Full text of "Arsberattelser om Vetenskapernas Framsteg. Afgivne af Kongl. Vetenskaps-Academiens Embetsman"

See other formats

'?Ah

^.^"^

^:#

^%>

^^^;*^V%^

X ''-"%■ -.

J. "

ARSBERAT TELSEIl

OM NYARE

ZOOLOGISRA ARBETEN

OCH

UPPTACRTER,

TILL

KONGL. VETENSKAPS'ACABEMIEN

AFGIFiNE FOR AREN 1837—1840.

C. J. SJINDEWALL. X^e^

==s333S3^^«X;^S

s^^(^(fiwm(B^m, 1841,

Kon"l. Boktrvckare.

^"^IKIOIK

a^jji. t irwj

1 NNEHALL.

Zoologi i allmdnheU

Sid.

Zool. Sdc:s i London menageri 1.

Na tu r for sk ares moten 3.

Ora begreppen, art, genus —

— batarder (jemfor pa flera stallen langre fram) 6.

— djurens bojelser och sjalsformogenheter ... —

— hiisdjiirs-tillstandet 8.

— bruket af betsel — •

— menniskans valde ofver djiiren 9.

— djurens arftliga bojelser . — -

— deras vintersomn 10.

Allmant Zoologiska arbeten och larobocker . . . 11.

(Jardines Naturalists Library, se sid. 150).

Dictionaire univ. och D. pittoresque 16.

Fauna Homeri et Hesiodi 17.

Fauner, resor, topographier:

f5r Amerikas fauna —

-— norra polarlanderne 20.

— Emopa 24.

— Asien, Ostindiske oarne 28.

— Afrika (Riippel, Smith) 30.

Hagels resor .............. —

La Favorits resa 31.

Swainson, djurgeografi —

Om Samlingars forvarande —

Etknografi,

Prichard, menniskans naturalhistoria 33.

Fiourens om menniskoracernes hud ..... 36.

Sid.

Folkmangden pa jorden 36.

Negrernes hjerna 37.

Litteratur 38.

Amerikansla folkslag; Othomiterne 39.

Morton Crania Americana 40.

Mumier i Mexico 42,

Fossilt menniskoskelett ♦ —

Fornleinningar i Norra Amerika ...«., —

D'Orhignys klassifikation af Sydamerikas folk . . 44.

Mastologi,

Allmanna verk, Schreber, Temminck m. fl. . . 45.

Europas daggdjurs fauna 46.

Simia Sylvanus . * 47.

Asiens daggdjurs fauna —

Australiens „ , , . . . —

Amerikas „ 48.

Amerikanska liararnes och vesslans fargforandringar 50.

Cranii forandringar —

Om tummen hos daggdjur —

Quadrumana 51.

Circulus Villisii, dubbel ..... —

Om Orang Utang —

Chimpansen 55.

badas skelett —

slagtet Cercocebus • . —

Litteratur for Simiae ....... 56.

Amerikas apor, Nyctipethecus . . . 57.

Lemures; deras handbildning .... —

Arter; Anatomi —

Galeopithecus; arter, spenar .... 58.

Chiroptcra 59.

Blainville om hela ordningen .... —

fossila arter —

tandvexling hos Vesp. Murinus . . • 60.

dess lefnadssatt —

Litteratur; Svenska arter 61.

Varapyrens blodsugande 62.

Ferce,' deras fotsalor och tander 63.

Systematik 64.

Om Proteles 66.

Sid.

Strodd UtteraUir: Felis . 66.

Hyaena, Ganis ♦ . . 67.

Viverra 68.

Lutra &c, 69.

Mustelinae 70.

Gercoleptis, Procyon m. fl. . , . 73.

Insectivora: BlainviUe, systematisk ofveisigt . . —

Erinaceus 74.

Gentetes, Enculus, Sorex m. fl. . . 75.

Glires ; Waterhouse, systematisk ofversigt . . . 76.

Geografisk ofversigt 78.

fossila arter 79.

Bafrar i Europa —

Anatomi 80.

Karakter for Gaviae 81.

Gricetus, ovanlig harbildning .... —

Mus namutus —

Oin husrattorna —

Ekorrars lefnadssatt —

Glires fran Ulimaroa 82,

Spridd litteratiir: Sciurus, Dipus, Mus «Scc.^

Hystricina 83 — 85.

Lepiis ^ f 86.

Brutas Blaiqville, ofversigt 87.

fossila arter ........... —

Orycteropiis • . 89.

Myrmecophaga , Dasypus ....', —

Marsiipialia ; ofversigt, af Owen ...... 90.

Thalacinus cynocephalus .... 91.

Spridd litteratiir —

Anatomi, lefnadssatt 93.

Piingdjiiren iiro ofvergangsformcr . 94.

deras hjerna. . , —

— osteologi 96.

