(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Arkiv för botanik"






>» l>-' 



^ a ?^^/- 



V-;-f'> 






''^5? 






■^^>,.' 






X v 



■-f *. 



^>^ 






^^'^^'V^ *" 



,*-^ 



''# 



•^ 'A- 



y^>^ 



^^ 



ARKIV 



FÖß 



BOTANIK 



UTGIFVET AF 



K. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN 



BAN D 14 

MED 24 AFHANDLINGAR OCH 31 TAFLOR 



STOCKHOLM 

ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKRRI-A.-B. 
BERLIN LONDON PARIS 

R. FKIEDLÄNDEU & SOHN WILLIAM WESLEY & SON LIBRAIIUE C. KLINCKSIECK 

11 cahlstrasse 28 essex street, strand 11 rue de lille 

1915-1917 



Häfte 1 innehållaude N:o 1—8 utkom den 13 mars 1915. 

'' 2 ^ » y— 12 » > 30 ang. 1915. 

' 3 '' » 13-19 » » 29 april 1916. 

- 4 . » 20-24 » 4 april 1917. 



FJORTONDE BANDETS INNEHALL. 



Sid. 

1. JuEL, O., Berichtigung über die Gattung »Muciporus' . Mit I 

Tafel 1—9 

2. Györffy, I., Über das Pleurozygodon aibiricum Aknell. Mit 1 

Tafel 1—3 

3. Peksson, N. P. H., Bladmossfloran i sydvästra Jämtland och 

angränsande delar af Härjedalen 1 — 70 

4. LjuNGQViST, J. E., Bidrag till .^gagropila-f rågan. Med 3 <aflor 1 — 34 

5. Kylin, H., Über die Blasenzellen einiger Florideen und ihre 

Beziehung zur Abspaltung von Jod 1 — 13 

6 NORLTND, V., Einige neue südamerikanische Oxalis-Arten. Mit 

4 Tafeln 1 — 18 

7. JuEL, O-, über den Bau des Gynäceums bei Parinarium . . . 1 — 12 

8. Dahlgren, O., Der Embryosack von Plurnhaginella, ein neuer 

Typus unter den Angiospermen 1 — 10 

9. Cleve-Euler, Astrid, New Contributions to the Diatomaceous 

Flora of Finland. With 4 Plates 1-81 

10. Kränzlin, Fr., Orchidaceae quaedam Americanae 1 — 8 

11. Sylvén, N., Torneträskområdets adventivflora 1 — 57 

12. Eriksson, J., Fortgesetzte Studien über Rhizoctonia violacea DC. 1 — 31 

13. L.4.GERHE1M, G, Baltiska Zoocecidier. 2. Med 1 tafla .... 1 — 46 
14 Rosendahl, H. V., Ett ej beaktadt fynd af en för Skandina- 
viens flora ny ormbunke. Med 1 tafla 1 — 3 

15. HvLMÖ, D. E., Studien über die marinen Grünalgen der Gegend 

von Malmö. Mit 3 Tafeln 1—57 

16. Antevs, E., Zur Kenntnis der jährlichen Wandkmgen der stick- 

stofffreien Reservestoffe der Holzpflanzen 1 — 25 

17. Cedergren, G. R., Till kännedomen om floran i Norra Härje- 

dalen med särskild hänsyn till Vemdalen 1 — 72 

18. Rosendahl, H. V., Filices novse. Cum 3 tabulis 1 — 5 

19. Christensen, C-, New Fems from Madagascar. With 2 Plates 1 — 8 

20. Eriksson, J., Über den Ursprung des primären Ausbruches der 

Krautfäule, Phytophthora infestans (Mont.) de By., auf dem 

Kartoffelfelde. Mit 6 Tafe n 1—72 

21. FoNTELL, C. W., Süsswasserdiatomeen aus Ober-Jämtland in 

Schweden. Mit 2 Tafeln 1— 68 

22. Kylin, H., Über die Keimung der Florideensporen 1—25 

23. Rosendahl, H., On two collections of Ferns made in Mada- 

gascar by Dr. W. A. Kaudern 1911 — 1912, Drs K. Afzelius and 

B. T. Palm (the Swedish Madagascar Expedition) 1912—1913 1 — 11 

24. Arnell, a., Fenologiska iakttagelser vid Hernöeand 1—21 



ARKIV 



PÖR 



BOTANIK 



UTÖIFVET AF 



K. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN 



HÄFTE 1 



STOCKHOLM 

ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRTCKERI-A.-B. 
BERLIN LONDON PARIS 

n. rBtEDLÄNDER & SOHN -VrrLMAM WESLEY & SOK LIBBAIRIE C. KLINCK6IECK 

11 CAELSTBASSE 28 ESSEX STREET. STRAND 11 BUK DE HL.LE 

1915 



Die letzten Bände der »K. Svenska Vetenskaps-Akademiens 
Handlingar» enthalten folgende Abhandlungen, welche dem Spezial- 
Gebiete dieses Archivs angehören: 

The last volumes of »K. Svenska Vetenskaps-Akademiens 
Handlingar» contain the follovsring papers on subjects belonging to the 
special matter of this Archiv: 

Les derniers volumes des »K. Svenska Vetenskaps-Akademiens 
Handlingar» contiennent les memoires suivants rentrant dans le cadre 
scientifique des nouvelles Archives: 

UTI 

K. VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR 

(stor 4:o) 

äro följande afhandlingar i 

Botanik 

publicerade sedan år 1910: 

Antbts, E., Some Mesozoic Planta. — Band 52 n:o 5. 1913 6 pg. 1 Pl. 
Eriksson, J., Der Malvenroat (Puceinia malvacearutn Mo»fT.) seine Verbreitang, 

Natnr und EntwicklangsReschichte. — Band 47 n:o 2. 1912. 127 pg. 6 Taf. 
FWES, B. E., Die Arten der Gattung Petunia. — Band 46 n:o 6. 1911. 72 pg. 

7 Tafl. 
Fbiesendähl, a., Cytologische und entwicklungsgeachichtliehe Studien an Myri' 

caria germanica. — Band 48 n:o 7. 1912, 62 pg. 3 Tafl. 
Halle, Th. Ö., Some Mesozoic Plant-bearing deposits in Patagonia and Sierra 

del Fnego and their Floras. — Band 51 n:o 3. 1913. 58 pg. 5 PI. 
EbXmzlin, Fr., Beiträge zur Orchideenfiora Südamerikas. — Band 46 n:o 10. 

1911. 105 pg, 13 Taf. 
LündegAbdh, H., Über die Permeabilität der Wnrzelspitzen von Vicia faba anter 

verschiedenen äusseren Bedingungen. — Band 47 n:o 3. 1912. 254 pg. 

1 Tabelle. 
MüBBEOE, R., Über die Blütenbau der Papaveraceen. — Band 60 n:o 1. 1912. 

168 pg. 28 Tafl. 
Nathobst, A. G., Palffiobotanisohe Mitteilungen. 1 — 11. — Band 42 n:o 6. 1907 

16 pg. 3 Taf.; —- Band 43 n:o 3. 1908. 14 pg. 2 Taf.; — Band 43 n:o 6. 

1908. 32 pg. 4 Taf.; — Band 43 n:o 8. 1908. 20 pg. 3 Taf. — Band 

45 n:o 4. 1909. 38 pg. 8 Taf. — Band 46 n:o 4. 1911. S3 pg. 6 Taf. 

— Band 46 n:o 8. 1911. 11 pg. 1 Taf. — Band 48 n:o 2. 1912. 14 pg. 2 Taf. 
Schuster, J., Weltrichia und die Bennetitales. — Band 46 n:o 11. 1911. 57 pg, 

7 Tafl. 
Seottsbero, 0., Botanische Ergebnisse der schwedischen Expedition nach Pata- 
gonien und dem Feuerlande 1907 — 1909. 1. üebersicht über die vriah- 

tigsten Pflanzenformationen Südamerikas, s. von 41°, ihre geographische 

Verbreitung und Beziehungen zum Klima. — Band 46 n:o 3. 1911. 28 pg. 

1 Karte. — 2. Die Lebermoose von T. Stephani. Band 46 n:o 9. 1911 

92 pg. — 3. A botanical Survey of the Falkland Islands. Band 60 n:o 8 

1913. 129 pg. 16 pl. 
, Morphologische und embryologische Studien über die Myzodendraceen. — 

Band öl n:o 4. 1913. 34 pg. 1 Taf. 



ARKIV FÖR BOTANIK. 

BAND 14. N:o-l. 



Berichtigung über die Gattung Muciporus". 

Von 

H. O. JUEL. 

Mit einer Tafel. 

Eingereicht am 14. Januar 1914. 



Vor 16 Jahren veröffentlichte ich eine kleine Abhandlung 
mit dem Titel »Muciporus und die Familie der Tulasnella- 
ceen».^ Den wichtigsten Teil dieser Arbeit bilden die darin 
vorgelegten Untersuchungen über die Tulasnellaceen-Basidie 
und die darauf gegründete Auffassung ihrer Morphologie. 
Nach der alten Auffassung sollte die TiilasneUa-^a.siå\e vier 
am Grunde eiförmig angeschwollene Sterigmen tragen, welche 
an ihrer Spitze je eine bei einigen Arten eiförmige, bei ande- 
ren spindelförmige Spore abschnüren. Ich suchte dagegen zu 
beweisen, dass diese Basidie vier ungestielte Sporen trage, 
welche nicht abfallen, sondern an der Basidie sitzend aus- 
keimen und am Ende eines kurzen Keimschlauches je eine 
eiförmige oder spindelförmige Konidie abschnüren. Von der 
Richtigkeit dieser Auffassung bin ich noch jetzt vollkommen 
überzeugt. 

Die Objekte meiner Untersuchung waren, nach meiner 
damaligen Ansicht, nicht TulasneUa-Arten, sondern zwei Re- 
präsentanten einer neuen, mit Tulasnella sehr nahe ver- 
wandten, Gattung, die ich ^/Muciporus» nannte. Die Gattung 
wurde von mir in folgender Weise charakterisiert: »Frucht- 
körper flach ausgebreitet, mit massig dicht stehenden Gruben 
versehen, aus einem schwammigen, ziemlich resistenten 

^ Bihang Sv. Vet. Akad. Handl., Bd. 23 Afd. III, Stockh. 1897. - 
Avkiv für botanik. Band 14. N:o 1. 1 






2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 1. 

Hyphengewebe bestehend und ein sehr vergängliches Hyme- 
nium tragend. Basidien und Sporen wie bei Tulasnella.» 

Ich beschrieb von dieser Gattung zwei Arten. Die eine, 
die ich nur durch ein einziges Exemplar kannte, hatte spin- 
delförmige Konidien und ein gallertiges Hymenium, das 
eine kaum merkliche gelbrote Färbung zeigte. Ich nannte 
sie M. deliquescens. Die andere hatte eiförmige Konidien 
und ein farbloses, nicht gallertiges Hymenium. Von dieser 
Art fand ich auch ebene, also nicht polyporeenartige Lager, 
die direkt an der Rinde wuchsen, und die also einer Tulasnella 
vollkommen ähnlich waren. Ich identifizierte diese Art mit 
Polyporus corticola Fr. und nannte sie Muciyorus corticola 
(Fr.) Juel. Die ebenen Hymenienlager bezeichnete ich als 
f. thelephorea. 

Meine Ansicht, dass Polyporus corticola eine Tulasnellacee, 
ein »Muciporus» sei, war auf folgende Tatsachen gegründet. 
Die Fruchtkörper von P. corticola fand ich immer steril, auch 
wenn sie ganz frisch und jugendlich schienen, und ich schloss 
daraus, dass das Hymenium dieser Art weit vergänglicher als 
bei den typischen Hymenomyceten sein müsse. An denselben 
Rindenstücken, an denen diese Art wuchs, fand ich oft die 
erwähnten Tulasnella-nrügen Fruchtlager, die f. thelephorea, 
und dies erweckte zuerst bei mir die Vermutung, dass P. 
corticola eben durch ein solches Hymenium ausgezeichnet sei, 
und dass jene f. thelephorea nur ein Jugendstadium dieser 
Art darstelle. Endlich fand ich ein Exemplar von P. corti- 
cola, an welchem die Porenwände gerade ein solches Hyme- 
nium trugen, wie dasjenige der f. thelephorea. Ein Mikro- 
tomschnitt von diesem Exemplare ist in Fig. 10 abgebildet. 
Dies schien mir ein entscheidender Beweis zu sein: P. corti- 
cola konnte kein echter Hymenomycet sein, sondern musste 
zu den Tulasnellaceen gehören. 

Nach dem Erscheinen meiner kleinen Abhandlung über 
diesen Gegenstand schrieb mir mein Freund Herr L. Romell, 
dieser vorzügliche Kenner der schwedischen Hymenomyceten, 
dass er mit meiner Auffassung von Polyporus corticola nicht 
einverstanden sei: diese Art sei doch eine echte Polyporee, 
ihre Basidien seien gewöhnliche Hymen omycetenbasidien. 
Obgleich ich noch von der Richtigkeit meiner eigenen Beob- 
achtungen und der aus denselben gezogenen Schlüsse über- 
zeugt war, bat ich ihn, mir solche Exemplare zu senden, an 



JUEL, BERICHTIGUNG ÜBER DIE GATTUNG »MUCIPORÜS». 3 

welchen die von ihm gesehenen Basidien zu finden wären. 
Er hat mir auch während der seitdem vergangenen Jalire zu 
wiederholten Malen Material dieser Art, in Formol oder 
Alkohol konserviert, eingesandt. 

Durch die Untersuchung dieser RoMELL'schen Exemplare 
konnte ich mich davon überzeugen, dass die charakteristi- 
schen, seichtgrubigen Fruchtkörper dieser Art stellenweise 
die Gestalt eines gewöhnlichen Polyporus, mit verlängerten, 
nach unten gerichteten Poren, annehmen konnten. Dass 
diese beiden Formen, die seichtgrubige und die tiefporige, 
wirklich nur zwei Entwicklungsphasen eines einzigen Indivi- 
duums darstellten, war nicht zu bezweifeln, da sie ohne 
Grenzen in einander übergingen. Nur die seichtporige Form 
stimmt mit den Diagnosen von P. corticola überein. Zwar 
ist diese Form die gewöhnliche, als die typische Form der 
Art muss aber die tiefporige betrachtet werden, da sie offen- 
bar ein späteres und vollkommeneres Entwicklungsstadium 
darstellt. Diese Auffassung wird durch die mikroskopischen 
Befunde unten bestätigt werden. Da die tiefporige Form in 
die Art P. corticola nach der herkömmlichen Auffassung der- 
selben nicht eingepasst werden kann, so ist es möglich, dass 
sie unter irgend einem anderen Namen beschrieben worden ist. 

Bresadola (Fungi polonici, Ann. mycol. 1903, p. 79) 
äussert sich in folgender Weise : 

^>Poria aneirina Somm. Lapp. p. 276. Poria corticola Fr. pr. p. sc. 
forma in populo (status juvenilis).» 

Ob er hiermit meint, dass die tiefporige Form der P. 
aneirina Somm. entspricht, geht aus seinen Worten nicht 
deutlich hervor. Nach Romell (Hymenomycetes of Lapp- 
land, Ark. för Botanik, Bd. 11, 1911, p. 21) ist derjenige 
Pilz, den Fries P. aneirinus nannte, mit P. corticola Fr. 
identisch, der wahre P. aneirinus Somm. ist abernach Original- 
exemplaren (in Christiania) eine andere Art, die wieder mit 
P. serenus Karst, identisch ist. Ich habe keine eigene Mei- 
nung über die Nomenklatur dieser Formen, sondern werde 
unten nur von einer seichtporigen und einer tiefporigen Form 
von P. corticola reden. 

Als ich die tiefporige Form, die in dem von Romell 
eingesandten Materiale vorkam, untersuchte, fand ich in den 
Röhren derselben zwar keine Basidien, dagegen zahlreiche 



4 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 1. 

Haufen von abgefallenen Sporen. Diese Sporen machten 
mich stutzig, denn sie stimmten weder mit den Sporen noch 
mit den Konidien von »Muciporus corticola» iiberein und 
passten also mit meiner Theorie über jenen Pilz gar nicht 
zusammen. Allmählich erwachte in mir der Verdacht, ich 
könnte mich in meiner Deutung jenes Pilzes geirrt haben. 
Es wäre ja möglich, dass jenes Exemplar, an welchem ich 
Tulasnellaceen-Basidien konstatiert hatte, aus zweierlei Pilzen 
zusammengesetzt war, nämlich aus einem P. corticola-Frucht- 
körper, auf welchen sich eine Tulasnella angesiedelt hatte. 
In diesem Falle musste ich auch vermuten, dass die andere 
Art, »M. deliquescens» , in derselben Weise zu erklären sei. 
Um hierüber Klarheit zu gewinnen, war es aber unumgänglich 
nötig, die wahren Basidien des P. corticola aufzufinden. Das 
ist mir aber erst jetzt gelungen, und deshalb hat es so lange 
gedauert, ehe dieser Irrtum, für welchen ich die Verantwor- 
tung trage, aus der Welt geschaffen werden kann. Meinem 
Freunde Romell bin ich zu grossem Danke verpflichtet, weil 
er durch Herbeischaffung des nötigen Untersuchungsmate- 
riales es mir möglich machte, mich von dieser Last zu be- 
freien. 

Anfang November 1913 sandte mir Herr L. Romell 
einige frische Exemplare von Polypoj-us corticola, alle von der 
seichtporigen Form, von denen ich sogleich zur Orientierung 
einige Schnitte machte, um die Basidien zu suchen. Ich fand 
wieder keine, da aber frisches Material zum Anfertigen von 
guten Schnitten wenig geeignet ist, legte ich ein Stück, das 
besonders frisch und jugendlich aussah, in 96 %-igen Alkohol 
und machte später davon möglichst dünne Schnitte mit dem 
Rasiermesser. Diese wurden teils direkt in Wasser unter- 
sucht, teils mit verdünntem NaOH behandelt und dann in 
Glycerin gelegt, teils in konzentrierte Milchsäure eingelegt. 
Letztere Methode schien mir die besten Resultate zu geben. 
Da aber die Zellwände dabei sehr durchsichtig werden und 
im Bilde ziemlich schwach hervortreten, fand ich es nötig, 
sie zuvor zu färben, und dazu benutzte ich folgende einfache 
Methode. Eine kleine Quantität Lichtgrün wird in konzen- 
trierter Milchsäure aufgelöst. In dieser Lösung, die nicht 
zu dunkel sein darf, verweilen die Schnitte etwa eine halbe 
Stunde, dann werden sie in reiner Milchsäure abgewaschen 
und endlich in dasselbe Medium eingelegt. Die Zellwände 



JÜEL, BERICHTIGUNG ÜBER DIE GATTUNG »MUCIPORUS». 5 

sind in diesen Präparaten ziemlich intensiv grün und behalten 
lange diese Farbe. 

Wie schon gesagt, hat diese Form statt Röhren nur 
seichte Gruben. Ihre Wände bestehen aus dichteren Hyphen- 
zügen, die in sterile Hyphenbüschel auslaufen. An vielen 
Stellen ist auch der Boden der (4ruben steril. In vielen 
Fällen aber liegt hier eine Schicht, die ein hymeniumartiges 
Aussehen hat, und die wohl auch den Anfang eines Hymeni- 
ums darstellt (Fig. 1). Sie scheint jedoch hauptsächlich aus 
Paraphysen zu bestehen. Mehrere von diesen sind dadurch 
sehr charakteristisch, dass sie an der Spitze eine kleine 
zackige Krone tragen, die aus kleinen Kristallen besteht. 
Diese werden nicht von Essigsäure gelöst, dagegen von Salz- 
säure, sie dürften also aus Ca-Oxalat bestehen. Auch in 
Milchsäure werden sie meistens nach einiger Zeit gelöst. 

In diesen unvollkommenen Hymenien fand ich endlich 
auch hie und da einzelne Basidien (Fig. 2—5). Diese sind 
von kurzer, gedrungener Form, ungefähr 5 — 6 a breit und 
8 — 14 [x lang, und tragen vier sehr dünne Sterigmen. Die 
Sporen sind farblos und glatt, von ellipsoidischer Form, 
ungefähr 3 Va 'r*- breit, 6 u. lang. Diese Basidien sind von 
denjenigen, die ich früher für diesen Pilz angegeben habe, 
den Tulasnellaceen-Basidien, gänzlich verschieden, es sind 
echte Hymenomyceten-Basidien. Abgefallene Sporen, oft in 
kleinen Haufen zu vieren auftretend, zeigen, dass hier mehr 
Basidien vorhanden gewesen sind als diejenigen, die ich 
sehen konnte. Sie sind offenbar äusserst vergänglich und 
schrumpfen nach dem Abwerfen ihrer Sporen ohne Zweifel 
gänzlich zusammen, so dass sie nicht mehr sichtbar werden. 

Die tiefporige Form, die in dem von Romell eingesandten 
Materiale vorkam, zeigte folgenden Bau. Die Röhren waren 
ungefähr 3 Mm. tief. Ihre Innenseite ist wie bei anderen 
Polyporeen von einem dicht geschlossenen Hymenium be- 
bekleidet (Fig. 8 und 9). In den zahlreichen Präparaten, die 
ich durchmustert habe, konnte ich keine einzige Basidie mit 
Sterigmen und ansitzenden Sporen finden. Die Hymenien 
dürften in diesen Präparaten nur Paraphysen und vielleicht 
unentwickelte Basidien enthalten. Dass aber Basidien dage- 
wesen sind, zeigen die Massen von abgefallenen Sporen, die 
in grösseren oder kleineren Haufen überall in den Röhren 
liegen, die Basidien selbst müssen aber wegen ihrer Zartheit 



6 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 1. 

unsichtbar geworden sein. Die Sporen stimmen mit denjeni- 
gen, die ich an den Basidien der seichtporigen Form festsit- 
zend gesehen habe, völlig überein. 

Wenn es diese Form ist, welche Bresadola mit »Poria 
aneirina Somm.» meint, so stimmt seine Beobachtung mit 
der meinigen überein, er sagt nämlich a. a. O.: »In speci- 
minibus a me examinatis basidia jam absorta et tantum 
sporas, seu conidia, ut mavult cl. Juel, solutas vidi, obovatas, 
5—6=31/2—47.^ [X.» 

In diesen Hymenien treten in ziemlich grosser Anzahl 
dieselben Elemente auf, die ich bei der seichtporigen Form 
beschrieben habe, nämlich Paraphysen, die an ihrer ein 
bisschen hervorragenden Spitze eine Krone von kleinen Kalk- 
oxalat-Kristallen tragen. Die Identität der tief porigen und 
der seichtporigen Form wird dadurch vollständig erwiesen. 

Bei der tiefporigen Form kommen auch eine andere Art 
von Elementen vor, jedoch nur spärlich, nämlich Paraphysen 
von etwas wechselnder Form, die von einem stark färbbaren, 
schleimigen Inhalt gefüllt sind. Sie dürften als Glöocystidien 
zu bezeichnen sein (Fig. 6 und 7). 

Wenn also die tief porige Form wirklich in den Entwick- 
lungskreis von P. corticola gehört, so stellt sie offenber die 
höhere Entwicklungsstufe, die typische Form, dar, und zeigt 
das für die Art typische Hymenium. Dieses Hymenium ist 
offenbar kein Tulasnellaceen-Hymenium, und die Sporen, die 
hier gefunden werden, stimmen mit den Konidien, die ich 
früher für »Muciporus corticola» beschrieben habe, nicht 
überein. Dagegen sind sie mit denjenigen Sporen identisch, 
die ich an der seichtporigen Form an echten Hymenomyceten- 
Basidien festsitzend gefunden habe. Letztere Basidienform 
ist daher die für P. corticola typische, die »Muciporus »-Basi- 
dien können nicht zu dieser Art gehören. Was ich als y>3hi- 
ciporus corticola» beschrieben habe, war ein Fruchtkörper 
der seichtporigen Form vom P. corticola, auf welchem sich eine 
Tulasnella entwickelt hatte. Ebenso muss es sich mit der 
zweiten Art, »M. deliquescens», verhalten. Die Gattung 
Muciporus ist also gänzlich zu streichen. 

Es erübrigt noch, die Frage zu behandeln, welche Tulas- 
nella-ÄTten es waren, die zur Aufstellung der beiden Muci- 
po7'us-ÅTten Veranlassung gaben. In meinem Aufsatze über 
Muciporus lieferte ich ein Verzeichnis von 7 damals bekannten 



JUEL, BERICHTIGUNG ÜBER DIE GATTUNG »MUCIPORUS». 7 

Tulasnellen. Jetzt ist die Anzahl auf 18 gestiegen, wenn 
man eine Varietät mitrechnet. Drei von den neuen Arten 
sind mit Glöocystidien versehen und bilden die von Höhnel 
und IjItschauer aufgestellte Gattung Gloeotulasnella. Drei 
andere Arten sind durch ihre parasitische (oder wenigstens 
epiphytische) Lebensweise von den übrigen verschieden. Die 
übrigen 12 sind, wie meine beiden Arten, saprophy tisch. Die 
sichersten Merkmale dürften die Form und Grösse der Konidien 
liefern, dann auch die Farbe, sowie das Vorkommen von Schnal- 
lenfusionen, worüber jedoch oft Angaben fehlen. Diejenige Art, 
welche »Jluciporus corticola» bildete, scheint mir mit keiner von 
jenen Arten identisch zu sein. Sie ist in meinem Aufsatze 
unter dem Namen JMuciporus corticola f. thelephorea beschrie- 
ben, denn diese Form, die ich damals als ein Anfangsstadium 
des Pilzes auffasste, ist offenbar die typische Form einer 
Tulasnella-Art, wie sie direkt an der Rinde wächst, gewesen. 
In Bezug auf die Konidien steht sie den Arten Tulasnei und 
pinicola am nächsten. Die erstere unterscheidet sich durch 
violette Farbe. Von der letzteren dürfte sich meine Art 
durch ihre Schnallenfusionen unterscheiden, denn solche wer- 
den für pinicola von Bresadola nicht angegeben. Ich be- 
trachte daher vorläufig meine Form als eine besondere Art, 
die nach den Regeln wohl T. thelephorea heissen muss. 

Die andere Art, diejenige von »M. deliquescens», steht 
in Bezug auf die Konidienform der Art cxilospora am näch- 
sten, hat aber, wie die von Boudier und mir selbst gege- 
benen Abbildungen zeigen, weit schmächtigere Konidien und 
kann mit dieser Art nicht vereinigt werden. Sie mag T. 
deliquescens heissen. 

Als Anhang liefere ich eine Liste der bisher bekannten 
Arten der Familie^ Tulasnellacece. 



' Von Höhnel und Litschauee (österreichiske Corticieen, in der 
Wiesner-Festschrift, p. 56), lassen die Tulasnellaceen nicht als eigene Fa- 
milie gelten, weil, wie sie behaupten, zwischen den eiförmigen Sterigmen 
einiger T ulasnella- Arten und den pfriemenförmigen von Corticiuni alle 
Übergänge vorkommen. Das darf nicht ganz wörtlich genommen werden, 
denn auf der folgenden Seite bedienen sie sich dieses Merkmals, um die 
Corticieen in zwei Hauptgruppen zu teilen, die eine mit blasigen oder 
blasig-kegeligen Sterigmen und die Gattungen Tulasnella und Gloeotulasnella 
umfassend, die andere, welche alle übrigen Gattungen einschliesst, mit 
pfriemlichen Sterigmen. Nach meiner Ansicht sind aber jene blasigen 
Sterigmen ungestielte Sporen, welche sogleich keimen und Konidien bilden, 
und deshalb muss ich die Tulasnellaceen von den Hvmenomvceten trermen. 



8 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 1. 

Gloeotulasnella. 

cystidiophora v. Höhn, et Litsch. Sitzber. Akad. Wiss. 
Wien, CXV:], 1906. 

hyalina v. Höhn, et Litsch. Ibid. CXVII: 1, 1908. 

traumatica Bourd. et GtALZ. Bull. Soc. mycol. France, 
XXV, 1909. 

Tulasnella. 

a. Parasitische Arten. 

grisea (Racib.) Sacc. Pachysterigma grisea Racib. Paras. 
Algen und Pilze Java's. I. Batavia 1900. 

Cinchonce Racib. Bull. Acad, des sc. Cracovie, 1909. 
anceps Bres. et Syd. Ann. mycol. 1910. 

b. Saprophytische Arten. 
1. Arten mit runden oder eiförmigen Konidlen. 

Eichleriana Bres. Ann. mycol. 1903. Konidien 3 Vs — 
5X3— 31/2 (J-. 

lüacina Schrot . 1888. Nach Bres. vielleicht = T. Tulasnei? 

Tulasnei (Pat.) Juel. Konidien nach Bres. 6 — 8X 
6 — 7 [J.. 

thelephorea Juel. Konidien 6 — 9X4 — 6 \}.. 

pinicola Bres. 1. c. 1903. Konidien 8 — 10X5—6 [j.. 

incarnata (Joh. Ols.) Juel. Konidien 11x8 [x. 

fugax (Joh. Ols.) Juel. Konidien 12x12 [j.. 

2. Arten mit spindelförmigen Konidien. 

ruiilans (Jon. Ols.) Juel. Konidien 16X8 [j.. 

violacea (Joh. Ols.) Juel. Konidien 15X8 p.. 

var. lilacea Bres. 1. c. 1903. Konidien 8 — 14X5 — 7 [x. 

pallida Bres. 1. c. 1903. Konidien' 8— 14X4V2—6Vä [J-. 

fusco-violacea Bres. Fung, trident. XIV, 1900. Konidien 
11—14X4—5 [x. 

calospora (Boud.) Juel. Konidien nach Boud. 20- 28X 
4—6 {x; nach Bres. 26—45X4—6 [x. 

deliquescens Juel. Konidien 20 — 22x372 ;j-. 



JUEL, BERICHTIGUNG ÜUER DIE GATTUNG »MUCIPORUS» 9 



Erklärung der Tafel. 

Polyporus corticola Fr. 

Fi,!?. 1. Seichtporige Form, IJoden einer Grube mit unvollkoinniciiem, 
nicht ge.sc'lilossenem Hymenium. Parapliysen mit Kristal- 
len 450: 1. 

» 2 — 5. Basidien aus Präparaten der seichtporigen Form. Die 
basale Wand der Basidie ist in Fig. 2 und 3 nicht ge- 
zeichnet. 830 : 1. 

» 6 und 7. Glöocystidien der tiefporigen Form. 830 : 1. 

» 8. Querschnitt einer Röhre der tiefporigen Form. Geschlossenes 
Hymenium mit kristalltragenden Paraphyscn, Haufen von 
abgefallenen Sporen. 450 : 1. 

» 9. Mikrophotographie eines ebensolchen Schnittes. 400:1. 

» 10. Mikrophotographie. Vertikalschnitt durch die Wand einer 
Grube der seichtporigen Form, von Tulasnella thelephorea 
überwachsen, das Original von »Muciporus corticola». 
400:1. 



Tryckt den 12 februari 1914. 



Arkiv för botanik. Band 14. N:o 1. 



Uppsala 1914. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. 



ARKIV röR BOTANIK Bd 14. N:o 1. 



Taf. 1 






^•.;^^^^' 



(f!^ 



*'■■* 









IM'-'-' i ■' ''L-' ■■(•:W\ 







H 



St 



3 



V 



/ 
4 






To. 







'4; 



a 



10 



Cederquisls Graf. .\.-B., Sthlm. 



ARKIV FÖR BOTANIK. 

BAND 14. N:o 2. 



Über (las Pleiirozygodon sibiricnm » Arnell. 

Von 

Privatdocent Dr. I. GYÖRFFY. 
(Löcse, Ungarn.) 

Mit 1 Tafel. 
Mitgeteilt am 14. Januar 1914 durch A. G. Xathorst und C. Lindman. 



Am Ende des vorigen Jahres beehrte mich Herr Dr. H. 
WiLH. Arnell (Upsala) mit seiner wichtigen Arbeit über 
die Moosflora des Lena-Tales.^ Als ich vor allem die schönen 
von Herrn C. Jensex (Hvalsö) gezeichneten, unter denen 
die auf Pleurozygodon sibiricum Arxell nov. sp. bezüglichen 
Figuren (Fig. 25 — 33 der Taf. 2) gesehen hatte, fiel mir so- 
gleich auf, dass sich dieselben nur auf eine Form von J/o- 
lendoa Sendtneriana beziehen könnten, und der Text (1. c. p. 
60 — 61, Nr. 133) hat meine Ansicht noch mehr bestärkt. 

Ich wandte mich (2.X. 1913) deswegen an Herrn Arxell 
mit meiner Bitte, mitteilend, dass die Figuren und Diagnosis 
ganz gut auf meine fo. dura von Molendoa Sendtnerimia pas- 
sen und deswegen die Untersuchung dieses Mooses für meine 
Monographie sehr wichtig sei. 

Mit der grössten Dankbarkeit erwähne ich auch hier, 
dass ich von Herrn Arxell das einzige dem Naturhist. 



' Zur Moos flora des Lena-Tales, Bericht über die im Jahre 1898 von 
Herrn Doctor H. Nilsson-Ehle an der Lena gesammelten Moose von H. 
WiLH. Arnell. Mit 3 Tafeln. Arkiv för botanik, Band 13, X:o 2, 
Uppsala & Stockholm 1913, p. 1—94. 8;o. 

Arkiv für botanik: Band 14. X:o 2. 1 



2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. X:0 2. 

Reichsmuseum zu Stockholm gehörige Exemplar^ des Moos- 
schatzes leihweise nebst Brief am 20. X, 1913 bekam. 

Die Ergebnisse meiner Untersuchung teile ich in dieser 
Zeitschrift nur ganz kurz und hauptsächlich wegen 
meiner Priorität — schon jetzt mit. Eingehender werde 
ich dieses Moos in meinem monographischen Werk über 
die Molendoen- veröffentlichen, welches höchstwahrschein- 
lich in der Serie Die Laubmoose Europas herausgegeben von 
Leopold Loeske erscheinen wird. 

Da Herr Arn'ELL eine sehr eingehende Diagnosis gegeben 
hat, erwähne ich hier nur die Hauptmerkmale unseres 
Mooses, warum dieses kein Anoectangium sein kann. Herr Prof. 
Arxell betrachtet das »Pleurozygodon sihiricum» als nächst- 
verwandt mit Anoectangium compactum (bei den Nordeuro- 
päischen Bryologen: Pleurozygodon aestivum). 

Der winzig kleine Rasen von y> Pleurozygodon sibiricum» 
verriet meinen an Molendoen gewöhnten Augen sogleich, 
dass es eine Molendoa sei. 

Näher betrachtet wegen folgender Ursachen: 

1) Dem Stengel entlang (und nicht allein an der 
Spitze) sitzen viele weibliche (2) Blütensprosse (s. 
Taf. 1, Fig 14 — 15); auf einem z. B. 9 — 10 cm langen Stengel- 
teil 10, zuweilen auch 15 St. 2 Blütensprosse. 

2) Die Blätter haben ganz so eine Form, wie die 
Molendoa Sendtneriana und zwar die /o. dura (Taf. 1, Fig. 
1 — 7). Die Blätter sind auffallend dicht und viel kleiner 
als die aller mir bisher bekannten Formen. 

3) Blattzellen wie bei Molendoa Sendtneriana, unten 
neben dem Blattnerv verlängert (Taf. 1, Fig. 8), in der 
Mitte 3— 4-eckig (s. Taf. 1, Fig. 9), eher breiter, wie länger; 
ausser dem unteren (Taf. 1, Fig. 10, 11) Teil mit Papil- 
len bedeckt (Taf. 1, Fig. 12). Die Papillen sind spär- 
licher vorhanden, schwächer entwickelt. 

4) Blattnerv bildet den Endteil (Taf. 1, Fig. 1, 3—5). 

5) Structur des Blattnerves ganz so eine, wie bei 
Molendoa Sendtneriana; nämlich: Leitparenchymzellen 

' Die Scheda lautet : »Naturhistoriska Riksirmseum, Stockholm. — 
Pleurozygodon sibiricum Arn. $ Sibiria, in valle flum. Lena, Balagnach 
18^98, Leg. H. Xilsson-Ehle. Det. H. Wilf. Arneli^^. 

- Mein beigelegter Revisionszettel lautet; Pleurozygodon sibiricum = 

Molendoa Sendtneriana'. Steht meiner /o. dura am nächsten. Löcse 19^jl3 
revidit et adnotavit Györffy. 



I. GYÖRFFY, ÜBER DAS PLEUROZYGODON SIBIRICUM ARNELL. 3 

(Deuter) (Taf. 1. Fig. 10, 12, 5) trennen das obere (3) und 
untere Stereomband (4); während am Blattgrund (Taf. 1, 
Fig. 11) das obere Stereomband gänzlich fehlt. 

6) Stengelquerschnitt abgerundet dreieckig mit 
CentraJstrang, mit 1 — 2 reihiger Epidermis. 

Alles in Allem: »Pleurozygodon sibiricum» Arn. ist nur 
eine Syn. der Molendoa Sendtneriana. 
Löcse, den 3. Jan. 1914. 



Figrurenerkiärungr der Tafel 1. 

Blolcndoa Sendtneriana (syn. PJeurosygodon sihiricum). 

Fig. 1 — 7. Steugelblätter in feuchtem Zustande, ^-^ . 

Fig. 8. Blattzelleu von oben gesehen, am Blattgrunde; bei n 
beginnt der Blattnerv (punktiert habe ich den Randteil der Blatt- 
basis gezeichnet; wegen Raumersparnis ein Blatt darübergezeichnet), ^-f ^. 

Fig. 9. Blattzellen aus dem mittleren Teil des Blattes in mitt- 
lerer Einstellung, ^\'^. 

Fig. 10. Querschnitt aus dem unteren Teil des Blattes; 1 = 
obere (Bauchzellen), 2 = untere (Dorsalzellen) Epidermis, ,3 = oberes, 
4 = unteres Stereomband, 5 ^= Leitparenchymzellen (Deuter), 6 = La- 
minazelleu, ^-p. 

Fig. 11. Querschnitt des Blattnerves aus dem untersten Teil des 
Blattes. Oberes Stereomband fehlt, ^-f-^. 

Fig. 12. Querschnitt des Blattnerves aus dem mittleren Teil des 
Blattes; 1 — 6 = wie bei Fig. 10, if^ 

Fig. 13. Querschnitt des Stengels; 1 = Epidermis, 2 = Rinden- 
teil, 3 = Centralstrang (Wegen Raumersparnis in die punktierte 
Kontur des Stengels ein Blatt gezeichnet) ^f^. 

Fig. 14 — 15. Weibliche ($) Blütensprosse. ^-^. 



Tryckt den 23 februari 1914. 



Uppsala 1914. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. 



ARKIV FÖR BOTANIK. Bd 14. N:o 2. 



T,il. 1. 




Delin. Györffy. 



Cederquists Graf. A.-B., Sthlm. 



AKKIV Füll BOTANIK. 

BAND U. N:o 3. 



Bladiiiossfloraii i sydvästra Jämtlaiul och 
aiigräiisaiide delar af Härjedalen. 

Af 

N. P. HERMAN PERSSON. 

Med 6 textfigurer. 

Meddelad den 14 oktober 1914 genom A. G. Xathorst och O. Juel. 



Sommaren 1913 företog jag tillsammans med fil. stud. 
G. Einar Du Ribtz och fil. stud. G. Lundqvist i juli och 
början af augusti en resa i de sydvästjämtländska fjälltrak- 
terna i syfte att studera mossfloran därstädes. Exkursio- 
nerna utsträcktes äfven till Helagsfjället i nordvästra Härje- 
dalen, där ett uppehåll på fyra dagar gjordes, hvarunder dels 
Helagsfjället bestegs och undersöktes, dels de närliggande 
höjderna Jelgatsåive och Snusestöten togos i närmare betrak- 
tande. De trakter, som mer eller mindre noggrant under- 
söktes uti Jämtland, voro byn Handöl med omgifningar, 
Handölsfallen, Täljstensfjället, Snasahögen, Ulfån, Getryggen, 
Stråten på östra stranden af Handölsälfven, Sylkomplexen 
och Storulfåfjället. Därjämte antecknades naturligtvis så 
mycket som möjligt under marscherna mellan de olika huf- 
vudkvarteren t. ex. Handöl — Ulfån — Sylarne, Sylarne — Helags- 
fjället samt Helagsfjället — Gåsån — Handöl. 

Hvad den jämtländska delen af detta område, som räk- 
nar cirka 4 Va mil i längd N — S samt 1 mil i bredd O — V, 
beträffar, så är det delvis besökt af bryologer tidigare, ehuru 
på de sista 30 åren ej något blifvit publiceradt. Sommaren 
år 184G reste botanisten G. L. Sjögren genom Jämtland och 
ägnade därvid Snasahögen ett flyktigt besök. I sin resebe- 

Ärkiv för botanik. Band H. X:o 3. 1 



2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 3. 

rättelse, som finnes införd i Bihang till de Botaniska Års- 
berättelserna för år 1849, uppräknar han 17 ej så sällsynta 
bladmossor för fjället, hvilka jag alla lyckats återfinna. 

Fyra år senare eller år 1850 företog R. W. Hartman en 
bryologisk resa i Jämtland, och det är han, som lämnat de 
viktigaste bidragen till kännedomen om Snasahögens moss- 
flora. Hartman undersökte dels själfva Snasahögen med 
Getvalen, dels Handölsfallen och Täljstensfjället. Hans för- 
teckning upptager 147 bladmossor. Sphagna ej inberäknade, 
samt 49 lefvermossor. 3 Sphagmtm- arter uppgifvas för om- 
rådet. Af de 147 bladmossorna måste jag dock utmönstra 
fyra arter, nämligen Grimmia trichophylla (härmed afses G. 
Milldenheckii), Trichosiomum longirostre {= Ditrichum flexicaule 
v. longijolium), Fissidens taxijolius (sydlig) och Andreoea Ro~ 
thii (härmed afses, som af exemplaren framgår, Andreoea Blyttii), 
R. W. Hartman's lokaler liksom öfriga författares omnämnas 
vid hvar och en särskild art. 

C. J. Hartman besökte äfven Jämtland och hans moss- 
fynd återfinnas uti Hartman's flora. 

År 1882 företog E. Adlerz en synnerligen värdefull bryo- 
logisk resa inom Jämtland, hvarvid bland annat äfven dessa 
trakter besöktes. Hans undersökningar här inskränktes huf- 
vudsakligen till Handölsfallen, där han gjorde en hel del in- 
tressanta fynd. Snasahögen besöktes blott helt flyktigt och 
utbytet blef ringa till följd af olämplig väderlek. Han om- 
nämner blott 5 arter från fjället. Adlerz lyckades vid 
Handölsfallen finna 5 för Jämtland nya arter, Sammanlagdt 
utgjordes bans byte af 24 för Jämtland nya bladmossor, däraf 
tvenne för Sverige nya nämligen Grimmia incurva och Leskea 
rupestris. Af dessa 24 arter har jag lyckats finna 15 inom 
detta område. Snasahögens mossflora tillökade Adlerz med 
16 nya arter, hufvudsakligen från fallen, så att hela antalet 
bladmossor därifrån steg till 172 arter, en ganska af sevärd 
siffra. Från de senaste 30 åren finnas inga uppgifter i litte- 
raturen. 

Om Snasahögen med Handölsfallen kunna sägas vara 
någorlunda känd i bryologiskt afseende, så gäller detta ej 
alls om områdets öfriga delar. Getryggen, fjället Stråten 
samt omgifningarna kring Uifån och Handölsån voro fullkom- 
ligt okända i bryologiskt hänseende. Från hela det stora 
Sylmassivet intill norska gränsen finnas några få lokaler i 



HERMAN TKRSSON, BLADMOSSFLOHAN I JÄMTLAND. 3 

Hartman's flora samt uppgiften om ISoiiania acsia af liche- 
nologen S. Almquist, hvilkon sommaren 1869 besökte dessa 
trakter för att utforska fanerogam- och laffloran därstädes. 
På senare tid har lektor H. VV. Arnell besökt Sylarne, där 
han bland annat lyckades finna den sällsynta Splachnacéen 
Tetraplodon Wormskjoldii. Några uppgifter i litteraturen sak- 
nas emellertid. Sylarne voro sålunda nästan okända, hvad 
mossfloran angår. 

Detsamma kan sägas rörande Helagsfjället. Härjedalen 
kunde sägas vara tämligen väl kändt i bryologiskt hänseende, 
hvad de mellersta och södra delarna af landskapet beträf- 
fade genom undersökningar af sådana män som Thedenius, 
Fristedt, Oldberg etc, men till följd af sin svårtillgänglig- 
het blef den nordvästra delen af landskapet och då framför- 
allt Helagsfjället, Sveriges högsta fjäll nedom Lappland, 
mindre väl undersökt. Allt hvad som finnes af mossupp- 
gifter från detta fjäll gäller följande arter i Hartman's flora : 
Pohlia cucullata, Grimmia Donniana och elongata, Dicranum 
jalcatum samt Andreoea nivalis och obovata. 

Efter att hafva omnämt, hvad man förut kände rörande 
dessa fjälltrakters mossflora, öfvergår jag nu till att samman- 
fatta de resultat, hvartill jag kommit. Antalet bladmossor 
Sphagna ej inbegripna, som jag lyckades finna inom hela 
området, belöper sig till 242 arter, ett utbyte, hvilket jag 
själf ej hade väntat mig. Af dessa 242 arter anträffades 105 
arter vid Helagsfjället i Härjedalen, 240 arter komma på 
den jämtländska delen af området. Inom området Snasa- 
högen med Handölsfallen och Täljstensfjället . lyckades jag 
påvisa ej mindre än 224 bladmossor, således 52 arter mera 
än hvad som förut voro kända därifrån. På Handölsfallens 
del falla häraf 159 arter samt på egentliga Snasahögen 117 
arter. Sylarne visa en stor artfattigdom, beroende på dels 
det höga läget öfver hafvet, dels på den hårda, svårvittrade 
bergarten, dioritskiffrar och gabbrobergarter. Hela antalet 
bladmossor härifrån belöper sig till 64 arter, hvarvid dock 
bör anmärkas, att undersökningarna här blott kunde bedrif- 
vas trenne dagar. 

Af de 237 inom Jämtland funna bladmossorna äro 17 
arter nya för landskapet nämligen Andrea^a Thedenii Schimp., 
Dicranum angustum Lind b., Fissidens pusillus Wils., Coscino- 
don crihrosns (Hedw.) Spruce, Grimmia angusta (Hag.) Par, 



4 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 3. 

elongata Kaulf., alpestris Schleich., Bryuni versisporiim Bo- 
mans., comense Sckimt., jemtla7idicum, AstrophtjUum Blytti (Bi. 
eur.) LiNDB., hymenophyllum (Br. eur.), Philonotis tomentella 
(MoL.) LoESKE, Hypnum glaciale (Br. eur.) C. Hartm., lati- 
folium LiNDB., Ptychodium oligocladwii Limpr., Lescurcea saxi- 
cola (Br. eur.) Mol. 

Af dessa arter äro Andrecea Thedenii och Bryum comense 
förut ej påvisade för Sverige samt Bryum jemtlandicum ny 
för vetenskapen. Dessutom beskrifvas här några nya varie- 
teter nämligen Oncophoriis Wahlenbergii Brid. var. alpestris 
n. var., Grimmia apocarpa (L.) Br. eur. var. cucullata n. var. 
samt Pohlia cuctdlata ScHWiEOR. var. contracta n. var. 

Af de 105 för Härjedalen påvisade arterna äro 9 för 
landskapet nya nämligen Andrecea sparsifolia Zett., Dicranum 
molle WiLs., Dicranoiveissia compacta (Schleich.) Schimp., 
Grimmia angusta (HagJ Par, Bryum crisjndum Hampe, neo- 
damense Itz. var. ovatum (JuR.) Lindb. & Arnell, Philo- 
notis tomentella (Mol.) Loeske, Wehera sessilis (Schmid.) 
Lindb. och Lesmircea saxicola (Br. eur.) Mol. 

Samtliga för Jämtland och Härjedalen nya arter samt 
åtskilliga andra äro af mig skänkta till Uppsala Bot. Insti- 
tutions herbarium. 

Fem af de utaf mig funna bladmossorna äro hittills blott 
funna en enda gång förut i Sverige, i det att de upptagas i 
Arnell o. Jensen's klassiska arbete Die Moose des Sarek- 
gebietes (1910), hvilket arbete jag haft en ovärderlig nytta 
af, då detsamma var den första mossmonografien öfver ett 
svenskt fjällområde. Detta arbete är grundläggande för alla 
bryologiska forskningar i våra fjälltrakter. I detta samman- 
hang begagnar jag tillfället att till lektor H. W. Arnell 
uttala mitt vördnadsfulla tack för alla de goda råd han gif- 
vit mig och för det stora intresse, hvarmed han följt mitt 
arbete. 

Till professor O. Juel ber jag att få framföra min djupt 
kända tacksamhet för det stora tillmötesgående från hans 
sida, som kommit mig till del vid mina undersökningar, samt 
för den stora vänligheten att fotografera det hittills okända 
Astrophyllum hymenophylloides-sporogonet. 

Slutligen måste jag här begagna tillfället att till mina 
bägge kamrater på färden, fil. stud. G. Einar Du Rietz 
samt fil. stud. Gösta Lundqvist, uttala mitt hjärtliga tack 



HERMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN I .J ÄMILANl). f) 

för godt kamratskap och står jag i stor taoksamlietsslviild till 
fil. kand. Harry Smith för det stora tillmötesgående och 
den stora beredvillighet, iivaraf jag blef delaktig vid vårt 
besök af Helagsfjället, där som bekant kand. Smith i flera 
år bedrifvit omfattande botaniska studier. 

Vid uppställandet af nedanstående f(Jrteckning har jag i 
hufviidsak följt den förteckning, som lektor H.j. Möller ut- 
arbetat för Lunds Botaniska Förening. 

Till slut vill jag blott påpeka, att jag längre fram kom- 
mer att lämna en förteckning öfver områdets lefvermossor 
och Sphagna, så att en fullständig bild af områdets bryologi 
kan erhållas. En hel del lefvermossor omnämnas här i de 
ståndortsanteckningar, jag vid en del arter ansett vara lämp- 
ligt att inskjuta. Efter förteckningen följa en del tabeller, 
utvisande fördelningen i olika regioner, fruktsättningen etc. 
En del förkortningar användas vid lokaluppgifterna t. ex. 
b.r. = björkregionen, v. r. = videregionen, a.r.=-alpina regionen, 
fr. = fertil, gon. = med gonidier, R. Hn == Robert Hartman, 
Hn fl, = Hartman's flora. 



Andreaeales. 

1. AiulreJBa nivalis Hook. 

Jämtl. : Snasahögen a.r. ! Sylfjällen flera lokaler a.r. ! 

Hrjd.: Helagsfjället a.r. rikl. äfven fr.! (Hn fl.). 

var. fuscesceus Hook. 

Jmtl.: Sylarne, toppen af Storsylen a.r.! 

A. nivalis synes i dessa fjälltrakter vara rätt allmän i de 
högre delarna af den alpina regionen till skillnad från t. ex. 
i Sarekområdet i Lule Lappmark, där Arnell o. Jensen 
blott insamlade arten å en enda lokal. Utom den vanliga 
brunröda formen förekom vid Sylarne en grof, svart varietet 
med bladen blott föga kloböjda. Mest afvikande är var. 
fuscescens, hvilken ej tyckes hafva blifvit mycket beaktad. 
Den växer mer eller mindre nedsänkt i vattnet uti bäckar 
såsom lösa, föga sammanhängande, nedtill bladlösa tufvor af 
smutsbrunaktig färgton med glest ställda, veka, krusade 
blad. A. nivalis synes vara ganska sällsynt med frukt, dåden 
blott en gång, å Helagsfjällets topp, insamlades fertil. 



6 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND ii. N:0 il 

2. A. Blyttii Schimp. 

Jmtl.: Snasahögen a.r. fr.! (R. Hn); Sylfjällen a.r. fr.! 

Hrjd.: Helagsfjället a.r. rikl. fr.! Jelgatsåive a.r. fr.! 

Ymnig på klippor och stenar nedom snödrifvorna, alltid 
med fukt. N. C. Kindberg upptager arten i sin flora blott 
för Lappland, ehuru R. Hartman redan år 1849 insamlade 
arten å såväl Snasahögen som Åreskutan. Äfven funnen vid 
Nedalen i Härjedalen. 

3. A. Hjirtmaui Thed. 

Jmtl.: Snasahögen forma atra a.r.! Sylfjällen a.r. i bäc- 
ken mellan Lillsylen och Vaktklumpen fr.! 

Hrjd.: Helagsfjället a.r. fr.! 

Sällsynt men vanligen fertil. Varierar något i afseende 
på t uf vorn as färg. 

4. A. Thedeiiii Schimp. 

Jämtl.: Snasahögen nära toppen a.r.! 

Denna art har varit mycket omtvistad, och meningarna 
äro ännu mycket delade, huruvida den bör upptagas som en 
särskild art eller ej. S. O. Lindberg ansåg den blott för en 
form af A. Hartmani och C. J. Hartman säger i sin flora: 
»A. Thedenii Schimp. och ed. 7, är, såsom Lindberg först 
anmärkt, icke annat än en form af denna art {A. Hartmani) 
med mer tätt sittande blad.>> Det enda mig veterligen kända 
exemplar från Sverige af arten är af S. O. Lindberg insam- 
ladt i Piteå Lpm. : »Tjidttjak rar. Aug. 1856>>. Detta exemplar, 
som finnes i Uppsala Botaniska Institutions samlingar, har 
jag undersökt och kan med bestämdhet säga, att det ej har 
något med A. Thedenii att göra, utan troligen är en form af 
A. petrophila. Bladen äro nämligen långt tillspetsade med 
typiskt A. petrophila-ceWnät. 'N. Bryhx vill slå ihop såväl 
A. Hartmani, A. Thedenii som A. obovata till en enda art 
och motiverar detta sålunda i sin »De Bryinearum in Nor- 
vegia» etc. sålunda: »In monte vicino Digerronden, ubi An- 
drecea Thedenii, A. Harimani et praecipue A . ohovata wam&n&ai 
copia proveniunt, formas plures intermedias vix determina- 
biles legi (Aug. 1887). Qua de causa suspicio, has tres for- 
mas esse conj ungendas ad unam speciem». Arnell och 
Jensen upptaga äfven frågan till behandling. De uttala 
först, att A. Hartmani är en god art men föra A. Thedenii 



HP:KMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN I JÄMTLAND. 7 

till A obovaia, ej, såsom många före dem gjort, till A. Jlart- 
mani. De grunda detta omdöme på undersökningen af ett 
orig.-ex. af A. Thedenii. I. Ha(;en ingår i sin Musci Nor- 
vegiae borealis närmare på spörsmålet. Han jämför till att 
börja med A. Thedenii och A. Hartmani med hvarandra och 
Konstaterar, att de äro specifikt skilda. Bladen äro hos 
A. Thedenii tättsittande, mera utdragna och spetsade samt 
bladcellerna försedda med till följd af porer buktade cell- 
väggar, under det att A. Ilartmani har gle.';t ställda 
blad med rundtrubbad spets samt bladcellerna ofvan basen 
regelbundet rundade med jämnt förtjockade, ej buktade och 
ej porgenombrutna väggar. Släktskapen är då större med 
A. obovaia. Den viktigaste och afgcirande skillnaden är, att 
hos A. obovata cellväfnaden of vanför de lineära bascellerna 
öfvergår i smalt rombiska — lineära, högst oregelbundna celler 
med synnerligen kraftigt och ojämnt förtjockade cellväggar, 
under det att hos A. Thedenii bladet ofvanför bascellerna 
utfylles af rundade, regelbundna celler med blott svagt buk- 
tade, mera jämnt förtjockade celler. Denna skillnad synes 
mig afgörande för de bägge arternas isärhållande. Emellertid 
finnes det ju äfven bland mossorna såväl »stora» som »små» 
arter, och jag är den förste att erkänna, att A. Thedenii bör 
räknas till den senare kategorien. I Norge är arten insamlad 
å knappt ett tiotal lokaler af Hagen, Bryhn och Kaalaas. 
Mina exemplar öfverensstämma väl med de norska. DåLiND- 
berg's exemplar ej höra hit, är Andrecea Thedenii härmed för 
första gången funnen i Sverige. 

5. A. obovata Thed. 

Jmtl.: Snasahögen a.r. fr. (R. Hx)! Getryggen a.r.! 
Sylarne a.r. fr.! 

Hrjd: Helagsfjället a.r. rikligt fr.! 

Synes vara allmän inom den alpina regionen, ofta växande 
med öfriga Andrecea- Sirier såsom petrophiia, alpestris och Eart- 
mani. Varierar ej så obetydligt i afseende på färg, storlek 
etc. Anmärkningsvärdast var en forma squarrosa med långt 
tillspetsade blad från Sylarne och Helagsfjället. Vanligen 
fertil. 

6. A. petrophiia Ehrh. 

Jmtl.: Snasahögen (R. Hn). barr-r.— a.r. fr.! Getryg- 
gen fr.! 



8 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 3. 

Stråten! Sylarne a.r. rikl. fr.! 

Hrjd: Helagsfället a.r. fr.! Jetgatsåive, a.r. fr.! 

Allmän i områdets alla delar, uppträdande i en mängd 
olika former. På Helagsfjällets topp växte en form med 
små starkt utspärrade blad, som är identisk med en af Ar- 
NELL och Jensen forma squarrosa benämd form, som de 
insamlade vid Säkok a.r. i Sarekområdet. Mitt exemplar 
växte i små tufvor uppblandade med Jungermannia quingue- 
dentata. Ä samma lokal insamlades äfven en forma falcata 
samt en forma atra ad A. papulosa, folia longe et acute acu- 
minata valde papulosa, som synes bilda öfvergång till Avdrecea 
papulosa LiNDB. 

7. A. Jilpestris (Thed.) Schimp. 

Jmtl. : Täljstensfjället (R. Hn). Snasahögen v.r. — a.r. fr.! 
»Snasahögens mellersta topp» (R. Hnj. Getryggen v.r. — a.r. 
rikl. fr.! Sylarne! 

Hrjd.: Helagsfjället a.r. fr.! 

Ej sällsynt i videregionen och nedre delen af alpina 
regionen. 

8. A. sparsifolia Zett. 
Hrjd.: Helagsfjället a.r.! 

Växte sparsamt i vackert brunröda tufvor nära fjällets 
topp. Ny för Härjedalen! Hittills blott uppgifven för Lapp- 
land. Arnell o. Jensen insamlade arten vid Kåtotjåcko a.r. 
inom Sarekområdet. Exemplaren stämma fullkomligt med 
originalexemplar af Zetterstedt från Rundenefjäll 18^^858 
samt Dovre, Snöhättan, 18V&70. 

Bryales. 

9. Dicr.aiium euer ve Thed. 

Jmtl.: Snasahögen v.r. — a.r.! Getryggen a.r. ymnig! 

Sylarne a.r.! 

Hrjd.: Helagsfjället i synnerhet uti glaciärdalen a.r.! 

Uppträdde särdeles vid Helagsfjället och å Getryggen, 
synnerligen rikligt i den alpina regionen ofta uppblandad 
med Dicranum scoparium o. majus, Jungermannia minuia etc. 
Ny för området. Upptäcktes af E. Adlerz 1882 på Åre- 
skutan såsom ny för Jämtland. 



HERMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN I JÄMTLAND. 9 

10. I). loiii^ifoiniiii Ehrh. 
Jmtl.: Snasahögen nedre b.r. ! 

11. 1). fuseesccMis Turn. 

Jmtl.: Handölsfallen fr.! Sna.sahögen (R. Hn) b.r.— a.r.! 
Oetryggen! 

Hrjd: Helagsfjället och Jelgatsåive a.r. fr.! 

Tämligen allmänt i alla regioner, ofta med inblandade 
lefvermo.ssor. Angående denna arts särskiljande från Dicra- 
num congestum och D. brevifolinm hänvisar jag till Arnell 
o. Jensen's utmärkta utredning i Die Moose des Sarekgebietes. 

12. 1). iiioiitaiiuiii Hedw. 
Jmtl.: Snasahögen b.r. (R. Hn)! 

T3'ckes vara rätt sällsynt i området, då jag blott hem- 
fört ett exemplar däraf, växande å en björkstubbe i Snasa- 
högens björkregion. 

13. D. fragilifoliuiu Lindb. 
Jmtl.: Handölsfallen sparsamt! 

Denna sällsynta bladmossa, som ej förut iakttagits inom 
området, växte sparsamt å en murken björkstam vid nedre 
fallet, västra stranden, tillsammans med Georgia 'pellucida. Är 
blott funnen på ett fåtal lokaler i vårt land. 

14. D. eloiigatum Schleich. 

Jmtl.: Täljstensfjället b.r.! Snasahögen (R. Hn) Ij.r.— 
a.r. fr.! 

Handölsfallen fr.! Getryggen rikl.I Ulfåhyddan i kärren 
vid Handölsånl vSylarne a.r.! 

Hrjd.: Helagsfjället rikl.! 

En af de allmännaste arterna inom området, vanligen 
växande i rena tufvor, någon gång inblandade med Cep?ia- 
lozia-arter, Jungermanyiia miniita etc. 

var. Sphagnl (Wahlenb.) Th. Jensen. 

Jmtl.: Snasahögen a.r.! Sylarne a.r.! 

Bildar öf vergangen till Dicraniim groenlandiciun. Växer 
i mycket hårda tufvor med knappast vridna, kort och van- 
ligen trubbigt tillspetsade blad, hvilkas nerv är betydligt 
smalare än liufvudartcns, intagande blott V» — V>o ^f blad- 
basen. 



10 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 Ii. 

15. D. cougestum Brid. 

Jmtl.: Handölsfallen! Getryggen a.r.! Snasahögen a.r.! 

Hrjd.: Helagsfjället å flera lokaler a.r.! 

Denna art, som habituellt ej kan särskiljas från D. fusce- 
scens, är nog en allmän art inom området, ehuru den ej förut 
här blifvit anmärkt. Vid Helagsfjället växte den å en lokal 
tillsammans med Polytrichum stricium. 

16. D. Bergeri Bland. 

Jmtl,: Handölsfallen J" ! Snasahögen (R. Hn). Storulfå- 
hyddan i kärren vid Handölsån fr.! 

Är af mig ej funnen ofvan björkregionen, där den ej 
synes vara alltför allmän. I Sarekområdet är den enligt 
Arnell o. Jensen allmän inom björk- och videregionerna. 

D. undiilatum Ehrh. uppgifves för Snasahögen utan när- 
mare angifven lokal af R. W. Hartman. 

17. D. aiigiistum Linde. 
Jmtl.: Getryggen v.r.! 

Denna sällsynta art är ej förut funnen inom området. 
Ny för Jämtland! 

18. D. scoparium (L.) Hedw. 

Jmtl.: Täljstensfjället! Snasahögen b.r. — a.r. (R. Hn)! 
Getryggen a.r.! 

Hrjd.: Helagsfjället a.r. rikligt! 

Kan sägas vara rätt allmän särdeles i björk- och vide- 
regionerna. Uppträder under en mängd olika former. 

19. D. maj US Sm. 

Jmtl.: Täljstensfjället! Handölsfallen! Snasahögen b.r. — 

v.r. (R. Hn)! Getryggen! Sylarne a.r.! 

Hrjd.: Helagsfjället glaciärdalen forma orthophylla/ 
Sparsamt här och där ända upp i den alpina regionen. 

Allmännast i barrskogsregionen. 

20. 1). iiiolle WiLS. 

Jmtl.: Snasahögen v.r. — a.r. fr.! Sylarne a.r. flera lokaler 
äfven fr.! 

Hrjd.: Helagsfjället t. ex. glaciärsjöns stränder! 

Ej förut funnen i Härjedalen! Anträffades å ett flertal 
lokaler inom vide- och alpina regionerna, tvenne gånger frukti- 



HERMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN I JÄMTLAND. 11 

ficerande. Den växer på fuktig mark och varierar ej obe- 
tydligt ifråga om bladens anordning, som kunna vara antingen 
likformigt iippåtriktade eller skärformigt böjda. I tufvor 
från Snasaliögen v.r. förekommo inblandade Polyirichum com- 
mune, Conostomum boreale, Amhlystegium uncinalum, Junger- 
mannia qiiinquedenlata och Cephalozia albescens. 

21. I). Starke! Web. & Mohr. 

Jmtl.: Getryggen v.r. fr.! Sylarne flera lokaler a.r.! 
Snasaliögen (Hn fl.) 

Hrjd.: Helagsfjället glaciärdalen a.r. fr.! 

Är antagligen rätt allmän i dessa fjälltrakter. 

22. D. fjilcatum Hedw. 
Jmtl.: Sylarne a.r. sparsamt fr.! 
Hrjd.: Helagsfjället (Hn fl.) a.r. fr.! 

Mycket sällsynt. Frukterna voro mycket litet utvecklade. 

23. D. Schistii (Cunn.) Kindb. 
Jmtl.: Snasahögen v.r. fr.! 

24. D. fiilvellum (Dicks.) Sm. 

Jmtl.: Snasahögen v.r. — a.r. fr.! Sylarne a.r. rikl. fr.! 

Hrjd.: Helagsfjället a.r. riklig fr.! 

Denna art var särskildt allmän vid Sylarne och Helags- 
fjället, växande dels i klippskrefvor ända längst uppåt top- 
parna, dels på stenar å flytjorden nedom snödrifvorna i säll- 
skap med bl. a. Pohlia gracilis, Andrecea jjetrophila, Cesia con- 
cinnata och Jungermannia qninquedentata. 

25. Dicrauoweissia crispiila (Hedw.) Lindb. 

Jmtl,: Snasahögen b.r.— a.r. fr.! Handölsfallen (R. Hn) fr.! 

Getryggen v.r. — a.r. fr.! Sylarne fr.! 

Hrjd.: Jelgatsåive fr.! Helagsfjället a.r. rikl. jämte /"or wa 
atra fr.! 

En mycket allmän art i alla regioner. I den alpina re- 
gionen växer den ofta i en mer eller mindre svartaktig form 
på stenar och jord. Oftast fruktificerande. 

26. D. compacta (Schleich.) Schimp. 
Jmtl.: Handölsfallen mycket sparsamt fr.! 

Hrjd.: Helagsfjället på stenar i glaciärsjöns aflopp a.r. fr.! 



12 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 3. 

Ny för Härjedalen. Denna, en af våra allra sällsyntaste 
fjällarter, växte tämligen rikligt på dolomitblock i glaciärån 
å Helagsfjället c. 1,200 m. ö. h. Från Handölsfallen har jag 
blott hemfört en mycket liten tuf va. Dicranoweissia cirrata 
uppgifves för Snasahögen af R. W. Hartman. 

27. Blindiii acuta (Huds.) Br. eiir. 

Jmtl.: Tälj stensfjället fr.! Handölsfallen fr. (E. Adlerz) 
rikl. jämte forma jluiians! Snasahögen (R. Hn) b.r. — a.r. fr.! 
Getryggen a.r.! Getvalen (R. Hn). Sylarne v.r, — a.r. fr.! 

Hrjd.: Helagsfjället flerestädes fr.! 

En af de allmännaste bladmossorna inom området, ym- 
nigast i videregionen. Fruktificerar rikligt, ehuru mera säl- 
lan i den alpina regionen. Forma fluitans växer på stenar i 
Handölsfallen och är en 4 — 6 cm. lång, svartaktig form med 
stammarna nedtill bladlösa, alltid steril. 

28. Aiiisotheciuiii sqiiarrosum (Starke) Lindb. 
Jmtl.: Handölsfallen! Ulfåhyddan på Ulfåns stränder b.r.! 
Sylarne öfre v.r.! 

Ej förut angifven för området. Uppträder sällan i större 
mängder och synes hafva sin hufvudsakliga utbredning i 
björkregionen. 

29. Dicrauella cerviculata (Hedw.) Schimp. 
Järn ti. : Handöl på torfjord i kärr nedom byn fr.! 
Lokalen tillhör områdets lägsta delar. 

30. I), secuuda (Svv.) Lindb. 

Jmtl.: Handöl åstranden (R. Hn) fr.! Handölsfallen fr.! 
Täljstensfjället, fr.! Snasahögen b.r. — v.r.! Ulfåhyddan och 
Getryggen b.r. — v.r. fr.! Sylarne a.r.! 

Hrjd.: Jelgatsåive fr.! Helagsfjället a.r. fr.! 

En af de allmännaste arterna, vanligen fertil. 

31. D. crispa (Ehrh.) Schimp. 

Jmtl.: Handölsåns jordbranter vid byn fr.! Täljstens- 
fjället på grushögarna vid brottet fr.! Handölsfallen (R. 
Hn) fr.! 

Var rätt allmän i trakterna kring Handöl, således knap- 
past öfverskridande barrskogsregionen. 



HERMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN I JÄMTLAM). 13 

:i2. Swartzia inciiiiuta Ehrh. 

Jmtl.: Täljstensfjället fr.! Handölsfallen (R. Hn) östra 
stranden vid mellersta fallet fr.! Getryggen b.r.! 
Synes vara sällsynt inom området. 

83. S. nioutaiia (Lam.) Lindb. 

Jmtl.: Täljstensfjället fr. rikligt vid brottet! Handöls- 
fallen rikligt fr.! Snasahögen (R. Hn)! Getryggen v.r.! 

Hrjd.: Jelgatsåive rikligt! Snusestöten! Helagsfjället 
på kalkhaltiga block i glaciärdalen a.r.! 

Denna art liksom äfven föregående synas vara rätt ut- 
präglade kalkraossor att döma af deras rikliga uppträdande 
i de kalkhaltiga trakterna: Täljstensfjället, Handölsfallen och 
Jelgatsåive. Då denna art uppträder på mindre kalkhaltigt 
underlag, är det i allmänhet som små sterila exemplar i klipp- 
hålor etc. 

34. Ditricliuiii flexieaule (Schleich.) Hampe. 

Jmtl.: Täljstensfjället! Handölsfallen j^mnigt! Snasahögen 
(R. Hn)! Getr3^ggen a.r. fr.! 
Hrjd.: Jelgatsåive a.r.! 

var. lougifolium (Zett.) Lindb. & Arn. 

Jmtl.: Handölsfallen (R. Hn)! 

Förekommer antagligen öfvcr hela området, ehuru all- 
männast i de lägre regionerna. Varieteten beskrefs af C. 
Hartman i ed. 7 såsom en egenart, Trichostomum longirostre, 
under h vilket namn den af R. W. Hartman upptages i den- 
nes förteckning. Blott en gång tagen fertil inom området. 

35. D. liomomalliim (Hedw.) Hampe. 
Jmtl.: Täljstensfjället vid brottet fr.! 

Växte sparsamt på täljsten. Är ej förut uppgifven för 
området. 

36. Dichodoiitiuiii pellucidum (L.) Schimp. 
Jmtl.: Snasahögen v.r.! Getvalen st. (R. Hn). 
Synes vara mycket sällsynt inom området. 

37. Oncopliorus >ValiIeiibergii Brid. 

Jmtl.: Handölsfallen fr.! Snasahögen b.r. — a.r. fr.! Get- 
ryggen fr.! Sylarne fr.! 



14 ARKIV rÖR BOTANIK. BAND U. N:0 3. 

Hrjd.: Helagsfjället a.r. fr. I 

var. coiiipactus (Funck). Br. eur. 
Jmtl.: Snasabögen v.r. fr I 

var. gracilis (Both.) Arn. & C. Jens. 
Jmtl.: Handökfallen fr. I Snasabögen v.r. fr.! 

var. alpestris nov. var. 

Ccespites 1 — 1,5 mm. alti. Folia 2,5 mm. anguste acu- 
minata in cuspide distincte irregulariter dentata; nervus ± 
excurrens. Theca parva circa 0,9 mm. longa et 0,4 mm. 
crassa, erecta — borizontalis ± curvata, fere indistincte, stru- 
mifera. Peristomium 0,3 mm. altum. Spori 0,020— 0,02ö mm. 

0. Wahlenhergii synes vara rätt allmän i dessa fjälltrak- 
ter, eburu aldrig uppträdande i större massor. Ej sällan 
växer den i slammet vid bäckstränderna med stam ccb blad 
nästan nedsänkta däri. Varietet alpestris utmärkes genom 
de ovanligt små, ofta nästan uppräta kapslarna, bvilka ofta 
fullkomligt sakna fästknöl samt de tydligt ocb starkt tan- 
dade bladen, bvilkas nerv vanligen är mer eller mindre ut- 
löpande. 

38. 0. vireiis (Sw.) Brid. 

Jmtl.: Handölsfallen rikl. fr.! Snasabögen (R. Hnj b.r. — 
v.r. fr.! Sylarne v.r. fr. I 

Hrjd.: Helagsfjället nedre a.r. rikl. fr.! 

Lika allmän som föregående art. Alltid fertil. 

39. 0. strumifer (Ehrh.) Brid. 
Jmtl.: Snasabögen (R. Hn) b.r. fr.! 

O. gracileseens (Web. & Mohr) Lindb. 

»Jmtl.: Snasabögen» (R. Hn). 

Härmed afses säkerligen enligt lektor Arnell nästföl- 

jande art! 

40. O. torqiiesceus (Brusch.) Lindb. 
Jmtl.: Handölsfallen fr.! Snasabögen b.r. fr.! 

Växte på det senare stället insprängd i tufvor af Grim- 
mia torquata. 



HERMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN I JÄMTLAND. 15 

41. O. alpestris (Wahlenb.) Lindb. 

Jratl.: Handölsfallen fr.! Snasahögen (G. L. Sjögren). 

43. Ceratodoii luirpureus (L.) Brid. 

Jmtl.: Tälj.stensfjäliet fr.! Snasahögen (R, Hn)! Han- 
dölsfallen fr.! Ulfåhyddan! Handölsåns högra sida, gammalt 
eld.ställe fr.! 

Hrjd.: Helagsfjället kring hyddan fr.! 

Uppträder gärna pä af eld svedda ställen ända upp i 
den alpina regionen samt vidare på torra och sandiga ställen 
t. ex. täljstensgrus å Täljstensfjället etc. Alltid fertil. Egen- 
domligt är dess uppträdande i Splachnacé-tufvor, hvarom 
mera å sid. 17. 

43. Su'lania ciesia (Vill.; Lindb. 

Jämtl.: Handölsfallen, högra sidan fr.! Snasahögen (R. 
Hnj. Sy larn e (Almq.). 

Hrjd.: Helagsfjället a.r. fr.! Jelgatsåive fr.! 

Uppträder, vanligen fr., i med sand eller jord f^^llda hål 
eller klippskrefvor, alltid sparsamt. Växte vid Handölsfallen 
inblandad i Bartramia ithyjjhylla, h vilken senare ifråga om 
förekomstsättet fullkomligt öfverensstämmer med Scelania. 

Fissideiis adiantoides (L.) Hedw. 
Järatl.: Handölsfallen st. (R. Hn). 

F. taxifolius (L.) Hedw. 

Uppgifves af R. W. Hartman för Snasahögen utan när- 
mare lokal. Arten är till sin utbredning mera .sydlig, hvar- 
före lokalen synes mig osäker. Några exemplar härifrån 
finnas ej af denna art. 

44. F. osmundoides (Sw.) Hedw. 

Jmtl.: Handölsfallen! Snasahögen (R. Hn) flera lokaler 
b.r. — a.r.! 

Hrjd. : Jelgatsåive ! 

45. F. pusillus WiLS. 

Jmtl.: Handölsfallen, i klipphålor å västra stranden vid 
nedre fallet sparsamt fr.! 



16 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 H. 

Växte tillsa mmans med Bryum concinnatum på of van 
angifna lokal. Sporhus med kvarsittande lock den 10 juli. 
Upptäckten af denna art här var intressant, emedan den ej 
varit nordligare funnen i vårt land än i Dalsland och således 
är ny för Jämtland. I Norge är enligt N. C. Kindberg F. 
pusillus bland annat funnen på Dovrefjällen. Hvad denna 
art beträffar, ligger det ju nära till hands att antaga den 
hafva invandrat från norska sidan genom de låga fjällpassen 
i dessa gränstrakter. Arten är ej upptagen i Musci Norvegiae 
borealis. 

46. Leersia eoiitorta (Wulf.) Lindb. 

Jratl.: Täljstensfjället i klippgrottor infill täljstensbrottet ! 

Förekom mycket sparsamt tillsammans med Mollia tor- 
tuosa, Thuidium ahietinum och Hypnum reflexum. Ny för 
området. Den enda mig veterligt i litteraturen uppgifna 
lokal för Jämtland är Åreskutan, där den upptäcktes af R. 
W. Hartman 1850. Sommaren 1911 insamlade jag arten till- 
sammans med Leersia laciniata på kalk å Frösön i Storsjön. 

il. L. rliabdocarpa (ScHvviEGR.) Lindb. 

Jmtl. : Täljstensfjället på täljsten fr.! Handölsfallen E. 
Ad.)! Snasahögen, på ett block i v.r. fr.! 

Hrjd. : Helagsfjället på dolomitblock i sluttningarna nedom 
glaciärsjön a.r. fr.! Jelgatsåive fr.! 

Uppträder tämligen rikligt och alltid fr. på kalkhaltigt 
underlag, klippor eller jord. Vid Handölsfallen, där den upp- 
trädde särskildt rikligt, växte den ibland tillsammans med 
Ditrichurti flexicaule, Swartzia montana samt Myurellajulacea. 
De flesta exemplaren från området hänföra sig till var. pili- 
fera (Funck) — hufvudformen växte bland annat på Tälj- 
stensfjället. 

48. L. [ilpiiia (Sm.) Lindb. 

Hrjd.: Jelgatsåive i hålor under kalkblock a.r. fr.! 

Den 16 juli med omogna frukter. L^ppgifves i C. J. 
Hartman's flora ed. 10 för Handölsfallen, där jag ej lyckats 
finna densamma utan blott L. rhabdocarpa, brevicollis och 
laciniata. 



HERMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN I JÄMTLAND. 17 

49. L. brevicollis (Bruch.) Lindb. 
Jnitl.: Handölsfallen fr. (E. Adlerz)! 
Hrjd.: Helagsfjället på Jelgatsåiv^e fr.! 

Tyckes vara en i dessa trakter mycket sällsynt art, då 
den af mig blott anträffades mycket sparsamt å de bägge 
lokalerna. 

50. L. lachiiata Hedw. 

Jmtl.: Handölsfallen vid nedre fallets luigra sida fr.! 
Snasahögen (R. Hn). 

51. Tortula rurali.s (L.) Ehrh. 

Jmtl.: Täljstensfjället på sand nära brottet! Snasahögen 
v.r. (R. Hn)! 

Hrjd.: Helagsfjället a.r.! 

Endast sparsamt anträffad och alltid steril. Märklig 
var dess förekomst i videregionen å Snasahögens östra slutt- 
ning, där den tillsammans med Ceratodon purpiireus fr. växte 
inblandad i tufvor af Tetraplodoii bryoides, växande på ett 
lemmelkadaver. Denna iakttagelse synes mig hafva ett visst 
biologiskt intresse, emedan inblandningar i Splachnacé-tufvor 
enligt min erfarenhet och efter litteraturen att döma äro rätt 
sällsynta och tyda på, att de inblandade arterna i mer eller 
mindre grad äro s. k. nitrofiler. Hvad dessa två arter be- 
träffar, hade jag tidigare på andra vägar kommit till samma 
antagande, hvarför denna iakttagelse gifver ett ytterligare 
stöd åt detsamma. Xitrofilerna äro, hvad mossorna beträffar, 
mycket litet kända och önskvärdt vore att få dem lika väl 
utredda, som de nitrofila laf varna blifvit genom R. Sernän- 
DER: »Studier öfver lafvarnes biologi. I. Nitrofila laf var. 

52. T. latifolia (Hedw.) Lindb. 

Jmtl.: Handölsfallen fr. (E. Adlerz)! Snasahögen v.r. fr.! 
Hrjd.: Jelgatsåive rikl. fr.! Helagsfjället a.r. fr.! 

var. nnitica (Brid.) Limpr. (= var. glacialis Funck). 

Jmtl.: Handölsfallen fr.! >på Getvalens högre klippor») 
(R. Hn). 

Uppträder spridt från de lägsta regionerna upp i den 
lägre delen af alpina regionen här och där i små bestånd å 
varma, solexponerade lokaler så godt som alltid cfr. Locken 

Arkiv för botanik. B-nil 14. X.o 3. 2 



18 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 3. 

voro å exemplaren från Helagsfjället d. 20 juli afkastade. 
Mellan varieteten och hufvudarten finnas alla öfvergångar. 

53. Mollia tortuosa (L.) Schrank. 

Jratl. : Täljstensfjället, i klipphålor nära brottet! Han- 
dölsfallen rikl. äfven fr.! Snasahögen b.r. (R. Hn)! 

Hrjd.: Jelgatsåive, i klippskrefvor och hålor i sluttnin- 
garna mot Helagsf jället ! 

Synes i hög grad hålla sig till kalkhaltigt underlag lik- 
som troligen äfven nästa art. På Täljstensfjället förekom den 
associerad med Leersia contorta, Distichium inclinatwm, Bar- 
bula rubella och Anoectangium Mougeotii. Sätter i fjälltrak- 
terna mycket sällan frukt. Arnell och Jensen funno arten 
i Sarekområdet blott en enda gång fruktificerande, och jag 
har blott hemfört en liten fertil tufva från Handölsfallen, 
där den förekom rikligt och i stora tufvor. 

54. M. fragilis (Drumm.) Lindb. 

Jmtl.: Handölsfallen, i jordbranterna å västra sidan vid 
mellersta och öfre fallen rikl.! 

Ej förut uppgifven för området. Växer ej sällan till- 
sammans med föregående art å kalkhaltig jord. 

55. Barbula rubella (Hoffm.) Mitt. 

Jmtl.: Täljstensfjället på vittradt täljstensgrus fr.! Han- 
dölsfallen fr.! Snasahögen (R. Hn). 

Hrjd.: Helagsf jället, nedre a.r. fr.! 

Uppträdde rikligt i de lägre trakterna t. ex. omkring 
Handöl. På Helagsf jället togs den med frukt c. 1,100 m. ö. h. 

56. B. curvirostris (Ehrh.) Ltndb. 

Jmtl.: Handölsfallen vänstra stranden fr. (E. Adlerz)! 
högra stranden vid mellersta fallen rikl. fr.! 

Blott anträffad vid Handölsfallen, där den ej tyckes vara 
så sällsynt. 

57. Cosciuodon cribrosus (Hedw.) Spruce. 

Stråten, västra sidan i en klippbrant a.r. c. 950 m. ö. h. st.! 

Växte på jord å en klippafsats i små, mj^cket fasta, af 
flageller genomväfda, af de långa håruddarna hvitskimrande 
grågröna tufvor i sällskap med Grimmia elongata, Andrecea 



HERMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN I JÄMTLAND. 19 

petrophila et al pestris m. fl. Arten är härmed för första gån- 
gen påvisad för Jämtland. Den är hittills i vårt land blott 
funnen i Lappland. Hartman upptager i sina flora som 
onda lokal Lul. Lpm. Wastinjaur, och sedermera är den af 
Arnell o. Jensen tagen vid Pelavaratj i Sarekområdet uti 
samma lappmark. Arten synes i Skandinavien hafva en ut- 
prägladt västlig utbredning, då den i Xorge är funnen pa en 
mängd olika lokaler, under det att den i vårt land synes 
vara ytterst sällsynt och blott uppträda i de västliga delarna 
af fjällområdet. Arnell o. Jensen upptaga arten under 
afdelningen västligt alpina arter, då dess utbredning är be- 
gränsad till Storbritannien, Skandinavien och Mellaneuropa. 
Däremot saknas arten på Spetsbergen och i Nordasien. 

58. Grimmia apocarpa (L.) Br. eur. 
Jmtl.: Tällstensfjället fr.! Snasahögen (R. Hn) v.r. fr.! 
Storulfåfjället v.r. fr.! Handölsfallen forma atra siih- 
epilifera fr.! 

Hrjd.: Helagsfjället a.r. fr.! 

var. cucullata n. var. 

Ccespiies densiusculi, 1 — 2 cm. alti, rigidi plerumque nigri 
— atro-virides, languidi, summis apicibus virentes — olivaceo- 
virentes. Folia caulina densa ± erecto-patentia, rigidiuscula, 
margine integerrima ± recurva, duabus cellulis strata et in- 
crassata, apice breviter pilifera margine apicibus saepe deco- 
lorata, cellulse sinuosae, crassae; costa impapillosa. Folia peri- 
choetalia erecto-patentia ssepe olivacea, obtusula non pilosa, 
apice ssepe plerumque hyalina, margine plana. Capsula 0,8 5 
mm., seta 0,3 5 mm. longa. Denies peristoma fusco-purpurei, 
imperforati, praecipue fragiles, superiora dimidia parte deco- 
lorati, obtusi CalypAra 0,8 mm. longa, cucullata. Spori dilute 
ferruginei O.üio — 0,oi3 mm. magni. 

Jmtl.: Snasahägen på torra klippor i v.r. fr.! 

Grimmia apocarpa är en i de lägre delarna af området ej 
sällsynt art, som emellertid i den alpina regionen tyckes till 
större delen ersättas af G. gracilis. Därpå tyder, att jag blott 
hemfört ett exemplar af den förra arten från alpreg., under 
det att jag insamlat den senare på en hel mängd lokaler i 
samma region. Arnell o. Jensen hafva i Sarekområdet 
gjort samma iakttagelse. Den ofvan som var. cucullata n. 



20 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 3. 



var. beskrifna formen är ganska afvikande, men jag har ej 
velat taga upp den såsom art, då jag anser Schistidium-gruy- 
pen inom Grimynia mindre väl utredd, så att redan nu vissa 
svårigheter kunna uppstå vid bestämmandet af vissa hithö- 
rande former. Det som mest särskiljer varieteten från hufvud- 
arten är den ensidiga mössan, som måste anses vara en vik- 
tig karaktär. G. apocarpa äger en rundtom sporhuset nående 




Fig. 1. Grimmia apocarpa (L.) Hedw. var. cucullata H. Pers. 

a. Plantae fructiferae ""/i. h. Calyptra '^"/i. c. Sectio 

transversalis partis siipreniEe folii ^7'- 



mössa, som sedan kan uppsplittsas i flera flikar. Alla de 
mössor jag undersökt å mitt exemplar af varieteten hafva 
emellertid typiskt ensidiga mössor (fig. h). Denna karaktär 
har varieteten gem.ensam med arterna alpicola med var. lati- 
jolia (Zett.) Möller samt pruinosa. Perichaetialbladen äro 
vidare trubbiga och aldrig försedda med hårudd, och bladens 
hårudd är vanligen nedlöpande på sidorna samt vidare myc- 



HERMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN I JÄMTLAND. 21 

met kort (fig. a). För öfrigt är att nämna, att peristomtän- 
derna äro synnerligen sköra med öfre hälften af färgad, samt 
att sporerna äro större än hos hufvudarten i allmänhet, 10 
— 13 {j., under det att G. apocarpa vanligen har sporer af stor- 
leken 8 — 10 [J.. Bladen öfverensstämma för öfrigt med G. 
apocarpa, hafva kanterna ± tillbakaböjda och förtjockade af 
ett extra lag randceller (fig. c). Bladnervens byggnad öfver- 
ensstämmer vidare med hufvudartens, och exotheciets celler 
lämna ej några särskiljande karaktärer. 

59. G. gracilis Schleich. 

Jmtl.: Handölsfallen rikligt fr.! Snasahögen v.r. — a.r. fr.! 
Cetryggen v.r. fr.! 

Hrjd. : Jelgatsåive a.r. fr.! Helagsfjället flera lokaler 
a.r. fr.! 

Denna art, som ej är förut uppgifven för området, växte 
särskildt yppigt vid Handölsfallen i cirka ö cm. höga, vackert 
brunröda tufvor. Vid Helagsfjället uppträdde den mycket 
rikligt i den alpina regionen alltid fr. . Kännes alltid igen på 
de stora hyalina papillerna å nervens ryggsida. På Täljstens- 
berget insamlades växande på täljstensgrus en egendomlig 
form, som tyckes öfverensstämma väl med den af Philibert 
år 1898 beskrifna Schistidium longidens, upptäckt af P. Cul- 
MANN vid Nagelfluh nära Bärlock i kantonen Zürich, Schweiz. 
Utmärkande för denna nya art skulle vara de i en brun udd 
ändande bladen, det mera långsträckta sporogonet samt de 
ovanligt långa peristomtänderna. Då jag ej varit i tillfälle 
att undersöka originalexemplar af arten, har jag ej ansett 
det vara lämpligt att här upptaga densamma, så mycket mer 
som flera bryologer t. ex. Breidler, Limpricht, Hagen 
och LoESKE anse den vara identisk med G. gracilis. Jag 
hänvisar här till L. Loeske's innevarande år utkomna arbete 
Die Laubmoose Europas I. Grimmiaceae. 

60. G. angusta (Hag.) Par. 

Jmtl.: Handölsfallen rikl. på stenar i vattnet fr.! Snasa- 
högen v.r.— a.r. fr.! 

Hrjd.: Helagsfjället a.r. fr.! 

En mycket vacker art, som ej tyckes vara så sällsynt 
särdeles i björk- och videregionerna. Beskrifves af Hagen i 
Musci Norv. bor. p. 57, 1899, och påvisades för Sverige af 



22 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 3. 

Arnell och Jensen i Sarekområdet. Ny för Jämtland och 
Härjedalen. 

61. G. al pi cola Sw. 

Jmtl.: Handölsfallen på ett par ställen fr.! 

Hrjd.: Helagsfjället, på stenar i ån, som är aflopp för 
glaciärsjön c. 1,150 m. ö. h. i. nedre a.r. fr.! 

Denna art synes vara betydligt sällsyntare än föregående, 
då jag blott insamlat densamma tvenne gånger, ehuru jag 
haft uppmärksamheten särskildt riktad på dessa arter. Arnell 
o. Jensen hafva kommit till det resultatet, att G. angusta 
är allmännare i de högre regionerna än G. alpicola. 

62. G. iiicurya Schw^gr. 

Jämtl.: Täljstensfjällets topp 700 m. ö. h.! Snasahögen 
a.r. rikligt på en höjd af 1,200 — 1,500 m. ö. h. fr.! Getryg- 
gen a.r.! 

Hrjd : Helagsfjället t. ex. i branterna norr om glaciär- 
sjön fr.! 

Denna art var länge förbisedd i Skandinavien, väl bero- 
ende på dessa förekomstsätt. Arnell o. Jensen karakteri- 
sera dess förekomstsätt sålunda: »Es wächst — — — auf 
dem Steingeröll, das die steilen, oberen Abhänge der Hoch- 
gebirge massenhaft bedeckt und fast ausschliesslich auf der 
unteren Seite der Steine.» De funno arten i Sarekområdet 
blott i den alpina regionen. Min lokal från Täljstensfjället är 
anmärkningsvärd till följd af dess ringa höjd öfver hafvet. 
Den växte därstädes i sprickor uti den svarta olivinsten, 
som bildar den kala, vegetationsfattiga toppen af berget. 
Arten upptäcktes på Åreskutan såsom ny för Sverige af E. 
Adlerz på dennes jämtländska resa 1882. Den tyckes vara 
rätt allmän på blockmarken i de högre fjällens alpina region. 
Ibland växer den på jord å mera exponerade lokaler, då 
den typiska gröna färgen öfvergår i en svart färgton, tuf- 
vorna blifva mera kompakta och bladen mindre krusiga. 
Den har då ett helt annat utseende. Dylika exemplar in- 
samlade jag å Helagsfjället. Chr. Kaurin omtalar i Bot. 
Not. 1875 sid 34, huru N. C. Kindberg låtit förvilla sig 
häraf och uppställt en Grimmia curvifolia Kindb., hvilken 
lian emellertid sedan fått draga in. 



HERMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN 1 JÄMTLAND. 23 

63. (t. eloiijratii Kaulf. 

Jmtl.: Snasahögarna a.r.! Stråten a.r. ! 

Hrjd: Helagsfjiillet a.r. flera lokaler! 

Växer ofta i sällskap med .-inc/reoea-arter, alltid steril. 
Ny för Jämtland. För Helagsfjället upptages arten redan i 
Hartman's flora. 

64. O, flllialis (SCHW^GR.) SCHIMP. 

Jmtl.: Täljstensfjället v.r. forma long e pilif era cana/ Sna- 
sahögen v-.r. — a.r.! Sylarne ar.! Stråten a.r. jorma fere epili- 
fera/ 

Hrjd.: Helagsfjället, i branterna kring glaciärsjön a.r.! 

Denna art, hvilken varierar mycket i afseende på hår- 
uddens längd, anträffades af mig hufvudsakligen inom den 
alpina regionen samt dessutom ett par gånger i videregionen, 
I Sarekområdet t^^cks den ej stiga så högt, då Arnell o. 
Jensen blott insamlat den i björk- och videregionerna. 

65. G. microcarpa (Gmel.) Lindb. 

Jmtl.: Handölsfallen! Snasahögen forma atra erecta v.r.! 
Sylarne a.r. fr.! 

Hrjd.: Helagsfjället ar. fr.! 

Uppträder helst i svarta tufvor vid snölägena. Locken 
voro d. 18 juli affallna å exemplaren från Helagsfjället. 

66. G. alpestris Schleich. 

Jmtl.: Sylfjällen på gabbro i rasmarken till höger om 
stora glaciären vid bestigandet af Storsylen a.r. c. 1,200 m. 
ö. h. fr.! 

Ny för Jämtland. Togs af Arnell o. Jensen vid Pello- 
reppe i Sarekområdet i Lule Lappm. st. och är dessutom 
tagen på en lokal i norra Dalarne. Förekom på lokalen å 
Sylarne ganska rikligt och vackert fruktificerande. Lock den 
25 juli ännu kvarsittande. Arten tyckes i Skandinavien vara 
rätt sällsynt, Hagen upptager i Musci Norv. boreal, blott 
en enda lokal. 

67. G. Douiaiia S.m! 

Jmtl.: Getryggen v.r. fr.! Sylarne v.r. fr.! 
Hrjd.: Helagsfjället på en mängd lokaler a.r. fr.! 



24 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 3. 

En synnerligen vacker art i små af de långa håruddarna 
hvitglänsandc, alltid fertila tufvor uti vide- och alpina regio- 
nerna. Frukterna voro ännu d. 5 juli å exemplaren från 
Stråten ej fullt mogna. Arten uppgifves i Hartman's flora 
för Helagsfjället samt Jmtl. : Åreskutan. 

68. G. torquata Hornsch. 

Jmtl.: Handölsfallsn rikl.! (E. Adlerz). Snasahögen b.r.! 
Sylarne v.r.! Stråten nedre a.r.I 

Denna art är allmännast i de lägsta trakterna af områ- 
det och ersattes högre upp af G. junalis. Liksom denna se- 
nare art endast tagen steril. 

69. G. ovalis (Hedw.) Linde. 

Jmtl.: Handölsfallen rikl. fr. E. Adlerz! Snasahögen 
(R. Hn) b.r.— v.r. fr.! Täljstensfjället fr.! 

Ej sällsynt i de lägsta trakterna t. ex. Handölsfallen. 
Kan förändra sitt utseende betydligt, men kännes alltid lätt 
igen på den inbuktade midtdelen af bladbasen. 

70. G. acieiilaris (L.) C. Müll. 

Jmtl.: Snasahögen v.r. täml. rikl. på stenar i en bäck! 
Getryggen öfre b.r. på stenar uti bäckar rikl. fr.! 

Denna art är ej förut anträffad inom området och är ny 
för Jämtland ! Dess utbredning angifves af N. C. Kindberg 
sålunda: Götal. a., Sveal. spr., Gästr. — Med. r. Sedermera till- 
kommer Lule Lpm., där Arnell o. Jensen sparsamt insam- 
lade arten å tvenne lokaler, en i b.r. och en i v.r. 

71. G. fascicularis (Schrad.) C. Müll. 

Jmtl.: Handölsfallen! Snasahögen (R. Hn) b.r. — a.r. rikl.! 
Sylarne a.r. nedom snöfälten! 

Hrjd.: Helagsfjället flerestädes a.r.! 

Allmän från de lägsta regionerna upp i alpina regionen, 
där den hufvudsakligen håller till på den snövattengenom- 
dränkta marken nedom de stora snödrifvorna. Ändrar rätt 
mycket i groflek. Blott funnen steril. 

G. heterosticha (Hedw.) C. Müll, uppgifves af R. W. 
Hartman utan närmare angifven lokal för Snasahögarne. Ej 
anträffad af mig. 



HERMAN I'EKSSON, BLADMOSSFLORAN I JÄMTLAND. l'ö 

72. ii. Ii^vpiioiiics (L ) LiNDH. 

Jmtl. : Täljstensfjällct ! Snasahögen b.r.— a.r. rikl. (R. 
Hn)! Sylarne a.r.! 

Hrjd.: Helagsfjället a.r. t. ex. ofvan glaciären till vän- 
ster, i stora mängder! 

Är en af den alpina regionens allmänna.ste arter, upp- 
trädande under en mängd olika former. En mycket karak- 
teristisk form har hårudden utdragen till 1 — 2 ggr. laminans 
längd, andra former äro rent svarta etc. 

73. G. raniulo.sa Lindb. 

Jmtl.: Handölsfallen rikl. fr.! Täljstensfjällct vid brottet 
fr.! Snasahögen (R. Hn) b.r. — a.r. fr.! Sylarne a.r. I 

Hrjd.: Helagsfjället a.r. glaciärdalen! 

En af de allmännare arterna mom området. Funnen 
några gånger fertil. Vid Helagsfjället förekom den nedanför 
snödrifvor uti en mycket robust, upprätt form. 

74. (t. erieoides (Schrad.) Lindb. 

Snasahögen (R. Hn) b.r. — a.r. I Getryggen! Sylarne a.r.! 
Hrjd. : Helagsfjället a.r. glaciärsjön på sand forma ad var. 
epilosa (H. Mull.)! 

75. riota curvifolia (Wahlenb.) Brid. 

Jmtl.: Handölsfallen östra sidan vid öfversta fallet rikl. fr.! 
Synes ej förut vara uppgifven för området. 

76. Orthotriclium alpestre Hornsch. 
Jmtl.: Snasahögen b.r. fr.! 

Växte mycket sparsamt på en klippa i nedre björkregio- 
nen. Ny för området. 

O. rupestre Schwjegr. 

Uppgifves af R. W. Hartman för Täljstensfjällct, där 
den bör kunna finnas. 

77. O. specio.sum Xees. 

Jmtl. : Handölsfallen fr. (E. Adlerz) ! 
Växer rikligt vid fallen dels på björkstammar och döda 
granar, dels sparsamt å klippor, fertil. 



26 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 3. 

O. obtusifoliuiii ScHRAD. uppgifves utan närmare angif- 
ven lokal för Snasahögen af R. W. Hartman. 

78. Pleurozy^odon jBstiviis (Hedw.) Lindb. 
Jmtl. : Handölsfallen (E. Adlerz) rikl. äfven fr.! 
Växer isynnerhet vid nedre fallet i stora svällande tufvor. 

79. Aiioectaiigium Moiigeotii (Bruch.) Lindb. 
Jmtl.: Täljstensfjället nära brottet! 

80. A. lappoiiicum Hedw. 

Jmt. : Handölsfallen rikl. fr.! Snasahögen (R. Hn) b.r. — 
v.r. fr.! 

Vid Handölsfallen växte arten i sällskap med bl. a. Pohlia 
cnida, Sivartzia montana, Bartramia itkyphylla och Ulota cnrvi- 
folia. Alltid fertil. 

Splachiium luteum Montin. 

Jmtl.: Snasahögen utan närmare lokal (R. Hn). 

81. S. TJisculosum L. 

Jmtl.: Snasahögen (R. Hn; G. L. Sjögren) v.r. fr.! 

82. S. pedunculatum (Huds.) Lindb. 

Jmtl.: Snasahögen (R. Hn; G. L. Sjögren) öfre b.r. fr.! 
Getryggen v.r.! 

Hrjd.: Helagsfjället nedre a.r. st.! 

83. Tetraplodon Wormskjoldii (Horn.) Lindb. 
Jmtl.: Snasahögen v.r. fr.! 

Anträffades insprängd uti tufvor af Tetraplodon bryoides 
och rikligt försedd med fjolårsgamla hvitnande sporhus. Ett 
intressant fynd, då arten dels ej förut är funnen på Snasa- 
högen, dels emedan det är en af våra allra sällsyntaste Splach- 
nacéer. Hj. Möller upptager i sin Splachnacé-afhandling 
äfven Sylarne, där den är tagen af H. W. Arnell, men där 
jag ej lyckats återfinna densamma. På senare tid har den 
funnits på flera lokaler i Jämtland, där den, hvad vårt land 
beträffar, synes hafva sin största utbredning. 

T. aug-ustatus (Sw.) Br. eur. 
Jmtl.: Snasahögen (R. Hn). 
Denna art är ej af mig anträffad. 



HERMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN I JÄMTLAND. 27 

84. T. bryoides (Zop:o.) Lindb. 

Jmtl.: Handölsfallen fr.! Snasahögen b.r. — a.r. fr. ! ((j!. L. 
Sjögren; R. Hn). CJetryggen v.r. fr.! Sylarne nedre a.r. 
fr.! ö. Enadalsliöjden (G. E. du Rietz). 

Hrjd.: Helagsfjället a.r. mångenstädes fr.! Stråten a.r. fr. 
l(i. E. DU Rietz). 

var. cjivifoliiis (Sciiimp.) Möller. 

Jmtl.: Snasahögen a.r. fr.! Sylarne a.r. fr.! 

Den allmännaste Splachnacéen inom området, växande 
i alla regionerna, ehuru enligt min erfarenhet rikligast i 
vidertgionen och nedre delen af alpina regionen. Varie- 
teten hör hemma i den alpina regionen och utmärkes bl. a. 
af sina hårda tufvor och de korta knappt öfver tufvorna 
uppstickande sporhusskaften. Utom denna karakteristiska 
varietet förekomma en mängd andra former, i det att arten 
varierar betydligt i afseende å tufvoruas konsistens, rotlud- 
dets färg, bladspetsens längd, sporhusskaftens längd samt 
kapselns färg och form, apofysens utseende etc. etc. Jag 
hänvisar i detta afseende till lektor Hj. Möller's utmärkta 
Splachnacé-af handling. 

85. Tayloria Froelicliiana (Hedw.) Mitt. 

Jmtl.: Telgbilfane samt Getvalen sällsynt enl. R. Hn. 

Hrjd.: Helagsfjället på jord å afsatserna på den branta 
bergväggen väster om och ofvan hyddan 12 — 1300 m. ö. h. 
a.r. fr.! 

Denna i våra fjälltrakter sällsynta Splachnacé, funnen i 
Sverige å ett dussintal lokaler, lyckades jag blott finna å 
Helagsfjället, där den förekom rätt rikligt. De lokaler, där 
Hartman funnit arten, var jag tyvärr ej i tillfälle att denna 
sommar besöka. 

86. T. liiijLriilJita (Dicks.) Lindb. 

Jmtl: Handölsfallen rikligt fr.! Snasahögen (R, Hn; E. 
Adlerz) v.r.! Storulfåfjället fr.! mellan Storulfåfjället och 
Sylarne flerestädes v.r. fr.! Getryggen b.r. — v.r. fr.! Sylarne 
v.r. fr.! 

Hrjd.: Mellan Sylarne och Helagsfjället fr.! 

En ej sällsynt art, som synes trifvas på mycket fuktiga 
lokaler t. ex. i stänket af vattenfall samt där små bäckar 
breda ut sig öfver större markytor, öfverallt fertil. 



28 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND U. NIO '>i. 

T. tenuiH (Dicks.) Schimp. uppgifves af R. Hartman för 
Getvalen såsom växande inblandad i Splachnum pedunculatum. 



87. Funaria hygrometrica (L.) Sibth. 

Jmtl.: Täljstensfjället utmed vägen till stenbrottet c. 650 
m. ö. h. fr.! Snasahögen utan närmare lokal (R. Hn). 



88. Bry um roseum (Weiss.) Schreb. 
Jmtl.: Täljstensfjället! Snasahögen (R. Hn). 

89. ]J. ventricosum Dicks. 

Jmtl,: Täljstensfjället! Handölsfallen rikl.! jämte forma 
synoica! Snasahögen (R. Hn) flera lokaler! Ulfån fr.! 

Denna art synes vara allmän i de lägre trakterna. Forma 
synoica är, som namnet antyder, synoik, under det att B. 
ventricosum i regel är dioik. Detta förhållande, att en 5r?/wm- 
art understundom kan uppträda med andra könsförhållanden 
än b vad den i regel har, är ej så ovanligt och visar, att man 
vid 5r?/«m-arters bestämmande ej bör lita blindt på blommornas 
fördelning, hvilket man tidigare var benägen att göra. I sin 
Beiträge zur Moosflora der Spitzbergischen Inselgruppe beskrif- 
ver Arnell Bryum ventricosum var. synoicum Arn., hvilken 
enligt Arnell, utom hvad könsfördelningen beträffar, fullkom- 
ligt öfverensstämmer med hufvudarten. Han skri f ver däri 
vidare: »ich habe mich umsomehr hierzu berechtigt gefunden, 
weil ich zuweilen, wenn auch sehr selten, von anderen Ge- 
genden synoecische, offenbar zu Br. ventricosum gehörende 
Formen gesehen habe.» 

90. 15. crispuliim Hampe. 

Hrjd. : Helagsfjället a.r.! 

Ny för Härjedalen. Är hittills blott funnen i Lule Lapp- 
mark, där Arnell och Jensen insamlade den på en hel del 
lokaler i Sarekområdets högre delar. Är en utprägladt alpin 
art, som blott uppträder i vide- och alpina regionerna. An- 
gående artens förhållande till B. ventricosum och andra arter 
hänvisar jag till x\rnell o. Jensen's Sarekafhandling samt 
Musci Norvegiae borealis. 



HKRMAN PKRSSON, ULADMOSSFLORAN I JÄMTLANU. 29 

91. 1{. miodaiiu'iisc Itzig. 

var. ovatiim (Jur.) Lindb. & Arn. 

Hrjd.: Helagsfjället, dalen mellan Jelgatsåive och Helags- 
fjället sparsamt! 

Varieteten är hittills blott uppgifven för Sarekområdet i 
vårt land. Hufvudarten har en utprägladt sydlig utbredning. 
Götal.; Gcästr. 

K. Sclileieheri ScHW>ä:GR. uppgifves af E. Adlerz för 

Handölsfallens högra strand st. 

92. K. capillare L. 

Jmtl.: Snasahögen öfre b.r.I 

Växte på en enda lokal tillsammans med Radula compla- 
nata och Leskea nervosa. Bryum capillare är en i fjällen myc- 
ket sällsynt art, där ersatt utaf B. elegans. Arnell o. Jensen 
funno t. ex. ej arten i Sarekområdet, under det att B. elegans 
där var rätt allmän. Gränsen mellan de två arterna är väl 
svår att uppdraga, då enligt min uppfattning tydliga öfver- 
gångar finnas. Arnell diskuterar ingående de båda arternas 
förhållande till hvarandra i Bot. Not. 1896. Han upptager 
dem som skilda arter, men skrifver: »erkännas måste dock, 
att man stundom påträffar former, hvilkas hänförande till 
den ena eller andra gruppen eller arten blir en ren smak- 
sak.» Enligt min åsikt skulle B. elegans mycket väl kunna 
upptagas som varietet af B capillare, men af praktiska skäl 
är det lämpligare att fördela hithörande otaliga former på 
tvenne grupper, en Bryum ca pillar e- gr u-pp och en Bryiim ele- 
gajis-gmpp. 

93. B. elegans Nees. 

Jmtl. : Täljstensf jället J* ! Handölsfallen ! Snasahögen 
b.r. — v.r. å flera lokaler! 

Xy för området. Är troligen rätt allmän, uppträdande 
i rätt olika former. En gång insamlades arten växande på 
en murken stubbe och var då rikt försedd med groddskott 
i bladvecken. 

94. B. palleus Sw. 

Jmtl.: Handölsfallen rikl. fr.! Snasahögen v.r. fr.! Ulf- 
ån fr.! 

Hrjd.: mellan Sylarne och Helagsfjället nedre a.r. fr.! 



30 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 II. 

Uppträdde särskildt ymnigt vid Handölsfallen och i en 
mängd olika former, hvilka jag i det här sammanhanget 
ej kan närmare ingå på. Frukterna voro ännu d. 6 augusti 
ej mogna. Vid Handölsfallen fann jag i en tufva af B. pal- 
lens ett exemplar, som utbildat tvenne väl utbildade sporhus 
på ungefär lika långa sporliusskaft. Detta förhållande, som 
är regel hos en del kraftiga Dicranum- ar ter, Cathaririea-arteT 
etc, har jag aldrig förr iakttagit inom släktet Bryum. Å 
fig. 2 a finnes individet afbildadt. Sporhusen äro mindre än 
annars är fallet och sporhusskaften svagt utbildade, så att de 




Fig 2. a) Bryum pallens-individ. 
b) Bryum affine-hidivid. 
2 ggr. 



slingra om hvarandra. Fallet är anmärkningsvärdt, emedan 
de mossor, hvilka utbilda flera sporhusskaft från samma $- 
blomma, äro mycket kraftiga, högväxta former, medan det 
här är fråga om en späd, knopplik form. 

95. B. Duvalii Voit. 

Jmtl.: Mellan Handöl och Ulfåhyddan! Stråten! Sy- 
larne rikl. c. 1,100 m. ö. h.! 

Ej sällsynt vid bäckar, vid ränderna af videkärr etc. 
Blott funnen steril. 

B. argeiiteiim uppgifves för Snasahögen utan närmare lokal 
af R. W. Hartman. 



HERMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN I JÄMTLAND. iU 

9(). I{. ca'spiticiuiii L. 

Jmtl. : Handöl åstranden J" och fr! Handölsfallen fr.! 
En sydlig art, som blott uppträder i områdets lägsta 
delar och uti en af vikande form. 

97. IJ. hiidiuiii Bruch. 

Jämtl. : Handölsfallen sparsamt fr. ! 

En föga känd och kanske från föregående ej specifikt 
skild art, som af E. Adlerz 1882 insamlades vid Enafors 
såsom ny för Jämtland. Arten förtjänar att uppmärksammas. 

98. U. eonieiise Schimp. 

Jmtl.. Handöl åstranden sparsamt! 

Ny för Sverige! Denna art är nära besläktad med Bryum 
ccespitichim, men utmärkes genom af de tätt tilltryckta bladen 
trinda, trådformiga, ± hvitglänsande stammar samt bladen, 
hvilka äro osömmade samt hafva plan, ej tillbakarullad bladkant 
samt kortare celler än B. ccespiticium. Arten, som i Skandi- 
navien ej är anträffad med frukt, är i Norge af Hagen och 
Bryhn funnen på några få lokaler. Hagen upptager i Musci 
Norvegiae borealis blott en lokal för arten. Husnot upp- 
tager arten som varietet under B. ccespiticium. Den främste 
kännaren af släktet Bryum, I. Hagen, upptager den emel- 
lertid utan tvekan såsom en särskild art. 

99. B. pallesceiis Schleich. 

Jmtl.: Täljstensfjället fr.! Handölsfallen rikligt fr.! 
Är nog rätt allmän i områdets lägsta delar. 

100. B. bimuni Schreb. 

Jmtl.: Handölsfallen östra sidan fr.! 

101. B. affine (Bruch.) Lindb. 

Jmtl.: Handölsfallen fr.! Täljstensfjället fr.! 

var. urnigerum Arn. 

Jmtl.: Täljstensfjället nära brottet fr.! 

Bryum affine uppträdde i stora mängder vid Handöls- 
fallen. Där insamlade jag också ett individ af arten, där 
från spetsen af sporhusskaftet tvenne sporhus voro utbildade. 
Vid basen sammanhängde de en smula, men voro annars nor- 



32 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND Ii. N:0 3. 

malt utbildade hvart och ett. Då dylika klyfningar af sporo- 
fyten hos mossorna äro ytterligt sällsynta, har jag ansett 
lämpligt vara att afbilda exemplaret (fig. 2 b). 

102. ]{. cirratum Hoppe & Hornsch. 
Jmtl. : Handölsfallen fr. ! 

Sporhusen voro den 3 aug. fullt mogna, men hade ej 
utkastat sporerna. 

103. B. j em ti audi c lim n. sp. 

Synoiciiw,, gregarium, minutum, sterile, O, i — 0,5 cm. altum, 
intus fusco-nigrum. superficie Isete viride^ — fusco-viride, ± niti- 
dum, radicellis crassioribus dense papillosis fuscorubris, tenui- 
oribus Isevibus luteorubris; caulis purpureus c. 0,2 mm. eras- 
sus. Folia caulina densa, flexuosa, haud decurrentia, con- 
cava, subintegram (interdum in apicem mediocre dentata), 
basi vinosa, inferiora minuta, ovato-ovalia, breviter cuspi- 
data, plana, non limbata, costa sub apice dissoluta; superiora 
oblongo-ovata, lamina longe producta, nervo excurrente lon- 
giuscule cuspidata, 1,5 mm. longa et 0,0 mm. lata, limbo 
male def initio, e cellulis 1 — 3 angustioribus formato; cellulse 
basilares rectangulse, 0,06 — 0,o9XO,oi5 — 0,oi8 mm., angulares 
magnse subquadratae, O, oss — 0,o45 mm. longse et O, os — 0,03.5 
mm. latse, in medio folio breviter rhomboidese, 0,oi8 — 0,o2X 
0,035 — 0,0.-) mm., membranis mediocriter incrassatis, fluido 
protoplasmatico et granulis chlorophylliferis biseriatis repletpe; 
costa fusco-rubra, ad basim O, os mm. lata, in cuspidem lon- 
giusculam integram excurrens. Seta 15 — 18 mm. longa, 0, 12 
— O,! G mm. lata, rufa, nitida, flexuosa. Ca p,«wZa horizon talis, 
2,5 mm. longa, 0,7 mm. crassa, sub ore distincte contracta 
luteo-castanea, opaca; collum sporangio dimidio brevius, pli- 
catum, cellulse exothecii irregulariter rectangulares, membra- 
nis luteis, incrassatis et fiexuosis, os versus marginales in 
serie una vel duabus transverse breviter rectangulse vel potius 
subquadratse, submarginales in serie una vel duabus quadratse. 
Operculum depresso-conicum, mamilla late obtusa coronatum, 
subnitidulum. Denies peristomiales externi parum infra os 
inserti, fundo circiter 0,04 mm. lato, luteorubro, poris minutis 
hyalinis ornato, lutei, dense punctulate papillosi, 0,4 mm. 
longi et 0,0 8 mm. lati, late limbati, apicibus dentium hyalinis 
et distinctius papillosis, lamellis ventralibus 24 — 26; membrana 



HKRMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN 1 JÄMTLAND. 



33 



endostomii ad mediam altitudinem dentium producta (hya- 
lina) — luteola; processus latissime lanceolati, late fenestrati, 
fenestri circularibus, apice subulato; cilia papulosa longitu- 
dine dentium, appendiculis longis. Sjwrce 0,oi5 — 0,0 is mm., 
lutei, sublaevi. 




Fig. 3. Bryum jemtlandicum H. Pers. nov. spec. a. Folia apicalia, *V'- 

— h. Folia caulina, *"/'. — c. Cellulso medii folii «'*7i- — d- Theca, '»/i. 

— e. Operculum, '*/i. — /. Cellulae exothecii, **7'' 



Jmtl.: Täljstensfjället i Åre s:n på täljstensgrus vid tälj- 
stensbrottet tillsammans med Bryum arcticum och hadium samt 
Leptobryum pyriforme c. 650 m. ö. h. fr.! 

Denna nya art har jag funnit mig nödsakad att upp- 
ställa, då den ej kan inordnas under någon hittills känd art. 
Bryum jemtlandicum (fig. 3) hör till den grupp af synoika 

Arkiv för botanik. Band 14. K:o 3. 3 



34 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 3. 



Eubryum-arter, som gruppera sig kring B. microsiegium och 
utgöras utom af denna art af Hagen 's B. misandrum och 
Arnell's o. Jensen's nya art B. sarekense. Alla dessa arter 
äro mycket sällsynta. Från B. misandrum skiljer sig B. jemt- 
landicum genom den smalare bladkanten, ytterperistomets 




Fig. 4. Bryum jemtlandicum H. Pehs. nov. spec. 

g. Dens exostomii e latere interiore visus, ^"''/i. — 

h- Membrana basiliaris endostomii, processus et 

duo cilia, "''/i. 

färg, som hos B. misandrum är blekbrun, hos denna art där- 
emot gul, bladbascellernas olika utbildning etc. och kan ej 
förväxlas med denna art. En gemensam karaktär för arterna 
misandrum,, sarekense och jemtlandicum är kapselns insnörning 
under mynningen, hvarigenom de skilja sig från B. micro- 
siegium, som har kapseln jämnt afsmalnande mot mynningen. 



HERMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN I JÄMTLAND, 35 

Från B. microsteqium skiljer den sig dessutom genom en hel 
rad karakt<ärer: kapseln är hos B. microstegium hängande, 
hos B. jemtlandiciivi horisontell, sporerna äro hos den förra 
20—25 [J., hos den senare 15 — 18 [j., locket är hos microste- 
gium höghvälfdt och spetsigt, hos B. jemtlandicum lågt med 
trubbig bred vårta, innerperistomet är hos den senare arten 
försedt med betydligt vidare fönster. Närmast besläktad 
är B. jemtlandimim kanske med B. sarekense, men skiljes lätt 
genom bladkanten, som här är plan, hos B. sarekense ± inrullad, 
den olika bladformen, lockets helt olika utseende, bladbasens 
olika utbildning, den horisontella kapseln, de något större, 
gula sporerna, som hos B. sarekense blott äro 13 — 16 [j. och 
gröna, det med vidare fönster försedda innerperistomet etc. 
Rent habituellt bör arten knappast kunna förväxlas med 
någon annan art. Dess förekomstsätt är ganska ovanligt, i det 
att den växte på starkt talkhaltigt täljstensgrus. Det är ju 
ej omöjligt, att den kan upptäckas på andra ställen i våra 
fjälltrakter, då dessa bryologiskt undersökas. 

104. B. purpurascens (R. Brown) Br. eur. 
Jmtl. : Handölsfallen fr. ! 

Denna art, som anträffades sparsamt med ej fullt mogna 
sporhus d. 2 aug., är ej förut uppgifven för området. 

105. B. versisporum Bomans. 
Jmtl.: Handölsfallen fr.! 

Ny för Jämtland ! Upptäckten af denna art inom området 
var intressant, då arten mig veterligt hittills blott är tagen 
tvenne gånger i vårt land, till hvars sällsyntaste bladmossor 
den måste räknas. De exemplar, jag varit i tillfälle att un- 
dersöka, härstamma dels ifrån en lokal i Dalarne, där den 
är tagen af lektor Arnell, dels ifrån Torne lappmark, tagen 
af lektor E. Jäderholm sommaren 1913. Arten beskrefs af 
Bomansson från Jomala på Åland i Rev. bryol. p. 91 och 
är äfven tagen i södra Finland och i Norge. Hagen upp- 
tager en lokal för orten i sin Musci Norv. borealis. Det in- 
tressanta med arten är sporernas stora variation i ett och 
samma sporhus, ett variationsomfång, som vida öfverträffar 
andra Bi-yum-arters. Bomansson fann följande sporstorlek: 
0,008 — 0,05 mm., Arnell: 0,oi7— 0,o38 mm. samt Hagen: 
0,012 — 0,032 mm. Resultatet af mina mätningar blef ett 



36 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 8. 

variationsområde af 0,oi2 — O, os 5 mm. samt samt att i huf- 
vudsak tvenne olika sporsorter förefunnos, dels en af stor- 
leken ± 0,016 mm., större delen antagligen sterila (antingen 
tomma el. med ± degenereradt innehåll) och upptagande ej 
fullt halfva antalet af sporerna, dels en sporsort af storleken 
± 0,0 2 8 mm. med uteslutande fortplantningsdugliga sporer. 
Denna observation tyckes ju stödja det antagandet, att B. 
versisporum skulle kunna vara en hybrid mellan B. pallens 
och någon annan Bryiim-art. Roth skrifver om arten bl. a.: 
»Die Pflanze erinnert nach dem Peristom etwas an einen 
Bastard von Br. pallens und pendulum.» 

106. B. inclinatuni (Sw.) Bland. 

Jmtl.: Handöl, åstranden fr.! Handölsfallen fr.! Snasa- 
högen v.r. tvenne lokaler fr. ! 

Formerna från Handölsfallen afveko betydligt från huf- 
vudarten och bilda möjligen en särskild art, hvilket jag för 
närvarande ej säkert kan af göra. 

107. B. arcticum (R. Brown) Br. eur. 

Jmtl.: Täljstensfjället rikl. fr.! Handölsfallen fr. (Hn fl.)! 
Snasahögen (Hn fl.). 

108. B. pendulum (Hornsch.) Schimp. 
Jmtl.: Handölsfallen å flera lokaler fr.! 

Uppträdde i en af vikande form med kapseln tjock och 
uppsvälld samt locket kortare och ofta trubbigt tillspetsadt, 
men det typiska Ptychostomum-^evx&tovaei, de svagt utbildade 
cilierna samt den vidhängande inre tandkransen m. m. utvi- 
sade, att formen måste inrangeras under B. pendulum. 

B. filiforme Dicks, uppgifves af R. Hartman för Han- 
dölsfallen, där jag ej kunnat återfinna densamma. 

109. B. conciunatuni Spruce. 
Jmt.: Handölsfallen sparsamt! 

Det mycket sparsamma materialet är godhetsfullt gran- 
skad t af lektor Arnell. Ny för området! 

110. Plagiobryum Zierii (Dicks.) Lindb. 

Jmtl.: Täljstensfjället! Handölsfallen fr. (R. Hn, E. 
Adlerz) rikl. st.! Snasahögen v.r. — a.r.! Getvalen fr. (R. Hn). 



HERMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN 1 JÄMTLA>:i). 37 

Som prof pii dess växtsätt kan nämnas, att den insam- 
lades i Snasahögens videregion å humusrik jord tillsammans 
med Chomocarpon quadratus ooh Meesea trichodes v. minor. 

111. Polilia albicans (Wahlenb.) Lindb. 

Jmtl.: Täljstensfjället rikligt J"! Handölsfallen! Stråten 
b.r. (^ \ Snasahögen b.r. — v.r. fr. ! 

var. glacialis (Schleich.) Möller. 

Hrjd.: Helagsfjället a.r. ! 

Vanligen steril och ofta riklig. Anträffades några gånger 
fertil, men sporhusen voro ännu i början af augusti gröna 
och föga utvecklade. 

112. P. pulchella Lindb. 

Jmtl.: Handölsfallen sparsamt fr.! Snasahögen (R. W. 
Hn). Sporhusen hade den 3 aug. redan afkastat sina lock. 

113. P. aniiotiiia (Leers.) Lindb. 

Jmtl.: Handölsfallen fr. (E. Adlerz). Handöl, åstran- 
den fr. ! 

114. P. proligera Lindb. 

Jmtl.: Täljstensfjället rikligt, gon. och fr.! Handöl, på 
stranden af en liten bäck gon. och fr.! Handölsfallen gon.! 

Denna art synes vara ej så sällsjmt i de lägre delarna 
af området, alltid försedd med sina karaktäristiska groddkorn, 

115. P. gracilis (Schleich.) Lindb. 

Jmtl.: Handöl, åstranden gon. J" fr.! Handölsfallen gon.! 
Snasahögen b.r.— v.r. äfven fr.! Ulfån gon.! 
Hrjd.: Helagsfjället a.r.! 

116. P. commutata (Schimp.) Lindb. 

Jmt. : Handölsfallen! Snasahögen b.r.— a.r. rikl. ofta fr.! 
Getryggen fr.! Sylarne a.r. ymnigt fr.! 

Hrjd.: Jelgatsåive! Helagsfjället a.r. fr. ända upp till 
toppen! 

Kanske områdets allmännaste bladmossa, uppträdande 
rikligt i alla regionerna och fruktificerande ända upp i den 
alpina regionen. Frukterna äro å exemplaren från öfre vide- 
regionen och alpinan ofta förkrympta och raissbildade, så att 



38 ARKIV FÖR BOTANIK, BAND 14. N:0 3. 

de därstädes antagligen mera sällan fullt utvecklas. Allt 
efter ståndorten varierar arten betydligt såsom Arnell o. 
Jensen utförligt visat i Die Moose des Sarekgebietes. 

117. P. Ludwigii (Spreng.) Lindb. Sylarne a.r. fr.! 
Jmtl.: Snasahögen v.r.! Sylarne a.r. fr.! 

Hrjd. : Helagsf jället a.r. dels i glaciärsjön, dels å en annan 
lokal fr.! 

Antagligen ny för Härjedalen och Jämtland, emedan 
arten länge förblandats med P. commutata, h vilken art P. 
Ludwigii i Hartman's flora motsvarar. Kindberg angifver 
ej i sin bladmossflora artens utbredning i vårt land, utan 
säger blott: »Våta fjällklipp r.r. Finl, Nge, Sver.. 

118. P. cucullata ScHWiEGR. 

Jmtl.: Handölsfallen {R. Hn), Snasahögen fr. (R. Hn) ! 
Getryggen v.r. fr.! Sylarne v.r — a.r. rikl. fr.! 

Hrjd.: Helagsf jället, glaciärdalen rikl. a.r. fr.! 

v. coiitracta nov. var. 

Paroicum, gregarium, minutum, 1 — 3 mm. altnm, atro- 
viride opacum. Theca pendula, sub ore valde distincte con- 
tracta. Operculum oblonge conicum. Spoj'i 0,022 — 0,029 mm. 

Jmtl. : Getr^^ggen v.r. fr. ! Synes vara ganska allmän 
inom området särdeles inom videregionen. Den 25 juli in- 
samlades mogna frukter af arten vid Sylarne på en höjd af 
cirka 1,100 meter. Varieteten, som här beskrifves, växte på 
bar mark nedanför en snödrifva i öfre videregionen och frap- 
perade mig genast genom kapselns af vikande form. Hufvud- 
arten har sporhuset jämnt afsmalnande till mjmningen samt 
ett ± plattad t lock. Var. coniracta har kapseln starkt hop- 
dragen bakom den mycket smala mynningen samt ett aflångt 
koniskt lock. En liknande form har jag sett ifrån SnÖhättan 
i Norge. 

119. P. nutans (Schreb.) Lindb. 

Jmtl.: Tälj stensfjället rikl. fr.! Handölsfallen fr.! Snasa- 
högen b.r. — a.r. (R. Hn)! Getryggen och Ulfån b.r. — v.r.! Strå- 
ten på björkstubbar b.r. fr.! Sylarne a.r,! 

Hrjd.: Helagsf jället a.r. fr.! 



HERMAN PERSSON, ßLADMOSSFLORAN 1 JÄMTLAND 39 

var. loiii^isetii (Brid.) Bomans. & Broth. 
Jmtl.: Handölsfallen fr.! 

var. bicolor (Hoppe & Hornsch.) Bomans. & Broth. 
Jmtl.: Sylarne a.r. fr.! Täljstensfjället v.r. fr.! 

P. nutans kan sägas vara allmän inom området, ehuru 
den uppträder mera sparsamt i den alpina regionen och där 
ej utbildar mogna frukter. Särskildt rikligt uppträder arten 
på gamla björkstubbar och stammar i björkregionen. Fruk- 
terna voro därstädes mogna i mediet af juli månad. 

120. P. criuhi (L.) Lindb. 

Jmtl.: Täljstensfjället fr.! Handölsfallen ymnigt fr.! 
Snasahögen b.r. — a.r. (R. Hn)! Ulfån och Getryggen b.r. — 
a.r.! Sylarne a.r.! 

Hrjd. : Jelgatsåive fr. rikl. ! Helagsfjället a.r.! 

En af områdets allmännaste arter, uppträdande rikligare 
än föregående art och nästan lika allmän i den alpina regio- 
nen som i de lägre delarna. Sätter ofta frukt. En del for- 
mer kunna hänföras till v. minor (Schimp.) Möller. 

121. P. loiigicollis (Sw.) Lindb. 

Jmtl.: Handölsfallen rätt rikl. fr.; Snasahögen (R. Hn). 
Hrjd.: Jelgatsåive fr.! 

122. P. polymorplia Hoppe & Hornsch. 

Jmtl.: Täljstensfjället nära brottet fr.! Handölsfallen fr.! 

var. brachycarpa (H. & H.) Schimp. 
Jmtl.: Handölsfallen.! 

123. P. acuminata Hornsch. 

Jmtl.: Handölsfallen fr. (R. Hn; E. Adlerz.)! 
Denna och föregående art uppträdde rätt sparsamt å 
lokalerna. 

124. Leptobryum pyriforme (L.) Wils. 

Jmtl.: Täljstensfjället rikligt på täljstensgrus fr.! Snasa- 
högen (R. Hn). 



40 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 3. 

125. Cinclidium stygium Svv. 

Jmtl.: Handölsfallen, mellersta fallets östra strand spar- 
samt fr.! Sylarne, mellan Sy Imassivet och Helagsfjället midt- 
för Ekorrdörrspasset öfre v.r.! 

Cinclidium stygium är ej förut anmärkt inom området 
och är nog en af de sällsyntare arterna. Vid Sylarne växte 
den i ett kärr tillsammans med Amhlystegium revolvens, Phi- 
lonotis tomentella och Pohlia comimUata. 

126. Astrophyllum puiictatum (L.) Lindb. 

Jmt.: Täljstensfallet J" ! Handölsfallen ^T fr.! Snasahö- 
gen (R. Hn) b.r.— v.r.! Ulfån fr.! Getryggen b.r.! 

Synes vara rätt allmän i björkregionen men aftager 
hastigt uppåt. 

127. A. pseudopiinctatiim (Bruch & Schimp.) Lindb. 
Jmtl: Handölsfallen (E. Adlerz) fr.! Snasahögen b.r. 

— v.r. fr.! CJlfån! Getryggen v.r. fr.! Sylarne v.r.! 

Hrjd. : Helagsfjället v.r. — a.r! 

Denna art tränger högre upp än föregående och synes 
vara rikligast i videregionen, ofta fertil. 

128. A. cinclidioides (Blytt) Lindb. 

Jämtl.: Snasahögen (R. Hn). Ulfån, på stränderna af ån! 

129. A. cuspidatum (Neck.) Lindb. (syn. Mniuin affine 

Bland). 

Jmtl.: Handölsfallen sparsamt! Ingolf ån (R. Hn). 

130. A. medium (Br. eur.) Lindb. 

Jmtl.: Täljstensf jället ! Handölsfallen J* och fr.! 

131. A. stellare (Reich.) Lindb. 

Jmtl. : Handölsfallen (R. Hn). Täljstensfjället vid brottet 
(R. Hn)! 



132. A. Blyttil (Br. eur.) Lindb. 
Jmtl,: Handölsfallen! 

Ny för Jämtland! Växte ej så sparsamt i sällskap med 
Tirnmia norvegica och Ditrichum flexicaule. 



HERMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN I JÄMTLAND. 41 

A. horuum (L.) Lindb. uppgifves för Snasahögen af R. 
Hartman, h vilken uppgifts riktighet kan betviflas, då arten 
annars håller sig nedom fjällens region. 

133. A. orthoriiiyiichuni (Br. eur.) Lindb. 

Jmtl. : Handölsfallen (R. Hn)I Snasahögen v.r. J"I 

134. A. margiiiatuni (Dicks.) Lindb. 

Jmtl.: Snasahögen och Täljstensfjäliet (R. Hn). 
Handölsfallen sparsamt! 

13Ö. A. spiiiosum (Voit.) Lindb. 

Jmtl.: Handölsfallen (R. Hn) sparsamt! Tvärån nedom 
Tväråklumpen (R. Hn). 

136. A. hymenophylloides (Hüben.) Lindb. 

Jmtl.: Täljstensfjäliet nära toppen cirka 700 m. ö. h.l 
Handölsfallen rikligt, en gång funnen fr.! Snasahögen (R. Hn). 

Hrjd.: Jelgatsåive a.r. i klipphålor! 

Visar sig i området vara en kalkälskande art, då den 
blott insamlades å de mera kalkhaltiga platserna af området. 
Vid Handölsfallen, där den uppträder rätt rikligt, lyckades 
jag göra det synnerligen intressanta och ur systematisk syn- 
punkt värdefulla fyndet af det hittills okända sporhuset, i 
det att ett enda fertilt exemplar anträffades. 

Mnium hymenophylloides beskrefs af Hübener år 1833 
efter exemplar från Kongsvold i Norge. Dess utbredning 
för närvarande är enligt Brotherus: Skandinavien, Finland, 
Kolahalf ön. Alperna, Sibirien, norra delen af Nordamerika. 
I vårt land är den utbredd inom fjällområdet uti Lappmar- 
kerna, Jämtland och Härjedalen samt är dessutom funnen 
på Randklefven i Medelpad. HtJBENER gifver egendom hgt 
nog en beskrifning af sporophyten hos arten. Det är dock 
ytterst sannolikt, att denna beskrifning kommit till af något 
misstag, ty dels finnes något fertilt exemplar ej i hans 
samlingar och har ej heller blifvit sedt af någon annan bry- 
olog, dels stämmer hans för öfrigt mycket kortfattade be- 
skrifning ej in på mitt exemplar. Hübener har för resten 
lämnat ett tämligen dåligt rykte efter sig till följd af den 
mängd oriktiga uppgifter, hvaraf hans arbeten vimla. 



42 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 3. 

Det egendomliga förhållandet, att A, hymenophylloides så 
godt som uteslutande uppträder steril, får sin naturliga för- 
klaring däraf, att några hanblommor af arten ännu ej äro 
kända. Det är ju ej omöjligt, att sådana komma att upp- 
täckas, om man betänker, att af följande art, A. hymeno- 
phyllum, länge blott hanblommor voro kända, tills det lycka- 
des Arnell att vid Jenisej i Sibirien finna honblommorna. 

Jag öfvergår nu till att lämna en kort 'beskrifning af 
sporophyten, h varvid jag dock måste förutskicka, att beskrif- 
ningen af en del saker ej kan blifva så uttömmande till följd 
af det ringa materialet, som jag naturligtvis ej ville förstöra. 

Seta 14 mm. longa, 0,2 ram. crassa, rufa nitida, flexuosa. 
Theca parva, c. 3,2 mm. longa, 1,3 mm. crassa, nutans, oblongo- 
cylindrica, luteo aurantiaca, cellul?e exothecii subregulariter 
oblongo-rectangulares, os versus in 3 — 4 seriebus minores 
quadratse. Annulus duo cellulas altus. O, o: 5 mm., cellulse 
infimse minores, quadratse et aurantiacse, superiores majores, 
obovatse et hyalinse. Denies peristomiales externi 0,3 8 mm. 
longi, lutei, dense papillosi, fnndo luteo, distincte limbati, 
dentati, lamellis ventralibus c. 20, cilia non appendiculata. 
Spori 0,013 — 0,019 mm., scrobiculati, fusci. 

Fig. 5 gifver en habitusbild af mitt fertila exemplar efter 
fotografi af professor O. Juel. Sporhuset är ovanligt kort- 
skaftadt för att vara en Astro phyllum-duvi och påminner habi- 
tuellt mycket om ett Pohlia- eller ^rywm-sporogon. Fig. 6 
åskådliggör ytterperistomets byggnad samt ringens och spo- 
rernas utseende. De yttre peristomtändernas utbildning visar 
till fullo, att arten måste hänföras till släktet Astrophyllum 
och ej, hvilket hittills varit omöjligt att afgöra, till släktet 
Cinclidium. C. Jensen har i Hedwigia 43, p. 289, undersökt 
nervens anatomiska byggnad och funnit en viss öfverens- 
stämmelse med det senare släktet. Peristomtänderna öfver- 
ensstämma fullkomligt med (»friga Asti-ophyllum-arter men 
hafva en litet ovanlig utbildning i afseende på lamellernas 
antal. Hos de europeiska Astrophylliim-arterna, varierar lamel- 
lernas antal vanligen mellan 39 — 40, d. v. s. hos en och 
samma art är det mera konstant. Några arter uppvisa talen 
25 — 30, men blott en art, A. pseudopunctalum, har ett så 
ringa antal lameller som 20. Just detta tal uppvisar nu A. 
hymenophylloides . Då Cinclidiuni-a,TteTna.s peristomtänder äro 
försedda med cirka 12 lameller, synes det mig, som om dessa 



HERMAN PERSSON, BLADMÖSSFLORAN I JÄMTLAND. 



43 



två Astrophyllum-nrtcr förmedlade öfvergången tili släktet 
Cinclidium, så mycket mera, som äfven bladformen kan sägas 
påminna om detta senare släkte. Hvad det inre ])eristo- 
met beträffar, påminner det hos A. hymenphylloides ej alls 
om Cinclidium-fiViiktet utan gör intryck af att vara fullt 
typiskt Astrophj/lhmi-iiTtcidt med hög, väl utbildad membran 
samt fullkomligt fria tänder. Ingenting i peristomets utbild- 
ning tyder sålunda på någon samhörighet med släktet Cin- 




Fig. 5. Astrophyllum hy- 
uienophylloides. Sporhus- 
bärande individ, °/i. 

Prof. O. Juel foto. 





Fig. 6. Astrophyllum hymenophylloidea. 

a. Dens exostomii e latere interiore 

visus, '^^/i. — b. Annulus, ^^"/i. — c. 

Sporae, "'"/i. 



clidium. Genom denna undersökning torde sålunda vara 
fastslaget, att arten ifråga hör till släktet Astrophyllum. Hvad 
öfriga delar af sporogonet beträffar, är särskildt att anmärka 
den ringa sporstorleken, 13—18 [J.. Den är i själfva verket den 
minsta sporstorleken bland alla europeiska Astrophyllum-arter. 
Sporerna voro till färgen bruna samt på ytan fint papulosa. 



137. A. hymenophyllum (Br, eur,). 

Jmtl. : Handölsfallen, i branterna å mellersta fallets östra 
strand ymnigt J"! 



44 AEKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 3. 

Ny för Jämtland! Är förut anmärkt uti vårt land i 
Torne-, Lule- och Pite lappmarker på ett halft dussin lokaler 
samt i Härjedalen på Midtåkläppen (Oldberg) samt Funnes- 
dalsberget (P. J. Hellbom). Den är sålunda en af våra säll- 
syntaste fjällmossor. 

Jag upptager här i motsats till flera forskare denna art 
under Astrophylhim-nYaktet och ej under släktet Cinclidium. 
Samma uppfattning h^^sa bl. a. Loeske och Dixon, I själfva 
verket finnas inga säkra karaktärer, hvilka skulle göra dess 
placering i CmcZ/rfiwm-släktet berättigad utan synes det huf- 
vudsakligen vara den habituella likheten med detta släkte, 
som orsakat dess placering därstädes. Dixon skrifver i 
Revue bryologique för år 1909: »The genus Cinclidium is a 
very homogeneous one, the species all being nearly allied to 
one another with very close resemblance in habit, which 
resemblance the plant in question do not share. No consi- 
derations of the kind, on the other hand, tend to exclude 
them from Mnium» (= Astrophyllum). 

Dixon försöker i samma uppsats visa, att A. hymenphyllum 
och A. hymenophyUoides äro identiska, i det att den senare 
arten skulle vara en »rupestral form» af den förra, en åsikt, 
som jag ej alls kan dela. Dixon försöker bortförklara eller 
förringa alla de karaktärer, hvilka mest skilja dem åt, och 
stöder sig dessutom på, att de bägge arterna hafva ungefär 
samma utbredning. Hvad det senare beträffar, så finnes det 
ju en mängd bladmossor med samma utbredning som dessa 
båda, och vidare kan man nog påvisa rätt afsevärda olik- 
heter i deras utbredning. Så t. ex. saknas A. hymenophyl- 
loides på Spetsbergen, där A. hymenophyllum är rätt allmän, 
och vidare är A. hymenphylloides utbredd i Finland, där A. 
hytnenophyllnm saknas. Om arterna endast vore ståndorts- 
modifikationer, borde de ju i våra fjälltrakter hafva ungefär 
samma frekvens, men nu är A. hymenophyllum betydligt säll- 
syntare än den andra arten och saknas fullkomligt i vissa 
områden, där A. hymenophylloides är tämligen allmän. 

Hvad Dixon's resonemang angående artkaraktärerna be- 
träffar, så finnes det m\-cket att anmärka däremot. En 
karaktär, som är mycket utmärkande för .4. hymenophyllum, 
är, att bladen äro långt nedlöpande. Dixon konstaterar nu, 
att äfven hos A. hymenophylloides bladen nedlöpa ehuru obe- 
tydligt och använder detta som argument för arternas sam- 



HERMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN I JÄMTLAND. 45 

inanslagning. Skillnaden är emellertid så kolossal, att den 
ej kan bortförklaras. Dessutom äro cellerna vid basen hos 
den förra arten utdraget rektangulära, under det att hos A. 
l.ymenophylloides cellformen är föga olik den i det öfriga 
bladet, d. v. s. mer eller mindre rundad till sexkantig. Att 
bladformen hos de bägge arterna är rätt likartad, anser jag 
ej alls vara egendomligt, då t. ex. arterna inom gruppen Biser- 
rotce i Astrophyllum-sVdktet hafva så godt som samma blad- 
form, och vidare några karaktärer på bladformen inom släk- 
tet Cindidium äro svåra att uppleta. I själfva verket finnes 
det inom hela Astrophylhim-aXdikiet ej mer än ett par, tre 
bladtyper. En karaktär, som Dixon egendomligt nog och 
kanske afsiktligt förbigått, är cellstrukturen i bladen hos de 
bägge arterna. Denna är så olika, att någon förväxling är 
absolut otänkbar. Hos A. hymenophylloides utgöres cellväf- 
naden i bladets midt af regelbundet anordnade, 5 — 6-kantiga 
celler cirka 30 u. breda och med kollenkj-matiskt förtjockade 
cellväggar. Hos A. hymenoyhyllum uppbygges bladet af ore- 
gelbundet formade, ofta romboedriska celler cirka 40 u. breda 
med likformigt förtjockade väggar. Dessutom tillkomma hos 
denna senare art särskildt utbildade basceller, hvilka saknas 
hos A. hymenophylloides. Några öfvergångar ifråga om cell- 
strukturen har det aldrig lyckats mig anträffa. En annan 
viktig karaktär gifver oss blommornas utseende. Hos A. 
hymenophyllnm omgifvas könsorganen af en tät samling peri- 
ketialblad, så att en mycket skarpt markerad blomma erhål- 
les, under det att man hos A. hymenophylloides ej lägger 
märke till någon anhopning af hylleblad, så att blommorna 
blifva mycket svåra att upptäcka. Om man slutligen tager 
i betraktande den helt olika fördelningen af bladen på skot- 
ten samt den olika habitusbilden, så förstår jag ej, huru 
Dixon kan komma med det påståendet, att de bägge arterna 
äro identiska, >>. . . that M. hymenophylloides is a variety at 
most, in fact not much more than a rupestral form of M . 
hymenophyllum ...» Däri gifver jag honom emellertid rätt, 
att det ej finnes någon anledning att föra A. hymeno- 
phyllum till släktet Cinclidium. På grund af bladnervens 
byggnad synes det mig, som om de båda arterna ej hörde 
hemma riktigt inom gruppen Integerrimcei A stropky Hum- släktet 
utan snarare borde bilda en särskild grupp. Fullt säkert 
kan .4. hymenophyllum ej placeras, förrän sporogonet upp- 



46 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 3. 

täckes, liksom A. hymenophylloides ställning var ganska oviss, 
innan dess sporogon nu blifvit kändt. 

138. Spliaerocephalus palu.stris (L.) Lindb. 

Jmtl.: Handölsfallen! Snasahögarne (R. Hx, Sjögren) 
rikl. J" ! Ulfån samt Getryggen rikl. b.r. — v.r.! 

Allmän inom björk- och videregionerna. Från den alpina 
regionen har jag ej hemfört några exemplar. 

139. S. turgidus (Wahlenb.) Lindb. 

Jmtl.: Snasahögarne br. — a.r. rikl. (R. Hn: Sjögren) J*! 
Täljstensfjället ! Getrj^ggen b.r. — a.r. rikl.! Stråten! Sylarne 
a.r.! 

Hrjd: Helagsfjället rikl.! 

En af områdets allmännaste arter, ofta bildande mass- 
vegetation i de högre regionerna. Aldrig funnen fruktbärande 
inom området. 

140. Paludella squarrosa (L.) Brid. 

Jmtl.: Snasahögen (R. Hn.)! Sylarne v.r. — a.r. rikl.! 

Hrjd.. Helagsfjället! 

Endast funnen steril inom området. 

141. Meesea trichoides (L.) Spruce. 

Jmtl.: Täljstensfjället b.r. — v.r. fr.! Handölsfallen rikl. 
fr.! Snasahögen b.r. — a.r. fr. (R. Hn.)! Ulfån fr.! Get- 
ryggen v.r.! Sylarne v.r. fr.! 

Hrjd.: Jelgatsåive fr.! Helagsfjället a.r. rikl. fr.! 

v. minor (Brid.) Br. eur. 
Jmtl.: Handölsfallen fr.! 
Hrjd.: Jelgatsåive fr.! 

En i området rikligt förekommande art, särskildt ymnig i 
de kalkrika delarna t. ex. Handölsfallen. Alltid fertil. 

142. Catoscopium nigritnm (Hedw.) Brid. 

Jmtl.. Handölsfallen, särdeles östra stranden ymnigt fr.! 
Getryggen v.r. sparsamt! 

143. Philoiiotis fontaiia (L.) Brid. 

Jmtl: Handölsfallen (R. Hn; E. Adlerz) ^^ fr. ! Ulfån fr. ! 
Endast funnen inom björkregionen, där den synes vara 
sällsynt. 



HERMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN I JÄMTLAND. 47 

144. P. toiiientella Mol. 

Jmtl.: Handölsfallen likl. J" och fr.! Ulfån fr.! Snasa- 
högen b.r. — a.r. J* ^''•' Sylarne fr.! 

Hrjd. : Helagsfjället och Jclgatsåive a.r.! 

v. subcapillaris (Kindb.) Loeske. 

Jmtl.. Täljstensfjället ! 

Denna art är ej förut anmärkt för Jämtland och Härje- 
dalen, beroende på, att den först genom Loeske blifvit när- 
mare känd. Den synes förekomma rätt allmänt inom alla 
regionerna. 

145. Barthramia itliypyhlla Brid. 

Jmtl.: Handölsfallen fr.! Snasahögen (R. Hn) a.r.! 

Hrjd.: Helagsfjället fr.! Jelgatsaive fr.! 

Exemplaren från Härjedalen hade outvecklade sporhus. 
På Snasahögen i alpina regionen insamlades växande med 
Polytrichum sexangulare, Pohlia commutata och Cephalozia 
albescens en form, som närmade sig intill var. strigosa Wah- 
LENB. Sporerna voro 32 — 39 [j., under det att Roth för B. 
ithyphylla uppgifver 27 — 35 jj.. 

146. B. crispa Sw. 

v. pomiformis (L.) Lindb. 

Jmtl.: Snasahögen (R. Hn). Handölsfallen fr. (E. Ad- 

LERZ)! 

Formen från Handölsfallen utmärker sig genom sina 
ovanligt korta setor och förtjänar namnet forma breviseta. 
Tufvorna äro 1 — 1,5 cm. höga, blad blågröna, knappt krusiga, 
sporhusskaft 3,5 — 5 mm. långa. 

147. B. Oederi (Gunn.) Sw. 

Jmsl.: Snasahögen (R. Hn.) Handölsfallen fr.! 
Den 7^ Died affallna lock. 

148. Conostomum tetragonum (Dicks.) Ltndb. 
Jmtl.: Snasahögen (R. Hn; G. Sjögren) b.r. — a.r. fr.! 

Getryggen a.r. fr.! Sylarne v.r. — a.r. fr.! 

Hrjd.: Helagsfjället a.r. fr.! Mellan Jelgatsaive och 
Snusestöten a.r. fr.! 



48 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND U. N:0 3. 

Mycket allmän i videregionen och den alpina regionen i 
synnerhet på den fuktiga af snövatten öfversilade marken 
nedom snödrifvor, dock helst å gräsbetäckt mark. Växer 
antingen i små hårda tufvor eller inblandad i tufvor af 
Polytrichum sexangulare, Cesia concinnata etc. Anträffades 
aldrig med fullt mogna sporogon. 

149. Timmia austriaca Hedw. 

Jmtl.: Handölsfallen, östra sidan sparsamt! 
Är ej förut uppgifven för området. 

150. T. norvegica Zett. 

Jmtl.: Handölsfallens östra sida vid mellersta och öfre 
fallet ! 

Växte i lösa tufvor tillsammans med bl. a. Orihothecium 
chryseum, Stereodon hamulosvm, Astrophyllum hymenophylloides, 
Ditrichiim flexicaule och Artiblystegiuin stellatum. 

151. Webera sessilis (Schmid.j Lindb. 

Jmtl.: Snasahögen v.r. — a.r. på några lokaler! Getryg- 
gen a.r.! 

Hrjd.: Helagsfjället a.r.! 

Tyckes vara ej så sällsj^nt i de högre regionerna, på torr 
mark alltid steril. Arnell o. Jensen påvisa i Die Moose 
des Sarekgebietes artens egendomliga utbredning i Sverige 
dels i låglandet i södra och mellersta Sverige, dels på hög- 
fjällen i Norrland. Arnell uppgifver följande lokaler för 
Jämtland: Drömmen, Vesterfjäll, Vallista och Åreskutan. Ny 
för Härjedalen! 

152. Georgia pellucida (L.) Rabenh. 

Jmtl.: Handölsfallen på murkna stubbar fr. ! Snasahögen 
(R. Hn) flera lokaler i barrskogs- och nedre björkregionerna! 

Växer helst på murkna björkstubbar och ofta tillsammans 
med Dicranuin ftiscescens, Jungermannia veniricosa, Blepha- 
rostoma trichophyllum och Cephalozia-aTteT. 

153. Polytrichum commune L. 

Jmtl.: Täljstensfjället fr.! Handölsåns delta vid Ånnsjön 
fr.! Handölsfallen fr.! Snasahögen (R. Hx) b.r.— a.r. ofta 
fr.! Sylarne! 



HERMAN TERSSON, BLADMÜSSFLORAN I JÄMTLAND. 41) 

Hrjd. : Helagsfjället a.r.! 

Allmän i de lägre regionerna t. ex. i Handcilstrakten, 
särdeles barrskogsregionen och nedre björkregionen. I vide- 
regionen och den alpina regionen uppträda lågväxta formor, 
som motsvara var. cubiaim Linde. 

154. r. juniperiiHiin Willd. 

Jmtl.: Handöl rikl. fr.! Snasahögen (R. Hn)! Ulfån 
kring hyddan fr.! Stråtens lägre delar fr.! 

155. P. strictum Banks. 

Jmtl.: Handöl fr.! Täljstensfjället! Snasahögen (R. Hn) 
b.r. — a.r. fr.! Ulföhyddan fr.! Sylfjällen a.r. fr.! Getryggen 

Hrjd.: Helagsfjället rikl. ofta fr.! 

En af de allmännaste arterna inom området, utgörande 
ofta en väsentlig del af de torrare mossarnas vegetation till- 
sammans med Sphagnum-arter, Dicranum elongatum, Junqer- 
mannia qumquedentata, Cejyhalozia-SiTteT etc, 

156. P. piliferum Schreb. 

Jmtl.: Snasahögen (R. Hn)! m, fl. lokaler rikl. vanl. fr. 
Hrjd.: Helagsfjället a.r. fr.! 

157. P. gracile Dicks. 

Jmtl.: Snasahögen å ett par lokaler st.! Getryggen 
b.r. fr.! 

158. P. sexaiigulare Flörke. 

Jmtl.: Snasahögen (G. L. Sjögren) a.r. flera lokaler fr.! 
Sylarne a.r. rikl. fr.! 

Hrjd.: Helagsfjället fr.! 

Är allmän i den alpina regionen och förekommer äfven 
rikligen på lämpliga lokaler i videregionen. Den växer på 
af snövatten öfversilad mark och ofta i sällskap med Pohlia 
commutata, Bartramia ithyphylla, Conostomum tetragonum, 
Cephalozia albescens, Martinellia sp. etc. Frukterna voro i 
allmänhet föga utvecklade äfven i de lägre delarna, endast 
vid Sylarne anträffades arten med mogna sporhus växande 
några hundra meter ofvan turisthyddan i glaciäråns dalgång. 
P. septentrionale Sw. i Hartman's förteckning motsvarar an- 
tagligen denna art. 

Arkiv für botanik. Band Ii. X:o 3. 4 



50 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 3. 

159. P. alpimim L. 

Jmtl.: Handölsfallen fr.! Snasahögen (R. Hn) b.r.—a.r. 
rikl. fr.! Sylarne fr.! Getryggen fr.! 

Hrjd.: Jelgatsåive och Helagsfjället rikl. fr.! 

var. silvaticum (Menz.) Lindb. 

Jmtl.: Täljstensfjället i barr. -reg. fr.! Handölsfallen c. 
650 m. ö. h. fr.! 

var. septentrioiiale (Sw.) Brid. 

Jmtl.: Snasahögen a.r. (R. Hn.) rikligt fr.! Sylarne 
a.r. fr.! 

Hrjd.: Helagsfjället rikl. i a.r. fr.! Jelgatsåive rikl. fr.! 

En i alla regioner lika vanlig art på mer eller mindre 
xerophila lokaler. Ändrar allt efter lokalerna rätt afsevärdt i 
utseende. Var. septenirionale är en ytterlighetsform, tidigare 
upptagen som särskild art, med nästan helbräddade blad, ofta 
mycket korta. Förekommer i de högre delarna af den alpina 
regionen och blir ofta synnerligen förkrympt med litet, mer 
eller mindre klotrundt sporhus, då den benämnes v. brevifo- 
lium R. Brown. Var. siZva/icwm (Menz.) Lindb. förekommer, 
efter hvad det synes, endast i barrskogsregionen och utmär- 
kes af det mycket långt utdragna, smala sporhuset, hvars 
mynning ofta är något hopknipen. P. arcticum Sw. i R. 
Hartman's förteckning är en äldre beteckning för varieteten 
i fråga. Vid Handölsfallen växte varieteten tillsammans med 
Hylocomium proliferum och Amhlystegium uncinatum. 

160. P. uriiigeriim L. 

Jmtl.: Handölsfallen fr.! Snasahögen (R. Hn). Stråten 
b.r. fr.! 

161. Oligotriclmm inciirYum (Huds.) Lindb. 

Jmtl.: Snasahögen (R. Hn; G. L. Sjögren). Storulfå- 
fjället v.r. fr.! Sylarne, idalgangenutefterglaciaranrikl.fr.! 

Å bägge de lokaler jag insamlade arten förekom den 
på starkt sandblandad jord, där förut snödrifvor varit be- 
lägna. Vid Sylarne tycktes den vara mycket talrik, däremot 
insamlade jag den ej å Snasahögarna. 



HERMAX PERSSON, BLADMOSSILORAN I JÄMTLAND. 51 

162. CatliJiriiioa tenella Röhl. 

Jmtl. : På Handölsåns jordbranter nära dess utflöde i 
Enaälfven st.! 

Växte steril tillsammans med Dicranella varia, Blasia 
pusilla, PoJilia gracilis etc. på sand utefter åstranden. R. Hart- 
man uppgifter Catharinea vndulata (L.) för området utan när- 
mare angifven lokal. Denna art har jag emellertid ej Ij^ckats 
upptäcka. 

163. Foiitinalis aiitipyretica L. 

Jmtl. : Handölsån på stenar samt i en från vänster sida 
nedrinnande bäck ! 

164. Dielielyma falcatum (Hedw.) Myrin. 
Jmtl.: Handölsfallen rikl. (R. Hn)! Storulfån! 

165. Leucodou seiuroides (L.) Schw^gr. 

Jmtl.: Täljstensfjället på torra olivinklippor å bergets 
topp, 700 m. ö. h. ! 

Hrjd.: Helagsfjället, på kullarna kring hyddan c. 1050 
m. ö. h. ! 

Den sistnämnda lokalen befinner sig inom den alpina 
regionen och torde vara den högst belägna lokalen för arten 
i dessa fjälltrakter. Högsta lokalen i Hagen : Musci Norvegiae 
borealis är Nordlands amt: Rödberget vid Trollerud 700 m. 
ö. h. Ny för området. 

166. Hetlwigia albicans (Web.) Lindb. 

Jmtl.: Handölsfallen fr.! Snasahögen b.r. (R. Hn) fr.! 

Insamlades af mig i Snasahögens björkregion sparsamt 
växande å ett klippblock tillsammans med Grimmia hyfnoides 
och Dicranum longifolivm. Sällsynt inom området. 

167. Homalia trichomanoides (Schreb.) Brid. 
Jmtl.: Handölsfallen sparsamt! 

En sydlig art, som ej synes vara uppgifven för området. 

168. Thnidiimi recoguitum (Hedw.) Lindb. 

Jmtl.: Handölsfallen på högra stranden af öfre fallet $ 
650 m. ö. h.! 



52 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 3. 

Anträffades blott å denna enda lokal växande med Hylo- 
comium parietinum och Isopterygium pratense. 

169. Th. abietinum (L.) Br. eur. 

Jmtl.: Handölsfallen! Snasahögen (R. Hn); Täljstens- 
fjället vid stenbrottet på täljstensgrus! 

På den sistnämnda lokalen uppträdde en luxurierande 
form med mycket långa pargrenar, hvilka tämligen rikligt 
voro förseddda med grenar af andra ordningen. 

170. Til. laiiatum (Ström.) Hag. 

Jmtl.: Täljstensfjället nära brottet! Snasahögen (R. Hn). 

Synes vara tämligen sällsynt i dessa trakter. Arnell o. 
Jensen uppgifva arten vara tämligen allmän i kärr uti Sarek- 
områdets björkregion. 

171. Leskea nervosa (Brid.) Myrin. 

Jmtl.: Snasahögen, öfre b.r. med Badula complanata/ 
Snasahögen (R. Hn). Handölsfallen! 

Hrjd: Helagsfjället på Jelgatsåives västsluttningar. 

172. Pterygyn«iwdi'UHi filiforme (Timm.) Hedw. 
Hrjd.: Helagsfjället på Jelgatsåive a.r. c. 1,150 m. ö. h.! 

var. decipieiis (W. & Mohr) Limpr. 

Jmtl.: Ann vid Enaälfvens strand på en gammal björk- 
stam! Handölsfallen på klippor! 

Arten uppgifves för Snasahögen af R. W. Hartman så- 
som Leptohymenium pilijorme Hüb. Om därmed afses huf- 
vudformen eller var. decipiens, är ju ej lätt att afgöra. Märk- 
lig är förekomsten af hufvudarten i norra Härjedalen, och 
torde förekomsten därstädes vara dess högst belägna lokal i 
vårt land. Dess utbredning är sydlig, under det att var. 
decipiens, som äfven upptages såsom särskild art, Pterigynan- 
drum decipiens (Weber o. Mohr), tyckes vara mera nordlig. 

