne.  Under  dessa  förhallanden  må  det  med  skäl 
anses  som  en  för  den  jämförande  fornforskningen  särdeleg 
vigtig  uppgift  att  utröna,  hurudan  den  rena  bronsåldern 
varit  mellan  Limeburgs  hed  samt  Rhens  och  Maas'  nedre 
lopp.  I  de  belgiska  samlingarne  har  jag  icke  funnit 
den  nordiska  bronsålderns  karakteristiska  typer. 

Jag  har  bestämt  områdets  gränser  på  det  sätt, 
som  i  fornkunskapen  är  det  enda  riktiga,  efter  fynden. 
I  noter  längre  fram  uppräknar  jag  några  fyndorter  frän 
områdets  södra   del. 

Inom  detta  område  förekommer  en  synnerligen  en- 
kel fibulaform  hg.  2,  hvars  grundtyp  uppenbarar  siff  i 
områdets  alla  öfriga  fibulor.  Bronsnålen  försågs  med 
ett  hål  strax  nedanför  hufvudet  och  genom  hålet  träd- 
des en  bronstråd,  som  fick  en  hufvudriktning  parallel 
med  nålens  och  hvars  ändar  lades  samman  till  jämna 
spiralskifvor.  Sjelfva  bygeln,  som  vid  sin  nedre  del 
bildade  ett  knä,  i  hvilket  nålen  lades,  var  trind  och 
antingen  slät  eller  ock  försedd  med  sneda,  parallel- 
gående  upphöjda  tvär-ränder,  hvarigenom  han  fick  ut- 
seende af  att  vara  vriden.  Det  är  tvdlio;t,  att  en  sä- 
kerhetsnål    sådan    som    denna  fullkomligt    uppfyller    sin 


17  1)K    NORDISKA    IIAGSPÄNNKNA.  'M 

bestäiiiiuelse,  att  saminanli;\ll;i   en   klädnad,  utan  att  kun- 
na o;lida   \\v  den. 

Spännen  iif  detta  slag  (t}})en  A)  forokoninia  i  Sxc- 
riue,   Nori>e   och   Danmark   (samt  M(.'kleni)urii:  '). 

Fig.  M  visar  det  nästa  stadiet:  b}'gelns  trinda  träd 
ersattes  af"  ett  platt  med  liniesirater  prydt  band.  Så- 
dana sjtännen  (typen  B)  äro  liittills  funna  i  Daiiinark 
(samt  Meklenburg  och   Liineburg  '). 

Utvecklingen  gick  ännu  ett  steg  fram  samt  nådde 
dermed  sin  höjd  och  sitt  slut.  Man  nöjde  sig  ej  längre 
med  bandet,  utan  det  utbyttes  mot  en  rhombisk  skitVa 
med  breda  kantornamenter  och  med  en  rad  spiraler,  som 
går  längs  öfver  midtfältet  (fig.  4).  ^b'n  utvecklingen  var 
icke  ensidig.  Den  större  bredden,  hade  lätt  gifVit  in- 
tryck af"  en  viss  platthet  och  kraftlöshet,  men  detta  häf- 
des  till  en  del  derigenom,  att  nålhufvudet  utsirades 
med  en  hög  cylindrisk  stolpe  med  liten  rund  knapp 
upptill  och  en  konisk  underdel.  Af  detta  nålhufvud 
skymmes  i  någon  mon   bygelns  spirailagda  ändplatta. 

(Jnekligen  är  denna  typ  (C)  ganska  prydlig.  By- 
gelskifvans  bredd  kunde  praktiskt  motiveras  af  begäret 
att  skyla  nålen  och  ojämnheten,  som  åstadkoms  i  tyget, 
när  denna  träddes  igenom  det.  Si)ännen  af  detta  slag 
förekomma   i   Sverige   och   Danmark' ). 

Inom   områdets  tyska    del    kujina   vi   varsna  alldeles 

')  Exempel.  Sverige.  Skåne,  Halland,  Öland.  Noi-ge.  Stavangers 
och  N.  Bergenluis  Amt  (Nicolaysen,  Norske  Fornlevninger,  s.  34(), 
490.  Urda  2.  pl.  14,  iig.  9,  10.  Danmark.  W.  tig.  228.  Madseus 
Afbildninger,  Treenliöi-fundet  (Jntland).  tig.  6.  ^^iiite  af  Spa-nder  tii:.  S). 
Om   Mcklenburg,  se  sid.   32  (18). 

-)  Exempel,  haiimark-.  Madsens  afbildninger,  l^ornm-Eshöi-fuu- 
det,   tig.   11.      Om   de  tyska  fyndorterna,  se  s.  32  (18). 

•*)  Exempel.  Sverige.  Skåne.  Danmark.  W.  lig.  229.  Madsens 
Afbildninger,  Suite  af  Spn;nder,  tig.   7. 


32  HANS    HILDEBRAND.  18 

sainmti  öfvergång,  livilkeii  der  likväl  upplöser  sig  i  tven- 
ne  serier.  Den  ena,  som  är  den  nyss  omtalade  skandinavi- 
ska serien  lik,  om  man  undantager  nälhufvudets  form 
(hvarom  mera  längre  fram)  har  att  af  denna  uppvisa  typer- 
na A  )  och  B")  —  man  skulle  kunna  kalla  dem  Ka  och  Ba 
—  men  icke  typen  C.  Den  andra  serien,  som  är  med 
den  förra  sido-ordnad,  men  eger  ett  något  yngre  tycke, 
omfattar  alla  tre  grupperna,  och  jag  dröjer  så  mycket 
hellre  vid  denna  series  former,  som  vi  kunna  studera 
dem  på  verkliga  jätte-exemplar.  De  mått,  som  jag  i 
specialbeskrifningen  uppgifver,  äro  sådana,  att  man  något 
ryggar  tillbaka  från  antagandet,  att  dessa  spännen  begag- 
nats af  menniskor.  Men  om  man  på  grund  af  deras  storlek 
skulle  vilja  tillerkänna  dem  en  viss  monumental  karak- 
ter och  antaga,  att  de  varit  använda  t.  ex.  på  gudabil- 
der, hvilka  såsom  fritagna  från  alla  rörelser,  icke  behöf- 
de  hnna  det  största  spännesmycke,  hvarmed  den  from- 
ma vördnaden  prydde  dem,  obeqvämt,  så  strider  mot 
en  sådan  förklaring  den  omständigheten,  att  dessa  jätte- 
spännen icke  kunna  kallas  sällsynta  och  på  grund  deraf 
snarast  torde  böra  hänföras  till  det  dao-ljora  lifvets  bruk. 
Fig.  5  (typen  D).  För  att  bilda  en  motvigt  till  de 
stora  spiralplattorna  har  den  trinda  bygeln  blifvit  nå- 
got högre  och  derjämte  skarpt  böjd,  hvarigenom  han 
får  ett  kraftigare  tycke  än  hos  typen  A  (fig.   2). 

^)  Exempel  Mehlcnburg.  Lisch  säger  om  spännen  af  typen  A 
(med  tvenne  korsarniar  pii  nälhufvudet):  sie  koramen  in  den  KegelgTäl)ern 
nicht  selten  vor  (Friderico-Francisceum,  s.  120).  och  för  några  dagar 
sedan  skref  han  till  mig,  att  dessa  spännen  äro  för  det  nämnda  slaget 
af  brousålder-grafhögar  karakteristiska.  Trettiofem  års  erfarenhet  har 
således  stadfäst  den  år  18'^7  meddelade  iakttagelsen.  Hannover  (Liine- 
burg?  i  mnseet  i  Hannover). 

-)  Exempel.  ,]reklenbi/i'(/.  Samma  anmärkning  i  Friderico-Fran- 
cisceum.  Limebimj,  v.  Estorff,  Ileidnische  Alterthiimer,  pl.  11,  fig.  8  och 
10.      Frov.  Sachsen  (?  i  museet  i    Ha  lie). 


19  DE    NORDISKA    BÅGSPANNENA,  33 

Oriiriiialct,  Ii, .5  dec.-timi  laii":t,  funnet  i  Mekleii- 
bin"<^-,  i"r)r\  iiias  i  det  rika  orli  liu-  xcteiiskapeii  (lyrl)ara 
8cli\\H'!"iiisk;i    museet. 

Det  ttdjandc  stadiet  (ty[)en  K)  visar  oss  fig.  (5.  Den 
trinda  tciicii  är  uthytt  mot  ett  jämnbredt,  med  puidvter 
och  liiiicr  i>i-\"(lt  band.  ( )i-iginal('t,  11,7  dec.-tum  långt, 
är  funnet    i    Altmark. 

l'tt  rninu  senare  stadium  (typen  F)  linna  vi  i  fig.  7. 
liandet  har  :if\en  hiii'  utbytts  mot  en  nxal,  mot  rmdarne 
spetsad  skifva.  Originalet,  12,5  dee.-tum  långt,  är  fun- 
net i  Sehlesien.  Ktt  annat,  detta  synncidigen  likt  spän- 
ne (Van  Neder-Lausitz  förvaras  i  en  värderik  fornsam- 
ling,   tillhörig  die  deutsehe  Gesellsehaft  i  J^eipzig '). 

Sålunda  förete  dessa  tre  former  enahanda  utveck- 
ling, som  de  tre  nyss  förut  omtalade,  i  Skandinavien 
funna  t}  perna.  Men  trots  denna  parallelism  finna  vi 
en  viss  skiljaktighet,  först  och  främst  hos  de  stora 
spännena  (typerna  D,  E  ocli  F),  men  äfven  hos  Aa  och 
Bf/,  för  så  vidt  äfven  de  sistnämnda  hafva  ett  nålhufvud 
med  tva  eller  tre  korsarmar.  Sådana  nålhufvud  äro 
inom  det  tyska  området  ytterst  vanliga -),  under  det  jag 
för  Skandinavien  ej  känner  mer  än  ett  exemplar,  (från 
Hofby  i  Skåne,  Inv.  3171)),  ehiuMi  äfven  dess  korsarmar 
icke  äro  fullt  sa   utvecklade  som  de  tyska  exemplarens. 

Men  typen  fig.  2  eller  dess  grundform  egde  för- 
måga till  en  mångsidig  utveckling.  Hittills  har  bygeln 
undergått  metamorfoser  (och  i  viss  mon  nålhufvudet), 
men   bygelns  ändplattor    hafva   förblifvit    desamma.      Va\ 


V  Ett  spänne  af  denna  typ,  ehuru  ej  af  samma  storlek,  är  funnet 
vid  Heideshcim  nära  Griinstadt  i  Klicn-Pfalz  (icke  länsat  friin  Worms), 
Lindensehuiit,  Alterthiimcr,  I,  i»,  pl.  3.  tig.  .3.  Det  är  eget  alt  tinna 
ett  sådant  spänne  sä  längt  at  vester,  hvarest  det  är  isoleradt. 

-)  Jag  liar  funnit  dem  i  samlingarne  i  Schwerin,  Hannover,  Jtua, 
Leipzig,  llalle,   Breslau   culi   Berlin. 

Antiiir.  Tidfkri/l,     i.  3 


34  HANS.  HILDEBRAND.  20 

annan  grupp  af  dessa  bågspännen  har  uppkoniniit  cleri- 
o-cnoni,  att  spiralplattorna  blifvit  l)etraktade  som  huf- 
vudpartiet,  hvilkct  undergått  väsendtliga  förändringar, 
under  det  bygeln  fatt  krynipa  saninian  och  blifvit  ett  för 
spännets  utveckling  mindre  vigtigt  parti.  Spännena  af 
denna  grupp  tillhöra  Sverige  och  Danmark  såväl  som 
den  nordiska  gruppens  område   i   Tyskland. 

Det  första  stadiet  (typen  1)  finna  vi  i  tig.  8.  By- 
o-eln  är  starkt  krökt  och  prydd  med  tvärgående  åsar. 
Spiralplattorna  bildas  af  breda,  plattade  tenar,  och  som 
de  äro  små,  kunna  vridningarna  ej  Idifva  många.  Plat- 
tan ser  derföre  nu  nästan  ut  som  en  mindre  skifva, 
som  prj^des  af  en  i  spiral  ritad  linie.  Xålhufvudet  är 
rundt,  indraget  öfver  midten  och  upptill  försedt  med 
en  skålig-  insänknino',  i  hvilken  man  ser  ett  litet  hål 
samt  spår  af  en  deruti  fästad  rund  prydnad.  Denna 
är  hittills  aldrig  funnen,  men  kring  hålet  ser  man  tyd- 
lifjen  en  rund  linie,  som  svarar  mot  det  felande  orna- 
mentets  nedre  kontur. 

Bågspännen  af  denna  art  förekomma  i  Sverige, 
Danmark  och  Meklenburg  O-  Utvecklingen  från  denna 
grundtyp  af  andra  rang  —  såsom  grundtyp  af  första 
rang  räknar  jag  hg.  2,  emedan  vi  icke  känna  någon 
mera  ursprunglig  —  fortgår  småningom  och  fullt  kon- 
seqvent.  Hon  kan  i  korthet  beskrifvas  sålunda.  Bå- 
gen förlorar  i  ornamentiv  betydelse,  blir  smal,  trind 
och  tvärstrierad.  Plattorna  blifva  verkligen  samman- 
hängande, ehuru  till  en   tid  den   yttersta  vridningen  bi- 

')  Exempel.  Svericje.  Skåne.  Inv.  2791.  Danmark.  AV.  fig.  230. 
Madsens  Afbildniiit-er.  Siiitc  nf  Sp.ender  fig.  9.  Meklenburg .  rriderieo-Fran- 
cisceum  pl.  -lO  lig.  lo.  Af  T.indenschniit  (Alterthiinier  uns.  heidnischen 
Vorzeit)  afbildas  en  tibula  af  denna  typ,  funnen  vid  Periigia  och  förva- 
rad i  Scliweriiis  museum.  1  ppgiften  lär  bero  pä  en  förvexling.  Från 
Perugia  finnas  i  Schwerins  museum  tvenne  fibulor,  men  de  äro  af  den 
bukiga   italienska   tvpen. 


21  I)K  NORDISKA   i'.agsfänni:na.  o5 


l)eli;illc's  tVi  iVnii  •>kil\;iii  odi  iir  da  liögr(!  Au  (Iciiiiu, 
kuDriijf  samt  siicdt  tv;ii'sl  ricrad.  Na^oii  ;iaiiii"  sci"  iiiaii 
ock  pa  skitVaiis  j)lat  cii  koi-t  s|iir;illiiii('  di-aL:('ii,  som  nu 
är,  livad  spiralliiiicu  lios  tyiicii  I  ( li^^  S)  tycktes  vara, 
allenast  ett  \  f-oiiuiineiit.  XalhiitVudet  l)il)elialler  sam- 
ma koiitui-er,  men  midthalet  vidgas,  sa.  att  liufvudet 
blir  rinixtormiiit,  hvarjiVmte  det  i  lialet  fästa  ornamen- 
tet f'örs\  inner  och  ersattes  na<j;oii  ,L!;anu'  af  en  liten  kn(Ji)[)- 
formiu'  U|)i)höiniiiL;  j>a  ändskifvans  nudt.  lö)'  symme- 
triens  skuld  anl)i'in_Lras  en  dylik  ui)j)liöjnin;i-  i  midten  af 
(len  andra  skifvaii,  livarest  di'n  icke  äi"  histoi'iskt  moti- 
verad ').  Detta  visar,  huruledes  man  i  en  typs  utveck- 
lin<rshistoria  inföi-  n \  a  momenter,  hvarpå  vi  strax  häref- 
tei"  skola  se  Hera  exempel.  Derjämte  förlorar  nulhallaren 
sin  tidiiiare  ororaniska  karakter.  Först  ut«riordes  den 
af  ett  knä,  bildadt  genom  en  dubbelböjning  af  traden 
vid .  bvirelns  nedre  ända.  Knäets  tvenne  sidor  droijos 
närmare  intill  livarandra  och  sammansmälte  nedtill, 
hvai-ioenom  nålhållaren  lick  ett  ringformigt  utseende. 
Denna  i'ing,  som  hade  allenast  ett  historiskt,  icke  ett 
praktiskt  berättigande,  ersattes  snart  af  en  liten  upp- 
stående ten,  hvilken  utgör  ett  dödt  bihang  till  tibulan. 
Ofverijäno-en  ses  i  tio;.  D  och  10  (efter  i  Sveriije  funna 
originaler).     Denna  typ  (K)  ätergifves  af  tig.    11  "'). 

Spännen  af  detta  slag  förekomma  i  södra  Sverige, 
Damnark,  Hannover,  Mekleid)urg  och  preussiska  provin- 
sen  Sachsen   (söder  om   Magdeburg  '). 

')  .M;iii  lianer  stundom  hos  typen  1  en  siidan  fuiliöjning  niidt  pä 
den  ändskifva,  som  icke  täckes  af  iiälliufvudet.  Afven  der  är  den  tram- 
kallad  af  benägenhet  för  att  bilda  nägot,  som  svarar  mot  det  höga  iial- 
hufvudet. 

-)  T  Antiqvarisk  Tidskrift  f<)r  Sverige  8,  s.  221,  tinnes  afbildad  ett 
svenskt  spänne  af  typen  K  utan  de  oinnäninda  förhöjninirarne  pii  skif- 
vornas   midt. 

^)     Exempel.      Srerige.      Skåne.      DaniiKirk.     Madsens     Afbildninger. 


36  HAN>    llILDKliHAND.  22 

Det  är  återigen  skifvaii,  som  i  främsta  rummet  ut- 
bildas. Den  nyss  omnämnda  uj)i)höjda  tjocka,  yttersta 
vridniiio-en  bibehåller  sin  tjocklek  till  atskilnad  från 
sjelfva  skifvan,  men  spåren  af  spiralvridningen  äro  nu 
förlorade:  skifvan  ömsintes  af  en  regelbundet  fortlö- 
pande u[)|)liöjd  i-and.  Xälhallaren,  som  i  t\  pen  K  ännu 
var  fäst  vid  nedre  delen  af  bygeln,  har  i  följd  af  denna 
förändring  förfl3'ttats  till  skifvan,  der  den  är  satt  ett 
litet  stycke  frän  bygelns  fot,  så  att  nålen  kan  läggas 
in  mellan  de  tva.  Skifvan  lemnade  ett  fält  för  anbrin- 
orande  af  ornering,    hvartill  de   två  nvss  omtalade  midt- 

Ö  c' 

upphöjningarne  gåfvo  anledning  eller  eggelse.  Den  nu 
temligen  korta  bygeln  blef  åter  tillplattad  och  utvid- 
ffad,  och  försågfs  vanligen  med  enkla  ornamenter.  Nål- 
hufvudct  förändrades  äfven  något  och  uppträder  hädan- 
efter som  en  öppen  ring,  hvars  ändar  antaga  olika  ge- 
stalt, allt  efter  tillverkarens  smak.  Ibland  äro  de  tvärt 
afskurna,  ibland  spirallagcla,  ibland  vidare  utbildade  '). 
Typen  (L)  afbilclas  fig.   1"2'). 

Ornamenterna,  som  anbringades  på  de  något  ku- 
piga  ändskifvorna,  voro  af  vexlande  art,  dock  alltid  l)il- 
dade  af  ui)p]iöjda,  tvärstrierade  linier,  hvilka  mången 
gång  äro  ordnade  i  mer  eller  mindre  oregelbundna  kon- 
centriska cirklar.  Prof  på  dessa  ornamentsmotiver  lemna 
fig.    12   och   13. 


Suite  af  Sptieiider  tiy.  10.  Mcklenhurg.  Daininerow  (i  Sclnveiiiis  mu- 
seum). Liineburg.  Estorff,  pl.  11.  tig.  4,  (pl.  12.  Hj;-.  8).  Trov.  iSach- 
sen.     Calbe  an   der  Saale  (museum  i  Berlin). 

')  På  fig.  12  äro  ringens  ändar  oniböjda  och  ega  form  af  fogel- 
hufvud. 

-)  Exempel.  Sverige.  Skäue,  Yestergötland,  Bohuslän,  Yernihuid.  Ohuid, 
Södermanland,  Uppland.  Norge.  Danmark.  W.  fig.  231.  Madsens  Afbild- 
ninger.  Suite  af  Spiender  tig.  11 — 14.  Luneburg.  EstoriT.  pl.  11.  fig. 
3.  Brandenburg  (museum  i  Berlin).  Mellan  typerna  K  oeh  L  finnas 
flera  öfvergängsformer,  de  vackraste  måhända  i  Köpenhamns,  Hannovers 
och   Berlins  museer. 


23  DK    NOliUlSKA    I5A(;sl'ANNl':XA.  37 

Men  in;iii<xoii  <ranL^  visa  ."iiidslvifvonia  iitveii  pa  iiii- 
(l<'rsitl;in  vissa  iiiiplK^jda  linicr.  liildandc  lii;iii'('i',  li\ilka, 
(Ifi  de  r\(lli<'<'ii  icke  tiilkoimiiit  som  |)i'\ diiad,  1'öniiodli- 
»•■(■11  ('"t  uaLioii  |)rakti>k  hctxclrlsc.  Det  liirii:^!'  iiärinast 
att  tillika  siLi  <li'iii  \ara  faltriksmärkiui.  I*a  svenska 
l)aij>|»riiiii('ii  liar  yAya  amnärkt  tväiiiie  sådana  märken, 
en  hand  (li,Li.  II)  <)(li  ett  mot  ändarne  ^ffrenadt  kors  (fig. 
lo).  Si  ni\(d<ct  stt)rr<'  inlresse  s\iias  inii;-  dessa  märken 
frH-iiciia,  som,  att  dtuiia  c\'u:v  nu  {'^'^v  liaiidcii  varande 
matcrialier,  det  förra  tillli<)r  östra  <jcli  södra,  det  se- 
nare  atei-  vcstra    Sverige  '). 

l-^tt  s[)änne  af  denna  art,  som  föi-varas  i  iU-rlins 
museum,  har  som  urnanient  på  bygehi  tvenne  med  huf- 
vud ena   mot   hvarandra   vända  foglar. 

xVniiii  återstår  en  form  af  den  nordiska  gruppen 
att  betrakta,  livilken  jag,  för  dess  egendomliga  uthild- 
nin<r,  o'ömt  till  sist,  ehuru  den  i-ätteligen  är  att  anse  som 
en  hiform  till  den  mellersta  af  de  tre  här  omnämnda 
grupperna.  Det  är  ett  spänne  med  bred  ornerad  by- 
gelskifva,  men  med  ändspiraler,  som  hänga  ned,  båda 
åt  samma  hall  (typen  II,  lig.  17).  Ktt  ögonkast  är  till- 
räekligt  för  att  inse,  hur  mycket  lägre  denna  form  står 
än  alla  de  föregående,  ty  de  stora,  nedvända  spiralplat- 
torna gifva  at  spännet  ett  utryek  af  tyngd  ocli  ohar- 
monisk  aiioi'diiing. 

Denna  ty[)  är  af  sto)'t  intresse  för  dess  lokala 
karakter.  De  fynd  med  d(!ssa  spännen,  som  konnnit  till 
min  kännedom,  äro  ieke  få,  men  alla,  utom  ett,  hafva 
kommit  frän  Luneburgska  landet "). 

')  Dft  förra  märket  förekommer  på  spännen  tViin  Skime  ocli  Söder- 
manland,  (let  senare  pä  spännen   frän   Bohuslän   och   Vermland. 

-)  lixempel.  Liinebuvtj.  Estorfl".  pl.  11.  tig.  14 — 17.  jil.  12.  rig;. 
2 — 4;  Klemm,  Germaniselu;  Altfrtiiumskundf,  s.  72,  jd.  \.  ti<r.  1. 
llohtein.    Tvii  exemplar  (museum  i  Liibeckj.  —  Det  finnes  en  libulatyp,  som 


38 


IIAN.S    HILDKJiRAND. 


1^4 


Skilnaden  inellaii  t}'pern<i  H  och  F,  iig.  17  och  7. 
är  visserligen  ansenlig  och  synes  knappast  möjlig  att 
förklara.  Men  typen  H  är  utvecklad  ur  en  typ  G,  tig. 
10,  livilken  här  atergifves  efter  ett  i  ]\Ieklenbui-g  funnet 
oriiiinal,  som  förvaras  i  Schwerins  museum.  Huru  denna 
typ  uj>pkommit  iir  lätt  att  förstå.  På  ett  spänne  af 
typen  E,  fig.  G  (med  bladlik  bygel)  vändes  de  två  änd- 
spiralerna  ej  åt  olika,  utan  åt  samma  håll,  nedåt.  Denna 
afvikelse  tick  icke  allenast  en  öfvergående  tillvaro,  utan 
blef,  i  trots  af  dess  brist  Då  behaga,  inom  ett  visst  om- 
rade  konstant  och  utvecklades  vidare,  till  dess  t3pen 
H  fig.   17,  uppkom. 

Sammanlianget  mellan  dessa  typer  kan  uttryckas 
medelst  följande  slägttafla,  i  spetsen  för  hvilken  man 
kan  sätta  ett  spänne  med  en  bygel,  som  är  något  min- 
dre än  på  fig.   2  och  något  längre  ån   på  fig  8. 


A.  fig.   '1.  A(/. 


D.  fio'.   5. 


I.    fig.    8. 


B.   fig.   3.  Br^ 


E.   fig.  G. 


G.  fig.  IG. 


C.   fis.  4. 


K.  fio-.  11. 


F.   fio-.  7 


H.  fiff.  17. 


L.  fig.  12. 
J    formen    af    denna    öfversigt    är    det    allenast  ett, 
som  torde  behöfva  ett  par  ord  till  förklaring,  nämligen 


något  liknar  denna,  men  hvars  ötVersta  dol  är  trådformig  med  tvcnne 
ovala,  platta  ntvidniugar  mellan  sig  och  de  nedliängande  spiralplat- 
torna, hvilken  man  funnit  i  Salzburgska  området  och  Baiern,  dock 
ännu  aldrig  med  nål.  Se  Lindenschmit,  Alterthiimer  I.  3.  pl.  6.  tig.  3 
och  11.    11.    pl.    1.   tig.  4. 


25  l)K    NURDISKA    15AG8PÄNNENA.  39 

anordiiiiifycii  af  det  första  ledet  med  typerna  A,  D  oeli 
I.  l)cii  l)cr()i'  derpa,  att  txjtcii  A  liai-  i  sitt  skick  nå- 
got mer  ursprungligt  :in  typen  1)  ixh  att  denna  atci- 
står   i    ursprunglighet   \ida    högre   ;in    typen    i. 

Sammanstiilliiiugen  af  dessa  hagsjjiiuneformer  \  i- 
sar,  huruledes  t}pei'  underkastas  utveckling,  och  huru 
deruuder  nya  t>  ]»er  uppstå,  hvilka  ega  ett  sjcdfstäudigt 
tycke,  under  det  andra  ega  allenast  en  öfvergängs- 
karakter.  Af  det  senare  slaget  är  t.  ex.  i  synnerhet 
typen  K,  tig.  11,  och  bestämmes  denna  karakter  deraf, 
att  rätt  m^•eket  ;ir  hevaradt  frän  ett  tidigare  stadium, 
utan  att  ega  annan  betydelse  än  den,  att  vara  en  (jvai'- 
lefva  af  eller  en  erinran  om  näo^ut  som  är  förtlutet. 
Genom  en  slaos  diktande  verksandiet  inskjuter  man 
under  denna  öfvergångstyp  n\  a  motiver  och  således 
framkomma  helt  nya  typer  med  bcstämdt  utvecklad 
art,  hvarpä  den  följande  undersökningen  skall  lemna  än 
mer  slående  exempel.  Uttrycket  »diktande  verksamhet" 
kan  väl,  när  det  är  fråga  om  något  så  simpelt,  som  att 
utarbeta  ett  spänne,  synas  något  öfverdrifvet,  men  den 
mänskliga  anden  är  i  sin  verksamhet  en  och  densamma, 
och  detta  uttalar  sig  i  upprepade  analogier  inom  de 
mest  olika  verksandietsomraden.  Denna  uppkomst  af 
nya  ryper  ur  de  gauda  genom  en  nnderskjutning  af  nya 
motiver  beror  på  samma  utvecklingsprocess,  som  vi  skönja 
inom  höore  områden,  såsom  t.  ex.  när  inom  det  m\  - 
tholoiriska  uti   en   af  folkmedvetandet  skapad  ^uda^estalt 

ir*  ICO 

ingjutas  nya  idéer,  hvarefter  guden  framstår  förädlad 
och   öfverflyttad   till   en   högre  lifssfer. 

Men  vi  få  lemna  denna  rent  formela  sida  af  forn- 
kunskapen  '),     för    att    up[)taga     en    annan    fräga  —  om 

")  Dock  icki!  ut;iii  atl  lutuiia  uppkonijttu  lA'  siilotypiT.  siithiiia  som 
tvpeii  G.  livilka  it-ke  direkt  härleda  sig  från  en  äldre  typ,  utan  ut- 
s^oYu.  allenast  parallelfornier  till  andra,  genom  direkt  liiirstanining  upp- 
komna  \\  per. 


40  HANS   HILDEBRAXD.  26 

dessa  spännens  plats  uti  ett  gifvet  kultursammanhang. 
De  tillhöra,  är  det  sagdt,  den  i  Norden  förekommande 
rena  bronsåldern.  Aro  de  dennas  rättmätiga  egendom 
eller  har  denna  periods  kultur  mottagit  dem  som  lan 
frän  en  annan?  Aro  de  att  anse  som  alster  af  en  i 
eller  utom  Norden  försio;2:äno;en   kulturutvecklinof? 

Icke  ett  ögonblick  tvekar  jag  i  valet.  Denna  grupp 
är  uti  mina  ögon  afgjordt  nordisk.  1  allmänhet  torde 
det  vara  rättast  att  anse  de  inom  ett  land  funna  forn- 
sakerna  vara  i  landet  förfärdigade,  till  dess  motsatsen 
bevisas.  I  hös:  ^väd  minskas  sannolikheten  af  ett  mot- 
bevis,  när  en  grupp  af  fornsaker,  för  hvilken  man  upp- 
kastar frågan  om  deras  inhemskhet  eller  främlingskap 
i  ett  land,  inom  detta  förekommer  månoftalio-  och  under 
en  mängd  variationer.  Det  ena  och  det  andra  vitnar 
om  en  viss  förtrolighet  med  denna  form.  Men  clerest 
i  detta  afseende  grundade  tvifvelsmål  framställas,  återstår 
ännu  ett  medel  till  att  lösa  frågan.  Man  tillser  om  t.  ex. 
den  i  Sverige  förekommande  fornsaksgru[)pen  återfinnes 
annorstädes,  och,  om  så  är,  under  sådana  förhållanden, 
att  man  der  och  icke  i  Sverige  har  att  söka  gruppens 
ursprungshem.  Det  torde  icke  vara  nödigt,  att  jag  fram- 
läo-orer  en  utförliir  bevisnino-  för  mitt  sista  förbere- 
dande  påstående,  att  en  fornsaksgrupp,  som  inom  ett 
gifvet  område  är  talrikt  och  på  ett  mångfaldigt  sätt 
representerad,  men  utom  detta  område  alldeles  saknas^ 
måste  anses  tillhöra  detta  område  och  vara  alster  af  en 
inom  detsamma  bestående  kultur.  Saken  är  så  enkel, 
att  det  kunde  nästan  synas  obehöfligt  att  särskildt  be- 
tona henne. 

Jag  tror  icke,  att  någon  kan  tillsluta  ögonen  för 
den  nära  frändskap,  som  råder  mellan  de  hittills  om- 
talade   bågspännena  ^).     De    stå    hvarandra   så   nära,  att 

^)  När  ja^  uiidcr  loppet    af    Juni    nijiiiiid   1870  besökte  iiuiseeriia  i 
Sclnveri:i  och  Hannover,   varseblef  jng-  sammhanget  mellan  dessa  spännen. 


27  1)K    NuFlDlsKA    IlACSPANNKNA.  41 

om  ('11  t\  |)  lti>tao-t's,  st;ir  dfii  ofrtrklarad,  och  l)laii(l 
de  ötVi;^-a  iippkoiiimci-  en  lucka,  som  synes  okegripli^ 
och  stör  det  nu  ii|»|)ciil)aia  sannnanhan;L2"et.  Taiicr  man 
bort  en  al"  mcllaiilnrmcriia,  lilii'  det  (tniöjlio;t  ;itt  fin-eiia 
seriernas  ändt xpcr,  (dh'i-  ett  sa(hmt  föi-cnand*'  skulle 
helt  visst  tVi  '>-odtv(d<lii:hetens  i)i'e"(d.  TairtT  man  hört 
en  ändt\  j»,  te  sio;  alla  minaiitorniernii  som  osäkra,  svaga 
strätVanden  efter  ett  mal,  som  ahlrii!'  hinnes.  Det  fin- 
nes mellan  i^rnpjx-rnas  alla  loiMiicr  en  liksom  solidarisk 
ansvariirhet,  den  ena  kan  ieke  \ara  den  andra  formen 
förutan,  mellanfoi-merna  synas,  iny  så  vidt  de  i  sig  in- 
nehålla naiiot  af  det,  som  i  seriens  sluttNp  framträder 
som  en  fullbordad,  afslutad  verklighet,  betingade  icke 
allenast  af  den  tidigare  typen,  frän  hvilken  de  utgått, 
utan   äfven   af   den    senare    typ,    uiot  hvilken   de   syfta. 

Slutformer  inom  de  ifi-ågavarande  gru])])erna  äro 
u|)i)enbarligen  typerna  (\  F,  H  och  L.  Pa  grund  af 
deras  sammanhang  med  de  öfi-iga  formerna  kan  man 
icke  vänta  si":  att  finna  dem  och  deras  tidigare  utveck- 
ling  annorstädes.  Denna  tidigare  utveckling  hmia  vi 
just  inom  eget  område,  men  om  vi  det  oaktadt  göra  en 
rundresa,  för  att  utomlands  upj)spåra  dessa  oss  välbe- 
kanta former,  komma  \\  och  vår  slutledning  icke  på 
skam.  ])ortom  de  gränser,  som  jag  förut  uppdrog  för 
bronsålderns  nordiska  område,  f()rekomma  icke  dessa 
former,  icke  i  England.  Skottland  eller  [la  Irland,  icke 
i  Belirien,  Frankrike  (dier  S(dnveiz,  i(d^e  söder  om  Main 
eller    i     Honaudalens    land,    ieke     i     Italien.      Fi'an   detta 

Vid  min  lirmkoinst  i  .M;ij  ISTI  i'ii>ic  iiiiii  \:mi  odi  kiiiiinit  dr  Moutelius 
min  iippniiirksamliet  pä  det  sannnaiiluiiig  niellnn  dessa,  i  svnneilirt  mel- 
lan typenia  A,  K  och  L.  liaii  uiidcr  tiden,  irenom  studier  allenast  i  de 
svenska  oeh  danska  samlingarna,  liiide  funnit.  Att  pä  detta  ^ätt  vi  bada, 
utan  att  under  tiden  haft  beröring  med  livarandra,  kommit  till  enahanda 
resultat,  torde  visa,  ifall  nägot  siidant  vitncsbörd  be!;("ifves,  riktigheten  af 
vår  ujjpfattning.     Jfr  Antitjvarisk  Tiihkrift   för  Sverige.    3.   s.   219   f. 


42  HANS    HlLDEBRANl).  28 


kategoriska  »icke»  känner  jag  allenast  två  nndantag,  näm- 
ligen det  s,  33  omtalade  spännet  frän  Ivhen-Pfalz,  samt 
en  sannolikt  i  Ungern  fnnnen  tibnla  af  typen  F^),  hvil- 
ket  dock  äi-  ett  nndantag  lätt  att  förklara,  då  man  be- 
sinnai',  att  denna  t}))  icke  är  sällsynt  i  Schlesien  och 
att  ett  eller  till  och  med  några  exemplar  helt  lätt 
kunde  hafva  kommit  öfver  gränsen  in  i  det  vid  sidan 
lisfo-ande  Uno^ern;  liksom  till  ofeno^äld  fornsaksformer, 
som  i  Ungern  äro  vanliga,  undantagsvis  förekomma  i 
Schlesien,  der  de  förefalla  lika  främmande,  som  den 
schlesiska  fihulan   i   Ungern. 

Särskildt  har  man  icke  velat  tilltro  en  i  Norden 
iidiemsk  kultur  förmåoan  att  kunna  åstadkomma  de 
harmoniskt  utbildade  spännena  af  typen  C  med  deras 
spiraler  o.  s.  v.  Det  är  ofta  en  vansklig  uppgift  att, 
gående  ut  tVån  nutidens  förhållanden,  afgöra  hvad  ett 
forntida  folk  kunnat  eller  icke  kunnat  utföra,  så  länge 
vi  icke  kunna  beröma  oss  af  att  känna  det  folkets 
samtliga  lijelpmedel,  af  livilka  mänga  måhända  äro  hvad 
man  nu  skulle  kalla  nödfallsmedel,  som  vi  derföre  län- 
ofesedan  bortlaot  och  förgätit  och  hvilkas  möilioa  tillvaro 
och  verkan  ej  längre  faller  oss  i  sinnet.  Emellertid 
har  man  sagt,  att  typen  G  är  för  Norden  fj'ämmande. 
Man  kommer  derio-enom  i  den  obehao-li^a  ställnino;en 
att  påstå,  att  en  typ  är  främmande  för  ett  land,  i  hvil- 
ket  den  förekommer,  men  tillhör  ett  område,  inom  hvil- 
ket  den   aldrig  blifvit  funnen  '). 

')  Förvarad  i  Pests  imiseuiu. 

-)  Mina  uppgifter  om  tvptruas  geograti  grunda  sig  icke  allenast  på 
studier  af  andras  arbeten,  utan  på  granskning  af  Ibrnsakssamlingar  i  föl- 
jande städer:  Stockholm,  Lund,  Köpenhamn,  Flensborg,  Hamburg,  Lii- 
beck,  Sclnverin,  Berlin,  Breslau,  Wollrairstedt,  Magdeburg,  Quedlinburg, 
Hannover,  Hildeslieim,  Göttingen,  Gotha,  Jena,  Leipzig,  Halle,  Dresden, 
Köln,  Maiii/.,  Carlsruhe,  Stuttgart,  Niirnberg,  Landshut,  Miinclien,  Salz- 
burg,   Wien,    Kråkan,    Pest,    Klauscnburg,   Hermanstadt,   Säclisisch-llegen, 


21>  J)K   NOKDI.>5KA    u.\(.m'.\nm;na.  43 

Vi  fa  (la  återgå  till  den  iioniiska  l)a;^^si)äiiiR'grup- 
pciis  första  tvi)er,  A.  1>  (»cli  1,  fig.  2,  .')  ucli  S ').  Före 
bronsåldern  nick  i  Norden  en  stenäldci-,  oili  inom  denna 
hafva  dessa  typer  icke  naiira  fin-e-  (dlei'  nrhildei-,  ej 
iudlei'  i\r  ens  den  enklaste  af  •lem,  typen  A.  sa  enkel, 
att  \  i  knnna  anse  den  vara  det  första  försöket  att  göra 
en  siikerhetsnal.  I)ygeln>  kiiisning,  spirallä^Zgningen  oeli 
dess  regelhnndenliet,  nallinfvndets  form  m.  m.  ')  för- 
i'atla   en    \  is.s    \ana    vid   förfärdigandet   af   spännen. 

'1\  a  fall  iii'o  möjliga.  Antingen  hafva  dessa  tidi- 
o-aste  foiMiu-r  inom  Norden  haft  en  förhistoria,  livars 
minnen  hittills  nndi^att  oss,  eller  oek  tillhöra  dessa  våra 
äldsta  typer,  sådana  vi  tinna  dem  eller  ungefilr  sådana, 
en  knltni-,  som  förts  in  till  det  nordiska  området,  hvarest 
den  hlef  inhemsk  oeh  sjelfständigt  utveeklades.  Det  se- 
nare alteri\ativet  är,  sknlle  jag  tro,  det  riktigare,  oeh 
då  kan  man  icke  nndanskjnta  frågan:  hvarifrån  kom 
denna    knltin-y 

Man  har  sagt:  söderifrån,  från  Italien  eller  från 
andra  sidan  Medelhafvet,  frän  Fenicien.  Men  —  man 
har  hittills  icke  kunnat  framlägga  ett  erida  sådant  spänn- 
smyeke  frän  Fenicien  eller  Inda  Asien  eller  norra  Afrika, 
icke  ett  enda  frän  (xrekland,  ej  ens  tVan  Italien  eller 
frän  Ungern,  Donanlanden,  Neckars  oeh  .Mains  områden, 
frän  Schweiz,  Frankrike,  Belgien,  England,  Skottland, 
Irland.  Afven  för  dessa  vara  äldsta  fornuM"  stå  såle- 
des   de    redan   anoifna    ijränserna    vid   makt,    oeh   dertill 

Bistritz,   London,   Tournai,   Xaiiiur,   Liitticli,   l'aris.  Ziiricli,  Milano,  rainui, 
Bologna,   Maizabotto,  Eavenna,  Florens,   Koiu,   Pompeji  och  Xeapd. 

')  Till  (l('s«a  törsta  tvper  kan  nian  icke  föra  tvprn  f,  da  dfnna 
tydlii:;fn  ju>t  inom  m  del  af  Nordin  utvecklat  sii;-  nr  t\pi-n  A  jjcnoni 
typen   V>. 

-)  Man  tiniur  viil  af  denna  typ  spännen  med  en  större  enkelliet  i 
formen,  men  det  kan  s-iittas  i  fråga,  om  ieki-  dessa  enklare  oeh  gröfre 
exemplar  äro  yngre  än   de   liättre  arbetade. 


44  HANS    IJILDEBRAND.  30 

kommer  iiiniu  en  omständighet,  som  ;ir  viil  värd  att 
uppmärksammas:  inom  det  nordiska  området  förekom- 
ma dessa  äldsta  former  icke  i  de  södra  delarne,  utan 
allenast  i  <!(■  nordlioare,  längs  Tysklands  Östersjökust, 
i  Danmark,  Syd-Sverige  och  Norge.  Deri  ligger,  me- 
nar jag,  en  vink  om  den  riktning,  i  hvilken  vi  hafva 
att  söka  dessa  formers  hendand,  men  då  jag  icke  kan 
fraraläirga  ens  antvdningar  derom,  utan  att  vidröra  flera 
förhallanden,  som  dermed  stå  i  närmaste  sammanhang, 
följer  jag  för  ögonl)licket  icke  vinken. 

Alltså  här  samma  fråga  som  nyss:  äro  dessa  spän- 
nen hemma  i  det  land,  hvarest  de  förekomma,  eller 
inom   det  område,  hvarest  de  aldi-io-  blifvit  funna? 

Men  kanske  är  denna  brist  inom  Södern  allenast 
skenbar,  Missofvnnande  omständio-heter  eller  brist  på 
uppmärksamhet  hafva  kanska  vållat  den.  Men  äfven 
mot  detta  inkast,  som  väl  kan  synas  befogadt,  troi*  jag* 
mig  kunna  sätta  ett  nej.  Läsaren  ma  döma,  om  det 
icke  är  berättigadt. 

Jag  vill  icke  tala  om  Asien  och  Afrika,  för  hvilka 
områden  några  bronsålderspännen  äiniu  icke  blifvit  upp- 
visade. Icke  ens  de,  som  yrkat  för  var  bronsålder  ett 
feniciskt  ursprung,  hafva  kunnat  stödja  sina  theorier 
med  att  till  iämförelse  framläijoa  nåo-ra  feniciska  l)ron- 
ser;  och  bland  de  bronser,  funna  på  det  af  fenicisk 
kultur  starkt  berörda  Sardinien,  som  iao-  sett  i  orio-inal 
(dier  afl)ildnino;  har  iao'  tvvärr  icke  funnit  en  enda  fi- 
bula,  hvarjämte  de  öfriga  bronserna  icke  förråda  någon 
synnerligen  nära  frändskap  till  vår  bronsålder').  Ej 
heller  känner  jag  något  i  Grekland  funnet  ])ågspHnne. 

Men  inom  det  öfriga  icke-nordiska  onn'ådet,  som 
jag  utpekade,  äro  spännen  funna,  icke  enstaka  eller  i 
ett  eller    annat    tiotal,    utan   i   hundraden  och  tusenden, 

')  Jfr   senator  Öpaiios    brocliyr  Palcoetnologia  Sarda.  Cagliaii.   1871. 


31  ItK    .\<iKI)IM<.\    l!,\(.M'.\.\.\KN.\.  45 

iiicii  ;ill;i  (l('s.s;i  >|);i  iiiicii  t  il  Iliiiia,  sasoni  jag  skall  \'isii  i 
(le  t\  ra  ii;irma>tc  kapitlen,  ett  licit  annat  system.  <  >ch 
inaiinc  icke  (IcniiiMl  talet  om  \ara  l)i-i)nsal(lers]);inn('iis  .syd- 
ländska nrsprung  ()nu)jli;igöresy  \  ara  .äldsta  former,  som 
nnta'>li"eii  liaha  ett  tViimniande  ni-spruiii;',  förekomma 
icke  allenast  icke  i  Södeiii,  utan  de  iiro  liclt  olika  alla 
do  i  Sridcrn  tiM-ckommande  typeiMia.  JJronsaldern  och 
<i('  Hl'  Itronsaldern  näi'mast  framkomna  kulturformernas 
bafjspiinneu  >r»n<lerfaila  i  txciuie  stöi're  ;ii'U[>|)er,  en 
nordli"'  och  cii  >\(lli,i:,  :if  li\ilka  iiiL:,<'U(lei'a  i:if\'it  uppliof 
at  d(Mi  andra,  kuapt  uol;'.  lixad  spännena  angår,  kan 
säi»"as  Iiafva  inverkat  i)a  den  aiidia.  Oss  återstår  da 
allenast  att  säga:  var  brcjiisalderskulturs  spännen,  som 
antagligen  ytterst  icke  iiro  af  inhemsk  uppi'inn(dse,  leda 
icke  sitt  ursprung  frän  s«jdi'a  (dlei-  vestra  Kuro[)a,  utan 
ma  man  hoppas,  att  kommande  npptiiekter  gifva  oss 
bestämda  upi)lvsningar  om  det  enda  atci'staende  möjliga 
\;iderstreeket.    östern,    det    inre    af   Asien. 

Det  vore  icke  i';itt  att  stadna  här,  (dniru  livad  jag 
Vtteidiiiai-e  \  ill  framhålla  endast  är  en  antydan.  l)eof- 
van  skihli'ade  haosijännena  förekomma  in<'•^dunda  soin 
frändingar  bland  de  fornsaker,  i  hvilkas  sällska[)  de 
hittas.  \\  hafva  sett,  huru  den  trinda  tenen  eller  tra- 
den hade  benägenhet  för  att  vidgas,  blifva  ett  jäinn- 
bredt  band  oeli  till  sist  en  rhond)isk  skifva.  \  i  m;ii'ka 
samma  tendens  hos  några  stoi"a  för  hals  cilcr  hu{\uil 
bestämda  ringar,  triiuhi  med  dr\-g  genomskärning,  som 
framemot  sammanhäktnings])unkten  öfvergå  till  ovala 
plattoi' ').  De  s.  k.  glasögonformiga  spännena,  tyi)en  L 
(ti<'-.  \'l)  hafva  l)U<rtii>a  ändskifvor.  under  det  att  den 
närmast    föregående    typen   K   och    alla    de    andia   hafva 

')  Ku  nikfl  riiii;-  iit'  (Icuiia  ;irt  iir  afbiUhul  i  Aiiti(ivai-i>k  tiilskiift 
för  ^vt-riije  ',\.  (Spdviks-tX  iiclut).  Kn  oval  skilVa  af  oii  >;ulaii  ring  är  här 
afl)il(lad   tig.  21. 


46  HAN>    HlLDKimAND.  32 

plana  skitVor.  Sanuna  benägenhet  för  l)ugtio;liet  finna 
vi  hos  det  tig.  23  afbildade  kärlet,  och  der  är  den  vida 
mer  utpreglad  än  hos  äldre  exemplar  af  samma  grnpp^). 
Ornamenterna  på  de  glasögonformiga  spännenas  änd- 
skifvor  bildas  vanligen  af  npphöjda  tvärstrierade  lister, 
hvilka  man  återfinner  på  kärlet  fig.  23.  Samma  spänne- 
skifvor  visa  oss  ofta  ornamenter  af  bngtade  liniekonturer; 
vi  finna  sådana  å  halsringsplattan  fig.  21.  Att  orda  mer 
om  likheterna  mellan  de  nämnda  föremålen  är  onödigt, 
ty  de  torde  falla  hvarje  uppmärksam  betraktare  i 
ögonen. 

Dessa  ringar  med  ändplattor  och  dessa  knpiga 
bronskärl  med  deras  rika  ornering  tillhöra  alldeles  sam- 
ma område,  som  de  hittills  omtalade  spännena'). 

Men  det  är  icke  allenast  de  yngsta  spänneformerna, 
som  sålunda  vid  närmare  betraktande  visa  siir  allt  sta.- 
digare  rotfasta  inom  den  nordiska  bronsålderns  område. 
Detsamma  o-äHer  äfven  de  äldsta  formerna.  Jaa*  har 
redan  fäst  uppmärksamheten  vid  den  rika  utbildning, 
som  nålhufvudet  inom  typen  C.  fig.  4  undergått.  Hvem 
märker    icke    slägttycket    med    de    fig.    18   och    U)   afbil- 


')  Dessa  äldre  former  äro  afbildade  t.  ex.  W.  283  a.  b.  Frederico- 
Francisceum.   pl.   12   tig-.   4. 

-)  Exempel  för  bronskärlen:  Sverige.  Skåne.  Bohuslän.  Yestergöt- 
land.  Möre.  Tjust.  Södermanland.  Vestraanland.  Danmark.  Meklen- 
hurij.  Luneburg.  Braunschweig.  (Helmstädt).  Prov.  Sachsen.  (Darse- 
kow).  Exempel  för  rinj^arne:  Sverige.  Skåne.  Halland.  Bohuslän.  Ve- 
stergötland.  Öland.  Tjust.  Södermanland.  Danmark.  Mekloihxrg  (min- 
dre än  de  skandinaviska).  Halsringarne  synas  således  hafva  en  mindre 
utbredning  än  kärlen,  och  så  mycket  mer  kan  det  då  väcka  uppseende, 
att  en  dylik  ring  säges  vara  funnen  vid  Bingen,  således  vid  Rhen.  Jfr 
Lindenschmit  i  Jahrbiicher  des  Vereins  von  Alterthumsfreunden  im  Rhein- 
lande.  XLVI.  s.  40,  hvilken  dock  antyder,  att  fynduppgiften  möjligen 
icke  är  fullt  säker.  Ar  den  riktig,  hafva  vi  här  ett  nytt  exempel  på  det 
ganska  naturliga  förhållandet,  att  exemplar  af  en  typ  förekomma  spridda 
utom  typens  område. 


3))  |)K    Nt)l{(;iSKA    K.\(;si'ANNKN.\.  47 

<l:i(l('  ;Lreli;iii_u'snivckcii:i  (>.  k.  tiitiili  ')y  Och  siiiakcni 
för  (le  kuiiturci',  som  (Icssii  t\;i  iii>ii\is;i,  Icfdc  länge 
inom  XoimIcm  Hiidcr  l>ioii>,il(lcrii.  \i  atcrliiinii  siiimna 
irrunddrji""  lios  den  li<'-.  22  afhddadc  tiickaiidc  r)i\('i'(l(den 
till  det  nyss  omtalade  kärlet.  Il\ad  hygclskifvan  hos 
t\|)('n  C  ti;j;-.  1  hcträlfar,  sa  atcilinna  vi  hennes  orna- 
menter  pa  den  [)i'\(Hi^a  [»a  (  )land  funna  skafte(dten 
fi»".  !*.*;  oid»  dessa  äldsta  l)ai;s|);innen  liatVa  iilVen  i  <»t- 
riirt  ett  niira  släijttvcke  med  såviil  ueiiänii-smvcket  som 
med  skafteelten  oeh  deras  närstäenfle  foianei-.  Men 
liksom  dessa  s[)änneii  iiro  iVändingar  utom  det  nordi- 
ska området,  sä  ock  gehängsmycken  at"  denna  art.  Men 
skafteelten?  Frän  intet  rent  feniciskt  område  känner 
man  en  enda  celt.  Inom  Italien,  i  Etrnrien  äro  skafteel- 
ter  finnia,  men  de  äro  våra  äldsta  nordiska  helt  olika. 
I  hela  Itali(Mi  är  ino-en  funnen,  som  kan  förvexlas  med 
den  här  afbildade  svenska  eller  ens  med  densamma  iit- 
hänla  en  jämförelse.  Skulle  en  celt  sådan  som  vår  en 
"■auir  liittas  i  Italien,  livilket  föiMUodliiren  aldrio-  skall 
hända  '),  da  vore  det  ett,  som  skulle  framkalla  en  all- 
män undran  —  olikheten  mellan  dess  form  oeh  <le 
italienskas.  Det  är  icke  blott  siraterna,  som  skilja  dem 
åt,  utan  delarnes  inbördes  dimensioner  och  konturerna, 
det  ena  och  det  andra  vid  jämförelser  lika  vigtigt  som 
ornamenterna.  Men  det  är  icke  allenast  Italien,  som  sak- 
nar denna  celttyp,  utan  detta  gäller  äfven  Inda  det  öf- 
riga  södra  och   vestra  Europa. 

Afven  utan  att  man  känner  i  detalj  fyndförhållandena, 

')  Bestämmelsen  af  de  s.  k.  tutuli  ar  iiiiim  oviss.  Den  i  texten 
föreslasrna  svnes  mio;  icke  oiinili";,  iifveii  om  diu  tiolitjeu  icke  var  den 
enda. 

-)  Liksom  en  l)otanist,  niir  han  kiinner  ett  lands  Hora,  kan  säija, 
att  der  bör  man  linnna  en  sä  och  sä  IjcskatYad  växt  —  sädana  löintsä- 
gelser  hatVa  blifvit  gjorda  och  gätt  i  fullbordan  — .  pä  samma  sätt  kan 
fornforskaren  yttra  sig  om   typerna   inum   tii   viss   kultur. 


48  HANS    HlLDELmAND.  34 

ursikiljer  (.-tt  öfvadt  öga  ])laij(l  de  nordiska  spännena 
helt  lätt  tvenne  grupper;  den  ena  består  af  typerna  A, 
B  oeli  C.  Redan  meddelade  uppgifter  visa,  att  dennas 
område  varit  mera  inskräidvt,  än  den  senare  nordiska 
bronsålderns.  Af  de  tre  typerna  har,  enligt  nu  kända 
fynd,  A  den  största  utbredningen,  Norge,  Syd-Sverige, 
Danmark  och  Meklenburg,  C  förekommer  icke  i  de 
tvenne  yttersta  delarne  af  området,  i  Xorge  och  Mek- 
lenburg.  Af  de  yngre  typerna  är  gruppen  D-E-F  ute- 
slutande tysk  och  omfattar  Oders  och  Elbes  dalar, 
om  den  ock  synes  mera  tillhöra  områdets  inre  de- 
hir  än  dess  kusttrakter.  Typen  I  förekommer  i  södra 
Sverioe,  Danmark  och  Meklenburo-;  den  deraf  utbildade 
typen  K  förekommer  inom  samma  trakt,  men  äfven 
ännu  mer  åt  söder;  typen  L,  det  glasögonformiga  spän- 
net, har  af  alla  den  största  utbredningen.  Den  förekom- 
mer i  mellersta  och  södra  Sverige,  i  Norge,  i  Danmark, 
i  Brandenburo-  och  Sachsen,  i  nå"'on  mon  äfven  i  Mek- 
lenburg  och  Luneburg,  men  den  saknas  så  vidt  jag  vet 
i  Schlesien. 

Det  är  lätt  att  se,  huru  något  så  enkelt  som  bäg- 
spännets  olika  utvecklingsformer  kan  gifva  anledning 
till  de  mest  måno;sidio;a  undersöknintrar.  Hvilket  in- 
tresse  erbjuder  icke  t.  ex.  dessa  beslägtade  formers  olika 
ujjpträdande  inom  deras  något  olika  begränsade  om- 
råden. Här  oår  utbildniniien  för  sisr  från  det  första 
stadiet  till  det  sista,  der  finnas  allenast  de  första  sta- 
dierna, der  ej  andra  än  de  yngsta,  för  hvilka  man  så- 
ledes liar  att  söka  upphofvet  på  en  annan  ort.  Det  är 
en  tafla  af  mano-sidiCT,  kraftis:  lifsutvecklino-,  som  möter 
oss  hvart  vi  kasta  blicken.  Men  en  sak  är  härvid  värd 
synnei-lig  uppmärksamhet.  Under  det  den  nordiska 
bronsålderns  kultur  fortfarande  eger  en  produktionsför- 
måga, som  yttrar  sig  i  en  mångfald  af  former,  kan  ingen 
af   de   yngre  täfla  med  den  äldre  tidens  alstei-.     Kultu- 


35  ni-:  ^nordiska  jjagspånnena.  49 

ren  lefvor  och  utvecklar  si<T,  hon  förkofrar  sig  i  teknisk 
fä.i'{li;.;lict,  incii  sniakcii  iii-  ej  längre  sa  god  som  den 
hade    \ai'it. 

Vi  se  ock,  huru  typerna  äro  olika  hmglifvade.  Den 
föi-sta  gruj)j)en  hinner  redan  i  C  sin  rulll)ordan  och  un- 
der hela  den  senare  tiden  af  bronsaldci-n  är  denna  grupp 
alls  icke  representerad.  För  deinia  sluttid  åter  äro  de 
glasögonforniiga  späiniena  jämte  hängkarlen  och  rin- 
garne med  de  ovala  plattorna  karakteristiska.  \'äl  må 
man  önska,  att  de  nordtyska  sandingarne  och  dan  nord- 
tyska litteraturen  alltmer  må  riktas,  på  det  man  äf- 
ven  inom  den  nordiska  bronsålderns  tyska  onu^åde  raå 
kunna  företaga  det  studium  af  fyndens  och  typernas 
kronologi,  som  i  Skandinavien  är  möjligt.  Derföre  att 
raaterialierna  äro  ojämnt  kända,  har  ja";  här  icke  företasrit 
någon  skarp  afsöndring  mellan  äldre  och  yngre  brons- 
ålder. Jag  har  icke  heller  ansett  det  behöfliijt.  då  jaor 
denna  gång  haft  att  sysselsätta  mig  med  allenast  en 
grupp  af  fornsaker,  och  i  främsta  rummet  med  det  sam- 
manhang, som  uttalar  sig  inom  denna.  Jag  har  så 
mvcket  mindre  ansett  det  nödiirt,  som  det  emellan  den 
yngre  bronsåldern  och  den  äldre  finnes  ett  omisskän- 
ligt  sammanhang. 

Den  nordiska  bronsåldern  efterträdes  af  en  jernål- 
der,  hvars  upprinnelse  och  första  utveckling  tillhör  an- 
dra områden.  Mellan  dessa  två  kulturpei-ioder  finnes 
intet  organiskt  sammanhang;  man  sp;n'ar  endast  en  och 
annan  beröring  dem  emellan.  Inom  Norden  l)lii'  således 
för  bronsålderns  bågspännen  utvecklingen  tvärt  afslu- 
tad,   utan  att  bära  för  kommande  tider  nä<ron  fVukt. 


Aiiliqv.   Tidskrift.     4. 


50  HANS    HILDEBRAND.  36 


Andra  kapitlet. 

Enkla  hägspännen  med  nål  och  hygel  i  ett  stycke.    ■ 
1.  Den  sydöstra  (ungerska)  gruppen. 

Landet  söder  om  Karpatherna  står  för  mitt  minne 
som  ett  arkeoloo-iskt  underland.  Sådan  var  rikedomen 
af  former,  som  der  öfverraskade  mig,  sådan  vigten  af 
de  bidrag  jag  der  fann  till  utredande  af  Europas  tidi- 
gare kulturhistoria. 

Då  jag  i  fortsättningen  af  denna  rad  af  studier  lem- 
nar  en  öfversigt  af  den  ungerska  bronsålderns  skaplynne, 
behöfver  jag  icke  här  inlåta  mig  derpå.  Det  är  för  mitt 
närvarande  behof  tillräckligt  att  säga,  att  jag  i  Ungerns 
och  Siebenbiiro-ens  museer  fann  en  rikt  utvecklad  brons- 
ålderskultur  och  så  utvecklad,  att  man  icke  kan  förvexla 
hennes  alster  med  bronsåldersföremål  från  andra  land  i 
Europa.  Hvad  utbredningen  beträöar,  inskränker  sig 
denna  kultur  till  de    trakter,    som    enlitrt  den  j^amla  ti- 

'  CO 

dens  författare  tillhörde  Dacer  och   Geter. 

Främst  bland  de  ungerska  spännctyperna  sätter  jag 
A,  fig.  24.  Vi  hafva  inom  den  nordiska  gruppen  blif- 
vit  vana  vid  en  bred,  mot  ändarna  afsmalnande  l)ygel. 
\'i  återfinna  den  här  och  likaså  knät,  i  hvilket  nålen 
h vilar,  och  likaledes  dernedanför  en  skifva,  bildad  af 
spirallagd  platt  tråd.  Men  en  olikhet  finnes,  och  denna 
ligger  icke  så  mycket  deri,  att  bygelns  tråd  närmast 
intill  den  bredare  delen  blifvit  omböjd,  ehuru  visserli- 
gen detta  är  ett  motiv,  som  icke  förekommer  i  den  nor- 
diska gruppen,  utan  fast  mer  deri,  att  den  andra  än- 
dan af  bygeln  är  spirallagd  så,  att  den  bildar  en  smal 
cylinder,  från   hvars  vttersta  ända  tråden  utgår  och  bil- 


.H 


DE    UNGEIISK A    r.ACJSPANNKNA.  öl 


(lar  iialcii.  Hnciii  inrirkcr  icke;  dcii  stora  liiTnllhot, 
som  detta  späiiiK!  o^er  tVainfru'  den  nordiska  ^n'U])pens 
ildlaste  former,  cliiiiii  dessa  a  andra  sidan  i  detaljeiMUis 
utförande   sta   liu^re   iin   det   tini^erska  spilnnety 

()ri;j;inalet  till  min  fi^iir  r<)i'varas  i  Pestmuseet.  Ty- 
väi-i-  känner  jau'  icke  dess  fyndort,  men  ett  annat 
spänne  af  saunna  t\]»  iii'  funnet  vid  sti'anden  af  ett 
Maud    Tlieiss"   öfre   tillflöden,   i    l-Jorsod-komitatet  '). 

IJiujersk  ttjp  1>  fl::-.  2.'),  rtvecklin^ien  liar  _n;itt  ett 
stei^  framåt.  J^y;L»elu  luii'  förvandlats  till  en  smal  ten, 
vid  livars  sidor  andra  hlifvit  lagda,  hvilkas  ändar  äro 
lindade  i  spiral.  Dessa  tilla":da  tenar  äro  visserligen 
gjorda  i  ett  stycke  med  det  öfriga  spännet,  men  dettas 
konsti-uktion  visar,  att  man  tänkt  sig  dessa  bihang  så- 
som fastknutna  vid   b^■<reln. 

Oriuinalet  till  tiij.  25,  som  förvaras  i  Pestmuseet, 
är  fuiniet  i  Lipto-komitatet,  således  långt  U})})e  bland 
Karpatlierna,  invid  deras  höjdpunkt  Tatra.  1  detta 
museum  förvaras  många  exemplar  af  denna  t3'p,  stora 
och  små.  Man  kan  således  med  skäl  säjxa,  att  denna 
typ   är  karakteristisk  för  den   ungerska  bronsåldern. 

Uihjersk  typ  C  hg.  26.  Utveckligen  har  fortgått 
ånnu  ett  steg,  ehuru  i  en  riktning,  som  icke  ksin  i  allo 
godkännas.  Vid  sidan  af  sitdfva  bvijeltenen  \\<£^s^i  fort- 
farande  tvenne  andra,  med  ändarne  hoprullade  i  temli- 
gen  stora  spiraler,  men  de  fästande  tvärbanden  saknas 
och  sammanhållnin<2;en  blir  af  den  anledningen  för  ö«>at 
nåirot  löslig.  Tviirbanden  hafva  visserli'2;en  ieke  allde- 
les  försvunnit,  men  de  hafva  fullständigt  förlorat  sin  ur- 
sprungliga betydelse  och  taga  sig  nu  ut,  som  vore  de 
löst  fästa  ofvanpa  späiniet.  På  ena  sidan  afslutas  dessa 
tvärband    af    en    fogelHgur,    åt  den  andra  sidan   äro  de 


^)  Kenner,  Beiträge  zu  ciner  Chroiik  cK-r  arcliäologischcn  Fumlc  in 
(ler  österreichisclien  Monaichie.  VI.  s.  14."J;  (i  Arcliiv  fur  Kunde  österrei- 
chisclier  Geschichts-(j(iellen). 


52  HANS    HILDEBKAND.  38 

förlängdu  och  afslutas  hvart  och  ett  ined  en  riiia-,  i 
livilken  tvenne  lancettlika  bronsblad   hänga. 

Tyvärr  saknar  man  för  det  mycket  stora  originalet, 
som  förvaras  i  Pest-museet,  nppgift  om  fyndorten,  men 
dess  likhet  med  typerna  A  och  B  jämte  den  omständighet, 
att  det  förvaras  i  den  ungerska  samlingen,  tala  för  dess 
hänförande  till  den  ungerska  gruppen,  sä  m^^cket  hellre 
som  intet  finnes,  hvilket  är  egnadt  att  göra  dess  upp- 
rinnelse från  den  i  Unseni  radande  bronsålderskulturen 
osannolik  eller  ens  tvifvelaktio-. 

Ungerska  typen  D  fig.  27  är  enklare  än  de  före- 
gående. Bygeln  består  af  en  smal  tråd,  som  är  böjd 
i  en  lång  rad  af  öglor,  vexelvis  åt  båda  sidor.  Öglorna 
äro  af  samma  beskaffenhet  som  de  två,  som  å  fig'.  24 
förekomma  vid  bygelns  begge  ändar,  och  man  kan  så- 
ledes säga,  att  ifrågavarande  typ  uppkommit  genom  ett 
ensidigt  utbildande  af  dessa  öglor,  på  bekostnad  af  den 
egentliga  bygeln.  Afven  denna  typ  står  således  i  när- 
maste sammanhano:  med  de  föreixäende. 

Originalet,  funnet  strax  söder  om  Donau  i  Raab- 
komitatet,  förvaras  i  Pest-museet  *). 

Dessa  spännens  förhållande  till  den  i  Ungern-Sieben- 
bilrgen  förekommande  bronsålderskulturen  i  hennes  hel- 
het får  jag  i  min  nästa  uppsats  framhålla.  Här  har  jag 
allenast  att  tillägga  några  ord  om  deras  förhållande  till 
de  andra  spänne-grupperna  "). 

Oliklieten    med    de  nordiska  spännena  faller  genast 


')  lloraer,  Miirégészeti  kalauz  kiilönös  sekintettel  Magyarorszägra. 
s.  45. 

-)  lledan  förut  s.  42  (28j  liar  jag  omnämnt,  att  i  Pestmuseet  för- 
varas äfven  ett  spänne  med  iiähni  skild  frän  bygeln.  Det  påminner  om 
de  redan  omtalade  spännena  från  Schlesieu  och  torde  få  anses,  äfven  om 
det  är  funnet  i  Ungern,  tillhöra  den  i  Schlesien  förekommande  brons- 
åldern. Om  beröringar  mellan  denna  och  den  ungerska  se  vidare  i  nästa 
uppsats. 


31)  OE    UNGKRSKA    H ÅGsPANNKNA.  53 

i  ögoiioii.  |)('ii  iir  tiiii(l;iiiiciital,  eftersom  liiir  spiiimena 
äro  <rjor(l;i  af  ett  stycke,  lixarvid  öfvergan<]:;eii  från  by- 
jjel  till  iial  fr<iMiu'(llas  af  cii  s|)irallä;i'KiiiM«:;.  Den  ena 
griii)|)t'ii  kan  således  icke  leda  sitt  nrs[)run^'  ur  den  an- 
dra. Men  ;if\»'U  liiir.  som  i  Norden,  s])elar  sjtiralläggnin- 
gen  en  {Vamstaendc  rol.  Xalliallaren  iii"  bildad,  såsom 
nyss  sades,  j)a  samma  sätt  som  inom  den  nordiska  grup- 
pen, genom  en  knäböjning  af  tråden  mellan  bygeln  och 
oeli  dess  skifva.  Dessutom  [)åminncr  bygeln  hos  typen 
A    något   om   de   nordiska   foi'merna. 

(lå  vi  den  kommande  framställnin<ien  nåjjot  i  för- 
väir  och  kasta  en  blick  åt  andra  sidan,  öfv'cr  de  svd- 
och  vesteuro})eiska  spännena,  finna  vi  ett  motsatt  för- 
liallandc,  —  mellan  dem  ocdi  de  unsrerska  är  likheten  fun- 
damental,  t\'  samtliga  l)esta  de  af  allenast  ett  stycke, 
men  i  öfrigt  är  olikheten  stor,  i  det  att  inom  de  syd- 
och  vesteuropeiska  grupperna  utvecklingen  .>?nart  lem- 
nade  den  mera  ursprungliga  ståndpunkt,  pa  livilken  de 
nordiska  och  ungerska  grupperna  stannat,  hvadan  inom 
de  förra  t.  ex.  bygeländans  nedre  spiralskifva  sällan 
förekommer  i  urspruncjlio;  frestalt.  Man  kan  således  icke 
Säga,  att  den  ungerska  spännegruppen  leder  sitt  u[)p- 
hof  från  någon  sydeuropeisk,  specielt  någon  italiensk 
form,  lika  litet  som  man  kan  anse  de  ungerska  for- 
merna, som  icke  förekomma  i  Italien  eller  södra  Eu- 
ropa '),  hafva  gifvit  u[)[)liof  åt  de  der  förekommande 
s})änneformerna.     Det    återstår    allenast    ett   —    att   be- 

')  1  Gents  museum  siig  j;i<;  ett  fragment  som  hade  myckeu  likhet 
med  hy^^elu  lios  den  ungerska  typen  E.  Min  ledsagare  trodde,  att  trag- 
mentet  var  funnet  i  trakten  af  staden.  Då  det  rika  museet  är  magasi- 
neradt  i  brist  af  utrymme  —  del  var  enskild  välvilja,  som  för-*kalTade 
mig  intrade  i  magasinslokalen  — ,  kunde  jag  icke  företaga  nagut  för  att 
närmare  utreda  saken.  Om  spännet  verkligen  varit  de  ungerska  allde- 
les likt,  liafva  vi  här  det  enda  exempel,  som  jai;  kiinner  pä  ett  un- 
gerskt spänne  funnet  utom   Ungern. 


54  HAXS    IIILDEBRAND.  40 

trakta  de  ungerska  och  de  sydeuropeiska  gru})|)eriia  som 
sidoordnade  utvecklingar  från  en  gemensam  rot,  hvar- 
vid  dock  inom  den  ungerska  gruppen  utvecklingen 
stannat  jämförelsevis  m3'cket  tidigare  än  inom  den  andra. 
Denna  sidoordnade  ställning,  som  de  här  beskrifna  un- 
gerska spännena  intaga  i  jämförelse  med  andra  med 
dem  beslägtade  grupper,  utmärker  hela  den  ungerska 
bronsålderskulturen  i  förhållande  till  Europas  öfriga 
bronskulturer,  och  gör  den  förra  så  synnerligen  vigtig 
för  den  jämförande  fornforskningen. 

Upptaga  vi  åter  frågan  om  de  ungerska  spännenas 
förhållande  till  de  nordiska,  måste  vi  visserligen  ännu  i 
brist  \)ii  mellanformer  lemna  det  outredt,  men  en  anty- 
dan anser  jag  mig  kunna  våga.  Det  synes  mig  icke 
rimligt,  att  den  ungerska  grundtypen  med  dess  orga- 
niskt delade  enhet  kan  hafva  ledt  sitt  ursprung  från  en 
mekanisk  sammansättning  af  nål  och  bygel.  Den  un- 
gerska grup])en  torde  vara  den  ursprungligare  eller  ega 
större  likhet  med  en  gemensam  urform,  hvilken  visser- 
ligen icke  kan  faktiskt  uppvisas,  men  till  hvilken  man 
utan  svårighet  slutar,  hvaremot  den  nordiska  gruppen, 
trots  dess  äldre  formers  smakfullhet,  som  vida  öfver- 
går  allt  hvad  den  ungerska  bronsåldern  kan  uppvisa, 
till  sin  grundform  urartat  genom  att  utbyta  den  orga- 
niska sammansättningen  mot  den  mekaniska.  En  anty- 
dan om  en  sådan  öfvero-åno"  saknas  icke  alldeles.  När 
nålen  lösgjordes  från  sitt  nära  sammanhang  med  b3'geln, 
hade  den  enkla  eller  upprepade,  cylindriska  spiral- 
läggningen vid  bygelns  ända  icke  längre  någon  bety- 
delse. Men  som  smaken  för  spiralläggning  fortfor,  lade 
man  den  genom  nålens  frånskiljande  frigjorda  bygelän- 
dan i  en  platt  spiralskifva  i  fullkomlig  öfverensstäm- 
melse  med  spiralskifvan  vid  bygelns  andra  ända.  Den 
harmoni,  som  således  åstadkoms,   är  visserligen  för  ögat 


41  DE  UNGERSKA  BÅGSFÅNNENA.  55 

välf^öraiidc,   men  den  beror  ytterst  på  en  försJimring  af 
typen. 

I  Unf!ferii-8i(^benl)ur<::{'ii,  med  undaiitafi'  för  landets 
vestligastc  del,  efterträddes  bi-oiisjildcrn  onicdclbai-t  af 
den  i"ornerska  eröfi-inoens  period.  Naijon  utveeklin^^  af 
bronsåldern  medelst  upptagande  af  jernet  till  begagnande 
förekommer  der  icke,  och  i  Ungern  liksom  i  Norden  af- 
slutas  de  här  omtalade  sj)ännenas  utveckling  med  brons- 
ålderns slut.     De  gifva  icke  uppliof  till   nya  former. 


Tredje  kapitlet. 

Enkla  bågspännen  med  näl  och  byyel   i  ett  stycke. 
2.  Italienska  gruppen. 

Det  tinnes  inga  land  i  Europa,  öfver  hvilkas  forn- 
tid så  länge  och  så  flitio:t  forskats,  som  Italien  och 
Grekland,  och  likväl  är  det  med  afseende  på  deras 
forntida  förhållanden,  så  snart  vi  vända  oss  till  perio- 
der, om  11  vilka  litterära  vitnesbörd  saknas,  eller  till 
stammar,  som  icke  kommit  derhän,  att  de  inom  histo- 
rien spelat  någon  rol,  mycket,  som  ännu  återstår  att 
utforska  och  som  med  nu  tilljTäno-liira  materialier  svår- 
lio^en  kan   bringas  till  klarhet. 

Man  har  inom  Italien  sökt  ursprunget  för  var  brons- 
ålder, särskildt  hos  Etruskerna,  i  hvilkn  man  velat  se  vår 
bronsålderskulturs  u[)phofsmän,  vare  sig  sjelfständiga 
eller  i  deras  förefjifna,  alls  icke  faktiskt  ijrundade 
egenskap  att  vara  Fenicer  eller  den  fi-niciska  kulturens 
bärare.  Vore  det  sa,  skulle  vi  naturligtvis  inom  Ita- 
lien återfinna  den  nordiska  bronskulturens  äldre  former, 


56  HANS    HILDEBRAND.  42 

och  det,  som  vi  uti  Italien  finna  vara  för  den  etru- 
skiska kulturen  karakteristiskt,  måste  uppenbara  sig  uti 
Norden.  Men  det  är  ingalunda  så.  Icke  nog  dcrmed 
att  vår  äldre  bronsålders  typer,  såsom  jag  i  första  ka- 
pitlet antydde,  alldeles  saknas  uti  Italien,  utan  det, 
som  är  för  den  etruskiska  kulturen  karakteristiskt,  sak- 
nas i  Norden  ).  Den  följande  undersökningen  af  båg- 
spännena  skall  bidraga  att  visa  det. 

Det  återstår  då  allenast  att  tillse,  om  Nordens  be- 
gynnande bronskultur  står  i  något  sammanhang  med 
en  tidig  uti  Italien  förekommande  bronskultur,  hvilken 
ännu  icke  antagit  det  skaplynne,  som  vi  äro  vane  att 
kalla  etruskiskt.  Men  de  forskare,  som  velat  anknyta 
Nordens  bronskultur  vid  den  bildning,  som  tillhör  den 
klassiska  forntidens  folk,  torde  vara  föga  benägna  att 
söka  anknytningspunkten  i  denna  för-etruskiska,  mera 
färglösa  period.  Om  ett  sammanhang  med  dennas  od- 
ling lägges  i  dagen,  torde  det  ligga  nära  till  hands,  att 
i  denna  tidiga  italiska  och  i  vår  nordiska  bronsålders 
bildningsformer  se  tvenne  systerkulturer,  för  hvilka  vi 
hafva  att  söka  ett  gemensamt  ursprung  annorstädes. 
Utan  att  vilja  här  inlåta  mig  på  utredande  af  denna 
fråga,  vill  jag  allenast  i  förbigående  anmärka,  att  denna 
som  möjlig  antydda  uppfattning,  enligt  mitt  förmenan- 
de, är  den  rätta.  När  jag  hyllar  den,  har  jag  dermed 
icke  velat  förneka  möjligheten  af  en  i  senare  tid  för- 
sio-oråno-en  berörino^  mellan  de  tvenne  kulturerna,  hvar- 
vid  likväl  ingalunda  den  ena  kulturen  uppträdt  såsom 
grundläggarinna  af  den  andra. 

Men  finnes  det  i  Italien  någon  sådan  primitiv  brons- 


^)  »Vegetativa  ornaraentsraotiver  saknas,  säger  Säcken,  i  de  nord- 
liga fynden,  hvilket  äfvcn  betonas  af  Wilsou,  Lubbock,  Troyon.  Detta 
ensamt  är  verkligen  tillräckligt  för  att  visa  det  förvända  i  antagandet, 
att  massan  af  de  nordiska  bronsarbetena  äro  af  feniciskt  eller  etruskiskt 
ursprung."     Conze. 


43  UK    1TAL1J:NMvA    ISACiSPÅNNKNA.  57 

kultur?  Länge  hai'  man  icke  tänkt  sig  en  sädan  niöj- 
liirliet  och  ännu  liai'  nian-icn  italiensk  ai-keolog  icke 
kunnat  förlika  sig  med  tanken,  att  vid  siflan  al  de  klas- 
siska folkens  ([varlefvoi*  gifva  särskildt  laini  ät  minnen 
af  en  »barbarisk»  kultur.  Dock  torde  man  numera  få 
anse  det  vara  visst,  att  Italien  verkligen  egt  cm  förhi- 
storisk bronskultur.  Det  återstår  allenast  att  fräga: 
en  eller  flere?  Jag  menar  icke  ficre  [)ei'ioder,  utan 
tlere  lokala  grupper. 

Först  och  främst  veta  vi  icke,  om  den  särskilda 
pregcl,  som  utmärker  den  etruskiska  kulturen  och  skil- 
jer henne  från  andra  italiska  kulturformer,  går  tillbaka 
i  denna  urtid,  så  att  vi  inom  det  senare  s.  k.  Etrurien 
kunna  vänta  oss  en  egen  bronskultur.  Om  jag  icke  miss- 
tasrer  mi":,  har  de  senare  tidernas  erfarenhet  i  någon 
mon  modifierat  äsigterna  om  den  skarpt  utpreglade 
skiliaktiaheten  mellan  det  etruskiska  och  allt  annat  ita- 
liskt.  Men  härmed  må  förhålla  sig  hur  som  helst,  så 
mycket  är  icke  ens  afgjordt,  livar  den  etruskiska  kidtu- 
rens  ursprungsland  är  att  söka.  Mommsen  tror  på  en 
invandring  norrifrån,  Conestabile  på  en  invandring  från 
Mindre  Asien.  Dertill  kommer,  att  ehuru  den  etruskiska 
konsten  blifvit  med  mycken  flit,  skai-psinnighet  och  lär- 
dom undersökt,  finner  den  jämförande  fornforskningen 
med  afseende  på  den  etruskiska  kulturen  icke  ens  för 
sina  simplaste  frågor  nödiga  material iei-. 

De  i  Neapels  museo  nazionale  förenade  fynden  visa, 
att  södra  Italien  egt  en  bronsdolk-form,  som  annorstä- 
des liittills  är  osedd.  Då  man  der  finner  samma  form 
utarbetad  så  väl  i  brons  som  jern,  torde  man  vai-a  be- 
rättigad att  deri  se  vitnesbörd  om  en  öfvergång  från 
brons-  till  jernkultur  och  dermed  naturligtvis  äfven  ett 
vitnesbörd  om  tillvaron  i  södra  Italien  af  en  äldre  brons- 
kultur.   Att  närmare  karakterisera  den   iir  mig  icke  möj- 


58  HANS    HILDEBRAND.  44 

lif^t,  alldeiistund  mig  fattas  niaterialier;  från  denna  brons- 
ålder har  jag  icke  sett  ett  enda  spänne. 

I  norra  Italien,  i  Pos  och  dess  tillflödens  dalar,  har 
funnits  en  ren  bronskultur,  hvilken  man  nu,  tack  vare 
de  senaste  årens  framsteg  i  arkeologisk  forskning,  kän- 
ner ganska  väl.  Det  är  dess  kultur,  som  u])penbarar 
sig  i  terramaror  och  pålbyggnader,  och  det  är  för  öf- 
rigt  en  kultur,  som  står  i  närmaste  öfverensstämmelse 
med  de  schweiziska  pålbyggnadernas  rena  bronskultur. 
I  förhållande  till  den  nordiska  bronskulturen  visar  den- 
na schweiziskt-norditalienska  säväl  likheter  som  olikhe- 
ter. Man  förklarar  dem  lättast  genom  att  betrakta 
dem  som  sido-ordnade  kulturformer  med  ursprunglig 
förvantskap. 

Af  hvad  redan  är  sagdt,  inser  en  hvar,  att  man  pä 
tal  om  denna  uti  Italien  förekommande  bronsålderskul- 
tur måste  samvetsgrant  använda  benämningen  nord- 
italiensk, då  det  allsicke  är  gifvet,  att  den  bronskultur, 
som  antagligen  funnits  i  Italiens  öfriga  delar,  varit  den- 
na  i  allo  lik. 

Den  nord-italienska  bronsåldern  är  fattig  på  spän- 
nen. Ja":  känner  tvenne,  funna  vid  Peschiera  i  Gärda- 
sjön  och  afbildar  här  det  ena,  fig.  28.  En  trind  brons- 
tråd  är  dubbelböjd,  på  samma  sätt  som  den  fig.  1  af- 
bildade  säkerhetsnålen.  Bygeln  är  spiralvriden.  Ty- 
värr synes  bygelns  nedre  ända  vara  af  bruten,  så  att 
frågan  om  dess  utseende,  om  den  utgått  i  en  spiral- 
platta o.  s.  v.,  måste  lemnas  oafgjord   ), 

Ett  något  yngre  spänne,  funnet  vid  Capriano  i  pro- 
vinsen Como,  förvaras  i  Milanos  museo  civico.  Dess 
bygelända,  som    utgör    nalhållare,  förråder,  vid  sidan   af 


')  Om  fviidcn  fian  Peschiera  se  Kellers  berättelse  i  Prall)auteu, 
5:ttr  Bcriclit.  Ziiricli  18G3.  s.  12  (i  Mittheilungen  des  Ziirieher  Alter- 
thuras-Yereins). 


4:")  DK    ITAMKNSKA    hagspännkna.  59 

Pescliio-ji-späimcts,  en  stoi-  iitvcckliii^r.  I  cnliirhct  med 
andra  italienska  lihiilalui-incr  liar,  föi-modai-  jaL^  Pcsdii- 
era-fibiilan  haft  cii  spiraljjlatta  hortoiii  kiiaf,  i  li\ilkcii 
nålen  hvilar.  Denna  spii-alla^-da  ti-ad  liai-  \uxit  sam- 
man till  en  skifva;  och  icke  nog  dernied,  kniit  har 
försvnnnit  och  sjcdfva  skifvan  har  Mifvit  dubbelvikt, 
för  att  mottaga  nålen.  När  det  gått  så  långt,  förlorade 
denna  del  af  bvijeln  sin  ui'si)runo:licTa  ornanientativa  ka- 
rakter  och  lämpades  nn  uteslutande  efter  de  i)raktiska 
fordringar,  som  småningom  i)lifvit  stälda  på  honom. 
I  detta  skick  finna  vi  Capriano-spännet  (tig.  29)  lik- 
som äfven  spännet  fig.   30  '). 

Denna  utvecklings-historia  skulle  helt  visst  före- 
falla en  hvar  som  ett  foster  af  en  synnerligen  oi-ädd 
inbillning,  derest  jag  icke  i  det  föregående  på  tal  om  den 
nordiska  gruppens  bågspännen,  hade  varit  i  tillfälle  att 
uppvisa  en  motsvarande  utveckling.  Till  all  lycka  be- 
höfver  ej  ens  dennas  öfverflyttande  på  italiensk  botten 
synas  godtyckligt.  Jag  kan  i  fig.  31  och  32  framlägga 
mellanformer;  hos  den  förra  består  ändskifvan  af  en 
bred  spirallagd  tråd,  hos  den  senare  afslutas  bygeln 
med  en  skifva,  som  i  den  snedt  inåt  "fående  sni-iniran 
ännu  eger  qvar  ett  minne  af  den  tidigare  spirallägg- 
ningen'). 

Men  utvecklingen  af  b3gcländan  stannade  icke  vid 
den  form  som  fig.  29  visar.  Nålhållaren  är  här  temli- 
gen  kort.  Man  lät  honom  sedan  vexa  ut  till  en  rörlik 
hylsa  (fig.  34).  Att  detta  är  ett  framsteg  torde  icke 
kunna    bestridas.     Så   länge   b\geln    behöll    en  bestämdt 


')  Detta  senare  li;ir  undergått  en  vttcrligaru  utveckling  derigenom, 
att  bvgeln,  strax  innan  den  öfvergår  till  nålhiillare,  blir  eu  andra  gång 
spirallagd.  Som  denna  ypir.illäggning  icke  är  af  minsta  praktiska  bety- 
delse,  fick   denna   varietet  icke   någon  stor  utbredning  eller   varaktigliet. 

-)  Ett  annat  spänne,  som  uppvisar  samma  grad  af  utveckling,  för- 
varas i  Bolognas   museo  civico. 


00  HANS    HILDEBRAND.  46 

iitpreglad  äridskifva,  var  denna  en  sjelfständig  del  af  det 
hela,  och  denna  sjclfständighet  uttalade  sig  ock  i  det 
j^ttre.  I  spännena  tig.  ol  och  82  spelar  ändskifvan  en 
för  utseendet  lika  vigtig  rol  som  bågen.  Men  när  skif- 
van  blef  hopviken  och  krympte  samman,  bevarade  sig 
ännu  ett  spår  af  det  tidigare  förhållandet  deri,  att  den 
fordom  afsöudrade  och  sjelfständiga  skifvan  icke,  så  att 
sä"a,  gick  upp  i  sjelfva  spännet;  hon  liksom  kunde  icke 
finna  sig  i  den  underordnade  rol,  som  kommit  henne 
till  del,  och  ehuru  hon  var  på  det  närmaste  förenad 
med  bygeln,  eger  denna  förening  icke  något  rätt  natur- 
ligt uttryck.  I  hg.  34  är  detta  afhjelpt.  I>en  f.  d.  skif- 
van har  vuxit  samman  med  bygeln,  denna  senare  har 
under  denna  organiska  förening  skjutit  ut  och  bildar, 
fullt  harmoniskt  med  sin  öfriga  natur,  det  långa  smala 
röret,  i  hvilket  nålen  kunde  hvila  väl  skyddad.  Så 
mycket  nödigare  var  denna  utveckling,  för  att  tillfreds- 
ställa smakens  billigaste  fordringar,  som  de  italienska 
spännena  vanligen  visa  en  starkt  svald  bygel,  hvilkens 
uttryck  af  tyngd  ännu  mer  ökas  genom  den  dervid  fa- 
stade, men  knappast  dermed  förmedlade  nålhållaren. 

Om  den  norditalienska  bronsålderns  förhållande  till 
en  företruskisk  och  till  en  syditalisk  bronsålder,  möjli- 
gen till  undra  i  Italien  förekommande  bronsåldersgrup- 
per, icke  kan  bestämmas,  stå  vi  i  samma  rådvillhet, 
när  vi  vilja  försöka  utröna,  i  hvilket  förhållande  den  står 
till  den  vei'k1iga  etruskiska  kulturen.  Ar  den  äldre, 
samtida  eller  yngre,  står  den  egentligen  i  något  förhål- 
lande? Om  än  redan  nu  enstaka  vinkar  —  men  icke 
mera  —  till  frå":ans  besvarande  förekomma,  lenniar 
jag  hela  saken  å  sidan,  till  dess  nya  fynd,  hvilkas  upp- 
dagande vi  må  af  allt  hjerta  önska,  sprida  nytt  ljus  öf- 
ver  dessa  dunkla  förhållanden.  För  mitt  närvarande 
syfte  är  saken  i  öfrigt  af  något  mindre  vigt,  ty,  hur  det 


47  hl",  n  .\i,ii;\>i-: A   ii.\(;si'.\.\.\f,.\a.  Hl 

än  i  Ofriiit  ni.i  iiM-h.illa  >iL:,  iiiclhui  sa  <rodt  som  allu  de 
föi'-roiiU'i'ska  späiiiiciia  uti  Italien  rader  eii  stol-  öfver- 
ensstiiiiiinelse.  I)e  liitra  alla  till  deii  t\  p,  li\afs  enkla- 
ste oeli  magraste  ii])[)enl)iirelse  vi  se  uti  l*escliiei'a- 
spännet. 

SpäujuMi,  med  bygel  liknande  den  Hl;.  2H  oeli  1^2 
afl)ildade,  äi'o  i  Italien  ganska  vanliga,  men  ainiu  of- 
tare träffar  man  en  utveckliuirsform,  Inars  l)\inl  Mifxit 
tjockai'e;  })rof  lemnas  längre  fram  (se  tig.  44).  Men  man 
nöjde  sig  icke  med  dessa  jämntjocka  byglar,  utan  lät 
dem  svälla  nt  öfver  midten.  Så  n])])kommo  ]iva<l  man 
kan  kalla  de  bukiga  bågspännena.  Ett  sådant  ;ir  afbil- 
dadt  lig.  f\S;  originalet  uppgifves  vara  funnet  i  l'>tru- 
rien.  Nälhållarcn  befinner  sig  pa  näst  det  sista  stadiet. 
Spännets  kropp  är  starkt  svald  och  prydes  med  lineära 
ornamenter.  Sådana  och  cirklar  med  midtpunkr  äro  de 
vanligaste  ornamentstyperna  på  alla  dessa  spännen, 

1     hvilket     arkcoloiriskt     museum     uti    Italien    man 

CD 

besöker,  finner  man  dessa  spännen  icke  enstaka,  utan  i 
massor.  Det  iir  lätt  att  öfvertyga  sig  derom,  att  de 
tillhöra  den  specielt  italienska  formen,  hvilken,  liksom 
hvarje  annan  mera  allmänt  använd  form,  företer  en 
mängd  variationer,  med  tjock  eller  smal  bygel  o.  s.  v. 
I  mina  anteckninofar  från  museo  jrveo-oriano  i  Rom  fin- 
ner  jag  icke  ett  ord  om  andra  S|)ännen  än  de  bukiga 
af  gröfre  och  finare  variationer,  och  jag  kallar  dem  der- 
före  med  trygghet  för  icke  allenast  italienska,  utan  ock 
etruskiska.  De  stora  grafvarne  vid  Cirre  och  \'ulci 
innehöllo  inga  andra  spännen  än  bukiga,  bhind  dem 
flera  mycket  eleganta  och  dyrbara  (af  guld).  Det  är 
visserligen  längesedan  jag  såg  planchverket  öfver  detta 
museum;  såvidt  jag  minnes,  förekounna  der  inga  spän- 
nen utom  dessa  bukiga. 

Fiix.  o3  svarar  föija  mot  de  föreställniniiar  vi  uöra 
oss  om   det  etruskiska  arbetets  lan^;t   drifna  fiidiet.     Man 


&2  HANS    IIILDEBKAM).  '  48 

kände  ock  behof  af  en  förädling  af  typen,  och  man  kan 
säga,  att  den  omgestaltning  af  bygeln,  som  deraf  fram- 
kallats, står  i  närmaste  samband  med  nälhallarens  ut- 
bildning till  en  rörformig  hylsa.  Man  gjorde  visserligen 
bvseln  understundom  lättare,  o-enom  att  o-öra  honom 
Öppen  pä  undersidan  —  och  en  lättnad  kunde  behöfvas, 
ty  spännena  af  detta  slag  äro  understundom  jättestora  — ; 
detta  var  likväl  en  lättnad  i  verkligheten,  men  icke 
för  ögat.  En  sådan  åstadkoms  derigenom,  att  bygeln 
något  förlorade  i  omfång,  men  erhöll  en  större  spän- 
stighet i  formen,  samt  försågs,  vid  sidorna,  der  bygelns 
massa  var  störst,  och  äfven  på  top])en,  med  knopplika 
utsprång,  hvilka  ingalunda  förekomma  som  döda  bihang, 
utan  som  frukter  af  en  i  spännet  rådande  liffullhet, 
hvarigenom  de  öka  intrycket  af  spänstighet  och  stå  i  det 
närmaste  sammanhano-  med  den  likaledes  oroaniska,  mot- 
svarande  utvecklingen  af  nålen  till  en  rörformig  hylsa. 
Prof  på  denna  typ  lemnar  tig.  34.  Men  man  gick  ännu 
längre.  Gerna  hade  jag  velat  meddela  frän  museo 
gregoriano  figur  af  någon  prydligare  form  af  det  bu- 
kiga  spännet,  med  mindre  dimensioner  och  lina  orna- 
menter,  som  kunna  gifva  prof  på  den  elegans  och  be- 
undransvärda finhet  i  arbetet,  som  fordom  rådde  och 
än  i  dao-  icke  är  alldeles  förlorad  i  Etrurien  eller  To- 
scana.  Fig,  37  och  42  från  La  Certosa  och  Marzabotto 
få  tills  vidare  tjena  som  ersättning.  Derjämte  bifogar 
jag  fig.  35  och  36  efter  gyllene  originaler,  det  ena  fun- 
net i  trakten  af  Neapel  och  förvaradt  i  Wiens  antik- 
kal)inett,  det  andra  utgörande  en  prydnad  för  pretiosa- 
rummet  i  Neapels  museo  nazionale.  Det  förra  lemnar 
prof  på  smaken  för  och  fäi-digheten  i  filigransarbeten, 
det  senare  visar,  huru  bygelns  kropp  fatt  lif,  i  det 
den  förvandlats  till  ett  liunande,  bevinoadt  lejon.  Om 
detta  förråder  hos  det  folk,  till  hvars  kultur  spännet 
hör,  en  anda,  som  vet  att  gjuta  lif  äfven  in  i  sina  min- 


4y  1)K    IlAIJKNSKA    HA(;.SI>ANNKNA.  03 

sta  skapclsoi",  sä  f"()i"s\a;ias  i  iiauoii  iihmi  dd  aii^ciiiiina 
intrycket  dc)"af,  ^cikhii  det  döda  .sätt,  li\ai-|);i  luileii  ut- 
går från  lejonets  l)akdel.  De  båda,  i  spiial  rullade  ut- 
språngcn  a  ömse  sidor  at"  nålens  rot,  ega  alls  in<rcn 
praktisk  betydelse;  de  äro,  sådana  de  här  visa  sig,  knaj)t 
no":  ornanientativt  })erättiijade.  Fönnodlijren  hafva  vi 
att  i  dem  se  miimcu  frän  en  tidijiare  utsnuckuinij:  af 
en   mera  oi'ganisk    natur  '). 

