(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Arkiv för nordisk filologi"

Google 



This is a digital copy of a bix>k ihal was preservcd for general ions on library shelves before il was carcfully scanncd by Google as pari ol' a projeel 

to make the world's books discovcrable online. 

Il has survived long enough Tor llie copyright lo expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one thai was never subjeel 

lo copyright or w hose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain niay vary country lo country. Public domain books 

are our galeways to the pasl. represenling a wealth of hislory. culture and knowledge lhat's ollen dillicult lo discover. 

Marks, notaiions and other marginalia present in the original volume will appcar in this lile - a reminder of this book's long journey from the 

publisher lo a library and linally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner wilh li brånes lo digili/e public domain materials and make ihem widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their cuslodians. Neverlheless. this work is expensive. so in order lo keep providing this resource. we have laken sleps lo 
prevent abuse by commercial parlics. iiiclucliiig placmg Icchnical reslriclions on aulomatcd querying. 
We also ask ihat you: 

+ Make non -commercial u.se of the files We designed Google Book Search for use by individuals. and we requesl ihat you usc thcsc files for 
personal, non -com mere i al purposes. 

+ Refrain from aiitoiatiteil //nerying Do not send automaled queries of any sort lo Google's system: If you are conducting research on machine 
translation. optical characler recognilion or olher areas where access to a large amount of texl is helpful. please contacl us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each lile is essential for informing people about this projeel and hclping them lind 
additional materials llirough Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use. remember thai you are responsable for ensuring ihat whai you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a brøk is in the public domain for users in the United Ståles, thai the work is also in ihe public domain for users in other 

counlries. Whelher a book is slill in copyright varies from counlry lo counlry. and we can'1 offer guidancc on whelher any specific use of 
any specific book is allowed. Please do nol assume ihal a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringemenl liabilily can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google 's mission is lo organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover llie world's books wlulc liclpmg anlliors aud publishers rcach new audiences. You can search ihrough I lic lull lexl of this ln mk on I lic web 
al |_-.:. :.-.-:: / / böökj . qooqle . com/| 



Google 



Über dieses Buch 

Dies ist ein digitales Exemplar eines Buches. Jas seil Generalionen in Jen Renalen Jer Bibliotheken aufbewahrt wurde, bevor es von Google im 
Rahmen eines Projekts, mit dem die Büeher dieser Well online verfügbar gemacht werden sollen, sorgfältig gescannt wurde. 

Das Buch hat Jas Urlieberreclil ühcrdaucrl lind kann nun öffentlich zugänglich gemacht werden. Ein öffentlich zugängliches Buch ist ein Buch, 
das niemals Urheberrechten unterlag oder bei dem die Schutzfrist des Urheberrechts abgelaufen ist. Ob ein Buch öffentlich zugänglich isi. kann 
von Land zu Land unterschiedlich sein. Öffentlich zugängliche Bücher sind unser Tor zur Vergangenheil und stellen ein geschichtliches, kulturelles 
und wissenschaftliches Vermögen dar. das häufig nur schwierig zu entdecken ist. 

Gebrauchsspuren. Anmerkungen und andere Randbemerkungen, die im Original band enthalten sind, linden sich auch in dieser Datei - eine Erin- 
nerung an die lange Reise, die das Buch vom Verleger zu einer Bibliothek und weiter zu Ihnen hinter sich gebracht hat. 

Niitmngsrichtlinien 

Google ist stolz, mit Bibliotheken in Partnerschaft lieber Zusammenarbeit öffentlich zugängliches Material zu digitalisieren und einer breiten Masse 
zugänglich zu machen. Öffentlich zugängliche Bücher gehören der Öffentlichkeit, und wir sind nur ihre Hüter. Nichlsdcstoiroiz ist diese 
Arbeit kostspielig. Um diese Ressource weiterhin zur Verfügung stellen zu können, haben wir Schritte unternommen, um den Missbrauch durch 
kommerzielle Parteien zu verhindern. Dazu gehören technische Einschränkungen für automatisierte Abfragen. 
Wir bitten Sie um Einhaltung folgender Richtlinien: 

+ Nutzung der Dateien zu nichtkommerziellen Zwecken Wir haben Google Buchsuche für Endanwender konzipiert und möchten, dass Sic diese 
Dateien nur für persönliche, nichtkommerzielle Zwecke verwenden. 

+ Keine automatisierten Abfragen Senden Sic keine automatisierten Abfragen irgendwelcher Art an das Google-System. Wenn Sie Recherchen 
über maschinelle Übersetzung, optische Zcichcncrkcnnung oder andere Bereiche durchführen, in denen der Zugang zu Text in großen Mengen 
nützlich ist. wenden Sie sich bitte an uns. Wir fördern die Nutzung des öffentlich zugänglichen Materials für diese Zwecke und können Ihnen 
unter Umständen helfen. 

+ Beibehaltung von Google- Markende meinen Das "Wasserzeichen" von Google, das Sic in jeder Datei linden, ist wichtig zur Information über 
dieses Projekt und hilft den Anwendern weiteres Material über Google Buchsuchczu linden. Bitte entfernen Sic das Wasserzeichen nicht. 

+ Bewegen Sie sich innerhalb der Legalität Unabhängig von Ihrem Verwendungszweck müssen Sie sich Ihrer Verantwortung bewusst sein, 
sicherzustellen, dass Ihre Nutzung legal ist. Gehen Sic nicht davon aus. dass ein Buch, das nach unserem Dafürhalten für Nutzer in den USA 
öffentlich zugänglich isi. auch für Nutzer in anderen Ländern öffentlich zugänglich ist. Ob ein Buch noch dem Urheberrecht unterliegt, ist 
von Land zu Land verschieden. Wir können keine Beratung leisten, ob eine bestimmte Nutzung eines bestimmten Buches gesetzlich zulässig 
ist. Gehen Sic nicht davon aus. dass das Erscheinen eines Buchs in Google Buchsuche bedeutet, dass es in jeder Form und überall auf der 
Welt verwendet werden kann. Eine Urheberrechlsverlelzung kann schwerwiegende Folgen haben. 

Über Google Buchsuche 

Das Ziel von Google besteht darin, die weltweiten Informationen zu organisieren und allgemein nutzbar und zugänglich zu machen. Google 

Buchsuche hilft Lesern dabei, die Bücher dieser Wel t zu entdecken, und unlcrs lül/1 Aulmvii und Verleger dabei, neue Zielgruppen zu erreichen. 
Den gesamten Buchlexl können Sic im Internet unter |htt : '- : / /-■:,■:,<.-: . .j -;.-;. .j _ ^ . .::-;. -y] durchsuchen. 



iMm^WMl 



IV* 



^Ä- 



«? ! 



« 



MI 



*KJ 









§4 

€&-3§-*X*-8B-SS-§ 






Ü 



?.«! 



::>';»8,W*;.«- 



»»XH 






>ȴ#! 



im 



W" 1 



,?iK* 



3-K'f 



.«$♦!&& 



-1 \ - 1 ''. 









- ^ 



■-(.yv- 

■ - i 






MISE 



•» ; " s: 



« 



IUP 

„•; 'kli 

' ' '- r,,?''' 1 '"' /..- 

', > '' .' - 



':Mßi/k»$ ; ik 




;'"*'-"; 



■ 'i; "' W" 

•■"Yj> ' ' > V" ; > 
' '. '- v. ' ''.' <•■ ' 5 • ' 

; ' . , \, 

, ' ■■ '■ \\ ■■■v' ,• ■ -\ V': ' 

' -■ • 
< >' ' 

-.-■r;.. ■,.?>■: ';>.:m 
y >'-'.' ; •>'>'-■' <■-' > 
«^■' 

''-6 

? v* 
•i W'; 

.■'.'■■ c ■• 

'.; 



H 



iv. 





''■■". ■ ^ '' • ■' 






t-9,.. 



« 



MX 

Mil 



im 



fe 



"i h-"\ i 
SJ'i-'i:- 

■'&<''"* ^ ■ 
sfM- 

m 



r\±'- 



.4 7 9- 



ARKIV 



FÖR 



NORDISK FILOLOGI 



UTGIVET UNDER MEDVARKAN AV 

SOPHUS BUGGE GUSTAF CEDERSCHIÖLD FINNUR JÖNSSON 

KRISTIAN KÅLUND NILS LINDER 

ADOLF NOREEN GUSTAV STORM LUDV. F. A. WIMMER 



GENOM 



AXEL KOCK 



5EXT0NDE BASSET. 



NY FOLJD. 

TOLFTE BANDET. 



rråf&f 



C. W. K. GLEERUP. OTTO HARRASSOWITZ 

LUND. LEIPZIG. 

LUND 1900. 



M 7 9- 



ARKIV 



FÖR 



NORDISK FILOLOGI 



UTGIVET UNDER MEDVlRKAN AV 

SOPHUS BUGGE GUSTAF CEOERSCHIÖLD FINNUR JÖNSSON 

KRISTIAN KÅLUND NILS LINDER 

ADOLF NOREEN GUSTAV STORM LUDV. F. A. WIMMER 



GENOM 



AXEL KOCK 



5EXT0SDE BANDET. 



NY FÖLJD. 

TOLFTE BANDET. 



«?pT 



C. W. K. GLEERUP. OTTO H ARR ASSO WITZ 

LUND. LEIPZIG. 

LUND 1900. 



J 



LUND 1900, 

BERLINGSKA BOKTRYCKERI- OCH STILGJÜTEEI-AKTIEBOLAGET. 



Innehåll. 



Sophus Bagge, Mythiske Sagn om Halvdan Svarte og Harald 

Haarfagre 1 

0. K lockhoff, Folkvisan om konung Didrik och hans kampår 37 (och 103) 
I. Grundformen (s. 37) 

H. K. FriSriksson, Vglundarkviäa 8,i— j 95 

August Gebhardt, Anmälan av "The order of words in old 
norse prose with occasional references to the other germanic 
dialects by Ludwig Bernstein" '. 96 

Amund B. Larsen, Anmälan av "Kort over de danske folkemål 
med forklaringer, ved Valdemar Bennike og Marius Kri- 
stensen" 100 



0. Klockhoff, Folkvisan om konung Didrik och hans kampår (37 och) 103 
II. Yisans kalla (s. 103). 

Fritz Burg, Held Vilin 135 

Fredr. Ta mm, Anmärkningar till "Valda stycken af svenska 

forfattare 1526—1732", utg. af Ad. Noreen och E. Meyer, 

Uppsala 1893 146 

Erik Brate, Gubbe ock gumma 162 

Erik Brate, Medelpad 172 

Theodor Hjelmqvist, Oös såsom forklenande personbeteckning 

i svenskan 177 

Otto von Friesen, Till tolkningen af Tune-stenen 191 

Sophus Bugge, Det oldislandske elliptiske Udtryk sålsetra, 

solsetrum 200 

E. Mogk, Anmälan av "Sproglig-historiske Studier, tilegnede 

Professor C. R. Unger" 202 

M. Nygaard, Verbets stilling i sætningen i det norrdne sprog . 209 

Axel Kock, Till de nordiska språkene historia 241 

I. En syntaktisk egendomlighet i nordiska språk (s. 
241). II. Till frågan om omljudet och vokalharmonien 
i fornnorskan (s. 254). III. Väzling mpn : mn och 
mpn : mbn i aldre nysvenskan (s. 258). IV. En dia- 
lektisk växling 4 : -åh i flerstaviga ord i aldre nysven- 
skan (s. 265). V. Till den aldre nysvenskans formlära 



170060 



(s. 267. 1. Växling -er : -en i 2. pl. imperativas [s. 

267]. 2. Växling av former med -n och former utan -n 

i andra pers. pl. [s. 270]. 3. Om ett par pronominal- 

former [s. 272]). 

A. Trampe Bödtker, Yokalharmoni i ubetonet e . 281 

0. S. Jensen, Bibliografi for 1898 283 

6. Ad. Tiselius, Anmälan av "Skuttungem&lets akcentuering 

av K. P. Leffler" 315 

Finnur J6nsson 9 Nekrolog över Eirfkur J6nsson 319 

Tillagg ooh rättelser 320 



•.*• 



Sophus Bagge, uilinispat paa Bök-Stenen 321 

W. A. Craigie, On some Points in Skaldic Metro 341 

Erik Brate, Anmälan av "Fr. Wulff: Svenska rim och sven&kt 

attal" 385 

Er. Kålund, Anmälan av "W. G. Collingwood and Jon Stefåns- 

son: A pilgrimage to the saga-steads of Iceland" 387 

Gustav Storm, Nekrolog över Olaf Rygh , . 390 



! 



Mythiske Sagn om Halvdan Svarte og 

Harald Haarfagre. 

Efterfolgende Afhandling blev forfattet snart efter Gjen- 
nemlæsningen af forste Bind af A. Olriks Skrift om Saxo, 
hvilket udkom 1892, og den blev derefter forelæst i en filo- 
logisk Forening. 

Efterat en Afhandling af Finnur Jénsson om Sagnet 
om Harald Haarfagre som "Dovrefostre" nu er bleven udgivet 
i Arkiv XV 262 — 267, har jeg renskrevet min Afhandling, 
saaledes at jeg af denne har udeladt det Afsnit, hvis Æmne 
er behandlet af Finnur Jénsson, og derom kort henvist til 
denne. 

Ellers har jeg kun forandret mindre væsentlige Punkter. 

Gründen til, at jeg udgiver Af handlingen, er den, at 
jeg endnu (i Modsætning til, hvad der synes at være Finnur 
J6nsson8 Mening) finder, at de af mig behandlede Sagn baade 
ved sin egen Historie og Eiendommelighed og ved sin For- 
bindelse med andre Sagn giver et Bidrag til Kundskab om 
vore Fædres Aandsliv, der, om det end ikke er meget bety- 
deligt, dog altid gjör en Undersögelse om disse Sagns Til- 
blivelse og Forandringer berettiget. 



I. 

Snorre Sturlassön forteller i Heimskringla ') om 
Halvdan Svarte: 

''Kong Halvdan var en Jul paa Hadeland. Juleaften 
var en stor Mængde Mennesker forsamlet om ham, og da 



*) Halfdanar s. avarta, Kap. 8» 

AUIT YÖB XOBDIftX HLOLOOI XTI, XT FOL JD M. 



2 Bugge: Mythiske Sagn. 

Folk var komne til Bords, hendte det Under, at al Maden 
og alt Ølet fors^andt fra Bordene. Kongen blev siddende 
igjen mörk i Hu, men alle Gjæsterne drog hjem, hver til 
sit. For at komme efter, hvad der var Skyld i det som var 
hendt, lod Kongen gribe en Finn, som var en stor Trold- 
mand {margfrotfr), og vilde tvinge ham til at fortelle Sand- 
heden. Han pinte ham, men fik ikke noget ud af ham 
alligevel. Finnen raabte paa Halvdans unge Sön Harald 
og bad ham indtrængende at hjælpe sig. Harald bönfaldt 
Kongen om at skaane Finnen, men Kongen vilde ikke det. 
Da lod Harald Finnen mod Kongens Vilje slippe bort og 
fulgte selv med ham. De kom paa sin Vandring til en 
Hövding, som holdt et stort Gjæstebud. Der blev de vel 
beværtede, — saa saa det ud for Haralds Øine. 

De var Vinteren over hos ham, og en Dag om Vaaren 
sagde Hövdingen til Harald: "Din Fader syntes, det var et 
stort Tab, han led, da jeg tog noget af Julekosten fra ham 
i Vinter, og han tog sig det svært nær. Jeg skal give dig 
Gjengjæld for det, som dengang hendte, ved en glædelig 
Etterretning. Din Fader er nu död, og du skal drage hjem. 
Saa skal du faa hele det Rige, som han har havt, og til 
med skal du vinde hele Norge". Herefter fortelles Halvdan 
Svartes Död, og saa begynder forste Kapitel af Harald Haar- 
fagres Saga med folgende Ord: "Harald blev Konge efter sin 
Fader, og da var han ti Aar gammel". 

Snorre er ikke den forste, som har optegnet denne For- 
telling. Han har skrevet den af næsten ordret efter den 
Samling af norske Kongers Sagaer, som man kalder Agrip 1 ). 
Denne kjendes fra et ufuldstendigt islandsk Haandskrift, der, 
som man mener, er skrevet i Begyndelsen af 13:de Aarhun- 
dred efter et Arbeide af en Nordmand fra c. 1190. Men i 
Haandskriftet, som det nu er bevaret, kan Fortellingen om 



') Se Dahlerups Udgave med G. Storms Bemnrkninger S. 96 £ 



Bugge: Mythiske Sagn. 5 

Finnen nu kun meget ufuldstændig læses, og man kan ikke 
se, om Underet med, at Maden og Drikken forsvandt, ogsaa 
i Agrip har været henfort til Hadeland og til Juleaften. Der 
er dog ingen Grund til at tvivle om, at dette har været 
Tilfældet. 

Ved den her meddelte Fortælling træder den indre 
Sammenhæng ikke med fuld Klarhed frem. Den Mand, hos 
hvem Harald Haarfagre opholder sig umiddelbart for han 
bliver Konge, betegnes kun ganske ubestemt som "en Höv- 
ding". Den oprindelige Sagnform maa bestemtere have an- 
givet, hvem han var *). I Fortellingen er heller ikke For- 
holdet mellem den tryllekyndige Finn og Hövdingen klart 
angivet. Nærmest faar man Indtrykket af, at Finnen er 
Hövdingens Udsending, ved hvem han bevirker, at Maden 
og Ølet paa en overnaturlig Maade forsvinder fra Kongens 
Bord. Men at dette ikke har været den oprindelige Fore- 
stilling, skal jeg senere i denne Udvikling vise. 



II. 

I Flatöbogen 2 ) lindes i et Stykke om Halvdan Svarte 
en Fortælling, hvis Begyndelse stemmer i det væsentlige og 
endog med Hensyn til Udtryk i det enkelte overens med 
Fortellingen i Heimskringla og i Agrip, dog saaledes at 
Stedsnavnet "Hadeland" ikke her nævnes. Forst ved Over- 
gangen til Hövdingens Tale til Harald afviger Flatöbogens 
Fremstilling væsentligere. Her heder det: "Og da de havde 
været der en Stund, sagde Hövdingen til Harald: Din Fader 
syntes, det var stor Skade der blev ham voldt derved, at jeg 
tog fra ham den Mad og den Drik, som han tenkte at 
skulle have til sit Julegilde. Men jeg skal give dig Gjen- 



') Jfr. G-jessing "Kongesagaens Fremvæxt" S. 76. 

>) I Halfdanar fcåttr avarta i Flat. I 568—566 (Fms. X 170—175). 



4 Bugge: Mythiske Sagn. 

gjæld for det, hvis du vil söge Raad hos mig. Nu skal du 
for det forste drage hjem, for der er En, som er stedt i 
Nöd, og ham kan du alene hjælpe. Deraf skal du faa stor 
Lykke, thi det er laget dig, at du skal blive Enekonge over 
hele Norge." 

Herpaa föJger i Flatöbogen en Bemærkning om Hed- 
ningernes Jul, til hvilken jeg skal komme tilbage, og der- 
etter fortsættes med en Fortelling, som jeg gjengiver for- 
kortet. 

Kong Halvdan sad i Ro paa sin Gaard paa Oplandene. 
Da forsvandt engang meget Gods og Guid fra hans Skat- 
kammer, og Ingen vidste. hvem der havde taget det. Kongen 
blev meget sturen herover, for han skjönte, at den, som 
havde gjort det, nok vilde komme igjen oftere, og for åt faa 
Tag i ham, lod han sætte op en Snare og lod smede en 
Fjætter af det haardeste Staal og sno de sterkeste Blybaand. 
En Morgen derefter, da Folk kom til det Hus, hvor Kongens 
Skat var, fandt de der et stort digert Trold. Seksti Mand 
maatte til, for Staalfjætteren kom paa ham og för de fik 
bundet ham med Blybaandene. Kongen spurgte ham om, 
hvem han var. Han s vårede, at han hed Dovre og at han 
havde hjemme i Dovrefjæld. Enda han bad for sig og lo- 
vede, at han tredobbelt vilde betale det han havde taget, 
sagde Kongen, at han skulde sidde der i Fjætter og Baand, 
til han paa Tinge var bleven dornt til den forsmædeligste 
Död. Ingen af Kongens Mænd maatte hjælpe ham eller give 
ham Mad. Den, som dristede sig til det, skulde do. Hermed 
gik Kongen derfra og lod Dovre sidde igjen. 

Lidt efter kom Harald hjem og fik höre det, som var 
hendt. Han var da fem Aar gammel. Han skjönte, det 
ikke nyttede at bede for Dovre, men gik hen til ham, der 
han sad og havde det ondt. Harald sagde, at han vilde 
frelse ham, og skar baade Fjætter og Baand af ham med 



Bugge: Mythiske Sagn. 5 

et Saks (et kort Sværd), som Finnen havde givet ham og 
som var af saa godt Jærn, at ingen havde set Magen. Da 
Dovre var kommen fri, takkede han Harald for Livet, og 
saa tog han Benene paa Nakken. Borte var han. 

Det vårede ikke længe, för de paa Eongsgaarden fandt, 
at Dovre var kommen fri. Harald sagde, at det var ham, 
som havde sat ham i Frihed. Da blev Halvdan saa vred, 
at han jog Sonnen bort: "Troldet Dovre skal hjælpe dig, 
han og ingen anden*. Harald vandrede da bort. Han laa 
ude i Skog og Ødemark i fem Nætter og var baade torst 
og sulten. Saa kom Dovre til ham og spurgte ham, om han 
vilde fölge ham hjem. Da Harald sagde ja hertil, tog Dovre 
Gutten paa Armen og bar ham hjem til sig. Han bode i 
en stor Heller (Hule i Fjældet). Hos ham blev Harald i 
fem Aar. Dovre holdt meget af ham og gjorde alt det, han 
vilde. Harald vokste sig stor og stærk. Dovre gjorde ham 
klog paa mangt og meget, som ikke Folk flest vidste, og 
lærte ham op i alskens Færdigheder. 

En Dag talte Dovre til Harald og sagde: "Nu skal jeg 
lönne dig for det, du frelste mit Liv, thi nu skal jeg faa 
dig gjort til Konge. Din Fader er död, og jeg var ikke 
langt borte, da det skede. Nu skal du drage hjem og over- 
tage dit Rige. Ikke skal du lade klippe dit Haar eller dine 
Negle, for du bliver Enekonge over hele Norge. Jeg skal 
hjælpe dig og være hos dig i Slagene, uden at Nogen ser 
mig. Far nu vel! Hæder og Lykke folge dig i alt, og ikke 
mindre for det, at du har været her hos mig!" Da Harald 
kom hjem, blev han tagen til Konge over hele det Rige, 
som hans Fader havde havt Han fortalte sine Folk, hvor 
han havde været i disse fem Aar, og blev da kaldt Harald 
Dovrefostre (Dovres Fosterson). 

Som Dovres Fosterson benævnes eller omtales Harald 
ogsaa i en Række andre, mest æventyrlige Fortællinger. Men 
i ingen af disse Fortællinger kan Nævnelsen af Dovre som 



6 Bugge: Mythiske Sagn. 

Haralds Fosterfader föres længere tilbage end til c. 1300. 
Jeg henviser herom til Finnur Jénssons Afhandling i Arkiv 
XV 262—267. Alle disse Fortellinger er islandske. De 
har været indtagne i det ene eller det andet af de to Samle- 
haandskrifter, som blev skrevne i Slutningen af 14de Aar- 
hundred for Jon Haakonssön i det nordlige Island, nemlig 
Flatöbogen og Vatshyrna. I Afsnittet om Dovre i Flatöbo- 
gen er Sproget og Fremstillingen, saaledes som Finnur Jöns- 
son (S. 265) fremhæver, saa uklassisk, at Fortellingen i denne 
Form ikke kan være ældre end 1300. Begyndelsen af Sagnet 
i Flatöbogen, hvor der fortelles om Finnen, stammer, som 
Finnur Jönsson bemærker, middelbart eller umiddelbart fra 
Ågrip, men har undergaaet nogle redaktionelle Ændringer, 
fordi der til denne Fortelling her er knyttet det egentlige 
Dovresagn. 



III. 

Naar vi sammenholde den i Flatöbogen optegnede For- 
telling om Dovre med Fortellingen om Finnen og Höv- 
dingen, med hvilken den i Flatöbogen er forbunden, saa se 
vi tydelig, at disse to Fortellinger indbyrdes tildels er nær 
beslægtede 1 ). De har væsentlig samme Udgangspunkt, samme 
Udviklingsgang og samme Afslutning. Jeg vil for Kort- 
heds Skyld forelöbig kalde det ene Sagn Finnesagnet, det 
andet Dovresagnet. 



') Finnur Jönsson bemærker S. 267: "Om [Dovresagnet] virkelig er 
udviklet af Agrip-Heimskringlas sagn om madtyveriet, skal jeg lade usagt; 
men hvis så, er, er det gi vet, at det ma være betydelig yngre end dette". 
Og S. 264: "En folklorist vil nu rimeligvis finde ud, at sagnet i gründen er 
et og detsamme". Men han synes at maatte holde ethvert Forsög i denne Bet- 
ning for videnskabelig ubrugbart, da han i Litt. Hist. II 289 siger, at man 
ved Hjælp af "den moderne folklore-metode", "som f. ex. prof. Bugge har 
gjort s& rigelig brug af i sine Studier", "med abstraktioner og generalisering 
af udtryk og handlinger uundg&elig eller dog med en vis lethed vil kunne 
få frem et forönsket resultat af s& at sige hvadsomhelt". 



Bugge: Mythiske Sagn. 7 

Begge Sagn begynde med Fortællingen om, at værdifuld 
Eiendom pludselig paa en hemmelighedsfuld Maade forsvinder 
fra en Kongsgaard i det indre af .Norge for Halvdan Svarte, 
uden at Nogen véd, hvem der har gjort det. I Finnesagnet 
er det Julekosten og Juleölet, i Dovre-Sagnet Gods og Guid. 

Efter begge Sagn bliver Kongen sorgmodig og tænker 
paa, hvorledes han skal komme efter, hvem der har be- 
stjaalet ham. 

Efter Finne-Sagnet faar han saa fanget en Finn, efter 
det andet Sagn Jætten Dovre. Den fangne er efter begge 
Sagn den skyldige. Det er efter begge Sagn et tryllekyndigt, 
overnaturligt t ) mandligt Væsen, som bliver fanget. Naar vi 
læse, hvad i det folgende nærmere skal omtales, at Snefrids 
Fader baade kaldes en Jætte og en Finn, saa vil vi se, at 
Jætten Dovre og Finnen, som fanges af Halvdan, komme 
hinanden endnu nærmere. 

Efter begge Sagn löser Halvdans unge Sön Harald den 
fangne, hvem Kongen plager og ikke vil vise Skaansel, og 
da den fangne er kommen i Frihed, skynder han sig efter 
begge Sagn bort. 

Ifölge Finne-Sagnet folger Harald Finnen, som flygter 
fra Kongsgaarden. Ifölge Dovre-Sagnet flygter Dovre alene. 
Men Harald bliver straks deretter jaget bort af sin Fader og 
han vandrer da ud i Ødemarken, hvor han finder Dovre, 
hvem han folger. 

Efter Finne-Sagnet kommer Harald til en Hövding, 
som aabenbart staar i nær Forbindelse med Finnen, og bliver 
hos ham. Efter Dovre-Sagnet kommer Harald til Dovres Bolig 
og bliver hos ham. 

Ifölge begge Sagn siger Husbonden (hist Hövdingen, her 
Dovre) til Harald, da denne har været en god Stund hos 
ham, som har behandlet Kongesönnen vel: "Jeg skal lönne 

*) At Finnen, ligesom Dovre, er et overnaturligt Væsen, vil man i det 
folgende tydeligere se. 



8 Bugge: Mythiøke Sagn. 

dig. Din Fader er nu död. Drag nu hjem. Du skal over- 
tage hans Rige og blive Enekonge over hele Norge". 

Endelig fortælle begge Sagn, at Harald, da han kom- 
mer hjem, ti Aar gammel, bliver tagen til Konge efter sin 
Fader. 

Disse Overensstemmelser mellem de to Sagn godtgjör, at 
Sagnet om Dovre, som fanges af Halvdan Svarte, i det væ- 
8entlige er at betragte som et Sidestykke eller som en Va- 
riant til Sagnet om Finnen, som fanges af Halvdan Svarte. 

Fremstillingen i Heimskringla og Agrip er derfor ikke 
af kortet af en nedskreven længere Fortelling, som till ige 
har berettet om, at Dovre fanges *). Tværtimod foreligger en 
uoprindelig, forst gjennem en skriftlig Redaktion istandbragt 
Kombination, som forvansker den egentlige Sammenhæng, 
deri, at Flatöbogen forbinder de to Sagn saaledes, at Halv- 
dans Sammenstöd med Dovre i Tid sættes efter hans Sam- 
menstöd med Finnen 2 ). 



IV. 

Naar vi altsaa i de to Fortellinger om den fangne og 
löste Troldmand har, om end ikke i alt, to forskjellige For- 
mationer af et og samme Sagn, saa bliver vor næste Opgave 
den, at bestemme, om muligt, dette ene Sagns oprindelige 
Form og Mening samt at folge dets Udviklingshistorie. 

*) Dette antager Gjessing "Kongesagaens Fremvæxt" 8. 76 f. (i Lig- 
hed med Keyser "Norges Historie" I, 202), efter min Mening, med urette. 
Gjessing har vistnok Bet i, at Hövdingen i en oprindeligere Sagnform be- 
stemtere har været betegnet og at denne bestemtere Angivelse er bevaret i 
Flatöbogen (i et Udsagn, som jeg straks i det folgende skal anfore). Men 
heraf folger ikke, at den Forbindelse af Sagnet om Hövdingen med Sagnet 
om Dovre, som lindes i Flatöbogen, er oprindeligere end Fremstillingen i 
Heimskringla. 

*) G. Storm "Snorre Sturlasöns Historieskrivning" S. 75 har allerede 
sagt, at "Flatöbogens Beretning er sammensat af Agrips Fortælling om Höv- 
dingen, som lod Julemaden forsvinde, og af Sagnet om Dovre". Det samme 
mener Finnur Jonsson. 



Bugge: Mythißke Sagn. 9 

Fortællingen om Harald Haarfagre i Flatöbogen giver 
en Meddelelse, som fortjener Opmærksomhed, om hvem det 
egentlig var, som tog Julekosten fra Halvdan Svarte Juleaften. 
Det heder i forste Kapitel: "Hverken han eller hans Fader 
Halvdan havde Lykken med sig i Julen. Thor tog engang 
fira Harald alt det, han havde lavet til af Mad og Drikke 
for sig og sine Venner i Julen, og Odin havde gjort det 
samme med Halvdan" ! ). Det skal altsaa ifölge denne Frem- 
stilling være Odin, Gudernes Hövding, som har ladet Mad 
og 01 forsvinde fra Halvdan Svartes Bord Juleaften. Odin 
skal være den Hövding, hos hvem Harald Haarfagre op- 
holder sig lige för sin Faders Död 2 ). 

At denne Meddelelse, hvorefter den Hövding, som tog 
Julekosten fra Halvdan, var Odin, ikke först er tilföiet af 
Redaktoren eller Afskriveren af Fortællingen om Harald 
Haarfagre i Flatöbogen, men allerede tilhörer den Mand, 
som först har optegnet Sagnet, det godtgjöres af det Stykke 
om Hedningernes Jul, som findes i Flatöbogen, umiddelbart 
efterat det har været fortalt, at Harald er kommen hjem fra 
Hövdingen. 

Dette samme Stykke findes nemlig, men i en kortere og 
oprindeligere Form, allerede i Agrip 8 ). Her fortelles, at 
Harald, efter at have forladt "Hövdingen", blev tagen til 
Konge og fik Tilnavnet Luva, men siden blev kaldt Haar- 
fagre. Derpaa fölger et Stykke om Julen, hvori det siges, 
at Hedningerne i Julen havde en festlig Sammenkomst til 
Ære for Odin. Odin har, heder det, mange Navne. Han 
kaldes Vidrer og Höi og Tredje og Jolne (iolne), og deraf 
har Julen (iol) sit Navn. Da denne Forklaring om Julen 



') Upphaf rikis Harallz hårfagra, capitulum, i Flat. I 567 (en Octinn 
tök fra Hålfdani). 

') Herpaa har Gjes sing "Kongesagaens Fremvæxt" S, 44 og S. 77 
gjort opmærksoxn. 

») Dahlernps Udgave S. 1 L. 11—22. 



10 Bugge: Mythiake. Sagn. 

allerede findes i Agrip, maa Snorre have kjendt den, men 
han har med Flid udeladt den. 

Forklaringen, hvori der tales om Odins Forhold til Julen 
og om Odins Navne, deriblandt J6lne } forudsætter aabenbart, 
at Forfatteren af Agrip har forestillet sig, at det var Odin, 
som rövede Julekosten fra Halvdan. Naar Snorre har ude- 
ladt denne Bemærkning, er det vistnok, fordi han med Ten- 
dens ikke har villet lade den hedenske Gud optræde som 
den, der virksomt griber ind i Halvdans og Haralds Liv, 
men heller har ladet Sagnet om Madrovet blive staaende 
uklart ved at betegne den, der forövede det, ubestemt som 
"en Hövding" l ). 

Naar den Hövding, som lader Maden og Drikken for- 
svinde for Kong Halvdan, er Odin, saa bliver Forholdet 
mellem Hövdingen og den tryllekyndige Finn, som er i 
Halvdans Gaard og som vandrer derfra med Harald, klarere. 
Odin er fremfor alle andre tryllekyndig, og han er ifolge 
norröne Fortellinger ofte paa Vandring til Fods, hvorved 
han ikke optræder i sin Guddommelighed, men i en uanseelig 
Skikkelse og i Forklædning. Jeg tror derfor, at Finnen, d. e. 
Troldmanden, kun er en anden, snarest i kristelig Tid dannet 
Fremtrædelsesform for Odin og at han i Virkeligheden er 
identisk med Hövdingen. Ligesom Odin her i Halvdan- 
Sagnet optræder som en Finn, saaledes ogsaa i andre Sagn 
fra den kristelige Middelalder. Han viser sig ifolge færoske 
Ballader 2 ) med "finsk Bue" i Hænde, og Detter 3 ) har godt- 
gjort, at Finnen Brune, til hvem Ketil Höing kommer 
(Fornald. ss. II, 117 — 122), er en Fremtrædelsesform af Odin. 



') Denne Forklaring synes mig at stemme godt overens med hvad G-. 
Storm i "Snorre Sturl. Hist." S. 102 siger om Snorres Forhold til de he- 
denske Guder. S. 75 mener Storm, at Snorre har ströget Stykket om Jolen 
som en "filologisk Bemærkning". 

a ) "Begin smidur" i Hammershaimbs Færoske Kvæder I, S. 12, Str. 94, 
og i "JustinjaU", se Olrik "Sakses Oldhistorie" S. 181. 

») Zeitsohr. t d. Alt. X XX IT, 449 £ Jfr. Boer i Arkiv VIII, 106. 



Bugge: Mythiske Sagn. 11 

Det er altsaa efter én Sagn form Odin, der er bleven 
greben og bunden af Halvdan Svarte, medens det efter en 
anden Sagnform er Jætten Dovre. Hvilken af disse to Sagn- 
former der er den oprindeligste, kan vel allerede paa For- 
haand ikke være tvi vi somt. Det maa være Guden Odin, hvem 
Halvdan efter den ældre Sagnform har forgrebet sig paa 
og hvem Harald Haarfagre har frelst. 

At Jætten Dovre i dette Sagn senere tildels er traadt 
istedenfor Odin, har flere Grunde. I kristen Tid maatte man 
uvilkaarlig snart komme til at fole Betænkelighed ved at 
lade Harald Haarfagre have hjulpet og være bleven hjulpen 
af den hedenske Gud Odin. Jætten Dovre stod vistnok uden- 
for det kristne Samfund, men han tænktes dog snarere som 
et i sin plumpe Kraft godmodigt Yæsen, ligesom nu Jutulen 
fra Vaage, med hvem Blessomen kjörer, end som en Djævel. 
Der var ogsaa i Finnesagnet flere Motiver, som forberedte 
Overgangen fra Odin til Bergtroldet Dovre. Odin optræder 
jo i Finne-Sagnet som en tryllekyndig Finn, og ikke blot er 
Jætten Dovre tryllekyndig, men Svaase, Snefrids Fader, der, 
som vi skal se, er et med Dovre nær beslægtet Yæsen, om- 
tales ligeledes som en tryllekyndig Finn. 

Fremdeles er det, at Odin lader Maden forsvinde for 
Halvdan, en Gjærning, som Folkesagnet andensteds tilskriver 
Troldene. Exempelvis kan som Bevis herfor nævnes folgende 
Sagn fra Nutiden *): En Bonde i Baahus holdt engang sin 
Datters Bryllup; Bordet var allerede dækket og Maden ind- 
baaren, men inden Gjæsterne havde taget Sæde, var alt op- 
ædt. Da Yærten kom ind og fik dette at se, sagde han: 
"Nu har Haale været her og opædt al Maden". Det viste 
sig, at der mellem hver Gjæst sad to Trold, som tog af 
Fadene med begge Hænder og aad af Hjærtens Lyst. Dem 
kunde Gjæsterne ikke se. 

*) Meddelt hos Faye, Norske Folkesagn S. 29 efter P. Kalma West- 
götha och Bohuslänska Beså S. 98. 



12 Bagge: Mythiske Sagn. 

Ogsaa den Enkelthed, at det er Juleaften, at Maden og 
Drikken forsvinder for Halvdan, findes igjen i Sagn om Trold. 
I Æventyret "Kjætten paa Dovre" *), som nu er vidt udbredt 
i Norge, men især paa Op] åndene og i de indre Fjældbygder 
midt i Landet, maa Folkene i et Hus paa Dovrefjæld Jule- 
aften lave færdig Mad og Drikke til Troldene, og disse 
komme da og fortære det alt sammen. 

I Julen, som oprindelig var en hedensk Fest, er jo al- 
skens Troldskab ude at færdes. Da komme de Vætter til 
Graards, som baade paa Island og i Norge kaldes jolasveinar 2 ). 
De stjæle paa Island törret Kjöd fra Böndernes Forraadshuse. 
I Julenatten farer Aandernes vilde Flok Juleskreia i Norge 
over Bygden. Juleaften lukkede Dovre sin Fjældhal op for 
den menneskelige Vandrer efter den islandske Æventyrfor- 
tælling Kjalnesinga saga. 

Men i Julen færdedes i gamle Dage ogsaa de hedenske 
Guder jolnar 8 ) med sin Hövding Jolnir 4 ), d. e. Odin, og 
da fik de engang sine Ofre *). 

En anden Grund til at Harald Haarfagre er bleven 
bragt i Forbindelse med Jætten Dovre, skal jeg i det folgende 
söge at paavise. 

Dovre-Sagnet, som efter mundtlig Fortelling er blevet 
benyttet i Flatöbogen, afviger fra Finne-Sagnet deri, at Dovre 
lader Gods og Guid forsvinde fra Skatkammeret, ikke Mad 
og 01 fra Bordene, og deri, at han bliver fangen i en Snare, 

') Asbjörnsen og Moe "Folkeeventyr" 1852, 8. 854 ff. med Amnærk- 
ninger. 

*) Maurer Isl. Volkssagen S. 54; Årnason 1, 219—221. 

s ) jolna aumbl i et Vers af Øivind skaldaspillir Snorra Edda I 470, 
hvor Snorre forstaar jolna som Gen. pl. 

*) I ]>6rsdråpa af Eiliv Gudrunssön Sn. Edda I 298. iolne A grip S. 1. 

') I Flatöbogen (I 567) siges, at Thor engang tog al Julekosten fra 
Harald Haarfagre. Dette Sagn kjendes ellers ikke. Er dette digtet som 
Modstykke til, at Odin tog Maden fra Faderen Halvdan? Mogk (i Pauls 
Grundriss 1 I 1016) gjengiver Ordene i Flatöbogen misvisende saaledes: Ha- 
ralds Fader Halvdan ofrede til Odin (som Seiergud), medens Sonnen ofrede 
til Thor. 



Bugge: Mythiske Sagn. 13 

som Kongen har ladet sætte op i "Guldhuset". Disse Sagn- 
motiver er sandsynlig overforte fra det fremmede, i mange 
Lande udbredte Æventyr om Tyvene, som stjæler i Kongens 
Skatkammer. Dette Æventyr, som tidligst forekommer i Hero- 
dots Fortolling om Rhampsinit, er kritisk behandlet af R. 
Köhler i Benfeys Orient und Occident II 303—313 1 ). 

Ordet gullhås forekommer ogsaa i et Par andre senere 
Skrifter i den norsk-islandske Litteratur, men i intet andet 
gammelt Skrift er der Tale om en indenlandsk Konges 
Guldhus. Ogsaa dette Udtryk taler for, at vi her har Ind- 
flydelse fra et fremmed Æventyr. Det samme Udtryk fore- 
kommer i ældre Engelsk 2 ). 

Naar Dovre i det til Halvdan og Harald knyttede Sagn 
traadte istedenfor Odin som den, der blev fangen af den 
gamle Konge og löst af Kongesönnen, saa medförte denne 
Forandring tillige et Skifte i Fortollingens Tone og Farve. 
Medens der hviler et hemmelighedsfuldt Slör over Hövdingen 
og Finnen i den ældre Fortolling, hvis Fremstilling er jævn, 
er Jætten Dovre i Flatöbogens Fortolling skildret meget 
burlesk, ligesom Nutids-Æventyrets godmodige Trold. 

At det efter det ældre Sagn er Odin, ikke Dovre, som 
er bleven fangen af Halvdan Svarte og befriet af dennes 
Sön Harald, godtgjöres endnu klarere af et andet Sagn, hvis 
Sammenhæng med det til Halvdan og Harald knyttede Sagn 
man hidtil ikke har erkjendt. 



V. 

I den prosaiske Indledning til Digtet Grimnismdl i den 
ældre Edda fortolles: Kong Baudungs to Sonne r rode ud i 
en Baad for at fiske Smaafisk. Agnar var déngang ti 

') Saxo (p. 46 ed. Müll.) forteller et Sagn om Tyve, som stjæle fra 
Haddings Skatkammer; men dette har ellers intet tilfælles med Dovre-Sagnet, 
») Se Mätzners Ordbog. 



14 Bugge: Mythiske Sagn. 

Aar gammel og Geirrod aatte. Vinden drev dem ud i Havet. 
I Nattemørket stödte Baaden mod et Land, saa den knustes. 
De gik op paa Stranden og fandt en gammel Mand, som 
bode i en Hytte. Hos ham blev de om Vinteren. Kjærringen 
hans fostrede Agnar. Kallen selv fostrede Geirrod og gav 
ham gode Raad og Lærdomme. Om Vaaren gav den gamle 
dem en Farkost. Men da han og Kjærringen fulgte dem til 
Stranden, snakkede han under fire Øine med Geirrod. Brö- 
drene fik god Bör og kom til sin Faders Baadstö. Geirrod 
stod i Fremstavnen. Han sprang op paa Land og stödte 
Baaden ud med de Ord: "Far du nu Troldene i Vold!" 
Baaden drev saa ud i Havet. Men Geirrod gik op til Kongs- 
gaarden, og der tog de godt imod ham. Hans Fader var da 
död. Geirrod blev tagen til Konge og han blev en mægtig 
og navnkundig Mand. 

Odin og Frigg sad i Lidskjalv og saa ud over alle 
Verdener. Odin sagde: "Ser du, hvor din Fosterson Agnar 
faar Born med Gygeren i Helleren? Men min Fosterson 
Geirrod er Konge og styrer nu sit Land". Frigg s vårede: 
"Han er saa nidsk paa Mad, at han plager sine "Gjæster, om 
han synes, der kommer for mange af dem". Odin sagde, at 
det var en stor Lögn, og de væddede om det. Frigg sendte 
sin Tjenestepige Fulla til Geirrod. Hun sagde, at Kongen 
skulde vogte sig, saa han ikke blev forgjort af en Trold- 
mand, som var kommen i Landet. Han kunde kjendes, sagde 
hun, paa det, at ingen Hund var saa glubsk, at den sprang 
paa ham. Det var bare Snak, at Geirrod var nidsk paa 
Mad, men enda lod han den Mand gribe, som Hundene ikke 
vilde springe paa. Han var i blaa Kappe og kaldte sig 
Grimner, men han fortalte ikke mere om sig, enda han 
blev spurgt. Kongen lod ham pine for at faa ham til at 
fortælle og lod ham sætte mellem to Ilde. Der sad han i 
aatte Nætter. Kong Geirrod havde dengang en tiaarsgammel 
Sön; han hed Agnar efter hans Broder. Agnar gik hen 



Bugge: Mythiske Sagn. 15 

til Grimner og gav ham et fyldt Horn at drikke og sagde, 
at hans Fader gjorde ilde i det, at han pinte denne Mand, 
som ikke havde Skyld. Grimner tomte Hornet. Nu var 
Ilden kommen ham saa nær, at Kappen brændte af ham. 
Grimner kvæder saa et Kvad. Deri siger han: "I aatte 
Nætter har jeg siddet her mellem Ude. Ingen böd mig Mad 
uden Agnar, Geirrods Son. Han skal ene herske over Go- 
ternes Land". Grimner ruller i sit Kvad ud et Billede af 
al Gudernes himmelske Herlighed og særlig af Odins Liv i 
Valhal, uden at han endnu nævner Gudens egentlige Navn. 
Han forkynder: "Alle Guder skal blive den Mand huld, som 
forst rager Uden tilside og löfter Kjedlerne af, saa Æserne 
frit kan se mig". Og han fortsætter: "Nu har jeg aabenbaret 
mit Aasyn for Guderne. Nu skal Hjælpen komme fra Æserne, 
som er samlede ved Ægers Gilde". Derpaa opregner han 
alle de forskjellige Navne, som Odin gav sig, naar han fer- 
dedes Wandt Guder eller Mennesker. Til Slutning kvæder 
Grimner: "Du har drukket dig fra Sans og Samling, Geirrod! 
Alle Einherjers Hjælp og Odins Naade har du tabt. Jeg ser 
dit Sværd blodigt. Dit Liv er til Ende, Diserne er dig 
gramme. Nu ser du Odin selv. Kom mig nær, om du kan!" 
Kong Geirrod sad der med et Sværd, som halvt var 
draget ud af Skeden, liggende over sine Knæ. Da han hörte, 
at det var Odin, som var kommen der, reiste han sig og 
vilde tage Guden fra Ilden. Sværdet faldt ud af hans Haand 
med Knappen ned. Geirrod snublede og styrtede fremover. 
Sværdet gjennemborede ham, og han fandt sin Död. Da for- 
svandt Odin. Agnar blev saa Konge og herskede i mange 
Aar over Goternes Land *). 



') Denne Digtnings Oprindelse har jeg undersögt i mine Stadier I 8. 
422—487 og S. 460—490. 



16 Bugge: Mythiske Sagn. 

VI. 

Det forekommer mig utvivlsomt, at Sagnet om Finnen, 
der egentlig er Odin, hos Halvdan Svarte staar i historisk 
Forbindelse med eller er en Omdannelse af Sagnet om Odin 
som Grimner hos Geirrod. 

Geirrod lader gribe og binde Odin, hvem han holder for 
en Troldmand. Halvdan Svarte lader gribe og binde en 
Troldmand, som i Virkeligheden er Odin 1 ). 

I de to Sagnoptegnelser siges det i nær overensstem- 
mende Udtryk, at Kongen piner den fangne for at faa ham 
til at fortælle Sandheden 2 ). Men efter begge Sagn bekjender 
han ikke det, som Kongen vil vide. 

Efter begge Sagn forbarmer Kongens unge Sön sig over 
den fangne. I Grimner-Sagnet heder det: "Agnar sagde, at 
hans Fader handlede ilde ved at pine denne uskyldige Mand". 
I Finne-Sagnet: "Harald bad Kongen om at skaane ham". 

Efter begge Sagn kommer den fangne Troldmand, som 
i Virkeligheden er Odin, fri. I Finne-Sagnet er det ved 
Kongesönnens Hjælp. Og efter Grimner-Sagnet synes det at 
være Kongesönnen Agnar, som löfter Kjedlerne af Ilden, saa 
at Odin kan vise sit Aasyn for Guderne og disse da kan 
bringe ham Hjælp. 

Ifolge begge Sagn dör den gamle Konge, som har ladet 
Troldmanden fange, kort efter; i folge det ene (Grimner- 
Sagnet) idet den fangne kommer fri, ifolge det andet (Finne- 
Sagnet) Vaaren efterat denne er kommen fri. 



') Frigg indgiver i Grimner-Sagnet Geirrod den Tro, at Odin, som 
kommer til hans G-aard, er en fjplkunnigr ma&r. Finnen, hvem Halvdan 
lader gribe, siges at være margfråétr (Heimskr.) eller fjplkunnigr (Flat.). 
Jfr. lætr hann handtaka fann mann (Grimn.) med lit hann taka Finn einn 
(Heimskr.). 

') Kanungr lit hann pina til sagna Grimn. konungr . . . vildi neyéta 
hann til sa&rar spgu ok pindi hann Heimskr. hann lét hann taka ok pina 
til sagna Flat. 



Bugge: Mythiske Sagn. 17 

Ifolge begge Sagn bliver Kongens Sön, som har for- 
barmet sig over den fangne, der i Virkeligheden er Odin, 
kort efter, saaledes som denne har forudsagt og under hans 
Medvirkning, ti Aar gammel, Konge efter sin Fader, 

I Heimskringla tiltaler Hovdingen, d. e. Odin, Harald 
og siger: "Du skal faa hele det Rige, som din Fader har 
havt, og tillige vinde hele Norge". I Flatöbogen taler Dovre, 
som her tildels er traadt istedenfor Odin, til Harald: "Jeg 
tror nu, jeg har lönnet dig for det, at du skjænkede mig 
Livet, thi jeg har fort dig frem til Kongedömmet, da din 
Fader nu er död". Han siger ham, at han skal blive Ene- 
konge over hele Norge, og önsker ham til Slutning al Lykke: 
farpu nu heitt ok vel 

I Grimnismål siger Odin, at Agnar Geirrods Sön ene 
skal herske over Goternes Land. Han tiltaler ham saa: 
"Lykke skal tolge dig, Agnar! thi Odin önsker dig Lykke. 
For én Drik skal du aldrig faa bedre Lön (end den, jeg 
giver dig for det Bæger, du har rakt mig)" *). 

Hos Geirrod nævner Odin i et Kvad sine mange Navne. 
Til Fortællingen om Odin hos Halvdan Svarte har der, som 
vi har seet, allerede i den ældste Optegnelse været knyttet 
en Bemærkning om flere af Odins Navne 2 ). Heller ikke 
denne Lighed behöver at være tilfeldig, men tör mulig for- 
klares saa, at den prosaiske Bemærkning om flere af Odins 
Navne kan være bleven fremkaldt derved, at Odin i en ældre 
Form af Sagnet om Gudens Optræden hos den norske Konge 
har nævnt fire af sine Navne (de som forekomme i Agrip). 

') Heill skaltu, Agnar r \ o. a. v. Grimn. 3. 

a ) Disse Navne er Vidrir, Hår (i Agrip skrevet havr med sammenslynget 
av med Længdetegn over), priéti, Jolnir (iolne Agrip). A f disse lindes Hår 
og priäi i Grimn. I Grimn. forekommer ikke Viårir, men Viéturr, som let 
kunde forveksles med hint. Saaledes viser Metret, at vidris i Haandskrif- 
texne af Arinbjaraardrapa 12 er forvansket af vidors (F. Jönsson). Jolnir 
læses ikke i Grimn. Jålk (Akkus.) er nævnt i Grimn. 49, 8, men desuden 
Jdlkr i 54, 6. Har der engang existeret en Form af Digtet, som enten paa 
f&rste Sted har havt iélni eller paa andet iélnir? 

ARKIV FOB KOBDUX »ILOLOÖI XVI, MT VÖLJD XII. 2 



18 Bugge: Mytbiske Sagn» 

Jeg vover dog ikke at afgöre, om Odin i saa Fald har nævnt 
disse Navne for Halvdan Svarte, da han voldte hans Död, 
eller for Sonnen Harald. 

Endelig kan nævnes et Par Træk, ved hvilke Grimner- 
Sagnet staar nærmere ved Fortellingen om Dovre i Flatö- 
bogen end ved Fortellingen om Finnen i Heimskringla. 

I Flatöbogen fortelles, at Kong Halvdan forböd alle 
sine Mænd at give den fangne Dovre Mad. I Grimnismål 
(Str. 2) siger Odin: "Ingen böd mig Mad". Efter Fortæl- 
lingen i Flatöbogen gaar Harald til Dovre for at hjælpe 
ham, uden at denne har talt til ham (medens derimod Fin- 
nen efter Heimskringla forst anraaber Harald om Hjælp). 
I Grimner-Sagnet gaar Agnar hen til den bundne Odin for 
at læske ham, uden at Odin har talt til ham. 

I Grimner-Sagnet dör Geirrod i Odins Nærværelse og 
ifölge Odins Vilje. I Dovre-Sagnet siger Dovre, at han ikke 
var langt borte, da Halvdan döde, og ved disse Ord antyder 
han, at han har voldt Eongens Död. 



Yed de i det foregaaende meddelte Sammenstillinger 
tror jeg at have godtgjort, at der er et nært historisk For- 
hold mellem Sagnet om Odin "hos Geirrod og Sagnet om 
Odin hos Halvdan Svarte. Det er to Udviklingsformer af 
et og samme Sagn. 

Hos Geirrod aabenbarer Odin sig til Slutning i fuld 
guddommelig Herlighed, medens denne Herlighed helt igjen- 
nem er overdækket i Fremstillingen af Sagnet om Halvdan 
Svarte. Allerede heraf er det klart, at Sagnet om den fangne 
og befriede Gud foreligger i en langt oprindeligere Form i 
Geirrod-Sagnet end i det til Halvdan Svarte knyttede Sagn. 

Sammenstillingen af det mindre oprindelige Halvdan- 
Sagn med det mere oprindelige Geirrod-Sagn godtgjör Rig- 
tigheden af den allerede i det foregaaende forsvarede Opfat- 



Bugge: Mythiske Sagn. 19 

ning, at det i Ågrip og Heimskringla fortalte Halvdan-Sagn, 
hvorefter Finnen bliver fangen, ikke er opstaaet ved Af- 
kortning af det i Flatøbogen fortalte Halvdan-Sagn, hvor- 
efter forst Finnen og siden Jætten Dovre bliver fangen, 
men at tværtimod efter det ældre Sagn kun den ene Trold- 
mand blev fangen og at Dovre senere er traadt istedenfor 
ham. Dog har Fortellingen om den fangne Dovre, saaledes 
som jeg har vist, fastholdt enkelte Sagnmotiver, som er glemte 
eller forandrede i Fortellingen om Finnen i Heimskringla. 
Endelig viser Sammenstillingen af Geirrod-Sagnet med 
Halvdan-Sagnet, at jeg har Ret i den her foran fremsatte 
Formodning, at den tryllekyndige Finn, som Kong Halvdan 
lader gribe, i Virkeligheden er Odin og altsaa egentlig iden- 
tisk med Hövdingen i Sagnet, der siger til Harald: "Nu skal 
du blive Konge efter din Fader". 



VIL 

Naar vi sammenligne Sagnet om Geirrod med Sagnet 
om Halvdan Svarte, se vi, at de to Sagn i sidste Afsnit er 
meget forskjellige. Saaledes med Hensyn til den gamle Konges 
Dödsmaade: Geirrod falder i sit eget Sværd, Halvdan drukner 
i Randsfjorden. Denne Forskjel er let at forklare deraf, at 
den historiske Halvdan virkelig druknede i Randsfjorden. 
Denne Dödsmaade tilhörte ikke det mythiske Sagn, som blev 
overfort paa Halvdan. 

En anden Forskjel mellem de to Sagn forklares ikke 
saa let. 

I Geirrod-Sagnet finder den gamle Konge sin Död, idet 
den bundne Gud loses af sine Baand. Umiddelbart derpaa 
forsvinder Guden. Saa bliver den unge Agnar Kong«. 

I Halvdan-Sagnet flygter derimod Odin, som i en Finns 
eller Troldmands Skikkelse har været bunden, bort med 
Kongesönnen. Denne bliver hos Odin Vinteren over. Forst 



20 Bugge: Mythiske Sagn. 

Vaaren efter siger Odin til Harald, at hans Fader er död, 
hvorpaa Harald drager hjem og bliver Konge. 

Det er ogsaa her klart, at det mythiske Sagns ægte 
Form er bevaret i Geirrod-Sagnet men forandret i Halvdan- 
Sagnet. Thi det stemmer ikke overens med de gamle Fore- 
stillinger om Odins Magt og Herlighed at lade ham, efter 
at være kommen fri, for sin Sikkerheds Skyld flygte bort. 

Men naar dette er saa, da opstaar det Sporgsmaal: 
Hvordan er det Led af Halvdan-Sagnet, at Harald en Vinter 
for Faderens Död opfostres hos Odin, blevet til? Ogsaa 
dette Led linder efter min Formodning sin Forudsætning i 
Geirrod-Sagnet. Det svarer til Fortellingen om, hvorledes 
Geirrod blev Konge. 

Geirrod kom, har vi hört, som aatteaars Gut med sin 
Broder til et ukjendt Land ude ved Havbrynet. Der blev 
han Vinteren over opfostret af en gammel Mand, som i 
Virkeligheden var Odin. Om Vaaren gav denne ham en 
Farkost. Da han fulgte ham til Stranden, talte han under 
fire Øine med ham. Geirrod alene kom saa hjem til sin 
Faders Gaard. Faderen var da död, og Geirrod blev nu 
tagen til Konge. Hermed sammenligne man Halvdan-Sagnet. 

Harald folger Odin, som er i en Finns Skikkelse, til 
den Gaard, hvor han bor som Hövding. Han opfostres af 
ham Vinteren over. Om Vaaren 1 ) taler Odin med ham 
ene. Harald kommer saa hjem til sin Faders Kongsgaard. 
Faderen er da död, og Harald bliver tagen til Konge efter 
ham ti Aar gammel. 



*) Sammenlign At vårt i Grimner-Sagnet med Ok er feir hpf&u far 
verit til vårs i Sagnet om Halvdan og Harald i Heimskringla. Dette viser, 
at Gjessing (Kongesagaens Fremvæxt S. 77) har Uret, naar han mener, at 
UdtrykljBt um hrid, som Flat. har (I, 564), senere er blevet ombyttet med 
til vårs, som Heimskr. har. Sammenlign ogsaa den Fortælling, at Ketil 
Höing bliver hos Brune, som i Virkeligheden er Odin, Vinteren over til om 
Vaaren, da Brune fdlger ham paa Vei (Fornald. ss. II, 118). 



Bugge: Mythiske Sagn. 21 

Vi ser alteaa, at Harald som Hövdingens (d. e. Odins) 
Fosterson svarer til Geirrod i det ældre mythiske Sagn, 
medens han, hvor han löser den bundne Finn, svarer til 
Geirrods Son Agnar. 

Det mythiske Sagn, som blev overfort paa Halvdan og 
Harald, har alteaa ikke blot svaret til det sidste Afsnit af 
det fra Grfmnismål kjendte Sagn, men ogsaa til dettes forste 
Afsnit, hvori en menneskelig Kongesöns Forbindelse med 
Jætterne er, ligesom i Hadding-Sagnet, stillet i Modsætning 
til en Kongesöns Forbindelse med Æserne. 



vm. 

Af det foregaaende tör sluttes, at det mythiske Sagn, 
som blev overfort til Halvdan og Harald, tillige har om- 
fattet Fortellingen om den ældre Agnar, Geirrods Broder og 
den yngre Agnars Farbroder. Da opstaar det Spörgsmaal: 
Er der noget Spor af Fortellingen om den ældre Agnar i 
Sagnet om Harald og Halvdan? 

Da Geirrod springer i Land ved sin Faders Kongsgaard, 
stöder han Farkosten, hvori hans Broder Agnar er, ud med 
de Ord: "Drag du nu bort i Troldenes Vold! (par er smyl 
hafi pik)** Og siden faar vi höre, at Agnar, da Geirrod er 
bleven Konge, bor i en Heller og faar Born med en Gyger. 

Jeg holder det for muligt, at vi hermed tör sammen- 
stille Flatöbogens Fortelling, at Halvdan, da han faar vide, 
at Harald har befriet Dovre, jager Sonnen bort fra Kongs- 
gaarden med de Ord: "Nu faar du söge Hjælp hos Troldet 
Dovre!" Harald kommer saa til Dovre, der bor i en Heller 
langt udenfor den menneskelige Bygd, og opfostres hos ham. 
Naar Halvdan jager Harald bort i Troldets Vold, saa svarer 
han alteaa maaské deri til Geirrod, til hvem han ogsaa 
svarer som den, der lader en Troldmand fange og pine. 



22 Bugge: Mythiske Sagn. 

At Haralds Opfostring hos Dovre virkelig staar i For- 
bindelse med hvad der fortolles om den ældre Agnar, be- 
styrkes efter min Formodning ved et andet Sagn om Harald 
Haarfagre, nemlig Snefrid-Sagnet. Om dette indskyder jeg 
her nogle Bemærkninger, som er nödvendige for at oplyse 
det Forhold, hvori det til Halvdan og Harald knyttede Sagn 
staar til Fortellingen om Geirrod og Agnar. Men det er 
ikke min Hensigt her at undersoge Snefrid-Sagnet i dets 
Helhed. 

I Agrip *) fortelles, at Harald under et Gilde Juleaften 
paa Gaarden Tofte (i Dovre, der nu regnes til Gudbrands- 
dalen) alene gaar med en Finn Svaase ind i dennes Gamme, 
som Finnen af Harald har faaet Lov til at opföre paa den 
anden Side af Bakken der. I Gammen rækker Svaases fagre 
Datter Snefrid (Sqjqfrip) ham et Ear med Mjöd, som han 
drikker ud. Da gaar det som en brændende Ild gjennem 
Haralds Legeme. Han vil straks have Snefrid. Hun bliver 
gift med Harald og foder ham flere Sönner. Hvor Svaase 
forste Gang nævnes i Ågrip, kaldes han Finnekonge 2 ). 

Denne Fortelling har Snorre optaget i Heimskringla 3 ) 
næsten ordret fra Agrip. Hos Snorre findes ikke Betegnelsen af 
Svaase som Finnekonge. Derimod kaldes han i en Kapitel- 
overskrift, som findes i nogle Afskrifter af Heimskringla, for 
"Jætte" {JQtunn\ men denne Betegnelse tilhörer ikke Snorres 
Skrift. I Fortellingen om Hauk Haabrok i Flatöbogen 4 ) 
kaldes Svaase en tryllekyndig Dværg og Snefrid en finsk 
Kvinde, men det siges ikke der, at hun var Svaases Datter. 

Den sandsynlig paa Orknöerne o. 1200 digtede Forn- 
yrdadråpa indeholder Vers, der omtale Finnekvinden, som 



*) Dahlerups TJdgave S. 4 — 6. 
') finneonungr. 

') Har. s. Harf. Kap. 24. F. J. (25 Unger). Her er Navneformen 
Sfuefridr. 

•) Flat. I, 582. 



Bugge: Mythiske Sagn. 23 

gjorde Harald rasende af Kjærlighed, fordi hun syntes ham 
straalende som Solen. 

I Fortellingen om Hauk Haabrok (Flat. I, 582 = Fms. 
X, 208) siges det, at Harald Haarfagre har digtet en Sryö- 
frifrardrapa. Af denne anföres en Strofe, som er i det 
Versemaal, der kaldes hålfkneppt Jeg holder det for selv- 
sagt, at denne Strofe ikke er digtet af Eong Harald, men 
efter hans Tid af en islandsk Skald. Thi jeg holder For- 
tellingen om Snefrid for Fabel, ikke for Historie, omend 
Sönner, som tillægges hende, er historiske. Desuden taler 
Strofens Udtryk og Versemaal for, .at den ikke er digtet 
af Harald, og Vidnesbyrdet i den fabelagtige Fortelling om 
Hauk Haabrok kan ingenlunde være tilstrækkeligt til at be- 
vise Strofens Authenti. Den er sandsynlig en Etterligning 
af Orm Steinthorssons Vers i samme Versemaal. 

Snefrids Fader Finnen Svdsi, som har sin Gamme ved 
Gaarden Tofte i Dovre Bygd og som senere kaldes en Dværg 
eller Jætte, kan neppe fuldstendig skilles fra den i Hauk 
Erlendssöns Redaktion af Landnåmabék l ) nævnte Jætte Svasi, 
som horer hjemme nord i Dovre (nor&an af Dqfrum). Denne 
Jætte kaldes i Flatöbogen Svafri a ). Den ældre Form af 
Navnet synes at være Svdsi 3 ), der allerede lindes i Ågrip. 
Dette Navn er dannet af Adjektivet svdss "mild, blid". Af 
dette Adjektiv har ogsaa Sväsuftr, Sommers Fader 4 ), der 
opfattes som en Jætte 5 ), sit Navn. Umildt Veir kaldes 
osvdst ve&r. Derfor synes man engang at have forestillet 
sig Svdsi som en Jætte, der ligesom Gudmund paa Glases- 
voldene midt i Kulden og Vinteren fjærnt fra menneskelige 
Boliger havde et mildt sommerligt Hjem. Hos Svaase som 



) Landn. IV, 7 i f sl. ss. I, 256; Hauksb6k 8. 95. 

) Flat. I, 22. 220. 

) Ågrip har foåji (S. 4 L. 19) med Længdetegn over a. 

) Valtan. 27. 

) Snorra Edda ed. AM. I, 550. 



24 Bugge: Mythiske Sagn. 

hos Gudmund lokkede fagre forforende Dötre de Mennesker, 
som forvildede sig derhen. 

Navnet Svdsi paa en Jætte fra Dovre er senere blevet 
forandret til Sva&i ved Indflydelse af Svaftabü, Navnet paa 
en Bygd paa Hedemarken, svarende til en Del af det nu- 
værende Ringsaker 1 ). At Jætten Svafri er ble ven sat i For- 
bindelse med Sva&dbu, ser man deraf, at han gjores til Fader 
af Sagnfiguren Rolv or Bjargi eller i Bergi, som er Konge 
paa Hedemarken 2 ). Da Jættens Navn Svdsi "den milde" 
synes at tyde paa, at man fra forst af har tænkt sig ham 
som et med Gudmund paa Glasesvoldene beslægtet Yæsen, 
kan det nævnes, at ligesom man troede, at tfddinsakr (Udö- 
delighedsageren) laa i Gudmunds Rige, saaledes var der i 
den Bygd paa Hedemarken, til hvilken Svdsi eller Sva&i 
blev knyttet, i Svaftabü en Gaard Vdadens aker 3 ), d. e. 
tfddinsakr. 

Men at Finnen eller Jætten Svdsi (Svafri) ikke fra forst 
af har havt noget med Sva&abu paa Hedemarken at gjöre, 
synes at fremgaa deraf, at han baade ifölge Snefrid-Sagnet 
og i folge Sagnet om Nor og Gor hörer hjemme i Dovre i 
det nuværende nordlige Gudbrandsdalen. 

Finnen eller Jætten Svdsi , som hörer hjemme i Dovre, 
er efter min Formodning en Sagnfigur, som er nær beslægtet 
med Jætten Dovre, de islandske Æventyrsagaers mythiske Re- 
præsentant for Dovrefjæld, han der opfattes som Norges he- 
denske Land vætte. Ligesom Svaase forstaar sig paa Trolddom, 
saaledes fremhæves dette udtrykkelig ogsaa om Dovre 4 ). Lige- 
som Svaase en Gang kaldes Konge, saaledes betegnes Dovre 
oftere saaledes ft ). Harald kommer Juleaften ind i Svaases 
Bolig i Bygden Dovre og moder hans fagre Datter Sryåfriår, 

') Jfr. Keyser Saml. Af handl. S. 52; Munch Norske Folks Hist. a 886 f. 

a ) Jfr. Keyser Saml. Afh. S. 51. 

') Eöde Bog S. 265. 

') Bardar s. Snæf. S. 2. 

') Kjalnes. s. fsl. ss. II, 485. 488. 442. 456. 



Bugge: Mythiske Sagn. 26 

som skjænker ham et Bæger Mjöd. Han bliver forelsket i 
hende og faar med hende siden flere Born. I den islandske 
Æventyrfortælling Kjalnesinga saga fra 14:de Aarhundred 
berettes, at en islandsk Mand Bue under Harald Haarfagres 
Regjering en Juleaften kommer ind i Dovres Bolig i Dovre- 
fjæld og der moder hans vakre Datter Friår. Hun giver 
ham at spise og drikke, og med hende faar han siden en Sön. 

Jeg finder det herefter ikke usandsynligt, at Dovre- 
Sagnet horer sammen med Snefrid-Sagnet. Den Jætte, i hvis 
Heller den unge Harald i længere Tid opholdt sig, kan efter 
min Formodning engang have været tænkt som Fader til en 
fager Jættedatter, med hvem Harald fik Born. Men dette 
lader sig ikke fuldt ud bevise. 

Jeg har her foran sat det Motiv, at Harald af sin 
Fader jages bort til Troldet Dovre, hos hvem han saa bor i 
en Heller, i Forbindelse med det Motiv i Grimner-Sagnet, 
at den ældre Agnar af sin Broder stödes bort til Troldene, 
hos hvem han siden bor i en Heller og faar Born med en 
Gyger. Dette stöttes nu ved den her begrundede Sammen- 
hæng mellem Dovre-Sagnet og Snefrid-Sagnet. 

Tidligere har jeg (i Studier I, 422 f.) paavist, at Sagnet 
om den ældre Agnar, som faar Born med en Gyger, er en 
Form af det nordlandske og finmarkske Sagn om Gutten, som 
af sin Broder (eller Eammerat) lades igjen paa en ude 
ved Havbrynet, men som der vinder sig en Brud blandt de 
Underjordiske J ). Det kan da her fremhæves, at Gutten faar 
sin Brud Juleaften, ligesom Harald Juleaften fæster Snefrid. 

Sagnet om den ældre Agnar har sandsynlig engang 
været fortalt fuldstændigere end i Fortalen til Grimnismål og 
har, i Lighed med nordlandske, og finmarkske Sagn, vistnok 
berettet, at han ved Giftermaal med Jættedatteren fik Rigdom. 

Vi se nu tillige, at Dovre-Sagnet deri, at Harald jages 
bort af sin Fader for at faa Hjælp af et Trold, og deri, at 

') Se f. Ex. Friis Lappiske Eventyr S. 24. 



26 Bugge: Mythiske Sagn. 

han fostres af en Jætte i en Heller, efter al Sandsynlighed har 
bevaret Træk, som staa i Forbindelse med Dele af det my- 
thiske fra Grimnismål kjendte Sagn, der ikke er bevarede i 
Sagnet om Odin, som i en Finns Skikkelse raner Maden fra 
Halvdan. Dovre-Sagnet er altsaa efter min Formodning kun 
tildels et Sidestykke til Finne-Sagnet, men ikke i et og alt 
afledet af dette. De forudsætte begge, tror jeg, ældre my- 
thiske Sagn, der har staaet i Forbindelse med den Fortsei- 
ling, som meddeles i Indledningen til Grimnismål 

Her bör det tillige fremhæves, at Haralds Opfostring 
hos Jætten Dovre har et Sidestykke i det af Saxo fortalte 
Sagn, at Hadding af sin Fader gives Jætten Yagnhovde 
til Opfostring. Olrik l ) sammenstiller det Sagntræk, at Dovre 
til Afsked lover altid at være Harald nær i Kampen, med 
det Træk, at Hadding efter at have forladt Yagnhovde senere 
paakalder sin gamle Fosterfader, som da viser sig paa Kamp- 
pladsen og strider med i Haddings Hær 2 ). 

I Hadding-Sagnet vinder Jættedatteren Haddings Elskov, 
ligesom Harald forelsker sig i Snefrid, som er Datter af en 
Finn eller efter en senere Fremstilling af en Jætte og som 
mulig i en nu ikke bevaret Sagnform har været Datter af 
en Jætte, der fostrede Harald. Men ellers er der ingen Lig- 
hed ved dette Forhold i de to Sagn. 

Hadding beskyttes ogsaa, ligesom Harald, af Odin. 
Men Harald-Sagnet stiller ikke som Hadding-Sagnet Heltens 
Forhold til Odin i Modsætning til hans Forhold til Jætterne 
og har for övrigt ingen Lighed med Hadding-Sagnet 3 ). 

') Forsög til en tvedeling af kilderne til Sakses oldhistorie I S. 40. 

') Saxo Gramm. ed. Müll. p. 45. At Hadding og hans Broder gives 
Jætter til Opfostring, minder om Kentauren Cheiron, som i det hellenske 
Sagn fostrer unge Helte, men der nndes vist ikke nogen historisk* Forbin- 
delse Sted mellem dette Sagn og det nordiske. Brune lover Ketil Höing, da 
de skilles, at hjælpe ham i Kamp, og holder dette. 

') Digtningen om Haddings Forhold til Jætter har vel ud viklet sig af 
Folkesagn, der var beslægtede med de, som ligge til Grund for Digtningen 
om den ældre Agnart* Ophold hos Troldene. 



Bugge: Mythiske Sagn. 27 

Elementerne i de ældre mythiske Sagn, hvis Helte er 
Geirrod og Agnar, er blevne fuldstændig rystede om hver- 
andre i de yngre til Halvdan og Harald knyttede Sagn, saa 
at de her er traadt ind i fuldstændig forandrede Forhold. 
Derved er den oprindelige og ægte Motivering i mange Til- 
fælde forsvunden eller ombyttet med en ny. 

Sagnet om Halvdan begynder med den Fortælling, at 
Odin ved Trolddom raner Julekosten fra Kongen. Hvorfor 
gjör Odin dette? Det siges i Sagnet aldeles ikke. Dette 
Hovedled af Fortellingen er ladt fuldstændig umotiveret. 
Men engang maa det vel have været motiveret. 

Det Træk, at Maden og Drikken forsvinder fra Bordet, 
gjenfindes, som jeg foran har paavist, i nyere Folkesagn. I 
disse forsvinder Maden, fordi Troldene æde den op, og dette 
er vistnok den oprindelige Anvendelse af dette Sagntræk. 
Men Odin kan jo ikke, hvis han blev tænkt som Gud og ei 
som Trold, rane Maden fra Halvdan, fordi han selv vil for- 
tære den. 

Det synes i og for sig klart, at hvis man paa en Tid, 
da man endnu har havt nogen Bevidsthed om Odins gud- 
dommelige Magt, har ladet Odin rane Julekosten fra Eong 
Halvdan, saa har man tænkt sig, at Odin gjorde dette, fordi 
han var bleven Halvdan gram. Men hvorfor var Odin 
ble ven Halvdan gram? 

Ranet af Julekosten er et Motiv, som ikke forekommer 
i Grimner-Sagnet; dog er ogsaa her Kongens Forhold til 
Kostholdet det Motiv, som bevæger Handlingen fremad. Frigg 
siger nemlig til Odin, at Geirrod er saa nidsk paa Mad, at 
han piner og plager sine Gjæster, naar han synes, der kom- 
mer for mange. 

Her maa vi mindes, at det gjaldt for en Familiefeil hos 
Harald Haarfagre og Kongerne af hans Æt, at de var kar- 
rige paa Mad. Dette siges til Haakon den gode, da han vil 



28 Bugge: Mythieke Sagn. 

indfore de Kristnes Faste *). Det nævnes forst ved Halvdan 
Svartes Far fader Halvdan, om hvem det siges, at han sul- 
tede sine Mænd, hvorfor han fik Tilnavnet enn matarilli. Og 
i Harald Haarfagres Mund lægges der en Halvstrofe, hvori 
han klager over, at der kommer for mange af hans gamle 
Kjæmper til hans Gaard for at drikke hans 01 2 ). 

Naar Odin raner Halvdan Svartes Julekost, formoder 
jeg efter det foregaaende, at Sagnet tidligere har motiveret 
dette saaledes, at Odin er bleven ham vred, fordi han er 
nidsk paa Mad, hvilket ikke anstaar en Hövding. 

Men i Grimner-Sagnet er den Beskyldning, at Geirrod 
er nidsk paa Mad, bare Snak, og den egentlige Grund til 
Geirrod8 Fald ligger her dybere. 

Geirrod har efter Odins Raad skudt sin ældre Broder 
Agnar bort og er ved denne Forurettelse bleven Konge. 
Allerede her fremstilles Odin halvt som et ondt Væsen. Den 
Uret, som Geirrod har övet, kræver sin Gjengjældelse og 
sætter den tragiske Magt, som fremkalder hans Död, i Virk- 
somhed. Gjengjældelsen er udtrykt ved Geirrods Son Agnar, 
thi i ham har man tydelig tænkt sig Farbroderen gjenfodt 
Han er opkaldt efter Farbroderen og er ti Aar gammel, som 
denne var i Sagnets forste Afsnit. 



IX. 

Vi har seet, at det Odins-Sagn, som fortelles om Halvdan 
Svarte og Harald Haarfagre, ikke uden Forbillede var digtet 
i Tilslutning til disse Konger, men at det forudsætter et 
ældre Sagn, som har været knyttet til andre Konger. Alle* 
rede i den ældre Form, hvori vi kjende dette Sagn, nemlig 
i Geirrod-Digtningen, optræder Odin flere Gange formummet. 



') Håk. s. goda Kap. 15 P. J. (17 Unger). Jfr. Munch Norske Folk» 
Hist. a 607. 

*) Heimskr. Har. s. Harf. Kap. 26. 



Bugge: Mythiske Sagn. 29 

Forst som en Bonde i en Hytte, i hvilken Fremtrædelses- 
form han er traadt istedenfor det nordlandske og finmarkske 
Folkesagns Havmand (eller Havjætte), Dernæst bliver Odin 
ifölge Geirrod-Digtningen fanget (hvorledes, siges ikke) som 
Troldmand. Det er da naturligt, at Odins Guddommelighed 
i det yngre Sagn er bleven endnu mere tildækket. Dog er 
Odin som Harald Haarfagres Fosterfader betegnet som Höv- 
ding (uden at Stedet, hvor han bor, er nærmere bestemt), 
medens Odin som Geirrods Fosterfader fremtræder som en 
gammel Bonde, der bor i en Hytte. I Geirrod-Digtningen er 
i det mindste to i sin Oprindelse aldeles forskjellige Eie* 
menter sammensmeltede af en i Haalogaland vel kjendt Digter. 
Paa den ene Side Fortællingen om de to Brödre, som drive 
til Havs, paa den anden Side Digtningen om den fangne og 
löste Gud 1 ). Kun det forste af disse to Elementer i Geir- 
rod-Digtningen svarer til endnu levende nordlandske Folke- 
sagn. Disse to i sin Oprindelse aldeles forskjellige Elementer 
er först i Geirrod-Digtningen blevne forenede. 

Alligevel finde vi i Sagnet om Halvdan og Harald baade 
Fortællingen om den fangne Odin, hvem Kongesönnen for- 
barmer sig over, og tillige et Motiv, som svarer til Geirrod- 
Digtningens forste Afsnit, nemlig Kongesonnens Opfostring 
hos Odin Vinteren over til om Vaaren, da den gamle Konge 
er död. 

Heraf fölger, at det til Halvdan og Harald knyttede 
Odins-Sagn ikke har sin Forudsætning i et med Geirrod- 
Digtningen beslægtet og sideordnet Sagn, men i selve den 
Digtning, som foreligger os i Grfmnismål og i den prosaiske 
Indledning dertil. Dette Digt Grimnismål synes allerede den- 
gang, da det fik Indflydelse paa Sagn om Halvdan og Ha- 
rald, at have indeholdt Versene med Odins-Navne. 

*) Min Mening om den sidste Digtnings Forbillede har jeg fremsat i 
Stadier I 426-434. 



BO Bugge: Mythiske Sagn. 

Jeg tror i det foregaaende at have vist, at Fortellingen 
i Flatöbogen om den bundne Dovre hos Halvdan er opstaaet 
ved senere Forandring af Sagnet om Finnen eller egentlig 
Odin, som gribes af Halvdan, dog saaledes at den Form af 
Finnesagnet, som forudsættes af Dovresagnet, havde bevaret 
flere Træk, som er tabte i den fra Agrip og Heimskringla 
kjendte Fortælling. Sagnet om Kongesönnens Opfostring hos 
Jætten er derimod, som vi har seet, neppe afledet af Sagnet 
om Geirrods Opfostring hos Odin, men det har fra forst af, 
fortalt om en sagnhistorisk Kongsson, som det synes, dannet 
et Modstykke til dette. Motivet med Opfostringen hos Odin 
blev af en Digter fra Haalogaland forenet i en og samme 
Digtning, nemlig den om Geirrod og Agnar, med det Motiv, 
at en Kongesön lever i Jætternes Samfund, men saaledes at 
de to Motiver henfortes til to forskjellige Personer. I Digt- 
ningen om Hadding danner Livet hos Jætterne og Odins 
Beskyttelse to hinanden modsatte Udviklingsled i en og 
samme Hövdings Skjæbne *). Derimod paa Oplaudene knyt- 
tede, som det synes, én Kreds til Harald Sagnet om Op- 
fostringen hos Odin, medens en anden Ereds til ham hen- 
furte Sagnet om Opfostringen hos en Jætte. Disse Sagn var 
her fra forst af ikke forenede. 

At den Jætte, som opfostrer Harald, i den islandske 
Fortælling, som sandsynlig tildels grunder sig paa et norsk 
oplandsk Sagn, er den mythiske Repræsentant for Dovre- 
lfcld, har paa den ene Side yistnok sin Grund deri, at det 
mythiske Oldsagn, til hvilket det nynorske Æventyr om 
"Kjætten paa Dovre 7 ' viser tilbage, allerede i Middelalderen 
var fæstet til dette Stedsnavn. Paa den anden Side lod 
Sagnet vistnok den mythiske Repræsentant for Dovrefjæld 
fostre Harald Haarfagre og gjöre ham til Norges Enekonge, 



') I Fortellingen om Ketil Höing kan Brune, hos hvem han er Vin- 
teren over, som hjælper ham i Kampen og med hvis Datter han faar en 
Sön, siges at være Odin og en Jætte, forenede i samme Person. 



Bugge: Mythiske Sagn. 31 

fordi Harald over Dovrefjæld drog ud paa det Erobringstog, 
som gjorde ham til Norges Enekonge. Haralds forste Seier 
paa dette Tog var efter Snorre paa Opdalsskogen, straks 
efterat han var kommen over Dovrefjæld. 

At den fangne og bundne Dovre senere er bleven indsat 
istedenfor den bundne Finn eller Odin i Sagnet om Halvdan 
og Harald, er nu saameget lettere at forklare, hvis jeg har 
Ret deri, at Harald allerede i Forveien i et af flere til ham 
knyttede oplandske Sagn var fremstillet som en Fosterson af 
en Jætte fra Dovre (senere kaldt Jætten Dovre), medens han 
i et andet Sagn blev fremstillet som Odins Fosterson. 

Do/ri som Navn paa en Jætte forekommer tidligst i en 
til Snorres Edda föiet versificeret Ramse *), af hvilken vi 
dog ikke kan se, om Ramsens Forfatter kjendte ham som 
Harald Haarfagres Fosterfader. Denne Ramse er ifolge Fin- 
nur Jönsson forfattet af en Islænding omkring 1200 2 ). 

Sagnet om Harald, Dovres Fosterson, er i den islandske 
Litteratur ikke ældre end c. 1300, og Fortællingen om Dovre 
kan i den Form, hvori den er nedskreven i Flatöbogen, heller 
ikke som mundtlig Meddelelse være ældre. Men flere af 
Sagnets Motiver har vistnok allerede tidligere i Nordmænds 
Fortelling været knyttede til Dovre. 



Digtningen om Geirrod og Agnar er udgaaefc fra en i 
Haalogaland vel kjendt Digter. Dens forste Afsnit er en 
Omdigtning af et ældre folkeligt Sagn, som er knyttet til 
Fiskerlivet ved Havstranden der nordpaa. 

Derimod er For tellinger ne om Halvdan Svartes og Ha- 
rald Haarfagres Forhold til Odin og Fjældjætten aabenbart 

*) Sn. Edda ed. A. M. I 551. 

a ) Litt. Hist. II 175; fmlur og G-atur S. 505. Allerede da nærværende 
Af handling forst blev forfattet, inden jeg kjendte disse F. Jönssons Skrifter, 
ndtalte jeg i den, i Modsætning til min tidligere Formodning, at jeg holdt 
disse J)ulur for islandske. 



32 Bugge: Mythiske Sagn. 

Indlandssagn, som i sin ældste Form er blevne til paa Op- 
landene, hvor de vel er smeltede sammen med mythiske Fo- 
restillinger, som allerede tidligere der havde fæstet sig. Me- 
dens Snefrid-Sagnet ligesom Dovre-Sagnet er fæstet til nordre 
Gudbrandsdalen, er det paa Hadeland '), at Julekosten for- 
svinder og at Finnen fanges af Halvdan Svarte. En af 
Snefrids Sönner, der siges at have övet Trolddom, bor paa 
Hadeland 2 ), og fra en anden af hendes Sönner skal Sigurd 
Syr paa Ringerike stamme. Naar de Sagn, som havde faaet 
sin Form under Indflydelse af Naturen i Nordland, havde 
fæstet sig paa Oplandene, maatte de Træk forsvinde, at de 
to Brödre er ude at fiske, at de i Mörkskodden drive til 
Havs og komme paa et Land ude ved Havbrynet. Medens 
det nordlandske Sagn lader Brödrene fostres af overnaturlige 
Yæsener derude, fostres Eongesönnen ifolge det oplandske 
Sagn af et ikke menneskeligt Væsen inde blandt Fjældene 
paa et Sted, som er skilt fra Bygden ved Skog og Ødemark- 
Medens de Trold, hos hvilke Agnar efter det nordlandske 
Sagn bor i en Heller og faar Born med en Gyger, maa 
tænkes at have sin Bolig ude ved Havet vest for Nordlands 
Kyst, saa er de Jættevæsener, blandt hvilke Harald Haar- 
fagre færdes, i Slægt med Jutulen fra Vaage i det nynorske 
Sagn og har faaet sit Præg af Fjældene i det nordlige Gud- 
brandsdalen og nord derfor. 

Baade Odin, der i Halvdan Svartes Gaard optræder som 
Troldmand, og Svaase, Snefrids Fader, som er tryllekyndig, 
kaldes en Finn. Det synes muligt, om end ikke sikkert, 



l ) Gjessing (Kongesagaens Fremvæxt S. 77) mener, at Lokaliseringen 
d Haéfalandi i Heimskringla er et fuldstændig vilkaarligt Indskud. Men 
denne Stedfæstelse synes mig rigtig, fordi Halvdans Död, som efter enstem- 
migt Vidnesbyrd finder Sted paa Hadeland, af Sagnet er sat i nær Forbin- 
delse med Julekostens Forsvinden og Finnens Paagribelse. 

a ) Jfr. Historia Norwegiæ: Nonus Bognvaldus retilbein, qui a quadam 
fitonissa in provinoia Hathalandia nutritus est et in eadem arte mira ut 
nutrix operatus est (Storm Monumenta S. 104 f.). 



Bugge: Mythiske Öagn. å6 

at denne Benævnelse Finn allerede har været brugt i en 
Form af Geirrod-Sagnet om den gamle Kall, som i Virke- 
ligheden var Odin, til hvem Geirrod og Agnar kom. 

De Sagn om Halvdan og Harald, som jeg her omtaler, 
tenker jeg mig ikke som Almuesagn i sin Oprindelse, men 
som opfundne af Mænd, hvis jævnlige Syssel var Sagnfor- 
telling og Sagndigtning. 

Disse Sagn forudsætte, som jeg har vist, den fra Qrim- 
nismdl kjendte Digtning om Geirrod og Agnar. Dette Digt 
er forfattet i 10de Aarhundred, neppe efter Aarhundredets 
Midte *). Dets Forfatter har efter min Mening været vel 
kjendt i Haalogaland, men har digtet under Indflydelse af 
mange forskjellige Meddelelser fra England. 

Den Tid, paa hvilken Sagnet om Geirrod og Agnar paa 
Oplandene er blevet omdigtet til Sagn om Halvdan og Ha- 
rald, er tilnærmelsesvis bestemt paa den ene Side ved Digtet 
Grfmnismål, paa den anden ved Agrip, hvor Sagnet om 
Halvdan og Harald forst findes optegnet. 

Opland-Sagnet om Finnen hos Halvdan og Harald er 
altsaa ikke ældre end c. 950 og ikke yngre end c. 1190. 
Det synes at maatte være blevet til paa en Tid, da Opfat- 
ningen af Odin som den, der forlener Konger med Seier og 
Magt, endnu var, om end ikke religiöst, saa dog for Fan- 
tasien levende. Paa den anden Side synes Odins Optræden 
ligeoverfor Halvdan at vise hen til den Omændring, som 
de hedenske Forestillinger om Guden undergik, da Kristen- 
dommen var bleven indfört. 

Da Sagnet om Odin hos Halvdan og Harald i flere 
Eiendommeligheder staar nærmere ved norröne Sagn, som 
fortelles hos Saxo, end ved Eddadigtenes Gudesagn, taler 

*) Efter Finnur Jönsson (Litt. Hist. I 66) c. 900—926. I mine Studier 
I 486 har jeg været mere tilböielig til ikke at sætte det længere tilbage 
end til c. 950. 

ABKTT FOB MOBDIBK TttOhOQJ XVI, KT 7ÖLJP XII. 8 



34 Bugge: Mythißke Sagn. 

dette kanské for, at hint oplandske Sagn ikke er blevet til 
for omkring Aar 1100. 

Man kan sporge, om Sagnet har været digtet af en Is- 
landing, som har været kjendt paa Oplandene i Norge, eller 
af en Nordmand. For at Sagndigteren skulde være en Is- 
lænding, kunde man anföre, at det ikke er sandsynligt, at 
den fra Grfmnismål kjendte Digtning, som Sagnet forud- 
sætter, skulde have været udbredt blandt Nordmænd paa Op- 
landene omkring Aar 1100. Men dette Argument veier lidet. 
Hvis Sagndigteren har været en norsk Sagnfortæller, snarest 
i en Hovdings Folge, kan han have lært Digtningen om 
Grimner, Geirrod og Agnar at kjende andensteds end paa 
Oplandene. 

Jeg tror, at Sagnet er dannet af en Nordmand. Herfor 
taler den Omstændighed, at der, som i det foregaaende paa- 
vist, er andre mythiske Sagn om Harald Haarfagre, som staa 
i Forbindelse med dette Sagn og som er fæstede til andre 
Bygder paa Oplandene. Sagnet er ikke præget af Islæn- 
dingernes sunde og nögteme Realisme. Dets mythiske Form 
og Betydning er paa den anden Side i de islandske Gjengi- 
velser bleven endnu uklarere, end den fra först af kan have 
været. 

Der er intet Spor til, at Sagnet om Odin hos Halvdan 
og Harald nogensinde skulde have været behandlet som 
Evæde enten i de episke Digtes Yersemaal eller med Re- 
plikker i ljodahåttr. Det har fra först af været en forn- 
aldarsaga. 

Senere i Middelalderen gjennemgik Sagnet flere Foran- 
dringer, navnlig derved, at Odin som handlende Person til- 
dels blev ombyttet med en Jætte, med hvem Harald Haar- 
fagre alleredfe tidligere var bleven bragt i Forbindelse. 

Sagnet om Odin hos Halvdan og Harald har vistnok 
engang udtrykt den Opfatning, at Odin fra först af har 
været Halvdan Svarte huld, men siden blev ham gram. 



Bugge: Mythiske Sagn. 86 

Odin volder selv, at Halvdan, da denne har forgrebet sig 
paa Guden, finder sin Död. Kongestolen maa ryddes, foråt 
Sonnen Harald ved Odins personlige Indgriben kan blive 
Konge. 

Denne Digtning er sprungen frem af den fra Heden- 
dommen bevarede Livsopfatning *) og er et Udtryk for den 
samme Trang til at lade Odin personlig gribe ind ved de 
afgjörende Vendepunkter i Hövdingens Liv, som den der har 
gjort sig gjældende i den nordiske Form af Yolsungesagnet. 

Det er som Seierens Gud, at Odin hjælper Harald til 
Enevældet i Norge. Gjessing har allerede bemærket 2 ), at 
denne Opfatning af Odin som den, der giver Kongen Seier 
og Magt, ligeledes kommer frem i Skikken ved de hedenske 
Offergilder, der holdtes i Tröndelagen i Haakon den godes 
Dage: Forst dråk man ved dem Odins Bæger til Seier og 
Magt (ritcis) for sin Konge 3 ). Og denne Opfatning af Odin 
som den Gud, der skjænker Seier, er jo ældgammel og ikke 
særlig nordisk. Den gjorde sig jo ogsaa gjældende hos vest- 
germanske Folk *), og den fremtræder i det gamle Sagn om 
Langbarderne, med hvilket det norske Geirrod-Sagn tildels 
staar i Forbindelse. 

Der viser sig i de af kristne Mænd efter kristelig Tra- 
dition optegnede Sagaer en Tendens til at fremstille Harald 
Haarfagre som den, der troede paa den sande Gud. Dette 
udtaler sig i Heimskringla i de Udtryk, som lægges i hans 
Mund, da han sværger at skulle vinde hele Norge: "Jeg af- 
lægger det Löfte, paa hvilket jeg kalder den Gud, som har 
skabt mig og som raader for alt, til Yidne, at mit Haar 



*) Dette er allerede antydet af Gjessing "Kongesagaens Fremvæxt" 
S. 44 f. 

') Kongesagaens Fremvæxt S. 45. 

*) Hak. s. goda i Hskr. Kap. 17 F. J. (Kap. 16 Unger). 

4 ) Se f. Ex. Mogk i Pauls Grundriss 1 I, 1076. 



86 Bugge: Mythiske Sagn. 

skal ikke klippes eller kjæmmes, for jeg har tilegnet mig 
hele Norge *). 

I Modsætning hertil er i Fortellingen om Dovre i Flatö- 
bogen Haralds Löfte om ikke at lade sit Haar klippe moti- 
veret fra hedensk Synspunkt 2 ). Her siger Jætten Dovre til 
ham: "Du skal hverken lade dit Haar eller dine Negle klippe, 
för du bliver Enekonge over hele Norge" 3 ). Derved vil jeg 
minde om, at Dovre, naar han lader Harald blive Konge, til- 
dels er traadt istedenfor Odin. Fremdeles vil jeg fremhæve, 
at et Löfte om ikke at klippe sit Haar, för man har udfört 
en Daad eller opfyldt en Pligt, er ældgammel germansk he- 
densk Skik, og at denne Skik har fundet sit Udtryk i Gude- 
mythen, derved, at Vaale, hvem Odin avler for at han kan 
hævne. Balder, ikke tvætter sin Haand eller kjæmmer sit 
Hoved, för han har lagt Balders Banemand paa Baal 4 ). 

Endelig vil jeg minde om, at Dovre-Sagnet, saaledes 
som jeg i det foregaaende tror at have vist, vistnok i de 
fleste Henseender er en senere og forvansket Form af Sagnet 
om Finnen i Agrip, men at det dog har bevaret, tildels i 
forandret Form, enkelte Sagnmotiver, som er faldt ud i 
Finnesagnet. 

Det kunde derfor være muligt, at Harald efter et ældre 
Sagn har paakaldt Seierens Gud Odin, da han aflagde det 
Löfte ikke at lade sit Haar klippe eller kjæmme, för han 
var bleven Enekonge over hele Norge. Men bevise lader 
dette sig ikke. 

Med Hensyn til de her behandlede Fortællingers Betyd- 
ning for Halvdan Svartes og Harald Haarfagres virkelige 
Historie tör vi holde os til Fagrskinna-Forfatterens Dom. 



*) Heimskr. Har. s. Harf. Kap. 4. 

*) Jfr. Gjessing Kongesagaens Fremvæxt S. 46. 

») Flat. I, 666. 

*) Se mine Studier I, 218—215. 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 37 

Han har udeladt dem alle tilhobe af sin Fremstilling af 
norske Kongers Sagaer, fordi han har holdt dem for Fabler. 

Den Tid er vel nu forbi, da man i Fortellingen om 
Haralds Forhold til en Finn paa Hadeland vil söge et Vid- 
nesbyrd om, at han der stod i Forbindelse med Levninger 
af Norges formentlige Urbefolkning. Denne Finn er en 
Skabning af den mythedannende Fantasi. Naar Finnehammen 
falder, træder en större Skikkelse frem. Det er Seierens 
Gud, som kaarer den unge Harald til Norges Konge og 
som staar ved hans Side, til Norges Rige er stiftet. 

Marts 1899. Sophus Bugge. 



Folkvisan om konung Didrik och 

hans kampår. 

I. Grundformen. 

Uti Danmarks gamle Folkeviser, band 4, s. 623 — 676, 
har Grundtvig intagit en vidlyftig redogörelse för Didriks- 
visan, "i alle dens Former sammenholdt med Didrikssaga". 
Meningen med denna uppsats, som tillika är en polemik mot 
G. Storm, har varit att uppvisa de många olikheterna mellan 
visaiis olika former och sagan och därigenom ytterligare be- 
fasta den åsikt, som Grundtvig längesedan uttakt, att visan 
är oberoende af sagan. Men härvid har Grundtvig enligt 
min mening begått det stora felet, att han ej granskat det 
bevismaterial, som han använder, utan låter allt galla lika. 
Så snart en uppteckning innehåller en från sagan afvikande 
uppgift, anser han den vara äkta traditionell. Därigenom 
har hans undersokning blifvit förfelad. Forst sedan man 
noga öfvervägt värdet af de olika versionerna och utmönstrat 
hvad som befinnes vara senare utbildningar, får man en fast 
grund att bygga på vid fortsatta undersökningar. Då jag 

ABKIY rÖ* XOHPIIK FILOLOGI XTI, NT FOL JD XII. 



88 Klockhoff: Folkvisan om k. 

började sysselsätta mig med denna visa, fann jag snart, att 
det var omöjligt att bilda sig något fast omdöme om forhål- 
landet mellan yisan och sagan, förrän en granskning skett 
af det material, som de många uppteckningarna erbjuda. 
Resultatet af denna lämnas har. Målet har varit att soka 
finna grundf ormen; men då det torde vara omöjligt att full- 
ständigt återstalla denna, har jag inskränkt mig till att ut- 
gallra hvad som uppenbarligen aldrig stått i densamma och 
att bibehålla endast det, som jag ansett komma denna när- 
mast, äfven om icke ens detta kan sagas vara ursprungligt. 
Då de många formerna af visan under olika sångares och 
upptecknares behandling blifvit i olika delar utsatta for an- 
dringar, har foljden blifvit, att an den ena, an den andra 
uppteckningen blifvit foredragen, och att grundformen ansetts 
bäst bevarad an i en svensk, an i en dansk, an i en föröisk 
visform. I allmänhet tror jag mig på detta satt hafva kunnat 
meddela, åtminstone i det väsentliga, visan i dess helhet. 
Tngre bildningar har jag meddelat, endast då de befunnits 
anmärkningsvärda. 

Folkvisan om Didrik och hans kampår innehåller två 
särskilda händelser, nämligen Vidriks kamp med Långben 
Risker och Didriks tåg till Birtingsland. I de fiesta upp- 
teckningarna besjungas dessa handel** i skilda visor, men 
jag anser, att de, som innefatta dem bada, äro ursprungli- 
gare. Skalen därför skola lämnas i sammanhang med frågan 
om visans källor. 

En fråga, som jag har ej inlåter mig på, är, huruvida 
visan är diktad i Danmark eller Sverige. Till Färöarne har 
den kommit från Danmark. Utan att jag kan meddela några 
bevis därför, hyser jag dock den öfvertygelsen, att den forst 
nedskrifvits på danska. Därför komma de danska versionerna 
att sättas främst. Jag använder därvid de beteckningar, som 
blifvit gängse genom Grundtvigs och Arwidssons arbeten. 
Dar dessa använda samma bokstaf — A, B, C — för olika 



Elookhoff: Folkvisan om k. Didrik. 39 

uppteckningar, använder jag A*, B', C a för den ena. Bok- 
stäfverna d, s, f angifva danskt, svenskt, färöiskt ursprang. 

De kända uppteckningarna Äro: 

dA: Anna Munks handskr. fr. 16:de årh. och Anna 
Basses fr. 17:de årh.; Aa och Ab hos Grundtv., DgF. I 94 
— 99; innehåller hela yisan. 

dBa: Bentzels hs. fr. 16:de årh.; B hos Grundtv. DgF. 
I 99 — 101; innehåller förra delen af visan. 

dBb: Vedels uppteckning; Bb hos Grundtv. DgF. I 118 
— 121; innehåller förra delen. 

dBc: Dronning Sofias Visebog, Bc hos Grundtv. DgF. 
IV 605—607 1 ). 

dC: Sophia Sandbergs handskr. fr. 17:de årh.; C hos 
Grundtv. DgF. I 101—103; innehåller förra delen. 

dD: Karen Brahes folio-handskr. fr. 16:de årh.; D hos 
Grundtv. DgF. I 103 — 105; innehåller senare delen. 

d£: Bentzels handskr.; E hos Grundtv. DgF. I 105— 
107; innehåller senare delen. 

dF: Anna Basses handskr.; F hos Grundtv. DgF. 1 108 
— 110; innehåller senare delen. 

dG: Sophia Sandbergs handskr.; G hos Grundtv. DgF. 
I 110—112. 

dH: Vedels uppteckning; H hos Grundtv. DgF. I 112 
— 116; innehåller senare delen. 

dl: Dronning Sofias Visebog; I hos Grundtv. DgF. IV 
607 — 609; innehåller senare delen. 

sA: Eongl. Bibl. mskr. WB; 3 A hos Arw. Sv. Forns. 
I 13 — 19; innehåller förra delen. 

aA*: Fär Brahes visbok; 4 A hos Arw. Sv. Forns. I 
28—37; äfven tryckt i 1500— 1600-talens visböcker af A. No- 
reen och H. Schuck IV = Sv. Landsmalen 52 h. 405—414; 
innehåller senare delen. 



*) dBa, dBb, dBc, som äro hvarandra myoket Uka, anföras i det föl- 
jandft med den gemenaamma beteekningen dB. 



40 Klockhoff: Folkviaan om k. Didrik. 

sB: Alfs visbok; 3 B hos Arw. Sv. Forns. I 20—25; 
innehatter förra delen. Arw. har upptagit några verser ur 
Gyllenmärs visbok, men utan verssiffror. 

sB*: Kongl. Bibl. mskr. WB; 4B hos Arw. Sv. Forns. 
I 37 — 45; innehåller senare delen. 

sC: Gyllenmärs visbok; C hos Grundtv. DgF. IV 609— 
610; äfven hos Arw. Sv. Forns. I 405—406, delvis (v. 1—4, 
15, 17—19, 21, 22, 24) och 1500— 1600-talens visböcker H 
--= Sv. Landsmalen 30 h. 263—267; innehåller förra delen. 

sC: Gyllenmärs visbok; C* hos Grundtv. DgF. IV 612 
—614; äfven i 1500— 1600-talens visböcker II = Sv. Lands- 
malen 30 h. 257 — 262; innehåller senare delen. 

sD: Cod. Petri Rudbeckii; D hos Grundtv. DgF. IV 
611; innehåller förra delen. 

sE: Cod. Petri Rudbeckii; E hos Grundtv. DgF. IV 
611—612; innehåller förra delen. 

sF: Afzelius, Sv. Folkets Sagohäfder I 65—67; inne- 
håller förra delen. 

f A: Svabos uppteckning, A hos Grundtv. DgF. IV 614 
— 617; innehåller hela visan. 

fB: Klemmen8ens uppteckning; B hos Grundtv. DgF. 
617 — 622; innehåller hela visan. 

Att de uppteckningar af visan, hvilka mest öfverens- 
stämma med |>iftreks saga, stå grundformen närmast, är obe- 
stridligt. Någon direkt forbindelse mellan dessa genom lån 
eller bearbetning kan ej gärna sättas i fråga. Jag har där- 
före såsom stöd för min uppfattning rörande grundformen 
vers för vers anfört motsvarande stalle i J>idreks saga och sär- 
skildt utmärkt de största likheterna. Däremot har jag endast 
undantagsvis begagnat mig af den svenska öfversättningen 
af sagan, emedan, såsom bekant, Grundtvig och hans efter- 
följare ansett likheten mellan visan och denna bero på lån 
från den förra till den senare. Forst i en senare afdelning 



Klockhoff: Folkviøan om k. Didrik. 41 

skall den svenska öfrersättningens ställning till visan blifva 
föremal för undersokning. 

1. dC 1: Konning Thiderioh hannd sider paa Bernn, 

hannd siger ud-aff sin weide: 

w Iegh haff a er kiemper udi min gaard, 

de ere bode henske och snilde. 

Kdr. s. kap. 189: t>essir sitia na allir a einn pall med Kdreki 

konungi at |>essarri veizlu sewi nu vorn nefndir ok fra var sagt. 

Ny mælti I>idricr konongr er hann ser a tvær hendr ser. 

Mikit ofrefli er her såman comit i eina holl af tøessvm hi- 

nvm dyrvm drengivm. 

dA har lin. 2 roser (o: siger), hvilket kånske tillhört 
grundformen, men lin. 3, 4 i dA, i hvilka Didrik skryter 
öfver att han underkufvat (tvungit under sig) "kiemper 
och frier heitte", äro säkerligen yngre. Syv har upptagit 
denna vers ur dA. 

2. dA 2: Konninng Dyderiok sider paa Berne» 

hannd thaller dy ordt saa fri: 
hannd syger, den er icki y verdenn thill 
som thør mod hanom striide. 
Mdr. s. kap. 189: hvat manna mvndi sa vera, er sva diarfr 
mvndi vera, at hann myndi etia sinv kappi her vid. 

Öfverensstämmelsen mellan bada är dock ej fullständig. 
I sagan är det sina man, men i denna uppteckning af visan 
är det sig själf, som Didrik prisar. Detsamma är forhål- 
landet uti alla öfriga uppteckningar, men att detta är senare 
forandring, visar vers 1, som öfverensstämmer med sagan. 
dC 2 kommer dA 2 ganska nära, men är ännu mer aflägsnad 
f rån sagan. Uti f A 1 (fB 1) användes såsom i sagan frågeform: 

Hvar vitid tær min yyirmann? 
tad havi eg hugsad leingi. 

Men dylika frågor höra till de stående uttrycken i fåroiska 
visor. Se andra ex. uti Uppsalastudier, s. 117. Frågeformen 
är allt8å ej beroende af J>idr. s. Detsamma faller om fråge- 
formen i sD 1 och sE 1. Uti alla uppteckningar utom dAC 
hafva v. 1, 2 sammandragits till en. I f AB har samman - 
dragningen skett oberoende af alla öfriga och är tillkommen, 
emedan dylika situationer uttry ektes på detta satt; jfr Upp- 
salastudier, s. 117, Fær. dikt II 96. Dessa äro alltså att 



42 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

hänfora till en redaktion, hvilken haft ungeför gamma ly- 
deise som dBc: 

Konng Diderick hannd stander paa Bernne, 
och sier hand ad saa wiide: 
Gad gifrae, ieg weste saa frien heltt, 
meg thorde ndi marcken bide! 

dBa har byergen (o: Bern), dBb (Vedel) har ändrat lin. 3 
— "Gud giffue, ieg riste de hellede saa stercke" — . sA 
foljer Vedel, men har tillika känt en annan med sBG 
besläktad redaktion, ty den har upptagit namnet Bär- 
tingsborg och gif vit lin. 3 formen: Gud gifwe iag weste 
kiemper dhen; jfr sB (sC): Och aldrigh sågh jagh kempen 
den. sB har lin. 4: Som dosten tordhe medh migh rijda, 
hvilket måhanda är ursprungligare an dBc. Däremot är sC 
lin. 3 — "som mig torde wäckia och bida* — yngre for- 
andring; den har hämtats från en följande vers, som handlar 
om den sofvande jatten. 

Ett gemensamt fei i sBC är, att konungen kallas Vidrik 
samt borgen Bortingens borg. Det senare felet är tidigt in- 
kommet, ty det forekommer äfven i den uti Kong Diderik i 
Birtingsland från vår visa upptagna vers. 3 under formen 
Brattingsborg samt uti sA (Bärttingsborgh) och sF (Brat- 
tingsborg). Den sistnämnda uppteckningen synes vara sam- 
mansatt af flere. Y. 1 visar släktskap utom med sBC, lin. 
1 — 3, äfven med sDE, lin. 4. sDE bilda en sarskild grupp, 
for hvilken lin. 1, 4 äro karakteris tiska; sD: Kungen titta 
sig utom. vallen — tör öfver Bertings skog rijda; sE: Kon- 
ungen går på dhe gröna vallar — som tår rida öfver Ber- 
tingens skogår? 

3. dC3: Tha suarid gammel Hillebrannd: 

"Y siger for store ord: 

ieg wed mange kiemper y werden thill, 

ther sig holder alle saa god". 
Kdr. s. kap. 190: Herbrandr hinn vitri merkismadr konongsens 

teer til orda oo annsvarar konongenvm vist roæhr pv 

af kappi oe af oviti. er pv hygr engan pinn iamningia vera 
ne pinna manna. 



Klockhoff: Folkviøan om k. Didrik. 48 

I den tyrolska dikten om konung Laurin, som synes 
hafva i sin nu föreliggande form användt en dikt om Did- 
riks tvekamp, hvilken varit besläktad med den, som förf. 
till J>idr. saga användt, är det "Wielandes sun", som skryter 
ofrer Didriks storhet: 

"ich enweiz in allen landen 

deheinen der ån alle schände 

lebe als der edele Dietrich. 

niender vint man sin gelfch 

der so gröziu dine habe getan. 

man sol in loben für alle man". (Müllenh. ed. 21 ff.) 

Darpå svarar Hildebrand, att Didrik icke ännu pröfvat sina 
krafter mot dvärgarne "in den holen bergen". Då denne får 
höra detta, forebrår han Hildebrand, därföre att denne ej sagt 
detta forut, hvilket gifver Hildebrand anledning att halla ett 
strafftal till Didrik samt omtala, att det fanns en mäktig 
dvärg, Laurin, mot hvilken Didrik ej ännu pröfvat sina 
krafter. Ehuru varningen for öfvermodet alltså i den tyska 
förebilden synes hafva uttakts af Hildebrand, så är det dock 
endast en tillfällig likhet, att samma roll i dC tilldelas denne, 
ty öfverensstämmelsen mellan fiflr. saga och många visupp- 
teckningar gör det otvifvelaktigt, att i de nordiska framställ- 
ningarna Herbrand trädt i stallet for Hildebrand. Att isl. 
handskr. A till |>idr. saga också har Hildebrand, är en till- 
f&llig likhet med dC, hvilket äfven Grundtv. IV 628 not. 
med frångående af en forut uttalad mening och Storm, Sagn- 
kredsene 200, antaga. Mot Grundtvig anf. st. anser jag 
detsamma vara fOrhållandet med forekomsten af namnet Hil- 
debrand i Sv. handskr. B till Didr. s. kap. 178. Namnet 
Hildebrand forekommer äfven i dB, men att det äfven dar 
är senare tillkommet, visa dBa och dBc, v. 2: 

for hand haffde werit saa wide. 

Denna vers passar endast för Herbrand, men har stått kvar, 
sedan namnet utbytte. Den aldre lydelsen finnes kvar i sC 2: 

Snarade elvart nilafarling 
som fardas hade så wida. 



44 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik, 

s A 2 stod jer eig utom på Vedel (lin. 1) äfven på en 
annan version (lin. 4: Bernewijss o: Bermer rise). sDEF hafva 
utelämnat episoden om Brands uppträdande. Namnet Brand 
har förlorat staf veisen Her, emedan den fattades som titeln 
"herr". Det har förvrängts på olika vis: Bramslau (dC), Elvart 
(sC), Berne (dA), likaså tillnamnet Vidf&rling (isl. vifrjorlt), 
hvilket hlifvit: Vefferling, Ves(s)erling (dA), Meiffelin (dC), 
Förvifferlingh (sB), Nilzfårling *) (sC), Vidferi (fAB). 

Det är ganska vanligt i folkvisorna, att då en mäktig 
person fallt ett yttrande, som innebar skryt eller befallning, 
till en borjan ingen vågar tala, men slutligen en, som är 
djärfvare an de andra, uppträder. Detta motiv har uppta- 
gits i dA 3: 

Alle da thide dy kiemper 

offner det brede bordt. 

forudenn hannd Berune vann Vefferling, 

hanndt snaritt ett raandoms ord. 

Parallellställen finnas i Ulf van Iærn B 4, Orm Ungersvend 
og Bermer Bise B 6, D 13, Hr. Hylleland henter sin Jomfru 
D 4. Denna vers saknas i öfriga danska och alla svenska 
uppteckningar, och något motsvarande finnes ej i fidr. saga, 
hvarfore det tydligen är en yngre utbildning. Motivet åter- 
kommer äfven i fAB, men har säkerligen ej funnits i deras 
danska original, utan har i dessa upptagits från någon annan 
«rtisk vil S. mm a « finnes ? Ari-s tyl, , 58. 
I sBC 3 hotar Didrik Brand med knifven, om ej denne 
visade den kampe, som kunde mata sig med honom. Detta 
motiv är senare tillsats, hämtad från någon annan visa; jfr. 
Essbjörn Prude och Ormen Starke A 8, Ar w. I 89, Regn- 
fred og Kongelil A 12, DgF. Nr. 22. 

4. bB4 (sC4): Isingen heeter then samroa kongh. 

Som r&dher öfiier bergh och faste, 
Siver heeter (hans) märckizman a ) 
Honom stack aldrighingen ifra heste. 

f ) Sa Noreen och Schuck. Arwidsson har Vilsfarling. 
*) Sa i handskriften. Arwidsson har märkieman. 



Klockhoff: Folkvis&n om k. Didrik. 45 

fcidr. s. kap. 190: Bo kann at segia per af einv landi J)vi er hei tir 
Bertangaland. [>ar ræctr firir sa konongr er hei tir levn gr. 
hann er J)eirra manna sterkastr oe aprastr vid at eiga. er ver 
havum spvrt til. Hann a . XI . svno — — — Hann hevir einn 
merkismann [>ann er heitir Sigvrdr sveinn. 

Uti sBC nämnes ej, att Isungs rike heter Bertangaland, 
ej haller, att han ägde elfva soner, men att grandformen 
upptagit detta, framgår af dA 4, 5: 

Isses koning aff Berthinngs-land 

hand thallede itth ord saa fri: 

hannd syger, den er icki y verdenn thill, 

som thør imodt hannom stride. 

Hannd haffner sig dy søner sin, 
sielff er hanndt kiempe best: 
Si uord heder hanns unngiste sønn, 
hanndt rüder sinn hest aller- best. 

Texten är här myeket fördärfvad. I v. 4 är knappast mer 
an lin. 1 ursprunglig; det öfriga är en upprepning af v. 2, 
hvarigenom Isung kommit att saga hvad som rätteligen Brand 
har att yttra. I v. 5 är omnämnandet af Isungs soner äkta 
tradition, men genom inflytande af andra visor har antalet 
blifvit sju, Sigurd inberäknad såsom den yngste. Jfr. Eigen 
Rambolt og Aller hin stærke A v. 3 lin. 3 och v. 4, lin. 1 
(DgF. nr. 27, I 360 f.): 

hand (o: Adell-grøffue) haffner saa raske søner sin, 
Bambollt heder hans yngeste sønn. 

Dessutom är rimmet dåligt: best oo allerbest. Grundtvig anser, 
att det från början varit best oo hest. Det kan ifrågasattas, 
om icke grundformen här utgjorts af två verser såsom i dA. 
Det är nämligen svart att inpressa allt uti endast fyra vers- 
linier. Vid öfverflyttningen till färöiskan har denna vers 
iklädts en form, som hämtats från någon annan visa, troligen 
Arngrims synir, v. 1, som här meddelas för jämförelsens skull: 

Arngr. synir, v. 1: 
Arngrimnr eigir eina borg, 



hon stendnr i högnm fjalli, 
elliva eigir hann synir sær, 
og tölfti er riddarin snjalli. 



f A, v. 3 (fB, v. 3): 
Isin kongur borgina eigir, 
hon stendur å högum fjalli': 
ellivu eigir hann synir sær, 
og télvti er Sjürdar snjålli. 



46 Klockhoff: Folkviaan om k. Didrik. 

Versen passar tydligen bättre i Arngr. synir, ty enligt sagan 
ägde Arngrim tolf söner, af hvilka den tolfte, Angantyr, var 
den främste, men enligt fictr. s. hade Isung endast elfva 
söner, och Sigurd var hans märkesman. Omnämnandet af 
Isung och hans söner saknas i dBC samt sADEF. 

I dA 5, 6 tillsäger Didrik om hästarnes sadling. Därom 
finnes intet vare sig i sagan eller i andra uppteckningar och 
är säkerligen senare tillsats. Dessa verser stå ej haller i 
något samband med den foljande versen, som är äkta. Något 
liknande finnes i Ulf van Iærn F (Syv), v. 8. 

5. dA 8 : Høre thu, Berne vann Vefferling, 

menn du haffuer vanndritt saa vi ide: 
du skaltt føre minn banner y dag, 
och du skaltt fram m erst rüde. 

Hår. s. kap. 191: Konongrinn pidricr mæl ti af modi miklvm. — 
— — stig a hest {rinn oe tac merk i mitt — oe rid firir til 
Bertangalannz. 

Alla uppteckningar, som hafva detta stalle, öfverensstämma 
i det väsentliga, hvarfor versen troligen haft samma lydelse 
i grundformen. 

6. fA8 (fB7): Brandur t6k vid merkis-stong, 

og fyri vid byggju reid: 
tå ia hann kom å Bertinga-sk6gv, 
tå vendi hann hestin å leid. 
Hår. s. kap. 192, 193: Herbrandr ridr nv vt af Bærn med 

merki fidrics konongs fyrst allra peirra Nv koma feeir 

at skog i einvm einkar miklvm. Oe Jringat ligr vegr l>eirra a 
I>ann scog. Nv snyr Herbrandr aptr hesti sinvm a mot kononge- 
nom oe mælti. 

Denna vers saknas i alla öfriga uppteckningar, men dess 
öfverensstämmelse med sagan visar, att den är äkta. 

7. fA9 (fB9): Eg ridi ikki longur i dag 

og føn min harras merki: 
har b^r fyri hesum skögvi 
tann Agga risin sterki. 

Hår. 8. kap. 193: Herbrandr mælti. Herra segir hann. 

her ligr firir oss Bertanga scogr. En i J)essom scogi er einn 
risi. sa heitir Ætgeirr. — — — Nv ridi hverr ydarr fram i 
scoginn er vill. en engi er von at ec coma framarr en nv em 
ec kominn. neraa allir ver ridim såman. 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 47 

Då i alla öfriga uppteckningar den händelsen uteläm- 
nats, som framställes i sagan och f A 8 (fB 7), eller att Brand 
begaf sig i forväg, men vande, då han kom till skogen, har 
foljden blifvit, att den vers, som motsvarar fA 9, undergått 
forandring, hvarigenom Brand vägrar att blifva märkesmail, 
då Didrik befaller honom därtill I dA9 sager han sig ej 
vilja mottaga uppdraget, emedan "Thett sømmer inngenn 
fattige karlP, men den verkliga orsaken, fruktan for jatten, 
har fått stå kvar i lin. 3, 4. I dC4 sager ej Brand, huru 
han ställer sig till uppdraget, utan omnämner blott jättens 
tillvaro. I sBC 6 sager Brand rent ut, att han ej vill rida 
forut; anledningen får man veta i lin. 3, 4. En särskild 
ställning intaga dB och den af Yedel beroende sA. Omedel- 
bart efter v. 1 står i denna grupp en vers, som motsvarar 
fA9 m. fl., d. v. s. dB låter Hildebrand (o: Brand) icke i 
enlighet med den äkta traditionen hänvisa på Isung och Si- 
gurd såsom Didriks värdiga motståndare, utan på jatten i 
Birtingskog. I den darpå följande versen — dB 3 — upp- 
manar Didrik Brand att rida forut med market, och i nästa 
vers vägrar denne, emedan "then priis" icke passade honom. 
Hår har alltså en genomgripande omredigering skett. dB 
har i denna punkt äfven utofvat inflytande på fAB, i det 
att f A 6 och f B 5 motsvara dB 2. Men att denna vers in- 
kommit senare, visar fA 9, som innehåller detsamma i den 
ursprungliga formen. Tillägget har tydligen hämtats ur Ve- 
dela samling. Att f A 6, lin. 2 har större likhet med dBa 
och dBc an med dBb (Yedel), är val endast tillfalligt. 

De olika formerna på jättens namn i de danska upp- 
teckningarna kunna hänföras till en gemensam form Bisker 
eller Besger. Denna har Bugge med rätta härledt Mn rise 
eller rese Ætger. Från namnet Ætger hafva äfven f A Agga 
och fB Akivar utgått 

8. fA10 (fB10): Svaradi Virgar Valintsson: 

"Eg skal i skogvin rida; 



48 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

men tær skuluct allir, kongins menn! 
hjå merkis-stongini bida'\ 

£ictr. 8. kap. 193: Vidga svaracti. Med [>vi at sva er sem pv 
hevir sagt Herbrandr. {)a scal konongrinn oe allir {)er hald a 
her kyrrvm hestvm ydrvm. en ec scal rida i scoginn. 

I dA motsvaras denna vers af tvänne — 10, 11: 

Saa red dy alle denn lannge dag 
op under den grønne lüde: 
konngenn hanndt thaller thill Viderick, 
handt badt hannora fremmerst riide. 

Her holde y, alle danner-konngens ra end, 
op under disse grønne thuedt: 
emedenn iegh riider y skoffuenn frem, 
ieg vill oss veyen op-lede". 

dD 5 — 7 har utgått f rån samma redaktion, men då har 
Brand hänvisar på jatten i stallet for på Isung och Sigurd, 
så beder Didrik honom visa sig jatten, och en ny vers — 6 — 
har tillagts, hvilken endast innehåller loci communes. Ehuru 
denna version står i de två ålderdomligaste uppteckningarne, 
så är den dock af senare Ursprung. dA 10 är hallen i 
ganska allmänna ordalag, och den följande utgör icke något 
svar på en bön, utan ett frivillige erbjudande, hvilket också 
Vidgas ord inneburo enligt sagans och f AB:s samstammiga 
vittnesbörd. Alltså ar dA 10 (dC 5, 6) senare tillagg, och 
dA ll(dC7) har blifvit ändrad, men innehåller dock det vä- 
sentliga bevaradt; jfr dA 11, lin. 1, 3 med f A 10, lin. 2, 3. 
sC har utvidgat berättelsen till fyra verser (v. 7 — 10). Äfven 
sB:8 original har haft samma version, ehuru endast v. 8 
finnes kvar som v. 7. sC 10, som innehåller, att Yidrik 
ryeker ut sin knif och sager, att det ej anstår en hofman 
att radas för sitt lif, har motsvarighet i Peder Pallebogson 
A 5, B6, Ebbe Tykeson 5 (Arw. I 194, 200, 212). sDEF, 
som utelämnat episoden om Brand, lata Yidrik uppträda 
omedelbart efter Didriks forstå yttrande i v. 1. sDE äro 
myeket bristfälliga, men hänvisa till en gemensam kalla, som, 
redan den, varit myeket korrumperad. sF 2 är hämtad från 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 49 

sA 2, som i sin ordning härstammar frfin Vedel. I dB upp- 
tager denna episod fyra verser (5 — 8). I början har uti 
denna redaktion af visan händelsen framställts endast i en 
vers (5), men sedan hafva nya moment tillkommit: att Vidrik 
blef vred och talade om sitt svärd, som bet "stål och kläde", 
att de 300 kämparne letade efter Langben Risker, samt att 
Didrik uppmanade Vidrik att ej dölja för honom, om han 
fann jatten. Dessutom har innehållet i v. 5 återupprepats i 
y. 8. Hvad som i de tillagda verserna bör beaktas, ar, att 
föret hår — v. 7, 9 — jätten nämnes vid namn — Lang- 
ben Risker och Risker som appellativ — ; i det foregående 
talas endast om en kampe. Då detta stycke omredigerades, 
förekom alltså namnet Risker i v. 2, som motsvarar dA 9 
och dC4, dar namnet finnes kvar. 

9. dC8: Thed war Widerick Wallandz-søn ; 
hannd red y skoffuen frem: 
ther saa hannd Lanngbeen Beskieer 
saa led og saa lanng. 
Kctr. s. kap. 195: Viaga ridr nv fram i scoginn. hann ser 
firir sic fram hvar ligr einn madr oe sæfr. sa madr er fvrdv 
mi kill. leggir hans ero digrir. hann hevir sterclegan bye digran 
oe langan. oe a milli hans avgna var vel sva alnar. oe £ar eftir 
er allr hans annarr voxtr. oe eigi scortir hann grim leie ne 
annvr illzca. 

Genom en liten ändring af lin. 2, 4 återstalles rim met: 

hand frem i skoffuen red 
oo saa lang och saa led (jfr sA 7). 

dA 12, lin. 1, 2 äro nästan lika med dC 8, lin. 1, 2; de två 
senare linierna lyda: 

hannd t fanndt paa saa liidenn enn sti i, 
denn neder thill Keyser rannt. 

Att denna läsart är sämre, framgår — utom af sagan — 
däraf, att det ej var Vidriks uppdrag att leta efter jatten, 
hvilket den förutsätter, samt att den ej står i något sam- 
band med foljande vers. 

sB 8 och sC 1 1 äro besläktade. De hafva som lin. 2 
upptagit det Vanliga motivet "de stigar gjordes honom så 

▲KKIT röft XOKPMK VILOLOOI XVI, XT FOL JD XII. 4 



50 Klockhoff: Folkvlsan om k. Didrik. 

langa". Till dessa ansluter sig nästan ordagrant aF4. Uti 
sD 4, sE 3 och sA 6 har tillkommit ett nytt drag: Vidrik 
sjunger under farden. Detta har ur sA upptagits i sF 3. 
Men sAF fullfölja ej detta motiv, såsom sDE, utan ansluta 
sig i nä8ta vers till Vedel (dBb 10). Dock har sA, lin. 2 
ändrats, så att den kommit att likna dC 8, lin. 2. 

sD 4 är sammandragen af två verser, hvilket synes däraf, 
att rimmet felar, och orden i lin. 3, 4 ej passa i Yidriks 
mun: det skulle vara jatten, som yttrade detta, såsom i sB 10, 
sC 13. dB öfverensstämmer med dC i det väsentliga. 

Det i sagan förekommande draget, att Vidga fann jatten 
sofvande, saknas i alla danska och svenska uppteckningar, 
men forutsattes i den félj. versen, dar Vidrik stöter till ho- 
nom med sitt spjut och beder honom vakna upp. Det finnes 
i fAll (fBll): 

Virgar reid é skogvin framm 
Tidriks köpp am frå: 
tå var risin sovnadur, 
& grønum völli lå. 

Jag lämnar det oafgjordt, om de färöiska uppteckningarne 
här hafva bevarat grundformen eller endast velat förtydliga 
innehållet. 

10. dC9: Hannd red thill thenn Redsker, 
støtte paa hannem med skafftt: 
"Wog nu op, du kiempe god, 
thu soffuer altt saa hortt". 

Jfr. fA12 (fB12): Té segdi Virrør Valintsson, 

m ad u rinn er nann håvur: 
"Statt & føtur og ver titt liv, 
risi, ert tu madur!" 

K3r. s. kap. 195: Nv stigr Vidga af hesti sinvm oe bindr vid eitt 
olivetre, oe gengr at ri san v m oe brigdr sverdi sin v Mitnvnffi oe 
spernir til risans med fæti si nom vinstra. oe kal lar a nann 
oe mæl ti. Statt vpp risi oe ver |)ic. sa madr er nv her cominn. 
er lif J>itt ferr at sækia. eigi scyldi sa iamnan sova. er settr 
væri til lannz at gæta af bendi ries hofdingia. 

De två anforda visuppteckningarna komplettera hvar- 
andra och innehålla bada olika rester af grundformen. Med 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 61 

dC öfverensstämma dB 11 och sB 9. dA 13 har en afvikande 
läsart, som säkerligen är yngre, likaså 8 A 8 och den däraf 
beroende sF 5 samt sDE. I de två sista är det med en sang, 
som Vidrik väcker jätten. Detta har framkallat det i sA 
(och sF) forekommande draget, att Vidrik går sjungande 
genom skogen. Grundtvig — DgF. IV 633 — faster stor 
vikt vid den olikheten mellan sagan och visan, att den forrå 
låter Vidga nalkas jatten gående och väcka honom med 
en stöt af sin fot, då den senare låter Vidrik komma ri- 
dande och stota till honom med sitt spjutskaft. Mig synes 
denna olikhet ej förtjäna någon uppmarksamhet. Visdiktaren 
kan mycket väl hafva infört denna ändring for att tillfreds- 
ställa tidens smak, som fordrade, att en riddare stred till hast. 

11. f A 13 (fB 16): "Har era ikki so mangir såman, 

at eg rædist menn: 
gakk å skégv* tin angi mactur! 
sova vil eg enn". 

Kdr. s. kap. 195: Nv vacnar risinn oe litr vid hanom. oe ser at 
parer cominn einn madr. oe allz ecki ottaz Ætgeirr risi pann 
mann oe mælti til hans. Eigi sæf ec iafnan. heldr vaki ec at me- 
stvm navdsynivm. en pess varir mic. at ec gera hvart er mer pyekir 
hægra at vaca eda at soya firir pinar sakar. E3a hvi veer pv mic 
eda hvat manna ertv. Ec kalla per rad at pv gætir pin. oe far i 
brot leid pina. oe lett af kapvryrdom pinvm. firir pvi at mer 
pyekir mikit firir. at retta bein min firir pinar sakir oe 
standa nv til pess eins vpp at drepa pic. Oe sofnar nv risinn i 
annat sinni eigi ofastari en fyrr svaf hann. 

I detta styeke är det tre punkter, som äro af vikt: Jatten 
fruktar icke för den komne; han beder Didrik draga sina 
farde; han sager sig ej ämna stiga upp för dennes skull. 
Alla dessa återkomma något ändrade i fAB. Närmast clessa 
står dA 14: 

"Her haffiier ieg legitt i attenn aar, 
mig veckitt rett aldrig enn manndt: 
rid bort, foffuer-enn ungersuenndt, 
mig løster att sone enn stunndt. 

Lin. 3 återkommer i sB 12, sD 6, dC 10. Samma tanke upp- 
repas i följ. vers. I de fiesta uppteckningarna nämnes, att 



62 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

jätten sager sig hafva legat i många (11, 15, 18) år, utan 
att någon vågat väcka honom. Detta drag, som vunnit 
sådan anklang, tillhör dock näppeligen grundformen. Det 
skulle i så fall funnits i den fåroiska versionen, som står 
fidreks saga närmast. 

Uti alla uppteckningarna utom fA är här inskjuten en 
episod, som saknas i J>idr. saga: jatten frågar Vidrik efter 
hans våpen (dAC) eller namn (sBCDEF) eller härkomst 
(dB, fB) eller sköldemärke (sA). I ingen af dem står dock 
denna fråga i något närmare samband med hvad som fore- 
kommer i den foregående versen. 

Sedan jatten i dA 14 förklarat, att han legat i 18 år, 
och uppmanat Vidrik att rida sin vag och uti v. 15 om- 
nämnt, att under denna tid ingen vågat honom Väcka och 
bida n , heter det i fortsättningen (v. 16): 

Thett var Lannge-beenn Redsker, 
hand vinne ker op mett siitt øye: 
"Siig mig, fouerenn unngersuenndt, 
aff dine vaaben sløffhe". 

Hvar och en finner, huru omotiverad hela denna vers är: i 
det foregående framställes jätten som fullt vaken; här upp- 
vaknar han forst nu: "vinker op med sitt øje". Föga bättre 
är sammanhanget i dC. Sedan jätten stigit upp och be- 
traktat Vidrik noga, beder han denne rida sin väg, emedan 
han ej ville med honom "kifva" (dC 10). Darpå gifver Vidrik 
honom en ny stöt och beder honom vakna upp eller "ieg 
skall dig wecke". Jätten borde nu blifvit ytterligt uppretad, 
men han sager fogligt (v. 11, 12): 

w Ieg haffuer her weritt y XI aar Hør du, fauren unge suennd, 

unnder thisse grønne lide: iog will icke med dig kiffue: 

aldrig saa ieg nogenn kiempe aden thu est kommen aff rid- 

vere saa god, ders artt, 

ther mig thorde wecke och bide. gi ff mig thin waben thøffue". 

Det är ju ganska egendomligt, att jätten forst undanbeder 
sig att strida, men sedan är villig därtill, om han får veta, 
huruvida Vidrik är en riddare och hvilka våpen han forde. 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 



58 



dB låter på w. 11, 12, hvilka väsentligen likna dA 14, 
15, följa en alldeles ny vers, i hvilken Vidrik sager sitt 
namn och sitt ärende: att väcka jätten. Den följande versen 
öfverensstämmer äfven med dA 16. Samma motsägelse finnes 
aUtså har. 

sBCDEF hafva sökt komma ifrån svårigheterna med att 
forst lata striden mellan Vidrik och jätten utkämpas och 
sedan den senare framställa sin fråga. Onekligen är detta 
en förbättring, men med denna ändring kommer frågan i 
alla fall mycket omotiverad från jätten, som ligger maktlös 
af sår vid Vidriks fötter. 

Att denna episod finnes i fB 14 — 17 beror på lån från 
Vedel. 

Af dessa anledningar synes det mig vara troligast, att 
detta moment icke tillhört visans grundform. Men som det 
ej så sällan uppträder i folkvisediktningen, upptogs det i 
denna visa, ehuru det ej passade här. Jag styrkes i detta 
antagande däraf, att det forekommer hvarken i J>iftr. saga 
eller i fA. Dessas fullständiga öfverensstämmelse inses af 
följande utdrag ur dem bada: 



Jidr. 8. kap. 195: allz ecki 
ottaz Ætgeirr risi pann mann 
oe mælti til hans . . . far i brot 
leid t>ina ... oe sofnar nv ri- 
si nn i annat sinni eigi ofastari 
en fyrr svaf hann. Nv stigr 
Vidga fæti sinvm annat sinn 
til hans. sva at svndr ganga 
.ii. rifin i hanom. Oe nv leypr 
risinn vp oe er rei dr mioc. 
oe |)rifr iarnstong sina oe 
reictir at Victga. Oe er hann 
ser stongina hversv hon lidr. J)a 
skyze hann vndan. en risinn 
lystr i iordina. sva at stongin 
stod fost raillvm tveggia 
hamra. 



fA13— 15: "Har era ikki so 

mangir saraan, 
at eg rædist menn: 
gakk & skégv, tin ungi madur! 
sova vil eg enn w . 

Virgar læt tå Skemming 

leypa 
fyri hans brynja (o: bringa?) 

breida: 
risin leyp té fimar & føtar, 
sina jarnstong at reida. 

Risin sipadi jarnstong sina, 
sj&lvam sær at eggja: 
sl6 hann so i foldina fast, 
hon st63 millum hamra 

tveggja. 



54 KlockhofF: Folkvisan om k. Didrik. 

I st. f. 14 lin. 3, 4 har Ursprungligen stått något, som 
motsvarat dA 20, lin. 3, 4: 

sønnder da ginge dy rebeenn Bin, 
och der aff yppis dieris kiiff. 

Därigenom blir parallelismen mellan sagan och fA full- 
ständig. 

Man bör slutligen gifva akt på att dessa trå versioner 
i själfva tonen äro helt olika de öfriga. I dessa är jatten, 
såsom sig bör, ursinnig, i de öfriga är han en gråtmild 
stackare. Allt talar alltså for att fA representerar grund- 
formen gent emot de öfriga. Men skall jättens fråga ut- 
mönstras, så följer naturligtvis också Vidriks svar med. In- 
tressant är att se, huru detta motiv, sedan det en gang in- 
nästlat sig i visan, hlifvit omhuldadt, och huru det gradvis 
blifvit utvidgadt. Till en början nöjde man sig med att 
namngifva Yidriks hast och svärd, naturligtvis emedan deras 
benämningar ofvergått till en fast tradition. Lämningar af 
denna version hafva vi i sC 21 (sB 17): 

Sköralingen hetter min gode hast, 
Är fallen under granenes stode, 
mördengen heter mitt goda svärd, 
är härtt i kiämpa blöde. 

I dessa uppteckningar — samt sDEF — frågar jätten en- 
dast efter Yidriks namn, men att detta är en senare utbild- 
ning, framgår af svaret, som i framstå rummet afser vapnen. 
I samband med andringen har en ny vers tillagts, som inne- 
håller Vidriks namn — "siälf heter iag widrick velanson". 
Alla uppteckningar äro eniga med afseende på dessa be- 
nämningar, men då det blef fråga om att gifva namn äfven 
åt hans sköld och hjälm, upphör enigheten, emedan man ej 
hade någon fast tradition att stödja sig på, och de olika 
sångarne ansågo, att det ena namnet var så godt som det 
andra. I dA 18 kallas skölden Skrep och hj almen Gr ib, i 
dC 15 skölden Borting och hjälmen Birting, i dB 16 skölden 
Skrepping (1. Skreffing) och hjälmen Bierting (1. Brat- 



Ktockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 55 

ting; Vedel har Blank, som Grundtvig anser för en af 
denne gjord omskrifning af Bierting). Hvarifrån dessa namn 
hämtats, är af mindre vikt. De torde varit inom sagovärlden 
gängse som vapennamn. Med visshet vet man detta om 
Skrep, som enligt Saxo var namnet på konung Vermunds 
svärd, och om Birting, som i visan om Orm Ungersvend 
är namnet på det svard, som Orm begärde af sin fader. 

Slutligen fick jatten veta, hvilka Vidriks föräldrar voro, 
dock endast uti dB: 

"Werlandt heder min fader, 
war en smedt well skøn: 
Buodell hede min moder, 
en koning-datber wen. (dBa 15). 

Från Vedel har detta upptagits i sAF. 

Då Vidriks fader och moder riktigt benämnas, visar 
detta, att sagan om Volund var känd i Danmark, då detta 
tillagg till visan gjordes. Detta har redan Storm, Sagnkred- 
sene 85 not., framhållit. Äfven i andra visor forekommer 
namnet på Volunds moder, men tillagges i dessa andra. I 
Grimhilds hævn A kallas Hagens moder Buodel, i Den over- 
bærende Ægtemand F bär den otrogna hustran detta namn. 
Jag ser häri ett bevis, att namnet var kändt af andra an 
dB:s redaktör. Inskjutningen af denna episod har äfven vållat 
andra tillagg: dA 19, dC 16, sA 16. I dB äro ännu flere 
verser tillagda (19 — 21), hvilkas motiv: Vidrik vill komma 
åt jättens skatter, är hämtadt från handlingens fortsättning. 

Ett liknande drag: omnämnandet af faderns och mo- 
dems namn, forekommer längre fram i visan. I några upp- 
teckningar omtalar nämligen Humerlumer, ej blott såsom i 
sagan, sin faders namn, utan äfven sin moders, hvilket är 
senare tillsats. Äfven i andra visor återkommer samma 
motiv. 

12. dA 20: Wyderick hug Skeming medt spore, 

hanndt sprang paa Bidskers siide: 
sønnder da ginge dy rebeenn sin, 
och der aff yppis dieris kiiff. 



66 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

Kctr. s. kap. 195: Nv stigr Vidga foeti sinvm annst sinn til hans. 
sva at svndr ganga .ii. ri fin i hanom. 

Rimmet ar dåligt, men dess äkthet bestyrkes af dBac. 
I andra har det ändrats till sida <x> strida. 

Denna vers är i det väsentliga lika uti alla uppteck- 
ningar utom fAB, som utesluta episoden om de krossade ref- 
benen. Därföre har troligen grundformen här blifvit be- 
varad. 

13. fB19: Risin t6k nm jarnstongina, 

reiggjar henni hått: 

Virgar vendi hesti vid, 

hann bar seg nndan brått. 
Siår. s. kap. 195: Oe nv leypr ri sinn vp oe er reictr niioc. oe 
t>rifr iarnstong sina oe reiair at Vidga. Oe er hann ser stong- 
ina hversv bon lidr. f)a skyzc hann vndan. 

Denna vers har motsvarighet äfven i dB 25 och är titan 
tvifvel äkta. 

14. fB20 (f A 15): Risin reiggjadi jarnstongina, 

ilt var skap at eggja: 

hon kom so i jördina fast, 

i millum hamra tveggja. 

Hår. s. k. 195: en risinn lystr i iordina. sva at stongin stod 

fost millvm tveggia hamra. 

Denna vers har tidigt blifvit grundligt missforstådd, 
därföre att ordet hammar i denna betydelse (o: brant klippa) 
ej användes i Danmark och Sverige. Af den ursprungliga 
versen har gjorts två: 

dA2l: Thett var Lanngbeenn Hidsker, 
hannd nappit thill staalstanng: 
hannd slo epther Viderick Verlanndz-sønn, 
thett lanngtt y fielden klanck. 

Thett var Langbeenn Ridsker, 
hanndt thog thill att iammer: 
w Nu haffner ieg slagitt mynn stalstang 
y biergett thill bnode hammer , \ 

I dC finnes endast den förra versen (dC 18), i dB 
står mellan dem den äkta traditionella vers, som omtalar, 
att Vidrik vek undan för slaget. sA (och sF) följer Vedel, 
men har utelämnat nyssnämnda vers. I sBCD har ännu 



Klockhoff: Folkviaan om k. Didrik. 57 

större ändring skett. Stallet saknas i s£. Hvarken i sagan 
eller f AB forekommer något om jättens jämmer öfver för- 
lusten af stålstången. Rimmet jammer oo hammer är därför 
säkerligen oäkta. Men den sista verslinien innehåller en rest 
af grundformen. 

15. dC 19: Widrick thog suerd y bode hennde, 

hannd hog foruden felsk: 

hannd bog enn styck äff Redskers side: 

Y øxen drog icke mere äff eth less. 

frdr. s. k. 195: Nv teer risinn oc skytr at Vidga. Bn Vidga leypr 
i mot hanom. oc flyffr atgeirrinn ivir hann oc sva i iordina at 
ecki stod ypp af. Nv hægr Vidga til risans a lær hanom. oc 
sva mikit af vodvanvm at engi hestr berr meira. 

Mojligen har i dC ursprungligen stått laar (o: side), såsom 
i sagan; jfr sD 8: så hög han då te Bengt risare å ser (o: lår) 
och f A 16: hann hvistar nidur i læri. 

Sagan har tydligen den ursprungliga versionen; jfr Ro- 
sengarten ed. Grimm v. 1346 (om striden mellan Witeg och 
Aspriån): 

Br schriet im ouch abe ein ahsel 

swie stark ein ros wære, ess hæte gnuoc ze tragen. 

Öfriga visuppteckningar hafva betydligt ändrat grundformen. 
I sB 15, sC 17, 18 högg Vidrik af forst åtta (sC ett) finger 
och sedan "så stort ett styeke". sDE hafva endast det se- 
nare draget. dA 23, dBac 27, 28 hafva inflickat åtskilligt 
nytt, dBb27— 31 (Vedel) gör ytterligare tillagg, som delvis 
upptagits af sA 20—22 odh fB 21—23. sF 12 är hämtad 
från % en med sB besläktad version, sF 16 däremot från sA. 
I f A 16 är en ringa rest af grundformen bevarad. 

16. fA17 (fB24): »Høyr t6 ta«, tin ungi madur! 

drep nu ikki meg! 

alt mitt silvur og reydargull 

tad vil eg geva teg'\ 

Kdr. s. k. 196: Nv mælir Vidga vid rtdann. Nv vil ec af hogva 
|)itt havod. eda med hveriv viltv leysa t>ec. Risinn mælti. Godi 
herra drep mec eigi. Ec vil leysa mic med sva miclv gvlli 
oc si l fri. at eigi hevir {)v set meira. pa mælti Vidga. pa scaltv 
nv fylgia mer pangat. 



66 EJockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

Uti J>idr. s. berättas i Blotet af k. 195, att jatten, då han 
föll till marken, sökte komma ofvanpå Viltga oeh krassa 
honom med sin tyngd, men misslyckades. Därom vet visan 
intet att berätta. Äfven till Vidgas yttrande i k. 196 saknas 
motsvarighet, men ehuru sammanhanget mellan v. 15 och 16 
borde hafva på något satt antydts, så är det dock ej säkert, 
att något bortfallit. Denna vers återfinnes med åtskilliga 
ändringar i de öfriga uppteckningarna utom dA och sBE, 
dar den saknas. 

17. fA 18: peir koma seg i skogvin fra ra ra, 
teir siggja ein stein har standa: 
*Tak vid, Virgar Valintsson! 
tu nj6t væl gulls og landa! 
$i3r. s. k. 196: pa stendr risinn vp mioc moctr af bloctras. oe 
ganga peir pangat i scoginn. sem ligr einn mikill steinn 
oe sleginn vin einn iarnringr. pa raælti risinn. Tac pv vp penna 
stein, pa mantv finna petta fe hit raicla. 

I de öfriga uppteckningarna — utom sE, som är defekt 
— återgifves detta stalle med två verser; den förra om- 
nämner vandringen genom skogen, den senare jättens upp- 
maning till Yidrik att upplyfta stenen. Då f A så nära sluter 
sig till sagan, torde i grundformen denna episod inrymts i 
en vers såsom i f A. För öfrigt har jamte f A endast dC 21 
bibehållit det ursprungliga draget, att endast en sten (dC: 
thi stenne) tackte ingången till skatten. I alla öfriga komma 
de till ett hus eller ett slott Detta jämte sättet, på hvilket 
de fardades: "Vidrik red och Reésker kröb" — så alla ver- 
sioner utom de fåroiska — är vanligt vid dylika situationer; 
jfr t. ex. Den skallede Munk, DgF. Nr 15, v. 16: 

Muncken løb, oe trolden krøb, 
de vaare end baade lige høye: 
der vissde hand hannem it lidet buss 
met femten forgylte fløye. 

Lin. 2, 4 äfven i sBCDF. 

f A har tillagt en ny vers (19), i hvilken jätten försäk- 
rar, att han ej skall göra Vidrik något men. fB 26—29 ut- 
göra en utvidgning af f A 18, tydligen genom inflytande från 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 59 

Vedel. I några versioner — dC, sAEF, fB (från Vedel) — 
vagrar Vidrik att ly f ta stenen, emedan en riddare (1. hof- 
man) brukade pröfva sina krafter på våpen och ej på stenar. 

18. dA26: Widerick tog paa denn med baade hennder, 

hand kunde denn icki knye: 
Ridsker tbog paa denn mett finger tho, 
' bannd løffthe denn høytt y skye. 

R3r. s. k. 196: Oe Vidga toe til af allv afli. oe steinninn 
bivaåizt eeki vid. pa mælti Vidga. Ef pv villt hafa lit' [ritt. pa 
tao pv brot penna stein. Nv tekr bann risinn helldr naudigr 
penna stein oe befr a brot annarri henndi. 

Parallelismen är klar, ehuru den ej är fullständig: baade 
hennder = af allv afli, finger tho « annnarri henndi. 
Närmast komma sA 26 '), sB 20 f., sC 25 f., sD 14, fA 
20 f. Storre ändringar hafva vidtagits i de öfriga. 

19. dBc35 (dBa85, dBb38): Her er inde møget mere gald, 

ennd alt thet din here ar (så hs.) 
hør tbn, Widerick Werlanndtz-søn ! 
och thu skalt først ind gba. 
Kdr. s. k. 196: oe nndir peima sama steini nar æin hurd. oe tekr 
risinn hurdena oe lyer vpp. oe er par nndir æitt iardhns. Nn 
mælir risinn. Tak nn goar drengr feet pat er ek sagda per. oe 
man nn æigi pessi steinn banna per. 

Har finnes ej någon direkt öfverensstämmelse mellan 
sagan och visan, men då i den forrå jatten uppmanade Vidga 
att tåga skatten utan fruktan för stenen, så ligger däri 
samma tanke som i visan, nämligen att Vidrik skulle gå in 
forst för att tåga det myekna guidet. Endast dB och f B 
hafva detta drag. Den senare har det från Vedel. 

20. dBa86 (dBb39, dBc36): Thett snarith Widerick Wer- 

landzøn, 
saa suarith hand for sig: 
"Thu skalt sielffuer først 

ind gaa, 
ieg vidt icke thin døre-sidt". 
I>idr. s. k. 196: Nn hyggr Vidga ef hann ferr i bnsit. at risinn 
mynde aptr Inka hurdena oe leggia iuir steini(nn). oe veit hann pa 



*) Lin. 1: med all sin macht — aagans af allv afli är val till- 
ftUig likhet. 



56 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

Kctr. s. kap. 195: Nv stigr Vidga fæti sinvm annat sinn til hans. 
sva at s vildr ganga .ii. rifin i banom. 

Rimmet är dåligt, men dess äkthet bestyrkes af dBac. 
I andra har det ändrats till sida <x> strida. 

Denna vers är i det väsentliga lika uti alla uppteck- 
ningar utom fAB, som utesluta episoden om de krossade ref- 
benen. Därfore har troligen grundformen här blifvit be- 
varad. 

13. fB19: Risin t6k nm jarnstongina, 

reiggjar henni hått: 

Virgar vendi hesti vid, 

hann bar seg undan brått. 
Si3r. s. kap. 195: Oe nv leypr ri sinn vp oe er reidr niioc. oe 
tørifr iarnstong sina oe reiair at Vidga. Oe er hann ser stong- 
ina hversv hon lidr. tøa skyzc hann vndan. 

Denna vers har motsvarighet äfven i dB 25 oeh är utan 
tvifvel äkta. 

14. fB20 (f A 15): Risin reiggjadi jarnstongina, 

ilt var skap at eggja: 

hon kom so i jöretina fast, 

i mi il um hamra tveggja. 

Kdr. s. k. 195: en risinn lystr i iordina. sva at stongin stod 

fost millvm tveggia hamra. 

Denna vers har tidigt blifvit grundligt missforstådd, 
därfore att ordet hammar i denna betydelse (o: brant klippa) 
ej användes i Danmark oeh Sverige. Af den ursprungliga 
versen har gjorts två: 

dA2l: Thett var Lanngbeenn Ridsker, 
hannd nappit tbill staalstanng: 
hannd slo epther Viderick Verlanndz-sønn, 
thett lanngtt y fielden klanck. 

Thett var Langbeenn Ridsker, 
hanndt thog thill att iammer: 
w Nu haffner ieg slagitt mynn stalstang 
y biergett thill bnode hammer". 

I dC finnes endast den forrå versen (dC 18), i dB 
står mellan dem den äkta traditionella vers, som omtalar, 
att Vidrik vek undan for slaget. sA (och sF) fbljer Vedel, 
men har utelämnat nyssnämnda vers. I sBCD har ännu 



Klockboff: Folkvisan om k. Didrik. 57 

större ändring skett. Stallet saknas i sE. Hvarken i sagan 
eller f AB forekommer något om jättens jämmer öfver för- 
lusten af stålstången. Rimmet jammer oo hammer är därför 
sakerligen oäkta. Men den sista verslinien innehåller en rest 
af grundformen. 

15. dC19: Widrick thog suerd y bode hennde, 

hannd hog foruden felsk: 

hannd hog enn styck äff Redskers side: 

Y øxen drog icke mere äff eth less. 

Kdr. s. k. 195: Nv teer risinn oc skytr at Vidga. Bn Vidga leypr 
i mot banom. oc flygr atgeirrinn i vir hann oc sva i iordina at 
ecki stod vpp af. Nv bægr Vidga til risans a lær hanom. oc 
sva mikit af vodvanvm at engi bestr berr meira. 

Möjligen har i dC ursprungligen stått laar (o: side), såsom 
i sagan; jfr sD 8: så hög han då te Bengt risare å ser (o: lår) 
och f A 16: hann hvistar nidur i læri. 

Sagan har tydligen den ursprungliga versionen; jfr Ro- 
sengarten ed. Grimm v. 1346 (om striden mellan Witeg och 
Aspriån): 

Br schriet im ouch abe ein absei 

swie stark ein ros wære, ess hæte gnnoc ze tragen. 

Öfriga visuppteckningar hafva betydligt ändrat grundformen. 
I sB 15, sC 17, 18 hogg Vidrik af forst åtta (sC ett) finger 
och sedan "så stort ett styeke". sDE hafva endast det se- 
nare draget. dA 23, dBac 27, 28 hafva inflickat åtskilligt 
nytt, dBb27— 31 (Vedel) gör ytterligare tillagg, som delvis 
upptagits af sA 20—22 odh fB 21—23. sF 12 är hämtad 
från % en med sB besläktad version, sF 16 däremot från sA. 
I f A 16 är en ringa rest af grundformen bevarad. 