Pecora,' Systen^atik, af Ogilby 98.

om tarsiickarna 99.

Tva yilda Oxarter i Europa .... —

Bison 100.

TJrid. Boskapen i Skottland .... 101.

JVya arter; Bos, Ovjs 102.

— — Gapra, Antilope —

Moschus 103.

Gcrvus 104.

lit

Sid.

Hjortens svans 104.

Nya arter 105.

GirafF, Anatomi 105.

— Unge fddd i London —

Hybrid! teter^ 106.

Belluaey Hast och Asna —

Kiir emot Elefantens raseri .... —

Rhinoceros, Sus 107.

Phocaceay Pelsverks skal 108.

Arter af Phoca 109.

Blodkarlen —

Ogat 110.

Om Walrossen —

Cetacea. Cuviers Histoire Nat 111.

Rapp die Getaceen 112.

Wattenhlasning —

Rytina 113.

Lamantiner . _ 115.

Halicore . . ' 116.

Anatomi 117.

Delphiner; Anatomi 118.

' Arter 119.

Om Physeter —

Balaenoptera ; Anatomi 120.

B. rostrata 121.

Ornithologi , p. 124.

Yttre karakterer for sangfoglar 124.

Blytt, Foglarnes klassifikation 126.

Ornith. Society i London —

Ma chin for att studera foglarnes flygt .... 127.

Foglars alder —

Konstant missbildning, Tofshons 128.

Foglars flyttning . . • —

formaga att flyga langt 129.

fargforandringar . 130.

Hybriditeter 131.

Svalans hibernation — ^^M

Formodad utdod fogel — ^^j

Pungdjur bland foglarne —

Allman Litteratur och Planche-verk 132.

Sid.

Litteratur for fogelagg 133.

Geograflsk ofversigt af nyare Litteraturen . . . 134.
For Syd-Ainerika —

— Mexico, Westindien 137.

— Nord-Anierika 139.

— Eiiropa i allmanhet 140.

— Brittanien 141.

— Skandinavien 142.

— Sodra Europa —

— Norra Asien,Mindre Asien och Japan 144.

— Himalaya, Nepal 145.

— Assam, Indien 146.

— Malacca, Indien och Soderhafs-oarne 147.

— Nya Holland 148.

— Afrika 150.

Corvus 151.

— Wastra och Sodra Afrika ... —

— Madagaskar 153.

Sangfoglar, TJppstallningar 154.

Egentlige Passeres 155.

Republikan, Phyllotoma —

Tanagra —

Ampelix carnifex 156.

Todus, Muscicapae — •

Parus, Laniiis, Myothera, Seblephyris 157.

Tiirdns, Sylvia m. fl 158.

Motacilla, Alauda 159.

Gracula, Stnrniis, Gorviis .... —

Paradisea, Epimachus 160.

Macrochires . ... . . . . 160.

Trochilus, Gaprimulgiis —

Steatornis 161.

Psittaci. 162.

Coccyges —

Rhamphastos —

Prionites, Merops, Trogon 163.

Golius, Mennra, Gorythaix, Opistocomus 164.

Accipitres —

Stracktag af Strix Nye tea —

Falco 165.

Gypo Geramus —

Viiltiir 166.

Gallinae

Iffl

Sid.

Grallaj 167,

Strutsens Genit. masc; 3:dje ta . . . , —

Rhea; Lefnadssatt. JVy art —

Aptcryx. Lefnadssatt 168.

— Anatomi 169.

Otis, Cursorius, Palamedea 170,

Psophia, Gliionus, Haematopus , . . . 171.

Oedicnemus, Bo af Scolopax —

Tringa platyrhincha —

Limosa rufa ocli Meyeri 172,

Eiirynorhynchiis —

Tranans flyttning —

Natatores: Steganopodes 173.

Padoa, Pelecanus —

Carbo, Phaeton, Dysporiis 174.

Larus, Lestris, Rhynchops .... 175.

And-Familjer af Eyton —

Gygnus 176.

Anser, Anas, Mergus ...... 178.

Colymbiis, Podiceps ....... —

Aptenodytes, Alca 179.

Alca inpennis 180.

Anatorai 181.

Hejyetologi, p. 183.

Allmanna arbeten ♦ , 183.

Amfib. Faunor 184.

Vivipara Amfibier i Chili ......... 185.

Ormarnes formaga att sluka och tjusa andi'a djiir —

Sjo-ormen 186.

Amfibiernes fjall —

Chelonii 187.

Saurii —

Crocodikis 188.

Ostindiens Crocodiler ........ —

Ny art fran Fernando Po 189.

Litteratur for Saurii —

Serpentes: Schlegel Physiogr. des Serp 191.

Hamadryas aphiophagus 193.