173. Amblystegium serpens (L.) Br. eur. 

Jmtl.: Täljstensfjället på täljstensgrus! Snasahögen (R. 
Hn). 

Denna sydliga art uppträdde vid täljstensbrottet dels i 
sin typiska form, dels i en kraftigare form med längre blad- 
nerv och mera utdragna celler, som betydligt närmade sig 



HERMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN I JÄMTLAND. 53 

Amhlystegium rigescens Limpr., ehuru jag ej här tager upp 
(len under detta namn, då dess artvärde är ganska tvifvel- 
aktigt. LoESKE anser den vara en småart, som har urskilt 
sig ur A. serpens. 

174. A. Spnicei (Bruch.) Br. eur. 

Jmtl.: Täljstensfjället i khpphålor! Handölsfallen! 

Hrjd.: Jelgatsåive! Helagsfjället a.r.! 

Denna art, som ej förut blifvit uppgifven för området, 
växer endast i klipphål, grottor etc. i sällskap med Pohlia 
cruda, Ditrichnm flexicanle, Blepharostoma trichophyllum, Pla- 
giobryvm Zierii m. fl. Alltid steril. 



Hn] 



175. A. filiciimm (L.) De Not. 
Jmtl.: Handölsfallen, östra stranden! Snasahögen (R. 

176. A. proteiisiim (Brid.) Lindb. 

Jmtl.: Handölsfallen, mellersta och öfre fallen! 

Hrjd.: Jelgatsåive! 

Ej förut uppgifven för området, 

177. A. stellatum (Schreb.) Lindb. 

Jmtl.: Täljstensfjället! Handölsfallen äfven fr. (E. Ad- 
LERz) rikl.! Snasahögen b.r. — a.r.! Sylarne v.r! Ulf ån fr.! 

Hrjd.: Helagsfjället! 

Särdeles i de lägre regionerna mycket allmän. Ett par 
gånger funnen fertil. 

178. A. decipieiis (De Not). Braithw. 
Jmtl. : Handölsfallen sparsamt! 

Ny för området. Liksom följande art utprägladt kalk- 
fordrande. 

179. A. falcatum (Brid.) De Not. 
Jmtl.: Handölsfallen vid mellersta fallet! 

Ny för området. Insamlades af E. Adlerz på dennes 
resa å Åreskutan, där den uppträder i väldiga massor och 
äfven insamlats af mig. 

180. A. intermedium Lindb. 

Jmtl.: Handölsfallen ej sällsynt! Getryggen b.r.! 



54 ARKIV rÖR BOTANIK. BAXD l-t. N:0 3. 

181. A. revolvens (Sw.) De Xot. 

Jmtl.: Handölsfallen rikl. äfven fr. (E. Adlerz)! Snasa- 
högen b.r.— v.r. rikl. fr. (R. H^*)! Getryggen v.r. fr.! Ulfån! 
Sylarne v.r. — a.r.! 

Hrjd. : Helagsfjället i kärr med Amhl. scorpoides/ 
En af de allmännaste arterna inom området, växande 
tillsammans med åtskilliga andra Amblystegium-axtev i kärr 
och försumpningar. Luxurierande former, som kunna hän- 
föras till var. Cossoni (ScHiiiP.) Rex., insamlades t. ex. vid 
Handölsfallen. 

182. Å. uuciuatum (Hedw.) De Not. 

Jmtl.: Täljstensfjället fr. I Handolsfallenrikl.fr.! Snasa- 
högen (R. Hn) b.r. — a.r.! Ulfån b.r.! fr.! Getrj^ggen v.r.— 
a.r.! Stråten! Sylarne v.r. — a.r.! 

Hrjd.: Jelgatsåive! Snusestöten a.r.! Helagsfjället rikl. 
a.r. ! 

Är kanske den allmännaste bladmossan inom alla regio- 
ner, uppträdande i en mängd olika former alltefter ståndorten. 
I de lägre regionerna ej sällan fruktificerande. 

183. A. fluitaus (L.) De Not. 

Jmtl.: Handöl i kärr a amphibium (Saxio)I Snasahögen 
(R. Hx). 

Af A. jluitans har jag blott ett exemplar ifrån området, 
insamladt i kärr nära Handölsåns utlopp och tillhörande a 
amphibium (San'Io). 

* A. exauuulatum Br. eur. 

Jmtl.: Snasahögen b.r. iorma orthophylla/ Getryggen b.r.! 

184. A. purpurascens (Schimp.) Möller. 

Jmtl.: Snasahögen v.r. — a.r. rikligt! Ulfån b.r.! Get- 
ryggen v.r.! Sylarne v.r. — a.r. rikligt! 
Hrjd.: Helagsfjället v.r. — a.r.! 

var. Rotie (De Not.) Möller. 

Jmtl.: Handölsfallen! Sylarne nedre a.r.! 

Ambly steg him purpurascens kan jag ej uppfatta annat än 
som en särskild art, hvars frånskiljande från A. fhiitans är 
fullt berättigadt. Det karakteristiska för A. purpurascens är 
de stora, vanligen i en enda rad ställda bashörncellerna, 



HERMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN I JÄMTLAND. 5") 

h vilka nå ända fram till nerven. Hufvudarten är mycket 
allmän i områdets högre delar och tilldrager sig strax upp- 
märksamheten genom sin vackert röda färg. Var. lioUn om- 
fattar former med mer eller mindre utlöpande nerv och är 
direkt uppkommen ur hufvudarten, till hvilken alla öfver- 
gångar finnas. Jag hänvisar angående dessa former till H. 
Renauld: Causerie sur les Harpidia samt till Arnell o. 
Jensen's Sarekafhandling, hvilka arbeten jag bl. a. följt vid 
bestämmandet af mina exemplar. 

185. A. badium (Hartm.) Linde. 

Jmtl.: Snasahögen v.r. — a.r. spars.! Getryggen v.r.! Get- 
valen (R. Hn). 

Denna art är sällsynt inom området och iakttogs aldrig 
i större mängder. 

186. A. scorpoides (L.) Linde. 
Jmtl.: Snasahögen b.r.! 

Hrjd. : Helagsfjället, i tjärnarna kring hyddan ymnigt, 
forma robusta! 

Växte ymnigt tillsammans med Amblystegium sarmento- 
sum och revolvens vid Helagsfjället uti en synnerligen grof, 
fingertjock form. 

187. A. Smithii (Sw.) Linde. 

Jmtl.: Handölsfallen, öfre fallet sparsamt! Getvalen (R. 
Hn). 

Af denna art, som tydligen i dessa fjälltrakter är ytter- 
ligt sparsam, anträffades blott ett helt obetydligt exemplar, 
hvilket dock tillät en exakt bestämning. 

188. A. dilatatum (Wils.) Linde. 

Jmtl.: Handölsfallen rikl. fr.! Sylarne v.r.! Getryggen 
b.r. fr.! 

Hrjd.: Helagsfjället a.r. forma viridis, läxa! 

189. A. molle (Dicks.) Linde. 
Jmtl.: Sylarne i en bäck rikl.! 
v. alpinum (Schimp.) Linde. 
Hrjd.: Helagsfjället, glaciärån a.r. I 
Hufvudarten ny för Jämtland. 



56 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 8. 

190. A. rivulare (Sw.) Lindb. 

Jmtl.: Handölsfallen fr. (E. Adlerz)! Snasahögen b.r. — 
v.r.! Sylarne nedre a.r.! 

Hrjd.: Helagsfjället a.r.! 

Denna art synes vara rätt allmän inom omr<ådet. 

191. A. ochraceum (Turn.) Lindb. 

Jmtl.: Handölsfallen ymnigt (E. Adlerz)! Ulfån! Sy- 
larne a.r.! 

var. uiicinatum (Milde) Adlerz. 

Jmtl.: Handölsfallen! 

Hrjd.: Helagsfjället, glaciärsjön a.r.! 

192. A. paliistre (Huds.) Lindb. 
Jmtl.: Handölsfallen fr. (E. Adlerz) st.! 

193. A. giganteum (Schimp.) De Not. 

Jmtl.: Handöl, i försumpningarna vid Handölsåns delta 
rikl.! 

194. A. cordifolium (Hedw.) De Not. 
Jmtl.: Handölsfallen fr.! Snasahögen (R. Hn). 

195. A. sarmeiitosum (Wahlenb.) De Not. 

Jmtl.: Handölsfallen fr.! Snasahögen b.r. — a.r. rikl.! 
Getvalen fr. (R. Hn). Getryggen rikligt b.r. — v.r. fr. I Sy- 
larne a.r.! 

Hrjd.: Helagsfjället rikligt v.r. — a.r.! 

En af de allmännaste arterna inom området ehuru all- 
männast i videregionen, där den ofta uppträder i mass vege- 
tation i videtjärnarna. En mängd former af arten finnas, 
så t. ex. uppträdde vid glaciärsjön var. fallaciosum Milde i 
en vek, glesbladig, ljusgrön form. 

196. A. stramineum (Dicks.) De Not. 

Jmtl.: Handölsfallen! Handöl vid Annsjön ! Snasahögen 
b.r. — v.r. (R. Hn) ! Getryggen! Ulfån! Sylarne v.r.! 
Hrjd.: Helagsfjället, glaciärsjön! 

197. A. trifarium (W. M.) De Not. 

Jmtl.: Snasahögen v.r.! Getvalen (R. Hn). Getryggen 
b.r.! 



HERMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN I JÄMTLAND. 51 

Mycket sällsynt. Växter i Snasahögens videregion till- 
saramans med och inblandad i föregående art. 

198. Hypimm piliferum Schreb. 

Jmtl.: Handöl nära åstranden ! Snasahögen (R. Hn). 

Anträffades af mig mycket sparsamt inblandad i en tufva 
af Polytrichum alpinum var. silvaticum, Hylocomium qyrolijeruin 
och Jungermannia Hatcheri. 

199. H. velutiimm L. 

Jmtl.: Handölsfallen fr. (R. Hn)! Täljstensfjället vid 
brottet ! 

200. H. pseiidoplnmosiini Brtd. 

Jmtl.: Handölsfallen (R, Hn) fr.! Getryggen b.r.! Get- 
valen (R. Hn). 

201. H. reflexuni Starke. 

Jmtl.: Täljstensfjället (R. Hn) fr.! Snasahögen b.r. — a.r. 
fr.! Getryggen v.r.! 

Hrjd. : Jelgatsåive rikl.! 

Är rätt vanlig i björk- och videregionen, ofta fertil. 
Anmärkningsvärdt är, att sporhusskaften å exemplar från 
videregionen nästan sakna de papiller, som annars bekläda 
desamma. Enligt Loeske beror detta på den större höjden 
öfver hafvet och är en genomgående modifikation. 

202. H. Starkei Brid. 
Jmtl.: Getryggen v.r. fr.! 

Hrjd.: Helagsfjället vid Jelgatsåive! 

203. H. glaciale (Br. eur.) C. Hartm, 
Jmtl.: Snasahögen v.r.! Getryggen v.r.! 

Hrjd. : Helagsfjället å lokalen för Tayloria Froelichiana, 
rikligt äfven fr.! 

Ny för Jämtland! I Härjedalen är den af Fristedt 
funnen på Axhögen enligt Hn fl. Sporhuset, som är mycket 
sällsynt af denna art, lyckades jag anträffa på Helagsfjället, 
där arten uppträdde i massvegetation. 

204. H. rivulare Bruch. 

Jmtl.: Handölsfallen! Sylarne v.r.! 



58 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 3. 

205. H. latifolium Ltndb. 

Jmtl.: Getryggen v.r.! Sylarne a.r.! 

Ny för Jämtland! Är förut känd från Härjedalen och 
Lappland. Vid Sylarne tämligen rikligt tillsammans med 
Chomocarpon quadratus. 

206. H. plumosum Huds. 

Jmtl.: Tälj stensfjället! Handölsfallen! Snasahögen (R. 

Hn)! 

var. turgiduip (Hartm.) Lindb. 

Jmtl.: Handqlsfallen! Sylarne a.r.! 

Hrjd. : Helagsfjället a.r.! 

Varieteten synes mig vara allmännare än hufviidarten. 
Att upptaga den som en särskild art, hvilket t. ex. Hagen 
gör, synes mig ej vara berättigadt. Vid Helagsfjället förekom 
arten i sällskap med Pohlia commutata, Fissidens osmundoides 
och Philonotis tomentella. Blott anträffad steril. 

207. H. trichoides Neck. 

Jmtl.: Handölsfallen fr.! Snasahögen (R. Hnj! Getryg- 
gen b.r.! 

var. atrichum Kindb. 

Jmtl.: Handölsfallen. 

208. Ptycliodium plicatuni (Schleich.) Schimp. 
Jmtl.: Snasahögen b.r. på ett stenblock! 

209. P. oligocladum Limpr. 
Jmtl. : Getryggen v.r. sparsamt! 

Ny för Jämtland! Andra gången arten anträffas i vårt 
land. Upptäcktes såsom ny för Sverige af Arnell o. Jen- 
sen i Sarekområdet, där de insamlade den vid Kåtokjoko- 
tjaska i björkregionen. 

210. Pseudoleskea filamentosa (Dicks.) Möller. 
Jmtl.: Täljstensfjället! Snasahögen b.r.! nedom Telgbil- 

fane (R. Hn). 

211. Lescurjea saxicola (Br. eur.) Mol. 

Jmtl.: Handölsfallen! Snasahögen b.r. — a.r. å flera lokaler! 



HERMAN TERSSOX, BLADMOSSFLORAX I JÄMTLAND. 59 

Hrjd.: Jelgatsåive sparsamt! 

Uppgifves af X. C. Kindberg endast för Pite Lpm. och 
är sedan insamlad ^ Lule Lpm. af Arnell o. Jensen. Ny 
för Jämtland och Härjedalen ! Arten är antagligen ej säll- 
synt i dessa fjälltrakter, ehuru den hittills blifvit förbi.sedd. 

212. 3Iyurella tenerriina iBrid.) Lindb. 

Jmtl.: Handölsfallen (R. Hn; E. Adlerz)! Täljstens- 
fjället! 

Uppträdde mycket sparsamt a bägge lokalerna inblandad 
i andra mossarter såsom Pleurozygodon cestivus, Anoectangium 
lapponicum etc. 

213. M. julacea (Vill.) Br. eur. 

Jmtl.: Täljstensfjället, rikligt på täljstensgrus vid brottet! 
Handölsfallen rikl. (R. Hn; E. Adlerz)! 

214. Heterocladium >quarrosulum (Voit.) Lindb. 
Jmtl.: Stråten i björkregionen! 

215. Hylocomium umbratiim (Ehrh.) Br. eur. 
Jmtl.: Handölsfallen (R. Hn)! 

216. H. pyrenaicum (Spruce) Lindb. 

Jmtl.: Täljstensfjället (R. Hn)! Handölsfallen (R. Hn)! 
Snasahcgen (R. Hn)! rikl. b.r.— v.r.! Getvalen (R. Hn). 
Getryggen b.r.! Stråten b.r. — v.r.! 

Hrjd.: Helagsfjället a.r. flera lokaler 1,100— 1,300 m. ö. b.! 

En rätt allmän art, som stiger upp i den alpina regionen. 
Öfverallt steril. 

217. H. prolifenim (L.) Lindb. 

Jmtl. o. Hrjd.: Allmän öfver hela området st.! 

var. obtusifolium Geheeb. 

Jmtl.: Täljstensfjället: Handölsfallen! Getryggen a.r.! 
Varieten är minst lika allmän inom området som huf- 
vudarten. Alla mellanformer kunna iakttagas. 



60 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 3. 

218. H. parietinum (L.) Lindb. 

Jmtl.: Täljstensfjället! Handölsfallen! Snasahögen b.r. 
—v.r. (R. Hn)! Sylarne! 
Hrjd.: Jelgatsåive! 

219. H. triquetrum (L.) Br. eur. 

Jmtl.: HandölsfalJen! Snasahögen (R. Hn) b.r.! 
Hylocomium triquetrum synes vara sällsynt härstädes. 

220. H. squarrosum (L.) Br. eur. 
Jmtl.: Handölfallens östra strand (R. Hn)! 

H. loreum (L.) Br. eur. 

Jmtl.: »sparsam och steril vid Handölsforsen» (R. Hn). 

221. H. rugosum (L.) De Not. 

Jmtl.. Täljstensfjället! Handölsfallen (E. Adlerz), ym- 
nigt särdeles vid nedre fallet! Snasahögen (R. Hn) v.r.! 
Hrjd.: Jelgatsåive sparsamt! 

222. Campylium Halleri (S\v.) Lindb. 
Jmtl.: Handölsfallen, öfre fallets östra strand! 

Växte sparsamt på en klippa. Ej förut anmärkt inom 
området. 

223. C. stragulum (Hag.) Möller. 
Jmtl.: Handölsfallen på en björkstubbe fr.! 

Denna art beskrifves af Hagen i Musei Norvegia^ bore- 
alis 1899 och uppgifves såsom ny för Sverige af Arnell o. 
Jensen, hvilka insamlade den på en lokal i Sarekområdet. 
Arnell lämnar äfven andra lokaler för artens utbredning i 
Sverige, nämligen Mörsil i Jämtland, två lokaler i Ångerman- 
land samt ett växtställe i hvardera af landskapen Dalarne, 
Medelpad och Härjedalen, hvaraf framgår, att arten har en 
vidsträckt utbredning i Norrland. Arten kommer närmast 
intill C. hispidulum (Brid.) Mitt., från hvilken den är rätt 
svår att säkert särskilja. 

224. Cteiiitliuni molluscum (Hedw.) Mitt. 

Jmtl.: Handölsfallen (E. Adlerz) rikligt på östra stran- 
den mellan öfversta och mellersta fallet! 



HERMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN 1 JÄMTLAND. (> 1 

Denna utprägladt kalkfodrande bladmossa växte i stora 
svällande tufvor tillsammans med följande arter: Amhlyste- 
giinn stellatnm, Hylocominvi proliferum, Jsopteryrfium jtratense, 
Stereodon chryseus, Thuidiuvi recognitum, Ditrichnm jlexicaule 
och Jungermannia quinquedentata f. tenera. 

225. Ptiliuni crist.i castrensis (L.) De Not. 
Jmtl.: Snasahögen b.r. (R. Hn)! Handölsfallen! 

226. Steroodoii Jircuatus Lindb. 

Jmtl.: Handölsfallen rikl. (E. Adlerz). Ulfån b.r.! Sna- 
sahögen b.r.! 

var. eoiulonsatus (Berggr.) Möller. 

Jmtl.: Handölsfallen, öfre fallets östra strand! 

Varieteten är ej förut uppgifven för Sverige. 

227. S. eupressiformis (L.) Brid. 

Jmtl.: Handölsfallen! Snasahögen (R. Hn). 

Denna art är tydligen mycket sällsynt i våra fjälltrakter. 
Arnell o. Jensen anträffade densamma ej inom Sarek- 
området. 

228. S. Taiielieri Lesq. 

Jmtl.: Handölsfallen (E. Adlerz)! 

Anträffades blott sparsamt å en lokal. Adlerz påvisade 
arten på sin resa såsom ny för Jämtland. 

229. S. Bambergeri (Schimp.) Lindb. 

Jmtl.: Handölsfallen, mellersta fallets östra strand! Snasa- 
högen v.r.! 

Denna i dessa fjälltrakter sällsynta art växte vid Han- 
dölsfallen i sällskap med Astrophylhim hymenophylloides, Sivart- 
zia inclinata samt Cephalozia hicuspidata. Anträffades af 
Adlerz på Areskutan. 

230. S. calliehrous Brid. 

Jmtl.. Handölsfallen! Snasahögen (E. Adlerz). Getryg- 
gen b.r.! 

Frukterna voro å exemplaren från Getryggon den 5 aug. 
mogna. 



62 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 3. 

231. S. liamulosus (Br eur.) Lindb. 

Jmtl. : Handölsfallen rikl. fr.! Snasahögen (E. Adlerz)! 
Hrjd. : Helagsfjället å ett par lokaler a.r.! 
Synes ej vara så värst sällsynt i de lägre delarna af om- 
rådet. Går ända upp i alpina regionen. 

232. S. fastigiatus Brid. 

Jmtl.: Täljstensfjället på täljsten nära brottet! 

233. S. subrufus (Wils.) Lindb. 
Jmtl.: Handölsfallen flerestädes! 

Växte ofta inblandad i Pleurozygodon oestivus. 

234. S. riibellus Mitt. 

Jmtl.: Handölsfallen, mellersta fallets östra sida! 
Hrjd.: Jelgatsåive sparsamt! 

235. S. cliryseus (Schw^gr.) Mitt. 

Jmtl.: Täljstensfjället nära toppen! Handölsfallen (R. 
Hn; E. Adlerz; rikl. särdeles i mellersta fallets jordbranter! 

Denna art, som är en af de praktfullaste fjällmossorna, 
växte särdeles ymnigt i den branta jordsluttning på östra 
stranden, som ligger midt för det mellersta fallet. Moss vege- 
tationen här var den rikaste jag sett i Jämtland och utgjor 
des af bl. a. : Isopierygium pratense och nitidum, Stereodon 
chryseus, ruhellus, snbrufus, hamulosus och Bambergeri, Hyp- 
num trichoides, Philonotis tomentella, Astrophyllum hymeno- 
pJiylloides, hymenophyllum och ortliorrhynchum, Cinclidium 
stygium. Poldia longicoUis, Bryuni arcticum, Mollia tortuosa, 
Swartzia montana, Blindia acuta, Martinellia subalpina och 
Odonioschisma Macounii. 

236. Isopterygium pratense (Koch) Lindb. 
Jmtl.: Handölsfallen rikl.! 

237. I. nitidum (Wahlenb.) Lindb. 

Jmtl.: Handölsfallen rikl. fr.! Snasahögen (R. Hn) fr.! 
Hrjd.: Jelgatsåive a.r. fr.! 

var. pulchellum (Dicks.) Lindb. 

Jmtl.: Täljstensfjället fr.! Handölsfallen rikligt (E. Ad- 
lerz) fr.! Handölsfallen v.r. fr.! 



HERMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN I JÄMTLAND. (53 

Hrjd.: Jelgatsåive rik. fr.! Snutestöten sydsidan! 

Varieteten synes vara allmännare än hufvudarten, någon 
skarp gräns är omöjligt ett uppdraga. Arten växer vanligen 
i jordhål och klippskrefvor — en stundortsuppteckning från 
Handölsfallen upptager Amhlystegium Sprucei, Isopterygivm 
nitidum v. pulchellnm, IVebera cnula, Bhpharostoma trichophyl- 
lum och Martinellia rosacea. 

Plagiothecium strijitelluin (Brid.) Lindb. 
Jmtl.: Handölsfallen (E. Adlerz) fr. 

238. P. silvaticum (Huds.) Br. eur. 
»Jmtl.: Handölsfallen» (R. Hn). 

var. Roeseaniim (Hampe) Lindb. 
Hrjd.: Jelgatsåive a.r.! Snusestöten i sydbranterna! 
Varieteten, som ofta upptages som en särskild art, är 
ny för Härjedalen. 

239. P. denticulatum L.) Br. eur. 

Jmtl.: Handölsfallen fr.! Snasahögen (R. Hn)! Sylarne 
a.r. å tvenne lokaler, den högsta 1,600 m. ö, h. fr.! 
Hrjd.: Snusestötens sydbranter! 

var. densum Br. eur. 

Jmtl.: Handölsfallen (E. Adleez). 

240. P. laetimi Br. eur. 
Jmtl.: Handölsfallen fr.! 

Anträffades blott helt sparsamt med nästan mogna spor- 
hus. Är ny för Jämtland. 

241. P. piliferum (Sw.) Br. eur. 
Jmtl.: Handölsfallen rätt rikligt fr.! 

242. Acrocladium cuspidatuni (L.) Lindb. 

Jmtl. : Handöl, i försumpningarna vid Handöls utlopp i 
Enaälfven! Snasahögen (R. Hn). 

243. Climacium deudroides (L.) Web. & Mohk. 
Jmtl.: Handölsfallen! Snasahögen (R. Hn). 



64 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND lå. NIO 3. 



Efter mönster af Arnell o. Jensen i deras Sarekafhand- 
ling vill jag nu medelst en del tabeller göra en sammanställ- 
ning af områdets bryologi. 



1. Fördelningen af de systematiska grupperna. 
Tabell 1. De större S3"stematiska gruppernas fördelning. 



Akrokarper 

Pleurokarper 

Summa bladmossor (utom Sphag- 
na) 



Hela om- 
rådet 


Björk- 
regionen 


Alpina 
regionen 


Antal Pro- 
arter cent 


Antal 
arter 


Pro- 
cent 


Antal 
arter 


Pro- 
cent 


162 67 


122 02 


84 


73 


81 


33 


76 


38 


31 


27 


243 


— 


198 


— 


115 





I tabellerna har ej medtagits videregionen, då denna af 
åtskilliga anledningar ej blifvit lika väl undersökt som björk- 
regionen och den alpina regionen. Af tabellen framgår, att 
de akrokarpiska bladmossorna dominera öf ver pleurokarperna, 
men att pleurokarpernas antal sjunker i den alpina regionen 
från 38 % i björkregionen till 27 °o. Arnell o. Jensen funno 
förhållandet vara detsamma i Sarekområdet — pleurokarper- 
nas procent var i den alpina regionen blott 20 %, i björk- 
regionen 25 %. 

Tabell II. Artantalet i de största släktena. 



Släkte 



Hela I Björk- i Alpina 
området regionen regionen 



1. Amblystegium 

2. Bryum 

3. Grimmia 

4. Dicranum 

5. Pohlia 

6. Astrophyllutn 
7- Stereodon 

8. Hypnum 

9. Andrecea 

10. Polytrichum-.- 



25 


24 


14 


22 


20 


5 


17 


12 


15 


16 


10 


11 


13 


11 


8 


11 


11 


2 


10 


10 


2 


9 


/ 


4 


8 


1 


8 


8 


6 


5 



HERMAN FERSSON, BLADMOSSFLORAN I JÄMTLAND. 65 

Af tabellen framgår, att släktena Amhlystegium, Bryum, 
Astrophyllum, Stereodon och Hypnum äro betydligt artfatti- 
gare i den alpina regionen än i björkregionen. Släktena Grim- 
mia, Dicranum, Pohlia och Polytrichum äro rätt artrika i 
bägge regionerna. Blott ett släkte, Andrecea, är i den alpina 
regionen öfvervägande artrikare än i björkregionen. 

I blott en af de trenne regionerna har jag funnit föl- 
jande arter, som därföre i allmänhet kunna sägas vara karak- 
teristiska för desamma: I björkregionen: Dicranuvi longifoliiLm, 
montanum, fragilifolium, Bergeri, Dicranella cerviculata, crispa, 
Sivartzia inclinata, Ditrichum homomalluni, Oncophorns stru- 
mifer, torquescens, alpestris, pusillus, Leersia contoria, laciniaia, 
Mollia fragilis, Barhula curvirostris, JJlota curvifolia, Ortho- 
irichum alpestre, speciosum, Pleurozygodon cestivus, Anoectan- 
gium Mougeotii, Funaria hygrometrica, Bryum roseurn, capil- 
lare, ccespiticium, badium, comense, pallescens, bimum, affine, 
cirratum, jemtlandicum, p^irpurascens,versisporum, arcticum, pen- 
dulum, concinnatum, Pohlia carnea, annotina, proligera, polymor- 
pha, acuminata, Leptobryum pyriforme,Astropliyllumcinclidioides, 
cuspidatum, medium, stellare, Blyttii, marginatum, spinosum, 
hymenophyUum, Philonotis fontana, Bartramia crispa, Oederi, 
Timmia austriaca, norvegica, Georgia pellucida, Polytrichum urni- 
gerum, Catharinea tenella, Fontinalis antipyretica, Dichelyma 
falcatum, Hedwigia albicans, Thuidium recognitum, abietinum, 
lanatum, Amblystegium serpens, filicinum, decipiens, falcatum, 
intermedium, fluitans, Smithii, palustre, cordifolium, giganteum, 
Hypnum piliferum, velutinum, Ptychodium plicatum, Pseudo- 
leskea filameyitosa, Myurella tenerrima, jidacea, Heterocladium 
squarrosidum, Hylocomium umbratum, triquetrum, squarrosum, 
Campylium Halleri, stragulum, Ctenidium molluscum, Ptilium 
crista castrensis. Stereodon arcuatus, cupressiformis, Vaucheri, 
callichroiis, fastigiatus, subrufus, Isopterygium pratense, Plagio- 
thecium Icetum,, piliferum, Acrocladium ctispidatum, Climacium 
= 100 arter. I videregionen: Dicranum angustum, schistii, 
Splachnum vasculosum, Tetraplodon Wormskjoldii, Oligotrichum 
incurvum, Ptychodium oligocladum = 6 arter. I alpina regio- 
nen: Andrecea Hartmani, Thedenii, sparsifolia, obovata, Blyttii, 
nivalis, Dicranum falcatum, Leersia alpina, Coscinodon cribrosus, 
Grimmia incurva, elongata, alpestris, Tayloria Froelichiana, 
Bryum crispulum, neodamense v. ovatum =15 arter. 

Arkiv för botanik. Band 14. X:o 3. 5 



66 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 3. 



Naturligtvis kunna åtskilliga af dessa arter äfven upp- 
letas i andra regioner vid noggrannare genomforskande af 
dessa trakter. 



2. Om mossornas fertilitet. 
Tabell 3. öfversikt af de fruktificerande arterna. 



Hela 
området 



Björk- 
regionen 



Alpina 
regionen 



Antal I p Antal, p Ajital, p 

! frukt. 7 frukt. " frukt. T 

cent . cent , cent 

arter arter arter 

Akrokarper i 109 66 92 74 49 , 50 

Pleurokarper i 22 27,5 20 27 5 13 

Samtliga bladmossor | 131 53,5 112 56 54 47 

öfver halfva antalet bladmossor eller närmare angifvet 
53,5 % äro sålunda funna med frukt inom området. Af ta- 
bellen framgår vidare, att de akrokarpa bladmossorna fruk- 
tificera betydligt rikligare i fråga om artantalet än de pleuro- 
karpa, procenterna äro resp. 66 och 27,5 för hela om- 
rådet. Hvad som är mest intressant att iakttaga är den 
ökade steriliteten, då man kommer upp i de högsta regio- 
nerna. Akrokarpernas fertilitetsprocent sjunker från att i 
björkregionen vara 74 till att i den alpina regionen endast 
uppgå till 59, pleurokarpernas från 27,5 till 13, sammanlagdt 
från 56 till 47. 

Det var den svenske bryologen S. Berggren, som först 
visade denna fruktsättningens nedgång med det kallare kli- 
matet uti sin Spetsbergsafhandling. Arnell o. Jensen hafva 
undersökt dessa förhållanden i Sarekområdet och funnit föl- 
jande värden: % fertila bladmossor i hela området — 56,5, % 
fertila akrokarper i björkregionen 65, i den alpina regionen 42, 
% fertila pleurokarper i björkregionen 36, i alpina regionen 
5, % fertila bladmossor i björkregionen 51, i alpina regionen 
30. Häraf synes framgå, att möjligheterna för fruktsättning 
i den alpina regionen äro gynsammare i de jämtländska och 
härjedalska fjälltrakterna än i Lule lappmark. 



HERMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN I JÄMTLAND. 

3. Om mossflorans sammansättning. 



67 



I anslutning till Aknell o. Jensen indelar jag områdets 
bladmossor i 4 grupper: 

1. Uhikvisiiska arter: hafva stor utbredning i bela Nord- 
europa och äro ungefär lika allmänna i norra Sverige som i 
södra. 

2. Meridionala arter: äro i södra Sverige betydligt all- 
männare än i norra Sverige (Norrland). 

3. Boreala arter: hafva i norra Sverige betydligt större 
utbredning än i södra. 

4. Al'pina arter: hafva sin största frekvens ofvan skogs- 
gränsen. 

Nedanstående tabell afser att visa bladmossornas fördel- 
ning på dessa fyra grupper dels i Sarekområdet (enl. Arnell 
o. Jensen), dels i mitt område. 

Tabell 4. 





Ubikvistiska 


Lule lappmark , Sydvästra Jämt- 

X..IHO icvpH «-»"■ land o. nordvästra 

Cbarek; j Härjedalen 




Antal T, . Antal ^, j. 
arter ^'•«'^^^*^ | arter P''«^"^* 




68 26 76 ; 31 
10 4 i 11 5 

94 36 89 36 \ 
88 34 66 i 28 




Meridionala .- 




Boreala 




Alpina 



Som synes äro de boreala arterna den största artgruppen 
såväl i Lule lappmark som i sydvästra Jämtland, utgörande 
36 % af hela antalet arter. Hvad åter de alpina arterna 
beträffar, har deras procenttal i det senare området sjunkit 
rätt afsevärdt nämligen från 34 till 28, så att ubikvisi- 
terna ryckt fram i andra rummet. Man kan möjligen för- 
våna sig öfver, att de meridionala arterna ej spela större roll 
i det jämtländska området jämfördt med förhållandena i det 
betydligt nordligare Sarek. Det förra området ligger ju på 
ungefär 63° n. B., det senare däremot på 67° n. B. Detta 
beror emellertid till stor del därpå, att Sarekområdet ligger 
nära intill norska västkusten och röner inflytande af dess 
milda klimat, under det att det sydvästjämtl. — nordväst, här- 
jed. området ligger mera kontinentalt. 



68 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 1-4. N:0 3. 

Hvad indelningen af de boreala och alpina arterna i 
mindre växtgeografiska grupper beträffar, hänvisar jag till 
Arnell's utmärkta behandling af Sarekmossorna. Jag an- 
märker blott, att af de alpina artgrupperna en fullkomligt 
saknas, nämligen den arktiskt alpina gruppen a) utbredning: 
Skandinavien, Xordasien och Spetsbergen, hvilken i Sarek 
räknade 6 bladmossarter, samt att den boreala gruppen : 
östligt boreala arter b) utbredning: Mellaneuropa, Skandina- 
vien och Xordasien räknar blott tre arter mot i Sarek 7. 

Deutsches Resumé. 

1) Der Verfasser hat die alpinen Gegenden des südwest- 
lichen Jämtlands und des nordwestlichen Härjedalens bryo- 
logisch untersucht und gibt hier ein Verzeichnis der Laub- 
moose, die er dort gesammelt hat. Für das Gebiet sind 
243 Laubmoose von dem Verfasser nachgewiesen worden, 
wovon 162 akrokarpische und 81 pleurokarpische Laubmoose, 
Folgende Laubmoose werden in dieser Publikation zum ersten 
Mal für Schweden nachgewiesen : Andreoea Thedenii, Bryum 
comense und B. jemtlandicum. 

2) Bryum jemtlandicum wird auf Seite 32 neu beschrieben 
und steht in der Xähe von B. microstegium, misandrum. und 
sarekense. Auf Seite 32 — 33 findet sich eine lateinische Diagnose 
und Fig. 2 und 3 zeigen Charaktere der neuen Art. Von Bryutn 
microstegium weicht B. jemtlandicum durch kleinere Sporen, 
breiter durchlöcherte innere Peristomzähne, weitere Blatt- 
zellen etc., von B. sarekense durch flache Blattränder, nied- 
rigeren Deckel etc. ab. Ausserdem werden folgende neue 
Varietäten beschrieben: Grimmia apocarpa var. cucullata 
(Fig. 1), Oncophorus Wahlenbergii var. alpestris (Seite 12), 
Pohlia cucullata var. contracta (Seite 38). Der Verfasser führt 
Andreoea Thedenii als besondere Art auf. 

3) Von besonderem Interesse ist das Entdecken der bisher 
nicht bekannten Frucht von Astrophylhim hymenophylloides 
(Seite 42—43, Fig. 5 und 6). Der Bau des Peristoms zeigt, dass 
die Art zur Gattung Astrojyhyllum (= Mnium) und nicht zu 
Cinclidium gehört, wie früher vorgeschlagen worden ist. Der 
Verfasser kritisiert die Annahme des engl. Bryologen Dixox, 
dass A. hymenphylloides mit Cinclidium hymenophyllum iden- 
tisch sei, führt jedoch die letztere Art wie Dixox und andere 
zur Gattung Astrophyllum (= Mnium). 



HERMAN PERSSON, BLADMOSSFLORAN I JÄMTLAND. 6"J 

4) Am Ende teilt der Verfasser einige Tabellen mit, die 
die Verteilungen der grösseren Gattungen etc. in verschiedenen 
Regionen, die Fertilität der Moose, die Herkunft der Moose 
etc. darstellen. 



Lltteraturförtecknlngr. 

1. Adlerz, E., Studier öfver bladinossorna i jemtländska fjälltrakterna 

1882 (Botaniska Notiser, 1883, p. 1—8, 35-43). 

2. Aenell, H. W., Beiträde zur Moosflora der Spitzbergischen Insel- 

gruppe (öfversigt af K. Vet.-Akad:s Förhandlingar 1900. 
N:o 1. Stockholm), 

3. , Moss-studier (Botaniska Notiser, 1894, p. 49—63; 1896, 

p. 97 — 110). 

4. Arnell, H. W., och Jensen, C, Die Moose des Sarekgebietes 

(Naturwissenschaftliche Untersuchungen in Schwedisch-Lapp- 
land, Stockholm, 1907 und 1910). 

5. Berggren, S., Musci et hepaticae Spetsbergenses. Bericht über 

die Untersuchung der Moosflora Spitzbergens und Beeren- 
Eilands während der schwedischen Expeditionen 1864 und 
1868 und Verzeichnis der dort gesammelten Arten (K. Sven- 
ska Vet. Ak:s Handlingar. Band 13. N:o 7, 1875). 

6. DixoN, H. N., A Contribution to the Bryology of Tornean Lap- 

land; with a discussion on the relationship of Mnium hymeno- 
phyllum and M. hymenoplvjlloides (Revue Bryologique, 1909, 
p. 27—36, 59—66.) 

7. Hagen, I., Musci Norvegiae borealis. Bericht über die im nörd- 

lichen Norwegen hauptsächlich von den Herren Arnell, Fridtz, 
Kaalaas, Kaurin, Ryan und dem Herausgeber in den Jahren 
1886 — 1897 gesammelten Laubmoose. (Tromsö Museums 
Aarshefter, 1899—1904). 

8. Hartman, C. J., Handbok i Skandinaviens Flora innefattande 

Sveriges och Norges växter till och med Mossorna (9:e upp- 
lagan. Stockholm 1864). 

9. Hartman, G. \V., Botaniska Anteckninger under en på Kongl. 

Vetenskaps-Academiens bekostnad företagen Resa till och i 
Jemtland, under sommaren år 1850 (Bihang till Wikström's 
Årsberättelser för år 1849. Stockholm 1852). 

10. Kauein, Chr., Fornöden Berigtigelse (Bot. Not 1883, p. 33—35). 

11. Kindberg, Conrad N., Skandinavisk Bladmossflora i kort öfversigt 

(Stockholm 1903). 

12. Lindberg, S. O., och Arnell, H. W.. Musci Asise borealis. Be- 

schreibung der von den Schwedischen Expeditionen nach Si- 
birien in den Jahren 1875 und 1876 gesammelten Moose mit 

Arkiv för botanik. Band Ii. N:o 3. 5* 



70 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 3. 

Berücksichtigung aller früheren bryologischen Angaben für das 
russische Nord-Asien (K. Svenska Vet. Akad.:s Handlingar. 
Band 23, N:o 5, 1889, N:o 10, 1890 und Band 44, N:o 5 
1909). 

13. LoESKE, L., Studien zur vergleichenden Morphologie und phylo- 
genetischen Systematik der Laubmoose (Berlin 1910). 

14. , Die Laubmoose Europas L Grimmiacea) (Berlin 1913). 

15. Renauld, f., Causerie sur les Harpidia (Revue Bryologiqe, 1906, 
p. 89 — 100, 1907, p. 7 — 14). 

IG. , Notes sur quelques Drepanocladus (Harpidia) (Revue 

Bryologique, 1910, p. 129—138). 

17. Roth, G., Europäischen Laubmoose (Leipzig 1905). 

18. Sjögren, G. L., Anteckningar under en Botanisk Resa i Jemt- 

land och Norrige, sommaren år 1846 (Bihang till Wikströms 
Årsberättelse om Botanik 1843—44. Stockholm 1849). 



Tryckt den 19 februari 1915. 



Upps.^la 19ir.. Almqvist cÄ, Wiksells Boktryckeri-A. -B. 



ARKIV FÖU JJOTAMK. 

BAND 14. N:o 4. 



Bidrai»- till aiJi:agropila-fråg«an. 

Försök till kritisk belysning af densamma jämte med- 
delande af nåi^ra nya .•egagropila-fynd. 

Af 
J, B. LJUNGQVIST. 

Med 3 taflor och 9 textfigurer. 
Meddelad den 14 oktober 1914 af G. Lagerheim och C. Lindman. 



^I af mig insamladt algmaterial, utgörande hufvudsak- 
ligen charaeéer och cyanophycéer från Mästermyr å Gottland, 
ingå några bottenformer af tvenne Scytonema-arter, Scytonema 
figuratum Agardh och Scytonema Myochrous Agardh, som ge- 
nom sin säregna habitus med rätta väcka uppmärksamhet och 
af allt att döma äro nya exempel på en nu redan rätt mycket 
omskrifven biologisk typ, cegagro pila-typen. 

De utgöras af mångformiga, vanligen ellipsoidiska och 
ofta radiärt byggda, koloni- (eller coenobie-) artade, perenna 
kroppar af tät, seg och tradig textur, bestående af greniga 
Äci//owema-individ (individualiserade grenkomplex), som genom 
en zonvis olika kvalificerad periodicitetstillväxt ge kropparna 
i genomskärning en m. e. m. skarpt markerad, koncentrisk 
skiktning, i hvilken det radiära förloppet af trådarna är det 
öfvervägande. De ohka, i uppsatsens senare del närmare 
beskrifna formerna utgöra led i en utvecklingsserie från solida 
/Sc?/^onema-kuddar, som med största sannolikhet varit fast- 
sittande i en CÄara-formation i en af myrsjöarna, till de på 
bottnen af samma sjö lösdrifvande bollarna, vanligen med en 



*■ Efterföljande afliandling författades i april 1908 och publiceras här- 
med i sin ursprungliga omfattning. 

Arkiv för botanik. Band 14. N:o 4. 1 



2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 4. 

central, på äldre individ utåt mynnande hålighet; — sålunda 
biologiska och morfologiska förhållanden, som enligt gängse 
segagropila-uppfattning (jfr Kjellman 1898, Brand 1902 o. 
1903, Wesenberg-Lund 1903) grunda en »äkta» fcegagropila 
med t. ex. Cladophora Sauteri (Nees) Kütz. såsom jämför- 
bar typ. 

Någon för alla uppgifna fall (jfr Lagerheim) af oegagro- 
pila utslagsgif vande definition är icke gifven. Genom ofvan- 
nämnda författares på arter af si. CladopJiora, sect. Mgagro- 
pila Kütz. grundade arbeten (Kjellman's morfologiska och 
systematiska, Brand's morfologisk-biologiska och systema- 
tiska samt den danske planktonzoologen Wesenberg-Lund's 
rent biologiska, hvartill kommer Lorenz' morfol. afhandl. 
öfver Cladophora Sauteri af år 1855 med ett biologiskt tillägg 
1892) är denna grupp af segagropiler dock så väl känd (åt- 
minstone vissa arter) och de specifikt aegagropila-konstitue- 
rande karaktärerna så pass skarpt angifna, att äfven öfriga 
namngifna och eventuellt nya aegagropila-formers äkthet kan 
pröfvas i förhållande till dessa typ-segagropller. 

Hels visst vore det intressant nog, att från denna aega- 
gropila-synpunkt genomgå den af Lagerheim 1892 i Nuova 
Notarisia utgifna listan på då kända segagropila-former för 
att därur genom jämförande morfologiska och om möjligt 
biologiska undersökningar söka de verkliga analogierna till 
»die ivahreyi ^gagr opilen» . 

Undantagandes Wittrock's (1884) litet mer ingående 
beskrifning af Sphacelaria cirrhosa (Roth) Hg, ß oegagropila 
Ag. finns ej i aegagropila-litteraturen ett försök till en dyhk 
fullständig analogisering, endast korta diagnoser, som ofta 
icke motivera namnet segagropila på formen i fråga annat än 
genom t. ex. ett »thallo globoso natante». Man tycks ha fäst 
hufvudvikten vid att växtkroppen (om död eller lefvande 
tycks ej alltid ha varit afgjordt) varit m. e. m. rund och lös- 
flytande. (Jfr Lagerheim's [1892] definition: »Mit dem Na- 
men iEgagropila oder Seeknödel bezeichnet man mehr oder 
weniger kugelförmige Algen, welche ihr ganzes Leben oder 
wenigstens während eines Theiles davon frei im Meere oder 
im See umhertreiben, ein Spiel der Wellen.»)* 



^ Detta är dock för mycket sagd t: man har dock aldrig betecknat 
t. ex. en ^atten-Nostoc som segagropila. Def. ur det kända materialet 
således för vid. 



J. E. LJUNOQVIST, BIDRAG TILL .^OAGROPILA-FRÅOAN. 3 

Utan tvifvel har i flera fall den föregifna aegagropilan 
varit af mera tillfällig natur, tillfälligtvis lösryckt från sub- 
stratet och utan de i arten grundade förutsättningarna för 
ett ajgagropila-lif, d. v. s. utan förmåga att under denna se- 
kundärform föra ett individualiseradt lif under tillväxt och 
förökning. Å andra sidan äro utan tvifvel — af diagnoserna 
att döma — en hel del (förutom C/a^ojo/iora-aegagropilerna) 
af de i Lagerheim's förteckning upptagna aegagr.- formerna 
äkta sådana, och det är af intresse att se, huru i vidt skilda 
algafdelningar samma typ kan återkomma under likartade 
yttre förhållanden. Med »segagropila-typ» menar jag här den 
lösflytande, rundade formen i artens formserie. Det är den, 
som gifvit släktet, arten eller formen namnet och är den 
mest egenartade, strängt tillpassade formen. 

Om segagropilans sanna natur, huruvida man i dessa 
bollar har att se en ren tillpassningsform eller en inhserent, 
artgrundande organisationsform, ha meningarna varit mycket 
delade. Den ena ytterligheten har hos äldre förf. kommit 
till synes i uppfattningen af «gagr. såsom en m. e. m. me- 
kanisk konstprodukt, åstadkommen genom växtkroppens rull- 
ning för vågorna^ (Hassall (1845) därvid representerande 
den primitivare åsikten om ett rent mekaniskt uppkomstsätt; 
Lagerheim (1892), som äfven tar med i räkningen algens 
egen tillpassningsförmåga). Den andra, rent motsatta åsikten 
(representerad af Kjellman) däremot tenderar till artspeci- 
alisering af de olika koloniformerna, en åsikt som sålunda i 
dessas uppkomst vill se utslag af specifika art- (organisations-) 
karaktärer, hvar och en med sin byggnadstyp. Tillpassningen 
(beroendet af vattenrörelsen) tillmätes därvid ingen eller blott 
en underordnad betydelse. (Jfr Kjellman 1898, s. 18: »Sie 
— die Kugelform — wird, . . ., wenigstens zum allergrössten 
Theile von inneren Kräften der Pflanze bedingt, weshalb in 
diesen Kugelform keine Anpassungs- sondern wenigstens haupt- 
sächlichst eine reine Wachstumserscheinung zu sehen ist», 
samt s. 21: »Aus den angeführten Thatsachen würde es folg- 
lich hervorgehen, dass segagropilen, welche mehr oder weniger 
ausgebreitete, auf Steine befestigte Coenobien bilden, hin- 
sichtlich der Entstehung und der Ausbildung der die Coeno- 



* Det ligger nära till hands antaga, att de af dödt material ocli ute- 
slutande pä mekanisk väg uppkomna »Pilce marims» och »Pilce lacustres^ 
föresväfvat dessa författare vid försöket att förklara de äkta segagropilerna. 



4 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 4. 

bien zusammensetzenden Individen unter einander überein- 
stimmen, aber von den anfänglich pinselförmigen, später freie, 
kugelförmige Coenobien bildenden segagropilen erheblich ab- 
weichen.» 

Brand, som haft fördelen af ett synnerligen vidlyftigt, 
i flera fall äfven biologiskt studeradt material, intar en för- 
medlande ståndpunkt och anser, att betingelserna för de ra- 
diära bollarnas uppkomst »sind einerseits durch die orga- 
nischen Eigenthümlichkeiten dieser Pflanzen gegeben, schliessen 
aber mehrfache äussere Postulate ein, natürlich gute Ernäh- 
rungsverhältnisse und freie Beweglichkeit der Pflanzen, . . . 
sowie die Thätigkeit äusserer Kräfte welche in schonender 
und ziemlich regelmässiger Weise die Umwälzung vollziehen» 
(Brand 1902, s. 95). 

Det är ju en vanlig företeelse att åsikterna bli synner- 
igen varierande, då diskussionen kommer att röra sig om 
förhållandet mellan tillpassning och ärftlighet, om hållbar- 
heten af det Nägelianska särskiljandet af tillpassnings- och 
organisationskaraktärer, och nästan lika vanligt är, att valet 
af ståndpunkt utfaller m. e. m. subjektivt. Full objektivitet 
vid dessa i grunden olösliga frågors behandling torde aldrig 
nås, den blir alltid relativ, och slutledningens bärighet ökas 
eller minskas i mån af premissernas (d. v. s. den föregående 
experimentella eller jämförande morfologisk-biologiska under- 
sökningens) exakthet. — Hvad den förstnämnda ytterlighets- 
åsikten (Hassall) beträffar, torde den vara för litet biologisk- 
fysiologiskt grundad. Hvarje riktigt tolkad biologisk före- 
teelse (form eller formförändring) lär, att det är växten själf, 
som — autonomt — är kvalitetsbestämmande, som utveck- 
lingshistoriskt och mutationsvis bestämmer sitt läge i art- 
kedjan och tecknar sig med sin variationskurva; men att det 
är yttre, ekologiska förhållanden (näringsfysiologiska i vid- 
sträckt bemärkelse), som i andra hand — och mera kvanti- 
tativt — afgöra, hvilket läge arten i hvarje särskildt fall 
(allt efter ståndorten) intar, d. v. s. under hvilken »form» 
den uppträder. 

Helt visst ligger det i det modernare systematiserings- 
arbetets allt tydligare framträdande tendens till långt gående 
utspecialisering ett m.e.m. omedvetet erkännande åt Nägelt's 
»progressionsprincip», med hvilken den de Vrieska mutations- 
principen utan tvifvel har mycket att skaffa. — Denna ten- 



J. E. LJUNGQVIST, BIDRAG TILI. .^GAGROPILA-FRÄGAN. 5 

dens exemplifieras god t af utvecklingen i Linne's dunkla 
kollektivart Conferva cegagropila till det på många arter upp- 
delade släktet (WiTTROCK, Nordstedt, Kjellman) eller un- 
dersläktet (Wille) jEgagro^pila, hvars sötvattensreprescntanter 
af deras monograf, Brand, beskrifvits med deras olika »Ag- 
gregat »-former. Arterna äro enligt honom väl åtskilda genom 
specialindividens (»P^inzelpflanzen») maximistorlek och »Stam»- 
cellernas genomsnittsform, under det att polymorfien: »Ballen», 
»Watten» och »Rasen» är konstaterad för åtminstone tvenne 
arter fullständigt och väl får anses som uttryck för hvarje 
arts tillpassningsförmåga. Upptäcktes polymorfien vara full- 
ständig för aegagropila-arterna och befunnes formfrekvensen 
vara proportionell mellan arterna, så skulle dessa förete bilden 
af fullt parallella och harmoniska formserier. Fullständig är 
formserien — som nämnts — funnen hos tvenne, Cladophora 
profunda Brand och den klassiska Gladophora Saideri (Nees) 
KüTZ, För den förra heter det i diagnosen (Brand 1904, 
s. 62): »Meist in Watten, auch in lockeren, bis 3 cm grossen 
Ballen, selten in Rasen». Sålunda en olika frekvens för de 
olika formerna, som möjligen kan vara tecken till en pågående 
utspecialisering kring de olika formerna inom arten och ge 
material till diskussion af den af Wettstein antagna öfver- 
gången mellan organisations- och tillpassningsformer. Äfven 
hos Cladophora Sauteri tycks — att döma af Wesenberg- 
Lund's beskrifning — en dylik frekvensskillnad förefinnas, 
och hvad beträffar de öfriga arterna med ofullständigt kända 
formserier {Cladophora Linncei, Martensii, holsatica och arme- 
7iiaca jämte JEgagropila canescens Kjellman) kan på dem, 
om de återstående formerna upptäckas, samma resonemang 
anbringas eller ock — om de ej upptäckas — skulle i konsekvens 
med resonemanget de kända formerna (»Ballen» för Cl. Lin- 
ncei, »Ballen» och »Watten» eller »Ballen» och »Rasen» för 
de öfriga) kunna anses som redan uppkomna elementararter 
efter den eller den mellanformens abort; att sålunda den in- 
dividuella polymorfien öfvergått till en systematisk. Boll- 
formen (den enda kända) hos Cl. Linncei skulle — om man 
försöker drifva en sådan teori — sålunda vara dess artkarak- 
teriserade byggnadstyp. Den biologiska aegagropila-typen 
hade fixerats till en systematisk och den sökta Wettsteinska 
bryggan vore funnen. Det kan komma att ledas i bevis, att 
det är just i sådana utspecialiseringar kring och fixering af 



6 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 4. 

den ena eller den andra af en polymorf (hypotetisk) stam- 
arts ekologiska former, som man har att söka källan till 
artbildningen hos lägre växter. Att en viss vegetationsform 
(t. ex. dyn- eller krustaformen hos alger eller t. ex. Cactus- 
formen för högre växter) ej alltid representerar systematiska 
enheter utan tvärtom gå igen hos vidt skilda växtgrupper 
talar visserligen för, såsom ock sker, att den bör anses såsom 
i öf ver vägande grad en tillpassningstyp, men utgör i vissa 
fall i och för sig intet hinder för denna tillpassningstyps 
samtidiga upphöjning, (»progression») till organisationskarak- 
tär för den eller den systematiska enheten.' Också täcker 
ju icke så sällan den biologiska typen den systematiska. 
Dock, hvarje försök till förklaring af sambandet mellan växt- 
form och växtart, måste föregås af den helt visst tacksam- 
mare uppgiften att söka kausalsammanhanget mellan växt- 
form och växtlif, att söka förstå växtens lifsform. 

Intressant i detta af seende är Oltmanns' (1903) samman- 
ställning i Kap. »Anpassungen» af de biologiska algtyperna, 
hvaraf de under åttonde gruppen (Polster, Scheiben, Krusten) 
här närmast intressera, eftersom jegagropila-typen hör dit. 
Såsom byggnadstyp kan den väl knappast skiljas från »die 
Polster», h varmed den är visad stå i genetiskt samband. 
Formlikheten med de m. e. m. kulformiga representanterna 
(t. ex. Leathesia, Elachista-arter ; bland cyanophycéer t. ex. 
Rivularia-SivteT) af de Oltmannska typerna är ju otvetydig.^ 

Åtskillnaden blir mera en biologisk-fysiologisk, betingad 
af segagropilans hsemiplanktoniska lefnadssätt, hvilket är till- 
räcklig anledning uppföra den som en särskild med Oltmanns' 
öfriga »Anpassungs»-hufvudtyper koordinerad typ.^ 

Man torde kunna ge Oltmanns rätt, då han anser de 
nämnda »kontraherade» typerna vara reducerade från typer 
med mera löst, tofsformigt växsätt, och han framhåller 
ljuset och vågrörelsen såsom de form verkande, reducerande 
yttre faktorerna. Må vara att dessa — särskildt ljuset — 
äro de arkitektoniskt verksamma faktorerna, men temperaturen 

^ Den af Wettstein antagna öfvergången mellan tillpassnings- och 
organisationskaraktärer är nödvändig, om öfverhnfvud taget utvecklingen 
skall kunna förstås. 

^ Det kan ifrågasättas, om icke dessa böra uttagas ur »Polster»-t.ypen 
till en särskild typ, klottypen. Denna distinktion är åtminstone lika be- 
rättigad som distinktionen »Polster» och »Scheibe». 

^ Eljest torde Oltmanns' koordination af de morfologiska typerna 
1 — 8 med de följande fysiologiska typerna vara mindre lämplig. 



J. E. LJUNGQVIST, BIDRAG TILL .^SGAOROI'ILA-FRAGAN . 7 

oeh näringsförhållandena få väl ej helt lämnas ur räkningen. 
Temperaturen reglerar lifsverksamheten, och det är ingen 
anledning förmoda, att ej äfven vattenväxterna äga hvar sitt 
ekologiska temperaturoptimum — förutom sin ljusbestämdhet 
— , och att genom algens ombyte af temperaturområde (i 
vertikal eller horisontell led) en störning i näringsomsättningen 
inträder, som skulle vålla växtens död, om den ej svarade 
med en omläggning af sitt ekologiska optimum (acklimatise- 
rade sig) med motsvarande form- eller rent af artförändring. 
Temperaturdifferenserna för insjöarna äro dock tillräckligt 
stora för att tagas med vid förklaringen af t. ex. Cladophora- 
segagropilernas uppkomst; ehuru det väl ändå kvarstår, att 
det är ljuset, som därvid spelar den största rollen såsom 
speciellt växthämmande. 

Sötvattensfegagropilerna (si. uEgagropila) äro bottenformer, 
ofta på stora djup. De ha sålunda ett ringa Ijusbehof. 
Komna till grundare ställen med starkare insolation och högre 
temperatur, inträder en reaktion. Assimilationen, i sitt har- 
moniska optimum på de djupare ställena, stegras vid den 
ökade insolationen till sitt absoluta optimum. 

Vid ytterligare ökad insolation skulle växten blekas och 
dödas, om ej den samtidigt ökade allsidiga skottbildningen 
från det lösa tofsformiga primärindivid et (af t. ex. uEgagropila 
Sauteri) gåfve ett trängre, tätare växtsätt — grenantalet ökas 
i geometrisk progression mot periferien — med en allt fastare 
och tätare ytmantel. Hunnen till detta stadium (bollstadiet), 
företer växten följande anatomisk-fysiologiska bild: ytcellerna 
vanligen blekta och försvagade eller döda af den starka insola- 
tionen;^ de palissadartadt ställda cellerna strax under ytan 
åter äro under optimala betingelser, men än längre in mot 
bollens centrum är assimilationen omkring sitt minimiläge 
och partiella störningar med åtföljande funktions- 
växlingar inträda: vissa, starkt hämmade assimilations- 
grenar etioleras och transformeras till »neutrala skott», som 
genom ytterligare transformering (genom kontaktretning) bli 
till växtkroppen konsoliderande vidfästningsorgan (jfr Brand 
1902, s. 46). Denna växtens egenhet att på partiella stör- 
ningar, framkallade af ändrade yttre förhållanden, svara med 
funktionsväxlingar är ett utslag för växtens inneboende sträf- 

' Huruvida zoogonidiebildningen uteblir hos bolJen är ej säkert af- 
gjordt. 



8 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 4. 

van att i det längsta bevara sitt ekologiska genomsnittsopti- 
mum och är kanske det bästa beviset för aegagropila-bollens 
individualitet.^ 

Det kan vara skäl att framhålla det harmoniska förhål- 
landet mellan kollektivindividet och enkelindividet. Förhål- 
landet mellan bollens maximiradie (= radien hos en maximi- 
boll) och enkelindividets längd är konstant, d. v. s. en boll 
kan ej bli hur gammal (hur stor) som helst; den når en viss 
maximistorlek, störst för Mgagroyila Sauteri, som har de 
största enkelindividen (och de längsta cellerna). Detta vittnar 
om ett ringa Ijusbehof och relativt liten araplitud mellan 
optimum och minimum för assimilationen hos denna art. Af 
dess vidd beror den centrala hålighetens relativa storlek, 
eftersom tiden för dess uppkomst och dess ökningshastighet 
beror af ljustillgången. — JEgagropila Linncei däremot med 
de minsta bollarna (12 mm.), de minsta enkelindividerna 
(5 mm.) och kortaste cellerna (»bauchig-becherförmig») (jfr 
Brand) är — i analogi med det föregående — mera Ijus- 
kräfvande och har trängre gränsvärden för sin assimilation. 

Hvad som i sista hand begränsar bollens storlekstillväxt 
är det rent mekaniska förhållandet, att bollens fasthet ej tål, 
att förhållandet mellan centralhålans diameter och hela bol- 
lens öfverskrider en viss gräns. Är den nådd, sönderfaller 
bollen, enkelindividen frigöras för att såsom »amas de feutre» 
och »paquets» (Wesenberg-Lund) börja cirkelgången på nytt 
under en troligen för livarje art karakteristisk rytm i ut- 
vecklingen. 

Valet af namn på aegagropi la- individet: om coenobium 
(WiTTROCK, Kjellman), koloni (Wesenberg-Lund) eller 
aggregat (Brand) är ju en fråga af det konventionella slaget; 
man har endast att se till, att det icke väcker skefva före- 
ställningar om segagropilans natur. Sålunda är jag fullt ense 
med Wesenberg-Lund att göra invändning mot benämningen 
aggregat. Det framhäfver ej tillräckligt eller rent af mot- 
säger individbegreppet. Namnet coenobium däremot kanske 
säger för mycket. Måhända är koloni ett medelgodt namn. 
Men då är det namngifvarens skyldighet att precisera det i 
förhållande till någon af den mängd olikartade alger eller 



^ — liksom den långt gående kvalitativa celldifferentieringen hos 
Volvox- coenohiet gör denna volvociné till ett fuUgodt individ bland eljest 
mera koloniartade grannsläkten. 



J. E. LJUNGQVIST, «IDRAG TILL .EGAGROPILA-FRÄGAN. 9 

alggrupper, som förut ha denna benämning, Detta kan ej 
anses vara gjordt med att påpeka, att karakteristiken på 
»les diverses formes de thalle produites par la division d'un 
seul et méme individu», är »outre leur origine commune, de 
former un ensemble isok% une société å part dont les indi- 
vidus sont assujettis å certaines lois générales et répondent 
de méme aux influences du dehors» (Wesenberg-Lund 1903, 
s. 191). 

Fästes hufvudvikten vid det fysiologiska förhållandet 
enkelindividerna emellan, så bortfaller (hvilket Brand be- 
tonar) likheten med volvocinéernas kolonier (coenobier), 
hvilkas celler stå i plasmatisk förbindelse med hvarandra, 
och detsamma tycks, åtminstone temporärt, i flere fall gälla 
om hydrodictyotacéernas, scenedesmacéernas och desmidia- 
céernas kolonier (jfr Oltmanns 1904).- 

Återstå diatomacé-kolonierna med de enskilda individerna 
(cellerna), sammanhållna å ena sidan på ett eller annat sätt 
af geléafsöndringar (t. ex. Synedra, Encyonema ccespito.sum), 
å andra sidan genom i hvarandra gripande utskott (ex. Chce- 
toceras), sålunda — åtminstone i sistnämnda fallet — ett rent 
mekaniskt cell- (individ-) förband. Samma är förhållandet 
med specialindividerna i segagropila-bollen och den biologiska 
öfverensstämmelsen vore därmed funnen. — Den skulle möj- 
ligen genom följande observation kunna göras än mer trolig: 
i samma myrsjö, som fyndet af Scytonema-segagTo^ileTna, 
gjordes, funnos på ur bottnen uppstickande föremål, t. ex. 
döda Cladmm-Tosetter eller Phragmiles-stråhaser, korta bollar 
om c:a 1 cm. diameter, som befunnits bestå af tätt och ra- 
diärt ställda strängar af Encyonema spec, en vanlig benthos- 
diatomacé, utmärkt genom sina trädformigt greniga kolonier. 
Dess typiska växtsätt är det mattformiga, och så förekommer 
den äfven eljest öfverallt på myrsjöarnas bleke-bottnar. Då 
äfven ett par bollar påträffades löst liggande på förstnämnda 
myrsjös botten, skulle här möjligen föreligga ett exempel 
på en diatomacé-segagropila. 

Ur den föregående framställningen framhålles samman- 
fattningsvis följande: 

Bortses från biologiska skiljaktigheter, som betingas af 
det hemiplanktoniska lefnadssättet, kan den eegagropila alg- 
typen föras tillsammans med de af Oltmanns i hans Morpho- 



10 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 11. N:0 4. 

logie und Biologie der Algen, Bd. II (s. 293), såsom »Polster, 
Scheiben, Krusten» rubricerade biologiska algtyperna. Dessa 
kunna med Oltmanns anses såsom reduktionsformer (sol- 
former) från mera löst byggda typer (skuggtyper). De redu- 
cerade formerna ha än fixerats till organisationstyper af 
systematiskt värde, än äro de blott tillfälliga lokalformer. 

I förra fallet kunna antingen några af de nämnda biolo- 
giska formerna hafva blifvit till oföränderliga organisations- 
karaktärer för den eller den arten eller släktet (t. ex. Ela- 
chista scutulata, Leathesia), som då alltid äro fixerade på ett 
underlag, eller ock kunna (såsom hos si. ^gagropila enligt 
Brand) ett större eller mindre antal af dessa former (inel. 
segagropila-former) uppträda hos hvar och en af släktets arter, 
med polymorfien dock aldrig öfverskridande den »kontra- 
herade» typen. 

Förutsättningarna i andra fallet för segagropila-formers 
bildande äro i princip desamma som hos Cladophora-sega,gro- 
pilerna, d. v. s. i första rummet det m. e. m. trängda växt- 
sättet hos hufvudformen. Detta torde förklara, att t. ex. hos 
släktet Sphacelaria segagropila-formen är känd endast för den 
af mycket täta tofsar utmärkta Sph. cirrhosa och icke för de 
andra arterna med mindre rikgreniga skottsystem (jfr Kjell- 
man 1890). Hos släktet Mgagropila är benägenheten till ut- 
bildning af den biologiska segagr.- formen (bollformen) stor. — 
Hvad som i öfriga aegagropila-fall kan hänföras till annat än 
»eine reine Wachstumserscheinung» (Kjellman), är ej kändt 
(WiTTROCK nämner ej något därom). 

Ett visst slag af tillpassning torde i allmänhet medverka 
vid en segagropilas bildning. Denna tillpassning är — ana- 
logivis att döma — att uppfatta som en under ökad inso- 
lation speciell assimilatorisk ljustillpassning, som 
visar sig i den — om förhållandena i ett solblad påminnande 
— radiära, palissadartade riktningen på de tätt ställda assi- 
milationsskotten i den perifera individmassan. 

Den m. e. m. sfäriska växtformen, som sträfvar 
till största möjliga volym inom minsta möjliga 
yta, vittnar om extrema yttre förhållanden, som 
inom gränserna för organismens plasticitet tvingat 
densamma till den strängaste hushållning under trög 
näringsomsättning. — Ofta återkommande hos högre 
växter såsom xerofil typ, är den strängast genomförd 



J. E. LJUNGQVIST, BIDRAG TILL .'EGAQROPILA-FRAGAN. 1 I 

hos don ft'ir vissa alger karakteristiska aegagropila- 
typen. 

Däri torde till sist denna typs betydelse ligga — ur all- 
män ekologisk synpunkt. 

Jag öfvergår nu till ett närmare omnämnande af de nya 
fynden af äkta segagropila, hvilka — som nämndt — utgöras 
af några cyanophycéer. — Äfven för denna lågt stående pro- 
vins lämnar Lagerheim (1892) uppgift om några aegagropila- 
fall: de i Wittrock-Nordstedts exsickatverk utgifna Stigo- 
nema ocellatum (Dillw.) Thur. ß globosum Nordst. och Ha- 
palosiphoji pumilus (Kütz.) Kirchn. ß globosus Nordst. Huru- 
vida dessa äro att räkna till de äkta segagropilerna, framgår 
ej af de knapphändiga beskrifningarna. Exsickatverksexem- 
plaren äro tämligen lösa härfvor af trådar utan märkbart 
radiärt förlopp. — Däremot saknas i Lagerheim's förteck- 
ning Tolypothrix cegagropila Kütz. {T. lanata (Desv.) Wartm. 
var. ß .^gagropila Hansgtrg), som jag återfunnit på samma 
lokal som Scytonema-segagr., och som efter livad jag funnit 
är en god aegagropila, med radiär struktur och tydliga »års- 
ringar»,' hvarom ej något namnes i Kützing's eller Hans- 
girg's diagnoser (tafl. 1, figg. 8 — 9 och tafl. 2, figg. 6 — 7). 
Det enda, som antyder dess segagr.-natur är i Kützing's 
diagnos: »natans, globosa» (Spec. Alg. s. 313). 

De af mig funna Scytonema-segSigropilerna. äro säkra 
exempel på äkta cyanophycé-segagropila och visa stor öfver- 
ensstämmelse i uppkomst och byggnad med Cladophora-segSi- 
gropiler, hvilket den följande framställning skall söka visa. 

Scytonema-ma,tena\et från Mästermyr har påträffats i 
följande hufvudformer: 

I. Krustor eller mattor (tyska »Rasen»), m. e. m. sam- 
manhängande, mörkbruna, omkr. 3 mm. tjocka, påträffade 
mellan de glesa tufvorna i en halftorr Sckoenus jerrugineus- 
formation (d. ''Vt 1905 och ^^ 1906). 

II. M. e. m. tofsformiga dynor (tyska »Polster»), till 
omkr. 2 cm. höga, 4 cm. vida, fastsittande i den blekeblan- 
dade grusbottnen till en af de västliga myrsjöarna (Risala- 
träsk sept. 1904, aug. 1905) på 30—40 cm. djup, samt lös- 
liggande i Tungarns (segagr. -sjöns) djupränna (aug. 1906). 

III. Obestämdt formade, vaddliknande kolonier (tyska 
»Watten») fastsittande i Chara-formationen i flera af små- 



12 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 4. 

sjöarna (d. ^V^ och ^a 1905) eller lösliggande i Tungarns djup- 
ränna (aug. 1906). 

IV. Bollar (tyska »Ballen») — segagropila-forraen — väl 
utbildade i den östligaste lilla myrsjön (Tungarn), insamlade 
såsom lösliggande på olika djup (d. '/t. ^7» 1905 och ^t, ^Vt 
1906). 

De insamlade profven utgöras af en blandning af fyra 
tjockslidade Scytonema-arter : Sc. figuratum Ag., Sc. myochrous 
Ag., Sc. crustaceum Ag. (jämte fj incrusiatus) samt Sc.alatum 
BoRZi. De finnas alla fyra i den mera xerofila I-formen. I 
formen II (Risalaprofven) bortgår Se. crustaceu7n. Formerna 
III och IV jämte Tungarnexemplaren af formen III utgöras 
endast af Se. figuratum och Se. Myochrous, vanligen hvar för 
sig men äfven blandade med hvarandra i samma koloni. 
Denna formationsbiologiska egenskap hos dessa växter — att 
vara bundna till hvarandra — torde kunna anses verifiera 
de resultat, man kommit till beträffande deras släktskaps- 
förhållande. Liksom de äro i naturen — inom vissa gränser — 
bundna till hvarandra, höra de ock enligt cyanophycé-syste- 
matici ihop, utgörande Bobnet o. Flahault's af Hansgirq 
(Prodromus der Algenflora von Böhmen) till ett undersläkte, 
Myochrotes (incl. Petalonema), i motsats till undersl. Euscyto- 
nema Born. o. Fl.,] sammanfattade tvenne undersläkten 
Myochrotes {Se. figuratiim, Se. myochrous) och Petalonema {Se. 
crustaceum, Se. alatum m. fl.). 

Starkast bundna till hvarandra i naturen äro Se. figuratum 
och Se. myochrous: en stuff af den förra innehåller nästan 
alltid den senare och vice versa (enligt iakttagelse såväl i egna 
kollekter som i exsickatverken) — systematiskt stå de ock 
hvarandra närmast. Mycket vanligt är att de förväxlas. — 
Det tycks beträffande dessa växter gälla, att den biologiska 
konvergensen är kongruent med den systematiska. Det ligger 
nära till hands att anlägga tillpassningssynpunkten på såväl 
de ofvannämnda hufvudformerna I — -IV, hvilka ange växt- 
sättet, som de däri ingående arterna. Se. crustaceum, med 
sina tjocka, alltigenom gulbruna slidor och parvis hopväxta 
trådar tycks mest utdifferentierad åt det xerofila (eller rät- 
tare mindre hydrofila) hållet; den är också bunden till I- 
formen på den starkt isolerade, tidvis uttorkade myrlaggen. 
Se. alatum (af Hansgirg satt såsom var. 7 till Se. crust.) är 
med utåt hyalina slidor äfven tillpassad till Il-formen (text- 



J. E. LJÜNGQVIST, HIDRAG TILL ^GAGROPILA-FRÅGAN . 13 



fig. 1). — I I-forraen är den svår att skilja från Sc. crust. — 
I de öfriga profverna däremot från lokaler med stark bleke- 
pålagring, som skyddar mot direkt belysning, saknas Petalo- 
nema- arterna. «Se. figuratum och Se. Myochroiis däremot före- 
komma — som nämndt — hela serien igenom, i I-formen med 
mörkbruna och vanligen något tjockare slidor, i formerna (II), 
III, IV med hyalina (åtminstone de yttre skikten) slidor. — 
Formen II tycks innehålla öfvergångarna. Dessa två arter 
ha den vidaste hydrotiska och fotiska tillpassningsaraplituden, 
de andra en trängre och förskjuten i xerofil riktning. 

För mellanformen III (som äfven kan anta ll-form) och 
form IV är genesen känd; IV är aegagropila-formen och III 
dess moderform. 

Det kan frågas: tillliöra de 
olika formerna, under hvilka 
Se. jig. och Se. Myochr. före- 
komma, samma art (på samma 
sätt som t. ex. ^Egagropila Saii- 
teri uppträder under 4 olika 
växsätt), eller äro de tvenne 
parallella artserier? Enligt dia- 
gnoserna i BoRN. o. Flahault's 
ansedda »Revision» skulle det 
förra alternativet gälla. De äro 
där nämligen så pass vida, att 
alla formerna godt passa in 
under dessa. Men så vittna 

också de vidlyftiga synonymlistorna (med 25 nummer för 
Se. fig. och 23 för Se. Myochr.) om den långt gående sam- 
manslagningen i detta systematiska verk af äldre auktorers 
arter. Helt visst råder ock hos dessa båda (kollektiv-) arter 
en stor formrikedom, som träffar både växsättet och trå- 
darnas utseende. 

Koloniens form tycks delvis rätta sig efter mängden af 
pålagradt bleke. Vid liten pålagring är trådarnas växrikt- 
ning mera horisontal och det mattformiga växsättet uppstår. 
Vid starkare pålagring går tillväxten (heliotropiskt) mera på 
höjden med dynformen som följd. Slidfärgen tycks också 
hufvudsakligen bero af ljusstyrkan : en och samma tråd upp- 
visar omväxlande hyalina och ljusgula till gulbruna partier 
alltefter som tråden framvuxit genom en blekepålagring eller 




Fig 1. Scytonema alatum. Tråd- 
stycke vid ett förgreningställe, -y^. 



14 



ARKIV rÖR BOTANIK. BAXD 14. N:0 -I. 



of van koloniytan, direkt belysta. — Variationen af tråd- 
tjockleken (specifikt artmärke) är of van antydd; och med 
denna varierar celldimensionerna. Denna trådens variation 
är ock angifven i Bornet och Flahault's diagnos, t. ex. 




to 



beträffande trådtjockleken hos Se. jiguratum: >>filis 15—21 {i 
crassis», men hvad växtformen beträffar anges för samma art 
blott: vstrato pannoso, late longeque expanse, spongioso-to- 
mentosos> och för Se. Myochroiis: »strato pulvinato, 0,5 — 2 
mm. alt0'>. 



J. E. IJUNGQVIST, BIDRAG TILL .EGAGROPILA-FRÄGAN. 15 

Sc. figuratiim-lagrets tjocklek anj^es tydligen med: »fills 
2 — 4 mm. altis, rarius centim. superantibus», d. v. s. trå- 
darnas »höjd» == lagrets tjocklek. Till alla delar passar dia- 
gnosen endast för form I (Krustaformen). De andra växt- 
formerna (II — IV) äro långt ifrån »strato pannoso». Diagno- 
serna för Se. jiguratum och Se. Myochrous böra således göras 
vidare och upptaga äfven dessa växsätt — för så vid t ej 
tvärtom det kommer att befinnas riktigare att göra en upp- 
delning af BoRNET och Flahault's arter. Ett närmare in- 
gående på denna rent systematiska fråga må emellertid sparas 
till ett annat tillfälle. Jag skall i det följande hålla mig 
endast till formerna (III) och IV såsom närmast intresserande 
i denna aegagropila-studie. 

Textfig. 2 visar segagropila-fyndorten, en i Mästermyrs 
nordöstra del belägen nära 700 m. lång och i genomsnitt 
125 m. bred, skärformigt krökt myrsjö. De norra och nord- 
östra stränderna äro utbildade såsom erosionsstränder, om- 
kring 50 cm. höga, brant af satta och starkt inskurna, med 
bakom liggande ängsartade formationer. De motsatta strän- 
derna äro låga ackumulationsstränder, ytterst markerade af 
en bleke-C/«ara-bank CJiara ceratophi/Ua, Ch. polyacajitha och 
Ch. aspera), hvilken som en söm kantar de innanför (åt land- 
sidan) utbildade Phrågmites-, Scirpus lacustris-, Cladium- och 
Carex filiformis-ssimhäWena. Blekeanhopningen är starkast i 
sjöns västra och sydvästra delar. Bottnen, som från en om- 
kring 80 cm. djup djupränna, förlöpande utmed den fläckvis 
ofvan vattenytan uppstickande Chara-hsinken, så småningom 
höjer sig mot de norra stränderna, där djupet strax utanför 
erosionsstränderna är 10 — 40 cm., utgöres af bleke, som,' 
tjockast lagradt i CAara-banken och på djupställena, af tunnar 
med bottnens höjning, för att utmed erosionsstränderna ut- 
göras af eroderad torf på bänkat bleke och ett rörligt ytskikt 
af svämmaterial: torfdetritus, blad- och stråfragment och 
kornigt bleke, allt starkast hopadt i vikarna. 

Ute i sjön stå spridda, glesa Phragmites-hestånd. Af 
fanerogamvegetationen f. ö. i träsket endast enstaka exemplar 
af Utricularia vulgaris på bottnen och utmed kanterna spridda 
bestånd af Nymphcea alba. Planktons hufvudsakliga bestånds- 
del är Botryococcus Braunii Kütz. 

Endast i denna myrsjö har jämte formerna II och III 
påträffats formen IV (aegagropila) väl utbildad år från år 



16 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 4. 

(1904 — 1906). Serien är där således fullständig så när som 
på I-formen, och det genetiska sambandet mellan de olika 
formerna är där konstateradt. 

Den egentliga materialinsamlingen 
och de sammanhängande observatio- 
nerna företogos under tiden 8 — 14 juli 
1906. 

För öfverskådlighetens skull må 
de i den beskrifna sjön förekommande 
olika utvecklingsstadierna af de båda 
segagropila-bildande Scytonema-arterna, 
betecknas med A, B, C, D, E, F. Någon 
väsentlig olikhet i de båda arternas 
växsätt förefinnes ej; deras utveck- 
lingsstadier likna hvarandra, och de 
förekomma — som ofvan nämndt — ofta 
i samma koloni, som då är en biand- 
koloni. Den följande beskrifningen 
träffar därför in på båda arterna. 

I den på kartan utprickade djup- 
rännans västra ända anträffades på 
blekebottnen ett litet område med tätt 
hopade, lösliggande Scytonema-kolomer 
af formerna II och III (vadd-, dyn- 
eller tofsformen) om högst 3 cm. i dia- 
meter och tunga af den starkt kalkin- 
krusterade Schizothrix coriacea Gom., 
som med sina omkring 6 |x tjocka, få- 
greniga trådar fyller mellanrummen 
mellan ^cr/tonema-trådarna (textfig. 3). 
— Kropparna äro hvita af den starka 
blekeinlagringen. — En del voro kring- 
vuxna lösa Cliara poli/acantha-styålkar . 
■p. 3 Möjligen härstammade de från Chara- 

Schizothrix coriacea. Inkrus- blekebanken, från hvilken de — antag- 
^^''^ ■ ^' ligen under islossningen — lösgjorts och 

af den i västlig riktning gående vårströmmen, som afskiljer 
en biarm genom sjön, hopats i djuprännans västliga ända. 
I själfva CAara-banken kunde de trots ifrigt letande icke 
påträffas; — detta var ej heller att hoppas, öfvervallade 
som de antagligen voro af bleke. 




J. E. LJÜNGQVIST, BIDRAG TILL ^GAGROPILA-PRÄGAN. 17 



En del, A-stadiet (»vaddstadiet»), voro obestämdt for- 
made, utan tydlig skillnad mellan bas och spets och utan 
bestämd växriktning på Scytonema-trkdarna.. 

En annan del, B-stadiet, de större, voro tydligt radiärt 
byggda, med en något afsmalnande bas, ofta med märke 
efter den ursprungliga vidfästningsytan (i det följande be- 
nämnd »nafveln») och upptill slutande i m. e. ra. från hvar- 
andra fria ortotropa grenknippen, tätt omspunna af Schizo- 
thrix. B-stadiets tyngdpunkt är förlagd till den af kompakt 
bleke (egentligen Schizothriz + CaCO^) och af till stor del 
döda S ci/tone7)ia-tr kdar bestående basaldelen, som också var 
lätt nedstucken i den lösa blekebottnen. Basalstycket repre- 
senterar A-stadiet, hvars trådar under den minskade belys- 
ningen och den ökade blekepåsvämningen på detta djupställe 
under förgrening vuxit — heliotropiskt 
— på höjden. A-stadiets mera »vadd»- 
artade, obestämda växsätt har öfver- 
gått till ett polärt bestämdt, tofsfor- 
migt (Tafl. 1, fig. 1). 

Vid sönderpreparering af denna 
tofsformiga dyna uppdelar den sig ofta 
lätt i större eller mindre kilformiga 
sektorer, med spetsarna sammanlö- 
pande i basalstycket. Hvarje sådan 
primsektor kan i sin tur uppdelas i 
sekundära sektorer, m. e. m. fast hop- 
fogade med hvarandra (textfig. 4). Sek- 
torerna motsvara grenkomplex af större eller mindre omfatt- 
ning och form allt efter det tempo, hvarmed aflösningen af 
grensystem äger rum från den relativa hufvudaxeln, hvilket 
i sin tur beror af periodicitetstillväxten med omväxlande 
zoner af svaga, etiolerade, långsträckta, fågreniga och med 
få heterocyster försedda grenstycken och kortare, rikgreniga 
sådana med ett större antal heterocyster. De förra torde 
motsvara tillväxten om våren under svag belysning och star- 
kare blekepålagring, de senare, med deras gulbrunfärgade 
slidor, sommartillväxten under starkare belysningsförhållanden. 

Textfig 5 visar ett 1,3 cm. långt individ (= grenkomplex), 
som lätt medföljde pincetten. Det slutar nedtill med ett 
långt hyalint stycke, vårstycke, som med sin bas lossnat från 
sin relativa hufvudaxel; det öfvergår i ett gulbrunt, insole- 

Arh-iv för hotanik. Band Ii. S:o i. 2 




Fig. 4. 
Längdsnitt genom B-sta- 
diet. n »nafveln». Sche- 
matiskt. Y- 



18 



ARKIV FOR BOTANIK. 



BAND 14. n:o 4. 



radt sommarstycke, som grenar sig; det nedersta grenparet 
består af svaga, etiolerade nedåtgående grenar. ^ Så åter ett 




Fig. 5. Scytonema figuratUTn^pegagropUa. Grenkomplex från B-stadiet. S''- 
Förklaring, se texten ! 

i Sådana äro ganska vanliga hos Scytonema- segagvo-pUer ; de visa ofta 
klängeliknande omrullningar i den f. ö. mest radiärt gående trådmassan 



J. E. LJÜNGQVIST, BIDRAG TILL iEGAGROPILA-FRÅGAN, 19 

fågrenadt vårstycke. Denna omväxling ännu en gång, tills 
individet slutar i sina gulbruna, ofta krökta spetsar. Indi- 
videt skulle sålunda efter denna tolkning ha varit på tredje 
sommaren, då det (1906) konserverades. — Aflösningen af 
nya individ sker på de etiolerade trådpartiernas svagaste 
punkter. 

Dessa tof-sformiga dynor sönderfalla så småningom 
inuti i följd af ljusbrist. De uppkomna luckorna fyllas an- 
tagligen af gaser, som göra kropparna specifikt lättare. Af 
vågrörelsen med de om somrarna här rådande syd- 
liga till västliga vindarna förflyttas de så närmare 
de grundare norra stränderna, där de på 40 — 50 cm. 
djup påträffas massvis under C-stadiet såsom omkring 3 cm. 
vida, gulhvita bollar med rundt om utstående trådspetsar; 
ibland är dock »nafveln>> tydligt markerad som en hvit bleke- 
fläck utan eller med glest utstickande trådspetsar (Tafl. 1, 
fig. 3). Samma periodicitet i tillväxten med omväxlande få- 
groniga och rikgreniga trådstycken, som ofvan omnämndes 
för B-stadiet, visar sig också här, fastän mer utpräglad. 

Bollarna äro aldrig klotrunda (som t. ex. JEgagropila 
Sauteri kan bli). Detta beror: 

1) på läget af bollens tyngdpunkt, som vanligen är ex- 
centrisk ; 

2) på den här svaga vågrörelsen (sommarsydvinden verkar 
öfver en endast 200 m. vid yta; jfr kartan). 

Tyngdpunktens läge bestämmes af området för den star- 
kaste blekeanhopningen i bollen och sammanfaller vanligen 
med »nafveln». Denna håller bollen som en flytboj i ett visst 
medeljämviktsläge, som knappast ändras af den jämförelsevis 
svaga vågrörelsen. Aldrig sågos bollarna rulla omkring på 
bottnen. »Flytboj ens» rörelse var mera ett knappt märkbart 
guppande i vertikal led under sakta förflyttning med vågrö- 
relsen och vinden.^ Denna lägebestämdhet — som dock 

och torde vara analoga med de af Bränd (1902, s. 47) utförligt omnämnda 
»neutrale Sprosse und Stolonide-, som ofta transformeras till »cirrhoider» 
och »rhizoider». 

' Efter hvilken måttstock bollarnas ortförändring försiggår, framgår 
af följande observationer: under en exkursion till sjön den 3 sept. liJ06 
frapperades jag af att vikarna på norra sidan, där bollarna vanligen hade 
påträffats under de tvenne föregående månaderna, nu voro fria från de- 
samma, så när som på de å s. 32 omnämnda af bleke mest bestående tunga 
kropparna jämte ett antal af de långt framskridna E- och F-stadiernas 
bollar. Men anländ till sjöns sydöstra ända påträffades de på 40 cm. djup 
i oerhörda massor. Förklaringen var den, att de af nordvästvmden, som 



20 



ARKIV FÖR BOTANIK BAND 14. N:0 4. 



temporärt kan förändras af sådana faktorer som fisket, hvar- 
vid bottnen röres upp, och fiskarnas rörelser i bottnen — 
inverkar på bollens vidare utbildning. 

Därvid spelar Scyto7iema-tTSida.Tnas förhållande till lju.s- 
riktningen in. En granskning af en bolls öfversida ger vid 
handen, att trådarna vanligen äro krökta och m. e. m. in- 
ställda i horisontalplanet. Detta som en följd af de starkare 




Fig. 6. Scytonema J^i/ocÄroMS-icgagropila. a Meridian genomskärning 
af en C-boll. \. b Individ uttaget från bollens öfversida. ^-^. c Individ 
från bollens kant. V- — ^- ö. se texten ! 



insolationen på C-formens grundare lokaler och torde kunna 
tolkas såsom transversalheliotropism. 

Årsskotten å öfversidan af bollen utväxa sålunda under 
den ljusstarka delen af vegetationsperioden m. e. m. hori- 

enligt dagboksanteckningarna hade rådt från d. 24 aug. — 3 sept., drifvits 
till och anriktats i denna del af sjön. — Vid änuu ett besök den 19 sept. 
voro de totalt försvunna: af den närmast föregående tidens nordost- Obt- 
vindar hade de tydligen drifvits ut på djupet och där dolts af bleke. Jag 
korsade i båten sjön i olika riktningar, men kunde dock icke få syn på dem. 



J. E. LJUNGQVIST, BIDRAO TILL iEOAGROPILA-FRÅGAN. 21 

sontellt (tangentiellt i förhallandt' till bollen) für att under den 
Ijussvagare (första) delen af påföljande vegetationsperiod återta 
den radiära växriktningen; — således en olikart mot B-stadiet, 
när den plagiotropa växriktningen är föga framträdande; men 
grenlokaliseringen (hufviidsakligen till sommarstyckena med 
tätt stående heterocyster) är i båda fallen densamma. — Hos 
Scytonema Myochrous är den plagiotropa tendensen starkast 
och däri skiljer den sig något från 8c. jiguratum (textfig. 6). 
Att observera är den parallella riktningen mellan individets 
olika delar, som utvuxit samtidigt: mellan hufvudtrådens 
öfre del och grenarna samt dessa sinsemellan, hvilket tyder 
på ljusverkan. Figurens starkare markerade partier ange 
gulbruna (insolerade) slidor. — Denna parallella växriktning 
har iakttagits på en stor mängd uttagna individ, betraktade 
under lupp eller mikroskopets svagaste förstoring och fritt 
liggande (eller sväfvande) i ett urglas med vatten. — I den 
mera beskuggade och af bottenslam omvallade kanten af 
bollen däremot är trådriktningen genomgående mera radiär och 
tillväxten starkast. I följd häraf antar bollen, ju äldre 
den blir, en alltmer tillplattadt ellipsoidisk form. 

Under tiden vidgas den centrala håligheten alltmer (i 
ungefär samma tempo som den perifera volymökningen äger 
rum) och kommer snart att öppna sig på bollens undersida 
i följd af »nafvelns» sönderfallande. I följd af ytökningen 
(allt starkare i förhållande till volymökningen) och den tunga 
»nafvelns» bortfallande bli bollarna allt lättare och förflyttas 
in i erosionsstrandens 10 — 30 cm. grunda vikar, där de på- 
träffas under detta sitt D-stadium i med strandkonturerna 
ungefär jämnlöpande strängar. Tafl. 1, figg. 10 — 11 visa 
detta stadium. På ett mediant längdsnitt genom en sådan 
boll ses rätt tydligt den koncentriska skiktningen med ungefär 
7 omväxlande ljusare och mörkare skikt. De ljusare utgöras 
af trådarnas förgreningszoner, där den ljusa blekeinbland- 
ningen (den inkrusterade Schizothrix) är starkast; de mindre 
ljusa af trådarnas fågreniga zoner med sparsammare bleke- 
inlagring, där färgen mest ges af Scytonema-trkden själf. 
Tvenne på hvarandra följande zoner utgöra tillsammans en 
årsring^ (textfigg. 7 — 8). 



* I förgreningszonen är f. ö. inmängdt: diverse chroococcacéer, diato- 
macéer [mest tomma skal) och desmidiacéer ; dessutom tallpollen, entoinostracé- 
fragment och torfdetritus. Afkalkas en boll, så omkastas bilden: förgr.- 



22 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N.O 4:. 



Vanligen uppstår förr eller senare en andra öppning å 
en svag punkt på öfversidan med ett mindre antal tangen- 
tiella trådar, och stadiet E är färdigbildadt: 5—6 cm. vida 
(breda), 2 — 4 cm. höga, sålunda starkt tillplattade ellipsoider 
med en i ekvatorialplanet vidast håla och med tvenne polära 
mynningar (Tafl. 2, fig. 1). 




■Z^^yi'^y^'^'''' 



Fig. 7. Scytonema figuratu7n-3egagTopila. Mediant längdsnitt genom 
en D-bolI, utvisande årsringarna. Centraihåligheten pä detta exemplar 
excentriskt belägen, y. F. ö. se texten ! 




Fig. 8. Scytonema figuratiim-ssgagropila. Perifert parti af ett längd- 
snitt genom en D-boll; a sista ytliga tillväxtzonen med fria, vanligen ogre- 
nade trådspetsar; b och d tvenne förgreningszoner; c mellanliggande etio- 
lerad och fågrenig zon. Schematiskt. 



Från öppningarnas kanter utstråla riss genom hålellip- 
soidens tak och botten (öfre och undre väggar), sträfvande 
åt ekvatorialplanet till (jfr tafl. 1, fig. 11 och tafl. 2, fig. 1 
samt textfig. 9, Eo). Klyftorna vidgas inåt hålmynningarna, 
försmalas utåt och komma sålunda att begränsa sektorer med 



zonen framträder vanligen som den mörkare, särskildt i följd af torfkornen, 
men äfven i följd af den tangentiella trådriktningen därst., sorn i och för 
sig ger ett mörkare utseende åt skiktet. 



J. E. LJÜNGQVIST, BIDRAG TILL ^GAGROPILA-FRÅGAN. 23 

de spetsiga, fria ändarna (baserna) vända åt öppningarna, 
men utåt Jioplöpande till en ekvatorial ring.^ 

öfversidans öppning vidgas hastigare än undersidans 
(jfr tafl. 2, fig. 1, som är ett långt framskridet E-stadiumj, 
ty undersidan äger från och med B-stadiet ett större antal 
tangentiella trådar än öfversidan (jfr textfig. 9, B). 

Den ekvatoriala ringen tillväxer åt sidorna under afdöende 
inifrån. Vissa punkter visa dock en svagare tillväxt; där 
tränga rissen från öfver- och undersidan fram; de mötas, 
ringen brytes och uppdelas i ett större eller mindre antal 
stycken. Dessa utgöra slutstadiet F, som samtidigt sanno- 
likt är begynnelsestadium för en ny utvecklingsgång, liknande 
den ofvan skildrade. Tafl. 2, fig. 2 visar ett genombrott på 
en ring och dessutom flera svaga punkter, som skulle ha 
blifvit nya genombrottställen. Tafl. 2, figg. 2 — 5 visa olika 
stora ringfragment. Tafl. 1, fig. 12 visar ett sådant vidare 
utveckladt fragment (antagligen en half ring, som sträckt sig), 
som redan hunnit till ett modifieradt C- eller D-stadium.^ 

Tafl. 1, figg. 6 — 7 visa tvenne D-stadium-liknande hvita 
bollar, som påträffades bland bollarna i en vik midt på sjöns 
norra sida, och som mest bestå af bleke; därjämte döda 
oordnade »S^c?/^owema-trådar, som sammanhålla bleket. Här 
och där på ytan (fig. 6 x) kunna äfven Jefvande Scytonema- 
trådar sticka fram. — Dessa bollar torde kunna tolkas som 
kolonier, som af en eller annan anledning äro i afdöende på 
ett tidigt stadium (den radiära strukturen knappt märkbar) 
elierock såsom stora efter afdöda D-bollar resterande »nafvel»- 
kroppar. 

Den halfschematiska textfigurserien, 9 A — F, må utgöra 
sammanfattning af det ofvan skildrade utvecklingsförloppet: 
(A — Ej sedda i längdgenomskärning). 

A. Det mera amorfa, i en CÄara-formation sittande se- 
dan lösliggande »vadd»-stadiet. 

B. Tofsstadiet, utbildadt på djup, ljussvag blekebotten 
från A-stadiet, som ännu kvarsitter inuti såsom »nafvel». 
Tofsen skarpt afgränsad på sidorna. Upptill med m. e. m. 
fria trådändar. 

^ Således samma sektoriella förklj'ftning, som ofvau beskrifvits för 
B-stadiet. Där utgjorda '>nafveln"> strålningscentrum ; här äro de båda 
ytöppningarna det. 

■ Det kan dock tänkas, att denna form är ett primärt C — D-stadium, 
d. v. s. en långsträckt, dynliknande B-koloni, som lossnat. 



24 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. X:0 4. I 

C. Centralliåla utbildad. Tangcntiella trådar äfven å 

öfver.sidan. Den allsidiga, radiära trädriktningen börjar dess- J 

utom tydligt framträda. ' 



I- 




D 



U'2^. 



r 




Fig. 9. Förklaring, .se texten ! 



J. E. LJUNGQVIST, BIDRAG TILL .SGAGROPILA-FRÅGAN. 25 

D. Centralhålan öppnar sig å undersidan ooh ellipsoiden 
blir allt bredare genom starkast tillväxt kring ekvatorialplanet, 

E. Båda polära mynningarna utbildade. I den undre 
fig. är bollen sedd uppifrån; x öfre, xx undre väggen. 

F. Fragment af E-stadiet. 

Det är att antaga, att, om A-stadiet strax efter afloss- 
ningen från sitt underlag i CAara-formationen kommer på 
grundare vatten, det tofsformiga B-stadiet öfvcrhoppas; det 
betingas just af den mindre ljusintensiteten på djupställena. 
Men det kan å andra sidan hända, att utgångsstadiet är 
tofsformigt, om nämligen primärkolonien vuxit på en lägre, 
beskuggad nivå i den omkring 1 m. djupa CÄara-blekebanken 
eller i träskbottnen. 

Motsvarigheterna till de för jEgagwpila Sauteri kända 
formerna och till det genetiska sambandet dem emellan — 
bäst studeradt för denna art, i synnerhet af Wesenberg-Lund 
— gifva sig utan vidare. 

Scytonema-segagTopilans A-stadium (på knappt 1 m. djup 
i Mästermyrsjön) motsvaras af de ofta till »paquets tout å 
fait irréguliers» (Wesenb.-Lund) förenade »d'individus pri- 
maires» (= Einzelpflanzen, Brand), som i den danska Sorö- 
sjön äro på 3 — 4 m. djup hopade till »une épaisse couche de 
feutre», i Zellersjön (Lorenz 1901) på 8 — 10 m. djup. 

Bollstadierna motsvara naturligen h varandra, och Scyto- 
nema-segagropilans F-stadium motsvarar Wesenb.-Lund's 
»amas de feutre (= fragmenterade ^. Smiter i-ho\\a,T; W.-L. 
s. 197). 

T sin cegagropila -athsmdling (s. 186—190) ägnar Wesenb.- 
Lund den frågan stor omsorg, huruvida bollarna äro upp- 
komna af ett eller flera enkel-(primär-)individ, och kommer 
till det utan tvifvel naturliga och riktiga resultatet, att boll- 
stadiet nås lika godt, vare sig boll-initiet är ett eller flera i 
hvarandra inflätade (»enchevetrées») enkelindivid (i motsats till 
hans botaniska rådgifvare Rosenvinge, som anser — W.-L. 
s. 186 — , att en allsidigt radiär boll endast kan uppkomma 
från ett enda individ). Mera bestämdt tillägges (s. 189), att 
&les formes globuleuses représentent, dans la plupart des cas, 
un état modifié de quelque paqaet d'^^gagropila dont les 
ramifications ne sont pas toutes originaires d'un seule et meme 
individu». 



26 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND U. N:0 4. 

En sådan boll utgöres sålunda på ett visst stadium af 
en kärna af hopfiltade (un paquet irreguliére) och en perifer 
mantel af radiärt ställda individ; alltså bildningar, som Brand 
(1902, s. 55) kallar ^>intermediäre Aggregaten, deren Kern 
unregelmessig verfilzt, deren Peripherie aber mehr oder we- 
niger strahlig gebaut ist». 

6'c?//onema-bollarna äro sådana »intermediäre Aggregate» 
(vid hvilken jämförelse dock erinras om den härofvan, s. 12, 
uttalade reservationen mot benämningen »Aggregat»). Om 
någon olikhet i uppkomstsättet skulle göras gällande, vore 
det den, att ^gagr. -SawYeri-bollkärnan bildas därigenom, att 
flera fullt fria enkelindivid (som sålunda ej behöfva här- 
stamma från samma moderindivid) till följd af vågrörelsen 
inflätas i hvarandra, under det att hos Scijtonema det vadd- 
artade A-stadiet vanligen torde bestå af från början sam- 
höriga individ; efter aflossningen från moderindividet hållas 
de nämligen till en viss gräns ihop till följd af trådarnas 
finhet och rikgrenighet samt af den än mer fintrådiga, bleke- 
bildande Schizothrix, hvilket är ligamentet par preference i 
bollen. — Men enhgt Brand (1902, s. 56) kan hos jEgagr. 
Sauteri äfven dess fastsittande och från början sammanhän- 
gande »Rasen»-form efter aflossning från underlaget »all- 
mählig in eine Watte oder in einen ballenartigen Körper 
transformiert werden», och med den utveckligsgången hos 
jEgagr. Sauteri öfverensstämmer den hos Scytonema-asgagro- 
pilan närmast (jfr den schematiska framställningen å s. 24). 

Olikheten betingas af den vanligen excentriska 
blekeballasten hos Scytoneina-segsigr.; hvaraf dess 
polaritet och plagiotropa utveckling (i slutstadiet). 

Under det att JSgagr. Sauteri-hoWen blir allt mer regel- 
bundet sfärisk, ju äldre den blir, går hos *S'c.-8Bgagr. det mera 
sfäriska C-stadiet öfver i det slutligen starkt tillplattade 
ellipsoidiska E-stadiet. Dylik ballast är funnen äfven hos uE. 
Saut. (t. ex. af Wesenberg-Lund, s. 178: »les boules sont 
toujours chargées de grandes quantitées de materiaux sédi- 
mentaires»; äfven Brand (s. 52) talar om »Sinkstoffe»); men 
är där mera homogent inblandad och därför ej hindrande en 
allsidig lägeförändring af bollen.^ 

^ Då emellertid W.-L. ^s. 179) uppger, att det bland de reguliära sfä- 
riska bollarna äfven påträffades ett mindre antal kolonier af mera till- 
plattad form ( 'faQonnés en boudins ou en tablettes'), kan detta bero på, att 
i dessa fall ballasten varit mera ensidigt anhopad. 



J. E. LJUNGQVIST, BIDRAG TILL ^GAGROPILA-FRÅGAN. 27 

Att den slutligen m. c. ni. tillplattade formen hos Scrj- 
tonema-segagr. beror på ensidig blekeinlagring (som håller 
bollen i ett visst läge) bevisas af förhållandet hos den be- 
släktade Tolypotfirix-aegagTopilsin. En del af dessa bollar (två 
sådana tafl. 1, figg. 8 — 9, den undre sedd ofvanifrån, den 
öfre underifrån) närma sig i hög grad den rena klotformen; 
dessa befunnos också vara fria från blekeinblandning; sänk- 
stoffet består mest af successivt och allsidigt inmängda dia- 
tomacéskal. Andra däremot voro tillplattadt rundade och 
med ensidig blekeinblandning. De förras ursprungliga väx- 
plats (under bollens fixerade primärstadium) hade tydligen 
varit beskuggad (kalkinkrustering inträder endast under direkt 
belysning), de senares insolerad.^ 

De inblandade diatomacéerna bidraga genom slemafsönd- 
ring nog i viss mån till segagr.-bollarnas fasthet. De om- 
nämnas också ofta af aegagr.-författare, t. ex. af Wittrock; 
enligt honom (Bot. Xot. 1884, s. 94) förekom epifytiskt i stor 
mängd på Sphacelaria-trådsiTna Epithenia turgida Ehr. var. 
Westermanni Ehr.; såsom andra bindemedel (mellan »les 
individus primaires) nämner Wesenberg-Lund (s. 177) Fon- 
tinalis och Hypnum. Som nämndt är i Scytonema-hoWavna 
Schizothrix coriacea det förnämsta extra bindemedlet. Men 
nödvändig är den icke för bollens bildning. Det är 
de segagr. -bildande arterna själfva som genom sin 
rikgrenighet konsolidera sig, lämna den största mas- 
san och äro formbestämmande. — Den fågreniga Schi- 
zothrix coriacea bildar visserligen små (ett par mm. vida), 
ofta fritt liggande blekeklumpar, men dessa visa ej någon 
radiär struktur och ej heller tyckas de kunna tillväxa och 
perennera. 

Beträffande de yttre agentier, som bidraga till segagropila- 
bollens bildning, variera åsikterna (hvarje med sin starkt 
framträdande lokalfärg) i hög grad hos de olika författarna. 
I allmänhet har man mycket fäst sig vid sjöbottnens be- 
skaffenhet: Zellersjön har en lös botten, hvarför Lorenz 
anser det bottenslaget särskildt gynnsamt för bollformen; 

^ Tolypothrix lanata's vanliga växplats i Mästermyr är pä strå- och 
bladbaser af de där förekommande formationsbildande cyperaeéerna ; den 
har t. ex. påträffats i det mörka bottenskiktet af Carex atricta ocii Schoenus 
njg^ricartÄ-formationerna. — Scytonema-avtevna. däremot förekomma \ anligen 
på starkt belysta (och kalkinürvisterade) lokaler. 



28 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 4. 

Sorösjön har däremot en hårdare botten, hvarför den enhgt 
Wesenb.-Lund än mer är en äkta segagr. -lokal, öfriga för- 
fattares åsikter äro citerade of van å ss. 3—4. 

På hvad sätt jag uppfattar den ifrågavarande tillpass- 
ningens kärna är angifvet i resumén till uppsatsens förra 
(allmänna) del, och då den därstädes uttalade åsikten är ett 
försök att ge en generell bild af aegagropila-tillpassningens 
karaktär, gäller den äfven för segagropila-fallet Scyionema. 
Det är den »formativa retningen» med solljuset som 
retningsagens det mest kommer an på; på den ökade 
Insolationen på de grundare sjöställena (aegagr. -loka- 
lerna), hvarpå >Sc?/^o/iema-individen reagera med ett 
hämmadt tillväxttempo, med åtföljande tätare för- 
grening för den hämmade (sommar-)tillväxtzonen. 

Från denna synpunkt kan jag naturligen icke acceptera 
den i den senaste utförligare segagr.-studien af Wesenberg- 
LuND förfäktade åsikten om ett rent mekaniskt moment så- 
som det afgörande för JS. Sauteri-hoWens utbildning. Enligt 
denne förf. befrämjas bollformens bildning hufvudsakligen 
genom ytindividens nötning mot den hårda Sorösjöbottnen, 
med åtföljande ökad sidoskottbildning (»Selon moi, la for- 
mation des boules est provoquée en premiere ligne par la 
destruction incessante des filament terminaux dirigés vers le 
dehors, cette destruction ayant pour effet la naissance de 
nouveaux filaments adventifs». W.-L. s. 203); — en åsikt, 
som återkommer hos Oltmanns (kap. »Seeknödel» i Morf. u. 
Biologie, II). 

Förloppet torde i själfva verket vara det (redan of van 
i den allm. delen antydda), att skottspetsarna på bollytan 
dödas (eller blekas) af den starka insolationen på grund 
botten, hvarefter de lätt brytas loss vid bollens omruUning. 
— En sådan dekapitering af ytskott omnämnes ej för öfriga 
kända segagr. -fall och kan således ej vara af väsentlig bety- 
delse för den sfäriska växformens utdaning hos JE. Sauteri. 
Säkert är, att någon sådan destruering af ytspetsar icke för- 
märkts hos »Scy^.-segagropilan, hvilket torde bero på, att 
dennas Ijustillpassningsamplitud är större eller — 
hvad här mest kommer an på — stiger till ett högre 
maximibelopp än hos Mgagr. Sauteri. — Scyt. llyochrous 
och Se. jiguratuin äro i sitt typiska förekomstsätt tillpassade 



J. E. LJÜNGQVIST, BIDRAG TILL ^GAQROriLA-FRÅGAN. 29 

för stark insolation (jfr formserien å ss. 11—12) ocii lida så- 
lunda ej heller under sin jegagropila-forni däraf. 

Är sålunda den direkta insolationen såsom formativt ret- 
ningsagens på en växtkropp med ett a priori tufformigt 
och trängt växsätt (hvilken förutsättning i växsättet jag 
med Kjellman måste anse som den allra väsentligaste för 
aegagropila-fenomenet) att anse såsom den viktigaste ekolo- 
giska faktorn att räkna med vid aegagr. -problemets lösning, 
så behöfver det ju å andra sidan knappast påpekas, att en 
viss beskaffenhet hos ståndorten i sista hand afgör, om i den 
eller den sjön en fakultativ segagropila-art skall kunna prestera 
den specifika jegagropila-formen eller ej. 

Ihågkommes vidare, att det är syd västvinden, som inom 
det kända cegagr o pila-området (norra och mellersta Europa) 
är den vanligaste sommarvinden, som sålunda drifver sega- 
gropila-moderkolonien till en längszon utmed vattenområdets 
norra-östra stränder,^ så är det dessas bottenbeskaffenhet det 
gäller, i^gagropila-gynnande är då en botten med ett relativt 
tunt lager lätta och luckra svämprodukter (vanligen torf- 
detritus); en starkare ackumulativ botten hindrar genom öf- 
vervallning bollens m. e. m. roterande rörelse samt upplöser 
den så småningom genom beskuggning. En sjös erosionsom- 
råden äro sålunda ofta segagr. -ståndort, deras ackumulations- 
områden det aldrig. 

Sålunda är för Mästermyrs vidkommande den lilla fynd- 
ortsjön för välutbildad Scytonema cegagropila det m. e. m. 
sammanhängande torfbottensbältet utmed de norra och östra 
stränderna med tämligen tunn blekepålagring (jfr s. 15). I 
de större myrsjöarna däremot, i hvilkas CÄara-bankar och 
blekebottnar väl påträffas de båda fakultativt aegagr. -bildande 
Scytone^na-aüViQYWSi, men ej eller blott rudimentärt (som små, 
formlösa klumpar) deras «egagr.-stadier, saknas större sam- 
manhängande, från tjockare blekelager fria bottenpartier. 
Där verkar också den starka blekebildningen och sedimente- 
ringen segagropila-hämmande liksom ock den för starka brän- 
ningen utanför deras erosionsstränder gör det (t. ex. östra 
Storträsk). 



* I alla uppgifna fall ha gRgagr.-bollarna haft en motsvarande lokali- 
sering t. ex. i Zeller- och Sorösjöarna (Österrike och Danmark); fjmdorten 
för Sphacelaria cirrhosa f. £egagropiIa är enl. Wittrock en mot söder öppen 
grund hafsvik å Gottlands ostkust. 



30 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14, N:0 4. 

Beträffande de anatomisk-fysiologiska detaljerna hos Scy- 
^owewza-segagropilan vore till sist åtskilligt att tillägga; men 
jag nöjer med att här särskildt påpeka en egendomlighet, 
som kan tolkas såsom något analogt med den nybildning 
från de >>basalkroppar» af gonidial natur, som Kjellman 
beskrifvit hos jE. canescens och med denna närmast öfverens- 
stämmande jEgagrojnla-artev (Kjellman 1898, s. 6). Liksom 
hos j^. canescens individernas basaldelar utgöras af gamla, 
till akineter (Wille) ombildade skottceller, från hvilka indi- 
vidbildningen hos denna art äger rum, påträffas ofta inuti 
Scytonema-hoUåTna och oftast i centralhålans väggar — som 
utgöras af individens basaldelar — trådar (vanligen tillhörande 
Se. Myochrous), i hvilka en nybildning af individ äger rum 
från de gamla trichomens heterocyster. Figg. å tafl. 3 visa, 
hvad jag åsyftar. Betraktas tråden, fig. 3, får man — med 
kännedom om en Scytonema-tikås, typiska utseende (figg. 1 — 2, 
tafl. 3) — det bestämda intrycket, att de olika skikten i en 
tråd ej tillhöra samma generation: de yttre, icke veckade 
skickten (a) kunna icke ha afsöndrats af det tjocka, mycket 
bredcelliga, h. o. d. slingrande trichomet innanför, utan af 
ett trichom, som på sträckan het. 1 — het. 2 under ogynn- 
samma förhållanden atrofierats, kvarlämnande stj^cket x och 
möjligen stycket I ofvan het. 2, hvarefter ett nytt trichom 
(under gynnsammare förhållanden) framvuxit från het. (hete- 
rocyst) 1,^ (som tillhör det gamla trichomet och troligen vid 
regenerationen spelat rollen af gonidie), därvid utbildande 
slidan ß.- Förbi het. 2 (»förgrenings>>-stället) har det nya 
trichomet vuxit in i de gamla »grenarna» II och III. Fig. 4 
visar fortsättning på »grenen» III, som i sin tur utsändt 
grenen IV, i hvilken det nybildade trichomet tränger upp 
vid. m. Vid n skjuter ett litet trichom förbi, antagligen rege- 
nerad från dubbelheterocysten p. 

Stycket y innehåller en rest af det gamla trichomet, som 
visar tecken till regeneration i punkterna r och begynnande 
grenbildning i s. Samma regenerationsföreteelser visa figg. 



^ Eller möjligen en angränsande cell. 

- Delning af heteroeyst-innehållet har jag ej så sällan iakttagit hos 
Scytonema; hos Tolypothrix är den beskrifven af Brand (II, s. 43), som 
observerat nybildning af trichom från heterocyster hos detta släkte. — 
Dessa jämte andra iakttagelser öfver heterocysterna ge mig anledning för- 
moda, att deras mycket omtvistade funktion är den af reservnäringsojrgan. 
Deras betydelse af fragmentatorer torde vara sekundär. 






J. E. LJUNGQVIST, BIDRAG TILL ^GAGROPILA-FRÅGAN. 31 

5—6, hvaraf fig. 5 tydligt visar den nya grenens intravagi- 
nala förlopp bredvid den gamla, olilitererade. — Då en cya- 
nophycé-slida väl får anses som analog med ett Cladophora- 
(aegagropila)-skotts sammanlagda ytterväggar, påminner det 
nu beskrifna intravaginala förgreningssättet ej så litet om 
de af Kjellman (1898, s. 9) på tal om förgreningssättet hos 
JSgagropila canescens omnämnda »Celldurchwachsungen>'. 



Deutscher Resumé. 



Im Moore Mästermyr auf Insel Gottland wurde in Som- 
mer 1896 zwei Spezies von der Cyanophycégattung Scytonema, 
Sc. figuratum Ag. und Sc. Myochrous Ag. unter bisher un- 
bekannte Formen, zu dem für einer Mehrzahl anderer Algen- 
gattungen, besonders Cladophora, bekannten Typus ^Egagro- 
pila gehörend, gefunden. Die genannten Arten waren in fol- 
genden Formen ausgebildet: 

I. Rasen, halbtrockene, dunkelbraune, etwa 3 mm. 
dicke, zwischen den Polstern einer Schoenus ferrugineus-Asso- 
ciation des Moorrandes; 

II. Polster auf kalkigen Boden der Moorseen; 

III. Watten, epifytisch in stark inkrustierten Chara- 
vegetation oder auf Moorseeboden losliegend; 

IV. Ballen, die eigentliche jEgagropila , r\nv in emev åei 
Moorseen entwickelt. 

Von dieser Formen waren II — IV mit Zwischenstufen in 
einer und derselben See (der letzgenannten) und die gene- 
tische Zusammenhang wurde festgestellt. Die Reihe ist im 
Textfigur 9 (S. 24), in_der Tafel f und Tafel 2 (Figg. 1—5) 
zu sehen. 



32 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. X:0 4. 



Litteraturförteckning. 

BoRXET et Flahault, 1886 — 88. Revision des Nostocacées hetero- 
cystées. — Annal. d. Se. nat., 7® serie, tomes III — VII. 

Brand, 1902. Die Cladophora-JEgagropilen des Siisswassers. — Hed- 
wigia, Bd. 41. 

, 1903. Morphologisch-physiologische Betrachtungen über Cyano- 

phycéen. — Beih. Bot. Centralbl. 

Hassal, 1845. A history of the british freshwater Algae. London. 

Kjellmax, 1 898. Zur Organographie und Systematik der ^gagropilen. 

— Xova acta reg. soc.-sc. Upsala, ser. III, vol. XVII. 

, 1890. Handbok i Skandinaviens hafsalgflora. I. 

Lagerheim, 1892. Über ^Egagropilen. — Nuova Notarisia. 
L.jüXGQVisT, 1914. Mästermyr, en växtekologisk studie. Akad. afli. 

Karlstad. 

Lorenz, ISTiö. Die Stratonomie von JEgagropila Sauteri. — Denkschr. 
d. kais. Akad. d. "Wissensch. Bd. X. 

, 1901. Ergänzungen zur Bildungsgeschichte der sogen. »See- 
knödel» (.Egagr. Sauteri Kütz.). — Verhandl. der k. k. zoolog.- 
botan. Ges. Wien. 

Oltmanns, 1904. Morphologie und Biologie der Algen. Jena. 

Wesenbeeg-Luxd, 1903. Zur les ^gagropila Sauteri du Lac de Sorö. 

— Overs, over d. Kgl. danske Videusk. Selsk. Forh. 
Wittrock, 1884. Om Sphacelaria cirrhosa (Roth.) Ag. 3 tegagropila 

A" — Bot. Xotiser. Lund. 



J. E. LJUNOQVIST, BIDRAG TILL ^OAGROPILA-FRÄOAN. li.i 



Figrurförklaringr. 

Tafia 1. 

Fig. 1. Scytonema ßguratum-cegagropila. Boll af det tofsformiga 

B-stadiet, sedd från sidan. Den afsmalnande basaldelen 
är »nafvelkroppen». Jfr s. 17. \. 

Fig. 2. Samma art. Boll af C-stadiet, sedd uppifrån. \. 

Fig. 3. > » » » » , sedd underifrån (nafvel- 

sidan). Den hvita fläcken är »iiafveln». \. 

Figg. 4 — 5. Scytonema ynyochfous-cegagropila. Bollar af C-stadiet. \. 

Fig. 10. Scytoneyna figuratum-agagropila. Boll af D-stadiet, 

sedd uppifrån. Det ljusa midtfältet antyder början till 
en öfre öppning. ^. 

Fig. 11. Samma boll, sedd underifrån. Från öppningens kanter 

utstråla riss, begränsande ytsektorer. Jfr s. 22. -f. 

Fig. 12. Dyna af ett vidare utveckladt F-stadium (jfr tafl. 2, 

fig. 3), sedd underifrån. Jfr s. 23. ^. 

Figg. 6 — 7. Bollar af bleke och döda Scytonema trkdar, som sam- 
manhålla bleket. Jfr s. 23. y. 

Figg. 8 — 9. Tolypothrix lanata-cegagr opila. Den öfre bollen (fig. 8) 
med hålig undre hälft. Jfr s, 27. -f. 



Tafla 2. 

Fig. 1. Scytonema figuratum-csgagropila. Boll af E-stadiet med 

sina tvenne polära öppningar. Den större, öfre, är vänd 
uppåt. Dess sektorialt inskurna rand är markerad. 
Från bottenmynniugens rand ses undersidans riss ut- 
stråla (de svarta strecken). Jfr s. 22. y. 

Fig. 2. Samma art. F-stadiet, d. v. s. ringen af ett långt fram- 

skridet E-stadium har öppnat sig. Dessutom svaga 
punkter i x. Jfr s. 23. -f. 

Figg. 3—6. Samma art. Fragment af F-formen. Jfr s. 23. {. 

Fig. 6. ToJypothrix lanata-cegagropila. Snitt genom en boll 

med antydan till årsringar. 'Y- 

Arkiv för botanik. Band 14. X:o 4. 3 



34 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 4. 

Fig. 7. Samma art. Sektor af mediant snitt genom eu boll 

med utbildad centraihålighet (x). I cirkellinjerna genom 
1 och 2 gä gränserna mellan två årsringar.. Där hafva 
Toli/pothrix-trhdarua, (på bilden trådstycken i en af- 
skuren skifva om 10 [x tjocklek) ett öfvervägande tan- 
gentiellt förlopp; f. ö. öfvervägande radiärt. \^. 



Tafla H. 

Fig. 1. Scytonema figuratum-cegagropila. Grenadt trådstycke 

från en bolls yta. Typiskt utseende. ^^"• 

Fig. 2. Scytonema m>/orhrous-cEgngro2nla D:o d:o. 'y^. 

Figg. 3 — 6. Samma art. Triehomregeneration och intravaginal för- 
grening i trådar från en bolls inre. ^f. Jfr s. 30 -31. 



Tryckt den 15 februari 1915. 



Uppsala 1915. Almqvist & WikselU Boktryckeii-A.-B. 



ARKIV FÖR BOTANIK. B. 14. N:r 4. 




'H 



.•rA(^. 





Foto. O. Juel. 



Figg. 1—3, 10 — 12. Scytonema figiiratum-a;gagropila. Figg. 4— 5. S 

Figg. 8—9. Tolypc 



Taf. 




10 



"1i^-''^*f;T^^'. 




II 




12 



inenia myoclirous-aegagropila. Figg. 6—7. BIeke-(Scytonema)-bollar. 
X lanata-aegagropila. 



Cederquists ürat. A.-B., Stlilm. 



ARKIV FÖR BOTANIK. B. 14. N:o 4. 




X^ 




Foto. O, Juel. 



Figg. 1 — 5. Scytoncina figuratum-aegagropih 



Tal. 2. 













Figg. 6—7. Tolypothrix lanata-aegagropila. 



Cederquists Graf. .\.-B., Sthlm. 



ARKIV FÖR BOTANIK. B. 14. N:o 4. 



ii^^Fi-^S^-^W ^^r^ ^*-»*^T-r 



i^=r::z^^^. 




J, E. Ljiingqvist del. 



Fig. 1. Scy tonerna figuratum-aegagrop 



Ta f. 3. 




TV*" 





het] 




Figg. 2—6. Tolypothrix lanata-aegagropila. 



Cederqulsts Qraf. A.-B., Sthlm. 



AKKIV FÖlt BOTANIK. 

HANI) 14. X:o 5. 



Über die Blasenzelleii einiger Florideeii und ihre 
Beziehnng zur Abspaltung von Jod. 

Von 

HARALD KYLIN. 

Mit 4 Abbildungen im Texte. 

Mitgeteilt am 14. Oktober 1914 durch J. Eriksson und G. Lagerheim. 



1. Boiiiiemaisouia asparagoides. 

Beim Präparieren von Bonnemaisonia asparagoides beob- 
achtete Robertson (1894, S. 172), dass das Papier, worauf 
die Alge in gewöhnlicher Weise gelegt worden war, sich längs 
den Zweigen der Alge blau färbte. Diese Erscheinung er- 
klärte er auf folgende Weise. Die Alge enthält Jo(i. Beim 
Absterben der Alge tritt dieses heraus und färbt dann die 
im Papier enthaltene Stärke blau. 

Dieselbe Beobachtung ist auch von Golenkin (1894, S. 
257) gemacht worden. Von ihm wurde aber ausserdem nach- 
gewiesen, dass die Blaufärbung nicht von dem gesamten Thal- 
lus ausging, sondern von besonderen, stark lichtbrechenden 
Zellen, die besonders die jüngeren Teile und die Zystokarpien 
bedeckten. Diese Zellen führen nach Golenkin je eine 
Vakuole, die Jod oder eine stärkefärbende Jodverbindung 
enthält. 

Die sehr eigentümliche Erscheinung, dass stärkehaltiges 
Papier von Bonnemaisonia asparagoides blau gefärbt wird, 
beobachtete ich schon im Jahre 1905, aber erst diesen Som- 

Ärkiv för botanik. Band 14. N;o 5. 1 



2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 5. 

mer (1914) habe ich Gelegenheit gehabt dieselbe etwas näher 
zu studieren, und ich kann nun die Angaben von Golenkin 
insofern bestätigen, als bei dieser Alge eine grosse Menge 
besonderer, stark lichtbrechender Zellen vorkommt, die ich 
Blasenzellen nenne, und die die Ausgangspunkte der Blau- 
färbung darstellen. Die Beobachtungen werden am besten in 
solcher Weise ausgeführt, dass ein kleines Stückchen von der 
Alge in einen Tropfen von einer Lösung löslicher Stärke ein- 
gelegt und mit einem Deckgläschen bedeckt wird. Im Mikro- 
skope kann man dann sehr gut verfolgen, wie die Blasen- 
zellen zerplatzen, wie der Inhalt aus den Zellen heraustritt, 
und wie sich die Stärkelösung dann blau färbt. 

Nähere Angaben über die chemische Natur des Vakuolen- 
inhalts kann ich leider nicht machen, nur so viel möge er- 
wähnt werden, dass Eiweisstoffe im Inhalt der Blasenzellen 
keine Rolle spielen — sie werden von Millon's Reagens nicht 
rotgefärbt — . Doch finde ich die Behauptung von Golenkin, 
dass sie freies Jod oder eine stärkefärbende Jodverbindung 
enthalten, höchst unwahrscheinlich, und stimme lieber einer 
von Molisch (1913, S. 82) ausgesprochenen Vermutung bei, 
dass es sich hier um eine labile, leicht Jod abspaltende Ver- 
bindung handle. 

Der anatomische Aufbau von Bonnemaisonia ist schon 
von Gramer (1863, S. 52) sehr gut beschrieben worden, und 
daneben liegen auch einige Angaben von Wille (1887, S. 73) 
vor. Merkwürdigerweise haben aber diese beiden Forscher 
die obengenannten Blasenzellen nicht beobachtet. Diese Zellen 
sind in der Literatur erst von Golenkin (a. a. O.) und Bruns 
(1894, S. 179) erwähnt, von dem letztgenannten Forscher auch 
abgebildet worden. Über die Entwicklung der Blasenzellen 
finde ich aber keine Angaben und werde ich deshalb dieses 
Thema mit einigen Worten berühren. 

Durch schiefe Wände teilen die Scheitelzellen der Lang- 
triebe dreieckige Segmentzellen ab. Jede Sesmentzelle scheidet 
zwei Zellen ab, von denen die zuerst abgeschnittene sehr 
schnell zu einem sterilen Kurztrieb auswächst, die andere 
sich zu einem fertilen Kurztrieb oder zu einem Langtrieb ent- 
wickelt. Die Segmentzellen der Kurztriebe scheiden je drei 
perizentrale Zellen ab, zuerst eine nach aussen, dann zwei 
nach innen, die eine mehr nach rechts, die andere mehr nach 
links. Die älteste dieser drei Perizentralzellen scheidet dann 



KYLIN, ÜBER DIE BLASENZELLEN EINIGER FLORIDEKN. 3 



in ihipm oberen Ende durcli eine schief von innen nach aus- 
sen gehende Zellwand eine kleine Zelle ab, die sich entweder 
direkt zu einer Blasenzelle entwickelt, oder zuerst eine Seg- 
mentzelle abscheidet und sich dann in eine Blasenzelle um- 
bildet. Diese Segmentzelle teilt sich nicht weiter. Nach dem 
Abscheiden der Blasenzellenanlage werden von der Peri- 
zentralzolle vier Zellen abgeteilt, und zwar in jeder Ecke je 
eine. Diese Zellen stellen primäre Rindenzellen dar. 

Die zwei inneren Perizentralzellen scheiden keine Blasen- 
zellenanlagen ab, sondern bilden unmittelbar vier primäre 




2> 

0/ (? 










Fig. 1. Bonnemaisonia asparagoides. a Thallusspitze mit Blasenzellen; 
b Thallus von der Oberfläche gesehen, mit Blasenzellen. — Vergr. a 500 

mal; b 360 mal. 

Rindenzellen aus, und zwar in derselben Weise wie die untere 
Perizentralzelle nach dem Abscheiden der Blasenzellenanlage. 

Die primären Rindenzellen, wenigstens die, welche sich 
aus den inneren Perizentralzellen entwickelt haben, können 
Zellen abteilen, die sich in Blasenzellen umbilden (vgl. Fig. 1 a). 

Die ausgebildeten Kurztriebe sind mit zwei Schichten von 
Rindenzellen versehen. Die innere besteht aus grossen Zel- 
len, die dicht neben einander liegen; die äussere besteht 
dagegen aus kleinen Zellen, die sich über die Querwände der 
inneren Rindenschicht lagern (vgl. Fig. 1 b), und demnach 
keine vollkommen geschlossene Schicht bilden. Mehrere Zel- 
len dieser äusseren Rindenschicht entwickeln sich zu Blasen- 



4 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 5. 

Zellen. Hinsichtlich der Entwicklung der Rindenschichten 
aus den primären Rindenzellen verweise ich auf die Angaben 
von Cramer und Wille. 

Auch die fertilen Kurztriebe und die Langtriebe werden 
von zwei Schichten von Rindenzellen bekleidet. Die Ent- 
.stehung dieser Schichten ist schon ausführlich von Cramer 
und Wille beschrieben worden. Mehrere Zellen der äusseren, 
kleinzelligen Rindenschicht entwickeln sich wie bei den Kurz- 
trieben zu Blasenzellen. 

Die Grösse der Blasenzellen schwankt im allgemeinen 
zwischen 5 — 8 [j.. Sie sind mit einem homogenen, farblosen, 
stark lichtbrechenden Inhalt gefüllt. In auffallendem Licht 
werden sie von Golenkin und Bruns als irisirend beschrieben. 
Bruns schreibt, dass die ganze Pflanze wie besät mit herr- 
lich blau leuchtenden Diamanten erscheint. 

Wie schon oben erwähnt wurde, enthalten die Blasen- 
zellen wahrscheinlich kein freies Jod, sondern eine labile, leicht 
Jod abspaltende Verbindung. Beim Absterben platzen die 
Blasenzellen, der Inhalt tritt heraus, und Jod wird unmittelbar 
ohne Zusatz von irgend einem Reagens abgespalten. Wird 
ein Thallusteil in einen Tropfen Stärkelösung gelegt, färbt 
sich diese blau. Zusatz von Essigsäure oder Salzsäure ver- 
stärkt die Blaufärbung nicht. Dagegen wird die Blaufärbung 
in hohem Grade verstärkt, wenn man neben Salzsäure auch 
einen Tropfen Nitritlösung zusetzt. Dies deutet darauf hin, 
dass die Alge eine nicht unbedeutende Menge Jodsalze ent- 
hält, aus welchen bei Zusatz von Nitrit Jod frei gemacht wird. 
Es ist leicht festzustellen, dass die Blaufärbung jetzt nicht 
nur von den Blasenzellen, sondern von dem ganzen Thallus 
ausgeht. 

Hinsichtlich der Bedeutung der Blasenzellen habe ich 
keine Experimente gemacht. Dock möchte ich in diesen 
Zusammenhang die Vermutung aussprechen, dass sie irgend 
eine Schutzeinrichtung gegen Tiere, besonders gegen kleine 
pflanzenfressende Mollusken, darstellen. 



2. Spermotliamnion roseoluni. 

Bei dieser Alge findet man, dass beinahe jede Zelle an 
ihrer oberen Querwand eine kleine eigentümliche Blasenzelle 
trägt. Die Anlage einer solchen Blasenzelle ist in der Figur 



KYLIN, ÜBER DIE BLASENZELLEX EINIGER FLORIDEEN. 5 

2 a abgezeichnet. Man sieht, wie die noch junge Segmentzelle 
am oberen Rande durch eine schiefe Wand eine kleine Eck- 
zelle abscheidet. In dem jüngsten Stadium dieser Zelle findet 
man einige kleine Chromatophoren, grosse Vakuolen, längs 
den Zellenwänden einen dünnen Protoplasmabeleg und einige 
Protoplasmastränge, die die Zelle durchziehen. Die Chromato- 
phoren verschwinden aber bald, die Zelle wird mit einem 
homogenen, stark lichtbrechenden Inhalt gefüllt, und die Eck- 
zelle hat sich dann zu einer Blasenzelle entwickelt. Beinahe 
jede Segmentzelle bildet eine Blasenzelle. Die Entstehung 
der Blasenzellen ist vollkommen unabhängig von der Aus- 
bildung der Seitenäste. Diese sind ziemlich spärlich, und 
entwickeln sich erst von älteren Segmentzellen aus, unab- 
hängig davon ob diese eine Blasenzelle tragen oder nicht. 
Auch die alten Blasenzellen stehen mit ihrer Mutterzelle in 
Tüpfelverbindung, was bei Zusatz von Salzsäure leicht nach- 
zuweisen ist. 

Die Blasenzellen sind, soweit ich habe finden können, 
noch nie in der Literatur beschrieben worden. Hinsichtlich 
ihrer Grösse schwanken sie im allgemeinen zwischen 8 — 10 a, 
und sie sind, wie schon oben erwähnt wurde, mit einem 
farblosen, homogenen, stark lichtbrechenden Inhalt gefüllt. 
Dieser Inhalt enthält einen Stoff, der bei Zusatz von Essig- 
säure oder Salzsäure Jod abspaltet. Werden einige Fäden 
von Spermothamnion roseolum auf einem Objektträger in einen 
Tropfen Stärkelösung, die mit Essigsäure oder Salzsäure an- 
gesäuert worden ist, gelegt, mit einem Deckgläschen bedeckt, 
und dann im Mikroskope beobachtet, findet man, dass die 
Blasenzellen von einer blauen Kappe umgeben sind. Durch 
die Einwirkung der Säure wird aus irgend einem Stoffe, der 
in den Blasenzellen vorkommt, Jod abgespalten; das freie Jod 
dringt aus den Blasenzellen heraus und färbt die Stärke in 
der unmittelbaren Nähe der Zellen blau. Ist die Stärkelösung 
nicht angesäuert, tritt keine Blaufärbung ein, auch wenn man 
das Präparat bis zum Absterben der Algenfäden liegen lässt. 

In den Blasenzellenanlagen ist der jodabspaltende Stoff 
noch nicht vorhanden. Da sich aber die Blasenzellen sehr 
rasch entwickeln, findet man, dass schon die zweite bis dritte 
oder wenigstens die vierte Segmentzelle, von oben gerechnet, 
eine funktionsfähige Blasenzelle trägt. Von dieser jüngsten 
Blasenzelle ab kann man 8—10, seltener 12—14, funktions- 



6 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 6. 

fähige beobachten; dann kommen ältere, in denen der jod- 
abspaltende Stoff nicht mer vorhanden ist, und die sich daher 
nicht mit einer blauen Kappe umgeben, wenn die Algenfäden 
in angesäuerte Stärkelösung gelegt werden. Es ist auch leicht 
zu beobachten, dass die 2 — 3 jüngsten, aber schon jodabspalt- 
enden Blasenzellen nur mit einer verhältnismässig dünnen 
Kappe von blau gefärbter Stärke umgeben werden. Dann 
folgen, wenn man den Algenfäden abwärts verfolgt, 3 bis 4 
Blasenzellen, die verhältnismässig viel Jod abspalten und des- 
halb die Stärke kräftig blau färben; in etwas älteren Blasen- 
zellen ist die Menge von jodabspaltendem Stoffe schon ge- 




Fig. 2. Spermothamnion roseolum. a Spitze einer Zellfaden mit einer in 
Entwicklung stehenden Blasenzelle : h Teil einer Zellfaden mit einer Blasen- 
zelle ; c Zellfaden mit »braunen Körnchen» besetzt; d Cocconeis sp. mit 
»braunen Körnchen» umgeben; e Gruppe »brauner Körnchen-'. — Vergr. 
a — d 720 mal: d 1440 mal. 



ringer, und schliesslich ist dieser Stoff aus den Blasenzellen 
vollkommen verschwunden. 

Die Blasenzellen werden von Millon's Reagens nicht 
rot gefärbt; sie enthalten demnach keine Eiweisstoffe. Mit 
Alkohol behandelte Zellfäden färben angesäuerte Stärkelösung 
nicht mehr blau; der jodabspaltende Stoff ist also heraus- 
gelöst, oder in irgend einer Weise zerstört worden. Werden 
einige Algenfäden in einen mit Nitritlösung versetzten Tropfen 
angesäuerter Stärkelösung hineingelegt, erhält man sofort eine 
mit blossem Auge wahrnembare, kräftige Blaufärbung, was 



KYLIN, ÜBER DIE BLASENZELLEN EINIGER FLORTDEEN. 7 

darauf hindeutet, dass die. fragliche Alge in ähnlicher Weise 
wie Bonnemaisonia Jodsalze enthält. 

Es wurde hinsichtlich der Bedeutung der Blasenzellen 
bei Bonnemaisonia die Vermutung ausgesprochen, dass sie 
irgend eine Schutzeinrichtung gegen Tiere darstellen. Mög- 
licherweise haben auch die Blasenzellen bei Spermothamnion 
roseoliwi dieselbe Funktion. 

Kolkwitz (1900, S. 36) hat die Beobachtung gemacht, 
dass bei manchen Florideen schon der blosse Zusatz von 
Chloralhydrat ohne Jod genügt, um eine Färbung der Flori- 
deenstärke hervorzurufen. So soll es sich z. B. mit Spermo- 
thamnion Turneri verhalten, eine Art, die mit 8p. roseolum 
sehr nahe verwandt, vielleicht sogar identisch, ist. Kolkwitz 
schreibt: »Wird die Alge in Wasser erhitzt, so verschwindet 
das Phykoerythrin aus den Zellen. Setzt man jetzt Chloral- 
hydratlösung ohne Jod hinzu, so färbt sich das Objekt schön 
purpurrot. Wahrscheinlich macht das Chloralhydrat aus ir- 
gend einer Verbindung Jod frei und dieses veranlasst dann 
die Färbung». Diese Meinung wird von Molisch (1913, S. 81) 
in folgender Weise kritisch beurteilt: »Beim Eintauschen in 
heisses Wasser verschwindet das Phykoerythrin nicht aus den 
Zellen, sondern wird nur verfärbt und wird durch das sauer 
reagierende Chloralhydrat in seiner Färbung wieder restituiert. 
Das, was Kolkwitz bei seinen oben angeführten Experi- 
menten als Jodstärke angesehen hat, war in seiner Färbung 
wieder restituiertes Phykoerythrin». Diese Bemerkungen von 
Molisch sind vollkommen richtig. Molisch schreibt weiter: 
»Die Erklärung von Kolkwitz kann auch deshalb nicht 
richtig sein, weil ich bei Spermothamnion weder im Gewebe 
noch in der Asche Jod nachweisen konnte». In diesem Punkte 
stimmen aber meine Untersuchungen und diejenigen von 
Molisch nicht mit einander überein. Im Gewebe der von 
mir untersuchten Spermothamnioii- Art habe ich, wie oben 
erwähnt wurde, eine nicht unbedeutende Menge Jod nach- 
Aveisen können. Vielleicht stehen diese verschiedenen Angaben 
hinsichtlich des Vorkommens von Jod damit in Zusammen- 
hang, dass die untersuchten Spermothamnion- Avten wirklich 
verschiedene Arten darstellen. 

Die Jodmengen, die von den Blasenzellen von Spermo- 
thamnion roseolum abgespalten werden, sind so gering, dass 
-sie für eine Färbung der Stärkekörnchen, die in den assi- 



8 ARKIV FÖR BOTAXIK. BAND 14:. NIO 5. 

milierenden Zellen dieser Alge vorkommen, gar nicht hin- 
reichend sind. 

An den Zellfäden von Spermothamnion roseolum, die in 
einen Tropfen mit Salzsäure angesäuerter Stärkelösung gelegt 
worden sind, beobachtet man oft eine Menge blauer Körnchen, 
die besonders reichlich an älteren Fäden vorkommen, und 
bisweilen so zahlreich sind, dass es scheint, als ob der ganze 
Faden mit einer blauen Hülle umgeben wäre. Die Unter- 
suchung lebender Algenfäden hat gezeigt, dass diese »blauen 
Körnchen» sich dann als »braune Körnchen» oder Körnchen- 
sammlungen darstellen, die der Aussenfläche der Zellwände 
anhaften. Bei Zusatz von Salzsäure werden diese braunen 
Körnchen sofort gelöst; in Essigsäure lösen sie sich nur 
langsam. Werden Algenfäden in einen Tropfen Stärkelösung 
gelegt, und lässt man dann vom Rande des Deckgläschens 
her Salzsäure zufliessen, ist es sehr leicht zu beobachten, wie j 
die Körnchen von der Salzsäure gelöst werden, und wie sich \ 
die Stärke in der Nähe der gelösten Körnchen blau färbt. 
Die Salzsäure spaltet demnach aus irgend einem Stoffe, der 
in den Körnchen vorkommt, Jod ab. Durch Essigsäure ge- 
lingt es nicht, oder nur in sehr geringen Mengen, Jod abzu- 
spalten. 

An den alten Fäden von Spermothamnion findet man 
regelmässig und nicht selten in grossem Individuenreichtum 1 
eine Diatomee, eine Cocco7ieis-ÅTt, die sich bei Behandlung 
mit salzsäuresaurer Stärkelösung mit einem blauen Saum 
umgibt. Man bekommt den Eindruck, als ob diese Cocconeis- 
Art in derselben Weise wie die Blasenzellen von Spermotham- 
nion Jod abspalten könnte. Die Coccoiieis-Art ist aber oft 
mit den oben erwähnten braunen Körnchen umgeben, und 
es ist leicht nachweisbar, dass nur diejenigen Individuen 
bei Behandlung mit salzsäuresaurer Stärkelösung einen blauen 
Saum aufweisen, die mit den »braunen Körnchen» versehen 
sind. 

Die oben erwähnten, jodabspaltenden, braunen Körnchen 
habe ich auch an den äusseren Zell wänden von Ceramium 
tenuissimum beobachtet. Auch die Cocconeis-Ari mit oder 
ohne jodabspaltende, braune Körnchen habe ich an dieser 
Alge wiedergefunden. 

Die »braunen Körnchen» werden von Alkohol weder ge- 
löst noch entfärbt, der jodabspaltende Stoff wird aber heraus- 



KYLIN, ÜBER DIE BLASENZELLEN EINIGER FLORIDEEN. 9 

gelöst. — Hinsichtlich der Herkunft der »braunen Körnchens 
kann ich nur so viel sagen, dass sie Detritus tierischer Art 
darstellen. 



3. Ceramium tenuissiimnii. 

Die Blasenzellen dieser Alge sind zum ersten Mal von 
Petersen (1908, S. 49 und 55) beobachtet worden. Sie 
werden von ihm als »besondere, nieren- oder herzförmige, in- 



¥ 




Fig. 3. Ceramium tenuissimum. a Rindengürtel mit Blasenzellen : fe Thallus- 

spitze mit jungen Blasenzellen ; c Zentralzelle mit Eiweisskrystallen ; d — / 

Blasenzellen mit Eiweisskrystallen — Vergr. a 210 mal; h — / 500 mal. 



haltsreiche, lichtbrechende, farblose Rindenzellen» beschrieben, 
die in einer Anzahl von 2 — 3 in den Rindengürteln vorkom- 
men. Sie enthalten grosse Mengen von Eiweisstoffen (werden 
von Millon's Reagens rot gefärbt), aber keine Florideen- 
stärke. Über die Entstehung und die Bedeutung dieser Zellen 
wird aber nichts gesagt. 

Die Beobachtung von Petersen, dass die Blasenzellen von 
Ceraminm tenuissimum Eiweisstoffe enthalten, ist vollkommen 



10 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 5. 

richtig. Im allgemeinen findet man in jeder Blasenzelle einen 
langgestreckten prismatischen Eiweisskrystall, nur in Aus- 
nahmefällen beobachtet man zwei oder drei zusammen in 
einer Blasenzelle. 

Die Anzahl der Blasenzellen in den verschiedenen Rinden- 
gürteln wechselt in hohem Grade. Bisweilen ist keine einzige 
vorhanden, in andern Fällen kann man bis zehn Stück zählen. 
Ist in den Rindengürteln eines Gabelzweiges nur je eine 
Blasenzelle vorhanden, liegt diese immer an der Aussenseite 
des Zweiges. Dies steht mit der Entstehung der ersten Blasen- 
zelle jedes Rindengürtels in Zusammenhang. 

Die Entstehung der ersten Blasenzelle eines Rindengürtels 
ist in der Figur 3 & zu sehen. Man sieht wie in einer jungen 
Rindenzelle auf der Aussenseite eines noch unentwickelten 
Rindengürtels ein Eiweisskrystall aufzutreten beginnt. Dieser 
wächst rasch; die Chromatophoren verschwinden, das Plasma 
wird zurückgedrängt, und der Eiweisskrystall füllt beinahe 
die ganze Zelle aus. Die Zelle ist in eine Blasenzelle umge- 
bildet. Später treten auch in anderen von den kleineren 
Rindenzellen Eiweisskrystalle auf, und damit ist die Bedingung 
für die Umwandlung einer Rindenzelle zur Blasenzelle gegeben. 

Eiweisskrystalle treten aber bei Cerammm tenuissimum 
nicht nur in den Blasenzellen, sondern auch in den grossen 
Zentralzellen auf, und zwar oft in einer nicht unbedeutenden 
Anzahl. Die Krystalle der Zentralzellen sind aber immer 
kleiner als die der Blasenzellen, und oft in Form von Doppel- 
pyramiden ausgebildet. In Fig. 3 c ist der untere Teil einer 
Zentralzelle mit einer grossen Anzahl Eiweisskrystalle abge- 
bildet. 

Die Blasenzellen von Ceramium tenuissimum enthalten 
kein Jod. 

Die Eiweisskrystalle spielen wahrscheinlich irgend eine 
ernährungsphysiologische Rolle, und es ist nicht unwahr- 
scheinlich, dass sie bei der Entwicklung der Sporen zum 
Teil wieder gelöst und verzehrt werden. Eine Angabe von 
Petersen, dass die Blasenzellen mit der Zeit zu verschwinden, 
oder verändert zu werden scheinen, scheint mir für diese 
Meinung zu sprechen. Da mir aber nur junge Exemplare 
zur Verfügung gestanden haben, habe ich selbst in dieser 
Beziehung keine Beobachtungen machen können. 



KYLIN, ÜBER DIE BLASENZELLEN EINIGER FLORIDEEN, 11 



4. Antithamiiioii pliimulu. 

Die Blasenzellen dieser Alge sind besonders genau von 
Nestler (1899, S. 1) studiert worden, und brauche ich des- 
halb in der Hauptsache nur auf die von ihm gegebene Be- 
schreibung und auf seine Abbildungen hinzuweisen. Nur 
einige Bemerkungen mögen hinzugefügt werden. 

Im obersten Teil der Blasenzellen findet man im allge- 
meinen einige kleine Chromathophoren, die in wenig Proto- 
plasma eingebettet liegen; übrigens sind sie mit einem farb- 
losen, stark lichtbrechenden Inhalt gefüllt. Bei schwächerer 
Vergrösserung erscheint der 
Inhalt homogen, bei stärke- 
rer Vergrösserung kommt aber 
eine eigentümliche feinkörnige 
Struktur zum Vorschein. 

Die Angabe von Xestler, 
dass der Inhalt der Blasen- 
zellen von eiweissartiger Natur 
sei, hat sich als richtig erwie- 
sen; Millon's Reasjens gibt eine 
rötliche Farbe. Jod habe ich 
nicht nachweisen können. 

Die Bedeutung dieser Bla- 
senzelle ist von verschiedenen 
Forschern in sehr verschiede- 
ner Weise beurteilt worden. 
Nägeli (1861, S. 379) erblickt 
in diesen Bildungen abortirte 

Sporenmutterzellen, während Cohx (1867, S. 41) sie als Gal- 
lenbildungen deutet, die von einer C hytr id i lun- Art, Ch. plu- 
mulce, verursacht werden. Nach Berthold (1882, S. 516) 
wären sie als Reservestoffbehälter aufzufassen, und Bruns 
(1894, S. 182) meint, dass die Blasenzellen bei AntitJiamnion 
curciatum »etwa Lichtsammler oder Dämpfer» vorstellen. 

Durch genaue Untersuchungen ist Nestler (1S99, S. 5) 
zu der Auffassung gekommen, dass die grossen Blasenzellen 
bei Antithamnion plumula vorherrschend der Nahrungsauf- 
nahme dienen. Für diese Auffassung spricht nach Nestler 
die Tatsache, dass die Blasenzellen arsenfreies Anilinblau und 




Fig. 4. Antithamnion plumula. Äste 
mit Blasenzellen. — Vergr. 500 mal. 



12 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 5. 

Tannin leicht aufnehmen, auch wenn diese Stoffe in unmerk- 
bar kleinen Mengen dem Meereswasser beigefügt werden. 1 

Nach einer neuerdings erschienenen Untersuchung von 
ScHUSSNiG (1914, S. 5) sollen die Blasenzellen als Schwimm- 
blasen dienen. Die Membran soll ausserordentlich wenig 
permeabel sein (vgl. die oben erwähnte Angabe von Nestler). 

Aus den oben erwähnten Angaben dürfte hervorgehen, 
dass wir hinsichtlich der Bedeutung der Blasenzellen von 
Antithamnion noch nichts Sicheres wissen. Ich bin leider 
auch nicht im Stande, etwas Sicheres darüber zu sagen, und 
da wir des Unsicheres schon genug habe, stehe ich gern von 
der Aufstellung einer neuen Vermutung ab. 



KYLIK, ÜBER DIE HLASENZELLEN EINIGER FLORIDEEN. 13 



Literaturverzeichnis. 

Beim'uolo, g., Über die Verteilung der Algeu im Golf von Neapel nebst 
einem Verzeichnis der bisher daselbst beobachteten Arten. — 

^ Mitteilungen aus der zoologischen Station zu Neapel, 3, Leipzig 
1882. 
Bruns, E., Beitrag zur Anatomie einiger Florideen — Ber. d. deutsch. 

bot. Ges., 12, Berlin 18Ü4. 
CoHN, F., Beiträge zur Physiologie der Phycochromaceen und Florideen. 

— Archiv für mikroskopische Anathomie, 3, Bonn 1867. 
Cramek, C, Physiologisch-systematische Untersuchungen über die Cera- 

miaceen. — Neue Denkschriften der allg. Schweiz. Ges. f. d. ges. 

Naturwiss., 20, Zürich 1863. 
GoLENKiN, M., Algologische Notizen. — Bull, de la soc. imp. des natura- 

listes de Moscou, n. sér. 8, 1894. 
KoLKwrrz, R., Beiträge zur Biologie der Florideen. — Wisseuscliaftl. 

Meeresuntersucliungen, N. F. 4, Abt. Helgoland, 1900. 
Molisch, H., Mikrochemie der Pflanzen, Jena 1913. 
Nägeli, C, Beiträge zur Morphologie und Systematik der Ceraminaceae. 

— Sitzungsber. der königl. bayrischen Akad. der Wissensch. zu 
München, 1, 1861. 

Nestler, A., Die Blasenzellen von Antithamnion plumula (Ellis) Thur. 
und Antithamnion cruciatum (Ag.) Näg. — Wissenschaftl. Meeres- 
untersuchungen, N. F. 3, Abt. Helgoland, 1899. 

Petersen, H. E., Danske Arter af Slsegten Ceramium (Roth) Lyngbye. 

— D. kgl. danske Vidensk. Selsk. Skrifter, 7 Rsekke, Naturvidensk. 
og Mathem., 5, Köpenhamn 1908. 

Robertson, D., Bonnemaisonia asparagoides C. Ag., that gave a blue 
stain to paper. — Transactions of the nat, hist. soc. of Glasgow, 
4, 1894. 

ScHussNiG, Br., Bedeutung der Blasenzellen bei der Gattung Antitham- 
nion. — Österreich, bot. Zeitschrift, 64, Wien 1914. 

Wille, N., Beiträge zur Entwickelunggeschichte der physiologischen 
Gewebesysteme bei einigen Florideen. — Nova acta acad. Leopold- 
Carol., 52, Halle 1887. 



Tryckt <len 1 februari 1915. 
Uppsala 191.'). Almq^vist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. 



ARKIV Füll BOTANIK. 

BAND 14. N:o 6. 



Einige neue südamerikanische Oxalis- Arten. 

Von 
VALENTIN NORLIND. 

Mit vier Tafeln. 
Mitgeteilt am 14. Oktober 1914 durch G. Lageeheim und C. Lindman. 



Unter den reichlichen brasilianischen Sammlungen des 
Regnellschen Herbars (in der botanischen Abteilimg des Na- 
turhistorischen Reichsmuseums zu Stockholm) ist auch die 
Gattung Oxalis gut vertreten, aber bisher nur teilweise be- 
arbeitet worden. In Linnaea (Band XXII, 1849) werden von 
Mi QUEL die Oxalideen der ältesten Kollektionen Regnell's 
(1840—48) erwähnt, und später hat A. Th. Fredrikson (in 
Bihang tili K. Svenska Vetenskapsakademiens Handlingar, 
Bd. 22, Afd. Ill, N:o 10) die 0.ra^z5- Arten der 1. Regnellschen 
Expedition bearbeitet. Seitdem ist indessen dieses Herbar 
durch eine grosse Anzahl Oxalis-Yovmen bereichert worden, 
und zwar hauptsächlich durch die von verschiedenen schwe- 
dischen Botanikern zusammengebrachten Sammlungen. Unter 
diesen enthält besonders die letzte Kollektion Dusen's (1908 
— 12) aus dem brasilianischen Staate Parana ein gut konser- 
viertes Material von Oxalis-Avten. Die Bestimmung dieser 
Sammlung war die nächste Veranlassung zu dem vorliegenden 
Aufsatz. In jüngster Zeit (Januar 1914) ist schliesslich eine 
grosse Sammlung brasilianischer Phanerogamen (vor allem aus 
S. Paulo) dem Herbar zugegangen, darunter auch einige 
Oxalideen. 

H Arkiv för botanik. Band 14. K:o G. I 



2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 6. 

Ich halte es hier für angemessen auch die älteren Samm- 
lungen des Herbars teilweise zu berücksichtigen, besonders 
sofern es sich um neue oder ungenügend bekannte Arten 
handelt. Freilich wurde ein nicht geringer Teil dieses Ma- 
terials schon vor mehr als zehn Jahren bearbeitet, leider aber 
ist von dieser Bearbeitung nichts publiziert worden. Dr. A. 
Th. Fredrikson war nämlich vor seinem allzu frühen Hin- 
scheiden (im Jahre 1905) mit einer Bearbeitung der Oxalideen 
des Regnelischen Herbars beschäftigt. Da er auch einige — 
mir zur Verfügung gestellte — Notizen hinterlassen hat, bin 
ich hier in der Lage, einzelne Ergebnisse der gründlichen 
Studien dieses Forschers mit zu veröffentlichen. So werden 
zwei von Fredrikson im Manuskript beschriebene, bisher 
nicht publizierte, neue Spezies hier unten besprochen. 

Da das mir zu Gebote stehende Material in manchen 
Fällen allzu gering war, kann ich hier nur einige bescheidene 
Beiträge zur Kenntnis der südamerikanischen Arten dieser 
vielförraigen Gattung liefern. Die Bestimmung der erwähnten 
Kollektionen, welche sämtlich dem Regnelischen Herbar an- 
gehören, hat in der botanischen Abteilung des hiesigen Reichs- 
museums stattgefunden. Um die Bestimmung kritischer Arten 
sicherzustellen, erwies es sich aber als notwendig Vergleichs- 
material von anderen Museen zu entlehnen. So habe ich aus 
dem Königl. Botanischen Museum zu Berlin leihweise eine 
Reihe von Originalexemplaren der in der Flora Brasil, be- 
schriebenen Oxalideen erhalten. Aus dem British Museum 
und dem Kew-Herbar sind mir auch einzelne Exemplare zur 
Verfügung gestellt worden. Den Herren Direktoren der ge- 
nannten Museen spreche ich hiermit für ihr bereitwilliges 
Entgegenkommen meinen tiefgefühlten Dank aus. In einem 
zweifelhaften Fall habe ich mich brieflich auch an Herrn 
Prof. Dr. R. Knuth mit einer Anfrage gewandt; für die 
gütigst erteilte, wertvolle Auskunft bin ich ihm zu aufrich- 
tigem Dank verpflichtet. 

Was die systematische Aufstellung der Oxalis-Arten an- 
belangt, habe ich mich im Wesentlichen an die in der Flora 
Brasil, von Progel gegebene Einteilung gehalten. 

Bei dieser Bearbeitung habe ich besonders nachstehende 
Werke benutzen können, die im Text abgekürzt zitiert werden : 

Arechavaleta 1901. J. Arechavaleta, Flora Uruguaya I, Anales del Mus. 
Nac de Montevideo, 1901. 



NORLIND, EINIGE NEUE SÜDAMERIKANISCHE OXALIS-ARTEN. 3 

Fbedrikson 1897. A. Th. Fredrikson, Die Oxalideen der ersten Regneli- 
schen Expedition, Bihang tili K. Svenska Vet.-Akad. Handlingar, Bd. 
22, Afd. III, N:o 10. Stockholm 1897. 

Hildebrand ISGü. Fr. Hildebrand, Über den Trimorphismus in der 
Gattimg Oxalic, Monatsber. der Königl. Preuss. Akad. der Wissen- 
schaften zu Berlin, Juni 1866. 

1884. Fr. Hildebrand, Die Lebensverhältnisse der Oxalis-Arten. Jena 

1884. 

MiQUEL 1849. F. A- G. Miquel, Oxalidaceae in »Plantae Regnellianae», 
Linnaea, Band 22, 1849. 

Prooel 1877. Aug. Progel, Oxalideae in Martius' Flora Brasiliensis, fasc. 
LXXIV, 1877. 



Oxalis L.^ 

Sect. Euoxys Prog. 

Ox. hispidula Zucc. — Progel 1877, p. 484. 

Brasil, civit. Rio Grande do Sul: Excolon. S:to Angelo, 
in campo, 1. 8. 1900, leg. M. Schwarzer. — Argentinae prov. 
Buenos Aires: Barracas al Sud, 16. 5. 1902, leg. S. Venturi 
sub num. 145. — Entré Rios: Concepcion del Uruguay, 
Jun. 1877, leg. P. G. Lorentz (Lorentz: Herbar. x4meri- 
canum. Flora Entreriana; i>Ox. Martiana Zucc.» errore quodam 
determinata). 

Der Trimorphismus dieser Art tritt an den Blüten der 
erwähnten Exemplare sehr deutlich hervor, indem sich lang-, 
mittel- und kurz-grifflige Formen oft in einem und demselben 
Spannbogen finden. Hildebrand hat von dieser Art nur die 
lang- und mittel-griffligen Formen bemerkt (Hildebrand 
1866, p. 359). 

Ox. biloba Fredrikson 1897, p. 5. 

Syn. Ox. bipartita St. Hil. f. majorina Arechaväleta 1901, p. 218. 

Brasiliae civit. Minas Geraes: Caldas, loco humido, 12. 
10. 1855, leg. Regnell sub num. III. 370 a.^ — Uruguay 
(loco natali accuratius haud indicato) leg. J. Arechaväleta.^ 



^ Den allgemein verwendeten Gattungsnamen Oxalis hat O. Ktjntze 
(in Rev. Gen. Plant. I, p. 90) aus Prioritätsgründen gegen den prä-Linnea- 
nischen Acetosella (Moehring, 1736) ausgetauscht. Durch dieses Verfahren, 
das nicht im Einklang mit den herrschenden Nomenklaturregeln steht, sind 
zahlreiche Synonymen entstanden, deren Aufzählung hier überflüssig sein 
dürfte. 

- Determinavit A. Th. Fredrikson. 



4 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 6. 

{'?0x. bipartita St. Hil. f. rnajorina Arech.» a collectore de- 
terminata) — Argentinae prov. Entré Rios: Delta, 21. 9. 
1906, leg. T. Stuckert sub num. 16247 (Ex Herb. Argentin. 
Stuckert). 