16. fA17 (fB24): "Høyr t6 tad, tin nngi madnr! 

drep nu ikki meg! 

alt mitt silvur og reydargull 

tad vil eg geva teg'\ 

Kdr. s. k. 196: Nv mælir Vidga vid ridann. Nv vil ec af bogva 
(>itt havud. eda med hveriv viltv leysa |>ec. Risinn mælti. Godi 
herra drep mec eigi. Ec vil leysa mic med sva miclv gvlli 
oc si l fri. at eigi hevir {)v set meira. pa mælti Vidga. pa scaltv 
nv fylgia mer pangat. 



88 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

sina, uppreste han jättens lik mot en ek. Den däraf fram- 
kallade Situationen framställes utffrljgast i dB. Denna ver- 
sion låter alla följas åt till stridsplatseO} men då de fingo se 
jatten, lutande sig mot eken, sprungo de till skogen, hvarvid 
Didrik fållde det efter sB 26 anförda yttrandet samt sedan 
stötte till jatten med sitt spjut, så att han föll ned oek det 
afhuggna hufvudet "flog langt i mark", Vedel har på fri 
hand ytterligare utvidgat denna episod. Det nyssnamnda mo- 
tivet har mycket tidigt inkommit i visan och gifvit upphof 
till många ändringar, for hvilka det skulle blifva for vidlyf- 
tigt att redogöra. fA, som eljest ofta visar rätta vagen för 
återstallahdet af grundformen, saknar hela detta stalle. Arven 
i sagan besöka Didrik och hans man stallet, dar jatten låg, 
men om detta drag äfven funnits i visans grundform, är 
ovisst. Om så varit, har det fått vika för den nya version, 
som visan tidigt erhållit. 

26. dA35: "Er nu Bidsker slagenn ihiell, 

da løsther mig frem att riide: 

riide vy oss thill Berthinng-borrig, 

emodt koninng Isack att striide". 

K3r. s. k. 199: Nv mælir tidrekr konnngr. Nuvilek 

fara a fund Isungs konungs oe beriaz vid hann. 

fAB hafva utgått från en version, som liknat dA, men 
fB har därjämte rönt inflytande från Vedel. 

Då alla öfriga nu behandlade uppteckningar sluta med 
nyssnamnda episod, är det klart, att slutet i dessa blifvit 
annorlunda. Fortsättningen besjunges i särskilda visor. 

27. dA 36: Saa rede dy alle denn lannge dag 

op unnder denn grønne lyde: 
saa sloo dy ud dieris silcke-thieldt, 
dy skinnett offner marckenn saa viide. 
i>idr. s. k. 199: Nu koma J>eir or skoginum oe sea æitt feall. oe 
|>ar a vppi æin borg allfægr oe mikn. Nu slær tidrekr ko- 
nungr .i. landtialld sitt a .i. fogrum uelle undir feallinu oe 
byz ]>ar um. 

Jag antager, att vi i dA hafva grundformen bevarad. 
En rest af den finnes äfven i fB43, men i f A är den för- 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 68 

svunnen. De uppteckningar, som här börja en ny visa, visa 
spar af densamma i begynnelseversen. Denna är ganska lik 
i alla: 

dDl: Thy war well siuff och sinffsinds-tyfFue, 
ther dy droge vd fraa hald: 
menn der dy kaam til Brattings-berig, 
ther slaoge thi op silcke-tieeld. 

"Syv og syvsindstyve" var utan tvifvel ett vanligt antal 
i folkvisorna. Ett parallellställe hafva yi i Hagbard og Signe, 
DgF. Nr 20, A 53: 

de var vell sia oe siu sinde XX, 
for Signils bur laa døde. 

28. fA24: Sjurdnr st63 i vigisgördnra, 
hann heldur å gylta ra horni: 
hann sær gall ok glitra-merki 
& fogram sumars morni. 

Sv. öfvers. k. 184: 3 f.: Sigord swen stod i wig- 
skalen oe sag thennæ tidende. I fidr. s. finnes ej detta 
drag. Yi återkomma till detsamma i nästa afdelning. Uti 
fB foregås denna vers af en annan, i hvilken skildras, huru 
Sjürdur om morgonen kladde sig och begaf sig till Mgis- 
gardar 17 . Detta är tydligen en utvidgning. I alla danska 
och svenska uppteckningar har stallet ändrats i den rikt- 
ningen, att det är konung Isung själf, som först ser de an- 
komne: 

dA87: Konning Isack sidder paa Berthinngs-borrig, 
seer hannd adt saa viide: 
der bleff hannd var dy gyldenne skioldt, 
som skinn offuer markenn saa viide. 

För Bertingsborg hafva dD 7 hyggenn boriig, dF Bra- 
Üringss-borrig, dH høy en Tinde, sA 2 Börtingens borgh, sB a 
högan tinne, sC 1 hogha lofft; dE saknar versen. Of riga af- 
vikelser förtjäna ej afseende. Det torde få anses säkert, att 
dA m. fl. ändrat Situationen genom inflytande från någon 
annan visa. Jfr. Sivard Snarensvend, DgF. Nr 2, A 12 (B 9): 

Kongenn stander y høftue lofft, 
och sher hand ad saa vide. 



64 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

Om vi alltså undantaga lin. 1, som Ursprungligen haft 
en form, motsvarande f A 24: 1, så har enligt min mening 
grundformen bast bevarats i dA. f A: glitrarmerki, "funklende 
banner" (Fær. Anthol. s. 90), har trädt i stallet för "gyldene 
skiold". 

29. fA25 (fB46): Sjurdur *ekk af vigisgördum 

og inn £ hallar golv: 
"Har eru komnir uti vart land 
Tid reks kappar tolv. 
i>idr- s. k. 200: NV er pat .i. dag at Isungr konungr oe allir hans 
synir sitia i sinura kastala oe era allkatir. oe nu kerar til peirra 
Sigurdr sueinn oe mællti til konungs. Isungr herra sagde 
hann. ee sa æin tidændi. er mer J>yckia æigi Htil. 

Denna vers saknar motsvarighet i andra uppteckningar, 
men grundar sig utan tvifvel på äkta tradition. Doek kunna 
ej lin. 3, 4 vara ursprungliga, ty forst sedan Sigurd iakt- 
tagit de komnes sköldemärken, kunde han veta, hvilka de voro. 

I afseende på ordningsföljden råder i det foljande stor 
olikhet mellan uppteekningarna. I dDFGI samt sA* — så- 
ledes de fiesta — begifver sig Sigurd på konungens befall- 
ning till Didriks läger och uppräknar först efter återkomsten 
Didriks och hans mans sköldemärken. I dH och darifrån i 
sB 2 anhåller Sigurd vid ankomsten till Didriks läger att få 
se vapnen, som omedelbart därefter uppräknas. Detta är 
troligen Yedels uppfinning. I dE kommer uppräkningen 
redan i v. 2 strax efter inledningsversen. I sC a börjar den 
med v. 3 efter Isungs fråga, hvad de komne fora i sina 
skoldar. Ehuru alltså de fiesta uppteekningarna hafva en 
annan anordning an sagan, som låter Sigurd, då han inträder 
inför konungen, omtala, hvad han sett, och uppräkna skölde- 
märkena, så anser jag dock, att den sistnämnda intager en 
ursprungligare standpunkt. Det förnämsta stodet for denna 
mening hämtar jag från fA. Sedan Sjürdur i v. 25 omtalat, 
att Tidriks tolf kämpar anländt, fortsätter denna version 
omedelbart därefter: 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 65 

Ti f svaraäi Isin kongar, 
sær aiidan reydum skildi: 
"Hvat hava teir til våkna- pr 6g v? 
og hvat manu dreingir vilja?" 

Väknaprogv (våpnaprogv) betyder enligt Fær. Anthol. & 386 
"rustning, våben". Har torde det kunna återgifvas med "sköl- 
demärke". Eonung Isin beder alltså Sigurd, sedan denne in- 
trädt i salen, att omtala deras sköldemärken och ärende. 
Denna vers motsvarar den i åtskilliga danska och svenska 
uppteckningar förekommande versen, hvarmed sköldeuppräk- 
ningen inledes. Skillnaden är den, att konungens uppmaning 
stalles till Sigurd efter återkomsten från Didriks läger. 
I fAB saknas visserligen skoldelistan, men att den en gang 
funnits äfven här, är säkert, ty nu är denna vers fullstän- 
digt meningslös. Den enda väsentliga olikheten mellan fA och 
sagan är, att i den senare Isung ej behöfver framställa n$gon 
fråga, utan Sigurd nämner sköldemärkena, så fort han in- 
trädt, men med f A kan jämföras den sv. öfvers. k. 185: 1, 
dar en dy lik fråga forekommer ("Konungen sagde kenner tu 
nogra aff the skiolla"). Åt samma anordning pekar dA. I 
denna har en egendomlig forandring inträdt. I stallet for 
Sigurd är det Berne van Yesserling, som gifyer Isung de 
äskade upplysningarna. Denne Berne van Yesserling fore- 
kommer i början af visan bland Didriks man och är ingen 
annan an Brand Yidfärling. Isung hade nämligen gifvit 
sina man befallning att hämta denne från Didriks läger (v. 
38); Berne v. V. kommer och frågar, hvad Didrik vill (v. 
39). Denne sager sig vilja veta, bvadan de gyllene sköl- 
darne voro (v. 40). Allt detta är alldeles omotiveradt. leke 
kunde Isung veta, att Berne v. Y. befann sig i Didriks följe, 
då han ej ännu ens fått veta, hvilka de ankomne voro. De 
följande verserna äro ej haller på sin plats. Berne v. V. 
sager sig hafva fort dit dessa kampår, emedan Isung tagit 
från honom hans hast (v. 41). Men i den foregående delen 
af visan intager denne ingen ledareroll; tvärtom hade han 

ABKIV KÖtt SO»PI»K FILOLOGS XVI, NT FÖLJD XII. 5 



66 KlockKoff: Folkvisan om k. Didrik. 

af fruktan för jätten nekat att gå i spetsen; och intet nämnes 
om att han förlorat sin hast. På Isungs förnyade fråga 
sager Berne v. V. slutligen, att det vore Didrik af Bern, 
som kommit för att strida mot Isung (v. 42 f.). Alla dessa 
meningslösa verser kunna omftjligen hafva tillhört visans 
gründform. Det enda skälet till deras tillkomst synes vara, 
att i början af visan Brand är den, som hänvisar Didrik till 
Isung, och att en bearbetare velat se orsaken därtill i hämnde- 
tankar hos Brand. Men denne har trädt i stallet för Hilde- 
brand, och anledningen till ankomsten var enligt den ger- 
manska tvekampsagan, att Didrik ville mäta sina krafter 
med Sigurd. Huru Grundtvig, DgF. IV 647, kan förbise 
alla dessa omständigheter och anse déssa verser i dA för ett 
"gammelt Led i Sagnkredsene om Kong Didrik og hans 
Mænd", dét är för mig oförklarligt. Alltså böra dA 38 — 43 
utmönstras såsom oäkta. I stallet har stått en vers, som 
mots vara t f A 25. Ordningen och innehållet i dA blir då 
med den ändring, som v. 37 af andra skal bör undergå, den- 
samma, som den ursprungligen varit i fA, eller att skölde- 
uppräkningen kommit omedelbart efter Sigurds uppträdande 
inför Isung. Ännu ett skal finner jag för denna uppfattning 
i det uttryck, som an vandes vid omnämiiandet af de sär- 
skilda skoldarna. Detta är: "det skiner" i den forstå skold 
o. s. v., hvilket var naturligt, då Sigurd skulle omtala, hvad 
han sett på åfstånd. Däremot passar det ej, om Sigurd i 
Didriks tält betraktade sköldarne och vid återkomsten om- 
talade, hvad han sett. Då hade ett ännat uttryck vålts, 
såsom "det står" e. d. I de versioner, i hvilka den senare 
anordningen gjort sig gallande, har det senare uttrycket in- 
förts — hos Vedel därjämte äfven andra för att variera — 
men ibland har det ursprungliga fått stå kvar, ehuru mindre 
lämpligt. 

Jag finner alltså, att allt talar för att sköldeuppräk- 
ningen i visans grundform har innehaft samma plats som i 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 67 

sagan. Detta är äfven Grundtvigs åsikt, DgF. IV 646, ehuru 
han DgF. IV 651 kallar den andra anordningen för "en 
gammel og folkelig Variatjon i Sagnformen", hvormed han 
val menar, att denna ändring mycket tidigt inträdt. 

30. fA26: Ti, svaracti f sin kongur, 
sær undan reyctum skildi: 
"Hvat hava teir til våkna-progv? 
og hvat munu dreingir vilja?" 

For denna vers motsvarighet i sv. öfvers. är förut taladt. 
Den vers, som i åtskilliga uppteckningar, såsom forut är 
nämndt, motsvarar denna, lyder enligt dD 30: 

Syg meg nu, SyfFuertt Snarensuend, 
thu haffuer saa wydde weritt: 
haffuer du weritt vndder Widdricks wold, 
sig meg dieris skiolde-merck. 

Jfr dF 32, dG 23, dl 25, sA 2 39. 

31 — 43: Skölduppräkningen. 

Uti |>idr. s. nämnes £idreks sköld som den femte, i 
visan däremot som deq forstå. Anledningen till sagans an- 
ordning är den, att sköldarne föreställas hänga i rad framfor 
tälten, bland hvilka J>idreks intog midten med ett "fortiald" 
framfor, ett bakom och ett på hvar sida. Därföre skulle 
också hans sköld hafva nämnts som den sjunde, men den har 
af misstag blifvit den femte. I visan forekommer intet om 
tältens placering; det nämnes endast, att Didrik och hans 
kampår uppslagit sina tält framfor borgen. Det fanns alltså 
intet skal att underlåta att nämna dennes sköld forst: ett 
annat förfaringssätt skulle verkat stötande. Denna olikhet 
behöfver alltså ej bero på någon olika kalla, utan det är 
rimligt, att då tältbeskrifningen uteslöts, Didriks sköld fram- 
flyttade8 till den forstå platsen. Den ordning, i hvilken de 
öfriga sköldarne nämnas i visan, är utan betydelse. Klart 
är nämligen, att den, som föredrog visan, lätt kunde om- 
kasta ordningen, då han ej var bunden af riågot samman- 
hang mellan skoldeverserna. Vidare är det likaledes tydligt, 



68 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

att om föredragaren glömt bort namnet på någon af käm- 
parne eller på något af vapnen, han icke gjorde sig någon 
betänklighet vid att insätta andra i stallet. Sådana kände 
han i mängd från olika visor. Att antalet med Didrik äfven 
i visan från början utgjort tretton, är val att antaga, men 
hvilka tillhört grundformen, kan ej afgöras. Man behöfver 
nämligen ej förutsätta, att i denna med nödvändighet upp- 
tagits desamma som i dess kalla, såvida man ej med Grundt- 
vig antager den danska visan vara endast en öfversättning 
från en tysk, hvilket den ej kan vara. Då åt beskrifningen 
af hvarje sköld agnats en hel vers, har hela denna afdelning 
utgjort tretton verser. 

De namn, som äro gemensamma för sagan och visan, äro: 

1. jbidrek (Didrik). I sagan är hans sköld nr 5, i 
visan nr 1. 

dA44: Ther skinner y denn første skioldt 

enn løffue altt saa berdt, 

kronenn aff det røde guldt: 

dett er konning Dydericks merck. 
$idr. 8. k. 200: A ennm .v. skilldi er markat leo af gall i lagdr. 
|)at er skiolldr J>idreks konungs. oe J)at leon hævir hær koronu 
a holete. 

Äfven i k. 92 och 172 tillagges fidrek liknande sköl- 
demärke, i k. 92 utan krona, i k. 172 med tillagg, att han, 
sedan han blef konung i Bern, forsag lejonet med krona. 

I alla danska uppteckningar är denna vers ganska lika 
och torde därföre vara ursprunglig, ehuru rimmet är dåligt. 

Ett bevis på, hum lätt sköldebeskrifningen kunde an- 
dras, få vi redan har. sA 2 40 har: Try leyonn och Eth 
hierta oo deth ehr kånningh dirikz merkiee; sB 2 5: Et lei jon 
med crona och guid oo Han war sit folk så huldh; sC 2 3: 
ett läion och en brand oo thet war kong dirickz skolde- 
marcke. 

2. Yidga. Nr 4 i sagan, nr 2 eller 3 i visan. 

dA45: Tber skiner y denn andenn skioldt 
enn hamer och enn thanng: 



Elockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 69 

denn fører Viderick Verlandzønn, 
beder sla och inngen thage thill fange. 
Kår. s. k. 200: Oe a feorda skilldi er a markad tongoc hamarr 
oe stede, oe eigi er sa litill skiolldr. par er skiolldr v idga. 

I k. 81 oeh 175 namnas också tang och hammare som 
Vidgas våpen. 

Olikheten mellan visuppteckningarne är ovasentlig, och 
versen har därför säkerligen tillhört grundformen. 

3. Hornboge jarl. I sagan nr 2, i visan endast i 
dA som nr 3. 

dA46: Ther skinner y thenn tredie skioldt, 
ther skiner y itt suerdt: 
thenn fører her Humbelboe Iersinng, 
hanndt er thenn fnldt vell verdt. 
I $i3r. s. k. 200: Oe a {>eim skilldi er par er næstr er a markadr 
med gnlli hankr. oe. ii fuglar er firir bonum flevga. oe pat mark 
væntir mik at havi æinn hverr minn frændi. par er skiolldr Horn- 
boga iarlls. Samma våpen äfven i k. 175. 

I den foljande versen uti dA kallas Humerlumer (o: 
Omlung) Humblum lersings son, i andra Holmbo Iernssens 
søn (dF), Eaubord Helsseltings søn (dG), Habortzs eiste søn 
(dl), Dronning Ellinis eldste søn (dH), Herre Harbos søn 
(DgF. Nr 8, v. 19). 

Namnet Humbelbo lersing härleder Grundtvig, DgF. 
I 72, IV 652 not., från Hornboga jarlsens son. Storm, Sagn- 
kredsene 207, från Hornboga ierlson. Den senare har tyd- 
ligen ratt. Då visan diktades, hade en sådan form som jarl- 
sens kommit ur bruk. Af Hornboga ierlson blef Hornboga 
Jer(J)sing. Då alltså Jersing uppfattades som Hornboges 
andra namn, tillades ett nytt son, då man ville angifva Om- 
lungs släktskap med Hornboge. Detta förvanskades sedan an 
mera. Det rätta sköldemärket har tydligen dA tappat bort 
oeh i stallet satt hvad som forst foll honom in. 

4. Omlung. I sagan nr 3, i visan nr 3, 4, 6 eller 7. 

dF39: Der skinner i den syffuende skiold 
linden aldt saa grønn: 
den fører unger Humerlumber, 
her Holm-bo Iernssens sønn. 



70 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

£ictr. s. k. 200: Oe a prictia skilldi er markactr haukr med gulli. 
oc {)ar er skiolldr Omlungs sonar hans (o: Hornboga). 

I k. 176 säges Oml ung hafva samma våpen som sin fader. 

Sköldemärket i visan: "linden så grön", torde vara ur- 
sprungligt, ty lin. 4 synes från början haft samma lydelse^ 
som den har i dAFGHI, och rimmet är alltså fullständigt 
dD har grøn oo skøv, dA bjørn oo søn 1 sA 2 spörar aoföre, dE 
sjperccflux. Våpnet en eller två "förgylda sporrar" till- 
lägges i dA "Espen konungens son", i dFH Helled Hagen. 
Ingenstädes hör det hemma, utan har varit ett herrelöst fyll- 
nadsgods. I dH nämnes Hagen två ganger, v. 8 med våpnet 
"en gam af guid", v. 12 med våpnet "forgylden spor". Tro- 
ligen hade Vedel haft två uppteckningar till hands, i hvilka 
Hagens våpen var olika, och for att tillgodogöra sig bada 
har han nämnt Hagen två ganger. 

5. Högne. I sagan nr 7, i visan nr 3, 4, 6, 7 eller 9. 
I visan råder vacklan med af seende på sköldemärket: dA 49 
(dD 33, dG26): ett thaffellebordt af guldt oo hannd er enn heitt 
thilfulds; dH 8 (dl 28, sB 2 7): en Gam saa rød som Guid oo 
hand er en Kempe til fulde; dF36: thou forgyltte sporre oo 
hand ridder i marckenn førre; sA 2 45: tree forgylta flögar 
oo hann har tuå henndher så slöga; sC 2 11: tuå stållstånger 
i så starcke oo thet var hanns skolde marcke. I åtskilliga 
uppteckningar nämnas två förgylda sporrar som våpen 
äfven för andra kampår, utan att man kan säga, hvar det 
horer hemma — se under Omlung! I dF har det an vanda 
våpnet tydligen trådt i stallet for tafvelbord af guid, som 
tillagts Ulv van Iærn, hvilken eljest forde en ul f. Äfven 
sA 2 : tre flögar, och sC 2 : två stålstanger, hafva senare till- 
kommit. Det återstår alltså de två forstnämnda: tafvelbord 
och gam. Jag kan ej afgöra, hvilket af dem är ursprung- 
ligare. 

Ifridr. s. kap. 200: A enum .vii. skilldi er om eigi koronactr 
a. tøar hævir hann set skiolld Hogna. 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 71 

Grundtvig, DgF. IV 652, anser, att gamen trädt i stallet 
for örnen och vill finna stöd därfor i Grimhilds Hevn, dar 
Hagens våpen är dels- en om (i B), dels en hök (i A), men 
frånvaron af rim i versen gör detta antagande osannolikt 
(B offne <x> stercke; i A står ordet i orimmad linie). 

I tyska dikter har Hagen som sköldemärke dels "eine 
burgzinne", dels "zwei guldin wisant horn", dels "zwey silber 
wisz horn", dels "ein silber stange". Grundtvig6 tanke — 
DgF. I 80 — på 8amraanhang mellan det första och "tafvel- 
bord", emedan de "for Øjet" likna hvarandra, och emellan det 
andra och "to gyldene sporer" på grund af likhet "for Øret" 
samt slu ti igen mellan det sista och "två stålstanger" förtjänar 
intet afseende. 

6. Herbrand. I sagan nr 8, i visan nr 2, 6, 9, 11 
eller 12. dD 39 (dG 32, dH 17, dl 34): 

Ther staar y den nieendde skiolld, 

der skieener en brenddendis braand: . 

thend førrer Heelle Haggen (o: Brand Vidfårling). 

hand ridder igeemill herrirs land. 
f>idr. s. k. 200: Nu er sa enn åtte sem er al Ir skri fa dr sem gull 
ælldr eda logi. jmr segir hann fra skilldi Herbrandz. 

K. 182 beskrifves hans våpen på följande satt: 

raudr er allr skiolldrinn oe lagdr a skotælldr med gulli 
sem logi. 

Fritzner återgifver i sin Ordbog shoteldr med "græsk 
Ild?" Att det i J>idr. s. betecknar något, som an vandes vid 
skjutning, framgår af beskrifningen darpå i k. 182 (sua sem 
skotælldrenn flygr oe er alldregi kyrr. J>a er hann skal til 
vapns hava). Det är äfven kändt, att klen grekiska elden 
utgjorde en vätska, som bland annat användes på det sättet, 
att pilar och andra kastvapen doppades däri, innan de af- 
skötos, hvarvid vätskan antändes. Den var känd i norra 
Europa; i 12:te årh. infördes den i England. JftmfSra vi k. 
182 och 200, så blir det tydligt, att det senare stallet har 
en försämrad läsart. Vidare är det klart, att svenska öfver- 
8ättarens ljungeld på bada stallena är oriktig. Han kände 



72 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

ej be ty deisen af skoteldr och insatte något annat i stallet 
samt uteslöt beskrifningen på densamma. 

Vi ofvergå till visan. Bortse vi darifrån, att Hagen 
genom skriffel inkommit for Brand, har versen troligen sin 
ursprungliga form, ty lin. 4 hänsyftar på Brands tillnamn 
och är alltså jämte den därmed rimmande lin. 2 ursprunglig, 
hvadan Brands våpen från början varit "en brendenrfe 
brand". Detta öfverensstämmer hvarken med sagans skot- 
eldr eller sv. öfversrs ljungeld, utan har uppstått oberoende 
af dessa genom inflytande af ägarens namn och det andra 
rimordet. dA55: Mer skiner enn brendendis loffue oo sydan 
først ieg redt thill hoffue", är en senare forandring, som upp- 
stått genom inflytande från någon annan visa; jfr Ulv van 
Iærn B 3 (G 5): 

Innd da kom denn konngsønn, 
hann skinnit sem breninde loffue: 
"Hvilckenn äff ether, y dannesuenne, 
will følge miin frennde tiill hoflue?" 

Jag kan alltså ej gå in på Grundtvigs mening — DgF. 
IV 652 — att det råder samband mellan detta "loffue" och 
sagans "gull ælldr efla logi". 

Att Brand i dA talar i forstå person, beror darpå, att 
det här är han och ej, som det rätteligen bort vara, Sigurd, 
som uppräknar sköldarne för Isung. 

I sA 2 50 (dE 3, sC 2 4) har inträdt: tree pillar utaf 
huita sölfer (o: solfer huita) oo påå honnum må kempar Lita. 
Samma våpen tillagges äfven Ulv van Iærn (dA), Hvitting 
Herfredsson (dG) och Vidrik Stageson (dH). Det har alltså 
ingen bestämd ägare. Något annat an tillfällig likhet mellan 
skoteldr och pil finnes ej. Annorlunda menar Grundtvig, 
DgF. I 68. 

7. Hildebrand. I sagan nr 11, i visan nr 2, 5, 8, 

10 eller 11. 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 78 

Det vapen och de egenskaper, som tilläggas denne Did- 
riks gamle bepröfvade vän, äro mycket olika i visuppteck- 
ningarna: 

dD38: thett er en høg hind haardde 
oo synn hest weel ride thuordde. 
dG 31 : ther skinner paa høgenn hin horde 

oo for hannd sig selff well varer. 
dF34: løffuen och høigen riss 

oo for kiemper ber hand pris. 
dH 10: sidendis rLøg paa Hald 

oo hand voflher met Kemper it fald. 
sB 2 9 - dH, hvarifrån stallet l&nats. 
dEll: en forgyllte arm j lenncke 

oo hand kand for kemper skenncke. 
sC a 18 — dB, men har "guldorm vthi en länckia" sÄsom 
sA 2 48, dar detta vapen tillagges Holger dansk ("ehn gnldhorm 
uthi éhnn kiedhie. w ) 

sA a 49: tu&& étlckar och dhe ehre huitha 
oo ty han nill altidh stridha. 
Kår. s. k. 200: Nn er enn .xi. skiolldr. |>ar er markat a borg. 
J>afc er skrifat æptir Bern. J)at er skiolldr Hilldibrannz. 

Jag kan ej afgöra, hvilket af visuppteckningarnes olika 
sköldemärken är det Ursprungliga i visan. Sköldemärket i 
dE tillagges med samma lin. 4 i dH och sA 2 Alvar Lange; 
jfr ock dD37: enn falck y enn lencke, som med annan lin. 
4 tillagges Sivert Snarensvend. Det i sA 2 tillhör samme 
Sivert i dE 8, dH 30, sB 2 16, sC 2 9; jfr ock dA 51: en falck 
och hannd er graa, som är Ivar Blås vapen (rim : grå oo 
Blä, däraf andringen). Intet af dessa sköldemärken angifva 
något för Hildebrand karakteristisk! Detsamma är forhål- 
landet med de egenskaper, som i lin. 4 tilldelas honom. Yis- 
forfattaren synes hafva känt Hildebrand ratt och slatt som 
en af Didriks man. Hans ställning som dennes vän och råd- 
gifvare var honom obekant. 

8. fettleif. I sagan nr 13, i visan endast i dF42 
som nr 10: 

Der skinner udi den thiende skiold, 
der sedder høgenn hin haare, 
den fører hin unge Dettløff Danske, 
hand kand sig vel for-suare. 



74 Klockhbff: Folkvisan om k. Didrik. 

£i3r. s. k. 200: Nv er æptir enn .xiii. ßkiolldr. fear er a maftr oc 
æinn fill. Jmt er sagt fra skilldi ^ettleifs. 

Såsom man finner, är sköldemärket i visan detsamma, 
som i dDG tillhör Hildebrand. Något för Detlef karakteri- 
8tiskt forekommer ej i denna vers. 

Af de åtta kampår, som äro gemensamma för sagan 
och visan, hafva alltså endast J>idrek (Didrik) och Vidga 
(Vidrik) med säkerhet samma vapen. De öfriga i visan före- 
kommande sköldemärkena hafva ej kunnat på visas i tyska 
dikter, och på deras ursprunglighet kan man därföre hafva 
rätt att tvifla. 

I stallet för de återstående fem kämparne finnas i vis- 
uppteckningarne åtskilliga andra, dock ingen i alla. De oftast 
f öre komm ande må här nämnas. 

1. Folker spelman. I alla utom dD. 

Sköldemärket är i alla: en fedel och en båge (lin. 4 
i dAFI: hannd haffuer tho hennder sløffue, i dEH sA 2 B 2 C 2 : 
for hannd wiille drücke och icke soffue; sA 2 utesluter icke). 

Folker uppträder vid andra tillfällen i |>idr. s., men 
8aknar tillnamn, hvilket däremot finnes i sv. öfvers. Då 
denna i flere afseenden, särskildt beträffande namnen, rönt 
inflytande direkt från tyska dikter, hvilket i nasta afdelning 
skall visas, är det troligast, att så är fallet äfven med Fol- 
kers tillnamn speletnan, som finnes i tyska dikter (spilman). 
I |>idr. s. räknas ej Folker bland J>idreks man. I niflung- 
arn^s sista kamp dödas han af Jbidrek, enligt kap. 389, eller 
dennes vän Hildebrand, enl. Nib. 1. 2224. Både i Nord- och 
Sydtyskland har alltså en mot visan afvikande tradition gjort 
sig gallande. Därfor är äktheten af visan mycket misstänkt. 
< 2. Ulv van Iæm x ). I alla utom dE och sC 2 . 

Sköldemärken : dA50: der skiner pill binn huide, 

oo mannd maa vell paa hannom lüde. 
dD 35 : en rosenn-krands y risz 

1 ) Dennes och Baadengaards namn skrifvas såsom i de danska upp- 
tecknin garne. 



Klockhoff: Folkviaan om k. Didrik. 75 

oo blantt kiemper wiendder hand prisz. 
dP 40 : en thaffuel-bord äff guld 
oo hand ere en kiempe thil-fuldtz. 
dG29 (dl 31): ulffuen alt saa sterck 
oo thett er hans skiolde-merck 
dHU (sB 2 11): Vlffuen alt saa sterck 
oo hand brnger saa stort Hoffuerck. 
s A 2 47 : eth suerd alth medh tuaå hender 
oo hann uill sinn faders döö hemnas. 

Af de olika uppteckningarne röjer sA 2 kännedom om 
visan om Ulv van Iærn. Detta visar lin. 4, som just an- 
gifver innehållet i denna visa. Dock är det därför ej säkert, 
att sA 2 innehåller den äldsta versionen. Här kan kännedom 
om Ulv van Iærn-visan hafva vållat andringen. De egenskaper 
som öf riga uppteckningar tillägga honom, äro betydelselösa. 

Bland sköldemärkena tillhör "pil hin hvide" — varie- 
rande 1—3 pilar — äfven Brand Vidfårling (dEF, sA 2 ), 
Hugtings Herfredsson (dG), Vidrik Stageson (dH, dl), grefve 
Guncelin (sB 2 ); "ett tafvelbord af guid" äfven Hagen (dADG), 
Harald Gridske (dH). Ingen af dessa tillkommer alltså Ulv 
van Iærn ensam. sA 2 är väl också yngre. Egendomligt är 
dD: "en rosenkrans i ris". Sammanställes detta med dH 26: 
en Bose ibland de Rjss = Normands våpen, dE 6 : dett skyn- 
ner paa wlandriis (så hs.) — dar "wlandriis" blifvit namn 
på kampen, hvilket tydligen är fei, då det står i lin. 2 i 
st. f. lin. 3 — samt sC 2 7: "ett svärd for velan vick", — 
dar "vick" ej kan vara akta, hvilket in ses af rimordet: pris, 
så synas alla dessa uttryck hafva utgått från en version, 
som lydt: ett svärd 1. ros ibland de ris. Men icke ens 
denna torde vara den äldsta, utan Grundtvig, DgF. IV 654, 
har troligen rätt däri, att sköldemärket från början va rit: 
en ulf ibland de ris. Det var ju helt naturligt, att en 
person med detta namn fick en ulf i sitt våpen. 

Hvem denne Ulv van Iærn är, har ej blifvit utredt. Att 
det är Wolf hart van Garten, hvilken i tyska dikter kallas Did- 
riks frände såsom Ulv i Ulv v. Iærn-visan BC och jbidr. sagans 



76 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

Ul frad, är väl blott en gissning; ty ingenstädes nämnes något 
om, att Wolfhart eller Ulfrafl hämnades sin fader, hvilket 
är innehållet i visan om Ulv van Iærn, och i |>i&r. s. är 
Ulfrad ej bland deltagarne i tåget till Bertangaland, ehuru 
denne i sagan spelar en ganska aktiv roll. Grundtvig medger 
äfven — DgF. III 473 — att i visan om Ulv van Iærn 
finnas nordiska motiv. Samma ämne behandlas äfven i Herre- 
dags visa och Sverkers visa. Huru Ulv van Iærn-visan för- 
haller sig till desaa, synes ännu ej vara klart Grundtvig 
anser i enlighet med hela sin teori, att den sistnämnda är 
den äldsta. Därmed må vara huru som halst. Något giltigt 
bevis finnes ej for att Ulv v. Iærn i visans grundform vant 
bland deltagarne i tåget till Bertingsland. Han har säker- 
ligen, såsom flere andra, senare inkommit i visan för att 
fylla en lucka, som uppstått. Man valde honom, därföre att 
visan om honom blifvit så populär. 

3. Munk Aising. Nämnes i alla uppteckningar utom 
dDGsB 2 . Namnformerna äro Munk Aising (dAF), Munk 
broder Aising (dH), Munk broder Allsson (dl), Magnus Al- 
muttnsson (sA 3 ), Munk her Alfver (sC 3 ), Mogens Olgierdsson 
(dEH). Vedel har alltså två former af samma namn och har 
således anlitat två uppteckningar. 

Sköldemärken : dA56: der skinner y enn kølffue 

oo the kiemper løster hanom att følge. 

dl 38: ther skien ner ndi enn kiølle 

oo hannd kand thi kiemper well følle. 

sC* 10: en kiällare aff kopar 

oo han strider mott bortingens borg. 

dP44: en kølle och en staalstong. 

oo di andre giører hand for-fang. 

dH 19: en Kappe oe en Kølffue 

oo hand kunde de Kemper stille 

dH27: en Kedel, er aff Kaaber 

oo hand vinder baade Slotte oe Borge. 

dE 10: en kedell aff kaaber 

oo for hand strider for Felthenbooriig. 

sA a 51 : tolf forgylta marker 

oo bann stridher altidh for Jiungfruens Era. 



Klockhoff: Folkviaan om k. Didrik. 77 

Den sistnämnda uppteckningen har en yngre version. 
Alla de öfriga peka på ett gemensamt sköldemärke: "en 
klubba af koppar". Det äldsta rimmet är: kølle — følle. 
Det senare ordet har intet att göra med Rosengartens upp- 
gift, att Ilsan foljde efter de öfriga kämparne. Det torde 
betyda "förfölja", hvilket framgår af visan om Den skallige 
(stridbare) munken. Denna visa finnes på danska i ett par 
flygblad Iran 1600- och 1700-talen samt på svenska i Vere- 
lianska samlingen i TJpsala. Den senare är mycket förvir- 
rad, men är dock af vikt, emedan den ej harstamraar från 
flygbladen. Den skallige (stridbare) munken anser jag vara 
densamme som Munk Aising. Hans namn forekommer ej i 
visan, men det kan mycket val hafva bortfallit: de bevarade 
uppteckningarne äro äfven i öfrigt mycket bristfålliga. Be- 
drifter, liknande dem, som utforas af munken i visan, tilläggas 
i |>idr. s. Heime, som gått i kloster. Motivet är gammalt, 
hvilket Grundtvig, DgF. I 216 ff., visat. Jag förmodar, att 
i Tyskland denna sägen tillagts Munk Ilsan (dan. Aising) 
och att den danska visan grundar sig på en tysk kalla. 
Från den danska visan har namnet inkommit i Didriksvisan. 
I den forrå var hans våpen en klubba, och denna har kom mit 
med i den senare som hans sköldemärke. Vedel har om Ai- 
sing två verser — 19, 20: 

Der stander i den fiortende skiold 
en Kappe oe en Kølffue: 
Dem fører den Munck Broder Aising 
hand kunde de Kemper sti tie. 

Hand haffuer en skære kniff ved hans side, 
skalerne ere aff Bly: 

Liden Kniff er icke vden elleffue Alne lang, 
som dingler ved hans side. 

Dessa verser visa, att Vedel känt en uppteckning af visan 
om Munken, hvilken afvikit från den nu existerande. Från 
denna har han lånat lin. 4 i den forrå versen; jfr visan om 
Munken, Grundtv. nr 15, v. 4: 



78 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

Mancken taler till sin dreng; 
"Du hent mig ind min kølle: 
ieg vil mig i skoffuen gaa, 
de kemper vil ieg stille". 

I den senare versen har han upptagit motiv från en den 
svenska versionen narstående; jfr denna, v. 18 (Arw. I 419): 

Der kom en munk af klostret ut, 
Han var både storer och langer, 
Klubban var af bly och skaftet uti, 
En svissare vid hans sida. 

Den svenska texten är mycket fördärfvad, men äfven Vedel 
har vidtagit ändringar. Om dennes original nämnt munkens 
namn, kan man ej se; men tydligt är, att han ansett visan 
vara diktad om Aising. 

4. Raadengaard. Saknas endast i dEFsA 2 C 2 . 

Sköldemärken : dA 54: der skiner ørnenn hinn brune 

oo hannd kanndt vell raade dy rone. 
dD36: ørnenn y-saa brun 
oo syn heest weel ridde kundde. 
dG35: ther skinner paa raffnenn hinnd brune 
oo hannd kanndh saa well dy roune. 
dH22: en Raffn met Vinger hin brune 
oo som vel kunde dicte oe rune. 
dl 37: ther skinner thi ronner saa bronne 

(o: rafn hin brune) 
oo hannd kand saa well sin ronner. 
sB 2 14: En rambn medh wingar bruna 
oo Som wäl kunde dichta och rimma. 

Den Raadengaard (dD Rauffuen-gaard), som här nämnes, 
är densamme, som forekommer i visan om Raadengaard og 
Ørnen — DgF. nr 12. Däremot har han intet att göra med 
forradaren Ravengaard, mot hvilken Memering kämpade — 
DgF. nr 13. Sköldemärket örnen samt uttryeket han kan 
val råda de runor afse den hän deisen, att Raadengaard 
med sina runor band örnen i Bedelund — se DgF. nr 10 
All. Epitetet brun har tillkommit for rimmets skulL Däri- 
genom att namnet genom inflytande från visan om Raven- 
gaard og Memering i några uppteckningar ändrades till Ra- 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. -79 

vengaard *), blef sköldemärket utbytt mot en rafn. Därtill 
passar ej brun, men har fått stå kvar. Det sistnämnda har 
felaktigt inkommit i dD41 såsom Starke Didriks våpen. 

I Didriksvisan har kampen Raadengaard upptagits ur 
visan om Raadengaard og Ørnen oeh har alltså ingen direkt 
forbindelse med Rüdeger af Bechlarn, hvilkens karakter, så- 
som Grundtvig, DgF. I 73, an märker, ej har något gemen- 
samt med visornas Raadengaard eller Ravengaard. Om det 
förra namnet har något gemensamt med Rüdeger, är en 
särskild fråga, som jag lämnar oafgjord. 

5. Starke Didrik. Nämnes endast i dDEsC 2 . 

Sköldemärke: dD 41 lånadt från Raadengaard. 

dE12: en forgiltte merck 
oo hand wor en dieffuell stercke 
sC a 14: ett forgyllande marcke 
oo tbet var hanss sköldemarcke. 

Liknande våpen tillagges i dH 28 Asbjörn milde och i 
sA 2 51 Magnus Almunsson (o: Munk Aising). Hvem är 
denne Starke Didrik? Grundtvig anser honom for en ur- 
sprungligen tysk sagofigur, som i sällskap med Didrik af 
Bern inkommit i Danmark, och hänvisar till Didrik von 
Griechen, som i Rosengarten D nämnes bland deltagarne i 
tåget till Worms. Men denna handskrift af Rosengarten 
innehåller en senare bearbetning, hvarigenom Etzel och hans 
följe, i hvilket Didrik von Griechen befann sig, införts i 
dikten. Den basta handskriften, A, nämner honom ej. Han 
kan således icke uti Rosengartens källa, såsom Grundtvig 
raenar, hafva befunnit sig i Didriks af Bern fblje. Icke haller 
har han något att skaffa med Wolfdidrik. Jag anser, att Starke 
Didrik är en dubbelgångare af Didrik af Bern, och att han 
uppstått i Danmark. Didriks kända styrka har gifvit upphof 
till tillnamnet; jfr Kong Diderik i Birtingsland A 16: Tha 
red Diderich von Berne, I hand vaar en heldt saa sterck, 



*) Af de nu fcevarade fir det dock endast dD, som har denna form. 



80 Kiockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

Uly van Iærn B 2 : sterck Thiedriig ud-aff Bernne. Dft man 
vid olika tillfallen hörde Didrik af Bern och Starke Didrik, 
trodde man sig hafva att göra med två olika personer. Att 
Starke Didrik har senare tillkommifc, bestyrkes af hans intet- 
sägande sköldemärke. De uppteckningar, i hvilka han fore- 
kommer, synas härstamma från samma original. 

De nu nämnda tretton kämparne anser Grundtvig vara 
de ursprungliga i visan. Detta är visserligen icke omöjligt 

— ty nya namn kunna hafva upptagits redan i grundformen 

— men då han dessutom påstår, att de allesammans tillhört 
den tyska folkvisa, från hvilken den danska Didriksvisan 
enligt hans åsikt %tgör en öfversättning, så tar han alldeles 
miste. De, som äro gemensamma for sagan och visan, till- 
höra den nordiska traditionen; de öfriga hafva godtyckligt 
blifvit ditsatta antingen af grundformens författare eller af 
senare bearbetare. Detta framgår af hvad som yttrats om 
hvar och en af dem. 

Om de öfriga namn, som forekomma i skilda uppteck- 
ningar, råder ingen meningsskiljaktighet. Äfven Grundtvig 
anser dem vara hämtade från nordiska källor, sådana som 
Orm Ungersven, Esmer Kung, Olger Dansk, Ivar Blå, Gun- 
celin, Mimring Tand m. fl., eller hafva tillkommit genom 
missförstand, såsom Uland Ris (hs. Wlandris), Velan Vik. 
Genom ett groft misstag har Siyard Snarensven upptagite 
bland Didriks följe. 

Vi ofvergå nu till redogörelsen för Sigurds färd till 
Didriks läger. Om vi antaga, att sköldeuppräkningen upp- 
tagit 13 verser, så komma vi nu till den 44:de. 

44. sA a 3: ;, Och hör(er) duu Sefuar snaresuenn, 
doch huadh Jagh seger digh, 
denn skattenn skall du krefuia uth, 
som dee bora gifua migh. 
Jfr fA29 (fB41): w Høyr tal, Sjurdur Sigmundarson! 

tu ert dreing]a maki: 
tu skalt ganga i höllina inn 
og skatt af dreingjum taka". 



Klockhoff: Folkvi&an om k. Didrik. 81 

$iftr. 8. k. 200: Nu suarar konungr. Ek vil senda til feeirra æinn 
kappa (AB knapa, sv. öftrere, myndre man) såman, oc at bera 
peirn |>au ord. ef |)eir vilia hallda sinu livi. at |)eir senndi 

mor toll oc skatt, sua sem log var atanda til. Nu 

suarar Sigurdr. Sa kappi er J>ar vill tu senda. |)a skal 8&igi vera 
annar maar en ec. 

Den väsentliga olikheten är, att i sagan Sigurd erbjuder 
sig att fara, i visan Isung befaller honom därtill. Yisan har 
i alla uppteckningar här undergått stora förändringar, äfven 
oberoende af den ändrade plats, som kämparaden erhållit. I 
dA hafva forst och främst v. 57, 58 tillagts, i hvilka Isung 
kallar på sina soner. Dessa verser stå ej i något samband 
med den följande v. 59, i hvilken Isung uppmanar Sigurd 
att strida i envig med en af Didriks man. Denna vers är 
i sin ordning ändrad. Isung gaf ej Sigurd någon sådan be- 
fallning, men när denne var på hemvftg från Didrik, kom 
han i strid med Omlung, som kom efter honom for att få 
igen sin hast, och det är denna händelse, som här åsyftas. 

I de uppteckningar, i hvilka sköldeuppräkningen blifvit 
satt efter Sigurds återkomst, har den befallning, som Isung 
gaf denne, blifvit att tåga reda på sköldemärkena och man- 
nens namn. Så uti 

dD3 (dFGI3): "Hør du, Syffuertt Snarenn-suend, 

alt weell ieg deg nn prøffue: 
nu skaalltt thu ridde y marcken vd 
och skuodde dieris wabenn weell sløffue", 

Äfven dH 3 har något motsvarande, men Vedel har tydligen 
sammanfört två verLer, af hvilka den ena har haft akölde- 
raden före, den andra efter Sigurds besok i Didriks läger. 

45. sAM: Och Sefuar hann tager sigh ehnn Uttenn 

hest, 
hann l&ther fast efter lidha, 
och horer alla starka kempar, 
huar då lyster Eder Rida. 

Jfr fB49: Sjurdur leyp & gangarin sin ,, 

af so g6dum huga: 
so reid hann fyri Tidriks kappar. 
væl mundi drongur duga. 

AXKIT TOK K0RIM8K TILOtOOt XYI, NT FÜLJD XII. 6 



82 Elockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

fciffr. 8. k. 201: Nu tekr Sigurdr ser vapn oc (AB tillägga: 

vond) klæde oc æinn illan hest oc ridr du op borginni 

ut oc ofan firir feallit Nu stigr baun af sinum hesti oc 

gengr inn i landtialldit. 

I sA 2 torde endast forstå Hnien vara äkta. Öfriga upp- 
teckningar sakna motsvarighet. Det är möjligt, att denna 
vers från början också inneha] lit något om den förklädnad, 
som Sigurd hade anlagt. Jfr dA 64, dar Sigurd kallas "den 
gamle karl" (fA 38 (fB 60): "tulpara-drong"), hvilket tyder 
på att i visans grundform Sigurd infunnit sig förklädd i 
Didriks läger. 

46. fB51 (fA32): Sjurdur so til orda t6k, 

hann ræct for bordi at standa: 
"Gongur her nakar skattur af, 
eftir fornum vanda?" 

Jfr sA a 5 : Och horer alla starke kempar, 
lyster eder h&lla och bidha, 
denn skattenn skall Iagh krefuia uth, 
som I borenn minn herre ath gifua. 

i>idr. s. k. 201: Nu rnælir Sigurdr. Isungr konungr minn herra 
sendi mic hengat med sinu ærendi at taka af yd r skatt, sera 
her ero log til at konungr a at hava. 

fB 51 foregås af en vers, som innehåller, att Virgar 
misstänkt, hvem den komne var. Detta är ett senare tillagg, 
som uppstått genom inflytande af en uppgift längre fram i 
visan. Jfr sagan, k. 202 (Vidga sager): Mik grunar at æigi 
fair t>v J>inn hest af {røssum sueini. ef sua er sem mik varir; 
k. 204: ef far hævir verit Sigurdr sveinn sem ec hygg. 

f A 3 1 : "Allir bédu hann heilan vera" o. 8. v., har må- 
hända sin motsvarighet uti sagans uppgift, att de utbytte 
hälsningar (Heilir se £er godir drengir — — t>eir suara 
honum med sama hætti oc bidia hann vel cominn), men lik- 
heten kan också vara tillfällig. Enligt det samstämmiga 
vittnesbördet af sagan, sA 2 och f AB var det för att utkräfva 
skatt, som Sigurd infann sig i Didriks läger. Denna uppgift 
tillhör alltså grundformen. I de öfriga har stallet på olika 
satt ändrats. Anmärkningsvärd är dD 5 m. fl., hvarest det 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 83 

motivet tiUkommit, att enviget skulle gälla de stridandes 
hästar. Detta stödjer sig på en uppgift längre fram, att Si- 
gurd blef innehafvare af Omlungs hast, och att denne ej 
lyckades genom strid få den åter. 

47. fA33(fB52): "Har gongur eingin skattur af w , 

Tidrik svaradi, "Nej! 

fyrr skulu allir lsans synir 
draga svörd af skeid". 

Jfr. sA a 7 : Och horer i Sefuar snare Sn enn, 
de suaren dåå gifue wy Eder, 
denn skattenn uy icke gifua må, 
medh minder han hafuer uarith I fordom. 

$idr. s. k. 201: Nu svarar Eidrekr konungr. Ver gerdum at odru 
vara ferd til )>essa lanz at vpphavi en giallda konungi ydrnm 
skatt, helldr var vart ærendi pat. er Jm mat vel bora oe sægia 
konungi y et r um. at ek vil hon um vig bioda. 

I f B följer en vers, som endast är en Variation på denna. 
I s A 2 6 lagges svaret i munnen på "en liten smådrang", 
hvilket är så vanligt i visorna. Den sista raden i sA 2 7 är 
tydligen insatt på orätt plats. Detta visar frånvaron af 
rimmet. Troligen har den från början lagts i Sigurds mun 
och stått i den vers, som motsvarar fB 51 (grundformen 46). 
I sA 2 afbrytes här samtalet om skatten, och denna uppteck- 
ning kommer i nästa vers in i en annan tankegang: 

Och deth war sefuar snaresuenn, 
hann klappar pa& dörenn megh(?) lyster, 
och ehr någånn saå starker kempe, 
som döstenn tör medh migh fresta. 

Jfr dDFl5, dH4,5, sC 2 15. Vi hafva alltså i sA 2 läm- 
ningar af två versioner, en aldre, ursprungligare och en 
yngre. 

48. 

Under det samtal, som i sa gan uppstår angående skatte- 
krafvet, sade J>idrik slutligen, att han skulle sanda Isung en 
hast och en sköld och att genom lott skulle bestämmas, 
hvilken skulle afstå dessa (J>idr. s. k. 201: Nu sendum ver 
honum æinn hest oe .i. skiolld oe kæstum til lutum hverr af 



84 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

varvni monnum skal senda honum sinn best oc sinn skiolld 
at giof. Oc J>eir gera sua). 

Jag anser det otvifvelaktigt, att i visan funnits ett mot- 
svarende drag, hvilket bortfallit. Man skulle vara frestad 
att tro, att det bevarats i f A 34: 

Svaradi Humlingur Stutason, 
hann ty kist drongur n^tur: 
"Kastia nu terning & talvbord fram ra, 
og vitid nü, hvör id \ftur\" 

Humling skulle alltså hafva trådt i stallet for Didrik, men 
då man ej får veta, hvad lottkastningen gällde, är det tro- 
ligast, att denna vers i senare tid tillagts, emedan man an- 
såg den fordras for att motivera innehållet i den foljande. 

49. dA61: Saa thoge dy dy therninng, 

dy rannd offuer bredenn bordt: 

dett fieldt hinn unnge her Humelam thill, 

att hand skulde modt Siuord riide. 

fidr. s. k. 201: Nu er til luta tekit. oc kemr upp lutr Åum- 
lungs sonar Hornboga iarls. 

Denna vers återfinnes väsentligen lika i alla uppteck- 
ningar och ansluter sig osökt till den närmast foregående, i 
hvilken Sigurd utmanar en af Didriks man. Endast i fA 
saknas utmaningen. Men det oaktadt anser jag, att grund- 
formen stått sagan närmare. Sigurd kom, såsom forut blifvit 
framhållet, for att utkräfva skatten, icke for att utmana till 
envig; dar fore maste denna vers, som innehåller fortsättningen, 
vara yngre. Ett positivt bevis därför lämnar dessutom f A 36, 
till hvilken jag nu ofvergår. 

50. f A 36: Sjurdur sat å Grana baki, 

snarliga hann Bær vendi: 

reid so burtur fr& Tidriks köppum, 

og Humlings hest i hendi. 

5 i dr. s. k. 201: Nu var tecinn hestr hans (o: Ond ungs) oc hans 
skiolldr. oc sendir Eidrecr konungr Isungi konungi. Oo nu 
ridr Sigurdr i brot leid sina. 

f A 37 är endast en Variation af den foregående, f B är 
utförligare, v. 54 — 59. Af vikt är v. 56: 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 85 

Sjurdur reid af gardi burt 
vid Binar gangarar fl6tu: 
tad er mær af sonnum sagt, 
tad mundi Humlingur nj6ta. 

Mahända hafva vi en erinran om grandformen i dDFI 5 
och sA 2 8, sC 2 15, i hvilka Sigurd sager, att striden skulle 
gälla badas hästar: Grane och Humlings hast. Om vi ej 
fasta afseende vid detta tvifvelaktiga bevis, så är den faröiska 
visan den enda, som bevarat detta äkta traditionella drag, 
att Sigurd hade med sig Humlings hast frän Didriks läger. 
Men redan i dess danska original har en annan uppfattning 
börjat tränga sig fram, hvilken sedan blifvit ensam gallande, 
nämligen att Sigurd kom for att utmana till envig. Därföre 
har ock i fA lottkastningen kommit att gälla, hvem som 
skulle kampa mot Sigurd. Ett ytterligare stod for min upp- 
fattning har jag i dA 64, dar Humerlumer klagar öfver, att 
den "gamle karl" tagit hans hast. Detta är nu meningslöst, 
men blir forklarligt, om vi förutsätta, att episoden, att Hu- 
merlumer genom lottkastningen mast afstå sin hast, bortfallit. 
I dHI (och sB 2 ) har det tillägget gjorts, att Humerlumer 
bleknade, då lotten foll på honom. 

51. dA64: "Høre thu, Viderick Verlandz-sønn, 

du låne mig hestenn dinn: 
icke vill ieg, den gamle karll 
skall saa beholde hesten minn. 
Jfr fB60 (fA38): "Høyr tu, Virgar Valintsson! 

tn læna mær Skemming skjota! 
lat hann ikki, tann turpala-svein, 
min goda gangara njéta!" 
Jidr. s. k. 202: Oe nu J)ickir Avmlvngi forknnnar illa. er hann 

hævir latit hest sinn Nv gengr Avmlungr til Vidga oe 

bidr hann lea ser sinn hæst. 

Då i de fiesta uppteckningarne historien om Omlungs 
hast ersatts af den om "dusten 7 ', har äfven denna vers än- 
drats, så att den blott angifver, att Humerlumer bad om 
Yidriks hast utan att nämna skalet därtill. Så dl) 7, dF 7, 
dG 6, dl 8. I andra ha däraf uppstått två verser — dE 1 5 f, 
dH 36 f, sA* 11 f, sB* 22 f, sC* 17 f. 



86 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

52. dA67: "Siuordt er enn starblinndt suenndt, 

hann dt seer icki sytt glauinndt thill ennde: 
fannger Skeming nogenn skade j dag, 
du bøder dett icki mett alle dine venner. 

i>ictr. s. k. 202 : Mik grunar at æigi fair \)v Jiinn hest af (jessum 
sueini. ef sua er sem mik varir. hverr J)ar er. En ef {>u fær æigi 
pinn hest. en oe lætr J)u minn hest. huat skal ec pa hava. 

Med dA öfverensstämma dD 8, dE 17, dF 10, dG 9, dH 40, 
sA* 13, sB 2 26, fA41; äfven fB 92, men ändrad och insatt 
i ett annat sammanhang. sC 2 22 har äfven ändrat lin. 1, 2. 
Om Sigurds epitet "starrblind" tillhört visans grundform, 
kan jag ej afgöra. I sagan sakna r det stöd. Ehuru någon 
ordagrann likhet mellan sagan och visan ej här finnes, är dock 
innehållet i hufvudsak detsamma: Vidga varnade Omlung 
och ville hafva stort skadestånd för sin hast. För öfrigt 
råder stor olikhet i ordningen mellan de verser, som handla 
om panten. Att foredraga är den, som forekommer i dE 
och sA 2 , hvilken öfverensstämmer med sagan. I några upp- 
teckningar ha troligen två versioner användts, så med sä- 
kerhet i sA 2 och dH 1 ). 

53. dl 9: Wilt thu lanne meg Skiemmeng, thin hest, 

tha will ieg sette thig panntt: 

well siu aff thi bedste slott, 

min fader haffuer y aldt sitt landt. 

5iår. s. k. 202: NV svarar Avmlungr. Ef J>u lætr finn hest. fa 
skall tu æiga allt mitt rici. en fat ero .xii. enar sterkustv bor- 
gir a Yinlandi. fat gaf mer minn factir (jfr fB64: min arv). 



*) sA* 14, 16 innehålla ungefär detsamma, men v. 14 är besläktad 
med dE 19 och sC* 21, v. 16 med dA 66. dH 89 är hämtad fran gamma re- 
daktion, som användts i dF 9, dG 8, dl 10, men dH 42, hvars innehall är det- 
samma, från en med dE 19, f A 43 besläktad. I dDEHsA'B'f A 1 varnar Yidrik 
Humerlumer två ganger för Sigurd, forst i den vers, som börjar: "Sivard er 
en starrblind man", och sedan i följande (dD12): 

"Saa labber sperritt y SyfFuers haand, 

som kringeelenn leeber y spuore: 

du wogtte deg, vngenn Humelum, 

du korner der icke for." 
Äfven sC har denna vers. Den är tydligen senare tillagd; jfr Lucia Lilla 
v. 9 (Arw. I nr 29). 



Klookhoff: Folkvisan om k. Didrik. 87 

Troligen hafva vi i dl 9 grundformen tämligen oförän- 

drad. Lin. 4 har kanske från början lydt: min fader gaf 

mig i sitt land (1. Vinland). I öfriga uppteckningar hafva 

många senare tillagg gjorts, som sakna särskildt intresse 

(dA 68 f, dD 13, dF 11 f, dG 10, dH 43, dl 11, sB 2 29, fB 

65—68). 

54. dD 14 (dP 13, dG 1 1, dH 44, dl 12, så 2 17, sB a 30, fA 44, 
fB69): 

Saa satte hand seeg paa heestenns bag, 
saa gladelig monne hand ride: 
Skiming tnøgtte thett vndderlig att werre, 
att hanom stack spuore y sydde. 

Kdr. s. k. 202: Nu stigr Avmlungr a bac Skemtningi oe ridr 
nu sera mest rna hann. [tar til er |)eir finnaz. 

I dA 70 sages, att "Humblum" ej kunde rida riktigt och 
ej var van att använda sporrar. Detta är naturligtvis senare 
tillagg. 

dE och sC 9 sakna versen. Den har nästan ordagrann 
motsvarighet i Sivard Snarensvend A 6 (DgF. nr 2): 

Siffaertt satte sig paa Skera lings bag, 
och fald vell kunde hand ride: 
Skimling thycte det unnderligt verre, 
at sporrenn stod hannem y side. 

Denna visa afhandlar den händelse, då Sigurd, sedan 
han ßlagit ihjäl sin styflader, af sin moder erhöll hasten 
Grane (hs. Gram, Gramand, Skimling Gram eller endast 
Skimling) och med denne, som "bed och slog", då han 
skulle sadlas, red ut i världen samt kom till konungen i 
"Bernerqualle". Samma ämne finnes behandladt i J>idr. s. 
k. 167 f. Hvad som sages i lin. 3, 4 af denna vers, passar 
just in på Grane, som var otamd, då Sigurd satte sig upp 
på honom. Därfore anser jag, att versen från början tillhört 
visan om Sivard Snarensvend och lånats därur till Di- 
driksvisan antingen af grundformens författare eller af en 
bearbetare. I så fall är visan om Sivard äldre. Den darpå 
i de fiesta versioner foljande versen gor Humerlumer till en 



88 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik, 

feg stackare (dD 15, dF 14, dö 12, dH45, dl 13, sA 2 II 
sB 2 31). Att denna är ett senare tillagg, torde yara klar 

55. f A 45 (fB70f): Rid nu ikki undan mær, 

tu hin gamli karl! 
eg vil taka hestin aftur 
og stinga so teg [til] fall." 
$idr. s. k. 202: Oe nv kallacti Aymlungr a mannenn oe ba 
hann bida sin. en hann gerir sva. Nu raælir Avmlungr. Stig i 

baki hæsti {reim. er |m ridr. J>vi at æigi vil ek hann lata 

en ef J>v gerir æigi sva. t>a mantu lata lif J>itt oe sua pann hæs 

Versen saknas i alla öfriga uppteckningar, men tord 
vara äkta. 

56. dD16: Thett første red, thi sa meil red, 

thi heelledder waar buodde stercke: 
syndder gick bieegge dieris skiollde-reemer, 
dierris skiolld dreff langt y marcke. 
f>idr. s. k. 203: Oe nu ridr Avmlungr at Sigurdi o. s. v. 

För skildringar af envig (dust) användes i folkvisorn 
en traditionell form. Den inledes i regeln med uttryeke 
"den forstå (andra, tredje) dust (red) de såman red(o)". Själfo 
striden beskrifves också gemenligen alltid lika. I denna fon 
har skildringen af forstå sammanstötningen mellan Omlun 
och Sigurd blifvit stöpt, oeh vi finna därför ingen särskil 
likhet mellan sagan oeh visan uti själfva förloppet Öfrig 
uppteckningar äro nästan lika (dA 71 '), dE 21, dF 15, dG 12 
dH 46, dl 14, sA 2 19, sB 2 32, sC 2 25). Paralleller tili denn 
skildring finnas i DgF. nr 31 A 25, 29; nr 32 A 60, 61 
B27, 32; nr 34, v. 54. 

57. dA72: Thu est dig en fofluer unngersuend, 

dinn hest kannd du vell riide: 
statt du aff, du gyuerd hannom bedre, 
saa lennge vill ieg digh biide. w 
Kdr. s. k. 203: Her var drengilega ridit af .i. bærnskvi 
manni Stig nu ofan af pinum hesti. oe gyrd hann fasl 

I sagan har uti foregående kap. omtalats, att Sigur 
yisste, hvem hans motståndare var (nu grunar Sigurd, a 



*) Emedan dA af misstag forlagt forstå enviget till atrax efter lot 
kastningen — v. 62 — , har denna version fatt tre sammanstötningar. 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 89 

pessi madr mun vera sun Hornboga iarls. er hans var frændi), 
och det var därföre ej underligt, att han hyste medkänsla 
med sin besegrade motståndare, men i visan finnes ej och har 
nog ej funnits någon antydan därom. Detta är anmärknings- 
värdt. Den nära öfverensstämmelsen mellan sagan och visan 
gör det sannolikt, att visans grundform är här oförändrad. 
Versen är ungefår lika lydande i dF 16, dH47, sA 2 21, 
sB 2 33, fA47, fB74. I dD 17 uppmanar Sigurd Humer- 
lumer att tåga igen sin sköld och i dE22 sitt spjut. Dessa 
äro yngre. I dGIsC* saknas versen. 

I sagan efterkommer Omlung uppmaningen (Nu gerir 
Avmlvngr sva. oe byr sik sem snofurlegast). Detta har nog 
aldrig funnits i visan. 

58. dF18: Denn anden reed, di sammell reed, 

di hellner vare baade saa stercke: 

saa stack hand nngen Humerlumer, 

adt hand dreff langt i marcke. 

£idr. s. k. 203: Oe ny lystr Signrdr sinn hæst sporum. oe setr sitt 
digra spiotzskøpt a hans miftian enn fagra skiolld sva hart oe sterk- 
lega, at med pessu sama spiozskapti berr hann Avmlung langt 
aptr af sinvm hæsti. 

I dA 74 blir detta tredje enviget — se not till foreg 
sida. Med dF stämmer dD. Dessa bada å te r gi f va grund- 
formen. Alla öfriga innehålla nybildningar. 

59. dA75: "Nu hafiuer ieg dig thill marcken stangenn, 

och vonnden haffuer ieg din hest: 
siig mig, fofiuerenn nnnger-snend, 
huedenn dn komenn est'\ 

I>idr. s. k. 203: Nu tekr Sigurdr i tauma Skemings oe mælti nu. 
f>v godr sveinn. nn hævir py æigi pinn hæst. pann er pv reitt 

æptir. oe latit hævir pn annan. Adan er vit fvndamz. pa 

spnrda ec hvert væri nafn pitt eda hvær væri ætt pin. oe pv 
vart sva stolz, attv villdir æigi sægia ætt pina. æn nn skalltu 
sægia hvarttvæggia. 

Versen är ungefår lika i alla uppteckningar — dD 19, 
dE 24, dF 19, dG 14, dH 49, dl 15, sA 2 25, sB a 35, sC 2 26, 
f A 49, fB 79. Endast lin. 4 varierar: aff rigiste frender thin 
(dE), huem ere frender dinne? (dF), tu säg mig aff slächten 



90 Klockboff: Folkvisan om k. Didrik. 

tin (sC 2 ), frå navni og frændum tinum (f A), allar ættir tin 
(fB). I dH och sA 2 forekomma två verser, den ena li 
med dA, den andra ungefar lika med dF. Om i grundfc 
men frågan framställts i en eller två verser, kan jag ej afgöi 

60. f A 50 (fB80): "Eg sigi tør ikki eiti mitt, 

fyrr enn tu hevur sagt mær titt: 
Tidriks kappar brigda mær, 
tad er ikki fritt". 
£idr. s. k. 203: [>a svarar Avmlungr. Ef ec læynda firir Jier min 
ætt oe nafni. ()a er ec hafcta hæst minn. [)a munn J)at eæg 

minir felagar. at ek sægia firir ræzlv sakir Nu mæl 

Sigurdr — — — nu vil ec sægia J>er mit nafn fyrri. at ec he 
Sigurdr sveinn. Nv mællti Avmlungr. Oe fyr Jm attv bævir i 

sagt mer fyrri {ritt namn [>a vil ek æigi sægia per mi 

nafn. næma J)vi beitir [)v vid gvds vitn i. at mer skal alldrige skom 
at vera. 

Såsom man lätt finner, är olikheten mellan visan oe 
sagan hufvudsakligen den, att Humerlumer i visan forklar* 
sig icke vilja saga sitt namn, förrän Sigurd sagt sitt, da 
emot i sagan Sigurd själfmant forst omtalar sitt namn, oe 
Omlung sedan forklarar, att han nu kunde med vissa villk< 
yppa sitt. Visan synes i förkortad form återgifva innehålb 
i sagan, och grundformen är säkerligen bevarad i fAB. 

61. fA51 (fB81): Sjurd skalt t6 nevna meg, 

Sigmundar son: 
so var mær til médur sagt, 
at drottning væri hon. 
f>idr. s. k. 203: ec heiti Sigurdr sveinn. 

I sagan . står detta ett styeke forut, men då i visan de 
andringen vidtagits, att Sigurd forst på Humerlumers upj 
maning sager sitt namn, så är det klart, att det i denna fore 
kommer forst nu. I fAB har tillagts en ny vers, som inne 
haller, att Sigurds moder heter Hjördis. Bada verserna hafv 
påverkats af nordisk tradition. Intet motsvarande finnes 
öfriga uppteckningar. 

62. dE25(sA a C a 27): "Koning Abelon hiider fader min, 

hand boer paa Biertings-land: 
sielff hiider iegungiste Homerlumei 
" i i-lbor ^ieg' vriiåw I i i wårehen ( fram»" , 



Klockhoff: JPolkvisan om k. Didrik. 91 

S>ictr. s. k. 203: Mitt nafn er Aumlungr. ec em son Horn« 
boga iarls. 

I enlighet med det gängse bruket i folkvisediktningen 
tillkom snart äfven i flere uppteckningar moderns namn, 
hvilket maste tilldiktas, då traditionen ej kände det: droning 
Ellind dD 20, fru Heluigh dF 20, Dronning El(l)in(é) dH 51, 
dl 16, sB 2 36, »droningenn* (« drottning Elin?) dA 77, dG 15. 
Jfr hvad som sagts om Vidriks moder i det foregående. 

Fadern8 rike kallas i dA 76, 77 Berthinng$-øø och Ber- 
tkinngs-lanndt) i dF 20 Lesenn-øe, eljest som i dE. Jag anser, 
att ingen har fullständigt bevarat grundformen. 

63. dA79: "Esthu her Hu rn bl um Iersinngs sønn, 

da esthn minn frennde: 

du thag dinn hest och far y fredt, 

ieg dig icke føre kiennde". 

$idr. s. k. 203: Nu mællti Sigurctr. Na gerdir pv vel. er pu læyn- 

dir æigi lengr er pu vart minn frændi. Gac godr frændi 

oe tac par hæst pinn oe bada .ii. oe rid heim til landtiallda. 

I det närmaste lika med dA äro dF 21, dG 16, dH 54, 
dl 17, f A 54, fB 84. Dessa torde hafva bevarat grundformen. 
I dD 21, dE 26, dH 55, sA 2 29, sB 2 37, sC 2 28 göres Hu- 
merlumer till Sigurds systerson. Äfven i dA 78 kallas han så. 

64. dD22: "Tthag du nu mynn skioldderem, 

du bientt meg tiell en iiegg: 

och rid thu saa thill thieeldenn igen, 

thu sig, thu haffuer wunditt den lieeg". 

Pidr. s. k. 203: pat skalltu sægia. at pv tokt penna hæst af 
mer navdgnm. Oe adr pv ferr hedan. pa skalltv binda mik 
vid pessa lind. 

Alla uppteckningar — utom dA, som uteslutit versen 
— äro ungefar lika, och då likheten méd sagan är ganska 
stor, torde grundformen här vara bevarad. I nästa kap. 
sages i sagan, hvad Sigurd bands med: hans bællti oe fætil 
or skilldinum. oe par til skar ec minn suerdfætil. 

65. dF23: Hummer-lumber under thielden threen, 

hand kaste sedt suerd paa bord: 

"Nu haffuer iegh bunden den gamlle karll, 

der thalde di store ord". 



92 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

$i3r. s. k. 204: Nu ridr Avmlungr at landtialldino 

Nu sægir Avmlungr sva skilctnroz ek vid hann. at 

batt hann vid lind æina. 

I visuppteckningarne forbigås redogörelsen för Hume 
lumers återfard. Detta beror ej på att något bortfallit, uta 
såsom i folkvisor vanligen sker, dröjer berättelsen endast v 
hufvndmomenten ocb inlåter sig icke i detaljskildringar, hva 
före läsaren själf får ifylla det felande. Af samma anle 
ning nämner Humerlumer vid återkomsten endast Sivar< 
föngslande, såsom vårande det viktigaste momentet. Denr 
knapphändighet tillhör alltså säkerligen grundformen. 

66. sC a 31: Snarade vidrick velanson, 

hommor lum tu far alt mad tant, 
och alt war thet mäd velie giort, 
om tu sivort bant. 

Jfr fA57 (fB89): Svaradi Virgar Valintsson, 

hann var so fromm ein mann: 
"Tad var alt vid vilja gjort, 
tu Fovnisbanan vann". 

frdr. s. k. 294: Nu mælir Vidga Ef fear er Sigurd 

sveinn sem ek hygg at vera mvni. J)a er [)etta gort med vel o 
prettum. 

Alla öfriga uppteckningar öfverensstämma med sC* utoe 
däri, att man ej får veta, hvem som yttrade detta. I sA 
har en vers förutskickats, som angifver detta, men denn; 
har senare tillkommit. Att sC 2 och f AB innehålla gr und 
formen, torde vara säkert. 

67. dA83 (dB 31, dH61, sA a 35, f A 58, fB90): 

Thett var Viderick Verlanndz-sønn, 
hand var enn frestenn mandt: 
gierne vilde hand viide, 
om dy thalle var sanndt. 

Kdr. 8. k. 204: ef hann bidr min vid treit. pa, skolum vid sua 
skiliaz. at ek skal verda ens sanna viss. 

Saknas i dDFGIsC. 

68. dD25 (dA84, dE32, dF26, dG20, dH62, dl 21, sB' 41, 
sC'32, fB91): 

Tthett wor daner-kongenn (o: Vidrik Verlandsson) 
beedder saaddell ganger graa: 



Klockhoff: Folkviaan om k. Didrik. 98 

w Ieg well ridde y marcken vd 

och sie, huor Syffuert mna". 
l>idr. s. k. 204: Oe nu teer hann sin hest oe læypr a bak ok mæl i r. 
|>at er mikil skæmra. ef sea madr skal par standa bundinn oe raæga 
æigi læysa sik. 

Någon närmare öfverensstämmelse finnes ej mellan sagan 
och visan, men detta hindrar naturligtvis ej, att grundformen 
är bevarad i den senare. Versen saknas endast i sA 2 och f A. 

69. dA85: Siuord staar y lunnde, 

och ser hannd Viderick riide: 

vredt hannd egenn op med rod, 

hand thuorde hannom ey bundenn biide. 

J>iår. s. k. 204: Nv ser Sigurdr hvar tnadrenn ridr til hans. 
oe slit r na i sandr oil sin bond oe læypr upp a bergit oe vill 
æeki æiga vid penna mann. 

Emellan uppteckningarne finnas endast mindre olikheter. 
I några hafva hela verser tillagts, hvarigenom händelsen 
blifvit bredare framställd. 

Sagan och visan skilja sig däri, att Sigurd i den forrå 
sliter sonder banden, i den senare ryeker upp tradet med 
roten och beger sig i väg med detta vid sin sida. Det kan 
ej betviflas, att sagans version är ursprungligare. 

Dock kan detta burleska drag, som var fullkomligt i 
tidens smak, hafva funnits redan i grundformen. Det har 
framkallat en ändring, som återkommer i några uppteck- 
ningar: en dans anställdes på Brattingsborg, i hvilken Sivard 
uppträdde med eken vid sin sida (dE 36, dH 67, sB* 45, 
fA 60 f, fB 99 f). 

70. dA89: Thi var glade y koninng Isacks gaard, 

baade karle och quinnde: 

dy konger skildis venner adt, 

dy kiemper dy droge hiem. 

$idr. 8. k. 223 f.(?): En pa er J>eir skoln skiliaz J>ictrokr konungr 
oe Isungr konnngr. gera J)eir sin a railli ena mestu vinatta 
Nu ridr a brot pidrekr konungr oe hans menn. 

Om det också mante anses visst, att grundformen tillagt 
en afslutningsvers, så är det dock myeket tvifvelaktigt, om 
den haft samma form som i dA, och om visan och sagan 



94 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

här hafva samma upprinnelse. I sådant fall maste uti viss 
tvekampen mellan de bada partierna — |>iär. s. k. 206- 
222 — en gang ha funnits, men sedan bortfall it. Men därem 
talar i framstå rummet den form, som dA 89 har. Det het 
nämligen, att det rådde glädje i konung Isaks (o: Isung 
gård. Om tvekampen från början ingått som ett led u 
visan, så är denna glädje alldeles omotiverad. Denna tv 
kamp maste val i så fall hafva framställts i enlighet me 
den äkta traditionen, så att Isung och hans soner blefvo tø 
segrade, såsom också händelsen f rams t alles i pidr. saga. D< 
fanns alltså ingen anledning till allraän glädje vid konungei 
hof. Motsatsen framhålles också i J>idr. s. k. 222: Isung 
konungr oe hans menn era enir oglodostu. I denna tak 
endast om att konungarne ingingo vänskapsforbindelse. Oi 
däremot ingen tvekampsskildring fbrekommit i visan, uta 
denna slutat med Sigurds återkomst till Isungs borg, så bli 
versen ännu meningslösare. Icke kunde väl denna handels« 
Sigurds lyckliga återvandande från sin beskickning, behöfv 
å3tadkomma en sådan glädje, och talet om konungarnes var 
skapsförbindelse och kämparnes återresa till sina hem komme 
alldeles att hänga i luften. Därföre anser jag, att denna vei 
genom inflytande af någon annan visa erhållit denna form 
och att den således ej har någon med J>idr. saga gemensar 
kalla. Då alltså intet bevis finnes for att tvekampen be 
handlats i visan, anser jag mig hafva anledning tro, att dei 
icke ingått i grundformen. Huru visan afslutats, kan jag € 
afgöra. Ingen af uppteckningarne synes här hafva bevara 
den ursprungliga formen. 

Om vi förutsätta, att en eller annan vers utöfver di 
nämnda möjligen funnits i grundformen, så har denna alltsi 
från början innehållit omkring 70 verser. Då jag nu gå: 
att redogöra für visans källor, kan jag gifvetvis ej tagt 
hänsyn till andra an de verser, som jag ansett komma grund 



FridriksBon: Vplundarkvida 8,i— -2. 95 

formen närmast; alla öfriga äro antingen i Bin helhet i se- 
nare tid tillagda eller hafva undergått betydliga forän- 
dringar. (Forts.) 

Linköping 1898. 

O. Klookhoff. 



Vplundarkvida 8,1-2. 

1 Völundarkvidu eru 2 fyrstu visu-ordin af 8. vfsunni 
{ skinnbökinni ritud pannig: 

Kom par af veipi 
vegreygr scyti. 
fetta vegreygr hefur Finnur Magnüsson p]ftt med eundo 
alacer f Kaupmannahafnar-utgåfunni, og i dönsku titlegg- 
ingunni raskvandrende; en pegar betur er ad gaett, virdist 
{>etta ord enga skynsamlega merkingu eda hugsun geta haft 
i ßjer fölgna, og pess vegna hafa flestir setlad, ad petta 
vegreygr væri ritvilla i skinnbökinni fyrir vepreygr, sem 
stendur i 8. visunni i Völundarkvidu, og rædur fad mjög 
ad likindum, ad svo sje. Svb. Egilsson ætlar Lex. poet. bis. 
874 a, ad petta vepreygr sje samsett af ve og preyja, og 
]>ydir l>ad: domum eundi cupidus, eda sama sem heimfüss 
nü å dögum; en jeg verd ad vera samdéma Bugge (Sæ- 
mundar Edda, Christiania 1867, bis. 164), ad päd geti eigi 
ått sjer stad; pvi ad i sögninni preyja og nafnordinu prä og 
ödrum ordum af sama stoftii er ekkert g. Skyring Svb. Eg. 
virdist J>vf med engu m6ti geta komizt ad. En hver er på 
pyding pessa ords? Unger haskölakennari hefur ætlad, ad päd 
pyddi: som har Øine, der godt kan taale Veiret; adrir hafa 
lagt päd üt skarpoiet, skarpsynet, og s. frv.; en i vepr 
(= vedr) getur slik merking eigi verid. Benedikt Gröndal 
ætlar (Ann. f. n. Oldk. 1863, S. 173 Anm., og Clav. poet., 
p. XIII), ad pad pydi: tempestatem vel aéris statum 



96 Gebhardt: Anmålan. 

videns, i. e. praevidens, præsagiens; en praevidens 

praesagiens virdist mjer eigi eiga hjer vid; pvf ad i fyr 

lagi ætti eygr på ad vera myndad af eygja (sögn), en ] 

getur päd eigi verid; päd verdur ad vera myndad af au* 

2:o virdist petta ord vera almennt epitheton vid vei 

mann, sem scyti verdur ad pyda hjer; en kvædid gefur i 

ekkert tilefni til ad ætla, ad Völundur eda peir bræ( 

hans hafi verid praesagiens. fad lftur svo üt fyrir nr 

sem vepreygr hljöti ad hafa einhverja på merkingu, sem € 

vid veidimenn yfir höfud. 

Yjer höfum ( hinni nyrri fslenzku utitekinn, veüurteh 

og fleiri lik ordatiltæki um på menn, sem eru opt og lei 

üti undir herum himni, og sem andlit peirra bera me 

langrar titiveru, og pegar einhver hefur verid lengi üt 

stormi eda ovedri, på segjum vjer, ad hann sje ve&urbarh 

Yjer segjum einnig um slfka menn, ad peir sjeu teknir 

augnanna, pvf ad augu peirra bera opt synileg merki ütiv 

unnar og åhrifa vedursins, og pess kyns ord virdast m 

ad hafa ått vel vid Yölund og brædur hans, sem komu 

veidum og hafa ad sjålfsogdu opt og stundum lengi ovt 

fyrir åhrifum vedurs og vinda, og get jeg eigi sjed bet 

en ad sü merking geti verid i ordinu vepreygr, og sje p 

rjett, på ætti pad vel vid Yölund og brædur hans, ad au 

peirra hefdu borid Ijos merki ütiverunnar. 

Reykjavik, i junimånudi 1898. 

H. K. FriSriksson. 



The araer of words in old norse prose with occasional re 
rences to the other germanic dialccts by Ludwig Bernstein, A 
Submitted in partial fuJßhnent of the requirements for the degree 
doctor of philosophy in the faculty of philosophy, Columbia univ 
sity. The Knickerbocker Press, New York. VIII, 62 s. 8:o. 

Eine ungemein fleissige arbeit, die um so freudiger zn 1 
grüssen ist, als ja auf dem gebiete der Satzlehre des altnordisch 

ARKIV TOR KORDfSK FILOLOOT XV I, XT rttl.JD HIT. 



Gebhardt r Aumäkn. 97 

überhaupt und auf dem der Wortstellung insbesondere, noch so 
wenig gearbeitet ist. Eine ganz genau umschriebene reihe von 
texten, bezw. textseiten wird aufs peinlichste auf alle beispiele 
durchforscht und aus der relativen häufigkeit der einzelnen falle 
auf statistischem wege festgestellt, welche Wortfolge in dieser oder 
jener gestalt des satzes die beliebteste ist, also auch als die regel- 
mässige angesehen werden muse. Meines erachtens ist die aus- 
wähl der ausgezogenen texte — Qyl&ginning* Bragarædur, Ölafe- 
»ag» Tryggv. kap. 59—84 und 121— J50, Byrbyggja kap. 1—18 
und 41 — 57 — doch zu eng, um aus einer genauen ausschlachtung 
ein genügendes bild von der Wortstellung in altn. prosa überhaupt 
gewinnen zu können. Und wie es genen kann bei einer öden 
auszäblung, zeigt seite 5 zeile 16 verglichen mit zeile 26 der 
nämlichen seite, wo von einem und demselben satze (Olafss. 
Fms. I 9 288, 11 ff.) zuerst die abgerissene erste hälfte hann var 
r(kr tnaSr, hermactr mi&iU als beispiel fur die Wortstellung 'if 2 
Predicate Nouns or Adjectives refer to 1 Subject' und dann der 
ganze satz hann .... mikül ok ^afnaSarmaär als beispiel dafür 
angegeben wird, wie man den satz baut 'if 3 Predicate Nouns or 
Adjectives belong to 1 Subject'. Der gleiche fehler wiederholt 
sich noch an mehreren anderen beispielen. 

Bernstein unterscheidet drei hauptstellungen : 1) normal ordsr 
z. b. pangbrandr sagcti honum at . . . 2) Inversion z. b. petta veitti 
sauffamaSrinn honum und 3) transposition z. b. hverr hgllina åtti. 

In unabhängigen auesagesätzen herrscht 'normal order' und 
'if the modifiers of the verb are adverbial factors of different cha- 
r acter t there is a slight preponderance of the order: adverb tem- 
poris + adverb loci over that of local adverb first and temporal 
second'. Dem widerspreche ich. Die von B. angeführten beispiele 
sind : pörr veSr på eptir mictri dnni — hann hljop pegar üt i ana 
— stjörnw hver/a par af himnt, und andrerseits pörr dvdldiß 
par of nottina «— havm fal* pd par. Mit ausnähme des letzten 
beispieles steht, offenbar um des besseren tonfalles willen, das ui>- 
hetonte, kurze demonstrativadverb zwischen den stärker betonten 
Satzteilen, also vor dem schweren, komponierten adverbialausdruck. 
Und auch in dem letzten beispiele ist das temporale på m. e. ein 
leeres fullwort um die starker Detonten dvaldia und par zu trennen. 
Überhaupt sehen wir auf schritt und tritt, dass der Verfasser es 
versäumt bat sich die beispiele laut vorzusprechen, denn sonst 
würde er wohl weniger schematisch sein material in statistische 
kategorien eingeteilt halben. 

Inversion (s. 21 ff.) hat einzutreten nach folgender regel: 
'wenn am an&ng des satzes ein wort, eine redensart, ein satz von 
adrørbieUetn oder adjektivene Charakter steht, so hat das predikat, 
von dem dieses wort u. s. w. örtlich und logisch einen teil aus- 
macht, diesem unmittelbar zu folgen und dem subjekt voranzu- 
gehen'. Wie der satz peir foru eptir pat mSr med landi til 

ARKIV VÖn MOBDIBK FILOLOGI XVI, AT FÖLJD XII. 7 



98 Gebhardt: Anmälan. 

Noräymbraland (ohne st) mit inversion lauten kann, dafür gibt B. 1 
formen an, die wohl zum teil nur theoretisch vorkommen, lässt i 
eine recht häufige weg, nämlich foru peir eptir pat . . . Die r< 
würde ich so fassen: 'wenn aus irgend einem grunde am anfa 
des hauptsatzes ein anderes wort als das subjekt steht, so n 
das subjekt unmittelbar hinter dem verbum stehen'. Dabei n 
aber beobachtet werden, dass die konjunktion en stets, und 
fakultativ, nämlich dann wenn sie lediglich koordinierende be< 
tung hat, den satz unberührt lässt, dass also volle freiheit für 
anordnung des ganzen satzes bleibt genau wie wenn das en 
nicht vorhanden wäre. S. 24 findet B. 'such an order' wie G 
12, 15 (Wilken) pd er peir gengu me& scevarstrgndu, Bprs st 
fundu tré 'monstrous in Old Norse prose'. Die sache erklärt 1 
aber sehr einfach als lapsus pennæ, denn TJ. liest pa er peir gt 
meä siovar strondo bars synir, fvndo peir tre ij. Die beiden wo 
Bprs synir sind also nichts weiter als eine parenthese, die 
erste peir erklären sollen. S. 28 sucht B. die formen pykki \ 
und potti mér zu erklären, und zwar 'as Subjunctives, in the sc 
of the potentialis, and as Plurals', hätte aber wenn er es n 
wusste, bloss z. b. Fritzners wb. nachzuschlagen brauchen, um 
finden, dass der opt. præt. nicht potti, sondern pcetti lautet, 
von B. verworfene erklärung Poestions, dass das pykki fur py) 
steht, ist m. e. zweifellos richtig und die redensart wird, inf< 
ihrer häufigkeit erstarrt, auch auf plurale angewendet. Wo (s. 
von der inversion in direkten fragesätzen die rede ist, hätte b 
darauf aufmerksam gemacht zu werden brauchen, dass das frage 
pronomen oder adverb stets den satz beginnt. Nach der r< 
von der inversion so wie ich sie oben gefasst habe, muss d 
dann selbstverständlich folgen, soweit nicht das fragewort sub; 
ist. S. 38 wird mit der grössten naivetæt gesagt, in den * 
fällen, wo enn die inversion nach sich hat, 'enn seems to m 
moreover, further, besides'l und in der that ist im vorhergehen 
en 'aber' stets, also nicht nur wo B. seine beispiele buchstäb 
aus seinen orthographisch veralteten texten abdruckt, enn 
schrieben. Enn 'noch' steht als betont voran und zieht inverj 
nach sich, en 'aber' als ganz unbetonte nur koordinierende 1 
junktion verlangt sie nicht. 

In nebensätzen herrscht zumeist die gewöhnliche wortfo 
Besonders findet inversion niemals statt im relativsatze, wenn nj 
rhetorische gründe sie verlangen. Überhaupt hätte, wie a 
Finnur Jönsson in seiner anzeige des buches NT. f. fil. 3. r. 6. 1 
78 f. bemerkt, die rhetorische wortfolge eingehender beham 
werden müssen. Der von B. (s. 50) Very peculiar' genannte t 
enn sä guä er sva måttugr, at hann pvær af manninum i sto 
inni dllar syndir, aldri hefir hann sva ilt ggrV ist nichts and< 
als eine art anakoluth: zwischen syndir und aldri gehörte 
punkt. Dann geht es weiter 'niemals hat ein ménsch so bc 



Gebhardt: Anm&lan. 99 

gethan', mit auslassung des konsekutivsatzes 'dass Gott ihn nicht 
in der taufe rein wüsche'. 

Am meisten Schwierigkeit macht diejenige Wortstellung, die 
B. nennt 'transposed order' z. b. er Island byggvir. Auch referent 
kann keine regel dafür auffinden. Am ehesten könnte sie so zu 
erklaren sein, dass im abhängigen satze — denn fast nur auf 
solche wird die transposition angewendet — das verbum stets an der 
zweiten stelle nach der konjunktion steht. Wenn nun das subjekt 
in der relativkonjunktion enthalten ist, muss 'transposition' ein- 
treten, anderen falles 'normal order'; also würde z. b. einem sä er 
Island byggvir entsprechen på er hann byggäi Island. 

Dass die arbeit von druckfehlern wimmelt, will referent, 
dessen eigene promotionsschrift ja auch eine stattliche druckfehler- 
sammlung ist, dem Verfasser nicht zum vorwürfe machen, denn er- 
fahrungsgemäss sind ja die doktorarbeiten meist auch die ersten 
korrekturen, die angehende gelehrte lesen. Aber an einzelnen 
stellen geht die nachlässigkeit der korrektur doch übers bohnen- 
lied, so z. b. wenn seite 40 z. 7 und in der dazu gehörigen anm. 
steht Matth. 5, 43 etc. tJHoiöare ovn éQQrjQr) statt Matth. 5, 27 
tJHOvöare örc éQQéQt). Und dass der grammatische Schnitzer bei 
Wilken Pros. Edda 59, 13 på mælti Shrymir til porr, der dort 
gewiss druckfehler ist, stillschweigend und anstandslos in Bernsteins 
buch übergegangen ist, darf hier wohl nicht unter die druckfehler 
gerechnet werden. 

Störend ist auch die unnordische Silbentrennung am zeilen- 
schluss 17, 2 po-roddr, 43, 27 fornes-kju fur por-oddr, forn-eskju 
(denn fornesJcj-u. wäre wohl typographisch hässlich). 

Wenn es auch im allgemeinen ratsamer ist, wie Bernstein es 
gethan hat, in den zitaten die Schreibweise der ausgaben beizube- 
halten als eine, vielleicht nicht von allen anerkannte normalisie- 
rung anzuwenden, so sieht es doch ganz seltsam aus, wenn heut- 
zutage Schreibungen auf alte texte angewandt werden, die nur in 
der neu isländischen ausspräche begründet sind, und die zum teil 
sogar im neuisländischen wieder abgeschafft sind wie 15, 28 langt, 
17, 32 pdngaty 41, 11 Ingjaldr, 41, 32. 38 Jconüngr für langt, 
pangat, Ingjaldr, Tconungr. Der umstand, dass die 3. sg. opt. præs. 
fari (vehatur), zweimal fori gedruckt ist, ist vielleicht auch weniger 
als druckfehler anzusehen denn als Übertragung moderner ausspräche 
auf den alten text (35, 20. 50, 11). Noch eine äusserlichkeit 
möchte ich tadeln. Verf. spricht an vielen stellen von Jönsson. 
Da muss doch jeder denken, es sei der auf dem gebiete nordischer 
philologie so eifrig thätige Finnur Jönsson gemeint; es ist aber der 
im allgemeinen wenig bekannte $orleifur Jönsson, der Kopenhagen 
1875 eine textausgabe der Snorra Edda veröffentlicht hat. 

Im grossen und ganzen muss man sagen, dass der grosse 
fleiss, den Bernstein an seine arbeit gewendet hat, eines besseren 
gegenständes würdig gewesen wäre. Ein so beschränktes text- 



100 A. B. Larsen: Anmälan. 

material katin bei öder auszählung unmöglich zn einem resulti 
fuhren, auch bei der grössten genauigkeit. Die anfuhrung eii 
und desselben längeren beispieles als ganzen und bruchstückwei 
die B. hänfig untergelaufen ist, erweckt misstrauen in die zur 
lässigkeit der statistikk und es hätte mehr auf rhetorische grün 
rücksicht genommen werden sollen. In Bernsteins neuer hein 
wird doch sonst so viel rhetorik getrieben, und als Deutschrui 
von gebnrt hätte er die meisten seiner beispiele nur deutsch li 
auszusprechen brauchen, um aus sehr vielen abschnitten seiner i 
beit statt einer trockenen Zahlensammlung eine frische, lebensvo 
Untersuchung zu machen. Leider muss gesagt werden, dass c 
büchlein einen wesentlichen Fortschritt gegenüber den ausft 
rungen von Lund, Oldnordisk ordfojningslære Ebh. 1862 s. 446 
nicht darstellt. Volle anerkennung verdient aber die unermü 
liehe Sorgfalt, mit der die texte, soweit sie überhaupt benutzui 
gefunden haben, aufs genaueste ausgeschöpft worden sind. 

Nürnberg den 11. februar 1899. 

August Gebhardt 



Kort over de danske folkemål med forklaringer, i>ed Va 
demar Bennike og Marius Kristensen. 1 hæfte. Kobenha 
1898. 24 s. 4:o + 8 kartUade. 

Disse to danske sprogforskere har her begyndt et stort anla 
arbeide, som tænkes afsluttet i 10 hefter omtr. af störreise so 
det foreliggende, hvorved alle væsentlige divergenser i de dans] 
folkemål skal blive fremlagt, enten både i ord og på karter ell 
ialfald på den forstnævnte made. 

Værkets indledning, side 1 — 10, giver forudsætningerne i 
dets anvendelse, idet den fremstiller lydsystemet i dialektern 
fælles udgangspunkt "ældre dansk" og forklarer den anvendte ly 
skrift ("Danias"). Så begynder fremstillingen af lydlæren, i det 
hefte repræsenteret af 8 karter, der alle angår behandlingen af 
under hovedak centen, samt tilhörende tekst. 

Nogle sprogkarter fremstiller den sproglige gruppering und 
ét, således at forfatteren ved hjælp af de stednndende ligheder < 
forskelligheder danner sig en formening om, hvilke dialekter d 
horer nærmest sammen, og på kartet kun viser, hvorledes dis 
er begrænsede. Dette er den ældre made, og vistnok også d< 
lettere, eftersom sprogfænomenernes grænser sjeldnere falder i 
akkurat sammen, at man ikke må udjævne lidt, og resultatet s 
ledes i detaljen bliver en skonssag, som ikke kan blive genstai 
for synderlig kontrol og kritik. Det foreliggende kartverk hi 
ligesom mange andre fra en nyere tid valgt aen anden fremgang 

▲»XIV TO» X0B9UX VILOLOOI XVI, XT FÖLJD XII. 



A. B. Larsen: Anmålan. 101 

made, at fremstille begrænsningen for fænomenerne selv, hvorved 
det bliver læserens egen sag, om han vil, at tænke sig det ene 
sæt grænser lagt ovenpå det andet og således i sin egen bevidst- 
hed danne sig en forestilling om, hvorledes malene, sammensatte 
som de er at de forskellige sprogfænomener, er grupperede. Et 
kart af den fbrstnævnte art kan være tilstrækkeligt, hvor man 
har at fremstille anerkendte etnologiske enheder af en eller anden 
grad — f. eks. dansk, frisisk og nedertydsk — efter deres territo- 
riale fordeling, for praktiske eller mindre rent sprogvidenskabelige 
interessers skyld. For sprogvidenskaben selv er et sådant kart af 
mindre væsentlig betydning, medens ét, der giver grænser for det 
enkelte fenomen, kan være til stor direkte nytte. Som bekendt 
afmaler en rækkefolge af dialekter ofte de udviklingstrm, som den 
længst freknskredne af dem har gennemgået, og beliggenheden, som 
jo altid sees klarest på et kart, kan således ofte forklare fenomenets 
væsen og tilværelse; men dette sker kan for det enkelte fænomens 
vedkommende, dialekterne står jo ikke i det forhold til hinanden, at 
deu ene forklarer den anden i alt. Bortseet fra, at denne frémstil- 
lingsmåde er vidtlöftigere og således kostbarere, kan etnologien også 
være vel tjent med den. Hvor den etnologiske forskel ikke er aner- 
kendt, idet andre kriterier mangler, kan dens tilværelse kon bevises 
derved, at mange sproglige forskelligheders grænser falder på samme 
sted. Og hvor man oeritnod ogBå har andet at holde sig til, kan 
man, når forskellighedsgrænserne holdes hver for sig, fa rede på, 
hvilken divergens der pleier at stemme bedst med det fra anare 
kanter tilkomne etnologiske materiale, hvad der maske kan være 
et mærke på, hvilken der har den dybeste etnologiske betydning. 
Således er det nylig skeet for det sydlige Norges 1 ) vedkommende, 
idet det i indeværende år er bleven påvist, at grænsen mellem 
landets to fornemste antropologiske typer her fölger det tykke Ts 
grænse, ikke grænsen for ligevægtsloven. 

Når det foreliggende kartværk i sine 8 forete karter, som 
sagt, kun fremstiller behandlingen af gammelt a, viser allerede 
denne detaljering megen tillid til publikums dialektologiske inte- 
resse. Og denne ser man idethele deraf, at de forskellige sproglige 
grænser betegnes på en made, som fordrer et stort antal kartblade. 
I regelen angår nemlig hvert kart kun et eneste forhold, og dette 
betegnes ved dækkende farver; en sjelden gang far et sidefenomen 
en betegnelse desfornden. Den fordel for kartets anskuelighed og 
anvendbarhed, som derved vindes, er overordentlig; når ikke alle 
kartografer gor det samme, er det formodentlig blot for at opnå 
prisbillighed. 

Medens karterne skyldes hr. Bennike, er teksten hr. Marins 
Kristensens del af arbeidet. Denne fölger kartets enkelte blade 
og forklarer lydforandringernes historie; af resul taterne i den hen- 
seende er i dette hefte især det at mærke, at den i Danmark så 

f ) i Nedenes. 



102 A. B. Larsen: Anmftlan. 

udbredte overgang af a til å foran to konsonanter for de fleste 
distrikters vedkommende an tåges at komme af gammel vokal for- 
længelse, selv om den samme stilling foran to konsonanter har 
foranlediget, at d-lyden nu atter er bleven kort. Derhos redegöres 
der for slige unöiagtigheder, som ethvert sprogkart nddvendigvis 
må have, fordi en mængde af de enkelte steder har nogle ord, der 
i sin lydform ikke stemmer med det, der er og på kartet er an- 
givet som det herskende, in casu det lydlovmæssige. Det er mig 
ikke ganske klart, om udg. har gjort sig rede for, at den mnlig- 
hed også kan findes, at sådan blanding af forskellige lydlove er 
relativt natnrlig på et sted, er den eneste udvei, stedet bar havt, og 
således ligeså berettiget (principielt, kanske ikke praktisk) til at 
betegnes på et kart som de eneherskende lydlove. Uden at jeg 
vil ndtale nogensomhelst mening om, hvorledes forholdet i Dan- 
mark har været, vil jeg tænke mig et eksempel svarende til det fore- 
liggende heftes indhold : vi sætter, at overgangen af langt a til å ind- 
trådte samtidig i tre dialektområder ved siden af hinanden; foran en 
bestemt kosonant eller konsonantforbindelse havde det vestligste af 
dem dengang langt a (a), det mellomste (som slet ikke behövede at 
være af lidet omfang) havde middellangt (a) og det östligste kort 
(å); hvad vilde så den mellomste dialekt göre? måtte der ikke i 
en stor del af dens distrikt opstå blanding, enten efter regler eller 
nden sådanne? I en vis forstand opstod jo denne blanding gen- 
nem påvirkninger fra öst og fra vest; men når lydsystemet ikke 

f av dialekten nogen anledning til selvstendig udvikling, så blev 
et blandede resultat dog også i en forstand natur ligt; det var en 
folge af stedets tidligere sproglige tilstand og af dets beliggenhed. 
Dette vil jeg navnlig have udtalt som en indskrænkning til 
den ytring i indledningen (side 4), at man altid må være mistænk- 
som mod de former, der stemmer med rigssproget. Det er jo ikke 
blot dette og den dialektgruppe, hvortil det horer, som forhindrer 
hvert enkelt sted i at tale efter lydlove, der er opståede på stedet 
selv; tvertimod, enhver dialekt forsöger at göre det mod sine na- 
boer, og ethvert sprogfænomen, som har en nogenlunde stor ud- 
bredelse, har ikke opnået dette uden ved at opsluge en mængde 
små spirende selvstændigheder. 

Jeg har som foran antydet ingenlunde nogen mening om, 
enten den slags forhold i Danmark forekommer på sådan made, at 
de har betydning for kartlægningen, eller ikke. Selv om så var, 
så er værket derfor Hye veiledende, ved oplysningerne i teksten. 

Det er en stor tjeneste udgiverne har gjort dialektkundskaben 
ved således at samle under ét kundskaben om de danske dialekters 
grammatik; de har gi vet de andre skandinaviske lande et godt 
eksempel, og det er höiligen at önske, at de må få anledning til 
at fore værket til ende. 

Arendal, septbr. 1898. Amund B. Larsen. 



Folkvisan om konung Didrik och 

hans kämpar. 

(Forts.) 
IL Visans källa '). 

Om man läser ett arbete, berörande den germanska sago- 
krets, som har till ämne och medelpunkt Didrik af Bern 
eller Sigfrid Sigmundsson — Eddans Sigurd Fafnesbane — , 
skall man säkert finna, att jämte den norska fidreks saga 
äfven de nordiska folkvisorna om dessa sagohjältar anforas 
som stöd för den åsikt, som författaren förfaktar. Dessa 
visor hafva alltså för den germanska sagoforskningen erhållit 
en mycket stor betydelse. Den som åt dem förvärfvat denna 
rang, är Grundtvig, som, då han utgaf dem i forstå bandet 
af sitt stora verk Danmarks gamle Folkeviser, uttalade den 
bestämda åsikten, att dessa visor direkt härleda sig f rån 
lågtyska, folkvisartade dikter, af hvilka de utgöra öfversätt- 
ningar. Mot den grundtvigska meningen uppträdde i början 
af 1870-talet den norske historikern G. Storm, hvilken i sin 
märkliga skrift Sagnkredsene om Karl den Store og Didrik 
af Bern ville betydligt reducera dessa visors varde genom att 
påstå, att de väsentligen grundade sig på den svenska öfver- 
sättningen af |>idreks saga. Han uppkallade då mot sig 
Grundtvig, som éi Tillæg till 4:de bandet af sina Folkeviser 
— s. 602 ff. — med skärpa tillbakavisade detta försök att 
beröfva visorna den plats, som Grundtvig en gang beredt 
dem. Så vidt jag vet, har den "nye norske Teorie", såsom 
Grundtvig kallar den stormska uppfattningen, icke vunnit 
några anhängare, utan Grundtvigs åsikt är den allenahär- 
skande. Atskilliga yngre forskare hafva till och med med led- 

*) Utgjorde ämne für ett foredrag vid Filologmötet i Kristiania 1898. 

ARKIV POK NORDISK FII.OLUOI XVI, NY rÖLJD XII. 8 



104 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

ning af de nordiska folkvisorna och pidreks saga uppkon- 
struerat en nordtysk hjältesaga. Man har resonerai på fol- 
jande satt: finnas i J>idr. saga och folkvisorna samma eller 
liknande uppgifter, så hafva vi framför oss rester af en for- 
lorad nordtysk tradition. Denna uppfattning gör sig mer 
eller mindre tydligt gallande hos Symons, Die Heldensage, 
s. 16 och 34, Boer, Über die handschriften und redaktionen 
der fidreks saga (Arkiv, N. F. III 215), Steenstrup, Vore 
Folkeviser, s. 93 (närmast om Grimilds Hævn) och 121, 
Schuck, Illustr. Sv. Litt. hist. I 144, 148, Golther, Nord- 
deutsche und süddeutsche Heldensage (Germania, N. R. XXII 
266). För den sistnämnde synes Grundtvigs mening hafva 
blifvit en trosartikel, som han icke ens anser sig behöfva 
närmare granska, och dock står den åtminstone i ett fall i 
strid med hans egna åsikter. Han söker uppvisa, att kap. 
168 i J>idr. s., hvilket handlar om, huru Sigfrid, sedan han 
slagit i hjal sin fosterfader Mime, begaf sig till Brynhild 
och af henne fick hasten Grane, grundar sig på nordisk tra- 
dition. Men samma ämne behandlas äfven i visan om Si- 
vard Snarensvend, hvilken Grundtvig påstår höra till de från 
tyskan öfversatta visorna (DgF. nr. 2). Har Golther rätt, 
hvilket synes mig rimligt, så maste han beträifande denna 
visa öfvergifva Grundtvigs teori. 

Grundfeiet i den grundtvigska uppfattningen är, att 
denna utan kritik tillämpas på alla hithörande visor. A 
priori är det langt ifrån otänkbart, att en del stödja sig på 
tyska, en del på nordiska original. Då jag började studera 
dessa visor och granska de skal, som Grundtvig anfort, blef 
jag alltmer skeptisk och kom snart till den öfvertygelsen, 
att en ny grundlig undersokning af hvarje vifia var af noden. 
Hittills har jag endast med afseende på visan om Didrik och 
hans kampår kommit till en bestämd uppfattning, men denna 
är den viktigaste af dem alla, emedan den rör sig inom ett 
vidsträckt område af sagokretsarne om Didrik och Sigfrid. 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 105 

För att komma till klarhet om visans Ursprung, maste 
man forst besvara två viktiga sporsmål. Det ena galler till- 
komsten af |>idreks saga, det andra folkvisornas alder 
i Norden. 

Beträffande fidreks saga har den aldre uppfattningen 
varit, att den noga återgifver nordtyska sägner och att de 
afvikelser, som den gör från nu bevarade tyska dikter från 
medeltiden, hvilka behandla samma ämnen, bero på andra 
källor an de nu förefintliga dikterna. Denna åsikt torde ej 
längre kunna forsvaras. Olika forskare hafva för olika delar 
af f>idr. saga visat, att i denna finnas kortare eller längre 
stallen, som icke kunna grunda sig på något tyskt original. 
Oomtvistligt är, att det mesta materialet är af tyskt Ursprung, 
men vid bearbetningen af detta har férfattaren tillåtit sig 
många afvikelser. Dessa hafva varit dels oafsiktliga, dels 
afsiktliga. Författaren har tydligen ej haft skriftliga källor 
till sitt förfogande, utan fått sina uppgifter genom muntliga 
berättelser. Hans sagesmän hafva troligen varit köpmän från 
hansestäderna i Nordtyskland, hvilka i Bergen berättat sägner, 
som voro gängse i deras hemland. Men hvad säkerhet finnes 
för att dessa meddelat sägnerna i oförändradt skick? De 
hafva berättat ur minnet, och detta har nog ofta svikit. Då 
sedan den norske författaren skulle öfverföra det rika mate- 
rialet till norska, «så torde han ofta hafva glömt rätta sam- 
manhanget. Detta är också helt naturligt. Få detta satt 
hafva sådana onöjaktigheter tillkommit, som Döring beträf- 
fande Sigurdssägnen anför: personernas roller hafva ombytts, 
andra namn hafva inträdt, händelserna hafva en annan ord- 
ning o. s. v. Därtill komma de afsiktliga ändringarne. Den 
norske forfattarens plan var att åstadkomma en "Morskabs- 
læsning"; han var själf författare — om ock en dålig sådan 
— och ej blott öfversättare; han tog stoffet, hvar det an er- 
bjöd sig. Hufvudparten fingo de nordtyska sägnerna lämna, 
men äfven inhemska källor anlitades, dar de passade; allt- 



106 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

sammans omformades för att bilda ett sammanhängande helt. 
Att sammanhanget stundom är dåligt, är sant, och det beror 
nog till en del på det omväxlande materialet, men afsikten 
att erna ett sådant skönjer man ständigt. Till allt detta 
kommer, att den forste forfattarens verk har blifvit revide- 
radt, ändradt och tillökadt af en annan, icke blott så, att hela 
afdelningar omskrifvits eller tillagts, något som forut blifvit 
påpekadt, utan äfven så, att här och dar kortare tillagg in- 
stuckits. Det är endast i denna reviderade form, som sagan 
nu foreligger. Jag maste här nöja mig med dessa korta an- 
tydningar om min uppfattning af sagans komposition. Att 
hvad som galler om sagan i dess helhet, också galler om 
den del af densamma, som här kommer att beröras, torde 
framgå af det foljande. 

Äfven angående folkvisans alder i Norden hafva olika 
meningar brutit sig mot hvarandra. Enligt den tidigare 
åsikten, representerad af Grundtvig, bör dess uppkomst sättas 
langt tillbaka i tiden och dess blomstringstid till det 12:te 
århundradet. Hvad som gör denna åsikt osannolik, är, att 
inga säkra bevis därför kunna åvagabringas. Det maste före- 
falla egendomligt, att t. ex. Saxo i hela sitt stora verk ej 
omnämner en enda folkvisa, om verkligen på hans tid denna 
diktning då florerade — de dikter, som han anfbr, äro af 
annat slag. Icke haller i andra verk f rån 1100- och 1200- 
talen finnas folkvisor omnämnda. Det är forst omkr. år 
1300, som säkra bevis för denna diktnings forekomst börja 
framträda. Vid denna tid inträder en brytning inom hela 
den nordiska kulturen. En mängd utländska ideer göra då 
sitt intåg. Detta jamte andra skäl gör det sannolikt, att den 
forst då uppkommit, och dess blomstringstid inträffar natur- 
ligen forst senare, 1350 — 1500. Angående denna fråga hän- 
visar jag i öfrigt till Schucks förträffliga utredning i Illu- 
strerad svensk litteraturhistoria, I 144 ff. Hvad som gör, att 
visan om Didrik och hans kämpar bör sättas tämligen langt 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 107 

fram i tiden, är dess ovanliga längd, omkring 70 strofer, 
hvarigenom den kan sammanställas med de s. k. romanvi- 
6orna, hvilka enligt Schuck, anf. arb. I 152, härleda sig från 
ofvergången från medeltiden till reformationen. 

Till grund för visan om Didrik och hans kampår ligger 
berättelsen om Didriks tåg till Bertangaland, hvilken äfven 
finnes framställd i |>idr. saga kap. 189 — 205. Däremot är 
det osannolikt, att visan någonsin innehållit fortsättningen, 
i hvilken tvekampen skildras mellan Isung, hans soner och 
Sigurd å ena sidan samt Didrik och hans man å den andra 
(se foreg. hafte sid. 94). Den nordiska skildringen af dessa 
händelser hvilar på den i Tyskland mycket spridda sagan 
om tvekampen mellan Didrik och Sigurd. Ursprungligen ut- 
gjorde dessa hjältar hvar for sig medelpunkten i skilda sago- 
kretsar, Didrik i den baierska (gotiska), Sigurd i den fran- 
kiska. Bada voro framstående, och frågan, hvilken den framstå 
platsen skulle tillkomma, trängde sig snart fram, och så 
uppstod sagan om, huru Didrik uppsökte Sigurd och utma- 
nade honom till envig (Holz, Rosengarten zu Worms CII). 
Denna saga finnes nu ej bevarad i någon särskild dikt, men 
motiv ur densamma hafva upptagits i Biterolf und Dietleib, 
Rosengarten, Konung Laurin och J>idreks saga. Med ledning 
af Laurin och kap. 189, 190 i J>idr. saga kunna vi unge- 
fälligen rekonstruera diktens början. I bada befinner sig 
Didrik hemma i Bern, omgifven af sina kampår. I Laurin 
uppträder "Wielandes sun" och prisar Didrik, i det han 
sager: 

ich enweiz in allen landen 
d eh ein en der an alle schände 
lebe als der edele Dietrich, 
niender vint man sin gelich 
der so gröziu dinc habe getan, 
man sol in loben für alle man 

(Deutsch. Heldenb. I 201.) 

Hildebrand invänder, att Didrik ännu ej pröfvat sina krafter 
mot dvärgarne "in den holen bergen". Då Didrik får höra deras 



108 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

samtal, förebrar han Hildebrand, att denne ej forut sag 
detta. Hildebrand blef då vred, bestraffade fursten och sade 

swer wil sin ein biderbe man, 
der sol sin rede verborgen hån 
unz er merke wie manz kére: 
so hat er tugent unde ere. 
ich weiz einen kleinen man, 

dem ist vil wunders undertan. 

er ist Laurin genant. 

I J>idr. 8. kap. 189 säger Jbidrek: 

Mikit ofrefii er her såman comit i eina holl af J>essvin hinvr 
dyrvm drengivm. hvat manna mvndi sa vera. er sva diarfr mvnc 

vera. at hann myndi etia sinv kappi her vid aldrigi mvnv faz 

iamningiar |)eirra, oc aldrigi J)eir er hava mvnv diarfleic til a 

visa mvnv einvm spiotzoddi moti |)eim (Då tager Herbran 

"hinn vitri" till ordet och säger:) Hættv herra oc tala ei gi ])ar vt 
lengr. firir })vi at varla vitv J)er hvat J)or mælit. J)v ert eitt bari 
oc vist mælir J)v af kappi oc af oviti. er J)v hygr engan J)inn iarr 
ningia vera ne Jrinna manna. Ec kann at segia J)er af einv lanc 
J)vi er heitir Bertangaland. J)ar rædr firir sa konongr er heiti 
Jsvngr. hann er £eirra manna sterkastr oc aprastr vid at eiga. € 

ver havum spvrt til. Hann a .xi. svno Hann hevir ein 

merkismann |)ann er heitir Sigvrdr sveinn . 

Olikheten raellan Laurin och fidr. saga består däri, al 
i den forrå "Wielandes sun" prisar Didrik, och Hildebran 
bestraffar denne samt hänvisar till dvärgen Laurin såsoi 
hans vederlike i makt, däremot i den senare fidrek sjal 
prisar sina kämpar, och Herbrand klandrar |>idrek för har 
öfvermod samt omnämner Isung, dennes soner och markes 
man såsom hans vederlikar. Framställningen i Laurin ä 
tydligen att foredraga. |>idr. saga däremot synes mig lid 
af åtskilliga brister. Herbrands ord falla så, som om £idre 
hade prisat sig själf, hvilket han ej gjort, utan endast sin 
man. Vida mer iögonenfallande är den uppgiften, att di 
är Herbrand, som haller strafftalet till fidrek. I J>idr. sag 
är Herbrand för öfrigt en alltför obetydlig person för att e 
sådan roll skulle passa honom. Jag maste därföre anse, al 
Herbrand här oriktigt trädt i stallet för gamle Hildebranc 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 109 

Didriks fostrare och vän, hvilken ensam det anstod att yttra 
sig så. Möjligen har den norske författaren förväxlat dessa 
två personer eller ock, hvilket jag anser troligare, har utbytet 
skett medvetet och berott på det följande. Det heter nämligen, 
att Herbrand med anledning af sitt yttrande blef befalld att 
taga market och rida förut, men att han, då han kom till 
Bertangaskog, vände af rädsla för jatten, som vaktade denna. 
Jag anser, att två olika sagomotiv här begagnats: det ena 
innehöll, att Didrik begaf sig i väg att uppsöka Sigurd, det 
andra, att Vidga stred med en jatte. Det senare motivet 
har, förmodar jag, inledts med det draget, att en person, som 
sandes forut, af fruktan vände om. Då vid sammanförandet 
af bada motiven, samma person kom att hänvisa Didrik på 
Isung och Sigurd, samt vända af rädsla för jatten, kunde ej 
Hildebrand få stå kvar, utan Herbrand trådde i dennes stalle, 
ty den löjliga Situation, i hvilken märkesmannen därigenom 
kom, passade ej Hildebrand, som var den förnämste i kämpa- 
raden. Sammanställningen af de bada motiven är enligt min 
mening den norske forfattarens själfständiga åtgard. I Tysk- 
land förekommo de i två skilda dikter. Vi skola nu se, huru 
detta moment återgifves i visan. Citaten hämtas från olika 
uppteckningar, allteftersom jag ansett dem komma grundfor- 
men närmast. 

dC 1 : Konning Thiderich hannd sider paa Bernn, 
hannd siger ud-aff sin welde: 
"Iegh haffuer kiemper udi min gaard, 
de ere bode heuske og snilde. 

dA2: Konninng Dyderick sider paa Berne, 
hannd thaller dy ordt saa fri: 
hannd syger, den er icki y verdenn thill, 
som thør mod honom (o: dennem?) striide. 

dC 3 : Tha suarid gammel Hillebrannd : 
"Y siger for store ord: 
ieg wed mange kiempper y werden thill, 
ther sig holder alle saa god". 



110 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

sB 4: Isingen heeter thcn summa kongb, 
som rådher öfver horgh och faste, 
Siver heeter (hans) märckiezman, 
Honom stack aldrighingen ifrå heste. 

I den sistnämnda versen har Ursprungligen ingått namn< 
på landet — Birtingsland — , hvilket synes af dA 4. 

Såsom jag förut — s. 43 — nämnt, har i dC Hild 
brand i senare tid inträdt i stallet för Herbrand, som u 
sprungligen forekommit äfven i visan. Bortse vi från des* 
olikheter, så finna vi, att de anförda verserna af de tre up] 
teckningarna dA, dC, sB äro rester af en grundform, som 
det väsentliga öfverensstämmer med fidreks saga. 

De kampår, som fidr. sagans Herbrand nämner soi 
med pidrek och hans man jämbördiga, äro konung Isung 
Bertangaland, hans elfva soner och märkesman Sigurd. Hg 
hafva vi framfor oss afvikelser från två äfven i Nordtysl 
land fullt bestämda traditioner: Konungen i Bertangalan 
(o: Britannia) hette eljest Artus — så äfven i |>idr. saga ka] 
233 ff. — och Sigurd begaf sig enligt den vanliga sägnei 
då han lämnade sitt hem, till niflungarne i Worms, hvilke 
sägen äfven fidr. saga har känt, såsom framgår af ka] 
342 ff., dar det berättas, att Sigurd vistades dar. Jag ka 
ej fÖreställa mig, att jamte de gamla äkta traditionerna oi 
Britanniens härskare Artus och Sigurds vistelse i Worir 
andra helt olika uppstått och rotfastat sig på skilda trakte 
i Nordtyskland, enligt hvilka Britanniens tron innehades 2 
Isung och Sigurd vistades hos denne, något som man nödgs 
antaga, om |>idreks saga och folkvisan på skilda vägar ob< 
roende af hvarandra fått dessa uppgifter. 

Hvad namnet Isung beträffar, så finner jag ej någc 
skal till att antaga — något som man synes böjd att gör 
— att vi i J>idr. saga hafva rester af en bestämd Isungs 
saga af tysk upprinnelse. Namnet Isung har jag ej påtraffa 
i den tyska sagan; däremot finnes det i Eddan. Dessutor 
är det endast vid två tillfallen, som denne och lians sone 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 111 

uppträda i J>idr. saga, nämligen i den här behandlade be- 
rättelsen, dar de trädt i stallet för niflungarne i Worms samt 
i sagan om konung Hertnid i Vilcinaland och hans troll- 
kunniga gemal Ostacia. Det finnes många tecken, som tyda 
på att den senare innehåller en mängd oäkta drag. Isung 
sages vara Hertnids ovän; han har gjort vilcinamännen mycket 
ondt och varit med om mordet på Hertnids farbroder Osan- 
trix. Men enligt |>idr. saga, kap. 134, stod Osantrix i vän- 
skapsförhallande till Isung och hade därför gifvit honom 
jatten Ætgeir, som sedan af Isung sattes i en skog for att 
vakta hans rike. Vidare var det ej konung Isung, som varit 
en af de vållande till Osantrix död, utan Isung "hofudlod- 
dari". I |>idr. saga hafva vi två framställningar af Osantrix 
död. I kap. 144 dödas han af Vidga på anstiftan af nyss- 
nämnde Isung hofudloddare, i kap. 292 stupar han i strid mot 
Attila och J>idrek. Dessa två berättelser hafva i k. 350 sam- 
mandragits till en, och genom missförstand har konung Isung 
trådt i stallet för loddaren (Hertnid konungr villdi pess 
giarna hæfna. er drepinn var Osantrix konungr hans fador- 
brodir. fyrst Attila konungi eda J>idreki konungi. ok par nest 
Jsungi konunge er hinn J>ridi var hinn mesti hofudsmadr at 
drapi Osantrix konungs.). Det är själfklart, att denna sam- 
manslagning och detta misstag icke kunna härleda sig från 
samme man, som skrifvit kap. 144, utan vi hafva här ett 
bevis på de många förändringar af en annan bearbetare, för 
hvilka sagan varit utsatt. Denne har känt sagan om Hertnid 
och hans trollkunniga gemal Ostacia — i kap. 355 sager 
han, att det är en "allmikil saga. J>o at pess uerde nu eigi 
her getet i Pessare frasogn" — och har velat sammanbinda 
den med J>idr. saga, hvarvid han låter Isung och hans soner 
spela en oriktig roll. Vi hafva alltså icke i den senare 
framställningen af Isung och hans soner något bevis för att 
någon själfständig saga om dessa funnits i Tyskland. Jag 
anser därför, att stora skäl finnas för det antagandet, att 



112 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

Isung är en nordisk sagafigur, som från fidreks saga 
kommit i visan 1 ). 

Innan vi gå vidare, böra vi uppehålla oss något 1 
namnet Herbrand. De många formerna af detta i visuppte« 
ningarne lata aterföra sig till grundformen Brand Vidfarlii 
sagans Herbrandr hinn vidförli. I tyska dikter förekomn 
namnet mycket sparsamt, och ingenstädes framställes hai 
dessa som en vidtberest och vis man såsom i norska sagi 
Men äfven om dessa egenskaper hos Herbrand härleda i 
från någon tysk dikt, så synes det vara säkert, att tillnami 
uppstått i Norden. Det är nämligen fallet, att då Herbra 
fBrsta gangen nämnes i J>idr. saga — kap. 133 — , så 1 
han ej något tillnamn. Hade han haft ett stående tillnan 
så hade det nog forekommit här. Men däremot omnämi 
bland hans egenskaper, att han är "vidforlaztr" och "vil 
Häraf har i det foljande skapats ett tillnamn, som dock 
är fullt bestämdt, ty kap. 171 kallas han "hinn vitri 
hinn vidforli", kap. 182 endast "enn vidfærli" och slutlig 
kap. 190 endast "hinn vitri". Då visan har tillnamnet V: 
förling, så maste hon ytterst hafva fått det från sag* 
Afven Grundtvig — DgF. I 68 — anser, att tillnami 
troligast är nordiskt, men han maste för att kunna forkla 
dess forekomst både i sagan och i visan tillgripa den f! 
tviflade utvägen att anse, att sagan fått det från visan. Del 
är naturligtvis omöjligt, då visan uppenbarligen är yng 
Jag återkommer till detta namn i ett annat sammanhang. 

Det heter vidare i sagan, kap. 192 f.: 

Herbrandr ridr nv vt af Bærn med inerki f>idrics konon 

fyrst allra J)eirra Nv koma J)eir ab skogi einvm raiklv 

oe Jringat ligr vegr Jjeirra a J)ann scog. Nv snyr Herbrandr aj 
hesti sinvm a mot konongenom oe mælti. Herra segir hann. 1 



*) Förf. af friSr. saga visar stundom enformighet i namnen. Da h 
vill namngifva någon, hvars namn han ej kanner, tillgriper han ett. si 
äfven tillagges andra personer. Af denna anledning kallas äfven loddai 
for Isung. 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 113 

ligr fir i r oss Bertanga scogT. En i pessom scogi er einn risi. sa 
heitir Ætgeirr. hann er svn Nordians konongs oe broctir hinna 
risanna. er Vildiver felagi varr drap med Osantrix kononge. pat 
varo peir Avertrod oe Vidolf mittvrastangan. Sia Ætgeirr risi er 
her til landvarnar Jsvngi kononge o. s. v. 

Har råder tydligen en brist i framställningen. Ingen- 
städes i den foregående skildringen af farden nämnes till- 
varon af jatten, och det säges icke, att Herbrand sett denne 
eller ens misstänkt hans tillvaro, då han vande. Men 
ändock kunde han vid återkomsten berätta, icke blott att 
jatten fanns i skogen, utan äfven hvad han hette och hvilken 
slakt han tillhörde. Man hade väntat, att författaren forst 
skildrat, huru Herbrand, då han red fram i skogen, påtraf- 
fade jatten och sedan af fruktan for denne vande om. Man 
hade äfven bort få någon upplysning om huru Herbrand 
kunde känna jättens namn och släkt. Samma onöjaktighet 
moter oss i visan. Här har fA den basta redaktionen. Det 
heter f A, v. 8, 9: 

Brandur tok vid merkis-stong, 
og fyri vid hyggju reid: 
tå id hann kom å Bertinga skögv, 
tå vendi hann hestin å leid. 

"Eg ridi ikki longur i dag 
og føri min harras merki: 
har byr fyri hesnm skögvi 
tann Agga risin sterki". 

Jag ser alltså häri ett bevis för visans afhängighet af sagan. 
Nu erbjuder sig Vidga att rida forut och söka utverka 
fri genomfart (Vidga svaradi. Med pvi at sva er sem pv hevir 
sagt Herbrandr. pa scal konongrinn oe allir per halda 
her kyrrvm hestvm ydrvm. en ec scal rida i scoginn. oe 
8kvlvm vid risinn noecot vidr talaz. oe kann at vera ef 
ec bid hann. at ec fa leyfi til framreidar allvm oss 
— — — En ef hann vill eigi leyfa oss fram at rida. 
pa berr hestr minn mic eigi seinna aftr til ydar en 
fram — — — — Konongrinn oe allir peir felagar mæla 



114 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

at hann scal rada.) Detta stalle anser jag vara med 
diga ändringar lånadt från kap. 84. Dar berättas följan 
Hildebrand, Heime, Hornboge och Vidga skulle draga 
Bern. Den kortare och bättre vagen vaktas af en kän 
Gramaleif och hans man. Vidga bad, att de skulle ve 
denna väg. Då de sago ett kastell framfor sig, sade Vid 
Bidit min her. ec vil nv rida fram til brvarinnar. ka 
vera at ec figgia af l>eim. at J>eir lati oss rida f 
vtan skatt, ef ec mæli mivclega til. En efeigiverdrfi 
kostr. ]>a rid ec aptr til ydar vid sva bvit. J>eir bi( 
hann rida. De spärrade orden visa de mest iögonenfallai 
likheterna. Vi san har utgått från enahanda framställninj 

fA10: Svaradi Virgar Valintsson: 
"Eg skal å skogvin rida: 
men tær skulud allir, kongins menn! 
hjå merkis-stongini bida". 

Därefter följer i J>idr. saga, kap. 194, en utveckling af fräi 
skapen mellan Vidga och jatten Ætgeir. Detta kapitel in 
haller intet nytt och är tydligen senare tillagdt af bear 
taren. Då visan ej har något motsvarande, behöfva vi 
syssel sätta oss därmed. Den darpå i sagan skildrade strie 
mellan Vidga och Ætgeir hör ej hemma uti tvekampssag; 
den står ej i något samband med denna och är därför 
kerligen här inskjuten af den norske forfattaren. Moti 
har han hämtat från någon tysk spelmansdikt. Att en såc 
funnits, som handlat om Vidgas strid med en jatte, hvilk 
namn må hafva varit Ætgeir eller något annat, bestyrkes 
ett yttrande af en spelman, der Marner. Denne nämner nämlij 
bland sin repertoar Wittichs kamp och Heimes kamp. Bi 
dessa episoder synes forfattaren til |>idreks saga hafva k 
från någon nedertysk bearbetning. Den förra skulle vi 
den ifrågavarande striden mellan Vidga och Ætgeir, den 
nare tvekampen mellan Heime och Aspilian, hvilken skild 
i kap. 429 — 433. Att detta sagomotiv också forekomme 



Klockhoff: Polkvisan om k. Didrik. 115 

visan, anser jag alltså vara ett bevis, och ett kraftigt sådant, 
för dennas afhängighet af sagan. 

Själfva stridens förlopp skildras af den norske författaren 
åtmin8tone delvis oberoende af någon tysk förebild. Han 
synes i början haft ett rent nordiskt motiv: den sof vande 
jatten, som snarkade så, att tradens grenar skakade, och som 
vaknade vid en spark af Vidga, men åter insomnade och 
ånyo vaknade, forst då Vidga trampade på honom, så att 
två refben brusto. 

(Vidga ridr nv fram i scoginn. hann ser firir sic fram hvar 

ligr einn madr oe sæfr. sa madr er fvrdv mikill. Nv stigr 

Vidga af hesti sinvm oe bindr vid eitt olivetre. oe gengr at risa- 
nvra oe brigdr sverdi sinv Mimvngi oe spernir til risans med fæti 
sinom vinstra. oe kallar a hann oe mælti. Statt vpp risi oe ver 

|)ic. Nv vacnar risinn oe allz ecki ottaz Ætgeirr 

risi {>ann mann oe mælti til hans far i brot leid t>ina 

Oe sofnar nv risinn i annat sinni eigi ofastari en fyrr svaf 

hann. Nv stigr Vidga fæti sinvm annat sinn til hans. sva at svndr 
ganga .ii. rifin i hanom. Oe nv leypr risinn vp oe er reidr mioc. 
oe tørifr iarnstong sina oe reidir at Vidga. Oe er hann ser stongina 
hversv hon li dr. J)a skyzc hann vndan. en risinn lystr i iordina. sva 
at stongin stod fost millvm tveggia hamra.) 

Det finnes drag i denna skildring, som påminna om Tors 
äfventyr med jatten Skryme. Tor påtraffade denne i skogen 
snarkande så, att jorden skalf och det dånade i skogen; Tor 
väckte honom med slag af sin hammare, men Skryme fåstade 
sig litet därvid och somnade åter samt sof, tills Tor slog 
honom i tinningen. 

(Enn er kom at dagan, j)å gekk f>orr üt, oe ser, hvar lå madr 
skamt frå hon um i sköginum, oe var så eigi litill: hann svaf 

ok hraut sterkliga greip hann (o: I>6rr) hamarinn Mjölni 

tveira höndum, ok steig fram ödrum fæti, at f>ar er Skrymir lå, ok 
lystr i höfud honum; en Skrymir vaknar ok spyrr, hvårt laufsblad 

nakkvart felli i höfud honum En at midri n6tt, J)å heyrir 

torr, at Skrymir hrytr, ok sefr fast, svå at dunar i skoginum. tå 
stendr hann upp oe gengr til hans, reidir hamarinn titt ok hart, 

ok lystr ofan å midjan hvirfil honum Eon i J)vi bili vaknar 

Skrymir Enn litlu fyrir dagan, £å heyrir hann, at Skrymir 

m%n sofnat hafa reidir ])å hamarinn af öllu afli, ok tystr 

å {mnnvangann Enn Skrymir settist upp , Gylfagin- 

ning, s. 50 ff., Jénssons uppl.). 



116 Klockhoff: Polkvisan om k. Didrik. 

Situationen är naturligtvis en helt annan, och"*många si 
olikheter förefinnas, särskildt den synvilfet, för hvilken jäi 
utsatte Tor, men jag anser dock, att J> id r. saga fått iden 
sin skildring af mötet mellan Vidga och jatten an tingen i 
Torsmyten eller från någon med denna besläktad säj 
Äfven i denna skildring visar sig visan stå på samma gr 
som sagan. Det heter i dC 8 f.: 

Thed war Widerick Wallandz-søn, 
hannd red y skoffuen frem: 
ther saa hannd Lanngbeen Reskieer 
saa led och saa lanng. 

Hannd red thill thenti Redsker, 
støtte paa hännem med skafft: 
"Wog nu op, du kiempe god, 
thu soffuer altt saa hortt". 

Näst sista linien har i f A 12 (fB 12) samma ly deise s 
sagan: "Statt å føtur og ver titt liv". Fortsättningen lyd* 
fA13— 15: 

"Har eru ikki so mangir såman, 
at eg ræctist menn: 
gakk å skogv, tin ungi madur! 
sova vil eg enn". 

Yirgar læt tå Skemraing leypa 
fyri hans brynju breida: 
risin leyp tå fimur å føtur, 
sina jarnstong at reida. 

Risin sipadi jarnstong sina, 
sjålvum sær at eggja: 
slo hann so i foldina fast, 
hon stod millum hamra tveggja. 

Sagans uppgift, att två ref ben gingo sonder, har i fA f 
svunnit, men är bevarad i dA 20, dar antalet dock bli! 
sju (dC 17 tre). De två sista raderna återgifva sagan < 
for ord. De hafva i de danska uppteckningar, dar de fo 
komma, förvanskats: 

dA22: "Nu haffuer ieg slagitt mynn stalstang 
y biergett thill buode hammer". 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 117 

dB 26 (och de därifran utgångna s A och sF) : 
"Nu ligger stangen y birge fest, 
som hund war slagen mett hamer". 

Anledningen därtill är, att ordet hamar i betydelsen brant 
klippa var, om ej okändt, så åtminstone ovanligt i Dan- 
mark, då denna visa diktades. Kalkar upptager det ej i sin 
Ordbog. Forekomsten af detta hamar anser jag vara af stor 
vikt för frågan om visans kalla. Meningen i fidr. saga är 
väl den, att jatten ej kunde nå sitt våpen, emedan det blifvit 
slungadt mellan två tattstående branta klippor. Samma ut- 
tryck har jag antecknat f rån J>idr. s. kap. 89: Vidga och 
hans ledsagare komma till Visarå; dar var en bro "millom 
tveggia hamra". Om min åsikt, att skildringen af striden 
mellan Vidga och Ætgeir grundar sig på nordiska motiv, ej 
är riktig, utan densamma härleder sig från någon tysk före- 
bild, så haller jag dock före, att visan fått detta uttryck 
från sagan, ty då ordet hamar i denna bety deise var ovan- 
ligt i danskan, när visan tillkom, så anser jag det hogst 
osannolikt, att om både visan och sagan oberoende af hvar- 
andra grunda sig på tysk tradition, den férra vid öfverflytt- 
ningen till danska användt ett i språket ovanligt uttryck. 
I norskan låg det däremot närmast till hands. Annorlunda 
ställer sig saken, om man antager, att visan lått uttrycket 
från norska sagan. Visfbrfattaren kände, hvad detsamma 
innebar, och lät det därför stå kvar — for att snart for- 
vrängas. Ingen vill väl påstå, att mht. hamar haft denna 
betydelse. Grundtvig medger ock — DgR IV 633 — att 
hammer = brant klippa "næppe kjendes" i Danmark utom 
på Bornholm (Hammershus). 

I |>idr. saga afslutas denna del af stridsskildringen med 
följande ord: "Nv heyra peir fidricr konongr brestinn er 
stongin com nidr. fa mælti Herbrandr. far mattv ver nv 
heyra bana Vidga. oe ridvm nv vndan sem hardast. en ef 
eigi er sva gort, pa er fat bani varr". Emot denna uppma- 



118 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

ning har ingen något att invända, och meningen är väl, a 
den efterkommes. Man hade också väntat, att striden nu skul 
upphöra, då jatten forlorat sitt våpen, stålstången, som var ja 
tårnes vanliga attribut, och Vidga fått skorda frukterna af s 
seger. Men så är det icke. Jätten hade äfven en aigei 
och med denna fortsätter han striden. Denna fortsättnir 
anser jag vara lånad från skildringen af striden mella 
Heime och Aspilian, |>idr. s. k. 433, med hvilken den stui 
dom mycket nära öfverensstämmer. Boer har ZfdPh. XX 
456 en annan uppfattning, som grundar sig på lians enlij 
min mening oriktiga åsikt om sagans komposition. Hvad so: 
tyder på, att skildringen Ursprungligen tillhör kampen mella 
Heime och Aspilian, är först och främst, att vid skildringe 
af denna åberopas "pyftersk kvædi", då forfattaren vill styri 
uppgiften, att H^mes hugg var så kraftigt, att han hög 
ett så stort stycke ur jättens lår, att ingen hast kunde drag 
mera. Dylika uttryck finnas visserligen nästan lika i andi 
nordiska sagor (t. ex. Orvar Odds saga, anf. af Grundtvi 
DgF. III 778), och man kunde därför anse tillägget som e 
medveten forfalskning för att göra berättelsen trovärdig, me 
de äro ej heller främmande för tyska dikter. Jag har funn 
ett nästan liknande uttryck i Rosengarten uti episoden oi 
striden mellan Witeg och Aspriån: 

Er schriet im ouch abe ein ahsel (Witeg wolt den pris bejagei 
swie stark ein ros wære, eg hæte gnuoc ze tragen. 

(Roseng. ed. Grimm, v. 1346). 

Jag anser det därför antagligast, att detta uttryck ir 
kommit här från den tyska berättelse, som förf. fbljt vi 
framställningen af striden mellan Heime och Aspilian — e 
särskild dikt om Heimes kamp nämner der Marner, såsoi 
förut blifvit sagdt. Då förf. vid revision af sitt arbete elle 
en bearbetare ville göra episoden mera liflig och omvä* 
lande, upptog han denna skildring såsom fortsättning. Äfve 
andra omständigheter tyda på, att så tillgått. Skildringen a 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 



119 



tvekampen mellan Vidga och Ætgeir ar kortare, och hän- 
vi8ningen till ett tyskt kväde finnes ej här, hvilket tyder på 
sammandragning. Vidare har fortsättningen på striden fått 
en afslutning, som tydligen är lånad från kampen mellan 
Heime och Aspilian. För jämförelsens skull anföras bada 
stallena: 



ViSgas kamp: 
ßenna hinn micla dyn 
heyra nv felagar Vidga oe mæla. 
Nv hevir risinn drepit Vidga. Oe 
J>a mælto svmir. Vera ma oe at 
Vidga havi fengit sigr oe se n v 
risinn fallinn. 



Heimes kamp: 
Munkar {>eir er hallda ski- 
pinn. heyra sua mikinn dyn. 
at landit skalf undir. ok sia jieir 
nu at risinn er fallinn. 



Då själfva kampskildringen lånades, lät man äfven detta 
drag i förändrad form folja med, ehuru ungefår detsamma 
stått förut, nämligen såsom afslutning på stridens förra del. 
Detta stalle är anfordt sid. 117. Att forfattaren till visan 
användt en kalla, dar stridsskildringen fått nyssnämnda 
tillagg från Heimes kamp, framgår bland annat af dC 19: 

Widrick thog suerd y bode hennde, 
hannd hog foruden f elsk: 
hannd hog enn styck aff Redskers side: 
V øxen drog icke mere aff eth less. 

sDA har såsom sagan lår (o: side). 

Då Vidga dödat jatten, heter det i kap. 197: "Nu tekr 
Vidga hans tungu oe skerr or hofdinu. oe gerir hann sik i 
blodi einu risans. oe gengr til hestz sins oe gerir hestinn 
allan blodugan. oe risatunguna bindr hann vid tagl hestzetis. 
firir J>vi at hann vill hava til iartegna. at hann lygr æigi. 
Oe nu læypr hann a sinn hest. oe ridr sem allra hardazt 
ma hann til sinna felaga". Det är nog ej meningen, att det 
var med jättens tunga, som Vidga blodade sig och sin hast, 
ehuru det kan synas så, utan han skar den ur hufvudet för 
att hafva den med sig som tecken till sin seger. Framställ- 
ningen är alltså ej fullt tydlig. Detsamma är förhallandet 
i visan, såsom framgår af dA 30: 



AfcKIV rÖft NOftPtSK VILOLOOI XVI, KT FÖLJO XII. 



9 



1 



120 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

Saa thog hannd itt stycke äff Bidskers tunge, 
och blodige giorde hann dt synn hest: 
saa redt hand thill thielden igienn, 
som kiemper hnlde allerflest. 

Andra hafva i stallet för itt stycke äff Bidskers tung 
in satt thet blodig hoffuit (dC), det grymma hofmdh (sBC 
mande Blod (dB, sA), risa-blöd (f B). De öfriga sakna versei 
I visan har det draget försvunnit, att Vidrik tog jatter 
tunga med som segertecken. 

Enligt min mening kan äfven här visan grunda sig er 
dast på sagan. 

Det tydligaste beviset for visans afhängighet af saga 
finner jag uti samstämmigheten mellan sagans kap. 200 oe 
motsvarande verser i visan. Detta kap. handlar om, hur 
Sigurd får syn på Didrik och hans följe samt inberättar här 
deisen för Isung. Han omtalar forst, att han sett ett tall 
läger på faitet nedanfor borgen, och beskrifver tältens ul 
seende. Detta torde vara den norske forfattarens uppfinning 
något liknande forekommer äfven annorstädes i sagan, t. e^ 
kap. 326, 328. Då något motsvarande ej finnes i folkvisai 
behöfva vi ej vidare sysselsätta oss därmed. Därefter hete 
det: "firir f vi landtialldi hanga .xiii. skilldir", och sedan följe 
beskrifning på hvar och en af dessa sköldar och omnän 
nande af deras ägare. Denna sköldebeskrifning anser ja 
vara ett tillagg af en annan an själfva författaren. Utmönstr 
vi densamma, så blir det sammanhang i berättelsen. Seda 
Sigurd omtalat, att han sett tältlägret, har han alltså fortsati 
"oe firir fvi f ikcivmz ec vita sægir Sigurdr. at komnir mun 

vera i uart land okunnir kappar — Oe nu byd e 

mik til konungr med ydru radi at rida til feirra oe vit 
hverir feir ero". Konungen sager sig vilja sanda en anna 
for att utkräfva skatt och "spyria fa. hværir feir ero. ed 
hvadan feir komu. eda huar feir voru fæddir. o 
huert feir vilia fara". Då Sigurd utverkat sig uppdragei 
sager han vid framkomsten: "Heilir se f er godir drengir. ei 



Klockhoff: Polkvisan om k. Didrik. 121 

medr nafni mynda ec ydr heilsa ef ek vissa ydor nofn 

Med ydru læyvi vil ec nu ydr spyria, hu ert er 

nafn ydars hofdingia. eda af hveriv landi komu Jer". 
Det går alltså såsom en röd tråd genom hela skildringen, att 
de komne voro okända och att Sigurd sandes for att tåga 
reda på, hvilka de voro. Det verkar således mycket stö- 
rande att midt uti skildringen få veta deras våpen och namn. 
Så oskicklig kan ej den norske forfattaren hafva varit, utan 
stallet maste vara tillagdt af en senare bearbetare. Frågar 
man, hvarifrån denne fått detta tillagg, så är svaret latt. 
Han har i det foregående — kap. 171 — sett, hvilka voro 
i |>idreks folje, och deras sköldemärken omnämnas flerestä- 
des, de fiesta i kap. 172 — 188, i hvilka lämnas en karakte- 
ristik af de hjältar, som uppträda i sagan; ja, det finnes åt- 
skilliga tecken till att bada dessa lißtor härstamma från 
samma person, och med afseende på kap. 172 — 188 har man 
länge haft klart for sig, att de härleda sig från en bearbe- 
tare. Från dessa kap. har denne upptagit några uppgifter i 
sköldebeskrifningen; l:o forklaringen till orsaken till Sintrams 
våpen: en drake: "hann feck t>at mark sidan er hann var 
læystr af drekans munni"; ungefär detsamma nämnes i kap. 
178; 2:o tillägget vid Hildebrands våpen: en borg: "en pat 
gengr J>ar til at Bern er a hans skilldi. at hann kemr all- 
drigi i fann haska. at hann mægi {>vi læyna. at hann er 
madr J>idreks konungs af Bern"; i kap. 173 står nästan det- 
samma; 3:o tillägget efter Vildifers våpen: en galt: "æptir 
hans natturu skrifat"; detta syftar på hvad som om honom 
sages i kap. 181; 4:o tillägget efter J>ettleifs våpen: en man 
och en "fil": "firir pvi at Sigurdr hinn gamle gricr reid fil. 
fa er hann bardiz vid fettleif"; detsamma sages i kap. 180. 
Stundom gor han några små misstag — såvida de ej få skrifvas 
på en afskrifvare8 rakning. Heime får i sitt våpen jamte 
en hast, som nämnes i kap. 174, äfven en björn, som i kap. 
181 tillagges Vildifer jamte galten. Vidga får jamte hammare 



122 Klockhoff: Polkvisan om k. Didrik. 

och tang, som tillkomma honom enligt kap. 81, 92, 175, 
äfven ett städ, som också tillagges honom i det troligen Mn 
samma hand härstammande kap. 330. Herbrands våpen 
sages vara "gull ælldr eda logi", hvilket är en försämring af 
kap. 182: "skotælldr med gulli sem logi". I allmänhet 
galler om sköldebeskrifningen, att den är knapphändigare an 
motsvarande stallen i kap. 172 — 188, hvilket tyder på sam- 
mandragning 1 ). Såsom bekant är, utgör sköldebeskrifningen 
en del af visan. I de många visuppteckningarne har den 
fått sin plats på två olika stallen. I dDFGI samt sA 2 — 
således de fiesta — begifver sig Sigurd på konungens befall- 
ning till Didriks läger, och först efter återkomsten uppräknar 
han sköldemärkena och deras ägare. dH (Vedel) har utgått 
från samma anordning. dE och sC 2 börja med uppräkningen 
af vapnen. Det oaktadt är det tydligt, att denna i grund- 
formen innehaft samma plats som i sagan. Skalen därför 
har jag anfort i foregående afdelning (s. 64 ff.). Då alltså 
sköldebeskrifningen i sagan är en senare bearbetares verk, 
och den i visans grundform stått på samma stalle som i 
sagan, så anser jag detta vara ett tydligt bevis for visans 
afhängighet af sagan. 

Hvad själfva listan beträffar, så råda mellan sagan och 
visan följande olikheter: 

l:o Didrik nämnes först i visan, som n:o 5 i sagan. 

2:o De fiesta sköldemärkena äro olika. 

3:o Kämparaden är delvis olika. 

*) Från samma hand härleder sig troligen kap. 194, som inneh&ller 
redogörelse för Ætgeirs och Victgas släktskap. Förf. har äfven här an vändt 
förut lämnade uppgifter, men meddelar dem icke fullt korrekt; så vid om- 

nämnandet af Vol und; i kap. 69 heter det: Velent er Væringiar 

kalla Volund sva f>yckiaz allir menn mega mest lofa hans hagleic. 

at hveria {« smid er betr er gor en annat smiåi. at sa er V ol undr at 
hagleic er gort hevir; däraf har helt kort och oriktigt blifvit: Velenz. 
t>ess er Væringiar kalla Volvnd firir hagleics sakar. Detta kap. har 
ingen motsvarighet i visan. 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 123 

Jag har förut visat, huru dessa olikheter böra uppfattas 
(s. 67 f.). Med deltagarne i färden maßte jag dock litet mer 
8yssel8ätta mig. Att den norske författaren ej haft tvekamp- 
sagan fullt aktuell, visar sammansättningen af fidreks följe. 
Af de 11, som jamte Didrik enligt Rosengarten deltogo i 
färden, forekomma i |>idr. saga blott tre: Hildebrand, Heime, 
Vidga (Witeg). De öfriga äro helt andra. Detta beror på 
det satt, hvarpå de sammanförts. Då författaren ej hade 
reda på, hvilka de ursprungliga deltagarne voro, maste han 
dikta och tillgrep då den utväg, som låg närmast; han er- 
inrade sig, hvilka i det foregående sällat sig till |>idrek. 
Dessa voro Hildebrand, Heime, Hornboge jarl, Vidga, Fasold, 
Sinstram, J>ettleif, Omlung, Vildifer, Herbrand. Då Jridreks 
saga är en komposition af skilda dikter, i hvilka de olika 
personerna uppträda, så är det klart, att den ursprungliga 
tvekampsagan icke innehållit just dessa namn. På detta satt 
gick antalet upp till tio utom |>idrek själf. Men författaren 
ansåg, att fidrek borde hafva 12 i sitt följe. Därför låter 
han pidrek tillställa ett gästabud och inbjuda niflungarne 
Gunnar, Högne och Guthorm. Att endast dessa nämnas, 
ehuru |>idr. s. i samma kap. äfven omnämner Gernoz och 
Gisler, torde ej vara tillfälligt. I |>idr. saga bryta sig 
två traditioner mot hvarandra, den tyska, enligt hvilken 
niflungarne voro Gunnar, Gernoz, Gisler samt möjligen Högne, 
ehuru denne vanligen nämnes deras frände, samt den nor- 
diska, i aldre tider infbrda, som kände blott Gunnar, Högne 
och Guthorm, hvilka sagas vara broder. I kapitlets forrå 
del har Guthorm inskjutits bland Gunnar, Gernoz och Gisler 
— alltså hafva bada traditionerna sammanblandats — men 
sedan, då inbjudningen till festen skulle ske, omnämnas blott 
de nordiska niflungarne. Men på detta satt skulle förfat- 
taren hafva fått tretton utom Didrik; därföre hittar han på, 
att Guthorm af sjukdom ej kunde infinna sig. Att niflung- 
arne infunno sig i Bern, strider alldeles mot den äkta tra- 



124 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

ditionen, som låter Didrik besöka dem i Worms. Äfven |>idr 
saga har känt denna, ty i kap. 226 låter den |>iftrek följs 
Gunnar hem till Niflungaland. Då kämparaden tillkommü 
så, som jag nämnt, är det uppenbart, att den är uppgjord ai 
författaren själf, oberoende af tyska källor. I visan åter- 
finna vi sju af |>idreks-sagans kämpar, bland dem Högne 
som icke hörde tili J>idreks man. Särskildt anmärknings- 
värd är forekomsten af Hornboge jarl uti visan. Såsom 
förut blifvit visadt — s. 69 — forekommer han i densamma 
under formen Humbelboe Iersing m. fl., hvilka kunna åter- 
foras till grundformen Hornboga ierlssen, d. v. s. ursprung- 
ligen angafs därmed Omlungs släktförhallande, men då däraJ 
blef Hornboge Jersing, uppfattades Jersing som Hornboges 
tillnamn. Enligt Grundtvig DgF. I 73 uppträder i tyska 
dikter en hertig Hornboge. Det medelhögtyska herzöge hai 
alltså återgifvits med jarl. I f>idr. saga användes myckel 
ofta det inhemska och då ännu brukliga ordet jarl, men om- 
växlande med hertifj. Så naturligt detta är, likaså egendom- 
ligt synes det vara, att detta ord användes i visan, om, såsom 
Grundtvig vill, den vore öfversatt från tyskan; ty då visan 
tillkom, hade ordet jarl (jerl) kommit ur bruk i Danmark 
och ersatts med hertig. Kalkar upptager visserligen ordet 
jerl, men ett ex., Gripon jerl, är hämtadt från en från sven- 
skan öfversatt dikt, som i sin ordning är öfversatt från nor- 
skan, nämligen Flores och Blanceflor; de två öf riga äro från 
Vedel och galla Håkan jarl i Norge. Dessutom anfores jerl- 
dom hos Huitfeldt. Jag ser alltså i Hornboges titel ett nytt 
bevis for visans beroende af sagan. 

Det faller af sig själf, att de namn i kämparaden, som 
finnas i visan, men ej i sagan, hafva senare tillkommit. Att 
så kunnat ske, är lätt att inse. Hvar vers, dar kämparne 
besjungas, är ett helt för sig utan samband med de öfriga. 
Härigenom kunde lätt luckor i minnet uppstå och ett nytt 
namn insättas, hämtadt från sångarens rikhaltiga repertoar. 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 125 

Grundtvig anser denna omstandighet som ett stod for sin 
åsikt. Alla de nya namnens tillkomst kan doek enligt min 
teori på ett fullt tillfredsställande satt forklaras; se sid. 67 ff. 



fA 8: tå id hann kom å Ber- 

tinga skogv, 
tå vendi hann hestin å leid. 



Det resultat, till hvilket jag hittills komm it, är alltså, 
att folkvisan i det hela har utgått från £idreks saga. Det 
är af mindre vikt att få utredt, om den direkt härstammar 
från denna eller från den svenska öfversättningen däraf. Jag 
ansluter mig äfven i detta hänseende till Storms förkättrade 
åsikt, att visan härleder sig från den sistnämnda. Som emel- 
lertid Storm ej kunnat öfvertyga Grundtvig, så vill jag ännu 
en gang skarskåda hans skäl och ytterligare anfora några 
bevis for den stormska uppfattningen, hvarigenom hvad han 
anfört, torde vinna i beviskraft. 

Jag anfor forst sv. öfvers., sedan visan och sist J>idr. 

saga. 