Om  jag  af  de  etruskiska  formerna  icke  förmått 
lemna  en  systematisk  framställning,  som  jag  gerna  hade 
velat  —  och  då  en  sådan  var  mig  omöjlig,  har  jag  ej  brytt 
mig  om  att  meddela  en  och  annan  special-up[)gift,  som 
hade  förlänat  denna  del  af  min  uppsats  karaktercn  af 
ett  styckeverk  äro    vi,    när  vi   återvända  till   Italien 

norr  om  Apenninerna  lyckligare.  Vi  finna  der  graffält, 
hvilka  af  italienska  fornforskare  blifvit  hänförda  till  den 
etruskiska  kulturen,  tvenne  till  denna  i  hennes  fulla  ut- 
bildning, ett  tredje  till  hennes  tidigare  skeden,  hvilka 
blifvit,  med  ett  från  d(Mi  jämförande  fornforskningen 
lånadt  namn,  karakteriserade  såsom  en  äldre  jernålder. 
Jair  är  icke  fullt  ense  med  dessa  bestämniniiar  och  der- 
uti  stär  iaii'  icke  alldeles  ensam. 

Med  livad  rätt  jag  hyser  betänkligheter,  skall  den 
följande   framställningen  åtminstone  antyda. 

Fyuden  från  La  Certosa  vid  JJologna. 

Utanför  Bologna  lag  fordom  ett  karthauser-kloster, 
hvars    plats    inkräktats    och    hvars    namn   öfvertagits  af 

^)  Man  kuiuk  visserligen  tänka  sig  dem  som  iittiyck  för  en  öf- 
vermäktig  kraft,  som  icke  vill  beqväma  sig  till  en  sådan  coucentration 
som  nrden  fordrar  och  uttalar,  utan  söker  springa  ut  och  vinna  uttryck 
vid  sidan  af  nålen.  Men  i  sådant  fall  äro  dessa  utspräng  att  anse  som 
icke  fullt  korrekt  placerade  i   förliällande  till   nålen. 


64  HANS    lilLDEBKAND.  50 

den  friijclade  stadens  eainpo  santo  eller  begrafnings])lat.s. 
Under  det  nuvarande  slägtets  grafvar  hvila  klosterbrö- 
derna, men  äfven  under  dem  har  man  funnit  grafvar,  up- 
penbart tillhörande  en  icke  blott  för-christen,  utan  äf- 
ven för-romersk  tid.  Allmän  uppmärksamhet  fiistades 
vid  detta  fvnd  och  som  Boloi^na  uno:efär  vid  samma  tid 
utsåirs  till  samlinosort  för  den  femte  internationela  ar- 
keologiska  kongressen,  beslöt  staden,  för  att  gifva  en 
ffärd  åt  den  arkeolojjiska  forsknino-en,  att  å  sin  bekost- 
nad  företaga  en  undersökning.  Fynden  förvaras  i  Bo- 
lognas  museo  civico. 

En  öfversigt  af  dessa  fynd,  som  icke  gör  anspråk 
på  att  vara  en  utförd  vetenskaplig  bearbetning,  utdela- 
des till  kongressmedlemmarne  och  jag  lånar  derur  nå- 
gra uppgifter  '). 

Af  o80  grafvar,  som  före  den  25  September  1871 
hade  blifvit  undersökta,  innehöllo  260  obrända,  allenast 
120  brända  lik.  En  analys  af  ett  gjutet  bronsföremål 
anofifver  en    stark    blvtillsats  ").     I   o-rafvarne  anträffades 

*)  Cenni  storici,  relazioni  e  oataloghi  del  museo  civico  (ii  Bologna. 
Bologna   1871. 

-)  Koppar  86,4  5  %,  tenn  (j.TO  «»  och  l)]_v  6,85.  Dereraot  liade  ett 
föremal  af  liamrad  Ijrons  83,7  54  %  Icoppar,  16,246  %  tenn  samt  intet 
spår  af  bly  eller  zink.  Det  iir  möjligt,  att  vi  i  detta  få  se  ett  bevis 
derför,  att  man  samtidigt  brukade  tvenne  olika  slag  af  brons,  alltefter- 
som man  ville  gjuta  eller  hamra  den,  men  dertill  kommer  ännu  en  om- 
ständighet, som  hr  Zannoni,  grafvarnes  undersökare  och  beskrifvare,  icke 
uppmärksammat.  Den  blyfria  hamrade  bronsen  var  tagen  från  en  cista. 
Dessa  cistct  äro  karakteristiska  för  Podalen,  men  saknas  deremot  eller 
äro  åtminstone  sällsynta  i  sjelfva  Etrurien.  Men  deremot  den  blylialtiga 
gjutna  l)ronsien  var  tagen  från  en  kandelaber,  och  hr  Z.  fäster  uppmärk- 
samheten dervid,  att  de  ti'e  i  la  Certosas  grafvar  funna  kandclabiarne 
»äro  stora  och  lika  dem  {'ri\n  Chiusi,  från  Cxve  eller  i  museo  gregoriano» 
(s.  XLI);  de  äro  således  lika  rent  etruskiska  fornsaker.  Beror  möjligen 
skilnadcn  i  de  två  analyserade  bronsernas  sammansättning  på  deras  olika 
ursprung,  den  blyhaltigas  från  landet  söder  om  Apenninerna,  Etrurien, 
den   blyfrias  från   landet  norr  om   Apenninerna? 


51  I)K    IIAMKNSKA    ll.\(;si'ÄNNKNA.  65 

målade  ctiMiskiska  vaser  (mer  iiii  .'i'M)),  llei'a  iMiiida,  cy- 
lindriska l)i'()iisk;ii'l  (s.  k,  cistaO,  1  •">  metallspeiidar,  i'öi-e- 
inal  af  hrcjiis,  liuld,  siir\'er  (jcli  jeiMi,  |>ei'l()r  al  henisteii 
och  .2;las,  käi"l  at"  alabaster  o.  s.  v.  I)e  materi(d:i  till- 
ffåiiiranie  äro  således  vida  store  ;iii  under  den  i-ena 
bronsåldern,  som  t.  ex.  icke  kiinner  aiidi-a  metallei'  ;in 
blyfVi   1)rons  och  guld. 

I  la  Cei'tosas  jrrafvar  har  man  funnit  mer  än  oOO 
bågspännen,  200  af  lirons,  120  af  silf\er,  2  af  guld.  An- 
talet är  således  anseidigt,  men  num  förvanas,  vid  näi'- 
mai-e  gi'anskning,  öfver  f.ltalet  Jif  former.  Jag  liar  an- 
tecknat följande. 

La  Certosa-typen  A  fig.  o7,  den  allmännaste.  Bå- 
gen fortsattes  med  en  plan  ril)ba  eller  oval  skifva, 
hvilken  ytterst  uppbär  ett  koniskt  eller  skållikt  orna- 
ment. Variationer  förekomma,  men  de  äro  obetydliga. 
Dessa  spännen  af  vexlande  storlek  äro  arbetade  af  guld, 
silfver  oeh   brons. 

Va\  varietet  finnes  med  kno[)})likt  ornament,  som 
uppbäres  af  en  skaftlik  fortsättning  af  ])ygeln.  Jfr  i 
det  följande  Marzabotto-typen  B  samt  Téne-gruppen. 

La  Certosa-tyjyen  B,  en  bifijrm  af  den  föregående 
(fig.  38).  Den  från  bygelns  öfre  ända  utgående  tråden 
har  blifvit  icke  l)lott  en  gång  lagd  i  spiral,  för  att  se- 
dan oenast  nto:öra  nål,  ntan  sijiralläii-i^-ninfren  hai*  fort- 
gått,  till  dess  en  cylinder  af  liten  genomskärning  upp- 
kom, hvarefter  tråden  fi'an  dennes  yttersta  ända  omböj- 
dcs  0(di  fördes  under  bågen,  för  att  å  den  andra  sidan 
hoprullas  till  en  uy  cylinder,  frän  hvars  inre  d.  v.  s. 
bygeln  närmaste  ända  tråden  böjdes  i  bygelns  riktning 
och  blef  nal.  En  sådan  utl)ildning  af  den  enkla  spiral- 
läjmninfiXMi  skola  vi  under  fortiianiien  af  vai-  undersök- 
ning  ofta  möta. 

'La.  Certofia-typcii  C  fig.  o9.  Bygeln  l-)estår  af  en 
tnnn   tråd,    på    hvilken     äro    trädda    glasperlor.      Här   en 

Anliiiv.   Tiilskrijt.     4.  ö 


66  HANS    H[LDEBRAND.  52 

teinlio'cn  sällsynt  form,  men  i  Vilhinova-fyndet  ullmän. 
Se  Villanova-typen  I. 

La  Certosa-typen  D  (fig.  40),  horntibiilan.  Villa- 
nova-typen K,  af  hvilken  en  närmare  beskrifning  lemnas, 
och  Hallstatt-typen  G.  Här  är  typen  representerad  af 
två  exemplar  i  silfver,  hvilka  liafva  som  bihang  hvar 
sitt  par  af  runda,  guldbelagda  skifvor.  Detta  bihang 
är  sällsynt.  Jag  känner  allenast  ännu  ett  exempel,  från 
Schweiz  (Burghölzli  vid  Ziirich  '). 

Man  bar  kallat  denna  typ  etruskisk,  och  som  skäl 
derför  omnämnt,  att  ett  exemplar  i  guld  förekommer  i 
det  till  Paris  försålda  museo  Campana.  Då  denna  form, 
för  så  vidt  min  erfarenhet  går,  tillhör  det  nordapennin- 
ska  Italien,  Alperna  samt  sydvestra  l^-skland  upp  till 
Mainlinien,  är  det  icke  fullt  korrekt  att  kalla  den  etrus- 
kisk, äfven  om  ett  och  annat  exemplar,  t.  ex.  i  museo 
Campana  och  ett  i  museet  i  Volterra,  skalle  vara 
kommet  från  sjelfva  Etrurien,  i  livars  fynd  denna  t}^:»  i 
öfrioft,  om  man  får  rätta  sio;  efter  de  italienska  samlin- 
garnes  vitnesbörd,  är  sällsynt  eller  osedd.  Med  en  så- 
dan benämning  gifver  man  lätt  åt  en  typ  en  falsk  ka- 
rakter, från  hvilken  sedan  o:anska  ofta  slutsatser  drao-as, 
vetenskapen  till  ingen  båtnad  -). 

La  Certosa-typeri  E  (hg.  41).  Bygeln  har  förvand- 
lats till  ett  halfklot,  hans  ändstycke  har  blifvit  upp- 
ocli  omböjdt,  hvai-jämte  ändknoppen  luir  fått  samma  ut- 


')  Keller,  Die  keltischen  Grabhiigel  im  Jkirghölzli  pl.  2.  tig.  13 
(i  Zuricli-föreningens  Mittlieilungeu). 

-)  Mina  anteckningar  friin  de  italienska  samlingarne  upptaga:  för  mu- 
seo nazionale  i  Neapel  tvenne  Jiornspännen,  intetdera  fullt  typiskt;  för 
museo  gregoriano  i  Vatikanen  intet;  för  museo  kircheriano  i  Uollegio 
romano  intet;  för  museo  etruseo  i  Florens  intet.  Det  är  möjligt,  att 
detta  spänne  bör  hellre  kallas  ?io/YZetruskiskt  än  keltiskt,  men  nordetru- 
skiskt  i  den  mening  af  icke  rent  etruskiskt,  som  jag  strax  skall  fram- 
ställa.    Typen  kunde  sedan  hafva  adopterats  af  Kelterna. 


0;3  DK    ITALIENSKA    KAGSPANNENA.  <>< 

8('(Mi<l('   som    bygeln,   en    loriii,    som    icke   siillaii    r'"ti'('ki)m- 
mcr   lilaiul    Alj)Oi-ii:i  ' ). 

Du  löriiilmstii  italienska  arkcolon-enu'  anse  lu  Cor- 
tosas  o-ratiVilt  tillhöra  J^^truskcnia.  I\)riiti(l('iis  föi-fattarc 
upplysa,  att  (len  i"omerska  staden  jMUionia,  \ai'a  dagars 
l^ologna,  fordom  hurit  namnet  Fclsina  oidi  tillliöi-t  de 
till  landet  noi'r  om  Apenninerna  utbredde  Etruskerna;  ja, 
Plinius  kallar  staden  rent  af"  en  prineeps  I"!trnria- '). 
Den  kultur,  om  livilkeu  graflyndeu  vitna,  skulle  således 
vara  äldre  än  un<2:efar  ar  40(1  f.  Chr.,  vid  livilkeu  tid, 
enligt  det  vanliga  antagandet,  de  keltiske  liojerne  bröto 
sig  väg  till  det  (.'ireum})adanska  Italien  och  gjorde  sig 
till  dettas  herrar.  Bojerne  fingo  i  sin  ordning  vika  för 
Roniai-ne,  som  ar  IDO  f.  Chr.  grundlade  kolonien  Bo- 
nonia. 

Men  iao'  kan  icke  fnllkomliot  förlika  mijr  med  den- 
na  åsigt,  ty  den  kultur,  som  la  Certosas  grafvar  up- 
penbara, svnes  mio;  vara  nao-ot  blandad.  Först  och 
främst  vill  jag  nämiia  möjligheten,  att  något  keltiskt 
iuHvtande  har  o'iort  si^"  skällande,  till  hvilket  iau'  då 
skulle  vilja  hänföra  spänneformerna  D  och  E.  Men 
då,  i  händelse  så  förhåller  sig,  detta  keltiska  intl\tande 
icke  varit  svnnerlio-en  kraftijrt,  och  da  det  ännu  torde 
behöfvas  mån<2:a  undersökning-ar,  förrän  num  ibland  norra 
Italiens  fornsaker  kan  företaga  en  rättvis  fördelning  på 
de  olika  der  uppträdande  folken,  vill  jag,  som  sagdt  är, 
här  endast  påpeka  denna  möjlighet. 

Afven  frånsedt  denna,  finner  jag  i  la  Certosa-fyn- 
•den  en  blandad  karakter  och  jag  framhåller  detta  så 
mycket  tryggare,  som  jag  vet,  att  andra  forskare  tänkt 
åtminstone  nåoot  liknand(\  I  ett  af  Ijoloirna-konixres- 
sens  möten  ställde  hr  Desor  från  Schweiz  en  inter|)el- 
lation   till   de   italienska  forskarne,    om  de  tre  stora  fyn- 

')  Se  i  nästa   kapitel.     (Hallstatt-gruppen)- 
-)  Naturalis  liistoiin,   bok  III.   kap.   15  (20). 


68  HANS    HILDEBRAND.  54 

den  fraii  l;i  Certosa.  Marzabotto  och  Villanova  verkli- 
fifen  voro  rent  etruskiska.  Lemnancle  för  öfronblicket  de 
två  senare  å  sidan,  skulle  jag  vilja  njirmast  med  afse- 
ende  i)å  la  Certosas  cri-affvnd  till  de  lärde  kännarne  af 
den  etruskiska  forntiden  ställa,  till  deras  afgörande,  den 
frågan:  när  i  dessa  grafvar  förekommer  mycket,  som  utan 
all  tvekan  måste  kallas  etruskiskt,  ty  det  förekommer  i 
stor  mvckenhet  och  med  en  rik  utvecklino^  inom  Etru- 
rien,  och  när  man  derjämte  i  samma  grafvar  finner 
mycket,  som  ofta  uppmärksammats  i  det  nordapennin- 
ska  landets  s.  k.  etruskiska  graffält,  under  det  man  sak- 
nar samma  föremål  i  Etruriens  grrafvar,  niånne  icke  deri 
ligger,  mer  än  man,  så  vidt  jag  vet,  hittills  betonat,  ett 
vitnesbörd  om  en  olikhet  inom  den  etruskiska  kulturen 
eller  rent  af  en  tvedelning  af  henne,  hvilket  naturligt- 
vis icke,  sedan  en  sådan  delning  inträdt,  utesluter 
möjligheten  af  en  beröring  mellan  de  tvenne  sido-ord- 
nade  grupperna? 

Det  finnes  en  annan  omständio^het,  som  svnes 
mi<r  bestämdt  tala  för  en  sådan  delninir.  I  sielfva 
Etrurien  förekomma  i  männ:d  s.  k.  etruskiska  inskrifter. 
Sådana  förekomma  äfven  norr  oui  Apenninerna,  till  och 
med  up]je  bland  Tyrolens  alj)er,  men  dessa  nordetru- 
skiska inskrifter  förete  vissa  skiljaktigheter.  Theodor 
Mommsen,  som  eojnat  dem  en  irrundlifj  undersöknino^, 
framställer  resultatet  af  denna  sålunda.  »Vi  kunna  in- 
dela dessa  italienska  alfabeter  i  tvenne  skarj)t  söndrade 
klasser,  af  hvilka  den  ena  innefattar  det  vanliga  etru- 
skiska och  det  kampaniskt-etruskiska,  umbriska  och 
oskiska  alfabetet,  den  andra  det  sabelliska,  salassiska, 
eufraneiska  och  transalpinska  alfabetet.  Geo^frafiskt 
bilda  Apenninerna  gräns  mellan  båda  klasserna.  Ma- 
terielt  har  man  följande  kriterier  på  det  transapennin- 
ska  alfabetet  —  — :  skriftens  anordnande  i  »fåror»  eller 
oriidika  vindningar,   skiljetecken  bestående  af  tre   punk- 


5;')  i>K  iiAiJENsKA  ijAgspännkna.  69 

ter,  furckoinstcii  af  o  (u-li  //,  iiicii  fVanvaroii  nf  f  idel 
företeelser,  som  hctcckiia  det  iiordapciiniiiska  all"al)('tet 
sasoiii  väseiitlig-eii  äldi-c  (uli  det  geiiieiisaiiia  oriLniialet 
mera   närstående'»  ')• 

iluiii  nian  än  .skall  knnna  i'öi-klara  det  inbördes 
förhällandet  mellan  de  tvenne  alfabeten,  sa  myeket  äi- 
visst  och  torde  icke  genom  framtida  ntredningai-  af  denna 
fräga  knnna  rubbas,  det  att  median  l*>trnsker  norr  oeh 
söder  om  Apenninerna  inträdde  en  gäng  en  söndring, 
hvarefter  deras  kulturer,  liksom  surskildt  deras  alfa- 
beter, stodo  sidoordnade.  Det  torde  sjiledes  icke  vara 
rätt  att  utan  vidar<;  undersökiung  tala  om  etruskiskt 
norr  om  Apenninerna  såsom  vore  det  rent  identiskt 
med  det  etruskiska  i  k^trurien,  eller,  om  man  ock  vill 
erkänna  en  viss  skiljaktighet,  att  uppfatta  det  nordetru- 
skiska helt  enkelt  som  en  hlial-grupp  af  det  rent  etru- 
skiska. Skiljaktigheten  sj^nes  vara  djupare  och  utveck- 
lingen  inom   det  norra  området  sielfständigare  än  så. 

Under  denna  synpunkt  uppfattar  jag  la-  Certosa- 
fvndcn  och  anser  på  grund  deraf  de  bidrag,  som  de 
lemna   till   bägspännets  historia,  vara  ganska  vigtiga, 

Fyiitlcii  från  3Iarzabotto. 

Invid  Reno,  som  längre  ned  i-inner  förbi  Bologna, 
bland  uts})rången  af  Apenninerna,  ligger  egendomen 
Marzabotto.  ^'illan  ;ir  uppförd  på  en  höjd  och  på  den- 
nas sluttning,  at  floden  till,  har  man  funnit  ett  ansen- 
ligt graffält.  Jordegaren  hr  Aria  beslut  att  bekosta  en 
undersökninir,  hvilken  utfördes  af  grefve  Gozzadini,  som 
i  tvenne  praktverk  i'edogjort  för  resultaten  "). 


^)  Morarasen,    Die    iioidctrurischen    Alpliabtte,    i    Ziiricli-förciiiiigens 
Mittliciluiigeii.  7,   s.   227   t". 

-)   Gozzadini,     Di   un'    antica    necropoli  a  Marzabotto    nel   Bolognese 


70  HANS    ITILDEIiRAND.  56 

Äfven  vid  Marzabotto  tiiiiier  inan  exempel  på  båda 
begi'afningssätten,  jordande  och  brännin<>:.  Analj^ser  af 
såväl  gjutna  som  hamrade  bronser  visa  frånvaro  af  bly, 
med  undantag  för  tvenne  stycken  af  a'S  rude  ').  I  öf- 
riot  hafva  i  orafvarne  träffats  etruskiska  vaser  och 
bronsspeglar,  ett  par  cista',  andra  föremål  af  brons, 
guld,  silfver  och  jern,  perlor  af  bernsten  och  glas,  kärl 
af  o-las  och  alabaster  o.  s.  v.  De  materiela  tillo:ånoarne 
voro  således  desamma  som  för  det  under  la  Certosa 
begrafna  folket,  men  vida  större  än  den  nordiska  brons- 
ålderns. 

Att  vid  Marzabotto  blifvit  funna  föremål  af  verk- 
ligen etruskiskt  ursprung,  är  obestridligt.  Sådana  äro 
t.  ex.  bronsspeglarne,  de  målade  vaserna,  några  brons- 
statj^etter.  Om  etruskisk  konst  vitna  föremål,  som 
kunna  hänföras  till  arkitekturens  område,  grafvårdar 
o.  s.  v. 

Men  deraf  torde  man  icke  vara  berättigad  att  draga 
den  slutsats,  som  italienska  fornforskare  ganska  allmänt 
dragit,  att  hela  graftaltet  med  allt  dess  innehåll  tillhör 
den  etruskiska  kulturen.  Marzabotto-fyndet  eger,  lik- 
som innehållet  i  la  Certosas  arafvar,  en  blandad  karak- 
ter,  ocli  vid  Marzabotto  framträder  detta  ännu  tydli- 
dare.  Exempel  härpå  skola  anföras,  sedan  jag  redo- 
gjo]'t  för  fyndets  förnämsta  spännetyper. 


(1865)  ocli  Di  ulteriori  scoperte  ucll'  antica  iieciopoli  a  Marzabotto 
1870,  livilka  jag  i  det  följande  citerar  såsom  första  oeli  andra  delen  af 
ett  verk.  Jfr  äfven  hans  Renseignements  sur  une  ancieune  nécropole  ä 
Marzabotto,   Bologne  1871. 

')  Gjuten  Imoiis:  95,93  %  koppar,  4,07  %  tenn;  bamrad  brons: 
91,32  %  koppar,  8,68  %  tenn.  Se  Gozzadini  1.  s.  94.  Jag  känner 
icke,  hvilka  föremål  blifvit  kemiskt  undersökta.  Det  är  möjligt,  att  vid 
sidan  af  lironser  med  de  angifna  två  beståndsdelarne,  förekomma  vandra, 
innehållande  i)ly.  liksom  i  fynden  från  la  Certosa,  ehuru  de  icke  blif- 
vit undersökta. 


Ö7  1)1.    I  I'A[>1KN.SKA    IIAGSPÄNNKNA.  71 

M(ii-:tih(itf(i-f//l>rn  A  fig.  42  (  La  ( 'fi-tosu-typoii  A). 
Nugni  exemplar  i  uuld,  tlllliöi-iUKlc  1\ciiiie  varietetei-, 
som    (lock    sta    livaraiidi-a    ^aii>ka    iiiira  '). 

iUiir:((bott<)-tf/pe)i  B  lig.  48,  en  l)ir<)i-iii  till  den  m- 
spruiigliga  italienska  s|)änne-tyi)en.  Utvecklingen  iiai- 
som  mclljinlcd  ett  si);inne  likt  A,  med  en  sådan  änd- 
prydnad  pa  den  bygeln  afslutande  tenen  eller  skifvan. 
som  vi  redan  sett  på  tig  89.  Men  det  skallika  Itilian- 
gct  har  hlifvit  kno})])formigt  och  dess  skaft  har  bl  il- 
vit  böjdt  baknt  mot  bygeln  —  ett  motiv,  som  inom  en 
annan  fibulagrupp  (se  det  femte  kapitlet)  spelar  en  vig- 
tig rol  '). 

Marzabotto-exemplaret  är  af  silfver,  hvilket  ger 
grefve  Gozzadini  anledning  att  })aminna  derom,  att  de 
etruskiska  fynden  sällan  innehålla  silfverspännen,  ja,  att 
till  och  med  i  allmänhet  fornsaker  af  silfver  äro  i  dem 
mindre  vanliga  ^). 

Marzahotto-typen  C  iig.  44  (  \'illanova-typen  A). 
L)en  bukiga  fibnlan,  något  mer  cylindrisk  än  den  iig. 
83   afbildade, 

Marzabotto-typen  D  fig.  4')  (  Villanova-typen  C). 
Den  nå"ot  förfinade  biformen  af  det  bukioa  bå5j:si>ännet 
(jfr  tig.  84)  har  undergått  en  föi'vandling.  Bygelns 
midtstycke  är  uttaget  och  det  sålunda  uppkomna  rhom- 
biska  hålet  är  fyldt  med  ett  bernstensstyeke  *). 

Marzithottu-typen  K  iig.  40  {  Villaiiox  :i-t\  pen  ¥). 
Sjelfva  S]);lnnet  består  af  en  smal  bronstrad.  pa  hvars 
bygeldel  äi'  trädd  ett  stort  stycke  ])rokigt  glas,  luigot 
smalnande  mot  ändai-ne  '). 

Marzabotto-typen  F  iig.  47  (  \  illan()va-t\'pen  b 
La  Certosa-typen   C).     I    stället    fru-  det  större  glasstye- 

*)  (iozzadiui   2.  s.   48.    —   ')  •HV   liiirofv.ni   s.   65.    —    ^)  (iozzadini 
2.  s.   47.  —  *)   Gozzadini   1.  s.   54.    —  •')  Gozzndini    1.   b.   2(),   40. 


~r2  HANS    IJILDEBRAND.  58 


iS 


ket  liar  uuiii  träclt  en  rad  uf  brokiga  glasperlor  på 
l)\irelii  ')• 

Marzabotto-ti/]jen  G  iig.  48,  horntibulan  (Villanova- 
typeii  K),  lik  la  Certosa-typen  D,  men  utan  dennas  två 
skifformiga  bihang "). 

Marzabotto-ti/pen  H  fig.  49.  Utan  att  dertill  föran- 
ledas af  något  i  sjelfva  tibulan,  har  den  skapande  fan- 
tasien gifvit  lif  åt  bygeln,  förlänande  den  gestalt  af  ett 
djur.  Det  sätt,  hvarpå  man  dervid  gick  till  väga,  var 
onekligen  ganska  godt;  den  })å  tvenne  stöd,  fram-  och 
bakbenen,  hvilande  hunden  passar  särdeles  väl  in  i 
det  hela.  Hvad  beträffar  sjelfva  utförandet,  torde  det 
vara  nog  att  påminna  om  det  neapolitanska  guldspän- 
net iig.  ')6,  ett  annat  försök  att  åt  bygeln  gifva  djur- 
o-estalt,  men  ett  försök,  som  vitnar  om  en  vida  mer  för- 

o 

adlad  smak. 

Spännen  af  denna  typ  äro  funna  vid  Umana,  en 
ort  belägen,  likaledes  öster  om  Apenninerna,  vid  det 
Adriatiska  hafvet,  något  i   söder  från  Ancona  '^). 

Marzabotto-typen  I  hg.  50.  Bygeln  består  af  en 
fantastiskt  vriden  ormkropp  med  ändar,  som  likna  fo- 
gelhufvud.  Från  denna  kro})p  utgå  vid  den  ena  un- 
dersidan nålen  med  dess  spiralläggning,  å  den  andra 
en  hållhake,  men  så  väl  nål  som  hake  stå  icke  i  orga- 
niskt sammanhang  med  bygeln,  utan  te  sig  som  döda 
bihang  till  denna.  Typen  står  således  ganska  lågt,  men 
den  är  för  up])fattningen  af  fyndets  karakter  af  synner- 
ligen stor  vigt. 

Vi  vilja  än  en  gjing   kasta    en   blick  på  dessa  spän- 


^)  Gozzadini  1.  s.  20.  —  -)  (Joz/.adini  1.  s.  64.  —  •')  (iozzadini 
1.  s.  54.  Tyvärr  känner  jag  icke  något  närmare  om  fynden  från  Umana. 
De  kallas  af  grefve  Gozzadini  etruskiska.  Jag  förmodar,  att  äfven  Umana- 
fvnden  eyra  en  blandad  karaktor.  ITonifibnlan  förekommer  äfvcn  norr  om 
Alperna,  jfr  .nästa   kapitel. 


59  1)K    I  r.VI.IKNSKA    ll.VnSPANNKNA.  73 

nen.  'l'\  pen  A  kan  man  utan  tNckaii  kalla  ctiMiskisk. 
Typen  I*)  iir  liclt  visst  uppkMuinicii  ^cnuni  en  foljdi-ik- 
tig  utveckling  af  t}pcn  A.  eller  i-äitare  af  en  snarlik 
typ,  som  liaft  något  af  det  för  lig.  .'!:)  karaktei-i.stiska. 
Att  anse  den  \ara  af  etruskiskt  tdlor  noi-detruskiskt  ur- 
S])i'ung,  är  visseidigen  icke  omöjligt,  (dinru  det  maliända 
knappast  är  troligt.  Jag  har  satt  denna  t\  p  liär,  för 
dess  organiska  sammanhang  med  t\pen  A.  'lA  pen  C 
svarar  fullkomligt  mot  de  s[)riMiien  man  linner  i  lltiai- 
riens  fynd.  Om  typerna  1),  E,  F  och  G  skall  jag  strax 
säga  mera;  de  synas  mig  icke  kunna  kallas  i  egentlig 
mening  etruskiska,  liksom  ej   heller  typen   11. 

Men  om  man  för  dem  kan  sätta  i  fra""a  ett  noi"d- 
etruskiskt  nrsj)rung,  är  detta  äter  omöjligt  för  typen  I. 
Dess  fantastiskt  bildade  bygel  eger  en  karakter,  ]i\il- 
ken  föga  svarar  mot  den  smak,  som,  enligt  fornsaker- 
nas  vitnesbörd,  var  egen  för  Etrnskerna.  Vi  sakna  all- 
deles den  klarhet  i  grundtanken,  den  finhet  i  detalj- 
uppfattningen,  som  utmärka  den  klassiska  fornålderns 
arbeten,  under  det  vi  återfinna  detta  spännes  stil  i  sä- 
dana fynd,  som  alls  icke  kunna  anses  ega  en  etruskisk 
upprinnelse. 

Ett  smycke  af  samma  stil  säg  jag  uti  förlidet  ars 
arkeologiska  exposition  i  Bologna  bland  fynden  frän  en 
terramara  i  provinsen  Reggio,  hvars  fornsaker  icke 
kunde  hänföras  till  den' rena  bronsåldern,  ty  bland  dem 
förekommo  äfven  jernsaker.  Dessa  fynd  äro  ännu  icke 
utförligt  beskrifna;  jag  måste  således  nöja  mig  med 
denna  antydan  '). 

Ett  smycke  mycket  likt  detta  ;ir  funnet  i  graf- 
varne  vid  Sesto  Calende,  vid  sydöst-ändan  af  Lago  mag- 

')  De  spännen,  som  jag  fann  utlagda  med  l\ii(leii  tVaii  denna  ter- 
ramara, kan  jag  icke  i  texten  meddela,  da  jag  icke  kiinner,  oiu  de  alla 
höra  till  tenaniara-fyndet.  De  tillliördc  de  typer,  som  liiir  äro  atbildade 
tigg.   28,   29,   33,  48  samt  (ungefärligen)  32. 


74  HANS    HII.DEnKAND.  60 

o-iore.  Der  har  man  ock  funnit  bukiga  bågsprmnen 
samt  andra  af  en  form,  som  liknar  Hallstatt-typen  H 
(se  nästa  kapitel  '). 

Samma  stil  återfinna  vi,  såsom  de  prof,  som  med- 
delas i  det  femte  kapitlet,  visa,  på  fornsaker  från  ve- 
stra  Schweiz  och  likaledes  på  galliska  mynt.  Icke  ett 
öfronblick  skulle  iaof  tveka  att  tillerkänna  denna  stil  och 
de  efter  densammas  lagar  arbetade  smyckena  för  kelti- 
ska, äfven  om  historien  icke  berättade,  att  Kelter  under 
historisk  tid  uppehållit  sig  i  norra  Italien,  äfven  i  den 
nejd,  der  Marzabotto  ligger. 

Till  samma  kultur  höra  t.  ex.  de  tre  jernsvärd, 
som  funna  vid  ^larzabotto  förvaras  i  hr  Arias  dyrbara 
samling').  Alla  tre  förekommo  i  samma  graf  och  det  är, 
skulle  jag  tro,  icke  omöjligt,  att  denna  bör  föras  till 
en  jämförelsevis  senare  tid,  i  hvilket  fall  man  borde 
isolera  det  der  funna  från  sjelfva  hufvudfyndet.  Det 
är  möjligt,  att  man  kan  säga  detsamma  om  spännena 
af  typerna  B  och  I,  om  hvilkas  fyndomständigheter  in- 
tet namnes  ^). 

I  hr  Arias  samling  samt  grefve  Gozzadinis  beskrif- 
ning,  pl.  17,  kan  man  se  tre  andra  spännetyper,  hvilka 
iair  i  den  föreo-ående  framställningen  alldeles  förbigått, 
emedan  de  synas  mig   vara  betydligt  yngre  än  det  huf- 

^)  Uessa  fynd  nro  visserligen  offeutliggorda,  men  det  arbete,  i 
hvilket  de  behandlas,  linnes  icke  Stockholm.  Ett  annat  fynd  från  samma 
ort  är  af  hr  Biondelli  beskrifvet:  Di  una  tomba  gallo-italica  scoperta  a 
Sesto  Calcnde  sul  Ticino.  Milano  1867  (aftryck  ur  Memorie  del  lleale 
Tstituto  Lombardo). 

-)  Gozzadini  2.  s.  3,  pl.  11.  tig.  1.  Afbilduing  af  ett  liknande 
svärd  leranas  i  femte  kapitlet. 

•^)  llr  de  Mortillet  har  kommit  till  i  det  närmaste  samma  resultat. 
Men  hans  tillägg,  att  det  galliska  folket  vid  Marzabotto  haft  största 
likhet  med  Gallerne,  som  bebodde  nuvarande  departementen  Marne  och 
Aisne.  torde  få  anses  vara  något  förhastadt.  Jfr  Revue  archéologique  N.  S. 
1871.   s.   290. 


61  UK  halienska  uågsi'annkna.  75 

vudsukligji  :if  fX  lidet.  SpiVimct  \A.  17  li-j.  '5  ti-or  jag 
vara  ronici-skt,  clnii'!!  jaii-  icke  va^^ai-  uttala  med  srd<('i"- 
hct  iiai»ot  oiiidOiuc,  innan  ia^-  niii-niarc  kunnat  irfuiiska 
sättet  föl"  luilens  sainnianfoguiiig  med  hN^eln.  Det  sy- 
nes ini<l',  som  vore  denna  tiltula  icke  arhetad  af  ett 
stycke,  utan  som  om  bygeln  slutade  ukmI  en  ondjr.jd 
ten,  i  livilken  iialen  med  dess  tvärslå  och  oinlindnin- 
gar  iivilar.  För  fig.  17  antager  jag  den  i'omerska  iil)[>- 
riniielsen  vara  ganska  viss,  ty  nålen  äi-  lullstiindigt  iVi 
från  bvij:eln  och  är  fästad  vid  denna  medelst  en  ""ånn:- 
led.  Att  den  å  detta  spänne  förekommande  inskriften 
skulle  vara  etruskisk,  synes  mig  osäkert.  Det  tredje 
spännet  (fig.  7),  som  har  form  af  en  tång,  vågar  jag  ej 
heller  hänföra  till  för-romersk  tid.  Spännen  af  samma 
slao;  har  ia;»-  sett  i  Pests  nationalmuseum,  i  Wiens  an- 
tik-kabinett,  i  Ravennas  bibliothek,  i  Parmas  fornsaks- 
museum  samt  i  det  Lateranska  museet  i  Rom;  det  å 
det  sistnännida  stället  förvarade  exemplaret  är  lunnet 
vid   Ostia  jämte  romerska  fornsaker. 


Fynden  från  Villanova. 

Om  jag  icke,  för  sammanhangets  skull,  hade  ord- 
nat min  öfversigt  'så,  att  jag  går  från  söder  till  norr, 
skulle  jag  helst  velat  börja  min  framställning  af  de 
norditalienska  fynden  från  den  shitande  1)ronsåIdern 
med  A^illanova-fyndet,  livilket  är  förtjeiit  af  en  heders- 
plats i  följd  af  dess  rikedom,  den  enhet  i  stil,  som  vi 
finna  hos  dess  beståndsdelar,  och  i  följd  af  den  syn- 
nerlioa  non-jrrannhet,  med  h vilken  det  blifxit  beskrif- 
vet  \). 

V)  Gozzadiiii,  Di  un  sepolcreto  etrusco  (1855),  med  tilläijjjet  bi- 
tonio  ad  altre  settauluiia  tomhc  del  sepolcreto  etrusco  (1856)  samt  La 
Nécropole  de  Villanova  (1870). 


7(3  HANS    IIILDrCBRANlX  62 

\  illaiiova  liu^o-er  helt  nära  Boloona  och  cires  af 
ijrefve  Gozzadiiii,  som  sielf  företa oit  utiiräfiiiiio-ariie. 
Ej  mindre  än  193  grafvar  innehöllo  brända  lik;  .af 
obrända  anträffades  allenast  fjorton.  Målade  vaser  fö- 
rekommo  icke  i  dessa  grafvar,  ej  heller  bronser  af  spe- 
cielt  etruskisk  art.  Silfver  saknas  och  bronsen  är  icke 
blyblandad  '),  alldeles  som  under  Nordens  bronsålder; 
men  a  andra  sidan  förekomma  i  Villanovas  grafvar  jern 
och  glas. 

De  här  funna  bågspännena  uppgå  till  ett  antal  af 
675.     Jag  uppräknar  de  förnämsta  ty[)erna. 

Villaiiova-tuptn  A  fig.  51  (  Marzab(jtto-typen  C). 
Den  bukiga  libulan,  jämntjock  eller  mycket  svald  öfver 
midten,  med  parallela  grupper  af  tvärgående  linier, 
med  eller  utan  cirklar  (med  midtpunkt)  i  mellanban- 
den,  med  zigzaglinier  i  stället  för  cirklar  eller  med  en- 
bart cirklar  (med  midtpunkt)  ordnade  i  rader.  Prof 
finnas  i  Gozzadinis  förstnämnda  afhandling  pl.  VIII.  fig. 
2,  4,  5,  6,  11  och  13.  Bland  spännen  af  denna  typ 
med  jämntjock  bygel  förekommer  äfven  den  fig.  29  af- 
bildade  formen. 

yUlanova-ti/pen  B  fig.  52.  En  bukig  fibula  af  det 
smärtare  slaget,  men  utan  sidoknoppar.  I  stället  går 
tvärt  öfver  midten  af  bygeln  en  strierad  list.  På  by- 
geln ses  ett  s.  k.  hakkors.  Nålhallaren  är  rörformio- 
och  afslutas  med  en   knopp. 

Villnnova-typen  C  fig.  53  (  Marzabotto-t}  pen  D). 
En  bukig  fibula  af  det  smärtare  slaget  med  sidoutsprång 
och  med  ett  bernsstensstycke  insatt  midt  på  öfverdelen 
af  bvo;eln. 

ViUanoca-typen  D  fig.  54.  En  bukig  fibula  af  det 
smärre  slaget,  med  sidoutsprång,  af  hvilka  det  midter- 
sta  liar  fatt  i2;estalt  af  en  fo^el- 


')   Analysen   al"  en    lil)ula   visade  84,26   %  koppar,    15,74   "„  tunn; 


6;)  |)K    I  lAlJKNsKA    nÅGSPÄNNKNA.  77 

I  illii iiofa-t_i/[)iii  A'  W^i.  '),").  S|);iiiii(I  licstar  mI  rii 
brunst  i';i(l ;  ]>;i  dcii  del  dci-al',  som  utii(>r  l)\i:t'l,  ;ir  triidd 
ett  stort   hcriKsteiis.stycko. 

VilUmov a-typen  F  li^r.  5(5  odi  öJ  (  Mar/.aKotto- 
typoii  1'^).  Lik  den  lOrci^aciidc.  iiicii  med  glas  i  stället 
för   hfriKSteii. 

ViUanovti-ti/poi  G  tig.  08.  J^ik  de  tvä  förogaondc, 
mori  på  bygeln  äro  triidda  sinsemellan  fria  skifvoi-  af 
hernsten,    reg(dl)nnd('t    aftagande  i   stoi-l(dx    mot    rmdarnc 

I  illiuiora-typen  H  lig.  5!).  Lik  de  in-  tV)r('g;iciidc. 
men  med  det  i)a  ])vo;(dn  trädda  stvckct  saimnaidiiin- 
gande,  af  ben   och   bcrnsten. 

Villanova-typen  7  tig.  60  (  La  Certosa-typen  C, 
Marzabotto-typen  F).  Lik  de  fyra  föregående,  men  på 
bygeln   äro  trädda   nägi'a   brokiga  glasperlor. 

Villanoca-typen  K  tig.  Gl,  liornfibulan  (  La  Cer- 
tosa-typen 1),  Marzabotto-typen  G).  Den  bukiga  delen 
af  l)ygeln  liängci-  nedåt  och  öfvergången  föi-medlas  å  ena 
sidan  ijenom  en  enkel  si)irallä2:2:nino:.  På  den  andra 
sidan  linnes,  åt  den  nedhän<j'ande  bvijeln  till,  en  nt- 
svällninir  frän   hvilkcn    ut":å  tvenne  hornlika  utsnrånj»'. 

Till  fyndet  hör  ock  en  ovanliix  biform  af  horntibu- 
lan.  Den  bnkiga  delen  har  samma  tjocklek  som  tenen 
i  öfrigt,   hvarjämte   hornutsprången  försvunnit. 

Grefve  Gozzadini  anser  detta  fynd  vara  etruskiskt, 
men  frän  en  så  aflägsen  tid,  att  jcrnct  ludt  ii\ss  hade 
kommit  i  bi-uk  och  att  livad  vi  kalla  etruskiskt  iinnu  icke 
hade  liiiiinit  utveckla  sin  ea(!Hdondi«2'het.  Derföre  sak- 
nas  de   mahide  vaserna,  etruskiska  bronser  o.  s.  v. 

Att  fyndet  hör  till  en  begynnande  jernalder,  är 
uj^penbart.  Under  det  t.  ex.  spjutspetsar  af  jern  der 
blifvit  funna,  finnas  eggverktyg  af  brons  o(di  äfven  i 
annat  qvarstå  bronsalderskulturens  utmärkande  känne- 
■tecken.  fTair  har  reclaii  niiiniit.  nti  man  itdcc  funnit 
silf\"er     i     dessa     uialNai'.     ocdi     i     lidlknmliiiaste     enliiiliet 


78  HANS    HILDEBHAMJ.  64 

härmed  saknas  uti  bronserna  ])lytillsats.  De  gamle 
hemtade  nämlijj^en    bly    och  silfver  ur  samma  malmer  '). 

Men  om  fyndet  sålunda  tillhör  en  tidig  period,  kan 
iao;  icke  instämma  i  den  senare  delen  af  Hi*efve  Gozza- 
dinis  omdöme,  att  det  tillhör  en  den  etruskiska  kultu- 
rens förperiod.  Vi  behöfva  allenast  se  på  spännena.  De 
förråda  icke  den  enkelhet,  som  karakteriserar  en  be- 
o^vnnande  kulturutvecklinof ;  de  variationer,  vi  hos  dem 
finna,  äro  icke  de  osäkra  steg,  som  man  tager  innan  man 
hunnit  bestämma  sig  för  ett  visst  mål,  utan,  tvärtom,  de 
växlande  former,  som  här  förekomma,  och  den  smak, 
som  uti  dem  förråder  sig,  hör  snarare  till  en  slutj)eriod 
raed  slapp  smak,  som  fikar  mer  efter  lysande  effekter 
än   efter  en  oro;anisk  utvecklino;. 

Alla  dessa  spännen  med  påträdda  glasbitar  och 
glasperlor  och  bernstensstycken  o.  s.  v.,  som  äro  för 
detta  intressanta  fynd  karakteristiska,  äro  mera  granna 
än  för  ögat  angenäma.  Allt,  som  skulle  pryda  spännet, 
är  påträdt,  och  man  har  icke  gjort  det  minsta  försök 
för  att  dölja  det;  icke  ens  hvarest  det  helt  lätt  hade 
kunnat  ske,  har  man  vinnlag-t  siof  om  att  sä  o-estalta 
dessa  tillsatser,  att  konturerna  kunde  sammansmälta  med 
det  egentliga  spännet  eller  åtminstone  så,  att  sjelfva  bi- 
hanget  fick  en  harmonisk  afslutning.  Nej,  tvära  gräns- 
ytor, alls  ingen  öfvergång  mellan  ornamentet  och  den 
smala  bronstråden. 

Men  då  en  kultur,  som  jag  nyss  medgaf  stå  vid 
begynnelsen  af  jernåldern    och  som  således,  i  synnerhet 


')  Das  Auftreten  des  Bleies  als  eines  besonderen,  in  grösseren  Men- 
gen  zn  technischen  Zwecken  venvendbaren  Metalles,  känn  iinr  durcli  die 
metallurgische  Zuguteraachung  der  Silbererze  seine  geniigende  Erkliiruug 
finden,  da  in  der  alten  Welt  das  Silber  vorzugsweise  inir  ans  silberbal- 
tigen  Bleierzen  gezogen  wnrde,  und  werden  konnte.  weil  keine  andere 
bekannt  -svaren.  Fellenbcrg,  Analysen  antiken  Bronzen  s.  IG  (i  Mit- 
theilungen  der  iiaturforschenden  Gesellschaft  in   Bern   1865). 


65  OF,    ITALIKNSKA    MÅCSPÄNNr.NA.  79 

iiiir  hon  turfkoinnuT  i  Södci-ii,  i  Ilalicii.  iii-  att  anse  som 
mycket  tidig-,  icke  gerna  Körde  |ia  >ainina  ;4ani;-  \ai-a  iit- 
lefvud,  suknu  oro-anisk  ska|)arekrart,  söka  ei-sätta  den 
med  ytlig'ii  ret(ds(i'  l'(")r  sinnena,  måste  vi  söka  \'i'>v  detta 
en  särskild  fVu-klai-inu'.  l^n  linno,  den  enda  yA<j:  kan  t;ink;i 
mig,  att  denna  KeuN  nnande  knitni'  sa  godt  sdin  )>lr)t>- 
ligt  kommit  i  lnTin-ing-  nietl  en  annan  något  liögre  knl- 
tur,  af  hvilken  hon  hlnade  än  ett  än  ett  annat,  utan 
att  egii  mogmid  nog  att  lämpa  detta  lånade  efter  egna 
förhållanden,  assimilera  det  med  den  tidigare  utveekl in- 
gen. Under  dessa  förhållanden  knnde  ej  annat  njipsta 
än  en  ytlig  förbindelse  mellan  det  inhemska  och  det 
främmande,  och  denna  ytlighet  blef  i  detta  fall,  lik- 
som i  alla  andra,  skadlig,  den  förslappadc  smaken  och 
minskade  den  sunda  alstringsförmå<jan. 

Jag  föreställer  mig,  att  denna  högre  kultur,  hvil- 
ken vi  ana  stå  bakom  det  främmande  långodset,  är  den 
etruskiska.  Men  livar  iinnas  ^'illanova-kulturens  inhem- 
ska förutsättninji-ar? 

Vi  må  hoppas,  att  det  i  Italien  nyvaknade  intres- 
set för  jämförande  arkeologisk  forskning  skall  drifva 
till  nya,  omfattande  och  kritiska  undersöknin<»-ar  af  o-raf- 
varnes,  terramarornas,  [)ålbyggnad ernås  och  torfmossar- 
nes  innehåll.  \'\  må  hoppas,  att  de  italienska  fornfor- 
skarne  dervid  beskäres  samma  lycka,  som  man  utom 
Italien  ofta  fått  erfara,  att  under  det  num  egrnar  sit^ 
med  all  flit  åt  ett  visst  studium  och  ixenom  esfcn  an- 
strängning  drager  fram  och  använder  nya  facta,  an- 
dra, kanske  vigtigare,  alldeles  oberoende  af  det  egna 
arbetet,  upi)dagas,  gifva  n}a  materialier  och  blifva  frukt- 
bärande, derföre  att  man  just  i  det  ögonblicket  var 
mogen  att  mottaga  dem.  Till  dess  detta  skett,  vill  jag 
af  försigtighet  undvika,  att  åt  den  icke-etruskiska  kul- 
tur, som  ligger  till  grund  för  \  iHanova-gruppens  forn- 
saker,    gifva    något    folkslags    nanni.      Histoi-ien    lemnar 


80  IIANS    HILDERRAND.  66 

OSS  om  dessa  nejders  inbyggare  i  äldsta  tid  så  ringa 
och  dcrtill  sä  orediga  upplysningar,  att  hon  icke  ensam 
kan  bestämma  vårt  val  mellan  Kelter,  Ligurer,  Umbrer 
eller  hvad   de  alla  heta  ^). 

^  illanova-fyndets  plats  bestämmes  i  någon  mon  af 
Ronzano-fyndet  (eges  af  grefve  Gozzadini).  Der  före- 
kom jämte  hornspännen  och  jämntjocka  spännen  ett 
bronssvärd  med  samma  slags  fäste  som  på  det  i  Verm- 
land  funna  bronssvärdet,  som  dr  Montelius  afbildat 
i  »Från  Jernåldern»,  s.  24  (Conclusions)  fig.  a.  Dermed 
anknytes  Villanova-gruppen  till  åtminstone  en  af  sina 
faktorer  ganska  nära  med  den  rena  bronsåldern. 

Till  att  bereda  en  lättare  öfversigt,  uppräknar  jag 
åter  de  tre  stora  fyndens  fibulatyper. 


La  Certosa. 

Mai 

"zabotto. 

Villanova. 

A 

A 

B 

B 

C 

A 
B 

C 

D 

—  —  D 

—  —  E 

—  EF 

—  —  G 

—  —  H 
C  F  I 
D  G  K 
E  —  — 

—  H  — 
._  I  _ 


')  Ilr  Bioiidelli  m.  fl.  ;mso  Yillanova-fyndet  vara  keltiskt.  Jag  kan 
icke  obeting-iult  antaga  detta.  Mycket  talar  f()r  någon  italisk  nalionali- 
tet,  mycket  aiViker  från  det,  som  karakteriserar  Keltenia  t.  ex.  i  Gallien 
och  Britannien. 


67  DF.    ITALIENSKA    BÅGSPÄNNENA.  81 

Det  lallci"  ncnast  i  öyoiicii,  liui'ii  mycket  ii;inuai"c 
de  tva  senare;  fyiulen,  i  aiiseeiidc  till  spiliiiiena,  stå  till 
hvaraiidi'a,  än  de  två  första  eller  det  föi-sta  och  det 
sista.  Och  likväl  rader,  näi-  vi  betrakta  Marzabotto- 
och  Villanova-f}iiden  i  dciras  lidliet,  äfVeii  mellan  dein 
en  ganska  stor  skiljaktighet. 


Fynd  från  Bclluiio-traktoii. 

Staden  Belluno  liiro"er  bland  de  yttre  sydöstra  slutt- 
ningarn(!  af  Tyrolens  Alper,  rätt  i  norr  frän  A^^enezia. 
Något  större  fynd  från  denna  nejd  känner  jag  icke,  men 
väl  några  enstaka  inom  densamma  funna  fornsaker '). 
Bland  dessa  förekomma  h varjehanda  former  af  den  bn- 
kiga  tibulan,  så  väl  af  den  tjocka,  som  af  den  smärtare 
typen,  samt  hornfibulan. 

I  allmänhet  synas  de  bellnnska  fynden  ega  en  gan- 
ska stor  likhet  med  de  hallstattska,  om  hvilka  mera  i 
nästa  kapitel. 

Fynd  från  Tyroleii. 

T3'väi'r  kan  jag  från  detta  vigtiga  gränsområde  mel- 
lan Södern  och  Norden  icke  meddela  mera  än  ett  enda 
fynd,  h vilket  äi-  af  den  art,  att  det  rättfärdiga!"  i  denna 
öfversigt  Tyrolens  sammanställande  med  Italien. 

Invid  Etsch,  ej  fullt  en  mil  i  söder  fi-an  Botzen 
eller  Bolzano,  lio-^-er  en  i>ård  Stadlhof,  hvarest  man  för 
några  år  sedan  upptäckte  en  grafflock.  Krukor  med 
brända  ben  vora  nedsatta  i  jorden,  livar  för  sig  under 
en  täckande  steidiäll   eller  bildande   en  gru{)p   under  ett 


')  Leicht,    Av.Tiizi    preistorici    iicl    Bellmiose.      l?cIluno   1S71.  jämte 
(■li:?kil(la    inc(l(l("I;ni(lni    af  Iir   T.ciclit. 


Aiitiiji-.    Ti'lskii/t. 


82  .HANS    II1LDE15RAND.  68 

stenröse.  1  eller  imicl  kärlen  trilffades  hvarjehanda  fö- 
remål af  brons,  jern  och  ben,  redska})  och  smycken, 
hvarjämte  man  varsnat  spär  af  glas.  Den  kultur,  som 
vi  skönja  i  dessa  grafvar,  intager,  med  afseende  på  de 
materiela  tillgångarne,  samma  ställning  som  Villanovas, 
och  likheten  uppenbarar  sig  i  flera  detaljer.  eJämte 
jernknifvar  fann  man  vid  Stadlhof  krumma  bronsknifvar 
af  en  typ,  som  är  främmande  för  våra  fynd,  men  före- 
kommer i  Yillanovas.  Spännena  från  de  tyrolska  graf- 
varne  voro  »dels  ormgestaltade,  dels  försedda  med  en 
lång  båge,  i  hvilken  klädningsvecket  inlades;  bågen  öf- 
vergår  vid  ena  ändan  i  en  tvärgående  spiral,  som  slu- 
tar med  en  nål,  och  bildar  vid  den  andra  ändan  en 
nålhållare».  Af  den  förra  typen  har  jag  icke  sett  nägon 
af  bildning;  som  prof  pa  den  senare  meddelas  hg.  G2  '). 
Stenhällen,  som  betäckte  en  af  krukorna,  har  en 
etruskisk  inskrift.  Fyndet  tillhör  således  den  nordetru- 
skiska kulturen.  Andra  fynd  från  Tyrolen  af  nordetru- 
skiska inskrifter  omtalas  af  Mommsen  i  hans  redan  ci- 
terade afhandlino:. 


Hvad  jag  har  kunnat  för  Italien  framlägga  är  alle- 
nast ett  på  knapphändiga  materialier  grundadt  utkast, 
hvilket  för  hvart  år  torde  kunna  o;öras  mera  rikt  och 
korrekt.     Tills  vidare  må  det  gälla  hvad  det  kan. 

Då,  så  vidt  jag  vet,  ingen  hitintills  granskat  de 
italienska  samlingarne  för  att  undersöka  de  der  förva- 
rade spännena,  torde  måhända  följande  uppgifter  icke 
vara  alldeles  värdelösa. 

I    Neapel    ville    jag    studera   i  främsta    rummet    de 


')  E.  von  Säcken,  Die  rätisch-etruskischen  Gräber  bei  Stadlhof  nächst 
Kalteru  in  Tyrol  (i  Mittheiluno-en  der  k.  k.  Central-Comraission  zur  Er- 
lorsclmiig   lind   Erlialtung  der  Baitdenkmalc,    K),   s.   183  f.)- 


()9  I)K    ITALIENSKA    bAgspÄNNICXA.  83 

j)omj)ci;iii-k;i  s]»;iiiiu'l'f)niu'i'iia,  inv  att  .sålunda  kuiiiia  ui- 
rcda  irniiaii  (»lu  de  romerska  lihuloriias  utsci-ndc  Jiiii 
laiui  ock  i  cii  at"  de  tva  stora  salar,  som  enli<jjt  den  of- 
ficiola  katalogens  uj)i)gift,  innehålla  föi-emål  allenast 
frän  de  l)egrafda  kamj)aiiiska  stiiderna,  ett  liöi"nskå|)  så 
godt  som  H])|)fyldt  med  lihulor.  liland  dem  f"öi-ekommo 
dock  formel-,  ii\ilka  antagligen  ieke  voro  fuinia  i  Pom- 
peji eller  Herculaiium.  Mina  närmare  fVMlV.iginnnai-  Ik^s 
museets  föreståndare,  senatorn  I'ior(dli,  IcmMc  icke  till 
något  resultat.  Under  lians  tid  hade  inga  spiinncii  lV;in 
andra  f}'ndorter  hlifvit  inlagda  i  skai)et,  men  om  de 
föi'e  hans  tid  till  museet  komna  spännena  hade  lian  inga 
ujjpl^-sningar  att  meddela.  Det  rika  material,  som  jag 
faiui  der  hopadt,  var  således  för  mig  utan  synnerligt 
värde,  cftei'som  jag  icke  kunde  utröna  f^^ndorterna. 
Genom  att  studera  det  lilla  museet  i  Pompeji  kunde 
jag  sluta  mig  till,  hvilken  af  det  neapolitanska  museets 
fibulaformer  var  att  anse  som  karakteristisk  för  den 
äldre  romerska  kejsartiden.  Om  jag  utesluter  denna 
med  dess  varieter,  jämte  ett  par  andra  former,  som 
helt  visst  äro  romerska,  återstå  ett  par  spännen  af  den 
enkla,  ursprungliga  typen  fig.  29,  en  stor  myckenhet 
bukiga  spännen  af  såväl  den  tjocka  formen  som  den 
lättare  med  sidoutsprång,  ett  par  hornspännen  och  ett 
par  exem})lar  af  en  biform  till  typen  fig.  ^^)1,  olika  en- 
dast deri  att  bygelns  tråd  är  rät  och  böjd,  med  en  en- 
kel spiralläi2:i»nin£i-,  i  så  oodt  som  rät  vinkel;  skilVans 
urspruniilio-a  sijirallänunino:  är  ännu   tvdliir. 

I  museo  nazional^  förvaras  särskildt  Santangelo- 
samlingen.  Kj  heller  för  dess  spännen  egde  jag  till- 
gång till  nägra  f\iiduppgifter.  Ur  denna  samling  har 
jag  antecknat  följande'  former:  många  bukiga  spännen 
med  och  utan  sidoutsprång,  flera  biformer  till  den  nyss 
citerade  fig.  .'il,  men  med  nålhållareskifva,  således  af 
en    något    }ngre    form,    ett    spänne    med   tvc^nne   spiial- 


84  HANS    HILDEBRAND.  70 

plattor  (Hallstatt-typen  Q),  och  ett  annat,  sammansatt 
af  fyra  spiralskifvor. 

Om  spännena  i  Vatikanens  museo  gregoriano  har 
i  a  o-  redan  talat.  Det  är  den  bukio;a  fibulan,  särskildt  i 
hennes  finare  former,  som  der  är  representerad. 

Museo  kircheriano  leninar  ej  heller  några  nya  for- 
mer. Bukiga  spännen  förekomma  der,  särskildt  af  den 
linare  typen  med  mer  cylindrisk  bygel;  af  dessa  förtjenar 
ett  särskildt  nämnas,  som  har  på  bygeln  fastade  fem 
fogeltigurer  ^).  I  museo  kircheriano  fann  jag  vidare  en 
Hallstatt-fibula  af  typen  Q  samt  den  nyss  omtalade  bi- 
formen  af  typen  fig.  31,  äfvensom  ett  spänne  med  fyra 
spiralskifvor,  således  alldeles  samma  former  som  i  det 
neapolitan  ska  museet. 

I  sammanhano;  med  de  romerska  samlino-arne  torde 
det  vara  skäl  att  tala  om  de  vigtiga  fynden  från  Al- 
bano  eller  Marino,  anträffade  under  ett  i  historisk  tid 
bildadt  peperin-lager.  Fyndet  har  fått  en  stor  ryktbar- 
het srenom  sina  lerkärl,  dels  husformio-a,  dels  runda  och 
höga,  till  konturer  och  ornering  öfverensstämmande 
med  de  vid  Villanova  hittade.  Jag  har  funnit  uppgifter 
om  två  här  funna  spännen.  Det  ena  är  en  vanlig  ita- 
liensk hbula  med  jämntjock  bygel,  det  andra  tillhör  ty- 
pen fig.  31  och  eger  en  särskild  ändskifva  med  tydlig 
spiralläggning  ").  Jag  nödgas  bekänna,  att  jag  ännu  är 
villrådig,  på  hvilken  punkt  inom  de  italienska  kultur- 
utvecklingarne dessa  fynd  böra  placeras.  Det  är  der- 
före  och  på  grund  af  de  hittills  kända  spännetypernas 
fåtal,  som  jag  här  allenast  i  förbigående  nämner  dem. 
Det  är    ock    just   slägtskapen  mellan  Albano-  och  Villa- 


')  I  uppsatsen  om  den  ungerska  bronsåldern  skall  jag  sammanställa 
de  olika  bronsåldersomradenas  fogelfigurer. 

-)  Duc  de  Blacas,  Méraoire  sur  une  découverte  de  vases  funéraires 
prés  d'Albano  pl.  III.  fig.  1  och  2  (i  Mémoires  de  la  Société  des  An- 
ti(|uaires  de  France  28). 


71  1)1-:    ITALIENSKA    BÅGSPÄNNKNA.  85 

nova- fyndens  kiiikor,  soin  gör  det  i  niiiiti  ögon  så  vansk- 
ligt att  l)est;"iiiini:i  det  senäres  etlinografiska  plats.  Dä 
man  fOi'  Alhaiio-tyndeii  icke  genia  kan  t;iid\a  |g;i  k(d- 
tisk  härkomst,  toi'(l<'  man  iiialiiiiida  cii  ,L;ung  k<jnuna  der- 
liän  att,  om  en  sådan  nteslntes  iltVen  för  \  illaiiova- 
fyndcn,   i  dem    se   Icminngar    al"   den    nmbriska   kullnren. 

Det  eti'nskiska  museet  i  Florens  är  fattigt  pa  spän- 
nen.    JaiT  luii-  antecknat  nai»ra  af  den   hukiira  tyijen. 

BoloiTna-samlini^arne  äro  i  detta  afseende  rikare. 
I  nniversitetets  samling  finnes,  utom  den  biikiga  libnlans 
varieteter,  djurformiga  spännen  samt  andi-a  af  typen  tig. 
31,  men  utan  spiralskifva.  I  museo  civico  finnes,  utom 
sandingen  frän  la  Certosa,  bukiga  spännen,  Peschiera- 
typen  tig.  28,  en  biforin  af  typen  lig.  31,  der  spiral- 
läggningen vid  bygelns  knä  blifvit  utbytt  mot  ett  djur- 
hufvud,  samt  en  biform  af  typen  fig.  32  med  en  qvar- 
lefva  af  den  tidigare  s[)iralvridningen. 

Frän  museet  i  Parma,  hvilket  till  anläggningen  är 
ett  centralmuseum  för  Italien,  ehuru  i  liten  skala,  har 
jag  antecknat  en  simpel  fibula  snarlik  Peschiera-typen 
fig.  28,  ett  af  de  simpla  spännena  med  jämntjock  bygel 
(från  Malta),  en  buktibula  af  Villanova-typen  C,  fast 
utan  bernsten,  en  hornfi1)ula  ')  och  tvenne  späinien  af 
Flallstatt-typerna  H  och  Q. 

Af  spänne-typerna  frän  de  rika  norditalienska  fyn- 
den ega  några  en  ganska  stor  betydelse  i  fynden  frän 
Alplanden;     med    dem    fär    jag    i    det    följande    syssel- 


sätta mig. 


I  antik-kabinettet  i  Wien,  som  är  synnerligen  rikt 
på  spännen,  finnas  följande  typer  fig.  30,  31  (med  skifva 
och  med  rörhylsa),  spännen  med  svald  jämntjock  bygel, 
bukiga  spännen  (fig.  33)  samt  typen  fig.  34.  Fyndupp- 
gifter för  dessa  spännen   saknas. 

^)  En  hornfibula  af  iruld   förvaras  i  museet  i   Volterra  (Toscana),  ett 
annat  exemplar  i   guld  lärcr  finnas  i  Campana-samlingen  i   Paris. 


86  PIANS    HILDEBRAND.  12 

Deremot  äro  de  enkla  formerna  af  den  italienska 
gruppen  ovanliga  norr  oui  Alperna.  Snart  sagdt  den 
enda  tvp,  som  synes  i  norra  Europa  hafva  egt  någon 
betydelse,  är  det  tjocka,  mer  eller  mindre  bukiga  spän- 
net, hvilkct  förekommer  i  sydvestra  Tyskland  samt  i 
Rhendalen,  och  hvilket  jag  funnit  i  belgiska  samlingar; 
det  nppgafs  för  mig,  att  dessa  spännen  verkligen  voro 
funna  i  belgisk  jord.  Som  jag  emellertid  icke  känner 
fvndomständigheterna,  kan  jkg  ej  ens  försöka  en  förkla- 
ring af  detta  förhållande.  , 

I  en  tysk  privatsamling  förvarades  tvenne  spännen 
af  denna  ty^p,  med  uppgift  att  de  voro  funna  i  Hol- 
stein  ^).  Som  samlaren  är  död,  har  jag  icke  kunnat  för- 
skaffa mig  upplysning  om  den  grad  af  trovärdighet  upp- 
giften förtjenar.  Man  kan  för  fornsaker,  som  gå  ur  hand 
i  hand,  understundom  få  höra  de  mest  märkvärdiga 
fyndhistorier.  Om  en  sådan  strider  mot  hvad  man  har 
rätt  att  anse  som  normala  förhållanden,  ligger  det  vis- 
serli<ien  närmast  till  hands  att  betvifia  hennes  rikti2:het. 
Men  äfven  om  denna  skulle  bevisas,  betyder  ett  undan- 
tair  intet  mot  en  sluten  rad  af  sammanstämmande  facta. 
Undantao^et  förutsätter  särskilda,  i  strid  mot  eller  utom 
det  vanlina  verkande  krafter  och  måno^en  g-ånii-  är  det 
oss  derföre  omöjligt  att  spåra  dem.  För  den  skuld  är 
det  så  nödigt  att  hafva  stora  samlingar;  blott  med  till- 
hjelp  af  dem  kan  man  lära  sig  att  tinna  hvad  för  en 
ort  eller  en  tid  är  normalt. 


')  Lindenschrait,  xllterthiimer,  I.  9.  pl.  2.  fig.  1,  3.  Dessa  spännen 
förvarades  i  Gustaf  Klemms  samling  (i  Dresden),  hvilken  f.  n.  tilli.ör 
staden  Leipzig.  Då  jag  besölcte  denna  stad  sommaren  1870,  var  köpet 
nyss  afslutadt.     Så  vidt  jag  vet,  är  samlingen  ännu  icke  för  allmänheten 


tillgänglig. 


73  IIALLSTATl-CiaPPENS    IJAGSPAXNICX.  87 


Fjcrde  kapitlet. 

Kuldii  bägspännen  ined  ndl  och  bj/ijid  i  ett  stycke. 
S.    Hallstdtt-jnippen. 

Su  snart  vi  hiuiint  iioi-i'  diii  Alperna,  hlifva  fynden, 
som  kunna  vetenskapli2:t  boliaiidlas,  niaiiL-taliLiare.  Vi'iv 
Italien  d.  v.  s.  i  detta  fall  COi'  norra  Italien,  niaste  vi 
taoa  hvart  fvnd  isoleradt,  öfverlåtandc  åt  kommande 
dagar  att  framhigga  de  nya  faeta,  som  erfordras,  på  det 
vi  må  kunna  framställa  afrundade  grupper,  utmärkta 
livar  för  sig  2:enora   en  eijen  kulturform. 

Om  jag,  trots  denna  skiljaktighet,  hiir  oeli  i  det 
följande  kapitlet,  begynner  min  framställning  med  en 
utförlio-are  redo2:örelse  af  ett  särskildt  hwå  och  dervid 
tillägger  detta  en  så  stor  l)etydelse,  att  jag  lånar  dess 
orts  namn  till  att  beteckna  en  hel  grupp  af  fynd  och 
särskildt  af  spännen,  sker  detta  icke  på  grund  deraf  att 
dessa  två  fyndorter  hafva  för  de  tvenne  kulturformer, 
som  nu  skola  taga  vår  uj)})märksanihet  i  anspråk,  någon 
central  betydelse.  Anlednuigen  är  helt  enkelt  den,  att 
båda  de  ifrågavarande  fynden  äro  så  betydande,  såväl 
genom  mångfalden  af  föremål  oeli  former,  som  genom 
de  no^oTanna  undersökninijar,  som  konnnit  dcin  till  dd, 
att  man  i  dem  återfinner  snart  sagdt  alla  de  typer,  som 
äro  för  h  vardera  kulturen  egendomliga.  Den  föna  a  t 
dessa  f^^nd orter  är  Ilallstatt. 

Hallstatt ')  är  en  afsides  liiiiijandc  kr.pini'-  i  ()>ter- 
rikes  Salzkammergut.     Ofver  orten   och  sjön  invid  denna 


^)  Mina  uppgifter  om  Hallstatt  iiro  hemtiulc  ur  IVilRTrc  von  Säckens 
om  uog-granua  uiidrrsökniugar  vituaude  arbete  Das  Grabfeld  von  Hallstatt 
in   Ober-Osterreicli    uiul   dcsscu   AltcrtliiinuT.      Www    1868. 


88  HANS    IIILDEBRAND.  74 

resa  sig  begeii.  .  Vid  en  böjd  af  1130  fot  öfver  sjöns 
vta  liirsrer  en  dal,  fräidad  derföre  att  man  i  de  onio:if- 
vande  bergväggarne  under  årbundradens,  ja  under  åt- 
minstone ett  par  årtusendes  lopp  brutit  salt.  Under 
medeltiden  bygde  man  till  saltarbetarnes  skydd  ett  torn 
uppe  i  dalen,  och  helt  nära  detta,  så  högt  öfver  van- 
liira  menniskobonino;ar,  har  man  funnit  ett  storartadt 
graffält,  hvilket  sorgfälligt  undersöktes  under  loppet  af 
flera  år.  Tillsammans  öppnades  niohundra  nittio  tre 
grafvar,  ur  hvilka  man  upptog  6084  fornsaker,  till  stor 
del  redskap  och  vapen  af  brons  och  jern,  3696  pryd- 
nader af  brons,  bernstcn,  glas  och  guld,  182  bronskärl 
och  1244  lerkärl.  Om  vi  lägga  härtill,  att  silfver  allde- 
les felas,  att  i  bronsen,  efter  livad  de  kemiska  analy- 
serna visa,  icke  ingår  bly  såsom  en  med  afsigt  tillagd 
beståndsdel,  under  det  tenn  förekommer  rent  (äfvensom 
nickel),  hafva  vi  fyndet  karakter iseradt  hvad  de  mate- 
riela  tillgångarne  beträffar,  och  vi  flnna  deraf,  hurule- 
des  dessa  vida  öfverstiga  dem,  som  stodo  Nordens  brons- 
åldersfolk till  buds.  Det  hallstattska  graffältet  gif- 
ver  oss  prof  på  båda  begrafningssätten,  jordande  och 
bränning. 

I  nästan  hvarenda  graf^  förekommo  spännen.  Fri- 
herre von  Säcken  indelar  dem,  efter  deras  form,  i  fem 
grupper:  1.  spiralspännen;  2.  bygelspännen;  3.  skål- 
spännen; 4.  halfmånformiga  spännen  med  vidfästade 
kedjor;  5.  spännen  i  djurskepnad.  Jag  frångår  denna 
indelning,  i  det  jag  föredrager  en  uppräkning  af  ty- 
perna i  en  ordning,  som  så  vidt  möjligt  är,  följer  deras 
utvecklino-shistoria. 

o 

Hallstatt-typen  A  fig.  63.  Främst  måste  vi  sätta 
en  form,  som  står  det  fullt  utbildade  italienska  båg- 
spännet  närmast,  nändigen  den  bukiga  flbulan  med  en 
nästan  cylindrisk  bygel,  som  ofta  är  sirad  med  tvär- 
gående liniesirater. 


75  HALLSTATT-GRLPPENS    bAgSPÄNNEN.  89 

En  Mfonii  :if  (Iciiiia  typ  {A  a)  li:ii-  en  tnidsiual  hy- 
gel,  som  ;ir  lau»!  i  en  lad  af  foi-tlöjjande  riiinrur;  jlV 
Säcken,   pl.   XIII.    liu.    1 1>. 

HaUstdtt-tijpcn  II  lii!;.  (M.  l^^n  Mfonii  af  den  1)ii- 
kigji  fibulan  .sa  pass  utvecklad,  att  lioii  ma  lictraktas 
som  en  särskild  tyj).  Den  tyn<,al,  som  vanligen  karak- 
teriserar Italiens  huki^i-u  spännen,  sakna  vi  här.  Hciiill 
bidrager  icke  allenast  den  omständi<rhcten,  att  hy-eln 
vanligen  icke  äi-  massiv,  utan  frän  undre  sidjin  liälif', 
med  kulad  r}^^.  Afven  när  detta  icke  äi-  händelsen 
(jfr  t.  ex.  Säcken  pl.  XIII.  tig.  15),  har  hygelii  en  fri- 
are och  högre  böjning,  hvarjämte  nålhallarns  längd 
svarar  inot  bygelns  utveckling  såväl  till  längd  som  till 
höjd.  Denna  typ  är,  enligt  Säcken,  bland  de  egentliga 
bägspännena  frän   Hallstatt-grafvarne  den  allmännaste. 

HaUstatt-typen  C  (fig.  65).  Det  oss  från  de  itali- 
enska fynden  välbekanta  bukiga  spännet  med  knop})- 
lika  sidoutspi-äng.  Denna  typ  företer  i  Ilallstatt-fynden 
smärre  variationer  ^). 

Hallstatt-typen  E  (fig.  67).  Sjelfva  bygeln  är  redu- 
cerad till  en  smal  tråd  och  på  denna  äro  trädda  skif- 
vor  af  ben  eller  bernsten,  hvilka  regelbundet  afta^a  i 
storlek  från  midten  mot  bygelns  ändar.  På  ett  spänne 
äro  skifvorna  af  hjorthorn,  och  har  på  det  en  tum 
långa,  cylindriska  midtstycket  en  figur  (djurbild?)  varit 
fästad.  På  ett  annat  spänne  ersattes  det  ursprungliga 
midtstycket  af  ett  icke  för  fibulan  bestämdt  fyrkantigt 
l)enstycke,  som  på  öfre  sidan  är  utskuret  till  gestalt 
af  ett  lejon.  Från  de  italienska  spännena  af  samma  slag 
(Villanova-typerna  G  och  H  fig.  58  och  59)  skiljer  sig 
Hallstatt-typen  genom  utbildning  af  nålhållaren  i  likhet 
med  hvad  redan  här  ofvan  med  afseende  på  typen  I'> 
l)lifvit  anmärkt. 


')  Typen  D  fig.   66  se  längre  fram  sid.   99. 


90  HANS   HILDEBRAND.  78 

Hallstatt-typen  F  fig.  68.  På  bygelns  tråd  är 
trädd  en  stor,  aflång,  mot  ändarne  smalnande  perla  af 
brunt  glas.  Denna  perla  är  visserligen  funnen  ensam, 
men  till  följe  af  likheten  i  form,  har  jag  vågat  kom- 
plettera henne  i  enlighet  med  den  vid  Marzabotto  och 
Villanova  förekommande  typen. 

Att  döma  efter  Säckens  beskrifning  (s.  61)  har 
man  vid  Hallstatt  äfven  funnit  spännen  med  smärre 
perlor  trädda  på  bygeln. 

Hallstatt-typen  G  hg.  69,  hornhbulan.  Denna  har 
icke  anträffats  i  sitt  regelbundna  skick,  sådan  vi  känna 
henne  från  norra  Italien,  men  jag  har  icke  tvekat  att 
här  upptaga  typen,  då  den  förekommer  i  tyska  fynd, 
hörande  till  Hallstatt-gruppen,  och  då  af  typen  före- 
kommo  i  Hallstatt-grafvarne  tvenne  försämrade  variete- 
ter  (Säcken  pl.  XIV.  hg.  9  och  10),'  af  hvilka  den  ena 
har  ej  mindre  än  tre  par  hornutsprång  jämte,  tyckes  det, 
urartade  biformer  till  la  Certosa-varietetens  två  vid  spän- 
nets sidor  fästa  skifvor.  En  annan  egendomlighet,  som  in- 
nebar en  betydlig  försämring  af  typen,  visa  ock  dessa  två 
varieteter.  Spiralläggningen  vid  öfvergången  från  bygeln 
till  nålen  har  försvunnit,  och  i  dess  ställe  förekommer 
allenast  en  liten  knöllik  uppsvallning  eller  en  liten  vin- 
kelrätt mot  nålen  stäld  skifva.  En  försämring  innebär 
detta,  ty  ett  organiskt  led  i  spännet  är  härmed  för- 
svunnet ^). 

Hallstatt-typen  H.  I  denna  typ  ser  jag  en  biform 
af  horniibulan.  Dennas  horn  och  regelbundet  upp- 
svälda  del  hafva  öfvergått  till  en  flerfaldigt  böjd  trind 
ten  eller  smalt  band.  Den  senare  varieteten  förekom- 
mer i  Hallstatt-fyndet,  den  förra  i  flera  fynd,  hörande 
till  samma  grupp  (hg.  70).  Denna  typ  i  dess  begge 
varieteter    har    likaledes    uppgifvit    spiralläggningen,   på 


')  Se  äfven  längre   fram  sid.   99. 


70  IIAI,l.sTATT-(;iill'l>ENS    BÅGSPÄNNEN.  1)1 

hxiirs  plats  torekominor  en  iniiidrc  eller  större  cirkel- 
i-iiiid   skifva  '). 

Ihdlstatt-tijpen  I  W^r.  71.  Det  hiikiL'':!  ij.-i^^sprinnet 
liai-  undergått  ännu  en  oniMldning.  liygeln  är  j»a  sin 
undre  sida  öppen,  har  antagit  form  af  en  cirk(dnind  om- 
vänd skal,  ofta  försedd  upptill  med  en  upphöjning,  samt 
hestfir    af    ytterst  tunt   hi-onshleek.      Si)ii'alläirtniin<'-en   in- 

^  i  CO  o 

försvunnen  oeh  understundom  saknas  äfven  den  skif\a, 
som  vanligen  trädde  i  stället  för  denna  (Säcken  pl.  XIV. 
tig.   U-).  ' 

Hallstatt-typen  L  fig.  7o.  En  ännu  }-ngrc  och 
ännu  sämre  form.  Sannnanhanget  mellan  bygel  och 
nal  är  löst.  Nålen  är  fastnitad  vid  ena  kanten  af  den 
omvändt  skålformiga  öfverdelen,  likaså  nålhållaren  vid 
den   motsatta  sidan  af  kanten. 

Ett  par  varietetcr  äro  afbildade  i  Säckens  verk. 
Dessa  skålformiga  si)ännen  förekommo  i  grafvarne  par- 
vis. Utom  Hallstatt  är  typen  L  åtminstone  ytterst 
sälls}'nt. 

Halbtdtt-ti/ptm  M  fig.  74.  Bygeln  är  vid  sin  ne- 
dre ända  utvidgad  till  en  platt  elliptisk  skifva,  som 
uppbär  ett  knoppformigt  utsprång.  Spiralläggningcn  är 
bibehållen,  men  derjämte  finnes  vid  bygelns  öfre  ända 
en  skifva,  från  hvars  ena  kant  utgår  tråden,  som,  efter 
spiralläggningen,  gör  tjenst  som  nål. 

Spännen  af  denna  art  kunna  icke,  livad  tillverka- 
rens smak  beträffar,  sättas  synnerligen  högt.  A  ill  man 
riktigt  öfvcrtyga  sig  om,  huru  lagt  de  stå,  behöfver 
man  blott  kasta  en  blick  på  de  redan  meddelade  varie- 
teterna  af  samma  grundtyp  från  la  Certosa  och  Mar- 
zabotto.      Äfven    till    Téne-gruppen,     som     behandlas    i 


')  Se  vidare  s.   09. 

-)  Se  vidare  s.   100.     Typen  K.   fig.   72,   se  s.   100. 


92  HANS    HILDEBRAND.  80 

nästa  kapitel,  höra  spännen  af  denna  typ,  men  vida 
smakfullare  än  de  hallstattska  '). 

Halhtatt-typen  O  iig.  76.  Bägspännen  med  djur- 
formig  bygel,  en  typ,  som  mötte  oss  redan  i  de  nord- 
italienska fynden.  Dessa  spännen  kunna  icke  sägas 
vara  allmänna  i  Hallstatt-grafvarne ;  allenast  fem  äro 
funna,  med  häst-  och  hundfigurer.  Emellertid  passa  de 
ganska  väl  in  i  den  kultur,  till  hvilken  dessa  grafvar 
höra.  Ty  djurbilder  af  alldeles  samma  slag  förekomma  på 
en  mängd  föremål  från  dem  och  särskildt  på  sådana,  som 
äro  för  Hallstatt-kulturen  karakteristiska,  t.  ex.  på  de 
tunna  bronsblecksgördlarne  (jfr  Säcken  pl,  XI.  fig.  o). 
Af  synnerligen  stort  intresse  är  ett  af  Säcken  pl.  XXI. 
fig.  2  afbildadt  lock  till  ett  bronskärl  med  en  rad  af 
hundfigurer,  till  stilen  öfverensstämmande  med  spänne- 
nas djurbilder.  Ett  å  samma  pl.  hg.  1  afbildadt  lock 
visar  oss,  att  seden  att  så  ornera  locken  är  lånad  från 
den  etruskiska  kulturen  och  att  man  således  förmodli- 
gen får  för  de  hallstattska  djurfigurerna  antaga  etru- 
skiska förebilder,  h vilka  dock  blifvit  på  ett  temligen 
barbariskt  sätt  imiterade. 

Hallstatt-typen  P  hg.  77,  en  egendomlig  form,  hvars 
sammanhang  med  den  föregående  seriens  typer  må- 
hända icke  £>'enast  faller  i  öo;onen.  Dock  finnes  ett 
sammanhang.  Liksom  i  den  föregående  typen  bygeln 
blifvit  utplattad  till  en  skifva,  åt  hvilken  man  gifvit 
konturerna  af  ett  djur,  sä  äfven  i  detta  fall,  då  man 
gifvit  skifvan  en  halfrund  begränsning.  Som  minne  af 
bygelns  form  och  tjocklek  går  ännu  längs  skifvans  inre 
kant  en  kullrig  rygg,  hvilken  dessutom  har  en  prak- 
tisk betydelse,  emedan  spännet  derigenom  vinner  i  fast- 
het. Med  den  stora  utbredning  af  bygelns  yta,  som 
denna    typ    visar,    var    det    icke    längre    möjligt   att  åt 


')  Typen  N  fig.  75,   se  längre  fram  s.   101. 


81  IIALLSTATT-niU  1'1'I:NS    hagspänxkn.  93 

dessa  sprmiieri,  iilir  de  bcgairnadcs,  irifva  den  NanliL-^a 
i'iktniiiij,"('n  d.  v.  s.  att  lata  iialcii  inraLfa  »'ii  i  det  iiiir- 
mastc  lodriit  .st;illiiiii'j".  Sprniiicl  ii);i>tf  iVi^tas  ^>a,  att 
hvii^elskitXan,  i  rir\ci'ciist;iimii('lse  med  tviii^dkrMftciis  la- 
gar,  häii^ide  nedåt,  li\:ii'i<;en()iii  ii.dcii  lick  .-tt  v;i":r;'ttt 
läire.  Denna  spännets  liutVudriktnin^i;  hld' iiiiiiu  starkare 
iittryekt  derigenoni,  att  i  lial,  som  anlM-a_<i"tes  utmed  hy- 
gelskifvans  yttre  rand,  fästes  lina  kciijor,  I  Iivilka  häng- 
des smärre  bronsblecksornamenter  af  olika   form. 

Pä  insidan  af  bv<2:eln  äro  understundom  anbrajrta 
ornamenter,  tvenne  inrullade  spiraländar,  tvennc  mot- 
vända  schematiska  djurbilder  (fig.  77),  tvenne  djur,  som 
di'icka   ur   ett   kärl   o.   d. 

Mer  än  tjugo  spännen  af  denna  t}'[)  äro  fuinia  i 
Hallstatts   irrafvar. 

Hallstatt-typcn  Q,  tig.  78,  stär  ännu  mera  fjärran 
de  förut  behandlade  spännena.  Dock  saknas  ej  heller 
här  allt  sajnmanhang.  Bygeln  har  fösvunnit  och  er- 
sättes  af  bronsträdens  böjning  i  8-form.  Men  de  spi- 
rallao-da  ändplattorna,  som  annars  höra  till  de  tidiirare 
perioderna  af  bågspännets  historia,  äro  bevarade.  Det 
är  eget  att  se,  huru  man  förstod  att  utan  yttre  hjelp- 
medel  skafta  sig  nal.  Frän  midten  af  den  ena  spiral- 
plattan nedgår  träden  och  denna  bildar,  omböjd,  nålen, 
hvilken  h vilar  i  en  krökt  fortsättning  af  trädens  andra 
ända,  utgående  från  den  motsatta  spiralens  midt. 

^[er  än  alla  andra  spännetyper  må  denna  anses 
vara  för  Hallstatt-ji-rafvarno  karakteristisk,  tv  den  före- 
kom  der  i  mera  iiii  fyrnliuiidi-a  exemplar.  Den  var 
ock  lätt  att  förfärdiga;  bronsträden  l)öjdes  allenast 
med  tillhjel])  af  hammaren.  Någon  gäng  äro  i  midt<-n 
af  spiral[)lattorna  eller  i  föreningsstyckets  öglor  iVista 
bronskna})par. 

En    varietet    hai-    f}ra    s])irali)lattor,    föi-bundna  två 


94  HANS    HiLDEBRAND.  82 

och  tva  medelst  en  platt  bygel.  De  båda  byglariie  äro 
lagda  korsvis  och  midtpå  sainmannitade, 

I  de  italienska  sainlinor^arne  iinner  man  nå*>:on  fjåntj 
exempel  på  denna  typ,  men  de  äro  der  sällsynta.  Jag 
skulle  vilja  hålla  före,  att  de  till  Italien  kommit  norr- 
ifrån, ty  i  Hallstatt-fynden  förekomma  de  ingalunda 
som  långods. 

Typens  ställning  der  är  särdeles  egendomlig.  Man 
kan  icke  leda  den  tillbaka  till  någon  af  de  italienska 
typerna,  utan  synes  man  göra  rättast  uti  att  anknyta 
den  vid  ännu  äldre  former  af  bågspännet.  Den  påminner 
oneklifTen  i  viss  mon  om  det  sista  af  de  i  det  andra 
kapitlet  af  bildade  ungerska  spännena  (hg.  27).  Man 
torde  kunna  få  anse  denna  typ  vara  en  qvarlefva  frän 
en  i  Alplanden  förekommande  bronskultur,  hvilken  icke 
undergått  ett~  italienskt  inflytande.  Men  ett  sådant 
gjorde  sig  annars  gällande  och  förråder  sig  äfven  i  den 
mängd  spänneformer,  vid  sidan  af  hvilka  den  inhemska 
enkla  läno;e  med  förkärlek  beofa^^uades. 

Att  den  i  Hallstatt-grafvarne  sig  uppenbarande  kul- 
turen rönt  ett  sådant  italienskt  inflytande  är  alldeles 
omisskänligt.  Derom  vitnar  t.  ex.  det  redan  omtalade 
bronslocket,  derom  vitna  en  del  andra  föremål,  hvilka 
stå  som  främlingar  bland  hufvudmassan  af  Hallstatt- 
saker,  och  just  dessa  undantagsföremål  förråda  bekant- 
skap med  blyet.  Om  förbindelser  med  Södern  vitnar 
glaset  äfvensom  det  Adriatiska  hafvets  purpursnäcka, 
som  hittats  i  Hallstatts  grafvar.  Men  att  i  detalj  gran- 
ska detta  etruskiska  inflytande,  är  för  närvarande  icke 
möjligt.  Här  möter  oss  samma  olägenhet,  som  jag  re- 
dan med  anledning  af  de  italienska  fornförhållandeiia 
påpekade,  den  att  de  klassiska  arkeologerne  icke  egnat 
sin  uppmärksamhet  åt  den  skilnad,  som  helt  visst  fin- 
nes mellan  rent  etruskiskt  och   nord-etruskiskt. 

Således    ett  kulturelement,  som   är  af  gammalt    in-' 


83  IIAI.r.STATT-GRUPPENS    nÅGSPÄXNEX.  IT) 

huiiiskt  i  Alj)laii(lc'ii,  cll  ;n'l  IVaii  en  ren  hi-oiisaldci-  — 
sä  antafijer  jag  —  och  (Icijiniitc  ett  (Van  llalicii  utgån- 
get inflytaiidc.  Hvad  spännena  l)cträii'ar,  tillhöra  de 
flesta  exemplaren  det  fin-i-a,  de  ^(i^ia  foninriKi  det  scnai-c 

]\Ieii  det  stannai'  icke  dcrvid.  Af  alla  de  spiiiinen, 
till  livilka  vi  hafva  niothildcr  i  tlc  itali('ii>ka  IX  iidcn, 
iinna  vi  ytterst  fa,  som  äro  i  alla  dctaljci-  lika  nic(l  de 
italienska  formerna.  Det  hland  Alperna  Itosatta  fol- 
ket har  icke  frän  Italien  niotta<iit  den  i'ikare  tilli-anii-en 
pa  spännen  helt  enkelt  som  ett  län,  ntan  det  arhetade 
i   samma  riktning,  efterbildande  de  frännnande  mönstren. 

\'id  detta  efterl)ildande  och  partiela  omgestaltande- 
hafva  vi  tvenne  riktningai*  att  urskilja.  Den  ena,  som 
jag  redan  päpekat,  är  god.  En  viss  harmonisk  genom- 
bildnins:  eo^de  rum,  bys-eln  förminskades  och  nälhalla- 
len  utbildades,  spännet  blef  ett  helt,  hvars  organiska 
karakter  är  fullkomligt  tydligt  uttalad.  Sä  mycket 
sämre  är  den  andra  riktningen,  hvilken  yttrar  sig  i 
spiralläggningens  borttagande  och  ersättande  med  en 
liten   knöl  eller  en  skifva,  liten   eller  stor. 

Äfven  i  ett  annat  hänseende  skilja  sig  llallstatt- 
fyndets  spännen  frän  \  illanova-f^ndets,  ehuruvitl  detta 
af  alla  de  norditalienska  stai-  Ilallstatt-fyndet  niirniast. 
Det  är  skada,  att  de  teckningar  iag  häi'  kunnat  h-nina 
af  Villanova-spännena  äro  färglösa.  1  annat  hill  skulle 
de,  liksom  originalei'na,  hafva  vitnat  om  \  illanova- 
folkets  förkärlek  för  brokiga  f;irgei-.  Stora  nningfar- 
gadé  glasstycken,  smärre  brokiga  glasj)erlor,  i'öd  bern- 
sten i  föreninjr  med  hvitt  ben  användes  till  att  |>i-\(la 
spännets  bygel. 

Detta  behau'  i  det  Ijrokigt  granna  synes  ej  heller 
hafva  saknats  hos  Hallstatt-folket,  men  det  träder  der 
vida  mera  i  bakgrunden.  Dels  äio  sådana  s]»ännen  i 
Hallstatt-grafvarne  vida  mindi-e  talrika,  dels  sta  de  jta- 
trädda    styckena    —    hvad    storleken    heträffar   —   i   ett 


96  HANS    HILDEBRAND.  84 

iiiiiidre  disharmoniskt  förhållande  till  sjeltVa  spännet. 
Detta  skulle  \  isserligen  kunna  tydas  som  ett  vitnes- 
börd  derom,  att  Hallstatt-folkets  smak  var  renare  än 
Villanova-folkets,  men  det  finnes  andra  förhållanden, 
som  tala  deremot,  och  derjämte  kan  det  mindre  anta- 
let af  glas-  och  bernstensarbeten  bero  derpå,  att  man 
bland  Salzkammerguts  berg  var  mera  skild  från  glasets 
tillverknings-  och  bernstenens  fyndort.  Italienska  geo- 
loger antaga  nämligen,  att  den  bernsten,'  som  användes 
t.  ex.  af  Mllanova-folket,  tillhört  de  i  Boloana-trakten 
förekommande  molassbildningarne. 