Über diese Art und ihre Synonyme hat Dr. Fredrikson 
(in einem hinterlassenen Manuskript) geschrieben: »Bei wie- 
derholter Durchmusterung habe ich gefunden, dass man eine 
strenge Grenze zwischen Ox. biloba und ihrer Varietät (var. 
trinervia Fredriks.) nicht ziehen kann. Darum dürfte es am 
besten sein die beiden Formen zu vereinigen. Hierzu habe 
ich auch Ox. bipartita St. Hil. f. majorina Arech. geführt. 
Sowohl die Beschreibung als das Exemplar aus dem Herbar 
Arechavaleta's stimmen nämlich mit Ox. biloba gut überein. 
Dass aber diese Spezies {biloba) nicht eine grosse Form der 
Ox. bipartita sein kann (wenigstens nach der strikten Auf- 
fassung dieser Art, vgl. St. Hilaire, Flora Bras. mer. I, p. 
125, tab. 25) dürfte wohl sicher sein. Unter den übrigen von 
Arechavaleta beschriebenen fünf bijxirtita-F ormen gibt es 
demnach auch keine, die sei es in der Gestalt oder in der 
Grösse der Blättchen der biloba ähnelt, oder die man als 
eine Zwischenform ansehen könnte. Die beiden Spezies sind 
besonders durch die Lappen der Blättchen hinreichend ver- 
schieden. Bei biloba ist nämlich die Gestalt der Lappen fol- 
gendermassen zu diagnostizieren: lobi oblongi, apice obtusi, 
10 mm. lati, 30 — 40 mm. longi. Bei bipartita haben indessen 
die Lappen der Blättchen folgende charakteristischen Merk- 
male: lobi lineares, valde cornuti, apice acutiusculi, l.fj — 2 mm. 
lati, 10 — 17 mm. longi.» 

Bezüglich der geographischen Verbreitung dieser Art 
(Ox. biloba) sind die oben erwähnten Exemplare von Inte- 
resse, weil sie das bisher bekannte Verbreitungsgebiet der 
Spezies wesentlich erweitern. Ox. biloba wäre damit aus ver- 
einzelten Standorten in den brasilianischen Staaten Minas 
Geraes und Rio Grande do Sul, sowie in Uruguay, Paraguay 
und Argentinien (Entre Rios) nachgewiesen. Es verdient 
vielleicht auch bemerkt zu werden, dass alle bisher unter- 
suchten Blüten dieser Spezies entweder der lang- oder der 
kurz-griffligen Form angehören. Die dritte, mittelgrifflige 
Form ist also im vorliegenden Material nicht angetroffen 
worden. Für die am nächsten stehende Art, Ox. bipartita 
St. Hil., ist aber der Trimorphismus schon von Hildebrand 



I 



NORLIND, EINIGE NEUE SÜDAMERIKANISCHE OXALIS-ARTKN. 5 

erwiesen (vgl. Hildebrand 1866, p. 358). Eh dürfte dem- 
nach wahrscheinlich sein, dass auch biloba den trimorphen 
Arten der Oattnng anzureihen ist, ol)wohl der Trimorphismus 
für diese Spezies bei dem spärlich vorhandenen Material noch 
nicht nachgewiesen ist. 

In der Originaldiagnose von Fredrikson sind (Vw. Früchte 
dieser Spezies als unbekannt angegeben (»fructus haud suppe- 
tunt», Fredrikson 1897, p. 5). Da indessen die oben er- 
wähnten Exemplare (aus Minas Geraes und Uruguay) mit 
gut entwickelten Früchten versehen sind, dürfte es ange- 
messen sein in dieser Hinsicht die Beschreibung Fredrikson's 
zu komplettieren, um so mehr als die Früchte dieser Art von 
denen der nahestehenden bipartita beträchtlich abzuweichen 
scheinen (vgl. Progel 1877, p. 484, über Ox. bipartita: »Cap- 
sula ovalis, glabra, calycem paullo superans, loculis 2—3- 
spermis»). 

Diagnosis Ox. bilobae a cl. Fredrikson data his notis 
augenda est: 

Pedicelli . . . sub anthesi erecti, postea divaricati . . . Cap- 
sula glabra, cylindrico-pentagona, apice rostrata, calycern 
persistentem cluplo superans, 8 — 12 mm. longa, 2 — 3 mm. lata, 
loculis 6 — 10-spermis. Semina parva, 1 mm. circ. longa, apice 
acutiuscula, 6-costata, transvcrsim rugosa, fulva. 

Ox. bialatii Fredrikson n. sp. in mscr. 

Tabula nostra 1, fig. 1. 

Euoxys. Bulbus solitarius, bulbillis sessilibus vel sub- 
sessilibus praeditus. Folia ternata, glabriuscula, petiohs gla- 
bris, 12 cm. circ. longis; foliola biloba, lobis divergentibus, 
ovato-oblongis, obtusis, marginibus exterioribus convexis, sub- 
tus margine punctis ferrugineis notata, basi obtusa (nervus 
medius 12 mm. longus; lobi 25 — 30 mm. longi, 10 — 12 mm. 
lati). Pedunculus 18 — 20 cm. longus, glaber, cymam multi- 
floram, primum dichotomam, deinde unilateralem gerens, 
bracteis oppositis, oblongis, acutis, membranaceis; pedicelli 
8 — 10 mm. longi, vix 0,5 mm. crassi. Sepala 5 mm. longa, 
oblonga, membranaceo-marginata, apice puberula, sub apice 
punctis 2, interdum etiam lineis 2, fuscis vel aurantiacis 
notata. Petala dorso pilosulo-subglabro, calycem 3 — 4plo 
superantia, 18 — 20 mm. longa, in sicco lilacina (»lilacina» 



6 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 6. 

MosÉN in schedula). Flores mesostyli. Filamenta filiformia, 
edentula, majora pilosiuscula. Styli filiformes, puberuli. Frue- 
tum unum tantum vidi, non satis maturum, 11 mm. longum, 
2 mm. latum, loculis 5— 6-spermis. 

Brasiliae civit. Minas Geraes: Caldas, prope Rio Verde, 
loco aprico, humido, 10. 10. 1873, leg. Hj. Mosén sub. num. 
441. — Caldas, 13. 11. 1866, leg. Regnell sub num. III. 
1755 (partim). 

Species Ox. bilobae Fredriks, et limosae Prog. proxime 
affinis; ab illa foliolis basi obtusioribus, lobis brevioribus, 
fere ovatis, pedunculo petiolum fere duplo superante praeci- 
pue differt; ab Ox. limosa Prog. forma foliolorum aliisque 
notis satis distincta. 



Ox. Dusenii Norlind n. sp. 

Tabula nostra 3, fig. 1. 

Euoxys. Bulbus solitarius, basi radicem fusiformem emit- 
tens, ovato-globosus, magnitudine nucis Avellanae minoris, 
squamis imbricatis, lanceolatis, apice acuminatis, trinervibus, 
exterioribus aridis, brunneolis, interioribus oarnosis, dilute 
aurantiacis. Folia ternata, omnia radicalia, 6 — 10 e quovis 
bulbo; petioli erecti, 6 — 8 cm. (interdum usque ad 12 cm.) 
longi, basi dilatati, pilis longis, distantibus hirsuti; foliola 
sessilia, 5 — 7 mm. longa, 10 — 12 mm. lata, ciliata, basi ad 
insertionem fasciculo pilorum munita, late obcordata, profunde 
emarginata vel potius subbiloba (lobis 8 — 12 mm. longis, 4 — 6 
mm. latis, divergentibus, obtusis), subtus plus minusve glauce- 
scentia et punctis ferrugineis margine tantum notata. Scapi 
complures e quovis bulbo, 10 — 12 cm. longi, folia superantes, 
sparse pilosi, cymam multifloram, primum umbelliformem, 
deinde subdicliotomam gerens. Pedicelli sub anthesi erecti, 
circ. 10 — 15 mm. longi, postea abrupte declinati et producti 
(usque ad 25 mm. longi), basi bracteolis membranaceis, fer- 
rugineo-punctatis, hirsutis muniti. Sepala 4 — 6 mm. longa, 
3 — 5-nervia, oblonga, obtusa vel subobtusa, ciliata, apice 
punctis aurantiacis (2 — 4) notata, dorso saepe lineola media 
atroviolacea praedita. Petala e basi cuneata, obovata, glabra 
vel subglabra (apice interdum brevissime ciliata), 12 — 16 mm. 
longa, calycem 3 — 4plo superantia, in sicco violacea vel 
lilacino-violacea. Flores trimorpbi. Stamina a basi fere ad 



NORLIND, EINIGE NEUE SÜDAMERIKANISCHE OXALIS-ARTEN. 7 

medium connata; filamenta longiora (in quavis forma) edon- 
tula, hirsuta, filamenta breviora vero glabra. Styli (in quavis 
forma) pilosi; stigmata subcapitata. Capsula hirsuta, apice 
rostrata, 8 — 10 mm. longa, 3 — 5 mm. lata, calycem persisten- 
tem plus duplo superans, loculis 6 — 8-spermis. Semina parva, 
rugosa, pallide ferruginea. 

Brasiliae civil. Parana (in altoplanitie) : Jaguariahyva, 
in campo, 26. 9. 1911, leg. P. Dusen sub num. 13051. 

Species habitu inter Ox. bipartitam St. Hil. et strigulo- 
sam Prog, quasi intermedia; ab hac statura majore, scapis 
multifloris et petalis longioribus, ab illa hirsutie totius plan- 
tae, foliolis subbilobis (non bipartitis), sepalis oblongis, plus 
minusve obtusis (non lanceolatis, nee acutis) praecipue differt. 



Ox. strigulosa Progel 1877, p. 484. 

Brasiliae civil. S. Paulo: Sorocaba, in campo, 2. 11. 
1912, leg. Alex. C. Brade sub num. 6102 (»Floribus roseis» 
Brade in sched.). 

Flores in speciminibus nostris distincte trimorphi (forma 
microstyla tantum a cl. Progel 1. c. descripta). 

Ox. obeordata Norlind n. sp. 

Tabula nostra 2, fig. 2. 

Euoxys. Radices complures, filiformes, e bulbo exeuntes. 
Bulbus solitarius, ovatus vel globosus, squamis exterioribus 
aridis, 3-nervibus, margine molliter pubescentibus, interiori- 
bus carnosis, glabris. Folia numerosa, radicalia, ternata; 
petioli erecti, laxe pilosi, 12—18 (raro usque ad 22) cm. longi; 
foliola sessilia vel brevissime pedicellata, plerumque 15 — 30 
mm. longa, 20 — 40 mm. lata (proportione 3: 4), obeordata, 
profunde emarginata, utrinque pilis adpressis pubescentia, 
margine punctis ferrugineis, vix conspicuis notata, supra 
virescentia, subtus pallidiora. Scapi complures (plerumque 
5 — 7) e quovis bulbo, 15—25 cm. longi, folia aequantes vel 
parum superantes, laxe pubescentes, cymam umbelliformem 
vel subdichotomam, 3 — 5-(raro usque ad 7-)floram gerentes; 
pedicelli erecti, circ. 15 — 25 mm. longi, post anthesin plus 
minusve declinati et usque ad 30 mm. longi, basi bracteolis 
.hirsutis praediti. Sepala 5 — 7 mm. longa, lanceolata, acuta, 



8 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 6. 

3 — 5-nervia, dorso puberula, apice miniato-punctata. Petala 
12 — 18 mm. longa, calycem 2 — 3plo siiperantia, dorso pilo- 
siuscula, in sicco albida (^dilutissime lilacina vel alba» Mo- 
SÉN in sohedula). Floras trimorphi. Staminum longiorum 
filamenta edentula, hirsuta, breviorum contra glabra vel sub- 
glabra. Styli dense pilosi, praesertim forraae macrostylae et 
mesostylae; stigmata capitata. Capsula brevissime pilosius- 
cula, apice rostrata, 12 — 17 mm, longa, 3—4 mm. lata, caly- 
cem persistentem 2 — 3plo superans, loculis circ. 7 — 9-sper- 
mis. Semina rugosa, ferrugineo-aurantiaca. 

Brasiliae civit. Minas Geraes: Serra de Caldas, Pedra 
Branca, loco humido, leg. Regnell 12. 10. 1855, 27. 10. 64, 
23. 6. 65, sub num. »I. 43>> (non contra collectio primaria, 
quae veram speciem Ox. Regndlii MiQ. in Linnaea 22, p. 545 
constituit). — Caldas, in ripa bumida amnis Rio Verde, leg. 
Hj. MosÉn, 30. 10. 1873, sub num. 436. 

Species ex affinitate Ox. Martianae Zucc, sed bulbo soli- 
tario (non composito), inflorescentia pauciflora, sepalis acu- 
tis, petalis pilosis, colore florum et forma foliolorum satis 
diversa. Etiam cum Ox. rupestri St. Hil. conferenda, a qua 
foliolis plus duplo majoribus, sepalis lanceolatis et petalis 
albidis praecipue differt. Ab. Ox. Begnellii MiQ. notis infra 
demonstratis longe recedit. 



Ox. limosa Progel 1877, p. 487. 

Brasiliae civit. Minas Geraes: Caldas, in ripa rivuli 
Ribeiräo dos Bugres, 1. 11. 1864, leg. Regnell sub num. 
III. 370 b. — Caldas, 20. 10. 1871, leg. Regnell sub num. 
III. 1755 (partim).^ — Civit. Parana: Inter Curityba et Pin- 
haes (in altoplanitie), ad marginem viae ferreae in arenosis, 
13. 11. 1909, leg. P. Dusen sub num. 8904. 

Flores in speciminibus nostris distincte trimorphi (forma 
microstyla tantum a cl. Progel 1. c. descripta). 

Die Spezies war bisher nur aus Minas Geraes bekannt, 
wo sie früher von Lindberg gesammelt worden ist (vgl. 
Progel 1877, p. 487). 



*■ Specimina e Minas Greraes a cl. Fbedrikson determinata. 



NORLIND, EINIGE NEUE SÜDAMERIKANISCHE OXALISARTEN. 9 

Ox. venialis Fredrikson n. sp. in mscr. 

Tabula nostra 1, fig. 2. 

Euoxys. Rhizoma squamosum (»bulbus rhizomaticus» 
HiLDEBRANDii), articulatum, squamis interior! bus crassis, im- 
bricatis, punctis ferrugineis, crebris notatis, exterioribus mao^- 
nis, fusco-nigrescentibus, membranaeeis, superioribus obtusis. 
Folia radicalia, ternata(?), in statu juvenili pilosa et punctis 
glandulosis notata, sub anthesi nondum evoluta, Scapi 11 — 17 
cm. longi, omnino glabri, cymam umbelliformem 5 — 6-floram 
gerentes; pedicelli glabri, basi bracteolis lanceolatis, mem- 
branaeeis, apice punctatis praediti. Sepala lineari-lanceolata, 
7 mm. longa, 1,5 mm. lata, membranacea, apice glandulis 
miniatis binis ornata. Petala cuneato-obovata, circ. 20 mm. 
longa, 5 mm. lata, glabra, in ' sicco ad basim albida, apice 
lilacina (»floribus rubris» R. E. Fries in schedula). Stamina 
omnia pistillo aut longiora (forma microstyla), aut breviora 
(forma macrostyla); filaraenta staminum longiorum (in quavis 
forma) ciliata, breviorum glabra. Ovarium elongato-ovatum, 
3 mm. longum, 1,5 mm. latum, glabrum; styli aut brevissimi 
(1 mm. longi), subpilosi, aut longissimi (4 mm. longi), ciliis 
sparsis muniti; stigmata subcapitata. 

Argentinae prov. Salta: San Lorenzo, prope oppidum, 
loco graminoso aprico, circ. 1,600 m. supra mare, 3.10. 1901, 
leg. Rob. E. Fries sub num. 605. — El Carmen, loco grami- 
noso aprico, 8.10. 1901, leg. idem, sub nam. 605. a. 

Species ex affinitate Ox. praecocis Prog., sed gcapis et 
sepalis glabris, inflorescentia pluriflora aliisque notis diversa. 

Ox. articulata Sav. var. sericea Prügel 1877, p. 488. 

Brasiliae chnt. Rio Grande do Sul: Quinta, prope oppi- 
dum Rio Grande, in silvula, 5.11. 1901, leg. G. O. Malme 
sub. num. 211 (Exp. II. Regnell.). 

Ox. Regnellii Miquel 1849, p. 545. — Prügel 1877, p. 485. 

Tabula nostra 1, fig. 3. 

Syn. Ox. triangularis St. Hil. var. lepida Progel in »Symbclae 
ad fl. Brasil, central, cognosc.» edit. Wabmtng, part. XXV, Vidensk. Medd, 
fra d. Xaturhist. Foren. (^Kjöbenhavn 1879 — 80) p. 20 (secund. specim. 
Warmingiaxa^ ab auctore determ., in Herb. Regnell.). 



10 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 6. 

Diagnosis a cl. Miquel data hoc modo corrigenda et 
augenda est: 

Rhizoma adscendens vel fere perpendiculare, articulatum, 
saepe ramosnm, 5 — 10 mm. crassum, squamis carnosis, im- 
bricatis, ferrugineo-punctatis, 3-nervibus munitum — igitur 
quod cl. Hildebrand »bulbus rhizomaticus» (»Rhizomzwiebel») 
apellavit. E rhizomate prodeunt tarn radices fibrillosae, quam 
interdum stolones filiformes, 4 — 7 cm. longi, apice bulbotu- 
bera parva (ut in Ox. linijlora Prog. — cfr. Fredrikson 
1897, p. 6) ferentes . . . Petala 12 — 18 mm. longa, e basi cu- 
neata, obovato-lanceolata, apice rotundata, glabra, in sicco 
pallide violacea vel lilacino-violacea (»lilacina» Mosén in 
schedula). Flores trimorphi. Filamenta longiora (in quavis 
forma) edentula, hirsuta; styli formae macrostylae et meso- 
stylae filiformes et pilosi, formae microstylae contra glabri 
et plus minusve divaricati. Capsula glabra vel subglabra, 
calycem duplo superans, 12 — 15 mm. longa, 3 — 4 mm. lata, 
apice rostrata, loculis poiyspermis; semina rugosa, pallide 
ferruginea. 

Brasiliae civil. Minas Geraes: Caldas, leg. Regnell sub 
num. I. 43 (collectio primaria, ab auctore citata). — Caldas, 
prope amnem Rio Verdinho, 30.10. 1873, leg. Mosén sub 
num. 439; Caldas, in ripa subhumida amnis Rio Verde, 20. 10. 
1873, leg. idem sub num. 438; ibidem 10. 10. 73, leg. idem 
sub num. 440. — Civil. S. Paulo: Serra de Caracol, ad rivu- 
lum silvae primaevae, 30. 12. 1873, leg. Mosén sub num. 1177. 
— Civil. Parana: Ponta Grossa, in fruticetis, ad marginem 
silvulae, 1. 3. 1910, leg. P. Dusen sub num. 9560; Jaguaria- 
hyva, in silvula, 27.9. 1911, leg. idem sub num. 13046. 

v. catliarinensis N. E. Brown in The Gardeners Chronicle 
Jan. 1887, p. 140 (pro specie). 

Differt a forma typica petalis paulo longioribus (usque 
ad 20 mm.) et pure albis, ad basim tamen maculis viridibus 
notatis. Ceterum formae primariae valde similis et species 
propra vix habenda. 

Brasiliae civil. Parana: Inter Sengés et Fabio Rego, in 
campo, 11. 12. 1910, leg. P. Dusen sub num. 11032. — Civil. 
S:a Catharina: Herval, ad marginem viae ferreae, nee non 
in silva primaeva, 8.6. 1911, leg. P. Dusen, sub num. 11896. 



I 



NORLIND, EINIGE NEUE SÜDAMERIKANISCHE OX ALIS ARTEN. 1 1 

(Specimina a cl. Sp. Moore sub num. 967 e Matto Grosso 
reportata etiam hue pertinent). 

Ab Ox. obcordata nob. (vide supra) rhizomate squamoso 
(»bulbo rhizoraatico»), foliolis triangularibus et petalis glabris 
longe recedit. Ab Ox. oxyptera Prog., cui proxime af finis, 
forma foliolorum et inflorescentia pauciflora praecipue differt. 



Ox. oxyptera Progel, 1877, p. 489. 

Brasiliae civit. Parana (in altoplanitie) : Jaguariahyva, 
in silvula, 22. 10. 1910, leg. P. Dusen sub num. 10469. 

Diese Spezies war bisher nur aus den brasilianischen 
Staaten Minas Geraes (gesammelt von Sellow) und S. Paulo 
bekannt. 



Ox. bisecta Norlind n. sp. 

TaVjula nostra 2, fig. 1. 



f Euoxys. Rhizoma (»bulbus rhizomaticus» — cfr. Hilde- 
brand, 1884, p. 22) articulatum, fragile, 4— 10 mm. crassum, 
squamis carnosis, ferrugineo-punctatis. Folia radicalia, ter- 
nata; petioli plus minusve erecti, 6 — 8 cm. longi, glabri et 
infima parte purpureo-colorati; foliola sessilia, profunde bi- 
partita vel fere bisecta (nervus medius circ. 3 — 4 mm. longus), 
lobis divergentibus, subobtusis, 12—20 mm. longis, 3—5 mm. 
latis (proportione 4:1), subtus punctis ferrugineis margine 
tantum notata, basi ad insertionem fasciculo pilorum munita, 
ceterum glabra. Scapi 10—12 cm. longi, folia haud paulo 
superantes, glabri, cymam umbelliformem vel subdichotomam, 
4— 6-floram gerentes; pedicelli erecti, 15—20 mm. longi, post 
anthesin plus minusve declinati, basi bracteolis ferrugineo- 
-punctatis praediti. Sepala 4—5 mm. longa, oblonga, 5 — 7- 
nervia, subobtusa, glabriuscula, sub apice lineolis ferrugineis 
(5—7) notata. Petala 16—18 mm. longa, calycem 3— 4plo 
superantia, dorso pilosulo-subglabra, in sicco violacea vel 
lilacino-violacea. Flores trimorphi. Staminum longiorum fila- 
menta edentula, pilis laxis, crispulis vestita; styli crispo- 
pilosi (in quavis forma); stigmata subcapitata. Capsula bre- 
vissime pilosula vel subglabra, 12—16 mm. longa, calycem 
persistentem 3plo superans, loculis polyspermis; semina parva, 
rugosa, dilute aurantiaca. 



1 



12 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 6. 

Brasiliae civit. Parana (in altoplanitie): Jaguariahyva, 
in campo, ad marginem silvulae, leg. P. Dusen 25. 10. 1910, 
sub num. 10442. 

Species ex affinitate Ox. Regnellii Miq. et oxypterae Prog., 
sed habitu, forma foliolorum aliisque notis valde distincta. 

Ox. liiiiflora Progel, 1877, p. 489. — Fredrikson, 1897, p. 6. 

Brasiliae civit. Parana (in altoplanitie): Itaperussu, in 
silvula, 17. 11. 1908, leg. P, Dusen sub num. 7171. 



Sect. Trifoliastrum Prog. 

Ox. chrysaiitha Progel, 1877, p. 491. 
y. pusilla Progel, 1877, p. 491. 






Brasiliae civit. S. Paulo: Serra da Cantareira, ad mar 
ginem viae, in dumetis, Dec. 1911, leg. Alex. Curt Bradi 
sub num. 6103. — Civit. Parana (in altoplanitie): S. JoäOj 
ad marginem viae ferreae, 21. 3. 1910, leg. P. Dusen sul 
num. 9366. 

Ox. refracta St. Hil. — Progel, 1877, p. 492. 

Argentinae prov. Tucuman: S:a Ana, Novemb. 1902, leg 
G. A. Baer sub num. 94. 



Ox. myriophylla St. Hil. — Progel 1877, p. 493. 

Brasiliae civit. S. Paulo: Sande, in campo, Novemb 
1911, leg. Alex. C. Bräde sub num. 5580. — Civit. Parana 
(in altoplanitie): Jaguariahyva, in campo, 5. 2. 1910, leg. 
P. DusÉN sub num. 9203; ibidem, 9. 10. 1911, num. 13152; 
Curityba, in campo, 20. 10. 1908, num. 6917. 



Ox. GlazioTiaiia Progel, 1877, p. 494. 

Brasiliae ciint. Rio de Janeiro: Serra do Itatiaya, 2250 
m. s. m., in campo suffruticoso, 4. 6. 1913, leg. A. C. Brade 
sub num. 6370. 



II 



I 



NORLIND, EINIGE NEUE SÜDAMERIKANISCHE OX ALISARTEN. 13 



Ox. villosa Progel, 1877, p. 495. 



Brasiliae civil. Minas Geraes: Caldas, in ripa rivuli 
uiubrosi, 23. 10. 1847, leg. Regnell, sub num. I. 42 (a cl. 
MiQUEL errore quodam »Ox. refracta St. Hil.» determinata 
— cfr. Miquel 1849, p. 546); Caldas, ad rivulum campestre, 
urabrosura, 30. 10. 1873, leg. Hj. Mosén sub num. 434; ibidem, 
in ripa humida umbrosa amnis Rio Capivary, 10. 5. 1874, leg. 
Mosén sub num. 1820; ibidem, in ripa amnis Rio Verde, 
30. 10. 1873, leg. Mosén, sub num. 435; ibidem, in silvula, 
Aug. 1854, leg. G. A. Lindberg sub num. 297. a; »Minas 
Geraes» (loco accuratius baud indicato) leg. Widgren, sub 
num. 482. 

Ox. sul)Tillosa Norlind n. sp. 

Tabula nostra 3, fig. 2. 

Trijoliastrurn. Caulis tenuis, herbaceus vel plus minusve 
suffruticosus, teretiusculus, procumbens vel subadscendens, 
basi ad insertiones foliorum radicans, ramosus, pilis brevibus 
subadpressis vel patulis vestitus. Folia ternata, estipulata; 
petioli basi articulata, pubescentes, graciles, vulgo 3 — 4 cm. 
longi; foliola membranacea, brevissime petiolulata, late ob- 
cordata, apice profunde emarginata, lobis rotundatis, 12 — 15 
mm. longa, 15 — 20 mm. lata (nervo medio 8 — 10 mm. longo), 
supra obscure virescentia et sparse pilosa, subtus pallidiora, 
dense et adpresse hirsuta. Pedunculi axillares, hirtelli, 3 — 4 
cm. longi, petiolum superantes, cymam umbelliformem, 3 — 5- 
floram gerentes; pedicelli usque ad 1 cm. longi, dense hir- 
suti, basi bracteolis lanceolatis, pilosis muniti. Sepala 4 — 5 
ram. longa, 3 — 5-nervia, elongato-lanceolata, apice obtusa vel 
obtusiuscula, dense hirsuta. Petala 10 — 14 mm. longa, caly- 
cem 2 — 3plo superantia, apice rotundata, glabriuscula, in 
sicco albida vel potius pallide ochroleuca. Flores (in speci- 
minibus nostris) mesostyli. Filamenta edentula, pilosa. Styli 
filiformes, hirsuti; stigmata subcapitata. Fructus baud sup- 
petunt. 

Brasiliae civil. Parana (in altoplanitie): Therezinha, in 
silvula, 21. 1. 1911, leg. P. Düsen, sub num. 11285. 

Species (e sect. Clematodes R. Knuth in Engl. Jahrb. 
Bd. 50, Supplem., 1914, p. 220) habitu Ox. villosae Prog, baud 



14 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 6. 

dissimilis, sed pubescentia parciore, foliolis profunde emar- 
ginatis, sepalis plus minusve obtusis et floribus albidis (non 
flavis) imprimis differt. 

Ox. Lepatica Norlind n. sp. 

Tabula nostra 3, fig. 3. 

Trifoliastrum {?). Caulis herbaceus, ramosus, teretiusculus, 
decumbens, ad nodos radicans, glaber vel potius glabrescens, 
purpureo-coloratus. Folia ternata, estipulata; petioli 4—8 
(raro usque ad 11) cm. longi, basi articulati et ibi pilis his- 
pidis praediti, ceterum glabrescentes et plus minusve pur- 
pureo colorati; foliola subcoriacea, petiolulata, late obovato- 
obcordata (saepe fere orbicularia), apice retusa vel subemar- 
ginata, basi ad insertionem hispida, 2 — 3 cm. longa, 3 — 4 cm. 
lata, discoloria, supra virescentia, subglabra, subtus hepatico 
vel atropurpureo colorata, glabriuscula, margine contra pal- 
lide virentia et ciliata. Pedunculi axillares, glabrescentes, 
2 — 3 cm. longi, dimidium petioli vix aequantes vel parum 
superantes, cymam subdichotomam vel umbelliformem, 3 — 5- 
floram gerentes; pedicelli 1 — 1,5 cm. longi, hirtelli, basi et 
medio bracteolis oppositis, ciliatis muniti. Sepala circ. 4 — 5 
mm. longa, ovato-lanceolata, 5-nervia, apice acuta, dorso et 
margine dense hirsuta. Petala 10 — 12 mm. longa, calycem 
plus duplo superantia (colore ignoto, nam in speciminibus 
nostris f lores emarcidi). Flores microstyli. Staminum lon- 
giorum filamenta edentula, pilosa, breviorum vero glabra. 
Styli a basi usque ad medium (vel ultra) connati, apice 
liberi, divaricati, hirsuti, in speciminibus nostris 3 — 4 (an 
abortus causa?); stigmata subcapitata; ovula in loculis ovarii 
singula. Capsula et semina ignota. 

Brasiliae civit. Parana (in altoplanitie): Itaperussü, ad 
marginem silvulae, leg. P. Dusen, 18. 11. 190S, sub numeris 
7073, 7140. 

Habitu et plurimis notis Ox. hifrontis Prog, proxime 
af finis esse videtur, sed colore purpureo et glabrescentia fere 
totius plantae, petiolis plus duplo longioribus et foliolis ma- 
joribus haud sessilibus praecipue differt; ob numerum stylo- 
rum vero (3 — 4, non 5) valde peculiaris et quoad affinitatem 
dubia. 



NORLIND, EINIGE NEUE SÜDAMERIKANISCHE OXALISARTEN. 15 



Sect. Tliamnoxys Prog. 

Ox. Zuccariuiana Steudel, Nomenclat. botan. 
II (1841), p. 242. 

"Syn. Ox. linearis Zucc. — Progel, 1877, p. 497; (non Ox. linearis 
Jacq. ex Afr. austr.). 

Argentinae territor. Mis i o nes: Posadas, Loreto, in campo 
arenoso, 26. 1. 1908, leg. E. L. Ekman (sina numero). 

Neu für Argentinien. (Bisher nur aus »Brasilia meridio- 
nalis» und Paraguay bekannt.) 



Ox. delicata Pohl — Progel, 1877. p. 498. 

Brasiliae civil. Mat t o Grosso: Palmeiras, in umbra silvae 
primaevae, 16. 12. 1893, leg. Lindman sub num. A. 2591, 
Exped. I. RegnelL; Cuyaba, in ripa arenosa rivuli, loco um- 
broso, 9. 6. 1902, leg. Malme sub num. 2522 b, Exped. II. 
Regnell. 

Diese Spezies war bisher nur aus dem brasilianischen 
Staate Goya/ bekannt. 



Ox. glaucescens Norlind n. sp. 

Tabula nostra 4, fig. 2. 

Thamnoxijs. Caulis herbaceus, basi plus minusve suffru- 
tescens, teretiusculus, procumbens, radicans, ramosissimus, 
ramulis pilosis praeditus, ceterum glabrescens. Folia ternata, 
estipulata; petioli filiformes, basi articulati, cire. 1,5 — 2 cm. 
longi, pilis longis, albidis hirsuti ; foliola membranacea, late 
obovato-obcordata, apice retusa vel emarginata, utraque pa- 
gina pilosa et plus minusve glaucescentia (unde nomen), ple- 
riimque 8 — 12 mm. longa, 12 — 15 mm. lata, lateralia paulo 
minora et brevissime petiolulata, a terminali distincte remota. 
Pedunculi axillares, bibracteati, pilosi, circ. 1 — 1,5 cm. longi, 
petiolum vix aequantes, apice bifidi, cymam paucifloram ge- 
rentes; pedicelli sepalis breviores. Saepala (praesertim post 
anthesin) plus minusve hyalina, ovato-lanceolata, apice acuta, 
3 — 4 (post anthesin usque ad 6) mm. longa, obsolete 5 — 7- 
nervia, hispida. Petala circ. 6 — 8 mm. longa, calycem duplo 



16 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 6. 

superantia, apice rotundata, glabra, in sicco pallide fla- 
vescentia (of lores lutei» Malme in scliedula). Flores in speci- 
minibus nostris longistyli. Staminum longiorum filamenta 
pilosula, infra medium denticulata, breviorum contra glabra. 
Styli erecti, filiformes, hirsuti; stigmata subcapitata. Capsula 
quinqueloba, calycem auctum vix superans, pilosa, loculis 
monospermis, semina rugosa, fulvescentia. 

Brasiliae civit. Cearå: Ipu, 15. 3. 1910, leg. Alb. Löf- 
GREN sub num. 199. — Civit. Måtto Grosso: Corumbä, in 
silva clara reg. calcareae, praesertim locis glareosis, paulo 
ante flammis vexatis, 6. 4. 1903, leg. Malme sub num. 3047, 
Exped. II. Regneli. 

Species (e subsect. Lotophyllum Prog.) Ox. diffusae Pohl. 
proxime affinis esse videtur, sed foliolorum forma et Capsula 
loculis monospermis aliisque notis satis distincta. 

Ox. pliysocalyx Zucc. — Progel, 1877, p. 510. 

Brasiliae civit. Måtto Grosso: Cuyabå, loco subaperto, 
glareoso, in »cerrado» subruderali, leg. Malme, 7. 11. 1902, 
sub num. 2578; 19. 11. 1902, sub num. 2578. a. (Exped. II. 
Regnell,). — Hue pertinet etiam: Exped. I. Regnell. Phane- 
rogamae num. 1176 (leg. Malme in Matto Grosso), a cl. K. 
Schumann in Fredrikson, 1897, p. 10 »Ox. hirsutissima 
Zucc.» errore quodam determinata. 

Die Spezies war bisher nur aus Goyaz und Minas Geraes 
bekannt. 

Ox. hirsutissima Mart, et Zucc. — Progel, 1877, p. 512. 

Syn. Ox. fulva St. Hil. Fl. Bras. mer. I, p. 115. 

Brasiliae civit. Minas Geraes: Uberava, 30. 10. 1848, 
Passos, 14—19. 8. 65. — Civit. S. Paulo: Casa Branca 18. 
10. 55, leg. Regnell sub num. III, 366 et S. Joäo de Boa 
Vista, prope oppidum, in campo Triste, 5. 12. 1875, leg. 
MosÉN sub num. 4057. 



Ox. praetexta Progel, 1877, p. 513. 

Tabula nostra 4, fig. 1. 

Determinatio a cl. R. Knuth benigne affirmata. 



NORLINU, EINIGE NEUE SÜDAMERIKANISCHE OXALISARTEN 17 

Brasiliae civil. Paraiui (in altoplanitie): Villa Velha, in 
campo, 2G. 11. 1908, \e^. W Düsen sub num. 7202. 

Diagnosis Ox. praetextae a cl. Prooel I. c. data hoc modo 
corrigenda et augenda est: 

. . . Petala in sicco lilacino — violacea vol saturate vio- 
lacea (non vero lute.a). 

. . . Styli aut brevissimi, divaricati et glabri (forma micro- 
styla), aut intermedii, erecti et liirsuti (forma mesostvla). 
Capsula stcllato-quinqueloba, pilis ferrugineis dense hirta, 
calycem vix superans, loculis monospermis. Semina 4 — 5 mm. 
longa, rugosa, fulvescentia. 

Diese Spezies war angeblich bisher nur von Sellow (in 
»Brasilia meridionalis») gesammelt, ohne näher bekannten 
Standort. 



Figurenerklärung. 
Tafel 1. 

(Natürliche Grösse.) 

Fig. 1. Oxalis bialafa Fredrikson u. sp. (Siehe S. 5). 
»2. » vernalis » » » ( » » 9). 

» 3. » Regnellit Miq. (aus Minas Geraes, siehe S. 9). 

Tafel 2. 

(Natürliche Grösse.) 

Fig. 1. Oxalis hisecta Norlixd u. sp. (Siehe S. 11). 
»2. » ohcordata Norlind n. sp. (Siehe S. 7). 



Tafel 3. 

(Natürliche Grösse.) 

Fig. 1. Oxalis Dusenii Norlind n. sp. (Siehe S. 6). 
» 2. subvillosa Norlind n. sp. ('Siehe S. 13). 
» 3. Jiepatica Norlixd n. sp. Blatt. (Siehe S. 14). 

Tafel 4. 

(Natürliche Grösse.) 

Fig. 1. Oxalis praetexta Prog. (aus Parana, siehe S. 16). 
» 2. » glaiicescens Norlixd n. sp. (aus Matte Gi'osso, siehe 

S. 15). 

Arkiv för botanik. Band 14. N:o 6. 2 



18 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 6. 



Regrister. 

(Synonyme sind kursiv gedruckt.) 
Oxalis 



articulata Sav. v. sericea Pkog. 9. 

bialata Fredrikson n. sp. 5. 

biloba » 3. 

bipartita St. Hil. i. majorina Arech. 3. 

bisecta Norlind n. sp. 11. 

catharinensis N. E. Brown 10. 

chrysantha Prog. v. pusilla Prog. 12. 

delicata Pohl 15. 

Dusenii Norlind n. sp. 6. 

fulva St. Hil. 16. 

glaucescens Norlind n. sp. 15. 

Glazioviana Prog. 12. 

hepatica Norlind n. sp. 14. 

hirsutissima Mart et Zucc. 16. 

hispidula Zucc 13. 

limosa Prog. 8. 

linearis Zucc. 15. 



liniflora Prog. 12. 
myriophylla St. Hil. 12. 
obcordata Norlind n. sp. 7. 
oxyptera Prog. 11. 
physocalyx Zucc 16. 
praetexta Prog. 16. 
refraeta St. Hil. 12. 
Regnellii Miq. 9. 

» » v. catharinensis (N. G- 

Brown) Norlind nov. comb. 10. 
strigulosa Proq. 7. 
subvillosa Norlind n. sp. 13. 
triangularis St. Hil. v. lepida Prog. 9. 
vernalis Fredrikson n. sp. 9. 
villosa Prog. 13. 
Zuccariniana Steud. 15. 



Tryckt den 22 februari 1915. 



Uppsala lair). Almqvist & Wiksells Bcktryckeri-A.-B. 



ARKIV FÖR BOTANIK. Ihmd 14. N:o «i. 




S 

£' 



T;if. 1. 






ARKIV FÖR BOTANIK. Band 14. N:o 6. 




1. Oxalis bisecta Norlind n. sp. 



Taf. 2. 




9 Cedcrquists Ornf. A.-li., Stlilm. 



!. Oxalis obcordata Norlind n. sp. 



ARKIV FÖR BOTANIK. Band 14. N:o 6. 




1. Oxalis Dusenii Xorlind n. sp. — 2. Oxalis siibv: 



Taf. i. 




1 Norlind n. sp. — 3. Oxalis hepatica Norlind n. sp. 



Cedeniulsts Graf. A.-B., Sthlm. 



ARKIV FÖR BOTANIK. B.ind 14. N o 6. 




v^- 



1. O.xalis praete.xta Prog. — 2. 



Tai. 4. 



./ 




4 




dis glaucescens Norlind n. sp. 



Cederquists Gr.if. A.-B., Sthlm. 



ARKIV FÖR BOTANIK. 

BAND 14. N:o 7. 



Über den Bau des Gynäceums bei P«ariiiariuiii. 



Von 
H. O. JUEL. 

.^[iL (i Figuien im Texte. 
Vorgelegt am 28 October 1914. 



Die Gattung Parinarium Aubl. gehört zu den Chryso- 
balanoideen, welche von den meisten Verfas.sern als eine ün- 
terfamilie der Rosacese behandelt werden. Es wird allgemein 
angenommen, dass diese Abteilung mit den Prunoideae sehr 
nahe verwandt sei. Zwar sind die Blüten bei der Mehrzahl 
der Chrysobalanoideen-Gattungen mehr oder weniger zygo- 
morph. andere, wie z. B. Chrysobalanus, sind aber ebenso 
actiuomorph wie Prunus. Was die Chrysobalanoideen von 
den Prunoideen unterscheidet, ist der Bau des Gynäceums: 
die Prunoideen haben einen terminalen Griffel und hängend- 
epitrope Samenanlagen, die Chrysobalanoideen haben einen 
grundständigen Griffel und aufrecht-epitrope Samenanlagen. 
In Bezug auf diese Merkmale scheint aber die Gattung Prin- 
sepia unter den Prunoideen einen Übergang zu dem Chryso- 
balanoideen-Typus zu bilden. Das junge Gynäceum hat näm- 
lich im Wesentlichen denselben Bau wie bei anderen Prunoi- 
deen, während des Reifens wird aber der Fruchtknoten 
einseitig stärker vergrössert, der Griffelansatz rückt dabei 
tief abwärts, und die Samenanlagen werden mehr oder we- 
niger aufsteigend. 

Die bisher bekannten Tatsachen scheinen also für eine 
recht nahe Verwandtschaft zwischen den Chrysobalanoideen 

Arkiv för botanik. Band Ii. N:o 7. 1 



2 ARKIV FÖR BOTANIK, BAND 14. N:0 7. 

und den Prunoideen zu sprechen. Um so unerwarteter müssen 
die unten hervorgelegten Resultate erscheinen, denn ich werde 
hier erweisen, dass bei der Chrysobalanoideen-Gattung Pari- 
narium das Gynäceum einen vom Prunoideen-Typus grund- 
verschiedenen Bau hat, indem es synkarp ist. 



Die Studien über Rosaceen, die ich vor mehreren Jahren 
unternahm, hatten vor Allem den Zweck zu untersuchen, ob 
der endotrope Verlauf des Pollenschlauches, welchen Murbeck 
bei Alchemilla arvensis entdeckt hatte, in dieser Familie weiter 
verbreitet sei. Allmählich habe ich aber die Aufgabe etwas 
weiter gefasst, indem ich die Morphologie der Samenanlagen 
und des Gynäceums überhaupt bei so vielen Gattungen als 
möglich innerhalb der Familie untersuchen möchte. Leider 
ist es sehr schwierig von vielen Typen geeignetes Material zu 
bekommen. Es war mir daher sehr erfreulich, als mein Freund 
D:r R. E. Fries mir Alkoholmaterial von zwei Parinarium- 
Arten, die er im tropischen Afrika gesammelt hatte, zur Un- 
tersuchung überliess, und ich bin ihm für dies Entgegen- 
kommen zum grossen Dank verpflichtet. Es wird vielleicht 
lange dauern, ehe ich meine übrigen Rosaceenstudien zu einem 
Abschluss bringen kann, die kleine Untersuchung über Pari- 
narium will ich indessen für sich jetzt veröffentlichen, da 
das Resultat derselben vielleicht ein allgemeineres Interesse 
beanspruchen kann. 

Untersucht wurden zwei Arten von Parinarium, nämlich 
P. curateUijolium Planch, var. fruticulosum R. E. Fries und 
P. hanqweolense R. E. Fries. ^ Das Material beider Arten 
war von D:r Fries am Bangweolo-See im nördlichen Rhodesia 
eingesammelt und in Alkohol aufbewahrt. 

Bei P. curateUijolium var. fruticulosum ist der Frucht- 
knnt( n durch eine falsche Scheidewand in zwei Fächer geteilt, 
der n jede eine aufrechte epitrope, das Fach ganz ausfüllende 
Samenanlage enthält. Ein medianer Längsschnitt durch das 
Gynäceum (Fig. l a) zeigt, dass die Scheidewand so voll- 
ständig wie möglich ist, nur am Boden findet sich eine 



^ Beschrieben in Fedde's Repertorium, XII 1913, p. 540. P. curatelli- 
folium ist auch unter dem Numen P. mohola Oliv, bekannt. 



JÜEL, ÜBER DEN BAU DES GYNÄCEUMS BEI PARINARIUM. 3 

schmale, nach oben konvexe Spalte, durch welche die beiden 
Fächer mit einander kommunizieren. Man ersieht an diesem 
Schnitte, dass die Basigynie sehr ausgeprägt ist, Griffel und 
Fruchtknoten hängen nur durch eine sehr niedrige Partie 
zusammen. Im Griffel erblickt man einen ziemlich dicken 




zentralen Strang von leitendem Gewebe, der sich am Grunde 
horizontal krümmt und in die basale Spalte des Fruchtknoten- 
raums mündet. 

Ein anderer Schnitt aus derselben Schnittserie, der durch 
das eine Fach des Fruchtknotens geht (Fig. 1 b), zeigt die 
eine Samenanlage in Längsschnitt. Sie füllt den Raum im 



4 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 7. 

Fruchtknoten vollständig aus, und von obturatorartigen 
Wucherungen ist nichts zu sehen. Das innere Integument ist 
verlängert, so dass es durch die Mündung des äusseren hervor- 
tritt und den Boden berührt. Eine Mikropyle ist vorhanden. 

Der Griffel endet mit einer stumpfen Narbe, die aus drei 
kurzen Lappen besteht, welche mit einer Schicht von ziem- 
lich grossen, umgewendet eiförmigen und plasmareichen Zellen 
bekleidet sind. 

Am unteren Ende zeigt der Griffel eine deutliche An- 
schwellung. In dieser wird man eine kleine Spalte gewahr, 
die nur eine geringe Ausdehnung hat, weil sie nur an ein 
paar Schnitten in der Serie zu finden ist. In einem anderen 
Schnitte derselben Serie, der in einer entsprechenden Ent- 
fernung von der Medianebene durch das andere Fruchtknoten- 
facli geht, gewahrt man eine ähnliche Spalte. In der Ver- 
mutung, dass diese Spalten irgendwo ausmünden müssten, 
suchte ich sie weiter zu verfolgen, dies zeigte sich aber an 
den Längsschnitten unmöglich. Querschnitte von jungen 
Blüten gaben aber die gewünschte Erläuterung hierüber. 

Zur Orientierung sei zuerst daran erinnert, dass in einer 
Parinarium-Blüte der Blütenboden an der dorsalen Seite aus- 
gehöhlt ist. Am ventralen Rande dieser Aushöhlung steht 
das Gynäceum, der Griffel ist an der dorsalen Seite des 
Fruchtknotens inseriert. Einer Serie von Querschnitten durch 
eine junge Blüte von P. curat elli folium können die folgenden 
Tatsachen entnommen werden. Die Narbe besteht aus drei 
kurzen Lappen. Diese Dreiteiligkeit setzt sich im Griffel 
fort, denn er ist fast seiner ganzen Länge nach durch drei 
Furchen in drei Partieen geteilt. Ein Querschnitt, der den 
Fruchtknoten etwa in halber Höhe durchschneidet (Fig. 2 a), 
zeigt, dass eine dieser Partieen gegen den Fruchtknoten schaut. 
In der Mitte jeder Partie verläuft ein Gefässbündel, im Zentrum 
des Griffels liegt das leitende Gewebe. 

Ein Querschnitt an dem Niveau, wo der Griffel sich mit 
dem Fruchtknoten vereinigt, ist in Fig. 2 b dargestellt. Die 
gegen den Fruchtknoten schauende Partie des Griffels ist mit 
jenem verwachsen. Die beiden anderen, die noch selbständig 
sind, tragen je einen kleinen seitlichen Auswuchs. Diese 
Auswüchse nehmen zu ihren beiden Griffelpartioen ungefähr 
dieselbe Stellung ein, als der Fruchtknoten zu dem mit ihm 
verwachsenen Griffelsegment. 



JUEL, VliKli DEN BAU DES GYNÄCEÜMS BEI PARINARIUM. 



An einem noch tieferen Niveau, am Boden des Frucht- 
knotens, zeigt der Querschnitt (Fig. 2 c) in der Mitte der 
Blüte einen einheitlichen, aber aus zwei Abschnitten beste- 
henden Körper. Der untere, grössere Abschnitt ist der Frucht- 
knotengrund. Der obere entspricht der am Längsschnitt 
(Fig. 1 b) sichtbaren Anschwellung der Griffelbasis. Er be- 
steht aber seinerseits offen})ar aus zwei Hälften, die ihrer 
Stellung nach je einem Griffelsegmente entsprechen. An der 







Fig. 2. Querschnitte durch eine normale Blüte von P. cur atelli folium, 
a an halber Höhe des Fruchtknotens, b an dem Niveau, wo der Gritfei 
sich mit dem Fruchtknoten vereinigt, c am Grunde des Fruchtknotens ; 
die Spalten in den drei Fruchtknotenabschnitten laufen in der Älitte zu- 
sammen, d unterhalb des Fruchtknotens, die zwei parallelen Leisten an 
der Ventraiseite der Aushöhlung zeigend. Vergr. 30: 1. 



Fig. 2 c, die nach fünf aufeinander folgenden Querschnitten 
konstruiert ist, sieht man drei sich in der Mitte vereinigende 
Spalten. Die eine geht im Medianplane der Blüte zum Frucht- 
knoten. Die beiden anderen divergieren nach rechts und 
links in je ein Segment der Griffelbasis hinein. An dem 
medianen Längsschnitte (Fig. 1 a) ist die mediane Spalte nicht 
zu entdecken, weil sie der Schnittebene parallel ist. Die 
beiden anderen Spalten treten dagegen an bestimmten, niclit 



6 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 7. 

medianen, Längsschnitten hervor und an Fig. 1 b ist eine 
derselben zu sehen. 

Unterhalb der Insertion des Fruchtknotens verlaufen 
zwei parallele Erhebungen längs der vorderen Seite der Aus- 
höhlung im Blütenboden. Sie bilden wie eine Fortsetzung 
nach unten von der angeschwollenen Griffelbasis (Fig. 2d). 

Die jetzt beschriebenen Bauverhältnisse des Gynäceums 
scheinen kaum anders gedeutet werden zu können, als dass 
dasselbe aus drei verwachsenen Karpellen besteht. Schon 
der Bau des Griffels samt der Narbe spricht dafür. Und 
ein Bild wie das in Fig. 2 c dargestellte zeigt, dass das Gy- 
näceum auch im Ovarialteil dreiteilig ist, obgleich die zwei 
hinteren Fruchtknotenfächer sehr rudimentär sind und nur 
enge Spalten als Reste ihrer Höhlungen aufweisen. Einen 
überzeugenden Beweis für die Richtigkeit dieser Auffassung 
liefert eine Blüte mit einer Bildungsabweichung im Gynäceum, 
die ich sogleich beschreiben werde. 

Das zufällige Vorkommen von überzähligen Fruchtknoten 
bei Parinarium wird sowohl von Baillon (Hist, des pl. I, 
p. 436) als von Focke (in Engl, und Prantl, IIT: 3, p. 55) 
erwähnt. Bei Oliver (Flora of trop. Africa II, Lond. 1871, 
p. 370) findet man folgende Angaben: »P. polyandrum Benth. 
Carpels frequently 2 or more.» »P. robustum Oliv. Carpels 
1 or 3.» Wie es sich in diesen Fällen mit dem Griffel ver- 
hält, ob einer oder mehrere vorhanden sind, wird leider nicht 
angegeben. 

Unter den Blüten von P. ciiratellifolium, die ich einge- 
bettet und in Querschnitte zerlegt hatte, befand sich zufäl- 
ligerweise eine, deren Gynäceum in dieser Richtung entwickelt 
war. Der Bau desselben wird hier durch drei an verschie- 
denen Niveaus gelegten Querschnitten erläutert (Fig. 3). Der 
oberste Schnitt (Fig. 3 a) zeigt, dass ein normaler Griffel 
vorhanden ist, und dass der vordere, fertile, Fruchtknoten- 
abschnitt den normalen Bau hat. Ausser diesem enthält die 
Blüte aber auch einen schief nach hinten gerichteten, schwächer 
entwickelten Fruchtknotenabschnitt, der nur einen Raum 
und eine einzige Samenanlage enthält. Diese ist kleiner als 
die beiden normalen und weicht auch insofern ab, dass sie 
fast horizontal gerichtet ist. Weiter unten verschmilzt dieser 
Fruchtknotenabschnitt mit dem entsprechenden Abschnitt des 
Griffels (Fig. 3 b), und er entspricht dann in seiner Stellung 



JÜEL, ÜBER DEN BAU DES GYNÄCEUMS BEI PARINARIÜM. 7 

gänzlich der anderen Anschwellung an der Griffelbasis. Der 
unterste Querschnitt (Fig. 3 c) zeigt, dass die Höhlung dieses 
überzähligen Fruchtknotenabsohnitts ihr Homologen hat in 
dem kleinen Spalt jenseits der Medianlinie. Wenn man Fig. 
2 a — e mit Fig. 3 a — c vergleicht, wird man erkennen, dass 
keine andere Auffassung möglich ist, als dass bei dieser 




Fig. 3. Querschnitte durch eine abnorme Blüte von F. curatellifulium. 
a an halber Höhe des Fruchtknotens ; links ein überzähliges Fruchtknoten- 
fach, b an dem Niveau, wo der Griffel sich mit den Fruchtknotenfächem 
vereinigt, c am Grixnde des Fruchtknotens. Vergr. 30: 1. 

Pflanze ein dreiblättriger, synkarper Fruchtknoten vorhanden 
ist, dessen beide hintere Fächer steril und rudimentär sind. 
Die andere Art, P. hangweolense, unterscheidet sich von 
der vorigen vor Allem dadurch, dass ihr Fruchtknoten ein- 
fächerig ist. Die Art gehört vielleicht daher eher zur Gat- 
tung Hirtella L. Es scheint mir indessen zweifelhaft, ob die 
im allgemeinen angenommenen Gattungen der Chrysobala- 



8 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 7. 



noideen wirklich gut beorründet sind, und ob nicht etwa die 
Gattungen Hirtella, Couepia, Parinarium und Acioa zu ver- 
einigen sind, oder auf andere Weise aufzuteilen. 




Fig. 4. Medianer Längsschnitt durch eine Blüte von P. bangweolen.ie . 
Die Schraffierung bezeichnet im Griffel das leitende Gewebe, im Blüton- 
boden das nektarabsondernde Gewebe. Vergr. 18 : I. 



Ein medianer Längsschnitt durch die Blüte von P. hang- 
weolense (Fig. 4) zeigt, dass die Griffelbasis auch hier an der 
hinteren Seite eine Anschwellung zeigt, die jedoch flacher 
und niedriger ist als bei der anderen Art. Ein Querschnitt 
durch die Narbe (Fig. 5) zeigt, dass diese aus drei gleichen 
Teilen besteht. Der Griffel ist im Querschnitt mehr gerundet 
als bei der vorigen Art, die drei Längsfurchen sind nur 






JUEL, ÜBER DEN BAU DES GYNACEUMS BEI PARINARIÜM. 9 

schwacli angedeutet. Von den drei Längsrippen, aus denen 
er besteht, vereinigt sich nur die vordere mit dem Frucht- 
knoten, die beiden hinteren gehen in die eben erwälmtc An- 
schwellung der Griffelbasis über (Fig. 6 a). Am Grunde des 
Fruchtknotens erscheint jene i\nschwellung vom Fruchtknoten 
scharf abgesetzt und besteht aus zwei symmetrischen Hälften 
(Fig. 6 6). Unterhalb des Fruchtknotens setzen sich dieselben 
in der Gestalt zweier parallelen Leisten längs der Ventralseite 
des Receptaculums fort (Fig. 6 c). Weder an Längs- noch an 
Querschnitten konnten Spalten in dieser Anschwellung ent- 
deckt werden. Dass sie ein Rudiment zweier Fruchtknoten- 
abschnitte darstellt, geht jedoch aus der Ähnlichkeit in der 
Form mit dem entsprechenden Gebilde bei P. curatellifolium 
hervor. 




Fig. 5. Querschnitt durch die Xarbe von P. bangweolense. Vergr. 200: 1. 

Obgleich die Reduktion der beiden hinteren Karpelle bei 
P. bangweolense sehr weit gegangen ist, können jedoch auch 
bei dieser Art Rückschläge auftreten. Eines von D:r Fries' 
Exemplaren befand sich in der Postfloration, und mehrere 
Blüten zeigten angeschwollene Fruchtknoten. Eine dieser 
Blüten enthielt zwei ungefähr gleichgrosse Fruchtknoten, in 
drei anderen befand sich neben dem normalen, grösseren 
Fruchtknoten auch ein zweiter, weit kleinerer. Ich konnte 
mich davon überzeugen, dass in allen diesen vier abnormen 
Blüten nur je ein einziger, zwischen beiden Fruchtknoten 
inserierter Griffel vorhanden war. Ich vermute daher, dass 
es sich in derselben Weise verhält bei anderen Parinarium- 
Arten, bei denen überzählige Fruchtknoten beobachtet worden 
sind. 

Arkiv för hutaiiik. Band 14. X:o 7. 1* 



10 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAST) 14. ^':0 7, 



Aus den oben mitgeteilten Beobachtungen geht unzwei- 
deutig hervor, dass das Gynäceum in der Gattung Parinarium 
trimer und sjmkarp ist. Zwei Fächer im Fruchtknoten sind 
steril und nur als kleine Rudimente vorhanden. Wenn wir 
uns alle drei Fruchtknotenfächer als ausgebildet vorstellen 
und also den Typus zu rekonstruieren versuchen, aus welchem 
der Parinarium-Typus hervorgegangen sein dürfte, so gelangen 
wir zu einem Gynäceum, das die nämliche Gestalt wie bei 
einer trimeren Limnanthacee haben würde: in der Mitte ein 
basigyner Griffel und um diesen drei freie Fruchtknotenfächer. 




Fig. 6. Querschnitte durch eine Blüte von P. bangweolense. a am 
Niveau, wo der Griffel sich mit dem Fruchtknoten vereinigt, b am Grunde 
des Fruchtknotens ; die Schraffierung bezeichnet leitendes Gewebe, c imter- 
halb des Fruchtknotens, die doppelte Leiste an der Ventralseite des Blüten- 
bodens zeigend. Vergr. 30 : 1. 



Ob dieser Bau des Gynäceums auch bei den anderen 
Chrysobalanoideen wiederkehrt, muss natürlich geprüft werden. 
Alle Gattungen dieser Unterfamilie (ausgenommen Lecostemium 
und Stylobasium) sind aber untereinander sehr nahe verwandt, 
und es erseheint daher erlaubt zu vermuten, dass sie auch 
alle denselben Gynäceum-Typus zeigen werden. 

Die allgemein angenommene nahe Verwandtschaft zwi- 
schen den Chrysobalanoideen und den Prunoideen kann dann 
nicht länger aufrecht gehalten werden. Unter den letzteren 



JUEL, fBER DEN BAU DES GYNÄCEU-MS BEI I'AHINARIUM. 11 

bat NvUaliia fünf, Maddenia zwei Kai];elk\ und in der 
Gattung Prunus werden Blüten mit überzähligem (iynäeeum 
nicht selten als Monstrositäten beobachtet, z. B. bti P. tri- 
loba, in allen solchen Fällen herrscht dann aber Apokarpie, 
indem jeder Fruchtkneten seinen eigenen Griffel hat. 

Synkarpie kommt dagegen in anderen Abteilungen der 
Rosaceen vor, nämlich bei Quillajoidece und Pomoidecp. Die 
ersteren haben immer freie Griffel, nur mit Ausnahme der 
unvollständig bekannten und unsicheren Gattung Evphronia. 
Die einzige Art dieser Gattung, E. hirtellokles Mart., soll, 
wie schon der Name angiebt, in der Tracht an die Chryso- 
balaneen erinnern. Sie hat eine dreifächerige, septicide, mit 
einem terminalen Griffel versehene Kapsel. Sie hat nur fünf 
Staubblätter, und diese sind nach Martius hypogyn, Baillon 
dagegen behauptet, ihre Insertion sei perigyn. Da nur Frucht- 
exemplare bekannt sind, weiss man nicht, wie die Kronen- 
blätter inseriert sind, oder ob solche vorkommen. Weil es 
also nicht eirmal sicher festgestellt ist, ob Euphrojüa einen 
perigynen Blütenboden besitzt, so muss ihre Verwandtschaft 
mit den Rosifloren als ziemlich problematisch betrachtet 
werden. Unter solchen Umständen ist auf ihre Ähnlichkeit 
mit den Chrysobalanoideen, die sich auf den Habitus und die 
Trimerie des Fruchtknotens beschränkt, nicht viel Gewicht 
zu legen. 

Unter den Pomoidecn sind in Bezug auf die Synkarpie 
eine Reihe von Abstufungen zu beobachten. Den geringsten 
Grad der Verwachsung findet man bei Cotoneaster. Hier 
sind die Fruchtblätter an ihrer Dorsalseite mit dem Blüten- 
boden verwachsen, untereinander sind sie aber fast frei. Bei 
anderen sind die Fruchtblätter seitlich verwachsen, nur ihre 
Spitzen sind noch frei, z. B., Pyrus communis. Endlich ver- 
wachsen auch die terminalen Partieen, und bei Amelanchier , 
z. B., ist die Verwachsung fast vollständig, erst an der Spitze 
des Griffels treten die Fruchtblätter als kurze Lappen aus- 
einander. In dieser Unterfamilie schreitet also die Verwachsung 
von der Peripherie gegen die Mitte fort. Bei Parinarium 
verhält es sich aber in ganz entgegengesetzter Weise, die 
Verwachsung ist in der Mitte vollständig, an der Peripherie 
sind die Fruchtblätter sowohl vom Blütenboden als unter- 
einander frei. Dass die Chrysobalanoideen nicht mit den 
Pomoideen näher verwandt sein können, kann übrigens auch 



12 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 7. 

aus der Orientierung der Samenanlagen geschlossen werden, 
sie sind nämlich zwar in beiden Abteilungen aufrecht, jedoch 
bei den Pomoideen apotrop, bei den Chrysobalanoideen epitrop. 
In Bezug auf den Bau des Gynäceums zeigt also die 
Gattung Parinarium, und wahrscheinlich auch die übrigen 
Chrysobalanoideen, einen Typus, der in der Familie Rosacese 
sonst nicht auftritt. Als Rosaceenmerkmal bleibt nur die 
Perigynie übrig. Die Ordnung Rosiflorae ist aber nicht die 
einzige, die sich durch Perigynie auszeichnet, dies Merkmal 
ist ja auch in anderen, z. B. My rti florae, gewöhnlich. Wohin 
die Chrysobalaneen eigentlich gehören, scheint mir recht 
zweifelhaft. Es dürfte vorläufig das beste sein, sie in der 
Ordnung Rosiflorae verbleiben zu lassen, jedoch als selbstän- 
dige, von den Rosaceen getrennte Familie. 



Tryckt den 1 februari 1915. 



Uppsala 1915. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. 



ARKIV Fön BOTANIK. 

BAND 14. N:o 8. 



Der Embryosack von Pliimbagella, ein neuer 
Typus unter den Angiospermen. 

Von 

K. V. OSSIAN DAHLGREN. 

Mit fünf Textfiguren. 
Jlitgeteilt am 9. Dezember 1914 durch O. Juel und G. Lagerheim. 



Seit mehr als zwei Jahren bin ich mit embryologischen 
und zytologischen Untersuchungen über die Reihen Primulales 
und Plumbaginales beschäftigt. Ich beabsichtige hierüber 
später eingehend zu berichten. Bei einem Vertreter der 
letzten Gruppe habe ich einige Beobachtungen gemacht, die 
von so grossem Interesse sind, dass sie schon jetzt zu einer 
vorläufigen Mitteilung berechtigen. 

Bei allen von mir untersuchten Plumbaginaceen entstehen 
bei der Beduktionsteilung der Embryosackmutterzelle keine 
Zellen. Sie liefern daher ein neues Beispiel von einer Ent- 
wicklung des Embryosackes nach dem Adoxa-{Lilhim-)Typus. 

Bei den Staticeae teilen sich die Kerne wie gewöhnlich 
noch einmal. Es entsteht somit ein achtkerniger Embryosack. 
Seine weitere Entwicklung zu beschreiben, liegt nicht im 
Rahmen dieser Arbeit. 

In der anderen Gruppe der Familie, den Plumhagineae , 
habe ich jedoch einen völlig abweichenden Embryosacktypus 
gefunden. Insbesondere habe ich die einjährige im Altai 
heimische Plumbagella micmntha (Ledeb.) Spach untersucht. 
Das Material stammt aus dem hiesigen botanischen Garten. 

Jrkir för hotanil:. Band 14. X:o S. 1 



2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 1-t. N:0 8. 

Naoh den beiden meiotisohen Teilungen (Fig. 1 u. 2 
findet bei Plumbagella keine weitere Kernteilung statt. Die 
vier jetzt vorhandenen Makrosporenkerne konstituiren un- 
mittelbar den Embryosack. 1 Der oberste Kern wird zum 
Kern der Eizelle, der unterste zum Antipodenkern. Die zwei 




Fig. 1. Zweikerniger Embryosack. Vergr. 320:1. 

Fig. 2. Junger Embryosack mit vier Kernen. Vergr. 320: 1. 

Fig. 3. Befruchtungsreifer Embryosack mit nur Eizelle und Endosperm- 

kern. Vergr. 320: 1. 

Fig. 4. Der 'Pollenschlauth ist eingedrungen. Vergr. 430: 1. 

Übrigen stellen Polkerne dar. Synergiden kommen demnach 
niemals vor. Die Verschmelzung der Polkerne scheint sehr 
schnell und lange Zeit vor der Befruchtung vorsichzugehen 
(im Gegensatz zum entsprechenden Vorgang bei den Staticeae). 



* Leider habe ich nicht die näheren Details der Chromosomenreduk- 
tion studieren können. Eine apogame Entwicklung betrachte ich jedoch 
als ausgeschlossen. 



I 



DAHLGREN, DER EMBRYOSACK VON PLUMBAGRLLA, ETC. 3 

Die Verschmelzung habe icli bis jetzt nicht bcobacliten kön- 
nen. Da ich aber nie irgend einen degenerierenden Polkern 
gesehen habe, entsteht ohne Zweifel ein »sekundärer Enibryo- 
sackkern». Der einzige vorhandene Antipodenkern (und Anti- 
podenzelle) geht bald zu Grunde. Zur Zeit der Befruchtung 
findet man gewöhnlich keine Reste davon. Im befruchtungs- 
reifen Embryosack sind daher in der Regel nur zwei Kerne 
zu sehen (Fig. 3), und zwar der Eikern und der primäre 
Endospermkern. Die birnförmige Eizelle füllt den oberen 
Teil des Embryosackes aus. Sein Plasma ist hauptsächlich 
auf den unteren erweiterten Teil beschränkt. Der obere Teil 
ist von einer grossen Vakuole eingenommen. Der mit einem 
grossen Nukleolus versehene Endospermkern liegt der Eizelle 
eng angeschmiegt. 

Bei der Befruchtung dringt der Pollenschlauch durch die 
Mikropyle ein und w'ächst die Wand der Eizelle entlang 
(Fig. 4). Die Verschmelzung der männlichen Kernen mit Ei- 
und Endospermkern habe ich nicht wahrgenommen. Wenn 
schon ein mehrzelliger Embryo entstanden ist, sind deutliche 
Reste des Pollenschlauches zu sehen. Auf eine Beschreibung 
der folgenden Entwicklung will ich diesmal verzichten. 

Von den Plumhagineae habe ich desgleichen Ceratostigma 
plumbaginoides Bunge und drei Plumbago- Arten {zeidanica L., 
capensis Thunb. u. jmlchella Bois.) studiert. Von jener habe 
ich bis jetzt nur sehr frühe Entwicklungsstadien gesehen. 
In den Embryosäcken der untersuchten Plumbago- Arten habe 
ich niemals mehr als vier Kerne gesehen. Von der dritten 
Plumbaginee7i-Gsittung, Vogelia, hat mir kein Material zur 
Verfügung gestanden. Vielleicht ist die Gruppe der Plumha- 
gineae in der hier in Frage stehenden Hinsicht ganz einheit- 
lich und würde sich dann durch noch ein wichtiges Merkmal 
von den Siaticeae unterscheiden. 

Mehrere Fälle von vierkernigen Embryosäcken sind schon 
beschrieben. Sie gehören jedoch alle zu anderen Typen als 
der von mir gefundene. Ich kann auf die in der Fig. 5 mit- 
geteilte Übersicht hinweisen. 

Bei der Balanophoracee Helosis guyanensis^ (Chodat u. 
Bernard 1900) teilt sich, nach der ersten Teilung des Kerns 



^ Bei Helosis ist die Entwicklung vielleicht eine apogamische. Die 
Vergleichung von dieser^Pflanze und den anderen Fällen ist ja dann von 
geringerem Interesse. 



4 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 S. 

Normaler Typus. @ (73) p) 



Penaea. 


© 


Oenothera. 


@ 


Godiaeum. 


(2) 


Clintonia. 


@ 



Dicraea. 



@ 



O © 



iowm. © © Q 

Podostemon. @ (oj f^J 






Ä 



o 



Gypripedium. 



Helosis. 



Statice. 



Plumhagella. 



Tier. 



© 

® 
® 






Fig. 5. Scheraatische Darstellung der Enfcvvicklungsvorgänge. 

der Embryosackmutterzelle, der eine Tochterkern gewöhnlich 
nicht weiter. Der andere führt durch zwei neuen Teilungen 
zur Entstehung des Eiapparats und des Endospermkerns. ^ 

^ Hall (1902) hat eine ähnliche Entwicklung bei der Butomacee Lim- 
nocharis emarginata beschrieben. Nitzschke (1914) hat doch neuerdings 
darlegen können, dass diese Angaben fehlerhaft sind. 



DAHLOREN, DER EMBRYOSACK VON PLUMBAOELLA, ETC. ö 

Miss Pace (1907) fand bei vier untersuchten 6'//?>n;>(?^mm- 
Arten die folgende Entwicklung. Nach der heterotypischen 
Teilung entstehen zwei Zellen, von denen die obere verdrängt 
wird. Der Kern der unteren teilt sich nur zweimal und es 
wird somit ein vierkerniger Embryosack gebildet. Bei 
Gyrostachrjs gracilis fand dieselbe Verfasserin (1914) grosse 
Schwankungen in der Entwicklung. Vierkernige Embryo- 
säcke wurden bisweilen wahrgenommen. 

Bei allen bis jetzt untersuchten Onagracecn [Oenothera 
(Geertz 1908 u. 1909); Circaea, Epilobiiim u. Oenothera (Mo- 
DiLEWSKi 1909); Lopezia (Täckholm 1914); Circaea, Clarkia, 
Epilobium, Fuchsia u. Oenothera (Elisabeth Werner 1914)] 
mit Ausnahme von der in der Familie sehr freistehenden 
Gattung Trapa ist eine und dieselbe Entwicklung gefunden 
worden. Bei der Tetradenteilung entstehen vier Zellen, von 
denen die oberste (der Mikropyle am nächsten liegende) zum 
Embryosack heranwächst, während die übrigen früher oder 
später degenerieren. Im Embryosack finden nur zwei Tei- 
lungen statt. Drei Kerne liefern den Eiapparat, einer wird 
zum Endospermkern. 

Bei Clintonia horealis (einer Liliacee) fand Smith (1911) 
eine eigentümliche Entwicklung des Embryosackes. Tetraden- 
zellen bilden sich nicht. Nach den beiden ersten Teilungen 
findet man nur einen normalen Kern und drei Chromatin- 
klümpchen (»lumps of chromatic material»). Der normale 
Kern teilt sich zweimal und bildet hierdurch den Eiapparat 
und den Endospermkern. Mc Allister (1914) hat neuerdings 
die SMiTH'schen Angaben bestätigt. 

Unter den Euphorhiaceen hat Arnoldi (1912) bei Codi- 
aeum einen vierkernigen Embryosack beschrieben. Die der 
Chalaza am nächsten liegende Tetradenzelle wird nach zwei 
Teilungen zum Embryosack. Bei Cerarnanihus glaubt der 
Verfasser desgleichen einen vierkernigen Embryosack wahr- 
genommen zu haben. Doch hat er dies nicht sicher fest- 
stellen können. 

Der Embryosack der eigentümlichen Familie der Podo- 
stemaceen zeigt einige besonders interessante Tatsachen. 
Went hat in drei Arbeiten (1908, 1910 u. 1912) die Embryo- 
logie der Unterfamilie der Lacideen behandelt. Mit diesen 
stimmt nach Magnus (1913) Laiuia zeylanica, ein Vertreter 
der Unterfamilie der Tristichieen, ziemlich gut überein. Nach 



6 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 8. 

der heterotypischen Teilung bilden sich zwei Zellen aus. Die 
mikropylare wird verdrängt, während der Kern der chalaza- 
len sich teilt. Der eine der in dieser Weise entstandenen 
Tochterkerne teilt sich nicht weiter, der andere teilt sich 
dagegen zweimal. Von diesen weichen die Eupodostemeen 
nach Magnus ab. Bei den Eupodostemeen degeneriert die 
mikropylare Zelle desgleichen nach der heterotypischen Tei- 
lung. Bei Dicraea elongata teilt sich die chalazale in zwei 
Zellen, von denen die obere nach einer nochmaligen Teilung 
das Ei und eine Zelle liefert, die man wohl als eine Synergide 
aufzufassen hat. Später teilt sich aus die unterste Zelle. 
Bei den drei übrigen von Magnus untersuchten Ewpodosiemeen 
{Podostemon subulatus, Hydrobiiün olivaceum u. Farmeria 
metzgeriodes) folgt dagegen der homöotypischen Kernteilung 
keine Zellteilung. Die Eizelle entsteht hier durch die Tei- 
lung des unteren Kerns. 

Bei den (nicht apogamen) Pflanzen, wo die Embryosack- 
mutterzelle direkt zum Embryosack heranwächst, ist durch 
zytologische Untersuchungen (zuerst bei Lilium) erwiesen 
worden, dass die durch die ersten beiden Teilungen entstan- 
denen Kerne Makrosporenkerne sind. Bei Cypripedinm u. a. 
finden sich zwei Makrosporenkerne in dem Embryosack. Es 
ist nicht die Zellbildung, welche einen Kern prinzipiell als 
Sporenkern erweist. Helosis, wenn sie nicht apogam ist, kann 
dernnach dem Cypripedium-Ty pus zugerechnet werden. Das 
Ausbleiben einer Zellbildung nach heterotypischer Teilung ist 
ja der einzige Unterschied. Nach derselben Betrachtungs- 
weise gehört Clintonia zu demselben Typus wie die Ona- 
graceen. 

Die beiden meiotischen Teilungen müssen immer statt- 
finden, wenn überhaupt eine Befruchtung Zustandekommen 
soll. Wenn man daher von reduzierten Embryosacktypen 
spricht, muss man also, wie Coulter (1908) hervorgehoben 
hat, das Hauptgewicht auf die Gesamtzahl der Kern-teilungen 
legen. Am häufigsten finden fünf Teilungen statt. Bei dem 
jedoch mit einem acht-kernigen Embryosack ausgerüsteten 
Lüium und Statice ist die Anzahl auf drei beschränkt. Des- 
gleichen auch bei Cypripedium mit seinem vier-kernigen Em- 
bryosack. Ißei Plvmbagella finden nur zwei Teilungen statt, und 
zwar diebeiden meiotischen. Weiter kann ja die Reduktion nicht 
getrieben werden. Bei allen bis jetzt beschriebenen Beispielen 



DAHLGREN, DER EMBRYOSACK VON PLÜMBAGELLA, ETC. 7 

von sechszehn-kernigen Embryosäckon finden nur vier 
Kernteilungen statt. Tetradenzellen^ bilden sich nämlich 
nicht aus. Wie paradoxal es auch erscheinen mag können 
die sechzehnkernigen Embryosäcke also als reduzierte Typen 
betrachtet werden. Ernst (1908) lehnt diese Auffassung ent- 
schieden ab. Er schreibt: »Die Entwicklnngsvorgänge im 
Embryosack scheinen mir unabhängig von seiner Entstehung 
betrachtet werden zu müssen». Und andernorts: »Sie» (sechs- 
zehnkernige Embryosäcke) »bilden vielmehr Glieder einer 
Formenreihe, deren Ausgangsform die doppelte Kern- und 
auch die doppelte Zellenzahl des achtkernigen Embryosackes 
enthält und innerhalb welcher Abweichungen im Vorgang der 
Zellbildung in derselben Richtung und relativ in demselben 
Masse vorkommen, wie sie vom Normaltypus des acbtkerni- 
gen Embryosackes bekannt geworden sind». Ich muss ge- 
stehen, dass ich Coulters Auffassung weit besser begründet 
finde als diejenige von Ernst. Das Vorkommen in dersel- 
ben Familie (den E uphorbiaceen nach Arnoldi 1912) von 
vier-, acht- und sechszehnkernigen Embryosäcken widerspricht 
ja auch gewMssermassen der ERNST'schen Auffassung. 

Es wurde schon oben erwähnt, dass bei Phcmbagella die 
kleinste denkbare Zahl von Kernteilungen stattfindet. Der 
Eikern ist ja hier ein Makrosporenkern. Die für die 
höheren Pflanzen charakteristische Tendenz die Gamophyten- 
generation zu reduzieren und sie in ein Organ des Sporophy- 
ten zu umwandeln ist demnach bei Plumhagella sehr weit 
getrieben. In zwei Arbeiten hat Chamberlain (1905) über 
parallele Vorgänge bei der Entwicklung der tierischen und 
pflanzlichen Eier gesprochen. Miss Pace (1907) hat später 
ähnhche Gesichtspunkte entwickelt. Die Übereinstimmung 
zwischen den Entwicklungsvorgängen bei Plumhagella und bei 
den Tieren ist ja betreffs der Zahl der Teilungen auffallend. 
Die Reduktionsteilungen resultieren bei Plumhagella in vier 
freien Kernen, während bei den Tieren vier Zellen entstehen 
(oder gewöhnlicher drei, wenn der zuerst gebildete Richtungs- 
körper sich nicht weiter teilt). 

Bei Gyrostacliys spielt sich vielleicht gelegentlich ein ähn- 
licher Entwicklungsgang wie bei Plumhagella ab. Miss Pace 
(1914) hat nämlich gefunden, dass die Embryosackmutterzelle 

^ Die Angabe über das Vorkommen von Tetradenzellen bei den Pe- 
naeaceen (Stephens 1908) hat Stephens (1909) selbst später berichtigt. 



8 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 S. 

sich bisweilen direkt zum Embryosack entwickeln kann. Auch 
hat sie Embryosäcke gesehen, wo nur die Eizelle, zwei Syn- 
ergiden und ein Endospermkern vorhanden waren. »But», 
schreibt sie, »the usual polarity of the angiosperm sac to- 
gether with the disintegration in the chalazal end of the 
Gyrostachys sac makes it possible for this condition to be due 
to the decay of some of the chalazal nuclei». — Bei Aglao- 
nema (einer Aracee) fand Campbell^ dass, nachdem vier freie 
Makrosporenkerne gebildet waren, nur einer von diesen sich 
noch einmal teilte und somit zur Bildung der beiden Syn- 
ergidenkerne führte. Auch bei dieser Pflanze würde demnach 
der Eikern ein Makrosporenkern sein. 

Obgleich die Teilungen bei Phimbagella auf die kleinste 
mögliche Zahl beschränkt sind, kann man sich dessen unge- 
achtet Typen vorstellen, wo die Embryosäcke eine noch 
kleinere Zahl von Kernen enthalten. Wenn der eine durch 
die heterotypische Teilung entstandene Kern sich später nicht 
teilt, erhält man ja einen dreikernigen Embryosack. Wenn 
auf die erste Teilung des Kerns der Embryosackmutterzelle 
eine Zellteilung folgte, würde ein zweikerniger Embryosack 
entstehen. (Bei Dicraea bilden sich, wie oben erwähnt wurde, 
in der unteren entwicklungsfähigen Tochterzelle bei der ho- 
möotypischen Teilung zwei Zellen aus, von denen die obere 
durch eine nochmalige Teilung die Eizelle und eine darüber 
liegende Zelle bildet. Man könnte hier vielleicht von einem 
zweikernigen Embryosack reden. Er ist jedoch durch drei 
Teilungsschritte entstanden.) Wenn man schliesslich auch 
weiss, dass die Endospermbildung bei gewissen Pflanzen stark 
reduziert und bei anderen ganz ausgeschaltet werden kann, 
so scheint auch die Möglichkeit nicht ganz ausgeschlossen zu 
sein, dass der Embryosack mit der Eizelle zusammenfallen 
könnte. 

Upsala, Botanisches Laboratorium, November 1914. 



^ Zitiert nach Miss Pace (1914). 



DAHLGREN, DER EMBRYOSACK VON PLUM UAO ELLA, ETC. 



Litteraturverzeichnis. 

ARNOLni. W., Zui- Enihiyologie einiger Euphorhiaccen. — Trav. du 
i\Iusée Botan. de lAcad. Iiiij). des Scienc. de St.-Pétersbourg, 
9. 1912. 

Campbell, I). H., The embryo sac of Aglaonema. — Scottish Bot. Rev., 
1. 1912. — Nicht gesehen. 

Chamberlain", C. J., Alternation of generations in animals from a bo- 
tanical standpoint. — Bot. Gaz., 39. 1905. 

. Alternation of generations in animals. — Science, 22. 1905. 

Chodat, K. et Beuxard, C, Sur le sac embryonnaire d'Helosis (juyanen- 
sis. — Journ. de Bot., 14. 1900. 

CouLiER. J. M.. Relation of megaspores to embryo sacs in angiosperms. 

— Bot. Gaz., 45. 1908. 

Eknst. A., Zur phylogenie des Embryosackes der Angiospermen. — 

Ber. d. Deutsch. Bot. Ges., 26 a. 1908. 
— — , Ergebnisse neuerer Untersuchungen über den Embryosack der 

Angiospermen. — Verhandl. d. Schweiz, naturforsch. Ges. 91. 

Jahres- Versammlung, Glarus 1908. 
Geerts, J. M., Beiträge zur Kenntnis der cytologischen Entwicklung 

von Oenothera LamanJciana. — Ber. d. Deutsch. Bot. Ges.. 

26 a. 1908. 
, Beiträge zur Kenntnis der Cytologie und der partiellen Sterilität 

von Oenothera Lamar ckiana. — Rec. des Trav. bot. Néer- 

landais, 5. 1909. 
Hall. J. G., An embryological study of Limnocharis emarginata. — 

Bot. Gaz., 33. 1902. 
Mc Allister, f., The development of the embryo sac in the Con- 

vallariaceae. — Bot. Gaz.. 58. 1914. 
.Magnus. W., Die atypische Embryonalentwicklung der Podostemaceen. 

— Flora, 105. 1913. 

Modilewski, j.. Zur Embryobildung von einigen Onagraceen. — Ber. 

d. Deutsch. Bot. Ges., 27. 1909. 
Xitzschke, J., Beiträge zur Phylogenie der Monocotylen. gegründet auf 

der Embnosackentwicklung apokarper S ymphaeaceen und He- 

lohien. — Beitr. z. Biol. d. Pflanz., 12. 1914. 
Page. Lula, Fertilization in Ci/pripedium. — Bot. Gaz., 44. 1907. 

, Two species of Ggrostachgs. — Baylor univ. bull., 17. 1914. 

Smith. R. Wilson. The tetranucleate embryo sac of Clintonia. — Bot. 

Gaz., 52. 1911. 
Stephens, E. L., A preliminary note on the embryosac of certain 

Fenaeaceae. — Annals of Bot., 22. 1908. 
, Tlie embryo sac and embryo of certain Penaeaceae. — Ibidem, 

23. 1909. 

Arkiv för botanik. Band Ii. X:o s. 1* 



10 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 8. 



1 



Täckholm, G., Zur Keuntuis der Embryosackentwickluug von Lopezia 

coronata Audr. — Svensk Bot. Tidskr., 8. 1914. 
Went. F. A. F. C, The development of the ovule, embryo-sac and egg 

in Podostemaceae. — Rec. d. Trav. bot. Xéerlandais, 5. 1908. 
, Untersuchungen über Podosfeniucecn. — Verhandl. d. koninkl. 

Akad. V. Wetensch. t. Amsterdam (2). 16. 1910. 

■. Untersuchungen über Podostemuccen II. — Ibidem. 17. 1912. 

Werner, Elis.ibeth, Zur Oekologie atypischer Samenanlagen. — Beih. 

z. Bot. Centralblatt. .32. 1914. 



Tr5'ckt den 17 februari 1915. 



Uppsala 1915. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. 



INNEHÅLL. 



Bid. 

1. JuEL, O., Berichtigung über die Gattung »Mticiportu». Mit 1 

Tafel 1—9 

2. GyÖRFPV, I., Über das Pleurozygodon sibiricum Abnelz- Mit 1 

Tafel 1—3 

3. Pebsson, N. P, H., Bladmossfloran i sydvästra Jämtland och 

angränsande delar af Härjedalen 1 — 70 

4. LjtTNOQviST, J. E., Bidrag till ^gagropila-frågan. Med 3 taflor 1 — 34 

5. Kylin, H., Über die Blasenzellen einiger Florideen und ihre 

Beziehung zur Abspaltung v a Jod . 1 — 13 

6 NoaLiND, V., Einige neue südamerikanische Oxalis- Arten. Mit 

4 Tafeln 1—18 

7. JuEi,, O., Über den Bau des Gynäceums bei Parinarium . . . 1 — 12 

8. Dahlgren, O., Der Embryosack von Plumbaginella, ein neuer 

Typus unter den Angiospermen 1 — 10 



Uigifvet den 13 mars 1915. 



üppgala 191.1. Almqvist & Wik»ell« Boktryckerl-A.-B, 



ARKIV 



FÖR 



BOTANIK 



UTQIFVET AF 



K. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN 



BA.ND 14 

HÄFTE 2 



STOCKHOLM 

ALMQVIST & WIKSELL8 BOKTRTCKEEI-A.-B, 
BEKLIN LONDON PAEI3 

E. FBIEDLÄNDBK & SOHN WILLIAM WESLEY & SON LIBBAIBtE C. KLINCKSIEOK 

H CARLSTBASSE 28 ESSEX STKEET. STBAND 11 BTT3 DE LILLE 

1915 



Die letzten Bände der »K. Svenska Vetenskaps-Akademiens 
Handlingar!) enthalten folgende Abhandlungen, welche dem Spezial- 
Gebiete dieses Archivs angehören: 

The last volumes of »K, Svenska Vetenskaps- Akademiens 
Handlingar» contain the following papers on subjects belonging to the 
special matter of this Archiv: 

Les derniers volumes des »K. Svenska Vetenskaps-Akademiens 
Handlingar» contiennent les memolres suivants rentrant dans le cadre 
Bclentifiqne des nouvelles Archives: 

UTI 

K. VETENSiaPS-AKÅDEMIENS HANDLINGAR 

(stor 4:o) 

äro följande afhandlingar i 

Botanik 

publicerade sedan år 1910: 

Antevs, E., Some Mesozoic Planta. — Band 52 n:o 5. 1913. 6 pg. 1 Pl. 

Eriksson, J., Der Malvenrost (Puceinia malvacearum Mont.) seine Verbreitung, 
Natur und Entwicklungsgeschichte. — Band 47 n:o 2. 1912. 127 pg. 6 Taf. 

Fkies, R. E., Die Arten der Gattung Petunia. — Band 46 n:o 6. 1911. 72 pg. 
7 Tafl. 

Friesendahl, A., Cytologischo und entwicklungsgesohichtliche Stadien an Myri- 
caria germanica. — Band 48 n:o 7. 1912, 62 jig. 3 Tafl. 

Halle, Th. G., Some Mesozoic Plant-bearing deposits in Patagonia and Sierra 
del Fuego and their Floras. — Band 51 n:o 3. 1913, 58 pg. 5 PI. 

Kränzlin, Fr., Beiträge zur Orchideenflora Südamerikas. — Band 46 n:o 10. 
1911. 105 pg, 13 Taf. 

LuNDEoiRDH, H., Über die Permeabilität der Wurzelspitzen von Vicia faba unter 
verschiedenen äusseren Bedingungen. — Band 47 n:o 3. 1912. 254 pg. 
1 Tabelle. 

MoRBECK, B., Über die Blütenbau der Papaveraeeen. — Band 60 n:o 1. 1912. 
168 pg. 28 Tafl. 

Nathobst, A, G., Paifcobotaniache Mitteilungen. 1 — 11. — Band 42 n:o 6. 1907 
IG pg. 3 Taf.; ~ Band 4.8 n:o 8. 1908. 14 pg. 2 Taf.; — Band 43 n:o 6. 
1908. 32 pg. 4 Taf.; — Band 43 n:o 8. 1908. 20 pg. 3 Taf. — Band 
45 n:o 4. 1909. 38 pg. 8 Taf. — Band 46 n:o 4. 1911. 83 pg. 6 Taf. 
— Band46n:o8. J911. 11 pg. 1 Taf. -- Band 48 n:o 2. 1912. 14 pg. 2 Taf. 

Schuster, J., Weltrichia und die Bennetitales. — Band 46 n:o 11. 1911. 57 pg. 
7 Tafl. 

Skottsbero, 0., Botanische Ergebnisse der schwedischen Expedition nach Pata- 
gonien und dem Feuerlande 1907 — 1909. 1. TJeborsicht über die wich- 
tigsten Pflanzenformationon Südamerikas, s. von 41°, ihre geographische 
Verbreitung und Beziehungen zum Klima. — Band 46 n:o 3. 1911. 28 pg. 
1 Karte. — 2. Die Lebermoose von T. Sxephani. Band 46 n:o 9. 1911 
92 pg. — 3. A botanical Survey of the Falkland Islands. Band 50 n:o 3 
1913. 129 pg. 15 pl. 

, Morphologische und embryologischo Studien über die Myzodendraceen. — 

Band 51 n:o 4. 1913. 34 pg. 1 Taf. 



ARKIV Füll BOTANIK. 

BAND 14. N:o 9. 



New contributions to the Diatom aceous Flora 
of Finland. 

By 
ASTRID CLEVE-EULER. 

With four plates. 
Communicated February 24th by G. Lagekheiji and C. Lindman. 



Since ray late father. Professor P. T. Cleve, more than 
twenty years ago, in 1891, published his list of Finlandian 
diatoms known up to that date, several other forms of these 
algae, fossil or living, have on different occasions been ob- 
served in Finland and partly registered. Thus P. T. Cleve 
himself, soon after his first publication, in 1894 investigated 
a clay-deposit from Viborg, that was found to contain, besides 
some diatoms considered typical for deposits from the Ancylus- 
epoch, also a few marine species, and consequently proved 
to be an interesting pendant to the deposit of Skattmansö 
in Uppland, Sweden. Among the Viborg-forms, nine were 
new to Finland and will be quoted in this paper. 

The plankton-investigations, that have at a later date 
been carried out by Mr K. M. Levander, have also enriched 
the flora of Finland with several forms, partly new to science. 

I myself have had the opportunity, repeatedly, to examine 
numerous samples of earth, clay and turf from Finland, sent 

Arkiv för botanik. Band 14. N':o 9. 1 



2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 9. 

to me partly from the Geological Commission of that country» 
but especially by Mr Harald Lindberg. There ought to be 
mentioned on the first hand some rich series of consecutive 
samples from different levels, taken by Mr Lindberg at 
Hindersmossen, in the parish of Karis, and at Kyrkslätt in 
the parish of Västerkulla, both localities situated in Nyland, 
Furthermore a series from Panelia in Satakunta. 

The largest contribution, however, is due to a collection 
of chiefly marine remains, sent to me last year by Mr Lind- 
berg and labelled Knjäsha and Koudajärvenpää, two places 
situated in Russian Karelen, at the bottom of the bay of 
Kandalaks.^ 

The Knjäsha-material is of no little interest, as it proves 
to contain not only such marine species, as are previously 
known from the Fennoscandian deposits of the Litorina- 
epoch, but also rather large quantities of numerous forms, 
missing in the latter strata, but living in and characteristic 
to the Arctic Sea. Many of these species and varities have 
been described in earlier works by P. T. Cleve and A. Gru- 
Now, as well as in the later works by Mr E. 0strup con- 
cerning marine, arctic diatoms (cfr the list of literature). 
Another number of forms, common to the Arctic Sea and 
the North Sea, have already at a much earlier date been 
described and figured by mainly British naturalists, such as 
Gregory, W. Smith and Donkin. 

As Mr Lindberg will speak elsewhere of the Knjäsha- 
deposit, I shall not enter upon the subject from a geological 
point of view, but confine myself to an illustration of its 
biological contents. The following descriptions and drawings 
are made from a series of slides, that belong to the Riks- 
museum of Stockholm, where they are kept together with 
the collections of P. T. Cleve. 

Of the numerous marine species, found at Knjäsha, all 
hitherto known to science have also been registered from 



* The two localities quoted above are not situated within the political 
confines of Finland, accordingly, though they belong to the naturally better 
limited boundary of Finland together with Russian Karelen and the penin- 
sula of Kola, over which Cleve's researches expanded. The present con- 
tributions just are from a section of Karelen, the Karelia keretina, that 
was not at all represented in the collection of samples, upon which Cleve 
based his work. 



A. CLEVE-EULER, DIAT. FLORA OF FINLAND. 3 

the Arctic Sea, except Caloneis jossilis and Nav. Lihellus. 
Several of the species may even bo considered characteristic 
to that sea, viz. Navicula distans, Achnanthes arctica, Synedra 
kamtschatica, Coscinodiscus curvahdus, Podosira glacialis, and 
others. It is thus obvious that the strata in question have 
been deposited by the Arctic Sea at an epoch, when that 
basin spread over parts of the present Karelen, which epoch 
probably was that of the old Ancylus-Sea. 

In the introduction of his »Diatoms of Finland», P. T. 
Cleve enumerates the leading forms of some natural asso- 
ciations of diatoms, characterising different conditions of 
climate and water, especially waters of more or less salinity. 
We there find the association of brackish water, now living 
along the Baltic coasts of Finland, which proves to have 
some species, such as Epithemia iurgida var. Westermannii, 
Melosira Borreri, Coscinodiscus balticus, Campijlodiscus Clypeus 
and C. Echineis in common with the fossil flora of the Lito- 
rma-deposits. By the rich development of other species, such 
as Rhabdoneyna arcuatum and yninutum, GrammatopJiora ocea- 
nica, Hyalodiscus scoticus, Coscinodiscus asteromjjhalus a. o., 
the latter, however, bears appearence of having lived in a 
water of greater salinity, such as is now present in the most 
southern part of the Baltic. 

To those ecological associations, we can now add one, 
that may be called the marine-arctic formation. It contains, 
among many other species of diatoms, the following more 
abundantly: 

Diploneis splendida Greg. Cocconeis Scutellum Ehb. 

D. Entomon Ehb. C. speciosa Greg. 

D. suhcincta A. S. C. costata Greg, 

D. horealis Grun. C. pinnaia Greg. 

D. major Cl. Achnanthes arctica Cl. 

D. Smithii var.permagnan.YSir. A. septata n. sp. 

Trachyneis aspera Ehb. Campylodiscus angularis Greg. 

Pirmularia quadratarea A. S. C. Thuretii Breb. 

Amphora Proteus Greg. Nitzschia marginulata Grun. 

A. Terroris Ehb. iV. polaris Grun. 

Rhoicosphenia curvata (Kütz.) N. Sigma W. Sm. 

Grun. Synedra af finis Kütz. 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 9. 



Plagiogramma Gregorianum 

Grev. 
Grammoiofhora arcuata Ehb. 
G. marina v. macilenta W. Sm. 
G. hyalina n. sp. 
Rhabdonema arcuatum (Ag.) 

KÜTZ. 

R. minutum Kütz. 
Hyalodiscus stelliger Bail. 
H. scoticus (Kütz.) Grun. 
Melosira Borr er i Grün. 



Paralia sulcata Heib. 
Biddulphia aurita (Lyngb.) 

Bréb. 
Podosira glacialis Grun. 
Coscinodiscus asteromphalus 

(Ehb.) Grun. 
C. curvatidus Grun. 
C. subbvlliens Jörg. 
C. {lacustris var.?) septentrio- 

nalis Grun. 



Moreover, a number of forms clearly illustrate the arctic 
origine, though usually present only in a few, scattered or 
isolated specimens. These species may have been introduced 
with the arctic water, either scantily represented from the 
beginning, or later on decimated on account of not having 
found the conditions necessary for further development. 
Such are: 



Colonels aemula (A. S.). 
Navicula directa W. Sm. 
N . kariana Grun. 
N. gelida Grun. 
N. distans (W. Sm.). 
N. glacialis Cl. 
N. glacialis var. septentrionalis 
Cl. 



Ampliora polaris 0str. 
Achnanthes polaris 0str. 
A. septentrionalis 0str. 
Synedra kamtschatica Grun. 
Grammatophora arctica Cl. 
Sceptroneis gemmata Grun. 
Coscinodiscus hyalinus Grun. 
C. subtilis var. glacialis Grun. 



There is, on the whole, a great resemblance between this 
formation and the flora of the Arctic Sea, enumerated in the 
respective works by Cleve, Grunow and 0strup. 

If we now compare tliese old, arctic deposits with the 
saltwaterflora, that immigrated to the northern Baltic from 
the south during the Litorina-epoch, we find that the fol- 
lowing species occur abundantly in both: 



Rhoicosphenia curvata. 
Cocconeis Scutellum. 
Nitzschia Sigma. 



Synedra af finis. 
Rhabdonema arcuatum. 
Rh. minutum. 



A. CLEVE-EULER, DIAT. FLORA OF FINLAND. 5 

Hyalodiscus scoticus. C. {lacustris var.?) septentrio- 

Melosira Borreri. nalis. 

Coscinodiscus asteromphalus. 

Besides, some species, frequent in Li7onna-deposits, have 
been met with in some of the marine gatherings from Knjäsha 
in a few specimens only, and generally in the uppermost 
part of the marine strata, where also some freshwater species, 
such as for instance Cyclotella bodanica Eulenst., occur. I 
therefore do not consider them as belonging to the genuine 
marine-arctic association. They are: 

Nitzfichia punctata (W. Sm.) Campylodiscus Clypeus Ehb. 

Grun. C. Echineis Ehb. 

Surirella striatula Turp, 

There are to be noticed several cases of vicariating ex- 
change between related forms in the association coming from 
the Arctic Sea and that one, that arrived later with the 
waters of the Litorina-Sea.. 

We thus find, among others, 
only in the Arctic /Sea-deposits only in the deposits of the 

Litorina-Sea, 
Diploneis SmitJiii var. per- Diploneis Smiihii var. rhom- 

magna.^ hica. 

Cocconeis speciosa. Cocconeis Pediculus. 

Achnanthes arctica. Achnanthes brevipes /. genuina. 

A. longipes. 
Amphora Proteus. Amphora impressa. 

A. mexicana var. major. 
A. robusta. 
Coscinodiscus subtilis var. gla- Coscinodiscus balticus. 
Cialis. 

As regards the marine-arctic diatoms, their development 
in large and conspicuous forms seems to be a feature of 
frequent occurrence, while on the contrary rather small, 
sturdy forms are dominating in the remains from the Li- 
torina-Sea. For instance Navicida latissima, N. Hennedyi, 



^ Concerning this and other new names, cfr the following, special 
part of this paper. 



6 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 9. 

Diploneis Smithii and Mastogloia elliptica have been found 
in new, very large varieties. The fossil, arctic forms of 
Hyalodiscus stelliger and of Bhabdonema arcuaium are conside- 
rably larger than the same species in the LitorinaSea, or 
now living at the West coast of Sweden. Together with Rhah- 
donema minutum, we have the gigantic Rh. Oestrupii in the 
same association. 

By the richer flora, by the occurrence of many species 
lacking in deposits from the Litorina-eipoGh, by the absence 
of some characteristic »Litorina^> -iorms and, finally, by the 
often luxuriant development of the species, it does not generally 
offer any difficulties to distinguish associations of fossil, 
marine diatoms, deposited in the Finland of to-day during 
an early-quaternary transgression of the Arctic Sea, from the 
flora, imported at a later period by the waters of the Lito- 
rma-Sea. 



As to the systematic arrangement I have followed, for 
the naviculoid forms, Cleve's S^'nopsis, and for the rest 
Schütt's monography in »Die Natürlichen Pflanzenfamilien» 
by Engler & Prantl, part I, 16, p. 55—57, with the alter- 
ations, proposed by 0strup in Danske Diatoméer. 

The geographical distribution of the species and varieties 
being of great importance for the elucidation of the geological 
conditions under which the diatoraaceous strata have been 
deposited, I have endeavoured to give an account of the 
habitat and the area of each form. The datas used have 
been furnished, as to the Naviculoid forms, by Cleve's 
Synopsis, completed with statements, given in the later papers 
by Mr 0strüp. As to the remaining Pennatae and the Cen- 
tricae, my data are, no doubt, very incomplete, since I have 
been prevented from lack of time to gather all the notices 
scattered in numerous papers on the subject. As far as the 
pelagic forms are concerned, however, the treatise given by 
Mr Gran in »Nordisches Plankton» III, p. 19, has been con- 
sulted. I have also noticed the indications given in the 
various works by Cleve, Grunow ard 0strüp, mentioned 
above. 



A. CLEVE-EULER, DIAT. FLORA OF FINLAND. 7 

Abbreviations of localities, used in the following: 

Ab. — Regio aboensis. Ka. — Karelia australis. 

Ok, — Ostrobottnia kaja- Nyl. — Nylandia. 

nensis. Ob. — Ostrobottnia borealis. 

Sat. — Satakunta. Kk. — Karelia keretina. 



Pennatae. 

Diraphideae. 
Amphiprora Ehb. 

Amphiprora aboensis n. sp. — PL 1, f. 1. 

Frustule silicious, slightly constricted, 42 jj. in length; 
half of its breadth 12 a. 

Valve with a rather low keel; junction-line straight. 
Striation of the keel and valve equal; striae 9 in 10 [i, strong, 
indistinctly punctate. 

Foss. : Ab. Hindersmossen ^ ; rare. 

As I have seen only a half frustule, the diagnosis must 
be incomplete. Stil], this species seems well distinguished, 
especially by the strong striation, from other forms of the 
genus Amphiprora. 

Tropidoiieis Cl. 

Tropidoneis vitrea (W. Sm.). - V. H. Syn. T. 22, f. 7—9. 
Foss.: Ab. Hindersmossen. 

Distr. (mar.): North Sea, Atlantic and Pacific coasts of 
N. America. 

Pleurosigma W. Sm. 

Pleurosigma angulatum Quek. — V. H. Syn. T. 18, f. 1 — 4. 

Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. (mar.): Arctis; ubiquist. 



^ Though situated in the province of Nyland, this moor geologically 
belongs to Regio aboensis. 



8 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 9. 

Caloiieis Cl. 

Caloneis furcata n. sp. — Pl. 1, f. 2. 

Valve linear, slightly gibbous in the middle, with sub- 
rostrate, broad ends, 50 \l in length, 8 [j. in breadth. Axial 
area narrow; central area a broad, transverse fascia. Striae 
fine, parallel, about 22 in 10 [x, longitudinal lines indistinct. 
On each side of the valve, there is a long and narrow marking 
or furrow. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare. Marine? 

Caloneis alpestris (Grun.) — V. H. Syn. Tab. 12, f. 30. 
Foss.: Sat. Panelia. 

Distr. {jreshw., alp. reg.): Sweden(foss.), Bornholm, Faenö; 
Austrian alps, Savoy. Austr. 

Caloneis permagna Bail. — V. H. Syn. Tab. 11, f. 1. 

Foss.: Nyl. Kyrkslätt. 

Distr. {brack, w.): Belgium, N. America. 

Caloneis Liber (W. Sm.) var. genuina Cl. Syn. Nav. 
D. I, p. 55. — Donkin b. D. Tab. 9, f. 5. Greg. D. of 
Clyde, Tab. 9, f. 18. 

Foss.: Ka. Viborg-dep. (Cleve 1894); Kk. Knjäsha. 
Distr. {mar.): Greenland, East Arctic Sea, North Sea, 
Mediterranean, Indian and Pacific Oceans, Antarctis. 

Caloneis Liber (W. Sm.) v. transitans n. var. — PI. 1, f. 3. 

Valve broadly linear, with rounded ends, 75 [j. in length, 
15 [1 in breadth. Axial area narrow, suddenly dilated in the 
middle to a rather large, orbicular space. Striae c. 15 in 
10 ]}., crossed in the middle by a distinct longitudinal line. 

Foss.: Kk. Knjäsha {mar.). 

This variety comes near to Caloneis brevis /. angiistior 
Grun. A. D. Tab. 1, f. 26, but is still more slender, thus 
making a transition from Caloneis Liber to C. brevis. The 
central area is larger than in the former, but smaller than in 
the latter. As the longitudinal lines are distinct, I have put 
it to C. Liber, though the elongated variety of C. breviSy 
quoted above, also has been delineated with distinct lines. 
In the genuine C. brevis, no traces of such lines appear. 



A. CLEVE-EULEK, DIAT. FLORA OF FINLAND. 9 

Caloneis brevis (Grevj. — Syn. Navicula brevis Greg. 
D. of Clyde, Tab. 9, f. 4. V. H. Syn. Tab. 11, f. 19. 

Foss.: Sat. Panelia {Litorina-deip.); Kk. Knjäsha, rare 
(Arctic Sea-dep.). 

Distr. {mar.): Greenland, East Arctic Sea, interglacial 
dep. in Ångermanland, Sweden; ubiquist. 

Caloneis brevis var. vexans Grun. — Syn. Navicula brevis 
var. elliptica V. H. Syn. Tab. 11, f. 18. 

Fobs.: (locality unknown). (Geol. Commission 1905.) 
Distr. {mar.): East Arctic Sea, Danmark, Japan. 

Caloneis fossilis n. sp. — PI. 1, f. 4. — Syn. »Navicula 
consimilis A. S.» Perag. D. France Tab. 9, f. 2. 

Valve linear with cuneate, acute ends, about six times 
longer than broad. Length 75 [j., breadth 13 |j.. Axial area 
broad, about Vs of the breadth of the valve, attenuated 
towards the ends. Central area a broad, transverse fascia 
with two faint, corroded, elongated markings on both sides 
of the central nodule. Striae parallel, 14 in 10 \)., crossed 
by an indistinct, marginal, longitudinal line. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare, {mar.) 

Distr. Balearic Isl. 

This species is well characterised and different from C. 
consimilis by the broad axial area. It comes probably near 
to Caloneis latefasciata Grun. (A. D. Tab. 1, f. 21) from the 
Arctic Sea, a form that has similar markings round the central 
nodule, but differs by the lateral areas and the broad rounded 
ends. There is also a general resemblance with Navicula {Pin- 
nularia?) mesoleia, drawn by Cleve in N. R. D. Tab. 2, f. 26 b. 
This species, however, is stated by Cleve himself to be identi- 
cal with Pinnularia molaris Grun. (Syn, Nav. D. II. p. 74), 
Nevertheless, the original drawing shows rather divergent 
striae in the ends of the valve and a broad axial area, while 
Finn, molaris ought to have convergent end-striae and a nar- 
row or indistinct axial area (Cleve, Syn. Nav. D. II, p. 74). 

Caloneis aemula (A. S.) — Cleve Syn. Nav. D. I, p. 57. 
— Syn. Navicula subdivisa Grun. A. D. Tab. 1, f. 20. — 
Icon. nost. PI. 4, f. 75. 

Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. {mar.): W. and East Arctic Sea, Baltic, Atlantic. 



10 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 9. 

Scoliotropis Cl. 

Scoliotropis septentrionalis n. sp. — Pl. 1, f. 5. 

Valve broadly linear with cuneate ends. Median line 
«urved towards both ends in the same direction. Axial area 
indistinct, slightly dilated round the small central nodule. 
Close to the median line there is on both sides a longitudinal 
line or keel, and between these lines a furrow. Structure: 
oostae, 7 in 10 [j-, parallel to the ends, where they are slightly 
curved upwards. Between the costae double rows of minute 
puncta or lineolae, forming in appearance obscurely pearled 
striae. Between the keels, the double rows of lineolae con- 
tinue as stronger pearls or puncta. Length of the valve 
180—200 ;j.; breadth? 

Foss.: Kk. Knjasha, rare. {m.ar.) 

Of this large and interesting species, obviously akin to 
Scoliotrojns latestriata Bréb. var. Amphora Cl. (Syn. Nav. I, 
p. 72), I unfortunately have found only a few broken valves, 
that do not allow me to give a complete description. As I 
have not seen the dorsal side at all, I do not know if it has 
the same breadth as the ventral, that is 30 — 35 [x broad. 

Diploneis Ehb. 

Diploneis coflfaeiformis A. S. Atl. Tab. 8, f. 7. 
Foss.: Nyl. Kj^rkslätt {Clypeus-strsita). 
Distr. (mar.): North Sea, Mediterr., Macassar Str.; Cali- 
fornia (foss.). 

Diploneis subcincta (A. S.). — Syn. Navicula subcincia 
A. S. Atl. Tab. 13, f. 41, Tab. 69, f. 32. Grunow, Franz 
Jos. L. D. Tab. 1, f. 38. 

Foss.: Kk. Knjasha, Koudajärvenpää, frequent. 

Distr. (mar.): East Greenland, East Arctic Sea, Adriatic, 
Atlantic, Pacific Ocean, Antarctis. (Foss.) Japan, Aegina, 
Maryland, California. 

Diploneis Entomon (Ehb.) A. S. — Cleve, Syn. Nav. 
D. I, p. 87 (not Donkin). Syn. Navicula bomboides var. media 
Grun. a. D. Tab. 3, f. 54, >>Navicida subcincta Schm.» Grunow 
Franz-Jos. L. D. Tab. 1, f. 39 (fig. 3S is a true subcincta). 



A. CLEVE-EULER, DIAT, FLORA OF FINLAND. 11 

Foss. : Kk. Knjäsha, Koudajärvenpää, frequent. 

Distr. (mar.): East and W. Arctic Sea, Mediterranean, 
Pacific. (Foss.) Brunn; Tegel; Hungary. 

A monstruous form with two central nodules (/. dinodosa) 
has been delineated in PI. I, f. 6. An other very curious 
indivudual, perhaps a sporangial form, is represented in fig. 7. 

Diploneis splendida (Greg.). — 8yn.? Navicida Entomon 
DoNK. B. D. Tab. 7, f. 5. Navicula splendida A. S. Atl. 
Tab. 13, f. 31 — 34 (adequate figures). The form figured in 
V. H. Syn. Tab. 9, f. 4 is not typical. 

Foss.: Kk. Knjäsha, frequent. 

Distr. {mar.): West a. East Arctic Sea, North Sea, ubiq. 

Diploneis chersonensis (Grun.). — A. S. Atl. Tab. 12, 
f. 40, Tab. 69, f. 21. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 

Distr. {mar.): Faeroes (0strup), North Sea etc., ubiquist. 

Diploneis chersonensis v. diminuta n. var. PI. 4, f. 76. 

Valve 30 ]x in length, 12 u. in breadth, with 21 distinctly 
punctate striae in 10 [j.. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare, {mar.) 

Pantocsek has figured a similar little Diploneis, named 
borostelekiana, that however has twice as distant rows of 
puncta. 

Diploneis domblittensis (Grun.) — CLEVESyn. Nav, D. I, 
Tab. 2, f. 2. 

Foss.: Ka. Viborg-dep. (Cleve 1894); Sat. Panelia; Nyl. 
Hindersmossen, Kyrkslätt. 

Distr. {fresh or slightly brack, iv.): Sweden, Gulf of 
Bothnia, Danmark. (Foss.) Baltic dep. from the Ancylus-epoch. 

Diploneis domblittensis (Grun.) var. subconstricta A. Cl. 
Lule Lpmk D. PI. 1, f. 10. 0strüp, Danmarks Geol. Und. 
II R. n:o 9, Tab. 2, f. 2. 

Foss.: Nyl. Kyrkslätt. 

Distr. (fresh w.) : (Foss.) Sweden, Danmark. 



12 ARKIV FÖR BOTANIK, BAND 14. N:0 9. 

Diploneis Boldtiana Cl. var. robusta n. var. Pl, 1, f. 8. 

Valve linear-elliptical with rounded ends, 28 — 40 |j. in 
length, 14 — 16 u. in breadth. Furrows narrow, slightly bent 
round the large, elliptical central nodule. Costae 8 — 9 in 
10 a. Alveoli obsolete, rounded. 

Foss.: Ab. Hindersmossen. 

This form resembles D. Boldtiana Cl., but has a larger 
central nodule and more distant costae. An intermediate 
form with smaller nodule and 11 smooth costae in 10 [j. was 
observed in samples from Sat., Panelia. 

Diploneis aestiva (Donk.) B. D. Tab. 1, f. 3. Cleve, 
Syn. Nav. D. I, p. 94. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare [forma ,3). 
Distr. {mar.): Arctic Sea, ubiquist. 

A few large specimens, fully agreeing with Donkin's 
figure. 

Diploneis littoralis (Donk.) B. D. Tab. 1, f. 2. — V. H. 
Syn. Suppl. B. f. 25. f. hybrida nob. 

As an intermediate form between this species and D. 
aestiva I might consider a Diploneis, that is 40 u. in length, 
20 "i. in breadth, and has narrow furrows, very slightly widened 
round the central nodule, that is elongated. The costae are 
9 in 10 [J. and alternate with apparently single rows of very 
fine lineolae. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 

Distr. of the main form {mar.) : Arctic Sea, ubiquist. 

Diploneis Smithii (Bréb.) — Syn. Navicula elliptica W. 
Sm. B. D. Tab. ]7, f. 152 a. The main form is stated by 
Cleve to be 27—50 [j. in length (Syn. Nav. D. I, p. 96). 

A specimen, 60 <^ in length and thus graduating to the 
following variety, was met with in Hindersmossen. 

Distr. {mar.): Greenl., East Arctic Sea, ubiquist. 

Diploneis Smithii (Bréb.) var. permagna n. var, — PI, 1, 
f. 9, — Syn. Navicula Smithii Bréb. typ. A. S. Atl. Tab. 7, 
f. 10 (according to Cleve = Diploneis major). 



A. CLEVE-EULER, DIAT. FLORA OF FINLAND, 13 

Valve elongated-elliptical, 60 — 120 >^. in length, 40 — 45 ;j. 
in breadth. Furrows rather narrow, dilated round the central 
nodule, that is large and a little elongated. Costae 8 — 11 in 
10 a, alternating with double rows of exceedingly fine puncta. 

Foss.: Kk. Knjäsha, Koudajärvenpää, frequent. Doubt- 
less marine. 

This large and beautiful form, that has the fine structure 
of a true DipIoJieis Smithii, recalls as well D. borealis Grun. 
as D. aestiva Donk., but is distinguished from the former by 
the much closer furrows and from the latter by the larger 
central nodule, round which the furrows are bent outwards. 

Diploneis Smithii (Bréb.) var. rhombica n. var. — PI. 1, 
f. 10. Syn. Navicula Smithii Bréb. A. S. Atl. Tab. 7, f. 18. 

Valve rhombic in outline, 45 a in length, 25 ;j- in breadth. 

Foss.: Ab. Hindersmossen {Litorina-åe^.)\ Sweden. 

This characteristic variety is the one, that usually occurs 
in Baltic deposits from Litorina-e^yoch. It is not present 
among the numerous marine species of Diploneis in the 
Knjäsha-deposit. 

Diploneis borealis (Grun.). Cleve, Syn. Xav. D. I, p. 
96, non 0strup, Danske D. Tab. 1, f. 17. Sy7i. Navicula 
Smithii var. borealis f. major Grux. Franz. -Jos. L. D. Tab. 1, 
f. 40. 

Foss.: Kk. Knjäsha, Koudajärvenpää, not rare. 

Distr. (mar.): Greenland, Arctic Sea, Gullmarefjord. 

Quite t3'pical specimens, perfectly similar to Gruxow's 
figure. 

Diploneis major Cl. Syn. Xav. D. I, p. 96. — Syn. 
Navicula Smithii var. V. H. Suppl. PL B, f. 23. 

Foss.: Sat. Panelia; Kk. Knjäsha, Koudajärvenpää, 
frequent. 

Distr. (mar.): Greenl., Faeroes (0strup), Xorth Sea, 
Mediterranean, Madagascar, Indian and Pacific Oceans. 

Diploneis major Cl. var. cuneata n. var. — Syn. Navi- 
cula Smithii Bréb. V. H. Syn. Tab. 9, f. 12. 

Valve elliptical, with parallel margins and broad, cuneate 
ends. In other respects as the type. 



14 ARKIV FÖR BOTANIK, BAND 14. NIO 9. 

Foss.: Kk. Knjäsha, mixed with the typical form. 
I think these two forms may be distinguished from one 
another, though Cleve has united them. 

Diploneis decipiens n. sp. — Icon. nost. PL 1, f. 11. 

Valve elongated elliptical, 30 — 35 [j. in length, 12 — 18 |Ji. 
in breadth. Costae 9 in 10 [x, alternating with coarsely, but 
obscurely pearled striae. Furrows close to the horns, slightly 
widened round the central nodule, that is small. 

Foss. {mar.): Kk. Knjäsha, not rare; Koudajärvenpää. 

This Diploneis, occurring in a purely marine society, is 
certainly closely connected with Dipl. elliptica, from which 
it is difficult to distinguish by any other character than the 
obsolete punctuation. I first thought it possibly identic with 
a Diplo7ieis, figured by Mr 0strup in Danske D. Tab. 1, f. 17 
(p. 24) and determined to D. horealis Grun. But the striation 
of the latter being that of D. Smithii, the two forms must 
be different. The form of Mr 0strup is also rather different 
from the large and typical D. horealis Grun., that is present 
in some Knjäsha-samples. 

Diploneis decipiens n. sp. var. parallela n. var. — PL 
1, f. 12. 

Differs from the main form by a more delicate central 
nodule and perfectly parallel furrows. 

Foss.: Kk. Knjäsha, sparingly among the type. 

Diploneis Mauleri Brun. D. Esp. nouv. Tab. 15, f. 7. 
— Cleve, Syn. Nav. D. I, p. 98. 

Foss.: Ka. Viborg-dep. (Cleve 1894), Nyl. Hinders- 
mossen, Kyrkslätt (Deposits from the Ancylus-eT^och). 

Distr. {fresh or slightly brackish w.): Vettern, Gulf of 
Bothnia, Leman, Rammer moor, Sahara. (Foss.) Baltic de- 
posits from the Ancylus-e])oc\\. 



Naviculae Orthostichae Cl. 

Navicula halophila Grun. var. subcapitata 0str. Danske 
D., p. 29, Tab. 1, f. 22. 



A. CLEVE-EULER, DIAT. FLORA OF FINLAND. 15 

Foss.: Ab. Hindersmossen (Lüorina-dei^.); Kk. Knjäsha 
(marine dep.), rare. 

Distr. {mar.): Jutland (0STRur). 

A few specimens seen, that resemble 0strup's figure, 
but are a little larger (L. 40 "J., Br. 9 a) and have 14 instead 
of 18 striae in 10 [j.. 

Gyrosigma Hassall. 

Gyrosigma Fasciola (Ehb.). - V. H. Syn. Tab. 21, f. 8. 

Foss.: Ab. Hindersmossen. (Mixed strata from the An- 
cylus- and Liiorina-e^oc\\s\) 

Distr. {mar.): West and East Arctic Sea, North Sea^ 
Atlantic and Pacific oceans. 

Naviculae Decipientes Grun. 

Navicula Crucicula W. Sm. var. minor n. var. PI. 1, f. 13. 

Valve elliptic-lanceolate, with broad, truncate, sometimes 
more protracted ends. Length 30—50 [j., breadth 10 — 13 [i. 
Axial area undistinct, central nodule transversely dilated a& 
in N . Crucicula. Striae slightly radiate, not distinctly punctate, 
very fine except the three or four median ones, that are 
strong, more distant and shortened. 

Foss.: Ab, Hindersmossen {jresh iv.). 

This form, that is smaller than the typical Nav. Cruci- 
cula, seems to connect that species with Naii. subinflata Grun. 
(Cleve Vega-Exp. D. Tab. 37, f. 50). There is some confu- 
sion in literature about Navicula Crucicula. If the remark- 
able, transversely dilated central nodule, that is very distinct 
in Donkin's figure (B. D. T. 6 f. 14) be considered a dominating 
feature of this species, neither the valve, figured in V. H. 
Tab. 10, f. 15, nor a variety, drawn by 0strup in Danske 
Diat. Tab. 1, f. 30 ought to be referred to Donkin's species. 
The Danish form is perhaps identical with Navicula Lund- 
strömii var. Frieseana Grun., cfr. Cleve Syn. Nav. D. I, 
Tab. 5, f. 18. 

Navicula gibbula Cl. var. elliptica n. var. 

Valve linear-elliptic with rounded ends, not truncate a& 
in the main form, described and figured by Cleve in Syn. 
Nav. D. I, p. 140, Tab. 5, f 17. 

Foss.: Kk. Niemenkönkään alus; rare {jresh iv.). 



16 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 9. 

Naviculae Microstigmaticae Cl. 

Stauroneis (Pleurostauron) parvula Grün. var. promi- 
nula Grun. — Cleve, Syn. Nav. D. I, p. 149. 0str., Danske 
D. Tab. 2, f. 33. 

Foss.: Ab. Hindersmossen. 

Distr. {fresh or slightly brack, w.): Greenland, Finmark, 
Gulf of Bothnia, Danmark. 

Stauroneis septentrionalis Grun. Franz-Jos. L. D. Tab. 
1, f. 48. 

Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. {mar.): Franz- Josefs land. 

Some minute specimens, only 15 »j. in length and 2 |j- in 
breadth, with about 18 distinct, smooth, subradiate striae 
in 10 |J.. 

Navicula (Schizonema) Grevillei Ag. var. apiculata (Ag.) 

— V. H. Syn. Tab. 16, f. 4—8. 

Foss.: Ab. Hindersmossen. 

Valve 24 [x in length, 6 [j. in breadth. 

Though Cleve (Syn. Nav. D. I, p. 153) does not distin- 
guish this small form from Navicula Grevillei, I think it 
preferable to do so, as it is notably smaller than the main 
species, for which Cleve states a length of 30 — 70 [j. arid a 
breadth of 16 ^^.. Van Heurck's figures of Schizonema api- 
culatum are equally drawn from very small forms. 

Navicula (Libellus) rhombica Greg. M. J. IK. Tab. 4. 
f. 16. Cleve, Syn. Nav. D. I, p. 152. 

Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. {mar.y. Greenland, North Sea, Sumatra, Japan (foss.). 

Navicula Libellus Greg. D. of Clyde, Tab. 14, f. 101. 

— Siin. Navicula rhombica Donk. B. D. Tab. 9, f. 1. 

Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. {mar.): North Sea; ubiquist, though not recorded 
from the Arctis. 

Libellus? septentrionalis östr. Mar. D. Öst-Gr0nl., p. 
439, Tab. 8, f. 97. 



A. CLEVE-EULER, DIAT. FLORA OF FINLAND. 17 

Foss. : Kk. Knjäsha. 

Some small, hyaline valves with a stauroid marking across 
the middle are possibly identical with this species. 

Navicula (Libellus) plicata Donk. B. D. Tab. 9, f. 2. 
Cleve, Syn. Nav. D. I, p. 154. 

Foss.: Sat. Panelia, rare. 

Distr. {7nar.): East Arctic Sea, North Sea, Baltic, Medi- 
terranean, Labuan, Brezil. 

Navicula (Libellus?) Klavsenii östr. var. turgida n. var. 
— PI. 1, f. 14 a, b. 

Valve lanceolate, fusiform, gradually tapering towards 
the narrow, rounded ends, very convex. Length 70 [J., breadth 
15 |J.. Striae fine, apparently smooth, parallel, equidistant, 
17 in 10 {A. Axial area indistinct, central area small, circular. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 

Distr. of the main form [mar.): E. Greenland (0'strup, 
Färskv. D. 0st-Gr0nl., p. 281, Tab. 1, f. 13). 

The Finlandian form, of which I give a figure in as well 
valvar as zonar view, agrees in all respects, except in the 
breadth of the valve being twice as large, with the Navicula 
Klavsenii described by 0strup from East Greenland. As 
to the nearest affinities of this species, I have been hesit- 
ating between the groups of the Naviculae Entoleiae Cl. and 
the Libelli. The convex, fusiform shape of the valve and 
the fine, parallel striae recall Navicula inornaia Grun. among 
the former, but there is no lanceolate axial area as in this 
species. On the other hand, though the convex valves re- 
semble those of a Libellus, the striation is rather different, 
no puncta being visible. Were it not for the smooth striae, 
it would seem closely allied to Libellus ^plicata. Perhaps the 
nearest relations, thus, are to be found elsewhere, or among 
the Naviculae Fusiformes Cl. (Syn. Nav. D. I, p. 105), though 
the species of this group have no central area. 

Navicula (Scoliopleura) tumida Bréb. — V. H. Syn. 
Tab. 17, f. 11, 13. 

Foss.: Sat. Panelia (rare); Kk. Knjäsha, Koudajärven- 
pää, frequent. 

Arkiv för botanik. Band Ii. N:o 9. 2 



18 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 9. 

Distr. {mar. and brack.): Franz-Josefs Land, North Sea, 
Indian and Pacific Oceans, Antarctis. 

The outline varies between elliptic-lanceolate and broadly- 
linear. 



Cymbella Ag. 

Cymbella hyalina n. sp. — PL 4, f. 77. 

Valve asymmetrical, lanceolate with protracted-subcapi- 
tate ends. Ventral margin slightly indented in the middle. 
Length 17 [j-, breadth 4 jj.. No striation visible. 

Foss.: Ab. Hindersmossen, rare {fresh iv.). 

Comes near to the more symmetrica] little Cymhella mi- 
nuscula Grun. A. S. Atl. Tab. 9. f. 58 — 61, that Cleve has 
united with the following. 

Cymbella microcephala Grun. — V. H. Syn. Tab. 8, 
f. 36—39. 

Foss.: Ab. Hindersmossen. 

Distr. {fresh w.) Greenland. Sweden, Danmark, Scotland, 
Belgium, S. America. 

Cymbella lata Grun. Syn. Nav. D. I, p. 165, Tab. 4, 
f. 27. — Syn. Cymhella Ehrenhergii var. A. S. Atl. Tab. 71, 
f. 74. 

Foss.: Nyl. Kyrkslätt, Hindersmossen. 

Distr. {fresh or slightly brack, w.): Sweden, Danmark, 
Ladoga, N. Germany; Antarctis. 

Cymbella Ehrenbergii Kütz. var. delecta A. S. — Syn. 
Cymbella Ehrenbergii var. minor V. H. Syn. Tab. 2, f. 2. 

Foss.: Pahanajoki (Cleve); Ab. Hindersmossen. 

Distr. {fresh lu.): Greenland etc., ubiquist. 

Probably identical with the »/. minor» quoted in Cleve's 
D. of Finl., p. 45. 

Cymbella (Encyonema) lacustris (Ag.). — Syn. Schizonema 
lacnstre Ag. V. H. Syn. Tab. 15, f. 40. Colletonema subcohe- j 
rens Thwaites in W. Sm. B. D. II, Tab. 56, f. 353. ^ 

Foss.: Ab. Hindersmossen. 



A. CLEVE-EULER, DIAT. FLORA OF FINLAND. 19 

Distr. {fresh or slightly brack, iv.): Gulf of Bothnia, Dan- 
mark, England, Balaton-lake. 

Cymbella (Encyonema) fennica n. sp. — PI. 1, f. 15. 

Valve elongated rhombic — elliptical, scarcely unsymmetri- 
cal, obtuse, 44 a in length, 13 a in breadth. Areas small. Ter- 
minal fissures distant from the ends. Striae 10 in 10 [j., 
radiate throughout, distinctly lineate. 

Foss.: Ob. Pelso {fresh tv.?). 

This small species is no doubt closely connected with 
Cymbella lacustris, from which it is distinguished by the 
broader shape and by the striae being divergent also at the 
ends. This feature is shown also by Cymbella Mölleriana 
Grun. (Cleve, Syn. Xav. D. I, p. 167) that, however, has a 
large, orbicular central area. 

Cymbella (Encyonema) recta n. sp. PI. 1, f. 16. 

Valve strongly asymmetrical, semielliptical, centrally gib- 
bous on both sides. Ends slightlj,^ protracted and inclined 
downwards, subacute. Terminal nodules at a distance from 
the ends, terminal fissures inclined downwards. Length 40 a, 
breadth 18 a. Striae 8 in 10 a, punctate. 

Foss.: Ab. Hindersmossen, rare {fresh w.?). 

This species seems to be allied to Cymbella prostrata, as 
well as C. Jordani Grün. (Cleve, Syn. Xav. D. I, p. 169), 
and also to a dorsally more arcuate form, intermediate be- 
tween Encyonema prostratum and E. caespitosum, drawn in 
A. S. Atl. Tab. 11, f. 36, that perhaps is identical with C'ym- 
hella {Encyonema) turgida var. obiusa 0. M. Bac. aus Süd- 
Patag. Tab. 1, f. 19. 

Cymbella lanceolata KCtz. var. infläta n. var. — PL 1, 
f. 17. 

Valve 110 ;j. in length, 25 a in breadth in the strongly 
gibbous middle. Striae parallel to the ends, 7,5 (middle) — 9 
(ends) in 10 u., punctate. 

Foss.: Ab. Hindersmossen, rare. 

This form has the same number of striae as the var. 
cornuta Ehb. (0strup, Danske D. Tab. 2, f. 43), but is shorter 
and more gibbous. A very similar, perhaps identical form is 
Cymbella Cistula var. gibbosa Brun from Switzerland (Diato- 
miste II, Tab 14, f. 27). 



20 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 0. 

Gromplioiiema x\g. 

Gomphonema exiguum Kütz. var. septentrionale (0str.). 
— Gomphonema septentrioiiale östr. Mar. D. 0st-Grönl., p. 414, 
Tab, 3, f. 9. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 

Distr. (mar.): West Arctic Sea. 

Cleve considers this variety to be identical with G. exi- 
guum var. jjachydada Bréb. (V. H. Syn. Tab. 25, f. 31, 32), 
though the latter is recorded to have 16 striae in 10 [J. (D. 
Baff. Bay, p. 19). But as both 0strup's form and mine 
have considerably coarser striae, viz. 12 and 10 resp. in 10 <^., 
I still believe it correct to distinguish them from the Nor- 
mandian var. pachyclada. 



Tracliyiieis Cl. 

Trachyneis aspera (Ehb.) var. vulgaris Cl. Syn. Nav. 
D. I, p. 191. A. S. Atl. Tab. 48, f. 2—6. 

Foss.: Kk. Knjäsha, Koudajärvenpää, not rare. 

Distr. {mar.): Greenland, Faeroes (0strup), Arctic Ame- 
rica, North Sea etc.; ubiquist. 

Trachyneis aspera (Ehb.) var. pulchella W. Sm. — Donk 

B. D. Tab. 10, f. 10. 

Foss.: Kk. Knjä,sha, Koudajärvenpää, frequent, 

Distr. {mar.): Greenland, Faeroes (0strup), North Sea 

etc.; ubiquist. 

Trachyneis aspera (Ehb.) var. intermedia Grun. Franz- 
Jos.-L. D. Tab. 1, f. 20. 

Foss.: Kk. Knjäsha, not rare. 

Distr. {mar.): Greenland (0strup), East Arctic Sea, North 
Sea. (Foss.) Hungary, Brunn, Japan. 

Naviculae Mimiseulae Cl. 

Navicula problematica n. sp. — PI. 4, f. 78. 
Valve lanceolate, obtuse, hyaline, 24 [j. in length, 6 [J. in 
breadth. Central nodule distinct. 
Foss: Kk. Knjäsha {mar.), rare. 



A. CLEVE-EÜLER, DIÄT. FLORA OF FINLAND. 21 

Navicula pelliculosa (Bréb.) Hilse. — V. H. Syn. Tab. 
14, f. 32. 

Valve broadly elliptical, S — 10 u. in lengtb, 5—6 ;j. in 
breadth, hyaline. Central nodule distinct. 

Foss. : Ab. Hindersmossen, among fresh-water species. 

Distr. {fresh iv.) Continent of Europe. 

Navicula Pediculus Cl. D. Baff. Bay, p. 20. Tab. 1, f. U. 

Foss.: Kk. Knjasha. 

Distr. (mar.) : West Arctic Sea. 

Finlandian specimens closely resemble the original form, 
drawn by Cleve, with regard to the outline and fine, but 
distinct striation of the valve; only they are a little larger 
— 25 a in length, 8 it. in breadth — and more coarsely striate, 
with c. 20 striae in 10 a. Cleve gives the numbers of 12 a 
in length, 6,5 a in breadth, and 27 striae in 10 [j.. 

Navicula bahusiensis Grun. — Syyi. Xavicula minuscula 
var. bahusiensis V. H. S^m. Tab. 14, f. 2, — Icon. nost. PI. 
4, f. 79. 

Foss.: Kk. Knjasha. 

Distr. {mar.): W. coast of Sweden; Arctis, Eur., Asia. 

The striae being parallel, it must be the main form, and 
not the var. arctica Grun., that is present in the Knjäsha- 
deposit. 

Navicula (Diadesmis) truncata n. sp. PI. 4, f. 80 a, b, c. 

Valve delicate, elliptical to elliptic-lanceolate with broad, 
truncate, sometimes subrostrate ends, 9 — 13 ;j. in length, 4 
— 5 \i. in breadth. Striae faint, sligthly radiate, about 20 
in 10 a. 

Foss.: Ab. Hindersmossen {fresh it". -deposit), frequent. 

The frustules of this minute species occur in large, pro- 
bably mucous masses, that keep together during the chemical 
preparation of the sample. 



Anomoeoueis Pfitzer. 

Anomoeoneis sculpta Ehb. — V. H. S^-n. Tab. 12, f. 1. 
A. S. Atl. Tab. 49, f. 46-48. 



22 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 9. 

Foss.: Ab. Hindersmossen. Nyl. Kyrkslätt. 

Distr. {brack, iv.): Baltic, Europe, Ecuador, Australia. 

Anomoeoneis polygramma Ehe. — A. S. Atl. Tab. 49, 
f. 43—45. 

Foss.: Ab. Hindersmossen. 

Distr. {brack, w.): Sweden, Europe, Cuba, Utah. 



Nayiculae Liiieolatae Cl. 

Navicula cincta Ehb. — V. H. Syn. Tab. 7, f. 13—14. 
Foss.: Ab. Hindersmossen; Finl. (without locality), Cleve, 
Syn. Nav. D. II, p. 16. 

Distr. {fresh and brack, w.) ubiquist. 

Navicula peregrina Ehb. var. kefvingensis Ehb. Cl., 
Syn. Nav. D. II, p. 18. — Pinnularia kejvingensis Ehb. — 
Navicula kejvingensis A. S. Atl. Tab. 17, f. 61, 62, 352? 

Foss.: Ab. Hindersmossen, not rare. 

Distr. (brack, iv.): Firth of Tay; (Foss.) Franzenbad, 
(Sweden?). 

To this variety of Navicula peregrina I refer subrostrate 
specimens 50 — 60 [j. in length, 10 — 12 [j. in breadth and with 
a distinctly transverse, subrectangular central area, though 
the striae are about 10 in 10 a and thus somewhat closer 
than in the original form. 

Navicula digito-radiata Greg. — V. H. Syn. Tab. 7, f. 4. 
Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. {mar. and brack.): Greenland, East Arctic Sea, 
North Sea, Caspian Sea, ubiquist. 

Navicula digito-radiata Greg. var. Cyprinus (Ehb.) W. 
Sm. — V. H. Syn. Tab. 7, f. 3. 
Foss.: Kk. Knjäsha. 
Distr. {mar.): Greenland (0strup), North Sea. 

Navicula dicephala (Ehb.?) W. Sm. var. elginensis Greg. 
M. J. Tab. 1, f. 33. 

Foss.: Ob. Pudasjärvi (Cleve, Syn. Nav. D. II, p. 21). 
Distr. {fresh w.): Scotland (foss.). 



A. CLEVE-EÜLER, DIÄT, FLORA OF FINLAND. 23 

N. directa var. genuina Cleve, Syn. Nav. D. II, p. 27. 
— Navicula directa W. Sm. B. D. I, Tab. 18, f. 172. 

Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. {mar.)\ East and West Arctic Sea, North Sea, 
Yoliohama, Antarctis. 

Navicula directa W. Sm. var. subtilis Greg. D. of Clyde. 
Tab. 1, f. 19. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 

Distr. {mar.): East Arctic Sea, North Sea. 

Navicula directa W. Sm. var. cuneata 0str. Mar. O. 
0st-Gronl., p. 428. Tab. 4. f. 42. 

Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. {mar.): East Greenland. 

The specimens I have seen are perfectly similar to östrup's 
Greenlandian form. Valve 42 — 64 ;j. in length, 7 — 11 [j. in 
breadth, with 9 — 10,5 striae in 10 [j.. 

Navicula Kariana Grun. var. frigida Grun. Franz-Jos. L. 
D. Tab. 1, f. 25. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 

Distr. {mar.): Greenland (östrup). East Arctic Sea. 

Navicula gelida Grun. Franz-Jos. L. D. Tab. 1, f. 27, 28. 
Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 
Distr. {mar.): East and West Arctic Sea. 
Typical specimens, varying in length between 25 and 50 |j., 
in breadth between 10 and 12 «x. 

Navicula ammophila Grun. var. intermedia Grun. — 
Cleve, Syn. Nav, D. II, p. 30. Syn. Navicula cancellata f. 
minuta Grun. A, D. Tab. 2, f. 41. — Icon. nost. PI, 4, f, 82. 

Foss,: Kk. Knjäsha. 

Distr. {mar.) : Greenland (östrup), East Arctic Sea. 
(Foss,) Hungary, 

Navicula ammophila Grun, var. Oestrupii n, var. — PI, 
4, f. 8], 

Valve broadly lanceolate with attenuated, acute ends, 



24 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 9. 

20 a in length, 6 [x in breadth. Areas indistinct. Striae 
slightly radiate, at the ends transverse, c. 18 in 10 a. 

Foss.: Kk. Knjäsha {marine dep.). 

0STRUP gives in Mar. D. 0st-Gr0nl. Tab. 4, f. 30 a figure 
of a small form, that I believe identical with the present one. 
Mr 0STRUP refers it, with hesitation, to Navicula hahusiensis 
Grun., but I cannot join him in this determination, as the 
latter is a broad, obtuse species. I believe in contrary iVa- 
vicula ammophila to be the nearest relation, as this species 
has acute ends and a similar striation. 

Navicula cancellata Donk. var. subapiculata Grun. — 
A. S. Atl. Tab. 46, f. 66—68. Icon. nost. PI. 1, f. 19. 

Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. {mar.): Greenland (0strup), East Arctic Sea, 
Baltic, Firth of Tay. 

In PI. 1, f . 25 b I have drawn a frustule in zonar view, 
showing the convex valves and the very narrow connecting 
zone. • 

Navicula cancellata Donk. var. retusa Bréb.? — V. H. 
Syn. Suppl. A, f. 9. — Icon. nost. PI. 1, f. 20. 

Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. (mar.): Greenland (0strup), East Arctic Sea, North 
Sea; ubiquist. 

Some Finlandian specimens (cfr. the fig.) have are mark- 
ably large, circular area. 

I have also observed a frustule with very convex valves, 
that in zonar view is exactly similar to Donkin's figure of 
Navicula fortis Greg. (B. D. Tab. 8, f. 8 c), but as I have 
not seen the valves in front view, I cannot warrant the 
identity. 

Navicula distans (W. Sm.) B. D. Tab. 18, f. 169. V. H. 
Syn. Suppl. A, f. 18. 

Foss.: Kk. Knjäsha, Koudajärvenpää, not rare. 

Distr. (mar.): Greenland, East Arctic Sea. 

According to Cleve (Syn. Nav. D. II, p. 35), this species 
is characteristic to the Arctic Sea and Northern Atlantic. 



A. CLEVE-EULER,DIAT. FLORA OF FINLAND. 25 

Naviculae Punctatae Cl. 

Navicula glacialis Cl. — Syn. Xav. D. II. Tab. 1, f. 28. 
Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 

Distr. {niar.): Greenland, East Arctic Sea, Cape Horn, 
Antarctis. 

Navicula glacialis Cl. var. septentrionalis Cl. — A. S. 
Atl. Tab. 6, f. 37. 

Foss.: Kk. Knjäsha, more frequent than the main form. 
Distr. {mar.): West and East Arctic Sea, Cape Horn. 

Navicula humerosa Bréb. var. densestriata n. var. 

Like the type in outline and dimensions, but with closer, 
finely punctate striae, 15 in 10 <^. Cleve states 9 — 10 in 10 u. 
for the typical form. 

Foss.: Sat. Panelia {brack, w.). 

Navicula latissima Greg. var. grandis n. var. — PL 1, 
f. 21. 

Valve very large, elliptic-lanceolate with subrostrate ends, 
150—170 |i in length, 64—68 u. in breadth. Striae about 8 
in 10 a, as in the main form. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare (mar.). 

Of this very conspicuous variety, I have .seen only a few, 
damaged valves. It depasses in length the largest form of 
A', latissima hitherto known, viz. the var. elongata, found by 
Pantocsek in Hungarian fossil strata. The striae are also 
more distant than in this variety. 



Naviculae Lyratae Cl. 

Navicula Hennedyi W. Sm. var. luxuösa n. var. — PI. 
1, f. 22. 

Valve elliptical, 85—100 a in length, 50—55 a in breadth. 
Lateral areas moderately broad, semilanceolate, not or very 
shghtly narrowed in the middle. Striae 6 — 7,5 in 10 a at the 
outer margin, 10—11 at the inner margin, composed of small 
puncta. Axial striae 10 in 10 a. 



26 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 9. 

Foss.: Kk. Knjäsha (war.)- 

By the distant rows of very small puncta, this big form 
recalls the var. minuta Cl., which, however, is only half as 
long and broad. 

Navicula spectabilis Greg. D. of Clyde. Tab. 9, f. 10. 

Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. (mar.): Greenland, North Sea; ubiquist. 

Navicula abrupta (Greg.). — Navicula Lyra ß abrupta 
Greg. D. of Clyde, Tab. 9, f. 14. N. abrupta Donk. B. D. 
Tab. 2, f. 6. V. H. Syn. Tab. 10, f. 4. 

Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. (mar.): East Arctic Sea, North Sea, Mediterranean 
etc.; ubiquist, 

Navicula Lyra Ehb. var. arctica östr. D. N.-E. Greenl. 
p. 209. Tab. 13 f. 9. 

Foss.: Kk. Knjäsha, Koudajärvenpää. 
Distr. (mar.): W. Arctic Sea. 

Navicula pygmaea Kütz. — Donk., B. D. Tab. 1, f. 10. 
V. H. Syn. Tab. 10, f. 7. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare. Ab. Hindersmossen, very rare. 

Distr. (mar.): East Greenland, East Arctic Sea, Baltic, 
North Sea, ubiquist. 

Navicula pygmaea Kütz. var. linearis n. var. 

Valve linear-elliptical, with broad, rounded ends, 17 [x 
in length, 8 [x in breadth. Lateral areas close to the median 
line. Striae very fine, 

Foss,: Ab. Hindersmossen, rare {brack, iv.). 

Navicula forcipata Grev. — Donk., B. D. Tab. 2, f. 4. 
V, H. Syn. Tab. 10, f. 3. 

Foss.: Kk. Knjäsha; Ab. Hindersmossen (rare). 
Distr. (mar.): Greenland, North Sea; ubiquist. 



A. CLEVE-EULER, DIAT. FLORA OF FINLAND, 27 



Naviculae Laevistritatae Cl. 

Navicula angulosa Greg. — Donk. B. D. Tab. 4, f. 4. 
Syn. Navicula solida Cl. A, D. Tab. 1, f. 24, — Icon, nost. 
PI. 1, f. 23. 

Foss. : Kk, Knjäsha, rare. 

Distr. (mar.): Finmark, North Sea, Mediterranean, 

In Cleve's Synopsis, Navicula angulosa is considered to 
be a mere variety of N. palpebralis, but N. solida to be a 
distinct species, recognised at the median striae being alter- 
nately longer and shorter. As Donkin's original figure of 
N. angulosa just shows that kind of striation, I think Gre- 
gory's and Cleve's forms must be united and specifically 
distinguished from Navicula palj^ebralis. The fossil specimen 
I have seen being distinctly apiculate, I have drawn it in 
f, 23. 



Pinimlaria Ehb, 
Capitatae Cl. 

Pinnularia interrupta W, Sm, var, amphirhynchus n, var. 

— PI. 1, f. 24. 

Valve with protracted, narrow, rostrate, not capitate 
ends, in other respects as the f. biceps. Length 63 u., breadth 
15 |J., striae 10 in 10 [J.. 

Foss.: Ab. Hindersmossen, rare {fresh iv.). 

Pinnularia mesolepta Ehb. var. angusta Cl, Syn, Nav. 
D, II, p. 76. A, S, Atl. Tab, 45, f, 62, 
Foss,: x4.b. Hindersmossen, 
Distr. {fresh w.): Sweden, Danmark, Germany, America. 

Divergentes Cl. 
Pinnularia Legumen Ehb. var. longa n. var, — PI, 1, f. 25. 
Valve slender, lanceolate-linear, slightly triundulate; 100 

— 120 [1 in length, 17 ^). in breadth. Ends broad, subcapitate. 
Axial area rather broad, somewhat dilated in the middle. 



28 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 9. 

Striae divergent in the middle, convergent at the ends, 8V2 
—9 in 10 [J.. 

Foss.: Ab. Hindersmossen. 

This form is most closely allied to P. Legumen, though 
the long and slender valves recall P. stauroptera. It cannot 
be referred to this species because of the inflations near 
the ends. I have also found it, in P. T. Cleve's notes, from 
Lake Rosslängen in Sweden and from Loch Kinnord in Scot- 
land. 

f. interrupta. — PI. 1, f. 26. 

Striae interrupted in the middle. 
Together with the preceding variety. 

Pinnularia Legumen Ehb. var. florentina Grun. — A. 
S. Atl. Tab. 44, f. 8. — Syn. Navicula divergens W. Sm. var. 
unduiata Hérib. & Perag., Diat. d'Auvergne, Tab. 4, f. 2. 
— Icon. nost. PI. 1, f. 27. 

Valve almost linear, slightly triundulate, with broad, 
capitate ends, 80 [j. in length, 16 [j. in breadth. Area less 
broad than in the preceding variety. 

Foss.: Ab. Hindersmossen {jresh w.). 

Distr. {jresh w.): Italy. 

Seems to graduate to the var. longa. Shorter, typical 
specimens have a great resemblance to Pinnularia platy- 
cephala (Ehe.) Cl. from which species they, however, differ 
by the end-fissures being turned in the same direction. 

Pinnularia divergens W. Sm. var. truncata n. var. — 
PI. 2, f. 29. — Syii.? Pinnularia Karelica Cl. var. stauronei- 
formis Hust. A. S. Atl. Tab. 311, f. 13. 

Valve linear-lanceolate, gradually tapering from the middle 
to the broad, obtuse-truncate ends, very slightly triundulate. 
Striae, 11 in 10 [J., interrupted in the middle of the valve, 
where there is a large, rhomboid area. Length 67 }Jl, breadth 
13 [J- 

Foss.: Ab. Hindersmossen, Ok. Paltamo (fresh iv.). 

This form has much the same outline as Pinnidaria ka- 
relica Cl., but is a little more coarsely built throughout and 
has a broader axial area. It comes perhaps as near to P. 
microstauron as to P. divergens. 



A. CLEVE-EULER, DIAT. FLORA OF FINLAND. 29 

Pinnularia rangoonensis CJrun. — Cleve, Syn. Nav. D. 
II, p. 83. — Icon. nost. PI. 2, f. 30. Syn. Pinnularia sp. 
A. S. Atl. Tab. 44, f. 26. 

Foss.: Ab. Hindersmossen, Ok. Paltamo, rather frequent. 

Distr. {fresh lo.): Rangoon (?); ubiquist. 

Finlandian specimens are 60 — 70 jj, in length and 9—12 (j- 
in breadtli. 

In his work Danske Diatoméer 0strup has figured a 
similar, but larger form, named Pinnularia stauroptera var. 
linearis. It is 130 \i in length, 17 [j. in breadth, and comes 
by the shape and semicircular endfissurcs doubtless nearer to 
P. rangoonensis than to P. stauroptera. Cleve states for the 
former species a length of 70 — 100 \i. and a breadth of 12 
—14 |J.. 

Pinnularia rangoonensis Grun. var förarmensis (Grün.). 
— PI. 2, f. 31. Syn. Pinnularia sp. Å. S. Atl. Tab. 44, f. 28. 
Navicula deciirrens? A. S. Atl. Tab. 44, f. 29. 

Valve linear, gibbous in the middle, 60 — 75 u- in length, 

9 (ends) to 12 (middle) |j. in breadth, with rounded-subrostrate 
ends. Axial area V^ — V^ of the breadth of the valve, dilated 
in the middle to a large, elliptic space. Striae strongly radiate 
at the middle, convergent at the ends of the valve, 9 — 10 in 

10 [J., the median ones more distant and frequently stronger. 

Foss.: Ab. Hindersmossen, frequent. 

This gibbous form graduates to the preceding, but is very 
distinct in more inflated specimens. In P. T. Cleve's notes, 
I have seen an exactly similar figure from Förarm in Små- 
land, Sweden; I thus suppose that Grunow's Navicula för- 
armensis denotes this variety, that has not been distinguished 
from P. rangoonensis in Cleve 's Synopsis. 

Brevistriatae Cl. 

Pinnularia hybrida (Pérag. & Hérib.), Diät. d'Auvergne, 
p. 85, Tab. 4, f. 9. — Syn. Navicula hemiptera KüTZ. var. 
Bielawski Hérib. & Perag. 1. c. p. 85, Tab. 4, f. 10. — Icon, 
nost. PI. 2, f. 32, 33 (f. acuminata). 

Valve linear-lanceolatae, attenuated towards the rounded, 
obtuse, sometimes subacute ends, 75 — 215 [i. in length, 13 — 
30 [X in breadth. Area large, lanceolate, a third to a half 



30 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N.O 9. 

(middle) of the breadth of the valve. Striae almost parallel, 
slightly convergent at the ends, 10 in 10 a. 

Foss.: Ab, Hindersmossen; Sat. Panelia {jresh w.). 

P. T. Cleve does not distinguish this species, that has 
the general aspect of Pinnularia paideiisis Grun. (a more 
closely striate, American species), from P. hemiptera Kütz., 
probably for the reason that both species have the same 
number of striae. Nevertheless, they are certainly different, 
as I could satisfy myself by studying the samples from Hin- 
dersmossen, where both occur together. The true Pinnvlaria 
hemiptera is a coarsely built, rather short, linear-cuneate 
species, sometimes with a more or less visible band across 
the strong striae, as in the Pinnidariae majores Cl. I have 
drawn two specimens in PL 1, f. 28, a, b. P. hyhrida has 
finer striae, though the valves are larger and sometimes reach 
the remarkable dimensions of 30 X 215 [j.; besides it is more 
gently tapering from the middle, less cuneate than P. he- 
miptera. 

In have found in Cleve's manuscripts drawings, evidently 
representing P. hyhrida, from Rosslängen in Sweden (»P. 
hemiptera var.?») and from S:ta Flora (»P. instahilis A. Schm.?»). 

Pinnularia nodosa Ehb. f. capitata Cl. Syn. Nav. D. II, 
p. 87. — Icon. nost. PI. 2, f. 35. 

Foss.: Ab. Hindersmossen. 

Distr. {fresh w.): Sweden, lake Rosslängen (Kalmar län); 
America. 

As there is no authentic figure of this strongly triundu- 
late, capitate form, I have drawn it in PI. 2, f. 35. Specimens 
from Finland often have the area punctate, as stated in Cle- 
ve's diagnosis. The median inflation is freciuently larger than 
the two others (as in the var. Formica Ehb., from America). 
The punctate form comes near to P. acrosphaeria Bréb. 

Pinnularia brevicostata Cl. var. subcapitata n. var. — 
PI. 2, f. 34. 

Valve linear, with broad, subcapitate, somewhat cuneate 
ends. Length 63 [j., breadth 10 [J. (middle). Axial area broad, 
about a third of the breadth of the valve. Central area a 
transverse fascia. Striae parallel, 10 in 10 p.. 

Foss.: Kk. Niemenkönkään alus, rare {fresh iv.). 



A. CLEVE-EÜLER, DIÄT. FLORA OF FINLAND. 31 

Of this variety, I have seen only the specimen, dehneated 
in fig. 34. It has about the same outline as Pinnularia In- 
tegra G RUN. 

Majores Cl. 

Pinnularia major Kütz. var. linearis Cl. Syn. Nav. D. 
U, p. 89. Syn. Pinnularia major W. Sm. B. D. Tab. 18, f. 162. 
Foss,: Ob. Pudasjärvi (Cleve, 1. c). 
Distr. {jresh tu.): Scandinavia; ubiquist. 

Pinnularia viridis Nitzsch var. fallax Cl. Syn. Nav. D. 
II. p. 91. — Syn. Naviciila semicruciata A. S. Atl. Tab. 44, 
f. 43; Tab. 43, f. 24. 

Ladoga. Foss.: Finl., in samples from the Geol. Commis- 
sion (locality unknown). 

Distr. {fresh w.): Sweden, Continent of Europe, S. Ame- 
rica, Australia. 

Pinnularia viridis Nitzsch var. producta n. var. — PI. 
2, f. 36. 

Valve linear, suddenly contracted to the rostrate ends; 
90 [J. in length, 15 [>. in breadth. Striae 9 in 10 [j.. 

Foss.: Ab., Hindersmossen, rare {fresh w.). 

A rostrate form of the var. intermedia Cl., probably akin 
to Pinnularia Esox* 

Pinnularia cuneata (0str.) var. constricta n. var. — 
PI. 2, f. 37 a, b. 

Valve linear, somewhat constricted in the middle, with 
cuneate ends. Length 100—145 [j-, breadth 25 "J.. Axial area 
broad, slightly widened in the middle. Striae coarse, sligthtly 
divergent in the middle and convergent at the ends, 6,5 in 
10 [J.. Median line complex. Striae sometimes unilaterally 
interrupted in the middle. 

Foss.: Ab. Hindersmossen (fresh iv.). 

I have been hesitating about the place of this interesting 
form, that does not seem akin to any recent Fennoscandian 
Pinnularia, if not perhaps to P. streptoraphe var. minor in 
Cleve's Diat. of Finl. Tab. 1, f. 2. In outline and sculpture 
there is a great resemblance with Navicula hevesensis Pant. 
and Pinnularia Floridae Brun, but both of these are smaller 



32 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 9. 

forms. It no doubt comes nearest to Finn, jlexuosa Cl. var. 
cuneaia, a Danish form, recently described and figured by 
Mr 0STRUP in Danske D. Tab. 3, f. 76; and I think it ought 
to be regarded as a constricted form of this species, that 
had better be distinguished from the much larger and still 
more coarsely striate, round-ended American species Finn, 
jlexuosa. 

Another form, that ought to be mentioned in this place, 
is »Finnularia sp.», figured by 0strup in Danske Geol. For. 
Medd. n:o 6 (1900), Tab. I, f. 4. It agrees in all respects 
with the Finlandian fossil variety of P. cuneata, except in 
the curious arrangement of the striae, that according to the 
figure are convergent in the middle and divergent at the 
ends. But as the text states the striae to be inclined in 
exactly the opposite way, the drawing may be wrong on this 
point. 

Marinae Cl. 

Finnularia quadratarea A. S. North Sea Diat. Tab. 3, 
f. 26. — Cleve, Syn. Nav. D. II, p. 95. Sijn. Navicula Fin- 
nularia Cl. Sv. o. Norska Diat. Tab. 4, f. 1, 2. 

Foss. : Kk. Knjäsha, Koudajärvenpää, not rare. 

Distr. {mar.): West and East Arctic Sea, North Sea, 
Mediterranean, Sydney, Antarctis. 

Finnularia quadratarea A. S. var. fluminensis Grun. 
A. p., p. 28. 

Foss.: Kk. Knjäsha, with the type. 

Distr. {mar.): East Arctic Sea, Adria, Indian Ocean. 

Finnularia clipeata n. sp. — PI. 2, f. 38. 

Valve linear, with broad, rounded ends, 50 ;j. in length, 
12 |J, in breadth. Axial area indistinct, central area large, 
circular. Striae coarse, 8 in 10 jj., parallel throughout. 

Foss.; Kk. Knjäsha, rare {marine deposit). 

I am not quite sure of this small form — of which I 
have seen only one specimen — being a Finnularia, as it 
shows a great resemblance to the frustule of Navicida can- 
cellata var. retusa that I have drawn in fig. 20. Should 
they be identical, the latter determination cannot be correct, 
the striae being parallel and not divergent, as in Navicula 



A. CLEVE-EULER, DIAT. FLORA OF FINLAND. 33 

cancdlaia or N. fortis. — The present form is possil)ly akin 
to a small species from Danmark, figured by 0strup in 
Danske D. Tab. 3, f. 70 under the name of Pinnularia disci- 
fera, that equally is of marine habitat, but has about twice 
as close, parallel striae. 

Pinnularia cruciformis (Donk.) var. faeroensis 0str, 
Fresh w. D. Faeroes, p. 275. — Icon. nost. PI. 4, f. 83. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare, 

Distr. {mar.): Faeroes; Danmark. The main form is found 
in the East Arctic Sea, North Sea, Baltic, W. Indies, Cape 
Horn, Seychelles. 

One specimen, 21 [x in length, 6 |i in breadth, with 12 
striae in 10 |x, thus intermediate between 0strup's form and 
Cleve's var. brevior (Vega-Exp. D. Tab. 35, f. 18), As the 
outline is linear, I have referred it to the var. faeroensis. 
The somewhat oblique position of the valve drawn makes 
the elevations at the apices visible. 



Amphora Ehe. 
Subgen. Amphora Cl. 

Amphora marina (W. Sm.). — V. H. Syn. Tab. 1, f. 16. 
— Icon, nost. Tab. 2, f. 39? 
Foss.: Kk. Knjäsha. 
I . Distr, (7nar.): E. Greenland (0strup), North Sea, Ba- 
learic Isl., Pacific Ocean. 

Amphora marina (W, Sm.) var. minima n. var. PL 4, f. 84. 
Frustule eUiptical, 11 [J- in length, 6 in breadth. Valve 
lunate, with 19 delicate striae in 10 \)^. 
Foss.: Kk, Knjäsha, rare. 

Amphora Proteus Greg. D. of Clyde, Tab. 13, f. 81. — 
Icon. nost. PI, 2, f, 40, 

Foss,: Kk. Knjäsha, Koudajärvenpää, frequent. 

Distr. (mar.): West and East Arctic Sea, North Sea, etc., 
ubiquist. 

As Amphora Proteiis has been limited in Cleve's Synopsis, 
it evidently does not mean altogether the same thing as the 

Afhlv för botanik. Band 14. X:o 9. 3 



34 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 9. 

original A. Proteus of Gregory. This is, to judge from Gre- 
gory's figures, a large species, attaining until 125 [J. in length, 
though Cleve states only 40 — 65 [x, and distinguished from 
the closely related Amphora robusta by the ventral striae 
being interrupted by a blank band, widening towards the 
centrum. A. robusta has a band of uninterrupted ventral 
striae generally of equal length along the median lines. In 
the Knjäsha-samples, I have seen many frustules of what I 
believe to be a genuine Amphora Proteus, about 80 [J- in length, 
with 9 coarsely punctate striae in 10 [J.. 