1. S. 180: 5 ff.: The komo 
til en storan skog som kallas 
britanea skog. Tha wænde 
brand sin hest om kring. 

Kdr. s.: Nv kom }>eir at skogi einvm miklvm. oe [ringat ligr 
vegr ^eirra a J)ann scog. Nv snyr Herbrandr aptr hesti sinvm a 
mot konongenom oe mælti. Herra segir hann. her ligr firir oss 
Bertanga scogr. En i {>essom scogi er einn risi. 

Det är tydligt, att visan innehåller precis lika myeket som 
S. I bada nämnes skogens namn i sammanhang med ankom- 
sten till densamma; i pidr. s. däremot vid Herbrands återkomst 
till konungen. Namnet på landet och skogen — sagans Ber- 
tangaland och Bertangaskog — har blifvit myeket ventile- 
radt i samband med frågan om visans Ursprung. Grundtvig, 
DgF. IV 594, sager, att sv. öfvers. har formen Britania, dar 
visan har Bertings-, och att, då den har Bratinga borgh, 
298: 10, så har den lånat formen från visan, som har både 
Brattingsborg och Bertingsborg. Detta bevismedel använder 
Grundtvig ofta. Så snart i visan forekommer en form, som 



i 



126 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

öfverensstämmer med sv. öfvers. gentemot sagan och icke ka 
bortförklaras, så tillgriper han denna förtviflade utväg. Den soi 
8krifvit de nu befintliga handskrifterna af sv. öfvers., har allts 
enligt hans mening haft sitt hufvud så fullt af folkviseuttrycl 
att han ej kunnat bibehålla originalets lika goda uttryc] 
utan mast ditsätta visans. Beträffande formen Bertang 
synes det langt rimligare, att en svensk afskrifvare insa 
Britania, dar originalet haft Bertanga- eller Bratinga-. Fe 
öfrigt finnas i sv. öfvers. ännu två andra former, ■ nämlige 
dels Bretania 178: 1, dels Ber tanta 23: 3, Bertanea 215: < 
Sammanställas Bratinga, Bertanea, Bretania, Britania, pek 
de på ett gemensamt Bertanga-, som sagan har. Här m 
påpekas, att de sv. hss. alis ej äro så noggranna. Sams 
skrifven är hs. B., men den har dock några ursprunglig 
läsarter, som ej finnas i hs. A. 



2. S. 181: 1 f.: Wideke red 
nw fram i skogen, han fan 
hwar resen lag oe soff. 



fAll: Virgar reid å skog 

vin framt 
Tidriks köppum frå: 
ta var risin sovnadur, 
å grønum völli lå. 

Kdr. s.: Vidga ridr nv fram i scoginn. hann ser firir si 
fram hvar ligr einn maSr oe sæfr. 

Afven här galler det, att S. och fA innehålla detsamms 
J>idr. s. däremot något annorlunda: einn madr; de öf riga 
resen. 



§. S. 181: 7 ff.: Sidan støtte 

han resen mz sin fot oe 

sagde illa waktar ta konungens 
land medan tw soffuer sa fast. 



dC9: Hannd red thill them 

Eedsker, 
støtte paa hann em med skafftt 
"Wog nu op, du kietnpe god 
thu soffuer altt saa hortt ,J 

£idr. s. Vidga spernir (AB stigr) til risans med fæt 

sinom vinstra oe mælti. — eigi scyldi sa iamnan sova 

er settr væri til lannz at gæta af hendi ries hofdingia. 

Forebråelsen, som Vidmk uttalar i S. och dC, att jatter 
sofver för hårdt, forefinnes ej i |>idr. s. 

4. I |>idr. s. sages Vidga draga sitt svärd Mimung, innar 
han forstå gangen väckte jatten. Sv. öfvers. har ändrat dettø 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 127 

naturliga förhallande och låter honom göra det, först då han 
andra gangen väckte jatten. Så gor ock visan (fB 17). 



5. S. 181: 19 ff.: Besen sprang 
op mz mykin wrede. oe sfog at 

wideke mz sin jam stong 

hon kom diwpt i jordena. 
mellom tw berg. 



fB20: Risin reggjacti jarn- 

stongina, 
ilt var skap at eggja: 
hon kom so i jöraina fast, 
i millnm hamra tveggja. 



Kdr. s. Oe nv leypr risinn vp oo er reidr raioc. oe ferifr 

iarnstong sina oe reidir at Vidga en risinn lystr i iordina. 

sva at stongin stod fost millvm tveggia hamra. 

Grundtvig har fast sig vid att sv. öfvers. har berg, visan 
och |>idr. s. harnar, och ser däri ett stöd fftr sin teori. Ett 
klent stöd! Då denna hs. af sv. öfvers. skrefs — början 
af 1500-talet — , var ordet hamar i betydelsen "brant klippa" 
lika obrukligt i svenska litteraturspråket som i det danska. 
Söderwall har intet exempel utom ortsnamn. Det yar då 
naturligt, att det utbyttes mot något annat, som man begrep. 



6. S. 181: 40 f.: Wideke lyflte 
mz bada hænder oe gat ekke 
rørt stenen. 



sA 26: Widrich tog vnder med 

all sin macht, 
Han orka icke stenen röra. 



£idr. s. Oe Vidga toe til af allv afli. oe steinninn bivadizt 
ecki vid. 

Jfr äfven sD14: Vidrik tog med sine hender tva 

han orkade icke dhen stenen kny. 

Det är alltså endast tillfällig likhet mellan sA: med 
all sin macht, och jbidr. s.: af allv afli. 

I sv. öfvers. har afskrif varen öfversprungit några ord; 
jfr no. sagan: Nu stigr risinn ofan i iardhusit, dA 29: hand 
(o: Ridsker) inndt adt dørrenn krøb. 



7. S. 181: 48 ff.: Wideke 

bar op swerdit mz bade hænder. 
oe hiog hanum hnffnodit aff. 



dBa 37 : Widerich hug til mett 

bnode sin hinder) 
och hug hanom hoffuit fraa * 



ftdr. s. J>a reidir Vidga sitt sverd .ii. hondnm oe hæggr a 
hals risannm. sva at af flygr hofndet. oe fellr J>ar sa risi. 



') Jag har s. 60 ansett, att dA29 star grundformen närmast. Jäm- 
forelsen med sv. öfvers. visar, att detta är förhällandet med dB. Andringen 
i dA är dock obetydlig. 



128 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

8. Då kämparne vid Vidriks återkomst efter stride 
med jätten begåfvo sig på flykten i den tron, att Vidri 
blifvit besegrad, heter det 



S. 182: 14 f.: tha low konun- 
gen at hinæ som flytt haffde. 



sB 26: Och dedh var Widric 

Wellamssonn 
Han begynthe till at lee. 

I Kdr. s. finnes intet motsvarande. 

9. S. 184: 3 f.: Sigord swen 
stod i wigskalen. 



fA24 (fB46) Sjürdur st6d 

vigisgördui 

Kdr. s. har intet motsvarande. 

Denna märkliga öfverensstämmelse mellan visan och s^ 
öfvers. har naturligen ådragit sig stor uppmärksamhet. Grundi 
vigs forklaring är den vanliga: den senare har fått uttrycke 
från den forrå. Vore detta det enda stallet, dar vigskar 
forekomme i sv. öfvers., så funnes ett rimligt skal till e 
sådan åsikt. Men det forekommer åtminstone på två andr 
stallen. Det ena är 329: 26: hymerna stodho opp j wik 
skardhen ok skutho. Motsvarande stalle lyder i |>idr. s 
k. 386: Huner standa a vigskordum uppe oe skiota 
Har kan således intet lån från folkvisan ifrågasattas. De 
andra är 317: 7 f.: stodho all torn ok vigskardh ful af 
frw ok jompfrur ok alle vildhe see haghen; jfr J>idr. i 
k. 373: a hveriom tvrn oe a hverre holl oe a hverioi] 
garde oe a hveriom borgarvegg standa nv kurteisa 
konor. oe allar vilia Hogna sia. Den naturligaste for 
klaringen till afvikelsen i sv. öfvers. är, att öfversättarei 
ansåg, att utsikten från hall, gård och borgvägg ej var så br; 
som från vigskard, som just användes för spejare. Anled 
ningen till dess användning i kap. 184: 3 är alldeles den 
samma. Sigurd var ej inne bland de öfriga; då han kon 
för att inberätta hvad han sett, var det enligt sv. öfversät 
tarens mening klart, att han från någon högre belägen de 
af borgen gjort sina iakttagelser, alltså från vigskarden 
Denna forklaring af andringen synes mig vara den alln 
enklaste. Ifrån sv. öfvers. har den alltså inkommit i visan 



Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 



129 



10. S. 185: 1: Konnngen sag- 
de kenner tw nogra äff the 
skiolla. 



sA 2 39: Och hörer du sefuar 

snare suenn, 
medann du hafuer farith der 

efter 
huadan komme dee starke 

kemper 
heller huar ere deras sköl- 

dee merkenn. 
I Kdr. s. flanes ingen dylik fråga. 

Grundtvig har anmärkt likheten och förklarar den på 
sitt vanliga vis, såsom lån från visan. 

11. Då Sigurd begaf sig till Didriks läger, anlade han 
for att vara okänd förklädnad: 

sA 2 4: Och Sefuar hann ta- 



ger sigh ehnn littenn hest. 



S. 186: 1 : han tog sik wapn 
oe onda klæder oe en li tin 
hæst. 

J>idr. s. Nu tekr Sigurdr ser vapn oe klæde oe æinn illan 
hest (AB: vapn oe vond klæde oe etc). 

Tydligen har öfversättaren last litlan for illan, som 
är bättre. Grundtvig må garna DgF. IV 603 påstå, att lik- 
heten med visan är tillfallig och att dålig hast och liten 
hast är detsamma. I vanligt språkbruk är det dock ej så; 
en hast är ej dålig, därfor att han är liten. 

12. Då Sigurd utkräfde skatt af Didrik, sade han 



S. 186: 8 f.: wilia i nokon 
skatt wtgøra som her ær en ga- 
rn all sidwænia. 



f A 32 (fB51): Gongur har na- 

kar skattur af 
eptir fornum vanda. 



f>idr. s.: Jsungr konungr minn herra sendi mic hengat med 
sinn ærendi at taka af yctr skatt, sem her ero log til at konungr 
a at hava. 

Jfr sA 2 7: denn skattenn uy icke gifua må, 

medh minder han hafuer uarith J fordom. 

Tydligen passar ej detta svar i sA 2 ; men det grundar 
sig på en aldre version, dar orden lagts i Sigurds mun. 

13. S. 188: 44 f.: thw skall dD22: 'Tthag du nu mynn 
nw først binda mik wid thenna ski ol d der em , 

lind — — — han band ha- du bientt meg tiell en iiegg: 

num wid linden mz en skioll och rid thu saa thill thieel- 
rem oe sidan tog han hæstana denn igen, 

oe red till sin herre igen. thu sig, tbu haffuer wunditt den 

lieeg". 

Kdr. s.: skalltv binda mik vid pessa lind. 



Å 



130 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

I följande kap. af |>idr. saga sager Omlung, då lu 
skrytsamt omtalar händelsen: ec batt hann vid lind æina. 
par til hafda ec hans bællti oe fætil or skilldinum. D< 
svenske öfversättaren ansåg, att då öfverenskommelsen o 
bedrageriet gjordes mellan Sigurd och Omlung, borde satt 
fullständigt angifvas, och därför tillade han "mz en skie 
rem", hvarmed han återgaf det följande kapitlets "fætil 
skilldinum", hvaremot han uteslöt detta på det senare stall« 
dar Omlung redogjorde för sin fard. 

sC 2 31 : Suarade vidrick velanso 
hommer lum tu far alt mäd tai 
och alt war thet mæd vel 

giort, 



14. 'S. 189: 13 ff.: wideke sagde 

Ær thz sigord swen. tha 

ær thz giort mz wilia at han 
lot binda sik. 



om tu sivort bant. 
Jfr f A 57, fB 89. 
J>idr. s. Ef J)ar er Sigurdr sveinn sem ek hygg at vera myi 
J>a er {>etta gort med vel oe prettum. 

Sv. öfversättaren har last vili (vilja) for vel (list). 



15. S. 189: 19 ff.: thz fik 
sigord see. at wideke kom. 

tha — wilde (han) ekki 

bida widike. 



dA85: Si uord staar y lunnd 
och seer hannd Vi der i c 

riide: 
vredt hannd egenn op med ro 
hannd thuorde hannom c 
j bnndenn bi id 

Kdr. s.: Nv ser Sigvrdr hvar madrenn ridr til hans 

oe vill æeki æiga vid penna mann. 

Utom hvad jag anmärkt vid några af de stallen, so: 
anförts för att visa öfverensstämmelsen mellan sv. öfvei 
och visan, vill jag om dem alla falla det omdömet, att li] 
heten visar sig däruti, att dar sv. öfvers. gjort några, L 
vara oväsentliga, afvikelser från pidr. saga, så att säga smyg« 
sig visan i uttryckssätt tätt efter öfversättningen. I sådai 
fall är det ju foga tänkbart, att någon afskrifvare insa 
dessa uttryck, hämtade från visan, uti den sv. öfvers., såsoi 
Grundtvigs teori förutsätter. Betraktar jag vidare visan 
sin helhet uti dess förhallande till sagan, så framställer si 
för mig den frågan: kunna de många, stundom ordagrani 
öfverensstämmelserna mellan dessa forklaras enligt de 



Klockhoff: Polkvisan om k. Didrik. 131 

grundtvigska uppfattningen? Om |>idreks saga uppstått på 
det satt, som jag anser, d. v. s. genom muntliga berättelser. 
som grunda sig på längre episka dikter på vers eller prosa, 
jamte tillagg och ändringar af den norske öfversättaren 
eller bearbetaren, och detta således är forhållandet med den 
del af sagan, som handlar om Didriks tåg till Bertangaland, 
men däremot en tysk folkvisa om samma ämne, om någon 
sådan existerat, uppstått på helt annat satt och vid öfver- 
sättningen till danska ytterligare ändrats, således sagan och 
visan åt olika hall aflägsnat sig från det gemensamma ur- 
sprunget, om, sager jag, detta är forhållandet, synes det mig 
oförklarligt, att så många likheter i uttryck finnas dem 
emellan. Däremot äro dessa lätta att forklara enligt den af 
mig på andra grunder förfaktade åsikten. 

Jag vill nu bemöta några af de positiva skal, som 
Grundtvig anfort for sin teori, men hvilka jag hittills ej 
haft tillfålle att beröra. Grundtvig faster stor vikt vid namn- 
formerna i sv. öfvers. Han påpekar, att många af dessa 
äro mera besläktade med de i tyska dikter an de i £idr. 
saga förekommande. Detta forhållande förklarar han på sitt 
vanliga vis, eller att sv. öfvers. fått dem från visan. Vore 
dessa tyska inflytelser inskränkta till dem, som kunna for- 
klaras på detta satt, så vore en sådan åsikt rimlig. Men 
nu finnas många andra dylika inflytelser både i innehåll och 
namnformer. Med afseende på innehållet vill jag påpeka 
de direkt från någon tysk kalla lånade uppgifterna, att 
Heime hade "langa arma oe iiij alboga" kap. 14: 14 ("fier 
eJenbogen mit seinen langen armen", Heldenbuch fr. 1477, 
s. 619, 16), samt att, då Sigurd gjorde sig osårbar, "et lønna- 
løff lag mellom hans hærdar", kap. 158: 38 ("d6 viel im 
zwischen herte ein linden blat vil breit'', Nibel. 1. 902, 
Bartschs uppl.), hvilka stallen saknas i J>idr. saga. Bland 
namn, som erhållit en mera tysk form, vill jag nämna Se- 
veke eller Sevekin, Detmar, Heyme de Meine och det 



132 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

ofta förekommande Vidike. Det sistnämnda motsvaras 
visan af Vid rik , hvilken namnform är konstant och trolige 
uppstått, då visan diktades. Om nu verkligen några nami 
former upptagits i sv. öfvers. från visan, kan man med ski 
fråga, hvarföre icke äfven namnet Vidrik tagits tili heder 
som var det mest bekanta. För mig ställer sig saken s; 
att sv. öfversis Vidike i visan ändrats till Vidrik. Blau 
namnen spelar Brand Vidfårling en stor roll. Grundtvi 
sager, DgF. IV 594, det vara en "saa simpel en Sandhed", a 
då en visuppteckning har Brand Hr. Vif erling — att märi 
i visan om Didrik i Birtingsland, DgF. 8 — så är detta e 
på dansk botten skedd omkastning af stafvelserna i Hei 
brand, och Brand har sedan från visan ofvergått till s 
öfvers. Men för mig ställer sig saken så, att "Hr." i n:o 
ej har något att göra med förra hälften af namnet Hei 
brand, utan är analogt med Hr. i "Gynter Hr. Gernaffl 
"Otte Hr. Angeltu", "Vidrik Hr. Stagessøn" o. d. Att Vie 
färling är det stående tillnamnet i sv. öfvers., äfven åi 
norska sagan saknar det, bevisar intet för Grundtvigs teoi 
ty öfversättaren kände till det från |>idr. s. kap. 171 och 18! 
och han visar sig äga förkärlek för tillnamn, hvarför ha 
skapar sådana, dar källorna sakna dem. När en perso 
forstå gangen forekommer, forses han gärna med tillnami 
så Brandy kap. 132 — ej på motsvarande stalle i J>id 
saga — ; så Fasholt, som införes med tillnamnet hin stolte - 
i £idr. saga först längre fram, så Folker, som erhållit d< 
direkt från tyskan upptagna tillnamnet spelman. Heim 
kallas — dock ej forstå gangen — den grymme eller de 
högmodige eller de kleine, de två forstå hämtade från har 
karakteristik i kap. 14: 18: grymmer oe hogmoduger (J>ifl 
s.: grimmr oe hardudigr), det sista af tysk upprinnelse. 
J>iftr. s. har han endast tillnamnet mikillati y kap. 174. 

Ett namn i visan skulle kunna vara ett verkligt stö 
för Grundtvigs teori, nämligen det i dBa, dBb, dBc fön 



Klockhoff: Polkvisan om k. Didrik. 133 

kommande Bodel, hvilket är detsamma som Bödvildr, såsom 
Völunds maka enligt den prosaiska inledningen tili Völundar- 
kvida hette. Men jag har i min undersokning af äkta och 
oäkta beståndsdelar i visan kommit tili den åsikten, att hela 
den del af dénsamma, dar Vidrik redogör för namnen på 
sina våpen, sig själf och sina föräldrar, icke Ursprungligen 
tillhört visan. Den införes nämligen på sådant satt, att den 
ej står i något närmare sammanhang med det foregående 
eller efterföljande. Men episoden har befunnits tilltalande, 
och finnes därföre i alla uppteckningar utom fA, hvilken 
dock står grundformen närmast. Dessutom tillhör Bodel 
strängt taget endast en uppteckning, ty dBa, dBb, dBc äro 
afskrifter af ett och samma original. Bugge har äfven på- 
pekat, DgF. II 636, att den tyska formen af namnet bort 
vara Bad hild, 

Då man i en visa påtraffar ett ord eller ett uttryck, 
som kan uppvisas i någon tysk dikt, så är man benagen att 
redan af denna anledning anse visan vara af tysk upprin- 
nelse 1 ). Jag tror, att man bör vara forsiktig vid dragandet 
af dylika slutsatser. Det fanns nämligen under medeltiden 
vissa uttryck, som vandrade från land till land genom per- 
sonlig eller litterär beröring. När de fått riktigt fotfaste, 
dyka de främmande gästerna upp i litteraturen. I synnerhet 
voro visorna utsatta for dylika inflytelser. De sångare, som 
föredrogo dem, voro ofta tyskar eller hade genom kännedo- 
men om den samtida tyska diktningen benägenhet att be- 
gagna sig af uttryck, hämtade från denna. Yi finna exempel 
darpå uti Didriksvisan. Vid uppräkningen af sina våpen 
sager Yidrik om sitt svärd: det är härdt i kämpablod. 
Ett därmed besläktadt uttryck forekommer mycket ofta i 
mht. episka dikter och lyder: wart gehert in trachen- 



*) Så har t. ex. Steenstrup gjort med af seende på Grimilds Hævn i 
Vore Folkeviser, s. 94. Jag nämner detta utan att vilja uttala någon åsikt 
om denna visas uppkomst. 



134 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik. 

bluot (om svärd eller brynja). Detta uttryck skulle go< 
kunna användas som bevis for visans tyska Ursprung. 1 
skal, som förut anförts, anser jag hela denna afdelning i 
visan for senare tillsats. I dD 13 m. fl. forekomma foljam 
verslinier: 

Om alle myne borig wor guid, 

och alltt thett wand wor wyn: 

Dessa linier finnas i en i Tyskland och Norden myck 
spridd kärleksvisa (DgF. IV 665), och antagligt är, att < 
från den nordiska inkommit i någon uppteckning af Didrik 
visan och ej, såsom Grundtvig är böjd att tro, direkt fri 
Tyskland. 

Den foregående undersokningen af Didriksvisans kall 
har gifvit det resultatet, att denna grundar sig på ett ne 
diskt original, och till detta har jag kommit genom att up 
visa, att visan uti en mängd fall öfverensstämmer med J>i< 
saga i dess nuvärande öfverarbetade skick, dar denna inr 
haller rent nordiska motiv eller ock en fri behandling 
tyska sägner. Detta nordiska original har varit den svens 
ofversåttningen af sagan, hvilket framgår af de många li 
hetema mellan denna och visan, dar sagan har and 
uttryck. 

Nu framställer sig den frågan, om sv. öfversättning 
tillkommit så pass tidigt och varit så myeket känd, att c 
kunnat gifva upphof till en folkvisa. Att den haft en gans 
stor spridning framgår däraf, att folksagor, grundade 
denna, blifvit upptecknade på skilda hall, i Skåne, Upla 
och Småland, och dessa rora sig just om smeden Velent < 
hans son Vidrik. 

Angående tiden for sv. öfversättningens tillkomst 1 
man inga bestämda fakta att stödja sig på. Den per, 
mentshandskrift af J>idr. s., som finnes i Stockholm, k 
med den bergensiske biskop Arnes böcker till Vadst< 
kloster under forrå hal f ten af 1400-talet. Men jamte dei 



Burg: Vilin. 135 

har en annan funnits i Sverige, eftér hvilken den sv. öfvers. 
blifvit verkställd. Det är troligen denna, som Stiernhielm 
citerar i Svea och Gotha Måles Fatebur. När denna kommit 
till Sverige, vet man ej; att det skett samtidigt med den 
andra, som fanns i Arnes ägo, är blott en gissning. Det kan 
hafva skett langt tidigare. Men att det skett genom forbin- 
delser mellan norska och svenska kloster, anser jag troligast. 
Jag antager, att någon svensk munk, som en tid vistats i 
Norge och dar blifvit förtrogen med norska språket, haft 
med sig densamma till Sverige och efter hemkomsten öf- 
versatt den till svenska. Gödel, som agnat denna fråga en 
grundlig undersokning i Antiqv. Tidskr. for Sverige 16: 4, 
s. 17 f., 37, 47, anser, att öfversättningen skett forst under 
1400-talet. Men skaien äro, synes mig, svaga. Att biskop 
Nils Ragvaldsson i Växiö år 1434 icke kände den, och att 
den användts i historiska arbeten forst omkr. år 1450, är 
väl ej afgörande. Men äfven om giltiga bevis skulle kunna 
anföras för den af Gödel m. fl. antagna tidpunkten, så ligger 
däri intet hinder for min åsikt, ty folkvisan om Didrik och 

hans kampår kan vara ännu yngre. 

O. Klockhoff. 



Held Vilin. 

Den von ihm mit e bezeichneten Theil der Röker Ru- 
neninschrift bis zum Trennungszeichen der dritten Zeile, auf 
welches Runen des älteren Alphabetes folgen, translitteriert 
Bugge in seiner Abhandlung Om runeindskrifterne paa Rök- 
stenen i Östergötland og paa Fonnaas-spænden fra Rendalen 
i Norge l ) (Stockh. 1888 [erschienen 1893]) S. 5 so: 



i) — Vitt. hist. o. antiqv. akadrs handl. N. F. XI, N:o 3; im Folgenden 
citiert als Rök & Fonnaas. loh bezeichne auch die übrigen Theile der 
Röker Inschrift so, wie sie in dieser Abhandlung Bugges bezeichnet sind. 

ABKIV VOR KORDISK FILOLOGI XVI, NT VÖLJP XIT. 10 



136 Burg: Vilin. 

airfbfrbnhnflnbantfanhnu 
RtraLkiuilinis]?at • rhf J>rhis 

4«<JsiunmimrBi 

An dieser Transliteration ist erstens von vorne herein 
bedenklich, dass der auf allen Abbildungen deutliche und 
von Bugge in seiner Tolkning af runeindskriften på Rök- 
stenen i Ostergötland *) (Stockh. 1878) S. 76 sowohl durch 
die Translitteration wie durch die Worte "de to prikker må 
være betydningslöse" als vorhanden anerkannte Doppelpunkt 
zwischen h und i in der zweiten Zeile fortgelassen ist, und 
zweitens zunächst fraglich, ob man nicht, woran schon Ste- 
phens 0. N. R. M. I S. 236 gedacht, am Anfang derselben 
Zeile den Einrahmungsstrich als i mitzulesen habe, so dass 
diese Zeile mit iR, anstatt mit R, begönne. Die i-Rune ist 
auf dem Steine nirgend unmittelbar rechts vom Einrahmungs- 
striche noch besonders eingehauen, sondern in den beiden 
Zeilen, welche sowohl von einem Einrahmungsstriche an 
laufen als nach Bugges Lesung mit i beginnen (a 2 und d 
6), durch den Einrahmungsstrich repräsentiert, und die, ihrer 
Zeit ansprechende, Wimmersche Vermuthung (Rökst. S. 95), 
dass absichtlich sowohl in e 1, e 2, e 3 wie in / und y 
gerade je 24 Runen gesetzt seien, kann nicht dagegen gel- 
tend gemacht werden, zu Anfang von e 2 iR zu lesen; denn 
diese Vermuthung ist mit aller Rök & Fonnaas S. 44 und 
52 — 53 aufgebotenen Spitzfindigkeit nicht mehr zu retten; 
wäre sie aber mit Spitzfindigkeit zu retten, so brauchten 
wir offenbar nicht spitzfindiger als Bugge a. a. 0. zu sein, 
um aus e 2, wenn schon 25 Runen, so doch nur 24 Zei- 
chen herauszulesen. 

Die angeführte Translitteration transscribiert Bugge Rökst. 
S. 90, Rök & Fonnaas S. 5, mit Auflösung der Chifferschrift 2 ), so: 

*) Aftryck ur Antiqv. tidskr. f. Sverige V; im Folgenden citiert als 
Kokst. 

a ) Die Curaivschreibnng der dechiffrierten Stellen rührt von mir her. 



Burg: Vilin. 137 

sakuniukminiuaimsiburinip 

RtrakiuilinisJ)at * knuaknat 

iaiunuilinist>at - 

Hier kommt zu jenen zwei ersten Zweifeln ein dritter. 

Abgesehen von unserm Passus weist nach Bugges Deu- 
tung der Stein Geheimschrift noch an sechs Stellen auf, 
nämlich / Rune 12, e 3 -Schluss, h erste Hälfte, h zweite 
Hälfte, i und L Für / Rune 12 legt Bugge, mit Recht *), 
das ältere Alphabet zu Grunde; die übrigen fünf Stellen 
aber, von denen freilich mindestens e 3 Schluss nicht ins 
Gewicht fallt 2 ), dechiffriert er auf Grund des Jüngern Ru- 
nenalphabetes in der Gruppierung 

bmlR hniast fu{>ark. 

Hingegen die Chifferschrift in unserm Passus löst er dadurch 
auf, dass er für jede Rune die ihr in der Gruppierung 
fu^ark hnias tbmlR 

oder allenfalls 

fu{>ark hniast bmlR 



f ) Ber spezielle hierfür angewandte Kunstgriff, die Hypothese einer 
Theilung des älteren Alphabetes in vier Gruppen, deren vierte FUf>ARK 
ist (Rök & Fonnaas S. 43 — 44), leuchtet mir jedoch nicht recht ein. Unter 
der Voraussetzung, dass / Rune 12, wie Friberg (a. a. O. S. 48) meint, an 
beiden Seiten je 4 Aste hat resp. gehabt hat, könnte sie durch 8 Äste 
an 1 Stamme vielleicht als achte Rune der ersten Gruppe des dreithei- 
ligen älteren Alphabetes bezeichnet sein sollen, d. i., wenn wir Tys Ætt 
die erste sein lassen, als D. Und um, unter Anerkennung von nur 7 Äs- 
ten, in analoger Weise zu demselben Resultat zu gelangen, hätten wir nur 
nöthig, ein älteres Alphabet ohne Ing-Rune zu Grunde zu legen. Wenn ich 
glaubte, dass e 3 Schluss wirklich nü bedeuten solle, so würde ich hierin 
eine Bestätigung für / Rune 12 — D sehen; denn, wenn überhaupt irgend- 
wo, so ist sicher auch bei e 3 Schluss Dechiffrierung auf Grund des älte- 
ren Alphabetes das methodisch Richtige; nu ) das Bugge (a. a. O. S. 52) 
als 2:te Rune der 2:ten Gruppe -f* 2:te Rune der 3:ten Gruppe auf Grund 
des Jüngern Alphabetes in der Anordnung bmlR hniast fuf>ark herauslesen 
möchte, oder vielmehr NU, ergiebt sich aber aus dem älteren Alphabete 
nur bei der von mir, nicht bei der von Bugge, für / Rune 12 vorausge- 
setzten Gruppierung. 

a ) Warum nicht, ist in der vorigen Fussnote gesagt. 



138 Burg: Vilin. 

unmittelbar folgende Rune einsetzt 1 ). Wenden wir nun das 
für den Anfang von e zweifellos richtige Buggesche Dechiff- 
rierungsprincip an, zugleich aber auch hier die Alphabet- 
gruppicrung 

bmlR hniast fu^ark, 
so haben wir in e 1 das t des Steines nicht durch ft, son- 
dern durch / zu ersetzen. 

Mit Worttrennung, Verdoppelung derjenigen Runen, 
welche zugleich Wortaus- und -anlaut darstellen, und mit 
Andeutung der Zeilenschlüsse lautet unser Passus nach 
Bugge so: 

sakum mukmini uaimn si burin nip\R traki uilin 
is |>at. knuq knat\i ai un uilin is })at. 

Wollte hier jemand, etwa mit Berufung auf Rökst. S. 
82 — 83 und unter Nichtachtung von Rökst. S. 78, so argu- 
mentieren: da in knati nur die allerletzte Rune unchiffriert 
geschrieben sei, so sei auch in nip\n nur die allerletzte 
Rune unchiffriert geschrieben, und eben deshalb dürfe man 
nicht nip\iR lesen, so wäre mindestens und auf alle Fälle zu 
erwidern, dass in dem Worte runimapR, welche* Bugge, 
höchst wahrscheinlich richtig, aus k herausliest, die zwei 
letzten Runen direct bezeichnet sind. 

Der unzählige Male 2 ) als Thatsache constatierte und 
mit verschiedenartigen Hypothesen gerechtfertigte Unterschied 
in der Silbenanzahl zwischen sitiR b 2 und nip\n ist also 
durchaus keine Thatsache, sondern bestenfalls selber eine 
blosse Hypothese. 



') Bass Bugge hier eine andere Gruppierung des jüngeren Alphabetes 
als sonst zu Grunde legt, haben Leffler, Antiqv. tidskr. f. Sverige VI, N:o 2, 
S. 6 — 7, und Stephens, O. N. B. M. III S. 47, offenbar gar nicht bemerkt; ja 
Bugge scheint es Bök & Fonnaas S. 52 und 58 selber nicht mehr zu wissen. 

a ) Z. B. Arkiv III S. 28, Fussn. 1; XII S. 251; Bök & Fonnaas S. 27; 
Bugge: Bidrag til den ældste skaldedigtnings historie (Christiania 1894) S. 
14, Fussn. 1; Beiträge zur Gesch. d. deutschen Sprache XXI S. 482; Grnndr. 
d. germ. Philol. I 1 S. 562. 



Burg: Vilin. 139 

Während die Ersetzung von ntp\u durch nij&|iR Bugges 
Lesung anscheinend nur lautlich alteneren würde, schnitte 
die Ersetzung des bei Bugge wortanlautenden b durch / na- 
türlich schon tiefer ein und bräche der Einschub des Dop- 
pelpunktes zwischen n und a des Buggeschen knat\i dieses 
Wort in zwei Stücke. 

Gesprochen denkt sich Bugge unsern Passus etwa so: 
Sagum mogrnenni, hwæim sei borinn ni&R drcmgi: Wilinn es 
pat. Knya knåtti ai unn; Wilinn es pat. (Rök & Fonnaas 
S. 61). Er übersetzt: Vi fortælle alt Folket, for hvilken 
Helt der er födt en Ætling: Vilen er det. Oldefade- 
ren kunde plöie Böigen: Vilen er det. Und hiermit soll 
angedeutet sein, dass der zu Anfang der ganzen Inschrift 
genannte Vaamod der Urenkel des sonst nicht in der In- 
schrift genannten Seehelden Vilen gewesen. 

Sehr erheblich — namentlich im zweiten Theile — ab- 
weichend hat, Bugges hierselbst S. 137 wiedergegebene Trans- 
scription in allen Stücken gutheissend, zwischen dem Druck 
und der Veröffentlichung von Rök & Fonnaas Rydberg in 
seiner Abhandlung Om hjältesagan å Rökstenen *) (Stockh. 
1892) S. 21 und 42 unsern Passus übersetzt, nämlich so: 
Förtäljom folkminnet, åt hvilken hjälte en son födes: 
det är åt Vilin. Böljan sorle alltid för Knue, det är 
för Vilin. 

Wie diese Übersetzung herauskommt, sehe ich wohl; 
aber wenn ich schon auf jeden sprachlichen Einwand gegen 
sie verzichte, wenn ich. ferner das Ganze als eine nachträg- 
liche Prophezeiung betrachte, ja wenn ich Rydberg gar blind- 
lings glaube, dass Vilin identisch sei mit Vilmund, dem 
Geliebten der Borgny, und Vilmund, dem Enkel des Böse, 
und dass Knue identisch sei mit dem Cnebba des merci- 
schen Königsstammbaums, so ist mir doch der Wunsch, 



J ) =» Vitt. hist. o. antiqy. akad:s handl. N. F. XI, N:o 6. 



140 Burg: Vil in. 

dass diesem Knue die Welle allzeit murmele, und die an 
diesen Wunsch gehängte Erläuterung, dass dieser Knue Vilin 
sei, oder dass, wenn die Welle dem Knue murmele, dies so 
viel heisse wie, dass sie dem Vilin murmele, ganz unfassbar. 
Und mehr Verständniss scheint diese Übersetzung auch bei 
phantasiereicheren Lesern bisher nicht gefunden zu haben. 

Dagegen erfreut sich die Buggesche Deutung unseres 
Passus, Dank Schucks und Warburgs Illustrerad svensk lit- 
teraturhistoria I (Stockh. 1896), bereits einiger Popularität. 

Wirkt nun aber diese Deutung — wie manche andere 
Buggesche — etwa einer Offenbarung gleich, alle minutiösen 
Zweifel ertödtend? 

Auf mich nicht; mir ist ihre Syntax und ihr Stil un- 
verdaulich. 

Wenn in der ersten Periode unseres Passus die Frage 
aufgeworfen wird, "welchem Helden ein Abkömmling ge- 
boren sei", so kann die Antwort darauf nicht lauten: "Vilin 
ist das". Auf eine solche Frage antwortet und antwortete 
man wohl nirgend: "Der und der ist das". Dass aber der 
Verfasser unserer Inschrift auf eine solche Frage auch nicht, 
wie schon vor Rydberg Fredrik Sander: Hvem var Sigurd 
Fafnersbane? (Stockh. 1883) S. 2. und 169 gewollt 1 ), mit: 
"Dem und dem ist das" geantwortet hätte, sondern einfach 
mit: "Dem und dem", ergiebt sich klar daraus, dass er in 
Abschnitt d auf die Frage "welche zwanzig Könige sassen 
. . .", einfach mit dem nackten Nominativ geantwortet hat: 
"Die und die". Dass sich hiergegen die Strophe, die er als 
Antwort auf eine andere seiner Fragen citiert, nicht geltend 
machen lässt, ist wohl selbstverständlich; wenn er in unserm 
Falle mit einem inhaltlich completen Satze — etwa: "Vilin 
konnte die Welle pflügen" — antwortete, so wäre auch das 
syntaktisch unanstössig. 



*) Mit Doppellesung des i hinter uilin. 



Burg: Vilin. 141 

Wollte aber jemand in unserm Passus etwa übersetzen: 
". . . wem ein Abkömmling geboren sei. Einem Helden. 
Vilin ist das", so spräche hiergegen erstens die Verschro- 
benheit des ganzen Ausdrucks, zweitens der Mangel der In- 
terpunktion sowohl vor als hinter tr§Jri, und drittens das 
"das", an dessen Stelle man in diesem Falle "der" erwartete. 

Dies letzte, soeben nur hypothetisch gemeinte, Bedenken 
erhebt sich bei Bugges Übersetzung in Wirklichkeit dem 
zweiten "Vilin ist das" gegenüber. Nach "Der Urahn konnte 
die Welle pflügen." sollte es zum Mindesten weitergehen: 
"Vilin ist der". Ich sage: "zum Mindesten", weil ein ganz 
Unbefangener sich auch noch nicht so leicht mit "Vilin ist 
der" zufrieden gäbe, sondern erwarten würde "Vilin war 
der". Ich bin nicht sicher, dass Bugge nicht meint, der Urahn 
sei zur Zeit noch am Leben, könne jedoch die Welle nicht 
mehr pflügen; aber ich vermuthe, dass wir die "ist" eben so 
wie das "sei" der Frage und das verblüffende angebliche 
Praesens in Abschnitt h — womit sich die Praesentia der 
Frage in d nur sehr von Weitem vergleichen lassen — als 
dichterische Vergegenwärtigungen hinnehmen sollen; denn Vilin, 
der in Bugges erster Abhandlung Grossvater war, ist in der 
zweiten Urgrossvater geworden, und dadurch ist die Wahr- 
scheinlichkeit, dass er noch am Leben sei, natürlich etwas 
verringert. 

Aber mag er nun am Leben oder todt, Grossvater oder 
Urgrossvater sein, was in aller Welt soll überhaupt diese 
emphatische Wiederholung seines ja eben erst genannten Na- 
mens? Wozu dies nochmalige "Vilin ist das", dieser Re- 
frain, dem sich die sonstigen auf dem Steine vorkommenden 
Wiederholungen durchaus nicht an die Seite stellen lassen? 
Warum dieses Pathos? Purer Ahnenstolz? Das leuchtete mir 
nicht ein, und wenn Vilin ein Welteroberer gewesen wäre! 

Stephens hat durchaus Recht, wenn er "the jubilant cha- 
racter of the whole announcement, and ... the repeated 



142 Burg: Vilin. 

Hurrah-shout, UILIN IS |>AT!" in Bugges Übersetzung als 
"tasteless" empfindet (0. N. R. M. III S. 56) 1 ). Er selber 
legt sich unsere Stelle auf seine Weise so aus, dass Wilin 
weder der Grossvater noch der Urgrossvater des Wamuth, 
sondern dessen Sohn, vielleicht sogar nachgeborener Sohn, 
und alleiniger Stammhalter ist. 

Ja, wenn dem so wäre, dann könnte man sich das Pa- 
thos gefallen lassen! Leider jedoch ist dem nicht so; denn 
gegen Stephens' Übersetzung unserer Stelle lassen sich — 
selbstverständlich — noch ganz andere Einwände erheben als 
gegen Bugges. 

"Aber was hilft es" — wird man meinen — "sich gegen 
jene pathetische Wiederholung so zu sträuben, wenn der Stein 
sie doch in klaren Runen aufweist?" 

Ja, die Wiederholung ist allerdings nicht zu bestreiten, 
aber um das Pathos kommen wir vielleicht herum! 

Es ist sicher, dass die zweimalige Runenfolge uilinisßat, 
wie Bugge erkannt hat, als unchiffrierte Schrift genommen 
werden muss, und überaus wahrscheinlich, dass sie, wie bei 
Bugge, einen syntaktisch vollständigen Satz darstellt, dessen 
Yerbum is und dessen Subject {>at ist. Nennen wir den 
Rest, der sich ja blindlings nicht sauber von dem is abtren- 
nen lässt, vorläufig unbesehens x, so haben wir also zweimal 
die Aussage "x ist das". 

Da wir dem Pathos bewust ausweichen wollen, so müssen 
wir vor allen Dingen annehmen, dass mit dem ersten "das" 
etwas Anderes — nicht nur, wie bei Bugge, grammatisch 
Anderes, sondern realiter Anderes — gemeint ist als mit 
dem zweiten "daß". Da aber von beiden ein und dasselbe 
ausgesagt wird, nämlich, dass sie x seien, so liegt es nahe 
zu vermuthen, dass das mit "das" Gemeinte beidemale aus 
einer und derselben Sphäre stamme, in einer und derselben 

*) Eben so, nur auf schwedisch, schon Antiqv. tidskr. f. Sverige V 
8. 174. 



Burg: Vüin. 143 

Gedankenlinie liege, oder dass das eine "das" dem andern 
"das" analog gebraucht sei, auf derselben Anschauungsweise 
beruhe. Ich sehe keine andere Wahrscheinlichkeit als die, 
dass mit dem zweiten "das" der zwischen dem ersten "x ist 
das" und dem zweiten "x ist das" stehende Theil der Inschrift 
oder dessen Gesamtinhalt und dem entsprechend mit dem 
ersten "das" der dem ersten "x ist das" vorausgehende Theil 
der Inschrift oder dessen Gesamtinhalt gemeint ist. 

Werfen wir nun einen Blick auf diese beiden Theile 
der Inschrift, wenn auch nur in der oben S. 136 reprodu- 
cierten Transliteration, so leuchtet sofort ein, dass sich von 
ihnen recht wohl etwas beiden Gemeinsames und beide Cha- 
rakterisierendes aussagen lässt, nämlich, dass sie, obwohl sie 
lauter gewöhnliche Runen enthalten, sich doch nicht so ohne 
Weiteres, so ebenweg, ablesen lassen. 

Jetzt, bitte, noch einen Blick auf das, was wir vorläufig 
x genannt haben, und — Held Yilin ist, denke ich, durch- 
schaut! 

uilinisßat ist, wie üblich, zu trennen in uilin is |>at, 
bedeutet aber weiter nichts als "Vexierschrift ist das" 
oder, wie der Isländer sagt, villuletur er l>ad. 

uilin, mit langem l zu sprechen, nom. sing, fem., hiesse 
bibelgotisch *wilpeins y das ein regelrecht zu *wilpjan, anord. 
villa "irreführen", gebildetes nomen actionis wäre. Seine 
Grundbedeutung ist also "Irreführung", "Vexierung". 

Gegen dies Wort ist weder von Seiten der Bedeutung 
noch von Seiten der Form das Geringste einzuwenden; hin- 
sichtlich der Form einfach schon deshalb nicht, weil diese, 
je nachdem man die zweite Silbe ausspricht und je nachdem 
man Lautgesetzlichkeit oder Analogiewirkung annimmt, sich 
jeder beliebigen Theorie der nordischen Geschichte der -ini- 
Stämme anpassen lässt. 

Einige andere Einwände wird man, seit so vielen Jahren 
mit dem Helden Vilin befreundet, allerdings wohl erheben. 



144 Burg: Vilin. 

Vor Allem wird man sagen, dass wir auf meine Weise 
den Namen dessen, nach dem mit uaim gefragt ist, ja über- 
haupt nicht erfahren. 

Kann sein, kann auch nicht sein; thut aber jedesfalls 
nichts zur Sache, da uns der Stein die Antwort auf die Frage 
huariaßualraubaR .... noch viel unzweifelhafter schuldig 
bleibt. 

Zweitens wird man entdecken, dass die beiden meiner 
Auffassung zufolge mit den beiden {>at gemeinten Stücke, 
wenn schon grösstentheils, so doch nicht durchweg, und na- 
mentlich gerade unmittelbar vor den beiden uilinis}>at nicht, 
in Chiffern geschrieben seien. 

Vorausgesetzt selbst, dass dieser Einwand für beide 
Stücke unerschütterlich fest steht, so ist er doch nichtig. Der 
Übergang von der Chifferschrift zur directen Bezeichnung 
vollzieht sich — nach Bugges Deutung — beidemal mitten 
im Satze, ja beidemal mitten im Worte, und es ist doch 
nicht ernstlich zu verlangen, dass die Bemerkung "Vexier- 
schrift ist das" da mittenhinein geschneit kommen müste. 

"Nun, dann sollte" — wird man entgegnen — "die Be- 
merkung "Vexierschrift ist das" überhaupt vor den Chiffern 
stehen". 

Dass sie dort stehen könnte, ist richtig. Aber wenn 
man sich recht in den Gedankengang des Vexierenden hinein- 
versetzt, der sich seinerseits ja widerum in die Lage des 
Vexierten oder vielmehr Vexanden hineingedacht haben muss, 
wird es ganz verständlich erscheinen, dass sie geflissentlich 
ans Ende gestellt ist. 

"Aber warum steht sie zweimal? Einmal, und zwar 
hinter das zweite Stück gestellt, hätte sie ja für beide Stücke 
genügt". 

Bei Bugges Deutung dieser beiden Stücke keineswegs. 
Denn denken wir uns das erste uilinis^at fort, so reicht die 
Geltung des andern — dann einzigen — uilinisßat natur- 



Burg: Vilin. 145 

gemäss nur bis exclusive zu dem unchiffriert geschriebenen 
Theile des ersten Stückes zurück. 

Ich kann aber nicht verhehlen, dass nicht zwar die 
Doppelsetzung des uilixüsßat — denn diese ist, sobald die Chif- 
ferschrift überhaupt durch unchiffrierte Schrift unterbrochen 
wird, ganz in der Ordnung — wohl aber eben diese Unter- 
brechung der Chifferschrift durch unchriffrierte Schrift oder 
— anders ausgedrückt — diese zweimalige Anwendung schein- 
bar einer und derselben Geheimschrift- Art etwas Verdäch- 
tiges an sich hat, und dass allerdings die Doppelsetzung des 
uilinisßat einen ganz andern Eindruck machen würde, als 
sie jetzt macht, wenn unser zweites Stück Chifferschrift mit 
einem andern Schlüssel aufzulösen wäre als das erste, es sich 
also nicht um zweimalige Anwendung wirklich einer und 
derselben Geheimschrift- Art handelte. 

Vergleicht man auf den Abbildungen die Geheimschrift 
der ersten Hälfte von h mit der der zweiten Hälfte von h 
und die von i mit der von A, so sieht m#n, dass sich der 
Künstler darin gefallt, dicht bei einander je zwei von ein- 
ander verschiedene Geheimschrift- Arten anzubringen, die äus- 
serlich einen ähnlichen, und sogar einen gleichen, Eindruck 
machen. Kann er sich nicht diesen Scherz vielleicht auch 
in unserm Passus erlaubt haben? 

Man könnte antworten: ja, aber trotzdem und gerade 
deshalb treffe Bugges Transscription unserer beiden chiffrier- 
ten Stellen durchaus das Richtige; die erste Stelle nämlich 
sei auf Grund der Alphabetanordnung 

fu{)ark hniast bmlR 
chiffriert, die zweite hingegen auf Grund der Alphabetan- 
ordnung 

bmlR hniast fut>ark. 

Das ist indessen, selbst wenn der Zuhilfenahme von 
zweierlei Anordnungen des Jüngern Alphabetes kein prin- 
cipielle8 Bedenken entgegengesetzt wird, durchaus unwahr- 



1 



146 Tanun: Anmärkningar. 

scheinlieh; denn dann müste es ja dem Künstler, gerade wie 
Stephens 0. N. R. M. III S. 47, ganz entgangen sein, dass 
der Unterschied jener beiden Alphabetanordnungen bei der 
Ersetzung jeder der Runen k, n, u, a, a, t durch die ihr alpha- 
betisch unmittelbar vorausgehende Rune vollkommen latent 
bleibt. 

Ich habe für dieses Räthsel keine neue Lösung zu bieten; 

doch "wer weiss, Was in der Zeiten Hintergrunde 

schlummert?" 

Hamburg, 1. XII. 1898. Fritz Burg. 



Anmärkningar till "Valda stycken af svenska 

författare 1526—1732", utg. af Ad. Noreen 

och E. Meyer, Uppsala 1893. 

S. 3, r. 8: nest Gudz hielp. I ordlistan s. 288 angives 
nest i sin härvarande bet. "med" bero på t. nebst Denna 
forklaring kan icke gärna vara riktig. Det enstaviga t. nebst 
är icke uppvisat förrän langt fram på 1600-talet. Ock form 
på -st är överhuvud icke känd förrän i senare hälften av 
1500-talet ock då endast såsom lågtysk ock tvåstavig form 
nevenst (neffenst), efter hvilken det forst på 1600-talet upp- 
visade ht. nebenst } yngre nebestj anses vara efterbildat. Dessa 
former på -st åter äro utvidgade av aldre It. nevens, ht. nc- 
bens } en variant med det vanliga adverbiella s (ursprungl. 
genitivändelse) till t. neben (se Grimmska ordboken, art. 
nebst). Det nordiska uttrycket nest Gudz hielp, som fins ci- 
terat hos Söderwall flera ganger (tidigast från 1501) ock 
såsom aldre danskt hos Kalkar III s. 255 är nog bildat med 
det vanliga superlativa adverbet = nuv. sv. nost, såsom an- 
tages i bägge de citerade ordböckerna. Betydelsen av detta 
uttryck beror val på en föreställning om Guds hjalp såsom 

AftXIV FOS M0BDX8X FILOLOGI XVI, MT FÖL1D XII. 



Tamm: Anmärkningar. 147 

vårande i omedelbar närhet till hands för den därom anro- 
pande. Det tyska ordets betydelse är for övrigt icke "med" 
i rent instrumental mening, utan "tillika med, jämte", hvilken 
icke ligger så särdeles mycket närmare den förra an det 
svensk-danska ordets egentliga betydelse "närmast" (jfr äldre 
o. .dial. sv. når i bet. "hos"). 

S. 4, r. 3 (s. 5, r. 32): ministrera(s). Ordet bör troligen 
fattas icke i bet. "forvalta", utan i mera speciell bet. "betjäna med, 
servera", så att i uttr. vthskiffta och ministrera sacramenten 
de bada verben äro synonyma (jfr Sv. Akad. Ordb. art. ad- 
ministrera). 

S. 6, r. 27: jw. Partikeln ju (jw) är icke upptagen i 
ordlistan, vid hvars forfattande utgivaren således icke tycks 
hava markt någon väsentlig olikhet i betydelse hos ju i lä- 
seboken i förhallande till nutidens språkbruk. Vid närmare 
påseende finner man dock, att ju flera ganger forekommer i 
sin ursprungliga, nu icke brukliga, bet. "alltid" eller i Bet. 
"i alla händelser, i alla fall, nog" el. dylik något mera ut- 
präglad bet. an hos det nutida ju] t. ex., förutom på ovan 
angivna stalle, 12: 7, 13: 22, 17: 7 o. 8, 18: 6, 55: 1; ja 
ännu så langt fram som hos Lucidor t. ex. 187: 21. I for- 
bindelsen jw så (szå) 13: 37, 17: 29, 195: 5 lår jw över- 
sättas med "väl, fullt" eller "minst". — S. 17, r. 21 fore- 
kommer jw i distributiv bet. forbundet med hwar utan mot- 
svarighet i nutida svenskan. 

S. 6, r. 32: aff. Prepos. aff forekommer i älsta ny- 
svenskan ofta (t. ex. utom här 16: 14, 64: 31 f., 65: 1 f., 66: 8, 
102: 1) vid vb. seya "saga" i bet. "om". Då denna betydelse 
(uppkommen i yngre fsv. efter mit. van) nu är förlorad 
(jfr dock veta av, dar av har huvudaccent ock därför för 
språkkanslan icke ter sig som preposition, utan som från verbet 
oskiljaktig partikel), hade man väntat ett omnämnande därav 
i ordlistan, låt vara att missuppfattning av meningen icke 
torde vara att befara. 



148 Tamm: Anmärkningar. 

S. 9, r. 13: helsan. Såsom kyrkligt uttryck kunde helsa 
(motsv. lat. salus) betyda "frälsning" (så här o. 10: 21), "sa- 
lighet" (så 10: 15). 

S. 15, r. 16: holler. Väl närmast liktydigt med jnne- 
haller (15: 20); enligt ordlistan = "haller före". 

S. 15, r. 38: berördt. Handskriftens ber or dt (behållet 
hos Klemming, s. 13) kunde vara lågtysk form utan omljud, 
motsv. mht. beruort, pc. pret. till beriieren. 

S. 16, r. 7 — 14. 01. Petris kalla for uppgifterna om 
de fornsaxiska gudarna Krodhe ock Jadut var väl den 1492 
tryckta saxiska krönikan av Botho, dar det berättas, att 
Karl den store frågade den östsaxiska menigheten, hvem 
som var deras gud, ock fick svaret: Krodo! Krodo is unse 
god; vidare, att saxarna på valplatsen efter en strid byggde 
ett kapell ock dar uppreste en pelare, hvarpå stod en med 
sköld ock spikklubba väpnad man; "denne tillbådo bönderna 
soin gud ock de kallade honom Jodute ock menade, att de 
genom Sankt Jodutes hjalp hade segrat i striden" (se Schiller- 
Ltibbens ordbok II 574 ock IV 548). — Beträffande anta- 
gandet, att mit. interjektionen jodute med sidoform tiodute 
skulle ursprungl. betyda "folk ut!" (se Språkl. anm. s. 259), 
så är från språklig synpunkt åtskilligt att anfora emot här- 
ledningen av mit. tiodute från ett fsax. thiod üte (jfr Schiller- 
Lübbens ordbok IV 547), särskilt den alldeles exempellösa 
overgangen från fsax. th (p) till mit. t (i st. f. d), till på 
köpet i svagtonig forstavelse. 

S. 17, r. 30 f.: stekende och brekende. Detta uttryck, 
hvars senare del i Språkl. anm. s. 259 orätt forklaras såsom 
åsyftande kamp med huggvapen, på 1500-talet vanligt i 
mera försvenskad form ståkande och bräkande, lånat av mit. 
steken(t) unde breken(t), betecknar toraering med lansar i 
dess bada moment: stickandet (med lansspetsen, for att söka 
stöta motståndaren ur sadeln) ock (lans-)brytandet, hvarmed 
förmodligen menades avbrytandet av motståndarens lansspets 



Tamm: Anmärkningar. 149 

vid dess häftiga stöt mot sköld eller harnesk (jfr det nu 
bildligt använda uttrycket bryta (en) lans med någon). 

S. 18, r. 9 f. Efter nutida skrivbruk skulle stått binde- 
streck efter bergh ock daal, ty mark är såsom efterled i 
sammansättning att supplera från eller sletmark. 

S. 18, r. 21: ondt Bör hällre översättas "svart" (jfr 
nuv. icke gott i samma mening) an "dåligt". 

S. 18, r. 37: Dragha. Det är icke anmärkt i ordlistan, 
att dragha här är att fatta i bet. "bata", såsom för mig på- 
pekats av kand. (x. Kalls ten i us med ötöd av motsättningen 
mot bruka; jfr nuv. vapendragare. 

S. 21, r. 12: tilkraffd. Ordlistan har infin. tilkrafwa\ 
bör heta tilkråffia. Att Mffua saknar i (101: 24, samt redan 
i Nya Test. 1526), beror på mit. heven. Jfr kreffia 5: 18, 23. 

S. 21, r. 16: honom vnder öghonen. Att med honom 
val menas icke konungen (se Språkl. anm. s. 260), utan Niels 
Lycka, är påpekat i Finsk Tidskr. XXXV s. 234, noten. 

S. 25, r. 30: alt. Rörande uttr. icke vtan alt synes den 
upplysningen icke överflödig, att vtan är adverb, ock att icke 
vtan tjänar att framhäva alt, samt att detta sista betyder 
"alltjämt" (så även alt i r. 33). 

S. 28, r. 3: hwar icke. Här bör hwar icke fattas i bet. 
"om icke" (icke "hvarom icke", se Språkl. anm. s. 260) ock 
hela satsen (såsom bestämning till förestodh) översättas: "ifall 
det icke bleve i tid tankt darpå" = ifall man icke i tid 
gjorde sig betankt på att forekomma det hotande fördärvet. 

S. 36, r. 4: broo. Utan den upplysningen, att broo här 
betyder "skeppsbro, kaj" (jfr fiskare-broos 208: 31), är kanske 
icke så lätt att genast fatta innebörden av uttrycket för ly- 
beske broo = "fram till Lübecks skeppsbro" (över havet, om 
man kommer från svenska eller danska sidan). 

S. 37, r. 31: druber. Ordlistans "druba drufva" är vilse- 
ledande, ty 8. Johannis druber betyder "vinbär", som nu icke 



150 Tamm: Anmärkningar. 

kallas för druvor, ock den osvenska plur. drüber bevisar icke, 
att man på B. Olavis tid haft en sing, druba. 

S. 38, r. 8: rlienbarbara. Denna form med n (även i 
ordlistan) är felaktig for Bheubarbara i originalet. Jfr mlat. 
(radix) reubarbara el. reubarbarum, fra. rhubarbe o. s. v. 

S. 38, r. 12: agaricum. Härmed menas nog icke flug- 
svamp, utan en drog beredd av den s. k. lärkträds- eller 
lärksvampen, som kallas agaricum hos Plinius, gr. åyaQuuov 
(jfr Nord. Familjebok art. lårksvamp). Visserligen har Aga- 
ricus i nyare tid fått annan betydelse ock flugsvampen hör 
till Linnes släkte med detta namn, men till samma slakte 
höra mer an tusen olika svamparter. 

S. 38, r. 34: diaprunis. I italienska ordböcker forekom- 
mer diaprunis o. diapruno i bet. plommonmos såsom laxer- 
medel. Jfr lat. prunum. 

S. 40, r. 13: widh brunnet. Vid gissning angående 
detta uttrycks betydelse ligger närmast att fatta widh såsom 
prepos., styrande ett följande substantiv. Skulle man våga 
formoda ett annars okänt neutralt subst, brunn med bet. 
"bränning, vågsvalP? 

S. 44, r. 23: Makan. Att detta är en form av make 
m., kan tyckas självklart. Men innehållet i närmast följande 
värser synes tala för, att makan (väl med åsyftad dubbelme- 
ning) också kan vara ett till det tre rader förut förekommande 
verbet maka hörande substantiv = mit. make f. "förfardi- 
gande" (t. mache), här att fatta i bet. medel (material ock 
redskap) för förfardigande. — I forbigående frågas, om icke 
i följande rader lunden ock sunden skulle kunna åsyfta Lund 
ock Oresund. 

S. 51, r. 6: smirlingh. Troligen variantform till smar- 
ting t. ex. i Dalins ordbok, motsv. da. smerling, väl ett låg- 
tyskt namn på den fisk som nu på svenska mäst kallas 
grönling (Cobitis barbatula); jfr i s. bet. t. schmerl{e) med de- 
min. Schmerling ock hos Luther schmirlin. — Med grönling h 



Tamm: Anmärkningar. 151 

i nästa rad mäste då menas en annan tisk an nuv. grönling; 
kanske = t. gründling, även gründet, på svenska sandkry- 
pare (Grobio)? 

S. 51, r. 36: herför. Detta är det tyska hervor "(hit) 
fram". Overhuvud är den tyska användningen av här (her) 
i bet. "hit", förenat med vb. komma, vanlig i aldre nysven- 
skan, såsom t. ex. håår 8: 16, her vtth 29: 29. 

S. 53, r. 24: Fammingen. En variantform till denna 
svordom, hvars egentliga betydelse är oviss, träffas hos Hof: 
Dial. Vestrog., dar i en förteckning på i Vestergötland bruk- 
liga svordomar o. dyl. forekommer foljande rad (sid. 64, r. 
17): wass sår r a tre, wass håhla tre, tvass katten, w ass 
fammena. 

S. 58, r. 5: hweeser. Skrivsättet med h har hindrat för- 
ståendet av detta ord. Det sammanhanger med sv. dial. 
vesa f. "dy, gyttja", wesa i Spegels Glossar = "mador, hu- 
mor, sordes liquefactæ", isl. no. veisa "dy, dypöl, karr", vare 
sig att Ursprungliga texten haft helrim med reesan i föreg. 
rad, slledes Uuarföre weesan = "hvarfore (har du) dyn (på 
din kropp)", eller att weeser skulle vara ett adj. med bet. "dyig". 

S. 64, r. 6: it baste hus. I Språkl. anm. s. 261 gissas 
på ett fsv. it bazta hus. Låt vara att detta skulle vara en 
från visans främmande original inkommen norvagism (såsom 
prof. Noreen muntligen förklarat sig hava menat), så åter- 
står det betänkliga i översättningen av bazta med "hogsta". 
Jag tanker, att det helt enkelt menas "en bastubyggnad". 
Till detta stalle hänför sig förmodligen Hellquists eitat av 
baste- "bastu" i Sv. Landsm. XV. 6, sid. 2 o. 4. 

S. 72, r. 16 o. 18. Emot antagandet i Språkl. anm. s. 261 
av anakolut, samt att sing. thet skulle sammanfatta de fore- 
gående plurala subst., ehuru rad. 20 har plur. the, är jag böjd 
för att tro, att Wäre skall översättas "Vore det så, att" (kor- 
tare: "Om"), ock att thet är bestämning till mål, så att rad. 18 
skulle betyda: "hade ett sådant tungomål, att de kunde tala". 

▲BKIV TÖR X0BD1SK FILOLOGI XVI, KT FÖLJD XII. 11 



152 Tamm: Anmärkningar. 

S. 73, r. 5. Meningen med denna svårtydda rad är nog 
icke träffad i Språkl. anm. s. 261. Dels betviflar jag, att 
barn till vendh kan betyda "förvandlat till barn" (jfr t. zu- 
wenden), dels finner jag underligt att lata ålderdomen i 
stallet för döden vara försteget till den eviga glädjen. Kanske 
skulle man, med antagande av en ellips av sigh (såsom dativ) 
av metrisk anledning, få översätta så: "eftersom världen skaffat 
oss såsom barn till sig", d. v. s. eftersom vi en gang blivit 
födda till världen? I strofens sista rad blir tå då icke kor- 
relat till 5:e radens nor, utan en upprepning av Då i den 
l:a raden. 

S. 73, r. 31. Rätteligen bör man val fatta huélfver i 
bet. "hvälver sig om", sack såsom subjekt ock ehuat i bet. 
"ehuru an" (jfr fsv. huat i bet. "huru"). 

S. 74, r. 16. Ordlistans skina sigh är ett omöjligt ut- 
tryck; skina ensamt betyder "visa sig" ock sigh fungerar här 
som subjekt i infinitivfrasen. 

S. 83, r. 2 o. 3. Dessa två rader bilda en sats med 
forsann i parentes; det skall heta: ther war och nödh at 
finna — forsann! — een forfaren skepper o. s. v. = "dar 
var ock stor svårighet att finna en erfaren skeppare" o. s. v. 

S. 83, r. 5. Uttrycket tamp eller tygh kan lämpligen 
återges med tackel eller tåø y som sager detsamma, ehuru 
egentligen i omvänd ordning, medan aldre svenska ordböcker 
hava det mera rent tavtologiska tackel och tyg. 

S. 87, r. 29: sim. Ordlistan har såsom infin. endast 
sona. Men är det säkert, att icke det aldre smia fans kvar 
på 1620-talet? Jfr i Spegels Gloss.: "Söna, vel simia*, det 
senare citerat från bibeln. 

S. 88, r. 28: owarachtige. I ordlistan antages, val en- 
dast gissningsvis, att owaråchtig betyder "ovederhäftig". Men 
av fsv. warachtigt "stridbart" (Rydqvist II 389) ock mit. 
unwerhaftich "obefastad" (om bvggnad) samt t. wehrhaft "va- 



Tamm: Anmärkningar. 153 

penför, tapper" kan man sluta till bet. "oduglig för krig, 
okrigisk". 

S. 90, r. 38: occasioner. Ordet betyder icke "ställningar 
ock förhallanden", utan "(krigs-)tillfällen, träffningar". 

S. 91, r. 32: erfrischa. Ordlistan skriver erf riska. Men 
hvem vet, om icke Gustaf Adolf uttalat ordet med tyskt 
scA-ljud? Dylikt uttal kunde t. o. m. tankas i önschandes 
(91: 7); jfr fsv. ønskia (aldre ynskia) jamte ønska. 

S. 93, r. 28: Aldtså. Ordet står här, såsom bestämning 
till leffua ock hänförande sig till innehållet i de bägge när- 
mast foregående stroferna, i sin ursprungliga betydelse "(just) 
så", hvilken även forekommer t. ex. 118: 7, 181: 20, men 
nu fins endast i ske allisa (kanske väsentl. efter Jerem. kap. 
11, v. 5?). 

S. 96, r. 14: forhalla. leke av mit. vorholen dölja, utan 
med grundbet. "undanhålla" = mit. vorholden, som också kan 
betyda "hemlighålla". 

S. 97, r. 34 f. Frasen lata til goda i ordlistan s. 286 
beror på misstag. Man har att sammanfora til goda med 
njuta såsom motsvarande nuv. tillgodonjuta. Efter lata an- 
vändes förr ofta infin. med at (jfr nuv. tillåta). 

S. 103, r. 25: lagdt. Originalets plur. lagde } även i 
1642 års upplaga, är nog menad, såsom syftande på det fore- 
gående them (= wicker) ock syntaktiskt likställd med sudne 
103: 2. 

S. 104, r. 4: vthdryekt. Att denna form tarvar forkla- 
ring, synes utgivaren icke hava tankt på. Den ovane läsaren 
torde latt falla på översättningen "urdrucken". Men 1642 
års upplaga har vthtryekt "utprässad", hvilket tydligen är 
rätta meningen. Formen med d är väl dock icke feltryckt, 
utan hämtad från ett lågtyskt utdrücken "utprässa". 

S. 117, r. 3: wånda sigh. I analogi med det sid. 118, 
r. 14 forekommande uttr. något opå them wänder , som betyder 
"använder något (= offrar någon tid ock möda) på dem", 



154 Tamm: Anmärkningar. 

torde här med w lind a sigh och sce til menas: "göra sig den 
mödan ock (att) giva akt på". 

S. 118, r. 2: öfver. Då den närmast liggande översätt- 
ningen "mer an" innebar en pleonasm, får öfver väl fattas 
lokalt, således: "över en vägsträcka (eller: ett avstand) av" 
o. s. v. 

S. 118, r. 7: betyda. Enklare an ordlistans tolkning 
"lata forstå, tillkännagiva" (med underforstått objekt: "sina 
tankar") synes mig vara att fatta betyda = "tyda" (nämligen 
andras i brev framställda tankar). 

S. 118, r. 34 f.: Sij, wyrdning. Till foljd av felläsning 
av ett bindestreck i originalet har utgivaren icke markt, att 
här menas Sijwyrdning "sidvördnad". 

S. 118, r. 37: spana. Verbet är väl egentl. samma som 
mit. spenen "awänja från modersbröstet", men Stiernhielm 
menar nog, att verbet skall betyda "lockä", liksom fsv. spana 
(även i tavtologien lokka ok spana) samt isl. spenja (det se- 
nare är formeilt = mit. spenen; grundbet. är "draga någon 
ifrån någon"). 

S. 120, r. 23: godli lijke. Det kan fortjäna påpekas, att 
vi här hava det nutida adj. golik (med huvudaccenten på 
-lik), vanligt i vissa dialekter i bet. "fullt god, riktigt bra, 
duktig" (använt av Strindberg i Hemsöborna, dar det heter 
i slutet av 4:e kap.: jag kan nog vara så golik som en annan 
stinka, når det skall bara te). 

S. 120, r. 35: flootas. Detta verbs etymon ock bety- 
delse kan icke anses upplyst genom mit. vlöten, enär detta 
sistnämda har ö-ljud, såsom visas av nit. flöten, motsv. t. 
flossen ock isl. fløyta, ock egentl. betyder "bringa att flyta". 
Oversättningen "frodas" synes mig därföre icke så säker, att 
den bort framställas utan frågetecken i ordlisten. 

S. 133, r. 12: dreffligh. Detta adj., som ordlistan över- 
sätter såsom om det vore sl. m. driva, kan här översättas 
"väldig". Det är ett lånord af aldre da. dræfflig, dræffuelig, 



Tamm: Anmärkningar. 155 

biform till drcebelig, samma adj. som fsv. dræpeliker, lånat 
av mit. drepelik ock en variant till nuv. sv. dråplig. Samma 
adj. fins i neutr. dråfligit i Stiernhielms Hercules v. 415. 

8. 136, r. 25: strålar. Av uttrycket shiuta kår leks 
strålar 7 jämfort med skiuta kärleeks kolffvar i rad. 12 f., 
kan man sluta, att ännu på Hiärnes tid stråle i poetisk stil 
kunde brukas i den gamla bet. "pil". Då kolff egentl. var 
en i framändan trubbig pil, kan man antaga, att vaiet av 
strålar på senare stallet åsyftar en stegring, i det därmed 
menas uddhvassa pilar. 

S. 136, r. 27: affecterat. Handskriftens form affectat 
torde vara menad, näml. = lat. affectatus. 

S. 138, r. 20: frilegnare. Att detta är kompar. till ett 
adverb frilegen (se ordlistan), är icke möjligt på grund av 
Uj som aldrig annars overfores från positivformerna av så- 
dana adverb till komparativerna. Jag förmodar, att ordet 
är adverbial komparativ till ett adj. fri-lågen med bet. "som 
har fri lägenhet (fritt tillfalle)". 

S. 142, r. 26. Ordlistan översätter: "att utbyta mot illa 
gräddat". Bättre synes mig för innehållets skull att fatta för 
obakat = "såsom vårande ogräddat" (enligt hans påstående) 
ock att vid förwexla underforstå "mot annat bröd". 

S. 143, r. 14: skiälles then. Kanske har den dansk- 
födde författaren, då han här säger then om samweth, haft 
för tanken det danska samvittighed? 

S. 155, r. 13: wålskodda skep. Att tala om bepansrade 
fartyg på 1600-talet är en anakronism. Med skodda menas 
val: beslagna, forsedda med skoningar under kölarna. 

S. 155, r. 21: kres. Här är väl icke fråga om en "tor- 
nerplats, vädjoban" vid Gamla Upsala, utan om gränsen för 
(eg. kring) stadens område (jfr omkrets). 

S. 156, r. 29: Sedan så som. Misstolkat i Språkl. anm. 
s. 264. Meningen är: "Sedan så gott som (snart sagt) hela 
Europa" o. s. v. 



156 Tamui: Anmärkningar. 

8. 165, r. 15: fiällen. Jag tror, att med fiällen såsom 
fem. sing, menas ingenting annat an "fjällen" såsom plur. 
(eller "fjällbetäckningen"). Formen kan forklaras så, att den 
gamla neutr. plur. fattades såsom kollektiv fem. sing. I forn- 
svenskan brukades ofta kollektiv sing., men med neutralt 
genus. 

S. 169, r. 13: yrnbn. Ordet har intet att göra mefl 
imma (se ordlistan), utan är menat såsom ett kvasi-grundord 
till adj. ymbnogh "ymnig". Det heter nämligen i Spegels 
eget register i l:a upplagan: r ) yrnbn = mykkenheet, tilwäxt, 
förkofring; ymbna = foecundare, göra fruktbar 7 '. Här maste 
emellertid jordenes yrnbn fattas = "jordens ymniga alster" i 
konkret mening. 

S. 169, r. 30: utöfwer. Kornmat borde hava satts näst 
efter Herre, icke efter sljkt (originalet har icke något komma), 
ty med utöfwer sljkt menas "utover (förutom det, att du 
skapat) sådant, dessutom". 

S. 178, r. 12. Vid efterseende i handskriften har doc. 
E. Meyer funnit, att, såsom jag misstänkte, här skall läsas 
en god mijn. 

S. 181, r. 35: hoos. For att forebygga en felöversätt- 
ning "med fullkomligheten hos en konung" må påpekas, att 
hoos hör till tdhla ock betyder "i närvaro av, inför". 

S. 186, r. 18: damb. Ordet har här den nu obrukliga 
bet. "dunst" ("vapor" enligt Lex. Line, jfr t. dampf). 

S. 188, r. 14: gråther. Ordet bör på grund av th, som 
annars i denna text betyder tø, läsas gråtter. Härledningen 
från mit. grot "stor" (se ordlistan) kan uppratthållas på det 
vilkor, att lånet formedlats genom ett danskt *grott- med vo- 
kalförkortning fore tenuis (såsom t. ex. i da. slutte "sluta" 
av mit. slüten o. s. v.). 

S. 188, r. 16: till dess tiånst. Jag tanker, att härmed 
menas icke "till att tjäna honom", utan "till att göra hans 
tjänst", d. v. s. göra samma tjänst som den simple soldaten. 



Tamm: Anmärkiihigar. 157 

S. 189, r. 4: dubbel. Enklast synes mig vara att fatta 
ordet i bet. "fordubblad" (efter den uppfriskande hvilan). 

S. 189, r. 25: de fyra war hår om. I ordlistan angives 
war betyda "vind", i övrigt lämnas ingen forklaring. Me- 
ningen är: "de fyra väderstrecken runt" (Mr om = t. herum), 
d. v. s. omkring åt alla hall. 

S. 191, r. 17. Oversättningen i Språkl. anm. s. 266 
forefaller osannolik, särdeles med hänsyn till burit, hvilket 
i koordination med aflat gärna bör anses betyda "fétt". Så 
antages också i Svenska Akad. Ordb. under afla 3. a. ;/., 
dar Persen fattas = "Persien" (jfr "Persen Persia" i Lex. Line, 
sv. registret) såsom subjekt ock dån såsom ack. plur. Det 
sista är ju betänkligt ock gör ordbokens tolkning, som an- 
nars är tilltalande, något osäker. Skulle dån kunna vara 
en dialektisk kvarleva av fsv. pøn i ack. pl. neutr.? Me- 
ningen med burit mig till lydna ble ve: "fött till att (såsom 
undersåtar) lyda mig". 

S. 199, r. 14: trooheet Ordet, som är uteglömt i ord- 
listan (jfr Språkl. anm. s. 266), synes här betyda "för- 
tröstan". 

S. 203, r. 1: spiåka. Då ordlistans översättning av 
verbet, om också riktig i sak, icke passar att använda på 
grund av det följande bygde i lufften slott, foreslår jag att 
översätta: "fantiserade". Egentliga betydelsen torde vara "se 
spöken", medan det norska spjåka (jfr ordlistan) betyder 
"spöka ut, kläda som en fågelskramma". Verbet synes vara 
en med y-inskott av samma art som i fjant för äldre fant 
(ock i många andra ord i nordiska dialekter) bildad avled- 
ning till ett subst. *spåk från lågtyskan = lt. spök } ndl. 
spook "spöke" ock identiskt med det tidigare med slutet o 
lånade spook i Spegels Glossar med bet. "fågelskramma" ock 
angivet såsom liktydigt med skråck, skråekpuke. Däremot 
tror jag knappast, att det i ordlistan jämförda sv. dial. spååk 



158 Tamm: Anmärkningar. 

"profetera", som är = spåka hos Lind 1749 i s. bet, hör tili 
derma ordgrupp (snarare sl. m. adj. spak med forntida bet. 
"vis, forstandig; jfr ock vb. spå). 

S. 204, r. 25: spanhakug. En bet. "med klufven haka" 
synes mig icke osökt framgå ur en bet. "par" hos span. Men 
mit. span, som är '= sv. spann, brukas val om ett par dra- 
gare, men icke om par i allmänhet. Då etymon är alldeles 
obekant, så att man icke ens vet, om ordet uttalas spann- 
eller span-, kunde man lika garna gissa, att spanhakug skulle 
betyda "med spetsig haka" el. dyl. Skulle möjligen span- 
ha något att göra med Spanien? Jfr t. span-grün spansk- 
gröna. 

S. 206, r. 27: stincJc-spiritw. Icke = "eau de cologne" 
(sådan fanns icke till förrän efter J. M. Farinas bosättning 
i Köln 1709), utan i aldre tid (se Möller 1790 ock Weste 
1807) =* "salmiak-sprit" (kaustik ammoniak) ock i nutida 
farmakopéen = "eau de Luce" (enligt Sandahl i Nord. Fa- 
miljeb.). 

S. 208, r. 32: fruntimmer. Att denna form bort in- 
sättas för handskriftens frutimnier, kan betvivlas, då man 
finner samma form i Spegels Glossar, samt ä. da. fruetimmer 
(Kalkar I 785), låt vara endast i den aldre betydelsen = 
frustuga. 

S. 210, r. 25: ungan din. I st. f. att antaga en dia- 
lektisk pluralform vill jag fatta ordet som sing. ock syftande 
på Svea själv, bland annat därföre att hon i de närmast föl- 
jande raderna talar blott om sig själv ock sin sorg. Möj- 
ligen är ordet icke den gamla ack. till unge, utan ett mot- 
svarande feminint subst. *unga (ock detta möjligen i bet. 
"ung maka, brud"?)? 

S. 211, r. 25: och. Ordet är icke kopula (se Språkl. 
anm. s. 267), utan adverb, i bet. "även" eller "till ock med". 

S. 213, r. 18 f. Utgi varen har i sitt försök att tolka 
dessa rader råkat alldeles på villospår, därföre att han för- 



Tamm: Anmärkniugar. 159 

bisett, att i Dudaim orden pamp, damp ock gamrnan, sam- 
man äro tryckta med fetstil, hvilket betyder, att de äro ci- 
terade, nämligen såsom rimord, som Runius själv någon tid 
förut använt ock som varit foremål for klandrande kritik. 
Det senare rimparet träffas mer an en gang i skrifter i Du- 
daim; det forrå paret forekommer i gravskriften efter Joh. 
Montin 13 febr. 1713, dar det heter: 

Wid mörcka gangen stod en Man 

med en förskräcklig pamp; 
Then samme hogg hans hufwud af, 
at (het i gålfwet damp. 

S. 213, r. 24: staker och braker. I detta uttryck ligger 
en ordlek, enär det kan fattas som pres. till det gamla ut- 
trycket for tornering, ståka och bråka (se anm. vid 17: 30 f.). 

S. 214, r. 27: hwet-strut Att här menas något annat 
an det vanliga "strut" (i ordlistan något fritt oversatt "påse"), 
framgår av den lågtyska formen av samma ordspråk Backer- 
kinnern stuten geven, bildat med mit. stut(e\ som betecknar 
ett (vid fästliga tillfällen hos allmogen forekommande) hvete- 
bröd med åt två hall avsmalnande ändar. Ock att strut här 
väsentligen är ett lån från lt., om också med r-inskott från 
vårt vanliga strut i den äldre mera allmänna betydelsen 
"spets, topp av konisk form" (fsv. struter, isl. strutr), styrkes 
av det danska strut fyruddigt hvetebröd (som brukas vid 
fastlagen ock på hälgdagsaftnar), dar det slutande t (i mot- 
sats till det gamla danska strud) röjer inflytelse från låg- 
tyskan. 

S. 214, r. 33 f. Hvad som åsyftas med "&c", visar det 
danska: "Non semper oleum" sagde Fanden, han gjorde ilde 
i Lampen (efter R Syv hos Mau 1958). 

S. 215, r. 14: börd. Huru Runius an tankt sig me- 
ningen, så är börd förvanskat för äldre bor "god vind". Ännu 
hos Grabb heter det (s. 97 i 2:a uppl.): Bhen får fulle 
Böör som bijda gitter ock i Östnord. o. lat. medeltidsordspr., 



160 Tamm: Aninärkningar. 

sv. N:o 981: thæn ff aar bør thz (las thær) bidhan gethir; även 
motsv. danska formen har bøør. 

S. 215, r. 22: blåsa i bössan. Att "få punga ut, betala 
(till straff), plikta" är meningen med detta uttryck, liksom 
med ä. da. blæse i bøssen (byssen), lt. in de busse (el. busse) 
blasen, t. in die biichse blåsen (müssen), ndl. in de bus (moe- 
ten) blazen. Variantformer med samma bet. äro nuv. da. 
spytte i bøssen, lt. in de (güldene) büsse ruken (= lukta) el. 
kiken (titta), mit. in de bussen rüken (Schiller-Lübben I 460). 
Men hvad uttrycket i egentlig mening innebar, är ovisst. 
Hos Frisch: Teutsch-Lat. Wörterb. 1741 finnas två förslag; 
det ena, att uttrycket från början betyder "blåsa i smink- 
burken", så att sminket fastnar i ansiktet; det andra: "wie 
theils Taschen-Spieler die Unwissenden in eine Biichse blasen 
lassen, worinnen Kohl-Staub ist". Användningen i senare tid 
om utbetalande av plikt skulle bero på, att bossa också be- 
tecknade förvaringsdosa för penningavgifter. 

S. 215, r. 34: på disken. Det är möjligt, att här egent- 
ligen menas fat, icke bord (så ock 55: 37). — I ett jutskt 
variantordspråk (Mau 8018) heter det: i Panden. 

S. 218, r. 23 f.: kapp vfh o. s. v. "Jag tror icke, att 
här är fråga om "sista paret ut"; ty med ruth och med 
struth är likbetydande med rubb ock stubb ock kan val så- 
ledes icke garna hava avseende på ett enda par, som skall 
springa, utan galler nog alla (utom den ropande) av de i 
leken deltagande (resp. alla som tillhöra det ena av tvänne 
partier i leken). — Det följande uttrycket BitVn ur leken 
o. s. v. fattar jag som imperativ: "Bit (ihjäl) honom (så att 
han kommer) ur leken". Jag förmodar, att det har avseende 
på någon lek, dar ett rovdjur föreställes försöka att bita en 
skara tama djur (t. ex. en varg emot tår, en räv emot gass, 
en hök emot duvor el. dyl.). 

S. 219, r. 6 f. Här forekomma några urmakartermer, 
som icke nöjaktigt forklaras i ordlistan. Att med oro menas 



Tamm: Anmärkningar. 161 

"pendel", är ett misstag; det är samma slags regulator som 
kallas "balans", bestående av ett svänghjul med sin axel. 
Men hvarför översätta, då oro ännu brukas? I alla händelser 
visar just detta ord, att här icke är fråga om pendel-ur, 
utan Runius har nog menat ett spindelur (antagligen ett s. k. 
byxsacks-ur). Hos spindelur är orons axel, som kallas spindel, 
försedd med två utstående lappar, som för reglerande af urets 
gang ingripa i tandema på det s. k. steghjulet. Sannolikt 
är det dessa lappar som kallas fallbomarna-, hvad ordlistan 
menar med "slagbom" i ett urvärk, vet jag icke, däremot är 
"bom" ensamt ett brukligt namn på orons axel. Antagligen 
forstås med skuror raellanrummen mellan steghjulets tänder 
ock med hdkar själva tandema. 

S. 220, r. 33: fint på trån. Uttrycket, som här an- 
vändes om bröd, torde egentl. hava avseende på en vävnad. 

S. 221, r. 7: wi . . . tillijka. Härmed menas nog icke 
"vi också" (jfr ordlistan), utan "vi bada tillsammans" (jag 
tillika med Frisk). På liknande satt torde i jord och himlar 
tillika (227: 25) tillika böra översättas: "samfalt, på samma 
gang" eller "bada". 

S. 222, r. 2: spela kuckulure. Hvad som menas med 
kuckulure, vet jag icke; men föga passande synes mig över- 
sättningen "dagdrifvare", antagligen föranledd därav, att Rietz 
s. 363 över8ätter verbet kukulera med "gå och drifva som en 
sysslolös herre". Den betydelse hos verbet som åtminstone i 
svenska ock danska är förhärskande (jfr kukelura i Ihres Gloss., 
da. kukulure, kukJcelure hos Kalkar m. fl. ordböcker), ock som 
också är vanlig hos It. kukeluren o. ndl. koekeloeren, är 
"halla sig inne, sitta som en stuggris hemma i stilla till- 
bakadragenhet"; därjämte brukas verbet i ndl. också i bet. 
"sysslolöst gapa", samt både i lt. ock ndl. "titta förstulet ock 
späjande" (t. ex. ut genom fonstret); i lt. särskilt om en fange, 
som sitter ock väntar i fångelset på att få komma darifrån. 
Måhanda får därföre kuckulure här anses betyda "stillasit- 



162 Brate: Gubbe ock gumma. 

tare": menat om den som får sitta vackert stilla i vardens 
hus ock icke tillates smita ifrån välfagnaden? *) — Det vore 
val ett alltfor vågat infall, att kuckulure möjligen skulle 
vara namn på något slags spel med kort el. dyl.? 

S. 224, r. 13: knektar. Kanske = "stalldrängar (som 
leda hästarna)"? Jfr nuv. ridknekL 

S. 231 r. 28: tiurleks-ras. Hällre an ett svenskt dia- 
lektiskt (uppländskt?) tiur "tjäder", som skulle uttalats en- 
stavigt i olikhet med no. tiur "tjäder", vill jag här antaga 
vårt vanliga tjur "taurus", som jag icke kan finna opassande 
för meningen; själva ordet tiurlek kan val forklaras såsom 
tillfällig bildning av Kolmodin, då det ju i alla fall skall 
innebåra en ordlek. 

Upsala. Fredr. Tamm. 



Gubbe ock gumma. 

I synnerhet på sistone hava dessa ord, särsjilt gubbe, 
varit foremål för flera förklaringsforsök, jenom vilka val 
frågan maste anses vara i det närmaste så pass utredd, som 
sje kann med vår nuvarande kunnskap om ordens förekamst. 
De fbrklaringar, som beledsagat denna utredning, äro emel- 
lertid after min mening samtliga forfelade. 

Forklaringen av Bugge, Sv. landsm. IV, s. 232 f., vi- 
dare utvecklad av Noreen, Orddubbletter i ny sv. s. 25 f., att 
gubbe är en smeksam farm för gudfader, anser jag vederlagd 
redan jenom det själ, som Kock, Sv. landsm. X, 3, s. 6 an- 
fört däremot, nämligen, att någon judutveckling frf>bb icke 
påvisats, utan att tvärtom &f blivit ff just i detta ord vid över- 

') Jfr numera Feilberg i Dania V s. 109: Den som ej dråk ud ved 
gilder kaldtes "kukkelurris" (not vid korrekturläsn.). 

ABKIV FOB K0RDI8K FILOLOGI XVI, NT FOLJD XII. 



Brate: Gubbe ock gamma. 163 

gangen till farmen guffar, varjämte nog ock den förutsatta 
betydelseutvecklingen kunde behöva styrkas. Att med No- 
reen, Arkiv VI, 318 oek Urg. judl. § 31 anm. 2 i fråga 
om det kristna gudfader antaga en urjermansk bifårm *gu$- 
batfer, som skulle utvecklat sig till gubbe, synes mig otill- 
låtligt. 

0. v. Friesen, Om de germanska mediageminatorna s. 
41 f. ock Noreen, Svenska etymologier s. 33 leda sig jenom 
sammanställningar, som förmenas vara f år mal It tillfredsstäl- 
lande, till en gr und be ty deise 'böjd, llopsjunken , , som enligt 
Noreen skall hava spesialiserats "dels i riktningen 'hopsjunken 
af alder, gammal' (så i sv. riksspråk), dels i riktningen 'satt, 
undersätsig, duktig' (så i Norge)", varjämte Noreen söker 
visa möjligheten, att gubbe delvis hört till fsv. gumi 'man, 
gammal man', ehuru på annat satt, an man forut tankt sig. 
De jorda sammanställningarne kunna på sin höjd betecknas 
som möjliga, ingalunda tvingande, ock den antagna grund- 
betydelsen såsom langt ifrån saker som sådan. 

Slutligen har Kock, Sv. landsm. X. 3, s. 6 f. ock XV. 8, 
s. 10 f. en forklaring av gubbe. Kock fattar på förra stallet 
det férst från ä. nsv. uppvisade gubbe 'gammal man' som ut- 
ganget f rån fsv. gumi 'gammal] man' ock utby tet av mm mot bb 
som framkallat av det likbetydande i åtsjilliga bygdemål an- 
vända gübbis (med aks. 1) 'gammal man' (av godh + bise 
'gubbe'). Sv. landsm. XV. 8, s. 11 tillfbgas en forklaring 
av det norrländska talspråkets bifårm gübbas (med ake. 1) 
'gubben', som ock antages hava medvärkat till att fsv. gumi 
blev gubbe. 0. v. Friesen, Germ. med.-gem. 43 anför gubbas 
aven från Småland. Enligt denna forklaring skall gubbas 
vara en sammanställning av adj. god med det även i riks- 
språket använda ordet bas 'arbetsförman', vårs tyska upp- 
rinnelse Kock själv påpekar, an f ör ande platt.-ty baas 'meister, 
ein aufseher über die arbeitsleute' (Brem. Wb.), holl. baas 
'meister auf einem handwerke, der gesellen hält . . . .; ein 



164 Brate: Gubbe ock gumma. 

meister, ein herr der worüber zu befehlen hat' (Kramer, 
Nieuw woordenboek 1787). 

Att börja med Kocks sist anförda forklaring torde ingen 
for detta gabbas, som närmast gör intryek av en sidofårm 
till gubbis, vilja tro på en från gubbis så vitt sjild upprin- 
nelse. Om åldern av gubbas uttalar icke Kock någon för- 
modan, men har det samtidigt med gubbis bidragit att fram- 
kalla gubbe, maste dess alder i vårt språk gå upp till slutet 
av medeltiden, då Kock, Sv. landsm. XV. 8, s. 10 noten 
uppvisar gubbe från en hdskr. i slutet av 1500-talet, ock det 
forekåmmer i Vadstena klåsters räkenskaper för 1568 i smsg. 
sterhusgubbm (v. Friesen, Germ. mediagem. s. 41). En så 
hög alder är icke uppvisad for lånordet bas, vårs använd- 
ning för övrigt synes svårligen mäktig av den antagna be- 
tydelseutvecklingen. 

Forklaringen av gubbis ur godh + bise 'gubbe' anser jag 
emellertid likaledes oriktig. Ordet bise 'gubbe' anfor Kock 
som änkelt blått från "Nylands ålderdomliga landskapsmål", 
men även i detta synes dess ursprunglighet kunna betvivlas. 
Då det av Kock behandlade gtibbas, after vad han anför, 
enligt Vendell, i Finnby i Finland heter gubds, är det ju 
tänkbart, att gübbis kunnat motsvaras av ett finl. *gubbis, 
best. f. *gubbisen, varur ett bisi 'gubbe' kunnat avsöndras 
emedan ett sådant bisi förhöll sig till *gubbisen som dag till 
guddåg-, man tjännde, att ordets början var adj. god ock slöt, 
att återstoden var ett själfständigt ord. Nyland I hw gubbis 
utan tonviktsbeteckning, men dels firmas i målet talrika smsg 
med huvudtryck på senare leden, dels stå utan tonviktsbe- 
teckning gu-afton, gu-natt, som dåck antagligen betonas som 
gu-då. 

Detta nyl. bisi 'gubbe' synes mig isolerat, ty då Kock, 
Sv. landsm. X. 3, s. 8 sager det inga uti det i många bygder 
använda tomtebise 'tomtegubbe' ock tror, att det av Rietz 
från Närike anförda bise 'anförare' även sluter sig därtill, 



Brate: Gubbe ock gumma. 165 

har han enligt min mening förblandat det med icke sam- 
höriga ord. 

Då 'tomtegubben' även kallas tomte-pys, anser jag rik- 
tigare att tålka även senare delen av best. f. tomte-bisen som 
ejäntligen höfande till pys. Att ett uddjudande jp- i lånord 
i dial. uppträder som ft-, är ej ovanligt; f rån Norbärj, Västml. 
kann jag anföra t. eks. ba*sma 2 n 'pasman', bö*sa 2 'pösa öfver', 
bu 3 di 2 ng 'pudding'. Att detta ord (tom,te-)pys, -bise är ett lån- 
ord, bekräftas av det likbetydande nisse, som val blått kann 
vara en lågtysk farm av t. Nixe. 

När Rietz f rån Närike anför "bise m. 1) hufvudman, 
anforare, 'Han ä bisen för dem'; 'bise på täppan', herre på 
täppan; 2) vise (i en bikupa)", så syne^mig bet. 2) vara den 
Ursprungliga och bet. 1) härledd därur. I Norbärj, Västml. 
förekammer bi z se 2 i den alitererande sammanställningen bi 3 sn 2 
før bö*ljet 2 inganä 'visen för bålgetingarne, den allra för- 
nämste' ock även väl löst ur denna forbindelse i samma be- 
tydelse. Ordet har i Närike säkert samma historia. 

Enligt min mening är gubbis vida yngre an gubbe. 
Från Norbärj, Västml. tjänner jag knappt tili gubbis men 
väl best. f. gub*bisn 2 'gubben', brukat med en bibetydelse av 
smeknamn, ingalunda särsjilt använt av sonen om fadem, 
som Rietz uppjiver för Sdm., ehuru även det förekammer, 
utan snarare företrädesvis av ock till hustrun om hennes 
man. Från denna best, farm synes mig därför forklaringen 
böra utgå; den obest. farmen gubbis, då den någon gang 
förekammer, anser jag abstraherad ur den best. farmen. På 
samma satt har norbarjsmålet ur eksamen, kasärn, fattade 
som best. farm, skapat en obest. farm eks dm, kas år. Formen 
gubbisen anser jag uppkommen ur sammanställningen gubbe 
sin, ock så får gvbbas en tillfredsställande forklaring ur obl. 
kas. gubba sin. Vid försvagning av ändelsen -a till -e kunna 
obl. kas. gubba sin naturligtvis även ligga till grund för 
gubbisen. Denna växling gubbis : gubbas är ett själ mot att 



166 Brate: Gubbe ock yumma. 

fatta -6- som en afledning, betecknande smeknamn (Hell- 
quist, Arkiv VII, s. 153 f.), vilken val ock bort heta *gubbse. 

Ejäntligen ålåge det mig nu att visa, huru sin kunnat 
kåmma att brukas, dar man ejäntligen väntar påssesiva for 
forstå ock andra personen. Från denna bevisningssjyldighet 
befria mig dåck några likartade fall, som klarligen visa 
samma utveckling. 

En synnerligen bestyrkande paraläll anför Rietz Ordb. 
öfver sv. allmogespr. från Närike: far sin m. lille, söte far. 
"Tala ve farsin vår", svarar hustrun, när grannen begår låna 
något av henne. Det andra fallet är de bekanta stockholmska 
vulg. far*sa 2 'far' ock mor 9 sa 2 'mor', åftast i best. farm t. eks. 
Sv. landsm. I, s. 61^, 621, vilka utan tvi vel äro att härleda 
från far sin, mor sin] mor 9 san 2 som fått sin ändelse efter 
det naturliga tjonets krav, har after sitt monster ombildat 
far 3 san 2 . Rietz anfor ock "morsa f. 1) sota mor Vg. 2) hus- 
moder Sdm". Ett tredje fall är det pap*psn ock mam^msn, 
naturligtvis av pappa sin, mamma sin, som forekåmmer åt- 
minstone i Skåne ock enligt uppgift av en min mediärare, 
skåning till börden, lär användas av makar om ock till var- 
andra. Genom dessa paraläller synes mig min forklaring av 
gubbisen som gubbe sin hava blivit i hög grad sannolik. 

Av alla härledare av ordet gubbe synes mig Norelius, 
Arkiv I, s. 220 hava varit inne på den riktigaste tankegangen, 
ty min mening är liksom hans, att gubbe uppkåmmit ur 
samman8tällningen god bonde. Som en stödjande paraläll 
vill jag jenast anfora det engelska sitat, som hos mig för- 
anledde denna tanke. I The Gentleman's Magazine 1893, 
s. 346 står om James IV i Skotland (f 1513): "He was 
fond of travelling about the country unattended styling him- 
self the Goodman (or tenant) of Ballingiech", vilket visar 
sammanställningen good man utvecklad till uttryck för ett 
nytt begrepp. Denna sammanställning har ock i vårt land 
undergått en liknande betydelseutveckling; så förekamma i 



Brate: Gubbe ock gumma. 167 

Vadstena klåsters räkenskaper (Ant. tidskr. f. Sverige XVI: 1), 
åfta om jivare en godh man äff Dalana, en godh man äff 
Opland, vilka icke kunna avse någon individuäll förträfflig- 
het, då talrika påster på gåvor firmas, utan att jivaren fått 
detta attribut, t. ex. s. 1 en man 7 mark, en god man 5 
mark, dar den förre synes hava bättre förtjtint det beröm- 
mande attributet, om ett sådant avsetts. 

Hurusom runinskrifter emellanåt säga stenen rest at 
bonda gtåan t. ex. L. 542, 847, 938, 1138, är allmänt be- 
kant. L. 1005, Runverser s. 224, Fläckebo i Västml. börjar 
med denna hederstitel framfor namnet: buonti x kuj>r x 
hulmkaetr. Med tiden har adjektivet ställts framför, så i 
det av 0. v. Friesen anförda goper bonde Upl. L. KkB. VI § 1. 
Detta stalle förtjänar att anföras i sin helhet, det lyder: 
agJii ok angin præstær wald mæssu skrup i sokn före utæn 
gopær bonde ællær husffru stuk liggin. Detta stalle visar 
synnerligen p&tagligt, att gopær. bonde blivit en synonym 
med bonde utan bestämning, en titel, som icke avser någon 
individuäll förträfflighet, alldeles som åvan anförts om man 
ock godh man. I Söderwalls Ordbok goper 3) finnas andra 
eksämpel på goper i en dylik férbleknad betydelse. Ungefår 
samma utveckling har ock jenomlupits av dannernan, nu 
^högtidligare benämning på bonde", fsv. donde man, dande 
man 'förträfflig, aktad man', se Rydqvist, Sv. spr. lag. II, 
425 ock Söderwalls Ordb. donde. 

Utvecklingen av goper bonde till gubbe anser jag hava 
forsiggått på foljande satt. I likhet med åtsjilliga andra 
sammanställningar av enstavigt adj. ock subst., vilka sam- 
manställningar jivit upphov till ord med aks. 1, såsom miper 
dagher : mid k dag, hvar dagher : va A rdag m. fl., se Kock, Sv. 
ake. II, 124, 131, torde ock i goper bonde det férsta ordet 
kunna antagas hava ägt större tryekstyrka; Kock, Sv. landsm. 
XV. 8, s. 12 söker stödja en dylik betoning for sitt godh 
bise. Hela sammanställningens tryekstyrka minskades erael- 

ABKIV FÖB XOBDISK VILOLOOI XVI, KT VOL JD XII. 12 



168 Brate: Gubbe ock gumma. 

lertid, då den brukades framfor egennamn, alltså i ställningen 
goper bonde Holmgøter, ock den trycksvagare andra leden 
bonde blev trycklös, varemot den forstå ledens större tryck- 
styrka torde bevarats som bitryck. Sammanställningen under- 
jick de förändringar, som annars tillskrivas trycksvaghet. I 
bonde bårtfoll -e såsom då fsv. drotsæte framfor namn förlorar 
ändelsen t. eks. drotzet matius (Söderwall, Ordb.); forstå sta- 
velsens trycksvaga o övergick till e såsom i ottende Var. 
m. fl. eks., anförda av Kock, Undersökn. i Sv. sprhist. s. 103, 
ock nd assimilerades till nn såsom i fsv. upplænningiæ. Er- 
lang) Noreen, Altschw. gr. s. 226. I goper torde nomina- 
tivändelsen redan tidigt utträngts mellan stammens p ock b 
i bonde- samma assimilatsjon db ;> bb inträdde som i det fsv. 
namnet Gubbe, kårtnamn till Gudhbiorn, ock slutligen inträ- 
der på grund av trycksvagheten den judutveckling till u r 
som Kock, Arkiv IV, 176 f. uppvisat för talrika fall t. eks. 
gott dr > gutår, god dag > gudd. Jenom dessa judutveck- 
lingar hade goper. bonde Holmgøter blivit gubben Holmgot 
ock ur denna judfårm gubben, som hade utseende av ett 
subst, i best. f. abstraherades lätteligen en obest. f. gubbe. 

Det synes mig mycket sannolikt, att det mångomskrivna 
gösse (Rydqvist, Sv. spr. lag. III, 277 f., Brate, A. Vml. ljL 
s. 21, Bugge, Arkiv IV, 118, Kock, Undersökn. i sv. sprhist 
s. 78 f., Noreen, Arkiv VI, 318 noten) är att på liknande 
satt forklara ur göper son, vilken sammanställning lätt 
kunnat utveckla sig ur den i runinskrifter brukliga, dar det 
åfta sages, att någon reste stenen at son sin göcfan. Av 
goper son framfor ett namn skulle då after bårtfall av no- 
minativändelsen blivit *gopsen 1. *gupsm ock jenom judut- 
vecklingen ps > ts (Kock, Stud. i fsv. ljl. 428 f.) *gotsen, 
gutsen. Dar ts assimilerades till ss (Kock ib. s. 433, 543 
ock Noreen, Aschw. gr. s. 225), blev *gotsen till gössen y 
varur obest. f. gösse abstraherades som gubbe ur gubben. 
Medan ts fanns kvar, var åter ordet på andra hall utsatt för 



Brate: Gubbe ock gumma. 169 

en annan misstydning, kannsje i ställningen after namnet: i 
*gutsen uppfattades -sen som refleksivpron. sin, ock av åter- 
8toden uppstod det gut, som är motsvarigheten till gösse i 
vissa delar av Sverge samt i Norge ock Danmark. Att or- 
dets senare del kunnat vara son stödes genom fryksdals- 
fårmer av Noreen, Arkiv VI, 318 noten. 

Ar 8ålunda gubbe att härleda från goper bonde ock 
gösse 8annolikt uppkåmmet av goper son, ligger det mycket 
nära att antaga gumma härröra från sammanställningen göp 
nfåper. I närvarande tid är i många trakter hos allmogen 
iO'ara mor husmoderns äretitel, brukad till ock om henne, 
ock så har sannolikt göp möper varit under medeltiden, 
ehuru diräkta eksämpel icke finnas. Söderwall, Ordb. anför 
eks. på tnodher såsom hedrande benämning, jiven åt en aldre 
kvinna, visserligen av adel, ock som en äretitel synes ock 
gumma brukat i Söderwalls ex. från 1484: talade til vilkin 
olsson oa hederlik gumma hans hustrw agneta D. D. 1: 138. 
I Vadstena klåsters räkenskaper 1539 — 1570 i Ant. tidskr. 
f. Sverge XVI: 1 forekåmmer godh i liknande användning 
t. eks. s. 12 (1540) en godh hwsttrv aff Oplandh, en godh 
qwinna aff Smalandh. Enligt Rietz är i Bleking, Ostra hd 
gummoran ett vanligt tilltal till alla aldre kvinnor, av Rietz 
säkert med orätt tålkat som 'gudmoder' for 'god moder'. 

Utvecklingen av göp möper till gumma tanker jag mig 
antingen hava sjett i full överensstämmelse med den av 
göper bonde till gubben, att alltså i sammanställningen t. ex. 
göp möper Gunnil väl först r utträngdes ock sedan utveck- 
lingen *gumme(ft) inträdde, varäfter ordet greps av de svaga 
femininas analoji ock fick fårmerna gumma, gummo, aller ock 
så, att de svaga feminina redan på ett tidigare stadium övat 
sitt inflytande, då ordet ännu hette gummo, såsom Noreen, 
Orddubbletter s. 26 foreslår för den av honom antagna ut- 
vecklingen gudmoder till gumma. Vilkendera utvecklings- 



170 Brate: Gubbe ock gumma. 

möjligheten varit den värkliga, kann varken avjöras aller är 
av någon synnerlig betydelse. 

Jenom att gubbe forklaras ur goper bonde ock gumma 
ur güp moper, förmodligen hedersnamnen för makarne i det 
fornsvänska bondehemmet, blir deras samhörighet som mask. 
ock fem. tillfredsstallande förklarad, utan att bb i gubbe ock 
mm i gumma behova stå i något etymolågiskt sammanhang. 
Att så sjer, synes mig vara en väsäntlig styrka hos min 
forklaring. 

Det återstår nu att yttra några ord om de hittills icke 
behandlade äldre förklaringarne, som jag i ock med min 
forkastat. 

Att gudfader, gudmoder, gudson kunnat tillgripas som 
förklaringsgrund för gubbe, gumma, gösse, är latt forklarligt, 
då for dem den erforderliga judliga utvecklingen syntes lät- 
tast kunna antagas ock betydelseutvecklingen syntes åtmin- 
stone möjlig. Liksom dessa icke hora till gubbe, gumma, 
gösse, höra icke haller andra ord med judlikhet men med 
bet. 'fadder' dit, såsom gumme, gumma 'manlig, kvinnlig fad- 
der' Älfdalen, Mora, gummun 'guffar' Orsa Sv. landsm. IV. 2, 
s. 69, finl. gomn 'guffar' (Kock, Sv. landsm. X. 3, s. 9), 
gotl. gumbe 'fadder' (Kock, Sv. landsm. XV. 8, s. 12). 
Att finna den riktiga forklaringen av dessa dialaktfårmer 
tillhör spesiala vhandlingar över dialäkterna; jag nöjer mig 
med att ifrågasatta, om icke mn i finl. gomn ock Orsa, gum- 
mun kunna forklaras ur ett *guå-man. 

Ännu vanskligare är det att yttra sig om de ord, var- 
med v. Friesen ock Noreen sammanställa gubbe. 

Med avseende på de anförda norska dialaktfårmerna 
gubbe, guve, guv, gufse, gauve, guffe synes kunna anmärkas, 
dels att guve, guv, gauve sannolikt maste höra till no. güva 
'sitta hopsjunken' ock alltså ingenting ha med gubbe att 
jöra, dels att från ett gubbe av gö&r bonde betydelsen 'en 
bred figur, som ikke er uden værdighed', 'jenom sin yttre 



Brate: Gubbe ock gumma. 171 

foreteelse respäktinjivande person' kunnat utveekla sig, dels 
att guffe, gufse jöra intryck av att kunna vara uppkåmna 
av god fader, god fader sin. Den slutjiltiga uppskattningen 
av dessa norska dialaktfårmer kan dåck forst foretagas jenom 
undersokning av de dialakters judforhållanden, inom vilka de 
forekåmma. 

Vad de övriga av 0. v. Friesen anforda orden beträffar, 
som identifieras med gubbe, nämligen gubbe Vg. 'rågskyl', 
jordgubbe, snorgubbe, nit. (Estland), gubbe f. 'kleiner Heu- 
haufen', nht. dial. (Schweiz) guppe f. 'Hutkuppe, -kopf ' m. fl., 
så är det tydligt, att de av dessa, som tilläventyrs hava 
något med gubbe att jöra, ingalunda behova innehålla en 
grundbetydelse, av vilken gubbe utjör en spesifikatsjon, utan 
mycket val kunna tänkas själva hava utvecklat sin betydelse 
ur den av gubbe] var gubbe fårdigbildat senast omkring 
1500, finnes god tid för en dylik betydelseutveckling. Särsjilt 
gubbe 'sädessjyl' kan tankas uppkallad after likheten till 
farmen med en gubbe, fast jag dåck icke vill påstå, att så 
värkligen varit fallet. Men vidare synes sammanhanget med 
gubbe icke så påtagligt från betydelsens synpunkt, att man 
icke kann misstänka, det något annat ord, vårs betydelse 
bättre passar, är det ursprungliga, men jenom fålketymoloji 
aller av något annat själ ombildats till g&be. Vad jord" 
gubbe, snorgubbe angår, kann till dem från Norbärj, Västml. 
läggas blötgubbe 'moget hjortron' *), ock i Nyland (se Ny- 
land I) betyder jordgubbar 'åkerbar' rubus arcticus; jord- 
gubbe m. 'potatis' Närike är naturligtvis ej aldre an potatis- 

•) Vad (h)jortron beträffar, torde följande lilla anmärkning åtminstone 
något jälpa på vag till ordets forklaring. En jämförelse av (h)jortron med 
norska multer, aven fler8tad.es i västra Sverge, leder till tanken på att de 
borja med var sitt av de likbetydande orden jord ock mull, isl. mold, från 
Småland anför Bietz rentav mullbår fortron'. Då -on är ändelsen i frukt- 
ock bärnamn, äro jortron : multer, ock då väl även smultron fragaria vesca, 
tistron ribes nigra, Ursprungligen smsg. med en led, som börjats på t-, 
jenom vårs invärkan jord- blivit jort-. Vilken denna led varit, vet jag icke, 
jag har blått tankt på ordet trad. 



172 Brate: Medel päd. 

odlingen. Då jordgubbe, blötgubbe tyda på att detta -gubbe 
företrädesvis utgör ett bärnamn, ledes man att tanka på en 
lågtysk biform *-kopp till det t. kopf, som ingår i en massa 
växtbeteckningar: "mohnkopf, distelkopf, klettenkopf, auch für 
ähre z. b. gerstenkopf u. von den zapfen des hopfens (s. 
köpfe), ferner krautkopf, kohlkopf, wie auch haupt, früher 
auch rosenkopf knospe" Deutsches Wb. Kopf, jfr humlekoppa 
f. 'humleknopp' Vg., 8dm. (Rietz), som säkeh är tyskt lån. 
I fråga om ord, till vilka inga fornfårmer finnas aller vårs 
judforhållanden man icke kan sjarskåda i sammanhang med 
en bestämd dialäkts Judsystem, kann man emällertid icke 
vara för forsiktig i sina slutsatser. Mgon invärkan på min 
härledning av gubbe hava dessa ord i alla fall icke. 
Stockholm den 24 desämber 1898. 

Erik Brate. 



Medelpad. 

De älsta fårmerna av detta namn, vilka naturligtvis 
böra läggas till grund vid försök att finna dess härledning, 
anföras av Rydqvist, Sv. sprs. lagar II, 272. I Hels. L. 
forekåmmer oblik kasus Mæpalpapa ock i ett diplåm in 
Mædhalpadha g374) Sv. dipl. IV, 570. Av dessa aldre 
farmer utjör uppenbarligen Mædhilpadha, som av Styffe, 
Skandinavien under unionstiden anföres från 1407, en senare 
utveckling, uppkåmmen jenom att a förändrat klangfårj i 
trycksvag stavelse, så ock Medellpar Dipl. Norv. XIV, 2 
no 811 (år 1544). 

Den forstå delen av namnet är klar. Den är det ord, 
som i isl. skrives tnefral ock brukas som prep. med följande 
jen. dels med, dels utan ett foregående a aller i i betydelsen 
'mellan' ock naturligtvis Ursprungligen är ett subst, med be- 
tydelsen 'mitt', vårs användning blivit inskränkt till forbin- 
delsen med dessa prep. aller därmed liktydande kasus. I 



A HIK V FOU NORDISK VILOLOQI XVI, KT FOLJ1» XII. 



Brate: Medelpad. 173 

fsv. synes farinen mæpal blått förekamina i smsg., ock den 
prepositsjonälla betydelsen uttryckes jenom andra farmer av 
samma ord: mceMi, mittum, mællum, millan, mællan, run- 
svanska (rsv.) L. 692 mipli. Man torde dåck tryggt kunna 
förutsätta, att jamte dessa, av vilka somliga aven finnas i 
isl., fsv. på ett aldre stadium ägt en motsvarighet även till 
isl. prep. me&aly ock det är denna motsvarighet jag anser 
föreligga uti forstå delen av Mæpalpapa. 

Den återstående delen av ordet har däremot hittills icke 
blivit rätt förklarad. Rydqvist, Sv. spr. lagar II, 272, not 2 
jör ett försök till härledning: "Den senare delen af detta 
namn skulle möjligen kunna foras till ett eljest hos oss obe- 
kant pady af samma betydelse som F. Hög-T. päd eller 
phatj Ny-T. pfad (stig), A. Sax. pæfr (pl. pacfas), Eng. path, 
Sanskrit, patina (väg); då: mellanväg, mellanland". Rydqvist 
torde icke haft mycken tilltro till denna etymoloji, som han 
framställer med stor tvekan, då han 3Jälv betonar den så 
gott som avjörande invändningen mot den, att någon mot- 
svarighet till t. Ifad alis icke forekåmmer i nordiska språk 

En andra invändning kann hämtas från ordets bety- 
delse 'stig', vårs användning i bet. 'land' torde tarva stod, 
liksom ock betydelseutvecklingen 'mellanväg' till 'mellanland\ 
Med denna senare utveckling är icke utvecklingen i namnet 
Norge av *Nor<$vegr *) paraläll, ty detta namn kann man 

*) Noreon, Svenska etymologier 8. 22 f. förkastar denna gamla härled- 
ning av Norge, emedan får me rn a Nör(v)egr med ö äro de älsfca ock redan 
större Jællingestenen c. 980 har ordet i farmen miruiak således utan d' ock 
förklarar fe. Nordwe£ hos Orosius som en fålketymoloji, som väl till stor 
del föranletts av ordet Austrvegr, samt söker ersätta den gamla härledningen 
med en ny, enligt vilken Norge skall betyda 'regio angusta 1 ock höra till 
den jermanska stammen nora- 'sammanklänid' (lett. närs 'klammer'), av 
vilken ett annat rotstadium nar aller när skall inga uti landskapsnamnet 
När('i)ke. Om ock de norska dalgangarne kunnat nämnas 'regiones angustæ 1 , 
kunna svårligen invånarne på den platta slatten i Närike mellan Tiveden, 
Tylöskog ock Käglan betecknas som 'de inklämda, hopträngda 1 . Noreens 
forklaring av Norge synes mig oriktig på grund av fe. Nordweg. Anglo- 
saksarnes namn på Norge fe. Nordwe£ har naturligtvis icke upptagits i fe. 



174 Brate: Medelpad. 

lätt tänka sig utganget från begreppet 'landet normt', men 
ett därmed jäinförligt 'landet åt mellanhållet' är ju otänkbart. 
Prof. Noreen har for mig påpekat Hels. L. Högher a 
Nordhstighi som ett fall, dar stigher brukades for att be- 
teckna 'land'. Detta Nordhstigher är emellertid beläget just 
vid Medelpads södra gräns (Styffe, Skandinavien under uni- 
onstiden s. 291, not 5, 294) ock talar alltså från saklig syn- 
punkt emot, att Medelpad kann betyda 'mellanstigen', i vilket 
fall Medelpad bort ugga mellan ett *Nordpad (-stig) i narr 
ock *Sydpad (-stig) i söder. Angående Norpstigher yttrar 
Schlyter, Hels. L. glossaren s. 194: "Norpstigher Nordanstig; 
så skola några socknar (hvaribland Jättendals, förmodligen 
äfven Harmångers och Gnarps) i nordöstra delen af Helsing- 
land hafva blifvit kallade i anledning af deras läge norr om 
en stor skog i Rogstads socken". Namnet torde icke åsyfta 
läget narr om skogen utan narr om den aldre bygden sö- 
derut; jfr Norfrvegr, Norge. Också äljes forekåmmer stig i 
skogsnamn, förmodligen avseende någon ridstig genom skogen. 
Indebetou, Södermanlands minnen s. 82 omtalar skogen Mag- 
destigen i Nashulta sn, 0. Rekarne hd, SdmL, uppkallad after 
den gamla gården Magda. 

forst på kung Alfreds tid utan antagligen århundraden forut; da Norge ägt 
ett namn, bör detta ock varit tjännt för anglosaksarne. Fe. Nordweg re- 
presenterar alltså en vida aldre nordisk farm an isl. Nar(v)egr, bibehållen, 
for så vitt fe. judlagar tillåtit, ock förändrad, i den man dessa värkat än- 
dring, alldeles* som de urnordiska lånorden i finskan delvis bevarat sin ur- 
nordiska farm, delvis an dr at den enligt finska judlagar. Jfr huru fe. See- 
deni£ utjör en avspegling av det gamla 1. Scadinavia, en farm av ett vida 
ålderdomligare skaplynne an isl. Skant. Ben riktiga slutledningen synes 
mig alltså böra vara den, att d är ursprungligt, äftersom det forekåmmer i 
fe. Nordwe£ ock sålunda maste vara bårtfallet i isl. Nör(v)egr. Själva bårt- 
fallet mellan konsonanter har talrika analojier, men vokalförlängningen o 
till ö inga, dar (t (f) bårtfallit. En analoji med dubbelheten Nör(v)egr : Nor- 
(v)egr erbjuda dåek fyre, füra, Valer : fyre, fura, Valer, i vilka h bårtfallit 
i forbindelserna rh, Ih, se Noreen, Aisl. u. anorw. gr. a s. 68. Huru judlagen 
för förlängningen vid bårtfali av senare konsonanten i forbindelserna lh, 
rh, rd (rf) skall fårrauleras, vet jag icke; att isl. Nör(v)egr utgår från ett 
äldre *Nor(J)vegr, är mig klart. Kannsje är det av betydelse, att rf varit 
klanglöst som r/*, lh? 



Brate: Medelpad. 175 

Med e. path, t Pfad delar den senare delen av Mæpal- 
papa uddjudet p-, vilket som bekant är ytterst sällsynt i ord 
av jermansk börd. Detta uddjud maste alltså jöra ordet 
mis8tänkt för att antingen icke vara av jermansk upprin- 
nelse aller, vad som väl är i sig troligare, for att icke inne- 
hålla ett ursprungligt uddjudande jp-. 

Det är den senare möjligheten, vårs riktighet jag vill 
jöra trolig jenom att foreslå följande härledning. Fsv. Mæ- 
palpapa formodar jag hava sin upprinnelse av ordfogningen 
mæpal ok up at am 'mellan ock uppåt åarne' aller kannsje 
snarare mæpal ok up at ä 'mellan (åarne) ock uppåt ån\ 
Med 'åarne' menas Ljungan ock Indalsälven, med 'ån' Ljungan. 
Enligt meddelande av kand. J. Nordlander forkammer i kam- 
mararkivets handlingar år 1543 om Indalsälven uttrycket i 
norre åne ock om Ljungan ij Södre åne, bada benämnin- 
garne bredvid varandra. Från saklig synpunkt stämmer till 
denna härledning förträffligt uppgiften hos StyfFe, Skandina- 
vien under unionstiden s. 294, att Medelpad glenna tid "var 
egentligen blott bebyggdt utmed de bada stora elfyarne, som 
utfalla vid Njurunda (Ljungan) och Indal, särdeles den forst- 
nämnda, samt den rymliga bugt, som intränger mellan de 
bada elfvarnes utlopp". Medelpad var således till läget ett 
svenskt Mesopotamien, ock den föreslagna tydningen av dess 
namn hämtar ock stod av denna klassiska benämning. Yar 
enligt Styffe under unionstiden bygden vid Indalsälven ringa 
i jämförelse med den vid Ljungan, så var sjillnaden säkert 
ännu större, då benämningen forst uppkom. Det torde därför 
vara berättigat att utgå från det sist anforda alternativet 
mæpal ok up at ä 'mellan (åarne) ock uppåt ån', varijenom 
det slutande -a, icke -m, forklaras. Uttrycket up at ä före- 
kåmmer ordagrant i fno. Gul. L. 85 . . oe gera po sva at 
fiskar megi fara up at a hverri ock Lund, Oldn. ordfojnings- 
lære s. 166 anför fall med mitti, millum som fristående t. ex. 



176 Brate: Medélpad. 

fyrir austan Rangä, milli ok pverär; fyrir norcfan Jpkulsä, 
millum ok Lönshei&ar. 

En motsvarende utveckling av up i forbindelse med 
mæpal anföres av Rydqvist, Sv. spr. lag. II, 271, not 3 
jenom uppjiften, att fsv. (i) Mæpal Uplandum, mellersta hög- 
landet på Kinnekulle, utvecklat sig till nsv. Medelplana ock 
sammaledes äro de fsv. prep. pä y punder uppkåmna av up Æ, 
up under i liknande ställning. Den ordförbindelse, varav jag 
anser Medélpad uppkåmmet, torde hava betonats mæ z paH ok 
u*p at ö 4 , dar 4 är fortis 1, 3 fortis 2 ock 2 levis. I denna torde 
ok forlorat sitt självljud ock at hava blivit a& såsom sjett i 
stiap 'så att' Rök, Forså, mukip L. 391 m. fl. fall, se No- 
reen, Aschw. gr. s. 207. Att icke aven at förlorade sin 
vokal, synes vara att tilskriva dels at up slutade på p } var- 
till tj & icke så latt kunde ansluta sig som k till Z, jfr. eng. 
pret. called (kold) men bolted (boultød), men framfor allt på 
att det var viktigare an ok till sin betydelse. Sedan forbindelsen 
sålunda blivit mæ z pa*Vk u*p att # 4 , maste up forlora sin levis 
omedelbart after en annan levis, som hölls vid makt jenom 
invärkan f rån mæ z paH i andra forbindelser. Enligt den ten- 
dens att jiva varannan stavelse halv- aller biaksänt, som fler- 
städes spåras i språket (se t. ex. Kock, Svensk akcent II, 

177 f.), erhöll i stallet att levis ock då nu uti mæ*pa % Vk up 
a 2 fr a* leden up var trycklös, jick dess u förlorat, varpa k 
utträngdes mellan l ock p. Uti det sålunda uppkåmna *mæ 8 - 
pal 2 pa 2 &ä 4 ' maste en ny balangsering av tryckstyrkan férsiggå, 
ock den åtrådda omväkslingen av starkare ock svagare grad 
nåddes lättast jenom att ultima ock penultima bytte grad, 
alltså *mæ z paHpa*pa 2 , vilket säkert snart blev mæ z palpa 2 pa. 

[Som motstycke till bildningen av namnet Medélpad på- 
pekar adj. J. Nordlander ett par norrländska bynamn. I 
Sånga sn. i Angerml. finnes byn Para vid alven, uttalat 
pæra; namnet skrives älst Peræ 1535, sedan Per a 1542, 43 
eller Pära såsom 1543, 50, förmodligen av up efter Æ; prep. 



Hjelmqvist: Gås. 177 

'efter' heter i dial. ätte y ätta. På Alnön i Medelpad finnes 
en by, vårs namn nu skrives Pettång eller Pottäng. Alsta 
kända färmer äro Petteenge 1535, Påttinge 1543, Petenge 
1555, Påtånge 1562, som synas tyda på namnets uppkåmst 
av up e/ter enge *]. 

Stockholm den 24 desamber 1898. Erik Brate. 



Gös såsom förklenande personbeteckning 

i svenskan. 

Den sista strofen i C. F. Dahlgrens dikt Yårbacken 

börjar med de bekanta raderna 

Sjbn lian är en dummer gös 
Jemt han går i bo och kurrar, 
Fraser stundom ttpp och murr ar: — 
Hjelpe Gud, jag tror, jag nos! 2 ) 

Den första af de anförda verserna 

Sjön han är en dummer gös 
har sannolikt väckt forundran hos många. Hvad är detta 
for en gös, som här omtalas? 

Det besynnerliga uttryeket har foranledt två olika för- 
klaringsförsök. 

x ) Sedan åvanstående skrevs, har jag råkat få ögonen på ett ortnamn, 
som kann tyekas sammanhörigt, nämligen Nårr-pada qjårgård i Frötuna 
sjeppslag, Stockholms län. Dos. O. v. Friesen, som sämmaren 1899 vistats i 
trakten ock unders ökt dess dialäkt, har benaget npplyst, att Nårr-pada i 
orten blått tjaones från sjftkort; den inhemska benämningen är Narr-ßjär- 
g år den, i äldre tid, ännu i 1800- talets forrå hälft, Model. Nårr-pada synes 
alltså icke vara inhemskt, utan v. Friesen förmodar, att namnet på svänska 
sjökortet kåmmit in från de holländska ook lågtyska segelbeskrivningarne 
ock sjökorten. (Not vid korrekturet.) 

') C. F. Dahlgren, Samlade arbeten 1: 80. — Poemet förskrifver sig 
från år 1822, då det första gangen publicerades i "Opoetisk kalender för 
poetiskt folk. Sommar haftet." Sedermera intogs det i "Pootiska ungdoms- 
skrifter"; här ha flera ändringar företagits, som bibehållits i Saml. arbeten. 
Den rad, som behandlas i denna uppsats, är emellertid lika i den äldre ver- 
sionen och i den yngre. 

AKKIV PO* KOnDiaK FILOLOGI XVI, KT FÖLJD XII. 



178 Hjelmqvist: Gös. 

I "Språkets makt öfver tanken" s. 77 anmärker E. H. 
Tegner, att språkljudet (rimmet) bundit forfattarens tanke? 
så att han låtit gös ersätta Jons. Skalden skulle alltså, 
drifven af rimnöd, tillgripit en licentia poetica. 

C. F. Dahlgren var mycket sjalfsvåldig i sin framställ- 
ning, och man kan med rätta tilltro honom allehanda poe- 
tiska friheter. Men att han, som hade så lätt for att rimma, 
skulle i första raden af en strof insatt en för läsaren svår- 
begriplig nybildning för att åstadkomma rim till fjärde ra- 
dens slutord, som han alltså redan bestämt — det forefaller 
dock en smula tvifvelaktigt 1 ). Snarare har den fjärde vers- 
raden Hjelpe Gud, jag tror jag nös!, tämligen obehöflig som 
den är i sammanhanget, framkallats af tvånget att finna rim 
till den redan nedskrifha eller åtminstone i fantasien fardiga 
ingressen Sjön han år en dummer gös. 

Det andra förklaringsförsöket har framställts af Noreen 
i Ark. 6: 337. Han anmärker: "C. F. Dahlgren har som 
bekant i sin dikt Vårbacken det kuriosa uttrycket: "Sjön, 
han är en dummer gös". Ingen torde vilja godtjänna den 
betydelse ock användning, som här anvisas åt fisknamnet jös. 
Fastmer torde vara tydligt, att här foreligger en — från förfat- 
taren aller koräkturläsaren härstammande — misslyckad ety- 
molågisk skrivning i stallet för 'dummer J6s\ d. v. s. 'dum- 
mer Jons', jenom vilken lätta täkstemendatsjon uttrycket blir 
icke blått begripligt utan även gammalt välbekant (jfr t. 
dummer Hans, d. dumrian <c dummer Jarif. Detta Jos skulle 
forutsattes af Josse, smekform till Jons. 

Mot denna textändring tala», att namnformen Jos icke 
eljest kannes från Sverige; åtminstone har Noreen icke anfört 
något exempel på dess faktiska forekomst. 

De förklaringsförsök, för hvilka jag redogjort, synas mig 
alltså väcka vissa tvifvelsmål; man frågar sig, om Dahlgrens 



') Han kunde ju rimmat Jons i höns! 



Hjelmqvist: Gös. 179 

egendomliga uttryck verkligen är så tillfalligt som de ci- 
terade författarna mena. 

Såval Tegner som Noreen utgå nämligen från den för- 
utsättningen, att "en dummer gös" hos Dahlgren skulle vara 
isoleradt, ett semel dictum. Hade de nämnda forskarna, då 
de framställde sina förklaringsförsök, haft Svenska Akade- 
miens excerptsamlingar tillgängliga, kunde de dar ha funnit en 
hel rad språkprof, som ådagalagga, att Dahlgrens använd- 
ning af gös ingalunda saknar aldre motstycken. I själfva 
verket begagnade sig skalden, när han skref sitt "en dum- 
mer gös", af en sammanställning, som redan fanns i litte- 
raturen, såval i poesiens språk som i hvardagsprosan. 

Jag anfor dessa språkprof i kronologisk foljd. 

Uti sangen om Jael sager Kolmodin: 

Besynnerlig tå ehr en Sisera wil gasta, 
Thet år en luste-syn, som edor tro wil frästa, 
Så spiker honom fast, at han ei slipper los, 
Och krossar (for krosser) hufwudben på sådan skadlig gibs. 

Biblisk Qwinno-Spegel 1: 257 (1732). 

Vidare markes hos C. G. Cederhielm: 

Då hvar en hedrad blir, alt som han tokogt slöser, 
En skilnad icke fans på viltert fokk från goser. 

Hanselli XI: 163 (1740). 

Vidare: 

Sok dina dumma strek, mot dumma gösar bruka: 
Men fåfangt får du mig med detta gapet sluka. 

Livin, Kyrkostötoschopia 49 (1781). 

Slutligen : 

Ärelös Otacksamhet! 

Af de rika Gösar, 

Dem hvar Bof i Stycken slet 

TJtan Kungens Knosar. 

Thorild, Samlade skrifter 1: 182 (1805). 

Till dessa språkprof, som alla forekomma i diktverk, 
kan jag lagga foljande, som jag träffat på i en prosaskrift: 

"Somlige tala for mycket, och somlige for litet. Här öfwer 
såg jag nyligen med nöje, huru en giorde sin vpwachtning hos ett 
Frtmtimmer, och hans första hälsning war således: Ynderdånige 



180 Hjelmqvist: Gös. 

tienare min Jungfru; Er tienarinaa war swaret; Här vppå blef 
Karlen ståndande så när en half timma, vtan at de talte et ord 
med hwarannan widare. Han såg pa henne, och hon åter på honom : 
Han teg stilla, och det goda Pruntimret wiste heller intet hwar 
om Herren behagade tala. 

Jag wardt der öfwer på mitt satt rätt bekymrad, och sade 
wid mig sielf: Börja då som alla andra dumma gi'ösar at tala om 
wäderleken, säg, i går regnade det, i dag skiner Solen". Com- 
pliment-Bok 150 (1741; öfversättning från tyskan af J. Ehren- 
ström). 

I de språkprof, som anförts, begagnas gös 1. göser (hos 
Cederhielm) som ett förklenande ord om människor. (Exemp- 
let från Livin är dock i detta hänseende ej fullt klart). 

Hurudan var då den beskaffad, som kunde kallas gös? 

Exemplet från Kolmodin visar oss gös användt om den 
Personifikation af en "luste-syn", som jämföres med den ka- 
naneiske fältherren. Denna gös kallas skadlig, men detta 
sager oss mycket litet om ordets betydelse. Blott så mycket 
är klart, att det brukas som en förklenande personbeteckning. 

Språkprofvet från Cederhielm låter oss se, att gaser (har 
har alltså gös det förklenande tillägget -er) varit en, som 
icke var vitter; han sattes ju i motsats till viltert folch. (I 
det foljande talas det om "åsnan kladd i guid"). Gosen be- 
tecknar här den obildade, möjl. med bibetydelsen af dumhet. 

Hos Ehrenström och Livin får gösen tilläggsordet dum: 
"dumma giösar" 1. "gösar", alltså samma attribut som hos 
Dahlgren. 

Det Thorildska exemplet är däremot ej så upplysande; 
attributet rik syftar troligen ej på någon väsentlig egenskap 
hos gosen; motsatsen till de tappra soldaterna, "Kungens 
Knösar", som våga lif och blod med stort arbete, tyckes tyda 



Prof. Kock påpekar, att forbindelsen "gemen göser, A despicable fellow 
miscreant, a vile wretoh" forekommer hos Serenius, Sv. eng. Ordbok (1741; 
under gemen). — Samma uttryck påtraffas redan i Serenii Eng. sv. Ordb. 
(1734, äfven i 1757 års uppl.) såsom Öfversättning af "a base fellow* och 
J, miscreant T '. Tyckes betyda "simpel, usel karl", "lurk". 

Not vid korrekturläsningen. 



Hjelmqvist: Gös. 181 

på, att skalden velat ge en snart åt rika odågor, försjunkna 
i slöhet och sysslolöshet. 

Jag har alltså uppvisat, att C. F. Dahlgren foljde ett 
aldre språkbruk, då han kallade sjön en dummer gös. 

Nu återstår frågan: hvad är detta för ett gös, som an- 
vandes på ett forklenande satt om människor för att be- 
teckna dem såsom dumma eller sloa? 

Efterföljande anteckningar torde lämna ett litet bidrag 
till svar på denna fråga. 

Naturligtvis kommer litet hvar till en början på den 
tanken, att det är fisken gös (Lucioperca Sandra), som af en 
eller annan anledning gifvit upphofvet till ifrågavarande ut- 
tryckssätt. 

Denna tanke är i själfva verket ganska gammal. I 
Berchs tidning Posten af år 1768 uppräknas bland de fisk- 
namn, som forekomma i öfverförd betydelse, äfven gös (s. 
177). Artikelförfattaren, Pseudonymen von Buldan, utlofvar 
en fortsättning, som skulle närmare redogöra för gösen 
såsom namn på människor, men fastän denna fortsättning* 
aldrig kom, är det ju tämligen själfklart, att gös i den här 
afhandlade betydelsen åsyftats. 

Ihre förklarar uttry ekligen, att det är fisknamnet gös r 
som betecknar den dumme. Han säger om Lucioperca San- 
dra: "Simplicitas ejus, utpote qui captantibus insidias parum 
vitat, proverbio originem dedit, quo fatuum gös appellamus". 
Glossarium Suiogothicum 1: 709 (1769). Att ifrågavarande 
fisk så lätt låter lura sig i fördärfvet, skulle alltså enligt Ihre 
gifvit upphof till den bildliga användningen af hans namn, 

Från detta århundrades litteratur kan jag anföra två 
citat, som visa, att fisken gös uppfattats såsom dumhetens 
representant. 

A. Torneros säger i ett bref från 1828: "Klokt har du 
också gjort, som ej väntat dig några under i brefväg ifrån 



182 Hjelmqvist: Gös. 

mig, under denna period, som jag trängts om rummet 
med makriller, röspottor, flundror, krabbor, piggverflar, hvit- 
lingar, maneter och andra anonyma socii navales. I deras 
element blir man snart stum som* en fisk, och dum som en 
gös". Bref och dagboksanteckningar 1: 307 (1840 års uppl.). 

Det andra citatet forekommer i en zoologisk uppsats af 
prästen-naturforskaren C. U. Ekström. Det har foljande ly- 
delse: [Gösens] "lynne är trögt, och utmarker så liten skarp- 
sinnighet, att det gifvit anledning till ordspråket: dum,, som 
en Gös. Dess rörelser i vattnet äro äfven tunga och oviga. 
Då han märker sig vara fangen och gjort ett och annat 
misslyckadt försök att undslippa, öfverlemnar han sig till 
den sorglöshet, att man oftast finner honom flytande på 
vattnet, med uppåtvand buk" 1 ). (Kongl. Vetenskaps-acade- 
miens Handlingar 1831, s. 92. Ar från Ekströms uppsats 
intaget i F. A. Smitts Skandinaviens fiskar 39 (1892)). 

Som man finner, söker Ekström här af gösens tröga 
skaplynne och tunga, oviga rörelser motivera det af honom 
så kallade ordspråket "dum som en gös". Dock må anmärkas, 
att gösens af Ekström-Smitt omtalade dumhet och ovighet 
med tystnad forbigås uti de iktyologiska arbeten (af Lilje- 
borg, Stuxberg m. fl.), som jag för öfrigt rådfrågat. 

Ännu i dag torde man någon gang, fastän sällan, få 
höra uttryckfet "dum som en gös". Däremot är väl "en dum- 
mer gös" numera alldeles foråldradt. 

Att "en dummer gös" Ursprungligen skulle syfta på Lu- 
cioperca, är alltså en gammal åsikt. Yi ha sett, att såval 
Ihre som Ekström hvar på sitt satt sökt naturvetenskapligt 
motivera densamma med grunder, hämtade från bemälta fisks 
skaplynne. Men åsikten kan också stödjas med rent språk- 



1 ) Jämför följande utsaga om gösen: "Då den slappes i sumpen eller 
behål laren, händer ofta, att den simmar med buken uppåt såsom döende, 
men atertager snart sin rätta stallning". Norb&ok, Handledning i fiskevård 
och fiskafvel 862 (1884). 



Hjelmqvist: Gös. 183 

liga skäl genom anförandet af analogier tili den ifrågasatta 
betydelseutvecklingen hos fisknaninet gös. 

För folkfantasien äro fiskarna dumma djur. Fisken, 
säger Vischer, "erinnert nämlich durchaus im ersten Anblick 
an einen Menschen, der in stumpfer, stierer Verwunderung 
die Augen aufreisst" (Æsthetik 2: 130). I engelskan säger 
man "as dull as a fish" (se exempel hos Murray). Ja i ita- 
lienskan lär nuovo pesce kunna betyda en dum manniska (Se 
A. De Gubernatis, Die Thiere in der indogermanischen My- 
thologie 600 (1874)). 

Men äfven enskilda fiskar galla såsom dumhetens re- 
presentanter. I de nordiska spraken är detta fallet med 
torsken och flundran. För jämförelses skull vill jag här med- 
dela några notiser om den bildliga användningen af dessas 
namn *). 

Det äldsta svenska litteraturexempel jag känner på bildlig 
användning af torskens namn är från 1844: "En dum torsk". 
E. Carlen, Pål Varning 60. Vidare märkes: "Du är då en 
riktig torsk, som inte begriper den minsta skämtsamhet!" 
Dens., Ett köpmanshus i skargården 2: 30 (1860). Se också 
Backman, F. Reuter, Lifvet på landet 2: 315 (1870). 

Se om Torsk eller Tosk i bet. "dumskalle" uti danskan 
och norskan Molbechs och Aasens ordböcker. 

Aasen formodar, att torsken betraktas såsom dum, eme- 
dan den så lätt fangas. Han tillgriper alltså samma for- 
klaring, som Ihre använder med afseende på gösen. Sanno- 
likare forefaller dock, att torskens utstående, stirrande ögon, 
som erinra om en slö människas stirrande blick, varit an- 
ledningen till hans rykte för dumhet. 

Att i norskan torsk (vanligen tosk) blifvit ett så all- 
mänt okvädinsord till den, som man tycker bära sig dumt 
åt — vida allmännare an motsvarande ord i svenskan — 



') Några af de i det foljande anförda språkprofven äro hämtade från 
Svenska Akademiens samlingar. 

ARKIV FOR NORDISK FILOLOGI XVI, NT FOL JD XII. 13 



184 Hjelmqvist: Gös. 

beror nog delvis på anslutning till tosse, tosset, "tosing, tosig". 
Att flundran galler såsom dum, finner man t. ex. af 
ett bekant stalle i Fru Lenngrens Porträtterna. Hennes nåd 
sager om Susanna: 

"Och fast ej denna dumma flundran 

Forstår en fin conversation, 

Så får min tunga en motion, 

Och detta stackars våp skall falla i förundran". 

Skaldeförsök (2:dra uppl.) 85 (1796). 

Din dumma flundra är ännu i dag ett ej ovanligt smä- 
detilltal. Jämför att flundra forekommer som okvädinsord i 
skånskan. Se Wranér, Gårafolk 148 (1885). 

I danskan är "en stor Flynder" liktydigt med "en dum, 
uvidende, taabelig Person". Se Molbech. Flynder är ett 
något lindrigare glåpord an Torsk att döma af P. E. Mül- 
lers uttalande: "Flynder kunne Kammerater kalde hinanden 
i Hverdagstalen; Torsk bruges ikke letteligen uden som 
Skieldsord". Dansk Synonymik (2 uppl.) 391 (1 uppl. 1829). 

Flundrans formenta dumhet har nog bidragit till upp- 

komsten af det kända skämtrimmet 

Jag undrar, 

sa 1 flundran, 

om gäddan är fish 1 ). 

De anförda verserna tyckas ju ge vid handen, att flun- 
dran ej blott är dum, utan också inbilsk. Mahända har just 
detta rimmeri, som nog varit vida kändt, gifvit anledningen 
till, att Jolin i Smädeskrifvaren s. 54 (1863) använder ut- 
trycket "en högfardig flundra" om en högfärdig person. 

I forbigående må påpekas, att äfven flundrans platta 
kroppsform spelar en roll i bildspråket 2 ). 

Livin, Kyrkostötoschopia s. 16 (1781) sager "tunner som 
en flundra". Hos Mathilda Roos forekommer följande ut- 



*) Se "Sa' han och sa' hon", 54 (1890) och Lind i Landsm. XI. 2: 29. 

2 ) Flundra betyder ju sannolikt den platta fisken. Se Hellquist, Ety- 
mologische Bemerkungen III, Bens., Anmärkningar om n&gra nordiska och 
västgermanska djurnamn 5. 



Hjelmqvist: Gös. 185 

tryck: "Din arma flundra, du sitter ju rakt inklamd" (Helgs- 
målsklockan 2: 174 (1896)). Här är det påtagligen den 
tilltalades inklämda Situation, som motiverar djurnamnets an- 
vändning i tilltalet. Jämför det engelska "as flat as a floun- 
der", en allitterationsförbindelse som finnes hos Murray. 

Enligt min mening är flundrans flata kroppsform icke det 
enda drag i hennes utseende, som tillgodogjorts af bildspråket. 
Äfven hennes rykte for dumhet hvilar ytterst på en natur- 
iakttagelse. Som bekant är hon en klumpig fisk med mycket 
tröga rörelser (se t. ex. Brehm, Djurens lif). Men en klumpig 
gestalt och oviga rörelser associeras gärna med motsvarande 
beskaffenhet på det själiska området. 

Sannolikt har halfrimmet dum : flundra bidragit till att 
förknippa dessa bada ord i det svenska bildspråket. Lik- 
heten med ordet flunsa "fet, tjock piga, kvinna med oviga 
rörelser", kan möjligen ha spelat en roll, när flundra utveek- 
lats till ett vedernamn. 

Torsken och flundran skulle alltså, menar jag, fått sitt 
rykte for dumhet på grund af sitt utseende 1 ). 



Jag har redogjort för de språkliga analogier, som tyckas 
tala för den åsikten, att gös såsom förklenande personbeteek- 
ning ursprungligen skulle vara fisknamnet. Att jag trots 
dessa kanner mig benagen att tvifla på denna åsikts rik- 
tighet, beror på foljande skal. 

De i det foregående anforda språkprofven från Kolmo- 
din, Cederhielm, Ehrenström innehålla ingen antydan därom, 



') En annan åsikt har framställts af P. E. Müller i Dansk Synonymik 
(2 uppl.) s. 391 (forstå uppl. 1829). Dar heter det: "Fiskene kunne som 
stumme blive passende Billeder paa dem, der ingen Tanker have at frem- 
føre. At man har valgt Flynder og Torsk til Dumhedens Repræsentantere 
blandt Fiskene, er venteligen fordi disse Fiskearter ere hos os de alminde- 
ligste og fordi just disse pleie at vindtørres, men Tørhed medfører Bibegrebet 
af Kraftløshed". 

Denna forklaring synes mig mindre närliggande. 



186 Hjelmqvist: Gös. 

att deras författare, då de använda gös^-er) med nedsättande be- 
tydelse om människor, tankt på fisknamnet. Ja, Kolmodins 
uttryck "en skadlig giös" blir högst besynnerligt, om det 
skulle innebåra en medveten jämförelse mellan den Personi- 
fikation af en "luste-syn", som förliknas vid den fientlige här- 
föraren Sisera och en insjöfisk (låt vara att denna är känd 
för sin rofgirighet!). Vill man fritaga Kolmodin från denna 
olämpliga och smaklösa jämförelse, men ända fasthålla att 
gös "Lucioperca" öfvergatt tili en förklenande personbeteckning, 
drifves man till det antagandet, att på Kolmodins tid minnet 
af den metafor, som låg till grund för den nedsättande be- 
tydelsen hos ordet gös, skulle gått förloradt; betydelseöfver- 
gången skulle följaktligen skett för mycket längese'n. Det 
är dock ej troligt, att en genom metafor uppkommen betydelse 
så kunnat lösgöra sig från sitt Ursprung i ett fall sådant 
som det ifrågavarande (jämför att vid den bildliga använd- 
ningen af t. ex. gås, svin, åsna, torsk, flundra o. s. v. den 
ursprungliga meningen af dessa ord ej undanträngts). 

Forst i Posten 1768 och hos Ihre sattes gös "dum per- 
son" i sammanhang med fisknamnet. Stallet hos Li vin (1781) 
sager ingenting om detta sammanhang, medan Thorilds ut- 
tryck "rika Gösar" vittnar emot det. Hvad det Dahlgrenska 
stallet angår, är det ej fullt klart, om skalden, då han kallade 
sjön "en dummer gös", tankt på fisken eller ej. "Jämt han 
går i bo och kurrar" kan ju anspela på, att fisken gös helst 
dväljes på djupt vatten, men behöfver icke tolkas så. 

De aldre exemplen på gas såsom förklenande personbe- 
teckning tala alltså antingen emot ursprunget från fisknamnet 
eller bevisa åtminstone ingenting för det 1 ). 

Härtill kommer, att de från Luciopercas naturbeskaf- 
fenhet hämtade bevisen för denna fisks förmenta dumhet äro 
ganska svaga. Att gasen skulle vara så exceptionelt lätt att 

*) Afven Serenii "gemen göser" i be ty del sen "simpel, usel karl", talar 
mot detta Ursprung. So noten s. 180. [Tillagg vid korrokturläsningen] 



Hjelmqvist: Gös. 187 

fanga, såsom Ihre menar, omnämnes ej i de iktyologiska ar- 
beten jag rådfrågat. 

Torsken och ßundran ha, såsom anmärkts, sannolikt på 
grund af sitt utseende fått sitt rykte for bristande intelli- 
gens. Den långstrackta gösen ser alis icke dum ut. 

Ekström anför såsom stod för sin åsikt, att gösen skulle 
vara trog till sitt sinne och sakna skarpsinne, blott två skal. 
För det första anmärkes, att dess rörelser äro tunga och 
oviga. Detta må garna vara. Dock vill det synas, som om 
ovigheten icke vore något så synnerligen i ögonen fallande 
drag hos denna fisk, att döma af den tystnad, hvarmed andra 
iktyologer tyckas forbigå den. För det andra påpekar Ek- 
ström, att gösen, då han fångats, på grund af sorglöshet, 
flyter med uppåtvand buk, men detta behöfver väl ej bero 
på någon indolens (jfr citatet från Norbäck s. 182). 

Slutligen vill jag också påpeka ett i fryksdalsmålet fö- 
rekommande dialektord, som synes mig i någon mån tala 
för att gös i "dummer gös" och gös "Lucioperca" ej ursprung- 
ligen ha med hvarandra att skaffa. 

Enligt Magnus8on (i Landsm. II. 2: 34) betyder masku- 
linet jæser i nämnda mål "opålitlig person". Här träffas så- 
lunda samma pejorativa ändelse som i Cederhielms och Se- 
renii göser. 

Betydelsen hos detta jæser afviker från den, som annars 
tillkommer ordet i dess nedsättande användning, men icke 
mera an att identitet mellan de bada orden synes vara 
möjlig 1 ). 

I värmländskan (se Noreen i Fryksdalsmålets ljudlära 
30) och specielt i Fryksdalsmålet (se Dens., Ordbok öfver 
Fryksdalsmålet 47) heter emellertid fisken Lucioperca jys, 
en form som är äldre an riksspråkets gös 2 ). 



*) Jfr emellertid det jöse "ljugare, spektakelmakare", som finnes i 
Sorbygdsmålet (Nilen 66). 

') Jfr K. F. Johansson i Bezzenbergers Beiträge XIII s. 117 f. 



188 Hjelmqvist: Gös. 

Häraf göres troligt, att, om, som jag förmodar, det af Mag- 
nusson antecknade jæser är samma ord som det af Kolmodin 
m. fl. använda, detta ej gärna kan vara identiskt med fisk- 
namnet (att det fryksdalska jæser lånats i denna form från 
annan dialekt, är föga rimligt). 

På grund af nu påpekade* omständigheter anser jag ej 
osannolikt, att det sammanknippande af "en dummer gös" 
och Lucioperca, som forstå gangen påtraffas i Posten 1768 
och sedan återfinnes hos Ihre, Torneros *), Ekström, vållats 
af ett missforstånd: gös som förklenande personbeteckning och 
såsom fisknamn ha i så fall ursprungligen intet med hvar- 
andra att skaffa. Att ett sådant missforstånd kunde upp- 
komma, är lätt forklarligt på grund af det rykte for dumhet, 
som tillkommer fiskar i allmänhet. Analogien från torsk och 
flundra har mojligen spelat en roll. Skulle det visa sig, att 
det gös, som ursprungligen låg till grund för personbeteck- 
ningen, varit ett mindre vanligt eller mindre kändt ord, blir 
missforståndet ännu förklarligare. 



Enligt min mening har man sannolikt att söka upp- 
hofvet till uttrycket "en dummer gös" i ett ord, som visser- 
ligen till formen sammanfaller med fisknamnet, men har en 
helt annan betydelse och härstamning. Jag syftar på det 
gös, som tillhör bergverksterminologien (jfr Uppfinningarnas 
bok 4: 89 (1873)). 

Gösar benämna8 ännu i dag de stora (vanligen 3 å 4 
meter langa) tackjärnsstycken eller järntackor, som också 
bära namnet galtar. Dessa omsmältas sedan för att dels an- 
vändas till gjutning, dels "fårskas till stångjarn" 2 ). 

') "Dum som en gös n hos Torneros beror möjligen just pa "en dum- 
mer gös" hos Dahlgren. 

3 ) I svenskan finnas ännu två ord med formen gös: 1) namnet pa en 
mindre flagg (tyskans gosch) 2) benämning pa humlestjälkskott (8e t. ex* 
Landtbruksakademiens handlingar och tidskrift 1880, s. 45). Detta senare ords 
härkomst är, så vidt jag vet, obekant. Dessutom markes dialekternas Hos- 



Hjelmqvist: Gös. 189 

När vallonsmidet infördes i Sverige på 1640-talet, in- 
kommo på samma gang åtekilliga tekniska termer från val- 
lon f ranskan. Bland dem ordet gös. (Se om anflra vallon- 
franska bergverkstermer t. ex. Nordisk Familjebok 17: 205). 

Gös är det franska gueuse, Hom af Littré definieras på fol- 
jande satt: "Masse de foute bru te, de forme triangulaire, qui 
se moule dans le sable å la sortie du creuset du haut four- 
neau". Redan Ihre (Gloss. Suiogoth. 1: 709) har påvisat det 
svenska ordets franska Ursprung. 

I sin ordning stammar detta gueuse från det tyska Guss } 
som bland annat betecknar Mer im Stückofen geschmolzne 
Eisenklumpen" (Sanders). 

Enligt Svenska Akademiens språkprofssamlingar fore- 
kommer bergverkstermen gös i litteraturen forstå gangen 1671 
(Risingh, Landbook, foretal s. 4). 

Järngösen är i motsats till stångjarnet en rå, obear- 
betad, klumpformig massa. Oformligheten och ofardigheten 
hafva uppfattats såsom så utmärkande för det som beteck- 
nades med ordet gös, att detta ord, enligt Rudbecks bestämda 
utsago, kommit att användas om "allt hwad som ännu är 
oarbetat till något wist, och är allena ett rått och ihopblandat 
ämne" Atland 2: 457 (1689). 

Men har gös kunnat brukas om hvilken "rå" och "ihop- 
blandad" massa som helst och alltså till sin betydelse närmat 
sig sådana ord som klumpj hluns, då är det icke underligt, 
om det äfven kommit att användas om människor, som voro 
oformliga och klumpiga till sin gestalt. För en sådan be- 
tydel8eofvergång finnas många analogier i svenskan, särskildt 
i bygdemalen. "En tung voluminös människa kallas . . kluns" 

1. Ö8e(n)-gÖ8 (Rietz 288, som anfor flera varianter), "slösare", redan anteck- 
nadt af Ihre (Glossarium Suigothicum 1: 917), som sammanställer det med 
QÖ8CL, gjöta. Jfr norska gæysa, slösa bort (Ross) och Sörbygdsm&lets gösa 
"spruta upp" (Nilen). Det gös, som ingår i dessa dialektiska sammansätt- 
ningar, tyckes ej forekomma som enkelt ord och kan på grund af sin bety- 
delse knappast ha något samband med gös, användt om den dumme. 



190 Hjelmqvist: Gös. 

(0. v. Friesen, 0m de germanska mediageminatorna 58). 
Ruka betyder i vissa dialekter "liten hög," men också "liten 
människa" * (Rietz 538). Klabb(e) betyder egentligen "kloss af 
trä eller annat ämne", men äfven dialektiskt "kort, tjock pojke, 
grof, ovig människa" (0. v. Friesen cit. arb. 54). Luns be- 
tyder i folkspråket "klump, klabb, stort och tungt stycke", 
sedan "tjock, tung, trog och ovig karl" (Rietz 415) o. s. v. 

De anförda exemplen klabb och luns visa, att ord, som 
ursprungligen betyda "klump, kloss", brukas ej blott om tjocka, 
utan också om oviga personer, alltså med syftning på tölpiga 
rörelser. Då yttre tölpighet gärna uppfattas såsom vittnande 
om sinnets tröghet, är det icke besynnerligt, om ett ord, 
som egentligen betecknar den som är tölpig, den som bär 
sig dumt åt, också kommer att användas om den som är 
dum. Jfr det danska klodset (af Hods = kloss) i betydelsen dum. 