Men  vid  Hallstatt  inskränkte  man  sig  icke  till 
mindre  betydande  modifikationer  af  de  italienska  ty- 
perna, utan  man  lät  dem  undergå  så  genomgripande 
omdaningsprocesser,  att  helt  nya  typer  uppkoinmo.  För- 
nämligast af  dessa  är  typen  M  (fig.  74).  så  mycket 
mera  förtjent  af  uppmärksamhet,  som  den  stär  i  myc- 
ket nära  öfverensstämmelse  med  andra  för  Hallstatt- 
gruppen  karakteristiska  föremål.  Det  är  något  tunnt, 
enformigt,  stelt,  som  utmärker  dessa  i  särskild  mening 
hallstattska  fornsaker,  en  fullständig  brist  på  hög  relief 
och  kraftiga  konturer,  en  stark  benägenhet  för  utbred- 
ning af  ytor,  men  saknad  af  koncentrisk  äfrundning  och 
sammanslutning. 

Förmodligen  hade  salto-rufvorna  föranledt  en  ned- 
sättning  vid  Hallstatt.  Men  de  qvarlefvor  från  forna 
tider,  som  grafvarne  innesluta,  vitna  om  ett  folk,  som 
icke  var  inskränkt  till  den  lilla  bergsängen  invid  gruf- 
vorna,  utan  verkat  inom  ett  vidsträcktare  område.  Re- 
dan delta  utgör  således  för  oss  en  maning  att  kasta 
blickarne  öfver  nejden,  att  der  söka  andra  minnen  af 
den  hallstattska  kulturen.  Sådana  finna  vi  snart  och 
från  fynd  till  fynd  ledas  vi,  under  försöket  att  finna 
denna  kulturs  gränsci-,  öfver  ett  ganska  vidsträckt  om- 
råde, för    hvilket    Hallstatt   har  ett  i  det  närmaste  cen- 


PLANSCHER. 


I. 


BIDRAG  TILL  SPÄNNETS  HISTOIUA. 


Anm.  *  vid  en  figur-siffra  antyder,  att  typen  förekommer  i  fyndet  eller  fynd- 
gruppen, hvars  former  afbildas,  men  icke  det  exemplar,  som  utgör  original 
till  figuren. 

**  antyder,    att    en  varietef  af  den  afbildade  typen  förekommer  i  fyndet 
eller  fyndgruppen. 


Bronsålderns  bågspännen. 


1.     Modernt  spänne. 


Den  iionliskji  i,'riipiM'ii.     1. 


2.     Typen   A. 


W.     'V\wn   H. 


4.     Tvpeii  C. 


D(Mt  nordiska  errnpiKMi.    *,*. 


5.     Typen  D. 


6.     Tvpen  E. 


7.     TvpiMi  r. 


De»  uordiskji  gruppen,    'h 


S.     '1'yiieii   I. 


1 1 .     'i'v|n'ii   K. 


II'.      Tvpni    I, 


Den  nordiska  i^ruppcii.     4. 


^^I^ 


^ 


i->. 


h  II 


14. 


16.     Typeu  G. 


17.      Tviicn  H. 


Den  noidiska  j^ruppen.    ö. 


^'®3 


V 


20, 


^'TT'--!!'- 


lil. 


21 


Den  nordiska  i::nipp('n.    <;. 


23. 


Ungerska  bågspäiiiicn. 


24. 


P 


Italiciiskii  hji!,'s|)äiin<'ii.     I. 


28. 


\ 


29. 


30. 


31. 


Italifiiskii  hAi!:späini(>ii.     "2. 


34. 


r.-7 


35. 


3G. 


Itallciiskil  bAirspiiiiiM'!!.    .'{.     1^:»  Ccrlosji. 


HS. 


40. 


'n/,ftftni/nt  \\\\\\\\\x\\\ 


f 
^ 


41. 


3'J. 


Italienska  bAc:spänuoii.   i.    Marzahotto. 


u.  * 


46. 


47. 


41».  ♦ 


.-(>. 


Italienska  bågspäiincn.    .'>.     Villaiiova. 


52. 


i 


f>       iW.' 


\  v  m 


■K  .ill 

V 


56 


66. 


Italienska  bAij^späinuMi.    <>.     Vilhiiiova. 


Ö8. 


.")'.•. 


TYROLEX. 


60. 


HsilIstatHMMippcns  spumiou.     1. 


6:?. 


(i4. 


,  r- 


^ 


,.(. 


68. 


llallstall-i;rii|»|M'iis   sitäimcii.     '2. 


GO. 


70. 


71. 


i  2. 


7;i. 


ittttt/ttnrt  >v%\\Nv\\\v\« 


llallstalt-ijiiipiMiis  späiineii.     :{. 


77. 


U 1 0 


Vr  lei  I 


711. 


is. 


1 

80. 


Tene-?:rii|HM'n.     1. 


K 


81. 


84. 


Teiie-irrupiXMi.    *,'.    Scliweiz. 


89.      Varieteten  C  a. 


90.     Varieteten  C  b. 


SS.     Vaiicteteii   A. 


9.».     Varieteten   F. 


91 .      Varifteteii    I)  a. 


92.     Varieteten    K. 


Tono-ufnipiicn. 


Frankrike. 


Rhendalen. 


'•'4.    ViuittLten    K.         'jr>.    Var.   D  a. 


Or>.      Var.   Ca. 


Rhendalen. 


Ungern. 


y.S.       Var.   O. 


l»;i.     Var.  c  c.  1(10.      Var.   C  b. 


KM.     Var.  D  a. 


T<Mi('-irruiHM'n.    4.     Miiirlainl.     IrliiiHl. 


102.      Variutetfii   C  </. 


W.i.     Varieteteii   ])  b. 


10  J. 


Ti'ii('-irruppen.    5.     (ioriiianska  spiiniicii. 


Nord-Ty^skland. 


i'jjj, 


mo\ 


K  i: 


KC. 


Sverige. 


108. 


lu». 


Romerska  bågspännen. 


85  HALLSTATT-GRUPPENS   BÅGSPÄNNEN.  97 

centj-ult  läge.  I  sydost  dorirruii  rader  1  lallstutt-grup- 
pens  kultur  i  Steierinjirk,  i  vester  sträcker  den  sig  inåt 
Schweiz.  I  knntoiicti  Ziiricli  Wvo  fleru  fXiid  af"  I  Iidlstatt- 
natur  gjorda.  Andra  iiro  antecknade  \'nv  Wcvn  (kring 
Thunsjun),  för  trakten  mellan  15ei-n  och  l"reii)urg,  l"or 
Pays  de  \  and,  för  Schaffhausen,  och  liingre  ikmI  i  Khens 
dal,  för  liasel.  Fi-an  dessa  nejder  tyckes  denna  kultur 
hafva  trängt  inåt  Frankrike.  Jag  känner  frän  Kour- 
gogne  fynd  af  llallstatt-gruj)|),  men  huruvida  de  der 
äro  allenast  sporadiska,  vet  jag  icke.  I  nordvcst  från 
Plallstatt  utbreder  sig  denna  kultur  öfver  sydvestra 
Tyskland.  Synnerligen  många  fynd  äro  gjorda  i  trak- 
ten af  Bodensjön  och  Sigmaringen,  andra  u[)])räknas 
från  nedre  och  öfre  Franken  samt  Hessen.  För  sjelfva 
Rhendalen  äro  llallstatt-typerna,  så  vidt  jag  vet,  främ- 
mande. Deras  område  har  i  nordvest  af  naturen  jjan- 
ska  tydligt  utstakade  gränser,  längs  den  vestra  sidan 
Schwarzwald,  utmed  den  norra  Taunus,  A  ogelsgebirge, 
Rhön  och  Fichtelgebirge.  Gränsen  tyckes  sedan  hafva 
gått  vidare  utmed  gränsbergen   ki'ing  Böhmen. 

Inom  detta  ganska  vidsträckta  område,  den  öfre 
Donaudalens,  öfre  Rhens  och  dess  bifloders,  Neckars 
och  Mains  dalar,  frän  2')''  östlig  längd  (från  Ferro)  till 
33'',  från  4(5"  till  5U"  nordlig  bredd,  förekomma  visser- 
ligen skiftniufjar  uti  kulturen,  men  'n-unddra<^en  äro 
desamma.     Såsom    karakteristiska    typer    kunna  nämnas: 

1.  Gördelbeslag  af  tunnt  bronsbleck  med  uppdrifna 
sirater,  dels  lineära,  dels  hemtande  sina  mönster  från  den 
lefvande  verlden,  med  enformigt  återkommande  bilder  af 
menniskor  och  djur;  fig.  79  gifver  ett  prof  ))å  dessa 
■figurer,  hvilka  dock  någon  gång  äro  mindre  ofullkom- 
lisra  än  de  här  afbildade.  Gördclbeslau'  af  denna  art 
äro  funna  vid  Hallstatt,  inom  Seliweiz  i  kantonen  Zii- 
rich  (Tridlikon,  Russikon),  kantonen  ^  and  (l)aulmes), 
inom  Baden    nära    Rhen    (Biisingen,    Salem,   Allensbach, 

vlHfiijr.   Tiiiskrifl.     i.  ' 


98  HANS    HILDEBRAND.  86 

Maltcrdiiigen),  samt  i  trakten  af  Sigmaringeii  (Laitz, 
Kreeiiheinstetten,  Habsthal),  vidare  i  ()fver-Franken  (\Vo- 
dendorf,   Oberlangheim  ^). 

2.  Armhylsor  af  timnt  bronsbleck,  rikt  ornerade  med 
lineära  ornamenter.  De  äro  cylindriska,  men  med  en 
stark  utsvällning  öfver  midten.  Vid  Hallstatt  äro  så- 
dana icke  funna,  men  i  områdets  vestra  delar  äro  de 
icke  sällsynta.  Exempelvis  må  nämnas  kantonen  Zii- 
rich  (Dörflingen,  Afiblt),  kantonen  Bern  (Anet),  Frank- 
rike (trakten  af  Besancon),  Wiirtemberg  (Heuberg),  Rhen- 
Hessen  (Ingelheim  -). 

3.  Svärd  och  dolkar,  dels  af  brons  dels  af  jern 
(fig.  80),  hos  hvilka  sammanfogningen  mellan  fästet  och 
klingan  förråder  kiilturgruppens  oförmåga  af  harmo- 
nisk utbildning.  Flera  varieteter  förekomma.  Dessa 
svärdformer  tillhöra,  säger  Lindenschmit  år  1860  ^), 
Donaudalen,  men  saknas  i  Frankrike,  England  och  den 
norra  germanska  verlden.  Uppgiften  är,  såsom  de  föl- 
jande årens  erfarenhet  visat,  i  hufvudsak  riktig,  om 
man  än  kan  uppvisa  ett  fynd  från  Bourgogne.  Såsom 
fyndorter  kunna  nämnas,  utom  Hallstatt,  Dörflingen 
(nära  Schaffhausen),  Xeueneck  mellan  Bern  och  Frei- 
burg,  flera  orter  i  trakten  af  Sigmaringen,  Xiederaunau 
i  nedre,  Wodendorf  i  öfre  Franken,  Thalheim  i  Wiir- 
tembersr  *. 

4.  Spännena  af  de  slag,   som  i  det  föregående  blif- 


')  Autiqviiriska  sällskapets  i  Zuri-h  Mittheilungen  3:  Troyon,  Ha- 
bitations  lacustres;  Lindeuschmit,  Hohenzollersche  Samralung;  egna  an- 
teckningar i  Cailsruhes  museum.  L.  Hermanns  vigtiga  arbete  Die  heid- 
nischen  Grabhugel   Oher-Frankens  finnes  icke  i  Stockholm. 

-)  Ziirich-sällskapets  Mitilieilungen  3;  Bonstetten,  Recueil;  Archgeo- 
logia  XXXVII;   Lindenschmit,  Alterthiimer  II.   1.  pl.   2.   fig.   2. 

^)  Hohenzollersche  Sammlung  s.   125  f. 

*)  Ziirich-sällskapets  !Mittheilungen  3;  Lindenshmit,  Hohenzollersche 
Sammlung;   Bordier  et  Charton,   Histoire  de  France. 


b7  II M.i.sTATT-r.RippENs  bAgsi\\nni-:\.  1»1) 

vit    l)('>ki'if;i:i.      J;i'_:"   iippriikiiai'     (lem    ;iii\<i,    ['ny   att    iikmI- 
(Icla    iiaijra    uppiiifrcr  om   <lcras   iif l)i-c(liiiii<T. 

De  af  dessa  typcT,  som  sta  »le  italienska  foi-mci-iia 
iiäi-mast  (i  syiiiicrlict  A,  !>.  C),  synes  vara  inom  området 
utom  Hallstatt  iämfOi-elsevis  sälls^•llta.  Dock  liafxa  \i 
liär  att  omtala 

H(i//sfiitt-fi/j)ri/  I)  (fio-.  (17).  Ba;:{sj»;'tiiii('  af  den  Ini- 
kiiia  formel!  med  eii  fo^el  sittande  i>a  bairens  rViTir.  l'^tt 
exemplar  af  denna  typ  \\v  funnet  vid  P)aulmes  i  kanto- 
nen \aud');  det  afviker  frän  den  här  upptagna  ri;iu- 
reii  d<'i-]iti,  att  sidoutsprana-  fela,  liksom  äfven  iitsv.äll- 
ningen  ])a  fogelns  fot.  Det  oaktadt  iii'  likheten  med 
\  illaiiova-spannet   D    i  ögonen  fallande. 

Typen  G  (tig.  69)  är  representerad  utom  Hallstatt. 
\  id  Xiederaunau  i  Xedre  Franken  har  hittats  en  försäm- 
i-ad  hiform  helt  lik  den  ena  af  de  vid  Hallstatt  funna.  Ett 
exem|>lar  af  hufvudformen  ligger  i  Mainz'  museum  med 
uppgift  att  vara  funnet  vid  öfre  Rhen.  Ktt  annat  exem- 
jdar  ill"  funnet  vid  Xeueneck,  vid  vägen  mellan  Hei-n 
och  Freiburg,  jämte  ett  svärd  af  Hallstatt-typ ;  i  samma 
graftält  hal-  man  hittat  ett  spänne  af  Hallstatt-ty[)en  H 
(fi<^^  7<»).  I  Burixhölzli  \"id  Ziirich  är  ett  annat  exem- 
jdar  funnet,  med  tva  skifvoi'.  en  vid  hvardera  sidan  så- 
som  pa   la   Certosa-ty[)en   1)   lig.   40  -). 

'r}[jen  H  {\:\\f.  70),  varieteten  ukmI  trind  ten,  är 
inom  området  ganska  vanlig.  Det  vid  Xeueneck  funna 
exemplaret  omtalades  nyss.  Ett  annat  är  fuiniet  vid 
Muttenz  nära  l>asel,  ett  tredje  nära  gränsen  nndlan 
kantonerna  Thurgau  och  Ziirich  nära  toppen  af  en  hög, 
i   hvars  undre  lager  hittades  ett  s|)ä!nie   af  typen  N,    af- 

')  Troyon,   Habitations  laciistres  pl.   XVII.   tig.    1.'). 

-)  Lindenschmit,  llolienzollersche  Sainmlung,  s.  1.35.  pl.  XXII; 
Bonstetten,  Recueil,  1  :er  suppli-m.  pl.  XXI;  Keikr.  Die  kcltischcn  Grab- 
liiigtl   iio   Burglinlzli    pl.    2.    fig.    13.   (i  Zurich-sällskapcts  Mittheilungcn). 


100  HANS    HILDEBRAND.  88 

bildadt  tig.  75.  Andra  äro  funna  vid  Sigmaringen  (jämte 
ett  Hallstatt-svärd)  samt  i  dess  trakt  vid  Laitz  (3  styc- 
ken jämte  lemningar  af  en  hallstattsk  bronsblecksgör- 
del),  Inneringen  och  Kreenheinstetten  (jämte  en  bleck- 
gördel och  ett  spänne  af  typen  I  tig.  71).  Ännu  ett 
exemplar  skall  vara  funnet  i  Steindorf-skogen  inom 
Hessen'). 

Typen  I  fig.  71  är  inom  området  allmän.  Inom 
Ziirich  äro  exemplar  funna  vid  Russikon  (3  ex.  jämte 
en  Hallstatt-gördel)  och  TrCdlikon  (jämte  lemningar  af 
en  sådan  gördel  samt  ett  spänne  af  typen  N);  inom 
Baden,  nära  Schaffhausen  (jämte  gördelbleck  och  spänne 
af  typen  N);  inom  sydvestra  Tyskland  vid  Kappel  (jämte 
gördel),  Kreenheinstetten  (se  nyss  förut)  och  Habsthal 
(jämte  gördel  "). 

Hallstatt-typen  K  hg.  72  är  typen  I  lik,  men  skil- 
jer sig  derigenom,  att  den  halttlotformiga  bygeln  är  högt 
lyftad  öfver  sjelfva  spännets  plan.  Lindenschmit,  som 
har  meddelat  det  här  afbildade  exemplaret,  funnet  nära 
Trochteltingen  (nordöstra  hörnet  af  Hohenzollern),  upp- 
Ivser,  att  ett  annat  exemplar  blifvit  funnet  vid  Magolz- 
heim,  samt  anmärker,  att  helt  lika  former,  i  många  varia- 
tioner, äro  funna  i  mellersta  Tysklands,  i  synnerhet  Ofre 


^)  Zurich-sällskapets  Mittlieihuigen  2  och  3;  Lindenschmit,  Hohen- 
zoUei-sche  Sammlung,  pl.  XIII,  XV,  XVIII,  XIX  (es  tindet  sich  diese 
Form  von  den  Alpengegenden  bis  nacli  Hessen  hin  verbreitet  .  .  .  Ara 
Khein  isl  sie  niclit  beohachtet  worden,  s.  132).  Det  för  kännedomen 
om  de  hessiska  fynden  vigtiga  arl)etet  af  Schaura,  Die  Alterthiinier  zu 
Braunfels  (tryckt   1819),   finnes  icke  i  Stockholm. 

-)  Zurich-sällskapets  Mittheilungen  1  och  3;  Lindenschmit,  Ho- 
heuzollersche  Sammlung,  pl.  XVII,  X]X — XXI.  —  Lindenschmit  uppgif- 
ver,  att  samma  typ  skulle  vara  funnen  vid  llanis  i  Erfurt-trakten.  Då 
jag  icke  har  tillgång  till  dr  Adlers  arbete  om  de  der  gjorda  fynden, 
kan  jag  icke  närmare  ingå  på  denna  fråga.  Jfr  vidare  hvad  om  fynden 
från  denna  trakt  meddelas  uti  kap.   5. 


89  HALLSTATT-GKUPPENS    nÅGSPANNEX.  101 

Frmikeiis  gratliugui'.      Ktr    \  idiiiKlci-liut     iil  liildiulf   exem- 
plar är   fuiiMct   vid    l-)()iif't'li'ii>   i    kantonen    \'aud'). 

Denna  tyi),  sådan  den  n|i|»eid)arar  siij;  i  ti<^.  72, 
står  genom  trohet  mot  spännenas  or^^aniska  lagar  vida 
högre  än  TNpen  I;  spiralläiii!:nin<n'n  vid  utVeriraniren  fV;m 
bygel  till  nal  är  ick<'  allenast  ItilMdialldi,  ntan  äi\-en 
iithildad. 

HalL^t(itt-ti/i)en  X  lig.  Tö.  \'id  Maivahotto  liittades 
ett  silfverspänne,  hvars  hygels  nedre,  med  en  knopp 
afslutade  ända  var  uppatböjd  (tig.  4.'>).  I  grafvaiMie  nn- 
der  la  Certosa  äro  liknande  spännen  timna.  llallstatt- 
typen  M  visar  en  dålig  variation  af"  typen.  Inom  Tene- 
grui)pen  (se  nästa  k:ipit(d)  spelar  denna  typ  en  bety- 
dande rol;  en  varietet,  visserligen  osedd  i  Hallstatts 
grafvar,  förekommer  ätVen  inom  Hallstatt-gruppens  fynd, 
är  der  till  och  med  allmän.  Keller  säjj-er  redan  ar  1845, 
att  denna  tvp  (X)  jämte  typen  I  finnes  ymnigt  i  nord- 
östra Schweiz,  i   synnerhet  i  närheten   af  Rhen  '). 

Bv<reln  har  halfsferisk  form  och  är  naiion  ii^anoj 
i  midten  försedd  med  en  skälig  insänkning.  Hans  ne- 
dre ända  ;ir  omböjd  och  har  antagit  samma  form  som 
bvijelns  hufvndd(d.  en  liaUsfer,  Inilkcn  således  ersätter 
knoppen.  Het  här  afbildade  exemplaret  förrarler  i  ett 
annat  afseende  en  lan^ft  '»^aniren  utvecklini:'.  Man  nöjde 
siff  icke  med  en  enkel  spiralläirirninfj;,  der  nålen  beavn- 
ner,  ntan  är  bronstråden  i  s])iral  rnllad,  tills  den  bildar 
en  cylinder  af  vtterst  smal  genomskärning,  vid  hvars  ända 
tråden  omböjes;  den  gar  sedan  genom  det  inre  af  cylindern 
och  fortsattes  till  en  lika  längd  pa  den  andra  sidan  af 
bygeln,  hvarefter  längst  nt  s[)iralläggningen  a  nyo  vidta- 
ofer    och    fortsattes,    till    dess    man    äter  hnnnit  till   bv- 

')  Lindenschrait,   Hohen/ollersche  Snmmlun<r  s.    l.'5l,   j)!.  XIV.    Ron- 
stetteii,  Recueil,  |il.   \\V.   tiir.  !•• 

'■^)  /ihich-siillsktipets   Mittlifiluiii;cii   o.   s.   33. 


102  HANS    IIILDEBRAND.  90 

gelns  ända,  du  tråden  IjOjes  ned  ocli  ])ildar  nal.  En 
snarlik  utbildning  förekommer  redan  inom  det  italienska 
området  och  är  här  afbildad  tig.  62  (spänne  från  Tyro- 
len).  En  spiralläggning  af  denna  senare  varietet  före- 
kommer äfven  pa  ett  vid  Hallstatt  funnet  s})änne  (Säc- 
ken  })1.   Xn  .  tig.   7). 

I  det  föregående  är  redan  nämndt,  att  spännen  af 
denna  typ  äro  funna  jämte  andra  Hallstatt-libulor  i 
kantonen  Zurich  och  vid  dennas  urans  mot  Thuraau 
samt  nära  Schaffhausen.  Vid  Jahberg  nära  Thun  är  ett 
sådant  spänne  funnet  tillsammans  med  glasperlor  ^). 

Ett  spänne  af  typen  P  (fig.  77)  är  funnet  vid  Mahl- 
stetten  (Amt  Spaichingen)  i  sydvestra  hörnet  af  Wiir- 
temberg  och  vid  Auboiuie  i  kantonen  ^  aud  -). 

Typen  Q  fig.  78  synes  vara  utom  Hallstatt  sällsynt'^). 

De  fyndupjjgifter,  jag  här  ofvan  meddelat,  äro  al- 
lenast sporadiska,  hvilket  beror  pa  den  ojämna  bear- 
betning detta  stora  områdes  fornsaker  fått  inom  olika 
orter.  I  synnerhet  Boiistetten,  Ziirich-sällskapet  och 
Lindenschmit  hafva,  såsom  citaterna  visat,  spridt  ljus 
öfver  vissa  trakter,  frän  hvilkas  förhållanden  vi  fa  sluta 
till  det  öfrio-a  områdets. 

Detta  områdes  kultur  eaer  en  i  allmänhet  konse- 
qvent  utveckling,  hvadan  hon  redan  länge,  i  synnerhet 
sedan  Hallstatts  grafskatter  kommo  i  dagen,  uppmärk- 
sammats. Såsom  ett  helt  för  si»-  framstår  hon  dessutom 
icke  blott  genom  denna  inre  enhet,  utan  ock  genom 
sin  yttre  begränsning,  ty  områdets  konturer  äro  skarpt 
dragna.  Jag  förgäter  icke  lätt,  huru  öfverraskad  jag 
blef,  när  jag  i  augusti  1870  lemnade  Wien,  i  hvars  k.  k. 
Antik-kabinett  jag  då,  liksom  redan  år  1861,    hade  stu- 

')  Bonstettei),   Eecueil   pl.    V.   fig-.    15,   IG. 

-)  Lindenschmit,  Alteitliiinier  II.  1.  pl.  4  li.<r.  1.  Samma  spänne 
är  bi-skri fvet  och  afoildadt  i  Arclucologia  XXXVII.  s.  28.  —  Gosse,  i 
Mémoires  de  la  Société  d'archéologie    de    Geneve  9  s.   15,   pl.   1.  tig.  4. 


*.>1  HALLSTATT-GRrPPENS    HÄGSPÅNNEX.  103 

dcnit  llallstatt-fyiKlcii,  ocli  gjoi-de  en  niinlrcMi  till  de 
uiigerskji  och  sicbcnhiirijfska  sainliiiganic.  lii;^(Mi.stridc*s 
fann  jai;-  i  de  sydkni-patliiska  laiideiis  f'\ii(l  spar  af  Ilall- 
statt-kultiircii;  di-ii  iM-ousaldci-skiiltiir,  jau'  dci-  fajiii,  var 
af  (Ml    helt   aiiuaii   art. 

Mot  sutler  lig;i('i-  Italien  ocli  Ni  liafva  fuiiiiit  italien- 
ska s])ännefornier  adoptei-adc  af  1  lallstatt-knltureiis  folk. 
Likväl  kan  nian  ganska  väl  nppvisa  en  skilnad  mellan 
Hallstatt-grafvarnes  innehall  oeh  de  e«i:ent!i":a  italienska 
fynden.  Om  det  sannolikt  är  orätt  att  kalla  f)-nden 
tVan  Marzabotto,  Bologna  oeh  la  Certosa  rent  etrnski- 
ska,  hlir  detta  alldeles  omöjligt  med  afseende  på  Hall- 
statt-griip])eii  ').  Da  vi  kunna  vara  förvissade  derom, 
att  den  jämförande  fornforskningen  i  dessa  nejder,  gräns- 
landen  mellan  södra  oeh  norra  Europa,  skall  allt  fram- 
gent odlas,  ma  vi  hoj)pas  att  en  dag  kunna  något  när 
uppdraga  gränsen  mellan  det  nordetruskiska  området 
oeh  det  hallstattska.  Det  ser  nästan  ut,  som  om  Bcl- 
luno-fynden  skulle   höra  till  det  senare. 

I  vester  ligger  Frankrike.  Afven  om  ett  par  fynd 
af  hallstattsk  art  äro  gjorda  inom  det  franska  landet, 
tyekes,  att  döma  efter  bristen  i  öfrigt  på  uj)pgift('r  om 
fynd  af  detta  slag,  här  liksom  i  öster,  gränsen  vara 
skarpt  dragen,  ehuru  det  för  närvarande  är  omöjligt  att 
i  detalj  följa  den').  1  nästa  kapitel  får  jag  nägot  ut- 
förligare tala  om  folk-  oeh  kulturförhållandena  vid 
denna  gräns. 

Så  återstår  allena.si  den  norra  gränsen,  utnicMl  hvil- 
ken  ligger  det  norra  Tyskland,  som  hai-  bakom  sig  den 
skandinaviska  Norden.  Jag  har  redan  meddelat  ])rons- 
ålders-spännena    frän     dessa     nordligare    ti'akter    oeh     vi 


')  Frilicrrt'    von    Säcken    lii^r,    tvifvelsiitnii   riktigt,   tillerkänt  Tit  \\\^- 
landens  keltiska  bebvggare  Hallstattlyndcn. 

'")   Om   svarigtiglieten  i   detta   afseende  se   nästa   kapitel. 


104  HANS   HILDEBRAND.  92 

finna  dem  till  system  och  utbildning  helt  olika  med, 
alldeles  oberoende  af  de  hallstattska,  liksom  af  de  ita- 
liska  och  äfven  de  ungerska  formerna.  Denna  afsön- 
dring  och  detta  oberoende  återfinna  vi  i  hufvudsak  hos 
hela  den  nordiska  bronskulturen.  Men  om  de  södra 
kulturerna  icke  oTundlao^t  vår  bronsålders  civilisation,  och 
om  vi  således  finna  i  norr  o!n  Hallstatt-gruppens  om- 
råde en  ganska  bestämd  gräns,  all  beröring  mellan  de 
tvenne  områdena  har  icke  varit  utestäno-d.  Vi  finna 
i  norr  från  Taunus,  Rhen  och  Fichtelgebirge  fornsaker, 
som  måste  anses  vara  alster  af  den  hallstattska  kultu- 
ren och  som  måhända  utöfvat  något  sidoinflytande  på 
kulturutvecklingen  under  norra  Europas  bronsålder. 
Fornsaker  af  denna  art  äro  funna  i  Sverige,  men  ännu 
mera  i  Danmark.  Då  man  finner  dem  äfven  inom  det 
hannoverska  landet,  håller  jag  före,  att  den  väg,  på 
hvilken  den  hallstattska  kulturen  trädde  i  förbindelse 
med  den  norra,  legat  vesterut  från  Elbe,  öster  om 
hvilken    flod    helt    visst    o^ick   en  annan  uro-ammal   sani- 

O  C' 

färdsled,  i  Odersdal,  längs  hvilken  den  ungerska  brons- 
åldern kunde  träda  i  förbindelse  med  den  nordiska. 
Men  —  så  vidt  jag  förmår  uppfatta  fornsakernas  vit- 
nesbörd  —  var  från  intetdera  hållet  inflytandet  af  nå- 
gon genomgripande,  omskapande  art. 


93  TliNE-GRUPPENS    HÅGSPANXEN'.  105 


Femte  kapitlet. 

Eiikhi  båijspänncn   mrd   mil  ocli   l)i/(jt'l   i  ett  stycke. 

4.     Trne-cjruppeji. 

Vid  pass  år  600  f.  Kr.  anlades  på  Galliens  sydkust 
den  foceiska  kolonien  Massalia,  som  snart  blef  central- 
punkt föl-  en  litlig  samfärdsel.  Massilioternc  togo  sig 
för  att  ])regla  silfvermynt  efter  grekiskt  mönster,  och 
dessa  iingo  spridning  samt  efterbildades  af  de  kring- 
boende mindre  civiliserade  stammarne.  Vesterut,  inom 
Aqvitanien  synas  väl  Massalias  handel  och  mynt  haft 
ringa  betydelse;  Aqvitanerne,  af  iberisk  börd,  samfärda- 
des hellre  med  fränderne  å  södra  sidan  af  Pyrenéerna. 
Men  norrut  och  vesterut  finna  vi  Massalias  mvnt  och 
dessas  mer  eller  mindre  lyckade  ko[)ior,  i  de  keltiska 
landen,  dels  i  Frankrike  upp  till  trakten  af  Lyon.  dels 
inom  Schweiz  i  öfre  l\hone-dah'ii.  i  liern  och  ( ii  ;niI)iiiKl- 
ten,  dels  inom  Lonibardiet  och  angränsande  Al])-nmrå- 
den,  Tessin  och  det  italienskt-talande  Tyrolcii.  1  det 
föregående  kapitlet  sysselsatte  vi  oss  med  en  kultur, 
som  stödde  sio;  mot  en  annan  kultui-  läuiire  i  söder, 
inom  Italien.  Här  utbreder  sig  för  oss  ett  område  (om- 
fattande äfven  en  del  af  Italien),  hvars  hjertpunkt  ligger 
i  vester  och  sydvest,  inom  Gallien  och  xid  Medelhafvet. 
Det    är    väl    sant,    att    dcinui   h.jcrtpuiikr   liadc  betydelse 

esfcntliix*-'!!  för  samfärdseln.      Men    ofta    atniiii>tnn('    han- 
en o 

der  det,  att  man  hos  de  stammar,  som  sins  euicllaii  stå 
i  en  dylik  yttre  samfärdsel,  kan  s]>,ifa  :if\cii  ett  inre 
kultur-,  ofta  ock  ett  rr;iiidskaj>ssaniiiiaiihang.  Derföre 
är  inom  den    gamla    tidens    vcrld    lixarje    samfärdselpro- 


106  HANS    HILDEBRAND.  94 

vins  af  iner  än  ett  skäl  vind  uppmärksamhet.  Ja<Tf 
skulle  kunna  tillägga:  icke  minst  denna,  eftersom  det 
visat  sis:,  att  fördelarne  af  förbindelser  med  den  vi  o-tio-a 
och  blomstrande  grekiska  kolonien  icke  mäktade  bryta 
de  murar,  som  den  olika  härstamningen  rest  mellan 
Gallerna  ki'ing  Massalia  och  de  närboende,  af  inga  svår- 
öfverstiolioa  naturhinder  afsöndrade  Ibererne. 

I  en  senare,  men  ännu  förromersk  tid,  börjades  i 
Gallien,  såsom  det  synes,  i  midten  af  landet,  en  helt 
annan  utmyntnino-;  man  tos^  till  mönster  de  macedoni- 
ska  guldstatererna  med  ApoUos  hufvud  å  ena  sidan, 
en  bijxa  med  körsven  ä  den  andra  samt  underskriften 
0IAinil(iy.  Då  den  Filip,  hvars  mynt  sålunda  imitera- 
des, är  Alexander  den  stores  år  336  aflidne  fader,  kunna 
de  jxalliska  imitationerna  med  lätthet  uno^efärli2:en  da- 
teras;  deima  andra  galliska  utmyntning  torde  hafva  be- 
gynt vid  pass  år  300  f.  Kr.  Gallerna  egde  icke  gre- 
kisk bildninfr;  de  kunde  derföre  icke  troo;et  återirifva 
de  hlipska  mynten.  Apollo-hufvudet  blef  småningom 
helt  rått,  tvåspannet  å  frånsidan  upplöstes  i  otydliga 
småbilder,  inskriften  blef  delvis  oläslig  och  försvann  till 
sist.  Men  ti-ots  allt  detta  är  sammanhanget  med  de 
filipska  mynten  omisskänligt. 

Denna  keltiska  utmyntning  inskränkte  sig  icke  till 
det  eoentliira  Gallien.  A  ena  sidan  utbredde  den  sio- 
öfver  de  belgiska  provinserna  ocli  från  dem  till  Brit- 
tannien,  hvarest  den  infördes  så  tidigt,  att  man  på 
månget  i  England  funnet  mynt  tinner  den  filipska  ty- 
])en  fullt  tydlig  \).  A  andra  sidan  återfinna  vi  denna 
grupps  guldmynt  i  Sch^veiz,  hvarest  de  äro  mycket  van- 
liga, i  synnerhet  inom  kantonerna  (Jeneve,  IJasel,  liern, 
Zurich,  Aaro-au  och    Thui'izau,    således  i  den  nordvestra 


')    Evans,    The  ooius    of    thc    aiicicnt    Britons,   s.   25.  pl.  A.   tiir.    1 
ocli   2.  ' 


95  TÉNE-GKL'1'PEN.S    BÅGSPÄNNKN.  1<»7 

hälften  :if  laiidet.  Dr  hittas  der  i  sa  stor  iiuckcnliet. 
att  man  inastc  anta;ja  dcni  \ara  progladc  i  landet  sjcdft, 
fOrinodliuen  i  Avciiticinii  (nära  X(Mif('liatcl-si<')ii).  An- 
dra exenijdar  atcr  sta  spcciidt  galliska  tyjiei-  sa  niira, 
att  nian  muste  anse  dem  \ara  till  Scliwri/  inföi-da  '). 
Således  älven  i  delta  fall,  da  nian  iiiiitterade  mynt  Iran 
Sj/dösird  luii-opa,  S} nes  sanifai-dseliis  och  kultiirfurhin- 
delscrnas   hjertpnnkt  ligga   i   vester ""). 

Till  denna  utniyntning  anslöt  sig  en  annan,  som 
stäi"  den  nrsprnngliga  ty[)en,  Macedoiiiens  stater,  ännu 
mer  fijii-ran.  Mvnten  äro  skålformiga  oeh  af  bilderna 
återstå  allenast  otydliga  figurer.  Dessa  mynt,  de  s.  k. 
regenbogenscliusselelien,  träifas  inom  sydvcstra  Tysk- 
land söder  om  Main,  inom  Baiern  söder  om  Donau  äf- 
vensom  (något  skiljaktiga)  i  Österrike,  särskildt  i  IJöh- 
nien'').  Det  torde  förtjena  anmärkas,  att  dessa  mynt  så- 
ledes tillhöra  samma  område  som  Hallstatt-gruppens 
fornsaker  ^). 

\  i  Hnna  i  (uillien  äfven  en  annan,  nasfot  ynsfre  nt- 
myntning  af  silfver-  oeh  potinniynt,  de  senare  bestående 

')  !Mf_vir,  Bpscliicibuiig'  der  in  der  Sclnveiz  jiiirgcriiiideiuMi  ualli- 
sclien   ]\Iuiizeii   s.    17—19.   (i   Ziiiieh-sällskapets   Mitliieiluiigeii). 

-)  Under  det  de  första  imitationerna  af  de  lilipska  mynten  aro  van- 
liga i  (jallicn,  saknas  do  i  de  östligare  områden,  som  liigo  Macedonien 
närmare,   i   l{;ctien.   Noricuin    ocli    ]'annoni(ii. 

■')  Streber,  Ueber  die  sogennanten  Kegenhogenscluisselchen,  Miin- 
clien  ISGO;  Momnisen,  Gescliiclite  des  römisclien  ]\Iiinz\vesens.  s.  688,694. 
Namnet  beror  på  myntens  skalform  ocli  pa  folktron,  att  de  nedfalla  frän 
regnbågen. 

*)  Dcrvid  må  dock  anmiirkas,  alt  jag  iek(!  tillriickligt  kiinner  de 
Ijöhmiska  fornförhållandena  för  att  kunna  afgöra,  »om  der  förekomma 
liallstattska  fornsaker  likaväl  som  »regnI)ågskoppar».  1  det  följande  vi- 
sas, att  Téne-typer  förekomma  i  liölimcn.  Hetta  bevisar  ingalunda,  att 
dill  något  skiljaktiga  ITallstatt-kultnren  icke  kunnat  derstädes  förekomma. 
Historien  visar  oss,  att  i  Böliiiuii  under  tidernas  lopp  bott  Here  olika 
stammar  efter  hvarandra. 


108  HANS    HILDEBRAND.  96 

af  ^6  koppar  och  Ve  tenn.  Afven  dessa,  som  i  iiagon 
niou  förråda  ett  från  Rom  utgånget  inflytande,  förekom- 
ma i  de  östligare  trakterna.  De  hittas  ofta  i  Schweiz. 
Ett  galliskt  mynt,  tillhörande  denna  grupp,  är  funnet 
vid    Gödnitz   (Anhalt-Dessau)    på   högra    Elbestranden  ^). 

Att  dessa  galliska  mynttyper  genom  deras  före- 
komst öster  om  Gallien  vitna  icke  allenast  om  en  sam- 
färdsel, ser  man  bäst  deraf,  att  mynten  icke  äro  det 
enda  gemensamma  för  det  område,  inom  hvilket  de  hit- 
tas. Det  andra  gemensamma,  som  änna  tydligare  än 
mvnten  vitnar  om  ett  verkljnft  kultursammanhano;,  kan 
jag  här  allenast  i  korthet  antyda. 

1.  Vi  hafva  först  att  gifva  akt  pä  svärden.  De 
äro  af  jern,  platta,  smala,  spetsiga,  mot  tången  hastigt 
afsmalnande  (tig.  81).  De  hafva  således  icke  upptill  en 
rätlinig,  mot  tången  vinkelrät  gränsyta.  Afven  iinnas 
dolkar  af  samma  typ,  kortare  och  proportionsvis  bre- 
dare. Skidan  består  ofta  af  brons,  är  platt,  med  upp- 
höjda kantbeslag,  hvilka,  såsom  figuren  visar,  ofta,  nå- 
got ofvanför  sjelfva  spetsen,  närma  sig  till  hvarandra 
medelst  tvenne  utsprång.  Någon  gång  finnas  icke  dessa 
utsprång,  men  då  förekomma,  åtminstone  understundom, 
på  utsidorna  tvenne  böjda  ornamenter,  som  mellan  sig 
och  sjelfva  skidan  lemna  ett  tomrum.  Nåson  jjåno;  äro 
skidans  kantlister  fortsatta  utom  sjelfva  skidan  af  tvenne 
spetsiga  utsprång,  som  sins  emellan   bilda  en  vinkel. 

Dessa  svärd  och  dolkar,  som  äro  väsentligen  olika 
de  hallstattska  och  stå  bronsåldersformen  vida  mer  fjär- 
ran än  de  —  det  är  allenast  klingans  tillspetsning  mot 
tången,  som  påminner  om  bronsålderns  former  —  före- 
komma i  Schweiz,  Frankrike,  Rhendalen,  England  och 
vestra   Ungern  '). 

^ k 

')  Kruse,  Deutsche  Alterthiimer,  III.  3  oeli  4,   s.   26  f.   pl.  2  lig.  a. 

')   Exempel.    •Schweiz.    Téne   i  Neufchatel-sjön,    Tiereiiau    vid    Bern, 

Thurgau.     Keller,   Plalbauten.   2:er  och   G:er  Bcricht.   (i  Ziirich-sällskapets 


97  TKNE-GRIPPENS    HAGSPÄ.NM.N.  109 

I  ICiics  i)all)\'<''Li:iKul  ocli  \  id  1  iclciiau  iivo  s\;ir(l  af 
denna  t\|)  funna  tillsiunnians  med  <;alliska  mynt.  Hc 
tillhöra  uj)[)enl)art  don  fuiTonicrska  perioden').  I  nord- 
vestra  Ungern   förekomma   f\  nd   af  keltiska   niynt. 

2.  l)i'onsskidorna  a  dessa  svärd  äro  ofta  rikt  oi-ne- 
nerade,  dels  med  linieornanienter,  dels  med  djui-hilder. 
Prof  å  denna  oi-namcntik  lemna  tig.  82  0(di  «S3,  efter 
originaler  uti  det  i  detta  afseende  synnerligen  rika  'l^cnc- 
fyndet.  l"\')rst  i  en  senare  uppsats  i  denna  serie  far  jag 
tillfiille  att  framläoo-a  en  g-ransknin*''  af  denna  oi-namcii- 
tik  i  dess  förhallande  till  andra  kulturföreteelser.  Här 
ma  det  derföre  vara  nog  att  påpeka  frändskapen  ä  ena 
sidan  melhm  diurbilderna  å  svärdskidan  fifr.  82  och  å 
det  likaledes  vid  Téne  funna  galliska  myntet  fig.  84, 
å  andra  sidan  mellan  de  lineära  ornamenterna  å  fisf.  82 
och  83  frän  Téne  och  på  fig.  104,  hvars  original  är  fun- 
net i  Irland.  Sir  W.  Wilde  anmärker  att  orneriniren 
5,r  .  af    en    specielt    irisk  karakter  ").     Det  är  ock  denna 


JMittheiluiigen).  Fnoikrilc.  Eevue  iircliéologiquc.  186G.  2.  s.  26.  Rhen- 
■dalen.  Elsass.  lliiig,  Touiljeaux  de  TAlsace.  AVeisskirclien  an  der  Saar.  Bir- 
kenteld.  Tauuus.  llhen-Hessen.  Heidesbeim  nära  Ingellieini.  Linden- 
schniit,  Alterthiimer  II.  7,  pl.  G;  .*^  pl.  )\.  Lindensclimit  omtalar  äfven  ett 
■exemplar,  funnet  i  Donau  nära  llui,  ett  tiinuit  vid  jutni  af  die  sclnvä- 
bische  Alp,  Alterthiimer  I.  1  pl.  ö.  Emjlauil.  1  Themsen  vid  Wands- 
wortli,  i  Withara-flodcn  nedanför  Lincoln,  Stanwiili  i  Yorksliire.  T  Ir- 
land är  ett  svärd  af  Inr-lägtad  form  funnet.  Kemblc,  Honi;  ferales, 
pl.  17  och  18.  UiKjerii.  Ungerska  Vetenskaps-Akademiens  .Vreheologiai 
Közlcmények.  2.  Atlas  II.  pl.  5.  Till  denna  typ  höra  de  vid  Marza- 
botto  funna  jernsvärden.     Se  ofvan   s.   74. 

')  Lindenschmit  har  afbildat  ett  svärd  af  denna  form,  pa  hvars  skida 
voro  inslagna  tre  romerska  bokstäfver,  Alterthiimer.  I.  1.  pl.  5.  Uni 
hans  iakttagelse  är  riktig,  bevisar  det  allenast,  att  detta  exemplar  be- 
varats från  den  föregående  perioden  iu  i  den  romerska,  något  som  ofta 
torde  hafva  inträflat. 

-)  Catalogue  of  the  Antiquities  of  animal  materials  and  bronze  in 
the  museum  of  the  II.   Irish   Academv.  s.   5GG. 


110  HANS    HILDEBRAND.  98 

för  irländska  fornsaker  och  Téne-fyndet  ni.  fl.  genien- 
saninia  ornering,  som  ntn;ör  det  ena  elementet  i  de  s.  k. 
iriska  miniatyrernu.  Det  andra  elementet  synes  vara  af 
germ ansk  u p pri n n else . 

8.  Fig.  85  visar  ändstycket  af  en  guldring,  funnen 
vid  Wald-Alo-esheini,  i  Rhendalen  nära  Bino;en.  Ornamen- 
tiken  är  beslägtad  med  den  nyss  omnämnda.  Hals-  och 
armringar  af  denna  typ  äro  ingalunda  ovanliga  i  de 
vestra  delarne  af  Europa.  De  förekomma  i  SchAveiz 
(t.  ex.  i  kantonen  Valais  och  vid  Basel),  i  Frankrike 
(t.  ex.  i  departementet  Seine-et-Marne),  i  Belgien,  i  Rhen- 
dalen samt  derbortom  uti  Thiiringen,  i  Saalfeld  och  vid 
Ranis.  Af  sådana  rincrfvnd  är  det  beliriska,  från  Fras- 
nes  af  synnerlig  märklighet,  emedan  deri  förekommo 
galliska  mynt,  hvilka  icke  gerna  kunna  vara  äldre  än 
är  800  eller  yngre  än  53  f.  Kr.;  Evans,  den  ypperste 
kännarn  af  de  brittiska  mynten,  tror  att  man  kan  hän- 
föra de  vid  Frasnes  fiuma  typerna  till  vid  pass  år  80 
f.   Kr.  >). 

4.  Till  denna  grupp  höra  äfven  armringar  af  glas, 
vanligen  blått  eller  gult.  Man  har  funnit  sådana  i 
Schweiz,  Rhendalen,  Frankrike,  England  och  Irland. 
De  förekomma  dock  äfven  nåo-on  "-åno:  utom  detta  om- 
rade.  Så  skall  ett  exemplar  vara  funnet  i  någon  af 
Roms  katakomber,  ett  annat  i  Wien.  Vid  Horgen,  in- 
vid Ziiricli-sjön,    har   man  i  en  graf  funnit  tvenne  arm- 


^)  Nuraismatic  Chronicle,  New  Series  4.  s.  101.  Exempel.  Schweiz. 
Boastetten  Recueil;  Liiulensclimit,  Alterthiiraer  1.  6  pl.  3.  Frankrike. 
Lindenschrait,  II.  2.  pl.  4.  Revue  archéologique.  1866.  2.  pl.  XIV. 
Belgien.  Nuraismatic  Chronicle.  Rhendalen.  Aus'm  Weerth,  Grabiund 
von  Wald-Algesheim.  Thiiringen.  Wagener,  Handbuch  der  Alterthiimer 
tig.  999.  Kemble,  Horae  ferales  pl.  24.  Lindenschrait  afbildar  I.  6. 
pl.  3  fig.  6  en  ring  af  denna  typ,  funnen  i  wiirtembergska  ober-aratet 
Freudenstatt,  silledes  uppe  i  Schwarzwald  och  vid  gränsen  till  Rhendalen. 
Enligt  Evans  skall   en  liknande  ring  finnas  i  Dublins  museum. 


99  TKNE-CRLTPENS    BAGSPANNKN.  111 

ringar  af  dcima  art  in.  ni.  jämte  ett  ;j;alliskt  guldnunt, 
soin  Iranska  ri'();^et  atergifviM'  den  filipska  ty|)cn.  Vai 
bit  af  cii  s,i(l;iii  annrino:  foi-ckom  i  T/jnc-fx  udd,  således 
också  i  sidlskai)  med  k(dli>ka  ni\iit.  Uiiiiiariies  sainti- 
dighet  ined  denna  gru[>|)S  Ofriga  fornsaker  \\v  således 
obestridlig.  Men  inan  tyckes  liafva  bogagnat  dem  äfven 
sedan  Koniarnc  Inido  gjf^rt  sig  till  lici-rar  öfver  de  kel- 
tiska landeii.  l"r»r  detta  antajjande  tala  en  del  franska 
och  engelska  fynd.  Bonstetten  vill  i)a  grnn^l  af  dessa 
f\nd  förneka  ringtypens  tillvaro  under  förromersk 
tid,  men  hans  åsigt  strider  mot  fiera  faktiska  förhål- 
landen '). 

o.  Ofta  finner  man  i  Téne-griippens  fynd  särdeles 
väl  arbetade  bronskedjor  af  fina,  enkla  eller  samman- 
satta länkar,  slutande  i  ena  ändan  med  en  hake,  som 
har  form  af  ett  något  barbariskt  djurhufvud.  Man  har 
fnnnit  sådana  kedjor  i  Schweiz,  Frankrike,  Rhendalen 
och  Thiiringen  (i  trakten  af  Krfurt  och  i  \'oigtland  '). 
Tre  olikartade  kedjelänkar  och  en  hake  afbildas  här 
tig.  S(j  och  87.  Jag  får  tillfälle  att  framdeles  åter- 
komma till  dem. 

6.  Som  karakteristiska  för  gruppen  kunna  ock  näm- 
nas sköldlnicklor,  bestående  af  ett  jernbleckstycke,  be- 
stående af  en  båge  omgifven  af  tveiine  platta  ändstycken. 
De    förekomma   i    Schweiz,   llhendalen    och    Frankrike  ^). 

Det  här  anförda  torde  vara  tillräckligt  att  visa,  att 
en  och  samma  kultur  fordom  herrskat,  ehuruväl  hon 
ingalunda  på  alla  punkter  var   i   hvarje  detalj  fullt  lika. 


')  Fynduppgiftcr  finnas  samlade  i  Bonstettens  llecneil  pl.  XX f.  samt 
hans  supplement  pl.   V. 

-)  Om  deras  utbredning  se  Lindenschmit,  Ueber  Ursprung  nnd 
Herkuntt  o.  s.  v.  (bilaga  till  Altertluiniei-  111.  1).  s.  13,  samt  Alterthu- 
mer  II.   (">  \)\.    1. 

•^)  Fynduppgifter  och  afbildningar  i  Lindenschmits  Alterthiimer  III.  2 
pl.    1    samt  i   Kelkr.   Dic   Pfalilbauten,    G:er  Bericht. 


lll>  HANS    HILDERRAND.  100 

Uti  delar  af  Schweiz,  Rhendaleii,  Frankrike,  England 
och  Irland,  d.  v.  s.  i  land,  som  enligt  historiens  vits- 
ord under  den  sista  förromerska  tiden  varit  och  till 
en  del  äniui  äro  bebodda  af  Kelter.  Till  detta  Téne- 
gruppens  hufvudområde  få  vi,  enligt  hvad  redan  är  an- 
tvdt,  läjisa  ännu  tvenne  distrikter,  en  del  af  Uno;ern, 
för  hvilken  historien  känner  en  keltisk  befolkning,  och 
en  del  af  Thiiringen,  hvarest  likaledes  en  keltisk  stam 
torde  hafva  varit  bosatt,  ehuru  historien  derom  ej  lem- 
nar  några  säkra  uppgifter. 

Den  öfverensstämmande  karakter,  som,  enligt  hvad 
här  blifvit  antydt,  fynden  i  allmänhet  inom  dessa  om- 
råden ega  O»  framstår  ännu  tydligare,  om  vi  vähda  vår 
uppmärksamhet  särskildt  till  spännena.  Vi  finna  i  allt 
hufvudsakligt  samma  former,  i  brons,  jern,  silfver,  vare 
sig  vi  granska  fynden  från  Savojen,  vestra  Schweiz, 
Frankrike,  Irland,  England,  Rhendalen,  Thuringen,  Böh- 
men   eller  Enixern. 

Téne-gruppens  spännen  tillhöra  en  enda  typ,  som 
uppträder  i  en  mängd  biformer.  Den  kan  beskrifvas 
på  följande  sätt.  Ett  bågspänne  med  spiralläggning  vid 
bygelns  öfvergång  till  nål.  Bygelns  motsatta  ända  bil- 
dar nålhållare  och  fortsattes  sedan  samt  är  då  antingen 
något  uppböjd  eller  uppåt  mot  bygeln  omböjd. 

I  norditalienska  fynd  hafva  vi  funnit  exemplar  af 
denna  typ,  vid  la  Certosa,  vid  Marzabotto.  Jag  har 
redan    antydt,    att   dessa   spännens  förhållanden  till  den 


^)  Med  denna  kulturgiiipp  hafva  i  utlandet  sysselsatt  sig  i  främsta 
rummet  Lindenschrait,  aus'm  Weertli,  Desor,  Keller,  Bonstetten  och 
Franks.  Ingen  af  dem  har  dock  leranat  en  öfversigt,  ens  så  omfat- 
tande som  den  föregående,  af  fyndgruppens  totalkarakter.  De  enda 
som  försökt  det,  äro  Lindenschmit  och  Franks,  men  de  ha  icke  fästat 
tillbörlig  uppmärksamhet  vid  åtskilnaden  mellan  Hallstatt-gruppen  och 
Téne-gruppen,  samt  sysselsätta  sig  förnämligast  med  vissa  delar  af  området. 


101  TENE-GRUPPENS  BÅGSPÅNNEN.  113 

iiordittilieiiskii  kulturen'  icke  är  fullt  tydligt  ')•  'Tug 
leniniir  derfö]-e  detta  område,  för  att  aterga  till  laiidfMi 
norr  om  Alperna. 

I  Hallstatt-gruppens  fynd  förekomma  varieteter  af 
denna  typ.  De  iiro  dock  der  af  en  underordnad  bety- 
delse.    Jao-  skall  strax  ntWot  närmare  behandla  dem. 

Téne-typens  variationer  äro  af  följande  art.  Spi- 
ralläfjfrniniren  varierar  i  omfan<T;  den  äi"  enkel  eller 
mångfaldig,  i  det  senare  fallet  ensidig  dlfi-  tvåsidig;  i 
detta  sistnämnda  fall  var  det  nödvändigt  att  från  den  ena 
sidans  spiralcylinder  böja  om  tråden  i  en  båge  framför 
eller  under  bygeln,  så  att  den  kunde  å  den  motsatta 
sidan  ånyo  läggas  i  spiral  och,  sålunda  ånyo  bragt  intill 
bygeln,  omböjas  till  nål.  Äfven  bygeln  varierar.  Han 
är  smal  eller  tjock,  trind  eller  platt,  ofta  ornerad  dels 
med  upphöjningar  dels  med  inläggningar  af  sten  eller 
emalj.  Slutligen  varierar  ock  den  upp-  eller  omböjda 
bygeländan.  Den  afslutas  med  en  kula,  en  skållik  knapp, 
en  skifva  e.   d. 

Mer  än  alla  dessa  variationer  är  ännu  en  annan  af 
organisk  betydelse  för  typens  utveckling.  Den  omböjda 
bygeländan  bringas  nämligen  i  större  eller  mindre  när- 
het till  sjelfva  bågen.  Jag  har  begagnat  detta  motiv  för 
att  urskilja  följande  modifikationer  af  typen. 

Varieteten  A.  Bygeländan  är  u})pböjd  och  afslutas 
med  en  knapp,  som  någon  gång  är  skålformig.  Se  t.  ex. 
tig.  88  och  jfr  tig.  38. 

Varieteten  B.  Bygeländan  är  oml)öjd  och  närmad 
till  bågen;    han  afslutas  med  en    knapp,  på  hvars  yttre 


')  Ett  fullt  utbikhult  Tene-spflune  förvaras  i  museet  i  Tarma,  meu 
dess  fyndort  är,  enligt  benäget  moddelande  af  professor  Pigorini,  okänd. 
Ett  annat  Téne-spänne,  funnet  vid  Scaldasole  (Pavja)  är  afliildadt  i  Ga- 
staldis  Iconografia  di  alcuni  oggetti  di  riniota  antichita  riuvcnuti  in  Ita- 
lia.      iTorino   1869)  pl.   8   lig.   9. 

.■iiifii/i:   TiJfkrijt.     4.  * 


114  HANS    HILDEHKAND.  102 

sida  någon  gång  ses  en  förlängning.  Se  t.  ex.  fig.  94. 
Denna  varietet  står  ofta  helt  nära  C  c 

Varieteten  C.  Bygeländan  är  omböjd  intill  bågen, 
men  är  ännu  fullständigt  fri  frän  denna.  And-orna- 
mentet af  vexlande  storlek  och  utseende  är  vanligen 
på  undersidan  plant.  Tvenne  former  finnas,  C  a  och  C  b; 
se  t.  ex.  fig.  89  och  90.  Såsom  bifornier  kunna  ock 
anses:  C  c  med  bj^gelns  ändstycke  icke  skifformigt,  utan 
trindt    (fig.    99)    samt    C  d    med    platt    och    bred    bygel 

(fig.   102). 

Varieteten  D.  Det  motiv,  som  någon  gång,  fast 
endast  rudimentärt,  förekommer  hos  varieteten  15,  är 
här  utbildadt.  Bygeländan  fortsattes  bortom  den  kul- 
formiga  knappen  och  förenar  sig  längre  upp  med  sjeifva 
bågen.  Föreningspunkten  utmärkes  med  ännu  en  kul- 
formig  knapp.     Se  t.  ex.  fig.  91   och   103  (Da  och  Db). 

Varieteten  E.  Den  del  af  bågen,  som  ligger  mellan 
de  två  kulorna,  är  förenad  med  det  omböjda  ändstyc- 
ket  och  prydes  till  hela  sin  längd  af  en  rad  halfkulor. 
En  sällsynt  form.     Fig.   92. 

Varieteten  F.  Lik  varieteten  D,  men  enklare  och  mer 
afiägsen  från  den  ursprungliga  formen.  Den  ursprung- 
lio-a    ändkulan    är    försvunnen.     Deremot    är   kulan    vid 

o 

sammanfästningspunkten  vanligen  bibehållen.  Se  t.  ex. 
fig.  93. 

Varieteten  G  står  C  temligen  nära,  men  skiljer  sig 
derigenom,  att  dels  bygelns  ändstycke  har  form  af  ett 
(djur-  eller  mennisko-)hufvud,  dels"  ett  sådant  är  an- 
bragdt  äfven  å  den  motsatta  ändan  af  bygeln  (fig. 
98).  Detta  tillägg  är  visserligen  praktiskt  omotiveradt, 
men  genom  den  symmetri,  som  det  åstadkommer,  gör 
det  en  ganska  god  verkan.     Ijygeln  är  ock  olika. 

I  hvilket  förhållande  står  denna  Téne-kultin%  sådan 
hon  uppenbarar  sig  t.  ex.  i  svärd,"  sköldbucklor,  orna- 
mentik,   mynttyper,   kedje-ornamenter,  metall-  och  glas- 


103  TKNK-GRUPPEXS  RÅGSPÄNNEN.  115 

ringar,  till  andra,  i  syiiiicrlii-t  närstående  kulturer,  t.  ex. 
d(!n  norditalienska,  den  etruskiska,  den  liallstattska? 
Detta  är  ilnnu  icke  utredt.  Nan^ra  ant\'dnin<rar  ma  der- 
före  tills  vidare  anses  tillfyllestgörande. 

\  i  i'öra  oss  mod  nafron  siikcrliet,  nilr  vi  viinda  oss 
till  llallstatt-grui)j)en,  emedan  vi  da,  sä  väl  a  ena  soin 
ä  andra  sidan,  liatVa  ganska  god  tillgäng  pä  noggrant 
observerade  materialier,  eliuruväl  ännu  hade  nya  fynd 
och  n}a   iakttagelser  äro   högst  af  nöden. 

Ett  är  det,  som  dä,  i  främsta  rummet,  ögonblickli- 
gen tilldrager  sig  vår  uppmärksamhet.  Allt  det,  som 
för  hvardera  kidturen  är  karakteristiskt,  saknas  i  den 
andra.  Pä  grund  deraf  måste  man  tala  om  tvenne  kul- 
turer; de  äro  bestämdt  skilda.  Skilnaden  kan  sålunda 
ant3'das:  det  tunna  och  utbredda,  som  karakteriserar 
det  hallstattska,  saknas  alldeles  i  den  andra  grui)pen, 
som  i  stället  visar  afrundninsf,  koncentreriu":,  kraftiir 
profilering.  Man  behöfver  blott  jämföra  tvenne  af  spän- 
nena. Hallstatt-typen  P  fig.  77  visar  oss,  huruledes 
<len  trinda  bygeln  utplattades  till  en  bred  skifva,  vM 
hvilken  hängdes  kedjor  med  tunna  och  platta  brons- 
bleckstycken.  Téne-t3^pens  varieteter  visa  oss,  att  man 
icke  ville  nöja  sig  med  en  nålhållare  af  simplaste  art. 
Afven  den  delen  af  bygeln  skulle  få  icke  en  tvär,  död 
afslutnino;,    utan    en    om    lif  vitnande   utbildnino^.     Den 

O'  o 

kom  då  att  skjuta  ut  och  blef  något  uppböjd;  den  kraft, 
som  uppenbarar  sig  i  detta,  sväller  ut  i  ändknappen 
och  dermed  vinnes  en  organisk  afslutning.  Den  större 
kraftansträngningen  motiverar  det  slutliga  afbrottet.  Men 
ej  ens  dermed  nöjde  man  sig,  utan  detta  utskjutande 
ändstycke  böjes  om,  syftar  till  att  uppgå  eller  upp- 
går verkligen  i  bygelns  hufvudtlel. 

Vidare  kan  anmärkas,  att  Tene-gruppen,  ehuru  en 
utbildning  af  bronsålderskulturen,  har  skilt  sig  från 
denna  vida  mera  än  Hallstatt-kulturen  och  eger  dermed 


116  HANS    HILDEBRAND.  104 

i  vida  mindre  grad  en  öfvergångskarakter  än  denna. 
Det  starka  etruskiska  eller  nordetruskiska  inflytande, 
som  Hallstatts  fornsaker  förråda,  saknas  uti  Téne-grup- 
pens  fynd,  ehuru  i  dessa  understundom  förekomma  ar- 
beten af  fullviss  etruskisk  upprinnelse.  Detta  synes 
antyda,  att  det  yttre  inflytande,  som  bidragit  att  gifva 
Téne-kulturen  hennes  egendomlighet,  utgått  från  annat 
håll  än  Italien.  Yi  må  hoppas,  att  fynd  och  undersök- 
ningar skola  utvisa,  huruvida  detta  inflytande  är  ett 
grekiskt,  från  Massalia  utgånget. 

Men  spännen  af  Téne-typ  förekomma  i  Hallstatt- 
gruppens  fynd.  En  närmare  granskning  gifver  oss  nö- 
dig förklaring.  Vid  sjefva  Hallstatt  är  funnet  det  fig. 
74  afbildade  spännet.  Det  afviker  från  de  vanliga  hall- 
stattska  formerna  och  utgör  en  ytterst  dålig  imitation 
af  ett  Téne-spänne.  Mot  Hallstatt-typen  N  fig.  75  kan 
en  sådan  anmärkning  icke  göras;  den  är  en  väl,  harmo- 
niskt utbildad  form,  som  intager  med  heder  en  plats 
vid  sidan  af  de  egentliga  Téne-formerna,  men  skiljer 
sig  från  dem  genom  sin  andel  i  Hallstatt-kulturens  smak 
för  tunna  ytor.  Men  denna  form  synes  tillhöra  Hall- 
statt-områdets  vestra  delar,  hvarest  en  beröring  med 
Téne-kulturen  lätt  försio^o-ick  och  således  ett  inflytande 
från  den  senares  sida  kunde  uppstå. 

Det  finnes  ett  bredt  bälte  i  Schweiz,  hvarest  man 
finner  fynd  af  såväl  Hallstatt-  som  Téne-typer,  ibland 
inom  samma  graf-flock,  dock  i  olika  högar.  Detta 
gjorde  mig  till  en  början  tveksam,  om  man  icke  borde 
anse  Téne-kulturen  vara  en  senare  utvecklingsform  af 
den  hallstattska.  En  sådan  uppfattning  synes  dock  icke 
vara  berättigad.  De  två  kulturerna  följa  icke  den 
ena  den  andra  i  tiden,  utan  existerade  jämte  hvaran- 
dra.  Téne-typerna  förekomma  t.  ex.  aldrig  i  den  öster- 
rikiska Donaudalen. 

Den  här  följande  öfversigten   af  spänneformerna  är 


105  TKNE-GRUPPENS    BÅGSPANNEN.  117 


ordnad  gcof^rafiskt.  Jag  liar  icko  kunnat  för  livart  land, 
som  i  det  följande  namnes,  i  l)ild  ater<j:ifva  samtliira  der 
förekommande  varieteter.  Texten  måste,  Iini"  sporadi- 
ska än  dess   uppgifter  äro,  i\lla   denna   l)i'ist. 


Schweiz. 

\  id  2\'ne,  invid  nordändan  af  Xeufehatel-sjön,  liar 
man  up])täckt  en  ansenlig  pålbyggnad,  af  hvilken  dock 
ännu  allenast  en  del  blifvit  undersökt.  Bronsredskaper 
bland  de  här  upptagna  fornsakerna  äro  få,  många  der- 
emot  jernföremålen,  livaribland  må  nämnas  omkr.  50 
sväi-d  af  Téne-typ,  till  en  del  med  särdeles  prydligt  ar- 
betade skidor,  sköldbucklor  och  lansar.  Af  (Ans  fann 
man  der  bland  annat  ett  stycke  af  en  armring.  De  i 
pålbyggnaden  funna  mynten  äro  ett  massaliskt  af  silf- 
ver,  en  imitation  af  en  filipsk  qvartstater  i  guld  samt 
potinmynt  af  en  typ,  som  är  allmän  i  Helveticrnas,  Se- 
qvanernas  och  yKduernas  områden. 

Afven  uppgifves,  att  man  vid  Tene  funnit  en  ro- 
mersk as  samt  tvenne  mynt  af  kejsarne  Tiberius  och 
Claudius,  bitar  af  romerska  kärl  och  af  romerskt  tegel, 
en  romersk  emaljerad  fibula,  en  nyckel  af  samma  upp- 
rinnelse m.  m.  Men  professor  Keller,  ur  hvars  beskrif- 
ning  jag  lånat  mina  uppgifter  om  fyndet,  anmärker,  att 
man  allsicke  med  säkerhet  kan  påstå,  »att  de  få  här 
funna  romerska  föremålen  stå  i  nå":ot  sammanhano^  med 
de  helvetiska  fornsakerna  och.  pålbyggnaden».  I  stran- 
dens jord  finner  man  ofta  fragmenter  af  romerskt  tegel, 
icke  lånfxt  derifran  liiJira  ruinerna  af  en  romersk  ko- 
loni.  »Hela  nc^jden  är  full  af  romersk  kultur»,  och  man 
finner  ofta  i  sjön,  såväl  i  närheten  af  ])all)yggnader  som 
hvarest  inoa  finnas,  romerska  fornsaker. 


118  HANS    HILDEBRAND.  106 

De  här  funna  spännena  tillhöra  varieteterna  D,  E 
och  F  '). 

Fyndet  från  Tiefenau  nära  Bern  eger  ett  liknande 
skaplynne.  Det  innehöll  svärd  m.  ra.  af  jern,  brons- 
saker, »galliska  och  romerska»  kärl,  ringar  af  glas,  gal- 
liska mynt  af  silfver,  guld  och  potin.  De  här  funna 
jernspännena  tillhöra,  så  vidt  man  kan  döma  af  de  illa 
skadade  exemplaren,  varieteten  D  eller  F  ■). 

Vid  Jerisherg  i  kantonen  Bern  hittades  två  arm- 
ringar af  blått  glas,  en  kedja  af  Téne-typen  och  ett 
spänne  af  varieteten  D  ). 

I  en  graf  vid  Horgen  i  kantonen  Ziirich  har  man 
funnit  ett  keltiskt  guldmynt  (filipsk  qvartstater),  arm- 
ringar af  glas,  iingerringar  af  guld  och  silfver  ra.  m.  samt 
ett  silfverspänne  af  typen  F  *). 

I  öfriot  kan  om  utbrednino^en  inom  Schweiz  af  de 
här  afbildade  typerna  meddelas  följande. 

Varieteten  A  förekommer  i  kantonerna  Basel,  Bern 
och  Vaud  ''). 

Varieteten  B  är  funnen  i  närheten  af  Basel  inom 
samma  grafflock  som  varieteten  A  samt  i  kantonen 
Vaud  '). 

Varieteten  C  a  förekom  i  en  graf  vid  Muttenz  i 
kantonen  Basel.  Man  fann  der  liket  af  en  qvinna,  som 
hunnit,  tycktes  det,  en  ålder  af  ungefär  20  år.  Om 
halsen    låg    en   ring  af  den  ofvan  beskrifna  Téne-typen, 


')  Keller,   Die  Pfalbauten,   6:er  Bericht. 

'^)  Bonstetten,   Supplement,   pl.  VIII — XII. 

•^)  Bonstetten,   2:e  supplement,  pl.  IX. 

*)  Keller,  Beschreibung  helvetischer  Heidengräber  und  Todtenhiigel 
s.   11   (i  Ziirich-säll skåpets  Mittheilungen  3). 

^)  Vischer,  Grabhiigel  in  der  Hardt  bei  Basel  (i  Ziirich-sällskapets 
Mittheilungen  2);  Troyon,  Habitations  laeustres  s.  479;  Bonstetten, 
Recueil,  pl.  V.  fig.  9. 

^)  Vischer;  Troyon  (se  föregående  anmärkning). 


107  TKNE-GRUPPENS    I{A(;si'AN.\E.\.  119 

p;i  uiia  aniicii  satt  di  riii^-,  pa  li\ai"t{lc'ra  .smalbenet  luii- 
iios  rva  riii;:ar.  1  kliidcnia  liadc  sutit  åtta  spunnen. 
Bygeliindans  skifva  a  det  li.-n-  alLlIdadc  cxcmidaret  (Hg. 
88)  är  prydd  med  vCnl  gia.sljii>s.  Andra  cxcniplar  äi'0 
fnnua    i   kantonerna    Ucrn,    S()l<»tliui'n   och    \  and  '). 

\  arictctcii  CA  liai'  en  ii.igDt  tvetydig  .ställning. 
Det  liär  afl)ildade  exeni[)laret  är  funnet  i  <'n  grafliög 
beläiren  nudlan  Xennforn  i  kantonen  Tlinrijau  o(di  Os.sin- 
gen  i  kantonen  Ziirieli,  sälede.s  gan.ska  långt  at  noi"d- 
ost.  1  en  grathög  bredvid  hittade.s  tvenne  .s[)ännen  af 
Hallstatt-typerna  II  och  N,  tig.  70  oeji  7.").  Jag  vill 
lenma  oafgjordt,  om  denna  form,  liksom  den  tig.  7.')  af- 
bildade,  kan  vara  en  af  Hallstatt-knlturcn  lånad  biform 
af  Téne-s])ännet.  Ett  annat  exemplar  frän  kantonen 
F)crn  finne.s  afbildadt  hos  Bonstetten  ^). 

Varieteten  D  förekommer  inom  Be)'n  '),  varieteten 
F  i  Valais'»). 

Savojeii. 

Vid  St.  Jean  de  Bclleville  hafva  iit":räfnin^ar  före- 
tagits,  för  hvilka  grcfve  Costa  de  Beauregard  lemnat 
en  nooforrann  redoiiörelse.  Man  fann  der  obrända  lik, 
af  hvilka  några  hade  ett  spänne  pä  bröstet,  andra  ett 
par  i  närheten  af  halsen,  (xrafvarne  der  tillhöra  en 
stor  grupp  af  grafplatser,  som  begynner  noi'i'  om  Medel- 
hafskusten  i  departementet  Basses- Alpes  oeh  derifrån 
fortsattes  i  al])traktcrna,  i  Isére  och  Savojen  samt  nt- 
mod  rTnra  till  l)onl)s  och  Syd-Elsass,  med   andra  ord  till 

')  Keller,  Besehreibiing  der  lielvetischen  Heidenj^räber  s.  87;  Bon- 
stetten, Ueeueil  pl.  V.  tig.  K),  pl.  XV.  tig.  20,  Supplement  pl.  XIII  tig. 
8,   *2:e  supplement   pl.   XII.   lig.   2. 

'^)  Keller,   Beschreibung  s.   17;  Bonstetten,   Kecneil   pl.   V.   tig.   11. 

•')  Bonstetten,  Supplement  pl.  VI.   fig.   7. 

*)  Bonstetten,  llecueil   pl.  TV.  tig.  8. 


120  HANS    PIILDEBRAND.  108 

en  grupp  af  grafplatser,  som  utbreder  sig  öfver  syd- 
östra Frankrike  och  Savojen  samt  står  i  närmaste  för- 
bindelse med  Schweiz'  och  Rhendalens  graffiockar  af 
samma  art. 

De  spännen,  som  hittades  vid  Belleville,  tillhöra 
varieteterna  B,  C  och  F,  men  förete  af  dessa  egendom- 
liga utvecklingsformer,  som  jag  annorstädes  icke  obser- 
verat. Då  jag  i  Stockholm  icke  eger  tillgång  till  grefve 
Costa  de  Beauregards  arbete  *),  utan  lemnat  de  ofvan- 
stående  uppgifterna  efter  mina  i  utlandet  gjorda  an- 
teckning-ar, är  iao;  urståndsatt  att  af  de  eo'endomlio;a 
savojiska  typerna  meddela  några  figurer. 

Den  savojiska  fyndgruppen  karakteriseras  genom 
närvaro  af  brons,  jern  och  bernsten  samt  frånvaro  af 
glas,  nwnt,  inskrifter,  bilder  af  djur  och  menniskor. 
På  grund  deraf  anser  den  nyssnämnde  författaren,  att 
dessa  fynd  äro  äldre  än  Villanova-fynden,  som  inne- 
hålla både  glas  och  djurbilder.  Då  man  för  de  senare 
uppgifvit  tiden  714 — 671,  anser  han,  att  Belleville-fyn- 
den  kunna  hänföras  ung-efär  till  år   1000  f.  Kr. 

Det  är  allenast  tio  grafvar,  som  blifvit  vid  Belle- 
ville undersökta.  Om  vi  döma  efter  de  schweiziska 
fynden  af  samma  art,  torde  man  kunna  anse  det  som 
en  tillfällighet,  att  i  dessa  grafvar  vid  Belleville  icke 
träffats  glasarbeten,  fantastiska  djurbilder  eller  till  och 
med  galliska  mynt.  Men  äfven  om  fortsatta  undersök- 
ningar i  Savojen  skulle  visa,  att  den  anmärkta  bristen 
är  konstant,  och  om  således  denna  afdelning  af  Téne- 
gruppen  skulle  visa  sig  icke  vara  lika  långt  hunnen  i 
utveckling,  som  de  andra  afdelningarne  —  hvilket  dock,  i 
följd  af  spännenas  långt  gångna  utveckling  icke  är  tro- 
ligt  — ,  ligger  i  allt  detta    intet,   som   berättigar  att  på 


')   Les   Sépultures    de    St.    Jean    de    Belleville    (Savoie).     Grenoble 
1867. 


109  TKNE-GRUPPENS  BÄGSPÄNNEN.  1-1 

grund  af  en  jrnnföi-clso  niclhin  dessa  1}  nd  och  de  Iran 
Vilhinovu  draga  kronologiska  slutsatser,  ty  ]>elleville- 
oeh  \'i]lanova-i'\  ndcii  äro  icke  yttringar  af"  en  och  saninia 
sifif  snianin<roni  iithihUmtle  knltui',  uran  al"  Iaciiiic,  \  is- 
scrliireii     ursnruniilijjen  antager    jag   —   saninianfal- 

lande,  nicn  sedermera  skilda  och  vid  sidan  af  hvarandra 
utbildade  kulturer.  I  södi-a  l^uropa  är  det  icke  nog 
att  tala  om  »äldre  jernälder»  eller  »yngsta  bronsålder», 
utan  man  måste,  for  jitt  lämpa  systemet  efter  dr  fakti- 
ska förhållandena,  närmare  bestämma  de  olika  grup- 
per, som  karakteriseras  af  den  ena  eller  andra  me- 
tallen  eller  af  l)ada   i   förening. 


Frankrike. 

Om  förhållandena  i  sydöstra  Frankrike  nämnde  jag 
nyss  några  ord.  I  öfrigt  har  jag  tyvärr  icke  mycket 
att  meddela. 

I  en  redogörelse  för  det  af  Napoleon  III  l)ildade 
franska  centralmuseet  i  S:t-Germain-en-Laye  V  omtalas 
»fynd  från  den  äldre  jern åldern  eller  Hallstatt-perioden». 
Om  än  skilnaden  mellan  Hallstatt-  och  Tene-grupperna 
der  ej  blifvit  iakttagen,  torde  vi  få  antaga  att  åtmin- 
stone de  flesta  fynden  tillhöra  den  senare  grui)pen,  ocii 
således  för  denna  uppräkna  följande  fyndorter:  Alpes- 
maritimes,  Basses-Alpes,  Isere,  Ain,  Cöte-d'Or,  Vosges, 
Haute-^Iarne  och  Marne,  samt  isynnerhet  grafvarne  i 
nordöstra  Frankrike. 

Från  Marne-fynden  afbildas  på  samma  ställe  dels 
en  halsring,  dels  en  dolk,  dels  en  kedja,  dels  spännen 
(fig.  95)  af  varieteten  D  a. 


^)  Matériaux  pour  riiistoire  primitive  tt   i)liilosoplii(|iie   de   riionimc, 
1868  s.  531  f. 


122  HANS    IIILDEBRAND.  110 

Från  samiim  departement  har  hr  de  Mortillet  af- 
bildat  ett  spänne  af  varieteten   ]>;  jfr  fig.   94^). 

I  samma  departement,  vid  Somsois,  undersökte  hr 
Morel  25  grafvar  och  fann  i  dem  ett  jernsväi'd  med 
skida,  en  hmsspets,  ett  betsel,  2  halsringar,  7  armrin- 
gar, 6  benringar,  2  tingerringar,  fyra  iina  kedjor,  flera 
spännen  af  brons  och  jern,  6  bernstensperlor,  2  lerkärl. 
Kedjor,  hals-  och  armringar  samt  svärd  tillhöra  Téne- 
typer.     Ett  afbildadt  spänne  tillhör  varieteten  F  "). 


Rlieudalen. 

Vi  hafva  först  att  vända^oss  till  Elsass,  hvarest  flera 
grafvar  blifvit  undersökta  och  med  noggrannhet  be- 
skrifna  af  hr  Maximilien  de  Ring ").  Téne-kulturen  är 
inom  området  rikt  representerad,  isynnerhet  hvad  angår 
svärden  och  spännena. 

Af  dessa  senare  förekomma  här  varieteterna  A 
(med  bägarlik  knapp),  B  och  C  a  samt  biformer  mellan 
B  och  C  samt  mellan  C  a  och  D,  deremot  tyckas  fullt 
utbildade  exemplar  af  varieteten  D  och  F  saknas.  De 
nämnda  öfvergångsformerna  äfvensom  en  del  biformer, 
för  hvilka  jag  hänvisar  till  det  citerade  arbetet,  visa, 
att  Téne-typen  varit  inom  området  fullt  inhemsk  och 
der  med  förkärlek  behandlats.  Ett  exemplar  af  typen 
C  a  är  här  afbildadt  fig.  96.  Det  är  af  brons  och  har 
på  bygelns  ändskifva  en  inläggning  af  ^ett  rödt  »kritar- 
tadt»  ämne  *). 


')  Revue  archéologique  1871.  2.  pl.  XXII. 

-)  Itevue  archéologique   1866.   2.  s.   23  f. 

■')  Tombes  celtiques  de  TAlsace.  Nouvelle  siiite  de  mémoires. 
Strassburg  1865. 

'*)  Varieteten  A:  pl.  3  fig.  13;  B  pl.  12  tig.  4,  pl.  13  tig.  4;  Ca 
pl.  2  fig.  3,  pl.   3  fig.   8  och   9;   öiVergångsform   mellan  B  och   C   pl.   13 


111  TKNE-GRUPPENS  nÅGSPANNEN.  123 

Fig.  97  visar  ett  spnniic,  sotn  står  llallstatt-typcnia 
mycket  nära,  men  hittades  i  en  liög  i  Sdiii-rlieinskogen 
jämte  ett  svärd  och  spännen  af  Trne-typ,  dcrildand 
originalet  till  }i«x.  9(1').  Det  är  nii))liirt,  att  en  Hall- 
statt-ty[)  l)lif"vit  lånad  frar»  det  ieke  långt  aflägsna  liall- 
stattska  knltnronn'adet  (jia  andra  sidan  llhcn  oeli 
Schwarzwald),  liksom  å  andra  sidan  Téne-fornier  l)lif"vit 
upptagna  inom   Hallstatt-kulturen. 

De  elsasska  Tene-spännena  äro  förfärdigade  af  brons 
eller  jern. 

Man  har  redan  för  längesedan  påpekat  betydelsen  af 
en  viss  fyndgrupp  från  midten  af  Rhendalen.  I  sydvest 
från  Rhen,  mellan  Bingen  och  Coblenz,  går  en  bergs- 
höjd, der  Hnndsriick,  skiljande  från  hvarandra  floderna 
Nahe,  som  vid  Bingen  flyter  ut  i  Rhen,  och  Saar,  som 
förenar  sis:  med  Mosel.  Dessa  två  floddalar  äro  fvnd- 
gruppens  hufvudorter,  såsom  vi  se  af  fynden  från  Otzens- 
hausen,  Tholei,  Schwarzenbach  (i  Birkenfeld),  Gallscheid, 
Weisskirchen,  Wald-Algesheim  m.  fl.  Dessa  fynd  inne- 
hålla bland  annat  rika  guldsmycken,  bronskärl  samt 
jernvapen.  De  tillhöra  således  ingalunda  den  rena 
bronskulturen,  af  hvars  typer  de  ej  heller  ega  stort 
tycke,  utan  bronsålderns  slutperiod,  då  bronsen  smånin- 
gom utträngdes  af  jernet. 

Det  är  omisskänligt,  att  en  del  bronskärl  i  dessa 
fynd  äro  af  italisk  eller  specielt  etruskisk  upprinnelse, 
och  de  vitna  således  om  samfärdsel  med  landet  söder 
om    Alperna.     Men    om    de    öfriga    föremålen    i    fynden 


fig.  5,  pl.  14  Hg.  4;  öfvergångsform  mellan  C  a  och  D  pl.  13  fig.  3. 
Denna  sistnämnda  form  är  för  typens  utvecklingshistoria  af  synnerli- 
gen stort  intresse.  Bygelns  med  knapp  (ej  skifva)  försedda  ändstycke 
är  bragt  tätt  intill  bygeln,  pä  hvars  raidt  tinnes  en  kulformig  upp- 
svallning. 

^)  Anf.  arbete  s.   12. 


124  HANS    KILDEBRAND.  111 

iiro  iiieiiingarne  delade.  Liiideiisclnnit  anser  allt,  som 
är  väl  arbetadt,  särskildt  guldsmyckena,  hafva  samma 
upprinnelse  som  de  etruskiska  kärlen  och  således  vitna 
om  en  för  Rhenlandet  främmande  industri.  Deremot 
säger  professor  aus'm  Weerth:  »en  noggrann  pröfning 
och  jämförelse  af  de  olika  föremålen  i  fynden  visar,  att 
de,  med  afseende  på  ornamenternas  art  och  med  afse- 
ende  på  förmågan  att  på  ett  rationelt  sätt  konseqvent 
använda  ornaraenterna,  äro  hvarandra  m3'cket  skiljak- 
tiga och  ingalunda  få  förenas  under  en  kategori.  — 
Uppenbarligen  hafva  vi  här  för  oss  en  blandning  af 
främmande  och  inhemska  elementer».  Jag  hänvisar  i 
öfrigt  till  ausm  Weerths  bok,  en  af  de  yppersta,  som 
den  jämförande  fornforskningen  i  Tyskland  hitintills 
frambraot,  och  desslikes  till  den  besläo^tade  ornamente- 
ring,  som  förekommer  på  brittiska  och  iriska  fornsaker. 
Hittills  har  intet  fynd  vitnat  om  etruskiska  förbindel- 
ser med  eller  etruskiskt  inflytande  på  den  brittiskt-iriska 
kulturen. 

Tyvärr  äro  de  här  omnämnda  etruskiskt-keltiska 
fynden  från  Rhendalen  fattiga  på  bågspännen.  Sådana 
saknas  dock  icke  alldeles.  Yiå  Weisskirchen  an  der 
Saar  fann  man  för  flera  år  sedan  en  väl  arbetad  kanna 
af  brons  (italiskt  arbete),  tre  lansspetsar  af  jern,  en 
jerndolk  med  bronsskida,  en  jernknif,  en  gördelhake 
»med  emaljlik  inläggning»,  ett  ornament  af  tunnt  pres- 
sadt  guldbleck  samt  det  här  fig.  98  afbildade  spännet 
af  varieteten  G,  hvars  ornering  väsendtligen  öfverens- 
stämmer  med  t.  ex.  guldbleckornamentets.  Spännet  torde 
icke  behöfva  närmare  beskrifvas;  figuren  jämte  de  of- 
van  vid  redogörelsen  för  Téne-typens  varieteter  lem- 
nade  antydningarna  äro  tillfyllestgörande  ').  Spännet  är 
delvis  prydt  med  emalj-inläggning. 


')  Der  Grabfund   von   Wald-Algesheim.  s.   28  f.  —  '~)  Lindenschrait, 


113  TÉNE-GRUPPENS    HAGSPAXNEN.  125 

Att  (IciiiKi  t'yiidgruj)[)  siar  i  iiiiiMiia.sti'  saiimiaiiliaiig 
med  den  stora  Triie-gruppeii  visai-  sig  af  iiiaiigalianda 
omständigheter.  Exempelvis  nui  nänuias  dolkcti  fVaii 
Wcisskirclien  oeh  svärdet  fVaii  ett  likartadt  lynd,  an- 
träftadt  i  birkenfeldska  området').  Det  iii-  ixkligt  att 
under  studiet  af  den  i-licnländska  gi-uppcn  aldrig-  föi-- 
lora  ur  sigte  detta  tless  organiska  saninianliang,  emedan 
man  eljest,  genom  att  jit  omfånget  för  sina  studier  gifva 
en  godtycklig  inskränkning,  sättes  ui*  stånd  att  rätt  ni-- 
skilja  och,  om  man  eljest  kan  det,  rätt  bedöma  föremå- 
len  och   de  kulturer,  till  hvilka  de  höra. 

Men  å  andra  sidan  är  det  nödigt  att  betona,  att 
den  allmänna  Tene-kulturen  synes  inom  detta  lilla  (jni- 
råde  af  Khendalen  hafva  fatt  en  särskild  utveckling,  sä 
att  detta  område  bildar  liksom  en  provins  inom  Téne- 
kulturens  vida  land.  Huru  detta  kom  sijj  och  af  li\il- 
ken  anledning  sä  mycket  etruskiskt  sandade  sig  före- 
trädesvis i  denna,  från  Italien  så  pass  aflägsna  nejd, 
det  är  frågor,  som  vi  ännu  icke  fått  besvarade;  vi  veta 
ej  ännu  med  full  säkerhet,  hur  långt  i  norr  och  öster, 
vester  och  söder,  denna  provins  sträcker  sig.  Onek- 
ligen är  hon  med  sin  fornsaksgrupp  af  yttersta  in- 
tresse. 

Det  linnes  fynd  så  beskaffade,  att  de  ovilkorligen 
tilldraga  sig  uppmärksamhet,  först  vid  ett  ytligt  be- 
traktande genom  de  framstående  fornsaker  de  innehålla, 
sedan,  äfven  vid  ett  närmare  studerande,  derigenom  att 
dessa  fornsaker  visa  sig  vara  synnerligen  pregnanta  ut- 
tryck för  den  högsta  utvecklingen  af  en  eller  Hera  kid- 
turer.  En  sådan  blandning  af  kulturelementer  skänker 
fornforskaren    samma    intresse,   som   histoi-ikci-n   finner  i 


Alterthiimer  I.  2  pl.  3  lig.    1,  I,    4  pl.  3  fig.  3,  11.  '2  pl.   1    rig.  G,  II, 
4  pl.  2  fig.  7,  II.  H  pl.  3  tig.   1—5. 

^)  Liiulenschrait,  Alteitliumer  II.   8.  pl.   3.   tig.   1,   2,   C>  och   7. 


126  HANS   HILDEBRAND.  114 

granskningen  af  mensklighetens  stora  brytningsperioder, 
under  hvilka  de  olika  eleraenterna,  det  försvinnande 
och  det  framåtgående,  möta  hvarandra,  båda  starka. 
Studiet  af  en  sådan  grupp  vidgar  ock  synkretsen,  lem- 
nar  bidrag  till  mången  gåtas  lösning  och  manar  till 
pröfning  af  de  systemer,  som  man  hittills  antagit. 

Detta  hafva  ock  de  män,  som  egnat  den  ifrågava- 
rande gruppen  sin  uppmärksamhet,  erfarit.  Särskildt 
har  Lindenschmit  sökt  att  framhålla  de  bidrag  gruppen 
lemnar  till  bedömande  af  det  s.  k.  treperiodsystemet. 
När  han  dervid  kommer  till  det  resultat,  att  detta  bör 
förkastas  och  i  fynden  från  Saar-  och  Nahe-dalarne 
finner  bevis  för  bronsålderskulturens  etruskiska  ursprung, 
förgäter  han,  hvad  här  redan  blifvit  antydt,  att  dessa 
fynd  icke  tillhöra  en  bronsålder,  om  vi  taga  namnet  i 
dess  strängaste  bemärkelse,  att  de  icke  tillhöra  en  be- 
gynnande bronsålderskultur,  utan  en  slutande  sådan, 
som  eger  god  bekantskap  med  och  rikligen  använder 
jernet.  Han  förråder  derjämte,  att  han  icke  tillfyllest 
satt  sig  in  i  den  karakter,  treperiodsystemet  fått  i  Nor- 
den, h varken   i  dess  trängre  eller  vidare  form. 

Som  fyndorter  från  Rhendalen  förljena  vidare  att 
anföras  Kreuznach  (vid  Nahe)  samt  flera  orter  i  Rhen- 
hessen  (spännen  af  varieteterna  C  c,  D  och  F  ^). 


Thiinngeu. 

Allenast  få  upplysningar  har  jag  kunnat  finna  om 
fynd  af  Ténegruppens  fornsaker  inom  Thiiringen.  Wa- 
gener    har  i  sin    Handbuch    meddelat    nåo;ra   fio-urer   af 


^)  Jfr  t.  ex.  Lindenschmit,  Alterthiiraer  II.  7.  pl.  3.  Xär  Linden- 
schmit i  texten  till  denna  planscli  lemnar  uppgift  om  Téne-spännenas 
spridning  i  Tyskland,  har  han  icke  anmärkt,  att  dessa  spännen  tillhöra 
der  tveune  kulturer.     Se  längre  fram. 


115  TKNK-OlillM-K.NS    IIAGSFÄNNKN.  127 

fynd  IVaii  iJaiii.s,  cii  .stiul  i  i-c'^ici-iiii^s-lj(.'zirk  1'lrftirt; 
deribland  lurekoinuiii  cii  hidsriiiLi  af  Tciic-tyit  och  ett 
bAfj:s])äiinc'  af  varictctcii   ( '  r. 

I  saninia  ai'bctc  Ijcski-ilX  as  fvnd  fr.ni  \\'cnil)iir'j-,  en 
by  inom  Cobur^L^-Saalfcld,  i  iSaalcs  dal,  sOdri-  om  dcna. 
Der  hittades  bhmd  annat  en  jci-ndolk,  en  bi'oii.sknif  och 
en  bronslans,  samt  ba<ji;sj)rinnen  af  varietetcn  C  c,  af 
hvilka  ett  är  afbihladt  fiir.   I»'.»'). 

Dessutom  omtahis  af  I/mdensciimit,  att  TcMie-gruj)- 
pens  kedjor  förekomma  i  trakten  af  lh'furt  ocli  i  XOigt- 
land  ■')  (norr  om   Fielitelgebii-ge). 

Det  vore  af  synnerligen  stort  intresse,  om  de  ar- 
keologiska förhållandena  i  denna  del  af  Tyskland  blefvo 
närmare  studerade  *).  När  man  tänker  på  den  skiljak- 
tighet, som  råder  mellan  Tene-gruppen  i  Thuringen  och 
Hallstatt-gruppen  söder  om  Main,  ligger  det  nära  till 
hands  att  påminna  sig  Taciti  uppgift,  att  de  keltiske 
Helvetierne  bodde  mellan  Uhen,  Main  och  den  iiercvn- 
ska  skoo;en,  under  det  länij^re  bort  bodde  de  keltiska 
Bojerna  ■').  Dessa  bodde  visserligen  bortom  llelvetier- 
nas  land  i  det  efter  dem  uppkallade  Böhmen,  men  det 
är  möjligt,  att  man  far  upi)fatta  Taciti  ord  så,  att  deri 
inbegripes  äfven  Thuringen.  Fornkunskapen  visar  såle- 
des ett  näruiare  sammanhang  mellan  de  bujiska  och  de 
o;alliska  fornsakerna  än  mellan  de  förra  och  de  hall- 
stattska  d.   v.  s.   helvetiska,  tauriskiska  o.  s.  v. 


^)  Waj^ener,   Haudbuch   der  deutsclien   Alteitliiinier  Hg.  999  oc!i  993. 