Orinar fran Indien —

„ i Asiens Stepper 194.

vit

Sia.

Arter fran Eiiropa, Afrika (See. . « . 195.

Balracliii: Tschudi Classific —

Cecilia —

Rana 197.

Salamandra, Triton 197.

Gigantisk Salamandra fran Japan . . —
Lepidosiren 2 arter 199.

Ichtyologi, p. 203.

Fiskarnes fjall 203.

Siniblasans hildning 206.

Simblasa och Skelett hos Gadus navaga . . . 207.

Om Hiisblass —

Galarnes byggnad 208.

Chimaeras accessoriska hjerta 209.

Fiskarnes Tarmkanal, Inelfvor •..,... —

„ Osteologi 210.

Cuviers och Valenciennes Histoire des Pois . . —

Svenska arter af Labrus 211.

Fiskar fran Amerika 213.

Schad-fisket i Delaware —

„ „ Polarlanderna 214.

„ „ Europa —

„ „ Asien 217.

„ „ Gaspiska Hafvet —

„ „ Indien . 218.

„ „ Afrika 221.

„ „ Australien 223.

Acanthoptery^ii —

Gobius, Boet af G. macrocephalus —

Gobius Britannicus —

Nordiska arter af Blennius . . 224.

Taenioides 229.

Litteratur for Ordningen . . . 230.

Malacopterygii : —

Laxens utveckling och historia . —

Gorregonus, Osmerus 235.

•Gyprinus —

Gadus, Gouchia 236.

Alens generation —

Litteratur for Malacopterygii . . 238.

Sid.
Syngnathus, kon m. in. . . . 239.

Ostracion —

Ghondroptcrygii 240.

Plagiostomeruas generation . . —
MUllcr och Hcnle om Hajarne . —
Litteratur for ordningen . . . 243.

Gyclostoniata 243.

Amphioxus 244.

Entomologi y p. 245.

A). I n s e c t e r.

Insccternas instinkt 245.

„ luktorgan, 247.

„ horselorgan 248.

Fulgoras lysande —

Elektrisk Fjiiril . • 429.

Insekternes varine —

Ljiidorgan hos Insekter —

Artie, djurens enkla ogon 252.

Tracheae —

Tarmkanal och gallkarl hos Cicada —

Anatomi af Panorpa . 253.

Fettkroppen —

Olja af Insekter^ 254.

Vatska af Meloe —

Genitalia feminina interna » . . —

„ „ externa 256.

Hermaphrodit Insekter —

Tre tarser pa en fot —

Entomologiska Societeter —

„ Tidskrifter 258.

Allman Entoinol. Litteratur 259.

Insekt Faunor:

for Eiu'opa 261.

„ Asien, Afrika 262.

„ Amerika 263.

Om Insekt. forvandlingar samt skada och nytta:

l:o Allmanna verk 264.

2:o Lepidoptera 266.

Silkesraaskar 268.

Muscar-

Sid.

Muscardine 269.

Insckter som skada vinrankan . . 270.

3:o Coleoptera 272.

4:o Hymenoptera 277.

5:o Diptera 279.

Anat. af Svamplarver . . . . . 2^2.

6:o Rliapliidia, Panorpa 283.

7:o Rhipiptcra —

Diverse Notiser: 285.

Botlnar till Insektlador —

Coleoptera; Systematik —

Enkla ogon 287.

Vinglds Scarabeid 288.

Cebrio Gigas parning . . . » j- . —
Allmanna verk ofver Coleopt. . . . 290.
„ „ for Eiiropas Fauna . 291.

„ „ „ ofrige verldsdelar . 293.

Sarskillc arbeten ofver Coleoptera . . —
„ „ Hydrocanthari . . —

„ „ Carabici .... 294.

„ „ Bracbelytra . . . 295.

„ „ Clavicorn.jCleriim.fl. 296.

„ „ Sternoxi —

„ „ Lamellicornia . . . 297.

' „ „ Melasomata . . . 298.

„ „ Trachelider,Pselaphi,

Claviger . . . 299.

„ „ Chysoinelinae ... —

„ „ Cerambycina . . . 300.

„ „ Xylophaga . . . . ~

, „ „ Curculionina . . . 301.

Orthoptera . 302.

Hemiptera; Heteroptera ..,..•... 303.

Homoptera 304.

Aphis 306.

Cocheiiill 307.

Thrips —

Lepidoptera; Om Systematiken i allmiinhet . . 308.
Bestamning af Reaumurs ocli De Geers

fjariUar . 3l2.

Allman Litteratiir 314.

Strodd Litteratur —

„ Papilio, Sphinx 317.

Prof. Sundevalls Avsh. i83y—i84o. 2

Sid.
„ Noctua, Geometra .... 318.

„ Tinea 319.