Att gös "formlös tackjärnsklump" ofvergått till att be- 
teckna "klumpig person, tölp, dumbom", exemplifierar, som vi 
sett, en lätt forklarlig betydelseutveckling. Gös hos Kol- 
modin visar nog betydelsen "luns, tölp" (möjligen med någon 
skärpning: "lurk, lymmel"; jfr "gemen göser" hos Serenius och 
luns användt med syftning på moralisk simpelhet). 

Det må också påpekas, att ej blott (fäm)gösens klum- 
pighet, utan också dess egenskap att icke vara fardig, slut- 
arbetad kan ha föranledt, att dess benämning blifvit använd 
på bildligt satt. Gös har möjligen brukats ursprungligen om 
en människa, som var "ohyflad" — for att an vän da ett gam- 
malt uttryck. Jämför: en "ohöflad Block" (om den opolerade, 
råe Diogenes). Ehrenström, Compliment-Bok 128 (1741). 

Göser hos Cederhielm och Serenius har motstycken i lun- 
ser och klunser med pejorativt -er. 

Det är möjligt, att gös "(tackjärns)klump" särskildt kom- 
mit att beteckna den dumme på grund af inverkan från det 
ljudligt närstaende Dummer-Jöns (-Josse), en namnförbindelse, 
som man dock ej känner från äldre källa an Kellgrens Ljusets 



v. Friesen: Till tolkn. af Tune-stenen. 191 

fiender (i lågtyskan forekommer Dumme Jens år 1754 hos 
Richey, Idioticon Hamburgense 46). Emellertid är det ej 
otänkbart, att Jösße såsom namn på haren — uppvisadt 
redan i den svenska öfversättningen af Reincke Fosz (1621) 
— Ursprungligen betecknat honom såsom den dumme och 
att alltså Jons, Josse, Dummer-Jöns redan tidigt brukats i 
svenskan for att personifiera dumheten. 



Enligt den förmodan, som nu framställts, skulle Dahlgrens 
uttryck "en dummer gös" Ursprungligen bero på bildlig an- 
vändning af ett bergverksörd. Fastän detta, enligt Rudbecks 
intyg, äfven brukats utanför fackspråket och betecknat hvilket 
"rått och ihopblandat" ämne som helst, har det likväl efter 
midten af 1700-talet varit så föga kändt, att det i sin bild- 
liga användning kunnat uppfattas såsom syftande på fisken 
af samma namn och därigenom skaffa denne ryktet for bri- 
stande intelligens. 

Lund i Juni 1899. Theodor Hjelmqvist. 



Till tolkningen af Tune-stenen. 

Hufvudinskriften å Tune-stenen lyder enligt Bugges *) 

och Wimmers 2 ) läsning: ek wiwaR after . woduride witada- 

halaiban : worahto [: runoR]. Bugge har redan forut 3 ) kon- 

staterat, att läsarten witada- är den enda möjliga och wi- 

taiga-, som man tidigare laste, uteslutet. Af [: runoR] syns 
öfversta punkten och toppen af första runan. Burg's *) supple- 
ring [: wraita] är därför också möjlig. Wimmer anf. st. öf- 
versätter dessa ord med "Ich WiwaR machte die runen nach 



*) Norges Indskrifter med de ældre Runer s. 5 ff. 2 ) Die Runenschrift 
s. 152. 3 ) Tskt f. Philol. VII, s. 225. *) Z. f. d. A., N. F. 26. 163. 

ARKIV FÖB MOBDI8K FILOLOGI XVI, MT FOLJD XII. 



192 v. Friesen: Till tolkn. af Tune-stenen. 

dem genossen (kriegsgefährten) Wodurid", Bugge *) med "Jeg 
Viv gjorde disse Runer til Minde om min Erigskammerat 
Vodurid". 

Det ord, som utan jämforelse vållar de största svårig- 
heterna vid tolkningen, är witadahalaiban. Enligt Bugges 
skarpsinniga tydning är ordet att uppdela i witada-halaiSan; 
-h(a)laiftan står for ga-hl. = got. gahlaiba 'övju/uadfjT^s, 
övöTQariejTtjs' : hlaifs 'bröd', hvilket är en bildning af samma 
art som mlat. companio : panis, eg. alltså 'den som delar 
bröd med en annan, bordskamrat'. Påfallande är saknaden 
af ^a-prefixet, men i dekomposita» finna vi samma foreteelse 
hos fht. 6r-rüno (jämte drkiruno) : ags. ge-runa, fht. ki-runo, 
notstallo jämte nötgistallo o. a. I nordiska språk saknas ga- 
prefixet äfven i fall som sinnt 'reskamrat' = got. gasinpa, 
rüni 'förtrogen' = ags. ge-rüna, landi 'landsman 1 = fht. gi- 
lanto. I eyra-rüna 'fortrolig Veninde', fht. 6r-runo etc. saknas 
enligt Bugge #a-prefixet på grund af aldre germanska språ- 
kens benägenhet att undvika dekomposita, d. v. s. samman- 
sättningar, hvilkas ena led i sin tur uppfattades som en sam- 
mansättning. -h(a)laifan- är åtminstone skenbart en bildning 
af samma art som de ofvan nämda nord. rüni (jfr. granni), 
landi, sinni o. s. v, För dessa ord torde man emellertid med 
säkerhet ha att söka andra fbrklaringsgrunder: så är i sinni, 
hui 'granne', efter det prefixets vokal synkoperats i *gchsin- 
pan-, *ga-böuan-y g-(k-) ljudlagsenligt bortfallet i konsonant- 
forbindel8erna *gs- och *gb-\ rüni och landi ha ersatt de 
ljudlagsenliga *grüni och *glandi (jfr granni = got. garazna, 
glikr) genom association med rün, ryna och land, under det 
att det snart obsoleta rann för språkkanslan låg fjärmare 
från granni. Dessa ord ha sålunda, om i dem alla ett ga- 
prefix från början funnits, forst i sammanhang med och efter 
synkopen förlorat detta. De kunna sålunda icke — och 
Bugge gör ej heller detta — betraktas som paralleler till 

*) Anf. arb. s. 21. 



v. Friesen: Till tolkn. af Tune-stenen. 193 

o 

-h(a)lai8an. Aterstå så de f ht. analogierna ör-rüno och nöt- 
stallo. Jag ser i (6r-)rüno ett nom. agentis till mht. rünen 
'leise reden, flüstern', jfr mht. örrüner jämte dr-rune, således 
egentligen 'en som hviskar någon något i örat'; ags. ge-runa, 
fht. kirüno 'förtrogen, vän' är däremot bahuvrihi: 'en som 
har (en) hemlighet(er) samman med en annan'; en kompro- 
miss af dessa bada är det i fht. sällsynta och i mht. icke 
förekommande or-kirüno, hvilket, om det vore primärt, skulle 
ha den något egendomliga betydelsen 'öron-förtrogen, öron- 
vän'. Hvad åter nöt-statto beträffar, som uppträder en gang 
i fht. vid sidan af de eljes brukliga fht. nötgistallo, mht. 
nötgestalle {notgestalt(e)\ ags. nyd-gestealla : gestallt) 'kamrat 7 , 
så är jag benagen att deri se en anslutning till mht. not- 
stal(l) 'eine gewaltsame, enge umschränkung', hvilket enligt 
D. Wb. VII, 952 "sehr oft (und schon im mhd.) übertragen 
und bildlich von einer engen einschliessung und umgränzung, 
von zwang und bedrängnis gebraucht wird". Är alltså fht. 
örrüno urspr. en annan bildning an ags. gertima, och nötstallo 
å sin sida en på association beroende ombildning af det van- 
liga not-gestallo, så kunna de endast i ringa mån tjäna att 
forklara eller belysa frånvaron a f #a-prefixet i -h(a)lai8an. 
Och då det galler ett så isoleradt ord som gdhlaiba, hvilket 
därtill har en från hlaifs mycket afvikande betydelse, kan 
ej heller ett dylikt associativt aflägsnande af ^a-prefixet lätte- 
ligen tankas, minst då det galler ett kompositum, som till 
sin natur är så tillfälligt, som witada-h(a)lai8an säkerligen 
maste hafva varit *) — om nu f. ö. de forngermanska spraken 
verkligen egt en tendens att undvika dekomposita. Burg 
anför 2 ) ett antal fall från gammal tid, dar denna tendens 
åtminstone ej formatt att aflägsna -#a-prefixet. Det forefaller 
mig på anförda grunder mindre sannolikt, att om i witada- 
h(a)laiSan senare ledet var = got. gaJüaiba, ga- här skulle 
ha saknats. 

*) Jfr Buggo anf. arb. s. 23. 2 ) 1. c. s. 165. 



194 v. Friesen: Till tolkn. af Tune- stenen. 

Jag öfvergar därefter till witada-, ordets första kom- 
positionsied. Bugge har *) sammanställt detta med got. witop 
n. e vöjuog% fht. wizzot etc. 'Lov', som — enligt honom — 
har en ursprunglig betydelse 'Indstiftelse, Anordning', och hän- 
visar härvid specielt till got. drauhü-witop J orQavewC) wi- 
tada-h(a)laiSan skall betyda 'kamrat', fvn. lagsmatfr. Här 
möter en fonetisk svårighet: ett got. witop maste på Tune- 
stenen motsvaras af ett *witöda-, jfr Tunestenen, sid. b. prijöR 
= got. *prijos. Detta foranieder Bugge att numera anse 
witada- formelt beslägtadt, men ej etymologiskt identiskt 
med got. witop] wittåa- har uppstått ur witéfra-, jfr got 
fahéds 2 ). Något substantiv *witécfar är dock icke kändt från 
något germanskt språk 3 ). Däremot är ptc. fvn. vita&r 'an- 
visad, bestämd' sannolikt uppkommet ur denna grundform. 
Ej häller är ens hos witop etc. någonstades en betydelse 
'lag, samfund, korporation' funnen. 

Dessa omständigheter göra Bugges lika skarpsinniga som 
fyndiga forklaring icke så litet osäker, om också icke direkt 
omöjlig. Jag skall därför nedan tillåta mig att framställa 
ett annat försök till tolkning, vid hvilket de ofvan fram- 
hållna svårighetcrna icke lada. 

Ordet witadah(a)laiban supplerar jag wita[n]da-h(a)- 
lai8an. På samma satt utelemnas i urnordisk skrift n framfor 
d å Tjurköbrakteaten : kunimu[n]diUj Torvikstenen : Zfl?[n]cfø 
o. flst. 4 ). witanda-hlaiftan är ett kompositum, dar första leden 
är ett pres. participium och den andra en n-stam, afledd af 
urg. *hlaida-, fvn. hleifr, got. hlaifs. Kompositionsledens -a- 
är hos ett pres. ptc. regelbundet, då enl. Bugge Ark. IV, 139 
denna verbalform i nord. språk Ursprungligen böjdes som 



! ) Tskt f. Phil. VII, 227 ff. 2 ) Jfr Burg Runeninsohr. s. 128. ») Nndl. 
wet f., som Moller P. B. B. VII, 878 återfor på ett *witadä } bör snarare 
med Franck Et. Wb. återforas på ett flfr. *witod, identiskt med fsa. witut, 
fht. wizzot etc. *) Wimmer Runenschr. s. 224 och Bugge Norges Indskr. s. 
58, s. 185, s. 278 m. fl. stallen. 



v. Friesen: Till tolkn. af Tune-stenen. 195 

a-stam, liksom vi finna förhallandet vara i fht. Men skulle 
Brate *) och Falk 2 ) ha rätt, då de i former som fsv. gan- 
ganz fæ, bæranz træ se lemningar af participiets urgamla 
konsonantiska flexion, kan jag for kompositionsfogens -a hän- 
visa till got. nahta-mats etc. Det så särlagda wita[n]da- 
hlaiføm leder tanken osökt öfver till sådana bildningar som 
fvn. sløngvan(d)-baugi 'jaculator annulorum', sveiflan(d)-kiapti, 
hengian(d)-kiapta etc, hvilka Falk P. B. B. XIV, 42 be- 
handlar. Att -hlai$an här motsvarar dat. sg. af ett fvn. 
-hleifi, har jag redan nämt, men hur ha vi att tolka witanda-? 
För formens skull kan detta ptc. antingen hora till ett stärkt 
verb *wttan- eller till ett svagt -ørø-verb *witén-, jfr Streitberg 
Urgerm. Gr. s. 72 3 ). I själfva verket ega vi också två så- 
dana verb: 1. fht. wlzan, mht. wizen st. vb. 'beachten, be- 
merken', eg. 'die blicke worauf richten, zusehen', ags. vltan 
(pret. vüt) 'beobachtend sehen, nachsehen, besehen' och fsv. 
vita (pret. vet), hvilket jag anser föreligga i uttryck som 
vita hans hedher, Noreen Aschw. Leseb. s. 87, 31, vita hans 
f roma ibid. s. 91, 1 i betydelsen 'tåga hänsyn till, göra af- 
seende på, iakttaga, befordra'; vita (pret. vitte) 'framvisa, ådaga- 
lägga 4 ) har sammanfallit med det foregående, i det att pret. 
äfven kan ha formen vet] med orätt för Noreen 1. c. 177 
det förstnämda vita i vita hans hedher till vita (pres. vet, 
pret. visse, viste). Detta verb synes emellertid ej ge någon 
lämplig mening åt kompositet witanda-h(a)lai5an, hvaremot 
2. urg. * tøtten- 'se på, iakttaga, passa på', äfven 'bestämma, 



') Bezz. Beitr. XIII, 38. *) P. B. B. XIV, 41. 3 ) Man skulle teoro- 
tiskt sedt äfven kunna hänföra witanda- till ett on-verb, ty i urgerm. borde 
ö i pres. ptc. och 3 pers. pl. forkortas till ø, «, men da ü redan mycket 
tid igt ater analogice införts i nämda former, är denna möjlighet att lemna 
nr rakningen. *) Identiskt med detta verb är fvn. *vita (prt. vitti) Vsp. 
22,4 (Bugges uppl.) lata framträda, frammana, f ram trolla', nsv. dial. vita 
fram eller på 'genom trolleri framskaffa' Hof Dial. vestrog. och Rietz s. v. 
Alltså vitti ganda ■= frambesvor andeväsen; om gandr Bugge Aarb. 1895 
s. 130 ff. 



196 v. Friesen: Till tolkn. af Tune-stenen. 

anordna, förse med' lemnar oss uppslaget till en osökt och 
tillfreds8tällande tolkning. Detta urg. *wztén- återfinna vi i: 
got. mtan (pret. witaida) 'auf etwas sehen, etwas beobachten, 
bewachen, beschützen'; fht. giwizzm 'Acht geben, aufpassen', 
irwizzén id.; fvn. (pret. ptc. till vita) vitaSr, vitat 'iakttagit 
(sett, vetat)', äfven 'anvisad, bestämd', jfr Bugge anf. arb. 
s. 17; ags. (be-)witian (ett öw-verb, som enligt Sievers Ags. 
Gr. 3 § 416, a. 14 Ursprungligen varit ett £w-verb) 'to regard, 
perceive, observe; to care for, see to, have charge of, govern; 
to per form, accomplish, carry out; effect'. 

Jag skulle alltså vilja öfversätta wita[n]da-h(a)laiian 
med 'den som sorger for, anvisar, gifver (någon hans) bröd 
(uppehälle)' d. v. s. med andra ord 'husbonde'. Bugge har 
anf. arb. 8. 23 formodat, att 

ek Wlwan, after wita[n]da-h(a)lai$an 
Wöduride wor(a)htö rünön 

bildar en vers. DärfÖr talar både alliterationen med w och 
wita[n]da-h(a)lai8an, som "ikke synes at være det enkleste 
Udtryk for det Begreb, som det udtrykker, men at tilhøre 
den høiere Stil og netop valgt fordi det begynder med tij". 
Häruti är jag fullt enig och ser såsom redan förut är nämdt 
i denna sammansättning en bildning af samma art som de 
poetiska sløngvan(d)-baugi 7 sveiflan(dykiapti etc. Det fore- 
ligger enligt min mening sålunda här en kenning af samma 
art som talrika andra inom den fvn. poesien. Från bety- 
delsens synpunkt erbjuder det ags. hläford m. 'lord, master; 
husband' en fullständig kongruens. Ags. hläford är sam- 
mansatt af Mäf m. 'loaf, bread, food' och weard 'warder, 
keeper, protector, possessor', jfr Sievers Ags. Gr. 3 § 43, 2 
o. 51. Jfr för öfrigt härmed ags. hläföta m. '(eg. loafeater) 
dependant' och — som bevis för att äfven i Norden samma 
synpunkt gjort sig gallande, när man ville beteckna forhål- 
landet mellan husbonde och tjänare — y. fsv. brødhthiæ- 
g(h)n m. 'husfader' : piæghn 'fri man', ä. fsv. æta sit eghit 



v. Priesen: Till tolkn. af Tune-stenen. 1Ö7 

brøp Upl. L. o. SM. och vera a braupi mans Guta L., nno. 
dial. braudtenar 'Medtjener, en som tjener i samme Huus' 
Aasen. Jag erinrar här slutligen om nht. Brotherr 'herus, 
der seinen Leuten Brot giebt' D. Wb. — Det är en möj- 
lighet, att ett till ags. hlqford direkt svarande fvn. hleifor&r 
en gang funnits. I S. E. II, 555 forekommer nämligen ett 
Metfruxfr som Odinsheiti. Enligt Egilsson skall ordet egent- 
ligen betyda 'consumtor liborum', dar 'consumtor' uttryckes 
med ru&r, hvilket = roftr, riéftr, hrio&r. Verbet hriocfa och 
dess afledningar kunna emellertid ej brukas i nämda bety- 
delse, och efter hvad vi kanna om de gamle gudarne, synes 
en kenning som 'brödets bortrödjare ("utrotare")' betydligt bättre 
passa på Tor, hvilken ju — som bekant — kunde i den 
vagen prestera ganska aktningsbjudande saker, hleifru&r 
fattar jag som en folketymologisk omtydning af hleifortfr 
efter de talrika Odensnamnen på -utfr som DQrruår, Gei- 
gucfr, Väfu&r, Kggnucfr etc. Binamnet hleiforftr har gi- 
vits Oden såsom den främste af gudarne, såsom värd i 
Valhall. Dock bör det icke förtigas, att hleifrttfrr är åjra§ 
XeyöjLtsvov, och att jamte det forekomma i andra handskrifter 
former som Hlæfgpr (: urn. hlaiwa 'graf, jfr Valfppr och 
Hlæfreyr S. E. II, 472?) S. E. II, 472 och Hlefrutfr i 
Lovåseddan. 

Falk har R B. B. XIV, 42 f. framställt en hypotes for 
uppkomsten af komposita som sløngvanåbavgi etc, som om den 
vore riktig, skulle göra forekomsten redan på Tunestenen af 
ett här ofvan förföktadt vitafn]dahlaiSan åtminstone tvifvel- 
aktig. Falk ser nämligen i dessa bildningar unga omtyd- 
ningar af äldre bahu-vrihi's *$løngvibaugi etc. Jamte hengjand- 
kiapta 'nåmen eines riesenweibes' forekommer i själfva verket 
ett hengikiapta 'einen kiefer zum herabhängen habend, hänge- 
kiefer'. Detta har af den gamle skalden tydts som 'die den 
kiefer hängen lässt' d. v. s. 'hängande med (under)käken', 
och i öfverensstämmelse med denna tolkning har i st. f. 



198 v. Friesen: Till tolkn. af Tune-stenen. 

hengi' substituerats pres. ptc. hengiand-. På samma satt ha 
sveißandkiapti 'wolf : *sveifli-k. 1 sløngvandbaugi 'jaculator 
annulorum' : *sløngvi-b. och velland-katla 'name einer wärme- 
quelle' : *velli-katla uppstått. De likartade bildningarne hnøgg- 
vandbaugi 'jaculator annulorum' och rifandskinna 'name eines 
vogels; hautauf krätzer' vålla Falks tolkning större svårig- 
het, då den första kompositionsieden hos dessa verb utgöres 
af starka verb, och prototyper som *hnøggvi- och *rf/S- här 
alltså ej kunna förutsättas, enär sådana, såsom Osthoff i sin 
berömda afhandling Das Verbum in der Nominalkomposition 
visat, cndast kunna bildas vid sidan af «-verber. De for- 
klaras af Falk som analoga bildningar efter de foregående 
hengjandkiapta etc. — Då *sløngvi-baugi, hengi-kiapta äro 
uppkomna efter monstret af älsta bahuvrihi's (med ett sub- 
stantiv som första kompositionsied) och detta temligen sent, 
så att i got. intet säkert (Osthoff anf. arb. s. 15) exempel 
finnes och i fht. 2 å 3 (ibid. s. 73), skulle man i analogi 
härmed och i betraktande af det urnord. språkets ålderdom- 
lighet i jämförelse med kontinentens germ. språk, på Tune- 
stenen svårligen kunna vanta ett sådant. 

Jag tillater mig att gent emot Falks forklaring framställa 
några anmärkningar som synas mig ligga nära till hands: 

1. Under det att den manstarka typen *sløngvi-baugi ) 
hengi-kiapti etc. tröget halla sig vid sidan af eaw-verb, skulle 
den fJjUaliga på denna typ ombildade sløngvand-baugi haft 
lifskraft nog att luxuriera och gå utom sfønørrø-typens krets. 

2. Falk åberopar som parallel till omtydningen den af 
Osthoff påvisade anslutningen af t. ex. sijjri-mapr (kompone- 
radt af styrt subst. n. och mapr) till verbet styra, rp, urn. 
*stürian-j ptc. *sturicfo. Denna omtydning vållade dock ej 
någon förändring af den första kompositionsledens en gang 
gifna fonetiska form, endast att första komp.-leden senare 
kunde bildas af ett taw-verb, vid hvars sida ej något ur- 
sprungligen förmedlande ia-substantiv stod. Det af Falk 



v. Friesen: Till tolkn. af Tune-stenen. 199 

supponeraße omformandet af första kompositionsleden hengi- 
till hengiand- är desto svårare att forstå, som den fornnor- 
«liska metriken genomgående föredrog typen hengikiapta fram- 
for typen hengiandkiapta (typen J-^\J-x framfor typen 
j. i. | jl x). Falk har alltså ej med paralleler styrkt den suppo- 
nerade ombildningen, ej heller visat behofvet af densamma. 

3. Hengi-kiapta 'name eines riesenweibes' betyder en- 
ligt Falk egentligen 'einen kiefer zum herabhängen, hänge- 
kiefer habend'. I analogi härmed bör *velli"kafla^ som åt- 
minstone teoretiskt forutsattes af velland-katla 'name einer 
Wärmequelle nahe bei den J>ingvellir', betyda 'einen kessel 
zum kochen habend, kesselkocher'. Och dock ligger den 
osökta forklaringen i öppen dag: velland-katla betyder 'sju- 
<lande kittel' (jfr Håvam. 85 vellanda katli), velland- är ptc. 
pres. af vella {voll) i dess urspr. a-stams- eller konsonant- 
^tams-flexion, och -katla foreter den hos komposita i ger- 
manska språk så vanliga ofvergången till w-stainsböjning. 
Vellandkatla är — bortsedt från den sistnämda foreteelsen 
— en juxtapositionsbildning af samma art som dugandmapr 
^tc. Participiet i forstå leden står här i attributivt forhal- 
lande till substantivet i den senare. 

Om man hyser betänkligheter mot att i hengiandkiapta 
se den urgamla ieur. kompositionstypen skt. hharad-väjas 
'kraftbringande', ligger det alltså nära till hands att i heng- 
iand-kiapta etc. likaväl som i vellandkatla se juxtapositioner, 
dar substantivet är objekt till participiet, alltså står till detta 
i samma fbrhållande som subst, till participiet i Lokas. 23 
kj/r molkandi eller, for att tåga ett kompositum, hringberandi. 
I en juxtaposition ViangiandaR ketutq, bör, sedan bada orden 
indragits under gemensam ordaccent, nom. -ä ha forsvunnit, 
i det att -a- fattats såsom det vanliga kompositionssuffixet 
-a- och till den andra kompositionsleden -kébuta fogades det 
forut omnämda rø-suffixet, hvilket förlänade substantivisk ka- 
raktär åt den ursprungligen adjektiviska bildningen. Emel- 

AftKIV FÖR XOBDI8K FILOLOGI XVI, NT FOL JD XII. 14 



200 Bugge: Solsetra, sélsetrum. 

lertid hyser jag for min del ej samma fruktan som Falk 
för att i hengiandkiapta se en bildning efter det urgamla 
monstret bharad-vüja-. Att likartade bildningar ej äro inom 
öfriga germ. språk funna, betyder foga, då fvn., som eger 
den utan jämförelse rikaste och mångsidigaste poetiska lite- 
råturen, endast kan uppvisa summa 5 exempel. Detta är en 
omstandighet, som synes vittna om att vi här snarare ha att 
göra med en utdöende an med en lifskraftig och t. o. m. 
luxurierande typ. 

Upsala februari 1899. Otto von Priesen. 



Det oldislandske elliptiske Udtryk 
solsetra, sölsetrum. 

Hvor vi nævne to ved 'og' forbundne Personer eller 
Gjenstande, der tænkes som et Par, kan i Oldindisk med 
samme Mening den ene af de to Personer eller Gjenstande, 
den der stiller sig for Tanken som den forste, nævnes alene 
men i Dualis. Man kalder dette elliptisk Dualis. F. Ex. 
mitra' Mitra og Varuna. Se Esaias Tegner 'Om elliptiska 
ord' Forhandl, ved andet nord. Filologmöde S. 55 og Del- 
brück Vergleichende Syntax I S. 137. 

Jeg skal her ikke undersöge, i hvilket Forhold Udtryk 
som oldind. mitra', lat. Castores 'Castor og Pollux' staa til 
gammelnordiske Udtryk som feffgar 'Fader og Sön' (men 
ogsaa 'Fader og Sönner') eller til Udtryk som peir Haraldr 
'han og Harald'. 

. Derimod vil jeg fremhæve, at den nævnte Ellipse i Old- 
indisk ofte findes ved Ord i Dualis, som efter sin Betydning 
kan siges at höre til de kosmiske Grundord. Saaledes dhanl 
'Dag og Nat', Dualis af Ordet for 'Dag'; uaa'sä 'Morgen og 
Nat', Dualis af 'Morgen'; dy a' vä 'Himmel og Jord', Dualis af 
'Himmel'. Ensartede Udtryk anförer man af Arabisk. 

ARKIV VOR NORDISK FILOLOGI XVI, NT FOLIO XII. 



Bugge: Solsetra, sölsctrutn. 201 

Hermed sammenstiller jeg de oldislandake Udtryk milli 
solsetra Eyrbyggia s. Kap. 37 (Vigf. Udg. S. 66); solsetra 
millim Landn. i Isl. ss. I 264, Variant; mefr solsetrum Lj6sv. s. 
Kaupm. 1880 Kap. 14 S. 165 og Variant i Eyrb. Disse 
Udtryk betyde 'til Solnedgang fra Solopgang'. solarsetr be- 
tyder kun 'Solens Nedgang'. Et Ord solsetr har i Ental aldrig 
kunnet betyde 'Solens Opgang' *), thi setr er 'Sæde', og Ud- 
trykket horer sammen med Udtrykkene sol gengr til setrs 
Solen gaar ned, s6lu er sett og sol sezk, o. s. v., jfr. Grimm 
Rechtsalter tümer S. 817. 

Men derved, at det Ord, som betyder 'Solens Nedgang', 
sættes i Flertal, fores Tanken tillige hen paa 'Solens Op- 
gang', der naturlig horer sammen med 'Solens Nedgang' som 
dens Modsætning. Ordets Betydning kommer derfor i Flertal 
til at omfatte begge. Jeg finder det sandsynligt, at et til 
milli solsetra eller meå solsetrum svarende Udtryk har været 
brugt i nordisk Sprog allerede i den forhistoriske Sprog- 
periode, da der ved Substantiverne fandtes egen Form for 
Total. Og et saadant Udtryk har da været ensartet med 
indiske Udtryk som ahant. Jeg tilfoier, at mm Kollega 
Prof. Torp, for hvem jeg nævnte det oldisl. Udtryk uden 
at meddele ham min Opfatning af det, straks forklarede det 
paa samme Maade som jeg. Siden har jeg seet, at Möbius 
antyder den rette Opfatning ved Gjengivelsen 'zwischen 
Sonnen (Auf- und) Niedergang'. 

Endelig skal jeg her bemærke, at Ordet i Nomin. og 
Akkus. Ental i Oldisl., saavidt jeg véd, altid heder solarsetr, 
aldrig solsetr. Gen. pl. solsetra, Dat. pl. solsetrum forholder 
sig altsaa til solarsetr med Hensyn til det forste Leds Form 
som f. Ex. borgfirfrskr, Borgfir&ingr forholder sig til Borgar- 
fjQrtfr) dette er et Forhold, som endnu aldrig er ble vet be- 
handlet i sit hele Omfang. Derimod i Nyislandsk siger man 

') Det er altsaa ikke rigtigt, naar det i Fritzners Ordbog 1 heder: 
^8éUttr 1 n. Solens Opgang eller Nedgang 1 . 



202 Mogk: Ad mal an. 

sölsetur, i Færosk solsetur ved Siden af solarsetur, ligesom 
man i Gammelsvensk har solsæter, i en norsk Dialekt solset> 
paa Dansk solsæt. 

Man tör formode, at elliptisk Dualis i forhistorisk ger- 
mansk Sprog ofte har været brugt. Jeg finder det f. Ex. 
sandsynligt, at oldn. dægr 'Halvdögn' er gaaet ud fra en 
med ind. ahanl i sin Betydning og Oprindelse ensartet Dualis- 
form for 'Dag og Nat'. 

Sophus Bugge. 



Sproglig-historiske Studier tilegnede Professor Q. R. Unger. 
Kristiania 1896. H. Aschehoug dk C:o. 226 sid. 8. + tab. 1 Facs. 
Pris 5 kr. 

Es sind treffliche Forscher, die sich hier vereint haben, um 
Professor Unger, dem letzten der drei grossen norwegischen Phi- 
lologen und Historiker, die um die Mitte unseres Jahrhunderts 
auf wissenschaftlichem Gebiete das Banner der nationalen Bewe- 
gung getragen haben, an seinem Lebensabende ihre Anerkennung 
zu zollen und ihm eine Freude zu bereiten. Und sicher hat diese 
Gabe mit Freuden jeder begrüsst, der jemals mit Ernst in das alt- 
nordische Geistesleben einzudringen versucht hat, und wäre diese 
Freude auch nur das Mitgefühl mit dem Manne, dem wir alle so 
viel verdanken, der durch seine Ausgaben uns das Studium der 
grossen romantischen Welle, der legendarischen, zum grossen Teil 
auch der historischen in der norwegisch-isländischen Litteratur 
überhaupt erst ermöglicht hat. Wir verdanken wohl Munch die 
vielseitigste Belehrung und Anregung, namentlich auf dem Gebiete 
der Geschichte, Keyser auf dem des altnordischen Lebens und des 
Glaubens, aber ihre und i anderer Forscher Arbeiten müssten wir 
auf guten Glauben hinnehmen, wenn uns nicht Unger die Quellen 
erschlossen hätte, auf denen sie zum grossen Teil fussen. So hat 
er durch seinen rastlosen Fleiss vielleicht nachhaltiger gewirkt, 
als seine grossen Mitarbeiter mit ihren anregenden und geistrei- 
chen Ideen. Ein Zeugnis dieses Wirkens ist die vorliegende Schrift; 
Dankbarkeit hat Schüler und Freunde des Greises, der nun auch 
schlafen gegangen ist, sich zu gemeinsamer Arbeit vereinen lassen, 
und jeder hat einen Beitrag von dem Gebiete gegeben, auf dem 
er sich heimisch fühlt und auf dem er die Wissenschaft zu for- 
dern vermag. 

Die meisten der vorliegenden Aufsätze behandeln sprachliche 
Dinge. So bespricht H. Falk einen interessanten lautlichen 

ARKIV rÖB NORDISK FILOLOGI XVI, MT FOL JD XII. 



Mogk: Anmälan. 2 OB 

Vorgang (S. 205 ff.). Er macht zunächst auf die Thatsache auf- 
merksam, dass viele mit fj oder pj anlautende Wörter einen 
herabsetzenden Sinn haben, worauf zuerst Boss hingewiesen hat. 
Da man aber dies eingeschobene j als charakteristischen Laut 
fühlte, der geeignet war, dem Worte einen höhnischen Beige- 
schmack zu geben, so fügte man ihn auch anderen nicht labialen 
Lauten bei. Falk stellt in der vorliegenden Abhandlung 76 Bei- 
spiele aus allen nordischen Sprachen und Dialekten zusammen, die 
mit bj } fj oder pj anlauten, und zwar nur diejenigen, bei denen 
die y-lose Form daneben mit gleicher Bedeutung exsistiert (z. B. 
dän. dial. bjälme — holme 'lärmen' oder norw. f jap 'Narr' zu fop- 
pen). Der Nachweis dieser Thatsache ist besonders fiir die Lexi- 
kographie von Bedeutung, wenn auch die meisten der angeführten 
Beispiele aus der Volkssprache geschöpft sind. Nur im Dänischen 
ist eine stattliche Anzahl auch in die Schriftsprache gedrungen. 

Eine Reihe germanischer, besonders nordischer Wörter (19) 
sucht A. Torp etymologisch zu erklären. Nur einige seien hier 
angeführt, deren Deutung mir wohl gelungen erscheint. So wird 
altn. bil ( Z wischen zeit, Zwischenraum* zurückgeführt auf idg. St. 
*bhi, der die Zweiheit bezeichnen (vgl. djmpi 'auf beiden Seiten') 
und mit *6/w (vgl. beide) verwandt sein soll. — Altn. brüär 'Braut' 
hat dieselbe doppelte Bedeutung wie lit. marti und kann auch ety- 
mologisch mit diesem Worte zusammengebracht werden, *brüdi ;> 
*mrütt', einem Part. pass. fem. zu idg. *mcr y und heisst die 'Er- 
wählte'. — Altn. drengr 'junger Mann' wird zusammengestellt mit 
skr. darh- 'befestigen' und bedeutet ursprünglich l der Feste, Kräf- 
tige*. — Germ. *dumba 'dumm' ist nicht verwandt mit *dauba 'taub', 
sondern geht auf idg. Wurzel *dhembh 'Staub aufwirbeln* zurück, 
ist verwandt mit gr. véfiegog 'dunkel' und steht in Ablautsverhältnis 
zu altn. dimmr 'dunkel'; Bedeutungsentwicklung: 'dunkel, unklar, 
schwachsinnig*. — Nhd. flau ist kein Lehnwort, wie Kluge an- 
nimmt, sondern gehört zu altn. flor 'warm'; es geht zurück auf 
den germ. St. *flewa, der neben dem synonymen *kléwa 'lau' stand. 
— Altn. geisli 'Strahl' ist wahrscheinlich verwandt mit lit. gatsras 
'ferner Lichtglanz am Horizont'; es ist verwandt mit geirr 'Ger'. 

Eine eingehende Prüfung hat Bugge den einzig dastehenden 
Kompositis auf -nautr zugewandt, deren erstes Kompositionsglied 
durchweg auf u endet (S. 12 ff.). Vgl. fgrunautr, pingunautr, 
skuldunautr udgl. Man hat sich schon vielfach mit diesen Zu- 
sammensetzungen beschäftigt, aber bisher noch kein allgemein be- 
friedigendes Ergebnis erlangt. Meist erkannte man in dem u alte 
Genetivendung. Gegen diese Auffassung hatte sich schon H. Falk 
gewandt (Ark. f. nord. Fil. III. 187 f.) und den richtigen Weg 
zum Verständnis dieser Formen angedeutet. B. stellt nun zunächst 
die Komposita nach den Quellen zusammen und kommt zu dem 
Ergebnis: Das u in den Zusammensetzungen auf -nautr ist Über- 
rest eines alten Präfixes ga. Dies war in den Kompositis ganz 



204 Mogk: Anmälan. 

schwach betont und wurde deshalb, wie alle schwachbetonten Sil- 
ben, vor folgendem qu der Stammsilbe zu 0. Dieses wandelte dann 
das a das ersten Teiles zu 0. Also *faraganauiaR :> *faragonautaR 
> *farogonauta,R > *fgrognautR ;> fpronautr. Auffallend bleibt bei 
dieser Erklärung immer noch, warum sich das u ausschliesslich bei 
Kompositis mit nautr und sonst bei keinem andern erhalten hat. 

Rygh hat in seine wertvollen Sammlungen von Localnamen 
gegriffen und den Ursprung und Wandel einer Klasse, der Fjord- 
namen, untersucht (S. 30 ff.). Er geht von der Fjordvisa der 
Nafhajmlur (SnE. II. 493) aus und zeigt zunächst, wie fast alle 
diese Namen heute vergessen sind oder Landschaften, Gehöfte, 
Städte bezeichnen, während der Name des Fjord als Kompositum 
erscheint, indem man dem alten Simplex ein -fjord angefügt hat. 
Dasselbe lässt sich bei den anderen Fjord namen beobachten, die wir 
in den alten Quellen finden. Indem Rygh dann weiter untersucht, 
wie die Simplicia der Fjordnamen gebildet worden sind, erschliesst 
er aus einer Reihe Ortsnamen weitere alte Fjordnamen. Ein Bei- 
spiel: Lyster in Sogn liegt heute am Lysterfjord, einem Arme des 
Sognefjord. Mit dem Suffix -str sind viele Fjordnamen gebildet, 
daher hiess dieser Fjord in alter Zeit wahrscheinlich Lustr, wie 
Lyster in den alten Quellen heisst. Die Beobachtung Ryghs mag 
durch eine Thatsache gestützt werden : Die angeführten Ortsnamen 
erscheinen in alter Zeit in den bei weitem meisten Fällen nicht 
im Nom., sondern im Dativ, abhängig von der Präposition 1 oder 
a. Das ist das Ursprüngliche ; das Gehöft oder der Ort wurde 
nach dem Fjord genannt, an dem er lag, also å Fistri, i Lustr i. 
Später hatte man den Ursprung des Ortnamens vergessen, und 
man nannte den Ort Lustr, Fister udrgl. — Im 2. Theile seiner 
Arbeit bebandelt R. die zusammengesetzten Fjordnamen. Die bei 
weitem grösste Anzahl ist mit -angr zusammengesetzt. Daneben 
tauchen schon frühseitig Komposita auf mit -fjorden, -viken, -vaagen, 
-hilen, -hopen, -pollen, -botnen, -kjosen, -bugten, -bugen. Diese Kom- 
posita, namentlich die mit -fjorden, haben im Laufe der Zeit die 
alten Simplicia verdrängt, so dass sie heute fast ausschliesslich 
herrschen. Selbst die alten Komposita auf -angr fasste man nicht 
mehr als solche auf und bildete deshalb von ihnen neue mit -fjorden 
(vgl. Hardangerfjorden). 

Amund Larsen hat seine Kraft der norwegischen Dialekt- 
forschung zugewandt und auf diesem Gebiete schon treffliche Re- 
sultate erzielt. Er erörtert in der vorliegenden Schrift das Ver- 
hältnis der norwegischen Dialekte zu den Nachbarsprachen (S. 1 ff.) 
und kommt zu dem Ergebnis, dass sich eine scharfe Sprachgrenze 
in Norwegen nicht ziehen lasse, dass im Norden und Osten die 
schwedischen Dialekte, im Westen das Færoische und Isländische, im 
Süden das Dänische manchen Berührungspunkt mit dem Norwegi- 
schen zeige. Ein Charakteristikum, das nur den norwegischen 
Dialekten gegenüber den andern nordischen eigen ist, giebt es nicht. 



Mogk: Anmälan. 205 

Am Schlüsse dieser klaren und verständigen Auseinandersetzungen 
eifert L. mit vollem Rechte von seinem Standpunkte aus gegen die 
Maalstræver. Leider ist schwerlich anzunehmen, dass die ruhigen, 
sachlichen Gründe dazu beitragen, dieses romantisch-chauvinistische 
Geschwür des norwegischen Volkes zu heilen. 

Einen Beitrag zur altnorwegisch-isländischen Syntax liefert 
M. Nygaard. Was den Nygaardschen Arbeiten einen so hohen 
Wert verleiht, ist vor allem der Umstand, dass er die Sprach- 
denkmäler nicht in einem Topf zusammenwirft, sondern scharf zwi- 
schen denen scheidet, die auf heimischem Boden gewachsen sind, 
und solchen, deren Verfasser classisch gebildet sind und in deren 
Sprache sich der Binfluss des Lateinischen geltend macht. Es wäre 
recht wünschenswert, dass Nygaard seine Lebensarbeit zusammen- 
fasse und uns eine historische altnordische Syntax schenke, deren 
wir so dringend bedürfen. Die vorliegende, ebenso lehrreiche wie 
für die Sprachgeschichte wichtige Untersuchung behandelt den ge- 
lehrten Stil in der altnordischen Prosa, d. h. den Einfluss, den 
lateinische Quellen auf die norröne Sprache, besonders auf die über- 
tragener Litteraturdenkmäler, gehabt hat. In vier syntaktischen 
Eigentümlichkeiten zeigt sich vor allem der Einflus3 des Lateini- 
schen auf das Nordische: 1. Der Gebrauch des Part, praes., der 
im volkstümlichen Stile im allgemeinen selten ist, wird durch den 
Einfluss des lateinischen Part, praes. und des Gerundivums viel 
häufiger. Ja es findet sich hier fast überall, wo wir es in der la- 
teinischen Sprache haben, während es im volkstümlichen Stile in 
aktiver Bedeutung fast ausschliesslich bei intransitiven Verben als 
Apposition oder Attribut, in passiver Bedeutung aber bei transi- 
tiven Verben mit dem Ausdruck der Schicklichkeit, des Wertes, 
der Möglichkeit oder Notwendigkeit vorkommt. — 2. Das Part, 
pass* wird in volkstümlichem Stile mit den Verben hafa, vera, 
veräa nur gebraucht, wenn es eine bestimmte Zeit ausdrücken soll. 
Im gelehrten Stile dagegen hat das Part, praet. oft die Bedeutung 
^ines Nebensatzes, besonders häufig eines temporalen. Namentlich 
oft wird es in Verbindung mit den Präpositionen at y i, eptir, af 
gebraucht. Auch hier steckt in der Konstruktion entweder ein 
Temporalsatz oder ein Grund- oder Absichtssatz. Zuweilen findet 
sich auch der blosse Dativ ohne Praeposition, der dann einem lat. 
Abi. absol. entspricht. — Hier dünkt mich noch nicht da« letzte 
Wort gesprochen zu sein. Zunächst entspricht auch das Part, mit 
4xt häufig dem Abi. absol. Aber beide Konstruktionen finden sich 
fast in allen germanischen Sprachen (vgl. J. Grimm, Deutsche 
Gramm. IV. S. 1078 ff.). Sie finden sich auch auf Runensteinen, 
und ich halte sie schon deshalb für urnordisch und volkstümlich. 
Überhaupt müssen gerade bei der so wichtigen Frage, wie weit 
der Einfluss des Lateinischen auf die Volkssprache sich erstreckt, 
die anderen germanischen Sprachen mit herangezogen werden. Nur 
auf diesem Wege bekommen wir eine sichere Kontrole des Alten 



å 



206 Mogk: Anmälan. 

und Volkstümlichen. — 3. Im volkstümlichen Stile hat im allge- 
meinen das Reflexivum auch reflexive Bedeutung, während im 
gelehrten unter dem Einflüsse des lat. Passivums das nordische 
Reflexivum eine ausgeprägt passive Bedeutung erhält. — 4. Bin 
besonderes Relativpronomen kennt der volkstümliche Stil nicht. 
Die Anknüpfung der Relativsätze geschieht durch die Partikeln er 
(es), sem. Beim gelehrten Stil dagegen zeigt sich das Streben nach 
einem Relativpronomen, indem man entweder das Demonstrativum 
der Partikel vorsetzt {sä er) oder das Fragepronomen als Relati- 
vem verwendet [hverr, hveim, hvat). . Ich glaube, dass auch hierin 
N. in der Annahme classischen Einflusses etwas zu weit geht. Das 
Demonstrativum als Relativum findet sich doch in allen germani- 
schen Sprachen, und auch in den Eddaliedern, bei denen wir ge- 
wiss keinen Einfluss der lat. Sprache anzunehmen haben, findet 
sich das Demonstrativum, mit der Relativpartikel 's durch Bragar- 
mal verbunden, ziemlich häufig. Und ebenso lässt sich das Ein- 
dringen des Interrogativpronomens in das Relativpronomen bei 
anderen germanischen Sprachen verfolgen. Das sind leicht erklär- 
liche sprachpsychologische Vorgänge, bei denen wir schwerlich 
fremden Einfluss annehmen dürfen. — Ausser diesen vier Haupt- 
punkten behandelt N. noch einige andere syntaktische Erschei- 
nungen, die sich unter dem Einflüsse der lateinischen Sprache ein- 
gestellt haben: das Umsichgreifen der Apposition und des Objekts- 
praedikates, die Konstruktion der Komposita mit sam-, af-, fyrir- 
mit dem Dativ, den Übergang einer grossen Anzahl intransitiver 
Verba in die Klasse der transitiven, den substantivischen Gebrauch 
•der Adjektiva, den Accus, c. Inf., der im gelehrten Stil ungleich 
häufiger ist als im volkstümlichen. Auch der Periodenbau wird 
im gelehrten Stil ein viel complicierter, als er früher war. — Wenn 
ich auch nicht in allen Punkten N. beizustimmen vermag, so un- 
terliegt es doch nach seinen Ausführungen keinem Zweifel, dass 
die lateinische Sprache in vieler Beziehung auf die norröne einen 
gewaltigen Einfluss ausgeübt hat. 

Die Abhandlungen der übrigen Mitarbeiter sind literarhisto- 
rische oder rechtsgeschichtliche. Obenan steht hier die ausge- 
zeichnete Untersuchung von Gjes sing über die Verfasserthätigkeit 
Sæmunds, die sich zu einer Geschichte der älteren Historiographie 
auf Island erweitert. Sie beginnt mit einer Aufstellung alles dessen, 
was wir aus den Quellen über Sæmunds Leben und Bildungsgang 
erfahren und was über seine Verfasserthätigkeit überliefert ist. Zu 
den Zeugnissen letzterer Art dürfte auch die Bemerkung gehören, 
die die Annal. reg. und Flat. Annal, zum Jahre 1048, Oddverja 
Annal, zu 1047 bringen: Einvald Haralds leonungs Sigur dar sonar 
i Noregi, en Sveins UJfssonar i Danrnprku. Sva segir Sæmundr 
prestr hinn froäi, at å pessu art vdru sva mikil frost, ut vargar 
runmt at isi milli Noregs ok Danmarks, Es ist mit Sicher- 
heit anzunehmen, dass diese Bemerkung in der Geschichte der 



Mogk: Anmälan. 207 

norwegischen Könige gethan worden ist. Nun hat G. sehr wahr- 
scheinlich gemacht, dass im Hinblick auf Noregs Konungatal v. 
40 Sæmunds Wert mit dem Tode Magnus des Guten geschlos- 
sen habe. Setzen wir diesen in den Winter von 1047 auf 48, so 
müssten jene Worte auf diesen Winter gehen und zum Schlüsse 
des Ssemundschen Werkes gehört haben. — Durch eine gewis- 
senhafte Vergleichung der älteren historischen Werke und genaue 
Berücksichtigung der literarhistorischen Zeugnisse kommt G. zu 
folgendem Ergebnis: Zwei Werke bilden die wichtigsten Quellen 
der altisländisch-norwegischen Historiographen : Sæmunds Konunga- 
tal und Aris Königsreihe. Jenes, von dem man nicht weiss, 
ob es lateinisch oder isländisch geschrieben war, setzte mit der 
Sage von den mythischen Nor und Gor ein, enthielt dann eine 
geographisch-politische Übersicht über Norwegen und gab endlich 
eine kurze Geschichte der norwegischen Könige von Halfdan dem 
Schwarzen bis zum Tode Magnus des Guten, eine ausführlichere 
der beiden Olafs (Tryggvasonar und Helga). Dieses Werk benutzte 
in den ersten 40 Strophen der Dichter des Noregs Konungatal. 
Allein es war auch die Hauptquelle der Historia Norv., des 
S>j6drek, Odd und des Verfassers der Fagrskinna, da ihm alle diese 
Schriften in der Chronologie folgen. Neben diesem Werke Sæmunds 
bildete dasjenige seines jüngeren Zeitgenossen Ari die Grundlage 
der Historiographie. Es unterschied sich von Sæmunds Konunga- 
tal namentlich dadurch, dass es die Königsreihe mit den Yng- 
lingen, beginnt. Der Chronologie dieses Werkes folgt vor allem 
der Agrip. Aber auch die anderen Historiker haben es neben 
dem des Sæmund mit benutzt; so der Verf. der Hist. Norv. 

Ebbe Hertzberg sucht (S. 188 ff.) hauptsächlich aus inneren 
Gründen den Entwurf eines Christenrechtes aus der ersten Hälfte 
des 13. Jahrds. zu erweisen. Die uns erhaltenen Christenrechte 
des jüngeren Gula- und Borgarthingslpg rühren aus den ersten 
Jahren der gesetzgeberischen Thätigkeit des Magnus Lagaboetir 
her. Sie haben, wie schon Munch und K. Maurer erwiesen, eine 
Mittelstellung zwischen den Christenrechten der älteren Provinzial- 
gesetze und dem für das ganze Norwegen geltenden Kirchen- 
rechte Jons. In rein kirchlichen Angelegenheiten bilden sie die 
Quelle von J6ns Arbeit, in Dingen aber, die das Verhältnis zwi- 
schen Kirche und Staat betreffen, stehen sie noch auf dem Stand- 
punkte der alten Provinzialgesetze. Zu diesen schon fest ste- 
henden Thatsachen sucht H. weiter den Beweis zu fuhren, dass 
die rein kirchlichen Satzungen nicht, wie man bisher annahm, von 
König Magnus herrühren, sondern dass dieser sie bereits im Ent- 
würfe vorfand und sie nur neu redigiert hat, und zwar kam es 
dem Könige darauf an, dem ausgeprägt hierarchischen Entwürfe die 
Spitzen abzubrechen. Möglicher Weise rührt dieser Entwurf vom 
Erzbischof Sigurd (1231—52) her. Zweifellos hat H. seine Ansicht 

ARKIV FOB NORDISK FILOLOGI XVI, NT FOL JD XII. 15 



1 



208 Mogk: Anmfilan. 

trefflich begründet, venn auch die Annahme des Verfassers, wie 
er selbst zugiebt, hypothetisch ist und bleiben wird. 

GL Storm veröffentlicht (S. 217 ff.) das Fragment einer ziem- 
lich alten Gildenordnung aus Nidaros, das erst vor kurzem gefun- 
den ist und deshalb im Ergänzungsbande von Norges gamle Love 
keine Aufnahme hat finden können. Ein kurzer Kommentar erör- 
tert einige dunkle Stellen. St. setzt die Entstehungszeit der Ord- 
nung um 1200. Ich nehme Anstoss an dem /, das ich aus dieser 
Zeit in der geschwänzten Form nicht kenne. 

A. Tara nger bespricht (S. 108 ff.) die schwierige Stelle des 
FrostatingslQg XIII. 1 : äbuä jarctar heimilar tekju, die bisher allen 
Lexikografen und Rechtshistorikern Mühe gemacht hat. Er weist 
zunächst die Unrichtigkeit der bisher gegebenen Erklärungsver- 
suche nach und deutet dann den Rechtssatz: "Aabodspligtens op- 
fylddse hjemler leuændingen bygselkontraktens ny deise", das will 
sagen: die Erfüllung der Pflicht fur die Sorge für Grund und 
Boden leistet Gewähr fur den ruhigen Besitz bis zum Ablauf des 
Kontraktes. 

Endlich handelt noch Huitfeldt-Kaas über falsche Diplome 
(S. 87 ff.). Er stellt zunächst fest, woran diese zu erkennen sind: 
an der Schrift, der Sprache, dem Siegel, und giebt dann das Cha- 
rakteristische mehrerer solcher Machwerke. Sie sind hauptsächlich 
um 1660 entstanden, als durch Matrikeln das Besitztum der Grund- 
besitzer festgestellt wurde; sie sind in einzelnen Gegenden fast 
gewerbemässig von schriftkundigen Männern verfasst worden. 
Diesen Bemerkungen fügt H. einen hübschen Scherz bei, der di- 
rekt an Unger gerichtet ist: er erzählt von einem Diplom, das 
Munch während seiner Prüfung vor Broch und Unger geschrieben 
hat und das in Form und Sprache ganz den alten gleicht. Huit- 
feldt-Kaas hat es vom Untergange gerettet und teilt es dem 
liebenswürdigen Examinator an seinem 80. Geburtstage mit. Ob 
nicht diese kleine Erzählung dem Jubilar ganz besondere Freude 
gemacht hat? 

Leipzig, Juli 1899. E. Mogk. 



Verbets stilling i sætningen i det 

norröne sprog *)■ 

I det norröne sprog raader en ordstilling, som fölger 
faste regler og paa samme tid tilsteder adskillig afveksling 
og bevægelighed. Sprogfolelsen kræver en bestemt orden i 
sætningsledenes rækkefélge, og enhver afvigelse derfra merkes 
som paafaldende. Men den omstændighed, at opmerksom- 
heden saaledes uvilkaarlig henledes paa ord, der faar en 
usedvanlig plads, benyttes igjen inden visse grænser som 
middel til at udhæve, hvad der i öieblikket stiller sig for 
den talende som mere betydningsfuldt. 

Denne forening af regelbundethed og frihed giver den 
folkelige prosa et behageligt præg af levende tale. I den 
lærde stil gjör indblandingen af fremmedartede udtryksmaa- 
der ikke sjelden ogsaa ordstillingen stivere. I poesi bliver 
man af metriske og rhythmiske hensyn ofte nödt til at af- 
vige fra ordenes naturlige stilling og at söge tabet erstattet 
ved andre midler. 

Naar har disse regler for ordstillingen udviklet og fæstet 
sig? Det er paa forhaand rimeligt at antage, at i det samme 
tidsrum, da det urnordiske sprog omdannedes i lyd og böi- 
ning til den skikkelse, som vi kjender i den historiske tid, 
er en forandring ogsaa foregaaet i ordföining og ordstilling. 

Noget kan i den retning sluttes af de ældre runeind- 
skrifter. 

Guldhornsindskriften 2 ) har: ek HlewagastiR HoltingaR 
horna tawido. 

*) Foredrag ved det nordiske filologmöde i Kristiania 1898. 
a ) Oitaterne er, hvor andet ikke bemerkes, efter Noreen, Altisl. u. altn. 
Gram. 2:te Aufl. 

ARKIV FÖK NORDISK FILOLOGI XVI, SX FOL JD XII. 16 



210 Nygaard: Verbets stilling. 

Einangstenen (Bugge, Norges indskrifter pag. 86): DagaR 
|>aR runo faihido. 

Varnumstenen : ubaR Hite. HarabanaR wit iah ek Eri- 
laR runoR war i tu. 

Altsaa stillingen: subjekt + objekt -f verbum. 

Tanumstenen: frawingan haitinaR was. (Hjælpeverbet 
efter participiet). 

Istabystenen: afatR Hariwulafa HaJmwulafR Haeruwula- 
fiR warait runaR J>aiaR. (Verbet efter subjektet, uagtet sæt- 
ningen begynder med komplement). 

Reistadstenen (Bugge Norges indskrifter pag. 222): ik 
WakraR unnam wraita. 

Bystenen (Bugge pag. 112): eirilaR HroRaR HroReR orte 
t>at aRina upt Alaibu dohtuR. 

Fonnaas-spænden (Bugge pag. 68): AngilaskalkR Wakrs 
husingR sa ingisarbiske aih spindul tel. 

Altsaa stillingen: subjekt + verbum + objekt. 

Tunestenen (Bugge pag. 21 og 36): 

1) ek WiwaR after Woduride witadahalaiban worahto 
runoR. 

Subjekt + verbum + objekt. 

2) afteR Woduride staina [. . .] J>rijoR dohtriR. dalidun 
arbija sijosteR arbijano. 

Komplement + objekt + verbum + subjekt. 
Verbum + objekt + subjekt 1 ). 



*) Herom bemerker Bugge pag. 37: "Begge subjekter, baade frijoR 
dohtriR og si(b)J08teR arbijano staa sidst hvert i sin sætning efter verbum 
og objekt. Denne ordstilling forekommer ondnu i historisk old- 
norsk sprog meget ofte." Formentlig tænkes dapaa den poetiske sprog- 
brug. I prosa falder i det gamle sprog folgende stilling af objektet ligesaa 
lidet naturlig som nu: "Efter Vodurid stenen merkede tre dötre, delte 
arven de nærmest beslægtede af arvinger ne". Man maatte da som nu sige 
enten: "Efter V. merkede tre dötre stenen, delte de nærmest beslægtede af 
arvingerne arven", eller: "Stenen merkede efter V. tre dötre, arven delte 
o. s. v." I anledning af Einangindskriften bemerker Bugge pag. 86: "I den 
oldindiske prosa var den traditionelle ordstilling den, at sætningen slut- 



Nygaard: Verbets stilling. 211 

Indskrifterne er jo hverken mange eller lange, og tyd- 
ningerne kan tildels være usikre nok. Men saameget kan 
man dog se, at ordenes stilling i det urnordiske sprog var 
anderledes end senere. Hvad specielt verbet angaar, var der 
(især i den ældste tid?) en tilböielighed til at drage det hen 
mod slutten efter objektet og prædikatsordet, og den regel, 
at verbet i "omvendt ordstilling" sættes foran subjektet, var 
endnu ikke fastslaaet. Forholder det sig saa med et af sæt- 
ningens vigtigste led, tör man vistnok antage, at ordstillingen 
i det nordiske sprogs forhistoriske tid idethele væsentlig skilte 
sig fra den, som senere blev almindelig. 

Men efterat de nyere regler for ordstillingen havde ud- 
viklet sig, er de fastholdte med merkelig seighed. Det er i det 
store taget de samme, som i de moderne nordiske sprog endnu 
feiges i jevn tale. Der er ganske vist forandringer i mange 
enkeltheder, fornemmelig paa grund af at forenklingen af 
böiningsformerne har nödvendiggjort andre syntaktiske for- 
bindelser. Men naar vi i oversættelser eller efterligninger 
af den gamle folkelige stil ikke sjelden stöder paa en stil- 
ling af ordene, som forekommer os unaturlig, ja tildels kan 
virke parodisk, beror dette i mange tilfælde ikke saameget 
paa, at vi nu har andre regler for ordstillingen, som derpaa, 
at der med hensyn til reglernes anvendelse gjör sig gjæl- 
dende en anden literær smag eller opfatning af, hvad der 
tager sig ud og gjör indtryk. Det gamle sprog ynder f. ex., 
ikke mindst i direkte tale, en mere pointeret diktion, der 
blandt andet ytrer sig i sterkere anvendelse af inversion. 
En ligefrem efterligning deraf vil i vore ören lettelig give 
en ubetydelig ytring noget besynderlig sententiöst og höi- 
tideligt. 

tede med verbet, som fulgte umiddelbart efter objektet. Denne ordstilling, 
som er sedvanlig ogsaa i latin og i litauisk, tör ansees for at være ned- 
arvet fra det indogermaniske ursprog. I prosaiske indskrifter med den kor- 
tere rækkes runer er den-nævnte ordstilling ikke brugelig; men i versifice- 
rede indskrifter kan den forekomme". 



212 Nygaard: Verbets stilling. 

En iöinefaldende forskjel viser sig dog paa et enkelt 
punkt, nemlig hvor det gjælder stillingen af sætningens 
verbum foran subjektet. Nutildags bruges denne ordstil- 
ling, kort at sige: 

1) (hovedsætninger) i de fleste sporgesætninger, i 
viljesætninger, samt i udsagnssætninger, naar for efter- 
tryks skyld et underordnet sætningsled eller en del af et 
saadant sættes i spidsen af sætningen. 

Fremdeles i eftersætninger og i de efterstillede 
eller indskudte udtryk "sagde han, tænkte han" o. s. v. 

2) i bisætninger (især udsagns- og félgebisætninger), 
naar et underordnet sætningsled sættes i spidsen efter kon- 
junktionen, samt i be ting el ses bisætninger og modsæt- 
ningsbisætninger, naar konjunktionen udelades. (Cfr. Dansk 
sproglære — haandbog for lærere — af Kr. Mikkelsen 
§ 232). 

I disse tilfælde, der tilsammen har ikke ringe raaderum, 
findes denne ordstilling ogsaa i det gamle sprog. Men man 
læser ikke langt i et norrönt skrift, for man har noteret sig 
en række exempler af foranstillet verbum, der ikke lader sig 
forklare af disse regler. Idethele forekommer dette fænomen 
saa hyppig, at man kan lade sig forvirre og faa indtryk af, 
at dette er den almindeligste eller normale ordstilling, eller 
at det saa nogenlunde efter behag gaar an at sætte verbet 
foran eller efter subjektet 1 ). Men saaledes forholder det sig 
dog ganske vist ikke. 

*) I "Det oldnorske Sprogs Grammatik 11 af P. A. Munch og C. E. 
Unger § 120 heder det: W I verbernes stilling hersker den störste frihed; 
man kan saaledes sætte verbum foran subjektet eller efter, som man vil 11 . 
E. Mogk udtaler i sin af handling "Die Inversion von Subjekt und Prædikat 
in den nordischen Sprachen 11 (Indogermanische Forschungen 4:ter Band. 
Strassburg 1894): 

"1. Omstilling af Subjekt og Prædikat i hovedsætninger kjender alle 
germanske stammer; den maa derfor være fællesgermansk og stamme fra en 
tid, da ordenes stilling i sætningen endnu var en friere. 



Nygaard: Verbets stilling. 213 

Wilhelm Braune behandler denne sprogbrug i "Zur 
Lehre von der deutschen Wortstellung" ("Forschungen zur 
deutschen Philologie, Leipzig 1894) og kommer til folgende 
resultat (pag. 42): 

"For oldn. og höitysk under et lader regelen om verbets stil- 
ling i hovedsætningerne sig omtrent formulere saaledes: Verbet 
vil gjerne frem til begyndelsen af sætningen ("strebt nach dem 
Anfange des Satzes") og danner meget hyppig det forste sætnings- 
led. Men ethvert sterkere betonet sætningsled kan stilles i be- 
gyndelsen foran verbet, og saa maa dette faa den anden plads. Ver- 
bets begyndelsesstilling bliver i almindelige hovedsætninger i oldn. 
ofte, i nht. altid dækket ved proklitiske smaaord". 

Dette er nærmere udviklet side 39—41. Det heder her bl. a.: 
"Verbet staar paa 2:den plads, naar et betonet sætningsled begyn- 
der sætningen. Dette sætningsled er naturlig meget ofte det nomi- 
nale subjekt, især i begyndelsen af en række af sætninger. Men 
ethvert andet sætningsled kan sættes i begyndelsen paa grund af 
dets betydningsfuldhed eller sammenhængen med det foregaaende". 
— "Verbets begyndelsesstilling er som paa tysk meget almindelig. 
Overalt, hvor verbet skal fremhæves, fremdeles hvor det forst 
træder for den talendes bevidsthed, og hvor en fortællings eller 
fremstillings fremadskriden hovedsagelig beror paa verbet, begynder 
det sætningen, og det nominale subjekt folger paa anden plads 
eller senere. Afvigende er kun, at den rene begyndelsesstilling 
har holdt sig meget oftere end i mht. og nht. Vistnok er ogsaa 
"dækket begyndelsesstilling" t ) allerede sterkt udviklet. Isærdeles- 
hed proklitiske partikler (pd, nü etc.) findes meget ofte foran 
verbet; f. ex. J)å bjo üt å Rauctamel J?orfinnr Seltøorisson; nu licta 
sva sex vetr. Betonede tidsbetegnelser eller adverbier, som ofte 
begynder sætningerne og henviser verbet til anden plads, har 
aabenbart været forbillede for denne stilling. Men denne analogi 
er endnu ikke trængt helt igjennem; disse partikler kan (som i 
oht.) endnu ofte folge efter, saa at verbet fremtræder i ren begyn- 
delsesstilling; f. ex. reid Illugi |)å heiman; reid hann nü vestr. 
Den rene begyndelsesstilling viser sig videre meget hyppig der, 
hvor man paa tysk maa sætte til det formale es, hvortil der i 

2. Den er i den ældre tid absolut folkelig og almindelig og findes 
ligesaa hyppig som den stilling, der nu kræves. 

3. Forst i tidens lob, navnlig i de nuværende skriftsprog, har der 
hos tyskerne, svenskerne og danskerne vist sig en stræben efter at opgive 
denne omstilling, medens den har holdt sig hos islændingerne paa den 
gamle maade." 

1 ) Herved forstaaes, at der foran verbet i begyndelsen af sætningen 
er sat et "proklitisk" ord. Til saadanne proklitiske ord regner Braune ogsaa 
de personlige pronomener. 



214 Nygaard: Verbets stilling. 

oldn. ikke findes noget tilsvarende; f. ex. lizt mer sva å mey 
|)essa "es gefallt mir"; ridr Illugi heim "es reitet Illugi heim". 

"De ubetonede personalpronomener er i oldn. ganske vist 
ogsaa fordetmeste kommen foran det i begyndelsen staaende ver- 
bum. Men ret ofte staar de ogsaa bagefter; f. ex. veizt J3Ü skap- 
lyndi mitt; sigldu peir i haf; vard ek {rå at selja Hrafni sjålfdæmi". 

Med hensyn til eftersætninger anfores, at her stilles verbet 
först, fordi verbet hovedsagelig tjener "zur Weiterfübrung des Ge- 
dankens" (pag. 40). Om spörgende, önskende og befalende sæt- 
ninger heder det, at i disse, "hvori verbet spiller hovedrollen", 
"har det norröne sprog gjennemfört ren begyndelsesstilling ved 
sætninger med pronominalt subjekt, idet her analogien med stil- 
lingen af nominalt subjekt i samme sætninger seirede" (paff. 40). 
"Saaledes ogsaa ved de i direkte tale indskudte sætninger: "sagde 
han, svarede han", hvor det selvfölgelig kun kommer an paa ver- 
bet, medens subjektet pleier at være bekjendt. Ligesom det her 
heder segir Gunnlaugr, heder det ogssa med pron. segir hann, 
aldrig hann segir" (pag. 40). 

Endelig anföres, at vi ikke kan undre os over, at sæt- 
ninger med ok i det norröne sprog har verbet först, da denne 
stilling især horer hjemme i længere fortællinger, "hvor for- 
tellingens fremadskriden især sker gjennem verbalbegrebet». 

Disse Braune's regler gjentages i det væsentlige af F. 
Holthausen, Altisländisches Elementarbuch § 487 fgg. 
(Weimar 1895) og B. Kahle, Altisländisches Elementarbuch 
§ 467 fgg. (Heidelberg 1896). Det ser saaledes ud til, at 
de er akcepterede i Tyskland. I F. Jönssons anmeldelse af 
Holthausens bog (Arkiv N. F. VIII, 378 ff.) er der ingen 
bemerkning gjort herved, men det kan formentlig dog ikke 
betragtes som en godkjendelse. Anmelderen regner vistnok 
ikke syntaktiske spörgsmaal for sin specialitet. 

Braune's udviklinger indeholder adskilligt tiltalende. Jeg 
har for længere tid siden i mine private optegnelser tildels 
formet reglerne næsten ganske paa samme maade. Men se- 
nere overveielser har bragt mig til at se sagen anderledes. 
Jeg har idethele gjort den erfaring, at hvor det gjælder syn- 
taktiske fenomener, er det særlig slemt at dömme for raskt. 
Man kan ved forste betragtning mene at være naaet til et 
bestemt resultat. Men undersöger man paany, og finder 



Nygaard: Verbets stilling. 215 

fænomenet i andre forbindelser og anden belysning, kan man 
blive opmerksom paa, at der er momenter, som man fra 
först af ikke har seet eller lagt tilstrækkelig vegt paa. 

Det forekommer mig, at Braune mener, at verbets na- 
turlige og regelmæssige stilling i oldn. er paa forste plads, 
naar sætningen har nominalt subjekt, at altsaa subjektet 
ligesaalidt som noget andet sætningsled kan faa denne plads, 
medmindre det skal særlig fremhæves. Saaledes opfattes det 
ialfald af Kahle og rimeligvis af Holthausen. Men det er 
mig ikke muligt at tilegne mig den opfatning. For mig 
stiller det sig saa, at naar man ser paa forholdet uden forud- 
fattet mening og undersöger med nöiagtighed en tilstræk- 
kelig stor mængde exempler, og det saa lykkes i den til- 
syneladende brogede forvirring at finde faste holdepunkter, 
vil man finde, at i den store flerhed af hovedsætninger, 
nemlig udsagnssætninger, indtager subjektet forste 
plads, hvor sprogbrugen ikke i visse tilfælde af særlige 
hensyn har fastslaaet en anden stilling. (Hvilke disse til- 
fælde er, vil nedenfor blive omhandlet). Der skal intet sær- 
ligt til foråt bringe subjektet paa forste plads, men der kræves 
noget særligt, foråt det skal vige denne plads. De særlige 
hensyn kan virke i mange tilfælde tilsammen, og hvis der 
kunde opgjöres en paalidelig Statistik, vilde det kanske vise 
sig, at verbet findes foran subjektet ligesaa ofte, som sub- 
jektet foran verbet. Men det kan ikke hindre, at den 
sidste stilling er den normale, der indtræder uvilkaarlig, 
naar ledene saaatsige grupperer sig i ro efter sin naturlige 
vegt og betydning. 

Det er dog maaske ikke Braune's mening at stille sub- 
jektet ganske i række med de underordnede sætningsled. 
Naar han siger, at det "betonede sætningsled", som begynder 
sætningen, "naturlig meget ofte er det nominale subjekt især 
i begyndelsen af en række af sætninger", ligger der maaske 
deri, at det nominale subjekt efter sin natur i regelen er 



216 Nygaard: Verbets stilling. 

af saadan vegt, at der ikke, som ved de övrige sætningsled, 
skal en særlig sterk fremhævelse til foråt bringe det foran. 
Men saa mener han ialfald, at "overalt hvor verbet skal 
fremhæves, fremdeles hvor det först træder frem for den ta- 
lendes bevidsthed, og hvor en fortellings eller fremstillings 
fremadskriden hovedsagelig beror paa verbet, begynder det 
sætningen". Hertil er at bemerke, at hvad udsagnssætninger 
angaar, hænder det ganske vist, at verbet sættes forst, fordi 
det udhæves med eftertryk. Naar det heder SE. 77, 27 
(Egilssons udg.): veitti nü h9ndin fætinum, er det klart, at 
der tales med bestemt henvisning til, at man tidligere har 
negtet, at haanden nogensinde hjalp foden Q>eir segja, at J>at 
var alis ekki, at f6tr styddist vid h9nd), men at der nu var 
syn for sagn. Det er utvilsomt, at verbet skal akcentueres 
ved sin stilling ogsaa Hkr. 694, 34: tyn eigi manninum, 
herra! sjå nü allir, at J>ti ert miklu betr syndr, og SE. 33, 17: 
felt hefir hon J>å menn, er mér hafa litizt eigi tisterkligri, 
en |>6rr er. Men saadanne udtryk er i virkeligheden, efter 
hvad jeg har observeret, sjeldne (udenfor de sammensatte 
tidsformer) og kan derfor kun tillægges liden betydning 
til forklaring af den store masse af tilfælde, hvor verbet 
begynder sætningen. 

Jeg tror heller ikke, at forklaringen kan soges i, at verbet 
"forst træder frem for den talendes bevidsthed". Lad os tage 
et exempel Wandt hundrede: Håkon f6r nordr til |>rånd- 
heim8, var hann fear til konungs tekinn; våru J>eir Eirfkr 
um vetrinn bådir konungar f Noregi. En eptir um vårit 
dro hvårrtveggi her såman; vard Håkon miklu fJ9lmennri; 
så Eirlkr J>å engan sinn kost ann an en flyja land, f6r hann 
J>å å brott med Gunnhildi konu sina ok b9rn feeira (Eg. 
212, 20 fgg.). Efterat der er fortalt, at Haakon for til 
Trondhjem, træder ganske vist prædikatet forst frem for den 
talendes bevidsthed, nemlig at han blev taget til konge, 
men saa hefter tanken sig ved de to personer, idet det 



Nygaard: Verbets stilling. 217 

fremholdes, at den folgende vinter var ba a de H. og E. 
konger. Naar forfatteren har berettet, at begge samlede 
tropper, træder atter personerne forst for hans tanke: 
Haakon fik flere folk, Erik vidste ikke anden raad end at 
flygte, men derefter bliver igjen handlingen fremtrædende: 
han for bort. Ordstillingen bliver imidlertid, som det sees, 
den samme, enten subjektet kommer frem for den talendes 
bevidsthed för prædikatet eller omvendt. 

Det samme gjælder, hvor en ny sætning tilknyttes ved 
ok. Hkr. 177, 26 fgg.: J>eir segja, at fals sé i hringinum. 
Sidan lét hon brjöta f sundr hringinn, ok fannst par eir i 
innan, er det eir, som forst træder frem for bevidstheden. 
Naar det lidt foran heder (Hkr. 177, 12 fgg.): £ann vetr 
foru menn milli Olafs konungs ok Sigridar dréttningar, ok 
h6f Olafr konungr par upp bönord sitt vid Sigrfdi drött- 
ning, en hon t6k J>vf liklega ok var pat mål fest med einka- 
målum, er der ingen forskjel paa tankeforholdet i ok h6f 
Olafr etc. og i en hon t6k etc. Hvis tanken paa forste 
sted nærmest fester sig ved prædikatet — h6f bönord — , 
sker det samme ogsaa paa sidste sted — tok pvi liklega — ; 
men er paa det ene sted subjektet at antage for mest frem- 
trædende, maa dette ogsaa være tilfælde paa det andet. Men 
hvorfor er da efter sprogbrugen ordstillingen ok Olafr h6f 
etc. uregelmæssig og en tok hon pv i etc. utilstedelig? 

Med det udtryk, at "en fortællings eller en fremstillings 
fremadskriden hovedsagelig beror paa verbet'', har jeg vanske- 
ligt for at forbinde en bestemt forestilling. Ialfald for ver- 
bets stilling i eftersætninger vil der kunne findes en mere 
nærliggende grund, end at verbet tjener "zur Weiterfährung 
des Gedankens". Den substantiviske eller adverbielle forsæt- 
ning virker paa samme maade som et foranstillet objekt eller 
adverbiel bestemmelse, og verbet i eftersætningen kommer da 
foran subjektet efter sprogets almindelige regel for "omvendt" 
ordstilling. 



218 Nygaard: Verbets stilling. 

Saaledes er det vistnok ogsaa med de i eller efter di- 
rekte tale foiede sætninger: "sagde han, svarede han" o. 1. 
Ogsaa her gjör de i direkte tale anförte ord indtryk paa 
sprogfölelsen som et foranstillet objekt. Braune's bemerk- 
ning, at det her "selvfölgelig kun kommer an paa verbet, 
medens subjektet pleier at være bekjendt" slaar ikke til som 
rimelig forklaring. 

At i spörgende, önskende og befalende sætninger verbet 
"spiller hovedrollen", kan ikke ubetinget siges. Det kan jo 
dog i dem komme mere an paa subjektet end paa prædi- 
katet. Hvad spörgende hovedsætninger angaar, er ordstil- 
lingen den normale, naar spörgeordet er subjekt. (Hvem 
har gjort det?) I mange andre tilfælde har man den re- 
gelmæssige "omvendte" stilling (Hvad har N. N. gjort? Hvem 
har N. N. givet bogen? Naar gjorde han det? o. s. v. 
= Dette har N. N. gjort. Ham har N. N. givet bogen. 
Igaar gjorde han det.) Det bliver væsentlig sporgesætnin- 
gerne uden spörgeord, som kommer i betragtning (Kommer 
kongen? Er han reist?). Naar i disse verbet sættes forst, 
enten vegten ligger paa prædikatet eller paa subjektet, synes 
det at ligge nær at antage, at man har fundet det hensigts- 
mæssigt paa en mere iörefaldende maade end ved tonefaldet 
alene at skille spörgsmaal fra udsagn. (Kongen kommer. 
Han er reist). 

I befalende og önskende sætninger er subjektet fortrins- 
vis et pers. pron. af 2:den pers. Naar dette sættes efter, 
er der deri i oldn. ikke nogen oprindelig forskjel fra. ud- 
sagnssætninger. Ogsaa i de sidste stilles, som af Braune 
bemerket, de ubetonede personalpronomener ofte (eller rettere: 
oftest) bagefter. Men medens i önskende og befalende sæt- 
ninger pron. ikke sættes forst, uden det særskilt skal ud- 
hæves, vil man i den almindelige norröne prosa i regelen 
ikke finde det hensyn iagttaget i udsagnssætninger. 



Nygaard: Verbets stilling. 219 

Det maa dog merkes, at ved personalpronomener kan i 
denne forbindelse alene tænkes paa pron. af 1:8 te og 2:den 
person. De saakaldte 3:die pers. pronomener (hann, hon — 
peir, pær, pau) er, hvor det gjælder ordstilling, at stille sam- 
men med de nominale subjekter. 

Endelig maa fremholdes, at det i oldn. ikke gaar an at 
regne ord som pd, nü o. s. v. til "proklitiske partikler". 
Disse er altid sterkt betonede og har for sprogfölelsen vistnok 
aldrig tabt sin egentlige betydning, selv hvor de staar paa 
grænsen til at blive en slags overgangspartikler. Til det 
moderne: "der var engang en mand"; "es war einmal ein 
Mann", findes i det norröne sprog, som ogsaa af Braune be- 
merket, intet tilsvarende. 



Efter min mening forholder det sig paa folgende maade 
med verbets stilling i sætningen i det norröne sprog: 

A. Hovedsætninger. 

I. Udsagnssætninger. 

Den normale stilling er: subjektet paa liste 
plads i begyndelsen af sætningen, verbet paa 2:den. 

I subjektlöse sætninger og sætninger med udeladt 
ubestemt subjekt bliver det da den normale stilling, at 
verbet indtager liste plads. 

Men verbet stilles foran subjektet i folgende til- 
fælde: 

1. Meget ofte, naar subjektet er pers. pron. af 
liste og 2:den person. 

Oprindelig har formodentlig disse pron. regelmæssig været 
suffigerede eller satte enklitisk efter verbalformen (forsaavidt 
man idethele har fundet det nödvendigt at tilföie dem), og 
de stilledes kun foran, naar de udhævedes ved eftertryk. 
Senere har analogien med nominale subjekter bevirket, at de 
kunde stilles foran ogsaa i andre tilfælde. I det alm. sprog 



220 Nygaard: Verbets stilling. 

bliver da regelen, at de staar foran, naar subjektet frem- 
hæves i modsætning til andre; ellers sættes de uden væ- 
sentlig forskjel dels efter, dels (sjeldnere) foran. 

ek mun eptir vera, en Iakob fari (Hkr. 319, 2). veit 
Baldri sæmd sem. adrir menn; ek mun visa pér til, hvar 
hann stendr (SE. 37, 14). hann mælti til Kålfs: pfi skalt 
fara med mér å Stiklastadi (Hkr. 525, 15). Sigurdr svarar: 
Vit skulum nü leika fyrst, en pfi, tslendingr! leita til lands 
(Hkr. 695, 3). på mælti hann reiduliga til Magnus: pér 
kallit Harald heimskan, en mér pykkir pfi £61 (Hkr. 694, 8). 

ek mun enn annat sinn verja borg mina med pvflikum 
velum (SE. 34, 35). ek fylgi hingat peim manni, er kom- 
inn er um langan veg at sækja ydr heim (Eg. 217, 14). 
pfi hefir flutt mål Egils med åkafa miklum, er pfi bydr at 
etja vandrædum vid mik (Eg. 224, 16). Gunnhildr mælti: 
Vér viljum ekki lof hans heyra (Eg. 219, 7). pér skolut 
berå kvedju mina Grimi syni minum (Eg. 87, 23). 

kenni ek, at pfi ert Åsa-J>6rr (SE. 29, 15). på mælti 
jarl: Yagn, viltu få grid? Yil ek, segir hann, ef vér h9fum 
allir (Hkr. 160, 2). åttu engis annars af vån, en pfi munt 
hér deyja skulu; måttir pfi pat vita ådr, at pfi mundir enga 
sætt af mér få (Eg. 218, 17). væntu vér, her ra, at hedan af 
muni skipast mål Egils å betri leid (Eg. 219, 16). hafi pid 
verit hér um hrfd med mér ok verit vel sidadir. Hafi pid vel 
jafnan dugat (Eg. 67, 17). 

2. Naar subjektet er en infinitiv eller en hel sæt- 
ning fölges med hensyn til ordstillingen (ligesom i flere 
andre henseender) analogien med subjektlöse sætninger og 
sætninger med udeladt ubestemt subjekt; verbet stilles alt- 
saa forst. 

er gott felag at eiga vid konung (Eg. 54, 7). er mér 
leitt, at konungr kvii oss hér (Jémsv. 62, 21). må vera, at 
vér komim i færi vid n^kkura på menn, er verit hafa at 
falli |>6r61fs (Eg. 72, 11). 



Nygaard: Verbets stilling. 221 

Men ordstillingen kan blive uforandret, og verbet 
stilles forst, om der som grammatisk subjekt tilföies 
et pat (hitt). 

var pat Iffshåski at hlaupa å sæinn (SE. 40, 10). pykki 
mér pat allfysilegt at koma i peira sveit (Eg. 16, 5). er 
pat mitt råd, at vér leggim oss ekki å trunad pessa benda 
(Hkr. 518, 23). er hitt bæn min ok vili, at pér farit at 
heimbodi til mfn (Eg. 47, 4). er sü bæn Kveldülfs, at t>ti 
takir vid |>6r61fi vegsamliga (Eg. 22, 10). er ydr pat vegr 
mikill, er üvinir ydrir fara sjålfviljandi af 9drum ^ndurn 
(Eg. 217, 16). piki mér pat miklu skipta, at peim sé vel 
til haga haldit (Eg. 297, 18). 

Det pronominale subjekt sættes dog ofte foran verbet, 
navnlig altid, naar der ligger eftertryk paa det. 

pat pétti f9dur minum vegr at deyja 1 konungdömi med 
sæmd (Eg. 8, 11). pat er mér Iftit starf at reka petta 
erendi (Eg. 216, 11). pat samir eigi, at lendir menn låti 
skip fyrir pér (Mork. 49, 3). pat mun konungi skylt pykkja, 
at ek fara med honum, ef hann skal verja land sitt (Eg. 
9, 8). sti er bæn min, at pti låtir okkr hvårki skiljast lifs 
né dauda (Hkr. 477, 26). 

3. Stundom, naar verbet skal særlig udhæves. 

på mælti så er bundinnvar: Li fa enn n9kkurir J6ms- 
vikingar (Fsk. 52, 10). konungr mælti: Yandast nti getan 
(Hkr. 673, 5). veitti nti l^ndin fætinum (SE. 77, 27). tyn 
eigi manninum, herr a! sjå nti allir, at pti ert miklu betr 
syndr (Hkr. 694, 34). må mér svå vel lika pin pjénosta, 
at ek veita pér bætr eptir brédur pinn (Eg. 78, 7; må = 
må vera, at). 

Saaledes kan spörgsmaalets verbum gjentages med 
eftertryk i svaret. 

hvat ætla menn, at Sigmundi Brestissyni muni hafa at 
bana ordit? sagdi hann — ætla sumir, at pér munit hafa 
fundit på i fJ9runni ok drepit på — mæla pat enn sumir 



j 
j 



222 Nygaard: Verbets stilling. 

menn, at t>eir muni hafa sprungit å sundi (Flat. I 556, 8; 11). 
hafdi hann nakkvat våpna? segir Flosi. Hafdi hann sverdit 
FJQrsvafni, segir Geinnundr (Nj. 130, 45). cfr. hvernug vard 
hann vid Asbrørn, J>egar er {>ér ruddut skipit? férir segir: 
Bar hann sik til n9kkurrar hlitar (Hkr. 356, 34). på spnrdi 
hann eptir, ef setr nokkur væri i dalnum. En Brüsi segir: 
Eru setr, er heita Græningar (Hkr. 450, 7). 

Navnlig stilles saaledes verbet ofte foran i de sammen- 
satte verbalformer, hvor da infinitiven eller fortids- 
participiet sættes forst *): 

taka mundi t>å øx J>in til hans (Hkr. 525, 27). Jmrfa 
muntu, fjålfi, at leggja }>ik meir fram (SE. 31, 27). svin- 
beygt hefi ek nü J>ann, er rikastr er med Svium (SE. 
83, 11). heyrt hefi ek, at t>ér hafit kvisat i milli ydvar 
(SE. 30, 19). felt hefir hon £é menn, er mér hafa litizt 
eigi üsterkligri, en J>6rr er (SE. 33, 17). 

4. Altid i den saakaldte "omvendte ordstilling" 
d. e. naar objektet, hensynsbetegnelsen, prædikatsordet, et 
adverbium eller en adverbiel bestemmelse sættes paa forste 
plads for at fremhæves. I dette tilfælde kommer verbet efter 
det udhævede ord og subjektet efter verbet. 

surna rak hann af landi, ok af sumum t6k hann storfe, 
fyrir sumum lét hann bü hpggva (Hkr. 526, 15). Gunnari 
lét hann kasta i ormgard (SE. 76, 12). dyrt er dröttins 
ord (Hkr. 300, 33). J>at kveld gekk hann at brüdhlaupi med 
Brynhildi (SE. 75, 12). skamt fadan frå vidr tjprnina hjå 
leirvik npkkurri var Haraldr (Hkr. 285, 22). ekki uni ek 
pvf. J>å mælti konungr (Hkr. 673, 21). 

Paa samme maade kan ogsaa en infinitiv stilles forst. 

vill J>ü l>iggja gullit at gjpf? t>iggja vil ek vist, segir 



*) Ellers er det regel, naar subjektet .stilles efter verbum i sammensat 
form, at hjælpeverbet sættes foran subjektet, men hovedverbet bagefber; altsaa: 
t>a mundi øx f)in taka til hans; hefi ek heyrt o. s. v. Dog siges ogsaa: ok 
padan af eru komnir fiessir tilfar (SE. 8, 5). 



Nygaard: Verbets stilling. 223 

sveinninn (Nj. 94, 7). fara skaltu, Kålfr (Hkr. 525, 17). 
vera kann J>at, at J>ü sér ættstærri en hon (Hkr. 162, 7). 
vera munn ykkr Lykkja sakar til, J)6 at J>it rådit J>6r61f af 
Hfi (Eg. 60, 11). sjå kann ek å {>es8u, at {>ü ert hollari 
Agli en Eirlki konungi (Eg. 223, 8). 

Hertil horer (cfr. ovenfor side 217 — 18). at verbet stilles 
efter subjektet 

a) i eftersætninger; 

b) i udtryk som: "siger han" o. 1. (samt ætta ek, hygg 
ek, vil ek o. 1.), naar de stilles efter eller indskydes i en 
direkte tale *) (eller subst, sætning). 

ådr konungr kæmi af skéginum, lét hann marga menn 
(OH. 18, 36). l>6tt' ek sjå üskygn, fcå er 1>6 sjålf hgnd hollust 
(OH. 157, 31) 2 ). 

hefir J)ü npkkura menn hitt i borginni, segir Arinbjprn, 
J>å er pik muni kent hafa? (Eg. 217, 25). fokum at skég- 
inum, sagdi hann, ok låtum hann hlifa å bak oss (Eg. 
168, 8). 

fair ætla ek at J>au bindi sårin, er hann veitti (Eg. 
65, 17). t>au ord bad Åsta at vit skyldim berå J>ér (OH. 
31, 1). arf minn allan vil ek at taki J>6r61fr féla^i minn 
(Eg. 26, 9). 

5. Naar en hovedsætning knyttes til et foregaa- 
ende sideordnet udsagn med ok. 

Magnus konungr för um haustit alt austr til lands- 
enda, ok var hann til konungs tekinn um alt land, ok vard 
alt landsfolk {>vi fegit, er Magnus var konungr ordinn (Hkr. 
518, 34). jarl f>akkadi honum vel feessi heit, ok dvaldist 
hann med |>orgny (Hkr. 290, 11). Sigurdr konungr hét 
ferd sinni, ok gerdu konungar stefnulag sitt i Eyrarsundi 

*) Denne udtryksmaade er i det gamle sprog ikke saa almindelig som 
nutildags og er væsentlig indskrqenket til præs. og imp. af segja. 

a ) Cfr. sa mactr er kaupmadr skal vera, f>& verd r hann leggja sik i 
margan lifshåska (Kgs. 6, 8). en så er [ætta nemr ok gætir, I>å missir så 
eigi sannrar spektar (Kgs. 5, 16) «• ef mactr skal kaupmaår vera o. s. v. 



224 Nygaard: Verbets stilling. 

(Hkr. 685, 6). eigi hljotu vér medalordaskak af honum Mæ- 
rakarli, ok væri hann launa fyrir verdr (OH. 157, 34). 

Efter ok kan subjektet stilles foran verbet, naar der 
ligger eftertryk derpaa. 

en er hann sagdi åsunum draumana, få båru feir såman 
råd sin, ok var fat gert at beida grida Baldri fyrir alls- 
konar håska, ok Frigg t6k svardaga til fess, at eira skyldu 
Baldri eldr ok vatn (SE. 36, 32). |>6r61fr var sårr mjpk en 
Bårdr meir, ok en gi var dsårr å konungsskipinu fyrir fra- 
man siglu (Eg. 25, 16). 

Ellers findes den ordstilling sjelden. 

feirra sat innast Audun illskælda; hann var ellztr feira 
ok hann hafdi verit skåld Hålfdanar svarta (Eg. 21, 13). 
eptir fat t6k Sigurdr konungr vel vid frændsemi Haralds, 
en Magnus son hans üfokkadist mjpk vid hann, ok marg i r 
hpfdingjar sneru eptir honum (Hkr. 692, 28). eru nü 
konungi ord gør, at hann leggi til heilrædi, ok hannkemr 
ok lltr yfir rådit hennar (Mork. 70, 28). 

Merkeligt er det, at naar sætningen forbindes med 
et sideordnet udsagn med en, bruges den normale 
ordstilling (subjektet foran verbet). 

sldan t9ludu danskir hpfdingjar langar tQlur ok snjallar, 
en bændr sv9rudu ok t9ludu i m6t, S9gdu margir, at feir 
vildi fylgja Sveini konungi ok berjast med honum, en sumir 
neittu (Hkr. 518, 11). få lét Sigridr dröttning um nöttina 
veita feim atg9ngu bædi med eldi ok våpnum; brann far 
stofan ok feir menn, er inni våru, en feir våru drepnir, 
er v üt köraust (Hkr. 162, 20). fann vetr f6ru menn milli 
Olafs konungs ok Sigridar dr6ttningar, ok h6f Ola fr kon- 
ungr far upp bönord sitt vid Sigrldi dröttning, en hon 
tok fvi likliga (Hkr. 177, 12). 

Undtagel8e herfra findes i "omvendt ordstilling". 

fess strengdir fü heit, Vagn, at drepa mik, en mér 
fykkir hitt nü llkara, at ek drepa fik (Hkr. 159, 10). 



Nygaard: Verbets stilling. 225 

margir hans menn lpttu hann pess, en eigi at si dr fér 
hann med mikla sveit manna (Hkr. 162, 13). 

Ellers meget sjelden; f. ex. Hkr. 683, 27: fleiri^hlutir 
urdu peir f skiptum .peira brædra, er pat fannst å, at hvårr 
dr6 sik fram ok sitt mål, ok vildi hvårr vera 9drum meiri, en 
heizt p6 fridr milli peira, medan peir lifdu, hvor verbet er 
stillet foran foråt udhæves, og Eg. 37, 10: konungr ræddi fått 
um pessi tidendi fyrir lnpnnum, en fannst pat å, at hann 
mundi trunad å festa pessa ordrædu, hvor stillingen er over- 
ensstemmende med, hvad der er sagt ovenfor under 2. 

Gründen til den forskjellige stilling af sætningsledene 
efter en og ok maa soges deri, at paa den tid, da denne 
sprogbrug fæstnede sig, föltes en blot som en tonlös forbin- 
delsespartikel, men ok som et betonet adverbium = "videre, 
fremdeles, desuden", hvoretter der krævedes "omvendt" ord- 
stilling. Men paafaldende er det, at denne ordstilling har 
kunnet holde sig saa uforandret, efterat ordet er gaaet over 
til en ubetonet sideordnende konjunktion. 

Forholdet er da det samme som ved enda (opr. = en po 
cfr. Noreen: Aisl. gram. 2 § 117, 2) eg. "og paa den anden 
side, og desuden, og tilmed", der efterhaanden gaar over til 
betydningen "og" eller "men", samt ved heldr der fra at be- 
tyde "heller, mere, meget mere o. 1." bliver til "tværtimod" 
og tilsidst til adversativ partikel "men". Efter disse ord be- 
nyttes altid "omvendt" ordstilling. 

Hallgerdr var fengspm ok stérlynd, enda kalladi hon 
til alis fess, er adrir åttu 1 nånd (Nj. 11, 14). cfr. fyrir 
l>vi at néttin er eigi aflidin til lykta, enda er dagrinn eigi 
fulliga kominn (Mar. 58, 28). ok lata peir sér pat eigi ein- 
hlftt, heldr hafa feir undir sik tekit eigur allra vår frænda 
(OH. 32, 5). cfr. pviat eigi elskadi hann på at eins tivini 
sina, er hann bad fyrir peim, heldr elskadi hann på, er 
hann åvitadi på um ütrü (Hom. 75, 33). 

ARKIV 1TÖU NORDISK FILOLOOI XVI, X* KOLJI> XII. X7 



226 Nygaard: Verbets stilling. 

6. Naar en hovedsætning föies asyndetisk til det 
frgd, saaledes at det folgende udsagn slutter sig der- 
til som umiddelbar fortsættelse uden nogen væsent- 
lig pause i foredraget. 

Håkon f6r nordr til fråndheims, var hann J>ar til kon- 
ungs tekinn; våru peir Eir ikr um vetrinn bådir konungar i 
Noregi. En eptir um vårit dr6 hvårrtveggi her såman; vard 
Håkon miklu fjplraennri; så Eirfkr J)å engan sinn kost annan 
en flyja land, f6r hann J>å å brott med Gunnhildi konu sina 
ok b9rn fceira (Eg. 212, 20). J>6r61fr Kveldülfsson ok Ey- 
vindr lambi k6mu um haustit heim 6r viking, f6r J>6r61fr 
til ftdur sins, t6ku J>eir fedgar på tal sfn i milli, spyrr J>6r- 
61fr eptir, hvat verit hefir i erendum feira manna, er Har- 
aldr sendi pagat (Eg. 15, 8). J>å gipti Eirikr Vagni Ingi- 
bjprgu déttur Jorkels leiru ok fekk honum langskip gott 
med pllum reida ok fekk honum skipan til; skildust J>eir 
hinir kærstu vinir; ferr på Vagn heim sudr til Danmerkr, 
vard hann sidan ågætr madr, ok er mart störmenni frå 
honum komit (Hkr. 160, 29). 

Det forekommer mig, at der neppe kan være tvil om, 
at i dette tilfælde ok simpelthen er udeladt. 

Föies et nyt verbum til et for nævnt subjekt, skal det 
egentlig tilknyttes med ok] f. ex. på kom par dréttning til 
hans ok skenkti honum sjålf ok lokkadi hann mjgk til at 
drekka ok var hin blidasta (Hkr. 161, 18). Men der siges 
ogsaa asyndetisk: J>6r61fr kom af fjallinu ofan i Vefsni, for 
på fyrst til büs sins å Sandnes, dvaldist par um hrid, f6r 
nordan um vårit med leidi sinu til Torga (Eg. 42, 14). 

Paa samme maade tilknyttes en ny sideordnet hoved- 
sætning egentlig med ok, f. ex. Magnus konungr för um 
haustit alt austr til landsenda, ok var hann til konungs te- 
kinn um alt land, ok vard alt landsfölkit pvf fegit, er 
Magnus var konungr ordinn (Hkr. 518, 34), men der er 
intet til hinder for at udelade ok, og udtrykket bliver da: 



Nygaard: Verbets stilling. 227 

Magnus konungr for um haustit alt austr til landsenda; 
var hann til konungs tekinn um alt land; vard alt lands- 
félkit pvi fegit, er Magnus var konungr ordinn. 

Det udsagn, hvortil en sætning med foranstillet verbum 
saaledes slutter sig, kan være adskilt fra denne ved en mel- 
lemkommende parenthetisk indskydelse, men den eiendom- 
melige ordstilling vækker dog forestilling om en nær forbin- 
delse med, hvad der tidligere er sagt, f. ex. 

En at skilnadi peira Arinbjarnar ok Egils, på gaf Egill 
Arinbirni gullhringa på två, er Adalsteinn konungr gaf 
honum ok st6d m9rk hvårr, en ArinbJQrn gaf Agli sverd 
pat, er Dragvandill hét — pat hafdi getit Arinbirni |>6r61fr 
Skallagrlm8Son, en ådr hafdi Skallagrimr pegit af J>6r61fi 
brödur sinum, en J>6r61fi gaf sverdit Grimr lodinkinni, son 
Eetils hængs. pat sverd hafdi ått Ketill hængr ok haft i 
h61mg9ngum, ok var pat allra sverda bitrast — skildust 
peir med kærleik hinum mesta, f6r Arinbjprn heim 1 J6rvik 
til Eirfks konungs (Eg. 226, 9 fgg.). 

Saaledes navnlig efter en kortere eller længere direkte 
eller indirekte tale. 

Kålfr svarar: "Ekki tök øx min til hans"; gekk hann 
på i brott ok til hests sfns, hljép å bak ok reid leid sina 
(Hkr. 525, 28). Astridr svarar: "Allir peir menn, er npk- 
kurir hreystimenn vilja vera, munu ekki ædrast um slikt 
En ef menn hafa låtit frændr sfna med hinum helga Olafi 
tonungi, eda sjålfir sår fengit, på er pat drengskapr at fara 
nü til Noregs ok hefna pess" — kom Astridr svå ordum 
sinum ok lidveizlu, at fjpldi lids vard til med Astridi at 
fylgja honum til Noregs (Hkr. 516, 11 fgg.). Sveinn kon- 
ungr Alfifuson var på staddr å Sunnh9rdalandi, er hann 

spurdi herspgu pessa; lét hann pegar skera upp herør 

åtti konungr på ping ok tal vid bændr ok bar på upp erendi 
sin, sagdi svå : at hann vill halda til m6ts vid Magnus kon- 
ung, son Olafs konungs, ok halda vid hann orrostu, ef bcendr 



228 Nygaard : Verbets stilling. 

vilja fylgja honum; mælti konungr heldr skamt (Hkr. 
517, 33 fgg.). 

Naar en persons ord forst anfores paa indirekte maade, 
men der saa gaaes over til direkte tale, kan ved constructio 
ad sententiam den direkte tale indledes med en sætning, 
hvori verbet sættes foran subjektet. 

Egill segir, at ekki var ort; "he fir hér setit svala ein 
vid glugginn ok klakat 1 alla n6tt, svå at ek hefi aldregi 
bedit r6 fyrir" (Eg. 221, 9). Konungr — segir, at Arin- 
bjørn hefdi lengi fy Igt mJ9k målum Egils; "hefir hann notit 
J>fn at J)vi, er ek hefi låtit hann vera hér i landi" (Eg. 
187, 4) *). 

7. Endelig kan udenfor de ovenfor nævnte tilfælde ver- 
balformerne er, var, mun, sjeldnere hefi, haföa o. s. v. sættes 
forst i sætningen foran subjektet eller et andet sterkere be- 
tonet ord 2 ). 

') Naar det stundom kan synes mindre naturligt at tænke sig ok 
udeladt (f. ex. få vardi Sigmundr uppgpnguna, en feir J>6rir °k Einarr 
hlupu til skips feira J>råndar; helt {>ar annarr madr festi, en annarr var 
ut k skipi Flat. I 551, 20), er at merke, at i det gamle sprog ofte sætninger 
forbindes med ok t hvor vi nu ikke vil bruge saadan koordination ; f. ex. 
sidan gera feir svå ok fundu far likama Skarphédins, ok hafdi hann stactit 
upp vid gafladit (Nj. 132, 81) eigi skal fat, segir Flosi, ok eru slikt heim- 
skir menn, sem fu ert (Nj. 130, 95). 

ok udelades altid som forbindende konj., naar ok sættes inde i sæt- 
ningen som adv. = ogsaa: J>randr lét bjöda Jmricti Meginekkju sættir ok 
sonum hennar; v ard ok ekki af f vi, at synir Sigmundar leitacti trausts 
vid Noregs hpfdingja (Flat. I 555, 12). eptir fessa å minning skipadist kon- 
ungr vel vid, f lut tu ok niargir fessi ord fyrir konungi (Hkr. 528, 1). 

2 ) Om rigtigheden af denne regel er jeg ikke paa det rene. De fleste 
exempler, som kan henföres hertil, kan forklares efter det frgd, navnlig 
efter 6, tildels efter 2. Dette gjælder dog ikke udtryk som Fsk. 188, 34; 
Hkr. 474, 11, hvor en direkte tale begynder paa denne maade. Ogsaa Nj. 
130, 16 synes det mig rigtigere at læse: Skarphédinn mælti fa: Er fér hér 
nü minjagriprinn, end som Gislason har: Skarphédinn mælti: fa er fér hér 
nu m. Maaske har man her en eiendommelig anvendelse af, hvad der er 
anfört under 3, saaat verbet er stillet forst for at give udtrykket et ster- 
kere præg af tilforladelighed (altsaa: det var ganske sikkert nordmændenes 
konge — bönderne fortjener ganske vist, at etc.). 



Nygaard: Verbets stilling. 229 

skulu vit brædr vera btinir ok boftnir til slfks, sem J>ér 
vilit okkr til nfta. Hafdi fadir okkarr hér lengi konungs 
syslu; vard honum J>at vel 1 h9ndum. Er ydr, konungr! 
vandsettir hér menn yfir til forråda, £vi at {>ér munut hér 
sjaldan koma sjålfir (Eg. 36, 15). Arinbjprn svaradi: eigi 
er hann å mf nu skipi. Manu {>ér ok konungr! brått mega 
J>at sjå. Eru J>eir einir hér innan bords, er {>ér munut kenna 
(Eg. 194, 7). skulut {>ér, segir hann, hér vera ok sjå {>au 
tfdendi, er hér gerast — er ydr {>å eigi segjandi saga til — 
{>vi at l>ér skulut frå segja ok yrkja um sidan (Hkr. 475, 11). 
l>eir svprudu konunginum: Var £at Nordmanna konungr 
(Fsk. 138, 34). l>å krafdi hann sér hljéds ok mælti sidan: 
Hafa bændr verdleik til £ess, at svå væri gert (Hkr. 474, 11). 
bjédit mønnum l P g ok landsrétt, drepit nidr herørinni — 
mun hon enn eigi vida hafa farit yfir landit, £vi at stund 
hefir skpmm verit — sendit menn ydra etc. (Hkr. 318, 30). 



Saavidt jeg har iagttaget, skulde disse regler for verbets 
stilling i udsagnssætninger være i det væsentlige udtöm- 
mende ! ). Men en klar opfatning af forholdet vanskelig- 
gjöres ofte ved den interpunktion, som anvendes i udgaverne. 
Der sættes i mange tilfælde punktum foran en sætning, som 
begynder med et verbum med efterstillet subjekt, hvor der 
dog ikke naturlig skal være nogen större pause i talen; om- 
vendt findes komma foran sætning med forst stillet subjekt, 
hvor der rettere skulde staa punktum. Jeg tror, at hvis man 
forelæser en god sagatext efter en tegnsætning, der er af- 
passet efter de ovenfor opstillede regler, vil man faa en paa- 



f ) Stundom kan et verbums begyndelsesstilling være begründet i, at 
et vers foresvæver forfatteren; f. ex. vex victarteinungr einn fyrir vestan 
Vallioll (SE. 37, 6). I ordsproglige udtryk kan verbet sættes forst foråt 
frembringe en iörefaldende alliteration ; f. ex. lifa ord lengst eptir hvern 
(Konung. 50, 28). 



230 Nygaard: Verbets stilling. 

lideligere forestilling om de gamle sagafortælleres mnndtlige 
foredrag. 

II. Viljesætninger. 

1. Naar pron. tilfoies ved imperativ, bliver det enten 
suffigeret eller sat bagefter verbalformen; foran sættes det 
kun, naar det særlig udhæves, dog neppe uden sætningen 
indledes med en. 

låttu J>ér nü verda hpfdinglega vid penna mann (Eg. 
217, 19). gakk pü nü å skip l>itt (Eg. 192, 19). takit ér 
ydr nü høfdingja (Nj. 124, 28). førum vér å brutt (Eg. 
191, 24). 

ek vil bjöda fé fyrir mann penna, til pess at hann hald i 
lifi sinu ok limum, en pér, konungr! skipit ok skerit um 
alt annat (Hkr. 357, 15). på mælti Skr y mir til J>6rs, at 
hann vill leggjast nidr at sofna; en pér takit nestbaggann 
(SE. 29, 28). en pü, Egill! håtta svå ferdum pinum (Eg. 
224, 20). en pü fly eigi, J>6tt lid sé gprt til pin (Jomsv. 
61, 35). 

2. Ved opfordrende konjunktiv stilles ogsaa alm. verbet 
foran subjektet, men subjektet kan sættes först, naar der 
ligger eftertryk derpaa. 

hafi pik allan trpll; standi menn upp ok drepi hann 
(Mork. 43, 13). skj6tr er d6mr minn: flyi hann af landi 
(Hkr. 644, 22). rådi gud fyrir lifi minu (Hkr. 210, 3). 
J)ér elskudut dauda, sé J>ér glatadir (Hom. 63, 24). tr9ll 
hafi pina vini (Nj. 36, 5). gud pakki ydr (Kgs. 8, 8). 9II 
heipt ok reidi takisk frå ydr (Hom. 43, 9). ek mun eptir 
vera, en Jakob fari (Hkr. 319, 2). 

Sættes et underordnet sætningsled eller et adv. el. lig- 
nende forst i sætningen, kommer altid verbet foran subjektet. 

lofadr sér pü gud, dréttinn minn (Nj. 106, 26). pllum 
mpnnum sé pat kunnigt (Mork. 131, 19). en p6 verdi pinn 
vili (Hom. 111, 15). 



Nygaard: Verbets stilling. 231 

III. Sporgesætninger. 

1. Er spörgeordet subjekt eller horer til subjektet, sættes 
subjektet foran verbet. 

hverr eggjafti ]>ik at mæla slfkum beryrdum vid mik? 
(Hkr. 691, 4). hvat rykr å diskinum fyrir ydr? (Hkr. 
690, 17). hvert måltak, er haft til skåldskapar? (SE. 49, 25). 

2. Er spörgeordet underordnet led i sætningen, eller 
horer det til prædikatet eller til et underordnet led, ind- 
træder, da spörgeordet altid maa staa forst, omvendt ordstil- 
ling, verbet altsaa foran subjektet. 

hverr var J>essi hinn målsnjalli madr? (Hkr. 619, 24). 
fyrir hvi bidr ])u ])ér eigi lækningar? (Hkr. 497, 31). hvernug 
vard hann vid, Åsbjprn? (Hkr. 356, 33). hversu mikla frænd- 
semi ått l>ü vid Erling? (Hkr. 353, 21). 

3. Er spörgsmaalet ikke betegnet med spörgende ord, 
eller betegnet med kvart, sættes verbet foran subjektet *). 

ætlar J>ü at hræda mik, Erlingr? hefir ])ü fyrir J>vl lid 
mikit? (Hkr. 361, 2). hvårt eru allir menn i svefni å 
bænum? (Eg. 203, 9). 

B. Bisætninger. 

1. I alle arter af bisætninger er det den normale 
ordstilling, at subjektet sættes foran verbet umiddel- 
bart efter konjunktiönen, relativpartiklen og spörgeordet (eller 
det led, hvortil spörgeordet hörer). 

Konjunktionsbisætninger (substantiviske og adverbielle): 
en J)6 er £at satt, ef ek hefda vitat, på er ek var heima f 
Langey, at |>6rir hundr mundi koma f ferd våra med svå 
mikit lid, sem hann hefir, at vér mundum hafa haft fleira 
manna med oss (OH. 134, 10). 

Relativsætninger : ek kenda gørla |>å stadi, er ek hefi 
eigi fyrr sét (OH. 202, 28). engir hlutir hafa peir at borit 

*) hvårt repræsenterer oprindelig elliptisk et selvstændigt spörgsmaal: 
hy ad (af to ting) finder sted? 



232 Nygaard: Verbets stilling. 

mér til handa, er Olafr konungr hafi mér reizt um, en mprg 
er sti rådagerd hans, er hætting inan i Lykkja (OH. 53, 28). 

Sporgebisætninger: skal ek freista, ef ek mega t>ik drepa 
(Hkr. 622, 29). pat skyldi svå reyna, hvårt Baldr var svå 
åstsæll, sem sagt er (SE. 38, 39). haf J>ü njösn af, nær er 
J>eir koma til bæjarins (Nj. 3, 34). hann spyrr, hvat mpnnum 
fceir sé (OH. 201, 32). {>eim m9nnum J>6tti usynt, hverr 
fridr gefinn væri varnadi t>eira manna, er af landi braut 
færi med konungi (OH. 188. 31). hon hafdi J>etta gørt til 
raunar, hvert råd Sigurdr konungr tæki (Mork. 165, 12). 
eigi l>ykki mér skipta, i hvårum flokki ek em (OH. 204, 5). 
madr man reynask af bard9gum guds, hverjum hug hann 
gerir g6d verk, eda hverri styrkt hann standisk freistni 
(Hom. 13, 15). 

2. Men i visse tilfælde kan ogsaa i bisætninger 
verbet sættes foran subjektet, nemlig: 

a) stundom naar verbet særlig udhæves. 

kunn vel at skilja ok marka, hversu J>verr eda v ex 
ükyrrleikr sjöa (Kgs. 10, 28). veit ek eigi £at, J>6tt minn 
frændi sé konungr yfir landi, hvårt batna skal vid J>at 
minn réttr nakkvat (OH. 34, 25). J)6at tekit væri hit 
mesta fjall, ok yrdi J>at at eldi ok væri J>ar i kastat, J>å 
yrdi £at J>egar at jpkli (Hom. 104, 21). ok er t>at geta min, 
at . J>at sé råd hans, at standa skuli bü ydur urænt (Nj. 
131, 80). hann herdi hendrnar at hamarskaptinu, svå at 
hvftnudu knüarnir (SE. 28, 26). 

b) i omvendt ordstilling, naar et andet ord end sub- 
jektet fremhæves med eftertryk; saaledes ofte i a<-sætninger, 
sjeldnere i andre konjunktionssætninger, relativsætninger eller 
sporgebisætninger. 

kann vera, at nü verdi eigi langt vårt vidrmæli (Mork. 
46, 20). J>6tti mér üfrodlegt at fara svå aptr, at eigi hefda 
ek sét ydr ok vegsemd ydra (Hkr. 275, 11). en J)6 vil ek, 
at fé fcetta l>iggir }>ü af mér (Hkr. 275, 23). hitt munda 



Nygaard: Verbets stilling. 233 

ek ætla, at med henni myndi nü vera beggja ykkur gæfi 
(OH. 14, 5). sédu vid, at J>ér verdi eigi mein at refdi minu 
(OH. 158, 3). setti hann J>å J>at i tøgum, at til J>ess {rings 
skyldu sækja Upplendingar (OH. 110, 32). måttu svå ætla, 
at vandskipadr mun J)ér vera stafninn 1 stad hans (Mork. 
47, 35). 

|>6tt {>ar væri fyrir eldr brennandi, J>å mynda ek ok 
minir lidar J>egar i hlaupa (OH. 243, 1). gott hjona ert t>ü, 
ef slik væri mprg (Nj. 69, 29). 

skal ek {rik gipta n9kkunim J>eim høfdingja, er mér sé 
eigandi vinåtta vid (OH. 78, 26). ok jmrf madr jafnan leida 
at huga, at hann sé £ar vel, sem {>å er hann staddr (Kgs. 
6, 11). {>vi at eitt ord må J>at mæla f brædi, ef madr gætir 
eigi, er sidan vildi hann med gulli keypt hafa at umælt 
væri (Kgs. 9, 23). 

er J>ér eigi forvitni å, hversu mér likar sagan (Mork. 73, 9). 
spyrr, hvernig honum £ykkir ferd sin ordin (SE. 33. 35). 
£ar skal j)6 til hætta, hvårt meira megi gipta vår (Mork. 
161, 28). nü hæfir oss at skynja, hvadan af hvigi sé nafn 
gelit (Hom. 205, 21). 

c) i betingelsessætninger, naar betingelseskon- 
junktionen udelades. 

vill férolfr upp gefast ok ganga å vald mitt til mis- 
kunnar, ok (= J>å) mun hann halda lifi ok limum (Eg. 63, 5). 
viltu |>essa menn alla lata grid hafa, J)å skal aldri med lifi 
fara Vagn Akason (Hkr. 159, 31). hefdi J>at verit {)å bodit, 
l>å væri margr madr så å lifi, er nü er daudr (Hkr. 619, 11). 
hefdi hann lid slikt, sem hann er frækn sjålfr, J>å mundi 
hann optar sigr få (Mork. 46, 5). 

d) naar i den anden (eller en senere folgende) af flere 
sideordnede atf-sætninger, der er forbundne med øå-, 
konjunktionen at er udeladt. 

Håkon jarl fær npkkurn påta af J>vf, at madr mun så 
vera fyrir vestan haf, er Oli nefndist, ok halda J>eir hann 



234 Nygaard: Verbets stilling. 

par fyrir konung (Hkr. 163, 29). sva er sagt, at Einarr hafi 
verit allra manna sterkastr ok beztr bogmadr, ok var hard- 
skeyti hans umfram alla menn adra (OH. 24, 12). svå er, 
sem ydr er kunnigt, at ek em hér kominn å {>inn fund, ok 
he f i ek farit langa leid ok torsétta (Hkr. 275, 9). betra 
]>ykki mér, pott ek hafa it sama riki ok eignir, at minn 
frændi sé konungr yfir Noregi heldr en utlendir konungar, 
ok mætti enn vår ætt upp hefjast hér å landi (OH. 34, 28). 
J>at vilda ek, at pü ræddir ekki um, ok sé kyrr vedjun pessi 
(Mork. 98, 25). på beiddi jarl pess, at konungr skyldi ljå 
honum fresta til annars sumars, ok færi jarl på heim at 
sinni (OH. 97, 33). vera kann, at eptir makligleikum sé, ok 
hafi hon svikit mik (Mork. 123, 22). 

Saaledes ogsaa, naar ok udelades: sidar um vetrinn 
var konungi sagt, at Innprændr hpfdu fJ9lment å Mærini, 
ok våru par blot stör at midjum vetri, bl 6 tu du J>eir på til 
fridar ok vefcrar gods (OH. 103, 15). vard pat at sætt, at 
Halfdan skyldi halda riki pllu ]>vi, er ådr hafdi hann haft, 
skyldi hann ok lata tihætt vid Eirik brédur sinn (OH. 
6, 24). hon lagdi råd fyrir på, at på er peir kvæmi til 
J^munreks konungs, at peir skyldu ganga of nett at honum 
sofanda, skyldi Sgrli ok Hamdir h^ggva af honum hendr 
ok fætr (SE. 77, 16). cf r. en mér spyrst å pann veg til 
um alla på, sem allir verdi ekki at manna, støkkva sumir 
af landi å brott (Eg. 16, 11; = at allir verda etc. ok støkkva 
sumir). 

Ligesaa, om en atf-sætning med ok sideordnes med 
en infinitiv. 

pér skulut berå Sviakonungi pau min ord, at ek vil frid 
se tja millum landa vårra til peira takmarka, sem Olafr 
Tryggvason hafdi fyr mér, ok sé pat bundit fastmælum, at 
hvårigir gangi par um fram (OH. 53, 2). hinn annarr at 
halda bardaga vid mik, ok hafi så fé, er sigr hefir (OH. 
241, 34). pviat pat er satt at segja, at svå fellr mér petta 



Nygaard: Verbets stilling. 236 

nær um trega, at mér fætti betra at ha fa låtit två sonu 
mfna ok lifdi Hpskuldr (Nj. 111, 30). cfr. væria fér verri 
vænleikr minni ok kæmist fu med 9drum mønnum (Mork. 
37, 8 = væria fér verra at hafa vænleik minna ok kæmist 
f 6 etc). 

Men den normale ordstilling (subjektet foran verbet) 
bruges dog ogsaa i dette tilfælde. 

ok er feir hittu menn at måli, spurdu feir fau tidendi, 
at Eirikr konungr blédøx var far fyri ok Gunnhildr, ok 
fau hpfdu far rfki til forråda, ok hann var skamt fadan 
uppi f borginni Jérvfk (Eg. 215, 8). hon sagdi, at fat var 
honum hégémamål, ok hann er ådr svå vel kvångadr, at 
honum er fullrædi i (Hkr. 162, 4). fat hafa menn fyr satt, 
at Knütr konungr hafdi vitat um ferd Håreks, ok hann myndi 
eigi svå hafa farit, ef eigi hefdi ådr vinåttumål farit milli 
feira Knuts konungs (OH. 171, 2). nü er fat ord flestra manna, 
er békina heyra, at fat megi eigi vera ok f at sé ekki nema 
lygi (Kgs. 24, 10). segit honum svå, at ek sé sjükr ok at 
bana kominn, ok ek vilja fyrir eins finna hann, ok lff 
hans liggi vid (J6msv. 68, 33). cfr. vætti ek hans åsjå, 
ok hann muni sina gæzlu lata yfir mér vera (Mork. 170, 25). 
Blandet exempel: fat syndisk mér, at lik eitt lå félgit undir 
gülu klædi, ok så lan var 6r farin. Svå syndisk mér, at 
hon væri nøkkvid — ok var sü hin auma groen sem gras- 
laukr (Hom. 190, 3 fgg.) *). 

Sker forbindelsen mellem to sideordnede a£-sæt- 
ninger med en {== men), forandres ikke ordstillingen, 
om at udelades. 

eigi må ek fat vita, at ek hafa hér mikinn soma med 
ydr, en médir mfn trodi stafkarls stig üt å fslandi (Mork. 

*) Om at udelades i en enkelt sætning, har det ingen indflydelse paa 
ordstillingen: par sem sumir segja, hann sé heygctr (lai. I 36, 20). Saaledes 
efter en (= end): vil ek ekki annat, en l>u farir til min til vetrvistar (OH. 
156, 14). hvat er heldr f)å en ek gøra konungi eigi skapraun i héryist 
minni (Mork. 141, 23). 



236 Nygaard: Verbets stilling. 

63, 35). eru kostir tveir af oss gørvir, at ét gangit i land, 
en vér munum taka fé ydvart (Nj. 83, 20). nü er så einn 
kostr, at ek vil bjéda {>ér til min vid vii menn, ok sér £ti 
åsamt vid konu ])ina, en lid J>itt sé annarsstadar (Mork. 
86, 15). cfr. væri J>at råd, ef n9kkur dåd er i {>ér at råd- 
as t fyrstr upp at Bresti, en adrir fylgdi t>ér eptir (Flat. 
I 129, 11) '). 

e) i den 2:den af to med ok forbundne betingel- 
sessætninger, naar betingelseskonjunktionen udelades 
i denne. 

ef så madr stigr i £ann helma, er sjtikr er, ok neytir 
hann J>eira grasa, er ]rar vaxa, £å ver dr hann J>egar heill 
(Kgs. 22, 26 Kristianiaudgaven). skyldi Eyvindr gefa ]>eim 
mark, ef Haraldr konungr kæmi, ok J>6ttist hann lids purfa 
(Mork. 42, 17). t>6at tekit væri hit mesta fjall, ok yr di 
pat at eldi ok væri t>ar i kastat, {>å yrdi }>at £egar at J9kli 
(Hom. 104, 21). eigi megu menn til ganga at forvitnast å J>å 
årbakka, nema løng reip hafi ok sé borin å {>å menn, er til 
vilja forvitnast at sjå, ok siti hinir fjarri, er gæta reipsins 
(Kgs. 32, 35). 

Fremdeles naar der til en betingelsessætning med 
ef og indikativ ved ok (enda) knyttes en sætning i kon- 
junktiv i betydningen "og sæt at", "og lad os antage 
at", "og dersom". (Se min afhandling om konjunktiv § 8 
i Arkiv 1883). 

J>ykki mér J>å vel syslat, ef J>ii heyrir ord Sviakonungs, 
ok segi hann annathvårt jå eda ni (OH. 53, 12). ef J>ar 
er utlendr herr, ok fari J>eir J>adan med langskipum, J>å 
ætla ek mgrgum kotbÜ9ndum munu Lykkja verda Jwpngt fyri 
dyrum (OH. 127, 4). cfr. J>6tt eigi nåi prestfundi, ok segi 

*) Verbet stilles foran i "omvendt" ordstilling : {»eir segja, at eyin verdi 
eigi s6tt, ef tiu menn eru til varnar hjå uppgongunni, en aldri komi sva 
mar gr, at sott verdi (Flat. I 552, 82); derfor efter hel dr: hofsemi er hattr 
alis lifs, at madr elski ekki of mjpk, né hau at hatri. heldr stilli hann 
allar ymisar girndir [>essa lifs (Hom. 57, 1). 



Nygaard: Verbets stilling. 237 

hann tilærftum manni til, at hann idrast, ok svå J>6tt hann 
megi eigi mæla, ok geri hann J>ær jartegnir etc. (Gråg. 
12, 10). ]>ar er madr tekr vid fé byskups, ok hverfi fé 
J>at (Gråg. 20, 5). legg einn |>ridjung i félagsgerd med J>eim 
m9nnum, er jafnan si tja i god um kaupstpdum, ok sé £eir 
tryggvir ok kunni vel vid kaup (Kgs. 13, 5). 

f) i den 2:den af to med ok (ecfd) forbundne spör- 
gesætninger, naar spörgeordet hvert eller ef udelades 
i denne. 

Njåll spurdi, hvårt hann ætti å øllum l>eim, eda ætti 
fy rim enn ein ir at svara målinu (Nj. 70, 23). spurdi, hverr 
så væri med åsum, er eignast vildi allar åstir hennar, ok 
vi li hann (= og om denne vilde) rida å Helveg (SE. 37, 26). 
Men ogsaa: sést um, livat adrir gédir kaupmenn hafast at, 
eda n9kkurr nyr varningr komi (= eller om en ny vare 
kommer) så til bæjar, er pér sé naudsynligr at kaupa 
(Kgs. 7, 1). 

g) sjelden i den sidste af to andre med ok for- 
bundne sideordnede bisætninger. ^ 

en er Hugi er kominn til skeidsenda ok snyst aptr, ok 
er fjålfi J>å eigi kominn å mitt skeidit, J)å segja allir, at 
reynt er um {>enna leik (SE. 31, 35). £at bar at eitt sinn 
]>å er fJ9lment var med konungi ok kærdu menn mål sin, 
J)å kom J>ar fyrir hann så madr (Hkr. 524, 24). 

h) endelig kan stundom hensyn til velklang bevirke at 
verbet i en bisætning stilles foran subjektet, naar nemlig 
subjektet er udvidet ved tilfoiet apposition eller anden be- 
stemmelse. 

en jarl grunadi af fråsegn ngkkurra manna, at v er a 
mundi npkkurr af konunga ætt norrænni (Hkr. 163, 31). 
håna rak yfir fJ9rdinn, kom J>å å pat land, er åtti J6nakr 
konungr (SE. 76, 31). forgrfmr godi var son l>eirra ok 
Gerdr déttir, er åtti J>orm6dr godi, son Odds hins rakka 
(Eb. 8, 18> 



238 Nygaard: Verbets stilling. 

Etterskrift. Siden jeg paa filologmödet 1898 refererede ho- 
vedindholdet af ovenstaaende, har jeg læst "The order of words 
in old Norse prose by Ludwig Bernstein. New York 1898 (?)". 
Dette er et nyttigt arbeide, ikke mindst for den, der er orienteret 
i emnet og ber faar leilighed til at sammenligne og kontrollere 
sine iagttagelser. Men der savnes deri ikke lidet, som efter mit 
skjön er vigtigt og karakteristisk; andet er nævnt i forbigaaende, 
saa det ikke falder tilstrækkelig i öinene, medens adskilligt, der 
er af mindre vigtighed, er behandlet med unödig bredde. 

Torf, sees for sit öiemed at have gjennemgaaet 80 sider af 
Snorres Edda, 100 sider af Olafs saga Trygg vasonar (i Fornm. 
sQg. I) og vel 50 sider af Eyrbyggja saga. "This has been thought 
a sufficiently large amount of prose, upon which to base a discus- 
sion of the order of words; in fact 100 pages might have done as 
well". Ganske vist, paa 100 endsige 200 sider af god folkelig 
prosa vil man nok i regelen kunne finde det meste af, hvad der 
er af betydning for spörgsmaalet. Naar man blot var istand til 
at faa alting med; men det gjör man aldrig med engang, og jo 
mere ukjendt feltet paa forhaand er, desto mere udsætter man sig 
for tilfældige og misvisende indtryk. Jeg tror, at det er den sik- 
reste fremgangsmaade forst med omhu at vælge et lidet kvantum 
til gjennemgaaelse, med nöiagtighed notere, hvad der i dette er 
af betydning og saa sammenarbeide resultatet af denne under- 
sögelse. Men derefter bör man prove rigtigheden af det fore- 
löbige resultat, idet man gjennemgaar et nyt, ikke for indskrænket 
udvalg af forskjellige skrifter. Under denne prövelse vil det vise 
sig, ^at der er adskilligt, som man fra forst af ikke har merket 
sig, og at baade et og andet stiller sig i et andet lys end tid- 
ligere. Jo oftere man saaledes kontrollerer sig selv, des tryggere 
vil man fole sig, men negtes kan det rigtignok ikke, at der herved 
er den fare, at man ved gjentagne gange at blive opmerksom 

Eaa större eller mindre feil og ufuidkommenheder i sit arbeide kan 
live saa skrupulös, at man sent eller aldrig naar til at blive 
færdig. 

Med hensyn til de punkter i hr. B's afhandling, der berörer 
det ovenfor omhandlede spörgsmaal om subjektets og verbets gjen- 
sidige stilling, skal jeg bemerke: 

1) Forf. hævder som jeg, at i uafhængige udsagnssæt- 
ninger er den normale stilling subjekt + prædikat (pag. 2). 

2) At subjektet i omvendt (inverteret) ordstilling sættes efter 
verbet, forklares vistnok rigtig deraf, at man har fundet det nod- 
vendigt ikke at lösrive den til verbet hörende bestemmelse fra 
dette. Den normale stilling er, at substantiviske og adverbielle 
bestemmelser til verbet sættes efter dette. Men "if it be true that 
the verb-modifier (object and adverb) must follow the verb, which 
it TDodifies, thus showing the strictest possible local and lo gi cal 
coherence with it, will not that very modifier, if for some reason 



Nygaard: Verbets stilling. 239 

it is torn out of the normal order and placed at the beginning 
of the sen ten ce, show the same strictness of logical and local co- 
li erence to the verb? The question cannot bat be answered in 
the positive. And, again, which or3er could better typify said 
closeness than the type: Verb-modifier + v©rb + subject, which 
is the retroperspective, as it were, of the normal order (subject + 
verb + verb-modifier)" (pag. 19). "That does not mean that all 
the modifiers of a verb raust necessarily stand at the beginning. 
On the contrary, if out of 3 or 4 modifiers only 1 is torn from 
its normal order, the other modifiers may retain, in spite of the 
inversion, the place to which they were entitled in the normal 
order" (pag. 21). 

3. Verbets stilling foran subjektet i eftersætninger for- 
klares som af mig, idet foranstillet adverbiel eller substantivisk 
bisætning sættes sammen med foranstillet adverbiel bestemmelse 
eller nominalt objekt (pag. 21 fgg*)* Ligesaa udtales om indskudte 
eller efterstillede udtryk som "segir hann" o. L: "in the Germanic 
langnages the words quoted in the oratio recta, no matter whcther 
they reproduce the complete stateroent or thonght or whether they 
are broken by the inserted clause, stand to the verb of the latter 
clause in the relation of object + predicate, after which the subject 
must follow if it is expressed" (pag. 29) *). 

4. Med hensyn til forklaringen af verbets stilling i en uaf- 
hængig udsagnssætning, der indledes med ok } kommer forf'. efter 
min mening til det rigtige resultat: "It is thus not unsafe to say 
that the inversion after "ok" is in by far the majority of cases 
due to the universal law of Old Norse inversion after a prece- 
ding adverbial expression, which the "ok" was also felt to 
be" (pag. 37). Han bemerker ogsaa rigtig, at i visse tilfælde, hvor 
subjektet staar foran verbet efter ok "the subject is emphatic, and 
having the greater stress it requires the prominent, irregulär and 
emphatic position" (pag. 38). Men naar han forresten antager, at 
efter ok aen normale ordstilling fortrinsvis benyttes, naar man 

') Forf. er i forlegenhet! (pag. 28) med udtryk som: mikit f>6tti mér 
J>eir hafa f)å snuit til leictar (SE. 6, 20). allmikit [>ykki mér godin eiga undir 
gæzlu ecta trunacti Idun ar (SE. 17, 12). Hvis ßötti mér, ßykki mér er en 
upersonlig indskudt bemerkning, synes ordstillingen paafaldende, idet det 
da skulde hede: mikit, J>6tti mér, hafa [>eir o. s. v. Han mener da, at 
udtrykket alene kan forklares saa, at ßötti og ßykki er konjunktiv og 
flertal og konstruktionen personlig. Forf. synes saaledes ikke at kjende 
den eiendommelige sammenblanding af personlig og upersonlig udtryks- 
maade, som ofte åndes ved dette verbum; f. ex. fiåtti H&koni konungi J>eir 
allir såman ekki truligir (Eg. 257, 21). mér |>6tti vit vera i hellinum (Flat. 
I 235, 9). margir menn pykki mér mjükari i séknum en f>ér Islendingar 
(Hkr. 757, 34). J>6tt |>ér |>ykki vér fara åkaflega (OH. 117, 28). ßötti er paa 
de af forf. anförte steder indik. og ental (3:dje pers.), ßykki ogsaa 3:die 
pers. ent. og rimeligvis indikativ (idet ßykki mér er en lydlig afændring af 
ßykkir mér) ; ordstillingen er regelmæssig inversion, idet verbet {ßötti. ßykki) 
er sat foran subjektet, fordi sætningen begynder med et underordnet led 
(mikit, allmikit). 



240 Nygaard: Verbets stilling. 

har "the mere statement of two or more simultaneous actions", 
medens verbet stilles foran subjektet, hvor der betegnes "progres- 
sion and succession of action", kan jeg ikke folge ham. En saadan 
distinktion stemmer ikke med sprogbrugen. Jeg anser det for 
rimeligere, at idet ok gaar over fra adv. til forbindende konj. 
kommer den talende til trods for hævdet brug ofte ganske uvil- 
kaarlig og uden deri at ville lægge nogen bestemt betydning til 
at falde over i den normale udtryksmaade. 

5. Forf. hævder rigtig, at efter en bruges normal stilling 
(pag. 38). At dog verbet her kan komme foran subjektet, synes 
ikke at være bemerket; de 4 expl. af Gylf., som i denne forbin- 
delse nævnes, vedkommer ikke sagen, da man der ikke har konj. 
en, men adv. enn (= videre, fremdeles). 

6. For den store mængde af tilfælde, hvor verbet i uaf- 
hængige udsagnssætninger stilles forst, idet efter min mening ok 
er udeladt, finder forf. ingen almindelig eller tilfredsstillende for- 
klaringsgrund (cfr. pag. 31—32). Han synes at være inde paa det 
rigtige, naar han tildels tænker sig "the Omission of an under- 
stood adverbial expression of inverting power", og han siger "in 
the rapid narrative and brilliant description of the events connec- 
ted with "Ragnarökr" the author has no time, as it were, to con- 
nect the actions by the calm "ok"." 

7. Med hensyn til uafhængige udsagnssætninger er ikke 
omtalt, hvad der ovenfor er anfört under All (subjektet pers. 
pron. af l:ste og 2:den pers.) samt 2 (subjektet pai) og 3 (verbet 
særlig udhævet). 

8. Om spörgende hovedsætninger uden spörgeord udtales 
(pag. 33): "All Germanic languages agree here and make the pre- 
dicate, as the bearer of the most important idea, upon 
which naturally the main stress lies, precede the subject, 
which is either known already or to be known easily, and 
is of a relatively minor weight". Dette stemmer, som for 
sagt, ikke med min opfatning, ligesaalidt som hvad der siges pag. 
84: "As in the interrogative clause so also in the case of the im- 
perative clause, the main interest concentrates itself about the 
verb. The subject is again well known, and for that reason not 
infrequently omitted". Naar subjektet udelades ved imperativ, 
er gründen ikke, at det paa forhaand er bekjendt, men at verbal- 
formen er saa udpræget, at man af endelsen ligetil kan slutte sig 
til subjektet. Og naar det pron. subjekt, hvor det tilföies ved im- 
perativ, regel mæssig sættes efter verbet, har dette sin grund i, at 
pers. pron. af l:ste og 2:den person idethele gjerne suffigeres eller 
foies enklitisk efter verbalformen. Derimod kan jeg ganske slutte 
mig til den udtalelse af Bies, som citeres pag. 34: "Die mit der 
fortschreitenden Bntwickelung der Sprache zunehmende Neigung 
zu differenzieren, verschiedenem Inhalt auch verschiedene Form zu 
geben, musste die .... abweichende Stellung begünstigen, welche 



Kock: Nord. spris hist. 241 

Heische- and Fragesatz von der breiten Masse einfacher Aussage- 
satze auch der äusseren Form nach abhob". 

Naar det heder (pag. 35) om "imperative clauses of the third 
person (optative)", at de "always show inversion", er dette, som 
ovenfor paavist, ikke nöiagtigt. 

9. Angaaende bisætninger (pag. 39 fgg.) er hovedregelen 
formuleret omtrent som af mig B, 1. De forskjellige til fæl de af 
omvendt ordstilling (cfr. B, 2; b) er omhandlede med stor udför- 
lighed. Hvad jeg ovenfor har udviklet under B 2, a samt c— h er 
dels ikke omtalt, dels ikke fremhævet, men kun nævnt léilighedsvis. 

Marts 1899. 

M. Nygaard. 



Till de nordiska språkens historia. 

I. En syntaktisk egendomlighet i nordiska språk. 

Som bekant använde man redan i fornisländskan ut- 
tryck sådana som piofrinn pinn i den mening, hvilken de 
flästa språk uttrycka med "du, tjuv!" eller något liknande. 
Sammanställningar av väsentligen enahanda slag brukas allt- 
jämt i de nynord. spraken, t. ex. nysv. din tjuv, nyda. dit 
fø, nyno. din stakkar, färöiska tin ungi tna&ur. 

Flera olika forslag till forklaring av detta egendomliga 
bruk av possessivt pronomen i st. f. personligt hava blivit 
framställda, men icke desto mindre torde frågan vara vä- 
sentligen outredd. 

Jag erinrar blott i all korthet om Grimms uppfattning, 
enligt hvilken uttrycken din ljuv, dit fø etc. ursprungligen 
skulle hava syftat icke på den tilltalade personen, utan på 
hans fylgia, samt om Vigfussons teori, enligt hvilken din 
(pinn) i din tjuf o. s. v. skulle utgöra en sammandragning 
av pu (h)inn (pu (h)inn piofr). 

Dessa åsikter hava blivit tillräckligt vederlagda t. ex. 
av Tegner i Svenska Akademiens Handl. 1891 s. 325 ff., 
och ingen torde numera hylla dem. 

ABKIV FOB MOBPMK FILOLOGI XVI, MT FOL JD XII. 18 



S42 Kock: Nord. spr:s hist. 

Själv sammanställer Tegner våra nysv. uttryck din 
otåcka, din odåga, det ä. nysv. din ledska etc. med sådana 
hövlighetsformler som Ers nåd, Ers höghet : liksom dessa se- 
nare innehålla ett "högaktningspronomeri", så innehålla de 
forrå ett "missaktningspronomen". Han anser, att de i fråga 
vårande uttrycken din tjuv etc. i de nordiska spraken till 
god del havt till utgangspunkt sammanställningar, hvari dels 
abstrakta feminina på a (t. ex. odåga egentligen "oduglig- 
het"), dels andra abstrakta substantiv (t. ex. isl. auvirpit pitt 
"ditt avvärde, din ovärdighet") ingingo. 

Det är möjligt, att ett äldre du tjuv etc. utbytts mot 
din tjuv etc. i någon mån under inflytande från sådana ut- 
tryck som din odåga "din oduglighet". Även enligt min 
uppfattning hava uttrycken din tjuv etc. analogien att tacka 
för sitt upphov. 

Men de här diskuterade talesätten din tjuv, din åsna 7 
din fähund etc. etc. användas huvudsakligen såsom okvädins- 
ord och till väsentlig del inom samhällets breda lager; flera 
dy lika tilltalsformler tillhöra utesl utånde rent av pobelspråket, 
och i dem inga merendels i hög grad konkreta ord. För- 
hållandet torde i äldre tider hava varit till god del ett lik- 
nande. Det är därfor föga troligt. att de i väsentlig mån 
kunnat bildas efter sådana ursprungligen abstrakta uttryck 
som din odåga "din oduglighet". 

Emellertid tanker sig Tegner delvis även ett annat upp- 
hov för de diskuterade uttrycken an påvarkan från abstrakta 
såsom odåga "oduglighet". Han yttrar näraligen s. 334: 

"Det behöfver icke alltid vara en egenskap, man utsondrar nr sitt 
offer. När Själen och Kroppen i vår bekanta medeltidsdikt träta med hvar- 
andra, får den senare heta thiin fwla iordh, thiin fwla mwld. Själen drager 
fram ett 'uselt stoff såsom det enda verkliga i hennes vederdelomans till- 
varo. An nu oftare är det ett djur, som uppenbarar sig, när slöjan faller 
för en misshaglig persons sanna natur. I äldre tider anträffas inom honom 
oftast en hund: tin ondhe hwndh . . .; och dylikt höres ofta an i dag. 

Men icke blott onda egenskaper, icke blott andelös materie, ioke 
blott oskäliga djur demaskeras på detta satt och framställas vid oqvä- 



Kock: Nord. sprrs hist. 243 

dande tilltal såsom utgörande personens karna. Det händer ooksa, att man 
inom denna person upptacker en annan person. Man sager din skolm, din 
slyngel, din usling och mycket liknande." T. jämför dessa sistnämnda ut- 
tryck med t. ex. skalken Uttar ut ur ö gonen på honom, samt fortsätter : 
"Och när man vidare ntan svårighet sager: han har en skolm, en lur bakom 
örat, men jag marker den nog ... sa ligger i dessa uttryck ockaå beviset, 
att den har antagna "inre menniskan" icke nödvändigt behöfver uppfattas 
som en verklig person, eller att den i hvarje fall maste tankas n&got egen- 
skapsaktig: skalken ar mer an till half ten = skalkaktigheten, skålmen, 
luren =» skälmaktigheten, lömskheten . . . Beviset härfor är, att man annars 
[i sist anförda sats] skulle nödgats ersätta den med han, 1 * 

Jag har väsentligen med forfattarens egna ord återgivit 
denna del av hans resonnemang, då jag fruktat att genom 
ett vanligt referat ej riktigt framställa hans tankegang. Så 
vitt jag ser, hava emellertid uttryck av typen din skälm, 
din slyngel etc. genom detta sen are resonnemang icke bli vit 
väsentligen utredda. Jmf. även Schwartz' framställning av 
Tegners åsikt i Ark. N. F. XI, 185 f. 

Schwartz forkastar alldeles Tegners uppfattning och söker 
forklaringen på helt annan väg, hvilken han for övrigt an- 
tytt redan i sin skrift Om oblika kasus ock prepositioner i 
fornsvenskan före år 1400 (1878) s. 120, 121. 

Han mena r, att possessivet i din skälm etc. skulle stå 
icke i stallet for en possessiv genitiv, utan i stallet for en 
genitivus epexegeticus. Liksom gen. epexegeticus i övrigä forn- 
ariska språk havt en rätt stor användning (t. ex. i latinet 
vox voluptatis ordet "vällust"), så — menar han — har for- 
hållandet aven varit i de nordiska fornspråken, t. ex. isl. 
askr Yggdrasils "asken Y.", fsv. Iordhans flødh "floden Jor- 
dan"; och alltjämt användes Göteborgs stad o. s. v. i nysv. 
Possessivet din i din skälm skulle motsvara gen. epexege- 
ticus Yggdrasils, Göteborgs i uttrycken askr Yggdrasils, Gö- 
teborgs stad. 

För ett par år sedan har i forbigående en likartad åsikt 
uttalats av Noreen. 

Detta Schwartz' och Noreens förklaringsförsök är oan- 
tagligt. 



Ö44 Kock: Nord. spr:s hist. 

Det vederlägges genom följande omständigheter. 

1) De uttryck din skolm, din slyngel etc, som skola for- 
klaras, användas väsentligen (därom äro alla ense) såsom 
okvädinsord eller åtminstone i nedsättande mening till per- 
soner; så kan man till en individ vid namn Petter säga 
Petter, din slyngel! Om, såsom Schwartz och Noreen vilja, 
din i din slyngel skulle stå i st. f. en genitivus epexege- 
ticus, fordras naturligtvis, att man (liksom man om staden 
Göteborg kan säga Göteborgs stad) skulle om Petter kunna 
säga Petters slyngel i betydelsen "den slyngeln Petter". Men 
detta är alldeles omöjligt. Själva förutsättningen for 
Schwartz' och Noreens forklaring finnes således icke. 

2) Men aven om man hade kunnat använda uttryck 
som Petters slyngel i betydelsen "den slyngeln Petter", så 
skulle det hava ådagalagts, att genitivus epexegeticus annars 
i nordiska språk kan ersättas av possessivt pronomen i den 
stilart, som din slyngel, din shälm etc. tillhöra, d. v. s. i det 
hvardagliga eller t. o. m. vulgära samtalsspråket. Detta har 
emellertid icke skett. 

Innan jag framställer min forklaring av de diskuterade 
uttrycken, fbrutskickar jag ett par anmärkningar om deras 
användning. 

I de nordiska fornspråken brukas formler av typen din 
shälm både såsom integrerande delar av satsen och såsom 
vokativer. Så forekommer i isl. t. ex. dels hvat mun pitfr 
pinn vita til pess (Egils saga), dels hirp ekki pü pat, milkt 
pinn, hverr ek em (Nials saga); andra exempel i Lunds Ord- 
fojningslære s. 512, Oxford-ordboken och Fritzner 2 , art. pinn. 
I fsv. finner man så val t. ex. mik lester ey længher liffua 
vtan jach far hempth pa tin ondha hwndh, thz tw drap myna 
fosther brødher (Didrik s. 218) som ock t. ex. Gak thu bort 
thiin f ula vætær (Ivan 1122); jmf. exemplen hos Rydqvist 
II, 542 och Tegner s. 334 f. 



Kock: Nord. spr.s hist. 245 

Ännu i aldre nysv. kunde bäda formlerna användas. Så 

heter det t. ex. i den av Jacobus Rondeletius 1614 skrivna 

Judas Redivivus 

Haffwer tin gamble skeltn an ey nogh. 

Tå will iagh migh een slange steen nappa 

Och see om iagh råkar tin huffwudh knappa (s. 88). 

Weest tijn boffel ey at mössan afftagha 
Når tu seer sådant folck framdragha (s. 50). 

men ock t. ex. 

Tu skalt tin skeint få redeligh skam (s. 66). 

I modern nysv. brukas däremot din skålm etc. icke så- 
som integrerande del av satsen, så att det forstå exemplet 
hos Rondeletius maste på nutidssvenska återgivas ''har du ej 
ännu nog, din gamle skälm". Forhållandet är detsamma i 
nynorskan (Aasen: Grammatik s. 333). 

Icke blott i den aldre nydanskan, utan aven i nutids- 
danskan kan man däremot använda bada uttryckssätten. Så 
läser man t. ex. hos Holberg Vil din Hund holde din Næse 
herfra? (Henrik og Pernille akt II se. 9; II s. 284 i Lie- 
benbergs uppl.); Vil din Slyngel tænke paa at føre Process 
med got Folk, som du har fioceret saa ofte? (Gert West- 
phaler i een Act, sc. 19. I, 269), men ock Vil du tie, dit 
Beest (ib. se. 24. I, 274). Från modern nydanska anför 
Mikkelsen: Dansk sproglære s. 326 så val Hvorfor har din 
Æsel ikke sagt mig det i Tide? som ock Fy, din slemme 
Dreng! etc. 

Här kan det förtjena nämnas, att genom danskt infly- 
tande uttryck av typen dein schdml användas i tyskan i 
Nord-Slesvig, under det att det som bekant i vanlig tyska 
heter du scheint etc. (Nikolaj Andersen i Dania VI, 153). 

Det är obetingat huvudsakligen pron. pinn, din, som 
användes i de här behandlade uttryckssätten; dock forekomma 
även de possessiva pronomina eder (edra) och min. Oxford- 
ordboken anför från Fornmanna sögur IX, 50 pd kallaåi 



i 



246 Kock: Nord. spr:s hist. 

einn mafcr a f skipi Pétrs: hvi roa djöflar ycfrir fyrir oss i 
alla nott? Alltjämt brukas i nysv. edra slynglar etc. I So" 
derwalls ordbok upptages från LfK (år 1515) giffwa loff at 
hængia nakon, thz gaar minom prest før nær (d. v. s. 'det 
går mig i egenskap av prest förnär'; jmf. även Tegner s. 
337). Under dét att man i ny da. maste säga jeg Stakkel 
(ej min Stakkel) etc., använder nysv. min stackare\ jag, min 
stackare, kan icke göra det etc. I sist anforda exempel fattar 
man min stackare val snarast såsom apposition till jag. Från 
den aldre literaturen kanner jag intet exempel på uttryck 
av formen våra stackare, och i våra dagars svenska torde de 
knappast an vandas. 

Då man vill söka språkhistoriskt forklara de här be- 
handlade uttrycken, maste man framfor allt erinra sig, att 
de väsentligen brukas som okvädinsord. Det är icke i sa- 
longen eller ens i det borgerKga hvardagsrummet, som man 
i våra dagar brukar till tala en annan med din åsna; det är 
på krogen eller i drängkammaren. Vill man utreda tale- 
sättet, är det därfor nödvändigt att till belysning anföra ord 
från det lagre folkspråket eller t. o. m. från pobelspråket. 
Våra äldre källor över dessa språkområden äro som bekant 
torftiga. Dock torde ljus spridas över vår fråga dels från 
de modema nordiska folkmålen, dels i någon mån från så- 
dana 16 00- talets komedier, som någorlunda återgiva datidens 
samtalston. Denna var som bekant vida friåre an våra da- 
gars; ännu vid den tiden skrådde man orden vida mindre 
an nu, och man kunde inom borgerliga kretsar tillåta sig 
månget uttryck, som nu for tiden kan få horas endast bland 
samhällets lägsta lager. 

I femte akten, tredje scenen av Judas Redivivus har 
Judas klivit upp i Rubens äppelträd för att stjäla frukt. 
Han overraskas av Ruben, som sager 

Backte iagh med kappen till tigh vpp 
Jagh skulle basa tin tiuffwa kropp (s. 87). 



Kock: Nord. spris hist. 247 

Med detta uttryck "basa tin tiuffwa kropp" menar författaren 
väl snarast "piska din kropp", men i själva värket hindrar 
intet att fatta tiuffwa kropp såsom ett okvädinsord ("tjuv"), 
likställigt t. ex. med det i jutskan använda dovenkrop, som 
brukas om en lat ("doven") person: "lätting". När man sade 
"jag skall basa tin tiuffwa kropp" i betydelsen "jag skall 
piska din lekamen (dig)", så var användningen av det pos- 
sessiva pronomenet tin naturligtvis alldeles berättigad, efter- 
som "du" var egare av kroppen. För övrigt forekomma i 
Judas Redivivus flera andra likartade variationer på temat 
att hota någon med stryk, t. ex. Tå skall iagh effter tina 
ryggakotor leeta (s. 87); Astu (fei för Æstu) inthet radd 
iagh böstar litt skägg (ib.); Men i skullen plockat hans rygg- 
hudh Så hadhe hem thesse skalkheeter låtit (s. 81); Gaak tin 
kooss och tacka Gudh Att iagh ey gör hool på tin skelma 
hudh (s. 88). 

Om eller när man dessutom använde tiuffwa kropp 
såsom ett egentligt okvädinsord i betydelsen "tjuv", sade 
man a Ilt jämt "jag skall basa tin tiuffwa kropp" ("dig, din 
tjuv"), liksom man brukade samma uttryck i betydelsen "jag 
skall basa din lekamen". I harmoni med "jag skall basa tin 
tiuffwa kropp" ("dig, din tjuv") tillat man sig även att saga 
"jag skall basa din tjuv" ("dig, din tjuv"). 

Liksom man i ä. nysv. kunde till en tjuv saga "jag 
skall basa tin tiuffwa kropp", har man i danskan till en 
lätting sagt "jag skall basa din dovne krop". Då man emel- 
lertid brukade dovenkrop såsom ett värkligt okvädinsord, var 
steget omärkligt till uttryeket "jag skal basa din dovenkrop", 
och i analogi med detta eller dylika uttryck sade man även 
"jag skall basa din dagdriver, din dosmer" etc. 

På likartat satt hava t. ex. de nysv. uttryeken din 
svinpäls, ditt kadaver uppstått. Man kunde till en person 
naturligtvis saga "jag skall basa (klå o. s. v.) din svinpåls", 
d. v. s. "pälsen (huden, kroppen) på dig, som är ett svin", 



248 Kock: Nord. spr:s bist. 

men då svinpäls brukades aven såsom egentligt okvädinsord, 
sade man helt naturligt också "jag skall basa (klå o. s. v.) 
din svinpäls" i betydelsen "dig, din svinpäls", ock sedan på 
analogisk vag "jag skall basa (klå o. s. v.) din svinhund, 
ditt svin" etc., eftersom svinhund och svin liksom svinpäls 
brukas såsom okvädinsord. Så knnde ock ditt kadaver i "jag 
skall basa ditt kadaver" forst användas i betydelsen "din 
kropp"; sedan uttryckte det "dig, din usling" o. s. v. 

Ett annat exempel. Vi säga på nysv. din skrikhals, din 
gaphals till personer, som i onödan använda sina lungor och 
sin strupe. Det var alldeles i sin ordning att, vändande sig 
till en sådan individ, säga kan din skrikhals {gaphals) icke 
tigal "kan din skrikande hals icke tiga". Sedan skrikhals, 
gaphals overgått till värkliga okvädinsord, brukade man i 
analogi med uttrycket i nyss anförda sats även tig, din 
skrikhals {gaphals)\ "tig, du storskrikare", och sedan även tig, 
din pratmakare! tig, din åsna! o. s. v. 

Ett nytt exempel. I danskan brukas fæhoved som okvä- 
dinsord i betydelsen "dumbom". Ursprungligen kan man hava 
sagt: "kan dit fæhoved ("ditt fäaktiga huvud, ditt usla for- 
stand") icke begripa detta?", men då fæhoved också var ett 
okvädinsord, sade man även dit fæhoved! "du dumbom", och 
sedan även dit fæl din æsell etc. i samma betydelse. 

I Christopherus Moræus' översättning *) av Cornelius 

Schonæus' komedi Yitulus sager en av de uppträdande 

(s. 17): 

Doch wänt hijt tit åsna ora 
Och hör hwad tu skalt beställa. 

Jag känner ej, huruvida äsnoröra använts såsom egentligt 
okvädinsord, men enligt Vendell: Östsvenska monografier bru- 
kas i Finland slusköra (slöusköra) såsom sådant till slamsiga 
personer. Det är därfor mycket möjligt, att tilltalet ditt 



*) Moræus var konrektor i Nyköping 1681—1689. 



Kock: Nord. spr:s hist. 249 

slusköra Ursprungligen framkajlats genom analogisk påvarkan 
från sådana med Moræus' uttryckssätt harmonierande satser 
som "vänd hit ditt slusköra ..." 

De ord, som hittills anförts såsom förmedlare för bruket 
av din i uttrycket din skälm etc., hava utgjort okvädinsord, 
utgångna från benämningar på kroppen eller någon dess del. 