-)  Samma  bok,  fig.  1291   och   1293. 

^)  Lindensclimit,  Ueber  Urspniiii;   und    llcrkiiiitt  o.   s.   v.,   s.    13. 

'^)  Dock  bör  anmärkas,  att  iihbu  arb(;tcii  riirande  dessa  tliiiriiigska 
fynd  finnas,  eliuru  de  icke  äro  tillgängliga  i  Stockliolm.  Exempelvis 
kunna  nämnas  dr  Adlers  Grabliiigel  und  Opferplatzc  in  Orlagau  (183t)) 
och  Albertis  Variscia  (1829). 

•')  Inter  Hercyiiiam  silvani  Khciuim(|ue  et  Moenum  araiies  Ilelvctii, 
ulteriora  Boii,   Gallica   utracpie  gens,  tenuere.      Germania.    Cap.  28. 


128  HANS   HILDEBRAND.  11& 

Böhiuen. 

För  detta  land  kan  jag  icke  meddela  mera  än  tig. 
100,  ett  spänne  af  varieteten  C  6,  afbildadt  i  Wocels 
Grundziige  der  böhmischen  Alterthumskunde  och  såle- 
des antagligen  funnet  i  Böhmen.  Jag  har  icke  varit  i 
Prag  sedan  år  1861  och  de  antecknino-ar,  som  iao-  då 
gjorde  i  dervarande  museum,  lemna  ingen  upplysning 
om  de  böhmiska  spänneformerna. 

Wocel  omtalar  på  ett  annat  ställe  ')  ett  fynd  från 
Neuhof  nära  Kuttenbers:  i  östra  Böhmen.  Det  bestod 
af  en  armring  »med  upphöjda  arabesker»,  en  hake  af 
brons,  en  jernring  m.  m.  samt  ett  »spänne  med  spiral- 
fjäder, hvars  bygel  är  prydd  med  smakfulla  halfupp- 
höjda  arabesker,  som  likna  ringens».  Den  hgur,  som 
Wocel  lemnar  af  ringen,  såväl  som  beskrifningen  af 
spännet  visar,  att  fyndet  måste  hänföras  till  Téne- 
gruppen,  hvilket,  för  så  vidt  spännet  beträffar,  styrkes 
deraf  att  Wocel  påpekar  dess  likhet  med  spännena  från 
de  s.  k.  Wendenkirchhöfe  ")  i  Nord-Tyskland.  Till  de  i 
dem  förekommande  spännena  öfvergår  jag  i  slutet  af 
detta  kapitel. 

Uugerii. 

Strax  öster  om  Gran  utrinner  i  Donau  en  från 
Karpatherna  kommande  flod  Ipoly  (Eifel),  vid  hvars 
mynning   ligger    staden    Szob.     Derinvid    anträffades    år 


^)  Wocel,  Arclieologische  Parallelen  2,  i  wienska  Vetenskaps  Aka- 
demiens historiskt-filosoiiska  Sitzungsberichte  18.  s.  189.  Eingen  är  af- 
bildatl  pl.  2  lig.  8.  Wocel  vågar  icke  yttra  sig  om  fyndets  ålder  och 
dess  plats  i  den   europeiska  kultur-utvecklingen. 

-)  Flertalet  af  dessa  tillhöra  ingalunda  Ycnderna,  utan  en  för-slavisk 
germansk  befolkning  längs  södra   sidan   af  Östersjön. 


117  TKNK-GRLPPENS   BÅGSPÄNNEN.  129 

1847  en  grät",  inneliallanclc  utom  lerkärl  ett  svärd  af 
Téne-typ  med  skida,  eii  jernlans,  tre  .s})riiin('ti  af  typerna 
1)  och  F;  ett  af  de  fön'a  är  afhildadt  fii^.  lUl  'j.  Fynd- 
orten lijjcrer  således  vid  jjfrilnsen  af  Paniionien,  som  åt- 
minstone  delvis  var  bebodt  af  keltiska  stammar.  Kel- 
tiska mynt  äro  fiuuia  savJll  invid  Pressl)ur^'  ])a  nordsi- 
dan af  Donau  som  i  Wieselburgs-komitatet  midt  emot 
pa  andra  sidan  floden  '),  Ett  annat  svärd  af  Téne-typ 
är  funnet  i  Bäczka-komitatet,  beläget  längst  ned  i  sö- 
der mellan  Donau   och  Theiss  "^). 

Ett  annat  Téne-spänne  af  varieteten  C  c  förvaras  i 
Pest-museet ''). 

Tvenne  spännen  af  varieteten  B  äro  publicerade  af 
[)rofessor  Romer,  af  hvilka  det  ena  är  funnet  i  Borsod- 
komitatet,  i  vester  om  Tlieiss  och  i  nordvest  från  De- 
breczin.  I  samma  komitat  är  funnet  ett  svärd,  tillhö- 
rande en  varietet  af  Téne-typen  ^). 

De  ungerska  spännena  af  denna  typ  synas  i  all- 
mänhet vara  af  jern. 

Ehuru  jag  haft  tillfälle  att  göra  studier  i  det  rika 
Pest-museet,  kan  jag  icke  af  den  ifrågavarande  fynd- 
gruppen inom  Ungern  lemna  en  utförligare  framställ- 
ning.    Det    lilla    jag    här  anfört  är  dock  tillräckligt  att 


^)  Vetenskaps-Akademiens  i  Pest  Archieologiai  Közlemények.  2,  s. 
35  i".  Atlas  II.  pl.  4  och  5.  Lindenschmit  har  (III.  2.  pl.  1,  tig.  16) 
afbildat  sarama  spänne  under  uppgift,  att  det  är  funnet  på  Margarethen- 
Insel  i  Donau,  mellan  Ofen  och  Pest.  Denna  uppgift  torde  bero  på 
ett  misstag. 

'-)  Eijger,  "Wiener  nuuiismatische  Monatsliefte.   2.  s.  98. 

^)  Enlio-t  anteckning  gjord  i  Pest-museet  Sept.  1870.  I  äamraa 
museum  förvaras  andra  svärd  af  Téne-typ. 

'')  Enligt  anteckning  gjord  Sept.   1870. 

^)  Romer,  Miirégészeti  Kalauz.  1.  s.  43  (tig.  79),  s.  65  (tig.  113, 
spänne  frän  Tar  i  Borsod)  och  s.  62  (tig.  109  jernsvärd  frän  Szendrö  i 
Borsod).  Ett  svärd  af  samma  varietet  är  funnet  i  Witham-floden  i 
England.     Kcmblo,   Hor;e  feralc^   pl.   XVII   tig.   2. 

Antuir.   Tklskri/f.     4.  ^ 


130  HANS    IIILDEHKAXD.  118 

visa,  att  Téne-kulturen  iiioiii  en  viss  del  af  landet  varit 
ganska  betydande.  Detta  factuni  är  af  ett  rätt  stort 
intresse,  om  man  sammanställer  det  dcrmed,  att  å  ena 
sidan,  inom  det  tyska  Österrike  söder  om  Donau,  tin- 
nes en  helt  annan  keltisk  jernålder,  den  liallstattska,  å 
den  andra  åter,  öster  om  Theiss,  i  östra  Ungern  och  i 
Siebenbiirgen,  allsingen  förromersk  jernålder  \).  Pä  grund 
deraf  kunna  vi  säga,  att  Téne-kulturen  har  i  Ungern 
en  utpost,  bestämdt  skild  från  de  dervarande  grannarne 
i  vester  och  öster,  men,  så  vidt  vi  af  hittills  kända 
fornlemningar  kunna  se,  i  norr  eller  rättare  i  nordvest 
sammanhäno^ande  med  denna  kulturs  hufvudland,  vid 
Rhen  och  längre  i  vester,  hvarjämte  bör  märkas,  att 
denna  Téne-kultur  i  Ungern  icke  utvecklats  ur  landets 
rena  bronålderskultur,  utan  efterträdt  och  aflöst  denna. 
Vi  måste  på  grund  deraf  antaga  införsel  af  en  fullbil- 
dad  kultur  —  eller  hvilket  är  detsamma  —  invandring 
af  ett  nytt  kulturfolk.  Detta  och  den  ungerska  Tcne- 
kulturens  geografiska  förhållanden  gifva  derföre  en  gan- 
ska god  belysning  af  de  keltiska  stammarnes  van- 
dringar. 


Brittaunien  och  Irland. 

När  jag  sommaren  1862  vistades  i  London,  visade 
mig  min  vän  A.  W.  Franks,  en  af  föreståndarne  för  det 
brittiska  museet,  plancherna  till  Kembles  Hora^  ferales, 
till  hvilka  han  då  utarbetade  texten.  Då  och  äfven  vid 
våra  vandringar  i  museet,  fäste  han  min  uppmärksam- 
het vid  en  fornsaksgrupp,  hvilken  han  kallade  sen-kel- 
tisk  (late-celtic).  Adjektivet,  som  närmare  karakterise- 
rar namnet,  är    tillkommet  under  inverkan  af  den  åsijjt 


')  Om   ett    ungerskt    spänne    från    romersk    tid,    hvilket   står  Téne- 
spännena  mycket  nära,  se  i  nästa  kapitel. 


111»  tknp:-gruppens  nAospÄNNKN.  K>1 

jitt  (len  i-ciiji  })r()iisril(l('i'ii  ;ii*  keltisk,  livilkct  viil  kan 
vara  liändelscii  i  1'iil^!:iii(1.  Namnet  är  således  fullt 
korrekt. 

Till  (Iciiiiii  ixrnpj)  höra  »>sköldar,  svilrd  och  dolkar, 
betselstycken  o.  d.,  smycken  (rin^iiir)  ni.  m.  at"  jern  (d- 
ler  hrons,  ofta  prydda  med  enudj.  Alla  dessa  fornsa- 
kei"  hafva  en  ffenom  eirendondi<^a  och  vexlande  former 
mäiklii;-  oniamentering  samt  förråda  en  ntomordentlig 
skicklijLrhet   i   metallarbete»  '). 

Föremål  hörande  till  demui  grnp))  äro  i  lli)i:i'  fe- 
rales  afbildnde  på  pl.  XIV — XX  och  vi  kunna  dertill 
lägga  pl.  XXI,  hvarest  äro  återgifna  några  spännen  af 
Téne-typ.  Följande  fyndorter  äro  i  texten  angifiia  för 
de  afhildade  föremålen  —  inom  England:  Somerset- 
shire,  Dorset,  Berkshire,  floden  Themsen,  Herts,  Snffolk, 
Norfolk,  Lincolnshire,  Yorkshire,  Worcestershire,  Lan- 
cashire  och  Cumberland;  i  Skottland:  grefskapet  Kirk- 
cudbright,  Dumfriesshire,  Roxbnrgshire,  Peeblesshire, 
Edinburgh   och   Perthshire;  i  Irland  flerstädes. 

Jag  meddelar  här  trenne  prof  på  Tene-kulturens  al- 
ster inom  Storbrittannien  och  Irland.  Af  en  tillfällighet 
har  jag  afbildat  blott  iriska  fornsaker.  Samma  typer, 
samma  arbete,  samma  ornamentik  äro  för  England  och 
Skottland  karakteristiska. 

Bågspännena  från  detta  område  tillhöra  variete- 
terna  Cd  (flg.  102)  och  1)  (flg.  lo:^))  eller  biformer  af 
den  senare.  Originalet  till  flg.  10^^)  (brons)  är'  funnet  i 
grefskapet  Tyrone  (norra  Irland).  I  nublin-mnseet  An- 
nas tre  bronsspännen  af  det  utseende  som  flg.  10*2 
visar;  ett  af  dem   är  funnet  i  grefskapet  Armagh  (nord- 

*)  Horre  ferales.  s.  173.  Franks  saminaiiställcr  flerstädes  de  engel- 
ska fynden  med  franska,  schweiziska  o.  s.  v.  och  har  således  påpekat 
sammanhanget  mellan  denna  Brittanniens  »seiikeltiska»  kultur  oeh  Téne- 
kulturen  på  fastlandet.  Han  har  doek  irkc  liiirifrån  afsöndrat  HailstaJt- 
kulturen. 


132  HANS    HILDEBRAND.  »      120 

östra  Irland).  Ett  spänne  af  D-varieteten  är  funnet  i 
Kent  O- 

Sir  W.  Wilde  afbildar,  i  sin  katalog  öfver  Dublin- 
museet, tvenne  bukiga  bågspännen  med  måttligt  tjock 
bygel").  Fyndorten  synes  vara  okänd;  jag  vet  icke,  om 
de  äro  funna  i  Irland. 

Ett  prof  på  den  iriskt-brittiska  ornamentiken  gif- 
ver  tig.   104.     Originalet  förvaras  i  Dublin-museet. 

På,  de  aflägset  liggande  stora  öarne  i  det  Atlanti- 
ska hafvet  fick  den  keltiska  kulturen  en  rik  utvecklino- 
och  bevarade  der  längre  än  annorstädes  sin  esrendom- 
liga  karakter  —  en  ofta  återkommande  företeelse  i  ett 
kulturområdes  yttersta  delar.  Så  mycket  mera  är  detta 
af  vigt,  som  dessa  öar  mer  än  Téne-kulturens  franska 
och  schweiziska  områden  varit  fria  från  direkta  berörin- 
gar med  medelhafslanden  och  deras  civilisation. 


Jag  har  här  och  i  det  föregående  antagit  som  gif- 
vet,  att  den  i  fråga  varande  fornsaksgruppen  är  keltisk. 
Den  tillhöt  dock  icke  Kelterna  i  allmänhet,  utan  vissa 
(de  vestra  och  nordvestra)  keltiska  stammar.  Bevisnin- 
gen är  ganska  enkel. 

Myntkunskapen  har  lemnat  ojäfviga  bevis  d erfor, 
att  de  i  början  af  detta  kapitel  omtalade  mynten  äro 
keltiska.  Hvarhelst  de  hittas,  der  hafva  således  Kelter 
bott  eller  folk,  som  direkt  eller  medelbart  stått  med 
Kelterna  i  förbindelse.  Men  då  derjämte  öfriga  fornsa- 
ker,  som  förekomma  i  de  enligt  historiska  vitnesbörd 
säkert  keltiska  landen,  Frankrike,  England,  Irland,  åter- 

')  Kemble,  Horae  ferales.  pl.  XXI,  fig.  5. 

^)  Catalogue  of  the  antiquities  of  aniraal  materials  and  bronze.  s.  567. 
fig.  473  och  474. 


121  TÉNE-GRLPPENS    BÅGSPÄNNKN.  133 

iinnas  österut,  i  Kui-opa  i  sarnina  trakter  smn  de  kelti- 
ska mynten,  se  vi  dcrat',  att  tlct  är  i<kf  hloit  .-sam- 
färdsel med  KeltciMia,  som  hragt  m}nteii  till  mellersta 
och  östra  Europa,  utan  att  dei-  funnits  rent  af  keltisk 
kultur.  Da.  man  sv;iidigen  far  anta^^a,  att  ett  folk  full- 
komligt adopterar  en  främmande  kultur,  utan  att  om- 
bilda  henne,  förvandlande  henne  till  ett  uttryck  af  sin 
<^gen  karakter,  måste  man  antaga,  att  denna  i  öster  från 
Gallien  förekommande  keltiska  kultur  vei-kligen  tillhört 
cler  bosatta  Kelter. 

Om  redan  härmed  den  jämförande  fornforskningen 
åt  historien  lemnat  ett  för  henne  användbart  faetura, 
vinna  vi  uienom  att  fortsätta  våra  undersöknino-ar  ännu 
ett,  af  icke  mindre  historisk  eller  i  synnerhet  kultur- 
historisk  vigt. 

Tene-gru})pens  spännen  föiekomma  bland  fornsa- 
ker,  som  alls  icke  kunna  kallas  keltiska,  utan  tvifvels- 
utan  äro  germanska;  de  keltiska  spännena  hafva  såle- 
des adopterats  —  och  i  någon  mon  ombildats  —  af 
germanska  stammar.  Alltså  hafva  dessa  kommit  i  be- 
rörinor  med  keltiska  stammar  och  af  deras  kultur  lånat 
typer. 

När  jag  i  burjan  af  sommaren  1870  kom  till  Xord- 
Tyskland  fann  jag  ett  sådant  späinie  redan  i  museet  i 
Liibeck  bland  fynd  från  »Wendenkirchhöfe»  —  rättare, 
från  äldre  jernålderns  germanska  grafvar  —  vid  Bi\- 
chen.  'Tag  fann  i  detta  spänne  -  det  var  mycket  likt 
fig.  lOö  —  och  i  dess  likar  ett  visst  slägttycke  med 
de  hallstattska  formerna;  Téne-gruppen  hade  jag  iinnu 
icke  mycket  studerat  och  snni.manblandade  den  derföre 
ännu  med  den  hallstattska.  Min  undran  att  se  dessa 
sydländska  former,  särskildt  tillsannnan.s  med  jernsaker, 
tilltog,  när  jag  fann  dem  icke  en  och  annan  gång,  utan 
i  nästan  hvarenda  större  nordtysk  sanding  jag  besökte, 
i   Hannover,   Leipzig,    Ilalle,    Hreslau    och   Berlin.     Spän- 


134  HANS    HILDEBRAND.  122 

iieii  af  samma  slag  äro  i  öfrigt  afbildade  af"  Linden- 
schmit  och  Preusker  ').  Först  i  Berlin,  der  jag  efter 
återkomsten  från  Södern  studerade  i  S3'nnerhet  de  alt- 
markska fynden  m.  Ii.,  i  hvilka  dessa  spännen  förekom- 
ma jämte  typer  af  den  nordiska  äldre  jernåldern,  13'c- 
kades  det  mig  att  komma  till  klarhet  om  deras  plats 
i  den  arkeologiska  utvecklingen. 

Studiet  af  denna  fyndgrupp  är  ännu  förenadt  med 
svårigheter,  i  följd  af  den  ringa  behandling,  som  i 
Tyskland  kommit  den  till  del.  1  Berlin-museet  äro 
fynden  i  allmänhet  icke  sammanhållna,  hvadan  man  i 
flera  lådor  och  skåp  måste  söka  upp  det  sammanhö- 
rande, innan  man  kan  få  en  öfversigt  af  fyndens  karak- 
ter. Så  mycket  visa  emellertid  dessa  fjnd,  att  med 
spännen  af  Téne-typ  förekomma  i  Nord-Tyskland  jern- 
svärd  och  jernlansar,  nuetdera  slaget  af  Téne-typ,  sköld- 
bucklor af  jern,  h vilkas  toppformiga  öfverdel  afslutas 
med  en  hög  cylinder  af  smal  genomskärning,  saxar  (af 
ullsax-formen),  små  sporrar  med  konisk  spets  och  sköld- 
handtag, båda  delarne  af  samma  former,  som  äro  af- 
bildade i  K.  Vitterhets  Historie  och  Antiqvitets  Aka- 
demiens Månadsblad  1872,  tig.  1  och  2.  På  grund  af 
dessa  och  andra  omständicrheter  kan  man  icke  undgå 
att  räkna  dessa  fynd  till  Nord-Tysklands,  Danmarks, 
Sveriges  och  Norges  äldre  jernålder,  hvars  utbredning 
på  östra  sidan  af  Östersjön  ännu   återstår  att  utreda. 

Dä  jag  icke  haft  synnerligen  många  goda  tecknin- 
gar att  följa,  har  jag  här  meddelat  allenast  tre  inbördes 
afvikande  former. 

Fig.   105  visar  ett  spänne,  funnet  i  Limeburg.     Ett, 


*)  Lindenschrait,  Alterthiimer,  II.  7  pl.  3.  Preusker,  Blicks  in  die 
vaterläiidische  Vorzeit,  3  pl.  6.  Jfr  ock  Biisching,  Der  Deutschen  La- 
ban, Kunst  und  Wissen  iin  Mittelalter.  2.  pl.  C  (Schlesische  Alter- 
thiimer. 


r2.'3  tkne-gri:i'im:ns  1{A(;si>annkx.  135 

i  (let  iiiiniKistc  likii  ;ii-  lunnci  \i(l  l.fdiiic  i  Altmark, 
Det   ill'    rciic-varictcicii    |)    ii;i>t:iii    iifaii    all    tViiiiiKli-iii;^. 

V']<i;.  106  visar  ett  sjiäiiiK-  iuiiiict  vid  Lohnc  i  Alt- 
mark. Pa  (le  i)laiia  f\"rsi(li<j:a  utvidirniiiirariic  Jli*o  små 
iialfkulor  at  Ix-ii  tastudc  jui  smala  l<roiis>rit"t.  J-Oniicii 
torekommui"   bland   dessa  tyiid    i    ett    par   \  arictctcr. 

0]'igiualc't  till  iig.  1()7  fiM-ckomiiifr  llcrstädcs  t.  ox. 
i   tyudeii  Ivadebui-g   j   Sacliseii   samt    i   Sclilcsicii  '). 

1  ötVigt  förekomma  exemplar  af"  <  "-\arietetenia  (<' A 
oeh  C  c)  vid  Lohiie  i  Altmark,  vid  Xiescliiitz  nära  Ha\  ii 
i  Sachseii  samt  i  Sehlesieii.  Ett  exemplar  af"  \aricte- 
•  teii   1^  är  funnet  vid   Nftnchritz   i  Sachsen  '). 

Hur  skall  man  förklara  detta  öfverflyttande  frän 
ett  kulturområde   till   ett  annat':' 

Dessa  germanska  Téne-spännen  förekomma,  så  vidt 
jag  af  för  handen  varande  matei'ialier  kan  sluta,  från  Lii- 
iieburo;  i  vester  till  Weiehsel  i  öster,  öfver  hela  lag- 
landet  mellan  mellersta  Tysklands  berg  och  Östersjön. 
Om  de  germanska  stammar,  som  vid  var  tideräknings 
begynnelse  bodde  inom  detta  från  det  romerska  riket 
afläfi^sna  område,  lemnar  oss  historien  allenast  sväfvande 
uppgifter.  Så  mycket  större  skäl  hafva  vi  att  taga 
vara  på  de   u})plysningar  fornsakerna   Icmna. 

( )m  de  keltiska  spännetyperna  blilvit  af  de  ger- 
manska stammarne  u[)ptagna,  måste  nudlan  dem  cii 
läuirre  eller  kortare  berörinij  hafva  inträffat,  undci-  och 
i  följd  af  hvilkcn  de  senare  kunde  af  de  töi"ra  cmot- 
taga  ett  lan.  Tiden,  när  detta  skedde,  lemnar  jag  tills- 
vidare (lei-hän,  alldenstund  för  de  germanska  stammarne 
i  dessa  trakter  tideräkningen  ännu  är  niiiidre  säker. 
Lättare  är  fi"airan  om  orten,  inom  li\ilken  beröriiiLien 
försiggick. 


')  Preusker,   anf.   l)ok.  3   s.   S.'J. 
-')   Preusker,   anf.   st. 


136  HANS   HILDEBRAND.  124 

Man  kan  icke  söka  den  annorstädes  än  i  den  kel- 
tiska kulturens  längst  framskjutna  förposter,  således  en- 
ligt livad  redan  .  blifvit  frainstäldt,  i  Thiiringen,  Böh- 
men  och  Ungern.  Dä  de  ifrågavarande  spännena  up- 
penbarligen höra  till  Nord-Tysklands  äldsta  germanska 
tid  och  då  Germanerna  ursprungligen  kommit  icke  ve- 
sterifrån,  från  Rhen,  utan  österifrån  från  Caucasus  och 
dess  trakt,  synes  det  troligare  att  beröringen  med  den 
keltiska  kulturen  försio-o^ått  i  det  östlio^are  lio-o-ande  Un- 
gern  än  t.  ex.  i  Thiiringen,  ehuru  väl  de  Germaner,  som 
kring  Karpatherna  gått  i  skola  hos  Kelterna,  mycket 
väl,  när  de  senare,  längre  i  vester,  ånyo  kommo  i  be- 
röring med  Kelterna,  kunde  röna  ett  nytt  eller  rättare 
ett  fortsatt  infivtande.    Att  så  skett,  g-öres  sannolikt  redan 

^  'o 

af  det  nära  granskapet  mellan  Kelternas  bygder  i  Er- 
furt-trakten  och  Germanernas  i  t.  ex.  Liinebur»;  och 
Altmark.  För  detta  äfven  från  Vestern  utgående  infly- 
tande talar  måhända  den  omständigheten,  att  de  fio;. 
87  afbildade  djurhöfdade  kedjehakarne  lika  väl  som 
Téne-spännena,  förekomma  i  de  altmarkska  fynden. 
Tilläggas  må  ock,  att  kedjor  af  de  slag,  som  lig. 
86  visar,  förekomma  äfven  under  Nordens  äldre  jern- 
ålder  ^). 

Uno-erska  fvnd  visa  ovedersäo-licren,  att  mellan  Un- 
gerns  och  Nordens  fornlemningar  funnits  ett  ganska 
nära  sammanhang,  särskildt  under  den  constantinska 
tiden.  Men  vitnesbörd  om  någ-ot  tidlösare  förbindelser 
saknas  ingalunda  vid  sidan  af  dem,  som  Téne-spännena 
lemna.  Att  nu  närmare  ingå  på  dessa  och  andra  här- 
med sammanhän okande  frågor  skulle  leda  oss  allt  för 
långt    åt    sidan.     Här    må    derföre    antydningarne    göra 


')  En  särdeles  vacker  brouskedja  af  detta  slag,  funnen  i  Småland, 
förvaras  i  hr  grefve  G.  von  Essens  samlingar  pä  Vijk.  Ett  fragment 
af  en  liknande  kedja,   funnet  i  Danmark,   är  afbildadt  "\V.   354. 


125  TENE-GRUPPENS    BÅGsPÅNNExV.  1.". 


)  i 


tillfyllest;  den  utlörliga  IViiinstiillniii;:*'!)  spai-ai-  jag  till 
en  följande  afiiaiidling  '). 

Jag  kan  dock  icke  underlåta  att  redan  nu  an\o 
paj)eka,  Iniiuledes  den  jäniförande  fornforskningcn,  när 
hon  gar  sin  väg  fi-ani  sjcliständigt,  heliandlandc  de 
henn(*  tillkommande  mat(;rialierna  och  hdjundc  sina 
lagar,  kan  lemna  at  andra  vetenskaper  för  dem  an- 
vändhara  resultater.  Man  hai"  med  afseende  pa  Germa- 
nei-nas  äldsta  bostäder  och  deras  vandi-iui^ar  framställt 
inbördes  mycket  afvikande  åsigter.  Mangen  hai-  an- 
tagit, att  af  de  germanska  stammarne  några,  de  goti- 
ska och  de  med  dem  närn\are  besläfjtade,  tidigt  voro 
bosatta  vid  eller  kring  Östersjön,  samt  att  de  härifrån 
utvandrat  ät  sydost  och  åt  sydvest.  Att  från  låglandet 
söder  om  Östersjön  Germaner  vandrat  söderut,  torde 
få  anses  vara  visst,  men  å  andra  sidan  vågar  jag  påstå, 
att  dessa  vandringar  voro  allenast  sekundära  samt  att 
de  nordliga  trakter,  från  hvilka  de  utgingo  (norra 
Tyskland)  varit  allenast  en  station  af  jämförelsevis  min- 
dre betydelse  pä  vägen  från  Asien  till  norra,  vestra 
och  S3'dvestra  Europa.  Eller  talar  icke  härför  den  om- 
ständigheten, att  den  tidigaste  germanska  kulturen  i 
norra  Tyskland  upptagit  keltiska  d.  v.  s.  sydligare  ele- 
menter?  Jag  kallar  non-a  Tyskland  en  station  af  »jäm- 
förelsevis mindre  betydelse»  af  den  anledning,  att  (rer- 
manerna  under  den  korta  tid  de  der  vistades,  innan  de 
trängdes  undan  af  de  Weichsel  öfverskridande  Slaverne, 
icke  hunno  så  omgestalta  hvad  de  under  beröringen 
med  sina  södra  grannar  lånat,  att  de  deraf  åstadkom- 
mit verkligen  nya  typer,  som  kunnat  för  kulturen  i  an- 
dra Europas  delar  blifva  fruktbringande. 

För  öfrifift  torde  man  framdeles  komma  att  inom  detta 
nordtyska  område,  som   rönt  inverkan   af  Teiie-kulturen, 


')  Jfr  ofvan  s.  32. 


138  HANS    IIILDEBRAND.  126 

urskilja  så  väl  smärre  områden,  som  kulturpei-iuder. 
Så  mycket  tror  jag  mig  redan  kunna  se,  att  Tene-kul- 
turens  i  fråga  varande  inflytande  icke  allestädes  eller  all- 
tid varit  omedelbart.  Om  iao;  icke  misstao^er  mig  allt- 
för  mycket,  har  det  germanska  spännet  tig.  107,  som 
tillhör  en  varietet  af  den  keltiska  Téne-typen,  i  någon 
mon  rönt  inverkan  äfven  af  romersk  kultur.  Med  fara 
att  anses  framkasta  en  paradox,  påstår  jag:  då  den 
spänneform,  som  här  afbildats  fig.  107,  visar  sig  vara  i 
de  tidio-are  g-ermanska  orrafvarne  oranska  allmän  och 
då  hon  på  grund  deraf  kan  anses  vara  verklig  germansk 
eo^endom  —  i  kraft  af  den  art  af  eo^anderätt,  arbetaren 
har  till  sitt  arbete  — ,  då  hafva  vi  redan  i  detta  oan- 
senliga spänne  ett  bevis  derför,  att  de  i  norra  Tysk- 
land bosatta  Germanerna  varit  i  berörino-  med  keltiska 
folk,  hvilka  blifvit  romaniserade,  eller  med  Romarne,  hvil- 
kas  civilisation  blifvit  uppblandad  med  keltiska  elementer. 

Men  dessa  Téne-spännen  tillhöra  icke  allenast  Ger- 
manerne  i  Nord-Tyskland,  utan  äfven  Germanerna  norr 
om  Eidern  och  norr  om  Ostersjjn. 

I  Danmark  har  man  funnit  spännen  af  Téne-typ 
(varieteten  D,  ren  eller  biform)  på  Bornholm  och  Fyen 
samt  i  Nord-  och  Söderjutland  M- 

Inom  Sverige  äro  Téne-spännen  funna  i  Vestergöt- 
land  -)  samt  på  Oland  '')  och  Gotland.  I  synnerhet  de 
på  Gotland  funna  äro  att  märka,  ty  dels  äro  de  icke  få, 
dels  hafva  de  hittats  tillsammans  med  andra  fornsaker, 
alltid  frän  jernålderns  tidigare  skiften  *). 


^)  Engelhardt,  Nydaras  Mosefund,  s.  53  (tig-,  a),  58  och  69  (V.  5, 
VII.  22  och  VIII.  3).  I  Worsaaes  Afbildninger  (icke  i  Oldsager)  är 
afbildadt   ett  sådant  spänne  tig.   176.     Årböger   1870.   pl.   8. 

-)  Spänne,  funnet  i  Värings  socken  (förvaras  i  Skara  museum);  se 
Mohtelius,  Från  Jernåldern  pl.   5   tig.   12. 

■*)  Spänne  funnet  i  Kastlösa  socken,   här  afbildadt  tig.   108. 

*)  Fynd   från  Sojvide  i   Sjonhems    socken    och    från    Eiidre.      Två   äro 


127  TÉNE-CRUPPENS    BÅGSPÄiNNEX.  V.V.) 

Dessa  svcntikji  hilorinci'  st;i  i  lOrliallaiiik-  till  de 
rent  keltiska  iiiei-  firirrau  in-  de  danska  ocdi  de  nord- 
tyska  iig.  106  oeh  (i  syiiiieiiictj  105;  de  stå  dereuiol  jia 
sainnia  ståiidi)imkt  soin  det  iiordtyska  exeinj)lar<'t  fi;,^. 
1U7.  De  vitna  liksom  detta  om  en  frinito-aiiireii  hciO- 
ring  med  romersk  kidtur.  Det  liadc  do-föi-c  vaiir  sy- 
stematiskt  riktigare  att  omtala  dem   tOr.st   i   nästa  kapitel. 


\'i  beiinna  oss  nu  vid  en  livilostation  i  var  under- 
sökning. Det  är  derföre  skäl,  att  vi  kasta  en  Idick 
tillbaka. 

Bronsålderskulturens  bågspännen  tillhöra  tvenne 
skilda  grupper,  den  ena  med  mekaniskt  vidfästad,  den 
andra  med  oro-aniskt  sammanliän"^ande  nål.  De  fornsa- 
ker,  som  man  finner  i  sällskap  med  den  ena  oeh  den 
andra  grupi)ens  spännen,  äro  ock  sins  emellan  skilda. 
Vi  hafva  således  tva  kulturgrupper,  två  sidoordnade  T^ul- 
turer  oeh  dermed  nödvändigt  tvenne  sidostående  folk'). 
Att  för  de  tvenne  kulturerna  finnes  en  gemensam  forn- 
tid,  är  möjligt,  till  och  med  troligt,  men  af  denna  ge- 
mensamhetstid  hafva  vi  inga  faktiska  (ivarlefvoi-,  \  i  veta 
ej  ens  med  visshet,  hvarest  den  genoralefdes;  sainiolikt 
skedde  det  dock  i  Asien.  En  orranskninn;  af  bronskul- 
turens  spänneformer  är  tillräcklig  för  att  undergräfva 
och  störta  alla  theorier  om  den  nordiska  bronsålderns 
feniciska  eller  etruskiska  ursprung. 

Den  nordiska  bronskulturen  (med  spännets  nål  me- 
kaniskt vidhäftad)  har  herrskat  i  norra  Tyskland,  i  Dan- 


här    afbildade    Hg.    109    (luv.    4537    Sojvide)    och    tig.    110  (luv.  453G 
Eiulre). 

^)  Jag  ser  bort  tVan  de  få  undantagsfall,  sora  finnas.  Jfr  II  II., 
Svenska  folket  under  hedna  tiden  (andra  upplagan)  s.  18.  77,  Anti- 
qvarisk  Tidskrift  för  Sverige  2  s.   248,  Moutclius,   Fraii  Jenulldern  s.  21. 


140  HAXS    HILDEBRAND.  128 

mark,  Sverige  och  Norge.  Utvecklingen  var  betydlig 
och  mångsidig,  samt  icke  fullt  densamma  i  det  stora 
områdets  alla  delar.  Denna  bronskultur  försvinner  utan 
att  märkbart  fortlefva  i  de  kulturer,  som  sedermera 
rådde  i  samma  område. 

Den  södra  bronskulturen  (med  spännets  nål  orga- 
niskt sammanhängande)  är  ock  fördelad  i  grupper,  af 
hvilka  allenast  en  förblef  en  ren  bronskultur,  de  an- 
dra upptogo  jernet  och  blefvo  mer  eller  mindre  helt 
jernkulturer. 

Den  rena  bronskulturen  inom  den  södra  gruppen 
är  den  ungerska.  Dess  spännen  liksom  dess  öfriga  forn- 
saker  intaga  en  plats  för  sig.  Afven  denna  kultur  för- 
svinner utan  att  inverka  på  de  i  landet  följande. 

En  annan  af  de  södra  bronskulturerna  har  här  kal- 
lats den  hallstattska.  Den  herrskade  i  alplanden,  och 
i  sydvestra  Tyskland  samt  inom  en  stor  del  af  Schweiz. 
Vi  känna  henne  endast  i  hennes  yngre  skick,  i  hennes 
öfvergång  från  brons-  till  jernålder.  Hon  tillhör  stam-, 
mar,  som  nämnas  i  historien,  Taurisker,  Helvetier  m.  fl. 
Denna  kultur  försvinner,  dock  icke  fullt  så  spårlöst  som 
den   unirerska  och  nordiska. 

I  vester  härom  en  annan  kultur,  som  jag  kallat 
Téne-gruppens,  längre  hunnen  i  utveckling,  rikare  på 
lifskraft.  Afven  denna  kultur  har  tillhört  historiska 
folk,  hvilka  dessutom  spelat  en  mer  framstående  rol  än 
Hallstatt-gruppens  —  Galler,  Belger,  Britter,  Böjer  o.  s.  v. 
Téne-kulturens  lifaktighet  synes  bäst  deraf,  att  hon  in- 
kräktar på  de  andras  områden.  Hon  förekommer  t.  ex. 
i  Ungern,  utan  att  ega  sin  förutsättning  i  någon  detta 
lands  tidigare  kultur. 

Såväl  Hallstatt-  som  Téne-kulturen  var  sjelfständig, 
men  mottog  derjämte  ett  icke  obetydligt  inflytande 
från  den  återstående  sydliga  bronskultur,  som  jag  ur- 
skilt,   den  itidiska.     Denna  kultur  är  det,    som  fullstän- 


129  TKNE-GRUPPENS    HÅGspÄNNEX.  141 

digast  skiftat  karaktcr  oi-li  l)lil'vit  cii  Nci-kli;^-  jcrnkultui-  — 
den  romerska.  Det  italiska  spiiiinct  IciVer  liiiigst  och 
vinner  det  största  oinradct.  |)ft  utvecklas  under  iu- 
verktm  af  de  i  uorr  om  Italien  liociidc  nationaliteterna, 
men  tack  \are  denna  tillsats  af  utom-italiensk  nationa- 
litet uttränger  det  dennas  egna,  sjelfständiga  skaj»elser 
och  blir  enrådande  till  och  me<l  i  Tene-kulturens  land, 
herrskar  frän  den  Atlantiska  oceanen  till  de  östra  Kai'i»a- 
therna.  Det  italiska  ellei-  romerska  spännet  liiTi^er  ock 
till  grund  för  mangen  gru[)[)  af  germanska  spännen, 
hvilka  vi  finna  utbredda  öfver  ICuropa  frän  England 
och  Helsinfjland  till  Toscana  och  Siebenbur<i:en.  Het  är 
dessa  faser  af  utvecklingen,  den  romerska  och  den  irer- 
manska,  som   vi   i   det  följande  skoUi  granska. 


Tillägg. 

Jag  har  ofvan  sagt,  att  de  djurhöfdade  hakarne 
hafva  från  det  keltiska  området  öfverflvttats  till  det 
germanska  och  dervid  åberopat  ett  fynd  från  Altmark 
(s.  136).  Sedan  den  föregående  framställningen  blifvit 
utarbetad  och  lemnad  till  tryckeriet,  företog  jag  en 
tjenstresa  till  Gotland  och  fann  der,  vid  ett  besök  på 
landskansliet,  tvenne  djurhöfdaJe  hakar  af  brons,  tunna 
vid  tvenne  olika  tillfällen  vid  Sojvide  i  Sjonliems  soc- 
ken jämte  spännen  af  Thie-ti/p.  Fynden  äro  äinui  icke 
inkomna  till  museum,  men  jag  har  ])eredt  mig  tillfälle 
att  här  afbilda   den   ena  af  dessa  hakar  (tig.   a). 

Det  torde  ej  behöfvas  att  vidlyftigt  orda  om  lie- 
tydelsen  af  dessa  fynd.  De  stadfästa  li\ad  jag  re(lan 
yttrat  om  en  inverkan,  som  under  en  viss  tiil  och  pa 
vissa  orter  utöfvades    af   Kelter   på   (Jei-manci-.      De   vi>a 


142 


HANS    HILDEBRAND. 


130 


ytterligare,  att  det  mellan  Gotland  och  Nord-Tyskland 
(t.  ex.  Altmark)  fans  under  vår  tideräknings  första 
århundraden  ett  kultursammanhang  så  pass  nära,  att 
man  kan  sätta  i  fråga,  huruvida  det  beror  allenast  på 
samfärdsel  eller  på  en  Gutarnes  utvandring  från  någon 
del  af  norra  Tyskland.  Flera  fynd  och  närmare  un- 
dersökningar på  Gotland  och  än  mer  i  Nord-Tyskland' 
torde  kunna  lemna  svar  på  denna  för  utredandet  af 
vara  äldsta  förhållanden    så   intressanta  fråjxa. 


131  ri:NK-(;i{iiM'i:.\s  hacspänxkx.  143 


Sjette   kapitlet. 

Romerska  hchjfipännen. 

Huru  ensidi<xt  studiet  af  den  klassiska  arke(jlu<Men 
bedrifves,  visar  sig  ganska  tydligt  deraf,  att  man  far 
allenast  otillfredsställande  svar  på  en  så  enkel  fråga : 
hur  sågo  Romarnes  spännnen  ut? 

p]rkännas  må,  att  en  och  annan  omständighet  fOi'- 
svårar  svarets  afgifvande.  Visserligen  finner  man  pa 
romerska  konstverk,  t.  ex.  på  skulpturens  alster,  spän- 
nen afbildade,  men  dessa  äro  ej  så  återgifna,  att  man 
kan  anse  dem  vara  kopior  af  bestämda  originaler.  Det 
romerska  spännet  var  åtminstone  ofta  rundt,  skifforniigt. 
Så  mycket  visa  oss  bilderna,  men  just  intet  mer.  Hur 
dessa  kretsformiga  spännen  voro  ornerade,  visa  de  oss 
icke.  Man  var  under  den  klassiska  konstens  tid  icke 
auLceläo-en  om  att  locka  åskådarens  öira  till  att  i  nairon 
betydligare  mon  fästa  sig  vid  sådana  yttre  detaljer  som 
ett  spänne,  utan  åt  dem  och  åt  undra  nödiga  l)ihung 
gaf  man  en  så  allmlin  hållning  som  möjligt,  antydnin- 
gar mer  än  detaljer.  Våra  dagårs  mer  realistiska  konst 
söker  att  i  detalj  vara  ti-ogen,  nu-n  råkar  dcrigcnom, 
emedan  stilstudierna  äro  så  försummade,  i'ätt  ofta  ut 
för  faran  att  vara  i  det  lilla  trogen,  men  fela  i  det 
stora,  genom  att  på  orätt  sätt  och  på  orätt  plats  an- 
bringa hvad  man  i  kostymdetalj  lånat  från  ett  förgånget 
tidehvarf  *). 


')  Ett  broussvärd,  med  yttersta  trohet  kopieradt,  men  satt  i  en 
nordisk  vikings  d.  v.  s.  en  jernrddersnians  liand.  eller  ett  af  bronsål- 
derns ornamenter  paradt  med   en   jcrnaldcrns  ormslinga  gör  på    en    livar, 


144  HANS   HILDEBRAND.  132 

Dessa  runda,  skifforiniga  spännen  höra  icke  till 
onifåno;et  för  min  nuvarande  undersöknino-. 

Men  bågspännen  saknades  icke  inom  den  romerska 
verlden. 

Utan  att  hafva  sett  ett  enda  romerskt  bågspänne, 
kunna  vi  theoretiskt  sluta  oss  till  deras  utseende.  Så- 
som den  romerska  kulturen  har  sin  rot  i  de  tidiijare 
italienska  kulturformerna,  så  böra  ock  de  romerska  bag- 
spännena  stå  i  sammanhang  med  något  eller  några  af 
de  italiska  bågspännen,  som  blifvit  omnämnda  här  of- 
van  i  tredje  kapitlet.  Jag  fann  ock  såväl  i  Neapels 
museo  nazionale  som  i  den  lilla  samlingen  i  Pompeji 
en  mängd  spännen  af  den  form,  som  hg.  111  visar  — 
ett  väldigt  bågspänne  med  plattad  bygel  och  med  en 
afiång  perla  af  ben,  fluss  e.  d.  trädd  på  bygelns  för- 
längda och  raka  ändstycke.  Då  dessa  spännen  äro  i 
de  pompejanska  fynden  allmänna,  äro  vi  berättigade 
att  anse  dem  karakterisera  det  romerska  kejsardömets 
och  vår  tideräknings  första  århundrade. 

Detta  spänne  står  fullständigt  på  det  fornitaliska 
spännets  ståndpimkt;  det  består  af  ett  stycke,  som  ut- 
gör nål  och  bygel,  mellan  hvilka  öfvergången  bildas 
genom  en  spiralläggning,  men  det  hnnes  andra  båg- 
spännen, som  i  ännu  högre  grad  kunna  kallas  romer- 
ska, emedan  de  i  viss  mon  afvika  från  de  tidigare  for- 
merna och  denna  afvikelse  uppstått  inom  den  romer- 
ska verlden.  Huru  afvikelsen  tillkom  och  huru  den 
utbildades,  skall  jag  längre  fram  i  ett  sammanhang  visa. 
Den  består  —  i  korthet  sagdt  —  deruti,  att  hos  de  ro- 
merska typerna  löses  sammanhanget  mellan  nål  och  by- 
gel,   men    dervid   förstod  man  att  antingen  så  väl  dölja 

som  gjort  verkliga  stilstudier,  ett  ytterst  pinsamt  intrvcic.  Vida  lättare 
försonar  man  sig  med  de  tidigare  moderna  mästarues  sed  att  kläda  och 
väpna  forntidens   menniskor  efter  sin  egen   saratids  skick. 


133  Ko.MKIiSKA    bAGSPÄXNEN.  14 


;) 


detta  eller  sA  väl  saimiiaiitjista  dv.  tva  skilda  (lijai-iic,  att 
saininanliaiiget  med  de  sydliindska,  af"  ett  styeke  l»ildade 
spännena  genast  faller  i  ögonen, 

»Romerska  hagspänncn»  äro  allmännare  uti  de  nnrd- 
ali)inska  sandingarna  iiii  i  de;  italienska.  Detta  kan  synas 
eget,  men  äi-  dock  i(d<e  alldeles  otnrklai  TiLit,  Först  <><  Ii 
främst  har  ett  litet  spänne,  alster  af  iiandxcrket  oeh 
icke  af  konsten,  ingalunda  samma  intresse  föi-  den  klas- 
siska arkeologien  inom  Italien,  der  det  öfverllixlar  af 
romerska  fornsaker,  som  bland  oeh  norr  om  Alperna, 
hvarest  man  äfven  öfver  den  minsta  romerska  fornsak 
glädjer  sig,  emedan  i'edan  sjelfva  omständigheten,  att 
den  hittas  just  på  den  orten,  gifver  vitnesbörd  om  det 
för  häfdaforskaren  och  topografen  vigtiga  factum:  »här 
funnos  Romare  eller  hit  sträckte  sig  åtminstone  den  ro- 
merska  kulturens  inflytande».  Vidare  torde  man  kunna 
a  priore  antaga  —  och  erfarenheten  styrker  rikligen  detta 
antagandes  giltighet  —  att  inom  provinserna  skulle  spän- 
nena visa  en  större  vexling  i  f<jrm,  ty  der  samverkade 
vid  utförandet  af  det  minsta  som  af  det  största  tvenne 
faktorer,  den  tidigare,  inhemska  smaken  och  kulturen 
samt  den  för  Italien  egendomliga  i  en  jämförelsevis  sen 
tid  i  alla  provinserna  införda  och  dermed  föi-  dem  alla 
o-emensamma  romerska  smaken  (^di  kulturen,  rndantag 
härifrån  kunna  bilda  allenast  sådana  provinsei-,  i  h vilka 
det  romerska  elementet  var  så  öfvermäktigt,  att  det  i 
o-rund  fbr((Väfde  alla  yttringar  af  landets  tidigare  natio- 
nalitet. Om  detta  migonstädes  verkligen  inträffat,  lemiiar 
iag  dcrhän;   principielt  omöjligt  äi"  det   icke'). 

Under  det  iaii  vintern  ixjo  71  besökte  en  mämrd 
samlino-ar  i  det  romerska  rikets  gränsland,  l)aeieii.  l'an- 
nonien,  Noricum,  luetien  0(di  \'iiideli<'ieii  >anii  <ierniaiiia 

')  Man  sii^^cr,  att  det  romerska  spännet  i  Gallien  skall  vara  rent 
romerskt.  Jag  betviflar  uppgiftens  riktighet,  men  liar  ii-ke  varit  i  tillfälle 
att    ined    egna    ögon    pnUVa    fiirliällauilct.      Tilläggas    må,  att  iVir  den   ro- 

Aiiti'11:     TiJskriJl.      i.  I** 


146  HANS    HILDEBRAND.  134 

siipcrior  och  interiör  och  Belgica,  fann  jag,  att  olika 
spänne-typer  voro  karakteristiska  för  olika  provinser. 
Detta  är  visserligen  helt  naturligt,  om  vi  besinna,  att  i 
de  olika  provinserna  funnos  olika  folkstammar,  hvilka 
gåfvo  hvai'  sin  olikartade  insats  i  det  romerska  provincial- 
arbetet;  det  var  dock  af  intresse  att  verkligheten  bekräf- 
tade theorien.  Man  skulle  derföre  kunna  ordna  de  ro- 
merska spännena  provinsvis,  men  äfven  om  mina  mate- 
rialier  vore  rikhaltiga  —  och  dessförutan  blefve  en  så- 
dan gruppering  ändamålslös  — ,  skulle  jag  föredraga  en 
anordnino-,  som  låter  det  orijaniska  sammanhanfrct  mel- 
lan  de  romerska  formerna  inbördes  samt  mellan  dem  och 
de  tidio-are  —  liksom  äfven  de  senare  —  framträda  i 
klarare  ljus. 

'Vid  sidan  af  det  ofvan  beskrifna  pompejanska  spän- 
net har  jag  satt  ett  annat  mycket  enkelt  —  så  enkelt, 
htt  det  svårligen  kan  sä2:as  ega  någon  särskildt  nationel 
pregel  (fig.  112).  Bygeln  saknar  alla  prydnader,  till  och 
med  ett  änd-ornament.  Han  öfvergår  i  en  trind  träd. 
som  medelst  en  omböjning  under  bj^geln  bildar  å  den- 
nas båda  sidor  en  kort  spiralcylinder,  innan  den  öfver- 
går till  att  blifva  nål.  Exempel  å  denna  typ,  som  kan 
förklaras  ur  de  tidigare  rent  italiska  formerna,  men  äf- 
ven kan  räkna  anor  bland  Téne-gruppens  enklare  varie- 
teter,  förekomma  här  och  der  inom  de  romerska  provin- 
serna. Ett  sådant  spänne  är  funnet  vid  en  rensning  af 
helsokällan  vid  Pyrmont^),  ett  i  det  närmaste  fullt  lika 
spänne,  här  afbildadt,  är  hittadt  bland  lemningarna  af  den 
belgo-romerska    kolonien    eller    staden   vid    Juslenville  "')• 


mcrska    perioden    äro    mina    studier   mer   ofullständiga    än    för    den    före- 
gående och  den  efterföljande. 

')  Bonner  Jahrbiicher  XLVI,  s.  48,  fig.  12.    Jfr  XXXVIII,  s.  116  f. 

-)  Bormans,    Rapport   sur  les  fouilles  opérées  en   1868  å  Juslenville 
par  rinstitut  archéologique  liégeois  (Liége   1869)  pl.  "VIII,   tig.  4. 


1-5Ö  IJo.MKIisKA    IlAfiSPÄNNEN.  11. 

Ktt  ti-cdjc  ;\v  fiiiiiict  i  IMicii-Hessen').  Dcssu  tre  iiro  s:i- 
ledes  fuiiiiii  i  de  roiiicrskt-Ncstkoltiskii  ]:iii<l«ii.  .Inir  li.il- 
Icr  (let  ti-(.Iifrt,  att  likiiMiidc  s|>;iiiii('ii  förvaras  äfveii  aiiiior- 
städes,  t.  ex.  de  i  österrikiska  saiidiiinrania,  rlmrn  lair  icke 
finner  n;igot  deroni   aiitcckiiadt   i    mina    i-csenotiser. 

En  vida  mer  ut|)i-cirl;id  kai-aktcr  li:ii-  spfuiiict  U-j;. 
IK»,  en  i  det  uanda  I)a('i(ii  iranska  ofta  fVti-ckommande 
form.  Tti  antik-kahinettet  i  Wien  fV)i-\a!'as  exemplar, 
som  äro  fnnna  vid  Maoura-herLict  i  Un<'-<-ni.  nära  nord- 
vestra  hörnet  af  Siebenbiiriren '),  samt  andra  IV.in  Posza^:- 
i  Thorda-koniitatet  (i  svdöst  fi-an  Ivlauseidjur-i- ').  IJland 
de  icke  fåtaliga  exeni[)lareii  i  Pest-museet  ^Vr  ett  lr;in 
Broos  {|)a  ungerska  Szäsvaros,  i  sydvest  frän  Karlshurf,;). 
Tvenne  i  Ungern  funna  exemplar  af  denna  X\\)  förvaras 
i  Herlin-museet.  Alla  spännen  af  denna  rvj),  som  kom- 
mit till  min   kännedom,  äro  af  silfver. 

Åtminstone  tv(mne  sänder  (vid  ^lauuraberiret  otdi 
vid  Poszag)  har  man  jämte  spännen  af  detta  slag  funnit 
kedjor  bildade  af  trådfina  länkar  och  l)äi'aiide  ringar,  vid 
hvilka  äro  fastade  små,  smala  oeli  trinda  silfvertenar, 
hvilkas  öfre  del  blifvit  hoplagd  till  en  ögla.  Samma 
slags    kedja    och    samma    slags   ringar   med  deras  bihang 

')  Emele.  Besclireibung  römisch(  r  uiid  (Icutsclier  Alterthiimer  in  dem 
Gebiete  (]er  Provinz  Rhein-Ilfsseu  (1833),  pl.    17   tiir.   0. 

^)  Seitli,  Fundchronik,  V,  s.  86,  fig.  64.  S.'icktn  *V  Kemier,  Sainni- 
lungen  s.  338.  —  Ett  iViul  fiiin  samma  trakt,  tillliörigt  Coiistantineriias 
period,  är  omtaladt  i   Månadsbladet  1872,  s.   118   i'. 

•^)  Seidl.  aiif.  ställe.  Ett  af  spännena  i  delta  fvnd  iir  afbildadt  i 
Arneths  Gold-  uiid  Silbermonumente  G  IX.  S  Hg.  ii7.  —  Säcken  A  Ken- 
ner  omtala  i  sin  nyss  anliirda  katalog  (s.  ,'5o8)  spännen  af  denna  typ 
fnnna  vid  Osztropataka  i  Saros-komitatet  (norra  Ingern),  men  denna 
sannolikt  oriktiga  uppgiit  synes  bero  pä  ett  missförstJind  af  .Vrnetlis  text 
till  nyss  citerade  Hgur.  Det  torde  vara  Poszäg-spännena,  som  blifvit  för- 
lagda till  Osztropataka.  Dä  det  derstädes  gjorda  fyndet  kan  med  ganska 
stor  noggrannhet  dateras,  är  det  af  vigt,  att  icke  dermed  sammanblanda 
fornsaker  frän  andra   liiiU,   hvilkas  tid  icke  iir  -fnllt   säker. 


148  HANS    IHLDEBRAND.  136 

hittades  år  1844  i  Siebeiibiirgen  jämte  en  skatt  af  silfver- 
inynt,  dels  den  romerska  republikens,  dels  från  den  illy- 
riska  kuststaden  Dyrrhachium.  Mynt  från  denna  stad 
och  den  likaledes  i  Illyrien  liggande  staden  Apollonia, 
preglade  före  år  229  f.  Kr.,  då  dessa  städer  förlorade 
sin  sjelfständighet,  hittas  m3cket  ofta  i  Siebenbiirgen,  i 
synnerhet  i  den  sydvestra  delen  af  landet.  Med  ledning 
af  liknande  fynd  utom  Siebenbiirgen  kan  man  uppvisa 
en 'gammal  handelsväg,  som  ledde  från  det  adriatiska 
hafvet  och  Illvricum  öfver  Naissus  och  Viminaciura  (i 
Moesien)  och  Sarmizegethusa,  Daciens  hufvudstad,  till 
truldbero-verken  i  norr  derifrån.  Pa  den  väo^n  skedde 
således  utbytet  af  daciskt  guld  mot  illyriskt  silfver^). 

Böra  —  hvilket  kedjefynden  synas  antyda  —  de 
ifråo-avarande  silfverspännena  hänföras  till  denna  period, 
som  ligger  före  den  romerska  provinstiden?  Det  är  väl 
möjligt.  De  spår  af  klassisk  smak,  som  dessa  spännen 
i  sin  konturbildning  visa,  höra  då  icke  till  den  romerska, 
utan  till  den  grekiska  kulturen. 

Ett  ytterligare  skäl  för  dessa  spännens  hänförande 
till  den  illyriska  handeln  på  Dacien  ligger  deri,  att  ett 
sådant  spänne,  af  stora  dimensioner,  blifvit  funnet  i  trak- 
ten af  Salona  i  Illyrien.  Det  tillhör  der  Verein  der 
Alterthumsfreunde   i  Bonn   och    är   publiceradt   af  aus'm 

Weerth'). 

Hvad  dessa  spännens  form  beträffar,  är  sammanhan- 
get med  Téne-gruppens  iibulor  uppenbart  —  den  långa, 
bakböjda  med  flera  kulor  prydda  fortsättningen  af  libu- 
lans  nedre  del  karakteriserar  just  denna  grupp.  Man 
blir  ganska  förvånad,  när  man  i  Siebenbiirgen  finner 
spännen    af    denna    typ,    keltiska   former   i   det   daciska, 


')    Jfr   Seidl    »S:   Kenner..    Fmulchronik    flerstädes,    i    svnneihet  III,  s. 
84—86. 

-)  Boniier  Jahibiicher  XLVI,  s.  45. 


137  ROMKRSKA  hAgspannen.  149 

<].  v.  s.  i  (let  ick('-k('ltisk:i,  iit;iii  tliraciska  laiick-l.  Möj- 
ligen talar  äfvcn  detta  (IcilVu-,  att  (|r>.sa  .siJninicii  icko 
äro  ursprungligen  iniiinnska  i  l>a«i<'ii,  utan  att  dr  dit 
inkommit,    der  vumiit   tycke   ocli    l»lil\it    ad()|iterade. 

Detta  är  ingalunda  det  enda  tall,  da  Tene-tNpri-na 
gå  igen  under  den  toniei-ska  liden.  Sa  t.  ex.  hittat-  man 
i  vestra  Tyskland  romerska  incdlanfoi-mer  nudlan  de.sssi 
keltiska  typer  ueli  de  germanska,  som  i-edan  i)lif"vit  i 
fig.  K).') — 110  afbildade.  Midlanrormer  iiro  de  till  tiden, 
ehuru  visserligen  någon  gång  de  romerska  exemplaren  i 
visst  afseende  föi'råda  en  länirre  fjången  utvecklinj'  ån 
de  nyss  eiterade  germanska  spännena,  hvilka  allesamman 
hvad  föreningen  mellan  bygeln  oeli  nålen  angår,  full- 
komligt stå  på  Téne-gruppens  eller  t.  o.  m.  })a  de  ita- 
lienska gru])perna8  ståndpunkt.  Kn  del  romerska  spän- 
nen tilllujra  i  detta  afseende  ett  alldeles  nytt  system, 
hvars  förhallande  till  det  i>anda  mg;  framdeles  skall  visa. 
Till  denna  grupp  hör  spännet  fig.  114,  livars  original  är 
funnet  vid  Pyrmont  vid  den  redan  onniäranda  hrunn- 
rensningen. 

Afven  andra  former  af  Téne-spännet  fortlefde  in 
under  den  romerska  perioden.  Fig  115  visar  ett  exem- 
plar, som  ansluter  sig  till  Téne-varieteten  Cl>:  det  för- 
varas i  det  baierska  national-museet  i  Munelien  <>eli  >kall 
vara  funnet  i  Baiern. 

En  eofendomlii»-  varietet  af  Tene-spännet  iir  afl>ildad 
fig.  98;  den  tillhör  den  rhenska  gruppen  af  fynd,  iinie- 
hållande  etruskiska  och  keltiska  fornsaker.  .Vven  denna 
varietet  förekommer  under  den  romerska  perioden:  nå- 
len är  då  på  annat  vis  förenad  med  bygeln.  Ett  sa<lant 
spänne  funnet  i  Iniiern,  fn-varadt  i  museet  i  Main/.,  är 
afbildadt  fisr.  11<>.  Liknande  iiro  funna  i  trakten  af 
'Kreuznach    och    vid    Xieid)urn-   an    (h-r   WCser^)   samt   vid 


')  Lindensclimit,   Altertliiimcr.   1     1.   pl.   .!.   fig.  8  ocli   9. 


150  HAXS    HILDEBRAND.  138 

Rottenburg  aiii  Xeckar').  Mellanformer  mellan  denna 
varietet  och  den  egentliga  Téne-typen  d.  v.  s.  med  alle- 
nast ett  hufvudformadt  ändstycke,  äfven  dessa  tillhö- 
rande den  romerska  perioden,  äro  funna  vid  Rottenburg 
och  Inneringen  (Hohenzollern-Sigmaringen").  Det  sist- 
nämnda spännet  är  visserligen  funnet  uti  en  icke-romersk 
graf  jämte  icke-romerska  fornsaker,  men  det  måste  hafva 
tillhört  en  kelt,  som  lefde  på  den  tid,  då  Romarne  hade 
intagit  hans  land  och  handverkarne,  vare  sig  romerske 
eller  infödde,  arbetade  under  romerskt  inflytande. 

Vi  gå  nu  från  de  vestra  till  de  östra  Kelternas  land. 
I  Pannonien  äro  spännen  ganska  vanliga  af  den  form 
som  fig.  117  visar.  Ett  är  funnet  vid  Mayersdorf  invid 
Wien  (i  k.  k.  antik-kabinettet),  ett  vid  Stein  i  Krain 
(Laibacher  kreis),  ett  vid  Raab  och  ett  vid  Stuhlweissen- 
burg  (båda  i  museet  i  Pest).  Andra  exemplar,  för  hvilka 
fj-ndorten  är  mig  obekant,  förvaras  i  Pest  och  Wien  ^). 
Ett  skall,  enligt  muntlig  uppgift  af  friherre  E.  von 
Säcken,  den  nuvarande  direktören  för  den  kejserliga 
fornsakssamlingen  i  Wien,  vara  funnet  mellan  Wien  och 
Linz  tillsammans  med  mynt  af  kejsar  Domitianus  (81—96). 
Spännen  af  detta  slag  förekomma  i  guld,  silfver  och  brons. 

Om  detta  spänne  är  mera  utbredt  åt  vester,  känner 
jag  icke.  Från  östligare  nejder  är  måhända  ett  som, 
utan  angifven  fyndort,  förvaras  i  det  bruckenthalska  mu- 
seet i  Hermannstadt.  När  varieteten  sålunda  synes  hafva 
tillhört  ett  mindre,  skarpt  begränsadt  område,  förefaller 
det  i  första  ögonblicket  underligt  att  återhnna  henne  i 
England.    Ett  spänne  af  denna  art  är  funnet  mellan  Ely 

')  Jaumann,  Colonia  Sumlocenne.  Rottenburg  ara  Neckar  uuter  den 
Römern  (1840)  pl.   25,  fig.   19. 

')  Jaumann,  pl.  25,  fig.  18.  Lindenschrait,  Hohenzollersche  Samm- 
lung  pl.   18,   fig.   3;    Alterthiimer  I.  4,   pl.   3  fig.   5. 

=')  Kenner,  Fundchronik  VII.  s.  61  fig.  17,  IX.  s.  26  fig.  8.  Egna 
allteckningar  i  de  två  näranda  samlingarna. 


139  ROMHIISKA    nÅGSPÄNNEN.  löl 

och  Pcterhorou^ii ').  Detta  torde  dock  kunna  fVw-klaras 
(leniied,  att  le^io  IX  llisj)aiiii  under  kejsar  ( 'laudii  rege- 
ring förflyttades   Il-an    l*annoniun    lill    Mn-jlaiid '). 

Ktt  visst  slägttycke  linnes  median  deinia  foi-ni  o<di 
den  sinii)]are  lig.  ILS,  af"  hvilkeii  jag  sett  allenast  l>ron.s- 
exeni[)Uir.  Demia  typ  är  in}('ket  vanlig  i  niusoorna  i 
Wien  och  Pest  och  synes  sålunda  varit  allmän  i  l*an- 
iK^nien;  den  finnes  ock  i  de  vester  derom  li"-'rjinde 
i'onicrsk-keltiska  provinserna  ').  Pa  spännen  al'  denna 
form  förekommer  vanligen  ett  nytt  element,  en  Iran  by- 
gelns främre  ända  utgående  uppåt  riktad  iiake,  i  livil- 
ken  den  ond)öjda  tråden  hvilar.  Denna  hake  har  gifvit 
anledning  till  en  senare,  för  dessa  spännens  historia  gan- 
ska vifjtiii"  utvecklino;. 

Exempelvis  kan  näranas,  att  ett  spänne  af  denna  typ 
är  funnet  bland  ruinerna  af  Noviodunum  vid  stranden  af 
Save  (i  Krain^). 

En  förkrympt  biform  visar  oss  fig.  119,  en  simpel 
förra,  som  torde  vara  utförd  allenast  i  bi'ons,  men  som, 
trots  dess  brist  på  behag,  tyckes  hafva  varit  på  sin  tid 
mycket  »modern»,  åtminstone  är  typen  i  Pest  och  Wien 
synnerligen  starkt  representerad.  Den  synes  således  till- 
höra samma  område  som  den  föregående  ty})en.  Nytt 
är  egentligen  allenast  den  halfrunda  skifva,  som  bildar 
spännets  främre  del  —  åter  ett  motiv,  som  i  en  senare 
tid  fick  en   rik  utveckling. 

Vi  gå  nu  öfver  till  en  ny  grupp,  särskild  der- 
igenora,    att    bygeln    har  en  större  bi-edd.      I    följd   derat 

')  ArcluBological  Jounnil  V.  s.  219  med  tii,nir.  Der  omtalas  andra 
af  liknande  slag,  men  det  synes  som  om  likheten  liadc  varit  inskränkt 
till   vissa  detaljer. 

2)  Pauly.  Ileal-Encyclopedie  des  classischen   Altertluims  4  s.   888. 

^)  Ett  vid  Heidesheim  i  llhen-Hessen  fnnnet  exemplar  är  afljildadt 
af  Eraele,  anf.   bok  pl.   17,   fig.  2. 

*)  Kenncr.   Fiindchronik  TX.   s.   62,   tig.    18. 


"152  HANS    HILDEBRAND.  140 

Öppnades  ock  väg  för  en  mångfald  af  variationer,  hvilka 
synas  hafva  varit  inom  vissa  orter  konstanta. 

Typen  fig.  120  tillhör  den  östligaste  delen  af  det 
romerska  riket  norr  om  bergen.  Spännen  af  denna  form 
äro  funna  bland  lemningarna  af  den  romerska  kolonien 
Apulum,  invid  den  nuvarande  staden  Karlsburg  i  Sieben- 
btlrgen^).  Typen  synes  dock  icke  uteslutande  tillhöra 
Dacien,  ty  ett  exemplar  i  Pest-museet  är  funnet  i  nord- 
vestra  Ungern  (trakten  af  Komorn),  ett  annat  i  Berlin- 
museet är  funnet  vid  Stuhlweissenburg.  Spännen  af  detta 
sias:  förekomma  i  silfver  och  brons. 

Bygeln  är  försedd  med  tvenne  bakåtvända  vingar. 
Nedanför  knappen,  (en  sådan  förekommer  redan  på  fig. 
118),  vidtager  bygelns  sänkning.  Knappen  längst  ned 
antyder  ett  visst  sammanhang  med  Téne-gruppens  spän- 
nen. Allt  detta  innebär  allenast  en  utveckling  af  redan 
förhandenvarande  motiver.  Nytt  är  deremot  den  h^dsa, 
med  hvilken  trådens  spiralvridning  täckes.  Denna  h3lsa 
är  i  allmänhet  karakteristisk  för  denna  grupp  (jfr  dock 
fig.  121)  och  utvecklar  sig,  tills  hon  bildar  en  fullständig 
cylinder.  Hon  föi'ekonimer  äfven  på  germanska  spän- 
nen bildade   efter  romerskt  mönster. 

Ett  nytt  steg.  Den  föregående  typens  vingar  äro 
liksom  nedböjda  och  sammansmälta,  hvarefter  det  så 
uppkomna  stycket  är  böjdt  tillbaka  till  eller  mot  b}'- 
gelns  här  skifformiga  tvärkam.  I  allmänhet  står  denna 
typ  ganska  nära  typen  fig.  118,  men  är  längre  kommen 
i  utveckling,  hvilket  visar  sig  dels  i  utbildningen  af 
främre  delen,  dels  i  sammandragningen  af  nåihållaren, 
hvars  sammanhang  med  Téne-gruppens  yngre  form  all- 
deles  försvunnit.     Denna   form,   af  hvilken   äfven    bifor- 


^)  Dessa  spännen  förvaras  i  museet  i  Klausenburg.  Dettas  före- 
ståndare, hr  Finaly,  förbereder  ett  arbete  Öfver  Apulum,  livartill  plan- 
scli(;rna   redan  år  1870  voro   utarbetade. 


141  HOMKRSKA    nÅGSPANNKN.  ir)3 

mer  förekomma,  l\v  tomlinrtMi  tali-ikt  rcprcsontcrad  i  Pest. 
l'ii  varictct,  j)a  livilkcii  hyycl-utspraii^i:^!  iii'  stiM-r»'  ocli 
nästan  strutformii^t,   ;ir   liiiiiict    i   Stricrmark '). 

Tendenseii  att  at  l)yL':eliis  iitspraiig  gifVa  en  stor 
iitvidti^iiin»];'  fortfoi'.  Hetta  lick  till  sist  utseende  af"  <'n 
lialf{'irk(d  ovh  samtidigt  hibeliöllos  de  i  Ii;;.  120  före- 
kommande fiikanie  ])a  i)\L:i'lns  ö{'rv  del,  ehuru  de  nu 
stå  rätt  ut  oeh   iiro   sj)etsade  (Hg.    122). 

Denna  t}}»  saknas  alldeles  i  Pest  oeh  W  ieii,  ;ii"  dei-- 
cmot  i  Mainz  ieke  .siillsynt ').  Man  kan  således  ukmI  trygg- 
het anse  honom  tillhöi'a  den  romerska  kulturen  i  de  ve- 
stra   Kelternas  land. 

Der  förekommer  äfven  en  annan,  heslägtad  form. 
Sjelfva  bygeln  har  förloi-at  sina  utsprång  oeh  är  vorden 
jämnbred,  men  deremot  har  det  nedre  skiftormiga  ut- 
spränget  vuxit  ut  och  blifvit  en  fullständig  skifva,  lik- 
som bygeln  och  den  nedre  delen  mer  eller  mindre  orne- 
rad   (fig.   123).     Någongång  är  skifvan   rhombformig. 

Då  denna  typ  ofta  förekommer,  ma  nagi-a  up})giftei' 
lemnas  om  dess  utbredning.  Den  är  i  Mainz  mycket 
allmän  och  kan  således  anses  tillhöra  Rhendalen.  [.inden- 
schmit  har  publicerat  exemplar  från  trakten  af  Mainz, 
från  romerska  o-rafvar  vid  Monsheim  oeh  Bechtheim  och 
från  Klein-Winternhcim  (Rhen-Hessen^).  I  Burgund  är  ett 
sådant  spänne  funnet  vid  Charnay '),   ett  ainiat  i  en  gi-af. 


')  Kenner,   Fuiulfhronik,   VII.   s.   80,   fiii'.   11. 

-)  Ett  exemplar  funnet  vid  Castel  (midt  emot  Mainz)  är  afbildadt 
af  Eraele,  auf.  bok  pl.  15,  tig.  1.  Exemplar  af  denna  och  följande  typ. 
funna  i  trakten  af  Trier,  finnas  i  Berlin-museet.  Der  finnas  ock  spännen 
af  dessa  typer  med  uppgift  att  vara  funna  i  provinsen  Preussen.  Manne 
en  förvexling-  med   Uluii-Preussen!'^ 

3)  Lindenschmit,   Alterthiiraer,   II.    12.   pl.   3,   tig.    1—0. 

*)  Baudot,  Sépultures  pl.  \'V.   tm.   0. 


154  HANS    HILDEBRAND.  142 

tydligen  från  Romare-tiden,  vid  Brumath  i  Elsass^).  En 
och  annan  gång  är  denna  typ  funnen  i  Belgiens- 
En  biform  (tig.  124)  har  den  runda  eller  rhonib- 
formiga  skifvan,  men  hon  sitter  nu  icke  omkring  by- 
gelns nedre  del,  utan  betäcker  bygelns  midt,  hvilken 
är  utplattad.  Sådana  spännen  äro  funna  bland  de  romer- 
ska ruinerna  vid  Windisch  i  Schweiz  (kanton  Aargau'')^ 
vid  Flonheim  i  Rhen-Hessen  o.  s.  v/). 

Till  sist  är  inom  denna  grupp  att  närana  typen  iig. 
125,  hvilken  begynner  visa  sig  i  mellersta  Rhendalen, 
men  blir  allmän  först  inom  Belgien.  I  museerna  uti 
Liittich,  Namur  och  Tournai  förekomma  flera  exemplar 
med  ett  eller  flera  par  af  utsprång  från  den  mellersta 
delen. 

Vi  se,  hur  långt  utvecklingen  inom  gruppen  gick, 
så  långt  att  till  sist  det  för  alla  dessa  spännen  karak- 
teristiska, nämligen  bågen,  försvann  (flg.  124  och  125). 
Att  skilja  dessa  former  från  de  öfriga  är  likväl  omöj- 
ligt och  detta  visar  således,  huru  man  måste  vara  var- 
sam med  att  allt  för  skarpt  använda  de  arkeologiska 
termerna;  lifvet,  som  uppenbarar  sig  i  fornsakerna,  låter 
siof  icke  så  noo^a  omskrifvas  med  lineal  och  cirkel. 

Vi  komma  nu  till  en  ny  grupp,  hvilken  man  i  Nor- 
den  oftast  betecknar  med  namnet  romerska  spännen. 

Det  hvilar  en  viss  tvetydighet  öfver  benänniingen 
»romersk».  Menas  dermed  allenast  det  i  Rom  förekom- 
mande  eller    i    allmänhet   allt   som    tillhör  det  romerska 


O  Ring,   Tombes  celtiques  (1865)  s.   19  pl.   XII,   fig.   1. 

-)  Den  iorekoramer  t.  ex.  i  museet  i  Namur.  Ett  exemplar  af  deuua 
typ  finnes  i   museet  i  Parma  (okänd  fyndort). 

^)  Keller,  Statistik  der  römischeu  Ansiedelungen  in  der  Ostschweiz 
pl.  XI  fig.  10 — 12.  Ett  af  de  der  funna  spännena  bär  den  romerska 
fabrikantens  iiamn. 

*)  Emele,  anf.  bok.   s.  52,  pl.   15  fig.   3. 


143  ROMERSKA  bAgspännen.  155 

riket?  Måii"feii  erånir  ta<res  det,  sa  vidt.  "iiil''  kunnat  tinna, 
i  betydelse  nästan  :if  italienskt.  Det  ;ii'  »lock  af  vi;rt  att 
ixifva  för  hvai't  s;ir>.kil(lt  fall  cii  noiiiirann  (IdiiiitiKn.  tv 
det  kan  vara  stor  skilnad  mellan  eti  rdnier.ski  .s|);iiiiie 
och  ett  spiiime  tillhöriirt  knltni-en  inom  na<ron  d(d  at"  det 
roinerskii  riket,  stor  skilnad  mellan  ett  >'ronu'i'skt"  ei-a- 
niiiin,  tillhörigt  en  lloiiis  intödde  borgjii-e,  oi-li  ett  »ro- 
merskt» craniuin  funnet  tillsammans  med  romerska  foi-n- 
saker  inom  en  af  det  stoi-a  rikets  många  provinsei-.  Det 
blir  nödigare  att  i  dessa  fall  undvika  tvetydighetei-,  ju 
mer  det  visar  sig,  att  inom  det  romerska  riket  fninios 
ganska  betydande  skiljaktigheter,  att  man  mäste  tala  om 
en  romersk  provincial-kultur  och  att  deinia  ingalunda 
var  allestädes  sig  lik.  1  allmänhet  förbises  detta,  m«;n 
jag  hoppas  att  de  materialier,  som  här  blifvit  frandagda, 
skola  vitna  om  varningens  nödvändighet. 

Är  detta  spänne,  sådant  det  visar  sig  i  fig.  126  och 
127,  verklio-en  romerskt  d.  v.  s.  tillhörande  den  kultur, 
som  fanns  i  sjelfva  staden  Rom?  Jag  anser,  att  man 
härpå  kan  svara  nej,  ty  det  är  ytterst  sällsynt  i  de  i-o- 
merska  forsakssamlingarna^). 

Eller  är  det  italienskt?  Icke  heller,  ty  livarest  man 
ser  efter,  t.  ex.  i  Neapel")  och  i  Florens,  är  denna  form 
sällsynt.  Den  är  något  allmännare  i  P)<)logna-sandin- 
o-arna"*),  men  då  befinna  vi  oss  redan  inom  ett  område, 
som  icke  är  rent  italienskt,  och  i  hvilket  derföre  ett 
icke-italienskt  element,  det  keltiska,  kunde  liatVa  utöfvat 
en  viss  inverkan. 

Jämför  man  med  de  italienska  sandingarnas  fattig- 
dom på  sådana  spännen,  den  rikedom,  so!n  fiinies  i  antik- 


')  Tre  exemplar  finnas  i  musoo  kircberiano,  ett  dåligt  cxeraplar  i 
jlet   lilla  museet  på  palatinska  berget. 

-)  I  Neapels  museo  nazionale  finnas  tvä  exemplar. 

^)  I  universitetets  och  stadens  samlingar  liar  jag  funnit  elfva  exemplar. 
Ett  är  dessutom  funnet  icke  långt  ifrån   Bologna,   i   trakten   af  Imola. 


156  HANS   HILDEBRAND.  144 

kabinettet  i  Wien,  och  när  nuin  dertill  lägger,  att  typen 
ingalunda  är  sällsynt  i  de  land,  livilkas  fornsaker  icke 
äro  der  representerade,  i  Schweiz,  Frankrike  och  Eng- 
land, kan  man  med  trygghet  påstå,  att  denna  typ  icke 
tillhör  det  romerska  Italien,  utan  Romarerikets  norra 
provinser,  i  hvilka  befolkningen  varit  keltisk.  Dock  må 
anmärkas,  att  om  smaken  för  dessa  spännen  förekom  i  syn- 
nerhet i  provinserna,  är  deras  tekniska  och  äfven  orna- 
tiva  karakter  rent  klassisk  d.  v.  s.  de  äro  ntganorna  från 
de  uti  provinsernas  städer  under  inverkan  af  klassisk 
smak  arbetande  handverkarne. 

Typens  utvecklingshistoria  är  lätt  skönjbar.  Den 
halfva  eller  hela  hylsan,  som  midtpå,  framtill  eller  un- 
der, hade  en  inskärning,  genom  hvilken  nålen  utgick, 
har  blifvit  massiv  och  dermed  försvann  all  spiralvrid- 
ninof.  Nålen  fästes  uti  en  inskärninof  å  undersidan.  De 
båda  ändarne  fino^o  en  harmonisk  afslutnino;  i  de  månw- 
sidiga,  någon  gång  runda  knapparne  och  understundom 
tillades  en  tredje,  för  symmetriens  skuld,  midtpå,  ofvan- 
för  nålens  fästpunkt.  Som  en  förelöpare  till  denna  midt- 
knapp  kan  man  anse  den  lilla  hake  (jfr  fig.  118,  121),  i 
hvilken  den  omböjda  delen  af  spiraltråden  hvilar.  ^^an- 
lio;en  tillkom  äfven  å  hvardera  armen  ett  tilläu^o-  1  form 
af  ett  veckadt  band,  högst  invid  bågen,  hvarigenom  re- 
dan här  förekommer  en  antydan  om  den  stigning,  som 
uttalar  sig  tydligast  i  sjelfva  bågen. 

Ett  praktexemplar  af  denna  typ  visar  hg.  126.  Ori- 
ginalet (i  Wiens  antik-kabinett)  är  af  guld;  rank-orna- 
menten äro  dels  genombrutna  dels  niellerade.  På  nedre 
delen  läses  i  niello-bokstäfver:  ivliane  vivas.  Det  är 
funnet    vid    Vad    nära   Foo;aras   i    södra    Siebenbiirgen  ^). 


*)  Säcken  &. Kemier,  Sainmlungen  s.  .S53.  1  Wien  finnas  spännen 
med  inskrifterna  constanti  vivas  (antagligen :  lef  Constantinus)  och  vtere 
FELIX  (»slit   med  helsan»);   anf.  arbete  s.   352,   354.     Ett  i  Frankrike  fun- 


145  liKMl.KsKA    15  A(;si'ANNKN.  157 

Biluui<!;et    vid    bagens    tkmIi-c    t\r\    pMininiHT    om    dr-    -^kW- 
foriniijii   l)ili;mi!;<>n    fiu.    121       1l'.1. 

1mi  i'iikl;irc  fonii  \isaf  ti<j'.  127.  \h-  l;'m"-s  den  ne- 
dre  delen  Irwckiiiiiiinindc  tillsatscrn.i  ':\V(i  "aiiska  \anii'M 
på  späiuien  af  denna  t\  p.  Man  kan  ^para  dem  iitxi-n  hos 
tig.  12()  i  de  i  kanten  al"  nedre  d(deii  Irii-ekommande  in- 
sänkiiiiigarna.  <  hiii-inalet  at"  brons  är  Inniiet  Idand  de 
romerska   ruinerna   vid    Windiseh  ' ). 

Hvad  dessa  spännens  tid  anLiaf,  (liinas  ii;iLn'a  anvis- 
ningar. Att  de  tillliöiM  (Umi  romerska  perioden  visar  så 
väl  form  som  arbete  oeh  inskrifter.  Inskriften  på  det 
i  anmärkningen  omtalade  franska  exemplaret  antyder 
genom  uttrycket  domine  en  temligen  sen  d(d  af  den 
romerska  perioden,  nndiända  fjerde  ejlei-  femte  seklet'). 
Viiidonissa  (det  nuvarande  Windiseh)  var  Romarnes  äld- 
sta befästade  ort  i  östra  Schweiz.  \'id  slutet  af  fjerde 
eller  början  af  femte  århundradet  tog  det  romerska  viil- 
det  mellan  Rhen  och  Alperna  "slut"').  Till  tiden  före 
denna  katastrof  måste  således  spännet  tig.  127  höra.  l^n 
guldfibula  af  denna  typ  iiittades  år  1847  vid  Lengerieh 
i  Hannover  iämte  nåiira  <iuldin\iit,  preu-lade  af  Constan- 
tinus  och  hans  söner,  alltså  från  fjerde  århundradet'). 
Som  Britannien  inemot  mitlten  af  l(M)-talet  öfvergafs  af 
Roraarne,  får  man  till  tiden  före  detta  år  hänföra  <le 
spännen  af  denna  ty[),  som  der  hittats  jenite  i-oniei-ska 
föremal.  Enstaka  exemplar  kundi'  länge  bil)ehallas  i  de 
f.  d.  romerska  onn-ademi.     Sa   hittades  ett,   utgörande   en 


net  exemplar  bar  inskriricii  dominf.  .  Mvuri  .  vpkuk  .  fei.ix.  ArclKvnloirical 
Journal   C,   s.  4fi. 

')   Keller,   Statistik   pl.    XI    tig.    1.'5. 

-)  Hr  Samuel  Birch's  antagande  i  Ardia-ologiral  Journal,  hvarest 
äfven  raecldelas  uppgifter  om  spiinueu  af  samma  l_\p  fuuua  annorstädes  i 
Frankrike  samt  i  London   och    \id   ()(liliain    i    Hampsliire. 

•')  Keller,   Statistik   der  riimischen  Ausiodelungen  s.   118   f. 

*)   llalui.   Der   Fuud   von   Lengericli   1854,   s.   ."'I,   pl.    1.   lig.    1. 


158  HANS    HILDEBRAND.  146 

biforiii  ut"  typt'11,  i  den  är  481  uflidiie  tVaiikiske  konung t-ii 
Childeriks  graf '). 

Ur  dubbel  .synpunkt  äro  de  romerska  (dier  rättare 
de  romerska  provincial-spännena  af  intresse.  Dels  visa 
de,  huru  ett  folk  kan  fortfarande  ega  en  viss  sjelfstän- 
digliet  i  sin  kultur,  sedan  det  blifvit  af  ett  annat  och 
af  dess  kultur  kufvadt.  I  sammanhang  härmed  visa  de, 
att  Romarne  i  viss  nion  lånade  former  af  de  besegrade 
folken  d.  v.  s.  att  i  ett  eröfradt  land  den  ny-inkomna 
högre  kulturen  röner  inflytande  af  den  der  förutvarande 
lägre.  Dels  hafva  de  irifvit  anlednino;  till  utbildninii  af 
nya  spänneformer,  de  germanska.  Afven  om  någon  gång 
Germanerna  synas  hafva  mottagit  ett  inflytande  direkt 
från  Kelterna,  i  de  flesta  fall  förmedlades  inflytandet  af 
den  romerska  provincial-kulturen.  Detta  få  vi  i  det  föl- 
jande närmare  studera'). 

Dessförinnan  skola  vi  granska  den  del  af  bågspän- 
net,  som  i  den  romerska  kulturens  tid  underkastades  den 
mest  genomgripande  förändringen,  den  del  nämligen,  som 
bildar  öfvergång  från  bygel  till  nål.  Vid  redogörelsen  för 
de  inträffade  förändringarna  går  jag,  för  sammanhangets 
skuld,  tillbaka  något  bortom  den  romerska  perioden, 
framåt  nåo-ot  inom  den   srermanska. 

o  o 

I  de  ungerska,  italiska,  hallstattska  och  ténska  grup- 
perna bildas  denna  öfvergång  genom  en  enkel  eller  upp- 
repad spiralläggning  af  den  tråd,  som  till  sist  gjorde 
tjenst  som  nål;  tig.  128  visar  en  dylik  spiralläggning 
af  enklaste  form. 

Denna  spiralläggning  förekom  allenast  på  ena  sidan 
af    båo;en.     Nästa    steo;    i    utvecklino-en    bestod    deri,    att 

^)   Cochet,   Le  tombeau   de   Childéric  Ler  s.   214. 

-)  Alla  germanska  spännen  äro  icke  nödvändigt  vngie  iiu  alla  ro- 
merska. Understundom  visar  det  sig,  alt  ett  gcrniailskt  spiiiinc  liar  till 
ursprungligt  original  ett  romerskt  spänne  af  en  något  äldre  foriii  iin  t.  ex. 
fig.  126  och  127. 


147  kO.MKKSKA  HÄGSPÄNNEN.  I')!» 

spirnllJifroiiiiio-c.ii  l,l(.f  tvAsidit»-.  Det  Idel"  d.i  nrnliLit  att 
lata  traden  fVaii  den  ena  sidan  »ra  rd\'i'r  (ill  den  andra, 
ocdi  <U'tta  ri)raidc(l(lc  trcnnr  olika  foi-iucr.  l>cii  f'i')i>ta: 
traden  ladcis  i  en  haLic  Iran  dm  ena  spiraicN  lindcrns 
yttre  ända  till  den  andi-as  mnhr  bygeln  (liu.  lliil).  l)en 
andra:  denna  ti"ad  hildai-  vw  nppat  vänd  hagt*  framfiir 
bygeln  (fig,  1 />()).  Dm  tredje:  traden  gi(d<  fiaii  den  yttre 
ändan  af  den  ena  cylindern  (/mom.  eylindern  till  ett  lika 
långt  afstand  på  andi-a  sidan  af  bygeln  otdi  bildades 
den  andra  sidans  s|)irak'ylindei'  ond-ci-ing  denna  träd  (fig. 
l.')l).  Alla  ti'e  foiMnerna  iiro  fullt  kon-ckta,  de  utgöra 
livar  för  sii;  ett  organiskt  helt.  Den  ti-edie  var  den 
ändamalsenligaste,  men  synes  derjämte  vai-a  den  säll- 
syntaste. Andanialsenligast,  ty  den  (/erioin  spiraleylin- 
drarne  <rående  tråden  iiaf  dessa  nödig  stadga;  sällsyn- 
tast  förmodligen  derföre,  att  tradens  inläggande  o.  s.  v. 
var  förenadt  med   ett  ieke  obetydliirt   besvär, 

A  ena  sidan  beliöfdes  något,  som  förekom  si)iral- 
eylindranies  lorskjutning  oeli  utdragning,  a  den  andi'a 
något,  som  [ta  ett  l)e(|Vämare  sätt  motsvarade  behofvet. 
Man  sköt  då  igenom  spii*alens  vindningar  en  liten  staf. 
Sa  lades  för  första  gängen  något  främmainle  till  denmi 
gruppens  spännen,  li vilket  till  sjelfva  spännet  stod  i  in- 
tet organiskt  sammanliang.  Emellertid  var  ändamålet 
vunnet  (fig.   132). 

Detta  oorganiska  tillägg  synes  halva  bidi-agit  till  ujtp- 
lösande  af  det  organiska  sammanhanget.  Man  skilde  by- 
geln frän  nälen.  Bygeln  fortsattes  med  en  liten  skifva, 
som  var  genomliorrad.  <ienom  hålet  sattes  en  liten 
staf,  vinkelrätt  mot  bygelns  hulVudriktning  —  samma 
staf,  hvars  upptagande  nyss  nämndes.  Kiing  deinia  stat 
lindades  i  sjjiral,  å  ena  oeli  andra  sidan,  en  metalltråd, 
hvilken   till  sist  jiiorde  tienst  som   naP).     Spiralvindiun- 

')    SpiialtrAdens    aiulia   yttersta    iiiida    fiisthälles    ijenom    att   vara   in- 
viken  uudcr  den   närmast   liirijande   delen   af  träden. 


160  HANS    HILDEBRAND.  148 

o-eii  var  ett  iiiinne  frän  det  förra  stadiet,  inen  var  icke 
till  nåofoii  synnerlig  praktisk  nytta.  Den  ena  ändan,  i 
stället  för  att  utgå  från  bygeln  och  således  i  denna  hafva 
sitt  fasta  stöd,  inviktes  nu  så  mellan  bygeln,  stafven  och 
första  vindningen,  att  han  skulle  sitta  fast.  Emellertid 
blef  det  nu  om  icke  nödigt,  åtminstone  nyttigt  att  förse 
stafvens  ändar  med  kulor  e.  d.,  hvarigenom  s})iral- 
cvlindrarne  hindrades  från  att  o-lida  ut  åt  sidorna  (ticr. 
133).  Afven  var  det  nu  ganska  fördelaktigt  att  låta  från 
l)Vgelns  främre  sida  utgå  en  uppåtvänd  hake,  i  hvilken 
den  uppåtböjda  föreningstråden  mellan  c^dindrarne  hvi- 
lade  (fig.  133  a).  Detta  stadium  är  för  de  förromerska 
grupperna  främmande.  Det  har  således  tillkommit  un- 
der romersk  tid.  och  när  detta  motiv  förekommer  hos 
ett  germanskt  spänne,'  kan  man  vara  viss  på  att  detta 
haft  till  förebild  ett  romerskt. 

Spiralcylindrarne  synas  hafva  varit  föremål  för  myc- 
ken omsors:.  De  betäcktes  af  on  kölad  eller  kullrio;  ribba 
eller  rent  af  inneslötos  i  en  cvlinder,  som  orenom  ett  hål 
lemnade  utgång  åt  nålen.  Detta  är  väsendligen  samma 
stadium  som  nyss.  Spiralcylindern  är  af  lika  liten  prak- 
tisk betydelse  (iig.   134). 

En  sådan  onyttig  del,  hvars  enda  betydelse  är  den 
att  vara  vitne  om  den  föruto;ående  utvecklingen,  bibe- 
håller  sis:  icke  länge.  Fio-.  135  visar  oss  ett  nvtt  sta- 
dium.  Det  yttre  är  sig  likt,  men  inne  i  cylindern  tin- 
nes ingen  spiralläggning,  utan  genom  midtöppningen  går 
allenast  ett  stift,  som  är  trädt  genom  nålen.  Den  öfre 
ändknapp,  som  ofta  förekommer  under  detta  stadium, 
liar  med  nålen  intet  att  skaffa. 

Xa2;on  frånn-  aaf  detta  anlednino;  till  en  mer  kom- 
plicerad  inrättning.  Stiftet,  som  genomgick  och  fasthöll 
nålen,  har  i  sin  vttre  del  skrufgängor  och  står  i  när- 
måste  förbindelse  med  ena  korsarmens  ändknapp,  så  att 
man  genom  att  vrida   på  denna  f:ir  ut  stiftet  och  får  lös 


14U  GKKMANM-CA    s|'ANNKN.  101 

n;\lc'n.  Dessa  späiiiirn  li;ir\:i  \;icki  iii\ckrt  ini  i-cssc,  chk!- 
diiii  dl'  gifva  int}<i,'  tun  K'<>iiiariirs  licUaiitskaii  iikmI  skrut- 
ven.  S[)änii('n  af  detta  sia;:  iiru  Imma  i  (  JstciTikc,  Sch^^■<'^'/, 
(i\(^.    127   h)  och    I'i-aiiki'ik('. 

De  stadier,  som  askadlii{'n')ras  ''■(•iiom  liirurcnia  1211, 
loO,  1^2,  133  tillliöra  ätVcii  det  germanska  omradd.  De 
öfriga  förvandlingar,  som  förekomma  iiiDin  detta,  skola 
omtalas  i  nästa   kapitid. 


Sjunde  kapitlet. 

Geviiianska  spiinnen. 
Första  flocken. 

s 

När  Germanerna  begynna  iiiinnias  uti  verldshistorien, 
innehafva  de  norra  Euro[)a.  De  gränsade  i  vester  till 
Kelter,  i  söder  till  Keltei-;  i  öster  utgjorde  Weichsel 
<n'äns  mot  andra  folk.  Ihifvudomrädet  är  den  tiden  utan 
fråga  den  nordtyska  slätten. 

Men  inom  detta  område  hade  icke  Germanerna  stan- 
nat. De  trängde  fram  åt  vester  och  sydvest,  in  på  det 
romerska  rikets  område  och  först  då  fingo  de  verkligen 
en  plats  i  den  europeiska  historien.  De  blefvo  t.  o.  m. 
inom  kort  det  företrädesvis  historiska   folket. 

Men  voro  Germanei-na,  Hn<l«'r  den  tid,  som  närmast 
föregick  invasionen  in  i  det  romerska  riket,  verkligen 
inskränkta  till  den  nordtyska  slätten?  Denna  fråga  be- 
svaras   i    allmänhet    med   ja.     På    ett   annat    ställe')   har 


')  Svenska  folket  iiiidcr  liediiiitidni   (iuulra   iipplairan)  3.  ^S  t'. 