Amphora Proteus Greg. var. Kariana Grun. A. D. 
Tab. 1, f. 7. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 

Distr. {mar.): East Arctic Sea. 

Cleve has not kept this form a distinct variety, but it 
is smaller than the main form, only 45 [j. in length, and has 
only a single row of striae, on the ventral side, except near 
the ends. 

Amphora Proteus Greg. var. contigua Cl. Syn. Nav. 
D. II, p. 103. A. S. Atl. Tab. 27, f. 7—9. 
Foss.: Kk. Knjäsha. 
Distr. North Sea, ubiquist. 

Amphora Proteus Greg. var. tenuissima n. var. — PI. 
2, f. 41. — Sijn.? Amphora elongata Greg. D. of Clyde, p. 49, 
Tab. 5, f. 84 (not mentioned in Cleve's Synopsis). 

Frustule narrow, elongated, subrectangular. 70 [j. in 
length, 17 ;j- in breadth. Striae 9 in 10 [j., formed of trans- 
apically dilated, coarse puncta. On the ventral side is a 
narrow, not interrupted band of striae. 

Foss.: Kk. Knjäsha {mar.). 

Amphora Proteus Greg. var. laevistriata n. var. — PI. 
2, f. 42. 

Frustule elongated-elliptical, 78 [j. in length, 27 [J. in breadth. 
Striae 10 in 10 |j., not distinctly punctate (obscurely pearled). 
Ventral striae more irregularly interrupted, at some distance 
from the median line, except close to the centrale nodule. 

Foss.: Kk. Knjäsha {mar.). 



I 



A. CLEVE- EULER, DIÄT. FLORA OF FINLAND. 35 

Amphora (Proteus var.?) impressa n. sp. — PI. 2, f. 43. 

Frustulo elliptical, öl ;x in length, 25 u. in breadth. Valve 
impressed at the central nodule. Striae 12 in 10 a, not 
distinctly punctate. Ventral side striate as in Amphora Proteus. 

Foss.: Ab. Hindersmossen {Litorina-deip.), rare. 

Amphora robusta Greg. var. brevistriata n. var. — PI. 
2, f. 4i. 

Differs from the typical form of Gregory by the closer 
striation — 9 coarse puncta in 10 a — and the short ventral 
striae, forming a narrow band along the median line. 

Foss.: Sat. Panelia (Li7orma-dep.). 

Distr. of the main form (mar.) : Spitsbergen, North Sea, 
Adriatic, Pacific Ocean. 

Amphora perpusilla Grun. — V. H. Syn. Tab. 1, f. 11. 

Foss.: Ab. Hindersmossen. 

Distr. (fresh iv.): Sweden, Continent of Europe. 

Amphora mexicana A. S. var. major (Cl.). — PI. 2, f. 
45 a, b. Syn. Amphora arenicola Grun. var. major Cl. Syn. 
Nav. D. II, p. 104. Amphora robusta f. A. S. Atl. 27, f. 39, 
41. Amphora Lima Pant. Ill, Tab. 23, f. 347. 

Valve 100 — 130 a, rarely until 150 [j- in length, with 7,5 
— 8 rows of coarse, transapically elongated puncta or alveoli 
in 10 a. In dorsal view, a very marked longitudinal line is 
seen near the median line (fig. 55 a). 

Foss,: Ab. Hindersmossen [Litorma-dep.). 

Distr. (brack, ic): Baltic, Sweden (fossil in deposits from 
the Litorina-e-poch) . 

This robust and very conspicuous form has in dorsal 
view a striking resemblance with Amphora mexicana A. S. 
(Atl. Tab. 27, f. 47) in everything, except concerning the 
place of the longitudinal line, as Schmidt's figure shows that 
line nearer to the dorsal margin than to the median line. 
Schmidt writes about the fig. 39 and 41, quoted above and 
drawn from Swedish specimens (from Södertelje) that they 
are »nach meiner festen Überzeugung von Amphora mexicana 
specif isch verschieden» and »scheinen mit Amphora robusta 
zusammenzuhängen». Nevertheless, I think they come nearest 
to Amphora mexicana for the sake of the strong longitudinal 



36 ARKIV FÖR BOTAXIK. BAXD 14, X:0 1). 

line. For the same reason this form cannot belong to Am- 
phora arenicola anymore than to A. robusta, and I thus have 
been obliged to alter Cleve's name. The said line is dist- 
inctly visible only in dorsal, not in ventral view, why Cleve 
may not have observed it. 

Amphora gig'antea Grux. f. minor Cleve, Syn. Nav. 
D. II, p. 106. — A. S, Atl. Tab. 40, f. 28—29. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 

Distr. [mar.): Hungary (foss.), Leton Bank. 

The size and number of striae agree well with Cleve's 
description. The longitudinal line is faint, but distinct. 

Amphora Lindbergii n. sp. — PI. 2, f. 46 a, b. 

Valve lunate acute, with arcuate dorsal and slightly ar- 
cuate, centrally somewhat gibbous ventral margin. Length 
75 [J-, breadth 12 — 15 ;j.. Median line biarcuate. No axial 
area; central area on the dorsal side small, rounded, on the 
ventral a little larger. Striae 10 in 10 |j., not punctate, but 
interrupted on the dorsal side by three blank, longitudinal 
lines. Ventral side narrow, striate, especially towards the 
ends. Connecting zone ? 

Foss.: Kk. Knjäsha (mar.). 

This species is perhaps allied to Amphora virgata 0STR. 
(D. N.-E. Greenl. Tab. 13, f. 12), but is certainly different, 
as will be seen by a comparison of the figures. As I 
have only seen some valves, nothing can be stated about the 
connecting zone, and it is thus uncertain to what section of 
the genus Amphora this form belongs. 

Oxyamphora Cl. 

Amphora polaris 0str. Mar. D. 0st-Gr0nl., p. 408, Tab. 
3, f. 2. — Icon. nost. PI. 2, f. 47. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 

Distr. (mar.): E. Greenland. 

I have seen but one example of tins interesting diatom, 
known only from East Greenland. It agrees well with 0STRur's 
description. Still, as the puncta stand much closer than is 
seen on 0strup's figure, I give a drawing of it in fig. 47. 



A. CLEVE-EÜLER, DIÄT. FLORA OF FINLAND. 37 

There are 9 row.s of puncta in 10 a and 14 pimcta in 10 \>. 
in the row. 

DiplampJiora Cl. 
Amphora crassa Greg. D. of Clyde, Tab. 6, f. 04. 
Foss.: Kk. Knjäska. 

Distr. (mar.): West and East Arctic Sea, Mediterranean 
etc., ubiquist. 

Halaniphora Cl. 

Amphora Terroris Ehb. — A. S. Atl. Tab. 25, f. 17—19. 
Cleve, Syn. Xav. D. II, p. 122. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rather frequent. 

Distr. (mar.): West and East Arctic Sea, North Sea, 
Mediterranean, Macassar Str., Gulf of Mexico, AustraHa. 

Amphora exigua Greg. D. of Clyde, Tab. 12, f. 75. 
Foss.: Kk. Knjäsha, rather rare. 

Distr. (mar.): West Arctic Sea, North Sea, Adriatic, W. 
Indies, Pacific Ocean. 

Amphora coffaeiformis Ag. var. borealis Kütz. — Cleve, 
Syn. Xav. D. II, p. 121. Syn. Amphora salina '^j minor Y . H. 
Syn. Tab. 1, f. 20. 

Foss.: Ab. Hindersmossen, rare. 

Distr. {fresh or brack, w.): Gulf of Bothnia, Helgoland, 

Cymhamphora Cl. 

Amphora angusta (Greg.) Cl. var. typica Cl. — Syn. Xav. 
D. IT, p. 135. Amphora angusta Greg. D. of Clyde, Tab. 
12, f. 66. 

Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. {inar.): West and East Arctic Sea, North Sea, 
Western Atlantic, Asia, Africa. (Foss.) Hungary. 

Mastogloia Thw. 

Mastogloia exigua Lewis var. rostellata n. var. — 
PI. 4, f. 85. 

Valve elliptic-lanceolate, with rostrate-apiculate ends, 
25—30 [X in length, 9 u. in breadth. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare {mar.). 



38 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 9. 

Distr. of the main form {brach, and mar.): Baltic (Gothl.), 
Belgium, Atlantic coast of America, Behring Island. 

Mastogloia elliptica Ag. f. major nob. 

Valve 63 ]}. in length, 27 [i in breadth, thus considerably 
larger than stated by Cleve, Syn. Nav. D. II, p. 152 (L. 
22—45 |i, Br. 10—18 (i). 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare {mar.). 

Distr. of the main form {brack, w.): Baltic, Caspian Sea, 
Europe, America, Australia. 



Monoraphideae. 
Rhoicosplienia Grun. 

Rhoicosphenia fossilis n. sp. — PI. 2, f. 48. 

Lower waive linear-clavate, with attenuated ends, 60 '^. 
in length, 7 \>. in breadth. Upper end obtuse. Axial area 
very narrow, central area narrow, lanceolate. Striae about 
10 in 10 [i. (the distance is somewhat variable), strongly ra- 
diate, except at the upper end, where they are transverse. 
Upper valve unknown. 

Foss.: Kk. Knjäsha {mar.). 

Rhoicosphenia curvata Kütz. var. linearis n. var. 
Valve linear, with acute ends, 10 times as long as broad, 
c. 30 [J. in length. 

Foss.: Ab. Hindersmossen {brack, tv.). 

Cocconeis (Ehb.) Cl. 

Cocconeis Scutellum Ehb. var. parva Grun. — V. H. 
Syn. Tab. 29, f. 8, 9. 

Foss.: Kk. Knjäsha, not rare. 

Distr. {mar.): Baltic, East Cape, Adriatic. 

Small specimens, from 13 [x in length and 8 [t. in breadth, 
with 11 rows of puncta in 10 [j. occur intermingled with the 
var. genuina Cl. 

Cocconeis Scutellum Ehb. var. ornata Grun. — V. H. 

Syn. Tab. 29, f. 6, 7. 
Foss.: Kk. Knjäsha. 
Distr. {mar.) : East Arctic and North Pacific Ocean, Austr. 



A. CLEVE-EULER, DIAT. FLORA OF FINLAND. 39 

Cocconeis speciosa Greg. — Syn. Cocconeis Scutellum 
var. ÖSTRUP, D. Faeroes, p. 542, f. 115. 

Foss.: Kk. Knjäsha, common. 

Distr. (mar.): Faeroes, North Sea. 

Small rhomboid, broad frustules, agreeing with 0strup's 
figure in outline and sculpture, are fairly common in some 
samples from Knjäsha together with larger, more elliptical 
ones, that all show the large quadrate alveoli mentioned by 
ÖSTRUP. I thus think this form may well be distinguished 
from Cocconeis Scutellum. It is not at all quoted in Cleve's 
Synopsis. 

Length of the valve 17—42 <^., breadth 14—30 ]}.. 

Cocconeis speciosa Greg. var. cruciata n. var. — PI. 
2, f. 49. 

There is a rather faint, dark band across the frustule. 
In other respects as the preceding form. 

Foss.: Kk. Knjäsha {mar.). 

Cocconeis distans (Greg. 1857 ?) A. S. var. minima Perag. 
— Cleve, Syn. Nav. D. II, p. 72. A. S. Atl. Tab. 193, f. 26. 
36, 40. — Icon. nost. PI. 2, f. 50. Syn.? Cocconeis diminuta 
Pant. Balat. Tab. 7, f. 181. ? Cocconeis sp. A. S. Atl. Tab. 
192, f. 19. 

Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. (mar.): West and East Arctic Sea, North Sea, 
ubiquist. 

I think fig. 50 may represent this species and variety, 
as the axial area of the upper valve is distinctly lanceolate. 
On the lower valve, the central nodule is transversely con- 
tinued by two very fine lines, reaching to the margin. Length 
28 \i., breadth 17 u.; 5 rows of irregular puncta in 10 [J-, that, 
however, by changing the distance of the image, appear as 
larger and more regular, quadrate alveoli. 

Cocconeis Disculus Schum. Preuss. D. I, Naohtr., p. 21, 
f. 23. — Cleve, Syn. Nav. D. II, p. 172. 0strup, Danm. 
Geol. Und. II R. n:o 9, Tab. 2, f. 12. 

Foss.: Ka. Viborg-dep. (Cleve 1894); Ab. Hindersmos- 
sen; Nyl. Kyrkslätt. 

Distr. {fresh or slightly brackish tv.): Sweden, Prussia. 
In deposits from the Ancylus-Sea. 



40 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 11. NIO 9. 

Cocconeis sp. — PL 4, f. 88. 

This small form somewhat recalls Cocconeis Disculus, as 
it has been drawn by 0strup, but can hardly be a form of 
that species, the puncta being very irregular. 

Foss. : Sat. Panelia, rare. 

Eucocconeis Cl. 

Cocconeis molesta Kütz. var. Lindbergii n. var. — PL 
4, f. 86 a, b. 

Frustule elliptical, 20 — 22 [j. in length, 9 — 11 [x in breadth. 
Areas undistinct. Epitheca with 20 slightly radiate striae in 
10 jj., composed of elongated puncta, the valve thus appearing 
longitudinally lineated. Hypotheca with 23 finely punctate, 
radiate striae in 10 [i. No marginal line. 

Foss.: Kk. Knjäsha {mar. dep.). 

Differs from the type by the less close striae. 

Cocconeis dirupta Greg. — V. H. Syn. Tab. 22 f. 13—15. 

Foss.: Nyl. Kyrkslätt. 

Distr. {mar,) Arctic a. Antarctic Seas; ubiquist. 

Cocconeis Oestrupii nob. — Syn. Cocconeis sp. 0str. D. 
N.-E. GreenL, p. 214, Tab. 13, f. 17. — ? Icon. nost. PL 4, f. 87. 

Frustule elliptical, 30 — 35 \>. in length, 17 — 21 \). in breadth. 
Epitheca with a narrow linear area and slightly radiate, deli- 
cate striae, 11 in 10 [x. Hypotheca with 11 radiate, finely 
punctate striae in 10 [x, vanishing towards the centrum. A 
marginal ring with 6 alveoli in 10 [J. ?. 

Foss.: Kk. Knjäsha {mar.). 

Distr. {mar.): East Greenland. 

The lower valve, described above, exactly resembles 
0STRUp's Greenlandian form, of which he has not seen the 
epitheca. The isolated epithecae, to which the diagnosis refers, 
can hardly belong to anything but this species, that I have 
named in honour of Mr 0strup. On single valves, I have 
no more than Mr 0strup seen any ring. If the frustule, 
drawn in fig. 87, thus belongs to this species cannot be stated 
with certainty. 

Cocconeis pulchella n. sp. — PL 2, f. 51 a, b. 

Valves elliptical, 32 u. in length, 20 a in breadth. Epi- 
theca with a linear, axial area and large lateral, semi-elliptical 
areas. On each side of the axial area a narrow, linear band 



A. CLEVE-EULER, DI AT. FLORA OF FINLAND. 41 

of 10 striae in 10 {i, frequently missing unilaterally on a space 
near the centrum and irregularly dilated on the opposite side. 
Axial striae smooth or interrupted in the middle. Marginal 
striae 8 in 10 [j., composed of circular puncta. Hypotheca 
with 10 — 11 finely punctate striae, vanishing towards the 
centrum. 

Foss.: Kk. Knjäsha (mar.). 

ÖSTRUP has in D. N.-E. Greenl., p. 214, Tab. 13, f. 17 
mentioned and figured the hypotheca of a Cocconeis, that 
may possibly be this species. 

Cocconeis pseudo-marginata Greg. D. of Clyde, Tab. 9, 
f. 27, 28. V. H. Syn. Tab. 29, f. 20, 21. 

Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. (mar.): West and East Arctic Sea, Mediterranean, 
Red Sea, Indian Ocean, Pacific Ocean. (Foss.) Hungary. 

Cocconeis Entomon n. sp. — PI. 2, f. 52. 

Frustule elliptical, with rounded ends. Epitheca 80 ^ 
in length, 37 [t in breadth, with a broad, linear axial area 
and 3 radiate costae in 10 [j., separated by double, occas- 
sionally single or triple rows of coarse puncta, 5 — 6 in 10 u. 
in the row. Lower valve not seen. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare (mar.). 

Of this interesting species, I unfortunately have seen a 
single epitheca only, so badl}'^ placed that I could draw only 
part of it. Nevertheless it shows such characteristic features, 
that I have distinguished the species by now, though the 
diagnosis will have to be completed later on. 

Disconeis Cl. 

Cocconeis pinnata Greg. — V. H. Syn. Tab. 30, f. 6, 7. 
Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. {mar.): West and East Arctic Sea, Mediterranean 
Sea, Indian Ocean. 

Pleuroneis Cl. 

Cocconeis costata Greg. var. typica Cl.? Syn. Nav. D. 
II, p. 182. — V. H. Syn. Tab. 30, f. 11, 12. 

Length of the valve about 18 [J-, breadth about 10 a. 
Costae 8 in 10 {1 at the margin. 



42 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND IJt. NIO 9. 

Foss.: Kk. Knjäsha, frequent. 

Distr. (mar.): West and East Arctic Sea, North Sea, 
Mediterranean Sea, America, Austr., Antarctis. 

I am not sure whether the Finlandian form is identical 
with Cleve's var. typica, that is stated to have only 5 — 6 
costae in 10 [j-. 



Achiiaiitlies Borg. 

Microneis Cl. 

Achnanthes exilis Kütz. — V. H. Syn. Tab. 27, f. 16—19. 

Valve 9 [j- in length, 3 u. in breadth. Striae 18 in 10 [i. 

Foss.: Ab. Hindersmossen. 

Distr. {fresh iv.): Belgium, Germany. 

Finlandian specimens are only about half as long and 
broad as the typical ones, according to Cleve (Syn. Nav. 
D. II, p. 189). 

Achnanthes septentrionalis 0str. var. subcapitata 0str. 
D. N.-E. Greenl, p. 115, Tab. 13, f. 22. 

Foss.: Kk. Knjäsha, not rare. 

Distr. (mar.): N.-E. Greenland. 

The rather frequent occurrence of this species, hitherto 
known only from Greenland, in the Knjäsha-material is of 
interest. Both valves agree perfectly with 0strup's descrip- 
tion. The frustule is distinctly genuflexed. 

Achnanthes delicatula Kütz. — V. H. Syn. Tab. 27, 
f. 3, 4. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 

Distr. {brack. io.)\ West Arctic Sea, North Sea, Balearic 
Islands, San Francisco, Asia, Africa. 

Achnanthes polaris 0str. Mar. D. 0st-Gr0nl., p. 408, 
Tab. 7, f. 86. Cleve, Baff. Bay, Tab. 1, f. 5. 

Foss.: Kk. Knjäsha, several specimens. 

Distr. {mar.): West and East Arctic Sea. 

In the middle of the epitheca, one stria is frequently 
shortened. 



I 



A. CLEVE-EULER, DIAT. FLORA OF FINLAND. 43 

Achnanthes latissima n. sp. — PI. 4, f. 89. 

Frustule broadly elliptical, with subacute ends, 12 u. in 
length, 9 [>. in breadth. Epitheca with 12 slightly radiate 
striae, lower valve striate as the upper, but with a distinct 
central nodule. Areas indistinct. 

Foss. : Ab. Hindersmossen, rare {fresh w.). 

Comes probably near to Achnanthes Hauckiana Grün. 

Achnanthes sp. — PI. 4, f. 90. 

Epitheca linear, with cuneate ends, 19 u. in length, 6,5 |J. 
in breadth. Striae 14 in 10 [j., parallel, at the ends divergent, 
apparently smooth. The two median ones are a trifle more 
distant than the others on the one side of the valve. Hypo- 
theca unknown. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 

Achnanthidium (Kütz.) Heib. 

Achnanthes lanceolata Bréb. var. capitata O. M. Bac. 
Süd-Patag. Tab. 1, f. 6—7. 

Foss.: Ab. Hindersmossen; rare. 
Distr. [fresh w.) Süd-Patagonien. 

Achnanthes lanceolata Bréb. var. crassa n. var. — Pl. 
4, f. 91. 

Frustule genuflexed, elliptical, with abruptly protracted, 
capitate ends. Length 11 — 12 |j., breadth 6 jj.. Epitheca 
without axial area, with a horseshoe-formed marginal area on 
one side of the valve, which side often is less inflated than 
the opposite, sometimes subundulated side. Striae 13 — 14 in 
10 a, radiate, not distinctly punctate. Hypotheca without 
distinct areas, not fasciated. 

Foss.: Ab. Hindersmossen {fresh w.). 

This well defined small variety is closely allied to the 
var. Haynaldii Saarsch (from Ecuador), by the capitate 
ends and smooth striae, but scarcely half as long, by about 
the same breadth. 

Achnanthes rhynchocephala n. sp. — PI. 4, f. 92. 
Frustule broadly elliptical, with protracted, subcapitate 
ends. Length 15 [j., breadth 7 a. Epitheca without axial 



44 ARKIV FÖR BOTANIK. EAND 14. N:0 9. 

area, with a horseshoe-shaped marginal area on one side of 
the valve. Striae radiate, fine, about 20 in 10 u.. Hypotheca 
without areas, 

Foss. : Ab, Hindersmossen {jresh w.). 

This species is distinguished from the preceding variety 
by the less genuflexed frustules and the much finer striation. 
It recalls in outline Achn. Peragalli Brun & Hérib., but 
differs from this species in the lack of central and axial areas. 

Achnanthes brevipes Ag. var. typica Cl. Syn. Nav. D, 
II, p. 193. — Achnanthes brevipes Ag. V, H, Syn, Tab. 26, f. 
10—12. 

Foss.: Sat. Panelia (Litorina-dep.). 

Distr. {77iar. and brach, tv.): West and East Arctic Sea, 
North Sea, Baltic, Caspian Sea. (Foss.) Japan. 

Achnanthes brevipes Ag. var. intermedia Kütz. — Syn. 
Achnanthes snbsessilis Kütz. V. H. Syn. Tab. 26, f. 25, 28. 

Distr. (brack, and mar.): West and East Arctic Sea, North 
Sea, Baltic, Caspian Sea, Mediterranean Sea, ubiquist. 

Of this variety, quoted already in Cleve's list, I have 
found specimens in the marine deposit from Knjäsha. An 
interesting kind of spore has been drawn in PI. 2, f. 53, By 
contraction of the cell-content and regeneration of the wall, 
there has been formed a spore in probably about the same 
way as in Melosira laevis. 

Achnanthes brevipes Ag. var. parvula Kütz. — V. H, 
Syn. Tab. 26, f. 25, 28. 

Foss.: Kk. Knjäsha, 

Distr. {brack, iv.): Greenland (0strup), North Sea, Cal- 
vados, Galapagos Islands. 

Achnanthes brevipes Ag. var. forma elliptica 0str. Kyst- 
diat. Grönl. Tab. 2, f. 13, 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 

Distr. (mar.): East Greenland. 

Valve of the Finlandian specimens 40 ;j. in length, 18 [x 
in breadth, with 8 coarsely punctate striae in 10 p.. 



A. CLEVE-EULER, DIAT. FLORA OF FINLAND. 45 

Achnanthes brevipes Ac. var. angustata Grev.? — Cleve, 
Syn. Nav. D. II, p. 194. — Syn.? Achnanthes pennata Cl. 
Vega-Exp. D. Tab. 35, f. 2. — Icon. nost. PI. 2, f. 54. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 

The specimen, drawn in fig. 54, agrees well with Cleve's 
Achnanthes pennata in size and outline. Only it has distinctly 
punctate striae, the puncta forming straight transversal as 
well as longitudinal rows, 10 in 10 {x, whereas Cleve's figure 
has been delineated with smooth striae. As the Synopsis 
(II, p. 194) does not tell anything about the nature of the 
striae, the identification of my form with Achn. pennata is 
not perfectly certain. It is, however, probable that all true 
forms of Achnanthes brevipes have punctate striae, thus also 
the latter variety. 

Achnanthes arctica (Gl.) Achnanthidium arcticum Gl. p.p. 
D. Arct. Sea, p. 25, Tab. 4, f. 22 a (not b). Achnanthes brevipes 
Ag. var. intermedia Kütz. Cleve, Syn. Nav. D. II, p. 193 
p. p. — Icon. nost. PI. 2, f. 55 a, b, 56. 

Frustule almost cylindrical, genuflexed, with broad, 
rounded ends, very slightly contracted in the middle, CO — 
100 \i in length, 17 [i in breadth. Upper valve with 6 — 7 
rows of coarse, subquadrate, distant alveoli in 10 [j.; in each 
row 5 alveoli in 10 [j.. Alveoli forming somewhat undulating 
longitudinal rows. Axial area distinct or not. Lower valve 
with rather distant median pores and a linear axial area, 
dilated in the middle to a somewhat broad, transverse fascia 
and near the ends to small rounded areas. Striae subradiate, 
8 in 10 [J., coarsely punctate. Puncta quadrate, forming re- 
gular longitudinal rows. 

The frustule has double membranes, the inner one at 
some distance from the other on the dorsal side and with 
an acute corner leaning against the transverse ends of the 
connecting zone of the outer membrane. 

Foss.: Kk. Knjäsha, frequent in the marine strata. 

Distr. {mar.): West and East Arctic Sea. 

P. T. Cleve first remarked this arctic vicariating form 
for Achnanthes brevipes, described it as a new species and 
gave a figure of it in zonar view, showing the peculiar feature 
of the double membranes. But, most probably, he has con- 
fused it with another species, that I below have named 



46 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND H. N:0 9. 

Achnanthes sejitata, since the valve, drawn by Cleve in fig. 
22 b (D. Arct. Sea, Tab. 4), belongs to the latter species. 
Both of the species in question occurring rather abundantly 
in the Knjäsha-samples, I have been able to compare them 
closely in valvar view, and state their difference, which may 
be seen when comparing the figures 55 — 57 of this paper. 

Later on, Cleve has united Achn. arctica with Achnanthes 
suhsessilis KOtz., in which I cannot agree with him. These 
forms are certainly quite different in general structure, habi- 
tually, and in size. The numbers of 30 — 50 jj. for the length 
and 10 — 11 ]x for the breadth, given in Cleve's Synopsis for 
Achnanthes brevipes var. intermedia, apply to the true Ach- 
nanthes suhsessilis, but not to the considerably larger Ach- 
nanthes arctica, for which Cleve himself in his original de- 
scription states a length of 48 [J-, which to judge from the 
figure must be a misprint for 96 a or more, a heigth of 24 ^. 
and a breadth of 17 [a (as in my form). In Mar. d. 0st- 
Gronl., p. 408, 0strup follows Cleve in uniting the two 
different forms Achnanthes suhsessilis and Achnanthes arc- 
tica; moreover he has not remarked the complexity of the 
latter, sensu Clevei, and figures as »Achnanthes suhsessilis var. 
incurvata» a constricted form of Achn. septata. 

Only for the case that Achnanthes arctica be a sporangial 
form, it could possibly be the same species as Achn. septata. 

Achnanthes septata n. sp. — PL 2, f. 57 a, b. — Syn. 
Achnanthidium arcticum Gl. p. p. D. Arct. Sea, Tab. 4, f. 22 b. 

Frustule linear, genuflexed, with subcuneate, obtuse ends 
and broad, distinct diaphragms at the ends. Length of the 
valves 70 — 100 [j., breadth 14 — 17 [x. Lower valve with an 
indistinct axial area and no areas at the ends. Central area 
a narrow, transverse fascia; central pores approximate. Striae 
subradiate, 6 in 10 {J-, composed of coarse, quadrate puncta, 
forming straight longitudinal rows. Upper valve unknown. 

Foss. : Kk. Knjäsha, rather frequent. 

Distr. {mar.): West and East Arctic Sea. 

The diaphragms at the ends of the valves are a feature 
common to this species and to Achnanthes groenlandica Cl. In 
other respects, they, however, are different enough; in size 
f. i., the latter being a smaller and more gracile form, only 
5 — 7 'J. in breadth. Moreover, the central pores are not distant 
from each other in Achn. septata, as is the case in Achn. 



A. CLEVE-EULER, DIAT. FLORA OF FINLAND. 47 

groenlandica (and Achn. arctica). Also the diaphragms of 
AcJui. groenlandica seem to be much less marked than in the 
present species, not being visible at all on Cleve's figures 
(D. Arct. Sea, Tab. 4, f. 23; Vega-Exp. D. Tab. 35, f. 3). In 
ÖSTRUP's figure of »Achnanthes groenlandica Cl. var.», Kystd. 
Gronl. Tab. 2, f. 17 they are represented. Finally, the dis- 
tinctly quadrate puncta are coarser in Achn. septata, for 
which reason they seem less distant, though there is almost 
the same number of striae in 10 a in both species. 

From Achnanthes arctica this species is distinguished by 
the presence of diaphragms, by the narrow fascia, by the 
lack of an axial area and by the coarser alveoli. The size 
is about the same. 



Kalyptoraphideae. 

Eschatoraphideae. 

Surirella Turp. 

Surirella biseriata Bréb. — V. H. Syn. Tab. 72, f. 1, 2. 

Ladoga. Foss.: Xyl. Kyrkslätt. 

Distr. {fresh iv.) : Ubiquist. 

Occurs together with the var. hijrons (Ehb.) Kütz. (re- 
corded for Finland in Cleve's list) in until 325 a long, linear 
specimens, attenuated towards the sharply acute ends. 1 V2 
folds in 10 a. 

Surirella robusta Ehb. var. marginata n. var. — PI. 3, 
f. 58. 

Costae marginal, leaving in the centrum of the valve a 
blank, lanceolate space about a third as broad as the valve. 
Length 200 <t, breadth 80 a. Costae 10 in 100 u.. 

Foss.: Ab. Hindersmossen; rare, among the type. 

Surirella tenera Greg. var. nervosa A. S. — Hust. Bac. 
Wümme, Tab. 2, f. 4—5. 

Ladoga. Foss.: Ab. Hindersmossen; rather frequent. 

Distr. {fresh w.): Continent of Europe. 

Finlandian specimens are 130 — 150 a in length, 30 \}. in 
breadth and have 4 folds in 25 a. 



48 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 {). 

Surirella tenera Greg, var. subconstricta Hust. Bac. 
Wümme, p. 312, Tab. 2, f. 6. 

Ladoga. Foss.: Ab. Hindersmossen. 
Distr. {fresh w.): Germany. 

Surirella distinguenda n. sp. — PI. 3, f. 59. 

Valve heteropolar, lanceolate, with the broader end obtuse 
and the narrow end attenuated, subacute, frequently slightly 
curved, as to make the valve somewhat asymmetrical. Wings 
high and strong, at some distance from the margin, with 10 
folds in 100 [x. Pseudoraphe visible. Length of the valve 
70—165 [J., breadth 30—55 [j.. 

Ladoga. Foss.: Ab. Hindersmossen; Ok. Paltamo (/res/iw;.). 

In several fossil gatherings from Fennoscandia, I have 
remarked this species, that differs from Surirella robusta by 
the smaller size and more attenuated, frequently not quite 
symmetrical valves, and moreover is recognised by the strong 
and sparsely folded wings. Occasionally, it has hitherto 
been united with Surirella biseriata var. bifrons, from which 
it, however, must be distinguished as heteropolar. 

Surirella Capronii Breb. — A. S. Atl. Tab. 23, f. 10, 11. 

Foss.: Ab. Hindersmossen, Nyl. Kyrkslätt; in deposits 
from the Ancylus-epoch. 

Distr. {fresh w.): Germany. Fossil in old Baltic deposits 
from the Ancylus-^ea.. 

Surirella ovalis Breb. var. Crumena (Bréb.) V. H. — 
V. H. Syn. Tab. 73, f. 1. 
Foss.: Sat. Panelia. 
Distr. {fresh a. brack, w.): Europe, Africa. 

Surirella striatula Turp. var. biplicata Grun. — V. H. 
Syn. Tab. 72, f. 6. 

Foss.: Ab. Hindersmossen, rare. 
Distr. {brack, iv.): Europe. 

Surirella striatula Turp. var. denseplicata n. var. 
Differs from the typical form by the costae being once 
and a half as close, or 3 7^ in 10 [J.. 



A. CLEVE-EULER, DIAT. FLORA OF FIXLAND. 49 

Foss.: Sat. Panelia, with the type. 

A similar form is figured, without name, in A. S. Atl. 
Tab. 21, f. 5. It was taken by the Hoyes-Exp. in the Arctis. 

Surirella elegans Ehb. — V. H. Syn. Tab. 71, fig. 3. 
A. S. Atl. Tab. 21, f. 17 — 19. Syn. Surirella slesvicensis Grun. 
A. S. Atl. Tab. 21, f. 19; Surirella norvegica Eulenst. A. S. 
Atl. Tab. 21, f. 17. 

Ladoga. Foss.: Ab. Hindersmossen, Nyl. Kyrkslätt. 

Distr. [fresh w.): ubiquist; frequent in old deposits from 
the Ancylus-e^och . 

Surirella Gemma Ehb. — V. H. Syn. Tab. 74, f. 1—3. 

Foss.: Sat. Panelia, rare. In deposits from the LtVorma- 
epoch. 

Distr. {mar. and brack.): Arctis, Antarctis, ubiquist. 

Surirella fossilis n. sp. — PI. 3, f, 61.^ 

Valve isopolar, elliptical with subacute ends, 56 p. in 
length, 36 a in breadth. Wings marginal, making one fold 
in 4 ;j-, producing depressions on the valve, visible on half 
the space between the margin and the raphe, that is faintly 
marked. Striation fine, delicate, visible all over the valve. 

Foss.: Kk. Knjäsha, in marine strata; rare. 

This species seems to be akin to *S'. septeiitrionalis 0ste. 
(Mar. D. Dst-Gronl. Tab. C, f. 78) from East Greenland. 

Surirella laevis n. sp. — PI. 3, f. 60.^ 

Valve heteropolar, broadly ovate, 55 a in length, 33 a 
in breadth. Wings marginal, with one fold in 4 a, producing 
rather short, triangular, delicately striate depressions. Sculp- 
ture of the central part of the valve hardly visible. 

Foss.: Sat. Panelia, in deposits from the Z/?Vorma-epoch. 

Surirella Lindbergii n. sp. — PI. 3, f. 62. 

Valve slightly heteropolar, ovate, 42 \i in length, 26 u. in 
breadth. Wings marginal, 3 folds in 10 a, producing triangular 
depressions ending about twice as far from the central axis 
as from the border. Depressions finely striate, as also the 

' On the plate, the names of S. laevis and S. fossilis have been errone- 
ously exchanged. 

Arkiv für botanik. Band Ii. X:o 9. 4 



50 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 11. N:0 9. 

whole marginal part of the valve, continued each by two 
or three close costal lines to the narrow lanceolate-fusiform 
central area. 

Foss.: Sat. Panelia, rare {Litorina-deposit) . 

There is a resemblance between this delicate Surirella, 
belonging to the tribe of the fastuosae, and a more rounded 
obtuse form, recently described in Contrib. Diat. Venezia 
1913 by Mr A. Forti and named Surirella striatida Turp. 
var. Azpeiticae, from a deposit in Modena, Tab. 19, f. 2. 
Some allied forms are figured in A. S. Atl. Tab. 5, f. 12 as 
Surirella fastuosa var., Atl. Tab. 24, f. 28 as Surirella recedens 
A. S. and especially in the Atl. Tab. 299, f. 32 as S. septen- 
trionalis Hust. 

Surirella nana n. sp. — PI. 4, f. 93. 

Valve very small, linear with rounded-obtuse ends, 4 times 
as long as they are broad. Length 15 [j-, breadth 4 a. Costae 
marginal, delicate, 11 — 12 in 10 u.. Centrum of the valve 
smooth. 

Foss.: Ab. Hindersmossen, rare. 

The nearest relations of this minute Surirella seem to be 
two small forms figured by Pantocsek in D. Balat. See, Tab. 
11, f. 283, as Sur. angusta and in ff. 284, 286 SlS Sur. minuta 
(the determination is not exact, according to O. Müller, Bac. 
Süd-Patag., p. 38). But the present form is still smaller, 
more delicate and more closely costate. 

Surirella spiralis Kltz. — V. H. Syn. Tab. 74, f. 4, 7. 

Syn. Surirella jlexuosa Ehb., Pant. D. Balat. See, Tab. 
14, f. 305. 

Ladoga. Foss.: Sat. Panelia; Ka. Viborg-dep.(CLEVEl894). 

Distr. {fresh iv.): Eur., Asia. Fossil in deposits from the 
Ancylus-Sea. 

Campylodiscus Ehb. 

Campylodiscus angularis Greg. — D. of Clyde, Tab. 3, 
f. 53. 

Foss.: Kk. Knjäsha, Koudajärvenpää, frequent. 

Distr. (mar.): West and East Arctic Sea (common accord- 
ing to Cleve); Scotland. 



I 



A. CLEVE-EÜLER, DIÄT. FLORA OF FINLAND. 51 

f. Striata: 

Central part of the valve with faint, marginal striae as 
a continuation of the costae. 

Foss.: Kk. Knjäsha, among the type, rare. 

Campylodiscus Thuretii Bréb. — V. H. Syn. Tab. 77, 
f. 1. — Stjn. Campylodiscus shnulans Greg. A. S. Atl. Tab. 
17, f. 12—14. 

Foss.: Kk. Knjäsha, Koudajärvenpää, frequent. 

Distr. (mar.): West and East Arctic Sea, North Sea, Asia. 

Campylodiscus noricus Ehb. — V. H. Syn. Tab. 77, f. 
4— G. A. S. Atl. Tab. 55, f. 8. 

Ladoga. Foss.: Ka. Viborg-dep. (Cleve 1894), Nyl. Kyrk- 
slätt, Kk. Tuntsa (.4wc^?w5-Sea-dep.); Ok. Paltamo. 

Distr. {fresh lu.); Faeroes (0strup). Europe. Fossil in 
Baltic deposits from the Ancylus-epoch. 

In the fossil form, the costae reach the centre of the 
valve and form, where they meet, two lines, crossing each 
other under right angles, still more distinct than in the fig. 6, 
quoted above. 



Tropidoraphideae. 

Nitzschia (Hass.) Grun. 

Tryhlionella Grun. 

Nitzschia Tryblionella Hantzsch var. maxima Grun. — 
V. H. Syn. Tab. 57, f. 11—13. 
Foss.: Ab. Hindersmossen. 
Distr. [brack. w.)\ Europe. 

Nitzschia navicularis (Bréb.) Grun. — V. H. Syn. Tab. 
57, f. 1. 

Foss.: Xyl. Kyrkslätt: Kk. Knjäsha, Niemenkönkään 
alus (rare, in the uppermost mixed strata). 

Distr. {mar.)\ Europe, Africa, Arctis. Fossil in Baltic 
deposits from the Litorina-e^iooh, and, rarely, in elder, nor- 
thern deposits. 



52 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 9. 

Panduriformes Gr un. 
Nitzschia panduriformis Greg. — V. H. Syn. Tab. 58, f. 1. 
Foss.: Sat. Panelia, rare (Litorina-dep.). 
Distr. {mar.): South Europe, warmer Oceans. 

Nitzschia panduriformis Greg. var. delicatula Grun. 
— A. B., p. 71, Tab. 5, f. 92. 
Foss.: Kk. Knjäsha. 
Distr. {mar.): East Arctic Sea (Grunow), Faeroes (0strup). 

Apiculatae Grun. 

Nitzschia marginnlata Grun. var. genuina Grun. — 
A. D. Tab. 5, f. 93. V. H. Syn. Tab. 58, f. 16, 17. 
Foss.: Kk. Knjäsha, not rare. 
Distr. {mar.): West and East Arctic Sea; ubiq. 

Bilohatae Grun. 

Nitzschia (hybrida var.?) pellucida Grun. — A. D., p. 
80, Tab. 5, f. 96. 

Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. {mar.): East Arctic Sea. 

The form I have met with is only 28 — 40 [x in length, 
8 u. in breadth (valve), and thus somewhat smaller than the 
original N. pelludica, for which Grunow states a length of 
55 — 70 a. No striation was seen, but always traces of a 
central nodule. 

Bacillaria Grun. 

Nitzschia socialis Greg. — V. H. Syn. Tab. 61, f. 8. 
Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. {mar.): West (the var. kariana Grun.) and East 
Arctic Sea, North Sea, Baltic, Atlantic etc., America. 

Sigmata Grun. 

Nitzschia Sigma W. Sm. var. Sigmatella Grun. — V. H. 
Syn. Tab. 66, f. 6, 7. 

Foss.: Kk. Knjäsha, Koudajärvenpää; Sat. Panelia. 
Distr. {mar.): Arctic Sea; Europe. 



A. CLEVE-EULER, DIAT. FLORA OF FINLAND. 53 

Lineares Grun. 
Nitzschia vitrea Norm. — V. H. Syn. Tab. 67, f. 10, 11. 
Foss.: Sat. Panelia (dep. from the Litorina-e^och) . 
Distr. {brack, iv.): Baltic, North Sea, Adriatic (Gruxow), 
Africa, Asia, Arctis. 

Nitzschia vitrea Norm. var. salinarum Grun. — A. D., 
p. 94. V. H. Syn. Tab. 67, f. 12. 

Foss.: Ab. Hindersmossen; Sat. Panelia. 
Distr. {brack, lo.): North Sea; Africa. 

Nitzschia polaris Grun. — Franz Jos. L. D., p. 54, Tab. 
1 (A), f. 62—63. 

Foss.: Kk. Knjäsha, not rare, usually many together. 

Distr. (??iar.): Greenland (östrup), Franz Josefs Land. 

The specimens observed belong to the shorter form 
(Grunow's fig. 63). 

Rhopalodia 0. MCll. 

Rhopalodia parallela (Grun.) 0. M. — Syn. Epiihemia 
gibba (Ehb.) Kütz. var. imralhla Grun. V. H. Syn. Tab. 
32, f. 3. 

Foss.: Ka. Viborg-deposifc (Cleve 1894). Nyl. Kyrkslätt, 
Distr. {fresh iv.): Ubiquist. Common in Baltic deposits 
from the Ancylus-epoch. 

Epithemia Bréb. 

Epithemia Hyndmannii W. Sm. — V. H. Syn. Tab. 31, 
f. 3. — Icon. nost. PI. 3, f. 63. 

Ladoga. Foss.: Ka. Viborg-dep. (Cleve). Ab. Hinders- 
mossen. Nyl. Kyrkslätt. Sat. Panelia. 

Distr. {fresh iv.): (foss.) Frequent in deposits from the 
AncylusSesi. Europe, Asia. 

It has been suggested by Grunow (cfr. östrup, Danske 
Diät., p. 168), that this species should be nothing but the 
sporangial form of Epiihemia turgida. Notwithstanding the 
unprobability of a sporangial form occurring in great masses, 
almost free from the supposed typical species, as is sometimes 



54 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND l-t. N:0 9. 

the case with Ep. Hyndmannii, I think I have found a po- 
sitive argument against the quoted hypothesis in the sporangial 
frustule, drawn in fig. 81. It occurred in a sample from 
Hindersmossen (Ab.) in the company of Epith. turgida, Hynd- 
mannii a. o. species of the same genus. Length 170 \i; outline 
irregular, ends somewhat rostrate. 



Eimotia Ehb. 

Eunotia Arcus Ehb. var. plicata Br. & Hérib. — D. 
d'Auvergne Tab. 5, f. 6, 7. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 

Distr. {fresh w.): Puy de Dome (fossil). 

One specimen of this variety, hitherto known only from 
France, was found together with a few other fresh-water 
diatoms intermingled in a marine sample from Knjäsha. 
There were no other species of the genus Eunotia present 
in the sample. 

Eunotia flexuosa Kütz. — V. H. Syn. Tab. 35, f. 7—11 
(different varieties). 

Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. {fresh w.): Europe. 

Only one specimen, 180 [j. in length, 7 [J. in breadth, with 
8 striae in 10 [x. Ends dilated, damaged, as not to allow an 
exact determination of the variety. 

Eunotia Clevei Grun. — Cleve, D. of Finl. Tab. 3, f. 
13_16. — Icon. nost. PI. 3, f. 64. 

Of this well-known species, living in the Ladoga, but not 
known recent from Sweden, I have found in a sample from 
Ab., Hindersmossen, a very large specimen, that has not the 
typical outline of Eunotia Clevei. The valve is slightly gibb- 
ous on the ventral side and gradually attenuated towards 
the broad, obtuse to subtruncate ends. Length 335 [j., breadth 
in the middle 43 [i, at the ends 22 [x. This form is most 
probably a sporangial cellule of Eunotia Clevei, whose ordin- 
ary length is quoted by Cleve (1. c. p. 55) to be 110—180 [J.. 
I have found the fossil species to be most frequently about 
140 tJi in length, though soaie specimens reach until 300 t»-. 



A. CLEVE-EULER, DIAT. FLORA OF FINLAND. 55 

Arraphideae. 
Syiiedra Ehb. 

Synedra affinis Kutz. var. hybrida Grun. — V. H. Syn. 
Tab. 41, f. 9, 10. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare (14 striae in 10 [J.)- 
Distr. {brack, and mar.)'\ 

Synedra affinis Kutz. var. tenuis Grun. — V. H. Syn. 
Tab. 41, f. 156, 17. — Syn. Synedra affinis Kutz. var. gra- 
cilis Grun. 

Striae 14 in 10 [jl. 

Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. {brack, and mar.): Greenland (0strup). Europe. 

Synedra kamtschatica Grun. — 0strup, Mar. D. öst- 
Gronl. Tab. 7, f. 85. 

Foss.: Kk. Knjäsha, not rare. 

Distr. {mar.): West and East Arctic Sea. 

Synedra kamtschatica Grun. var. intermedia Grun. — 
A. D., p. 106, Tab. 6, f. 111. 
Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 
Distr. {mar.): East Arctic Sea. 

Synedra crystallina (Lyngb.) Kutz. — V. H. Syn. Tab. 
42, f. 10. 

Foss.: Sat. Panelia (dep. from the Litorina-e]iOQh) . 
Distr. {brack, and mar.): Arctis; ubiquist. 



Fragilaria Lyngb. 

Fragilaria mutabilis (W.' Sm.) Grun. var. lancettula 
(ScHUM.) Hust. — A. S. Atl. Tab. 297, f. 51, 59—64, 69. - 
O. Müller, Bac. Süd-Patag. Tab. 1, f. 4, 5. — Icon. nost. 
PI. 4, f. 94 a, b. 

Valve rhomboid-lanceolate, 15—17 {x in length, 6 — 7 |J. in 
breadth. Striae coarse, 7 in 10 a. Pseudoraphe narrow. 
Frustules coherent in chains. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 



56 ARKIV FÖR BOTA^•IK. BAND U. N:0 0. 

Distr. {jresh iv.): Lule Lappmark, Germany, Süd-Pata- 
gonien. 

This form, that I am unable to distinguish from Fragi- 
laria lancettiila Schum., occurred in a purely marine sample. 

Fragilaria mutabilis (W. Sm.) var. elliptica (Schum.) 
Carls. — V. H. Syn. Tab. 45, f. 15—17. — A. S. Atl. Tab. 
297, f. 55—58, 65—68, 70—72. 

Foss.; Ab. Hindersmossen, with the main form. Probably 
very spread. 

Distr. {fresh w.): Europe, Asia. 

Fragilaria parasitica (W. Sm.) Grux. — V. H. Syn. 
Tab. 45, f. 30. 

Foss.: Ab. Hindersmossen. 

Distr. {fresh and brack, w.): Europe, Asia, Africa. 

Fragilaria producta Lagst.? — A. S. Atl. Tab. 297, f. 73 
— 76. — Icon. nost. PI. 4, f. 95 a, b. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 

Distr. {fresh w.) : Spitzbergen, Lapland. 

Some frustules in a chain, 13 a in length, with elongated- 
elliptical valves, 4,5 a in breadth. Striae 15 in 10 a, parallel, 
interrupted by a very narrow, but distinct, pseudoraphe. 

Though occurring in a marine sample, this form Avas de- 
termined to Fragilaria producta, because I cannot find any 
difference between it and the species of Lagerstedt, as 
figured in Schmidt's Atlas by Hustedt. On the other hand, 
it may possibly belong to the marine small species Fragilaria 
arctica Grun. figured in Arct. Diat. Tab. 7, fig. 124, from 
which it differs only by the presence of a pseudoraphe. 
Grunow's figure shows no axial area, but the texte (A. D., 
p. 110) states a faint raphe to be present in the species. 



Thalassiotlirix Cl. and Grun. 

Thalassiothrix nitzschioides Grux. — V. H. Syn. Tab. 
43, f. 7. Xord. Plankton, p. 117, f. 159. 
Foss.: Kk. Knjäsha. 
Distr. {mar.): North Sea, Atlantic. 



A. CLEVE-EÜLER, DIÄT. FLORA OF FINLAND. 67 

Sceptroiieis Grun. 

Sceptroneis gemmata Grün. — V. H. Syn. Tab. 37, f. 3. 

Foss.: Kk. Knjäslia, rare. 

Distr. {mar.): Arctic Sea, (foss.) Moler of Mors. 

Sceptroneis marina (Greg.) Grun. — V. H. Syn. Tab. 
37, f. 2, Tab. 50, f. 18—19. — Syn. Meridion{?) rnarinum 
Greg. D. of Clyde, Tab. 2 (10), f. 41. Opephom marina Petit, 

Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. {mar.): North Sea, 

Sceptroneis sp.? — PI. 4, f. 96. 

Foss.: Kk. Knjäsha. One small clavate, heteropolar valve, 
17 a in length, 4 a in breadth at the broader end. Striae 
11 in 10 [x, leaving a narrow pseudoraphe and composed of 
two puncta on each side of it. 

Pla^io^ramma Grev. 

Plagiogramma Gregorianum Grev. — V. H. Syn. Tab. 
36, f. 2. — Syn. Denticula staurophora CtREG. D. of Clyde, 
Tab. 2(10), f. 37. 

Foss.: Kk. Knjäsha, frequent. 

Distr, {mar.): West and East Arctic Sea, ubiquist. 

Besides the ordinary, short form there occur some large 
specimens, reaching 65 [x in length, as östrup has also ob- 
served on the Westcoast of Greenland (Kystd. Gronl., p. 338)* 

Licmophora Ag. 

Licmophora sp. 

Foss.: Kk. Knjäsha. — This Licmophora cannot be de- 
termined, as I have seen only diaphragms, no valves. It be- 
longs to the profunde septatae and is rather large, 70 — 80 ;jl 
in length {L. Lynghyei (Kütz.) Grun.?), 

GramniJitophora Ehb. 

Grammatophora arctica Cl. — D. Spetsb. Tab. 23, f. 1. 
— V. H. Syn. Tab. 73 bis, f. 3. 
Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 
Distr. {mar.): West and East Arctic Sea. 



58 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND l-t. N:0 9. 

Grammatophora arcuata Ehb. — östrup, Mar. D. 0st- 
Gronl. Tab. 6, f. 74. —Icon. nost. PI. 3, f. 65 (short frustule). 

Foss. : Kk. Knjäsha, Koudajärvenpää, frequent; Ok. Pal- 
tamo, rr. 

Distr. [mar.): Arctis and Antarctis. 

Mr 0STRUP thinks this species is a mere variety of 
Grammatophora islaiidica Grun., which seems plausible enough. 
The folded diaphragms are exactly similar to those of Gramm, 
serpentina, only the striation is a little coarser, 13,5 punctate 
striae in 10 [j- instead of 18 by the latter. Greenlandian 
specimens of Gramm, arcuata have only 10 striae in 10 [Jl^ 
according to Mr östrup. Considering this variability in the 
number of striae, this form might perhaps as well be regarded 
as a variety of Gramm, serpentina. The length of Finlandian 
examples varies between 30 and 60 a, and the number of 
folds with the length. 

Grammatophora marina (Lyngb.) Kütz. var. macilenta 
W. Sm. — V. H. Syn. Tab. 53, f. 16. 

Foss.: Kk. Knäsha, Kuodajärvenpää, frequent; Ok. Pal- 
tamo, rr. 

Distr. {mar.) Arctic Sea, Europe, Asia, Africa. 

Grammatophora hyalina n. sp. — Syn. Grammatophora 
oceanica Ehb. var. macilenta suhtilis? 0str. Mar. D. 0st- 
Gronl., p. 340, Tab. 2, f. 11. 12, 19. 

Valve linear, with rounded, slightly gibbous ends, 50 — 
93 [J. in length, 4 — 5 a in breadth. Diaphragms not folded. 
No striation visible. 

Foss.: Kk. Knjäsha, frequent; Koudajärvenpää. 

Distr. {mar.): West Greenland. 

No doubt this perfectly smooth form is identical with 
the Greenlandian Grammatophora, that östrüp refers to Gr. 
oceanica Ehb. var. macilenta suhtilis Grun. with hesitation, 
because no striation is visible. I have not succeeded any 
more than Mr Ostrup in finding the slightest trace of a 
striation, though I have observed number of frustules. 

Grammatophora Sagitta n. sp. — PI. 4, f. 97. 
Valve linear, with slightly protracted, acuminate ends. 
Length 60 jj., breadth 7 a. Frust«le unknown. 
Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 



A. CLEVE-EÜLER, DIÄT. FLORA OF FINLAND. 59 

The outline of the valve being very different from that 
of the other, broad-ended forms of Grammatophora, present 
in the same samples, I have distinguished this form as a new 
species, though it is imperfectly known. 

Striatella Ag. 

Striatella groenlandica östr. Kystd. Gronl. Tab. 2, f. 16. 
Foss.: Kk, Knjäsha; a few specimens, probably belonging 
to this species. 

Distr. (mar.): Greenland. 

Khabdonema Kütz. 

Rhabdonema arcuatum (Ag.) Kütz. var. maxima n. var. 
— PI. 3, f. 66 a, b, c. 

Valve semilanceolate, with obtuse ends, boatshaped, 140 
— 150 [1 in length. Cellulae of the annulus 5 in 10 [j.. Dia- 
phragms of variable heigth. 

Foss.: Kk. Knjäsha, with the type in the arctic-marine 
strata. 

This conspicuous form attains the size of Rhahdo7iema 
Torellii Cl. D. Arctic Sea, p. 24, Tab. 4, f. 20, but must be 
different from that species. 

In fossil deposits from the Litorina- e^och, Bhabdonema 
arcuatum occurs copiously, but in much smaller specimens, 
about 40 — 60 a in length. 

Rhabdonema Oestrupii n. sp. — PI. 3, f. 67 a, b. — Syn. 
Rhabdonema minutum 0str. Mar. D. 0st-Gr0nl., p. 454, Tab. 
6, f. 77. 

Valve 60 — 80 a in length, linear with inflated middle 
and round, subcapitate ends. Breadth 12 — 16 [J.. Valve 
striate; striae 7 in 10 a, punctate. Diaphragms as in Rhabdo- 
nema minutum Kütz. 

Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. {mar.) : East Greenland. 

This species was described and figured by östrup as a 
big form of Rhabdonema ininutum. As, however, the outline 
of the valve is rather different and intermediate forms do 
not seem to occur, I think it deserves to be made a new 
species. 



60 ARKIV rÖE BOTAXIK. BAXD l-t. NIO 9. 

Centricae. 
Rhizosolenia (Ehb., Brightw.) Perag. 

Rhizosolenia Calcar avis Schültze. — Peragallo, Dia- 
tomiste I, Tab. 16, f. 9. Nord. Plankt., p. 54, f. 66. 

Foss.: Sat. Panelia (Litorina-dep.). In samples from the 
Geol. Commission of Finland. 

Distr, (mar.): Atlantic Ocean, spreading from its southern 
parts. 

Rhizosolenia minima Lev. Medd. Soc. Fauna et Flora 
fenn. 1904, p. 115, f. 7. A. S. Atl. Tab. 314, f. 1—7. 
Bay of Viborg {feebly brack, iv.) (Levander). 

Rhizosolenia longiseta Zach. — Forschungsber. Plön I, 
p. 38, f. 7. A. S. Atl. Tab. 314, f. 15—18. 

Spread in lakes from Nyland to S. Lapland (Levander). 
Distr. (fresh iv.): Lakes of Scandinavia and Central Europe. 

Rhizosolenia longiseta Zach. var. Levanderi n. var. — 
Rhizosolenia longiseta, »grosses bauchiges Exemplar», Levan- 
der 1. c, p. 114, fig. 1. 

Kuusamo, Välijärvi. 

Distr. {fresh, w.): Sweden: Vänern, Alsen (A. Cleve-Euler). 

Rhizosolenia eriensis L. H. Smith var. europaea Hust. 
A. S. Atl. Tab. 314, f. 24—26 (drawn from Finlandian speci- 
mens). — Syn. Rhizosolenia eriensis Levander 1. c, f. 5, 6. 

Ks. Välijärvi, Tb. Keitele (Levander). 

The Rhizosolenia eriensis, stated by Levander to occur 
in the two Finlandian lakes quoted above, is not typical, as 
it has the connecting zone much more closely striate, with 
8 — 10 costae in 10 \i. Original specimens of Rhiz. eriensis 
from Lake Erie, as well as the same species from Vänern, 
Sweden, have only 4 — 5 costae in 10 a. The Finlandian form 
thus ought to be distinguished as a new variety, as Hustedt 
has done, with the remark, however, that this variety comes 
very near to Rhizosolenia eriensis var. morsa West. Maybe 
both varieties are identical. 



A. CLEVE-EÜLER, DIÄT. FLORA OF FINLAND. 61 

Attlieyji West. 

Attheya Zacharias! Brun. — Forschungsber. Plön. II, 
p. 53, Tab. 1, f. 11. 

Nyl. Finnträsk, Lohijärvi, Ka. Vammeljärvi, Sb. Räimä- 
järvi, Kallavesi; Bay of Viborg (Levandee). 

Distr. {jresh w.): Lakes of Scandinavia, Central Europe etc. 



Pyxilla Grev. 

Pyxilla? baltica Grun. — V. H. Syn. Tab. 83, f. 1—2. 
The endocyst of Rhizosolenia setigera Bxw., according to 
Peragallo, D. mar. de France, Tab. 124 A, f. 9. 
Foss.: Kk. Knjäsha. 
Distr. {maj-.): Baltic (foss.). 

Chaetoceras Ehb. 

Hyalocliaete Gran. 
Chaetoceras (Dicladia) mitra (Bail.). — V. H. Syn. Tab. 
106, f. 12—13. Xord. Plankton, p. 75, f. 89. 
Foss.: Kk. Knjäsha. 
Distr. {mar.): Arctic Sea. 

Chaetoceras Schüttii Cl. — Plankt.-Und. 1894, Tab. 1, 
f. 1. — Xord. Plankton, p. 81, f. 97. 

Bay of Finland? Foss.: Kk. Knjäsha; Sat.Panelia (spores). 
Distr. {brack, and mar.): Baltic, Xorth Sea. 

Chaetoceras holsaticum Schutt. — Xord. Plankton, p. 
85, f. 105. 

Bay of Finland, Bay of Bothnia. Foss,: Kk. Knjäsha? 
Distr. {brack, a. mar.): Baltic, Skagerak, Porsangerfjord. 

Chaetoceras Diadema (Ehb.) Gran. — Xord. Plankton, 
p. 84, f. 102 b. 

Foss.: Kk. Knjäsha (spores). 

Distr. {mar.): Arctic Sea; Xorth Sea, South America, 
Japan. 

Chaetoceras seiracanthum Gran. — Xord. Plankton, 
p. 85, f. 103. 



62 ARKIV FÖR BOTANIK, BAND l-t. S.O 9, 

Foss.: Ab. Hindersmossen (spores). Kk. Knjäsha? (Pl. 4, 
f. 98). 

Distr. (brack, and mar.): Coasts of Scandinavia. 

Typical spores of this species were met with in Hinders- 
mossen; but as regards the spores, found in the arctic-marine 
material from Knjäsha, it is probable that they belong to 
another species, unknown to me. 

Chaetoceras subtile Cl. — Nord. Plankton, p. 88, f. 110. 

Bay of Bothnia. 

Distr. (brack, iv.): Baltic, Kattegat. 

Chaetoceras hispidum (Ehb.) Btw. ~ V. H. Tab. 82 
bis, f. 4. 

Foss.: Ab. Hindersmossen; Kk. Knjäsha, Koudajärven- 
pää (spores). 

Distr. (mar.): ? 

This species, of which the spores are rather frequent in 
Fennoscandian deposits, is not mentioned in »Nordisches 
Plankton». It seems to come near to Chaetoceras diadema. 

Chaetoceras Amanita n. sp. — PI. 4, f. 99 (f. 100?). 

Spores 16 — 20 [j. in diameter, with one side rounded, the 
other concave, transversely cut by a basal plan. Both sides 
hispid. 

Foss.: Ab. Hindersmossen; Kk. Knjäsha? (fig. 100). 

It is doubtful, whether the spores in fig. 99 and 100 belong 
to the same form. 

Skeletoiiema Grev. 

Skeletonema costatum (Grev.) Cl. — V. H. Syn. Tab. 
91, f. 4, 8. Nord. Plankton, p. 15, f. 7. 
Bay of Finland, Bay of Bothnia. 
Distr. (brack, and mar.): Baltic, Atlantic. 

Paralia Heib. 

Paralia sulcata (Ehb.) Cl. — V. H. Syn. Tab. 91, f. 16. 
Nord. Plankton, p. 14, f. 5. 

Foss.: Ka. Viborg-deposit (P. T. Cleve 1894); Sat. Pa- 
nelia; Kk. Knjäsha; Koudajärvenpää (common). 



A. CLEVE-EULER, DIAT. FLORA OF FINLAND. 63 

Distr. {7nar.): Arctic Sea, Atlantic etc. Ubiquist (»die 
verbreitetste aller marinen Diatomeen», Grunow in Franz 
Jos. L. D., p. 41). 

Paralia sulcata (Eiib.) var. siberica Grun. — Franz Jos. 
L. D.. p. 42. V. H. Syn. Tab. 91, f. 22. 

Foss. : Kk. Knjäsha, rare. 

Distr. {77iar.): East Arctic Sea. 

Paralia sulcata (Ehb.) var. minima 0str. — Mar. D. 03t- 
Gronl. Tab. 8, f. 91. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 

Distr. (mar.): East Greenland. 

Perhaps this variety is nothing but the smallest indivi- 
duals of Paralia sulcata f. genuina, showing valvar impres- 
sions as a consequence of the elongation of the cellules in 
pervalvar direction. 

Melosira Ag. 

Melosira islandica 0. M. subsp. helvetica 0. M. — Jahrb. 
f. wiss. Botanik, 43 (1906), p. 67, Tab. 1, f. 7—9. A. Cleve- 
Euler, Pleom. Melosira, p. 124 etc., f. 1—22. 

Ladoga. Foss.: Ab. Hindersmossen; Xyl. Kyrkslätt; Sat. 
Panelia. Frequent in fossil lacustrine deposits from the An- 
cylus-eipoch. 

Distr. {fresh iv.): Plankton of many large lakes in Fenno- 
scandia and Central Europe. 

This form is perhaps identical with the -»^lelosira distans» 
of Levander, quoted limnetic in several Finnish lakes (Acta 
Soc. Fauna & Flora Fennica, 9 n:o 2, 1900). 

Then Melosira helvetica is, as I have previously shown, 
identical with »Melosira {distans var.?) laevissima» Grun, in 
V. H. Syn. Tab. 86, f. 24, while the typical M. distans is 
doubtful as a planktonform. 

Melosira italica Kütz. f. laevis (Grun.). — Melosira 
{crenulata var.?) laevis Grun. V. H. S}^. Tab. 88, f. 19. 
Foss.: Ab. Hindersmossen, Nyl. Kyrkslätt. 

Melosira italica Kütz. subsp. subarctica 0. M. — Jahrb. 
f. wiss. Botanik, 43 (1906) p. 70, Tab. 2, f. 7—11. 

Ladoga. Foss.: Ab. Hindersmossen; Xyl. Kj^rkslätt; Sat. 
Panelia; frequent in early postglacial, lacustrine deposits. 



64 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 9. 

Distr. {jresli tv.): Plankton of most deeper and colder 
lakes. 

Melosira (Gaillonella?) Westii W. Sm. — V. H. Syn. 
Tab. 91, f. 11, 12. 

Foss.: In some marine samples from the Geol. Comm.; 
locality unknown. 

Distr. (mar.): East Arctic Sea, Europe. 



Podosira Ehe. 

Podosira glacialis Grun. — Cleve, Baff. Bay, p. 12, 
Tab. 2, f. 17 — 20. — Syn. Podosira hormoides var. glacialis 
Grun. Eranz Jos. L. D. Tab. 4, f. 32. Thalassiosira gravida Cl.? 

Foss.: Kk. Knjäsha, Koudajärvenpää; frequent. 

Distr. (mar.): West Arctic Sea. 

Podosira Montagnei Kütz. — V. H. Syn. Tab. 84, f. 13. 
Foss.: Kk. Knjäsha, Koudajärvenpää; not rare. 
Distr. {mar.): North-East Greenland (0strup); Atl. Sev- 
eral other records. 

Podosira Montagnei Kütz, var. minor Grun. — V. H. 
Syn. Tab. 84, f. 9—10. 
Foss.: Kk. Knjäsha. 
Distr. (mar.): Atlantic. 

Podosira dubia (Kütz.) Grun. — V. H. Syn. Tab. 84, 
f. 13—14. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 
Distr. (mar.): Atlantic. 



Hyalodiscus Ehb. 

Hyalodiscus stelliger Bail. — V. H. Syn. Tab. 84, f. 
1, 2. Nord. Plankton, p. 26, f. 28. 

Foss.: Kk. Knjäsha, Koudajärvenpää; frequent. 

Distr. (mar.): The Arctic Sea, very common according to 
Cleve D. Arct. Sea, p. 4; North Sea, Atlantic. Many other 
records. 

The form that occurs fossil in Finland measures 90 [x 
in diameter and in thus remarkably larger than the now 



A. CLEVE-EÜLER, DIÄT. FLORA OF FINLAND. 65 

living pelagic Hyalodiscns stelUger in the Skagerak. The latter 
is only about 50 \i. in diameter. The figure in van Heurck's 
Synopsis represents an intermediate form, 70 [j. in diameter. 

Cyclotella Kixz. 

Cyclotella comta Ehb. var. oligactis (Ehb.) Grun. — 
V. H. Syn. Tab. 93 f. 18. 

Foss. : Kk. Knjäsba, rare. 
Distr. {fresh w.): Lara. 

Cyclotella comta Ehb. var. spectabilis n. var. — PI. 3, 
f. 68. — SynJ Cyclotella halatonis Pant. v. hinotata Pant. 
Balat., p. 105, Tab. 15, f. 331. 

Valve 30 ;j. in diameter. Marginal striate zone about one 
third of the radius; marginal puncta (pores) alternating with 
2 or 3 striae. Five distinct channels. Centrum of the disc 
covered with radiating rows of puncta, leaving a ver}^ small 
blank annulus round two central puncta. 

Foss.: Ab. Hindersmossen, in the undermost (eldest) 
strata from the Ancylus-e'poch, where also are found some 
diatoms of brackish water. 

This large and beautiful form makes a remarkable tran- 
sition between Cyclotella comta var. radiosa and Cycl. hodanica. 

With the former it has the rather narrow, striate zone 
and the fine striae of equal length in common, with the latter 
the five distinct channels and the large size. Moreover, the 
disposition of the marginal puncta is strictly intermediate, as 
these puncta alternate with two striae in Cyclotella hodanica, 
but with three striae in Cyclotella comta var. radiosa; cfr A. 
Cleve-Euler, Cycl. bod , p. 441. — Most probably the quoted 
variety of Cyclotella halatonis Pant. (= C. comta Ehb.) is 
identical with the present form. — Another related form is 
Cycl. comta var. af finis Grun. (V. H. Tab. 93, f. 11 — 13), 
without visible channels. 

Cyclotella bodanica Eulenst. — V. H. Syn. Tab. 93, 
f. 10. A. Cleve-Euler, Cycl. bod., p. 441, f. 2 a, b. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 

Distr. (fresh u\): Spread in the larger and colder lakes 
of Europe, as alpine lakes, lakes Vänern and Vättern in 
Sweden. 

Ark-iv för botanik. Band 14. X.o 9. 5 



66 ARKIV FÖR BOTANIK, BAND H. N:0 9. 

Cyclotella bodanica Eulenst. var. borealis A. Cl. Cycl. 
bod., p. 441, f. 2 c. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 

Distr. {fresh w.): Lakes of Northern Sweden. 

A few specimens with 2 — 3 channels were met with among 
chiefly marine remains. 

Cyclotella (Kützingiana var.? ) abnormis n. var. — PI. 
3, f. 69. 

Foss.: Ab. Hindersmossen. 

As the form figured is somewhat abnorm, with some of 
the radiate striae perforated, I do not venture to give it a 
name. Perhaps it is a form of Cyclotella Kützingiana. 

Cyclotella dubia Fricke, A. S. Atl. Tab. 223, f. 23, 25. 
— Syn. Stephanodiscns pulcherrimiis A. Cl. Arch. f. Hydro- 
biol. Bd 6 (1910), p. 211, f. 3. —Icon. nost. PL 3, f. 70 a— d 

Foss.: Kk. Tuntsa; Ab. Hindersmossen. 

Distr. {fresh iv.): Limnetic in European lakes, especially 
when small and shallow. 

As I have remarked in the paper quoted above, this 
species can be referred to the genus Cyclotella as well as to 
Stephanodiscns. It has the characters of the former, viz. a 
marginal zone with a special structure, but the loculi some- 
times are small, the whole valve then getting very similar 
to that of a Stephanodiscns. 

I have found this small species to be spread in many 
Swedish lakes as well as in fossil deposits, and it may no 
doubt in the future be recorded living also in Finlandian lakes. 
From Steph. astraea it is easily distinguished by the single 
rows of rather coarse puncta. In a fossil state, the valves 
generally have the aspect shown by fig. 70 d. 

Cyclotella dubia Fricke var. spinulosa n. var. — PI. 3, 
f. 71. 

Differs from the type by the presence of delicate thorns 
inserted between every second alveolus. 

Distr. {fresh w.): sparingly among the type. 



A. CLEVE-EULER, DI AT. FLORA OF FINLAND. 67 

Stoplianodiscus (Ehb.) Grux. 

Stephanodiscus Niagaras Grün. Franz Jos. L. D. Tab. 
5, f. 1. — V. H. Syn. Tab. 95, f. 13. — Icon. nost. PL 3, 
f. 72. 

Valve robust, not very convex, until 56 a in diameter. 
Striae 10 in 10 a, composed of rather strong puncta in single 
rows, that, however, at an other mise å point, can be resolved 
into double rows of fine puncta, as in Stephanodiscns astraea. 
Spins, inserted at some distance from the margin, alternate 
with three rows of puncta. 

Foss. : Ab. Hindersmossen, rather common, associated 
with Eunotia Clevei in strata from the Ancylus-e'poch. 

Distr. (fresh iv.): Larger lakes of North America and 
Europe. 

Though I think the determination is correct, I give it 
with reservation, having not had the opportunity of com- 
paring the form from Finland with authentic specimens. If 
so be the case, I quite agree wnth Mr östrup (Danske Diät. 
j. Afl., p. 60) in the opinion, that Steph. Niagarae is hardly 
specifically different from Steph. astraea. It is a stronger, 
more luxuriant form, from which the recent Steph. astraea 
may have developed in course of time. In reality, the 
structure of the valves is certainly more similar than it ap- 
pears to be in consequence of the thicker valves of Steph. 
Niagarae. The presence of a little blank, central annulus is 
a character, common to this large form and the larger Cyclo- 
tellas, belonging to the section of Cyclotella comta. 



Biddulphia Gray. 

Biddulphia aurita (Lyngb.) Bréb. — V. H. Syn. Tab. 
98, f. 4—9. Xord. Plankton, p. 105, f. 137. 

Foss.: Kk. Knjäsha. Koudajärvenpää, frequent. 
Distr. {7nar.): Arctic Sea, ubiquist. 

Biddulphia obtusa (KCtz.) Ralfs. — V. H. Syn. Tab. 
100, f. 11—14. 

Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. (mar.): Ximrod Sound. 



68 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 9. 

Terpsinoe Ehb. 

Terpsinoé trifoliata Cl. — Perag. D. Mar. de France. Tab. 
90 f. 7, 8. — Syn. Triceratium trijolmm A. S. Atl. Tab. 78 f. 4. 
Foss.: Ok. Paltamo, rare. 
Distr. {mar.): (foss.) Auvergne; Barbados. 

Entogoiiia Grev. 

Entogonia sp.? — P]. 3, f. 73. 

Foss.: Kk. Knjäsha, Koudajärvenpää. Several fragments 
of very coarse structure were met with in the marine strata 
from the quoted localities. The silicious plate is perforated 
by pores, 9 [i in diameter. As I have no knowledge of the 
outline of this fossil valve, I cannot say anything about its 
nature. The large pores mind of the genus Entogonia, for 
instance E. Jeremiae Bergon from Haiti, delineated in Le 
Diatomiste I, Tab. 20, f. 11. Also a large Hemiaulus or 
Biddulphia might be suggested. 

Thalassiosira Cl. 

Thalassiosira decipiens (Grun.) Gran. — Nord. Plankton, 
p. 17, f. 10. — Syn. Coscinodiscus decipiens Grun. V. H. Syn. 
Tab. 91, f. 10. Thalassiosira gelatinosa Hensen. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rather frequent. 

Distr. {mar.): N. E. Greenland (0strup), coasts of N. 
Europe. 

Thalassiosira gravida Cl. D. Baff. Bay, p. 12, Tab. 2, 
f. 14 — 16. — Nord. Plankt., p. 18, f. 12. — Syn. Coscinodiscus 
suhglohosus Cl. & Grun. 

Foss.: Ka. Viborg-deposit (Cleve); Kk. Knjäsha, fre- 
quent. 

Distr. {mar.): Arctic Sea, coasts of North Europe, East 
America. 

Coscinodiscus Ehb. 
Coscinodiscus anguste-lineatus A. S. — Nord. Plankton, 
p. 30, f. 30 b. 

Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. {mar.): Arctic Sea, Atlantic. 

According to Gran, Nord. Plankt. 1. c, the nature of 



A. CLEVE-EULER, DIAT. FLORA OF FINLAND. 69 

this disc is not quite clear. It may possibly be a form of 
Coscinodiscus excentrimis. 

Coscinodiscus excentricus Ehb. — V. H. Syn. Tab. 130, 
f. 4. Nord. Plankton, p. 29, f. 29. 
Foss.: Kk. Knjäsha. 
Distr. (mar.): Arctic Sea, Atlantic. 

Coscinodiscus hyalinus Grun. Franz Jos. L. D., p. 56, 
Tab. 3, f. 28. 

Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. {mar.): East Arctic Sea. 

Diameter of Finlandian specimens 50 jj-. Inframarginal 
spines more distant than on Grunow's figure, that has been 
drawn from a smaller specimen. 

Coscinodiscus subtilis Ehb. var. glacialis Grun. f. major 
nob. 

Foss.: Kk. Knjäsha. 

Distr. (war.): East Arctic Sea. 

To this variety I refer, because of the similar structure, 
some specimens with exceedingly delicate rows of alveoli, 
arranged in about 15 fascicles. Diameter 40 — 45 [J.. The 
Cose, subtilis var.? glacialis of Grunow is recorded to have 
only 8 fascicles and to be only 22 p. in diameter. 

Coscinodiscus curvatulus Grun. — A. S. Atl. Tab. 57, 
f. 33. — Syn. Coscinodiscus curvatulus var. inermis Grun. 
Franz Jos. L. D., p. 31, Tab. 4 (D.), f. 11, 12. — Nord. 
Plankton, p. 35, f. 37. 

Foss.: Kk. Knjäsha, Koudajärvenpää, rather frequent. 

Distr. {mar.): Arctic Sea, North Atlantic Ocean, Foss.: 
Peru-Guano; Richmond. 

Coscinodiscus curvatulus Grun. var. minor Grun. 
Foss.: Ka. Viborg-deposit (Cleve 1894). 

Coscinodiscus curvatulus Grun. var. kariana Grun. A. 
D. Tab. 7, f. 129. 

Foss.: Kk. Knjäsha, rare. 
Distr. {mar.): East Arctic Sea. 

Coscinodiscus subbuUiens Jörg. — Nord. Plankton, p. 
32, f. 32. 8ijn.? Coscijiodiscus devius A. S. Atl. Tab. 60, f. 1—4. 



70 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 9. 

Foss.: Kk. Knjäsha, Koudajärvenpää, rather frequent. 
Distr. {mar.): Arctic Sea, North Atlantic. 

Coscinodiscus centralis Ehb. — Xord. Plankton, p. 33, 
f. 33. 

Foss.: Kk. Knjäsha, Koudajärvenpää? Sat. Panelia. 
Distr. {mar.): Gulf-stream, North Atlantic. 

Coscinodiscus concinnus W. Sm. — Nord. Plankton, p. 
33, f. 34. 

Foss.: Kk. Knjäsha, Koudajärvenpää, not rare. 
Distr. {mar.): W. and E. Arctic Sea, Atlantic. 

Coscinodiscus (lacustris Grün, var.?) septentrionalis 
Gbun. Franz Jos. L. D. Tab. 4 (D.), f. 33. 

Foss.: Sat. Panelia {Litorina-åe^.)\ Kk. Knjäsha, Kouda- 
järvenpää, Niemenkönkään alus. 

Distr. {mar.): Greenland (0strup), East Arctic Sea, North 
Sea. (Foss.) Sweden, frequent in deposits from the Litorina- 
epoch. 

The »Coscinodiscus lacustris Grun.», Franz Jos. L. D. 
Tab. 4, f. 30, mentioned in Cleve's list, is also present in 
the samples from Knjäsha, but is less frequent. The greater 
part of the Coscinodiscus lacustris, quoted for fossil Swedish 
deposits from the Litorina-e^och, is identical with Cose, sep- 
tentrionalis Grun. 

Coscinodiscus plicatulus Grun. Franz Jos. L. D. Tab. 4, 
f. 27. -- Icon. nost. PI. 3, f. 74. 

Foss.: Sat. Panelia. 

A rather large form. 65 ;j. in diameter, which seems to 
belong to this species, has been drawn in fig. 74. 

Distr. (mar.): (foss.) California. 



Actinoptyclius Ehb. 

Actinoptychus undulatus (Bail.). — V. H. Syn. Tab. 22 
bis, f. 14; Tab. 122, f. 1 — 3; Nord. Plankt.. p. 42, f. 46. 

Foss.: Kk. Knjäsha; samples from the Geol. Commission 
(locality unknown); Ok. Paltamo, rare. 

Distr. {mar.): Arctic, Antarctic Seas; ubiquist. 



A. CLEVE-EULER, DIAT. FLORA OF FINLAND. 71 

The number of species and varieties, mentioned in this 
paper as discovered in Finland after the publication of Cleve's 
Diatoms of Finland, amounts to 268, or 187 species and 81 
varieties besides, among which 28 species and 36 varieties 
have been now described for the first time. 



List of Literature referred to in this paper. 

Abbreviations: 

Briin D. Esp. nouv. — Buun, J., Diatomées Espéces nouvelles, ma- 
rines, fossiles ou pelagiques. — Mém. Soc. de 
Phys. & d'Hist. nat. de Geneve, 1891. 

A. Cl. Lule Lprnli I). — Cleve, Astrid, On recent Freshwater Dia- 
toms from Lule Lappmark in Sweden. — Bih. 
K. Vet.-Ak. Handl. Bd 21, III, n:o 2, Stock- 
holm 1895. 

A. CI. Cyd. hod. — Cleve-Euler, Astrid, Cyclotella bodanica i Ancy- 
lus-sjön. Skattmansö-profilen ännu en gång. — 
Geol. För. Förh. Bd 33, b. 6, Stockholm 1911. 

A. Cl. Pleom. Melosira. — Cleve-Euler, Astrid, Das Bacillariaceen- 
Plankton in Gewässern bei Stockholm II, Zur 
Morphologie und Biologie einer pleomorphen 
Melosira. — Arch. f. Hydrobiol. Bd 7, 1911 
—1912. 

Cleve D. Spetsh. — Cleve, P. T., Diatomacéer från Spetsbergen. — 
Öfv. K. Vet.-Ak. Förh. 1864, n:o 10. 

Cleve Sv. norska Diät. — Cleve, P. T., Svenska och Norska Diato- 
macéer. — Öfv. K. Vet.-Ak. Förh. 1868, n:o 3. 

Cleve Diaf. Arcf. Sea. — Cleve, P, T., On diatoms from the Arctic 
Sea. — Bih. K. Vet.-Ak. Handl. Bd 1, n:o 13, 
Stockholm 1873. 

Cleve N. E. D. — Cleve, P. T., On some new and little known 
Diatoms. — K. Sv. Vet.-Ak. Handl. Bd 18, 
n:o 5. Stockholm 1880. 

Cleve, Vega-Exp. — Cleve, P. T., Diatoms collected during the Ex- 
pedition of the Vega, Vega-Exp. Vet. Arb. Bd 
HI, Stockholm 1883. 

Cleve, Biat. of Finl. — Cleve, P. T., The Diatoms of Finland, Acta 
Soc. pro Fauna et Flora Fennica VIII, n:o 2, 
Helsingfors 1891. 

Cleve, Syn. Nav. D. — Cleve, P. T., Svnopsis of the Xaviculoid 
Diatoms I— II. — K. Sv. Vet.-Ak. Handl. Bd 
26, n:o 2, Bd 27, n:o 3, Stockholm 1894— 
1895. 



72 ARKIV FÖR BOTA^-IK, BAND U. N:0 9. 

Cleve, Baft. Bay. — Cleve, P. T., Diatoms from Baffins Bay and 
Davis Strait. — Bih. K. Vet. Ak. Handl. Bd 
22, III, n:o 4, Stockholm 1896. 

Cl. é Grun. A. B. — Cleve, P. T., and Grunow, A., Beiträge zur 
Kenntnis der Arctisclien Diatomeen. K. Sv. 
Yet. Ak. Handl. Bd 17, n:o 2, Stockholm 1880. 

BonJc. B. B. — DoxKiN, A. S., The natural history of the British 
Diatomaceae Pt I. London 1870. 

Gran, Nord. Planldon — Gran, H. H., Nordisches Plankton, u:o XIX, 
Diatomeen, Kiel & Leipzig 1905. 

Greg. B. of Clyde — Gregory, W., On new Forms of Marine Diato- 
maceae, found in the Firth of Clyde and in 
Loch Fine. — Trans. Roy. Soc. of Edinburgh, 
XXL 4 (1857). 

Grun. Fram Jos. B. B. — Grunow, A.. Die Diatomeen von Franz 
Josefs-Land. Denkschr. Ak. Wiss. Wien, Bd 48, 
Wien 1884. 

Htist. Bac. Wümme — Hüstedt, Fr., Beiträge zur Algenflora von 
Bremen, IV, Bacillariaceen aus der Wümme. 
Abh. Nat. Ver. Bremen, Bd 20,2 (1911). 

Hér. Biat. d'Äuveryne — Héribaud, J., Les Diatomées d'Auvergne. 
Clermont-Ferrand & Paris, 1893. 

2Iüll. Bac. Sild-Patag. — Müller, 0., Bacillariaceen aus Süd-Pata- 
gonien. Engl. Bot. Jahrb. 43, Beiblatt n:o 100. 

Pant. B. Balat. See — Pantocsek, Josef, Die Bacillariaceeu des Ba- 
latonsees. Res. d. wiss. Erforschung des Bala- 
tonsees. 

Per B. mar. de France — Peragallo, H. et M., I-es Diatomées ma- 
rines de France. Paris 1897. 

A. S. Atl. — Schmidt, A., Atlas des Diatomaceenkunde, Aschersleben 
— Leipzig, 1874 — (continued by Fricke 

and Hustedt). 

V. H. Syn. — van Heurck, H., Synopsis des Diatomées de Belgique, 
I— IV, Anvers 1880—1885. 

fJstr. Mar. B. 0.-Gr0nl. — 0strup, E., Marine Diatoméer fra 0st- 
gr0nland. Medd. om Gr0nl., XVIII, Koben- 
havn 1895. 

0str. Kystdiat. Grpnl. — 0strup, E., Kyst-Diatomeer fra Grönland. 
Ibid. XV, 1897. 

0str. FersJcv. B. Ost-Gronl. — 0strup, E., Ferskvands-Diatomeer fra 
0st-Gr0nland. Medd. om Grönl. XV, Koben- 
havn 1897. 

0str. Banske B. Afl. — 0strup, E., Danske Diatoméjord Aflejringer 
af N. Hartz og E. 0sTRrp, B Diatoraéerne af 
E. 0STRUP. Danm. Geol. Und. II, R 9, Koben- 
havn 1899. 



A. CLEVE-EULER, DIAT. FLORA OF FINLAND. 73 

Ustr. D. Mar. Alg. Faroes — 0stkup, E., Diatoms from the Marine 
Algae of the Faroes. 

Ostr. Frcshw. D. Faroes — 0stkup, E., Freshwater Diatoms from 
the Faroes. Botany of the Faroes, Part I, 
Kopenhagen 1901. 

(Jstr. D. N. E.-Greenl. — Ustkup, E., Diatoms from North-East Green- 
land collected by the Danmark-Expedition, de- 
termined by Ernst 0strup. K0beuhavn 1910, 

0s(r. Danske D. — 0stkup, E., Danske Diatoméer. K0benhavn 
1910. 



Addenda et corrigenda. 

p. 3: For Sceptronels marina and Podosira dubia I have not found 
any records from the Arctis. 

p. 12: Biploneis Smithil Bréb. v. permagna n. var. must not be 
confused with Nav. fiisca v. permagna Pant., that Cleve puts 
to D. major and Peragallo has figured in D. mar. de France 
Tab. 20, f, 1 under the inappropriate name of D. Smlthii 
V. permagna CI. 

p. 19: Cgmhella lanceolata Kütz. v. infläta n. v., PI. 1, f. 17, must 
be altered to C. lanceolata v. ventricosa n. v., the name in- 
fläta being already occupied for a form from the Balaton-lake 
(Pant. D. Balat. See Tab. 1 f. 8). 

p. 24: The form named Nav. cancellata Donk. var. retusa Bréb.? 
(pi. 1 f. 20) ist most probably the Nav. pseiidoretusa Per., 
D. mar. de France Tab. 11, f. 17. Cfr. also what is said 
of Pinnularia elipeata, p. 32. 

p. 36: Ampliora polaris Ustr. may probably be united with JL. os^re- 
aria Bréb. v. vitrea Cl., especially as figured in Per. D. mar, 
de France. Tab. 49, f. 14 (Distr.: ubiqu.). 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 9. 



INDEX. 

{Synonymes are printed in italics.) 

Plate 
Achnanthes arctica (Cl.) 2 

— brevipes Ag 

— brevipes Ac var. angustata Grev.? 2 

— brevipes Ag. v. f. elliptica östr 

— brevipes Ag. v. intermedia KtJTZ 2 

— brevipes Ag. v. parvula Kütz • . . 

— brevipes Ag. v. typica Cl 

— delicatula Kütz 

— exilis Kütz " . . 

— groenlandica Cl 

— lanceolata Bréb. v. capitata O. M 

— lanceolata Bréb. v. crassa n. var 4 

— latissima n. sp 4 

— pennata Cl 

— polaris Ostr 

— rhyncocephala n. sp 4 

— septata n. sp 2 

— septentrionalis 0str. v. subcapitata 0STR 

— suhsessilis Kütz 

— sp 4 

Actinoptychus undulatus (Bail.) 

Amphiprora aboensis n. sp 1 

Amphora angusta Greg 

— angusta v. typica Cl 

— arenicola Grun. v. major Cl 

— coffasiformis Ag. v. borealis Kütz 

— crassa Greg 

— elongata Greg 

— exigua Greg 

— gigantea Grun. f. minor 

— • impressa n. sp 2 

— Lindbergii n. sp 2 

— marina (W. Sm.) 2 

— marina (W. Sm.) v. minima n. var 4 

— mexicana A. S- v. major Cl 2 



Fig. 


Page 


55,56 


45, 46 




44 


54 


45 




44 


53 


44 




44 




44 




42 




42 




46,47 




43 


91 


43 


89 


43 




45 




42 


92 


43 


57 


46 




42 




44 


90 


43 




70 


1 


/ 




37 




37 




35 




37 




37 




34 




37 




36 


43 


35 


46 


36 


39 


33 


84 


33 


45 


35 



A. CLEVE-EÜLER, DIÄT. FLORA OF FINLAND. 



Plato 
Ampliora porpusilla Grun 

— polaris Ostr 2 

— Proteus Greo. f. genuina 2 

— Proteus Greg. v. contigua Cl 

— Proteus Greg. v. kariana Grun 

— Proteus Greg. v. laevistriata n. var 2 

— Proteus Greo. v. tenuissima n. var 2 

— robusta Greg. v. brevistriata n. var 2 

— ealina ß minor V. H 

— Terroiis Ehb 

Anomoeoneis polygramma Ehb 

— sculpta Ehb 

Attheya Zachariasi Br 

Biddulphia aurita (Lyngb.) Kütz 

— obtusa (Kütz.) Ralfs 

Caloneis aemula A. S 4 

— alpestris Grun 

— brevis (Grev.) 

— brevis (Grev.) v. vexans Grun 

— fossilis n. sp 1 

— furcata n. sp 1 

— Liber (W. Sm.) v. genuina Cl 

— Liber (W. Sm.) v. transitans n. var 1 

— permagna Bail 

Campylodiscus angularis Greg 

— angularis Greg. f. striata 

— noricus Ehb 

— simulans Greg 

— Thuretii Bréb 

Chaetoceras Amanita n. sp 4 

— diadema (Ehb.) Gran 

— hispidum (Ehb.) Btw 

— holsaticum Schutt 

— (Dicladia) mitra Bail 

— seiracanthum Gran 4 

— sp 4 

— subtile Cl 

Cocconeis costata Greg. v. typica Cl.? 

— diminuta Pant 

— Disculus Schum 

— distans (Greg.?) A. S. v. minima Perag. 2 

— Eatomon n. sp 2 

— molesta Kütz. v. Lindbergii n. var 4 

— Oestrupii n. sp 4 

— pinnata Greg 

— pseudo-marginata Greg 

— pulchella n. sp 2 

— Scutellum Ehb. v. ornata Grun 



l-ig. 


Page 




35 


47 


3(> 


40 


33 




34 




34 


42 


34 


41 


34 


4-i 


35 




37 




37 




22 




21 




61 




67 




67 


75 


9 




8 




9 




9 


4 


9 


2 


8 




8 


3 


8 




8 




50 




51 




51 




51 




51 


99 


62 




61 




62 




61 




61 


98 


61 


100 


62 




62 




41 




39 




39 


50 


39 


52 


41 


80 


40 


87 


40 




41 




41 


51 


40 




38 



76 ARKIV FÖR BOTANIK. BAXD U. X:0 9. 

Plate 
Cocconeis Scutellum Ehö. v. parva Grcn 

— Scutellum Ehb. var. öste 

— speciosa Greg 

— speciosa Greg. v. cruciata n. var 2 

— sp 4 

— sp. ÖSTR 

Colletonet)ia subcoherens Thw 

Coscinodiscus anguste-lineatus A. S 

— centralis Ehb 

— concinnus W. Sm 

— curvatulus Geun 

— curvatulus Grun. v. inermia Grun 

— curvatulus Grun. v. kariana Grun 

— curvatulus Grun. v. minor Grun 

— excentricus Ehb 

— hyalinus Grun 

— lacustris Grun 

— (lacustris Gruk. var.?) septentrionalis Grun 

— plicatulus Grun 3 

— subbulliens Jörg 

— subglobosus Cl. & Grun 

— subtilis Ehb. v. glacialis Grun. f. major 

Cyclotella balatonis Pant. v. binotata Pant 

— bodanica Eulenst 

— bodanica Eulenst. v. borealis A. Cl 

— comta Ehb. v. oligactis Grun 

— comta Ehb. v. spectabilis n. var 3 

— dubia Fricke 3 

— dubia Fricke v. spinulosa n. var 3 

— (Kützingiana var.?) abnormia n. var 

Cymbella Cistula Heitpr. v. gibbosa Brun 

— Ehrenbergii Kütz. v. delecta A. S 

— Ehrenbergii Kütz. v. minor V. H 

— fennica n. sp 1 

— hyalina n. sp 4 

— (Encyonema) lacustris Ag 

— lanceolata Kütz. v. infläta n. var 1 

— lata Grun 

— microcephala Grun 

— (Encyonema) recta n. sp 1 

Denticula staurophora Greg 

Dicladia mitra Bail 

Diploneis aestiva (Donk.) 

— Boldtiana Cl. v. robusta n. var 1 

— borealis (Grun.) 

— chersonensis (Grux.) 

— chersonensis (Grun.) v. diminuta n. var 4 

— coffaeiformis A. S 



Fig. 


Page 




38 




39 




39 


49 


39 


88 


40 




40 




18 




68 




70 




70 




69 




69 




69 




69 




69 




69 




70 




70 


74 


70 




69 




68 




69 




65 




65 




66 




65 


68 


65 


Oa- 


■d 66 


71 


66 




66 




19 




18 




18 


15 


19 


77 


18 




18 


17 


19,73 




18 




18 


10 


19 




57 




61 




12 


8 


12 




13 




11 


76 


11 




10 



A. CLEVE-EULER, DIAT. FLORA OF FINLAND. 

Plate 

Diploneis decipiens n. sp 1 

— decipiens n. sp. v. parallela n. var 1 

— dornblittensis (Grux) 

— dornblittensis Gkvn) v. subconstricta A. Cl 

— Entomon (Ehb.) A. S 1 

— litoralia (Donk) f. hybrida 

— major Cl 

— major Cl. v. cuneata n. var 

— Mauleri Brcn 

— Smithii (Bréb.) 

— Smithii (Bréb.) v. permagna n. var 1 

— Smithii (Bréb.) v. rhombica n. var 1 

— splendida (Greg.) 

— subcincta (A. S.) 

Encyonema; see Cymbella 

Entogonia sp.? 3 

Epithemia Hyndmannii W. Sil 3 

Eunotia Arcus Ehb. v. plicata Br. &: Hkrib 

— Clevei Grux 3 

— flexuosa Kltz 

Fragilaria aret ica Grun 

— mutabilis (W. Sm.) v. elliptica Schum/, Carlss. . . . 

— mutabilis (W. Sm.) v. lancettula (Schttm.) Hrsx. ... 4 

— parasitica (W. Sm.) Grux 

— producta Lagst 4 

Gomphonema exiguum Kutz. v. septentrionale (0str.) . . 

— geminatum Ag I 

— septentrionale östr 

Grammatophora arctica Cl 

— areuata Ehb 3 

— hyalina n. sp. 

— islandica Grun 

— marina (Lyngb.) Kutz. v. macilenta W. Sm 

— oceanica Ehb. v. macilenta subtilis? 0STR 

— Sagitta n. sp -1 

Gyrosigma Fasciola (Ehb. 

Hyalodiscus stelliger Bail 

Libellus? septentrionalis östr 

Licmophora sp 

Mastogloia elliptica Ag. f. major 

— exigua Lewis v. rostellata n. var i 

Melosira [crenulata Kutz. var.?, laevia Grux 

— distans Kutz. 

— islandica O. M. subsp. helvetica O. M 

— italioa Kriz. subsp. subarctica O. M 

— Westii W. Sm 

Xavicula abrupta (Greg.) 

— ammophila Grun. v. intermedia Grux 4 



'iir. 


I'*ge 


11 


14 


IJ 


14 




U 




11 


1, 1 


10 




12 




13 




13 




14 




12 


9 


12, 73 


10 


13 




11 




10 


73 


68 


63 


53 




54 


64 


54 




54 




56 




56 


94 


55 




56 


95 


56 




20 


18 






20 




57 


65 


58 




58 




58 




58 




58 


97 


58 




15 




64 




16 




57 




38 


85 


37 




63 




63 




63 




63 




64 




26 


82. 


23 



78 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 9. 

Plate 
Navifiula ammophila Grun. v. Oestrupii n. var 4 

— angulosa Greg 1 

— bahusiensis Grun 4 

— honiboides v. media Grun 

— cancellata Donk. f . minuta Grun 

— cancellata Donk. v. retusa Bréb 1 

— cancellata Donk. v. subapiculata Grun 1 

— cincta Ehb 

— consimilis A. S. 

— Crucicula W. Sm. v. minor n. var 1 

— decurrens A. S 

— dicephala W. Sm. v. elginensis Greg 

— digito-radiata Greg 

— digito-radiata Greg. v. Cyprinus (Ehb.) W. Sm. . . . 

— directa W. Sm. v. cuneata 0STR 

— directa W. Sm. v. genuina Cl 

— directa W. Sm. v. subtilis Greg 

— distans (W. Sm.) 

— divergens W. Sm. v. undulata Hkrib. & Peräg 

— Entomon Donk 

— forcipata Grev 

— gelida Grun 

— gibbula Cl. v. elliptica n. var 

— glacial is Cl 

— glacialis Cl. v. septentrionalis Cl 

— Grevillei Ag. v. apiculata Ag 

— halophila Grun. v. subcapitata 0str • . . 

^ hemiptera Kütz. v. Bielawaki Hérib. & Peräg 

— Hennedyi W. Sm. v. luxuösa n. var i 

— humerosa Bréb. v. densestriata n. var 

— kariana Grun, v. frigida Grun 

— kefvingenais Ehb 

— Klavsenii östr. v. turgida n. var 1 

— latissima Greg. v. grandis n. var 1 

— Libellus Greg 

— Lyra Ehb. ß abrupta Greg 

— Lyra Ehb. v. arctica 0STR 

— - minuscula v. bahusiensis V. H 

— Pediculus Cl 

— pelliculosa (Bréb.) Hilse 

— peregrina Ehb. v. kefvingensis Ehb 

— Pinnularia Cl 

— (Libellus) plicata Donk 

— - problematica n. sp -i 

— pygmaea Kltz 

— pygmaea KCtz. v. linearis n. var 

— (Libellus) rhombica Greg 

— rhombica Donk 



Fifr. 


Page 


81 


23 


23 


27 


79 


21 




10 




23 


20 


24 


19 


24 




22 




9 


13 


15 




29 




22 




22 




22 




23 




23 




23 




24 




28 




11 




20 




23 




15 




25 




25 




16 




14 




29 


22 


25 




25 




23 




22 


14 


17 


21 


25 




K) 




26 




26 




21 




21 




21 




22 




32 




17 


78 


20 




20 




26 




16 




16 



A. CLEVE-EULER, DIAT. FLORA OF FINLAND. 



Xavicula semicruciata A. S 

— Smithii Bréb 

— iSmithii Bkkb. v. borealis f. major Gran. . . . 

— solida Cl 

— spectabilis Greg 

— subdivisa Grun 

— subinflata Grun 

— (Diadesmis) truncata n. ep 

— (Scolioploura) tumida Brkb 

Nitzschia (hybrida v.?) pellucida Grun 

— margiiiulata Grun. v. genuina Grun 

— navicularis (Bréb.) Grun 

— panduriformis Greg 

— panduriformis Greg. v. delicatula Grun. . . 

— polaris Grun 

— Sigma W. Sm. v. Sigmatella Grun 

— socialis Greg 

— Tryblionella Hantzsch v. maxima Grun. . . 

— vitrea Norm 

— vitrea XoRM. v. salinarum Grun 

Opephora marina Petit 

Paralia sulcata (Ehb.) Cl 

— sulcata (Ehb.) Cl. v. minima 0str 

— sulcata (Ehb.) Cl. v. siberica Grun 

Pinnularia brevicostata Cl. v. subcapitata n. var. 

— clipeata n. sp 

— cuneata (Ostr.) v. constricta n. var 

— cruciformis Donk. v. faeröensis Ostr 

— divergens W. Sm. v. truncata n. var 

— flexuosa Cl. v. cuneata ostr 

— hemiptera (Kutz.) 

— hybrida Perag. & Hérib 

— hybrida Perag. & Hérib. f. acuminata . . . 

— instabilis A. S 

— interrupta W. Sm. v. amphirhynchus n. var. . 

— karelica Cl. v. stauroneiformia Hust 

— Legumon Ehb. v. florentina Grun 

— Legumen Ehb. v. longa n. var 

— Legumen Ehb. v. longa n. var. f. interrupta . 

— major Kutz. v. linearis Cl 

— mesolepta Ehb. v. angusta Cl 

— nodosa Ehb. f. capitata Cl 

— quadratarea A. S 

— quadratarea A. S. v. fluminensis Grun. . . . 

— rangoonensis Grun. 

— rangoonensis Grun. v förarmensis Grun. . . 

— viridis Nitzsch v. fallax Cl 

— viridis Nitzsch v. producta n. var 



ate 


Kip. 


Piife'e 
31 
12 
13 
27 
20 
;• 
15 


4 


80 


21 
17 
52 
52 
51 
52 
52 
53 
52 
52 
51 
53 
53 
57 
02 
03 
03 


2 


34 


30 


2 


38 


32 


2 


37 


31 


4 


S3 


33 


2 


29 


28 
32 


1 


28 


30 


2 


32 


29 


•2 


33 


29 
30 


1 


24 


27 
28 


1 


27 


28 


1 


25 


27 


1 


20 


28 
31 
27 


2 


35 


30 
32 
32 


2 


30 


29 


2 


31 


29 
31 


2 


30 


31 



80 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 9. 



Plate Fig. Page 

Plagiogramma Gregorianum Grev 57 

Pleurosigma angulatum Quek 7 

Podosira dubia (Kütz.) Grün 64 

— glacialis Grün C4 

— hormoides v. glacialis Grun 64 

— Montagnei Kütz 64 

— Montagnei Kütz. v. minor Grun 64 

Pyxilla baltica Grun 61 

Rhabdonema arcuatum (Ag.) Kütz. v. maxima n. var. . . 3 66 59 

— mimitum 0str 59 

— Oestrupii n. sp 3 67 59 

Rhizosolenia Calcar avis Schultze 60 

— eriensis Lev 60 

— eriensis L. H. Smith v. europaea Hust 60 

— longiseta Zach 60 

— longiseta Zach. v. Levanderi n. var 60 

— minima Lev 60 

— setigera Btw 61 

Rhoicosphenia ciirvata Kütz. v. linearis n. var 38 

— fossilis n. sp 2 48 38 

Rhopalodia parallela (Grun.) O. M 53 

Sceptroneis gemmata Grun 57 

— marina (Greg.) Grux 57 

— sp 4 96 57 

Schizonema lacustre Ag 18 

Scoliotropis septentrional is n. sp 1 5 10 

Skeletonema costatum (Grev.) Cl 62 

Stauroneis (Pleurostauron) parvula v. prominula Grun. . 16 

— septentrionalis Grun 16 

Stephaiiodiscus Niagarae Grun 3 72 67 

— pulcherrimus A. Cl 66 

Striatella groenlandica 0str 59 

Surirella biseriata Bréb 47 

— biseriata Bréb. v. bifrons (Ehb.) Kütz 47 

— Capronii Bréb 48 

— distinguenda n. sp 3 59 48 

— elegans Ehb 49 

— flexuosa Ehb 50 

— fossilis n. sp 3 61 49 

— Gamma Ehb 49 

— laevis n. sp 3 60 49 

— Lindbergii n. sp 3 62 49 

— nana n. sp 4 93 50 

— norvegica Eulenst 49 

— ovalis Bréb. v. Crumena (Bréb.) 48 

— robusta Ehb. v. marginata n. var 3 58 47 

— slesvicensis Grun 49 

— spiralis Kütz 50 



A. CLEVE-BULER, DIAT. FLORA OF FINLAND. 81 

Page 

SuriroUa striatula Turp. v. biplicatu Guun 48 

— striatiila 'J'uup. v. densoplicata n. var 48 

— tonora Guko. v. nervosa Hust 47 

— tonera Greq. v. subconstricta Hust 48 

Syiuuha af finis Kutz. v. hyhrida Grun 55 

— affiiiis Kutz. v. tenuis Grun 55 

— oryatallina (Lyngb.) Kutz 55 

— kamtschatica Grun 55 

— kamtschatica Grun. v. intormodia Grun 55 

Torpsinoö trifoliata Cl 67 

Thalassiosira decipiens (Grun.) Gran (iS 

— gelatinoaa Hens 68 

— gravida Cl 68 

Thalassiothrix nitzschioides Grun 56 

Trachyneis aspera (Ehb.) v. intermedia Grun 20 

— aspera (Ehb.) v. pulchoUa W. Sm 20 

— aspera (Ehb.) v. vulgaris Cl 20 

Triccratium trifoliuni A. S 67 

Tropidoneis vitrea (W. Sm.) 7 



N 



> 



Tryckt den 11 augusti 1915. 



Uppsala 1915. Almqvist * Wiksells Boktryckeri-A.-B. 



Arkiv för botanik. Band 14. N:o 9. 



ARKIV FÖR BOTANIK. Bd 14. N:o 9. 





1^' 





Auct. del. (figures x 640). 

1. Amphiprora aboensis n. sp. 2. Caloncis furcata ii. sp. 3. C. Liber v. transitans 
dinodosa. 7. D. Entomon f. 8. D. Boldtiana v. robusta n. v. 9. D. Smitliii v. perma 
rallela n. v. 13. Naviciila Crucicula v. minor n. v. 14. N. Klavsenii v. turgida n. v. 
phonema geminatum: auxospore? 19. N. cancellata v. subapiculata. 20. N. canc. v. re 
24. Pinnularia interriipta v. amphirhynchus n. v. 25. P. Legumen v. longa n 



Plate 1. 




Cederquists Graf. A.-B.. Sthlm. 

■ 4. C. fossilis n. sp. 5. Scoliotropis septentrionalis n. sp. 6. Diploneis Entomon f. 
n. V. 10. D. Smithii V. rhombica n. V. 11. D. decipiens n. sp. 12. D. decipiens v. pa- 
Cymbella fennica n. sp. 16. C. recta n. sp. 17. C. lanceolata v. infläta n. v. IS. Gom- 

I. 21. N. latissima v. grandis n. v. 22. X. Hennedvi v. luxuösa n. v. 23. X. angulosa. 
26. The same f. interrupta. 27. P. Legumen v. flo'rentina. 28. P. hemiptera. 



ARKIV FÖR BOTANIK. Bd 14. N:o 9. 




Auct. del. (figures x 640}. 

29. P. divergens v. truncata n. v. 30. P. rangooncnsis. 31. P. rang. v. förarmcnsis. 
f. capitata. 36. P. viridis v. producta n. v. 37. P. cuneata v. constricta n. v. 38. 
sima n. v. 42. A. Proteus v. Isevistriata n. v. 43. A. impressa n. sp. 44. A. robusta 
cosphenia fossiiis n. sp. 49. Cocconcis speciosa v. cruciata n. v. 50. C. distans v. 
media (spore;. 54. A. brevipes v. angustata? 55. A. arct 



Plate 2. 




Cederquists Graf. A.-B., Sthlm. 

P. hybrida. 33. P. hybrida f. acuminata. 34. P. brevicostata v. subcapitata. 35. P. nodosa 
clipeata n. sp. 39. Amphora marina? 40. A. Proteus f. genuina. 41. A. Proteus v. tenuis- 
revistriata n. V. 45. A. mexicana v. major. 46. A. Lindbergiin. sp. 47. A. polaris. 48. Rhoi- 

rtima. 51. C. pulchella n. sp. 52. C. Entomon n. sp. 53. Achnanthes brevipes v. inter- 

\\ valvar view. 56. The same, zonar view. 57. A. septata n. sp. 



ARKIV FÖR BOTANIK. Bd 14. N:n 9. 





\ 




Auct. del. (figures x 64'J when not otherwise stated). 

58 Surirclla robusta v. marginata n.v.(x320). 59. S. distinguenda ii. sp. (X^OO,. 6C 
auxosporc^ 64. Eunotia Clevei; auxospore (x320). 65. Grammatophora arcuata. 6 
t^bUs n v 69. C. KiUzinaianä? 70. C. dubia fa-cx 1280. 71. C. dubia v. spinulo 



I'laU' .5. 




f^- 



'V.'^tiüOOöO^ 



tooQC>„^ 



Cedeiquists Graf. A.-B., Sthlm. 

fossilis n sp. 61. S.lsvis n. sp. 62. S. Lindbergii n. sp. 63. Epithemia Hyndmannii W. Sm.; 
^habdonema arcuatum f. maximum. 67. Rh. 0strupii n. sp. 68. Cyclotella comta v spec- 
n.v^Xl280i 72 Slephanodiscus Niagarie. 73. Entogonia sp.? 74. Coscmodiscus plicatulus. 



ARKIV 1-()R BOTANIK. I^d \A. N:o 9. 



Plate 4. 




X 1000 



Cedofquat« Grat A.-e, Sthlm 



75. Caloneis aernula. 76. Diploneis chersonensis v. diminuta n. v. 77. Cym- 
bella hyalina n. sp. 78. Navicula problematica. 79. N. bahusiensis. 80. N. 
truncata n. sp. 81. N. ammophila v. 0strupii. 82. N. ammophila v. inter- 
media. 83. Pinn. cruciformis v. faeröensis. 84. Amphora marina v. mi- 
nima n. v. 85. jMastogloia exigua v. rostellata n. v. S6. Cocconeis mo- 
lesta v. Lindbergii n. v. 87. C. 0strupii n. sp. 88. C. sp. 89. Achnanthes 
latissima n. sp. 90. A. sp. 91. A. lanceolata v. crassan.v. 92. A. rhynco- 
cephala n. sp. 93. Surirella nana n. sp. 94. Fragilaria miitabilis v. ian- 
cettula. 95. Fr. producta. 96. Sceptroneis sp. 97. Grammatophora Sagitta 
n. sp. 98. Chaetoceras seiracanthiim. 99. Ch. Amanita n. sp. 100. Ch. sp. 



ARKIV FÖR BOTANIK. 

BAND U. X:o 10. 



Orcliidace.ae qiiaed.am Americaiiae. 

Von 
PR. KRÄNZLIN. 



Mitgeteilt am 24. Februar 1915 durch G. Lagerheim und 
C. A. M. Lindman. 



Ich publiziere hier die Diagnosen einiger amerikanischen 
Orchidaceen, von denen 5 der BßADE'schen Sammhmg aus 
Säo Paulo angehören, welche in den Besitz des Naturhistor. 
Reichsmuseums zu Stockholm übergegangen ist. 2 Arten, 
welche ich aus Montpellier erhielt, sind mexikanischer Her- 
kunft. 

Die fünf ersten Arten sind lediglich wenig abweichende 
Variationen altbekannter Themen und es macht bei Hahe- 
neria, bei Epidendrum und auch bei der einen Pogonia keine 
Schwierigkeiten, den Platz zu bestimmen, wo sie einzuran- 
gieren sind. — xAnders bei Syircmthes. Diese Gattung befin- 
det sich schon lange in dem Zustand äusserster Verwirrung 
und die Aufräumungsarbeiten werden die ganze Arbeitskraft 
eines Monographen auf ein paar Jahre in Anspruch nehmen, 
selbst wenn es ihm gelingen sollte, das ganze, nachgrade 
gewaltige Material zusammen zu bringen. Mit Zusammen- 
ziehungen und Umtaufungen etwa aller Stenorhynchus in 
Sjnranthes ist der Wissenschaft nicht geholfen, sondern wird 
lediglich die Konfusion und die Menge der Synonyme nutzlos 
erhöht. Was not tut ist eine Reform an Haupt und Gliedern, 
angefangen mit ganz neuen, den jetzigen Ansprüchen ange- 

Arkiv för botanik. Band 14. X:o 10. 1 



2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND Ii. N:0 10. 

passten Diagnosen auch der ältesten, gut bekannten Arten 
LiNDLEY'scher Zeit und durchgeführt mit den für jeden 
Systematiker nötigen Grundeigenschaften, dem kritischen 
Blick und dem systematischen Taktgefühl — an beides wer- 
den bei dieser Gruppe die äussersten Anforderungen gestellt. 
Die drei Arten, welche ich hier aufgestellt habe, sind nach 
jetzigem Sprachgebrauch — neu. Weiteres wage ich nicht 
zu sagen. 

Habeiiaria miiiimiflora Kränzl. n. sp. — [Micranthae] 
Tuberidia pisi magnitudinem vix superantia, radicibus tenu- 
ibus circumdata. Caulis tenuis, .30 ad 40 cm altus, stric- 
tus, paucifoliatus. Folia 2 v. 3 linearia v. elongato-lineari- 
lanceolata, acuminata, basi longe vaginantia, maxima ad 10 
cm longa, 6 mm lata, superiora multo minora. Spica tenuis 
sublaxiflora, 10 ad 12 cm longa, pauci- ad pluriflora, bracteae 
lanceolatae, acuminatae, ovaria aequantes, 1 cm longae, ovaria 
sessilia. Sepalum dorsale ovatum, obtusiusculum. concavum; 
lateralia ovato-oblonga, obtuse acutata, omnia utplurimum 
2 mm longa, basi 0,5 mm lata, patentia. Petala ovata obtu- 
siuscula, antice basi denticulo minutissirao praedita, quam 
sepala paulo minora. Labellum basi ipsa integrum, lobi late- 
rales lineares obtusi, lobus intermedius duplo latior et paulo 
longior, 2,5 mm longus, laterales 2 mm; calcar filiforme, api- 
cem versus levissime incrassatum, apice ipso acutum, 3 mm 
longum. Antherae loculi satis alti, canales pro flore con- 
spicui, processus stigmatici satis magni, crassi, protensi, pa- 
pillosi. riores viridi-lutei. — Fl. Novembri, Decembri. 

Brasilia. In civitate Sao Paulo pr. Sao Bernardo in 
paludibus (Brade N. 5084!), pr. Villa Marianna (Brade N. 
5079!). 

Die Pflanze macht ganz und gar den Eindruck der Durch- 
schnittsexemplare von Spiranthes ausiralis Lindl. Blüten von 
dieser Kleinheit sind bisher bei Habenaria noch nicht be- 
schrieben. In Vergleich zu den winzigen Blütenblättern sind 
Anthere und Narbenfortsätze gut entwickelt und eine Menge 
Blüten erwiesen sich als befruchtet. Liest man nur die rein 
teclmischen Einzelnheiten, ohne auf die Abmessungen der 
Blüten zu achten, so könnte man die Pflanze mit Hab. par- 
videns Lindl. und parviflora Lindl. zusammenbringen, in de- 
ren Nähe sie jedenfalls zu stellen sein wird. Von einer ver- 



KRÄNZLIN, ORCHIDACEAE QUAEDAM AMERICANAE, 3 

kümmerten Form dieser Arten zu reden geht nicht an, da 
alle Exemplare (c. 25) dieselben Merkmale zeigten. 

Habenaria IJraileana Kränzl. n. sp. — [Quadratae?]. 
Tuberidia? Radices copiosae, dense villosae. Caulis gracilis, 
cum inflorescentia ad 65 cm altus, a basi ultra dimidium folia- 
tus. Folia (circ. 12) etiam infima satis parva, lanceolata, 
acuta, superne sensim in bracteas decrescentia, maxima (par- 
tim destructa) ad 6 cm, pleraque 3 ad 4 cm longa, 1 ad 1,5 
cm lata. Spica satis laxiflora, 12 cm longa, pluri- ad multi- 
flora (20 ad 30), bracteae ovato-lanceolatae, acutae v. acumi- 
natae ad 2 cm longae, basi ad 5 ad 7 mm latae, Ovaria jam 
sub anthesi crassiuscula aequantes v. paulum superantes. 
Sepalum dorsale orbiculare, profunde cucuUatum, 5 mm lon- 
gum et latum; sepala lateralia, rectangulariter patentia sub- 
obliqua, oblonga (si mavis diraidiata) obtusa, apiculo in dorso 
postposito, o mm longa, 3 mm lata. Petala late linearia, 
apice brevi- obtuseque triangulo-acutata, basi dente brevi, 
falciformi, acuto praedita, quam sepalum dorsale a quo libera 
duplo breviora, 1 ad 1,5 mm lata. Labelli lobi laterales 
brevissimi, lineares, lobus intermedius linearis, apice obtusus 
8 mm longus, deflexus, calcar dependens, pro flore satis 
crassum, filiforme, apicem versus levissime inflatum, obtusum, 
1,2 ad 1,5 cm longum, ovarium non aequans. Processus 
stigmatici crassissimi, deflexi, antherae canales arrecti, plus 
duplo longiores. Flores viriduli, petala et labellum luteoli. 
— Fl. Martio. 

Brasilia. In civit. Säo Paulo, Alto da Serra, silvula in 
campo (Brade N. 6199!). 

Epidendrum Bradeaniim Kränzl. n. p. — [Eueyiden- 
drum, Schistochila tuhercidata]. — Radices pro planta magna 
neque copiosae neque crassae. Caulis 75 cm altus v. altior, 
validus, crassus, satis dense foliatus, internodia quam folia 
breviora, 2 ad 2,5 cm longa. Folia circ. 16 ovato-oblonga 
oblongave, obtusa v. apice bilobula, crassa carnosaque exsicca- 
tione nigrescentia, semiamplexicaulia, 4 ad 5,5 cm longa, 2 
ad 2,5 cm lata; pars suprema caulis vaginis arctissimis, albis 
vestitus, ceterum aphyllus. Racemus pro planta brevis, c. 
4 cm longus, pauciflorus, bracteae infimae quam ceterae 
raulto majores, longe acuminatae, pleraeque parvae, 4 mm 



4 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 10. 

longae, ovaria cum pedicellis tenuibus 2 ad 2.2 cm longa. 
Sepala oblonga, acuta, lateralia subobliqua, 1,5 cm longa, 5 
mm lata. Petala obovato-oblonga, brevi-acutata, aequilonga 
et aequilata. Labellum toto margine dentatum, obscure tri- 
lobum, lobus intermedius a lateralibus vix sejunctus, illis 
tarnen minor, cuneatus antice paulo profundius incisus 
nec tarnen proprie bilobulus, calli in ima basi 2 minute pa- 
pillosi, callus interpositus nullus, Jinea paulum prosiliens a 
basi in sinum lobi intermedii labelli, totum labellum 1,2 cm 
latum, 8 mm longum. Gynostemium leviter curvatum (haud 
in forman ^ flexum), antice pone androclinium lobulatum, 
1,2 cm longum. ■ — Flores aurantiaci, petala et labellum levi- 
ter punctulata(?). — Fl. Januario. 

Brasilia. In civitate Säo Paulo pr. Guaranjä in saxis 
soli expositis (Bräde N. 6272!). 

Das von Dr. A. Cogniaux nach einer Zeichnung beschrie- 
bene und abgebildete Ep. denticulatum Barb. Rodr. ist die 
zweifellos nächste Art und ich hätte diese Pflanze hier ohne 
weiteres mit ihr identifiziert, wäre nicht das Labellum in 2 
Punkten abweichend. Erstens in der Teilung, welches bei 
der BARBOSA'schen Art bedeutend stärker durchgeführt ist, 
zweitens durch einen dritten stark hervortretenden Callus, 
welcher bei unsrer Art fehlt. Das erstgenannte Merkmal ist 
vielleicht von fraglichem Wert, das zweite jedoch ist von 
durchschlagender Wichtigkeit. Ich halte es für ausgeschlos- 
sen, dass hier ein Zeichenfehler vorliegt, solche Merkmale wie 
dieser dritte mittlere Callus pflegt kein Zeichner hinzuzu- 
phantisieren. Auch das sehr viel kleinere Ep. plaiiiceps 
Kränzl. ist ähnlich, es hat aber nur halb so grosse Blüten 
und ganz andre Blütenstände. 

Poaroiiia IJracleaiia Kränzl. n. sp. — Tuberidia? — , ra- 
dices? — Caulis satis firmus, flexuosus circ. 50 cm altus. 
Folia ad 3, pro planta parva, linearia v. lineari-lanceolata, 
acuminata, 5 ad 8 cm longa, 2 ad 3 mm lata. Flores ad 3, 
satis distantes, bracteae omnino foliaceae nisi minores, Ovaria 
1,5 ad 2 cm longa aequantes. Sepala lanceolata, acuminata, 
ad 6 cm longa, 1 cm lata. Petala obovata, brevi-acutata, 

5 ad 5,5 cm. longa, antice 1,5 cm lata, margine praesertim 
antice leviter crenulata. Labellum simplex, late obovatum, 
obtuse acutatum, antice undulato-crenulatum, 5 cm longum, 



KRÄNZLIN, ORCHIDACEAE QÜAEDAM AMERICANAE. 5 

antice 2,5 cm latum, medio carina duplice pilosula instruc- 
tum; totum perigonium roseo-violaceum. Gynostemium levi- 
ter flexum, apice trifidum, lacinia utraque lateral! margine 
minute denticulata, postica margine Integra; anthera antice 
retusa. — Fl. Februario. 

Brasilia. In civitate Sao Paulo pr. Ypiranga in campis 
(Brade N. 6226!). 

Unter den wenigen bisher bekannten Pogonia-Arten mit 
reduzierten Blättern ist dies die grösste und den Blüten nach 
die schönste, da die Blüten kaum kleiner sind als die von 
P. caloptera Warm, et Rchb. f. und ähnlichen. Dem harten 
Laub nach eine typische Pflanze der Campos. Das Label- 
lum ist »einfach», hat aber Neigung zu Dreiteilung, gleich- 
wohl würde der Ausdruck »obscure trilobum» noch eine Über- 
treibung enthalten. 

Spirantlies eufi:lossa Kränzl. n. sp. — Radices fascicu- 
latae. clavatae, 2,5 ad 4 cm longae, apice (siccae) 3 mm crassae. 
Caulis 15 ad 20 cm altus, sub anthesi foliatus, basi ipsa 
vaginatus. Folia majora basilaria nee tarnen rosulata, oblonga, 
acuta, ample vaginantia, mox in vaginas caulinas ringentes, 
acutas decrescentia, utplurimum 3 cm longa, 1,5 cm lata. 
Spica subtortilis, pauciflora, floribus 3 ad 7 satis distantibus, 
caulis a basi ipsa, rhachis, vaginae bracteaeque extus necnon 
Ovaria et flores extus, omnia dense glanduloso-pilosa. Flores 
horizontales, saepius subsecundi, bracteae ovatae, acutae, 1 
cm longae, 3 mm latae, Ovaria paulum excedentes. Sepalum 
dorsale cum petalis tenerioribus satis firme conglutinatum 
paulumque longius, lateralia libera, subreflexa, omnia ovato- 
triangula, plus minus acuminata, sepala extus glanduloso- 
pilosa, intus sicut sepala glabra, omnia intus manifeste ve- 
nosa, 6,5 mm longa, 2,2 5 mm lata. Labellum cum gynoste- 
mio conglutinatum, lobi laterales erecti, trianguli, obtusi, 
expansi rectangulariter divergentes, lobus intermedins ante- 
positus ex isthmo brevi in laminam subquadrato-rotundatam 
dilatatus, margine crenulatus, lobi laterales nervis incrassatis, 
ramosis percursi, lobus intermedins nervis 7 e basi radianti- 
bus simplicibus, satis prominentibus decorus. Rostellum satis 
longum, corneum. Flores viriduli. — Fl. Decembri. 

Brasilia. In civitate Säo Paulo, in campis prope Säo 
Bernardo (Brade N. 5082!). 



6 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 10. 

Im Habitus einem etwas schlanken Exemplar von Plat- 
anthera viridis Lindl. nicht unähnlich. Das Labellum hat 
eine sehr aparte, mir sonst noch nicht vorgekommene, übri- 
gens sehr hübsche Zeichnung von verdickten Adern, welche 
vermutlich dunkelgrün auf hellerem Grund sind. 

Spiranthes Arseniaiia Kränzl. n. sp. — Radices satis 
numerosae, 15 v. ultra, cylindraceae v. leviter clavatae, ad 

7 cm longae, 6 ad 8 mm crassae. Folia sub anthesi non- 
dum plane evoluta, pauca (1 v. 2), oblonga, acuta, additis 
cataphyllis 2 v. 3 hyalinis, obtusis. Scapus florifer 40 ad 
45 cm altus, vaginis glabris imbricantibus, acutis, siccis, ru- 
bescentibus dense vestitus, ipse basin versus glaber, supra sen- 
sim densius glanduloso-pilosus. Spica longiuscula 18 cm 
longa, satis laxiflora, pluri- ad multiflora, bracteae ovatae, 
acuminatae, 1,5 cm longae, Ovaria plerumque 1 cm longa 
paulum superantes, ipsae, rhachis, Ovaria, flores extus griseo- 
pilosa. Sepalum dorsale anguste ovato-oblongum, obtuse 
acutatum, 5,5 mm longum, vix 2 mm latum, cum petalis 
arcte conglutinatum, sepala lateralia oblongo-lanceolata, ob- 
tusa, basi longe coalita, mentum proprie dicendum non for- 
mantia, parte libera sepalo dorsali aequilonga. Petala obo- 
vata, apice rotundata, trinervia, multo teneriora, 5 mm longa, 
apicem versus 1,5 mm lata. Labellum manifeste unguicula- 
tum, toto ambitu oblongum, antice contractum, lobis latera- 
libus obsoletis, lobo intermedio parvo anteposito, transverse 
oblongo, margine crenulato, subcartilagineo, discus labelli 
basin versus pilosus, calli v. dentes basilares retrorsi, longius- 
culi, acuti, glabri, cartilaginei. Anthera lata, ovata, obtusa, 
manifeste bilocularis, rostellum latum ovatam, apice retusum, 
minute biapiculatum. — Fl. Junio. 

Mexico. Etat de Michoacan; Environs de Morelia, S:te 
Marie, alt. 2000 m. (Frére G. Arséne N. 6671). — Inst. d. 
Botan. de Montpellier. 

Nach einer Bemerkung auf dem Etikett soll diese Pflanze 
identisch sein mit Bourgeau N. 243 und 1229, worüber ich 
z. Z. kein Urteil habe. — Nach rein technischen Einzeln- 
heiten ähnelt die Pflanze im Bau des Labellums und auch 
sonst der Sp. trilineata Lindl. aus Guatemala. Aber grade 
dasjenige Merkmal, auf welches hier Lindley den Namen 
prägte, trifft hier nicht zu und noch ein andres »callis distan- 



KRANZLIN, ORCHIDACEAE QUAEDAM AMERICANAE. 7 

tibiis obtusis aiiriculaeforraibus» stimmt ebensowenig. Die 
Calli sind hier ziemlich lange, knorpelige Spitzen. Trotzdem 
glaube ich, dass diese Art die nächstverwandte ist. Die Blät- 
ter waren noch zu unentwickelt, um einen Schluss auf ihre 
Form zu gestatten. 

Spiranthes bracteolaris Kränzl. n. sp. — Radices fasci- 
culatae, clavatae s. brevi-cylindraceae, ad 10 cm longae, ad 
5 mm crassae. Caulis ad 25 cm altus distanter vaginatus. 
Folia in ipsa basi 2, linearia v. lineari-lanceolata, acuminata 
ad 18 cm longa, 1 cm lata, addito tertio longe vaginante in 
tertia parte inferiore scapi, lineari, carinato, ultra 10 cm longo 
(pars apicalis deest), sequuntur vaginae amplae, ringentes, 
acuminatae, carinatae, late oblongae, in bracteas transientes, 
infimae glabrae (ut etiam caulis), superiores pilosae. Spica 
ad 10 cm longa, pauci- ad pluriflora, densa, secundiflora, 
floribus horizontalibus, bracteae magnae, ovatae v. rhombeae, 
acuminatae, extus dense glanduloso-pilosae, 7- ad 9-nerviae, 
margine ciliatae, ad 2,5 cm longae, 1,3 cm latae, flores bene 
superantes. Sepala extus et intus densissime glandulosa, 
dorsale triangulo-ovatum, ajAce obtuse acutatum, cum peta- 
lis aequilongis lanceolatis, circ. aequilatis, glabris in galeam 
conglutinatum, circ. 1,5 cm longum, 3 ad 4 mm latum; sepala 
lateralia antice vix diversa, basi in saccum vix prosiliens 
producta, ad 2 cm longa. Labellum basi latissima cum gyno- 
stemio connatum late ovatum, deinde contractum antice in 
epichilium ovatum, obtusum, sub anthesi deflexum auctum, 
toto disco minute pilosum, basi bicallosum, circ. 1 cm lon- 
gum et expansum basi latum. Gynostemium latum, ceterum 
typicum generis. 

Mexico. Etat de Michoacan. Environs de Morelia, Cincho 
(Frere G. Arsexe N. 5705!). — Inst. d. Bot. de Montpellier. 

Eine Spiranthes mit einem regelrechten langen Laubblatt 
mitten am Blütenschaft ist an und für sich äusserst unge- 
wöhnlich. Der Blütenstand erinnert sonst mit seinen Blatt- 
scheiden, den gedrängten Blüten und grossen Deckblättern 
an Arten wie Sj). chloraeaejormis Rich, et Gal. oder Sp. 
eitphlebia Rchb. f. Auch die Grösse der Blüten stimmt so 
ziemlich mit der dieser beiden Arten. Dagegen erinnert das 
Labellum mit seinem breiten Basalteil und dem scharf abge- 
setzten Epichilium an Bildungen, wie sie bei Sj). dilatata 



8 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 ]0. 

LiNDL. und aprica Lindl. vorkommen. Mit Sp. bracteosa 
LiNDL. hat die Pflanze nichts gemeinsam. Ob der Blütenstand 
immer einseitswendig ist, wage ich nicht mit Bestimmtheit 
zu sagen; mein Exemplar ist beim Einlegen eigentümlich 
zerknüllt und scheint stark verwelkt gewesen zu sein, als 
es eingelegt wurde. 



Tryckt den 22 april 1915. 



Uppsala lOl.'j. Almqvist & Wiksells Boktrj-ckeri-A.-B. 



ARKIV FÖR BOTANIK. 

. BAND 14. N:o 11. 



Toriieträskoinrådets adveiitivflora. 

Af 
NILS SYLVÉN. 

Med 5 figurer i texten. 
Meddelad den 10 mars 1915 af G. Lågerheim och C. M. Lindman. 



I en föregående uppsats, »Ruderatfloran i Torne Lapp- 
mark», Botaniska Notiser 1904, sid. 117 — 128, har jag i korthet 
redogjort för den ruderatflora eller hvad jag här måhända 
riktigare benämner adventivflora, som syntes ha inkommit 
till Torneträsk-området, Abisko — Björkliden — Vassijaure, i 
samband med det år 1903 fullbordade järnvägsbygget. Inalles 
106 arter och former adventivväxter kunde jag år 1903 an- 
teckna. Flertalet af de för liknande mark i jämväl betydligt 
sydligare delar af vårt land mest karaktäristiska adventiv- 
arterna återfinnas bland dessa, arter, som snart sagdt alltid 
infinna sig, där människan för någon längre tid slår upp sina 
bopålar. År 1903 hade de flesta af dessa fortlefvat och för- 
yngrat sig å sina respektive växplatser under den korta 
tiden af allenast ett eller ett par år, då det nu färdiga järn- 
vägsbygget här uppe fortgått. Att på så nordlig breddgrad 
många af dessa förr eller senare skulle komma att försvinna, 
var ju att vänta. Några af dem syntes redan sommaren 1903 
vara dömda till undergång, då frömognad omöjligen kunde 
medhinnas före vinterns inbrott och öfvervintringsdugliga 
skott ej utvecklats, exempelvis Pyrus Malus, Prunus sp., 
Melilotus sp., Ancliusa ojjicinalis, Stachys palustris, Solanum 
tuberosum. Linaria vulgaris, Artemisia vulgaris och Lapsana 

Arhiv för botanik. Band 14. X.o 11. 1 



2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 11. 

communis. Att sommarannuella arter, som ej medhunno 
frömognad, skulle försvinna, var ju utan vidare gifvet; af 
dylika, ej ännu i slutet af augusti 1903 blommande arter 
antecknades Bidens tripartita, Pisiim sp., Polygonum Hydro- 
piper, Persicaria och tomentosum samt Vicia satim. Om 
några af dem ett senare år skulle åter uppträda, måste de 
med nödvändighet ånyo införas. Flera arter visade dock 
genom kraftig utveckling och god frösättning alla tecken till 
trefnad och gåfvo godt hopp om mångårig fortlefnad å re- 
spektive växplatser. 

Ett förnyadt studium af områdets adventivflora efter ett 
antal års förlopp borde därför kunna gifva vid handen mycket 
af intresse. Då år 1913 jämnt 10 år förflutit, sedan jag 1903 
gjorde mina första adventivväxtundersökningar inom Torne- 
träsk-området, beslöt jag därför att under 1913 års sommar 
åter upptaga desamma. Tack vare ett af Kungl. Svenska 
Vetenskaps-Akademien mig tilldeladt reseunderstöd å 200 
kronor blef det mig också förunnadt att sätta denna min 
plan i verket. Det är resultaten af dessa mina undersök- 
ningar under tiden 16 juli — 4 augusti 1913, som här offent- 
liggöras. 

Människans inflytande på vegetationen inom Torneträsk- 
området under de senast gångna 10 åren gör sig främst märk- 
bart i de mera sammanhängande ruderatmarker, som blifvit 
en följd af befolkningens mer eller mindre starka koncentre- 
rande till områdena kring järnvägsstationerna och Abisko 
turiststation. Omkring de 1903 och följande år härstädes 
uppförda bostäderna och byggnaderna ha snart sagdt för 
hvarje år de områden ökats, å h vilka människans inverkan 
på vegetationen mer eller mindre starkt förmärkes. Plante- 
ringar och trädgårdsanläggningar, framför allt gräsvallar, ha 
anlagts kring flertalet bostäder. Härvid ha äfven i allmänhet 
de gamla ruderatlokalerna från år 1903 mer eller mindre full- 
ständigt ändrat karaktär. Vid Abisko turiststation och Björk- 
lidens järnvägsstation fanns sålunda sommaren 1913 knap- 
past någon af de år 1903 där befintliga ruderatmarkerna kvar 
i någorlunda oförändradt skick. Endast vid Vassijaure kunde 
några af de »ursprungliga» ruderatlokalerna sägas fortfarande 
föreligga i den utsträckning, de 1903 ägde. Vid Riksgränsen, 
där år 1903 inga egentliga adventivväxtlokaler förekommo, 



NILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÅDETS ADVENTIVFLORA. 3 

voro nu stora områden att betrakta såsom typiska ruderat- 
raarker. 

Låtom oss då först taga i betraktande de förändringar i 
vegetationens sammansättning, de vid Vassijaure ännu 1913 
kvarvarande, »ursprungliga» ruderatmarkerna undergått! 

Af de vid Vassijaure 1903 undersökta ruderatlokalerna 
voro åtminstone trenne ännu sommaren 1913 tämligen oför- 
ändrade, d. v. s. att af människan påverkad vegetation här 
alltjämt intog ungefär samma yta. Dessa voro områdena 
kring 

1) Vassijaure turisthydda, 

2) Vassijaure gamla Naturvetenskapliga station, 

3) arbetarebostaden på sandåsen i vinkeln mellan trans- 
portvägen och Kaderjokk, SO om vägen och NV om jokken. 
En sammanställning af 1903 och 1913 års artlistor från nämnda 
tre lokaler är gjord i tabell 1. 

Tabell 1. 



Arter 



Lokal 1 



1903 1913 



Lokal 2 



Lokal 3 



1903 1913 



1903 



1913 



Achillea Millefolium 

Agrostis canina 

A. vulgaris 

Aira ccespitosa 

» T i. pallida Koch 

Alchemilla subcrenata 

Alopecurus pratensis 

A. geniculatus 

Anthriscus silvestris 

Avena sativa 

Barharea lyrata 

Brassica campestris 

Capsella bursa pastoris .... 

Carum carvi 

Cerastium vulgare 

» » f. glandulosum 

GJienopodium album 

» :> v. viride 

Chrysanthemum Leucanthemum . 



+ 



+ 



+ 



+ 
+ 

+ 
+ 

+ 
+ 
+ 
+ 
+ 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14r. N:0 11. 

















Lokal 1 


Lokal 2 


Lokal 3 j 


A r t b r 


1903 


1913 


1903 


1913 


1903 


1913' 


1 
Cochlearia officinalis ■ — 








+ 


_ 


_ 


Erysimum cheiranthoides v. nodosum 


I _ 


1 - 


- 


+ 


- 


+ 


Festuca ovina 


- 


- 


- 


+ 


— 


- 


F. rubra 










+ 


+ 


- 


+ 


+ 


+ 


Fumaria officinalis .... 










' - 


- 


- 


+ 


— 


- 


Oaleopsis bifida 










+ 


+ 


~ 


+ 


+ 





Galium Aparine *Vaillantii 










- 


- 


+ 


+ 


— 


— 


Hordeum vulgare 










i _ 


— 


— 


+ 


— 


— 


Lappula echinata 










i - 


- 


+ 


> 


— 


- 


Lapsana communis .... 












- 


-f- 


— 


— 


— 


Leontodon autumnalis . . . 










1 + 


+ 


— 


— 


— 


- 


> >' f. aureo-lanatus . 


- 


- 


— 


— 


— 


+ 


» » f. nigro-lanatus . 


- 


+ 


— 


— - 


— 


- 


Luzula muUiflora 


- 


- 


- 


+ 


— 


- 


Matricaria inodora 














+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ • 


Montia fontana . . 














- 


- 


- 


+ 


+ 


- 


Myosotis arvensis . 














+ 


- 


- 


+ 


- 


+ 


Pastinaca saliva . . 














i 


- 


- — 


— 


+ 


— 


Phleum pratense 














— 


+ 


— 


+ 


"" 


+ 


Pisum sp 














— 


+ 


— . 


— 


+ 


- 


Plantago major . . 














I - 


- 


. + 


. - 






Poa annua .... 














- 


+ 


+ 


+ 


— 


+ 


P. palustris .... 














- 


- 


- 


- 


+ 


- 


P. pratensis .... 














1 


+ 


— 


+ 


+ 


o. 


P. trivialis .... 














+ 


+ 


+ 


+ 


— 


— 


Polygonum aviculare 














+ 


+ 


— 


+ 


+ 


+ 


P. Convolvulus . . 














■ + 


+ 


— 


+ 


— 


— 


P. tomentosum ■ . 














— 


+ 


— 


+ 


+ 


— 


Potentilla norvegica 














\ - 


- 


+ 


— 


— 


+ 


Pyrus Malus . . . 














- 


+ 


— 


+ 


+ 


- 


Ranunculus acris . . 














+ 




— 


+ 


— 


+ 


jB. repens 














+ 


- 


+ 


+ 


+ 


+ 


Rhinanthus minor . 














' - 


- 


— 


+ 


— 


+ 


Rumex Acetosa . . . 














■ — 


— 


— 


— 


— 


+ 


R. Acetosella .... 














+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


» » f. integrifolia . . 










- 


- 


— 


+ 


— 


— 


R. domesticua .... 


. . 


• • 










+ 


+ 


- 


+ 


+ 


+ 



NILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÅDETS ADVENTIVFLORA. 



Lokal 1 



Lokal 2 Lokal 3 



Arter 



1903 1913 1903 1913 1903 1913 



Sagitia procumbens 

Secale cereale 

Silene venosa 

Sinapis arvensis 

Solanum nigrum 

iS. tuberosum 

Spergula arvensis f. sativa 

Stachys palustris 

Stellaria media 

Taraxacum sp — 

Thlaspi arvense — 

Trifolium pratense + 

T. repens + 

Urtica dioica + 

Veronica serpyllifolia + 

Vicia cracca — 

V. sativa — 

Viola arvensis — 

V. tricolor — 



+ 



+ 



+ i -i- 



+ 



+ 



+ 



+ 



+ 



+ 



+ 



+ 



+ 



+ 



+ - 



+ 



+ I - 



Af tabellen framgår, att af de 75 olika arter och former 
adventivväxter, som inalles antecknats från de tre Vassijaure- 
lokalerna, 47 eller 62,7 % förefunnos redan 1903; 62 eller 
82,7 % af hela antalet antecknades år 1913. Af 1903 åra 
arter och former hade 1913 blott 12 eller 25,5 % utgått. I 
stället hade nu 27 nya arter (eller 43,5 % af 1913 års artantal) 
tillkommit. Endast 4 arter återfinnas såväl 1903 som 1913 
på samtliga tre lokalerna: Aira ccespitosa, Matricaria inodora, 
Eumex Äcetosella och Stellaria media. År 1903 förekommo 
ytterligare två arter, Cerastium vulgare och Ranuncidus re- 
pens, på alla tre lokalerna, år 1913 dock på endast tvenne. 
Motsatta förhållandet, förekomst på två lokaler 1903, på tre 
lokaler 1913, gäller 6 arter: Alopecurus genicidatus, Carum 
carvi, Chenopodium album, Festuca rubra, Polygonum aviculare 
och Eumex domeslicus. Alla 12 de nu nämnda arterna synas 
också här vara fullt härdiga och väl medhinna fruktmognad. 
Närmast dessa komma arter sådana som Poa trivialis, Cap- 



6 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14r. N:0 11. 

sella bursa pastoris och Galeopsis bifida, den förra 1913 fort- 
lefvande på båda de lokaler, för hvilka den antecknades 1903, 
de båda senare såväl 1903 som 1913 funna på två af loka- 
lerna, därvid dock 1913 utgångna på en och nyinkomna på 
en annan. Äfven flera af de arter, hvilka 1903 voro sällsynta 
eller rent af saknades, synas på grund af sin yppighet och 
rika förekomst 1913 böra räknas till de mera härdiga, så 
exempelvis Achillea Millefolium, Poa annua och pratensis, 
1903 funna på en, 1913 på alla tre ruderatlokalerna, vidare 
Agrostis vulgaris, Phleum pratense och Thlaspi arvense, hvilka 
saknades 1903 men 1913 anträffades på alla tre lokalerna, 
och slutligen Agrostis canina, Anthriscus silvestris, Chenopo- 
dium album v. viride, Chrysanthemum Leucanthemum, Erysimum 
cheiranthoides v. nodosum och Rhinanthus minor, hvilka äfven- 
ledes saknades 1903, 1913 åter förekommo på tvenne af de 
tre lokalerna. Af dem, som 1903 saknades på de tre här 
upptagna ruderatlokalerna, anträffades alla förutom Agrostis- 
ar terna, Anthriscus silvestris och Chenopodium album v. viride 
redan år 1903 å andra ruderatlokaler inom området, alla 
jämväl på ruderatmark vid Vassijaure. Redan 1903 syntes 
de också härvid ha nått en sådan utveckling, att deras fort- 
lefnad inom området kunde anses betryggad. Af de ofvan 
nämnda arterna hade sålunda redan i slutet af augusti månad 
1903 följande nått frömognad: Capsella, Cerastium vulgare. 
Erysimum, Ranunculus repens, Rumex Acetosella, Stellaria 
media och Thlaspi arvense; med största sannolikhet kunde 
man dessutom antaga, att mogna frukter skulle komma till 
utveckling hos Achillea Millefolium, Carum carvi. Chrysanthe- 
mum Leucanthemum, flertalet grräs-arter, Matricaria inodora 
och Rumex domesticus (jfr Sylvén, Ruderatfloran i Torne 
Lappmark, p. 120—122). 

De år 1903 å Vassijaure-lokalerna inkomna adventiv- 
arterna erbjuda jämväl exempel på former, som ej lämpa sig 
för klimatet utan med vegetationsperiodens slut äro dömda 
till undergång. Endast då frön (eller andra förökningskrop- 
par) för hvarje år tillföras genom människans medverkan, 
kunna dessa arter åter uppträda. I tabellen 1 äro följande 6 
arter närmast att hänföra till denna kategori af adventiv- 
växter, arter, hvilka 1903 förekommo på någon af de tre 
Vassijaure-lokalerna, men saknades där 1913: 



NILS SYLVEN, TORNETRASKOMRADETS ADVENTIVFLORA. 7 

Lappula echinata, Solanum tuberosum^ 

Lapsaria communis, Stachys palustris, 

Pastinaca saliva, Vicia sativa. 

Af dessa syntes Lappula och Stachys sommaren 1913 full- 
ständigt saknas inom hela det då undersökta »Torneträsk- 
området». Lapsana och Pastinaca förekommo nu endast vid 
Riksgränsen, båda i steril form och synbarligen med föga ut- 
sikt att öfverlefva vintern. Solanum tuberosum uppträdde 
1913 som ruderatväxt å en enda lokal, en utkasthög utanför 
en banvaktstuga vid Vassijaure i närheten af 1903 års fynd- 
lokal. Vicia sativa shitligen anträffades sommaren 1913 en- 
dast och allenast vid Björkliden i form af små årsplantor i 
isådd vall utanför en af järnvägsbostäderna. 

Utom ofvannämnda 6 arter förekommo år 1903 ytterli- 
gare 6 på någon af de tre Vassijaure-lokalerna, men saknades 
där 1913: 

Alchemilla subcrenata, Poa palustris, 

Alopecuriis pratensis, Trifolium pratense, 

Plantago major, Viola tricolor. 

Alla dessa, möjligen med undantag för Poa palustris, 
synas dock, att döma af förekomsten 1913 på andra ruderat- 
lokaler inom området, böra betraktas som relativt härdiga 
former. Alchemilla subcrenata uppträdde sommaren 1913 i 
gamla, kraftigt utvecklade individ vid såväl Abisko som 
jämväl å andra ruderatlokaler vid Vassijaure äfvensom vid 
Riksgränsen. Alopecuriis pratensis var 1913 en af de allmän- 
nare och kraftigast utvecklade adventivväxterna vid både 
Abisko, Björkliden och Riksgränsen liksom äfven å andra 
lokaler vid Vassijaure. Plantago major och Viola tricolor syntes 
visserligen nu fullständigt saknas vid Vassijaure, men upp- 
trädde i flera och därtill kraftiga, blom- och fruktrika exem- 
plar vid Abisko och Björkliden. Poa palustris antecknades 
1903 endast för Vassijaure, 1913 endast för Riksgränsen, båda 
åren å respektive lokaler blott i enstaka exemplar. Trifolium 
pratense var 1913 en relativt vanlig ruderatväxt, antecknad 
i kraftiga, blommande och fruktificerande exemplar från flera 
olika lokaler vid alla de större ruderatstationerna, Abisko, 
Björkliden, Vassijaure och Riksgränsen, 



8 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 11. 

Liksom man sålunda ej af en arts tillfälliga frånvaro i 
hvarje fall kunnat bedöma graden af dess härdighet, likaså 
har man naturligtvis långt ifrån alltid af en arts förekomst 
flera år å samma lokal kunnat draga den slutsatsen, att arten 
i fråga verkligen varit härdig. Af de arter, som såväl 1903 
som 1913 anträffats på någon eller några af de tre Vassijaure- 
lokalerna, äro sålunda exempelvis Pisum sp., Pynis Malus 
och Secale cereale här uppe icke härdiga. Då dessa icke desto 
mindre ofta nog kanske rent af årligen uppträda på någon 
eller några af ruderatstationernas olika ruderatlokaler, måste 
de närmast få anses tillhöra de genom människans medverkan 
mera allmänt och regelbundet inkommande adventivväxterna. 
För Pisum och Pyrus kan ju dock olika hårdskalighet hos 
fröna hafva varit anledning till deras uppträdande under flera 
år. Pyrus Malus har jag träffat endast i form af små års- 
plantor; Pisum har jag sommaren 1913 sett blommande vid 
Abisko och Björkliden, men någon fruktsättning torde den 
aldrig här medhinna. Secale cereale syntes tämligen allmänt 
gå i blom; mogen frukt sätter den dock ej här uppe. An- 
gående Pisum och Pyrus må dessutom framhållas, hurusom 
de 1903 vid Vassijaure uppträdde på en af lokalerna, 1913 
på en eller två andra; Secale anträffades dock båda åren på 
samma lokal. 

Äfven flere af de 1913 nytillkomna arterna äro tydligen 
att anse såsom icke härdiga och rent tillfälliga, så exempelvis 
Avena sativa, Hordeum vulgare och Solanum nigrum, hvardera 
funnen å endast en af de tre Vassijaure-lokalerna. 

Slutligen må här några ord särskildt nämnas om den 
1913 såsom ny för områdets ruderatlokaler antecknade Coch- 
learia officinalis. Denna art uppträdde sommaren 1913 i 
ett flertal kraftiga, rikt blommande och fruktificerande in- 
divid utanför den gamla Naturvetenskapliga stationen, på 
och nedanför den terrassformiga afsats, hvarpå stationens 
hufvudbyggnad en gång stått. Artens stora individtal och 
rikedom på årsplantor syntes bestämdt tala för att densamma 
fortlefvat här under flera år, och att den här kommer att 
ännu länge fortlefva. Vi se sålunda här ett exempel på, 
hurusom en hafsstrandväxt helt säkert af en ren tillfällighet 
(se längre fram) inkommit å ruderatmark och i dess koloni- 
artade vegetation, främst tack vare den relativt svaga kon- 
kurrensen med andra arter, kunnat finna den bästa trefnad. 



NILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÅDETS ADVENTIVFLORA. 9 

Redan af den ofvan gjorda jämförelsen emellan de olika 
Vassijaure-lokalerna åren 1903 och 1913 torde vissa generella 
slutsatser kunna dra2;as angående de i Torneträsk-områdets 
adventivflora ingående arterna, deras förekomst och uppträ- 
dande. Vissa arter ha visat sig uppträda tidigt, andra sent. 
De tidigast uppträdande äro här desamma, som så godt som 
alltid återkomma på alla vårt lands ruderatlokaler, arter, 
hvilka ständigt följa människan och samfärdseln tätt i spåren. 
Dessa ha häruppe visat sig dels härdiga, dels icke härdiga. 
Så äfven de sent uppträdande arterna, af hvilka några rent 
af voro karaktärsväxter å ruderatlokalerna 1913. 

Ar 1903 voro Torneträsk-områdets ruderatlokaler alla af 
mera primitiv typ. Adventivväxter anträffades då endast på 
vägar och öppna platser närmast bostäder och uthus, framför 
allt på de utkasthögar af olika slag, som här förekommo. 
»Ruderatlokalerna utgjordes i allmänhet af diverse utkast- 
högar, sop- och gödselhögar o. s. v. Äfven i öfrigt rundt 
kring bostäderna och på platser efter nu nedrifna sådana 
samt här och där längs transportvägarna hade ruderatväxter 
mer eller mindre talrikt infunnit sig. Yppigast och individ- 
rikast, ja, äfven artrikast syntes ruderatfloran utanför stall- 
byggnader å där befintliga hästgödselupplag. Hufvudmassan 
af ruderatväxterna synes sålunda hafva inkommit med häst- 
fodret. Äfven med köksutkasten hafva ruderatväxter hitförts.» 
Därtill »anträffades en hel del från våra köksträdgårdar och 
ruderatplatser öfver hufvud taget allmänt kända, människan 
städse följande ogräs». Så kunde jag år 1903 uttala mig om 
traktens dåvarande ruderatförhållanden. (Se Sylvéx, Rude- 
ratfloran i Torne Lappmark, p. 117, 119.) 1913, tio år senare 
och tio år efter Ofoten-järnvägens öppnande för allmän trafik, 
ha emellertid ruderatmarkerna, som redan inledningsvis på- 
pekats, högst väsentligt ändrat karaktär. Alltjämt finnas na- 
turligtvis mera primitiva ruderatlokaler kvar i form af diverse 
utkasthögar kring bostäder och uthus samt i form af vägar 
och öppna platser på och invid byggnadstomter etc. Och 
allt fortfarande inkomma årligen en mängd adventivväxter 
med häst- och nötkreatursfoder och dylikt. Men de kanske 
flesta arterna ha dock under de senaste åren införts med det 
vallväxtfrö, som utsatts å gräsvallarna kring de vid turist- 
och järnvägsstationerna uppförda byggnaderna. Dessutom 



10 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 11, 



har nu en allt mera art- och individrik adventivflora infunnit 
sig å banvallarna, särskildt i närheten af järnvägsstationerna 
och äfven intill banvaktsstugorna. 

Art- och individrikedomen i de isådda gräsvallarna 
framgår af följande ståndortsanteckningar och artlistor från 
gräsvallar vid Abisko turiststation och Riksgränsens järn- 
vägsstation. 

a) Ståndortsanteckning från gräsvall längs banan ofvanför Abiskojokks 
hållplats (se ruderatlokalen n:o 4 å kartan fig. 5). 19 ^V' 13. 

Gräs y. (isådda): 
Alopecurus pratensis v., flv., y. 
Poa pratensis s.-r., flv., r.-y. 
Poa trivialis s., flv., r. 
Festuca rubra s. 
F. ovina t.-s. 



Phleum pratense t. 
Alopecurus geniculatus e.-t. 
Luzula pallescens e.-t. 
Bromus ynollis e. 



örter s., flv. r.-y.: 
Stellaria media s., flv. r.-y. 
Equisetum arvense t. fir, 
Stellaria graminea t. flr. 
Achillea Millefolium t. 
Carum carvi t. 
Gerastium vulgare t. 
Matricaria inodora t. 
Potentilla norvegica t. 
Ranunculus repens t. 
Rumex Acetosella t. (flv., mest i kan- 
terna) 
Taraxacum sp. t. 

Träd t. (inplanterade): 
Betula pubescens t. 



Trifolium pratense t. 
Polygonum Convolvulus e.-t. 
Ranunculus acris e.-t. 
Rumex domesticus e.-t. 
Gapsella bursa pasforis e. flr. 
Trifolium repens e. flr. 
Ghrysanthemum Leucanthemum e. 
Myosotis arvensis e. 
Polygonum aviculare e. 
Silene venosa e. 
Trifolium spadiceum e. 
Veronica aerj^yllifolia e. 



Af den omgifvande eller ursprungliga vegetationens arter ingingo 
dessutom : 

Aira flexuosa e.-t. Stellaria nemorutn e. flr. 

Chamcenerium angustifolium e.-t. Melandrium rubrum *lapponicum e. 

Epilobium patustre e. flr. 

b) Artlista från vall utmed järnvägen nedanför J) förrådshuset» vid 
Abisko turiststation (ruderatlokalen n:o 14 å kartan fig. 5). 19 'V? 13. 



Gräs y. (isådda): 
Poa trivialis öfver stora ytor y. 
Alopecurus geniculatus 
A. pratensis 
Festuca elatior 
F. rubra 

örter s., flv. r.-y.: 
Anthriscus silvestria 
Gapsella bursa paatoris 
Garum carvi 
Gentaurea Cyanus 
Gerastium vulgare 
Chenopodium album 



Phleum pratense 
Poa annua 
P. nem.oralis 
P. pratensis 
Seeale cereale. 



Chrysanthemum Leucanthemum 

Erysimum cheiranthoides v. nodosum 

Galeopsis bifida 

Matricaria Chamomilla (ett ex.) 

M. inodora 

Melandrium album (ett ex.) 



NILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÄDETS ADVENTIVFLORA. 11 



Bumex domesticus 
Silene venosa 
Stellaria graminea 
S. media 
Thlaspi arvense 
Trifolium pratense 
Viola tricolor. 



Myosotis arvensis 

Papaver somniferum (ett ex.) 

Polygonum aviculare 

P. Convolvulus 

Potentilla norvegica 

Ranunculus acris 

P. repens 

Rumex Acetosella 

Träd e.-t. årsplantor: 
Pyrus Malus. 

c) Ståndortsanteckning från vall intill köksträdgårdslandet strax of- 
vanför badhuset vid Abisko turiststation (ruderatlokalen n:o 16 å kartan 
fig. 5). 19 "MS. (Jfr fig. 1.) 




Förf. foto. 



inodora m 



Fig. 1. Nasturtium palustre, Poa pratensis, Stellaria media, Matricaria 
ra m. fl. å vall vid Abisko turiststation. 19 "'"/t 13. 



Gräs r.-y., flv. y. (isådda): 
Phleum pratense y. å öfre hälften af Aira ccespifosa t. 

vallen Festuca ovina t. 

Poa pratensis r.-y. F. elatior e. 

Festuca rubra s. Lolium perenne e. 

Alopecurus geniculatus t.-s. Secale cereale e. 

A. pratensis t.-s. Triticum vulgare e. 
Poa trivialis t.-s. 



örter r., flv. y. : 

Stellaria media öfver stora j-tor y. Cerastium arvense s., flv. y. 

Matricaria inodora r. (särskildt i öfre C. vulgare s., flv. y. 

kanten) Nasturtium, palustre a-, flv. r.-y. 



12 



ARKIV FÖR BOTANIK, BAND 14. N:0 11. 



Capsella bursa pastoris s., flv. r. 
Eryaimum cheiranthoides v. nodosum 

t.-s. 
Achillea Millefolium t. 
A. Ptarmica t. 
Barbarea lyrata t. 
Chenopodium album t. 
Futnaria officinalis t. 
Galeopsis bifida t. 
Polygonum aviculare t. 
P. Convolvulus t. 
Potentilla norvegica t. 
Ranunculus repens t. 
Rheum raponticum t. (planterad) 
Thlaspi arvense t. 



Trifolium pratense t. 

Rumex Acetosella e.-t. 

Carum carvi e. 

Chrysanthemum Leucanthemum e. 

Centaurea Cyanus e. 

Lychnis flos cuculi e. 

Myosotis arvensis e. 

Papaver nudicaule e. 

Ranunculus acris e. 

Rumex domesticus e. 

Sinapis arvensis e. 

Stellaria graminea e. 

Urtica dioica e. 

Viola tricolor e. 



Af den omgifvande eller ursprungliga vegetationens arter ingingo dess- 
utom vanligen i mer eller mindre enstaka exemplar: 



Air a flexuosa 

Betula pubescens t. trädex. och s., 

flv. r. ungplantor 
Calamagrostis lapponica 
Epilobium palustre 



Equisetum silvaticum 
Melandrium rubrum, Happonicum 
Rubus chamcemorus 
Stellaria calycantha. 



d) Ståndortsanteckning från nyanlagd vall på jordkällare strax S. 
om Riksgränsens stationshus. 19 V^ 13. 



Gräs y. (isådda): 

Alopecurus pratensis y. 
Poa annua t. 
Bromus mollis e. 
Festuca rubra e. 



Juncus bufonius e. 
Poa pratensis e. 
P. trivialis e. 
Secale cereale e. 



Orter s.: 

Centaurea Cyanus t.-s. 
Thlaspi arvense t.-s. 
Trifolium repens t.-s. 
Capsella bursa pastoris 
Galeopsis bifida t. 
Lepidium ruderale t. 
Matricaria inodora t. 
Polygonum tomentosum 
Ranunculus acris t. 
Rumex Acetosella t. 
Stellaria media t. 
Trifolium pratense t. 
Carum carvi e. 
Chenopodium album e. 



Crepis teciorum e. 

Erysimum cheiranthoides v. nodosum e. 

Fumaria officinalis e. 

Gnaphaliicm uliginosum e. 

Lapsana communis e. 

Melilotus sp. e. årsplantor 

Pastinaca sativa e. » 

Polygonum Convolvulus e. 

Ranunculus repens e. 

Rumex Acetosella i. multifida e. 

i2. domesticus e. 

Sinapis arvensis e. 

Vida angustifolia e. 

F. hirsuta e. 



Af den omgifvande vegetationens arter hade dessutom redan nu in- 
funnit sig : 

Rumex arifolius. 

Beskaffenheten af banvallarnas adventivflora inom 
området framgår af följande artlistor. 



NILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÅDETS ADVENTIVFLORA. 13 



a) Artlista från banvallen Abiskojokk — Nuolja-tunneln. 19*'/' 13. 



Achillea 3IiIIefoliiiiu* 

Agroatis canina 
A- vulgaris 
Aira ca?spitosa 

» » f. pallida 

Alopecuru3 genicidatus 

A. pratensis 
Anthriscus silvestris 
Arabia arenosa 
Barbarea lyrata 

B. stricta 

Campanula rotundifolia 
Capsella bursa pastoris 
Carduua crispus 
Carex caneacens 
Caruni carvi 
Cerastium vulgare 

» » f. glanduloaum 

Chenopodium album 

» » v. viride 

Chrysanthemum Leucanthemum 
Equisetum arvense 
Eryaimum cheiranthoidea v. nodosum 
Euphraaia tenuis 
Featuca ovina 
F. rubra 
Gnaphalium uliginostim 



Leontodon autumnalia 

Lotus cornicidatus 

Luzula multiflora 

Matricaria inodora 

Melandrium, album X rubrum "lappo- 

nicum 
Myoaotia arvenais 
Nasturtium palustre 
Phleum pr at ense 
Poa pratensis 
P. trivialis 
Potentilla norvegica 
Ranunculus acria 
R. repens 
Rhinanthua minor 
Rumex acetosella 
R. domeaticua 
Silene venosa 
Stellaria graminea 
S. media 
Taraxacum sp. 
Trifolium pratense 
T. repens 
Triticum repens 
Urtica dioica 
Vicia cracca 
Viola tricolor. 



b) Artlista från banvallen Nuolja-tunneln — Björkliden. 19 'V' 13. 



Achillea Millejolium 
Agroatis vulgaris 
Aisa caespitosa 

» » f. pallida 

Alopecurua geniculatua 
A. pratensis 
Arabis arenosa 
Avena sativa 
Barbarea lyrata 
Brassica campeatris 
Campanula patula 
Capaella buraa pastoris 
Carduua crispus 
Carum carvi 
Ceraatium arvense 
C. vulgare 

» » f. glanduloaum 

Chenopodium album 
Chryaantheniuni Leucanthemum 
Crepis tectorum 

» » f. segetalis 

Equisetum arvense 
Eryaimum cheiranthoidea v. nodosum 
Euphraaia brevipila 

E. tenuis 
Festuca ovina 

F. rubra 
Leontodon autumnalis 



Luzula multiflora 

L. pallescens 

Lychnis flos cuculi 

Matricaria inodora 

Montia fontana 

Myosotis arvensia 

Nasturtium paluatre 

Phleum pratenae 

Piaum arvenae 

P. sp. 

Poa annua 

P. nemoralis 

P. pratensis 

P. trivialis 

Polygonutn aviculare 

P. Convolvulus 

P. tomentosum 

Potentilla norvegica 

Ranunculus acris 

R. repens 

Rhinanthus minor 

Rumex Acetosella 

R. domeaticus 

Sagina procumbena 

Secale cereale 

Silene venoaa 

Spergula arvenaia f. sativa 

Stellaria graminea 



Karaktärsarterna äro angifna med fetstil. 



14 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 11. 



Stellaria media 

Taraxacum sp. 
Trifolium hybridum 
T. pratense 
T, repens 



Tussilago far far a 
Veronica serpyllifolia 
Vida cracca 
Viola tricolor. 



c) Artlista från banvallen Vassijaure — Riksgränsen. 19 "/b 13. 



Achillea Millefolium 
A. Ptarmica 
Agrostis vulgaris 
Aira caespitosa 

» » f. pallida 

Alopecurus pratensis 
Carum carvi 
Cerastium vulgare 
Ghrysanthem,um Leucanthemum 
Equisetum arvense 
Erysimum, cheiranthoides v. nodosum 
Festuca elatior 
F. rubra 
Luzula multiflora 
Matricaria iuodora 
Phleum pratense 



Poa annua 
P. nemoralis 
P. pratensis 

P. trivialis 
Potentilla norvegica 
Ranunculus acris 
R. repens 
Ruhus idceus 
Rumex Acetosa 
R. Acetosella 
R. domesticus 
Silene venosa 
Stellaria graminea 
S. media 
Taraxacum sp. 
Trifolium repens. 



d) Artlista från järnvägsbanken utanför Riksgränsens järnvägsstation 
ned mot byggnaderna norrut. lO^/slS. 



Achillea MiUefolium 

A. Ptarmica 

Agrostis vulgaris 

Aira ccespitosa 

Alchemilla alpina 

A. subcrenata 

Alopecurus pratensis 

Arabis arenosa 

Cerastium arvense 

C. vulgare 

Chrysanthemum Leucanthemum 

Equisetum arvense 

Erysimum cheiranthoides v. nodosum 

Festuca rubra 



Luzula multiflora 
Matricaria inodora 
Phleum, pratense 
Poa palustris 
P. pratensis 
P. trivialis 
Ranunculus acris 
Rumex Acetosella 
R. domesticus 
Silene venosa 
Stellaria graminea 
S. media 
Thlaspi arvense. 



I anslutning till ofvanstående artlistor från banvallar må här med- 
delas följande anteckningar från järnvägsbanken öfver Abiskojokk, visande 
banvallsflorans olika artsammansättning i sj^dlig och nordlig exposition. 

e) Artförteckning från syd- och nordsidan af järnvägsbanken öfver 
Abiskojokk. 19 "A 13. 



Arter 



S.-sida N.-sida 



a) Adventivarter : 
Achillea MiUefolium . 
Aira ccespitosa . . . , 
Capsella bursa pastoris 
Caruin carvi .... 
Cerastium vulgare • . . 



NILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÅDETS ADVENTIVFLORA. 15 



Arter 



S.-sida N.-sida 



Cerastium vulgare f. glandulosum . . 

Chenopodium album 

» »V. vir ide . . . 

Chrysanthemum Leucanthemum . . , 

Equisetum arvense 

Erysimum cheiranthoides v. nodosum 

Festuca ovina 

F. rubra 

Matricaria inodora 

Poa pratensis 

Ranunculus repens 

Rhinanthus minor 

Rumex Acetosella 

R. domesticiis 

Silene venosa 

Stellaria graminea 

S. media 

Taraxacum sp 

b) Invandrade spontana arter : 

Aira flexuosa v. montana 

Astragalus alpinus i. arctica . . . . 

Calamagrostis lapponica 

Cerastium alpinum 

» » f. glabrum . . . 

C. arcticum 

C. vulgare *alpestre 

ChamcBnerium angustifolium . . . . 

Draba hirta 

Epilobium palustre 

Equisetum palustre 

E. silvaticum 

Melandrium rubrum "lapponicum 
Myosotis silvatica *alpestris . . . . 
Parnassia palustris v. tenuis . . . 

Poa alpina 

P. glauca 

Polygonum viviparum 

Rumex arifolius 



+ 
+ 
+ 

+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 



16 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND Ii. N:0 11. 



Arter 



S.-sida 


1 
N.-sida 


- ■ 


+ 




+ 


+ 


+ 


- 


+ ■ 


- 


+ 


- 


+ 


- 


+ 


- 


+ 


- 


+ 



Salix glauca .... 
S- myrainites .... 
S. nigricans .... 
S. phylicifolia ... 
Saussurea alpina ■ . 
Saxifraga groenlandica 
S. oppositifolia . . . 
Stellaria calycantha . 
Trisetum spicatum 



94 


» 


» 


68,6 


84 


» 


» 


61,3 


41 


» 


» 


29,9 


33 


» 


» 


24,1 


23 


» 


» 


16,8 



En sammanställning af de sommaren 1913 funna adventiv- 
växterna och deras fördelning på olika ruderatlokaler är gjord 
i tabell 2. Af denna framgår, att af 137 funna arter och 
former 

102 st. eller 74,5 % äro funna på utkasthögar etc, 
» » » vallar, 
» » » banvallar, 
» » » trädgårdsland, 
» » utmed den gamla material vägen, 
» » » gångstigar. 

Därjämte framgår, att 5 st. eller 3,6% af hela artantalet 
anträffats på kospillningar, därvid tydligen endozoiskt spridda 
med nötkreatur. 

De sedan 1903 nytillkomna arterna och formerna ha i 
tabellen tryckts med fetstil. Deras antal uppgår till 55 (ingen 
af de båda Pi^wm-arterna medräknas då som ny!). Af dessa 
äro 

34 st. ell. 61,8 % funna på utkasthögar etc. (9 st. endast på 

dylika), 
28 st. ell. 50,9 % funna på vallar (11 st. endast på dylika), 
25 » » 45,5 » » » banvallar (2 st, » » » ), 
8 » » 14,5 » » » den gamla material vägen (1 st. 

endast på denna), 
7 st. ell. 12,7 % funna på trädgårdsland (2 st. endast på 

dylika), 
6 st. ell. 10,9 % funna utmed stigar (alla 6 jämväl på annan 

lokal). 



NILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÅDETS ADVENTIVFLORA. 17 



i j«åuiu 


o 
































-IIidsoAj 




1 








1 


1 


1 


1 


1 


1 


1 


1 




1 




1 JBäns 


(M 


CJ 








(M 


- 


1 


1 


1 


1 


1 


1 




1 




ueSBA 


^ 


^ 








„^ 


_ 


^^ 






^^ 


^^ 










-IBIJÖ^BJ^ 


































■r. 


































1 K 


^ 


^" 








1 


"^ 




1 


1 


I 


"^ 


^* 




1 




■- "3 


































-3 Ä 


































■■~ ■< 


C) 


— ' 








1 


1 




1 


1 


— ' 


— 


— 




— 




H i 


































. .05 


(N 


- 






- 


(N 


1 




1 


1 


- 


~ 


(M 




1 


- 




































> 


CQ 


(N 


^^ 






^^ 


1 


1 




1 


1 


1 


(N 


(M 


'^ 


'^ 


1 


< 


oc 


o 


- 


— 


1 


(N 


■* 




1 


1 


-' 


O 


l> 




- 


1 






^ 


„ 


,^ 






„ 


^ 






^ 


^ 




_^ 






„^ 


5 


HH 




































































's 
> 


> 


'^ 


^" 


'^ 


1 


1 


"^ 


"^ 


^^ 


1 


1 


1 


1 


^^ 




1 


1 






































« 


(M 


IM 


1 


1 


1 


(N 


(N 


'~^ 


1 


1 


1 


"^ 


<N 




1 


Ol 


< 


•>* 


-* 


1 


- 


1 


- 


Tl< 


- 


1 


1 


1 


(N 


- 




- 


- 


5 


+ 


O 


^* 


1 


1 


1 


- 


- 


1 


1 


1 


1 


I 


1 




1 


- 






































:C 


/v* 


?1 


^M 


1 


^^ 




O) 


(N 




1 


1 


^^ 


01 








1 


rs ii 






































> 


00 


r~ 


?! 


?i 


1 


t^ 


X 


Tj- 


- 


01 


01 


13 


- 




fO 


1 




































tJ 


< 


■^ 


O 


1 


"* 


1 


r- 


^ 


'^ 


1 


1 


Ol 


t^ 


Ol 




"^ 


"^ 


ja[BJ^o[ 


*«Ä 


eo 


O 


o 


Ol 


Ci 


r^ 


O 


, 


M 


o 


O 


, 


^ 


or 


t~ 


Btntuns 


o 


-* 








CJ 












Ol 


Ol 










+ 


c: 


t- 


1 


1 


1 


■* 


M 


- 


1 


1 


- 


- 


1 




1 


- 






































'S 


05 


u~ 


cc 


- 


- 


- 


M 


M 


1 


1 


- 


fO 


« 


rt 




1 


01 


































~ .s 


> 


C-. 


X 


rt 


-M 


1 


X 


Ci 


13 


— 


OJ 


01 


13 


01 




ec 


1 


- > 




































c 
< 


m 


13 


>* 


1 


1 


- 


■* 


M 


- 


1 


1 


1 


■<* 


13 


- 


- 


Ol 


< 


O 


„ 


^ 


M 


1 


O 


O 


Ol 


1 


1 


rf 


O 


„ 


1 


■<* 


Ol 




■M 


(N 










— 










— 


— * 










u 




























• 






O 




































































c3 








, 


















, 








^ 


































— 






















o: 




tr 


•s. 






^ 


^- -* 




















^ 




S 








^ 


C a 
















e; 




^ 




O 








r-'< 


•- 'S 
















= 




S 




C 


i. 










.= 


•- 






^ 


es 


"rt 


e 
e 
s 

i. 
.o 

0: 


s 




es 


•g. 


« 




'S 


^ 


e 

•-i 


V 


>■ 


sc 


•<f* 


'S 


;• 




« 




ix 


X 


o 


1 


C 




5 

c 


V. 

© 


^ 

x" 


es 
— 




C 


> 
o 


» 


s 
o 


2 

C 
1^ 


v 


ar 


's 








TT 


^ 


< 


-«; 


■< 


'n 


^ 


"^ 


<: 


X 


■^ 


■^ 


-< 


-< 


^ 



Arkiv för botanik. Band 14. X:o 11. 



18 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 11. 



JBäuiU 

-jfidso^j 


1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 -" 1 


JBäl!)g 


1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 '^ 1 1 <^ 1 1 1 1 


uaäBA 


lllllIllllll^-^-^-ll^l 


to 

73 CS 
:c3'-' 

!-< 

H 


pq 


1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 -" 1 1 1 1 


«< 


1 1 1 1 -" 1 1 1 1 1 ^' 1 1 1 1 -" 1 1 <^ 1 


C-i 

's 
> 


P? 


1 1 1 ^ 1 -" 1 1 I 1 ^' 1 1 1 1 <^ -^ 1 1 1 


<3 


^^^^,^^^^|(>,| , 1 ,0^1 1^1 


|-H| 1 1^1 I 1 |«0| 1 1 |lOMr-<t-.| 


'S 
> 

PQ 


P5 
> 


1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 -""" 1 


1 1 1 1 1 1 1 i 1 1 1 1 1 1 1 ^ 1 1 -" 1 


w 


r-H-H|-H| 1 1 |rt|(M— 1 1 |(M|(M(N-H 


< 


l-H-l 1 1 1 1 ,-HfO^-, |(N| ,^(N 


t4 

es 
ÜD 
:0 


+ 


l^llllllll'^llll^ll'-l 


> 


llllllllll-^llll-^ll«^! 


(M— |04| 1 1 1 |OJeO|->!jteO|iO| lO-H 


< 


^'-''^l 1 1 1 1 |^00^i-i-H|CO|^00(N 


■Buiuing 


CO CO n 


O 

o T3 

"'> 

c3 

a 
< 


+ 


|-H| 1 , , 1 1 1 ,c>,|(N-H-HiO| |C0| 


P5 


1 1 l^i-"! 1 1 1=^1 1 1 |cc«--co| 


> 


(N^|(M| 1 1 1 |(Mir0|MHe»S|«O| |Ir^-< 


B 


(M(M^(M|-^« — (Ml-*-!! 1 |»0|(MeO-i 


*a1 


-HCOCli'-'-Hi 1 |(N05(N(M— |^eO(N — "* 


























.00 

i^ 



^NILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÅDETS ADVENTIVFLORA. 19 



I. I I I 



I I 



I I 



I I 



I I I 



I I 



I I 



I I 



I I 



(M ■* 00 C^ lO 



I I I 



I I I 



! I 



I I 



I I I 



I I 



■^ CO "^ ^H 



o <0 C-1 ■># -H 



— o — " 



OO ■* «o -H Tjt rt -H 



iQio^ — o?eo(>ic^-H-H 



I ! I 



I I 



-H -^ -H ec 



1^1 -H <M -^ 



-H o t- <N M* — I 



I I 



^ CO — -H -H (N »O 



-< fO o lO (M l^ 



I I 



a .2 



S h 



.S » « äuD 



o 

i «■ 



s 



^ .« 






W fel 






Kl fc^ 



« "« 



fef fe ;ü 






a s 



^ S 'fee CS s 



fee 

I S "'S 

's 

^ ;J5 05 



00 ^ 

C IS 



20 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 11. 



jbSuiu 
-Hidso;jI 


1 1 1 1 1 1 1 1 1 I 1 1 1 I 1 1 i I 1 1 


aBSi^S 


I 1 1 1 I I 1 1 1 1 ^ 1 1 1 1 1 - 1 I 1 


u8St;A 


1 1 I 1 1 1 - I 1 1 1 1 1 1 - 1 1 1 1 I 


öl 

T! 

Mg 


<j3 


1 1 1 1 1 1 1 1 1 - ^ 1 1 1 I 1 I 1 I 1 


llllllllll^llll-l-l! 


J 

'S 


P5 
< 


(N|||||||l|CNl|-| 11-^ 


^1 1 1^1 |__| |C<I— 1| 1 |CN(N-H| 1 


1 1 1 |,.H| |-H^^0O(N| 1 |iO— lO— 1 


> 

03 

m 


P5 


1 1 1 I I 1 - 1 1 1 - 1 1 1 1 1 1 1 1 1 


1 1 1 1 1 1 ^ 1 I 1 -- 1 1 1 1 1 1 1 1 1 




1-1 1 1 1 1<^'| 1 |-<>J-1 1 I 


|"| 1 1 1 1 l^l-^l 1 1 1 1 


:0 
t3 


+ 


1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 '^ 1 1 1 1 1 1 1 1 1 


1---| l-^^-l l<^'-| 1 l-l 1 1 1 


Idio-*] |(M-<] |00| 1 |MeO| 1 1 1 


|^(N| 1 |IO^| |0|— |-H(M(NeO| 1 


■Brarang 




< 


+ 


llllll-lll-^lll-^I-^lll 


P5 
> 


(M-H-i-.| |<M-i| |0— |— |(M-i| |-< 


i(MlO-<*| jM— 1 |C5j 1 |C<5C0| 1 1 1 


^— 1 |^|rt(Mrt-Hio-H| |rtT^i~5^| 1 




e 
« 

'S 


Leontodon autumnalis 

L. a. v. aureolanatus 

L. a. v. nigrolanatufi ....... 


c 

z 

; 'c 

" c 



5 

'' C 


T 
C 

> 
c 


c/ 

a 
i ^ 

! H 


c/ 

c 


o 

! S 

) a 

i! £ 

: 1 1 

r 1 ;§ 


s 

's 

! 
; 'i 
\ 1 

1 ^ 


© 

es 
» » 

1 X i 

1 « ^ 

3 s ^ 


s 

i -1 

5 ;§ 


«I 
1 1 


'S. 

t. 
'■ "c 

> f 

s 5 
s .; 

\ ; 

> 'S 

5 fe 


a 

's 
, «■ 

^ 1 

? i 


5 

å 

• c 
1 &i 


i c 

: ^ 



NILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÅDETS ADVENTIVFLORA. 21 



1 1 1 1 1 1 - 1 1 ^ 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 I 1 1 1 


-Illl-^-^l-^l-lltlll^lllll 


llll-^lll-IIIIIIII--"!-*!! 


Illlll-il-^lllllllll-^llll 


-,-|||,,|0)|-|-|||---|||| 


1 1 1 1 1 I'^l jOlltM-i — 01-<| |— 0)| 1 1 1 


01 1 1 ca Ol -1 01 1 1 -M 1 -> O) 1 -1 — -• 1 Ol 01 1 1 1 1 


1-, 1 1 1 ■^-•|G0|t--*T)<|-*|-.l:-ia|01| 1 


-lllllll-^l-llllll^lllll 


-^1 1 1 1 l-^l-l-^l 1 1-"! I---I 1 1"" 


(N— l—i |01-H|(M|01-H — — -i| |0101|01| 1 


01 1 1 1 1 1 1 1 , -1* 1 Ol 1 1 1 Ol , 1 - Ol 1 « 1 1 


-|||,|01||TK|01-|,|||-H-||1| 


-1 1 |-"|<^l 1^1 l^'-^l 1 1-'>1'M| 1 1 1 


^ 1 I Ol 1 1 oc 1 1 00 1 »3 o Ol Ol eo 1 01 t- o 1 eo 1 -" 


■s> |— 1 |— '-.^ l^^t~Tj( 1 ILO 1 |Ooo-iM — — 


=5— ■■?Jir5'*'<i<Tt<O-H-*^(MOOO00 — OrJ<Tj<-<-*-HSO 


01 1 1 |-01^-|0|«-| 1 1 1 |C001|-| , 


ji| 1 |— iiTjii^icisocooioi-Hi— i^'*! 1 1 1 


Ol 1 01 1 1 C5 -1 1 o 1 o la c-i Ol ^* 1 01 30 t^ 1 M 1 Ol 



CO Ol -H lo -H 



CO eo — I Ol Ol — 



1 I 



^ Ol Ol 



lO ■— t- 00 o 






M UO o — QC »^ "^ 



. *■ SS 
Ca rs 

-^5 2 



•x i. % 



D^ o; ß^ a, P^ Gh p^ 



s § ^ 



es .2 S ^ o 

. 'S S ® £ 

^ > -2 s S § 

e . .2 => 5 S 

^ P. S J O I 

ft^ CÜ ßs' t^ ^* a^ 



3 ^ 



i^ a s 2 

■-H l-J ^«^ ■*< 



3 

. 3 






Ä -2 



(^ Ä^ as 



22 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 11 






I I 



jbSi^S 



I 1 



uaäBA 



.S-O 

Ti Ö 

:o3 "^ 



I I 



I I 



^ (M -^ i-H 



»O 00 -^ e«5 



I I 



<N (>< (N 



CO •* M 



+ 



I I 



I I 



■f, O 



P? 



Cl ^ -H 



(M (N I I I 



lO 00 (M 



rt-<i(-HrtM-HC<lt^-*>0 



J9|'BJ|0[ 

■Buiuing 



0003<N^«0t^-^^CDO^ — 00-H 



C3 
_0 t3 



fO (M (N 



rt lo rt e<5 



•<J< »o CO (M 



c<)T)*rtr-Heo^cooo»oio 



lO ^ CO 



(M lO -* Cl — CO 



«o CO o rt c: ^ 



CO lO O CO 






■5 9 

s a 



ß^ ß^ 



« ^ ^ 



s >« 



be § 

et <a 
5C CQ 



« 



!ZJCqCQ5CCqC^5COQCQ 



.0 


5J 


T^ 




«) 






H 




(M 


CQ 


Es 



s e 



e^ &H 



NILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÅDETS ADVENTIVFLORA. 23 



1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 


1 1 1 1 1 1 1 - 1 1 1 1 1 I - 


-llll-"l-"lllllll 


-- 1 1 1 1 -^ 1 1 1 1 1 1 1 1 1 


I'-lll-^llllllll"' 


«^lllll-l-l^llll 


(Ml i<N-i| I'"! 1 I'^l 1'^ 


(N-<|-H|(N|-H| 1 1 1 1 1« 


1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 


- 1 1 1 I 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 


(N I 1 1 "^ 1 1 ^' I '^ 1 1 1 1 "^' 


«1^1 l-l 1 l-^l 1 1 |- 


-llll^l-lllllll 


-llllll^llllll-" 


0| |^|C-1|— '|-H| 1 |!M| 


OrCOl I'^l'^l^l l—'l'"* 




(N||||CN|M|||||| — 


"1 1 1 1 1 l-l 1 1^ 


t-| |-'|<^|-'|'^| 1 I'^l 


0| |(M<M-H|0|— 1|— 1 |M 


oo(N'*-H|i-';|Oi|eO| |-h|0 



2 3 

1 t 












' 



2 •- = sS 






.O ^ 



1 = ^ ^ 



•= 5^ ° 



SiHHHH^t»-^ 



ti. fc^ U 



24 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 11. 

De på utkasthögar etc. utanför bostäder och uthusbygg- 
nader sommaren 1913 nytillkomna och nu uteslutande på 
dylika lokaler uppträdande adventivväxtformerna äro: 

Aira ccespitosa v. aurea Rihes sp. 

Cochlearia officinalis Solanum nigrum 

Galium Mollugo Stellaria crassifolia v. brevifolia 

Lathyrus pratensis Viola arvensis. 

Poa pratensis v. angusti folia 

Särskildt anmärkningsvärdt är att bland of van uppräk- 
nade arter finna tvenne hafsstrandväxter, Cochlearia of- 
ficinalis och Stellaria crassifolia v. brevifolia. Båda förekommo 
vid Vassijaure, den förra strax utanför den gacalsi Naturveten- 
skapliga Stationen, den senare å något fuktig mark å en gammal 
»boplats?) nära Turiststugan. Angående bådas uppträdande 
vid Vassijaure torde med all sannolikhet kunna antagas, att 
vid norska kusten växtsamlande botanister förmedlat deras 
spridning in på svenskt område. Måhända daterar sig rent 
utaf deras första uppträdande vid Vassijaure så långt tillbaka 
i tiden som till år 1903, då de i form af frön utkastades ur 
författarens portör efter en exkursion i Norge. Just där 
Cochlearian 1913 växte i mängd utanför förra Naturveten- 
skapliga stationen, utkastade jag nämligen i slutet af juli 
månad efter pressning kvarblifvande växtrester af båda de 
här närmast afhandlade arterna jämte några andra. Enligt 
benäget meddelande af d:r T. Lagerberg fanns Cochlearia 
officinalis å ofvannämnda plats år 1907 och redan då i ett 
flertal exemplar. Af Stellarian har emellertid mig veterligt 
inga exemplar anträffats på närmare håll än den några hundra 
meter från Naturvetenskapliga stationen belägna växlokalen. 

11 stycken af de för sommaren 1913 nya adventivväx- 
terna anträffades endast på vallar: 

Agrostis spica venti Lolium perenne 

Anethum graveolens Papaver somniferum 

Bromus secalinus Prunella vulgaris 

B. tectorum Rumex Acetosella f. multifidus 

Dactylis glomerata Veronica Chamcedrys. 

Lepidium ruderale 

Fem af dessa äro ju rena vallgräs och såsom sådana helt 
naturligt införda med för vallar afsedt gräsfrö. Lepidium 



NILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÄDETS ADVENTIVFLORA. 25 

ruderale, Prunella, Rumex Äcetosella f. muUijidus och Veronica 
Chamcedrys visa också genom sitt förckomstsätt, att de ha 
inköpt vallväxtfrö att tacka för sin härvaro, och sannolikt 
äfven Papaver somniferum,. Anethum graveolens åter får väl 
närmast antagas inkommen i samband med den köksträd- 
gårdsodling, hvaraf spår syntes vid Björkliden i omedelbar 
närhet till den vall, i hvilken Anethum här uppträdde. 

Äfven andra nytillkomna arter än de nu nämnda torde 
närmast vara att betrakta såsom ursprungligen med vallfrö 
inkomna adventivväxter. Så exempelvis 

Campanula patula Luzula midliflora 

Cerastium arvense L. pallescens 

Crepis tedorum Lychnis flos cucidi 

C. tectorum f. segetalis Plantago media 

Galium Mollugo Trifolium spadiceum 

Gnaphalium idiginosum Triticum vulgare. 

Då dessa uppträdt utanför vallarna, ha de i de flesta fall 
anträffats i omedelbar närhet till dylika eller på andra platser, 
där vallväxtfrö kan antagas ha spillts eller på annat sätt 
lätt utkommit. 

Att utom de ofvannämnda äfven några andra af de 1913 
nytillkomna gräsen till stor del haft införseln af vallväxtfrö 
att tacka för sin närvaro, ligger i öppen dag. Af dylika må 
här särskildt nämnas 

Agrostis canina Festuca ovina 

A. vidgaris Poa nemoralis. 

Avena sativa 

Tvenne af de 1913 nya adventivväxtformerna anträffades 
af mig endast å banvallar: 

Crepis tectorum v. segetalis Lotus corniculatus. 

Ingen af dem synes dock vara att betrakta såsom mera 
karaktäristisk för d3^1ik lokal. Crep?Ä-arten har ju också i 
det föregående upptagits bland de arter, för livilka det an- 
tagits som sannolikt, att de ursprungligen införts med vall- 
växtfrö. Några af nyförvärfven i 1913 års adventivflora 
synas emellertid här uppe möjligen förtjäna namnet banvalls- 
växt, så exempelvis 



26 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 11. 

Campanula rotundijolia Carduus crispus 

Tussilago jar fara. 

Dessa arter förekommo alla sommaren 1913 särskildt tal- 
rikt på banvallarna eller i deras omedelbara närhet. 

En 1913 närmast som banvallsväxt uppträdande, sedan 
1903 nyinkommen adventivart är jämväl Alchemilla alpina. 
Den är funnen vild inom området endast och allenast på 
fjället Njutum c:a 3 km. NNO från Riksgränsens järnvägs- 
station. Sommaren 1913 anträffades den emellertid som in- 
komling å trenne ruderatlokaler, dels å järnvägsbanken ne- 
danför Riksgränsens station (1 ex.), dels på tvenne skilda 
lokaler å gammal ruderatmark strax intill banvallen vid 
Vassijaure (1 ex. å hvardera lokalen). Möjligt är naturligtvis, 
att spridning kunnat ske från Njutum-lokalen, men mera 
sannolikt synes det mig, att arten i samband med samfärdseln 
spridts utefter järnvägen från Norge, där den närmare kusten 
flerestädes uppträder omedelbart intill järnvägslinjen. 

Några arters uppträdande torde med säkerhet böra till- 
skrifvas de första försöken här uppe till köksträdgårdsbruk. 
Så har redan förut påpekats för Anethum graveolens, som 
anträffades i enstaka exemplar i kanten af en vall, gränsande 
till ett nu igenväxt köksträdgårdsland vid Björkliden. Den 
från trädgårdsland vid Abisko såsom Brassica sp. upptagna 
arten är tydligen äfven en sådan växt, sannolikt en Bras- 
sica oleracea-iorm, naturligtvis af rent tillfällig natur, vid 
vegetationsperiodens slut dömd till undergång. Till förevarande 
grupp af adventivväxter äro sannolikt närmast att hänföra 
jämväl ogräsarter sådana som 

Chenopodiiwi album v. viride Fumaria officinalis 
Senecio vulgaris, 

den sistnämnda liksom Brassica sp. sommaren 1913 funnen 
endast å trädgårdsland. 

Af de på den gamla materialvägen uppträdande, 1913 
nytillkomna adventivarterna är Carex incurva af särskildt 
intresse. Fyndlokalen å materialvägen nedanför Nuolja-tun- 
neln är mig veterligt den enda kända fyndorten för denna 
växt i Torne lappmark. Vi ha här återigen en hafsstrand- 
växt, som med all sannolikhet genom människans omedvetna 
medverkan införts till ruderatlokal ett godt stycke in från 
kusten. En ståndortsanteckning från växlokalen gaf följande 



NILS SYLVÉX, TORNETRÄSKOMRÅDETS ADVENTIVFLORA. 27 

artlista (de med * utmärkta arterna äro att betrakta som 
ruderatväxter): 



*Aira ccBspitosa r.-y. 
*Carex incurva s.-r. 
*Festuca rubra t.-s. 
*Equisetum arvense t., flv. s.-r. 
Euphrasia minima t. fläckar 
*Cerastium vulgare t. 



*Poa pratensis t. 

Salix lanata t. ungplantor 

*Carex Goodenowii e. 

C. rigida e. 

Parnassia palustris v. tennis e. 

Poa alpina e. 



*Trifolium repens e. 




Fe::, f. 



Fig. 2. Papaver nudicaule (ett ex. längst till höger), Matricaria inodora, 
i Poa pratensis va. fl. adventivväxter å vall (ruderatlokalen n:o 7 å 
kartan fig. 5) vid Abisko turiststation. 19 '^/t 13. 



Carex incurva växte endast inne på och vid kanterna af 
materialvägen och uppträdde under synnerligen lågväxt form. 

Ytterligare några af de 1913 nytillkomna adventivarterna 
må här särskildt framhållas. En sommaren 1913 vid Abisko 
turiststation flerestädes uppträdande och jämväl vid Björk- 
liden funnen adventivväxt var Papaver nudicaule. Den an- 
träffades på 10 af 25 vid Abisko närmare undersökta ruderat- 
lokaler, på 3 »utkasthögar>>, 6 vallar (jfr fig. 2) och 1 träd- 
gårdsland, och därjämte på en vall vid Björklidens järnvägs- 



28 ARKIV FÖR BOTA^'IK. B^ND H. X:0 11. 

station. Såväl gulblommiga som äfven orange- och hvit- 
blommiga individ förekommo. Arten har säkerligen ursprung- 
ligen införts som prydnadsväxt och sedermera själfsått sig 
på de ofvan angifna lokalerna. Talrika sterila rosettplantor 
förekommo. — Melandrium album X silvestre *lapponicum är 
exempel på en ur en adventivart, J/. album, och en inom 
området allmänt vildväxande art framgången hybrid. — Carez 
canescens, C. Goodenowii, Equisetum arvense och Festuca ovina 
slutligen äro exempel på arter, hvilka förekomma inom om- 
rådet både som adventivväxter och som fullt vildväxande. 
Att de å ruderatlokalerna införts af människan, synes i de 
flesta fall säkert eller högst antagligt. Ofta nog uppträdde 
de å ruderatmarkerna under former, väsentligt afvikande från 
områdets spontana. Under alla omständigheter är det ju 
synnerligen anmärkningsvärdt, att de 1903 ej antecknats å 
någon då undersökt ruderatlokal. Sommaren 1913 tillhörde 
tvenne af dem, Equisetum arvense och Festuca ovina, rent af 
ruderatmarkernas mera allmänna och rikligt uppträdande 
arter. 

Många af de redan 1903 förekommande arterna uppträdde 
i helt annan frekvens år 1913. En utpräglad ökning härut- 
innan är särskildt att anteckna för exempelvis 

Alopecurus pratensis Phleum pratense 

Erysimum cheiranthoides v. no- Potentilla norvegica 

dosum Silene venosa 

Galeopsis bifida Stellaria graminea 

Leontodon autumnalis Urtica dioica 

Viola tricolor. 

Härför ha vi tydligen vallväxtfröet i första rummet att 
tacka. Alopecurus pratensis och Phleum pratense voro också 
de allmännast använda vallgräsen. Och Erysimum, Potentilla 
norvegica, Silene venosa och Viola tricolor äro här uppe liksom 
i allmänhet inom de nordligare delarna af vårt land att räkna 
till de mest utpräglade vallogräsen (jfr tabell 2). Galeopsis 
bifida har helt säkert inkommit med korn och hafre, som 
här och där användts som utsäde i vallarna. Alopecurus 
pratensis, som 1913 fanns på 11 af Abiskos 25 ruderatlokaler, 
i vallarna r.-y. insådd, saknades 1903 vid Abisko. Erysimum 
saknades 1903 vid Björkliden och uppträdde där 1913 på 3 



>'ILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÅDETS ADVENTIVILORA. 29 

af 5 undersökta ruderatlokaler. Galeopsis bifida, Polentilla 
norvegica, Silene venosa och Urtica dioica saknades likaledes 
år 1903 vid Björkliden, Leontodon autumnalis (hufvudformen) 
och Stellaria graminea anträffades 1903 som ruderatväxt endast 
vid Vassijaure, 1913 jämväl vid Abisko och Björkliden, Std- 
laria graminea äfven vid Riksgränsen. Viola tricolor förefanns 
1913 å flera lokaler vid Abisko och Björkliden samt å en 
lokal vid Riksgränsen, men saknades nu, i motsats mot år 
1903, vid Vassijaure. där ju icke några vallanläggningar före- 
kommo. 

De olika arternas och formernas närvaro eller frånvaro 
inom de olika ruderatområdena åren 1903 och 1913 framgår 
af tabell 3. I noter till tabellen redogöres dessutom för ad- 
ventiva växtf3'nd från mellantiden 1904 — 1912. De år 1913 
nytillkomna arterna (55 st.) äro i denna tabell liksom i tabell 2 
tryckta med fetstil, de arter åter, som 1903 anträffades men 
1913 saknades (23 st.), med vanlig stil, ej med kursiv, som 
artnamnen i öfrigt. Inom parentes upptages med vanlig stil 
de arter, som anträffats endast under mellantiden 1904 — 1912. 

Redan inledningsvis har påpekats, hurusom några 1903 
uppträdande arter redan från början måste anses dömda till 
snar undergång, då de under vegetationsperioden här uppe 
ej syntes medhinna frömognad eller utveckling af vinterhär- 
diga föryngringsskott. Af de 1913 försvunna adventivväxterna 
höra med all sannolikhet följande till denna kategori af arter: 

Agrostemma Githago Medicago lupulina 

Berteroa incana Myosotis ccespifosa 

Bidens tripartita Polygonum Hydropiper 

Galeopsis Ladanum P. Persicaria 

G. speciosa Senecio silvaticus 

G. tetrahit Sisymbrium Sophia 

Malva borealis Stachys annua 
Trifolium arvense 

alla här rena annueller, vidare biennerna 

Anchusa officinalis Cynoglossum officinale 

samt slutligen de pollakantiska arterna 

Artemisia vulgaris Prunus sp. 

Linaria vidgaris Stachys palustris. 



30 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAXD 14. NIO 11. 



Tabell 3. 



Arter 



Abisko 


Björkliden 


Vassijaure 


Riks- 
gränsen 


1903 


1913 


1903 


1913 


1903 


1913 


1913 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


- 


+ ' 


- 


- 


+ 


+ 


+ 


+ 


- 


+ 


- 


+ 


- 


- 


- 


+ 


- 


-■ 


- 


+ 


+ 


- 


- 


- 


+ 


- 


- 


+ 


- 


+ ' 


- 


+ 


- 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


— 


+ 


— 


+ 


+ 


+ 
+ 

+ 


— 


— 


_ 4 


— 


_ 


— 


+ 


- 


+ 


- 


- 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


- 


+ •'' 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 




- 


+ 
+ 


- 


— 


— 


— 


+ 


— 


— 


+ 


- 


+ 


+ 


+ 


+ 


- 


- 


+ 


+ 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


+ 


- 


+ 


- 


+ 


~ 


- 


+ ' 


+ 


+ 


+ 


+ 


- 


- 


+ 


- 


+ 


+ 


- 


- 


+ 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


— 


- 


+ 


- 


- 


+ 


+ 
+ 
+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


- 


- 


+ 
+ 
+ 
+ 

+ 


4- 


- 


+ 


- 


+ 


- 


- 


+ 


- 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


- 


+ ° 


- 


+ 


- 


- 


- 


- 


+ 


- 


- 


- 


+ 


- 


- 


+ 


- 


- 


- 


+ 


- 


- 


+ 


- 


- 


- 


- 


- 



Achillea Millefolium . 

A. Ptarmica 

Agrostemma Githago . 
Agrostis canina . . . 
A. spica Yenti . . . 

A. Tulgaris 

Aira ccespitosa .... 
A. c. f. pallida .... 
A. c. V. aurea .... 
Alchemilla alpina . . 
A. subcrenata .... 
Alopecurits geniculatus 

A. pratensis 

Anchusa officinalis 
Anetlinm grayeolens 
Antliriscus silrestris 
Arabis arenosa .... 
Artemisia vulgaris . . 
Arena sativa .... 
Barbarea lyrata . . . 

B. striata 

Berteroa incana . . . 
Bidens tripartita . . 
Brassica campestris . . 

B. sp 

Bromus mollis . . . . 
B. secalinus . . . . 

B. tectorum . . . . 
Campanula patula 

C. rotundifolia . . . 
Capsella bursa pastoris 
Carduus crispus . . 
Carex canescens . . 
C. Goodenowii . . . 
C. incurva 



NILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÅDETS ADVENTIVFLORA. 31 



Arter 



Abisko 



1903 1913 



Björkliden Vassijaure 



Kika- 
gränsen 



1903 1913 1903 1913 1913 



[C. pallescens 

C arum carvV 

Centaurea Cyanus 

Cerastiuin arveuse 

C. vulgare 

C. v. f. glandulosum 

Chenopodium album^ 

C. a. v. viride 

Chrysanthemum Leucanthemum 
Cochlearia officinalis . . . . 

Crepis tectoruiu 

C. t. f. segetalis 

Cynoglossum officinale . . . . 

Dactylis glomerata 

Equisctum arrense 

Erysimum cheiranthoides v. no- 
dosum 

Euphrasia brevipila 

E. tenuis 

Festuca clatior 

F. OTina 

F. rubra 

Fniuaria officinalis 

Galeopsis bifida 

G. Ladanum 

G. speciosa'" 

G. Tetrahit^i 

Galium Aparine *Vaillantii . . 

G. Mollugo 

G. uliginosnm 

Gnaphalinm uliginosum . . . 

Hordeum vulgare 

Juncus bufonius 

Lappula echinata 

Lapsana communis 

Lathyrns pratensis 

Lepidinm ruderale 



+ 



+ 



+ 



+ 



+ 



+ 
+ 

+ 
+ 
4- 

+ 



+ 



+ 



+ 



+ 



+ 
+ 

+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 

+ 



+ 



+ 
+ 
+ 
+ 

+ 

+ 



+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 



+ 



+ 



+ 



+ 
+ 
+ 
+ 

+ 

+ 
+ 



32 



ARKIV rÖK BOTANIK. BAND 14. N:0 11. 



Arter 



Abisko 



1903 1913 



Björkliden 



1903 1913 



Leontodon autumnalis . . . . 

L. a. v. aureolanatus 

L. a. v. coronopifolius . . . . 

L. a. v. nigrolanatus 

Linaria vulgaris 

Loliuiii perenne 

Lotus cornicnlatus 

Lazula multiflora 

L. pallesceus 

Lychnis flos caculi 

Malva borealis 

Matricaria Chamomilla . . . . 

M. inodora^^ 

Medicago lupulina 

Melandrium album 

M. a. X silvestre *lappouicnm 

Melilotus sp 

Montia fontana 

Myosotis arvensis 

M. csespitosa 

Nasturtium palustre 

Papaver nudicaule 

P. somniferum 

Pastinaca sativa 

Phleum pratense 

Pisum arvense 

P. sativum 

P. sp 

Plantago major 

P. media 

Poa annua 

P. nemoralis 

P. palustris 

P. pratensis 

P. p. V. angustifolia . . . . 

P. trivialis 

Polygonum aviculare^'' . . . . 



+ 
+ 
+ 

+ 
+ 

+ 

+ 

+ 

+ 

+ 
+ 



+ 

+ 

+ 13 

+ 
+ 

+ 
+ 

+ 

+ 
+ 
+ 

4- 

+ 
+ 

+ 

+ 



- + 



+ 



+ 



+ 



+ I + 

+ I - 

+ I + 

+ i + 



+ 

+ 
+ 
-h 

+ 
+ 



Vassijaure 



1903 1913 I 1913 



+ 

+ 

+ 
+ 
+ 
+ 
+ 



- + 



+ 



+ ! + 
+ i + 



+ - 



+ 



+ 



NILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÄDETS ADVENTIVFLORA. 33 



A r t I- r 



Abisko 



Björklideni Vaasijaure 



Riks- 
I gränsen 



1903 1013 1903 1913 1903 1913 1913 



+ 



+ + 

+ 
+ 



+ 



p. Convolvulus^'' + 

P. Hydropiper ....... + 

P. Persicaria + 

P. tomentosum + — 

Potentilla norvegica + 

Prunella vulsraris — 

Prunus sp — 

Pijrua Malus — 

H'lnunculus acris + 

/,'. repens + ' + 

[Raphanus Raphanistrum . . — — ^ 

Rhinanthua major 

R. minor 

Ribes sp - 

Rubus idceus — 

Rumex Acetosa + 

R. Acetosella + 

R. A. f. integrifolius ! — 

R. A. f. multifldas - 

R. domesticus + 

[R. erispus — 

Sagina procnmbeus — 

[Saxifraga granulate — 

Secale cereale 

Senecio silvaticus 

S. vulgaris 

Silene venosa 

Sinapis arvenais'" 

Sisymbrium Sophia . . . , 

Solanum nigrum — 

S. tuberosum ' — 

Spergula arvensis f. saliva . . + 

Stachys annua ^ + 

S. palustris j — 

Stellaria crasslfolia v. brevi- ' 

folia ! - 

S. graminea | — 

Arkiv für botanik- Band 14. X:o 11. 



+ 23 _ 
_24 _ 



+ 



+ 



+ 



+ 



+ 



+ 



+ 



+ 



+ 



+ - 



+ I + 

+ + 



- ! + 

+ ! + 



+ i + 



+ 



+ I + 
+ + 



+ 

+ \ + 



34 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 11. 



Arter 



Stellaria media'^ . ■ . 

Taraxacum sp 

Thlaspi arvense . ■ 
Trifolium arvense . • 

T. hybridum 

T. pratense 

T. repens 

T. spadiceum . . . . 
Triticuiu repens . . 

T. vulgare 

Tussilago farfara . . 

Urtica dioica 

Veronica Chamaedrys 

F. serpyllifolia .... 

Vida ang usti folia . • 

V. Cracca 

F. hirsuta'"> 

F. sativa 

F. septum 

Viola arvensis . . . 
I V. tricolor 



Abisko 



1903 1913 



+ 



+ 



Björklidon 



1903 1913 



Vassijaure 



Riks- 
gränsen 



1903 1913 



+ 



+ 



+ 



1913 



I de här följande noterna till tabellen är Sonden (1907) = Mårten 
Sonden, Anteckningar om floran inom Tornejavreområdet. Svensk Botan. 
Tidskr. 1907, p. 215—242; Selim Birger (1909) = Selim Birger, Växtlokaler 
från Norrland och Dalarna. Svensk Botan. Tidskr. 1909, p. (143)— (158). 

^ Selim Birger (1909) har för Abisko antecknat Achillea Millefolium 
f. sudetica Opiz. 

" Anföres för Abisko »vid järnv. pä afskrädeshög» redan af Sonden 
(1907). 

■■' Upptages för Abisko redan af Sonden (1907). 

■* Alchemilla alpina är af Sonden (1907) funnen vid Abisko, »vid järn- 
vägen. Troligen införd.» 

* Redan af Sonden (1907) funnen invid järnvägen Abisko — Björkliden. 

" Af Selim Birger (1909) funnen vid Abiskojokk. 

' Sonden (1907) upptager af Carum carvi för Torneträskområdet, »h. 
o. d.», jämväl v. atropurpurea Lge. 

** Redan K. Johansson (Bot. Not. 1907, p. 2) angifver Cerastium ar- 
vense från Abisko. 

^ Chenopodium album är från år 1908 af Selim Birger (1909) upp- 
gifven från jämväl Torneträsks, Stenbackens och Kaisapakte järnvägssta- 
tioner. 



NILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÅDETS ADVENTIVFLORA. 35 

'" 1908 af Seliji Birger (1909) funnen vid Kaisapakte och Torneträska 
jiirn vägsstationer. 

'^ 19ÜS af Selim Birger (1909) funnen vid Torneträsks station. 

'■ Jämväl af Sondkn (1907) funnen vid Abisko, »nära turiststugan». 

^" Funnen vid Abisko, »mellan turiststugan och Nya hotellet» redan 
af SoNDKN (1907). 

'■*■ Redan d. 19. 7. 05 funnen vid Abisko, »strax nedom turiststugan» 
af SoNDÉN (1907). 

^^ År 1908 af Selim Birger (1909) funnen jämväl vid Kaisapakte 
järnvägsstation. 

"' Enligt SoNDÉN (1907) funnen vid Abisko, »å afskrädeshög», äfven 
1906. 

'' Anföres från Abisko, »vid första banvaktstugan», redan af Sonden 
(1907). 

^** Redan af Sonden (1907) uppgifven från Nuolja och Björkliden. 

^^ Raphanua Raphanistriim är för år 1908 angifven från Abisko turist- 
station af Selim Birger (1909). 

-" Upptages af Sonden (1907) från Nuolja, Abisko, Björkliden och 
Snuorajokk. 

^^ Af Sonden (1907) funnen jämväl vid Abisko, »vid Material vägen». 

^* Rumex crispus uppgifves af Sonden (1907) vara funnen på järnvägs- 
vallen vid Abisko. Månne icke här förväxling skett med i?t«nex- domes^icws.? 

■-•'' Redan af Selim Birger (1909) funnen vid Abisko turiststation. 

^* Saxifraga granulata är af Sten Selander funnen vid Abisko, »vid 
material vägen, få ex.» (Sonden 1907). 

*° 1908 af Selim Birger (1909) anträffad jämväl vid Stenbackens och 
Kaisapakte stationer. 

-" Redan af Sonden (1907) angifven för Abisko, »material vägen». 

'' Sondkn (1907) upptager af Stellaria media för Abisko jämväl f. spoliata. 
— 1908 är Stellaria media af Selim Birger (1909) funnen äfven vid Kaisa- 
pakte järnvägsstation. 

-* Af SoNDÉN (1907) anträffad i få ex. nedanför turisthyddan vid Abisko. 

-^ Redan af Sondén (1907) upptagen för »Abisko — Nuolja vid järn- 
vägsbanken. Blott ett par ex.» 

^** Ar 1908 af Selim Birger funnen jämväl vid Kaisapakte station. 

^^ Redan d. 16. 7. 1906 af Sondén (1907) funnen vid Abisko, »nära 
järnvägen». 



En art, som sommaren 1903 ansågs med största sanno- 
likhet nå fruktmognad, men icke desto mindre 1913 var ut- 
gången, är Lappula echinata, som antagligen därför dukat 
under något senare år. Hvarför Leontodon autumnalis v. co- 
ronopifolius ej i motsats mot de andra Leontodon-iormerna, 
kvarlefvat, är ju ej lätt att säga; måhända är denna varietet 
en sydligare och mindre härdig form. 

Betrakta vi de 1913 inom Torneträskområdet förekom- 
mande adventivväxterna med hänsyn till deras härdighet, 
kunna de efter lifslängd och öfvervintringsförhållanden för- 
delas i följande 8 grupper: 

1) Annuella arter, som otvifvelaktigt nå fruktmognad, 

2) » » » troligen ej » » 

3) Bienna arter, som sannolikt nå fruktmognad, 

4) » » » troligen ej » » 



36 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 11. 



5) Pollakantiska örter med vinterhärdiga föryngringsskott, 

6) i> » utan » » 

7) » öfvervintrande vedväxter, 

8) » ej vinterhärdiga » 

På de olika grupperna fördela sig de funna arterna så- 
lunda: 



1) Annuella arter, som otvif velaktigt nå frukt- 
mognad: 



Brassica campestris 

CapseUa bursa pastoris 

Chenopodium album 

C. a. v. viride 

Euphrasia brevipila 

E. tenuis 

Galeopsis bifida 

Oalium Aparine *Vaillantii 

Montia fontana 

Poa annua 

Polygonum aviculare 



Polygonwin convolvulus 
P. tomentosum 
Rhinanthus major 
R. nnnor 
Sinapis arvensis 
Spergula arvensis i. sativa 
Stellaria media 
Thlaspi arvense 
Viola arvensis 
V. tricolor. 



2) Annuella arter, som troligen ej nå fruktmognad: 



Agrostis spica venti (?) 

Anethum graveolens 

Avena sativa 

Bromus mollis (?) 

B. secalinus (?) 

B. tectorum{l) 

Centaurea Gyanus 

Crepis tectorum f . segetalis (?) 

Fumaria officinalis (?) 

Onaphalium uliginosum (?) 

Hordeum vulgare 

Juncus bufonius 

Lapsana communis (möjl. bienn) 

Lepidiuni ruderale 



Matricaria Ghamoynilla (möjl. bienn) 

Papaver somniferum 

Pisum arvense 

P. sativum 

P. sp. 

Secale cereale 

Senecio vulgaris (?) 

Solanum nigr^im 

Trifolium spadiceum (möjl. bienn) 

Triticum vulgare 

Vida angustifolia 

V. hirsuta 

V. sativa. 



3) Bienna arter, som sannolikt nå fruktmognad: 

Arabis arenosa (möjl. äfven perenn) Crepis tectorum 

Barbarea lyrata » » » Erysimum cheiranthoidea v. nodosum 

B. strida Matricaria inodora{möi\.eiiyen perenn) 

Carduus crispus Myosotis arvensis 

Carum carvi Potentilla norvegica. 

Cochlearia officinalis 

4) Bienna arter, som troligen ej nå fruktmognad: 



Brassica sp. 

Campanula patula{l) 



Melilotus sp. 
Pastinaca sativa. 



NILS SYLVÉN, TORNKTRÄSKOMRÅDETS ADVENTIVFLORA. 37 



5) PoUakantiska örter med vinterhärdiga föryiig- 
ringsskott: 



Achillea Millefolium 

A. P tar mica 

Agroalis canina 

A. vulgaris 

Aira ccBspitosa 

Alchemilla alpina 

A. auhcrenata 

Alopecurus geniculatns 

A. pratensis 

Anthriscus silvestris 

Campanula rotundifolia 

Carex canescens 

C. Ooodenowii 

C. incurva 

Cerastium arvense 

C. vulgare 

Chrysanthemum, Leucanthemum 

Dactylis glomerata (?) 

Equisetum arvense 

Festuca elatior (?) 

F. ovina 

F. rubra 
Galium Mollugo 

G. uliginosum 
Lathyru-s pratensis 
Leontodon autumnalis 
Lolium perenne (?) 
Lotus corniculatus 
Luzula multiflora 

L. pallescens 
Lychnis flos cuculi{'!) 
Melandriuin album 



M. a. X ailvestre *lapponicum 

Nasturtium paluatre (raöjl. hapaxant) 

Papaver nudicaule 

Phleum pratense 

Plantago major 

P. m,edia 

Poa nemoralis 

P. palustris (?) 

P. pratensis 

P. trivialis 

Prunella vulgaris 

Ranunculus acris 

R. repens 

Rumex Acetosa 

R. Acetosella 

R. domesticus 

Sagina procumbens 

Silene venosa 

Stellaria crassifolia v. brevifolia 

S. graminea 

Taraxacum sp. 

Trifolium hybridum (möjl. hapaxant) 

T. pratense (möjl. hapaxant) 

T. repens 

Triticum repens 

Tussilago far fara 

Urtica dioica 

Veronica Chamcedrys 

V. serpyllifolia 

Vicia Cracca 

V. sepium. 



6) Pollakantiska örter utan vinterhärdiga för- 
yngringsskott: 

Solanum tuberosum. 

7) Pollakantiska, öfvervintrande vedväxter: 
Ribes sp.(?) Rubus idceus. 

8) Pollakantiska, ej vinterhärdiga vedväxter: 

Pyrus Malus. 

Torneträskområdets adventivflora måste naturligtvis upp- 
visa många likheter med det närliggande Kiruna-områdets. 
Tack vare Simmons' ingående undersökningar^ äro ju också 



* Herman G- Simmons, Floran och vegetationen i Kiruna. Vetenakapl. 
och prakt, undersökn. i Lappland. Lund 1910. 



38 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14, N:0 11. 

detta områdes adventivväxter väl kända. En jämförelse 
mellan Simmons' förteckning öfver inom Kiruna-området 
funna anthropokorer och de i det föregående meddelade ta- 
bellerna 2 och 3 erbjuder mycket af intresse. Bland de för 
Kiruna och Torneträskområdet gemensamma arterna återfinna 
vi främst de å ruderatlokalerna i största individmängd upp- 
trädande formerna. Alla de inom Kirunaområdet i öfver 
50 % af där undersökta distrikt anträffade anthropokorerna 
förekomma jämväl inom Torneträskområdet. Och de flesta 
af dessa ha äfven vid Torneträsk blifvit funna å ett stort 
procenttal af de där undersökta ruderatlokalerna. Med stöd 
af ofvannäranda jämförelse har jag, efter förut inhämtad 
kännedom om de olika adventivformernas härdighet vid Torne- 
träsk, ansett mig kunna i följande ordning anteckna de till 
Torneträskområdet först inkomna och där bäst ackhmatise- 
rade arterna: 

Rumex Acetosella Alopecurus genicnlatus 

Stellaria media Phleum pratense 

Poa pratensis Chrysanthemum Leucanthemum 

Festuca rubra Trifolium repens 

Matricaria inodora Poa annua 

Achillea Millefolium, Trifolium pratense 

Aira ccBspitosa Polygonum avicidare 

Cerastium vulgare Taraxacum sp. 

Rumex domesticus Chenopodium album 

Ranunculus acris Myosotis arvensis 

R. repens Thlaspi arvense 

Carum carvi Sinapis arvensis 

Capsella bursa pastoris Veronica serpyllifolia 
Brassica campestris. 



Alia dessa ha såväl 1903 som 1913 anträffats å alla de 
undersökta olika områdena, 1903 vid Abisko, Björkliden och 
Vassijaure, 1913 dessutom äfven vid Riksgränsen. Och alla 
tillhöra de jämväl de inom Kirunaområdet å flertalet distrikt 
funna adventivväxterna. 

I -full öfverensstämmelse härmed återfinnas också i ofvan- 
stående artlista snart sagdt alla de adventivväxter, som an- 
träffats å mera afsides och enstaka liggande ruderatlokaler 



NILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÅDETS ADVENTIVFLORA. 39 

inom Torneträskområdet. En artlista från Marmorbrottet vid 
Abiskojokk innehåller sålunda följande rena adventiv växter: 

Achillea Millefolium fl v. y. Poa pratensis s.-r. 
Festuca rubra y. Equisetum arvense t. 

Rumex acefosella flv. y, Festuca ovina t. 

Af dessa saknas endast de båda sistnämnda i artlistan 
här ofvan. 

Utmed gångstigen Marmorbrottet— Abisko antecknades 
närmast Marmorbrottet endast tvenne adventivarter: 

Carum carvi Chrysanthemum Leucanthemum. 

Närmare järnvägen vid Abisko turiststation tillkommo: 

Achillea Millefolium Matricaria inodora 

Agrostis vulgaris Rumex Acetosella. 

Alla dessa, med undantag af den relativt sent inkomna, 
men under hastig spridning stadda Agrostis vulgaris, åter- 
finnas i artlistan ofvan. 

En gammal, öfvergifven kåtaplats ofvanför båtläget vid 
Abiskojaure (se fig. 3) var d. 27 juli 1903 fullständigt öfver- 
växt af: 

Capsella bursa pastoris y. Festuca rubra s. 

Matricaria inodora flv. y. Stellaria media t. flr. y. 

Festuca ovina s.-r. Rumex acetosella e. flr. y. 

Poa pratensis s.-r. Polygonum avicidare e. fl. 

Achillea Millefolium s. flr. Stellaria gra^ninea e. 

Dessa arter ingå alla utom Festuca ovina och Stellaria 
graminea i artlistan sid. 38. 

Utmed gångstigen (turistvägen) Abiskojaure — Kårsovagge- 
jokk antecknades den 27 juli 1913 följande adventivväxter 
(jfr fig. 4): 

mera talrikt förekommande 
Achillea Millefolium Poa pratensis 

Agrostis vulgaris P. trivialis 

Carum carvi Rumex Acetosella 

Festuca rubra Veronica serpyllifolia 



40 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 11. 



mindre talrikt förekommande 



Aira ccespitosa 
Carex canescens 
Chrysanthemum 
Festuca ovina 
Galium uliginosum 
Nasturtium palustre 



Phleum pratense 
Planiago media 
Leucanthemum Poa nemoralis 

Ranunculus acris 
Stellaria graminea 
Taraxacum sp. 



Viola tricolor. 




Förf. foto. 
Fig. 3. Matricaria inodora, Achillea Millefolium och diverse gräs å gammal, 
nu öfv^ergifv^ea kåtaplats vid Abiskojaure. 19 '^'j^ 13. 

Strax bortom Kårsovaggejokk åt Abisko till tillkommo 
ytterligare 

Matricaria inodora Poa annua. 

Af de nämnda arterna saknas Agrostis vulgaris, Poa tri- 
vialis, Carex canescens, Festuca ovina, Galium uliginosum, 
Nasturtium palustre, Playitago media, Poa nemoralis, Stellaria 
graminea och Viola tricolor i artlistan sid. 38. Tre af dessa, 
Agrostis, Festuca ovina och Nasturtium, tillhöra dock de vid 
Kiruna allmännast förekommande anthropokorerna. Om 
trenne andra af dem, Carex canescens, Poa nemoralis och 
Stellaria gratninea, torde det väl därtill kunna dragas i tvif- 
velsmål, huruvida de här äro att anse såsom med människan 



I 



NILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÅDETS ADVENTIVFLORA. 41 



direkt införda arter och ej inkomna från den omgifvande 
ursprungliga vegetationen. 

Utanför Turistföreningens stuga vid Jebrenjokk anteck- 
nades den 21 juli 1913 följande adventivväxter: 



Phleum pratense flere ex. 
Poa prateris is » » 

P. trivialis » » 



Fesiuca ovina flere ex. 
Matricaria inodora e. ex. 
Stellaria media » » , 




Förf. foto. 
Fig. 4. Carum carvi, Festuca oHna ra. fl. invid stigen Abiskojaure 
— Kårsovaggejokk. 19 -'/t 13. 

alla, utom Festuca ovina, i artlistan sid. 38 ingående arter. 
Kring lapplägret vid Pålno anträffades den 24 juli 1913: 



Poa annua å stora flr. y. 
Agrostis vulgaris flere ex. 
Stellaria media » » 



Urtica dioica flere ex. 
Capsella hursa pastor is e. 
Rumex AcetoseUa e., 



arter, af hvilka endast tvenne, Agrostis vulgaris och Urtica 
dioica, saknas i artlistan sid. 38. 



42 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 11. 

Flertalet adventivväxter fordra mer eller mindre öppen 
mark för sin trefnad och kunna därför icke tänkas göra all- 
varligare intrång i områdets naturliga vegetation. Några af 
gräsen, exempelvis Aira ccespitosa, Festuca ovina och rubra 
samt Poa pratensis, synas dock väl trifvas äfven å mark med 
mera slutet växttäcke. Dessa synas också här och där jäm- 
väl inom Torneträskområdet från ruderatlokalerna ha spridt 
sig in i den omgif vande vegetationen; och utsikterna för dem 
att relativt länge hålla sig kvar äro också utan tvifvel de 
bästa. Alla fyra de nämnda gräsen ingå ju också i områdets 
spontana flora. Likartadt torde också förhållandet vara be- 
träffande Carex canescens och C. Goodenoivii. Äfven de båda 
som adventivväxter för Torneträskområdet upptagna Luzula- 
arterna, L. mvltiflora och pallescens, hvilka här näppeligen 
förekomma i ursprungligen spontan form, synas flerestädes, 
exempelvis från banvallarna, ha spridt sig ut i den omgif- 
vande vegetationen. Jämväl några till adventivväxterna 
närmast hänhörande örter uppträdde 1913 i fullt sluten ve- 
getation i närheten af ruderatlokalerna eller på nu »igen- 
växta» dylika. Af dessa äro främst att nämna Ranuncului 
acris och Stellaria, graminea samt Anthriscus silvestris, alla 
tre jämväl ingående i områdets ursprungliga flora. Blan( 
örter, som från ruderatlokalerna antingen redan spridt sig 
eller med all sannolikhet snart nog komma att sprida sig ut 
öfver omgifvande mark, torde också böra nämnas arter så- 
dana som Campanuloj rotundifolia, Leontodon aiäumnalis, Ra- 
nunculus repens och Rumex Acetosella. Af dessa äro ju också 
de två förstnämnda liksom Ranuncidus acris, Stellaria gra- 
minea och Anthriscus silvestris spontana inom området. De 
två sistnämnda äro dock båda här uppe att anse såsom in- 
komna med människan. Båda visa här och där benägenhet 
att sprida sig in i den omgifvande naturliga vegetationen. 
Särskildt så Rumex Acetosella. Sommaren 1913 anträffade jag 
nämligen denna art till synes rent spontan på tvenne skilda 
lokaler, dels på sandreflarna i Torneträsk utanför Abiskojokks 
mynning, dels i Vassivagge på ört-gräsmark å Vassitjåkkos 
SV-sluttning. På den förstnämnda lokalen uppträdde den i 
enstaka exemplar, på den sistnämnda å en större fläck be- 
ståndsbildande, på båda ställena under smalbladig form med 
svagt utvecklade spjutf likar å bladen eller nästan hela blad. 
Vid Abiskojokk kan man tänka sig arten spridd antingen 



NILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÅDETS ADVENTIVFLORA. 4 3 

med vattnets eller möjligen med människans tillhjälp. Till 
Vassivagge-lokalen får man väl närmast antaga, att Rumex 
Acetosella spridts med människor eller måhända med betande 
djur (renar?). 

Att beteskreatur här uppe bidraga till äfven adventiv- 
växternas spridning, framgår af de anteckningar om vegeta- 
tion å kospillningar, jag sommaren 1913 lyckades hopbringa 
vid Vassijaure. Såsom endozoiskt med nötkreatur inom Vassi- 
jaure-området spridda adventivväxter kan jag enligt anteck- 
ningar från 10 kospillningar här anföra: 



Rumex Acetosella funnen på 9 af 10 unde 
Stellaria media » » 7 » » 

Poa pratensis » >> 4 » » 

Cerastium vulgare » » 1 » » 

Poa annua » » 1 » » 



'sökta kospillningar 

>> 
» 
» 
» 



I några fall förelåg här spridning på rätt betydande af- 
stånd. De 10 anteckningarna må här in extenso återgifvas: 

1. Kospillning å sandstrand vid sjön Vassijaure nedanför 
gamla Naturvetenskapliga stationen. 19 Vs 13. 

Poa annua 1 fertilt ex. Rumex Acetosella 1 fertilt och 

1 sterilt ex. 

2. Kospillning å hedmarken nedanför gamla Naturveten- 
skapliga stationen vid Vassijaure. 19 Vs 13. 

Poa sp. 1 sterilt ex. Stellaria media 2 fertila och 

Rumex Acetosella 2 sterila ex. 1 sterilt ex. 

3. Gammal kospillning vid nu igenväxt ruderatplats strax 
N. om järnvägen vid Vassijaure. 19^/8 13. 

Agrostis horealis 1 fertilt ex. Poa pratensis fl. fertila ex. 
Rumex Acetosella fl. fertila ex. 

4. Annan kospillning å samma lokal som föreg. 19^8 13. 

Rumex Acetosella 1 sterilt ex. Stellaria media 3 fertila dvärg- 

ex. 



44 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 11. 

5. Kospillning strax S. om järnvägen vid Vassijaure, 
19 Vs 13. 

Agrostis horealis fl. fertila ex. Rumex Acetosella fl. fertila ex. 
Poa pratensis » » » Stellaria media 1 fertilt dvärg- 

ex. 

6. Kospillning nära föregående. 19^8 13. 

Agrostis horealis fl. fertila ex. Rumex Acetosella fl. sterila ex. 

Cerastium trigynum 1 fertilt R. arifolius 1 sterilt ex. 

och 1 sterilt ex. Stellaria media 2 fertila dvärg- 
Poa pratensis fl. fertila ex. ex. 

7. Kospillning nära de två föregående. 19 Vs 13. 

Poa pi'atensis fl. fertila ex. Stellaria media i\. ieviiXdi av'avg- 
Rumex arifolius fl. fertila och ex. 
sterila ex. 

8. Kospillning nära gamla ingenjörsbostaden vid Vassi- 
jaure. 19 3/8 13. 

Cerastium vulgare 1 sterilt ex. Stellaria media 7 fertila dvärg- 
Rumex Acetosella fl. sterila ex. ex. 

9. Kospillning på gammal, nu »igenväxt» ruderatmark 
strax SO om turiststugan vid Vassijaure. 19 78 13. 

Rumex Acetosella 1 sterilt ex. Stellaria media 3 stora fertila 

ex. 

10. Kospillning nära föregående. 19^8 13. 
Rumex Acetosella fl. sterila ex. 

Af Tornettäskområdets endast under anthropokor form 
uppträdande arter synas sålunda här blott Ranuncidus repens 
och Rumex Acetosella samt möjligen de båda Lw2?<Za-arterna 
ännu åtminstone visa benägenhet att intränga bland och med 
något hopp om framgång kunna upptaga kampen med den 
ursprungliga vegetationens arter. Något som helst skäl att 
förmoda, att den naturliga vegetationen genom invasion af 
sydliga »kulturogräs» skulle vara på något sätt hotad i sin 
existens, föreligger ej. De å ruderatlokalerna i största mängd 
och största yppighet förekommande adventivarterna synas 



NILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÅDETS ADVENTIVFLORA. 45 



alla vara att betrakta Scåsom fullständigt ofarliga härutinnan. 
öppen, väl gödd mark är här uppe en nödvändiglietssak för 
deras uppträdande och trefnad. Så länge människan med 
köksaffall etc. gödt marken utanför stugknuten, så länge har 
det visat sig, att adventivfloran frodas och mången gång rent 
af förvånar genom sin yppighet. öfvergifves M'ggnadsplatsen, 
har det återigen visat sig, att adventivväxterna tidigt full- 
ständigt försvinna.^ 

I detta sammanhang må jämväl anmärkas, att öppen, 
väl gödd mark gynnar icke blott kulturelementens utan äfven 
flere spontana arters uppträdande och trefnad. Många af 
fjällväxterna äro ju liksom kulturelementen inom Torneträsk- 
området rätt så typiska öppenmarksväxter. Som exempel 
på dylika kunna här nämnas följande på ruderatlokalerna 
ofta och tidigt uppträdande arter: 



Älsine strida 

Arabis alpina 

Astragalus alpinus 

A. frigidus 

Bartschia alpina 

Cerastium alpinum 

C. ar et i cum 

C. trigynum 

C. vulgare *alpestre 

Draha hirta 

Epilohium anagallidi folium 

E. lactiflorum 

Euphrasia minima 

Gnaphaliiim norvegicum 

G. supinum 

Melandrium affine 



Melandrium apetahim 

M. silvestre Happonicum 

Myosotis silvatica *alpestris 

Oxyria dig y na 

Poientilla verna f. amhigua 

Ranurtculus hyperboreus 

Rumex arifolius 

Sagina Linnoei 

Saussurea alpina 

Saxi fråga aizoides 

S. groenlandica 

8. oppositifolia 

S. stellaris 

Stellaria calycantha 

S. nemorum 

Viola biflora 



bland fjällörterna samt bland fjällgräsen 



Agrostis borealis 
Air a aljnna 

Calamagrostis lapponica 
Carex brvnnescens 
C. Halleri 
Eriophorum Scheuchzeri 



Luzula parvifloi'a 
L. WaJilenbergii 
Phleum alpinum 
Poa alpina 
P. glauca 
Trisetum subspicatum. 



^ Jfr i detta sammanhang Xir,s Syl%tén', Kultur och Xatur i Torne- 
träsk-området. »Sveriges Natur» 1914, sid. 130—141. 



46 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND l-l. N:0 11. 

I artlistorna från ruderatlokalerna ingå också snart sagdt 
alltid flere eller färre af dessa. Att de konkurrenskraftigare 
af dem, framför allt så gräsen, om människans särskildt för 
kulturogräsen gynnsamma ingripande upphör, snart nog skola 
undantränga de i kampen svagare kulturelementen, är otvif- 
velaktigt. Oförtydbara tecken härpå kunde redan 1903 för- 
märkas (jfr Sylvén, Ruderatfloran i Torne Lappmark, p. 128). 



Redan i min föregående uppsats har jag anmärkt, huru- 
som traktens ruderatflora utmärktes af en i ögonen fallande 
yppighet. Och jag meddelade där några mått såsom bevis 
härpå. Ytterligare några från sommaren 1913 antecknade 
mått må här anföras. 

Achillea Millefolium: 88 cm. höga stjälkar i mångstjälkiga exemplar 
uppmättes å planen framför iLilla annexet» vid Abisko turiststation. — 
XoRMAX (Xorges arktiske Flora, II, p. 362) anger maximihöjden från ark- 
tiska Norge till öfver 50 cm. 

Aira crespitosa : rikstråiga exemplar med 136 cm. höga strån anträf- 
fades å banvallen vid Abi.sko turiststation. — Ända till 212 cm. höga 
exemplar omtalas af Norman (Norges arkt. Flora, II, p. 588). 

Alopecurus geniculatus : exemplar med 6,5 cm. långa skenax och upp 
till 60 cm. långa strån förekommo i vall vid Abisko turiststation ; ett 
exemplar räknade 90 stycken axbärande strån. 

Alopecurus pratensis: ett exemplar med 20 st. axbärande, ända till 
123,5 cm. höga stråa och upp till 9,5 cm. långa skenax in.samlades å ban- 
vallen Abisko — Nuoljatunneln; ett annat ex. utanför »Storstugan» vid 
Aljisko turiststation hade 30 st. axbärande strån (maximihöjd 121 cm.) med 
skenax om ända till 13 cm:s längd. 

Anthriscus silvestris: 130 cm. höga, rikgrenade exemplar uppmättes ä 
utkasthög vid Abisko turiststation; ett 157 cm. högt exemplar med 1-1 
hufvudstjälkar anträffades å utkastmark vid Vassijaure. — Anda till 175 
cm. höga ox. angifvas dock af Norman (Norges arkt. Flora, II, p. 321) från 
Norge, 70° 25' nordl. br. 

Barharea strida: ett 112,5 cm. högt, upptill å stjälken rikgrenadt 
exemplar uppmättes å banvallen Abisko — Nuoljatunneln. — Norman (Norges 
arkt. Flora, II, p. 83y uppger maximihöjden till blott 86 cm. 

Capsella bursa pastoris : ett 53 cm. högt exemplar med 32 cm. lång 
blom-fruktklase uppmättes utanför >'Härbärget» vid Abisko turiststation. 
(Jfr 1903 års mått, Sylvkn, 1. c, p. 123—124!) — Norman (Norges arkt. 
fl., II, p. 88) anger höjden till nära 1 m. och beräknar, att en ensam planta 
kan producera 3000 frön. 

Chrysanthemum Leucanthemum : exemplar med blomkorgar om 6,5 
cm:8 diameter uppmättes å banvallen vid Abisko turiststation. Sommaren 
1903 dock ända till 7,5 cm. diametervida blomkorgar vid Abisko (Syl- 
vÉn, 1. c, p. 122;. 

Erysimum cheiranthoides v. nodosum: utanför Härbärget vid Abisko 
luristfltation uppmättes ett 119 cm. högt ex. med upptill rikgrenad hufvud- 
stjälk och 17 mindre basalskott. — Norman (Norges arkt. fl., II, p. 68) 
angör höjden hos E. cheiranthoides i arktiska Norge till 53 cm. 



NILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÅDETS ADVENTIVFLORA. 47 

Fcstuca rubra: ett riUstråigt ex. å banvallen vid Abisko hade ända 
till 111 era. höga strån raed 16,5 cm. långa vippor. — Höjden uppges af*^ 
Norman (Norges arkt. fl., II, p. 576) till 75 cm. 

Fumaria officinalis : 50 cm, höga, rikgreniga ex. frän vall vid .Abisko 
turiststatiun — Norm.\n (Norges urkt. fl., II, p. 62) omnämner ända till 
03 cm. höga ox. från 68° 55' n. br. 

Galium Mollugo : rikgrenade exemplar med ända till 103 cm. långa 
stjälkar i kanten af afloppsdiket nedanför badhuset vid Abisko turiststation. 

Matricaria inodora: exemplar med 7 cm. diameter vida blomkorgar 
uppmättes å banvallen vid Abisko turiststation. Ett exemplar å banvallen 
Abisko — Nuoljatunneln hade 21 et. stjälkar om ända till 84,5 cm:s längd, 
147 korgar stodo den 25 juli i blom och de största korgarna mätte 7,8 cm. 
i diameter, diskarnas höjd uppgick till 1,5 cm. Sommaren 1903 uppmättes 
dock vid Vassijaure blomkorgar om ända till 9 cm:s diameter (Sylvén, 
1. c, p. 123). — Norman (Norges arkt. fl., II, p. 366) anger från 71° 8' n. 
br. 74 cm höga exemplar och 0,3 m. diametervida blomkorgar. 

Myosotis arvensis : å vall vid Abisko turiststation uppmättes ett 54,5 
cm. högt ex. med 10 nästan lika starka hufvudstjälkar. — Norman (Norgps 
arkt. fl., II, p. 449) uppger 44 cra:s höjd. 

Nasturtium palustre: ovanligt grofstjälkiga och rikgreniga exemplar 
om upp till 57 cm:s höjd antecknades från vall vid Abisko turiststation; 
ett ex. hade 12 blombärande hufvudstjälkar. — Ända till 79 cm. höga ex. 
omtalas af Norman (Norges arkt. fl., II, p. 84). 

Phleum pratense: rikstråiga, ända till 81 cm. höga exemplar med upp 
till 8 cm. långa skenax å banvallen vid Abisko turiststation ; å ett ex. 
räknades 17 axbärande strån. 

Poa pratensis: rikgrenade, ända till 118 cm. höga exemplar å utkast - 
hög vid Abisko turiststation. — ^laximihöjden anges af Norm.ax (Norges 
arkt. fl., II, p. 579) till 106 cm- 

Polygonum aviculare: ett 49 cm högt exemplar med 6 hufvudstjälkar 
insamlades ä vall vid Abisko turiststation. 

Rumex domesticus : k banvallen vid Abisko jokk uppmättes ett 119 cm. 
högt ex. med 7 st. ungefär liha höga stjälkar; ett enkelstammigt exemplar 
mätte 126 cm. i höjd, ett ex. med 4 stjälkar nådde 143 cm. A en ännu 
steril rosettplanta uppmättes rosettblad, som hade 31 cm. långa bladskaft 
och 50,5 cm. långa och 19,5 cm. breda bladskifvor. Ett ex. med 8 hufvud- 
stjälkar å banvallen Abisko — Nuoljatunneln mätte 148 cm. i höjd. — Ända 
till 173 cm. höga ex. omtalas af Norman (Norges arkt. fl., II, p. 477). 

Secale cereale: ett ex. med 10 upp till 168 cm. höga strån och ända 
till 13,5 cm. långa ax (borsten inberäknade) anträffades å vall vid Abisko 
turiststation. Exemplar med ända till 111 strån omtalas från Abisko af 
Bengt Berg (Fauna och Flora 1912, p. 113—114). 

Silene venosa: å banvallen Abisko — Nuoljatunneln ett 83 cm. högt ex. 
med 41 st. basalskott. 

Sinapis arvensis: ett 70 cm. högt ex. med 15 mm. långa och O mm. 
breda kronblad och 2,5 cm, diametervida blommor insamlades å vall vid 
Abisko turiststation. — Norman (Norges arkt. fl., II, p. 64) anger exem- 
plarens höjd i Lofoten till ända till 97 cm.; kronbladen vid 71° 1,5 cm. 
långa, vid artens O-gräns i Sydvaranger ända till 2 cm. »Kronbladen luksu- 
rierer hvor planten ikke Ifengere formar at formere sig ved fro.» 

Stellaria media: å utkastraark vid Abisko turiststation rikgrenade ex. 
med ända till 75 cm. långa stjälkar och 0,5 cm. långa och 3,5 cm. breda 
örtblad. — 63 cm. höga ex. omtalas af Norman (Norges arkt. fl., II, p. 146). 

Taraxacum : å ett ex. med 15 stänglar å banvallen Abisko — Nuolja- 
tunneln uppgick fruktstänglarnas längd till ända till 65 cm. — Norman 
(Norges arkt. fl., II, p. 380) anger fruktstängelns maximihöjd till öfver 
50 cm. 



48 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 11. 

Tklaspi arvense: ett 70 cm. högt ex. med 6 hufvudstjälkar uppmättes 
å vall vid Abisko turiststation ; längsta fruktklasen var 42,5 cm. — Nor- 
mans (Norges arkt. fl., II, p. 90) siffra för maximihöjden är 47 cm. 

Triticum repens: ex. med öfver 105 cm. höga strån vid afloppsdiket 
nedanför badhuset vid Abisko turiststation. 

Viola tricolor' ex. med 14 blombärande hufvudstjälkar om ända till 
56 cm:s längd med 3,5 X 3 cm. stora blommor insamlades å vall vid Abisko 
turiststation. — Norman (Norges arkt. fl., II, p. 117j anger växtens maximi- 
höjd ofvan 70° n. br. till 49 cm.; det opariga kronbladets längd uppger 
han till 1,1 X 1,9 cm. 



Till sist må här några ord nämnas om Torneträskområ- 
dets köksträdgårds- och prydnadsväxter. Odling i större 
skala af dylika förekommer helt naturligt ej. 

Blott några få köksträdgårdsväxter äro föremål för od- 
ling, och af kastningen blir nog relativt obetydlig. Vid Abisko 
turiststation odlades sommaren 1913 på ett mindre, af ogräs 
i slutet af juli månad mer eller mindre fullständigt öfverväxt 
trädgårdsland rädisor, sallad, spenat, dill, persilja och rabarber; 
på ännu ett närgränsande, nu till vall igenlagdt land hade 
rabarber förut odlats. Vid Björkliden såg man här och där 
vid stugorna potatis, kålrötter, rofvor rädisor, pepparrot, 
morötter, rödlök och gräslök samt dill, spenat och sallad. 
Vid Riksgränsen slutligen odlades i kallbänk potatis, rabarber 
och gräslök. Särskildt vid Björkliden hade kulturförsöken 
slagit relativt väl ut. Potatisen sattes där i början af juli 
och skördades i september, då den kunde uppnå storleken 
af en knuten hand (»rosenpotatis» från Kristiania); 1911 
hade varit ett godt, 1912 ett dåligt år. Vid Björkliden hade 
försök gjorts jämväl med hvitkål, som visserligen hade knutit 
sig, men tagits af höstfrosten, innan den kunnat skördas. 

Af prydnadsväxter hade blott få ännu kommit till an- 
vändning. På en mindre rabatt framför stationsbyggnaden 
vid Abiskojokks hållplats antecknades följande arter: Aconi- 
tum sp., Bellis perennis, Chrysanthemum sp., Heuchera san- 
guinea (såväl röd- som hvitblommig), Phlox Drummondü och 
Viola tricolor maxima (i olika färgformer). Af »inhemska» 
träd och buskar odlades här rönn och röd vinbärsbuske. 
Framför banvaktsstugan n:o 359 ofvanför Abisko turiststation 
förekom odling af Bellis, Chrysanthemum yarthenium och 
Chr. sp. samt Phlox Drummondü; som prydnadsträd och 



NILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÅDETS ADVENTIVFLOKA. 49 

-buskar liacle dessutom här inplanterats rönn, Salix glanca 
och S. 'philicijolia. För öfrigt förekomrao vid Abisko björkar 
här och där inplanterade. Från Björkliden ha vi att anteckna 
en något större artlista prydnadsväxter. I trädgården vid 
Björklidens järnvägsstation förekommo: Achillea Ptarmica 
fl. fl., Bellis perennis, Chrysanthemum sp., Delphinium sp., 
PajMver nudicaule, Potentilla atrosanguinea, Primula cfr. au- 
ricula och Viola tricolor maxima samt följande träd och buskar: 
björk, rönn, hägg, tall (en halfdöd planta), gran (liten och 
oväxtlig), Salix glauca, lapponum, nigricans och phylicifolia 
samt röda vinbärsbuskar. I trädgårdsanläggningarna kring 
järnvägsbostäderna i öfrigt vid Björkliden tillkommo: Arte- 
misia Abrotanum, Eschscholtzia californica, Nemophila insignis, 
Omphalodes linijolia och Phlox Drummondii. I några smärre 
trädgårdsanläggningar vid arbetarbostäder invid Rapasjokk 
antecknades förutom de ofvan nämnda Achillea Plarinica, 
Papaver nudicaide och Viola tricolor maxima jämväl Mimulus 
sp. och lihodiola rosea, den senare inplanterad i tvenne olika 
trädgårdstäppor. Äfven vid Riksgränsen gjordes en anteck- 
ning om förekommande prydnadsväxter. I en kallbänk utanför 
järnvägsbostaden 12 H antecknades: Antirrhinum ma jus, C al- 
listephus {Aster) chinensis, Chrysanthemum segetum, Mathiola 
annua, Plox Drummondii, Solanum sp., Tagetes erecta och 
patida, Viola tricolor maxima samt Zinnia elegans. 



Ark-iv för bofanik: Band 14. So 11. 



50 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 11. 



Bilaga. 

Artlistor och ståndortsanteckningar upprättade sommaren 

1913 å 20 stycken på kartan fig. 5 inlagda ruderat- 

lokaler vid Abisko turiststation. 

1.^ Ruderatlokalen kring Sportstugan och utmed gångvägen upp till 
denna. 19 '7; 13. 

a) Kring Sportstugan : 

Festuca rubra flv. y. Alopecurus geniculatus t. 

Rumex Acetosella flv. y. Achillea Millefolium e. 

Stellaria media flv. y. Aira ccespitosa e. 

Capsella bursa pastoris flv. r. Carduus crispus e. 

Matricaria inodora flv. r. Festuca ovina e. 

Poa pratensis flv. r. Poa trivialis e. 
Erysimuin cheiranthoides v. nodosum, 
flv. s. 

b) Utmed gångvägen : 

Achillea Millefolium Festuca ovina 

Aira ccespitosa F. rubra 

Alopecurus geniculatus Matricaria inodora 

A. pratensis Phleuni pretense 

Cerastiiim vulgare Poa pratensis 

Erysimum cheiranthoides v. nodosum Rumex Acetosella. 

2. Adventivväxter utmed stora gångvägen Abiskojokks station — 
Härbärget längs ruderatlokalen n:o 5. 19 ^^|^ 13. 

Achillea Millefolium Poa pratensis 

Agrostis vulgaris P. trivialis 

Aira ccespitosa Polygonum aviculare 

Alopecurus geniculatus Potentilla norvegica 

A. pratensis Ranunculus acris 

Capsella bursa pastoris R. repens 

Carum carvi Rhinanthus minor 

Cerastium vulgare Rumex Acetosella 

Festuca ovina {R. arifolius) 

F. rubra Stellaria graminea 

Matricaria inodora S. media 

Papaver nudicaule Trifolium repens 

Phleum pratense 



Siffrorna hänföra sig till kartan fig. 5. 



NILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÅDETS ADVENTIVFLORA. 51 




Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1914. 



SKALA I 3000 

so t^ 30 iD to O 50 



roo TweZer 



Fig. 5. Karta öfver Abisko turiststations område. Siffrorna angifva 
ruderatlokaler, hvarifrån särskilda anteckningar föreligga. 



52 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 11, 



3. Adventivväxter på och invid rabatten framför Abiskojokks håll- 
plats. 19=': 13. 



Gramince sp. i rabattkanten y. (isådd) 
Stellaria media s., fl v. r. 
Alopecurus pratensis s. 
Festuca rubra t.-s. 
Poa pratensis t.-s. 
Festuca ovina t. 



Anthriscus silvestris e. 
Capsella bursa pastoris e. 
Cerastium vulgare e. 
Papaver nudicaule e. 
Senecio vulgaris e. 
Silene venosa e. 



4. Adventivväxter i gräsvallen längs järnvägen ofvanför Abiskojokks 
hållplats. 19 "/; 13. 

Se i det föreg. sid. 10. 

5. Artlista från vallen mellan föregående och stora gångvägen upp 
till Härbärget. 19 =^/t 13. Inom parentes upptagna arter tillhöra den ur- 
sprungliga eller omgifvande vegetationen. 

Achillea Millefolium (med såväl hvita Poa trivialis 



som starkt röda blommor) 
Air a ccespitosa 
{A. flexuosa) 
Alopecurus pratensis 
(Betula pubescens) 
{Car ex brunnescens) 
Carum carvi 
Cerastium vulgare 
{Chamceneriicm aiigustijolium) 
Chrysanthemum Leucanthemum, 
Equisetum arvense 
(Euphrasia minima) 
Festuca ovina 
F. rubra 

Matricaria inodora 
Papaver nudicaule 
Poa pratensis 



Ranunculus acris 
R. repens 
Rhinanthus mirwr 
{Rubus chamcemorus) 
Rumex Acetosella 
R. domest icus 
{Salix nigricans) 
Silene venosa 
{Sorbus Aucuparia) 
{Stellaria calycantha) 
S. graminea 
S. media 

Trifolium pratense 
T. repens 
Urtica dioica 
Viola tricolor. 



På den nedre, ej isådda delen af vallen (den öfre delen isådd med 
gräs!) tillkommo följande spontana arter: 

Betula nana Poa alpina 

Calamagrostis lapponica Salix hastata 

Car ex vaginata S. phylicifolia 

Empetrum nigrum Saussurea alpina 

Epilobium palustre Solidago virgaurea 

Equisetum palustre Vaccinium Myrtillus 

E. silvaticum V. uliginosum 

Luzula parviflora V. vitis idcea. 

6. Artlista från vallen närmast Härbärget till vänster om stora gång- 
vägen upp från Abiskojokks hållplats. 19 =^/7 13. 

Achillea Millefolium (yivit- och xackevt Erysimum cheiranthoides w. nodosum 



rödblommig) 
Agrostis vulgaris 
Air a ccespitosa 
A. flexuosa 
Alchemüla subcrenata 
{Calamagrostis lapponica) 
Capsella bursa pastoris 
Carum carvi 
Cerastium vulgare 
{Chamcenerium angustifolium) 



Festuca ovina 

F. rubra 

Matricaria inodora 

Melandrium album (ett ex.) 

{M. silvestre *lapponicum) 

Papaver nudicaule (fl. undernärda ex.) 

Phleum pratense 

(Poa alpina) 

P. pratensis 

P. trivialis 



NILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÅDETS ADVENTIVFLORA. 53 



Ranunculus acris 
Rhinanthus minor 
Ruinex Acetoaella 
{R. arifolius) 
R. dornest icu3 



{Stellar ia calycantha) 
S- graminea 
S. media 
Trifolium pratense. 



Gräsen dominerade, främst Poa pratensis och Festuca-artcrna, därnäst 
Phleum pratense och Poa alpina. Af örterna voro Achillea Millefolium, 
Rumex Acetosella och Matricaria inodora de starkast framträdande. 

7. Adventivväxter på den med fyra björkar planterade vallbiten mel- 
lan stora gången och uthuset n:o 1 invid Paviljongen. 19^'/' 13. 



Stellaria media y. åt öfre kanten 

Poa pratensis r. i kanterna 

Alopecurus pratensis s. 

Matricaria inodora s. 

Phleum pratense s. 

Rumex Acetosella s. i kanterna 

Achillea Millefolium t.-s. i kanterna ; 
såväl hvit- som rödblommig 

Papaver nudicaule t., flv. s- i ena 
kanten; exemplar med äggula, ljus- 
gula, hvita och orangeröda blom- 
mor 

Alopecurus geniculatus t. 

Cerastium vulgare t. 

Festuca rubra t. 

Galeopsis bifida t. 

Poa trivialis t. 



Potentilla norvegica t. 

Trifolium pratense t. 

Capsella bursa pastoris e.-t- 

Chenopodium album e. flr. 

Fumaria officinalis e.-t. 

Centaurea Cyanus e. 

Erysimum, cheiranthoides v. nodosum e. 

Myosotis arvensis e. 

Polygonum aviculare e. 

P. Convolvulus e. 

Ranunculus acris e. 

R. repens e. 

Rumex domesticus e. 

Secale cereale e. 

Spergula arvensis i. sativa e. 

Thlaspi arvense e. 



8. Artlista frän vallbiten mellan gångarna ofvanför föregående. 19 -"/t 13. 

Matricaria inodora 

Melandrium silvestre Happonicum 

Myosotis arvensis 

Papaver nudicaule (rosettplantor) 

Phleum pratense 

Poa pratensis 

P. trivialis 

Rumex Acetosella 

Stellaria calycantha 

S. graminea 

S. media (s.-r.) 

vallen mellan stora gången och Paviljongen- 



Achillea Millefolium 
Agrostis canina 
Alopecurus geniculatus 
A. pratensis 

Arabis alpina) 

Calamagrostis lapponica) 
^'erastium vulgare 
Kquisetuyn silvaticum ■ 
Festuca rubra 
Galeopsis bifida 
Gramince sp. y. insådd 



9. Adventivväxter 
19"/; 13. 

[Gramince sp. r.-y., insådd] 

Alopecurus pratensis s.-r., kraftigast 
utvecklad i kanterna 

Capsella bursa pastoris s.-r. 

Poa pratensis s.-r. 

Stellaria media s.-r. 

Phleum pratense S-, flv. r. i kanterna 

Matricaria inodora t.-s., utmed kan- 
terna s.-r. 

Achillea Millefolium t. i kanterna 



Aira ccespitosa t. i kanterna 
Festuca rubra t. i kanterna 
Rumex Acetosella t. flr. i kanterna 
Galeopsis bifida e.-t. 
Agrostis vulgaris e. 
Alopecurus geniculatus e. 
Erysimum cheiranthoides v. nodosum e. 
Papaver nudicaule e. i kanterna 
Ranunculus acris e. 



10. Adventivväxter utanför norra hörnet af Paviljongen. 
Festuca rubra r.-y. Rumex Acetosella flv. y. 



19 ='/7 13. 



Poa pratensis r.-y. 



Aira ccespitosa flv. r.-y. 



54 



ARKIV FÖR BOTANIK, BAND 14. N:0 11. 



Erysimum cheiranthoides v. nodosum 

flv. r.-y. 
Capsella bursa pastoris s. 
Phleum pratense s. 
Achillea Millefolium t. 
Matricaria inodora t. 



Stellaria media t. 
Alopecurus geniculatus e. 
Cerastium vulgare e. 
Chrysanthemum Leucanthemum e. 
Papaver nudicaule e. 



11. Ståndortsanteckning från planen bakom Härbärget. 19^'Al3. 



Capsella bursa pastoris flv. r.-y. 

Rumex Acetosella flv. r.-y. 

Aira ccespitosa t.-s. 

Festuca ovina t.-s., mest i kanterna 

F. rubra t.-s., mest i kanterna 

{Poa alpina t.-s.) 

Poa pratensis t.-s., mest i kanterna 

Phleutn pratense t. flr. 

Carum carvi t. 

Cerastium vulgare t. 

(C vidgar e *alpestre t.) 

Matricaria inodora t., mest i kanterna 

Poa triviali-s t. 



{Stellaria calycantha t.) 

Ä. media t. 

Agrostis canina e. (ett ex.) 

^. vulgaris e. (ett ex.) 

Alopecurus geniculatus e. 

Erysimum, cheiranthoides v. nodosum e. 

Galeopsis bifida e. (såväl röd- som 

hvitblommig) 
Papaver nudicaule e. 
Plantago media e. (ett rosettex.) 
Poa nemoralis e. (ett ex.) 
Sagina procumbens e. 
Spergula arvensis f. sativa e. 



12. Artlista från sluttningen nedanför (N. om) föregående. 19 ''V' 13. 
a) Adventivarter : 



Nasturtium, palustre 
Papaver nudicaule 
Phleum pratense 
Poa pratensis 
P. trivialis 
Polygonum aviculare 
Potentilla norvegica 
Ranunculus acris 
R. repens 
Rutnex Acetosella 
R. domesticus 
Secale cereale 
Sil ene venosa 
Stellaria media 



Achillea Millefolium 
Agrostis vulgaris 
Aira ccespitosa 
Alchemilla subcrenata 
Alopecurus genicidatus 
Barbarea lyrata 
Capsella bursa pastoris 
Carum carvi 
Cerastium arvense 
C. vulgare 

Erysimum cheiranthoides v. nodosum 
Festuca elatior 
F. ovina 
F. rubra 
Luzula multiflora 

Matricaria inodora (e. ex. med half- 
fyllda blomkorgar !) 

Talrikast företrädda och starkast dominerande voro Festuca rubra, 
Poa pratensis. Matricaria inodora, Rumex Acetosella, Achillea Millefolium, 
Aira ccespitosa, Capsella, Festuca ovina, Poa trivialis och Stellaria media, i 
nu nämnd ordning. 

b) Spontana arter: 

Aira flexuosa 

Anthoxanthum odoratum 

Arctostaphylos uva ur si 

Betula pttbescens 

Calamagrastis lapponica 

Carex Hcdleri 

Cerastium alpinum 

Em,petrum nigrum 

Epitobium palustre 

Equisetum silvaticum 

Melandrium silvestre *lapponicum 



Poa alpina 
P. alpina f. vivipara 
Rubus chamceinorus 
Rumex arifolius 
Salix glauca 
S. nigricans 
S. phylicifolia 
Stellaria calycantha 
Trisetum spicatum 
Vaccinium idiginosum 
V. vitis idcea. 



NILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÅDETS ADVENTIVFLORA. 55 

Starkast dominerande bland de spontana arterna voro A'ira flexuoaa 
och Calamagrostis lapponica. 

13. Artlista från banvallsslänten nedanför ruderatlokalen n:o G. 19^7' 13. 

Achillea Millefolium 
Air a ccespitoaa 
(A. flexuosa) 
Alopecurus geniculatiia 
{Betula nana) 
(B. pubescens) 
{Calamagrostis lapponica) 
Capsella bursa pastoris 
Cerastium vulgare 
{Chamcenerium angustifoliuni) 
Chrysanthemum Leucanthemum, 
{Epilobium palustre) 
Equisetum arvense 
Festuca ovina 



Festuca rubra 
Gnaphalium uliginosum 
Matricaria inodora 
Phleum pratense 
Poa pratensis 
P. trivialis 
Potentilla norvegica 
Rumex Acetosella 
(Salix nigricans) 
{S. phylicifolia) 
{Stellaria calycantha) 
S- media 
Taraxacum sp. 



Särskildt dominerande voro Festuca ovina, Alopecurus geniculattis, 
Equisetum arvense, Poa pratensis, Rumex Acetosella och Stellaria calycantha. 

14. Artlista från vall utmed järnvägen nedanför Förrådshuset. 19 -''/-13. 
Se i det föreg. sid. 10—11. 



15. Artlista från trädgårdsland ofvanför Badhuset. 19 

a) Odlade arter: 

dill, persilja, rabarber, rädisa, sallad och spenat. 

b) »Ogräs» (aventivarter och spontana arter): 



13. 



Achillea Millefolium 

Alchetnilla subcrenata 

Alopecurus geniculatus 

Brassica sp. 

Capsella bursa pastoris 

C arum car vi 

Cerastium vulgare 

{Chamcenerium angustifolium) 

Chenopodium album 

{Epilobium palustre) 

Equisetum arvense 

Erysimum cheiranthoides v. nodosum 

Festuca ovina 

F. rubra 

Matricaria inodora 

{Melandrium silvestre *lapponicutn) 

Myosotis arvensis 

Phleum pratense 



Pisum sativum (I ex.) 

Poa pratensis 

Poa trivialis 

Polygonum Convolvulus 

Pyrus Malus (en årsplanta) 

Ranunculus acris 

R. repens 

Rumex Acetosella 

R. domesticus 

{Saussurea alpina) 

Silene venosa 

Spergula arvensis f. sativa 

{Stellaria calycantha) 

S- media 

Trifolium pratense 

T. spadiceum 

Urtica dioica 

Viola tricolor. 



Af dessa uppträdde Matricaria inodora, Poa pratensis och trivialis samt 
Stellaria media fläckvis ymniga. Mera i ögonen fallande voro dessutom 
Phleum pratense och de båda i?wmex-arterna. 



16. Ståndortsanteckning från vall intill föregående. 
Se i det föregående sid. 11 — 12. 



19 "/7 13. 



56 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14-. N:0 11. 



17- Ståndortsanteckning från planen nedanför Storstugan. 19 '■*/' 13. 



Stellaria media fl v. y. 

Capsella bursa pastoris flv. r.-y. 

Equisetum arvense flv. r.-y. 

Phleum pratense flv. r.-}\ 

Rumex Acetosella flv. r.-y. 

Aira cceapitosa s., flv. r. 

Matricaria inodora s.-r. 

Poa pratensis s.-r. 

Cerastium vulgare s. 

C. vulgare i. glandulosum s. 

{C. vulgare *alpestre s.) 

Festuca ovina s. 

F. rubra s. 

Poa trivialis s. 

{Stellaria calycantha s.) 

Agrostis vulgaris t.-s. 

Alopecurus geniculatus t., flv. s. 

Achillea Millefolium t. 



(ChanuBnerium angustifolium t.) 

{Epilobium palustre t. fir.) 

Erysimum cheiranthoides v. nodosum t. 

Nasturtium palustre t. 

(Poa alpina t-) 

Rumex domesticus t. 

Alopecurus pratensis e. 

Carum carvi e. 

Luzula fnultifiora e. 

{L. nigricans Koch e.) 

{Melandrium silvestre *lapponicum e.) 

Potentilla norvegica e. 

Ranunculus acris e. 

i?, repens e. 

Secale cereale e. 

Trifolium pratense e. fl. 

Feronjca serpyllijolia e. 



18. I kanten af afloppsdiket utanför Vedboden nedanför Badhuset 
tilikommo: 

Barbarea strida 1 ex. Galium Mollugo en fl. 

Nedom Badhuset i sluttningen mot afloppsdiket växte bl. a. 

Triticum repens. 

19. Artlista från planen nedanför järnvägsbanken framför Annexet. 
19 "/7 13. 



Achillea Millefolium 
Agrostis vulgaris 
Aira ccespitosa 
{Caiamagrostis lapponica) 
Campanula rotundifolia 
Carex Goodenouii 
Cerastiuin vulgare 
C. vulgare f. glandulosum 
Chenopodium album, 
Chrysanthemujn Leucanthemum 
{Equisetum silvaticum) 
Festuca ovina 
F. rubra 



Leontodon autumnalis 

L. autumnalis f. aureo-lanatus Neum 

Matricaria inodora 

{Poa glauca) 

P. pratensis 

Ranunculus acris 

Rhinanthus minor 

Rumex Acetosella 

R. arifolius 

Stellaria media 

Trifolium pratense 

T. repens 

Vida Cracca. 



Mera rikligt och dominerande uppträdde bland dessa: Aira ccespitosa, 
Festuca rubra, Poa pratensis, Rumex Acetosella, Achillea Millefolium, Caia- 
magrostis lapponica, Festuca ovina, Trifoliiim-aTterna och Vicia Cracca i 
nu nämnd ordning. 



20. Artlista från utkastmarkema i och nedanför skifferbranten utanför 
Annexet. 19 "/; 13. 



Achillea Millefolium 
Aira ccespitosa 
{Caiamagrostis lapponica) 



Chenopodium cdbum 
Festuca ovina 
F. rubra 



NILS SYLVÉN, TORNETRÄSKOMRÄDETS ADVENTIVFLORA. 57 

Matricaria inodora Ranunculus repens 

(Pon fjlaiica) Ihthus idrrus 

I', prdtrii.sin h'uinrx Acetosella 

Polygonum avictdare IL arifolius 

I'otentilla norvegica R. domcsticus 

Ranunculus acris Stellaria media. 



Tryckt den 11 augusti 1915. 



Uppsala I91S. Almqvist L WiKsells Hoktryckeri-A.-B. 



ARKIV FÖR BOTANIK. 

BAND 14. N:o 12. 



Fortgesetzte Studien über Rhizoctonia 
violacea DC. 



Von 

JAKOB ERIKSSON. 

Mit 12 Figuren im Texte. 

Vorgelegt am 10. März 1915. 



In zwei früher publizierten Arbeiten^ habe ich über meine 
bis dahin gesammelten experimentellen Erfahrungen betreffend 
der auf Möhren, Runkelrüben und Kohlrüben in Schweden 
auftretenden Formen von Rhizoctonia violacea DC. berichtet. 
Die damaligen Beobachtungen führten zu der Auffassung, 
dass die sterilen Ehizoctoiiia-My ceUen der sämtlichen ge- 
nannten Wurzelgewächse einer und derselben Pilzspezies ge- 
hören. Die untersuchten Mycelien-Formen sind nur biolo- 
gisch insoweit getrennt, dass man von einer /. sp. Dauci und 
von einer /. sp. Betae sprechen könne, beide Formen jedoch 
nicht scharf fixiert. 

Ausserdem zeigten die Untersuchungen darauf hin, dass 
die fraglichen sterilen Mycelien ein Fortsetzungsstadium in 
einer Hymenomyceten-Spezies, Hypochnus violaceus genannt, 
besitzen. Dieses Fortsetzungsstadium kommt aber nicht auf 
den Möhren oder Rüben selbst zur Entwicklung, sondern auf 
anderen Nährpflanzenarten, die an den Möhren- oder Rüben- 
feldern als Unkraut wachsen, und zwar auf Sonchus arvensis, 



^ J. Eriksson, Einige Studien über den Wurzeltöter {Rhizoctonia vio- 
lacea) der Möhre, mit besonderer Rücksicht auf seine Verbreitungsfähigkeit. 
Centr.-Bl. f. Bakt., Abt. II, 1903, Bd. 10, S. 721—738, 76G— 775. — Etudes 
sur la maladie prodiiite par Rhizoctone violacée. Rev. génér. de Botan., T. 
25, 1913, p. 14—30. 

Arl-iL- fö)- botanik: Baud Ii. X:o 12. 1 



2 ARKIV rÖR BOTANIK. BAND 14. X:0 12. 

S. oleraceus, Myosotis arvensis, Galeopsis Teirahit, Stellaria me- 
dia, Erysimum cheiranthoides, Urtica dioica und Chenopodium 
album. Dieser Pilz hat also einen heteroecischen Ent- 
wickelun gscyklus . 

In den citierten Arbeiten habe ich übrigens den Zusam- 
menhang der betreffenden Mycelien mit den gleichbenannten 
Mycelbildungen, welche auf zahlreichen anderen Pflanzen- 
wurzeln auftreten, nur insofern berührt, dass ich einige Fälle 
nenne, wo es mir gelang, die Mycelform der Möhre auch auf 
Zuckerrübe, Futterrübe, Kartoffel und Blaue Luzerne künst- 
lich zu überführen. Der Krankheitsausbruch an diesen frem- 
den Pflanzenarten war indessen sehr schwach und der Pilz 
hielt sich dort nicht durch mehrere Generationen fort. Auf 
Rotklee und Pastinake ging der Möhrenpilz in meinen Ver- 
suchen nie über. 

Ich will im folgenden über einige neue Untersuchungen 
und Kulturversuche zur Aufklärung des Rhizoctonia-VTohX&m^ 
berichten, und zwar speziell über die zwei Formen, Rhizoc- 
tonia Medicaginis DC. und Rh. Asparagi FüCK. 



Khizoctonia Medicaginis DC. 

Vor genau 100 Jahren stellte A. P. Decandolle^ die 
neue Pilzgattung Rhizoctonia auf. Die da.zu gerechneten For- 
men zeichneten sich dadurch aus, dass dieselben aus unregel- 
mässigen, fleischigen, schwarzen Tuberkeln bestehen, aus denen 
dünne, verzweigte, byssusähnliche, violette Fädchen sich in 
alle Richtungen verbreiten, sowie auch durch ihr parasitisches 
Leben auf Pflanzenwurzeln. Die befallenen Nährpflanzen 
gehen bald zu Grunde. Es wurden zwei Spezies der neuen 
Gattung aufgenommen: 1) Rhizoctonia Crocorum, schon längst 
bekannt aus Süd-Frankreich als der Urheber des »Safran- 
todes» (»la Mort du Safran») und 2) Rh. Medicaginis, nicht 
früher in der Literatur besprochen. Diese neue Art zeigte 
ein mehr byssusartiges Aussehen. Sie hatte auch mehr ver- 
zweigte und einander kreuzende Fäden, welche oft die Wur- 
zelrinde lange Strecken wie ein purpurfarbiger Filz beklei- 

* A. P. Decaxdolle, Flore Framaiae, Vol. VI, 1815, p. HO. 



JAKOB ERIKSSON, RHIZOCTONIA VIOLACEA DC. 3 

deten. In den Luzernefeldern entstanden grosse, leere Flec- 
ken. Die Tuberkeln waren anfangs weisslich, später purpur- 
oder weinrot, endlich schwärzlich. Bisweilen zeigten sich die 
Wurzeln von den roten Fäden ganz überdeckt, während 
keine Tuberkeln vorhanden waren. 

In einer ausführlicheren Abhandlung aus demselben Jahre 
geht Decandolle^ auf eine Beschreibung der neuaufgestellten 
Spezies Rh. Medicaginis näher ein. Die Tuberkeln des Pilzes 
fanden sich vorzugsweise in den Winkeln der Verzweigungen 
der grösseren Wurzeln und sie kamen reichlicher bei ver- 
pflanzten Stöcken als bei neuerzogenen Sämlingen vor. Die 
Mycelfäden breiteten sich in der Erde von den Wurzeln der 
einen Pflanze zu denjenigen der anderen in allen Richtungen 
aus. In der Umgebung von Montpellier wurde die Krankheit 
anfangs Juli ersichtlich und sie fuhr dort bis zum Eintreten 
des Winters fort. Infolge der radialen Verbreitung des My- 
cels entstanden auf dem Luzernefelde runde, tote Flecken, 
wovon stammte die Bezeichnung der Landwirte »Luzerne 
couronnée». Die schwerbefallenen Pflanzen welkten, ver- 
gilbten und starben ziemlich schnell. Die Krankheit schien 
in allen Teilen von Frankreich vorzukommen. 

Im Jahre 1851 führten L. R. & C. Tulasne^ alle bis dahin 
besprochenen Formen von Rhizoctonia — man kannte solche 
Formen auf Crocus sativus, Sambucus Ehulus, Coronilla varia, 
Ononis spinosa, Muscari sp.. Asparagus officinalis, Medicago 
sativa, Pyriis Malus, Allium escallonicum, Ruhia tinctorum, 
Solanum tuherosmyi, Pliaseolus sp., Tulipa sp., Trifolium pra- 
tense und Citrus Aurantium — zu einer Spezies, Rhizoctonia 
violacea, zusammen, und zwar wesentlich deshalb, weil die 
Entwickelungsgeschichte der Formen noch so unbekannt war, 
dass man für eine zuverlässige Artunterscheidung keine siche- 
ren Gesichtspunkte hatte. 

Im Jahre 1861 beschrieb L. Fuckel^ eine neue, den 
Sphaeriaceen gehörige Pilzart, Byssothecium circinans, die er 
auf kranken Wurzeln von Luzerne getroffen hatte. Er beob- 
achtete schon oft auf älteren Luzerne-Äckern grosse, runde 
Stellen, die gänzlich von Luzerne entblösst waren. Bei ge- 

^ A. P. Decändolle, Memoire sur les Rhizoctones. Mémoires du Mu- 
seum d'hist. natur., T. II, Paris, 1815, p. 209. 

* L. R. & C. Tttlasne, Fungi hypogaei. Paris, 1851, p. 188. 

* L. FucKEL, Mycologiaches. Bot. Zeit., 1861, s. 251, Taf. X, Fig. VIII 
a — b. 



4 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND ii. N:0 12. 

nauer Untersuchung über die Entstehung solcher Fehlstellen 
ergab sich folgendes. Im ersten Beginn starb eine Pflanze 
ab. Hierauf folgten die zunächst stehenden genau im Kreise, 
und zwar so dass jährlich ein schmaler Kreis von Pflanzen 
abstarb. Die Flecken vergrösserten sich auf diese Art 6 — 8 
Jahre hindurch, bis endlich der Landmann durch Umackern 
dem Wachsen des Pilzes eine Ende machte. Zog man eine 
abgestorbene oder welke Pflanze heraus, so sah man einen 
schön violett gefärbten Filz, welcher den Wurzelkopf und 
die unteren Teile des Stengels dicht überzog, die Rinde durch- 
drang und endlich diese schwarz färbte. Der Filz bestand 
aus verworren ästigen, weitläufig septierten, violetten Fäden. 
Endlich wurde im Juli die Fruktifikation des Pilzes entdeckt. 
Auf dem Filz zerstreut und sehr sparsam lagen halbeinge- 
senkt halbrunde, glänzend schwarze Perithecien, die sich durch 
unregelmässiges Zerreissen am Scheitel öffneten. Sie enthielten 
einen violetten Schleim, welcher aus ebenso gefärbten 4-fäche- 
rigen, länglichen Sporen bestand. Die zwei mittleren Fächer 
waren grösser und dunkler gefärbt als die beiden Endfächer. 

Aus der ganzen Darstellung geht mit voller Sicherheit 
hervor, dass hier ein Krankheitsfall, identisch mit der aus 
Frankreich 46 Jahre früher beschriebenen Krankheit »Lucerne 
couronnée», vorlag, und zwar zum erstenmal in Deutsch- 
land beobachtet. 

In einer späteren Publikation vom Jahre 1869 nimmt Fuc- 
KEL^ unter der Gattung Rhizoctonia zwei Spezies, JRh. Aspa- 
ragi und Rh. Solani Kühn, auf, während er Rh. Medicaginis 
als »fungus rhizoctoniferus» in der Pyrenomyceten-Gattung 
Byssothecium als B. circinans einrangiert.^ 

Die Struktur des roten Wurzelfilzes und die physiolo- 
gische Rolle der in demselben eingebetteten, hirsekornähn- 
lichen Warzen (»corps miliaires») bei Runkelrübe- und Lu- 
zernepflanzen wurden in Jahre 1891 von E. Prillieux^ ge- 
nauer studiert. Bei dem Luzernepilze bestehen die Warzen 
nach aussen von dickeren, dunkleren, nach innen von dün- 
neren, helleren Pilzfäden, und sie senden in das Wurzelparen- 



* L. FucKEL, Symholae mycologicae. Wiesbaden, 1869, S. 406. 

" Dieser Name ist später von P. A. Saccardo zu Lepiosphaeria circi- 
nans und von G. Winter zu Tr emmatos phaeria circinans verändert. 

^ E. Prillieux, Sur la pénétratioyi de la Rhizoctone violacée dans les 
racines de la Betterave et de la Luzerne. Compt. rond., T. 113, 1891, p. 1072. 



JAKOB ERIKSSON, RHIZOCTONIA VIOLACEA DC. 5 

chym eine Fortsetzung ein.* Der Basalteil der Warze hat eine 
korrodierende Einwirkung auf das darunterliegende Wurzel- 
gewebe. Die Zellen desselben werden aus einander gedrängt 
und die Pilzfäden dringen zersetzend ins Innere der Zellen 
hinein. Der Angriff des Pilzes an die Wurzel geschieht nach 
Prillieux allein durch die Warzen, nicht durch das dünne, 
dazwischenliegende Fadennetz. Er schliesst dieses daraus, 
dass er an solchen Stellen kranker Luzerne- sowie kranker 
Rübenwurzeln, wo ein violettes Mycelium ohne Warzen vor- 
kam, das darunterliegende Wurzelgewebe unbeschädigt fand. 
Infolge dessen seien die Warzen mit den Haustorien vieler 
Schmarotzerpilze oder noch besser mit den sog. »Senkern» 
von Viscnm album u. dgl. zu vergleichen. Als rudimentäre 
Perithecien seien sie keineswegs zu betrachten. 

Wichtige Beiträge zur Kenntnis der Natur des Pilzes 
und seiner damaligen Bedeutung für Frankreich lieferte A. 
Prunet^ zwei Jahre später. Der Parasit hatte sich dort in 
letzter Zeit, namentlich in den südlichen und südwestlichen 
Teilen des Landes, so stark verbreitet, dass er im Begriff 
sei, sich zu einer fürchterlichen Landplage zu entwickeln. 
Grosse Luzerneäcker wurden in 2 — 3 Jahren vollständig zer- 
stört. Das im Wurzelgewebe verbreitete Mycel nimmt nach 
Prunet aus dem Inneren der Wurzel die für den Pilz erfor- 
derliche Nahrung auf, das oberflächliche Mycel dagegen dient 
zur Vermehrung des Parasiten. Auf diesem Mycel entstehen 
Sclerotien zweifacher Art. Gewisse Sclerotien waren klein, 
schwarz, an die Wurzel angeheftet, 0,2 — 1,2 mm gross, von 
einer äusseren braunen und einer inneren farblosen Schicht 
bestehend. Andere Sclerotien, »pelotons myceliens» genannt, 
waren braun, unregelmässig, 1 — mehrere mm gross, mit 
einer äusseren braunen und einer inneren weingefärbten Schicht. 
Wenn diese eine gesunde Wurzel erreichen, so machen sie 
diese krank. 

Durch ausgeführte Infektionsversuche^ hatte sich Prunet 
überzeugen können, dass das Mycel ein Ascosporen-Stadium 



^ In einer späteren Arbeit, Maladies des plantes agricoles, T. II, Paris, 
1897, p, 154, gibt Pbillieux eine gute Abbildung einer solchen Warze, durch- 
geschnitten. 

' A. Prunet, Sur la Rhizoctone de la Luzerne. Compt. rend., T. 117, 
1893, p. -252. 

^ Leider sind diese Infektionsversuche nicht näher beschrieben, infolge 
dessen man ihre Beweiskraft nicht beurteilen kann. 



6 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 12. 

hat, das er mit Byssothecium circinans FcrcK. identifiziert. 
Die Sporensäcke sind 0,3 — 0,7 mm und öffnen sich durch 
eine Pore in der Spitze. Sie sind mit farblosen Paraphysen 
gemischt. Die Sporensäcke enthalten je 8 Sporen, 25 — 32 X 
10 — 12 [J.. Die Sporen sind 4-zelIig. Die mittleren Zellen sind 
grösser und dunkler gefärbt, die Endzellen kleiner und hell. 
Bei der Reife sind die Sporen in Schleime eingebettet, infolge 
dessen die Verbreitung des Pilzes in grossen Entfernungen 
erschwert wird. Prunet fand Perithecien in allen Jahres- 
zeiten, am häufigsten jedoch im Spätherbste, an der Wurzel 
und an der Stammbasis. Die Häufigkeit des Mycels und die 
der Perithecien standen zu einander in umgekehrtem Ver- 
hältnis. 

In unserem Jahrhundert wird der Pilz da und da aus 
verschiedenen Ländern erwähnt. Aus derselben Gegend, wo 
FucKEL im Jahre 1861 den Pilz entdeckte, wird er im Jahre 
1902 von G. Lüstner ^ aufs neue gemeldet. In der Geisen- 
heimer Gemarkung zeigten viele Luzerneäcker gewisse, fast 
kreisrunde Fehlstellen, auf welchen die Luzernepflanzen ganz 
abgestorben waren. Man traf solche Stellen von 6 und mehr 
m in Durchmesser, auf denen durch Ineinandergreifen der 
Flecken der grösste Teil des Ackers zerstört war. Auf einem 
Acker fand man bereits 2 Jahre nach der Saat einzelne Lu- 
zernepflanzen im Begriff abzusterben. Nach Verlauf von 
weiteren drei Jahren musste das Feld umgeworfen und neu 
bepflanzt werden. Die von den Landwirten in der Rheingau- 
Gegend oft beobachtete geringe Ausdauer der Luzerne sei 
wahrscheinlich auf diesen Schmarotzer zurückzuführen. 

Die Wurzeln der kranken Pflanzen zeigten sich von einem 
wolligen, schön violett gefärbten Mycel umsponnen. Von 
diesem oberflächlichen Mycel wuchsen farblose Hyphen ins 
Innere der Wurzel hinein und rufen deren Absterben hervor. 
Im Boden verbreitete sich der Pilz durch Überwachsen stär- 
kerer Mycelstränge von befallenen an gesunde Wurzeln. 

Als anfangs November ein durch den Pilz stark ver- 
seuchtes Luzernefeld zur Anlage einer Baumschule stellen- 
weise aufgegraben wurde, führte Lüstner eine Untersuchung 
zahlreicher Wurzeln durch. Hierbei stellte sich heraus, dass 



■■■ G. Lüstner, Beobachtungen über den Wurzeltöter der Luzerne {Rhizo- 
ctonia violacea Tul.). Jahr. -Ber. d. K. Lehranst. f. Wein-, Obst- und Garten- 
bau zu Geiseiiheim am Rh., 1902. [Sep. s. 2 — 5.] 



JAKOB ERIKSSON, RHIZOCTONIA VIOLACEA DC. 7 

die von Fuckel beschriebenen und Byssothecium circinans 
benannten Perithecien sehr häufig vorkamen. Sie wurden 
meist an den oberen Teilen der Wurzeln angetroffen, wo sie 
fast immer gruppenweise beisammen sassen. Bei Lupenver- 
grösserung erkannte man sie als kleine, schwarze, kapselartige 
Gebilde, welche im reifen Zustand nur mit ihrem unteren 
Teil in der Wurzelrinde eingesenkt waren und an ihrem obe- 
ren Ende eine unregelmässige Öffnung aufwiesen. Sie ent- 
hielten zahlreiche Schläuche mit je 8 vierzelligen, breit ovalen 
Sporen, deren Mittelzellen braun, die Endzellen dagegen 
farblos waren. Die Sporenlänge betrug c:a 30 [i. In Luzerne- 
wurzeldekokt keimten die Sporen innerhalb 24 Stunden aus, 
wobei stets aus jeder der beiden Endzellen ein Keimfaden 
ausging. 

Über die Verbreitung der Krankheit der Luzerne im 
Deutschen Reiche erfährt man, wenn man die durch die 
Deutsche Landwirtschafts-Gesellschaft für die Jahre 1893 — 1904 
und durch das Reichsamt des Inneren für die Jahre 1905 — 
1911 veröffentlichten Berichte über die Krankheiten und Be- 
schädigungen der Kulturpflanzen^ studiert, wesentlich das 
folgende. 

Im Jahre 1893 trat der Wurzeltöter der Luzerne in Mit- 
tel- und Unterfranken an 55 verschiedenen Orten auf {Ber. 
1893, S. 67), und es wurde eine Fläche auf mindestens 1,200 
bar Luzerneland dadurch mehr oder weniger beschädigt. Nur 
an einem Orte war der Pilz auf einjähriger Luzerne beob- 
achtet, während er in 8 Fällen an zweijährigen und in 19 
Fällen an dreijährigen Pflanzen auftrat. Übrigens wurde der 
Pilz auf Rotklee an 6 Stellen gesehen. Als eigentümlich wird 
hervorgehoben, dass an einem Orte, wo nahezu alle Stöcke 
von Luzerne zum Absterben gebracht waren, die dazwischen 
stehenden Esparsettenpflanzen vollkommen frisch und gesund 
aussahen. Auf trockenen Böden trat der Pilz heftiger auf 
als in feuchten Lagen. — Im Jahre 1894 wurde die Luzerne- 
krankheit aus 56 Orten Mittelfrankens und aus 20 Orten von 
Unterfranken gemeldet. In 8 dieser Orten trat der Pilz auch 
bei Rotklee auf {Ber. 1894, S. 91). — In den Jahren 1895— 
1897 wird der Luzernepilz nur von einzelnen Lokalitäten in 

' Jahresberichte des Sonderausschusses für Pflanzenschutz, 1893 — 1904. 
Arbeit, d. Deutsch. Landw.-Gesellsch. — Krankheiten und Beschädigungen 
der Kulturpflanzen, 1905 — 1911. Berichte über Landwirthschaft herausg. im 
Reichsamte des Inneren. 



8 ARKIV FÖR BOTANIK, BAND 11. N:0 13. 

Rheinhessen und in Mittelfranken besprochen {Ber. 1895, 
S. 62; 1896, S. 70; 1897, S. 78). 

In den Jahrgängen 1898 — 1899 wird nichts über das Auf- 
treten des Wurzeltöters der Luzerne im Deutschen Reiche 
berichtet. 

Im Jahre 1900 traf man den Pilz in Bayern an einem 
Orte vereinzelt auf Luzerne und an einem anderen Orte auf 
Lupinen, — etwa 60 % des Lupinenfeldes zerstört, — und 
ausserdem in Anhalt an einem Orte auf Klee {Ber. 1900, S. 
140). — Im Jahre 1901 verheerte der Pilz die Luzerne in der 
Pfalz (3 Orten) und in Ober-Elsass (7 Orten), in diesem Kreise 
an mehreren Gemarkungen nicht nur in mehrjähriger, son- 
dern sogar in einjähriger Luzerne, ja selbst in Gemengsaaten. 
Übrigens trat der Pilz an Rotklee in Schlesien (1 Ort), in 
Bayern (1 Ort) und in der Pfalz (1 Ort) auf, sowie an Lu- 
pinen in Brandenburg (1 Ort) {Ber. 1901, S. 153). — Im 
Jahre 1902 wurde der Luzerne-Wurzeltöter, meistenteils als 
sehr zerstörend, aus gewissen Orten in Posen, Schlesien, 
Hessen-Nassau, Bayern und Elsass-Lothringen gemeldet {Ber. 
1902, S. 72). — Im Jahre 1903 fand man die Krankheit auf 
Luzerne in Hessen-Nassau (1 Ort), in Bayern (5 Kreise) und 
in Elsass-Lothringen (sehr verbreitet). Ganze Felder und selbst 
jüngere Bestände mussten, da die meisten Pflanzen durch die 
Krankheit zum Absterben gebracht waren, bereits im Monat Juli 
umgebrochen und anderweitig angebaut werden. Die Krankheit 
scheint an bestimmten Lokalitäten gebunden zu sein und ist von 
dort schwierig zu vertreiben. An einem Orte in Ostpreussen trat 
der Pilz an Klee auf, wobei jedoch nur 2 — 3 % der Pflanzen 
befallen waren {Ber. 1903, S. 102). — Im Jahre 1904 mel- 
dete man die Krankheit auf Luzerne aus Hessen-Nassau (1 
Ort), aus Bayern (5 Kreise) und aus Elsass-Lothringen (3 
Kreise). In gewissen Kreisen trat sie viel häufiger, nament- 
lich an Gipskeuperböden, auf, als bisher angenommen wurde. 
Das Fortwuchern des Pilzes scheint in Perioden zu erfolgen. 
In einem Kreise (Pfalz) spricht man auch von einer starken 
Zunahme der Zerstörungen auf Klee {Ber. 1904, S. 119). — 
Im Jahre 1905 wurde die Luzernekrankheit aus Posen (Kreis 
Na witsch), aus Bayern (2 Kreise), aus Mecklenburg-Schwerin 
(1 Kreis) und aus Elsass-Lothringen (2 Kreise) gemeldet, und 
ausserdem eine ähnliche Krankheit auf Klee aus Posen (Kreis 
Gostyn) {Ber. 1905, S. 107). — Im Jahre 1906 zeigte sich der 



JAKOB ERIKSSON, RHIZOCTONIA VIOLACEA DC. 9 

Pilz nicht nur auf Luzerne im ganzen Rheingau und an den 
Gipskeuperbüden Frankens und der Pfalz, sondern auch auf 
Lupinen in Schlesien und Mecklenburg-Schwerin. An einem 
Orte waren 40—70 % der Lupinen befallen {Ber. 1906, S. 96). 
— Im Jahre 1907 stellte der Pilz schwere Schädigungen des 
Luzernebaues in der Pfalz und in Franken an und trat übri- 
gens bei Erfurt an Vicia Faba und bei Rostock an Antliyllis 
Vulneraria auf {Ber. 1907, S. 98). — Im Jahre 1908 fand 
man den Pilz auf Luzerne in Coburg und in Bayern, stellen- 
weise stark schädigend, sowie auch in Baden auf Vicia Faba 
(bis 50 % der Pflanzen erkrankt) und auf Ornithopus sativus 
{Ber. 1908, S. 183). — Im Jahre 1909 traf man ihn auf Lu- 
zerne in der Pfalz mehrfach, stark um sich greifend, sowie 
auch in Mittelfranken {Ber. 1909, S. 186). — Endlich im Jahre 
1910 hatte der Luzerne-Wurzeltöter in der Rheinprovinz und 
in der Pfalz an Verbreitung erheblich zugenommen. An einem 
Orte (Landau) in der Pfalz trat der Pilz auch an Möhren 
und Zuckerrüben stark auf, und zwar auf den Feldern, wo 
1 — 2 Jahre zuvor von Rhizoctonia befallener Klee (Luzerne?) 
untergepflügt worden war. Übrigens wurde der Pilz in Ost- 
preussen auf Ornithopus sativus beobachtet {Ber. 1910, S. 
108). 

Beim Durchgehen der hier gegebenen statistischen Über- 
sicht über das Auftreten des Wurzeltöter-Pilzes an verschie- 
denen Leguminosen-Arten im Deutschen Reiche in den Jahren 
1893 bis 1910 muss es eigentümlich und überraschend erschei- 
nen, dass, während der Pilz auf Luzerne fast jedes Jahr aus 
verschiedenen Gegenden des Reiches mehr oder weniger häufig 
beobachtet und besprochen worden ist, derselbe auf den nahe 
verwandten Kleearten {Trifolium pratense u. a.) nur selten 
angetroffen ist. Den Pilz auf Klee findet man im Jahre 
1893 an 6 Stellen (gegen 27 auf Luzerne), im Jahre 1894 an 
8 Stellen (gegen 76 auf Luzerne), im Jahre 1900 an 1 Stelle 
(gegen 2 auf Luzerne), im Jahre 1901 an 3 Stellen (gegen 10 
auf Luzerne), im Jahre 1903 an 1 Stelle (gegen zahlreiche 
auf Luzerne), im Jahre 1904 an 1 Stelle (gegen zahlreiche 
auf Luzerne) und im Jahre 1905 an 1 Stelle (gegen zahlreiche 
auf Luzerne). In den übrigen Jahrgängen wird der Klee-Pilz 
gar nicht genannt. Weder ein geselliges Vorkommen der 
Luzerne- und der Klee-Pilze auf demselben Felde oder auf 
Nachbarfeldern noch ein Nacheinanderfolgen der beiden Pilze 



10 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND U. N:0 12. 

im Kulturumlauf wird irgendwo ausdrücklich angegeben.^ 
Dieser Unterschied zwischen der Luzerne und dem Klee 
gegenüber den Wurzeltöter ist um so viel mehr überraschend, 
da man weiss, dass Rhizoctonia violacea vor 25 — 30 Jahren 
in Dänemark auf Trifolium pratense, teilweise auch auf Tr. 
hyhridum und Tr. repens, so allgemein auftrat, dass die mei- 
sten darauf untersuchten Kleefelder im Lande (Sjaelland, 
Fyen, Jylland und Bornholm) beträchtlich beschädigt wurden.^ 
Wie der auf deutschen Böden hervortretende, grosse Unter- 
schied in der Häufigkeit der beiden Pilzformen recht erklärt 
werden soll, lässt sich freilich nicht aus den bisjetzt vorlie- 
genden Beobachtungen recht erklären. Es sind fürwahr mehr 
detaillierte Angaben für ein richtiges Verständnis der Phä- 
nomene nötig. Nur so viel ist aus der citierten deutschen 
Statistik zu entnehmen, dass dadurch die bisjetzt allgemeine 
Identität der Rhizoctonia-Forra der Luzerne mit derjenigen 
des Klees eher gestört als gestützt wird. 

Aus Österreich berichtet im Jahre 1909 J. Bolle, ^ dass 
der im Vorjahre zum erstenmal beobachtete »Wurzeltöter der 
Luzerne'^, hervorgerufen durch den Pilz Rhizoctonia violacea 
TüL., im Berichtsjahre leider an Verbreitung zugenommen 
habe, namentlich zwischen Cormons und Gradiska. 

Aus Italien wird diese Luzernekrankheit manchmal ge- 
meldet. Im Berichte vom Jahre 1910 sagt G. Cuboni,^ dass 
die Krankheit sich auf mehreren Feldern bei Rom zeigte. In 
demselben Jahre wird sie auch aus der Lombardei^ gemeldet, 
sowie im Jahre 1911 aus dem Po-Gebiet daselbst.*^ 

Über das Vorkommen dieses Luzernepilzes in Dänemark 
liegt eine alte Angabe vor, indem E. Rostrup in seiner im 
Jahre 1886 veröffentlichten Arbeit über die Pilzgattung i?Äi- 
zoctonia folgenden Satz einschaltet:' »Ausserdem habe ich 
diesen Pilz an mehreren Orten auf Medicago sativa und Me- 



' Nur in einem einzigen Falle begegnet man einem geseiligen Zusam- 
menleben von zwei Leguminosen, wo die eine (Luzerne) krank und die 
andere (Esparsette) gesund war {Ber. 1873, S. 67). 

- E. RosTKUP, Undersögeher angaaende avampesUegten Rhizoctonia. 
övers. ov. d. K. D. Vidensk. Selsk. Forhandl. 1886, S. 15. 

^ J. Bolle, Bericht über die Thätigkeit der k. k. landwirtschaftlichen Ver- 
suchsstation in Görz im Jahre 1909- Zeitschr. f. d. Landw. Vers. -Wesen in 
Oesterreich, 1910, S. 300. 

^ P. SoRAUER, Zeitschr. f. Pflanz.-Krankh., 1911, S. 347. 

' P. SoRÄUER, Ibid., 1911, S. 406. 

l P. SoRAUER, Ibid., 1913, S. 400. 

" E. Rostrup, Undersögelser etc., a. a. O., S. 15. 



JAKOB ERIKSSON, RHIZOCTONIA VIOLACEA DC. 



11 



dicago Iwpulina beobachtet». In den späteren Übersichten über 
die in Dänemark angetroffenen Pflanzenkrankheiten, vom 
Jahre 1886 bis zum Jahre 1911, wird der Pilz nur einmal 
(1893) erwähnt, und zwar in folgenden Worten.^ »An einem 
mit Medicago Iwpidina gebauten Ackerfelde bei Lyngby (Sjael- 
land) waren die Pflanzen zum grossen Teile tot. Ein Teil 
dieser Pflanzen waren mit Rhizoctonia violacea befallen.» 
Sonst steht in dieser langen Jahresreihe (1887 — 1910) kein 
Wort davon in den Berichten. Man dürfte daraus schliessen 
können, dass diese Form des Wurzeltöterpilzes, wenn auch 
vielleicht nicht ganz fehlend, jedenfalls lange Zeit ohne wirt- 
schaftliche Bedeutung für die dänische Luzernekultur gewe- 
sen ist. Zuerst im Jahre 1911 wird aus Dänemark (Sjaelland) 
ein heftiger Angriff des Pilzes gemeldet. An einem sonst 




Fig. 1. Rhizoctonia Medicaginia. Mycelfäden. 



sehr kräftigen Luzerneacker traten seit zwei Jahren zahl- 
reiche, grosse, runde, durch Rhizoctonia violacea zerstörte 
Flecken auf.^ 

Über das Auftreten von Rhizoctonia violacea auf der 
Luzerne in England und in Nord-Amerika habe ich keine 
bestimmten Angaben getroffen, aus denen man mit Sicherheit 
schliessen kann, dass diese Form in den betreffenden Län- 
dern einheimisch vorkommt. 

In Schweden wurde diese Luzernekrankheit, so weit be- 
kannt ist, zum erstenmale im Jahre 1911 auf der Insel Got- 
land (Näs s:n) beobachtet. Der Berichterstatter Herr Land- 
wirtschafts-Konsulent A. Eklund in Hemse teilt in Briefen 



^ E. RosTRUP, Oversigt over Landbrugsplanternea Sygdomme i 1893, Kjö- 
benhavn, 1894, S. 12. 

- Sofie Rostrup og F. Kölpin-Ravn, Oversigt over Landbrugsplan- 
ternes Sygdomme i 1911. Kjöbenhavn, 1912, S. 69. 



12 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAXD 14. :S:0 12. 



vom 12. Mai und vom 3. Juni 1912 über diesen Krankheits- 
fall folgendes mit. Das Luzernefeld war vor 5 Jahren ange- 
legt worden. Die Aussaatsamen stammten aus dem schwe- 
dischen Aussaatvereine in Svalöf (Süd-Schweden) her. Im 




Fig. 2. Zwei von Rhizoctotiia Medicaginis befallenen Luzernewurzeln ; 

a Wurzel mit dichtem Mycelnetze und zahlreichen Knäueln ; h Wurzel 

mit spärlichem Mycelnetze und fast ohne Knäuel. 

Jahre 1911 kamen gewisse kranke Flecken, zusammen 
etwa 10 qvm. gross, auf dem Felde zum Vorschein. Im 
Jahre 1912, anfangs Mai, hatten sich die kranken Flecken 
wesentlich vergrössert, so dass sie im Ganzen etwa 20 qvm. 



JAKOB ERIKSSON, RHIZOCTONIA VIOLACEA DC. 



13 



umfassten, und einige Wochen später fand man mehrere 
neue Krankheitscentra. 

Beim Untersuchen einiger anfangs Juni eingesandten 
kranken Luzernewurzeln ergab sich folgendes. Die Oberfläche 
der Wurzel, besonders am oberen Teile derselben, waren von 
einem wolligen, schön violett gefärbten Mycel mehr oder 
weniger stark umsponnen. Die Mycelfäden (Fig. 1) variierten 
recht bedeutlich in der Dicke, von 4,8 bis 8 ;j.. Stellenweise 
erweiteren sie sich fast schlauchförmig. 






Fig. 3, a. Stück des oberen Hauptwxirzelteiles von Fig. 2, a; und h ähn- 
liches Stück von Fig. 2,6; beide 5 mal vergrössert. 

Das Fadennetz fand sich namentlich am oberen Teile 
der Hauptwurzel und setzte sich von dort auf die in der 
Erdoberfläche befindlichen Stammverzweigungen stellenweise 
fort. 

Die Dichtigkeit des Mycelnetzes fand ich, wie auch frü- 
her Prunet beschrieben hat, an den einzelnen Individuen 
sehr verschieden. An gewissen Wurzeln war das Netz sehr 
dicht, mit sehr zahlreichen, darin eingebetteten, dunklen Faden- 
knäuel (Sclerotien) und mit allgemein aufgeborstener Rinde 
(Fig, 2, a). An anderen Wurzeln dagegen war das Mycelnetz 
sehr dünn und zerstreut, fast ohne dunkle Fadenknäuel (Fig. 



14 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 12. 



2, b). Die Figg. 3 a und b zeigen 5-mal vergrösserte Flecken 
dieser beiden Luzernewurzeln, a einen Fleck derjenigen mit 
dichtem Netze und zahlreichen Knäueln, b einen Fleck der- 
jenigen mit dünnem, spärlichem Netze, fast ohne Knäuel. 

An der mit Mycelnetze und Fadenknäueln dicht besetzten 
Wurzel waren keine Sporenhäuser oder andere sporenerzeu- 
genden Bildungen zu entdecken, die man für Fortsetzungs- 
stadien des Bhizoctonia-Pilzes halten könnte. Anders ver- 
hielt es sich aber mit denjenigen Wurzeln, wo das Mycelnetz 
sehr dünn war und die Fadenknäuel fast gar nicht vorkamen. 






Fig. 4. Perithecien-Gruppen von der Wurzel auf Fig. 2, 6 ; a, dasselbe 

Wurzelstück wie in der Fig. 3, b, aber von einer anderen Seite gesehen; 

6, der obere Teil der Fig. 2 6, mit 2 Perithecien-Gruppen (X); — beide 

Figuren 5 mal vergrössert. 

Hier fand man an mehreren, getrennten Flecken kleine, 
schwarze Sporenhäuser gruppenweise gesammelt. Eine solche 
Gruppe kam an einer Seite des in der Figur. 3 b abgebildeten 
Wurzelteiles vor (Fig. 4 a), eine andere Gruppe fand sich an 
einer der untersten Stammverzweigungen in der Region der 
Erdoberfläche (Fig. 4,6; beide Stellen mit X markiert). 

Die Warzen waren zuckerhut- oder birnenförmig, das 
schmale Ende gerade oder schief nach aussen gerichtet. Sie 
waren schwarz gefärbt. Sie waren echte Perithecien. Sie 
enthielten zahlreiche, achtsporige Sporensäcke (asci), die 
Sporen in einer einzelnen Reihe oder auch unregelmässig 



JAKOB ERIKSSON, RHIZOCTONIA VIOLACEA DC. 



15 




Fig. 



5. Leptosphaeria circinans; 
zwei Perithecien {"j)- 



geordnet. Die Sporen bestanden aus 4 Zellen. Die zwei 
mittleren Zellen waren grösser und dickwandiger, schmutz- 
gelb — graubraun gefärbt. Die Endzellen waren kleiner und 
bell-gelblich. Die Sporen waren (25,6-)32 X (9,6-)ll,2 -x. 
Durch unregelraässige Rissen an den Seiten der Perithecien 
kam ihr Inhalt ins Freie hinaus. 

Es unterliegt keinem 
Zweifel, dass die hier be- 
schriebenen Perithecienbil- 
dungen der von Fuckrl im 
Jahre 1861 zum erstenmale 
beobachteten, und von Pru- 
NET im Jahre 1893 und von 
Lüstner im Jahre 1902 
wiedergefundenen Byssothe- 
cium cnxmans {Lepthosphae- 
ria circinans Sacc.) gehören. 

Diese wiederholt konstatierten geselligen Vorkomnisse 
der Perithecien mit dem sterilen Rhizoctonia-Mycelium zusam- 
men geben meines Erachtens derjenigen Annahme einen guten 
Grund, dass Lepiosphae- a 
ria circinans als ein 
Fortsetzungsstadium 
der Rhizoctonia Medica- 
ginis zu betrachten ist, 
wenn auch nicht bestritten 
werden mag, dass voll be- 
weisende Kulturversuchen, 
aus den Ascosporen das echte 
Rhizoctonia-M.y ceWnm. zu er- 
ziehen, noch nicht vorliegen. 
Nur der aller erste Kei- 
mungsverlauf der Sporen ist 
noch von Lüstner beschrie- 
ben. Dieser fand, dass aus jeder Endzelle der Spore ein 
Keimschlauch heraustrat, nichts weiter. Das zugängliche 
Sporenmaterial war bei der von mir ausgeführten Unter- 
suchung nicht mehr keimfähig. 

Ist die hier gemachte Annahme der Zusammenhörigkeit 
von Rhizoctonia Medicaginis mit Leptosphaeria circinans nchti^, 
so ist wohl jeder Gedanke auf eine Identität zwischen dieser 



/ 




L 



a b 

Fig. 6. Leptosphaeria circinans; a zwei 
Sporensäcke (^f °); h drei Sporen (^-j"). 



16 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 12. 

Rhizoctonia und der Ehizoctonia violacea auf Möhre (Rübe, 
Kohl) ausgeschlossen, da diese ihr Fortsetzungsstadium in 
Hypochnus violaceus hat. 



II. 
Rhizoctonia Asparagi Fück. 

Diese Pilzform scheint in der botanischen Literatur zum 
erstenmale von Fougeroux de Bondaroy^ im Jahre 1782 
besprochen zu sein. Nach einer näheren Beschreibung der 
durch den anfangs Tuheroides (Duhamel, 1728) und später 
Rhizoctonia Crocorum (Decandolle, 1815) benannten Pilz 
hervorgerufenen Krankheit der Safranzwiebel, welche als 
Safrantod (»la Mort du Safran») bezeichnet wird, fügt Bon-" 
DAROY folgendes hinzu: »Es ist eine beachtenswerthe That- 
sache, dass in Gatinois [? = Gatinais, Isle de France], wenn 
man an einem Boden, wo man Safran gebaut hat, Spargel 
pflanzt, der Safrantod auch den Spargel befällt». 

Vierzig Jahre später (1822) wird der Pilz von Elias 
Fries^ besprochen. Nach einer Beschreibung der drei Arten 
Rhizoctonia Crocorum, Rh. 3Iedicaginis und Rh. muscorum sagt 
Fries folgendes: »etiam Rhizoctoniae in Asparago et Sambuco 
Ebulo observatae dicuntur.» 

Einen eigenen wissenschaftlichen Spezies-Namen, Rhi- 
zoctonia Asparagi, erhielt dieser Pilz im Jahre 1869, durch 
L. Fuckel.^ Man findet den Pilz, sagt dieser Verfasser, »an 
faulen, noch in dem Boden liegenden Wurzeln von Asparagus 
officinalis, selten, im Herbst auf der Münchau bei Hatten- 
heim». 

Ein häufigeres Besprechen dieses Spargelzerstörers findet 
jedoch zuerst mit dem Anfange unseres Jahrhunderts statt. 

Im Mai 1900 fand ein Blumenzüchter auf Long Island 
ausserhalb Newyork in einem seiner Gewächshäuser an einem 
grossen mit Asparagus Sprengeri bewachsenen Kulturbeete 
ausgegangene Flecken. Die Pflanzen waren tot undj die 
Blätter, die grau und trocken ^waren, zeigten eine Neigung 



^ Fougeroux de Bondäroy, Sur le Safran- Hist, de l'Acad. roy. d. 
Sciences. Année 1782. Paris, 1785. 

* Elias Fries, Systema mycologicum, II, 1822, p. 265. 
^ L. FucKEL, Symholae mycologicae, 1869, S. 406. 



JAKOB ERIKSSON, RHIZOCTONIA VIOLACEA DC. 17 

zusammenzukleben. Bei einer näheren Untersuchung der 
oberirdischen Pflanzenteile zeigte sich, dass diese Teile mit 
braunen Rhizocto7iia-F'åden reichlich bedeckt waren. Leider 
wurden die Wurzeln der Pflanzen nicht gleichzeitig unter- 
sucht. Bei einem später am Platze abgelegten Besuche, da 
die dort befindlichen, ausgedehnten Spargelfelder im Freien 
auf das Vorkommen von Rhizodonia-My celium. an den Wur- 
zeln untersucht wurden, konnten indessen B. M. Duggar und 

F. C. Stewart* nichts finden. 

Aus Belgien berichtet E. Marchal'^ im Jahre 1902 über 
das Vorkommen des Pilzes in der Umgebung von Tournai, 
wo die Spargelkultur eine grosse Bedeutung hatte. Die 
Krankheit trat dort seit einigen Jahren auf und hatte grosse 
Verluste verursacht. An der Einführung der Krankheit wollte 
man der Verwendung des Stadtkehrichtes als Dünger Schuld 
geben. 

Im Jahre 1903 erschien ein ausführlicher Bericht von 

G. Delacroix 3 über das Auftreten der Krankheit in den 
Umgebungen von Pithiviers (Loiret) in Frankreich. 

Durch den Zurückgang der Kultur von Safran in der 
betreffenden Gegend, und zwar infolge teils eingetretener 
Preisabnahme dieser Waare teils verlustbringender Krank- 
heiten der Pflanze, sowie auch durch die Weinlaus-Verhee- 
rungen in den Weingärten, hatten zahlreiche Ackerbauer in 
Gatinais sich dazu genötigt gesehen, durch das Anlegen an- 
derer Kulturen die unentbehrliche Einnahmequelle für ihre 
Existenz zu suchen. Als Ersatz für die nicht mehr lohnende 
Crocuskultur führte man also an vielen Orten bei Pithiviers 
die Spargelkultur ein. Damit folgte indessen bald die beun- 
ruhigende Zunahme einer seit langer Zeit versteckt existie- 
renden Krankheit der Spargelpflanze, und zwar in einem 
Masse, welches das Fortbestehen der Spargelkultur bedenklich 
bedrohte. Die Pflanzen starben schnell und die Wurzeln 
zeigten sich mit Ehizoctonia-Mycelium bedeckt. 



• B. M. Duggar and F. C. Stewart, The Sterile Fungus Rhizoctonia. 
Com. Univ. Agric. Exp. Station, Botan. Divis., Bull. 186, Ithaca, 1901,8.69. 

' E. Marchal, Die im Jahre 1902 in Belgien beobachteten Pilzkrank- 
heiten. Sor. Zeitsch. f. Pfl.-Krankh., 1903, S. 217- 

' G. Delacroix, Sur une maladie des Asperges dans les environs de 
Pithiviers. Rapport adressé au Ministre de l'agriculture- Ministere de 
l'agriculture. Bull. mens, de L'Office de Rens. Agric. Deux. an. — Sept. 
1903, p. 1108. 

Arhiv för botanik. Band 14. N:o 12. 2 



18 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14-. N:0 12. 

Den Verlauf und den Effekt der Krankheit schildert 
Delacroix folgendermassen. Die Zahl der Sprosse wird redu- 
ziert. Die wenigen emporwachsenden Sprosse werden küm- 
merlich, schmutzgelb-fleckig. Allmählich hört die Spross- 
bildung auf. Die Wurzeln tragen an ihrer Oberfläche ein 
purpurfarbiges Filzgewebe variierender Dichtigkeit. An ge- 
wissen Stellen sind die Pilzfäden in dichte hemisphärische 
Knäuel, etwa 1 mm in Diameter, zusammengeballt. Die klei- 
neren Bälle werden »tubercules miliaires», die grösseren »corps 
tuberoides>> genannt. Aus diesen Knäueln breiten sich feine 
Fäden durch die umgebende Erde allseitig aus. Sobald diese 
einen noch unbefallenen Wurzelzweig erreichen, so haften sie 
daran fest und bilden dort neue Knäuel. Nach innen dringen 
die Fäden mit ihren Verzweigungen ins Innere der Wurzel 
hinein. Die Rinde der Wurzel stirbt vollständig ab. Nur 
der Centralcylinder in deren Mitte bleibt, für sich getrennt, 
übrig. Zuletzt zeigt sich die Wurzel wie ein hohles, welkes 
Rohr. 

Das unterirdische Mycelium ist nach Delacroix an sich 
genügend, um das Fortbesteben des Pilzes für eine unbe- 
grenzte Zeit sicher zu stellen. Keine speziellen Reproduk- 
tionsorgane wurden entdeckt. 

Die Pilzform an den Spargelwurzeln wird mit den auf 
Luzerne und vielen anderen Pflanzen parasitierenden Formen 
der Rhizoctonia violacea identifiziert. 

Schon 10 Jahre früher waren an der pflanzenpatholo- 
gischen Station in Paris Versuche ausgeführt worden, um 
kennen zu lernen, inwieweit rhizoctoniakranke Safranknollen 
die Krankheit auf Luzerne, Zuckerrübe und Spargel über- 
tragen konnten. Diese Versuche fanden in Blumentöpfen 
statt, die Wurzeln der verschiedenen Pflanzenarten in einem 
und demselben Topfe neben einander wachsend. Die Resul- 
tate der Versuche fielen positiv aus. Damit sei, nach Dela- 
croix, die Herkunft der Spargelkrankheit aufgeklärt. Dieselbe 
sei aus den verseuchten Safranböden herzuleiten. 

In solcher Weise lasse sich jedoch nach Delacroix nicht 
stets der Ursprung dieser Spargelkrankheit erklären. In Joigny 
(Yonne), wo auch Spargel in grossem Masstabe gebaut wurde, 
stellte ebenfalls die Bhizoctojiia-Krsinkheit schwere Verwü- 
stungen an. Die Safranpflanze war in dieser Gegend unbe- 
kannt. Es wird angenommen, dass hier in einer vorher da- 



JAKOB ERIKSSON, RHIZOCTONIA VIOLACEA DC. 19 

selbst getriebenen Luzernekultur die Quelle der Spargelkrank- 
heit zu suchen sei. Die Lebensdauer des Pilzes im infizier- 
ten Boden scheint fast unbegrenzt zu sein. H. L. Duhamel^ 
sah an einem verseuchten Ackerfelde die Krankheit nach 
20 Jahren auf Safran wiederauftreten, obgleich keine Safran- 
pflanze in der Zwischenzeit dort gewachsen hatte. 

Im Jahre 1909 gibt der Amerikaner B. M. Duggar^ eine 
Abbildung der Rhizoctonia auf Spargelwurzeln — die einzige 
Abbildung ihrer Art die ich in der Literatur gefunden habe, 

— und spricht die Meinung aus, dass die in Europa auftre- 
tende Spargel-Rhizoctonia mit der daselbst vorkommenden 
Luzerne-Rhizoctonia {Rhizoctonia Medicaginis) identisch ist. 
Ob der europäische Spargelpilz in der Tat in Amerika getrof- 
fen ist und ob die Abbildung nach amerikanischen Materiale 
genommen ist, geht jedoch nicht aus dem gegebenen Texte 
hervor. Es lässt sich denken, dass die Abbildung nach euro- 
päischem Materiale genommen ist, da Duggar in seiner citier- 
ten Abhandlung vom Jahre 1901 sagt, dass er da von P. 
Soratjer in Berlin >>excellent specimens of the European 
fungus» auf Spargel bekommen hat. 

Über das Auftreten dieser Spargelkrankheit im Deutschen 
Reiche vom Jahre 1893 bis zum Jahre 1911 erfährt man beim 
Studium der Jahresberichte des Sonderausschusses für Pflan- 
zenschutz und derjenigen der Kaiserlichen Biologischen An- 
stalt wesentlich folgendes. 

Im Jahre 1893 zeigten sich in Bretzenheim (Rhein- 
hessen) auf einem 5 Jahre alten, einen Morgen umfassen- 
den Spargelfelde gewisse Herde absterbender Pflanzen. 
Die Wurzeln dieser Pflanzen waren fast total vom Pilze 
überzogen und zum grossen Teile getötet. Die Pflanzen 
waren entweder bereits tot oder trieben nur noch wenig. 
Ähnliche Erscheinungen kamen auch in der Gemeinde Gon- 
senheim seit 5—6 Jahren vor {Ber. 1893, S. 75). — Im 
Jahre 1896 trat der Pilz am Mainz auf {Ber. 1896, S. 81). 

— Im Jahre 1899 war in Bellingen (Baden) am Ende einer 
400 Pflanzen umfassenden Spargelanlage eine kahle Stelle 
von 25—50 Stöcken zu finden. Ein daraus stammender, näher 



^ H. L. Duhamel, Explication physique d'une maladie qui fait périr 
plusieurs plantes dans le Gatenois et particuliérement le Safran. Mém. de 
1'Acad. d. Sciences, Paris, 1728. 

^ B. M. DuGGAB, Fungous Diseases of Plants. 1909, p. 478. 



20 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 12. 

untersuchter Stock zeigte eine nahezu gänzHch abgestorbene, 
fahlgelbe und eine teilweise grüne, aber einseitig gelbstreifige 
Hälfte. In den abgestorbenen, oberirdischen Teilen war kein 
Mycel zu finden. Der Wurzelstock trug gewisse noch flei- 
schige, aber braunstreifige, meist aber weiche und zusammen- 
gefallene Wurzeln, die dicht ihrer ganzen Länge nach mit 
violettbraunen Wärzchen bedeckt waren. Die Wärzchen 
waren die Polster von Rhizoctonia violacea. Die Ansteckung 
der Wurzeln schien zunächst an den älteren Teilen zu erfol- 
gen, denn man fand mehrfach Pflanzen mit fleischigem und 
gesundem Spitzenteil, während der ältere Teil in seinem Rin- 
denkörper gänzlich verpilzt und schon abgestorben war (Ber. 
1899, S. 133). — Im Jahre 1906 wurde das Auftreten des 
Pilzes auf Spargel bei Dresden beobachtet {Ber. 1906, S. 104). 
— In den übrigen Jahrgängen findet man nichts von dieser 
Spargelkrankheit gesagt. 

In der englischen Literatur wird freilich die Spargel- 
pflanze unter den Nährpflanzen von Rhizoctonia violacea auf- 
genommen.^ Über das Vorkommen des Pilzes an dieser Nähr- 
pflanze in England habe ich jedoch keine Angabe getroffen. 

Endlich wird der Pilz aus Italien im Jahre 1910 von P. 
VoGLiNO- als Beschädiger von Spargelkulturen in Piemont 
genannt. 

Aus Schweden kenne ich keinen Angriff des Rhizoctonia- 
Pilzes auf die Spargelpflanze. Lebendes Material vom Pilze 
habe ich indessen zweimal aus Deutschland bekommen, und 
ich habe mit diesem Materiale in den Jahren 1913 und 1914 
eigene Untersuchungen und Versuche ausgeführt, deren Re- 
sultate ich hier besprechen will. 

Beide Sendungen stammten aus den Spargelplantagen 
von F. VoLGER in Nienburg a. W. Die erste Sendung wurde 
mir durch Geh. -Regierungsrat 0. Appel in Dahlem bei Berlin, 
die zweite durch Direktor, Geh. -Regierungsrat J. Behrens 
daselbst gütigst zur Verfügung gestellt. 

Über das Auftreten der Krankheit in den betreffenden 
Spargelplantagen hat mir Herr Volger selbst im Briefe vom 
18. Januar 1915 gefälligst folgende nähere Details mitgeteilt. 

' M. O. CooKE, Fungoid Peats of Cultivated Plants. London, 1906, 
p. 107. — G. Massee, Diseases of Cultivated Plants and Trees. London, 
1910, p. 236. 

* P. VoGLiNO, / funghi parassiti delle piante nella provincia di Torino 
nel 1910. — Ref., Sor. Zeitschr. f. Pfl.-Kr., 1912, S. 154. 



JAKOB ERIKSSON, RHIZOCTONIA VIOLACEA DC. 



21 



»Die kranke Plantage liegt unmittelbar an der Bahn Hannover 
— Bremen. Die ersten kahl werdenden Flecken der Spargel- 
beeten, von zunächst geringem Umfang, wurden vor etwa 8 





Fig. 7. Abschnitt eines Spargehvurzel- Fig. 8. Spargelwurzel mit 

Stockes, mit Schuppenresten oben und Rhizoctonia Asparagi 

Wurzeln unten; Wurzeln mit Rhizo- überzogen (\'i). 
ctonia Asparagi überzogen (Va). 



Jahren beobachtet. Durch seitliche Ausdehnung nahm die 
Seuche mit jedem Jahre bedenklich zu. Die Ursache des 
Absterbens wurde erst vor 2 Jahren nach Übersendung kran- 
ker Pflanzen an die Kais. Biologische Anstalt in Dalhem 



22 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 12. 



aufgeklärt. In welcher Weise die Krankheit in die Plantage 
hineingekommen ist, weiss man nicht. Eventuel sei sie von 
vorüberfahrenden Bahngütern oder dem 
Torfstreu-Dünger des Artillerie-Regiments 
in Verden eingeschleppt. Die Wirkung 
des Zerstörers ist total vernichtend. An 
keiner anderen Pflenzenart am Platze ist 
die Krankheit wahrgenommen». 

Die mir im Herbste 1914 hinzugekom- 
menen Spargelstöcke waren alte Pflanzen, 
mit langen, 2 — 3 cm dicken Wurzelstök- 
ken und zahlreichen 25 — 30 cm langen Wurzeln. Die Wur- 
zeln waron 5 — 6 mm im Durchmesser, an der Oberfläche mit 




Fig. 9. Querschnitt 

durch eine tote, holi- 

le Wurzel (7')- 





Fig. 10. Stüclvchen einer aufgeritzten Wurzel, ausgebreitet; a die Aussen- 
seite, b die Innenseite des Rohres und c der Centralcylinder ('/')• 

zahlreichen, ziemlich gleichmässig über die ganze Länge der 
Wurzel verteilten schwarzen Warzen bedeckt, die in der Grösse 
zwischen 1 und 1 V^ nim wechselten. 

Fig. 7 zeigt einen etwa 3 cm dicken Abschnitt eines viel- 
jährigen Wurzelstockes mit zahlreichen Schuppenresten an 
der oberen und 5 Wurzeln an der unteren Seite. Alle Teile 
der Spargelpflanze waren tot. Nur der Pilz lebte an den 
Wurzeln als ein dünnes schwarzbraunes Fadennetz mit zahl- 
reichen darin eingebetteten schwarzen Fadenknäueln (Scle- 
rotien). Deutlicher treten die Sclerotien an der in Fig. 8 in 
natürlicher Grösse abgebildeten Wurzel hervor. 



JAKOB ERIKSSON, RHIZOCTONIA VIOLACEA DC. 23 

Die tote Wurzel bildete ein welkes, hohles Rohr, mit 
einem im Inneren des Rohres freiliegenden fadenförmigen 
Centralc3^1inder (Fig. 9). Die Hohlheit ist so entstanden, dass 
das früher mächtige, weiche Rindeparenchj'm abgestorben und 
zerstört worden ist. Nur die harten Gewebeschichten, das peri- 
pherische Periderm und der Centralcylinder sind vertrocknet 
übrig geblieben. Fig. 10 zeigt Stückchen eines derartigen auf- 
geritzten Rohres, ö mal vergrössert, a die Aussenseite, h die 
Innenseite des Rohres und c den freiliegenden, verschrumpf- 




Fig. 11. Sclerotic von Rhizoctonia Asparagi (*"/')• 

tem Centralcylinder. Die Sclerotien finden sich nur an der 
äusseren Seite des Rohres. 