Men också okvädinsord, som ursprungligen betecknat 
klädesplagg, kunna hava spelat en likartad roll. 

Så brukas t. ex. i svenskan beckbyxa, skinnbracka "skinn- 
byxa" såsom okvädinsord. Forst kan man hava använt så- 
dana satser som "jag skall basa (piska etc.) din beckbyxa", 
därvid tänkande på att den tilltalade bar ett dylikt klädes- 
plagg; men fick beckbyxan stryk, så fick för visso dess bä- 
rare samtidigt smaka karbasen. Det var därför naturligt, att 
man, även sedan beckbyxa blivit ett vanligt okvädinsord, allt- 
jämt kunde använda samma hotelse "jag skall basa din beck- 
byxci? , men i betydelsen "jag skall piska dig, din beckbyxa". 
Senare brukas icke blott din beckbyxa, utan också t. ex. din 
fjåckébyxa (fjåkabykso om en beställsamt trippande person), 
din påsa-byxa (pusabykso till en av brock lidande person; de 
två sistnämnda i Finland), och detta oberoende av betydelsen 
av verbet i den sats, hvari orden forekomma. 

Min åsikt är alltså den, att de nordiska uttrycken isl. 
piofrinn pinn, sv. din tjuv etc. åtminstone väsentligen upp- 
stått genom analogi-påvarkan från sådana såsom okvädinsord 
brukliga ord, vid hvilka ett egaren betecknande possessivt 
pronomen (pinn, din etc.) enligt vanligt språkbruk var fullt 
berättigat. Dessa förmedlande okvädinsord, hvilka ofta eller 
oftast äro komposita, hava ursprungligen på ett föraktligt 
eller hånande eller åtminstone skämtsamt satt betecknat krop- 
pen eller någon kroppsdel, men hava ock kunnat, anspela på 
något klädesplagg eller stundom på någon annan personens 
tillhörighet. 



i 



250 Kock: Nord. spr:s hist. 

Jag skall nu sammanstitfla åtskilliga okvädinsord av 
dessa slag, för att visa, att man havt stor a massorav ord, 
som kunnat tjena till förebild vid uppkomsten av typen piqf- 
rinn pinn, din tjuv. 

Man brukar eller har för ej så länge sedan brukat i 
nys v. kadaver, as (egentl. "död kropp"), lammakropp (okvä- 
dinsord till studenter), pundhuvud, dumhuvud, tjurskalle, ister- 
buk, gaphals, skrikhals, lögnhals, flabb, svinpäls, gråbak (om 
bonde i ä. nysv.); (natt-)wøssa, {skinn)bracka, beckbyxa, vante. 
I skånskan betyder vina dels "käft", dels "slyna", och i den 
senare betydelsen brukas även det sammansatta tösa-vina 
(Rietz). I fsv. användes knekehals "en som böjer halsen till- 
baka, satter näsan i vadret, visar sig styvsint" i ordspråket 
"thæth skal een knekehalz koma i hugh at gaseen lutir vn- 
dhir væg" (Kock: Med.-ordspråk II, 204). 

Från Vendells samlingar i Ostsvenska monografier s. 
63 ff. hämtar jag följande exempel: skrott "klen varelse" 
(jmf. no. skrott 1) krop 2) spottevis ogsaa om et menneske), 
bunkhuvu "dumhuvud", bokælhuvu "dumhuvud", tavasthuvu 
"dumhuvud", (kuålhyvu "kålhuvud, dumhuvud"), rasahuvu 
"*rasehuvud, overdådig sälle", drankmaga "drankmage, fet 
person", mörtmaga "mörtmage, barn med stor buk", måskbållo 
"fet människa" -balla = bälg "buk"), bannbåli "bannbälg", 
"karl som svär mycket", bisöga "stirrande person", slöusköra 
"*slusköra, slamsig person", flöusköra "*flusköra, slamsa" (om 
kvinnor), slätrump "lismare", snipnäsa "långnast person", upp- 
gap "uppkäftig person", knekubein "*knekoben, knäsvag per- 
son", snorhansk "*snorhandske, snusker". Ett par obscena och 
cyniska forbigås. 

Jag anfor några exempel från danskan: flab, flabmund, 
løgnehals, -skraalhals, skrighals, slughals, fæhoved; skrog be- 
tyder "skrov", men användes också figurligt "om mennesker 
som ere i en ringe, svag, skrøbelig tilstand" (Kristiansen: 
Ordbog over gadesproget). Ur Feilbergs jutska ordbok skulle 



Kock: Nord. spr:s hist. 261 

kunna samlas stora massor av i fråga vårande okvädinsord* 
Här må blott följande nämnas. Om -hoved anmärker F., att 
det brukas såsom sista sammansättningsled av "mangfoldige 
skælsord eller kælenavne", och han uppräknar s. 656 sp. 1 f. 
icke mindre an sjuttiosju (sager 77) dylika: faarehoved, klods- 
hoved } tossehoved etc. etc. En mängd ord på -hah hora hit 
såsom bjaldréhals "en som fører højrøstet tale", bjæfléhah 
"en person som snakker meget, knurrer og skælder meget", 
bravlehals "person som snakker højt og meget", brøllials "en 
person, et barn, som græder meget", galehah och gjælhals 
"skraalhals", hjaldrehals "sladdertaske". Jag nämner vidare 
exempelvis gabmund "person som staar og gaber og glor", 
bjaldremund "en som fører højrøstet tale" = bjdldrekjæft; 
gabflab; bladrekjæbe "en vrøvler", blafkjæbe "en som siger 
alt hvad han ved, el. en som taler grovt til folk", flæbekjæbe 
"en person som er grædenem", fløskjæbe "en person som græ- 
der meget", hjalderkjæbe "sladderhank" \kjæbe "mund, kind"]. 
F. yttrar om bukse (s. 140 sp. 2): "ordet bruges ... i sam- 
mensætninger som sidste del i en stor mængde udtryk, kæle- 
navn eller skældsord"; bland exemplen upptagas drallerbukse 
"sen person" m. fl. 

För att sprida ljus över den frågan, i hvad mån okvä- 
dinsord, utgångna från benämningar på kroppen, kroppsdelar 
eller klädesplagg, eller med dylika benämningar till senare 
kompositionsied användes i fornspråket, har jag genomsett 
orden t. o. m. Ä- i Karl Ryghs "Norske og islandske til- 
navne fra oldtiden og middelalderen". Visserligen äro till- 
namn och okvädinsord icke identiska begrepp, men hvar och 
en, som något tagit reda på de i fornspråket eller i modema 
bygdemål brukliga tillnamnen, kanner till fullo, att dessa två 
ordkategorier hava synnerligen talrika berøringspunkter, och 
att ett och samma ord ofta kan användas både såsom okvä- 
dinsord och såsom tillnamn. Med ganska stor trygghet 



252 Kock: Nord. spr.s hist. 

kunna vi därför begagna oss av Ryghs samlingar for vårt 
andamål. 

Jag anför f rån Rygh: breipskatti "med bred hovedskalle", 
gråskatti "med graat hoved, d. e. graahaaret", biopaskaili "med 
rundt hoved", blgpruskalli, brigparskalh\ flotskalli, holmskalli 
"som er fra en (holme)"; breiphauss "med bred hovedskalle", 
hrafnliauss "med ravnehoved d. e. med ravnsort haar", bun- 
hausSy hialmhauss "maaske: en hovedskalle saa haard som en 
hjelm"; blåkollr "med sort hoved, d. e. haar", hrafnakollr = 
hrafn hauss, fliopdkollr "pigehoved"; munnr (om flera olika 
personer. "Oftest hentydes vel til en stor, styg mund, under- 
tiden maaske til graadighed"), gullmunnr "guldmund", gapa- 
munnr "som gaber med munden 1. sladrer", holmunnr "som 
har et hul i munden"; gråfeldarmuli "som har tykt, graat 
skjeg omkring munden", bannamüli "grov mund" (jmf. bann 
"forbandelse", banna "udskjelde"); bindinga-triåna "af triåna 
"tryne, snude"; blåkinn "med mørk kind 1. ansigt", fagrkinn 
"fagerkind"; fagrskinn "fagerskind d. e. fager", heliar skinn 
"mørk af hudfarve"; magi "mave" (om olika personer), breip- 
tnagi "bredmave", harpmagi "maaske: som er drøi til at spise", 
hrismagi "rismage" (jmf. Rygh om detta namn); f otr "fod" 
(om flera personer), bläfotr, blj/fotr "som er tung paa foden", 
digrifötr "med tyk fod", begi f otr "haltende væsen", folqfotr; 
gråbak, flpskubak "maaske: rundrygget", grionbakr; hryggr 
"ryg") byggvQmb "bygvom"; bukr "krop"; barki "strube", AoZ- 
barki "som har et hul paa struben?"; Aafe, gullhals "rig- 
mand"; harpkiaptr — gråfddr, blåhattr, Mf a. 

Annu flera exempel skulle kunnat nämnas från det av 
mig genomgångna partiet av Ryghs skrift; genom en gransk- 
ning av hela hans arbete skulle an talet av de i f raga vå- 
rande tillnamnen betydligt ökas. Men det redan anförda torde 
vara mera an nog. Den stora överensstämmelsen i betydelse 
och bildning mellan dessa tillnamn och de ovan från yngre 
nordiska språk nämnda okvädinsorden behöver knappast fram- 



Kock: Kord. spris hist. 253 

hallas. Så är t. ex. det av Rygh upptagna grdbak identiskt 
med det i ä. nysv. brukliga gråhah Med de talrika namnen 
på -skalli i fornspråket ar att jämföra t. ex. det nysv. okvä- 
dinsordet tjurskalle; med fornspråkets breipmagi, magi etc. 
de ostsvenska dranhnaga, mörtmaga o. s. v. 

Redan i fornspråket har man sagt t. ex. "kan gapa- 
munnrinn pinn [Min gapande, sladdrande mun"] icke tiga?" 
Sedan gapamunnr overgått till ett (tillnamn och) okvädins- 
ord med betydelsen "sladdrare", sade man fortfarande "kan 
gapamtmnrinn pinn ["du, din sladdrare"] icke tiga?" I ana- 
logi med gapamunnrinn pinn "din sladdrare" har man se- 
nare börjat säga piofrinn pinn "din tjuv" o. s. v. 

Uttryck sådana som min stachare, mitt få hava natur- 
ligtvis kunnat uppstå väsentligen på samma satt som din 
stackare, ditt få etc. Så har man ursprungligen om sig sjalv 
kunnat säga t. ex. "mitt dumma huvud kan icke begripa det", 
men då dumhuvud blivit ett vanligt okvädinsord, använde 
man i överensstämmelse med nyssnämnda uttryck "mitt dum- 
huvud ["jag, mitt dumhuvud"] kan icke begripa det" och 
sedan även mitt fä, min stackare o. s. v. *). För övrigt 
skulle man även efter den vanligare typen ditt fä etc. hava 
kunnat på analogisk väg bilda mitt fä etc. 

Från fsv. hava två exempel på hans dåre i betydelsen 
"han, den dåren" påvisats (anförda Ark. N. F. XI, 183). 
Också här kan en analogibildning föreligga. Då gen. hans i 
förhallande till nom. han hade samma funktion som poss. pin 
i förhallande till nom. pu } så har man mycket lätt efter pin 
dåre "du, din dåre" kunnat bilda hans dåre "han, den dåren". 

Men måhanda har hans dåre även kunnat uppstå på samma 

# 

') Det (för övrigt alldeles enstaka) ovan s. 246 nämnda exemplet fran 
slutet av medeltiden (1515) the gaar minom prest ("mig som är präst, min 
prästerlighet") før nær är naturligtvis, även det, lätt att forklara pa analo- 
gisk vag. Då man sade mitt dumhuvud 1 mitt fä etc., d. v. s. "jag som är 
ett dumhuvud, ett fa", sa kunde man även uttrycka "jag som är präst n med 
min prest. 



264 Kock: Nord. spr:s hist. 

sätt som pin dåre etc., och således utan analogi-påvarkan 
från dessa uttryck. Man har ursprungligen kunnat (såsom 
en hoteise) säga t. ex. "jag skall låra hans dumma huvud att 
begripa" och senare (med det med dumma huvud väsentligen 
synonyma dumhuvud) "jag skall lära hans dumhuvud ["honom, 
den dumbommen"] att begripa". Efter sådana uttryck som hans 
dumhuvud "den dumbommen" nybildades hans dåre "den dåren". 

II. Till frågan om omljudet och vokalharmonien 

i fornnorskan. 

De fjorton forstå av de blad i Hauksb6k, hvilka be- 
handla "Heimslysing ok helgifrædi", hava sedan gammalt an- 
setts återgiva norskt uttal. I inledningen till den for ett par 
år sedan fullbordade upplagan av Hauksbék 8. XX ff. he- 
handlar Finnur Jönsson denna fråga, och han kommer (s. 
XXX) till det resultat, att dessa blad skrivits av en norr- 
man, som framfor sig havt isländska originaler. Finnur Jöns- 
son framhåller en mängd speciellt norska språkegendomlig- 
heter ur denna del av handskriften. 

Så tillämpas den fnorska vokalharmonien, och enligt 
denna skrives i regeln såsom ändelse-vokal u tøcke o) efter 
ø, när detta representerar det genom w-omljud på a upp- 
komna ljudet p, t. ex. hqfu& } o&ru. Emellertid tillagger den 
nämnde utgivaren vid denna regel: "Undtagelser: onnor 1503 
(dog usikkert), 15119, 15818 (bis), 17136. 37. 39, somo 15227, 
1603.35 osv. sonno 1716, tolo 1762, donsko 159u". 

Något fbrsök att forklara dessa undantag från vokal- 
harmoni-lagen torde icke hava blivit gjort. 

Jag menar, att en fullt tillfredsställande forklaring kan 
givas av dessa ords skenbart oregelbundna vokalisation, och 
att därigenom även en hittills obeaktad fråga angående forn- 
norskans w-omljud blir utredd. 

Samtliga de anförda orden (utom det en gang anträffade 
tolo) hava nasal efter rotvokalen ø; detta kan icke vara till- 



Kock: Kord. spr.s hist. 256 

fälligt, utan ø-ljudet i ändelsen maste stå i kausalsamman- 
hang härmed. 

För frågans undersokning har jag genomgått de i fråga 
vårande sidorna i E. Jénssons och F. Jénssons upplaga av 
Hauksbök. Följande regel har dar tillämpats: bortser man 
från ändelsen -om : -um, användes o (icke u) såsom an- 
delsevokal, när foregående stavelse innehåller u-om- 
ljud av a, efterföljt av nasal konsonant. 

Till de redan anförda exemplen äro att lagga onnor 
164, 29; 168, 34; 175, 1; somo 163, 24; 173, 28; 174, 35; 
175, 17. Undantag från regeln äro blott somu 162, 5; 
donsku 159, 1 (om monu se nedan 257 f.). 

Det är lätt att inse orsaken till den här framställda 
uttals-regeln. 

Efter inträdandet av det aldre w-omljudet på langt a 
har i isl. och fho. det sålunda uppkomna p-ljud, när det var 
nasal erat (t. ex. i *spfinun > spgnn), vidare utvecklats till 
det mera labiala ljudet ö (sppnn > spünn)] jmf. Falk i Ark. 
N. F. II, 114, Kock ib. VI, 341 ff. 

I sådana trakter av det fnorska språkområdet, dar det 
yngre enkla w-omljudet icke genomfördes (dar man alltså 
uttalade t. ex. ack. pl. knarru, icke Årøprrw), har dock langt 
nasalerat a blivit w-omljutt av ett kvarstående u (t. ex. 
ack. pl. spann > sppnu) och sedan genom nasalens infly- 
tande overgått till o {spgnu > sponu); Kock i Ark. N. F. 
VI, 341. 

I vissa fnorska bygder utan enkelt yngre w-omljud finnes 
en tendens att lata (kort) nasalerat a omljudas av ett i 
nästa stavelse kvarstående u ) t. ex. skammu -> skgmmu (skom- 
mo). Denna tendens finnes t. ex. i den av "En tale mod bi- 
8koperne" representerade fno. dialekten. Kock i Ark. N. F. 
Vm, 141, 154, 168. 

I alla dessa fall har alltså nasaliteten vållat, att vokalen 
fick ett mera labialt uttal. 



256 Kock: Nord. spr:s hist. 

Det här behandlade partiet av Hauksbék representerar 
en av de norska dialekter, dar icke blott det aldre, utan 
även det yngre (av ett alltjämt kvarstående u värkade) 
tt-omljudet genomförts (se angående w-omljudsférhållandena i 
fnorskan Kock i Ark. N. F. VIII, 128 ff.). Vidare är att be- 
akta, att som bekant enligt vokalharmonien ett o-ljud (ej 
p-ljud) i rotstavelsen fordrar o-ljud i ändelsen; så t. ex. i 
i vårt parti av Hanksbök kono, goäo etc. 

I full överensstämmelse med att nasaliteten även an- 
nars labialiserat vokalljud eller bidragit till att labialisera 
vokalljud, antar jag, att i vårt parti av Hauksbék följande 
ljudlag genomförts: ett (genom w-omljud på a uppkommet) 
kort p-ljud overgår till o-ljud, när det efterföljes av 
nasal konsonant. Sedan enligt denna regel t. ex. gnnur 
blivit onnur, är det fullkomligt i sin ordning, att det fått 
ändelsevokalen o (onnor\ liksom andra ord med o-ljud i rot- 
stavelsen. 

Däremot använder ocfru 150, 3; 169, 18 u (icke o) så- 
som ändelse- vokal; detta är ock fallet med morgu 150, 14; 
153, 2; Motfall 177, 15, och man finner även motu nautur 
162, 13 med u i andra stavelsen. Dessa senare ord morgu 
etc. visa, att i den dialekt, hvarom här är fråga, vid tiden 
för vokalharmoniens genomförande en rotvokal var nasalerad, 
blott då den efterfSljdes, men däremot icke, då den föregicks 
av en nasal konsonant, ty i motsatt fall skulle det hava hetat 
*morgo etc. liksom det heter onnor etc. Som bekant förloras 
även annars nasaliteten tidigare efter an fore en nasal kon- 
sonant. 

Former sådana som ocfru hava ju uppstått ur aldre 
annru med nasal efter rotvokalen. Av ofrru med u (icke o) 
i ultima bekräftas, att utvecklingen av dentalt n + r till #r 
är äldre an genomforandet av den fno. vokalharmoni-lagen, 
hvilket för övrigt är klart redan därav, att overgangen av 



Kock: Nord. spr:s hist. 257 

dentalt n + r till dr finnes även i isL och östnord. språk och 
således är samnordisk. 

Såsom redan nämnts, tillämpas den här påvisade uttals- 
regeln icke på ändelsen -um : -om. Man finner ganska ofta 
-um även i sådana ord som t. ex. monnum 151, 15; 157, 16 
etc., sondum 150, 6; 150, 8, alltså i ord med ett genom 
yngre w-omljud på a uppkommet p, hvilket i denna dialekt 
senare maste hava overgått till o. Detta harmonierar full- 
komligt med dialektens språkbruk för övrigt. Finnur J6ns- 
son upplyser nämligen i inledn. s. XXIV, att oberoende av 
den annars tillämpade vokalharmonien man merendels moter u 
i ändelsen -um (icke -om). Orsaken är naturligtvis den, att 
det stärkt labiala m i den samnord. ändelsen -um hindrat det 
omedelbart foregående w-ljudet från att följa lagen för vokal- 
harmonien. Få alldeles likartat satt har det aldre fsv. riks- 
språket (Mn omkring år 1350) ofta ändelsen -um i st. f. 
-øm (t. ex. mannum) i strid med den annars genomförda vo- 
kalbalans-lagen (Kock: Fsv. ljudlära I, 203 ff.). 

3. pl. pres. av verbej; munn "skola" har formen monu 
8. 171 r. 10, 11, 15, 21, 24 med u till ändelse-vokal. Denna 
form, som skenbart avviker från regeln för vokalharmonien, 
är av särskilt intresse. Antar man, att penultima i monu 
har c-ljud (jmf. isl. sg. mon jämte muri), så blir dess slut- 
ljudande u oregelbundet. Däremot är det regelratt med föl- 
jande uppfattning av formen. Fno. använder som bekant av 
detta verb i pl. pres. även en form med a (manu) och i 
trakter, dar det yngre «f-omljudet genomförts, en form med 
omljud därav (mpnu). Nu förloras vokalernas nasalitet tidi- 
gare i de relativt oakcentuerade ändelserna an i de fullt ak- 
centuerade rotstavelserna, t. ex. i Täng-inskriften kuj)an 
(= gopari) men J>£nsi (Noreen: Aschw. gramm. s. 120). Jag 
fattar därför monu i det granskade partiet av Hauksbék på 
följande satt. Formen har uppstått ur manu genom ft-omljud 
och har uttalats mgnu med p-ljud. I detta i satsen ytterst 

ABKXV FOR NORDISK FILOLOGI XVI, MT VOL JD XII. 19 



258 Kock: Nord. sprrs hist. 

ofta relativt oakcentuerade hjälpverb förlorades nämligen (lik- 
som i relativt oakcentuerade stavelser) nasaliteten hos p fore 
utvecklingen av nasalt p till ø. Därför övergick mgnu icke 
till monu med ø~ljud, och mgnu bibehöll u såsom ändelsevokal 
liksom andra ord med p i foregående stavelse. 

Såsom nyss anförts, har i den fnorska skriften "En tale 
mod biskoperne" yngre kombinerat omljud stundom genoni- 
förts på kort a, når nasal konsonant följer. Nu anmärker 
Marius Hægstad i Gamalt trøndermaal s. 84, att denna skrift 
använder o i st. f. väntat u såsom ändelsevokal i strid mot 
vokalharmonien i bland annat monnom (flera ggr), kondom, lon- 
dorn, skommo. Den möjligheten finnes, att i denna skrift en 
ljudutveckling a :> p ;> ø, liksom i det granskade partiet av 
Hauksbék, inträtt framfor nasal, när u följde i nästa stavelse. 

III. Växling mpn : mn och mpn : mbn i aldre nysvenskan. 

Det är sedan gammalt kant, att enligt åtskilliga fsv. 
skrifter ett p-]jud utvecklas mellan m oph n, t. ex. i hamn 
> hampn, æmne > æmpne. Mindre beaktat torde det vara, 
att detta fsv. p-ljud i aldre nysv. ofta motsvaras av 6, t. ex. 
ä. nysv. hambn, åmbne. 

Emellertid har man alldeles icke kunnat påvisa någon 
regel, enligt hvilken mpn : mn växlar i fsv. eller ä. nysv., 
eller enligt hvilken mpn : mbn växlar i ä. nysv. 

Atminstone i vissa ä. nysv. skrifter växla dock mpn : mn 
och mpn : mbn efter en bestämd norm. 

I den svensk-latinska avdelningen av Jonas Petri Go- 
thus' år 1640 utgivna ordbok, det s. k. Lexicon lincopense, 
finner man följande regel iakttagen: mpn an vänd es i slut- 
ljud; mn däremot i midljud framfor vokal. De avvi- 
kelser från regeln, hvilka forekomma, forklaras nästan alla 
därav, att ett avlett ord (t. ex. nåmpna) foljt sitt stamords 
ortografi (nampri). 



Kock: Nord. spr:s hist. 259 

Enligt denna regel finner man 

nampn, nampn gifwa 7 fampn, sompn, hampn, jempn; 
(fampntagh, fampntagha, fampntaghen, nampnkunnig, jempn- 
heet); 

däremot: åmne, åmna, ämnad, hemnas, hemnad, hem- 
nare, domna, Tymning, limning "conglutinatio", remna (subst), 
remma (verb), remnadt, remnogh, ymnigh, ymnig göra, ym- 
nigheet, ymnogdt "copiosé", sättia stemna, ting stemna, somna, 
somnig, somnachteligha, so mn ad, göra sömnigh (somnlösa). 

De sammansatta nampngifware, nampngifning stavas i 
harmoni med nampn *); nåmpna{s), nämpning, hampning "por- 
tuosus" (säkerligen tryckfel för hampnig), jempna(dt), jemp- 
ning i överensstämmelse med sina stamord nampn, hampn, 
jempn. 

Motsatsen sompn men somna, somnig, somnachteliga, 
sömnigh utgör särskilt ett gott exempel på regeln. 

Haqvin Spegels år 1685 tryekta arbete Guds Verk och 
Hwila tillämpar s. 1 — 40 följande regel: mpn användes i 
slutljud, mbn i midljud framfor vokal: 

Nampn (12, 3 2 ) bis; 17, 16; 20, 5; 21, 27; 22, 10; 
25, 1; 26, 15), Sompn (37, 21; 37, 26), Hampn (38, 24), 
Fampn (39, 31), Wedernampn (6, 9). 

däremot: låmbnat (1, 26; 3, 7; 15, 20), lembnat (8, 29 
8, 37), låmbne (38, 39), låmbnandes (3, 31), ämbnat (4, 4 
10, 31), Amine (28, 3; 28, 13; 33, 23), rembna (19, 22 
20, 24), ymbnig (21, 3), ymbnar och oker (19, 19). 

Liksom i Lexicon lincopense nåmpna skrives med p 
efter nampn, så finner man i den granskade delen av Guds 
Verk och Hwila, att nampn påvarkat Nampnet (1, 23; 
5, 29), Nampnen (5, 6), nåmpnes (3, 28), nåmpna (6, 16); 
omvänt möter man "Jordenes Ymbn" (20, 22), hvilket säker- 

*) Däremot 8omtt8iuk(a) ) sömntorn. 

*) Forstå talet angiver sida, det andra rad. 



260 Kock: Nord. spr.s hist. 

ligen är en nybildning till verbet ymbna och adjektivet 
ymbnig. 

Sedan nu dessa växlingar mpn : mn och mpn : mbn på- 
visats, är frågan, huru de äro att forklara. 

Den utmärkte iakttagaren Erik Aurivillius anmärker i 
sina Cogitationes (1693) s. 62, att skrivningen med b i ord 
sådana som himbla, humbla etc. "haud necessarium videtur; 
cum etiam absqve isto b vocum istarum recta pronunciatio 
exprimi qveat. Nam, l post rø, sive leniter sonet, ut in 
himla *) sive crassius, ut plerumque in humla, samla, sumla, 
tumla etc. etiam sine b satis plane ac commode ipsam re- 
ceptam pronunciationem exprimit. Cum igitur literæ m & l 



') Denna uppgift är av vikt för en annan fråga, nämligen för den, i 
hvilka ställningar supradentalt, och i hvilka dentalt l användes under 1600- 
talet. Enligt uppgifter av Aurivillius s. 97 ff. hade han dentalt l i fram- 
ljud, alltid såsom langt samt såsom kort efter vokalerna e, i och delvis y 
ävensom efter s\ däremot supradentalt l såsom kort före och efter labiala 
och gutturala konsonanter ävensom i rotstavelser efter andra vokaler an 
e, i och delvis y (se t. ex. Kock i Ark. N. P. V, 256 f.). Om det dentala 
Z-ljudet sager A., att det "leniter sonat", under det att det supradentala 
Z-ljudet "crassiorem sonum habet". Då A. nu i ovan citerade uttalande om 
b anmärker "Nam l post m, sive leniter sonet ut in himla, sive crassius 
ut plerumque in humla, samla, sumla, tumla etc. . . ." (ty så bör tydligen 
kommateringen vara), så angi ves därmed en inskrankning i nyss nämnda 
regel, i det att himla hade dentalt, men humla, samla etc. supradentalt l. 
Liksom l var dentalt efter i (i sila etc), men supradentalt efter gutturala 
rotvokaler (gala etc), så har alltså i ljudforbindelsen ml l varit dentalt, då 
i foregick ml (himla), men supradentalt, då en guttural vokal föregick ml 
(humla, samla etc). Att dömma av det s. 102 såsom exempel på ord med 
supradentalt l anforda semla, var l supradentalt även i ljudforbindelsen -eml-. 
I detta sammanhang må en annan, så vitt jag erinrar mig, av våra 
dagars grammatici icke beaktad, men ingalunda o viktig underrättelse hos 
Aurivillius framhållas. S. 107 sager han : n N ante g mistum ex consona se- 
quente sonum habet, ut in . . . ingen, unger . . . Ante h etiam sonat plane 
qvasi cum g mixtum, ut in anka . . . ynka. Quod minus tamen exau- 
ditur in hisce Enkia, länkia, sånkja, tånkya, rynkja etc. B Härav torde 
framgå, att nasalen var en annan i t. ex. tånkja an i anka, samt att na- 
salen i tånkja hade "mindre av ^r-ljud". Då man ännu i dag i Skåne an- 
vänder "mouiUerat w" i tänka (täntja) etc, så har A. säkerligen använt detta 
ljud i tånlcja etc, och tr öligen f anns det redan i f sv. 



Kock: Nord. spris hist. 261 

conjunctæ per se talem sonum producant . . . non opus est b 
ibi interponere. 

Idem qvoque dicendum videtur de vocibus åmbna, lembna, 
nämbna, stämbna y Nämbd, stämbd etc. cum m junctum cum 
litera n vel d nihilominus talem sonum producat, qvalem in 
ipsa clara & distincta istarum vocum pronunciatione experimur". 

Härav synes framgå, att Aurivillius icke uttalade det i 
skriften brukliga b i åmbna etc., och detta får i någon ringa 
mån bekräftelse av ett icke synnerligen klart uttalande av 
Salberg f rån år 1696 (jmf. Aksel Andersson: Johan Sal- 
bergs Grammatica svetica s. 35). 

Vidare var enligt uppgift av grammatiker från slutet 
av 1600-talet (S. Columbus 1678, Aurivillius 1693, Lager- 
lööf 1694; jmf. Noreen: Inledn. till Columbus: En svensk 
ordeskötsel s. XV) p stumt i ord sådana som nampn, hampn. 

Härmed harmonierar även, att Spegel i sitt 1712 ut~ 
givna glossarium icke längre följer den ortografiska regeln i 
Guds Verk och Hwila, utan skriver t. ex. /am», hamn; ym- 
nog, rernna etc. 

Å andra sidan är det naturligtvis otänkbart, att Spegel 
år 1685 skulle noga hava kunnat f ölja sin ortografiska regel, 
enligt hvilken han skrev Nampn, men Åmbne etc, om icke 
denna regel grundat sig på ett då ännu i vissa trakter 
brukligt eller för någon tid sedan använt uttal. 

Vi kunna därför tryggt draga den slutsatsen att, om 
man också mot Blutet av 1600-talet i åtskilliga (och väl de 
flästa) trakter uttalade namn, åmne etc., även uttalet nampn 
men åmbne etc. dialektiskt ännu vid den tiden eller åtmin- 
stone ännu vid mitten av 1600-talet existerat. Detta blir 
så mycket säkrare, som Lex. lincopense (1640) använder 
stavningen nampn : åmne etc, en stavning som naturligtvis 
maste grunda sig på uttalet, och som tydligen i viss mån 
harmonierar med Spegels stavning Nampn : Åmbne. 



262 Kock: Nord. spris hist. 

Hvarpå beror det då, att man under 1600- talet uttakt 
nampn men åmne, och hvarpå beror det att man under 
samma århundrade (i andra trakter) använt uttalet nampn 
men åmbne? 

Det gemensamma för växlingen nampn : åmne och väx- 
lingen nampn : åmbne är, att ord med vokal efter mn (åmne, 
åmbne) icke hava det klanglösa ljudet p mellan m och n, 
under det att -mpn användes i slutljud. Då man nu allt- 
jämt i nysv. kan använda ett sådant uttal som vattn, toppn 
(d. v. s. "vatten", "toppen") med slutljudande klanglöst n efter 
en omedelbart foregående klanglös explosiva, så är man be- 
rättigad till det antagandet, att det slutljudande n i nampn 
var klanglöst. I åmne (åmbne, æmpne), dar n stod fore vokal, 
var det däremot naturligtvis klingande. Bruket av klanglös 
explosiva i nampn och frånvaron av klanglös explosiva i 
åmne, åmbne står i kausalsammanhang härmed, d. v. s. med 
att nampn hade klanglöst, äm(b)ne däremot klingande w. 

Det är därför möjligt, att uttals-reglerna för 1600-talets 
språk böra sålunda formuleras: (för Lex. lincopense) "mpn 
brukas i slutljud och i midljud framfor klanglös konsonant, 
mn i midljud framfor vokal och klingande konsonant"; samt 
(for Guds Verk och Hwila) "mpn brukas i slutljud och i 
midljud framfor klanglös konsonant, mbn i midljud framfor 
vokal och klingande konsonant". Ovan hava ur Lex. linco- 
pense exempel sådana som fampntagh anförts, men de äro 
naturligtvis icke egentligen bevisande, då de kunnat påvarkas 
av fampn etc. Exempel på mbn framfor klingande konsonant 
saknas och blott ett exempel på mn i denna ställning finnes. 



Ett annat sporsmål är, huruvida åmne i Lex. line. ut* 
vecklats ur ett aldre (fsv.) æmpne eller icke, och om åmbne 
uppstått av ett fev. æmpne eller omedelbart av ett fsv. æmne. 

Fsv. urkunder använda, för så vitt hittills är känt, mpn 
lika väl midljudande framför vokal (och klingande konsonant) 



Kock: Nord. spr:s hist. 268 

som i slutljud, t. ex. æmpne, dompna liksom nampn, sympn. 
Emellertid är det icke desto mindre möjligt, att språket i 
Lex. lincopense i detta avseende härstammar från en fsv. 
dialekt, dar p utvecklats me lian m och w, blott när n stod 
i slutljud, ej när det stod framfor vokal, och mycket tank- 
bart är, att man framdeles skall i någon fsv. urkund kunna 
påvisa samma regel för bruket av mpn : mn som den i Lex. 
lincopense använda. I detta fall har helt visst i lydforbin- 
delsen -mrø det slutljudande n forst blivit klanglöst (t. ex. i 
namn), hvarefter den klanglösa explosivan p utvecklades framfor 
det klanglösa w, en utveckling som däremot i ifrågavarande 
dialekt icke inträtt framfor klingande n (æmne). 

Men det är även mycket möjligt, att ämne i Lex. line. 
utvecklats ur ett fsv. æmpne. I detta fall har även i den 
fsv. dialekt, som i sitt senare stadium avspeglas i Lex. lin- 
copense, p utvecklats mellan m och n så val i æmpne som 
i nampn, och w-ljudet var då i bada orden klingande. Forst 
senare blev n klanglöst i nampn. Detta vållade, att den 
klanglösa explosivan p i nampn kvarstod längre an i æmpne 
> ämne med klingande n. 

Vid bedömmandet av växlingen nampn : ämbne är att 
beakta, att det såsom inskottsljud mellan vissa konsonant- 
forbindelser i fsv. utvecklade jp-ljudet visserligen ofta kvar- 
står, men tillika ganska ofta motsvaras av b i ä. nysv. skrifter. 
Så användes å ena sidan t. ex. skiåmpt, skiåmptas, hämpta, 
sompt, otacksampt, hörsampt (Grubb), nåmpde (preter.; Aste- 
ropherus), men å den andra t. ex. dömbt (Grubb 2 s. 605), 
sambtligen (Gustav II Adolvs skrifter s. 225), — Eambn 
(Grubb 2 s. 293, jm£ fsv. hampn\ hambn, fambn (C. G. 
Tessin). Under det att ett (ljudlagsenligt utvecklat eller 
genom analogi-påvarkan infört) p stundom moter mellan m 
och d i sådana fsv. former som tampdan Er. LL., tampda 
MB II (part. av tæmia\ dømpde AL, dømpdir Leg., dompder 



å 



264 Kock: Nord. sprrs hist. 

LfK. (pret. och part. av døma) *) etc. etc, finner man i ä. 
nysv. t. ex. tambd, tambde diwr (Synonymorum libellus), 
tambd (Lex. line. under edomitus), rymbd (Karl XLs Krigz- 
Articlar 111), dambd (ib. 200), dömbde (ib. 96) etc. etc. 
Nedan anforas exempel på mbs i ä. nysv., motsvarat av fsv. 
mps (sämbstj jmf. fsv. fræmpsta etc.). Fastän genom orto- 
grafiens konservatism b utan tvivel kvarstod längre, an det 
uttalades, kan man icke betvivla, att i dylika ord ett ft-ljud 

o 

under en period använts. Atminstone i ord sådana som 
dömbtj sämbstj hambn har b uppstått ur aldre p, hvilket är 
lätt begripligt, eftersom alltid det foregående, stundom även 
det efterfoljande ljudet var klingande. Exemplen från fsv. på 
b i ovan nämnda ställningar äro ytterst få; dock kunna an- 
foras från slutet av medeltiden G (= 100) fambne trosse 
BSH (år 1510) och dombdher MD (part. av døma *). 

Man skulle nu kunna tanka sig, att den ä. nysv. väx- 
lingen nampn : åmbne vore gammal och uppstått sålunda, att 
namn med klanglöst -n blev nampn, men æmne med klingande 
n blev æmbne {åmbne). Då emellertid såsom nämnt ljudför- 
bindelsen -m&rø-, så vitt hittills är känt, är ytterst sällsynt i 
fsv., är det åtminstone för närvarande troligare, att det ä. 
nysv. nampn : åmbne utvecklats ur fsv. nampn : cempne på så 
satt, att nampn med klanglöst -rø bibehöll jp, men æmpne med 
klingande n blev åmbne (jmf. fsv. dømpde > ä. nysv. dömbde etc). 

I detta sammanhang må nämnas, att mellan den bilabiala 
nasalen m och den dentilabiala frikativan v dialektiskt ett p 
i fsv. utvecklats, en ljudutveckling, som synes icke hava be- 
aktats av vår tids grammatici. Man finner nämligen sampwit 
MB. I 1 g., Al. 3 ggr i st. f. det normala samwit *). Här bör 
nämnas även skrivningen jæmpwæll BSH. V (år 1517, 1 g.), 
men den är ej bevisande, då jæmpwæll kunnat uppstå ur 
iæmpnvælj liksom säkerligen fsv. iæmpcristne, iæmpmykin etc. 
utvecklats ur iæmpncristne, iæmpnmyhin etc. 

1 ) Beläggställen i Söderwalls ordbok. 



Kock: Nord. spris hist. 265 

Man moter i fsv. också fræmpsta MB. I 1 g.; den ad- 
verbiella superlativen snimpst Al. 2 ggr., den adjektiva su- 
perlativen snimpster Al. 3 ggr., FL 1 g., Iv. 1 g. (alltså 
från samma handskrift) — i ä. nysv. såmbst (Grubb 2 s. 459), 
ymbst ("ömsom" Peder Svart 170, 30). I fsv. har i dessa ord 
p utvecklats mellan m och s (jmf. utvecklingen samt > sampt 
etc.), och rnps har senare overgått till mbs *). 

IV. En dialektisk växling -e : -dh i flerstavlga ord 

i aldre nysvenskan. 

I Svensk språkhistoria 14 ff. f jmf. ock Fsv. ljudl. II, 
446 och Ark. N. F. II, 35 f.) har jag visat, att sådana i 
yngre fsv. och i äldre nysv. förekommande former som skilnat 
etc., jämförda med fsv. skilnadh etc, uppstått på så satt, att 
-# efter vokal i relativt oakcentuerad stavelse i yngre fsv. 
ljudlagsenligt overgått till 4. 

Under det man i vissa skrifter finner hoffuut (<: Aø- 
wudh) med ~t liksom skilnat (< skilnadh) etc. (jmf. anf. st.), 
finnas åtskilliga skrifter från 1500- och 1600-talen, dar ordet 
'huvud' bibehållit -dh } ehuru ord av typen skilnat etc fått -<• 

Så skrives t. ex. i Hosea, Joel och Arnos i 1541 års 
Bibel alltid hoffuudh 109 2 , 32 *); 109 2 margen; 111 2 margen; 
115 2 , 23; 115% 28; 119% 44; 119% 7, men daremot t. ex. 
part. femin. ödhmiwkat 110 2 , 51; 111 2 , 16, borttorkat, kallat, 
straffatj förwandlat etc. etc. av äldre ødhmiukadh etc 

*) I fsv. forekomma även fornumpst, fornumpstogher jamte fornum- 
8t(ogher\ i ä. nysv. hårkompst (t. ez. Bondeletius: Judas redivivus s. 40), 
inkump8t (t. ex. Orsaak Hwarfore . . . Johan then tridie . . . dömdt Ericum 
[år 1569] s. 5), ankomp&t (citat i SAO.), förnämpste (t. ex. i "Orsaak" s. 20), 
vidare offca fornåmbsta (t. ex. Grabb 1 s. 360), fornetnbrte (Lex. line). I dessa 
ord beror braket av p (b) dftrpå, att de redan i den långivande tyskan hade 
detta ljud, eller saken kan åtminstone så forklaras; jmf. mnt. vomum(p)8t, 
herhompst, ä. nht. fürnembst. I Aschw. gramm. § 332 anm. 2 yttrar No- 
reen: "Wie ist aber m(p)8 zu verstehen im ömaligen mimpster D4 schleu- 
nigst? (vgl. lat. sumpti u. dgl.?) n . Genom ovanstående torde frågan ha blivit 
besvarad. 

*) D. v. s. bladet 109, sidan 2, raden 82. 



266 Kock: Nord. spris hist. 

I Örta-Book (1642) & 1—100 av Arvidh Månson Ry- 
daholm. brukas hufwud eller hufwudh (t. ex. s. 8, 37, 21, 
23), men subst, swulnat "svullnad" (s. 17 fyra ggr), May 
månat (s. 24), Aprilsmånat (s. 16 etc), part. fem. kokat, 
stampat etc. Forhållandet är väsentligen detsamma i Petrus 
Petreius: Regni muschovitici sciographia (1615) s. 1 — 200. 

Växlingen hufwudh : swulnat "svullnad" forklaras därav, 
att hufwudh i fsv. hade kort rotstavelse. Overgangen -ø > -4 
efter vokal i yngre fsv. inträder, såsom nämnt, blott i rela- 
tivt oakcentuerad stavelse: skilnadh > skilnat, swulnadh > 
swulnat etc, men däremot icke i fortis-stavelse: tidh etc bi- 
behåller alltjämt ljudet -& Nu hade i fsv. som bekant ord 
med kort rotstavelse (t. ex. huwudh) stark levis på andra 
stavelsen, under det att ord med lang rotstavelse (t. ex. 
swulnadh) hade en svagare akcent, nämligen svag levis, på 
andra stavelsen (Kock: Fsv. ljudl. II, 340 ff., Ark. N. F. 
III, 374); dialektiskt har den starka levis t. o. m. så for- 
stärkts, att den overgått till ordets huvudakcent i vissa byg- 
demål i Norge och Sverge. I trakter, dar swulnadh blivit 
swulnat, men huwudh kvarstodh, har ljudutvecklingen -dh :> 4 
efter vokal inträtt blott i stavelser med levissimus, levior och 
svag levis i fornspråket, icke i stavelser med stark levis i 
fornspråket eller med starkare akcent, vare sig nu att i dessa 
dialekter den starka levis hade sin normala styrka eller möj- 
ligen blivit något forstärkt. 

Det är mycket naturligt, att det dialektiska kvarståendet 
av -dh anträffats blott i ordet hufwudh. I de här framhållna 
delarna av Bibeln finnes nämligen icke något annat ord, som 
i fsv. var flerstavigt, hade kort rotstavelse och slutade på -rfA, 
och ord av derma typ voro över huvud ytterst sällsynta, om 
man bortser från participier i fem. och neutr. plur. av typen 
taladh. Men former av typen taladh antogo genom infly- 
tande från den överväldigande mängden långstaviga partici- 
pier (kalladh > kallat, straff adh > straffat etc. etc.) helt na- 



Kock: Nord. spris hist. 267 

turligt på analogisk vag -t. Ordet hæradh är likställigt med 
huwudhj men det möter icke i de ovan nämnda, av mig 
granskade delarna av Bibeln 1 ). 

V. Till den äldre nysvenskans formlära. 
1. Växling -er : -en i 2. pl. imperativus. 

I 1500-talet8 svenska kan som bekant andra pers. pl. 
imperativus använda så väl ändelsen -er som ändelsen -en. 
Det torde icke hava blivit visat, att dessa ändelser växla 
enligt någon fast norm, eller ens att någon tendens till väx- 
ling enligt bestämd regel finnes. 



*) Följando anmärkningar torde fortjena plats i en not. 

Från 1500-talet finner man ezempel som visa, att ö dialektiskt over- 
gått till o framfor r -f konsonant eller åtminstone framfor r -f- vissa kon- 
sonanter. Så möta i den år 1529 skrivna (av Geete år 1892 utgivna) Hi- 
storia Trojana wordas "vördas" 67, 4; wordha "vörda" 68, 16; wordning 
"vördnad" 44, 12; 98, 16; wanword(h)a 84, 8; 68, 2; myswordeliga 34, 8 ( jmf. 
fsv. misvørdeliker). Hit kan ock affford "bortförd" 71, 5 höra. Orden hog- 
bor dog 43, 13; hbgbordoge 57, 18; 85, 9; hbgbordoghet 34, 5; 67, 4 kunna 
hava fått o genom samma utveekling som wordha, men deras skrivning med 
o kan även bero på lågtysk påvarkan (jmf. mnt. bor dich "gebürtig"). AUtså 
har i den dialekt, som Historia Trojana representerar, 6 overgått till o fram- 
for rdh, åtminstone når w föregiok ö. Härmed är att jämföra, att (se Lytt- 
kens och Wulff: Svensk ljudlära s. 69) nys v. rspr. an vånder såsom langt 
ett "brett" (mera d-liknande) o-ljud framfor r med efterföljande konsonant, men 
i synnerhet när r sammansmält med denna till en supradental, t. ex. vörda. 

I Laurentius Petrins Oeconomia ehristiana ("handskrift från något av 
1500-talets senare årtionden", utg. 1897 av Herman Landström) finner man 
t. ex. storre "större" s. 5, s. 11, storsta "största" 6, forst "forst" 8, forsth 
"forst" 24, forste "forste" 5 etc, i forstemte "i förstone" 40, tilborligha 67, 
mordhare 52, geenuordighom 70, fortorna "förtörna" 71. O-ljudet skulle i de 
fiesta bland dessa ord kunna forklaras genom anal ogi-påvar kan; så skulle 
storre kunnat få o från stor, forst möjligen från fsv. for. Men då så pass 
många ord med o i st. f. väntat ö forekomma, år det troligare, att skriv- 
ningen med o beror på en dialektisk ljudovergång från 6 till ø. Som be- 
kant moter i nysv. dialekter en utveekling ö > o framfor r + konsonant; 
så är fallet i Åsbomålet: storre "större", morda "mörda" etc. (GK Billing: 
Åsbomålets ljudlära s. 104 i Sv. landsm. X, 2). — De i ä. nysv. vanliga 
formerna torst, torstigh, torsta (så t. ex. i Lexicon lincopense) hava som be- 
kant a-omljud, under det att de nu brukliga törst, törstig, törsta innehålla 
t-omljudd vokal (jmf. isl. fyrstr "törstig", fyrsta "törsta"). 



268 Kock: Nord. spr:s hist. 

Detta senare är dock i vissa skrifter fallet, t. ex. så val 
i vissa delar av Nya Testamentet av 1526 som ock i vissa 
delar av Bibeln av 1541. Då språket icke är fullt homogent 
hvarken i hela Nya Testamentet eller i hela Bibeln, är det 
möjligt, att den nedan påvisade tendensen till regelbundenhet 
icke återfinnes i skrifterna i deras helhet. 

Vid en granskning av de tolv forstå kapitlen av Jere- 
mias i 1541 års Bibel finner man, att den i f raga vårande 
formen visserligen i allmänhet har ändelsen -er, men att -en 
ofta användes, när ordet innehåller ett r-ljud; i ord 
utan r-ljud brukas däremot aldrig -ew. 

Så heter det t. ex. sender 33 2 , 45, skodher 33 2 , 46, 
legger 35 *, 26, sägher, skicker, söker, kaster etc. etc. etc. 
(En massa exempel finnas); 

men däremot Hören 33 2 , 31; 36 2 , 43; 37 1 , 19; 38 2 , 41; 
39 2 , 10 (jämte Hörer t. ex. 36 1 , 28); Omskären 35 1 , 26; 
jemren 35 1 , 37; forfaren 35 2 , 35; Busten 36 2 , 7; båtren 
37 1 , 26 (jämte Bätrer 37 1 , 22); gören 37 1 , 27 (jämte görer 
t. ex. 39 2 , 15); församlen 40 1 , 38 (jämte Forsamler t. ex. 
85 l , 31); wandren 37 2 , 12. Till ytterligare belysning av 
frågan anför jag det sammanhang, hvari ett par bland 
exemplen forekomma: "Gåår om kring gatonar j Jerusalem, 
och seer *) til och forfaren, och söker på thes gator" (35 2 ); 
"Vthan båtren idhart leffuerne och wesende, . . . och gören 
fremlingenom . . . intet offuerwold, och vthgiuter intet oskyl- 
digt blodh . . ., och folier icke andra gudhar effter" (37 å ); 
"församlen idher all diwr på markenne, kommer och äter 19 (40 1 ). 

I Josua bok har 2. pl. imperat. i regeln ändelsen -er, 
t. ex. kommer, tagher, wender. 

Undantag göra blott hören 3 1 , 27; Bären 4 1 , 46, bada 
med r i roten, samt tienen 13 2 , 51 i en sats med omväxling 
av konjunktiver på -en och imperativer på -er. 

') Aven enstaviga verb hava i 2. pl. imperat. i regeln -r; dock såån 
35 1 , 26. 



Kock: Nord. spr:s hist. 269 

Jag anför från Bibeln ytterligare ett par spridda exempel. 
I Genesis 29 1 , 30 möter gören, men på samma sida Qår, 
later, tencker, skynder, farer, sägher etc.; i Arnos 117 2 , 18 
baren, men på samma sida betygher, sägher, kommer, be- 
driffiuer, Hörer m. fl.; i Psaltaren 37 2 sp. 1 baren, men i 
samma vers Loffuer och. håtter. 

I Epheser-brevet i Nya Testamentet av 1526 har 2. 
pL imperat. i regeln ändelsen -er, t. ex. later, haffuer, disker, 
tagher, waren', reeter etc. 

Blott tre ganger finner man -en, nämligen waren 33 2 , 2; 
33 2 , 7; wandren 33 1 , 2, således i ord med r i roten. 

2. pl. i pass. (deponens) andas har som annorstädes på 
-ens: vredgens och synder icke 32 2 , 34; vpfyllens 33 l , 25. 

Den har påvisade växlingen -er : -en under 1500-talet: 
sender, skodher etc. men hören (jamte horer) etc. beror na- 
turligtvis på dissimilation, och när man jämte hören också 
finner horer, forklaras den fakultativa användningen av -er i 
detta verb genom inflytande från den överväldigande massan 
av verb utan r i roten (senda, skodha etc. etc.). Dissimi- 
lationen i hören etc. är identisk eller åtminstone mycket nära 
besläktad med den av mig i Ark. N. F. X, 236 (jmf. ock 
II, 59 noten) påvisade dissimilation, genom hvilken i fsv. 
kompar. rættane dialektiskt bli vit rættane etc. *). 

Emellertid har 1500-talets växling sender, skodher men 
hören ett intresse utover det, som man kan egna en böj- 
ningsform blott från den aldre nysv. 

Denna växling giver nämligen ett synnerligen kraftigt 
stöd åt min i Ark. N. F. X, 234 ff. framställda forklaring 
av den fsv. och nysv. ändelsen -en i verbens andra pers, pl. 
Jag sökte dar visa, att en äldre form på 4r (bindiR etc), 



x ) Det är möjligt att dissimilation av ä— r till n—r foreligger i det 
fsv. gcnvarta »brostvårt a på man" av *gaiii- (jmf. isl. geirvarta). 



270 Kock: Nord. spris hist. 

som var identisk med den i fnorskan an vanda, i fsv. Ijud- 
lagsenligt genom dissimilation overgått tili -in (bindin etc.): 
i indikativus och konjunktivus utvecklades Ir bindiR till Ir 
bindin, men i imperativen kvarstod bindiR (binder), emedan 
imperativen icke brukar föregas av något personligt pro- 
nomen. (Forst senare har även imperativen genom påvarkan 
från indikativen och konjunktiven fått ändelsen -en). 

Nu lar oss växlingen sender : hören under 1500-talet 
påtagligt, att dissimilation spelat en roll vid bruket av än- 
delserna -er : -en i andra pers. plur. 

Hvad 1500-talet8 växling sender : hören angår, så kan 
förhallandet så uppfattas, att växlingen är av relativt ungt 
datum; då ändelsen -en började intränga från indikativen 
och konjunktiven till imperativen, och då man således hade 
valfrihet mellan -er och -en, så valde man -en i verb med 
r i roten. Men så vitt jag ser, hindrar intet att fatta för- 
hallandet på så satt, att språket under forrå delen av 1500- 
talet i detta avseende representerar en dialekt, dar överhuvud 
slutljudande 4r genom dissimilation övergick till -m (-en), 
när r-ljud (r eller r) föregick: iR bindiR blev därför i indika- 
tivus och konjunktivus iR bindin] i imperat. blevo høRtR, 
g ør in till høRtn (hören), gørin (gören), men imperat. sændiR 
etc. kvarstod oförändrad (sender), emedan intet r-ljud före- 
gick ändelsen ~zr. 

2. Växling av former med -n och former utan -n 

i andra pers. pl. 

Det är bekant, att andra pers. pl. i indikativ (och kon- 
junktiv) under 1500-talet dels ändades på -en, -n (haffuen, 
fååri), dels saknade -w (haffue, fåå). Däremot har man, så 
vitt mig är känt, icke å daga lagt, att formerna haffuen : 
haffue växla efter någon norm. 

En dylik norm kan emellertid påvisas, åtminstone for 

språket i vissa delar av 1541 års Bibel. 



Kock: Nord. sprrs hist. 271 

I Salomos Höga Visa, Hosea, Joel och de tre forstå 
kapitlen av Arnos l ) tillämpas regeln: omedelbart framfor 
pronomenet j brukas formen utan -w; annars formen på 
-en } -n. 

Överensstämmande med denna regel finner man 

i Höga Visan "at j icke vpwecken eller omaken 71 77 % 1; 
77% 81; 78% 3—4 — men däremot Haffue j 77% 26; 
Finne j 77% 42; see j 78% 25. 

i Hosea j åren 109 2 , 25; 109 2 , 31; 113% 37; j.. m 
skolen 110 1 , 15; j plöyen . . . och vpskåren . . . och åten 
112% 31—32 — men däremot wüte j 112% 21. 

i Joel i skolen 115 1 , 50; 115 1 , 52; 115% 45; j tråtzen 
115% 22; j jw skullen 115% 26; j haffuen 115% 28 — men 
däremot haffue j 115% 21; wüte j 115% 22. 

i Arnos' tre forstå kapitel j . . . skullen 117% 18; skolen 
117% 14; J skolen 117% 21; J . . . som . . . åren, ochgören . . . 
och förtrycken . . . och säyen 117% 9 — 11; j måghen ib. r. 
17; j haffuen r. 20; ,; woren r. 39 — men däremot gåffue j 
117% 20; vmwende j 117% 23; r. 29; r. 33; r. 36; wende j 
r. 40. Dock budhen j och sadhen 117% 21. 

Den här å daga lagda växlingen j haffuen : haffue j be- 
kräftar till fullo min i Ark. N. F. X, 239 framställda 
forklaring av andra pl. haffue, j haffue. Jag visade dar, att 
i ä. nysv. former av typen ,; haffue brukas aven i sådana 
skrifter, som icke såsom ändelsevokal använda e i st. f. a, 
hvarför j haffue ej kan hava fått sitt e på analogisk väg 
från tredje pluralis (som genom danskt infiytande i vissa 
skrifter har -e [haffue] i st. f. -a [haffua]) ; fastmer har j haffue 
så uppstått, att haffuen j utvecklats till haffue w, hvarefter 
senare även j haffue började användas. Språket i de nämnda 
delarna av Bibeln intar just den av mig anf. st. teoretiskt 
antagna Standpunkten, då haffuen j blivit till haffue ni (i), 

') I vissa andra dolar av Bibeln (t, ex. i fortsättningen av Arnos) fir 
brukot att wnat, 



Å 



272 Kock: Nord. spr:s hist. 

men då j haffuen ännu icke genom påvarkan från haffue 
ni (j) utbytts mot j haffue. När Bibeln brukar haffue j (icke 
haffue m), har formen ni utbytts mot formen j, emedan den 
forra ansågs (liksom den ännu i dag anses) tillhöra blott det 
friåre samtalsspråket, icke det vårdade skriftspråket. 

3. Om ett par pronominal-former. 

I reformationsperiodens språk har, såsom känt är, pro- 
nominal-böjningen så förenklats, att de fsv. dat-formerna ho- 
nom 7 hænne fungera både som dativer och som ackusativer, 
under det att de gamla ack. han y håna gått förlorade utom 
i de enklitiska formerna -e«, -wa. Blott mycket sällan finner 
man i ä. nysv. exempel på den gamla ack. han. Ett dylikt 
är dock "lät för Mura rna hem ["låt . . . honom"] sina dom- 
men falla" (Bork: Darius s. 26), och Ursprungligen väl aven 
"Den som skiämmer sig sielff, han ährar ingen annan" 
(Grubb: Penu proverbiale 2 s. 120), aven om i detta ordspråk 
han måhanda senare missuppfattats som nominativ och därför 
bibehållits. Sällsynt är i ä. nysv. även den genom kompro- 
miss av ack. håna och dat.-gen. hænne uppkomna ack. henna 
(se s. 274). 

Även i pl. av pron. fhen har i reformationsperiodens 
språk den forna dativen (them) undanträngt den gamla ack.- 
formen (tha). Inträngandet av dessa dativ-former i ack. hade 
börjat redan i fsv. 

Jag skall här söka besvara den, så vitt jag kanner, 
outredda frågan, hvarför dativerna honom, hænne, them ersatte 
de gamla ackusativerna, men tvärtom de ursprungliga acku- 
sativerna -ew, -na kvarstodo och fingo fungera även som da- 
tiver. I sammanhang därmed skall jag omtala även ett par 
andra pronominal-former. 

När de nämnda dativerna bliva de segrande formerna, är 
detta i strid med den i våra språk vanliga utvecklingen, att 
tvärtom det är ackusativerna, som pläga undantränga de gamla 



Kock: Nord. spr:s hist. 273 

dativformerna. I Tidskrift f. fil. N. R. III, 256 har jag 
framhållit, att emellertid aven i engelskan och franskan da- 
tiv-formerna i vissa pronomina undanträngt ack.-formerna, 
och jag såg orsaken till denna foreteelse däri, att pronomina 
oftare an substantiv och adjektiv beteckna personer och 
därför oftare brukas såsom indirekt objekt. 

Det ar otvivelaktigt, att denna omstandighet spelat en 
viktig roll, och till denna min åsikt har Jespersen: Engelske 
kasus 106 anslutit sig. 

Emellertid hava aven andra faktorer havt betydelse vid 
dativerna8 seger i de nämnda svenska pronomina. 

Man kan nämligen f raga: huru kommer det sig att, 
fastan i fsv. dativ-formerna mær, pær y sær undanträngdes av 
ack.-formerna mik 7 pik 7 sik, ända tvärtom dat.-formerna ho~ 
nom, henne segrade over ack. han, håna, och detta, ehuru 
naturligtvis aven mær, pær, sær ofta brukades som indirekt 
objekt? 

Det bor beaktas, att dessa två förändringar icke inträdde 
samtidigt. Redan i våra al sta fsv. urkunder finner man 
exempel på mik, pik, sik i dativisk funktion; detta är t. ex. 
fallet i Bryniulvs stadga, och i Upplandslagen hava de re- 
gelbundet denna användning (Söderwall: Hufvudepokerna s. 
21). Däremot börja ack.-formerna han, håna att undan- 
trängas av dativerna honom, hænne forst vid mitten av 1400- 
talet (ib. s. 63), således 150 år senare. 

Vid inforandet av formen hænne i ack. var det av stor 
vikt, att hænne mot medeltidens slut fungerade icke blott 
såsom dat., utan även såsom gen. Utvecklingen av den aldre 
gen. hænnar (hænnaR) till hænne {henne) är ljudlagsenlig. 
Såsom jag i annat sammanhang visat, förlorades -ä och for- 
svagades ändelsens a till e i hænnaR > hænne (henne), eme- 
dan ordet synnerligen ofta var relativt oakcentuerat, och då 
hade levissimus på ultima (Sv. landsm. XI, 8 s. 26). Då 
man nu vid denna tid hade en växling iagh : migh, thu : 

▲mSIT »ÖB MOBD18K VILOLOGI XVI, MT VOL JD XII. 20 



274 Kock: Nord. spr.-s hist. 

thighj d. v. s. en form for nom. och en gemensam form for 
dat. och ack. i forstå och andra personens personliga pronomen, 
så var det naturligt, att antingen formen håna eller formen 
hænne uppoffrades i pronomenet for tredje personen. På ena- 
handa satt har nysv. kvar nom. efe, men en gemensam form 
for dat. och ack. i dem (mot fsv. pent : pa)\ jmf. redan i fsv. 
vir : os (dat. och ack.), ir : iper (dat. och ack.). Men då 
håna fungerade blott såsom ack., och däremot hænne repre- 
senterade två kasus (gen. och dat.), så är det ej överraskande, 
att denna senare form kom att fungera även såsom ack. 
(På analogisk vag har gen. hænne senare fått -$: hennes *)). 

Härmed är att jämfora, att genom inflytande från gen. 
hænnar (hænne) och dat. hænne ack.-formen håna stundom 
ombildades till henna. Redan under medeltiden moter ack. 
henna en gang i Schacktavels lek (jmf. Söderwalls ordbok). 
Lucidor rimmar Thenna-. Henna (I 4 s. 1), och hos samme 
fbrfattare finner man "skadar henna ingen ting" (Qq 4 8. 2). 
Från ett par andra aldre nysvenska skribenter hava exempel 
på henna anförts av Tegner i Svenska Akad. Handl. 1891 8. 
426 noten 2. Denna forklaring av ack. henna är, särskilt 
på grund av dess langa rø-ljud, att foredraga framfor det an- 
tagandet, att henna i enklitisk ställning uppstått ur ack. hana^ 
liksom ack. han i enklitisk ställning blev -en (jag ser'en etc). 

Når åter ack.-formen han ersattes av dat.-formen honorn, 
har en annan omstandighet spelat en roll. I de två andra 



') Blott sällan möter i ä. nysv. gen. hennas (d. v. s. fsv. gen. hanna 
-f- genitivt s). Detta är dock fallet t. ex. i 1526 års Nya Testamente Uppenb. 
69 2 , 71*, i 1541 års Bibel Dom. 25* och ännu langt senare hos Frese: Werlds- 
lige Dickter (1726) s. 2. Hos Bork: Darius s. 46 vers 1099 anträffas den i 
skriftspråket myeket sällsynta gen. honoms i uttryeket hon oms Smårta\ jmf. 
[h\ånom8 i bygdemål. Måhanda är dock honoms här blott skrivfel för ho- 
nom, hvilket även skulle giva mening (jmf. utgi varen K. Fr. Karlson s. 
67). Nysv. har som bekant på den ursprungliga dativen hvem bildat gen. 
hvems. Här må erinras om den hos Svart (1560) anträffade, i SAO. (all 
sp. 935) antecknade, från dat. allom utgångna genitiven alloms. I TfF. N. B. 
VIII, 301 f. har jag anfört andra delvis likartade genitiver. 



Kock: Nord. spr.s hist. 275 

personliga pronomina iagh : migh, thu : thigh an vandes olika 
former som subjekt och som objekt. Forhållandet var det- 
samma i hon : håna (senare hænne) ävensom i pl. the : tha 
{them\ vi : os, i : idker. Härigenom uppstod for språkmed- 
vetandet den fordran, att om möjligt subjekts-formen icke 
haller fick sammanfalla med objekts-formen i maskulinum 
av tredje personens personliga pronomen. Därför valdes såsom 
objektsform till nom. han icke den gamla ack. han, utan den 
gamla dat. honom, när man i detta pronomen, liksom i åt- 
skilliga andra, förändrade böjningen så, att blott en ge m en- 
sa m form för dat. och ack. började an vandas. 

Yid motsvarande forenkling av den äldre böjningen pl. 
nom. the : dat. (hem : ack. tha blev dativ-formen (icke ack.- 
formen) den segrande på grund av sin större likhet med nom. 
the och gen. thera(s)] en böjning the : thera{$) : ihem med 
samma rotvokal föreföll regelbundnare an en böjning the : 
(hera{8) : tha. 

Då redan isl. icke har någon ack.-form, som motsvarar 
den interrogativa dativen hveim, är det icke överraskande, att 
dat-formen hwem redan i början av den f&v. riksspråkspe- 
rioden (Cod. Bueanus) kunde användas såsom ack. Till stad- 
gandet av detta bruk har den omstandigheten bidragit, att 
hwem i sin form skilde sig från flertalet maskulina adjektiva 
och pronominella dativformer (dar ändelsen -om användes), 
hvilket for övrigt även är fallet med them: dessa ord (hwem 
och them) hade således icke något utpräglat dativiskt i sin 
form. Som bekant har redan i den ä. nysv. hwem börjat 
användas även såsom nom., t. ex. redan hos Peder Svart 
''Komme then fram som rettwijsligen . . . bewisa kan . . . 
på hwadh rhum iagh eller the andre . . . stadde wore then 
tijdh wi worde fångade, eller hwem the wore som oss an- 
gripe" (s. 8). Här är hwem nom. pl. 

De vid enklisis reducerade formerna -en (< han\ -na 
(<: håna) hava såsom nämnt havt en motsatt betydelse- 



276 Kock: Nord. spr:s hist. 

utveckling, i det att de gamla ack.-formerna fått funktion 
även av dat. *). 

I fsv. moter efter konsonant dels den aldre enklitiska 
formen -an (< han), t. ex. grepan "grep honom" RK. II, dels 
det därav försvagade -øw, -in t. ex. hielten "höll honom" RK. 
II, badhin "bad honom" RK. I (jmf. Kock i Ark. N. F. 
VII, 123 2 ). När foregående ord slu tar på vokal, har dels 
denna bibehållits och vokalen i (h)an förlorats, dels tvärtom 
vokalen i (h)an bevarats, under det att den foregående ändel- 
sevokalen gått förlorad, t. ex. dels før don <: førdho han "forde 
honom", krønton <r krønto han RK. II, giordhen < giorde han 
"giorde honom" RK. I, plæghadin <: plæghadhe han eller plæ- 
ghapi han "plägade honom" RK. I, dels ladhadhan <: ladhadhe 
(eller ladhadho) han "lastade honom" Greg. Till. 365, 6, sto- 
ghen <r slogho-en "slogo honom" RK. II. Den olika behand- 
lingen av t. ex. førdho han och ladhadhe han beror på olika 
akcentuering. Vid akcentueringen férdho-han fick man f ør don) 
vid den inkorporerande akcentueringen lådhadhe-hån däremot 
ladhadhan] jmf. om liknande utveckling i isl. Kock i Ark. 
N. F. X, 224 ff. Former sådana som giordhen kunna hava 
uppstått antingen ur giordhe-(h)an eller ur giordhe + det -erø, 
som utvecklats i sammanställningarna hielten (< hiølt (h)an) 
etc. T detta senare fall kan merendels icke avgöras, om det 
är verbets ändelsevokal eller vokalen i -ew, som gått förlorad. 
Stundom moter redan i fsv. -éw, -rø i funktion av dativus, 
t. ex. "qfffladdhen alt skinnet" MB. II, 299. 

I ä. nysv. är -en, -n vanligt både såsom direkt och så- 
som indirekt objekt i betydelsen "honom", "den", t. ex. "Ther 
som myckit folck war i huset, gingo the til och togho then 

*) Citat för nedan nämnda från diktverk hämtade fsv. enklitiaka pro- 
nominalf ormer linnas i Bures förtjänstfulla samling av dy] i ka i hans Ryt- 
miska studier 17 — 18; jmf. även Säve: Eriks visan '22, Eydqvist II, 584. Söder- 
walls ordbok art. han. 

*) M&hända har -en, -in delvis utvecklats ur andra pronominal-f ormer; 
jmf. Kock i Ark. N. F. VII, 117 ff. 



Kock: Nord. sprrs hist. 277 

som fetast war, slachtaden, kokaden, steekten och åton? (Pe- 
treius II, 132) — "Att leka Natt-Hugg, Ticketack: Ok gien 
["giva honom"] snart här, snart dar en Plack" (Lucidor Rr 
1 s. 2). Forhållandet är detsamma i det modema talspråket, 
t. ex. jag ser'en — han gav' en ett slag. 

Fsv. och ä. nysv. kunde i motsats till nutidssvenskan 
använda -erø, -rø även såsom nom. Tian", t. ex. i fsv. giordhin 
"gjorde han" RK. I, matten "kunde han" RK. I; i ä. nysv. 
ställern "ställer han" Lucidor Qq. 1 s. 2, märkern "märker 
han" ib. De sista exemplen visa, att e i -en kunde forloras 
även efter r i ä. nysv.; detta är ock fallet i ack. -ew, t. ex. 
fattarn "fattar honom" Stiernhielm Cupido A 4 s. 2 (jmf. 
Kock i Ark. N. F. VII, 124). Något exempel på -(e)n i 
betydelsen "hon" kanner jag icke; i mondon > monde h>n 
RK. har verbets ändelsevokal förlorats, under det att ø-ljudet 
kvarstår (jmf. den nyss anförda utvecklingen ladhadhe han 
;> ladhadhan). 

Däremot forekommer stundom i ä. nysv. ~(e)n såsom di- 
rekt eller indirekt objekt syftande på ett femininum. Detta 
är fallet t. ex. hos Bureus Sumlen: "soma fiskiare läggia en 
steen i ganen på gäddan och slåppan så i stranden ther står 
hon länge til thes the vilja åter gen taghan v (s. 28); "humlan 
. . . och tag an så up at hon icke brinner i hop" (s. 42). I 
det senare exemplet är det fråga om humle, ett ord, som i 
fsv. är mask., men som Bureus här använt som fem. Hos 
Spegel: Guds Yerk 129, 17—9 läser man: "Then for god- 
troogne Flikkan: Blef Moder for an Brud, och GilUaren lät 
stikkatt ["lät henne sitta"]: I Skammen, hwilket och haar 
henne så fortruttit: Att . . .". Som indirekt objekt brukas 
'en, syftande på den forut och efteråt med Aow, henne om- 
talade "staden" av Lucidor: 

"Hon gråter mangen Natt, at Hennes salta T&rar 

The lene Kinners hull af mykna flytning sårar 

Och ingen Släkt ell Wann af allom gijr'en Trost" (Xx l s. 1). 



278 Kock: Nord. spr:s hist. 

Ett par exempel på -(e)n såsom direkt objekt syftande på 
femininum, anforas redan av Tegner anf. st. 427 noten (jmf. 
även Rydqvist II, 536 noten). 

Ack. -en blev (i motsats till ack. han) den segrande 
formen, emedan den var uteslutande enklitisk. Såsom vi sett, 
segrade dat. honom over ack. han, emedan man i harmoni 
med iagh : migh, thu : (high etc. önskade olika former som 
subjekt och objekt. Då nom. han : dat. ack. honom, han 
liksom iagh : migh, thu : (high etc. ej sällan voro fullt akcen- 
tuerade och ej såsom enklitiska undergått någon betydligare 
ljudreduktion, är det naturligt, att motsatsen iagh : migh etc. 
kunde utöva ett dylikt inflytande. Då däremot de till sin 
ljudmassa reducerade nom. -en : ack. -en alltid voro enkli- 
tiska, förbundo8 de av språkmedvetandet icke med de ej sällan 
fullt akcentuerade iagh : migh etc. på samma satt, som fallet 
var med han : honom, han, och man kände därför intet be- 
hov att få olika former for nom. -en : ack. -en såsom subjekt 
och objekt i harmoni med iagh : migh etc. Härtill kom en 
annan faktor, nämligen den, att nom. -en är jämforelsevis 
mindre bruklig. Före verbet hette nom. alltid han, och denna 
form användes därför oftast även efter verbet, under det att 
objektsformen han såsom nästan alltid stående efter verbet 
ytterst ofta blev -en (jmf. Tegner anf. arb. s. 439). Men 
då även den efter verbet följande nom. oftast hette han, 
under det att den enklitiska ack. ofta hette -en, hade man 
redan härigenom en växling mellan den efter verbet följande 
nom. och den enklitiska objektsformen, och ingen annan ob- 
jektsform an -en behövde väljas. — I det nutida samtalsspråket 
har den aldre, mindre ofta använda postpositiva nom. -en 
alldeles undanträngts av han. Härmed är att jämföra, att 
den i det aldre språket förekoramande enklitiska nom. -et 
(t. ex. fsv. æreth "är det" RK. I, ä. nysv. gråteret "gråter 
det" Grubb 2 s. 111) förlorats i nysv. samtalsspråket, ehuru 
den enklitiska objektsformen -et kvarstår (jag ser'et etc). 



Kock: Nord. spr:s hist. 279 

Naturligtvis har bruket av -(e)n såsom objektsform om 
femininer överförts Mn dess användning i denna ställning 
om mask. Jag lemnar oavgjort, huruvida härvid använd- 
ningen av -(e)rø om efew-könsord varit förmedlande, så att, då 
man sade t. ex. jag har' en om en stol, om hvilken både 
han och den künde användas, man tillat sig att säga jag 
har' en även om t. ex. en bok, om hvilket ord både den och 
hon brukades, hvarefter -(e)rø börjadfr brukas om ord, som 
uteslutande voro Aon-kön (flicka etc). 

Då i ä. nysv. -en fungerar även såsom indirekt objekt 
i betydelsen "honom", är det naturligt, att det i fsv. fore- 
kommande, ur honom förkortade enklitiska nom (t. ex. møt- 
tenom RK. II) blott mycket sällan användes i ä. nysv. Ett 
exempel darpå är dock vnnanom "unna honom" (Rondeletius: 
Judas Redivivus 84). 

Det fsv., ur ack. håna uppkomna -na (t. ex. komana 
Leg.) brukas i ä. nysv. liksom i modern hvardaglig nysv. 
både som ack.- och som dat. -objekt, t. ex. "I kannen 'na v 
Lucidor Pp 4 s. 2, "mast han'na nämpna" ib. B 3 s. 1 ; 
"Seger står" na allwäg wederreda" Stiernhielm Fredz-Afl C 4 
s. 2 sp. 1 — nysv. han slog'na, han gav 'na en slant. 
Numera kan -en icke brukas om ord med värkligt femi- 
nint genus. 

Däremot hava inga enklitiska former med förlorad rot- 
vokal av fsv. dat. hænne påvisats 1 ). Orsaken är väl den, att 
hænne i motsats till de tvåstaviga håna, honom hade lang rot- 
stavelse och därför såsom enklitiskt (giwa-hænne i motsats till 
satte-hana :> sattena etc.) hade starkare akcent på rotstavelsen 
an håna, honom. Jmf. att t. ex. gen. sg. siælinnar (< *siar 
lan-innan) bibehöll pen ultimas vokal och därför maste på 



*) Söderwalls ordbok antecknar fr&n Leg. ett en gang mötande 
nuedhanne "med henne" med bibehållen rotvokal i hanne. Det är t. o. m. 
ovisst, huruvida mædhanne angiver uttalet mæctanne eller mæéthanne. 



280 Kock: Nord. sprrs hist. 

denna hava havt en biakcent, under det att t. ex. pl. *sialaR- 
inan blev siæla(r)nar med forlust av penultimas vokal. 

Men då inga förkortade former av dat. hænne brukades, 
är det självklart, hvarför vid forenklingen av pronominas 
bojning ack. -na (< håna) kom att i enklitisk ställning fun- 
gera även som dativ. 



Enligt Söderwall: Hufvudepokerna s. 90 brukas gen. sg. 
av de personliga pronomina icke längre under reformations- 
perioden. Dessa av mig ur literaturen antecknade exempel 
på gen. sg. min och gen. sg. sijn förtjena därför anföras: 

Iagh beder eder, mina wäner bada, 
I wilia fölia migh hem till min 
På en kanna glödgat wyn. 

(Asteropherus: Tisbe (spelad 1610) s. 8). 

När gestabodet vthe war, och hwar skulle fara heem til sijn 
(Olaus Petri's Krönika 103, 25). hallade . . . tiill syn "till 
sig" (Historia Trojana 25, 21). 

Salmon brygger och blandar wijn, 
Salmon. 

Biuder han konungen hem til sin. 

(Kongl. bibliotekets visbok i 4:o. Valda stycken af 
svenska författare 1526-1732 s. 127). 

I Svenska Psalmboken av 1536 s. 21, 24 kvarstå versarna 

Han badh sin wen 
at koma til sijn 

från medeltidspsalmen Een rikir man (i Svenska medeltids- 
dikter 167) '). 

Lund. Axel Kock. 



') I sammanhang med de ovan avhandlade böjningsformerna fr&n den 
ä. ny sv. må nämnas, att (atminstone dialektisk t) adjektivens bestämda form 
under 1500-talet anvande -e i nom. sg. mask. och nom. pl. mask., men 
annars -a. Detta är en böjning, som väsentligen överensstämmer med den 
modema nysvenskans, om man ser bort därifr&n, att denna senare ioke 
skiljer mellan olika kasusformer. Den nämnda 1500-tals-böjningen fore- 
kommer atminstone i (senare delen av) 1571 års kyrkoordning. Förh&llandet 
är vart uppmärksamhet, emedan man som bekant vanligen framställer sa- 



Bödtker: Vokalharmoni. 281 

Vokalharmoni i ubetonet e. 

Norskens ubetonede e har, saavidt mig bekjendt, altid 
været betragtet som en ensartet lyd med konstant værdi. 

Yed efter hverandre at udtale ord som fire, fare, före 
vil man imidlertid merke, at udtalen af e er forskjellig i 
disse tre eksempler. Herom overbeviser man sig lettest ved 
at hviske ordene, saa vokalernes egentone træder frem. Man 
vil da höre, at tonehöiden for e ikke er ganske den samme 
overalt, og kan heraf slutte at e i fire ikke er identisk med 
e i fare og före. Tonehöiden for e forekommer mig at være 
afhængig af den forudgaaende betonede vokals egentone. Jo 
dybere denne er, des dybere er egentonen for e. Denne dif- 
ferens kan være vanskelig at opfatte efter vokaler, der ligger 
hinanden nær, som f. eks. æ og i (være, fire)] men mellem 
e i mare og e i fire forekommer det mig at være et inter- 
val paa næsten en ters. 

Jo mere aaben den forudgaaende betonede vokal udtales, 
des mere aaben vil udtalen være af det ubetonede e; e i 
fire lyder for mig mere lukket end e i være, og denne e 
igjen mere lukket end e i fare. 

Tydeligst merker man den forudgaaende betonede vokals 
indflydelse, naar denne er labial. Efter en saadan bliver 
nemlig e betydelig labial iseret; e i före udtales med mere 
fremskudte læber og nærmer sig i klang ikke saa lidet det 
ubetonede franske e. 

Gründen til dette forhold maa soges deri, at mundstil- 
lingen for den vokal, hvorpaa akcenten hviler, delvis over- 
fores paa den ubetonede e, idet den mellemliggende konso- 

ken så, att man i ä. nysv. skulle i adjektivernas bestämda form promiscue 
kunna använda -e och -a utan någon bestämd regel. — Emellertid har jag 
redan i Sv. landsm. XI, 8 s. 9 ff. visat, att i vissa skrifter från omkring ar 
1700 finnes en annan tendens till regelbunden växling av -a : ~e i adjekti- 
vens bestämda och obestämda böjning, i det att en växling framkallats av 
akcentueringen. 

AftKIV »OB KOBDI8K VILOLOG! XVI, MT FÖLJD XII. 



282 Bödtker: Vokalharmoni. 

nant sættes ud af betragtning og, saa at sige, springes over. 
I de anförte eksempler er udelukkende anvendt ord paa r, 
da man lettest gjör sig rede for forskjellen ved at udtale 
samme konsonant. Men det samme forhold gjör sig gjæl- 
dende ved alle de övrige konsonanter, Z, s, d o. s. v. Særlig 
interessant er det at iagttage e efter m og b (jp). Gaar en 
betonet labial vokal foran, beholdes læberundingen, og der 
maa en vis grad af viljesanstrengelse til for at faa læberne 
presset tilbage til den e-stilling man har f. eks. i rase. Gaar 
derimod en ikke labial vokal foran, vil læberne, naar de 
slippes fra hinanden for udtalen af e, indtage samme stilling, 
som om en hvilkensomhelst anden konsonant gik i forveien. 
Heraf kan sluttes, at det ikke er konsonanten, men den for- 
udgaaende betonede vokal, som ændrer værdien af e. 

A. Trampe Bödtker. 



Bibliografi for 1898 ')■ 

Af 0. 8. Jensen. 

I. Bibliografi, literaturhistorie og biografi. 

Bergh, S. Schweden. (Jahresberichte d. Geschichtsw. 1896. III, 197 
-204). 

Björling, G., Jørgensen, P. J. og Taranger, A. Nordisk Litteratur- 
fortegnelse 1897. (Tidsskrift for Retsvidenskab 1898, 469-512). 

Gödel, V. Katalog öfver Eongl. Bibliotekets fornisl&ndska och forn- 
norska handskrifter. II. Sthm. 8:o. S. 65—192. (i: Kongl. 
Bibliotekets handlingar. XX). 

Handrit Arna Magnussonar. (Sunnanfari. VII, 81—83). 

Jahresbericht über die erscheinungen auf dem gebiete der germani- 
schen philologie. XIX. 1897. Leipzig. 8:o. 388 s. 9 m. \S. 
177—207. A. Oebhardt: Skandinavische sprachen). 

Lagerblad, E. Förteckning öfver Svenska Literatursällskapets i Fin- 
land manuskriptsamling. (Skrifter utg. af Sv. Literaturs&llsk. i 
Finl. Förh. och upps. XI, 197—216). 

Lind, E. H. Svensk literaturhistorisk bibliografi. XVI. 1896. 14 s. 
(Saml. XIX). 
— Bibliografi för år 1896. (Ark. XIV, 296-328). 

Mackeprang, M. Fortegnelse over historisk litteratur fra året 1896, 
vedrørende Danmarks historie. (HTda. 7. R. I. Tillæg. S. 
1-42). 
1897. (sst. S. 43-84). 

Pélissier, L. G. Notes autographes de la Reine Christine sur un vo- 
lume de la Bibliothéque de Naples. (Bulletin du Bibliophile et 
du Bibliothécaire. 1898, 380-5). 

Regesta diplomatica historiæ Danicæ. Chronologisk Fortegnelse over 
hidtil trykte Diplomer og andre Brevskaber til Oplysning af den 
danske Historie. 2. R. 2. Bd. IV. 1608-28. Kbh. 4:o. 

Regesta Norvegica. Kronologisk Fortegnelse over Dokumenter ved- 
kommende Norge, Nordmænd og den norske Eirkeprovins. I. 
991—1263. Udgivet for det Norske Historiske Kildeskriftfond 
ved <?. Storm. Chra. 8:o. 4+107 s. 1,40 kr. 

Repertorium diplomaticum regni Danici mediævalis. Fortegnelse over 
Danmarks Breve fra Middelalderen med Udtog af de hidtil 
utrykte. Udg. ved K. Ershv i Forening med W. Christensen og 
Å. Bude. Bd. 2. H. 2 (1382-1400). Kbh. 8:o. S. 241- 
519. 2 kr. 

Schjøth, H. Dänemark und Norwegen bis 1523. (1894/5). (Jahresb. 
d. Geschichtsw. 1896. III, 185-197). 

Schybergson, M. G. u. Hackman, Älfr. Finnland, (sst. 205—13). 

Setterwall, Kr. Svensk historisk bibliografi 1897. 29 s. Bilaga till 
HTsv. 1898. 



') Om forkortelserne se Ark. XV, 278. 

AEKIY FOR NOBDMK FILOLOGI XVI, MT FOL JD XII. 



284 Jensen: Bibliografi for 1898. 

Ahnfelt, 0. "Cancelleren Laurentii Andreæ tankar om Presterskapet". 

(HTsv. 1898, 60-62). 
Andersen, V. Erasmus Montanue, et Kapitel af Dannelsens Historie 

i Danmark. (Dansk Tidsskrift. I, 26—45). 
Björnson, B» Nutidarbökmenntir Nordmanna. (Eimreidin. IV, 31—64). 
Ein Brief Jacob Grimms an Rask. (AfdA. XXIV, 221-3). 
Er slev, Kr. Oplysninger om Haandskriftet til Roskildebispens Jorde- 

bog fra o. 1370. (Danske Magazin. B. R. IV, 61—69). 
GigaSy E. Litteratur og Historie. Studier og Essays. 1. Samling. 

Kbh. 8:o. 8 + 288 s. 3,50 kr. 
Hansen, P. Illustreret dansk Litteraturhistorie. 2. Udg. H. 20—22. 

Kbh. 8:o. Hv. h. 48 s., 0,85 kr. 
Hildebrand, IL Minne af Olaus Magni. (Sv. Akad. handl, ifrån år 

1886. XII, 93-280). 
Jons son, F. Den oldnorske og oldislandske litteraturs historie. 2. 

bd. 3. h. Kbh. 8:o. S. 379—594 + 1 kort. 4 kr. (Anm. 

Cbl. 1899, 728). 
Küchler, K. Zur Geschichte der isländischen Dramatik. (ZfvglLg. 

N. F. XII, 1-21. Jf. Eimreidin. IV, 159. Anm. Sjödölfur. 

1898, 97). 
Leijonhufvud, S. Ett bidrag till belysning af Sveriges litterära be- 

röring med Danmark vid slutet af sextonhundratalet. (Saml. 

XIX, 112-117). 
MogJc, E. Island und seine Litteratur. (Blätter für litterarische Un- 
terhaltung. 1898. No. 46). 
Norrie, C. Holberg som Kvindehader. (111. Tidende. 39. Bd. Nr. 49). 
Powell, York. Dr. Vigfusson and Dr. Gislason. (The Athenæum. No. 

3702, Oet. 8. 1898). 
Rørdam, H. F. Forfatteren Oluf Lauritsen Truntheim eller Arc- 
tander. (Kirkehist. Saml. 4. R. V, 387-393, 608-9). 

— Om de Tilskud til dansk Aandsliv, der i Reformationstiden yde- 
des af Morsingboere. (sst. 558—71). 

— Den kongelige Historiograf, Dr. Johan Isaksen Pontanus. (Rør- 
dam, Hist. Saml. og Studier. III, 1-24, 440-92). 

Stavenow, L. Olaus Petri såsom historieskrifyare. Några anmärk- 

ningar vid studiet af hans svenska krönika. (Fest skr. till. 0. 

Ekman, 195-221 i Göteborgs Högsk. årsskr. IV.) 
Storm, (?. Om Skriftet "Bergens Fundats" og dets Forfatter. (HTno. 

3. R. IV, 418-427). 
Susan, C. P. Isländische Dichter. (Das litterarische Echo. 1. Jahrg. H. 1). 
Ussing, IL Nutidarbökmenntir Dana. (Eimreidin. IV, 161—225). 
Wrangel, E. Ett blad ur historien om Sveriges litterära forbindelser 

med Frankrike. (Saml. XIX, 54-80). 

Hoffory, Julius. 
Göthe-Jahrbuch. XIX, 318—20 af B. M. Meyer. — Acta Germanica. 
V, i-v af R. Henning. — Magazin für Litt. LXVI, 481—7 af 
0. Pniower. — Biographisches Jahrbuch. II, 79—81 af W. Banisch. 



Jensen: Bibliografi for 1898. 285 

Jönsson, Finnur. 
Eimreiäinn IV, 140—3 af V. GuSmundsson. 

Kristensen, Evald Tang. 
Folk-Lore. IX, 194-224 af W. A. Craigie. 

Maurer, Konrad. , 

Almanak hins iel. tø6dvinafjelags. 1898, 25-81 af B. Jf. Olsen. 

IL Tidsskrifter og lærde selskabers skrifter. 

Arkiv for nordisk filologi utg. genom A. Kock. Bd. 14 (N. F. 10) 

H. 3-4. S. 213-390. Bd. 15 (N. F. 11) H. 1-2. S. 1-218. 

Lund. 8:o. 6 kr. 
Dania. Tidsskrift for dansk sprog og litteratur samt folkeminder. 

Udg. af V. DaMerup, 0. Jespersen og Kr. Nyrop. 5. bd. Kbh. 

8:o. 244 s. 
Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt 

folklif. Tidskrift utgifven på uppdrag af landsmålsforeningarna 

i Uppsala, Helsingfors ock Lund genom J. A. Lundell. H. 61 

—64. 1898. A-D. Sthm. 8:o. 4,50 kr. 

Aarbog for dansk Kulturhistorie. 1898. Udgiven af Poul Bjerge. 

Aarhus. 8:o. 191 s. 2 kr. 
Aarbøger for nordisk Oldkyndighed og Historie. 1898. II. R. 13. 
, Bd. Kbh. 8:o. 357 + 10 s. 4 kr. 
Årbok hins islenzka fornleifafélags. 1898. Kvik. 8:o. 4 -f 48 s. + 

2 tvi. 5 kr. med fylgiriti. (Anm. fcjödölfur. 1898, 221). 
Finska fornminnesföreningens tidskrift. XVIII. Hfrs. 8:o. 3 + 257 

s. + 1 kort. 4 m. 
Foreningen til norske Fortidsmindesmerkers Bevaring. Aarsberetning 

for 1897. Kria. 8:o. 136 + 19 s. 
Kongl. Yitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens månadsblad. 

24:e årg. Med 104 figurer. 1895. Sthm. 8:o. 144 + 11 s. 3 kr. 

Kulturhistoriska medde landen, qvartalskrift utg. af Kulturhistoriska 

Foreningen for Sodra Sverige genom G. J:son Karl in. Bd. 1. 

3. årg. 1897-98. Hft. 2. S. 39-60. 2 kr. f. hv. årg. 
Meddelanden från Kalmar läns fornminnesförening. I. Kalmar. 8;o. 

54 s. 1,50 kr. 
Meddelanden från Nordiska museet. 1897. Utgifna af A. Hazelius. 

Sthm. 8:o. 274 s. + 5 pl. 3 kr. 
Mémoires de la société royale des Antiquaires du Nord. Nouvelle 

Serie. 1898. S. 166-228. 

Minnen från Nordiska museet. Afbildningar af foremål i museet jamte 

åtfoljande text. Utg. af A. Hazelius. Bd. 2. H. 5—7. Sthm. 

1897. Tværfol. Hv. h. 2 kr. 
Samlinger til jydsk Historie og Topografi. Udgivne af Det jydske 

historisk-topografiske Selskab. 3. Række. 1. Bd. 5. Hefte. S. 

409-647. 



286 Jensen: Bibliografi for 1898. 

Skrifter udgivne af Bergens historiske Forening. No. 4. Bergen. 8:o. 

41 + 9 + 50 + 32+8 + 10 + 8 s. 
Svenska fornrainnesföreningens tidskrift. X. H. 2. S. 141—204. Sthm. 

8:o. 3 kr. 

Upplands fornminne sf or enings tidskrift, utg. af R. Arpu XIX. (4. 

bd. h. 1). Uppsala. 8:o. 128 s. 2,75 kr. (Anm. FT. 1899. 

I. 256-7). 
Danske Magazin, indeholdende Bidrag til den danske Histories og det 

danske Sprogs Oplysning. 5. R. 4. Bd. 1. H. Kbh. 4:o. 

96 s. 2 kr. 

Historiske Samlinger og Studier vedrørende danske Forhold og Per- 
sonligheder især i det 17. Aarhundrede. Udg. af H. Rørdam. 
Bd. 3. H. 2-3. S. 193-572. Kbh. 8:o. 6 kr. 

Historisk Tidsskrift, 7. Række, udgivet af den danske historiske Fore- 
ning. Redigeret af J. A. Fridericia. 1. Bd. H. 3—5. S. 241 
—580 + 84 s. 

Historisk Tidsskrift udg. af den norske historiske Forening. 3. R. 
4. Bd. H. 3. S. 397-480. - 3. R. 5. Bd. H. 1. S. 1-217. 
Kra. 8:o. 4 kr. 

Historisk tidskrift utgifven af Svenska historiska foreningen genom 
E. Hildebrand. 18. årg. 1898. Sthm. 8:o. 364 + 86 s. + bi- 
bliografi 1897. S. 269-297. 5 kr. 

Safn til sögu Islands og islenzkra bokmenta ad fornu og nyju. Gefict 

lit af hinu islenzka békmentafélagi. 3. bd. 3. h. S. 385—509. 

Kph. 8:o. 2 kr. 
Literaturblatt für germanische und romanische Philologie. Hrsg. von 

0. Behaghel und Fr. Neumann. 19. Jahrg. Lpz. 4:o. 24 + 

432 sp. 11 m. 
Samlaren. Tidskrift utgifven af Svenska literatursällskapets arbets- 

utskott. 19:e årg. 1898. Upsala. 8:o. 3 + 122 + 11s. 3,50 kr. 

Skrifter utgifna af Svenska Hteratursällskapet i Finland. Forhand- 

lingar och uppsatser. XI. Hfrs. 8:o. 69 + 216 + 33 s. 2,25 kr. 

Kraus, A. Påty sjezd filologi skandinavskych v Kristianii. (Vestnik 

Ceské Akad. VII, 593-9, 664-72). 

III. Nordisk sprogvidenskab. 
1. I almindelighed. 

Hempl, G. Skcekja, Karl, Kerl, Kegel. (Journal of Germanic Philo- 

logy. II, 234-38). 
Jespersen, 0. Fonetik. En systematisk Fremstilling af Læren om 

Sproglyd. H. 2. Den specielle Dels Begyn deise. Kbh. 8:o. S. 

169-328. 3,50 kr. (Anm. Cbl. 1899, 448 af W. V.). 
Kock, A. Der a-umlaut und der Wechsel der endvokale a : i (e) 

in den altnord. sprachen. (Beitr. XXIII, 484—554). 
— Studier i de nordiska språkens historia. (Ark. XIV, 213—270). 



Jensen: Bibliografi for 1898. 287 

Laut- und Formenlehre der altgermanischen Dialekte. Zum Gebrauch 
für Studierende dargestellt von B. Bethge, 0. Bremer, F. Dieter, 
F. Hartmann und W. Schlüter, herausgegeben von F. Dieter. 
1. Halbband: Lautlehre des Urgermanischen, Gotischen, Altnordi- 
schen, Altenglischen, Altsächsischen und Althochdeutschen. Leipzig. 
8:o. 35 + 343 s. 7 m. (Anm. Revue critique. 1898. I, 318 
—321 af V. Henry. - Anglia. Beiblatt. IX, 85—111 af K. D. 
Bülbring. — Journal of Germ. Philol. II, 265 -72 af H. Hirt. — 
Neuphilologische Mitteilungen. 1899. 15. Jan. af U. L. — Litbl. 
1899, 266-8 af 0. Behaghel. - DLz 1899, 1025-8 af J. See- 
müller). 

Moffat, AI. Qr. Norse Place-Names in Gower (Glamorganshire). (The 
Saga-Book of the Viking-Club. Vol. II. P. 1). 

Much, R. Etymologisches [norw. syta, aisl. Ijori, anorw. lundr], 
(ZfdA. XLII, 163-72). 

Noreen, A. Geschichte der nordischen Sprachen. 2. Aufl. Sonder- 
abdruck aus Pauls Grundriss d. germ. Philol. Strassburg. 8:o. 
S. 517-657. 4 m. 

Söderhjelm, W. Om uppkomsten och utvecklingen af grammatiskt 
kön. (Tidskrift utg. af Pedagog, foreningen. XXXV, 239—54). 

Uhleribeclc, C. C. Zur germanischen etymologie. (Ark. XV, 151—8). 

Wadstein, E. Till omljudsfrågan. (Språkvetensk. Sällsk. i Upsala 
forhandl. 1894-97, 9-11). 

Willebrand, R. F. v. Om språkets forandring. (FT. 1898. I, 331 
—51, jvf. smst. 489—91). 

2. Islandsk og oldnorsk. 

a. Grammatik og leksikografi. 

Beckman, N. Kritische beitrage zur altnordischen metrik. (Ark. XV, 
67-93). 

Berneker, E. Die 3. P. Sg. Präs. im Altnordischen. (IF. IX, 358-60). 

Brate, E. tfornnordisk metrik. Sthm. 8:o. 76 s. 1,50 kr. 

FriSriksson, H. K. Um ordin dyggtit, einna og hreifa (hreyfa). (Ark. 
XIV, 361-360), 

Jöhannesson, Johannes L. L. Stafaeinföldunin og réttritunarsam- 
tökin. (Sjödölfur. 1898, nr. 41 og 43). 

Kock, E. A. Kort islandsk grammatik jämte en inledande öfversikt 
öfver de nordiska språkene forhistoria. Lund. 8:o. 51 s. 1,50 kr. 

Kraut* B. Der ursprüngliche modusgebrauch in temporalsätzen, wel- 
che mit aar (en) und fyrr en eingeleitet wurden. (Ark. XIV 
271-278). 

Osthoff, H. Allerhand zauber etymologisch betrachtet. (BB. XXIV, 
109—173, 177—213. [Heri om bragr, Brage, seictr, sida m. m.]). 

Symons, B. Over afleiding en beteekenis van het woord Edda. Am- 
sterdam. 8:o. 27 s. (Særtryk af: Verslagen en Mededeelingen 
der Koninkl. Akad. van Wetensch. Afd. Letterkunde. 4. Reeks, 
Deel 3.). 



288 Jensen: Bibliografi for 1898. 

Wadstein, E. Om u-brytningsdiftongen i fornisländskan ock fornnor- 
skan. (Språkvetensk. Sällsk. i Upsala forhandl. 1894—1897, 1-8). 

b. Tekster, oversættelser og kommentarer. 

Gull-J>6ris saga eller f>orskfir3inga saga. Udgiven for Samfund til ud- 
givelse af gammel nordisk litteratur ved Kr. Kålund. Kbh. 8:o. 
22 + 72 s. 2,50 kr. (Anm. DLz. 1899, 1630 af W. Golther. 

- ZfdPh. XXXI, 505-509 af K. Maurer). 

Hamlet in Iceland. Being the Icelandic romantic Ambales Saga, edi- 
ted and t r anslå t ed, with extracts from five Ambales Rimur and 
other illustrative texts, for the most part now first printed, and 
an introductory essay by Israel Gollancz. London. 8:o. 98 + 
284 s. 15 sh. (Anm. Anglia. Beiblatt. IX, 224—6 af E. Mogk. 

— The Academy. 1373. — Le moyen age. 1899, April af L. 
Duvau. - TfF. 3. R. VII, 132—137 af F. Jönsson. - Jahrbuch 
d. deutschen Shakesp.-Gesellsch. XXXV, 335—6 af A. B.). 

Islendinga sögur. Buict hefir til prentunar Vald. Asmundarson. Rvik. 
8:o. 20. Svarfdæla saga. 12 + 103 s. 0,50 kr. — 21. Valla- 
ljöts saga. 4 -f 32 s. 0,25 kr. — 22. Våpnfirctinga saga. 4 + 
48 s. 0,25 kr. — 23. Floamanna saga. 4 + 74 s. 0,35 kr. - 
24. Bjarnar saga Hitdælakappa. 8 + 111 s. 0,50 kr. 

Isländische geistliche Dichtungen des ausgehenden Mittelalters. Hrsg. 
von B. Kahle. Heidelberg. 8:o. 7 + 120 s. 4 m. (Anm. Revue 
critique. 1898. I, 510 af V. H[enry]. — DLz. 1898, 1683 af A. 
Heusler. - Cbl. 1899, 133-4 af -gk). 

lvens saga herausgegeben von JB. Kölbing. Halle a. S. 8;o. 27 + 
135 s. 4 m. (= Altnordische Saga-Bibliothek VII). (Anm. ZfvglLg. 
XIII, 218—9 af W. Golther. — Athenæum, nr. 3701. — DLz. 
1899, 863-4 af B. Kahle). 

Snorri Sturluson. Heimskringla. Noregs konunga spgur. Udgivne for 
Samfund til udgivelse af gammel nordisk litteratur ved Finnur 
Jönsson. H. 6. (3. bd.). S. 161—352. Kbh. 8:o. 5 kr. 

Ari le Savant. Le Livre des Islandais. Traduit de Fanden islandais, 
précédé d'une étude sur la vie et les æuvres d' Ar i et accompagné 
d'un commentaire par F. Wagner. Bruxelles. 8:o. 108 s. 5 fr. 
(=-= Bibliothéque de la Faculté de philosophie et lettres de 1'Uni- 
versité de Liege. IV). 

Ari the Learned. The Book of the Settlement of Iceland. Translated 
from the original Icelandic by T. Ellwood. Kendal. 8:o. 31 
+ 245 s. 

Bol/sen, N. Vore fædres liv. Karakterer og skildringer fra saga- 
tiden. Oversættelsen ved Gerhard Gran. Med 40 illustrationer 
af A. Bloch. Chra. 8:o. 498 s. 5,50 kr. 

Sighvat Tordssons dikt "Fria ord'\ Af A. TJ. Bååth. (Festskr. till. 
0. Ekman, 152—162 i Göteborgs Högsk. årsskr. IV.). 

Snorre Sturlassøn. Norges Kongesagaer (til Aar 1177) oversåt af G. 



Jensen: Bibliografi for 1898. 289 

Storm. H. 6—22. Kra. 4:o. Hv. h. pragtudg. 0,80 kr., folke- 
udg. 0,35 kr. 
Soga um krossen. (Av Heilagra manna sögur, umsett fraa gammel- 
norsk av H. Møller). (Syn og segn. IV, 109—113). 

Boer, R. C. Die handschriftliche Überlieferung der Grettissaga. (ZfdPh. 

XXXI, 40-60). 
Ceder schiöld, G-. Ueber die ausgäbe der Bevers saga. (Beitr. XXIII, 

257-287). 
Detter, F. Die Lausavisur der Egilssaga. Beiträge zu ihrer Erklä- 
rung. Sonderabzug aus: Abhandlungen zur germanischen Philo- 
logie. Festgabe für Richard Heinzel. Halle. 8:o. 29 s. 1 m. 
Jönsson, F. Edda Snorra Sturlusonar, dens oprindelige form og sam- 

mensætning. (Aarb. 1898, 283-357). 
Jönsson, Janus. Athugasemdir vid visurnar i Eyrbyggju, og skyr- 

ingarnar å J)eim. (Ark. XIV, 360-379). 
Jönsson, Jon. Nokkrar athuganir vid Islendingasögur. III. Um ætt- 

menn Klypps hersis å lslandi. (Timarit. XIX, 92—109). 
Kermode, P. M. C. Illustrations of the Sagas from Manks Monuments. 

(The Saga-Book of the Viking-Club. Vol. I. P. 3.). 
Kölbing, E. Ein Beitrag zur Kritik der Romantischen Sagas. (Publi- 

cations of the Modern Language Assoc. of America. XIII, 543 

-59). 
Ljung sie dt, K. Eddan. Om och ur de fornnordiska guda- och hjälte- 

sångerna. En populär framställning. Sthm. 8:o. 248 s. 2,75 kr. 
Nilsson, V. Loddfåfnismål. An Eddie Study. (Thesis . . . University 

of Minnesota). Minneapolis. 8:o. 4 + 47 s. (Anm. TfF. 3. R. 

VII, 137-139 af F. Jönsson). 
Nordlander, J. Om ortnamnens bildning enligt Landnåma-boken. 

(SvFmfT. X, 141-157). 
Storm, Q. Ynglingatal, dets Forfatter og Forfatt elsestid. (Ark. XV, 

107-41). 
Wadstein, E. Bidrag till tolkning ock belysning av skålde- ock edda- 

dikter. V-VII. (Ark. XV, 158-166). 
Wilken, E. Zur Ordnung der Vøluspå. (ZfdPh. XXX, 448-86). 

3. Dansk, 
a. Grammatik og leksikografi. 

Brix, H. Om stavelserimet i dansk. (Dania. V, 177—211). 
Dahlerup, V. og Jespersen, 0. Kortfattet dansk Lydlære til Brug 

ved Undervisning. 2. Udg. Kbh. 8:o. 35 s. 0,50 kr. 
Dodge, D. K. The gender of english loan-words in danish. ^"(Ameri- 

cana Germanica. II. 1, 27—32). 
Forchhammer, Cr. Udkast til en dansk Artikulationslære. Særtryk af 

"Tidskrift för döfstumskolan" 1894-1897. Sthm. 8:o. 127 + 8 s. 
Qebhardt, A. Fremde Wörter in dänischer Schreibung. (Ark XV 

197-9). ' 

ABXIT »OB N0BDI5X TILOLOOI XVI, HY PÖLJD XU. Ol 



290 Jensen: Bibliografi for 1898. 

H. H. H. Træl eller Slave? (Højskolebladet. 1898, 397-400). - 
Slægt-Æt og Frænde. (smst. 493—502). — Særdansk eller Sam- 
nordisk? (smst. 1461—8). — Hvad vi skylde Ordet Hu. (smst. 
1495-1500). 

Kalkar, 0. Ordbog til det ældre danske sprog (1300-1700). H. 26 
-27. (3. bd. S. 401-512. Overager— privilegie). Kbh. 8:o. 
2 kr. hft. 

Kristensen, M. Stødet i dansk. (Ark. XV, 41—67). 

Latinsk eller dansk endelse? (Dania. V, 48—49). 

Poestion, J. G. Lehrbuch der dänischen Sprache für den Selbstunter- 
richt. 2. verbess, Aufl. Wien. Pest. Leipzig. 8:o. 8 + 182 s. 
2 m. (=Die Kunst der Polyglottie. XVL). 

Saaby, V. Dansk Ketskrivningsordbog. 3. Udg. Kbh. 1896. 8:o. 
(Anm. Vor Ungdom. 1898, 618-22 af A. Erslev). 

Sørensen, Axel. Fortids tillægsmåde. (Vor Ungdom. 1898, 465—500). 

Thomsen, N. Taler de Dansk? Dänischer Sprachführer, enth. kurz- 
gefasste Grammatik, Gespräche, Wörtersammlung, Briefe u. Lese- 
stücke. 4. Aufl. Dresden. 8:o. 6 + 110 s. 1,60 m. (« Koch's 
Sprachführer. VIII). 

Wimmer, L. F. A. Oprindelsen til Ordet "Vederlag" i "Vederlags- 
ret". (OversdVSF. 1898, 119-50). 

b. Tekster. 

Dombog for 1599. Udgivet for Det Norske Historiske Kildeskriftfond 

ved E. A. Thomle. H. 2. S. 241-420. Chr a. 8:o. 
Kancelliets Brevbøger vedrørende Danmarks indre Forhold i Uddrag 

udgivne ved L. Laursen af Rigsarkivet. 1571—1575. Kbh. 8:o. 

792 s. 
Norske Regnskaber og Jordebøger fra det 16de Aarh undrede. Udgivne 

for Det Norske historiske Kildeskriftfond ved H. J. Huitfeldt- 

Kaas. 3. Bd. 1. H. Chra. 8:o. 320 s. 
Presbyter Johannes, paa Dansk kaldet Jon Præst. Paa ny optrykt 

efter Gotfred af Ghemens Udgave, Kjøbenhavn 1510. Ledsaget 

af en kort historisk Indledning ved P. K. Thorsen. Kbh. 8:o. 

16 + 14 s. 
Presten Søfren Søfrenssøns Memorialbog 1564—1599. Udgiven for Det 

Norske Historiske Kildeskriftfond ved A. E. Erichsen. Kra. 8:o. 

6 + 51 s. 
Randers Kjøbsvendes Gilde-Skraa fra 1417 med Tillæg. Udgiven efter 

Haandskriftet Nr. 484 i den Uldallske Haandskriftsamling i det 

store kongelige Bibliothek (ved Chr. Bruun). Kbh. 8:o. 36 s. 

Ikke i Boghandelen. (Anm. Samlinger til jydsk Hist. og Top. 

3. R. I, 504-506). 
Statholderskabets Extraktprotokol af Supplicationer og Resolutioner 

1642-1652. Udgivet fra det norske Rigsarkiv. H. 2. Chra. 

8:o. S. 161-320. 



Jensen: Bibliografi for 1898. 291 

4. Norsk. 

Aars, J., Hofgaard, S. W. og Moltke Moe. Om en del retskrivnings- 

og sprogspørsmaal. Særaftryk af univ.- og skoleannaler. Era. 

8:o. 152 s. 1 kr. 
Betænkninger angaaende den af d' herrer J. Aars, S. W. Hofgaard og 

Moltke Moe til kirkedepartementet indsendte redegjørelse "Om 

en del retskrivnings- og sprogspørsmaal". Tillæg til univ.- og 

skoleannaler. Era. 8:o. 45 s. 0,25 kr. 
Det første trykte digt paa maalet. (Bogvennen [Ernia]. 1898, 161 

-171). 
En episode af den første maalstrid. (sst. 9—23). 
Olson, J. E. Norwegian Gramm ar and Reader, with Notes and Vo- 

cabulary. Chicago. 8:o. 10 + 330 s. (Anm. MLN. 1898, 311 

—317 af Wm, H. Carpenter og Geo. T. Flom). 

Bygh, 0. Norske Gaardnavne. Oplysninger samlede til Brug ved Ma- 

trikelens Revision. Efter offentlig Foranstaltning udgivne med 

tilføiede Forklaringer. Forord og Indledning. Era. 8:o. 15 + 94 s. 

1 kr. — 2. Bd. Akershus Amt. Era. 8:o. 12 + 479 s. 3 kr. 

(Anm. Cbl. 1899, 275-6 af [E. Mo]gk. - NT. 1899, 77-80 af 

0. Montelius). 
Torp, A. og Falk, Hj. Dansk-norskens lydhistorie med særligt hensyn 

paa orddannelse og bøining. Ernia. 8:o. 16 + 276 s. 4,50 kr. 

(Anm. TfF. 3. R. VII, 144-148 af H. Pedersen). 

5. Svensk, 
a. Grammatik og leksikografi. 

Becktnan, N. Grunddragen af den svenska versläran till universitets- 
studiernas tjänst. Lund. 8:o. 90 s. Er. 1,75. (Anm. Pedago- 
gisk tidskrift. 1898, 209-224 af S. Lampa. - FT. 1898. II, 
144-5 af F. Gustafsson. - TfF. 3. R. VII, 168-173 af E. Ro- 
sengren). 

Brate, E. Svensk språklara för de allmänna läroverken. Sthm. 8:o. 
8 + 235 s. 2 kr. (Anm. Pedagog, tidskr. XXXIV, 367-415 af 
Ad. Noreen. — Brate: Genmäle. smst. 563—80). 

Bure, N. Rytmiska studier öfver knittelversen i medeltidens svenska 

rimverk. Akad. afh. Lund. 4:o. 104 + 104 s. + 1 tabell. 3 kr. 

(«Lunds univ. årsskr. XXXIV, Afd. I. Nr. 6.). (Anm. Ark. XV, 

400—402 af N. Beckman). 
Ekelöf, A. Svensk nautisk ordlista. (Bihang till "Sjölif " [af A. Eke- 

löf]). Sthm. 8:o. 60 s. 1 kr. 

Funk , E. Praktischer Lehrgang zur schnellen und leichten Erlernung 
der schwedischen Sprache. 6. Aufl. Leipzig. 8:o. 5 + 285 s. 
3 m. — Schlüssel. 40 s. 0,80 m. 

Geete, E. Bland språkets "nässlor och kardborrar. (Ord och bild. 
VII, 534-40, 575-81). 



292 Jensen: Bibliografi for 1898. 

Hellquist, E. Om uppkomsten av formerna ba(d)stu, forstu, rå(d)stu. 
6 s. (SvLm. XV, 6). 

Kjederqvist, J. Ett fall af preteritum i stallet for presens i sven- 
sk an. Syntaktisk studie. Lund. 8:o. 46 s. 0,75 kr. 

Knbs, V. Grecismer i 1883 års öfversättning af Nya testamentet. 

Strödda anteckningar. Uppsala. 8:o. 4+79 s. 1,25 kr. 
Kock, A. Historiska bidrag till svensk form lär a. Sthm. 8:o. 62 s. 

(- SvLm. XV, 5). 
Kræmer, B. v. Om predikativet. III. (Pedagog, tidskr. XXXIV, 

113-140, jfr. smst. 635-43, af E. Törnebladh.). 

Ljungstedt, K. Grunddragen af modersmålets historia. En populär 
framställning. Stockholm. 8:o. 204 s. Er. 3. (Anm. Tidskrift 
utg. af Pedagog, foreningen. XXXV, 434—5 af A. 0. F.). 

Lyttkens, I. A. och Wulff, F. A. Svenska språkljud och akcenter. 
Eortfattad framställning enligt for svenska akaderaiens ordbok 
antagna systemet. Lund. 8:o. 39 s. 0,50 kr. (Anm. Peda- 
gogisk tidskr. XXXIV, 669-71 af H. Söderbergh). 

Nordfélty A. Om andel sen -is i nysvenskan. (Studier i modern språk- 
vetenskap utg. af Nyfilolog. Sallsk. i Stockholm. I, 133—146). 

Nordländer, J. Norrläudska namnstudier. (VHAAkM. 1895, 108 
-124). 

Noreen, Ad. Altnordische Grammatik. II. Altschwedische Grammatik 
m. Einschluss des Altgutnischen. 2. Lfg. (Konsonanten). S. 174 
—279. Halle. 1899 (o: 1898). 8:o. 2 m. (1. Lfg. anm. DLz. 
1899, 744 af F. Detter). 

— Nysvenska stilblommor med gamla anor. (Ateneum. I, 433 — 436). 

— Grundlinjer tili föreläsningar. Vårt modersmåls grammatik och 
dess indelning. Visby. 8:o. 12 s. 

Ordbok öfver svenska språket, utgifven af Svenska Akademien. H. 9. 

Lund. 4:o. Sp. 1233—1392 (an-anfäkta). 1,50 kr. 
Paroli, E. Grammatica teoretico-pratica della lingua svedese. Milano. 

8:o. 15 + 293 s. 3 lire. (Anm. Litbl. 1898, 407-10 af J. Vising). 
Polyglott Kuntze. Schnellste Erlernung jeder Sprache. Ohne Lehrer. 

Mit genauer Angabe der Aussprache. Le Francais en Suéde. 

Bonn. 8:o. 32 s. 0,80 m. 
Saxén, E. Några språkliga fornminnen. (Finskt Museum. V, 91—94). 
Schagerström, A. Statistiska notiser om substantiv på het i några 

svenska medeltidsskrifter. I. Olika former af het jamte kasus- 

ändelser. Hudiksvall. 4:o. 10 s. Progr. 
Schwartz, E. Om anvåndningen af possessivt pronomen i din stackare 

och likartade uttryck.- (Ark. XV, 182-192). 
Sylvan, 0. Bidrag till svenska metrikens historia. (Saml. XIX, 1—43). 
Söderwall, K. F. Ordbok öfver svenska medeltidsspråket. H 18. II, 

569—648 (svighbughi— tilskriva). Sthm. 4:o. 5 kr. 
'Walter, E. Th. Schwedische Konversations-Grammatik zum Schul- 

und Privatunterricht. Heidelberg. 1899. 8:o. 10 + 399 s. 4,80 

m. — Schlüssel. 52 s. 1,60 m. 



Jensen: Bibliografi for 1898. 293 

Wulff, Fr. Svenska rim och svenskt uttal. Några foredrag. Lnnd. 
8:0. 5 + 100 a. 1,50 kr. (Anm. Pedagog, tidskr. XXXIV, 671 
—3 af H. Söderbergh). 

b. Retskrivnlng. 

Kast man, E. W. och Lyttkens, I. A. Ordlista öfver svenska språket 
i öfverensstämmelse med Svenska akademiens ordbok, 6:e uppl, 
och Folkskolans iäsebok, 9:e uppl. Stereotyp, uppl. 2:a tryck- 
ningen. Sthm. 8:0. 16 + 138 s. 1,25 kr. 

Lyttkens, I. A. och Wulff, F. A. Bort med stumma tecken! For- 
slag i rattskrivningsfrågan. Lund. 8:0. 34 s. 0,50 kr. (Anm. 
Pedagog, tidskr. XXXIV, 669-71 af H. Söderbergh). 

Nordländer, J. Ordbok för rättskrifning, upprättad enligt Svenska 
Akademiens ljudenligaste stafsätt. 2:a uppl:n. Sthm. 8:0. 128 
s. 1 kr. 

e. Tekster. 

Artiklar För Samptelige Peruqve Makare Gesällerna hwar etffcer de 
hafwa sig att ratta Stockholm den 14:de Octob:r A:o 1712. (Med- 
delanden från Nordiska museet 1897, 99—103). 

Bidrag till Finlands historia. Med understöd af statsmedel i tryck 
utgifna af Finlands statsarkiv genom Beinh. Hausen. D. 2. h. 2. 

5. 273-451. Hfrs. 8:0. 3 m. 

Bruun, G. og Otfosen, J. Svensk Læsebog for Danske. Ebh. 8:0. 

188 s. 3,25 kr. (Anm. Vor Ungdom. 1898, 258-61 af Hoff). 
Consistorii Academici Aboensis aldre protokoller. Utgifna af Finska 

Historiska Samfundet. III. 1664—1671. Hfrs. 8:0. 3 + 600 

+ 2 s. 6 m. 
Embetz Skrå För Peruque Makare Embetet i Stockholm. (Meddelan- 

den från Nordiska museet 1897, 95—98). 
Handlingar rörande finska kyrkan och prasterskapet. Utg. af K. G. 

Leinberg. 3. saml. Ny följd (1539-1651). Hfrs. 8:0. 36 + 

524 s. 3 m. 
Ordo vicinalis. Eller Byy- och Granne ordhningh i Hargboo- 

byyn vthi Wäätöö sochen . . . (Meddelanden från Nord. museet 

1897, 104-8). 
Bheen, Samuel. En kortt Relation om Lapparnes Lefwarne och Se- 

dher, wijd-Skiepellsser, sampt i många Stycken Grofwe wildfa- 

rellser. Uppsala. 1897. 8:0. 68 s. (SvLm. XVII, 1). 
Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling. Utg. af 

Rongl. Vitterhets-, historie- och antiqvitets akademien. 2;a afd. 

9:e bd. Bref från Herman Wrangel m. fl. generaler. Sthm. 8:0. 

8 + 1037 s. 13 kr. 
Samlingar utgifna af Svenska Fornskrift-Sällskapet. H. 113. Specu- 

lum virginum. H. 2. S. 193—384. Sthm. 8:0. 3 kr. 
Skrifter från reformationstiden i urval utgifna af Aksel Andersson. 

6. Laurentius Petris Quæstiones aliquot circa magistratum, utg. 
af H. Lundström. Uppsala. 8:0. 12 + 29 s. — 7. Olavus Petris 



294 Jensen: Bibliografi for 1898. 

Undervisning om menniskans ärliga skapelse . . . utg. af 0. Ähn- 
feit. Upsala. 8:o. 7 + 92 s. (Nr. 7 Anm. Kyrklig tidskr. V, 
340-43 af H.. Ldm). 

Skråa och Giliesreglor för Samptlige Mastr arna, Gesällar och Läro- 
drengiar vthi Repeslagare Ämbetet. Giffwinn Dhen \ 6 •" Fe- 
bruarii anno 1656. (Meddelanden från Nordiska museet 1897, 
86-94). 

Svenska riksrådets protokoll utg. af kongl. riksarkivet genom S. 
Bergh. VIII. 1640, 1641. H. 2. S. 421-852. Sthm. 8:o. 
5,50 kr. 

Sveriges ridderskaps och adels riksdags-protokoll. XIV, 1682—1683. 
Sthm. 8:o. 5 + 295 s. 4 kr. 

östgöta laghbok. Folio, 106 blad i ljustryck samt 1 sida boktryck. 
Sthm. Clb. 75 kr., för hand färglagd 175 kr. 

6. Dialekter, 
a. Grammatik og leksikografi. 

Bennike, V. og Kristensen, M. Kort over de danske folkemål med 
forklaringer. H. 1. Kbh. 4:o. 24 s. + 8 kort. 2,50 kr. (Anm. 
Ark. XVI, 100-102 af A. B. Larsen. - Cbl. 1899, 274-5 af 
A. L. - TfF. 3. K. VII, 148 af H. Pedersen). 

Erdmann, A. Redogörelse för undersokningen af Upplands folk mål 
åren 1895 och 1896. (Upplands FmfT. XIX, 1-19). 
år 1897. (sst. 80-91). 

Feilberg, H. F. Bidrag til en ordbog over jyske almuesmål. H. 16. 
Kbh. 8:o. (II. S. 337—400. kvarter-letteværk). 2 kr. 

Jensen, A, Sproglige forhold i Åby sogn, Århus amt. (Dania. V, 
213-31). 

Larsen, A. B. Oversigt over de norske bygdemål. Krnia. 8:o. 102 
s. + l kort. 1,50 kr. (Anm. Ark. XV, 100-106 af M. Hæg- 
stad. — Beplik af A. B. Larsen smst. 321). 

Thttrman, J. Pargasmålet. Ljud- ock formlära. Akad. avh. Hfrs. 
8:o. 176 s. 1,10 m. 

b. Tekster. 

Christiansen, N. "Saan gik æ te!" Fortsættelse af "Niels, Pier aa 

Wolle". En "Samtaael" i det jydske Sprog (Vesthimmerland). 

Gedsted. 8:o. 25 s. 
Jæger, Feder. Will Fowl. Skitzer i jydsk Mundart. Aarhus. 8:o. 

80 s. 0,90 kr. 
Larsen, N. K, Dagligdags Tale i Grimstrup, Hunseby Sogn. (Dania. 

V, 50-53). 
"Mast art juen", efter muntlig berättelse på Gärdshärads mål uppteck- 

nad af G. J:son Karlin. (Kulturhistoriska meddelanden. 1. bd. 

3. årg. 54-58). 



,___-d 



Jensen: Bibliografi for 1898. 296 

Olle i Grinn, Decktan um nar han exera bevaring. Sthin. 8:0. 1. 
samling. 47 s. — 2. samling. 42 s. 0,50 kr. (= Öreskrifter 
för folket. 164-165). 

IV. Runekundskab, mytologi og sagnhistorie. 

Brate, E. Skansens runstenar. (Meddelanden från Nordiska museet. 
1897, 3-14). 

— Fyrunga-stenen. (Ark. XIV, 329—351). 

Bugge, S. Fyrunga-Indskriften II. (Ark. XV, 142-51). 

— Norges Indskrifter med de ældre Buner. H. 4. S. 265—339. 
Chra. 4:o. 

Germanen auf Kreta. (Berl. Lokal-Anzeiger, 1898, 5. marts. Jvf. 
Verhandl. d. Berl. Gesellsch. f. Anthropol. 1898, 235). 

Grienberger, Th. v. Die angelsächsischen runenreihen und die s. g. 
Hrabanischen alphabete. (Ark. XV, 1—40). 

LUiencron, R. v. und Wimmer, L. Der Runenstein im schleswiger 
Dom. Kiel. 8:0. 26 s. 

Luft, W. Studien zu den ältesten germanischen Alphabeten. Gü- 
tersloh. 8:0. 8+115 s. 2,40 m. (Anm. ZfdPh. XXXI, 419 
-22 af H. Hirt. - Cbl. 1898, 1587 af W. Str. - DLz. 1898, 
1838-40 af J. Seemüller. — AfdA. XXV, 249—51 af A. Heusler). 

Sander, Fr. Runinskrifter ånyo gransk ade. Sthm. 8:0. 53 s. 1,20 kr. 
Schlutter, 0. B. Aldhelm's Runic Alphabet and that of the Cod. 

Reg. (Journal of Germanic Philology. II, 29—30). 
Söderberg, Sv. 0m Karlevistenen. (Meddelanden från Kalmar läns 

Fmf. I, 13-21). 
Thomsen, Y. Hvad betyder guldhornets tawido? (Ark. XV, 193 

-197). 

1 

Andler, Carolus. Quid ad fabulas heroicas Germanorum Hiberni con- 
tulerint. (Akad. afh. Paris.) Turonibus. 1897. 8:0. 120 s. 

Bugge, S. Erpr og Eitill. Et lidet Bidrag til den nordiske Helte- 
digtnings Historie. Krnia. 8:0. 12 s. 0,60 kr. («Vid. Selsk. 
Skr. II. Hist.-filos. Kl. 1898. 5). 

Böhme, W. Ausblicke auf nordische Sagen und die grossen germani- 
schen Sagenkreise. (Lehrproben und Lehrgänge aus der Praxis 
d. Gymnasien und Realschulen. 55. H. 60—78). 

Danske oldkvad i Sakses historie gengivne af A. Olrik. Kbh. 8:0. 

32 s. 0,60 kr. 
Golther, W. Ueber die Sage von Siegfried und den Nibelungen. 

(ZfvglLg. N. F. XII, 186-208, 289-316). 
Hoffmann, P. Das Nibelungen-Lied in den Liedern der Edda und 

Skålda. (Monatsblätter für deutsche Litteratur. II, 375-80). 
Holt, Robert Burbank. Thorpe's Northern Myths and Traditions. 

(Transactions of the Royal Society of Literature. XIX, 169 

-194). 



296 Jonsen: Bibliografi for 1898. 

Kaufmann, Fr. Zur geschiente der Sigfridsage. (ZfdPh. XXXI, 5—23). 
Montelius, 0. Solgudens yxa och Tors hammare. (Holmia. 29—42). 
Mortensen, K. Nordisk Mytologi i kortfattet populær Fremstilling. 

Med 21 Billeder. Kbh. 8:o. 8+164 s. 2 kr. 
Much, B. Der germanische Himmelsgott. (Særtryk af: Abhandlungen 

zur germanischen Philologie. Festgabe für R. Heinzel.) 8:o. 90 s. 

2.40 m. (Anm. Museum. VII, 185-9 af R. C. Boer). 
Niedn'er, F. Die Dioskuren im Beowulf. (ZfdA. XLII, 229-258). 
Olrik, Axel. Ingjaldskvadet. (Dansk Tidsskrift. 1898, 164—177). 
Patzig, H. Zur Geschichte des Sigfridsmythus. Progr. Berlin. 4:o. 

31 s. 1 m. (Anm. DLz. 1899, 221-3 af E. Mogk). 
Bieger, M. Über den nordischen fylgjenglauben. (ZfdA. XLII, 277 

-90). 
Bogers Bees, J. The Norse Element in Celtic Myth. (Archæologia 

Cambrensis, October 1898). 
Budolf, A. Edda. Runen aus germanischem Urwalde. Beiträge zur 

deutschen Götterlehre. Hamburg. 8:o. 154 s. 2,50 m. (Anm. 

DLz. 1898, 1195 af A. Heusler). 
Samtleben, Q. Deutsches Gemüt und deutscher Witz in der nord.- 

german. Götter- und Heldensage. (Allgem. konservat. Monats- 
schrift f. d. christl. Deutschland. 1898, 726-35). 
Schuck, H. Svensk gudatro under en heden tid. (FT. 1898. II, 

25-40, 149-166). 

— Svensk gudetro i hedningetiden. (Samtiden. IX, 337—365). 
Symons, B. Germanische Heldensage. 2. Aufl. Strassburg. 8:o. 6 + 

138 s. 3,50 m. Særtryk af Paul's Grundriss der germ. Philol. 
2. Aufl. 

V. Arkæologi, kulturhistorie og folklore. 

Adlerø, G. Fynd af ett stenredskap i östersjölera. (Geologiska fore- 
ningens i Stockholm förhandlingar. XX, 87—89). 

Analecta archaeologica Fennica. II. 2. Hfrs. 8:o. 

Appelgt en, Hj. Barbariska efterbildningar af orientaliska mynt. (Finskt 
Museum. 1898, 24—29). 

Ar pi, B. Meddelanden från Uppsala universitets museum för nordiska 
fornsaker. (Upplands FmfT. XIX, 121—128). 

Bendixeri, B. E. Fornlevninger i Søndhordland. (Foren. t. norske 
Fortidsm. Bev. Aarsb. f. 1897, 13-26). 

Benjaminsson, Kr. H. Fundict vopn. (Eimreictin. IV, 111—2). 

Blinkenherg, C. Skæftede stenaldersredskaber. (Aarb. 1898, 125—156). 

— Outils emmanchés de l'åge de pierre. (Mémoires de la Soc. R. 
des Antiqu. du Nord. 1898, 165—198). 

Boer, B. C. Skandinavische archaeologie. (Tijdspiegel. 1898, august). 

Brunn, D. Gjennem affolkede Bygder paa Islands indre Højland. 
Undersøgelser, foret agne i 1897. Særtryk af "Geografisk Tids- 
skrift" og "Årbok hins isl. fornleifafjelags". Kbh. 8:o. 46 s. + 
24 tvi. 2,50 kr. (= Geografisk Tidsskr. XIV, 130-49). 



Jensen: Bibliografi for 1898. 297 

Bruun, D. Nokkrar eyctibygctir i Arness^slu, Skagafjarctardölum og 
Bårdardal rannsakadar suinarict 1897. Rvik. 8:o. 97 8. + 24 
tvi. 5 kr. 

Bæhrendtz , F. Bronsåldersfynd från St. Dalby i Kast lösa socken, 
öland. (Meddelanden från Kalmar lans Fmf. I, 22-30). 

— Fornborgar i Södra Tjust. (smst. 47—54). 

Die Eibe in der Vorzeit der skandinavischen Länder, nach Conwentz. 

(Correspondenzblatt d. deutschen Gesellschaft f. Anthropologie. 

XXIX, 13-14 og Prometheus. IX. No. 29). 
Dreyer, W. Grundtræk af Forelæsninger over Danmarks Sten- og 

Broncealder. Kbh. 8:o. 21 s. (Studentersamfundets Foredrags- 

rækker IL). 
Fortegnelse over Ids ager, indkomne til Stavanger Museum i 1897. 

(Foren. t. norske Fortidsm. Bev. Aarsb. f. 1897, 94—99). 
Från en arkeologisk turistfärd på öland. (Svenska turistforeningens 

årsskrift. 1898, 47-56). 
Guilliot, 0. Les Musées d'antiquites et d'ethnographie scandinaves. 

(Extrait des travaux de 1'Académie de Reims). Reims. 8:o. 30 s. 

Gustaf sson, G. Fortegnelse over de i 1896 til Bergens Museum ind- 
komne oldsager ældre end reformationen. Ils. (= Bergens Mu- 
seums Aarbog for 1897. N:o. XIV). 

— Fortegnelse over de i 1897 til Bergens Museum indkomne Old- 
sager ældre end Reformationen. (Foren. t. norske Fortidsm. Bev. 
Aarsb. for 1897, 102-119). 

Hansson, Hans. Graffält från jarnåldern i Wimmerbyorten. Bidrag 
till en arkeologisk topografi. (Meddelanden från Kalmar lans 
Fmf. I, 38-46). 

Heikel, H.J. Ett graffynd frånbronsåldern. (Finskt Museum. 1898, 13—15). 

Hildebrand, H. The Monuments of the Island of Oeland. (The Saga- 
Book of the Viking-Club. Vol. I. P. 3.). 

Hor sf ord, Cornelia. Dwe Ilings of the Saga-time in Iceland, Green« 
land, and Vineland. (Repr. from 'The National Geogr. Magazine 
IX"). Washington. 8:o. (Anm. Internationales Archiv für Eth- 
nographie. XII, 39). 

Jons son, Br. Skrå yfir eyctibyli i, Lan ds veit, Rangårvallasveit og Holta- 
sveit i Rangårvallas^slu. (Årbok hins isl. fornleifaf. 1898, 1—27). 

Jons son, F. Hofalysingar i fornsögum og goctalikneski. (sst. 28—38). 

Kurckska samlingen. (VHAAkM. 1895, 82—107). 

Lossius, K. Arkæologiske Undersøgelser i 1897. (Det kgl. norske 
Vid. Selsk. Skrifter. 1897. No. 5). Trondhjem. 8:o. 10 s. 

Madsen, A. P. Gravhøje og Gravfund fra Stenal deren i Danmark. 
Afbildninger af danske Oldsager og Mindesmærker. Ny Række. 
Bd. 2. H. 1—4. Fyen og Jylland. Kbh. Fol. 20 tvi. 8 kr. 

Monielius, 0. Die Chronologie der ältesten Bronzezeit in Nord- 
Deutschland und Skandinavien. I. (Archiv für Anthropologie. 
XXV, 443-483). 

— Ett märkligt fynd från Södermanland. (SvFmfT. X, 189—204). 



298 Jensen: Bibliografi for 1898. 

Müller, S. De jydske Enkeltgrave fra Stenalderen, efter nyeste Un- 
dersøkelser. (Aarb. 1898, 157-282). 

— Nordische Altertumskunde, nach Funden n. Denkmälern ans Däne- 
mark n. Schleswig gemeinfasslich dargestellt. Deutsche Ausgabe 
bes. v. 0. L. Jiriczek. 2. Bd. Eisenzeit. Strassburg. 8:o. 5 -f* 
324 s. + 2 pl. 7 m. (Anm. Tijdspiegel. 1899, marts af R. C. 
Boer. — ZfdPh. XXXI, 386-401 af Fr. Kauffmann. — Museum. 
VI, 296—9 af W. Pleyte. — Allg. Zeitung. 1898. Beil. 216. — 
Eorrespondenzbl. d. deutsch. Ges. f. Anthrop. 1898, 80 af Joh. 
Ranke). 

Nationalmuseum. Dänische Sammlung. Museums-Etiketten. Deutsche 

Übersetzung. Steinzeit. Kph. 8:o. 108 s. 
Nicolaissen, 0. Undersøgelser i Nordlands Amt i 1897. (Foren. t. 

norske Fortidsm. Bev. Aarsb. for 1897, 1—12). 

— Fortegnelse over Oldsager, indkomne til Tromsø Museums Old- 
samling i 1897. (sst. 100—101). 

Nicolaysen, N. Udgravninger i 1897. (sst. 27—43). 

— Antikvariske notiser, (sst. 120 — 122). 

Rygh, K* Fortegnelse over de til Videnskabsselskabets Oldsagsamling 

i Trondhjem i 1897 indkomne Sager ældre end Reformationen. 

(sst. 83-93). 
My gli, 0. Fortegnelse over de til Universitetets Samling af nordiske 

Oldsager i 1897 indkomne Sager fra Tiden før Reformationen. 

(sst. 44-82). 
Salin, B. Undersökningar å Selaön sommaren 1893. (YHAAkM. 

1895, 68-81). 
Sarauw, ff. F. L. Lyngheden i oldtiden. Iagttagelser fra gravhøie. 

(Aarb. 1898, 69-124). 

— Les bruyéres préhistoriques des pays baitiques, d'apres les obser- 
vations faites dans des tumulus de 1'époque paienne. (Mém. de la 
Soc. R. des Antiqu. du Nord. 1898, 199—228). 

Statens Historiska Museum och k. Myntkabinettet. Samlingarnas till- 
växt under år 1895. (VHAAkM. 1895, 37-68). 

Steenstrup, Jap. Ved Fremlæggelsen af Skriftet: Kjøkkenmøddinger, 
eine gedrängte Darstellung dieser Monumente sehr alter Kultur- 
stadien. IV. OversdVSF. 1898, 209-225). 

Stefdnsson, Jon. Leirti Guctrünar Osvifrsdottur. (Arbok hins isl. forn- 
leifaf. 1898, 39-40). 

Stenåldersfynd från Augerum i Blekinge. (VHAAkM. 1895, 124-8). 

Sørensen, W. Hvem er Opdageren af Stenalderens Affaldsdynger 
("Kjøkkenmøddingerne")? En historisk Redegjørelse. Kbh. 8:o. 
46 s. 

Virchow, W. Ueber die Steinzeit in Nord-Europa. (Correspondenz- 
blatt der deutschen Gesellsch. f. Anthropol. XXVII, 147—52). 

Yfirlit yfir |)å muni, er Forngripasafni Islands hafa bætst 1897. (Årbok 

hins isl. fornleifaf. 1898, 41-43). 
Zur nordischen Altertumskunde. (Beilage z. Allgemeinen Zeitung. 216). 



Jensen: Bibliografi for 1898. 299 

Kjellberg, C. M. Uppsala stads sigill. (Upplands FmfT. XIX, 92 

-107). 
Nyrop, C. Tre Lavssegl fra Husum. (Tidsskrift for Kunstindustri. 

1898, 19-20). 

— Nogle Segl fra Næstved. (sst. 133-6). 

Olsen, B. Fridericus Secundus eller Frederik og Sophie eller Fride- 
ricuS. (sst. 18—19). 

Påls son, P. Innsigli Islands. (Andvari. XXIII, 248-9). 

Thiset, A. Danske adelige Sigiller fra det 15., 16. og 17. Aarh un- 
drede. Gjengivne ved Fototypi af Pacht & Crone. H. 1—2. Kbh. 
Fol. 8 s. + 10 tvi. 5 kr. 

Ahfifelt, 0. En Skriftebok från Göinge härad på 1600-talet. (Kirke- 
hist. Saml. 4. R. V, 334-345, 606-7). 

— Ur Biskopen öfver Skåne Stift Peder Winstrups Kopiebok. Ce- 
remonier vid prostars val och installelse i embetet, (sst. 614—18). 

Asp, Th. Die Geschichte des finländischen Bank- und Münzwesen bis 

1865. Akad. afh. Strassburg. 8:o. 16 + 112 s. + 12 tvi. 2,75 m. 
Bang, N. Dansk Studehandel i 2den Halvdel af det 16de Aarhund- 

rede. (HTda. 7. R. I, 328-345). 
Bendixen, B. E. En rest af kontorets gamle lege. 8 s. 8:o. (i: 

Skrifter udg. af Bergens hist. Forening. IV). 
Bergström, G. Sancta Birgitta. Sthm. 8:o. 4 + 215 s 2,50 kr. 

(Anm. Cbl. 1899, 1155-6 af -tt-). 
Blees, J. Sankt Martinsdagens firande i Nu ckö -Rickholz i Estland. 

(Meddelanden från Nord. museet. 1897, 116—121). 

Bugge, Al. Gotlændingernes handel paa England og Norge omkring 

1300. (HTno. 3. R. V, 145-180). 
Byordning vid Järstad by. (Meddelanden från Nord. museet. 1897, 

109-115). 
Carøe, K. Skarpretter og Kirurg. (Bibliotek for Læger. 1898, 37 

-46). 
Cederblad, F. S:ta Birgittas hus i Rom. (Ny illustrerad tidning. 

1898, 396-7). 
Davids son, o. Tobaksnautn å lslandi ad for nu. (Eimreictin. IV, 

124-135). 
Die Pfalzer auf der jütischen Heide. (Globus. LXXIII, Nr. 1—2). 

Ehlers, Edv. Danske St. Jørgensgaarde i Middelalderen. (Bibliotek 
for Læger. 1898, 243-88, 331-71, 639-44 og Dansk Tidsskrift. 
1898, 668-78, 765-80). 

En svensk almanacka for trehundra år sedan. (Läsning for folket. 
1898, 31-46). 

Er slev, Kr. Et kalendarisk Kuriosum. (HTda. 7. R. I, 482—484). 

Ersson, A. M. Några ord om gamla bröllop i Dalarna. (Meddelan- 
den från Nord. museet. 1897, 122—5). 

Ett pilgrimsmärke från Yadstena funnet 1887 i Akkas kyrka, af E. 
N. (Finskt Museum. 1898, 22-23). 



i 



% 



300 Jensen: Bibliografi for 1898. 

Feüberg, H. F. Dansk Bondeliv, saaledes som det i Mands Minde 
førtes navnlig i Vestjylland. 2. Oplag. Med 49 Figurer og et 
Tillæg. Kbh. 8:o. 394 s. 2,60 kr. 

— Den fattige mands snaps. (Dania. V, 17—47, 88—123). 

Flodmark, J. Minnen från svenska operan i Bollhuset. (Ny illustre- 

rad tidning. 1898, 185—6). 
Fridericia, J. A. Træk af Evindeidealets Omdannelse i det 16. og 

den første Halvdel af det 17. Aarhundrede, særlig i Danmark. 

(Tilskueren. 1898, 465-79). 

6-igas, E. Studenter klage til en Biskop over Maden. (Nord og Syd. 
I, 482-88). 

Q-oldscheider , Fr. Über die Einführung des neuen Kalenders in Däne- 
mark und Schweden. Skoleprogr. Berlin. 4:o. 39 s. 

Hansen, P. Fra Hoveritiden. (AarbfdK. 1898, 186-91). 

Hildebrand, H. Sveriges medeltid. Kulturhistorisk skildring. D. 2. 
h. 6. S. 763-984 + 4 s. Sthm. 8:o. 5 kr. 

Isberg, A. TJ. Bilder från det gamla Malmö. Kulturhistoriska skild- 
ringas Malmö. 8:o. 7 + 390 s. 4,50 kr. 

Kerff, F. Cistercienserordenen og dens Virksomhed særlig i Danmark. 

(Nordisk Ugeblad for katholske Kristne. XLVI, 342-6, 374-8, 

417-22, 511-6, 585-90, 687-91). 
Kristensen, E. T. Bondeliv i Sabro Herred for 50 Aar siden. Paa 

Grundlag af P. G. Hummeluhrs Optegnelser. (AarbfdK. 1898, 

77-115). 
Kristensen, Marius. Vore Navne. (Højskolebladet. 1898, 235—42). 

Kruse, J. S:t Knutsgillet i Malmö. Kulturhistoriska bidrag till dess 
600-åriga historia. Sthm. 91 s. 3 kr. 

Kubber ud, M. Jesuit erne i Norge. Kirkehistorisk skildring fra slut- 
ningen af det sekstende og begyndelsen af det syttende aarhund- 
rede. Elverum. 8:o. 23 s. 0,60 kr. 

Larsen, Axel. Sveriges gamle karolinske Hær og den nye Hærforbed- 
ring. (Dansk Tidsskrift. 1898, 426-41). 

Larsson, H. Några bilder ur Sveriges inre tillstand under Karl 
XII. Sthm. 8:o. 36 s. 0,25 kr. (Studentforeningen Verdandis 
småskr. 69). 

Leffler, K. P Två uppländska allmogebröllop. (Ny illustrer ad tidning. 
1898, 50-51, 59-62). 

Lehmann-Filhés, M. Um spjaldvefnact. (Eimreidin. IV, 135— 140. 
Jvf. sst. 159). 

— Die isländische Brett chen- Weber ei. (Illustrierte Frauenzeitung. 
1897. H. 20—22. Jvf. Verhandl. d. Berliner Gesellschaft f. An- 
thropol. 1898, 34-39). 

Leinberg, K. Q-, Om finske mäns studiiresor i aldre tid. (Hist. ar- 

kisto. XV, 264-302). 
Levert in, 0. Två svenska kärlekskorrespondenser från den sirliga 

stilens tid. (Ord och bild. VII, 49-69). 



Jensen: Bibliografi for 1898. 301 

Lund, Tr. Danmarks og Norges Historie i Slutningen af det 16de 
Aarhundrede. 13. Bog. Dagligt Liv. Livsbelysning. Kbh. 8:o. 
398 s. 6 kr. (Anm. Luthersk Kirketidende. 5. R. 24. Bd. 
399-400 af G. Jensen. — NT. 1898, 427—30 af 0. Montelius). 

Mackeprang, M. Inventarier i borgerlige huse fra det 16. århundre- 
des første halvdel. (Danske Magazin. 5. R. IV, 69—80). 

Madsen, E. Studier over Danmarks Hærvæsen i det 16:de Aarhund- 
rede. I. Tjenestevilkaarene. Kbh. 8:o. 89 s. (Militært Tidsskrift. 
1898. Tillægshefte I). 

— Om Rytteriet i de danske Hære i det 16de Aarhundrede. (HTda. 
7. R. I, 414-460). 

Meyer, W. F. Kultur* og personal-historiske meddelelser fra Bergen 
i det 18. aarhundrede. 50 s. 8:o. (i: Skrifter udg. af Bergens 
hist. Forening. IV). 

Mortensen, K. Cisiojanus og Kalenderens Huskevers. (Vor Ungdom. 
1898, 645-57). 

Nielsen, A. C. Et lille Bidrag til det jydske Landsbyskolevæsens Hi- 
storie. (Samlinger til jydsk Hist. og Top. 3. R. I, 494-503). 

Nielsen, N V. Hvad Præsten Niels Pedersen i Baärse efterlod sig. 

(Kirkehist. Saml. 4. R. V, 394-400). 
Nielsen, Y. Norske folkedragter fra Numedal og Telemarken. 6 s. 

+ 2 pl. (i: Minnen från Nordiska museet. Bd. 2. H. 5). 
Olafsen, 0. Havedyrkning i Bergen i ældre Tid. Chra. 8:o. 23 s. 
Olrik, A. Falsterske tilnavne fra Idestrup sogn. (Dania. V. 124—156). 
Olsen, B. St. Søren, den danske Bondehelgen. (Nationaltidende */ 7 

1898). 
Om folkets hushållning i Bollebygd av A. E. 13 s. (SvLm. XV, 7). 

Quensel, 0. Hvarifrån komma våra prästkragar och vår prästkappa? 

(Kyrklig tidskrift. 1898, 168-74). 
Rørdam, H. F. Præsten Nie. Jæger og hans Kamp imod Bøndernes 

"Sommer-Riden" paa Møen. (Kirkehist. Saml. 4. R. V, 213-298). 

— Sindssyges Vilkaar i ældre Tid. (sst. 401—7). 

— Degne og Skoleholdere paa Møen 1728—50. (sst. 445—479). 

Schmitz, W. Privatvelgørenheden i Middelalderen, særlig i Norden. 
(Nordisk Ugeblad for katholske Kristne. 46. Aarg. 8—11, 20 
-26, 33-38, 54-58). 

— Privatwohlthätigkeit im Mittelalter. (Unter besonderer Berück- 
sichtigung des skandinavischen Nordens.) (Historisches Jahrbuch. 
XIX, 288-304, 772-91). 

— Das christliche Element in den Unterhaltungen und den Festen 
des Mittelalters (mit besonderer Berücksichtigung des skandina- 
vischen Nordens). (Der Katholik. 77. Bd. Oct.-Nvbr.). 

SjÖstr&m, G. Ur Lunds krönika. I. (Kulturhistoriska meddelanden. 
Bd. 1. 3. årg. 49-53). 

Stavenow, L. Frihetstiden, dess epoker och kulturlif. Göteborg. 8:o. 
234 s. 2,25 kr. (Populärt vetenskapliga föreläsningar vid Göte- 
borgs Högskola. VII.). 



302 Jensen: Bibliografi for 1898. 

Stemann. En Mordbrandshistorie fra 1557. (Samlinger til jydsk Hist. 

og Top. 3. R. I, 507-511). 
Törnebladh, I. öfversigt af svenska jordstyckningens historia. (Na- 

tionalekonom. foren, forhandl. 1897, 82—104). 
Weiss, Ch. Protestantisk Præstevælde i Danmark i det 16. og 17. 

Aarhundrede. (AarbfdK. 1898, 170-85). 
Wagner, S, Helsingborgs allmänna läroverk under tre århundraden. 

Bidrag till läro verkets historia. Program. Helsingborg. 4:o. 

68 + 24 s. + 9 pl. 3,50 kr. 

Bay, N. H. Det restanrerede formentlige "Helligaandshus" i Ran- 
ders. (Kirkehist. Saml. 4. R. V, 355-372). 

Becketl, Fr. Krucifikset i Heriufsholm-Kirke. (Tidsskrift for Kunst- 
industri. 1898, 7-13). 

Bendixen, B. E. Aus der mittelalterlichen Sammlung des Museums 
in Bergen. IX. 20 s. + 2 pl. (= Bergens Museums Aarbog for 
1897. No. X). 

Bergström, G. Medeltidsmålningarna i Arboga stadskyrka. Franci- 
skanerminne. Sthm. 8:o. 42 s. + 2 pl. 0,75 kr. (Se også: Ny 
illustrerad tidning. 1898, 214). 

Bilder ur vårt forna allmogelif. I. "Knubbstugan". (Frideborg. Ka- 
lender for 1899, 46-50). 

Borgund kirke. Til veiledning for besagende, udgivet af foreningen 
til norske fortidsmindesmerkers bevaring. Norsk og engelsk text. 
Chrnia. 8:o. 16 s. 0,35 kr. 

Büttel, G. A. Gustav Adolfs Grab in der Riddarholms-Kirche zu 
Stockholm. 3. Aufl. Barmen. 1897. 8:o. 88 s. 1 m. 

Böttiger, J. Svenska statens samling af väfda tapeter. Historisk och 
beskrifvande förteckning. IV. (Resumé de Tédition suédoise tra- 
duit par G. Lévy-Ullman.). Sthm. Fol. 147 s. + 2 pl. (Anm. 
HTsv. XVIII. Ö. och gr. 61-4 af Aqut [Joh. Ad. Almquist]). 

Erichsen, A. E. Naar og af hvem er Peder Klaussøns portræt malet? 

(HTno. 3. R. IV. 441-446). 
Fenger, L. Om S. Nicolai Kirke i Kjøge. (Kirkehist. Saml. 4. R. 

V, 504-9). 
Friis, F. B. Bidrag til dansk Kunsthistorie. H. 4. S. 193-256. 

Kbh. 8:o. 1,25 kr. 
Gotländska kyrkor i ord och bild, utgifna af Gotlänningens redaktion. 

Visby. 4:o. 1. serien. 76 s. 2 kr. — 2. serien. S. 77-132. 

1,50 kr. 
Granberg, 0. Ett och annat från Skokloster. (Ny illustrerad tidning. 

1898, 11-12, 31). 
Helms, J. Et Par Tillæg til Værket "Danske Tufstenskirker". (Aarb. 

1898, 19-58). 
Hildebrand, H. Målningarna i Hemse kyrka, Gotland. (VHAAkM. 

1895, 33-36). 
— Albert målare eller perlstickare. (sst. 128—30). 



Jensen: Bibliografi for 1898. 308 

Hildebrand, H. Svenska kyrkors f unt ar. (sst. 131—41). 

— Sadel. 1 s. -f 1 pl. (i: Minnen från Nord. museet. Bd. 2. H. 7). 

— Selbågar från Norge. 1 s.-f 1 pl. (sst.). 

Koch, T. Vinduesrammer af Egetræ i danske Landsbykirker fra den 
ældre Middelalder. (Aarb. 1898, 59-68). 

Kornerupy J. Sorø Kirkes Arkitektur og Minder. (Eirkehist. Saml. 

4. R. V, 523-33). 
Kunst og Haandverk fra Norges Fortid. Udgivet af Foreningen til 

norske Fortidsmindesmerkers Bevaring ved N. Nicolay sen. 2. R. 

H. 3. (Text S. 7-8 og Pl. XXII-XXX). Kra. Fol. 

[Lundberg, A. V.] Templum Cathedrale Yaztenense &c. h. e. Vad- 
stena klosterkyrka m. fl. St hm. 8:o. 42 s. 0,75 kr. (=» Öst- 
göta-Kuriren. N:r 134 B.). 

— Ruinen vid Hammersta i Osmo socken, So der törn. (SvFmfT. X, 
182-188). 

Løffler, J. B. Aldersbestemmelser i vor romanske Teglstensarkitek- 

tur. (Aarb. 1898, 1-18). 
Nicolaysen, N. Gran sognekirke og kapel. (— Kunst og Haandverk 

fra Norges Fortid. 2. R. 3. H.) 

Palm, C. Väggur från 1600- och 1700-talen. 3 s. + 1 pl. (i: Minnen 

från Nordiska museet. Bd. 2. H. 5.). 
Bing, H. A. Lerfat från 1600-talet. 3 s. + 1 pl. (sst. Bd. 2. H. 6.). 

Schniltgen, AL Romanisches Opferbrett im Nationalmuseum zu Stock- 
holm. (Z. f. christliche Kunst. 1898, 143-146). 

— Aquamanil-Leuchter im Nationalmuseum zu Stockholm, (sst. 145 
-148). 

Storch, H. og Smith, J. Tegninger fra Visby og Omegn. Særtryk af 

Tegninger af ældre nordisk Architektur. Kbh. Fol. 4 s. + 28 

tvi. 12 kr. 
Svenska konstminnen från medeltiden och renassansen, aftecknade och 

beskrifna på föranstaltande af Svenska Fornminnesför eningen. VII. 

(Torpa). Sthm. 1897. Fol. 4 s. 5 pl. 5 kr. 

Tegninger af ældre nordisk Architektur. Udg. af H. J. Holm, 0. F. 

Koch og H. Storch. 3. Saml. 3. R. 5-9. H. 4 s. + 16 tvi. 