Neuroptera: forandring af ordningen 320.

Spridd Litteratur 322.

Hymen optera : Indelning af Hartig 323.

Allman Litteratur 325.

Diptera: Litteratur 331.

Aptera: 333.

Oviss Insekt —

Myriapoda 334.

Peripatus 337.

B). Arachnid e'r.

AllniMnna arbeten 339.

Spridd Litteratur 343.

C). Grustaceer.

Deras Geografiska utbredning 348.

Litteratur: 351.

Kroyer, Danmarks Decapoda ........ 351.

„ Gronlands Amphipoder 352.

Fran andra verldsdelar 353.

Decapoda —

Stomatopoda, Schizopoda 354.

Isopoda, Amphipoda —

Aspidostraca —

Parasita 356.

Cirrhipedia 359.

Metamorphoser hos Crustacea —

j^eutra bland Crustacea . • 362.

Hud-ombyte, Respiration m. m —

Helmintholo^i ^ p. 363«

Annelidernes circulation 363.

Siebold om intestinal-djur, sades-djur m. m. . 364.

Sars om Vermes 365. iWl

Annulata — ^Hl

Helminthica 367.

Trichina spiralis 368.

Anatomi af Fiiaria, StrongyUis 369.

Litteratur 370.

Nemertes, Rotatoria 372.

Oscillatoria ar ett djur 373.

Sid.
Malacologi, p. 374.

A) Mollusker.

Molluskernas anvandbarhet 374.

Danmarks Ostronbankar 375.

Ora Perlor g 376.

Miissleskals striiktur 377,

Molluskernas ogon 378.

Anatomi 379.

Diverse —

Malacologisk Litteratur ....'..... 380.

Litteratur for olika Lander 381.

Land och Sottvattens Mollusker . . . . .^ . 383.

Cephalopoda 384.

Sepierne hoppa ofver vattnet ... —

Foraminifera —

Needharaska kropparne 385.

Anatomi 386.

Sy sterna tik 387.

Djuret af Argonauta —

Litteratur 389.

Pteropoda 390.

Gasteropoda, Metamorphoser ........ 391*

Deras agg —

Anatomi 392.

Litteratur —

Skilda kon hos Patella m. fl. . . . 395.
Nudibranchia, Dentalium .... —

Conchacea. Deras kon 396.

Om Byssus —

Garners Anatomi och Indelning . . 397.
Mytilus polymorphus ...... 398.

Litteratur 399,

Tunicata 401.

B) Straldjur.

Echinodermata. Agassiz arbete ...... 402.

Tiilvaxt. Symetrisk byggnad . . —

Holuthuriae, Echini 404.

Asterias; ogon —

„ Galar, Metamorphos . 405.

Crinoidea, Metamorphos . . . 406.
Acalephoe. Ehrenbergs arbete 407.

XII

Si<l.
Organisation af Medusa aurita .... 407.

Roda hafvets arter 410.

Medusernes utveckling —

Skiljda kon, agg 411.

Systematik, Arter 412.

Beroe, Physalia —

Polypi. Fortplantning oeh kon ...... —

Corailstammarnes natur ....... 415.

Forsta upptaekten af Gorallernes djuriska

natur —

Litteratur 416.

Bryozoa 417.

Polythalamia, Kritdjur 419.

Spoiigiae m. fl 420.

C) Infusionsdjur.

Ehrenberg om Infusionsdjuren 421.

Agg, Hankon 424.

Andra asigter af Infusionsdjurens byggnad ... —

Infusionsdjur i var oeh vaxt-safter 427.

Litteratur —

Spermatozoer 428.

Fossila Infusionsdjur m. m —

Fornverldens Fauna, p. 434.

Fotspar af forntida djur 434.

Diverse 438.

Allmiin Litteratur 439.

Fossila Daggdjur. I aUmanhet 44L

Geografisk fordelning, klimat —

Lunds upptackt i S. Amerika —

En Bengrotta i Brasilien 442.

IJpptaekter vid Plata &c. ...... 448.

„ i Indien 449.

Sivatherium —

I Ural, ^Daggdjur i flotsform 450.

I Frankrike —

Litteratur 451.

FossilafApor 452. «

Chiroptera, Rofdjur 453.

Gnagare,'*Pungdjur 454.

Brula 455,

XIII

Sid.

Pecora, Eqiius 456.

Bclliia^ 457.

Mammiitsaintitlignied Menniskan 458.

Dinotberiiim 459.

Toxodon, Zeuglodon .... 460.
Possila Foglar 461.

„ Anifibier, Oinithocephalus —

„ Fiskar 463.

„ Insekter ocli Arachnider . 464.

., Cnistaceer 466.

„ MoUuscer 468.

„ Zoophyter 470.