Von aussen gesehen bilden die Sclerotien dichte, undurch- 
sichtige Knäuel, welche zahlreiche, zarte, mit den Xachbar- 
sclerotien in Verbindung stehende Fadenbüschel nach allen 
Richtungen aussenden. In \Vurzelc[uerschnitte gesehen zeich- 
nen sie sich als erhöhte, unregelmässige Warzen aus, deren 
mittlere Basis wie ein Keil in das unterliegende Periderm 
eindringt, oft dieses teilweise zersprengend (Fig. 12). 

Vergebens habe ich an dem zugänglichen Materiale ein 
sporenbildendes Fortsetzungsstadiura des Pilzes gesucht. 



24 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 11. N:0 12. 



Weder an den Wurzeln selbst noch an den Schuppen- oder 
Stammresten des Wurzelstockes war etwas derartiges zu ent- 
decken. Damit ist allerdings nicht endgültig entschieden, 
dass diese Pilzform stets nur in sterilem Mycelium- und Scle- 
rotiumstadium bleibt, nur dass sie an den unterirdischen 
Teilen der Spargelpflanze nicht weiter entwickelt wird. Das 
Ausbleiben eines Fortsetzungsstadiums an den vom Tages- 
lichte vollständig ausgeschlossenen unterirdischen Pflanzen- 
teilen des Spargels ist übrigens kaum überraschend, da die 
für eine Sporenentwickelung und Sporenverbreitung erfor- 
derlichen Bedingungen offenbar tief im Boden sehr ungünstig 
sind. Wir wissen durch neuere Untersuchungen, dass Rhi- 
zoctonia Solani der Kartoffelknolle sich nur an den Stamm- 




Fig. 12. 



Querschnitt des Wurzelpeiiderms, mit 2 Sclerotien 
von Bhizoctonia Asparagi {'"/')• 



teilen der Kartoffelpflanze gleich oberhalb der Erdoberfläche 
in ein sporenbildendes Hymenomyceten-Stadium, Hypoch?ius 
Solani, fortsetzt, weiter dass Rhizoctonia violacea der Möhren- 
wurzel sich nur an den unteren Stammteilen gewisser Un- 
krautarten {Stellaria media, Urtica dioica, Galeopsis Tetrahit, 
Sonchus arvensis, S. oleraceus, Erysimum cheiranthoides, Myo- 
sotis arvensis und Chenopodium album) in ein Hymenomy- 
ceten-Stadium, Hypochnus violaceus, fortentwickelt und end- 
lich dass Rhizoctonia Medicaginis der Luzernew'urzel, nach 
den bisherigen Erfahrungen zu schliessen, allein an den ober- 
sten Wurzelteilen und den untersten Stammteilen der Luzerne- 
pflanze, d. h. in unmittelbarer Nähe der Erdoberfläche, in 
ein Ascomyceten-Stadium, Leptosphceria circinans, übergeht. 
Es bleibt übrig nachzusehen, inwiefern auch die Spargel- 



JAKOB ERIKSSON, RHIZOCTONIA VIOLACEA DC. 25 

Rhizoctonia ein analoges Fortsetzungsstadiuni entwickle, sei 
es an der Basis des oberirdischen Teiles der Spargelpflanze 
selbst — wie Rhizoctonia Solani und teilweise Rh. Medica- 
ginis — oder an der Basis der oberirdischen Teile anderer 
Pflanzenarten — wie Rh. Dauci {Rh. Betae, Rh. Brassicae). 
Bis zum Durchführen einer Untersuchung darüber bleibt die 
Frage vom systematischen Platz der sterilen Spargel-Rhizo- 
ctonia offen. ^ 



III. 

Sind die Rliizoctoniafoniieii der Luzerue und des Spargels 
als selbständige Pilzarteii zu betracliteiW 

Um experimentell zu prüfen, ob die hier untersuchten 
Rhizoctonia-Y ovvden, Rhizoctonia Medicaginis und Rh. Aspa- 
ragi, teils unter einander teils gegenüber ähnliche Formen 
anderer Nährpflanzenarten fixierte, selbständige Formen (»spe- 
zialisierte Formen», resp. »Spezies») sind oder nicht, wurden 
im Jahre 1913 an der Botanischen Abteilung der Versuchs- 
anstalt vom Experimentalfältet bei Stockholm einige Infek- 
tionskulturen im Freien angeordnet. Diese fanden auf 2 
Parzellen statt. Jede Parzelle war 1 qv.m gross. Um die 
Verbreitung von Krankheitsstoff in die umgebende Erde zu 
verhüten, waren die Parzellen mit dicken, 1 m tief in den 
Boden hinabreichenden Cementwänden umgeben. 

Die Versuchserde der einen Parzelle wurde mit Rhizo- 
ctonia 2Iedicaginis, diejenige der anderen mit Rh. Asparagi 
infiziert, und zwar in folgender Weise. Die Erde der Lu- 
zerne-Parzelle wurde mit direkt aus der Gottländischen Lo- 
kalität geholter, kranker Luzerne-Erde in reichlicher Menge 
vermischt, und kamen noch dazu zahlreiche, zerschnittene, 
in die Erde eingebettete Stückchen kranker Luzernewurzeln 

^ Ich will in diesem Zusammenhange darauf aufmerksam machen, 
dass L. FüCKEL in demselben Werke {Symbolae Mycologicae, 1869), wo er 
(S. 406) Rhizoctonia Asparagi aufnimmt, unter Angabe »an faulen, noch in 
dem Boden liegenden Wurzeln von Asparagus off., selten, im Herbst, auf 
der Münchau bei Hattenheim», eine den Sphaeriaceen gehörigen Pilzspezies, 
Diaporth« {Leptosphaeria) Asparagi (S. 206 . beschreibt, von welcher er sagt, 
dass dieselbe »an dürren Stengeln von Asparagus off., selten, im Frühling, 
auf der ^lünchau bei Hattenheim» wahrgenommen worden ist. Ist dieser 
Pilz an den Stengeln ein Fortsetzungsstadium vom Ehizoctonia-Püze an 
den Wurzeln 7 



26 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 12. 

aus demselben Orte. Die Spargel-Parzelle wurde durch Ein- 
mischung zahlreicher, zerschnittener, kranker Spargelwurzeln, 
aus dem deutschen Fundorte stammend, infiziert. Die Ein- 
mischung der Krankheitsstoffe geschah in beiden Parzellen 
bis zu einer Tiefe von etwa V2 ni. Diese vorbereitende Ar- 
beit wurde im Spätherbste 1912 ausgeführt. So zugerichtet 
wurden die beiden Parzellen bis zum nächsten Frühjahre 
ruhig gelassen. Im Mai Monat 1913 fand das Besäen der 
Parzellen statt. In der Luzerne-Parzelle wurden Samen fol- 
gender Pflanzenarten ausgesäet: 1) Luzerne, 2) Rotklee 
3) Rübe (Zucker-, Futter- und Rote-), 4) Möhre (Rote und 
Weisse) und 5) Spargel. In der Spargel-Parzelle wurden 
dieselben Samenarten ausgesäet, und noch dazu ältere Spar- 
gelpflanzen in die Erde verpflanzt. Im Laufe der Vegeta- 
tionszeit wuchsen die verschiedenen Pflanzarten kräftig 
empor. 

Die Ernte fand Mitte Oktober statt. Dabei zeigte sich, 
dass in der mit dem Luzernepilz infizierten Parzelle 
nur die Lnzernepflanzen und in der mit dem Spargel- 
pilze infizierten Parzelle nur die Spargelpflanzen — 
und zwar die älteren Spargelpflanzen ziemlich schwer, die 
zarten Sämlinge nur sehr leicht — von der Rhizoctonia- 
Krankheit befallen waren. Alle übrige, in den Parzellen 
gebaute Pflanzenarten hatten ihre Wurzeln ganz rein von der 
Krankheit. 

Die Resultate dieser Versuche stimmen nicht gut mit der 
seit langer Zeit in der Literatur vorherrschenden Meinung 
überein, dass sämtliche, mit dem Namen von Rhizoctonia vio- 
lacea bezeichneten Mycelformen unter sich identisch seien, 
und ganz speziell nicht mit der Vorstellung, dass der Spar- 
gelpilz aus dem Luzernepilze oder umgekehrt dieser aus jenem 
entstanden sei. 

Wie wird man diesen Widerspruch erklären? Um diese 
Frage zu beantworten, müssen wir die Gründe, die für und die 
gegen die behauptete Zusammengehörigkeit der verschiedenen 
Formen sprechen, sorgfältig und kritisch gegen einander 
wägen. 

Zu Gunsten einer Identität der Formen treten vielleicht 
die wiederholten Literaturangaben in den Vordergrund, nach 
welchen eine neuauftretende 7?/</20Ctowm-Krankheit einer ge- 
wissen Pflanzenart zu einer früher auf demselben Boden vor- 



JAKOH ERIKSSON, RHIZOCTONIA VIOLACEA DC. 27 

handenen, ähnlichen Krankheit einer anderen Pfianzenart 
zurückgeführt wird, wie z. B. das Auftreten von lihizoctotiia 
Asparagi zu vorausgehender Rh. Croci (de Bondaroy, 1782; 
Delacroix, 1903). 

Weiter sprechen für eine Identität der Formen die von 
Zeit zu Zeit gemachte Erfahrung, dass man bei künstlichen 
Kulturen eine bestimmte Rhizoctonia-FoTm auch an andere 
Nährpflanzenarten als diejenige, von welcher das Infektions- 
material stammte, hat überführen können. So erhielt z. B. 
schon Duhamel, nachdem er in Oktober 1726 einige kranke 
Safranzwiebeln mit Lilien, Narzissen und Tulpen zusammen 
in 3 Töpfe verpflanzt hatte, am Ende Oktober des nächsten 
Jahres eine reichliche Pilzbildung um die Lilienwurzeln, teils 
violette Fäden teils knollenähnliche Anschwellungen hier und 
da im Fadennetze, ganz so wie in den Safranbeeten der Fall 
zu sein pflegte. 

Positiv fielen auch einige ähnliche von Delacroix in 
Paris am Ende des vorigen Jahrhunderts ausgeführten Ver- 
suche aus, den Safranpilz auf Luzerne, Zuckerrübe und Spar- 
gel zu überführen, sowie auch einige von mir in den Jahren 
1898 und 1899 bei Stockholm angeordnete Versuche den 
Möhrenpilz auf Rüben, Kartoffel und Luzerne, zu überführen. 

Unter diesen Gründen zu Gunsten einer vermeintlichen 
Identität der verschiedenen Formen wird man wohl im All- 
gemeinen die positiv ausgefallenen, künstlichen Infektions- 
versuche für besonders beweiskräftig halten. Meinerseits 
kann ich indessen, infolge eigener, jahrlanger Erfahrung vom 
Gebiete der künstlichen Infektionen überhaupt, den ausge- 
führten Ä/iüoc^o/ii'a-Infektionsversuchen, wie sie jetzt vor- 
liegen, keine so entscheidende Beweiskraft beimessen, dass 
durch dieselben die Identität der einzelnen Formen klargelegt 
wäre. 

Wenn ich mich hier speziell auf meine eigenen Ver- 
suche, die Bhizoctonia-Y ovm. der Möhre auf die Luzerne zu 
übertragen, beschränke, so geschieht das wesentlich aus dem 
Grunde, dass diese Versuche in mehreren Jahren verfolgt 
wurden und dass ich selbstverständlich die Details dieser 
Versuche am besten kenne. 

Ich will diesfalls darauf aufmerksam machen, l:o) dass 
die künstlich aus der Möhre-Rhizoctonia hergestellte Luzerne- 
Rhizoctonia im Versuche des Jahres 1898 sich so schwach 



28 ARKIV FÖR BOTANIK, BAND 14. NIO 12. 

und unbeständig zeigte, dass sie schon im nächsten Jahre nicht 
mehr zu entdecken war, 2:o) dass ein erneuter ähnlicher Ver- 
such im Jahre 1899 ohne Resultat blieb, und 3:o) dass ein 
umgekehrter Versuch im Jahre 1913, aus der Luzerne-Rhizo- 
ctonia die Möhre-Rhizoctonia herzustellen, negativ ausfiel. 

Analoge Fälle mit anderen Schmarotzerpilzarten sind in 
der neueren Geschichte der künstlichen Infektionsversuche 
keineswegs selten, Fälle, wo eine gut spezialisierte Pilzart, 
unter besonders günstigen Bedingungen, auf einer fremden 
sonst dafür unempfänglichen, Pflanzenart ganz zufällig einen 
schwachen Krankheitsausbruch hervorgerufen hat. Auffallend 
kümmerlich und unbeständig ist jedoch immer in solchen 
Fällen das Leben des Übersiedlers. Er stirbt bald vollständig 
ab und er ist mit einer eventuell auf derselben fremden 
Pflanzenart im Freien auftretenden, vielleicht morphologisch 
ähnlichen Pilzart durchaus nicht zu verwechseln. Ich will 
hier nur ein derartiges Beispiel nennen. In den Jahren 1891 
— 97 gelang es mir, die gut spezialisierte Rostart Puccinia 
Phlei -pratensis als Uredo auf Hafer und auf Roggen gelegent- 
lich zu überführen, während dagegen umgekehrte Versuche, 
die echte Puccinia graminis f. sp. Avenae auf das Timotheen- 
gras zu übertragen, stets negativ ausfielen.^ Es wäre meines 
Erachtens ein vollständiger Missgriff, aus den zufälligen, 
kümmerlichen Ausschlägen des Timotheengrasrostes auf die 
Haferpflanze eine Identität zwischen Puccinia Phlei- pratoisis 
und P. graminis f. sp. Avenae deduzieren zu wollen, oder 
überhaupt den betreffenden Ausschlägen eine ökonomische 
Rolle im Leben des Timotheengraspilzes zuzuschreiben. 

In ähnlicher Weise seien wohl auch die oft, schon von 
alters her in der Literatur besprochenen Fälle aufzufassen, 
in welchen eine zu relativer Selbständigkeit entwickelte und 
gegenüber eine gewisse Pflanzenart zerstörungsfähige Rhizo- 
ctonia-FoTm auch auf anderen, nebenanwachsenden Pflanzen - 
arten als zufälliger, unschuldiger Gast angetroffen worden 
ist. Ein paar derartige Fälle dürften hier einer Erwähnung 
wert sein. Im Jahre 1728 fand Duhamel^ den Safranpilz 
auch an Wurzeln von Sambucus Ebulus, Coronilla varia, Ono- 
nis spinosa und Muscari sp. Im Jahre 1886 fand Rostrup^ 

' J. Eriksson, Ist der Timotheengrasrost eine selbständige Rostart oder 
nicht P öfvers. af K. Vet.-Akad.:s Förh., 1902, N:r 5, S. 193. 
' H. L. Duhamel, a. a. O. 
^ E. RosTRUP, Undersögelser etc., a. a. O., S. 71. 



JAKOB ERIKSSON, RHIZOCTONIA VIOLACEA DC. 29 

die Rotklee-Rhizoctonia nicht nur auf die nahe verwandten 
Trifoliiivi hi/brnlum, Tr. repens, Medicago sativa und 31 . lupu- 
lina, sondern auch auf Rumex crispiis, Geranium pusillum, 
Fagns silvatica, Crataegus Oxyacantha, Liguslrum vulgare. Picea 
alba. Abies pectinata, Pinus Laricio und P. montana. 

In diesem Zusammenhange muss ich übrigens eine be- 
sondere Aufmerksamkeit darauf richten, dass in jedem Falle, 
WO eine gewisse Eh izoctonia-F orm in der Literatur als bös- 
artiger Zerstörer erwähnt wird, z. B. die Form des Safrans, 
die der Luzerne, die des Klees, die der Möhre etc., jede ein- 
zelne Form nur an der betreffenden Pflanzenart als wirk- 
licher Zerstörer auftritt, d. h. die Form des Safrans auf Saf- 
ran, die der Luzerne auf Luzerne u. s. w,, während dem 
gelegentlichen Überspringen der Form auf andere Pflanzen- 
arten keine in Betracht kommende Beschädigung an diese 
fremden Pflanzenarten zugeschrieben wird. Diese gemein- 
gültige Tatsache deutet unwiderleglich darauf hin, dass jede 
speziell vorliegende Bhizoctonia-Form in ihrer Anpassung und 
Gewohntheit an die betreffende Pflanzenart so weit fortge- 
schritten ist, dass sie als selbständige Form (»spezialisierte 
Form» resp. »Spezies») mit demselben Rechte betrachtet 
werden kann, wie z. B. die »spezialisierten Formen» von 
Puccinia graminis, P. coronifera etc. oder die »Spezies» P. 
triticina, P. bromina, P. agropyrina etc., deren gegenseitige 
Selbständigkeit kaum mehr bestritten wird, obgleich ein zu- 
fälliges Überspringen auch dieser Formen vorkommen kann. 

Der meist entscheidende und meines Erachtens ausschlag- 
bringende Beweis gegen die Identität zwischen der Möhre- 
(eventuell auch Runkerübe- und Kohlrübe-) Rhizoctonia einer- 
seits und der Luzerne-Rhizoctonia andererseits liegt indessen 
in der ungleichartigen Fortentwickelung der beiden Formen, 
indem jene ihr Fortsetzungsstadium in einem Hymenomyceten- 
Pilze, Hypochnus violaceus, diese dagegen das ihrige, wie es 
fast sicher scheint, in einem Pyrenomyceten-Pilze, Lepto- 
sphaeria circinans, hat. 

Was endlich die Selbständigkeit der Spargel-Rhizoctonia 
betrifft, so scheint mir unsere bisherige Kenntnis über das 
Auftreten und die Natur derselben überwiegend dafür zu 
sprechen, dass auch sie eine selbständige Form bildet, ob- 
gleich wir über ein eventuelles Fortsetzungsstadium derselben 
noch nichts wissen. 



30 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 12. 



Nachschrift. 

Mitte April dieses Jahres erhielt ich vom Herrn Profes- 
sor Lüstner in Geissenheim eine Zahl kranker Lnzerne- 
wurzeln mir zugeschickt. 




Fig. 13. Ascosporen von Leptosphaeria circinans (Rhizoctonia Medicaginis), 
nach 3 Tagen ausgekeimt. 



Durch die Untersuchung dieses Materials konnte ich er- 
stens die Identität der aus Gottland und der aus Geissenheim 
stammenden Leptosphaeria circinans konstatieren. 

Zweitens wurde ich in Gelegenheit verzetzt, Keimungs- 
versuche mit den bei der Herankunft noch keimfähigen 
Ascosporen des Geissenheimer- Pilzes anzustellen. Sporenma- 
terial am 16. April in Wasser auf Objektträger gelegt und 
unter Glasglocke feucht gehalten, zeigte nach 1 — 2 Tagen ver- 



JAKOB ERIKSSON, RHIZOCTONIA VIOLACEA DC. 31 

einzelte und nach 3 Tagen zahlreiche ausgekeimte Sporen. 
Die Keimung fand in der von LCstxer früher beschriebenen 
Weise statt, d. h. aus den kleinen Endzellen. Die hier ge- 
gebene Fig. 13 zeigt 4 gekeimte Sporen. Ich bin überzeugt, 
dass hier der Anfang eines Rhizoctonia-Mycelinus vorlag. 
Dadurch ist auch meinerseits jeder Zweifel des Zusammen- 
hanges zwischen Rhizoctonia Medicaginis und Leptosphaeria 
circinans entfernt. 

Inwiefern die Keimkraft der Ascosporen lange besteht, 
scheint mir zweifelhaft. Den 31. Mai und die nächst folgen- 
den Tage wurden mit dem in einem gewöhnlichen Zimmer 
aufbewahrten Geissenheimer-Materiale neue Keimungsver- 
suche teils in Wasser teils in Luzernewurzel-Extrakt ange- 
ordnet. Noch nach 4 Tagen wurde aber keine ausgekeimte 
Spore wahrgenommen. 

Stockholm den 7. Juni 1915. 



Tryckt den 8 juli 1915. 



Uppsala 1915. Almqviät & Wiksells Bcktryckeri-A.-B. 



INNEHÅLL. 



Sid. 
9. Cleve-Eulkb, Astrid, New Contributions to the Diatomaceou3 

Flora of Finland. With 4 Plates 1—81 

10. Kränzlin, Fr., Orchidaceae quaedam Americanae 1 — 8 

11. Sylvén, N., Torneträskområdets adventivflora 1 — 57 

12. Eriksson, J., Fortgesetzte Studien über Rhizoctonia violacea DC. 1 — 31 



Utgifvet den 30 augusti 1915. 



Uppgalft 191.1. Almqvist & "Wiksells Boktryckerl-A.-B. 



'.n 



ARKIV 



FÖR 



BOTANIK 



UTGIFVET AF 



K. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN 



BAND 14 

HÄFTE 3 



STOCKHOLM 

ALMHJVIST & ^V1KSELL3 BOKTEYCKBRI-A.-B. 
BERLIN LONDON PARIS 

E. FBIEDLÄXDEB & 80HN WILLIAM WESLEY & SON LIBBAIBIE C. KLINCK3IECK 

1 1 CARLSTHAS3E 28 ES3EX STREET, STRAyD 1 1 KCE DE LILLE 

1916 



Die letzten Bände der »K, Svenska Vetenskaps-Akademiens 
Handlingar» enthalten folgende Abhandlongea, welche dem Spezial- 
gebiete dieses Archivs angehören: 

The last volumes of »K. Svenska Vetenskaps-Akademiens 
Handlingar» contain the following papers on subjects belonging to the 
special matter of this Archiv: 

Les derniers volumes des »K. Svenska Vetenskaps-Akademiens 
Handlingar» contiennent les memoires suivants rentrant dans le cadre 
scientifique des nouvelles Archives: 



UTI 

K. VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR 

(stor 4:o) 
äro följande afliandlingar i 

Botanik 

publicerade sedan år 1913: 

Antets, E., Some Meaozoic Planta. — Band 52 n:o 5. 1913. 6 pg. 1 Pl. 

, Die Gattungen Thinnfeldia Ett. und Dicroidium Goth. — Band 51 n:o 6. 

1914. 71 pg. 5 Taf. 

, Lepidopteris Ottonis und AnthoUthus Zeilleri Nath. — Band 51 n;o 7. 

19U. 18 pg. 8 pl. 

HAiiiiE, Th. g., Some Mesozoic Plant-bearing deposits in Patagonia and Tierra 
del Fu6go and their Floras. — Band 51 u:o 3. 1913. 58 pg. 5 Pl. 

Skottsbero, C, Botanische Ergebnisse der schwedischen Expedition nach Pata- 
gonien und dem Feuerlande 1907 — 1909. — 3. A botanical Survey of 
the Falkland Islands. Band 60 n:o 3. 1913. 129 pg. 15 pl. — 4. Die 
Vegetation der Juan Fernandez Insel. — Band 51 n:o 9. 1914. 73 pp. 
7 Taf. 

, Morphologische und emhryologischo Studier, über die Myzodendraceen. — 

Band 51 n:o 4. 1913. 34 pg. 1 Taf. 



AKKIV h\)R liOTANIK, 

BAND 14. N:o i;{. 



Baltiska zoocecidier, II. 

l,Mit Beschreibung neuer Formen in deutscher Sprache.) 
Af 

G. LAGERHEIM. 

Med en tafia. 

Meddelad den 13 oktober I9I5. 



I föregående uppsatser* har jag påpekat, att de gallbil- 
dande djuren icke alltid ha samma utbredningsområde som 
sina resp. värdväxter, antagUgen ofta beroende därpå, att 
parasiterna utbreda sig långsammare än värdväxterna, och 
att kännedomen om gallbildningarnas utbredning kan lämna 
icke oviktiga bidrag till lösande af växtgeografiska spörsmål. 
Så torde exempelvis förekomsten eller saknaden af gallbild- 
ningar i vissa fall kunna ge ett svar på frågan, huruvida en 
växt på en lokal utanför sitt egentliga utbredningsområde bör 
betraktas som en relikt eller en pionjär.- Det skulle därför 
vara af ej ringa intresse att känna de gallbildningar (och 
parasitsvampar), som eventuellt finnas på de sydliga träden 
och andra växter på Norrlands sydberg, hvilka allmänt be- 
traktas som relikter. De undersökningar jag de senaste 7 
åren företagit öfver gallbildningarnas förekomst vid vårt lands 
östkust (jämte cecidiologiska studier i arktiska Norge 1900) 
ha gifvit ytterligare stöd för de i nämnda uppsatser uttalade 

^ G. Lagerheim, Zoocecidien vom Feldberg (Mitt. d. Badisch. botan. 
■> Ver. 1903), Baltiska zoocecidier (Ark. f Botan. bd. 4, 1905), G. Lagerheim 
och Björn Palm. Zoocecidier från Bohuslän (Svensk Bot. Tidskr., bd. 2. 
1908). 

' Lägekheim och Palm, 1. c, p. 342. 

^ Arkiv för botanik. Band 14. N:o IS. 1 

X 



2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 13. 

åsikterna. För att anföra ett par exempel kan nämnas, att 
jag ej någonstädes i vårt land anträffat några zoocecidier på 
Berberis, ehuru på denna växt enligt Houard^ ej mindre än 
7 cecidier, förorsakade af 7 olika djur, äro funna i mellersta 
och södra Europa, och fastän Berberis bevisligen funnits i 
Sverige under nära 300 års tid.- På Senecio Jacobcea äro 
enligt Houard 8 cecidier iakttagna, men kring Norrtälje, där 
denna art flerstädes förekommer rikligt, har det varit mig 
omöjligt att trots noggrant sökande anträffa någon som helst 
gallbildning på denna växt. Af de 11 cecidier, som äro funna 
på Artemisia vulgaris, har jag endast anträffat 2, ett föror- 
sakadt af Cryptosiphum Artemisice Pass., förekommande dels 
på Öland (Resmo) och dels kring och i Stockholm, och ett 
förorsakadt af en cecidomyid och endast observeradt vid Norr- 
tälje. I dessa fall (många fler skulle kunna anföras) synas 
de gallbildande djuren ha större anspråk på klimatet än värd- 
växterna, h varför nordgränsen för djurens utbredning torde 
förlöpa sydligare än värdväxternas nordgräns. I vissa fall 
torde därför fynd af fossila gallbildningar kunna ge upplys- 
ning om klimatets beskaffenhet.^ 

För lösandet af dessa och andra frågor är emellertid en 
vida bättre kännedom om gallbildningarnas utbredning än vår 
nuvarande synnerligen behöflig. Jag har därför fortsatt att 
samla cecidier och meddelar här en förteckning på de former, 
som jag anträffat i våra östra kusttrakter sedan 1 905. Ett värde- 
fullt bidrag till förteckningen har lämnats af doc. Björn Palm 
(från Norrtäljetrakten och Dalarö; alla uppgifter från Tjockö, 
Lingslätö, Grisslehamn, Köpmanholm, Solo, Uppnäs, Nänninge, 
Viggskären, Ässkär, Räfsnäs, Furusund, Hamnholmen, Lad- 
holmen och Harka äro lämnade af honom, andra af honom 
meddelade lokaler äro märkta med B. P.). Enstaka bidrag 
äro äfven godhetsfullt lämnade af dr. E. Mjöberg, prof. O. 
Rosenberg, dr. J. A. O. Skärman och dr. R. Westling. Af 

* c. Houard, Les Zoocécidies des Pluntes d'Eiirope et du Bassin de 
la Méditerranée, Paris 1908—1909. Dans cet excellent livré sont citées 
quelques cécidies sur Anemone silvestris, Goronilla Emerus, Linosyris vulgaris, 
Sanguisorba officinalis, Teucrium Scordium, Toficldia calyculata, Ulmus effusa 
comme trouvées dans I'Europe du Nord. L'auteur a mal compris le texte 
suédois de mon iravail Baltiska zoocecidier; ces cécidies n'ont pas jusqu'a 
present été trouvées en Scandinavie, ellos sont ä rechercher. 

^ Ernst Hknning, Om Berberisl>uskens ocli svartrostens förekomst i 
Norrland, p. 123 (LandtbruksAkad. Handl. o. Tidskr.. årg. 54, 1915). 

•■' Om fossila gallbildninjzar se O. Gertz, Fossila zoocecidier i kvartära 
växtlämningar (Geol Fören. Förli., bd. 30, 1914). 



G. LAGERHEIM, BALTISKA ZOOCECIDIER, II. 3 

de 35:J cecidierna äro 200 ej upptagna i min fcirra uj)psats 
öfver baltiska zoocecidier, för de öfriga lämnas nya lokaler. 
De cecidier, som äro märkta med en *, äro ej upptagna i 
Houard's verk eller i senare utkomna arbeten, som varit mig 
tillgängliga, och torde därför vara nya eller mindre bekanta. 
De flesta här nedan uppräknade cecidierna härstamma 
från Öland, där jag särskildt sommaren 1908 i Borgholm och 
Stora Rör ägnade mycken tid åt studiet af dessa bildningar. 
Flera af de här funna gallbildningarna torde vara förorsakade 
af djur med sydlig utbredning, t. ex. Eriophyes cratcegitmplicans 
CoTTE, som åstadkommer en karakteristisk bladkantvikning 
hos Cratcegus oxijacantha, förut, så vidt mig bekant, endast 
funnen i Frankrike. Möjligen är äfven den afid, som föror- 
sakar en inböjning af bladkanten af Hedera och som förut 
iakttagits i Portugal, en sydlig form. På Öland synas äfven 
några parasitsvampar med sydlig utbredning förekomma, så- 
som Puccinia Silenes Schrot, på Silene venosa (Resmo alfvar) 
och Melanotcenium endogeniim Bary på Galium verum (Borg- 
holms alfvar), som ej äro funna annorstädes i Sverige. En 
gallbildning med öfvervägande sydlig utbredning är möjligen 
det erineum på bladen af Pnaws Padus, som förorsakas af 
Eriophyes paderineus Nal. Detta cecidium . är visserligen 
funnet i Sverige redan af Elias Fries, ^ men är af mig för- 
gäfves eftersökt, i Finland- är det endast funnet i landets 
sydligaste del, i Danmark'' är det allmänt förekommande. 
Det af Eriophyes Pudi Nal. på samma växt förorsakade 
ceratoneon är däremot ej sällsynt och förekommer ända upp 
i fjälltrakterna (Åre, leg. C. Brandel). Samma ceratoneon 
är enl. Thomas* allmänt i Alperna, men där förekommer enl. 
honom (1. c, p. 27) äfven erineumbildningen på häggbladen 
flerstädes, fast sällsyntare än ceratoneon, ända till en höjd 
af 1,000 m. ö. h. Erineum på bladens undersida är ej så lätt 
att upptäcka som ceratoneon på bladens öfversida, och möj- 

' Summa vegetabilium Scandinavise, sect, post , p. 518, Upsalise 1849. 
Enl. meddelande af doc. C. Skottsberg finnes i Uppsala universitets her- 
barium intet häggerineum samladt af Elias Friks; däremot ligger där ett 
exemplar af samma cecidium taget af A. C Eltassox vid Uppsala. 

- J. 1. Lindroth, Bidrag till kännedomen om Finlands eriophyider, 
p. 19 (Acta Soc. p. Fauna et Flora Fenn , t. XVIII, 1899). 

' Sofie Rostrup, Danske Zoocecidier, p. 41 (Vidensk. Meddel. f. naturh. 
Foren. 1896). 

* Fr. a. W. Thomas, Beiträge zur Kenntnis der in den Alpen vor- 
kommenden Phvtoptocecidit-n, p. 18 (Mitteil. d. Botnn. Ver. f. Gesamt- 
thüring.n, Bd. IV, 1885). 



4 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 13. 

ligen förekommer häggerineum, liksom motsvarande gallbild- 
ning på Sorbus Aucuparia (enl. Hieronymus)^ och bladkant- 
krusningen på Lonicera Xylosteum (enl. Lagerheim och Palm, 
1. c, p. 343), endast på mycket skuggiga lokaler, hvilket äfven 
kan vara orsaken till att detta erineum så sällan anträffats 
hos oss. Inflytandet af lokalen på gallbildningarnas bygg- 
nad (t. ex. solformer och skuggformer), utbredning och fre- 
kvens är ett mycket litet bearbetadt kapitel af cecidiologien, 
som förtjänar uppmärksamhet. 



Helminthocecidjer. 

Achillea Millefolium L. 

Små hårda uppsvallningar på bladen förorsakade af Ty- 
lenchus millefolii Löw: Öl. Stora Rör, Upl. Norrtälje (B. P.), 
Nänninge, Grisslehamn, Uppnäs. 

Agrostis vulgaris With. 

Violetta uppsvallningar på bladen förorsakade af Ty- 
lenchus: Stockh. Ulriksdal. 

Eestuca rubra L. 

Violetta uppsvallningar på bladen förorsakade af Tylen- 
chus: Blek. Karön, Öl. Borgholm, Köping. 

Hieracium Pilosella L. 

1. Utvidgning och krökning af korgen och stängeln under 
korgen förorsakade af Tylenchus: Upl. Norrtälje (B. P.), 
Uppnäs. 

2. Bleka eller röda uppsvallningar på bladen förorsakade 
af Tylenchus: Öl. Bejershamn, Stora Rör, Borgholm, Upl. 
Norrtälje, Lingslätö, Al. Mariehamn. 

llypocliOBris radicata L. 

Hvitgröna eller röda uppsvallningar på bladskifvan för- 
orsakade af en anguillulid : Öl. Stora Rör. 



^ G. Hteronymüs, Beiträge zur Kenntnis der europäischen Zooeecidien 
und der Verbreitung derselben, p. 46 (Ergänzungsheft z. 68. Jahresber. d. 
Schlesisch. Gesellsch. f. vaterl. Cultur, 189U). 






G. LAGERHEIM, BALTISKA ZOOCECIDIER, II. 5 

IMautago inaritiiiia L. 

Ljusgröna eller röda ansvällningar af bladen förorsakade 
af Tylenchus: Blek. Karö, Öl. Stora Rör. 

Ttiraxacum officinale Web. Fig. 1. 

Kontraktion, förtjockning och ljusgrön eller röd färgning 
af bladskifvan förorsakade af en anguillulid: Öl. Stora Rör, 
Upl. Norrtälje. Detta cecidium, som ej är omnämndt af 
HouARD (1. c.), är närmare beskrifvet af Thomas, Cecidio- 
logische Notizen, p. 293 (Entomolog. Nachricht., XIX, 189;{). 

Tiifolium pratense L. 

Förkortning och förtjockning af de nedre internodierna 
och förtjockning och rödfärgning af småbladens nedre del 
förorsakade af Tylenchus devastator Kühn : Uyl. Norrtälje, 
där parasiten flerstädes gjorde stor skada på klöfvervallania 
1915. 

Anguillulider förekomma stundom lefvande parasitiskt i 
växters blad utan att åstadkomma gallbildningar, endast för- 
orsakande en metaplastisk förändring af cellerna, yttrande 
sig såsom minskning af klorofyllhalten eller antokyanbildning. 
Till följd häraf uppkomma på bladens öfversida bleka eller 
röda, på undersidan bleka, kantiga, af nerver begränsade 
fläckar, som slutligen svartna. Jag har iakttagit dylika på 
Centaurea Jacea (fig. 2) vid Stora Rör och på Glechoma hede- 
racea (fig. 3) vid sjön Ludden mellan Norrtälje och Malsta, 
på båda lokalerna endast på dikeskanter, hvilket tyder på 
att anguilliiliderna öfvervintra i fuktig jord eller vatten. 
Liknande bleka fläckar innehållande anguillulider har jag 
äfven funnit på bladen af en Begonia i Ecuador. Troligen 
äro dessa bildningar ej så sällsynta; de likna i hög grad 
fläckar förorsakade af Peronospora. 



Acarocecidier. 
Acer plataiioides L. 

Hvitt, gult eller rostfärgadt erineum på bladens under- 
sida, bestående af upptill starkt uppsvällda hår, förorsakadt 
af Eriophyes macrochelus Nal.: Öl. Stora Rör, Upl. Norrtälje. 



6 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 13. 

Acer pseudoplataims L. 

1. Hvitt eller brunt erineum i nerv vinklarna på bladens 
undersida förorsakadt af Phyllocoptes acericola Nal.: Smal. 
Kalmar. 

2. Hvitgrönt eller brunt erineum på bladens undersida, 
bestående af klubbformiga, böjda hår, förorsakadt af en erio- 
fyid: Smal. Kalmar, Upl. Norrtälje (B. P.). 

3. Talrika små röda ceratoneon på bladens öfversida 
förorsakade af Eriophyes macrorrhynchus Nal.: Smal. Kal- 
mar, Upl. Norrtälje (B. P.), Köpmanholm. 



Aliiiis glutiiiosa Gärtn. 

1. Röda cefaloneon på bladens öfversida förorsakade af 
Eriophyes Isevis Nal. : Öl. Stora Rör, Boda, Söderm. Nynäs., 
Saltsjöbaden, Upl. Norrtälje, Tjockö, Lingslätö, Grisslehamn, 
Furusund, Köpmanholm, Viggskären, Räfsnäs, Solo, Kapell- 
skär. 

2. Pungformig uppsvallning af bladens nervvinklar för- 
orsakad af Eriophyes Nalepai Fock.: Öl. Stora Rör, Borg- 
holm, Söderm. Dalarö (B. P.), Nynäs, Saltsjöbaden, Upl. 
Norrtälje (B. P.), Tjockö, Lingslätö, Grisslehamn, Köpman- 
bolm, Viggskären, Ässkär, Solo, Räfsnäs, Kapellskär. 

3. Hvitt eller brunt erineum på bladens undersida för- 
orsakadt af Eriophyes brevitarsus Foek.: Öl. Stora Rör, 
Söderm. Saltsjöbaden, Upl. Norrtälje (B. P.), Tjockö, Ling- 
slätö, Grisslehamn, Furusund, Köpmanholm, Viggskären, Äs- 
skär, Räfsnäs, Solo, Kapellskär, 



Betula odorata Bechst. 

1. Rödt erineum på bladens öfversida förorsakadt af 
Eriophyes rudis v. longisetosa Nal.: Öl. Stora Rör, Upl. 
Grisslehamn, Lingslätö. 

2. Hvitt erineum på bladens undersida förorsakadt af 
Eriophyes rudis Can.: Upl. Norrtälje (B. P.), Lingslätö, Tjockö. 

3. Ljusgröna cefaloneon på l)ladens öfversida med enkla 
hvitgula hår på bladens undersida förorsakade af en eriofyid: 
Upl. Kapellskär. 



o. LAÜERHEIM, BALTISKA ZOOCECIDIER, II. 7 

llctiila verrucosa Ehrh. 

1. Sammanliopnintr af slutna, förtjockade knoppar för- 
orsakad af Eriophyes rudis Can.: Gotl. Böge skn., Tjeldeis, 
Söderm. Saltsjöbaden, Upl. Norrtälje (B. P.), Grisslehamn. 

2. Små knutlika cefaloneon på bladen förorsakade af 
Kiioph3^es Betul» Xal.: Öl. Stora Rör, Borgholm, Söderm. 
Saltsjöbaden, UjA. Norrtälje, Nänninge, Grisslehamn, Tjockö, 
Lingslätö. 

3. Hvitt, gr3'nigt erineum på bladens undersida föror- 
sakadt af Eriophyes rudis Can.: öl. Stora Rör, Isgärde, Söderm. 
Saltsjöbaden, Ufl. Norrtälje (B. P.), Lingslätö, Grisslehamn. 

4. Rödt erineum på bladens öfversida förorsakadt af 
Kriophyes rudis v. longisetosus Nal. : Ujil. Norrtälje (B. P.), 
Grisslehamn. 

Campanula g:lomerata L. 

Kloranti förorsakad af Eriophyes Schmardai Nal.: U'pl. 
Norrtälje (B. P.). 

Campanula Trachelium L. 

Kloranti med fyllomani och abnorm hårighet förorsakade 
af Eriophyes Schmardai Nal.: Öl. Glömminge. 

Cirsium arvense Scop. 

Förhårdning. blekning och genomväxning af korgarna 
förorsakade af Eriophyes anthocoptcs Nal.: Stockholm, JJyl. 
Norrtälje (B. P.). 

Cirsium lanceolatum Scop. 
Kloranti förorsakad af Eriophyes: UjA. Norrtälje (B. P.). 

Cory lus avel lan a L. 

Deformering och förstoi^ing af vegetativa knoppar föror- 
sakade af Eriophyes avellanse Nal.: Öl. Borgholm. 

Cotoneaster vulgaris Lindl. 

Små ljusgröna eller röda förtjockningar på bladen för- 
orsakade af Eriophyes P^'^ri Pagenst.: Upl. Grisslehamn. 



8 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND Ii. N:0 13. 

Crataegus inoiiogyna Jacq. 

1. Tillbakarullning af bladkanten förorsakad af Eriophyes 
goniothorax Nal.: Öl. Stora Rör, Borgholm. 

2. Hvitt eller brunt erineum på bladens undersida för- 
orsakad t af en eriofyid: Öl. Stora Rör, Borgholm. 

Crataegus oxyacautha L. 

1. Partiell tillbakarullning af bladkanten förorsakad af 
Eriophyes goniothorax Nal.: U'pl. Norrtälje (B. P.), Grissle- 
hamn. Kapellskär (B. P.), Lingslätö. 

2. Erineum på bladens undersida förorsakad af en erio- 
hnå: Upl. Lingslätö, Kapellskär (B. P.). 

3. (Fig. 4, 5.) Vikning af bladflikar uppåt förorsakad 
af Eriophyes cratsegumplicans Cotte: Öl. Borgholm. 

Detta, förut i Frankrike funna, cecidium fanns 1908 i 
skogen nedanför Borgholms slott tämligen sparsamt uteslu- 
tande på Cratcegiis oxyacantha; trots ifrigt sökande kunde på 
C. monogyna (eller C. calycina) endast den af Eriophyes gonio- 
thorax förorsakade välbekanta bladkantrullningen påträffas. 
Samma olikhet har Cotte konstaterat i Frankrike (se J. Cotte, 
Nouvelle acarocécidie de Cratcegus oxyacanilioides Thuill. och 
Differences de susceptibilité des Cratcngas monogyna Jacq. et 
oxyacanthoides Thuill. å Tégard des Eriophyides qui attaquent 
leurs feuilles i Compt. rend. Soc, biol. vol. LXVIII, Paris 1910; 
C. oxyacantha Jacq. och C. oxyacanthoides Thuill. äro enl. 
meddelande af Prof. C. Lindman synonymer). 

Empetruni nigrum L. Fig. 6. 

Hufvudlik sammanhopning af grenar med föikortade in- 
ternodier förorsakad af Eriophyes Empetri Lindr.: Upl. Norr- 
tälje (B. P.). 

Evonymus europ^us L. 

Inrullning och rödfärgning af bladkanten förorsakad af 
Eriophyes con vol vens Nal.: Öl. Ryd. 

Fragaria collina Ehrh. 

Talrika små röda utväxter på bladens öfversida föror- 
sakade af Phyllocoptes setiger Nal.: U'pl. Norrtälje (B. P.). 



G. LAGERHEIM, BALTISKA ZOOCECIDIER, 11. 9 

Fra^aria vesca L. 

Talrika små röda utväxter på bladens öfversida troligen 
förorsakade af Phyllocoptes setiger Nal.: Öl. Stora Rör. 

Fraxinus excelsior L. 

Gulgröna, föga buckliga eller ojämna fläckar på bladen 
förorsakade af en eriofyid: Ol. Isgärde, Upl. Norrtälje. 

Galium apariiie L. 

Inrullning af bladkanten förorsakad af Eriophyes GaJii 
Karp. : Tyskl. Sassnitz. 

Galium boreale L. 

1. Kloranti med förkortning af blomskaften förorsakad 
af Phyllocoptes anthobius Nal.: Öl. Stora Rör, Köping. 

2. Abnorm hårighet af blad och stjälk och uppåtböjning 
af bladkanten förorsakade af en eriofyid: Öl. Stora Rör, 
Borgholm, Upl. Norrtälje (B. P.). 

Galium Mollugo L. 

1. Omdaning af terminalknoppen till en rundad, spetsad, 
ihålig bildning antagligen förorsakad af Eriophyes galiobius 
Can.: Upl. Björnö i Frötuna skn. 

2. Inrullning af bladkanten förorsakad af Eriophyes Galii 
Karp.: Upl. Björnö i FrÖtuna skn. 

Galium verum L. 

1. Kloranti med förkortning af blomskaften förorsakad 
af Phyllocoptes anthobius Nal.: öl. Borgholm. 

2. Ombildning af blommor till ärtstora, finhåriga gall- 
äpplen förorsakad af Eriophyes galiobius Can.: ÖZ. Stora Rör, 
Köping, Upl. Norrtälje, Tjockö, Viggskären. 

3. Inrullning af bladkanten förorsakad af Eriophyes Galii 
Karp.: Sk. Falsterbo, Öl. Stora Rör, Upl. Norrtälje. 

Galium ulia^iuosum L. 

Kloranti förorsakad af Phyllocoptes anthobius Nal. : Upl. 
Björnö (B. P.). 



10 ARKIV" FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 13. 

Geranium sanguiiieum L. 

Deformering af skottspetsarna, sammanhopning och in- 
rullning af bladen förorsakade af Eriophycs: Öl. Isgärde, 
C/pZ. Kapellskär, Tjockö. 

Geum rivale L. 

Krusning och fläckvis abnorm, ljusröd hårighet på bladen 
förorsakad af Eriophyes: öl. Stora Rör, Isgärde, Ryd, Ufl. 
Norrtälje (B. P.), Räfsnäs, Lingslätö, Viggskären, Ladholmen. 

Oeum urbaiium L. 

Krusning och fläckvis abnorm behåring af bladen föror- 
sakad af Eriophyes nudus Nal.: Öl. Köping, Smal. Kalmar. 

Heliantliemum vulgare G^rtn. 

Kloranti och kladomani förorsakade af Eriophyes rosalia 
Nal.: Ufl. Norrtälje (B. P.). 

Juglans regia L. 

Blåsor på bladen med hvitt erineum på undersidan för- 
orsakade af Eriophyes tristriatus v. erinea Nal.: Smal. Kalmar. 

Lotus corniculatus L. 

Inrullning af bladkanten jämte förtjockning af den an- 
gripna, abnormt håriga bladdelen förorsakad af Eriophyes 
euaspis Nal.: Upl. Norrtälje. 

Phragmites communis Trin. 

Förkortning af internodierna och bladslidorna samt ab- 
norm, grynig hårighet förorsakade af Tarsonemus Phragmitidis 
Schl.: Uyl. Norrtälje. 

Pimpinella Saxifraga L. 

Krusning, inrullning och blekning af småbladen föror- 
sakade af Eriophyes: Uyl. Grisslehamn. 

Pinus silvestris L. 

Knöllika utväxter på grenarna förorsakade af Eriophyes 
Pini Nal.: Öl. Stora Rör, Söderm. Nynäs, Upl. Grisslehamn. 



o. LAGEKHEIM. BALTISKA ZOOCECIDIER, H. 11 

Poly^ala aiiiaru. L. 

Deformation af skotten och kloranti förorsakade af Erio- 
phyes brevirostris Nal.: Norrtälje (B. P.), Grisslehamn. 

Polyarala vulii^aris L. 

Deformation af skotten (stundom rödaktig anlöpning af 
bladen) med kloranti förorsakad af en eriofyid: Öl. Stora Rör, 
Upl. Norrtälje (B. P.). 

Populus tremula L. 

1. Omvandling af knoppar till rödaktiga, håriga blomkål- 
lika bildningar förorsakad af Eriopbyes Popiili Nal.: Söderm. 
Saltsjöbaden. 

2. Deformering af nektarierna vid bladskifvans bas för- 
orsakad af Eriopbyes diversipunctatus Nal.: Öl. Stora Rör, 
Borgholm, Söderm. Nynäs, Saltsjöbaden, Upl. Norrtälje, Ling- 
slätö, Grisslehamn, Tjockö, Solo. 

3. Bruna erineumfläckar på bladens undersida föror- 
sakade af Phyllocoptes Populi Nal.: Sk. Falsterbo, Öl. Stora 
Rör, Borgholm, Söderm. Nynäs, Upl. Norrtälje, Lingslätö, 
Grisslehamn, Tjockö, Räfsnäs, Solo. 

4. Rödt erineum på bladen förorsakadt af Eriopbyes 
varius Nal.: Öl. Stora Rör, Upl. Norrtälje (B. P.), Lingslätö, 
Grisslehamn. Tjockö, Solo. 

5. Partiell, hård inrullning af bladkanten, utan abnorm 
hårighet, förorsakad af en eriofyid: Upl. Norrtälje (B. P.), 
Lingslätö. 

Potentilla venia L. 

Abnorm hårighet på bladen förorsakad af Eriopbyes par- 
vulus Nal.: Upl. Norrtälje, Grisslehamn, Lingslätö, Uppnäs. 

Prunus domestica L. 

Små utväxter vid bladkanten förorsakade af Eriopbyes 
similis Nal.: Öl. Stora Rör, Upl. Norrtälje. 

Prunus iusititia L. 

Små utväxter vid bladkanten förorsakade af Eriopbyes 
similis Nal.: Upl. Norrtälje (B. P.). 



12 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 13. 

Prunus Padus L. 

Röd ceratoneon på bladens öfversida förorsakad af Erio- 
phyes Padi Nal.: Ufl. Norrtälje, Lingslätö, Räfsnäs, Kapell- 
skär, Grisslehamn, Ladholmen. 

Prunus spinosa L. 

1. Röda, håriga cefaloneer vid medelnerven på bladens 
öfversida förorsakade af Eriophyes Padi Nal.: Öl. Stora RÖr, 
Ryd, Borgholm, Gotl. Snäckgärdet, Söderm. Saltsjöbaden. 

2. Rödaktiga eller gröna cefaloneer vid bladkanten för- 
orsakade af Eriophyes similis Nal.: Öl. Stora Rör, Ryd, Ts- 
gärde, Söderm. Dalarö, Saltsjöbaden, Upl. Vigelsjö, Norrtälje 
(B. P.), Köpraanholm, Solo. 

Pyrus communis L. 

Bruna pustler i bladparenkymet förorsakade af Eriophyes 
Pyri Pagenst.: Upl. Norrtälje. 

Pyrus Malus L. 

1. Inrullning af bladkanten förorsakad af en eriofyid: 
Öl. Stora Rör, Upl. Norrtälje (B. P.), Nänninge, Lingslätö. 

2. Erineum på bladens undersida förorsakad af Eriophyes 
malinus Nal.: Öl. Stora Rör, Upl. Lingslätö, Grisslehamn, 
Räfsnäs. 

Ranunculus repens L. 

♦Inrullning af bladkanten uppåt förorsakad af en eriofyid : 
Öl. Köping. 

Rliamnus cathartica L. 

Erineum på bladens undersida förorsakadt af Eriophyes 
annulatus Nal. : Öl. Stora Rör, Borgholm. 

Ribes alpinum L. 

Veckning af bladskifvan och abnorm hårighet förorsakad 
af Eriophyes scaber Nal.: Öl. Isgärde, Upl. Kapellskär, Norr- 
tälje. 

Rubus fruticosus L. 

Abnorm, sammetslik hårighet på bladen förorsakad af 
Eriophyes gibbosus Nal.: Öl. Stora Rör, .Boda 



G. LAGKRHEIM, BALTISKA ZOOCECIDIER, II. \'.i 

Riibus saxat i I is L. 

Små rundade, röda utväxter på bladen förorsakade af 
Kriophyes silvicola Can.: Upl. Norrtälje (B. P.), Lingslätö, 
Solo, Kapellskär (B. P.). 

Salix aiirita L. 

Röda cefaloneer på bladens öfversida (Houard, 1. c, fig. 
192) förorsakade af en eriofyid: Öl. Stora Rör, Söderm. Salt- 
sjöbaden, Dalarö (B. P.), Upl. Norrtälje (B. P.), Lingslätö, 
Grisslehamn. 

Salix caprea L. 

1. Förkortning af internodierna och sammanhopning af 
deformerade blad (Houard, 1. c., p. 133) förorsakade af en 
eriofyid : Öl. Stora Rör. 

2. Röda cefaloneer på bladens öfversida förorsakade af 
en eriofyid: Söderm. Dalarö (B. P.), Upl. Köpmanholm, 
Räfsnäs. 

Salix cinerea L. 

Cefaloneer på bladens öfversida förorsakade af en eriofyid: 
Öl. Stora Rör, Upl. Norrtälje (B. P.), Kapellskär (B. P.), 
Lingslätö, Viggskären. 

Salix fragilis L. 

Inrullning af bladkanten förorsakad af en eriofyid: Öl. 
Stora Rör, Borgholm, Upl. Norrtälje (B. P.). 

Salix peiitaudra L. 

Gropar på bladens undersida med små håriga knölar för- 
orsakade af en eriofyid: Öl. Stora Rör, Upl. Norrtälje (B. P.), 
Lingslätö, Grisslehamn, Kapellskär (B. P.). 

Salix pliylicifolia L. 

Små röda bucklor på bladens öfversida: Upl. Kapellskär 
(B. P.). 

Detta cecidium, som ej är upptaget i Houard's verk, 
torde motsvara det cephaloneon på samma växt, som Lind- 
roth (1. c, p. 13) utan närmare beskrifning omnämner. 



14 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND M. N:0 13. 

Salix triandra L. 

Hård inrullning af kanten på bladens nedre del föror- 
sakad af en eriofyid: Uj)!. Norrtälje (B. P.)- 

Seduiti album L. 

Små klara blåsor på bladen antagligen förorsakade af 
Eriophyes destructor Nal.: öl. Ismantorp. 

Sorbus Aucuparia L. 

1. Erineum på bladens undersida förorsakadt af en erio- 
fyid: Öl. Stora Rör, Upl. Ladholmen. 

2. Pustler i bladparenkyraet förorsakade af Eriophyes: 
Öl. Stora Rör, Borgholm, Smal. Kalmar, Upl. Norrtälje, Upp- 
näs. 

Sorbus seaudica Fr. 

Pustler i bladen förorsakade af Eriophyes: U'pl. Uppnäs. 

Stellaria graminea L. 

Inrullning af bladkanten och krökning af bladen föror- 
sakade af Eriophyes atrichus Nal.: Öl. Stora Rör. 

Thymus Serpyllum L. 

Förstoring och deformering af terminalknopparna med 
abnorm behåring förorsakad af Eriophyes Thomasi Nal.: Öl. 
Stora Rör. 

Tilia graudifolia Ehrh. 

Röda ceratoneer på bladens öfversida förorsakade af 
Eriophyes Tiliae Pag. : Upl. Norrtälje. 

Tilia intermedia De. 

Rödt eller brunt erineum på bladens undersida föror- 
sakadt af Eriophyes Tilise v. liosoma Nal.: Öl. Borgholm, 
Smal. Kalmar. 

Tilia parvilolia Ehrh. 

1. Rodaktigt erineum på bladnerverna förorsakadt af 
Eriophyes Tiliae v. liosoma Nal.: Öl. Isgärde. 



I 



G. LAGERHEIM, HALTISKA ZOOCECIDIEH, II. 15 

2. Hvitt eller brunt erinenm på bladens undersida för- 
orsakadt af Eriophyes Tiliae v. liosoma Nal.: öl. Stora Rör, 
Borgholm, Söderm. »Saltsjöbaden. 

3. Partiell inrullning af bladkanten förorsakad af Erio- 
phyes tetratrichus Nal.: Öl. Stora Rör, Isgärde. 

4. Pungformig uppsvallning af nervvinklarna förorsakad 
af Eriophyes Tilise v. exilis Nal.: Öl. Borgholm. 

5. Röda ceratoneer på bladens öfversida förorsakade af 
Eriophyes Tili?e Pag.: Öl. Stora Rör. 

Ulimis campestris L. 

I början ljusgröna, sedan bruna pustler i bladparenkymet 
förorsakade af Eriophyes filiformis Nal.: Öl. Ryd. 

Ulnius moiitana With. 

Pustler i bladparenkymet sannolikt förorsakade af Erio- 
phyes filiformis Nal.: Söderm. Saltsjöbaden. 

Ulmiis pedniiciilata Foug. 

Små ljusgröna cefaloneer på bladens öfversida förorsakade 
af Eriophyes brevipunctatus Nal.: öl. Isgärde, Ryd. 

Andra slag af cecidier eftersöktes förgäfves på denna växt. 

Veronica Cliamscdrys L. 

Erineum och veckning af bladskifvan förorsakade af Erio- 
phyes anceps Nal.: Upl. Norrtälje. 

Veronica officinalis L. 

1. Kloranti och kladomani förorsakade af Eriophyes 
anceps Nal.: Öl. Stora Rör. 

2. Fyllda blommor förorsakade af en eriofyid: Upl. 
Kapellskär. 

Thysanopterocecidlum. 
Stellaria i^raminea L. 

Uppåtböjning af bladkanterna förorsakad af thripsid (se 
A. Y. Grevillius, Notizen über Thysanopterocecidien auf 
Stellaria media Cyr., S. graminea L. und Polygonum Convol- 
vulus L., p. 163 in Marceliia, v. 9, 1910): Ål. Mariehamn. 



16 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 13. 

Dipterocecidier. 

Acer Pseudoplatauus L. 

Rundade pustler i bladen förorsakade af en cecidomyid: 
Smal. Kalmar. 

Achillea millefoliiiiii L. 

Deformering af bladknoppar till äggrunda gallbildningar 
med stjärnformig öppning förorsakad af Rhopolomyia mille- 
folii Löw: Öl. Stora Rör, Söderm. Nynäs, Upl. Tjockö. 

Achillea ptarmica L. 

Omvandling af korgställningen till ett hårigt, rundadt 
cecidium förorsakad af Rhopalomyia ptarmicse Vall.: Söderm. 
Saltsj()baden. 

Aliius glutiuosa Gjertn. 

Veckning af bladet och förtjockning af de nedre biner- 
verna förorsakade af Perrisia Aini Löw: Öl. Stora Rör, Uyl. 
Kapellskär. 

Artemisia vulgaris L. 

Rundad uppsvallning af korgarna förorsakad af en ceci- 
domyid: Upl. Norrtälje. 

Betula odorata Bechst. 

Ljusgröna pustler i bladen, omgifna af en röd zon, föror- 
sakade af Contarinia betulina Kieff.: Upl. Kapellskär, Hamn- 
holmen. 

Betula verrucosa Ehrh. 

1 . Äggrund uppsvallning af frukterna förorsakad af 
Oligotrophus Betulse Winn.: Söderm. Saltsjöbaden. 

2. Ljusgröna pustler i bladen, omgifna af en röd zon, 
förorsakade af Contarinia betulina Kieff.: Öl. Stora Rör. 

Cardamiue pratensis L. 

Deformering af blomknopparna förorsakad af Perrisia 
Cardaminis Winn.: Upl. Lingslätö, uppnäs. 



G. LAGERHEIM, BALTISKA ZOOCECIDIER, II. 17 

Carex arenaria L. 

*Kulformig, brungrön uppsvallning af nedre delen af den 
knappast förlängda utriculus innehållande en gulaktig cecido- 
myidlarv: Sk. Falsterbo. 

Detta nya, föga i ögonen fallande, cecidium, som jag 
äfven funnit vid Malen på Skånes västkust, är tydligt skildt 
från den 8 mm. långa päronformiga ombildningen af samma 
växts utriculus, som förorsakas af en rosenröd cecidomyidlarv. 

Car ex stricta Good. 

Bruna, aflånga cecidier vid stjälkbasen förorsakade af 
Dichrona gallarum Rubs. : Ol. Borgholm. 

Centaurea Jacea L. 

Ombildning af korgarna till hårda, flerrummiga cecidier 
förorsakad af Urophora: UjjI. Norrtälje. 

Centanrea Scabiosa L. 

Ombildning af korgarna till hårda, äggrunda, flerrummiga 
cecidier förorsakad af Urophora: Öl. Borgholm. 

Cerastiiim Tulgatnm L. 

Terminalbladen upprätta, hypertrofierade, berörande hvar- 
andra med kanterna, Perrisia Lotharingise Kieff.: Öl. Stora Rör. 

Cirsium arveuse Scop. 

1. Omvandling af korgarna till hårda, rundade, flerrum- 
miga cecidier förorsakad af Urophora: öl. Stora Rör. 

2. Deformering af blommorna förorsakad af Perrisia 
Cirsii Rubs.: Öl. Stora Rör. 

Cirsium palustre Scop. 

*Korgar rundade, slutna (icke hårda och mångrummiga) 
innehållande gula cecidomyidlarver: ÖL Stora Rör. 

Corn US sanguinea L. 

Koniska, hårda gallbildningar på bladens undersida för- 
orsakade af Oligotrophus Corni Gir.: Öl. Borgholm. 

Arkiv för botanik. Band 14. X:o 13. 2 



18 ARKIV PÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 13. 

Corylus avellaiui L. 

Päronformig uppsvallning af hanhängena förorsakad af 
Stictodiplosis corylina Löw: Söderm. Saltsjöbaden, 

Crataegus oxyacaiitlia L. 

Sammanhopning af deformerade blad med röda emer- 
genser i skottspetsarna förorsakad af Perrisia Cratsegi Winn.: 
Smal. Kalmar. 

Cratjegus monogyna Jacq. 

Sammanhopning af deformerade blad med röda emergenser 
i skottspetsarna förorsakad af Perrisia Crataegi Winn.: Smal. 
Kalmar, Öl. Borgholm. 

Erigeroii acris L. 

1. Ansvällning af korgarna förorsakad af -en cecidomyid 
med rödgula larver: Öl. Stora Rör. 

2. Ansvällning och buckling af bladens nedersta del 
förorsakad af Dasyneura Erigerontis Rubs. (fig. 7): Öl. Stora 
Rör. 

Fraxiiius excelsior L. 

1. Förtjoekning och ficklik utvidgning af småbladens 
medelnerv förorsakad af Perrisia Fraxini Kieff.: Öl. Isgärde, 
Stora Rör, Hjd, Borgholm, UjjI. Norrtälje, Björnö (B. P.), 
Lingslätö. 

2. Ljusgröna, runda pustler i bladparenkymet förorsa- 
kade af Dasyneura f raxinea Kieff. : Öl. Isgärde, Stora Rör, 
Ryd, Borgholm. 

Oalium boreal e L. 

1. Den sista bladkretsens blad förstorade, böjda och 
täckande hvarandra, Scå att ett rundadt cecidium uppkommer, 
som är förorsakad t af en rödgul cecidomyidlarf : Öl. Isgärde, 
Stora Rör. 

2. Terminalt ärtskockliknande cecidium förorsakadt af 
Perrisia galiicola Löw: Öl. Stora Rör. 



o. LAGERHEIM, BALTISKA ZOOCECIDIER, II. 19 

Giilium palustre L. 

1. Terminalhladen sammanslutna till ett rundadt, liamp- 
f röstort cecidium förorsakadt af Perrisia: JJpl. Norrtälje. 

2. Rundad gallbildning i spetsen af stjälken förorsakad 
af Perrisia hygropliila Mik: Öl. Stora Rör, Uj^l. Kapellskär. 

Galium verum L. 

1. Runda svarapiga cecidier, öppnande sig stjärnformigt, 
på internodierna vid bladens fästpunkt antagligen förorsakade 
af Perrisia Galii Löw: Öl. Stora Rör, Ufl. Norrtälje (B. P.), 
Lingslätö, Nänninge, Grisslehamn, Köpmanholm. 

2. Terminalt bukettformigt cecidium, bildadt af mycket 
korta blad och atrofierade knoppar och förorsakadt af Con- 
tarinia: Upl. Norrtälje (B. P.). 

Geum rivale L. 

Bladen hopsnodda, med förtjockade nerver, innehållande 
talrika hvita cecidomyidlarver: Öl. Stora Rör, Ryd. 

Glechoma liederacea L. 

Små säckformiga, håriga cecidier på bladens öfversida 
förorsakade af Oligotrophus bursarius Bremi: Öl. Stora Rör, 
Ufl. Norrtälje, Björnö, Ladholmen. 

Hieracium Pilosella L. 

Pustler i bladen, omgifna af en röd zon, förorsakade 
af Cystiphora Pilosellae Kieff . : Öl. Stora Rör. 

Hieracium umbellatum L. 

1. Rundad, lös uppsvallning af korgarna förorsakad af 
Carphotricha pupillata Fall.: Öl. Borgholm. 

2. Runda pustler i bladen, omgifna af en röd eller gul 
zon, förorsakade af Cystiphora Hieracii Löw: Sk. Falsterbo, 
UjÅ. Norrtälje, Kapellskär (B. P.), Nänninge. 

Hordeum vulgare L. 

Ansvällning af bladslidorna omkring det inneslutna axet 
förorsakad af Chlorops tseniopus Meig. : Öl. Stora Rör. 



20 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND l-t. NIO 13, 

Hypericum perforatum L. 

De öfversta bladen upprätta, sammanlagda, rödaktiga, 
innehållande larver af Perrisia serotina Winn.: Öl. Borgholm, 
Söderm. Saltsjöbaden, Upl. Norrtälje, Grisslehamn, Räfsnäs. 

Hypericum quadrangulum L. 

De öfversta bladen upprätta, sammanlagda, innehållande 
larver af Perrisia serotina Winn. : Upl. Hamnholmen. 

Hypochoeris radicata L. 

Korgarna af abnorm form genom fruktämnenas hyper- 
trofiering, innehållande larver af Stictodiplosis Hypochoeridis 
Riibs.: Öl. Stora Rör. 

Inula britaunica L. 

Gröna, ärtstora cecidier vid bladens fästpunkter föror- 
sakade af Acodiplosis Inulse Lövv: Öl. Borgholm. 

Juuiperus communis L. 

1, Kikbär bildade af de två öfversta kretsarna af bladen, 
hvilkas spetsar äro hopstående, och förorsakade af Oligo- 
trophus Pantelii Kieff.: Upl. Viggskären. 

2. Kikbär bildade af de två öfversta bladkretsarna, af 
hvilka den yttre kretsens blad ha utåtböjda spetsar, och 
förorsakade af Oligotrophus: Öl. Stora Rör, Borgholm, Uj^l- 
Norrtälje (B. P.), Grisslehamn, Köpmanholm, Tjockö, Solo, 
Uppnäs. 

Lathyrus montanus Bernh. 

Hoprullning af småbladen förorsakad af Perrisia Schlech- 
tendali Kieff.: Söderm. Saltsjöbaden. 

Latliyrus pratensis L. 

*1. Baljorna knöliga och Ijusfärgade innehållande talrika 
hvitgula, hoppande cecidomyidlarver: Öl. Stora Rör, C/ 77/. 
Norrtälje. 

Ett motsvarande cecidium (förorsakadt af Contarinia sil- 
vestris Kieff.) är iakttaget på Lathyrus silvestris (Houard 1. c, 
n:o 3761). 



G. LAGERHEIM, BALTISKA ZOOCECIDIER, II. 21 

2. Stiplerna svällda, blekt färgade och berörande hvar- 
andra med kanterna. Cecldiet förorsakadt af Perrisia lathy ri- 
cola: Upl. Resarön (E. Mjöberg). 

3. Småbladen starkt hypertrofierade, läderartade, hop- 
vikta till ett baljlikt cecidium förorsakadt af Perrisia: ÖL 
Borgholm. 

Linaria vulgaris Mill. 

Omdaning af skottspetsar till äggrunda cecidier genom 
internodiernas förkortning och bladens förstoring och sam- 
manslutning förorsakad af Contarinia Linarise Winn.: Blek. 
Ronneby. 

Lonieera Xylosteum L. 

Uppsvallning af blommorna och rödfärgning af frukt- 
ämnena antagligen förorsakade af Contarinia Lonicerarum 
Löw: Upl. Mellingeholm, Ladholmen. 

Lotus corniculatus L. 

1. Ansvällning och rödfärgning af de slutna blomknop- 
parna förorsakade af Contarinia Loti De Geer: Öl. Isgärde, 
Stora Rör, Borgholm, Köping, Upl. Norrtälje, Lingslätö, 
Tjockö, Grisslehamn, Uppnäs. 

2. Deformation af toppskotten, som inneslutna af blad 
bilda ett äggformigt, rödaktigt cecidium förorsakadt af Perrisia 
loticola Rubs.: Öl. Stora Rör, Borgholm. 

Polygonum ampliibium L. 

Tillbakarullning af den förtjockade, rödfärgade bladkanten 
förorsakad af Perrisia Persicarise L.: Sk. Falsterbo, Öl. Stora 
Rör, Borgholm, Upl. Norrtälje. 

Polygonum Tiviparum L. 

Tillbakarullning af den förtjockade, rödfärgade bladkanten 
förorsakad af Perrisia Persicariae L.: Upl. Grisslehamn. 

Populus tremula L. 

1. Ärtstora, röda uppsvallningar på bladskaften föror- 
sakade af Syndiplosis Winnertzi Rubs.: Öl. Stora Rör, Söderm. 
Saltsjöbaden, Upl. Norrtälje (B. P.), Lingslätö (jämf. Ew. H. 



22 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 13. 

RüBSAAMEN, Ueber deutsche Gallmücken und Gallen, p. 379 
i Zeitschr. f. wi.ssenschaftl. Insektenbiol., Bd. VITI, 1912). 

2. Tämligen lös inrullning af bladkanten uppåt med 
glatt och glänsande yta förorsakad af Contarinia: Öl. Stora 
Rör, Söderm. Saltsjöbaden. 

3. Små rundade, röda, tunnväggiga galläpplen på bladens 
öf versida förorsakade af Harmandia globuli Riibs.: Söderm. 
Nynäs. 

4. Rundade gröna eller röda, tjockväggiga galläpplen 
på bladens undersida förorsakade af Harmandia cavernosa 
Rubs.: Öl. Stora Rör, Upl. Norrtälje (B. P.), Lingslätö, Grissle- 
hamn. 

5. Pepparkornstora, runda, mörkröda, tjockväggiga gall- 
äpplen på bladens öfversida förorsakade af Harmandia tre- 
mulse Winn.: Söderm. Nynäs, Upl. Norrtälje (B. P.), Solo. 

6. Små (2 mm. i diam.) rundadt äggformiga gröna, tunn- 
väggiga galläpplen på bladens undersida (Houard, 1. c, fig. 
129 — 130) förorsakade af en cecidomyid: Öl. Stora Rör. 

7. Cirkelrunda tunnväggiga pustler på bladen vid ner- 
verna med mynning på bladens öfversida förorsakade af 
Diplosine: Öl. Stora Rör, Söderm. Saltsjöbaden. 

Pteridium aquiliniim Kuhn. 

Svartnande tillbakarullning af den hypertrofierade blad- 
kanten förorsakad af Perrisia filicina Kieff. : Öl. Stora Rör. 

Pulsatilla pratensis Mill. 

Deformering af fruktämnena (Houard, 1. c, n:o 2385) 
förorsakad af en Cecidomyid: Öl. Stora Rör, Borgholm. 

Pyriis Malus L. 

Hård inrullning uppåt af den förtjockade och rödfärgade 
bladkanten förorsakad af Perrisia Mali Kieff.: Upl. Kapellskär. 

Quercus rob ur L. 

1. Tillbakavikning af bladflikar förorsakad af Macrodi- 
plosis dryobia Löw: Öl. Stora Rör, Söderm. Saltsjöbaden, Upl. 
Norrtälje (B. P.), Lingslätö, Solo.. 



G. LAGERHEIM, BALTISKA ZOOCECIDIER, II. 23 

2. Inrullning af bladkanten mellan bladflikar förorsakad 
af Macrodiplosis volvens Kieff. : Öl. Stora Rör, Söderm. Salt- 
sjöbaden, Upl. Norrtälje (B. P.), Lingslätö. 

3. Små hvitgröna, cirkelrunda pustler i bladen föror- 
sakade af en cecidomyid: Öl. Stora Rör, Borgholm. 

Kapliaiius Raphauistriim L. 

Deformering af blommorna förorsakad af Dasyneura Ra- 
phanistri Kieff.: öl. Stora Rör. 

Rosa caniua L. 

Sammanvikning efter medelnerven och baljlik uppsvall- 
ning af småbladen förorsakade af Perrisia Rosarura Hard}': 
öl. Stora Rör, Upl. Norrtälje (B. P.), Tjockö, Kapellskär 
(B. P.), Harka i Frötuna. 

Rosa centifolia L. 

Sammanvikning efter medelnerven och baljlik uppsvall- 
ning af småbladen förorsakade af Perrisia Rosarum Hardy: 
Smal. Kalmar. 

Rubus fruticosiis L. 

Uppsvallning af de slutna blommorna, som innehålla gula, 
hoppande cecidomyidlarver: Öl. Stora Rör. 

Salix alba L. 

Tät sammanslutning af de förtjockade och deformerade 
bladen i grenspetsarna till en spolformig gallbildning föror- 
sakad af Perrisia terminalis Löw: SjucU. Kalmar, öl. Borgholm. 

Salix aurita L. 

Små gula, rundade gallbildningar vid bladens medelnerv 
med öppning på bladens undersida förorsakade af Oligotrophus 
caprese Winn. : Öl. Stora Rör. 

Salix caprea L. 

Små gula, rundade gallbildningar vid bladens medelnerv 
med öppning på bladens undersida förorsakade af Oligotro- 
phus caprese Winn.: Öl. Stora Rör, Söderm. Saltsjöbaden, 
Upl. Norrtälje. 



24 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 13. 

Salix cinerea L. 

Rosettformig sammanslutning af grenspetsarnas blad, 
innehållande en ljusröd larv, förorsakad af Rhabdophaga ro- 
saria Löw: Söderm. Saltsjöbaden. 

Salix fragiiis L. 

Tät sammanslutning af de förtjockade och deformerade 
bladen i grenspetsarna till en spolformig gallbildning föror- 
sakad af Perrisia terminalis Löw: ÖL Stora Rör. 

Salix repens L. 

1. Bukettformig hvithårig anhopning af grenspetsarnas 
blad förorsakad af Perrisia heterobia Löw: Öl. Isgärde, Upl. 
Norrtälje. 

2. Enrummig förtjockning på årsskotten (Houard, 1. c, 
p. 141, 40') förorsakad af en cecidomyid: Öl. Borgholm. 

Salix Timinalis L. 

Tillbakarullning af den delvis förtjockade och gulfärgade 
bladkanten förorsakad af Perrisia marginemtorquens Winn.: 
Smal. Kalmar, Öl. Borgholm, Upl. Norrtälje. 

Scabiosa columbaria L. 

Uppsvallning af de slutna blommorna förorsakad af Con- 
tarinia Scabiosse Kieff. : Öl. Borgholm. 

Sonclius arvensis L. 

1. Uppsvallning af korgarna förorsakad af Trypeta: ÖL 
Borgholm, Upl. Norrtälje. 

2. Cirkelrunda röda eller gröna pustler i bladen föror- 
sakade af Cystiphora Sonchi Löw: Upl. Norrtälje. 

3. Gulgröna eller röda pustler i bladen förorsakade af 
en cecidomyid (Houard, 1. c, p. 1045, n:o 6101): Öl. Borgholm. 

Sonclius asper Vill. 

Röda eller gröna pustler i bladen förorsakade af Cysti- 
phora Sonchi Löw: Öl. Borgholm. 



G. LAGERHEIM, BALTISKA ZOOCECIDIER, II. 



Spini?a filipcndiila L. 

Flaskformade cecidier på nerverna förorsakade af Perrisia 
Ulmarise Bremi: Öl. Isgärde, Stora Rör, Uj)l. Norrtälje. 

Spiraea Ulmaria L. 

1. Cirkelrunda, grunda fördjupningar, omgifna af en gul 
zon, på bladens undersida förorsakade af Perrisia pustulans 
Rubs.: Öl. Isgärde, Stora Rör, Borgholm, Söderm. Saltsjöbaden, 
Ufl. Norrtälje, Ladholmen. 

2. Små gallbildningar på bladen, på öfversidan rundade, 
på undersidan koniska, förorsakade af Perrisia Ulmarise Bremi: 
öl. Stora Rör, Borgholm, Söderm. Saltsjöbaden, Upl. Vigelsjö, 
Ladholmen. 

Stellaria media Vill. Fig. 8. 

Böjning af det öfversta utvecklade internodiet och fick- 
formig sammanläggning af de öfversta, något buckliga bladen 
omkring blommorna förorsakade af en cecidomyid med i 
början bvita, sedan hvitgula larver: Stockh. Värtan, 

Larverna lefva flera tillsammans innanför de samman- 
lagda bladens korta, breda skaft och emellan de outvecklade 
blommorna; de voro i början af oktober 1915 ej förpuppade. 
Huruvida larverna höra till Macrolabis Stellariae Lieb., som 
åstadkommer ett liknande cecidium, synes mig osäkert. 

Taxus baecata L. 

Ärtskockformig anhopning af bladen i grenspetsarna för- 
orsakad af Oligotrophus Taxi Inchb.: Gotl. Hejnum. 

Tlialietrum flavum L. 

Rund uppsvallning af frukterna förorsakad af Ametro- 
diplosis thalictricola Rubs. : Upl. Norrtälje. 

Tilia grandifolia Ehrh. 

Rundade, rödt anlupna galläpplen i skottspetsarna och 
ljusgröna ansvällningar på bladens medelnerv och skaft för- 
orsakade af Contarinia Tiliarum Kieff . : Smal. Kalmar, 



26 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 13. 



Tilia parvifolia Ehrh. 

Ärtstora galläpplen i blomställningarna förorsakade af 
Contarinia Tiliarum Kieff.: Öl. Stora Rör. 



Trifolium frag:ilerum L. 

Samman vikning af småbladen efter medelnerven 'till ett 
baljlikt, knöligt, delvis rödfärgadt cecidium antagligen för- 
orsakadt af Perrisia Trifolii Löw: öl. Borgholm, Upl. Norrtälje. 

Trifolium repens L. 

Sammanvikning af småbladen efter medelnerven till ett 
baljlikt, knöligt, delvis rödfärgadt cecidium förorsakadt af 
Perrisia Trifolii Löw: Öl. Stora Rör, Ryd, Borgholm, Äöcferm. 
Saltsjöbaden. 

Ulmus campestris L. 

Små rundade, gulaktiga pustler i bladen förorsakade af 
en cecidomyid: Öl. Borgholm. 

Ulmus montaua With. 

Små rundade, gulaktiga pustler i bladen förorsakade af 
en cecidomyid: Öl. Borgholm. 

Urtica dioica L. 

Hvitgröna, rundade gallbildningar på bladen förorsakade 
af Perrisia Urticae Perr.: Öl. Stora Rör, Söderm. Saltsjöbaden, 
Stockh. Värtan, Uqil. Björnö. 

Veronica Chamaedrys L. 

1. Uppsvallning af blomknopparna förorsakad af Perrisia 
Veronicae Vall. : Öl. Stora Rör. 

2. Förtjockning och ficklik sammanslutning af de hvit- 
filtade båda öfversta bladen förorsakad af Perrisia Veronicae 
Vall.: Öl. Stora Rör, Glömminge, Ryd, Köping, Borgholm, 
Söderm. Saltsjöbaden, Stockh. Värtan. 



G. LAGERIIEm, BALTISKA ZOOCKCIDIER, II. 27 

Veronica ofticiiuilis L. 

1. Uppsvallning af de slutna blommorna antagligen 
förorsakad af Perrisia Veronicae Vall.: Öl. Stora Rör, Upl. 
Kapellskär. 

2. Ficklik sammanslutning af de upprätta öfversta bla- 
den, hvilkas skaft äro hypertrofierade och ljusgröna, antag- 
ligen förorsakad af Perrisia Veronicse Vall. : Öl. Stora Pvör. 

Veronica scutellata L. 

Förtjockning, rödfärgning och ficklik sammanslutning af 
de två öfversta bladen förorsakade af Perrisia similis Löw: 
öl. Stora Rör, Borgholm. 

Veronica serpyllifolia L. 

Uppsvallning af blomknopparna förorsakad af Perrisia 
Veronicae Vall.: Öl. Stora Rör. 

Ticia Cracca L. Fig. 9. 

1. Ombildning af blomman till ett ärtstort, slutet ceci- 
dium innehållande flera gula, hoppande cecidomyidlarver: 
Öl. Stora Rör. 

2. Baljlik sammanvikning af de förtjockade småbladen 
förorsakad af Perrisia Vicise Kieff . : Öl. Isgärde. 

Tiola arvensis Murr. 

Abnormt hårig, bukettformig anhopning af bladen föror- 
sakad af Perrisia Violse Kieff.: öl. Stora Rör, Uj^l. Norrtälje. 

Tiola tricolor L. 

Abnormt hårig, bukettformig anhopning af bladen för- 
orsakad af Perrisia Violae Kieff.: Sk. Falsterbo, Öl. Degerhamn. 



Hymenopterocecidier. 

Glechoma liederacea L. 

Stora runda, håriga galläpplen på bladen, förorsakade af 
Aulax: Upl. Norrtälje, Tjockö, Ladholmen. 



28 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 15j. 

Hieracium uiiibcllatiim L. 

Rundad eller aflång, mångrumraig förtjockning af stjälken 
förorsakad af Aulax Hieracii Bouché: 01. Borgholm, Söderm. 
Sandhamn, Saltsjöbaden, Nynäs, Ujü. Norrtälje (B. P.), Tjockö. 

Hypochoeris radicata L. 

Svampig förtjockning af nedre delen af de något vridna 
eller snodda rotbladens medelnerv, som rödfärgas i förtjock- 
ningens öfre del och som innehåller en eller ett par gulhvita, 
2,ö mm. långa larver, som förpuppas i cecidiet (hymenopter? 
se R. DiTTRiCH, Nachtrag zum Verzeichnisse der Schlesischen 
Gallen, p. 86 i Jahres-Ber. d. Schles. Ges. f. vaterl. Cult. 
1912, Bd. 1): Öl. Stora Rör. 

Larverna voro förpuppade i midten af juni 1908. 

Papaver dubium L. 

Hård uppsvallning af frukten förorsakad af Aulax Papa- 
veris Perr. : Öl. Stora Rör. 

Potentilla reptans L. 

Uppsvallningar på stoloner och bladskaft förorsakade af 
Xestophanes Potentillse Vill.: Öl. Stora Rör, Borgholm, Stockh. 
Värtan. 

Potentilla Tormentilla Sibth. 

Uppsvallningar på bladskaften förorsakade af Xestophanes 
brevitarsis Thoms.: Öl. Stora Rör. 

Primus spiuosa L. 

Tillbakarullning af bladkanten förorsakad af en tenthre- 
dinid: Öl. Borgholm. 

Quercus robur L. 

1. Omvandling af ståndarna till äggrunda, i spetsen 
hvithåriga cecidier förorsakade af Andricus cirratus Adl.: 
Öl. Ryd. 

2. Kotteliknande cecidium bestående af de förstorade 
knoppfjällen och förorsakadt af Andricus fecundator Hart,: 
öl. Borgholm, Stockh. Råsunda (Prof. T, Lagerberg). 



G. LAGERHEIM, BALTISKA ZOOCECIDIER, II. 29 

3. Äggrundt cecidium uppkommet af de inre förstorade 
och sammanvuxna knoppfjällen och förorsakadt af Neuroterus 
aprilinus Gir. : Öl. Stora Rör. 

4. Gula och röda, nötstora, glatta galläpplen på grenarna 
innehållande flera äggrunda håligheter och förorsakade af 
Biorrhiza pallida Oliv.: öl. Stora Rör. 

5. Små runda, tillspetsade, röda, tjockväggiga galläpplen 
på grenarna förorsakade af Trigonaspis megaptera Panz.: Öl. 
Stora Rör. 

6. Ansvällning af de terminala, förkortade internodierna 
till äggrunda eller klubbformiga, bladbärande cecidier föror- 
sakad af Andricus inflätor Hart. : Öl. Borgholm, Siockh. Rå- 
sunda (Prof. T. Lagerberg). 

7. Små elliptiska ansvällningar på bladnerverna föror- 
sakade af Andricus testaceipes Hart.: Öl. Stora Rör. 

8. Stora, klotrunda gulgröna, småknöliga galläpplen på 
bladnerverna förorsakade af Dryophanta folii L. : öl. Stora 
Rör, Borgholm. 

9. Små glatta, runda röda och gulprickiga galläpplen på 
bladens undersida förorsakade af Trigonaspis synaspis Hart. : 
Öl. Stora Rör. 

10. Runda röda, gulrandiga, vårtiga galläpplen på bla- 
dens undersida förorsakade af Dryophanta longiventris Hart. : 
Öl. Stora Rör, Ryd, Borgholm, Söderm. Nynäs. 

11. Rundade, tillplattade, enrummiga, tämligen hårda, 
brunaktiga galläpplen på bladens undersida förorsakade af 
Dryophanta divisa Hart.: Öl. Borgholm. 

12. Linsformade, brunhåriga gallbildningar på bladens 
undersida förorsakade af Xeuroterus lenticularis Oliv.: Söderm. 
Nynäs. 

13. Knapplika, brunaktiga, silkeshåriga gallbildningar 
på bladens undersida förorsakade af Neuroterus numismatis 
Oliv.: Öl. Borgholm. 

14. Mycket små äggrunda, gulhvita, tunnväggiga cecidier 
i den inskurna bladkanten förorsakade af Neuroterus albipes 
Schenck: Öl. Stora Rör. 

15. Små päronformiga, oskaftade, gröna cecidier i den 
inskurna bladkanten förorsakade af Andricus marginalis Adl.: 
Öl. Stora Rör. 

16. Kornstora, skaf tade, spolformiga, gröna, längsstrim- 
miga, sparsamt korthåriga cecidier i den starkt inskurna 



30 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 13. 

bladkanten förorsakade af Andricus seminationis Adl. : Söderm. 
Nynäs. 

17. Ärtstora, glatta galläpplen, med ett inre cecidium, 
vid kanten af den deformerade och vridna bladskifvan föror- 
sakade af Andricus curvator Hart.: Ö/, Stora Rör, Borgholm. 

18. Pustelformiga, bruna, radiärt strierade cecidier med 
central mamill, vid bladkanten förorsakade af Neuroterus 
vesicator Schl. : Öl. Stora Rör, Borgholm. 

19. Ljusgröna, runda galläpplen på undersidan af blad- 
kanten med motsvarande grön eller röd skifva på bladöfver- 
sidan förorsakade af Neuroterus baccarum L. : öl. Stora Rör. 

Ro8a caniiia L. 

1. Inrullning af bladkanterna förorsakad af Blennocampa 
pusilla Klug: öl. Stora Rör, Borgholm, Söderm. Dalarö (B. P.), 
Upl. Norrtälje, Tjockö. 

2. Galläpplen på grenarna, täckta af långa greniga, röda 
eller gröna hår, förorsakade af Rhodites Rossb L. : ÖL Stora 
Rör, Upl. Norrtälje, Solo. 

3. Runda, glatta galläpplen, fästa i en punkt på bladen, 
förorsakade af Rhodites Eglanteriae Hart. : Öl. Stora Rör, 
Borgholm, Upl. Norrtälje (B. P.), Gräddö, Kapellskär. 

Rosa mollis L. 

1. Runda, glatta galläpplen, fästa i en punkt på bladen, 
förorsakade af Rhodites Eglanterise Hart.: Upl. Norrtälje. 

2. Galläpplen på grenarna, täckta af långa greniga röda 
eller gröna hår, förorsakade af Rhodites Rosae L.: Söderm. 
Dalarö (B. P.), Upl. Hamnholmen. 

Salix alba L. 

Mycket tjockväggiga gröna galläpplen i bladen, rundade 
på öfversidan, försedda med egg på undersidan, förorsakade 
af Pontania proxima Lep. : Sk. Falsterbo, Sviål. Kalmar, Öl. 
Borgholm. 

Salix aurita L. 

1. Lös inrullning af bladkanten förorsakad af Pontania: 
öl. Stora Rör. 



G. LAGERHEIM, BALTISKA ZOOCECIDIEK, IT. 31 

2. Runda håriga galläpplen på bladens undersida för- 
orsakade af Pontania pedunculi Hart.: Öl. Stora Rör, Söderni. 
Saltsjöbaden. 

Salix cap rea L. 

1. Uppsvallning af bladskaften förorsakad af Crypto- 
campus veniistus Zadd.: Söderm. Saltsjöbaden, Upl. Norrtälje 
(B. R). 

2. Inrullning af bladkanten förorsakad af Pontania: ÖL 
Stora Rör. 

3. Mycket tjockväggiga gröna galläpplen i bladen, run- 
dade på öfversidan, försedda med egg på undersidan, föror- 
sakade af Pontania proxima Lep. : ÖL Stora Rör, U'pL Norr- 
tälje (B. P.). 

Salix cinerea L. 

Mycket tjockväggiga gröna galläpplen i bladen, rundade 
på öfversidan, försedda med egg på undersidan, förorsakade 
af Pontania proxima Lep. : ÖL Stora Rör. 

Salix fragilis L. 

1. Inrullning af bladkanten förorsakad af Pontania: ÖL 
Stora Rör. 

2. Mycket tjockväggiga gröna galläpplen i bladen, run- 
dade på öfversidan, försedda med egg på undersidan, föror- 
sakade af Pontania proxima Lep. : ÖL Stora Rör, Söderm. 
Saltsjöbaden. 

Salix nigricans Smith. 

Gulgröna, glatta, ärtstora galläpplen på bladnervernas 
undersida förorsakade af Pontania: ÖL Isgärde, 

Salix pentantlra L. 

Hårda, ensidiga, nästan nötstora, oregelbundet äggfor- 
miga ansvällningar på grenarna förorsakade af Cryptocampus 
medullaris Hart.: ÖL Stora Rör, Söderm. Dalarö (B. P.), U pL 
Kapellskär, Norrtälje (B. P.). 

Salix purpnrea L. 

Inrullning af bladkanten förorsakad af Pontania: ÖL 
Stora Rör. 



32 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 13. 

Salix repens L. 

Röda, runda, glatta ärtstora galläpplen på bladens under- 
sida förorsakade af Pontania Salicis Christ.: Sk. Falsterbo, 
öl. Isgärde, Borgholm, Upl. Norrtälje. 

Salix viminalis L. 

1. Förtjockning af bladknoppar, delvis omgifna af den 
förtjockade basen af stödjebladets skaft, förorsakad af Crypto- 
campus: Öl. Borgholm. 

2. Inrullning af bladkanten förorsakad af Pontania: öl. 
Borgholm. 

3. Mycket tjockväggiga gröna galläpplen i bladen, run- 
dade på öfversidan, försedda med egg på undersidan, föror- 
sakade af Pontania proxima Lep.: Upl. Norrtälje (B. P.). 

Scorzonera humilis L. 

Uppsvallning af korgarna förorsakad af Aulax: öl. Stora 
Rör. 

Triticum repens L. 

Förkortning och förtjockning af internodierna och för- 
storing af bladslidorna förorsakade af Isosoma graminicola 
Gir.: Öl. Stora Rör, Borgholm, Söderm. Saltsjöbaden, Upl. 
Norrtälje. 



Hemipterocecldier. 

Aegopodium podagraria L. 

1. Små fördjupningar i bladskifvan förorsakade af Trioza 
Aegopodii Löw: Upl. Kapellskär. 

2. Inrullning och blekning af de buckliga bladen föror- 
sakad af en afid: Upl. Norrtälje (B. P.), Sessö, Lingslätö, 
Grisslehamn, Nänninge, Kapellskär. 

Angelica silvestris L. 

Krusning af bladskifvan förorsakad af afider (se J. da 
Silva Tavares, Derniéres nouveautés cécidologiques du Por- 
tugal, p. 210 i Broteria sér. zool, vol. XI, 1913): Upl. Norr- 
tälje, Köpmanholm. 



o. LAQERHEIM, BALTISKA ZOOCECIDIER, II. 33 

Arfibis hirsuta Scop. 

Förkortning af blomställningen och kloranti förorsakade 
af en afid: Södertn. Utö, Upl. Norrtälje (B, P.). 

Artemisia Tiilgaris L. 

Tillbakaböjning, buckling och rödfärgning af bladflikar 
förorsakade af Cryptosiphum Artemisias Pass.: ÄtocM. Värtan. 

Atriplex liastata L. 

1. Rullning och blekning af bladen förorsakade af Aphis 
Atriplicis L.: Smal. Kalmar, Öl. Borgholm. 

*2. Böjning eller buckling af de yngsta bladen i gren- 
spetsarna förorsakade af en psyllid: öl. Borgholm. 

Atriplex patiila L. 

Rullning och blekning af bladen förorsakade af Aphis 
Atriplicis L. : Öl. Stora Rör, Borgholm, Söderm. Saltsjöbaden, 
Dalarö (B. P.), Upl. Norrtälje, Köpmanholm, Tjockö. 

Betiila odorata Bechst. 

Bucklor på bladens öfversida förorsakade af Hamamelistes 
BetulsB Mordw.: Söderm. Dalarö (B. P.), C/;:»/. Uppnäs. 

Cerastiuin Tulgatiim L. 

1. Sammanhopning af bladen till äggformiga cecidier 
förorsakad af Aphis Cerastii Kalt. : Öl. Stora Rör, Borgholm. 

2. Kloranti och sammanhopning af bladen förorsakade 
af Trioza Cerastii Löw: Öl. Stora Rör. 

Clieiiopodium album L. 

Rullning och blekning af bladen förorsakade af Aphis 
Atriplicis L.: Öl. Stora Rör, Borgholm, Upl. Norrtälje. 

Clieiiopodium rubrum L. 

*Rullning och blekning af bladen, troligen förorsakade 
af Aphis Atriplicis L. : Öl. Borgholm. 

Arkiv för botanik. Band 14. N:o 13. 3 



34 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 13. 

Chrysanthemum Leucanthenmm L. 

Små fördjupningar på bladens undersida förorsakade af 
Trioza Chrysanthemi Löw: U'pl. Norrtälje, Uppnäs. 

Crataegus monogyiia Jacq. 

Tillbakaböjning, buckling och rödfärgning af bladkanten 
förorsakade af en afid: Öl. Stora Rör, Isgärde, Borgholm. 

Crataegus oxyacantha L. 

Tillbakaböjning, buckling och rödfärgning af bladkanten 
förorsakade af en afid: öl. Stora Rör, Isgärde, Borgholm, 
Uyl. Norrtälje (B. P.), Lingslätö, Grisslehamn, Tjockö, Kapell- 
skär (B. P.). 

Epilobium augustifolium L. 

Tillbakavikning af bladkanten förorsakad af en psyllid: 
Söderm. Nynäs, Stockh. Stadshagen. Om detta cecidium se 
Lagerheim, Zoocec. v. Feldberg, p. 341 och J. W. H. Trail, 
The Galls of Norway, p. 206 (Transact. Botanic. Soc. Edin- 
burgh, vol. XVII, 1889). 

Evonymus europaeus L. 

Krusning af bladen i grenspetsarna förorsakad af Aphis 
Evonymi Fabr.: Öl. Stora Rör, Borgholm, Upl. Norrtälje 
(B. P.). 

Fraxinus excelsior L. 

Lös tillbakarullning af den blekta, violettådriga blad- 
kanten förorsakad af Psyllopsis Fraxini L. : Tyskl. Sassnitz, 
Smal. Kalmar, öl. Isgärde, Stora Rör, Ryd, Borgholm, Upl. 
Norrtälje, Lingslätö, Grisslehamn, Ladholmen, 

Galeopsis bifida Boenn. 

Krusning och rullning af bladen i grenspetsarna föror- 
sakade af en afid: Upl. Norrtälje. 

Galeopsis speciosa Mill. 

Krusning och rullning af bladen i grenspetsarna föror- 
sakade af en afid: Uj^l. Norrtälje. 



G. LAGERHEIM, BALTISKA ZOOCECIDIER, II. 35 

(liiiliuiii Apjirine L. 

Inböjning af de terminala bladens kanter förorsakad af 
IVioza Calii Först.: Öl. Stora Rör, 



Galium palustre L. 

Inböjning af de terminala bladens kanter förorsakad af 
Trioza Galii Först.: Öl. Borgholm. 



Galium rerum L. 

Sammanhopning af blommorna genom blomskaftens för- 
kortning förorsakad af Aphis bicolor Koch: Upl. Norrtälje. 

Gnaplialium uliginosum L. 

Rullning och vridning af bladen i grenspetsarna föror- 
sakade af Pemphigus Filaginis Fonsc, : Öl. Borgholm, Upl. 
Norrtälje. 

Hedera Helix L. 

Inböjning af de unga bladens kanter förorsakad af en 
afid (se Tavares, 1. c, p. 36): Öl. Borgholm, Köping. 

Hieraeium Pilosella L. 

Lös inrullning af bladkanten förorsakad af Macrosiphum 
Hieracii Kalt.: Öl. Stora Rör, Upl. Grisslehamn. 

Holcus mollis L. 

Uppsvallning af slidorna och inrullning af bladen föror- 
sakade af Aphis Padi L. : Öl. Stora Rör. 

Jiiucus articulatus L. 

Röda bladkvastar förorsakade af Livia Juncorum Latr. : 
Öl. Stora Rör, Borgholm, Upl. Norrtälje, 

larix europaea DC. 

Böjning och gulfärgning af barren vid midten förorsakade 
af Adelges: Upl. Norrtälje. 



36 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 13. 



Laiirus iiobilis L. 

Inrullning och blekning af den förtjockade bladkanten 
förorsakade af Trioza alacris Flor.: 01. Borgholm, 

Ligustrum Tulgare L. 

Tillbakarullning och blekning af kanten af de böjda bla- 
den förorsakade af Rhopalosiphum Ligustri Kalt.: Öl. Borg- 
holm. 

Lonicera tatarica L. 

1. Lös tillbakarullning af bladkanten förorsakad af Si- 
phocoryne Loniceras Sieb. : Söderni. Saltsjöbaden. 

2. Krusning af de tillbakarullade bladen förorsakad af 
Prociphilus Xylostei De Geer: Smal. Kalmar, Öl. Stora Rör, 
Upl. Norrtälje. 

Lonicera Xylosteum L. 

Tillbakarullning och krusning af den blekfärgade blad- 
kanten förorsakade af Prociphilus Xjdostei De Geer: Öl. Borg- 
holm, Upl. Norrtälje. 

Picea Åbies Karst. 

Kottelika gallbildningar på grenarna förorsakade af Adel- 
ges: öl. Stora Rör, Borgholm, Söderm. Dalarö, Upl. Norrtälje, 
Tjockö, Lingslätö, Solo, Grisslehamn, Köpmanholm, Uppnäs. 

Pimpiuella saxifraga L. 

Inrullning och blekning af småbladen förorsakade af 
Aphis Anthrisci Kalt.: Öl. Stora Rör, Upl. Grisslehamn. 

Polygonum Persicaria L. 

Små gropar på bladens undersida innehållande ägg af 
Aphalara Calthse L.: Upl. Norrtälje. Om denna föga märk- 
bara gallbildning se Ew. H. Rübsaamen, üeber deutsche 
Gallmücken und Gallen, p. 379 (Zeitschr. f. wissensch. In- 
sektenbiol., Bd. VI, 1910). 



o. LAGERHEIM, BALTISKA ZOOCECIDIEU, II. 37 



Populus alba L. 

Sammanhopning af blad med böjda skaft sannolikt för- 
orsakad af Asiphum tremulfe De (\eer: Smal. Kalmar, 01. 
Borgholm, 

Populus balsaniifera L. 

Körsbärstora gröna gallbildningar med nästan stjärn- 
formig öppning på årsskotten förorsakade af Pemphigus (bore- 
alis Tullgr.?): Upl. Norrtälje (B. P.). 

Populus nigra L. 

Sammanvikning, buckling och gulfärgning af bladen för- 
orsakade af Thecabius affinis Kalt.: Smal. Kalmar. 

Populus nigra L. v. italica Moench. 

1. Spiralvridning af de förtjockade bladskaften föror- 
sakad af Pemphigus: öl. Stora Rör. 

2. Sammanvikning, buckling och gulfärgning af bladen 
förorsakade af Thecabius affinis Kalt.: Öl. Ryd, Upl. Norr- 
tälje (B. P.). 

3. Körsbärstora gröna säckformiga gallbildningar på 
bladskaften förorsakade af Pemphigus bursariusL.: Öl. Borg- 
holm, Upl. Norrtälje (B. P.). 

Populus tremula L. 

Sammanhopning af blad med böjda skaft förorsakad af 
Asiphum tremulae De Geer: Smal. Kalmar, Öl. Stora Rör. 

Prunus ayium L. 

Krusning och buckling af bladen förorsakade af Myzus 
Cera si Fabr.: Ty ski. Sassnitz, Smal. Kalmar, Öl. Stora Rör, 
Söderm. Nynäs, Dalarö (B. P.). 

Prunus domestica L. 

Krusning och buckling af bladen förorsakade af Aphis : 
Öl. Isgärde, Borgholm, Upl. Norrtälje (B. P.). 



38 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14r. N:0 13. 

Prunus Padus L. 

Tillbakaböjning och krusning af bladen förorsakade af 
Aphis Padi L. : Öl. Borgholm. 

Prunus spiuosa L. 

Krusning och buckling af bladen i grenspetsarna föror- 
sakade af afider: Öl. Isgärde, Stora Rör, Borgholm, JJpl. 
Norrtälje (B. P.). 

Pyrus Malus L. 

Lös tillbakarullning af bladkanten och buckling föror- 
sakade af afider: öl. Stora Rör, Söderm. Dalarö (B. P.), Ufl. 
Lingslätö, Räfsnäs. 

Quercus robur L. 

Små gropar på bladens undersida förorsakade af Trioza 
remota Först.: Öl. Stora Rör, Smal. Kalmar. 

Rhamnus cathartica L. 

1. Inrullning och förtjockning af bladkanten förorsakade 
af Trichopsylla Walkeri Först.: Öl. Stora Rör, Upl. Norr- 
tälje (B. P.). 

2. Små gropar på bladens undersida förorsakade af 
Trioza Rhamni Först.: Öl. Isgärde, Stora Rör, Upl. Norr- 
tälje (B. P.). 

Ribes alpinum L. 

Röda bucklor på bladen förorsakade af Myzus Ribis L.: 
Söderm. Saltsjöbaden, Dalarö, Upl. Norrtälje, Lingslätö, Griss- 
lehamn, Viggskären, Solo, Nänninge. 

Ribes Grossularia L. 

Sammanhopning af krusiga blad i grenspetsarna föror- 
sakad af Aphis Grossularise Kalt.: Öl. Borgholm, Upl. Norr- 
tälje (B. P.), Tjockö. 

Ribes nigrum L. 

L Röda bucklor på bladen förorsakade af Myzus Ribis 
L.: Upl. Norrtälje (B. P.), Köpmanholm. 



G. LAGERHKIM, BALTISKA ZOOCECIDIER, II. 39 

2. Saminanhopning af krusiga blad i grenspetsarna för- 
orsakat] af Aphis (irossulariffi Kalt. : fJ^pi!. Tjocke'), Viggskären. 

Ribes rubrum L. 

1. Röda bucklor på bladen förorsakade af Myzus Ribis 
L.: ÖL Stora Rör, Upl. Norrtälje. 

2. Samraanhopning af krusiga blad i grenspetsarna för- 
orsakad af Aphis Grossularise Kalt.: Öl. Stora Rör. 

Rub US idaeus L. 

Krusning och tillbakaböjning af bladen i grenspetsarna 
förorsakade af en af id : Söderm. Dalarö (B. P.), Upl. Tjockö, 
Uppnäs. 

Rubus saxatilis L. 

Krusning, tillbakaböjning och mörkgrön färgning af bla- 
den förorsakade af Nectarosiphum Rubi Kalt.: Gotl. Hemse, 
Söderm. Nynäs, Upl. Väddö, Norrtälje (B. P.), Kapellskär 
(B. P.), Nänninge, Ladholmen, Ål. Mariehamn. 

Rumex obtusifolius Wallr. 

Lös inrullning af bladkanten förorsakad af Aphis Rumicis 
L : Stockh. Biskopsudden, Stadshagen (B. P.). 

Slierardia arvensis L. 

Tnåtböjning af kanten och spetsen af de rödaktiga ter- 
minalbladen förorsakad af Trioza Galii Först.: Öl. Stora Rör. 

Silene reiiosa Asch. 

Förkortning af de sista internodierna och sammanhop- 
ning af de deformerade bladen och blommorna förorsakade 
af Aphis Cucubali Pass.: Öl. Glömminge, Stora Rör, Borg- 
holm, Köping. 

Sorbiis Åucuparia L. 

Sammanhopning af tillbakarullade och krusiga blad i 
grenspetsarna förorsakad af Aphis: Öl. Stora Rör, Borgholm. 



40 ARKIV FÖR BOTANIK, BAND U. N:0 13. 

Stelharia Holostea L. 

Hoprullning och böjning af de öfversta bladen föror- 
sakade af en afid: Tyskl. Sassnitz, Öl. Stora Rör. 

Taraxacum officinale Web. 

Små fördjupningar på bladens undersida förorsakade af 
Trioza dispar Löw: Söderm. Saltsjöbaden, Upl. Norrtälje. 

Triticiim repens L. 

Hoprullning af de blekta bladen förorsakad af Aphis 
Padi L. : Upl. Norrtälje. 

Turritis glabra L. 

Kloranti af de sammanhopade blommorna förorsakad af 
en afid: Söderm. Saltsjöbaden. 

Ulmus campestris L. 

1. Stora pungformiga gallbildningar på bladens öf ver- 
sida förorsakade af Tetraneura: Öl. Ryd, Borgholm, 

2. Tillbakarullning af den förtjockade, blekta bladkanten 
förorsakad af Schizoneura Ulmi L.: Sk. Falsterbo, Öl. Ryd, 
Borgholm. 

Ulmus montana With. 

Tillbakarullning af den förtjockade, blekta bladkanten 
förorsakad af Schizoneura Ulmi L. : Smal. Kalmar, Öl. Borg- 
holm, Söderm. Saltsjöbaden. 

Viburnum Opulus L. 

Krusning af bladen i grenspetsarna förorsakad af Aphis 
Viburni Scop.: Öl. Stora Rör, Borgholm, UjjI. Ladholmen. 

Viscaria vulgaris Roehl. 

Inböjning af bladkanten förorsakad af en afid: Upl. 
Norrtälje. 



G. LAGERHEJM, BALTISKA ZOOCECIDIER, II. 41 

Coleopterocecidier. 
Cakile maritima Scop. 

Ärtstor ansvällning af stjälkens nedersta del förorsakad 
af Ceuthorrhynchus: Öl. Boda. 

Campanula rotimdifolia L. 

Uppsvallning af kapseln förorsakad af Miarus Campanulse 
L. : Öl. Borgholm, Köping, Söderm. Sandhamn, Uyl. Norrtälje 
(B. P.), Hamnholmen. 

Draba venia L. 

1. Uppsvallning vid basen af stängeln förorsakad af 
Ceuthorrhynchus: Öl. Stora Rör. 

*2. Frukter något förtjoekade, ofta sneda, innehållande 
en coleopterlarv: Öl. Stora Rör. 

Epilobium aiigustifolium L. 

Hård, rundad ansvällning på stjälken förorsakad af Ceu- 
thorrhynchus: öl. Stora Rör. 

Plaiitago maritima L. 

Spolformig ansvällning af stängeln förorsakad af Mecinus: 
Blek. Karön. 

Populus tremula L. 

Spolformig ansvällning af grenar förorsakad af Saperda 
populnea L. : Öl. Stora Rör. 

Rubus fruticosus L. 

Uppsvallning af de slutna blomknopparna förorsakad af 
en coleopter (Anthonomus Rubi Herbst?): öl. Stora Rör. 

Rumex Acetosella L. 

Ärtstor uppsvallning på rotstocken förorsakad af Apion: 
Öl. Stora Rör. 



42 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 13. 

Sagina procumbens L. 

Uppsvallning af kapseln förorsakad af en curculionid: 
Öl. Stora Rör. 

Sinapis arvensis L. 

Ärtstor ansvällning vid rothalsen förorsakad af Ceuthor- 
rhynchus: Öl. Stora Rör. 

Stenophragma thaliauum Cel. 

Spolformig ansvällning af stjälken förorsakad af Ceuthor- 
rhynchus: Öl. Stora Rör. I 

Thlaspi arveiise L. 

Spolformig ansvällning af stjälken förorsakad af Ceutbor- 
rhynchus: Upl. Norrtälje. 



Lepidopterocecidier. 

Populus tremula L. 

Ansvällning af bladskaft förorsakad af Nepticula argyro- 
peza Zett. : öl. Stora Rör, Borgholm, Söderm. Nynäs. 

Quercus robur L. 

Gulaktig ansvällning af bladskaft förorsakad af Heliozela 
stanneella Fisch, v. R.: Öl. Stora Rör. 

ßumex Acetosella L. 

Af lång ansvällning af stjälken (förorsakad af Sesia?): Öl. 
Stora Rör. 

Salix repens L. 

Röd spolformig ansvällning af grenar förorsakad af Gra- 
pholita Servilleana Dup.: Sk. Falsterbo. 



1 



G. LAGERHEIM, BALTISKA ZOOCECIDIER, II. 43 



Tillägg-. 

Hos några cecidier, som ej finnas upptagna i Houard's 
verk, ha djuren ej blifvit säkert bestämda til] klassen, h varför 
de ej kunnat upptagas i det föregående. En kort karak- 
teristik af dem meddelas därför här för att rikta uppmärk- 
samheten på dem. 

Hypericum perforatum L. och H. quadraugulum L. 

Blomknopparna något förhårdnade med röda, något för- 
tjockade foderblad och högblad, innehållande en hvit larv 
med svart hufvud (coleopter?): Upl. Norrtälje (B. P.), Hamn- 
holmen, 

LysimacMa vulgaris L. 

Sammanhopning, krusning och tillbakaböjning af bladen 
i skottspetsarna (afid?): Söderm. Dalarö (B. P.). 

Phieum pratense L. 

öfversta internodiet förkortadt och förtjockadt, innersta 
bladen outvecklade, veckade på tvären, i internodiet en gul- 
hvit larv (Isosoma?): Öl. Borgholm. 

Ribes alpinum L. 

Bladen blekta med hårdt inrullad kant: Ufl. Lingslätö. 



Beschreibung neuer oder loenig bekamiter Zoocecidien aus 
den Küsten der Ostsee. 

A triplex hastata I^. 

Hemipterocecidium. Gebogene oder buckelige Blätter an 
den Triebspitzen (Psyllode). Fundort: Öland, Borgholm. 

Carex arenaria L. 

Dipterocecidium. Kugelige, braungrüne Anschwellung des 
unteren Teils des kaum verlängerten Utriculus, eine gelbliche 



44 ARKIV EÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 13. 

Cecidomyidenlarve enthaltend. Fundorte: Skåne, Falsterbo, 
Malen. 

Clienopodlum rubrum L. 

Hemipterocecidium. Blätter gerollt und entfärbt (Aphis 
Atriplicis L.?). Fundort: Öland, Borgholm. 

Cirsium palustre Scop. 

Dipterocecidium. Blütenkörbchen gerundet,, sich nicht 
öffnend, gelbe Cecidomyidenlarven enthaltend. Fundort: Öland, 
Stora Rör. 

Dral)a venia L. 

Coleopterocecidium. Schoten etwas angeschwollen, oft 
schief. Fundort: Öland, Stora Rör. 



Hypericum perforatum L. und H. quadraiigulum L. 

Coleopterocecidium? Blütenknospen etwas verhärtet mit 
roten, etwas verdickten Kelchblättern, eine weisse Larve mit 
schwarzem Kopf enthaltend. Fundorte: Upland, Norrtälje, 
Hamnholmen. 

Lathyrus pratensis L. 

Dipterocecidium. Hülsen buckelig und heller gefärbt, 
zahlreiche weissgelbe, hüpfende Cecidomyidenlarven enthal- 
tend. Fundorte: Öland, Stora Bör, Upland, Norrtälje. 



Lysimacliia vulgaris L. 

Hemipterocecidium? Blätter der Triebspitzen dicht ge- 
drängt, kraus und zurückgekrümmt. Fundort: Södermanland, 
Dalarö. 

Phleum prateuse L. 

Hymenopterocecidium? Oberstes Internodium verkürzt 
und verdickt, die inneren Blätter unentwickelt, quer gefaltet. 
Im Internodium eine gelbweisse Larve. Fundort: Öland, Borg- 
holm. 



Q. LAGERHEIM, BALTISKA ZOOCECiDIER, IL 4") 

Uaiiuiiculus repens L. 

Phytoptocecidium. RoUung des Blattrandes nach oben. 
Fundort: Öland, Köping. 

Ribes alpiimm L. 

? Blätter vergilbt mit eng gerolltem Rand. Fundort: 
Upland, Lingslätö. 



46 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 13. 



Erklärungr der Abbildungen. 

Sämtliche Figuren sind in natürlicher Grösse von Fräulein Elsa 
Rosenius gezeichnet worden. 

Fig. 1. Helminthocecidium auf Taraxacum officinale Web. 

Fig. 2. Durch eine Anguillulide verursachte zuerst rote, schliesslich 

schwarze Flecken auf Centaurea Jacea L. 
Fig. 3. Durch eine Anguillulide verursachte gelbliche oder rote Flecken 

auf Gleclioma liederacea L. 
Fig. 4, 5. Faltung nach oben der Blattlappen von Gratcsgus oxyu- 

cantlia L., verursacht durch Eriopltyes cratcegumplicans Cotte. 
Fig. 6. Hexenbesen an Empetrum nigrum L., verursacht durch Erio- 

phyes Empetri Lindr. 
Fig. 7. Triebspitzengalle auf Erigeron cccris L., verursacht durch 

Dasyneura Erigerontis Rübs. 
Fig. 8. Triebspitzengalle auf Stellaria media Vill., verursacht durch 

eine Cecidomyide {Macrolahis StellaricB Lieb.?). 
Fig. 9. Deformierte Blüte von Vicia Cracca L., erzeugt von Conta- 

rinia craccce Kieff. 



Tryckt den 5 januari 1916. 



Uppsnl.a 1916. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. 



ARKIV KÖR HOTANIK. Hand 14. N:o 13. 



Tiifl. 1. 




/"V 




iy 





Gtaf. A. -B., Slhlir 



Elsa Rosenius del. Ceusrq^-t: 

1. Taraxacum officinale. 2. Centaurea Jacea. 3. Glechoma hederacea. 

4, 5. Crataegus oxyacantha. 6. Empetrum nigrum. 7. Erigeron acris. 

8. StoUaria media. 9. Vicia Cracca. 



ARKIV FÖR BOTANIK. 

BAND 14. N:o 14. 



Ett ej beaktadt fynd af en för Skandinaviens 
flora ny ormbunke. 

Af 
H. V. ROSENDAHL. 

Med en tafla. 
Meddelad den 13 oktober 1915 af A. G. Nathokst och C. Lindman. 



Under granskning af Polystichum-arter inom Riksmu- 
seums herbarium har jag funnit ett under beteckning Aspi- 
dium angular e i Norge insamlad t och mycket typiskt exem- 
plar af den för Skandinavien såsom främmande ansedda 
Polystichum setiferum Fors kål (P. aculeatum (L.) Schott, A. 
angulare Kit.). A den vidsittande etiketten var gjord föl- 
jande anteckning: »Aspidium angulare. Grotten Romsdaliae, 
Norvegife. L-m». Insamlaren, h vilkens namnteckning pro- 
fessor C. A. M. Lindman varit vänlig att tyda, är den på 
sin tid för Norges flora varmt intresserade Alexis Eduar- 
Dus Lindblom, som under 1820- och 30-talen företog forsk- 
ningsfärder (1826 i sällskap med Ahnfeldt) till Norge. I 
hans berättelser från dessa (Ett besök i Romsdalen 1837: 
Physiographiska Sällskapets Tidskrift, Lund, 1838, och Strödda 
anteckningar öfver Norges vegetationsförhållanden, införda i 
af honom redigerade Bot. Not., 1843) omnämnas följande 
filices från Grotten (Gryten) i Romsdalen: Aspidium angu- 
lare och lonchitis, jilix mas, Onopteris, spimdosum, filix 
femina samt jragilis. Beträffande utbredningen af A. angu- 
lare (i detta fall tydligen motsvarande vår tids P. lobaium 
och P. Braunii) säger Lindblom, att »denna vackra art föl- 

ArJciv för botanik. Band 14. JV;o 14. 1 



2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N.O 14. 

jer kusten från Kristiania till Bedsta i Trondhjems stift. 
Den aflägsnar sig ej betydligt från hafvets grannskap och 
stiger ej heller långt på fjällsidorna. I Sverige är den ej 
anmärkt utom på ett ställe i Skåne och, ehuru tvifvelaktigt, 
vid Åreskutan i Jämtland; dess förekomst på sistnämnda 
ställe synes mig i flera hänseenden misstänkt». Anförda 
Kitaibels Aspidium angulare är en till omfattning mångtydd 
art, närmast motsvarande P. setiferum Forsk., men också 
uppfattad såsom kollektivart och då omfattande äfven P. 
lobatum (Huds.) Pr. och P. Braunii (Spenn.) Fée, hvilka alla 
tre numera (C. Christensen, Index Filicum, Hafniae, 1905) 
med rätta betraktas såsom egna arter (jämför H. Woynar's 
grundliga och intressanta utredning af ifrågavarande arters 
nomenklatur: Bemerkungen über Farnpflanzen Steiermarks, 
Graz, 1913). 

Det blad af exemplar från Romsdalen, hvilket i förmin- 
skad och delvis i något förstorad skala (fig. 1, 2) bär åter- 
gifves, mäter i längd 60 cm, hvaraf 7 cm komma på den 
bibehållna delen af bladskaftet. Bladskifvan har vid basen 
drygt samma bredd som maximalbredden högre upp eller 16 
cm. Primärsegmenten äro till antal på hvardera sidan om 
rachis några och 30, de nedre motsatta och vinkelrätt ut- 
stående, de öfre alternerande och spetsvinkligt utgående. 
De äro från en intill 2,3 cm bred bas långsamt af smalnande 
mot spetsen och uppdelade i intill 22 par sekundärsegment. 
Den öfre bladhalfvan bär tätt ställda sori. 

Från P. lobatum och P. Braunii afviker P. setiferum i 
hufvudsak, såsom första anblicken ger tillkänna, genom sin 
vid basen breda (ej mot basen starkt afsmalnande) skifva 
(fig. 1), vidare genom i allmänhet längre, i förevarande fall 
ej till hela längden bibehållet bladskaft, sina (i motsats till 
lobatum) rätvinkligt utstående (ej framåt riktade eller näs- 
tan liggande) och talrikare (mer än 12 — 15) sekundärsegment, 
som alla äro smalt och kort skaftade samt öronflikade, hvar- 
jämte det nedersta, främre sekundärsegmentet i nedre blad- 
halfvan (fig. 2) icke är afsevärdt större, ofta mindre än det 
närmast följande. Sori utgå från nervryggen (ej från nerv- 
spetsen). 

Polystichum setiferum har sin största utbredning inom 
subtropiska Asien och Afrika. Rikligt har jag iakttagit den 



H, V. ROSENDAHL, EN FÖR SKANDINAVIEN NY ORMBUNKE. 3 

i Kanarie-öarnas lagerskogar. I tropiska Armerika träffas 
den från Costa Rica till Argentina. Från Medelhafsländerna 
når den långs Atlantiska kusten upp till Storbritannien och 
träffas norr om Alperna på spridda ställen i Rhendalen och 
dennas tillstötande dalgångar. 



Tryckt den 3 januari 1916. 
Uppsala 1916. .Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. 



ARKI\' 1-ÖR BOTANIK. It.uid 11. .\:o 11. 



T;ifi. 




Cederquists Graf. A.-B., Sthlii 

Polystichum setiferum Forsk. från Romsdalen i Norge. 
Fig. 1. Blad \. Fig. 2. Nedersta segmentparet |. 



ARKIV FÖR BOTANIK. 

BAND 14. N:o 15. 



Studien über die inarinen Grünalgen der Gegend 

von Malmö. 



D. E. HYLMO. 

Mit 3 Tafeln. 
Mitgeteilt am 24. November 1915 durch J. Eriksson imd G- Lagehheim. 



Vorwort. 

Wer den Titel dieses Werkes liest, würde sehr leicht den 
Eindruck bekommen können, dass es teilweise mit Kylin's 
ausgezeichneter, nur wenige Jahre alter Arbeit »Studien über 
die Algenflora der schwedischen Westküste» zusammenfalle. 
Das ist aber nicht der Fall. Mit der »schwedischen Westküste » 
meint Kylin die Küsten von Skagerack und Kattegat. Der 
südUchste Ort, in welchem Kylin gearbeitet hat, ist Båstad 
am Kattegat. (Kyun, S. 238 : »Meine Untersuchungen strecken 
sich südwärts nicht über KuUen hinaus.») 

Der Sund muss als Verbindungsglied zwischen der Nord- 
see und der Ostsee von speziellem Interesse sein. Da er aber 
als VerbindungsgHed in seinen verschiedenen Teilen ziemlich 
verschieden sein muss, habe ich es für besser gehalten, nicht 
das ganze Gebiet, sondern nur einen speziellen Teil zu unter- 
suchen, und zwar diesen um so genauer. 

Was die Behandlung der verschiedenen Grünalgenarten 
betrifft, so habe ich nur da Angaben anderer Personen mit- 
genommen, wo ich Gelegenheit gehabt habe, die von ihnen 
gesammelten Exemplare selbst zu untersuchen. Die Auffas- 
sung der Arten ist nämhch bei den Chlorophycéen oft sehr 

Arkiv für botanik. Band 14. X:o 15. 1 



2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 15. 

schwankend. Nur einige Genera sind von J. Agardh und an- 
deren scharf und genau bearbeitet. Viele Verfasser haben es 
versucht, neue Arten aufzustellen, ohne die alten genügend 
zu kennen. Diese Arten leben gewöhnhch nur kurze Zeit, 
aber lange genug, um die Kenntnis der Chlorophycéarten noch 
mehr zu verwirren. Es scheint mir daher besser, diese neuen 
Artnamen hier kritisch zu j)rüfen als neue aufzustellen. 

Da die Abbildung und die Messung die schärfsten Di- 
stinktionsmethoden der Arten sind, habe ich versucht, so viele 
und genaue Masse wie möglich zu bekommen. Ich habe sie 
auch gebraucht, um die Sundexemplare mit denen aus anderen 
Meeren zu vergleichen. Kylin hat durch seine sorgfältigen 
Messungen den Vergleich der Sundexemplare mit den Ska- 
gerack- und Kattegatexemplare ermöghcht. Ich selbst habe 
in dieser Absicht norwegische Algen untersucht. 

Bei der Aufzählung der Algen folge ich hauptsächhch 
Oltmann's Schema. 

Ich sage den Herren Professoren Murbeck mid Nord- 
STEDT, Lund, und Wille, Kristiania, die auf verschiedene 
Weise mir freundlichst geholfen haben, meinen herzlichsten, 
ehrerbietigsten Dank. Meinen Eltern bin ich Dank schuldig, 
dass sie mir diese Studien befördert haben. Ich bin auch ver- 
pf hebtet, Kandidat G. Sjöstedt herzhch zu danken für die 
grosse Arbeit, die er gehabt hat, Material während meiner Ab- 
wesenheit von dem Sund mir zu senden und auch für andere 
Dienste, die er mir immer gütigst geleistet hat. 

Varberg im November 1914. 

D. E. Hylmö. 



Verkürzungen. 

Zlzbr.: Verhältnis zwischen Zellenlänge und Zellenbreite (die Zellenlänge 

mit der Zellenbreite dividiert). 
Im.: Innenmembran. 
Am.: Aussenmembran. 
ZI.: Zellenlumen. 
Zw.: Zellen wand. 
Th.: Thallus. 

Ag. H.: Agärdh's Herbarium, Lund. 
W. N.: WiTTEOCK-XoRDSTEDT: Algaj aquse dulcis exsiccata; 1877 — 1899- 



I 



HYLMÖ, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALOEN. 3 

Aufzählung der marinen Grünalgen von Malmö. 

I. Acontae. 

Fam. 1. Zygnemaceae. 

Spirogyra Link. 

Sp. subsalsa KÜTZ. In »Flora europsea algaram aquse 
dulcis et submarinse », Sectio III, Seite 230 erwähnt Raben- 
horst diese Art, die nach ihm '/90 bis '/82 Linien (= 33 — 36 [i ) 
dicke Fäden besitzt, Zlzbr 1 — 1,5, Chromatophorenumgänge 
2 bis 3. »Hab. in aquis salsis et submarinis. Specimina ma- 
xima fructifera in fossa ad Malmö Suecise anno 1864 legi ipse. » 
■ Reinke erwähnt von der westlichen Ostsee eine Spiro- 
gyra- Art, die er für S. subsalsa? hält. 

Nach Borge sollen die Faden nur 24 — 26 jj. dick sein. 

Sp. catenseformis (Hass.) Kütz.? (Taf. I, 1). An ruhigen 
Arten findet man oft zwischen losliegenden Cladophora- und 
Ectocarpus-FoTinen eine Spirogyra- Art, die ich leider nur ste- 
ril gesehen habe und die deswegen nicht genau zu bestimmen 
ist. Die Querwände der Zellen waren nicht gefaltet, die Fä- 
den etwa 26 [x dick (24—29), Zlzbr gewöhnlich 3,5—4 (3—5) 
und die Chromatophorenumgänge gewöhnhch 4,5 (3 — 6). Sie 
scheint mir daher zu Sp. catenceformis zu gehören. 



II. Chlorophyceae. 
a. Protococcales. 

Fam. 1. Protococcaceae. 

Chlorochytrium CoHN. 

[ Chi. dermatocolax Reinke: Ich habe bei Malmö diese 
Art nur in Rhodomela subfusca gesehen (in einer Tiefe von 6 
Metern). Da ich aber die Art in Var berg am Kattegat in Polysi- 
phmiia nigrescens beaobachtet habe und Svedelius für die 



4 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND H. N:0 15. 

Ostseeform auch Polysiphonia nigrescens als Wirtpflanze an- 
gegeben hat, ist es wohl sicher, dass die Sundform auch bei 
dieser Art lebt. Die Exemplare (30. Juli) waren z. B. 68 : 42, 
49 : 46 [X, also noch grösser als Svedeliüs für die östliche 
Ostseeform angibt (bis 50 lang, bis 40 breit). Für die west- 
liche Ostsee gibt Reinke an: Länge 20 bis 30 [i, Breite 15 bis 
20 {x. Dieser Grössenunterschied scheint mir sehr gross zu 
sein. Da aber meine Varbergexemplare viel kleiner sind als 
die Sundexemplare (40 : 38, 42 : 32 [j.) und beide Formen 
mit einander, sowie auch mit Reinke 's Beschreibung und 
SvEDELius' Zeichnungen übereinstimmen, muss ich auch die 
riesige Chlorochytrmm- Art aus dem Sund als CA?, dermatocolax 
Reinke ansehen. (Auch Collins scheint die RsiNKE'schen 
Originalmasse etwas niedrig zu finden, denn er zitiert: »cells 
about 30 : 20 [j.».) 



b. Ulotrichales. 

Farn. 1. Ulotrichaceae. 

Ulothrix KüTZ. 

Ul. pseudoflacca Wille: Reichlich in der Nähe der Linie 
des mittleren Wasserstandes, an Steinen oder an Fncus vesi- 
culosus. An seichten Ufern pflegt diese Art im Frühjahr alles 
grün zu färben und dieselbe Rolle zu spielen wie Urospora 
mirabilis an exponierten Kattegat- und Skagerack ufern. 

Die Art ist durch ihr »manschettenf örmiges » (Wille) 
Chromatophor und ihr einzelnes Pyrenoid (in jeder Zelle) ge- 
kennzeichnet. Zlzbr Ya — 1- Die vegetativen Fädern waren 
8—16 (13) jj. dick, die fertilen 13—19 (15) jj,. 

Ul. subflaccida Wille (Taf. I, 2). An Steinen und an Pfäh- 
len über und unter dem mittleren Wasserstande. Scheint oft 
unreines und bracldsches Wasser zu heben. 

Im April waren che Fäden reich fertil, im Juni existierten 
ausser den schon entleerten oder noch fertilen Fäden auch 
junge vegetative Fäden mit ihren charakteristischen Zellen. — 
Die vegetativen Zellen waren 7 — 12 [j. dick, Zlzbr gewöhnlich 
1,5 — 2 (0,7 — 3), die Pyrenoide 1 oder 2. Chromatophor mit 



IIYLMO, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALGEN. 5 

unebener Kante. Die Länge der fertilcn Zellen war ebenso 
lang wie die Breite oder etwas kürzer. 

Farn. 2. Ulvaceae. 
Ulva L. 

U. Lactuca L.; Le Jol.: Häufig. 

Die festsitzenden Formen (f. stipitata) können eine be- 
trächtliche Länge erreichen (über 5 dm). Ihre Breite dagegen 
ist oft ziemUch gering, z. B. 15 cm. Die lose liegenden Formen 
(f. latissima (L.) DC. ) sind in beiden Richtungen ungefähr gleich 
entwickelt. Ohne Zweifel gibt es Exemplare, deren Fläche 
einen Quadratmeter überschreitet. 

Kylin meint gefunden zu haben, dass der Thallus im Win- 
ter und im Frühjahr (im April) sehr dünn sei (28 — 30 (j.) und 
im Sommer dicker (45 — 55 [i). Wahrscheinlich hat er das ei- 
ne Mal sehr junge Exemplare untersucht, das andere Mal äl- 
tere. Selbst habe ich keinen solchen Unterschied gefunden. 
Im April habe ich Exemplare mit einem 50 \h hohen Thallus ge- 
sehen, im Juli ein paar Mal welche mit einem nur 42 ;j. hohen 
Thallus (Limhamn). Im Mai dieses Jahres war ein Thallus 
55 {1 dick (Varberg, Kattegat). Wahrscheinlich beruht die 
Verschiedenheit in unseren Messungen darauf, da.ss viele Ulva- 
Stückchen ohne Zweifel überwintern können und die grössere 
Masse zeigen. Kylin's Angabe stimmt sonst sehr gut mit 
meinen Messungsresultaten von den Entero7norpha-M.em.hrsi- 
nen überein. 

Die äusseren Zellen wände sind z. B. 4 — 5,5 [x dick, die Zel- 
len an einem Querschnitt z. B. 14 — 18 ;x hoch. 

Die grössten Exemplare dieser Art findet man an ruhigen, 
ein- oder anderthalb Meter tiefen Plätzen im Fischerhafen zu 
Limhamn. Die kleineren lose liegenden Individuen kommen 
meistens an offenen, wegen der Seichtheit aber ziemlich ruhi- 
gen Buchten vor. 

Bnteromorpha Link. 

E. micrococca KüTZ (Taf. I, 3; Taf. II, 7). Sehr häufig 
in dem Sund. Sie lebt an Granit- und Kalksteinen wie auch 
zuweilen auf der Erde zwischen den Rasenplaggen. Man fin- 



6 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 15. 



det (lie Art sowohl etwas oberhalb wie unterhalb der mittle- 
ren Wasserstandlinie. 

Länge der Fäden gewöhnlich 0,4 — -6 cm, Breite 0,g — 2 
mm. Zellen im oberen Thallusteüe ganz ordnungslos, oft 
etwas länger als breit, z. B. 6 — 7 »i lang und 3 [i breit. Im un- 
teren Teile liegen sie in ziemUch deuthchen Längsreihen und 
sind ebenso lang wie breit (gewöhnlich 5 jj.). Zwischenwände 
der Zellen etwa 2 [i (1 — 3). Thallus im Durchschnitt z. B. 
18 — 26 [1 dick mit den Zellenlumina an der Aussenseite ge- 
sammelt. [In der Kristianiaföhrde von mir gesammeltes Ma- 
terial zeigte etwa dieselbe Masse wie die Sundexemplare.] 

Die beiden AGARDH'schen Formen, f. obconica mit glattem 
Thallus und tortuosa mit krausem, sind alle beide häufig. 

Die Ansicht einiger Algologen, dass E. micrococca nur eine 
Form oder eine Unterart von E. intestinalis sei, kann ich kei- 
neswegs verstehen. Überall, wo ich die Art gesehen habe, in 
dem Sund, im Kattegat, in der Kristianiaföhrde und in West- 
norwegen, ist sie eine sehr konstante Art, die man nie mit an- 
deren Enteromorpha- Arten (ausser E. minima) verwechseln 
kann. Dass sie einen mit E. intestinalis gemeinsamen Cha- 
rakter hat, nämUch die dicke Innenmembran, hat nicht viel 
zu bedeuten. 

An Querschnitten zeigt E. yniccrococca folgende Masse: 



Zellen 
Im . . 
Th . . 


Collins' 
»minima» 


Collins' 
micrococca 


Krist 

Kylin 

I 


ianiaföhrde 

II ! TU 


Lim- 
hamn 


Var- 

, Ahlneb 

berg 


5—7 
8—10 


4—5 
15—20 


6—7 
15—20 


11 
24 


7 
20 


9 
23 


5 
11 
23 


3—7 


6—7 
10—11 
18—20 



Was die Art E. minimxi Näg. betrifft, muss ich annehmen, 
dass sie mit E. micrococca identisch ist. Collins' E. minima- 
Exemplare sind, wie es aus dem obigen Schema hervorgeht, 
gewöhnliche E. micrococca. Kylin, dem bei der Beobachtung 
sehr wenig entgangen ist, hat E. miniina nicht gesehen. Der 
Enteromorpha-M-onogYSu^h. Ahlner ist nicht ganz davon über- 
zeugt, dass die beiden Arten verschieden sind. Seine Exemplare 
von E. minima, die in W. N. als N:o 223 ausgeteilt sind, ge- 
hören, wie Kylin (S. 7) gezeigt hat und ich bestätigen kann, 
zu der Art E. micrococca. Zu alledem kommt noch hinzu, dass 
KÜTZ. Tab. Phyc. VI, 43 E. minima eine sehr verdickte Inner- 



HYLMÖ, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALOEN. 7 

membran besitzt, während VI, 30 E. micrococca sie ganz zu 
entbehren scheint. Und es sollte ja der Gegensatz sein! 

W. N. 43 E. minima f. glacialis, von Kjellman unter ex- 
tremen Verhältnissen auf Novaja JSemlja gesammelt, ist ver- 
ästelt und besitzt eine sehr dünne Innenmembran, weshalb sie 
ohne Zweifel von E. micrococca ganz verschieden ist. Damit 
ist jedoch nicht gesagt, dass sie etwas mit Nägeli's E. minima 
zu tun hat. Vielleicht ist sie als eine selbständige Art E. gla- 
cialis anzusehen. 

Am 15. Mai 1913 hat mir Kandidat G. Sjöstedt ein Her- 
bariumexemplar und ein Präparat von ))E. minima )> gesandt. 
Es zeigte eine sehr dünne Membran. Später im Sommer sa- 
hen wir an demselben Orte nur Exemplare mit dicken Mem- 
branen. Wahrscheinhch waren also Sjöstedt's Individuen 
sehr junge und dünne E. m^crococca-ExemplaI'e. Die Masse 
seiner Exemplare und die von aufgeweichter E. minima f. 
glacialis waren folgende: 



Kjellman 

Sjöstedt . 



Zellen von Zellen, im 
oben gesehen Querschnitt 



Im 



4—7 
6—7 



2 

1,5—2 



Am 



Th 



-2 i 
undeutlich 



10—12 



E. flexuosa (Wulf.) J. G. Ag. (Taf. I, 4): Zu dieser Art 
rechne ich nur Formen mit eüifachem Thallus und mehr oder 
weniger längsgeordneten Zellen. Die Art scheint in dem Sund 
sehr spärlich zu sein. Ich habe sie dort zusammen mit E. cri- 
nita an Balken gesehen. Die Exemplare waren bis 16 cm lang 
und 1,3 mm breit. Die Zellen waren quadratisch, schön längs- 
geordnet und von dem Chloroplast ganz bedeckt. Ihr grösster 
Durchmesser schwankte zwischen 8 und 19 jx (11,5). Die 
Zwischenmembran war nicht besonders dünn, sondern etwa 
3 jx dick. 

W. N. 326 hE. compressa (L.) Link b. angustissima gehört 
ziemUch sicher hierher. W. N. 134 und 326 a besitzen Ein- 
schnürungen und kleine Äste weshalb sie vielleicht als in der 
Wasseroberfläche wachsende E. denudata-'Fovm.en anzusehen 
sind. Die meisten Exemplare in Ag. H. (z. B. 13803) sind mei- 
nen Exemplaren und W. N. 326 b. ganz ähnlich. Seine Exem- 
plare aus Höganäs dagegen, z. B. 13810 sind breit und Lima- 



8 ARKIV FÖR BOTANIK, BAND 14. N:0 15. 

ähnlich und sind, wenigstens in den oberen Teilen, mit fast un- 
geordneten Zellen versehen. 

Die von Svedelius (S. 74) angegebene E. flexuosa wird 
von ihm wegen ihrer Zellenordnung und ihrer Verästelung zu 
dieser Art gerechnet: »der mehr oder weniger deutliche Haupt - 
stamm ist mit abwechselnd gröberen und haarfeinen Ästen 
reichhch besetzt. » Da sich aber E. flexuosa eben durch ihren 
einfachen Thallus (J. G. Agardh: »fronde simpliciuscula » ; 
Kylin: »der Thallus ist einfach») auszeichnet, muss die von 
Svedelius erwähnte Art = E. crinita ß procera-ramulifera 
sein. 

Ahlner's Unterart E. com'pressa (L.) Ahlx. b. capillacea 
scheint mit E. flexuosa identisch zu sein. 

E. flexuosa ist wahrscheinlich mit E. tubulosa nahe ver- 
wandt. 

B. Jürgensii KüTZ. (Tab. Phyc. VI, 42). (Taf. I, 5.) Be- 
treffs dieser Art ist J. G. Agardh im Zweifel, ob er sie als eine 
selbständige Art ansehen oder zu E. flexuosa rechnen soll. In 
seiner Arbeit »TiU Algernas Systematik» hat er letzteres ge- 
tan, aber doch mit einem Fragezeichen. Vorläufig betrachte 
ich jedoch E. Jürgensii Kütz. als eine selbständige Art aus fol- 
genden Gründen: 

E. flexuosa wird ebenso wie die teilweise synonyme Art 
E. compressa (L.) Ahlner als eine ziemhch grosse Entei^omo^'pha- 
Form angesehen. Kylin gibt an: »der Thallus ist oben 3 — 7 
mm breit. » W. N. 326 b ist etwa 2 mm, meine eigenen E. flex- 
nosa-Exemplare sind ungefähr 1 mm breit. Die in Ag. H. lie- 
genden E. flexux)sa-ln6iYiduen sind alle mehr oder weniger 
breit, bisweilen ebenso breit wie schmale E. Linza-Yormen. 

E. Jürgensii dagegen ist nach der Abbildung Kützing's 
bis 7 mm lang und 100 \i breit. Hauck schreibt von dieser 
Art: »conferva-artig, 20 — 200 ij. dick». Dieses stimmt nicht 
gut mit dem oben gesagten überein. Ich selbst habe die kleine 
confervaartige Art in zwei Jahren, Ende Juni und Ende JuH, 
in Limhamn gesehen, wo sie Granit-, Kalk- und Feuersteine 
in der Nähe der Wasseroberfläche bekleidete. Wenn sie nur 
eine Jugendform von E. flexuosa gewesen wäre, würde man 
sie mit grösseren E. /^ea^iiosa-Exemplaren gemischt gesehen 
haben, was aber nicht der Fall war. Achtzehn Fäden (Ende 
Juni) waren 35 — 195 [j. breit (60 [j, ). Einige an einem anderen 



HYLMÖ, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALOEN. <) 

Orte Ende Juli gemessene gröbere Exemplare waren bis 2 cm 
lang und 140 — 240 (j, breit. — Die Zellen der Juniexemplare 
waren 13 — 24 jj, lang und 5 — 13 \i. breit, die der Juliexemplaro 
10 — 19 ij. lang und 6 — 10 [i breit. Die Zellen waren ein- oder 
zweimal länger als breit, schön längsgeordnet oder in den älte- 
ren Teilen undeutlicher gereiht. Das Chromatophor bedeckt 
gewöhnlich die ganze Zelle. Die Zellenwände waren sehr zart, 
was mit E. jlexuosa nicht der Fall ist (J. G. Agardh: »intra 
parietes crassiusculos»; die von mir gemessenen E. flexuosa- 
Exemplare: »die Zwischenmembran war ziemlich dick, etwa 
3 .J.»). 

E. tubulosa KÜTZ. (Taf. I, 0, 7, 8; Taf. II, 8). Häufig 
im brackischen Wasser des Hafens und der abgesperrten Meeres- 
teile. Oft in grossen Massen lose liegend. 

Fäden oft weissgrün oder hellgrün, bis 2 dm lang und 1 
mm breit. Zellen schön in Längsreihen geordnet, rektangulär 
oder quadratisch, 13 — 31 (jl lang und 8 — 12 ij. breit. Zwischen- 
wände 1 — 2 [).. Am Querschnitt sind die Aussen- und In- 
nenmembranen nur wenig verdickt (1 [i oder etwas mehr). 
Die Zellen waren am Querschnitt rund — quadratisch, z. B. 
13—16 \x hoch.' 

(E. tubulosa KÜTZ.) f. prolifera (Müll., Fl. dan.) J. Ag. 
(als Art). (Taf. II, 9). Diese Form unterscheidet sich nach 
J. Agaedh dadurch von E. tubulosa, dass die Zellen im Haupt - 
stamme fast ungeordnet liegen (»subinordinatis»), dass sehr 
schmale Prolifikationen existieren (ein- oder zweireihige) und 
dass die Zellen Idein sind (»cellulis minutis»). E. tubulosa soll 
grosse Zellen besitzen (»celluhs majusculis»). — Diese Cha- 
raktere sind meiner Meinung nach sehr schwach. J. Agardh 
bringt eine Abbildung von einem E. jprolijera-T^h&W.us mit sehr 
schön geordneten Zellen. Dieser Thallus ist nach Agardh jung, 
die von ihm zitierte Kütz. Tab. Phyc. VI, 30, welches Bild 
»eine stärkere Röhre» mit ideahsch geordneten Zellen zeigt, 
aber nicht. Die Zellen der Hauptstämme von Ag. H. 13851 
E. prolifera sind schön längsgeordnet und von ganz derselben 
Grösse wie die auf meinen E. tubuhsa-^xemj)l&ven. Meine 
E. tubulosa-'ExemjAare zeigten alle Übergänge zwischen For- 
men mit einfachem Thallus, mit hauptstammähnlichen und 
mit ein- oder zweireihigen Prolifikationen. Auch nach J. 



10 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 15. 

Agaedh selbst existieren bei E. tubulosa solche ein- oder zwei- 
reihigen Prolifikationen, weshalb dieser Unterschied ganz weg- 
fällt. Da also nach meiner Überzeugung keine verschiedenen 
Charaktere zwischen E. tubulosa und E. prolifera existieren, 
finde ich es besser, wie Ahlner schon es getan hat, die letztere 
als eine Unterart oder eine Form von E. tubulosa anzusehen. 
— Collins vereinigt auch die beiden Arten, indem er E. tu- 
bulosa als Varietät von E. prolifera betrachtet. 

Durch die Ordnung und das Aussehen der Zellen und durch 
das Vermögen, crmito-ähnliche Prolifikationen zu bilden, 
scheint mir E. tubulosa mit E. crinita am nächsten verwandt 
zu sein. 

In Ag. H. ist N:o 13843 E. tubulosa »inter specimina Ulv. 
clathratae ad Malmö 1882» gefunden. W. N. 132 E. tubulosa 
KüTz. V. pilifera Kütz.: »in terra humida ad stagnum aquse 
subsalsse ad Malmö 1877, Nordstedt». E. intestinalis (L.) Link 
f. prolifera J. Ag., Lilla Hammar (Sund), Simmons, scheint 
hierher zu gehören, dagegen nicht E. prolifera (Fl. dan.) J. Ag., 
Simmons' Iter färöens. 1895, N:o 127, welche wahrscheinlich 
E. denudata ist. 

E. intestinalis (L.) Link (Taf. I, 16, 17, 26). Sehr häufig, 
besonders an kleinen Steinen in sehr seichtem Wasser. Die 
hier wachsende Form ist f. attenuata AniiNER (cylindracea J. 
Ag.). GewöhnUch ist sie sehr schmal, nähert sich bisweilen f. 
genuina Ahlner mit einem hier und da eingeschnürten, 3 — 4 
mm breiten Thallus. Die Dicke der Membranen und dieje- 
nige des Thallus sind, ^^n.e Ahlner gezeigt hat, sehr verschie- 
den. Einige Beispiele will ich aufzählen: 



Material ! Lokal i Datum Im ZI Am Th 



E. intest, f. attenuata' frisch | der Sund i 20 . 6j 7 

Pikrinsäure ; Alk. I » 20.6; 10 

Zwiachenform frisch » i 6 . 8 20 



13 i 2 22 



1 24 



5 



40 



E. intest, f. genuina 



Pikrinsäure; Alk. Varberg, Kattegat . .1 8.5 
{.attenuata. » " i Drobak, Kristianiaf. . | 21 . 7 

l. genuina [Alkohol . . . . ] Bergen,Westnorwegen | 16. 7 



11 3 
11 3 



19 
21 
15 2 22 



Die grosse Verschiedenheit der Membranendicke hat ihren 
Grund in manchen ungleichen Verhältnissen, z. B. in der 
Jahreszeit, in der Beschaffenheit des Materials, in der Stelle 



El 



HYLMÖ, STUDIEN ÜBP]R aiARINE GRÜNALGEN. 11 

des Querschnitts etc. Von diesen Faktoren abgesehen, schei- 
nen mir doch die Wärme imd die Salzarmut des Wassers das 
Membranenvvachstum zu befördern. 

Unter anderen Formen nenne ich nur die Form des still- 
stehenden Brackwassers, die mit W. N. 224 E, intest, f. aqu(je 
dulcis Wille identisch ist. Der oft freischwimmende Thallus 
ist gewöhnlHch 2—4 mm breit und besitzt eine unebene, glanz- 
lose Oberfläche. 

Mit den anderen Formen von E. intestinalis muss man 
sehr vorsichtig sein. »F. cornucopice» besteht nach J. Agardii 
oft nur aus den zm'ückgebliebenen, untersten Teilen von E. 
intestijialis oder andere Ente7'omorpJia-Arten. Die wirklichen 
»cor?i2<co^iCE »-Exemplare, die ich in der Natur gesehen habe, 
gehören meistens zu E. Linza. Viele der grösseren nntesti- 
waüis »-Formen müssen wahrschemhch auch oft zu E. Linza 
gerechnet werden. Man muss daher in J. Agardh's Worte ein- 
stimmen: »Quamquam vulgatissima planta et a plurimis ob- 
servata, tamen omnibus dubiis haud Uberata. » 

E. Linza (L.) J. Ag. (Taf. I, 9, 10). Sehr häufig an Steinen 
und Pfählen von der mittleren Wasserstandhnie bis einige dm 
herunter. In der obersten Meeresvegetation scheint mir diese 
Art eine grössere Rolle als die anderen Enter omorpha-Aiten 
zu spielen, wenigstens in dem Sund. In den anderen skandi- 
navischen Meeren wäre es nach der Meinung vieler Algologen 
ganz anders. Svedelitjs gibt die Art nicht von der Ostsee an, 
Kylin nicht von HaUand. In Bohuslän wäre die Art nur 
»spärhch zertreut». Ich glaube, dass diese Verfasser die Art- 
grenzen von E. Linza viel zu eng ziehen und dass diese Art viel 
häufiger sei. (Reinbold, Die Chlorophycéen der Kieler- 
föhrde: » durch das ganze Gebiet verbreitet».) 

In der Ostsee gibt es ohne Zweifel viele Enteromorpha- 
Formen, die oft zu E. intestinalis gerechnet werden, aber die in 
Wirkhchkeit zu E. Linza gehören. Dass E. Linza oft mit E. 
intestinalis verwechselt wird, hat seinen Grund darin, dass die 
beiden platten Thalluswände oft nicht so fest mit einander 
verbunden sind, wie man gewöhnlich glaubt und wie es von 
J. Agardh vielleicht etwas zu scharf betont wurde. Im Ge- 
genteil sind sie, wie Hauck sehr richtig angibt, »leicht trenn- 
bar und der Thallus oft hohl und flach zusammengedrückt». 
Besonders in ruhigem, warmem, weniger salzigem Wasser ist 



12 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND l-t. N:0 15. 



der Tliallus oft aufgetrieben. Wenn man diesen röhrenför- 
migen Thallus näher betrachtet, j)flegt man jedoch oft zwei 
scharfe Linien zu sehen und zwar die früheren Kanten. Das 
einzige Merkmal, wodurch sich E. Linza scharf von E. intes- 
tinalis unterscheidet, nämlich die bilaterale, platte, lanzett- 
Uche und randkrause Form des Thallus wird durch diese Auf- 
getriebenheit sehr geschwächt. 

Die Zellen von E. Linza besitzen ungefähr dieselbe Grösse 
wie diejenigen von E. intestinalis. Was die Zellenwände be- 
trifft, ist die Membranenverdickung auch etwa dieselbe wie 
bei E. intestinalis. Die Salzarmut und die Wärme des Wassers 
befördern wahrscheinlich die Dicke der Membranen. Die 
Zellen am Rande sehen zuweilen den Malvafrüchtchen ähnhch, 
wie J. Agardh gezeigt hat. 

Im April dieses Jahres habe ich kleine fertile Exemplare 
gesehen, die wahrscheinMch vorigen Herbst ausgewachsen wa- 
ren und überwintert haben. Ihre fertilen Zellen waren 8 — 17 
[j- im Durchmesser, die Zellenzwischenwände gewöhnlich 2 [i., 
die Zoosporen 5 — 6 [j.. 



E. L., fertil 


Datum 


Material Ort 


Im 


ZI 


Am 


Th 


17.4 


frisch 


Sund 


8 


18 


2 


28 


E. L. f. lata 


14.8 


:> 


» 


7 


20 


2 


29 


E. L. c/. lanceolata, lang- 
















gestreckt 


13.7 


» 


» 


13 


23 


7 


43 


E. L. a lanceolata, lang- 
















gestreckt 


10.7 


» 


» 


16 


26 


4 


40 


E. L., schmal, klein . . 


23.7 


» 


» 


10 


22 


5 


37 


E. L. f. linearis .... 


10.7 


J> 


» 


8—23 


10—16 


2—3 


26—39 


E. L., Form des ruhigen, 
















warmen Wassers • . - 


17.0 


» 


» 


20 


13 


5 


38 


E. L., Form des ruhigen, 
















warmen Wassers . . . 


17.6 


» 


» 


23 


11 


4 


38 


E. L. ,j crispata .... 


19.8 


» 


» 


23 


16 


3 


42 


E. L. a lanceolata, typisch 


IG. 7 


Alkohol 


Bergen 


4 


13 


1 


18 


E. L. ß crispata f. ramosa 


16.7 


i> 


» 


7 


10 


3 


20 


E. i., schmal 


25.7 


» 


Drobak 


6 


7 


2 


15 



Die Unterarten a lanceolata J. Ag. (Taf. I, 32) (Thallus 
lanzettHch mit wellenfaltigem Rande) und ß crispata J. G. 
Ag. (Taf. I, 29) (Thallus mehr oder wenig hnear mit krau- 
sem Rande) sind alle beide in dem »Sund reichlich vertreten. 



HYLMÖ, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALGEN 13 

Von den verscliiedenen Formen will ich folgende erwäh- 
nen : 

n. f. cornucopice (Taf. II, 6): forma aquse supremse, 
nana, ssepc tortuosa et monstruösa. Thallus zwerg- 
artig, häufig gekrümmt und missgestaltet. Diese Form ist 
durch alle Übergangsstadien mit der Hauptform von a lan- 
ceolata verbunden und wird dadurch gebildet, dass die am 
höchsten wachsenden E. Linza-lnöåYiåu&n. besonders durch 
zeitweise Austrocknung in ihrem Wachstum gehemmt werden. 
Kleine Exemplare sind z. B. 16 mm lang und 8 mm breit. — 
Viele der alten Herbarienexemplare von E. intestinalis f. cor- 
nucopice gehören wahrschemlich hierher, (De Toni, S. 124: 
E. int. f. com.: »jDlerumque subcompressa». Le Jolis: ))E. com. 
ist nur eine durch die lokalen Verhältnisse verursachte Form 
von E. complanata . ») Andere sind nach J. Agardh nur die 
zurückgebliebenen Teile von zerstörten Enteromo7'pha -Indi- 
viduen. KÜTZ. Tab. Phyc. VI, 30 Phycoseris cornucopia Yjg, . 
ist eine deuthche E. L. f. cornucopice. — Auch in anderen Mee- 
ren, z. B. im Kattegat bei Varberg und in der Nordsee bei 
Bergen ist diese Form allgemein und mit typischer E. Lima 
durch Übergangsstadien nahe verbunden. 

n. f. lata (Taf. I, 28): forma aquse tranquillse, 5 — 
10 cm lata. Eine oft kurze, aber sehr breite Hafenform von 
a lanceolata. Bei der Entstehung dieser Form spielt das ru- 
hige Wasser die Hauptrolle. 

n. f. linearis (Taf. I, 27, 31): forma aquse inquietae, 
angustissima, 1 — -5 mm lata, margine aut piano 
aut undulato aut crispato. Eine nur 1 — 5 mm breite 
Form, die sich in der Linie des Mittelwasserstandes vorfindet. 
Sie wächst nm- an Balken und Steinen, die sowohl vor als hin- 
ter sich offenes Wasser haben. Die Form entsteht wahrschein- 
lich durch die stetige Überspülung. E. i^wsa-Individuen, 
die gleich in der Nähe wachsen, hinter sich aber etwas festes 
haben, bekommen gleich eine gewöhnliche Form. — Auch in 
Båstad am Kattegat habe ich diese Form gesehen. 

n. f. crispatissima (Taf. I, 30): forma aquae sub- 
salsae stagnantisque, libere natans, tota fronde 
crispatissima: in den sehr seichten, von dem Eisenbahn- 
damm Malmö — Limhamn abgesperrten Meeresteilen, an der 
Oberfläche lose liegend. Der Thallus ist in viel höherem Grade 



14 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND lé. N:0 15. 

als bei ß crispata J. Ag. und gewöhnlich nicht nur an den Rän- 
dern, sondern auch in der Mitte gekräuselt, so dass die platte 
Form des Thallus dadurch oft verdeckt wird. Diese Form 
geht in die Hauptform von ß crispata direkt über, z. B. im Ha- 
fen von Barsebäck (an Steinen festsitzend). — Entsprechende 
E. intestinalis -'Formen haben meistens nur eine warzige, nicht 
eine wellenfaltig gekräuselte Oberfläche. 

E. compressa (L.) Grev. (B. complanata (Kg.) Ahlner). 
In seiner Abhandlung über Enter oinorpJia (S. 28) schreibt Ahl- 
ner (auf schwedisch): »Wie die Art E. compressa (das heisst: 
zusammen mit der jetzigen Art E. jlexuosa) aufgefasst wird, 
ist sie eine sehr unklare und garnicht von natürlichen, spezi- 
fischen Charakteren begrenzte Art. Vielmehr scheint sie ein 
Aggregat von einigen in Habitus und Struktur sehr verschie- 
denen Formen zu sein, die nichts anderes gemeinsam haben 
als den Charakter, dass der Thallus mehr oder weniger platt 
ist.» J. G. Agardh schreibt hierüber: »Hinc mihi non licitum 
adparuit, sub nomine vero Ent. compressce formas quasdam, 
plus minus dubiis vexatas, conjungere. » »Quse nomine ipsius 
Ent. compressce formse ab Ahlner comprehenduntur, me ju- 
dice, ad diversas species pertinent. » — Ahlner's Ausschei- 
dung einer neuen Art von der alten Art compressa war sehr 
gut; doch meine ich, dass der zurückgebliebene Rest noch et- 
was zusammengesetzt ist. Dass E. Linza-F orm.en dem Ag- 
gregat ihr Attribut geben, kann man nach Ahlner's Beschrei- 
bung glauben (S. 26): »zuweilen hängen die Wände ziemlich 
fest zusammen in der Mitte des Astes, während sie in seinen 
Kanten getrennt sind. » Dieses stimmt ja mit dem Haupt- 
charakter von E. Linza (L.) J. G. Ag. ganz überein. {E. Linza 
wurde in Ahlner's Zeit nicht zu der Gattung Enteromorpha ge- 
rechnet und ist daher von ihm nicht beschrieben worden. ) In. 
Ag. H. gibt es breite Exemplare, die E. Linza ganz ähnlich 
sind und von ihren Sammlern auch als E. Li>.za bestimmt sind,, 
aber von J. Agardh zu E. compressa gerechnet werden. Noch 
habe ich keine Gelegenheit gehabt, ihre Membranen zu unter- 
suchen. — Collins erkennt nur die verästelten Formen von 
E. compressa: »including only forms with branches contracted 
at the base, with cells 10 — 15 ii diam., arranged in no definite 
order, and with membrane not thickened. » Nicht emmal f . 
subsimplex J. G. Ag. will er ohne weiteres zugeben: »frond 



HYLMÖ, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALGEN. 15 

liardly branched». Kylin ist derselben Meinung: »die Art 
variiert von reichverzweigten zu fast einfachen Formen ». Nach 
diesen Verfassern können also die obengenannten Herbarien - 
exemplare nicht gern zu E. compressa gehören, sondern sind 
von den Sammlern wahrscheinlich richtig bestimmt worden. 
Wenn man doch einfache E. compressa-Formen annehmen 
darf, muss ich dahin sehr langgestreckte, einfache Exemplare 
rechnen, die folgende Masse zeigten: Im — 2, ZI 19 — 20, Am 
3 — 4, Th 24 [X hoch. Diese Individuen hatten keine oder eine 
sehr schwache ZeUenordnung. Auch Exemplare mit ein paar 
schmalen Ästen habe ich gefunden. AUe sind in den Kanä- 
len von Malmö gesammelt (langsam fliessendes, hier und da 
stillstehendes Meereswasser). Im Ag. Ii:s E . compressa-Bogen 
liegt N:o 14059 ß canstricta J. Ag., Malmö, Sept. 1882. 

E. denudata (Ahltst.). E. procera Ahln. a denudata Ahln. 
E. clathrataf. denudata Kylin. E. lingulata J. G. Ag.? (Taf. I, 
14, 15; Taf. II, 10). In seiner schon erwähnten Abhandlung 
schreibt Kylin" von E. clathrata f. denudata: »Es entstehen 
Formen, die in hohem Grade an E. lingulata J. Ag. erinnern. » 
Ich glaube, dass die beiden Arten E. lingulata J. Ag. und E. 
procera o. denudata Ahln. einander nicht nur ähnlich sind, son- 
dern wahrscheinlich ganz identisch. Dass ich nicht den Na- 
men E. procera gebrauche, hat seinen Grund darin, dass E. 
procera Ahln. zwei verscliiedene Formen umfasst, nämlich a 
denudata {^= lingulata J. Ag.?) und ß ram wZ^7era, welche letz- 
tere wenigstens teilweise zu einer anderen Art gehört {E. cri- 
nita, J. Ag.). Die in Ag. H. Hegenden Exemplare von E. lin- 
gulata sind gewöhnlich nicht ausgebreitet, so dass man ihren 
Habitus sehen kann. — Ein nach Ag. H. N:o 13522 E. lingu- 
lata bestimmtes Exemplar habe ich an Ahlner gesandt. Er 
hat den Namen E. procera a denudata Ahln. darauf ge- 
schrieben. 