5 kr. — 4. R. H. 1. 3 tvi. 1 kr. Kbh. Fol. 
üldall, F. De jydske Granitkirker, særlig paa Mors. (Kirkehist. 

Saml. 4. R. V, 547-58). 

Upmarh, G. Die Architektur der Renaissance in Schweden (1530— 
1760). 2. Lief Berlin. 1897. Fol. 20 pl. 16 s. 20 m. 

Vistrand, P. G. Massingslagarnes i Stockholm mastarlåda. 4 s.-f 1 
pl. (i: Minnen från Nordiska museet. Bd. 2. H. 7). 

Wåhlin, K Hertig Karls sängkam mare på Gripsholm. (Ord och bild. 
VII, 590-592). 

Zicherman, L. Från en studieresa till Gotland. (Meddelanden från 
svenska slöjdföreningen. 1898. II, 59—70). 



304 Jensen: Bibliografi for 1898. 

Ambrosiani, S., Grip, E., Kruuse, E. Folkloristisk moBaik af tre 
bland 1896 års "landsmålare" i Uppland. (Upplands FmfT. XIX, 
20-54). 

Andersen, V. Fra færøiske Tingbøger. (Dania. V, 54). 

Asbjørnsen, P. Chr. og Moe, J. Eventyrbog for Børn. Norske Folke- 
eventyr. Med Illustrationer af E. Werenskiold og Th. Kittelsen. 
2. Oplag. Kbh. ,8:o. 103 b. 1,75 kr. 

Benjaminsson, Kr. H. Alfakrossin (E jod saga). (Eimreidinn. IV, 94—97). 

Bååth, A. U. Nordmanna-mystik. Bilder från Nordens forntid. St hm. 
8:o. 222 s. 2,75 kr. 

Bæh, H. Folkevisernes Forhold til Naturen. (DanBk Tidsskrift. II, 
321-42). 

Christensen, E. Tang % Fra Mindebo. Jyske Folkeæventyr. Aarhus. 
8:o. 158 s. 

— Visesangere og Eventyrfortællere i Jylland. (Illustrer et Tidende. 
XL. Nr. 3). 

Danmarks gamle Folkeviser. Danske Ridderviser. Efter Forarbejder 
af Svend Grundtvig udgivne af A. Olrik. Bd. 1. H. 3. Kbh. 8:o. 
176 s. 2,50 kr. (Anm. Dania. VI, 119-25 af I. Falbe-Hansen). 

Daviässon, Jpn. Magnus sterki. (Huld. VI, 24—37). 
Davids son, Ola/ur. Kreddur. (Huld. VI, 3-24). 

— Vidbætir vid "Venjur" (Huld. III. 44-63). (sst. VI, 70-75). 
Feilberg, H. F. Der Kobold in nordischer Überlieferung. (ZfVk. 

VIII, 1-20, 130-146, 264-277). 

— Gåder. (AarbfdK. 1898, 10-76). 

Færøske folkesagn og æventyr udgivne for Samfund til udgivelse af 

gammel nordisk litteratur ved Jakob Jakobsen. H. 1. Kbh. 8:o. 

160 s. 4 kr. (Anm. DLz. 1899, 939 af W. Golther). 
Oeijer, G. Folksägner om musik. (Ny illustrerad tidning. 1898, 

193-4, 355-6). 
Grip, E. Några bidrag till kännedom om uppländsk folkmytologi en- 

ligt sägner från Bälinge och Norunda härader. (Upplands FmfT. 

XIX, 55-71). 
Gömul sögn um uppruna Grågåsar. [Eftir bladi act mestu me et hendi 

Arna Magnussonar, AM. 267. 8vo, 120]. (Sunnanfari. VII, 83). 
Harou, Alfr. Les chasses fantastiques. X. En Danemark. (Revue 

des traditions populaires. XIII, 695—6). 
Huld. Safn al^dlegra fræcta islenzkra. VI. Kvik. 8:o. 132 s. 
islenzkar )>ulur og [)j6åkvæcTi. Olafur Daviässon hefir safnad. 

Gefid ut af hinu islenzka båkmentafélagi. Kph. 8:o. 128 s. 

(«Islenzkar gåtur, {mlur og skemtanir. VI). 

Johannesen, Ax. Bidrag til Studiet af Rakit tilligemed en Del Op- 
lysninger om Almuens Behandling af denne Sygdom. (i: Det kgl. 
norske Frederiks Universitets Festskrift til Oscar II. 1897.) Chrnia 
1897. 4:o. 84 s. (Anm. Dania. VI, 127 af Kr. Nyrop). 

Jonsdottir, Jarpr. Feigdardraumur. (Huld. VI, 51—53). 

— Bjarni riki og Skards-Skotta. (sst. VI, 53-54). 



Jensen: Bibliografi for 1898. 305 

Kristensen, E. T. Æventyr fra Jylland. 4. Samling. (= Jyske Fol- 
keminder. 13. Samling). Aarhus. 8:o. 392 s. 3 kr. 

— Danske Børnerim, Remser og Lege, udelukkende efter Folkemunde. 
Århus 1896-98. 8:o. 752 s. 4,50 kr. 

Leffler, K. P. Nordiska museets folkmusikaliska samlingar. (Medde- 
landen från Nord. museet. 1897, 134-6). 

— Luta, hummel och nyckelharpa. 4 s. + 1 pl. (i : Minnen från 
Nordiska museet. Bd. 2. H, 6.). 

— Några anraärkningar om våra dagars folkvisa. (Varia. I. 538—43). 
Lehmann-Filhés, M. Volkskundliches aus Island. (ZfVk. VIII 154 

-62, 285-91). ' 

— Isländischer Aberglaube, (sst. 448—52). 

Martino, M. di. Novelline populari nylandesi. (Archivio per lo stitdio 
delle tradizioni popolari. XVII). 

Mauland, T. Lidt folkedikt — (barnesullar og voggevers). (Folkeven- 
nen. N. R. XXII, 14-43). 

Maurer, K. Das Eibenkreuz. (ZfVk. VIII, 454—5). 

— Weiteres über die Hölle auf Island, (sst. 452—4). 
Pälsson, P. Draumvisur. (Huld. VI, 77-79). 

Petersen, Hannibal. Lidt om Brugen af Ordsprog og Talemaader 
(Højskolebladet. 1898, 1521—8). 

Pineau, L. Les vieux chants populaires scandinaves. (Gamle nordiske 
Folkeviser). Étude de litterature comparée. I. Époque sauvage. 
Les chants de magie. Paris. 8:o. 14 + 336 s. 10 fr (Anm* 
ZfVk. VIII, 103 af H. F. Feilberg. - Revue de 1'Histoire des 
Religions. XXXIX, 152—3 af E. Beauvois. — Revue critique. 
1898. II, 93—95 af V. Henry. — Journal des Savants. 1898* 
385—401 af Gaston Paris. — Folk-Lore. X, 95—100 af A. Nutt* 

- Volkskunde. X, 213-220 og XI, 114-8, 140-5 af M. Sabbe 

- NT. 1898, 419-22 af R. Steffen. - Dania. V, 100-104 af A.' 
Olrik. — Revue celtique. XIX, 345 af H. d'Arbois de Jubain- 
ville. - Cbl. 1899, 1437-8 af [E. Mo]gk. - DLz. 1899 461 
-62 af A. Heusler. - HTda. 7. R. I, 348 ff. af Joh. Steen- 
strup). 

Rasmussen, Hans. Sønderjydske Sagn og gamle Fortællin^er. Hel- 
singør. 8:o. 124 s. 

Reimer, Chr. Nordfynsk Overtro i Mands Minde. (Dania. V, 157— 63). 

Reinsberg-Düringsfeld, 0. v. Das festliche Jahr. In Sitten Gebräu- 
chen, Aberglauben und Festen der german. Völker. 2. Aufl Lpz 
8:o. 7 + 487 s. 6 m. 

Ringlekar på Skansen. Utgifna af Nordiska museet. Sthm. 8o 31s 
0,35 kr. 

"Staffan var en stalledräng". Melodien upptecknad i Varmland. Arr, 
af Gr. 8. Kallstenhts. (Meddelanden från Nord, museet. 1897 
131-3). 

Steffen, R. Enstrofig nordisk folklyrik i jämförande fram stall ning. 
(Akad. afh. Upsala). Sthm. 8.0. 236 s. -f Svenska låtar jämte 

AAKIY PÖB KOBDI8K FILOLOGI XVI, NY FÖLJD XII. Q9 



306 Jensen: Bibliografi for 1898. 

danska och norska former samlade och ordnade af R. Steffen. I. 
Aldre strofer och strof komplexer. 67 s. («=» Sv. Lm. XVI, 1—2). 
(Anm. ZfTk. VIII, 349-350 af A. Heusler. — Dania. V, 95 
-100 af A. Olrik). 

porkelsaon, Jon. Ur annal Gisla biskups Oddssonar 1637. (Huld. 
VI, 37-46). 

— Ür »FurSum fslands" 1638. (sst. 46-51). 

— og Davids son, Ol. Galdramen å vorum dögum. (sst. 54—60). 
Wide, S. Folkskrock och primitiv religion. (NT. 1898, 459-80). 

Wigström, E. Djurlifvet i folkets tro och sägner. (SvFmfT. X, 

158-81). 
-^ Folktro ock sägner. S. 5-84. (SvLm. 61. h. VIII. 3). 
Vistrand, P. G. Signelser från Småland. (Meddelanden från Nordiska 

museet 1897, 15-50). 
Øverland, 0. A. Af Sagnet og Historien. Chra. 8:o. 116 s. 3 kr. 

VI. Ældre retsvidenskab, historie og topografi. 

Br unner, H. Der Todtentheil in germanischen Rechten. (Zeitschrift 
der Savigny-Stiffcung. XIX. Germ. Abth. 107—139). 

Cederschiöld, (r. Om några stallen i Äldre Västgötalagen. (Festskrift 
tillägn. 0. Ekman, 12-36 i Göteborgs Högsk. årsskr. IV.). 0,75 kr. 

Christensen, W. Et hidtil ukendt Arbejde af Viborg-Bispen Knud 
Mikkelssøn. (Kirkehist. Saml. 4. R. V, 299-333). 

Deunteer, J. H. Højesteret i 1683. 69 s. 4:o. Progr. Kbh's Uni- 
versitet. 

Estlander, E. En oriktighet i C. J. Schlyters svenska öfversättning 
af IV. 1. 24 i Wisby Stadslag. (Tidskr. utg. af Jurid. foren, i 
Finland. 1898, 408-411). 

Ficker, J. Untersuchungen zur Erbenfolge der ostgermanischen Rechte. 
3. Bd. 2. Abth. S. 239-637. 11,20 m. - 4. Bd. 1. Abth. 
8 + 290 s. 9,20 m. Innsbruck. 8:o. (Anm. Mitth. für österr. 
Geschichtsforschung. XX, 288—300 af Opet). 

Freisen, J. Nordisches kirchliches Eheschliessungsrecht im Mittel- 
alter. (Archiv für katholiches Kirchenrecht. LXXVIII, 485 
-515). 

Hertzberg, E. Om Eiendomsretten til det norske Kirkegods. En rets- 
historisk Betænkning. Krnia. 8:o. 255 s. 2 kr. 

Kjellberg, C. M. Södermannalagen och dess konungabalk. (HTsv. 

XVIII. 295-318). 
Kjellen, R. Studier i äldre Vestgötalagen, (Tidsskr. f. Retavid. 1898, 

205-241). 
Kier, Chr. Edictus Rotari. Studier vedrørende Langobardernes Na- 

tionalitet. Aarhus. 8:o. 7 + 153 s. 3 kr. 

Kokt, H. Moderret sspursmaale, serleg hjaa dei gamle germanarne. (Syn 
og segn. IV, 65-92). 



Jensen: Bibliografi for 1898. 307 

Motzen, H. Forelæsninger over den danske Retshistorie. Indledning. 
Retskilder. Kbh. 8:0. 310 s. 5 kr. 

Melstect, B. Th. Den islandske Retshistorie indtil Fristatens Under- 
gang og norsk Lovgivnings Indførelse i det 13de Aarhnndrede. 
Fremstillet af V. Finsen. (Tidsskr. f. Retsvid. XI, 519-22). 

Något om landskapslagarnas uppkomst. Af J. L. (Ny illustrerad 
tidning. 1898, 67-70, 78-79). 

Simonvet, H. Le mundium dans le droit de familie germanique. Akad. 
afh. Paris. 8:0. 1B5 s. 

Sjögren, W. Om den fornsvenska skuldprocessens grundformer. (Tidsskr. 
f. Retsvid. XI, 36-83). 

— Om forhistorisk privatratt i Sveriges medeltidslagar. (NT. 1898, 
645-63). 

Solmi, A. Diritto longobardo e diritto nordico. (Archivio giuridico. 

N. S. IL). 
Stein, W. Zwei Moten König Christians I. von Dänemark. (Hansische 

Geschichtsblätter. Jahrg. 1897. 229—238). 
Taranger, A. Udsigt over den norske rets historie. Forelæsninger. 

I. Indledning. — Retsbegrebets historie. — Retskildernes historie. 

Chra. 8:0. 162 s. 2,75 kr. (Anm. Ringeren. II, 93-94 af 

Al. Bugge. - Tidsskr. f. Retsvid. XII, 368-374 af W. Sjögren). 

— Ægteskabsstiftelsens Historie i Norge. (Ringeren. I. No. 16, 
17, 19). 

Ådland, J. Nordfjords lensherrer og fogder. 32 s. 8:0. (i: Skrifter 

udg. af Bergens hist. Forening. IV.) 
Anholm, M. Normandie och dess nordiska minnen. Studier och skil- 

dringar. Lund. 8:0. 272 s. + 1 pl. 3 kr. 
Barstad» Om krigshistoriske arkivstudier. (Norsk militært tidsskrift. 

61. bd. 644-7). 
Bjarnason, p. Um f>orlåk J>6rhallsson hinn helga. Fyrirle3tur. Rvk. 

8:0. 46 s. 
Boesen, J. E. Dansk Adel, en Række Skildringer. I, 4—5. 38 s. 

8:0. (Program fra Sorø). 
Den ældste Danmarkskrønike (Roskildekrøniken). Oversåt af J. Olrik. 

Kbh. 8;o. 42 s. 0,75 kr. 
Erslev, Kr. Biskop Peder af Odense, død c. 1280. (Kirkehist. Saml. 

4. R. V, 609-12). 

— Henrik af Æmeltorp i de ægte og de uægte Kilder. (HTda. 7. 
R. I, 489-518). 

— Formation de la noblesse danoise. (OversdVSF. 1898, 237-68). 

— Yaldemarernes Storhedstid. Studier og Omrids. Kbh. 8:0. 312 s. 
4,50 kr. (Anm. NT. 1898, 667-72 af H. Olrik. - HTsv. XVIII. 
Ö. och gr. 79-82 af Ehd [Emil Hildebrand]). 

Qirgensohn, P. Die skandinavische Politik der Hansa 1375—95. Akad. 
afh. Upsala. 8:0. 11 + 200 s. 3,25 kr. (Også i Upsala univ. 
arsskr. 1899). (Anm. HTsv. XVIII. Ö. och gr. 64-67 af K. 
H[ildebran]d). 



308 Jensen: Bibliografi for 1898. 

Groodrich-Freer, A. The Norsemen in the Hebrides. (The Saga-Book 
of the Viking-Club. Vol. II. P. 1). 

6-oudie, G. The Norsemen in Shetland. (The Saga-Book of the Vi- 
king-Club. Vol. I. P. 3). 

Grønvold. Skikkelser af den islandske Ættesaga. III. Snorre Gode. 
(Folkevennen. Ny R. XXII, 209—240). 

Hansen, A. M. Norsk folkepsykologi. (Ringeren. I. No. 27—29, 
31-38, 40-41, 51-53). 

Helbling, A. Der Zug der Cimbern und Teutonen. Akad. afh. Zürich. 
Wintherthur. 8:o. 68 s. 

Hill, Mary. Margaret of Denmark. London. 8:o. 164 s. 3 sh. 6 d. 

Janse, 0. De nyaste åsikterna om Erik den helige. (HTsv. XVIII, 
319-28). 

Jonssun, Jon. Lota Knut«=Knutr fundni. (Ark. XV, 166-181). 

Kalmarunionsbrevet af 20. juli 1397 udgivet af A. Taranger. Chra. Ils. 

Karlsson, K. H. Axelssönernas slägtskap med Bonde-ätten. (Person- 

hist. tidskr. I, 21-23). 
Kjellberg, C. M. Erik den helige i historien och legenden. (FT. 

1898. II, 317-339). 
Loewe, R. Die ethnische und sprachliche Gliederung der Germanen. 

Halle. 8:o. 59 s. 1,60 m. (Anm. Museum. VII, 111—2 af C. 

C. Uhlenbeck. — Revue critique 1899. I, 326 af V. Henry. - 

Arch. CHI, 161 af H. Jantzen). 
Lucas, F. W. The Annals of the Voyages of the brothers Nicolo and 

Antonio Zeno in the North Atlantic about the end of the four- 

teenth Century, and the claim founded thereon to a Venetian 

discovery of America: A criticism and an indictment. London. 

4:o. 14 + 234 s. + 18 tvi. (Anm. The Geographical Journal. 

XIII, 166-170 af C. Raymond Beazley. — Cbl. 1899, 78-79 

af V. H.). 
Macheprang, M. Viborg domkapitels sekularisering. (Samlinger til 

jydsk Hist. og Top. 3. R. I, 485-493). 
Mojean, Fr. Beiträge zur Geschichte des Krieges der Hanse wider 

Dänemark 1509—1512. Progr. Stralsund. 4:o. 26 s. 

Montelius, 0. När kornmo svenskarne till Finland? (FT. 1898. I, 

81-105). 
Mulhall, M. The Hiberno-Danish Predecessors of Columbus. (The 

Dublin Review. 1898. January). 
Møller, H. L. Slaget paa Lyrskov Hede. (Vort Forsvar. 1898. 

Nr. 467). 

Olof den heiiges landstigningsplats på Finlands sydkust. Af J. R. A. 

(Finskt Museum. 1898, 59). 
Olrik, A. Den nordiske nationalitetsforskel i sin tidligste fremtræden. 

(NT. 1898, 601-16). 
Olrik, H. Til Belysning af Valdemarerne. (Dansk Tidsskrift. II, 

129-145). 



Jensen: Bibliografi for 1898. 309 

Saxo Grammaticus. Danmarks Krønike. Oversåt af Fr. Winkel Horn 

med Illustrationer af Louis Moe. H. 44—48. Hv. h. 0,36 kr. 

Kbh. 4:o. (Anm. Cbl. 1899, 686-7 af A. L.). 
Schäfer, D. Zum Lübisch-dänischen Vertrage vom 29. April 1503. 

(Hansische Geschichtsblätter. 1897, 205—228). 
Sephton, J. "What the Sagas say of Greenland". (Proceedings of the 

literary and philosophical Society of Liverpool. LH, 119—53). 
S?'lf ver stolpe, C. Klosterfolket i Vadstena. Personhistoriska anteck- 

ningar. H. 1. Sthm. 8:o. 96 s. (Bilaga till Person-hist. tidskr.). 
Stefänsson, Jon. Tilraunir Danakonunga til ad selja Island. (Tima- 

rit. XIX, 110-23). 
Stjerna, K. Erik den heiige. En sagohistorisk studie. Lund. 4:o. 

34 s. 0,75 kr. (Meddelanden från det litteraturhist. seminariet 

i Lund. IV. == Lunds univ. årsskr. XXXIV. Afd. I. N:r 2). 
Storm, G. Vitaliebrødrenes Plyndretog til Bergen i 1393. (HTno. 

3. R. IV, 428-440). 

— De ældre norske Kongers Kroningsstad. (sst. 397 — 417). 

Suberf, F. A. Rügen, Wittow, Arkona, Zudar und Peerd. Ein Bei- 
trag zur Etymologie und Deutung dieser Namen. (Baltische Stu- 
dien. N. F. II, 21—56. Også i: Sitzungsber. d. kgl. böhm. 

Gesellsch. d. Wissensch. Phil. Cl. 1898. No. IX. [På cekisk]). 

Taranger, A. Kalmarunionen. Brevet af 20de Juli 1397. (Aften- 
posten. 1898. Nr. 637 og 650). 

Thiset. Den danske Adels saakaldte Forfald i det 16.— 17. Aarhund- 
rede. (HTda. 7. R. I, 519-62, jvf. smst. 581-612). 

Ahlenius, K. Die älteste geographische Kenntnis von Skandinavien. 

(Eranos. III, 22-47). 
Allardt, A. Borgå läns sociala och ekonomiska förhallanden åren 

1539-1571. Akad. afh. Hfrs. 8:o. 183 + 105 s. 
Améen, L. Ett och annat om Mälaren. (Svenska turistför. årsskr. 

1898, 1-37). 
Bendixcn, B. É. Den gamle Kongsgaard Aalrekstad, nu Aarstad. 

41 s. 8:o. (i: Skrifter udg. af Bergens hist. Forening. IV.). 

— Gaarden Kronstad. 9 s. 8:o. (sst.) 

Berg, W. Slottsruinen på Ragnhildsholmen. (Gbgs. turistför. årsskr. 

1898, 78-95). 
Bergman, C. J. Gotlands geografi och historia. 4:e uppl., omarbetad 

af Holger Rosman. Sthm. 8:o. 8 -f 144 s. + 1 kort. 1,25 kr. 

Bidrag till Abo stads historia utg. på föranstaltande af bestyrelsen 
för Åbo stads historiska museum. 1. serien. IX. Utdrag ur 
Åbo stads dombok 1637. Utg. af T. Hartman. Hfrs. 8:o. 261 s. 
6 m. — 2. serien. V. Åbo stads historia under sjuttonde seklet af 
C. v. Bonsdorff. 2. bd. 1. h. Hfrs. 8:o. 236 s. 7 m. 

Björkander, Ad. Till Visby stads äldsta historia. Ett kritiskt bi- 
drag. Akad. afh. Upsala. 8:o. 14+137 s. (Anm. HTsv. XVIII. 
Ö. och gr. 27-31 af C. H. H. [Carl Hallendorff]). 



310 Jensen: Bibliografi for 1898. 

Born, V. M. v. Beskiifning och historia om Sarvlaks egendom i 

Perno socken. 2. tillökta uppL Sarvlaks. 8:o. 3 + 212 s. -{- 

20 pl. + 1 tvi. 4 m. 
Bruun, C. Kjøbenhavn. En illustreret Skildring af dets Historie og 

Institutioner. H. 46. Kbh. 8:o. 48 s. 0,90 kr. 
Brüel, J. Elitterne i Thisted Amt. En historisk Fremstilling af 

Klitternes Tilstand i Thisted Amt fra ældre Tid til vore Dage. 

Thisted. 4:o. 38 s. + 1 tvi. 1,50 kr. 
Bugge, Al. Visby. (Kringsjaa. XI, 801-812). 
Folcher, E. G. Stockholmsbilder från Earl XII.s da gar. Studier i 

Dahlbergs "Suecia antiqua et hodierna". (Ord och bild. VII, 

168-180). 
Gebhardt, A. Island in der Vorstellung anderer Völker. (Globus. 

74. Bd. Nr. 4.). 
Grønvold, D. Bergen i Fortid og Nutid. Et Overblik. Bergen. 8:o. 

148 s. 2 kr. 
Hedengren, Joh. Malm gård i Pärna socken. Anteckningar till godsets 

historia. Wiborg. 8:o. 163 s. + 1 tvi. 2,25 m. 
Holbøll, H. Nyborg Slot. (Illustreret Tidende. XL. Nr. 12). 

Kronologiska anteckningar rörande Göteborg (utg. af Samlaren). 2:a 

tillökade uppl:n. Gbg. 8:o. 285 s. 5,50 kr. 
Kruse, J. Septemberdagar i Visby. Stämningar och intryck. (Ord 

och bild. 1898, 521-533). 
Leinberg, K. G. Förteckning öfver Åbo domkyrkas prebender och 

Kungl. Majestats Arf och Eget i Finland — från 1550-talet. 

(Hist. arkisto. XV, 244-263). 
Levertin, A. Det gamla och det nya Medevi. Med 9 bilder. Sthm. 

8:o. 15 s. 0,60 kr. 
— Några blad ur det gamla Medevis historia. (Ord och bild. VII, 

317-26). 
Liisberg, H. C. Beering. Kjøbenhavn i gamle Dage og Livet i Kø- 
benhavn. H. 1—3. Kbh. 8:o. 96 b. 1,50 kr. 
Lindberg, G. Karlskoga bergslag. Historia och beskrifningar. H. 2. 

Sthm. 1897. 4:o. S. 57-231 + 2 kort. H. 1-2 5 kr. (Anm. 

HTsv. XIX. Ö. och gr. 37—39 af G. Djurklou). 

Mockler-Ferryman, A. F. Chronicles of Hardanger: a Sketch of Old- 

World Norway. (The Saga-Book of the Viking-Club. Vol. II. 

P. 1.). 
Nordlander, J. Från Näktens stränder. (Svenska turistfor. årsskr. 

1898, 80-102). 
Oldin, C. M. Om de aldre skolhusen i Landskrona. 5 s. 4:o. (i: 

Landskrona läro verks redogörelse 1898). 
Bing, H. A* Sveriges konungaborg. Stockholms slott från Birger 

Jarls och Vasarnes till Oßcar II: s tid. Med omkr. 600 illustr. 

H. 1-12. Sthm. 4:o. 288 s. + 7 pl. 3,60 kr. 

Buuth, J. W. Björneborgs stads historia. Hfrs. 1897. 8:o. 574 + 
29 s. + 9 tabeller + 7 kort -f 2 pl. 8 m. (Anm. FT. 1898. II, 



Jensen: Bibliografi for 1898. 311 

66-79 af T. S. Dillner. - HTbv. XIX. Ö. och gr. 43-47 af 
T. S. D.). 
Rørdam, H. F. Af Sorøs Historie i det første Aarhundrede efter 
Reformationen. (Eirkehist. Saml. 4. R. V, 534—43). 

— Fra Kjøge Bys kirkelige Fortid, (sst. 510-17). 
Samsø. Af J. S. Aarhus. 8:o. 18 s. 
Sandberg, A. Visby. (Nornan för 1899, 7-23). 

Schenström, F. Rankhyttan. (Svenska turistför. årsskr. 1898, 152— 155). 

Seedorff. Viborg Bys Brand 1667 og Brandanordningen 1672. (Sam- 
linger tu jydsk Hist. og Top. 3. R. I, 511-520). 

Sjöborg, N. IL Forklaring öfver kartan, föreställande Högestads 
Prastgård i Skåne och Herrestads Härad, ur Minnet, efter 40 å 
50 års förlopp. (Meddelanden från Nordiska museet 1897, 51 
—85). 

Snöbohm, A. Th. Gotlands land och folk. Hufvuddragen till en teck- 
ning af Gotland och dess öden från äldre till nuvarande tider. 
2:a öfversedda uppl-.n. H. 3-5. Visby. 8;o. S. 97—256. 0,40 
kr. f. hv. hft. 

Sparre, L. Det gamla Borgå. Foredrag. Borgå. 4:o. 29 s. -f 1 
kort. 2,50 m. 

Stemann. Hvor har Randers Helligaandshus ligget? (Eirkehist. 
Saml. 4. R. V, 481-502). 

Svecia antiqua & hodierna, opus celeberrimum dirigente Hans Hilde- 
brand denuo ediderunt Wahlstroem & Widstrand. P. 1—17. Hol- 
miæ. Tværfol. 2,50 kr. f. hv. h. 

Thor oddsen, p. Landfræctissaga Islands. Hugmyndir manna um Island, 
nåtturuskoctun og rannsöknir, fyrr og sictar. Gefin üt af Hi nu 
islenzka bokmenntafjelagi. II, 3. S. 225-368 + 8 s. Kph. 8:o. 

— Geschichte der isländischen Geographie; autorisierte Übersetzung 
von Aug. Gebhardt. 2. Bd Leipzig. 8:o. 16 -f- 384 s. 12 m. (Anm. 
MLN. XIV, 62-63 af H. Schmidt-Wartenberg. - Verhandl. d. 
Gesellsch. f. Erdkunde. XXV, 361-4 af K. Maurer. — Globus. 
LXXIV, 246 af A. Gebhardt. - Cbl. 1898, 2002-3 af Brenner. 
— Allg. Zeitung. 1898. Beil. 220 af Günther. — The Nature. 
LVIII, 568. — The Geogr. Journal. XI, 173. — DLz. 1899, 637 
—9 af K. Kretscbmer). 

Tidander, L. G. T. Kristianstad för och nu. Anteckningar för Nya 
Skånska Posten. Kristianstad. 4:o. 21 s. 0,25 kr. 

Wrangel, F. Z7. Något om Skeppsholmen i forna dagar. (Vinter- 
gatan. V, 283-98). 

"Östergötlands krona". A f J. B. (Svenska turistför. årsskr. 1898, 
103-119). 

Tillæg. 

Anmeldelser af tidligere udkomne arb ej der. 

Amira, K. v. Nordgermanisches Obligationenrecht. 2. Bd. Leipzig. 
1895. 8:o. (Anm. Tidsskr. f. Retsv. XII, 75-87 af E. Hertzberg). 



312 Jensen: Bibliografi for 1898. 

Appelgren, H. Svenskarnes inflyttning i Finland. (Finskt Museum. 

1897). (Anm. Archiv für Anthropologie. XXVI, 241-243 af J. 

Mestorf). 
Aschehoug, T. H. De norske Comrøuners R et sf or fatning før 1837. 

Krnia. 1897. 4:o. (Anm. Tidsskr. f. Retsv. XII, 69-70 af E. 

Hertzberg). 
Aspelin, H. E. Vasa stads historia. Nikolaistad. 1892—94. 8:o. 

(Anm. HTsv. XIX. Ö. och gr. 41-42 af T. S. D.). 
Bang, A. Chr, Om. Dale-Gudbrand. Chra. 1897. 8:o. (Anm. DLz. 

1899, 1445-43 af W. Ranisch). 
Bernstein, L. The Order of Words in Old Norse Prose. New York. 

1897. 8:o. (Anm. Ark. XVI, 96-100 af A. Gebhardt. - Arch. 

CII, 386-7 af E. Mackel). 
Boer, R. C. De studie van het oudnorsch. Groningen. 1894. 8:o. 

(Anm. AfdA. XXV, 92 af F. Holthausen). 

Bugge, S. Helge-Digtene i den ældre Edda. Kbh. 1896. 8:o. (Anm. 

Litbl. 1899, 58-63 af B. Kahle. — Revue critique. 1899. I, 

125-127 af L. Pineau). 
Cederschiöld, G. Om Svenskan som skriftspråk. Gbg. 1897. 8:o. 

(Anm. Ark. XV, 274-7 af M. Kristensen. — FT. 1898. I. 241 

-3 af I. A. Hfeikel]). 
Daenell, E. K. Geschichte der deutschen Hanse. Lpz. 1897. 8:o. 

(Anm. DLz. 1898, 1401-3 af W. Stein. - Cbl. 1898, 1478 af 

W. St, - Mitteil, aus d. hist. Litt. 26. Jahrg. 423-424 af J. 

Girgensohn. — Revue critique. 1898. I, 218—220 af R.). 
Den gamle danske Dødedans udg. af R. Meyer. Kbh. 1896. 8:o. 

(Anm. Korrespondenzbl. d. Vereins f. niederd. Sprachf. XX, 29 

af W. Seelmann). 
Eyrbyggja saga. Hrsg. von H. Gering. Halle. 1897. 8:o. (Anm. 

The Athenæum. No. 3701. — DLz. 1899, 1220-21 af F. Detter). 
Flores Saga ok Blankiflür hrsg. von E. Kölbing. Halle. 1896. 8o. 

(Anm. ZfvglLg. XIII, 218-9 af W. Golther). 
Fredbärj, G, Grammatica elementare della lingua svedese. Sthm. 

1897. 8:o. (Anm. Litbl. 1898, 407-10 af J. Vising). 

Från filologiska foreningen i Lund. Lund. 1897. 8:o. (Anm. Litbl. 

1899, 194-5 af B. Kahle. - AfdA. XXV, 199 af A. Heusler. - 

The Athenæum. Nr. 3698). 
Geffroy, A. L'Islande avant le Christ ianisme. Paris. 1897. 8:o. 

(Anm. La Cultura. N. S. XVII. Nr. 10 af C. Calisse. - Revue 

des questions historiques. LXIII, 292). 
Gering, H. Glossar zu den liedern der Edda. 2. aufl. Paderborn. 

1896. 8:o. (Anm. AfdA. XXV, 91 af F. N.). 

Gislason, K. Efterladte skrifter. 2. bd. Kbh. 1897. 8:o. (Anm. 
ZfdPh. XXXI, 407-10. - Litbl. 1899, 233-7 af B. Kahle. - 
Cbl. 1898, 1692 af [E. Mo]gk. - DLz. 1898, 1196 af A. Heusler. 
— Athenæum. No. 3701, s. 451. — Revue critique. 1899. I, 257 
af L. P[ineau]). 



Jensen: Bibliografi for 1598. 313 

Gudmvndsson, V. Privatboligen på Island. Kbh. 1889. 8:o. (Anm. 

Revue historique. LXIX, 393—94 af E. Beauvois). 
Gbdel, V. Fornnorsk-islänsk litteratur i Sverige. Sthm. 1898. 8:o. 

(Anm. HTsv. XVIII. Ö. och gr. 67-9 af G. Storm). 
Hauksbok. Udg. af det nord Oldskriftselskab. Kbh. 1894—96. 8:o. 

(Anm. AfdA. XXV, 92-4 af 0. Jiriczek). 
Hildebrand, E. Svenska statsförfattningens historiska utveckling. Sthm. 

1896. 8:o. (Anm. FT. 1898. II, 386-90 af C. v. Bonsdorff). 
Holberg, L. Konge og Danehof. 1. Bd. Kbh. 1895. 8:o. (Anm. 

Tidsskr. f. Retsv. XII, 70-75 af E. Hertzberg). 
Jakobsen, J. Det norrøne Bprog på Shetland. Kbh. 1897. 8:o. 
(Anm. ZfdPh. XXXI, 402—7 af 0. L. Jiriczek. — The Athenæum. 
No. 3698). 
— The dialect and place names of Shetland. Lerwick. 1897. 8:o. 
(Anm. ZfdPh. XXXI, 402-7 af 0. L. Jiriczek). 

Jiriczek, 0. L. Deutsche Heldensagen. 1. Bd. Strassburg. 1898 (o: 
1897). 8:o. (Anm. Museum. VI, 328—30 af R. C. Boer). 

Johansson, J. Bidrag till Karlskoga Krönika. (Ur "Noraskogs Ar- 
chiv"). Sthm. 1895. 8:o. (Anm. HTsv. XIX. Ö. och gr. 37 
-39 af G. Djurklou). 

Jungfru Marie ortagård. Utg. af R. Gteie. Sthm. 1895. 8:o. (Anm. 
Revue historique. LXIX, 170 af E. Beauvois). 

Kahle, JB. Altisländisches elementarbuch. Heidelberg. 1896. 8:o. 
(Anm. AfdA. XXV, 143-7 af F. Wrede). 

Karsten, T. E. Beiträge zur Geschichte der c- Verba im Altgerma- 
nischen. Hfrs. 1897. 8:o. (Anm. Litbl. 1898, 406—7 af G. 
Ehrismann). 

Kock, A. Om språkets forandring. Gbg. 1896. 8:o. (Anm. Journal 
of Germanic Philol. II, 273—76 af G. T. Karsten. — Revue cri- 
tique. 1899. I, 257 af L. P.). 

Lagus, G. Ur Wiborgs historia. H. 1—2. Viborg. 1893-95. 8:o. 

(Anm. HTsv. XIX, 42-3 af T. S. D.). 
Landtmansson, J. 8, Träldomens sista skede i Sverige. Uppsala. 

1897. 8:o. (Anm. Tidskr. f. Retsv. XII, 67 af E. Hertzberg. — 
FT. 1898. II, 491 af -rn nr-). 

Lindgren, J. V. Dansk och norsk grammatik. Sthm. 1894. 8:o. 
(Anm. Pedagog, tidskr. XXXIV, 537-8 af N. Beckman). 

Lönborg, S. Adam af Bremen. Uppsala. 1897. 8:o. (Anm. PMLB. 
XL V, 87-88 af S. Ruge. - Cbl. 1899, 718 af A. L. - Hist. 
Zeitscbr. 83. Bd. 335 af D. Schäfer). 

Mankell, J. öfversigt af svenska krigens och krigsinrättningarnes hi- 
storia. I— II. Sthm. 1890—97. 8:o. (Anm. Hist. Zeistschr. 83. 
Bd. 338-42 af D. Schäfer). 

Maurer, K Zwei Rechtsfälle in der Eigla. München. 1895. 4:o. 
— Zwei Rechtsfälle aus der Eyrbyggja. München. 1896. 4:o. (Anm. 
Tidsskr. f. Retsv. XII, 67—8 af E. Hertzberg). 



314 Jensen: Bibliografi for 1898. 

Mejborg, B. Danske bøndergaarde i det 16., 17. og 18. aarhundrede. 
I. Kbh. 1897. 4:o. (Anm. AfdA. XXV, 243-7 af R. Henning). 

Meite en, A. Siedelung und Agrarwesen der Westgermanen und Ost- 
germanen. Bd. 1-3. Berlin. 1895. 8:o. (Anm. AfdA. XXV, 
225—43 af R. Henning). 

Moltesen, L. J. De avignonske pavers forhold til Danmark. Kbh. 

1896. 8:o. (Anm. Hist. Zeitschrift. 83. Bd. 335-6 af D. Schäfer). 
Müller, S. Nye Stenaldersformer. (Årb. 1896, 303-419). (Anm. Ar- 
chiv für Anthropologie. XXVI, 226-7 af J. Mestorf). 

Neergaard, C. Depots d'objets de Tåge du brooze. 1897. (Anm. 

Revue mensuelle de TÉcole d'Anthropologie de Paris. 1898, No. 1). 
Noreen, Ad. Abriss der urgermanischen lautlehre. Strassburg. 1894. 

8:o. (Anm. AfdA. XXV, 113-23 af H. Möller). 

— Spridda studier. Sthm. 1895. 8:o. (Anm. Museum. VII, 49—51 
af B. Symons. — AfdA. XXV, 201 af A. Heusler). 

— Svenska etymologier. Upsala. 1897. 8:o. (Anm. Litbl. 1899, 
195-6 af B. Kahle. - AfdA. XXV, 200 af 0. Heusler. — DLz. 
1899, 1592 af F. Detter). 

Poestion, J. C. Isländische Dichter der Neuzeit. Leipzig. 1897. 8:o. 

(Anm. Blätter für litterarische Unterhaltung. 1898, 721—25 af 

E. Mogk). 
Repertorium diplomaticum regni Danici mediævalis. 1. Bd., 2. Bd. 

H. 1. Kbh. 1894—96. 8:o. (Anm. Zeitschrift der Savigny-Stif- 

tung. XIX. Germ. Abth. 161—5 af M. Pappenheim. — Revue des 

questions historiques. LXIII, 643—4 af E. Beauvois. — Hist. 

Vierteljahrsschr. II, 561 af E. R. Daenell). 
Rygh, K. Trøndelagen i forhistorisk tid. 1897. 4:o. (Anm. Archiv 

für Anthropologie. XXVI, 233-234 af J. Mestorf). 

Sach, A. Das Herzogthum Schleswig in seiner ethnographischen und 
nationalen Entwickelung. 1. Abth. Halle. 1896. 8:o. (Anm. 
Cbl. 1899, 1093-5 af A. L.). 

Sander, Fr. Das Nibelungenlied. Sthm. 1895. 8:o. (Anm. Revue 
de l'Histoire des Religions. XXXVII, 253—260 af L. Knappert). 

Schönbach, A. E. Über die Sage von Biterolf und Dietleip. Wien. 

1897. 8:o. (Anm. AfdA. XXIV, 363-69 af 0. L. Jiriczek. - 
DLz. 1898, 553 af S. Singer). 

Seesselberg, Fr. Die frühmittelalterliche Kunst der germanischen Völker. 
Berlin. 1897. 4:o. (Anm. Zeitschrift für Architektur und In- 
genieurwesen. 1898. H. 3 af Rosz. — Centralblatt für Bauverwal- 
tung. 1898. Nr. 30-31 af Rüdell, jvf. smst. Nr. 46-48. — Tids- 
skrift for Kunstindustri. 1898, 58—68 af P. Johansen). 

Sjögren, W. Bidrag till en undersokning af kontraktsbrotten enligt 
Sveriges medeltidslagar. Upsala. 1896. 8:o. (Anm. Tidsskr. f. 
Retsvid. XI, 287—291 af I. S. Lfandtmanson]). 

Sproglig-historiske Studier tilegnede Prof. C. R. Unger. Krnia 1896. 
8:o. (Anm. Litbl. 1899, 231-3 af 0. Brenner). 



Tiselius: Anmälan. 315 

Sønderjydske årbøger. Flensborg. 1889—1896 og 1897. 8:o. (Anm. 

NT. 1898, 233-40 af J. Ottosen). 
Tamm, Fr. Etymologisk svensk ordbok. H. 4. Sthm. 1896. 8n. 

(Anm. AfdA. XXV, 92 af F. Holthausen). 

— Om avledningsändelser hos svenska substantiv. Upsala. 1897. 8:o. 
(Anm. Litbl. 1899, 197 af B. Kahle. - AfdA. XXV, 201 af A. 
Heusler. — DLz. 1899, 1593 af F. Detter). 

The Saga of king Olaf Tryggvason transl. by J. Sephton. London. 

1895. 8:o. (Anm. AfdA. XXV, 94-5 af 0. Jiriczek). 

The tale of Thrond of Gate. Transl. by F. York Powell. London. 

1896. 8:o. (Anm. AfdA. XXV, 94-5 af 0. Jiriczek). 
Torsvisen i Bin norske form udg. af S. Bugge og M. Moe. 1897. 4:o. 

(Anm. Dania. V, 104-109 af A. Olrik). 
Vedel, E. Etterskrift til BornholmB Oldtidsminder. Kbh. 1897. 4:o. 

(Anm. Archiv für Anthropologie. XXVI, 228-230 af J. Mestorf ). 
Wimmer, L. F. A. Om undersøgelsen og tolkningen af vore runemindes- 

mærker. Kbh. 1895. 4:o. (Anm. IFAnz. X, 59-62 af B. Kahle). 
Vodshov, H. 8. Sjæledyrkelse og Naturdyrkelse. Kbh. 1897. 8:o. 

(Anm. Revue de l'Histoire des Religions. XXXVIII, 186-194 af 

N. Soderblom. — IFAnz. X, 7-16 af E. Hardy). 
Vogt } L. J. Dublin som norsk by. Krnia 1896. 8:o. (Anm. The 

English Hist. Review. XIII, 814). 
Wr angel 3 E. Sveriges litterära forbindelser med Holland. Lund. 

1897. 4:o. (Anm. De Nederlandsche Spectator. 1898, 179-181 af 
A. Telting). 

Wulff, F. Om översättning av stråfiska diktvärk. Lund. 1897. 4:o. 

— Om värsbildning. Lund. 1896. 8:o. (Anm. TfF. 3. R. VII, 
37 af E. Gigas). 

Zupitza, E. Die germanischen gutturale. Berlin. 1896. 8:o. (Anm. 

AfdA. XXV, 123-7 af F. N. Finck). 
Zwei Isländer-Geschichten, hrsg. von A. Heusler. Berlin. 1897. 8:o. 

(Anm. DLz. 1899, 1064—66 af W. Ranisch). 



Skuttungemälets ahcentuering av K. P. Leffler (Sthlm 1898. 
35 s. 8:o. Sv. landsm. XVIII. 2). 

Ovannämda arbete utgör en led i de pågående undersökning- 
arna av Upplands folkmål ock torde ha hälsats med tillfredsstäl- 
lelse av dem, som anse, att ännu något kan göras for svensk ljud- 
bestämning även på annat satt an genom mikroskopisk undersok- 
ning av fonografrnllar ock andra fysiska procedurer. Genom att 
forf. behandlar den exspiratoriska ock musikaliska akcenten i ett 
svenskt mål, rör han sig inom ett intressant område, vårs största 
del ännu är okänd mark för språkvetenskapen. Förf. skall, om 
jag ej misstager mig, i ett annat arbete, som val nu är tärdig- 
tryckt, behan(fia akcentneringen i en annan trakt av Uppland; vad 

AMWtf FOB VOBDMX n&OLOOI XVI, KT FÖLJ9 XU. 



316 Tiselius: Anmälan. 

som sages i det följande, galler einellertid endast hans ovannämda 
"Skuttungem ålets akcentuering". 

Den åsikten, att i vanligt svenskt riksspråk pennltiraa av 
ragen, best. fo. av råg, i fråga om intensiteten är av annat slag an 
penultima av ragen, best. fo. av rage, torde ej ha bestritt3 av någon, 
sora på senare tid yttrat sig i frågan; se Kock, Om svensk ak- 
sentuering s. 23 med noten (Sv. landsm. VI. 2) ock Noreen, Inled- 
ning till modersmålets prosodi s. llf. Den senare uppger på a. st., att 
man kan särskilja tre olika former av stavelseintensitet, allt efter 
det olika satt, på vilket densamma avtar: akut (skarp), grav (trog), 
cirkumflex (brüten eller "sammansatt") *). K. P. Leffler antar också 
tre dylika former av stavelseintensitet under benämningarna akut, 
plan ock cirkumflex, men han låter dessa termer ej blott angiva 
stavelsens intensitetsform, utan ock dess beskaffenhet i fråga om 
tonglidning. Enligt honom är t. ex. plan "den akcent, vid vilken 

tonglidning eger rum varvid trycket fordelas mellan bada 

tonema ock därföre blott sjunker ned till bitryckigt". Forf. for- 
utsätter sålunda i sin terminologi, att en viss beskaffenhet i ex- 
spiratoriskt hänseende hos en stavelse maste vara förenad med 
en viss given beskaffenhet i musikaliskt hänseende. Detta är emel- 
lertid ej klokt. Det låter t. ex. mycket val tanka sig, att i ett 
mål stavelser forekomma, i vilka trycket "blott sjunker ned till 
bitryckighet", utan att därfor tonglidning eger rum. Hur är i rspr. 
forhållandet i typen talare, talade? Noreen uppger a. a. s. 16, att 
Stockholmskan i denna typ har grav taktform med tongången HAc 
ock nämner intet om tonglidning i antepenultima. Saknas sådan 
i värkligheten, så har på grund av sammankopplingen av det rna- 
sikaliska ock det exspiratoriska hela denna vanliga akcenttyp ingen 
plats i förfrs system. 

De av förf. "delvis efter Noreen" antagna terra erna for kvan- 
titetens grader 



kort 
medelvarig 



helkort 
halvkort 



19 t halvlang 

1&n S { hell&ng 

ock for stavelsetryckets grader 

svagtryckig el. lenis {J^H^' betec * na8: ° 

medeltryckig el. medius { . 

_ , . , « . i semiforti8 „ 2 

starktryckig el. fortis { forti88imU8 „ 3 

synas mig lätta att ihågkomma samt tydliga och betecknande a ). 
Likaledes äro forfts termer "tonglidning" ock "tongång" lyckligt 

*) Med ratta kan man, synes det mig, tvi via på cirkumflexens tillvaro 
vid sidan av akut ock gravis som form for stavelseintensiteten ock särskilt 
på dess tillvaro i den utsträckning. vari den stundom antagits forekomma. 
Se Ly ttkens- Wulffs Aksentlära s. 102 noten ock Kock a. a. ss. 21 ock 22. 

a ) Meningarna om dessa termers lämplighet torde vara mycket de- 
lade. A. K. 



Tiselius: Anmälan. 317 

funna, om man överhuvud för de därmed avsedda begreppen bör 
eftersträva svenska uttryck. 

Vid sina uppgifter om ^kvantiteten i målet haller sig förf. 
ofta ej till ljudkvantiteten, utan avser den svårbestambarare sta- 
velsekvantiteten ock torde tliirvid egentligen ej ha tankt sig någon 
annan möjlighet an att alla de ord, som tillhöra en ock samma 
akcenttyp, också överensstämma med varandra i fråga om sta- 
velsekvantiteten. Sålunda synes han t. ex. anta att i rspr. alla ord 
med akcentueringen båtar ha den huvudtryckiga stavelsen lang 
ock den bitryckiga kort, ehuru denna typ omfattarord, som till 
sin byggnad äro varandra sa olika som Anna ock Östrandskt. I 
värkligheten upptar val i det senare ordet den svagare stavelsen 
ej blott lika lang, utan t. o. m. längre tid an den starkare 1 ). 

S. 4 omtalar förf. som en avvikelse från rspr., att i ord av 
typen båtar 'under svagt tryck i satsen' kort 'starktryckig ("be- 
tonad") vokal efterfbljes av kort konsonant'. Ar detta blott en 
olycklig formulering av förf., eller har han förbisett, att en "lexi- 
kaliskt" starktryckig stavelse, när den forekommer 'under svagt 
tryck i satsen' ej förblir starktryckig, utan då är svagtryckig, ock 
svagtryckiga stavelser kunna visst ha kort vokal -f- kort konsonant 
i rspr. Åtminstone beträffande de tre sista av de fyra fall, i vilka 
Skuttungemålet i motsats mot rspr. skulle ha kort starktryckig 
vokal, efterföljd av kort konsonant, galler såval att vokalen i dem 
ej är starktryckig som ock att de i saken i fråga, så langt de av 
förf. karakteriserats, ej utgöra någon avvikelse från rspr. 

Lämpligt vore, att, när tongångar betecknas i notskrift, klav- 
tecken utsattes, särskilt i de fall, då en förekommande intervall 
blir olika stor, allt eftersom man antar bas- eller diskantklav. S. 
17 har förf. i forbigående ett yttrande, på grund av vilket man 
måhanda far tanka sig alla hans nottecken med basklav. 

Nu ett par ord om några av själva uppgifterna rörande Skut- 
tungemålet. Bnligt förf. s. 15 ha i målet såval typen var sd (sjun- 
kande tongång) som typen båtar (stigande tongång) i penultima 
akut intensitet samt sakna tonglidning. Detta är ett oväntat ock 
intressant påstående, ock då åtminstone bes t am m andet av formen 
för stavelseintensiteten är mycket svart även för ett synnerligen fint 
ora, kan man ej annat an önska, att saken bleve ytterligare un- 
dersökt; för övrigt vore det även önskvärt, att beskaffenheten av 
rspr:s former för stavelseintensiteten (akut, grav ock eventuellt cir- 
kumflex) bleve foremål för en ingående undersokning, halst med 
jälp av fysiska instrument. Akcent cirkumflex har endast iaktta- 
gits i några fa ord i målet; manne den ej lämpligen skulle kunna 
forvisas även från dessa, ock t. ex. skæln 'skolan' ock foln 'falen' 
helt enkelt uppfattas som tvåstaviga ord av typen båtar? 

Målet betonar ofta ordens slut starkare an rspr. Ultima har 

*) Se Noreen, a. a. s. 7 ock Natanael Beckman, Grunddragen af den 
svenska versläran s. 29. 



318 Tiselius: Anmålan. 

enligt förf. i typen varsel semilenis växlande med lenissiinus, i 
typen bätar semifortis växlande med semilenis; for rspr. brukar i 
förra fallet antas lenissimus, i det senare semilenis. Yidare ha i 
regeln alla mer an tvåstaviga sammansättningar sista leden huvud- 
tryckig. "Här anmärkes emellertid en gang for alla", säger forf. 
s. 14 efter att ha talat om dylika sammansättningar, "att rikssprå- 
kets exspiratoriska akcentnering användes omväxlande med akcent- 
förskjutningen ock att det ofta är ytterligt svart att avgöra, vilket- 
dera akcentueringssättet ett ord har i ett visst fall". De tvastaviga 
sammansättningarna eller åtminstone flertalet av desamma foras av 
forf. till två grupper, av vilka den ena "vacklande" betonas 2—3, 
3—2 (3—3) ock den andra betonas 3—2. Manne ej emellertid "vack- 
lan" i fråga om betoningen forekommer i den senare gruppen lika 
val som i den förra, i t. ex. salstcol, grasten ock svdrbedd lika val 
som i hustak, ekspik ock tungrcodd, ock manne ej forekomsten av 
den ena eller andra betoningen åtminstone till en del regleras av 
den satsfonetiska ställning, som intas av ordet? Förf. uppger själv, 
att aven i den senare gruppen "i best. form huvudtrycket stundom 
flyttas over på senare ledet, åtminstone hos Substantiven". Jämfor, 
huru man i Tasterna socken i Roslagen vid sidan av varandra hos 
en ock samma person kan fa höra uttalen: de va att stcort linntre 
(xx') ock de är linntre (x x) e stcort, linntre (x x) växer bra) de 
va an duktig länsman (xx 1 ) ock lånsman (x'x) e här. Intressant är 
att härmed sammanställa §§ 929 ock 1901 i Sweet's New English 
Grammar. Ordfogningsakcenten är utan tvivel ett område, på vilket 
många upptäckter äro att göra. 

Överraskande akcentbestämningar äro: den laga mitteltonen i 
tongången cGA med intensiteten 3—1—0 i sockennamnen BjorTdinge, 
Bälwge s. 31, när därmed jämföres typen scotare deH, 3—1—0 s. 22; 
likaså den laga mitteltonen i tongången cGH, 0—3—1 i Balingsta s. 
31 ock den laga sluttonen i typen fönsterbeslag ccAH, 2—0—0—3 s. 
25 ock 13, imf. för det förra ordet ättikka deH, 2—3—1 s. 22, for det 
senare husförhbr cAd, 2, 1—0—3 s. 24; vidare att upptakten anges 
så svag i t. ex. karamell, tjugeen, kom i hog 0—0—3 (tryckfel?) ss. 
23, 24, jtnf. äventyr, hundra/amm, utestängd 2, 1—0—3 s. 24. Manne 
ej några av dessa uppgifter möjligen bero darpå, att förf. anger 
annat uttal an det "lexikaliska"? 

Till sist må påpekas, att förf. på flere stallen — ss. (4), 5, 9, 
12, 20, 28 — vidrör, men, som det synes mig, ingenstädes fallt 
klart ock tydligt karakteriserar en viss reducering av kvantitet ock 
intensitet, som forekommer i vissa ordfogningar i målet i ord, som 
ha "enkel klanglös konsonant mellan vokalerna" ock höra till ak- 
centtypen båt ar. Det vore av intresse att av förf. fa opplysning, 
om han bestämt iakttagit, att denna "forkortning" t. ex. av forstå 
ordet i forbindelsen sita här ej inträder i förbindelserna rida + här 
ock sitter -f här. 

Göttingen i april 1899. Q. Ad. TiseliUS. 



Pinnur J6nsson: Nekrolog. 319 

Eirikur Jönsson 

er født 22. marts 1822 i Hornafjorden på gården Hoffell, hvor 
hans fader, Jon Bergsson, var præst. E. J. blev sat i Bessestad la- 
tinskole, hvorfra han blev dimitteret 1846; straks efter rejste han 
ned til København. Her studerede han først teologi, men opgav 
dette studium og tog aldrig nogen embedseksamen. Han vendte 
heller aldrig tilbage til Island, men levede hele sin tid i Køben- 
havn, beskæftiget med forskellige litterære sysler. Først 1874 op- 
nåde han en fast stilling som viceprovst (viceinspektör) på Re- 
gensen, hvilken stilling han indehavde til sin død, der indtraf d. 
30. april 1899. Han var gift med en dansk dame, Petrine Petersen 
f. Jenseu, der overlever ham. 

E. J. var en stærkt litterært interesseret mand ; han besad en 
videnskabelig sans og var i det hele ret skarpsindig, men hans fi- 
lologiske uddannelse var mangelfuld. Hans intelligens viste sig 
særlig i samtaler og diskussioner og han kunde være træffende 
vittig. Han holdt meget af at diskutere tidens brændende — og 
i øvrigt alle mulige — sporgsmål, særlig med sine mange unge 
venner på Regensen; ofte sås han på læsestuen eller under den 
grönne lind i Regensgården omgivet af en skare Regensianere; de 
holdt af den gamle joviale mand, som trods legemlige skrøbe- 
ligheder (han havde mistet det ene öje og havde ved et ulykkes- 
tilfælde fået det ene ben kvæstet) bevarede sin åndelige friskhed 
og gode humør til det sidste. Stemningsfuldt blev dette udtalt 
ved hans båre af en tidligere Regensianer. For sine landsmænd 
gjorde han, hvad han formåde. — E. J. var stipend iaritis Arna- 
magnæanus fra 1872 til sin død. 

Hvad E. J.s litterære virksomhed angår, bestod den særlig i 
et ordbogsarbejde og sagaudgaver. Dengang da Cleasbys ordbogs- 
arbejde gik i stå eller ikke syntes at skulle blive til noget, påtog 
E. J., der havde deltaget i forarbejderne til det nævnte arbejde, 
sig at udarbeide en særlig islandsk-dansk håndordbog; denne ud- 
kom under titlen "Oldnordisk ordbog" 1863, udg. af det kgl. nord. 
Oldflkriftselskab. Denne ordbog er meget righoldig, men har ingen 
citater ; den holder sig, trods titlen, ikke til oldsproget alene, men 
medtager også en hel del yngre isl. ord eller sådanne, der ikke 
findes i de gamle skrifter. Gengivelserne af de isl. ord og tale- 
måder er i reglen rigtige og træffende. På grund af sin hande- 
lighed har den været og er endnu meget benyttet. — Som ud- 
giver deltog E. J. i udarbejdelsen af den store udgave af Njåla I 
(1875); han afskrev og excerperede håndskrifterne og konstitoerede 
teksten alt i forbindelse med prof. K. Gislason (jfr. forordet s. 
XV). Senere deltog han sammen med undertegnede i udgivelsen 
af Hauksbok (1892 — 96); med tilfredshed mindes jeg hans medar- 
bejderskab, hans, trods alderen, ufortrødne flid og udholdenhed 
under afskrivningen af teksten, som han læste endogså på vanske- 

AMI V FÖE KOBDISK FILOLOGI XVI, MT VÖLJD XII. 



320 Pinnur Jönsson: Nekrolog. 

lige steder forbavsende godt. — I en lang række af år forfattede 
E. J. Det isl. litterære selskabs årlige oversigt over udenlandske 
begivenheder i tidsskriftet Skirnir og skrev etterretninger fra ud- 

landet i lsafold. Hans stil var puristisk og fyndig, men ikke 
nden visse særheder; han yndede gamle klassiske udtryk. 

B. J. havde en lille digterisk åre, og der kendes ikke så få 
af hans af godmodig lune og ironi prægede improvisationer; al 
poesi interesserede ham meget og han fulgte de furskellige poe- 
tisk-litterære bevægelser i ind- og udland; som tilsynshavende 
med læsestuen på Regensen havde han god lojlighed til at 
følge med. 

København i novbr. 1899. Pinnur Jönsson. 



Tillagg ooh r&ttelser. S. 245. Fr&n danskan hava tilltalsformler av 
typen din ar em staktl inträngt även i nordfrisiskan (Grimm: Deutsche 
gramm. IV [1887] s. 296). — Las s. 241 r. 4 nfr.: (fu [h]inn leißißiöfr) — s. 
246 r. 12: icke mycket användas. 



u i lin i stat paa Rök~Stenen. 

L 

Den Del af Rök-Indskriften, som jeg har kaldt e, indtil 
Skilletegnet i tredje Linje har jeg transscriberet saaledes: 
airfbfrbnhnflnbantf^nhnu 
Rtr^kiuilinispat ♦ rhf prh : is 

Linje 1 og den Del af Linje 2, som folger efter Skilletegnet, 
er skreven med ChifFreskrift. Efter Oplösning af Chiffre- 
skriften gjengiver jeg Linjerne saaledes *) : 
sakumukminiuaimsiburmip 
RtrgJriuilinispat * knuaknat 
iaiunuilinisj>at * 
Med Ordadskillelse, Fordobling af de Runer, som er fælles 
for Udlyd og Fremlyd i to sammenstödende Ord, og med An- 
tydning af Linjeudgang gjengiver jeg dette Afsnit saaledes: 

sakum mukmini uaim si burin nip\l& traki uilin is J)at • 
knua knat\i ai un uilin is J)at • 

I de to Tolkninger af Rök-Indskriften, som jeg har ud- 
givet, har jeg tolket de tre sidste Ord saaledes: Wilinn es 
pat "Vilen er det". Jeg har her ladet en Hövding Vilen 
optræde. 

Men ved fornyet Gjennemgaaelse af Indskriften har jeg 
for flere Aar siden fundet, at denne Helt Vilen, af hvem 
Flere har ladet sig imponere, ikke var tilstrækkelig væbnet, 
og at han ikke kunde staa sig imod nærgaaende Udtalelser 
om, at Ordene "Vilen er det" vilde være en urimelig Maade 
at anmelde ham paa; om at Gjentagelsen af disse Ord vilde 
være upassende, og om at hans eget Navn var ukjendt. 



*) Efter Forslag af Burg betegner jeg de dechiffrerede Steder ved 
Cursiv. 

▲VIV FÖ» XOBDMX F1LOLOOX XVI, MT FÖLJD XXI. 23 



322 Bugge: uilinispat. 

I det nye Arbeide om Rok-Indskriften, som jeg forbe- 
reder, havde jeg derfor givet Helten Vilen, som ubrugelig, 
Afsked paa graat Papir. Naar nu Hr. Burg offentlig (Arkiv 
XVI 135 — 146) og höitidelig har givet Vilen Dödshugget, 
skal jeg ikke söge at puste Liv i ham. Fuit heros, fuit 
Vilinus! 

Derimod skal jeg tage den Stedfortræder, som Burg nu 
opstiller her, i nærmere Øiesyn. 

uilin is t>at forstaar Burg som *uillin is t>at "Vexier- 
schrift ist das" "oder, wie der Isländer sagt, villuletur er 
J>ad". Disse Ord skal altsaa henpege paa Chiffreskriften i 
el og e2. 

Et Ord Hvilpeins er rigtig dannet efter de for gotisk 
Orddannelse gjældende Regler. I Nordisk forekommer ellers 
ikke et tilsvarende Ord hverken i Formen *vittin eller i For- 
men *villn. Heller ikke forekommer der noget andet saa- 
ledes dannet nordisk Ord, som er afledet af et svagt Yerbum 
paa -Ila. Af Yerber paa -Ila dannes i Nordisk derimod Hun- 
kjönsord paa -{ll)ing, som i Betydning svarer til de gotiske 
paa -eins : oldn. og glsv. fylling, som ags. fylling, i Modsæt- 
ning til got. uqfulleins og ags. mona^-fyllen-, oldn. felling 
(dansk fælding), gylling, helling, hr elling, Uling, spilling, stilling 
og fl.; i nyere norsk Folkesprog villing af villa. Imidlertid 
er de fleste af disse nordiske Substantiver paa -ing vistnok 
temmelig sene. 

Af det foregaaende har vi Ret til at slutte, at en Ord- 
dannelse som got. *wilpeins af *wilpjan, der paa et forhisto- 
risk Sprogtrin vistnok ogsaa har været nordisk (da vi ellers 
har Suffixet -ni- i mange Ord), er bleven ubrugelig i Nor- 
disk efter Indtrædelsen af den historiske Sprogform. 

Dette, som jeg her har anfört, kan, da Rök-Indskriften 
har bevaret saa meget gammelt, vistnok alene ikke være til- 
strækkeligt til at forkaste Ordet *villin. Men det maa dog 
bidrage til at gjöre os varsomme for at anerkjende det som 



Bugge: uilinispat. 823 

virkeligt, hvis andet vækker Betænkelighed imod det. Den 
Mening, som uilin efter Burg skal udtrykke, ventede man 
snarere udtrykt ved uilurunaR eller uilirunaR (jfr. oldn. 
villistigr, villiskjj) eller uiltaR runaR (jfr. Atlamål 9, 12). 
Men det er efter mit Skjön overhoved ikke rimeligt, at Ru- 
neristeren ved dette Afsnit paa Rök-Stenen skulde paa en 
saadan Maade angive, at de foregaaende Runer ikke kan 
læses ligefrem. Han anvender jo i Indskriften mange andre 
Runer, som afviger fra de paa den Tid sædvanlige og som 
maa have været vanskeligere at læse end Chiffreskriften i e, 
men han gjör ingen Bemærkning om disse Runers Eiendom- 
melighed. 

Alt andet ligefra a L. 3 til og med A handler om det, 
som Varen siger han kan fortælle. Det vilde være meget 
besynderlige om dette alene i e 2 og e 3 skulde være afbrudt 
ved en Bemærkning om de paa Stenen her anvendte Runer. 

Heller ikke i andre Indskrifter har jeg fundet en ens- 
artet Bemærkning i en egen Sætning om Eiendommeligheden 
af enkelte af de anvendte Runer. Nærmest kunde man sam- 
menligne folgende Ord i Stentofta-Indskriften: snuhekA he- 
derA ginoronoR hideRrunono. Men det er paa en ganske 
anden Maade, at det i Indskrifter med den kortere Rune- 
rækkes Skrift antydes, at vedkommende Indskrifts Runer er 
vanskelige at læse. 

Man sammenligne: Åsmundr hio rünaR réttaR pém rafta 
skal Run verser 6; .... stmin .... rünum héfan pæim rafta 
kann Runv. 54; rafte så er kann namn .... Runv. 134; 
rüni pcessa råfti sa kunni Runv. 149; råfti såR kunni Runv. 
89; jfr. Runv. 47, 112. 

Disse mange indbyrdes ensartede Udtryk, til hvilke flere 
kunde föies, gjör det sandsynligt, at hvis Runeristeren paa 
Rök-Stenen vilde have antydet, at nogle af de af ham an- 
vendte Runer ikke skulde læses ligefrem, saa vilde han have 
brugt et Udtryk omtrent som runaR t>aR raj)i saR kuni 



324 Bugge: uilinispat. 

eller i det mindste raj)i saR kuni (eller kan) runaR uilu. 
Men en Betegnelse af den Mening, som Burg her vil have 
udtrykt ved uilin is £at, savner tilstrækkelig Analogi i nor- 
diske Indskrifter og er derfor, men ikke derfor alene, usand- 
synlig. 

Burg fremsætter selv en anden, efter mit Skjön vægtig 
Indvending mod sin Tolkning, nemlig den, at det, som paa 
begge Steder, hvor uilin is J>at forekommer, gaar nærmest 
forud for dette Udtryk, slet ikke er Chiffreskrift eller i Burgs 
Sprog uilin. Paa forste Sted gaar nærmest forud Rtr§,ki, 
paa andet iaiun, hvilke Runegrupper hverken er Chiffreskrift 
af samme Art som ved omstaaende Runer eller Chiffreskrift 
overhoved. Umiddelbart herefter er altsaa Burgs *uillin is 
t>at meningslöst. Jeg kan ikke indrömme, at Burg har godt- 
gjort, at den nævnte Indvending er intetsigende ("nichtige). 
Hvis uilin is J)at havde den Betydning, som Burg vil lægge 
deri, maatte man vente, at der istedenfor Rtr^ki og iaiun 
var brugt den samme Chiffreskrift som i e 1 og tildels i e 2. 

Inden jeg gaar videre, skal jeg gjöre nogle Bemærk- 
ninger om de Ord, efter hvilke uilinispat fölger. 

Burg (Arkiv XVI 136, 138 f.) har Ret i, at en Gjen- 
givelse nipliR i el — 2 (hvorved Rammestregen betragtedes 
som Tegn for i) er palæografisk mulig. Men Formen *nipiR 
synes mig af en sproglig Grund her uantagelig. Thi naar 
oldnorsk huerr, got. hwarjis paa Rök-Stenen heder huaR a 6, 
hoaR f, saa maa det antages, at oldn. nifrr, got. nipjis paa 
Rök-Stenen skal hede nip^ ikke *nipiR. 

Chiffreskriften i e 1 antf§,nh har jeg gjengivet ved si- 
bnrin. Derimod synes Burg (Arkiv XVI 137 — 139) at ville 
gjengive det ved sifurin. Men han har ikke angivet, hvilken 
Mening f urin, som synes mig meningslöst, skulde have. Burg 
vil indsætte / (ikke b) for t, fordi Kvistrunerne i andre Af- 
snit paa Rök-Stenen forudsætter, at fuj)§,rk (ikke bmlR) er 
blevet regnet som tredje Gruppe. Men uagtet fup^rk ofte, 



Bugge: uilinispat. 325 

f. Ex. i en Indskrift i Maeshowe paa Orknöerne, regnes for 
3dje Gruppe, begynder alle de i Begyndelsen fuldstændige 
Optegnelser af Runerækken, som jeg kjender, saaledes ogsaa 
en i en Indskrift i Maeshowe, med fut>ark. Da nu Chiffre- 
skriften i e 1 ikke behöver at have noget med Inddelingen 
af Hunerne i Grupper at gjöre, saa er der ingen Grund til 
at fravige Gjengivelsen siburin. 

Yed Udgangen e 2 -rh : is synes Burg (Arkiv XVI 
136, 139) at ville forståa : som Skilletegn mellem to Ord. 
Men da et saadant Skilletegn ellers aldrig forekommer paa 
Rök-Stenen og da Burg ikke har oplyst, hvorledes et Skille- 
tegn her kan give Mening, holder jeg fast ved min Dechiff- 
rering knat\i. 

I knua knati ai un forstaar jeg nu, som i min forste 
Tolkning, ai som Adverbium, = oldn. ei "altid". Som Subjekt 
for knati tænker jeg mig snarere nipB, end et fra tr^ki taget 
drængR. Det i knua knali ai un indeholdte Udsagn, som 
maa tænkes i nær logisk Forbindelse med sakum makmini 
uaim si burin nipn tr^ki, vilde vi i Prosa snarere udtrykke 
ved en Relativsætning. Der staar altsaa: "Vi (Jeg) forteller, 
for hvilken Helt der er födt en Ætling . . . Plöie kunde han 
altid Böigen". Naar Navnet ikke fölger, saa bliver sakum 
"vi (jeg) fortæller" omtrent det samme som "Jeg kan for- 
tælle". Meningen synes altsaa at være: "Jeg kan fortelle, 
for hvilken Helt der er födt en Ætling; .... en Ætling, 
som jævnlig plöiede Böigen", sakum, sagwm kan opfattes 
som forste Person Ental = oht. sagém\ jfr. Jon Thorkelsson 
Arkiv VIII 34—51, Wadstein Arkiv VIII 86 f. 

Jeg skal herefter vende tilbage til uilinispat og imod 
Burgs forvildende Skrift fremsætte endnu en Indvending (som 
ligeledes kunde have været fremset mod Hövdingen Vilen). 

I sakumukminiuaim — el har vi en paa Rök-Stenen 
oftere forekommende Formel. Forste Gang denne Formel 
forekommer i den med de yngre Runer skrevne Indskrift, er 



326 Bugge: uilinispat. 

a 3 : sakumukmini{)athuariaR — . Der staar t>at umiddel- 
bart foran det spörgende Pronomen, til hvilket det henviser. 
Det samme er Tilfældet den eneste Gang, Formelen fore- 
kommer i den med de ældre Runer skrevne Indskrift, nemlig 
i dennes Begyndelse /: sagwmogmeni^adhoaR — . Derimod, 
hvor Formelen forekommer i a og d, i den med de yngre 
Runer skrevne Indskrift, efter forste Gang, staar l>at forst i 
Sætningen, adskilt fra det spörgende Pronomen: {mtsakuma- 
narthuaR — ab — 6; patsakumtualftahuar — dl; J>at- 
sakumpritauntahuariR — dZ. 

Det viser sig her at være en fast Regel, at "det" (pat, 
med ældre Runer J>ad) forekommer, medens dets Stilling skifter. 

Derimod i sakumukminiuaim — el findes "det" slet ikke, 
og denne Mangel bliver uforklaret, naar vi ikke ser os videre 
om. Men naar vi nu i e 2 og e 3 læser uilinispat, saa vil 
vi finde det indlysende, at Mangelen af [)at i e 1 staar i 
Forbindelse med, at l>at folger i e 2 og e 3. t>at i e 2 og 
e 3 maa altsaa logisk vise tilbage til den med uaim i e 1 
begyndende Sporgesætning. Hermed er Burgs Forklaring af 
uilin is pat uforenelig, og vi maa söge en Forklaring af 
disse Ord, ved hvilken l>at kan vise tilbage til den ved uaim 
indledede Sætning og betegne den Fortælling, hvis Indhold 
i det foregaaende er antydet (medens det efter Burg skal 
betegne den i det foregaaende brugte ChifFreskrift). En saa- 
dan Forklaring har jeg allerede i Aarböger f. nord. Oldk. 
1870 S. 193 antydet, men siden med urette opgivet. Jeg 
har for flere Aar siden igjen optaget den. 

Jeg forklarer nu uilin is t>at som ensbetydende med 
oldisl. M ér pat "vil I det?" "Vil I" heder i Gotl. Hist. 
Kap. 4 wilin ir 1 i senere Svensk viljen ir (senere i). Den 
sædvanlige Endelse i Verbernes 2den Person Flertal er i 
Gammekvensk -in. Om denne Endelse skal jeg tale mere i 
det folgende. 

For 2den Persons Pronomen i Nomin. Flertal har Gam- 



Bugge: uilinispat. 327 

melsvensk og Elfdalsmaalet i Dalarne ir, Oldislandsk er, se- 
nere pir. At Rök-Stenen i uilinispat har is med s (vistnok 
udtalt is) i samme Betydning, lader sig vel forklare og stötte 
ved Analogier. At r i glsvensk ir er opstaaet af z, d. e. 
tonende s, véd vi bl. a. af got. jus. Skiftet mellem s i Rök- 
Stenens is og r i glsvensk ir, som har et Sidestykke i den 
relative Partikel es — er, kan forklares efter Verners Lov; 
d. e. is er lydret den betonede Form, medens den Form, 
hvoraf ir er opstaaet, lydret har hört hjemme der, hvor 
Ordet ikke havde Hovedtone, 

Rök-Stenens is er ikke det eneste Exempel paa en 
Form med -s i Udlyd for "I" i Nordisk. Et andet Eksempel 
har vi i det islandske Haandskrift cod. Arnamagn. 677 4to, 
fra c. 1200: pa hafip ef paff er momp (Gislason Um frum- 
parta S. 236). Et tredje Eksempel har vi i es paa Sele- 
Stenen fra Jæderen, hvis Indskrift jeg i det folgende skal 
meddele. 

Naar det nu efter sakum mukmini uaim si burin nipR 
tr^ki tilföies uilin is j>at "vil I det?", saa betegner dette: 
"Vil I, at jeg skal fortælle det, for hvilken Helt der er fodt 
en Ætling?". Og naar uilin is f>at gentages efter knua 
knati ai un, saa betegner det: "Vil I, at jeg skal fortælle 
om denne Ætling, som stadig plöiede Böigen?" Ved Gjen- 
tagelsen spændes Opmærksomheden. uilin faar i e 2 og e 3 
en fyldig Betydning, som er betinget ved det forudgaaende 
sakum, nemlig "Vil I, at jeg skal fortælle" eller "Vil I höre". 

Dette Udtryk uilin is J)at, ved hvilket Varen, der har 
reist Mindesmærket, vender sig som Forteller til Læserne, 
der tenkes som Tilhörere, er nær beslægtet med en fast 
Formel i gammelnordiske Digte, navnlig i Digtenes Begyn- 
delse, ved hvilken Digtets Fremsiger paakalder Tilhörernes 
Opmærksomhed for det, han har at meddele. Saaledes be- 
gynder Brage gamles Ragnarsdråpa med: 

Vilicf, Hrafnketilly heyra, \ hvé — ? 



328 Bugge: uilinispat. 

tslenzk fornkvæfti 27 begynder: 

Vilifr per nokkucF hlyfta mer \ um eina Utta hricf: 

hversu hann Magnus Jånsson \ ginnti væna vif. 

Den færoske Ragnars tåttur af Sjürftar kvædi begynder: 

ViljicF tær nü lyåa, 

metan eg sigi fra, 

kongur ræftur firi Upplondum. 

Og paa tilsvarende Maade begynder mange andre af 
Middelalderens Ballader. 

Ligesom uilin is J>at logisk slutter sig til det nærmest 
forudgaaende, saaledes kan i norrön Digtning et lignende 
Udtryk slutte sig til det forudgaaende. Hyndl. 34, 36, 39: 

Mart segjum per 

dk munum fleira, 

vprurnk at viti (jeg formoder viti-f) sva, 

villtu enn lengra? 
Her gaar segjum forud, som paa Rök-Stenen sakum; villtu 
uden Tilfoielse af en Infinitiv eller af en «/-Sætning har 
fyldig Betydning som uilin paa Rök-Stenen, og villtu gjen- 
tages som uilin. 

Efter det foregaaende tror jeg, at man om Burgs Tolk- 
ning af uilin is [)at maa sige med hans eget Udtryk: villin 
es pat. Men ikke desmindre maa jeg anerkjende denne Tolk- 
ning som skarpsindig og vækkende. 

IL 

Herefter skal jeg nærmere omtale den norske Indskrift, 
som har es "I". 

Runestenen, som nu er i Stavangers Museum, stod tid- 
ligere ved Elven Figga ikke langt fra Gaarden Sele i Bore 
Sogn, Klepp Præstegjeld paa Jæderen. Lige i Nærheden af 
Stenens oprindelige Plads er der stort Laksefiske paa Seles 
Grund ved Figgas Udlöb. En Sammenligning af den nu 
temmelig slidte Indskrift paa Stenen med mange ældre og 



Bugge: uilinispat. 329 

yngre Afskrifter synes at vise, at Indskriften skal læses som 
folger: 

in^B:rirN-^ri:iir:*ir* 

Paa den anden Side: 

MiMirMWMi:«-nh** 

: gaet • es • t • skili • a • es uiti * i uorb j likia * holt : 
til : sils : at : aign : auk : at : opli • un[it] 

Herved bemærkes: Til venstre for gaet har der mulig 
været en lodret Stav. Hvis saa har været Tilfældet, holder 
jeg denne Stav for en Streg, som angiver Indskriftens Be- 
gyndelse og ikke for Runen i. 

es • t • er sikkert og tydeligt. 

I sils er Hunerne Is utydelige. 

Til Slutning efter un er der Spor af to lodrette Stave; 
jeg formoder |^. 

Indskriften vilde i sædvanlig oldnorsk Sprogform lyde: 

Gåifr ér 1 at skyli a, er viti i vgrp, Viggja halft Ul Sils 
at eign ok at oftli (ünitt?). 

Oversåt: Tas I paa, at Elven, hvor man véd der er 
Varp i den, skal höre halvt til Sele til Eie og Odel (ufor- 
styrret)". 

uorb har 0. Rygh forst tolket som vgrp af varp Kast 
med et Fiskevod, her Laksevarp. 

gaet kunde efter sin Form være Præt. Pep. Pass., som 
ellers heder gat {gått) eller gdcf, og es kunde efter Formen 
være Verbum "er". Men "det er passet paa o. s. v." giver 
her, saavidt jeg skjönner, ingen Mening, gaet maa derfor 
være Imperat. 2. Ps. Flertal. Verber, som betyder "at passe 
paa", forekommer netop ofte i Imperat. 2. Person. Jfr. f. 
Ex. geymit vel til, ef per verétit vicf ngkkut varir Flat. I, 74; 
gæt vel til! o. s. v. Præs. Konj. gat peir med opfordrende 
Betydning forekommer i Lovsproget. 



330 Bugge: uilinispat. 

es i Runeindskriften kunde efter Formen være relativ 
Partikel, men es*t- (af es at) kan ikke bruges for at. Derfor 
synes es her at maatte være "I", udtalt és i samme Betyd- 
ning som ér, pér. es*t- af és at\ jfr. p6tt } pvit, emk. 

skili forekommer i Norsk ofte for shjli. 

holt = hälft er i Yokal at jævnfore med gJfr = A/fr y 
scolcr = slcålkr, hiolpa |>iär. S. 266. 

sils Genetiv af Navnet paa Gaarden Sele. I Dipl. Norv. 
IV Nr. 877 (Aar 1440) Gen. Seels, Dat. Seele, IV Nr. 881 
(Aar 1441) Akkus. Seel. 

Jeg sætter Indskriften efter et Skjön til c. 1100. 



III. 

Vi har i uilin paa Rök-Stenen det ældste Eksempel paa 
den svenske Endelse -rø, som bruges i 2den Person Flertal, 
hvor Islandsk har de mere oprindelige Endelser -id", -u&. 

Rydqvist I 316, 333, 379 giver Oplysning öm, hvor 
man ellers i Svensk tidligst linder denne Endelse -iw. Vest- 
götaloven og Upplandsl. indeholder intet Eksempel paa -in. 
Derimod findes denne Endelse i Ostgötal., Södermannal., den 
saakaldte ældre Vestml., cod. Bur., o. s. v.; altsaa fra forste 
Halvdel af 14de Aarhundred af. Ingen anden Endelse for 
2. Pers. Flert. findes tidligere eller ligesaa tidlig i svenske 
Haandskrifter. Endelsen -m i 2. Pers. Flert. findes ogsaa i 
Gotlands historia. Fremdeles i Imperativ i mange senere 
svenske Runeindskrifter, navnlig bi|)in paa gotlandske Grav- 
stene. 

Oprindelsen af denne Endelse -m er bleven forklaret 
paa forskjellige Maader. 

I Færosk kan Præs. og Præt. Indik. i 2. Pers. Flertal 
undertiden have Endelsen -um eller -urt, f. eks. tær hövum 
eller Mvuti] tær govum eller govun. Allerede N. M. Petersen 
(Danske Spr. Hist. I 49) har sammenstillet denne færoske 
Endelse -un i 2. Pers. Flert. med den svenske Endelse -j«, 



Bugge: uilinispat. 331 

-en. Og saaledes endnu Hammershaimb i Fær. Anthol. I 
(1891) S. CXIIL Men denne Sammenstilling er med rette 
bleven afvist af Rydqvist 1318. Endelsen -um, -un er nemlig 
i Færosk bleven overfort fra 1. Pers. Flertal til 2. Pers. 
Men denne Forklaring kan ikke anvendes paa den svenske 
Endelse -in i 2. Pers. Thi for -mil. Pers. findes i Svensk 
aldrig -rø i Indik., men kun af og til i Konj.; se Rydqvist 
I 343, 356. 

Kock (Arkiv XIV 236 — 239) mener, at %r bindin ved 
Dissimilation er opstaaet af ir bindiR, og at bindiR igjen er 
opstaaet af bindi&-(i)R. Ligesaa mener han, at Ir bundin 
er opstaaet af Ir bunduR. At det heder bundin, ikke *bundun, 
forklarer Kock af analogisk Indflydelse fra Formerne paa 
-Ir. Med Hensyn til Dissimilationen sammenlignes Kompa- 
rativerne dyrane, openbarane, rættane i Magnus Erikssons 
Stadslag for -are. Fremdeles oplyser Kock i en Afhandling 
(Arkiv XVI, 267 ff.), som jeg ved Forfatterens Godhed har 
kunnet benytte för dens Trykning, at visse svenske Skrifter 
i 16de Aarhundr. i 2. Pers. Flert. Imperat. sædvanlig har 
Endelsen -er) men -en, naar Verbets Stamme indeholder r: 
sender o. s. v., men hören o. s. v. 

For at kunne danne sig en Mening om, hvorvidt denne 
Forklaring af den glsvenske Endelse -in i 2. Pers. Flert. er 
den rette eller ikke, synes det mig nödvendigt at komme, 
saavidt muligt, til Klarhed om, hvor gammel den nordiske 
Endelse -r (-ir o. s. v.) i 2. Pers. Flertal er og i hvilket Om- 
fang den har været brugt. 

I gammel Dansk forekommer Endelsen -er i 2. Pers. 
Flertal kun ved Imperat., ikke ved Indik. eller Konjunkt. 
Om Endelsens tidligste Forekomst har min Ven Prof. Ludv. 
Wimmer efter min Anmodning godhedsfuldt givet mig de 
i det folgende meddelte Oplysninger. Det ældste Eksempel 
findes paa Hvidbjærg-Steuen i Jylland, hvis Runeindskrift 
Wimmer henförer til Midten af 13de Aarhundred. Paa Ste- 



332 Bugge: uilinispat. 

nens synlige Kant staar den Dödes Navn bo, der altsaa for- 
saavidt danner den egentlige Hovedindskriffc, hvortil der i 

Linjen langs med Stenens Kant er föiet: bi[>er for : bo. 
(Derimod læser Wimmer paa Gjessingholm-Stenen, Lilj. Run- 
Urk. 1837, ikke, som ældre Runelæsere, en Form paa -r, 
hverken bit>ar eller beöiR.) 

Danske Eksempler fra senere Tid paa Endelsen -r i 2. 
Pers. Flert. Imperat. giver Rydqvist I 381. Prof. Wimmer 
meddeler mig fremdeles folgende Oplysninger: "I indikativ 
(og konjunktiv) er formen for 3. pers. tidlig trængt ind i 2. 
(lige så vel som i 1.). Hværken i skånske lov, jyske lov 
eller Eriks sæll. lov finder vi eksempler på 2. pers. flt.; men 
i Valdemars lov I, 13: thet sculæ i oe witæ, II, 12: thettæ 
wil wi, at i witæ. Selv i yngre Skånsk, hvor -m, endnu 
er bevaret i 1. prs. flt., finder vi 2. pers. = 3: i skånske 
arvebog og orbodemål f. eks.: thet williwm wi at i witæ 
ell. at i wita. (Skånsk må dog tidligere i 2. pers. have 
haft endelsen -n ligesom Svensk. På Bornholm findes endnu 
lævninger af -w.) I danske skrifter fra sidste halvdel af 14. 
og 15. årh. finder vi ikke sjælden både i ind., konj. og 
imper. -n i 2. pers. flt., men det skyldes svensk indflydelse 
("Brigittinersprog";". 

I Gutnisk er Endelsen -r ikke paavist i 2. Pers. Flert. 
Indik. eller Konjunktiv. Derimod har man anfört enkelte 
Eksempler paa denne Endelse i Imperativ. I Lilj. Run- 
Urk. 1707, 1708, 1757 har ældre Afskrifter bi|)ir. Men 
det bör mærkes, at ingen af disse tre Indskrifter (som vist- 
nok er yngre end 1300) er gjenfunden af Säve (Gutn. urk. 
runinskr. Nr. 24, 25, 115), og at Säve Nr. 51 i Run-Urk. 
1725, hvor Liljegren har bi[>ir, læser bi[)in. Den sædvan- 
lige gutniske Endelse i 2. Pers. Flert. Imper. er -w. Den 
har jeg i "beder!" fundet i 16 Runeindskrifter (bi{>in, en- 
keltvis bi|)n, bidin, beten); desuden i niautin, gerin. En 



Bugge: uilinispat. 388 

gutnisk Form bi{>ir vilde jeg derfor forklare af dansk Ind- 
flydelse. 

Om Endelsen -r ved 2. Pers. Flert. i Fastlandets Svensk 
se Rydqvist I 379, Kock Arkiv XIV 235. Denne Endelse 
findes kun i Imperativ, ikke i Indikativ eller Konjunktiv, og 
ikke for 15de Aarhundred. 

Dalmaalet stemmer overens med Norsk deri, at det i 2. 
Pers. Flert. af Indik. ikke har -(i)n. Formen er i Dalmaa- 
lets ældste Dialekter ifr standift o. s. v. eller ir standir 
o. s. v. 

I de ældste norske Indskrifter og Haandskrifter findes 
aldrig Endelsen -r i 2. Pers. Flert. hverken i Imperat. eller 
i Ind. og Konj. Formerne stemmer her overens med de 
oldislandske. Saaledes heder det i den foran meddelte Sele- 
Indskr. fra c. 1100 gaet es "pas I paa!* 

I cod. AM. 655 4to IX, Brudstykker som er skrevne i 
Norge c. 1200 eller noget tidligere, findes ingen Form paa 
-r; derimod: Da gangecf ér. At er megeft (Heil. m. ss. I 
270); er per hafueå fylct. sculu per (II 208); per bicfi^per 
mættecfj per ætleft, sculu per (Post. ss. S. 823), megoft, takefy 
gerefy kornea, skilifr, varfrcFvæitiå. Hæyri pærr (S. 824). 
Præs. Imperat. 2. Pers. Flert. har her, som overalt i No»sk, 
samme Form som Præs. Indik. 2. Pers. Flertal. 

Den gamle norske Homiliebog cod. AM. 619 4to er 
skreven i forste Halvdel af 13de Aarhundred i Norge, efter 
Wadstein Fornnorska Hom. Ljudl. og Arkiv XI 351 — 358 
paa Hamar, efter G. Storm Arkiv X 197 — 200 i Viken. 
Dette Haandskrift har i 2. Pers. Flert. aldrig Endelsen -r, 
hverken i Imperat., Indik. eller Konj., men -#. F. Eks. 
Hyggifr at per S. 44 L. 13 (Imperat.), at pær værftul S. 44 
L. 14, at per gereft L. 15. Derimod umiddelbart foran per 
ingen konsonantisk Endelse, f. Ex. Fare per oe sæigtå S. 
116 L. 20, scolu per S. 116 L. 18. Undtagelse én Gang: 
faret? per. 



334 Bugge: uilinispat. 

Haandskrift af den legendariske Olav den helliges Saga, 
Nr. 8 fol. i den Delagard. Samling i Upsala, skrevet i Norge 
i 13de Aarh., maaské i dettes forste Halvdel, har f. Ex. er 
per kallet?] ero per . . . oe porec?] Takic? (Imperat.); at per 
fællifr . . . oe hværvic? S. 27. 

Fra omtrent samme Tid er det norske Haandskrift af 
Barlaams Saga i det svenske Rigsbibliotek Nr. 6 fol. Heraf 
anföres eksempelvis per synicf] frestet? (Imperat.); er per 
vilitS S. 105; blekki per] at per eggiå S. 106. Komet per 
hingat (Imper.) S. 35. 

Brudstykket af Odd Munks Olav Tryggvessöns Saga i 
Nr. 4 — 7 fol. i den Delagard. Saml. i Upsala, som er skrevet 
i Norge ifolge Munch straks for Midten af 13de Aarh., har 
at per tapa&et, oe takit (Munchs Udg. S. 69). 

Sammen med disse Brudstykker af Olav Tryggvessöns 
Saga er indbundet et andet Haandskrift, hvori bl. a. er af- 
skrevet Strengleikar af to forskjellige Nordmænd i Midten 
af 13de Aarh. Den forste skriver at per havet] lyc?it (Imper.); 
per gavot (S. 23). Den anden skilit (Imper.) (S. 44); Oevit 
. . . oe gerit (Imper.), sem per vilit, skemtic? (S. 47); per 
hauit (S. 72). Dog S. 46: æpte hare roddv. hialper. hialper 
(hK>r hialper mulig er Substantiv med underforstaaet Verbum). 

Skindbogen af J>idriks saga Nr. 4 fol. i Rigsbibl. i 
Stockholm er skreven i Norge henimod Slutningen af det 
13de Aarh. af forskjellige Mænd. Jeg anförer Eksempler 
af de forskjellige Hænder: per sendit S. 35 Imper., per 
hafit S. 38, mætti per, hafi per S. 38, Takit, bregfrit S. 85 
Imper., at per sendit S. 248. 

Ved Sammenligning af de forskjellige Haandskrifter af 
Kongespeilet vil man se, hvorledes -r i Norsk lidt efter lidt 
bliver den sædvanlige Endelse i 2. Pers. Flertal istedenfor 

-* (-t). 

Heller ikke de ældste norske Diplomer har i 2. Pers. 
Flert. sædvanlig Endelsen -r. at per havets Dipl. Nor v. I 



Bugge: uüinispat 335 

Nr. 3 (1207—1217, Brev fra Kong Philippus i Oslo), at 
per vitit DN. II Nr. 26 (1289, Oslo, fra Hertug Haakon). 
at per uitifr DN. II Nr. 27 (1290, Tönsberg, fra Hertug 
Haakon). Ligesaa DN. II Nr. 33 (1293, Bergen, fra Kong 
Eirik og Hertug Haakon), at per styrkit . . oe hialpet . . oe 
geret; sæm per vilit DN. II Nr. 34 (1294 Bergen, fra Kong 
Eirik), at per vititf, at per halldet . . oe latet DN. I Nr. 
80 (1292 Stavanger, fra Hertug Haakon; skrevet af samme 
Skriver som DN. II Nr. 27). at pitt tækitt . . . oe hafuett; 
oe gefuett (Imper.) (DN. III Nr. 43, 1277—1303, Stavanger). 
Unifr per, at per havet, munu per, sMldu per, latet, reidit, 
leggit, sæm per vilit DN. IV 2 (1271, Bergen, fra Kong 
Magnus; ikke bevaret i Original). 

De norske Breve viser os, naar omtrent Endelsen -r i 2. 
Pers. Fl ert. begynder i norsk Sprog. Tidligst har jeg fundet 
Former paa -r i folgende Breve: at per ser vægnnir . . . oe 
later DN. II Nr. 20 (1283, Bergen, fra Kong Eirik og Hertug 
Haakon), at per ha/er 2 Gange (DN. II Nr 22, 1286? 
Oslo), at per varez vi&r pat oe gerer DN. II Nr. 23 (1286? 
Oslo, fra Biskop Andr#s). at peer vitir, at pær haldr . . ok 
later, sæm pær vilir DN. III Nr. 33 (1293, Oslo fra Hertug 
Haakon; skrevet af samme Skriver som I Nr. 80 og II Nr. 
27). DN. I Nr. 84 (24 Nov. 1296, Stavanger, fra Hertug 
Haakon) har at per vitifr, sem per vilid, men sem per wærir 
ok styrkir. Dette Brev, som er skrevet af Biorn af Markum 
(Marker i Smaalenene?), har altsaa Endelsen -r kun i de 
Verber, som har r i Stammen, sem nu hafe per, at per 
seecf . . . ok later, sem per æigu& DN. II Nr. 18 (1278, efter 
en Vidisse af 1307, Nidaros, fra Erkebiskop Jon), at per 
budud] sem per settud peim, per herra sendud . . . oe kalled, 
ef per vilid, lated, hafe per, at per komed] men per Jiafer 
2 Gange, DN/III Nr. 36 (1295, Nidaros). 

Formerne paa -r har jeg kun fundet i 6 Diplomer för 
Aar 1300. En og samme Skriver bruger i Breve fra 1290 



336 Bugge: uilinispai. 

og 1292 Formerne vitifr, halldet, latet og i et Brev fra 1293 
vitir, haldr, later, vilir. Andensteds skifter Former paa -fr 
og hafe per i et og samme Brev med Former paa -r. 

Ogsaa efter 1300 har mange norske Diplomer enten 
Former alene paa -fr, -d eller -t i 2. Ps. Flert. eller en af 
disse Former ved Siden af Former paa -r. F. Eks, at pit 
taker, taket ha/uer, en pit kunnir . . . ok gerid sidan\ sendet 
oss (Tmper.) DN. I Nr. 299 (1346, Bergen). Eftersom vi 
kommer længere ned i Tiden, vinder Formerne paa -r mere 
og mere Overhaand, undtagen hvor per folger umiddelbart 
efter. F. Eks. at peer skulur-, ok gerer po\ skipir; men mughu 
peer DN. I Nr. 578 (1401, Stokke, fra Biskop Øystein i 
Oslo). Endnu i DN. I Nr. 1034 (1512, Oslo, fra Kong 
Chri8tiern): at tiieer witther. Her ogsaa: Wii Christiernn . . . 
sender, men Weer williom, weer haffwom, forbiwdom. Frem- 
deles: at theer witther DN. III Nr. 1070 (1516, Oslo). 

I norske Indskrifter forekommer nogle Gange Imperat. 
2 Pers. Flert. paa -r. Det ældste Eksempel, som nogen- 
lunde sikkert lader sig datere, er bifrfrir frir sal hans med 
Majuskler paa en Sten, som er sat af Erkebiskop Jon (1267 
— 1283); se Undset Indskrifter fra Middelald. i Trondhjem 
S. 48. En anden Indskrift med Majuskler i Trondhjem har 
bicfir S. 52. Fremdeles forekommer Formen bipir i to sene 
norske Runeindskrifter (Utstein i Ryfylke og Forr Kirke, 
Stod, nordre Trondhjems Amt). 

I 2. Person Flert. forekommer i norske Breve fra 2den 
Halvdel af 14de og i 15de Aarhundred undertiden Endelsen 
-w, som maa forklares af svensk Indflydelse. Jeg anforer nogle 
Eksempler: varin ydr DN. I Nr. 562 (1398, Bergen, Er- 
klæring fra tyske Kjobmænd og Byfogden Jenis Bæintson). 
thet moghen i ekki gera; set hafuen DN. I Nr. 741 (1435, 
Bergen), (hin fader ok thw hafuen røtt nidher min gaard 
DN. I Nr. 872 (1465, Glaamstad i Aamot, Østerdalen), at 
j pialpin ok styrkith han DN. I Nr. 768 (1439, Bjelland). 



Bugge: uilini8pat. 33? 

I islandsk Sprog er Endelsen -r i 2. Pers. Flertal aldrig 
bleven brugelig. Naar man i et enkelt islandsk Diplom fra 
14de Aark finder 4r (Gfslason Um frump. 217), er det en 
Norvagisme. 

Det er bekjendt, at -fr er den oprindelige Endelse. En- 
delsen -r i 2. Pers. Flert. synes at være overfort fra 2den 
Persons Pronomen til Verbets Endelse. Med Läffler i Nord. 
Tidskr. f. Filol. N. R. V 78 formoder jeg, at man i Norsk 
fra de ældre Udtryk pér (ér) hafifr (-efr) og pit (it) haßt 
eller pifr hafifr er gaaet over til at sige pér hafir (-er), saa 
at Verbet ikke blot fik Endelsen -t (-fr) tilfælles med Pro- 
nomenet, men ogsaa -r. Denne Forklaring stottes ved Dal- 
maalets ir avir ved Siden af ifr av id. Paa samme Maade 
kan man i Norsk fra hafi (-fe) pér eller hafifr (-ed) pér (ér) 
og hofit pit (it) eller hafiif pifr (ifr) være gaaet over til at 
sige hafir (-er) pér. 

Norsk bi{)ir og Dansk bißer kan næppe uafhængig af 
hinanden have faaet Endelsen -r. Da Endelsen -r i Verber- 
nes 2. Pers. Flert. har den störste Udbredelse i Norsk, ef- 
tersom den dér ikke blot forekommer i Imperativ, som i 
Dansk og senere i Svensk, men ogsaa i Indik. og Eonjunkt., 
saa synes det ikke urimeligt, at Endelsen -r i 2den Pers. 
Imper. er kommen frem i Jysk ved et Bölgeslag, som er 
gaaet ud fra Norge. Har Verbet bifrir afgivet Monsteret? 
og har Olavsdyrkelsen her havt Indfly deise? Men med Sik- 
kerhed kan jeg ikke bestemme, om Endelsen -r i 2. Pers. 
Flert. er ældst i Dansk eller Norsk. Lidt anderledes end 
Läffler har Lidén hos Noreen Altisl. Gr. 2 § 135 Anm. 1 
forklaret Endelsen -r i 2. Pers. Flert; nemlig bindir af bin- 
difr-r = bindifr ér og bindit af bindifr-t = bindifr it 1 ). 

') Wadsteins Forklaring (Fornnorska Homiliebokens Ljudlära S. 187), 
at biffer skolde være opstaaet ved Dissimilation af biéteét, ri&er af rläeä, 
hafåtr af haf&ed, forekommer mig mindre sandsynlig. 

ABEIV »Oft NOBDItZ FII.Ot.OOI * TI, KT FÖLJO XII. 24 



338 Bugge: uüinispat. 

Efter den i det foregaaende givne Oversigt kan jeg ikke 
tiltræde Eocks Forklaring, hvoretter glsvensk ln bindin skal 
være opstaaet af ln bindin. Thi hvis min Forklaring af 
uilinis paa Rök-Stenen (c. 900) som "vil F er rigtig, maa 
vi, om vi holder fast ved Eocks Forklaring, forudsætte, at 
man forud for Rök-Stenens Tid i Sverige sagde vilin 
%r\ fremdeles at Ir vilin i en endnu tidligere Tid var op- 
staaet af ir vilin, og endelig skal vilin efter Kock være op- 
staaet af vili<f(i)R. Altsaa maa, hvis vi holder fast vid Eocks 
Forklaring, bindin i 2. Pers. Flert. Indik. i Svensk have 
været brugt i 9de Aarhundred, en god Tid for Aarhundre- 
dets Slutning. 

Men dette synes mig at stride mod de sproghistoriske 
Ejendsgjærninger. Ogsaa naar vi ser ganske bort fra min 
Tolkning af uilinis paa Rök-Stenen, synes det mig ikke an- 
tageligt, at Ir bindin skulde være opstaaet af ln bindin] 
thi i gammel Svensk og Dansk er der ligesaalidet som i Is- 
landsk Spor til Endelsen -r i 2. Pers. Flert. Indik. og Eonj. 
Og i Middelalderens Norsk, det eneste gamle nordiske Sprog, 
som har denne Endelse i Indik. og Eonj., er denne Endelse 
-r i Indik. og Eonj. ikke opstaaet för end i 13de Aarhund- 
red, omkring Aarhundredets Midte, saaledes som jeg i det 
foregaaende tror at have paavist. 

I Imperativ, hvor Endelsen -r ogsaa forekommer udenfor 
Norge, er den heller ikke paavist för end i Midten af 13de 
Aarhundred, og i Norsk synes den efter det, som jeg i det 
foregaaende har meddelt, heller ikke i Imperativ at være 
synderlig ældre. 

Ogsaa Modsætningen mellem sculin (med i) og scuhm, 
sculu (med u) synes mig at gjöre Eocks Forklaring mindre 
sandsynlig, da Glnorsk har 2. Pers. sctdur. 

Med Hensyn til hören i Modsætning til sender holder 
jeg mig til Eocks forste Alternativ, at dette Skifte af -en og 
-er er af forholdsvis sent Datum. Ialfald kan Former fra 



Bugge: uilinispat. 389 

16de Aarhundred ikke være bestemmende for Spörgsmaalet 
om, hvorledes en Form, som allerede har været til i 9de 
Aarhundred, er opstaaet. 

Läffler har i Nord. tidskr. f. filol., ny række, V 77 f. 
fremsat den Formodning, at An i 2. Pers. Flert. er overfort 
fra 3 Pers. Flert Præs. og Præt. Konj. 

Denne Formodning finder jeg endnu sandsynlig. 

Modsætningen mellem i i sidste Stavelse af 2. Pers. sculin 
paa den ene Side og w i Iste Pers. sculum samt i 3. Pers. 
sculu paa den anden Side synes stærkt at tale for denne 
Forklaring. 

Med den Forklaring, at Endelsen An i 2den Ps. Flert. 
(f. Eks. i uilinis paa Rök-Stenen) er udgaaet fra 3 Ps. 
Flert. Konj., stemmer det vel overens, at Rök-Stenen har 
-in som Endelse i 3 Ps. Flert. Konj.: uaRin a 3 (hvor- 
etter uaRinumnaR a 4 er at opfatte som uaRin numnaR) ; 
jfr. satintsiulunt d4, hvilket Sted jeg her ikke skal un- 
dersöge. 

Mod Läffiers Forklaring indvender Kock, at nogle gam- 
melsvenske Skrifter har Endelsen -e i 3 Ps. Flert. Konj. 
(binde, bunde\ afvigende fra -rø, Endelsen for 2 Ps. Flert. 
Men -denne Indvending synes mig at tabe sin Kraft, naar 
man tænker sig, at Endelsen for 3 Ps. Flert. Konj. paa den 
Tid, da An blev overfort til 2 Ps. Flert., var i alle svenske 
Maal An (ogsaa i de Maal, som siden har -e). At man saa 
siden indförte en Forskjel mellem binde 3 Ps. Flert. Konj. 
og bindin 2 Ps. Flert., synes ikke paafaldende. Saaledes 
mener Brugmann (Grundr. d. vgl. Gramm. 1 II 1261), at oht. 
bunti engang var Formen for 2 Ps. Ental Præt. baade i 
Indik. og Opt., medens man senere skjelnede mellem Indik. 
bunti dg Opt. buntis. 

Mod Läffiers Forklaring indvender Kock forst og fremst 
med . stor Styrke, , at Konjunktiv i den nordiske Verbalböi- 
ning ellers ikke har paavirket Indikativ. Dette forholder sig 



340 Bugge: uilinispat. 

vistnok i sin Almindelighed saa; det synes ikke rimeligt, at 
Konjunktiv kan paavirke Indikativ, uden hvor særlige Grunde 
kommer til. Sed distinguendum est. 

I anden Person er ved Bon, Opfordring og Ønske Kon- 
junktiv (eller oprindelig Optativ) i de indogermanske Sprog 
saa ofte brugt, at her kunde det* lettest tænkes, at Kon- 
junktiv kunde faa Indflydelse paa Indikativ. De fleste Sprog- 
forskere har antaget, at Formen for 2. Pers. Ental Præt. 
Indik. i de vestgermanske Sprog paa en eller anden Maade 
virkelig er paavirket af Konjunktiv; se Kluge i Pauls Grund- 
riss 1 I 381; Brugmann Grundriss II 1261. 

Dernæst fortjener det at mærkes, at Konjunktiv er særlig 
fremtrædende ved Verberne "ville", "skulle", "monne" paa 
Grund af disse Verbers Betydning. I Gotisk mangler Præs. 
Indik. af wiljan og Præs. Konj. wiljau, der har fortrængt 
Indikativformen, fungerer som Indikativ. 'Ogsaa i gamle 
norröne Digte bruges vilja ofte, hvor vi nu siger "jeg vil" 
og hvor Latinen vilde bruge volo\ jfr. Gislason om Skjalde- 
digtenes Beskaff. i formel Henseende S. 294 ff. Præt. Indik. 
af "skulle" er i Oldnordisk i forste Stavelses Vokal paavirket 
af Konjunktivformerne: skylldorn, skylldop, skylldo i de ældste 
islandske Haandskrifter af skylldem } skyttdep, skyllde. Det 
samme er tildels Tilfældet ved "monne". 

Det forekommer mig derfor ikke meget paafaldende, at de 
svenske Former vilin, sculin, naar de först fra 3 Pers. Flert. 
i Konj. var gaaet over paa 2 Pers. Flert. i Konj., siden gik 
over til 2 Pers. Flert. i Indik. Fra de nævnte Verber kunde 
Endelsen -w senere brede sig videre. Men jeg finder Läff- 
lers Formodning sandsynlig, at -in först er i Imperativ blevet 
overfort til 2. Person paa Grund af Lighed i Funktion 
mellem Konj. og Imperat.: ku{) hialbin "maa Guderne hjælpe" 
eller "Guder, hjælper!" 

Nov. og Dec. 1899. Sophus Bugge. 



Craigie: Skaldic Metre. 341 

On some Points in Skaldic Metre. 

§ 1. The theory of Old Northern metres proposed by 
Prof. Sievers has met with so much acceptance from those 
who have had most opportunity to test its correctness, that 
it might well seem to be, in its general outlines at least, a 
completely established fact. Some studies in the stricter 
forms of skaldic verse have however forced me to the con- 
clusion that in not a few points the system in question, as 
finally laid down in Altgermanische Metrik, is open to 
certain strong objections. The discovery of one important 
point in which skaldic practice seems to be quite opposed to 
Prof. Sievers' views (see § 2 below) finally supplied the 
means of testing other assumptions involved in the general 
theory, and of showing that these are not very well borne out 
by the facts of the case. What these facts are, and what 
I believe them to mean, I have stated, as clearly and con- 
cisely as possible, in the following pages. Here, however, I 
wish to say that the time at my disposal being limited, I 
have not been able to make exhaustive investigations in the 
whole body of Old Northern verse. Feeling the necessity of 
having a comparatively small and yet representative field to 
work in, I selected as the basis for statistics the verses con- 
tained in Konrad Gislason's Udvalg af Oldnordiske Skjal- 
dekvad, as presenting on the whole a safe text and illu- 
strating the practice of many different skalds. The number 
of lines in this work is about 2000, and in all important 
cases I have given exact statistics of the types under discus- 
sion; a number prefixed to a line indicates the page of 
Skjaldekvad on which it occurs. But while my statistics 
are limited to the verses contained in this work, I have 
gone through the general mass of skaldic verse with suffi- 
cient thoroughness to assure myself that it contains nothing 
materially at variance with the results otherwise obtained, 

ABKIV rÖ* MOftDISK NLOLOQI XTI, NT FOL JD XII. 



342 Craigie: Skaldic Metre. 

though possibly exhaustive tabulation might give different 
percentages in some cases. 

One thing which I have left entirely untouched is the 
bearing which my views have upon the structure of Old 
Germanic metre as a whole. The most attractive feature of 
Prof. Sievers' system is that it brings Old Northern verse 
into line with Old English and Old Saxon, and supplies 
them with a common explanation. It must be admitted, 
however, that skaldic practice is not in favour of this view, 
nor does there seem to be any imperative reason why there 
should be this correspondence in detail. We know that drött- 
kvætt is exclusively Northern; other features may be so as 
well. To assume that Old Northern metre is found in its 
primitive form only in some of the Edda poems involves 
grave difficulties, for it is now well established that these 
cannot be set down as older than other poems in which the 
strict skaldic rules are observed. Here, of course, it is pos- 
sible to reason in several different ways, but incidentaüy in 
the following pages I have indicated what seem to me to 
be strong reasons for reconsidering the whole question as to 
the Standing of these poems. When texts are in the condition 
in which we have Völuspa and Völundarkvifta, to all ap- 
pearance marked by numerous interpolations and omissions, 
it is safer not to attach too much importance to their me* 
trical peculiarities. These problems, however, together with 
many others, such as the structure of ljédahåttr and måla- 
håttr, do not come within the scope of the present article, 
which practically resolves itself into an attempt to demon- 
strate that the skalds observed rules with regard to quantity 
of syllables and stressing of Compounds quite different from 
wbat has hitherto been supposed. How far these rules may 
be ultimately reconcilable with Prof. Sievers' types is a 
question into which I am not at present prepared to enter. 



A 



Craigie: Skaldic Metre. 343 

§ 2. The clearest evidence that the theory of Old Nor- 
thern metre presently in favour does not account for certain 
remarkable features of skaldic verse, is afforded by the lines 
which Prof. Sievers quotes as undoubted examples of his 
E-type, that is, in drottkvætt, -*- ^ X | -^ || -*- X. These are 
the following (Altgenn. Metr. p. 104): 

a SuSvirki lid budir 

veräungar, styr gerctu 
ß ågndjarft fyr kné hvarfa 

greiaendr d skip reictir 

Y &f9 få vtä fl ker Sota 

ox hildr meS gram mildum 

f dr heia år stad såra 
Ö drengr magnar lof pengils 



e gunnreifurn Aleifi 
döglingr viet bersögli 
preifsk sakn med Aleifi 
par d hald und Bogtwcddi. 

I shall not at present insist on the extreme improbability 
of the metrical structure assumed for some of these lines 
(especially those of the group y), though it seems to me 
almoet incredible that a poet who had any ear for verse 
could have so intended or recited them. There is a much 
more weighty and material objection than this. It will 
be observed that in the first four classes given above, the 
fourth place of the line is occupied by a Substantive, and 
that in seven cases this Substantive has a short vowel 
(2#, styr, skip, etc.), while in the remaining case (kne) it 
ends in an (originally short) vowel. By Prof. Sievers' theory 
all these w ords must be supposed to have the metrical value 
of -£; and in fact this is expressly assigned to them in si- 
milar positions (see Altg. Metrik p. 58) even when followed 
by a word beginning with a vowel, e. g. vid sky uppij d 
aldinn mar orpit, or ok hjörundutf. If we assume, however, 
that it was the intention of the skald to have, in this place 
of the line, a Substantive metrically equivalent to -£, it must 



i 



944 Craigie: Skaldic Metre. 

be admitted that he would most readily have found what he 
wanted in such words as land, jörü, stein, ulf, etc. Such 
forms are certainly not less numerous in the language than 
either of the types, lid, styr or kné, stø. Now, if it proves 
to be the fact that every dréttkvætt-poet carefully avoided 
the former types and deliberately selected the latter, it is 
evident that there must be a good reason for such a choice, 
and the reason which comes most natural ly to hand is that 
they wanted a short syllable and not a long one. Even if 
it is maintained that such words as lid, styr etc. are long 
in this position, the fact remains that the skald was influenced 
in his choice by considerations for which Prof. Sievers' types 
supply no explanation. 

To show that the statement I have made is practically 
true without exception, I shall deal successively with lines 
of the four types instanced by Prof. Sievers. It will, how- 
ever, be necessary at the outset to give up any attempt to 
separate D- and E-lines; so far as this point is concerned, 
there is no distinction between them, and it would only lead 
to needle8s complications to try to keep them apart through- 
out the following statistics. The real difference which existe 
between lines of apparently the same form will be dealt 
with later on. For the same reason I include in the stati- 
stics of the groups y and ö (§§ 5 and 6) lines which would 
ordinarily be tåken as examples of Prof. Sievers' B-type (as 
par's gollin spjör gullu). As will be seen (§§ 15, 16) this 
type also seems to require an interpretation altogether diffe- 
rent from that hitherto assigned to it. 

§ 3. The a-type, with a trisyllabic word at the begin- 
ning of the line, as Sü&virki li& bttåir occurs 133 times in 
the 2000 lines of Skjaldekvad. In 29 cases the word in 
the fourth place of the line is a Substantive, and in every 
case this has a short vowel, as för, lifr, f rift, slög, brim, 
shop, gram, dag, etc. or (in two cases) ends in a vowel, as 



Craigiet Skaldic Metre. 345 

skæ, gn$. In three cases the -r of the nominative appears 
(stafr, vitfr, sonr) withont affecting the metrical quality of 
the vowel. In the greater number of the remaining cases 
the word is a verb, which may have (1) an absolutely short 
vowel, as gaf, vas, skal, kom etc. also with suf&xed tø = ek 
as gafk, bicPk, gat'k, etc.; (2) a short vowel followed by two 
or more consonants as fell, svall, vart, gékk, etc., also galfk, 
f elf k', (3) a final vowel, as brå, då, frå, so also säfk, vå!k\ 
(4) a long vowel followed by one or more consonants, as 
ketr, hltyr, bauS, Jdauf, also raud'k, Ufk, etc. It is thus 
clear that in the case of verbs there was not the same ab- 
solute difference in metrical value between short and long 
syllables as existed in the case of substantives. In the small 
residue of lines (18) the fourth place is usually occupied by 
a pronoun, most commonly mik or mér\ but sometimes sér, 
sd, pai, pvt, etc. are found, and very rarely an adverb as 
nü, vel. 

§ 4. Lines of the /?-type, with dissyllabic word followed 
by two monosyllables, as grei&éndr å skip reifrir, are nearly 
as numerous as the foregoing class; there are 113 of 
them in Skjaldekvad. The proportion of substantives is 
however considerably larger, owing to the fact that this type 
is, almost without exception, confined to the second line of 
the couplet (cf. § 14). Here we find 48 nouns, 37 of the 
form statl, beå, prGm, etc. and 11 ending in a vowel as sæ, 
gni/, bæ, 36, etc. In the remaining lines the proportion of 
those with a pronoun in the fourth place is very much larger 
than in the a-class, there being 35 of these. Those which 
have verbs in the fourth place are thus comparatively fewer, 
but the types are the same as in the list given in § 3. 

§ 5. In the y-class, the line opens with four mono 
syllables, as ulfs fot vi& sker Såta or the first of these is 
resolved, as fadir, vas-at, forum, etc. Of this type there 
are 91 examples in Skjaldekvad, and in 50 of these the 



346 Craigie: Skaldic Metre. 

fourth place has a noun. The distribution iß practicaüy the 
same as above: 36 of the one type, as sgöt, dag, hlut, hol, 
etc. (in one case skips), and 12 of the other, as nå, Ty, sa, 
gny, while two are anomalous in having setr and praut x \ 
The pronominal lines number 25, the commonest forms being 
pot and pvi. Of lines containing a verb there are only 7, 
the words being he/r, ié% vil, vas, rann, hett. 

§ 6. Lines of the <3-type, having the second word of 
the form — ^, as in drengr magnar Iqf pengüs, are very 
numerous, amounting to 160 in all (including the few lines 
which have the form 13 til SvinadaU mina, 20 pd v J s <tø- 
misalr doma, 27 skulum kennival kanna). Here also the rule 
is rigorously observed, and of the 64 nouns which appear in 
the fourth place of the line, 56 have a short vowel (2 with 
inflexive -r, and 1 with -s), and 8 end in a vowel or diph- 
thong. The only real exception is Kormak's line, 13 i hattar 
stall miåjan, for in Björn's line, 31 ok vdgum £orn peygi the 
manuscript reading is pann, and in Sigvat's, 41 hand krist- 
inn lyd standa, the correct words are kristü U& Prono- 
minal and adverbial lines are specially common, 81 in all, 
lea ving only 15 for verbs of the various typea 

§ 7. The above statisticg clearly prove the statement 
that in dréttkvætt down to c. 1030 A. D. the skalds care- 
fully avoided a definitely long syllable with full stress in 
the fourth place of the line '), and a glance at the work of 
any of the later poets will show that the rule was practi* 
cally never broken so long as the genuine metrical tradition 
survived. We must next enquire how far the same rule was 
observed in the shorter metre now commonly called forn* 

*) 5 Gerum far fyr setr solar, Egill. 14 Fadir minn of fraut finni, 
Gisli; perhaps frå should be read here. 

*) ThiB at onoe disposes of not a few emendations in the printed 
texts, of which I ehall only mention Wisen's readings in pörsdräpa, W eid 
Jardar ljüg metra (MBS. hug), and IB 1 fjardeplis kvan jar dar (MSS. kan). 
It would be easy to quote other inttances. 



Craigie: Skaldic Metre. 847 

yrftislag (in which are inoluded balkarlag and Starka- 

darlag; see Håttatal 97 — 99). As this, in ite strictest 

form, differs from dréttkvætt chiefly by the want of the 

final -£ ^, we should not expect a priori to find any serious 

diøcrepancy on this head. A thorough examination of the 

question is, however, rendered difficult by the lack of good 

authentic specimens of fornyrdislag from the lOth Century. 

Until we know exactly when, where, and by whom the 

poems of the Edda were oomposed we cannot with any safety 

found our investigations upon them. That such lines as 

stendr æ of grcenn and yklcr lætfk pat gutt occnr in Völu- 

spå and VÖlundarkvida proves nothing: we must find out, 

if possible, what was done by skalds whose names and dates 

are not matters of uncertainty. Then of coorse we may take 

the Edda poems into account, and see how they compare 

with the results obtained. 

§ 8. I begin with the few lau sa v f sur in this metre 

which have the chance of being genuine, and the following 

are the lines in these which have an immediate bearing ,on 

the point in question: 

Styrbjörn. utnor&r i haf. Ldn. 

Steinarr. UfJc rada god. Ldn. 

Bersi. höfum engt £rek. Korra. S. 

Stefnir. niSrbjügt es nef. Kristni S. 

. ok Tryggva son. „ 

Opemndr. en kynligr maår. Eiriks S. 

Björn. em y k heul i Hug. Bjarnar S. 

hefk fornan mör. 

fcorctr. oss seldut mjöl. 



33 
33 



So far, then, there is no Variation from the rule already 
laid down 1 ). But if these lausavisur are too few to estab* 
lish the principle as valid for all correct fornyrdislag, it 
is not difficult to supplement their evidence from sources 
more extensive and equally decisive. While long poems in 

*) £orgeir'8 line få arma fjéS (Hkr. 624) is late enough (1086) to 
*4mit of a metrieal inaccuracy (cf. also fegn kvaddi fegn, Hkr. 780). 



348 Craigie: Skaldic Metre. 

this metre by lOth eentury skalds are wanting, we can uti- 
lize for our purpose the even lines of the poems in kvidu- 
håttr, (viz. Ynglingatal, Håleygjatal and Sonatorrek) 
numbering 328 in all. In these the same system is consistently 
followed: if the monosyllable ending a line is a verb, it may 
have any possible form, e. g. Vanlanda kom) pars FrotH bj6* 
at hdlsi gekk; ept aver gi hlj&p] but if it is a noun, only two 
types are admissible, examples of which are ef Agna her 
and i odda gny. In Tnglingatal there are 7 lines of the 
former type, ending in hrör (2), her, vers, ni&, -sal, pram) 
the second does not occur. The anomalous line dttunga ryoür 
25 6 is probably corrupt. On the other hand there are 43 
lines ending in a monosyllabic verb. — In Håleygjatal 
(50 lines) there are 4 lines in hr6r, -nes, -vals, -dag, and 4 
in gni (2), bis, bru, while 6 end in a verb. — In Sona- 
torrek (96 lines) the number of such lines is very small; 
stafr occurs twice, hrör once, while a double consonant fol- 
io ws on a short vowel in the doubtful word pokh 18*. 

§ 9. The evidence of these poems is thus entirely 
against the assumption that lines of this type end in -£. 
Still clearer proof may perhaps be found in Egil's Höfud- 
lau3n, which, apart from the rimes, is composed throughout 
in absolutely correct fornyrdislag, and might well serve as 
a model of that metre. The addition of rime has quite na- 
turally increased the number of lines of this type, and their 
evidence is in the highest degree instructive. In the poem 
there are 144 lines, and 72 of these end in a monosyllable; 
with four exception8 (vann : pann : hann : fann) these words 
have a short vowel or end in a vowel. The list of substan- 
tives, 43 in all, is perhaps worth giving in full; to the one 
dass belong gram (2), ham, hlam, pram) far (2), mar (2); 
gnat) ver) ßi, hnit) lof, rof) brot, flot) hlut, skut) byöcf, kvö&, 
M, tnjöd) föl, fjöl, mjöl, möl) fjör, gjör, hjör, sg/ör; nyöt, 
sjöt. and to the other a, spå) glæ, hræ (2); sæ (2), skæ; bi, jr* 



Craigie: Skaldic Metre. 349 

The testimony of Höfudlausn is all the more valuable, 
because in a riraing poem there would be the very strengest 
reasons for using a long full-stressed syllable to end the 
line. Bat Egill never once falls into this, and it was pro* 
bably also avoided by Gunnlaug in his dråpa on Earl Sig* 
trygg, as the fourteen lines which remain of this give only 
the forms brag, lag) kon, son) skil and kra, skæ. These 
facts east some suspicion on the genuineness of .Skallagrim's 
verse with the riming words hefnd : tfnd, 6rn : hörn) and 
perhaps Ordmagqflim is not quite so old as the days of 
Björn. Not before J>j6d61f s lines on King Harald hardrådi 
(CPB. II. 211) do we have certain evidence that even in 
riming poems such an ending as krok or réttr was per* 
mis8ible. 

Even under the difficulties of toglag neither Sigvat 
nor |>6rarinn abandon the universal rule. In Sigvat's Knuts* 
dråpa (76 lines) there are 15 examples of nouns in the 
fourth place of the line, and they are all of the usual types 
(gram, byr, gnoS ') etc. Id, ra) with the exception of Knütr, 
but the fact is that proper names often form an exception 
to ordinary rules in all skaldic verse (see specially § 17 
below). In j*6rarin's 40 lines the cases in point are 7, and 
the nouns are för (2), hqf, litt) Stad, Stim, Nifr. 

§ 10. Though the foregoing is sufficient in itself to show 
that correct fornyrdislag was subject to the same rules as 
dréttkvætt on this point, it would be unwise to overlook the 
evidence of the poems by Gisl Illugason and Ivarr Ingimund- 
arson, since these are. our first dated examples of long compo* 
sitions in this metre. There is no need to go into statistics; 
any one who glances over the 160 lines of the one poem or 
the 320 of the other will see that they never de viate from the 
rule, with the single exception of tvarr's Uk skjöldr vitf skjold. 

') Not gned as often printed. WiséVs alteration of the corrupt line 
fmndr ©/ fundr to fundar umb öndr is plainly wrong. 



360 Craigie: Skaldic Metre. 

The margin of the GPB. II. 265 points out the resemblance 
of this to brast rönd vi& rönd in Helgakvida, and the si- 
milarity is perhaps not a mere accident, but this is not the 
place to discnss its significance. It is of more importance 
here to point out that the two latest poems in kviduhåttr, 
viz. Konungatal and Sturla's Håkonarmål are equally 
strict in admitting only lines of the types Ounnkildar son, 
i Oaulardal, or ok lausafL 

§ 11. It is thus clear that, outside of a few insigni- 
ficant exceptions, which may in part be due to a corrupt 
text, every skald of note carefully observed thé rule that no 
Substantive could stand in the fourth place of a line onless 
it had a short vowel, or ended in a vowel. With this result 
to guide us, we are in a better position to examine the re- 
lationship which the dateless and anonymous poems of the 
Edda bear to the work of the professional skalds. To go 
fully into the subjetf is not my intention; that is rather a 
theme for special unrestigation in connectioa wiäi nmny other 
metrical peculiarities exhibited by these poems; but one or 
two leading facts may be briefly indicated. It is well known 
that of the various pieces in the Edda some approach more 
closely to correct skaldic technique than others. Of these 
the most correct is Hymiskvida, which in every reepect 
is a model of exact fornyrdislag. Now in Hymiskvida 
(304 lines) there are 55 lines which end in a monosyllable, 
and in 17 of these the word is a Substantive. Here again 
the rule is absolute, and the substantives are hair, Qo&, verr 
(2), ver (1), hver (3), ö/, sal (2) ? mat, skut, mar, sonr, and 
kné. In two lines the end-word is an adjective, prågirm 
vanr and pd st Gidr qf heitt, but the latter is doubtful, as 
the Codex Begius has hæt. 

Hymiskvida apparently stands alone in this absolute 
correctness of its metre, but the remaining poems do not de- 
viate very much from the established rule on this point. If 



hnigu heüug vötn 
gaf Helga nafn 
pau's i örvasxmä 
brast rönd vict rönd 



Craigie: 8kaldic Metre. 851 

we take Helgakvida Hundingsbana as representative bf 

these, we find that 34 lines come under oonsideration, 26 of 

which are of the correct type, while the remaining eight 

are these: 

kvast engt mann 
en i annai sinn . 
folk upp å land 
latiä engt mann. 

It will be noticed that in all these cases the vowel is 
still short, though followed by a double consonant, and tbis 
is the common rule for these Eddaic verses which vary from 
the strict skaldic types. Yery rarely do such words as 
fürr, bléfr, nåtl, Jevdn make their appearance, so rarely, in- 
deed, that their occurrence cannot be accepted as in any way 
significant 1 ). Even Voluspå, which has some strange types 
of line, has only a single instance of such an ending (stendr 
æ of grann), and with very few exceptions (ött, lopt, fagr, 
Baldr) conforms to the general rule. Hence we may safely 
make the general statement that in spite of occasional diver- 
gences (partly due, it may be, to textual corruption) the 
authors of the Eddaic poems followed the practice of the 
professional skalds, and avoided a long full-stressed Substan- 
tive in the fourth place of the line. 

§ 12. The bearing of the above facts on the metrical 
interpretation of 6- and E-lines scarcely requires to be empha- 
sized. We have seen that such lines as vi& stevarströnd, es téfr 
es svert, stendr æ of grænn, etc. are so exceptional in form 
that they cannot be accepted as proving anything. What- 
ever result we may come to must be based on normal types, 
such as en aptr i skut, ok hafåi hver, Tggs barn i prå, 
har&r reis å kné, etc.,' and these seem plainly to indicate that 



' ') The very small number of such lines has been somewhat increased 
ill edit ions by emendation, e. g. Dr Finnur Jånsson alters fruSugr ass to 
trin fruétgi åas and dlää gautr to enn aldni gaut r. Under the circumstances 
the MS reading is as probable as the emendation. 



862 Craigie: Skaldic Metre. 

the final syllable is not -£- but either 6 or 6 1 ). It is, of 
course, no argument against this vie w that such lines as 
par's uxi stod, vitf jSfri gein etc. involve a distinctly long 
syllable at the end of the line. It will be remembered that 
such verbs are regularly inserted in unstressed positions ui 
dréttkvætt, as for example: 

Fyrr raud Fenris varm. 
Har leikr éldr of drum. 
brdS öx borginmoäa. 
ut baud jofrahneitir. 

Prof. Sievers originally supposed (Beiträge X. 527 — 8) 
that such lines were to be tåken as .£ a. | x x | ~ X, but has 
8ince come to the conclusion (Altg. Metrik 102—3) that the 
verb is in reality altogether without stress, and this is cer- 
tainly the correct view. In perfect accordance with this is 
the fact that in the fourth place of a line, whether in forn- 
yrdislag or dréttkvætt, a verb with long vowel is ad- 
missible, while a noun of like form is not. Hence we may 
have such lines as: 

bltäöxar raud'k bUäi 
mcUtnhridar svall meiSum 
Eyvindr of hlj6p skreyja 
landvSrdr es brast Höräa 

but such forms would be quite inadmissible if the words 
were nouns; compare: 

hélgengnir for dvélja 
boramærar skæ f æra 
dolgbands fyr ver handan 
allvaldr a sæ Jcatdan. 

These facts tell strongly against Prof. Sievers' assump- 
tion (Altg. Metr. 105) that the lines hundmörgum lét grun- 
dar, munnrjoSr es kom sunnan are examples of his E-type. 



*) I do not propose to deal at present with the question why skut and 
kné should be metrically equivalent. In inany cases this could be explained 
by the final vowel being originally short, bat it is doubtful how far this 
would apply to diphthongs, as in mey, sæ. 



Craigie: Skaldic Metre. 3&3 

The real nature of such lines can be inferred with cer- 
tainty from those belonging to the y-class above, e. g. 

ülfs fot viet sker Såta 
grams fall å sæ allan 
stinn jarn å sök minni 
Gauts tafn en nå hrafni 
flagas blakk ok svan Makkar 

It is obviously unnatural to assign the value of -L to the 
word which has always a short (or fin^l) vowel, and to de- 
clare that the word which is naturally long (fot, fall, etc.) 
is only ±. Hence we are forced to refer such lines to the 
D-type, and to give their metrical scheme as 






/ 

— v-» 



Now, as the lines belonging to the a, ß, and d-classes above 
are under precisely the same rule with regard to the noun 
in the fourth place, it follows that they must be scanned in 
the same way: Su&virki lift buåir, grei&endr å skip reicfir, 
etc. are thus not E-, but D-lines. The importance of this 
fact for the accentuation of Compounds is at once apparent 
(cf. § 14). 

§ 13. We are now in a position to deal more closely 
with various types of lines which at first glance seem to 
have the same form, but on closer investigation are found 
to differ from each other in unsuspected ways. Some feeling 
of such a distinction underlies Prof. Sie vers* attempts to dis- 
criminate D- and E-lines, but his results do not bring out 
the real diflferences which exist in a very marked fashion 
throughout all correct drottkvætt. I begin with lines of 
the a-classs, i. e. of the type Norftmanna gram porctt, hercf- 
andi lét sverda, hrynflski mik brynju, etc. 

We have just seen that such a line as the first of these 
is metrically J~ | s w ^ | s ^ and the third might very well 
be tåken in the same way; but ho w are we to interpret the 
second, to which may be added vcUsendir hraud vandar, unn- 
solar galt'k runnum, etc? Are these to be set down as 

AKKIV FÖ» KOBPMK VltOLOOI XTI MT fÖLJP XII. 25 



364 Craigie: Skaldic Metre. 

jl | ± ^ x | J- w ? This problem must be settled in the light 
of a remarkable fact, which is this: If the word in the 
fourth place of a line of this type is a noun or pro- 
noun, that line can only be the second one of a 
couplet; in the first line nothing but a verb can stand in 
the fourth place. 

What this implies may be learned by comparison with 
the type of line already referred to (§ 12), in which a mo- 
nosyllabic verb, with long or short vowel, follows imme- 
diately upon the first stress of the line, as in oss gein tøor 
of hjassa (see other examples above *)). Here the verb is 
admittedly unstressed, so that the metrical scheme of the 
line is J- — \J-^\s^ or practically -L^\jl^\-L^,. On the 
same principle we may at once interpret mdltnhrtåar svall 
mei&um as + \ ± ^ — | ^ ^, or practically 2 'j s w ^ | s. ^ i. e. 
in the absence of any stress a long syllable is not metrically 
distinguished from a short one. 

§ 14. We shall assume then for the present that we 

have the folio wing distinction clearly established: 

First line. målmhrictar svall meiåum i. \ j. ^ — | j. w 

hroctrdeilir bad heilan J-\j,^ < s\ — s*, 

Second line 2 ). gridbitum frict litinn s \ ± w ^ j S. ^ 

This being so, we see that a second line differs from a first 
in admitting a secondary stress in addition to the three main 
stresses of a normal drottkvætt line. This is a point which 
can be definitely controlled by comparison with two other 
types which regularly appear as second lines and only as 
such. These are: 



') The type is common only as a first line, a fact which naturally 
follows from its being of normal weight, whereas second lines tend to hea- 
vier forms (compare what follows with Altg. Metrik 100, Anm. 2). In the 
first 28 pages of Skjaldekvad there are 68 lines of this form, of which 
only 3 are second lines. 

2 ) It may be mentioned once for all that first-line types may also 
occur as second lines, but not conversely. This distinction, however, applies 
only to drottkvætt, not to fornyrdislag. 



Oraigie: Skaldic Metre. 355 

a. lands frækn jöfur granda 

land sins föäur randum 
ß. jarl manns bani snarla 

hiautteins goda sveini. 

The second of these classes is a very frequent type of line: 
in Skjaldekvad these are 174 examples of it, and only 5 

of these are first lines, viz. 

7 Järnstafr skapar cerna 

11 Wspell bictu li/dir 

13 Epsteins hratar arfi 

17 hornstraum getum Hrimnis 

30 allvalds nutu aldir 1 ). 

The significance of these lines is at once apparent: they are 
allowed to stand as first lines only because the central word 
is a verb and not a noun: hence in accordance with the 
results attained above, they are to be scanned as J~\J-^ KJ 
J- ^. But whether for syntactical or metrical reasons, the 
number of lines (even second lines) with a verb in this po- 
sition is comparatively small; in the great major ity of cases 
the central word is a Substantive. Hence the general type 
may be set down as -/- 1 -^ & v^ | J- ^, the secondary stress being 
admissible just because it regularly falls in the second line 
of a couplet. 

Prof. Sievers has of course tåken this /J-class as vari- 
ants of his A-line (A 2 k), and has assigned to them the 
metrical value of ± ±- \ Z X | — X, while granting that the 
a-class belong to his D-type (D 2). But the two classes 
cannot properly be separated, and there is nothing against 
their metrical identity, once we have recognized that Com- 
pounds have in this case the same stress as their separate 
elements would have, i. e. jarlmanns, hiautteins are J- J- quite 
as much as Yggs gögl or hüss dyrr (see § 27). 

§ 15. This diflference in stress between verbs and nouns 
explains certain other notable features which meet us in lines 

*) Gompare Sigvat's lines, quoted by Prof. Sievers (Altg. Metr. 108) 
Aslåkr hefir aukit, fastorétr skyli foreta, minn hug segi'k mörmum. 



356 Craigie: Skaldic Metre. 

having a monosyllable in the fourth place. Taking the four 
classes of § 2 in the order there set down, it is obvious 
that if the a and ß types are employed as first lines the 
word in question must be unstressed, i. e. as a rule, a verb; 
this is a necessary consequence of the two full stresses with 
which such lines always commence. But while such first 
lines are common in the a-class (there are 53 among the 
133 examples of the type in Skjaldekvad), they are com- 
paratively rare in the /J-class, numbering only 3 or 4 out of 
113 (8 folkrtikkr of vant fylkir, 8 vifrlendr of bad vinda, 
33 Ål&fr of vidr éltm). The reason may be partly syntac- 
tical, but probably also depends on the fact that in this type 
an unstressed word always precedes the syllable in question: 
the tendency would then be to give some kind of stress to 
the word following on this, thus producing the type -^ | -^ 
w ^ | J- ^, which, as we have seen above, is admissible only 
as a second line. 

The case of the y-class is more complicated, and re- 
quires to be illustrated at some length. I shall begin by 
comparing typical first and second lines in which the word 
in the fourth place is a noun. 



First lines 

hinn's for i gnif Gunnar 
litt hykk at god gæti 
gnyr varet å sæ sverda 
ut geng'k med lid Utit 
lind sprakk i ryrn randa 
mikill varet å stad stikla 



Second lines 

grams fall å sæ allan 
stinn jarn of sbk minni 
Gauts tafn en nå hrafni 
sinn rédrs vid pröm stinnan 
flagds blakk ok svan hlakkar 
svert skör vid her gbrva 



The words which I have made prominent in the above 
specimens show at once wherein the difference lies: a second 
line may have a Substantive in the second place, a first line 
can only have a verb, if a full-stressed word precedes. The 
second lines are clearly Ji\J-^&\J-^ what then are the 
first ones? We cannot, with Prof. Sie vers, set them down 
as -L a. x I -£- 1 -£- X, for the invariable form of the noun in 



Craigie: Skaldic Metre. 357 

the fourth place is strongly against this. They might pos- 
sibly be taken as -£ ^ X | £ | — X, and this view would re- 
ceive support from the fact that the noun in the fourth 
place regularly has the alliterative letter, but I am inclined 
to believe that the correct Interpretation is rather J~ | -*- ^ & \ 
J- ^, the two secondary stresses being the equivalent of one 
full stress, so that the difference between first and second 
lines still consists in the latter admitting of the more weighty 
form (compare, however, § 27). I may point out that there 
is no inconsistency in assuming that the verb in this case 
has a different value from that which has been assigned 
to it in such lines as fyrt raud Fenris varra. In the latter 
type the verb falls between two full-stressed syllables; in the 
other it is always followed by an unstressed word, and hence 
cannot be passed over so lightly. 

For some reason or other a verb rarely appears in the 
fourth place of such lines; in Skjaldekvad I have fourid 
only 6 examples *), and all are first lines: 

en ek veit at hefr heitit 
nü hefi'k en té'k tanna 
bloctfell en vas vdcti 
Knütr réét ok bad biäa 
vas-a fyst es J k rann rastar 
Bums létfk ok helt heima. 

It will be seen at once that these lines are in perfect agree- 
ment with those given above; we may suppose that the verb 
in the fourth place receives a (secondary) stress because it 
has one of the alliterative letters, and is preceded by an 
unstressed word. The cases in which the word in the fourth 
place is a pronoun (mei, wér, vér, sér y pat, pvi etc.) follow 
the same r ule as those in which it is a noun: hence such 
lines as hjort lj6s å mik drosar, hug minn vid pai inni, gotf 



l ) Gisli's line ketnr pegar y 8 ek vil blunda is suspicious, as one of the 
stuälar is wanting. 



358 Craigie: Skaldic Metre. 

sjalfr en mar half a can on ly be second lines: all first lines 

must be of the type jörd grær en ver vertfum 1 fleins baud 

mets sér sinum, drjüg vard å pm dægri, etc. 

To this result we have another important fact to add. 

In a first line a Substantive or other full stressed word can 

stand in the second place along with another Substantive 

(with short or final vowel) in the fourth place, only if the 

line begins with a word which has not full stress. Such 

lines Prof. Sievers would refer to his B-type X — | X -, but 

we have seen above that this will not suit the facts regar- 

ding the fourth place. Specimens of this type are: 

en tolf af gloa Gylf a 
en sunnr at gni Gunnar 
en min at flug fleina 
vas-at mer i dag dauda 
vas-a fyst es'k rann rastir 

Comparing these with the other types above, we see at once 
that the lightening of the first syllable allows of giving 
greater weight to the second, so that such lines must be 
tåken as ^ | J- ^ & \ ± w. The importance of this type of 
initial syllable will appear more clearly later on (§§ 18, 19). 
§ 1 6. In the d-class (drengr magnat lof pengils) the 
conditions are naturally similar to those we have just dis- 
cussed, it being only a question of division of words. But 
the examples are much more numerous, so that we have 
fuller materials *on which to base our conclusions. Prof. 
Sievers has assumed that lines with a verb in the second 
place are E-lines, while those with a noun in the same place 
are D-lines (with a few exceptions which are classed under the 
B-type). From what we have seen above, it is clear that 
there is a marked distinction between these two classes; but 
the difference does not lie in the fourth syllable being in 
one case -t and in the other -*-, for enn kvådu gram gunnar 
and hofum Minn dag sitta are under the same rule in this 



Craigie: Skaldic Metre. 359 

respect. The following examples will show that the two 
classes work out in exactly the same way as those in the 
preceding section: 



First lines. 
ut heyri'k svan sveita 
vér kannum skil skepja 
stor fengum ben brynju 
peir*s gåtu sæ slita 
peir knida blå bååir 



Second lines. 
Gauts bragda spå sagäu 
Jdlks moerar skæ færa. 
stafns Gondol Mut jafnan 
herr Engla US pverra 
hått våpna brak måtti 



Here also I assume that first lines are J- 1 a. ^ ^ | s. ^, but the 
position of the alliterative letter and occasionally of the first 
hending makes this a little uncertain (cf. § 27), though it 
is clear enough that the first lines are lighter than the se- 
cond ones. 

First lines with a verb in the fourth place are com- 
paratively few, but those which do occur confirm the sup- 
position that the verb here is quite unstressed, because a 
Substantive may then be put in the second place, e. g. 

5 Bors nictjar felt'k bedju 

15 mains grundar kvazk mundu 

26 Bilds hattar verdr buttu 

39 rakkr pengill hjo rekka 

39 Svia tyggja leit'k seggi 

41 jo/urs hylli vard'k alla 

Such lines are therefore to be tåken as J-\J-^^\J-^. 



Lines having a pronoun in the fourth place agree in 
usage with those which have a noun (see above); hence 
frægt gerdisk J>at fyr&a y hafa kvådu mik meifrar } einn vis- 
sa'k t>ér annan represent the only type possible in first lines, 
while for a second line we may have linns blöda mér godan, 
erum heidin vér r ei fri, pinn skåli mér innan, gnog dæmi mér 
sæma } etc. 

There still remains the type of first line which is the 
counterpart of en tolf af glaif Gylf a etc. in the preceding 
section, where the lightening of the first syllable permits a 
Substantive to appear in the second place, with another sub- 



360 Craigie: Skaldic Hetre. 

stantive in the fourth. In such case the former of the two 

nouns regularly has the alliterative letter, e. g, 

yfir manna sjöt margra 
verpr Geitis vegr grjoti 
på v's dæmisdlr dåma 
vift gémasker glytnja 
shdum kennival kanna 
par>s gdlUn spjör gtdlu 
lofa'k fasta Ty flestir 
hlyä minum brag meictir 
bua hilmis sal hjdlmum, etc. 

As before, the metrical value of these lines is no doubt to 
be set down as & | -£ ^ ^ | -^ w. As a second line this type 
is naturally rare, as in the bulk of drottkvætt verse the 
second line always begins with the höfudstafr, which must 
be in a fully stressed word. Kormak's verses, however, con- 
tain some examples, as til Svinadals mina, en sjalfum mér 
hdlfUy ef Skrjimir lift veitti-t\ compare also Bragi's line vift 
fylli mer stillir. 

§ 17. Up to this point I have omitted all discussion of 
the e-class illustrated in § 2, where the line ends with a 
trisyllabic word, as gunnrei/um Aleifi, döglingr vift bersogU, 
etc. Prof. Sievers was originally of opinion that such lines 
ended with X J- X (Beiträge Vu. 75), but he has since ex- 
pressly retracted this view (cf. Beiträge X. 211), and de- 
cided that the scansion must be -£ •*- X | -*■ -^ X. The impro- 
bability of this would be very great in any case, as destroying 
the natural rhythm of a dréttkvætt line, and in many cases 
throwing both hendings into subordinate positions, but there 
is one very strong proof on the other side which has been 
quite overlooked. The type of line is not a very common 
one; in Skjaldekvad there are only 23 examples of it, but 
these are quite sufficient to establish a case against Prof. 
Sieverts view. The facts are these. In nineteen instances 
out of the twenty-three the final word is a proper (personal 
or local) name, viz. Gunnhildar (2), Steingerffi, Vésteini, 



Craigie: Skaldic Metre. 361 

Ingjaldij Hdrfagra, Büseyru, Sigvalda (2), Danmarkar, KoU 
finnVj Svipjtåu, Åleifi (2), Klifsandi, England! , Bögnvaldi, 
ögmundar, Ästritfi (all in second lines). In these cases the 
first syllable tåken by itself is of all possible types (1) Dan-, 
Kol-, Sig-, (2) Vi-, Svi, (3) Gunn-, Bogn-, (4) Stein-, Hår-. 
But let us look at the remaining examples: 

18 glactar pengill herdrengi (Second line) 

19 Bui gehk med hugrekki „ 
28 armdags en litfagra „ 

31 sverd f yl gir meumyrcti (First line). 

These four instances are significant enough: the first element 

of the compound has in every case a short vowel, and the 

type of line is exactly the same as it would be if we had 

her drengiy hug rekkt etc. But four examples are scarcely 

sufficient to establish a point of so much importance as 

this will prove itself to be: let us therefore take the examples 

quoted by Prof. Sievers in Beiträge VIII. 75. 

aWs lægra kjvifrægjum Egill. 

tveim einum seltneina Hkr. 88. 
orrostur stoiporrinn „ 231. 

engr mannr und skfranni „ 323. 
alt he fr sä's tjörvaltan „ 416. 

allbratt at fjörläti „ 446. 

gunnöflugr miskunnar Geisli 1. 

yr dregst vid skotsleurum H&ttatal 16 (17) 
ne rån vid h&fhreinum ,, 19 (20). 

The united evidence of these lines can hardly be called in 
question: strict metre evidently required that the first element 
of a compound in this position should be short, i. e. the line 
ought to end with ^ | J- ^. From this absolute rule, however, 
proper names were excepted *), and we have seen above that 
this type of line was mainly employed when it was neces- 
sary to use a proper name. The reason for avoiding it as 
a rule in other cases probably was that there was a kind 

') The frequency of such exceptions may explain the rare occurrence 
of lines like J>6rm6cTs orms torg i skjaAåborgu (Fåsthr. s. p. 86); oompare 
the exceptions in the next section (d Yi&UBsprengi Hrungnis, etc.) 



362 Craigie: Skaldic Metre. 

of break before the last foot, so that a compound in this 
position was felt to be awkwardly placed. 

§ 18. The fact elicited in the foregoing section, that 
such Compounds as hugrekki, skyranni were under certain 
circumstances stressed on the second dement raises the question 
of their value in other positions. A little investigation shows 
that the formula ^ ± ^ holds for one other place in the line, 
viz. when the first element immediately follows the first 
stress, as in jarl goåvorfru tyarli. Here again the distinction 
between first and second lines is so important that it will 
be best to exhibit characteristic specimens side by side. 



First lines 

pd J s åjnfusir disar 
fyr svi-pnjorctum svercta 
par's bö&iarctir börctusk 
ok gimslongvir ganga 
pä's hræmdna hdnum 
pd's hjörmöcti hridtar 



Second lines 

sundr gråklæcti pundar 
blid lofskreyti at riäa 
bands jodraugar landa 
gifrs hlémdna drifu 
llmr d&gleggjar hilmis 
stafns ü&ibalkar Hrafna 



Taking the second lines first, we find that the normal type 
occurs 29 times in Skjaldekvad, and the compound has 
invariably a syllable with short or final vowel as its first 
element, e. g. brimrota, geftbæti, hdmdna, berdraugar, flat- 
vallar, valkastar, strddau&a, etc. A remarkable fact is that the 
negative prefix d- is among these short syllables, e. g. 

seiS ofagran vigra 
bol olitit drygir 
minn okunnar pinum. 

To interpret these lines as belonging to Prof. Sievers' D-type, 
jl | s a. x | + X plainly does not account for the facts, because 
in that case there would have been no necessity for the skald 
to select a compound of this form. The only value which 
can reasonably be assigned to them is -£- ^ | J- ^ \ ^ ^ so that 
the first element of the compound is weaker than if it were 
an independent word, for llmr dag leggjar would be J- ± J- ^ 
and impossible except in stødlfhend. 



Craigie: Skaldic Metre. 363 

§ 19. In the case of second lines of the above form 
the first syllable regularly contains one of the hendings (see 
the examples above), the only exception in Skjaldekvad 
being Egil's seie? ofagran vigra. If we now turn to the lines 
in which the first syllable has not full stress, the position of 
the first hending becomes a matter of primary importance 
for the metrical interpretation of these lines. If Prof. Sie- 
vers were right in assigning them to his C-type (x — | — X), 
the hending might as well be in the second as in the third 
syllable. A few examples, tåken straight forward from 
Skjaldekvad, will show how the case really stands. 

til mjöägjamir fornir 
at primreynis pjonar 
i dalmiskunn fiska 
of hræsolli gjalla 
né Urollaugi fljuga 
of herstraumi råmu 
at Hdfætu grjoti 
viä hugfuttan stilli 
pd's ostirfinn arfa 

It is unnecessary to multiply instances: of all the lines of 
this type in Skjaldekvad only two form exceptions to the 
general rule. These are Einar's line, 1 8 nvüs af r endra jöfra 
and Björne, 31 pvtat armleggjar orma, but the latter is per- 
haps corrupt, as the MS. has dagleggjar (not dagbæjar) in 
the following line. 

Two facts must therefore be tåken into account in de- 
ciding on the metrical value of these lines, (1) the shortness 
of the first element in the compound, and (2) the position 
of the hending. These clearly point to one result, and the 
scheme can hardly be anything but ^ ^ | J- ^ \ J- ^; here again 
the two secondary stresses make up a full one, and the line 
is only a Variation of the normal J. ^\ J-^\ s ^. 

It is not a serious argument against this view that in 
a few cases the first element of the compound in actually 
long. In the following list I give every such line which 



364 Craigie: Skaldic Me tre. 

occurs in Skjaldekvad, so that the full evidence may be 
before the reader. 

3 å h&uBsprengi Hrungnis 

7 ok söknhattar setti 

9 nü'fr {olkstridir FroSa 

12 hvar elåfaldin odda 

33 pä's geirnirdir gertitu 

34 hvé sigrßkinn sækir *) 

Now, even if we assume that these 6 lines were origi- 
nally composed in this form, they cannot disprove the cu- 
mulative evidence of the other 37 (+29 second lines) in 
which the first element is short. Moreover, it will be no- 
ticed that the hendings are still in every case placed in the se- 
cond element, so that the line still presumably ends in J- ^ + w. 
THé only alteration required in our scheme, therefore, is to 
grant the possibility of ^ -*- as a first foot, as well as ^ ^ a ). 

§ 20. We now come to the other type of line which con- 
tains a trisyllablic word covering the second, third, and fourth 
places, i. e. such lines as en slédgoti ståan or snjallr rnorå- 
hamar gjalla. The former of these Prof. Sievers takes as 
C 3 X -*■ | st X | J- X; the latter as D 2 J-\J-±x\ + X. This 
involves the assumption that the difference of stress at the 
beginning of the line alters the stressing of the compound, 
a view perhaps conceivable in itself, but, as we shall see, 
not at all necessary. 

*) I omit, as of doubtful authenticity, the following lines: fvit laut- 
sikjar lékum (laut- is conjectural), slapp Hitdæla kappa (? read Hit-, in 
any case it is a proper name and so may form an exception), fvit &rmleggjar 
orma (see above), en fbrfollar fellu (/tir- is conjectural). 

*) It may be noted here that such lines tend to disappear in later 
dr6ttkvætt, as the skalds became more and more a verse to placing one of 
the stuSlar in the second place of the line. Thus Torfeinar's verses (82 
lines) contain 6 specimens of £,&\ J-^,\ -£ ^, Bragi's Bagnarsdrapa has 
8 in 88 lines, ]>j6dolfs Haustlöng has 1 in 160 lines, Hornklofi's 
Glym dråpa 2 in 64 lines, Einar's Vellekla 6 in 188 (also 3 which begin 
with ^X, viz. ok oddneytir uti, ok rauSmdna reynir, und mgrrunni svin- 
num), HallfrecTs Erfidrapa 2 in 212 (one in ^^ and one in^JL), Sigyat's 
Vikingarvisur 2 in 116 (his Bersöglisvisur none in 186), Einar's G-eisli 
only 1 in 568 lines! 



Graigie: Skaldic Metre. 365 

The word in question may or may not be a compound: 
of the 115 examples of this type in Skjaldekvad 70 con- 
tain Compounds, and 45 show words of other formation. The 
latter I shall leave out of consideration for the present. As 
regards the former, our previous distinction between first and 
second lines naturally holds good, as may be seen in the fol- 
lowing lists. 