Anlifiv.    Tulskrijt.     4.  '^ 


162  HANS    IIILDEBRAND.  150 

jag  sökt  mot  deniui  uppfattning  göra  några  inkast.  Till 
den  nordtyska  slätten  hafva  Germanerna  antagligen  kom- 
mit från  sydost,  t.  ex.  genom  Weichseldalen.  Jag  för- 
modar, att  germanska  stammar  varit  bosatta  i  de  land, 
genom  hvilka  invandringen  hade  försiggått,  att  den  kedja 
af  germanska  folk,  som  således  gått  från  sydost  till  nord- 
vest  mottagit,  sa  att  säga,  en  stöt  af  de  mot  vester  fram- 
trängande slaviska  stammarne  och  derigenom  rubbats  ur 
sina  dåvarande  bostäder.  En  del  drog  sig  ned  åt  syd- 
ost och  koncentrerade  sig  till  en  början  inom  landet 
norr  om  Svarta  hafvet  och  trängde  derifrån  pä  en  sydlig 
väg,  söder  om  det  uralsk-karpathiska  höglandet  inåt  det 
romerska  riket;  Donaudalen  lilef  deras  väg.  Vid  Donau 
nämnas  Gotarne  år  214   e.  Kr. 

Det  är  sannt,  att  dessförinnan  egde  Nordtyskland 
germansk  befolkning,  dessförinnan  egde  Skåne  ett  ger- 
manskt namn,  det  nuvarande,  ehuru  i  en  ålderdomligare 
form^).  Men  det  är  derför  icke  gifvet,  att  alla  Germa- 
ner, hvarhelst  de  förekomma,  uto;ått  från  dessa  nordlio^a 
eller  nordli<Tjaste  nejder.  Tvärtom  visa  fvnden  —  och 
den  följande  framställningen  skall  i  sin  mon  visa  det  — 
att  de  i  Norden  bosatte  Germanernas  äldsta  kända  forn- 
saker  äro  till  en  del  Ijildade  efter  romerska,  i  viss  mon 
keltiska  förebilder,  d.  v.  s.  att  den  kultur,  dessa  Germaner 
1  Norden  egde  uti  deras  äldsta  tid  som  är  för  fornforsk- 
ningen  tillgänglig,  undergått  beröring  af  särskildt  den 
romerska  kulturen.  Berörino-arna  äro  så  måno^a  och  så 
mångsidiga,  att  de  icke  gerna  kunna  förklaras  genom  en 
bekantskap  med  enstaka  romerska,  mer  eller  mindre  till- 
fälligt inkomna  föremål;  vi  måste  fast  hellre  antaga  ett 
på  tidigare  granneskap  beroende  umgänge. 

Hur  utpregladt  detta  romerska  inflytande  varit  jjå 
de  germanska  spännena  skall  den  följande  undersöknin- 


')  Skaadin-avi,  Skän-ey,  Skån-ö,  Skäuc. 


151  GERMANSKA   SPÅNNKN.  163 

gen  visa.  Det  viir  sji  grundligt  oeli  genomgripandi'  detta 
inflytande,  att  dcrcst  nian  sknlle  fråga  mig,  huiMjdant  det 
ursprungliga  germanska  sjjännet  var,  nödgades  jag  he- 
käinia  min  okunnighet  i  detta  afseende.  J^land  leniiiin- 
garna  af  alla  de  s}'dgernianska  kulturer,  som  finuiits  oeli 
blomstrat  i  Europas  olika  land,  liar  jag  \vkc  träffat  ett 
enda  spänne  af  alla  de  tiisenden,  som  hlifvit  at  oss  be- 
varade, om  livilkct  ia<i;'  kan  säija:  detta  är  äkta  d.  v.  s. 
ursprungligt  germanskt,  af  romersk  eller  keltisk  in\erkan 
fullkomligt  oberoende. 

Väl  att  märka  är  inskränkningen  fii/dgerinaiwk.  Det 
fanns  nämliixen  en  del  af  den  ijermanska  stammen,  som 
skild  frän  fränderna,  skild  fj'än  den  klassiska  antikens 
verld,  afsides  lefvande,  bibehöll  sin  ursprungliga  karak- 
ter oförändrad  eller  rättare  föga  förändrad.  I  senare 
tid  trängde  denna  stam  framåt,  hann  Östersjön  oeh  ut- 
bredde sig  öfver  Sverige,  Norge  och  Danmark.  Vår 
hednatids  sista  århundraden  ega  derigenom  en  helt  an- 
nan  karaktcr  än  de  första,  en  helt  annan  än  de  vestra 
och  södra  Germanerna.  Med  skäl  kan  man  derföre  kalla 
denna  n3^a,  men  vida  ursprungligare,  till  arten  vida  äl- 
dre kultur  den  nordgermanska.  Om  dess  spännen  har 
jag  icke  mycket  att  tala  i  detta  sammanhang.  Jag  skall 
komma  till  dem  allra  sist. 


Af  den  mångfald  germanska  spämien,  som  före- 
komma i  samlingarna,  kan  jag  här  icke  framlägga  mer 
än  några;  jag  har  sökt  att  utvälja  de  mest  typiska. 

Typen  A^  fig.  130.  En  form,  hvars  frändskap  med 
Tene-gruppens  spännen  är  omisskänlig,  hvarom  redan 
blifvit  taladt^).  Något  romerskt  inflytande  förrj) der  icke 
det  här  afbildade   exemplaret,  som    liar  mänga  likar  i  de 


•)  Se  förut  s.   132   odi   fiir.   105. 


164  HANS   HILDEBRAND.  152 

iiordtyska  samlingarna.  Men  varieteter  af  denna  typ  finnas, 
hvilka  tydligen  vitna  om  ett  sådant  sidoinflytande  från 
den  romerska  kulturens  sida.  Till  en  sådan  varietet  hör 
spännet  fig.  137,  funnet  år  1872,  vid  Sjonhem  (Gotland) 
jämte  ett  romerskt  glaskärl  m.  m.  Liknande  former  äro 
hittade  på  Bornholm  i  de  s.  k,  brand fiäckarne^),  samt  på 
Fyen,  i  Nord-  och  Söder-Jutland').  Ett  ansenligt  och  väl 
arbetadt  exemplar  af  samma  typ  visar  lig.  138.  Origi- 
nalet, af  jern,  är  funnet  vid  Stora  Dalby  uti  Kastlösa  soc- 
ken uti  en  graf,  som  innehöll  ett  obrändt  lik  (Inv.  4731). 

Typen  B^  fig.  139.  Spännen  af  detta  slag  förekomma 
i  Altmarkska  fynd^)  En  något  liknande  form  förekom- 
mer i  antik-kabinettet  i  Wien:  den  nedre  oniböjda  ändan 
har  sammansmält  till  ett  stycke,  som  bildar  nålhylsa,  och 
på  tvenne  höjdpunkter  af  bygeln  hvilar  en  skifva,  hvar- 
på  äro  fastade  åtta  knappar.  Fyndorten  känner  jag  icke, 
och  har  i  följd  deraf  svårt  att  angifva,  till  hvilket  kultur- 
sammanhang detta  spänne  hör^).  Till»  denna  typ  synes 
man  kunna  hänföra  ett  jernspänne,  som  dock  saknar  knap- 
par på  öfversidan,  funnet  i  Norge  vid  Kvien  i  Valders ^). 

Typen  C^  fig.  140.  Likaledes  f.  d.  Téne-typ,  ehuru 
den  germanska  formen  i  de  flesta  fall  icke  synes  vara 
hemtad  direkte  från  den  keltiska  kulturen,  utan  för- 
råder i  viss  mon  en  romersk  inverkan.  Hur  detta  mo- 
tiv utvecklade  sig,  se  vi  af  fig.  141 — 144.  Om  dessa 
fyra  sist  anförda  figurer  kan  anmärkas  följande.  Fig. 
141:  afståndet  mellan  nedre  delen  af  sjelfva  bygeln  och 
den  omböjda  delen  är  vordet  temligen  stort  och  har  den 
omböjda  delen  helt  och  hållet  sammansmält  med  sjelfva 


1)  Vedel  i  Årböger  1872  pl.  5  fig.  1—3. 

-)   Fyndförteckningen   i   Engelhardts    Xydams   Mosefund   V.  5  (med 
figur)  VII.  22  och  VIII.  3. 

^)  Berlins  rauseura.     Se  ofvan  s.  135. 

*)  Spännet  förvaras  i  antik-kabinettet  under  n:o  961. 

^)  Norska  Fornminnesföreningens  årsberättelse  för  1868  pl.  7  fig.  44. 


153  G  EH  MAN  SKA    SPAXNKN.  K)-') 

])ygelii,  jii  (let  ser  ut,  soin  om  dciuia  omhojdu  del  vore 
liutVuddeleii,  ur  li\ars  skidl'oi'iiii;4t  öppuade  undersida 
libulaiis  nedre  öfrleforniiga  del  s])rjiug  ut.  Fiir.  142:  den 
sålunda  u})])konina  typen  fortlefver,  men  som  mellan- 
rummet i  öglan  var  stort,  liar  man  inom  densamma  an- 
Ijragt  tvenne  knätbrmi^t  böjda  stöd.  Fig.  143:  den  ten- 
dens, som  ui)penl)arar  siir  lios  de  tvenne  föregående  for- 
merna liar  nu  bestämdt  uttalat  sig;  den  ond)öjda  delen 
liar  verkligen  lilifvit  hufvuddel,  den  ursprungliga  nedre 
delen  af  spännet  bar  l)ortfallit  med  undantag  af  den  del, 
som  bildar  nålhallaren,  men  de  tva  knäböjda  stöden  åter- 
stå, nu  sa  mycket  nödvändigare.  Fig.  144:  här  är  ut- 
vecklingen afslutad;  särskildt  förtjenar  anmärkas  det  egna 
sätt,  på  hvilket  bygeln  vid  dess  öfre  ända  är  tillbaka- 
dragen, innan  den  öfvergiir  i  spiralvindningarna  (fig.  144 
a).  De  f3'ra  sista  formerna  äro  vordna  rent  germanska, 
d.  v.  s.  de  ursprungligen  lånade  motiverna  hafva  blifvit 
inom  den  germanska  kulturens  område  sjelfständigt  om- 
gestaltade. Af  de  fyra  formerna  stå  de  två  sista  lägst, 
emedan  deras  nedre  del  har  föi"lorat  uttrycket  af  ett  or- 
ganiskt sammanhang,  hvilket  allenast  nödtorfteligen  er- 
sättes  af  den  mekaniska  hopfogningen.  Med  afseende  på 
öfre  delens  spiralläggning  stå  dessa  former  på  keltisk- 
romersk stånd  [)unkt. 

Till  de  fynduppgifter,  som  redan  blifvit  meddelade^). 
böra  här  ytterligare  ett  par  fogas. 

Spännen  af  de  två  första  formerna  (tig.  141  och 
142)  äro  funna  en  gång  på  Oland,  enstaka,  tre  gånger 
i  Sojvide  socken  på  Gotland,  en  gång  tillsammans  med 
romerska  bronskärl,  ett  hängsm3'cke  af  guld  och  glas  af 
likaledes  romersk  (d.  v.  s.  romersk-provincial-)upprin- 
nelse").  —  Spännet  fig.    14^)  är  funnet  i  Fndre  socken  på 

M  Se  ofvaii  s.  185,  138. 

-)  Inv.   4539    A    ooli    IV      Det   tredje    fvndet,  nyligen  inkommet   till 
Statens  samlingar,   iir  ännu  icke  i\y,  72)  infördt   i   Inventariet. 


166  HANS    IIILDEBKAND.  154 

Gotland  (Inv.  4536).  —  Ett  spänne  af  formen  fig.  144  är 
funnet  i  Värings  socken,  (VestergötlancP),  ett  annat,  af 
jern,  är  funnet  i  Sojvide  socken  år  1872,  jämte  föremål 
som  förekomma  äfven  i  de  tre  nyssnämnda  Soj vide- 
fynden").  Jernspännen  af  samma  enkla  grundform  äro 
äfven  hittade  på  Bornholm,  men  de  bibehålla  i  sin  ne- 
dre del  den  äldre  ögleformen^).  De  synas  således  an- 
knyta sig  direkte  till  grundformen  fig.  140,  af  h vilken 
de  uppkommit  genom  förenkling  och  försämring.  Vi  se 
deraf,  huru  inom  gruppen  utvecklingen  gick  åt  samma 
håll,  ehuru  på  skilda  vägar  —  en  iakttagelse,  som  kultur- 
historikern  ofta  får  göra. 

o 

Typen  D^  hg.  145.  Äter  en  keltisk-romersk  typ,  så 
oförändradt  upptagen  inom  den  germanska  kulturen,  att 
jag  kunnat  här  använda  den  tidigare  meddelade  figuren. 
Ett  sådant  bronsspänne  är  funnet  på  Bornholm^).  En 
varietet,  något  mer  olik  den  ursprungliga  formen,  är 
funnen  vid  Sojvide  i  Sjonhems  socken  (Inv.  4360''). 

Denna  form  är  visserligen  i  Norden  sällsynt,  men 
vi  ega  icke  få  prof  på  de  utvecklingar,  till  livilken  den 
o^af  anledning.  Dessa  gingo  i  tvenne  riktn indrar.  Dels 
uppkom  nämligen 

Typen  E\  Bygeln  har  blifvit  bred  (med  eller  utan  en 
tvärgående  kam)  och  fortsattes  nedåt  af  en  plan  skifva. 
Spiralläggningen  och  liaken  öfverst  äro  desamma  som 
förut  (fig.   146).     Sådana  bronsspännen  äro   funna  t,  ex. 

*)  Afljildadt  hos  Monteliiis,  Från  jern  åldern  pl.  5  tig.  12.  Origi- 
nalet förvaras  i  ökara  museum. 

-)  Fyndet  är  ännu  icke  infördt  i  Inventariet.  Om  en  annat  spänne 
i  samma  fynd  se  framdeles. 

^)  Vedel  i  Årböger  1870  pl.  8  fig.   1—3. 

")  Vedel  i  Årböger  1870  pl.  7  tig.   11. 

^)  Ett  spänne  af  denna  typ  förvaras  i  Dorpats  museum.  Hartmann, 
Das  vaterländisclie  Museum  zu  Dorpat,  pl.  VIII  tig.  9.  Ett  annat  från 
Meklenburg,   se  ^Icklenburg-föreningens  Jahrbiiclier  27,   s.  180. 


löf)  r.KRMANSKA    SPÄN>,EN.  167 

|i;i  Uornholm  sjiiiit  vid  VA])r.  midcr  dv,  vidtoinfuttaiKk'  och 
särdeles  intressanta  uiidcrsrikiiinLiar,  som  dr  Hostmann 
i  Cclle  lOretagit').  Af  dcima  t'oi'ni,  som  ätVen  förekom  i 
Torsber«j^sfyndet,  äi-o  trenne  exemplar  helt  nylif^en  komna 
till  Statens  samlingar").  Afven  har  man  på  Oland  fun- 
nit exemplar  af  en  varietet,  som  Iiaft  nfden  fästad  vid 
bygeln  pa  det  sätt,  som  ofvan  s.  l.V.)  heskrifvits  och 
fl"".  K^o  af  bildats:  nfdcns  öfi'e  del  är  snirallao-d  krini;  en 
staf,  som  gar  i  rät  vinkel  mot  spännets  längdriktning 
genom  ett  i  bygelns  öfre  skifformiga  ända  anbragdt  hal'^). 
Till  denna  tyj)  hör  ock  ett  särdeles  prydligt  med  nielle- 
rade  linier  rutadt  och  med  rader  af  inslagna  koncentri- 
ska halfcirklar  orneradt  silfverspänne,  funnet  på  Bos- 
rorps  egor  i  Norra  Mökleby  socken,  Oland.  På  detta 
spänne  är  bygelns  öfre  bandlika  fortsättning  omböjd  och 
fästad  vid  bygeln   medelst  nitning'').     Dels  uppkom 

l^ypen  F^  fig.  147  a.  Byg:eln  är  vidgad  fram  emot 
nålen,  har  en  tvärt  öfver  eller  strax  nedanför  bygelns 
högsta  del  gående  kam,  hvarjämte  nedre  ändan  vanligen 
är  försedd  med  ett  knappformigt  utsprang.  Spirallägg- 
ningen vid  bygelns  öfre  ända  är  här,  liksom  inom  andra 
gruppen  af  de  romerska  spännena,  innesluten  i  en  hylsa, 
som  midt  på  undersidan  har  en  öppning  genom  livilken 
nålen  utgår.  ^len  äfven  denna  typ  förekommer  i  exem- 
j)lar,    på    hvilka    nålarne    äro    fastade    vid    bygeln  genom 

')  För  Boniholm  se  Vedel  i  Årböger  för  1870  pl.  7  iig.  5.  Ur  Host- 
mann har  haft  godheten  att  silnda  mig  en  plansch  återgifvande  en  mängd 
spiinncformer,  som  han  under  sina  gräfningar  funnit.  Typen  är  funnen 
äfven  i  Meklcuburg  ocli  vid  Pyrmynt.  Se  Meklenb.  Jahrbilchcr  25  s. 
254,  27  s.  179;  Bonner  Jahrbiicher  XXXVIII.  pl.  I  fig.  8. 

-)  Tvä  frän  Bolum  socken,  Valla  härad,  Vcstergötland,  ett  frän 
samma  Bostorp  pu  Oland,  som   namnes,  här  ofvan.  ^ 

■')  Fynd  frän  Norra  Mökleby  socken  (Inv.  1304:  1837,82)  oeh  från 
Mossberga  borg  i  Högsruras  socken  (Inv.   1304:   1841,4  5). 

*)  Inv.  2389.  Afl)ildadt  hos  Montelius,  Från  Jernäldern  pl.  7  tig.  5. 
Jag  tvillar..   att  det  niinmda   sättet   att   fästa    nälen   är  ursprungligt. 


168         .  HANS   HILDEBRAND.  156 

spiralläggning  kring  en  staf,  som  går  igenom  ett  hål  i 
bygelns  öfre  ända;  dessutom  tinnes  en  liten  hake  till 
fasthållande  af  den  omböjda  tråden  (tig.  147  h).  Här 
finnes  ingen  hylsa.  —  Af  denna  typ  förekomma  exem- 
plar, som  äro  särdeles  väl  arbetade,  försedda  med  på- 
lödda  trådar  och  flätor  af  silfver  (se  figuren)  o.  s.  v. 

Formen  a  är  funnen  på  Gotland^),  b  på  ()land,  i 
Skåne  och  i  Vestero-ötland')-  Utom  i  Sverige  förekonnner 
denna  typ  (alltid  i  brons)  i  Norge,  Danmark,  Hannover, 
Meklenburo;  och  Polen ^),  föniiodlii!;en  äfven  i  Branden- 
bursr  och  Pommern. 

Typen  G^  fig.  148.  Bygeln  förminskades.  Kammen 
blef  bred  och  tjock,  en  liknande  kam  anbragtes  vid  by- 
gelns öfre  och  undre  ända;  nålhållaren  blef  låna;  och 
smal.  Ett  sådant  bronsspänne  är  år  1872  funnet  vid 
Lilla  Sojvide  i  Sjonhems  socken  på  Gotland  jämte  half- 
perlor  af  bronsbleck  ^). 

^)  Stora  Helvigs  i  Fole  socken,  Inv.  2517.  Ett  spänne  af  samma 
varietet  kora  med  den  Storckska  saralingen  till  Statens  Historiska  Mnseura 
(Inv.  2076:10).  Några  fynduppgifter  åtföljde  icke  fornsakerua,  raen  hr 
Storck,  sora  var  bosatt  i  Kalmar,  lär  hafva  insamlat  fornsaker  dels  pä 
Öland,  dels  på  Gotland. 

-)  Öland,  Skarp-Alby  i  Sandby  socken,  Inv.  1985  :  1850,1  5  j  Skåne, 
luv.  1209;  Vestergötland,  Martorp  i  Husaby  socken  (i  Skara  museum; 
afbildad  hos  Montelius,   Från  jernåldern   pl.   5  fig.  7). 

^)  Norge.  Hvera  i  Ö.  Totens  prestgäll  i  Kristians  amt  (Nicolaysen, 
Norske  f  ornlevninger  s.  839),  V.  Herasted  i  Stange  prestgäll  på  Hede- 
marken (Norska  Fornrainnesföreningens  årsberättelse  för  1869  s.  91  pl.  1 
fig.  4).  Danmark.  Bornholm  i  de  s.  k.  brandfläckarne;  i  Torsbergs  mosse 
med  romerska  mynt  från  tiden  60 — 194  e.  Kr.  (Engelhardt,  pl.  11,  fig. 
1,  2);  vid  Byrsted,  Jutland  jämte  romerska  I)ronskärl  (AnO  1849  pl.  6r 
W.  fig.  388);  vid  Tjäreby,  Seland,  jämte  ett  päronformigt  hängsmycke 
och  dryckeshornsbeslag,  (AnO  1847  pl.  2,  W.  fig.  389).  Hannover.  Exem- 
plar i  museet  i  Hannover.  3feHenburg.  Friderico-Francisceum  pl.  XX. 
fig.  14,  pl.  XXXIV.  fig.  13;  »en  form,  som  förherrskande  och  ofta  hittas 
i  Wendenkirchhöfe»  (Xisch).     Polen.     Ett  exemplar  i  museet  i   Berlin. 

*)  Fyndet   är  ännu  icke  (j^)  infördt  i   Inventariet. 


157 


G  [•:  RM  A  N  S  K  A    S 1  'A  N  N  IC.N'. 


K')'.» 


Tyjien  //'  fi^!;.  141).  (innKltbrnieii  iir  deiisaimiia,  men 
kaiiiinariH'  äro  platta  och  hreda,  skjutande  ut  pa  ömse 
sidor  af  l)y^('lu.  l''ramtill  en  hylsa  omki-inii:  spiralti-aden, 
livars  midtstaf  gar  ueiiom  ett  hal  i  l)y<relns  främre  af- 
slutninirsskifva.  —  Ett  sådant  l)r()nssi)äin)e  iii-  linuiet  i 
Långlöts  socken    pa   ()land'). 

Typen  V  Hg.  150  och  152.  De  hos  lOi-egaende  typ 
förekommande  utsprangen  ä)'(j  försvunna  eller  åtminstone 
återstå  allenast  det  nedre  parets  Iviirarmar.  Sådana  bredt 
bandlika  bronsspännen  äro  funna  i  Mörbylånga  socken 
\)k  ()land  samt  i  Skåne").  Originalet  till  fig.  152  är  fun- 
net på  Gotland  jämte  ett  spänne  af  typen  fig.  144  (se 
ofvan  s.  165).  Dessa  två  spänneformer,  hvardera  repre- 
f>enterande  det  senaste  och  lägsta  stadiet  inom  hvar  sin 
utveckling,  äro  således  samtida. 

Typerna  H^  och  V  förekomnni  i  de  bornholmska  brand- 
fläckarne  (fig.  151^)  och  i  Meklenburg  ').  Som  ett  bihang 
till  den  sista  ty])en  skulle  man  kunna 
sätta  de  i  de  nordtyska  samlingarna  icke 
sällan  förekommande  spännena  med  all- 
deles plan,  ofta  oregelbundet  formad  skif- 
va,  hvilka  på  undersidan  äro  försedda  med 
en  nål,  hvars  öfre  del  är  lagd  i  spiral- 
cylinder.  Detta  drag  förråder  ifrågava- 
rande spännens  uppkomst  från  de  i  det 
föregående  omtalade  typerna,  men  då  de 
icke  kunna  kallas  bågspännen,  eftersom  skifvan  är  all- 
deles i)lan  och  icke  eger  något  nära  sammanhang  med 
de  äldre  formerna,  har  jag  icke  velat  afbilda  denna  typ 
uti   den   stora  serien,   utan  bifogar  här  en   figur  A. 


b. 


'j    luv.    1304:18.31,41. 

-)    luv.    1304:1845,25.      IllV.    3217,55    och    56. 
■')  Vedel   i   Årböger   1870   pl.   7    fig-    12—14  (vaiieteter)  ocli   l.s72 
pl.  .^)  tig.  9,  10. 

■*)   Friderico-Fraiicisccuni   pl.   XX.   tig.   9—11. 


170  HANS    HILDEBRAND.  158 

Typen  10  lig.  153.  Eii  romersk  och  roinersk-ger- 
mansk  typ^),  som  är  i  Norden  temligen  allmän.  Exempel- 
vis kunna  nämnas  följande  fyndorter  för  Sverige:  Bros- 
torp i  Glömminge  socken  och  trakten  af  Hulterstads 
kyrka  pä  Öland,  Gervalds  i  Sanda  socken  och  Kyrkebys 
i  Etelhems  socken  på  Gotland'). 

Typen  L^  hg.  154.  En  något  senare  form  än  den 
föregående.  Xedre  delen  har  icke  längre  form  af  en 
långsträckt  ögla,  utan  har  smält  ihop  till  ett  massivt 
stycke,  som  uppbär  nalhylsan.  Denna  typ,  som  ett  par 
gånger  blifvit  funnen  på  Gotland^)  är  på  Öland  ytterst 
allmän^);   den   är  alltid  utförd  i   brons. 

Särskildt  är  att  märka  ett  spänne  af  denna  typ, 
hvilket  är  rikare  orneradt  än  de  flesta,  med  i  veck  lagd 
silfvertråd  tvärt  öfver  byo^elns  bego-e  ändar.  Det  har 
ett  mera  romerskt  utseende  än  de  andra  —  det  påmin- 
ner ganska  mycket  om  en  del  former  i  Wiens  antik-- 
kabinett  —  och  är  funnet  i  Linde  socken  på  Gotland 
jämte  ett  eneggadt  svärd,  fragment  af  ett  romerskt 
bronskärl  o.  s.  v.  (Inv.  3706 ')•  Vidare  är  att  märka  ne- 
dre ändstycket  af  ett  spänne,  funnet  på  Smedby  bys 
egor  (Öland),  hvilket  har  samma  orm-  eller  drakhufvud- 
form  som  är  så  allmän-  inom  en  annan  spännegrupp  (hg. 
154  a). 

Typen  J/^  fig.  155.  En  vari,etet  af  den  föregående, 
afvikande  förnämligast  derigenom,  att  från  den  genom- 
borrade skifva,  med  hvilken  bygeln  upptill  afslutas,  fram- 


^)  Se  ofvan  s.  149. 

-)  Inv.  1304:1843,33  och  1836,1 1:  2410  och  3576. 

3)  Inv.  2976  och  4535. 

*)  Ex.  Inv.  1304:1832,60,  1843,33  och  1845,22;  1985:1846,17 
och  22,  1847,7  5;  3033.  Ett  synnerliifen  prydligt  (det  fig.  154  afbildade) 
är  under  loppet  af  sommaren  inkommet  till  museet;  det  är  funnet  a  Dörby 
egor  i  Norra  Mökleby  socken. 

")  Det  är  afbildadt  hos  Montelius,   Från  Jernåldern  pl.  4   fig.  8. 


1;")!»  GERMANSKA    SPÄNNEN.  •  171 

sprinsxci-  en  knain»,  [);i  ligin-cii  rund.  iN-t  ringa  <>iiif;iii;^% 
som  IjlilVit  o-if'v('t  a  spiralläjijifniiitrcn  samt  den  öLdcfor- 
migu  nudrc  dcdcii  liäntura  detta,  i  Skäiie  liiniia  hroiis- 
cxemplur  (Inv.  1209)  till  ett  något  tidigare  stadinm  än 
den  föregående  ty[)ens,  (diuru  i]('t  a  andj'ii  sidan  har 
något  alldeles  nytt  i  «")rre  knappen.  L'  ocdi  M'  stå  så- 
ledes till  tiden  ungetVir  som  sanioi-dnade  utvecklings- 
former af  K',  Inom  typen  M'  råder  likväl  i  detta,  lik- 
som äfven  i  andi-a  liänseenden,  en  viss  vexling.  Ett  ex- 
emplar med  fyrkantigt  utsprång  och  massiv  nederdel  är 
funnet  i  Mossbergu  borg  i  Högsrums  socken  pa  Oland  \). 
l.n  rikare  utveckling  af  uts[)råMget  visar  fig.  150.  Detta 
bronsspänne,  funnet  i  en  hög  vid  Staby  gästgifvaregård 
i  Högsby  socken,  norra  Kalmar  län,  tillhör  redan,  hvilket 
särskildt  den  platta  nederdelen  visar,  ett  mera  framskri- 
det stadium. 

Typen  N'^  fig.  158.  En  ytterligare  utveckling  med 
samma  tendens  till  platthet,  som  visade  sig  i  nedre  änd- 
stycket  af  föregående  t}'p.  Det  här  afbildade  exemplaret 
i  brons,  funnet  i  en  grafkista  vid  P^ridhem  i  Vesterhejde 
socken  på  Gotland,  är  ofullständigt,  men  eger  likväl,  ge- 
nom den  egendomliga  bildningen  af  tvärstången,  hvars 
yttre  del  är  tvärstrierad  i  stället  för  spiral<Dmlindad  — 
jfr  nedan  under  typen  O'  —  ett  ganska  stort  intresse. 
Ett  liknande  spänne  är  fuiniet  i  Glömminge  socken  på 
Oland  (Inv.  291(S),  ett  annat  antagligen  i  Kalmartrakten, 
pa  Oland  eller  på  Gotland   (Inv.   207G'). 

Tj/iien  0^  tig.  l.")ll.  Det  öfre  ändutsprånget  är  kna[»[»- 
formigt,  rundt  ellei'  mangkantigt.  Bågen  är  på  toppen 
[)latt.  Nedre  delen  är  plan  och  nedåt  vidgad.  En  bi- 
form    finnes:    tvärstafven   är   i   sina   yttre    ändai-    massiv. 


')  Afbildadt  hos  Montcliiis,  Från  Jernahlern   pl.   4   \\'j;.   1. 

'-)  Dessa   tva  spännen  iiro  afljildiule  hos  Montclius,   Från  Jeinåldern 
pl.   4  til,^   17  ofh    11). 


172  HANS    HILDEBRAND.  160 

Allenast  kring  den  insänkta  niidten  är  nålens  träd  spiral- 
lindad.  En  annan  varietet  med  båda  ändstycken  lik- 
artade skall  längre  fram  omnämnas.  Alla  kända  exem- 
plar af  brons. 

För  denna  typ  kanna  följande  fyndorter  uppgifvas: 
trakten  af  Visby  (Inv.  1358),  Bjestaf  i  Sanda  socken 
(jämte  jernvapen,  gördelbeslag  och  tre  kaiiris,  Inv.  1763), 
Enges  i  Burs  socken  (jämte  benkam,  beslag  till  ett  skrin, 
flussperlor  o.  s.  v.  bland  bitar  af  en  lerkruka,  mellan 
fyra  kantstäende  flisor,  Inv.  2543)  —  allt  på  Gotland. 

Vi  kasta  ännu  en  blick  tillbaka  på  typerna  K^ — 0\ 
för  att  söka  deras  likar  utom  Sverige. 

För  Norge  känner  jag  ett  fynd  af  typen  M\  från 
Veien  i  Norderhov  (Ringerige^). 

Danmark.  Typerna  K^  och  L^  förekomma  i  fonden 
från  en  brandfiäckplats  på  Bornholm").  Typerna  IC  och  L^ 
förekomma  i  Torsbergs-fj^ndet,  L^  och  MM  Nydamsfyndet''). 

I  Meklenburg  förekomma  typerna  L^  och  ÄP.  Ett 
exemplar  af  den  senare  typen  slutar  nedtill  med  ett 
ormhufvud^).  Att  typen  K^  finnes  längre  in  i  T^^skland 
är  redan  visadt  (s.  149).  En  särdeles  väl  arbetad  bi- 
form  af  typen  i\P  finnes  i  museet  i  Berlin  (fig.  157). 
Formen  och  ornamenternas  art,  de  strierade  guldtrådarna 
o.  s.  v.  påminna  om  den  senromerska  teknik,  som  före- 


')  Norska  Foniminnesföreiiiiigens  årsberättelse  för  år  1869,  pl.  o 
fig.  15. 

-)  Vedel  i  Årböger  för  1870,  pl.  8  tig.  13  och  för  1872,  pl.  5 
tig.  11  (en  något  yngre  varietet),  pl.  9  fig.  1,  3,  8.  En  varietet  af  ty- 
pen M>  pl.  9  fig.  7. 

•')  Engelhardt,  Thorsbjcrgs  Mosefund  pl.  4  fig.  3  och  13;  Nydams 
Mosefund  pl.  5  fig.  14  samt  12  och  13. 

'')  Friderico-Francisceuui   pl.   20  fig.   2   och   1.  —   Med  de  romerska 
fornsakerna   vid    Grabow    hittades    två   spännen  af  typen   K ',    särdeles  väl    ' 
arbetade  och   nedtill  försedda  med  en  rund  skifva,  det  ena  dessutom  med  en 
dylik  midtpå  bågen  (jfr  bågens  toppskifva  fig.  158  och  166).    Meklcnburg- 
Föreningens  Jahrbilcher  35,  pl.  2  fig.  22  och  23. 


IGl  GEUMANSKA    .S1'ANNEN.  17): 


!J 


kominer  så  väl  re[)resentoi-H(l  i  det  wieii.ska  ii)itik-k;il»i- 
iiettet.  VaI  snarlikt  är  liiiiiict  i  närheten  af  l^ricdland 
(Meklenburg-Strelitz).  Ett  ännn  i-ikare  exemplar,  af  nu- 
got yngre  datum,  al"  guld  oeli  prydt  med  karneoler  samt 
funnet  i  trakten  al"  1'^rfurt,  förvaras  likaledes  i  Berlin- 
museet  \). 

Typen  0^  är,  så  vidt  jag  vet,  karakteristisk  för 
Gotland. 

Typen  P'  tig.  160 — 1(12.  J>ygeln  är  oftast  ganska 
simpel.  Hållhaken  är  opro})ortionerligt  förlängd,  så  att 
den  ej  längre  spelar  den  underordnade  rol,  som  tillkom- 
mer honom.  Den  vid  bygelns  öfre  ända  tvärgående  te- 
nen  —  och  med  den  spiralvindningen  —  är  likaledes  gan- 
ska ofta  oproportionerligt  förlängd.  Dess  ändar  gifva 
understundom  anledning  till  ett  prydligare  arbete. 

I  Sverige  är  denna  typ,  som  varierar  mycket,  ganska 
sällsynt.  Det  här  af  bildade  exemplaret  (tig.  162)  är  fun- 
net vid  Rydbo  i  Glömminge  socken  på  Öland  (Inv.  3103). 
Från  Norge  känner  jag  två  exemplar,  det  ena  från  Gud- 
brandsdalen,  det  andra  frän  Jarlsbergs  och  Larviks  amt')- 
Inom  Danmark  förekommer  denna  typ,  dels  på  Born- 
holm inom  en  brandfläcksgrupp,  dels  särdeles  rikt  i  Tors- 
bergsfyndet^).  Ett  af  dessa  bornholmska  spännen  och  ett 
af  Torsbergsspännena  äro  här  af  bildade,  tig.  160  och  161, 
såsom  båda  synnerligen  karakteristiska,  det  senare  äfven 
derföre  att  ett  mycket  liknande  är  funnet  vid  Pyrmont^). 


')  Hvad  oniaiiieiitikcu  beträffar  jfr  spännet  hos  Ycdcl  i  Arböger  för 
1872,  pl.  5  tig.  11.    Denna  Hnhct  i  arbetet  förekommer  oftare  i  nästa  grupp. 

-)  Norska  Fornminnesföreningens  berättelse  för  1868,  pl.  1  lig.  II 
och   18. 

=')  Vedel  i  Arböger  för  1870,  pl.  8  lig.  4,  ö.  ['^ngelhardt,  Tliors- 
hjergs   Mosefund   pl.  4   tig.   4,   8 — 10. 

*)  Se  ofvan  s.  146.  Spännet,  afbildadt  i  Bonner  Jahrbiicher  XXXVIII, 
pl.  I  tig.  7,  förvaras  i  Fornminnesföreningens  samling  i   Bonn. 


174  HANS  hildp:brand.  162 

1  Mcklciibiirg  är  ett  spänne  uf  denna  typ  funnet  jämte 
romerska  fornsaker  vid  Grabow.  Meklenburo-forenin<rens 
Jjihrbucher  35  pl.   2  fig.   24. 

Ännu  återstår  en  grupp  att  betrakta,  som  till  sin 
upprinnelse  är  yngre  än  den  föregående  men  är  sam- 
tidig med  dennas  yngre  former. 

Det  rhenskt-keltiska  spännet  fig.  98  visar  en  benägen- 
het för  likformighet.  Man  gaf  åt  öfre  ändan  samma  form, 
som  den  nedre  redan  hade  fått.  Inom  det  keltiska  om- 
rådet synes  dock  denna  utbildning  hafva  varit  af  allenast 
lokal  betydelse  (jfr  s.  149).  Inom  de  germanska  kultur- 
grupperna återfinna  vi  samma  tendens,  och  der  har  den 
fått  större  betydelse.  W  finna  således  vid  sidan  af  de 
flesta  bågspänne-grupper  en  parallelgrupp  med  likformiga 
ändstycken.  Jag  kallar  dem  för  korthetens  skuld  för  lik- 
armade.  Här  behandlar  jag  allenast  de  former,  som  stå 
i  sammanhang  med  de  redan  omtalade  t3qDerna. 

Type7i  Q^  fig.  163.  Ett  något  klumpigt  spänne,  hvars 
öfre  del  består  af  en  stor  kupig  midtdel,  från  hvilken 
utgå  tvenne  mindre  likaledes  rundade  utsprång.  För 
Sverige  känner  jag  allenast  ett  exemplar  af  denna  typ, 
funnet  på  Gotland.  Spännen  af  samma  slag  äro  funna 
på  Bornholm^).  Oftare  och  i  flera  varieteter  förekom- 
mer en  annan 

Tyj)  ^^  fig-  164,  som  skiljer  sig  allenast  derigenom 
att  de  två  ändstyckena  äro  förlängda,  hvarigenom  t\"- 
pen  närmar  sig  mera  till  de  förut  skildrade  formerna. 
Sådana  spännen  äro  i  Sverige  funna  i  Vestergötland, 
Skåne,  möjligen  äfven  Oland  samt  [)å  Gotland').    Figuren 

')  Vedel  i  Årböger  för  1870,  pl.  8  tig.  9  och  10.  Hans  betäiik- 
ligliet  att  anse  dem  vara  sjelfständiga  s])äiiucu  (jfr  Arbögcr  för  1872  s. 
39  anm.),  synes,  att  döma  efter  det  gotländska  exemplaret,  vara  öfverflödig. 

-)  Inv.  2076,  2549,  2579  och  303G.  Montelius,  Frau  Jernåldern 
pl.  4  fig.  5,   7,  pl.   5  fig.   4.     (Originalet   till    sista    figuren,    frän  Vetter- 


1G3  (iRKMANsKA    MWNNliN.  ITf) 

visur  en  Nariotct,  i  li\:ii\s  ;iii(l.st\ck('ii  v!  liiiiiii  cii  \i>s  ].a- 
iniiniclse  om  de  redan  ett  par  ^;ingei"  (s.  17n  och  172) 
onitaliule  ornihntVudena.  rndcrstundoin  förekonnner  a 
midtstycket  samt  a  hvardera  ;ni(lst}cket.  en  fx  i'kantig 
insänkning,  nti  livilken  iiinnits  en  granat  idler  filrgadt 
glas  o.  s.  v. ' ). 

Tifpen  *S'  lig.  1G5  a  och  i>,  <-n  parallelforni  till  den 
gotländska  typen  O',  stående  så  nära  denna,  att  en  l)e- 
skrifning  här  synes  öfverflödig.  Typen  n  har  riimii  stoi-a 
cylindrar  vid  bygelns  öfre  ända,  och  fullkondig  likställig- 
het ä]'  således  icke  vunnen,  hvilket  dereinot  är  händelsen 
med   tyi)en  h. 

Dessa  likarniade  spännen  synas  utom  Sverige  icke 
vara  mycket  allmänna  i  Norden.  Åtminstone  finner  man 
dem  sällan  afbildade.  Ktt  exemplar,  som  synes  höra  till 
typen  S^  förvaras  i  Christiania  museum.  Det  är  funnet 
i  Nedenes  amt. 

För  den  germanska  verlden  utom  Norden  är  denna 
form  icke  främmande.  Al)hé  Cocliet  har  afbildat  sådana 
från  Normandie  (hg.  16(5),  IIeiu'i  Baudot  har  bekantgjort 
andra  från  Cöte-d'or  (tig.  1(17).  De  förra  hafva  up])enbar- 
ligen  tillhört  Frankerna,  de  senare  Burgunderna.  Fran- 
kerna  hade  hunnit  så  långt  i  söder  som  till  noi-ra  Frank- 
rike i  början  af  femte  seklet,  Burgunderna  utl)redde  sig 
i  Frankrike  under  loppet  af  sanuna  århundrade.  Till  de 
perioder,  som  närmast  följde  bosättningen,  höra  derföre 
de   i  Frankrike  funna   s[)ännena   af  (K'tta   slag. 

Innan  vi  sluta  kapitlet,  återstår  det  att  söka  l>e- 
stämma  åldern  äfven  tVu-  de  nordiska  spännena  af  denna 
£fruv)l),  ett  iranska  vanskliixt  iröromål,  alldenstund  histo- 
rien    icke   lemnar   oss   den   minsta   hjelp.      Historiska   ur- 


götland,     har    iivlit>cn    kommit    till    Statens    Museum    nud    en    enskild 
samling). 

')  Ett  likarmadt  tum  ligen   jjlatt  spänne  förvaras  i  museum  i  Dorpat. 
Havtmann,  Das  vaterländisehe  Museum   zu  l)or|)at   pl.   VIII   tig.   7. 


176  HANS   HILDEBRAND.  164 

kunder  säga  oss  icke  när  de  germanska  folken  vandrade 
in  uti  Danmark,  Sverige  och  Norge  eller  till  den  södra 
Östersjökusten,  hvars  inbyggare  uti  äldre  tider  stodo  i 
närmaste  kultur-  och  antagligen  äfven  slägtskapsband 
med  stammarne  i  norr  och  vester  om  samma  sjö. 

Ett  hafva  vi  då  först  att  märka,  nämli<::en  att  i 
det  allra  närmaste  alla  dessa  här  afbildade  o^ennanska 
spänneformer  tillhöra  en  tid,  under  hvilken  romerskt  in- 
flytande var  mycket  märkbart  uti  norra  Tyskland  och 
de  tre  nordiska  landen.  Ja<2:  vill  dermed  visst  icke  sä<za, 
att  folken  i  dessa  nejder  varit  i  direkt  l)eröring  med 
sjelfva  Romarne.  Bevisligt  är  allenast  att  de  kommo  i 
berörino-  med  den  romerska  kulturen. 

Med  föremål  af  romersk  upprinnelse  äro  funna 
spänneformerna  lig.  137,  142,  146,  147,  150,  151,  153, 
154,  155,  158,  160  och  161.  Formerna  hg.  138  och  143 
äro  visserligen  icke,  så  vidt  jag  vet,  funna  tillsamman 
med  romerska  föremål,  men  de  tillhöra  en  fyndgrupp, 
uti  hvilken  romerska  fornsaker  ofta  förekomma.  Formen 
hg.  136  är  nästan  identisk  med  förromerska  (keltiska) 
formqr,  formerna  fig.  >  140  och  145  äro  sjelfva  öfverflyt- 
tade  från  romerskt  eller  romerskt-keltiskt  kulturområde 
till  germanskt.  Den  till  den  romerska  fyndgruppen  hö- 
rande formen  h^^.  142  förutsätter  formen  hg-.  141  likaså 
förutsätter  formen  ho;.  150  formen  ho-.  149.  Formerna 
hg.  139,  148,  156  och  160  stå  mycket  nära  de  till  den 
romerska  fyndgruppen  hörande  formerna  hg.  137,  138, 
147,  155,  160  och  161.  Såsom  mera  skilda  former  åte**- 
sta  Hg.  144,  152,  157  och  159,  af  hvilka  dock  Hg.  144 
och  157  icke  kunna  vara  till  tiden  mycket  skilda;  de 
äro  .snarare  att  anse  som  samtida.  Formen  hg.  156 
är  allenast  en  gång  funnen,  men  den  ansluter  sig  nära 
till  den  med  romerska  fornsaker  funna  formen  i\g.  155, 
hvarförutom  hufvudet,  som  upptill  afslutar  bygeln  har 
mycket    närstående    motbilder    i    det    mellersta    Europas 


165  GERMANSKA    SPÄNNEN.  177 

romerska  fyiul.  Tekniken  hos  originalet  till  lig.  157 
röjer  klassisk  inverkan.  Spännet  fig.  158  liv  funnet  med 
en  lerkruka,  hvars  ornamenter  ega  den  närmaste  fränd- 
skap  med  ornamenterna  på  ett  par  guldringar,  funna,  lika- 
ledes pä  Gotland,  tillsammans  med  ett  mynt  af  kejsar 
Titus\).  De  likarmade  spännena  fig.  16.j  och  164  sluta 
sig  helt  nära  intill  en  och  annan  af  de  föregående  ty- 
perna. Så  synas  alla  dessa  former  tillhöra  en  kulturperiofl, 
under  hvilken  beröringarna  med  eller  inverkningarna  af 
de  romerska  provinsernas  kultur  varit  lifliga,  och  det 
är  endast  de  hvarandra  närstående  typerna  fig.  159  och 
165,  som  synas  tillhöra  en  något  senare  tid.  Under  det 
de  öfriga  typernas  representanter  på  Gotland  förekomma 
i  fynd,  som  sinsemellan  ega  mycken  stor  likhet,  ega  fyn- 
den, uti  hvilka  de  nyssnämnda  typerna  förekomma,  en 
något  skild  karakter. 

Om  vi  nu  se  bort  från  dessa  två  typer  och  vända 
oss  till  de  andra,  komma  vi  helt  naturligt  att  fråga: 
Månne  den  kulturperiod,  till  hvilken  de  hörde,  var  kort, 
så  att  man  kan  helt  enkelt  säga,  att  de  äro  alla  samtida? 

Detta  synes  icke  sannolikt.  Mellan  typen  K^  med 
dess  ögla  nedtill  och  typen  P^  med  dess  långutdragna 
nålhållare  ligger  en  långvarig'  utveckling.  Derföre  om 
man  finner  den  förra  typen  jämte  den  senare,  är  deras 
S£fmvaro  så  godt  som  tillfällig:  man  behöll  midt  under 
den  fortgående  utvecklingen  vissa  äldre  former. 

För  ett  ögonblick  taga  vi  ut  ur  den  stora  samlingen 
af  typer  fig.  147,  1()1,  153,  154  och  155.  De  fyra  först- 
nämnda förekommo  i  Torsbergsfyndet,  såle;]es  jämte  ro- 
merska mynt  af  åren  60 — 194  e.  Kr.,  de  tvenne  sist- 
nämnda i  Nydamsfyndet  samman  med  romerska  mynt 
från  åren  69 — 217  e.  Kr.  Till  slutet  af  andra  och  bör- 
jan   af  tredje    århundradet   efter   vår   tidriiknings  början 


^)  Ora  detta  senare  fynd  so  Anti(|vnrisk  Tidskrift  fin-  Sveriire  2,  s.  233  f. 

Antitii.:   Tuhkrijt.     i.  12 


178  HANS   HILDEBRAND.  166 

kan  man  således  hänföra  dessa  former.  Men  dessa  tre 
typer  äro  ingalunda  de  äldsta  af  de  här  omtalade,  de 
höra  snarare  till  de  yngsta,  i  synnerhet  formen  fig.  161, 
hvilket  gör  det  nödigt  att  skjuta  de  tidigare  -typerna 
något  längre  tillbaka  i  tiden.  För  denna  typernas  krono- 
logi hafva  vi  helt  nyligen  fatt  ganska  vigtiga  bidrag. 

På  Bornholm  har  under  loppet  af  de  senaste  åren 
hr  amtman  Vedel  gjort  en  rad  af  högst  intressanta  under- 
sökninoar,  för  hvilka  redogörelser  blifvit  lemnade  i  det 
danska  Oldskrift-Sällskapets  xVrböger  för  1870  s.  1 — 110, 
för  1872  s.  1  — 184.  På  Bornholm  förekommer  en  art 
af  grafvar  från  den  äldre  jernåldern,  hvilka  erhållit  nam- 
net brandfläckar  (brandpletter).  »De  innehålla  brända 
menniskoben,  som  icke  varit  nedlagda  i  grafurna  eller 
grafkista.  De  ligga  på  ett  djup  af  några  få  tum  intill 
ungefär  en  aln  under  jordytan.  När  den  öfverliggande 
jorden  och  betäckningen  borttagas,  visa  de  sig  som 
svarta  fläckar,  vanligen  cirkelrunda  med  étt  tvärmått  af 

V2 — 1   aln. Deras  tjocklek  plägar  variera  mellan  4 

och    10   tum  —  — ,    de   hafva   i   allmänhet  form   af  ett 

kittellikt  hål,  sidorna  äro  vanligen  skarpt  begränsade. 

Brandfläckar  med  lemningar  af  brända  ben  finnas  en- 
staka här  och  der  öfver  hela  ön.  Men  dessutom  före- 
komma de  på  vissa .  ställen  i  stora  grupper,  ibland  i 
många  hundraden  eller  tusenden  tätt  invid  h  var  an  dr  a^^). 

Bland  den  myckenhet  af  fornsaker,  som  hr  Vedel 
upptagit  ur  dessa  grafplatser,  förekomma  äfven  en  mängd 
spännen  af  olika  former.  Af  hans  anmärkningar  öfver 
dem")  tillåter  jag  mig  att  låna  följande,  här  och  der 
tilläggande  en  hänvisning  till  min  föregående  framställ- 
ning. Hr  Vedel  hade,  när  han  skref  sina  intressanta  upp- 
satser, ingen  kännedom  om  mina  fibula-undersökningar, 
och  hans  resultat  äro  således  oberoende  af  mina. 


1)  Vedel  i  Aiböger  för  1870,  s.  6—8.    Matten  äro  danska. 

2)  Vedel  i  Årböger  för  1872,  s.  38  f. 


167  GERMANSKA    SPANNKN.  179 

»I  (len  afdcliiin;:  :it  l)i-amllläckarno,  som  nilnnast 
sluter  sig  till  stciii-nsciiii '),  synes  man  icke  hafva  an- 
vändt  andra  spännen  iin  de  med  'tillbakal)öjd  spets'.  — 
Dessa  spännen  synas  alla  liafva  varit  gjorda  af  jern,  men 
äro  nåuon  gäng  försedda  med  ])ronsprydnader.  —  — 
JSpännena  med  svagt  ))Ojd  bygel  och  läng  spiral  äro  van- 
ligen prydda  mod  bions,  oftast  med  tvä  bronsperlor  pä 
bygeln.  Afven  spiralerna  hafva  niigon  gång  varit  |)rydda, 
i  synnerhet  med  en  brons))erla  pa  livar  ända,  ibland  bar 
sjelfva  den  spii  allagda  traden  vai-it  af  bi-ons.»  —  De  9ö 
spännena,  som  blifvit  upptagna  ur  brandfläckarna  pä 
Mandhöi,  tillhöra  alla  denna  typ.  Af  90  spännen  från 
Kanegärd  höra  87  till  denna  typ.  »Vid  Kannikegärden 
höra  till  denna  typ  de  flesta  spännena  i  grafplatsens  nord- 
östra del,  men  redan  här  börja  andra  former  visa  sig, 
som  söderut  blifva  allt  allmännare  och  vid  grafplatsens 
midt  helt  och   hållet  uttränga  typen.» 

Det  här  citerade  visar  tillräckligt,  att  fråga  är  om 
varieteter  af  Téne-typer,  hvilka  ju  alla  karakteriseras  af 
tillbakaböjd  spets,  ganska  ofta  äfven  af  kulor  på  bygeln. 
De  former,  som  hr  Vedel  i  sin  beskrifning  åsyftar,  före- 
komma här  tig.  140  (dock  simplare  samt  af  jern),  144 
(en  enklare  och  något  äldre  form,  lik  tig.  140,  men- med 
vinkelböjd  båge),   1/37  och   163. 

»De  sålunda  framkommande  nya  formerna  hafva  un- 
der bygelns  spets  en  lodrätt  nedgående  skifva,  hvars 
nedre  kant  är  ond)öjd  för  att  upptaga  nålens  spets"'). 
Spännenas  form  är  i  öfrigt  mycket  olika,  än  äro  de 
bandlika  med  eller  utan  en  kam  öfver  midten,  än  äro 
de  'pucklade',  med  halfrund  eller  oval  genomskärning, 
vanlifen   försedda   med    en  kam   öfver  midten  eller  med 

')  Dessa  rosen  tilUiöra,  enligt  lir  VkUIs  föregäendc  upplysning.Tr, 
bronsåldern  och   början   af  jcrnåldern. 

-)  I  det  föregående  är  visadt,  hur  af  nedordelcns  ögla  sraäningom 
uppkom    ett  massivt  stycke  med  nal hylsa. 


180  HANS   HILDEBRAND.  168 

hufvnd  på  bygelns  spets  eller  med  båda  delarna.  Dessa 
former  förekomma  äfven  på  andra  grafplatser.  Vid 
Kannikegård  förekomma  de,  om  än  med  små  förändrin- 
gar, ned  igenom  alla  brandfläcksgrupperna  söderut.  Man 
har  vid  Kannikegård  funnit  af  dessa  former  öfver  130 
exemplar  af  brons,  några  och  trettio  af  jern.» 

De  former,  som  här  menas,  äro  afbildade  fig.  145, 
146,  147  (dock  något  enklare  än  det  här  afbildade 
exemplaret)  och    151. 

»Något  söder  om  midten  af  Kannikegårds  grafplats 
börja  åter  nya  former  af  bronsspännen  visa  sig,  hvilka 
till  en  del  i  det  närmaste  motsvara  dem,  som  förekom- 
mit i  de  stora  söderjutska  och  fyenska  mossfynden; 
samma  former  förekomma  äfven  i  grafvarne  med  obrända 
lik  i  utkanterna  af  brandfläckgrupperna.  Dessa  nya  for- 
mer, som  söderut  blifva  allt  talrikare  och,  inom  en  del 
af  området,  nästan  alldeles  uttränga  de  äldre,  utveckla 
sio;  i  tvenne  motsatta  riktninoar.  Hos  nåo-ra  har  i  stal- 
let  för  den  vanliga  bygeln  trädt  en  bred  skifva;  till 
denna  grupp  höra  i  synnerhet  de  vackra  'hvälfda',  och 
de  enklare  'korsformiga'.  På  andra  spännen  från  den 
södra  delen  af  graffältet  vid  Kannikegård  är  bygeln  der- 
emo't  en  helt  tunn,  böjd  staf.  Dessa  spännen  förekomma 
i  tre  varieteter;  antingen  utgår  från  bygelns  spets  en 
långt  framskjutande  lodrätt  ställd  skifva,  som  nedtill 
är  omböjd  för  att  kunna  fasthälla  nålen,  eller  bygelns 
spets  är  vidgad  till  en  bred  trekant,  under  hvilken  nål- 
hållaren  sitter,  eller  bygeln  har  fått  en  halfcirkelformig 
böjning  och  går  sedan  rätt  ut».  — ■  Ingen  af  dessa  for- 
mer är  funnen  inom  någon  annan  bornholmsk  grafplats. 
De  äro  i  allmänhet  af  brons,  endast  någon  gång  af  jern 
eller  silfver. 

De  spännen  som  här  menas,  återfinnas  i  fig.  150, 
153,  154  och  160. 

Hr  Vedel  anser  att  brandfläckarnes  första  grupp  — 


161)  GERMAN.SKA    SPÄNNEN.  lÖl 

liksom  rösena  —  icke  imieli;illii  iiagot  af  romerskt  ur- 
sprung, att  likaledes  »i  hraiulfläckarnes  andra  gni[)i)  de 
allraiiesta  fornsakerna  måste  betecknas  som  icke  romer- 
ska», men  att  den  tredje  gruppen  innehåller  verkliga  ro- 
merska fabrikater,  niindigen  stycken  af  brons-  ocli  glas- 
kärP).  lian  ser  vidare  uti  de  två  äldsta  grup[)erna  och 
deras  fornsaker  bevis  för  en  jernålder,  som  är  tidigare  än 
de  stora  mossfyndens  ])criod,  och  han  leder  sig,  genom 
Velscliows  beräkninirar  om  folkmängdens  storlek  under 
olika  perioder  af  den  danska  hedendomen,  till  antagan- 
det, att  jernet  Idef  i  Norden  bekant  minst  ett  par  år- 
hundraden och  kanske  tre  eller  fyra  århundraden  före 
Kristi  födelse»,  hvarjämte  han  antager,  att  Norden  fått  sin 
jernålder  icke  genom  invandrandet  af  en  ny  stam,  utan 
genom   en   utveckling  ur   bronsålderns  kultur  (s.  85  f.)- 

Allaredan  en  granskning  af  spännena  visar  oss,  att 
de  tidigaste  formerna  icke"  äro  utvecklade  ur  bronsål- 
derns typer,  utan  stå  i  förhållande  till  dessa  helt  främ- 
mande, såsom  invandrade  typer,  hvarom  i  det  föregående 
blifvit  tillräckligt  ordadt. 

Vid  den  tidsuppgift  hr  Vedel  förslagsvis  leranat  är 
icke  mycken  vigt  att  fästa,  då  den  är  nästan  helt  god- 
tycklig. De  A  elschowska  sifferuppgifterna,  från  hvilka 
han  utgår,  hälla  icke  ])rofvet  för  vår  tids  historiska  kri- 
tik och  gifva  således  alls  ingen  ledning.  Men  deri  sy- 
nes han  hafva  fullt  rätt,  att  granskningen  af  de  born- 
holmska bi'andfiäckarnes  spänneformer  föra  oss  en  icke 
obetvdliir  tid  tillbaka  bortom  de  stora  torfmossfvndens 
period. 

Tack  vare  den  samlade  beviskraft,  som  hr  Vedels 
undersökningar  och  beskrifnin^^ar  lemna,  kan  man  bland 


')  Arböger  för  1872,  s.  87  f.  Han  tillägger:  »desvjirre  liar  det 
icke  kunnet  1\  kkes  mig  at  fåe  constateret,  om  de  mangfoldige  bronce- 
fibulaer  frji  biaiidploltenies  anden  og  tredie  afdeling  sAvelsom  fra  de 
ubrändte  Grave  bare  kjendeligt  präg  af  romersk  oprindelse». 


182  HAN.S    HILDEBRAND.  170 

de  gotländska  jeniåldersfyndeii  urskilja  en  grupp  af  fynd, 
livilka,  under  de  sista  aren  uppmärksammade,  visserligen 
blifvit  ansedda  som  oranska  gamla,  men  hvilkas  samman- 
hörio:het  och  hö2;a  ålder  först  nu  träda  fram  i  full  dajj. 
Så  mycket  vigtigare  är  detta,  som  denna  tidiga  got- 
ländska grupp,  hvilken  saknar  nästan  allt  livad  man  an- 
nars kallar  specielt  gotländskt,  har  en  nära  öfverens- 
stämmelse  med  de  bornholmska  fynden  och  äfven  med 
andra  från  Sveriges  fastland,  hvilka  man  tyvärr  ännu 
icke  kan,  emedan  tillräckliga  materialier  ej  iinnas,  grund- 
ligt studera.  Detta  synes  antyda,  att  Gutarne  icke  re- 
dan före  sin  öfverflyttning  till  Gotland  skilt  sig  från 
fränderna  såsom  en  särskild  stam,  utan  att  det  specielt 
gutiska  utvecklat  sig  först  sedan  den  från  södra  Östersjö- 
stranden utgångna  stammen  sökt  sig  skilda  bostäder  på 
Östersjöns  öar  och  bortre  stränder.  Denna  de  arkeo- 
logiska vej'kligheternas  antydan  synes  mig  så  vigtig,  att 
uppmärksamhet  måste  under  den  närmaste  tiden  riktas 
med  all  makt  på  hithörande  förhållanden.  —  Men  till 
en  lycklig  lösning  komma  vi  icke  förr  än  å  tysk  sida 
mera  blifvit  gjordt  för  systematisk  forskning  inom  graf- 
fälten  och  i  museerna  samt  mera  blifvit  publiceradt. 
Mätte  det  icke  dröja  alltför  länge! 

För  att  bereda  öfvergång  till  de  följande  kapitlen 
och  deras  utvecklings  historia  nu  en  liten  återblick. 

Af  alla  de  former,  som  här  äro  beskrifna,  är  det 
ingen  enda,  som  är  ursprungligen  germansk,  utan  alla 
äro  de  ytterst  lånade  från  Södern  d.  v.  s.  från  mellersta 
Europa.  De  yttersta  former,  mot  hvilka  de  peka  äro 
tre,  två  ursprungligen  keltiska,  Téne-typerna  I)  och  F, 
en  uppkommen  i  de  af  Romarne  eröfrade  och  under  in- 
flytande af  deras  kultur  stående  Alplandskapen,  förut 
af  bildad  fig.  118  och  omtalad  s.  151.  De  tvu  först- 
nämnda  typernas   hufvudland  ligger  visserligen  i  vestra 


171  GERMANSKA   SPÄNNEN.  183 

Europa,  inen  de  förekoiniiia  äfvcii  österut,  i  Elbcs  och 
Donaus  dalar,  ocli  till  ett  östligt  område  snarare  än  till 
ett  vestligt  hör  den  i-onierska  typen  i\>^.  118.  Det  synes 
derföre,  som  de  iVaii  traktei'iia  iiori'  om  Kaspiska  och 
Svarta  haiVfU  mot  n()i'dvest  fVanitrriii<^an(le  Germancrne 
funnit  före  sig  eller  vid  sin  sida  keltiska  och  keltiskt- 
romerska  kulturformer,  al"  dem  lånat  tyi)er,  och  försedda 
med  dessa  typer,  hvilka  under  fort<^aende  förbindelser 
vidare  utbildades,  kommit  upp  till  Östersjön  och  öfver 
denna.  Alla  dessa  typer  tyda  derpä,  att  Germanernas 
hem  vid  Östersjön  ilro  allenast  af  sekundiir  ran»;-,  förut- 
sättande tidigare  europeiska  boningsorter  mer  åt  söder 
och  sydost. 

Liksom  vid  ett  tidiji^are  tillfälle  och  med  sainma  re- 
scrvation  som  dä  —  se  s.  38  —  uppställer  jag  för  typ- 
grupperna ett  genealogiskt  schema.  Främst  sätter  jag 
de  i  germanska  fynd  förekommande  former,  som  stå  de 
ursprungliga  icke-germanska  närmast.  Siffrorna  beteckna 
figurerna. 

I. 

Utveckling  af  Thie-typen  D. 
136 


137  138         13i)  i  1G3')  1G4\). 

Denna  gi"up[)  lick  icke  någon  långvarig  utveckling. 
Sielfständi<!;t  lif  efter  öfveriivttniniren  till  det  germanska 
området  röjer  sig  förnämligast  uti  utbildandet  af  de 
likarmade  spännena,  men  denna  utveckling  gick  snarare 
nedåt  än  uppåt. 


')  Likarmade. 


184  HANS   HILDEBRAND.  172 

II. 

Utveckling  af  Tene-typen  F. 
140 


a 


/? 


141 
142 
143 

! 

144 


153 
154 


155   156  (157)   158  159  I  165') 


160  161  162. 

Utvecklingen  går  i  tvenne  riktningar.  Den  ena,  här 
betecknad  «,  löper  snart  ut  genom  en  rad  af  försämrin- 
gar och  blir  utan  betydelse  för  framtiden. 

Till  serien  ;5  skall  jag  genast  återvända. 

III. 

Utveckling  af  den  romerska  typen  fg.  118. 

145 
146 
147 


148  149 


150     151 


152. 

Utvecklingen   är  ej   heller  här  synnerligen  rik,  hen- 
nes  höjdpunkt   betecknas   af  fig.    147,   förfallet   inträder 

')  Likarraadt. 


173  GKUMANSKA  .si'anm:n.  185 

redan  i  följaudo  generation   ueli  lillviixer  luisti^t.    Slutet 
blir  ättens  ut<r;iende. 

Vi  åtcro-;i  nu  till  II  /i.  1  olikhet  med  livad  vi  sa<^o 
händelsen  vara  i  de  andra  i^rnpperna  finna  vi  iiiii-  en 
rikare  alstringstorinäga,  li\ilken  frandcallar  lilakti^iia  for- 
mer. Man  vore  nästan  frestad  att  säi-a,  att  ir<'noni  det 
förändrade  sättet  för  nals])iralens  fästande  liai-  lida  ut- 
veeklin<z:en  fatt  större  friskhet.  De  tva  yttersta  foi'- 
merna  %.  159  oeh  U)5  förråda  ingalniKhi  ett  tillhaka- 
gående  utan  ett  framsteg.  Också  äi-  detta  den  enda 
grupp,  som  gifver  npphof  till  fortsatt  utveckling.  Hur 
denna  gestaltar  sig,  hennes  trenne  riktningar,  huru  två 
uppkommo  i  norra  Europa,  huru  den  tredje,  uppsprun- 
gen i  söder,  sprider  sig  öfver  hela  den  sydgermanska 
verlden,  skall  jag  söka  visa  uti  de  tre  följande  kapitlen. 
Här  blott  en  påminnelse,  hvilken  först  af  det  följande 
blir  klar,  att  i  typen  lig.  158  och  159  visa  sig  redan  de 
tendenser,   som  i   de  återstående  Hoekarne  utveckla  sig. 

Vare  sig  utvecklingen  går  till  lif  eller  död  för  ty- 
perna, är  det  uppenbart,  att  mellan  dem  herrskar  ett 
organiskt  sammanhang.  Den  mångfald  af  former,  som 
utmärker  den  lifstarka  utvecklingen,  sjelfva  kontrasten 
mellan  utvecklingarna  till  lif  och  till  död  skärper  in- 
trycket häraf.  Och  ju  tydligare  detta  organiska  samman- 
hang framstår,  desto  mer  riittfärdigas  vi  uti  vart  slu- 
tande frän  fornsakerna  till  folket,  livars  själslif  det  är, 
som  ligger  till  grund  för  det  sammanhängande  i  ut- 
vecklingen. 

Till  sist  ett  egendomligt  exem|)el  derpå,  hur  en  typ 
småningom  förlorar  sin  karakter  och  dervid  åter«i:år  till 
former,  som  tillhöi-a  typens  allraförsta  tider  —  en  före- 
teelse i  öfrigt,  som  återkommer  inom  språkens  utveck- 
lingshistoria. Det  här  tig.  c  afbildade  spännet,  fuiniet 
})å  Gotland  jämte  föremal  från  jernålderns  början  (In v. 
3630,     Siguls    i    L}e    socken),     Ixdinner    sig    pa    samma 


186 


HANS   HILDEBRAND. 


174 


Stadium  som  en  del  Hallstatt-spännen,  men  genom  ett 
hål  vid  öfre  delen  af  bygeln  går  en  fullkomligt  gagnlös 
spiraloralindad  staf,  ett  minne  således  af  ett  vida  mer 
utveckladt  stadium  inom  spännets  historia. 


c. 


175  GERMANSKA    SPÄNNEN.  1^7 


Åttonde   kapitlet. 

Germanska  spännen. 

Andra  flocken. 

Vi  skola  nu  se  till,  huru  de  uti  förra  kapitlet  oui- 
talade  spännena  vidare  utbildades.  Efter  livad  redan 
sagdt  är,  var  det  blott  en  af  de  tidigare  grupperna,  som 
giek  framåt  och  åstadkom  något  nytt,  den  nämligen 
som  utmärkes  af  en  bygel,  en  tvärstaf,  kring  hvilken 
nålens  öfre  del  är  spirallindad  och  en  båge,  som  för- 
binder spirallindningens  båda   hälfter. 

Uti  den  andra  flocken  hafva  vi  tillfälle  att  se,  hur 
denna  under  bygeln  omböjda  tråd  utvecklar  sig  och  gif- 
ver  upphof  till  nya  former.  Denna  omböjda  del  af  trå- 
den förlorar  alltmer  trådkarakter,  blir  platt,  samman- 
växer med  bygeln  o.  s.  v.  Inom  skilda  orter  visar  sig 
samma  tendens,  men  eget  nog  —  och  just  deraf  kunna 
vi  lära  ganska  mycket  —  stannar  utvecklingen  inom  de 
olika  områdena  olika  tidigt. 

Första  gruppen. 

Typen  Ä^.  Sjelfva  spännet  har  kupig  genomskär- 
ning, den  omböjda  f.  d.  tråden  likaså.  Denna  hvilar  i 
en  hake,  anbragt  vid  nedre  ändan  af  bygeln  och  stödjer 
sig  med  tvenne  hakar  mot  tvärstafven.  Bygelns  nedre 
liksom  bågens  trenne  öfre  ändar  hafva  tillstymmelse  till 
ormhufvudsform  (tig.  168  och  168  a).  Sådana  spännen 
äro  funna  i  närheten  af  Tilsit^),  i  vestligaste  delen  af 
guvernementet  Kowno  (icke  långt  från  ()stersjön'),  i  Kur- 

')  Berlin-museet. 

-)  Gre\vin<?k,  Ucbcr  heidnisclic  (Jriiber  russiscli-Litliauens,  s.  44  pl.  2. 


188  HANS   HILDEBRAND.  176 

land  vid  Grobin  (öster  oiii  Liebau),  i  Lifiaiid  vid  Asche- 
raden  (invid  Diina^).  I  museet  i  Dorpat  synes  denna 
form  saknas.  Deremot  är  ett  exemplar  funnet  längre 
upp  i  Dimas  dal,  inom  guvernementet  Witebsk'). 

Denna  form  synes  således  tillhöra  Niemens  och 
Diinas  dal.  Till  hvilket  folk  den  bör  hänföras  är  ovisst, 
då  man  ännu  icke  närmare  känner  de  äldre  befolkninofs- 
förhållandena  i  dessa  nejder. 

Hvad  tiden  angår,  är  det  uppenbart,  att  dessa  spän- 
nen äro  yngre  än  de  af  typen  D^  och  F\  som  hittats 
vid  Kapsehten  i  Kurland  uti  ett  graffält,  der  man  ofta 
funnit  romerska  denarer,  slagna  för  kejsarne  Hadrianus — 
Philippus  Arabs  (117 — 249).  Men  sedan  den  n^^a  formen 
en  gång  uppkommit,  bibehöll  den  sig  tydligen  ganska 
länge.  Vi  linna  det  t.  ex.  af  de  ornamenter,  med  hvilka 
spännet  pl.  36  fig.  D  hos  Kruse  är  försedt. 

Ett  annat  vitnesbörd  om  det  tycke  typen  vunnit, 
lemnas  oss  af  pl.  14  lig.  4  hos  Kruse:  ett  platt  smycke, 
hvars  öfre  del  ser  ut  som  en  tillplattad  fibula  af  ifråga- 
varande typ,  men  hvars  nedre  del  har  form  af  tvenne 
på  tvären  gående  aflångt  fyrkantiga  skifvor.  Kruse  kal- 
lar smycket  en  fibula,  men  jag  förmodar  att  på  bak- 
sidan sitter  allenast  en  ögla  som  på  en  ligur  hos  Bähr^)  — 
Ett  smycke  af  denna  art  finnes  i  Dresdens  antik-kabinett; 
dess  fyndort  är  mig  obekanf*). 

Längre  kom  man  icke  på  detta  område. 


')  Kruse,  Necrolivonica  pl.  35  fig.  e,  36  lig.  D  (Grobin),  pl. 
19  lig.  8  (Ascheraden).  På  det  senare  stället  skall  denna  form  vara 
sällsynt. 

-)  Sementowsky,  Pamietniki  starini  witebskoi  gubernii.  St.  Peters- 
burg 1867  s.  28. 

^)  Die  Gräber  der  Liven  pl.   7   fig.   5. 

*)  Det  kan  dock  liafva  kommit  från  Östersjö-provinserna  genom  Bahr, 
som  var  professor  vid  konstakademien  i  Dresden.  Bahrs  samlingar  finnas 
f.   n.  i  British  museum. 


177  GERMANSKA    SPÄNNEN.  189 

Andi':i    liTii  jjpen. 

Typen  B'.  Afvcii  liiii-  :ir  ddi  f.  d.  ba^dikt  l)öi(la 
tråden  af[)latt{id,  men  liar  liidt  och  liallct  sannnanviixit 
med  bygeln  och  tvärstungen  (tig.  KIlO.  Nulen  fUstes  vid 
bygeln  på  tvennc  siltt,  antingen  medelst  en  liten  spiral- 
vridning  med  ny  bdyc  (1)  kring  en  liten  staf  inskjuten  i 
tvenne  håligheter  i  öfre  kantens  list  eller  medelst  en 
liten  ten,  som  går  igenon\  en  haltVund  rätt  uppstående 
tlik  (tig.  170  a  och  b).  Sjelfva  spännet  förekommer  i 
tvenne  varieteter:  mellan  midtstycket  och  sidostyckena 
tinnes  eller  tinnes  icke  tomrum.  Det  senare  förråder 
egentligen  en  yngre  utveckling,  men  skilnaden  mellan 
båda  formerna  är  så  obetydlig,  att  de  helt  visst  'få  be- 
traktas som  samtida, 

I  Sverige  äro  spännen  af  detta  slag  ofta  funna  i 
Skåne^),  möjligen  på  Oland  (Inv.  207()).  I  Danmark  äro 
de  vid  olika  tillfällen  funna  på  Bornholm,  en  gång  jämte 
spännen  af  de  slag,  som  äro  omtalade  uti  förra  kapitlet'0 
och  andra,  som  höra  till  de  stora  bågspännenas  grupp. 
Således  gifver  ej  iieller  detia  fynd  någon  bestämd  upp- 
lysning om  typens  tid;  alla  de  svenska  spännena  äro 
funna  enstaka.  Det  är  dock  icke  synnerligen  svart  att 
sluta  sig  till  t}  pens  plats  inom  utvecklingen  och  en 
noggrann  tidsuppgift  är  icke  så  nödig,  då  utvecklingen 
icke  fortgått  län";re  i  denna  riktninjr,  utan  afstannar 
redan  här'^). 

Ett  steg  således  står  denna  typ  framför  den  preussiskt- 
kuriska  —  bågen  har  sammansmält  med  bygeln. 

Tredje   gruppen. 

Vi  vända  oss  nu  till  Gotland,  under  hvars  hedna- 
tid  denna   typ   uti    dess  senare  utvecklingsformer  spelat 

^)  Inv.  1518,  1899,  2110,  3414  och  37G5. 

2)  Engelhardt  i  Arböger  för  1868  s.   13G  fig.   20  samt  pl.  8  tig.  7. 

^)  Nästan  lika  exemplar  äro  funna  pa  Gotland.    Jfr  under  nästa  grupp. 


190  HANS   HILDEBRAND.  178 

en   synnerligen   stor  rol  och  hvarest  vi  derföre  ega  till- 
fälle att  göra  mera  omfattande  iakttagelser. 

Spännen  af  denna  flock  äro  hittills  icke  funna  i  de 
talrika  gotländska  fynden  samman  med  spännen  af  den 
förra  flocken  eller  samman  med  deras  vanliga  följesla- 
gar. Vi  få  på  grund  deraf  anse  den  andra  flocken  vara 
till  tiden  skild  från  den  första,  liksom  dess  spännen  ju 
ock  visa  en  senare  utvecklino;  af  en  till  den  första  fioc- 
ken  hörande  typ. 

Spännen  af  denna  andra  flock  äro  karakteristiska 
för  Gotland;  i  slutet  af  förlidet  år  räknades  de  i  Sta- 
tens Historiska  Museum  framlagda  exemplaren  från  Got- 
land och  befunnes  vara  194.  Men  om  man  till  denna 
siftra  lägger  alla  dem,  som  ännu  icke  —  förnämligast 
af  brist  på  utrymme  —  kunnat  frainläggas,  torde  siffran 
få  höjas  till  inemot  250.  Utom  Gotland  i  Sverige  äro 
hittills  funna  allenast  två  exemplar,  det  ena  funnet  vid 
Mem  i  Östergötland  (Inv.  1947),  det  andra  uti  Borgby 
borg  i  Mörbylånga  socken  på  Öland  (Inv.  1304:1841,16). 

En  hastig  blick  på  dessa  spännen  eller  på  de  här 
meddelade  afbildningarna  af  hufvudformerna  visa  tvenne 
grunddrag  i  utvecklingen  utom  det  allra  väsentligaste,  till 
hvilket  jag  uti  detaljbeskrifningen  återkommer.  Det  ena 
är  benägenhet  för  en  ständigt  fortgående  förhöjning 
af  spännet,  hvilken  till  sist  gick  derhän  att  man  nedan- 
för sjelfva  spännet  tillfogade  en  bred  upprättstående 
ram,  ofta  särskild  genom  lister,  och  i  sammanhang  här- 
med utbildades  i  de  två  öfre  hörnen  tvenne  stora,  uppåt 
afsmalnande  stolpar.  Samtidigt  utbildades  spännets  un- 
dersida, hvilken  försågs  med  en  allt  bredare  vorden 
bottenrand,  som  till  sist  fick  utseende  af  en  bottenskifva 
med  ungefär  triangulär  öppning  i  midten. 

Jämte  dessa  spännen  äro  för  de  gotländska  fynden 
karakteristiska  en  annan  grupp  af  spännen,  runda,  som 
från  att  vara  skiffbrmio;a  blifva  höo;a  och  s.  k.  dosformiaa. 

CD  CD  O 


179 


GKRMANSKA    M'ANNEN. 


rji 


Vi  fiiinti  nrnnligen  lios  dcin  honäfrenliet  att  utveckla  av^ 
i  alldeles  samma  riktiiiiigar,  de  l)lifva  högre,  fa  breda 
stolpar  vid  sidorna  och  \>;i  undersidan  en  hi-ed  kant- 
re^nsa.  Uti  den  följande  redogörelsen  meddelar  jag  i 
texten  figurer  af  de  runda,  [)hina  ellei'  dosforniiga  sjjän- 
nen,  som  äro  samtida  med  den  ifrågavarande  andra  tioe- 
kens bågspännen.  Så  m3'cket  nödvändigare  torde  detta 
vara,  som  den  högst  intressanta  gotländska  jernåldern 
hittills  så  föga  blifvit  i  skrift  behandlad^). 

Vi  öfvergå  nu  till  de  siirskilda  typerna. 

Typen  B'^  fig.  171  ^).  Grundformen  är  ännu  full- 
komligt   tydlig.      På    öfre   kanten    vitna    tvärgående    in- 


^^S^ 


sänkningar  om  den  forna  spiralvridningen.    Tvärstafvens 
ändknappar  äro  fullständigt  bevarade. 

Samman  med  spännen  af  denna  typ  äro  flera  gån- 
ger funna  runda  spännen  af  typen  a.  Ett  sådant  är  här 
afbildadt  fig.  d.  Slingor  lika  dem,  som  pryda  detta 
spännes  yta,  förekomma  a  ett  fyrsidigt  smycke  funnet 
jämte  romerska  denarer  i  Uja  socken  pa  Gotland  (Inv. 
3053)  o.  s.  v. 

')  De    olika   utvecklingsstadierna   af  den    runda   typen  betecknar  jag 
med   de  fyra  grekiska  bokbtafverna  a.  ,?.  y  och  o. 
-)  Typen  A-  saknas  pa  Gotland. 


192  HANS    HILDEBRAND.  180 

Typen  C'  fig.  172  kan  sägas  stå  vid  sidan  af  typen 
B^  Båda  hafva  den  omböida  tråden  förvandlad  till  en 
bred  arm  och  sammanvuxen  med  bygeln.  A  ena  sidan 
har  typen  C"  trognare  bevarat  de  gamla  konturerna, 
hvarigenom  hålen  mellan  midtstycket  och  sidoarmarne 
fått  en  skarp  och  regelbunden  begränsning,  och  visar 
sig  måhända  derigenom  stå  den  ursprungliga  typen  nå- 
got närmare  än  B'^,  men  å  andra  sidan  har  C"^  hvad  hela 
spännets  form  och  konturer  beträffar  vida  större  fränd- 
skap  med  de  följande  stadierna  inom  utvecklingen  än 
med  det  föregående;  i  detta  är  C^  således  yngre  än  B^. 
De  torde  derföre  i  allmänhet  kunna  betraktas  som  sido- 
ordnade  och  samtida.  * 

Af  denna  typ  är  hittills  allenast  ett  exemplar  fun- 
net och  detta  märkvärdigt  nog  på  ()land^).  Slägttycket 
med  de  gotländska  formerna  visar  dock,  att  äfven  detta 
exemplar  bör  ingå  i  den  stora  serien.  För  öfrigt  är  C" 
en  form,  som  rent  af  utgör  förutsättning  för  en  af  de 
följande,  som  är  i  gotländska  fynd  ganska  allmän. 

Typen  Z)^  fig.  173  och  173  a.  Hålen,  som  uti  ty- 
pen B"  skilde  bygeln  och  bågens  tvenne  armar,  äro  nu 
fyllda,  men  de  antydas  ännu  af  konturlinier.  Den  om 
spirallindningen  påminnande  strieringen  har  försvunnit. 
Tvärstafvens  båda  ändknappar  hafva  fått  en  helt  annan 
karakter;  efter  det  de  tidigare  utgjorde  de  yttersta  ut- 
sprangen  af  tvärstafven  och  följaktligen  deras  mot  denna 
vända  sida  var  att  anse  som  bas,  hafva  de  nu  fått  en 
alldeles  omvänd  riktning  och  deras  bas  är  vänd  nedåt 
(1.  v.  s.  åt  baksidan  af  spännet.  Hela  spännet  har  här- 
isrenom  fått  en  helt  annan  ställninof.  Af  f.  d.  öfre  de- 
lens  sammansmältning  blef  det  en  följd,  att  den  f.  d.  ne- 
dre delen  ej  längre  kunde  hafva  en  skild  karakter,  utan 
rycktes  in  i  det  öfrigas  utveckling,  gjordes  till  ett  med 


')  I  Borgby  borg  iuora  Mörbylånga  socken,  Inv.   1304:1841,16. 


Koinerska  spännen  1. 


111.     A. 


112.     B. 


113.     C. 


114.     D. 


115.     E. 


Antiqr,  Tidskri/t.     i. 


ja 


Konierska  späuneii  J. 


116.     F. 


'j  r: ' 


c 


r 


;■  / 


.^S)l 


17.        It 


lis.     H. 


111».    I. 


120.     K. 


lionicrskii  spännen  'i. 


®II!7^^~^^ 


121.     L. 


V 


122.     M. 


124.     O. 


123.     N. 


12.-..      P. 


Hoincrska  s)Ȋiiii('ii  4. 


127.    (1. 


^N*F^^ 


b 


^ 


I 


dk 


fr 


I2r,  «. 


^ 


128. 


12!t. 


1  :■{(  •. 


^wzi74m\\i  (^ 


v.w. 


132. 


q^f^ 


i:jH. 


^iE""vi; 


133  «. 


MM 

135. 


i:t: 


Germanska  spännen. 


(Jcnnaiisliji  siKiiiiicn.     Första  notkcii.     1. 


nn^' 


'O')): 


'"'Wl 


W>A 


X] 


.'/i 


136.     A' 


]3f>.     H' 


137.     .\' 


13S.     A'. 


(jieriujiHska  spjiuiicii.     Första  lloi'k«'ii.     J. 


§i'ii 


140.     C 


H4.     C 


142.     C. 


143.     C 


144   II. 


(iermanska  siKiinun.     Första  flockrii.     ;{. 


145.     D'. 


14  C. 


148.     G' 


14'.'.      II 


17  h.     F'. 


■T^r-nw^^ 


150.     I '. 


151.     1'. 


152.     I'. 


(Jcnnaiiska  späinicii.     Första  flockni.    4. 


iJP.^  ( 


l.-,4.    I.'. 


153.    K'. 


154  o. 


Antiqi:  Tillskrift.     4. 


14 


Oermanska  spännen.    Första  flocken,    ö. 


JÅ 


156.    .M>. 


158.    N'. 


].->.-,.    M 


157.    M'. 


158  a. 


15<>.     O'. 


Germanska  spännen.    Först.a  flocken.    0. 


160.    P'. 


161.     P'. 


162.     P'. 


163.     Q'. 


164.    R'. 


Germanska  spännen.    Första  flocken.    7, 


165  «.     S'. 


165  b.     S". 


166.     S'. 


167.     S'. 


dtennaiiska  spännen.    Andra  flotkin.     1. 


168.     A\ 


168  o. 


!  rkJliiJ  1 


\l  j  "t^^it^J 


I6;i.    15^ 


1 7U. 


Germanska  spiiunen.     Andra  flocken.     1. 


171.     B-. 


172.     C^ 


17H.     D^ 


173  fl. 


(■(Tinaiiska  späuiieii.    Andra  flocken,    -i. 


jyg|||itiiift» 
17  1.      K  2. 


174  6.1 


174  a. 


174  c. 


17.-..     F-. 


(Jeriiuniska  spännen.     Andia  llockcn.     4. 


177  c. 


170.     G 


177.     H^ 


178.     P. 


181 


GERMANSKA   SPÄNNEN. 


103 


--^A 


detta  och  bk-f  da  \  id_ii;a(lt.  I-^ijj:.  17.")  n  visar  saimiui 
späfine  frfin  sidan,  riidre  Ivaiiteii  l)il)(diall<'f  änmi  det 
förra  baf^späiinots  bu;ij^tadc  l;lii<^dliiiiL'.  Aniiii  iii-  uiidcr- 
sidau  fri  fraii  en  kantlist,  om  ock  sjelfva  understa  delen 
är  något  tjockare  än  spännets  "^'X^'^  ett  stycke  högre  u})p. 

Sä  vidt  ia^:  kunnat  se,  är  intet  af  de  i  iStatens  11  i- 
storiska  Museum  förvarade  spiiiiiicna  af  denna  typ  fun- 
net i  sällskap  med  ett 
rundt  spänne.  Men  dä 
redan  typen  B'  nägon 
<j:än<j:  hittas  med  runda 
spännen  af  typen  ^^  och 
dä  typen  E"  ofta  före- 
kommer samman  med 
denna  typ  /?.  torde  man  fä 
anse  denna  vara  samtida 
äfven  med  vår  typ  D'. 

Typen  E""  fig.  174 
har  samma  upphöjda  li- 
ster, som  Typen  C^,  men 
dessa  följa  icke  längre  de 
ganda  konturerna,  utan 
de  afbrytas  innan  de  hin- 
na spännets  öfverkant  och 
afslutas  med  ett  omböjdt 
ornament.  Spännet  och 
dermed  de  två  öfre  hörnens  stolpar  hafva  nu  bet}"dligt 
vuxit  i  höjden,  hvarigenom  spännet  förlorat  mycket  af 
sin  ursprungliga  karakter. 

Typen  F'  fig,  175  har  up})k()mnut  genom  en  saninum- 
smältning  af  typerna  C'  och  D'.  De  uj)j)höjda  listerna 
afbrytas  af  de  f.  d.  hälen,  hvilkas  yta  prydes  af  urna- 
menter.  —  En  temlio^en  sällsvnt  form. 

Denna  grupp,  typerna  D',  E"  och  E',  synes  hafva  varit 
temliGfcn  län^e  i  bruk.     De  förekomma  nämliiréii  i  fvnden 


e.     T  Yl..  /S. 


'••     Ty,..  ^. 


Antiiiv.     Tidskri/I.     J. 


l.i 


194 


HANS    HlLDEliUAND. 


182 


samman  med  tveniie  former  af  det  runda,  numera  dosfor- 
miga  spännet,   af  hvilket  detaljer  liiir  afbildas  lig.  e — n. 


g.    Tvp.  y. 


h.     Tv,,    }-. 


P;i   Gotland  fans  under  jeriialdern  en  fortgående  ut- 
vecklino-,  vi  finna  i  fynden  ofta  iildre  och  yngre  former 


183 


GERMANSKA    SPÄNNEN. 


lyf) 


bliindade    med    hviiraiidni    och    kuiiiiu    ej    heller   urskilja 
här  såsom  ]>;!  det  svenska  fastlandet  en  Jlldre  oeh  \  iii;n' 


«■•    Typ.  r- 


l:     Tvp.  r- 


1.     Typ.  y. 


m.    Tvp.  Y- 


n.     Typ.  ;•. 


jernålder.     Men    likvid   var   riotland    ingalunda    oherördt 
af  den  vexling,  som  försiggick  pa  fastlandet.      Den  got- 


196  HANS   HILDEBRAND.  184 

ländska  jernåldern  stod  uti  ursprunglig  ganska  nära 
frändskap  till  vårt  fastlands  äldre  jernålder,  men  så  snart 
på  detta  den  yngre  åldern  blifvit  rådande,  började  dess 
ornamentsmotiver  vinna  insteg  på  Gotland,  hvars  kultur 
således  i  någon  raon  utvecklade  sig  i  den  yngre  jern- 
ålderns  anda. 

Denna  inverkan  af  den  yngre  jernålderns  kultur 
synes  hafva  börjat  göra  sig  gällande  under  den  period, 
som  representeras  af  typerna  D' — F^  samt  af  de  runda 
typerna  y?  och  ;'.  Typerna  D^  och  E'  samt ;?  synas  hafva 
tillkommit  före  det  nämnda  inflytandets  tid,  men  de  fort- 
foro  att  existera  äfven  sedan  det  börjat.  Typen  F^  har 
t.  ex.  på  ytorna,  som  ersätta  de  tidigare  hålen,  orna- 
mentsmotiver, som  karakterisera  den  nya  tiden,  och  un- 
der denna  nya  tid  torde  den  runda  typen  /'  hafva  upp- 
stått. Något  olika  meningar  hafva  uttalats  om  tiden,  då 
den  yngre  jernåldern  på  fastlandet  aflöste  den  äldre. 
Ännu  icke  kunna  de  gotländska  fynden  gifva  oss  en 
bestämd  upplj-sning  om  tiden,  då  den  yngres  inflytande 
grep  in  i  kulturutvecklingen  på  Gutarnes  ö.  Yi  må  hop- 
pas, att  framtida  fynd  skola  gifva  oss  medel  i  händerna 
till  att  gifva  den  äskade  tidsbestämningen. 

Typen  G"  fig.  176  står  de  närmast  föregående  gan- 
ska nära  och  påminner  särskildt  om  C'  genom  den  rand, 
som  går  längs  ryggen  af  spännet  och  de  två  bugtiga 
ränder,  som  derifrån  gå  fram  till  spännets  öfre  del. 
Dessa  ränder  äro  alldeles  släta,  under  det  spännets  åter- 
stående öfveryta  är  fylld  af  små  gropar.  Totalkarakteren 
är  utpregladt  yngre  än  hos  typen  C',  ty  antydningarna 
af  det  romerska  provincialspännets  konturer  äro  helt  och 
hållet  försvunna. 

Denna  typ  synes  hafva  varit  samtida  med  den  runda 
typen  /',  men  öfverlefde  denna. 

Typen  H'  fig.  177.  Spännet  har  vuxit  ännu  mer 
på  höjden  och  är  rikt  orneradt.    Det  är  gjordt  af  brons, 


185 


GERMANSKA    SPÄNNEN. 


197 


som  vaiilifren  är  förg)  hl,  cMistukii  delin-,  i  .s}  iiiicrhut  stol- 
parne,  ilro  pliittcradc  ined  silfvei'.  l*;i  undre  sidan  sei' 
man  en  botteiiskifva  med  ti-iaiigulär  r)|»i.iiiiig.  Afven  don 
mindre,  trcsidiga  Tmdan  af  dessa  spännen  ])lätrar  vara  rikt 
ornerad;  jfr  fig.  p  (vid   kaj)itlets  slut). 

Genast  faller  i  ögonen  likheten  i  detalj  mellan  denna 
typ  och  den  förut  af  bildade  runda  (dosformiga)  typen  /'. 

Typen  7"  fig.  17(S.  Stommen  är  Idldad  på  samma 
sätt  som  typen  II'.  Den  knllriga  }tan  ;ir  genom  breda, 
längsgående   lister  delad   uti   tvenne  sidostycken  t)ch  ett 


o.     Typ.  S. 


tudeladt  öfverstycke.  Att  denna  typ  tillhör  en  sen  period 
visar  orneringen,  inom  hvilken  man  ytterst  sällan  finner 
hela  figurer,  utan  vanligen  allenast  disjecta  membra  af 
f.   d.  organiska  enheter. 

I  detta  afseende  visar  denna  typ  närmaste  frändskap 
med  den  runda  (dosformiga)  typen  o,  här  återgifven  tig. 
o,  hvars  ornamentik  är  lika  förvirrad  (;ch  hvars  hela  ut- 
seende vitnar  om  ett  nedsjunkande  från  den  ståndpunkt, 
som  representeras  af  typen  ;'. 

Det  finnes  af  typen  I"  liksom  af  tyj)en  o  ännu  sämre 
exemplar,  förrådande  ett  ytterligt  barbari  uti  arbetet. 
Det  torde  vara  öfverflödigt  att  här  afbilda  sådana  eller 
att   ingå  i   en  detaljerad  undersökning  ai"  förfallet.     Det 


198  HANS   HILDEBRAND.  186 

är  nog  att  här  påpeka,  att  mot  den  gotländska  hedna- 
tidens slut,  inträdde,  åtminstone  i  vissa  afseenden,  ett 
förfall  uti  arbetet,  såväl  uti  modelleringen  som  uti  tek- 
niken. Det  kan  hafva  berott  derpå,  att  man  den  tiden 
icke  längre  hade  samma  förkärlek  som  fordom  för  de 
ifråo;avarande  smvckeformerna,  utan  hellre  e^nade  sitt 
arbete  och  sin  omsorg  åt  andra  arter  af  smycken.  För- 
fallet visar  sig  tydligast  på  de  runda  eller  dosformiga 
spännena.  Det  visar  sig  redan  hos  typen  ;',  ehuru  der 
icke  på  det  tekniska  området,  ty  arbetets  detaljer  äro 
ännu   utsökt  fina,  utan  allenast  på  modelleringens ^). 