Physiologi och Anatomi.

l:o Gcneratioiien. Generatio aeqvivoca .... 473.

Kon hos liigre djur 474.

Om Spermatozoer 475,

Aggets delaro.borjande utveckling 480.

Agg hos Embryo 483.

„ hos lagre djiiren .... 484.

Litteratur —

Diverse om general, m. m. , . 485.

Hybriditeter —

2:o Utvecklingslaran.

Om Embryo hos Mollusca . .485.
„ „ „ Artioul. djuren 487.

„ „ „ Vertebrata . 490.

Missbildningar 499.

3:o Hud- Horn- och Tandbildningar.

Epidermis —

Epitheh'iim 500.

Flimmerrorelse (se sid. 365) . . 501.

Har- och Hornbildningar . . . 503.

Tander —

4:o Blodct, Vatskorna.

Blodkulor 505.

Transfusion 507.

Litteratur om Blodet .... —

Rhodizon- och Groconsyra . . 508.

Mjolk 509.

5:o Viscera, Nutrition.

Magkortlar, Matsmaltning . . 510.

XIV

Sid.

Korllarncs byggnad 512.

Secretioner 513.

6:0 R6i:else orgaiier.

Muskelfibcrns struktur .... —

Benens inrc struktur .... 515.

Blainville Osteografi ... —
„ delar af Skelettet . 516.

7:o Nervsystera och Sinnesorganer.

Nervsystemets enkla tradar . . 517.

Rorelse och kansel-nervtradar . 519.

Om hjernans delar 520.

Om siirskilta nerver ..... 521.

Nerver hos vert, djur .... 523.

Sinnesorganer 524.

Ogonens lysande i morkret . . —
8:0 Varme, Ljus- och Electricitets fenomen.

Djurs varme 525.

Elektricitet 526.

Hafvets lysande och om djurs ly-
sande i allmanhet 527.

Djurs undersokning med pol. Ijus 528.
9:o AUiiian Litteratur.

Bocker 529.

Afhandlingar 532.

Phrenologi —

Zoologiska Arhctcn af Svcnska Forfattare,

Ethnografi:

Nilsson, Skandinaviens TJr-invanare . 533.

Hedenborg, om Turkiska nationen . 535.
Zoologi i allmanhet:

Wikstrom, Stockholms Fauna. , . —

Nilsson, ilium, fig. till Skand. Fauna 536.
Mastologi:

Nilsson, om Phocaceer 537.

Fahraeus, om spenarnehosMyopotamus 538.

Retzius, magen hos Lemmus ... —

Eschriclit, Delphinernes karlsystem 539.

Billing, Hippologi —

Svenska Djuren 540.

Ornithologi; Herpetologi.

V. Wright, Svenska foglar .... —

Sid.
Korner, Skandinaviens foglar . . • 541.

Strom, Svenska foglar

Nils son, Steriranka ...... 542.

Sun de wall. Ornith. iippsatser . .
Hogberg, Svenska color, fogelagg
Nils son, Svenska Amfibier . . .

„ utddd Skoldpadda .... 543.

Reinhardt, giftorgan lios en orin
Ichtyologi :

Wright, Fr ies och Ekstrom, Skan-
dinaviens Fiskar 543.

Schager Strom, fiskar vid Landskrona 544.

Fries, Pterycombus —

„ Callionymus —

„ Glinus 545.

„ Gobius —

„ Salmo Salmuliis —

Ekstrom, Gyprinus Gibelio . . . 546.
Fries, Gyclopterus minutus . . . . —

Schagers trom, Liparis —

Fries, Pleuronectes —

„ Syngnatlius 547.

„ metamorfos bos Syngnathus . 548.

„ Amphioxus 549.

F. Sun dew a 11, om Fiskeri .... —
Entomologi:

Da hi bom, Insekt. nytta och skada . —
Zetterstedt, Insecta Lapponica . . 550.
Rosenschold, Goleoptera Lundens , 552.
Schonherr, Gen. (Sc Sp. Gurculionidum —

Boheman, Galodromus 553.

J, Derbe —

„ Tinea Linneella .... —

Dahlbom, Svenska Fjarilar .... —

„ Grabro —

„ Aulacus 554.

„ Gonspectus Tenthr. ... —

„ Prodromus Hymenoptero-

logiae —

Wahlberg, Diptera 555.

Sun de wall, om Skabbkraket. . . . 556.
Malacologi :

Loven molluskers forvandling ... —

X\f

Lethe

Escliricht, Salpa . , . .
R e t z i u s , fossila Infusionsdjur

singe]

Lethea Svecica . .
Kritlaarret vid Garlshamn

„ Anteekningar i Pliysik

Ang'elin, Musaeum Palasont. .
Hedenborg om jordforraation . .