First lines. 

ok boräroins barda 
til Håsalar hel jar 
es dokkvaJir drehka 
dar grindloyi Gondlar 
en fdrhugadr fnaucti 
med vedrstöfum Vidris 



Second lines. 

hugr mdlmgndar hrugdit 
ülfs tannlitufir glitra 
reyr Hdkonar dreyra 
Vllr geirvadils peira 
fljott vinlonu sinni 
farmr dålgsvblu harma 



The form of the second lines, it is evident, bears a 
striking resemblance to the types discussed in § 14 a bo ve; 
syllable for syllable, ülfs tannlitufcr glitra does not differ at 
all from lands fræhn jöfurr granda or jarlmanns bani 
snarla. This being so, there seems to be no reason against 
a88uming that they are metrically identical, and that the 
type we are now considering is also J.\ s ^^\ s ^ y exactly 
as Prof. Sievers has it. Taking now the first lines, we see 
at once that the position of the first stuftill is, and must be? 
invariable. This was also the case in the lines discussed in 
the previous section, in which we were led to assume that 
the line began with ^. The same view is obviously tenable 
here, and if we set down the metrical scheme as ^ | J- ^ ^ | 
J- ^, we arrive at the same distinction between first and 
second lines as we are already familiär with, while we avoid 
varying the stress in Compounds of exactly the same form x ). 

Here, as in the previous section, the position of the 
hending ought to be of some value as an indication of how 
such Compounds were stressed. Examination of the various 



*) The first-line type becomes less common in later verse ; compare the 
note to the preceding section. 



366 Craigie: Skaldic Metre. 

lines shows that there is not the same regularity in this 

case as in the preceding type: the following list shows exactly 

how matters stand. 

reyr Häkonar dreyra 31 
Second lines { Jdlks briktöpuct glikan 7 

tüfs tannlibuär glitra 1 

raud Hringmara heidi . 2 
First lines { oh bekkpiäurs blakka 20 

dar hyntrömuär kvæmi 4 

These numbers point to one clear fact, that the hending na- 
turally attached itself to the alliterative letter. The excep- 
tions indicate (1) that in a second line the hending might 
fairly well be placed in the first element of the compound, 
and (2) in a first line it might exceptionally be placed in 
the second element or in the first word of the line, as rauS 
Hringmara heidi and ha/a aXJframir jöfrar. 

A few words may be added on the character of the 
Compounds which occur in these lines. The great majority 
have the first element distinctly long, as launstafi, fijötf- 
konungr, hjalmtömum, sandhimins etc; these number 55 in 
all, while those with short or final vowel, as liftprota, rtå- 
loga v hdsalar, qfalan, amount only to 15. Comparing these 
with the forms discussed in the preceding section we find 
that the metrical value of a compound depends on the quan- 
tity of its second element, so that it must either be ^ -£ ^ 
or v^^w, the tendency however being towards the definite 
types & -L w and -^ ^ ^. Of course even UcFprota, håsalar, 
etc. have metrically the latter value (cf. § 23). There are 
some exceptional lines in which the compound has only two 
syllables, viz. 38 lætr einörfr fé firåa, 39 fremd Åleifs kvedk 
frömdu, 41 fedr Magnuss bidk fagna, vårt torrek lizt verra. 
These are all by Sigvat, and it is worth while to remember 
that some people found fault with his metre at times. 

§ 21. Where the trisyllabic word is not a compound 
of the above type, there are two cases to be considered. 



Craigie: Skaldic Metre. 36? 

which may be illustrated by the lines Hrafn framlega jafnan 
and vigge döglinga priggja. The former is represented in 
Skjaldekvad by about 26 examples *), of which only 4 are 
first lines: the following list will show the kind of words 
that chiefly occur in these. 

slang fjandlega augu 6 

ok sannlega sunnan 3 

tneir nokkurum peira 3 

liggr hundracta priggja 2 

rauft ellifu dauftir 2 

grams stallara alla 2. 

In all these cases we may safely assume that the trisyllable 
is metrically J- ^ ^. 

The second class (setting aside some proper names, as 
Eiriki, Ingölfi, and the conjectural Ujotöndum) is noticeable 
as regularly containing words ending in -ingr, -ungr 2 ) as 
for example: 

Second lines 
hrict kerlingar siftu 



First lines 
pott ollungis all ra 
pu'fr betlinga Octni 
i lyptingu lengt 



runnr skjoldunga Gunnar 
viggs döglinga priggja 
frå öälingi ungurn. 



The other words not included in these specimens are 

fjor&ungij hyltinga, vikinga, verfrungar. Before the metrical 

value of these can be decided, it must be remembered that 

such words at the beginning of a line are treated exactly 

like Compounds, i. e. are J- J- ; thus, 

vikingr Dana riki 
verftung Haraldr sverftum 
hækings viftir æki 



') It is doubtful, however, whether some of these can fairly be reokon- 
ed here, e. g. 16 bloSs skjaldaétir stådum, 22 vald hugnadisk skaldi, which 
may simply be J- | JL ^ ^ \ ^. I have not included the two lines 22 sv&fk 
hermila harma and 28 en dreypileg drupir, which are probably ^ | S. ^ ^ | 
J-\_,. For several reasons I hesitate to accept the view that forms like 
leit åtti, brotnudu had regularly a secondary stress (Altg. Metrik 60 — 61). 

') The only exception to this in Skjaldekvad is Sigvat's en eyr- 
indi éru. 



368 Craigie: Skaldic Metre. 

isutigs fira disi *) 
sihlingr firum mikla. 

Now we have seen above (§ 19) that when a compound 
beginning with J- J- is shifted one place inward in the line 
it becomes a. j. ^ or ^ J- w, and it is possible that the same 
rule might apply in this case. This would make such lines 
equivalent to ^ ^ | ± ^ \ J- ^ and J- ^ | J- ^ | s ^ respectively, 
and the evidence of the hendings, so far as it goes, is not 
against this; on the one hand we have pott ollungis allr<r, 
on the other i lyptingu lenge 2 ). But it is quite possible 
that derivatives of this kind did not in every respect follow 
the rule of Compounds, and that such lines are to be tåken 
as ^ | -£ -*- w | -*- w and jl\j.±^,\j.^. 

§ 22. In a comparatively small number of lines (40 
in Skjaldekvad) the first word is one of four syllables, 

having the form either of ^ ^ or ^ — ^^ Metrically 

the first syllable must always be -£, but the scansion of the 
third syllable leaves some room for differences of opinion, 
and here we must take into account the different classes of 
endings which such words exhibit. The commonest type is 
a participial form in -a/ndi, as 

First lines- 



salbrigctandi Svegctis 
herstefnandi hrofnum 
furskerSandi fjaråar 
+ other three. 



Second lines 
éldskerdandar verdi 
furpverranda verra 
auågildanda vitda'k 

+ other five. 



The normal stressing of present participles was apparently 
-?- ^, as may be seen from such lines as 20 heptandi vatfk 
heiptir, 10 heptendr laga eptir, but this value is impossible 

*) Whether this makes sense or not, the metre shows that D:r J6n 
£orkelsson's con jecture fura (adopted in Skjaldekvad) is not likely to be 
correct. 

*) It would probably be unsafe to attach any significance to KgiTs 
lines, fara å braut meä vihingum (c. 40), and gangr v's harSr å vihingum 
(c. 48), which seem to end with JLjf.^. 



Craigie: Skaldic Metre. 369 

here. The type also occurs in both first and second lines, 
so that we cannot admit a secondary stress anywhere, and 
tids leaves only a choice between x — | J- ^ \ J- ^ and J- \ J- 
— ^ | -L w; that the latter is the correct scheme is practically 
proved by the position of the first hending, which is gene- 
rally placed as in the lines quoted above. 

The same scheme may safely be assumed for lines with 
words in -ingr and -ungr, of which there are only 6 in 
Skjaldekvad. 



First lines 
26 urfræningar drum 
40 skænjoraungum skorda 



Second lines 
9 folkndrungar vdru 
10 öbiäingum svlcta 
33 gunndrunga sunnan 
36 Upplendingar sendi 



The absolute want of stress on these syllables is pro- 
bably due to the fact that the word has already two main 
stresses, thus creating a tendency to lighten the termination 
as far as possible. Hence these words are practically of the 
same value as those ending in -afø, -adV, -ofrum, etc, of 
which our list shows 12 instances, as 7 vapnundu&um sunda, 
9 f&glyja&ra pyja, blåfjalla&an gjalla etc. (all second lines 
except 28 hjaltugguftum högg va and 37 husbunad! d hr åsa). 
To these may with certainty be added 4 Ijosundinna landa, 
and 6 bö&fikinna br agna, and perhaps 36 allsnüfrula prwfia, 
37, fulldrengila gengit. The value of some other lines is 
doubtful (as 10 allpakklegum blakki), but the only cases in 
which a secondary stress seems imperative are naturally se- 
cond lines (30 drrqfngefendr vdru and 38 alldå&gofugr 
bdtfum, both = -/• | x ^ ^ | J. J). 



§ 23. There are two points of some importance for the 
history of Old Northern metre, which it may now be well 
to consider, as sufficient attention has not hitherto been given 
to them. First, however, we may set down clearly one or 
two thing8 which the foregoing discussion has brought out. 

ARKIV FOR NORDISK FILOLOOI XVI NT FOLIO XII. 26 



370 Craigie: Sksldic Metre. 

We have seen that in the case of monosyllables there was 
a clear distinction of quantity only in the case of nouns (and 
adjectives), and that these were sharply divided into two 
classes, viz. 



Long. 
bein, bloct, drott, etc. 
land, shjöldr, sver 3, etc. 



Short. 
sæ-r, gny -r, mey> etc. 
gramer, ben, sok, etc. 



The first of these classes had normally full stress, the second 
(including such pronouns as mik, mér, pat, pvt, etc.) were 
ordinarily much less emphasized. The former class was thus 
the natural one from which to select words for stressed po- 
sitions in the line, i. e. the first and third place when the 
line was J. ^\ s^ } the first and second when it was J- 1 -£ 
wv^. Under no circumstances could they be correctly put in 
the fourth place, as this gave the line a heavy ending instead 
of a light one; on the other hand words of the second class 
were constantly employed in this position, and there was no 
objection to raising them to full stress in other parts of the 
line. Such raising was as a rule assisted by taking care 
that the following word began with a consonant, but even 
this was occasionally disregarded (as 4 körbefr Egil glefyja, 
Hkr. 538 sunmcdag um unnin etc.) though such a licence 
was not approved of by strict metrists (compare the story 
of J>j6d61fs line gram, en pat var skammu in Morkin- 
skinna, p. 102). 

From this it follows that any Substantive falling in the 
second place of a line would naturally receive full stress, so 
that the line must either begin with J- J- or ^ -£, e. g. lands 
folk bifask randir or en Svein konungr innan. The latter 
type is comparatively rare in drottkvætt, though not in- 
frequent in fornyrdislag, as viif s6kn buinn, pas rikr 
konungr, etc. Having begun a line in either of these ways, 
it was quite impermissible in correct verse to continue it 
with -£ v^; such lines could only be employed in skjålfhend, 



Craigie: Skaldic Metre. 371 

e. g. hers gnett höföa sléttum, hüns nett hverja knåttu^ etc. 
(Rekstefja). To this rule the exceptions in dréttkvætt are 
so insignificant that it is hardly worth while to mention 
them 4 ); nor do any instances appear in historie examples of 
fornyrdislag until we come to Sigurd's verse (c. 1139) ok 
glafir grams son and f var's bitu slög suftrcen, which may be 
aeeepted as genuine, though slög bitu might well be read. 
Similarly such a poem as Hymiskvida carefully avoids any 
incorrectness in this respect, and in some of the other Edda 
poems exceptions are rare or altogether wanting. Over against 
these must be set such poems as Voluspå, in which we 
find en gras hvergi } ok tol gerfru, hår ba&mr ausinn, seift hug 
leikinn, Oets mey gqfna, fekk sßjöll spakleg etc, or Völun- 
darkvida where we have ctøri lin spunnu, vi& gim fastan, es 
seggr åtti, beru hold steikja and so on. What this feature 
of these poems may imply, we shall not enter into at pre- 
sent; the question belongs to the general problem already 
indicated. Here it is sufficient to point out that such lines 
as vift gim fastan do not justify the assumption of a C-type 
X •*- 1 -*■ X for Old Northern verse m general. 

In fornyrdislag, however, allowance was made for the 
Bhortness of the line by admitting a type which approxi- 
mates to the C-f orm; a Substantive could be placed imme- 
diately after the first syllable, provided it had the form ^ ^. 
In this case it regularly falls in a second line and has the 
höfu&stqfr, consequently the word preceding it must have the 
value ^. Specimens of such lines are i Skota veldig sås framå 

*) Genuine examples perhaps occur in the lines Hkr. 93 hafit madr 
ask né eski, 146 bar-a maür lyngs en lengta, and Egil's skal-at mactr runar 
rista] in these, however, maår may have been really unstressed, as also 
kj6& in Hkr. 427 kann Jj6ct kerski tninni. In Hkr. 186 at veg jötna vitni 
the reading is uncertain. The few instances which occur in saga-verses 
are of little or no weight, as the verses in some cases are spurious, and in 
others the text is unsafe, or has been altered by editors. Even i f all the 
linee are acoepted as genuine, the fact remains that the form is very ex- 
ceptional. 



1 



372 Craigie: Skaldic Metre. 

dryg&i, at Harald fallinn, i huga sinurn. It has, of course, 
been customary to interpret these as X 6 X | — X, taking the 
Z X to represent the J- of the C-type; but as strict skaldic 
verse recognizes no C-line, this explanation is scarcely satis- 
factory. From what we have seen in §§ 15, 16 it seems 
fairly certain that all lines began with a stress, reduced in 
certain cases to a ^, and if we suppose this to be the case 
here, and give the dissyllable the same value that we have 
assigned to it in such lines as jarlmanns bant snavla, we 
can quite well understand why % huga sinum is admissible 
in strict metre, while seifr hug leikinn is not. 

§ 24. In the forms of lines exemplified in § 2 and 
discu88ed in the earlier part of this article, the Substantive 
in the fourth place is always preceded by an unstressed syll- 
able. With comparatively few exceptions this is always the 
case in drottkvætt, but these exceptions are worth investi- 
gating. In Skjaldekvad I have found only one example, 
Einar's line (6) eru til mins fjörs margir, and it is doubtful 
how much reliance can be placed on the text of so old a 
verse *): in any case one line out of 2000 is not much evi- 
dence for the correctness of the type. In the verses of the 
sagas examples are equally scanty or indecisive. In Egils 
Saga (c. 400 lines) there are two, leikum sårt hal bleikan, 
and jafn vas mér gnyr geira (c. 64); both verses are spu- 
riou8. In Kor maks Saga (c. 650 lines) there are no in- 
stances, and the same remark applies to Gisla S. (272 
lines), F6stbrædra S. (264 lines), Bjarnar S. (240 lines) 
and so on 2 ). 

All the early drap ur avoid the type, and the first clear 
example in Heimskringla is on p. 446 (after 1050) Kålfr 

x ) The verse, however, is not among the three cited in F ag r skinna. 
If it is worth while to make a conjecture, we might read Mins fjörs eru 
margir, supposing that mins fjörs gjarnir could mean 'eager for my life'. 

a ) The first verse in Flj6tsdæla S. has minna fieir's styr vinna. 
Hallfred's vér munum dag hvem dyrra ought also to be mentioned here. 



Craigie: Skaldic Metre. 373 

vHf B6kn au8tr sjäJfa. Somewhat earlier in date, if we ac- 
cept it as genuine, is Haralde verse at Stiklastad, pora 
mun'k {>ann ann verja (Hkr. 479). After this, the type, 
though always rare, was evidently reckoned to be admis- 
sible, as the following examples indicate. 

Sigvatr. porct frä'k pat sinn herda Hkr. 480. 

„ per pott pinn hagr storum „ 522. 

£j 6361fr. mundit pann dag prændi „ 538. 

„ satVs at 8V& mörg åtti „ 539. 

Steinn. heldr kva3 hvem vårn shyldu „ 593. 

(Flokkr.) hinn es hvem våg sunnan „ 602. 

£j6361fr. sér hefr svå langs tirar „ 607. 

Steinn. séct* hverr slikt fé m'(T*V „ 635. 

So far as drottkvætt is concerned, it is clear that such 
lines only become common in the latter half of the llth 
century. As regards fornyrdislag, there is of course the 
difficulty caused by the absence of early historical poems in 
this metre. The few lausavfsur of the lOth c. shew no 
example of the type, nor do the poems of Gfsl and Ivarr. 
In the verse by Harald hardrådi, however, we have the line 
(Hkr. 620) nu liggr skrud vårt, and it seems to me not im- 
probable that in this very line lay the metrical fault which 
led the king to say that the verse was Ula kve&it In the 
verse by Sigurftr slembidjåkn, of date 1138 (Hkr. 730) there 
are two examples ok glacfr grams son and vasa par gamans 
vant, which are also noticeable for the position of glaftr and 
par, the lines are, in fact, such C-lines as are found in the 
Edda poems (cf. also line 7 pegn gladdi pegn with § 11 
above). * 

To find parallels to such lines as these we must turn 
to those poems of the Edda which are most at variance 
with skaldic technique, e. g. Völundarkvida, where the fol- 
lowing occur : hann slo gull rautt, fjarri hugüa'k (F J. fjarrts) 
vårt land, es ver heil hju 7 hold erumk rad pin. So also in 



374 Craigie: Skaldic Metre. 

Hyndluljöd, e. g. nü tak ülf pinn, aWs pat ætt pin x \ etc. 
The question of how far the Edda poems differ from each 
other in this respect is too large to be tåken up here. 

§ 25. Similar questions to those discussed in the last 
two sections arise in connection with the position of Com- 
pounds. We have already seen that a compound at the be- 
ginning of a line has full stress on both elements, whatever 
the form of the line may be, e. g. mdlmkrtåar svall mei&um, 
dolgbands fyr ver handan, etc. We have also found that in 
the case of a compound falling in the second and third 
places of the line, the stress depends on the length of the 
second element (§§ 18 — 20 above). We have now to con- 
sider how far a compound word would be admissible in the 
third and fourth places, i. e. to what extent such a line as 
höggum hjaltvönd sfcygcfum (Egil c. 64) is admissible in strict 
skaldic metre. Where this does occur, the line must have 
the value of -t k ,\j.z,\j. ^ and this further suggests the 
possibility that even at the beginning of a line a compound 
might exceptionally be treated as J- ^ instead of J- J-. 

In Skj aide kvad the examples of this phenomenon are 

not numerous; in five cases the compound begins the line 

(e. g. a/reks veit pafs jöfra), in 25 others it falls as in 

höggum hjaltvönd skygfrurn, but in 9 of these the word is a 

proper name (e. g. 19 Grendi J>6rleifr prænda, 39, Ut rét 

Erlingr 2 ) skjota, 40 drott sem Aleifr potti.) Setting these 

aside as indecisive, the remaining cases are as follows 3 ): 

Kormåkr. 12 siäan gullhrings Frictar 

Hlinar 6purft mina « 
enn em'k audspöng üngri 
13 auär Ms jafafögr troäa 



*) The possessive pronouns are specially frequent in this position. 

*) Words of this type may be conveniently treated as Compounds, 
their valne at the beginning of a line being the same. 

s ) I omit 24 nu kefir stafnval Stefnis, as resting on editorial oonjec- 
ture; Hauksb6k has stafnuali, and Flateyarbåk stafnualintu Some such 
form is required, as n\Cfr ought to be read for nu kefir. 



Craigie: Skaldic Metre. 975 

J6rnnn 17 synisk svartleitr reyni 
Hallfredr 22 legg'k å frumver Friggjar 
23 ganga d^rlegr angi 
sinum &byrgä mina 
Grisa perrir sjalegr svarri 

(Flokkr) 34 brunnu allvalds inni 
oigvatr 35 pöttr gazt höskarl Julian 

38 üt byar allvaldr sveitum 
litt se'k loföung öttask 

39 skeiet vann skjöldungr aueta 

40 hörcTs slet hermenn gerSu 
42 skyldr em'h skiltings hdläa 

It will at once be noticed that these examples come almost 
entirely from the three poets Kormåk, Hallfred, and Sigvat. 
Yet even with these the type is exceptional. In Kormåks 
Saga some 500 lines are given as his, but only six such 
lines occur, viz. the four quoted above, and hms mm hör- 
gefn spyrja (73) and högg hlaut huglaus dugga (75). None are 
found in Bersi's verses in the same saga. In Hallfreds Saga 
there are about 200 lines of lausavisur; these contain only 
the three examples quoted above. In the 64 lines preserved 
of his Olaf sd rapa there is one instance, hraustr på y s her- 
skip gUesti, but it seems possible that this, with the lines 
before and after it, may have crept in from a verse of Ar- 
nor's (see Hkr. 515). In his Erfidråpa (200 lines) there 
is also one example, tåusk målm^ings metifar. 

The impression we thus get is that even if all these 
lines can be depended on, the type in question was avoided 
by most skalds of the lOth Century, and examination of the 
general body of drottkvætt verse belonging to that period 
fully bears out this view. It may be doubted whether a 
dozen examples, of whose genuineness there is any proba- 
bility, could be found in verse earlier than 1000 A. D. 
Even Sigvat is not much given to using it; from his verses 
given in Heimskringla only the following examples can be 
added to those quoted above: 230 ått, es skjöldungr mattit. 



376 Craigie: Skaldic Metre. 

492 hverr sæt hunds verk stærri, 516 üt r et? allvaldr støota, 
527 tu hvat btimenn vilja. 

In the work of later skalds the type tends to become 
more common, but it is remarkable that in a large pro- 
portion of the examples the word in question is a synonym 
for 'king 9 , as allvaldr, bragningr, siklingr, budlungr, etc. The 
explanation of this probably is that these were looked upon 
as Substitutes for the name of the king (Åleifr, Magnus) and 
so treated as proper names, but apart from this the verses 
in Heimskringla from p. 515 onwards (about 1030 A. D.) 
show a marked increase in the number of lines of this form. 
The following may serve as specimens: 

Arnörr 515 ba/ru brimlogs ryrt 

5j6d61fr 516 hlodu hirdmenn prüctir 

„ 529 vik skar vandlangt eiki 

„ 538 oft vas ördrif låtit 

„ 539 titt bar tym*Tgr flotti 

Arnorr 541 regni haustnett gegnum 

fjödölfr 542 gekk mect manndyrd mikla 

„ 544 hann ept hervig prennin 

„ 559 hbll å hlébord sictan 

„ 595 dim dro upplenzkr hiimir 

„ 596 senn å svipstund einni. 

In historical specimens of fornyrdislag this ending J- ^, if 
not altogether wanting, is certainly very rare *), and this is 
also the case with the more regulär of the Edda poems. On 
the other hand it is common enough in some of the less re- 
gulär ones, as in Voluspå, where we find such lines as pai 
vas enn folkvig, brotinn vas bordveggr, svört verda sölskin, 
trotfa halir helveg, etc., so that here again we notice a re- 
markable correspondence between these poems and the later 
developments of drottkvætt. 

§ 26. As might be expected, something similar holds 
good with regard to lines of the type 2 ^ | j. M the first 
foot being formed by a compound word. There is, however. 



') Ivar'a bitu slog su&ræn is an isolated instance. 



Craigie: Skaldic Metre. 377 

much less evidence for the recognition of this as an admis- 
sible form. There are only five examples to be found in 
S 4 kjaldekvad, viz. 7 valbrands vtåra landa, 17 bragningr réfr 
% bWfi, 20 vfgtjalds nærri skaldi, 33 sorglaust vissa'k borgit, 
26 afreks veil pa£s jöfri, and the 10th c. verses in the 
sagas are practically without an instance of it. In Heims- 
kringla the examples are extremely scanty; apart from 
proper names (e. g. Gunn valds borg of morgin, Erlingr feil 
en olli) the following list contains all that I have found: 

Gutormr, 97 valbrands vidra landa 
$6rdr. 107 öndvert folk at löndum 
Öttarr 284 raundangs laun, pä's meinum 

422 siklin^r örr en mihi a 
Sigvatr 444 bragnmgr rauct fyr breiäan 

510 skjöldungr hélzh en skyldt 
Bölverkr 547 mildingr, straukt um mækis 

570 leidangr brjott af lacti 
f j6361fr 621 lofdungr beut hinn leyflti 
forkell 624 hundrad Ut i heitum 

These few examples are not very decisive, as nearly all of 
them are cases, not of real Compounds, but of the heavy 
endings -angr, -ingr, -ungr. Only in the irregulär Edda 
poems do we commonly meet with such lines as those in 
Voluspå, e. g. afräfr gjalda, örlög folgin, harmflaug hættleg, 
lægjams liki y veggbergs visir, etc. 1 ) 

From all this it is fairly clear that the types J-^\ s ±, 
and JL ts\ s ^ cannot without considerable reservations be in- 
cluded among the forms admissible in correct skaldic verse, 
although there was plainly an increasing tendency to use the 
former of the two. The latter is of course regulär enough 
if the ^ forms part of a trisyllabic word (§ 19). 

§ 27. While the facts brought out by the above dis- 
cussion seem to me sufficient to Warrant the conclusions 
which I have suggested as to the proper interpretation of 

') Considering the state of f>6rsdråpa we need not be suprised at 
ånding in it flesdrott l' vu neqja (12 4 ) and fötlegg purnis veggjar (17*). 



378 Craigie: Skaldic Metre. 

the types of line involved, there are one or two other points 
which may be adduced in support of my views. The first 
of these is the position of the first hending in a dréttkvætt 
line, If the system proposed by Prot Sievers is accepted as 
valid throughout, this must, in a very large number of cases, 
fall on a syllable which has not full stress: consequently no 
small portion of its effect would be lost to the ear. Take, 
for example, the following lines: 

ohryggr vinir tryggerør 
allheiåins mér reiåi 
svéllr]6åv at pvi fljödi 

It is unnecessary to point out that these are types which 

occur quite as freely as jarlwawrøs bani snarla, etc. Yet in 

all such lines Prof. Sievers would allow only a secondary 

stress to the syllable which contains the hending, so that in 

reciting his poem the skald would put more emphasis on 

vinir, mér and pvi than on -hryggr, -hetifins, -tjåtfr. Now I 

venture to think that any one who attempts to recite drött- 

kvætt as a skald may be supposed to have done, will see 

how improbable this assumption is. In lines such as ulfs 

f6t vicF sker Sota, 6x hild/r mefr gram mildwm, such a stressing 

would, I think, be quite intolerable. The most natural presump- 

tion is that the poet, having tåken the trouble to put in the 

assonance, would make its presence clearly felt by empha- 

sizing the syllables which contained it, and this leads us 

directly to the conclusion that each of these types begins 

with jl j., exactly as we have decided above. 

The position of the hendings is even more conclusive 

for the type of line discussed in § 17. If we accept Prof. 

Sievers' interpretation of these as +. a. x | — ^- X, the effect of 

both rimes would be lost in such lines as, 

ddctmilås ok Gunnhildar 
sdrteina Vésteini 
hugreifum Aleifi 



Craigie: Skaldic Metre. S79 

whereas if we take them to be -£- 1 -£ ^ ^ | -£ ^ everything 

falls naturally into place. 

Some curious pointe are disclosed by an examination of 

the assonances in the types we have considered in §§ 15 

and 16. We have there seen that first and second lines 

are differentiated by the fact that only a verb is admissible 

in a first line where a Substantive can appear in a second, 

and I have suggested for such lines the values of -^ j ± ^ & \ 

s. ^ and -L | J. w ^ | J- respectively. But the fact is that 

this x of the first line, though necessarily weaker than the 

J- of the second, was yet strong enough to bear the hending. 

Take the lines from Skjaldekvad: 

8 en veit'k at hrfr heitit 
11 nü læt'£ at par \>rj6ti 
29 gnyr vard å sce sverda 
34 Knutt réd ok baS bida 
37 gre/s leit viä mer gætir 
40 pd réd i boet breda. 

These examples, though less numerous than those in wbich 
the verb does not contain the hending (as, lind sprakk i 
ryrn randa) show that this raising of the verb to something 
like full stress was a permissible device in correct verse. In 
three of the above cases, however, this is helped by starting 
the line with a weak word (en, nu, pd). Instances are 
naturally more numerous in those lines which have a dissyl- 
labic verb (§ 16); of these the following may serve as spe- 
cimens : 

5 par feilte nu ]>ollar 

8 frægt \>6tti pot flotrøww. 

9 vel launa mer mimr 

10 fyrir vårtim par ijorir 

11 oss hlægir pat eigi 
rads leitar nu ritar 

19 par gengum vér \>rengvir 

20 frægt geråisk pat fyr da. 

In such lines there are two points to be noticed: (1) the 
first word of the line is rarely a Substantive, so that there is 



380 Craigie: Skaldic Me tre. 

more opportunity to give stress to the verb; and (2) this is 
especially the case when the word in the fourth place is a 
Substantive, e. g. 

5 sva skyld i god gjedda 
23 ef nædak sif slæåa 
29 peir's gdtu sæ slita 
35 vér unnum gny Gunnar 
peir knictum bla bdctir 
41 pat gercti vin virSa 

This makes it fairly clear that the verb in these lines is to 
be credited. if not with full stress, at least with something very 
near it, so far as recitation is concerned, but the fact that the 
verb never has the alliterative letter indicates that technically 
these lines were not equivalent to par's gollin sjyör guttu. The 
probability therefore seems to be that we have here a compro- 
mise between technical correctness and elocutionary effect. In 
any case the comparatively small number of these lines 
would be no strong argument against the view that a hen- 
ding must, as a rule, stand in a full-stressed syllable. 

The second point which seems to me to favour the theory 
of Old Northern metres which I have advanced above, is that 
the essentially trochaic nature of these metres is better pre- 
served by it than by the system presently in favour. If 
we accept Prof. Siever's views, two types of lines (B and C) 
begin with an absolutely unstressed syllable, so that the line 
opens with an iambus instead of a trochee. Here again I 
may appeal to the ear of anyone who attempts to recite a 
dréttkvætt verse: such a complete change from a trochaic to 
an iambic system in successive lines seems to me in it- 
self highly improbable. On the view I have suggested, the 
first syllable of a line always has some stress, the lighte- 
ning from J- to ^ being no more than is regularly done in 
modern poetry, where the actual line does not always cor- 
respond to the metrical scheme which forms its basis. When 
Shakespeare wrote 



Craigie: Skaldic Metre. 



381 



'Grapples you to the heart and love of us*, 

he had certainly no intention of substituting J- ^ for ^ ± in 
the metrical scheme of a decasyllabic line, although that is 
the real value of the word he chose. Similarly I am con- 
vinced that w hen the skald made the line en télf af glad 
Qylfa he was not thinking of ^j.\^jl\jl^ but simply of 
j- 1 ± ^ w I j. w modified by certain conditions into ^ I J- ^ t, I 

II v II 

J- ^. The ground-scheme of any metre must be kept quite 
distinct from the variations it may assume in actual use, 
and that an essentially trochaic metre like drottkvætt could 
change abruptly into an iambic is a very dubious assumption. 



§ 28. If the views I have tried to establish above are 
correct, there are in reality only two main types of drottkvætt 
lines, but it is more convenient to recognize three, the second 
and third being distinguished from each other by the po- 
sition of the secondary stress, when this occurs. Denoting 
the types by the letters A, B, C, we have the following 
scheme: 

Without secondary stress. With secondary stress. 



A' l' l' 

B J- t 
C ±\J- 



' ' 

- w v — kj 



v> v-/ 






^w 



— — v> O 



A 1. a. 



Lines having secondary stress may be further modified 
by lightening of the first syllable from J- to ^. Specimens 
of the various types are: 

A-lines. 

hlakkar hagli stokkinn 

brunnu beggja kinna 
ß. tik i moåur Uki 

rodin sd'k benja raudra 
y. hilmir raud und hjcttmi 

fylkis ord at mor di 
d. hardr vas gnyr p&s gerdum 

kominn es Ullr vid elli 

köld rudu vdpn peir's vildu etc. 



A 2a 

ok gimslöngvir ganga 
pd 9 s åstirfitm ar/a 



382 Craigie: 8kaldic Metre. 

To these normal types belong also such lines as imunlauks 
å hauka, métfr krqfr morginbrdttar, etc. Normal A-lines are 
as a rule first lines, though of course they also occur freely 
as second lines without difference of form. In A 2, however, 
a difference arises in this respect, owing to the presence of 
a secondary stress in the first foot; in second lines this re- 
gularly gives -L o,, which in first lines must be lightened to 
ts&y or exceptionally &±. 

A 2b 

hjörs berdraugar fjarvi 
draugr flatvallar hauga. 

The exceptional form o, ^ as in nü'fr fålkstrfåir Frofra may 
be denoted by A 2 a* (using * throughout to mark lines in 
which a long syllable takes the place of a normal short one). 
The Variation found in fornyrdislag, ^^^|^^ asin a< ski- 
purn ni&ri might be marked as A 2 f. 

Unusual forms of A-lines (see §§23 and 24 above) 
arise by Substitution of J- z, for -^ ^, when the second syl- 
lable is not the first element of a compound. The introduc- 
tion of this extra stress may be denoted by f, bo that under 
A 1 f we have such lines as. 

a/reks veit pafs jo/ri 
mundit pann dag prændi. 
hloäu hirdmenn prüäir 
hinn es hvem vag sunnan. 
senn å svipstund einni. 

B-lines. 
In these the syllables denoted by ^^ fall in one word, and 
the most usual type has a secondary stress on the first of 
these (z, J). First lines, however, beginning with J- J- must 
have w w only. 

Bla B lb 

lifspdl biäu lyäir sverSleiks regin feräar 

allvalds nutu aldir hlautteins goda sveini 



Craigie: Skaldic Metre. 



388 



In B 2 the difference of first and second lines depends on 
the treatment of the first syllable: in first lines this must^be 
lightened to & or ^-. 



B 2 a (rare) 

pd's forns Litar flotna 
en Sveinn konungr sunnan 
pvit ungr konungr engt 

The same rule applies to B 3. 

B 3a 

es dökkvalir drekka 
kveär oddviti oddutn 
m's atfröduU cdfar 
ok santdega sunnan 



B 2b 

lands folk bi/ask randir 
sverds min faäir heräu 
Hutu peir bana fleiri 



B 3b 

uttr geirvaäils peira 
fljott vinkonu sinnt 
farmr dölgsvölu barma 
slaug fjandlega augu. 



With long syllable in the third place these become 



B 3a* 
i Jyptingu lengt 



B 3 b* 
hrifr kerlingar stäu 



Where the line begins with a word of four syllables 

either — w or ^^ are admissible, so that the types are 

B 4 blåfjailadan gjalla 
B 4* herstefnandi hröfnum 

C-lines. 
In these the fourth place is filled by a single word which 
may have the values ^, — , or 



^ 



Ola (and 1 a*) 
hrodrdeilir boet heilan 
brdmdni skein bruna 

C 2 a (rare) 
folkrakJcr of vant fylkis 
vidlendr of bad vinda 



C lb 
helgengnvr for dvelja 

bordmærar ska f æra 

C 2b 
dolgbands fyr ver handan 
allvaldr d sæ hüdan 



Lines which might be expected to occur as C 2 a or C 2 a* 
are usually employed only as second lines; see § 15 above. 
The type C 3 admits of considerable Variation in the 
form of first lines (see § 16 above); when necessary these 
may be distinguished by the addition of the Boman nume- 
rals i, n, m. 



384 



Craigie: Skaldic Metre. 



C 3a 

I. Bors nidjar felfk bedju 
II. par's gollin spjör gullu 
III. üb heyri'k svan sveita 

Similar variations occur in C 4 (§ 15): 



C 3b 

Gauts bragda spå sagdu 
hått våpna brak måtti 



C 4b 

grams fall å sce allan 
stinn jårn af sbk minni 



C 4a 

I. Lind sprakk i ryrn randa 
II. en tålf af glad Gylf a 
III. Mod fell en vas vadi 

In C 5 the monosyllable in the fourth place forms a 
compound with the foot following it, bo that the line enda 
with ^w (§ 17); naturally the type is most common in 
second lines. 

C 5a 5b (and C bV) 

sverd fylgir menmyrdir armdags en litfagra. 

gladar pengill herdrengi. 
dddmUds ok Gunnhildar. 



In conclusion, I desire again to emphasize the fact that 
this article is primarily an enquiry into the real structure 
of dréttkvætt verse, and the forms of fornyrdislag which 
agree most closely with skaldic practice. As to the origin 
of the elaborate rules observed (and very rarely broken) by 
all good skalds, their ultimate relation to common Germanic 
types, their actual significance for the history of Old Nor- 
thern poetic literature, and various other problems of impor- 
tance, — all this has yet to be considered; so far as I can 
judge, the facts of the case demand a strict re-examination 
of the views at present in favour. 

Oxford, May 11, 1899. w. A. Oraigie. 



Brate: Anm&lan. 385 

Fr. Wtdff, Svenska rim och svenskt Mal. Några foredrag. 
Lund 1898. Pris 1,50 hr. 

När och hvar de foredrag hållits, hvaraf denna bok i titeln 
angiives som en sammanställning, meddelar icke förf., icke heller 
i hvad mån foredragen behållit sin ursprnngliga form eller blifvit 
Bammanarbetade. Förf. vill säkert icke stora det intryck af en 
helhet for polemiskt syfte, som boken åsyftar att gppra. 

Boken afhandlar icke forhållandet i allmänhet mellan svenska 
rim och svenskt uttal utan afser att bekämpa de s. k. stockholms- 
rimmen, sådana som hesa : låsa, lefnad : väfnad, steg : väg; eld : 
däld, hvilka afsiktligt användts af åtskilliga skalder, stockholmare 
till fodsel eller uppfostran, och äfVen i teoretiska uppsatser föror- 
dats af forfattaren V. von Heidenstam. For detta syfte utreder 
förf. i bred, stundom kaserande framställning, en kvarlefva från 
foredragens muntliga form, atskilliga grundläggande språkliga frå- 
gor, som sannolikt tarfva denna utredning for de praktiska sprak- 
konstnärer, förf. uppträder emot, hvilka säkert icke som prof. 
Wulff teoretiskt behärska frågan, och for den bildade allmänheten 
öfverhufvud. För språkman, som känna prof. Wulffs foregående 
arbeten, innehålla emellertid dessa utredningar foga nytt. 

Efter ett forord med ett profstycke på hufvudstadsspråkets 
förirringar redogöres för förhallandet mellan riksspråksuttal, pro- 
vinsmål och bygdemål. Det vårdade uttalet i sydöstra delen af 
Sodermanland, som af alder ansetts som "den vackraste svenskan", 
är typen för vackert svea mål och det uttal, som nog alla ville 
närma sig som allmän riksspråksform. En annan betydandé språk- 
provins är det vårdade gotamålet, en tredje den stora sydsvenska 
språkprovinsen, hvilkas uttal dock äfven af sina egna erkännes stå 
en eller annan grad fjärmare riksspråket. Som riksspråk anses 
hvarje ordbruk och uttal, som gillas inom samtliga dessa stora 
omraden bland bildadt folk med uteslutande af alla vårdslosa 
stilarter. 

I en föliande afdelning genomgås fordringarne på rim och 
nttalas, att vi svenskar hafva finare öra för och bestämdare for- 
dran på ett identiskt uttal af rimsluten an mängden af tyskar 
och engelsmän, ur hvilkas litteratur en samling rimfel anforas (från 
Byron). De ogillade stockholmsrimmen innebåra visserligen iden- 
tiskt uttal af rimsluten i sina upphofsmäns uttal och för den mi- 
noritet, som delar detta, men denna är försvinnande liten i jämfö- 
relse med den majoritet af befolkningen, i hvars öron dylika rim 
ljuda som orena. 

Att så är, uppvisas genom utförlig framställning af vokal- 
serien: det breda æ (i ärr, jam), det öppna ä (i äss, an) och det 
slutna e (i ek, se). Stockholmskan afviker från riksspråksuttalet 
dels genom att använda det slutna e-ljudet för langt öppet ö-ljud, 
alltså uttala t. ex. stjala som skeia, dels genom att lata ord med 

▲»KIT »ÖE RO»DMK VILOLOOI STI, NT FOL JD ZU. 27 



386 Brate: Anmälan. 

kort öppet ä-ljud och kort slutet e-ljad sammanfalla i uttalet, all- 
tingen så, att bådadera få kort öppet ä eller bådadera kort slutet 
6, hvilken senare tendens nu anses hafva tagit öfverhand, och 
slutligen genom bredt æ framfor alla r och supradentaler. Den 
utsträckta användningen af det breda æ är ur rim teknisk synpunkt 
oskadlig, da dylika ord blott rimma in bordes, och för öfrigt icke 
stötande för innevånare i någon språkprovins, hvilket de andra af- 
vikelserna äro så niycket mera. 

Slutligen %ppvisar förf. genom intyg från stockholraaren Christ. 
Manderströms Éimlexikoti, 1779, och en del andra författare samt 
genom en granskning af Bellmans rim, att det uttal, som utgör 
förutsättningen for de klandrade stockholmsrimmen, maste vara 
yngre an dessa författare. 

Då sålunda förf. påpekat, att det uttal, som ligger till grand 
för stockholmsrimmen hesa : läsa, eld : dcUd, faktiskt icke har någon 
utbredning utom Stockholm, sydöstra Uppland och Södertörn samt 
Finland, och genom historisk bevisning styrkt, att det åtminstone 
i Stockholm är så ungt, att det knappt kunnat erhålla större sprid- 
ning genom hufvudstadsspråkets inflytande, synes han hafva vunnit 
sitt mål att ådagalagga dessa stockholmsrims egenskap af bygde- 
mål, hvilka må forlåtas som undantag, men icke få utbasunas som 
genialiska föregangsrim. 

Jamte hvad som leder till att vinna detta hufvudsyfte. för 
framställningen, upptager tiu boken här och dar ett och annat i 
aflägsnare sammann ang därmed, af beskaffenhet att böra uppmärk- 
sammas. Bedogprelsen s. 16 f. for rimmen hos Byron, hvilken 
förf. s. 98 not kallar "slarvmästaren", är redan nämnd. Manne icke 
dock åtskilligt af Byrons "slarv" skulle kunna ursäktas som en del 
af Bellmans s. 62 genom att han "i likhet med en fortlevande tra- 
dition bland rimmarne på hans tid möjligen tillåtit sig att para 
samman ord som kanske icke i mannaminne klingat lika i riks- 
språket aller i det värkliga uttalet". 

Undersokningen af Bellmans rim utsträckes till alla själflju- 
den, icke blott æ—a— 6-serien, och en del slutsatser dragas rörande 
hans uttal, s. 66 om kort slutet ä-ljud i åtskilliga ord, som nu 
hafva kort öppet, s. 67 om att rim met ljus : Morfens tyder på att 
det senares trycksvaga -us har samma kvalitet, ehuru kort vokal, 
som det nuvarande u i hus, antaganden, hvilka val åtminstone 
böra stallas under framtidens dom. Att se'n af Bellman oftast ut- 
takts ^sänn' synes förf. s. 80 hafva betygat, detta ord anser hau 
s. 81 i Stockholm hafva gått i spetsen för den fortsatta sänkningen 
af kort slutet e ("ett enda skepp") till kort öppet å ("att anda 
skäpp"). Det synes dock, som om denna sank ni ng snarare hade 
naturen af en ljudlag an af en analogi bildning. 

Under redogörelsen för Bellmans rim finnes 6. 58 noten an- 
markningar om metriken i Atis och Camilla af 6. Ph. Creutz. 



Kåltmd: Anmälan. 387 

Till antnärkningen 6. 29, att Varmland är den enda trakt, 
som framför (r)l formår behålla langt oppet å: årlig, förfärlig ut- 
talas dar med samma å som åta, väg, ara, for/ara, (d. v. b. å i 
rsp. äss men langt), vill jag foga den upplysningen, att detsamma 
torde galla om min födelsebygd Västmanland, som äfven med 
Varmland delar egenheten att uttala älsha, vän som ælska', væni. 
Da fbrf. s. 34 fnnnit, att äfven Delsbostintan sager vænf, synes 
fa8tställandet af detta uttal i Varmland, Västmanland och Norrland 
böra utgöra en stark maning för förf. att utsträcka sina studier 
öfver riksspråksuttalet äfven till trakterna norr om hufvudstaden, 
om hvilkas uttal han s. 10 sager sig sakna personlig kann ed om. 
Vi, barn af dessa landsändar, synas annars hafva skal att frukta! 
att vårt riksspråksuttal blir otillbörligt åsidosatt i svenska akade- 
mias ordbok, på hvars uttalsuppgifter förf: s Svensk uttalsordbok 
kan antagas öfva stort inflytande, då- ingen representant för vårt 
uttal finnes anställd vid ordboksarbetet. I min anmälan af Svensk 
uttalsordbok, Nystavaren IV, har jag s. 149 f. anfort åtskilliga skilj- 
aktigheter mellan denna ordboks oppgifter och mitt uttal af riks- 
språket. 

Stockholm den 20 december 1898. Erik Brate. 



W. 6r. Collingwood and Jon Stefänsson, A pügrimage to the 
saga-steads of Iceland. Ulverston 1899. 4:to, 187 ss. 21 sh. 

Ovenanførte, rigt illustrerede værk, som tæller 13 helsides 
farvetryk og c. 150 i teksten indtrykte billeder, angiver som sit 
hovedformål ved hiælp af afbildningerne at udfylde det savn, som 
hos læserne af islandske sagaer opstår ved, at disse kun lejlig- 
hedsvis, og hvor begivenhedernes gang fordrer det, skænker land- 
skabsbeskrivelsen nogen opmærksomhed, hvorhos forfF, hævder, at 
selve den omgivende natur har påtrykt de optrædende personer sit 
præg, og kendskab til den således også fremmer forståelsen af disse. 
Overensstemmende hermed betragtes teksten som det underord- 
nede, hvis opgave bliver at give det nødvendige til billedernes for- 
ståelse. Materialet er tilvejebragt ved en sommerrejse til Island 
1897, under hvilken forff. ses at have berejst den centrale del af 
Vestisland (Snæfellsnes, Dala, Myra og Borgarfjord sysler) samt de 
ti,lstødende dele af Nordisland (Hrutafjord syssel) og Sydisland 
(Arness og Bangårvalla sysler), hvorimod de kun ved en sørejse 
langs kysten har faet et almindeligt overblik over de øvrige dele 
af landet. 

De sagaer, hvis skueplads fornemmelig illustreres, er Njåls 
saga, Hélmverja saga, Egils saga og Gunnlaugs saga, Éyrbyggja 
saga, Laxdæla saga, Kormaks saga, Grettis saga; dog også andre 

AMCIV FOE MOEOISK »LOLOOI XVI, MY rÖLJP XII. 



388 Kalund: Anmälan. 

sagaer berøres, og optrin fra Landnainabék og senere tider frem- 
drages. Billederne, som skyldes Collingwood, er dels lyse, livlige 
(undertiden næsten for livlige) farvetryk, dels zinkætsede tegninger, 
som ved deres matgrå tone ikke undgår en vis ensformighed. Med 
hensyn til naturtroskaben kan man maske göre den almindelige 
bemærkning, at landskaberne far en noget mere alpin karakter — 
med stejle fjældtoppe, bratte skrænter — , end der i almindelighed 
tilkommer den islandske natur; ligeledes synes snepletterne — 
maske som følge af en særlig kølig sommer — at være temlig 
rigelig anbragte. Selvfølgelig kan det også have sine vanskelig- 
heder at forlige de kunstneriske fordringer med valget af det 
standpunkt, som vilde give det bedste overblik over den enkelte 
historiske gård, plads, egn o. s. v. Der er dog utvivlsomt gennem 
disse illustrationer givet et nyt bidrag til en anskuelig forestilling 
om islandske sagalokaliteterog herved banet en vej, som fortjæner 
opmærksombed. Som vellykkede gengivelser af almeninteressante 
steder kan fremhæves G-eirsh61mr i Hvalfjord, Egil Skallagrimssons 
hovedgård Borg, Helgafell og flere lokaliteter på det med særlig 
forkærlighed behandlede forsnes, lokaliteter i Laxardalr og Hvamms- 
sveit m. fl. *). 

Teksten slutter sig i det hele heldig til afbildningerne, som 
en om natursans vidnende landskabsskildring, eller fremhævende 
momenter af stedets historiske betydning. Forff. tager jævnlig an- 
ledning til at jævnføre islandske stedsnavne med tilsvarende en- 
gelske former, og om navne (og ord) overførte fra keltisk gives 
lejlighedsvis oplysning a ). 

Forff. angiver i indledningeu, at de ikke agter at sætte ar- 
kæologisk-topografiske problemer under debat og vil søge at undgå 
omtvistede æmner. Det vilde selvfølgelig også være ubilligt i en 
bog som denne at forlange historisk-filologisk fagkundskab. Dog 
kunde forff., selv som dilettanter på dette område, uden vanske- 
lighed gennem let tilgængelige kilder have orienteret sig bedre end 
sket er og ved nogen agtpågivenhed have undgået en del mindre 
heldige feiltagelser. Af sådanne unöjagtigheder skal i det følgende 
nogle anføres i en rækkefølge, der stemmer med værkets plan 
(stoffets fordeling i 12 efter topografien ordnede afsnit). 

') Til sammenligning med dette forseg på en Illustration af de is- 
landske sagaers skueplads kan fremhæves, hvad kaptajn D. Bruun, på 
grundlag af tegninger og fotografier, har offentliggjort gennem den danske 
Turistforening og dansk Geografisk Tidsskrift (1897 ff.) samt i sin bog "For- 
tidsminder og Nutidshjem paa Island", Kbh. 1897. 

') Af hvad forff. på dette område véd at meddele kan fremhæves 
følgende navneforklaringer: Dufßakr (Dubhthach) den sorte, Dr af dritt 
(Dreach-treithé) mager-ansigt, feilan (faelan) ulvehvalp, Melkorka (meh 
cor car) rosenhonning j til de islandske ord slafak (græs; og kradak (vrim- 
mel) opstilles som keltiske grundformer slamhac og creacht, *creaahdag. 
Også Kollr og Sdmr vil forff. afiede af keltisk. Til det under fyritt i Ox- 
forder-ordbogen anførte keltiske 'thyril' gives en berigtigelse, hvorefter det 
citerede ord i virkeligheden lyder thyvel eller thible. 



Kålund: Anmälan. 389 

I første afsnit, hvor altingsstedet på, fingvellir ret udførlig 
behandles, ender forff. med at godkende den ene rette opfattelse, 
at det ved tradition ndpegede lovbjærg i lavasletten øst for Øxara 
er uægte, men ikke des mindre er billedstoffet væsentlig anlagt på 
at fremhæve denne lokalitet, og i denne henseende forbereder alle- 
rede bogens titelbillede (med en i øvrigt vellykket udsigt fra dette 
pnnkt over $ingvalla præstegård og sø); værre er det imidlertid, 
at forff., hvor de selv skal udpege en plads for lovbjærget vest 
for Øxara, argumenterer nd fra, at den stenkrés på Ålmannagjås 
østskrænt, som endnu ved begyndelsen af 18. årh. var bevaret Å ), 
har været "lovrettens domring", da lovretten som bek endt i fri- 
statens tid havde sæde på slettemo nord(øst) for Øxarå og senere 
vel flyttedes vest for åen, men da fik plads på selve åbredden 
onder skrænten; endvidere er "domring" her et meget uheldigt 
udtryk, da lovretten først efter fristatens undergang blev döin- 
mende. Vigfusson, som forff. flere gange citerer, har med hensyn 
til lovbjærgssporgsmålet i hovedsagen først af alle set rigtig, men 
enkelthederne i hans bevisførelse er ofte løse indfald, som ikke 
fortjæner at fremdrages. På et i øvrigt vellykket og meget Oply- 
sende, i teksten indtrykt fugleperspektiv af altingsstedet, gengivet 
efter model, kunde man ønske fjærnet en tilkomponeret krés-tomt 
på sletterne nordfor åen og en vistnok höjst tvivlsom bodtomt på 
en lavatange nord for psqudo-lovbjærget. 

Fra Haukadalr i Arness syssel gives afbildning (desværre 
ikke fotografi) af en til kirkedörsringen hørende bronzeplade med 
indskrift i fraktur; tegningen må være unöjagtig, da indskriftens 
gengivelse er sproglig (og reelt) umulig a ). 

Når forff. ved omtalen af Odd i sætter dette stedsnavn i for- 
bindelse med "Edda", slutter de sig til en opfattelse, som neppe 
har fremtiden for sig. 

S. 26 vil forff i et nedarvet slægthad se gründen til fjend- 
skabet mellem den lovkyndige Mprdr og Njåls sagas berömte helt 
Gunnarr Håmundarson, men uheldigvis forveksles Gunnars mod- 
stander Mørdr Valgarctsson med en helt forskellig mand Mprdr 
gigja. Höjst besynderlig nævnes 2 gange (s. 28 og s. 30) en hulvej 
på Gunnars gård Hliåarendi Ja. 

Den til omtalen af jøkeldalen J>6risdalr knyttede gisning, at 
Grettis sagas og lignende kilders halvjætter skulde være rester af 
islandsk urbefolkning, må stå for vedkommende forf:s egen reg- 
ning; hvad der anføres om at dalen lige til dr. i>. Thoroddsens 
besøg for nogle år siden var helt forglemt, er mindre nöjagtigt. 

Under Borg i Myra syssel ofres uheldigvis et billede til "Kjar- 
tans grav" med tilhørende run esten, hvis indskrift læses HIAR(!) 



') Artallet 1742 (s. 14) er vel en trykfejl for 1724. 

') Værkets næste afbildning er det fordums bispesæde Skålholt. Forff. 
oplyser — desværre uden gengivelse — , at en tegning af domkirken (og bi- 
spegården?) fra år 1772 bolinder sig i British museum. 






390 Storm: Nekrolog. 

HVTLAR(!) HALUR KIARTAN OLAFSSON, medens der står 
"Hier hviler Halur (o: Hallur) Hranason", og der tilfojes den be- 
synderlige oplysning, at det er Islands eneste runesten, medens 
man dog har over 30 sådanne indskrifter udgivne. 

Hvor megen keltisk påvirkning man end vil søge hos oldti- 
dens Islændere — dampbade (som s. 79 antaget) har de sandelig 
ikke behøvet at lære der, da s&danne var vel kendte i Skandinavien. 

Angående Helgafell gives der den forbavsende oplysning (s. 
95), at Gudrun Osviversdatter her 'grundede et kloster, som ud- 
viklede sig til et berömt dobbel tsamf und af munke og nonner*; 
Helgafell kloster var i virkeligheden et 1184 fra Flatey hertil 
overført (sml. s. 105) augustiner-munkekloster; Gudrun skal på H. 
have henlevet sine siste dage som eneboerske — andre "nonner" 
kendes ikke her. 

Nogen udtalelse af prof. Möbius i Kormaks saga angående 
lokaliteterne Valastactir og Muli (sml. s. 144) har jeg ikke kunnet 
finde. 

I arkæologiske udgravninger — der helst burde være forbe- 
holdt sagkyndige — har forff. også forsøgt sig. Ved Helgafell 
kirkegård har de undersøgt Gudruns foregivne grav, der skal have 
været overhvælvet med sten, men desværre er beskrivelsen af dette 
murværk (så vel her som i Årbok fornl. fél. 1898) kun lidet fyl- 
destgörende. Ved Öxl på Sn^fellsnes mener de at have fandet 
det i Landnåmabok omtalte Asmundarleidi og her at kunne på- 
vise rester af en hojlægning i skib. 

Om end ovenstående udsættelser formentlig ikke har kunnet 
forbigås i en anmældelse, berører de, som tidligere antydet, på en 
vis made ikke det centrale i bogen, og trods disse pletter vil den 
kunne anbefales sagalæsere som en behagelig udfyldning til kom- 
mentarer af anden art. 

København, juni 1899. Kr. Kålund. 



f Oluf Rygh. 

Professor Rygh blev allerede som Student af sine Samtidige 
betegnet som et utvivlsomt Professoremne, og i den Tid af 36 
Aar, han beklædt et Lærerembede ved det norske Universitet, har 
han udrettet og grundlagt saa meget og paa saa mange Omraader, 
at han i lang Tid vil savnes og vanskelig kan erstattes. 

Oluf Rygh var födt 5 Sept. 1833 i Værdalen paa den histo- 
riske Grund, Stiklestad, hvor hans Fader Lensmand og Storthings- 
mand Peder Strand Rygh (f 1868) dengang boede. Han blev Stu- 
dent 1850 med Udmærkelse fra Trondhjems Kathedralskole og tog 
filologisk Examen (ligeledes med Udmærkelse) i 1856. Det sagdes 

ARKIV VÖ» NORPI8K VILOLOAI XVI, KT FOL JD XII. 



Storm: Nekrolog. 391 

om ham, at Professorerne i klassisk Filologi, Historie og nordiske 
Sprog stredes om at faa ham til Stipendiat hver i sit Fag, men 
han valgte Historie, fordi han derved ogsaa ved Siden af kunde 
komme til at dyrke "Oldnorsk" (nordisk Filologi), navnlig Saga- 
litteraturen. Han blev Stipendiat i 1858 og under sin Lærer P. 
A. Munchs Ophold udenlands 1859 — 61 fungerede han som Docent 
i Historie, samtidig med at han blev Keysers Assistent ved Old- 
sagssamlingen. Effcer Keysers Död 1863 blev E. Lektor (siden 
1866 Professor) i Historie. Som Historiker holdt han hyppigst 
Forelæsninger over Oldtidens Historie og Folkevandringstiden samt 
nordisk Historie og gjennemgik ved Siden deraf for de filologiske 
Studenter historiske Kildeskrifter, f. Ex. Kongesagaerne; skjemt 
hans Forelæsninger var klare og grundige — som alt hvad han 
foretog sig — , foretrak han tidligt en Stilling 1 , hvori Forelæsnings- 
virksomheden ikke lagde helt Beslag paa hans Arbeide. Dertil 
fremböd sig en Anledning, da i 1875 Universitetets Oldsagssamling 
blev helt skilt fra hans Em bede, og i den for ham oprettede Stilling 
som Bestyrer af Oldsagssamlingen og Professor i nordisk Arkæo- 
logi fungerede han siden til sin Död. 

B.s Virksomhed var baaret af sund, nögtern Kritik, ikke 
mindst Selvkritik; han havde liden Spore til videnskabelig Produk- 
tion, idet han mente at nan som Historiker ikke havde noget nyt 
at sige. Derimod forte hans Beskjæftigelse med den da nye Yi- 
denskab, nordisk og forhistorisk Arkæologi, med det rige Stof, han 
havde at lægge til rette ved at beskjæftige sig med de arkæolo- 
giske Samlinger, ham tidligt til videnskabelig Produktion som Ar- 
kæolog. I dette Fag leverede han tidligt flere grundlæggende Ar- 
beider, som "Om den ældre Jernalder i Norge (1869), om Helle- 
ristninger i Norge" (1873), "Bidrag til en Oversigt over den skan- 
dinaviske Stenalder i Norge" (1876), "om den yngre Jernalder i 
Norge" (1877), og han samlede sine Studier i "Norske Oldsager, 
ordnede og forklarede af 0. E., tegnede paa Træ af 0. F. Lind- 
berg" (1880 — 85), som trods sin beskedne Titel er og bliver et 
arkæologisk Hovedværk, lige udmærket ved Fuldstændighed i Ud- 
valget og samvittighedsfuld Noiagtighed i Beskrivelsen. Desuden 
foreligger der fra ham en Eække Gravninger og Beretninger om 
nyfundne Oldsager i Aarsberetninger fra "Foreningen til norske 
Fortidsminders Bevaring", i hvis Direktion han stod fra 1860, 
siden 1881 til sin Död som Formand. Hans Virksomhed som Ar- 
kæolog var dog fornemmelig knyttet til Oldsagssamlingen, som 
under hans Haand i Aarenes Lob voxte op til en stor og betyd- 
ningsfuld Samling, lige udmærket ved Eigdom paa Oldsager, ved 
en rationelt gjennemfört Ordning og ved mønstergyldige Katalo- 
ger, som han selv udarbeidede til den mindste Detalj. 

Klarhed, Nögterhed og Grundighed, — det var hans Ka- 
rakter som Yidenskabsmand og Menneske. Disse Egenskaber blev 
ogsaa stadig vurderet af andre, og derfor blev han ofte kaldt til 



392 Storm: Nekrolog. 

andre Gjöremaal. Pligtmenneske som han var, vægrede han sig 
aldrig for at deltage i Arbeide, og derfor lagde man hyppig Be- 
slag paa hans Arbeidskraft ogsaa udenfor hans Fag. Han var 
hyppig Medlem af Universitetets Styrelse, var Administrator eller 
Formand for videnskabelige Foreninger eller Selskaber for Oplys- 
ning; han trængte sig aldrig frem i Forgrunden, men blev ofte 
sögt som Raadgiver og ydede ofte grundig Hjælp til andres Ar- 
beider, — snart som grundig Kritiker og snart ved positive Bidrag. 
Det grundigste Arbeide kom han til at nedlægge i sine Stu- 
dier over de norske Stedsnavne. Disse havde han fra sin tidligste 
Studietid beskjæftiget sig med, stöttet til sin grundige historiske 
og filologiske Viden og til et stort Stedkjendskab, han erhvervede 
sig ved sine indenlandske Reiser og arkæologiske Gravninger. Den 
ydre Anledning kom til, at under Revisionen af Landets Matrikel 
en Kommission blev nedsat i 1878 for at revidere Stedsnavnenes 
Skrivemaade. Som Medlem af denne Kommission bereiste R. sam- 
men med Sophus Bugge flere Somre Landdistrikterne for at samle 
Oplysninger om Stedsnavnenes Udtale, og ora Vintrene forfulgte 
hHn ethvert Spor af alle norske Stedsnavnes ældre Former i Konge- 
sagaerne og andre historiske Skrifter, i det norske Diplomatarium 
(12 tykke Bind), i Jordeböger og i Skattemandtal fra ældre Tider. 
Samtidig som han gjennemsaa den reviderede Matrikel og her be- 
stemte sammen med sine Kolleger Stedsnavnenes nye Skrive- og 
Udtaleformer, udarbeidede han paa Grundlag af sine Samlinger et 
topografisk Register amtsvis i 17 Folio-Bind, som han under det 
beskedne Navn "Oplysninger til norske Gaardnavne, samlede af 
den i 1878 nedsatte kongelige Kommission til Revision af Gaard- 
navnene i Matrikelen, ordnede og renskrevne af 0. R." depone- 
rede i Rigsarkivet til Brug for enhver interesseret; hertil sluttede 
sig ogsaa et af ham udarbeidet Hefte "Bemærkninger til det til 
Rigsarkivet overdragne Exemplar af Navnekommissionens Oplys- 
ninger til norske Gaardnavne". Skjemt opfordret fra forskjellige 
Sider, var R. længe uvillig til at försöge paa at faa dette store 
Arbeide trykt. Derimod ydede han hyppigt Bidrag til andres Ar- 
beide over Stedsnavne og leverede ogsaa selv meget værdifulde Bi- 
drag til Oplysning om Stedsnavne, saaledes om throndhjemske 
Gaardnavne i det Throndhjemske Videnskabsselskabs Skrifter (1882, 
1891), — om Stedsnavne paa -lo og -skjdlfa i dette Arkiv (1891 
og 1892), om "Norske Stedsnavne" i Ghristianiaavisen "Landsbla- 
det" (1893 — 96), om "norske Fjordnavne" i "Sproglig historiske 
Studier til Prof. Unger" (1896) o. fl. Steder. Det var forst, da 
Storthingsmand Hægstad vakte Motion om at faa det store Værk 
trykt paa Statens Omkostning (1894), at Rygh gav sig i Færd 
med at redigere til Trykken sine Samlinger. Og allerede i 1897 
og 1898 forelaa de to forste Bind, omfattende Smaalenenes og 
Akershus Amter, færdige fra hans Haand; det forste Bind var led- 
saget af en almindelig "Indledning", der baade giver Oplysninger 



Storm: Nekrolog. 398 

om hans Methode og en forelöbig Oversigt over hans Resultater ved 
Forklaringer af de almindelige Sammensætningsled. Da R, udgav 
l:ste Bind, stod han i sit 65:de Aar, men ingen ventede andet end 
at han med sin bekjendte kraftige og sunde Natur kunde opleve 
at faa det samlede Værk fuldendt i sin Levetid. Desværre rev 
en pludselig og kortvarig Sygdom ham bort fra Arbeidet 19 Aug. 
1899, da allerede 8:die Bind (Hedemarkens Amt) laa omtrent fær- 
digt til Udgivelse og han havde under Udarbeidelse 4:de Bind 
(Kristians Amt), hvoraf omtrent Halvdelen var færdigt til Udgi- 
velse. Det er dog at haabe, at Ryghs grundige og omhyggelige 
Samlinger kan blive udnyttet af andre, saa at de kan komme Ef- 
tertiden fuldt til Gode. Under Virksomheden med Stedsnavnene 
udarbeidede han ogsaa Sammenstillinger af de ældre Personnavne 
og af de Elve- og Bækkenavne, som er indgaaet som Sammensæt- 
ningsled i Stedsnavne, og ogsaa disse foreligger saa fuldstændig 
afsluttede fra hans Haand, at de kan og vil blive offentliggjorte. 

Sophus Bugge, som har været en Yen og Medarbeider af 
Rygh fra Ungdomsaarene, har i en Tale til de norske Studenter 
omtalt Rygh som Forsker saaledes: "Han var ung, da han först 
traadte frem, men man fandt i ham en fuldmoden Mand. Han 
stod der udrustet til sin Gjerning, til videnskabelig Granskning og 
til den med hans Stilling forbundne ydre Virksomhed, med sjeldne 
Forstandsevner og med sjelden Arbeidskraft. Klar og behersket, 
nøgtern og kritisk, begavet med eminent sund Sans, praktisk og 
paalidelig. En ægte realistisk Aand. 

Hans mundtlige og skriftlige Fremstilling var klar, naturlig 
og logisk. Hans Kundskaber var allerede i hans tidlige Ungdom 
merkelige. Jeg har ikke kjendt nogen Mand, hvis Viden var saa 
sikker; for hvem hans Viden var i den Grad hans fulde, selver- 
hvervede Eiendom. , Rygh havde ikke let for at lære af andres 
Opfatning og Kombinationer eller af videnskabelig Diskussion med 
Studiefeller. Han maatte lære ved eget Arbeide af Kjeudsgjer- 
ningerne. 

Han var ikke, som sin geniale Forgjænger Peter Andreas 
Munch, en af de Naturer, der aner forud gjennom Fantasiens 
skabende, men stundom gjøglende Virksomhed, som samler de 
spredte Glimt til et rigt Billede. 

Oluf Rygh rørte sig i sin Granskning ikke gjerne udenfor de 
Omraader, hvor der var haandgribelige trygge Holdepunkter; men 
der skred han frem med sjelden Sikkerhed. I Gjetningernes gry- 
ende Halvlys følte han sig fremmed. Han traadte da heller til- 
bage med en selvbevidst Udtalelse om at "Det ved vi ikke"; thi 
han forstod den vanskelige ars nesciendi. 

Oluf Rygh var en Bygmester, som ved eget Arbeide samlede 
hver Sten til sit Bygverk og lagde dem alle med sikker og ord- 
nende Haand tilrette. 

AJMUT 1ÖB XOBD»K FltOLOOI XTI, KT 10 UD XII. 28 



894 Storm: Nekrolog. 

Hans Blik var sundt og skarpt; hans Omtanke og Kritik 
altid vaagen; hans Udholdenhed svigtede aldrig; hans sam vittig- 
hedsfnlde Nøiagtighed var udstrakt til enhver Enkelhed. Derfor 
reiste der sig en Bygning, hvis Grundvold ikke svigter." 

Lad det være mig tilladt ogsaa at citere Bagges smakke og 
sande Karakteristik af Ryghs Personlighed : 

"Naar jeg beder Dem bevare hans Minde, er det end mere, 
fordi det var om tro&st Kjærlighed til sit Folk han bar Vidne, 
ikke i Ord, men i Arbeide. Og det er allermest, fordi han var en 
sjelden helstøbt Karakter, en sjelden ædel Personlighed. 

Han var i denne Reklamens Tidsalder en Mand, for hvem 
det overalt kun galdt at være, ikke at synes. En Mand, hos hvem 
Sanddruhed og raalidelighed saaledes havde gjennemtrængt hans 
hele Væsen og Færd, at endog hans videnskabelige Arbeider der- 
ved fik et moralsk Stempel. 

Denne indesluttede Mand, som sjelden søgte Raad, var altid 
rede til velvillig og opofrende at støtte og hjelpe andre. 

Han, Manden med den klare kolde Forstand, var godgjørende 
og menneskekjærlig. Han var uegennyttig i den Grad, at han 
nødig søgte den retsmæssige Løn for sit Arbeide, hvor andre vilde 
kræve den. 

I ædel Selvbevidsthed var han tro mod sin Overbevisning. 
Han var fremmed for al Lavhed. 

Jeg ved ikke om, at Oluf Rygh nogensinde har sagt et Ord 
eller udført en Handling, som var ham intellektuelt eller moralsk 
ikke værdig. 

Lad ham derfor mindes!" 

3. Marte 1900. Gustav Storm. 



* 



■A 



ARKIV 



FÖB 



NORDISK FILOLOGI 



UTGIVET UNDER MEDVAEKAN AV 

SOPHUS BUGGE GUSTAF CEDERSCHIÖLD FINNUR JONS80N 

KRISTIAN KÅLUND NILS LINDER 

ADOLF NOREEN GUSTAV STORM LUDV. F. A. WIMMER 



GSNOM 



AXEL KOCK. 



SJUTTOKDE BANDET. 



NY FÖLJD. 

TRETTONDE BANDET. 



fiwnn 



C. W. K. GLEERUP. OTTO HARRASSOWITZ. 

LUND. LEIPZIG. 

LUHD 1901. 



LUND 
BERLINGSKA BOKTBYCKBBIBT 

1901 



Innehåll. 

6. Kahle, Das Christentum in der alt westnordischen dichtung 

(Inhaltsverzeichnis s. 159—160) 1 (och 97) 

Sophus Bugge, Bidrag til den germanske Heltedigtnings Historie 41 
I. Begyndelsen af Volsunga saga (s. 41). 

Jon Jönsson, Raknasloct i = Ragnarsslöcti 53 

Elof Hellquist, Några svenska ortnamn 66 

1. Hestra, Hester (s. 66). 2. Vasa (s. 76). 3. Uvena 
(s. 77). 4. Kisa (s. 78). 
Marius Kristensen, Anmälan av " Alf Torp og Hjalmar Falk: 
Dansk-norskens lydhistorie med særligt hensyn paa orddannelse 
og bøining" 79 

F. Detter, Anmälan av "Ernst Siecke: Die Urreligion der Indo- 

germanen" 93 

Ruben Gr. son Berg, Ett fall av attraktion 95 

Axel Kock, En notis 96 

B. Kahle, Das Christentum in der altwestnordischen dichtung (1 och) 97 

Axel Kock, Till frågan om brytning och nasalvokaler i forn- 

nordiska språk 161 (och 384) 

J. Franck, Anmälan av "F. Holthausen: Altsächsisches Elemen- 

tarbuch'' 198 

H. Hirt, Anmälan av "Osthoff, Hermann: Vom Suppletiv wesen 

der indogermanischen Sprachen" 205 

Adolf Noreen, Den fornnordiska vokalharmoniens fonetiska for- 
klaring .... 207 

0. F. Hultman, V&xlingen æ : iö : iä 209 

Finnur Jönsson, Odin og Tor i Norge og på Island i det 9. 

og 10. årh 219 

Janus' Jönsson, Um visurnar i Grettis sögu, ütg. 1853 248 

G. Cederschiöld, "feangbrækku" . . . 274 

0. S. Jensen, Bibliografi for 1899 281 

R. C. Boer, Anmälan av "The Saga of King Sverri of Norway, 

translated by J. Sephton" 311 

Theodor Hjelmqvist, Anmärkningar till några stallen i Stiern- 

hielms dikter 317 

R. C. Boer, War der Verfasser der f>ictreks saga ein gedanken- 
loser kompilator? . 339 



Axel Kock, Till frågan om behandlingen av ljudförbindelsen aiw 

i fornnordiska språk 355 

Finn ur Jons son, Anmälan av "Den sildre Edda. Norrøne old- 
kvad fra vikingetiden 9—11 aarh. e. Chr. Oversatte af G. A. 
Gjessin^ 373 

Hugo Pipping. Anmälan av "0. Jespersen: Fonetik" 374 

R. C. Boer, Anmälan av "La Saga de Gunnlaug Langue de Ser- 
pent, traduite de l'ancien Islandais avec une introduction par 
Felix Wagner" 383 

Axel Kock, Tillagg och råttelser till Ark. nf. XIII, 161 ff. . . 385 



i gezähl, 



Das Christentum in der altwestnordischen 

dichtung *). 

Verzeichnis der abkürzungen. 

AG. — Acta germanica. 

Ah. « Analecta hymnica raedii aevi, her. v. G. M. Dreves. 
Die erste arabische zahl zeigt die nummer des hyinnus, die zweite 
die strophe an. Die Strophen sind durch das gedieht durch- 



An. s. «- Anecdota sacra . . . Eugenii de Levis. Augusta Tau- 
rinorura 1789. 

AS. = Anselm Salzer. Die sinnbilder und beiworte Marieens 
in der deutschen litteratur und lateinischen hymnenpoesie des mit- 
telalters. Linz 1893. 

Bp. = Biskupa sögur. Kaupmannahöfn 1858 u. 1878. 

carm. norr. — Wisén, carmina norræna, Lundae 1886 u. 1889. 

FJ. = schriftliche mitteilung von prof. Finnur Jonsson. 

Fritzner 2 = Fritzner, ordbog over det gamle norske sprog, 
Kristiania 1886—1896. 

Gd. I «= Guctmundar drapa Hela biskups, sem broctir Ar** 
grimr orti (Bp. II, 187 ff.). 

Gd. II « Gudmundar dråpa H61a biskups, sem brodir Arni 
Jonsson orti (Bp. II, 202 ff.). 

Ge. = Geisli Einars Skulasons (carm. norr. 53 ff.). 

GJ>. «= vidrtal J?6ris erkibiskups ok herra Gudmundar biskups, 
er Einar Gilsson orti (Bp. II, 99 ff.). 

Has. = Harmsél, in Fjøgur gømul kvædi, ütg. af Sveinbirni 
Egilssyni, in bottsrit til ad hlusta & l)å opinberu yfirheyrslu i 
Bessastada skola. 1844. Videyar klaustri. 



') Diese abhandlung bildet den zweiten teil der von mir in den Acta 
germanica I, 807 — 441 veröffentlichten arbeit 'die altnordische spräche im 
dienste des Christentums, I. teil: die prosa'. Berlin 1890. Die hauptergeb- 
ii isse behandelte ich in einem Vortrag in der germanischen Sektion der 45. 
vorsamlung deutscher philologen und Schulmänner zu Bremen am 29. sep- 
tember 1899. 

Dank habe ich herrn prof. Finnur J6nsson abzustatten, welcher die 
gute hatte, mir eine anzahl wichtiger be merkungen zukommen zu lassen. 

AftKIY rÖft KURDISK FILOLOGI XVII, NT FÖLJD XIII. 1 



2 Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 

Hdr. — Heilagra manna dråpa, in Kable, isländische geist- 
liche dichtungen des ausgehenden mittelalters, Heidelberg 1898 
(*=» isl. geistl. dicht.). 

Hei. — Heliand, herausg. v. E. Sievers, Halle 1878. 
Ht. = Hallvardstidir, in Jon Sorkelsson, islenzkar årtida- 
skrår eda obituaria islandica, Kaupmannah. 1893 — 96. 
Hv. — Heilags anda visur in Fjøgur gøm. kv. 
Jt. = Jonstidir in isl. årtidaskr. 
Kdr. « Katrinardråpa in isl. geistl. dicht. 
KGES. = Konrad Gislason, efterladte skrifter, København 
1895, 1897. 

Lb. — Liknarbraut in Fjøg. gøin. kv. 

lex. poet. = Sveinbjörn Egilsson, lexicon poeticum antiquæ 
linguæ septentrionalis, Hafni/ie 1860. 

Lil. = Lilja Eysteins Asgrimssonar in carm. norr. 
Lv. = Leidarvisan in Fjøg. gøm. kv. 
Mar. lm 2 ' 8# *= Mariuvisur *• 2 * 3# in isl. geistl. dicht. 
Mdr. = Mariudråpa in cod. AM. 757, 4:to bl. 13 b 18 nach der 
abschrift von V. Rydberg *). 

Mgr. — Mariugråtr in isl. geistl. dicht. 

Mon. =» Mone, lateinische hymnen des mittelalters, Freiburg 
i. Br. 1853 — 1855. Die erste arabische zahl zeigt die nummer des 
gedichts an. 

Njål. - Njåla, ed. Konr. Gislason, Københ. 1875. 1889. 
norr. fornkv. =» Norræn fornkvædi, ed. S. Bugge, Christia- 
nia 18ß7. 

Qh. 1 — Olafshymnus aus breviarium Nidrosiense. 
Qh. 2 = „ „ „ Lincopense. 

Ib. 3 == „ „ „ Arosiense etc. 

>h. 4 = „ „ „ ßoschildense. 

>h. 5 = , „ „ dem missale von Drontheim. 

Öl. r. «= Olafsrima Haraldzsonar Einars Glissons in Flateyiar- 
bok I, 8 ff. 

Pdr. = Petrsdråpa in isl. geistl. dicht. 

Plac. = Placitüsdrapa, ed. Finnur Jönsson in Mindre afhand- 
lingar, udg. af det phil.-histor. samfund, Kjøbenh. 1887. 

Selk. — Selkolluvisur Einars Glissons in Bp. II, 82 ff. 
SnE. - Snorra Edda Sturlusonar, Hafniae 1848—1887. 
S61. - Solarlio]) in norr. fornkv., s. 357—370. 
SS. = Sanctorum in Selio, abgedruckt bei Storm, Monumenta 
historica Norvegiae, s. 152 ff. 

Vv. *= Vitnisvisur in isl. geistl. dicht- 
et. = Eorlåkstidar in islenzk. årtidaskr. 



') Herr Y. Rydberg hatte die gute mir seine abschrift des gedichts zu 
leihen, wofür ihm an dieser stelle mein dank ausgesprochen sei. Leider habe 
ich bei den ci taten die zeilenzahl nicht angemerkt. 



Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 3 

Einleitung:. 

Als um die wende des ersten Jahrtausends in Norwegen 
und den von ihm besiedelten gegenden das Christentum den 
sieg errang, blühte in den ländern norwegischer zunge seit fast 
zwei Jahrhunderten eine reiche dichtung, die man gewöhnlich 
in die sogen, eddische, mehr volkstümliche und anonyme, und 
in die dichtung der skalden einteilt. Beiden dichtungsarten 
war der hauptsache nach als gegenständ gemeinsam die Ver- 
herrlichung von göttern und helden *), der form nach un- 
terschieden sie sich dadurch, dass die eddische dichtung aus- 
schliesslich sich freierer metren bediente, während die skal- 
dischen gedichte zuweilen zwar auch in den eddischen, die 
überwiegende mehrzahl aber in dem künstlichen drottkuætt 
und verwanten versarten abgefast war. In ähnlicher weise 
wie in der metrischen form unterschieden sich beide dich- 
tungsarten im sprachlichen ausdruck. Während die eddischen 
gedichte sich in einer mehr volkstümlichen und einfachen 
spräche ergehen, bevorzugen die skalden eine gekünstelte, bil- 
derreiche, uns vielfach dunkel erscheinende und fremd anmu- 
tende ausdrucksweise. Ihre bilder entnahmen sie mit Vor- 
liebe der heimischen mythologie und heldensage. 

Als nun der norwegische stamm sich zum Christentum be- 
kehrte, hätte man erwarten sollen, dass ebenso wie die ge- 
dichte zur Verherrlichung der götter und ihrer taten auch 
die heidnischen bilder allmählig schwinden würden. Dem 
war aber nicht so, zu festgewurzelt war diese dichterische 
technik, und so erhielt sie sich durch die Jahrhunderte hin- 
durch in isländischer dichtung mit abschwächungen bis auf 
die neuzeit. Von grosser bedeutung für die erhaltung dieser 
ins graue heidentum zurückreichenden dichterischen Umschrei- 
bungen war wol auch der umstand, dass hier nicht wie an- 
derwärts bei neubekehrten Völkern die christliche priester- 

>) vgl, Finnur J6nsson in Ark. f. nord. Fil. VI, 121 ff. 



4 Kahlé: Das ohrist. in d. awno. dichtung. 

schaft die nationalen Überlieferungen auszurotten suchte, wo- 
für ja die Sammlung und niederschrift der Eddalieder das 
beste Zeugnis ist. 

Mit dem Christentum hielten natürlich eine menge neuer 
und fremdartiger Vorstellungen ihren einzug in die gedan- 
kenweit des früher heidnischen Volkes, und für die geschichte 
des geistigen lebens ist es von hohem interesse, zu sehen, 
wie das volk sie verarbeitete und in seiner spräche zum aus- 
druck brachte. Für die altwestnordische prosa habe ich dies 
vor jahren zu schildern versucht, die christliche ausdrucks- 
weise der dichtung soll nunmehr der gegenständ der folgen- 
den Untersuchung sein. 

Es ist selbstverständlich, dass das Christentum nicht ohne 
einfluss auf die dichtung geblieben ist. Es wäre wunderbar 
gewesen, wenn sich die dichterische schöpf ungskraft nicht 
auch den neuen Stoffen zugewendet hätte. Aber einen ver- 
gleich mit der christlichen dichtung der stammverw r anten 
Deutschen und Engländer hält die norwegisch-isländische 
nicht aus. Epische gedichte wie der sogen. Heliand, die as. 
Genesis, Otfrieds evangelienharmonie oder die dichtungen 
eines Caedmon und Cynewulf konnten auf nordischem boden 
nicht erwachsen. Der Nordländer war an die kurze form 
seiner strophisch gegliederten dråpa gebunden, volkstümliche 
christliche gedichte, nach art der Eddalieder, sind nicht ent- 
standen, und von einer christlichen dramatik kann bei dem 
gänzlichen fehlen jeder dramatischen dichtung im norden 
überhaupt nicht die rede sein. 

In den dråpur also, welche gott, Christus, die Jungfrau 
Maria und ihre wunder, die apostel, die heiligen und mar- 
tyrer preisen, werden wir vor allem den niederschlag des 
Christentums in der poetischen spräche aufzuspüren haben. 
Während es in anderen litteraturen auch in rein weltlichen 
dichtungen nicht an ausdrücken mangelt, die ihren Ursprung 
dem Christentum danken, ist die ausbeute bei den nordischen 



Kahle: Das christ. in d. awno. dich tung. 5 

gedichten dieser art ausserordentlich gering, da, wie schon 
oben angedeutet, in ihnen die alte heidnische mythensprache 
unverändert fortlebt. Aber auch das material, das uns die 
rein geistliche dichtung bietet, an der sich auch, besonders in 
älterer zeit, laien beteiligten, ist nicht umfangreich, da, wo- 
rauf ich bereits an anderer stelle l ) hingewiesen habe, doch 
nur verhältnismässig wenige dichter sich den neuen Stoffen 
zuwanten. Ebenda habe ich einen kurzen überblick über die 
geistlichen gedichte gegeben, auf den ich, um nicht gesagtes 
wiederholen zu müssen, hier verweisen möchte. Die dort an- 
geführten gedichte, so weit sie uns erhalten sind, und die 
ebenda von mir herausgegebenen aus der zeit vom jähre 
1400 bilden die grundlage der folgenden Untersuchung, eine 
zeit von etwa 400 jähren umfassend. Ich schlage zum teil 
andere wege ein als bei meiner vor jähren veröffentlichten 
arbeit die altnord. spräche im dienste des Christentums, I'. 
Auch ist die anordnung aus praktischen gründen vielfach 
eine andere, vor allem finden, was ja in der sache selbst 
gegeben ist, ganze abschnitte jener arbeit hier keine ent- 
sprechung. 

1. KAPITEL. 
Heidnische elemente. 

Es ist eine nur natürliche erscheinung, dass in der ersten 
zeit nach der bekehrung eines volks zum Christentum die 
anschauungen des alten glaubens nicht mit einem schlage 
schwinden, dass sie sich unbewust selbst in litteraturwerken, 
die gegenstände des neuen glaubens behandeln, hervordrängen. 
Ich meine hier nicht die gestalten und Vorstellungen, die 
sich im kreise der niederen mythologie bewegen — sie haben 
sich ja mit bewundernswürdiger Zähigkeit vielfach bis auf 
den heutigen tag gehalten — , sondern mehr das, was in den 

*) Isländische geistliche dichtungen des ausgehenden mittelalters, Hei- 
delberg 1898, 1. 



6 Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 

kreis der hohen götter fallt. Naheliegende beispiele liefert 
uns hier die geistliche dichtung der Deutschen und Engländer. 
Ich kann in dieser beziehung besonders auf die arbeiten von 
Vilmar *), Bouterwek 2 ) und Kemble 3 ) verweisen. 

Erwähnt habe ich bereits, wie sich durch die ganze is- 
ländische dichtung bis zur neuzeit hin die poetischen Um- 
schreibungen hinziehen, die der vorstellungswelt des heiden- 
ttims entnommen sind. Es kann keinem zweifei unterliegen, 
dass man in späterer zeit, als man dem heidentum selbst 
ziemlich entfremdet war, diese mythologischen ausdrücke viel- 
fach rein schematisch anwante, ohne sich ihrer ursprünglichen 
bedeutung noch recht bewust zu sein. Dass man schon im 
13. Jahrhundert so manches vergessen hatte, wird durch 
Snorri Sturlusons Edda bezeugt, von der ein grosser teil zu 
dem zweck geschrieben worden ist, die skaldischen heidni- 
schen ausdrücke zu erklären. Aber in der ersten zeit des 
neuen glaubens war das anders. Hier hat sicherlich die 
Überzeugung geherrscht, dass es unpassend sei, in einem ge- 
dieht christlichen inhalts heidnische vergleiche zu brauchen. 
So sagt schon Bj. M. Olsen: 'Die christlichen skalden nähren 
in der regel eine fromme scheu gegen heidnische bilder in 
ihren Umschreibungen von gott oder den heiligen der katho- 
lischen kirche. So vermeidet Einar Skülason in seinem ge- 
dieht Geisli die gewöhnlichen mannkenningar, bestehend aus 
einem heidnischen götternamen in Verbindung mit einem ge- 
nitiv der bedeutung schwert, schild, gold u. s. w. (kvitings 
ÜQrn in v. 37 ist hier eine alleinstehende kvennkenning), und 
am wenigstens von allen braucht er solche Umschreibungen 
von dem helden des gedichtes, Olaf d. hlgn., offenbar weil das 
gegen das religiöse gefühl stritt, vgl. Cederschiölds ausg. s. 
27. — 25.' 4 ). Diese beobachtung ist sicherlich richtig. Bei 

*) Deutsche altertümer im Héliand 2 , Marburg 1862, s. 10 ff. a ) Cæd- 
mon's des Angelsachsen bibl. dichtungen, Gütersloh 1854, I, s. XLVU ff. 
3 ) The Saxons in England, London 1849, I, s. 877 ff. *) Hunerne i den old- 
islandske literatur. Kabenh. 1883, s. 10, anm. 1. 



Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 7 

dem gedieht Einars ist noch zu bemerken, dass es keines- 
wegs ein durchweg geistliches ist, sondern den könig neben 
seiner eigenschaft als heiligen auch als den hervorragenden 
krieger feiert, und in den partien des gedichts, die seine 
schlachten und siege preisen, hätte sehr wol auch ein heid- 
nisches bild mit unterlaufen können. Eine ähnliche beobach- 
tung kann man bei der gleichfalls dem 1 2. Jahrhundert angehö- 
renden Placitüsdrapa machen. Auch hier handelt es sich um 
einen kriegerischen helden. Er war ursprünglich ein heide 
und wurd^ durch die gnade gottes zum rechten glauben be- 
kehrt. Noch ein anderes ist hier von interesse. In den ersten 
Strophen, in denen Placitus noch als heide auftritt, erhält er 
ausschliesslich kenningar nach alter weise, die ihn als krieger 
und freigebigen mann bezeichnen, nach seiner bekehrung aber 
verschwinden diese ausdrücke, wenn auch nicht ganz, so 
doch in erheblichem maasse gegenüber neuen, die ihn als 
frommen Christen und diener des herrn erkennen lassen, Um- 
schreibungen, wie wir deren neben den im gewöhnlichen 
stil der skaldendichtung gehaltenen, zahlreich auch im Geisli 
begegnen. Sie werden an anderer stelle im zusammenhange zu 
behandeln sein. Wie aber der Verfasser jenes Olafsgedichtes 
sich nicht ganz frei halten konnte von den alten mytholo- 
gischen bildern, indem er die mutter königs Sigurd des Je- 
rusalemfahrers J9pm, d. h. Freyja, des bechers benannte, so 
auch nicht der dichter der Placitüsdrapa, 

• Es begegnen für Placitus die ausdrücke hodda Baldr 
41 5 und ormvangs NiQrpr 56 3 f -, und fromme leute heissen 
ynpes éskinirper 52 3f . Wie wir in diesen beiden dichtungen 
vereinzelte heidnischmythologische ausdrücke antreffen, so 
finden wir nun auch hie und da dergleichen in anderen 
geistlichen gedichten und Strophen. 

Beide genannten götter, Baldr uud Niprpr, erscheinen in 
der auffassung des ausgehenden heidentums nicht als her- 
vorragend kriegerische götter wie etwa Ctyinn und l>6rr — 



8 Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 

die spuren einer älteren auffassung bezüglich Baldrs als eines 
heldenhaften gottes berühren uns hier nicht — , und dies ist 
gewiss maa8Sgebend bei der wähl des ausdrucks gewesen, sich- 
erlich bei Baldr. Eine ähnliche beobachtung wie die oben 
angeführte Bj. M. Olsens hat auch Konrad Gislason ge- 
macht *), wenn er sagt: 'Man muss nämlich seine aufmerk- 
samkeit darauf richten, 1) dass die beiden geistlichen, Arn- 
grfmr und Arni, sicher nie von einem ihrer meinung nach 
rechtgläubigen Christen eine kenning gebraucht haben wür- 
den, deren hauptwort eine der heidnischen goitheiten des 
nordens bezeichnete; 2) dass der lagmann Einar Gilsson, der 
von leuten im allgemeinen kenningar gebraucht, wie Goins 
skers Gautr (Bp. II 85 7 ~ 8 ) und Vinu gramleiks Hlin (Bp. 
II, 34 n _ 9 ), nur in soweit eine ausnähme in bezug auf seinen 
helden (Gudmundr Arason) macht, als dieser nur an einer 
stelle bei ihm in einer kenning angeführt wird, deren haupt- 
wort der name eines der asen ist, nämlich die kenning vipis 
funa Baldr (Bp. II 19 14 _ 12 ), wobei man nicht übersehen 
darf, dass Baldr der gott der gute war . . . .' 

Wahrscheinlich wird auch in einer strophe in Bp. I, 14. D 
Njål. I, 534 14 der geistliche Jbangbrandr in einer kenning 
Baldr genannt, doch ist die auffassung der stelle eine ziem- 
lich unsichere und der meinungen gar viele über sie, wor- 
über Njål. II, 484 und die daselbst angeführte litteratur zu 
vergleichen ist. Übrigens passt hier grade die bezeichnung 
Baldr recht schlecht auf den gewalttätigen und streitsüch- 
tigen priester, wofern man hier nicht an jene ältere kriege- 
rische natur des gottes denken will. Verwunderlich schon 
ist es, wenn ein erzbischof, forir, von dem eben genannten 
Einar Gilsson, erJci-pundr bena laps oder, nach andrer lesart, 
beinaldps genannt wird, G]>. 12 2 f -, also der 'erzjmndr der 
lade der gebete oder der knochen' — wobei die lade der gebete 



') KGES. II, 216. 



Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 9 

nach Egilsson lex. poet. s. 42 unter bein mit templum, aedes 
sacra zu übersetzen wäre — , denn pundr ist ein beiname 
0{>ins. Aus diesem beispiel erhellt gleichzeitig, dass Einar 
doch nicht so streng sich an die von K. Gislason angenom- 
mene regel hält. Wenn in Kdr. 42 2 der kaiser Maxentius 
pundr orma grundar genannt wird, so gehört dies nicht 
hierher, da der kaiser heide war. Noch weniger bedenklich 
in dieser bezeichnung als Einar ist der dichter der Harmsol, 
wenn er sogar gott oder Christus Yngui piopar nennt, Has. 
7 1 "" 3 , also 'den Freyr des volkes'! 1 ) und jeden, der sein gedieht 
hört éskiprorr unnrppla. Has. 64 7 f . Nicht irgend ein be- 
liebiger mann wird hier mit dem beinamen 0}>ins, prörr, be- 
nannt, sondern aus dem Zusammenhang geht hervor, dass an 
gläubige Christen gedacht ist, und, wenn die Vermutung Egils- 
sons das richtige trifft, verwendet der dichter das wort noch 
an zweiter stelle in einer mannkenning, prorr ormlands Has. 
26 6 ~ 8 , und ein weiterer beiname Oj)ins wird gebraucht in der 
mannkenning Gautr grundar mens hrynvengiss Has. 42 6 " 8 2 ). 
Aus jüngerer zeit führe ich noch an: Nigrpr Unna leitts 
Kdr. 44 1 f * Ahnlich wird Maria, die Schwester der Magda- 
lena, mit den namen von göttinnen und valküren belegt, wie 
Vår vins Has. 52 3 f * und schlechthin Bil Has. 52 8 , womit 
jene oben erwähnte kvennkenning des Einar Skülason zu 
vergleichen ist 3 ). Überhaupt scheinen die namen der valküren 

*) FJ. bezweifelt übrigens, vielleicht mit recht, dass dem dichter der 
Has. noch bekant gewesen sei. dass man unter Yngui eigentlich den gott 
Freyr zu verstehen habe, und meint, er habe das wort einfach in der bedeu- 
tung 'könig' gebraucht. Man dürfe bei einem geistlichen dichter des 12. 
jahrh/s nicht zu viel mythologische kentnisse voraussetzen. Immerhin ist 
daran zu erinnern, dass Snorri Sturluson das Ynglingatal des fnopolfr or 
Huini kante und seine Ynglingasaga darnach schrieb, in der absieht, das ge- 
schlecht der norwegischen könige von Yngui-Freyr herzuleiten. Freilich war 
Snorri ein mann, der seine Zeitgenossen an mythologischem wissen um ein 
bedeutendes überragte. 2 ) Vgl. Konr. Gislason in Aarb. 1879, 187. 3 ) Mög- 
licherweise liegt eine Verderbnis in der strophe vor. denn es ist allerdings 
sehr auffallend, dass man, worauf Njål. II, 900 f. aufmerksam macht, 'einer 
heiligen frau den namen einer asin beilegt, sogar ohne etwas hinzuzufügen, 



10 Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 

und göttinnen schon frühzeitig in ihrer alten bedeutung nicht 
mehr recht empfunden worden zu sein, was damit zusam- 
hängen mag, dass vielen von ihnen — abgesehen natürlich 
von den beiden grossen göttinnen Frigg und Freyja — , ein 
ausgeprägteres individuelles leben mangelte. Ein solcher 
ausdruck ist z. b. prüpr prdpa Gd. I, 55 3 f , ferner aus jün- 
gerer zeit noch die folgenden: baugnorn Mar. 2 6 7 , Bil aupar 
Mar. * 1 4 6 , dis arms driptar Mar. 2 1 5 5 f * * ), Fri fir falldz 
Vv. 3 5 , Hlin hrings Mar. 1 26 * f * Vv. 5 3 , Hlin br endra bauga 
Kdr. 5 lf> , Hlpkk bauga Kdr. 22*, Hrund gulte Mar. 3 5 6 , Hrist 
hrings Kdr. 29 1 f -, Nanna f allda Kdr. 10 2 , Bist Binar båls 
Kdr. 24 3 f *, Saga eipa lins Kdr. 26 3 f *, Saga ellda siks Kdr. 
35 8 , Vgr gulte Mar. 2 15 4 , prüpr vella Kdr. 15 1 , prüpr 
fallda Kdr. 4 8 . Diese und ähnliche bezeichnungen für frauen 
setzen sich durch Mie ganze rimurpoesie bis auf die neuzeit 
fort 2 ). 

Hält man sich also im allgemeinen, abgesehen von den 
eben behandelten hauptsächlich jüngerer zeit entstammenden 
Umschreibungen für frauen, von den mythologischen bezeich- 
nungen für männer und frauen fern, so meidet man sichtlich 
in geistlichen gedichten auch bei der Umschreibung anderer 
begriffe solche. Verhältnismässig reich ist hier die Harmsöl: 
sløngvir elda Mistar Has. 2 1 f - , vifiir linns Mistar Has. 5 2 f *, 
meipar Hlakkar bor ps Has. 14 2 f - , vipir leiptra grundar Ægis 



wodurch eine solche benennung gemildert worden wäre, indem sie zu einer 
kenning wurde 1 . Ebenso muss das Mar. 1 4 1 stehende Æ' gir brufar verderbt 
sein (FJ.). Der begriff 'ehemann', der hier gefordert wird, kann unmöglich 
durch 'Ægir des weibes' ausgedrückt werden. 

*) So nach einem ansprechenden besserungsvorschlag FJ/s. In der 
handschrift steht: möcturinnar dis dyr | driptar så hvar stoa skript. Nun 
kann dis driptar 'die dise des schnees' unmöglich eine kenning für frau 
sein. F J. schlägt deshalb vor zu lesen : Måriu arms dis dyr driptar . . . 
Es würde alsdann heissen: 'die dise des armschnees', d. h. des sübers, die 
mit silbernem (resp. goldenem) armring geschmückte frau, 'sah, wo das bild 
der Maria stand'. 2 ) Vgl. 2. b. Kroka-Befss. og Kr6ka-Eefsrim., ed. Pålmi 
Pålsson, s. 116 f., Eiddara rim., ed. Wisén, s. 175 f. 



Kahle: Das christ. in d. awho. dichtung. 11 

Has. 41 5f# , briötr myrkleygs Mistar Has. 6 1 2 "" 4 . Einen recht 
eigentümlichen eindruck für unser empfinden macht es auch, 
wenn Einar Skülason harmlos Olaf d. hlgn munnrjopr Hugins 
Ge. 14 2 , 'den mundröter Hugins', des rabens 0}>ins, nennt, 
'der manche taten dem einen gott zu ehren vollbracht', oder 
ähnlich Magnus d. guten 'den Hugin erfreuen lässt', Ge. 29 4 , 
und ebenso ist str. 41 von denen die rede, die die fröhlich- 
keit Hugins erwecken, d. h. ihm speise verschaffen. Bei sol- 
chen ausdrücken, oder wenn er z. b. den Sigurd leikmildr 
Hildar 69 6 nennt, 'den, der freigebig das spiel der Hilde, das 
kampfspiel, ausübt', hat der dichter sicher nicht ernstlich mehr 
an die alten mythologischen beziehungen gedacht. 

Im folgenden sind nun noch einige Wörter zu erwähnen, 
in denen ursprünglich dem heidentum angehörende ausdrücke 
und Vorstellungen auf christliche übertragen*worden sind, christ- 
liches gewand erhalten haben. Die fälle in denen wesens- 
eigenheiten Ojrins mit solchen gottes zusammenfallen oder zu- 
sammen zu fallen scheinen, werden an anderer stelle zu 
behandeln sein, nur einen ausdruck will ich hier anführen, 
in dem vielleicht eine Übertragung altheidnischer anschauung 
auf gott, den schöpfer, vorliegt, wenn er ein schmied, d. h. 
ein Werkmeister, ein bildender künstler, genannt wird: himna 
smipr Bp. I, 568 3a (II, é8 10 ) und Gd. II, 72 2 smipr hinn 
hæsti. An der zweiten stelle tritt das bild des kunstvollen 
Werkmeisters, hier des goldschmiedes, besonders hervor, indem 
der bischof Gudmundr als sein werk einem goldnen gefass 
verglichen wird, mit edelsteinen — den tilgenden des bischofs 
— besetzt. Über die ganze Vorstellung und über ihr vor- 
kommen bei den Deutschen vgl. AG. I, 382 und die daselbst 
angeführte litteratur. Gleichwol sei daran erinnert, dass gott 
resp. Christus, der örjfuovQyöc; oder auch opifex der weit ist, 
eine eigenschaft, die schon Wulfila nachdrücklich in seinem 
glaubensbekenntnis hervorhebt. Vielleicht würde er in gotischer 
Sprache ein als simplex allerdings nicht belegtes smips ge- 



12 Kahle: Das christ. in d. awrto. dichtung. 

braucht haben. Immerhin können in dem ausdruck heid- 
nische und christliche Vorstellungen zusammengetroffen sein. 

Eine der eigentümlichsten Vermischungen heidnischer und 
christlicher anschauungen ist es sicherlich, wenn Eilffr Gujrün- 
arson in einer von Snorri Sturl. Edda T, 445 erhaltenen Stro- 
phe sagt, dass Roms starker könig, d. h. Christus, südlich an 
Urds brunnen sitze, den man sich an den wurzeln der welt- 
esche dachte. Es soll wol der gedanke ausgedrückt werden, 
dass Christus im besitz der erhabensten Weisheit sei und die 
geschicke der menschheit lenke wie die norne. Eilifr lebte 
ums jähr tausend und hatte vor seiner bekehrung ein ge- 
dieht auf |>6rr verfasst. Wahrscheinlich mischten sich bei 
ihm noch alte und neue Vorstellungen in wunderlichster weise, 
wie uns solches ja mehrfach aus jener frühzeit des Christen- 
tums überliefert isfr *). 

Bugges sprachliche herleitung 2 ) des Urpar- in Urpar- 
brunnr aus einem Jordan, Jurdan, welches heidnische Nord- 
leute im westen hörten, indem sie in bewuster weise bei 
Übertragung des namens das j fortliessen, da in urverwanten 
Wörtern, die im ags. mit j anfingen, dieses den nordischen 
Wörtern fehlt, wie z. b. ags. geong, giung, iung = awestn, 
ungr, scheint mir nicht haltbar. Das heisst den kriegerischen 
einwanderern zuviel sprachliches gefühl zutrauen. Wol aber 
ist es nicht unmöglich, dass sie von irgend einer Vorstellung 
kenntnis bekamen, nach der Christus an dem mit dem 
kreuz identificierten lebensbaum sass, dessen wurzeln von 
einer quelle bespült wurden. Dass man diese quelle auch 
Jordan genannt hat, indem man an diesen fluss als prototyp 
des taufwassers dachte, ist reine Vermutung Bugges und durch 
nichts von ihm bewiesen. Aber die erwähnung des lebens- 
baums mit der quelle konnte genügen, um bei heidnischen 
oder halbheidnischen dichtem die heimische Vorstellung von 



*) Vgl. Maurer, Bekehrung I, s. 90 ff. a ) Vgl. Studien über die ent- 
stebung der nordischen götter- und beldensagen. München 1889, s. 430 ff. 



Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 13 

der esche Yggdrasill und der quelle der Ur^r anklingen zu 
lassen. 

Eine mischung heidnischer und christlicher Vorstellungen 
finden wir auch in der strophe des früher heidnischen, später ge- 
tauften Bjprn Hftdølakappi, der sogar eine kirche aufführen 
Hess. Dort *) sendet der hilmir dagbéiar 'der fürst der tages- 
wohnung', womit sicher gott, und nicht etwa 0})inn gemeint ist, 
wie neuerdings wieder Rieger annimmt 2 ) ein weib im traume, 
die Ilmr armleggiar orma 'die Ilmr, d. h. göttin, der schlänge 
des armbands, d. h. des goldnen armbands', die den dichter 
zu sich einlädt. Dieser hat also offenbar von den boten 
gottes, den engein, keine klare Vorstellung, sondern denkt sie 
sich nach art der botinnen Oj>ins, der valküren. Diese Ver- 
mutung wird zur gewissheit dadurch erhoben, dass BJ9rn im 
eingang der strophe von framvisar disar spricht, die ihm ein 
zeichen geben 3 ), und er nennt die Ilmr noch dazu ausdrück- 
lich hjalmfaldin 'helmtragend'. Das wort dis wurde häufig 
für valküren verwendet, vgl. lex. poet. s. 100. Die ganze 
auffassung erinnert lebhaft an die schlusstrophe des Kråku- 
mål, in welcher der christliche dichter dieses prächtigen liedes 
so glücklich die alte auffassung des heidentums vom leben 
nach dem tode bei 0}>in zu schildern wusste *): 

Heim bjöpa mér disir, 
sem frå Herjans lipllu 
htfr Opinn mer sendar (carm. norr. 66). 

Die disir treten öfter in der rolle von fylgjur auf, erscheinen 
dem menschen vor seinem tode und entbieten ihn in die 
andre weit, siehe die beispiele bei Fritzner 2 I, 246 b 3 ). 

Ähnlich dürften wol auch die disir dröttins mala L nyn\- 
phae deo familiäres' lex. poet. 100 b in dem eigentümlichen 
S61arlj6j> 25 1 f * gedacht sein; sie werden wol identisch sein 

*) Bjarnar 8aga Hitdylak. cd. Boer, 8. 65 str. 34. *) Zeitschr. f. d. 
altert. 42, 280. 3 ) vgl. K. Gfslason Udvalg af oldnord. skjaldekvad, 8. 156, 
Boer a. a. o. s. 102 f. *) vgl. F. J6nss. Litter. II, 151. 5 ) vgl. auch Golther 
Handb. d. germ. mythol., s. 100, Rieger a. a. o. 282 ff. 



14 Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 

mit den 73 * vorkommenden heigar meyiar, von denen es 
heisst, dass sie die seele der menschen, die sich am morgen 
selbst zu peinigen pflegen, rein von Sünden gewaschen haben. 
Es sind also gewissermassen helfende, pflegende frauen. Ob 
ein derartiges bild, von engein gebraucht, irgendwie in den 
Vorstellungen des christl. mittelalters begründet ist, ist mir 
nicht bekannt. 

Diese disir und heigar meyiar scheinen in einem gegen- 
satz zu stehen zu den str. 38 4 genannten Heliar meyiar. 
Wenn da gesagt wird: 



Einn eh vissa, 
huersu alla vega 
sulla sütir mér; 



Heliar meyiar 

er mér hrolla bupu 

heim d hueriu Jcueldi 



{ ich allein wusste, wie allerwegen schwollen mir die krank- 
heiten; als mich heimwärts wanken hiessen die mädchen der 
Hei jeden abend', so scheinen 'die mädchen der Hei' Verkörpe- 
rungen von krankheiten, weibliche krankheitsdämonen, zu 
sein, eine anschauung, die nichts christliches an sich hat und 
sicherlich in heidnischem Volksglauben begründet war. So 
erscheinen auch in dem angelsächsischen spruch gegen hexen- 
stich und hexenschuss die krankheit sendenden dämonen als 
mächtige frauen, die gewappnet durch die lüfte einherreiten, 
ganz nach art der valküren und disen 1 ). Ähnliche Vor- 
stellungen treffen wir über die ganze erde verbreitet, z. b. 
treten noch heut bei den Balkan Völkern tot und krankheiten 
gewöhnlich auf als 'ein ältliches, in den mittleren jähren befind- 
liches weib von mehr oder weniger hässlichem, abstossendem 
äussern, mehr oder weniger ärmlich gekleidet, doch fast stets 
mit pfeil und bogen, oder Schleuder ausgerüstet 2 ). 

Finnur Jönsson leugnet 3 ), dass sich im S61arli6j> heid- 
nisches findet, und meint, diese ansieht sei hauptsächlich ent- 
standen, in dem man von dem von ihm als interpoliert an- 



*) Kögel, gesch. d. deutsch, litt. I, 93 f. *) Lübeck in Zeitsohr. d. ver. 
f. volksk. VIII, 242. 3 ) Litteraturhist. II, 132 anm. 1. 



Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 15 

gesehenen dunklen und mystischen stück 76 — 80 ausging. 
Dass diese Strophen interpoliert sind, nehme auch ich an, 
auch ich halte das gedieht für ein rein christliches. Das 
kann aber nicht hindern, dass volkstümliche Vorstellungen, 
die ihre wurzel im alten heidnischen glauben, besonders in 
der niederen mythologie, haben, auch noch in der zweiten 
hälfte des 12. Jahrh.'s oder um 1200, in welche zeit Finnur 
Jönsson die abfassung des gedichts setzt, sich auch in einem 
rein christlichen gedieht hervordrängen. 

Vielleicht sind die Heliar meyiar identisch oder doch 
ähnlichen Charakters, mit den in 57 s genannten svipvisar 
konur, den frauen mit furchtbar drohendem angesicht, die 
ihren männern, das würde he issen, den ihnen zur quäl zuer- 
teilten männern, erde zur speise malen. 

Eine stütze für die annähme, dass man es bei diesen 
beiden klassen übermenschlicher frauen mit alten, heidnischen 
Vorstellungen, oder noch besser vielleicht mit christlicher Um- 
bildung solcher, zu tun hat, kann man in folgender erzäh- 
lung sehen, die in der jüngeren saga von Olaf Tryggvason 
im 215 kap. erzählt wird (Fornm. sog. II, s. 192 ff.). Kurz 
vor einführung des Christentums ereignete sich in Hof am 
Alptafi^r während einer gasterei folgendes. Ein kluger 
mann, forhallr, der in die zukunft sehen konnte und deshalb 
spdmapr 'der prophet' zubenannt wurde, warnte eines abends 
die gaste davor, was auch geschehen möge, in der nacht aus 
dem hause zu gehen. Als nun in der nacht dreimal an die 
tür geklopft wurde, achtete der junge söhn des wirtes die 
warnung nicht, und es für eine schände haltend, etwaigen 
verspäteten gasten nicht zu öffnen, ging er hinaus. Da sah 
er plötzlich von norden her auf das feld neun frauen in 
schwarzen kleidern reiten mit gezückten Schwertern, dann 
kamen von süden her gleichfalls neun frauen in lichten ge- 
wändern auf weissen rossen. Als nun der jüngling ins haus 
wollte, um den leuten die erscheinung zu berichten, da greifen 



16 Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 



fe* 



ihn die schwarzen frauen an. Er verteidigt sich tapfer^ aber 
unterliegt. Am morgen findet man ihn schwerverletzt. Er 
kann noch den bericht des ereignisses geben, dann stirbt er 
und wird nach heidnischer sitte im hügel beigesetzt. Nun 
gibt Jorhallr die deutung. Die frauen sind die fylgjen des 
geschlechts gewesen, es wird eine religionsveränderung ein- 
treten, welche diese 'eure disen' vorhergewust haben, sie 
haben auch vorhergewust, dass euer geschlecht dem alten 
glauben, dem sie selber anhängen, abtrünnig werden wird. 
Dafür haben sie eine busse haben wollen. Aber jene 'bes- 
seren disen' werden jenem haben helfen wollen, konnten aber 
unter den obwaltenden umständen nichts ausrichten. Diese 
umstände werden die gewesen sein, dass die heidnischen disen 
befugt waren, busse zu heischen, und auch noch die macht 
dazu hatten, die andern aber, die Vertreter des neuen glau- 
bens, noch keine gewalt auf der insel besassen oder aber, 
wie Rieger es ausdrückt 1 ), kein recht hatten, dem jüngling 
zu helfen. Dieses recht ging ihnen eben ab, weil der neue 
glaube noch nicht eingeführt war. Eine willkomne bestätigung 
für diese nachricht und für den gewählten ausdruck findet sich 
in der bemerkung der Njåla kap. 96, s. 494 über denselben 
jüngling, indem bei dessen namen hinzugefügt wird 'er, den 
die disen töteten'. 

Wir sehen also in dieser erzählung offenbar christliche 
disen auftreten, und wenn auch nicht ausdrücklich gesagt 
wird, dass sie gewappnet waren, also auch den heim trugen, 
so geht dies doch aus dem umstand, dass sie am kämpfe teil- 
nehmen, deutlich hervor, einem kämpfe, der sich dem so oft 
in den legenden vorkommenden vom kämpf der engel mit 
den teufein um die seele eines menschen vergleichen lässt 2 ). 
Nur behalten hier noch einmal die dunklen mächte die Ober- 
hand 3 ), während sonst meistens die engel obsiegen. Dass 

*) Zfda. 42. 284. 2 ) Kelle, Gesch. d. deutsch, litter. I, 145 f. s ) Mau- 
rer, Bekehr. I, 228. 



Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 17 

engel in christlicher zeit direkt an stelle der alten fylgjen 
treten, wird bewiesen, wenn derselbe Sfjmhallr, dessen söhn 
von den dunklen disen getötet wird, wie die Njåla kap. 
100, s. 580 berichtet, vor seiner taufe, die am Michaelstag 
stattfindet, sich ausbedingt, dass der mächtige engel oeinfylg- 
iuengill sein solle, was ihm |>angbrandr auch verheist *). 

Das wort dis verliert dann die bedeutung des heiligen 
allmählich und wird, ebenso wie die entsprechenden Wörter 
bei den Deutschen und Angelsachsen, ganz allgemein für frau 
gebraucht und nicht, wie Hammerich meinte, besonders von 
heiligen frauen 2 ). 

Auch sonst noch finden sich, wie ich meine, spuren 
heidnischer anschauung im SolarliéJ), und zwar in der Schil- 
derung der hölle, indem hier die Vorstellungen vom reiche 
der Hei auf die christliche hölle übertragen sind. Hierher 
rechne ich die 39* erwähnte Héliar grind, die pforte der 
Hei, die furchtbar erdröhnt, wol wenn sie hinter dem ein- 
tretenden sich schliesst, ihm auf die ferse fallend, hierher 
wenn 42 4 ff * ströme mit blut gemischt vorkommen. Die Vor- 
stellung der höllenströme ist doch gewiss eine echt nordisch- 
heidnische. Sicher heidnisch ist doch auch der Nomen stuhl, 
norna stoll, 5 1 1 , auf dem der dichter sass, verdächtig auch die 
sonne der riesin, gygiar sol 51*, wenn wir auch nicht recht 
wissen, was damit gemeint ist Die heliar hrafnar 67 4 , die den 
lügnern die äugen aushacken, erinnern entfernt an die vögel 
Ut>ins. Doch habe ich hier keinen kommentar des gedichtes zu 
schreiben und muss mich mit diesen andeutungen begnügen 3 ). 



*) Vgl. auch Golther, Handb. der germ. myth. 99. WolP, Beitr. z. 
deutsch, myth. I, 33. a ) De episk-kristel. oldkv. hos de got. folk s. 34 anm. 1. 
3 ) Es sei hier anmerkungsweise erwähnt, dass raben im deutschen Volkslied 



als boten des teufeis erscheinen, so z. b. : 



Es flogen drei raben über's galgenhaus, 
Man meinte es wären drei raben, 
Es waren der höllischen raben drei: 
"Ach herren wir müssen euch haben!" oder 



ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XVII, NY FÜLJD »II. 



18 Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 

Wenn in Plac. 2 6 liosenglar genannt werden, so erinnert 
dies an die Mösalfar, erklärt sich aber auch ungezwungen 
aus der christlichen Vorstellung von den leuchtenden engein. 
Brauchen wir in diesem fall keine Übertragung heidnischer 
oder im heidentum wurzelnder anschauungen auf einen christ- 
lichen begriff anzunehmen, so ist dies anders bei den bezeich- 
nungen für den resp. die teufel. Hier leben kaum verän- 
dert die gestalten des alten Volksglaubens, und heidnische 
kobolde und gespenster führen ihre existenz als teufel fort 1 ). 
Erleichtert werden diese anknüpfungen durch latein. aus- 
drücke wie daemonia, maligni spiritus u. ä. Man vergleiche 
hierüber meine ausführungen in AG. I, 391 ff. 

Folgende bezeichnungen finden sich: 

piiki Lil. 45 3 . 47 5 , Gd. IT, 45 4 ; fornir pükar Gd. I, 49 8 . 

In Gd. I, 11 werden fünir draugar und flpgp, also ge- 
spenster, den teufein, die der bischof Gujmmndr austrieb, 
gleich gestellt, ebenso wie es Gd. II, 62 1 heist trgll oh Uipir 
fjändur; fjdndi ist die ständige bezeichnung des teufeis, über 
die später zu handeln ist. 

Die alten wichte, die als Schutzgeister des landes einst 
eine bedeutsame rolle spielten, treten ins böse gewendet auf, 
wenn Gd. I, 15 5 von dem ilags pdttr iura vetta gesprochen 
wird, die sich in das herz des Kolbeinn einnisten. So heissen 
z. b. auch die teufel, die Christus in der wüste versuchen, 
im Hei. 1030 craftiga tvihti und auch sonst begegnet das- 
selbe wort öfter hier wie auch im ags. 2 ). 

Nach Gd. I, 3 7 heissen die bösen geister, die den sinn 
der menschen betören, glépafull skrtpi, was nach Fritz. 2 ÜI, 
381b 'eine phantastische erscheinung oder wesen' bedeutet, 

Zun'n rötsherre chome siebe rappe 

Sie neme dii siebe rötsherre 

Mil ihne ins höllische für. 
Vgl. M. El. Marriage, Poetische beziehungen des menschen zur pflanzen- u. tier- 
weit. Heidelb. dissert. 1898, s. 05 u. Grimm, myth. 4 , 122 f. J ) Vgl. Grimm, 
mythol. 4 824. 839. 847. 2 ) Vgl. Hei. 452, Vilmar 2 9 f. 



Kahle: Das christ. in d. awno. dicht uns:. 19 



o' 



'das sich auf grund einer sionhuerfing (Sinnestäuschung) ein- 
stellt'. So werden z. b. die erscheinungen genannt, die Grettir 
d. starken im dunkeln nach seinem kämpf mit dem unhold 
Glamr zu beängstigen pflegten. 

Dass man auf der anderen seite aus dem Christentum 
stammende, ursprünglich dem teufel eignende bezeichnungen, 
auf die wesen des heimischen gespensterglaubens überträgt, 
werden wir später sehen, ebenso wie z. b. der unhold Grendel 
auch die beiworte des teufeis trägt und überhaupt jüdisch- 
christl. anschauungen auf ihn übertragen sind 1 ). 

Dass einmal an einer prosastelle, Bp. 1, 204, eine ein- 
siedlerin skialdmær drottens also 'schildmaid', d. h. valküre 
des herrn genant wird, habe ich AG. I, 339 erwähnt. 
Dem last sich vergleichen, wenn eine frau Mar. 1 23 G oska- 
mey droitins heist. 

Wenn Christus Hv. 16 2 als oskmQgr drottins erscheint, 
so heist das zunächst nichts anderes als Adoptivsohn des 
herrn'. In Lokasenna 16 3 ist von oskmegir die rede, die 
Egilsson, lex. poet. s. 633, als einherier auffast, während sie 
vielleicht nach Bugge, P. Br. beitr. XIII, 191 eher als adop- 
tivsöhne Bragis, d. h. die in Valhall eingegangenen skalden 
zu verstehen sind; es würde damit aber doch nur eine ge- 
wisse klasse der einherier bezeichnet, und da diese von Snorri, 
Edda I, 84, oskasynir Opins genant werden, so sind beide 
ausdrücke doch im wesentlichen identisch. Bei der analogie 
des Wortes mit dem für valküren gebrauchten, oskmeyiar^ ist 
der zweifei Golthers 2 ), ob wir es hier mit alter heidnischer 
anschauung zu tun haben, kaum berechtigt. Es ist immer- 
hin nicht unmöglich, dass dem dichter der Hv. etwa die 
Vorstellung vorschwebte, wie die von 0})inn nach Vall^ll ent- 
botenen einherier seine adoptivsöhne waren, so sei der eine 

*) Vgl. Bouterwek, Germania I, 401 u. derselbe Cædmon 7 s d. Angel- 
sachsen bibl. dichtungen I, CX. Rönning, Beovulfs-kvadet, Københ. 1883, 
3. 158 f. *) Vgl. Handb, d. germ. myth. 315 n. anin. 1. 



/ 



20 Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 

Christus, der zum himmel emporgestiegen ist, derjenige gottes. 
Doch ist die annähme einer Übertragung heidnischer Vorstel- 
lungen nicht nötig. Immerhin ist daran zu erinnern, dass 
Christus nach katholischer anschauung von anfang an gottes 
wirklicher söhn ist, nicht erst der zum gott erhobne mensch. 
Ob man die folgenden ausdrücke hierher zu stellen hat, 
mag zweifelhaft erscheinen, da in den lat. hymnen ähnliche 
Wendungen vorkommen, nämlich solche, durch die der fromme 
als freund gottes, Christi oder Mariae bezeichnet wird, z. b. 
amici Christi Ah. V, 18 1 . Immerhin kann die häufige Verwen- 
dung mit veranlast sein durch den umstand, dass auch dem 
heidentum die anschauung nicht fremd war, besonders eifrige 
diener eines gottes als dessen freunde anzusehen, so wenn z. b. 
ein den Freygottesdienst vor allem betreibender gode den bei- 
namen Freysvinr erhielt. Ahnlich heist Moses gups vin Lv. 19 4 , 
ebenso bischof Gu})mundr, Gd. II, 56 8 oder hollvinr gups Gd. 
II, 23 1 , lof pungs vinr, pess es styrir englum Gd. I, 50 2 , drottins 
vin Gd. II, 78 3 , vinr pinn (d. h. Mariae) Gd. II, 28*, dstvinr 
pinn (Mariae), Gd. II, 3 8 . Johannes d. täufer ist der dstvinr lese 
Kristi Lil. 37 5 , der apostel Andreas, Mar. 1 2 1 , gottes. Auch 
Olaf d. hlge. wird genannt: fagr vinr tyggia rppuls Ge. O 6 " 8 , 
tungla ranns lo/pungs vinr 46 6 " 8 , lausnara vinr Ge. 62 5 ~ 7 , laus- 
nara langvinr Ge. 68 1 f ', lausnara spialli Ge. 30 2 . Zu dieser 
letzten bezeichnung stellt sich wieder ein Gauta, d. h. Öpins, 
spialli 'ein vertrauter freund', das sich in einem so heidni- 
schen gedieht wie im Sonatorrek Egill Skallagrimsson str. 
20 4 (carm. norr. s. 25) findet. Ferner sind noch zu erwähnen: 
dstvinr yta drottins Has. 47 1-4 und vinr engla gétis Mgr. 10 2 . 

2. KAPITEL. 

Nordische anschauungen. 

Hauptsächlich die gewaltsame tätigkeit der beiden Olafs 

befestigte das Christentum in Norwegen. Mit dem heerschild 

fuhren sie über das land, die widerstrebenden mit gew r alt 



Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 21 

zum neuen glauben zwingend. An der spitze glänzender 
kriegsschaaren standen sie, ihren anhängern, die sich zugleich 
als anhänger Christi bekennen musten, rühm und reiche 
siegesbeute verheissend. Eine schaar von skalden sang das 
lob der glänzenden, kriegerischen könige. Auch nach Island 
waren Sendboten des neuen glaubens gekommen, unter ihnen 
der bekannte gewalttätige priester Jangbrandr, der zu ehren 
seines gottes wol auch das schwert zog, um ihn durch die 
tat als den stärkeren den alten göttern gegenüber zu er- 
weisen. Die eigentliche annähme des Christentums fand fried- 
lich im jähre 1000 statt. Der verkehr der Isländer am 
norweg. hofe, der den heiden Schwierigkeiten bereitet hatte, 
konnte nunmehr ungehindert vor sich gehen, und so mancher 
isländische skålde fand aufnähme in das unmittelbare gefolge, 
die lirp, des dicken Olaf, der mit überraschender Schnel- 
ligkeit im Norden in den ruf der heiligkeit kam und selbst 
von seinen gegnern bald als heiliger angesehen wurde. 

Schon früh hat man versucht, das leben des königs in 
gröstmögliche Übereinstimmung mit der geschichte Christi 
zu bringen *). Sein grossvater wollte ihn als knaben aus- 
setzen lassen, weil er dessen vater zürnte wegen seiner 
absieht, seine gattin zu Verstössen, aber es zeigte sich über 
dem haus, in dem das kind weilte, ein wunderbares licht, so 
dass er seinen vorsatz aufgab 2 ). Es erinnert dies stark an 
die kindheit Christi und den stem von Bethlehem. Und wie 
Joh. d. täufer der Vorläufer Christi, fyrirrennari, war, so 
wird auch der könig Olaf Tryggvason als der Vorläufer des 
hlgn. Olaf genannt 3 ), und er soll es auch gewesen sein, der 
ihn taufen Hess und sein pate war 4 ). Die von Daae ange- 
führten spuren einer Verehrung der mutter Olafs, Asta, wo- 
durch gewissermassen eine ähnlichkeit mit Maria hergestellt 

') Das folgende nach Daae, Norges helgener, Ohristiana 1879, s. 90 ff. 
*) Fornm. sog, IV, s. 82. 8 ) Olafs, s. Tryggvas., ed. Munch, Chra. 1853, s. 1. 
*) ebd. s. 39. 



22 Kahle: Das christ. in d. awno. dichtimg. 

würde, übergehe ich, als wenig bedeutend. Wichtiger da- 
gegen ist, wenn Adam von Bremen als die ansieht einiger 
über den tod Olafs erzählt, er sei mitten unter dem volke 
den Zauberern vor seinem tode zum spott übergeben worden. 
Die bespottung wird auch vorübergehend in einer der beiden 
zu seiner ehre verfassten Sequenzen erwähnt: 

Tulit ab impia gente ludibria 
minas et odia, poenas exilia 1 ). 

Ausführlicher wird die sage im Lübischen passionale er- 
zählt. Hier nehmen ihn seine feinde, sein bruder und Knut 
d. grosse, gefangen und fordern ihn auf, Christum zu ver- 
läugnen und seinen namen zu verfluchen, unter der drohung, 
er solle sonst den gleichen tod erleiden wie jener. Auf seine 
wefgerung hin ergreifen ihn die heiden — als solche werden 
seine gegner hingestellt — , entkleiden und mishandeln ihn. 
Darauf setzen sie ihm eine dornenkorne aufs haupt, geben 
ihm ein seepter in die hand, kleiden ihn in königliche tracht 
und binden ihn ans kreuz, an dem er drei stunden hing, 
worauf er gott für seine peiniger bat, seinen geist in gottes 
hände befahl und verschied. Darauf durchstach man ihm, 
— es war an einem freitag — , die seite. Es geschah ein 
grosses erdbeben über die ganze stadt Stiklestad. Am dritten 
tage wollte man seinen leichnam verbrennen, aber die flam- 
men verzehrten ihn nicht. Als sie erloschen waren, ent- 
stand aus der asche ein grosser drache, der Olafs bruder 
und mehrere andre heiden tötete, so dass viele sich be- 
kehrten 2 ). Wenn diese erzählung auch erst in später zeit 
ihre ausbildung erfahren haben mag, so reichen ihre Ur- 
sprünge doch, wie wir gesehen haben, in frühe zeit zurück. 
Zu diesen gehört auch noch, dass man eine Sonnenfinsternis, 
die mehrere wochen nach Olafs tode statt fand, auf den 



') Aus dem missale Nidros. abgedruckt bei Daae s. 112 f. *) Dat Pas- 
sionaal, Lübeck 1455 fol., vgl. Scriptae rer. Danic. 536 — 539. 



Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 23 

tag der ßchlacht verlegte, was als unhistorisch längst er- 
wiesen ist l ). 

Ich bin so ausführlich auf diese entwicklung der heili- 
gengeschichte, wie sie uns Daae geschildert hat, eingegangen, 
weil ich zeigen wollte, wie wenig anstand die Norweger 
daran nahmen das leben des kriegerischen königs mit zügen 
aus dem leben des heilands auszuschmücken. So kann es 
uns denn auch nicht verwundern, zumal nach dem, was wir 
von den stammverwanten Westgermanen wissen, wenn wir 
auch das umgekehrte beobachten können. Ich meine damit 
natürlich nicht, dass nun auch etwa ereignisse aus der ge- 
schieh te des heiligen Olaf auf Christus übertragen worden 
wären, sondern dass die neubekehrten Christen ganz allge- 
mein, die eigenschaften, die sie an ihren hervorragenden män- 
nern, vor allen also an den höchsten des gemeinwesens, den 
königen, schätzten, auf ihn übertrugen. Und wie es bei den 
verwanten Völkern, besonders den Sachsen, im Heliand der 
germanische volkskönig, der gefolgsherr, war, und nicht der 
römische könig oder gar kaiser, ^em man züge entlehnte, so 
auch bei dem norweg.-isländ. volke der könig an der spitze 
seiner krieger, der hirp, wie sie besonders schon ihre ausbil- 
dung unter dem ersten nor weg. einheitskönig, unter Harald 
mit dem schönen haar, erfahren hatte. Wie das glänzende 
kriegsieben seiner zeit und seine hofhaltung nicht ohne ein- 
fluss geblieben war auf die ausbildung des germanischen 
Olymps, wie O^inn in Vall^ll thronend an der spitze seiner 
einherier ein abbild des irdischen lebens war, so überträgt 
man nun manchen dieser züge auf die Stellung gottes, be- 
sonders aber Christi 2 ), zu den menschen. 



1 ) vgl. Daae, s. 95 f., woselbst auch die litteratur. 2 ) Für die verwanten 
stamme vgl. Krafft. Die anfange der chrlstl. kirche bei den germ. Völkern, 
313 ff.; Erdmann, Otfrieds evangelienbuch LVIII f.; Viimar, Deutsche alter- 
tümer im Heliand. 2 X. 66 ff.; Hammerich, De episk-kristelige oldkvad hos 
de gotiske folk, 9. 



24 Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 

Denn die bemerkung Jørgensens ist ganz richtig, dass 
es vor allem Christus ist, der den gegenständ des glaubens 
der neubekehrten bildete- 'Man verkennt vollkommen jene 
zeit, wenn man sich das nicht vor äugen hält; im älteren 
mittelalter treffen wir selten oder nie im Norden Zeugnisse 
von einem Verhältnis zu dem gott, an den Christus glaubte 
und "unser vater" nannte, noch weniger wurde auf der an- 
dern seite das bild des erlösers der w r elt durch die Vorstel- 
lung von gottes heiligen verdunkelt; Christus selbst tritt 
überall in den Vordergrund'. Und weiterhin: 'Es ist in der 
regel Christus, an den man denkt, wenn gott ohne nähere 
bezeichnung genannt wird, Maria wird gottes mutter genannt, 
man spricht von gottes tod, gottes geburt u. s. w.' 1 ). Ahn- 
liches kann man in der christlich-epischen poesie der Angel- 
sachsen beobachten 2 ). 

Bei der eigenart der westnordischen dichtung, der die 
breite ausmalung der epik der Deutschen und Engländer 
fehlt, versteht es sich von selbst, dass man das bild, welches 
gott resp. Christus als den # nordischen könig erscheinen lässt, 
nicht so bis in kleine einzelheiten zeichnen kann, wie bei den 
stammverwanten Völkern. Aber es tritt immerhin noch klar 
genug hervor, um uns erkennen zu lassen, dass es im we- 
sentlichen dasselbe ist, wie bei diesen. 

Wenn man bedenkt, dass es englische missionare waren, 
die als erste verkündiger der neuen lehre nach Norwegen 
kamen, wenn man sich ferner des bedeutenden einflusses er- 
innert, den sie ausgeübt haben und der seinen niederschlag 
in zahlreichen lehnwörtern gefunden hat 3 ), so muss man 
billig die frage aufwerfen, ob nicht auch auf die geistliche 
dichtung ein einfluss der englischen stattgefunden hat. Doch 



1 ) A. D. Jørgensen, Den nordiske kirkes grundlæggelse og første ud- 
vikling I, 574 f., vgl. auch Petersen, Om Nordboernes gudedyrkelse og gude- 
tro i hedenold 128. 2 ) Wülker, Geschichte der engl, litteratur 38. 8 ) AG. I, 
316 f., Taranger, Den angelsaksiske kirkes indflydelse paa den norske, passim. 



Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 25 

lässt sich ein solcher nicht feststellen, was schon Hammerich 
bemerkt hat 1 ). Er gibt auch ganz richtig den wahrschein- 
lichen grund dafür an: die dichtkunst des Nordens war, 
sowol was poetische spräche wie versform anlangt, bereits zu 
sehr entwickelt, als dass sie einen tiefergehenden einfluss 
hätte erleiden können. Auch darin mag er recht haben, 
dass, wie er es nennt, 'mittelbar' die Angelsachsen nicht 
wenig eingewirkt haben können. Denn so manche Nord- 
männer mögen christlichen gedichten in England gelauscht 
oder auch solche im heimatlande von engl, priestern ge- 
hört haben. Und auch darin wird man ihm in gewisser 
weise zustimmen können, dass die (christlichen) gedichte des 
Nordens und die angelsächsischen desselben geistes kinder 
und dass jene von diesen beeinflust worden sind. Beeinflust 
nämlich in so weit, als die Normannen hier dieselbe oder 
doch eine ähnlische anschauung vom königtum trafen, als die 
bei ihnen heimische, so dass das bild Christi, wie es die 
Engländer sich geschaffen, sie anheimeln muste, und sie es 
daher ohne Schwierigkeit aufnehmen und weiterbilden konten. 
Übrigens ist daran zu erinnern, dass sich ein einfluss der 
englischen litteratur überhaupt nur in den ersten Jahrzehnten 
des Christentums hätte zeigen können, denn mit dem beginn 
der regierungszeit Olaf kyrres (1066) hört die enge Verbin- 
dung der norweg. kirche mit der englischen auf. In Nor- 
wegen wurden feste bischofssitze errichtet, und damit ist der 
englischen missionstätigkeit ein ende bereitet 2 ). 

Yon einem einfluss der deutschen litteratur kann über- 
haupt nicht gut die rede sein. 

Wenn im folgenden vielfach nicht genau zwischen gott 
und Christus geschieden wird, so erklärt sich dies aus dem 
gesagten von selbst. Man weiss in der tat häufig nicht, ob 
mit gott der vater oder der söhn gemeint ist, auch sind die 
epitheta vielfach die gleichen. 

f ) a. a. o. 138. 2 ) Vgl. Taranger a. a. o. 193. 



26 Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 

1. Gott und Christus als gefolgsherrn. 

Als ein zeichen für die unklaren Vorstellungen der neu- 
bekehrten vom höchsten wesen führt Gislason *) den vers des 
Gunnlaugr ormstunga, Gunnl. s. kap. 7., an: 

Herr sésk dllr enn grva 
Englands, sem gop, pengd, 

indem er ihn, gewiss das richtige treffend, übersetzt: 'das 
ganze volk fürchtet Englands freigebigen fürsten wie gott, 
d. h. den allmächtigen'. Dürfte man annehmen, dass der 
dichter hier Jierr in der ursprünglichen bedeutung 'heer' ge- 
braucht, dann würden wir in den versen das bild von der 
gewaffneten gefolgschaft haben, die zu ihrem könig aufsieht, 
wie zu gott, also gott sich ähnlich vorstellt wie den könig. 
Da es sich um den englischen könig Apalråpr handelt, würden 
wir alsdann eine bestätigung von der ähnlichkeit der an- 
schauung bei Engländern und Norwegern, resp. Isländern 
erhalten. 

j 

Sighuatr skald jborparson nennt (Heimskr. ed. F. Jonsson 
III, s. 2 1 9 f ) das leben ein 'lehen gottes'. Er stellt sich also 
gott als einen lehnsherrn vor 2 ). Überhaupt sah man die ir- 



*) Udvalg af oldn. skjaldekv. s. 124. 2 ) Noch in einer anderen strophe 
Sighuats ist von einem lehen die rede. Es heist da (Heimskr. II, 622 8-11 ): 
Aleifr riß et øfra, \ andprütt hpfuß, landi \ fulla vetr, äßrfelli : \ fimtdn af 
ßui läni. Hierzu bemerkt die Kopenhagener ausgäbe I, 394: feudum poeta 
hie vocat regnum fidei Olafi Sancti a Deo datum et commissum. Hertzberg 
in den germanist, abhandlungen zu K. Maurers 70. geburtstag s. SOI folgt 
dem und erklärt, der dichter habe Korwegen als ein dem könige verliehenes 
lehen angesehen. Es wäre darnach etwa zu übersetzen 'bis er (Olaf) von 
dem lehen fiel 1 , d. h. in folge seines todes das ihm von gott verliehene lehen, 
das königreich Norwegen, verlassen muste. Auch mir schien diese deutung 
ansprechend, bis mich FJ. darauf aufmerksam machte, dass man unmög- 
lich falla mit af konstruieren könne und auch die andere lesart falla d 
keinen sinn gäbe. FJ. meint nun, es sei etwa im vorhergehenden — wir 
haben es ja nur mit einem bruchstück zu tun — , die rede von dem glück 
gewesen, das gott dem könig als lehen gegeben. Dass in der tat eine solche 
aufPassung dem dichter nicht fremd war, sehen wir ja aus der oben ange- 
führten stelle, in der er das leben ein lehen gottes nennt. Wie FJ. schon 
durch die interpunetion in seiner ausgäbe andeutet, ist also af ßui lånt zu 



Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 27 

dischen guter, wie leben und verstand als lehen got tes an, 
wofür bespiele aus der prosa bei Hertzberg *) und bei Fritzn. 2 
II, 8. 401 b unter lån angeführt werden. Ebenso deutlich als 
gefolgsherr — die beiden begriffe gehen ja ineinander über, 
indem der gefolgsherr seinen mannen auch land verleiht — , 
erscheint gott resp. Christus, wenn Einarr Skülason von ihm 
sagt, Ge. 6 7 f * 

hdstr siipldungr hypr hplpum 
himinsvistar Ul 

'der höchste könig ladet die menschen, eigentlich vornehme- 
ren bauern, zur wohnung im himmel ein', also wie der könig 
seine mannen zu sich an den hof entbietet, um dort für ihren 
unterhalt zu sorgen. Denn vist bedeutet nicht nur das ver- 
weilen an einen ort, die aufenthaltssteile, sondern auch die 
Verpflegung, die man in der wohnung eines andern erhält, 
speise, s. Fritzn. 2 III, 966. Und ähnlich: gup hésta himna 
vista ok attra heima Pdr. 2 6 ~ 8 . 

Der haupt- und eigentliche name für den gefolgsherrn 
der alten zeit ist dröttinn, entsprechend dem ahd. truhtin, as. 
drohtin, ae. dryhten, dem die wehrhafte drott, ahd. trviht, as. 
druht, ae. dryht folgt. Es wird, wie ich AG. I, 378 gezeigt 
habe, besonders gern zur Übersetzung des lat. dominus ver- 
wendet. 

So erscheint denn gott absolut häufig als dröttinn ohne 
weitere bestimmung, z. b. bei Sighv. sk., Olafs s. h. helga ed. 
1849, s. 47, Lv. 2 6 . 3 8 . Gd. II, 5 1 . Lil. 14 3 . 21 7 . S61. 35\ 
Pdr. II 8 . Ebenso Christus Lb. 17 3 . 26 2 . Lv. 39 8 . Lil. 38 3 . 
63 4 , héstr dröttinn und der i wahre', sannr } wird gott Gd. II, 
77 7 . Ge. 62 3 genannt. Verwischt schon ist die ursprüngliche 



r 

réf t zum hauptsatz zu ziehen, und es wäre alsdann etwa zu übersetzen : 'Olaf 
beherrschte das land in folge des lehens 1 , d. h. in folge des ihm von gott 
gewährten glückes, 'fünzehn jähre lang 1 . Über den kausalen gebrauch von 
af möge man G-ebhardt, Beiträge zur bedeutungslehre der altwestnord. prae- 
positionen s. 85 f. vergleichen. *) a. a. o, s, 811 anm. 3, 



28 Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 

bedeutung, wenn Bp. I, 568 10a 5 drottinn minn im gegen- 
satz steht zum præll pinn, wie sich der dichter nennt. Hier 
ist der sinn schon ausgesprochen der des römischen dominus, 
des herrn über die knechte *). Näher bestimmt wird gott 
als gefolgsherr der engel, oder heiligen himins gotna Lv. 25 4 , 
der menschen, heima Plac. 36 6 f *, aldar Ge. 10 2 f *, der könige, 
harra, Ge. 25 7 . Ebenso Christus: hirpsamnapr himna SnE. 
II, 500, fira Has. 27 8 , ipfra Lb. 52 5 , drottna Kdr. 10 1 ; 'gefolgs- 
herr der (irdischen) gefolgsherrn' Jconungr dröttar Lb. 42. lf - 
bezeichnet ihn als könig der gefolgschaft, also auch als ge- 
folgsherrn 2 ). 

Ich gebe hier im anschluss gleich eine kurze Zusammen- 
stellung der Wörter, durch die gott und Christus in ihrer 
königlichen Stellung bezeichnet werden. Es sind der haupt- 
sache nach die auch sonst in der dichterischen ausdrucksweise 
gebräuchlichen, die in den eigenschaften des königs beruhen, 
wie er sein soll, des freigebigen kriegerischen sprossen edlen 
geschlechts, der das land steuert und siegreich gegen die 
feinde verteidigt. Die belegsteilen führe ich hier nicht an, da 
diese bei der ausführlicheren zustammenstellung der bezeich- 
nungen beider folgen werden. Die meisten Wörter finden 
ihre anwendung auf beide, wo nicht, ist dies in einer klam- 
mer bemerkt. 

Jconungr-, wenn gott auch stolkonungr genannt wird, so 
liegt darin schon röm.-griech. auffassung, indem der byzan- 
tinische kaiser so heist, vgl. Fritz. 2 III, s. 561. 

hgfpingi, so nennt auch Olaf d. hlge. ausdrücklich Chri- 
stus in einer predigt 3 ). 

pengill, yfirpengill (g.), gramr, sJcipUdungr, yfirshiglldungr 
(g.), meginskiQlldungr (Chr.), harrt, müdingr, stillir, herra (g.), 
lofpungr, hilmir, dpglingr, valpr, deilir, siklingr, valderi 

*) Vgl. Otfrid (ed. Erdmann) I, 2 1 Wola druhtin min, ja bin ih scalc 
thin. 2 ) Vgl. ags. dryhten dryhtna, gæsta, gumena bei Bode Die kenningar 
in der angelsächs. dichtung s. 80 f., und as. drohtin manno, folko, liudo etc. 
bei Vilmar a. a. o. 54. 3 ) Maurer, Bekehr. I, 359. 



Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 29 

(g-)> fylMfj iffurr, vgrpr (g.), tiggi (g.), Pplingr, hildingr, 
ræsir, landreki, buplungr, visi (Chr.), bragningr (Chr.), fylk- 
ingr (Chr.), skilfingr (Chr.). 

4. Das gefolge. 
Das gefolge gottes und Christi besteht einmal aus den 
engein und heiligen, sowie überhaupt den seeligen im himmel, 
dann aber werden als gefolge Christi besonders die noch 
auf erden wandelnden apostel, sowie überhaupt alle frommen 
menschen angesehen. Oft lässt sich nicht entscheiden, ob 
die engel allein oder die heiligen resp. seeligen im himmel, 
oder aber, ob alle beide klassen zusammen gemeint werden. 
Ich stelle zuerst die allgemeinen ausdrücke für das gefolge 
zusammen. Das hauptwort dafür ist natürlich nicht das 
selten gebrauchte und veraltete drott , sondern das aus dem 
engl. hiré& 'familia' entlehnte hirp *), daneben dann besonders 
lip 'die begleitung, die fahrtgenossenschaft', doch wird z. b. 
drott gebraucht in SnE. II, 234 drott daupa oh l$fs 'die 
schaar des todes und des lebens', wo vom jüngsten gericht 
die rede ist 2 ). 

Engel, heilige und seelige im himmel. 
hirp Qplinga dpglings Ge. 5 6 f# In dieser Strophe ist das 
bild besonders deutlich ausgeführt: 



Sunr sté upp mep ynpi 
auparmildr frå haupri, 
jgfra baztr, til ø'ztrar 
allsråpanda hallar. 



Lofapr sitr pllum øfri 
(Qplinga hnigr pingat 
dpglings hirp) d dyrpar 
dagbols honungr stolu 



'Der überaus freigebige söhn, der könige bester, stieg wonne- 
voll empor zur höchsten halle des allratenden. Gepriesen 
sitzt, erhaben ob allem, der könig der wohnung des tages, 
d. h. des himmels, auf dem thron, — es neigt sich dort 
das gefolge des königs der fürsten'. Und die folgende Strophe 
führt das bild aus, auf das ich schon früher verwiesen habe: 



x ) Fritzn. 2 I, 821. 2 ) Über die hinzufügung von ok vgl. Bj. M. Olsen 
Den. 3. og. 4. grammatiske afhandling i Snorres-Edda, Københ. 1884, 287 f. 



30 Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 



Veitti dyrpardröttinn 
ddpvandr giafar anda 
(mål sanna pau) mpnnum 
måttigs (framir vdttar). 



papan reis upp, sus clnum, 
alpyp, gopi hlypir: 
héstr skipldungr bypr hplpum 
himinsvistar tu kristni. 



"Es verlieh der sorgsam handelnde herr des ruhms die 
gaben des mächtigen geistes den menschen — wackere zeu- 
gen (martyrer) bekräftigen diese berichte. Daraus entsprang 
die allgemeine kirche (ecclesia catholica), die dem einen gott 
gehorcht; der höchste könig der Christenheit entbietet die man- 
nen zur wohnung im himmel". 

Wir sehen hier in plastischer, schöner darstellung, wie 
Christus, der könige bester, auf dem hochsitz in der halle 
sitzt, um ihn das gefolge, das sich ehrfurchtsvoll verneigt; und 
wie ein 'milder', d. h. freigebiger, könig goldne ringe und 
arm spangen aus seinem hort an die getreuen verteilt, so 
spendet er die gaben des heiligen geistes allen menschen, 
die ihm folgen wollen, und er ladet sie alle ein zu sich in 
den himmel, wo er, der herr, ihnen wohnstätte und unterhalt 
verleiht (s. s. 27). Warlich, ein schönes ansprechendes bild 
der glänzenden hofhaltung eines norwegischen, überhaupt 
eines altgermanischen königs! 

Weitere beispiele sind: 

hrein hirå himna Sn. E. I, 448, hirifmenn dröttins Grd. 
II, 21; pll hiprfr himna hirftar Mdr. 6. In diesen beiden 
ausdrücken sind die heiligen gemeint, der letzte bietet zu- 
gleich eine verquickung der christlichen anschauung von der 
'herde' mit der heimischen von der gefolgschaft. 

lid engla Plac. 32 1 . 39\ 46 5 . 

himnesk fer& Ge. 42*, die engel als 'fahrtgenossenschaft* 
und ebenso, oder auch die seeligen bezeichnend, im verse des 
Eilifr Külnasveinn Sn. E. I, 448, hroz heims ferp die 'fahrt- 
genossenschaft' des daches der weit, des himmels. 

Fromme Christen, apostel. 

Hirp himna hirpis Gj> 15 8 f ", kyn hirpprüpra virpa Hv. 
16 41 ); hæ 1 st fgruneyti Post. 511 5 'fahrtgenossenschaft' (die 



Kahle: Das Christ, in d. awno. dichtung. 31 

apostel); lip kristit Lb. 52\ l. helgat Hv. 6 7 . Ob mit dem 
einfachen lip in Lv. 13 6 , das neben englar steht, die schaar 
der heiligen oder überhaupt alle frommen Christen gemeint 
sind, wird sich nicht sicher bestimmen lassen. 

Entsprechend diesen bezeichnungen heist der einzelne 
apostel hirpmapr Kristz Pdr. 17 4 , oder alle zusammen fylg- 
iandi vitrar Has. 29 21 . Der ausdruck pegn Pdr. 29 8 'degen' 
schildert Petrus ebenfalls als mitglied der gefolgschaft Christi, 
und in gleicher weise heissen die engel oder heiligen himi/ns 
pegnar Bp. II, 19 14 , ebenso wie Placitus nach seiner bekeh- 
rxmg.gops pegn Plac. 47 7 genant wird; und wenn der bischof 
Gupmundr das epitheton als gups mapr Gd II, 25 7 erhält, 
so gehört dies in denselben vorstellungskreis. Als gegensatz 
dazu stellen sich die leute des teufeis, die diyfuls bragnar 
Hdr. 12 8 . Übrigens ist daran zu erinnern, dass in der strophe 
eines heidnischen dichters, des Egill Skallagrimsson, die asen 
pegnar Höars 'die degen O^ins' genannt werden 2 ), ein beweis 
für das oben gesagte, dass man auch Opin als gefolgsherrn 
betrachtete 3 ). 

3. Sonstige nordische anschauungen. 

Dass Christus als gefolgsherr in der altgermanischen halle 
thronend gedacht wurde wie Oj)inn in Vall^ll, haben wir schon 
gesehen. Einarr Skülason scheint diese Vorstellung besonders 
geliebt zu haben. Sie findet sich ausser an der erwähnten stelle 
noch zweimal: gops hgll Ge. 7 2 , hæ 1 st hgll Krists Ge. II 3 f. 

Ferner heist der himmel himna hgll Lv. 38 8 , U/s hgll 
Lb. 31 8 . Sehr häufig komt alsdann das wort vor in den ken- 

f ) Die lesart der handschrift in hugprupr zu ändern, wie Sv. Egilsson 
tut, sehe ich keinen grund; wie folkpruPr (lex. poet. I89 b ) derjenige ist. der 
durch Schönheit hervorragt im kriegsfolk, so hirppmfrr der in der hirp 
hervorragende. *) Vgl. Finnur Jönsson, Sagabibl. no 3 str. 10 u. s. 126 anm. 
3 ) Über pegn vgl. Fritzn.* III, 1012 b. Auch im Hei. sind die apostel theg- 
nos snelle, vgl. Vilmar a. a. o. 55, ebenso wie die engel im ags. z. b. meto- 
des pegn, wuldres pegn gennaat werden, vgl. Bode, a. a. o. 78. 



32 Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 

ningar für himmel, die später angeführt werden, in denen 
nicht weiter von Übertragung nordischer anschauungen auf 
christliche begriffe die rede sein kann. Eher ist dies noch der 
fall, wenn Maria, die in der lat. hymnenpoesie häufig als aula 
oder palatium Christi erscheint, wofür die beispiele später, hpü 
genannt wird, so Mdr. 8. Gd I, 54 4 . Mgr. 28 1 . So steht 
gleichfalls bei den benennungen der Jungfrau neben dem aus 
der fremde entlehnten hastali Has. 60 7 , hyfuåkastali Mdr. 1 
ein hgfudborg Mdr. 40, und wenn Maria als sitz Christi oder 
der tugenden in den hymnen thronus genant wird, so gibt 
dies der nord. dichter mit haséti Vv. 25 2 , Mgr. 28 2 wieder. 

Zum schlus8 dieses abschnittes sei noch erwähnt, dass 
das jüngste gericht dem Isländer als dingversammlung er- 
scheint: petta ping Lb. 27 1 , ja der dichter denkt sogar offenbar 
an das isländische allding, wenn er Lb. 26 6 vom alping spricht. 
Ebenso wird auch im Heliand das gericht (hing genant *). 

Eine echt nordische auschauung tritt auch zu tage, wenn 
Stefnir £orgilsson in einer strophe, Bp. I, 26 12 , einen Verrä- 
ter am könig Olaf Tryggvason, dem eifrigen Verbreiter des 
Christentums, nipingr nent, was der mönch Oddr Fornm. s. 
X, 342 15 , Olafssaga Tryggv., ed. 1853 s. 49 mit apostat a 
wiedergibt 2 ). Ebenso werden Pdr. 38 2 die Juden, die Chris- 
tus auf dem berge ergreifen, gripnipingar 'neidinge, die den 
geschwornen frieden gebrochen haben' genant 3 ). 

3. KAPITEL. 

Die lateinische kirchliche dichtung im Norden 

und ihr einfluss. 

R. Keyser hat darauf hingewiesen 4 ), dass die angelsäch- 
sische geistlichkeit ihre muttersprache neben der eigentlichen 



') Vgl. Vilmar a. a. o. 84. *) Vgl. Konr. GHbL Udv. s. 116. ») Das 
wort ist in isl. geistl. dicht. 117 fälschlich unter die rubrik 'heiden' gesetst. 
*) Den norske kirkes historie under katholicismen, I, s. 34. 



Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 33 

kirchensprache, dem lateinischen, nicht verstiess, sondern die 
erste in voller achtung und ehre neben der letzten hielt. 
Diese nachsieht bei einführung des Christentums und diese in 
jenen zeiten bei der geistlichkeit seltne achtung für die mut- 
tersprache sind von Wichtigkeit und haben ihren einfluss auch 
auf Norwegen geäussert. Die achtung für die muttersprache 
ging auf die norwegische geistlichkeit über und übte so eine 
kräftige mitwirkung auf die blute der, wie Keyser sagt, 'alt- 
norwegischen', wie wir sagen 'altwestnordischen' und haupt- 
sächlich 'isländischen' litteratur aus. 