Lägger  man  ett  spänne  af  typen  I"  och  ett  s.  k.  ro- 
merskt spänne  af  typen  K^  vid  sidan  af  hvarandra,  är 
skilnaden  dera  emellan  vtterlio^t  stor,  och  likväl  hafva 
vi  sett,  att  mellanformer  och  öfvergångar  finnas,  så  att 
de  två  typerna  verkligen  stå  uti  ett  inbördes  samman- 
hang, såsom  de  yttersta  länkarna  uti  en  lång  kedja.  Det 
finnes  knappast  något  område,  der  de  typologiska  sta- 
dierna äro  lättare  att  följa  eller  der  deras  befogenhet, 
ja  nödvändighet  klarare  framträder, 

Särskildt  är  ett  härvid  att  uppmärksamma.  De  för- 
sta, som  beskrifvit  dessa  spännen  af  de  senare  utveck- 
lingsstadierna, hafva  nästan  enhälligt  kallat  dem  djur- 
hufvudformiga.  Onekligt  är,  att  de  ega  liknelse  af  ett 
svinhufvud  med  tvärt  afskuret  tryne  och  med  två  upp- 
stående öron.  Detta  visar  oss,  huru  ett  folk,  under  den 
fortgående  utbildningen  af  en  typ,  kan,  vid  frambringan- 
det af  en  ny  form,  i  denna  liksom  ingjuta  en  ny  grund- 
tanke, af  hvilken  intet  spår  fans  under  hela  den  före- 
gående utvecklino;en. 


')  Några  fyndorter  för  de  olika  typerna  äro  icke  angifna,  då  dessa 
spännen  äro  på  Gotland  mycket  allmänna.  Anmärkas  m;i,  att  ehuru 
djurhufvudformade  spännen  äro  i  Statens  Historiska  museum  ganska  tal- 
rika, behöfvas  ännu  flera  fynd,  på  det  serierna  må  kompletteras  och 
utvecklingens  detaljer  må  blifva  mer  harmoniskt  representerade. 


\^1  (lERMANSKA    SI»ANNEN.  199 

Tva  korollarier  st.i  dessutom  iitt  vimui  nr  drniia 
rent  fornsakli^a  uii(Iorsökiiiii«r,  häda  af  ganska  stor  l)e- 
tydelse   {'öv  vai-  iildsta   liistoria. 

Först  och  IVänist  se  vi,  att  man  pa  (Jothmd  under 
en  rad  af  årliun(h'aden  fortfai-an(h'  arhetach*  egna  sj);inn(r- 
former').  Detta  visar,  att  ehuiii  man  inuahinda  \ar  i 
det  yttre  afstJlniid  från  I)ei'örin<r  uumI  fjraiunirne,  effde 
dock  en  viss  afsöndring  rum,  hvilken  man  skulle  kunna 
kalla  för  inre,  ett  hegär  ninnligen'  att  iiålla  sig  till  de 
gamla  formerna,  lemnande  :it  det  främmande  ett  rum  alh- 
nast  för  så  vidt  det  kunde  hidra<i;a  till  utvecklingen  af 
det  inhemska')-  Denna  frukt  af  de  arkeologiska  stu- 
dierna  är  så  m}cket  mer  värd  up[)märksamhet,  som  den 
väl  stännner  öfverens  med  livad  historien  otvetydigt, 
utan  all  inverkan  från  fornforskningens  sida  lär  oss,  att 
Gotland  under  början  af  medeltiden  icke  betraktades  som 
en  svensk  provins,  utan  som  ett  landskap,  hvilket  blifvit 
lasrdt  under  Sveriofes  konuno;  och  under  en  af  Sverio-es 
biskopar.  Föreningen  med  Sverige  var  icke  folklig  utan 
politisk,  och  likväl  visar  såväl  medeltidens  som  nutidens 
gutniska  språk  att  en  nära  frändskap  fanns  till  de  i 
Sverige  bosatta  Germanerna.  Afven  detta  språkforsknin- 
o;ens  resultat  vinner  o-enom  arkeolooien  en  bekräftelse, 
då  denna  visar  en  ursprunglig  frändskap  med  den  äldre 
jernålderns  folk  och  en  kulturberöring  med  den  yngres. 

De  djurhufvudformade  spännena  förekomma  äfven 
uti  de  ryska  Östersjöprovinserna.  Flera  förklaringar  äro 
a  priori  möjliga:  man  kan  tänka  på  kultursammanhang, 
på  samfärdsel  eller  derpå  —  och  det  vore'  det  intres- 
santaste  —   att   Gutariu^    farit   öfver   till   sin  ö  frän   den 


')  Dessa  späniun  saknas  utom  (iotlaiul,  under  det  spännen,  som 
under  samma  perioder  förekomma  utom  (iotlaiul,  dor  saknas.  Indantau^en 
aro   ytterst  ta. 

'-)  Formerna  äro  gotländska,  men  ornamentikcn  har  rönt  ett  ?tarkt 
inflytande  från   det  svenska  fastlandets  yngre  kultur. 


200  HANS    HILDEBRAND.  188 

östra   Östersjökusten,   hvarest  vi   således  borde  finna  de 
gotländska  typernas  urformer. 

Att  kunna  afoöra,  hvilken  af  dessa  förslaofsmeninsfar 
är  riktig',  det  är  den  andra  vinsten  af  den  föreji-ående 
typologiska  undersökningen.  De  arkeologiska  samlin- 
garna i  Östersjöprovinserna  har  jag  icke  sett,  men  att 
döma  efter  de  afbildningar,  som  blifvit  publicerade  af 
Bahr,  Kruse  och  Hartmann,  höra  de  djurhufvudformade 
spännena,  som  blifvit  funna  i  Östersjöprovinserna,  till 
typen  I'  d.  v.  s.  till  utvecklingens  slut,  under  det  ut- 
vecklingens föreo-ående  former  saknas.  Deraf  blir  då 
fullt  klart,  att  den  gotländska  jernålderns  kultur  icke 
har  sin  vagga  i  Östersjöprovinserna,  men  att  mellan 
Gotland  och  dem  mot  hednatidens  slut  en  samfärdsel 
egt  rum,  genom  hvilken  alster  af  det  gotländska  arbetet 
blifvit  förda  öfver  till  andra  sidan  sjön.  En  samfärdsel 
kräfver  en  viss  reciprocitet  och  denna  finnes  i  rikt  mått. 
Om  spännena  äro  gångna  från  Gotland  österut,  har  det 
arabiska  silfret  från  Östersjöprovinserna  gått  vesterut  öf- 
ver till  Gotland. 

En  tredje  sak  kan  tilläggas,  ehuru  hon  redan  inbe- 
gripes  i  det  föregående.  Alla  de  spännen  som  här  äro 
af  bildade  fig.  171 — 178  samt  fig.  d — ^;  och  deras  mång- 
faldiga varieteter,  måste  vara  utförda  på  Gotland  af  in- 
hemska arbetare.  Må  vi  alltså,  när  vi  vilja  döma  öfver 
den  kultur  och  den  arbetsskicklighet,  som  under  hedna- 
tiden kunde  finnas  i  Sverige,  rätta  oss  icke  efter  falska 
och  godtyckliga  historiska  funderingar,  utan  efter  de 
faktiska  qvarlefvorna  af  ett  ostridigt  inhemskt  arbete. 


1^9  GERMANSKA    SPANNKN.  20! 


Nionde   kapitlet. 

Germtmskd  späiinen. 
Tredje  flocken. 

J)eii  undra  iiockeiis  .s[)riniien  turcteddc  idel  fortsatta 
utbildningar  af  de  ronierskt-germanska  typerna  K' — L^ 
(fig.  153  och  154).  Den  tredje  flockens  spännen  äro  alle- 
samman biformer  till  den  germanska  typen  M',  livilken 
ur  en  direkt  utbildning  af  de  nyssnämnda  typerna  K' — IJ. 
Utgångspunkterna  för  den  andra  och  den  tredje  grni)pen 
ligga  således  helt  nära  hvarandra,  men  utvecklingen  gick 
inom  den   ena  och  den  andra  åt  helt  olika  li;ill. 

Den  tredje  flockens  s[)ännen  äro  alla  ganska  lång- 
sträckta i  förhållande  till  bredden.  Jj)geln  är  i  (h;  enkla- 
ste exemplaren  jämnbred  och  oprydd.  Oi-namenterna  å 
bygelns  nedersta  delai-  —  linier  och  inskärningar  från 
kanten  (jfr  fig.  179)  —  äi'o  desamma  som  man  ser  jia 
spännena  af  typerna  K'  och  L'.  ]>\gclns  nedre  fortsätt- 
ninof  är  rak,  vanliiccn  höjxre  öfver  midtcii  och  afslntas 
med  ett  mer  eller  mindre  tydligt  ormhufvud.  En  till- 
stymmelse  till  ett  sådant  förekonim(;i*  redan  på  ett  i 
det  föregående  omtaladt  spänne  af  typen  L'  (fig.  154  //). 
Fi-amför  bygelns  öfre  ända  tinnes  en  fyrkantig  platt  skifva, 
något  bredare  än  sjelfva  bygeln,  och  fi-amför  denna  en 
knapp,  som  höjer  sig  något  öfver  skifvans  plan. 

Från  undre  sidan  af  denna  skifva  utgår  vinkelrätt 
en  halfrund  jrenomborrad  flik.  Krin''  den  tjenom  denna 
trädda  stafven  iir  nålens  öfre  del  spirallagd,  alldeles  >om 
på  de  tidigare  omtalade  spännena;  icke  ens  den  i  båge 


202  HANS    inLDEBRAND.  190 

bakböjda  delen  felas.  Stafvens  båda  ändar  äro  försedda 
med  tvenne  knappar  alldeles  lika  den  som  öfverst  af- 
slutar  skifvan.  Sådant  är  det  lig.  179  och  179  a  af  bil- 
dade spännet,  funnet  år  1872  på  södra  Oland. 

Denna  typ,  som  vi  vilja  kalla  A'',  blef  vidare  ut- 
vecklad. Typen  B^  skiljer  sig  härifrån,  derigenom  att 
stafvens  båda  ändknappar  blifvit  satta  på  den  merom- 
nämnda  ändskifvan,  vanligen  pä  tvenne  små  från  henne 
utgående  sidoarmar,  plana  men  lägre  än  den  ursprungliga 
skifvan. 

Denna  flock  är  af  ett  ganska  stort  intresse,  emedan 
han  har  en  mycket  inskränkt  utbredning.   Då  många  stora' 
hufvudtyper  utom  de  här  nämnda  icke  finnas,  ordnar  jag 
den  följande  framställningen  geografiskt. 

För  Tyskland  och  Frankrike,  för  Ungern  och  Italien 
känner  jag  intet  enda  exemplar. 

Danmark. 

I  Danmark  äro  spännen  af  detta  slag  mycket  säll- 
synta. Ett  exemplar,  funnet  i  trakten  af  Randers  i  Jut- 
land,  är  afbildadt  i  VVorsaaes  Nordiske  Oldsager  fig.  426. 
Sidoflikar  till  uppbärande  af  sidoknapparne  synes  hafva 
funnits.    Bygeln  är  jämnbred;  ormhufvudet  fullt  tydligt. 

Sverige. 

I  Sverige,  från  Skåne  upp  till  Norrland,  förekom- 
mer denna  typ  och  han  är  åtminstone  i  vissa  orter 
mycket  allmän. 

Ett  exemplar  från  Skåne  är  afbildadt  hos  Montelius,. 
Från  Jernåldern  pl.  4  hg.  13.  Ett  annat,  funnet  i  Skörs- 
torps socken,  Vestergötland,  förvaras  i  Skara  museum. 
I^  Statens  Historiska  Museum  finnes  ett  exemplar  från 
x\sarps  socken  i  Redvägs  härad,  Vestergötland  (Inv.  4300), 


191  (JER.MANSKA    SPÄNNKN.  203 

ett  exemplar  från  J^oliUislJln '),  ett  annat  iVan  ^Mllnsen  mel- 
lan Dal  och   Vernilaiid'). 

Ett  spänne  af  deuna  typ  har  nylif^en  blifvit  mi;/; 
förevisadt,  antagligen  funnet  i  Södermanland  (hg.  1H2), 
Uvilket  tillhör  en  senare  utveckling  af  tyi)en  (I)'),  sa 
pass  sen,  att  den  urs])rungliga  karakteren  hörjar  för- 
svinna. Bågen  är  fortfarande  jäninljrcd.  Skifvan  dci-- 
ofvanför  har  alldeles  smält  samman  med  de  tvennc  kors- 
armarne.  Sidoknapparne  äro  försvunna,  man  ser  allenast 
hålen,  i  hvilka  de  varit  fastade.  Andknappen  har  blif- 
vit bred  och  af  en  helt  annan  form  än  tidigare.  Stycket 
nedanför  bygeln  är  icke  jämnbredt  utan  ovalt.  Af  drak- 
hufvudet  nederst  återstå  allenast  svaga  antydningar,  näm- 
ligen de  två,  här  mycket  förstorade  utväxterna,  som  pläga 
förekomma  vid  nosens  båda  yttersta  hörn.  De  båda  skif- 
vorna  äro  belagda  med  tunnt  silfverbleck.  Spännet  är 
orneradt  med  inpressade  figurer,  halfva  koncentriska  cirk- 
lar m.  m. 

,  Det  är  det  första  prof  på  en  så  sen  utbildning,  som 
hittills  blifvit  funnet  i  Sverige.  Deremot  finner  man  i 
England  former,  som  ega  med  denna  ganska  stor  likhet. 

Den  rikaste  fyndorten  i  Sverige  för  spännen  af  denna 
typ  har  hittills  varit  Medelpad  och  Helsingland.  Af  alla  i 
dessa  nejder  funna  exemplar  finnes  allenast  ett  i  Statens 
Historiska  Museum;  de  öfriga  förvaras  i  läroverkssam- 
linjien   i   Hudiksvall. 

Fig.  180  visar  ett  spänne  af  denna  ty[)  (C')  funnet 
vid  Hälljom  i  Njurunda  socken,  Medel[)ad  (Inv.  loGO). 
Det  företer  någon  olikhet  med  fig.  17il.  liygeln  är  kort 
ocli  öfver  midten  bred.  IJygelns  plana  nedre  fortsätt- 
nin»''  är  kort  och  !)red  samt  har  varit  försedd  med  (tv- 
värr  afbrutna)  sidotlikar.    Drakhufvudet  har  blifvit  långt 


'j  Afbildadt  hos  Moiitelius,    Fiaii  Jcriialdciu   pl.    1    tig.   2. 
-)  Björnbyu  i  Svanskogs  socken  fliiv.  3825:18). 


204  HANS   HILDEBRAND.  192 

och    är  nedtill  försedt  med  treniie  tresidiga  flikar,  hvil- 
kas  spetsar  mötas. 

Af  de  helsiiigska  spännena  är  ett  afbildadt  hos  Mon- 
telius,  Från  Jernåldern  pl.  4  fig.  3.  Det  har  en  mycket 
nära  öfverenstämmelse  med  det  medelpadska  spännet, 
hvad  angår  bygeln,  skifvan  nedanför  denne  och  hufvu- 
dets  form.  Nästan  den  enda  olikheten  ligger  deri,  att 
de  tre  ändfiikarne  mötas  icke  med  spetsarne,  utan  med 
de  bredare  delarne.  Ett  annat,  från  Utnäs  i  Forssa  soc- 
ken (fig.  181),  har  öfversta  och  nedersta  delarna  bildade 
på  ett  något  skiljaktigt  sätt. 

Norge. 

I  Norge  äro  spännena  af  denna  typ  mycket  vanliga. 

Ett  exemplar  från  Stenstad  i  Telemarken  (B^)  har 
följande  egenheter  (fig.  183).  Öfre  skifvan  har  alldeles 
sammansmält  med  sidostyckena.  Nedre  delen  jämte  huf- 
vudet  har  mycken  likhet  med  den  motsvarande  delemaf 
fig.  179.  Af  största  intresset  på  detta  norska  spänne  är 
den  jämnbreda  bygeln,  på  hvilken  man  ser  tvenne  in- 
ristade tresidino;ar  med  basen  o-emensam.  Vi  se  i  dem 
en  antydan  till  de  på  fig.  180  förekommande  flikarne, 
som  gå  ut  från  bygeln^). 

Ett  i  Jarlsbergs  och  Laurviks  amt  funnet  spänne 
synes  afvika  från  den  som  B^  betecknade  typen  förnäm- 
ligast genom  formen  på  den  öfre  skifvans  änd-  och  sido- 
knappar (Christiania'  museum  n:r  2496),  hvilka  äro  cy- 
lindriska, något  bredare  ytterst. 

Tvenne  spännen,  funna  i  Stavangers  och  i  Nedenes 
amt,  likna  mer  Hälljum-spännet  fig.  180,  dock  har  intet 
af  de  två  den  treflikio;a  afslutnino;en  af  drakhufvudet 
(Christiania  museum  n:r  1286  och  2461). 


')  Om  detta  spänne  se  §tephen's  Old-northern  monuments  s.  839  f. 


193  GERMANSKA    SPANN KN.  205 

En  ytterligare  biforin  iir  iimiien  i  Norge,  i  Kl<'j)ps 
prestgäll  jif  Stavangers  iiint,  jämte  ett  bagspilnne,  hö- 
rande till  (len  fjerdc!  Hocken,  som  i  nästa  kapitel  skall 
omtalas,  samt  ett  ohräntlt  skelett  m.  n».').  Det  är  myc- 
ket likt  de  norrländska  formerna,  men  nedanför  den  ne- 
dre skifvan  med  hennes  sidoiits])räng  finnes  inttit  di-ak- 
hiifvud,  utan  en  nedåt  vidgad  skifva  (I)',  fig.  1H4).  Detta 
kan  icke  gerna  anses  för  annat  än  en  sämre  varietet  af 
typen,  tillhörande  dennes  slutperiod.  Till  denna  hör  ock 
tydligen  spännet  fig.  185  (F''),  funnet  i  Ringerike").  Afven 
i  Sverige  finner  man  spår  af  samma  sjukliga  riktning;  jfr 
t.  ex.  de  hos  Montelius  Från  Jernåldern  afbildade  spän- 
nena pl.  4  fig.  4  från  Öland  eller  Kalmartrakten  eller 
Gotland  och  samma  pl.  fig.   16,  troligen  från  Skåne. 

För  dessa  spännens  tidsbestämning  hafva  vi  dels  de 
inre  vitnesbörden  dels  i  synnerhet  de  norska  fyndför- 
hällandena. 

Hvad  de  inre  vitnesbörden  beträffar  är  det  redan 
påpekadt,  hurusom  samtliga  dessa  spännen,  hvilkas  sara- 
manhörighet  ligger  i  öppen  dag,  hafva  sin  grundtyp  inom 
den  här  ofvan  behandlade  första  flocken  af  germanska 
spännen.  Denna  tredje  flock  måste  således  tillhöra  ti- 
den, som  faller  efter  den  då  typerna  K\  U  och  M'  — 
de  två.  första  ursprungligen  romerska  —  kommit  i  bruk 
i  Sverige.  Då  typerna  K^  och  L^  förekomma  i  Torsbergs- 
fyndet,  kunna  vi  säga,  att  denna  tredje  flockens  spännen 
tillhöra  en  tid,  som  måhända  begynner  ungefär  med  det 
tredje  århundradet'')  och  fortgår  sedan  någon  tid.  Huru 
länge,  säga  oss  icke  spännena  sjelfva. 

')  Norska  rornminnesförcningens  årsberättelse  för  1869,  s.  83  fig.  l4. 

-)  Samma  föreninojs  berättelse  för  1870,   s.   104. 

•'')  Måhända  fuiinos  spännen  af  typerna  K'  och  JJ  i  Norden  förrän 
de  vid  Torsbert^  funna  mvnten  fördes  hit  npp.  I  sådan  hiindelsc  faller 
tredje  flockens  ursprung  något  tidigare. 


206  HANS   HILDEBRAND.  194 

Vi  vända  oss  nn  till  de  norska  fynden. 

Med  Stenstads-spännet  hittades  i  grafven  en  sten 
med  inhuggna  runor  af  den  längre  och  äldre  raden  (den 
äldre  jernålderns^),  och   ett  träspann. 

Samman  med  ett  träspann  hittades  tre  af  detta  slags 
spännen  i  Nedenes  amt.  I  Listers  och  Mandals  amt  har 
ett  sådant  spänne  hittats  jämte  brända  ben,  ett  träspann, 
ett  ovalt  bry  ne  o.  s.  v. "). 

Till  sist  visar  fyndet  från  Klepps  församling,  att  dessa 
spännen  voro  i  bruk  ännu  på  den  tid,  då  den  fjerde  floc- 
kens spännen  användes,  men  detta  fynd  synes  också  till- 
höra flockens  slutperiod. 

Tills  vidare  må  vi  derföre  säija:  denna  flock  tillhör 
vår  tideräknings  tredje  århundrade  och  den  följande  ti- 
den —  ovisst   dock   huru  mycket  af  den  följande  tiden. 

De  fynduppgifter,  som  här  meddelats  från  Norge, 
tillhöra  alla  den  södra  delen,  men  jag  tror  mig  veta,  att 
dessa  spännen  äro  spridda  öfver  hela  Norge,  liksom  man, 
enligt  professor  Rygh,  flnner  hos  den  äldre  jernåldern 
samma  karakter  öfver  hela  landet. 

Då  denna  flock  alldeles  saknas  i  Nord-Tyskland, 
ehuru  den  första  flockens  spännen,  från  hvilka  dessa  äro 
utvecklade,  i  allmänhet  kunna  sägas  vara  gemensamma 
för  Sverige,  Danmark,  Norge  och  Nord-Tyskland,  måste 
vi  anse,  att  denna  tredje  flock  uppstod  i  Norden,  sedan 
en  skilsmessa  inträdt  mellan  de  der  och  de  i  Tyskland 
bosatta  fränderna.  Kulturutvecklingen  i  Norden  begynte 
gå  sin  egen  väg.  Så  mycket  mera  skäl  har  man  till  ett 
sådant  påstående,  som  det  i  Sverige  funna  originalet  till 
fig.  179  just  visar  en  urform  till  den  tredje  flockens 
spännen,  hvilken  urform  står  inom  eller  helt  nära  den 
första  flockens  former. 


')  Stephens,  ant'.   arb.   s.   255. 

'^)  Nicolaysen,  Norske  Fornlevniiiger  s.  272. 


195  GERMANSKA    s|'.\NNKN.  'Jöl 

Sä  mycket  mera  intresse  fVi  dessa  sprmiieii  s(jm  sak- 
nas i  T}'skluiid  och  Frankrike,  som  liittas  icke  ofta  i 
Danmark,  ganska  ofta  i  Svei-ige  och  Norge,  derigencnii 
att  de  ilro  mycket  alliiiiiiiiia  inom  ett  annat  germantskt 
område,  men  ock  inom  ett  enda.  ()eli  det  ;ii-  Antrler- 
nas  land  i 

Eng-land. 

Den  aktade  engelske  fornforskaren  Cliarles  lloach 
Smith  säger  i  sitt  arbete  Inventorium  sepulchrale,  sedan 
lian  omtalat  de  tre  invandringar  till  England,  som  kröni- 
korna up})gifVa,  Kenternas,  Saksarnes,  Anglernas,  och  fram- 
kastat frågan,  huruvida  fornsakerna  vitna  om  någon  sådan 
stamskilnad  mellan  Eno;lands  "-ermanska  inbynrsfare:  »Om 
vi  ihogkomma  den  olikhet  i  tid,  som  skiljer  de  (angel)sak- 
siska  bosättnino;arna  i  l^nsrland  och  de  skiftningar,  som 
ett  århundrade  t.  o.  m.  ett  hälft  kan  vålla  hos  en  kultur, 
om  vi  äfven  besinna,  att  de  germanska  nybyggarne  i 
Ihigland,  ehuru  med  ett  gemensamt  namn  kallade  Saksar 
och  hörande  till  samma  stora  familj,  voro  af  olika  stam- 
mar, hvilkas  seder  och  bruk  måste  egt  i  allmTmhet  ett 
visst  gemensamt  tycke,  men  derjämte  i  vissa  fall  varit 
olika,  kunna  vi  ej  förvånas  deröfver,  att  vi  i  fornsakerna 
från  olika  håll  finna  vissa  gemensannna  drag  parade  med 
bestämda  skiljaktigheter,  som  äro  så  utpreglade,  att  vi 
få  klassificera  dem  såsom  utmärkande  för  olika  folk  och 
olika  orter.  1  Kent  utmärkas  de  saksiska  grafi)latserna 
i  synnerhet  genom  rikt  ornerade  runda  späinien.  Utan- 
för Kent  hittas  dessa  sällan,  de  äro  derutanför  uiulantag. 
men  öfver  hela  Kent  vore  det  sällsynt  att  finna  en  saksisk 
grafplats  utan  prof  på  detta  fina,  egendomliga  smycke. 
I  Suftolk,  Norfolk,  Cambridgeshire,  Northamptonshire, 
Leicestershire  och  längre  i  norr  förekomma  dessa  runda 
spännen  allenast  tillfälligtvis,  under  det  andra  af  en  helt 
olika   charakter  —  jfr    (ig.    </   (»ch    tig.    18() — 1S9  —  der 


208  HANS   HILDEBRAND.  196 

öfverflöda.  För  många  år  sedan,  då  jag  granskade  sarn- 
lino-arna  i  Suffolk  efter  att  hafva  ofått  io;enom  de  ken- 
tiska,  varseblef  jag  detta  märkliga  förhållande.  I  Berk- 
shire, Oxfordshire  och  Gloucestershire  hittar  man  skål- 
formade  spännen,  alldeles  olika  de  två  föregående  klas- 
serna; dessa  bilda  således  den  tredje  varieteten»^).  Han 
omtalar  derefter  andra  fornsaker,  som  äro  olika  inom 
de  tre  engelska  provinserna. 

Hr  R.  C.  Neville  har  år  1852  utgifvit  ett  praktverk 
öfver  Saxon  Obsequies  discovered  in  a  cemetery  near 
Little-Wilbraham,  icke  långt  från  staden  Cambridge.  I 
detta  graffält  hittades  125  spännen,  i  det  närmaste  alla 
hörande  till  den  här  i  fråga  varande  gruppen;  på  plan- 
cherna    äro    53    olika  former   af  bildade.     Fio-,    186 — 189 

o 

visa  fyra  af  hufvudtyperna. 

Fig  186  (B^?).  Bygeln  är  enkel  och  nästan  jämn- 
bred.  Derofvanför  är  den  egentliga  öfre  skifvan  tydligt 
skild  från  sidofiikarna.  Dessa  hafva  visserlio^en  icke  nå- 
gra  knappar,  men  då  sidoflikarne  tillkommit  just  för 
knapparnes  skuld,  få  vi  anse,  att  detta  spänne  tillhör  ett 
så  pass  sent  stadium,  att  sidoknapparne  redan  fått  bort- 
falla. Bygelns  nedre  plana  fortsättning  och  drakhufvu- 
det  påminna  mycket  om  de  äldre  svenska  formerna,, 
men  det  hela  är  gröfre  arbetadt  och  hvarje  spår  af  de 
ursprungliga  romerska  originalens  iina  profileringar  äro 
försvunna. 

Fig.  187  (C^).  Likheten  med  Hälljoms-fibulan  är 
omisskänlig.  Den  enda  nämnvärda  skilnaden  ligger  deri, 
att  bygeln  är  jämnbred,  icke  öfver  midten  vidgad. 

Fig.  188  (E').  Den  ursprungliga  typen  börjar  un- 
dergå förvandlingar  och  försämringar.  Öfre  skifvans  sido- 
ocli    ändknappar    äro   vordna  breda  och  platta,  nedersta 

')  Inventoiiura  sepulcliralo  (1856)  s.  11  f.  Ett  af  den  tredje  sor- 
tens spännen  är  afbildadt  i  min  bok  Svenska  Folket  under  hednatiden 
s.  22  fig.  3. 


197  GKUMANSKA    S1'ANNKN.  2()'J 

delen  är  vidgad  som  p.i  den  sist  beskritiui  norska 
tibulan. 

Fig.  181)  (F').  Ftjrsäniringen  gick  ännu  ett  steg. 
Bihangen  (de  t",  d.  knai)|)arne)  till  den  öfre  skifvari  hafva 
smält  samman  med  denna  eller  bortfallit.  Xedre  delen 
är  utvidgad   och  nästan   ännu   sim])lare   än   löi-ut. 

Dcrnied  synes  i  l^ngland  denna  t}])  liatVa  alldeles 
förlorat  lifskraft.  Den  försvinner  helt  och  hållet;  åtmin- 
stone känner  jag  inga  former,  som  kunna  anses  utgöra 
fortsättningar  af  denna. 

Af  de  53  hos  Neville  afbildade  S})ännena  äi-  det 
allenast  tvenne  af  det  slag,  som  hg.  186  visar.  Till 
varieteten  hg.  187  höra  19,  af  hvilka  dock  flera  äro  att 
anse  som  sjukliga  missbildningar,  och  af  hvilka  8  stå 
mycket  nära  till  nästa  grupp.  Denna  fig.  188  förekom- 
mer i  17,  den  sista,  hg.  189,  i  14  exemplar.  \\  se  så- 
ledes, att  i  allmänhet  hafva  spännen  af  denna  typ,  som 
blifvit  funna  i  Wilbrahams  graffält,  ett  yngre  tycke  än 
de  i  Sverige — Norge  hittade.  Andra  angliska  fynd  visa 
alldeles  enahanda  karakter.  Från  rent  typologisk  syn- 
punkt sedt,  tyckes  allt  leda  till  denna  slutsats:  urs[)run- 
get  till  denna  hbula-iiock  finnes  icke  i  England,  utan 
måste  sökas  annorstädes,  och  hvar  annat  än  i  Xorden? 
Ty  der  allenast  finnas  de  tidigare  formerna. 

Då  man  näppeligen  kan  jilfva  de  engelske  fornfor- 
skarnes  åsigt,  att  dessa  s]>ännen  jämte  fynden,  i  hvilka 
de  förekomma,  tillhöra  Anglerna,  får  man  icke  helt 
förbise  den  i  historien  förekommande  u})})giften,  air 
An^lerne  skulle  vara  konma  från  de  skandinaviska  lan- 
den.  Typstudierna  synas  visa,  att  den  angliska  kulturen 
måste  hafva  haft  »in  vagga  i  Norden.  Som  en  gissning 
skulle  jag  vilja  tillägga:  kan  dessa  spännens  ymnighet 
i  östra  England  och  deras  sällsynthet  i  Danmark  bero 
derpå,  att  det  folk,  som  i  Sverige,  Norge  och  Danmark 
tyckte    om    och   derföre   bearbetade  dessa  sjjännen,  leni- 

Antiqv.    Tidskrift,     i.  U 


210 


HANS   HILDEBRAND. 


198 


nade  Danmark,  bosatte  sig'  i  England,  hvarest  det  fort- 
satte sin  verksamhet,  bibehöll  sina  gamla  typer,  äfven  om 
det  i  viss  mon  omgestaltade  dem  i  följd-  af  de  nya  kultur- 
inflytelser, för  11  vilka  det  i  de  nya  hemmen  var  utsatt? 
Norrmännen  hade  under  hednatiden  täta  och  lifliga 
beröringar  med  England;  man  rinner  vitnesbörden  derom 
icke   allenast  i   sagorna,  utan  ock  bland  de  norska  forn- 

sakerna.  I  den  norska  Forn- 
minnesföreningens berättelse  för 
år  1869  är  fig.  22  afbildadt  ett 
smycke,  hvars  ornamenter  för- 
råda mycket  nära  slägtskap  till 
den  ursprungligen  keltiska,  af  An- 
gelsaksarne  upptagna  ornamenti- 
ken.  Af  fyndbeskrifningen  är  det 
för  mig  ej  fullt  klart,  om  fyndet 
bör  hänföras  till  den  äldre  eller 
yngre  jernåldern.  Till  den  senare 
hör  deremot  otvifvelaktigt  det  i 
berättelsen  för  år  1868  flg.  4  af- 
bildade  smycket,  hvilket  har  sam- 
''■  ma  ursprungligen   keltiskt-iriska 

karakter.      De    förbindelser    med    England    sagorna    och 
krönikorna  omtala,  tillhöra  alla  den  yngre  jernåldern. 

Hvarken  den  andra  eller  den  tredje  flocken  af  de 
germanska  spännena  gaf  upphof  till  vidare  utveckling. 

Med  afseende  på  den  nordiska  jeruålderns  period- 
indelning äro  dessa  spännen  af  vigt.  De  måste  tillhöra 
midten  af  den  äldre  jernåldern  och  förena  dermed  den- 
nas första  och  sista  tider.  De  visa,  att  man  icke  mellan 
de  danska  fornforskarnes  äldre  och  mellersta  jernålder 
kan  draga  en  så  skarp  gränslinie  som  mellan  den  senare 
och  den  yngre. 


199  c;kumanska  si'anm:n.  iM  1 


Tionde   kapitlet. 

Germanska  spännen. 
Fjerde  flocken. 

Bland  de  ofvan  beski-ifna  romerska  spUnneiia  finnes 
ott  (fig.  119),  hvilket  öfverst  afslutas  med  ett  cirkelseg- 
ment. Bland  de  germanska  spännena  iinna  vi  flera,  h vil- 
kas öfversta  del  är  platt  och  vidgad;  jfr  t.  ex.  fig.  Iö2 
(från  Gotland  och  Uppland^),  fig.  158  och  1G5  a,  h  (frän 
Gotland).  Inom  denna  fjerde  flock  utgör  en  skifva  ofvan- 
för  båoren  ett  af  de  hufvudsakliga  kännetecknen.  Jag 
kommer  derföre  i  det  följande  oupphörligt  att  tala  om 
den  öfre  skifvan. 

Det  romerska  spännet  fig.  119  har  spännets  sjelfvn 
stomme  knäböjd;  det  är  icke  en  egentlig  hdcje,  men  en 
sådan  förekommer  på  en  myckenhet  andra  romerska  och 
germanska  spännen.  Om  Imagen  är  icke  mycket  att  säga; 
redan  nu  l)ör  dock  anmärkas,  att  i  samma  mon  både 
stycket  ofvan  och  stycket  nedanom  l)agcn  inom  denna 
flock  ega  större  betydelse  än  inom  de  föi-ut  omtalade, 
spelar  inom  honom  bågen  jämförelsevis  en  obetydli- 
gare rol. 

Flera  af  de  romerska  spännena  hafva  stycket  nedan- 
för bågen  vidgadt  och  platt;  jfr  fig.  \'1(),  \'1'1 — 12.').  \'i 
finna  samma  benägenhet  hos  de  germanska  s|)ännena  fig. 
146,    156,    158,    159    och    1G5.     Inom   denna  fjerde   floek 

')  Vid  Husby  kyrkohy  i  Erlinghundia  liiiind  liar  liittats  iii  i^pjniiit- 
af  denna  typ  jämte  en  bronsrini,'  (lör'  anncn),  livais  andar  iiro  nngefiir 
ornerade  pä  samma  sätt  som  ändarne  å  guldfingcrringcn   W.  lig.  383. 


212  HANS    HILDEBRAND.  200 

felas  det  nedre  ändstycket  aldrig,  det  är  tvärtom  en  myc- 
ket vigtig  del  af  det  hela. 

Det  är  väl,  om  spännets  nedersta  ända  är  så  for- 
mad att  den  icke  synes  vara  tvärt  afskuren,  om  den  är 
försedd  med  något,  som  kan  sägas  vara  ett  afslutande 
ornament.  Ett  sådant  förekom  inom  Ténegruppen,  det 
linnes  på  flera  romerska  och  germanska  spännen.  Oftast 
är  detta  ändornament  allenast  knappformigt.  På  spän- 
net fig.  154  a  se  vi  ett  ändstycke  i  form  af  ett  lång- 
sträckt (orm-)hufvud.  Vi  återfinna  detta  mycket  ofta  hos 
den  fjerde  liksom  hos  den  tredje  flockens  spännen. 

En  del  af  de  romerska  och  rätt  många  af  de  ger- 
manska spännena  äro  korsformiga,  i  det  stafven,  kring 
hvilken  nålens  öfre  del  är  spirallagd,  bildar  räta  vink- 
lar med  sjelfva  bygeln.  Vi  hafva  sett  på  de  romerska 
spännena  fig.  126  och  127,  på  de  germanska  spännena 
fig.  137,  154,  155,  157 — 160,  165,  vi  varsna  inom  hela 
andra  och  tredje  flocken,  att  man  plägade,'  hvilket  ock 
var  ganska  förståndigt,  förse  ändpunkterna  aftvärstafven 
med  två  knappar.  Vi  hafva  ock  pa  de  germanska  spän- 
nena fig.  155 — 157,  (158),  159,  sett  en  knapp  e.  d.  som 
allra  öfverst  afslutar  bygeln.  På  den  tredje  flockens 
spännen  se  vi,  att  dessa  bygelns  och  tvärstafvens  änd- 
knappar  fingo  plats  på  utkanterna  af  den  skifva,  som 
sattes  ofvanför  bygeln.  Det  är  således  helt  naturligt  att 
på  den  fjerde  flockens  halfrunda  skifva  sattes  tre  knap- 
par eller  en;  deri  ligger  allenast  en  påminnelse  om  dessa 
spännens  tidigare  historia. 

Man  gjorde  knapparne  flere,  satte  dem'  t.  o.  m.  tätt 
invid  hvarandra;  den  öfre  skifvans  konturer  blefvo  der- 
igenom  mindre  klara  än  hvad  de  hade  varit.  Det  gick 
derhän,  att  skifvan  blef  fyrkantig  i  stället  för  rund,  men 
äfven  denna  fyrkantiga  skifva  pryddes  med  knapplika  ut- 
språng,  och  dessa  i  sin  ordning  trängdes  hop  och  smälte 
samman,   blefvo   understundom   till   sist   en   krusad  rand 


^01  GERMANSKA    sPAXNKN.  21'"5 

med  allenast  svaga  paiiiiniielsei'  om  det  ursj)rinigliga 
skicket. 

Redan  a  priori  kiiiiiin  \\  i  \  i>>  mun  göra  klar  lur  oss 
tidsföljden  mellan  de  olika  lornicrna.  l^n  halfrnnd  ofver- 
skifva  utan  knappar  eller  ock  med  en  eller  tre  knappar 
är  äldre  än  en  lialfrund  skifva  med  flera  utspräng;  och 
den  lialfrunda  skifvan  är  i  allmänhet  äldre  än  den  hr- 
kantiga,  den  fyrkantiga  med  skilda  kna])par,  är  äldre  än 
den  fyrkantiga  med  en  krusad  rand.  Alls  icke  eller  alle- 
nast enkelt  ornerade  öfverskifvor  äro  äldre  än  de  med 
rikare  ornering;  detta  gäller  dock  allenast  de  lialfrunda 
skifvorna,  de  fvrkajitiaa  höra  alla  till  stadiet  med  den 
rika  orneringen. 

I  allmänhet  gäller  det  om  bagen,  att  ju  enklare  han 
är,  desto  äldre.  Bagens  ornamenter  äro  dels  sådana  som 
betäcka  hans  yta,  dels  ock  en  rund  skifva,  som  intager  hans 
högsta  del.  Tillstynfnuelser  till  en  sådan  skifva  hafva  vi 
sett  redan   pa  de  gotländska  spännena  fig.   159   och  165. 

Ju  enklare  det  nedre  skifformiga  stycket  är,  desto 
högre  är  dess  ålder.  De  äldsta  spännena  hafva  antin- 
gen en  platt,  icke  jämnbred  skifva,  bredast  upp  mot  by- 
geln eller  längst  ned,  dessa  skifvor  sakna  alldeles  änd- 
ornament  —  eller  ock  har  ändstycket  rhomboidisk  form 
och  då  är  det  alltid  försedt  med  ett  afslutande  orna- 
ment. Det  är  denna  senare  tvi),  som  <>ifver  anlcdnins: 
till  en  rik  utveckling  inom  flocken.  De  äldsta  skifvorna 
äro  sma,  de  något  yngre  äro  störa,  men  behälla  den 
rhomboidiska  formen  med  raka  sidor  eller  de  få  en  nå- 
got elliptisk  grundform  eller  de  pressas  samman,  så  att  de 
blifva  jämnbreda  och  smala.  Kanterna  förses  ock  med 
l)ihang,  i  synnerhet  invid  bygeln,  livarest  man  ofta  ser 
tvenne  utspringande  fogel-,  orm-  ellei-  drakhnfvud.  Alla 
dessa  spännen   hafva   nägot  stelt  i   sin  form. 

En  yngre  gru[)p  har  öfvei-vimnit  denna  stelhet.  Den 
nedre    ändskifvan    är    snarare    ihoudjisk   än   rhomboidisk. 


214  HANS    HILDEBRAND.  202 

den  begränsas  af  bngtade  linier,  från  midten  skjuter 
en  spetsig  flik  nedåt,  en  åt  hvardera  sidan,  och  de  ned- 
böjda hufvudena  iftvid  bygeln  saknas  aldrig.  Dessa  rhora- 
boidiska  eller  mångdelade  ändstycken  krympte  under- 
stundom samman  till   elliptiska. 

Till  dessa  spännen  med  det  nedre  ändstycket  finnes 
en  biforra,  h vilken  väl  till  sin  upprinnelse  är  något  yn- 
gre, men  i  öfrigt  tyckes  hafva  varit  å  vissa  orter  sam- 
tidig med  hufvudformen.  Sidoflikarne  försvunno,  den 
nedre  fliken  återstod  och  gick  iit  ifrån  bågen;  derjämte 
utvecklade  sig  de  två  strax  nedanför  bygeln  utsprin- 
gande  hufvudena. 

Dessa  spännen  äro  arbetade  i  brons  eller  silfver, 
sällan  i  guld.  Bronsspännena  äro  vanligen,  eller  åtmin- 
stone ofta,  förgyllda.  Silfverspännena  äro  delvis  för- 
gyllda och  hafva  mycket  ofta  inläggningar  af  niello 
d.  v.  s.  svafvelblandadt  silfver.  Brons-  och  silfverspän- 
nenas  ornamenter  äro  i  öfrigt  gjutna  samt  geuom  cise- 
lering  skärpta.  Guldspännena  siras  gemenligen  med  fili- 
o^ran-oruaraenter.  På  såväl  brons-  som  silfver-  och  iruld- 
spännen  ser  man  infattade  granater  eller  olikfärgade, 
tunna  glasstycken.  De  äro  insatta  mellan  uppstående 
ramar  och  under  dem  ligga  vanligen  tunna,  rutade 
ofuldblad. 

De  områden,  hvilkas  hithörande  spännen  jag  haft 
tillfälle  att  studera,  äro  Sverige,  Norge,  Danmark,  vestra 
Tyskland  —  i  det  östra  förekomma  de  icke^)  —  England, 
norra  och  östra  Fraid^rike,  Schweiz,  Italien,  Österrike 
(de  äro  der  mycket  sällsynta),  Ungern  och  södra  Ryss- 
land. De  förekomma  i  land,  hvarest  historien  känner 
germansk  befolkning,  de  saknas  annorstädes,  t.  ex.  bland 
de  slaviska  folkens  qvarlåtenskap.    Detta,  att  dessa  spän- 

^)  Undantag:  ett  par  spännen  fnnna  inom  provinsen  Preussen  för- 
varas i  Berlin-museet.  Jfr  Ledebur,  Das  königl.  Museum  vaterländischer 
Alterthiimer  zii  Berlin,  pl.  I  fig.  522  och  547. 


203  GERMANSKA    SPÄNNEN.  iMT) 

nen  foi"(3komniJi  inom  don  ^j^ci-iiiiinskii  \ cililcii,  odi  di-i-- 
jänite  (len  onistnndi^jlictcn,  att  de,  sAsoni  ofxaii  IditVit 
antydt,  äro  ntveekladc  nr  tidigare  <^^i'riiiaii.>5ka  spänne- 
fornici-,  l)('rätti<2:a  oss  till  att  anse  dem  vara  uteslutande 
'geruiaiisk   egendom. 

A.      Hdlfvuiul  öjrcr.sLifvii   at<tn  Liuijjjt   clln-  i/ied  pä 

sin    höjd   tre   knappar;    enkel   hrtt/e;    ned  re   s-ti/ckef  jdatt, 

utan  ändknapp. 

RYSSLAND.  ]*a  Krim  i  närheten  af  Kertseli  ä)-  det  \\\i. 
UK)  och  190^/  afhildade  s])ännet  funnet.  Den  öfre  skifvan 
har  allenast  den  öfversta  knappen,  det  hela  är  ytterst  en- 
kelt. Nålens  öfre  del  är  spirallindad  kring  en  tvärstaf, 
lika  lång  som  skifvan  iir  bred;  antagligen  äi-  htafven  fä- 
stad  i   en   från   skifvan  utspringande  genomborrad  flik. 

UNGERN.  På  I>akod-pusztan,  strax  i  öster  om  Donau, 
i  sydost  från  Pest,  hittades  för  några  år  sedan  ett  stort 
fynd,  hvari  äfven  förekom  det  fig.  191  af  bildade  spän- 
net. Ofverskifvan  har  tre  knai)par,  de  se  ut  som  växt- 
knoppar.  Kring  bågens  fot  åt  hvardera  sidan  —  å  den 
ena  sidan  ses  allenast  märket  derefter  —  går  en  liten 
ornamentskrans  af  fint  infattade  granater.  Den  nedre 
skifvan  är  mycket  enkelt  hallen.  Ofverskifvans  två  sido- 
knappar fasthållas  medelst  tvenne  tvärstafvar  och  kring 
dessa  två  är  nålens  öfre  del  spirallagd,  först  kring  den 
ena  och  sedan  kring  den  andra.  Ett  annat  spänne, 
mycket  likt  detta,  funnet  i  Ungern  —  närmare  känner 
jag  icke  fyndorten  —  förvaras,  liksom  Bakod-fyndet,  i 
Pest-museet^).  Ett  mindre  spänne  af  bi-ons,  med  nedre 
skifvans  största  bredd  närmare  till  nedersta  ändan,  fun- 
net vid  \\'czel,  förvaras  i  KlMn>enl»urg-niuseet.  Aiuui 
ett,    af   något   afvikande    1'orni,    mindre,   men   med   krafti- 


')  Bakod-fyiulet  iir  af  Arnct!)  beskrifvet  i  fcintc  dolrii  ;if  Mittlu-iluii^en 
der  k.  k.  Central-Coininission  fiir  Erhaltung  der  Haudcnkmale,  hvilken  del 
icke  tinnes  i  Stockliolui,  Iivadnn  jair  liiir  fiiljt  mina  antckningar  från 
Pest-mnseet. 


216  HANS    HILDEBRAND.  204 

gare  tycke,  med  en  knapp,  öfverst,  och  med  två  tvär- 
stafvar,  funnet  i  Ungern,  förvaras  i  Pest-museet.  Då  alla 
dessa  spännen  framkommit  i  ett  land  der  systematiska 
undersökningar  äco  mycket  sällsynta,  torde  vi  af  deras 
antal  få  draga  den  slutsatsen,  att  denna  typ  icke  varif 
i  Unfjern  vanlig. 

Till  denna  grupp  bör  ock  hänföras  det  fig.  196  af- 
bildade  guldspännet  (i  Pest-museet),  prydt  med  pålödda 
kulrader  och  fina  flätor,  med  pressade  zigzaglinier  och 
med  stenar,  satta  i  enkla  uppstående   hylsor. 

NORRA  FRANKRIKE.  Orio-inalct  till  flor.  192  är  funnet 
i  departementet  Seine-inférieure.  Det  förråder  ganska 
stor  frändskap  med  Bakod-spännet. 

DANMARK.  Fig.  194  visar  baksidan  af  ett  vid  Him- 
lingöie  på  Seland  funnet  spänne,  bestående  af  metall- 
skifvor,  hvilka  såväl  på  öfver-  som  på  undersidan  äro 
belagda  med  silfverbleck;  öfversidans  äro  ornerade  med 
pressade  figurer  och  med  fyra  blå  glasflusstycken.  På 
undre  sidan  förekommer  en  runristning.  Under  öfver- 
skifvan  sitta  tvenne  tvärstafvar  för  nålen.  Här  se  vi 
ock,  huru  den  öfversta  knappen  icke  är  annat  än  den 
bygeln  afslutande  knapp,  som  förekommer  t.  ex.  på  fig. 
155.  Som  detta  spänne  är  funnet  samman  med  ett  finger- 
guld af  ormhufvudringsgruppen,  kan  man  hänföra  detta 
fvnd  till  tiden  omkrino;  år  200,  måhända  snarare  efter 
än  före  detta  år.  I  Boyes  Oplysende  Fortegnelse  up])- 
räknas  ett  par  spännen  liknande  detta,  det  ena  funnet 
i  Ribe  amt.  Till  denna  grupp  få  vi  ock  räkna  det  pr^d- 
liga  Aarslev-spännet,  af  silfver  med  guldbeläggning  och 
niello  och  tvä  bågar,  vid  hvilkas  yttre  sidoi'  upptill  vi 
finna  påminnelser  om  de  veckade  ornamenterna  på  tvär- 
stafvens  armar  å  de  romerska  spännena  fig.  126  och  127. 
På  öfverskifvan  finnes  allenast  en  knapp.  De  öfriga  före- 
målen i  fyndet  hänföra  det  till  ungefär  Himlingöie- 
fyndets  tid;   vid   Aarslev  hittades  ock  ett  litet  guldmynt, 


205  GKRMANSKA    SPANNKN.  217 

suiii  8yiK'S  \;i)-:i  iiiiitci-adi  cttri'  cii  (|\iii;ir  i»i'c;:;l:iil  ut  <M't;i 
(211 — 212)  eller  iia;:i()ii  M'iiare  kejsare.  Myntet  oeli  fyn- 
det tillliOr  .således  tiden  efter  den  e^entli^^u  denai|>erio- 
(len   och  faller  inom   de   <lanska  torfinossefyndens  period. 

Till  samma  fynd  liöi'  oek  det  fi*(.  11I7  afhildadi-  gnld- 
S[)äniiet  med  infattade  kai'neoler  och  granater.  l'>n  viss 
likhet  m(dlan  detta  spänne,  siVrskildt  hvad  arbetssättet 
beträffar,  och  det   ungerska  fig.   1D(>,   är  omisskänli;:. 

Utoiii  detta  ttilar  den  i  Aarslevs-fvndet  förekom- 
mande  kristallkulan  med  inskriften  AliA.WAX.iAliA  om  föi- 
bindelser  med   södern   och  dess  mystiska  bi"uk.'). 

SVERIGE.  Två  spännen  af  samma  typ  som  Ilindini!öie- 
fyndets  Unnas  i  Statens  Historiska  Museum,  men  den  öfre 
beklädnaden  af  silfverphit  är  bortfallen.  På  bagens  plana 
niidtdel  finnes  en  rund  skifva,  som  bortfallit  på  det  dan- 
ska spännet.  Det  ena  af  dessa  två  (fig.  195)  är  fuiniet  vid 
Fröslunda  i  Stenåsa  socken  på  ()land  (Inv.  1304;  1843,13), 
det  {indra  är  kommet  till  museum  med  framlidne  pro- 
sten Abr.  Ahlqvists  samling  (Inv.  2318).  Ett  ganska  tarf- 
ligt  bronsspänne,  funnet  nära  Kristianstad  {hw.  2109,1359), 
är  afbildadt  hos  Montelius,  Från  Jernåldern,  pl.  4  tig. 
18.  Ofverskifvan  har  allenast  .en  knapp;  })å  hennes  bak- 
sida finnes  én  genomborrad  Hik  för  nålens  tvärstaf. 

Ganska  oansenligt  ser  ock  spännet  lig.  193  ut,  men 
det  är  af  typologiskt  intresse,  emedan  det  visar,  huru 
äfven  inom  denna  flocks  tidigare  skede  den  i  Sverige 
ofta  återkommande  smaken  för  likarmade  spännen  u]>- 
penbarar  sig;  äf'i^en  här  äro  nålens  tvärstafvar  dubbla. 
Detta  bronsspänne,  funnet  i  Skani',  förvaras  i  Lunds 
museum. 

Bäst  är  således  f.  n.  denna  grupp  rejiresenterad  i 
Ungern  och  i  Norden,  i  synnerhet  i  Dainnark,  men  de 
danska   spännena  synas  vara   beroende  af  utländsk   Miiak 


M  Månadsbladet   1872,  s.   15-2   f. 


218  HANS  HILDEBRAND.  206 

och  tillhöra  en  tid  af  liliig  förbindelse  med  Södern.  Der 
och  icke  i  Norden,  tyckes  gruppens  —  hvilket  icke  är 
liktydigt  med  »alla  exemplarens»  —   hem  vara  att  söka. 

B.  Smä  spännen;  halfrund  öfverskifva  med  1 — S 
knappar,  enkel  hage;  nedre  stycket  rliomhoidiskt  med  eller 
utan  ändknayp. 

UNGERN.  I  Bakod-fyndet  förekomma  tvenne  spännen 
af  utseende  som  hg.  198  visar.  De  äro  af  förgyld  brons. 
Dessa  spännen  äro  funna  samman  med  det  stora  spän- 
net hg.  191  och  äro  således  att  anse  som  samtidiga  med 
detta. 

Antagligen  är  äfven  i  Ungern  funnet  det  i  antik- 
kabinettet i  Wien  förvarade  och  här  lig.  199  af  bildade 
spännet,  hvilket  visserligen,  hvad  grundformen  beträffar, 
hör  till  denna  grupp,  men  hvars  upphöjda  ornamenter 
redan  peka  mot  gruppen  D.  De  med  linier  samman- 
bundna cirklarne  längs  midten  af  bågen  äro  utförda  i 
niello.  Nålens  tvärstaf  har  hvilat  i  tvenne  flikar,  soni 
sitta  längst  ut  vid  den  öfre  skifvans  nedre  kant.  Fynd- 
omständigheterna äro  icke  kända. 

BOURGOGNE.  Vid  Brochon  är  spännet  fig.  200  fun- 
net. Ofverknapp  felas;  de  två  sidoknapparne  hafva  form 
af  fosrelhufvud.  Den  rhomboidiska  nedre  skifvan  afslutas 
med  ett  ormhufvud.  —  Det  är  sannolikt  att  detta  bur- 
gundiska  spänne  är  yngre  än  de  två  från  Bakodpusztan. 

PREUSSEN.  Ett  litet  spänne  temligen  likt  det  från 
Bakod  säges  vara  hittadt  i  provinsen  Preussen.  Jfr  Lede- 
burs nyss  anförda  arbete  pl.   1   fig.   584. 

C.  Något  större  spännen  än  B.  Halfrund  öfver- 
skifva med  flera  knappar.  Nederskifvan  är  jämnhred 
och  afslutas  med  ett  ormhufvud  eller  är  tvärt  afskuren. 

Mellan  denna  grupp  och  den  föregående  linnes  ett 
uppenbart  sammanhang;  det  kunde  ligga  mycket  nära 
till  hands  att  låta  den  nedre  skifvan  dragas  samman  till 
ett  smalt  band.    Vi  få  dock  icke  anse  denna  grupp  helt 


207  GERMANSKA    SPÄNNEN.  219 

och  lulllct  vai-:i  (-11  direkt  utvcckliiiii-  iir  dcu  lorc-^-ieiule. 
Den  nedre  delens  enkidliet  synes  visserlifjen  liJinföra 
dessa  spännen  till  en  tidi»;  d(d  af  den  fjerde  flockens 
period,  men  mycket  ofta  vitna  ornanienterna  om  en  tem- 
ligen  långt  gången  utveckling,  mången  gång  få  vi  i 
denna  gruppens  spännen  se  förkrympta  exemplar  t.  o.  ni. 
af  gruppen  D.  Så  mycket  synes  etnellertid  vara  visst, 
att  C-gruppen  tillhör  en  sido-utveckling,  som  icke  för- 
mådde alstra  någon  annan  typ  och  som  gar  parallelt 
med  hnfvndgrnppens  utveckling  och  således  äfven  till- 
hör samma  tid. 

För  Ungern  känner  jag  intet  spänne  af  denna  grupp, 
ej   heller  för  Italien. 

SCHWEIZ  OCH  ÖSTRA  FRRNKRHvE.  I  de  ofamla  Burfjun- 
dernas  graflalt  finner  nnm  dessa  spännen  ganska  ofta. 
Det  fig.  201  af  bildade  exemplaret,  funnet  vid  Brochon, 
har  på  öfre  skifvan  fem  ganska  mycket  utvecklade  knap- 
par och  är  i  öfrigt  rikt  orneradt.  Tvenne  mycket  lik- 
nande spännen  äro  funna  i  närheten  af  Lausanne^).  \'id 
Yverdon  (vid  sydändan  af  Neufchatelsjön)  är  funnet  ett 
annat  med  fyra  fogelhufvudformiga  utsprång,  med  orm- 
hufvud  längst  ned,  och  med  två  fogelhufvud  si)ringande 
ut  strax  nedanför  bågen"). 

NORRA  FRANKRIKE.  Abbe  Cochct  har  afl)ildat  flera 
spännen  af  denna  grupj),  fuiuia  i  Normandie.  De  äro 
alla  nedtill  tvärt  afskurna.  Kn'a[>parnes  antal  är  van- 
ligen fem.  Det  tig.  202  afbildade  exemplaret  är  funnet 
vid   Sainte-Marguérite-sur-mer*'). 

VESTRA  TYSKLAND.  Wd  Oestricli  —  mellan  KCides- 
heim  och   VViesbaden  — -  äi-  fuimet  spännet  fig.  203,  märk- 


')  Bonstetten,   Kccufil   (r;iiiti(juitcs  suisses  pl.    XX IV   fig.   O,    10. 

-)  llochet,   Kecherches  sur  les  antiquités  cl' Yverdon,  pl.   II i   lig.  8  (i 
Ziaich-lSkllskapets  Mittbeilungen). 

•')  Cocliet,   Normandie  souterraine  s.   •JGH. 


220  HANS    HILDEBRAND.  208 

ligt,  emedan  det  temligen  starkt  påminner  om  de  små 
Bakod-spännena. 

Till  de  vackraste  spännen  af  denna  grupp  hör  det 
vid  Zweibriicken  funna  och  här  tiir.  204  afbildade.    Den 

C; 

öfre  skifvan  påminner  om  de  burgundiska  formerna,  der- 
emot  ])åminner  det  veckade  bandet  med  punkter  i  vink- 
larne,  hvilket  löper  längs  midten  af.  bagen  och  den  ne- 
dre delen,  o-anska  mvcket  om  den  från  den  klassiska  verl- 
den  lånade  ornamentik,  som  man  ofta  finner  på  de  ger- 
manska i  Ungern  hittade  spännena.  Dessa  två  spännen 
iig.  203  och  204  äro  att  räkna  bland  de  äldsta  inom 
denna  grupp,  som  blifvit  funna  i  vestra  Europa. 

A  id  Ulm  äro  spännen  af  denna  grupp  funna,  hvilka 
stå  ungefär  på  samma  stadium  som  fig,  202^). 

Vid  Beckum  i  Westfalen,  i  vester  från  Paderborn, 
således  inom  de  gamla  Saksarnes  land,  är  ock  ett  så- 
dant spänne  funnet,  men  såsom  fig.  205  visar,  särdeles 
torftigt'). 

ENGLAND.  Exemplar  af  denna  typ  äro  funna  i  0st- 
angeln  (vid  Wilbraham)  fig.  206.  Det  engelska  exem- 
plaret är  tvärt  afskuret  nedtill;  öfverskifvan  är  rutad, 
hvilket  annars  är  ganska  sälls3'nt. 

SVERIGE.  Allenast  ett  enda  exemplar  är  f.  n.  kändt 
det  fig.  207,  afbildade,  funnet  i  Bohuslän.  Dess  orne- 
ring  har  en  fullt  utpreglad  karakter,  men  afviker  icke  så 
litet  från  den   i  Norden  vanliga. 

Då  denna  typ,  så  vidt  jag  vet,  aldrig  blifvit  funnen 
i  Norge  och  Danmark,  allenast  en  gång  i  Sverige,  kan 
man  sätta  i  fråga,  om  icke  det  i  Bohuslän  funna  exem- 
plaret bör  betraktas  som  importeradt  gods.  Af  stort  in- 
tresse   är   det  att  se,  huruledes  denna  tj^p,  som  sålunda 

^)  Lindenschrait,  Alterthiimer  I.   2.   pl.   8  fig.  7. 

-)  Om  detta  fynd  se  Zeitschrift  fiir  vaterländische  Geschichte  und 
Alterthumskunde,  utgifven  af  Verein  fiir  Geschichte  und  iVlteithuraskunde 
Westfalens,  tredje  serien,  femte  bandet,  s.   337   f. 


209  GFCUMAN.sKA    SPANNKN.  221 

så   godt    soin    saknas    i    Xortleii    och   som   alldeles  saknas 

hos  de  sydöstra  Germanerna  (Tnf^ern  oeli  Krim)  och  hos 

de    i   Italien    bosatta    (Jermanerna,    tyckes   vara  allmän   i 

den   vestra   germanska  xcrldi-n   hos   liiirgundcr,   Alaman- 

ncr,    Frankei-   i   Frankrike   och   Kränker   i   'ly.skland,  Sak- 

sar  och  Angelsaksar ').  Sin  rot  har  visserligen  C-grnppcn  i 

den  hos  de  östra  Germanerna  förekommande  B-grnpjMH, 

men  det  är  möjligt,  att  den  ntvecklades  jnst  i  vestern. 

D.     Något  större  spännen  än  C  or/i    Ii.     Ualfrund 

ftkifva    med  flera  knapjxir.      Det  nedre  stycket  är  rlioni- 

boidiskt  med  raka  kanter.     Xedersi   ett  orndinfvud. 

Synnerligen  ofta  äro  dessa  spännen  försedda  med 
runda  granater  i  det  nedre  styckets  kant.  Tva  sitta  i 
vinklarne  öfver  spännets  största  bredd,  två  pläga  sitta 
invid  bygeln,  två  strax  ofvanför  det  nedtill  afslutande 
ormhufvudet.  I  sammanhang  med  de  öfre  och  nedre 
paren  förekomma  ibland  utsprång,  vanligen  i  form  af 
fogfelhufvud. 

Hos  den  rhond)oidiska  skifvan  finnei-  man  iranska 
ofta  en   benägeidiet  att  öfvergå  till   ellij)tisk, 

RYSSLAND.  Vid  de  undersökningar,  som  dr  MePher- 
son  under  vestmakternas  krig  mot  Ryssland  företog  i 
trakten  af  Kertch,  fann  han  samman  med  alster  af  ro- 
mersk fabriksindustri  det  här  tig.  2U<S  afbildade  spännet. 
Den  med  fem  utsprång  försedda  öfre  skifvan  är  (jrnerad 
med  tvenne  up[)höjda  spiraler,  ett  ofta  ateikommande 
ornament.  Den  nedre  delen  är  pr}(ld  med  räta  linier 
parallela  med  utkanten,  alldeles  som  på  de  små  l>akod- 
spännena.  Ett  annat  har  i)å  den  öfre  skifvan  fem  kna[)- 
par,  men  allena>t  de  tre  ursprungliga  äro  verkliga  knap- 
par; de  två  andra   hafva  form   af  fogelhufvud,  liksom  de 

*)  För  så  vidt  typtu  syiu-s  rörckomma  hos  både  An^ler  och  Kcntbor(?) 
samt  dessutom  hos  f.istlaiidi-ts  iSaksar,  aiiscr  jaij  ini<;  hiir  böra  botrnirna 
det  beqviiraa,  dcrest  nian  vill  undvika  tvetvdiuMiitcr  oiinihiiili^Jt.  kolli-ktiv- 
namnet. 


222  HANS   HILDEBRAND.  210 

två  iitspråiigen  på  det  burgimdiska  spännet  fig.  200. 
Dessa  krimska  spännen  förvaras  i  Britisli  nuiseum,  der 
jag  såg  dem  år  1862.  De  äro  beskrifna  af  dr  McPher- 
son  oeli  af  Roach  Smith ^). 

I  norra  delen  af  giiverneraentet  Charkow  —  i  norr 
från  Pultava  —  har  man  funnit  tre  af  denna  gruppens 
bågspännen,  af  hvilka  ett  är  här  afbildadt  hg.  209. 
Utsprängen  äro  fem;  den  nedre  skifvan  är  pr3^dd  med 
spiraler,  nederst  sitter  ormhufvudet.  Strax  nedanför  bå- 
gen sitta  två  utsprång,  hvilka  tyckas  vara  försämrade 
upplagor  af  fogelhufvud.  Midt  på  skifvan  förekommer 
en  rutad  rektangel,  liksom  på  ett  i  Österrike  funnet 
spänne").  Ett  annat  på  samma  ställe  funnet  spänne  har 
i  stället  för  spiraler  en  mängd  koncentriska  cirklar^). 
Återstoden  af  fyndet  utgjordes  af  »diverses  pendeloques 
et  menus  ornaments»,  hvilka  i  den  i  noten  anförda  års- 
berättelsen icke  beskrifvas;  de  hade  måhända  gifvit  me- 
del till  fyndets  noggranna  daterande.  Emellertid  visar 
jämförelsen  med  det  fig.  208  afbildade  krimska  spännet, 
att  de  två  charkowska  äro  mycket  yngre,  ty  de  äro  myc- 
ket mera  utbildade.  Först  och  främst  är  orneringen  ri- 
kare. Vidare  ser  man  på  båda,  i  synnerhet  på  det  här 
afbildade,  i  de  två  öfre  hörnen  af  den  nedre  skifvan, 
qvarlefvor  af  nedböjda  fogelhufvudsornamenter.  Som 
detta  nedre  styckes  sidor  icke  äro  fullt  raka  kunna  vi 
betrakta  dessa  två  spännen  såsom  stående  nära  intill 
gruppen  F,   så  vida  man  icke  hellre  vill  anse  dem  vara 


^)  Collectanea  antiqua  V.  s.  140  f.  pl.  XIV.  McPhersons  arbete 
(Antiquities  of  Kertch)  är  ytterst  oredigt  skrifvet,  så  att  man  har  svårt 
att  der  finna  bestämda  fynd  uppgifter. 

-)  Ofre  skifvan  utgörcs  af  en  lialf  åttkaiit.  Eii  sådan  skifva  före- 
kommer ock  på  ett  burgundiskt  spänne  funnet  vid  Yverdon,  i  öfrigt  ganska 
likt  det  liär  fig.   211   afbildade  spännet  från  samma  fyndort. 

^)  Compte-rendu  de  la  Commission  impériale  arcliéologique  för  1864 
s.  XXIII;  Worsaae  i  Årböger  för  1872  s.  411. 


211  (;kkm.\n.ska  .m'.\nm:n.  22J^ 

förkrympta  hiluniici-  af  ett  första  stadium  inom  diMiiia 
gru})]).  'Wv  äheii  i  det  fidjiindc  Zahli)acli.sprmii('t  s.  22') 
och   lig  212. 

UNGERN.  I  det  l>rin'k('iitlialska  museot  i  HcrmaTiii- 
stadt  finnes  nedre  delen  af  ett  silfverspänne.  Det  pry- 
des  med  n[)})lir)jda  spiraler;  nedtill  linnes  oi-ndiufvndet. 
Ramen  liar  liaft  de  tre  paren  granater.  l)etta  spiinne 
är  funnet  vid  Kessel,  en  vallakisk  liy  niira  Mediaseii'). 
FOrl)i   Mediaseh  flyter  Kökel,   en   hillod    till    Mai-os. 

J  antik-kabinettet  i  Wien  fiinies  ett  spiinnc,  i  de 
minsta  detaljer  så  likt  detta  frän  Kessel,  att  man  mäste 
antaga  dem  vara  gjntna  i  samma  form.  Det  wienska 
spännet  är  fullständigt.  Från  den  med  spiraler  prydda 
öfre  skifvan  utgå  sju  knappar.  Nålen  har  varit  af  jern. 
Detta  spänne  är  funnet  vid  Kleinschelken  likaledes  i 
Kokel-dalen'). 

I  samma  museum  finnas  två  exemplar  i  silfver  af 
ett  annat  spänne.  Det  ena  är  afbildadt  af  friheric  von 
Säcken  och  uppgifves  af  honom  vara  funnet  vid  samma 
Kleinschelken'*).  Afven  dessa  spännen  liafva  spiralorna- 
menter.  På  den  öfre  skifvan  finnas  f.  n.  tre  knappar; 
märkliot  noff  felas  den  nedersta  å  hvardera  sidan.  I>a- 
o-en  är  tresidio-;  de  tva  vttre  sidorna  iiro  i)r\dda  med 
räta,  två  ffåno-er  knäböida  linier.  Kamen  till  nedre  stvc- 
ket  har  tre  granat})ar;  det  nedersta  gör  tjenst  som  ögon 
i  två  fogelhufvud.  F.n  granat  sitter  i  midten  af  denna 
nedre  skifva. 

Orijiinalet  till  fi<>-.  210  förvaras  i  Pestmuseet.  Afven 
här  saknas  de  tva  nedersta  kna}>pariia  pa  öfre  skifvan. 
Midten  af  gruppen  })rydcs  af  granater.  Icke  lilott  det 
nedersta,  utan  äfven  det  öfversta  granatparet  gör  tjenst 


')  Anteckning  gjord  i  Bruckontlinlska  museet  augusti    1870. 
-)  Kenner,  Fund-Cluonik  VI   s.  1G8. 
^)  Säcken,  Leitfadcn  s.   r4G. 


224  HANS   HILDEBRAND.  212 

som  Ögon  i  fogelhufvud^).  Ormhnfvudet  nederst  är  nå- 
got barbariskt.  Ett  rundt  granatsmycke  (tredeladt)  sitter 
i  midten  och  en  granat  sitter  längst  ned,  strax  ofvanför 
hufvudet. 

Till  frågan  om  dessa  spännens  tid  återkommer  jag 
sedermera. 

ITALIEN.  Vid  den  arkeologiska  expositionen,  som  var 
tillställd  i  sammanhang  med  1871  års  kongress  i  Bologna, 
säo-  iao;  bland  fvnden  från  Imola- trakten,  belägen  mellan 
Bologna  och  Ravenna,  tre  uppenbarligen  germanska  spän- 
nen, af  hvilka  ett  hörde  till  denna  grupp.  Det  hade  half- 
ru nd  skifva  med  elfva  utsprång.  B3^geln  var  tresidig, 
den  midtersta  delen  hade  varit  fylld  med  granater.  Den 
nedre  delen,  som  afslutades  med  ett  ormhufvud,  var 
rhomboidisk  och  försedd  med  tre  par  granater  (bort- 
fallna) i  kanten.  I  midten  fans  ett  rhomboidiskt  smvcke, 
bildadt  af  granater,  som  voro  åtskilda  med  guldramar. 
Med  gianater  var  äfven   den  öfre  skifvan  smyckad. 

De  två  andra  och  ett  tredje  italienskt  bågspänne 
tillhör  en  senare  grupp. 

SCHWEIZ  OCH  FRANKRIKE.  De  enklare  af  de  burgundi- 
ska  spännena  hafva  en  temligen  liten  nedre  skifva,  rhom- 
boidisk, utan  granater.  Ett  annat  spänne  finnes  med  fem 
knappar;  ett  par  granater  finnas  på  nedre  stycket,  orm- 
hufvudet  afslutas  nederst  med  en  tresidig  granat.  Ett 
tredje  spänne  har  sex  små  knappar,  ett  nedre  stycke 
utan  granater,  ett  stort  ormhufvud. 

I  allmänhet  äro  de  burgundiska  spännena  rikt  orne- 
rade  och  hafva  sins  emellan  ett  ganska  stort  slägttycke. 
Inom  detta  burgundiska  område  synes  äfven  en  ny  typ 
hafva  utvecklat  sig  (fig.  211).  Öfre  skifvan  är  half- 
cirkelformig  eller  utgör  hälften  af  en  åttkant,  bågen  är 

^)  Jfr  den  på  snarlikt  sätt  ornerade  knappen  från  Gotland,  Mon- 
telius,  Från  Jernåldern  pl.  8  fig.  7  a  samt  inläggningarna  å  spännet 
pl.  6  fig.  2. 


213  GERMANSKA    SPÄNNEN.  --") 

jäniiibiXMl,  (let  iK'(lr<'  i-houihoidiska  >tyck('t  hlir  n;i;_''<)ii 
gäng  clliptiskt.  Frun  detta  st}('kes  tNciiiir  llikai'  utgå 
två  fogelhiifvud ,  sti-ax  ofvaiifur  oi-niliulX  iidet  sitta 
tveiine  runda  granater  eller  två  metallutsprang.  OCta 
gå  öfre  skitVans  ornanuMitci'  i  li varandra.  Kn  gång 
är  ormluitvudet  långst  ne(l  uti)ytt  mot  ett  togelliiitMid 
o.  s.  v/). 

För  ufrigt  är  denna  t}'))  ieke  iiiski';iid<t  till  de  luif- 
gundiska  delarne  af  Frankrike. 

En  biform  förekommer  i  Xormandio,  äimu  mer  ut- 
vecklad. De  tre  ursprungliga  knappai-ne  halva  toiiii  al' 
ormhufvud,  de  fyra  återstående  hafva  fogelhut'vudsge.stalt, 
nederst  sitter  ett  ormhufvud.  Bagens  rygglist  fortsattes 
efter  hela  det  nedre  styckets  längd.  Detta  nedre  stycke 
har  i  kanten  de  ofta  omtalade  tre  granatparen,  det  öf- 
versta  i  sammanhang  med  fogelhufvud'), 

TYSKLAND.     Här  äro  dessa  spännen   sällsynta. 

Ett  särdeles  vackert  spänne  (tig.  212),  funnet  vid 
Zahlbach  nära  Mainz,  fanns  uti  fru  Sibylla  Mertens- 
Schaaffhausens  samling.  Kring  den  halfrunda  öfre  skif- 
van  går  en  rad  af  sju  tätt  sittande  knappai-.  Bagen  ar 
tresidig.  Det  nedre  styckets  konturer  äro  icke  rätliniga, 
utan  svagt  bugtade.  Man  kan  dcrföre  säga,  att  detta 
spänne  närmar  sig  till   en   följande  grupp. 

1  det  stora  fyndet  från  Nordendorf  fanns  ett  sj)änne 
med  rhomboidiskt  nedre  stycke,  nu  n  det  synes  vara  ett 
iranska  sent  och  mindre  väl  arbctadt  exem[)lar,  hvadan 
det  snarare  betecknar  ett  undantags-  än  ett  normalt  för- 
hållande. 

I  England,  Dannuirk,  Sverige  och  Norge  saknas 
denna  typ;  en  bifoi-ni  är  duck  funnen  på  Gotland  {jiv 
s.   236). 

')  Jfr  förut  citerade  arbeten  af  Baiulot,  Kochet  samt  Liiidensclimit, 
Altertluimer,  1.   10,  pl.   8   f. 

-)   Cochet,  La  Norinaudir   soiitcrraiiie,   pl.    Wlll    Ii;,'.   •2. 

.In/iVyr.   Tidfknn.      i.  'j 


226  HANS    HILDEBRAND.  214 

E.  Halfrund  eller  fyrkantig  skifva  med  fiera  knap- 
par. Det  nedre  i-^tycket  är  elHptiskt  och  afdutas  med  ett 
ormhufvud. 

I  Ryssland  och  Uno;ern  saknas  denna  typ, 

ITALIEN.  Vid  Bologna-expositionen  af  år  1871  före- 
visades äfven  tvenne  i  Imola-trakten  —  se  ofvan  s.  224  — 
funna  spännen,  med  elliptisk  nedre  del,  fylld  med  ore- 
diofa  slingor  och  saknande  ormhufvud  nederst.  Den  tre- 
sidiga  bågen  pryddes  i  midten  med  cirklar,  förbundna 
medelst  räta  linier;  sidoribborna  voro  allenast  tvärstrec- 
kade.  Simpla  streckornamenter  sirade  äfven  den  öfre 
skifvan,  hvars  tolf  knappar  voro  förvandlade  till  stolpar 
som  iippburo  en  sammanhängande  yttre  ram.  Tydligen 
tillhöra  dessa  två  spännen  en  sen  tid  med  ett  redan 
långt  gånget  förfall. 

Till  samma  typ,  men  till  en  något  tidigare  period 
hör  det  fig.  213  af  bildade  spännet,  funnet  i  Toscana. 
Den  halfrunda  öfverskifvan  har  elfva  knappar,  utom 
h vilka  går  en  list  och  derutom  tinnas  andra  elfva,  djur- 
hufvudformade  knappar.  Båda  skifvorna  prydas  med  ger- 
manska ormslingor.  Den  senare  har  upptill  och  nederst 
fogelhufvud.  Ett  band  med  två  fogelhufvud  är  lagdt 
framför  nosen  af  det  nedersta  ormhufvudet.  Spännet  är 
af  silfver,  delvis  förgyldt,  delvis  belagdt  med  niello. 

TYSKLAND.  Det  rätta  landet  för  dessa  spännen  med 
elliptisk  nedre  del  är  sydvestra  Tyskland.  De  voro  myc- 
ket allmänna  i  det  stora  fyndet  från  Nordendorf  nära 
Augsburg;  andra  äro  funna  vid  Waiblingen,  nära  Stutt- 
gart, vid  Wiirzburg,  vid  Nierstein  (i  söder  från  Mainz), 
vid  Oestrich  (i  vester  från  Wiesbaden).  De  tillhöra 
tvenne  olika  grupper. 

Den  elliptiska  skifvan  kan  hafva  uppstått  genom  en 
raildrino-,  en  afrundnino-  af  den  rhomboidiska  skifvans 
konturer.  I  Nordendorf-fyndet  förekomma  enstaka  spän- 
nen, hvilka  tjockas  förmedla  denna  öfvergång.    De  första 


2]b  CIEUMANSKA   SPÄNNEN.  l"J 


__  I 


spilniiciKi  al"  (Icima  ;:riij)))  .stii  således  den  fVjre<raeiide 
ganska  niira,  de  liafva  en  lialtrnnd  ofverskitVa  iiumI  k!ia|i- 
j)ar.  VaI  sådant  sjdinne  ( fig.  21  1),  funnet  vid  Lan;^'en- 
ciisliniicn   IVu-n  äras   i    nins<'et   i   Siifmarniircn. 

l)en  andra  ^nMi|)|ien  liai'  i  stället  för  lialfnind  en 
fyrkantig  öfverskif\a,  nie(l  eller  utan  kna|)|)ai-.  lledan 
inom  den  föri-a  gruj)|)en  finna  vi  icke  alltid  de  foi-iner 
af  lincära  oiMianuintei',  som  iVu-ekonima  t.  ex.  pa  iii-  un- 
gerska bagsprmnena.  I  stället  Ix-l-^n  nna  andra  motix  er  ii])p- 
träda,  som  haf\a  en  mera  irei-maiisk  pregel,  Innin  denna 
andra  grup|)  hade  man  i  d(^tta  afseende  gått  iinnii  l;ingre. 
8c  t.  ex.  spännet  fiir.  iM  .'>  (funnet  vid  WCiiv.hui-i»:  och  till- 
hörigt  j)rofessor  tIefncr-Alteneck,  direktor  för  national- 
museet i  Munchcn),  Inilket  har  en  äkta  germansk  orna- 
mentik.      Det  är  underbart  väl   utfurdt. 

Ännu  andra  Hnnas  med  rektangulär  skifva,  hvilken 
saknar  kna})pai*,  men  omgifves  af  dubbla  ramar.  Ett 
sådant  sj)änne  har  på  det  nedre  stycket  tvenne  böjda 
listor,  som  från  bagens  nedre  höi-n  gå  fram  till  detta 
nedre  styckes  ytterlist').  Det  är  mycket  möjligt,  att  detta 
och  dess  likar  icke  hafva  alldeles  samma  uppi-innelse  som 
de  förut  omtalade,  att  de  äro  förenklingar  af  ett  fullt 
utbildadt  rhomboidiskt  spänne  med  ut-  och  nedböjda 
liufvud  vid  båorens  ben^vnnelse.  (  )m  (h-nna  bu-klarinir  är 
riktig,  visai'  detta  allenast,  att  man  i  dess^  trakter  vai' 
så  benägen  för  den  (dlij)tiska  formen,  att  man  närmade 
siiz   till   den    ita    olika   \ä<j:ar. 

I  FKANKKiKi:  ocli  Schweiz  saknas  dessa  spännen  nästan 
alldeles.  Ett  är  enligt  Cochet  funnet  i  N<u mandie').  ( )fre 
skifvan  tilliiör  den  förut  bokrifna  bui-gundiska  typ<'n. 

KNOLAMi.  1  Kent  iir  ett  sj)änne  af  denna  tyj»  iun- 
net.     Det    hai'   en    rektanguliir  skiha    utan    knappai" '). 

')  Lindciiscliniit,   AltcrlliiiniLT   1.   .0   pi.   .^^   ii;:.    1. 
-)  Kormjiiidie  soulerrniiie  pl.    Ift   Jig.   .3. 
•')   AkiTinaii.    ]{i'inains   pl.   \.\I.\   fijr.   ."1. 


228  HANS    HILDEBKAND.  216 

F.      Öfre  sJcifvan  iir  It  al  f  rund  eller  rektangulär.    Det 
nedre   stycket  är  rhombiskt  och   utgår  i  tre  distinkta  jii- 
kar,   en   nedåt,   tvä  åt  sidorna.     Den  fjerde  jiiken,  som 
som  går  uj)])  mot  hagen,  klyfver  sig  invid  denna  och  af- 
slutas  med  tvenne  nedböjda  fogel-  eller  drakhiifvud. 
Denna    form    är    tydligen    utbildad    ur    gruppen    D. 
Sidostyckena  drogos  längre  ut  och   spetsades;    den  allra 
nedersta    delen    fick    en    liknande    form.     Man  hade  fått 
mera   herravälde    öfver   formen,   det,  hela  blef  mera  lef- 
vande.     Allt   antyder,   att    detta  är  en  jämförelsevis  sen 
form,  så  mycket  mer  som  vi   mellan   de  tre  nedre  flikar- 
nes    ändpunkter    finna    till    konturerna   utvändigt   lagda 
hvarjehanda  mer  eller  mindre  tydligt  utpreglade  bihang. 
Ändornamentet  nedtill  är  ofta  rundt  —  sidoflikarnes  or- 
nament  har   då  vanligen   samma  form  —  och   i   rundeln 
ser  man  någon  gång  ett  menniskoansigte. 

Denna  form  saknas  i  Ryssland,  Ungern,  Italien, 
Schweiz  och  nästan  alldeles  i  Frankrike,  den  finnes  i 
sydvestra  Tyskland,  England,  Danmark,  Norge  och 
Sverige. 

FRANKRIKE.  Formcn  saknades  nästan  alldeles,  sade 
jag  i  Frankrike,  hvilket  icke  betyder  allenast  att  exem- 
plaren der  äro  få,  utan  ock  att  typen  der  aldrig  blifvit 
fullt  utbildad.  Ett  af  dessa  spännen,  funnet  vid  Char- 
nay  i  Bourgogne  (fig.  218)  eger  dock  ett  synnerligen 
stort  intresse.  Tydligen  står  detta  spänne  allenast  på 
gränsen  till  denna  grupps  område.  De  nedersta  kon- 
turerna, mellan  ormhufvudet  och  de  mest  utstående  sido- 
punkterna, äro  raka,  men  derofvanför  äro  sidorna  starkt 
indragna  och  äfven  de  nedböjda  hufvudena  förekomma. 
Orneringen  på  den  öfre  skifvan  är  ganska  egendomlig, 
men  jämförelsen  med  andra  spännen  visar,  att  de  under- 
liga P-ornamenterna  icke  äro  annat  än  urartade  band 
med  inrullade  ändar,  utgående  från  tvärlinierna.  På  bak- 
sidan af  detta  öfverstycke  förekommei'  en  runskrift. 


217  f:F.I{M.\NsK'A    S1>ANNKN'.  22i' 

TYSKLAM).  \  i  liiiiKi  (Iciiiiii  t  \  |)  iiioiii  suiiiiiia  <)iiii':i(lc', 
som  (lon  ii;Vniiii>i  turci^rieiHlc  Den  förokoimiicr  vid  \or- 
♦  leiidort',  (len  i\v  ritVcii  tiiniini  s;i  laiitjt  i  iidti-  som  vid 
Dannstiidt.  Pa  alla  tyska  spiiiincii  al  dciiiia  {y\),  som 
jag    kan    |iamiiiiia    mi^,   <är  den   «"»IVa   skilxaii   roktangiiliir. 

Det  iir  at"  s>  iiiierliiit  intresse  att  sinsemellan  iiim- 
fura  de  ifräga\  aiandc  spännena  från  Nordendorf.  Det 
i\g.  2\'2  afbijdadr  Zahlhaehspiinnet,  som  iiiir  l)lilVir  liiin- 
fördt  till  gruppen  D,  visade  en  viss  benilgenliet  att  näi'nni 
sig  till  den  nu  ifVaga\"ai'ande  giMii)|)en,  i  det  att  nedre  styc- 
kets konturer  ieke  längre  äi-o  alldeles  räta,  utan  något. 
inåt  biigtade.  Afven  några  Xordendortsspännen  fa  vi 
räkna  som  öfvergångsformer,  i  det  Mikai'ne  icke  äro  myc- 
ket spetsade»  På  dessa  tidigare  former  kan  man  ock  i  ran- 
den omkring  den  öfre  skifvan  tydligen  se  de  djurhufvud- 
formade,  alldeles  hopsmälta  knapparna;  ornamenterna, 
spiraler  o.   d.,   liafva  ett  visst  åldrigt  tycke  (lig.  216). 

På  de  fullt  utbildade  spännena  äro  ^flikarne  mycket 
spetsade  och  som  minne  af  öfverskifvans  kna[)par  åter- 
står ej  annat  än  en  krusad  rand.  Ett  sådant  spänne  är 
här  afbildadt  lig.  217.  På  de  förra  spännena  (öfvergångs- 
formerna)  är  det  nedersta  ornamentet  oftast  orndiufvud- 
formigt,  ])å  de  senare  rundt.  Ett  vid  Nordendorf  fun- 
net späinie  af  den  tidiizare  formen  —  dock  med  rundt 
slutornament  nedtill  —  har  på  baksidan  en  runinskrift 
i   tre  rader. 

ENGLAND.  De  stoi'a  spännena  af  denna  tyj)  finna  vi 
tvärtöfver  England,  från  Ostangeln  till  Severn.  De  till- 
höra alla  en  temligen  sen  tv]).  Elikarne  |)å  den  nedre 
delen  äro  fullt  utbildatle,  de  tre  ändornanienterna  äro 
runda.  ( )f'vei"skifvaii  iir  alltid  f\  i'kantig,  kna|)parna,  som 
äro  månsfa  och  diurhnfvudformiga,  äro  ibland  skilda, 
ibland  sammansmälta.  <  haiamentiken  är  nästan  alltid  yt- 
terst förviri-ad.  1  (^stängeln  liniici'  maii  iblaml  i  grat- 
varne    spännen    af"   denna    t\p    sanunaii    med    spiinnen    at 


'2'dO  HANS    HILDEBRAND.  218 

den  tredje  tiocken,  men  dessa  senare  tillhöra  då  gemen- 
ligen  flockens  yngsta  former. 

På  dessa  engelska  spännen  går  vanligen  längs  mid- 
ten  af  bågen  en  upphöjd  rand,  hvilken  gemenligen  af- 
sliitas  såväl  på  den  öfre  som  på  den  nedre  skifvan  af 
ett  hufvud^).  På  fig.  219  är  det  öfre  hufvndet  smalt 
och  långsträckt,  det  nedre  åter,  som  nästan  blifvit  upp- 
löst i  streck,  kort. 

Då  dessa  engelska  spännen  hafva  sins  emellan  ett 
stort  slägttycke  och  bilda  en  bestämdt  utpreglad  grupp, 
är  det  förtjent  af  synnerlig  uppmärksamhet,  att  alla  de 
tidigare  formerna  synas  saknas   i  England. 

DANMARK,  NORGE  OCH  SVERIGE.  1  dessa  nordliga  land 
finnas  spännen  af  denna  typ  med  rund  öfverskifva,  spän- 
nen, som  deri  och  i  sin  ornamentik  stå  vida  närmare 
flockens  äldre  former  än  de  alamanniska  och  engelska 
spännena.  Dock  felas  här  i  Norden  alldeles  den  tidigare 
formen,  hvars  nedre  skifva  är  rhomboidisk  med  raka 
kanter. 

Som  prof  meddela  vi  här  först  ett  spänne  från  Dan- 
mark (tig.  220),  funnet  på  Falstef.  Ofverskifvan  har  alle- 
nast tro  knappar,  men  mellan  hvart  par  kryper  en  orm 
med  stort  hufvud.  Knapparnas  ornering  har  ett  bestämdt 
klassiskt  tycke.  Bågen  har  på  sin  topp  en  skifva.  Ne- 
derst på  nedre  stycket  finnes  ormhufvudet,  sidoflikarnes 
slutornamenter  äro  runda.  Mellan  dem  och  ormhufvu- 
det finnes  på  hvar  sida  ett  krälande  djur.  Båge  och 
skifvor  äro  betäckta  med  kraftiga  spiralornamenter.  — 
Krälande  djur  af  liknande  form  förekomma  på  det  unge- 
fär samtida  spännefragmentet  från  Björnekulla  i  Skåne 
(Inv.   2110'). 

')  Yi  tiniia  samma  rand  på  ett  normandiskt  spänne  (Cocliet,  Nor- 
mandie  souterraine  pl.  XVIII),  rand  orh  hufvud  på  flera  i  Norden  funna 
spännen,   men  deremot  icke  på  de  tyska  exemplaren. 

-)   Afbildadt  hos  Moiitelius,  Från  Jernålderu   i>l.   7   lii^'.   .3. 


2l\)  CKR.MANSKA    .SPÄNNEN.  231 

Af  stort  intresse  är  ock  siltVcrs[)iinTU!t  Hg.  221,  fun- 
net i  (Träsgårds  socken,  sydöstra  (  )I;in(l.  ( )fre  skifvan 
liar  tre  knap[)ar  alla  tre  orndinlVudforniade.  1^'råu  de 
mellanliggande  konturerna  utspringa  tlitt  sittande  fogel- 
hufvud,  ja  till  och  niccl  öfverskifvans  i-am  har  hlilVit  lik- 
som lösgjord  och  afslntiis  IVani  niot  ilen  öfversta  djuj- 
hufvudformade  knaj)))en  med  tvcnnc  fogcdiiufvud.  Två 
sådauii  s|)ringa  ock  ut  pa  dm  nedre  skifvan  mellan  det 
djurhufvudformade  änd-  och  de  runda  sido-ornamenterna. 
l'jn  rak  list  går  län^js  midten  af  båo-eu  och  fortsattes  ffe- 
nom  hela  det  nedre  stycket. 

Ett  spänne  detta  ganska  likt,  funnet  i  Närs  socken, 
(lOtland,  är  afhildadt  hos  Montelius,  Från  Jernåldern 
pl.  6,  tig.  1.  Ofre  skifvan  af  ett  d3dikt  är  afbildadt  på 
samma  plansch  lig.  6;  den  är  funnen  likaledes  på  Got- 
land. En  dylik  frän  Gotland,  funnen  i  Etelhems  socken, 
med  runor  på  baksidan,  är  afbildad  hos  Stephens,  Old- 
Xorthern  Runic  Monuments  s.   182. 

Vi  öfvergå  nu  till  spännen  med  rektangulär  öfver- 
skifva.  Som  prof  meddelas  här  lig.  222;  originalet,  fun- 
net i  Skåne,  förvaras  i  Lunds  museum.  Rader  af  små 
kna[)par')  omgifva  öfre  skifvan.  Bågen  fortsattes  med 
ett  hufvud  inom   hvardera  skifvan.    Länirs  midten  af  den 

C? 

nedre  går  en  tvärstaf,  de  tre  ändornamenterna  äro  runda. 
De  tvenne  orndiufvudena  vid  bågens  ändar  påminna  om 
de  engelska  formerna,  för  livilka  måhända  funnits  före- 
bilder lika  detta  skånska  spänne. 

Tvenne  sins  emellan  lika  bågspännen,  med  sämre 
ornering  och  i  allmänhet  med  något  yngre  tycke,  äro 
afbildade  af  Montelius  i  nyssnämnda  arbete  pl.  ')  tig.  2 
och   i   W  orsaaes    Nordiske   Oldsager   fig.   428.     Likheten 


')  Niir  detta  spänne  lemnadcs  till  dr  ^fontclius  för  att  afhildas  i  Från 
.Ternrddern  pl.  ö  tig.  3,  visste  man  iiiuui  icke,  att  de  lösa  knappraderna 
liörde  till  det.  Först  sedan  hans  plansch  var  graverad,  uppsändes  de 
till  Stockholm,  men  det  var  da   Hir  sent  att  komplettera  tiguren. 


232  HANS   HILDEBRAND.  220 

är  rätt  stor  med  afseende  på  öfverskifvans  knappar.  Men 
det  förra  af  dessa  spännen,  funnet  vid  Dalum  i  Spar- 
boens  prestgäll,  Trondlijem,  har  den  längsgäende  midt- 
listen  på  den  nedre  skifvan,  samt  ormhufvudsändar  så- 
väl längst  ned  som  på  sidorna^).  Det  senare  åter  funnet 
på  Seland,  saknar  midtlist  och  har  runda  ändornamenter. 

Det  norska  spännet  är  funnet  samman  med  braktea- 
ter, hvilka  äro  att  räkna  till  den  eo-entlio^a  brakteat-tidens 
3-ngre  t3'per. 

Ett  vermländskt  spänne  är  afbildadt  hos  Montelius 
pl.  6  lig.  4.  Den  öfre  skifvans  knappar  likna  mer  de 
utländska  spännenas;  de  äro  nästan  sammanvuxna.  Den 
nedre  skifvan  har  midtlister  och  ormhufvud  å  den  ena, 
ännu  bevarade  sidofliken.  Detta  spänne  är  funnet  sam- 
man med  en  guldbrakteat  af  samma  slag  som  de  i  Dalum- 
fyndet. 

Vi  öfverjrå  nu  till  nåo;ra  biformer. 