E. lingulata soll nach J. Agardh nach unten gewöhnlich 
mit vielen Ästen versehen sein, die bei einer schmalen em- 
geschnürten Basis zuerst immer breiter werden und dann durch 
ihre ganze Länge zyhndrisch bleiben. Die Zweige sind einfach 
und werden oft sehr lang. Zellen »subquadratico-rotundatis». 
Der Zelleninhalt füllt fast den ganzen Zellenraum aus. 

Die Art ist in dem Sund sehr häufig. Sie gedeiht am be- 
sten einige dm bis ein m unter der Wasserlinie, steigt aber bis 



16 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 15. 

zur Oberfläche hinauf. Die Exemplare in der Nähe der Ober- 
fläche sind sehr kurz und mit wenigen, sehr kurzen, aber 
breiten Ästen versehen (f. 7ninor) oder sie sind sogar ganz 
ohne Äste (f. simplex). Je tiefer man kommt, desto länger 
werden die Äste. Es gibt gewöhnHch nur eine Generation von 
Ästen. Zuweilen können aber die Hauptäste mit ähnlichen 
einfachen Ästen versehen sein und diese zuweilen auch wieder, 
so dass es drei Generationen von Ästen geben kann. Die un- 
verzweigten Endäste pflegen in allen Fällen sehr lang (gewöhn- 
lich 1 oder 2 dm) und breit (bis 4 mm) zu sein. 

Die Zellen von E. denudata sind ungefähr ebenso lang wie 
breit. Ihr gi-össter Durchmesser ist etwa 22 u, (13—33). Die 
Membrane zwischen den Zellen ist gewöhnlich ziemlich dick, 
oft 3 — 4 |j,. Am Querschnitte ist die Innenmembran oft stark 
verdickt, wie es aus den beigefügten Beispielen hervorgeht. 
J. Agardh nennt die Membranen bei E. lingulata dünn. Das 
hat aber nicht so viel zu bedeuten, da die Membranenver- 
dickung bei den meisten Entero7norpha-Arten sehr variabel 
ist, Avie ich schon bei E. intestinalis und E. Lima gezeigt habe. 
Wahrscheinhch werden die Membranen in dem süssen und 
warmen Wasser des Sundes etwas dicker als bei anderen Indi- 
viduen. 



il a t e r i a 1 


Im 


ZI 


Am 


Th 


frisch 

Pikrinsäure; Alkohol . . 


. . 12 

. . 6 


22 
13 


2 

1 


36 
20 



Was die Verwandtschaft betrifft, so scheint mir E. demi- 
data allen Arten E. flexuosa, E. clathrata und E. crinita sehr 
nahe zu stehen. Gewöhnlich hat aber E. denudata grössere 
Zellen als E. flexuosa. Von E. crinita unterscheidet sich E. 
denudata-lingulata durch ihre helle Farbe (»herbaceo-virens»); 
E. crinita besitzt eine intensiv dunkelgrüne Farbe ( »obscure- 
virens»). Die Verästelung scheidet ja auch diese beiden Arten 
sehr scharf voneinander. Die einreihigen Ästchen, die für 
E. crinita bezeichnend sind, fehlen ja E. denutada ganz. Nur 
abgebissene Äste habe ich bei dieser Art mit einem Kranze 
von kurzen, einreihigen Sprossen regeneriert gesehen. Von 
E. clathrata J. G. Ag. ist sie am schlechtesten zu unterschei- 
den, wie Kylin richtig hervorhebt. Doch scheint mir dieses 
nur den am meisten verästelten E. f/enwfZafa -Individuen zu 



HYLMÖ, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALGEN. 17 

gelten, die spärlich verzweigten E. cZaiArato-Individuen ähneln 
können. Von der typischen reich- und feinverzweigten E. 
clathrata unterscheidet sich E. denudata scharf genug, um als 
eine selbständige Art betrachtet zu werden. [Collins schreibt 
von E. clathrata: »frond much branched in all directions, the 
branches tapering from base to summit. Cells rectangular, 
usually longer than broad».] — Dass J. Agardh E. compressa 
Ahln. (= flexuosa J. Ag.) ß capillacea mit E. lingulata J. Ag. 
identisch zu sein glaubt, erscheint mir nicht richtig. 

E. clathrata (Roth) J. G. Ag. Nach dem Ausscheiden von 
E. denudata (Ahln.) und E. crinita (Roth) J. G. Ag. ist von 
der alten Sammelart E. clathrata nicht viel übrig. Obwohl 
die Hauptformen von E. denudata und E. crinita sehr scharf 
gekennzeichnet sind, kommen doch viele von ihren Formen 
E. clathrata (Roth) J. G. Ag. so nahe, dass sie schwer von ihr 
zu unterscheiden sind. Die Hauptform von E. crinita und 
ß procera-ramulifera sind durch ihre groben, deutlichen Haupt- 
stämme, ihre einreihigen Ästchen, ihre quadratischen und 
chlorophyllgefüllten, zarthäutigen Zellen und die dunkelgrüne 
Farbe gekennzeichnet. E. clathrata dagegen entbehrt der ein- 
reihigen Ästchen und ebenso meistens des deutlichen Haupt- 
stammes und besitzt rektanguläre, dickhäutige, chlorophyllarme 
Zellen. Von E. denudata wird E. clathrata u. a. dadurch ge- 
schieden, dass »die Äste jeder nachfolgenden Ordnung kürzer 
und feiner sind aLs diejenigen der vorhergehenden» (Ahlner). 
Die Äste und Ästchen pflegen von einer dickeren Basis im- 
mer schmäler zu werden. (J. Agardh: »ramulum a basi crassi- 
ore attenuatum»; Collins: »branches tapering etc.»), bei E. 
lingulata dagegen umgekehrt. Doch ist die Grenze zwischen 
vielen Formen dieser Arten sehr schwer zu ziehen. 

Die Exemplare von E. clathrata in Ag. H. scheinen alle 
zart und Cladophora-3ih.n]ich zu sein (»ramosissimis»). Das 
einzige Exemplar, das sich dreifach verästelter E. lingulata 
nähert, ist N:o 13729 »clathr. var.?» Doch ist der Habitus der 
E. clathrata-, wie auch der E. denudata-lingulata-l^xem-pldive 
gewöhnlich schwer zu erkennen, da sie, wie genannt, nicht auf 
dem Papier ausgebreitet sind, sondern in Klumpen darauf 
liegen. 

Diese eng begrenzte Art E. clathrata scheint ziemlich häufig, 
doch kaum so allgemein wie E. denudata und E. crinita zu sein. 

Arkiv för botanik. Band 14. K:o 15. 2 



18 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 15. 

E. crinita (Roth) J. G. Ag. (Taf. I, 18, 19, 20; Taf. II, 45). 
Sehr häufig in dem Sund. An vielen Orten beherrscht diese 
Art ganz die Enterornorpha-V egetation, so z. B. an der Aus- 
senseite der Hafenmolen von Malmö, wo sie allen Pfählen und 
Steinen eine intensiv dunkelgrüne Farbe gibt. 

Die Membranen bei dieser Art sind gewöhnhch sehr dünn, 
besonders in den Ästen und Ästchen. Die Zellen in den Äst- 
chen sind meistens kürzer als breit und bekommen oft ein 
»Ulothrix /Zacca »-ähnliches Aussehen. Sie sind z. B. 10 — 15 
|j. lang. Im Hauptstamme variieren sie zwischen 11 und 30 
{X (20 {X das häufigste). Die Ästchen sind einreihig oder 
zuletzt zweireihig. In jüngeren Ästen sind die Zellen mehr 
oder weniger in Querreihen geordnet. Im Hauptstamme zeigt 
sich noch eine Spur von dieser Ordnung. — Ästchen oft ge- 
genständig. 

Unter den Fonnen und Unterarten von E. crinita will ich 
folgende erwähnen: 

ß procera-ramulifera (Ahlner, wenigstens teilweise), die 
vielleicht als eine selbständige Art zu betrachten ist (Taf. 
II, 2, 3): caule crassitudine ramos valde superante, 
supra 4 mm lato, ramis primariis ssepe supra 2 mm 
latis. Hauptstamm sehr verbreitert, zuweilen auch die 
Äste erster Ordnung. Diese Unterart ist in dem Sund fast 
ebenso häufig wie die Hauptart. Der Hauptstamm ist 4 — 16 
mm breit. Die Hauptäste können bis 5 mm breit sein. Ge- 
wöhnhch sind diese breiten Äste wiederholt verästelt mit sehr 
feinen Endästen. Doch können sie zuweilen ganz einfach 
sein und so eine von der Hauptart sehr verschiedene Form er- 
zeugen (n. f. grossa, Taf. II, 1: ramis primariis latis- 
simis, 2 — 5 cm latis, ramulis nullis. Eine Form, die 
im^a-ähnliche, bis 5 cm breite Hauptäste und Stämme be- 
sitzt). — Als Beispiele für die Zellengrösse kann ich folgende 
anführen: im Hauptstamm 8 — 17 \i. lang, 10 — 18 «j. breit, in den 
Ästen 13 — 15 ^ lang und 6 — 14 ji breit. 

Von meinen Exemplaren habe ich eins an Ahlner gesandt, 
der es als E. procera AniiN. ß rarmilifera Ahln. bestimmte. 

Unter den in Ag. H. befindlichen Exemplaren gehört N:o 
13582 zu der Hauptart, N:o 13586 zu ß procera-ramulifera. 

An den von Meereswasser oft überspülten, seichten Sand- 
ufern, z. B. bei Arlöf, sieht man häufig eine subterrestre E. 
crinita-V egetsition, die aus zusammengeflochtenen Fäden ver- 



HYLMÖ, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALGEN. 19 

schiedener Grösse besteht. Da diese E. c/iMtto-Individuen 
etwas Ähnlichkeit mit E. prolifera besitzen, so werden sie 
vielleicht oft von den Sammlern mit diesem Namen bezeichnet. 

E. percursa (Ao.) J. G. Ao. (Taf. I, 11, 12). Ziemlich häu- 
fig, teils in den eingesperrten Meeresteilen bei Ribersborg (J. 
G. Agardh: »in fossis aqua substagnante repletis»; Collins: 
»in upper tide pools and in ditches in marshes»), wo sie unter 
Cladoj)hora-'F ormen vorkommt, teils in seichteren Teilen der 
Fischerhäfen, z. B. in Barsebäck, teils auf Rasenplaggen an 
seichten Ufern, entweder rein oder mit Bhizoclonium rijmrium 
zusammen. 

Die Zellen und die Fäden sind sehr hell, weil der Chloro- 
plast nur einen kleinen Teil der Zelle einniiimit. Die Zellen 
in den vegetativen Fäden sind gewöhnlich rektangulär, andert- 
halb- bis zweimal so lang wie breit (z. B. 14 — 25 a lang, 7 — 14 
;j. breit). Die bald fertil werdenden Zellen sind dagegen quad- 
ratisch und kleiner. Die Dicke der Fäden variiert sehr we- 
nig, sie beträgt meistens etwa 20 {jl. 

W. N. N:o 140 c E. percursa »in terra humida ad Malmö, 

1877, NORDSTEDT.» 

E. Hopkirkii (M'Calla) J. G. Ag. (Taf. I, 21, 22, 23, 24; 
Taf. II, 11). E. plumosa KüTZ. E. clathrata v. confervacea 
Ahlx. Nicht selten in Malmö und Limhamn, Barsebäcks- 
hamn etc., von der Wasseroberfläche bis einige dm herunter, 
an Kalksteinen, an Potamogeton pectinatus und an Algen (z. B. 
Ohara crinita). 

Das am meisten gebrauchte Bild von E. plumosa Kütz. 
Tab. Phyc. VI, 35, das auch von Hatjck wiedergegeben ist 
(Fig. 189), zeigt quadratische Zellen mit ziemlich viel Chloro- 
phyll. Für Agardh's E. Hopkirkii bezeichnend ist dagegen: 
»cellulis subrectangularibus majusculis hyaUnis. » Die ande- 
ren Eigenschaften sind bei allen beiden Arten gleich: Ȁst- 
chen monosiphon; Zellen in Längs- und Querreihen.» Ahl- 
ner's E. clathrata v. confervacea stimmt mit Agardh's Hop- 
kirkii ganz überein, z. B.: »Zellen 25 — 50 «jj. lang und 15 — 25 a 
breit. » Die meisten Exemplare, die ich gesehen habe, be- 
sassen rektangiüäre Zellen, waren also = E. Hopkirkii J. Ag. 
Doch habe ich auch Individuen gefunden, die fast alle Zellen 
quadratisch hatten me E. plumosa Kütz. 



20 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 15. 

Die Zellenlänge im Hauptstamme variierte bei meinen 
Exemplaren von 16 zu 49 [j. (durchschnittlich etwa 32 [j.). Die 
Zellen lagen in den Ästen in sehr schönen Querreihen, Im 
Hauptstamme war diese Ordnung etwas schwächer, doch im- 
mer noch deuthch genug. 

Die Länge der Individuen war an Ohara gewöhnlich sehr 
klein (ein paar mm), an Potamogeton und an Steinen bis 1 dm. 

Im Ag. H. sind 12 von den E. Hopkirkii-^\im.ineTn in 
Malmö gesammelt (in htt. maris substagnantis rejecta, Sept. 
1882). Wahrscheinlich rührt die AoARDH'sche Beschreibung 
eben von diesen Malmöexemplaren her. Mikroskopisch habe 
ich N:o 13660 untersucht. Sie zeigte etwa dieselben Zahlen 
wie Ahlner's und die meinigen. 

Reinbold 's E. plumosa, die »in etwas tieferem Wasser 
als E. claihrata vorkommt» und die »durch Übergänge mit 
E. clathrata verbunden ist», kann mit Agardh's E. Hopkirkii 
kaum etwas zu tun haben. (Collins E. plumosa: »on rocks 
and shells in rock pools».) 

Was E. Hopkirkii's Verwandschaft betrifft, scheint mir 
die Art zwischen E. crinita und E. percursa zu stehen. Mit E. 
crinita hat sie die Verästelung gemeinsam, mit E. percursa die 
Zellen. 

Capsosiphon GoBl. 

C. aureolus (Ag.) Gobi. Ilea fulvescens (Ag.) J. G. Ag. 
Bnteromorpha aureola KüTZ. (Taf. I, 25; Taf. III, 12). Kommt 
in dem Sund ziemHch häufig vor. 

Die Länge der Fäden ist 1 — 7 cm, die Breite gewöhnüch 
zwischen 5 und 50 [j., kann aber zuweilen bis zu einem halben 
mm steigen. Zellenlumina 3 — 8 |i im Durchmesser. Farbe 
grün bis braun (var. ochracea Ahlner). 

Die Fundorte für die Hauptart in dem Sund scheinen die 
Auffassung zu widerlegen, dass sie nur an den Flussmündungen 
gedeiht. (In den salzigeren Meeren ist wolil dieses der Fall.) 
In Limhamn kommt sie an der Spitze der Aussenseite der Mo- 
len vor und ist der Brandung sehr ausgesetzt. In Malmö habe 
ich sie im Hafen gesehen, wo sie ein Floss bekleidete. — W. N. 
138 E. quaternaria Ahln. ist in Malmö gesammelt. 

Die Variätet ochracea Ahln. dagegen habe ich in Limhamn 
an einem Orte gefunden, der freiHch ohne Süsswasserzufuhr, 
aber von Abfall sehr verunreinigt war. Sie wuchs hier oft an 



HYLMÖ, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALOEN. 21 

Ziegelsteinen. Im Hafen von Barsebäck befand sie sich reich- 
lich an Kalksteinen. — W. N. 139 E. quaternaria v. ochracea: 
]Malmö. — Sowolil von der Hauptart wie auch von v. ochracea 
habe ich nur reine Bestände gefunden. 

Eine andere Form, n. f. jibrillosa (ordinibus cellu- 
larum dehiscentibus, fila nova creantibus) habe ich 
an sehr seichten Ufern gesehen, wo sie an Steinen und auf 
Rasenplaggen unter anderen Strandalgen wuchs. Diu-ch das 
nicht fi'ische Wasser war sie derart degeneriert, das die Zellen- 
reihen aus einander fielen und mehr oder weniger zu selbstän- 
digen Fäden wurden (Collins : »the series loosely connected 
laterally»). 

Monostronia Thuret. 

M. laceratum (Thur., Wittr.) J. G. Ag. (Taf. Ill, 11). 
Brackwasserart, die sich durch den in den Kanten sehr krausen 
Thallus und ebenso dm^ch die Zellenlumina ausgezeichnet, die 
gewöhnlich kleiner als ihre Zwischeni"äume sind und meistens 
zwei oder vier zusammen, in reichlicher Interzellularsubstanz 
eingebettet hegen. Die Zellen sind am Querschnitt meistens 
etwas vertikal-oval imd halb so hoch wie der Querschnitt. 







Thallus- ' Zellen- 
dicke höhe 


M. laceratum .... 


nach WiTTKOCK 


40—55 1 17—28 




Malmö — Limhamn, grosses Exemplar 
> , kleines » 


31—44 10—16 
24—26 , 10—15 


M. quaternarium . 


nach WiTTEOCK 


20—23 t 15—17 



Ich habe die xA.rt in Limhamn an dem seichten Meeres - 
ufer in der Nähe der Mündung eines Bächleins gesehen. Sie 
wuchs gewöhnhch an Steinen, lag aber zuweilen auch frei. 

Meine krauskohlähiüichen Exemplare sind dem einzigen 
31. laceratuyn-^xeiR-plav in Ag. H., N:o 13216, ganz gleich ( »Fal- 
mouth, in fresh water pool», von dem Sammler M. latissimiwi, 
von J. Agardh 31. laceratum genannt). — Mikroskopisch sind 
meine Exemplare W. N. 226 M. quaternarium, Triest, Hafck, 
ganz ähnhch, wenigstens in der Flächenansicht. Da beide 
Arten, 31. laceratum und 31. quaternarium, nach Wittrock in 
brackischem Wasser vorkommen und sich nur durch sehr un- 



22 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAXD 14. N:0 15. 



bedeutende Eigenschaften unterscheiden, möchte es untersucht 
werden, ob sie artverschieden sind. 



M. Grevillei (Thur. & Wittr.) J. G. Ag. (Taf. III, 8). Be- 
treffs dieser Art schreibt J. G. Agardh (S. 103): »In Viva Lac- 
tnca Grevillei est frons (saccata) initio fere globosa, dein ob- 
longa, demum ante rupturam obovata; membrana rupta, ma- 
gis vage expansa, in lobos forma fere indef initos, demum us- 
que ad imam basem separates abit. » Dieses Merkmal scheint 
mir das einzige wichtige zu sein. Die anderen Abweichungen 
von M. Lactuca J. G. Ag. sind ziemUch schwach: »parietes 
ceUularum vix adspectum clathratum offerunt» und »endo- 
chromatibus comformibus totum lumen cellulae occupantibus», 
besonders wenn man Wittrock's Darstellung liest: »Der Chlo- 
rophyUkörper füllt nicht den ganzen Zellenraum aus.» — Rein- 
BOLD bezweifelt, dass M. Grevillei und M. Lactuca artverschie- 
den sind. 

Diese Art mit den breiten, ungleichen Zipfeln und dem 
vor dem Zerreissen eiförmigen Thallus ist in dem Sund von 
März bis zum Mai sehr häufig. Im März und April habe ich 
sie fertil gesehen. 

Im Querschnitt waren die Zellen kreisrund oder hori- 
zontal-oval, mit dem Chromatophor mid dem Pyrenoid gegen die 
Aussenmembran gedrückt. Nur neu gebildete Zellen waren ver- 
tikal-oval. In der Flächenansicht waren die Zellen vereinzelt 
und 13 — 21 |x im grössten Diameter. Die Aussenmembran 
war unbedeutend. Die noch in den Mutterzellen hegenden 
Zoosporen mässen etwa 3 «t. — Die Zipfel werden oft losge- 
rissen und können freiliegend bis 2 dm gross werden. Vielleicht 
werden diese Zipfel oft za »M. latissimum » geiührt. (Reinke: 
M. Grevillei: »später lose flottirend».) 

Im Querschnitt zeigt M. Grevillei folgende Masse: 



fertil, klein 


Thallus 


Zellen 


iJ 


16 


13 


1 
2—4 


vegetativ, gross .... 


16—26 


9—15 


2-3 


Hauck, nach oben . . . 


15—28 


12—14 


, 


Kylik 


20-24 






Collins 


15—20 


12—14 




Rosenvinge 


15-25 






BoRGESEN 


15—27 







HYLMÖ, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALGEN. 23 

Meine Exemplare stimmen mit Ag. H. 13277 M. Grevillei 
iiberein. 

M. Liactuca (Roth; C. G. Ag.) J. G. Ag.: »Ulva Lactuca 
C. Ag. est jam ab initio magis elongata, fere compresso-cylin- 
dracea aut sursum paulisper dilatata, et citius rumpitur in 
numerosas lacinias lanceolato-lineares, ssepe margine undulatas, 
quin immo tortas, simpliciusculas aut iterum divisas, supra 
stipitem obcuneatum subpalmatim expansas. » (Taf. III, 9.) 

Zu dieser Art glaubt J. Agardh, dass D. undulatum ge- 
höre. Dieses scheint mir doch zweifelhaft, da Wittrock für 
den oberen Teil des Thallus eine Dicke von 40 — 50 a, während 
Kylin für M. Lactuca 16 — 20 »j. und Hauck 20 — 25 a angibt. 
(Eine Art dagegen, die ohne Zweifel 31. Lactuca gehört, ist die 
von mir in Dröbak beobachtete 21. tenue 8DIM0^'S.) 

Diese Art {M. Lactuca) mit ihren linearen Zipfeln habe 
ich nur einmal in dem Sund gesehen (im März). Viele Exem- 
plare scheinen mir cürekt in M. Grevillei überzugehen. Auch 
in HaUand habe ich ähnhche Übergangsfonnen beobachtet. 
Da ich aber in der Kristianiaföhrde reine M. Lactuca -Vegeta- 
tionen gesehen habe, wage ich die Selbständigkeit der Art nicht 
absolut zu bezweifeln. 

M. latissimum (Kg.) Witte. (Taf. III, 10). — W. N. 
145 M. latissimum in foliis Zosterse marinse prope Maknö 2.10 
1877. — Im Hafen von Barsebäck habe ich an Steinen ganz 
nahe der Wasseroberfläche schön ausgebildete, bis dezimeter- 
hohe Exemplare dieser Art beobachtet. In den Hafenkanälen 
von Malmö habe ich ebenso festsitzende, doch aber sehr kleine 
Individuen gesehen. 

Die Art ist makroskopisch, wie es auch aus Wittrock's 
Beschreibung deutüch hervorgeht, 31. laceratum sehr ähnUch, 
scheint doch eine weniger krause Kante zu haben. Mikrosko- 
pisch ist sie gewöhnlich ziemhch verschieden, da die Zellen 
eckig und ordnungslos sind und ohne Interzellularsubstanz 
zusammenliegen. Doch können auch diese Verschiedenheiten 
zuweilen so schwach sein, dass man in Frage stehen kann, 
ob die Arten wirkhch verschieden sind. Wittrock ist auch 
über die Trennung von 31. latissimum und 31. quaternarium 
{31. laceratum?) nicht ganz überzeugt. Die genannten drei 



24 AKKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 15. 

Arten kommen auch alle drei im Brackwasser in geringer 
Tiefe vor. 

Bei den Barsebäckexemplaren waren die Zellen in Flä- 
chenansiclit etwa 8 — 14 [x im Dm-chmesser. Nahe dem Stipes 
war der Thallus ungefähr 36 [i und die Zellen 23 \l hoch, in den 
dünneren Teilen dagegen war der Thallus 14 — 15 [i und die 
kreisförmigen, vertikal oder horizontal ovalen Zellen 9 — 12 {j, 
hoch mit dem Chlorophyllkörper periferisch gelegen, also nicht, 
wie Wittrock erwähnt, in der Zellenmitte. 

Was dagegen die »loshegenden» Exemplare betrifft, die 
in unseren Herbarien mit dem Namen »M. latissimum» verse- 
hen sind, kann man nicht immer über die Richtigkeit der Be- 
stimmung überzeugt sein. Wahrscheinüch eben dieser lose 
flottierenden Individuen wegen ist J. G. Agardh kei^i Fremid 
von der Art: »Patet nimirum eam errore quodam primum crea- 
tum fuisse». (Es ist klar und deuthch, dass diese Art zuerst durch 
einen Irrtum geschaffen ist.) Er setzt auch ein Fragezeichen 
nach dem Namen 31. latissimum (und ebenso nach M. balti- 
cum, welche Art er nicht einmal behandelt). 

Wenn man Exemplare beobachtet, die von Sammlern M. 
latissimum genannt worden sind, findet man sie oft losgerisse- 
nen Teilen von M. Grevillei ganz ähnlich. Der Unterschied, 
den Wittrock zwischen diesen beiden Arten macht, scheint 
mir sehr klein zu sein. Alle beide haben im Querschnitt ovale 
Zellen; der Chlorophyllkörper erfüllt nicht den ganzen Zellen - 
räum, und die Zellen hegen nicht zwei und zwei zusammen. 
M. Grevillei soU im Querschnitt horizontal gestellte Zellen und 
eine Thallusdicke von 15 — 18 [j. (nach Kylin 20 — 24 jj.) haben, 
welche Dicke die Höhe der Zellen nicht um ^J^ mal (also viel- 
leicht Vs — \li) übersteigt. M. latissimum hat im Querschnitt 
vertikal gestellte Zellen und eine Thallusdicke von 20 — 25 ^)., 
welche die Höhe der Zellen um Va — V4 übersteigt. Das ein- 
zige Merkmal, das die beiden Arten unterscheidet, ist also die 
Zellenrichtung im Querschnitt. Wie wenig diese Verschieden- 
heit bedeutet, geht am besten aus Wittrock's und Kützing's 
Bildern hervor. — Rosenvinge schreibt von M. Grevillei in 
»Grönlands Havalger», S. 948: »An dänischen Exemplaren 
habe ich am Querschnitt die vegetativen Zellen etwa ebenso 
hoch wie breit gefunden, bald etwas höher, bald etwas niedri- 
ger. » BöRGESEN, Marine Algse, S. 495, von M. Grevillei: »not 
only in different transverse sections of the same individual, 



HYLMÖ, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALGEN. 25 

but in one and the same transverse section, cells may occasio- 
nally be met with which are sometimes longer, and sometimes 
shorter than they are broad. » Da 31. Grevillei »später lose 
flottirend ist» (Reinke), ist es möglich, dass ein Teil der los- 
liegenden »Za^issimwm »-Exemplare (besonders der im Früh- 
ling gebeuteten) in der That M. Grevillei gehören. 



Fam. 3. Prasiolacese. 
Prasiola (Ag.) Menegh. 

P. stipitata SuHR. An einigen Granitblöcken an der einen 
Hafenmündung zu Limhamn. Die Art wächst von der Hoch- 
wasserlinie bis 1 Meter darüber. Am besten scheint sie in klei- 
nen Aushöhlungen zu gedeihen, die nur bei Sturm mit Meeres - 
wasser bespritzt werden, so dass sie meistens im Trocknen 
wächst. Nur einige Rhizoclonium n^anitm-Fäden leisten hier 
Prasiola Gesellschaft. 

Der Thallus war bei der Untersuchung (im April) bis 4 
mm hoch. Der untere Teil des Stieles war schmal, aber viel- 
reihig. Lamina länglich oder ei- oder herzförmig mit ausge- 
randeter Spitze oder — nierenförmig mit grösserer Breite als 
Länge. Die Lamina ging allmählich in den Stiel über oder war 
von ihm mehr oder weniger scharf abgesetzt. Die vegetativen 
Zellen waren vertikal oder horizontal rektangulär und zuletzt 
alle quadratisch, im Durchschnitt gewöhnhch 6 — 7 ji (zuwei- 
len 8 — 11). Im obersten Thallusteil waren die neugeteilten 
Zellen 4 — 5 |j.. — Die von mir beobachteten Fortpflanzungs- 
körper, die sich einzeln in den Zellen gebildet hatten, mässen 
10 — 11 \). im Durchmesser. — An einem Querschnitt war der 
Stiel 19 — 20 [i. hoch, mit den Zellen 8—12 u. hoch. Die Exem- 
plare zeigten selten deutliche »areas» und »vias interstitiales», 
was mit ihrer Fertihtät zusammenhing. 

Meine Art ist mit W. N. 48 Pr. stipitata (Bohuslän, Witt- 
rock) und Ag. H. 13115 Pr. cornucopioe (Kullaberg) überein- 
stimmend. Diese beiden Arten sollen nach J. Agardh dadurch 
verschieden sein, dass Pr. stipitata »laminam magis dilatatam 
supra stipitem angustum quasi distinctam » und Pr. cornucopicB 
radiäre Zellenreihen im Thallusrande haben soll: »cellulae 
marginales quoque in lineas marginem versus radiantes colli- 
guntur, at has tantum in apice frondis paulisper dilatata hoc 



26 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 15. 

modo positas. » Diese beiden Verschiedenheiten sind meiner 
Meinung nach unbedeutend, da Pr. stipitata alle Übergänge 
von einem dünnen Faden bis zu einem nierenförmigen Blatte 
zeigt. (Lagerheim erwähnt nach Kylin Zwischenformen 
zwischen Pr. stipitata und der fadenförmigen Pr. calophijlla, wo- 
nach ich annehmen möchte, dass Pr. stipitata auch in Skage- 
rack alle möglichen Formen, von einer länglichen bis zu einer 
nierenförmigen, besitzt.) Die KuUaberg-Individuen waren 
oft breit eiförmig. — Was die radiären Zellenreihen im Thallus- 
rande betrifft, die für Pr. cornucopioi kennzeichnend und mit 
dem erweiterten Thallus von Pr. stipitata analog sind, waren 
sie bei W. N. 48 Pr. stipitata sehr schön entwickelt, bei meinen 
fertilen Exemplaren dagegen meistens nur schwach ausgebil- 
det. Wahrscheinlich zeigen diese radiären Zellenreihen nur 
ein reges Wachstum an und haben keinen systematischen Wert. 
— W. N. 48 Pr. stipitata und Ag. H. Pr. cornucopice habe ich 
auf dieselbe Weise erweicht. Sie zeigte danach alle beide eine 
Zellengrösse von etwa 6 [i. Mikroskopisch habe ich keine Ver- 
schiedenheit sehen können. Auch W. N. 641 Pr. cornucopice 
enthält ausser länghchen »Pr. cornucopice »-Formen auch viele 
breite »Pr. stipitata »-Formen.. — Man könnte glauben, dass 
die länghchen formen (ebenso wie bei Enteromorpha Linza f. 
linearis) von einer stetigen Überspülung verursacht werden, 
und dass die Dicken Pfützenexemplare sind. 

Das Existenzrecht von Pr. cornucopice J. Ag. will ich je- 
doch nicht bezweifeln, um so weniger, da ich Agardh's Ost- 
seeformen nicht gesehen habe, und da die KuUabergexemplare 
von ihm als eine besondere Form angesehen werden. 

(Nachtrag.) Später, im Sommer 1915 ist Pr. stipitata auch 
in Barsebäckshamn an einem Steine der Mole, zuerst von 
Kand. G. Sjöstedt, beobachtet worden. Die Exemplare 
waren reich fertil und fächerförmig mit scharf abgesetzten 
Stielen. Akineten 10 — 16 [i. im Durchmesser, oft in der Mutter- 
pflanze keimend. Die jungen Keime Avaren kreisrund oder 
oval und wurden durch Längsteilung der Zellen ganz früh mehr- 
reihig. 

Pr. crispa (Ligthf.) f. submarina Wille, in Barsebäcks- 
hamn an demselben Steine wie Pr. stipitata gefunden. Die 
immer einfachen Fäden stimmen ganz genau mit Wille's Zeich- 
nungen überein (St. über Chi., I— VII, Fig. 41 — 53). Sie wa- 



HYLMÖ, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALGEN. 27 

ren 10 — 13 ja breit und hier nnd da mit Rhizoiden versehen. 
Chromatophor sternförmig. Zlzbr. meistens 0,3 — 0,G. Fort- 
pflanziingskörper nicht beobachtet. Das Vorkommen der Art 
zusammen mit Pr. stipitata könnte den Gedanken hervorrufen, 
dass sie mit dieser im genetischen Zusammenhang stände. Das 
ist aber nicht der Fall, da ich, wie oben gesagt, bei Pr. stipitata 
die ganze Entwicldung der Akineten zu erwachsenen Indivi- 
duen beobachtet habe. Auch ist Pr. crispa f. submarina wahr- 
scheinUch nicht selten, ist aber nur zufälligerweise zusammen 
mit Pr. stipitata gefunden. 



Farn. 4. Chaetophoraceae. 
Bolbocoleon Pringsh. 

B. piliferum Pringsh. Huber, PI. XIII. Von mir im Juli 
und August an Myrionema, Dictyosiphon, Gobia, Ceramium 
und Polysiphonia etc. beobachtet. 

Die an Ceramium wachsenden Individuen zeigten folgende 
Masse: die haartragenden Zellen etwa 11 — 16 jj. im Durch- 
messer, die Haare selbst 2 \l. Die vegetativen Fadenzellen z. 
B. 38: 23, 36: 13, 21: 16 (x mit mehreren Pyrenoiden. 

Acrochsete Pringsh. 

A. parasitica Oltmanns. An Fucus vesiculosus und serra- 
tus im Dezember und im Januar beobachtet. 

Die angegriffenen Fucuspartien sind leicht an ihrer brau- 
nen Farbe zu erkennen. Die zwischen den abgestorbenen Fu- 
cuszellen liegenden Acrochaetezellen sind z. B. 17: 6 \x. Die 
mehr frei liegenden Zellen sind etwas dicker, z. B. 14 [j.. Haare 
und Sporangien habe ich nicht gesehen. 

A. repens Pringsh. Huber, PL XIII. In alten Cliorda- 
Exemplaren, häufig. 

Fertil im Dezember. Im März und August habe ich sie 
nur vegetativ gesehen. - — ■ Die horizontalen Fäden sind oben 
mit den Sporangien oder Sporangienanlagen, unten mit mehr 
oder weniger kurzen Verankerungsästen versehen. Die Spo- 
rangien sind z. B. 22 — 30 [x hoch und 18 ^. breit. Die Sporan- 



28 ARKIV FÖR BOTANIK, BAND 14. N:0 15. 

gienanlagen sind mit Haaren versehen, welche abfallen, wenn 
die Sporangien entwickelt sind. Im Dezember kann man oft 
vergebens ein Haar suchen. — In den entleerten Sporangien 
sieht man zuweilen eine neue Sporangienanlage. 

Bndoderma Lagerheim, 

B. perforans Huber (PI. XIV). In toten Zosiera-Blättern, 
ziemlich häufig. 

Diese Art habe ich im Dezember fertil gesehen, Kylin 
im August und Svedelius im Juni. Doch glaube ich, dass ihre 
hauptsächliche Periode der Vorwinter sei. Zostera scheint 
mir im Sommer fast nur frische Blätter zu besitzen. Auch die 
an Land getriebenen Blätter sind während dieser Jahreszeit 
gewöhnlich frisch und grün. 

Svedelius erwähnt, dass die Endodermazellen nur ein- 
zeln in den Zostera-Zellen liegen. Das ist aber nur der Fall, 
wenn die Endodermafäden quer gegen die Längsrichtung der 
Zos/era-Zellen gehen. (So habe ich z. B. einen querlaufenden 
Endodermaast gesehen, dessen siebzehn Zellen die Gastfrei- 
heit je einer Zostera-ZeWe genossen.) Wenn die Endoderma- 
fäden dagegen längsgehend sind, so können sich mehrere (z. B. 
vier) in einer Zostera-Zelle befinden. Die Sporangien scheinen 
sich (was auch aus den Abbildungen Svedelius' hervorgeht) 
oft von dem Zellen verbande loszulösen. 

B. "Wittrockii (Wille) Lagerheim. In verschiedenen Al- 
gen, z. B. PilayeUa litoralis, Ectocarpus siliculosus, SpJiacelaria 
cirrhosa, PolysipJionia violacea und Cladophora sehr häufig. 

Die vegetativen Zellen waren z. B. 15 — 19 jj. lang und 5 — 
10 jj. hoch, die fertilen Zellen z. B. 13 — 17 jj. lang und 13 — -17 
hoch. Die Zoosporen waren 4 — 7 [j. im Durchmesser. Auf 
Sphacelaria waren die Endodermapolster z. B. 58 [x im Durch- 
messer, 17 [j, hoch und von der Wirtalge mit einer z. B. 4 tx 
hohen Membrane bedeckt. 

Die Art scheint nach Kylin im Kattegat und Sl^agerack 
ziemlich selten zu sein und ist von ihm selbst nur auf Clado- 
phora rupestris gefunden. Im Sund dagegen ist sie sehr häu- 
fig. Es ist z. B. schwer, alte Exemplare von PilayeUa zu fin- 
den, die von Endoderma ganz frei sind. 



HYLMÖ, STUDIEN ÜBER MARINE QRÜNALQEN. 29 

Epicladia Reinke. 

E. flustrae Rke, Atlas, Tafel 24. Auf llembranipora mem- 
branacea, im März beobachtet. 

Die Zellen in den freien Fäden waren etwa 4 [j. breit und 
doppelt so lang, die Zellen der parenchyniatischen Scheibe 
etwa G, 7, 10 [x iin Durchmesser. 

Die in Besitz genommenen alten Membraiiipora-K.olonien 
werden von Epicladia grün gefärbt, weshalb Epicladia auch 
mala-oskopisch leicht zu entdecken ist. 

Ochlochsete Twaites. 

O. ferox Huber, PL X. An Zostera im Januar und April 
beobachtet. 

Durchmesser der Scheiben z. B. 110 — 125 [x. Die Zellen, 
die scheinbar nicht oder kaum in Fäden geordnet lagen, waren 
in der Mitte der Scheibe z. B. 10 — 12 {j. im Durchmesser, in der 
Peripherie z. B. 4 — 6 [x breit und bis 20 jj. lang. In den lang- 
gestreckten Zellen lagen zwei Pyrenoide, in den kurzen Zellen 
war nur ein Pyrenoid. 

Ulvella Crouan. 

U. fucicola Rosenv. Einmal im April an Fucus vesicu- 
losus beobachtet. 

Die aufrechten Fäden fehlten und die Polster bestan- 
den nur aus fast isodiametrischen Zellen mit einer Breite von 
4 — 7 [x. Vielleicht waren sie junge Individuen, wie die von Olt- 
MANNS in Fig. 13 und von Rosenvinge in Fig. 40 B abgezeich- 
neten Exemplare. 

Pringsheimia Rke. 

P. scutata Rke. Sehr häufig an Polysiphonia nigrescens, 
violacea, ttrceolata, an Rhodomela subfusca und an Geramium- 
Arten. 

Haare nicht beobachtet. Sporangien habe ich im Juni, 
Juli und August gesehen, Sie waren z. B. 13 — 18 [j- im Durch- 
messer. Die fertilen Polster waren in der Mitte z. B. 16 — 23 
[j. hoch. 



30 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 15. 

Im Skagerack und Kattegat soll die Art nach Kylix nur 
spärlich zertreut sein. 

Pseudendoclonium Wille. 

Ps. submarinum Wille? (St. über Chi. I — VII, Taf. III, 
101 — 134). An den Pfählen in Barsebäckshamn kommt diese 
Alt häufig vor. Sie bildet einen dichten Belag oberhalb der 
mittleren Wasserstandlinie und dringt auch in der aufgeweich- 
ten äusseren Teile des Holzes ein. Unter dem Mikroskope 
zeigte sie dieselben Kolonien und dieselben unregelmässig ver- 
zweigten Fäden, welche von Wille abgebildet sind. Da ich 
leider keine fertilen Exemplare gesehen habe, halte ich es doch 
für besser, ein Fragezeichen hinter dem Namen zu setzen. 
Fixiertes Material habe ich zu Herrn Professor Wille gesandt. 
Er fand die Alge mit seiner Art gut übereinstimmend, wollte 
aber ihrer SteriHtät wegen ihre Identität nicht absolut fest- 
stellen. 

c. Siphonocladiales. 

Farn. I. Cladophoracese. 

Chsetomorpha Kütz. 

Ch. Melagonium (Web. et MoHR.) KÜTZ. Häufig in einer 
Tiefe von z. B. 8 — 19 m., wo sie meistens an Fucus serrcUus 
oder seltener an LaminariaSti-pes vereinzelt wächst. 

Die höchste beobachtete Länge der Fäden ist 5 dm. Zel- 
len 855 — 2755 »x lang und 285 — -788 ix breit. Zlrbr gewöhn- 
lich 2—3, selten bis 6—9. 

In brackischem Wasser habe ich einmal (in Bunkeflo) 
eine Chcetomorpha in einer Tiefe von 1 — 2 dm gefunden, wo 
sie einen dichten Bestand an Steinen bildete. Die 2 — 20 mm 
langen Fäden waren kraus und verworren, 120 — 215 "j, breit. 
Die Zellenlänge war etwas grösser oder etwas kleiner als die 
Zellenbreite. Da die Breite der Fäden überall ziemlich gleich 
ist, muss ich diese Brackwasserfonn als eine Ch. 3Ielagonium- 
Form ansehen. 

Ch. Linum (Fl. Dan.) Kütz. Im Hafen von Barsebäck 
lose hegend, von Sjöstedt gefunden und mir überreicht. Fäden 
z. B. 25 — 30 cm lang und 138 — 150 [j. cück. 



HYLMÖ, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALGEN. 31 

Rhizoclonium KÜTZ. 

Rh, riparium (Roth) Harv. Sehr häufig im Sund, wo sie 
von der JMittelwasserstandhnie bis ein Meter darüber vor- 
kommt, teils am Rasen an seichten Ufern, teils an Balken, 
die der Brandung ausgesetzt sind. 

Zellenlänge 28 — 78 \i, Zellenbreite 17 — 26 -j. (gewöhnlich 
20 {i), Zlzbr. l'/g — 4 (gewöhnlich 2), Zellenwand am höchsten 
2 — 21/2 (A dick. Die Rhizoiden sind oft ziemhch gross, z. B. 
0,5 mm lang. Sie pflegen an Individuen von Rhizodonimn 
und Enteromorplm zu haften. Zellenkerne 1 oder 2, in sehr 
langen Zellen, die sich bald teilen wollen, zuweilen 4, 

An lokalen, die der Brandung ausgesetzt sind, ist die Art 
reichlich mit Rhizoiden versehen (f. valida Rosenv.) und bil- 
det grosse, schwammige Massen. Am Rasen an seichten Ufern 
dagegen pflegt sie die Rhizoiden oft ganz zu entbehren (7 im- 
plf.xa DiLLvi'., Rosenv.). 

Rh. Kochianum KüTZ. Ich habe diese Art im September 
und Dezember im tiefen Wasser (z. B. 4 — 10 m) beobachtet, 
wo sie sich um verschiedene Fadenalgen (z. B. Folysiphonia 
nigrescens und Pilayella litoralis) wand. 

Länge der Zellen 24 — 62 [i, Breite 10 — 15 jj., Zlzbr 1 — 5 
(gewöhnlich 2 — 3). Pyrenoide 2 — 4. Rhizoiden fehlend oder 
selten. Fäden einzeln, nicht durcheinander. Ich habe nur 
sterile Exemplare gesehen. 

Die Art ist von Kylin nicht im Kattegat und Skage- 
rack erwähnt. 

Cladophora KüTZ. 

Nach Collins (S. 83 und 331) »presents this genus more 
difficulties than any other treated in this work. Species have 
been described recklessly, from imperfect material, often with 
little or no consideration of what had before been described; 
many of them so insufficiently that they can hardly ever be 

recognized. an almost endless list of species, varieties and 

forms have been named, many dupHcating each other, many 
founded only on temporary stages and abnormal conditions; 
a careful monographing of the genus would be a most valuable 
contribution to botany, but an exceedingly difficult task.» 



32 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 15. 

Während Enteromorpha- in neuerer Zeit von Ahlner und J. 
Agardh sehr sorgfältig untersucht ist, ist dieses mit Clado- 
phora nicht der Fall. Nur die Unterart Acrosiphonia ist von 
Kjellman bearbeitet, jedoch kaum mit grösserem Erfolg. 
Da die alten Art beschreib ungen ganz ungenügend sind, ist es 
nur möghch die oft sehr verschiedene Artauffassung der Algo- 
logen in den grösseren Algenherbarien und Exsikkatwerken 
zu studieren um so zu einer bestimmten Auffassung der Haupt - 
typen zu gelangen. Ein zukünftiger Monograph muss ohne 
Zweifel versuchen, in den Zellenteilen oder in den Zahlenver- 
hältnissen feste Charaktere zu finden, die eine scharfe Artein- 
teilung ermögHchen. Die Zahlen müssen, um wirklichen Wert 
zu bekommen, sehr genau angeben, von welchen Zellen sie 
herstammen. 

In den Tabellen, die ich den Arten beigefügt habe, meine 
ich mit Ästchen die letzte, noch unverzweigte Sprossgene- 
ration, also nicht die Astspitzen selbst. Bei der Messung habe 
ich gewöhnhch die äusserste und zweitäusserste und eine von 
den unteren Zellen in den ältesten Ästchen gebraucht. Diese 
untere Zelle ist die am meisten konstante, während die äusserste 
Zelle des Wachstums wegen sehr verschieden sein kann. 

Gl. rupestris (L.) KüTZ. (Taf. III, 1). Sehr häufig in ver- 
schiedenen Tiefen. In einer Tiefe von 1 Meter scheint sie am 
allerbesten zu gedeihen und kommt dort in sehr statthchen 
und grossen Individuen vor. Von dieser Region werden oft 
kleine Teile abgerissen und nach seichterem Wasser geführt, 
wo sie lose liegend kümmerhch vegetieren. — Geht wenigstens 
zu 15 m Tiefe herunter, wird aber in diesen Regionen sehr 
schlecht ausgebildet. 

Die erwähnten Exemplare in 1 m Tiefe sind gewöhnhch 
15 cm hoch und überragen an Grösse sehr die Individuen, die 
ich in Halland, Kristianiaföhrde und Westnorwegen an Fel- 
senufern gesehen habe. Doch sind sie meistens nicht so dicht 
und gedrungen wie diese. 

Über die verschiedenen Masse bei dieser Art erwähne ich 
folgende Beispiele. Ich habe sie mit Collins' und Hauck's 
Angaben verglichen. 



HYLMÖ, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALGEN. 



33 



Äusserste Astclienzelle . 
Zweitäuss. » 
Untere » 


Breite Zlzbr 


Malmö 


Col- 
lins 


Hauck 


Malmö 


Col- 
lins 


Hauck 


46—60 
59—72 
75—85 


[70— 80 


60—80- 


4—5,5 
3,5—4 
2-2,5 


3-4 


3—6—10 


Hauptzweig 


100 


—150 


90—1506,5—8 



[Es wäre interessant gewesen, mit Svedelius die Grösse 
der Simdf ormen mit der Grösse der Ostseeformen zu verglei- 
chen. Leider ist aber Svedelius' Schema ganz irrig. So gibt 
er z. B. als Zellenbreite 5 — 14 ja an.] 

Im März habe ich die Art fertil gesehen. — Reinke gibt 
die Art in der Kielerföhrde nur für die Tiefe 7 — 20 m an. 
Wahrscheinlich geht sie doch in der Kielerföhrde ebenso wie 
im Kattegat und in der Nordsee und fast auch in dem Sund 
nach der unteren Wasserstandhnie herauf und ist einige dm 
unter dieser am besten entwickelt. 



Cl. gracilis (Griff.) Kütz. (Taf. III, 5). Zweimal habe 
ich diese Art in dem Sund gesehen, das eine Mal an land ge- 
triebenem Fucus vesiculosus haftend. 



Äusserste Ästchenzelle 
Zweitäuss. » 
Untere » 
Stammzelle 



Äuss. Ästchenzelle . 
Zweitäuss. » 
Untere » 

Stammzelle .... 



Breite 



Kylin Hauck 



Col- 
lins 



II 



70—130 



30— 50140-60^ 



100—140 —160 



33—35 
36-38 
42—52 



38—53 
42—52 
53—75 



Collins' 

V. vadorum 



III 



IV 



r 34— 39;25— 34 



40—100 



36—37 



133 



24—34 
29—35 
81—93 



Zlzbr 



3—5 







3—4 


2—2,5 




6—8 


3—6 


3-5 


2—3 
3—4 


2 

2—2,5 


. 4—8 . 


3—4 

8 



6—8 
4—8 
6—7 
6—13 



I Kristianiaföhrde, kleines Exemplar (Pikrinsäure; Alkohol). 
II Kristianiaföhrde, kleines Exemplar (^Pikrinsäure; Alkohol), meinen 
Sundexemplaren sehr ähnlich. 
III Malmö, aufgeweichtes Herbariuraexemplar. 
IV Malmö, frisch gemessen. 
Arkiv för botanik. Band Ii. N:o 15. 3 



34 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 15. 



Die Exemplare waren klein, am höchsten 5 cm hoch. Die 
Zellen waren etwas schmäler und länger als bei der Haupt- 
form und zeigten etwa dieselben Masse wie v. vadorum (Aresch.) 
Collins. Die Ästchen waren oft sehr schön kammförmig 
gereiht, zuweilen aber gar nicht (Kylin, S. 30). 



Cl. glomerata (L.) KÜTZ. (Taf. III, 2). Kommt sehr häu- 
fig und in verschiedenen Formen, an Balken und Steinen unter 
der mittleren Wasserlinie vor. Während die Enteromorpha- 
Arten den von dem Kalkbruche zu Limhamn ins Meer eben 
hinausgeworfenen KalksteinabfaU vermeiden, scheinen C. glo- 
merata und andere Cladophom-Arten das kalkhaltige Wasser 
sehr zu lieben und können ein ganzes Cladophora-^leer bilden. 

Es gibt eine vollständige Serie von Formen, die kurze, 
scharf begrenzte Endbüschel besitzen und Kütz. Tab. Phyc. 
IV, 33 C. glomerata und C. fasciculata ganz ähnhch sind, bis 
zu Formen, bei denen der ganze Thallus aus zusammenflies- 
senden Büscheln besteht, und zu Formen, die abstehende End- 
äste und Ästchen besitzen und von nahestehenden Arten sehr 
schwer zu unterscheiden sind. 

Die Art habe ich im Juni, Juli und August fertil gesehen. 
Die Zoosporen waren etwa 11 {i im Durchmesser (9, 10 [i). 



Fertile Zellen . . 



Zellenbreite 



Hauck 



COL- 



II 



76—105 



III 



IV 



VI 



Äusserste Ästchenz. 
Zweitäuss. » 
Untere » 



1-25—50 



35—50^ 



40—42 
45—49 
49—57 



37—56 
40—59 



39—60 
39—56 
48—59 



42—49 

54 

34 



48-49 
52—59 



56—58 
46—59 
52—55 



Hauptstammzelle 



60—120 75—100 114—156 87—130 85—104 107—114 128—135 101—114 



Zlzbr 



Fertile Zellen . 



Äusserste Ästchenz. 
Zweitäuss. ^ 
Untere » 



3—7 



Hauptstammzelle 



3-7 



6—7 



6,5—8,5 

3,5—4 

4,5—5 



1—3,5 



4—7 
2-3,5 



6,5—8 

4,5—6 

5—6 



6—14 



3,5 
3,5 
7—8 



4,5 



-10 



5,5—6 
3—5 



5.5—9 



3,5—4,5 
3,5—4,5 

7,5 



4-6 I 8—19 

I und II sind Sundexemplare mit kurzen, scharf begrenzten 
Endbüscheln. Sie sind Kütz. Tab. Phyc. IV, 33; W. N. 123 



11—14 



HYLMÖ, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALGEN, 



35 



a C. glöm.; W. N. 1030 C. cristata; Krypt. exs. 87 C. glöm. flui- 
tans; Ag. H. 8027 Conf. glöm. L. e ms/ato Roth; Ag. H. 7988 
C. glöm. mehr oder weniger ähnlich. III besteht aus sehr langen 
(25 cm) Exemplaren, die nur mit wenigen Endbüscheln ver- 
sehen sind, die jedoch ziemHch deutlich zu der Art C. glo- 
merata gehören. IV ist »zusammenfliessend». V besteht aus 
Exemplaren, die abstehende Äste und Ästchen besitzen, die 
jedoch Ag. H. 7975 C. glom., Fl. exs. austr. hung. 1592 C. glöm. 
etc. ähnlich sind. 

Cl. crystallina (Roth) KÜTZ. (Taf. III, 7). Diese Art wird 
durch die »anscheinend fast dichotomen, häufig winkelig hin- 
und hergebogenen Verzweigungen» (Hauck) gekennzeichnet. 
Sämtliche 6 von Hauck erwähnten synonymen Arten inKÜTZ. 
Tab. Phyc. sind alle mit sehr langen und schmalen Zellen aus- 
gerüstet. Nach Collins ist die Art »marked by its Hght color 
and silky gloss. The long cells are also characteristic.» 

Die Art ist iniglem Sund sehr häufig und kommt in ver- 
schiedenen Formen vor. Mehrere Verfasser haben sie und 
C. ghmerata zu einer Art zusammengeführt. Dass man so 
tun kann, verstehe ich nicht. Ich finde C. ghmerata mit ihren 
gewöhnhch pinseligen Endverästelungen, dunkelgrüner Farbe, 
dicken Ästchen (gewöhnlich 40 — 60 \).), meistens kurzen Zel- 
len und makroskopisch deutlich hervortretenden Hauptästen, 
die oft unten ein grobes Filzwerk bilden, scharf von C. cry- 
stallina unterschieden. [Unter den Verfassern, die C. crystallina- 
sericea und C. glomerata vereinigen, befindet sich auch Rein- 
BOLD, der doch selbst hinzufügt, dass C. glomerata »robuster 
ist und kürzere Zellen aufweist » und eine dunkelgrünere Farbe 
als C. crystallina hat.] 

Die Art mrd oft losgerissen, unterscheidet sich jedoch 
ziemUch leicht von der verworrenen C. marina. 



Zellenbreite 



Hauck 

Collins 



B0RGE- 

SEN 



Ausserste Ästchenz. 
Zweitäuss. » /25—40 

Untere > 



20— 30<^ 



II 



III 



IV 



VI VII 



19 26—30,30—32 20—24 18—24 19—25 17—20 



19—21 
19—24 



28-29 31—33 22-26 
33—361 



20—25116—20 



Stammzelle . . 



80—140 75—170 60—72 114 88— 89!l01— 124 84— 97 81— 93 50— 5C 



36 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 15. 



Äusserste Ästchenz. 
Zweitäuss. » 
Untere » 


Zlzbr 


HauckiBorgk-' i i n ' UT ' IV 1 V ' VI ' VII 
Collins sen 


4—12 


2—10 


8—14 

6—8 

11—17 


7—13 
7—11 


9 
6—7 

7—8 


37—48 9— 13 12— 16 5-20 
21—25 , 7—11 9—15 

! i 


Stammzelle .... 


7—12 


11—13 12—14 


6—14 8—14' 8—1411 — 14' 



Cl. glaucescens (Griff.) Harv. (Taf. III. 6). Cladophora- 
Individuen, die mit W. N. 1036 C. glaucescens (Ktlts, S. 32) 
übereinstimmen, scheinen in dem Sund nicht selten zu sein. 
Die Art soU sich dadurch von C. crystallina unterscheiden, dass 
die Ästchen »acute» (Collins) und »die Äste und Ästchen 
aufrecht, meist etwas angedrückt» sind (Reinbold). Die 
Zellenmasse sind etwa dieselben wie bei C. crysiallina. Bör- 
GESEN vereinigt die beiden Arten. Selbst habe ich Exemplare 
gesehen, die sehr schön angedrückte Äsée und Ästchen be- 
sitzen und durch ihre »z usammenf liessenden » Verzweigungen 
deuthche C. glaucescens-lnåividuen sind. Da aber diese Exem- 
plare in »gespreizte» Cl. crystallitm-lndividuen überzugehen 
scheinen, bin ich noch nicht ganz überzeugt, dass C. crystallina 
und C. glaucescens zwei verschiedene Arten sind. Ihr etwas 
verschiedenes Aussehen haben sie vielleicht nur äusseren Fak- 
toren zu verdanken. 



Cl. marina Roth. (Taf. III, 4). Nach Collins ist es 
die Art C. expansa (Mert.) Kütz., die im Sommer die Ober- 
fläche »in marsh pools and lagoons», wo das Wasser bei 
Besonnung sehr warm wird, bedeckt. Er glaubt, dass »re- 
ports of C. fracta from marine stations probably should 
be referred to this species». Ich möchte auch glauben, dass 
die marinen »C. /racto »-Formen nicht derselben Art, ^^ie die 
Süsswasserformen, angehören. Kütz. Tab. Phyc. IV, 50 und 
51 a C. fracta sind alle beide mit ovalen oder birnförmigen. 
kurzen und breiten Zellen ausgerüstet. Collins betont auch 
die birn- oder eiförmigen Zellen und ebenso die dunkelgriine 
Farbe bei C. fracta. Dasselbe habe ich in dieser Ai'beit her- 
vorgehoben. Hauck's C. fracta f. marina umfasst vielleicht 
zwei Arten. Ausser der Hauptform mit keulenförmigen oder 
kurzzyUndrischen Zellen erwähnt Hauck nämlich auch eine 



HYLMO, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALGEN. 



37 



Form mit nur langzelligen, sehr verlängerten Fäden. Es ist 
eben diese letzte Salzwasserform, die in dem .Sund sehr oft die 
Oberfläche von seichten, sandigen Meeresteilen in grosser Aus- 
dehnung bedeckt und die auch, wenn die Watten nicht dicht 
und luftgefüllt sind, auf dem Boden liegt und sich zwischen 
andere Algen wickelt. Diese Form ist von den meisten Ver- 
fassern mit verschiedenen Namen versehen. Reinke nennt sie 
('. marina Roth und zitiert Kütz. Tab. Phyc. III, 98 C. pa- 
tens und ^ prolifera, die aUe beide mit sehr verlängerten, schma- 
len Ästchen versehen sind. Kylin's C. fracta f. marina Hauck 
ist wohl dieselbe, ebenso wahrscheinhch »W. N. 124 C. cris- 
pata ß virescens Kütz. (= C. jlavescens Kütz., non Härv.), 
in fossis submarinis in portu ad Malmö. » Was den Namen 
dieser wattenförmigen Meerescladophora betrifft, scheint mir 
der Collins 'sehe Name C. expansa (Mert.) Kütz. für unsere 
Art nicht ganz gut, da Kütz, Tab. Phyc. III, 99, 1 C. expansa 
mit ihren kurzen Ästchen und Zellen und ihrem ganzen Ha- 
bitus nicht für unsere Art passt, obwohl Hauck's Beschreibung 
von C. expansa gar nicht widersprechend ist. Dagegen scheint 
die von Reinke zitierte Tab. Phyc. III, 98 C. patens mit un- 
serer Art völlig identisch zu sein, und ich zögere daher nicht, 
den von Reinke gewählten Namen C. marina Roth zu akzep- 
tieren. 

Betreffs der Verwandtschaft bin ich überzeugt, dass C. 
marina Roth kaum etwas mit C. fracta zu tun hat, dass sie 
aber C. crystallina sehr nahe steht. Von dieser Art unterschei- 
det sie sich nicht durch ihre Zellen, sondern nur durch ihre 
zickzackgedrehten, hin- und herlaufenden Hauptverzweigungen 
und durch ihre gewöhnlich zurückgebogenen Endverzweigungen, 
durch welche die ganze Pflanze ein vollständiges Filz werk wird. 



Äusserste Astchenzellen . . . 
Zweitäuss. ' ... 


Zellen li reite 


23—27 
25—28 


25—34 
31-34 


19—25 
20—25 
81—93 


Stammzelle ! 85 


87—115 


Äusserste Astchenzellen . . . 
Zweitäuss. » ... 


Zlzbr 


1 1 
16—20 14—39 12—19 

18-21 ; 7—13 ' 7—11 


Stammzelle 


16—20 7—11 


8—11 




Limhamn 


Lomma 


Fotevik 



38 



ARKIV FÖR B0TA2s'IK. BAND 14. N:0 15. 



C. fracta (Dillw.) Kütz (Taf. III, 3). — KÜTZ. Tab. Phyc. 
IV, 50, 51 a. Diese Art bedeckt die Wasseroberfläche in ab- 
gesperrten, brackischen Meeresteilen mit einer intensiv dun 
kelgrünen, oben von der Sonne etwas gebleichten Lage. Darch 
ihre intensiv gefärbten, groben und makroskopisch sehr deut- 
lichen Fäden wird diese Art ziemhch leicht A^on frei schwim- 
menden Formen nahestehender Arten unterschieden. Die 
Äste sind oft auf weiten Strecken unverzweigt und besonders 
als fertile mit oft birnenförmigen, perlenartig geordneten Zel- 
len versehen. Dicke der Ästchen und Äste gewöhnhch 30 — 
75 !x. Zlzbr meistens 1 — 3. 



Spongomorpha KÜTZ. 

Sp. lanosa (Roth) Kütz. An Zos/era -Blättern und an 
Eudesme virescens im Juni beobachtet. Die Büschel waren 
7 — 15 mm hoch. 



Urospora Aresch. 

U. "Wormskioldii (Mert.) Rosenv. Diese Art, die in Nor- 
wegen in grossem Individuenreichtum auftritt und noch in 
Halland nicht spärhch ist, habe ich in Limhamn nur in ein- 
zelnen Exemplaren unter U . mirabilis an für die Brandung 
sehr ausgesetzten Orten gefunden. Durch ihre grossen, lang- 
gestreckten ZeUen, die ein maschenreiches Chloroplast mit 
zahlreichen Pyrenoiden besitzen, unterscheidet sie sich von 
U. mirabilis (Hagem, Tafel I, 6). Nach Hagem variieren die 
norwegischen Individuen betreffs Dicke und Zellenlänge viel. 
In dem Sund hat wahrscheinhch die Art Dire Südgrenze und 
kommt dort nur in relativ verkümmerten Individuen vor. 



Zellen- 
breite 



Zlzbr 



Mem- j 
brane 



Zoosporen 



Länge Breite 



Norwegen 40—550 2—10 

Ur. grandis Kylix 45 — 200 1—4 

Grönland (Rosenv.) 30—500-1- —15 

Halland 65—375 | 1—5 

Limhamn 46—270 1—3,5 



20—25 7—10 
— 18 13—16 1 4—5 



— 17 

— 14 



23 



HYLMÖ, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALGEN, 3Ü 

Zu der Art Ur. Wormskioldii gehört nach Hagem U. 
grandis Kylin und mögUcherweise auch U. incrassata Kjell- 
MAN. Dass die erstgenannte Art zu U. Wormskioldii gehört, 
bin ich ganz überzeugt. U. elongata Hagem, die ich Gelegen- 
heit gehabt habe, in Dröbak zu beobachten, ist wahrschein- 
lic h auch eine U. Wormskioldii-Form, da sie in U. Wormskiol- 
dii direkt zu übergehen schien. 

U. mirabilis Aresch. Sehr häufig an Granitblöcken (sel- 
tener an Feuer- und Kalksteinen), die der Brandung ausge- 
setzt sind. Gewöhnlich kommt sie etwas oberhalb der Mittel - 
wasserstandlinie vor. 

Die Breite der vegetativen Zellen variiert zwischen 22 
und 68 [l, Zlzbr zwischen '/2 ^"^^i 2. Fertile Zellen 39 — 69 {j. 
dick. Vegetative Zellen zylindrisch, fertile Zellen etwas »ge- 
schwollen». Die Membrane ist zuweilen ziemlich dick, z. B, 
2 — 5 jj.. In entleerten Sporangien kann sie noch dicker er- 
scheinen, bis 6 — 8 [j.. In sehr jungen Individuen besitzt jede 
Zelle oft nur ein Pyrenoid. Auch an der Spitze etwas älterer 
Fäden kann dieses der Fall sein. Gegen die Basis vermehrt 
sich ihre Anzahl beträchlich (z. B. bis 15). Die Chromatopho- 
ren der jungen Fäden sind einfach plattenförmig, Ulothrix- 
ähnlich und füllen nicht die ganze Zellenwand aus. Die in den 
Sporangien liegenden, noch abgerundet eiförmigen Zoosporen 
sind etwa 13 — 16 [x lang und 10 [x breit. 

Die fertile Periode dieser Alge ist März — Mai. Doch habe 
ich auch im Sommer und im Herbst fertile Fäden beobachtet 
(im Juni, August und Oktober). Im November und Januar 
habe ich nur vegetative Individuen gesehen. 

Ich habe zuweilen in Limhamn C/ros^ora -Individuen mit 
schmalen, langgestreckten Zellen beobachtet, die wahrschein- 
lich zu U. mirabilis gehören und vielleicht mit Rosenvinge 's 
f. elongata identisch sind. In diesem Falle wäre diese nicht 
mit U. elongata Hagem identisch. 



Fam. 2. Gomontiaceae. 
Goraontia BoRN. et Flah. 

G. polyrhiza (Lagerh.) Born, et Flah. In den Schalen 
von Spirorbis spirillum im August beobachtet. — Die grossen 



40 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND Ii. N:0 15. 

(Sporangien waren inklusive Ausstülpungen z. B. 190 [x lang 
imd 140 !x breit. 



d. Siplionales. 

Fam. 1. Phyllosiphonaceae. 
Ostreobium BoRN. et Flah. 

O. Queketti BoRX. et Flah. {— Conchocelis rosea 'Batt.). 
Häufig in Balanus-, Serpula-, Muschel- und Sclineckenschalen 
wie auch in Kalksteinen, besonders in tieferem Wasser. Wenn 
die Übergangsgebiete zwischen rötlicher und grüner Farbe 
mit Salzsäure behandelt wurden, konnte man unter dem Mi- 
kroskope grünen Fäden folgen, die allmählich einen röthchen 
Anflug bekamen. 

Fam. 2. Bryopsidaceae. 
Bry op sis Lam. 

B. plumosa (Huds.) Ag. In kleinen zerstreuten Exem- 
plaren m grösser Tiefe, z. B. 15 mm. 

Fam. 3. Vaucheriaceae. 
Vaucheria DC. 

V, Thuretii WoRox.: »in lacuminis exsiccatis insulge 
scanensis Gräen» (A. Agardh). [De Toni: Sylloge Algarum , 
S. 396.] 

V. coronataNoRDST.: »prsecipue m locis graminosis humi- 
dis ad fretum 'Öresund' Suecise. Autumno fructificans (Nord- 
stedt).» W. N. 334 c W. coronata ist in Jfa?mö eingesammelt. 

V. intermedia NoRDST.: »in locis graminosis humidis ad 
fretum 'Öresund' Suecise, socia F. cwonata. W. N. 334 c Jfatmö.» 
[Nordstedt: Alg.smås.: Landskrona, Arlöf och s. v. om Malmö.] 

V. sphserospora Nordst.: »m ipso limite maris ad 'Lomma' 
freti Oeresundici. » »Vid Malmö, mellan slottet och Ribers- 



HYLMÖ, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALGEN. 41 

borg, Landskrona» (Nordstedt). W. N. 333 a F. sphcerospora 
var. dioica Rosen v.: Lomma. 

V. litorea Hofman-Bang et Ag.: »in fossis submarinis ad 
Oeresund e. g. ad Lamlscrona, Lommn, Arlöf, Malmö. >) W. 
N. 332 b: Landskrona. 

V. synandra WoRON. W. N. 335: Green; W. N. 336 a: Ar- 
löf. Gråen, Lomma, Aiiöf, Malmö (Nordstedt). 



Charales. 

Fam. L Characeae. 
Tolypella Leonh. 

T. nidifica (Müll.). In Limhamn beobachtet. 

Die Länge der Stämme war etwa 1 dm. Die »Neste» 
waren 1 — 2 cm im Durchmesser. Die Oogonien (»Sporkärna» 
nach Wahlstedt) mässen gewöhnhch 435 : 405 [i (Kahum- 
acetatpräparat). — Im Juli habe ich die Art fertil gesehen. 

Die Art scheint dieselben schlickerigen Orte wie Chara 
crinita zu lieben, scheüit aber mehr als diese reinen Sand zu 
vermeiden. In der Nähe von Moorboden, wo Ch. crinita und 
Tolypella in grossen Massen gedeihen (aber gar nicht Ch. bal- 
tica), gibt es oft weite Sandfelder, wo Ch. baltica die herrschende 
Art ist, wo aber nur ein wenig Ch. crinita und gar nichts von 
Tolypella sich befindet. — Die Tiefe, die Tolypella zu heben 
scheint, ist 1 bis wenige dm. Relnke gibt für die westliche 
Ostsee 5 — 15 m an! 

Wählst. Nordst. 85 Nitella nidifica f. plus minus con- 
densata ist in Lomma gesammelt, 86 b. Nit. nid. f. elongata 
paulum incrustata, »in aqua dulce ad Malmö. » 

Chara (Rich.) Leonh. 

Ch. baltica Fe. f. humilis Wählst. Die von mir beobach- 
teten Exemplare stimmen mit Wählst. Nordst. Char. 38 
{Ch. balt. f. humilis brachyphylla, in Sinu Fotevik) und 39 
{Ch. balt. f. humilis, condensata, microteles, Själland, Gaunö, 
72 fot, sand) ganz überein. 



42 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 15. 

Sehr häufig in der ganzen Gegend, auf reinem Sandboden. 
Scheint bei einer Tiefe von 4 bis 10 dm am schönsten ausge- 
bildetet zu sein. Steigt hinauf bis zu einer Tiefe von 1 dm. 

Länge der Stämme ein paar bis 15 cm, diejenige der Blät- 
ter 5 — 10 mm." Bei einer Form, die sich f. Liljebladii ein we- 
nig nähert, sind die Blätter bis 2 cm lang. Die mittleren In- 
ternodien ebenso lang oder etwas länger als die Blätter. Oogo- 
nien (Sporkärnor) bei C. haltica z. B. 855 : 555 »x (Alkoholma- 
terial). Antheridien z. B. 630, 725, 815 jj. im Durchmesser 
(frisch gemessen). 

Fertil im Juli und August. 

Ch. crinita Wallr. Häufig in dem Sund. 

Von dieser Art gibt es bei Malmö zwei Formen. Die eine 
hat längere Stämme (bis 20 cm), etwa 5 mm lange Blätter; 
die mittleren Internodien sind etwa zweimal länger als die 
Blätter. Sie wächst in der Nähe der Dungmittelfabrik zu 
Malmö und scheint diejenige Pflanze zu sein, die sich am mei- 
sten dem schädlichen Abfallswasser der Fabrik zu nähern 
wagt. Oft kommt sie zusammen mit Ruppia vor. 

Die andere Form, f. condensata Wählst., habe ich in Lim- 
hamn und Bunkeflo beobachtet. Sie steht Wählst. Nordst. 
Char. 25, 26, und 27 ziemlich nahe, hat aber kürzere Literno- 
nodien (N:o 26: Ch. crinita f. tenuior et viridior, ad CA. conden- 
satam Wallm. accedens. Ähus, Wahlstedt). Die Länge der 
Stämme ist bei dieser Form etwa 1 bis 7 cm, diejenige der Blät- 
ter bis 5 mm, die mittleren Internodien sind etwas kürzer 
oder etwas länger als die Blätter. 

Die Oogonien (Sporkärnor) waren 525 — 645 [j. lang und 
390 — 450 {X breit (Alkoholmaterial). — Ich habe die Art im 
Juli und August fertil gesehen. 

Die Art kommt in einer Tiefe von 1 bis 5 dm vor. 
Die noch grössere Tiefe scheint sie ganz C. baltica zu über- 
lassen. 

Ch. aspera WiLLD. In Bunkeflo und Limhamn beobachtet. 
Wahrscheinlich in dem Sund ziemlich häufig. 

Die Länge der Stämme war bis 7 cm. Die Oogonien z. 
B. 420 — 495 (1 lang und 390 — 445 {x breit (aufgeweichtes Her- 
bariumexemplar). Die Antheridien waren 1025 — 1260 a im 
Durchmesser (Alkoholmaterial ) . 



HYLMÖ, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALGEN. 43 



Allgfemeines. 

Die Lebensbediii^uugeii der marinen Grünalgen 
der Gegend von 3Ialniö. 

Seit einigen Jahren Avird unter der Leitung des Herrn 
Professor H. Wali.engren, Lund, die Tierwelt im Sund und 
ihre Lebensbedingungen ausgeforscht. Die zukünftige Ver- 
öffenthchung des Ergebnisses macht eine eingehende Scliilde- 
rung der Bedingungen der Grünalgenwelt der Gegend von 
Malmö ziemlich zwecklos und will ich sie daher nur mit einigen 
Worten erwähnen. 

Tiefe. Nördlich von Malmö breitet sich Lomma Bukt 
mit gewöhnhch 12 — 14 m Tiefe aus. Xordwesthch von Malmö 
wird das Meer bis 18 m tief. Diese Tiefe ist als das Ende einer 
in ihren nördHchen Teilen tieferen Rinne zu betrachten, die 
vom Kattegat in den Sund hineindringt und zwischen Hven 
und dem schwedischen Festlande gegen Malmö hervorgeht 
um allmählich seichter zu werden. Vor Limhamn aber wird 
diese Rinne durch die Limhamn — Saltholm-Schwelle ganz ab- 
gebrochen, deren grösste Tiefe 7 — 8 m ist und die mit ihrer Fort- 
setzung Saltholm — Amager den mittleren Teil des Sundes als 
ein besonderes Becken absondert. 

Der Strand des ganzen Gebietes ist sehr seicht und gewährt 
so den Grünalgen für ihren Aufenthalt einen grossen Raum. 

Bodenbeschaffenheit. In den tieferen Teilen ist Ton vor- 
herrschend, in der Xähe des L'fers wird er gewöhnlich allmäh- 
lich mit Sand ersetzt. Die Limhamn — Saltholm-Schwelle ist 
hart (Kalk- und Feuerstein). — Der seichte Strand besteht 
in grosser Ausdehnung aus gröberem Sand, worin kleinere 
und grössere Steine eingebettet liegen. Die grösseren Steine 
sind mit dem epiphytenreichen Fucus vesiculosus, die kleine- 
ren mit Etitero7norpha- Alten und die kleinsten gar nicht be- 
wachsen. Der Sand selbst enthält oft Potamogeton pectinatus, 
Buppia, Zannichellia und Zostera mit Epiphyten und von Grün- 
algen die Characéen. Hier und da, besonders nördlich von 
Malmö, z. B. bei Lomma, ist der Sand feiner und steinfrei und 
l)ildet da ganz vegetationslose Flecke. An einigen Orten ist 
der Boden mehr oder weniger schhckerig, besonders in zu ru- 
higen Buchten mit ein paar bis einige dm tiefem Wasser. Die- 



44 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 15. 

ses Wasser wird im Sommer nur selten mit frischerem Wasser 
ersetzt und kann deshalb von der Sonne ausserordentlich er- 
hitzt werden. An diesen Orten findet man daher nur eine 
kümmerUche Vegetation, die zusammen mit von den Stürmen 
hineingetriebenen Algen bei ihrem Verfaulen »schwarzen or- 
ganischen Schlick» bilden (Reinke). — Die grossen Häfen zu 
Limhamn und Malmö mit kilometerlangen Molen und Aus- 
füllungen beherbergen eine reiche Grünalgenvegetation. 

Salzgehalt. Über dem Salzgehalt und der Temperatur des 
Sundes liegen im Gegensatz zu den naheliegenden Gebieten, 
eigentlich nur dänische Untersuchungsresultate vor. Das Was- 
ser des Malmögebietes gehört in fast seiner ganzen Ausdehnung 
zu dem in nördlicher Richtung ziehenden baltischen Strom. 
Dieser in Stärke variierende Strom besitzt im Sommer einen 
Salzgehalt von gewöhnhch 8 promille. Im Winter mischt sich 
das kalte Ostseewasser leichter mit dem wärmeren Nordsee- 
wasser, welches Verhältnis sich in einem ])is zu 15 promille 
steigendem Salzgehalt zeigt. Zum Vergleich mit den Nach- 
bargebieten will ich erwähnen, dass der Salzgehalt des Oberflä- 
chenwassers bei Småland und Gottland (Svedelius) 6 — 8 be- 
trägt, in der westhchen Ostsee 15 — 21 (Reinke), im Kattegat 
18 — 28 (an der halländischen Küste etwas weniger), in Bohus- 
län (Marstrand; Kylin) 26 — 32 promille. In den tieferen Re- 
gionen strömt salzigeres Nordseewasser (2,5 — mehr als 3 % ) 
durch den Sund hinein, kann aber nur selten die Limhamn — 
Saltholm-Schwelle überschreiten. In einer Tiefe von 10 Fa- 
den (18 m) kommt dieses Wasser fast immer vor, Avird aber 
zuweilen schon bei 5 Faden (9 m) angetroffen. 

Algeiiforiuationen. 

Die Ulothrix — t/ros^ora -Formation ist im Frühling schön 
ausgebildet in der Zone, die zeitweise trocken liegt oder die 
nur von dem Spritz wasser der Wellen genässt wird. In dieser 
Formation besetzt Urospora mirabilis die für die Brandung 
ausgesetzten Orte. Ulothrix pseudoflacca dagegen bekleidet 
die kleinen Steine in ruhigen Buchten. Der ruhige und heisse 
Sommer scheint durch seine Trockenheit diese Formation weg- 
zujagen. Im Spätsommer nimmt eine grauschwarze Calo- 
Ihrix scopulorum-YoTmaitiow den Platz der Urospora — Ulothrix- 
Formation ein. 



HYLMÖ, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALGEN'. 45 

Die E}iterojnorpha -¥onna.tion spielt im Sommer die grösste 
Rolle. Die Pfähle in den Häfen und die der Badehäuser, so- 
wie fast alle Steine von der Wasseroberfläche bis ein Meter 
(oder mehr) tief, sind mit dicken Massen von Enteromorpha 
besetzt. Capsosiphon aureolus {Enteromorpha aureola) geht 
am höchsten herauf, E. micrococca bildet horizontale Rasen 
in der Nähe der ^littelwasserstandlinie, E. Linza und E. cri- 
nita gehen ein oder ein paar dm tiefer herunter, während E. 
clathrata oft 1 Meter tief wächst. 

Die f/Zra -Formation ist die vorherrschende an ruhigen, 
ein oder ein paar Meter tiefen Orten, besonders in den Häfen. 
Hier kömien die lebhaft wachsenden Viva Zac/«ca -Individuen 
den Boden ganz verdecken. 

Die Cladophora -Tormation besteht besonders aus C. glo- 
merata und C. crystallina (aber nicht aus C. rupestris). An 
vielen Orten, besonders wo Enteromorpha-Åiien des Kalkge- 
halts wegen nicht zu gedeihen scheinen, können diese Arten 
ein wirkliches »Cladophora-^leev >> bilden. 

Die Fucus vesiculosus-FoTmaLtion beherbergt oft grosse 
Bestände von C. rupestris. Diese Art scheint besonders in 1 
Meter Tiefe schön ausgebildet zu sein und eine gewisse Rolle 
zu spielen. 

Die Fucus serratus—Laminaria-FoTmsition kann Chceto- 
morpJia Jlelagonimn und auch verkümmerte Cladophora ru- 
pestris aufweisen. 

Die CÄarac€-Formation kommt an einigen Orten vor und 
ist mit »Fucus vesiculosusSteinen» und Meeresphanerogamen 
gemischt. 

Das jahreszeitliche Wechseln der Grüualffeu-flora. 

Das Aussehen der obersten Wasserschichten ist in den 
verschiedenen Jahreszeiten sehr ungleich. Im Winter haben 
sie ein fast wüstenartiges Gepräge, mit den Steinen oft ganz 
nackt oder von sehr kleinen, jungen Algenindividuen und über- 
^\-inte^nden Algenteilen etwas grünlich gefärbt. Im März fängt 
die Ulothrix — Urosjjora -Formation an, der obersten Zone eine 
dunkelgrüne Farbe zu verleihen. Auch Jlonostroma Grevilhi 
tritt auf. spielt aber keine gi'össere Rolle. Im Juni übernimmt 
die Eyiterornorplia-YoTmaition die vollständige Leitung der Grün- 
algenwelt und gibt zusammen mit der hier und da auftreten- 



46 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 15. 



den Cladophora-Formsition dem ]Meer ein anziehendes Aus- 
sehen. Im Herbst gehen diese Formationen allmählich unter 
und lassen ein unfreundliches Meer zurück. — In den unteren 
Meeresschichten ist die Jahreszeitliche Veränderung der Al- 
genwelt viel kleiner und spielt für die Grünalgen keine Rolle. 



Vergleich zwischen der GrünalgenTegetatioii von Malmö 
und der der Nachbargebiete. 

Um die verschiedenen Grünalgenvegetationen zu ver- 
gleichen, stelle ich folgende Tabelle auf. Ich habe darin die 
Angaben Reinke's und Reinbold's von der westlichen Ost- 
see, SvEDELiTJs' von Småland — Gottland, Kylin's von Bohus- 
län mit meinen eigenen Angaben von Malmö zusammengestellt. 
Dabei sei es bemerkt, dass ich alle die aufgezählten Arten der 
erwähnten Verfasser ohne Änderungen mitgenommen habe 
(jedoch betreffend E. flexuo-sa aus der östlichen Ostsee; siehe 
S. 8!). Mit + habe ich die Arten bezeichnet, die von Reinke, 
SvEDELius, Hylmö (Sund) und Kylin (Halland und Bohus- 
län) beobachtet sind, mit Buchstaben dagegen die Arten, die 
nicht von diesen Verfassern, sondern von Reinbold (Rd), 
Hylmö (H, nur betreffs Hailand) und anderen Algologen (A) 
gefunden sind. 

Tabelle 




Spirogyra eubsalsa +) 

» catenceformis ? — 

Chlamydomonaa Marjnusii ' + 

Chlorochytrium dermatocolax | + 

Chlorocyatis Cohnii — 

Codiolum- gregarium -I- 

» petrocelides ,. . — 

Blastophyaa rhizopus \ + 

» polymorph/! i — 

Ulothrix flacca — 

» implexa j -1- 

» paeudoflacca | — 

» subflaccida — 

Viva Lactuca -I- 





A 


~ 


1 




+ 


_ 


_ 1 


-1- 


-i. 


H 


— 


— 


- 


— 


A i 

1 


- 


- 


+ 




_ 


_ 


_ 


1 
+ 


- 


- 


H 


+ 


_ 


+ 


_ 


+ i 


- 


+ 


H 


- 1 


- 


+ 


H 


+ ; 



HYL3IÖ, 8TCDIEN ÜBER MARINE GRÜNALOEN. 



47 







+ 



+ - 



H 



H 



+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


_ 


+ 


+ 


-f- 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 



Enteromorpha micrococca — — — -r A 

» minima +1 — [A — A 

» marginala ! + i_,_ 

flexuoaa — — + 

» Jürgensii |— — + 

» tubuloaa — — 

» intestinalis | + + 

•> Linza | + i — 

» compressa I + i — 

» denudata — — 

» clathrata -r- — 

» radiata • Rd — 

» salina polyclados Rd — 

» crinita i ~~ I "^ 

» ramidosa ! "^" I 

» percuraa ! + i — 

' Hopkirkii + — 

usneoides — — 

Capsoaiphon aureolus + — 

Monoatroma fuscum + — 

» mundum — i — 

» quaternarium + ' — 

» laceratum — — 

» Wittrockii -f- — 

» Grevillei + — 

-> Lactuca + — 

» halticum — 

latisaimum + 

Protoderma marinum -f 

Prasiola furfuracea — 

■> cornucopice — 

'> atipitata + 

> criapa f. aubmarina — 

Schizogonium Icetevirena + 

Diplonema confervoideum + 

Bolbocoleon piliferum + 

Acrochcete parasitica — 

» repens — 

Entoderma perforana — 

Wittrockü + 

Epicladia Fluatrce -r 

Phaeophila Engleri + — — — — | 

OchlochcBte ferox — — +i + j + l 



- ' + 



— 


— 


— 


A 


— 


— 


— 


A 


- 


+ 


- 


A 





+ 





- 


— 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


- 


+ 


- 


-f 


H 


+ 


+ 


+ 


- 


+ 


+ 


+ 


A 


A 


— 


- 


H 


+ 



48 



ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 15. 



Ulvella fucicola 

» Lens 

Pringsheimia scutata .... 
Pseudendoclonium siibmarinum 
ChcBtoniorpha Melagonhim . . 

)• oerea 

» Linum .... 

» chiorotica . . . 

» tortuosa .... 

» cannabina . . . 

» gracilis .... 

Rhizoclonium riparium ... 
» Kochianum . . 

» arenicola . . . . , 

Cladophora Agardhi . . . • . , 

» pygmcea , 

» rupestris 

» diffusa 

» utriculosa 

« hirta 

» refracta 

" Icetevirens 

» gracilis 

« lubrica 

» glomerata 

» cristata 

» crystallina 

» glaucescena . . . . 

» ceratina 

» marina 

» fracta 

Spongomorpha lanosa 

» arcta 

Acrosiphonia centralis 

» pallida 

» spinescens . . . . 

» flaccida 

» setacea 

» vernalis 

» stolonifera .... 

» effusa • 

» congregata .... 

Urospora Wormskioldii .... 



(C 

to u 
O ^ 

"i ^ 

CO CC 

»c: 


^ © 1-, . — 
-2 S _=«: 

oil 
^ t« ►* — 

os 


Halland 

_(Kyi,in) 

Bohuslän 

(Kylin) 





_ 


+ 





+ 


+ 


- 


- 


- 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


- 


- 


+ 


- 


- 


+ 


- 


+ 


+ 


+ 


+ 


- 


- 


H 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


— 


— 


— 


— 


+ 


- 


- 


— 


- 


+ 

+ 


— 


— 


— 


+ 


— 


+ 


+ 


+ 


+ 


- 


+ 


H 


— 


Rd 

+ 


— 


— 





— 


+ 
+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


+ 
+ 


— 


— 


— 


+ 


_ 




_ 


A 


+ 


— 


— 


+ 


A 1 

■+! 

+ 


+ 


— 


+ 


+ 


- 


- 


- 


- 


A 


- 


- 


+ 


+ 


- 1 


- 


+ 


- 


+ 


- 


+ 


- 


+ 


+ 


+ 


+ 


- 


+ 


+ 


+ 


+ 


- 


- 


_ 


- 


+ 


— 


+ 
+ 
+ 


+ 


+ 


+ 
+ 


- 


- 


+ 


+ 


— 


H 


+ 


- 


+ 


- 


+ 


-f 


- 


- 


- 


- 


+ 


- 


- 


- 


- 


A 


- 


- 


- 


- 


A 


- 


- 


- 


- 


+ [ 


- 


- 


- 


- 


A 


- 


- 


- 


- 


+ 


- 


- 


- 


H 


+ 


- 


— 


+ 


H 


— 



HYLMÖ, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALGEN. 



49 



Urospora grandis 

» incrassata 

> mirabilis 

Gomontia polyrhiza 

Valonia ovalis 

Bryopais plumosa 

Oslreobium Queketti 

Vaucheria Thuretii 

» coronata 

» intermedia . . . . 

» spka^rospora . . . , 

» litorea 

» aynandra 

Tolypella nidifica 

Layyiprothammis alopectiroides 

Ohara baltica 

» crinita 

» aapera 



o g 
so: 



«'^ 




1 


CO ^ 


"o 


'^'^ 


00 1-1 


-a p 


e ä 


o w 


c j 


^ iJ 


. Q 


3 >. 


*:; »" 


■3 w 

CD > 


t/^i 


M^ 


0«, 




1 






+ + 



+ 


_ 


+ 


_ 


+ 




4- 




+ 




+ 




+ 




+ 





4- 



Summe a: 116 

Summe b: (ausser Vaucheria und Charales) ■ . . 

Summe c (nur nach direkten Observationen von 
Reinke, Reinbolt», Svedelius, Kylix und 
Hylmö; Vaucheria und Charales nicht mit- 
berechnet) 



69 15 63 , 44 09 



61 15 , 53 44 69 



60 I 15 ! 51 43 I 52 



Nach meiner Meinung ganz sichere Angaben 
anderer Algologen (A) 1 



1 



6 



Summe d : 61 15 51 44 . 5i 

Um die Grünalgenvegetationen der fünf Gebiete zu ver- 
gleichen, wäre eine vergleichende Untersuchung der aufge- 
zählten Arten sehr nötig. Ohne das Besitzen des Materiales, 
das die verschiedenen Verfasser benutzt haben, ist eine solche 
Prüfung ganz unmöghch durchzuführen. Man kommt aber 
bei dem Betrachten der Tabelle bald zu der Ansicht, dass ein 
Teil der scheinbaren Verschiedenheit zwischen den Floren der 
fünf Gebiete verschwinden wird, wenn man diejenigen Arten 
zusammenführt, die möglicherweise identisch sind. So würde 
schon die eventuelle Vereinigung der Arten Ulothrix implexa 
und pseudoflacca, Monostrmna quaternarmm und lacerahim, 

Arkiv för botanik. Band 14. X:o 15. 4 



50 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14:. N:0 15. 

balticum und latissimum, Spoiigomorpha arcta und lanosa mit 
den Acrosiphonia-Årten, Urospora WormsJcioldii und grandis 
die Gebiete viel mehr übereinstimmend machen. — Die mei- 
sten von den Arten, die bis heute nur aus einem Gebiete er- 
wähnt sind, werden wahrscheinHch später auch in den Gebie- 
ten gefunden, die dieselben äusseren Faktoren für die Algen- 
vegetation besitzen. 

Was die Anzahl der aufgezählten Arten betrifft, so findet 
man, dass sie für die westHche Ostsee und für Bohuslän etwa 
dieselbe ist, wie auch für Halland und den Sund. Da aber der 
Salzgehalt der westhchen Ostsee nur demjenigen von Hailand 
entspricht, muss man eine intensivere Untersuchung der Grün- 
algenflora jenes Gebietes annehmen. Dass Halland kaum 
die Artenanzahl des Sundes besitzt hat seinen Grund darin, 
dass diese Landschaft von den Algologen etwas stiefmütterlich 
behandelt ist. In der östlichen Ostsee muss die Zahl der Al- 
genarten viel geringer sein als in den anderen Gebieten. Doch 
scheint mir die erwähnte Anzahl zu niedrig im Verhältnis zu 
den Nachbargebieten. Kommende Untersuchungen werden 
wahrscheinlich diesen Unterschied vermindern. 

Die Frage, welche Algen sich in den salzigeren Gebieten vor- 
finden um in den salzärmeren zu verschwinden, ist nicht leicht 
zu beantworten. Urospora Wormskioldii, die in der Kristiania- 
föhrde häufig ist, bildet noch in Hailand kleine Ansammlungen, 
kommt aber im Sund nur in vereinzelten Individuen vor. Bry- 
opsis plumosa, die in Norwegen die Meeresoberfläche erreichen 
kann, kommt in Hailand nur in tieferem Wasser vor und ist 
bei Malmö nur in kleinen zerstreuten Exemplaren in tiefstem 
Wasser gesehen. Valonia ist nur bei Väderöarna gefunden, 
Chlorocystis Cohnii, Blastophysa polymorpha, Monostroma jus- 
cum, Cladophora hirta und andere Arten auch nur in Bohuslän. 
Es ist möglich, dass einige von ihnen spater auch in dem Sund 
gefunden werden. Statt diesen AbfäUigen wird aber auch Bo- 
huslän neuentdeckte Arten bekommen, dass das Verhältnis 
zwischen der Artenanzahl von Bohuslän und derjenigen des 
Sundes wahrscheinlich dasselbe bleibt wie jetzt. 

Das Verhältnis zwischen den Grünalgen und den Braun- 
und Rotalgen ergibt sich aus folgender Tabelle, wo die 
Anzahl der verschiedenen Algengruppen in Prozent von 
denjenigen von Bohuslän nach Kylin's Angaben berechnet 
ist. (Die in Klammern gesetzten Zahlen sind nach Summed. 



HYLMÜ, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALGEN. 51 

in memer Tabelle ausgerechnet. Die Bangiaceen sind 
mitbercchnot, Vcuu-heria und Charales dagegen nicht.) 



Ostl. o j TT II j Westl. Bohus- 1 
L-. . Sund Hailand ,^ , ... 

I Ostsee ! I Ost.see lan | 

Rotalgon 14,5 (18 .".2 100 j 

Braunalgen 19,6 1 44,1 | 70 j 100 

Grünalgen 22 | (88) 145,6 (75,9) | 85(105): 100 | 

Die steigende Prozentzahl der Rot — Braun — Grünalgen von der 
Ostsee ist richtig. Die Rotalgen leben dort in schlechteren 
Verhältnissen als in Bohuslän, während viele Grünalgen ganz 
gut gedeihen. Diese wachsen ja in den Meeren meistens ganz 
nahe an der Oberfläche und sind deshalb gewöhnt, Tempera- 
tur- und Salzgehaltveränderungen, sowie auch dann und 
wann eintretende Trockenheit ganz gut zu vertragen. Die 
Kyun 'sehen Zahlen von Halland sind für die Braun- und 
Grünalgen viel zu niedrig. Sie zeigen aber nur, dass die Algo- 
logen dieser Landschaft sich mehr um die Rotalgen, als um die 
anderen Algengruppen bekümmert haben. Die Zahlen werden 
mit der Zeit beträchlich steigen, wie schon die in Klammern 
gesetzten Ziffern zeigen. Die Grünalgenwelt der westlichen 
Ostsee scheint dagegen sehr gut untersucht zu sein. 

Wie früher schon erwähnt, zeigen viele Grünalgen die Lust, 
in dem Sund in tieferen Wasserschichten zu wachsen als in 
den salzigeren Meeren. Diese Algen erfordern einen grösseren 
Salzgehalt als das Oberflächenwasser des Sundes ihnen bieten 
kann. Andere Sundalgen dagegen lieben das süssere Wasser 
und gedeihen im Skagerack nur in salzärmeren Buchten. Diese 
verschiedenen Lebensbedingungen zeigen sich oft in einer un- 
gleichen Individuengrösse der Algen der verschiedenen Gebiete. 
GewöhnUch pflegt Bohuslän den Sund zu überglänzen. Manch- 
mal ist es aber auch das GegenteU. So sind z. B. Enteromorpha 
Linza und Cladophora rupestris grösser in dem Sund. Die 
Grösse braucht aber nicht immer das völHge Gedeihen einer 
Art zu beweisen. Sie kann wahrscheinlich oft etwas krank- 
haft sein und hat ihren Grund in den eigenartigen Lebensver- 
hältnissen der Grünalgenwelt des Sundes. 

»Für pflanzengeographische Vergleiche sind die Grün- 
algen nicht geeignet», da die meisten Grünalgengattungen die 
klare systematische Untersuchung noch entbehren (Kylix, 
S. 250; SvEDELius; Börgesex; Collests etc.). 



52 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 11. N:0 15. 



Literaturverzeichnis. 

Uuter den Werken, die für diesen Aufsatz mehr oder weniger 
von Interesse sind, will ich folgende nennen: 

Agardh, J. G., Till algernas systematik, VI, Ulvacese. Lunds Univer- 
sitets årsskrift. 19. Lund 1882—83. 

Ahlner, K., Bidrag till kännedomen om de svenska formerna af alg- 
släktet Enteromorjyha. Akad. afh. Stockholm 1877. 

Areschoug, J. E., Algse Scandinavic» exsiccate. 

Borge, O., Zygnemales. Jena 1913. 

BoRGESEN, F., The marine Algae of the Faroes, Botany of the Faroes. 
2. Kj0benhavn 1902. 

• — — , The Alga?-Vegetation of the färöese coasts. Ibidem. 3. Kjö- 
benhavn 1905. 

— — , and Jonsson, H., The distribution of the marine Algte of the 
Arctic Sea and of the northernmost part of the Atlantic. Ibi- 
dem. Appendix. 

Collins, F. S., The Green Algse of North America. Tufts College, 
Mass. 1909. 

, Notes on Monostroma. Ibidem. 1909. 

De-Toni, J. B., Sylloge Algarum omnium hucusque cognitarum. Batavii 
1889—1905. 

Engler-Prantl, Die natürlichen Pflanzenfamilien. Leipzig 1897. 

Gran, H. H., Algevegetationen i T0nsbergsfjorden, Christiania 1893. 

Hagem, 0., Beobachtungen über die Gattung Urospora im Kristiania- 
fjord. Nyt Magazin f. Naturvidenskaberne. Kristiania 1908. 

Hansteen, B., Algeregioner og Algeformationer ved den norske vest- 
kyst. Ibidem. Kristiania 1892. 

Hauck, f., Die Meeresalgen Deutschlands und Österreichs. Leipzig 
1885. 

Huber, J., Contributions ä la connaissance des Chsetophorées epiphytes 
et endophytes et de leurs affinités. Paris 1893. 

Kjellman, F. R., Norra Ishavets algflora. Stockholm 1883. 

— — , Studier öfver Chlorophycéslägtet Acrosiphonia J. G. Ao. och 
dess skandinaviska arter. Stockholm 1893. 

Krok, Th. 0. B. N., Bidrag till kännedomen om Algfloran i inre Öster- 
sjön och Bottniska viken. 1869. 

KtJTziNG, F. T., Tabula; lihycologicoe. 1845 — 71. 

Kylin, H., Studien über die Algenflora der schwedischen Westküste. 
Ilpsala 1907. 



HYLMÖ, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALGEN. 53 

Lönnberg, E., Undersökningar rörande Öresunds djurliv. Upsala 1898. 

NoRDSTEDT — Wahlstedt, CharacGffi Scandinavicae exsiccat». 

XoRDSTEDT, O., Algologioal Notes, 7. Bot. Not. 1911. 

, Algologiska småsaker, 2. Botan. Not. 1879. 

Oltmanns, f., Morphologie und Biologie der Algen. Jena 1904, 1905. 

, Lieber einige parasitische Meeresalgen. Botanische Zeitung 1894. 

Heft XII. 

Kabenhorst, li., Flora europsea algarum aquie dulcis et subraarinse. 
Lipsise 18(54. 

Keinbold, Th., Die Chlorophyceen der Kieler Föhrde. Kiel 1889 — 1891. 

Reinke, J., Algenflora der Avestlichen Ostsee deutschen Antheils. Ber- 
lin 1889. 

, Atlas deutscher Meeresalgen. Berlin 1889 — 92. 

Rosenvinge, L. Kolderup-, Gr0nlands Havalger. Kj0beuhavn 1893. 

Simmons, II. G., »Algologiska Notiser» jämte andra smärre uppsatser. 
Bot. Not. 1898 etc. 

, Om Färöernes Havalgevegetation og dens Oprindelse, II. 

Stockmayer, Ueber die Algengattung Rhizoclonium. Wien 1890. 

Svedelius, N., Studier öfver Östersjöns havsalgflora. upsala 1901. 

Wahlstedt, Monografi öfver Sveriges och Norges Characéer. Christian- 
stad 1875. 

Wille, N., Algologische Notizen XVI— XXIY. Kristiania 1910— 1913. 

, Om udviklingen af Ulothrix flaccida Kütz. 

, Studien über Chlorophyceen I — VII, Kristiania 1901. 

Wittrock, V. B., Försök till en monographi öfver algsläktet Mono- 
stroma. Stockholm 1866. 

WiTTRocK, V. B., et NoRDSTEDT, O., Algse aquse dulcis exsiccatae 1877 
— 1899. 

0RSTED, A. S., De regionibus marinis, Haunite 1844. 

Beretning fra Kommissionen for videnskabelig Undersogelse af de dan- 
ske Farvande. Kjobenhavn 1896 — 99. 



54 ARKIV FÖR BOTANIK. BAXD 14. X:0 15. 



Arten Verzeichnis. 

Seite 

AcrochcEte parasitica Oltmanns 27 

» repent Pringsh 27 

Bolbocoleon piliferum Prixgsh 27 

Bryopais plumosa (Huds.) Ag 40 

Capsosiphon aureolas (Ag) Gobi 20 

Chara aapera Willd 42 

» baltica Fr 41 

» crinita Wallr 42 

Chceiomorpha Melagonium (Web. et Mohb) Kütz ... 30 

» Linum (Fl. dan.) Kütz 30 

Chlorochytrium dermatocolax Rke 3 

Cladophora crystallina (Roth) Kütz 35 

» fracta (Dillw.) Kütz 38 

» glaucescens (Dillw.) Harv 36 

» glomerata (L.) Kütz 34 

» gracilis (Grlff.) Kütz 33 

» marina Roth 36 

» rupestris (L.) Kütz 32 

Endoderma perforans Huber 28 

» Wittrockii (Wille) Lagerheim 28 

Enteromorpha aureola Kütz 20 

» clathrata (Roth) J. G. Ag 17 

» complanata (Kg) Ahlx 14 

» compressa (L.) Grev 14 

» crinita (Roth) J. G. Ag 18 

» denudata (Ahln.) 15 

» flexuosa (Wulf.) J. G. Ag 7 

» Hopkirkii (M' Calla) J. G. Ag 19 

» intestinalis (L.) Link 10 

» Jiirgensii Kütz 8 

» lingulata J. G. Ag 15 

» Lima (L ) Ao 11 

» minima Nag 6 

» micrococca Kütz 5 

» percursa (Ag.) J. G. Ag 19 

» plumosa Kütz 19 

» procera Ahln 15 

» quaternaria Ahln 20 

» tubulosa Kütz 9 

Epicladia flustrce Rke 29 

Oomontia polyrhiza (Lagerh.) Born. & Flah 39 

Ilea fulvescens (Ag.) J. G. Ag 20 

Monostroma Qrevillei (Thur. et Wittr.) J. G. Ag 22 

» laceratum (Thur. et W^ittr.) J. G. Ag 21 

» Lactuca (Roth; C. Ag.) J. G. Ag 23 

» latissimum (Kg.) Wittr 23 

» quaternarium (Kütz.) Desm 21 



HYLMÖ, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALGEN. 55 

Seite 

OchlochccCe ferox Huber 2'J 

Ostreobium Queketti Born, et Flah 40 

Praaiola stipitata Sxjhr 25 

crispa (Ligthf.) f. submarina Wille 26 

Pringaheimia scutata Rke 29 

Pseudendoclonium aubmarinum Wille 30 

Rhizoclonium Kochianum KüTZ 31 

» riparium (Roth) Harv 31 

Spirogyra catencBformis (Häss.) Kütz 3 

> subsalaa Kütz 3 

Spongomorpha lanosa (Roth) Kütz 38 

Tolypella nidifica (Müll.) 41 

Ulothrix pseudoflacca Wille 4 

subflaccida Wille 4 

Ulva Lactuca L.; Le Jol 5 

ülvella fucicola Rosenv 29 

Uroapora mirabiUa Aresch 39 

» Wormskioldii (Mert.) Rosenv 38 

Vaucheria coronata Nordst 40 

» intermedia Nordst ' 40 

» litorea Hofman-Bang et Ag 41 

» sphcerophora Nordst 40 

» synandra Woronix 41 

» Thuretii Woron 40 



56 ARKIV FÖR BOTANIK. BAXD 14. N:0 15. 



Figurenerklärung. 

Tafel I. 

Fig. 2 ist 288 mal vergi'össert, sämtliche andere mikroskopische 
Bilder 180 mal. Die Bilder 5, 7, und 25 sind nach Dauerpräparaten 
gezeichnet, alle die übrigen nach frischem Material. 

1. Spirogyra catenceformis ? 

2. ülothrix subflaccida, junges Exemplar. 

3. JEnteromorpha micrococca. 

4. E. flexuosa. 

5. E. Jürgensü. 

6. E. tuhulosa. 

7. » 

8. » (Querschnitt). 

9. E. Linza f. cornucopice (Querschnitt). 

10. » » (Flächenansicht). 

11. E. percursa (junges Exemplar). 

12. » (alter, bald fertiler Faden). 

14. E. demidafa (mit schmalen und langen Ästen, mit dem von 
Ahlner als E. procera a denudata bestimmten 
Exemplar identisch). 

] 5. » (mit keinen oder Avenigen, sehr kurzen und breiten 

Ästen). 

16. E. intestinalis (Flächenansicht). 

17. » (Querschnitt). 

18. E. crinita. 

19. » (ältere Stammpartie). 

20. » (Ästchenspitze). 

21. E. HopUrMi. 
22. 

23. » (= E. lüumosa KtTZ.). 

24. » ( » ). 

25. Capsosiphon aiireolus. 

26. Enteromotpha intestinalis, Yergrösserung. 0,68 

27. » Linza ß crispata f. linearis, Kattegat; Yergr. 0,5 

28. » » « lanceolata f. lata, Vergr. 0,4 7 

29. » » /:? crispata, Vergr. 0,6 



HYLMÖ, STUDIEN ÜBER MARINE GRÜNALGEN. 57 

30. Enteromorpha Linsa ß crispata f. crispatissima, V. 0,4 9 

31. » » » f. linearis, Limliamn, V. 0,46 

32. » » a lanceolata, V. 0,3 8 



Tafel II. 

1. Enteromorpha crinifa ß procera-ramid'ifera f. grossu, V. 0,6 2 

2. » » » adf.^rossam, V.0,5 4 

3. » » » ,V. 0,5 5 

4. ■» » , V. 0,9 3 

5. » > , feinverästelte Form, V. 0,0 3 

6. » Lima a lanceolata f. cornucopice, V. 0,6 7 

7. » micrococca ß tortuosa, V. 0,6 6 

8. » tubulosa, V. 0,5 8 

9. » »f. prolifera, V. 0,8 8 

10. » denudata f. suhsimplex, V. 0,5 2 

11. » HopkirJcii, V. 0,4 7 



Tafel III. 

1. Cladophora rupestris, V. 0,4 8 

2. » glomerata, V. 0,5 9 

3. » fracta, V. 0,5 2 

4. » marina, V. 0,6 7 

5. » gracilis, V. 0,6 1 

6. » glaucescens, V. 0,5 7 

7. » crystallina, V. 0,5 1 

8. Monostroma Grevillei, V. 0,8 2 

9 . » lactuca (unten Übergangsform zu 31. Grevillei), V. 0, 7 3 

10. » latissimum, V. 0,7 4 

11. » laceratum, V. 0,5 6 

12. CapsosipJion aureolus, V. (Sehr grobe Exemplare.) 0,8 2 

(Die Photographien sind, mit wenigen Ausnahmen, von Kandidat 
G. Sjöstedt nach meinen Herbarienexemplaren aufgenommen.) 



Tryckt den 30 mars 1916. 



Arkiv för botanik. Band 14. N:o 15. 4* 



Uppsala 191G. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. 



ARKIV FÖR BOTANIK. Band 14. N:o 15. 



irswit« 





-^*y 



:tc? 




Taf. 1. 




ARKIV FÖR BOTANIK. Band 14. N:o 15. 





x^ 






V 



^^J^.W<!' t 



ARKIV FÖR BOTANIK. Band 14. N:o 15. 





Taf. 3. 




ARKIV FÖR BOTANIK. 

BAND 14. N:o 10. 



Zur Kenntnis der jährlichen Wandlungen der 
stickstofffreien ReserACstoffe der Holzpflanzen. 

Von 

ERNST ANTEVS. 
Mitgeteilt am 24. Xovember 1915 durch J. Eriksson und G- Lagekheim. 



Im Anschluss an Studien über die Jahresringbildung 
unternahm ich im Frühjahr 1913 Untersuchungen über Stärke 
und Fett in jungen Zweigen unserer gewöhnlichsten Holz- 
pflanzen. Obwohl dieselben sich nur auf die Zeit 16. März 
— 11. Mai beziehen, bieten sie doch ein gewisses Interesse, 
da auf einem so hohen Breitegrad solche zuvor nicht ausge- 
führt sind. Ausserdem ist ja das Frühjahr der für derartige 
Studien interessanteste Zeitpunkt. — Aus den letzten Jahren 
liegen auch einige bisher nicht ausgenutzte Angaben aus den 
Tropen vor, und hierdurch, wie auch aus anderen Ursachen, 
ist es nunmehr möglich, die Frage von den Metamorphosen 
der Reservestoffe einer erneuten Diskussion zu unterziehen. 

Ich erlaube mir Herrn Professor Dr. O. Rosenberg 
meinen herzlichen Dank auszusprechen für die freundliche 
Unterstützung, die er mir gewährt hat. Ebenso bin ich mei- 
nem Freunde, Herrn Mag. Phil. Karl Jansson, Kyrkas, der 
zuvorkommend Untersuchungsmaterial gesammelt hat, zu 
grossem Dank verpflichtet. 



Arkiv för butanik. Band 14. X:o 16. 



2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 16. 

Das aus 1- bis 10-jährigen Zweigen bestehende Unter- 
suchungsmaterial stammt vorwiegend aus Stockholm, zu ei- 
nem Teil aber auch aus Kyrkas, Wästergötland. 

Die Untersuchungen erstrecken sich, wie erwähnt, über 
den Zeitraum 16. März. — 11. Mai und wurden mit Intervallen 
von 6—8 Tagen vorgenommen. Sie wurden mikrochemisch 
ausgeführt, und als Reagenze wurden Chlorzinkjod für Stärke 
und Sudan III für Fett angewendet. 

Mehrere Verfasser haben betont, dass es sicherlich wich- 
tige stickstofffreie Reservestoffe gibt, die noch nicht näher 
bekannt sind. Mit einem solchen hatte ich es zu tun bei 
den untersuchten Laubbäumen und Juniperus (vergl. 
Schmidt 1909, p. 131). Äusserlich war er nicht von öltrop- 
fen zu unterscheiden, aber er gab nicht die typische, lebhaft 
rote Fettreaktion mit Sudan III, sondern färbte sich stroh- 
gelb—gelbbraun mit dem genannten Reagenz. Häufig sah 
ich, wie diese Tropfen sich vorwiegend strohgelb, nur in 
ihrer äussersten Peripherie klar rot färbten. In anderen 
Fällen nahmen die Tropfen bei der Färbung einen blassroten 
Ton an. — Scharlach Rot färbte die Tropfen hellgelb — gelb- 
braun. 

Wie der genannte Stoff aufzufassen ist, ob er eine Art 
Fett ist oder nicht, darüber kann ich mich nicht äussern. 
Dass er in Bezug auf die Umwandlungen dem als Reserve- 
stoff bei den Bäumen vorkommenden typischen Fett sehr 
nahe steht, dürfte jedenfalls als sicher angesehen werden 
können. 

Während der Winterphase, die in den berührten Fällen zwi- 
schen dem 22. und 30. März endigt, repräsentiert der in 
Rede stehende Stoff bei Alnus fast allein die von mir unter- 
suchten festen Reservestoffe, während er recht reichlich bei 
Salix caprea und Prunus padus vorkommt. Im übrigen wurde 
er während dieser Zeit nicht beobachtet. Während der 
Stärkeregeneration und der Stärkelösung wurde er bei so gut 
wie allen Laubbäumen wahrgenommen, ebenso auch bei Juni- 
perus, obgleich meistens nicht in grösserer Menge. 



1. Über Stärke und Fett wälirend der Frühjahrsperiode. 

In Bezug auf Untersuchungsmaterial u. dergl. siehe 
oben. 



E. ANTEVS, JÄHRL. RESERVESTOFFWANDL. D. HOLZPFLANZ. 3 

In den Tabellen pp. 6 — 9 sind die gewonnenen Resultate 
zusammengestellt. 

Fischer (1891) unterscheidet wie allgemein bekannt 
zwei Kategorien von Bäumen, Stärkebäume und Fettbäu- 
me. Zu ersteren rechnet er diejenigen, bei welchen im Spät- 
herbst nur die Stärke der Rinde, aber nicht die des Holzes 
verschwindet, um im folgenden Frühjahr wiedergebildet zu 
werden. Die Stärke geht zu einem kleineren Teil in Fett 
und hauptsächlich in Glykose über. — Bei den Fettbäumen 
erstreckt sich die Wandlung gleichwohl auf die Stärke im 
Holz. Die Stärke wird in fettes Ol umgesetzt; in der Rinde 
ausserdem zu einem Teil in Glykose. Die Stärkelösung kann 
vollständig oder unvollständig sein. Einige Verfasser unter- 
scheiden demnach zwischen tj'pischen Fettbäumen und einer 
Mittelkategorie, Diese Einteilung wird hier befolgt. 

Nebenbei möchte ich daran erinnern, von wo das Material 
der unten genannten Verfasser stammt, nämlich Fischer's aus 
Leipzig, MER'saus dem mittleren Frankreich (1891 aus Nancy), 
Petersen's mutmasslich aus Kopenhagen, Notter's aus 
Freising in Oberbayern, Fabricius' aus Oberbayern, Weber's 
aus Wien und Schmidt's von nicht angegebener Stelle. 

Die hier untersuchten Bäume gruppieren sich wie folgt. 
Typische Fettbäume sind Pinus, Sorhus aucuparia, Tilia, 
Abius, Betida, Picea und Salix caprea. 

Von diesen ist Pinus einstimmig der in Rede stehenden 
Gruppe zugeführt worden von Fischer (1891, p. 93), Mer 
(1898), NoTTER (1903, p. 24), Schmidt (1909, p. 130) und 
Weber (1909, p. 1017). Sorhus aucuparia ist hierhergerechnet 
worden von Petersen (1896, p. 50). Ti7m ist nach Fischer, 
Petersen, Schmidt und Weber gleichfalls ein typischer 
Fettbaum, aber nach Mer wird nur das Holz ganz stärkefrei. 
Während Fischer, Mer und Schmidt Alnus für einen ty- 
pischen Fettbaum ansehen, gibt Petersen an, dass die 
Stärke ganz oder teilweise beibehalten wird. Beiula, die nach 
Fischer, Mer und Schmidt ein typischer Fettbaum ist, wird 
von Petersen, Notter und Weber (p. 1012) der Mittel- 
kategorie zugeführt. Picea endlich wird von Notter und 
Fabricius in die Mittelkategorie geführt, und Salix caprea 
wird von Petersen neben Alnus gestellt. 

Ein typischer Stärkebaum ist nur ülmus. Dies ist sie 
gleichwohl nach Fischer, Mer und Petersen. 



4 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 16. 

Prunus padus, nach Fischer und Petersen ein Stärke- 
baum, steht an der Grenze zwischen der genannten Gruppe 
und der Mittelkategorie. 

Ein deuthcher Unterschied in der Umfassung des Stoff- 
wechsels macht sich demnach bereits bei den verhältnismässig 
geringen Unterschieden in der Polhöhe, um die es sich hier han- 
delt, geltend. Und die Veränderungen bestehen durchgehends 
darin, dass die Wandlungen eine Verschiebung auf eine um- 
fassendere Stärkelösung und Fettbildung zu erleiden. — 
Bemerkenswert sind doch ein paar von Petersen's Angaben. 

Da es sich um dieselben Baumarten handelt, sind es nur 
die klimatischen Unterschiede, in welchen man in letzter 
Hand die Ursachen des verschiedenen Grades der Metamor- 
phosen zu suchen hat (vgl, p. 14). 

Wie die Tabellen zeigen, fing die Stärkeregeneration auf 
einmal mit grosser Lebhaftigkeit in der letzten Woche des 
März an. 

Gleichzeitig mit der erwähnten Regeneration geht ein 
anderer Prozess vor sich, nämlich die Lösung des Fettes. 
Die gleichzeitige Verminderung der einen Substanz und Ver- 
mehrung der anderen kommt deutlich zum Ausdruck bei 
Pinus, Picea, T ilia, Alnus und Ulmus, während sie in ein 
paar anderen Fällen nicht hat konstatiert werden können. 

Nach einiger Zeit, oder den 12. April tritt ein Rückschlag 
ein, der besonders deutlich bei Pinus, Picea und Prunus padus 
und weniger markiert bei Ulmus und Salix caprea hervor- 
tritt. — Bei Sorbus aucuparia, Betida und Alnus wurde da- 
hingegen keine Veränderung bemerkt. 

Die nun bei den genannten Bäumen eintreffende parti- 
elle Lösung der Stärke in der Rinde wird bei Picea und 
Pinus von einer Vermehrung des Fettgehaltes entsprochen, 
während eine solche bei den übrigen Baumarten nicht kon- 
statiert wurde. 

Hierauf schreitet die Stärkeregeneration wiederum leb- 
haft fort, und das Stärkemaximum, das beispielsweise bei 
Betula und Salix caprea recht markiert ist, wird in der zwei- 
ten Hälfte des April erreicht, mit anderen Worten unmittel- 
bar vorher oder gerade dann, wenn die Entwicklung von 
Blättern und Blüten ihren Anfang nimmt. 

Nach einem gleichmässigen und normalen Winter wurden 
die Tage Ende März und Anfang April recht warm und 



E. ANTEVS, JÅHRL. RESERVESTOFFVVANDL. I). HOLZPFLANZ. 5 

aussergewöhnlich sonnig, waren aber gefolgt von einigen 
Tagen Schneesturm und Winter (11. — 13. April). Dann wurde 
die Witterung nach und nach wieder günstiger. 

Die strenge Abhängigkeit der Stoffmetamorphosen von 
der Temperatur und der Witterung ist augenscheinlich. Die 
günstigen Verhältnisse Ende März und Anfang April veran- 
lassten auf einmal eine lebhafte Stärkeregeneration, und der 
erneute Witterungsumschlag den 10. — 11. April kam bereits 
d. 12. in einer Verminderung des Stärkegehaltes in der Rinde 
einer Anzahl Bäume zum Ausdruck. Später schritt die Ent- 
wicklung in demselben Masse, wie die Temperatur stieg, fort. 

In Ungleichheit mit Fischer (1891, p. 101) und Mer 
(1891, p. 964) finde ich, dass die Stärkeregeneration in den 
meisten Fällen im Mark bezw. der Markkrone beginnt und 
nach aussen fortschreitet. Ebenso ist Stärke bei TJlmus, die 
ja ein typischer Stärkebaum ist, früher in der inneren als 
in der äusseren Rinde nachweisbar. 

Während des kurzdauernden Stärkemaximums kommen 
Stärke und Fett in ungefähr gleicher Menge vor, und im 
grossen ganzen wird diese Relation während der folgenden 
Stärke- und Fettlösung beibehalten. Diese Lösung schreitet 
von den jüngsten Zweigen nach älteren fort. In Bezug auf 
die Umfassung derselben gewähren meine Untersuchungen 
natürlich keine Aufschlüsse, wohl aber über das Verhältnis 
zwischen der erwähnten Lösung und der Entwicklung des 
Laubwerkes etc. 

Es ist auffallend, wie winzig die Menge der Reserve- 
stoffe der Zweige in fester Form ist, die zu dieser Zeit in 
Anspruch genommen wird. Indessen befindet sich nun ein 
grosses Prozent der gespeicherten Nahrung in Lösung, und 
ausserdem wird das hauptsächliche Material zur Entwicklung 
der Blätter und für andere gleichzeitige Prozesse nach Nötter 
(1903, p. 33) von der Wurzel geliefert. — Zwecks näherer 
Aufklärung erlaube ich mir auf die Tabellen zu verweisen. 

Auf einem Querschnitt von einem jungen Zweig ver- 
schwindet, wie meine Untersuchungen in ungefährlicher Über- 
einstimmang mit denen von Russow (1882, p. 382) und Fa- 
BRicius (1905, p. 173) zeigen, die Stärke ebenso wie das Fett 
zuerst im inneren, dann im äusseren Teil der Rinde. Die 
Vorräte im Holz fangen erst später an in Anspruch genommen 



6 



ARKIV FÖR BOTANIK, BAND 14-. N:0 16. 



ZU werden. Doch kann man vor allem in den Markstrahlen 
eine Verminderung derselben gewahren, bevor noch die Rinde 
von in derselben gespeicherten Nährstoffen entleert ist. 

Tabellen über Stärke und Fett während der Zeit 
16. März— 11. Mai 1913. 

Ausser dem was auf p. 2 gesagt wurde, seien folgende 
Bemerkungen vorausgeschickt, — Wo nicht anders angegeben 
stammt das Untersuchungsmaterial aus Stockholm. Wo nichts 
angemerkt ist bezüglich Kambialtätigkeit, Treiben u, dergl., 
haben die betreffenden Prozesse noch nicht ihren i\nfang 
genommen. Mit U. R. (== unbekannter Reservestoff) ist der 
auf p. 2 erwähnte Reservestoff gemeint. Um die vorhandene 
relative Menge der Stoffe zu beziffern habe ich mich der 
Gradeinteilung — 10 bedeint. 





stärke 


Fett 




Rinde 


Holz 


Rinde 


Holz 




1» 
© 

CO 

CO 


u 
O 
C 

C 

M 




H 

® . 
2 

u 
es 


® 

u 

<D 
CO 

w 


(D 

C 

a 
1— 1 


— 

Ol 


au t: 

J« ft 


Bemerkungen 


Pinus 

30/3 

"A 





6 

5 
3 

6 
6 




2 
6 
1 
2 
3 

6 
4 




2 
3 
3 
1 
3 

3 

2 




4 
4 

4 

4 


5 


10 
10 
6 
2 
2 
5 
4 

1 

5 


9 
9 
3 
3 
3 
4 
2 

2 
3 


9 
9 
5 
4 
3 
4 
4 

3 

4 


9 
9 
4 
2 
4 
5 
5 

3 

4 


1- und 7-jährig. 

Das Anlegen von Tracheiden hat 
begonnen. 

Das Anlegen von Tracheiden und 
das Treiben haben angefan- 
gen. 

2 bis 3 Reihen Tracheiden. 


Sorbus 
aucuparia 

»Vä 












2 






10 

2 


7 
2 


7 
1 


10 
2 


Kyrkas. j 



E. ANTEVS, JÄHRL. RESERVESTOFFWANDL, D. HOLZPFLANZ. 7 





Rii 


Stärke 






F 


Ott 




Bemerkungen 


ide 


Holz 


Rinde 


Holz 



® 

m 

3 
•< 


£ 

a 
a 
1— 1 


ö 
S 

be 
CO 




bi 




u 
ID 

01 

m 

3 
< 


<D 

u 
(D 

C 

d 


1 

<ä 
u 

!-. 

c3 


c s 


E-t 

-M « 

JA 
bl 
c3 

;5 


Sorbus 


















1 


aucuparia 




















"A 


1 


1 


4 


6 


1 


2 








U. R. in der Rinde, reichlich. 


f 


3 


3 


4 


6 


4 


2 


1 


3 


1-jährig. Die Kambialtätigkeit 


'74 


















angefangen. 


1 





3 


3 


6 


3 


3 


2 


3 


8-jährig. 


^7i 


4 


2 


4 


6 





1 








2- » . U.R. in Rinde U.Holz. 
Die Kambialtät. angefangen. 
Blätter 2 cm. 


="l 


2 





2 








1 


1 


1 


1-jährig. Ein Ring grosser Ge- 
fässe. 


1 


6 





2 


4 





1 


1 


1 


3-jährig. — Beide: U. R. Blätter 
8 cm. 


"/5 








1-2 


1-2 


1 


1 


— 




4-jährig. Ein Ring Gefässe. Blät- 
ter 6 cm. 


Tilia 


















1 


'Vb 














8 


4 


8 


4 


i 


««/s 


4 


4 


2 


2 


5 


4 


4 


— 




Alnus 




















l«/3 


























U. R. sehr reichlich. 


"/3 











8 














» » » 


^/3 








4 


10 


6 


6 


4 


8 




^/4 


2 


3 


6 


8 


4 


4 


4 


6 




'74 


2 


2 


3 


10 


4 


2 


— 


4 




174 { 


4 


2 


4 


10 


5 


5 


1 


7 


1 -jährig. 


5 


3 


4 


10 


3 


1 


1 


7 


5- » 


"/^ 


7 





3 


10 














1- » . U. R. reichlich. Die 
Knospen öffnen sich. 


V5 1 


4 


1 


2 


10 








2 





1-jährigl xj. R. reichlich. Blät- 1 


3 


1 


2 


10 








2 





3. j, J ter 3 cm. 


'Vr> 


1 


1 


2 


10 














3-jährig. U. R. reichlich. Blät- 
ter 3 cm. 


Betula 




















>«/3 














5 


4 


5 


5 




«/s 














5 


4 


5 


5 





ARKIV FÖR BOTANIK. BAND Ii. N:0 16. 





Stärke 




Fett 




Rinde 


Holz 


Rinde 


Holz 






c 


Ö--S 

S * 






? 


ö--^ 
^ a 




£ 

(D 






4) 


OJ 

bl 

(S 




2^ 


m 

S 


a 

c 


CO 

(ä 


O 

(1 


00 

3 


C 

1— 1 


05 

"tu 

cS 


O 

t4 



Bemerkungen 



Betiila 

»73 



l 



2 


5 


8 


1 


3 


4 


6 





1 


3 


3 


1 


2 


4 


7 





3 


2 


3 





1 








6 


4 


3 


6 


3 


3 


3 


3 


4 


2 


3 


6 


— 


2 


2 


5 


3 


3 


2 


8 














1 





1 


6 


3 


3 


4 


6 











1 




















2 


9 





1 


2 


3 



U. R. 

7-jährig. 

1- » 

1- » U. R. reichlich. 



I :\ 



U. R. reichlich. Blät- 
ter 3 cm. 



4- 



BI ätter 2 era. 



Picea 



-/3 
"73 


u 
6 


•/^ 


8 


"A 





19/, 


5 


''V^ 


6 


'M 


5 
6 


*Vä 


6 












8 


5 


8 


1 











7 


4 


7 


1 


4 


4 





4 


4 


3 


3 


8 


2 


3 


2 


2 


2 


3 


3 


2 


3 


5 


4 


5 


3 


4 


1 


1 


4 


3 


2 


2 


5 


2 


2 





2 





1 


4 


2 


— 


3 


2 


2 


2 


2 


2 


4 


2 


2 


2 


2 


3 


2 


3 


4 


4 


2 


1 



Das Anlegen von Traclie'iden hat 
angefangen. 

8-jähriglDas Anlegen von Tra- 
2- » Jcheiden hat angefangen 

Blüht. Das Anlegen von Tra- 
che'iden hat angefangen. 



Salix 
caprea 

'73 

7« 
'7i 









3 


3 


2 


4 


5 








4 


4 


— 


6 


5 


4 


6 


5 


6 


6 


8 


5 


— 


3 


4 


5 


3 


4 


3 


2 


2 


3 


4 








1 


5 


2 


4 


6 


2 


3 


2 


6 


3 


3 


8 


4 


4 


2 



U. R. reichlich. 



U. R. in der Rinde. 
3-j ährig. 
1- » 



E. ANTEVS, JÄHRL. RESERVESTOFFWANDL. D. HOLZl'FLANZ. 



Starke 



Rinde Holz 



© . 

fl s 



Fett 



Rinde 



Holz 



-^ ,^ 



Bemerkungen 



Salix 
caprea 



I 



2 



1 -jährig. U. R. in der Rinde. 
Blüht. 

5-jährig1uR Ausgeblüht. Die 
2- » j Knospen springen. 

6- » Blätter 2 cm. 



Ulmus 

'«/3 









9 


10 








9 


10 





3 


8 


10 


1 


I 


7 


10 





2 


2 


4 


3 


1 








1 


1 


4 


6 


4 


2 


4 


— 



















U, R. in der Rinde. 

3-jährig. Bald fertig zur Blüte. 

4- » . U. R. Die Kambialtät. 
angefangen. Teilweise ausge- 
blüht. 

5-jährig. Ein Ring grosserGefäs- 
se. Ausgeblüht. Blätter 5 cm. 

4-jährig. U. R. Ein Ring gros- 
ser Gf'fässe. Blätter 3 cm. 



Prunus 
padua 

««/3 

•»/4 

"h \ 
»A 



1 


1 


7 


7 


3 


3 


1 


1 








6 


3 


3 


6 


1 


1 


4 


6 


6 


6 


2 


4 


2 


2 


3 


3 


4 


5 


2 


4 


1 


2 








5 


8 


3 


3 








4 


4 


4 


5 


2 


3 


1 


4 


2 


3 


3 


5 


2 


3 


2 


4 

















2 


1 


1 


1 


1 


4 


5 


1 


1 


1 


1 


1 


1 


4 


5 


1 


1 


2 


2 

























1 



U. R. reichlich. 



U. R. 

3-jährig] Blätter -2 cm. Bald fer- 
]. ,, j tig zur Blüte. 

1- » U.R. in der Rinde. Blätter 
4cm. Ein Ring grosser Gefässe. 

4-jälirig 

1 



lirigl 



U. R. Blätter 5 cm. 



2- » U. R. Ein Ring Gefässe. 
Blätter 4 cm. Blüten in der 

Knospe. 



10 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 16. 

2. Über (las gegenseitii^e Verliältiiis der Terschiedenen 
stickstofffreien Keservestoffe. 

Nachdem Niklewski (1906, pp. 80, 81) mit Schärfe her- 
vorgehoben, dass Fett und Starke bei ihren Wandlungen 
)!>ganz verschiedenen Gesetzen» folgen und völlig unabhängig 
von einander sind, sagt er (p. 99), dass eine unmittelbare 
Umwandlung von Kohlenhydraten und Fett »wenig wahr- 
scheinlich» ist. »Der Übergang könnte allerdings durch Zwi- 
schenprodukte vermittelt sein.» — Diese Äusserungen schei- 
nen' mir schwer mit einander in Einklang zu bringen, und 
es verdient bemerkt zu werden, dass die letztere Auffassung 
in der Diskussion über den Ursprung der Kohlenhydrate aus- 
gesprochen wird. 

Woher im Vorwinter das Material zur Bildung von Fett 
entnommen wird, davon erwähnt er nichts, aber man muss 
wohl annehmen, dass er sich dasselbe aus unbekannten Re- 
servestoffen gebildet denkt. 

Später hat Weber (1909, p. 1026)' mancherlei hervor- 
gehoben, was für einen Zusammenhang zwischen den Um- 
wandlungen der Stärke und des Fettes spricht. Nach We- 
ber's Meinung handelt es sich doch nicht um einen direkten, 
sondern nur um einen indirekten solchen. 

Hier seien zunächst des weiteren einige Verhältnisse 
hervorgehoben, die für einen Zusammenhang zwischen den 
erwähnten Prozessen sprechen. Sodann werde ich auf die 
Art derselben etwas näher eingehen. 

Weber hat bereits darauf aufmerksam gemacht, wie das 
Fettmaximum und das Stärkeminimum der Zeit nach zusam- 
menfallen. Es ist ja auch eine wohlbekannte Tatsache, dass 
das Fett auftritt resp. sich vermehrt in demselben Masse, als 
sich die Stärke im Vorwinter auflöst, während das Verhält- 
nis im Frühjahr umgekehrt ist. Die vollkommene Gleichzei- 
tigkeit dieser Prozesse wird durch meine Untersuchungen bei 
Pinus und Picea beleuchtet (p. 4). 

Bei ihrer Auflösung geht bekanntlich die Stärke in Zucker 
über. Während aber Fischer (1891, p. 158) und Nötter 
(1903, p. 31) gefunden hatten, dass während des Winters 
überall eine mehr oder weniger grosse Abnahme des Glykose- 
gehaltes zu konstatieren war, kam Niklewski (1906, p. 88) 



E. ANTEVS, JÄHUL. RESERVESTOFFWANDL. D. HOLZPFLANZ. 11 

ZU dem entgegengesetzten Resultat. Es ist natürlich nicht 
möglich zu entsclieiden, welche Angabe die richtige ist; es 
ist übrigens denkbar, dass beide richtig sind. Doch dies ist 
hier von geringerer Bedeutung, wo es sich vielmehr darum 
handelt, in der Annahme, dass Niklewski's Angabe mit der 
Wirklichkeit übereinstimmt, zu versuchen Klarheit darüber 
zu gewinnen, ob die Steigerung des Zuckergehaltes in mut- 
masslicher Proportion zur Verminderung der Stärke steht. 

Niklewski (p. 93) gibt an, dass Betula Ende Dezember 
vollständig stärkefrei war. Bezüglich des Zuckergehaltes bei 
dem genannten Baum hat er (pp. 87, 108) genaue Angaben 
erteilt, aber nicht so bezüglich der Stärkemenge im Herbst 
und Frühjahr. Ich habe mich daher in dieser Beziehung 
Notter's (1903, p. 20) und meiner eigenen Angaben bedient. 

Aus diesen letzteren erhellt, dass es nicht so unbedeu- 
tende Quantitäten Stärke sind, welche umgewandelt werden, 
und im Vergleich zu denselben nimmt sich die von Niklewski 
gefundene Variation der Zuckermenge ganz unbedeutend aus. 
Allem Anschein nach entspricht demnach die Steigerung des 
Zuckergehaltes nicht der Verminderung der Stärke. Was 
liegt dann näher, als diese Verminderung der Stärke mit 
der gleichzeitigen Vermehrung der Fettmenge zusammenzu- 
stellen? 

Auch noch ein anderes Verhältnis, das gegen Niklewski's 
Auffassung spricht, verdient betont zu werden. Gleichzeitig 
mit der Stärkeregeneration im Frühjahr, stellt sich bekannt- 
lich eine bedeutende Zunahme der Gefässglykose ein. W^ie 
ist es nach Niklewski zu erklären, dass beide Stoffe gleich- 
zeitig an Quantität zunehmen können? Es ist wahr, dass die 
in den Zweigen beobachtete Glykose zum Teil aus dem Wur- 
zelsystem stammt, aber dies ist sicherlich nicht mit aller der 
Fall, obwohl nicht bekannt ist, ein wie grosser Teil es ist, 
der dies tut. 

Eine kräftige Stütze für die Annahme eines intimen Zu- 
sammenhanges zwischen Stärke und Fett in dem erwähnten 
Fall ist die wechselseitige Entstehung und Auflösung von 
Fett und Stärke in Früchten und Samen (Jost 1909, p. 200; 
LundegIrdh 1914, p. 425). Man kann hier nach Lunde- 
GÅRDH in einer Anzahl Fälle von einer Art von physiologi- 
schem Gleichgewichtssystem öl^ Stärke reden, obgleich das- 
selbe sicherlich besonders komplizierter Natur ist. Das 



12 ARKIV FÖß BOTANIK. BAND 14. N:0 16. 

System Stärke^Glykose wird bekanntlich als ein Glied des- 
selben angesehen. 

Es scheint mir naheliegend, sich in gewissen Fällen ein 
ähnliches Gleichgewichtsverhältnis zwischen den verschiede- 
nen in einander nmwandelbaren Reservestoffen in Holz und 
Rinde der Bäume, Fett, Glykose, Stärke u. a. m. zu denken. 

Der Austausch ist wohl als ganz glatt unter dem Ein- 
fluss von Enzymen vor sich gehend zu denken, selbst wenn 
er von rein chemischem Gesichtspunkt aus unverständhch ist. 

Durch diese Mutmassungen werden mehrere Fragen in 
Bezug auf die Reservestoffe leicht verständlich. Dies ist bei- 
spielsweise der Fall mit der gleichzeitigen Stärke- und Fett- 
bildung u. a. Einwänden Weber's (1909, p. 1026) gegen 
einen direkten Zusammenhang zwischen Stärkelösung und 
Fettbildung. 

Die Verschiedenheit, welche zwischen verschiedenen Arten 
vorhanden ist, dürfte darauf beruhen, dass die eine Enzyme 
besitzt, welche der anderen fehlen. So dürfte es beispielsweise 
Stärkebäumen im Holz an Enzymen fehlen, welche den Über- 
gang in Fett vermitteln können. Sie scheinen sich solche 
indessen verschaffen zu können, danach zu urteilen, dass 
Prunus padus, die in Mitteleuropa und in Dänemark ein ty- 
pischer Stärkebaum ist, in Schweden an der Grenze zwischen 
der erwähnten Gruppe und der Mittelkategorie steht. 

Der hier vermutete Zusammenhang zwischen Stärke und 
Fett könnte wohl am ersten als »direkt» bezeichnet werden. 
— Wie erwähnt hat Weber (1909, p. 1026) einige Punkte 
gegen einen solchen angeführt. Das Hauptargument bildet das 
von sowohl NiKLEWSKi (1906, p. 75) als Weber (1909, p. 975) 
gefundene Verhältnis, dass Tüia-Äste, die um die Mitte der 
Winterruhe erhöhten Temperaturen ausgesetzt wurden, leb- 
haft Stärke regenerierten, ohne eine Verminderung des Fett- 
gehalts zu zeigen. Nach dem erstgenannten Verfasser hatte 
der Fettgehalt sogar um ein bedeutendes zugenommen. 

Es scheint mir anzunehmen, dass es sich hier um einen 
Fall handelt völlig gleich demjenigen, den ich bei Alnus 
beobachtet habe (p. 2). Das. Fett dürfte zum Teil in einen 
anderen Stoff übergegangen sein, aus welchem es durch die 
Temperatursteigerung direkt oder indirekt regeneriert wird, 
um gleichzeitig zum Teil aufgelöst zu werden und in Stärke 
überzugehen. 



E. ANTEVS, JÄHRL. RESERVESTOFFWANDL. D IIOLZPFLANZ. 13 

Die Umfassung des Reaktionssystems, innerhalb dessen 
die stickstofffreien Reservestoffe sich bei den Hol/pflanzen 
bewegen, ist unbekannt, ersichtlich aber recht bedeutend. In 
manchen Bäumen kommen Hemizellulosen als Reservestoffe 
vor (Schellenberg 1905), und diese gehören demnach auch 
zu dem System. 



3. Über die Ursachen der Stoffmetamorpliosen. 

Die Ansicht von den Ursachen der Stoffmetamorphosen, 
die gegenwärtig vorherrschend und in Lehr- und Handbüchern 
allgemein angenommen ist (Jost 1908, p. 291; Nathaxson 
1910, p. 222), 1 stammt von Niklewski (1906), obgleich 
Weber (1909) später eine andere Auffassung geltend ge- 
macht hat. 

Niklewski glaubte ja gefunden zu haben, dass die Um- 
wandlungen des Fettes inneren und die der Stärke äusseren 
Ursachen zuzuschreiben seien, während Weber in Ungleich- 
heit hiermit meint, dass die Ursachen gleichwohl der Meta- 
morphosen der Stärke im wesentlichen innerhalb der Pflanze 
selbst zu suchen sind. 

Da Weber bereits manches hervorgehoben, das sich mit 
NiKLEWSKi's Auffassung nicht gut zusammenreimen lässt, 
möchte ich nur auf ein einziges Verhältnis aufmerksam ma- 
chen. Niklewski sagt (p. 80): »Bezüglich der Stärke ist 
festgestellt, dass zu jeder Zeit der Winterperiode die Stärke 
unter dem Einflüsse der niedrigen Temperatur zum Ver- 
schwinden gebracht werden kann, während eine Temperatur- 
erhöhung binnen kurzer Zeit eine Stärkegeneration bewirkt.» 

Er hat freilich mit Fettbäumen, Tüia, Belula, operiert, 
bei welchen sich die Stärke zur Winterzeit ganz auflösen 
kann, hat aber, so weit ich finden kann, in seiner Abhand- 
lung nichts mitgeteilt, was dafür spricht, dass das von ihm 
geltend gemachte Verhältnis selbst hier eintreffen sollte. Dass 
seine Generalisierung unrichtig ist, zeigt sich schon daraus, 
dass es sogar bei uns typische Stärkebäume, d. h. Bäume 



^ Nach Simon (1914, p. 166) äussern sich Jost in seinen Vorlesun- 
gen, 3. Aufl., 1913, und Czapek in seiner Biochemie 1913, Bd. 1, p. 749, für 
dieselbe Auffassung. — Diese Auflagen finden sich nicht in den hiesigen 
Bibliotheken. 



14 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 16. 

gibt, bei welchen die strengste Winterkälte keine merkliche 
Auflösung der Stärke im Holz herbeiführt. 

Hinsichtlich der Ursachen der periodischen Erscheinungen 
der Pflanzen, lassen sich ja zwei Kategorien von Faktoren 
denken, innere und äussere. — Ich werde damit beginnen, die 
hauptsächlichsten Tatsachen betreffs des Verhaltens der Re- 
servestoffe hervorzuheben, die allem Anschein nach haupt- 
sächlich äusseren, klimatischen Ursachen zuzuschreiben sind. 

Russow (1882, 1883) fand, dass die Stärkelösung erheb- 
lich weiter an Umfassung ging während eines kalten Winters 
als während eines milden solchen. Experimente im Januar 
Hessen erkennen, dass die Regenerationsgeschwindigkeit von 
Stärke bis zu einem gewissen Grade proportionell zur Tempera- 
tursteigerung ist, und dass die regenerierte Stärke durch Sen- 
kung der Temperatur dazu gebracht werden kann, langsam 
abzunehmen ohne ganz zu verschwinden (vgl. Niklewski; 
siehe oben). 

Bei erhöhter Temperatur kommt nach Weber (1909, p. 
993) im Spätherbst resp. Winter nur eine unbedeutende Stärke- 
lösung und Fettbildning bei Tilia zu Stande. 

Hervorzuheben ist hier ferner die von mir im Frühjahr 
1913 beobachtete Relation zwischen den Stoff Wandlungen und 
den Temperaturschwankungen. 

Aus einem Vergleich zwischen den Untersuchungen, die 
in Mitteleuropa gemacht wurden und meinen eigenen (siehe 
p. 3) geht hervor, dass die Stoffwandlung zur Winterzeit 
nach Norden eine augenscheinliche Verschiebung nach einer 
umfangreicheren Stärkelösung und Fettbildung erfährt. Mit 
Ausnahme von Ulmus zeigten alle untersuchten Bäume, die 
nicht schon in Mitteleuropa typische Fettbäume sind, die 
erwähnte Verschiebung. Eine andere Ursache als den Unter- 
schied der Klimaverhältnisse dürfte man sich nicht denken 
können. 

Eine eingehende Kenntnis von dem Verhalten der Re- 
servestoffe auf südlicheren Breitegraden und in den Tropen 
wäre natürlich von allergrösstem Interesse, denn ein Ver- 
gleich der Verhältnisse in den verschiedenen klimatischen 
Zonen ist durchaus notwendig für die Erklärung der Ur- 
sachen der in Rede stehenden Metamorphosen. Leider be- 
sitzen wir nur folgende zerstreuten Angaben von den genann- 
ten Teilen unserer Erde. 



E. ANTEVS, JÄHRL. RESERVESTOFFWANDL. D. IIOLZPFLANZ. 15 

Im subtropischen Chile (35° südl. Br.) nahm Reiche (1897) 
mit monatlichen Interv^allen Untersuchungen an jungen Zwei- 
gen vor, um die Variation der Stärkemenge in den einzelnen 
Jahreszeiten zu ermitteln. Das Verhalten der Reservestoffe 
im übrigen Hess er ganz unbeachtet. 

Aus diesen Untersuchungen geht hervor, dass das Ver- 
halten der Reservestoffe ebenso wie die Ökologie der Bäume 
wenigstens in mehreren Fällen hier wesentlich anders ist als 
bei uns. Immer wurde mehr oder weniger Stärke konstatiert. 
Während der; ganzen Ruheperiode scheint ein Stärkemaxi- 
mum obzuwalten, und dieser Umstand dürfte zeigen, dass 
wenigstens keine nennenswerte Stärkelösung während der 
genannten Zeit vor sich gehen kann, ein Verhältnis von gros- 
sem Interesse. — Bekanntlich ist bei uns das Auftreten von 
Fett im Spätherbst stets mit einer Verminderung der Stärke- 
menge verbunden. In den erwähnten Fällen wissen wir ja 
nicht einmal, ob nicht eine Verminderung der Stärkemenge 
trotz alledem zuweilen während der Ruheperiode eintritt, und 
demnach ist es ja denkbar, dass Fett tatsächlich während 
derselben als Reservestoff auftritt. Denkbar ist ja auch, 
dass es das ganze Jahr hindurch vorkommt, wie auch, dass 
es sich aus einem anderen Reservestoff als Stärke bilden 
könnte. Jedenfalls hat man doch alle Ursache zu vermuten, 
dass es sich hier in weit geringerer Menge findet, als was bei 
uns der Fall ist. 

Aus den Tropen, nämlich von Buitenzorg, Java, sind die 
ersten Angaben von Volkens (1912, p. 129)" geliefert worden. 
Seine Untersuchungen beschränken sich auf zerstreute Beob- 
achtungen über die Reservestoffe bei verschiedenen Baum- 
arten in verschiedenen Jahreszeiten. In allen lebenden Ele- 
menten des Holzes fand er ziemlich reichlich Stärke. In 
keinem Falle wurde Fett als Reservestoff beobachtet. 

Simon (1914, p. 166), der gleichfalls in Buitenzorg Unter- 
suchungen gemacht hat, beschäftigte sich nur mit dem Ver- 
halten der Stärke und des reduzierenden Zuckers, während 
er leider das Fett unbeachtet Hess. Es stellte sich heraus, 
dass Änderungen in der Stärke- und Zuckermenge, die auf 
eine Umwandlung der Substanzen deuten könnten, während 
der Ruheperiode nicht stattfinden. Erst nach der Knospen- 
entfaltung findet eine teilweise Umwandlung der gespeicher- 
ten Stärkemengen in Zucker statt. 



16 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND Ii. N.O 16. 

Bei einem Vergleich zwischen den Verhältnissen in den 
verschiedenen Zonen kann man nicht umhin sich zu fragen, 
wie die Sache sich beispielsweise bei europäischen, in den 
Tropen akklimatisierten Bäumen gestaltet. Es wäre unleug- 
bar von grossem Interesse zu sehen, in welchem Masse die 
Umwandlungen vom Klima beeinflusst werden, und in wel- 
chem Masse sie sich resistent erweisen. Bekanntlich treiben die 
allermeisten aus den gemässtigten Zonen stammenden Holz- 
gewächse unter dem Einfluss des tropischen Klimas zu einer 
Zeit, wo sie in ihrer Heimat ruhen. 

Wir sehen demnach die stufenweise Veränderung, die 
das Verhalten der Reservestoffe durch die verschiedenen 
klimatischen Zonen erleidet. Während Reiche's Untersuchun- 
gen in Chile vermuten Hessen, dass die Stärke hier wenig- 
stens im wesentlichen unverändert während der Ruheperiode 
der Bäume lag, scheint dies in den Tropen tatsächlich der 
Fall zu sein. Auf den Breitegraden von Mitteleuropa geht 
eine recht umfangreiche Umwandlung vor sich, welche immer 
umfangreicher wird, je weiter nach Norden man kommt. 

Es verdient hervorgehoben zu werden, dass die winter- 
lichen Stoffwandlungen bei immergrünen Blättern sich ganz 
analog verhalten. Während Lidforss (1907, p. 21) fand, dass 
die Stärke zur Winterzeit bei den angeführten Blättern in 
Skandinavien und Norddeutschland ganz verschwindet, stellte 
Badella (1910) fest, dass in Norditalien die einheimische 
wintergrüne Flora ihre Stärke in den Blättern nicht voll- 
ständig verliert, bezw. sie wieder neubildet, sobald die Tem- 
peraturverhältnisse es gestatten. Später hat Kirchhoff 
(1913, p. 118) ein intermediäres Verhältnis bei der winter- 
grünen Flora in Mitteldeutschland gefunden. — Schon früher 
hatte MiYAKÉ (1902) ähnliche Untersuchungen in Japan vor- 
genommen und war zu denselben Resultaten gekommen. 

Ich werde nun die wesentlichsten Tatsachen betreffs des 
Verhaltens der Reservestoffe zusammenstellen, die allem 
Anschein nach hauptsächlich inneren Ursachen zuzuschrei- 
ben sind, mit der autogenen Ruheperiode der Bäume zusam- 
menhängen. 

Bei manchen Arten erfolgt eine Stoffmetamorphose nur 
in der Rinde, bei anderen in der Rinde wie im Holz. Da 
die Bäume unter den gleichen Verhältnissen leben, müssen 
die Ursachen in den Bäumen selbst liegen. Damit die Um- 



E. ANTEVS, JÄRHL. RESERVESTOFFWANDL. D. HOLZl'FLANZ. 17 

Wandlungen zu Stande kommen können, ist eine innere Dis- 
position erforderiicli. 1st eine solche nicht vorhanden, so 
mögen die Temperaturunterschiede zwischen Sommer und 
Winter noch so gross sein, sie sind doch ohne Einfluss. 

Nötter (1903, p. 34) sagt: »Dass diese Reservestoff- 
metamorphose aufs engste in Beziehung steht mit der auto- 
nomen Ruheperiode, folgt, wie auch schon Fischer hervor- 
gehoben hat, daraus, dass die Knospen nicht getrieben wer- 
den können, bevor nicht diese Wandlungen eingetreten sind; 
dass es sicli aber nicht um eine Temperaturwirkung handelt, 
scheint mir vor allem daraus hervor zu geben, dass diese 
Ruheperiode von langer Hand vorbereitet wird, so dass sie 
da ist, wenn sie der Ungunst der äusseren Verhältnisse wegen 
nötig ist, und dass die Umsetzung der Stärke in Oel schon 
zu einer Zeit beginnt, wo von einer Wirkung der niedrigen 
Temperatur nicht die Rede sein kann.» Derselbe Verf. be- 
tont auch andere wichtige Umstände (p. 35): »So beginnt 
z. B. bei der Lärche die Regeneration zu einer Zeit, wo die 
Temperaturen noch so niedrig sind, dass es nicht angeht, 
von der Wirkung der steigenden Temperatur zu reden». 

Endlich hat Weber (1909, pp. 1003, 1025) mancherlei 
hervorgehoben, was hier von Interesse ist. In Bezug auf die 
Fettbildung führt er folgende Punkte an, die für eine innere 
Periodizität sprechen : 

»1. Reichliches Vorkommen von Fett auch im Sommer 
bei T ilia, Populns etc. 

2. Einjährige Zweige und Keimlinge von Tilia enthalten 
bereits im Frühjahr Fett; der Fettgehalt der einjährigen Äste 
nimmt im Verlauf des Sommers zu. 

3. Fettmaximum bei Picea und Abies im Sommer, also 
unter anderen Temperaturverhältnissen als im Winter.» 

Bei Erwähnung der Stärkelösung verweist er auf (p. 
1025): 

»Stärkeminimum bei Picea (Holz) im Sommer, bei Abies 
(Holz und Rinde) im Sommer. 

Stärkeminimum bei den 'Fettbäumen' im Winter. 

Reichlicher Stärkegehalt bei Ginkgo in der Rinde im 
Winter. » 

Man hat folglich mit Faktoren beider Kategorien zu 
rechnen, und es handelt sich wohl immer um ein Zusammen- 
wirken zwischen denselben, selbst wenn ein spezieller Faktor 

Arkiv för botanik: Band 14. X:o 16. 2 



18 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 16. 

alleinherrschend zu sein scheint. Mehr können wir zurzeit 
nicht sagen. Die nähere Lösung der Frage muss der Zu- 
kunft vorbehalten bleiben. — Mir .«scheint, als gälte das Ge- 
sagte für die Mehrzahl der periodischen Erscheinungen der 
Pflanzen. 

Um zu einer richtigen Auffassung von der Bedeutung 
der verschiedenen äusseren Faktoren zu kommen, dürfte wohl 
der experimentelle Weg der beste sein, obgleich wohl nicht 
allzu grosse Hoffnungen an denselben geknüpft werden dür- 
fen. Man kann ja nämhch einerseits nie mit Sicherheit alle 
die Faktoren völlig forteliminieren, auf welche die Unter- 
suchung nicht abzielt, und der oder die, welche zurückblei- 
ben, wirken andererseits sicherlich in anderer Weise als der 
gewöhnlichen. Die forteliminierten Faktoren können ja för- 
dernd oder hemmend wirken. Und in Wirklichkeit handelt 
es sich wohl, wie erwähnt, immer um einen Komplex von 
Faktoren. 

Obwohl die Temperatur meistens der als letzter bestim- 
mende äussere Faktor ist, brauchen natürlich die Verschieden- 
heiten, die zwischen dem Verhalten der Reservestoffe auf 
verschiedenen Breitegraden obwalten, nicht direkt durch die 
ungleichen Temperaturverhältnisse verursacht zu sein. Be- 
züglich der direkten Bedeutung der Temperatur sind die 
Meinungen geteilt gewesen, aber sie ist in neuerer Zeit sicher- 
lich unterschätzt worden (Weber 1909, pp. 1003, 1025, 
1027). Ich erinnere nur an Russow's Versuche mit Regene- 
ration und Auflösung von Stärke in Rindenstücken während 
des letzten Teiles der Winterruhe, wie auch an die Relation 
zwischen Umwandlungen und Temperaturschwankungen, die 
ich im Frühjahr 1913 beobachtete. 

Das sommerliche Fettmaximum in den Stämmen von 
Pinus und Abies und dergleichen mehr dürfte nicht, wie We- 
ber (1909, p. 1025) annimmt, beweisen, dass die Temperatur 
ohne Bedeutung ist. Es dürfte sich vielmehr so verhalten, 
dass sie in den besagten Fällen gegenüber anderen Faktoren 
nicht zur Geltung kommen kann. 

Wichtig sind hier Lundegardh's (1914) Untersuchungen 
über einige Bedingungen der Bildung und Auflösung von 
Stärke in öl- und Stärkesamen. 

Was zunächst die ölsamen anbelangt, so erwies sich der 



E. ANTKVS, JÄHRL. RESERVESTOFFWANDL. 1). HOI.ZI'l LA NZ. 19 

Wassergehalt von entscheidender Bedeutung. Dadurch dåsa 
er die trockenen Samen in feuchten Sägespänen quellen und 
ankeimen liess, brachte er (p. 427) eine Stärkebildung dazu, 
sich sehr früh einzustellen. Trocknete er dann diese gequol- 
lenen, stärkereichen Samen, so fing die Stärke unmittelbar 
an zu verschwinden, und als sie nach circa 24 Stunden wie- 
der vollständig trocken waren, stellte sich heraus, dass sie 
keine oder nur wenig solche enthielten. 

Aus Lundegardh's (p. 430) Untersuchungen geht ferner 
hervor, dass die Wasserquantität mit Rücksicht auf die 
Schnelligkeit der Stärkebildung eine bedeutende Rolle spielt. 

Auch das System Stärkef=iZucker in Stärkesamen erwies 
sich empfindlich gegen Wasser, in dem Sinne, dass Trocken- 
heit das Auflösen der Stärke begünstigt (Lundegårdh, 
p. 434). 

Die Frage ist nun, wie es sich mit dem W^assergehalt in 
den Bäumen verhält, ob die Variation desselben eine solche 
ist, dass sie einwirken kann, und ob Maximum und Minimum 
der Zeit nach wirklich mit dem Stärke- bezw. Fettmaximum 
zusammenfallen, wie sie es nach den von Lundegårdh bei 
den Samen gefundenen Verhältnissen tun müssen. 

Bezüglich des Wassergehalts der Bäume in verschiedenen 
Jahreszeiten habe ich Angaben gefunden bei Th. Hartig 
(1858, p. 335; 1868, p. 18); R. Hartig (1882) und Penhal- 
LOW (1886). 

Penhallow fand ein Maximum des Wassergehalts gegen 
Ende Mai oder Anfang Juni und ein Minimum im Januar, 
aber die anderen Verfasser kamen zum Teil zu ganz anderen 
Resultaten. Etwas anderes war doch ä priori nicht zu er- 
warten, denn es sind, wie vor anderen Penhallow hervor- 
hebt, in besonders hohem Grade die äusseren Verhältnisse, 
die den Ausschlag geben. 

Die Variationsgrösse des Wassergehalts in den verschie- 
denen Jahreszeiten ist natürlich je nach den Umständen ver- 
schieden und kann sicherlich höchst bedeutend werden. 

Über die wirkliche Rolle, welche der Wassergehalt in 
besagter Hinsicht mit Wahrscheinlichkeit spielt, kann folg- 
lich zurzeit keine Äusserung gefällt werden, und ich möchte 
hier nur auf ein Verhältnis aufmerksam machen, das, wenn 
es nicht erklärt wird, doch unter diesem Gesichtspunkt ge- 



20 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 1 + . N:0 K). 

sehen, begreiflich wird, ebenso wie auf ein paar andere Fälle, 
wo die Bedeutung des Wassergehalts denkbar ist. 

Bezüglich der Reservestoffe im Stamme von Picea und 
Abies zur Sommerzeit liegen einander direkt entgegengesetzte 
Angaben vor, ohne dass man berechtigt ist, die Richtigkeit 
irgend einer derselben zu bezweifeln. Nötter (1903, pp. 23, 
26) untersuchte diese Holzarten beide und fand, dass sie im 
Sommer jeder Spur von Fett in Stamm, Ast und Zweig ent- 
behrten, aber reichlich Stärke besassen. Dagegen fand Fabri- 
cius (1905), dass Picea im Stamm während des Sommers 
ausschliesslich Fett, nicht Stärke führte. Diese Angabe 
wurde von Weber (1909, p. 1018) bestätigt, der auch ein 
ebensolches Verhältnis bei Abies fand. 

Dass es sich in den besagten Fällen um äussere Ursachen 
handelt, ist wohl anzunehmen. Die Temperatur kann natür- 
lich nicht der direkte Faktor sein, dahingegen ist es aber 
denkbar, dass der Wassergehalt es ist. Die von Nötter 
untersuchten Bäume hätten dann reichlich Wasser zugäng- 
lich gehabt, die, welche Fabricius und Weber untersucht, 
wenig bezw. an Wassermangel gelitten. 

Die angedeutete allgemeine Steigerung des Fettgehaltes 
gegen Norden im Winter, lässt sich, wenn sie nicht aus- 
schliesslich direkt auf das Konto der Temperatursenkung 
gesetzt werden kann, teilweise durch den hier physiologisch 
trockeneren Boden erklären. 

Unter den Fällen, wo ein Einspielen des W^assergehaltes 
denkbar ist, sei des weiteren die Stärkeregeneration im Früh- 
jahr erwähnt, die gleichzeitig mit der lebhafteren Wasser- 
zirkulation beginnt. 



4. Über die biologische Bedeutung der Fettbildung im 

^Vinter. 

Wir bewegen uns hier auf einem so gut wie unbekann- 
ten Gebiet, aber man dürfte wohl annehmen können, dass 
die Umwandlungen, welche stattfinden, die nach den Um- 
ständen günstigsten sind und auf das intimste mit der gan- 
zen Ökologie der Bäume zusammenhängen. 