Dieser umstand erklärt auch, weshalb das litterarische 
schaffen in latein. spräche in Norwegen und Island gegenü- 
ber andern ländern eine so verhältnismässig geringe pflege 
erfuhr. Dass man aber auch in lateinischer spräche, und 
das in nicht ungeschickter weise, tätig war, ist bekannt genug. 
Ich erinnere nur an des werk des Norwegers Theodoricus mo- 
nachus De antiquitate regum Norwagiensium und an die werke 
der isländischen mönche des klosters J>ingeyrir, des Oddr Snor- 
rason, und des Gunnlaugr Leifsson, die beide die lebensge- 
schichte des königs Olafr Tryggvason behandelten *). 

Dass im gottesdienst neben der predigt in der mutter- 
sprache auch die lat. spräche eine hochbedeutsame rolle spielte, 
ist selbstverständlich. Vor allem kam sie zur geltung in der 
messe, sodann aber auch in den officien und liturgien, die an 
den grossen festtagen und den tagen zu ehren einzelner heiliger 
vorgeschrieben waren. Eine hauptpflegestätte des lateinischen 
kirchengesanges waren natürlich die kloster, deren im laufe 
der zeit ja eine ganze menge in Norwegen und auch auf Is- 
land errichtet wurden. So ist es von vornherein anzunehmen 
und bedarf keines besonderen beweises, dass die hauptmasse 
der kirchlichen liturgien und hymnen, die ja in so unend- 
licher fülle in den alten christlichen ländern entstanden, auch 

l ) Vgl. Mogk, Pauls grdr. 1 II, s. 126 f. und Finnur J6nsson Litteratur- 
list. II, 271 f., 894 ff., 403 ff. 

ARKIV VOR K Oft PI AK FILOLOGI XVII, NT r ÖL JO XIII. 3 



å4 Kahle: Bas Christ, in d. awno. dichtung. 

im Norden bekannt waren, wenn wir auch keine bestimmten 
nachrichten in dieser beziehung haben. Was etwa von dem 
im jähre 1519 in Paris gedruckten breviarium Nidrosiense 
schon in früheren Jahrhunderten in Norwegen und auf Is- 
land in gebrauch gewesen, ist schwer zu sagen, und nur 
eine eingehende Untersuchung, die von einem kenner der 
lateinischen kirchlichen litteratur des mittelalters vorgenom- 
men werden müste, könte vielleicht einige resultate in dieser 
richtung erzielen. 

Auch auf Island sind breviarien gedruckt worden. Weale 1 ) 
führt folgende an: 

Breviarium Holense 1519. 4 Julii. 

Breviarium ad usum ritumque sacrosanctae ecclesiae 
Holensis. Holae. Impensis ac indmtria plurimum reverendi 
in Christo patris, domini loliannis Arneri, sacrosanctae Ho- 
lensis ecclesiae episcopij in residentia sua impressum. 1534. 
1 Maii. 

Ein Exemplar dieser breviarien ist Weale jedoch nicht 
zu gesicht gekommen. Ob ihm auch ein für die diöcese 
Skålholt bestimmtes breviarium bekant gewesen ist, last 
sich nicht feststellen, da der Ecclesiologist nicht über den 
buchstaben M. hinausgekommen ist. Ferner macht E. Blö- 
meke 2 ) folgende angäbe: Breviarium Nidrosiense. Holar 1531 
(oder 1534?). Vermutlich, weil in Holar auf Island gedruckt, 
für das dort bestehende sufFraganbistum von Drontheim be- 
stimmt? 

Diese notiz wird uns in der annähme bestärken, dass 
der inhalt der isländischen breviarien im wesentlichen gleich 
mit dem des breviariums von Drontheim gewesen ist. 



*) Ecclesiologist 1888. Bie stelle selbst war mir nicht zugänglich; das 
folgende nach einem briefe von G. M. Dreves, dem ich an dieser stelle meinen 
herzlichsten dank aussprechen möchte für seine wertvollen mitteilungen, die 
mir die bearbeitung dieses abschnittes meiner abhandlung zum teil erst er- 
möglichten. 2 ) Wissenschaftl. beilage der Germania nr 64, jahrg. ,7 / iÄ , s. 507 
fussnote. 



Kahle: Das christ. in d. awno. dich tung. 3B 

Wenn wir nun auch, wie gesagt, nicht genau wissen 
können, welche kirchlichen dichtungen im Norden im ge- 
brauch waren, und wenn wir auch vielfach nicht wissen, wie 
lange zurück die kenntnis des im breviarium Nidrosiense 
niedergelegten materials geht, so werden wir doch bei prüfung 
der frage, ob ein einfluss dieser dichtung auf die kirchliche 
in nordischer spräche stattgefunden hat, unbedenklich die la- 
teinische poesie des mittelalters im allgemeinen heranziehen 
dürfen. Ja es wird wenig verschlagen, wenn wir vielleicht 
gelegentlich feststellen können, dass ein ausdruck in einem 
isländ. gedieht des 12. jahrh.'s einem solchen in einem lat. 
aus späterer zeit entspricht. Da sich in der lat. geistlichen 
dichtung eine grosse anzahl bestirnter ausdrücke und bilder 
festgesetzt hatte, so wird man alsdann annehmen dürfen, dass 
der betreffende ausdruck auch in älterer zeit vorgekommen 
ist und so seine Wirkung ausüben konte. Aus diesen grün- 
den, sodann weil zur genauen durcharbeitung des ganzen 
ungeheuren materials wie es in den Analecta hymnica und 
in andern hymnensamlungen niedergelegt ist, eine jahrelange 
arbeit gehörte, habe ich mich damit begnügt, wenn ich hie 
und da einen latein. ausdruck fand, der mir mit einem isländ. 
übereinzustimmen schien, ihn anzuführen, ohne rücksicht auf 
das alter der lieder, das sich vielfach übrigens auch nicht 
bestimmen last. Worauf es mir hier vor allem ankam, 
war, nachzuweisen, dass die altwestnordische christliche dich- 
tung unter dem einfluss der latein. steht, und dazu genügt, 
wie ich glaube, das von mir eingeschlagene verfahren voll- 
kommen. 

Wenn wir eine weitgehende bekantschaft mit den lat. 
dichtungen im Norden annehmen dürfen, so wäre es wun- 
derbar, ^enn bei einem dichterich so reich begabten volk, 
wie es das westnordische, besonders das isländ. war, nicht 
auch die lust angeregt worden wäre, nun auch in der latei- 
nischen dichtung sich selbstschöpferisch zu betätigen. 



36 Kahle: Das christ. in d. awno. dicttung. 

Norwegen und Island hatten eine anzahl heiliger hervor- 
gebracht über die, besonders die norwegischen, Daae ein- 
gehend gehandelt hat *). 

Die wichtigsten, und daher für uns in betracht kom- 
menden, sind folgende: 

Olaf d. lüge, der söhn Haralds, auch der dicke zube- 
nant, wurde kurz nach seinem tode in der Schlacht von 
Stiklestad am 29. juli 1030 als heiliger verehrt. Er galt als 
nationalheiliger Norwegens und trat in vieler beziehung an 
die stelle des nationalgottes £6rr. Von Norwegen breitete 
sich schnell seine Verehrung über die nordischen lande aus, 
auch nach Norddeutschland und Schweden. Ich habe bereits 
eingehender über ihn gesprochen. 

Der heilige Hallvarpr, mütterlicherseits mit dem norwe- 
gischen königshause verwant, erlitt angeblich 1043 unschul- 
digen tod, als er für eine falschlich der dieberei angeklagte 
frau eintrat. Er wurde hauptsächlich im südlichen Norwegen 
verehrt, sowie auch auf Island. 

Erzbischof Eysteinn, gestorben 1188, zum heiligen er- 
klärt vom provincialconcil von Nidaros 1229; jedoch wurde 
die päbstliche kanonisierung nicht erlangt. 

Bischof porßnnr von Hamar, gestorben 1284 im Cister- 
cienserkloster zu Doest bei Brügge in Flandern, scheint nur 
lokalheiliger gewesen zu sein. 

Die heilige Sunniva, eine irische jungfräuliche königin, 
flüchtete der legende nach in den tagen des kaisers Ottos des 
gr., um der verhasten bewerbung eines tyrannen zu entgehen, 
auf drei schiffen mit zahlreichem gefolge, männern, weibern 
und kindern, wurde nach Norwegen verschlagen und Hess sich 
dann auf der insel Selja nieder. Der grausame heidnische 
Håkon, jarl von Hlapir, verfolgte sie hier, und auf die bitte 
der frommen einsiedlerin hin, stürzten die klippen auf die 
martyrer, deren seelen gen himmel stiegen. Die älteste spur 

') Norges helgener. Christiania 1879. 



Kahle: Das christ. in d. awno. dichtung. 37 

der Verehrung der heiligen weist auf die zweite hälfte des 
11. Jahrhunderts, wenn auch die Überlieferung bereits Olafr 
Tryggvason eine kirche auf der insel bauen last. 

Magnus, jarl der Orknös, wurde schon bald nach seiner 
im jähre 1115 oder 1116 erfolgten *) ermordung verehrt und 
genoss grosses ansehen nicht nur auf seiner heimischen in- 
selgruppe, sondern auch in Schottland, Norwegen und Island. 

Ein anderer jarl der inseln, Bagnvaldr, gefallen 1158 
bei Katanes, scheint nur dort und in Schottland Verehrung 
gefunden zu haben. 

Sodann sind drei isländische bischöfe zu nennen. 

Jon Qgmundarson von Hölar, gestorben 1121, zum hei- 
ligen erklärt 1198. 

porldkr pörhallsson von Skålholt, gestorben 1193, feier- 
lich beigesetzt 1198, genoss angeblich weit über Island und 
Norwegen hinaus* Verehrung. 

Oupmundr Arason von Holar, 1237 gestorben, bei- 
gesetzt 1237, genoss schon bei lebzeiten grosses ansehen, 
wurde jedoch niemals officiell vom pabst anerkant. 

Es sind also im laufe der zeit eine ganze reihe heiliger 
in Norwegen und den ländern norwegischer zunge entstanden. 
Während nunmehr alle die alten heiligen ihre officien und 
hymnen hatten, entbehrten naturgemäss die neuen anfangs 
dieser noch, und es entstand das bedürfnis, dem mangel ab- 
zuhelfen. Wenn wir daher auf einige der erwähnten heiligen 
hymnen in latein. spräche haben, die besonders in den für 
die diöcesen Skandinaviens bestirnten breviarien enthalten 
sind, so dürfen wir annehmen, dass sie zum grösten teil 
von norweg. oder isländischen geistlichen gedichtet worden 
sind, wenn auch natürlich nicht ausgeschlossen ist, dass ein 
hymnus, besonders auch ein Olafshymnus, in einem jener an- 
deren länder entstanden ist, in dem die heiligen auch verehrt 
wurden. Bei der gleichartigkeit aber, die in der latein. hym- 

') Vgl. Maurer, Bekehr. II, s, 622 f, anm, 194, 



38 Kahle: Das ehrist. in d. awno. dichtung. 

nenpoesie herscht, und bei dem gemeinsamen schätz an bildera 
und formein werden wir auch diese unbedenklich in den 
kreis unserer betrachtung ziehen dürfen. 

Die älteste kirchliche aufzeichnung über den heilgn. 
Olaf findet sich in der handschrift Harley 2961 des brit- 
tischen museums, sie gehörte dem bischof Leofric, der sie 
im jähre 1072 der kathedralkirche von Exeter vermachte. 
Dieses officium ist wahrscheinlich in Norwegen von dem 
bischof Grimkell verfasst worden, der dem könig dorthin aus 
England gefolgt war; teile davon finden sich in norweg. 
bruchstücken des 13. Jahrhunderts und weiterhin im brevia- 
rium Nidrosiense *). Die acta sancti Olavi regis et martyris 
sind nach handschriftlichen quellen und den skandinavischen 
breviarien von G. Storm abgedruckt worden 2 ). Sie enthalten 
4 hymnen auf den könig. Ausserdem hat Daae einen wei- 
teren hymnus auf ihn aus dem missale von Drontheim zum 
abdruck gebracht 3 ). 

In einer Isländischen handschrift des 15. Jahrhunderts, 
AM 241 b, fol. no. 4, findet sich sodann ein hymnus auf den 
hlgn. Hallvar^r, in AM 241 b. fol. ein solcher auf den hlgn. 
J6n, und in AM 241 a fol. ein officium des hlgn. Jjorlåkr. 
Ein hymnus auf denselben heiligen in Ny kgl. saml. 1265 fol. 
geschr. ca. 1330, ein weiterer in AM 382, 4:to und eine 
einzelne strophe in AM 733, 4:to. Alle diese hymnen sind 
von J6n |>orkelsson d. j. herausgegeben worden 4 ). Auch 

*) G. Storm, Theolog. tidskr. 3. r; 3. b., 8. 163 ff. Chra. 1891. 

2 ) Monumenta historica Norvegiae, s. XXXI ff., 125 ff., 229 ff. 

3 ) Norges helgener, s. 112 ff. 

*) Islenzkar årtictaskrar eda obituaria islandica, Kaupmannahöfh 1S93 
—96, 78 f., 77 f. (vgl. derselbe Om digtningen pa Island i det 15. og 16. årh. 
Køb. 1888, 22 ff.) 146 ff., 153 f., 145, 154. 

Ich benutze die gelegenheit, um einige druckfehler und versehen Jon 
J>orkelssons nach den Handschriften zu berichtigen, unter denen ich, als ohne 
bedeutung, einige ungenauigheiten in der wiedergäbe der Überschriften, wie 
responsorium, antiphona etc. nicht erwähne. 

Hallvar&stidir, s. 78 f. str. 6 1 Jj>. altitas. Vor dem a die reste eines 
buchstabens, der als / zu ergänzen ist, hinter l deutlich 8 nicht t, das ganze 



Kahle: Das christ. in d. awno. dich tung. 39 

die heilige Sunniva und die mit ihr auf der insel in den 
tod gegangenen wurden dichterisch verherlicht. Die acta 
sanctorum in Selio, von G. Storm nach einem von Arni Mag- 
nusson abgeschriebenem bruchstück und dem breviarium Ni- 
drosiense herausgegeben, enthalten einen hymnus, ferner hat 
das breviarium Nidrosiense ein officium Sanctorum in Selio, 
gleichfalls bei Storm abgedruckt *). 

Auf den in Flandern gestorbenen bischof von Hamar 
hat ein mönch, der sich seiner noch erinnern konte, Wal- 
terus de Muda, eine prosaische gedächtnisschrift und ein ge- 
dieht verfast 2 ). 

Erwähnen will ich noch, dass wir auch hymnen tind 
officien auf heilige der andern skandinavischen länder haben, 
z. b. auf den könig Erich v. Schweden 3 ), könig Knut von 
Dänemark 4 ), auf den hlgn. Ketill 5 ), den hlgn. Suithunus 6 ), 
von denen es wol möglich ist, dass der eine oder der andre 
auch ausserhalb seines engeren heimatlandes verehrt wor- 
den ist 7 ). 

Aus dem angeführten wird sich ersehen lassen, dass die 
einheimische dichtung in latein. spräche, wenn auch nicht 



zu lesen falsitatis. 6' J[>. filtet [sj conditio. Der buchstabe hinter dem /nicht 
mehr zu erkennen, doch wol e gewesen, dann folgt co[m]m[er]cio. 

porläkstiäir I s. 146 ff. str. 5 1 J|>. altissma, 1. altissima. 7* Jj>. qualitur, 
h quatitur. 25 a Jf>. feruidus, 1. feruidus. 48* Jj>. verbessert richtig scelesti, in 
der hdschrft. steht celesti. 68 a Jj>. verbessert richtig Christ o, hdschrft. christi. 
H8 ag J|>. solis, 1. Solis. 74 a J[>. verbessert richtig acie, hdschrft. marie. 76 a Jf>. 
saueiis, 1. saueijs. 76* Jp. ni, 1. u[nj. 

porldkstiäir II, s. 153 f. str. 7 1 J|>. mercedes, 1. mercede. 8 1 Jl>. prestatur, 
1. p[ro] testat [urj. 

S. 145. Hymnus auf porldkr zeile 22 Jj>. suberbis, 1. euperbis. 

*) Mon. Norv. s. 152, 283 ff. 

a ) Vgl. Daae, s. 177 und Acta sanctorum, Januar I, 548 ff. 

3 ) Breviarium Lundense, Paris 1517, CCLXX iii. 

4 ; ebd. CCXCV ff. 

R ) Brev. Arhus. Arhus 1519 u. brev. Eosk. Paris 1517, CCCXXX ii. b. 

«) Brev. Nidros., Paris 1519, CCC ii. 

7 ) Über schwecL lat. hymnen vgl. Schuck Svensk literaturhist. 1, 196 ff. ; 
über dän. Hansen Illustr. dansk litteraturhist. I ; 29, 



40 Kahle: Das Christ, in d. awno. dichtung. 

bedeutend, so doch immerhin in bescheidenem maasse gepflegt 
worden ist. Bevor man aus etwelchen Übereinstimmungen des 
ausdrucks in diesen gedichten mit solchen in einheimischer 
spräche Schlüsse auf eine beeinflussung ziehen will, muss man 
feststellen, ob nicht etwa die nordischen dichter in lateinischer 
spräche sich von der poesie ihrer väter haben beeinflussen 
lassen. Das wäre a priori ja nicht undenkbar. Jedoch zeigt 
eine betrachtung der in frage kommenden gedichte, dass diese 
durchweg im stil der übrigen lateinischen hymnenpoesie ge- 
halten sind, so dass wir sie bei der beurteilung der aufge- 
worfnen frage, nämlich nach dem einfluss der latein. kirch- 
lichen dichtung auf die in einheimischer spräche, unbedenklich 
verwenden dürfen. Grade sie liefern uns einen beweis dafür, 
dass man auch im Norden sich die technik jener dichtungs- 
art und ihre spräche angeeignet hatte. 

Zur darstellung nun des einflusses, den diese dichtung 
ausgeübt hat, wäre es sicherlich das praktischste gewesen, 
wenn ich alles hierhergehörige zusammengestellt hätte. Das 
hätte aber einen anderen misstand im gefolge gehabt. Ent- 
weder wäre die Schilderung, wie die poetische spräche über- 
haupt, die kirchlichen dinge und begriffe zum ausdruck ge- 
bracht hat, zerrissen worden, oder aber ich hätte bereits 
gesagtes, — und zwar dies in ausgedehntem maasse — , 
wiederholen müssen. Um dem zu entgehen, habe ich es 
vorgezogen, die lat. ausdrücke, welche altwestnordischen ent- 
sprechen, an der stelle anzuführen, wo jene der allgemeinen 
anordnung nach ihren platz haben. 

(Forts.) 

B. Kahle. 



Bugge: Den germ. Heltedigtn. 41 

Bidrag til den germanske Heltedigtnings 

Historie. 

I. 

Begyndelsen af Vplsunga saga. 

Norröne Sagn om Volsunge-Ættens Oprindelse og om 
Sigurd Faavnesbanes Forfedre fortælles i Vglsunga saga. Denne 
Saga er forfattet af en Islænding i anden Halvdel af 13de 
Aarhundred som Indledning til Ragnar Lodbroks Saga. Den 
foreligger os i en Skindbog (1024 B 4:to paa det kgl. Bibl. 
i Kjöb.) fra Slutningen af 14:de Aarhundred. 

Vglsunga saga begynder med folgende Fortelling. 

Der var engang en Mand, som hed Si gi) han var en 
Sön af Odin. Dengang var der ogsaa en Mand ved Navn 
SkaftL Han var mægtig og anseet; men dog havde Sige 
större Anseelse og var af större Æt, efter hvad Folk paa 
den Tid sagde. 

Skade havde en Træl, som hed Brefti. Han var flink 
i det, han var sat til at gjöre. I Færdighed og Idræt stod 
han lige med Mænd, som var i höiere Stilling, og foran en- 
del af dem. 

Engang gik Sige paa Jagt efter vilde Dyr og Trællen 
Brede med ham. De jagede den hele Dag. Da de om 
Kvelden sammenlignede det Bytte, hver af dem havde gjort, 
viste det sig, at Brede havde fældet langt flere Dyr. Herved 
fölte Sige sin Stolthed krænket og han dræbte Brede. Liget 
grov han ned i en Sneskavl. Da han kom hjem, fortalte 
han, at Brede var kommen fra ham i Skoven, og at han 
siden ikke havde seet noget til ham. 

Skade fattede Mistanke om det sande Forhold og sendte 
Folk ud for at lede efter Brede. De fandt hans Lig i en 
Sneskavl. Skade sagde, at den Skavl skulde kaldes Bre&a- 
fgnn (d. e. Bredes Fonn), og saa heder enhver stor Fonn 
endnu den Dag idag. 

AftXIY TOB KORPI8K TILOLOQI XVII, MT FÖLJD XIII. 



42 Bugge: Den germ. Heltedigtn. 

Det kom da op, at Sige havde myrdet Brede og skjult 
hans Lig. De dornte Sige fredlös, og han kunde nu ikke 
længere være hjemme hos sin Fader. Odin fulgte ham saa ud 
af Landet og bort lange Veie og stansede ikke, for han fik 
skaffet ham Krigsskibe. 

Da begyndte Sige paa Hærtog med det Mandskab, som 
han havde faaet af sin Fader; han vandt Seier og tilkjæm- 
pede sig Land og Rige. Han blev saa gift med en hoiættet 
Kvinde og blev en mægtig Konge over Hunaland. 

Det samme Sagn er behandlet i de islandske ritnur frå 
Völsungi hinum oborna 1 ). Disse Rimer er afskrevne i Skind- 
bogen cod. AM. 604 g 4:to, som sættes til forste Halvdel af 
1 6de Aarhundred. De er forfattede paa Island omkring Aar 
1400 af Kålfr skåld (Vitulus vates), der synes at være samme 
Mand som Kålfr brödir Hallsson, som digtede omkring Aar 
1400; se J. |>orkelsson, Digtningen på Island i det 15. og 
16. årh., S. 235 ff. 

Sagnet, som det er gjengivet i Rimerne (I 51 — II 13), 
afviger i endel Enkeltheder fra Fortellingen i Vpls. saga. 
Af disse Afvigelser skal jeg nævne de vigtigste. 

Istedenfor den ellers ikke nævnte Mand Skadi i Sagaen 
nævner Rimerne Njords Hustru Ska&i. I Rimerne fortelles 
det, at Sige tillige dræbte Bredes Hund Refill, at Hundens 
Lig fandtes i gildri på og at et Sted som det, hvor Hun- 
dens Lig blev fundet, opkaldtes efter Hunden. Herved maa 
tenkes paa isl. refil-på f., som Björn Haldorsen forklarer 
"den Jordens Skikkelse, naar Sneen ligger paa den i smaa 
Striber eller Pletter". Dette Ord er blevet sat i Forbindelse 
med Navnet paa Hunden: Refill. 

Det siges i Rimerne ifolge en senere Tildigtning, at 
Siges Hustru var Söster af to Kongesönner i Gardarike. 

*) Udgivne af Möbius i Edda Sæmundar (1860) S. 240 ff., ogaf Finnur 
Jonsson, Fernir fornislenskir rimnaflokkar (1896) S. 43 ff. 



Bugge: Den germ. Heltedigtn. 43 

Forfatteren af Rimerne har vistnok ikke kjendt Sagnet 
fra det Haandskrift af Sagaen, som foreligger os, men fra 
en afvigende skreven eller mundtlig meddelt Fortelling. 

Som Odins Sön nævnes Sigi tillige i en versificeret 
Ramse, som ikke er yngre end c. 1200 (Snorra Edda ed. 
AM. I, 554, hvor to Haandskrifter har Siggi)\ som Odins 
Sön og Vol8ungernes Stammefader i Fortalen til Snorres Edda 
(I, 26, hvor et Haandskrift har Siggi) samt i flere andre 
senere islandske Prosaskrifter. 

Trællen Breti nævnes ikke uden i det foran meddelte 
Sagn. Heller ikke forekommer Ordet bretafgnn andensteds 
i den gamle Litteratur. Dette Ord bretafgnn horer sammen 
med vort Ord Bræ, som nu i Norge ikke blot bruges om 
en Isbræ. I Nordfjord betegner brette, i Söndmör brite en 
Snemasse, et Snelag, d. s. s. fonn. 

Det er eiendommeligt for Folkesagnet og Myten over- 
hoved, at de forklarer det naturlige, dagligdags og regel- 
rette af en sagnhistorisk eller mytisk Begivenhed. Saaledes 
ogsaa her, hvor Ordet brefrafpnn, som indeholder de to pro- 
saiske Appellativer brett og fenn, forklares, tværtimod disse 
Ords virkelige Oprindelse, deraf, at en Mand Brett engang 
blev begravet i en saadan Fonn. 

Sagnet om Sigi, Skafri og Brefri maa have været kjendt 
i ubunden Form, for V^lsunga saga blev nedskreven. Der 
er intet Spor til, at dette Sagn tidligere har været behandlet 
i et heroisk Kvæde. Man har efter min Mening hidtil ikke 
fundet, af hvilke Hovedelementer dette Sagn er dannet. 

Hos flere germanske Folk findes der Sagn om Folkets 
Oprindelse fra Scadinavia. Efter det gotiske Sagn, som Jor- 
danes Get. Kap. 4 og 17 meddeler, kom Goterne paa tre 
Skibe fra Scandza. Langobarderne var ifölge et hos dem 
udbredt Sagn ligeledes komne fra Scandia eller Scatenaue *). 



') I Passio Sancti Sigismundi er dette overfort paa Burgunderne. 



44 Bugge: Den germ. Heltedigtn. 

Her vil jeg navnlig fremhæve den Form af Sagnet om 
Langobardernes Oprindelse, som findes hos den frankiske For- 
fatter Fredegar 1 ), hvis Skrift er forfattet ved Midten af 7de 
Aarhundred i det vestlige Schweiz. Medens Langobarderne 
efter den ældre Sagnform overvandt Wandalerne, har Fredegar 
istedenfor Wandalerne indsat Hunerne (Chuni). 

Dette af Fredegar fortalte Sagn er efter min Mening et 
af de Elementer, hvoraf Sagnet om Sige er dannet. Sige 
erobrer sig et Rige i Hunaland; Langobarderne overvinder 
Hunerne og sætter sig fast i det af disse tidligere beboede 
Land. Odin er Fader til Sige, hvis Navn betegner ham som 
den seiersæle, og han giver ham en Hær og Skibe; Wodan 
giver Langobarderne Navn og Seier. Sige vandrer ud fra 
det Land, hvor Ska&i bor; Langobarderne vandrer ud fra 
Scathanavia. 

Den Nordmand, som har digtet Fortællingen om Sige 
og Skade, havde efter min Mening lært at kjende det hos 
Fredegar fortalte Stammesagn om Langobarderne. I Navnet 
paa det Land, fra hvilket disse vandrede ud, Scathan-avia 
opfattede denne Nordmand Scathan som en (engelsk eller 
ialfald vestgermansk) Genetiv i Ental af et Personnavn, og 
derefter dannede han Skacfi, Eponymen for Scathan-avia, og 
bragte denne Skade i Forbindelse med Sige. Saaledes opstod 
det Sagn, at Skade var en mægtig Person i Siges Fædre- 
land, som tvang Sige til at vandre ud fra dette Land. 

Naar vi har fundet, at Sfcaåi i Sagnet om Sige er den 
sagnhistoriske Repræsentant for Scathanavia eller den skan- 
dinaviske Halvö, saa vil vi erkjende, at Sagnet ora Sige og 
Skade ikke kan være opstaaet i Norge uden fremmed Ind- 
flydelse. Thi den oldnorske Form for Scadinavia er Skåney. 
Og at Nordmændene allerede paa Alfred den stores Tid ud- 
talte SJcän-, godtgjöres af Formen Sconeg, som Alfred brager. 



*) Lib. III, 65, ed. Krusch p. 110. 



1 

Bugge: Ben germ. Heltedigtn. 45 

Ogsaa den Omstændighed, at Volsunge-Sagnet i sin Op- 
rindelse er et fremmed Sagn, gjör det lidet troligt, at Sagnet 
om Siges Fordrivelse fra Skades Land (d. e. fra Scadinavia) 
skulde være et af fremmed Indflydelse upaavirket norsk 
Sagn. Jeg ser i denne Fortælling tværtimod en norsk Om- 
tydning af fremmede Sagnelementer. 

Jeg formoder, at den Nordmand, som har digtet denne 
Fortælling, har kjendt det hos Fredegar meddelte Sagn om 
Langobardernes Oprindelse fra en mundtlig Beretning, som 
han havde hört i Britannien. Den norske Sagndigter kjendte, 
tror jeg, fra en anden Fortælling Sige som Odins Sön og 
som Stammefader til Sigmund, Sinfjotle, Sigurd og de andre 
Volsunger. Jeg skal i en anden Afhandling söge at godt- 
gjöre, at Sigmund fra ældgammel Tid af har været knyttet 
til Hunaland. 

De ydre Forudsætninger, som gav Anledning til, at den 
norske Sagndigter overforte Sagnet om Udvandringen fra 
Scathanavia paa Sige, idet han lod ham vandre ud fra Skades 
Land, var derfor vistnok folgende: 1) Siges Efterkommere 
herskede som Langobarderne i Hunaland; 2) Sige var Odins 
Sön; Langobarderne var Wodans Yndlinger. 

Den indre Grand for Sagndigteren til at lade Sige 
vandre ud fra Skades Land var vistnok Trangen til at ud- 
lede Volsungernes Æt, i hvilken Nordmændene fandt sine 
ypperste Helte-Idealer, fra den skandinaviske Halvö. Ogsaa 
ellers har Meddelelser hos Merovingertidens frankiske For- 
fattere, og særlig hos Fredegar, gjennem britiske (engelske 
eller celtiske) lijellemled faaet Indflydelse paa norröne Sagn. 

Ligesora Ska&i i Sagnet om Sige er en sagnhistorisk 
Repræsentant for Scathanavia, saaledes finder vi i gamle 
nordiske Digtninger mange lignende Eponymer 1 ). 

f ) P. Ex. i Helge-Sagnet Hlér Repræsentant for Hlésey Læsso; Ægir 
for Ægidyrr Eider; Tsungr for Isef jorden; Esca for Eskeberg; ae min Bog 
om Helge-Digtene S. 142—144. I Braavalla- Digtet bl. a. HeiSr for Heiaabær^ 



4G Bugge: Den germ. Heltedigtn. 

Medens Skade i Fortællingen om Sige ifolge Rimerne 
er Njords ellers kjendte Hustru, kalder V9lsunga saga 
Skade for en mægtig Maud. Dog har denne foruden Navnet 
det tilfelles med Tjasses Datter, at de begge horer hjemme 
i en vinterlig Egn, vistnok langt mod Nord, hvor Jagt paa 
Sporsné efter vilde Dyr er en sædvanlig Syssel, og at de 
begge staar i Forbindelse med Odin. Derfor har Miillenhoff 
(Zeitschr. f. deutsch. Alt. 23 S. 117) mulig Ret, naar han 
mener, at Skafti i Sagaen ved Misforstaaelse er gjort til en 
Mand, fordi Navnet havde Hankjönsform, og at Sige engang 
er bleven opfattet som en af de flere Sönner, Odin ifolge 
Yngl. saga fik med Jættedatteren Skade. Dog mener jeg, at 
der i Myterne om Tjasses Datter Skade i hvert Fald ogsaa 
er andre Elementer end det her paaviste. 

Miillenhoff har allerede (Deutsch. Alt. II, 56) tænkt paa 
en mulig Forbindelse mellem Navnet paa Tjasses Datter 
Ska&i og Navnet Scadinavia. Men han forklarer Scadinavia 
af Lappisk og antyder ingen Forbindelse mellem Skaåi i 
Sagnet om Sige og Scathanavia i Fredegars Langobarder- 
Sagn. Denne Forbindelse synes mig sikker, hvad enten den 
Nordmand, som skabte Sige-Sagnet, har forstaaet Scathan i 
Scathanavia som Genetiv af et Mandsnavn eller af et Kvin- 
denavn. 

Naar Skafti i Sige-Sagnet er en Eponym, saa leder dette 
til den Formodning, at den besynderlige Person BreOti lige- 
ledes er en Eponym. 

Bredi, efter hvem BreffafQnn faar Navn, er efter min 
Mening en Omtydning af JSnto, efter hven\ Britannia skal 
have faaet Navn. Den Kilde, hvori denne Brito horer 
hjemme, er Nennius's Redaktion af Historia Brittonum. Nen- 
nius omarbeidede i 796 i det sydlige Wales et ældre wali- 

Holmr for Holmgarctr; jfr. Olrik i Festskrift til Vilhelm Thomsen S. 126. 
Paa Eök-Stenen bl. a. JRugulfR poetisk Repræsentant for Byger, Haru&R 
for Horder. 



Bugge: Den germ. Heltedigtn. 47 

sisk Skrift Historia Brittonum. Dette Nennius's latinske 
Skrift blev efter en paa Anglesey foretagen, nu tabt Om- 
arbeidelse, men tillige med Benyttelse af andre Kilder, over- 
såt paa Irsk. Brudstykker af denne Oversættelse findes alle- 
rede i et Haandskrift, som er fuldfort Aar 1106, og den er 
altsaa ældre; efter Nogle er den udfört af Gilla Coemgin 
för 1072. Den latinske Nennius er sidst udgivet af Momm- 
sen, tilligemed en af Zimmer forfattet latinsk Gjengivelse af 
den irske Oversættelse, i Monum. Germ. hist. Auctor. anti- 
quissim. tom. XIII pars 1 (1894) pag. 147 ff. Den irske 
Oversættelse er udgiven i Leabhar breathnach . . . The Irish 
version of the Historia Britonum of Nennius ed. by Todd 
(Dublin 1848) *). 

Jeg antager, at den Nordmand, som skabte Sagnet om 
Sige, Skade og Brede, har paa en af de britiske Øer, snarest 
i Irland hört en paa Nennius gründet mundtlig Fortelling 
om Brito. 

Personnavnet skrives hos Nennius (Mommsen p. 147) 
a Brittone, i andre Haandskrifter a britone, i en Variant 
hos Todd p. 26 a bretone. Landet, som faar Navn efter 
ham, kaldes Brittannia {Britannia) insula, paa Irsk inis 
bretan. 

Ved Omtydningen af Brito til Breåi er det fremmede 
t gjengivet ved oldnorsk #, som oftere 2 ). Naar vi her har 
e i oldn. Bredi for i i Brito, kan paa den ene Side mærkes, 
at et irsk Haandskrift har bretone, paa den anden Side, at 
Appellativet "Bræ" paa Söndmör heder ftndte, saa at man en- 
gang vistnok har böiet Nomin. bri&e Cas. obl. brefra. 

') Undersögelser om Historia Brittonum og Nennius findes bl. a. hos 
Zimmer Nennius vindicatus (Berlin 1893); af Mommsen og Zimmer i Neues 
Archiv der Gesellsch. f. alt. deutsch. Gesch. 19ter Band (1894); i Mommsens 
Udgave; af Thurneysen i Zeitschr. f. deutsche Philol. 28 S. 80—118; af L. 
Duchesne i Eevue Celtique XV, 174—197 og XVII, 1—5; af F. Lot i Le 
Moyen-Age 1895. 

a ) Oldn. Arctabaäite af Artabatitae; HlgftrariTr i Hrimgerttai mål af 
Laertes. Sc Helge-Digtene S. 236 f. 



48 Bugge: Den germ. Heltedigtn. 

Britannia eller inis Bretan er blevet omtydet til Brefta- 
fynn, Gen. * Bredafannar l ). 

Alle, som har syslet med de Forandringer, Sagn i Mid- 
delalderen undergik ved at vandre fra Sprog til Sprog, véd, 
hvilken omfattende og for os höist overraskende Rolle Om- 
tydning og "Folkeetymologi" af Navne derved spillede. Jeg 
kan her eksempelvis fra et nærliggende Omraade nævne, at 
det i Historia Brittonum (Mommsen p. 150) heder: Moderen 
döde ved Barnets Födsel; det fik Navnet Britus. Dette er 
efter Zimmer (Nennius S. 246) en irsk Digtning, til hvilken 
Ligheden mellem irsk brith "Födsel" og Navnet Brito eller 
Britus har givet Anledning. 

Anledningen til, at Brito af Nordmanden omtydedes til 
Brefti og Britannia til Bredafgnn, var den, at man paa 
Norsk brugte Ordet brefti "en Snemasse" ved Siden åf det 
synonyme fgnn. 

Ordet bredi forekommer ikke ellers i den gamle is- 
landske Litteratur og bruges ikke i nyere Islandsk. Derimod 
bruges Ordet i Betydning "Snemasse" nu paa Söndmör og i 
Nordfjord. Derfor har den Mand, som har digtet Sagnet om 
Sige, Brede og Skade, vistnok været en Nordmand fra det 
vestlige Norge og ikke en Islænding. 

Efterat Brito ved Indflydelse af breSi "en Snemasse" var 
blevet omtydet til Bredi, hvis Lig blev lagt i Bre<fafpnti } 
forte dette videre til det alene i Rimerne bevarede Motiv, at 
Bredes Hund Refill blev dræbt med ham og at det Sted, 
hvor Dyrets Legeme blev fundet, blev kaldt refilpd } en Grund, 
hvor Sneen kun ligger igjen i enkelte Flekker. Ogsaa dette 
Motiv stemmer vel overens med den Formodning, at Sagnets 

') I fremmede Navne er den græske og latinske Endelse -ia ofte faldt 
bort i Oldnorsk. Ægisif af Hagia Sophia; Syrland af Syria; Sar dinar ty 
af Sardinia, o. s. v. Hvis den norske Sagndigter kunde saa meget Irsk, at 
han vidste, at / i irsk Fremlyd faldt bort efter vokalisk Udlyd i det fore- 
gaaende Ord, saa kunde dette virke med til, at han omtydede Britannia til 
Br efta f onn uden at tage Hensyn til /. 



Bugge: Den germ. Heltedigtn. 49 

Digter har været fra det vestlige Norge; thi paa Söndmör 
bruges Yerbet rövla (af revla), i Nordfjord og Söndfjord 
rivla om at begynde at tö, saa at enkelte Pletter og Striber 
bliver snefri, ligesom Ordet tå, oldn. pd "snelös Mark" endnu 
bruges i Bergens Stift. 

Den Nordmand, som har gjort Brito til Brefti, er ogsaa 
den, som har forbundet Breåi med Skafri. Af Nationalstolt- 
hed har han gjort Brefti, d. e. Brito, Walisernes Repræsen- 
tant, til Træl hos Skafri, Repræsentanten for Scathanavia, for 
den skandinaviske Halvö og her i Sagnet særlig for det 
nordlige Norge. 

Forfatteren af den i anden Halvdel af 13de Aarhundred 
nedskrevne V^sunga saga var ialfald ikke *) den forste, som 
forbandt Sagnet om Skades Træl Brede med Sagnet om Yol- 
sungerne. Hint Sagn har i norsk Form aldrig været til 
udenfor Forbindelsen med Volsunge-Sagnet. 

At Sagnet om Brecfi fra forste Færd af har været sat 
i Forbindelse med Sigi, stöttes ogsaa derved, at det, som for- 
telles om Sigi, i enkelte Træk viser Lighed med det, som 
fortælles om Brito. Sige blev nemlig som Brito fordreven 
fra sit Fædreland for et Drabs Skyld og kom saa over Havet 
til et fremmed Land, hvor han blev Konge og Stammefader 
til en talrig Slægt. 

Vi tör derfor finde det rimeligt, at den Nordmand, som 
har digtet Sagnet om Skade, Brede og Sige, fra Brito til 
Sige har overfort det Motiv, at Stammefaderen for en navn- 
kundig Slægt paa Grund af et Drab var bleven fordreven 
fra sit Fædreland 2 ). 

De nærmere Omstændigheder ved det Drab, som gjör 
Brito fredlös, er dog ganske forskjellige fra det, som fortælles 



') Dette mener Symons i Paul-Braune Beitr. ul, 292. 

2 ) Jeg skal lade det være usagt, om den norske Sagndigter har for- 
bundet Navnet Sigi (Sig gi) med Navnet paa Britos Fader Isicion (lsiocon 
Isocon). 

ARKIV JÖ» NORDISK FILOLOGI XVII, KT FOL JO XIII. 4 



50 Bugge: Den germ. Heltedigtn. 

om Bredes Drab. Thi Brito dræber, uden at ville det, sin 
Fader ved et Pileskud. Galfrid af Monmouth (1130—1140), 
som har benyttet Historia Britonum, siger (Kap. 3), at 
Brutus, Sön af Ascanius, fulgte sin Fader paa Jagten og 
der dræbte ham, uden at ville det, ved et Pileskud. 

Naar den norske Fortelling om det Drab, som gjör Sige 
fredlös, fjærner sig saa vidt fra Fortellingen om det Drab, 
som gjör Brito fredlös, saa maa dette forklares deraf, at 
ogsaa andre Sagnelementer her har virket ind paa den 
norske Fortelling, der, som jeg i det foregaaende har vist, 
maa være skabt af en norsk Sagndigter paa en af de bri- 
tiske Øer, snarest i Irland. 

Disse Sagnelementer er beslægtede med Apollodors For- 
telling om Peleus (III, 12, 6— III, 13). Dette kan for- 
klares paa folgende Maade. Fortellingen om Brito i Histo- 
ria Brittonum havde nogle Ligheder med Peleus-Sagnet, 
vistnok rent tilfeldig og saaledes, at det ikke behöver at 
forudsætte nogen historisk Sammenhæng. Brito dræbte ufor- 
varende sin Fader med en Pil (efter Galfrid af Monmouth 
paa Jagten); Peleus dræbte paa Jagten sin Svigerfader ufor- 
varende med et Kastespyd. Peleus maatte som Brito to 
Gange paa Grund af Drab forlade det Land, hvori han op- 
holdt sig. Disse Ligheder raellem Brito-Sagnet og Peleus- 
Sagnet bevirkede efter min Formodning, at den norske Sagn- 
digter, som i Britannien digtede Sagnet om Sige, Skade og 
Brede, og som fra Brito overforte paa Sige det Motiv, at 
denne paa Grund af et Drab maatte forlade sit Fædreland, 
tillige fra Peleus overforte nogle Sagnmotiver paa Sige. 

Naar Sige dræber Brede paa Grund af dennes större 
Dygtighed, har dette Motiv intet tilsvarende i Fortellingen 
om Brito. Men Peleus og Telamon dræber sin Halvbroder 
Phokos paa Grund af dennes Overlegenhed i Kampövelser. 
Sige skjuler Liget af Brede, som har været med ham i 
Skoven, i en Sneskavl; men Mordet bliver opdaget, og han 



Bugge: Den germ. Heltedigtn. 51 

maa forlade Landet. Peleus og Telamon skjuler Phokos's 
Lig i Skoven (mxå nvog tiAtjs). Men Mordet bliver op- 
-daget, og de maa forlade Landet. Ogsaa det Motiv, at Sige 
og Brede efter Jagten om Kvelden sammenligner, hvor mange 
Dyr hver af dem har fældet, har sit tilsvarende i Peleus- 
Sagnet, men i en anden Forbindelse. Da Peleus var hos 
Akastos, opstod der en Yæddestrid om, hvem der var den 
dygtigste Jæger. Peleus skar da Tungerne ud paa alle de 
vilde Dyr, han kom over, og stak dem i sin Jagttaske. Dy- 
rene faldt siden i Hænderne paa Akastos's Ledsagere. Da 
•disse saa spottede Peleus for, at han intet Bytte havde gjort, 
tog han alle Tungerne frem og godtgjorde, at han havde 
fældet saa mange Dyr, som han havde Tunger. 

Da Peleus-Sagnet har flere Motiver tilfelles med vidt 
udbredte Folkeeventyr, vil de Mænd, som afviser enhver Ind- 
flydelse fra den græsk-romerske Verden paa den hedenske 
norröne Sagn- og Myte-Digtning, ved de her af Sige-Sagnet 
fremhævede Motiver vistnok heller antage Paavirkning fra 
^t Eventyr, som paa den anden Side ogsaa har paavirket 
Peleus-Sagnet. 

Jeg finder derimod intet synderlig betænkeligt ved den 
Forudsætning, at den norske Sagndigter, som i Britannien og 
kanské snarest i Irland digtede Sagnet om Sige, Skade og 
Brede, dér havde hört en mundtlig Fortælling, som grundede 
«ig paa Peleus-Sagnet, saaledes som dette fortælles hos Apol- 
lodor. Dog formaar jeg ikke at bestemme, gjennem hvilke 
Mellemled og ad hvilke Veie denne Fortælling er kommen 
til Britannien. 

Af Peleus-Sagnet finder jeg Gjenklang ogsaa i andre 
norröne Sagn, saaledes i Heidrek-Sagnet. 

At bringe Fortællingen om Brito i Forbindelse med 
Sige og Volsungerne kunde for en norsk Sagndigter ligge 
saameget^nærmere, som Brito hos Nennius (Mommsen p. 149 
160) efter et ældre frankisk Skrift var bragt i Slægtforbin- 



52 Bugge: Den germ. Heltedigtn. 

deise med Eponymer for Franker, Goter, Burgunder og andre 
germanske Folk. 

Jeg tror i det foregaaende at have godtgjort, at forste 
Fortælling i Y^sunga saga, den om Sige, Skade og Brede, 
ikke er opfundet af den Islænding, som i anden Halvdel af 
det 13de Aarhundred forfattede den skrevne Saga, og at den 
heller ikke er et af fremmed Indflydelse upaavirket Lokal- 
Sagn, som er opstaaet hos Almuen i Norge, men at For- 
tællingen er digtet af en vestnorsk Sagndigter, snarest fra 
Nordfjord eller Söndmör, i Britannien, snarest i Irland, som 
Indledning til Sagnet om Yolsungerne, som herskede i Hu- 
naland og stammede fra Sige, Odins Sön. Fortellingen er 
digtet under Indflydelse fra Meddelelser, som grundede sig^ 
paa Nennius's britiske Historie og paa Fredegars frankiske 
Krönike, sandsynlig tillige paa en Gjengivelse af det græske 
Sagn om Peleus, som dette fortelles hos Apollodor. 

De Mænd i Britannien, hvis Meddelelser befrugtede den 
norske Sagndigters Fantasi, kan altsaa ikke have været simple 
Almuesmænd, men maa have været Mænd, som havde In- 
teresse for Sagnhistorie og havde nogen Kundskab om 
flere paa Latin forfattede Skrifter, der handlede om dennes 
Personer. 

Tidligere end i 9de Aarhundred kan Fortellingen om 
Sige, Skade og Brede ikke være digtet; men jeg ser heller 
ikke tilstrækkelig Grund til at sætte dens Tilblivelse længere 
ned i Tiden end til Yikingetogenes Tidsalder. Thi den Om- 
stændighed, at denne Fortelling ikke er bleven behandlet i 
Digtform og at Sige ei nævnes i Hyndluljöd, beviser ikke, 
at den er senere. 

Odins Sön Sige kjendtes bevislig alt omkring 1200. Og 
den Omstendighed, at den norske Sagndigters britiske Hjem- 
melsmænd meddelte ham Fortellinger fra Fredegar og Nen- 
nius, sandsynlig ogsaa fra det græske Peleus-Sagn, synes 
snarest at före Tanken hen til Yikingetiden. 



Jon Jönsson: Raknaslåcti — Bagnarsslååi. 53 

Den her behandlede norske Fortælling bliver ved det, 
jeg her har oplyst om dens Oprindelse, af Vigtighed for 
Spörgsmaalet om, hvorfra INTordmændene forst lærte Sagnene 
og Digtene om Yolsungerne at kjende. Med det, som jeg 
her har begründet med Hensyn til Fortellingen om Sige, 
Skade og Brede, sammenstiller jeg min Udvikling i Arkiv 
V, 39 — 41. Jeg har der efter Liebrecht godtgjort, at For- 
tellingen om, hvorledes Sigmund i Volsungs Hal faar et 
Sværd af Odin, staar nærmest i Forbindelse med et Sagn 
om Artur. Jeg forklarer denne Forbindelse saa, at det 
norske Sagn om Sigmund i Yesten er blevet paavirket af et 
celtisk Sagn. 

Den norske Digtning om Sigurd Faavnesbanes Forfædre 
opstod tidligst hos Nordmændene i Britannien ved en Om- 
digtning af angelsaksiske Sagn og Kvæder om Wælsingerne 
under Indflydelse fra andre vesterlandske, germanske og cel- 
tiske Sagn. 

December 1899. Sophus Bugge. 



Raknaslödi = Ragnarsslödi. 

Sögusögn um skip, sem ymist er nefnt Raknaslödi eda 
Baknars(Ragnar8-)sl6di, finst f islenzkum forneskjusögum eda 
skröksögum frå 14 — 15. öld (Hålfdanar sögu Eysteinssonar, 
Bårdar sögu Snæfellsåss), og er £ad adalefni hennar, ad skip 
l>etta hafi verid övenjulega stört, og så, sem päd var kent 
vid, hafi verid vikingahöfdingi og spillvirki, sem skipad hafi 
}>aä *allra handa illmennum", en sfdan hafi hann lagt undir 
sig "Hellulands obygdir^, og gengid loks kvikur 1 haug med 
alla skipshöfn sfna (H. s. Eyst. 26. k. Fas. 2 III. 429—31). 
Eftir Bårdar sögu (sem bætir £vf vid, ad hann hafi myrt 
födur sinn og médur og margt illa gjort) tryllist hann i 

ARKIV FÖB KORDI8K FILOLOGI XVH, KT FÖLJI» XIII. 



54 Jon J6nsson: Raknaslöcti — Ragnarssl6di. 

hauginum åsamt mönnum sfnum (o: verdur J>ar ad trölli eda 
afturgöngu) og reynir ad vinna mein Olafi Tryggvasyni,, 
kristnibodanum alkunna, en Gesti Bårdarsyni tekst med ham- 
ingja Olafs konungs ad brjöta hauginn og vinna draugana» 
Svo kynjalegar og aflagadar sem pessar fräsagnir eru, mimu 
J>ær t>6 stydjast vid forn munnmæli um skip, sem kailad 
hefir verid "S16di" og kent vid Rakna eda Raknar (Ragnar), 
en hitt er vandi ad segja, hvort J>ær eigi heldur r6t sina f 
godsögnum eda sögum frå vikinga-öldinni eda hvorutveggja. 
Frå alda ödli munu hafa verid til å Nordurlöndum sagnir 
um sækonunga eda vfkingahöfdingja, sem heyra eigi til hinni 
eiginlegu vikinga-öld *), og eru hin mörgu nöfn sækonunga 
i fornum kvedskap ljösastur vottur J>ess, J>vf ad fæst af }>eim 
munu vera heiti J>eirra manna, sem åreidanlegar sögur finnast 
um, heldur er allur J>orrinn svo langt framan ür forneskju, 
ad nöfnin virdast hafa verid lögd nidur sem eiginnöfn, ådur 
en sannar sögur hefjast. Eitt af slikum nöfnum er R6di, 
finst päd nafn letrad med runum å hinum nafntogada Rök- 
steini i Eystra-Gautlandi, og er oft haft i kenningum, og 
mun af £vi hafa myndast målshåtturinn: ''lata (leggja) fyrir 
R6da" o: gefa upp eda selja i 6 vina hendur, eda "fleygja 
fyrir hunda og hrafna", eins og nü er komist ad ordi. Saxi 
getur um R6da (Rötho, i 1. b6k, 353—354 bis.), er par 
hrodaleg lysing å grimdarverkum hans 2 ), og ordid "raud- 
arån" sett i samband vid nafn hans, sem eigi mun rett vera 
(sbr. "raudavikingr" |>. stang. 1. k. "raudr vfkingr" Fms. 

*) Yngl. getur t. d. um Hagbard og Haka, Vols. um Hunding og Lyngva, 
og enn eru fleiri nefndir hjå Saxa og i Fas. (svo sem Beimuni og Gnodar- 
Asmundr). 

2 ) J>ad sem frå atferli hans er sagt, likist heizt forngrisku sögunum 
um spillvirkja J>&, er 5 esevs vann (einkum fcvi, sem sagt er um Sinnis Pit- 
yokamptes), og er övist, ad I>ad sé af norrænum toga spunnid, enda j>6tt 
norrænar forneskjusögur geti ^missa fadæma, sem vafasamt er ad nokkurn 
tima han ått sér stad (Safh til s. Isl. I. 287.). Vera må, ad Eödi han upp- 
haflega verid godkynjud vera (sbr. "Eotho* hja Saxa, 6. bök, 816. bis.) en 
ordid sidan "hr6kr alis vikingsskapar" og loks fyrirmynd grimmra hervikinga. 



Jon J6nsson: Raknaslåcti — Ragnarsslååi. 55 

XL 121. og "blår berserkr" Fas. 2 IL 61.). Annad fornt 
sækonung8heiti 7 sem er einnig haft f kenningum, er Rakni, 
og er svo nefndur (i Fas. 2 IL 9.) sonur Eynefs og fadir 
Gjüka, sem bådir eru lika taldir medal sækonunga, en 
annars eru engar sögur um Rakna, nema ef ^Slödinn" hefir 
verid kendur vid hann. En J>ad s^nist reyndar ölfklegt, J>å 
er J>ess er gætt, ad eigandi "Slödans" er ad eins å eijium 
stad (Bård. 18. k.) nefndur Rakni, en annars alstadar 
Raknarr (eda Ragnarr, sem mun vera sama nafn, med J>vf 
ad "k" er stundum komid i stadinn fyrir "g" i gömlum 
handritum, sbr. röknir f. rögnir Fms. I. 123 og rakna (f. 
ragna), raknar Forsp. 19., 26., sbr. Cod. Obl. Ysp. 44. 7). 
Hitt er edlilegt, at "Raknarsslödi" hafi breytst f "Rakna- 
8l6di w , J>vf ad altitt er, er fella ür stafi til ad lidka fram- 
burdinn (sbr. islenzku bæjanofnin Grimarsstadir Eg. 2 28. k., 
91. bis., sem nü er breytt f "Grimastadir", Ormarsstadir 
(Dropl. 2. k.) sem nü er borid fram "Ormastadir" og Orm- 
ar8lon, sem ordid er ad "Ormalön"). |>å er efni munnmæl- 
anna um Raknarsslöda er vandlega grafid, virdist £ad eigi 
heldur vfsa til hins forna sækonungs (Rakna). Ad vfsu er 
hugmyndin um stærd skipsins forneskjukend og godsagnaleg, 
og 6heyrileg hrydjuverk finnast ekki sizt i forneskjusögum 
(sbr. Völs.), en J>ad var lika altitt ad heimfæra ^mslegt ür 
forneskju til vikinga-aldarinnar, og sum atridi f munnmæl- 
unum um eiganda "Slödans" benda greinilega å vfkinga- 
öldina *), svo sem ferdirnar um Dumbshaf, til Bjarraalands 
og Hellulands, og baråttan milli heidni og kristni, og er 
J>etta einmitt hid" einkennilegasta vid sögu J)essa. S. Bugge 
hefir (Bidr. til den ældste Skaldedigtnings Historie, 92. Mr.) 
tekid fram, ad Bjarmaland hafi komist i stad annara fjar- 



*) I nafninu "Baknarssl6di" gæti verid f61gin merkingin: "mikiü 
skipafloti (eda long halar6fa af skipum), sem fylgir Baknari eda Raknarr 
dregur å eftir sér langar leidir n sbr. "meira sléda man draga" Njåla 86. k., 
Bandamannasaga 21. bis. (utg. 1860). 



5(J Jon Jonsson: Raknaslödi = Ragnarssl6cti. 

lægra landa inn i sögur frå fyrra hluta vfkinga-aldarinnar, 
l>ar sem hann synir fram å päd, ad "Ljüfvina" f sögu peirra 
Geirmundar og Håmundar heljarskinns hafi hlotid ad vera 
hernumin frå Vesturlöndum, en eigi Bjarmalandi. Hins vegar 
hefir Joh. Steenstrup (Norm. I. 12 — 13) réttilega tekid J»d 
fram, ad f Ynglingasögu, sem er elzta og skilrikasta sagan 
um fornaldarmenn å undan vtkinga-oldinni, er nålega ekkert 
talad um herferdir til fjarlægra landa, heldur nær sü saga 
ad eins til Nordurlanda og Austurvegs, og litid eitt til Sax- 
lands, en ekkert til Vesturlanda, fyr en tvarr vldfadmi kemur 
til sögunnar *). |>ad synast pvi miklar lfkur til pess, ad 
eiganda "Raknarsslöda" sé heizt ad leita medal vikingahöfd- 
ingja å 9. old, og på heldur fyr en sidar å öldinni. 

Nu höfum vér åreidanlegar sögur af Ragnari nokkrum, 
sem verid hefir einn af jörlum Håreks Danakonungs ens 
eldra (f 854); f6r hann herferd til Frakklands arid 845 
med 120 skipum, sigldi upp eftir Signu og herjadi å Paris, 
rændi par medal annars kirkju Germanusar ens helga, og 
kügadi fé mikid af Frakkakonungi (Karli skollétta). En 
svo er sagt, ad margir a f vikingunum hafi ordid fyrir slysum 
vid kirkjurånid, og fengid sidan hættulegan sjukdom (blod- 
kreppu) og hafi Ragnarr dåid af pessu, eftir ad hann var 
heim kominn, en ein helgisagan lætur hann verda blindan. 



*) Saga Ivars vidfadma hefir ordid fyrir ymsum åhrifum, bædi af 
fornum godsögnum og vikingasögum (sbr. ritgjörd mina i Ark. X. 146 — 147. 
bis.) og J>vi må segja, ad hun sé B mjög als 1 niillum" og ad sumu leyti 
nokkud tortryggileg, enda finst hun ad eins hjå Islendingum, og J>vi segir 
Steenstrup um håna: "Sagnet om Ivar . . . staar i en ulykkelig Forladthed" 
(Norm. I. 12—18.), en eigi er I>ad nein furda, J>6tt islendingar hafi haft 
glöggvari fråsagnir af Ivari en Danir, med fevf ad ^msir islenzkir höfd- 
ingjar töldu kyn sitt til hans, en fyrir Dönum la beinast vid ad skoda 
hann sem utlendan yfirgangsmann og valdaræningja, enda virdist hann 
skipa sama nim i sögusögn peirra og Hinrik I. konungur å j)£zkalandi 
(Storm: Krit. Bidr. I. 118), sem vard Dönum yfirsterkari og J>röngvadi kosti 
|>eirra ("Henricus Saxoniæ rex" hjå Saxa 1 1. b6k, 88.-84. bis. samsvarar 
"Sivarus Saxonicæ gentis nobilissimus" 1 7. b6k 859—60, sbr. Not. ub. 209. 
og V. Bydberg: Germ. Myth. I. 111—114). 



Jon Jönsson: Raknasl6di — Ragnarssl6cti. 57 

r 

Oljös endurminning um ferd pessa hefir haldist vid hjå Dön- 
um, og kemur fram hjå Saxa (9. b6k, 453. bis.), 1 peirri 
mynd ad "Ragnarr lodbrök" Danakonungur er låtinn herja å 
Bjarmaland, og missa marga menn sfna ür sjükdömi, sem 
Bjarmar hafa valdid med töfrum slnum. |>essi breyting å 
hinni upphaflegu sögu mun stafa af pvf, ad Danir hafa 
hugsad sér St. Germanus sem landvætt å Frakklandi, sem 
vildi reka på burtu og léti hefnd koma nidur å peim fyrir 
hernad peirra. En eftir ad peir höfdu sjålfir tekid vid kristni, 
hefir hann ordid i munnmælum peirra heidinn galdramadur 
eda gjorningavættur, en sllkar meinvættir åttu på hvergi 
betur heima, en å Bjarmalandi og ödrum utkjålkum heims- 
bygdarinnar (sbr. Steenstrup: Norm. I. 97 — 104; Storm: 
Krit. Bidr. I. 91—92; Bugge: B. S. H. 92. bis., par sem 
bent er å, ad päd kunni nokkru ad hafa um valdid, ad likt 
hljöd sé i ordunum Germanus og Bjarmar, fe. Georman og 
Beormas). A ödrum stad (9. b6k. 449. bis.) getur Saxi pess, 
ad Bagnarr hafi herjad å riki Karls konungs (mikla), og Sig- 
urdr (sonur hans) legid med skipum sfnum vid Signumynni, 
og må vera, ad par hafi vakad fyrir honum öglögg minning 
Sigfredar Danakonungs, er sat um Paris 885 — 86 (og pyzk 
munnmæli hafa gjört ad "Mörakonungi"). Ef gætt er ad pvi, 
hvort nokkur vottur pessara sagna finnist hjå islenzkum sagn- 
amönnum, på er ekki ad sjå, ad peir hafi vitad neitt um 
herferd "Ragnars lodbrökar" til Frakk lands *), né 6farir hans 
fyrir göldrum Bjarma, en hins vegar geta peir um vfkinga- 
höfdingja med liku eda sama nafni (Baknarr), sem talinn er 
nåfrændi (systursonur eda döttursonur) Håreks Bjarmakon- 
ungs 2 ); er hann låtinn råda fyrir miklum lidsfjölda å afar- 

*) Sögur islendinga um vikingaferdir "Bagnars lodbr6kar w til fjar- 
lægra landa luta eingöngu act Englandi, en Krakumål geta lika um her- 
ferdir til annara Vesturlanda og til Flæmingjalands. 

*) "Baknarr" å fevi tilkall til Bjarmalands, og herja frændur hans 
(angact, en bi3a 6sigur i orustu B fyrir austan Gandvik" (Hålfd. s. Eyst. 26 
k., Fas.* III. 429—31). 



58 Jon Jönsson: Raknaslodi = Ragnarsslodi. 

störu skipi, og herja å jötna nordur 1 Dumbshafi, en ad ödru 
leyti nafnkendur ad illu einu. |>ad er beint ad vonum, ad 
fslendingar haß vardveitt enn minna af munnmælum um 
herfor Ragnars jarls til Frakklands arid 845, heldur en 
Danir, pvi ad vidburdirnir lågu fjær peim en Dönum, og J>ad 
voru menn Danakonungs (Håreks eldra), sem föru for Jæssa. 
En med Jivi ad nokkur hluti Noregs (Vfkurinnar, ad minsta 
kosti Vestfold) hafdi fyrir skömmu legid undir Danakonunga 
(jafnvel å öndverdum dögum Håreks og brædra hans), og 
vér sjåum af årbokum Frakka, ad .Danir og Vestfyldir (Dani 
et Westfaldingi, Krit Bidr. I. 18, 62) hafa herjad sameigin- 
lega å Frakkland um pessar mundir eda litlu fyr (843), på 
er varla efamål, ad fregnir um herför J>essa hafi borist til 
Noregs og padan üt til Islands med landnåmsmonnum. En 
um J>ad leyti sem pær fregnir hefdi ått ad flytjast til Is- 
lands (seint å 9. öld), hefir J>ar ad likindum eigi sidur verid 
tfdrætt um Bjarmalandsferdir heldur en vikingaferdir sudur 
um haf, og }>urfti på ekki mikid til {>ess, ad vikingaferdir 
Håreks konungs og Bagnars jarls gegn Frakkaveldi, og sidan 
sjålfir l»eir og rfki I»eirra, flyttist i fråsogninni til Bjarma- 
lands og annara fjarlægra landa vid Dumbshaf. Hin fræga 
herfor Ragnars hefir ordid sem likust æfintyri f munnmæl- 
unum, lidi hans öllu verid safnad å eitt skip, likt og lidi 
Asmundar å Gnod f godsögnunum fornu *), og hann låtinn 
halda pvf til ökunnra tröllabygda. Saxi lætur "Ragnar lod- 
br6k" hatast vid kristna trü, og eyda henni i riki sinu, en 
eigi vita islenzkir sagnamenn neitt til pess; aftur å méti 
kemur eigandi "Raknarsslöda" fram hjå J>eim sem 6vinur 
kristindöms og kristniboda, en vinur Odins (Raudgrana, sbr. 
Odinsheitin Sidgrani, Hrosshårsgrani), enda reynir Raudgrani 



1 ) Gnod og Baknarssl6di åttu ad vera jafnst6r (Bård. 20. k.: utg. 
1860. 42. bis.): "£au voru köllud jafnstör ok Gnodin er Asmundr styrdi". 
Eftir "Eg. s. ok Asm." 17. k. voru å Gnod "meir en ferjar Jmsundir manna", 
og 8000 hafa ått ad vera å Slödanum eftir "Hålfd. s. Eyst." 26. k. 



Jon Jånsson: Raknaslåcti — Ragnarsslödi. 59 

ad hjålpa honum med J>vi, ad villa menn Olafs konungs til 
heidni (Bård. 18. k., ütg. 1860., 39. bis.). Nu t6ku £eir 
Hårekr Danakonungur og Ragnarr jarl einmitt öflugan patt 
i baråttunni milli kristni og heidni, og måtti pvi büast vid, 
ad einhverjar menjar Jess festiet vid minningu J>eirra. fad 
er mjög liklegt, ad Hårekr konungur hafi kallad til yfirråda 
yfir Vikinni, eins og Danakonungar å undan honum, en Vfk- 
verjar hafi heldur viljad fjona Hålfdani svarta (hålfbrodur 
hans? 1 )) og hafi Hårekr og menn hans }>vi verid litt ]x)kk- 
adir f Noregi. Var på full orsök til {»ess, ad minning peirra 
yrdi eigi sem frægilegust hjå Nordmönnum og fslendingum, 
og på er vid petta bættist sfdar meir övild sü, sem munkar 
og adrir lærdir menn hafa haft til allra peirra, sem rænt 
höfdu helga stadi og ofsött kristna menn, på var eigi nein 
furda, pétt Ragnarr så, er rændi Paris, yrdi ad hinum mesta 
spillvirkja i fråsognum seinni alda, og Hårekr ad göldröttum 
Bjarmakonungi 2 ). t sögu Hålfd. Eyst. (20. 22. k.) er "Hå- 
rekr Bjarmakonungr" låtinn falla i störorustu og lata eftir 
sig barnungan son, sem er "å föstri med Bjarkmari jarli, syni 
Raknars konungs, er gera lét Raknarsslödann" (H. s. Eyst. 
22. k., Fas. 2 III. 427). |>etta kemur furdanlega heim vid 
sanna sögu Håreks Danakonungs, er fell i störorustu 854, 
og åtti engan nidja eftir sig, nema svein einn ungan (Hårek 
yngra). Rådgjafi hans og frændi er nefndur Burchardus (i 
pyzkum sagnaritum), og s^nist päd vera af bökun ür Borgarr, 

*) j>6tt I>act geti verid vafa undirorpid, act "Gudrödr veidikonungr" 
factir Halfdanar svarta sé sami madur og n Gudrödr B ("Grodefridus") sa, er 
årbækur Prakka geta um 804—810, og telja födur Håreks og brædra hans 
(sbr. F. J. i An. O. 1895: 858. bis.; GK Storm i Ark. XV. 183—135 bis.), [>& 
bendir • {mS svo margt (fleira en nafnict eitt) til f>ess, ad alt sé sami madur 
(sama riki ni. Vestfold, sameiginleg ættnofn, sami dauddagi, svipadar sagnir 
um tildrog vigsins o. fl.), ad J>eirri tilgåtu verdnr eigi visad å bug med 
litium rökum (sbr. Krit. Bidr. I. 34, 44—47; Tim. Bmf. XI. 46—48; Ark. 
X. 189 n.; H. Schuck i Sv. h. Tidskr. 1895, 70—71 bis.: E. H. Lind i Sv. h. 
T. 1896, 249. bis.). 

s ) Hårekr f6r herferd til Hatnborgar upp eftir Elfi sama år og Eagnarr 
til Parisar (Kr. Bidr. I. 62, 90). 



60 Jon Jonsson : Raknaslodi — Ragnarsslédi. 

sem er heiti godkynjadrar fornhetju med Dönum l ), og kynni 
' , Bjarkmarr ,, ad vera ein tilbreytingin af pvf nafhi (sbr. Berig, 
Berker, Berchter, Berchtung i gotneskum og J>yzkum sögnum), 
en J)6tt slikt sé 6vfs tilgåta, £å er samt audsætt, ad sagan 
setur hér "Raknar" f nåid samband vid Hårek, en t>6 virdist 
hann standa skör lægra en Hårekr. 

J>ad eru l>annig talsverdar likur til l>ess, ad "Hårekr 
Bjannäkonungr'' 1 "H. s. Eyst.* og fleirum fornaldarsogum 
("B6sa s. ok Herrauds", r Örvar-Odds sögu") sé f ranninni sami 
madur og Hårekr Danakonungur eldri 2 ), og "Raknarr" frændi 
hans, er åtti "Raknarsslödann", sé Ragnarr jarl Håreks kon- 
ungs, er for med mikinn skipaflota til Frakklands arid 845 3 ). 
feir voru bådir uppi fyrir byggingu Islands, og er pvf eigi 
nema edlilegt, £6 ad f slendingar hafi ad eins haft öglöggvar 
sögur af J>eim, med J>v£ ad starfsvid J>eirra var eigi å ætt- 
stodvum landnåmsmanna, og engir Islenzkir menn frå J>eim 
komnir. J>ad hefir eigi ordid annad eftir af £eim en öljösar 
skuggamyndir, sem hafa getad færst land ür landi fyrir 
åhrifum fmyndunaraflsins. 

Annars må pad furdu gegna, ad Hårekr Danakonungur 
eldri skuli ad mestu eda öllu hafa gleymst Dönum, J>ar sem 
hann hefir ]>6 lfklega verid atkvædamikill og voldugur 



') Sbr. "Burghard" Danakonungur hjå Geffrei Gaimar (Mon. hist. Brit. 
I. 775—76) og "Birkabeyn" i "Havelok the Dane". 

a ) Sbr. Sigfrict Mörakonungur i Gudrunarkvædinu J>yzka ("Kudrun") 
= Sigfröctr (Sigifridus) danskur herkonungur, er sat um Paris 885—86, og 
"Grurmundus rex Africanorum" — Gormr enski (Guctrum f 890, sjå Storm: 
Krit. Bidr. I. 193—96). 

*) A. Bagnarr ("Ragnerus" "Reginarius", f 845) er vikingur mikiU. 
jarl Håreks konungs (i Danmörku); herjar å fjarlæg lönd (kristna J)j6d i 
Frakklandi); hefir mikinn skipaflota (120 skip tals — ef taldir eru 25 menn 
å skipi, kemur ut talan 8000 — ); fær ill afdrif eftir heictnum hugmyndum 
(verdur fyrir gremi landvætta og deyr af blodkreppu). B. "Raknarr" er 
vikingur mikill, frændi Håreks konungs (å Bjar malandi) ; herjar å fjarlæg 
lönd (jötna vid Dumbshaf); hefir eitt afar-stört skip (tirætt aå rumatali — 
15 menn i hålfr^mi — 80 i ruini — 8000 als) ; fær ill afdrif eftir kristnum 
hugmyndum (gengur kvikur i haug og er unninn J>ar). 



J6n Jönsson: Raknasltåi — Bagnarsslådi. 61 

höfdingi og setid mjög lengi ad völdum (rüm 40 år), en 
£ad mun vfst stafa af byltingum peim hinum miklu, sem 
ordid hafa i Danaveldi å seinna hluta 9. aldar og fyrra 
hluta 10. aldar, og virdist svo sem frægd Knytlinga hafi 
dregid dimmu å minningu hans, og hafi hann sidan runnid 
f munnmælum såman vid "Eirik konung å Jötlandi", mödur- 
födur Eirfks blödöxar (Hkr. 63. bis.; Har. hårf. 21. k.), sem 
kynni ad hafa verid brödir Gorms enska og Hörda-Knüts, 
og sami madur og "Eohric" Danakonungur å (Austr-)Eng- 
landi (f 905, sjå Mon. hist. Brit. I. 373). Vist er fcad ad 
minsta kosti, ad forndanskir sagnamenn hafa gjort "Horicus" 
1 hinum latnesku sagnaritum (Forn-)Frakka (f>j6dverja) ad 
"Ericus" (Erik, Eirikr), sem ber vott um, ad J>eir hafi kannast 
betur vid Eirfks- en Håreks-nafn å Danakonungum frå 9. 
old, og sumir (SRD. I. 13—14, 20—25) telja jafnvel 3 
konunga med Eirfks nafni, J>6tt Hårekarnir væri ad eins 
tveir. Eins hafa J>eir breytt "Reginfridus" (sem årbækur 
Frakka segja ad fallid hafi arid 814) f "Ragnar lodbr6k n 
og slengt såman vid hann ödrum höfdingjum med lfkum 
nöfnum (sbr. Bugge: Bidrag t. d. æ. Skalded. Hist. 79 — 85. 
bis.). J>ad må teljast fullsannad, ad Danir hafi ofid hinar 
öglöggvu endurminningar sfnar um Ragnar jarl, er f6r her- 
ferd til Frakklands og d6 845, såman vid sögu "Ragnars 
lodbrökar", en aftur å möti hafa Islendingar audsjåanlega 
gjört glöggvan greinarmun å l>essum tveimur söguhetjum, 
enda virdast Jæir ekki heldur hafa blandad såman Håreki 
konungi og Eirfki konungi af Jétlandi, J>6tt bædi menn og 
atburdir frå fessum fjarlægu tfmum hafi edlilega sveipast 
l>oku i minni peirra. Vfkinga-öldin var hetju-öld Nordur- 
landa-büa, og vfkingar peir, sem mikilvirkir voru og audn- 
usamir, hafa flestir ordid mjög glæsilegir f minni manna å 
Beinni öldum, en £6 er jafnframt getid um illmenni medal 
]>eirra, og fylgdi slfkum mönnum oftast eitthvert gæfuleysi. 
Nu var enginn vfkingahöfdingi f fornum sögum frægari en 



62 J6n Jänsson: Raknaslöcti — Ragnarssl6cti. 

"Ragnarr lodbrök" vegna ættar sinnar og rikis, afreksverka 
og kynsældar, en hins vegar synast fslendingar hafa haft 
61j6sa vitneskju um einhvern annan Ragnar, sem 6hr6dur 
hefir nåd ad festast vid, hvort sem hann hefir ått päd skilid 
eda ekki. Frå sjönarmidi hinna kristnu sagnamanna å fs- 
landi blöstu vid tvær hlidar å vikingalifinu, önnur björt og 
glæsileg, ljömandi af hreysti og hugrekki, og hefir "Ragnarr 
lodbrök" ordid peim megin, en hin svört og skuggaleg, 
flekkud af blödi saklausra manna, kirkjurånum og kristni- 
spellum, og peim megin hefir eigandi "Slödans" lent. Fyrndin 
og kynsældin hefir varpad frægdarljoma yfir hinn eldra 
Ragnar (födur Ragnarssona o: Ragnar Ålfsbana, er virdist 
hafa verid uppi ådur en kristni kom å Nordurlönd), en 
munkahatrid nåd ad brennimerkja minningu hins yngra 
(Ragnars jarls Håreks konungs, er var uppi, på er megn 
baråtta st6d 1 åtthogum hans milli kristni og heidni, og 
ofsötti sjålfur kristna menn). Hann hefir ordid ad meinvætt, 
sem rikir i hinum yztu 6bygdum nordurættar (Hellulandi, 
er var nokkurskonar kynjaland f nordri = "Biarmia ulte- 
rior" hjå Saxa (8. b6k, 422. bis.), par sem als konar ovættir 
åttu heima, sbr. V. R.: Germ. Myth. I. 424). |>ad var tru 
fornmanna, ad hin heidnu god flydi undan kristninni til 
nordurættar 4 (Fms. II. 187, 231), og var på edlilegt, ad peir 
léti vini peirra fara sömu leidina, enda kemur eigandi "Rakn- 
arsslöda" (i Bårdar sögu Snæfellsåss) til Olafs konungs likt 
og Odinn og J>6rr, til ad glettast vid hann og bjéda honum 
byrginn, og Odinn er i verki med honum (Raknari), en peir 
fara audvitad halloka fyrir afli kristninnar, eins og oil troll 
og heidnar vættir. Til ad greina pessa tvo nafna (hinn 
kynsæla pjödkonung Ragnar "lodbrök" og eiganda "Slödans*) 
hvorn frå ödrum, hefir jafnvel verid reynt ad gjöra mun å 
nöfnum peirra, og hefir latmælid "Raknaslödi" stutt ad pvi, 
ad eigandi "Slédans" hefir nålgast hinn forna sækonung 
Rakna, og verid jafnvel nefndur Rakni, en p6 oftar Raknarr 



J6n Jonsson: Baknaslécti » Ragnarsslöäi. 68 

(sbr. |>yrni (réttara: fyrui) Fms. I. 2 = |>orny Hkr. 46. bis. 
(Hålfd. sv. 5. k.) "systir J>yri Danmarkar bötar"). 

Annars er päd sameiginlegt med "Raknari" og "Ragnari 
lodbrök", ad bådir eiga son, sem Agnarr heitir 1 ). En af 
Agnari syni "Ragnars lodbrökar" hafa gengid alt adrar sögur 
en af nafha hans, sem talinn er sonur eiganda Raknarsslöda 
i Hålfd. s. Eyst. 26. k., og J>essi saga sögd um hann par: 
"Hann kom til Hålogalands, ok var hinn mesti spellvirki; 
hann dr6 såman fé mikit, ok at sldustu gerdi hann sér haug 
mikinn, ok gekk par 1 kvikr, sem fadir hans hafdi gert, med 
alla skipshöfn sina, ok tryldist å fénu". 1 Gullpöris sögu 
3. k. er nålega hin sama saga sögd um "Agnar berserk, son 
Reginmöds 2 ) hins illa", enda virdist päd, sem H. s. Eyst. 
segir um nidja Agnars konungs, er "réd fyrir Gestrekalandi 
ok öllum rikjum fyrir austan KjöF, stydjast ad nokkru leyti 
vid sömu sögusögn og pessi kafli Gullp., en p6 ber svo margt 
å milli 3 ), ad eigi mun fråsogn H. s. Eyst. vera tekin eftir 
Gullp., heldur hvortveggja fråsognin bygd å alpydlegum 
munnmælum, er tengd hafa verid vid haug Agnars å Hå- 
logalandi. Mun pad upphaflegt, ad Agnarr så hafi verid 
ættadur austan ür Svlpjöd (eftir Gullp. er hann sonur "Vieru 4 )) 
hinnar pungu, Gudbrandsdöttur af Jdmberalandf, en eftir 
Hålfd. s. Eyst. sonarsonur "Agnars konungs af Gestrekalandi"), 
og par sem sögur greinast um nafn fodur hans, på er pess 
ad gæta, ad "Reginmödr" og "Ragnarr" eru skyld nöfn, og 



*) f>a3 er eftirtektarvert, ad eina danska konungatalid, sem nefhir 
"Eagnar Alfsbana", kallar einn af sonum hans Agnar (Hagnar SED. I. 28, 
Hagnær Gmld. Krön. 26). 

a ) £etta nafn mun varla hafa tidkast i Noregi (né å Islandi), en i 
Danmörku finst Eegnmoth (O. Nielsen: Oidd. Personnavne) og i Svi|)j6d 
kemur fyrir "Eeghimodis" sem konunafn å midöldunum (Dipl. Sueo. IV.)- 

a ) Eftir Gull]), synist Agnarr eigi hafa getad ått neitt skylt vid Val 
og sonu hans, en Hålfd. s. Eyst. lætur £å vera frændur og felaga, og berjast 
vid ]>& brædur Sigmund og Odd skrauta, er Gull]), kallar halfbrådur Agnars. 

*) Mundi eigi nafn fietta geta verid af sama toga spunnid og rüssn- 
eska konunafnid: "Vera"? 



64 Jon Jonsson: RaknaslöSi — Ragnarsslödi. 

J>ad lå nærri, ad gjöra "Agnar son Reginmöds hins illci? ad 
syni Ragnars I>ess, er var frægur ad illu einu, og sagt var, 
ad gengid hefdi 1 haug med skipshöfn sfna, eins og Agnarr, 
og svo gat lika endurminningin um Agnar Eagnars son 
"lodbrökar" og Agnar Ragnars son rykkils (Fms. V. 268.) 
stutt ad J>vi, ad hér yrdi målum blandad og nöfnunum 
ruglad såman. Må og vel vera, ad Ragnarr jarl Håreks 
konungs hafi verid nidji Agnars Ragnarssonar, sem sagt var 
ad barist hefdi til rfkis i SvfJ>j6d (Ragnars s. lodbr. 9. k., 
Saxi, 9. b. 464.) og gat J>vf ordid ad "Agnari konungi å 
Gestrekalandi" 1 skröksögum seinni alda. 

|>ad er nü vidurkent af mörgum frædimonnum, ad bak 
vid "Ragnar lodbrök" standi fleiri en einn fornmadur, er 
runnid hafi saman 1 eitt f mödu myrkra og fjarlægra alda 
(sbr. Bugge: B. S. H. 79—85. bis. 1 )), en ad ödru leyti eru 
sundurleitar skodanir um ræturnar ad sögu hans, sem virdast 
l*ggj a ör ymsum åttum (sbr. Storm: Krit. Bidr. I. 82—86, 
90—92, og Tim. Bmf. XL 20, 79). Hér å undan hefir 
verid vikid nokkud å J>ad, hvernig Danir hafa heim- 
fært til hans herfor Ragnars jarls til Signu (Parisar), en 
lslendingar gjört ür J>eim Ragnari haugbüa nordur i Hellu- 
landsöbygdum, og greint hann vandlega frå fodur Ragnars- 
sona ("Ragnari lodbrok"). |>essi Ragnarr (jarl) virdist pvi 
med engu m6ti geta verid så höfdingi, ("J>engill"), sem Bragi 
gamli orti um Ragnarsdråpu, er fslendingar hafa vardveitt 
brot ür, beldur må ætla, ad Ragnarr Sigurdarson, sem 
nefndur er i dråpunni, sé hinn sami og "Regner Alfbane" i 
Cod. run. (Ser. I. run. 2 )), sem hefir getad fengid vidurnefni 

*) Bugge virdist tel ja pact fjarstæctu, ad Bragi gamli hafi ort bæcti nm 
Ragnar og sonarsonarson hans (Björn at Haugi, B. S. H. 90), en eigi ])arf 
I>ad ad I>ykja svo kynlegt, ]>å er I>ess er minst, ad Franz Joseph I Austurrikis- 
keisari kom til rikis å (ofanverdnm) dögum Nikolåaar I. Bussakeisara, og 
rædur enn rikjum å (öndverdum) dögum sonarsonarsonar hans (N. II). 

a ) I Gmld. Krön. 26—27 er hann nefndur Rægæn (Bæghin, Rcegnær) 
Alf son, og mun su breyting gjord til ad tengja hann vid næsta konung & 
undan, eins og titt er i dönskum konungatölum (Storm: Krit. Bidr. I. 56). 



J6n Jinsäon: Raknaslödi =- ßagraarsslocti. 65 

sitt af £vi ad hefna födur sins å Alfi konungi å Vendli 
(eftir Skjöldungasögu fekk Sigurdr hringr banasår i orustu 
vid Alfssonu, sbr. fråsogn Saxa 1 9. b6k (441 — 42), par sem 
Ragnarr hefnir qfa sins (Sigurdar h rings) å "Frey Svia- 
konungi" o: "Freys åttungi" = Alfi?). Konungatalid i Cod. 
run. lætur "Ragnar Alfsbana" vera födur J>eirra fimm konunga, 
er åttu ad hafa skift Danmörku med sér fyrir daga Haralds 
hilditannar *), og Saxi segir ad "Sivarus" (o: tvarr Sviakon- 
ungur vidfadmi?) hafi reynt ad brjéta undir sig, en eigi 
tekist. "Ragnarr Ålfsbani" stendur i rödinni (SED. I. 28.) 
löngu å undan "Ragnari lodbrök" en nålægt Haraldi hildi- 
tönn og Hringi frænda hans (sbr. Ark. X. 135 — 136 bis.). 
Hins vegar gjörir Saxi og flest konungatöl Dana Ragnar 
"lodbrok" ad sama manni og Ragnfröd Danakonung (Regin- 
fridus, Raganfredus f 814) og blandar födur hans (Sigurdi 
hring) såman vid J>å fyrirrennara Ragnfrödar: Sigfröd (Sigi- 
fridus) og Ala (Anulo), er bördust og fellu 812. £6 ad J>etta 
sé bygt å misskilningi og rangfærslu å titlendum sagnaritum, 
J>å hafa margir sagnfrædingar nü å timum dregid J>å ålyktun 
af J>vi, ad upptaka sögunnar um "Ragnar konung son Sig- 
urdar hrings" væri ad leita hjå pessum Danakonungum å 
9. öld. En J>ad er ekki ad sjå, ad elztu sagnaritarar Dana 
å midöldunum hafi haft neina vitneskju um J>essa konunga 
nema frå kirkjusögu Adams frå Brimum, og fad virdist 
mjög ösennilegt, ad Ali konungur (J>. Anulo), sem feir gjördu 



*) Saxi telur ]>å ekki brædur, en ymislegt bendir til, ad f>eir eigi skylt 
vid Hunding og sonu hans i Helgakvidunum ; einn peirra er nefndur Hund- 
ingr og annar "Haghwor" (Gmld. Krön. 26, sbr. Håvardr eda Hagbardr 
Hundingsson Hkv. Hb. I. 14. Vols. 9. k. Fas. 1 I. 137.), en nålægt Hundings- 
sonum stan da Granmarssynir (Hödbroddr og brædur hans), er falla fyrir 
sama manni (Helga Hnndingsbana). Nu kallar Saxi Hödbrodd son Ragnars 
Sviakonungs Hitndingssonar, og virdist danska sögusögnin pannig hafa 
ruglad Eagnarssonum såman vid (Granmarssonu og) Hundingssonu. Bugge 
hefir (Helgedigtene 318 — 21) bent å skyldleika efnisins i Helgakvidunum og 
sbgu Bagnars og Svanhvitar hjå Saxa (sbr. i 2. bök Saxa : Ragnarr ~ Svan- 
hvit og i 9. bok: Ragnarr ~ Svaril&ug = Aslaug systir Svarihilånr i Völs.). 

AKK1V FÜR KORDISK FILOLOGI XVn, MT FOL JD XIII. 5 



66 Hellquist: Sv. ortnamn. 

ad "Hringi" af misskilningi, hafi lika ordid ad "Hringi" eigi 
ad eins å fslandi, £ar sem sagnamenn virdast hafa J>ekt "Sig- 
urd hring" å 12. öld (med f>vi ad hans er getid i Skjöld- 
ungasögu, sem er 6håd konungatölum Dana) heldur jafnvel 
å Vesturlöndum, ]>ar sem Bugge hyggur ad Ragnaredråpa se 
ort å seinna hluta 10. aldar af manni, sem talid hafi "Sigurd 
hring" fodur Ragnars. |>aft mun verda ervitt ad koma J>vi 
saman, ad sögur um "Ragnar son Sigurdar hrings" hafi 
gengid fyrir vestan haf å 10. öld, og ]>6 sé sambandid milli 
t>eirra og nafnid "Sigurdr hringr" sprottid frå ritudum 
dönskum konungatölum fra 12. öld(!). A Jietta hefi eg bent 
f Ark. XII. 387 og J>6 heldur F. Detter ("Zur Ragnars- 
dråpa" Ark. XIII. 363 — 365) enn fast vid skyringu Jessens 
å uppruna nafnsins "Sigurdr hringr" jafnframt Jrvf, sem hann 
er samdöma Bugge um Ragnarsdråpu *). 

Stafafelli 5. d. okt. 1899. 

Jon Jönsson. 



Några svenska ortnamn. 

1. Hestra, Hester. 

Vi hafva här att märka följande ortnamn: 
1) Hesterhult, gård i Drängsereds socken, Arstads härad 
af Halmstads län, ieke synnerligen langt från Hestra socken 
i Västbo härad. 2) Hestra, gård i Mårdaklefs socken, Kinds 
härad af Alfsborgs län. 3) Hestra, gård i Holtsljunga socken, 
samma härad. 4) Jårnhestra, gård i Mossebo socken, samma 
härad. 5) Hestra, gård i Sexdräga socken, samma härad. 

') Misprentad i Ark. XV. 255—261 (Liserus— Boow.) 

256. bis.: 2. lina ad ofan: "er" fyrir "r". 
259. „ 2. „ ad nedan (nedanm&ls) : Vølka fyrir Valka. 
261. „ nedsta 1. nedanmåls: Sintra fyrir Sindra. 
Ath. vid "Liserus" — Lysir — "Lytir" (257. bis., 2. a. n.): 

sbr. "Lydishof" i Vikinni i Noregi (Norske Gaardnavne II. 397). 

ARKIV FOR NORDISK FILOLOGI XVII, NT FÖLJD XI H. 



Hellquist: Sv. ortnamn. 67 

6) Stenhestra, gård i samma socken. 7) Hestra, gård i Tra- 
nemo socken, samma härad. 8) Kalf hester, gård i Tvär- 
reds socken, samma härad. 9) Ängshester, gård i samma 
socken. 10) Hestra, gård i Sätila socken, Marks härad af 
Alfsborgs län. 11) Karlshester, gård i Kinna romma socken, 
samma härad. 12) Dalshester, gård i Aspereds socken, As 
härad af Alfsborgs län. 13) Gwnghester, gård i Toarps 
socken, samma härad. 14) Hestra, gård i Torpa socken, 
Vedens härad af Alfsborgs län. 15) Hestra, gård i Tämta 
socken, samma härad. 16) Hester, gård i Vists socken, Red- 
vägs härad af Alfsborgs län. 17) Wrighuliæstær, skog i 
Västergötland, enl. VGL. IV. 11: 1; läget kan ej närmare 
bestämmas, men namnet foregår i listan håttas, nu Hatter- 
åsen i Redvägs härad af Alfsborgs län; se nedan. 18) Hestra, 
gård i Bollebygds socken, Bollebygds härad af Alfsborgs län. 
19) Hestra, socken i Västbo härad af Jönköpings län. Den 
nämnes åren 1310, 1409 under formen Hestra, skrifves 
1419 Hestrce, 1402 Histræ; äfven formen Heyster forekom- 
mer enl. Sv. Dipl. NS. II. 20) Eldshestra, gård i Gryteryds 
socken, samma härad. 21) Hester ås, gård i Långaryds socken, 
samma härad. 22) Stenhestra, gård i Akers socken, Östbo 
härad af Jönköpings län. 23) Hestra, gård i Byarums socken, 
samma härad. 24) Hester, gård i Åsenhoga socken, (i aldre 
tider till) samma härad. 25) Hestra, socken i Mo härad af 
Jönköpings län; så skrifvet år 1540 ! ). 26) Angerdshesira, 
socken i samma härad, år 1412 skrifvet Anger dhaheyster 2 ), 
år 1446 Angndahester 3 ). 27) Hestra, gård i Lekeryds socken, 
Tveta härad af Jönköpings län. 28) fsv. FwgMestra, torp 
i Bankeryds socken, samma härad 4 ). 29) Hester, gård i 
Odestugu socken, Västra härad af Jönköpings län. 30) Qling- 
hester, gård i Melby socken, Ostra härad af Jönköpings län. 



*) Styffe Skandinavien under unionstiden s. 106. 2 ) Sv. Dipl. NS. II. 
3 ) Se tilladet b. 75. *) Så skrifvet år 1500 enl. C. Silfvarstolpe Vadatena 
klosters jordebok 1500 s. 84 j ar 1480 felaktigt Foklalesther. 



68 Hellquist: Sv. ortnamn. 

31) Långhester, gård i Skede socken, samma härad. 32) Gef- 
velhester, gård i samma socken. 33) Erikshester, gård i 
Hvetlanda socken, samma härad. 34) Rester, gård i Bex- 
heda socken, samma härad. 35) Appelhester, gård i Als- 
heda socken, samma härad. 36) Glinghester, gård i samma 
socken. 37) Vagnhester, gård i samma socken. 38) Hestra, 
gård i Vireda socken, Norra Vedbo härad af Jönköpings län. 
39) Spelhester, fsv. Spilhistra *), gård i Askeryds socken, 
samma härad. 40) Blankhester, gård i Adelöfs socken, samma 
härad. 41) Kålhester, gård i Eksjö socken, Södra Vedbo 
härad af Jönköpings län. 42) Hester, gård nära Smålands- 
gränsen i V. Ry ds socken af Ydre härad 2 ) (hvilken socken 
i söder gränsar till Jönköpings län). 43) Hestrahult, gård i 
Sunds socken af samma härad. 44) Hestra, gård i Torpa 
socken af samma härad, hvilken jag tidigast funnit omnänmd 
år 1369 under formen Iieestra 3 ). 45) fsv. Hystrdholt, gård 
i Asby socken af samma härad 4 ). 46) Hester, gård i Ekeby 
socken, Göstrings härad af Linköpings län (hvilken socken 
gränsar till Jönköpings län). 

Detta ortnamn har icke blifvit tillfredsställande forkla- 
radt. Jag uppehåller mig naturligtvis ej vid tidigare försök 
att tolka Hestra såsom sammansatt af hed och stad eller 
Allvins mening, att ordet etymologiskt sammanhänger med 
ags. héhst 'hogst'. I sin förträffliga uppsats om svenska ort- 
namn i Sv. Landsm. I synes frih. G. Djurklou s. 553 vilja 
ställa de smaländska namnen på -hestra, -hester till sv. hast 
på grund af de ypperliga betesmarker, som enl. nämnde förf. 
finnas eller funnits vid de gårdar, som bära sådana namn. 
Denna sammanställning är fonetisk t sedt icke oantaglig: sv. 
hast, fsv. hæster, isl. Jiestr utgår nämligen sannolikt från ett 
urnord. *hæistaR af *hahistan (Noreen Aschw. gr. § 93. 1); 



*) Silfverstolpe Vadstena klosters jordebok 1500, s. 114. 2 ) Häradet rak- 
nådes under medeltiden till Småland. 3 ) I en handling publicerad af Bääf 
Beskr. öfver Ydre härad 1: 173. *) Vadst. klosters jordeb. s. 113 från år 1500. 



Hellquist: Sv. ortnamn. 69 

men jag anser det från ordbildningslärans synpunkt ogörligt 
att acceptera den. Dessutom blir det, om man ansluter sig 
till densamma, svart att forklara, h var for de namn, i hvilka 
orden Hester, Hestra inga, icke uppträda å andra trakter af 
vårt land an dem, som ofvan angifvits, utan endast fore- 
komma inom ett visst område, hvars gränser noggrannt kunna 
angifvas, och som för öfrigt endast utgör en ringa del af 
landet. Hade ordet betydt 'betesmark', skulle man sannolikt 
äfven påtraffat det någonstades i sydligaste, mellersta eller 
norra Sverige. 

Då man söker härledningen till detta ord, har man att 
utgå från det obestridliga faktum, att det i aldre tid haft 
stamvokalen -et- af germ. -ai-. Detta framgår till full evi- 
dens af de ofvan anforda formerna med -ec-, -#-, -f- och -ey-. 
Formen Angerdhaheyster från Mo härad (nr 26) visar, att 
den gamla diftongen så sent som i början af 1400-talet kvar- 
lefde i dessa trakter 1 ). För öfrigt uppträder i stamstafvelsen 
vanligen e, ee (nr 19, 44). Stamvokalen i (Wrighu)hæster 
(nr 17) forhaller sig till den i Heestra som fsv. basker till 
bésker 2 ). Härmed bör sammanhållas, att enligt de uppgifter 
jag erhållit namnen Hestra uttalas med slutet (kort) e, under 
det att namnen på -hester i allmänhet hafva (kort) ä. I de 
förstnämnda fallen följde på stamvokalen en heterosyllabisk, 
i de senare en tavtosyllabisk konsonantgrupp. Slutligen må 
anmärkas, att i-vokalen i Histræ, Spilhistr (nr 19, 39) är 
att bedöma såsom i de motsvarande af Kock Unders, i sv. 
språkhist. s. 39 folj. anforda fallen. 

Den germ. stam *haistra- y från hvilken dessa namn så- 
lunda utgå, motsvarar enligt min mening mht. heister 'ung 
bok 1. ek', ty. heister i Hessen liksom i Osnabrück (hester) 
i bet. 'bok (Fagus)', å andra stallen å det högtyska språk- 
området, som det tyckes, i den mht. bet., mnt. hcistcre, fris. 



') Jfr Noreen Aschw. gr. § 124. 2. ') Jfr ib. § 80. II. 2. 



70 Hellquist: Sv. ortnamn. 

hester 'ung bok 1. ek', mholl., holl. heester 'ung bok' (hvaraf 
fr. hétre 'bok' lånats), i Mecklenburg hooster 'afvenbok (Car- 
pinus)', hvilket träd i ty. bär namnet Hainbuche m. fl. former; 
jfr om trädnamnets spridning för öfrigt Kluge Et. Wb., 
Franck Et. Wdb., Grassmann Deutsche Pflanzennamen s. 
203, Pritzel o. Jessen Die deutschen Volksnamen der Pflan- 
zen ss. 150, 322. Äfven i Tyskland ingår substantivet i 
ortnamn t. ex. i namnet Heisterbach. Ordet ar enl. Kluge 
främmande för 'oberdeutsch', dvs. alemanniskan och ba- 
jerskan. S varighet vål lar det emellertid att bestämma. hvilken 
af de i västgerm. språk förekommande betydelserna, det svenska 
ordet egt. 

Den i Mecklenburg uppträdande bet. 'afvenbok' torde 
icke böra komma i betraktande, då detta träd icke går så 
langt mot norr som de ofvan angifna ortnamnen och, såvidt 
man vet, inom den tidrymd, hvarom här är fråga, icke heller 
gjort det. Afvenboken börjar i Kalmar län något sydligare 
an rödboken, drager sig sedan i det inre Småland mer till 
söder, så att den endast väster ut öfverskrider skånska 
gränsen och i Halland icke forekommer ofvan Lagan; se 
Fries Botaniska utflygter 3: 191. 

Aterstår sålunda att undersöka, om ordet, såsom i stora 
trakter af det västgermanska språkområdet, användts endast 
om unga bokar och ekar eller såsom t. ex. i Hessen, vid 
Osnabrück (och i Frankrike) betyder bok (Fagus) i allmänhet. 
Det torde vara vanskligt att med bestämdhet yttra sig i 
denna fråga. Dock anser jag afgjordt, att den senare möj- 
ligheten har den största sannolikheten för sig. Skulle ordet 
äfven ha brukats om eken, vore det ju egendomligt, att 
namnet icke uppträder längre mot norr, ehuru ekens region 
som bekant stracker sig ända upp till Dalälfven. För att 
*hester betydt bok, talar stärkt den omstandigheten, att 
namnet ganska noggrannt foljer bokgränsen i norr, men icke 
öfverstiger densamma: den egentliga boken (rödboken) vid- 



Hellquist: Sv. ortnamn. 71 

tager i södra delen af Kalmar län (nordligast 57°), utbreder 
sig sedan väster ut genom Småland, Västergötland, Halland 
samt går genom ßohuslän ända till Laurvig och Holmestrand 
i Norge (Fries Botaniska utflygter 3: 190). Jag antager 
alltså, att ordet hester haft betydelsen 'rödbok'. 

Härmed stämmer, att t. ex. i Hestra socken (Västbo) 
bok fordom i ymnighet funnits (se Hist.-geogr. lex. 3: 
328); numera är emellertid detta icke längre forhållandet. 
Om forekomsten af bokskogar i södra Västergötland under 
medeltiden se Styffe Skand. under unionst. s. 100. I aldre 
tid skall hela Gälaveden ha bestått af bokskog. Ännu i 
dag träfFas boken här och dar i södra delen af Toarps socken 
(jfr Gunghester) samt i västra delen af Tvärreds och Dan- 
nike socknar (jfr Kalf-, Ängshester) *). Att i senare tider 
gjorda försök misslyckats att acklimatisera bokträdet i Ekeby 
socken i Ostergötland, dar namnet en gang üppträder, bevisar 
intet, då på grund af skogssköfling och andra omständigheter 
fÖrutsättningarna för bokens trefnad lätteligen kunna forsvinna. 

Af de ofvan anforda namnen vill jag särskildt fram- 
hålla Hestrahult och Hesterhult, med hvilka må jämföras: 
Alhultj Askhult, Björkhult, Bokhult, Ekhult 7 Elmhult 7 Håssle- 
hultj Lindhult, Lönhult samt det mindre vanliga Granhult. 
Namnen på -hult är sålunda ofta bildade af ord for löfträd. 
Att sammansättningarne med Gran- äro jämforelsevis ytterst 
få, och sådana på Fur- 7 Tall- nästan alldeles saknas 2 ), beror 
darpå, att ordet hult i svenskan har betydelsen '(mindre) löf- 
skog' 3 ). Namnet Granhult beror sålunda på ett slags analogi- 
bildning. Ordet är dock i svenskan ganska gammalt; det fore- 
kommer t. ex. såsom gårdnamn {granshulf) i Smal. år 1342 4 ) 

') A. E. Törnebohm Sv. geol. unders. Aa 21: 18. 2 ) Jfr dock Förhult 
i Aneboda socken, Smal. : fsv. fyri. Däremot kallas Förshult Nye socken, 
Smal. i fsv. tid Fyrisiohidt (Sv. dipl. NS. I. från 1402) : *Fyrisio. 3 ) Jfr 
Hyltén-Cavallius Värend och Virdarne 1: 3, Bergström Södermanlands ort- 
namn s. 16, Falkman Ortnamnen i Skåne s. 49, Steenstrup Dansk hist. tidskr. 
6 E. 5: Si. 4 ) Sv. Dipl. V. 



72 Hellquist: Sv. ortnamn. 

samt som namn å en socken i Uppviddinge härad under 
unionstiden *). 

Men namnen på -hult kunna äfven vara bildade af be- 
nämningar på annat an trad, t. ex. af djurnamn ss. Hökhult, 
Kråk{s)hult, Tranhult, Ufvehult, Ut/hult, Ålghult eller af sjö- 
namn ss. Drögshult : Drogen, Frillhult : Frillen, Filingshult : 
Filingen, Finshult : Fenen, Limmerhult : Limmern m. fl. m. fl. 
Namiiet Hesterhult, Hestrahult kan sålunda icke tjäna som 
bevis, ehuru val som stod för den meningen, att ordet hester 
betydt något visst trädslag 1. dyl. Betydligt viktigare såsom 
bevisningsmaterial i detta hänseende är fsv. Wrighuhæster. 
Det forekommer nämligen i listan på de i VGL. IV upp- 
räknade allmänningsskogarna i Västergötland, af hvilka 
jag exempelvis erinrar om namnen på -holt, -uitfær, -scoghær, 
-mar. Att i detta namn -hcester betyder något slags skog, 
synes mig höjdt öfver allt tvifvel. Jag vet dock ej, huru 
forstå leden skall forklaras 2 ). 

Det fsv. ordet *hester, som jag sålunda anser mig ha 
uppvisat, är bildadt med det i germanska trädnamn synner- 
ligen vanliga suffix, indoeur. -tr-, som i på -s slutande 
stammar naturligtvis maste uppträda som -tr-] jfr t. ex. isl. 
jglstr, sv. jålster 'sälg' 3 ). — Outvidgad återfinnes stammen i 
fsax. Hésiwald, lat. Silva Gaesia (for Chaesia) vid Ruhr; se 
Kluge Et. Wb. Grassmanns försök att forklara ty. heister 
såsom uppkommet af ett äldre *hagester 'Hecken-, Hagebaum' 
kan sålunda ej vara riktigt. — Af detta *hester har Hestra 
bildats på samma satt som fsv. sockennamnet Haslæ (1346): 
hasl] jfr Gryta, Hvena, Kisa osv. 

Vi ofvergå nu till den geografiska utbredningen af detta 
namn. Det forekommer — vasterifrån räknadt — sydli- 

') Styffe Skand. under unionst. s. 155. 3 ) Af do sammansatta namnen 
på -hester äro för öfrigt åtskilliga tydligen relativt unga, uppkomna under 
en tid, da den egcntliga botydelsen af det i namnet ingående sbst. hester var 
fördunklad oller utdod och ordet kanske snarast användes som ett slags af- 
ledningsändelse. 3 ) Se förf. Ark. 7: 170 och dar citerad litteratur. 



— 



Hellquist: Sv. ortnamn. 73 

gast i mellersta Halland, i Drängsereds socken. Om man så 
på kartan följer dess vidare utbredning, frapperas man ovill- 
korligen af det forhållandet, att hufvudstommen af namnen 
Hestra, Hester grupperar sig omkring och mellan Viskans, 
Atrans och Nissans floddalar, i synnerhet de bada senares. 
Från Halland sprider det sig uppåt södra och sydöstra Älfs- 
borgs län samt uppåt de närgränsande trakterna af Jönkö- 
pings län genom Västbo och Östbo härader upp till Nissans 
nordligare delar i Mo härad samt sedan åt nordost till Tveta, 
Norra Vedbo, Ydre samt en af Östergötlands gränssocknar 
mot Småland — dessutom forekommer det enstaka i Västra 
härad samt mera allmänt i Östra härad, dock alis icke i de 
östligaste delarna af Jönköpings län, t. ex. östra delen af 
Ostra härad. Från Skaraborgs och Kronobergs län samt 
Skåne, Bleking och södra Halland kan det icke uppvisas. I 
de fyra sistnämnda landsdelarna vimlar det däremot af 
namn, i hvilka ordet bok ingår. Däremot har jag funnit 
hogst få spår af sådana namn inom gränserna för det om- 
råde, inom hvilket namnen Hester, Hestra forekommer. I 
Dalstorps socken, Kinds härad, finnes ett Bokhult 1 ). Men 
redan vid gränserna för detta område vidtaga bok-namnen. 
Så kallas den på gränsen af Kinds härad och Gunnarps 
socken i Halland belägna Bocksjön i det bekanta "Dana- 
holmsfördraget" lor Boksior, och en back, som rinner ur 
Bocksjön i sjön Fegen å samma stalle for Bokæbækker, 
bökebekker 2 ). I Solberga socken, S. Vedbo härad, Jönkö- 
pings län ligger gården Bokhult, som under detta namn om- 
nämnes år 1345 3 ). 

Man kan icke underlåta att spörja efter anledningen till 
ofvan framställda forhållande, att ett bestämdt sammanhäng- 
ande område i södra Sverige tyckes ha egt en egen benäm- 

!) Sv. geol. unders. Aa 33: 14. 2 ) Se Schlüters upplaga af VGL. Gloss. 
*) Sv. Dipl. V. 



74 Hellquist: Sv. ortnamn. 

ning för boken, hvilken att döma af ortnamnen lor öfrigt icke 
synes ha varit känd eller använd. 

Teoretiskt sedt finnes det ju flera möjligheter att for- 
klara detta férhållande. 

Man kan ju tänka sig, att ordet en gang äfven tillhört 
de angränsande nejdernas ordskatt, men dar utdött. I så 
fall får man dock snarast antaga, att åtminstone i dessa 
trakter bok och *hester haft olika betydelser, så att t. ex. 
det senare ordet endast användts om unga bokar, såsom fallet 
är i vissa västgermanska språk. 

Om man utgår från betydelsen 'ung bok', kan man ju 
ock formoda, att i de nordligare trakterna af bokregionen 
bokbestanden oftare an i de södra utgjorts af unga eller 
späda träd, som här icke natt sin fulla utveckling. Men en 
dylik hypotes förklarar på sin höjd det forhållandet, att ordet 
hester ofta uppträder i bokregionens nordliga del, men icke 
att det i den södra alldeles saknas. - 

En tredje möjlighet, att *hester betydt afvenbok, har i 
det foregående afvisats såsom i hög grad osannolik. 

Det torde alltså vara försiktigast att stanna vid den forstå 
möjligheten: ordet har i söder (och norr) en gang förekommit, 
men sedermera utdött, och betydelsen har varit 'ung bokskog' 1 ). 

*) Jag kan emellertid icke alldeles undortrycka de tvifvel, jag person- 
ligen hyser på riktigheten af detta antagande, och tillater mig därför fram- 
ställa följande tanke, som under mina ortnamnsundersökningar fallit mig in, 
och som till äfvent.yrs kan framdeles bekräftas af andra fakta. Jag ville 
alltså uppkasta den frågan, om man icke möjligen i utbredningen af det 
gamla ortnamnet Hester^ Hestra kan spara en ledtråd vid bedömandet af 
dessa trakters kolonisation. 

Befolkningen i dessa skalle då icke ha kommit från söder, alltså icke 
från Kronobergs län eller Skåne, utan direkt öfver hafvet, från Seland eller 
Jutland (jfr O. Bremer i Pauls Grundr. 2 3: 784) samt dragit uppför Nissan, 
Atran och Visk an, vid hvilka floders mynningar de landat. Jag hänvisar i 
denna fråga t. ex. till den af Montelius Sv. hist. 1: 73 moddelade grafiska 
Öfversikten af stenåldersgrafvarnos utbredning i Sverige. Särskildt bor det 
framhållas, att fornlämningarna i Kinds och ßedvägs härader folja Ätrans 
dalföre (se bl. a. Höijer Sverige 2: 1110, 1124). Då jag här söker bygga på 
vår kännedom om stenåldersfynden, förutsätter jag naturligtvis riktigheten 



Hellquist: Sv. ortnamn. 75 

Tillagg. 

I den ss. 66 — 68 meddelade listan på ortnamn har mellan 

n:o 26 — VI uteglömts Kanshestra i Bondstorps och Kulhestra 

i Stengårdshults socken af Mo härad, Jönköpings län. Möj- 

ligen kan ännu ett eller annat namn med -hester som senare 

af den numera af arkeologer och antropologer allmänt omfattade meningen, 
att vi i stenålderns folk ha att söka förfaderna till det folk, som i dag som 
är bor inom Sveriges gränser — en mening, som just i dagarna ytterligare 
bekräfbats genom det resultat, till hvilket professor Betzius kommit i sina un- 
dersökningar af hufvudskålsformen hos det svenska stenåldersfolket. Där- 
emot maste jag i fråga om bestämmandet af tiden för Skandinaviens äldsta 
bebyggaride af de gerraanska folk, som nu bo dar, af språkliga skal ansluta 
mig till den af O. Bremer i AfdA 18: 413 följ. och Pauls Grundr. 1 3: 790 
förfaktade meningen, enligt hvilken detsamma är att förlägga till senare 
hälften af årtusendet närmast f. Kr. Skulle det visa sig ogörligt att inom 
denna korta tidrymd sammantranga den arkeologiska utvecklingen, maste 
den of van antydda teorien om raskontinuiteten uppgifvas: den uppfatt- 
ningen, att i tretusen år f. Kr. det språk talats i Norden, hvaraf do nuva- 
rande dialekterna äro af komlingar, torde numera icke kunna pårakna någon 
öfvertygad anhängare bland språkmannen. För att nu återgå till vårt egent- 
liga ämne, antar jag sålunda som möjligt, att invånarna å det område, dar 
namnen Hester } Hestra uppträda, bilda en etnografisk enhet: alltså i mel- 
lers ta Halland, södra och sydöstra delen af Alfsborgs län samt större delen 
Jönköpings län. 

De skulle sålunda skiljas å ena sidan från invånarna i Skaraborgs 
län — de egentliga västgötarna, hvilka utbredt sig mellan Gröta älf och 
Safverån och så spridt sig öfver Skaraborgs län, hvarefter de bobyggt 
Ostergötland samt Dal och Varmland. A den andra sidan borde do sarhållas 
från invånarna i Sydhalland och Skåne, östdanerna, samt från dem i Kro- 
nobergs län, dar de fiesta forskare antaga att en sarskild nordgermansk 
stam haft sitt hemvist. 

Ehuru det anses vara vanskligt att draga några etnografiska slut- 
satser på grund af folkkaraktär och folklynne, kan i dotta sammanhang er- 
inras om don gan ska allmänt erkända öfverensstämmelsen i detta afseende 
mellan å ena sidan Skaraborgarna och Ostgötarna samt å den andra Alfs- 
borgarna och nordsmålanningarna. 

Hvad jag för öfrigt kanner om dialekterna i dessa trakter, synes mig 
snarare tala for an mot ofvan utvecklade hypotos. Afvenledos erinras om 
den af Laffler framställda, men på andra grunder baserade uppfattningen om 
Alfsborgarnas etnografiska Ursprung (Landsm. XII. 9: 8), hvilken delvis 
sammanfaller med hvad ofvan antagits. 

Slutligen må framhållas, att den ställning läsaren intager till det här 
framställda forslaget att forklara den geografiska utbredningen af namnen 
Hestra, Hester icke bör inverka på hans uppfattning om det, som jag här 
egentligen velat ådagalagga, nämligen namnets Ursprung, 



76 Hellquist: Sv. ortnamn. 

led anträffas, dock säkerligen intet utom det område, som 
ofvan angifvits. 

2. Vasa. 

Namnet å den frejdade Vasaättens gods Vasa har icke 
ännu blifvit etymologiskt förklaradt. Gården är belägen i 
Skeptuna socken af Säminghundra härad i Uppland och har 
egts af bl. a. riksdrotsen Krister Niklisson, dennes son 
Karl Kristersson och dennes soner biskop Kettil och Erik 
Karlsson 1 ). 

Man har sväfvat i ovisshet om huruvida den forste rid- 
daren med "vasen" tagit sitt sköldemärke af gården, eller om 
denna fått namn af någon riddare, som fort sådant marke å 
sin sköld. Den förstnämnda meningen torde val nu vara 
den allmännast antagna 2 ). Den är ju också a priori den 
sannolikaste: gårdnamnet forekommer nämligen äfven i andra 
trakter af Sverige, såsom i Veta socken af Vifolka härad, 
Osterg., samt i Sandsjö socken af Västra härad, Smal. Vasa 
i Smal. betecknar ett torpställe och omnämnes i en hand- 
ling från 1567 3 ); jfr äfven nedan. Den härledning jag här 
nedan framställer bekräftar, om så skulle behöfvas, densam- 
mas riktighet. 

Gårdens läge vid den enl. Styffe anf. st. "fordom vatten- 
dränkta dalen" mellan sjön Hederviken och Laggaån har 
gifvit upphof till dess namn. Ordet synes mig utom allt 
tvifvel innehålla samma stam som mht. wase, fht. waso m. 
'fuktig mark', hvilket äfven som lånord återfinnes i fr. gazon, 
men for öfrigt icke är med säkerhet belagdt från annat ger- 
manskt språk 4 ). 

') Styffe Skand. under unionst. s. 280. *) Jfr t. ex. H. Hildebrand Sv. 
hist. 2: 241. 3 ) Aftryckt hos Rääf Ydro h. 1: 317. •) Att som Grien- 
berger ZfdA. 30: 1G7 till samma stam fora sv. vasle(\) är naturligtvis 
ogörligt, då detta ord som bekant utgår från fsv. v atle. Icke heller har 
nämnde.fbrf. ratt, då han af samma germ. bas härleder ags. vås och isl. 
vås: dessa utgå från ett'germ. *uan8- ) hvarom se Hellquist Etymologische 
Bemerkungen 8. IX. 



Hellquist: Sv. ortnamn. 77 

Utom i det nämnda gårdnamnet Vasa uppträder väl 
detta ord äfven i de skånska gårdnamnen Vasen, Bölvasen, 
Vasagården, Vasatorp m. fl., om hvilkas läge närmare hos 
Falkman Ortnamnen i Skåne s. 95, dar de med orätt föras 
till sv. dial. vesa, isl. veisa f. 'dy, gyttja'. Om det dessutom 
forekommer i några svenska sjönamn är en fråga, som jag 
f. n. ej vill söka att besvara. 

3. Hvena. 

I Beiträge zur griechischen Sprachkunde s. 2 ff. ha 
Noreen och K. F. Johansson sammanställt grek. jrétQa f., 
TtérQos m. f. eg. 'sten, klippa', äfven användt som ortnamn 
(<: *qetr~) : lat. tri-quetr-us 'dreigespitzt, dreieckig' l ) med åtskil- 
liga nordiska ord såsom t. ex. isl. hveftra 'jättinna', isl. hveftra 
i Ragnarsdråpas hvetfro holmr 'klippö' 2 ) och vidare önamnet 
Hvedtoj nu Even, alltså 'klippön', i hvilket sistnämnda ord en 
utbildning af en vid sidan af r-stammen i jrévQa, hvetira 
stående rø-stam foreligger, motsvarande gr. -twtvcl, dar en 
kontaminationsbildning af ett *jrerva och *wbvva uppträder. 
Jag hänvisar för öfrigt till anförda arbete; jfr äfven min 
uppsats Anmärkningar om några nordiska och västgermanska 
djurnamn (Språkvetenskapliga Sällskapets i Upsala forhandl. 
1891—1894), dar jag sökt styrka här i största korthet 
refererade etymologier medelst anförande af ett svenskt 
fisknamn, som möjligen bör etymologiskt forbindas med 
dessa ord. 

Bland våra svenska ortnamn finnes nu ett, som med 
ganska stor säkerhet kan föras hit, nämligen namnet å 
socknen Hvena i Sevedes härad af Kalmar län, så skrifvet 
redan 1337, hvadan formen med begynnande h är fullt sä- 
kert konstaterad. Socknen är "ganska bergaktig och 
backig" (se t. ex. Historiskt-geografiskt och statistiskt lexi- 
kon öfver Sverige 3: 465). Hvena < Hvcfrna liksom det af 

*) Fick Bezz. Beitr. 3: 166. 2 ) Se Beitr. z. gr. Spr. s. 32. 



78 Hellquist: Sv. ortnamn. 

samma stam bildade Hven < Hvefrn] jfr fsv. Skafte, isl. Skåney 

'Skåne' < *Skacfn- (lat. Scadinavia), fsv. Henamora jamte nsv. 

Hedemora osv.; se Noreen Aschw. gramm. § 244, 2. 

Hvem är till betydelse och bildning att jämföra med 

de fsv. sockennamnen Gryta och Kisa. 

Samma härledning gäller med all sannolikhet för Hvena, 

gård i Kettilstads socken, Kinds härad, Osterg., samt Hvma, 

gård i V. Husby socken, Hammarkinds härad, Osterg., bada 

belägna i en tämligen bergig trakt. 

4. Kisa. 

Kisa socken ligger i Kinds härad af Linköpings län. Den 
skall enligt uppgift lemnad till Höijer Konungariket Sverige 
2: 13 hafva omnämnts redan år 1255. Från Svenskt Di- 
plomatarium har jag antecknat namnet från år 1319 (de 
kisum) och 1320 (in Kijsæ). Stammen är sålunda tyd- 
ligen Uls-. 

Socknen "utgör i det hela en . . . sjörik platå, genom- 
skuren af bergåsar i många olika riktningar . . .; den 
har ofta nog höga och branta berggrupper, djupa och trånga 
dal ar, ej sällan öde och kala bergmassor eller lodräta klip- 
por, omväxlande med de skönaste jämna bygder" (W. Tham 
Beskr. öfver Link, län s. 976). 

Ordet, af en stam kis-, för jag till stammen i ty. Kies 
och dar med besläktade ord: mht. kis m. 'grus' hvaraf bildats 
fht. kisil 'kiselsten', ags. öisil 'kisel'. Holl. kiezel och sv. 
kisel äro lånord. Grundbetydelsen är säkerligen 'sten'. Jfr 
i fråga om betydelse och bildningssätt Hvena ofvan. 

Af samma ord hafva äfven bildats namnen Hettekis på 
nordvästra sluttningen af Kinnekulle, under denna form om- 
nämndt under medeltidens senare hälft 1 ), c. 1568 skrifvet 
Hallekiis 2 ), samt Kisberg, gård i Vendels socken, Uppl., år 

*) Se St5 T ffe Skand. under unionst. 8. 121. 2 ) Forssell Sverige 1571, 
s. 123. 



Kristensen: Anmälan. 79 

1312 skrifvet Kisbergæ 1 ). Bada namnen äro i viss mån 
tavtologiska bildningar. 

Sedan detta nedskrifvits, har jag i den nyutkomna tredje 
delen af Ryghs Norske Gaardnavne ss. 63, 223 funnit en 
norsk motsvarighet till sv. Kisa, näml. fno. Kisa, nu Kise, 
hvilket Rygh anser vara obl. kasus till ett fno. Kise m. 
Eni. samme förf. har det no. ordet redan forut satts i ety- 
mologisk forbindelse med ty. Kies. 

Lund i maj 1900. Elof Hellquist 



Alf Torp og Hjalmar Falk: Dansk- Nor sloens lydhistorie med 
særligt hensyn $aa orddannelse og bøining. Krnia 1898. XVI 
+ 276 s. 

Det er en velkommen forøgelse af den litteratur, som oplyser 
de nordiske sprogs udvikling, denne overskuelige bog af de to nor- 
ske professorer. Æmnet er af en ejendommelig art, idet det sprog, 
som skal behandles, er et på fremmed grund omplantet sprog, som 
på alle sider er omgivet afnære slægtninge. Forholdene gör op- 
gaven mere sammensat, end om det havde varet det egentlige dan- 
ske sprogs udvikling, som skulde skildres, og man kan næppe helt 
sige forfatterne fri for at være faldne for den fristelse nu og da at 
fræm stille, hvorledes forholdene har ud viklet sig i Danmark og så — 
i et tillæg — meddele, hvilke ændringer det danske sprog far ved 
at omplantes på norsk grund. Men mange af disse meddelelser 
mod tager vi danske med tak, da de oplyser os om nutidsnorskens 
stilling til det skrevne fællessprog. Og samtidig kan vi uddrage 
en dansk lydhistorie, som vi i höj grad trænger til at få for at 
se, hvor de punkter findes, der trænger til yderligere oplysning. 

Skulde jeg henlede opmærksomheden på nogle ting, som for 
mig har varet særlig oplysende og fræmmende for forståelsen, så er 
der for det første den gennemgående redegörelse for de nedertyske 
låneords behandling i dansk (og dansk-norsk). En mængde ting i 
sproget klares med et vid den korte fræm stilling af tyske kvanti- 
tetsforhold i § 26, og i det hele har hovedforfatteren, prof. Torp, 
fra sine almindelige studier medbragt en friskhed, som virker opli- 
vende mangen gang. Også aflydstrinenes fordeling i afledninger op- 
lyses godt og fyldigt, om end en fælles behandling af de forskellige 
aflydsrækker fra den morfologiske side vilde have været mere 
overskuelig. Her, hvor det drejer sig især om lydlæren, må ord- 

') Sv. Dipl. III. 

ARKIV FÖtt NORDISK FILOLOGI XV U MT POL JD XIII. 



80 Kristensen: Anmälan. 

ningen efter aflydsrækker blive den naturlige basis, som da også 
er valgt. 

Men hvor taknæmmelig man end må være over denne gode, 
omfattende og dog overskuelige bog, kan det dog ikke undgås, at 
der må, være ting, som man kunde ønske anderledes. Bogen er 
forsynet med en lang trykfejlsliste, men selv denne er ikke fri 
for trykfejl (på s. XV skal stå 188 1. 6—7 /. n,) 1 og jeg kan tilfoje 
følgende, som jeg formoder er trykfejl: S. 12 1. 10. e for c el. é. 
S. 93 1. 1 f. n. seide for seide, S. 159 1. 9 f. n. nokkær for nokær. 
S. 168 1. 1 f. n. hofeth for houæth. S. 170 1. 4. fclæth for f ælæth. 
S. 177 1. 4 f. n. liugnæth for liughnæth. S. 187 1. 13. d for <?(for- 
øvrigt mindre rigtigt for p). S. 212 1. 19. vipa for vipa, S. 233 
1. 13 f. n. Fålnir for Palnir (forøvrigt ikke et on., men dansk navn). 
S. 245 1. 10. midie for midie. 

Enkelte af disse (navnlig seide og nokkær) er ikke uden be- 
tydning, medens de fleste dog er uskyldige og lette at rette. 

Værre er det, at udtrykkene ikke altid er klare eller sikrede 
mod misforståelse, ja undertiden er man fuldstændig uvis om me- 
ningen. Når på s. 8 porr kaldes kontraktion af urnord. *ponaran, så 
er dette jo kun delvis rigtigt, idet den lydrette sammentrækning af 
*ponaraR (*pimaraR, Kock, Ark. XIV, 212) er *ponarr dat. pore. På 
næste side står, at skånsk hører i det væsentlige sammen med "de 
øvrige sydsvenske sprogarter". Dette er ganske korrekt o. år 1 300, 
men ikke ret meget senere, hvad der kunde være grund til at bemærke. 
S. 10 dadles ældre nydansk for sin store luksus i skrivemåden, men 
denne dadel rammer jo ikke de egentlige skribenter og allermindst 
de trykte ting. S. 28 oplyses man ikke om, hvilket sprog ordet 
bräd tilhörer, og jeg er ikke i stand til at tænke mig det; det 
samme gælder adj. freyden på s. 41; men maske formerne er trykfejl 
for brädh og frøyden. S. 43 1. 7 f. n. står: H og ü kan således 
i dansk ikke forbindes med tonløs konsonant"; dette er urigtigt, 
og selv om man vil gætte sig til at "konsonant" er mindre rigtigt 
for "klusil", må endnu göres en rettelse: det samme gælder for y 
(altså kyper s. 44, III). Det kan virke forstyrrende, når ovcrlyden 
s. 65 pludselig kaldes overgangslyd, eller når på s. 67 vokaltab 
regnes med til kvantitativ aflyd, hvad der ellers ikke er sæd- 
vanligt. S. 71 står (1. 5 f. n.) oldd. (jysk) læg for lag. Ja, ordet 
forekommer i en af de sæll. love, men dærfor behøver det jo ikke 
at være jysk; dærnæst hedder ordet læg, men det andet Jagh, ikke 
blot vokalen, men også konsonanten er forskellig, det er med an- 
dre ord det nydanske et læg(g), som skriveren ved en fejltagelse er 
kommen til at skrive. Når dansk vånd vænder (s. 102) anføres 
som eksempel på bevaret w-böjning, må det dog bemærkes, at ordet 
snarere er overført til konsonantstammerne (enstav.-aks. i flt). 
Når på s. 119 den sæll. dialekt nævnes som kilde til formerne med 
u, burde den skånske, som i den tid, da det danske skriftsprog 
festnedes, snarest var hovedstadens sprog, have været nævnet med. 



Kristensen: Anmälan. 81 

På s. 122 er det mig umuligt at blive klar over, hvorledes iactrar 
efter forf:s mening er opstået. S. 134 må man igen selv udfylde 
det manglende, når der siges om en syddansk overgang, at den 
findes i jyske tekster; der menes selvfølgelig sønder jyske. S. 
137 skal man maske se bort fra det "svenske" sprog i Skåne, ti 
ellers kan det næppe hævdes, at formen længe var fæk;fik er det 
normale i oldskånsk. Af s. 140 og 230 far man det indtryk, at 
formen svomp er gennemgående i ældre dansk, men dette kan 
dog vist ikke være meningen. S. 143 står: on. ei blev kanske alt 
ved år 1000 til é (jysk ié)\ man knnde let dæraf ft den tro, at 
det blev jysk te ved år 1000, medens meningen forhåbentlig er, 
at det skete i løbet af det 14— 15:de århundrede. Når der s. 153 
tales om, at u er betydelig åbnere i dansk end i sv. og norsk, eller 
s. 221 om tyn de vokaler (o: palatale), vil disse udtryk næppe vinde 
bifald hos fonetikere. Det gör også et lidt underligt indtryk på 
s. 154 flg. at få en mængde ord opgivet, som imod forvæntning 
har vokalen y, for så på s. 157 at få den oplysning, at "det skrevne 
y gengiver nn i de alterneste tilfælde en svanden tids udtale". S. 
163 burde ved siden af det sjældne rysta også det alm. rista have 
været nævnt. S. 191 er modne næppe noget heldigt eksempel på 
be varet d, da dette ords d hører til de mest tvivlsomme (ælare da. 
moen, sv. mögen). S. 201 er det lidt dristigt at skrive, at dan- 
skerne nu altid skrive v i lov osv., når ordet laug så hyppigt staves 
med -ug. S. 203 burde foruden overgang fra g til u ojr ,; været 
nævnt bortfald af g. S. 209 § 96 burde der have stået: jysk nord 
for Limfjorden og på øen Læsø har % i andre egne v eller /, sj. 
b; w kun foran konsonant. S. 211 er det ikke helt rigtigt at sam- 
menstille dybt og Jcøbte med opr. pt med skabte, hvor denne for- 
bindelse skyldes senere analogidannelse. 8. 213 er man uvis om, 
hvilket ai der menes, det pronominale eller det foran infinitiv, lige- 
som det næppe er udenfor "knotende" udtale, at noget af disse ord 
har t i udtalen, i alt fald ikke det sidstnævnte. S. 218 burde have 
været bemærket, at overgangen -Mkr, -lika til -Mgr, -liga er yngre i 
østnordisk end i on. 8. 224 må man spørge om, hvad det skal 
betyde, at norsk har bevaret den ældre danske udtale og skrive- 
måde af eftervokalisk /; så vidt mig bekendt skriver man også i 
dansk v endnu, ligesom i norsk. 8. 235 står, at udlydende efter- 
vokalisk n er tabt i norsk, men dette er da kun tilfældet i svag 
stavelse. S. 237 far man det indtrvk, at r og r kun holdes ad- 
skilte i urnordisk, medens der faktisk i nogle nordiske mål skeines 
mellem disse lyd langt op i middelalderen (endnu på Akirke døbe- 
font). Adjektiv-endelsen -er i nom. mask. er tabt i oldjysk, men 
bevaret i'oldskansk og findes i sæll. 11. i det mindste 66 gange, så 
tabet af denne endelse i olddansk endnu må betragtes som dialek- 
tisk. S. 338 burde det have været bemærket, at flt. hue endnu er 
det normale ved siden af det hyppige knær, som er gennemgående 
i jysk (også bysprog), og at børnce (Fl. byl. kap. 1) er en enestående 

ARKIV FOR K0B9T8K FILOLOGI XVII, MT FÖLJD XIII. 6 



82 Kristensen: Anmälan. 

form, som endog i samme kapittel har børn ved siden af sig, og 
som vist i det hele kun er en skrivefejl. Endelig bør nævnes den 
underlige inkonsekvens i brugen af e off t i on. endelser, som ikke 
kan skyldes bestræbelser for at gengive den oldnorske vokalharmoni, 
da man ved siden af hinanden finder gidlinn, hrésinn, fcélinn og 
gullner, dåtnae (s. 98); e synes at være det normale (medens u er 
gennemgående for u og o i endelser), men i findes hist og her uden 
nogen regel. Et enkelt sted synes den ukorrekte skrivemåde at 
have medført en urigtig opfattelse. På s. 70 sættes n. gro tå*gro3a 
som aflydsform af samme ord som nt. kvede, men den korrekte skri- 
vemåde grö vilde vist have advaret forff. mod denne forklaring (se 
for øvrigt Noreen, Sv. etym. s. 32, hvor gro anses for den oprinde- 
lige form). Da der findes så mange unöjagtigheter, tör jeg ikke 
påstå, at alt hvad jeg har opfattet som trykfejl virkelig er det, og 
det var derfor, jeg kun turde udtale det som en formodning. 

At de norske forfatteres opgivelser om dansk ikke altid er helt 
korrekte, kan ikke undre en. Jeg skal give nogle rettelser til 
disse opgivelser, som jeg h&ber vil være til nytte for brugerne af 
bogen. Den s. 6 omtalte "papirtilværelse" frister en del af de 
nævnte ord (hin, intet, ti) også i dansk, så forskellen mellem dansk 
og dansk-norsk på dette punkt ikke bliver så stor. Ordet grov (s. 
45 1. 5 f. n.) har i dansk diftong (og kort d-lyd); ogsk pinsel, skån- 
sel (s. 49) høres i dansk med kort vokal, medens i dansk udtalen 
grisk og latinsk (s. 50 1. 1) kan anses for aldeles fast. Dansk 
fodse (s. 51 1. 5) har langt o og stumt d, og i delte, lånte, lyste, 
hørte (8. 53 ned.) kender jeg kun udtalen med lang vokal. S. 55 
kender jeg kun Itvbdnd (ito), ftidværk (forældet), løsgjort v. s. af 
løsgjort (skævsyn og nærtagende mindes jeg kun som skriftord, så 
deres udtale beror på, hvorledes man læser); endvidere har dansk 
trtiskab (1. 7 f. n.) og tirsdag (1. 5 f. n.). S. 103 har skrivemåden 
med e i flertal forledet til den opfattelse, at da. tæer, kløtr var 
tostavelseformer, men de udtales som nær og mør, og den gamle 
skri vemåde tæcer angiver blot lang <£-lyd. S. 151 er bov,plov, skav, 
hov med lang d-lyd ikke danske former; dansk har her diftong. 
S. 157 1. 4 f. n. vil jeg ikke kendes vid frygt og kyst med y-lyd 
(men nok andre på st, som lystre^ dyster \ tyst). 3. 162 fødsel har 
ø, ikke 8 i dansk. S. 167 blik udtales med e i dansk så vel som 
i norsk. Alle de på s. 176 nævnte ord på -cfe har aks. 1 i dansk. 
Udtalen med d i lagde, sagde, mord (S. 188) er "knotende" (selv 
i denne udtale er g forøvrigt ikke eksplosiv) den naturlige udtale 
er tø, sä, morr, ligeledes er d stumt i ådsél, bidsel, fodse, tidsd (s. 
215), jeg kender det kun som hørligt i vadscek (formelt sammensat) 
og det i dagligsproget aldrig brugte stedse; også i spodsk (s. 216) 
er d alm. stumt. Det danske grante (s. 282) skal jeg ikke udtale 
mig ora, da jeg aldrig mindes at have hørt eller set dette ord. 

Undertiden kunde man ønske, at lidt mere havde været med- 
taget til oplysning. Dette gælder f. eks. i höj grad det interessante 



Kristensen: Anmälan. 83 

punkt om de to rækker Z og n. Det kan vel nn anses for sikkert, 
at alle de nordiske sprog har haft et Z og w, som efter samtlige 
måls vidnesbyrd har været udtalt med stærkt sænket tungespids (isl. 
nu interdentalt ddl og ddn) men til gengæld hyppigt .med hævet 
fortunge (palataliserede former i dansk og norsk), og et andet med 
stærkere hævet tungespids (nu hyppigt supradentalt eller endog 
kakuminalt), og undertiden hævet bagtunge (jfr. det jyske guttu- 
rale Z). At forff. ikke er ukendte med dette forhold viser s. 13, is 
og s. 231 1. 9—7 f. n., men i en mængde tilfælde, hvor dette for- 
hold forklarer ellers uforståelige kendsgærninger, savner man en 
henvisning til det, sål. s. 58—59 (sv. böld, stSld mod synda skynda). 
S. 124 burde vel suprad. n også nævnes som brydninghindrende 
(sml. særlig gnella: sniallr), særlig da dette sammen med nogle for- 
hold ved l (østn. liuth: vestu. hlioå) viser hen til, at forskellen mel- 
lem dental og suprad. i forlyd er udviklet senere end overgangen 
hl, hnz>l, n (eller i det mindste til ustemt + stemt lyd), idet sv. 
har brydning i vjugg (on. hnøggr), et forhold, som ikke er uden 
sproghistorisk betydning. S. 154 er hele fræmstillingen af vokal- 
forholdene foran U uforståelig, dersom man ikke har dette forhold 
in mente; det er næmlig urigtigt, at y blev ø for overgangen ln 
> Il (sk. 1. har myllu st ap), men y blev til ø foran suprad. //, en- 
ten dette opstod af ln, etl eller lg, Iv. S. 158 er det vel også det 
palataliserede II (Zd), som virker omlyden æ > t', s. 164 det supra- 
dentale (gutturale) Z, r som virker overgangen i > y. S. 190 er 
det fra dansk standpunkt historisk rigtigt, at skulle og skulde skri- 
ves forskelligt, idet II repræsenterer suprad., Id dentalt Z. Endelig 
kan nævnes s. 231, hvor dental, supradental og guttural nasal be- 
handles som én lyd. 

I stedet for "g. d. handumen" (s. 14 ned.), hvis forekomst vist 
er mere end tvivlsom (jeg kender ikke et eneste eksempel på så- 
danne former i gl. da.), kunde man have ønsket at se den af 0. 
Nielsen (Blandinger udg. af Univ.-jub. d. samf. I s. 75) påviste ge- 
nitiv hunkön: Gunnuru, Sistrithu i oldskånsk. 

S. 36 kunde der maske tilfojes nogle flere ord, hvor dansk 
har forlængelse af fbrlydskonsonanten i andet sammensætningsled. 
Oldjysk hwaennær < hwee nær findes, og denne eller *hwinnær ligger 
også til gruud for sønderjysk viner med palatalt n, som viser til- 
bage til meget gammelt nn. Nyjysk hwitti må vel komme af 
*hwi thithæ > *ht€ittith; Kallundborg <z *Kä-lund (M kaja, allike), 
mindre sikkert Kattrup af *Kä-thorp, og jeg skulde formode nabo 
(s. 160, 178) <: *nabbo (jfr. s. 62), da konsonantens behandling i 
sønderjysk tyder på gammelt bb. Med hensyn til de på s. 37 nævnte 
ord på -lig kan bemærkes, at østjysk har aks. 1 og kort vokal i 
trolig, rolig, fålige, nådlig og hellig troVd, rol m o, fcU'9, nål'9, heho, 
men tåh (on. pollegr) uden stød ligesom sål9, sold (sdlogr?). Imid- 
lertid er "lang konsonant" her kun en historisk virkelighed; i ny- 
dansk er både vokal og konsonant korte, så når forff. hører lang 



84 Kristensen: Anmälan. 

konsonant i da. musehul og gulerod } må det bero på en forveksling, 
som let kan indtræffe for den, hvis øre er vant til, at kort vokal 
skal følges af lang konsonant. 

Det ene stakkels verbum med opr. aflyd e-é (eta) har heller 
ikke i denne bog, hvor dog en anraærkning kunde have stået s. 
81, faet sin egen bås. 

Til s. 100 kan bemærkes, at den væntede form *natla virke- 
lig findes i jysk nald (Suso s. 52 1. 8), bevaret i nyjysk. 

Til eksem plerne s. 110 på n-omlyd i runesproget kan fojes 
oldda. Tanmaurk (store Jællinge-sten). 

S. 228 kunde gerne den nordiske overgang hs > x have væ- 
ret nævnt, og på s. 229, at overgangen hj > sj også fandtes på 
Shetland, f. eks. i selve øgruppens navn, som nu efter at Jakobsen 
har fandet den fuldtud parallelle form getling <z *gælflingr kan be- 
tragtes som lydret udviklet, også m. hens. til bortfald af det første 
h S. 240 og 243 burde som parallel til da. tmrske hellere on. pre- 
skia end pryskva have været anført, og endelig kunde s. 244 (anm. 
til § 115) fernis have været medtaget. 

På dissimilationen ?— I > n—l anføres s. 236 kun lykill > nø gle, 
men herhen hører da også det vildfarende Hekkélféld > Hekkenfeld 
s. 234 nederst, og jeg kan hertil töje Gisselfeld > Gissenfeld 
(Kam raa Eahbek), Lisleby > Nisleby (Rygh, Gaardnavne, Indledn. 
s. 21), Roselille > Bosenille (Folkevise, den svenske form Roselin 
stammer derimod maske fra nt.), da.dial. påskenetter > -liljer (Tåsinge). 

Eller disse rettelser og tilfojelser skal jeg gå over til at 
nævne nogle punkter, hvor min opfattelse er afvigende fra forfat- 
ternes. Min afvigende opfattelse af det danske skriftsprogs stilling 
til dialekterne (s. 10) har jeg nylig *) haft leilighed til at ndtale 
og skal ikke her gentage den. Dærimod er den s. 11 givne med- 
delelse, at de gamle lovtekster vakler mellem ia og im efter min 
mening vildledende. I hovedhåndskriftet af Jy. 1. findes im kun 
5 gange, i sk. 1. og B. 1. er forholdet lignende, medens Pl. bylov, 
V. 1. og Harpestræng-håndskrifterne (især det stockholmske) hyppigt 
har iæ. Dette tyder på, at overgangen i sin begyndelse er syd- 
dansk (sml. overgangen iu >• iy s. 134). 

S. 15 jævnstilles of : ef med sum : sem, num : nema, men 
næppe med rette. Overgangen fra andre vokaler til u foran m i 
svag stavelse er almindelig i gl. da., som i -um for hem i bynavne 
(s. 171), frænzum <: frdndseme, gørsum <: gørseme, Villum<: VU- 
hem (< Vilhelm), ornum < ornama, men en overgang ef > of styr- 
kes ikke af sådanne analogier, og den er så meget usandsynligere, 
som den tredje form af aldeles ikke forklares. Vi står vist her 
over for forskellige aflydsformer. 

Den nynordiske kvantitetslov gennemføres på s. 18 i alt for 
rigoristisk en form. Og når den siges at være gennemført på Is- 
land i 15 årh., må det dog bemærkes, at den dær gennemføres i 

*) Samlende kræfter i sprogudviklingen. Kbh. 1899. 



Kristensen: Anmälan. 85 

en væsentlig anden form end i fastlandssprogene, da dær også 
vokal foran enkelt udlydende konsonant forlænges. Vi erfarer 
også i § 10, at en del norske (og svenske) mål undgik denne lov, 
og dette er efter min mening delvis også tilfældet med dansk. I 
overensstemmelse med Kock og Boberg mener jeg at have påvist, 
at dansk virkelig har bevaret kort vokal foran kort konsonant i 
en mængde tilfælde 1 ). Jeg mener stadig, i modsætning til forff. 
at Boberg i det væsentlige har ret, og dette medfører nødvendig- 
vis en anden opfattelse af det i § 6 ff. fræmsatte. Heller ikke op- 
fattelsen af den lange vokal i fortidsformerne (s. 19 og 21) kan 
jeg anerkendo, da en tilslutning til flertal vilde have givet å, ikke 
ä *). Ligeledes tror jeg, at de danske diftonger er af betydelig 
alder, men også dærom må jeg henvise til nævnte afhandling. 

Ordet huske (s. 51, 229) opfatter jeg ikke som en metatetisk 
form for hugse, men som en anden afledning: *hugske, som nagtet 
sin forholdsvis sjældne forekomst (enkelte jyske mål og hallandsk) 
har fortrængt det almindelige hugse (jyßke mål. fynsk, sæll., vist 
også skånsk), ligesom dette i andre egne af Jylland er fortrængt 
af et huge. Dermed falder vel også den sterkeste analogi for 
sleske <z *slékse (s. 229) og smiske <. *smékse (s. 161); også her 
står vi vel* over for en anden afledning (sml. no. renske ved siden 
af rense, æ. da. pønske for pønse (fr. penser), o. 1.). 

Den lange vokal i ærlig, årlig, varlig, farlig (s. 55) er vel at 
forklare efter s. 60 morn. 5, hvor jeg dog ikke er enig i at sætte 
forlængelsen så langt op i tiden (de danske mål, som kender ordet 
årh, har ikke å men ä i det). Dærimod er forlængelsen af a 
foran rct sikkert ældre end 14 årh. i dansk; varde er vel nt. war de 
°g g&r altså bort som nndtagelse fra lydloven. Bynavnet Varde 
høres slet ikke hid, så det er med rette, at forff. har udeladt det. 

Ang. "forlængelse" foran Id og II kan jeg henvise til Ark. 
XV s. 58 flg. og Kort over de danske folkemål s. 22 flg., hvor 
også påstanden om oldjysk o foran Id er modbevist. Ordet alder 
har ikke a foran Id men foran Idr, ligeså vel som aldrig, og dette 
vilde den formodede grundform til bold (*balder s. 59) også have, 
så at vi ikke ud fra den kan forklare å nden for jysk. Jeg fore- 
trækker med Tamm (Etym. ordbok s. 77) at opfatte ordet som lån 
fra nt. 

Til s. 60 morn. 6 sml. Kort over de danske folkemål s. 17 f. 

Forenkling af geminater (s. 62) er i dansk gennemgående i 
rigssproget, medens nogle dialekter har bevaret lang kons.; altså 
bliver forklaringen af den lange selvlyd utilstrækkelig, ti så måtte 
man også vænte den andensteds. Forklaringen er vist den, at de 
lange stemte geminater lb, gg (sjælden dd) og udlydende rr som 
alle geminater forenkles, men derhos tillige afstemmes. Dette 
er netop det fælles for alle disse forbindelser, og forlængelsen af 

*) Ark. XV b. 42 ff., udkommet efter D.-n. lydhist. 
a ) Jfr. Ark. XV s. 61 flg. 



86 Kristensen: Aftm&lan. 

vokalen er vist en art erstatning for tabet af stemme i konso- 
nanten. En bestyrkelse i denne opfattelse ser jeg i den omstæn- 
dighed, at i de nörrejyske mål, hvor 66 og gg bevarer stemme- 
tone (i form af 5 el. v og g) er vokalen kan forlænget foran 
rr > rh *), medens omvendt mål med overgang dd r> d (ustemt) 
har tvelydning (sønderjysk og fynsk: pajde, klåjt) eller forlængelse 
(sæll. päde, Telad) af foreg. selvlyd i modsætning til rigsspr. Men 
herved bliver denne forlængelse afgjort skilt fra åte, sjæte, der må 
være af en helt anden art. Her har vi bevaret lang selvlyd foran 
geminat, som i så mange danske m&l, hvor geminaten stör i sta- 
velseskel; jfr. Filol. samf. oversigt 1890 — 91 s. 214. 

Forklaringen af sanddru s. 75 tror jeg er nrigtig; ordet ud- 
går efter min mening fra (ikke ono. driugr el. *dnigr men) oldda. 
dryghær og skyldes sællandsk dialekt. Selv om ædru er et andet 
ord, må grundformen her dog også være dryghær; sammenlignes 
kan endnn ublu af blyghær, ru muligvis af on. hriü/r, gru, gruelig 
svarende til jysk gryw, ældre jy. grywelig (Thomas a Kempis). 

' At jy. stjön (s. 109 — 110), som for øvrigt er indskrænket til 
et meget lille dialektområde, kan skyldes gammel w-omlyd, er 
sandt, men det kunde dog også være tt-brydning; jeg er ikke helt 
overbevist om rigtigheden af den s. 122 morn. 2 fræmsåtte forkla- 
ring af disse forhold. Dærimod kan lø og sø, som er langt mere 
udbredte og kendes allerede fra Fl. bylov, efter min mening ikke 
forklares ud fra Ipgcto, spgeto, da g foran en guttural, så vidt vi kan 
dömme, matte give ø, ikke ø. Desværre kan jeg ikke mod den af 
Lyngby, Thorsen og forfF. fræmstillede forklaring opstille nogen 
mere rimelig. 

Da. hoved skal i gl. da. "egentlig" hedde havuth, men den 
faktiske form er houæth, som skal stamme fra dat. hofihæ (s. 112 
— 13). Det er muligt, men som bekendt lindes ved siden af on. 
hgfwt også haufoct, og denne form er gennemgående i de andre 
germanske spfog. Trods oldgotl. ha/up (Noreen Aschw. gr. §. 
68, 74) er jeg endnu ikke overbevist om, at vi her har med «-om- 
lyd at göre. 

Om da. rask er« on. rgskr (s. 115) kan være en del tvivl- 
somt. Ordet lindes mig bekendt ikke i den ældste danske litte- 
ratur, så den mulighed star åben, at det kan være lån fra ne- 
dertysk. Kluge sætter (Btym. wb.) ty. rasch i forb. m. nord. hradr 
og eng. rash. Bægge dele kan ikke være rigtige, og muligvis er 
kægge urigtige. Eng. rash er nok lån fra norsk rgshr (sål. Skeat), 
og oplyser altså intet. Hroar på den anden side kan ikke være 
beslægtet i lige linje med rgskr. Betydningen af rask er jo også 
forskellig fra rgskr, men stemmer mea betydn. i tysk. Ono. rgskr 
betyder mandvoksen, dygtig (Fr.) og kan ikke skilles fra Rgskua 

*) Da rr på jysk også bliver udlydende i værre ) «forre, følger disse ord 
samme regel som tor osv. Sml. til hele spørgsmålet også Dania Ul s. 107 
(päde : paéte) og Jespersen: Fonetik s. 344, 474, 515. 



Kristensen: Anmälan. 87 

fem. og parte, roskinn, som bægge har opr. tor. (SnE. I, 254: Vreidr 
stod Vrgsko broder, va gagn fader Magna, got. tvrisqan). Tabet 
af to i dansk er således uforklaret, og da hværken lyd eller betyd- 
ning passer med on., men bægge dele med ty., må det danske ord 
vist være lån fra nt. 

Formen bøth s. 120 ligner så lidt oldjysk, at jeg formoder, 
den beror på misforståelse af Lunds glossar s. 15 1. 4; den nævnes 
ikke af Lyngby i Udso. böjn., og Yarming har heller ikke kendt 
den. Men overgangen oth > øth findes i adskillige nyjyske mål, 
så former som brøthen behøver ikke at være analogidannelser (man 
finder løen <r lothæn, tø af oldjy. tothæ). 

S. 121 mener forff., at nyjy. syøn forndsætter *$tflrt, men næppe 
med rette; ved siden af syøn findes også syten, som bestemt peger 
tilbage til siün, den i oldjysk faktisk forekommende form. 

Jeg skal i sammenhæng omtale nogle bemærkninger, som fin- 
des s. 124, 129, 146 og 161, da jeg tror, at dette vil være mest 
oplysende. S. 129 meddeles det, at når tt-brydning på grnnd af 
den foregående konsonants art, ikke kan indtræde, erstattes den af 
M-omlyd. Dette er vist rigtigt, herpå peger også da.-sv. trygger 
ved siden af biug, niugger osv. Men der er da grnnd til at under- 
søke, om ikke også hindret a-brydning giver o-omlyd. Men herom 
erfarer vi intet s. 124, ja forff. afskærer endda en mnlighed for at 
undersøge dette ved s. 146 at meddele, at on. e alt ved 900 blev <e *) 
(jfr. s. 161: som ethvært andet 2). Hvorledes de norske forff. har 
kunnet skrive dette, er mig ufatteligt. I ish håndskrifter er ganske 
vist alt ved år 1200 de to lyd faldne sammen m. hens. t. betegnelse, 
men (Noreen: An. n. aisl. gr. 2 § 81 og 85) dette er ikke tilfældet med 
norsk. I norske håndskrifter skeines i den ældste tid endnu ofte 
mellem æ og e, om end e for m og æ for e findes. Fordelingen er 
følgende: ono. e svarer 1. til opr. e, undtagen i visse senere angivne 
tilfælde, 2. til opr. <e foran lang dental og guttural nasal. Ono. æ 
svarer 1. til opr. æ undt. det foran nævnte tilfælde, 2. til forkortet cei 
(Torp og Falk s. 161), og 3. til ældre ei 2 ) sl) enkelte ord med opr. 
i foran nasal (kvænna, kvænkyn, rcenr, prænnar; vætr, drækr); b) i 
enkelte ind. sing. (fcelr, bærr), hvor andre nord. sprog har bryd- 
ning i inf.; c) i en række tilfælde, hvor brydning var væn- 
tet, men ikke har kunnet indtræde på grund af foreg. v 
eller supradental: svæfn, værk, værcta, værdr, trø£, vægr, væsall, 
vtestr, (væra sj.), klærkr, rægn, hværfa, (raekr men reka vel snarest 
til b). Denne sidste række rammer væsentlig de samme ord, som 
dialektisk kan findes med a for væntet <e (Torp og Falk s. 147), 
og den stærkt åbne vokal synes lettest forståelig, om man antager, 
at ligesom en vokal, der hindres i at fa w-brydning, får u-omlyd 



*) Det beror vel på en skrivefejl, at t-omlyden af a synes at være 
blevet æ senere end opr. e. 

*) Eksem plerne fra Wadstein: Fno. hom. ljudl. s. 55 flg., kap. 2 passim, 
og Noreen 1. c; sml. nu også Hægstad: Gamalt Trendermaal § 93. 



88 Kristensen: Anmalan. 



(e, i>ø, y), far et e, Bom hindres i at få a-brydning, a-omljd 
e > æ* Som ovenfor sagt er overgangen <e>a \ disse ord spredt, 
således wæl > wal næppe uden for Jylland, tværthce :> warthæ ikke 
i sønderjysk, wrækce, wræk > wraie, wrak ikke i jysk, wæræ z> 
warce kun i sydøst- og østdansk, wærth > warth adj. findes i 
skånsk, men i alt fald ikke i jysk (for langt senere), hvalp ikke 
ndbredt over hele Jylland osv. 

Antagelsen af nrgerm. g ved siden af et i fire (s. 126) kan vel 
efter Noreens ndvikling i Etym. stndier s. 39 flg. ikke længere 
fastholdes. 

Det æ. da. jugge "havmand" (s. 130