På  Gotland  finnes  en  varietet  af  dessa  spännen  med 
öfre  skifvan  mycket  lång  och  smal.  Knappar  saknas, 
utanför  skifvan  förekomma  lagda,  långsträckta  ornament. 
Bågen  har  tvenne  sidoflikar.  Det  nedre  stycket  har  en 
längs  midten  gående  list.  Ett  exemplar  i  Visby  museum, 
afbildadt  hos  Montelius,  Från  Jernåldern  pl.  5  fig.  10"), 
har  längst  ned  ett  något  utplånadt  ormhufvud;  sidofli- 
karne  tyckas  hafva  afslutats  med  enahanda  ornament. 

Sedan  dr  Montelius  utjraf  andra  häftet  af  nämnda 
arbete  har  ett  dylikt  spänne  blifvit  inköpt  för  Statens 
Historiska  Museum,  funnet  i  en  åker  hörande  till  Sojvide 


^)  Äfveii  detta  späune  har  blifvit  kompletteradt  sedan  dr  Montelii  ligui- 
ritades.  Jfr  Norska  Fornminnesföreningens  berättelse  för  år  1868  pl.  IV 
fig.  24,  25. 

-)  Sjelfva  fyndorten  är  icke  känd  —  en  anmärkning  som  kan  göras 
nu-d  afseende  på  nästan  alla  furnsaker,  som  förvaras  i  Visby  läroverks 
museum. 


221  GKintANSKA    SPÄNNKX.  233 

i  Sjoiihems  socken  (Inv.  435)2),  hiir  afhildarlt  \\>r.  223. 
Drak]nifViidet(?)  nederst  liar  cii  j)a  iioiMliska  .spännen 
mycket  ovanlifr  form,  (jeli  fortsllttes  nedåt  al'  m  tiian- 
gnlär  llik,  men  siiväl  linfvud  som  flik,  li\ila  pa  ett  nä- 
stan jiimnbredt  uiidcrlafr-  Det  nedre  styckets  tvenne 
sidoliälfter   bilda   vinkid   mot    livarandra. 

Ett  liknande,  men  mindre  späinie,  likaledes  lunnet 
på  Gotland,  förvaras  i  lii-  ka|»ten  S.  L"lfs[)arres  vackra 
fornsakssamlinir. 

Dessa  ":otländska  former  liafva  ett  visst  sammaidianir 
med  en  grupp  af  norrländska  spännen. 

Ett  vid  Hade  gärd  i  Hedesunda  socken  i  Gestrikland 
(söder  om  Dalelfven)  funnet  bronsspänne  är  afbildadt  i 
Antiqvarisk  Tidskrift  för  Sverige  2  pl.  1  fig.  3 ').  Ofver- 
skifvan  omgifves  af  tätt  sittande,  hopsmälta  knappar.  Ba- 
gen är  jämnbred.  Det  nedre  stycket  har  midtstaf ;  livar 
flik  afslutas  med  en  rundel  och  en  derifrån  uto'ående 
vigg.  Detta  spänne  står  således,  hvad  öfverskifvan  be- 
träffar, på  ett  äldre  stadium  än  de  förut  omtalade  got- 
ländska spännena,  men  anmärkningsvärdt  är,  att  det  ne- 
dre stycket  icke  visar  minsta  spar  af  det  annars  så  van- 
liga afslutande  ormhufvudet. 

Fig.  224  visar  ett  senare  stadium.  Öfverskifvan  har 
inga  knappar,  men  är  i  stället  försedd  med  en  bred  yttre 
rara.  Bygeln  har  sidoflikar.  Det  nedra  stycket  saknar 
midtstaf,  sidofiikarne  afslutas  med  vigglika  uts})rång,  af 
hvilka  den  nedersta  utgår  från  en  rundel,  fvenne  spän- 
nen af  denna  varietet,  hvarandra  i  det  närmaste  lika, 
förvaras  i  Statens  Historiska  Museum,  det  ena  funnet 
saraman  med  det  förut  omtalade  vid  Hade,  det  andra 
hittadt  vid  Bjällsta  i   Indals  socken,  Medelj)ad"). 

Något  olika  denna  grup])  äro  tvenne  \  id  Hällan  i 
Jättendals   socken,   norra   Helsingland,   funna  bronsspän- 

^)  Afven  hos  Montelius,  Fnm  Jcrnåldern  pl.   5   ti;;.   H. 
2)  Jfr  Antiqvarisk  Tidskrift   2  s.   245,  310  f. 


234  HANS   HILDEBRAND.  222 

nen,  hvaraf  det  ena  är  hilr  afbildadt  iig.  225.  Ofre  skif- 
vans  knappar  ersättas  af  en  rad  längs  kanten  inslagna 
cirklar.  Bågen  är  täckt  af  eu  rund  skifva,  i  hvars  inidt 
varit  infattad  en  rund  glasbit  eller  granat.  Det  nedre 
stycket  saknar  midtstaf  och  har  runda  flikändstycken. 
Det  andra,  afbildadt  hos  Montelius,  Från  Jernåldern  pl.  6 
iig.  2,  har  med  detta  en  ganska  stor  likhet.  Det  är  myc- 
ket större  och  rikare  orneradt  med  infattadt  glas,  å  midt- 
och  å  ändfliksrundlarna  samt  i  det  nedre  styckets  midt.- 

Dessa  norrländska  spännen  —  dock  egentligen  icke 
de  två  sist  omtalade  —  leda  oss  öfver  till  en  norsk  grupp 
af  enahanda  art.  Ett  särdeles  märkligt  spänne  är  funnet 
i  Xäs  pastorat  i  Hallingdalen.  Öfverskifvan  har  inga  sido- 
knappar, men  omgifves  af  ornerade  lister.  Bågen  har  en 
rund  midtskifva.  Ormhufvudena  å  det  nedre  styckets  änd- 
och  sidoflikar  afslutas  med  livar  sitt  vio-o-likt  ornament. 
Ornamentiken  påminner  rätt  mycket  om  det  här  afbildade 
gotländska  spännet  fig.  223.  A  baksidan  förekommer  en 
inskrift,  men  icke  i  runor ^).  Skulle  den  kunna  vara  af 
senare  ursprung,  utförd  långt  efter  det  spännet  gjordes, 
men  innan  det  kom  ur  bruk?  Jag  har  tidigare  antagit') 
dels  på  grund  af  ornamentiken,  dels  på  grund  af  inskrif- 
ten, att  detta  spänne  skulle  vara  af  angelsaksiskt  ur- 
sprung. Nu  finner  jag  dock  uti  ornamentiken  mindre  skäl 
för  ett  sådant  antagande. 

G.  Ofre  skifvan  rektangulär.  Den  breda  bågen 
uppbär  på  topjyen  en  rörlig  skifva.  Nedre  styckets  midt 
är  triangulär,  smal,  och  afslutas  med  en  rundel;  vid 
sidan  förekomma  två  nedböjda  fogelhufvud. 

FÖRSTA  STADIET.  Vid  Eudregårda  hittades  år  1870  det 
fig.  226  afbildade  förgyllda  bronsspännet.  På  öfre  skif- 
van,   på    bågskifvans   midtpunkt,    på   nederstyckets   änd- 

')  Norska  fornminnesföreningens  berättelser  för  år  1867  pl.  V  fig.  48. 
(s.   70  f.). 

-)  Antiqvarisk  Tidskrift  för  Sverige  2  s.  312. 


22;>  cF.inrwsKA  spänxk\.  235 

skitVas  inidtpiiiikt,  som  ögon  i  fogclhutVudena  sitta  ii:ra- 
natei-.  I  raii  ötVc  skifvaiis  undersida  iitirai'  en  llik  och 
på  den  dcrigenoni  ti-iidda  statVeii  äi-  nålens  öfre  del 
spirallagd.  I  samma  fynd  IcH-ekom  ett  spännt-  af  t}pen 
iV  tig.  171  (Inv.  447i)).  Mera  spiinnen  aC  samma  gruj)p 
äro  funna  p;i  Gotland,  ett  t.  ex.  vid  j^okarfve  i  ()ja  soc- 
ken (luv.  22(54)  och  vid  llakuse  i  Sanda  socken  (Inv. 
4285),  bada  samman  med  spännen  af  samma  typ  \V^  och 
med  runda  spännen  af  typen  c(.  Pfi  några  är  nedre  styc- 
kets midttlik  rikai'e  ornerad  är  pa  fig.  220,  t.  ex.  med 
en  sådan  fläta  som  på  dennas  midtskifva.  På  ett  spänne 
(Inv.  4(J48  <•)  är  midttliken  ornerad  med  en  rad  gi'anat- 
eller  glasbitar,   och  derraed   föras  vi  öfvcr  till 

ANDRA  STADIET.  Granat-  eller  o-lasinläoffjninficarna  hafva 
ökats.  Hela  den  öfre  skifvan  är  prydd  med  sådana  ocli 
ur  denna  uppstå  tvenne  knappar.  Skifvan  äi'  också  — 
när  hon  är  fullständigt  bevarad  —  fyllfl  nied  granater 
eller  glas  kring  en  midtknapp.  På  nedre  stycket  före- 
kommer en  på  samma  sätt  ornerad  treudd  med  tvära 
ändar,  hvars  ena  arm  fyller  midttliken,  under  det  de  två 
andra  armarne  gå  ut  till  styckets  ytterkanter  strax  nedan- 
för bågen.  Den  nedersta  ändskifvan  [)lägar  ock  vara  fylld 
med  granater  eller  (som  nästan  alltid,  rödt)  glas  kring 
ett  midtornainent.     Jfr  fifj;.   227. 

Afven  af  denna  ty})  tinnas  flera  exem[)lar  i  Statens 
Historiska  Museum.  Ett  sådant  är  funnet  samman  med 
ett  spänne  af  typen  G"  hg.  17(1.  Denna  forms  regel- 
bundna följeslagar  i  fynden  äro  icke  så  lätta  att  be- 
stämma, alldenstund  flera  af  dessa  spännen  äro  fuiuja 
enstaka  eller  med  föremål  som  icke  höra  till  de  egent- 
liga- stora  serierna. 

Liksom  såväl  inom  den  andra  (locken  (kap.  S)  som 
hos  de  i  sammanhang  dermed  omtalade  runda  och  do.s- 
formiga  spännena,  märkes  hiir  en  tendens  att  göra  spän- 
nena  stora   och    höga.     Tvenne    sådana,    nästan  fullstiin- 


236  HANS    HILDEBRAND.  224 

diga,  hvartdera  funnet  enstaka,  förvaras  i  Statens  Histo- 
riska Museum;  det  ena  är  här  afbildadt  tig.  228^).  Det 
har  i  afseende  på  ornamentiken  mycken  likhet  med  de 
dosformiga  spännena  af  typen  ^i.  Ett  tredje  jättespänne 
af  detta  slag,  illa  skadadt  och  troligen  dömdt  till  om- 
sraältning,  är  funnet  samman  med  ett  ännu  ofullbordadt 
dosformigt  spänne  af  typen  y.  Med  skäl  kan  man  be- 
undra den  hnhet,  med  hvilken  arbetets  alla  delar  äro 
utförda'). 

TREDJE  STADIET  karakteriseras  af  ett  "Tiindliot  för- 
fall.  Nästan  hela  öfversidan  är  beklädd  med  alldeles  osi- 
rad bronsplåt^).  De  uppstående  ornamenterna  äro  topp- 
formiga  och  bestå  likaledes  af  bronsplåt.  Man  kan  ur- 
skilja tvenne  varieteter,  livilka  stå  i  närmare  samman- 
hang den  ena  med  det  första,  den  andra  med  det  andra 
af  ofvan  beskrifna  stadier  (fig.  229).  Stora  bägspännen  af 
detta  stadiet  äro  funna  samman  med  djurhufvudformade 
spännen  af  typerna  G',  H"  och  I'.  —  Från  detta  låga 
stadium   höjde  sig  dessa  bågspännen  icke  mer. 

Äldre  hiform.  Jämte  dessa  spännen  har  på  Gotland 
blifvit  funnet  ett  exemplar,  som  i  viss  mon  närmar  sig 
till  gruppen  D,  för  så  vidt  midtdelen  af  spännet  har  varit 
mångformadt  (jfr  fig.   230).    Det  är  i  öfrigt  oansenligt. 

Yngre  biform  till  andra  stadiet.  Under  de  sista 
åren'*)  har  uppmärksamheten  blifvit  fäst  vid  en  grupp  af 
norska  spännen,  funna  i  Srnålenenes  amt,  i  Bergens  och  i 
Trondhjems  stift,  hvilka  ega  en  icke  obetydlig  likhet  med 

•)  Funnet  i   Otliems  socken,  Inv.  4555. 

^)  Ett  väl  arbetadt  spänne,  icke  fullt  så  stort  som  de  två  här  ofvan 
omtalade  är  afbildadt  af  Montelius,  Från  Jernåldern  pl.  7  tig..  4.  Ett 
ändstycke  af  ett  dylikt  samma  pl.  fig.   10  a  och  b. 

^)  Ett  spänne,  som  bildar  öfvergång  från  andra  till  tredje  stadiet 
är  afbildadt  hos  Montelius,   samma  pl.   fig.   1   a  och   1    b. 

*)  Xorska  P'ornminnesföreningens  Berättelser  för  år  1868,  s.  150 
och   1870  s.  50. 


22;")  (;i:i{.MA.\sK.\  s pannia.  2.'i7 

de  största  oxeinj)lai'cii  al*  (Iciiiia  ^roTliiiidska  iiiMJpj».  De 
luifva  fyrsidio-,  ladfoimiii-  (irvcrskirx  a,  inidi  pa  ha;/!'!!  <'ii 
stor  skifva.  iiicii  l)aL''<'iis  platta  <l(l  ;ir  icke  cii'keltV>i'mifj, 
som  pa  de  ^otliindska  utan  o\al,  pa  inidtskifvaii  ett  n])}»- 
liöjdt  kronlikt  oriiaiiiciil.  Det  iH'(li*e  stycket  \isar  icke 
minsta  sj)ar  af  de  pa  de  uot  l;iiid>ka  spiiiiiiciia  aldriL""  fe- 
lande fo^ellinfvudcna,  utan  är  till  lida  >iii  \  i<ld  l;iiHoi'iiii<;- 
och  afsedd  för  orncrini!'  med  <da.s  eller  'jranatei*.  Strax  of- 
vanför  det  runda  ändstycket  finnas  dock  tvenne  utsprang, 
hvilka  haft  något  u[)pstående  ornatnent,  och  detta  kan 
anses  vara  den  sista  återstoden  af  fo"jelhufvudets  öga 
och  utfTör  således  den  enda  lemninfren  af  sjelfva  foo-el- 
Inifvudet  (fig.  231).  Denna  tyj),  af  hvilken  ett  e\emi)lar, 
afhildadt  hos  Worsaae  fig.  427,  finnes  i  Köpenhamns  mu- 
seum,  är  således  yngre  än   den  gotländska  typen. 

Den  enklaste  af  de  hit  hörande  gotländska  formerna 
förekommer  således  samman  med  spännen  af  typen  B' 
d.  v.  s.  tillhör  en  ganska  tidig  del  af  de  förut  beskrifna 
specielt  gotländska  spännenas  period.  Med  dessa  spän- 
nen förenas  denna  ifrågavarande  enklaste  form  af  fjerde 
flockens  Ti-grup})  genom  inga  öfvergångsformer,  står 
tvärtom,  synes  det,  helt  främmande  vid  sidan  af  de  an- 
dra båg^pännena.  Jag  än  derföre  benägen  för  antagan- 
det, att  denna  (j-grupp  är  frukt  af  en  utaidor  (Jotland 
försiggången  tidigare  utvecklingsserie,  att  grupi)en  blef 
l)å  ön  adopterad  och  der  på  ett  alldeles  egendondigt 
sätt  vidare   utbildad. 

Af  denna  grupp  tillliöi-a  t\dligen  flera  spännen  (tre- 
dje stadiet,  kanske  redan  dc*t  andra)  en  period,  som  iir 
samtidiu'  med  fastlandets  vnu[re  jei-iialder,  hvilket  ;ri"Hi»- 
])ens  qvarlefvande  icke  kan  förvåna  oss,  da  pa  <iotland 
utvecklingen  äfveii  i  öfrigt  är  sa  sammanhängande,  att 
man  icke  kan  uppdi'aga  någon  gränslinie  mellan  tvenne 
jernäldrar  sins  emellan  sa  olika  som  de  t\a  pa  tastlandet. 


238  HAXS   HILDEBRAXD.  226 

Deremot  kan  det  väcka  undran,  att  vi  finna  spännen 
hörande  till  gruppen  G  i  Norge,  hvarest  denna  skilnad 
mellan  äldre  och  yngi-e  jernålder  är  fullt  utpreglad. 

Det  är  utan  fråga  fullkomligt  riktigt  af  de  norska 
fornforskarne,  att  hänföra  dessa  spännen  till  den  yngre 
jernåldern')  och  det  synes  mig  äfven  vara  fullt  rätt,  att 
de  icke  lata  dessa  spännen  rubba  den  periodindelning- 
de  framställt  eller  jäfva  påståendet  om  de  två  åldrarnes 
grundliga  olikhet. 

Dessa  spännen  sta  i  Xorge  isolerade,  man  har,  så  vidt 
jag  vet,  aldrig  i  vester  om  Kulen  eller  om  (iresund,  funnit 
former,  som  kunna  anses  bilda  öfvergång  till  dem  från 
de  vanliga  stora  bågspännena.  Dessa  öfvergångsformer 
förekomma  allenast  på  Gotland  och  de  förekomma  der 
i  stor  myckenhet.  På  grund  deraf  skulle  jag  vilja  anse, 
att  dessa  norska  (och  danska,  derest  de  verkligen  blifvit 
i  Danmark  funna)  spännen  äro  ett  lån  från  den  gotländ- 
ska kulturen,  hvilket  af  låntagarne  blifvit  Tned  en  viss 
sjelfständighet  behandladt.  Då  i  den  tid,  till  hvilken 
dessa  spännen  höra,  samfärdseln  mellan  Nordens  olika 
delar  var  liflig.  då  sagorna  visa  oss,  hur  lifiig  sjöfarten 
\ar,  som  utgick  frän  Norges  kustland  och  då  fornsakerna 
visa  oss,  hur  vidsträckta  förbindelser  med  utlandet  Gu- 
tarne   måste   haft,   svnes   intet   hinder  lisrga  i  ^1icren   för 

'         •  CO  c 

antagandet  af  detta  lån.  Om  vi  tänka  oss  främlingar 
komna  till  Gotland,  var  det  näppeligen  något  af  Gutar- 
nes  smycken,  som  kunde  s;3nas  dem  så  storartadt  och 
så  efterbildansvärdt  som  just  de  af  ifrågavarande  art. 

H.  Likarmade  spännen,  mtd  mdnndelade  eller  i 
det  närma.ste  jäninbreda  ändstycken.  hvilka  äro  försedda 
med.  ormhufvud. 

Ett  närmande  till  denna  ty}>  visar  lig.  'lyyl  efter  ett 
original   funnet  pa  Bornholm  jämte  ett  spänne  af  ly|.>en 


'j  Jfr  sist  anf.   beräUelse  s.  50. 


227  (J  KRM  ANS  K  A    M'ANNKN.  2.)'.l 

H".  Spiimirt  Ik'"!'  t\<Hi^('ii  till  i;ni|»|)cii  i"  samt  att  (löma 
efter  iialspiraliii  imdor  öfvcrskilN  aii,  till  cii  tidi^^  <ifl  al 
(leiiiias  tid.  hot  kan  vissci-ligcii  siVttas  i  saminanliaii«j: 
ined  det  öliindska  s]);iuiiet  fi<^.  2'_M,  nu-u  ölx  erskilVans 
aiiordniiii;   har   liiir   mera   likhet  im-d    uiiderskifvaiis. 

Fullt  till  denna  grwjH)  synes  höra  hronsspännet  li^^ 
233,  efter  ett  original  funnet  vi<l  Ttnäs  i  Forssa  socken 
Helsingland').  Det  ena  ändstycket  iir  visserligen  mycket 
fragmentariskt,  men  af  dess  återstod  är  hvarje  drag  likt 
motsvarande  drag  a  det  hela  stycket.  Spännet  med  dess 
(något  barbariska)  onnhufvud  oeli  derifi-an  utgående  vigg 
står  tydligen  ganska  nära  spännet  tig.  224.  \'i  torde  der- 
före  få  för  det  antaga  ett  nordsvenskt  ursprung. 

Till  denna  nordsvenska  grupp  höra  äfven  tre  andra 
spännen  i  Statens  Historiska  Museum,  af  livilka  två  ilro 
funna  i  (iestrikland  (söder  om  Dalelfven),  ett  i  Närike. 
Då  de  förra  redan  äro  beskrifiui  och  afbildade"),  med- 
delas här  (tig.  234)  en  teckning  af  det  tredje,  funnet  vid 
Gillber^a  i  Svennevads  socken.  Det  äi'  af  silfvei-.  ( )fver- 
sidan  äi-  i-ikt  förgyld  ocdi  delvis  ])rydd  med  nielloinlägg- 
ningar.  Fa  hvardera  ändstycket  hai'  inom  en  ram  sutit 
en  rund  glasbit;  (h^n  (|Narvarande  äi-  af  grön  färg  (Inv. 
3445). 

Utom  Sverige  iir  intet  exemplai-  af  lulll  utbildad 
typ  funnet.  I  Sverige  åter  har  gruppen  tydligen  varat 
riå<''on  tid,  tv  under  det  Xärikes-spännet  och  det  ena 
från  Gestrikland  äro  hvarandra  nncket  lika,  visar  det 
andi'a  ( Jestriklands-spännet  allenast  orediga  intetsägande 
ornamenten  det  tillhör  således  det  inträdande  för- 
fallets tid. 


')  Om  detta  fynd  jfr  Aiiti(|varisk  Tidskrift  för  Sverige  2  s.   209. 
-)  Antiqvarisk  Tidskrift  för  Sverige  2  s.   ."111.   pl.    1    lii:.    1    och   2. 


240 


HANS   HILDEBRAND. 


228 


1  följd  af  den  rikedom,  som  visar  sig  i  utvecklin- 
gen af  denna  flockens  spännen,  är  det  svårt  att  komma 
till  några  bestämda  generela  resultater.  Nyanserna  som 
uppenbara  sig  i  de  många  spännena,  äro  så  talrika  och 
öfvergångarne  så  fina,  att  man  behöfver  ett  stort  förråd 
af  materialier,  större  än  det  som  f.  n.  står  mig  till  buds. 
I  vissa  fall  drager  jag  derför  ock  de  i  det  följande  om- 
talade slutsatserna  med  stor  tveksamhet. 

För  denna  flocks  grupper  skulle  jag  vilja  uppställa 
följande  skema. 


A. 

Ryssland. 

Un2;ern. 

X.  Frankrike. 

Danmark. 

Sverige. 


C. 


B. 

Ungern. 
Frankrike. 
*reussen. 


P' 


D. 

Ryssland. 

O.  Frankrike. 


E. 


Ryssland. 

Ungern. 

Italien Italien. 

O  Frankrike.    Schweiz.  O.  Frankrike N.  Frankrike. 

y.  och  X.  V.  Tyskland A\  Tyskland S.  V.  Tyskland. 

England 

(Sverige). 


England. 


F. 

(O.Frankrike).     Danmark. 

Sverige. 

Xorge. 


G.  H. 

Gotland.     (Danmark), 


Gotland. 


Sverige. 


Gotland. 

Xorrland. 

Xorge. 


S.  V.  Tyskland. 


England. 


Gotland. 


Xorge. 
Danmark. 


22i)  CKKMANSKA    M'ANNKN.  241 

Da  för  inanda  af  de  i  <l<'t  föregående  beliandlade 
spiUnieiia  fvnduinstäiidighetiTiia  icke  äro  kända,  måste  vi 
från  andra  hall  srd<a  hjcd])  till  titlshestininnelser  för  de 
olika  luruRMMias  iipptriidande  i  de  olika  laiidcii.  l)a  dessa 
spilnnen  iiro  utltildadc  ur  tidi;x!ire  germanska,  oeli  då  (!•■ 
äro  allmiiiiiia  inom  <lrn  germanska  verlden,  »inder  det  de 
saknas  hos  de  ieke  gernnmska  folken,  har  jag  redan 
fornt  sagt,  att  vi  fa  anse  dem  vara  germansk  ''gendoni, 
hvilket  vissei'li<fen  1.  n.  iekc;  förnekas  af  någon  tornfoi"- 
skare.  Man  har  väl  någon  gång  känt  sig  tveksam  med 
afseende  på  de  spännen,  som  hittats  i  trakter,  hvarest 
nu  inga  Germaner  bo.  Vi  skola  dock  se,  att  antingen 
hafva  Germaner  tidigare  bott  der  eller  ock  kan  man 
vara  berättigad  att  tänka  på  samfärdsel  med  germanska 
områden. 

Inom  Ungern  förekomma  denna  flockens  spännen, 
hafva  vi  sett,  temligen  mycket,  men  de  der  funna  exem- 
plaren tillhöra  tvenne  skilda  grupper  (A  och  D)  och 
kanske  tvenne  skilda  delar  af  landet. 

I  norra  och  vestra  Ungern,  dock  öster  om  Donau, 
träffas  fynd.  af  en  ganska  tidig  germansk  kultur,  till  hvil- 
ken  Bakodfyndet  är  att  hänföra.  Vi  finna  i  dessa  fynd 
en  stark  blandning  af  klassiska  qvarlefvor  och  alster  af 
icke  klassisk  smak.  1  allmänhet  äi-  det  rätt  svårt  att 
bestämma  dessa  fyndens  tid,  emedan  de,  för  att  kunna 
mångsidigt  jämföras,  ännu  äro  mycket  för  enstaka.  Ett 
bestämdt  datum  gifves  dock  af  ett  graffynd  från  Osztro- 
pataka  i  norra  Ungern,  som  bland  annat  iimehöll  ett  mynt, 
preo-ladt  för  kejsarinnan  Herennia  Etruscilla  (omkr.  250'). 
Det  är  dock  mycket  möjligt,  att  denna  fyndgrupp  gar 
nåorot  längre  tillbaka  i  tiden.  \  i  veta  ninnlii^en  af  de 
kbassiska  författarnes  uppgifter,  att  de  germanska  Mar- 
komannerne   redan    under  Augusti  tid   bodde   i   liöhmen, 


')    Henszelmann    i    Mittliciliiiigen    der    k.   k.   Ceiitial-Comraission  ziir 
schuns:  der  Baudciikiualc   11.  s.  43. 

Antiqv.  Tidskrift.     4.  10 


242  HANS    HILDEBRAXD.  230 

och  att  i  öster  om  dem  bodde  Quaderna  intill  Gran- 
floden.  Stodo  Germanerna  vid  Gran,  låg  ock  den  un- 
gersk^ slätten  öppen  för  dem,  men  vi  veta  icke  med  sä- 
kerhet, huru  långt  och  under  hvilka  namn  Germanerna 
förekommo  i  landet  mellan  Karpatherna  och  Donau. 
På  andra  sidan  Donau  låg  Pannonien  skyddadt  af  sina 
legioner  och  sin  längs  Donaus  strand  löpande  kedja  af 
befästningar.  Det  tillhörde  ock  kejsardömet  intill  Hun- 
nernas  tid.  —  I  vestra  Ungern  har  man  funnit  s})ännen 
hörande  till  grupperna  A  och  B,  till  på  köpet  funnit 
dem  tillsammans,  hvadan  vi  få  åtminstone  i  viss  mon 
anse  dem  vara  samtida. 

Då  fyndomständigheterna  för  de  ungerska  fynden 
äro  så  bedröfligt  litet  kända,  är  det  en  lycka  att  vi  åter- 
finna gruppen  A  i  Danmark,  hvarest  de  arkeologiska  för- 
hållandena blifvit  bättre  uppmärksammade.  De  danska 
spännena  af  denna  grupp  synas  kunna  hänföras  till  tre- 
dje, kanske  till  fjerde  seklet. 

Vid  pass  år  200  eller  litet  senare  uppträdde  de 
gotiska  stammarne  vid  Donaus  nedre  lopp.  De  hotade 
Dacien  (Siebenbiirgen)  och  utbredde  sig  i  norr  om  det 
Svarta  hafvet.  Omkring  år  250  hade  de  satt  sig  i  be- 
sittning af  Krim.  De  beherrskade  södra  Ryssland  intill 
dess  Hunnerna  bröto  in  i  landet  år  372.  Afven  om  der- 
med  icke  det  gotiska  elementet  blef  derstädes  i  grund 
utrotadt,  torde  vi  dock  åtminstone  tillsvidare  kunna  an- 
taga, att  de  här  omtalade  i  Ryssland  funna  spännena,  till- 
höra perioden  ungefär  250 — 375  d.  v.  s.  en  tid  af  125 
år.  Då  vi  redan  sett,  att  de  krimska  och  charkowska 
spännena  äro  skilda  genom  den  högre  grad  af  utveckling 
de  senare  fått,  torde  vi  vara  berättigade  att  antaga  de 
krimska  af  grupperna  A  och  B  tillhöra  senare  delen  af 
200-talet,  de  charkowska  midten  af  300-talet.  Då  Ryss- 
lands arkeologiska  förhållanden  ännu  äro  så  litet  kända, 
är  det  väl  tidigt  att  draga  slutsatser  från  negativa  iakt- 


231"  GFFtMANSKA    SPÄNNEN.  243 

ta«i^els(;r.  Man  Iiör  dock,  till  den  kraft  det  kan  iiafva, 
aninäjka,  att  i  denna  trakt,  der  den  germanska  kulturens 
tid  u[)j)liur  mot  slutet  at"  det  fjerde  årliundradet,  saknas 
grupperna   (\   1),   1^,   l\  (i   oeli    II'). 

I  följd  al  upprepade  liiiijn ingår  ui»|)gars  l)aeieii  at 
Ivomarne  och  det  öfversvii unnades  af  Götar.  Det  tillföll 
Vestgotarn(\  li\  ilkas  liul\  udoit  dock  \  ai*  slättlandet  i  öster 
om  bergen.  \  id  })ass  ar  'M  \  lierrskade  stor  splittring 
inom  den  vestfjotiska  stammen.  Tvenne  höfdinjTar  st(jdo 
i  strid  mot  hvarandra,  den  ene,  Fritigern,  som  var  kri- 
sten eller  åtminstone  de  kiistnas  vän,  drog  sig  ned  till 
Donau,  under  det  hans  motståndare  Athanarik  stad- 
nade  q  var.  Snart  fick  dock  äfven  han  draga  sig  undan 
för  llunnerna.  Under  det  Fritigern  fick  en  fristad  söder 
om  Donau,  i  »riket»,  sökte  sig  Athanarik  ett  skydd  i 
Siebenbiirn-en.  Dock  trädde  han  år  380  i  förbindelse 
med  kejsai'  Theodosius,  sjelf  lemnade  han  Siebenbiirgen 
och  det  synes,  som  om  hans  folk   hade  följt  honom. 

Vi  få  måhända  antaga,  att  de  i  Siebenbiirgen  funna 
spännena  af  denna  fiock  tillhöra  Vestgotarne  och  dermed 
troligast  300-talet.  Kanske  är  det  en  tillfällig  ljudlikhet, 
men  det  torde  dock  förtjena  nämnas,  att  enligt  Ammia- 
nus  Marcellinus^)  hette  Athanariks  hufvudort  i  Sieben- 
biirgen Kaukaland,  och  att,  enligt  hvad  vi  förut  sett, 
germanska  spännen  blifvit  funna  i   Kokel-dalen. 

Uti  Italien  härjade  vestgoten  Alarik  åren  401 — 403 
samt  408 — 410.  Fn  herulisk  man,  som  hade  ett  befäl  i 
den  romerska  hären,  blef  Italiens  konung  år  47(!.  Ar 
485)  rycker  Theodorik  med  sina  ( )stgotar  in  i  Italien.  Ar 
568  kom  Alboin  med  Longobarderna  in  i  landet.  Då 
Vestgotarne  allenast  kort  tid  upphidlo  sig  i  landet  söder 

')  Procopiiis,  kejsar  Jiistiiiiaiii  samtidii,  omtalar  visserlig^en  Götar  pS 
Krim,  iiKii  till  en  sa  sen  tid  kunna  näppeligen  de  krimska  spännena 
hänföras. 

-)  Amraiani   Mareellini   opera   \\\I,  4,    12. 


244  HANS   HILDEBRAND.  232 

om   Alperna,  är  det  troligare,  att  de  fyra  i  Italien  funna 
spännena  tillhöra.  Östgötar  eller  Longobarder. 

Vi  öfvergå  nu  till  de  i  sydvestra  Tyskland,  i  söder 
om  Main,  i  öster  om  Rhen  bosatta  Germanerne,  de  s.  k. 
Alamannerne.  Från  Rhen  till  Donau  hade  Romarne  upp- 
fört en  gränsmur,  hvilken  skulle  skydda  vinkeln  mellan 
de  två  floderna  mot  de  framträno-ande  Germanerna.  Men 
skyddet  var  icke  tillräckligt.  Alltsedan  tredje  århundra- 
det bröto  Germanerne  fram  genom  kedjan  af  befästnin- 
gar och  under  loppet  af  det  fjerde  århundradet  gjorde 
Alamannerne  sig  till  herrar  öfver  detta  område.  De  egent- 
lio-a  romerska  provinserna  blefvo  nu  föremål  för  en  mänod 
förhärjande  infall  och  V^indelicien,  till  hvars  område  Augs- 
burg  och  det  stora  nordendorfska  graffältet  höra,  lades 
af  Theodorik  som  herrelöst  land  under  hans  rike.  Söder 
om  Donau  nedsatte  sig  Alamannerne  först  under  loppet 
af  det  fjerde  århundradet;  också  äro  de  vid  Nordendorf 
funna  spännena  af  temligen  sena  typer.  Fig.  214  och 
215  visa,  att  äfven  inom  detta  område  förekom  en  ut- 
veckling; huruvida  dennas  tidigare  stadium  uppenbarade 
sig  i  norr  om  Donau  kunna  vi  ännu  icke  se  af  de  allt- 
för få  fynden. 

Burgunderna  nämnas  allraförst  såsom  bosatte  i  Nord- 
Tyskland,  de  förekomma  sedermera  vid  Karpatherna  i 
fejd  med  Gepi derna,  vi  återfinna  dem  ännu  senare  vester- 
ut  i  strid  med  Alamannerne.  Enlio-t  Ammianus  Marcel- 
linus  bodde  de  år  359  bredvid  Alamannerne,  vid  norra 
sidan  om  den  nyssnämnda  gränsmuren.  Derifrån  gingo 
de  småningom  fram  till  samt  öfver  Rhen.  I  början  af 
400-talet  bodde  de  inom  Gallien.  Slagne  år  435  af  Aetius, 
år  437  af  Hunnerna,  drogo  de  sig  undan  och  bildade  ett 
rike  i  Savojen,  hvilket  den  tiden  sträckte  sig  äfven  på 
nordsidan  af  Genéve-sjön  upp  till  Yverdon  vid  Neuf- 
chatel-sjön^).    Ar  451   kämpade  Burgunderna  åter  i  Gal- 

^)  Binding,   Das  burgundisch-roraanische  Königreich  I.   s.   6. 


233  GKRMANSKA    SPÄNNKN.  245 

lien,  ined  rtoinanio  mot  Attila,  tio  hr  Hcnare  utvidgade 
de  sitt  villde  öfver  de  iillrliggaiidc  ddarne  af  Gallien. 
Vid  pass  530  är  det  hnnrimdiska  riket  la<;dt  under 
Frank  erna. 

Frankerna  uppträda  tidigt  liiiifjs  nedre  lop})et  af 
Rhen  och  rycka  sniåninfroni  in  i  Gallien.  I  hörjan  af 
400-talet  innehade  de  landet  ä  ömse  sidor  af  Schelde, 
och  således  först  na(2:ot  senare  kommo  de  i  besittning: 
af  Normandie,  hvars  spännen  ofvanför  blifvit  omnämnda. 
Men  det  är  ännu  för  litet  kändt  om  de  frankiska  d.  v.  s.  de 
icke  burgundiska  spännena  i  Frankrike^)  för  att  vi  skulle 
kunna  få  någon  ledning  af  den  frankiska  kronologien. 

Saksarne  bodde  af  gammalt  i  trakterna  mellan  ne- 
dre Elbe  och  Rhen.  Deras  historia  jjifver  oss  ingen 
ledning  till  fastställande  af  Beckum-f3ndets  tid  —  ty- 
värr det  enda  saksiska  fynd,  som  jag  här  kunnat  anföra. 

Anglerna  åter  uppgifvas  vara  inkomna  i  England 
under  loppet  af  400-talet.  Till  tiden  efter  deras  invan- 
dring höra  naturligtvis  de  i  England  funna  spännena  af 
denna  flock. 

För  de  nordiska  folken  sakna  vi  historiska  under- 
rättelser. Här,  såsom  i  så  många  andra  fall,  må  vi  söka  af 
arkeologiska  verkligheter  få  tidsbestämningar  för  kultur- 
utvecklin2;en  i  vårt  land.  Till  den  ändan  skola  vi  >aui- 
manställa  de  här  lemnade  tidsuppgifterna  metl  den  förut 
meddelade  slägtledningen  för  denna  grupp. 

Det  är  här  icke  fråga  om  den  första  germanska  bo- 
sättninsren  i  Norden:  till  henne  hörde  den  första  flocken 
af  germanska  spännen,  och  ur  denna  flock  utvecklade 
sig,  fullkomligt  sjelfständigt,  andra  och  tredje  flockarne. 
Under  deras  herradömes  tid  kommo  den  fjerde  flockens 
spännen  till  Norden  och  blefvo  der  adopterade  samt  vi- 
dare utbildade. 

')  Spännena    i   östra    och  norra  Frankrike  äro  hvarandra  sA  lika,   att 
raan  har  svårt  att  tillerkänna  dera  olika,   om   än   bcslägladt  nrsprung. 


246  HANS   HILDEBRAXD.  234 

FOrst  kornmo  af  denna  Qerde  flock  den  rned  A  be- 
tecknade gruppen  af  spännen.  De  tillhöra,  enligt  hvad 
näppeligen  någon  bestrider,  det  tredje  seklet  eller  en 
del  af  fjerde,  d.  v,  s.  den  konstantinska  per-ioden  eller 
snarare  den  nännast  furegående. 

Nu  hafva  vi  att  se  på  utvecklingen  af  de  andra 
grupperna,  hvilka  tillsammans  bilda  ett  helt  vid  sidan 
af  gruppen  A. 

De  tidigaste  formerna  (\j)  finna  vi  i  vestra  Ungern 
samt  (i  spridda  exemplar;  äfven  annorstädes. 

Spännena  med  jämnbredt  nederstycke  förekomma  i 
Schweiz  och  östra  Frankrike,  Burgundernas  land,  d.  v.  s. 
de  kunna  gå  tillbaka  till  midten  af  400-talet  eller  något 
längre.  \  i  finna  dem  i  England,  som  mottog  gernjansk 
befolkning  vid  samma  tid.  Således  tillhör  denna  grupp 
ungefär  tiden  kring  och  efter  år  450,  och  försåvidt  dessa 
spännen  äro  eller  mycket  väl  kunna  vara  en  förkrymp- 
ning af  dem  med  rhomboidiskt  ändstycke,  blir  det  sanno- 
likt, att  vi  få  skjuta  dessa  något  tillbaka  i  tiden,  ehuru- 
väl  äfven  de  visserligen  kunnat  användas  och  förvisso 
äfven  blifvit  använda  efter  det  de  med  jämnbredt  änd- 
stycke kommit  i  bruk. 

En  annan  förenklad  biform  utgöres  af  spännena  med 
elliptiskt  ändstycke.  De  förekomma  i  Italien,  antagligen 
temligen  sent,  i  SchwaVjen,  söder  om  Donau,  antagligen 
efter  år ,  350.  Enstaka  exemplar  förekomma  i  Frank- 
rike; att  de  der  icke  äro  allmänna  torde  bero  deraf  att 
Frankema  redan  under  500-talet  hade  antagit  en  till 
de  yttre  hufvuddragen  från  den  klassiska  verlden  lånad 
bildning. 

Den  typ,  som  ligger  till  grund  för  dessa  två  eller 
åtminstone  för  den  senare,  den  ur  B  utbildade  D-typen, 
förekommer  i  Ryssland,  antagligen  före  375,  i  Lngern 
likaledes  helt  visst  före  375,  i  Italien  måhända  först 
efter   568,   i    Burgundernas   land   efter  450.     Den  saknas 


CKRMANSKA    M'ANNKN.  247 

i  Scliw  alicii  litot  eftt']'  li')(),  och  i  1-^iiglaiicI  <1.  v.  s. 
efter  450. 

I  r  1  >  utvecklade  si^  I  -L:i'iii'|'fii.  l>cii  s:ikiias  i  hrank- 
rike,  tleii  saknas  i  Italien,  den  siiknas  i  I  ii«jern.  Den 
tinnes  i  l^nuland  etter  ar  l.')(),  men  samtliga  engelska 
exemi)lar  visa  en  nästan  till  ytterlighet  gängen  utveck- 
ling; vi  måste  derfure  anse  grupjjens  uppi-innelse  falla 
nairot   och    ii-ke   sa  litet  tidi<{are. 

Spännen  af  denna  grupp  äro  funna  sasoni  redan 
blifvit  visadt,  såväl  i  Norge  som  i  Sverige  yamman  med 
brakteater,  och  hrakteaterna  äro,  säsoiii  annorstädes  blif- 
vit visadt^),  alstei-  af  en  utveckling  som  började  mot 
80()-talets  slut.  (Jch  liksom  brakteaterna  jieka  tillbaka 
till  en  föregående  tid,  så  ock  de  samman  med  dem  funna 
bagsj)ännena,  hvilka  tydligen  förutsätta  en  längre  tid.s 
föregående  utveckling.  För  så  vidt  dessa  bågspännen  icke 
äro  af  nordisk  u})[)rinneise,  utan  blifvit  nordisk  egendom 
allraförst  genom  ett  lån,  måste  vi  nödvändigt  tänka  efter, 
huruvi(hi  de  inkommit  före  den  hunniska  invasionen  i 
södra  Europa,  för  korthetens  skull  före  400,  eller  efter 
450.  Det  synes  mig,  att  det  förra  är  rindigare  och  att 
vi  således  fa  anse,  att  man  från  och  med  början  af  40(t- 
talet  arbetade  i  Sverige,  liksom  i  Norge  och  Danmark 
des^sa  stora  bågspännen.  För  deras  tidigaste  i)eriod  sy- 
nas ett  ])ar  pa  IJornliolni  sanuiian  uumI  spiinnen  af  ty- 
pen B'  fig.  l()i)  funna  o(di  af  Fngtdhardt  publicerade 
S{)ännen,  liksom  tig.  220,  böia  liiinföras.  Näppeligen 
kunna  vi  hänföra  spännen  af  typen  B' fig.  K»*.*  till  tiden 
efter  450,  i  synnerhet  som  de  på  (lOtland  nieil  denna 
typ  samtida  runda  spännen  af  typen  a  förekomma  sam- 
man med  föremal  från  denar-perioden,  och  således  till- 
höra en  tid,  som  omedelbart  följde  efter  den  för>ta  ger- 
juanska   spännetiockens. 


')   Månadsbladel    1873  s.    1    f. 


248  HANS    HILDEBRAND.  236 

Sedan  det  visat  sig  nödvändigt  att  hänföra  braktea- 
ternas  upprinnelse  till  slutet  af  300  eller  början  af  400- 
talet,  hufva  vi  intet,  som  bevisar  en  efter  denna  tid,  un- 
der den  äldre  jernåldern  från  Södern  mottagen  ny  im- 
puls, ty  med  guldmynten,  som  inl<;ommo  efter  450  synes 
intet  annat  hafva  inkommit,  de  hafva  ock  för  Norden 
allenast  en  lokal  betydelse,  under  det  spännena  liksom 
brakteaterna  hafva  en  allmän.  När  man  fortfarande  i 
Danmark  framhåller  år  450  som  gräns  mellan  den  der 
s.  k.  äldre  och  mellersta  jernåldern,  ja  när  man  der  ny- 
ligen velat  försvara  detta  med  en  hänvisning  till  »den 
genom  Roraarerikets  undergång  (450)  uppkomna  genom- 
gripande förändringen  af  Europas  kulturutveckling»,  vi- 
sar detta  icke  allenast,  att  man  vill  bestämma  de  arkeo- 
logiska perioderna  efter  icke-arkeologiska,  rent  historiska 
förhållanden,  det  visar  derjämte  i  uppfattningen  af  de 
historiska  förhållandena  en  icke  ringa  ytlighet.  Det  ita- 
lienska kejsardömets  störtande  år  476  (icke  450)  betydde 
för  den  stora  kulturutvecklingen  intet,  det  var  allenast  en 
statskupp  utförd  af  en  till  större  delen  germansk  armé, 
som  helt  naturligt  upphöjde  sin  germanske  höfding  på 
caesarernas  thron.  Den  »genomgripande  omhvälfningen  af 
Europas  kulturutveckling»  upplöser  sig  i  en  rad  af  om- 
hvälfningar,  utförda  i  olika  land,  i  alla  dem,  der  ger- 
manska samhällen  bildade  sig  på  romersk  botten,  och  för 
denna  serie  af  revolutioner  måste  ock  näranas  en  hel  rad 
af  årtal.  Det  är  redan  på  grund  deraf  omöjligt  att  till 
periodbegränsning  i  Norden  taga  årtalet  för  en  revolu- 
tion i  andra  ändan  af  Europa  —  man  kan  med  lika 
t.  o.  m.  med  mera  skäl  tas^a  året  för  Romarväldets  fall 
i  hvilket  som  helst  romerskt  område  utom  Italien,  i 
Gallien,  i  Britannien  o.  s.  v.  Det  är  äfven  af  den  anled- 
ningen orimligt,  att  omhvälfningarna  inom  de  f.  d.  romer- 
ska områdena  intet  bevisa  för  omhvälfningar  inom  de 
land,   som   lågo  utanför  Romarnes  område,  och  i  hvilka 


237  GERMANSKA    SPÄNNEN,  24!» 

således  den  ixcruiaiiska  kiiltui'uii  utvecklude  .si;f  med  en 
vida  större  sielt"stäiidi<^liet. 

(.)in  de  äldsta  biJ<i;sj)i\iin<'ii  al  denna  lloek  koninio 
till  Norden  inemot  år  KM)  fa  vi  till  tyi)ens  utveckling 
anslå  först  »»cli  främst  Inda  det  följande  åi'li'indradet  och 
sedermera,  förcställci*  ja^  miij;,  för  olika  delar  af  Xord<'n 
olika  lan^^a,  \>ii  vissa  ställen  korta,  på  andra  längre,  jje- 
rioder.  Längsta  tiden  tingi)  dessa  s|jäniien  i)å  Gotland, 
och  de  der  arbetade  spännena  synas  liafva  iitöfvat  ett 
sidoinH\tande  i  andra  delar  af  Norden,  livilket  inHytande 
i  dem  således  icke  står  i  direkt  förbindelse  med,  icke 
utgör  direkt  fortsättning  af  den  i  dessa  land  tidigare 
förekouimande  äldre  jernåldern. 

Då  jag  i  allmänhet  betecknat  den  halfrunda  änd- 
skifvan  som  äldre  än  den  rektangulära,  vill  jag  dermed 
icke  påstå,  att  äfven  i  Norden  det  finnes  en  afgjord  tids- 
skilnad  mellan  de  två  formerna,  ehuruväl  det  är  tydligt 
att  varieteten  med  rektani^-ulär  ändskifva  blef  den  var- 
aktigaste.  Det  äi-  nändigen  möjligt,  att  när  man  i  Nor- 
den gjorde  första  bekantskapen  med  dessa  stora  båg- 
spännen,  redan  begge  formerna  förekommo  bland  dem, 
uppkomna  i  det  land  och  hos  den  germanska  stam,  frän 
hvilken  Germanerne  i  Norden  allra  först  iingo  dessa 
spännen.  Då  man  icke  kan  ui-  nordiska  fynd  up])visa 
öfvergångsformerna  från  de  enklare  typerna  (första  floc- 
ken samt  fjerde  flockens  B-grupp)  till  dessa  stora  och 
rikt  utbildade  spännen,  återstår  ej  annat  än  att  söka 
deras  upprinnelse  annorstädes,  —  men  li\aiest?  När  mel- 
lersta Europa  blifvit  i  arkeologiskt  hiinseende  bättre  ge- 
nomsökt torde  vi  få  svar  på  denna  fråga. 

Skall  jag  under  afbidan  derpå  gifva  provisoriskt  svar, 
vill  jag  rikta  uppmärksamheten  i  synnerhet  åt  sydöstra 
Europa.  Jag  skulle  tro,  att  dessa  spänneformer  "pp- 
kommo  ur  de  äldre  hos  de  germanska  stammar,  som 
bodde  invid  Karpatherna.  hos  Gotarne  och  deras  grannar. 


250  HANS    HILDEBRAND.  238 

En  typens  utbredning  derifrAn  möter  icke  från  historiens 
sida  någon  protest.  Från  karpathiska  land  dro2:o  sig  Go- 
tarne mot  vestra  och  sydvestra  Europa;  Longobarderna 
kommo  till  Italien  från  Pannonien;  innan  Bur^underna 
blefvo  Alamannernas  grannar  i  vestra  l^skland,  stodo 
de  i  beröring  med  Gepiderna,  som  bodde  i  Karpather- 
nas  närhet.  Afven  till  Alamanner  och  till  de  ännu  län- 
gre bort  boende  Frankerne  och  Saksarne  kunde  således 
dessa  spänneformer  komma;  under  folkvandringstiden 
voro  beröringarna  otaliga.  För  de  norr  om  Östersjön 
bosatta  Germanerna  lemnar  oss  visserligen  historien  i 
sticket,  men  vi  hafva  i  öfrigt  många  vitnesbörd  om  för- 
bindelser, som  utgingo  från  landet  söder  om  Karpa- 
therna  till  våra  bygder.  Några  prof  på  dessa  kultur- 
förbindelser äro  redan  meddelade  i  Månadsbladet^)  och 
andra  skola  framdeles  omnämnas. 

Här  som  rörande  hvarjc  annan  ark-eologisk  fråga^ 
måste  man  till  sist  under  känslan  af  äfven  de  jämförelse- 
vis rika  materialiernas  otillräcklighet,  utbrista  i  en  ön- 
skan, att  materialet  måste  år  för  år  ökas  och  derjärate 
göras  alltmer  för  vetenskaplig  forskning  tillgängligt. 

Bidrag  till  dessa  spännens  kronologi  lemna  äfven 
nålfästets  anordning  och  ornamentiken.  Med  aft^eende  på 
det  förra  stå  de  ungerska  D-spännena  på  en  ganska  tidig 
ståndpunkt,  i  det  flikarne  som  fasthöllo  nålspiralens  tvär- 
staf  sitta  i  öfverskifvans  båda  utkanter.  En  lika  lång 
tvärstaf  finnes  på  det  bornholmska  spännet  tig.   232. 

Ornamentiken  skulle  gifva  anledning  till  ännu  vig- 
tigare  sammanställningar,  men  som  jag  här  saknar  ut- 
rymme, gömmer  jag  dem  till  det  arbete  öfver  »den  ma- 
teriela  kulturutvecklingens  lagar  och  typer  under  den 
förkristna  tiden»,  som  jag  har  under  händer.  Med  till- 
hjelp    af  ornamentiken  går  det  allra  lättast  att  urskilja 


1)  Månadsbladet  1872  s.  24,  118,  152;   1873,  s.   1. 


230  GERMANSKA    SPÄNNEN.  251 

livilka  sit  spiiniKMia  tilllj<'>ra  cii  iiium  di-  (jlika  laiulcii  h\>\>- 
komiiicii  f!:ru|)|),  livilka  äter  äru  att  anse  .som  illdst  och 
.som  i  (k't  landet  iukomna.  1'^jr  att  få  ett  exempel  her 
jag  läsaren  jämfura  det  norrliiiidska  spJlniiet  fig.  22o  och 
det  an«;li.ska  tijr.  211»  med  det  danska  fiff.  220,  samt  vi- 
dåre  detta  och  ännu  mer  Zalilhaeh-  och  Zweihriicken- 
S})ännena  tig.  212  oeh  20  1  med  de  ungerska,  hvilkas 
ornamentik  kan  till  en  del  ledas  tillhaka  till  den  ro- 
merska tiden. 


Elfte   kapitlet. 

Germanska  spännen. 
Femte  flocken. 

På  Gotland  förekomma  bågspännen  af  den  under 
Constantinernas  tid  uppkomna  gruppen  ända  till  hedna- 
tidens slut.  I  det  öfriga  Sverige,  i  Norge  och  Danmark 
har  deremot  ett  afbrott  skett,  de  för  den  äldre  jern- 
äldern  karakteristiska  spännena  saknas  helt  och  hållet 
inom  den  yngre. 

Dock  finnes  det  bland  den  yngre  jernalderns  si)än- 
nen  i  Sverige  en  grup}),  hvilken  kan  kallas  bågspännen; 
de  äro  dock  sådana,  att  man  icke  kan  förvexla  dem  med 
den  äldre  jernalderns  former.  De  äro  alla  likarmade.  öf- 
ver  midten  höjer  sig  vanligen  ett  toppformigt  ornamenr 
eller  man  ser  åtminstone  den  förkrympta  återstoden  at 
ett  sådant. 

Uti  Statens  Historiska  .Museum  finnas  3(j  spännen 
af  denna  grupp,  3.')  funna  pa  fastlandet,  ett  på  Gotland; 
vi  kunna  således  i  dessa  spännen  afgjordt  se  en  fast- 
landstyp. 


252  HANS    HILDEBRAND.  240 

Ehuru  36  synes  vara  ett  ganska  högt  tal.  äro  dock 
dessa  spännen  icke  tillräckliga  för  den,  som  vill  från 
granskningen  af  dem  leta  sig  till  deras  utvecklings- 
historia. Ännu  behöfver  museet  riktas  med  flera  exem- 
plar, innan  man  kan  komma  till  visshet  i  detta  hän- 
seende. Jao;  skall  emellertid  söka  draga  så  måno-a  slut- 
satser,  som  med  trygghet  kunna  di-agas. 

De  fvra  varieteterna  kunna  kortli^jen  karakteriseras 
på  följande  sätt. 

A.  På  midten  af  hvartdera  ändstycket  uppstiger 
öfverdelen  af  ett  djur  af  canis-slägtet,  hvilket  håller 
båda  frambenen  upp  mot  hufvudet.  Ursprungligen  har 
ändstvcket  dessutom  läno;s  konturerna  varit  förseddt  med 
fyra  liknande  hufvud,  ingående  i  skifvans  gjutna  och 
efterciselerade  ornamenter.  Endast  på  ett  exemplar  af 
denna  grupp  är  detta  fullt  tydligt  (fig.  235),  på  de  an- 
dra återstår  allenast  af  dessa  djurhufvud  i  kanten  upp- 
stående piggar,  de  f.  d.  nosarne  (fig.  237  och  237  a). 
Inom  gruppen  märkes  således  en  viss  utveckling.  Mid- 
ten intages  af  ett  upphöjdt  ornament.  Spännen  af  denna 
varietet  äro  funna  i  Ångermanland,  Uppland  (2  gånger), 
Södermanland,  Kalmar  län  och  nordöstligaste  Skåne. 

B.  En  sido-ordnad  grupp,  likaledes  med  särskildt 
arbetadt,  höo-t  midtornament.  Af  de  i  kanten  anbraofta 
hufvudena  återstå  allenast  piggarne,  hvadan  denna  grupp 
är  samtidig  med  den  senare  afdelningen  af  gruppen  A. 
På  hvartdera  ändstycket  står  ett  fyrfota  djur  med  horn, 
som  omböjdt  går  ända  ned  till  bakdelen,  eller  med  svans, 
som  uppböjd  går  fram  ända  till  nacken.  Två  spännen 
af  denna  varietet  förvaras  i  Statens  Historiska  Museum, 
båda  funna  i  Uppland  (tig.   238). 

C.  Midtornamentet  är  temligen  högt,  men  är  oftast 
gjutet  i  ett  stycke  med  den  öfriga  delen  af  spännet. 
Midten  af  hvartdera  ändstycket  upptages  af  temligen  ore- 
diga liniesirater.    Ytterst  sitter  ett  af  de  förut  omtalade 


241  (jKU.manska  spännen.  -ö3 

(Ijurliufvuchiiii,  incii  det  iii-  nu  viiiidtiiiot  111*1(11(11 ;  iVaiii- 
fotteniii  äro  lyftadt;  till  liiifVudct.  I  stället  inv  de  tva 
liufViidena  i  sidokanterna  forckoinnia  vanli;_''('n  tva  gu- 
noiuborradc  rnndlar.  XaL""*)!!  iraiig  sitter  invid  inidtstve- 
ket  ett  djiirlnilX  ud,  xmi  ><t  Irani  mot  spiiiincts  iinda.  I 
Stället  fl)!'  djurliiitX  ud  i"öi'ek(jiiinier  understunduin  \  tterst 
och  vid  sidorna  eller  åtminstone  vid  sidonia  (!tt  annat 
under  den  yngre  jernalderii  ganska  \aidigt  ornaments- 
motiv:  ett  inenniskoansigte  med  at  bada  sidor  uthredt» 
våtriirt  liar.  De  fiesta  o-an<rer  återstår  dock  af  detta  hut- 
vild  allenast  antxdningar.  l)eniia  grup))  förekommer  imjm 
Ångermanland,  Uppland,  Kalmar  län,  ()land,  Hlekinge, 
Smaland   ocli   Bohuslän   (fig.   239). 

U.  En  enklare  varietet.  ITvartdera  ändst^cket  har 
tre  utstående  flikar,  alla  genomborrade.  Ornamenten  be- 
stå af  intetsägande  linier.  Ett  exemplar  af  dessa  spän- 
nen har  ett  särskiklt  arbetadt,  något  forkrymi)t  topp- 
ornament, alla  de  andra  hafva  midtornamentet  gjutet  i 
ett  med  det  öfriga.  Fig.  240  a  visar  det  lösa  orna- 
mentet, tig.  240  ett  spänne  hvars  fasta  ornament  myc- 
ket påminner  om  detta  lösa.  Dock  finnas  ännu  mer  för- 
krympta midtornamenter.  Denna  grup})  är  funnen  i  Sö- 
dermanland och   Kalmar  län,   på  ( )land  och   (lOtland. 

Det  tyckes,  jfr  Hg,  240  a,  som  om  denna  varietet 
skulle    hafva    utbildat   sig  ur  biformen   till   \arieteten   C. 

Onekligen  finnes  således  inom  gruppen  utveckling, 
livarigenoin,  liksom  genom  sin  allmänhet,  den  xisnv  sig 
vara  inhemsk,  så  mycket  mer  som  den  är  utom  Sverige 
mvcket  sällsvnt,  ia  redan  i  Norge ^),  hvars  vngre  jern- 
ålder  annars  har  så  stor  öfverensstäminelse  med  Sveriges. 

Men  trots  denna  omisskiinliga  utveckling,  iir  det  oss 
ännu  omöjligt  att  lägga  i  dagen  flockens  uppkomst.  Med 
afseende  på  de   i  föregående   kapitel  uiutalade  stora  bag- 

')  Norska  spännen  af  denna  flock  äro  aflnldnde  i  den  norska  Fornmin- 
nesföreningens berättelser  för  är  1870  pl.  IV  tig.  24  och  1871  pl.  III  Jiij.  15. 


254  HANS    IIILDEBRAND.  242 

I 

spännena  var  det  icke  svårt  att  uppvisa  deras  samman- 
hang med  tidigare  former;  vi  kunna  genom  en  mycken- 
het af  öfvergångsformer  leda  oss  tillbaka  till  enkla  ty- 
per, hvilka  af  Germanerna  lånades  från  äldre  kulturer. 
Med  afseende  på  de  nu  ifrågavarande  formerna  är  detta 
dock  icke  möjligt.  De  förråda  alla  mer  eller  mindre  för- 
krympning af  motiver,  de  förutsätta  således  alla  en  ti- 
digare typ  med  fullt  och  bestämdt  utpreglade  ornaments- 
former. En  antydan  om  denna  ursprungligare  typ  har 
la":  i  fio;.  236  ijifvit:  i  dess  rekonstruktion  har  ia»  dock 
icke  våo:at  o-å  läno-re  än  iao-  hade  bestämd  lednino-  af 
faktiska  förhållanden.  Men  mellan  denna  typ  och  de 
föregående  från  äldre  jernåldern  finnes  intet  direkt  upp- 
visbart  sammanhanof,  ino^a  mellanformer.  Och  likväl  är 
den  äldsta  uppvisbara  formen  inom  denna  flocken  så 
mycket  utbildad,  att  den  tydligen  förutsätter  en  lång  för- 
historia. När  denna  icke  kan  uppdagas  i  Sverige,  hvars 
fornsaksförhållanden  annars  äro  rätt  väl  kända,  liiro^er 
det  nära  till  hands  att  antaga,  att  denna  förhistoria 
måste  sökas  utom  Sverige.  Man  kan  naturligtvis  i  all- 
mänhet antaga,  att  i  ett  land  dess  yngsta  fornlemningar 
skola  vara  talrikast.  När  vi  för  den  äldre  jernåldern  — 
jag  menar  härmed  som  alltid  hvad  de  danska  fornfor- 
skarne  kalla  den  äldre  och  den  mellersta  jernåldern  — 
kunna  framlägga  så  många  former,  att  vi  förmå  följa  i  en 
mängd  riktningar  utvecklingens  gång,  vore  det  mera  än 
underligt,  om  vi  för  det  ännu  senare  skedet,  det  som 
skulle  förmedla  den  äldre  och  den  yngre  jernåldern,  icke 
skulle  kunna  uppvisa  en  enda  öfvergångsform,  derest  en 
sådan  verkligen  funnits. 

Innan  jag  lemnar  dessa  spännen,  måste  jag  fästa  upp- 
märksamheten vid  tvenne  silfverspännen,  som  förvaras  i 
Statens  Historiska  Museum.  Det  ena  (Inv.  256)  är  möj- 
ligen funnet  i  Uppland;  det  af  bildas  vid  slutet  af  detta 
kapitlet  (fig.  r).     Vi  se  här  ett  rikt  utbildadt  midtorna- 


243  GKIi.MANSKA    SPANNKN.  '2^)0 

meiit,  likiil(Mlcs  de  ii])j)staoii{le  öfvordeliiriu'  af  djur  (jfr  va- 
rietoten  A)  samt  de  iVrfota  dinreii  (iir  varicteteii  B).    Ett 

t/  *i  •' 

annat  spänne  af  saninm  sla<j:;  hittades  ar  ISGi)  ludt  niira 
Ifogby  kyrka  pa  ( )land  (Inv.  4(IS:]).  Det  afviker  fOrnäni- 
liijast  med  afseende  pji  de  1\  rfota  djuren,  li\  ilka  liär  liafva 
till   och   med   sex   fötter  oeli    l);ira   na   ryj^L^en   en  ioirtd. 

Ett  tredje  och  ett  fjerde  spänne  af  detta  sla^^  äro 
funna  i  närheten  af  Sinolensk,  vid  l)niep('rll()den  jämte  ett 
par  ovala  spännbucklor  oeh  österländska  mynt  af  hvilka 
de  yntijsta  voro  preglade  år  953  e.  Kr.  De  oNala  s[jännena 
i  detta  fynd  voro  af  den  i  Svenska  Folket  under  Hedna- 
tiden (andra  up[)l.)  fiju;.    17   uf bildade  ty]K'nM. 

Som  en  biforni  till  dessa  spännen  förtjenar  till  sist 
att  omnämnas  det  fig.  241  afbildade  bronsspännet,  fun- 
net jämte  vapen  frän  hednatidens  slutperiod,  vid  Herr- 
jums  i  Ofver-Lännäs  socken,  Ångermanland.  Det  är 
icke  egentligen  ett  bägspänne,  men  dess  nedre  stycke 
påminner  något  om  de  stora  bågspännenas  nedre  skifva. 
Nålen  är  fästad  mellan  de  nedböjda  öfre  flikarne  af  detta 
stycke  och  derofvanföi-  up})stiger  ett  drakhufvud,  hvars 
plan  står  vinkelrätt  mot  planen  för  återstoden  af  spännet. 

\'i  se,  att  för  så  vidt  man  på  det  svenska  fastlan- 
det under  den  yngre  jernåldern  bil)ehöll  något  minne  af 
den  äldre  jernålderns  bågspännen,  var  detta  minne  svagt 
och  blefvo  dessa  bågs})ännen  betydligt  omgestaltade,  sa 
att  vi  icke  ens  med  säkerhet  kunna  för  dem  påstå  nå- 
Sfot  verkliut  iilialförhållande  till  <lcn  äldre  iernålderns 
typer.  Dominerande  under  den  yngre  jernåldern  äro  ty- 
per, som  för  den  äldre  äro  alldeles  främmande  liksom 
de  nya  typernas  ornamentik  är  en   lielt  aiman. 

När  jag  i  det  föregående  kapitlet  för  de  stora  s])än- 
nena  af  fjerde  flocken  antagit  ett  ursjtrung  utom  Nor- 
den, och  gör  samma  antagande  för  den  yngre  jernålderns 
karakteristiska    former,    gestaltar    sig    i    ena    och    andra 

')  Prosoiovsk\ ,   Opis  prcdnirtov  (1869)  s.   104  f.   pl.   I  — IV. 


256  GERMANSKA   SPÄNNEN.  244 

fallet  förhållandet  mycket  olika.  De  förra,  de  stora  båg- 
spännena  stå  i  närmaste  slägtskap  till  öfriga  under  den 
äldre  jernäldern  till  Norden  inkomna  eller  i  Norden  upp- 
komna spänneformer,  men  detta  kan  icke  sägas  om  de 
för  den  yngre  jernåldern  egna  typerna.  Vår  äldre  jern- 
ålder  hör  tydligen  till  samma  större  kulturgrupp,  som 
de  gotiska,  burgundiska,  alamanniska  o.  s.  v.  fynden,  ut- 
gör en  egen  del  af  denna  grupp,  men  vår  yngre  jern- 
ålder  står  vid  sidan  af  denna  stora  grupp  afsöndrad. 
Med  yngre  jernåldern  menar  jag  här,  som  alltid  de  dan- 
ska fornforskarnes  tredje  jernålder,  ty  i  Sverige  går  grän- 
sen alldeles  omisskänlio;t  för  hvarie  vid  arkeoloofiska  iakt- 
tagelser  vandt  öga  just  före  denna  period,  under  det  den 
andra  och  den  första  perioden  stå  med  hvarandra  — 
såsom  särskildt  de  förejjående  -undersöknino-arne  visat  — 
i  det  närmaste  sammanhano;.  Detsamma  är  sao-dt  af  nor- 
ska  fornforskare  för  Norge.  Och  jag  är  öfvertygad,  att 
detsamma  skulle  sägas  af  de  danska  fornforskarne  för 
Danmark,  derest  det  stora  museet  i  Köpenhamn  gåfve 
tillfälle  till  ett  grundligt  studium  af  den  yngre  (yngsta) 
jernålderskulturen. 


r. 


Tinii-i,^ 

l 'lider  trvrkiiin^cMi  :if  (Iciiiia  at'li;iii(llliiii.'  liatVa  liera  fynd  af 
spännen  kommit  till  min  kännedom,  men  jaj;  liar  Mand  dem  alla  ej 
funnit  ett  enda,  som  i  naj^ot  väsendligt  rulibar  de  slutsatser,  till 
livilka  ja^  i  det  förej^äende  kommit.    Näjjra  tilläj^^  iiro  d<»ck  att  j^iira. 

S.  2'.l  gaf  jajjj  löfte  om  en  senare  utf<ii'lig  framställning  af  do  i 
Noderlaml  förekommande  spiinneformerna  frän  hronsäldern.  Jag  kan 
itke  infria  detta  löfte,  alldenstund  det,  trots  npjirepade  försök,  icke 
varit  mig  möjligt  att  (ifverkomma  de  nederliindska  arbeten,  i  livilka 
spiinnefynd  omtalas.  Det  återstår  derföre  att  anföra  de  upplysningar, 
som  lir  C.  Leemans,  direktin*  för  statsnuiseet  i  Lcyden,  med  tore- 
kommande  välvilja  Icmnat  mig.  Enligt  dessa  förekomma  i  Neder- 
land  spännen  af  en  form,  som  liknar  den  liineburgska  tig.  17  af- 
bildade,  men  iir  olik  deri  att  den  öfversta  delen  ieko  är  en  platt 
skifva,  utan  en  trind  ten.  Dessa  spiinnen  ])åminna  således  om  de 
s.  38  omtalade  från  Baiern  och  Salzburg.  Då  jag  ännu  icke  kän- 
ner den  nederländska  bronsålderns  karakter,  kan  jag  icke  inlåta  mig 
i  en  nitrmare  undersökning  af  dessa  spännen,  niljande  mig  med  den 
påminnelsen,  att  liksom  de  liineburgska  spännena  ansluta  sig  till, 
utbilda  sig  frän  de  nordiska  —  såsom  slägttatlan  å  s.  38  visar  — 
sa  ansluta  sig  de  nederländska  till  de  liineburgska  och  dervid  medel- 
bart till  de  nordiska.     Det  är  den  nordiska  typen  med  lös  nal. 

S.  44  säger  jag:  ej  heller  käinier  jag  niigot  i  (irekland  funnet 
bågspänne.  Ett  sådant  har  sedan  dess  blifvit  i)ul»liceradt  af  hr  de 
Mortillet ' ). 

Eynden  från  den  kulturp(>riod,  till  livilken  \'illanova-grafvarna 
höra,  ökas  i  norra  Italien.  Ilr  <  iarovaglio  i  Como  har  haft  godheten 
sända  mig  en  af  honom  redigerad  tidskrift.  Ilivista  archeologica  della 
provincia  di  Como,  hvarest  af  bildas-)  Hera  i  denna  jirovins  funna 
spännen.  Der  fJirekomma  typerna  fig.  30  (dock  utan  spiralliiggning 
nedtill)  och  en  varietet  deraf  med  djujja  tvärgående  rälflor,  samt 
tig.  44  och  34  (dock  utan  midtknajjp  (ifverst). 

Jag  har  ofvan  sagt,  att  bronsåklerns  bagspiinnen  tillliiira  tvenne 
stora  grupper,  en  med  lös  nal  ik  h  en  med  sammanhiingande  nal,  af 
livilka  den  förra  tillhtir  norra,  den  andra  siidra  Euroi)a.  Likaledes 
har  jag  s.  27  uttalat  en  förmodan,  att  spänin-n  med  liis  nal  ujip- 
komniit  genom  försiimring  af  spännen  med  sammaiiliiingande  nål. 

')  Indicateur.   l:a  äiL'. 
')  Årjranercn   1872  h.  -'  i'l.   VII. 
Aiilfir.     Tiilskrijt.     4.  K 


258  TILLÄGG.  246 

Hr  justitierådet  A.  Stnink  har  sändt  mig  teckning  af  ett  spänne 
med  lös  nål,  fnnnet  i  Italien  och  förvaradt  i  antik-kabinettet  i 
Köpenhamn.  Till  kongressen  i  Bruxelles  hade  grefve  Conestabile 
haft  godheten  medtaga  alla  bronsspännen  i  museet  i  Perugia,  ior  att 
visa  mig  dem,  och  deribland  fann  jag  ett,  som  står  emellan  det 
nyss  nämnda  och  de  vanliga  italienska  formerna  med  sammanhän- 
gande nål.  Detta  bestyrker  min  gissning,  att  spännen  med  fri  nål 
äro  uppkomna  ur  de  med  sammanhängande  nål;  de  gifva  ett  nytt 
exempel  på  satsen,  att  inom  ursprungligen  beslägtade  områden  in- 
träder lätt  en  parallelism  i  utvecklingen.  I  öfrigt  jäfva  dessa  spän- 
nen icke  mitt  påstående  om  den  väsendliga  skilnaden  mellan  de 
norra  och  de  södra  landens  spännen,  ty  dessa  italienska  spännen 
med  lös  eller  hälft  lös  nål  stå  i  närmaste  sammanhang  med  de  all- 
männa italienska  spännena,  vid  hvilkas  sida  de  stå  som  undantag, 
under  det  de  i  hela  sin  habitus,  all  sin  utstyrsel  afvika  frän  de 
nordiska. 

Hr  de  Mortillet  har  benäget  sändt  mig  ett  par  planscher  inne- 
liållande  en  mängd  figurer  af  spännen  funna  i  departementet  Marne. 
Alla  tillhöra  Téne-gruppen  och  visa,  genom  de  många  variationerna, 
hur  hemmastadd  denna  spännegrupp  var  i  Gallien. 

Jag  har  omtalat  en  plansch  med  tigurer  af  spännen,  som  dr 
Hostmann  i  Celle  sändt  mig.  Han  har  sedan  sändt  mig  ännu  två, 
på  hvilka  likaledes  några  ligurer  af  spännen  förekomma,  alla  funna 
i  ett  och  samma  graftalt  i  nedre  Elbe-dalen.  I  ett  bref,  som  be- 
ledsagade de  tvä  sista  planscherna,  fäste  han  uppmärksamheten  der- 
vid,  att  dessa  hans  spännen  visserligen  tillhöra  min  första  Hock  af 
germanska  spännen,  men  att  de  alldeles  bestämdt  visa  variationer  af 
de   gemensamma,  till  grund  liggande  typerna. 

Dessa  hr  Hostmanns  undersökningar  visa,  huruledes  man  kan  och 
ju  mer  undersökningarna  fortgå  desto  bättre  skall  kunna  inom  denna 
första  flockens  område  urskilja  flera  provinser  —  ett  förhållande,  som 
låter  oss  ana  ny,  storartad  vinst  för  historien,  hemtad  från  arkeo- 
logiens område. 

Till  sist  vill  jag  blott  påminna  derom,  att  hela  denna  skildring 
af  bågspännets  historia  icke  är  annat  än  ett  utkast.  Då  den  arkeo- 
logiska vetenskapen  årligen  vinner  nya  arbetare  och  riktas  med  nya 
fynd,  kunna  vi  vara  förvissade,  att  om  några  år  en  vida  fullständi- 
gare och  i  sina  detaljer  mera  genomarbetad  framställning  skulle 
kunna  gifvas. 

(Maj  1873). 


FrMl«'(kniiii;  ji  tii^iircriia. 


Vin 

1. 
"2 


Efter  original. 


s. 


25. 


3. 
4. 

5. 
G. 


2.    Statens    Historiska    Muscuin     luv. 
1383.  -/a-  s.  30,  33.  34.  43. 
Madsen.     Broncealdcren.      lioniiM 
Kshoifundct.   '/i-   s.  31. 
8t.  Hist.  Mus.  In  v.  2548.  %.  s.  31, 
4G.  47. 

Lindenschinit.     Alterthiimer     I.    9. 
pl.  3  tig.  1.  V,r,-  s.  32.  43. 
.Jahresbericht  d.  Altmiirkischen  Ver- 
eins  VI.  pl.  1.  s.  33. 
lUisching,   Alterthiimer  Hchlesiens. 
pl.  2.  V4.,s.  33. 

St.  Hist.  Mus.  Inv.  2791.  %.  s.  34,  43. 
St.  Hist.  Mus.  Inv.  28-19.  '/,.  s.  35. 
St.  Hist.  Mus.  Inv.  2548.  '/,•  s.  35. 
Madsen,  Broncealderen,  Suiter.  pl. 
30.  -  3.  s.  35,  39. 

St.  Hist.  Mus.  Inv.  2G74.  \,.  s.  36,  45. 
St.  Hist.  Mus.  Inv.  983.  %  s.  36. 
St.  Hist.  Mus.  Inv.  3312.  '/,.  s.  37. 
St.  Hist.  Mus.  Inv.  845.  s.  37. 
Liudenschmit.  Alterthiimer  I.  9.  jil. 


8. 

9. 
10. 
11. 

12. 
13. 
14. 
15. 
16. 

17. 

18. 

19. 
20. 


21. 
22. 
23. 
24. 

25. 
26. 


3,  lig.  3.  3,.  s.  38. 
Samma  bok  I.  3.  pl.  6.  fig.  1.  '  j-  s-  37. 
St.  Hist.  Mus.  Inv.  1304:1831.3.  ',,.  s. 
47  (der  genom  tryckfel  står  lig.  19). 
St.  Hist.  Mus.  Inv.  2548.  ', ,.  s.  46.  47. 
Efter  original  i  Uppsala  museum. 
V,,  s.  46  (der  genom  tryckfel  står 
tig.  18). 

St.  Hist,  Mus.  Inv.  4323.  V3.  s.  46. 
St.  Hist.  Mus.  Inv.  845.  Va-  s.  47. 
St.  Hist.  Mus.  Inv.  1850.   '  ,.  s.  46. 
Efter   original   i   national-museet  i 
Pest.  s.  50. 

Romer.  Képes  kalauz  tig.  91.  s.  51. 
Romer.  MiirégOszeti  kalauz  fig.  84. 
s.  51. 


Vig. 

27. 

28. 

29. 

30. 

31. 
32. 

33. 

34. 


35. 

36. 

37. 

38. 
39. 
40. 

41. 
42. 

43. 

44. 
45. 
46. 


47. 

48. 
49. 


Samma  bok  fig.  85.  s.  52.  93. 
Keller.    l'fahlbauten    V.   jil.  5.    '/i- 
s.  58.  73,  86. 

P^fter  original  i   Jirer.i-nuis.-ut  i  Mi- 
lani..  s.  .59.  61.  73.  76.  83. 
Efter    original    i    k.   k.   antik-kabi- 
nettet i  Wien.  s.  59.  85. 
Ljkaledes.  s.  6Ö,  83—85. 
Lindenschmit,    Alterthiimer     I.    7. 
pl.  3  lig.  2.  3/,.  s.  60.  61.  73,  85. 
Efter    original    tillhiirigt    K.    Vitt. 
Hist.  o.  Ant.  Akad.  ', ,.  s.  61,  73.  85. 
Skematisk  figur,  förenande  det  ka- 
rakteristiska  för   en   hel   grupp  af 
italienska   spiinnen.   s.   59.   60.   62. 
71,  85. 

Arneth,  Gold-  u.  Silber-monumente. 
G.  XI.  '  ,.  s.  62. 

Efter  original  i  museo  nazionale  i 
Neapel,  s.  62. 

Efter  original  i  museo  civico  i  Ho- 
logna,  s.  62.  65. 
Likaledes,  s.  65.   113. 
(se  lig.  60).  s.  65,  71.  73. 
Efter  original  i  museo  civico  i  Bo- 
logna.  s.  66. 
(se  tig.  75).  s.  66. 
(»ozzadini.  Ultcriori  scoperte  i)l.  17. 
•3.   s.  t;2.  71. 

Samma     hok.     pl.    17.     '  j.     s.    71, 
101. 

(se  fig.  51),   s.  <;i.  71. 
(se  fig.  53).  s.  71. 
Kumpletterad   efter  (iozzadiiii.  Nt- 
cropoli  di  Marzabottu.  pl.  10  tig.  21. 
'/,.  s.  71. 

(se  tig.  (k.)),  s.  71. 
(se  tig.  69).  s.  72.  73. 
(se  fig.  7G).  s.  72. 


260 


FORTECKNING    A   FIGURERNA. 


248 


Fig. 

50.  Gozzadini.  Necropoli  diMarzabotto. 

pl.  17.  ',',.  s.  72. 

51.  Efter  original  i  gr.  Gozzadinis  sam- 
ling, s.  76. 

52.  Gozzadini.  Xécropole  de  Villanova. 
2  3.  s.  7G. 

53.  Samma  bok.  '/,.  s.  76. 

54.  Efter  original  i  grefve  Gozzadinis 
samling,  s.  76. 

55.  Likaledes,  s.  77. 

56.  Gozzadini.  Nécropole  de  Yillanova. 
Vs-  s.  77. 

57.  (se  fig.  46).  s.  77. 

58.  Efter  original  i  grefve  Gozzadinis 
samlingar,  s.  77,  89. 

59.  Gozzadini,  Nécrop.  de  Yillanova. 
V,,  s.  77.  89. 

60.  .Samma  bok.  -,3.  ?.  77. 

61.  (se  tig.  69).  s.  77. 

62.  Mittheilungen  d.  k.  k.  Central-Com- 
mission  zur  Erforschnng  d.  Bau- 
denkmale  10  (s.  186),  s.  82. 

63.  (se  tig.  51),  s.  88. 

64.  Säcken,  Grabfeld  v.  Hallstatt  pl. 
XIV.  s.  89. 

65.  (se  tig.  34),  s.  89. 

66.  Säcken.  Grabfeld  v.  Hallstatt  pl. 
XIV.  s.  89. 

67.  (se  fig.  54),  s.  89.  99. 

68.  (se  fig.  46).  s.  90. 

69.  Lindenschmit,  Hohenzoll.  Sammlg. 
(s.  135),  s.  90,  99. 

70.  Samma  bok  pl.  XIII.  ^j.  s.  90,  99, 
119. 

71.  Keller.  Heidengräber  und  Todten- 
hugel  pl.  VI.  s.  91,  100. 

72.  Lindenschmit,  Hohenzoll.  Sammlg. 
pl.  XIV.  ',3.  s.  100,  101. 

73.  Säcken,    Grabfeld  v.   Hallstatt  pl. 

XIV.  s.  91. 

74.  Samma  bok,  pl.  XIV.  s.  91,  96. 

75.  Keller,  Heidengräber  und  Todten- 
hugel   pl.  III.  V,,  s.  101.  116.  119. 

76.  Säcken,   Grabfeld   v.   Hallstatt   pl. 

XV.  s.  92. 

77.  Samma  bok,  \A.  XIV.  s.  92.  93, 
102.  11."). 

78.  Säcken,  Leitfaden  fig.  38,  s.  93,  102. 


Fig. 

79. 

80. 

81. 

82. 

83. 
84. 
85. 

86. 


87. 

88. 

89. 

90. 
91. 

92. 
93. 
94. 
95. 

96. 


97. 

98. 

99. 


100. 

101. 

102. 

103. 
104. 


Säcken,  Grabfeld  v.  Hallstatt,  pL 

XI.  fig.  6,  s.  97. 

Samma  bok  pl.  V.  tig.  11  (restit.), 

s.  98. 

Desor.  Palafittes  fig.  72.  '/g.  s.  108, 

Keller.  Pfahlbauten  VI.  pl.  XI.  '/V 

s.  109. 

Samma  bok  pl.  XI.  '/j.  s.  109. 

Samma  bok  pl.  XV.  '/,.  s.  109. 

Aus'm  Weerth,  Grabfund  v.  Wald- 

algesheim,  pl.  1.  s.  110. 

Lindenschmit   Alterthiimer   II.   6. 

pl.    1    och  HL   1,    Beilage   s.   13; 

Bonstetten,    Eecueil    d"antiquités 

Suisses  pl.  XXVII.  s.  111.  136. 

Lindenschmit,    Alterthiimer  II.   6 

pL  1.   •/,.   s.  111.  136. 

Vischer,  Grabhligel  in  der  Hardt. 

pl.  IL  s.  113. 

Keller,   Heidengräber   u.   Todten- 

hligel  pl.  VII.  s.  114. 

Samma  bok,  pl.  III.  '  ,.  s.  114. 

Keller.    Pfalbauten    VI.   pl.   XIV. 

2  3.  s.  114. 

Samma  pl.  Va-  •''•  H^. 


Samma  pl. 


114. 


(se  fig.  43),  s.  114,  122. 

Matériaux  pour  Thistoire  de  Thom- 

me  1868  (s.  533).  s.  121. 

Eing.  Tombesceltiques  de  TAlsace. 

Xouvelle  suite  pl.  III.  Va-  s.  122, 

123. 

Samma  pl.  ^'3.  s.   123. 

Lindenschmit,   Alterthiimer.   I.   4. 

pl.  3.  '/,.  s.  114.  124,  149,  174. 

"Wagener,  Handb.  d.  deutschen  Al- 

terth.   fig.    1293   (ej   fullt   korrekt 

restit.),  s.  114,  127. 

Wocel,  GrundzUge  d.  böhmischen 

Alterthumskunde  pl.  III.  s.  128. 

Lindenschmit.  Alterthiimer  III.  2. 

pl.  1.  s.  129. 

Kemble,  Horje  ferales  pl.  XXI.  '/j. 

114.  131. 

Samma  pl.   '',.  s.  114,  131. 

Wilde.    Catalogue   of  the  antiqui- 

ties    of    tlic    Ii.    Irish    Academy, 

(s.  516).  s.  10!l.  132. 


241) 


FOUTKfKNINc;     v    IHa^RKRNA. 


>y>] 


lnr>.    I.iiuloiisclimit,   Altcrtliiinior   II.  7. 

1-1.  .•].  '  ,.  s.  134.  131),  1G3. 
10(j.    Klter     oiiuiiia!     i     Horliii-museot, 

s.  135.  139. 

107.  Lik.-ileilo.s.  s.  1.;,').   l.;.s.   l.T.i. 

108.  St.  llist.  Mti.s.  Inv.  IHHÖ.  \,.  s.  135). 

109.  St.  Hist.  Mu.s.  Inv.  4537.  ', ,.  s.  139. 

110.  St.  llist.  Mus.  Inv.  4536.  '/,■  s.  139. 

111.  Komblo.  I!..nir  fcraics  pl.  XXII. 
'  ,.  s.  144. 

112.  itormans.  KiMiilles  :"i  .Iiislenville.  ]>1. 

VIII.  s.  in;. 

113.  Scidl.  Fuii.|.'lirnnik  \\  (s.  S»i). 
s.  147. 

114.  HonnerJjihrbUclicr  XXXVIII  pl.  I. 
s.  149. 

115.  Liiulenscliniit.  .Mtortluimor  I.  4 
pl.  3.   '  ,.  s.  149. 

IIG.    Samma  bok  I.  4.  pl.  3.   ",.  s.  149. 

117.  Konner.  Fiindchionik  IX  (s.  2G), 
s.  1. 

118.  Efter  original  i  k.  k.  antik-kabi- 
nettet i  Wien.  s.  151.  152,  150, 
1S2.  183. 

119.  Kfter  original  i  uational-inuseet  i 
Test.  s.  151.  211. 

120.  Efter  original  i  museet  i  Klansen- 
burg.  s.  152.  211. 

121.  Efter  original  i  k.  k.  ;iiif  ik-l.il,. 
i  W;en,'s.  152,  15G.  157. 

122.  Efter  original  i  museet  i  Mainz, 
s.  153,  157.  211. 

123.  Lindenschniit.  Altertliiiuior.  11. 12. 
pl.  3.  s.  153,  157.  211. 

124.  Keller,  Statistik  d.  römiscben  An- 
siedelnngen.  pl.  XI.  s.  154.  211. 

125.  Efter  original  i  museet  i  Xanuir, 
s.  154.  211.    1 

12(5.  Keller.  Statistik  pl.  XI.  s.  155, 
157  (der  genom  tryekfel  står  tig. 
127).  212,  21(5. 

127.  Arneth,  Gold-  u.  Silbermonumente. 
(i.  S.  XII.  s.  155,  15G  (der  genom 
tryckfel  står  tig.  126).  212.  21(i. 

128—135  a.  s.  158—161.  167. 

136.  (se  fig.  105),  s.  163.  176. 

137.  St.  Ili-it.  Mus.  Inv.  4687.  '  ,.  s.  164. 
176,  179,  212. 


Kil.'. 

i:{8. 

139. 
140» 
141. 
142. 
143. 
144. 

145. 
146. 

147 


St.  Hi.st.  Mus.  Inv.  4731.  s.  161.  176. 

(se  lig.  UW),  s.  164.   176. 

(se  (ig.  107).  8.  161.  W>.  176.  179. 

(se  lig.  lOK),  s.  164.   176. 

(se  lig.  109).  s.  165.  176. 

(se  lig.  110),  s.  165,  176. 

144  a.     St.    Hist.  Mu**.    Inv.  4688, 


148. 

149. 

150. 

151. 

152. 

153. 

154. 

154 

155. 

156. 

157. 

158, 

159. 

160. 

161. 

162. 
163. 


s.  16.5.  176.  17!». 

(se  lig.  118).  s.  166,   176.   ISO. 

Arboger  for  nord.  oldkyndighed. 

1870.  1)1.  7.  s.  166.  176.  180.  211. 
(I.     St.    Hist.    Mus.   Inv.  2076.    '  ,. 

147  b.    Efter  original  i  Skara  mu- 
seum.   'V    s.    167.    16S.    176.   177. 

180.  184. 

St.  Hist.  Mus.  Inv.  4743.  '/,•  s.  168, 

176. 

St.    Hist.  Mus.    Inv.  1304:1830.41. 
'  ,.  s.  169,  176. 

St.   Hi.st.   Mus.   Inv.  1304:1840.25. 

'/,.  s.  169,  176,  180. 

Årböger   1870.   pl.   7.    s.  169.  176, 

211. 

St.  Hist.  Mus.  liiv.  4688.  V,,  s.  169, 

176,  211. 

(se  fig.  114).  s.  170,  176.  177.  180. 

201. 

St.  Hist.  Mus.  \n\.  4SU2.  '  ,.  s.  170. 

176,  177,  180,  201.  212. 
a.    St.  Hist.  Mus.  Inv.  1304:184.>.22. 

'/,.  s.  170.  201.  212. 

St.  Hist.  Mus.  Inv.  1209.  '  ,.  s.  170, 

176.  177,  212,  216. 
St.    Hist.    Mus.    Inv.   1304:1832.13. 

s.  171.  176.  211.  212.    , 

Ledebur,    Jlusruni    vatcrl.    .Vltor- 

thiimer  pl.  I.  s.  172,  176.  177.  212. 

158  a.     St.  Hist.  Mus.  Inv.  4582. 

';,.  s.  171.  17»;.  177.  l,s.5.  211.  212. 

St.  Hist.  Mus.  Inv.  2976. 

176.  177.  185.  211—213. 

Arböger   1870.    pl.  8.   - 

176.  180.  212. 

Kngelhardt.  Thorsbjcrgs  mosefund 
pl.  4.  '/,.  s.  173,  176—178. 
St.  Hist.  Mus.  Inv.  3103.  '/,.  s.  173. 
St.  Hist.  Mus.  Inv.  2976.  '  ,.  >^.  174. 

177.  179. 


'  ,.  s.  171. 


173. 


262 

Fig. 

164. 

165 

165 

166. 

167. 
168. 

169. 

170. 
171. 
172. 
173. 
174. 
175. 
176. 
177. 
178. 
179. 
180. 
181. 

182. 
183. 

184. 

185. 

186. 

187. 
188. 
189. 
190. 

191. 

192. 

193. 

194. 


FORTECKNING   A    FIGURERNA. 


250 


St.  Hist.  Mus.  In  v.  2076.  '/,.  s.  174. 
177. 

a.  fSt.    Hist.    Mus.    Inv.    1990.   '/,. 
s.  175.  177.  185.  211-213. 

b.  St.    Hist.    Mus.    Inv.   1358.    '  ,. 
s.  175.  177.  185.  211—213. 
Cochet.    Seine-inférieur    (s.    203). 
s.  175. 

Baudot.  Sépultures  pl.  XIY  s.  175. 
Grewingk,  Heidn.  Gräber  russiscli- 
Lithauens  pl.  2.  ' /,.  s.  187. 
St.  Hist.  Mus.  Inv.  3414.  '/,.  s.  189. 
247. 

St.  Hist.  Mus.  s.  189. 
St.  Hist.  Mus.  '/,.  s.  191. 
St.  Hist.  Mus.  Inv.  1304:1841.16. 
St.  Hist.  Mus.  '/,.  s.  192.  193. 
St.  Hist.  Mus.  Inv.  1865  '/,.  s.  193. 
St.  Hist.  Mus.  V,,  s.  196. 
St.  Hist.  Mus.  Inv.  3067.  '/, 
St.  Hist.  Mus.  Inv.  4645.  '/, 
St.  Hist.  Mus.  Inv.  3486.  ", 
St.  Hist.  Mus!  V,,  s.  201,  206. 
St.  Hist.  Mus.  Inv.  1560.  V,,  s.  203. 
Efter   original  i   Hudiksvalls  mu- 
seum. Vi-  s.  204. 

St.  Hist.  Mus.  V,.  Inv.  4917  s.  203. 
Stephens,  Oldnorthern  runic  mo- 
numents (s.  840),  '/,.  s.  204. 
Norska  Fornminnesföreningens  be- 
rättelse för  1869.  pl.III.  '/,•  s.  205. 
Dess  berättelse  för  1870.  pl.  II. 
s.  205. 

Neville.    Saxon    Obsequies    pl.    S 
fig.  73.   V,-  s.  208. 
Samma  bok  pl.  4  fig.  171.  ^3.  s.  208. 
Samma  bok  pl.  6  fig.  81.  ';,.  s.  209. 

209. 


s.  196. 
s.  196. 
s.  196. 


1/ 


.  S- 


Samma  bok  pl.  2  fig.  53. 
Eoach  Smith,  Collectanea  antiqua 
Y.  pl.  XIV.  s.  215. 
Efter  original  i  en  ungersk  privat- 
samling, s.  215,  218. 
Moreau,    Album    Caranda    pl.   L. 
s.  216. 

Efter    original    i    Lunds   museum. 
V,,  s.  217. 

Worsaae,   Oldsager  fig.  384  b.  '/,. 
s.  216. 


Fig. 

195. 
196. 
197. 
198. 
199. 
200. 

201. 

202. 

203. 

204. 

205. 

206. 

207. 
208. 

209. 
210. 

211. 

212. 

213. 

214. 

215. 

216. 

217. 
218. 

219. 

220. 


St.    Hist.    Mus.   Inv.    1304:1843,13. 
V,,  s.  217. 

Efter  original  i  nation  al-museum 
i  Pest.  Vi-  s.  216. 
Worsaae.    Oldsager    fig.    387.    '/i- 
s.  207. 

Romer.     Mlirégészeti    kalauz    fig. 
153.  s.  218. 

Efter   original   i  k.  k.  antik-kabi- 
nettet i  Wien.  '/,.  s.  218. 
Baudot.     Sépultures     pl.     XXVI. 
s.  218. 