Fischer nahm an, dass die Umwandlung der Stärke in 
Öl dazu diente, das Protoplasma gegen die Kälte zu schützen, 



E. AXTEVS, JÄHRL. RESERVESTOFFWANDL. D. HOLZPFLANZ. 21 

und sah eine Stütze für diese Annahme in der geographischen 
Verbreitung der Fettbäume. In gleicher Richtung spricht 
auch das Verhcältnis, dass die Umwandlungen bei einer und 
derselben Art auf einem nördlicheren Breitegrad vollständi- 
ger sind als auf einem südlicheren, wie auch, dass sie stets 
gleichfalls umfangreicher sind in der Rinde als im Holz. Dass 
ein fettreiches Protoplasma gegen Kälte widerstandsfähiger 
ist als ein fettarmes, dürfte ferner sicher sein. — Dass ty- 
pische Fettbäume einerseits recht weit nach Süden gehen 
und typische Stärkebäume andererseits weit nach Norden, 
muss von spezifischen Verschiedenheiten herrühren. Ein 
kleiner Fingerzeig liegt vielleicht in dem bekannten Verhält- 
nis, dass im grossen ganzen die Nadelbäume und die weich- 
holzigen Laubbäume Fettbäume sind, während die harthol- 
zigen Laubbäume Stärkebäume sind. Denkbar ist auch, dass 
die Bäume unter anderen Verhältnissen leben als die ur- 
sprünglichen, und dass ihr jetziges Verhalten eine Erbschaft 
aus vergangenen Zeiten ist. 

Von grossem Interresse sind in diesem Zusammenhang 
die Untersuchungen Lidforss' u. a. Verfasser (siehe p. 16) 
über die Umwandlung der Stärke in Glykose in wintergrünen 
Blättern während der kälteren Jahreszeit. Den biologischen 
Nutzen dieser winterlichen Zuckeranhäufung ist Lidforss 
(1907, p. 4) geneigt, in Schutz gegen die Kälte zu sehen. 

Aus den Untersuchungun Winkler's (1913) über die 
Erfriertemperatur unserer Bäume zu verschiedenen Zeiten des 
Jahres geht hervor, dass die Bäume ein grosses Akkomoda- 
tionsvermögen besitzen, indem das Holz derselben während 
des Winters Temperaturen bis — 30° aushält, während es im 
Sommer bei — 8° bis — 10° erfriert. 

Was es ist, was dem Protoplasma sein Akkommodations- 
vermögen verleiht, ist freilich nicht bekannt, aber zum Teil 
wenigstens dürfte man die Veranlassung in den Metamor- 
phosen der Reservestoffe zu suchen haben. 

Schliesslich sei eine Modifikation der von Wiesner 
(Weber's Arbeit p. 1029) gedachten Bedeutung, dass das Fett 
möglicherweise eine stabilere Form der Reservestoffe als die 
Stärke darstellt, hervorgehoben. Ich habe mir nämlich gedacht, 
dass das Fett für die Winterruhe von Bedeutung sein kann 
in der Weise, dass es diese tiefer macht, und auf solche 



22 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND U. N:0 16. 

Art dazu beiträgt, die Bäume davor zu scliützen, bei vor- 
zeitig eintreffender, vorübergehend günstiger Witterung zu 
treiben. 



Zusamnienfassiing. 

1. Fettbäume {Alnus unter denen, die ich untersucht 
habe) können Fett, welches mit Sudan III typische Reaktion 
gibt, und Stärke während des Winters vollständig entbehren 
und statt dessen einen Fett ähnlichen, nicht näher bekann- 
ten Reservestoff, der von Sudan III strohgelb bis gelbbraun 
gefärbt wird, besitzen. Einige Fettbäume (Salix caprea und 
Prunus padus unter den hier untersuchten) wiesen denselben 
Stoff in recht grosser Menge neben typischem Fett und 
Stärke auf. Zur Zeit der Stärkeregeneration ging er teil- 
weise in Stärke und typisches Fett über. — Während der 
Frühjahrsperiode wurde der in Rede stehende Stoff auch bei 
den übrigen Laubbäumen wahrgenommen. 

2. Die Fettlösung und die Stärkeregeneration im Früh- 
jahr sind streng von der Witterung abhängig. Sie begannen 
im Jahre 1913 auf einmal lebhaft an den ersten sonnigeren 
Frühhngstagen gegen Ende März. Ungünstige Witterung 
'V* — ^V* verursachte in mehreren Fällen eine partielle Auf- 
lösung der regenerierten Stärke, welcher bei Pinus und Picea 
eine Steigerung des Fettgehaltes entsprach. 

3. Das Stärkemaximum wurde in der zweiten Hälfte 
des April erreicht, gerade als die Knospen aufzubrechen an- 
fingen. Stärke und Fett wurden dann in ungefähr gleicher 
Menge vorgefunden, und im grossen ganzen wurde diese 
Relation während der folgenden Stärke- und Fettlösung bei- 
behalten. 

4. Obgleich die Entwicklung d. 'V& recht weit vorge- 
schritten war, war bislang nur ein bemerkenswert geringer 
Teil von Stärke und Fett der jüngsten Zweige in Anspruch 
genommen worden. 

5. Es herrscht ein intimer Zusammenhang zwischen den 
verschiedenen stickstofffreien Reservestoffen, Fett, Stärke, 
Glykose u. a. m. In gewissen Fällen dürfte man von einem 
Gleichgewichtsverhältnis zwischen denselben reden können. 

6. Stärkelösung und Fettbildung während des Winters 



E. ANTEVS, JÄHRL. RESERVESTOFFWANDL. D. HOLZPFLANZ. 23 

sind bei denselben Arten durchweg urafangreiciier in Stock- 
holm als in Mitteleuropa. 

7. Bei den Metamorphosen hat man sowohl mit inneren 
wie mit äusseren Faktoren zu rechnen. — Eine deutliche 
Periodizität des Klimas ist erforderlich; keine Umwandlungen 
in den Tropen, soweit wir bisher wissen; keine, oder unbe- 
deutende in den warmen gemässigten Zonen. — Ob die eine 
Kategorie der genannten Faktoren eine grössere Rolle spielt 
als die andere, oder nicht, lässt sich zurzeit nicht entscheiden. 

8. Der wichtigste äussere Faktor ist die Temperatur. 
In zweiter Linie dürfte der Wassergehalt der Bäume kommen. 

9. Die Fettbildung während des Winters ist sicherlich 
von Bedeutung unter anderem als Kälteschutz. 

Die Arbeit A. Larküm's »Beiträge zur Kenntnis der Jahres- 
periode unserer Holzgewächse», Inaug.-Diss., Göttingen 
1914, habe ich nicht berücksichtigen können, da sie den 
hiesigen Bibliotheken erst zugestellt wurde, nachdem dieser 
Aufsatz bereits in den Druck gegeben war. 



24 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14:. N:0 16. 



Zitierte Literatur. 

Badella, L. 1910. Lo sveruamcuto delle piante seni2)reverdi uel 
clima del Pieniote. Ann. di Bot., Bd. 8, p. 549—615. Ref. 
im Bot. Zeiitralbl., 1911, Bd. 117, p. 456. 

Czapek, F. 1905. Biochemie der Pflanzen. Bd. 1 & 2. Jena. 

Fabricius, L. 1905. Untersuchungen über den Starke- und Fett- 
gehalt der Fichte auf der oberbayerischen Hochebene. Naturw. 
Zeitschr. f. Land- u. Forstwissenschaft, Jahrg. 3, p. 137. 

Fischer, A. 1891. Beiträge zur Physiologie der Holzgewächse. Jahrb. 
f. wiss. Bot., Bd. 22, p. 73. 

Haktig, R. 1882. Über die Verteilung der organischen Substanz 
des Wassers und Luftraumes in den Bäumen, und über die 
Ursache der Wasserbewegung in transpirierenden Pflanzen. 
Untersuch, a. d. Forstbot. Instit. zu München. Berlin. 

Haktig, Th. 1858. Über die Bewegung des Saftes in den Holzpflan- 
zen. Bot. Ztg., p. 329. 

— — . 1868. Über Saftbewegung in den Holzpflanzen. Ibidem, p. 17. 

JosT, L. 1908. Vorlesungen über Pflanzenphysiologie. Jena. 

KiECHHOFF, F. 1913. Über das Verhalten von Stärke und Gerbstoff 
in den Nadeln unserer Coniferen im Laufe des Jahres. 
Inaug.-Diss. Göttingen. — Ref. im Bot. Zentralbl. 1915, Bd. 
128, p. 154. 

Klebs, G. 1911. Über die Rhythmik in der Entwicklung der Pflan- 
zen. Sitzungsber. Heidelberger Akad. Wiss. 

LiDFORSs, B. 1907. Die wintergrüne Flora. Lunds Universitets Års- 
skrift, N. F., Bd. 2, Afd. 2, N:o 13. 

LuNDEGARDH, H. 1914. Einige Bedingungen der Bildung und Auflö- 
sung der Stärke. Ein Beitrag zur Theorie des Kohlehydrat- 
stoffwechsels. Jahrb. f. wiss. Bot., Bd. 53, p. 421 — 463. 

Mer, E. 1891. Repartition . hivernale de l'amidon dans les plantes 
ligneuses. Compt. rendus, T. 112, p. 964. 

— . 1898. Des variations qu'eprouve la reserve amylacée des 

arbres aux diverses époques de l'annee. Bull. soc. bot. de 
France, T. 45, p. 299. 

MiYAKÉ, K. 1902. On the Starch of Evergreen Leaves and its Re- 
lation to Photosynthesis during the Winter. Bot. Gazette, 
Vol. 33, p. 321." 

Natansohn, a. 1910. Der Stoffwechsel der Pflanzen. Leii)zig. 

NiKLEWSKi, B. 1906. LTntersuclmngen über die Umwandlung einiger 
stickstoffreien Reservestoffe während der Wlntcrporiodc der 
Bäume. Beili. z. Bot. Zentralbl., Bd. 19, Abt. 1, \). 68. 



R. ANTEVS, JÄRUL. RKSERVESTOFFWANDL. D. HOLZPFLANZ. 25 

NoTTEK, L. F. C. 1903. Beitrag zur Pliysiologie der Holzgewächse. 

— Die jährlichen Wandlungen der stickstofffreien Reserve- 
Stoffe. Inaug.-Diss. Heidellterg. 
l'ENHALLOw. D. I*. 1880. Variation of Water in Trees and Shrubs. 

Anier. Naturalist. — Canadian Records of Science, Vol. 2, 

p. 105. 
Petersen, 0. G. 1896. Stivelsen hos vore Lövtrseer under Vinter- 

hvilen. Oversigt K. Danske Vidensk. Selsk. Forhandl., p. 

50 — 6(i. 
Reiche, K. 1897. Zur Kenntnis der Lebensthätigkeit einiger chile- 
nischen Holzgewächse. Jahrb. f. wiss. Bot., Bd. 30, p. 81. 
Russow, E. 1882. Über den Inhalt der parenchyniatischen Elemente 

der Rinde vor und während des Knospentriebes und Beginns 

der Canihiunitätigkeit im Stamm und Wurzel der einheimischen 

Lignosen. Sitzungsber. Dorpater Xaturforscher-Ges., Bd. 6. 

p. 350. 
. 1883. Über das Schwinden und Wiederauftreten von Stärke 

in der Rinde der einheimischen Holzgewachse. Ibidem. Bd. 6, 

p. 492. 
Schellexberg, H. C. 1905. Über Hemicellulosen als Reservestoffe 

bei unseren Waldbäumen. Ber. deutsch, bot. Ges., Bd. 23, 

p. 35. 
Schmidt, C. 1909. Über Starke- und Fettbäume. Bot. Ztg., Abt. 2, 

p. 129. 
Simon, S. V. 1914. Studien über die Periodicität der Lebensprozesse 

der in dauernd feuchten Tropengebieten heimischen Bäume. 

Jahrb. f. wiss. Bot., Bd. 54, p. 71 — 187. 
Webek. Fr. 1909. Untersuchungen über die Wandlungen des Stärke- 

und Fettgehaltes der Pflanzen, insbesondere der Bäume. Wien, 

K. Akad. Wiss., Sitzungsber.. math.-uat. Kl., Bd. 118, Abt. 2, 

p. 967. 
Winkleb, A. 1913. Über den Einfluss der Aussenbedingungen auf 

die Kälteresistenz ausdauernder Gewächse. Jahrb. f. wiss. 

Bot.. Bd. 52, p. 467. 
VoLKENS, G. 1912. Laubfall und Lauberneuerung in den Tropen. 

Berlin. 



Trvckt den 2 februari 1916. 



Uppsala 1916. Almqvist ft Wiksells Boktryckeri-.4.-B 



ARKIV FÖR BOTAKJK. 

BAND 14. N:o 17. 



Till käiiiicdoiiieii oiu llor.iii i Norra Härjed.alcn 
med särskild hänsyn till Venidalen. 

Af 

GÖSTA R. CEDERGREN. 

Meddelad den 24 nov. 1915 af O. Juei, och R. Sernandkk. 



Härjedalens vegetation och kärlväxtflora hafva under de 
senare åren varit föremål för noggranna undersökningar af 
flere forskare och publikationer härofver hafva utgifvits fram- 
för allt af Seltm Birger. Men det är omöjligt, att så stora 
och ofta svårtillgängliga områden, som vi möta i Härjedalen, 
skulle kunna genomforskas i detalj af en enda person. Stora 
delar af Härjedalen äro också fortfarande föga undersökta. 
Så är fallet med större delen af Vemdalen, särskildt den norra 
delen med angränsande delar af Storsjö och Hede socknar. 
Detta var orsaken till, att jag i dessa trakter gjorde en del 
anteckningar öfver växternas förekomst och sammanställde 
dem till efterföljande artlista. 

Jag anser det ej nödvändigt att här lämna en fullstän- 
dig förteckning öfver alla arter, som äro kända från området. 
Denna skulle genom förnyade undersökningar alltför snart 
blifva mycket ofullständig och behöfva kompletteras. Dess- 
utom har det förflutit endast 8 år, sedan det gjordes en 
sammanställning af alla då kända arter af S. Birger (Härje- 
dalens kärl växter). 

Af Härjedalens socknar tjockes Vemdalen vara en af de 
minst undersökta. Det dröjde länge, innan något större antal 
arter härifrån blef kändt. Detta framgår af efterföljande lilla 
historik. 

Den förste botanist, som besökt Vemdalen och publicerat 
fynd härifrån, är 

Arkiv för botanik. Band 14. N:o 17. 1 



2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 J7. 

M. G. Sjöstrand 1832 (K. V. A. Handl. 1833). Han 
omnämner dock endast 4 arter, nämligen' från Hen valen: 
Convallariä verticillata, Hieracium prenanthoides och Sedvm 
annuum. ö. om Kyrkbyn: Anemone vernalis L. 

R. F. Fristedt reste igenom Vemdalen 1853. I hans 
arbete (Bot. Not. 1854 p. 103) omnämnes återigen Anemone 
vernalis, dessutom Carex alpina och 2 Hieraciiim-arteT. 

K. F. DusÉx 1879 uppräknar 20 arter från Vemdalen, de 
flesta enligt uppgifter af Behm. De öfriga efter H. F. G. 
Strömfelt. 

1887 offentliggör Fl. Behm själf i Bot. Not. ej mindre än 
c. 65 arter från Vemdalen. Antalet omnämnda arter blir då c. 70. 
Detta antal kvarstår oförändradt i litteraturen ända till 1908, 
då S. Birger bringar upp siffran till 189 arter såsom direkt 
angifna för Vemdalen. Utom dessa angifvas ungefär 61 arter 
såsom mer eller mindre allmänna öfver hela landskapet. 
Några af dessa finnas i ståndortsanteckningar i Birger: 
Härjedalens vegetation 1908, som utkom ungefär samtidigt. 
Dessa utan lokaler up])tagna arter torde man få anse såsom 
tillhörande äfven Vemdalens flora och man får då upp siffran 
för arterna till 250.^ Med föreliggande bidrag till kärlväxt- 
floran går artantalet upp till 381 och det torde lätt kunna 
ökas åtskilligt mer genom framtida undersökningar af om- 
rådet. Gynnsammare ställa sig förhållandena beträffande 
det undersökta områdets öfriga socknar (Hede och Tännäs), 
i det att de besökts af nästan alla botanister, som farit ge- 
nom landskapet. 

Föreliggande bidrag är ej resultatet af planmässiga un- 
dersökningar i Vemdalen och öfriga delar af N. Härjedalen, 
utan anteckningar hafva gjorts endast vid sidan af andra un- 
dersökningar. Det område, som förf. besökt, är delar af Vem- 
dalen, mellersta och norra delen. Den nordligaste delen är 
dock fortfarande totalt okänd. Den södra delen har blifvit 
mycket försummad i floristiskt afseende. Anteckningar hafva 
där gjorts endast i Hån och på några få lokaler mellan Hån 
och Kyrkbyn. Af stort intresse skulle vara att få undersökt, 
hvilka arter som förekomma på de sydligare Vemdalsbergen. 
För närvarande är här en stor lucka i utbredningen af många 
arter. Utom Vemdalen hafva sydvästra Storsjö (Löfkläppen 

'■ Under detta arbetes tryckning hafva tillkommit ytterligare 3 upp- 
satser af K. B. Nordström, som beröra Vemdalens flora. Se tillägg sid. 721 



G. R. CEDERGREN, FLORAN I NORRA HÄRJEDALEN. 3 

och Strutberget) och Ö. Hede undersökts, däribland Särffjälls- 
orarådet. Detta parti har visat sig särskildt intressant i 
växtgeografiskt hänseende och torde vara värdt en noggran- 
nare undersökning. Anteckningar öfver växternas förekomst 
hafva gjorts äfven på Sonfjället, i Hedeviken, Hede, Långa 
och utefter vägen bort till Valmåsen. V. om Valmåsen har 
förf. ej ägnat floran någon uppmärksamhet. Detsamma gäl- 
ler äfven Helagsområdet, emedan publikationer därifrån äro 
att vänta af H. Smith's omfattande undersökningar i dessa 
trakter. Stråket af fäbodvallar från Tännäs by ned till V. 
Vattnan har äfven berörts. I öfriga delar af Härjedalen 
(Sveg, Lillhärdals och Älfros socknar) hafva besöken endast 
gällt studier af sötvattensalgerna och deras biologi och tid 
bar ej kunnat ägnas åt floristiska studier. 

Artlistan innehåller endast förut opublicerade uppgifter. 
Endast i ett par fall har jag ånyo nämnt några, då det gällt 
mer intressanta arter eller då någon anmärkning funnits att 
göra. Vid utarbetandet af förteckningen öfver omiådets 
växter har jag sammanställt äfven de anteckningar, jag till- 
fälligtvis gjort äfven i andra delar af Härjedalen. Utom egna 
anteckningar har jag haft tillfälle att använda herbariema- 
terial ur samlingar i Uppsala. 

Resultaten af flera botaniska resor gjorda i Härjedalen 
under olika tider af skilda forskare hafva delvis ej blifvit 
publicerade. Så är fallet med de resor som företogos af: 

C. Hartman 1841 och K. F. Thedenius 1842. Från 
dessa båda resor finnas dock anteckningar i behåll, förvarade 
i Universitetsbiblioteket i Uppsala; J. E. & P. L. Zetter- 
STEDT 1854 och C. & R. Hartman 1854; S. Almquist & S. 
F. Söderlund 1866; Joh. Hulting 1867; R. Oldberg 1870; 
C. G. & L. Fineman 1874; E. Warodell 1875; Fl. Behm, 
skilda tider; K. P. Hägerström 1909. Från dessa har jag 
efter herbarieexemplar eller de nämnda anteckningarna upp- 
tagit lokal uppgifter, som kunde vara af intresse. Utom dessa 
i museet befintliga samlingar har jag haft tillfälle att an- 
vända en samling växter från Vemdalen, hopbragt sommaren 
1914 af fröken Märta Bergquist, som välvilligt ställt sam- 
lingen till mitt förfogande. 

Jag har dessutom erhållit uppgifter från flere personer, 
som intresserat sig för Härjcdalsfloran. Kand. Erik Alm- 
quist har meddelat mig lokaluppgifter från sin resa i Härje- 



4 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 17. 

dalen 1908; jur. stud. E. Crantz uppgifter från Sveg; do- 
centen G. Samuelsson från sina besök 1906 och 1914 i ett 
par förut så godt som fullständigt botaniskt okända områ- 
den, nämligen i S. Tännäs och Lillhärdal på gränsen till 
Dalarne. Docent O. Östergren har delgifvit mig anteck- 
ningar från sin vistelse i Härjedalen åren 1910, 1911, 1913 
och 1914. De äro till större delen från ett mera besökt om- 
råde, men att ändock mycket nytt finnes att träffa där, fram- 
går af artlistan. Dessutom har han besökt några ytterst 
litet kända områden t. ex. Bolagshammaren. Till alla dessa 
personer, som varit mig behjälpliga, ber jag att få framföra 
mitt tack. 

Enär denna uppsats är afsedd att tjäna såsom ett supp- 
lement till Birger's förteckning, har jag i litteraturförteck- 
ningen lämnat en lista öfver de viktigaste arbeten, som efter 
Birger's arbete 1908 lämnat bidrag till kännedomen om 
landskapets kärl växter (se sid. 71). 

Öfversikt öfver de geologiska förhållandena och deras 

inflytande på vegetationen inom Vemdalen och 

norra Härjedalen. 

Innan jag går in på kapitlet om växternas geografiska 
fördelning inom N. Härjedalen, torde det vara nödvändigt 
att i de allra gröfsta drag gifva en öfversikt öfver den geo- 
logiska byggnaden, i den mån denna kan hafva något sam- 
band med vegetationen, och först efter kännedomen om berg- 
grundens beskaffenhet kan vinnas klarhet i en hel del egen- 
domligheter i florans nutida utbredning inom området. 

En stor del af Vemdalens berggrund består af den berg- 
art, åt hvilkcn området gifvit sitt namn, nämligen den be- 
kanta Vemdalskvartsiten. Af denna bergart bestå de stora 
fjällkomplex, hvilka såsom ett bälte afsnöra Vemdalen i en 
nordlig och en sydlig del. Detta bälte sträcker sig från de båda 
Vemåarnas sammanflöde i nordostlig riktning fram mot Jämt- 
landsgränsen. De viktigaste fjällen äro här från sydväst 
nämnda: Högfjället vid Vemdalens by, Hofden, Stöten och 
Oxsjövålen. Mellan Hofden och Stöten öppnar sig ett mäk- 
tigt pass, viktigt för samfärdseln men sannolikt ej heller utan 
betydelse för en växtvandring mellan Jämtland och Härje- 
dalen. Dess betydelse förringas dock till en viss grad, genom 



G. K. CKDERGREN, FLORAN I NORRA HÄRJEDALEN. 5 

att invid Jämtlandsgränsen de sterila Klöfsjöfjällen höja sin 
massa och bilda en svåröfverstiglig vall för många växter. 
Af kvartsit bestå dessutom alla berg och fjäll ner mot söder 
på båda sidor utefter Vemån. Själfva Vemåns dalgång hvilar 
dock direkt på graniten, likaså ett bredt band norr om det 
nyss nämnda kvartsitstråket. Den nordligaste delen af Vem- 
dalen med enformiga myrmarker består af en för socknen i 
öfrigt helt främmande bergart, nämligen sparagmit och spa- 
ragmitskiffer. Ai dessa bergarter äro de nordligaste fjällen 
uppbyggda, men äfven något diabas finnes här. 

Hvad den öfriga delen af Norra Härjedalen beträffar, 
kan man säga, att Storsjö socken i öster sammanhänger in- 
timt med Veradalens sparagmitfält. Den västra delen där- 
emot är uppbyggd af skiffrar tillhörande sevegruppen. Hede 
socken delar med Vemdalen denna senares tre bergartstyper. 
Norra delen af Hede tillhör sparagmitområdet, som således 
blir gemensamt för de tre nämnda socknarna. Därefter följer 
fortsättning på Vemdalens granitbälte. Söder om detta skulle 
sedan komma kvartsitbältet, men emellan dessa båda är in- 
kilad en mäktig flik af sparagmit, som åt väster utbreder 
sig öfver hela södra delen af Tännäs. Fortsättningen af 
Sydvemdalens granit utefter Vemån når endast obetydligt in 
i Hede; det svänger i stället af åt öster och upptar så godt 
som hela sydöstra Härjedalen. Den västligaste socknen Tän- 
näs består i sina hufvuddrag i söder, såsom nämnts, af spa- 
ragmit, norra delen återigen af den med det angränsande 
Storsjö gemensamma skiffern. 



Förutsättiiiiigeii för Vegetation a de olika berg-gruudstyperna. 

Kvartsit består hufvudsakligen, som namnet antyder, af 
kvarts, alltså en mycket svårvittrad bergart. Detta gör, att 
vittringsgrus ej lätt uppkommer, och kvart.'^iten bildar därför 
ingen lämplig jordmån för en rikare flora. Bergarten spric- 
ker sönder i stora, kantiga block (mest genom frostvittring) 
och dessa ligga där blottade, utan någon högre växtlighet, 
endast klädda af skorplafvar, som gifva karaktär åt fjällens 
högre delar i dessa trakter. 

Annat är förhållandet med fjäll af skiffrar. De bilda 
lätt förvittringsgrus och en näringsrikare jord än kvartsiten. 
En stor roll spelar äfven i dessa en rikare tillgång på vatten, 



6 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 17. 

som framsipprar i sprickor och vattnar myllan, som bildas i 
skrefvorna i den hastigt vittrande bergbranten. Här gynnas 
uppkomsten af s. k. sydberg med en rik flora af både syd- 
liga arter och fjällväxter. 

Till sist äfven några ord om urbergsområdet. Här 
gör sig berggrunden mindre gällande. Området är i allmän- 
het täckt af lösa aflagringar, raoränbildningar o. dyl. och 
bevuxet med skogar men äfven rikligt genomdraget med 
myrar i de lägre partierna. De båda Vemåarna i Vemdalen 
framrinna i dalar, som äro djupt nedskurna i grunden och 
hvila på granit. Fastän med en relativt fattig flora biifva 
dessa dalar i urbergsformationen, hvad Vemdalen beträffar, 
för kulturen de viktigaste. Genom sina odlingsmöjligheter 
hafva de blifvit så att säga kulturförare i dessa trakter. I 
en sådan dal är Vemdalens största kultursamhälle beläget. 
Utefter dessa dalar hafva här och hvar uppkommit byar och 
gårdar. Denna olikhet i berggrunden afspeglar sig äfven i 
viss grad i växternas utbredning. Det är mycket belysande 
att göra jämförelser mellan likvärdiga formationer inom ur- 
bergsformationens och kvartsitens områden å ena sidan och 
skifferns områden å den andra. Resultaten bli ungefär lika, 
om man jämför östra och västra Härjedalen med hvarandra, 
eller om man gör jämförelsen i meridional riktning mellan 
t, ex. centrala Vemdalen och socknens nordligaste del. För 
att få fram skiljaktigheterna, som bero på berggrunden, 
måste man bortelirainera en del andra faktorer, som kunna 
inverka och då framför allt olikheter i höjd öfver hafvet. 
Nu är det så, att i dessa fall, då man gör jämförelsen, komma 
urbergs- och kvartsitområdena att representera de lägre par- 
tierna i motsats mot de i allmänhet högre belägna skiffer- 
områdena. För en giltig jämförelse måste man således välja 
växtformationer, som ligga på ungefär liknande höjd på resp. 
berggrundsarter. Företager man detta lilla försiktighetsmått, 
visar sig ändock en frappant olikhet i vegetationen inom de 
jämförda formationerna. 

En olikhet, som gör sig mycket märkbar i landskapets 
fysionomi, är den olika utbildning de våta formationerna 
erhållit inom de båda områdena. I centrala Vemdalen saknas 
oftast öppna vatten. Vattensamlingar äro på ett sent igen- 
växningsstadium utbildade oftast såsom mossar med Sphagna 
eller såsom relativt »torra» starkt igenvuxna myrar. I norra 



G. R. CEDERGREN, FLORAN I NORRA HÄRJEDALEN, 7 

delen däremot ser man tjärn vid tjärn med öppet vatten, 
utan någon mer framträdande Sphagnum-v egetaXion. Detta 
förhållande har helt säkert sin grund i kemikaliska olikheter 
i marken. 1 det kalkfattigare urbergs- och kvartsitområdet, har 
igenväxning genom S]ohagna ägt rum i större skala. Humus- 
syrorna, som ymnigare finnas förhanden, äro indirekt hinder- 
liga för en del växters trefnad. Vegetationen blir på det hela 
taget här enformigare än i de mer kalkhaltiga formationerna. 
I dessa senare hafva nämligen örterna dominerat öfver moss- 
vegetationen. Sphagna äro sparsammare och mossorna äro 
representeiade hufvudsakligen af Amhlystegia. Såsom en 
följd af denna fördelning af mossar och våtare myrar på de 
båda jämförda trakterna får man en olika fördelning af en 
hel del växtelement, som ställa litet olika fordringar på väx- 
platsens beskaffenhet. I de nordligare, inom sparagmitområ- 
det förekommande våtare myrarna få vissa Carices en större 
frekvens än i det centrala Vemdalen. Sådana äro C. livida, 
läxa, limosa (och -panicea?). Dessa utom möjligen C. panicea 
föredraga mark, som ej blifvit alltför fast och torr genom 
igenväxning. Dessutom tillkomma här C. rotundaia och Pe- 
dicidaris lapponica, hvilka jag ej sett i kvartsitområdet. Inom 
Norra Vemdalen träffas äfven ängsformationer, som fullstän- 
digt sakna motstycke inom öfriga delar af de besökta delarna 
af socknen. Här träffas t. ex. utbildade rena il/oZmta- associ- 
ationer med Molinia dominerande på stora sträckor. Större 
blir olikheten om man jämför fjällens flora. Henvålen, som 
består af sparagmitskiffer samt delvis af diabas, är lokal för 
en del fjällväxter, som ännu ej äro funna i det öfriga Vem- 
dalen och till större delen ej heller på Sonfjället. 

Xedanför den branta bergväggen på »Högsta Henvåla» 
antecknades den 19 juli 1914 bl. a. följande växter: 

Alchemilla alpina, Bartsia alpina, Cerastium alpinum, Oxalis 
acetosella, Poa ccesia, Poly podium alpestre, Rnhus idoius, 
Saussurea alpina m. fl. På »hyllor» och i sprickor: Ccelo- 
glossum viride, Saxifraga ccespitosa, Cardamine hellidijolia, 
Carex atrata. Lychnis alpina och Draha rupestris. 

Bland block vid foten Cryptogramma crispa. Inalles har 
jag från fjället Henvålen antecknat 80 arter, däraf 54 i reg. 
alp. Egendomligt nog observerades ingen enda Saxifraga- 
art vid de källbäckar, som förekommo rikligt, ej ens S. stel- 
laris, som i centrala Vemdalen är så godt som konstant åter- 
kommande vid alla bäckar med kallt vatten. 



8 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. MO 17. 

De kvartsitf jäll, jag haft tillfälle att besöka (t. ex. Högfjäl- 
let, Oxsjövålen, Sonfjället), hafva ej tillnärmelsevis någon så 
rik vegetation som den, hvilken iakttagits på Henvålen. På 
Sonfjället antecknades dock en sådan art som Andromeda 
hypnoides, men där endast på en smal zon af skiffer. Äfven 
här upprepades i smått samma sortering af växterna. 

I allmänhet äro kvartsitfjällens högre delar (ofvan barr- 
skogen) klädda endast med enformiga hedformationer af ris 
Vaccinmm, Calluna, Empefrvtn, Phyllodoce och Arctostaphylos 
alpina och på de högsta delarna äfven Azalea. På den karga 
fjällmarken växa äfven Carax rigida och Juncus trijidus. Ut- 
efter bäckarna uppträda Saxifraga stellaris, Viola biflora och 
E pilobiiim-siTter. 1 de subalpina delarna och öfre barrskogen 
anträffas Mulgediinn alpinum i enstaka individ. Aconitum 
septentrionale finnes, men är mycket sällsynt. 

Öfversikt öfver växternas fördelning inom Norra 
Härjedalen. 

Om man närmare granskar växternas utbredning inom 
Norra Härjedalen, finner man, att dessa bilda grupper, som 
hvar för sig visa gemensamma drag beträffande utbredningen. 
Jag vill för öfversikts skull gifva en indelning af arterna. 

Grupp 1. Arter, som förekomma ungefär lika all- 
mänt öfver hela området. 

Hit höra en del mer eller mindre kosmopolitiska ogräs, 
som införts genom kulturen och nu växa allmänt vid går- 
darna. Sådana äro: Capsella m. fl. cruciferer, Silene venosa, 
Matricaria inodora, Poa annua m. fl. Till dessa torde möj- 
ligen höra äfven sådana som Melandrimn rubrnni och Viola 
tricolor, som nu hafva en oerhörd spridning i Härjedalen och 
ofta växa äfven i fullt naturliga växtsamhällen. Såsom ett 
allmänt kulturelement träffas äfven Poa alpina (som dock är 
fullt inhemsk i landskapet) och kanske lika ofta Phlemn alpi- 
num. Utom dessa växter hafva äfven iied- och skogsväxter 
en tämligen likformig utbredning inom landskapet i sina 
respektive formationer. Hit höra en del ris: ericinéer, Em- 
petrum, Linncea, vidare Lycopodium-diVtev , Solidago, Epilohium 
angusti folium, Trientalis m. fl. Som synes af de nämnda 
arterna idel sådana växter, som äro särskildt hemmahörande 
i landskapets dominerande formationer. Ubiqvisita äro inom 



G. 11. OEDEKGREN, FLORAN I NORRA HÄRJEDALEN. 9 

landskapet äfven några vatten- och sumpväxter (se sid. 13). 
En likformig utbredning inom Härjedalen äga äfven de s. k. 
sydbergsarterna. Hvad dessa beträffar, kan nämligen ej inom 
landskaj)et spåras någon växtgräns. Sydbergens arter hafva 
blifvit utförligt bearbetade af Gunnar Andersson och Selim 
Birger (Den norrländska florans geografiska fördelning etc.). 
Till de i detta arbete beskrifna sydbergen kan fogas ytter- 
ligare tre. som författaren besökt. Alla tre nå upp i regio 
alpina. 

Hen valen i Venidalens socken. I sydbranten af Hög- 
sta Henvålen antecknades 19 juli 1914 följande arter: Al- 
chemilla alpina, Angelica Archanyslica, Antennaria dioica, 
Anthoxanthnm, Bartschia, Calamagrostis purpurea, Cardamine 
hellidijolia, Carex atrata, Cerastium aljnniim, Cerefolinm sil- 
vestre, Co7ivallaria majalis, Cryptogramma crispa, Epilohium 
angustifolium. Geranium silvaticuni, Jrlaberiaria viridis, Hiera- 
cium sp., Juniperus nana, Linnoea, Luzida spicata, Lycopo- 
dium selago. Lychnis alpina, Melandrium rubrum, Oxalis 
acetosella, Phegopteris alpestris, Phyllodoce coeridea, Pingiiicula 
vidgar is, Poa ccesia, Polypodium vulgare, Populus tremula 
(plantor), Ranunculus acris, Biibus idceus, B. saxatilis, Rumex 
arifolius, Saussvrea alpina, Saxifraga coispitosa, Sedum ännu- 
num, Trientalis, Vaccinium Myrtillus, V . vitis idcea, Valeriana 
*sambuci folia. 

Särffjällen: Orrstädjan (Hedo s:n) 18 juli 1914. 

Ofvanför rasmarken af block, nedanför den branta berg- 
väggen 51 arter: Aira jlexuosa, Alcliemilla alpina, Angelica 
silvestris. Antennaria dioica, AnthoxantJmm, Cerefolium silvest- 
re, Betula odorata, Cerastium alpinum, ConvaUaria majalis, 
Draba rupestris, Empelrum, Epilobium inonianum., Euphrasia 
sp., Festuca ovina, Galeopsis bifida, Gnaphalium norvegicum, 
Geranium silvaticuni, Hieracium sp. (2 arter) Hypochmrisma- 
culata, Juniperus, Luzula pilosa, L. spicata, Majanthemum, 
Melampyrum silvaticum, Melandrium. rubrum, Melica nutans, 
Milium effusum, Myosotis alpestris, Myrtillus nigra. Paris, 
Phyllodoce, Polypodium vulgare, P. dryopteris, Polystichum 
filix mas, Populus tremula, Potentilla erecta, Ranunculus acris, 
Ruhtis idceus, R. saxatilis, Rumex acetosa, Salix herbacea. Se- 
dum annuum, Silene rupestris, Solidago, Sorbus aucuparia, 
Trientalis, Valeriana *sambuci folia, Veronica officinalis, Viola 
cfr. montana, Woodsia *hype7-borea. 



10 ARKIV FÖR BOTAXIK. BAND Ii. ]S':0 17. 

Reg. alp.: Azalea och Juncus trijidus. 

Svartuggen i Särffjällen. Hamrar mot S. 

Här antecknade.s 23 juli 1915 följande 35 arter: Arctosta- 
phylos alpina, Azalea procumbens, Carex rigida, Cerastiurn alpi- 
num, Cerefolium silvestre, Convallaria majalis, CystopUris fra- 
gilis, Empetriün, Epilobium augusti jolinm, Festuca ovina, Ge- 
ranium silvaticum, Juncus trijidus, Linncea, Luzula pilosa, 
L. spicata, Lycopodium annotinum, Majantliemum, Melampy- 
rum pratense, 31. silvaticum, Melandriam rubrum, Melica nu- 
tans. Milium effusum, Phegopteris Dryopteris, P. poly podioides, 
Phyllodoce, Poa coesia, Polypodium vulgare, Prunus padus, 
Ranunculus acris, Rubus saxatilis, Sedum annuum, Silene ru- 
pestris, So7-bus aucuparia, Veronica ojjicinalis, Woodsia *hyper- 
borea. 

Grupp 2. Arter med en mera östlig utbredning 
inom landskapet. 

Arterna till denna grupp visa liksom sydbergsarterna 
oftast en mera sj^dlig prägel. De hafva i allmänhet inom 
Norrland sin utbredning längs utmod kusten af Bottniska 
viken i en smal zon. Från denna kustzon utsändas utlöpare 
mot V. inåt fjällkedjan. Det mest frappanta exemplet på en 
strängt östlig utbredning visar Rubus arcticus. Denna art .S5'nes 
i Sverige vara starkt »kustbunden». Den är dock funnen så 
långt in i landet som i Värmland, och ända ner i Närke. 
Den senare lokalen ligger nära Hjälmaren, som möjligen kunde 
tänkas hafva haft något inflytande och gifvit de betingelser, 
som arten fordrar för sin trefnad. 

Anmärkningsvärdt är, att arten vid sin västgräns ej sät- 
ter mogen frukt (jfr Sernander, 1. c, sid. 216). I Vemdalen, 
där jag sett arten äfven långt fram på sommaren, har den 
ej burit frukt. Den blommar, men sedan torka fruktämnena 
bort. Äfven på andra lokaler har jag ej sett frukt, t. ex. i 
Hede, Linsäll och Sveg. T Sveg kan den dock enligt uppgift 
sätta frukt. Anmärkas bör ock, att plantor från Vemdalen, 
som planterades i Uppsala botaniska trädgård 1914, där satte 
frukt i augusti 1915. 

En egendomlighet i denna arts utbredning kan jag ej 
underlåta att omnämna. Jag vet ej, hvilken betydelse för 
tolkningen af artens utbredning den kan hafva. Den synes 
noggrant undvika alla skiffer- och kalkområden. Hur för- 
hållandena gestalta sig inom Hälsingland, artens hufvudutbred- 
ningsområde inom Sverige, känner jag ej af brist på lokal- 



G. R. CEDERGREN, FLORAN I NORRA HÄRJEDALEN. 1 1 

uppgifter, men inom öfriga delar af landet är arten strängt 
bunden till urformationerna, sandsten eller porfyr. Af sär- 
skildt intresse blir ur denna synpunkt Xärkeförekomsten. 
Större delen af Närke uppbygges, som bekant, af siluriska 
kalkstenar. En liten halfö, som skjuter ut i Hjälmaren be- 
står dock af urformation (granit), vidare ett fält väster därom 
(gneis). På det förra stället, i närheten af Göksholm, är den 
nämnda fyndorten för åkerbär belägen. Det kan vara svårt 
att afgöra, om detta sammanträffande i berggrundens beskaf- 
fenhet och artens utbredning beror endast på en ren tillfäl- 
lighet. Jag ville dock fästa uppmärksamheten vid förhål- 
landet, så att det kunde tjäna såsom utgångspunkt vid even- 
tuella undersökningar öfver denna intressanta arts utbredning 
i vårt land. 

En annan dylik östlig art inom Härjedalen är Carex 
glohularis. Dessa båda äro de mest utprägladt östliga. Xärmast 
till C. glohularis kan räknas RhyncTiospora alba, östliga visa 
sig vidare i viss mån större delen af Härjedalens sump- och 
vattenväxter. Hvad dessa beträffar, är det svårt att tänka 
sig någon »kustbundenhet». Här synes det vara andra kli- 
matiska faktorer, som satt gräns för utbredningen. 

Längre mot väster, hvilket ofta innebär en större höjd 
öfver hafvet, äro vattensamlingarna under längre tid af året 
isbelagda och vattnet hålles på våren längre tid afkjddt ge- 
nom smältvatten, på grund af större närhet till de snöförande 
fjällen. Detta förkortar i rätt af se värd grad vegetations- 
perioden för vattenväxterna. Utricularia t. ex. kommer väl 
sällan till full utveckling och samma är troligen förhållandet 
med många andra. 

Vid en resa från öster mot väster och nordväst har tyd- 
ligt visat sig den skillnad, som förefinnes i de olika trakter- 
nas vattenvegetation. Äfven mikrofytvegetationen af alger 
röner inflytande af denna försening af vegationsperiodens 
början, men hos dessa lägre organismer spelar en förkortning 
af denna ingen nämnvärd roll, ity att denna under alla för- 
hållanden är mycket kort, så att algerna äfven här medhinna 
att genomgå sin normala utveckling. 

Således på grund af en rent klimatologisk faktor hafva 
växterna erhållit en västgräns här. 

Säkerligen äro en del af våra hydrofila växter genom 
sin ofta luckra af vatten starkt genomsatta väfnad känsli- 
gare för frost än andra växter. Tänkbart är äfven, att den 



12 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 17. 

starkt ökade afdunstningen i högre liggande trakter med 
lägre lufttryck och starkare vindar är ogynnsam för dessa 
växter, som äro till stor del beroende af och få stadga och 
form genom turgor. Deras existens är då bäst tryggad ge- 
nom submerst lefnadssätt. Vi finna också i den efterföljande 
listan på arter flere submersa former, som visat sig mera 
oberoende af klimatet och som äro utbredda öfver hela land- 
skapet. Sådana arter äro Myriophyllum, Sparganium-ebTter, 
Batrachium m. fl. 

G. Andersson och S. Birger (sid. 24) säga: »En intres- 
sant iakttagelse har Birger gjort, nämligen att åtskilliga 
vattenväxter, som i Sydsverige vanligen förkomma som tro- 
pofila hydrofyter, i Nordsverige allt klarare öfvergå till rent 
submersa former.» Därefter framhålles den ojämna propor- 
tionen mellan Hifpuris vulgaris typ. och f. jluviatilis, hvilken 
senare i Härjedalen är vanligare. Det framgår af det ofvan 
sagda, att arten i nordliga trakter är bäst gynnad i rinnande 
eller djupare, stillastående vatten, t. ex. sjöar, h vilka ej äro så 
starkt utsatta för temperaturväxlingar, men i och med detta 
framtvingas också simmande former sådana som denna f. 
fluviatilis. 

Beträffande betingelserna för växtlifvet i högre liggande 
vattendrag finnas en del undantag. Vissa vattendrag kunna 
vara så belägna, att de ej mottaga något kallt smältvatten. 
Vidare kan läget vara sådant, att snön mycket snart lämnar 
platsen om våren, Insolationen är stark etc, alltsamman fak- 
torer som i hög grad gynna vegetationen. På dylika lokaler 
kan vegetationen taga sin början i det närmaste lika tidigt 
som i lägre trakter. Här kan man också återfinna en del 
östligare arter. Dessa bli ett slags utposter mot väster, be- 
tingade af lokala, gynnsamma faktorer. Andra undantag 
bilda en del vattenväxter, som äro allmänna öfver liela land- 
skapet och som således rätteligen borde uppföras under företa 
gruppen. Hit höra t. ex. Carex rosirata, Menyanthes och några 
andra. Dessa utmärka sig genom en stark vegetativ förök- 
ning och hafva lätt att bilda stora bestånd. Detta gynnar 
i hög grad deras allmänna förekomst äfven inom områden 
med starkt afkortad vegetationsperiod. Som nyss nämnts, 
kunna äfven en del arter genom submerst lefnadssätt få en 
större utbredning. Jag vill här lämna en förteckning öfver 
de arter, som inom Härjedalen visa en mer eller mindre 
skarpt utpräglad östlig utbredning. 



ii. R. CRDERQREN, FLORAN I NORRA HÄRJEDALEN. 



13 



Inom Härjedalen östliga a 

a) de mest utprägladt östliga. 
Riibus arcticus. 

Junciis stygius? 
Carex glohularis. 
Rhy7ichospora alba. 

b) Lobelia dortmanna. 
Myosotis palustris. 
Mentha arvensis. 
Scutellaria galer iculata . 
Veronica beccabunga. 
Utricularia- Sivterna,. 
{Lysimachia vulgaris.) 
Naumburgia thyrsijlora. 
Peucedannm pulustre. 
Cicvta virosa. 
Nymphcca Candida. 
Nuphar luteum{e] utpräglad). 
Ranuncidus lapponicus. 

Sump- och vattenväxter, 
östliga. 

Veronica scutellata. 
Pedicularis-arter . 
Pinguicula vulgaris. 
Menyanthes trifoliata. 
Andromeda poli folia. 
Epilobitim och Myriophyllum. 
Stellaria nliginosa. 
Callitriche. 



rtcr (inkl. sydliga). 

J{. hyperboreus? 
Nasturtium palustre. 
Drosera long i folia. 
. D. rotundifolia. 
Stellaria palustris. 
Ledum palustre. 
Polygonum amphibium. 
Malaxis paludosa? 
Scheuchzeria palustris . 
Sagittaria natans Pallas. 
Calla palustris. 
Potamogeton natans. 
P. lucens. 

Sparganiujn simplex. 
S. minimum. 
Scirpus lacustris. 
Eleocharis palustris. 
Phragmites communis. 

som inom Härjedalen ej äro 

Parnassia palustris. 
Comarum palustre. 
Batrachium-arter. 
Potamogeton-arier . 
Sparganium-aTter. 
Triglochin palustre. 
Tofieldia borealis. 



För en del östliga arter hai- man velat tänka sig en ännu 
fortgående utbredning mot väster, d. v. s. att de ännu ej 
nått sin västgräns öster om fjällkedjan. Detta kan vara 
riktigt beträffande några få arter, men detta förhållande har 
fått stå som regel för de flesta arterna. Detta är oriktigt. 
Sernander har äfven opponerat sig mot en dylik generalise- 
ring {Sernander, 1910, sid. 216). I de flesta fall torde väst- 
gränsen betingas af klimatet, som nyss framhållits. 

Många af de östliga arterna finnas äfven på andra sidan 
riksgränsen inom norska florområdet. En vandring från 



14 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND H. N:0 17. 

norska kusten har ägt rum liknande den i Sverige. I en del 
fall hafva de båda invandringsströmmarna mötts, så att en 
del arter ej längre äro begränsade till någon särskild del af 
landskapet, utan mera diffust utbredda, t. ex. Daphne, som 
troligen kommit både från väster och öster. Härjedalens 
östra del är intressant, genom att den bildar gränsområde för 
flera arter, som här hafva sin västgräns, men likaså kan 
några arters östgräns här spåras t. ex. Cotoneaster, hvilken i 
Härjedalen säkerligen inkommit från Norge (jfr kartan 8 i 
Andersson & Birger). Jag kommer i och med denna in på 
nästa grupp, de västliga arterna. 

Grupp 3. De inom Härjedalen västliga arterna. 

Här tillkomma utom ofta klimatiska faktorer äf ven i högre 
grad konkurrensföreteelser men framför allt edafiska faktorer. 
Många växter aftaga eller upphöra mot öster, där de möta 
starka, konkurrenskraftiga medtäflare. De stanna inom ett 
område, där de genom sin anpassning för lägre temperatur- 
förhållanden hafva kampen mot mer värmefordrande med- 
täflare lättare. Men dessa faktorer (klimatiska och konkur- 
rensfaktorer) synas, hvad östra Härjedalen beträffar, vara af 
mindre betydelse. Det är här en annan faktor, som blir 
mångfaldigt viktigare, nämligen berggrundens beskaffenhet. 

Många växter, som inom de västliga delarna äro allmänna 
eller tämligen allmänna och normalt förekommande i vissa 
formationer, saknas helt och hållet i Vemdalen eller före- 
komma endast på någon enstaka lokal. 

För att bättre förstå de västliga arterna är det lämpligt 
att behandla dem i enlighet med de grupper, som de bilda. 

a) Arter vä^lliga på grund af invandringshistoi-iska orsaker. 
Till denna grupp höra inom Härjedalen helt få arter t. ex. 
Cotoneaster, Blechnum, Baldingera arundinacea. Listera ovata, 
Daphne m. fl. (jfr Birger, Härjedalens veg., s. 126). Den sista 
arten anträffad äfven på flera lokaler långt i öster, som 
kunna sammanhänga med en östlig utbredning (jfr kartan 19 
i Andersson & Birger), Dessa med undantag af Cotoneaster 
har Sernander anträffat i Gröndalen, Tännäs s:n (Sernan- 
DER, s, 211) och påpekat den väg de väl kunna tänkas ha 
tagit från Norge, Vidare höra hit TroUivs och troligen äfven 
Anemone nemorosa. Stora delar af västra Härjedalen äro 
ännu för litet botaniskt genomforskade och en del arters ut 



c. R. CED ERGREN, FLOR AN I NORRA HÄRJEDALEN. 15 

bredning alltför litet känd, för att man skulle våga yttra sig 
ora de arter, som säkerligen invandrat genom de pass, som 
finnas från Norge. Stora delar af Tännäs S. om vägen till 
Norge äro ännu till stor del oundersökta. 

b) Arter västliga och nordvästliga på grund aj edajiska 
faktorer. Hit hör en hel kontingent arter, som äro mer eller 
mindre bundna vid kalkrika bergarter, skiffrar och dyl. Hit 
höra Thalictrvm alpimim, Sazifraga aizoides och Jiincus iriglu- 
mis. Beträffande de egentliga fjällväxternas hufvudsakliga 
begränsning till västra och nordvästra och således de högsta 
delarna af Härjedalen, så torde detta få tillskrifvas till större 
delen de edafiska faktorerna. Höjden öfver hafvet och där- 
med följande temperatursänkning synes ej vara den afgö- 
rande faktorn. Undantag härifrån och endast begränsade 
till högfjäll synas inom Härjedalen vara endast Banunculus 
glacialis ocli pygmceus, Catabrosa och Kcenigia, vidare, men ej 
så utpräglad, Lvzula arcuata. 

När man känner dessa västliga arters beroende af berg- 
grunden, så måste man vänta att i Ö. Härjedalen träffa dem 
endast i nordligaste delen af Vemdalen, där berggrunden är 
lämplig, och detta är också fallet (jfr Henvålen sid. 7). 

En del arter, som man finner i de östligare delarna långt 
in i kvartsitområdet, tyckas tala mot ett dylikt antagande af 
samband mellan förekomst och berggrund, undersöker man 
närmare, huru härmed förhåller sig, så tala de snarare för 
detta samband. När man på ett litet begränsadt område 
invid Vemdalens by finner en kombination af sådana arter 
som Astragalus alpinus och Fragaria vesca och i ett kärr på 
samma plats Carex capillaris, C. capitata, C. flava, Tofieldia, 
Hahenaria conopsea, Salix glauca, allesamman mer eller mindre 
främmande för traktens flora, är det svårt att tänka sig, att 
det ej är några särskilda förhållanden i marken, som gynnat 
dessa arter. Vid undersökning af jordprof från dessa platser 
fanns ingen kalk, men det berodde på, att jordprofven togos 
i j'^tan. För att vara säker på saken, måste man taga prof 
från något större djup eller också undersöka grundvattnets 
beskaffenhet (jfr undersökningar af O. Tamm öfver urkalk- 
ningsfenomen). Man kan, hvad den nämnda lokalen beträf- 
far, med största sannolikhet sluta sig till en lokal förekomst 
af kalk. Härför tala äfven algprof från samma lokal. Alg- 
vegetationen var nämligen ungefär densamma som den för 
de kalkrikare trakterna i Härjedalen karakteristiska. 



16 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 17. 

Jag vill till sist endast framhålla detta, att man måste 
vid hvarje tillfälle noga aktgifva på det inflytande berg- 
grunden kan äga på en växtarts utbredning, innan man ger 
sig in på klimatologiska och utvecklingshistoriska förklarings- 
grunder till en del intressanta och stundom rätt gåtlika före- 
Komster af växter, särskildt fjällväxter och sydliga växter, 
inom Norrlands fjäll- och skogsområden. 



I efterföljande artlista har jag af praktiska skäl följt samma upp- 
ställning, som Selim iJiRGEK i Härjedalens kärlväxter. Nomenklaturen 
är i regel äfven densamma (således enl. Hartiian's flora, uppl. 11 & 12), 
utom i några fall då äfven auktoisnamn utsatts för undvikande af 
misstag. När en lokaluppgift ej är grundad på författarens egna an- 
teckningar eller samlingar, är detta alltid angifvet genom utsättande af 
källan. Citerade herbarieexemplar äro, där ej annat angifves, grans- 
kade af författaren. 

Beträffande en del ortnamn i Yemdalen kan nämnas, att Åmote 
är stället vid N. och S. Vemåus saminanfiöde. Bergflon är en vall 
c. V- '"il ^'^^- om Flodakolonien. Där äfven Åtgårdsvallen, att skilja 
från Åtgårdsb}'gget, som ligger NV. om Flöda. Flodakolonien är ej 
utsatt på Kjbllström's karta 1910, men är belägen invid landsvägen, 
där denna skär S. Vemån. Högfjället är ett kvartsittjäll strax Ö. om 
byn (ej med namn på kartan, jfr dock Nippen, som hor hit, men som 
är en mer sydostlig topp). Åsen = ett berg V. om byn. Henvålen 
= kartans Hånvålen. Svartuggen i Hede s:n är en del af Särffjällen. 
Öfriga namn torde lätt kunna återfinnas på kartan. 

* framför ett sockennamn angifver, att växten ej förut i littera- 
turen finnes upj)gifven därifrån. Detta kan vara till hjälp vid eventu- 
ella sammanställningar af fioristiska uppgifter. (Se dock tillägg sid. 72 !) 

! efter ett personnamn betyder, att äfven författaren sett växten 
l)å ifrågavarande lokal. 

C. Hartman 1841 mscr. och Thedenius 1842 mscr. = Uppgifter 
ur C. Hartiian's resp. K. F. Thedenius' dagbok. 

För en del arter i listan hafva frekvensgrader utsatts efter en 
4-gradig skala: sällsynt, här och där, tämligen allmän och allmän. 
Dessa grader äro ej helt valda efter subjektiv uppfattning af frekven- 
sen, utan vid frekvensbedömandet af en växt har tagits hänsyn till 
lokalernas förhållande till alla undersökta lokaler, på hvilken arten kan 
förekomma. Exempel: Är t. ex. en växt funnen på alla eller nästan 
alla lokaler af ett visst angifvet slag, betecknas den såsom allmän, 
cafsedt den inom andra slags lokaler saknas. T. ex. Matricaria inodora 
är alhnän i kulturformationer. Ingen hänsyn har härvid tagits till att 
denna art alldeles saknas i flertalet andra formationer. 



G. K. CBDERGRKN, FLORAN 1 NORRA HÄRJEDALEN. 17 

allmän: pä alla eller nästan alla lokaler af ett visst slag. 

tämliifcn (illmän (t. a.): pä ätniinstone halfva antalet lokaler. 

här och där (h. o. ([.): ])å niinclrc än halfva antalet lokaler 
(spridda öfver landskapet). 

sällsynt (sails.): en eller några fä lokaler i enstaka delar af land- 
skapet. 

För en del arter, som äro strängt bundna vid ett visst slag af 
lokaler, livilka i landskapet äro mera undantagsvis förekommande, 
borde helst en dubbel frekvensbeteckning användas. Den ena, som 
afsåge växtens frekvens i förhållande till lämpliga lokaler (den bär 
använda), och en, som uttryckte växtens frekvens i förhållandet till 
ytenheter utan hänsyn till formationer. Grader efter dessa olika syn- 
punkter kunna ej alltid bli fullt kongruenta, beroende pä olikheter i 
areal, som olika formationer intaga. Det är tydligt, att en växt, som 
är allmän inom en formation, som har liten utbredning, skall göra sig 
mindre gällande fysionomiskt i landskapets flora än en art, som är 
allmän i en dominerande formation. Detta kommer ej till uttryck i 
den här använda graderingen, men jag har ändock ansett den såsom 
den lämpligaste här. 



Clirysaiithemiiin leucaiitheiniiiii, t. a. i kulturforma- 
tioner, ängar, men äfven h. o. d. i naturliga växtsamhällen. 
Går upp i regio subalpina. *Vemdalen: Kyrkbyn; Högfjället 
i regio subalpina; Hen valens by; Hån. Hede: Långåskans; 
Staffanstorp. Tännäs: Bruksvallarna; Fjällnäs (Östergren). 
Storsjö: Strutberget. *Sveg: Sveg; Korshällhögen. *Linsäll: 
Kyrkbyn; timmerkoja vid Råndaälfven mellan Linsäll och 
Dalsvallen. 

Matricaria iuodora, allmän vid gårdar och på odlade 
ställen. * Vemdalen: Kyrkbyn; Flöda; Näsvallarna; Hån 
Kvisthån; Sandviken; Henvålens by. Hede: Långa; Nyvallen 
S. om Särf fjället; Staffanstorp; Medskogsbygget. Tännäs: 
Valmåsen; Tännäs Kyrkby; Lillvålvallen; Torbygget; V. 
Malmagen. *Sveg: Vemoset. *Linsäll: Dalsvallen. Lillhärdal : 
vid prästgården. 

Anthemis tinctoria, h. o. d. i åkrar. Vemdalen: Floda- 
kolonien 1914 (Märta Bergquist). Sveg: Vemoset 1915. 

Achilloßa ptarmica, *Vemdalen: Flodabron (K. B. Nord- 
ström 1915, herb. Ups.) 

Arkiv für bolanih: Band 14. N:o 17. 2 



18 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 17. 

A. iiiillefoliiim f. siidetica, *Vemdalen : Kyrkbyn (Märta 
Bergquist). Hufvudformen allmän. 

Taiiacetum vulgare, ofta planterad och förvildad. Hede: 
Rönningsåsen, odlad 1915. Tännäs: Gröndalen, odlad (Öster- 
gren) Linsäll: vid en timmerkoja vid Råndaälfven 1915. 

Artemisia vulgaris, h. o. d. i byarna. Vemdalen: Hån 
och Kvisthån 1915. Hede: Hedeviken 1915. 

Gnaphalium supimiin, * Vemdalen: Henvålens by; Vån- 
stötvallen. Hede: Nyvallen och Lunnäset. Tcännäs: Fjällnäf^ 
allmän (Östergren); trakten af Trappåsen; på gångstigen 
mellan Bruksvallarna och Funäsdalen (Erik Almqüist). Ofta 
växer denna art på gångstigar. Detta sammanhänger sanno- 
likt med artens spridningssätt, som utan tvifvel till någon 
del försiggår epizoiskt med kreatur (och människor). Jfr 
Sagina saxatilis sid. 37. 

O. norvegicum, Vemdalen: Gamla landsvägen till Klöf- 
sjö i barrskog; Henvålen och Vånstötvallen i barrskog. Håll- 
vallen (K. B. Nordström, herb. Ups.). Hede: Orrstädjan. 
Tännäs: Ljusnedal (C. Hartman 1841 mscr.); mellan Lillvål- 
vallen och en vall V. om denna. Storsjö: Henådalen; Strut- 
berget. Lillhärdal: Storf jäten (Samuelsson 1914). 

Gr. silvaticum, Lillhärdal: Storfiäten (Samuelsson 1914). 
Vemdalen: Hållvallen (K. B. Nordström, herb. Ups.) 

Antennaria dioica, allmän. 

A. cilpina, Tännäs: mellan Bruksvallarna och Midtådalen 
(C. Hartman 1841 mscr. 1914!); Fjällnäs (Hägerström, herb. 

Ups.). 

Erigeron acris, h. o. d. *Vemdalen: Kvisthån; vid Floda- 
bron (K. B. Nordström, herb. Ups.). Hede: Hedeviken; vid 
ö. ändan af Vikarsjön mellan Hedeviken och Sandviken; Långa. 

E. elongatus. Vemdalen: Tälltorpet (Märta Bergquist). 
Tännäs: Ljusnedalen (C. Hartman 1841 raser.); Paddedalen 
vid Ändån (Östergren). 



G. R. CEDERGREN, FLORAN 1 NORRA HÄRJEDALEN. 19 

E. iieiflectus, Täiinäs: Ljusnedals bruk vid Ljusnan, 
Kvarnströmmen, mellan Ljusnedal och Bruksvallarna; Funäs- 
dalssjön (C. Hartman 1841 mscr.); Fjällnäs (Östergren). 

K. uiiiflorus, Tännäs: Skenörfjället (Östergren ). 

Solidago virij^aiiroa v. miiiuta (L.) Simm. *Hede: Son- 
fjället. N. toppen i regio alpina. Hufvudarten allmän öfver 
hela området. 

Potasitcs frii^ida, t. a. i V. delen af Härjedalen i när- 
heten af fjällen: sails. — h. o. d. i ö. delen. * Vemdalen: 
Hen valen vid en bäck. Härifrån hemtagen och planterad i 
Henvålens b}' (enligt uppgift). Tännäs: mellan Funäsdalen 
och Ljusnedal i barrskog; Funäsdalsberget och Skarf fjället 
(C. Hartman 1841 mscr.); Fjällnäs h. o. d. (Östergren). 
Rutfjällen och Malmagsvålen (Östergren); Ry vallen; V. 
Vattnan; Lillvålvallen. Storsjö: vid Axhögtjärn i regio alpina. 

Tussilago farfara, *Vemdalen: Kyrkbyn. Hede: vid nya 
landsvägen mellan Hede och Ulfberget. Tännäs: Fjällnäs 
(Östergren). 

Ceutaurea cyauus, sails, och införd, * Vemdalen: Floda- 
kolonien 1914 (Märta Bergquist). 

Saussurea alpiua. Vemdalen : Kyrkbyn flerstädes t. ex. 
utefter Vemån; vid vägen mellan byn och Skalet; Henvålen 
i både barrskog och reg. alp.; Sågen vid Flöda; Kvarntorpet. 
Hede: Rörsjön; vid Vikarsjön talrikt; Hede bj^; vid en bäck 
nedanför Ulfberget; Nysätra; Storstalltjärn; Staffanstorp. 
Tännäs: Fjällnäs (Östergren), Tänndalen; Funäsdalssjön 
(C. Hartman 1841 mscr.); Rörhån; 8 km. Ö. om Valmåsen, 
vid sjön Lössen; Ry vallen; Lillvålvallen. Storsjö: Helags- 
fjället (C. Hartman 1841 mscr.). Älfros: Kolsätt (Thedenius 
1842 mscr.). Linsäll: Morsberget; Valmån vid vägen mellan 
Linsäll och Dalsvallen. 

Carduus crispus, Vemdalen: Hån och Kvisthån 1915. 

Cirsium palustre, *Vemdalen: Henvålen i en myr; Vån- 
stöt vallen vid en bäck bland Salix lapponum. *Hede: Mor- 
vallen vS. om Orrstädjan på våt mark. 



20 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND H. N:0 17. 

C. heterophyllum, Vemdalen: flerstädes utefter N. Vemån; 
Kyrkbyn vid landsvägen; Näsberget; Hen valen. Hede: Långa 
såg vid Ljusnan; Lillstalltjärn; Särffjället. Tännäs: Funäs- 
dalssjön (C. Hartman 1841 mscr.); Fjällnäs, allmän (Öster- 
gren); Tännån vid Tännäs by; Torbygget. Storsjö: mellan 
Henådalen och Henvålen vid öfvergången af Henån; Strut- 
berget. 

Miilgedium alpiiium, t. a. i reg. subalp. och V. Härje- 
dalens björklundar. H. o. d. i barrskogsregionen. Vemdalen: 
Vånstötvallen i reg. subalp.; Henvålen. På dessa lokaler 
talrikt. Inom det centrala Vemdalen sparsamt förekommande 
och sedd endast i några få exemplar utefter bäckar i Skalet 
och mellan byn och Skalet, vidare steril på Näsberget. Från 
dessa lokaler omnämnd äfven af Birger. Hede: Särffjället 
flerstädes t. ex. Gråstöten, där den bildar stora bestånd nedan- 
för västbranterna. Tännäs: Fjällnäs (Östergren); St. Linje- 
tjärn. Storsjö: Strutberget, talrikt nedanför hamrarna. Lill- 
härdal: Storf jäten (Samuelsson). Linsäll: of van Dalsvallen 
S. om Korsflyet på Sonfjället. 

f. flor. alb. Tännäs: Fjällnäs (Östergren). 

Crepis paludosa, h. o. d. på fuktig mark, helst nedanför 
bergbranter eller utefter bäckar. Vemdalen: Henvålen i öfre 
delen af barrskogsregionen; Brynnan. Hede: Morvallen vid 
Särffjället. Tännäs: Gråstöten vid Malmagen (Hägerström, 
herb. Ups.). Storsjö: Strutberget. Sveg: Hundsjövallen. 
Linsäll: Morsbergsbäcken. 

C. tectorum, t. a. i Ö. delen, h. o. d. i V. *Vemdalen: 
mellan byn och Kvarntorp (Märta Bergquist); Hån; Kvist- 
hån; Uppmo vallen, Sandviken. *Älfros: Kolsätt (Thedenius 
1842 msor.). *Sveg: Sveg; Kropptjärn vid stationen. Lin- 
säll: Dalsvallen. 

Leoiitodon autumnalis, allm. vid gårdar och odlade stäl- 
len t. ex. *Vemdalen: Flodakolonien; Kyrkbyn; Åmote 
Kvisthån; Hån; Uppmovallen; Henvålen. Hede: Nysätra 
Lunnäset. Tännäs: Bruksvallarna; Valmåsen; Tännäs by 
Lillvål vallen; Ry vallen; Torbygget; V. Malmagen. 



G. R. CEDERGREN, FLORAN I NORRA HÄRJEDALEN. 21 

Hypocliaeris inaculata, h. o. d. i enstaka individ. *Vera 
dalen: Skalet nedanför Stöten. Hede: Orrstädjan; V. om 
Medskogsbygget invid Ljusnan. Tännäs: Bruksvallarna. Sveg: 
Tjufön. 

Trifhera arveusis, Hede: Staffanstorp. Tännäs: Funäs- 
dalsberget; Fjällnäs (Östergren); Valmåsen. 

Succisa pratensis, Hede: Medskogsbygget. Tännäs: vid 
Rörhån; mellan landsvägen och sjön Lössen 8 km. (). om 
Valmåsen. »Sveg: Nilsvallen. Linsäll: Valmån vid vägen till 
Da Is val len. 

Yaleriauu officinalis är af en del författare uppgifven 
från Härjedalen, men torde knappast finnas där. De före- 
gående uppgifterna kunna bero dels på att man ej alltid 
skilde denna och följande underart, dels på att i Härjedalen 
finnas former af ji samhucijolia, som äro förvillande lika 
officinalis (hufvudform): Bladpar 5, småblad smala o. s. v. 
Men de närma sig mest ji genom sin hårighet och obetydliga 
lukt. 

ß sambucifolia, t. a. — allm. vid bäckar, stundom ända upp 
i regio alpina. Vemdalen: Sersån; Uppmovallen; Sandviken ; 
Henvålen (reg. alp.). Hede: Orrstädjan (reg. alp.); Nysätra; 
Staffanstorp; bäck vid Ulf berget; Gammalbodarna. Sveg: 
Vembron; Vemoset (Crantz!); Sveg. Tännäs: Fjällnäs (Öster- 
gren); Ry vallen; Lillvålvallen. Storsjö: Svartbäcken vid 
Henådalen; Strutberget. Linsäll: Morsberget; Valmåns ut- 
flöde i Råndaälfven; bäckar mellan Dalsvallen och Korsflyet. 
På Henvålen och Orrstädjan uppträdde arten mycket hårig. 

Oalinni boreale, t. a. Vemdalen: Hån. Hede: Lunnäset; 
Nysätra; Långa skans. Tännäs: Ljusnedal; Kvarnströmmen; 
Fjällnäs (östergren); Rörhån; vid Lössen 8 km. ö. om 
Valmåsen. *Sveg: Sveg (Crantz!). *Linsäll: Morsbergs- 
bäcken; Valmån vid vägen till Dalsvallen. 

G. trifldum, sails., * Vemdalen: Vembron vid Floda- 
kolonien, sparsamt 1914. Lillhärdal: Storf jäten (Samuelsson 
1914). 



22 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N.O 17. 

(tJ. palustre, b. o. d. vid sjöstränder o. dyl. Sällsyntare än 
följande art. Vemdalen: Flöda; Kyrkbyn; Hen valen. Hede: 
Långa; Sörviken. *Tännäs: Valmåsen; Rörhån; V. Vattnan. 
Sveg: Sveg; Nilsvallen. *Linsäll: öf vergangen öfver Valmän 
vid vägen till Dalsvallen. 

(tI. «lig'iuüSUiH, t. a.— allm. i gräsmark med god bevatt- 
ning t. ex. vid sjöar eller andra vattendrag. *Vemda]en: 
Kyrkbyn; Flöda; h. o. d. utmed S. Vemån; Kvarntorpet; 
Hån; Kvisthån; Sandviken. *Hede: Styggbäcken V. om Lun- 
näset; Nysätra; Sörviken; vid vägen från Hede till Långa; 
Långa; Hede; Staffanstorp. Tännäs: Ljusnedal (Östergren!); 
Valmåsen (Hägerström); Tännäs by; Ryvallen N. om V. 
Vattnan. *Storsjö: Henådalen, vid Svartbäcken. *Sveg; 
Hundsjövallen. *Linsäll: Dalsvallen; Morsbergskvarnbäcken. 
Arten sedd nästan öfverallt i det besökta området, men an- 
tecknad endast från nu nämnda lokaler, 

G. Mollu^o. sails., *Sveg: Korshällhögen 1914. 

LiniiJi'a ll)ore}ilis, allm., går högt upp i reg. alp. 

Campanula rotiuitlitolia, t. a.— allm. i kulturformationer 
t. ex. ängar vid fäbod vallar, vägkanter o. dyl. *Vemdalen: 
Kyrkbyn; Skalet; Hån; Kvisthån; Uppmovallen; Sandviken. 
Hede: Hedeviken: Långåskans; Staffanstorp; Ortholmen; 
Lunnäset, Uammelbodarne (talrikt). Tännäs: Bruksvallarna; 
Fjällnäs (Östergren); V. Malmagen; Tännäs by; Ryvallen; 
Lillvålvallen; Lössen 8 km. Ö. om Valmåsen. Storsjö: Henå- 
dalen. *Sveg: Sveg; Hundsjövallen. Linsäll: Dalsvallen; 
Morsbergsbäcken . 

Myosotis palustris. Tännäs: Fjällnäs (östergren). 

M. silvatica. Vemdalen: Åtgårdsvallen ; Näsvallarna; 
Henvålen. Hede: Staffanstorp. Tännäs: Funäsdalssjön och 
Ljusnedal ((!. Hartman mscr.); Fjällnäs (Östergren). 

M. arveusis, * Vemdalen: kyrkbyn 1914 (Märta Berg- 
quist). 

LithosperHiuni arvense, *Sveg: Nilsvallen, (Thedenius 
1842 mscr.). 



G. R. CEDERGREN, FLORAN I NORRA HÄRJEDALEN. 2;i 

F]c']niiii) viili?are. sails., Vemdalen: i en åker vid Kyrk- 
byn 1913. 

Scutellaria u:al(»riculata. *Vemdalen: Kyrkbyn på den 
s. k, »Västerlånggatan» (Märta Bergquist 1914); byn vid 
en bäck nedanför »Storgården». 

Prunella vul«:aris. * Vemdalen: på sydsidan af Åsen invid 
kyrkbyn; Bergvallen (K. B. Nordström, herb. Ups.). Hede: 
Hede; Långa skans. Tännäs: Fjällnäs (Östergren!); Hallan 
\'. om Funäsdalen pa vägkanten. Linsäll: Mors bergsbäcken. 

Stachys palustris, * Vemdalen: Flodakolonien i trädgårds- 
land 1915 (K. B. Nordström, herb. Ups.). 

Laiiiium purpureum. *Vemdalen: Kyrkbyn, vid präst- 
gården 191.5 (K. B. Nordström, herb. Ups.). 

Galeopsis bitlda. *Vemdalen: Kyrkbyn 1915 (K. B. 
Nordström, herb. Ups.); Hån. *Hede: Orrstädjan i rasmark 
(f. med hvita ))lommor). 

G. speciosa. Vemdalen: Hån. 

Polemouiuni ca'ruleuin, Hede: Sörviken 1914, efter allt 
att döma ursprungligen odlad och förvildad. Finnes fortfa- 
rande kvar vid Funäsdalen (enligt M. Östman 1914 och Hä- 
gerström, herb. Ups.). 

Diapensia lapponica. Tännäs; Rutfjället och bortåt Vig- 
larna vid Bålagen (Östergren). 

Geutiaua nivalis. Vemdalen: Skalet; Åsen vid Kyrkbyn; 
Tälltorpet (Märta Bergquist 1914). Hede: Nysätravallarna 
vid Särffjället. Tännäs: mellan Vallarna och Mittådalen (C. 
Hartman 1841 mscr.); Fjällnäs och Skenörfjället (östergren). 
Storsjö: mellan Ljungdalen och Axhögen (C. Hartman 1841 
mscr.). Sveg: Sörsåkra (Crantz). 

ii. ainarella ^lin^ulata, Tännäs: Funäsdalen (Häger- 
ström, herb. Ups.); Fjällnäs (Hägerström, herb. Ups., Öster- 
gren). 



24 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 17. 

Meuyaiitlies trifoliata. allm. i tjärnar och våtare myrar. 

Linaria vulgaris, sails., *Tännäs: Tännäs by 1915. 

Terouica officinalis, t. a. i sydbranter och rasmark, på 
andra skyddade ställen h. o. d., *Vemda]en: Vest i Åsen 
(Behm 1904, herb. Ups.); Kallmora på Åsen; Kvarntorpet; 
Henvålen; Prinssätern (K. B. Nordström, herb. Ups.). Hede: 
Orrstädjan; Svartuggen i Särffjället. 

Y. chanuedrys. Vemdalen: backsluttning invid Kj^rkbj^i 
(Märta Bergquist 1914); Hån; Rönningen, grusö i S. Vemån 
(K. B. Nordström, herb. Ups.). 

y. seutellfita. Vemdalen: Norra Vemån (Behm 1904, herb. 
Ups.). Hede: Långa (Hägerström, herb. Ups.); Tännäs: 
Andåfallet (Skärman 1914). 

V. alpina, Hede: Rännan (C. Hartman 1841 mscr.). 
Tännäs: mellan Bruksvallarna och Trappåsen ! Mellan Bruks- 
vallarna och Midtådalen (C. Hartman 1841 mscr.); Funäs- 
dalen — Malmagen (Zetterstedt 1854, herb. Ups.); Fjällnäs 
(Hägerström, herb. Ups., Östergren); 2 km. V. om V. 
Malmagen; Storskarfven och Malmagsvålen (Östergren). 

V. serpyllifolia, t. a. vid bäckar. Vemdalen: Näsval- 
larna; Skalet; Flöda; Galbergsbäcken (MärTxV Bergquist); 
»Åmote»; Kvisthån; Hån; Sandviken; Henvålen. Tännäs: 
Fjällnäs (Östergren); Valmåsen; Lillvålvallen. Storsjö: 
Henådalen; Strutberget. Lillhärdal : Storf jäten (Samuelsson 
1914). 

; V. arveiisis uppgifves af Sjöstrand från Älfros: Kålsätt 
»sails.» Sedan upptagen i Düsen's förteckning, men saknas 
hos Birger. 

Bartschia alpina. Vemdalen: allm. utefter Sörveman; 
äfven på mossar t. ex. invid Kyrkbyn ; Henvålen i regio 
alpina. Hede: Sör viken; Styggbäcken vid Lunnäset; myrar 
mellan Nysätra och Särffjällen; Stora och Lilla Stalltjärn; 
Rönningsåstjärn; Särffjällen; Rännan (C. Hartman 1841 



G. R. CEDERGREN, FLORAN I NORRA HÄRJEDALEN. 25 

raser.). Tännäs; mellan Valmåsen och Funäsdalen; Tänn- 
(lalen; Hallan V. om Funäsdalen; Funäsdalssjön (C. Hart- 
man 1841 raser.); Fjällnäs (Östergren); vid Lössen 8 kra. 
ö. ora Valmåaen: vid Tännån i Talmas by; V. Malmagen; 
St. Linjetjärn. Storsjö: Henådalen; vid Henån mellan Henå- 
dalen och Hen valen; hela vägen från Mittåkläpp till Helags- 
fjället. Sveg: Tjufön i Ljusnan (Crantz). Ytterhogdal: 
(L. E. Karlsson 1906, herb. Ups.). Linsäll: fjällbygden vid 
Fjätan (C. G. Andersson 1875, herb. Ups.). 

f. flor. et bracteis pallidis, Storsjö: vid Helagshyddan 
1914. Tännäs: Andåfallet på Hamrasidan (Östergren 1913). 

Euphrasia tennis (Brenn.) Wettst., *Vemdalen: Kyrk- 
byn; Åsen vid byn. 

E. minima Jacq., *Vemdalen: Amote; Skalet; S. Wemån; 
(Märta Bergquist 1914). *Tännäs: Fjällnäs (Hägerström, 
herb. Ups.); Bruksvallarna (Erik Almquist). 

E. hrevipila Burn & Gremli, *Vemda]en: Kyrkbyn; 
Galbergsbacken (ÄIärta Bergquist 1914). 

De nämnda lokalerna för Euphrasia efter herbariemate- 
rial, granskadt af docent G. Samuelsson. 

Rhiiianthus minor, t. a. i ängsforraationer t. ex. vid fäbod- 
vallar. Vemdalen: Kyrkbyn; Kvarntorpet; Hån; Henvålen. 
Hede: Nysätra; Lunnäset; 1 km. X. om Hede vid vägen till 
Särffjället; Långa skans; Staffanstorp. Tännäs: Fjällnäs 
(Östergren); Tännäs by; Ry vallen; Torbygget; V. Malm- 
agen. Storsjö: Henådalen; Strutberget. Sveg: Hundsjö- 
vallen. 

Oftast förekommer arten med violetta bågar — f. vittu- 
latus Gremli). Hufvudformen är antecknad från Henvålen 
tillsammans med formen. 

Rh. major, *Vemdalen: Åsens vallar 1915 (K. B.Nord- 
ström, herb. Ups.). 

Sceptrum Carolinum, t. a. utefter vattendragen i Ljus- 
nans vattensvstem. Vemdalen: bäckar och åar t. ex. Vem- 



26 ARKIV FÖR BOTANIK. liAND 14. N:0 17. 

åarna; Kyrkbyn vid bäckar; Uppmovallen; vid tjärnar S. om 
Oxsjövålen. Hede: Styggbäcken vid Lunnäset; Lunsjön; 
mellan Nysätra och Särffjället h. o. d ; Storstalltjärn; Rön- 
ningsåstjärn; Sörviken :' Staffanstorp; Rännan (C. Hartman 
1841 mscr.). Tännäs: Bruksvallarna vid Ljusnan; Mittådalen 
(Thedentus 1842 mscr.); Fjällnäs och Rutfjällen (Östergren); 
Malmagen — Funäsdalen (Zetterstedt 1854, herb. Ups.); mel- 
lan Ljusnedal och Tännäs (C. Hartman 1841 mscr.); Rörhån; 
S. om Tännäs by och Tännån synes arten aftaga. Storsjö : 
mellan Helagsfjället och Ljungdalen (C. Hartman 1841 mscr.); 
Henådalen i myrar. Sveg: Vemoset (Crantz); Solnan. Lin- 
säll: Vemån vid utflödet i Råndaälfven. Älfros : Kålsätt 
(Dusen 1879, herb. Ups.; Thedenius 1842 mscr.) 



Pedicularis iKilvistris, t. a. i kärr och på stränder. Vem- 
dalen : Kyrkbyn; Kvarntorpet invid byn (Märta Bergquist 
1914); 3 km. S. om byn vid vägen till Hån; Kvisthån; Upp- 
movallen; Skrymningstjärn; Hån; Bergtjärn. *Hede: Långa; 
Staffanstorp; Storstalltjärn; myrar på gränsen mellan Hede 
och Tännäs socknar. Tännäs: Hallan V. om Funäsdalen; 
Fjällnäs (Östergren); Tännäs by; Rörhån; Ryvallen; vid 
Lössen, 8 km. Ö, om Valmåsen. Storsjö: Henådalen; Strut- 
bergstjärn. Sveg: Bredflon vid Sveg (Crantz). Lillhärdal: 
Storfjäten (Samuelsson 1914). *.\Ifros: Östtjärn. Linsäll: 
Valmån vid vägen till Dalsvallen. 



f. ocliroleuca Laest., *Älfros: Kålsätt (C. Hartman 1841 
mscr.). 

P. lappoiiica, t. a. i fjällen i V. och N. delen. Saknas 
inom kvartsitområdet. *Vemdalen : sedd endast i norra delen 
h. o. d. mellan Henvålen och Vånstöten, på myrar i barr- 
skogsregionen; Henvålen och Vånstöten i reg. alp. *Hede: 
Särffjället; Rännan (C. Hartman 1841 mscr. et herb. Ups.). 
Tännäs: Bruksvallarna. Härifrån hela vägen till Helags- 
fjället t. a.; Funäsdalsberget (Fristedt 1853; J. E. & P. L. 
Zetterstedt 1854; C. & R. Hartman 1854; alla enl. herb. 
Ups., C. Hartman 1841 mscr.); Fjälinäs (Östergren). Stor- 
sjö: Löfkläppen; Henådalen. 



G. R. CEDERGKEN, FLORAN I NORRA HÄRJEDALEN. 27 

F. Oederi. Tännäs: Malmagslien (Oldberg 1870, herb. 
Ups.); Mittådalen (Behm, herb. Ups.); mellan Funäsdalen 
och Malmagen vid vägen (Zetterstedt 1851, herb. Ups.); 
Fjällnäs och Rutfjällen (Östergren). Storsjö: Ljungdalen 
(Sjöstrand, herb. Ups.). Kj sällsynt mellan Bruksvallarna 
— Mittåkläpp — Helagsfjället. 

Melamp.vruin pratense., t. a. — allm. i skogar (både barr- 
och björkskog). Veradalen: Åsen; Hån; Kvisthån; Skrym- 
ningstjärn: Vånstötvallen. Hede: mellan Gammalbodarna och 
Källsjön h. o. d.; ofvan Ny.sätra; Storstalltjärn ; Särffjället. 
Tännäs: Lössen; Ry vallen; V. om Lillvål vallen: Fjällnäs 
(ÖSTERGREN); Torb3^gget. Storsjö: Henådalen ; Strutberget; 
Strutbergstjärn. Sveg: Kropptjärn; Hundsjövallen. *Linsäll: 
Dalsvallen; Valmåns utflöde i Råndaälfven. 

— f. aiireuin Norm., sedd flerstädes men antecknad 
endast från. Tännäs; Bruksvallarna och Storsjö: Henådalen. 

— f. flai?raiis Behm, synes föredraga mossar och torrare 
myrar. Förekommer ofta rikligare än hufvudformen. Vem- 
dalen: Oxsjövålen ; Vånstötvallen. *Hede: myrar mellan 
Nysätra och Särffjällen lika vanlig som typen, Storstalltjärn; 
Särffjället; vid Stockan ofvan Morvallen (f. med större delen 
af blomman röd). *Tännäs: Ry vallen; Lillvål vallen; Tor- 
bygget. *Storsjö: Strutbergstjärn. 

— f. purpurenni Hn, *Tännäs: Ry vallen N. om V. 
Vattnan. 

M. silvaticum. Denna art uppgifves af Birger (Härje- 
dalens kärlväxter s. 21) såsom »mindre vanlig än föregående 
art». Detta gäller i det stora hela. Hvad mellersta Vemdalen 
beträffar, synes förhållandet vara det motsatta. *Vemdalen: 
Flodakolonien; utefter S. Vemån; Åmote; Kvarntorpet; Bryn- 
nan N. om byn; Henvålen. Hede: Ulfberget; Orrstädjan; Mor- 
vallen; Svartuggen i Särffjället. Tännäs: Rörhån; Tännäs by; 
Ry vallen; Fjällnäs (östergren). Storsjö: Henådalen; Strut- 
berget. Sveg: Hundsjövallen. *Linsäll; Dalsvallen; ofvan 
Dalsvallen S. om Korsflyet; Morsbergsbäcken ; Valmåns ut- 
flöde i Råndaälfven. 

Ultricularia vulürai*is? *Hede: tjärn bredvid Källsjön; 
Rörsjön; Långa; Stora och Lilla Stalltjärn; på alla lokaler 
steril. 



28 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. :N:0 17. 

U. intermedia, Lillhärdal: Storfjäten (Samuelsson 
1914). 

Pinguicula vulgaris, t. a. — allm. 

P. alpina, återfunnen på Skenörfjället 1914 (Östergren). 
Denna lokal, hvarifrån den först omnämndes af Sernander 
{Pinguicula alpina och P. villosa i Härjedalen Sv. Bot. Tidskr. 
Bd 4), är den enda säkra i Härjedalen. 

1*. villosa. *Vemdalen: på Sphagnum-tüfvoi i ett kärr nära 
Flöda. Emellan tufvorna saknades Sphagna och ersattes af Am- 
hlystegia. Därför är denna formation liär rubricerad såsom kärr. 
Egentligen bestod den af två formationer (mosaik). *Sveg: 
»Kärnorna prope templum Sveg» (J. E. & P. L. Zetterstedt 
1854). Exemplar ej sedda af förf. Uppgiften efter herbarie- 
katalogen i Uppsala bot. museum. Tännäs: V. Malmagen 
(Östergren). 

Trieiitalis europjua, allmän. Uppträder ofta såsom 
f. rosea Neum. t. ex. * Vemdalen: Näsberget. *Hede: Stor- 
stalltjärn. *Storsjö: Strutberget. 

Nauiuburgia thyrsiflora, Vemdalen: Bergtjärn. 

rrimula scotica, Tännäs: Fjällnäs (Nils Brinck 1893, 
herb. Ups,, såsom P. farinosa) hvarje år 7 ex. (Östergren); 
Hallan på landsvägskanten (Sernander 1904, herb. Ups.); 
mellan V. Malmagen och riksgränsen vid landsvägen 60 å 
70 exemplar (Östergren) (jfr Tundraformat. Sv. Fjälltrakt. 
B. 42). 

P. stricta, Tännäs: Ljusnedal (C. Hartman 1841 mscr.; 
L. Fineman 1874 herb.); Lilla Mittåkläppen (Thedenius 1842 
mscr.). 

Phintaü^o major, t. a. i byarna. Vemdalen: Flöda; 
Kvisthån: Hän; Uppmovallen; Sandviken; Henvålen. Hede: 
Hedeviken; Långa; Staffanstorp. Tännäs: Valmåsen; Tännäs 
by; Torbygget; V. Malmagen. *Sveg: Solnan. 



G. R. CEDERGREN, FLORAN I NORRA HÄRJEDALEN. 29 

1*. iiKidia, sällsyntare än föregående. Vemdalen; Kvist- 
hån; Hån, Sandviken; Ffenvålen. Hede: Långåskans; Med- 
skogsbyggct. Tännäs: Fjällnäs (Östergren). *Sveg: Sveg 
(Crantz). 

(Joriius suecica, li. o. d. * Vemdalen: Uppmovallen i 
mossrik gran.skog. Hede: Gammelbodarna i granskog. Tän- 
näs: Fjällnäs allm. (östergren). Vid St. Linjetjärn i en- 
buskar. Mot väster på norska sidan talrikare. *Sveg: Tjufön 
i Ljusnan (Crantz). 

Rhainnus frani^ula, Älfros: Kålsätt (Thedenius 1842 
raser.). Sveg: utefter en bäck S. om Kropptjärn. 

Ceretolium silvestre, t. a. i kulturformationer, vid bäc- 
kar och i rasmark. 

Heracleum sibiricum, sprides stundom med hö. Hede: 
Sätervallen N. om Hede 1915; Rönningsåsen 1915. *Linsäll: 
vid en timmerkoja mellan Linsäll och Dalsvallen 1915. 

Angelica silvestris, t. a. Veradalen: Kyrkbyn; Åmote; 
Hån; Kvisthån; vid en tjärn 3 km. S. om Kyrkbyn. Hede: 
Långa såg; Staffanstorp; Orrstädjan. Tännäs: Rörhån; Ry- 
vallen; Lillvålvallen; Torbygget. Storsjö: Strutberget. Sveg: 
Kropptjärn. Linsäll: Morsbergsbäcken ; Valmån vid vägen 
till Dalsvallen. Lillhärdal: Storfjäten (Samuelsson 1914). 

A. arcliaiigelica, li. o. d. ofta odlad och förvildad. Vem- 
dalen: vid Kj^rkbyn på gungfly; Henvålen i reg. alp. Hede: 
Morvallen S. om Särf fjället. Orrstädjan; Sätervalleu; Rön- 
ningsåsen (ursprungligen odlad); mellan Hede och Långa. 
Tännäs: Skarffjället (C. Hartman 1841 raser.) V. Malmagen; 
Malmagsvålen (Östergren). Storsjö: Nedalen (C. Hartman 
1841 raser.); Nedalsstugorna (Thedenius 1842 raser.); Henå- 
dalen (ursprungligen odlad); Strutberget. Båda Mittåkläp- 
parna (Erik Almquist 1908), Lillhärdal: Storfjäten (Samu- 
elsson 1914). På flera af de uppräknade lokalerna tydligt 
vild. Förekomsten vid fäbodar och gårdar troligen i de flesta 
fall beroende på, att arten förr odlats och sederraera hållit 
sig kvar, långt efter det att platsen öfvergifvits af människor. 



30 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 17, 

Fenced aiiuiii paliistre, Sveg: Kropptjärn. 

Cicuta virosa, sälls. Vemdalen: sparsamt utefter aflop- 

pet (bäck) från Bergtjärn, steril ^V- 1915. 

Carum carvi, allm. i kulturformationer, vid gårdar och 
på vägkanter och annan trampad mark. 

Pimpiiiella saxifra«:a, h. o. d. i östra delen af landska- 
pet. Af tar mot väster. Vemdalen: Brynnan; 2 km. N. 
om byn; Kvisthån. Hede: Ortholmen. 

Nympha^a Candida, h. o. d. i Ö. delen. Ej sedd i V. 
* Vemdalen: Skrymningstjärn; Hån. Hede: Storstalltjärn. 
Sveg: Kropptjärn. 

Nupliar luteum, *Vemdalen: Skrymningstjärn; Kvisthån. 
Hede: Sörviken; Källsjön. Sveg: Bäckebotjärn (Crantz). 

Kanuuculus glacialis, *Tännäs: St. Mittåkläpp (Thede- 
Nius 1842 mscr.). Ej omnämnd af andra botanister från 
denna lokal. Viglarna på norska sidan (Östergren). 

K. platanitolius L., Tännäs: Blixgrufvan (C. Hartmak 
1841 mscr.); Fjällnäs (Östergren). Storsjö: nedanför Grön- 
fjället (Thedenius 1842 mscr.). 

f. flor. plen., Tännäs: Hamrafjället (Östergren). 

f. scliizopetala. Tännäs: Tännäs (Östergren). 

R. flammula ß reptaus. Vemdalen : S. Vemån på stran- 
den invid Flodasågen (Märta Bergquist). Hede: Sörviken. 
Tännäs: Meisåtjärn; Fjällnäs, Malmagsvålen och Hamrafjället 
(Östergren). Sveg: Nilsvallen vid Ljusnan. Lillhärdal: 
Storfjäten (Samuelsson 1914). 

R. lapponicus, Vemdalen: källåder S. om S Vemån, 1 
km. från landsvägsbron vid Flöda (K. B. Nordström, herb. 
Ups.). 

R. liyperboreus, Vemdalen : Näsvallarna på våt jord vid 
N. Vemån; c. 1 V^ km. N.V. om Hållvallen i en myrbäck och 



o. R. CEOERGREN, FLORAX 1 NORRA HÄRJEDALEN. .'il 

vid Prinssätern (K. B. Nordström, herb. Ups.). Lillhärdal: 
Storf jäten (Samuelsson 1914). 

H. iiuricoinus. t. a. i O. delen af landskapet, h. o. d. i 
V. Vemdalen: Näsberget; Hån; Kvisthån. Hede: Nysätra. 
Storsjö: Henådalen (blomraor '^''ji 1915). Sveg: Hundsjövallen; 
Lillhärdal: Storfjäten (Samuelsson 1914). *Linsäll: Dals- 
vallen. 

K. aeris. allmän. Går ända upp i reg. alp. t. ex. på 
Henvålen. 

H. repens, allmän. 

liatrachiuni peltatiim (Schr.ank) Gelert var. suecicum 
Gelert, h. o. d. i floder och sjöar. Hede: Vikarsjön; Långa 
(Hägerström, herb. Ups.). Tännäs: V. Vattnan. Sveg: 
Nilsvallen (Dusen 1879, litt. & herb., !191ö). Ej omnämnd 
från denna lokal af Birger. 

Tlialictriim alpiiiiiin, Hede: Styggbäcken vidLunnäset; 
Nysätra; Storstalltjärn; Rönningsåstjärn; Rönnån (C. Hart- 
man 1841 mscr.). Tännäs: t. a. t. ex. mellan Valmåsen och 
Funäsdalen. Sedan tämligen sammanhängande utbredning mot 
V. och N. ; S. om Tännäs har förf. ej observerat arten, men 
den finnes .sannolikt. Lillhärdal: Storfjäten (A. Boüthius). 

Th. simplex. Vemdalen: Kvisthån; Hån. Hede: Hede- 
viken; Sörviken; Långåskans; Staffanstorp; Nysätra. Tännäs: 
Ljusnedal (C. Hartman 1841 mscr.); Fjällnäs (östergren). 

Anemone nemorosa, Tännäs: Fjällnäs (Östergren). 

A. vernalis L., Vemdalen: Brynnan, dessutom återfun- 
nen på de äldre uppgifna lokalerna vid byn; Näsvallarna och 
Sandviken. Hede: mellan Hede och Sätervallen invid Lunån 
och Funäsbäcken; ö. ändan af Vikarsjön vid vägen mellan 
Sandviken och Hedeviken. Sveg: Nilsvallen. 

Caltlia palustris, allm.; i Ljusnan vid Ortholmen (Hede 
s:n) förekom arten submers, blommande den ^7^ 1914. Det 
fanns intet, som tydde på, att de här under vattnet blom- 



32 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 17. 

mande arterna slagit ut sina blommor, sedan de blifvit sub- 
mersa. Förklaringen sjmes vara den, att växterna under 
den föregående kalla tiden börjat blomma, medan vatten- 
ståndet var lågt. Sedan inträdde en värmeperiod och vat- 
tenståndet steg hastigt på grund af stark snösmältning i 
fjällen. Bottnen för tillfället utgjordes af ängsmark med 
landväxter. Samma förhållande iakttogs äfven vid Sandviken. 
Enligt Birger (Härjedalens veg. sid. 66) uppgifvas dock 
Caltha, Veronica scutellata m. fl. på en lokal vid Sandviken 
aldrig nå ofvan vattenytan. Detta är ett mycket intressant 
förhållande och bör närmare studeras beträffande de biolo- 
giska förhållandena (pollination etc.). Under sommaren 1915 
blommade arten sent i de högre belägna trakterna. Vid 
Henådalen (Storsjö s:n) var arten i full blom så sent som 
den 27 juli. 

TroUius europ^eus, Tännäs: Fjällnäs (östergren), V. 
Malmagen (Östergren!); mellan V. Malmagen och norska 
gränsen. Storsjö: Henådalen. Sveg: Ytterberg (Crantz). 

Aconitum septentrlonale Koelle, Tännäs: Bruksvallarna 
och vägen dit från Ljusnedal. Vidare hela vägen mot N. 
till Mittådalen. Funäsdalsberget (C. Hartman 1841 mscr!); 
Fjällnäs (ÖSTERGREN); Tännäs by. 

Fumaria officinalis, *Vemdalen: Hån 1915. 

Sinapis arvensis, * Vemdalen: Kyrkbyn 1913; Flodakolo- 
nien 1914 (Märta Bergquist); Sveg: Sveg (Crantz). 

Erysimum cheiraiitlioides, *Vemdalen: Bergvallen nära 
Flöda 1914 (Märta Bergquist); Kvisthån 1915; Uppmoval- 
len och Hån 1915. Hede: Sörviken 1914; 2 km. V. om Långa 
1914. Sveg: Nils vallen 1915. *Linsäll: Kyrkbyn 1915. 

Cardamine pratensis, Vemdalen: Flodakolonien; utefter 
S. Vemån. Hede: Sörviken. Tännäs: vid sjön Lössen 8 km. 
ö. om Valmåsen. 

C. amara, h. o. d. most i ö. Vemdalen: vid byn i källor ; 
Fioda; Näsvallarna; Kvarntorpet; Sandviken, Hede: Gam- 



G. K. OEDERGREN, FLORAN 1 NORRA HÄRJEDALEN. 33 

lualbodarne. *Tännäs: Bruksvallarna. *Sveg: nära Vembron 
i källdrag. Lillhärdal: Storfjäten (Samuelsson 1914). Lin- 
säll: ofvan Dalsvallen vid vägen upp på Sonfjället. 

C. b(dli<lil'(>lia, sails. *VemdaIen: Henvålen i en bergsega 
i reg. alp., spar.samt men storvuxen (1 dm.). *Tännäs: St. 
Mittåkläpp (Thedenius 1842 mscr.). Enligt Östergren dess- 
utom: Svansjökläppen och Lillstöten på Rutfjällen; Vigel- 
piken ocli Storvigeln. 

Arabis areiiosa (L.) Scop. Ej upptagen i Birger's för- 
teckning. * Vemdalen: Kvisthån; byn (K. B. Nordström, 
herb. Ups.). Sveg; Sveg kyrkmuren tillsammans med *sue- 
cica; Nilsvallen 1915. 

A. ^^suecica Fr., Hede: Ortholmen (Birger 1904, !1915). 
Tännäs: Tännäs by 1915. 

Barbarea vulgaris, h. o. d. såsom ogräs i åkrar; Vem- 
dalen; Åtgårdsvallen invid Bergflon; Hån. Tännäs: V. Mal- 
magen. Sveg: Vemoset 1915. *Linsäll: Linsälls by 1915. 

B. stricta, oftast vid vattendrag. Vemdalen: Åmote 1913; 
Hån, på stranden af Hånsjön 1915. 

Buiiias orieiitalis, sails. *Tännäs: Valmåsen 1915, ett 
enda exemplar. Förut endast från Ytterhogdal. Grubban 
(enl. Wiström). 

Capsella bursa pastoris, allmän såsom ogräs. 

Thlaspi arveuse, t. a. vid gårdar. 

Th. alpestre, *Vemdalen: Kyrkbyn 1915 (K. B. Nord- 
ström, herb. Ups.). Ny för landskapet.^ 

DrJiba uemorosa, sails. *Hede: Ortholmen 1915; finnes 
ännu (1915) kvar vid Lillhärdal och i Sveg. 

D. hlrta ß rupestris, *Vemdalen : Högsta Henvålen i 
bergsprickor. *Hede: Orrstädjan. Exemplar från de båda 
lokalerna granskade af fru Elisabeth Ekman. 

^ Sedan detta skrefs, har arten publicerats i Fauna och Flora 1915. 
H. 5, af K. B. Nordström. 

Arkiv för hotuiiih. Band 14. X-o 17. 3 



34 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND M. N:0 1?. 

1). iiicana L., Tännäs: Funäsdalen och Ljusnedal på torf- 
tak (C. Hartman 1841 mscr.). 

D. alpina, St. Mittåkläpp (C. Hartman 1841 mscr.). Detta 
är troligen första gången den iakttogs på denna lokal. Året 
därpå antecknades den af Thedenius (mscr.) Enligt Birger 
är den funnen äfven af Enander; 1908 var den ymnig på 
toppen och N. och Nö. branten, sparsam på S. sidan (Erik 
Almquist). 

Polygala aniarella, * Vemdalen: Sandviken. Detta är 
den östligaste kända lokalen i Härjedalen. 

Geranium silvaticnm, allm. öfver hela barr- och björk- 
skogsområdet. Blommor oftast med ljus färg. Stundom små- 
blommig t. ex. Vemdalen: vid byn. 

Oxalis acetosella, *Vemdalen: Skalet; Näsberget; Kvarn- 
torpet; Hen valen (i reg. alp.); Sersån mellan Kyrkbyn och 
Kvisthån. Hede: Gammalbodarne. Tännäs: Ry vallen; Lill- 
vål vallen; Torbygget. Storsjö: Åsen vid Löf kläppen ; Strut- 
berget. 

Viola epipsila, Ledbb., t. a. i ö. delen. Vemdalen: Hån; 
Sersån; Sandviken. *Hede: Nysätra; Storstalltjärn; Staffans- 
torp. Lillhärdal: Blekberget (Thedenius 1842 mscr.); Stor- 
f jäten (Samuelsson 1914); *Älfros: Kålsätt (Thedenius 1842 
mscr.). Sveg: Vembron vid Ljusnan. 4 km. S. om Sveg vid 
Lillhärdalsvägen. *Linsäll: Dalsvallen; Morsbergsbäcken ; 
Valmån vid Råndaälfven. 

V. palustris, Vemdalen: Hen valen; *Hede: Särf fjället i 
reg. subalp. Tännäs: Lillvål vallen. Sveg: Solnan; Sveg. 

V. montana. Vemdalen: Kyrkbyn i vägkanter; Kvarn- 
torpet; Näsberget. Hede: vid en bäck nedanför Ulfberget; 
Orrstädjan; Hede (Hägerström, herb. Ups.). Tännäs: Ljusne- 
dalen (C. Hartman 1841 mscr.). Sveg: Nilsvallen. Är stun- 
dom mycket lik V. canina, af hvilken förf. ej sett något 
säkert exemplar från Härjedalen. 



G. R, CEDERGREN, FLORAN I iSORRA HÄRJEDALEN. 35 

V. biflorji, *V^emdalei): t. a. på lämpliga lokaler i det 

centrala Veindalen: vid bäckar på skuggiga ställen helst med 
lös jord. Kvarntorpet; Brynnan; Skalet. Hede: Långa såg. 
Sveg: Tjufön i Ljusnan (Crantz!). Linsäll; Morsbergsbäcken. 
I V. bar arten ett annat uppträdande. Växer där ofta på 
solexponerade platser och på gröfre jord, Tännäs: Bruksval- 
larna; Blixgrufvan ochFunäsdalssjön (C. Hartman 1841 mscr.). 
Fjällnäs allm. (Östergren). 

V. tricolor, t. a. vid byar och fäbodar, dels såsom ogräs 
i åkrar, dels äfven i ängsformationer. 

Paniassia palustris, t. a. vid sjöar och på andra våta 
ställen. 

Drosera rotiiiulifolia, t. a. på stränder af tjärnar och 
småsjöar i Ö. delen. *Vemdalen : Åsen; tjärn 3 km. S. om 
byn vid vägen till Kvisthån; Hån; Skrymningstjärn. Hede: 
Källsjön; Äggskaltjärn mellan Hede och Sätervallen 1914 
(utdikades juli 1915); Långa. Sveg: V^ ^^ N. om Korshäll- 
högen. 

D. longifolia, h. o. d.— t. a. i ö. *Vemdalen: Upp 
movallen; Skrymningstjärn. Hede: Källsjön och en tjärn 
nära den; Långa. *Tännäs: mellan Valmåsen och Funäsdals- 
sjön (c. 1 mil från Valmåsen); Bruksvallarna. Dessa båda 
lokaler i Tännäs de enda kända i V. Härjedalen. Älfros: 
Kålsätt (Thedenius 1842 mscr.); östtjärn. Lillhärdal: Stor- 
fjäten (Samuelsson 1914). 

Sileue infläta, t. a. såsom ogräs i åkrar och vid väg- 
kanter. Vemdalen: Flodakolonien och Bergvallen 1914 (Märta 
Bergquist); Sandviken 1915; Hån och Kvisthån 1915. Hede: 
Hedeviken och Sörviken 1914. Tännäs: Valmåsen 1914, 1915; 
h. o. d. utefter vägen hit från Medskogsbygget 1914; Tännäs 
by 1915. *Linsäll: Linsälls by 1915. 

S. rupestris, h. o. d. Hede: Orrstädjan och Svartuggen 
i Särffjället. 

S. acaulis, Tännäs: Bruksvallarna på deltabildningar i 
Ljusnan i barrskogsregionen. Med all sannolikhet ned trans- 



36 ARKIV rÖR BOTANIK. BAND 14. N.O 17. 

porterad med älfven från lokaler i fjällen längre mot N., där 
arten ej är sällsynt; Fjällnäs (Östergren). 

f. flor. alb., Tännäs: Hamrafjället (Östergren). 

Melaiulrium album (Mill.) Garcke, *Tännäs: Funäs- 
dalens Gästgifveri 1912 (Östergren). 

M. rubrum (Weig.) Garcke, allm. i slåtterängar vid 
fäbodvallar, äfven såsom ogräs i åkrar. Går upp i reg. alp. 
t. ex. Henvålen. Vid Fjällnäs anträffades i björkskog ett 
exemplar, som företedde knoppmutation : rödt exemplar med 
hvit gren (Östergren 1914). 

f. flor. alb., *Tännäs: V. Malmagen 1913 (Östergren). 

f. acaulis, lågvuxen, endast 3—4 cm. hög. *Vemdalen : 
Tälltorpet 1914 (O. Lundblad). 

Viscaria alpiua, *Vemdalen: Henvålen i reg. alp. Tän- 
näs: Bruksvallarna vid Ljusnan, nedtransporterad {jir Sileiie 
acaulis); Malmagsvålen (Östergren); Storskarfven och Skenor- 
fjället (Östergren). Från den senare lokalen omnämnd redan 
1905 af Sernander (Flytjord i Sv. fjälltrakter, sid. 61) men 
ej citerad af Birger. Sveg: vid Nils vallen finnes arten rik- 
ligt på åkrar (Dusen 1879, !1915). 

Lychnis flos cuculi, Vemdalen: S. Vemån vid Floda- 
kolonien 1914 (Märta Bergquist), 

Ovisst huruvida arten på denna lokal är införd eller 
verkligt vild. 

Stellaria media; allmän vid gårdar på fet och lös jord 
vid ladugårdar, ofta äfven under broar, ladugolf o. dy 1., där 
jorden är lucker och impregnerad med organiska ämnen. 

S. nemorum, Vemdalen: Flodakolonien i en kallkälla. 
På liknande lokaler flerstädes utefter S. Vemån; Oxsjön; i 
bäckar: Sandviken; Sersån; mellan Kyrkbyn och Skalet; Hen- 
vålen i källbäckar i reg. alp. Tännäs: Lillvålvallen vid tjär- 
nar (ej kallkälla) ; Fjällnäs (Östergren) ; Funäsdalsberget, 
N. sidan (Erik Almquist); Linsäll: mellan Dalsvallen och 
Korsflyet vid bäckar. 



G. R. CEDERGREN, FLORAN I NORRA HÄRJEDALEN. 37 

8. iilii;:iii()sa. Vemdalen: trakten af Flodakolonien. Tän- 
näs: Fjälliiäs (Östergren). Lillhärdal: Storfjäten (Samu- 
elsson 1914). 

S. grraminea, allm. inom barrskogsregionen. Förekommer 
h. o. d. med små kronblad t. ex. Vemdalen: Brynnan m. fl. st. 

S. calycJiiitlia (Ledeb.) Bong., h. o. d. Veradalen: vid S. 
Vemån invid Flodakolonien. Lillhärdal: Storfjäten (Samu- 
elsson 1914); Tännäs: Fjällnäs (östergren); Storsjö: Öfre 
Ljusnedalen (Almquist & Söderlund 1866 enl. exemplar i 
Uppsala Nya botaniska bytesförenings herb.). 

Cerastium triiryiium, Tännäs: Bruksvallarna vid en bäck 
i barrskogsregionen; mellan Bruksvallarna och Mittådalen 
(C. Hartman 1841 mscr.); V. Malmagen (Östergren). 

C. alpiniini, *Vemdalen: Hen valen i reg. alp. Hede: 
Orrstädjan och Svartuggen i Särffjället, på båda lokalerna i 
rasmark och på klippafsatser. Tännäs: Funäsdalsberget (C. 
Hartman 1841 mscr., Erik Almquist); Mittådalen på ett 
tak (C. Hartman 1841 mscr.). 

C. vulgare, allmän. Stundom nedanför källdrag, 
f. glandiilosiim Boenn. *Vemdalen: Flodakolonien på 
grusmark. 

ß alpestre, * Vemdalen : Bron öfver S. Vemån 3 km. från 
byn (K. B. Nordström, herb. Ups.). 

A. stricta, Tännäs: Skenörfjället (Östergren); Storsjö: 
Lilla Mittåkläpp (Erik Almquist). 

8ag;iiia saxatilis. *Vemdalen: Näsvallarna; Henvålen. 
Storsjö: Strutberget. På alla lokalerna vid gångstigar i barr- 
skogsregionen. Tännäs: Fjällnäs allm. (östergren). Norman 
(Norges Arkt. Flora, sid. 179) säger om denna art: ^Dens 
hyppige förekomst gjennem det hele gebet i faeveie, höjt til 
fjaelds på en flaek overgjödslet med komög, i saeterveiene i 
selskab med Cerastium trigynum — — — lader neppe nogen 
tvivl tillbage om, att husdyrene, ko og hest bidrager i noget 



38 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND H. N:0 17. 

raon til dens lokale udspredning, — — — .» Detta gäller 
utom den af Norman här nämnda arten Cerastium trigynuni 
äfven Gnaphalium supinum och Sibbaldia procumbens. Alla 
dessa har förf. sett företrädesvis på stigar, som användas vid 
kreaturens vandringar mellan byarna och fäbodarna eller upp 
på fjäll betesplatserna. 

S. procumbens X saxatilis. *Vemdalen: Näsvallarna. 
Tännäs: Funäsdalen (Strömfelt 1879, herb. Ups.) [det. 
doc. Samuelsson 1914]. Förut anmärkt från Härjedalen en- 
dast af C. A. M. Lindman (Bot. not. 1913). 

Spergula arTeusis f. sativa, *Vemdalen: Kyrkbyn 1913. 

Bibes rubniin, Lillhärdal: Storf jäten (Samuelsson 1914). 

B. iiig:nini, *Sveg: Sveg vid Ljusnan 1915, troligen för- 
vildad. 

Saxifraga stellaris, den enda af de nordliga arterna, 
som jag sett inom kvartsitområdet. Vemdalen: Näsvallarna 
utefter bäckar och N. Vemån; Högfjället; Kvarntorp (äfven 
i källor). Hede: Särffjället; Uggan nära Backvallen (Fine- 
man 1874, herb.). Tännäs: Fjällnäs allm. (Östergren). 

var. comosa, Tännäs: Lillruten (Östergren). 

S. nivalis, Tännäs: Storskarfven (östergren). 
f. tennis, Tännäs: Hamrafjället och Storskarfven (Öster- 
gren). 

S. oppositifolia, Tännäs: börjar uppträda vid St. Mittå- 
kläpp och är sedan allmän hela vägen mot N, till Helags- 
fjället. I de östra delarna har förf. ej sett arten; Paddedalen 
vid Ändån (Östergren). 

S. aizoides, Tännäs. Mellan Valmåsen och Funäsdals- 
sjön. Längre mot V. och N. vanligare t. ex. Bruksvallarna 
(G. & L. Fineman 1874, herb.; !1914); Hallan V. om Funäs- 
dalen; Fjällnäs, allm. (Östergren). 

var. atropurpnrea Bert., Tännäs: Storvallen och Lill- 
skarfven (Östergren). 



o. U. CEDERGREN, FLORAN I NORRA HÄRJEDALEN. 39 

var. auraiitia, Tännäs: iakttagen flerstädes af förf., men 
inga lokaler antecknade. Skarf fjället (C. Hartman 1841 
mscr.). 

S. riviilaris, Tännäs: Storskarfven (Östergren); St. 
Mittåkläpp (TiiEDENius 1842 mscr.; Erik Almquist 1908); 
Kläppbäoken (Erik Almquist). 

S. Cii^spitosa, Vemdalen: Högsta Henvåla (= kartans 
Hånvålen) i bergsprickor. Tännäs: Lillruten, Storskarfven 
och Skenörfjället (Östergren). 

S. adscciulens, 7/?//v»/^/. Tännäs: St. Mittåkläpp, sparsamt 
(Erik Almquist). 

f. lutea Hn, Tännäs: St. Mittåkläpp (Thedenius, !), van- 
ligare än hufvudformen (Erik Almquist). 

riir.vso.splenium alternifolium, Vemdalen: Flöda (Märta 
Bergquist); Kvarntorpet; Näsvallarna; ej sedd i N. delen af 
Vemdalen. Lillhärdal: Storf jäten (Samuelsson 1914). Lin- 
säll: mellan Linsäll och Dalsvallen och mellan Dalsvallen och 
Korsflyet. 

Rhodiola rosea, Tännäs: Bruksvallarna på deltan i Ljus- 
nan i barrskogsregionen. Ned vandrat från N., där arten är 
vanligare (jfr Silene acaiilis, sid. 35) ; Andåfallen, planterad, 
enligt Östergren. Hede: Rönningsåsen planterad, ursprung- 
ligen (enl. uppgift) hemtagen från Storsjöfjällen. 

Sedum auiiuuni, li. o. d. i sydberg. Vemdalen: Hen- 
vålen (Sjöstrand, ]. c, sid 164), sydbranten af samma fjäll 
1914! Hede: Orrstädjan och Svartuggen ofvan rasmark. 

Epilobium aiii^ustifoliuni, allm. öfver hela barrskogs- 
regionen på torra för solen öppna platser i skogen, brandfält 
etc. Går upp i regio alpina t. ex. på Henvålen. 

var. spectabile Simm., * Vemdalen : Skalet, några enstaka 
individ vid landsvägen 1913. 

E. palustre, *Vemdalen: vid Kyrkbyn (Märta Berg- 
quist); Kvarntorpet; Hån; Kvisthån; Sandviken; Henvålen. 
Tännäs: Valmåsen; Lillvålvallen. 



40 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 17. 

f. lappoiiicum Hausskx., * Vemdalen: vid Kyrkbyn (Märta 
Bergquist). 

E. davuriciini, *Vemdalen: Flodamyren i ett nygräfdt 
dike 1913. Synes vara hitkommen nyligen (jfr Heintze: Växt- 
geografiska anteckn. från Skibottendalen i Tromsö Amt, Ark. 
f. Bot, 1908, sid. 39). Heintze påpekar kolonisation genom 
fjällväxter på nybildade lokaler. Tännäs: V. om Valmåsen. 

E. aiiag-allidifolium. Lillhärdal: Vedungsfjället (Samu- 
elsson 1914). 

E. alsiiiitolium Vill. Vemdalen: källor invid Kyrkbyn 
(!herb. Ups.); utefter S. Vemån; Amote; Flöda. Lillhärdal: 
Storfjäten (Samuelsson 1914). 

E. alsiiiifolium X palustre, *Vemdalen: Källsprång vid 
S. Vemån nära K3'rkbyn bland föräldrarna (!herb. Ups.). 

E. Horuemaiini Rchb. * Vemdalen: Näsvallarna (!herb. 
Ups.); Näsberget; Skalet. Flöda vid S. Vemån; Henvålen. 
Hede: Hedetrakten. Lillhärdal: Storfjäten och Vedungs- 
fjället (Samuelsson 1914). Tännäs: Fjällnäs (Hägerström 
herb. Ups.). 

E. Uornemaiuii x paliistre, Lillhärdal: Storfjäten (Sa- 
muelsson 1914). Herbarieexemplaren af E pilobium-arterna. 
från här nämnda lokaler granskade af doc. Samuelsson med 
undantag af D. pahistre och f . lapponicum. Dessutom insam- 
lades intet exemplar af E. davuricum från trakten af Valmåsen. 

Myriopliyllum alteniiflorum, Vemdalen: Sågrännan vid 
Nymans bro vid N. Vemån (K. B. Nordström, herb. Ups.). 
Tännäs: Tänndalssjön. 

Hipimris vulgaris. Vemdalen: byn Henvålen i en liten 
tjärn. Lillhärdal: Storfjäten (Samuelsson 1914). 

f. fluviatilis. Vemdalen: S. Vemån flerstädes t. ex. vid 
Flodakolonien i rinnande vatten. Tännäs: Tänndalssjön; 
Ljusnedalen och V. Malmagen (östergren). Denna form i 
Härjedalen vanligare än hufvudarten. Om orsaken härtill 
se sid. 12. 



G. R. CKDERGREN, FLORAN I NORRA HÄRJEDALEN. 41 

Sorbüs aiK'Uparia, t. a. t. ox. Vemdalen: Kyrkbyn, san- 
nolikt planterad; Henvålen, små plantor i reg. alp. Oxsjö- 
vålen och Högfjället på topparna. På båda de senare loka- 
lerna små förkrympta buskar i skydd af block, blommande 
och fruktificerande 191.3 ehuru högt ofvan trädgränsen (jfr 
S. Birger: Kebnekaisetraktens flora. Sv. Bot. Tidskr. Bd 6, 
sid. 204); Hede: Orrstädjan. 

('otoueaster vulji:aris, Hede: Medskogsbygget vid Ljusnan; 
V. om Medskogsbygget vid Ljusnan. Tännäs: Paddedalen 
och Andåfallen (östergren). 

Kosa eiunamoniea, Hede: Medskogsbygget vid Ljusnan. 
Tännäs: Bruksvallarna vid Ljusnan. Linsäll: Morsberget. 

Alchemilla fllicaulis a deuudata, *Vemdalen: Kvarn- 
torpet; Näsvallarna. Skalet. Tännäs: Fjällnäs (Östergren). 
ß Tpstita (Bus.) Vemdalen: Näsvallarna. 

A. micans Bus. *Sveg: Solnan på landsvägskanten 1915. 

Ny för landskapet. 

A. alpestris Schmidt, Vemdalen: Näsberget. 

A. ^lurbockiaua Bus., * Vemdalen: Flodakolonien vid 
S. Vemån; Kyrkbyn; vid »Västerlånggatan» i byn (Märta 
Bergquist); Brynnan; Skalet; Näsberget; Näsvallarna. Sveg: 
Glissjöberg allmän på gräsmark; Solnan. Den vanligaste 
arten i S. och Ö. delen af landskapet. 

A. Wichurae Bus., Vemdalen: vid bron öfver S. Vemån 
vid Flodakolonien; Kvarntorpet; Atgårdsvallen S.V. om Flöda; 
Näsberget; Tännäs: Fjällnäs (Östergren). 

A. j^lomerulaiis Bus., Vemdalen: Kvarntorpet; Skalet; 
Lillhärdal: Storf jäten (Samuelsson 1914). Tännäs: Fjällnäs 
(Östergren). 

Alla lokaluppgifter från Vemdalen och Sveg endast 
efter herbarieexemplar granskade af doc. G. Samuelsson. 

A. alpina, *Vemdalen : sails. Iakttagen endast på Hen- 
vålen i både barrskog och reg. alp. *Hede: Tjärnvallen och 



42 AEKIV FÖR BOTANIK. BAND 1-t. N:0 17. 

Gammalbodarna, N. om Sonfjället; Nysätra vallarna och Mor- 
vallen S. om Särffjället; Orrstädjan; Vånstöten. Tännäs: 
Ljusnedal vid Kvarnströmmen; Funäsdalsberget (C. Hartman 
mscr., Erik Almquist). Blixgrufvan (C. Hartman mscr.); 
Malmagsvålen och Rutfjällen (Östergren). Valraåsen och 
Ry vallen. 

Rubus idaeus, Vemdalen: Kvarntorpet; Henvålen; Kvist- 
hån och Hån. Hede: Ortholmen; Orrstädjan; Långa. Tännäs: 
Lill vål vallen. Storsjö: Strutberget. Sveg: Ytterberg (Crantz), 
Linsäll: Morsbergsbäcken ; timmerkoja vid Råndaälfven mel- 
lan Linsäll och Dalsvallen; vid vägen från Dalsvallen till 
Korsflyet. 

f. laciniatus Neum,, *Vemdalen: Näsberget. Hede: Ulf- 
berget. 

R. saxatilis, t. a. i skogsmark särskildt i bergsluttningar, 
där bevattningen är god. Vemdalen: Kvarntorpet; Näsber- 
get; Henvålen; Kvisthån; mellan Uppmovallen och Skrym- 
ningstjärn; Hån; Sersån; Sandviken. Hede: en bäckravin 
vid ö. ändan af Vikarsjön; Orrstädjan och Svartuggen i 
Särffjället i reg. subalp.; Morvallen; Långa skans; Staffans- 
torp. Tännäs: Rörhån; Tännäs by; Ry vallen; Lillvålvallen; 
Torbygget. Storsjö: Strutberget. Sveg: Nilsvallen; Hund- 
sjövallen; Kropptjärn; 4 km. S.V. om Sveg vid vägen till 
Lillhärdal. *Linsäll: Morsbergsbäcken; Valmåns utflöde i 
Råndaälfven. 

R. arcticus, h. o. d. men endast i ö. Rikligast i Sveg 
och Lillhärdals socknar. Vemdalen: på sumpig mark utefter 
S. Vemån vid Flodakolonien, äfven i en mosse mellan byn 
och Flöda; Uppmovallen; Hån. Sveg: Vemoset (Crantz!); 
Nilsvallen; Solnan. Linsäll: Morsbergskvarnen. 

R. chaiiKPniorus, mycket allmän i myrar och fuktig 
granskog. Går högt upp i reg. alp. 

Fragaria vesca, h. o. d. Vemdalen: mellan Flöda och 
Åraote i tallskog: Kvisthån. Hede: Rörsjön. Tännäs: Mal- 
magsvålen 1914, mogna bär (Östergren); Ryvallen N. om 



G. R. CEDE RÖREN, FLOKAN I NORRA HÄRJEDALEN. 43 

V. Vattnan på stranden af en tjärn; Tännäsberget (O. Lund- 
blad). 

Coniarinu palustre, allmän i och vid tjärnar och sjöar 
öfver hela området upp i reg. alp. 

Potentilla aiiserhia, Tännäs: Ljusnedal (östergren). 

P. venia, *Vemdalen: Floda; Kvisthån; Uppmovallen ; 
Sandviken. Sveg: Solnan; Sveg. *Linsäll: Dalsvallen. 

P. iiorve^:ica, h. o. d. såsom ogräs vid kultursamhällen. 
Vemdalen: Kvisthån 1915; Hån 1915. Hede: Hede vid bron 
öfver Ljusnan 1914. Vid Hedeviken (Dusén 1879) finnes 
arten ännu kvar 1915!. Sveg: Nilsvallen (Thedenius 1842 
mscr.) sedan funnen af Dusen 1879. 

P. erecta, allm. i mossar, konstant förekommande i Be- 
tala na?4a-associationer omkring tjärnar. 

Sibbaldia procumbens, Tännäs: Fjällnäs och Rutfjällen 

(Östergren). 

Geuiii rivale, t. a. — allm. vid bäckar. Går ända upp i 
reg. alp. t. ex. Hen valen och Helagsfjället. Vemdalen: Näs- 
berget; Floda; Hån; Kvisthån; Oxsjövålen; Vånstötvallen. 
Hede: Nysätra; Storstalltjärn; Särffjället upp i reg. subalp.. 
Staffanstorp. Tännäs: Fjällnäs (Östergren); Tännäs by; 
Ry vallen; Lillvål vallen; Torbygget; Sveg: Hundsjövallen; 
Sveg. Linsäll: Dalsvallen; bäckar mellan Dalsvallen och 
Korsflyet; Morsbergsbäcken. Lillhärdal: Storf jäten (Samu- 
elsson 1914); Storsjö: Henådalen, Strutbergot. 

Dryas octopetala, Tännäs: Skenörfjället (Östergren). 
f. flor. pleii. Tännäs: Skenörfjället och Hamrafjället 

(Östergren). 

Spiraea ulmaria, allmän vid bäckar i hela barrskogs- 
området. 

Primus padiis, t. a. öfver hela barrskogsområdet, helst 
i smärre dalgångar eller bäckraviner, äfven i bergsluttningar. 



44 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 17. 

Pisuiu sativuii). Vemdalen: Kyrkbyn, förvildad, 191 4 
(Märta Bergquist). 

Lathyrus pratensis. Vemdalen: prästgården 1914 (Märta 
Bergquist), *Tännäs: Tännäs by 1915. Har enl. uppgift 
funnits på samma lokal flere år. Sveg: Svegsmon (Crantz) ; 
Hundsjövallen 1915. 

Vicia cracca. Vemdalen: Brynnan; vid den s. k. Troll- 
sjön mellan byn och Flöda (Märta Bergquist); Hån, Kvist- 
hån. Hede: Hede by; Långa skans. Tännäs: Tännäs by; 
Fjällnäs (Östergren). Sveg: Lillön i Ljusnan (Crantz); Hund- 
sjövallen. *Linsäll: Morsbergsbäcken. 

V. silvatica, Tännäs: mellan Valmåsen och Tännäs (Hä- 
gerström, herb. Ups.). Möjligen är detta samma lokal, på 
hvilken förf. sett arten nämligen u. 2 km. från Tännäs by 
vid vägen till Valmåsen; Malmagsvålen (östergren). 

Ervum liirsutum, sails. * Vemdalen: Flodakolonien i en 
gräsplan 1914 (Märta Bergquist). 

Astragalus oroboides, Tännäs: mellan Rännan och Ljus- 
nedal (C. Hartman 1842 mscr.); Paddedalen (Östergren). 

A. alpiiiiis, går efter Ljusnan långt ned i barrskogsom- 
rådet. *Vemdalen: mellan Flodakolonien och Åmote i tall- 
skog. Hede: Sörviken, rikligt 1914; Medskogsb3'gget; Staf- 
fansbygget vid Ljusnan (blommor submersa på grund af det 
höga vattenståndet Vs 1915). Tännäs: Kvarnströmmen nära 
Ljusnedal; mellan Rännan och Ljusnedal (C. Hartman 1841 
mscr.); Fjällnäs och V. Malmagen (Östergren); Andåfallen, 
med rent blå blommor (Östergren). Sveg: Bredflon vid Sveg 
(Crantz); Vemoset. *Älfros: Kålsätt (Thedenius 1842 mscr.). 

f. flor. alb. Tännäs: Hamrafjället och Glan (Österoren). 

Pliaca frigida, Tännäs: Hamrafjället flerstädes, äfven 
på norra sidan (Östergren). Ej omnämnd af Birger från 
denna lokal. 

Oxytropis lappouiea. flerstädes mellan Mittåkläpp och 
Helagsfjället (Erik Almquist). 



G. R. CEDERQREN, FLORAN I NORRA HÄRJEDALEN. 45 

Lotus coriiiculiif US, *Vemdalen: Kyrkbyn. Hede: Sör- 
viken. Sveg: Lillcui vid »Sveg (Crantz); Vemoset. Linsäll: 
Morsbergs bäcken. 

Trifoliuin spadiccuiu, *Vemdalen: mellan byn och Flöda 
1913. Sveg: Vemoset (Crantz); Hundsjövallen 1915. 

T. repens, allm. inom barrskogsregionen. 

T. hybriduiii, *\>mdalen: Flodakolonien 1914 (Märta 
Bergquist); Uppmovallen 1915. 

T. pr.ateiise, allm. inom barrskogsregionen, 
f. flor alb.. Tännäs: V. Malmagen. 

Oxycoeciis palustris, allm. 

0. microcarpus, Turcz. t. a. t. ex. Vemdalen: Floda- 
myren. Hede: Rörsjön; Källsjön; Nysätra; Lunbacken (1882 
Karl Amneus, herb. Ups.). *Sveg: Långtjärn; Kropptjärn. 

Vaccinium uliginosum L., allmän. 

f. microphylla Lge, Tännäs: Gråstöten (Östergren). 

V. niyrtillus L., allmän. 

f. epruinosa Asch. & Magn. *Hede: Gammalbodarna 
1913. 

y. vitis idaea L., allm. I reg. alp. stundom med röda 
blommor t. ex. Vemdalen: Högfjället. Tännäs: Malmagsvålen 

(Östergren). 

Arctostapliylos uva iirsi, t. a. t. ex. Vemdalen: vid byn; 
Kvisthån. 

A. alpina, t. a. på fjällhedarna, h. o. d. i barrskogs- 
regionen. *Vemdalen: Högfjället; Henvålen; Oxsjövålen; alla 
dessa i reg. alp. Dessutom vid Vånstötvallen i barrskogsreg. 
Hede: Särffjället. Tännäs: Funäsdalsberget (C. Hartman 
1841 mscr.); Fjällnäs och Rutfjällen (Östergren); N. om Ry- 
vallen i barrskogsreg. Linsäll: Korsflyet i reg. alp. Lill- 
härdal: Löskjevåla (Samuelsson 1906); Ved ungsfjället (Sa- 
muelsson 1914). 



46 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 17. 

Audroiiietla polifolia, allm. i myrar och i kanten af 
tjärnar. 

A. hypiioides, Tännäs: Svansjökläppen; Lillstöten ; Stor- 
vigelns sluttning; Skenörfjället. Alla enligt Östergren. 

Calluua vulgaris, allm, I Vemdalen träffas li. o. d. en 
form med grenar ytterst tätt sammanträngda till häxkvast- 
liknande bildningar. Den såg ej ut att vara någon form 
framkallad genom vinden, ty den förekom ofta tillsammans 
med normala individ på lika exponerade lokaler som dessa. 
Den är iakttagen flerstädes omkring Vemdalens by 1913; 
Skalet 1914. 

f. flor. all)., Vemdalen: Flodakolonien 1914 (Märta 
Bergquist). Hede: Ulfberget 1913; Staffansbygget 1915. 

Phyllodoce ca&rulea, t. a. på fjällhedar; h. o. d. i barr- 
skogsregionen. *Vemdalen: Oxsjövålen; Högfjället och Hen- 
vålen i reg. alp.; Åsen i barrskog; utefter landsvägen mellan 
Vemdalen och Hedeviken i barrskog. Hede: Särf fjällen i 
reg. alp.; Sörviken i barrskog; ö. sidan af Vikarsjön; Rännan 
(C. Hartman 1841 mscr.). Tännäs: Ryvallen; Lillvålvallen, 
båda i barrskog; Fjällnäs, 8,11m. (Östergren); Storvigeln 
(Östergren). Linsäll: Korsflyet reg. alp. Lillhärdal: Lösk- 
jevåla vid Dalagränsen (Samuelsson 1906); Vedungsfjället 
och Morfjället (Samuelsson 1914). 

Azalea prociimbeiis t. a. på fjällen men sällsyntare än 
föregående art. Går i ö. Härjedalen ej ned så långt som 
den utan träffas endast på topparna af fjällen. I V. delen 
är den observerad äfven i barrskogsregionen. *Vemdalen : 
Högfjället; Oxsjövålen; Henvålen. Hede: Orrstädjan och 
Särffjället. Tännäs: Bruksvallarna i reg. subalp. Funäsdals- 
berget (C. Hartman 1841 mscr.; Joh. Hulting 1867 enl. 
exemplar i förf. herb.); Näsfjället i S. delen, nära Dalagrän- 
sen (Samuelsson 1914); trakten af Ryvallen i barrskogsreg. ; 
Fjällnäs allmän (Östergren); Linsäll: Korsflyet (reg. alp.; 
Lillhärdal: Löskjevåla (Samuelsson 1906); Vedungsfjället 
(Samuelsson 1914); Storsjö: Henådalen i barrskögsregionen. 



G. R. CKDERGREN, FLORAN 1 NORRA HÄRJEDALEN. 47 

P.yrolji rotitnditolia, t. a. i granskog. *VemdaIen: Näs- 
berget; Flodasågen vid S. Vemån (Märta Bergquist); Upp- 
mov-allen; Sandviken. Hede: Orrstädjan; vid Storstalltjärn. 
Tännäs: Torbygget. Fj«ällnäs (Östergren). *Sveg: Vemo.set 
(Crantz); *LinsälI: Morsberget. 

I*, minor, t. a. *Vemdalen: vid Flodasågen (Märta Berg- 
quist); Näsvallarna; Sandviken. Hede: Orrstädjan; vid 
Valmån mellan Hedeviken och Gammelbodarna. Tännäs: 
vid Lössen 8 km. ö. om Valmåsen; Fjällnäs, allmän (Öster- 
gren); Storsjö: Strutberget. 

P. secuiula, t. a. Vemdalen: Näsberget; Oxsjövålen; 
Sandviken. Hede: i en ravin vid ö. ändan af Vikarsjön. 
Storsjö: Strutberget. Sveg: Vemoset (Crantz!). 

1*. iiniflüiM, h. o. d. i mossrik granskog. * Vemdalen: 
Kvarntorpet (Märta Bergquist); Näsberget; Sandviken. 
Hede: i skogen mellan Källsjön och Gammalbodarna; 2 km. 
V. om Långa. Stor.sjö : Strutberget. Lillhärdal: Storf jäten 
(Samuelsson 1914). 

Enipetruin niirriim, allmän i både barrskogsregionen och 
reg. alp. 

Montia fontaiia L. '■•laiiiprosperma Cham., t. a. i kall- 
källor. Vemdalen: Näsvallarna vid bäckar; ymnigt i källdrag 
utefter S. Vemån; Hån; Kvisthån. Tännäs: Lillvålvallen ; 
Fjällnäs (Östergren). Storsjö: Henådalen. 

Polygroiium vivipariim. allmän på många slags lokaler. 
Förekommer under en del olika former t. ex. med hvita eller 
röda frukter. 

P. avieulare, t. a. på gårdar i byarna och vid fäbodarna. 
Vemdalen: Henvålens by; Hån; Sandviken. Hede: Staffans- 
torp; Medskogsbygget. Tännäs: Valmåsen; Ry vallen (äfven 
på torftak); Lillvålvallen; Torbygget. 

P. convolvulus, Vemdalen: Hån i en åker 1915 (steril). 

Kumex domesticus, Vemdalen: Hån (1915). Hede: Med- 
skogsbygget (1914,1915). Staffanstorp (1915); Långa (1914, 



48 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14:. N:0 17. 

1915); Nysätra (1915); Tännäs: Bruksvallarna (1914); Tännäs 
by och Torbygget (1915). 

R. arifolius, t. a. i fjällens subalpina region. H. o. d. 
vid bäckar i barrskogsregionen och i reg. alp. *Vemdalen: 
vid bäckar i Skalet och nedanför detta (i barrskog); Hen- 
vålen (reg. alp.). *Hede: Gråstöten i Särffjällen (reg. alp.). 
Storsjö: Strutberget (barrskog). *Linaäll: ofvan Dalsvallen 
S. om Sonfjället (barrskog). Tunnas: Fjällnäs (Östergren). 

R. acetosa, allm. i ängsformationer. 

R. acetosella, t. a. — allra, på sandiga ställen; vägkanter 
■etc. 

Oxyria digyiia, Tännäs: Bruksvallarna vid och i Ljus- 
nan (på deltabildningar) (jfr Silene acaulis, sid 35); Fjällnäs 
vid landsvägen (Östergren). Ej sails, i de nordligare fjällen. 

Daphiie mezereum, h. o. d. Vemdalen: mellan Fallet 

och Åtgårdsbygget N. om Flodakolonien; ofvan Rönningen 
halfvägs till Fallet. Båda lokalerna enligt A. Landin. Från 
den förra lokalen finnas exemplar planterade vid Flodakolo- 
nien 1914! Hede: Långa såg, vid en bäck (med omogna 
frukter 2 juli 1914); Tännäs: Bruksvallarna vid Ljusnan; 
Fjällnäsplatån (Hägerström, herb. Ups.): Fjällnäs (Öster- 
oren). Linsäll: Morsbergsbäcken. 

Urtica dioica. Denna växt har jag sett flerstädes men 
antecknat endast från Hede: Långa; Medskogsbygget. Tän- 
näs: Ry vallen; Lars Johan Jonssons vall V. om Lill vål vallen; 
Torbygget. Sveg: Hundsjövallen; *Linsäll: timmerkoja vid 
Råndaälfven vid vägen till Dalsvallen. 

U. urens, *V^emdalen : Kyrkbyn i en trädgård 1915 
(K. B. Nordström, herb. Ups.). 

Cheuopodium album. Kvisthån; Hån. 

Populus tremula, t. a.— allm. 



G. R. CEDEROREN, FLORAN I NORRA HÄRJEDALEN. 49 

Salix iM'iitandra. Vemdalen: 8 km. SO. om Flöda. 
Sveg: Solnan. Docent O. Östergren har öfver denna art 
vid Fjällnäs gjort en intressant iakttagelse. Ett stort träd 
bar 1910 gynaecandriska hängen, d. v. s. med ^-blommor i 
toppen och cT-blommor nedtill, dessutom hängen med enbart 
$- resp. (^-blommor. Åren 1911, 1913 och 1914 bar trädet 
endast J*-hängen. Trädet bytte sålunda (delvis) kön, hvilket 
påminner om det förhållande, som är beskrifvet från Carica 
jxipaya. 

Bland arter inom Amentiferce (speciellt Salicacece) torde 
androgyna och gynaecandriska hängen ej vara sällsynta men 
förbises ytterst lätt. I Sv. Bot. tidskrift finnes (Bd 5, sid. 
374) ett fall beskrifvet af Herman Persson hos Salix caprea. 

S. caprea. Vemdalen: Kvisthån. 

S. lappoiium. allmän i kärr och vid bäckar inom hela 
området upp i nedre delen af alpina regionen. 

S. lappouum X phylicifolia, *Vemdalen: mosse mellan 
Kyrkbyn och Floda 1913. Bestämning granskad af E. Mark- 
lund. 

S. lauata, Tännäs: Fjällnäs vid landsvägen (östergren). 

S. hastata, Tännäs: Fjällnäs allm. (östergren). 

S. phylicifolia, Vemdalen: Kyrkbyn; utefter S. Vemån; 
Åsen ra. fl. st. 

S. glauea. Vemdalen: sails. Flodakolonien (herb. förf. 
granskad af E. Marklund); Näsberget; Oxsjövålen; Hen- 
vålen (reg. alp.). V. Härjedalen t. a. — allm. Lillhärdal: 
Storfjäten och Vedungsfjällef (Samuelsson 1914). 

S. herbacea, *Vemdalen: Hen valen reg. alp. Hede: Orr- 
städjan. Tännäs: Funäsdalsberget (Behm 1864, herb. Ups.); 
Näsfjället i sydligaste Tännäs vid gränsen till Dalarne (Sa- 
muelsson 1914); Fjällnäs, Rutfjällen och Andåfallen vid 
landsvägen (Östergren). 

S. herbacea L. x polaris Wg., Storsjö: vid Helagshyd- 
dan tillsammans med föräldrarna. Ren S. polaris jämförelse- 

Arkiv för hotanih. Band 14. S:i> 17. 4 



50 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. NIO 17. 

vis sällsynt. Tännäs: Funäsdalsberget (Behm 1864 herb, 
såsom 8. herbacea) bestämd af E. Marklund. 

S. lierbaeea L. X lappoiiuiii L. Tännäs: Skarf fjället 
(Fristedt & LovÉN 1853, herb. Ups. såsom »aS'. sarmentacea 
Fr.5>). På ditfogad etikett af A. N. Lundström: ■»versimile 
S. glauca — herbacea, sed difficile dijudicandi». Enl. A. N. L. 
jan. 1882. Bestämning gjord af E. Marklund nov. 1914. 

S. polaris, Tännäs: Hamrafjället (Östergren 1914). 

Utom dessa har jag en del uppgifter på andra Salix- 
hybrider från Härjedalen, som jag ej ansett lämpligt att 
medtaga här. I allmänhet har förf. ej antecknat Salices, 
enär de i de flesta fall ej utan vidare kunna säkert bestäm- 
mas utan noggrannare granskning. 

Betuia verrucosa, *Vemdalen : flerstädes i skogen mellan 
Flodakolonien och Bergflon. Sannolikt ej sails, i de ö. de- 
larna af landskapet. 

B. odorata, allmän. 

B. nana, mycket allmän öfver hela området. 

B. nana X odorata f. perodorata *Sveg: Korshällhögen 
och en mosse V* oiil N. om Korshällshögen. Tännäs: Fjäll- 
näs flerstädes (Östergren). 

f. peruana, Tännäs: Fjällnäs flerstädes (östergren). 
Allehanda öfvergångsformer: Tännäs: Gråstöten och Svan- 
sjökläppen (Östergren). 

Alnus iueaua. allmän. 

Callitriche-arter omöjliga att bestämma, sedda h. o. d. 
i Vemdalen och Hede. 

Orchis incaruata f. cruenta, Tännäs: mellan Funäsdalen 
och Valmåsen. 

O. maculata, Vemdalen: kärr nära Flöda; Galberget; vid 
en bäck N. om byn; Oxsjö valen. Hede: Ulf berget; mellan 
Särffjället och Nysätra. Tännäs: Blixgrufvan (C. Hartman 



G. R. CEDEROREN, FLORAN I NORRA HÄRJEDALEN. 51 

1841 mscr.); Bruksvallarna; Fjällnäs (Hägerström, herb. 
Ups., Östergren); V. om Lill vål vallen. Sveg: Tjufön i Ljus- 
nan (Crantz). 

Hiibeiinriii tM)noi)soa, *Vemdalen: Flodakolonien — Åmote; 
nedanför Skalet. Hede: vid Storstalltjärn. Tännäs: vid 
Tännån vid Tännäs by; Skarfvarna (Östergren). Storsjö: 
Henådalen. 

f. ornitliis Jacq., Tännäs: Fjällnäsplatån (Hägerström 
1909, herb. Ups.); Skarfvarna och Skenörfjället (Östergren). 

H. <albida, Storsjö: mellan Nedalen och Ljungdalen vid 
vadställct ofvan en ström (C. Hartman 1841, herb. Ups.). 
Mellan Helagsfjället och Ljungdalen (C. Hartman mscr.) ; 
Rösvålen (S. Almquist 1866, herb. Ups.). 

H. viridis, * Vemdalen: Henvålen, klippafsatser i reg. alp. 
Tännäs: Bruksvallarna; Funäsdalsberget (Zetterstedt, herb. 
Ups.); mellan Rännan ochLjusnedal (C. Hartman 1841 mscr.); 
Fjällnäs (östergren); vid Tännån invid Tännäs kyrkby. 

Goodyera repens, *Vemdalen: Högfjället 500 m. ö. h. 
(K. B. Nordström, herb. Ups.). 

Chamorchis alpiua. St. Mittåkläpp (Thedenius 1842 
mscr,, Ernst Almquist 1902); Helagsfjället (Thedenius 1842 
mscr. & herb. Ups.). 

Listera cordata, *Vemda]en: t. a. i mossrik och fuktig 
barrskog. Galberget; Kvarntorpet; Högfjället: i skogen hela 
vägen bort mot Skalet, särskildt i gränszonen mellan skogen 
och myrarna, där marken är mera fuktig; Näsberget; Oxsjö- 
vålen; Henvålen. *Hede: mellan Sörviken och Gammel- 
bodarna; Sonfjället; ofvan Nysätra vid vägen till Löf kläp- 
pen; Särffjället i öfre delen af reg. subalp. Lillhärdal: Stor- 
f jäten (Samuelsson 1914). Tännäs: Svansjökläppen och Andå- 
fallen (östergren). 

L. ovata, Tännäs: Ändåfallen (Östergren). 

Corallorrliiza iniiata, Vemdalen : Kvarntorpet; Näsberget; 
Skalet; Skalet — byn i skogen; mellan Sandviken och Berg- 



52 ARKIV FÖR BOTAXIK. BAND l-i. N:0 17. 

tjärn. *Hede: Gammelbodarna nedanför Sonfjället. Tännäs: 
Fjällnäs (Östergren). Älfros: Kålsätt (Thedenius, herb. 
Ups.). 

(Jypripedium calceolus, denna sedan gammalt från Ulf- 
berget i Hede socken uppgifna art återfanns af förf. 1914 på 
två lokaler på berget. Den ena nära grottan, den andra 
strax of van gamla landsvägen. Blommade vid båda besöken 
där ^7'^ och V^ 1914. Året därpå (1915) var arten öfver- 
bl ömmad den '^^ji. T herb. Ups. finnas exemplar insamlade 
af J. E. Zetterstedt 1854. således året efter det, då arten 
upptäcktes här af Fristedt. 

Couvallaria majalis, h. o. d. särskildt utefter Ljusnan. 
Vemdalen: sails. Henvålen i en sydluta i reg. alp. Hede: 
h. o. d. Sörviken; Orrstädjan och Svartuggen (i s^'^d branter); 
Långa såg; Medskogsbygget. Tännäs: Rörhån; Lössen fler- 
städes; Fjällnäs (Östergren). Sveg: Tjufön; Vemoset 
(Crantz!); Kropptjärn. Linsäll: Morsbergsbäcken. 

C. verticillata, uppgifven af Behm från Vemdalen, men 
uppgiften ej upptagen i Bibger's förteckning. Hede: Långa 
såg. Tännäs: Ljusnedal (C. Hartman 1841 mscr.) och vid 
Blixgrufvan (C. Hartman 1841, herb. Ups.); Fjällnäs (Häger- 
ström, herb. Ups.), d:o flerstädes (Östergren); Malmagen (K. 
Amnéus, herb. Ups.). 

Majaittheiiium bifoliiini, allm. 

Paris quadrifolia, h. o. d. i buskformationer invid vat- 
tendrag. * Vemdalen: Näsberget. Hede: Orrstädjan. Tännäs. 
Ry vallen; Lillvålvallen. Storsjö: Strutberget; ö. Helagsfjäli- 
skaftet c. 1050 m. ö. h. Växte i skydd af ett Juniperus- 
snår. Sveg: Vemoset invid Blindveman; Hundsjövallen. 

Scheuclizeria palustris., h. o. d. på sänka stränder af 
tjärnar o. dyl. *Vemdalen: myr invid Galbergstjärn. Tän- 
näs: trakten af Rosseltjärn mellan Valmåsen och Funäsdalen. 
Sveg: Långtjärn. 

Triglochin palustre, h. o. d. Vemdalen: vid Kyrkbyn; 
Hån. Hede: Hedetrakten vid landsvägen. Tännäs: Bruksval- 



G. R. CEDERGREN, FLORAN I NORRA HÄRJEDALEN. 53 

lama; Funäsdalssjön (C. Hartman 1841 mscr); Fjällnäs 
(östergren). 

Tofleldia (»alnstris, Vemdalen: h. o. d.; invid Kyrkbyn; 
mellan byn och Skalet; kalkkärr nära Flöda; en tjärn 3 km. 
S. om byn vid vägen till Kvisthån; Skrymningstjärn ; (ial- 
bergstjärn, Hede: t. a. Sörviken rikligt äfven på torr mark; 
Hede (C. Hartman 1841 mscr., Hägerström, herb. Ups.); 
Stora och Lilla Stalltjärn; mellan Xysätra och Morvallen. 
Tännäs: Ljusnedal; Fjällnäs, allmän (Östergren). Storsjö: 
Henådalen; Strutbergstjärn. Lillhärdal: Storf jäten (Samu- 
elsson 1914); Sveg: Kropptjärn; 8 km. Ö. om Sveg vid vägen 
till Älfros. 

Jiincus filitormis, allmän på våta ställen, myrar och 
diken. 

J. iilpiuus, Tännäs: Hallan V. om Funäsdalen; Ry vallen; 
Fjällnäs (Östergren). 

J. bufouius. h. o. d. helst på upptrampade gångstigar. 
Vemdalen: Hån; *Hede: Nysätravallen . Tännäs: Bruksval- 
larna. 

J. castiiueus. Tännäs: Ljusnedalen (C. Hartman 1841 
raser.); Fjällnäs och platån (Hägerström, herb. Ups.) allmän 
(Östergren): Storsjö: mellan Grönfjället och Ljungdalen 
(Thedenius 1842 mscr.). *Hede: trakten af Lunnäset. 

J. stysrius, h. o. d. men lätt förbisedd. Vemdalen: 
Skrymningstjärn. *Linsäll: Eansjö (Strömfelt 1879, herb. 
Ups.); Sveg: Nilsvallen; Kropptjärn. Lillhärdal: Storfjäten 
(Samuelsson 1914). Ej observerad i V. Härjedalen. 

J. triglumis, *Hede: mellan Nyvallen och Nysätraval- 
larna. Detta den östligaste lokalen i Härjedalen. Tännäs : 
Bruksvallarna; Hallan V. om Funäsdalen; Fjällnäs (Häger- 
ström, herb. Ups., Östergren); Skarffjället (C. Hartman 
1841 mscr.). 

J. biglumis, Tännäs: Kläppbäcken mellan Mittåkläp- 
parna (Erik Almquist); Storsjö: nära Helagshyddan. 



54 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 14. N:0 17. 

J. trifidus, t. a. på fjällmarker. *Vemdalen : Oxsjövålen ; 
mellan Skalet och Jämtlandsgränsen i barrskogsregion; Hög- 
fjället; Hen valen. Hede: Orrstädjan och Särf fjället. Tän- 
näs: Funäsdalsberget (C. Hartman 1841 mscr., Erik Alm- 
quist). H. o. d. mellan Malmagen och norska gränsen; 
Fjällnäs och Rutfjällen (Östergren). Storsjö: Henådalen i 
barrskogsregion. Lillhärdal : Löskjevåla (Samuelsson 1906); 
Vedungsfjället (Samuelsson 1914). 

Luzula pilosa, t. a. öfver hela barrskogsområdet. Före- 
kommer mest i 31yrtillus-nk barrskog. 

L. parviflora. sails. Tännäs: Rutstöten (Fristedt 1853, 
Östergren); Lillruten (östergren 1915). 

L. multiflora. t. a. — allm. inom barrskogsområdet. Vem- 
dalen: Kyrkbjm flerstädes; Flodakolonien; 3 km. S. om byn 
Kvisthån; Hån; Henvålen; Vånstötvallen. *Hede: Ulf berget 
Hede; Långa; Staffanstorp; Storstalltjärn; of van Nysätra 
Tännäs: Fjällnäs (H.Kgerström, herb. Ups.); Tännäs by; Udd- 
tjärn vid V. Vattnan; Torbygget; V. Malmagen. Storsjö: 
Henådalen. Linsäll: Dals vallen: Morsberget. Hit hör tro- 
ligen den L. campestris, som af flere författare uppgifvits från 
skilda delar af Härjedalen. 

L. pallesceiis Wg (non Hoppe). Föredrager i motsats 
till föregående art torrare och sandigare mark. *Vemdalen : 
Flöda; *Tännäs: Tännån vid Tännäs by. Sveg: Kropptjärn; 
*Linsäll: Morsberget. 

L. arcuata. Tännäs: Fjällnäs (Hägerström, herb. Ups.); 
Gråstöten (Östergren); Bolagshammaren och Skenörfjället 
(Östergren). 

L. spicata, * Vemdalen: Henvålen (reg. alp.); Vånstöt- 
vallen (i barrskog). Ej funnen på de öfriga Vemdalsfjällen, 
men bör eftersökas. Hede: Orrstädjan och Särff jället : t. ex. 
Svartuggen och Gråstöten m. fl. st. i reg. alp. Tännäs: Fjäll- 
näs (Hägerström, herb. Ups., d:o allmän östergren); Fu- 



o. R. CEDEROREN, FLOKAN I NORRA HÄRJEDALEN. 55 

näsdalsberget (C. Hartman 1841 mscr., Fristedt, Erik Alm- 
<iUiST, herb. Ups.). 

Potamoi^ctoii iiataus, *Vemdalen: t-n liten tjärn :j km. 
S. om Kyrkbyn vid vägen till Kvi.sthån; finnes troligen fler- 
städes i 8. delen af Vemdalen. Hede: Äggskaltjärn mellan 
Hede och Sätervallen 1914; följande år urtappades tjärnen. 

P. alpina, *Hedo: Rörsjön; Storstalltjärn. 
P. pusiJla. *Hede: Långa. 

P. filiformis. Tännäs: tjärn nedanför Hamrafjället. vid 

landsvägen juli 1914. Ny för landskapet. 

Spar^aniuni aftnie Schnitzl., *Hede: Långa. 

var. microcephaluni Neum., Hede: Vikarsjön (O. Lund- 
blad 1913, herb, förf.) 

S. affine X liyperboreiim L^st., Vemdalen: Henvålen i 
en vattensamling i reg. alp. 

S. iiatiaiis (L.) Fr. uppgifves från Härjedalen, men upp- 
gifterna torde behöfva bekräftas. Sannolikt föreligga såsom 
grund till uppgifterna endast speirocephalvin Neum. eller 
affine Schnitzl. 

S. hyperboreum L^st., Vemdalen: Näsvallarna; Hån. 
Tännäs: mellan Bruksvallarna och Ljusnedal i en bäck. På 
denna lokal och vid Näsvallarna steril och bestämning därför 
osäker. Till de vegetativa delarna anslöt den sig mera till 
hyperboreum L^st., än till S. minimum Fr.; Malmagsvålen 
ofvan Fjällnäs (Östergren 1912), flerstädes (östergren 1914); 
Lillhärdal : c. 3 km. från Lillhärdals by vid vägen till Sveg. 

Scirpus cajspitosus, allm. i myrar, associationsbildande. 

S. pauciflorus, *Hede: Sör viken; Nysätra vallarna. 



56 ARKIV FÖE BOTANIK. BAND 14. N:0 17. 

Heleocharis palustris, Hede: Långa; Sörvikeii; *Sveg: 
Nilsvallen vid Ljusnan tillsammans med *«7iitgfZ«m«5. *Linsäll: 
Linsälls by. 

Eriopliorum augusti folium, *Vemdalen: Flöda sågen; 
Kvisthån; Henvålen (äfven i reg. alp.). *Hede: Lunnäset; 
Lunsjön. Tännäs: Fjällnäs (Hägerström, herb. Ups., Öster- 
gren). Storsjö: Löf kläppen. *Sveg: Kropptjärn. Linsäll: 
Valmån, vid vägen till Dalsvallen. 

K. latifoliuni, sails. *Sveg: Kropptjärn. 

E. gracile, sails. *Sveg: Kropptjärn; *Vemdalen: Hån. 

E. vaginatuni, allm. i myrar. 

E. Sclieuclizeri, t. a. i fjällen, h. o. d. inom barrskogs- 
området. *Veradalen: våt mark 3 km. SV. om Flodakolo- 
nien utefter en bäck; mellan Skalet och Klöfsjö; mellan 
Henvålen och Vånstöten. Alla dessa i barrskogsområdet. 
Hede: Hede (C. Hartman 1841 mscr.). Tännäs: Malmagen 
(Thedenius, herb. Ups.); V. Malmagen; Funäsdalssjön (Zet- 
terstedt, herb. Ups.); Meisåtjärn; Fjällnäs, allm. (Östergren); 
Mittådalen och Öfre Ljusnedalen (Hulting 1867, herb. Ups.); 
Ormaruet (Fristedt, herb. Ups.). Lillhärdal: Storfjäten (Sa- 
muelsson 1914); »Herjedaliae frequens» (Sjöstrand å etikett 
i herb. Ups.). 

E. alpinum, t. a. öfver hela området. 

('arex vesicaria, h. o. d. *Hede: Långa. Tännäs: Fjäll- 
näs (Hägerström, herb. Ups., Östergren); I trakten af 
Folotjärnarna mellan Trappåsen och St. Mittåkläpp (Öst- 
man!). Sveg: Sveg. *Linsäll : Linsälls by. 

f. dichroa Ands., Tännäs: Fjällnäs (Hägerström, herb. 
Ups.). S. om Hågnan. 

f. alpigena Fr., Tännäs: Fjällnäs (Hägerström., herb. 
Ups.); Hamrafjället (Östergren). 

*saxatilis L., Tännäs: Gråstöten (Hägeeström, herb. 
Ups.);* Fjällnäs (Östergren); Hamrafjället (Thedenius 1836» 



G. R. CEDERGREN, FLORAN 1 NORRA HÄRJEDALEN. 57 

herb. Ups., Birger); Bruksvallarna (S. Almquist 1866, herb. 
Ups., Östman!); Malmagen (K. Amneus 1882, herb. Ups.). 
Storsjö: vid en tjärn S. om Ü. Helagsskaftet. H. o. d. i 
trakten af Helagsfjället och Helagsstugan. 

C. *saxatilis L. har af Birger upptagits i Härjedalens 
kärlväxter för Sonfjället (Hede s:n) efter Sjöstrand. Detta 
är oriktigt. Sjöstrand har ej med namnet saxatilis afsett 
LiNNE's saxatilis utan C. rigida Good., som af Wahlenberg 
kallades saxatilis. Detta framgår af flere omständigheter. 
1) C. saxatilis benämnes af Sjöstrand C. pulla. 2) Vidare 
säger S. (Sjöstr. 1. c. sid. 119) »C. ccespitosa: En form, som 
syntes förena denna med den föregående (= saxatilis) fanns 
på sidländta ställen vid Långås, vid Tännäs etc. Den kallas 
af Ljestadius Carex polymorpha». Af detta framgår, att 
Sjöstrand afsåg C. rigida och troligen några C. aguatilis- 
former e. dyl. 3) Den af Sjöstrand nämnda »saxatilis» är 
placerad mellan aquatilis och ccespitosa och acuta. Till ytter- 
mera visso äro exemplar i Uppsala bot. mus. insamlade på 
Sonfjället af Sjöstrand endast C. rigida men etiketterade 
med Wahlenberg 's namn C. saxatilis. Det är ej troligt, 
att C. saxatilis finnes på Sonfjället. På de myrar eller våta 
ställen, som författaren haft tillfälle att besöka där, finnes 
den ej. 

C. rostrata Stokes, allm. i och vid vatten öfver hela 
området och ofta associationsbildande. I vissa trakter är 
den delvis ersatt af C. rotundata Wg, som dock föredrager 
myrar, som ej stå helt under vatten. 

var. iitrieulata (Boott) Bailey (sjm. C. ampidlacea v. 
maxima Ands.), *Vemdalen : Kyrkbyn; myren mellan byn 
och Flodakolonien. Tännäs: Funäsdalssjön (Zetterstedt 
1854, herb. Ups., såsom C. ampidlacea). Detta exemplar är 
sedermera af Simmons bestämd t till C. Icevirostris Fr. gra- 
cilior Kükenthal, men torde med större rätt föras hit. 

var. borealis (L^st.) Hn, *Vemdalen: Galbergstjärn. 

^'Otuiidata Wg. Vemdalen: Henvålen och hela vägen 
härifrån till Vånstötvall