Anatomi och Physiolo^

R e t z i u s , om nervrotter

tander, benceller
„ flere afhandlingar

Loven, Gyclopi . . . .
„ Venae pulmonales
„ blod och lympha

Son den, Phrenologi . . .

Dahlin, nerv-verksamhet .

Diverse

Sid.

557.
558.

559.
560.
561.

562.

Om Djurs forvarande i samlingar

Ofversigt af Periodiska Skrifter

l:o Skandinaviska och Finska tidskriTter . . . 564.
2:o Tysk Periodisk Litteratur.

Academ. och Sallskapers acta och be-

rattelser 567.

Tidskrifter af enskilta personer . . . 569.
3:o Periodisk Litteratur pa Engelska spraket.

Acta inom Stor-Brittanien 572.

Brittiska Privata tidskrifter 573.

Periodiska Skrifter for Indien 575.

Nord-Amerikanska Tidskrifter och Acta . 576.

4;o Fransysk Periodisk Litteratur 577.

5:o Periodisk Litteratur friin andra Lander . , 580.

Schweitz —

Nederlanderna och Belgien

Italien

Ryssland

He de France

581.
582.

^ =-©S?@-o

AUman Zoologi,

IJet stij^ande interesse, livai^med zooloijiens studiuni
nil omfattas, synes tydligen af den, nastan med iivarje
ar, tilltagande riklialtiglieten i dess literatur. Denna
vetenskap ingar allt niera i den allmanna bildningen
och utgor, jemte de ofriga naturvetenskaperna, fore-
nialet for ett nastan arligen okadt antal af perlo-
diska skrifler, larda sallskaper och naturforskares
sammantraden , rese-foretag, privata och publika
sanih'ngar, samt, till folje deraf, afven for en allt
jemt utvidgad naturalie-handel. Det ar ej blott oni
Europa som allt detta kan sagas, ty i de europei-
ska colonieina i andra verldsdelar visa slff samma
fenomen. Sardeles aro de markbara i Nord-Ame-
rikas fristater, hvarest redan finnas en stor mangd
natnrhistoriska sallskaper och lyceer med naturalie-
samlingar ocli naturhisloriska biblioteker, samt en
rik litteratnr.

Bland de sallskaper, som 1 stor skala kiinna Zoologi-
verka for zoologlens framsteg ar den i forra Ars-^j LotTdoa
berattelscn niimda Zoological Society i London. Sa-'"^"^6^"*
som en skildring af dess menageri lana vi foljande
utdrag af en beiattelse, som Professor Nilsson i
Lund ingifvit till Vetenskaps-Academien, om A^iw resa
ban ar 1836 gjorde till Frank rike och England,
under hvilken han bivistade Engelska naturforskar-
nes mote i Bristol, och hade tillfalle att taga en
narmare kannedom om de bada landernas veten-

Prof. Sunclevalls Arsb. 1836—1839. 1

skapli^a inraltnin:j^ar: '^I England liafva, under sednare
aren, iniattningarne for den zoologiska vetenskapen
otrolis^t okat slg, och der finnes numera knappt nagon
betydllgnre slad, soni ej liar sitt zoologiska museum
och sitt menai^^eri eller sa kallade zooloa^iska tradii^ard.
Dcssa inriittningar aro hvarka statens eller stadens,
utan tillhora cnskilta, livilka mot en lindrig afgift
halla dem oppna for puhliken , och som saledes, un-
der det de befordra bildningens framskridande, dervld
sjelfva ingen ting forlora. Liinge var menageriet i
Jardin des plantes i Paris, hvilket tillhor staten och
bekostas af den, ansedt for det rikaste i Europa, och
alia landers zoologer sokte bereda sig tillfalle, att der
pa ett stalle samlade fa se och studera de sallsyn-
taste exotiska djurarter. 1 sednare aren har denna,
i sig sjelf annu fortraffliga institution, fatt 2:ne far-
liga medtaflare i de s. k. zoologiska triidgardarne i
London, den ena anlagd i Regents park, den andra
i Surrey park, och dessa, som afven inbordes allt
jemt tatla om foretradet, ga standigt raskt frarnat,
understodda af. de omatliga resurser, hvilka blott
jattestaden Lon(h)n kan erbjuda. Begge aro anlagda
i skona Engelska parker, der konstens och naturens
alster tafia att fangsla framlingens uppmaiksamhet.
Mellan grupper af tata buskvaxter och hoga trad
slingra sig gangar kring dammar med fontainer, gro-
na angplaner, beiceauer, blomster-rabatter, sma in- mm
sjoar, med holmar, bevaxta af tarpilar m. m. Djuren^^B
och foglarne vistas inom stangsel eller hus, afpassa-
de efter deras lefnadssatt. Har betar ett Hjortpar ^^,
pa en gron ang och har ett skjul af tata grenar«|
for att skyddas mot regn och ovader — der ligger
en Ishjorn i en stengrotta, lik en bergsklyfta, och
bar utanfor den en djup damm, hvaruti han tid-
tals nedstiger for att svalka sig. Har vandrar en
kolossal Elefaiit , och der en trog, klumpig Rhino-