Samma  bok.  pl.  XXVI.  s.  219. 
Cochet.  Normandie  souterraine  (s. 
269).  s.  219. 

Lindenschmit.    Alterthiimer    I.   2. 
pl.  8.  2/3.  s.  219. 

Samma     bok     I.     10,     pl.    8.     %. 
s.  251. 

Zeitschrift  fiir  Gesch.  Westfalens 
3:e  ser.  5  pl.  A.  s.  220. 
Neville,    Saxon    obsequies,   pl.   8. 


s. 


220. 


St.  Hist.  Mus.  Inv.  1472.  ^  3.  s.  220. 

Roach  Smith.  Collect.  antiqua  V. 

pl.  XIV.  V,,  s.  221. 

Årböger  1872  (s.  411).  s.  222. 

Efter  orignal  i  national-museum  i 

Pest,  s.  223. 

Lindenschmit,   Alterthiimer  I.  10. 

pl.  8.  3/,.  s.  224. 

Samma  bok  I.  2.  pl.  8.  %  ?•  ^23, 

225.  251. 

Kemble.  Horaä  ferales  pl.  XXVIII. 

s.  226. 

Lindenschmit.  Hohenzoll.  Sammlg. 

pl.  I.  s.  227,  244. 

Lindenschmit.   Alterthiimer  II.  4. 

pl.  6.  '/,.  s.  227. 

Efter    original  i  national-museum 

i  Miinchen.  s.  227. 

Likaledes  s.  227. 

Baudot.    Sépultures   pl.   XIV.    '/,. 

s,  228. 

Åkerman,    Remains   pl.    XXXVII. 

s.  230.  251. 

Engelhardt,    Kragehul    mosefund 

(s.  24),  s.  230,  247,  251. 


IT)! 


FitUTKrKNING    A    Fir.rUKHNA 


203 


221. 


St.  Mist.  Mus.  Inv.  1297.  '  ,„.  .s.  231. 
23it. 
222.    Kftor    oripinal   i    fvunds   niiispiim. 


223. 
224. 
22.'). 
226. 
227. 
228. 
225». 
230. 
231. 


%.  s.  231. 

St.  Mist.  Mus.  Iiiv.  4;{;»2.  ',,.  s.  233. 
St.  Ilist.  Mus.  Iiiv.  404G.  V,.  8.  23.3. 
St.  llist.  Mus.  |nv.  1774.  \\.  s.  234. 
St.  llist.  Mus.  Inv.  4479.  ",.  s.  234. 
St.  llist.  Mus.  Inv.  2394.  '/,.  s.  235. 
St.  Hist.  Mus.  Inv.  4r).").'>.  ',,.  s.  23(5. 
St.  Hist.  Mus.  Inv.  1499.  ",.  s.  230. 
St.  Hi.st.  Mus.  ",.  s.  22(;. 
Norsk.i  Fornni.-förenintjens  l)erat- 
tolse  fnr  1870.  i>l.  111.  ^  ..  s.  237. 


Kip. 

232. 
233. 

2:U. 
23:"). 
23G. 
237. 
2:38. 
239. 

240. 
240 
241. 
242. 


Arlx.per  18<>8  pl.  Hl.  '  ,.  s.  238.  250. 
Kfter  (iriginnl  i  Hiifliksvnils  mu- 
seum.  V,,  s.  239. 

St.  Hist.  Mus.  Inv.  244.5.  '/,.  s.  239. 
St.  Hist.  .Mus.  Inv.  1751.  '/,.  s.  252. 
St.  Hist.  Mus.  Inv.  3979.  '  ,.  s.  2.52. 
St.  Hist.  Mus.  Inv.  6051.  ', ,.  s.  252. 
St.  Hist.  Mus.plnv.  2132.  '/,.  s.  252. 
St.  Hi.st.  Mus.  Inv.  1304:1S28.1h. 
';',.  s.  253. 

St.  Hist.  Mus.  Inv.  5912.  '/,.  s.  2.53. 
a.    St.  Hist.  Mus.  '',.  s.  2.53. 
St.  Hist.  Mus.  ',,.  s.  25.5.  . 
St.  Hi.^1.  Mus   Tiiv.  490*;.  '  ,.  s.  2G.5. 


H:uuiliii<»ar  r<>i'aiide  ii'ra«;;iisatt  äiidriii»  aC  aliiiiaiiiia  Lai^eiis 
och  koiiu,i.  Förordiiiiiueiis  af  ilen  29  Xoveiiiber  I8(>7  före- 
skrifter    rörande    lieniUnd    at    Kon«>i.  31aj:t  och  kronan  af 

jordfynd. 

1. 

Riksaiitiqvarieris  utlåtande  i  anledning  af 
Svenska  Fornminnesibrenino^ens  underdånig-a 
hemställan  om  ändring  i  Kongl.  Förordnin- 
gen af  den  29  Nov.   1867'). 

Vördsamt    utlåtande. 

Enligt  Kongl.  \'itterhets  Historie  och  Antiqvitets 
Akademiens  anmodan,  får  jag  vördsamt  afgifva  utlåtande 
öfver  Svenska  Fornminnesföreningens  hos  Kongl.  Maj:t 
i  underdånig  skrifvelse  af  den  30  sistlidne  April  gjorda 
hemställan,  att  l:sta  momentet  i  8  §  af  Kongl.  Förord- 
nino:en  af  den  29  November  1867  måtte  ändras  sålunda, 
»att  äfven  bronsfynd,  lika  som  redan  nu  fynd  af  sten 
»och  jern  samt  andra  fornsaker  af  ringa  materielt  värde, 
»må  af  finnaren  fritt  disponeras.» 

Det  torde  utan  tvifvel  för  måno^en  varit  oväntadt, 
att  en  förening  af  enskilda  personer,  bildad  för  det 
vackra  ändamålet  att  bidraga  till  värden  om  fädernes- 
landets fornminnen  och  främja  kunskapen  om  de  folk, 
som  i  äldre  tid  bebott  eller  besökt,  vårt  land,  ansett  sig 
böra  inleda  sin  verksamhet  med  ett  bemödande  att  upp- 
rifva  en  författning,  som  ytterst  grundar  sig  på  vår 
äldsta  lao-stiftninor,  uto^åno-cn  ur  Svenska  folkets  fria  rätts- 


^)  Då  detta  utlåtande  nu   leranas  till    tiyckniug,    har   författaren  an- 
sett sig  böra  i  noter  tillägga  några  anmärkningar  och  upplysningar. 


2  OM    IIKMIUI)    AF    IIRONSFVNM").  2<i5 

inctlvctiUKle  ocli  som  lial'l  till  t'r»li(l,  alt  v;irt  liiiuls  foni- 
tidsliMimiiigar  l)lilVit  onisor^stiillaic  hcvaraclc,  äii  do  flesta 
aMtlru  liiiiders,  och  att  SviM-ijLTf  l'<^cv  ett  fosterländskt 
fornsaksnuisrum  '),  som  i  i-ikedoin  oi'li  vetenskapli;^t 
värde  stär  hiiiirt  framom  likai^tadc  samrni;iai'  i  aiulra 
länder,  ihimI  undaiitai:-  al"  der  xiirdefulla  museet  i  Kö- 
penhamn. 

daii"  vill  ieke  upjx-lialla  mi^-  med  hetraktelsei"  ufver 
den  urnndtanke,  som,  med  aiseende  på  fui'hallandet  mtd- 
lan  det  allmännas  eller  statens  och  den  enskildes  rätt, 
i^enoniirår  Fornniinnesförenin":ens  underdaniica  franiställ- 
ning  och  den  dcri  åberopade,  i  första  häftet  af  Förenin- 
jrens  Tidskrift  intasjna  skrifvelse,  som  framkallat  den- 
samma.  Jag  skall  endast  yttra  mig  om  den  klandrade 
fyiidlagens  n})pkomst  och  dess  verkan  samt  derefter 
granska  de  skäl,  som  anförts  till  stöd  för  vederbörandes 
anhållan,  att  den  må  åtminstone  till  någon  del-  np})- 
häfvas. 

Uti  ett  den  1  ;>  October  1857  afgifvet  utlåtande, 
tryckt  i  Akademiens  Antiqvariska  Tidskrift,  l:sta  delen 
pag.  3 — 45,  har  jag  utförligt  redogjort  för  alla  i  äldre 
och  senare  tid  vidtagna  offentliga  åtgärder  till  bevarande 
af  vårt  fäderneslands  fornminnen.  Åberopande  detta 
utlåtande,  tillåter  jag  mig  nu  endast  korteligen  erinra, 
att  Sveriges  äl.dsta  Landslagar,  Magnus  Erikssons  och 
Kristofers,  den  sednare  gällande  ända  till  ar  1734,  ui)p- 


')  Det  talas  och  skrifves  stundom  om  Kongl.  Vitterhets  II  i- 
storie  och  Antiqvitets  Akademiens  museum  och  Akademiens 
privilegium  pä  inköp  af  jordfynd.  Vitterhets  Historie  och  Anti(ivitets 
Akademien  cger  icke  något  museum  ocli  har  icke  något  privilegium. 
Akademien  har  endast  det  vetenskapliga  inseendet  öfver  Statens  Histo- 
riska ^Museum  och  Kongl.  Myntkabinettet,  med  åliggandi;  att  bereda 
båda  dessa  samlingars  tillvcxt  och  gagn.  Akademien  har  således  i  af- 
seende  på  dessa  samlingar  endast  statens  och  vetenskapens,  icke  nugot 
en>(kildt  intresse  att  bevaka. 


266  OM   HEMBUD   AF   BRONSFYND.  3 

tagit  den  ännu  äldre  Ostg-öta-lagens  stadgande,  att  af 
jordfynd  Konungen  eger  taga  två  lotter  och  hittaren 
den  tredje,  samt  att  af  så  kallade  bottenfynd  Konungen 
och  hittaren  taga  hälften  hvar.  Detta  stadgande,  hvil- 
ket  naturligtvis  afsåg  fynd  af  materielt  värde,  utgick 
från  den  ännu  i  vissa  andra  fall  inom  vår  lagstiftning 
bibehållna  grundsatsen,  att  der  icke  någon  enskild  egare 
finnes,  vidtager  statens  egande  rätt. 

Först  sedan  arkeologiens  studium  på  1600-talet 
börjat  med  kärlek  omfattas  och  fäderneslandets  fasta 
fornlemnino^ar  orenom  Kongl.  Förordnino;en  af  den  28 
November  1666  och  Rikets  Ständers  beslut  1668  blifvit 
tagna  i  beskydd  mot  förstörelsebegäret,  började  man 
fästa  mera  afseende  på  jordfyndens  värde  i  vetenskap- 
ligt afseende,  och  häraf  föranleddes  Kongl.  Maj:ts  den 
5  Juli  1684  utfärdade  »Plakat  angående  alle- 
»handa  gammalt  hittera3nit  och  f3'nd,  uti  guld, 
»sölff,  koppar  och  metallkäril  sampt  andra  rare 
»stycker,  som  mycket  uppfinnes  och  undan- 
»döllies.» 

Med  åberopande  af  allmänna  Lagens  stadgande  bju- 
der detta  plakat,  att  alla  fynd  af  ofvan  nämnda  slag 
skola,  antingen  direkte  eller  o-enom  vederbörande  Läns- 
styrelse,  inlemnas  till  Kongl.  Maj:t,  som  vill  föranstalta 
att  hittarens  andel  må  honom  aflöst  blifva,  hvarjemte 
Kongl.  Maj:t  vill,  när  hittaren  befinnes  hafva  ingenting 
undandöljt,  utan  redliga  upptäckt,  utom  den  anpart  ho- 
nom efter  lag  tillkommer,  derjemte  ihogkomma  honom 
med  något  nådetecken. 

Men  så  läno;e  lao-en  icke  bestämdt  tillerkände  hit- 
tåren  mera  än  en  tredjedel  af  fyndets  värde,  var  fre- 
stelsen, att  i  hemlighet  föryttra  hvad  han  funnit,  allt  för 
stor,  och  till  följd  häraf  blefvo  endast  fä  fynd  Kronan 
hembjudna. 

Ar  1734  blef,  uppå  begäran  af  Rikets  Ständers  Se- 


4  OM    HKNiniT)    AF    nROXSFVND.  2»)" 

kreta   Utskotts   I  )r|»utati()ii   (»cli   etter  tillstyrkan   af  Kiks- 

ailti(|Vai'ie|l      lielill     ncji     Kiili;^!.     Kniisli     ( 'ollefriiiiil,    ell    ful' 

hittareii  niei-a  ;:\  imsaiii  lairstiftniii^'-  iiilVii-d  i  deii  saiiniia 
år  antai:;iia  allniäiiiia  Laucii,  der  IS  ka]».  2:(lra  sj  i  .Miss- 
oferniiifjshalkcii   erhöll   töliaiide   hdidse: 

^>At'  iiedo^rafven  skatt,  hotiifviid,  ellei-  annat  slikt, 
»ther  ej  tins  ägare  till,  tag(!  jordägai-en  lialft  oeji  lialft 
»then  som  liitto.  Ar  det  gammalt  mynt,  giill,  silf- 
»ver,  koppar,  metall  eller  andra  konststycken, 
»då  bur  han  thet  Konungen  binda.  Löser  Ko- 
»nimgen  thet  in,  gitve  honom  fulla  väi-det  oeh 
»en  åttondedel  thortill;  tln-n  lösn  belialle  han 
»som   hitte.» 

Härigenom  skedde  således  icke  någon  annan  ändring 
i  den  förut  gällande  fyndlagen,  än  att  en  större  föi-del 
bereddes  åt  hittaren. 

Xåoon  ansvarsbestämmelse  för  uraktlåtenhet  att 
hembjuda  anträftadt  fynd  intogs  icke  i  allmänna  lagen. 
Sådan  l)estämmelse  tillkom,  med  anledning  af  ett  i  Fin- 
land anträffadt  och  förskin »xradt  större  mvntfvnd,  först 
i  ett  Konjrlifft  »Circulaire»  af  den  "io  Augusti  1755,  i 
hvilket  stadgas,  att  den,  som  icke  angifver  utan  för- 
smälter, undandöljer  (dier  till  andra  bortsäljer  anträffadt 
fvnd,  skall  utan  lösen  mista  det  han  hitte,  samt  l)öta 
dubbelt  så  mycket,  som  han  deraf  förtegat  eller  för- 
snillat  hafver. 

Den  på  Kongl.  \'itterhets  Historie  och  Anti<|vitets 
Akademiens  underdåniga  hemställan  oeh  i  eidighet  med 
Akademiens  förslag  utfärdade  Kongl.  Förordningen  af 
den  17  April  1828  angående  forntida  minnesmärkens 
fredande  och  bevarande  innehåller,  med  afseende  i)å  jord- 
fynd, icke  annat  iin  livad  som  redan  finnes  föreskrifvet 
i  1684  års  fyndplakat,  17.'.1  ars  allmiinna  Lag  och  cir- 
kuläret af  den  20  Augusti  1755.  l\>rnsaker  af  guld, 
silfver,    koppar    och    metall    uinnnas    uttryckligen   i 


268  OM    HEMBL'D    AF    BROXSFYND.  5 

såväl  nämnda  fynd-plakat  som  i  allmänna  lagen.  De  i 
1828  års  förordnino-  tillaoxla  orden  '^sten  och  trä«  in- 
begripas,  jemte  mycket  annat,  i  de  äldre  författningarnes 
ord:  »sanipt  andra  rare  stycker»  —  »eller  andra 
konststycken.»  Tillä2:o;et  efter  1807  års  allmänna  lag;- 
förklaring,  att  den,  som  ej  orkar  bota,  straffas  med 
kroppsplikt,  innehåller  icke  någon  ny  skärpning  af  det 
förut  stadgade  ansvaret  för  fj^ids  undandöljande  eller 
förskino-rino-  endast  en  hänvisnin<r  till  den  allmänna 
föreskriften  om  böters  förvandling.  Det  klander  man, 
med  anledning  af  denna  hänvisning,  ofta  från  visst  håll 
hört  upprepas  om  barbariet  i  vår  f3'ndlag,  och  hvarmed 
man  äfven  inför  utländinoar  bemödat  sis;  att  förhåna 
denna  la»',  drabbar  således  Svenska  lajjstiftninoen  i  all- 
mänhet,  och  icke  särskildt  1828  års  förordning. 

Med  anlednino-  af  en  vid  riksdaofen  af  då  varande 
Professoren  F.  F.  Carlson  väckt  motion,  anhöllo  Rikets 
Ständer  i  underdånig  skrifvelse  den  6  Juli  1857,  att 
Kongl.  Maj:t  måtte  täckas  utfärda  ny  författning  till 
skyddande  af  fäderneslandets  fornlemningar.  Den  på 
(rrund  häraf  utfärdade  Kono-1.  Förordnin^-en  af  den  29 
November  1867  innehåller  icke  nåo;on  utsträckninsf  af 
äldre  stadganden  om  hembud  af  jordfynd,  utan  tvärtom 
en  mycket  väsendtlig  eftergift,  i  det  Kongl.  Maj:t,  i  öf- 
verensstämmelse  med  Kongl.  Vitterhets  Historie  och 
Antiqvitets  Akademiens  underdåniga  förslag,  icke  för- 
behållit sig  hembud  af  andra  jordfynd  än  fornsaker  m.  m. 
af  guld,  silfver  och  ko.ppar  eller  brons  (s.  k. 
metall),  lemnande  fritt  åt  den,  som  hittar  andra  forn- 
saker,  att,  om  han  så  vill,  desamma  Kongl.  Maj:t  och 
Kronan  herabjuda.  Ansvarsbestämmelsen  för  uraktlåtan- 
det att  hembjuda  fynd  af  guld,  silfver  och  ko])par  eller 
brons  är  oförändrad  bibehållen,  dock  utan  någon  före- 
skrift om  böters  förvandling,  hvilken  genom  allmänna 
Lagen  bestämmes. 


G  OM    IIKMniI>    AF    IIRONSFYND.  200 

Akailciiiiciis  iill>t  \  rkainlc  al  (j(\  aiin;'iimi<la  ('ftcrii^ift 
IkuIc  .sin  L-ruml  dcri,  att  Stiitoiis  Ilistoi-iska  Mu.sciiiii  nu- 
mera  ctj^er  liögst  l)(3tyfllii2a  förräd  af  foi-nsakcr  af"  rin^rare 
niatorielt  värde,  särdeles  af  sten,  och  sålunda  inom  dcnmi 
afd(dning  icke  vidare  l^ehöfvcr  annan  tillökning,  :in  af 
enstaka  pjeser,  som  i  afseende  }»a  form  eller  fyndort 
eller  af  annan   orsak   eiza  särskild   märkvärdiiihet. 

Detta  är  deremot  icke  förhållandet  med  fornsaker 
af  "fuld.  silfver  och  hrons,  hvaraf  åidiefcn  iid<omma  ina 
former  och  variationer,  som  öfver  foiMitidens  smak,  konst- 
färdighet, seder  och   andra   förhållanden  sprida  nytt  ljus. 

livad  särskildt  bronsen  beträffar,  l)ör  anmärkas,  att 
f}iid  af  denna  metall  icke  —  såsom  i  Fornminnesföre- 
ningens underdåniga  hemställan  och  den  skrifvelse,  på 
hvilken  denna  väsentligen  grundas,  synes  antagas  —  ute- 
slutande tillhöra  Bronsåldern.  Arbeten  af  brons 'och 
koppar  i  form  af  kärl  och  andra  husgcråd,  smycken 
af  otaliga  former,  1)eläggning  på  jernvapen  m.  m.  genom- 
gå både  den  äldre  och  den  nyare  Jernåldern  samt  me- 
deltiden och  förekomma  talrikare  inom  det  o-amla  Sve- 
liges  område,  än  i  dess  nuvarande  sydligaste  provinser. 
Dessa  fornsaker,  ehui"u  iemförelsevis  vuii^re,  äro  af  stor 
vigt  för  den  vetenskaplige  forskaren,  som  vill  studera 
fäderneslandets  forntid  samt  vårt  folks  kulturhistoria  och 
slägtska})  ellei-  beröring  nu'd  andra  folk,  och  böra  der- 
före  fortfarande  förbehållas  åt  Riksmuseet.  Det  är  af 
höofsta  vifjt  att  fvnd,  såväl  af  hvad  man  e<i"entlii»en  kallar 
fornsaker,  som  af  mynt  (sådana  hittas  ofta  icke  blott  af 
guld  och  silfver,  utan  äfven  af  l)rons  elK-r  koppar)  bliha 
af  sakkuiniiiifa  personer  <iranskade  oförski  n  iii-ade, 
hvilket  sannolikt  sällan  skulle  blifva  häutlelsen.  om  hit- 
taren  egde  att  deraf  föryttra  större  ellei-  mindre  partier 
åt  först  kommande   kö]»are. 

Med  l)ibehallandet  af  skyldiglieten  att  hembiuda 
bronsfvnd     har    man     iifven    afsett    hittarens   föi"d(d.       Tv 


270  OM   HEMBUD   AF   BRONSFYND.  7 

mången  hittare  saknar  förmåga  att  skilja  mellan  guld 
och  brons,  hvilket  genom  talrika  exempel  skulle  kunna 
bestyrkas.  Således  kunde  icke  sällan  inträfia,  att  den, 
som  hittat  en  fornsak  af  guld,  blefve  narrad  att  för  en 
obetydlig  penning  lemna  den  ifrån  sig,  på  grund  af  en 
bedräglig  köpares  försäkran,  att  den  endast  består  af 
brons.  Något  sådant  kan  icke  inträfta,  om  hittaren,  en- 
ligt lagens  föreskrift,  hembjuder  sitt  fynd,  det  må  vara 
af  guld  eller  brons,   åt  staten. 

Den  ofvannämnda  af  Kongl.  Maj:t  gillade  förändrin- 
^i^en   i   1867   års  Förordnino;   afsåo-    äfven   att    brin":a  för- 

O  DO  O 

ordningens  ordalag  i  afseende  på  fynd  i  fullkomlig  öf- 
verensstämmelse  med  den  allmänna  ännu  "-ällande  Lao-en. 
Som  bekant  är  har  stadgandet  om  hembud  af  fynd  från 
1734  års  Lag  öfvergått  i  den  så  kallade  promulgations- 
lagen  (16  §,  mom.  3)  af  den  16  Februari  1864,  och  kan 
således  icke  upphäfvas  eller  ändras  i  annan  ordning  än 
den,  som  i  87  §  Regeringsformen  föreskrifves. 

Följderna  af  1828  års  Kongl.  Förordning  rörande 
hembud  af  fynd  hafva  redan  blifvit  antydda.  Först  ge- 
nom denna  förordning  och  de  underrättelser  om  dess 
innehåll,  som  i  Svenska  almanackorna  blifvit  införda, 
har  den  hos  en  stor  del  af  allmogen,  äfven  efter  ar 
1734,  bibehållna  föreställningen,  att  Kronan  eger  utan 
lösen  behålla  '3  af  hembudet  jordfynd,  blifvit  skingrad. 
Då  före  år  1828  sällan  fiera  än  två,  tre  eller  möjligen 
ett  tiotal  af  fynd  under  ett  är  hembjödos,  har  efter 
nämnda  förordnings  utfärdande  antalet  städse  mer  och 
mer  tilltagit  och  uppgått  till  hundratal  på  året.  Här- 
igenom och  medelst  inköp  af  enskilda  samlingar  har 
Riksmuseet  vunnit  en  sådan  tillvext,  att  det,  såsom  re- 
dan är  närandt,  med  afseende  på  den  förhistoriska  tiden 
intager  ett  af  de  främsta  rummen,  vetenskapen  till 
fromma  och  fäderneslandet  till  heder. 

Märkvärdigt  nog  började  samtidigt  med  utfärdandet 


OM    IfF.MIUT)    AF    HR»  »XSFYMi.  27 


iif  1828  ars  toi^ordniiig,  (»di  incdaii  dfii  iiiiiiii  Viir  ;l''''i1- 
laiide,  de  dittills  föirji  i'ika  nni.sci-i-iia  i  (  psahi  «)<'li  l.uiid 
vinna  hctydligarc  tilKcxt  iin  löiMit.  AfVcn  (ii  odi  an- 
nan gynmasii  samling'  hOijadc  bildas  (dier  \  iniiinarc  för- 
kotVas  genom  enskildas  gafvor.  Dcijemte  ujipslodu  en 
stor  mängd  af  enskilda  sandingar,  inneliallande  talrika 
tornsaker  frän  Sten-,  lirons-  ucli  Jei-n-aldern.  Detta 
förhållande  visar  ovedersägligt,  att  lH-28  ars  for(jrdning, 
pa  sannna  gäng  den  möjliggjort  bildandet  af  ett  national- 
museum, icke  lay;t  hinder  för  sandiniiars  bildande  vid 
läroverken   eller  för  den  enskilde  forskarens  sandinirslust. 

Icke  mindre  märkligt  är,  att  arkeologiens  uppblomst- 
rinir  till  ett  verklii^-t  vetenskai)li'::t  studium  inom  fäder- 
neslandet  inträffat  först  efter  den  tid,  da  denna  förord- 
ning utfärdades,  och  att,  medan  den  ännu  var  gällande, 
inom  åtskilliga  provinser  bildats  fornminnesföreningar, 
vittnande  om  ett  städse  mera  utbredt  intresse  för  forn- 
kunskapen.  Naturligtvis  hafva  äfven  andra  orsaker  häi'- 
till  medverkat.  Men  under  sådana  förhallanden  är  man 
l)erät:tiijjad  fråo^a:  Hvai"i  består  den  skada,  som  denna 
förordning  påstås  hafva  astadkomnut? 

Men,  invänder  nuui,  det  anförda  visar,  att  förord- 
I ungen  icke  allestädes  blifvit  efterlefd,  och  en  författ- 
ning, som  icke  efterlefves,  bör  atskaffas^).  Författningen 
har  dock  manircnstädes  och  i  nui,n";a  fall  blifvit  iakt- 
tagen.  Derom  bär  Statens  Historiska  Museum  vittne. 
Sannt  är,  att  någon  förföljelse  frun  auktoriteternas  sida 
mot  de  öfriija  otfentli«ia  nuiseerna  eller  mot  enskilda 
vetenskapsmän  och  sändare  icke  egt  rum.  En  sådan 
förföljelse  skulle  varit  sa  mycket  mera  otjenlig,  som  de 


')  Lag  och  iöilattuiiigar  rörande  jagt,  fiske,  tullbeliaiiclliiig  af  varor 
införda  frän  utlandet,  öfverträdas  otaliga  gånger  livarje  är,  men  icke  har 
luau  liäraf  funnit  skäl  att  npphäfva  dessa  fiirfattningar.  Icke  heller  lär 
väl  niiiroH  kunna  bestrida  att  dessa  författningar,  eliuru  de  niängen  gäng 
öfverträdas,    främjat   det   med   deras   utfärdande   afsedda   ändamålet. 


272  OM  HEMBUD   AF   BRONSFYND.  9 

enskilda  sainlarne  tillvaratagit  mycket,  som  aldrig  skulle 
blifvit  Staten  liembjudet,  och  de  flesta  af  dessa  samlingar 
efterhand  ino^ått  antinoen  i  Riksmuseet  eller  i  de  offent- 
lio;a  läroverkssamlino-arne.  Men  en  hvar  inser,  att  för- 
hållanden  kunna  inträffa,  då  en  författning,  sådan  som 
den  öfverklagade,  kan  vara  behöflig  att  använda^). 

Jag  skall  nu  till  granskning  upptaga  de  skäl,  som 
blifvit  af  Fornminnesföreningen  anförda  till  stöd  för  dess 
hemställan  om  ändring  i  fyndlagen,  hvilka  skäl  förmod- 
ligen böra  anses  som  svar  på  den  nyss  framstälda 
frågan. 

Förenino^ens  skrifvelse  omnämner  »onödio-heten  af 
»att  på  ett  ställe  sammanföra  ett  obegränsadt  antal  full- 
»komligt  likartade  exemplar  af  de  särskilda  typiska  forn- 
»saksformerna.» 

Detta  yttrande  tycks  antyda,  att  Föreningens  med- 
lemmar icke  gjort  sig  mödan  att  kasta  en  blick  på  de 
samlingar,  som  i  Statens  Historiska  Museum  förvaras. 
De  skulle  i  sådant  fall  icke  kunnat  undgå  att  märka  den 
oändligt  varierande  mångfalden  inom  hvarje  grupp  af 
fornsaker,  som  der  finnas  utstälda.  Dessa  för  arkeolo- 
gien och  konsthistorien  vigtiga  variationer,  bildande  ota- 
liga öfverofåns^ar,  kunna  endast  i  en  rik  samling  och  i 
en  samling,  som  företer  profstycken  från  olika  delar  af 
landet,  iakttai2:as.  Verklio^a  dui)letter  af  fornsaker  äro 
mycket  sällsynta.  Och  äfven  om  man  skulle  kunna  i  en 
sådan  samling  förevisa  en  eller  annan  duplett,  bör  detta 
för  ingen  del  anses  onödigt;  ty  först  derigenom  bevisas, 
att  en  sådan  fornsaksform  haft  en  större  utbredning, 
hvarom  man  icke  af  ett  enstaka  exemplar  kan  draga 
någon  slutsats.  Det  är  just  genom  sin  stora  rikedom 
på  exemplar  inom  hvarje  fornsaksgrupp,  som  Köpen- 
hamns   Museum    blifvit    så  lärorikt  och   utöfvat  sä  stor- 


')  T.   ex.    alt    hindra    bortförandet    af  vara   rornsaker  till   främmande 
land. 


10  OM    HEMHUlJ    AK    IJKONSFYNl).  273 

iirtadt  iiifl}taii(l('  p.i  dru  aikcologisku  foi-skniiigeii.  -lag 
kiin  icke  inse,  livai-förc  man  Ick<'  at  dot  Svoiiska  Iliks- 
inuseet  l>Or  bereda  saiuiua  lurdel  ueli  gOra  det.saiiiiiia 
lika   lärorikt^). 

I  Föreiiiiiirens  skrilVelse  oiiiiiaiiuies  vidare  »det  lur 
»den  alliuäniia  })ildniii<j:eii  och  fornforskiiiiif^en  menliga 
»af  detta  öfverdrifna  centraliserande,  li vilket  hindi-ar 
»kännedomen  om  våra  lösa  fornsaker  att  Idifva  allmän- 
»nare  spridd  och  sJlrskildt  bcröfvar  kulturhistorikern, 
»ethnologen,  konsthistorikern  och  den  studerande  ung- 
»domen  möjligheten,  att  pa  mer  än  ett  enda  ställe  fa 
»ex  visu  studera  desamma.» 

Det  är  i  sanning  ett  besynnerligt  påstående,  att 
kulturhistorikern,  ethnologen  och  konsthistorikern  skulle 
med  större  fördel  kunna  idka  studier  genom  att  resa 
landet  omkring,  för  att  i  spridda  oftentliga  och  en- 
skilda små  samlino^ar  beskåda  der  förvarade  enstaka 
fornsaker,  än  genom  att  i  en  rik  och  vetenskapligt  ord- 
nad centralsamlin":  betrakta  fullständiga  serier  inom 
hvarje  slag  af  forntidens  arbeten,  och  iakttaga  dessas 
utbredning  inom  landet  och  i  följd  deraf  vexlande 
former "). 

En  sådan  hela  riket  omfattande  sanding  kan  icke 
erhålla  en  lämpligare  plats  än  i  hufvudstaden,  der  dess- 
utom de  största  och  rikaste  samlingarne  inom  andra 
kunskapsområden  äro  anlagda.  Hvarhelst  en  sådan  saui- 
linir  förläixffes,  måste  den  för  forskare  i  vissa  delai*  af 
landet  blifva  aflägsen.     Men   ett   större  eller  ringare  af- 


')  Det  är  eii  känd  sak  att  både  i  äldre  och  nyare  tid  ensidiira 
liugskott  och  orimliga  antaganden  inom  arkeologien  haft  sin  grund  deri, 
att  man  dragit  slutsatser  af  enstaka  eller  fätaliga  föremål,  utan  tillfälle 
att  granska  fullständigare  serier. 

-)  Förhållanden  kunna  dessutom  inträffa,  att  den  enskilda  samlingen 
icke  är  tillgänglig,  när  den  kringresande  forskaren  infinner  sig.  Den 
offentliga  Rikssamlingen  är  dercmot  ständigt  tillgänglig. 

Antii/v.   TiJskrijt.     1.  18 


274  OM   IIEMBUD    AF    BRONSFYND.  11 

stånd  betyder  nu  för  tiden  mindre  än  förr.  Det  om- 
nämnda hindret  för  ett  allmänt  spridande  af  kännedom 
om  våra  lösa  fornsaker  linnes  dessutom  icke.  Univer- 
sitetet i  Upsala  eger  en  vacker  samling  af  fornsaker  och 
dervarande  lärare  och  studerande  hafva  blott  att  före- 
taga två  timmars  färd,  för  att  studera  i  Riksmuseet. 
Lunds  universitet  har  en  ännu  rikare  samling,  näst 
Riksmuseet  den  största  och  värdefullaste  inom  landet. 
För  dervarande  lärare  och  ungdom  är  det  storartade 
Danska  Riksmuseet  i  Köpenhamn  lika  lätt  tillgängligt, 
som  det  Svenska  för  Upsalaborne.  Vid  de  flesta  ele- 
mentarläroverk tinnes  åtminstone  början  till  ett  arkeo- 
logiskt museum.  Om  någonstädes  ett  sådant  ännu  sak- 
nas, möter  dess  anläggande,  enligt  hvad  förut  blifvit 
anmärkt,  icke  hinder,  så  mycket  mindre  som  dessa 
samlingar  äro  att  anse  som  offentlig  egendom.  Kongl. 
Vitterhets  Historie  och  Antiqvitets  Akademien  har  upp- 
manat de  fornminnesföreningar,  som  med  Akademien 
satt  si"'  i  förbindelse,  att  bilda  saralinorar  af  fornsaker 
helst  på  sådana  ställen,  der  de  kunna  blifva  för  den 
studerande  ungdomen  tillgängliga  och  gagnande.  Aka- 
demien har  dervid,  efter  ömsesidig  öfverenskommelse, 
förbehållit  sig,  att  i  händelse  en  sådan  fornminnes- 
förening skulle  genom  köp  erhålla  en  fornsak,  som 
kunde  vara  behöflig  att  fylla  en  väsendtlig  lucka  i 
Rikssamlingen,  Akademien  i  sådan  händelse  må  kunna, 
mot  kontant  betalning  eller  genom  lämpligt  byte,  få 
förvärfva  densamma  för  statens  samling'.  Ännu  har 
något  sådant  köp  eller  byte  icke  behöft  sättas  i  fråga. 
Akademien  har  dessutom,  för  att  till  studerande 
ungdom  sprida  kunskap  om  vårt  lands  fornsaker,  gått 
längre,  än  ens  Fornminnesföreningen  satt  i  fråga,  der- 
igenom  att  Akademien  till  alla  folkskolelärare-semina- 
rier i  riket  utdelat  små  samlingar  af  fornsaker,  för  att 
användas  vid  undervisningen  af  de  personer,  som  sedan 


12  OM    1IK.M!U'I1    AK    HKONsrVND.  275 

i  sin  ordniiit^r  äru  hast  i  Tillfiillc  att  bibringa  alhiiogens 
barn  en  sådan  kunskap  orh  bos  dem  väcka  liog  att  till- 
varataga de  forntidslenmingar,  som  af  dom  kunna  an- 
träffas. 

Slutligen  torde  det  tillåtas  att  fräga:  Da  Riks- 
museet pä  bestämda  tider  ärligen  besökes  i  medeltal 
al"  tjugo  tusen  i)ersoner  \  livaribland  resande  frän  alla 
trakter  af  landet,  allmoge,  soldater,  tjenare  m.  11.,  samt 
då  större  och  mindre  afdelningar  af  studerande,  både 
manliga  och  tjvinliga,  \  id  hufvudstadens  läroverk  tid- 
tals infinna  sig  der,  för  att  genomgå  ordentliga  kurser, 
allt  under  värdarepersonalens  ledning,  —  månne  icke 
detta  museum,  långt  mera  än  alla  landsortsmuseer  till- 
sammanstagne, bidrager  att  sprida  kännedom  om  våra 
lösa  fornsaker? 

Föreningen  ifrågasätter  vidare,  »om  icke  centrali- 
»sation  af  våra  lösa  fornsaker  på  en  enda  plats,  i  ett 
»enda  museum,  medför  andra  betänkligheter,  än  de  re- 
»dan  anförda,  enär  man  kan  tänka  sig  möjligheten  af 
»att  en  sådan  centralsamlinij  "fenom  en  förhänande  elds- 
»våda  eller  ett  anfall  af  en  i  landet  inb]*}'tande  fiende 
»skulle  kunna  helt  ocli   hållet  förstöras.» 

Om  denna  betänklighet  ansåges  ega  någon  bety- 
delse, skulle  man  naturlifrtvis  aldriir  bilda  na<ron  större 
samling,  vare  sig  af  målningar,  skulpturarbeten  eller  an- 
dra konstsaker,  niynt,  böcker,  manuskripter,  naturalier 
m.  m.  Jag  l)efarar,  att  herrar  artister,  konstälskare» 
numismatici,  lärdomsidkare,  bokvänner,  naturforskare, 
m.    H.    icke    skulle    vara  belåtna,  om   i-n   tlylik  försigtig- 


^)  Statens  Historiska  Museuin  och  Kotitjl.  M\  iitknbinettet  iiullas  två 
<l;i;jar  i  livarje  vecka,  året  om,  med  uiuiatita»;  af  Jul-  och  PiUkvecknii, 
utan  afgift  öppna  lör  allmiinhetcn.  Ar  1871  var  antalet  i)esökande 
20,374.  Ar  187"2  uppifick  deras  antal  till  2ti,745.  For  vetenskaps- 
män, konstnärer  och  andra,  som  önska  studera  eller  lienita  niijjou  sär- 
skild  uppl\siiini^,   äro  sandiiigarne  alla  söekueda!>;ar  ti ll«;än inliga. 


276  OM   IIEMBUD   AF   BRONSFYND.  13 

het  skulle  tillämpas  på  de  facksamlingar,  som  för  dem 
och  deras  studier  äro  af  vigt.  Hvad  som  gäller  om 
dessa  forskare  gäller  i  fullt  lika  mått  om  arkeologerne. 

För  öfrigt  torde  väl  vådan  af  eldsfara  och  tjufvars 
inbrott  vara  ringare  för  en  samling,  som  förvaras  i  salar 
med  eldfasta  hvalf  till  tak  och  golf,  jernluckor  för  fön- 
stren och  jernklädda  dörrar,  vattenrör  med  kranar  i 
murarne  samt  vaktposter  utanför  huset,  än  för  de  sam- 
lingar, som  i  landsorterna  förvaras  i  lokaler,  der  dylika 
försio-tio-hetsmått  sannolikt  icke  blifvit  vidtao-na.  -  Var- 
nande  exempel  i  sådant  afseende  lemna,  för  att  stanna 
endast  inom  den  senaste  tiden,  samlingarnes  öde  i  Visby 
och  Gefle  ^). 

Faran  för  en  i  landet  inbrytande  fiende  är  lika  stor 
i  landsorterna,  som  i  hufvudstaden.  Man  må  endast 
erinra  sig  förhållandet  med  den  dyrbara  antiqvariska 
samlingen  i  Flensburg '). 

Föreningen  yttrar,  »att  vissa  fornsaker  äro  i  en 
»landskapssamling  af  vida  större  betydelse  än  annor- 
»städes,  såsom  särskildt  betecknande  för  landskapets 
»specialhistoria.» 

Vigten  och  betydelsen  af  landsortsmuseer  äro  här 
ofvan    redan    omnämnda   och   erkända,  såsom  medel  att 


^)  Hvad  som  fanns  af  ädel  metall  i  Visby  elementarläroverks  sam- 
ling bortstal»  för  några  år  sedan,  men  lär  lyckligtvis  senare  återfunnits, 
gömdt  i  en  stenmur.  Eldsvådan,  som  år  1869  lade  Gefle  stad  i  aska, 
förtärde  äfven  läroverkets  samlingar.  Författaren  besökte  förlidet  år 
(1872)  ett  landsorts-museum,  der  man  sade  sig  hafva  en  märklig  forn- 
sak  att  visa.  Den  fanns  mellertid  icke.  Den  hade  af  någon  förut  be- 
sökande samlare  blifvit  bortsnappad.  I  Statens  Museum  förvaras  allt, 
som  möjligen  skulle  kunna  fresta  dylika  samlare  att  medtaga,  under  glas 
i  lästa  skåp  ocli  montrer.  I  hvarje  rum  är  dessutom  under  de  offent- 
liga förevisningarne  en  vaktbetjent  anstäld,  att  hafva  vaksamt  öga  på  de 
besökande. 

-)  Vid  Tyska  härens  antågande  gömdes  samlingen,  men  måste  seder- 
mera utleranas  till  segrarne. 


14  OM  iir.Mnrn  af  imoNsFVNn.  277 

sprida  kuiiskiip,  i  syiimTliet  till  den  studerande  mif^- 
domen.  Men  antagandet  att  en  landskapssandinfr  skulle 
vara  viktigare  l\u  ett  riksnujscuni,  är  lika  ogiltigt, 
som  om  man  ville  \i-ka,  att  en  del  in-  vi<;tiijare  Un  det 
hela,  eller  att  en  detaljkunskaj)  ;ir  al"  större  vilrde  än 
en  omfattande  vetenskaplig  insigt.  leke  något  Svenskt 
landskap  bildar  i  arkecdogiskt  afsecndc  ett  afslutadt 
helt  ^).  Bronsålderns  fornsak<'r  —  hvilka  förmodligen 
här    närmast    åsyftas  tillhöra    icke    ensamt  Sveriges 

sydligaste  provins.  De  anträffas,  om  än  sparsammare, 
i  rikets  flesta  öfriga  landskap.  Till  och  med  brons- 
åldersgrafvar  finnas  i  flera  provinser,  äfven  inom  det 
gamla  Sveriges  område.  För  att  vinna  en  samman- 
hängande kunskap  om  dessa  och  öfriga  fornsakers  ut- 
bredning inom  fäderneslandet  och  följaktligen  om  ut- 
bredningen af  de  folkstammar,  som  dem  begagnat,  fin- 
nes icke  säkrare  medel,  än  att  på  ett  ställe  kunna  före- 
visa vederbörligen  ordnade  fynd  från  landets  olika  delar. 
Ovedersägligt  är,  att  en  sådan,  det  hela  omfattande, 
offentlig  samling  lemnar  rikare  fält  för  vetenskaps- 
mannens studier,  än  en  eller  fiera  enskilda  samlingar, 
hvilka  icke  kunna  l)lifva  lika  fullständiga,  snart  kunna 
förskingras  och  möjligtvis  till  utlandet  föryttras.  Det 
är  ej  mindre  för  honom,  än  för  vetenskapen  af  stor 
vigt,  att  de  fornsaker,  på  hvilka  hans  åsigtcr  och  fram- 
ställningar grunda  sig,  förvaras  i  en  offentlig  samling, 
städse  tillgänglig  för  andra  forskare,  som  vilja  i)röfva 
tillförlitligheten  af  dessa  åsigter  och  framställningar  eller 

o  c  D 


')  Den  arkeologiska  vetenskapens  uppgift  är  icke  att  söka  utröna 
Skånes  eller  Södermanlands  eller  Jemtlands  etc.  fornhistoria,  utan  hela 
landets.  För  kunskapen  om  den  iildsta  tidens  befolkning  har  den  fordna 
riksgränsen  eller  den  nuvarande  landskapsindelningen  icke  ringaste  be- 
tydelse. Tvertom  erhåller  de  särskilda  landskapens  fornhäfd  sin  bästa 
belysning    ur    en     hela    landet     omfattande    och    pa    lämpligt  sätt  ordnad 


samling. 


278  OM   HEMBUD   AF   BRONSFYND.  15 

bereda  sig  en  sjelfstäiidig  öfvertygelse  i  afseende  på  det 
behandlade  ämnet.  Det  bör  väl  icke  anses  för  arkeo- 
loo^en  vara  olä£:lio:are  att  studera  i  de  o£fentlio;a  muse- 
erna,  än  det  är  för  historieskrifvaren  att  anställa  forsk- 
ninorar  i  de  ofPentlio^a  arkifverna. 

Förenino^ens  antao-ande,  att  Riksmuseet  skulle  af 
Bronsålderns  fornsaker  lättare  och  med  mindre  kostnad 
hafva  erhållit  ett  rikare  förråd,  om  hvarken  i  1828  eller 
1867  års  förordning  funnits  något  förbud,  emedan  i 
sådant  fall  de  privatsaralingar,  som  till  detta  museum 
blifvit  inköpta,  skulle  innehållit  ett  större  antal  af  dessa 
fornsaker,    anser    jag    sakna   giltig   grund  ^).     Om  någon 


^)  Fördelen  att  genom  inköp  af  enskilda  samlingar  rikta  Statens 
Museum  har  redan  här  ofvan  blifvit  omnämnd  och  har  äfven  blifvit  till- 
godogjord, allt  sedan  Statens  samling  år  1846  erhöll  en  rymligare  lokal. 
Men  antager  man,  att  Statens  Museum  endast  bör  riktas  genom  inköp 
af  dylika  samlingar  och  att  på  grund  häraf  den  gällande  fyndlageu  bör 
upphäfvas,  så  begår  man  ett  stort  misstag,  hvilket  ej  blott  för  museum, 
utan  framför  allt  för  vetenskapen  skulle  medföra  de  menligaste  följder. 
Det  är  icke  samma  förhållande  med  ett  museum  för  fornsaker,  som  med 
ett  konstmuseum  eller  ett  bibliothek.  Om  en  sällsynt  målning  eller  en 
rar  bok  förvärfvas  åt  den  offentliga  samlingen  några  år  förr  eller  senare, 
betyder  föga  i  vetenskapligt  afseende.  Helt  annat  är  förhållandet  med 
en  antiqvitetssamling,  hvars  oafbrutna  tillvext  är  ett  vilkor  för  den  ännu 
i  utveckling  stadda  vetenskapens  fortgående  utbildning  och  för  möjlig- 
heten att  följa  dess  framsteg  i  andra  länder.  Ett  eller  flera  tiotal  af  år 
kunna  förgå  innan  någon  enskild  samling  erbjudes  till  inköp.  Under 
tiden  skulle  Riksmuseet  sakna  tillfälle  att  erbjuda  nya  ämnen  för  forskaren. 
Och  när  slutligen  en  enskild  samling  hembjudes,  kan  det  hända  att 
agaren  för  dess  aflåtande  fordrar  så  hög  betalning,  att  inköp  icke  kan 
sättas  i  fråga.  Eller  ock  händer  att  den  enskilda  samlingen,  jemte  några 
få  goda  och  värdefulla  saker,  innehåller  i  öfvervägande  mängd  allmänna 
eller  i  vetenskapligt  afseende  värdelösa,  icke  desto  mindre  i  pris  högt 
uppskattade  föremål.  Då  egaren  icke  vill  dela  sin  samling,  skall  Staten, 
för  att  erhålla  några  få,  för  det  offentliga  museet  behöfliga  saker,  nödgas 
med  dryg  Jcostnad  inlösa  äfven  sådant  som  icke  behöfs,  måhända  icke 
ens  kan  uppläggas  i  denna  samling.  Vi  hafva  ett  färskt  exempel  i 
juveleraren    Hammers    hembud    af   sin    enskilda  samling  åt  Staten  för  en 


16  U.M   lIEMBll)   AF    15R0NSFYND.  279 

hittare  låtit  fyndlagen  hiiulni  sig.  att  Icimia  en  fornsak 
till  någon  enskild  samlare,  så  skulle  man  väl  förmoda 
att  han,  enligt  lagens  ImkI,  ansett  sig  bura  hend)jiida 
densamma  åt  Kronan;  t\  Itircningens  förmenande,  att 
hittaren  hellre  bortkastat  eller  förstört  sitt  fynd,  för  att 
undvika  trassel  med  kionohctjcningen,  synes  vara  allt- 
för orindigt,  på  samma  gång  det  innebär  en  utan  tvif- 
vel  obehörig  beskyllning  mot  Kronans  tjenstepersonal. 
Om  ett  sådant  förhallande,  som  Föreningen  antyder, 
mellan  denna  personal  oeh  allmogen  möjligtvis  på  nå- 
got enstaka  ställe  företinnes,  lär  det  likväl  för  ingen 
del  vara  allmänt. 

Föreningen  anför:  »Erfarenheten  har  tyvärr  visat, 
»att  just  sådana  fornsaker.  hvilka  det  är  enskilde  in- 
»hemske  samlare  förbjudet  att  förvärfva  och  ega,  trots 
»den  åberopade  nådiga  Förordningen,  hvilken  icke  kan 
»tillräckligt  öfvervakas,  af  utländska  kringresande  upp- 
»köpare  efterforskas  och  förvärfvas,  så  att  till  och  med 
»en  systematisk  transitohandel  med  slika  Svenska  forn- 
»saker  eofer  rum  öfver  Danmark  till  Eno-land  och  flera 
andra  länder.» 

Det  är  väl  bekant  att  sådana  främmande  up})köpare 
göra  goda  affärer  med  alla  slair  af  fornsaker,  i  svnner- 
het  i  Skåne,  ja,  till  och  med  att  Svenska  iippliandlare 
helt  öppet  gå  dylika  spekulanter  tillhanda,  naturligtvis 
med  god  vinst,  hittaren  till  föga  fromma,  då  han  ge- 
nom hembud  åt  Staten  kunnat  erhålla  vida  högre  be- 
talning').    Men    om    Lagen    ej    kan    förekomma  denna 


summa  af  en  million  sex  hundra  tusen  riksdaler  riksraynt  —  ett  anbud, 
som,  med  afseende  på  så  väl  samlingens  innehåll  som  den  betingade  löse- 
sumnian,  icke  kunde  antagas.  Att  bryta  sönder  en  gammal  lag,  för  att 
ytterligare  uppmuntra  dylik  industri,  skulle  för  Staten  vara  hvarken 
värdi"t  eller  nvtti";t. 

')    Klart    är    att    dessa    uppköpare    skola  göra  goda  aflarer,   om   den 
ifrågasatta    laglöriindringen    genomföres.     Hittaren,    som    i    de    flesta  fall 


280  OM  HEMBUD    AF   BRÖNSFYND.  17 

köpslagan,  icke  kan  man  väl  rimligen  påstå,  att  han 
dertill  är  vållande.  Säkert  är  att  nämnde  uppköpare 
och  transitohandlare  icke  skulle  önska  något  heldre,  än 
upphäfvande  af  den  ifrågavarande  lagen,  hvilken  mången 
gång  lagt  hinder  i  vägen  för  deras  bemödande  att  till 
utlandet  bortföra  våra  fornsaker;  och  lika  säkert  är,  att 
lagens  upphäfvande  skulle  hafva  till  följd,  att  högst  få 
fvnd  komme  att  stanna  i  offentlio-a  eller  enskilda  sam- 
lingar  inom  landet. 

Som  skäl  för  den  yrkade  förändringen,  till  och  med 
i  ännu  vidsträcktare  skala,  anför  Föreningen  exemplen 
från  Danmark,  Norge,  Tyskland,  Belgien,  Holland,  Frank- 
rike och  England,  der  det  påstås  att  något  förbud  för 
fyndens  fi'ia  användande  icke  finnes. 

Hvad  Danmark  beträffar,  är  denna  uppgift  så  till 
vida  oriktig,  som  den  urgamla  lagen  der  ännu  är  gäl- 
lande, att  s.  k.  »Dannefiv»,  det  vill  säga  fynd  af  guld 
och  silfver,  skall  ovilkorligen  hembjudas  Staten.  Enda 
skilnaden  mot  förhållandet  hos  oss  är,  att  Danska  lagen 
icke,  såsom  den  Svenska,  tillförsäkrar  hittaren  betalning 
med  en  åttondedel  öfver  materiela  värdet. 


icke  förstår  att  bedöma  värdet  af  det  fynd  han  gjort,  skall  för  en  obe- 
tydlig kontant  penning  lemna  det  åt  uppköparen,  då  han  deremot,  om 
han  velat  vänta  ett  par  veckor,  skulle  genom  hembud  ät  Staten  kunnat 
bekomma  en  mångdubbelt  större  lösen.  Vitterhets  Historie  och  Antiqvi- 
tets  Akademien  har,  för  att  åt  Statens  Historiska  Museum  rädda  en  eller 
flera  dyrbara  fornsaker,  någon  gång  nödgats  åt  dylika  uppköpare  betala 
icke  blott  tiofaldigt  utan  hundrafaldigt  mera  än  hvad  de  sjelfve  erlagt. 
Huru  litet  hittaren  vanligen  förstår  att  uppskatta  värdet  af  ett  fynd, 
upplyses  af  följande  exempel.  En  fattig  torpare  i  Västergötland  hittade 
för  några  år  sedan,  vid  bortrödjning  af  ett  stenrör,  en  praktfull  halskrage 
af  guld,  hvilken  han  utbjöd  till  salu  hos  en  guldsmed  i  Göteborg.  Denne 
gaf  honom  skriftligt  intyg  att  värdet  var  1,500  riksdaler.  Handeln  höll 
på  att  afslutas  då  Konungens  Befallningshafvande  fick  kännedom  om 
saken  och  ålade  hittaren  att  hembjuda  fyndet  åt  Kronan.  Han  bekom 
härigenom,  i  stället  för  den  af  guldsmeden  erbjudna  summan,  en  lösen 
af  2,123  riksdaler  47   öre. 


18  OM    HKMIiCl)    AF    lUiONSFVM).  281 

1  öfrigt  må  man  uumI  atseendi!  på  l/ildimdet  iif  det 
värdetulhi  lliksmusect  i  lvö[)crduimii  erinra,  att  töi'- 
liallandet  i  Danmark  icke  'Ar  detsamma  som  Ikjs  oss. 
Oriindläj;garen  af  det  Danska  Itiksmuseet  ocdi  deriemte 
af  reformen  i  nordiska  arkeologien,  den  liögt  fOrtjente 
Thomsen,  lyekades  genom  sin  entusiasm  framkalla  hos 
landets  invånare  en  utomordentlig  välvilja  för  d(itta  mu- 
seum, hvilket  snart  betraktades  ieke  blott  stuii  en  natiu- 
nal-egendom,  utan  som  en  national-ära,  till  följd  hvaraf 
gåfvor  inströmmat  oeli  fyndskatter  hembjudits  från  alla 
håll.  Något  sådant  kan  icke  åstadkommas  annorstädes, 
än  der  hufvudstaden  har  för  hela  landet  samma  be- 
tydelse som  Köpcnhanui  för  det  föga  vidsträckta  Dan- 
mark. Hvad  särskildt  Sverige  beträffar,  har  visserligen 
vårt  Historiska  Riksmuseum  rönt  och  röner  fortfarande 
många  och  storartade  bevis  på  enskildas  välvilja;  men 
icke  desto  mindre  vågar  jag  ej  antaga,  att  detta  vart 
nationalmuseum  i  alla  delar  af  landet  omfattas  med 
samma  patriotiska  hänförelse,  som  det  Kö[)enhamnska  i 
Danmark.  Som  bevis  huru  man  i  Danmark  uppfattar 
betydelsen  af  Riksmuseet  och  dess  förhållande  till  lands- 
orts-samlingarne, må  anföras  en  paragraf  ur  statuterna 
för  »Selskabet  till  Samling  af  Oldsager  i  A^iborg»:  »Kom- 
»mer  Selskabet  i  Besiddelse  af  sjeldne  og  vigtige  Gjen- 
»stande,  som  fortrinsviis  egne  sig  till  Opl)evaring  i  den 
»store  nationale  Sanding  i  Kjubenhavn,  vil  det  ansee  sig 
»pligtig  til  at  aftra^de  disse  til  hiin  Sanding  i  al  Fald 
»mod  at  erholde  andre  passende  Säger  i  Bytte». 

I   afseende    på   de    öfriga    som    exempel    åberopade  ^^ 
främmande    länderna  är  uppgiften    icke  heller  fullt   rik- 
tig.    Åtminstone  ett  land  inom  Tyskland,   nendigen  Ba- 
jern, har  en  fyndlag  ^).   Säkert  är  emellertid,  att  hvarken 

')  I  England  har  luan  i  senare  tid  funnit  sig  föranlåten  att  ut- 
sträcka fyndlagen  icke  blott  till  guld  och  silfver,  utan  iifven  till  brons 
och  andra  fornsaker.     Frän  Ungern   har  nian  begärt  ett  exemplar  af  Sve- 


282  OM  HEMBUD   AF   BRONSFYNt).  19 

Norge,  Tyskland,  Belgien,  Holland,  Frankrike  eller  Eng- 
land eger,  med  afseende  på  den  inhemska  förhistoriska 
tiden,  något  nationalmuseum,  som  kan  jemföras  med  det 
Danska  eller  det  Svenska.  Också  har  mer  än  en  utländsk 
vetenskapsman,  som  sett  och  beundrat  vår  rika  foster- 
ländska hufvudsamling,  medgifvit,  att  förhållandet  skulle 
i  hans  land  varit  annat  och  bättre  än  det  nu  är,  om 
man  der  egt  en  f3'ndlag  sådan  som  vår. 

Särskildt  bör  omnämnas  en  fördel,  som  denna  lag 
hos  oss  medfört  och  som  i  vetenskapligt  afseende  eger 
stor  betydelse,  att  de  f3^nd,  som  antingen  direkte  eller 
genom  Konungens  Befallningshafvande  hembjudas,  åt- 
följas af  uppgifter  om  lokalen,  der  de  anträffats,  och 
hvad  som  funnits  tillsammans,  jemte  andra  omständig- 
heter, som  kunna  sprida  ljus  öfver  de  funna  sakernas 
ålder  och  användande.  Uti  en  stor  del  af  de  enskilda 
samlingar,  Akademien  för  museum  inköpt,  saknas  be- 
klagligtvis  dylika  noggranna  uppgifter. 

Slutligen  torde  väl  ock  afseende  böra  fästas  på 
hittarens  rätt,  hvilken,  erkänd  i  våra  äldsta  lagar, 
allt  sedan  år  1734  varit  af  allmänna  lagen  välbetänkt 
värnad,  icke  blott  med  uppoffring  af  Statens  ursprung- 
liga andel,  utan  äfven  med  beviljande  af  en  lösen  öfver- 
stigande  fyndets  materiela  värde.  De  fördelar  i  veten- 
skapligt afseende  denna  för  vårt  land  egendomliga  och 
hedrande  lagstiftning  medfört,   äro   här  ofvan  antydda. 

Fornsaker  af  brons  hafva  ringa  materielt  värde. 
Derför  har  1867  års  Förordning  bestämt,  att  om  sådant 
fynd  för  Statens  museum   inlöses,    skall  till  hittaren  er- 


riges  förordning  af  d,  29  Nov.  1867,  för  att  rådfråga  vid  utarbetandet 
af  en  lag  till  skydd  för  landets  fornleraningar  och  bevarande  åt  staten 
af  anträffade  fynd.  Medan  man  så  i  utlandet  söker  att  på  lagstiftningens 
väg  främja  det  arkeologiska  studiet  och  åt  de  offentliga  saralingarne  be- 
vara de  för  detta  studium  oumbärliga  fornsakerna,  yrkar  man  hos  oss  att 
upphäfva  våra  gamla  för  sådant  ändamål  stiftade  lagar. 


20  OM  HKMnri)  ak  niioNsi-Yxn.  283 

läggas  livad  som  utOfviT  metallvärdet  kan  anses  mot- 
svara fyndets  v  c  t  e  iisk  a  j)  1  i  ^^a  värde.  Det  torde  väl 
icke  bctvitlas,  att  detta  värde  af  Akademien  l)estämmes 
med  större  säkerhet,  iiii  at"  kringstrOfvandc  uppköpare; 
oeli  icke  heller  liir  kunna  bestridas,  att  den  lösen.  Sta- 
ten genom  Akademien  erlägger,  åtminstone  i  de  aldru 
flesta  fall,  är  större  än  den,  som  iiittaren  i  första  hand 
erhåller  af  dylika  upj)köpare,  till  och  med  af  enskilda 
samlare  ^). 

1  ännu  li()fjre  jjrad  skulle  hittarens  rätt  och  fördel 
kränkas,  i  händelse  sk}ldigheten  att  hemhjuda  fynd  af 
guld  och  silfver  skulle  upphäfvas,  hvilket  åsyftas  med 
följande  ord  i  Föreningens  skrifvelse:  »iVfven  i  afseende 
»på  andra,  nu  för  national-musei  uteslutande  räkning 
»undantagna  fornsaker,  torde  det  vara  fråga  om  huruvida 
»icke  en  mera  utsträckt  frihet  för  deras  samlande  och 
»bevarande  vore  tjenlig.» 

Då  de  flesta  offentliga  samlingar  i  landsorterna  sakna 
medel  att  inköpa  dyrbara  guld-  och  silfverfynd,  och  få 
enskilde  samlare  inom  landet  torde  vara  benägne  att 
genom  dylika  inköp  nedlägga  ett  större  räntelöst  kapital 
i  sina  samlingar,  skidle  hittaren  nödgas  med  sitt  fynd 
vända  sig  antingen  till  guldsmeden,  hvilken,  osäker  (jm 
metallens  halt,  skulle,  för  att  icke  göra  förlust,  betala 
mindre  än  verkliga  värdet  eller  åtminstone  icke  ett  öre 
derutöfver  "),  eller  ock  till  uppkö{)are-spekulanter,  hvilka, 
endast  seende  på  egen  vinst,  skulle  betahi  vida  under 
värdet.  Om  hittarens  fynd,  enligt  nu  gäUandc  lag,  löses 
för  Statens  Museum,  har  lian  visshet  icke  blott  att  få 
värdet  med  full  säkerhet  bestämdt  genom  undersökning 


^)  Detta  erkännes  äfven   af  Riksmuseets  ifiigaste  vedersakare. 

'^)  Se  det  i  noten  a  sid.   19   anförda    exemplet.      Mänga  flera  skulle 
kunna  tilläggas. 


284  OM   HEMBUD   AF   BRONSFYND.  21 

på  Kongl.  Myntet,    utan    äfven  att  som  lösen  bekomma 
minst  en  åttondedel  utöfver  detta  värde  ^). 


')  Härvid  bör  först  och  främst  erinras,  att  icke  något  land  eger  en 
för  hittareu  så  fördelaktig  fyndlag  som  Sverige,  der  han,  om  ett  fynd  af 
guld  eller  silfver  af  Staten  inlöses,  är  ovilkorligen  berättigad  att  bekomma 
icke  blott  fulla  värdet,  utan  jemväl  aldrarainst  I2V2  pi'Ocent  derutöfver. 
Har  hans  fynd  derjerate  i  vetenskapligt  afseende  eller  såsom  konstarbete 
något  högre  värde,  kan  han  dessutom  påräkna  en  ytterligare  förhöjning 
utöfver  den  i  lagen  bestämda.  Vid  granskning  af  Vitterhets  Historie  och 
Antiqvitets  Akademiens  räkenskaper  för  år  1870  gjordes  af  Kongl.  Kammar- 
rätten anmärkning  vid  icke  mindre  än  33  poster,  der  Akademien  för 
guld  och  silfver  betalt  eller  förmodats  hafva  betalt  mera  än  Vs  öfver 
metallvärdet,  hvarigenom  Akademien  förmentes  hafva  öfverträdt  lagens 
bestämda  föreskrift.  Då  denna  äsigt  måhända  delas  äfven  af  andra  per- 
soner, må  här  intagas  ett  utdrag  af  Akademiens  afgifna  förklaring  i  an- 
ledning af  Kongl.  Kammarrättens  anmärkning. 

»Vid  inlösning  af  fynd  har  Akademien  att  uppskatta  två  slag  af 
»värden,  det  materiela  och  det  vetenskapliga  eller  raritetsvärdet;  hvarjemte 
»äfven  måste  afses  i  hvad  mon  de  hembjudna  fornsakerna  eller  mynten 
»äro  bättre  eller  sämre  bibehållna.  För  fynd,  som  hafva  intet  eller  högst 
»obetydligt  materielt  värde,  måste  raritetsvärdet  ensamt  bestämma  löse- 
nsummans storlek.  I  afseende  på  fynd  af  guld  och  silfver  bestämmer 
»lagen,  att  metallvärdet  skall  höjas  med  en  åttondedel,  om  fyndet  inlöses. 
»Detta  stadgande,  hvilket  först  intogs  i  Allmänna  Lagen  af  år  1734,  hade 
»till  ändamål  att  göra  hittaren  mera  villig  än  förut,  att  åt  Kongl.  Maj:t 
»och  Kronan  hembjuda  auträiTade  fynd.  Men  värdet  af  Ivenne  fynd  kan 
»vara  mycket  olika,  fastän  metallen,  halten  och  vigten  i  båda  äro  de- 
nsamma. Der  af  att  lagen  bestämt  en  allmänt  gällande  prisförhöjning  för 
»alla  fynd  af  ädel  metall,  följer  naturligtvis  icke,  att  vid  inlösning  af  så- 
»dana  fynd  afseende  ej  må  fästas  på  det  vetenskapliga  eller  raritetsvärdet. 
»Genom  ett  sådant  antagande  skulle  det  med  förhöjningen  afsedda  ända- 
»målet  förfelas,  alldenstund  hittaren,  om  han  förstår  bedöma  värdet  af 
»sitt  fynd  och  inser  att  han  genom  försäljning  på  annat  häll  kan  be- 
»komma  mer  än  en  åttondedel  öfver  metallvärdet,  skulle  blifva  frestad  att 
»undandölja  detsamma;  till  följd  hvaraf  de' för  vetenskapen  mest  värde- 
»fulla  fynden  sällan  skulle  åt  Statens  samlingar  hembjudas.  Det  skulle 
^»dessutom  vara  en  uppenbar  orättvisa,  om  hittaren  af  en  sällsynt,  i  ve- 
»tenskapligt  afseende  dyrbar  fornsak  af  ringa  materielt  värde  kunde  på- 
»räkna  en  jemförelsevis    mycket  hög  betalning,    men  den,   som  henibjuder 


22  OM    HEMBUD    AF    IJHONSFYND.  285 

Då  således  en  för;iii(li"iiiu'  af  f\ii(ll:iL!<'ii.  i  dfii  rikt- 
ning  Svenskil  FornniinnestOreningen  ilVaiiasatt,  skulle 
tillintetiröni  niöiliii-liettMi  att  fortfiirainlr  rrjtva  Statens 
Historiska  Museum  en  större  oeli  fur  vetenskapens  främ- 
jande önsklig  utvidofuini!;;  da  erfarenheten  visat  att  denna 
lag  ieke  hindrat  bildandet  af  andra  offentliga  oeli  äfven 
enskilda  samlingar  inom  fäderneslandet,  ieke  hcdlcr  i 
ringaste  nion  verkat  nieidigt  p.t  den  arkeologiska  veten- 
skapens utbildning  och  spridande;  då  lagens  upphäfvande 
skulle  liafva  till  följd,  att  våra  fornsaker  skulle  i  större 
mänird  oeli  mera  (jbehindradt  än  hittills  af  oekrande 
uppköpare  föras  ur  landet;  och  då  slutligen  en  sådan 
föränd rinir  skulle  för  hittaren  medföra  väsentlig  skada, 
så  vågar  jag  hemställa,  om  icke  Akademien  skulle  finna 
skäl  att  hos  Kongl.  Maj:t  underdånigst  tillstyrka,  att 
Svenska  Fornminnesföreningens  anhållan  om  förändring 
i  den  senast  utkomna,  ännu  icke  fyra  år  gamla,  Förord- 
ninoren  anirående  forntida  minnesmärkens  fredande  och 
bevarande  måtre  lemnas  utan  afseende. 

Stockholm  den  O  Juni  1871. 

Bror  Km.  Hildebraxd. 


»ett  fynd  af  guld  eller  silfver,  aldrig  skulle  kunna  för  raritetsvärdet,  hur 
»stort  detta  än  mätte  vara,  af  Staten  bekomma  högre  ersättning  än  en 
»attondedel  öfvcr  metallvärdet.  Akademien  har  derför  städse,  så  väl  un- 
»der  den  tid,  da  hennes  beslut  om  dylika  köp  understäldes  Kongl.  Maj:ts 
»nådiga  pröfning,  som  sedan  afgörandet  hlifvit  [genom  1867  års  Förord- 
»ning]  uteslutande  åt  Akademien  öfverlcuinadt,  ansett  sig  böra  pröfva  i 
»livad  Mion  ett  hembjudet  fynd  af  ädel  metall  förtjcnar  lösas  med  någon 
»ytterligare  förhöjning  af  ik-t  i  lagen  bestämda  minimibeloppet.» 

De  gjorda  anmärkningarnc  blefvo  utan  påföljd,  hvilket  bevisar  att 
Kongl.  Kammarrätten  funnit  Akademiens  förklaring  tillfredsställande. 
Bland  de  anmärkta  utgiftsixdoppcu  var  iifvcn  en  betalning  af  25  rdr  för 
ett  silfverfynd,   hvars  vigt  utgjorde  endast  ^j^  lod. 


286  OM   HEMBUD   AF   BRONSFYND.  23 

2. 

Kongl.  Vitterhets  Historie  och  Antiqvitets 
Akademiens  underdåniga  utlåtande  ufver 
Svenska  Fornminnesföreningens  hemställan 
om  ändrino;  i  Kono;l.  Förordningen  af  den 
29  November  1867. 

Stormäktigste  Allernådigste  Konung! 

I\Ied  nådio-  befallnins;  att  inkomma  med  underdånio-t 
utlåtande,  har  Eders  Kongl.  Maj:t  behagat  till  ^'itter- 
hets,  Historie  och  Antiqvitets  Akademien  öfverlemna 
Svenska  Fornminnesföreningens  den  5  sistlidne  Maj  in- 
komna underdåniga  skrifvelse,  i  hvilken  Föreningen  hem- 
ställer, att  första  momentet  i  8:de  paragrafen  af  nådiga 
Förordninsfen  af  den  29  November  1867  måtte  sålunda 
ändras,  »att  äfven  bronsfynd,  likasom  redan  nu  fynd  af 
sten  och  jern  samt  andra  fornsaker  af  ringa  materielt 
värde,  må  af  finnaren  fritt  disponeras.» 

Uppå  Akademiens  anmodan  har  Riksantiqvarien  öf- 
ver  denna  hemställan  afgifvit  sitt  härjemte  underdånigst 
bilagda  yttrande,  i  hvilket,  efter  en  kort  öfversigt  af 
fyndlagens  historia  i  vårt  land  och  de  följder  denna  lag 
medfört,  till  granskning  upptagas  de  skäl  Fornminnes- 
föreningen anfört  som  grund  för  den  yrkade  ändringen 
af  1867  års  nådiga  Förordning  angående  forntida  min- 
nesmärkens fredande  och  bevarande. 

Med  öfverlemnande  af  detta  Riksantiqvariens  ytt- 
rande får  Akademien  för  egen  del  anföra,  att  alldenstund 
samlingen  af  bronsantiqviteter  ännu  är  jemförelsevis 
fattig  i  Statens  Historiska  Museum  och  behöfver  fort- 
farande ökas,  och  då  erfarenheten  visat,  att  den  gällande 
lagen  icke  medfört  någon  olägenhet  för  den  arkeologiska 
vetenskapens  främjande  och  spridande,  icke  heller  lagt 
hinder    för    bildandet  af  andra  offentliga  och  äfven  en- 


24  oM    IIKMKI  1)    AK    HUONSFVMJ.  2H7 

skilda  suiulingiir;  im-ii  (Icrcniot  lagens  iippliiiK  ande  skulle 
ofelbart  liafva  till  följd,  att  våra  fonisakcr,  mera  än  hit- 
tills, skulle  ur  landet  bortföras,  Akadendeu  anser  sig 
böra  afstyrka  bifall  till  Foriuninuesföi-oninfrens  henistJlllan 
om  ändring  af  den  senaste,  iiniiu  icke  fyra  ar  gamla, 
Konsfl.  Furordniufjen,  hvars  ur  allniänna  Lagen  liemtadc 
föreskrifter  rörande  liend)ud  at"  i(>rdf\nd  icke  kunna  än- 
dras  eller  upphäfvas  i  annan  ordning,  än  den  S7  §  i  Re- 
geringsformen  bestämmer. 

Den  remitterade   handlingen  varder  härjemte  under- 
dänigst  återstäld. 

Aitterhets  Historie  och  Antiqvitets  Akademien  fram- 
härdar med  djupaste  vördnad,  trohet  och  nit 
Stormäktigste  Allernådigste  Konung! 
Eders  Kongl.  Maj:ts 

underdånigste,  tro])ligtigste 
tjenare  och  undersåtar 

G.  A.  Sparre. 
Stockhulm  den    12  Juli   1871. 

Bror  Em.  Hildcbrand. 


3. 

Sedan  Kongl.  Maj:t,  med  öfverlemnande  af  hand- 
linoarne,  infordrat  Justitiekanslers-Endjetets  utlåtande  i 
ämnet,  har  Justitiekanslers-Embetet  den  (i  November 
1871  afgifvit  sitt  undei'd;iniga  utlåtande,  livilket,  efter 
anförande  af  livad  Kongl.  ^'itterhets  Historie  och  Anti- 
qvitets Akademien  och  Itiksantiijvarien  yttrat,  slutar 
sålunda: 

»Slutlicren  har  Eders  Konul.  Mai:t  ijenum  renus.s  at 
den  28  sistl.  September  behagat  i  ärendet  inf»rdra 
Justitie  Kanslers  Embi'tets  underdåniga  utlåtande,  och 
får,   till   fulljTörande   af  denna    nådiga   befallning,   Justitie 


288  OM   HEMBUD   AP   BRONSFYND.  25 

Kanslers  Embetet,  som  för  sin  del  instämmer  i  hvad 
Kongl.  Vitterhets  Historie  och  Antiqvitets  Akademien 
i  saken  anfört,  jemväl  i  afseende  å  ifrågavarande  stad- 
gandes egenskap  af  sådan  lag,  som  omförmäles  i  87:de 
§  Regeringsformen,  på  grund  liäraf  och  med  anledning 
af  hvad  Riksantiqvarien  andragit,  i  underdånighet  hem- 
ställa, att  Eders  Kongl.  Maj:t  måtte  förklara  Fornminnes- 
föreningens underdåniga  ansökning  för  närvarande  ej 
böra  till  någon  Eders  Kongl.  Maj:ts  nådiga  åtgärd 
föranleda. 


(Jennaiisksi  späniioii.    Trodjo  flockon.    1. 


ri^.  179"   se  nästa  blad. 


Oorniauska  spännen.    Troil.jo  flo(k<'n.    2. 


b'-- 


m 


182.     D'. 


183.     U\ 


(ieriuaiiska  spfiuueu.    Tredje  flotkon.    :{. 


a 


184.     D^ 


r 


:->'-^ 


;p:;f 


"^ 


/ 


18ö.     F'. 


\ 


ISG.     B'? 


(»cnujinska  spiinncn.    TimmIJc  flocken.    4. 


is:.    c\ 


188.     E\ 


189.     F'. 


(Jerniauskii  späuiieu.    Fjerdo  flocken.    1. 


190. 


190  "• 


\  1 


191. 


19i 


(jleriiiJinskji  späuueii.     IjiTilc  llockoii.     2. 


m 


é» 


ng?- 


'6    b 


({ermaiiska  snänneii.'  Fjcidc  llockcii.    'i. 


ca 


---.■J^^^TTTK^fc 


W^f"^ 


Oennaiiska  spännen.     Fjcrdc  flocken.    4. 


é^^ 


S- 


O 


O 


:'=^'=A'^É>iN^' 


(»ennauiilva  si»änuoii.     J jirde  ilutkcii.    5. 


Clerniaiiska  spännen.    Fjerde  flocken.    0. 


o 


00 

o 
Cl 


Gennanskji  spännen.     FjcimIc  llocken.    7. 


to 


6^S^S 


.-^ 


Germanska  späniieii.    Ijerdc  lloekcu.   S. 


filcriiianskji  spidMicii.     Fj(  ide  lloclvcii.    \K 


f  fe 

s  ■    I  i 


<f 


.   7 


■  t. 


V 


Vfi 


Äf 


(Jerinaiiska  spsiimen.    Fjerde  flocken,   lo. 

åäflfla 


c» 


O 


(icnuanska  spjiniieu.     F.jcnlc  nockrii.    11. 


V,^£Cli2.£KHi 


r^^ 


Germansliji  späiinrn.     F jorde  flockoii.    l',\ 


Germanska  spännen.     Fjerde  flocKen.    Vi. 


CO 


(Jennauska  spjiniKMi.     Fjcrdc  llorlvcii.    II, 


71 


Germanska  späinuii.     FjeiMle  flotkcii.    1.'). 


233. 


Oerinanskji  spännen.     Femte  floeken.    1. 


237, 


Gennauska  spännen,     ronitc  flocken    '2. 


2i0  «. 


238. 


239. 


240. 


(^eniiiiuslvsi  spjiniieii.     Femte  floekeii.    :{. 


.^^ 


2il. 


Tillägg. 


242. 


IXNKHALL. 

Sid. 
Bidrag  till  spiiuuets  historia (25)     11. 

Bronsålderns  spännen. 

Kap.     1,     Den  nordiska  gruppen (28)     14. 

Kap.     2.     Den  ungerska  gruppen  (3G)     50. 

Kap.     3.     Den  italienska  gruppen (41)     55. 

Kap.     4.     Hallstatt-gruppen  (73)     87. 

Kap.     5.     Téne-gruppen  (01)  105. 

Romerska  spännen. 

Kap.     n (120)  143. 

Germanska  spännen. 

Kap.  7.  Första  flocken (1-1^)  l''l- 

Kap.  8.  Andra  flocken (173)187. 

Kap.  9.  Tredje  flocken ; (189)201. 

Kap.  10.  Fjcrde  flocken (199)  211. 

Kap.  11.  Femte  flocken (239)  251. 


INNEHÄ1>L 


Den  arkeologiska  koiigresseu  i  Bologna.     Af  Hans  Hildebraud  Hildebraiul    1 

Studier  i  jämförande  fornforskning.     Af  Hans  Hildebrand  Hildebrand    l'> 

I.     Bidrag  till   spännets  historia  (med  110  träsnitt) 2:> 

Första  kapitlet.     Den  nordiska  gruppen  '2S 

Andra  kapitlet.     Den  ungerska  gruppen  •''" 

Tredje  kapitlet.     Den  italienska  gruppen                                                      •"'•"' 

Fjerde  kapitlet.     Hallstatt-grnppen  •'^' 

(Fortsattes). 


Denna  tidskrift  utgifves  i  häften  af  omkring  6  ark 
med  nödiga  illustrationer.  Fyra  häften  utgörn  ett  band. 
Pris  för  hvart  häfte:   1  Rdr. 


Af  K^ono-l,  ^^ittei*liets  .Altaclemien  (1753 — 1786). 
och  lionol.  A^itterliets   Ilistorie   och   .A^ntiavi- 

tetS  Äliaclemieil   eller   pa   Akadeniieiis   förlag-  hvo  följande   arl)cleii 

uto-ifua : 

XCong-l.    Svenska    Vittcx-liets    A.lca<leiwioiis    Handlingar,     f) 

band.     1755-1788. 

Koiig-l»  Vittex-liets  Ilisstoi-io  o«li  AnticiAitets  Al«a<le- 
iiiiens  Handlingar.    20  band.     1789-1852. 

Nv  följd.    Del    1  (1857):  4  Rdr  50  öre;  del.  2  (18G1):  4  Rdr;  del.  3  (1863): 

4  Rdr  50  öre;  del.  4  (1864;:  4  Rdr;  del.  5  (18(57):  4  Rdr;  del.  6  (1869;:  4  Rdr. 

yViitiq^ai-islc  TitlsUx-ift;  föi-  Svei-ijsr^.  Del.  1  (1863):  2  Rdr; 
del.  2  (1869):  3  Rdr;  dei.  3,  1,  2  (1870— 72  :  2  Rdr  25  öre;  del.  4,  1  (1872 1: 
1  Rdr. 

Iioiig-1.  Vittoi-liots  HTistox-io  ooli  Aiiti«ivltots  A.l£a<le- 
]ixioii»!i   Månadsblad.    Första  årgången  1872  (under  utgifvande):  2  Rdr. 

riil<l«''l>x'aji<l,  Bx*ox'  Emil,  Anteckningar  ur  K  ngl.  Vitterhets  Historie 
och  Antiqvitets  Akademiens  Dagbok  samt  om  de  under  Akademiens  inseende 
stälda  Kongl.  samlingarne  för  år  1843.     Pris:  37  öre. 

,  Anglosachsiska  mynt  i  Svenska  Kongl.  Myntkabinettet,  funna  i  Sveriges  jord. 

1846.    Pris:  7  Rdr  50  öre. 

Tox'xil>ex'is-,  C  .T.  Numi  cufici  regii  numophylacii  Holmiensis,  quos  omncs 
in  terra  Suecise  repertos  digessit  et  interpretatus  est  (\  .T.  'J'.  184H.  Pris: 
7  Rdr  50  öre. 

Hil<lel>x-an<l,  Bx-ox*  Eiixil,  Minnespenningar  öfver  enskilda  svenska  nicän 

^      och  qvinnor.     1860.     Pris:  7  Rdr  50  öre. 

-     .  Svenska  Sigiller  från  Medeltiden.    I.  1,  2.    18(52     1867.    Pris:  19  Rdr  50  öre. 


Stoiklidlm,  Ivfii'  IliPiJfrstn.nis  lioUtivcl<i'ri.  1ST2. 


ANTIQVARISK  TIDSKRIFT 


FOK 


SVERIGE. 


UTGIFVEN  AF  KONGL.  VITTERHETS  HISTORIE  OCH 
ANTIQVITETS   AKADEMIEN 


OKNOM 


BROR  EMIL  HILDEBRAND. 


F  J  K  R  D  E    D  E  L  K  N. 


ANDR  A    HAPTBT. 


Pris:  1  rdr. 


Af  PCoii«'l.  >^itterhiets  ..^kJ^a^deixLioii 

(1753—1786)  och  lioMLg-l.  "^^itterliots  Histo- 
rie  ocli  ^fVntiqvitetfts;  ^^l^a^clemieii  eller  pä 
Akademiens  förlag  äro  följande  arbeten  utgifna: 

Klong-l.    Svenska     Vittei*hiets    Akacieniienss» 
Handling-ar.     5  band.     1755—1788. 

IiLong-l.    bitterhets    Historie    o^jIi    ^nt    -ve- 
tets -Ä^kademiens  Handling-a-*     2'" 

—1852.  J 


Bt' 


;  Ny  följd.     Del.    1    (1857;:    4   rdr  50  öre;    d'  1PfI861,:     I    . 

del.  3  (1863):   4  rdr  50  öre;   del.  4  ;1864!:       rdr:  dol.  5  .'1867)- 
4  rdr;  del.  6  (1869):  4  rdr. 

JiLntiqvarisb:    Tidsliritt    for    S»      erige-      b«  i.    ^ 

(1863):   2  rdr;    del.  2  (1869):   3  rdr;    del.  3,  h.  1.   2  n870-72i: 
2  rdr  25  öre;  del.  4.  h.  1,  2  (1872—73):  2  rdr. 

Klongl.  Vitterliets  Historie  och  -A^ntiqvi- 
tets  ^<\.ls:a<ieniiens  IVXanaclshlaci.  Första  år- 
gången 1872:  andra  årgantjon  1878  inidfr  utgifvandc  :  pii«.  för  år- 
gång: 2  rdr. 

Hildehrand.,  l:ii:*or  Jblmil,  Anteckuingai-  ur  Koagi.  \  it- 
terhets  Historie  ocb  Antiqvitets  Akademiens  Dagbok  samt  om  de 
under  Akademiens  iaseendo  st.llda  Kongl.  samlingarne  för  åi-  1843. 
Pris:  37  öre. 

<-,  Anglosae.nbi!>kii    inynt    i    Svcn.ska    Kongl.    Myntkabinettet,    tunna   i 

Sveriges  jord.      1846.     Pris:  7  rdr  50  öre. 

Tornberg,  C.  J.,  Numi  cutici  regii  numopbylaeii  Holmiensis, 
quos  omnes  in  terra  Suecia^  repertos  digessit  et  interpretatns  est 
C.  .1.  T.      1848.     Pris:  7  rdr  50  öre. 

Hildebrand,  13ror  IrCmil,  Minnespenningar  öfver  enskilda 
svenska  män  och  qvinnor.     1860.     Pris:  7  rdr  50  öro. 

,  Svenska  Sigiller   traii   medeltiden.     1.      1.  2.     1862—1867.     Pris: 

7  rdr  50  öre. 

jVIoiiteliix»*^  Osoai',  Statens  Historiska  Museum.  Kort  l)e- 
skrifning  till  vägledning  för  de  besökande.     1872.     Pris:  40  öre. 


Al  Kongl.  Vitterhets  lli.>t()i'ie  oel»  Anfiqvitets  Aka- 
demiens Mniiadshlsul  tiiiiiiis  i  hokfiatulelii  lififtadr  extMii- 
j)lar  af  ai'u;aiigeii  1S72.  LJtoiii  iiiulenätteher  traii  Aka- 
demiens sammankomster  samt  notiser  on»  hvarjelianda 
arkeologiska  nyheter  och  en  fortgående  litteratnr  ötver- 
sigt  meddelas  i  dentia  årgång  44  större  oeh^  mindre  u|)|>- 
satser,  bland  hvilka  i\  behandla  stiMialdern,  1  bronsal- 
dein,  11  jernåldern,  12  medeltiden  och  2  nyare  tid. 
Af  de  85  figurerna  komma  pa  stenåldern  ^iö,  pa  brons- 
åldern 5,  pa  jernåldern  8/i,  )»;»  medeltiden  K),  pa  nyare 
tid  2.  Uppmärksandiet  hai-  åfven  blifvit  fästad  vid  iii\- 
tholooriska   och    innnismatiska    fraij^or. 

1  den  nya  ajgangen  im-dtitdas  beskrilningar  al  iuäi'k- 
ligare  fytid,  t.  e\.  af  Abbekas-fyndet  (romerska  forn- 
sakei),  af  det  nyligen  inkomna  fyjidet  frän  Kalmar  län 
(l2()()-talet8  början),  äfvensom  skildi-ing  af  vapendrägten 
under   medeltiden,  af  dr<»ttning  I)oi'otheas  jagthorn  m.  m. 


INNEHALL. 

Studier  i  jämförande  forniorskning  af  Hans  Hildebrand  Hildebrand. 

1.     Bidrag  till  spännets  historia  i^7 

Femte  kapitlet.     Téne  gruppen  105 

Sjette  kapitlet.     Romerska  bägspäunen  143 

Sjunde  kapitlet.     Germanska  spännen.     Första  tlocken  161 

.\ttonde  kapitlet,     (iermanska  spännen.     Andra  flocken  187 

( F''ortsättes). 


Kongl.  Vitterhets  Historie  och  Antiqvitets  Akade- 
miens Antiqvariska  Tidskrift  för  Sverige  utgifVes 

i  häften  af  omkring  6  ark  med  nödiga  illustrationer. 
Fyra  häften  utgöra  ett  band.  Pris  för  hvart  häfte: 
1    rdr. 

Kongl.  Vitterhets  Historie  och  Antiqvitets  Akade- 
miens Månadsblad  utkommer  under  år  1873  efter 
samma  plan  som  hittills  blifvit  följd.  Priset  blir  fort- 
farande 2  rdr,  deri  inberäknad  afgiften  till  postverket. 
Prenumeration  mottages  i  bokhandeln  och  på  postkon- 
toren, men.  i  följd  af  de  nya  föreskrifterna  om  försänd- 
ning af  periodiska  skrifter  icke  hos  Akademien. 


Se  omslagets  andra  och  tredje  sidor. 


Ptockbolm,  Ivar  Hseggstrbms  boktryckeri,  187S). 


ANTiaVAPJSK  TIDSKPJFT 


FÖR 


SVERIGE. 


UTGIFVEN  AF  KONGL.  VITTERHETS  HISTOIUE  OCH 
ANTIQVITETS  AKADEMIEN 


\. 


GKNOM 


BROR  EMIL  HILDEBRAND. 


FJERDE  DELEN. 


TREDJE    OCH   FJERDE   HÄFTENA. 


Pris:  2  kronor. 


Af  PCoiig-1.  "V^itterhets  -AJkademien 

(1753—1786)  ocli  Pi:oiig-l.  "Vitterlxets  Histo- 
rie  ocli  ^^ntiqvitets  ^ÄJiademien  eller  på 
Akademiens  förlag  äro  följande  arbeten  utgifna: 
lilongl.    Svenslra    Vitterliets    Akademiens 
Handling-ar.     5  band.     1755—1788. 

KZongl-    Vitterliets    Historie    och.   .A.ntiqvi- 

tets  A.liademiens  Handling-ar.    20  band.    1789 

—1852. 
,  Ny  följd.     Del   1   (1857):    4  kr  50  öre;    del   2   (1861):    4  kr; 

del-  3  (1863):    4  kr  50  öre;    del  4  (1864):  4  kr;    del  5  (1867): 

4  kr;  dd.  6  (1869):  4  kr;  del  7  (1876):  4  kr. 

-A.ntiqvarisk  Tidskrift  for  Sverige.  Del.  1 
(1863):  2  kr;  del  2  (1869):  3  kr;  del  3  (1870— 73):  4  kr;  del  4, 
(1872—80):  4  kr;  del  5,  h.  1—3  (1873—1878):  3  kr;  del  6, 
h.  1—2  (1880):  2  kr. 

li^ongl.  "Vitterkets  H!istoi*ie  ock  -A.ntiqvi- 
tets  -A.kadem.iens  IVIånadsblad.  Första  ban- 
det: ärgångarne  1872 — 1874,  Andra  bandet:  årgängarne  1875 — 1877. 
Tredje  bandet:  årgångarne  1878 — 1880.  Pris  för  årgångarne  1872 — 
1877:  2  kr.;  för  följande  årgångar  3  kr. 

Hiildebrand,  ESror  Emil,  Anteckningar  ur  Kongl.  Vit- 
terhets Historie  och  Antiqvitets  Akademiens  Dagbok  samt  om  de 
under  Akademiens  inseende  stälda  Kongl.  samlingarne  för  år  1843. 
Pris:  37  öre. 

,  Anglosachsiska    mynt    i    Svenska    Kongl.    Myntkabinettet,   funna  i 

Sveriges  jord.     1846.     Pris:  7  kr  50  öre. 

Tornberg-,  C  J.,  Numi  cuiici  regii  numophylacii  Holmiensis, 
quos  omnes  in  terra  Suecisé  repertos  digessit  et  interpretatus  est 
C.  J.  T.     1848.     Pris:  7  kr  50  öre. 

H^ildebrand,  Bror  Emil,  Minnespenningar  öfver  enskilda 
svenska  män  och  qvinnor.     1860.     Pris:  7  kr  50  öre. 

,  Svenska  Sigiller  från  medeltiden.     I.     1,  2.     1862—1867.     Pris: 

19  kr  50  öre. 

• ,  Sveriges  och  Svenska  konungahusets  minnespenningar,  praktmynt 

och  belöningsmedaljer.     2  delar  (1874,  1875).     Pris:  16  kr. 

]\i;ontelins,  Oscar,  Statens  Historiska  Museum.  Kort  beskrif- 
uing  till  vägledning  för  de  besökande.    4  uppl.    1880    Pris:  75  öre. 

H!ildel>rand,  Bror  Emil,  ock  Hiildekrand, 
Hans,  Teckningar  ur  Svenska  Statens  Historiska  Museum. 
Första  häftet.  (Serien  IV.  pl.  1  — 10.)  1873.  Pris:  6  kr.  Andra 
häftet.     (Serien  VI.    pl.  1  —  10.)     1878.     Pris:  6  kr. 


INNEHALL. 

Sid. 

Bidrag  till  spännets  historia  ,forts.~ 193. 

Handlingar  rörande  ifrågasatt  ändring  af  allmänna  lagens  och  K.  För- 
ordningens af  den  29  November  1867  föreskrifter  rörande  hem- 
bud åt  Kongl.  Maj:t  och  Kronan  af  jordfynd  264:. 


De  af  de  många  ti-äsnitten  framkallade  dryga  kost- 
naderna hafva  gjort  det  nödvändigt  att  fördröja  utgif- 
vandet  af  detta  häfte,  hvars  text  förelåg  färdig  i  början 
af  ar  1873.  Detta  häfte  innehåller  allenast  9  ark,  men 
som  det  första  häftet  likaledes  innehöll  9  ark  och  det 
andra  8,  består  delen  af  tillsammans  26  ark.  De  till 
uppsatsen  om  spännena  hörande  plancherna  böra  sam- 
manföras och  biiidas  i  delens  slut. 


Kongl.   Vitterhets  Historie   och  Antiqvitets  Akade- 
miens AiitiqTariska  Tidskrift  för  Sverige  ntgifves 

i    häften    af  omkring    5   ark   med  nödiga  illustrationer. 
Fvra  häften  utgöra  ett  band.    Pris  för  hvart  band:  -i  kr. 


Kongl.  Vitterhets  Historie  och  Antiqvitets  Akade- 
miens Månadsblad  utkommer  under  år  1880  efter 
samma  plan  som  hittills  blifvit  följd.  Priset  är  3  kr, 
deri  inberäknad  afgiften  till  postverket.  Prenumeration 
mottages  i  bokhandeln  och  på  postkontoren. 


I  bokhandeln  finnes  a  6  kr  häftet: 

Hildebrand,  Bror  Emil.  och  Hildebrand,  Hans.  Teck- 

uiugar  nr  Svenska   Statens  Historiska  Mnsenm. 

Första  häftet,  innehållande  10  pl.  och  tillhörande 
text.  Här  beskrifves  och  afbildas  jämte  annat  det  icke 
minst  genom  sin  ornamentik  vigtiga  Ulltuna-fyndet. 

Andra  häftet,  innehållande  10  pl.  med  afbildning 
af  medeltidsföremål  jämte  tillhörande  text. 


Se  omslagets  andra  sida. 


^tockllolIn,  Ivar  Hseg-g-stroms  BoktTT-ckcri,  15-SO. 


^ 


i 


R  LINRARY 


GETTY  CENTE 


3  3125  00678  1211 


'  4 


■>:       <