ceros, Har ser man Wajjili Hjorten ined srn gl-
gaiitiska hornprjdnad , och der gar en liten hjord
af den resliga Giraffen och betar blad i de hoga
tradkronorna. Har ser man en hel flock Kasuarier
med sina brokiga dunkladda ungar, och der i dam-
mar simmar den svarta Svanen med sin ungkuU
och den Nyholldndsha askbla Gasen (Cereopsis) i
flock med sina ungar. For att gora sig ett begrepp
om den rikedom pa de dyrbaraste exotiska djur,
som der finnas, vill man blott anfora, att i Lon-
dons 2:ne triidgardar finnas for narvarande ej niin-
dre an 7 lefvande Giraffer, 5 Elefanter, 3 Wapiti-
hjortar, 1 Rhinoceros, 1 Armadill, 3 a 4 Condorer
och en tab ik mangd af Lejon , Bjornar, Tigrar
Hyatnor, Leoparder, Strutsar, Kasuarier, Gamar m. fl.
Den ena af dessa tradgardar, som ar anlagd i Re-
gents park, tillhor zoologiska societetens medlem-
mar. Under sommarmanaderna, da den halles op-
pen, pariiknas dagbgen, enligt uppgift af delagarne,
mellan 4 och 5000 besokande, af hvilka hvar och
en betalar i intriides-afgift for dagen 1 Engelsk
skiHing. Saledes kan man antaga inkomsten till
minst 3000 R:dr Rgs dagbgen under namde ma-
nader. Men utgifterna aro ocksa tilltagna i stor
skala. For en Rhinoceros fran Indien betake Sail-
ska pet 1000 pund St. och for 4 Giraffer fran Afrika
3000 pund, eller omkring 50,030 R:dr Rgs."

Af Naturforskares moten borjade 2:ne nya arNyasam-
1839. Ilalienska naturforskarne samlades nem- ster af
ligen forsta gangen i Pisa i October manad, och^^^j^*"^'^"^'
de Skandinaviska i Gothehorg i Juni manad.

De for natural-historien vigtiga begreppen j4rty Om be
Genus o. s. v. utgora foremalet for en afhandlinga^r't^ge

greppea
aus.

af Flour ens 1 Ann. Sc. Nat. 1838 vol. 9 p. 302.
Arten (Species) bar vanligtvis varit erkand sasoni
ett i naturen ginndadt factum och sasom den enda
af naturen bildade klassifikations-graden. Enligt F:s
niening, livilken egentligen blott ar en utveckling
af den som Buff on framstallde, innefattar hvarje
art alia de indlvider af olika kon som sinsemellan
kunna frambringa frukfsam affddaj den inbegriper
saledes nodvandigt alia dem, som utgora en oafbru-
ten series af foraldrar och barn. F. anser det ej
nodvandigt att alia individerne hiirstamma fran ett
enda ursprungHgt par. Vi aterkomma saledes bar
till detsamma som innefaltas i Li n nes bekanta defi-
nition pa art: "Species tot numeramus qnot diversae
formse in principio sunt creatae, " hvilken tyckes vara
grundad pa, och ofverensstammer med Biblens ord.
Da arterne aro de egenlliga enheterna i zoologien ,
skulle det vara af storsta varde att aga en prakliskt
anvandbar definition derpa, ty ehuru man vanligt-
vis, genom blotta bekantskapen med individerne, igen-
kanner hvilka som hora tillsamman sasom en art,
och ehuru uppfattningen af begreppet art vanligtvis
sker lika af olika personer, sa visa dock de ofta
forekommande olika asigterna om hvad som bor
anses for egen art, eller for varietet, att begreppet
ar villkorligt. 1 tillampningen blir det afven vill-
korligt efter de af F. m. fl. framstallde principerna,
ty man kan ej alltid veta hvilka individer som har-
stamma fran samma foraldrar, eller kunna fram-
bringa fruktsam affoda. F. vill afven efter samma
princip framstalla genus, sasom ett i naturen grun-
dadt begrepp^ genus bor nemligcn, enligt honom,
vara en sammanfattning af alia de arter som sins-
emellan kunna frambringa hybrid iteter; d. a. en af-
foda , som antingen genast, eller efter fa genera-
tioner, blir ofruktsam: i fall afFodan alltid fortfar att

vara fruklsam, sh. voro foraldiarne af samma art*
Yi anmarka harvid att genus efter delta begrepp
ofta skulle afvika fran de nu i zoologien brukliga
genera, men det liar mycket for sig, och fortjenar
all uppmarksamhet, Man skulle, om denna el-
ler nagon annan princip foljdes, slippa att fa se
hasten och asnan, lejonet och tigern, orren och
tjadern skilda i olika genera; men man skulle afven
nodsakas att inom samma genera hopfora radjuret,
faret och geten , — hcinsen, fasanerna och pafo-
geln m. fl., som liinge varlt atskilde. — F. gar an
vidare och tror, att alia de djur af olika genera,
mellan hvilka parning kunde aga rum, men utan
att alstra affoda, horde tillsamman utgora en Ordo.
Vi tro, att i fall noggranna forskningar, ofver detta
amne, grundade pa fakta, anstallas, sa kunna de
leda till resultater af stort varde.

En annan skrift, som afhandlar samma amne
iir D:r A. F. Spring iiber die naturhistorischen
Begriffe von Gattung, Art und Abart (8:0 Leipzig
1838, belont af Philos. Fac. i Mimchen). S. fram-
gar hufvudsakligen pa speculationens bana, men
synes val bevandrad i den speciella naturkunskapen.
Han skrifvor hufvudsakligen sasom botanist; men
dotta ar ett af de amnen som hafva lika interesse
for zoologien som for botaniken. Af hela afhandlingen
synes, att Forfls begrepp om art innefattas i den af
De Candolle modifierade Linneiska difmitionen derpa:
att "^^rt (Species) ar samnianfattningen af alia de
individer som likna hvarandra nosf, for att berat-
tiga OSS till antagandet, att de harstamma fran sam-
ma foraldrar." Begreppet synes harigenom blifva
mera praktiskt anvandbart, an de forut namde,
men det blir alldeles obestamdt, da man ej kan
hafva nagon historisk kunskap om huru mycket de
ursprungliga foraldrarnes afkomlingar hafva foran-

drat sig. Forf. erkanner detfa, ocli uttalar sin me-
niiig: att begreppet om arter, sadarie som vl nu
hafva dein, alldeles icke ar bcstamdt 1 naturen, utan
att flera af de djurformer, som nu kallas arter,
kunna tillsainman harstamma fran en enda art eller
ett enda par, som lefde i forntiden. De sma ollk-
heter, som alltid finnas mellan individer, hafva
glfvit anledning till uppkomsten af racer eller va-
rieleter, och dessas olikbet hafva allt mora tilltaglt,
och skola an vidare tilltaija. Efter denna asiijt ar
det ganska troligt, att alia de arter, som nu utgcira
ett genus, eller annu storre grupp, kunna hafva
haft ett gemensamt ursprung, eller t. ex. att de nu
lefvande Elefant-arterne kunna tlllsamman harstam-
ma fran nagon af de utdoda. Vi vilja hvarken
antaga eller forkasta denna mening, utan tro, att
den fortjenar undersokas, samt att bevisen for eller
emot densamma alldeles icke lisfsfa utom ffransen for
mensklig forskning. Men for den praktiska zoolo-
gien antaga vi med forfattaren, att dess vigtigaste
aliggande ar, att val beskrifva och karakterisera,
samt anse oss boia folja det vanliga, utan defini-
tioner antagna begreppet om art, intill dess forsk-
ningen hunnit sprida Ijus ofver delta amne.

En sammanstallning af kanda fakta om batar-
der, mellan olika djurarter finnes i R. Wagners
lillagg till forsta bandet af Prichards Menniskans
naturalhistoria, tyska ofvers. (se vid Ethnografi).

Om djn- Ofver djurens intelligens och instlnkt, sam

jeUer^ch^^^^'' husdjurs-tillstandct bar Fredr. Cuvier
sjiiisfor- vjina forelasnincfar och skriftcr (sardeles i Hist. Nat

mogenne- , •/•> n /« ii o i Mi-

ter, hus-des Mammiferes) iramstallt atskilli«fa menmffar, so

i"jndpt'afvika fran dem , hvilka BufFon m. fl. haft om sam-

ma amnen, och som fortjena uppmarksamhet sasoni

in.

vigtiga bid rag till djurens psjcliologi. Flourens
bar pa ett stalle sanilat dessa Fr. Ciiviers aslgter
(i Ann. Sc. Nat. XII (1839) p. 235. — Se afven
Fror. Not. 1839. Nov. N:o 255, 256). Hnn upp-
drager en noga grans niellan instinht och for stand
(intelligence). Den forra beror pa kroppsbildningen,
och liar endast afseende pa de naturliga behofvens
uppfyllande eller slagtets bibehallande, och ar lika
utmarkt hos de lagre som hos de liogre djuren.
Hos de bogst utbildade, t. ex. apor, rofdjur, idislan-
de djnr m. fl., markes dessutom tydliga yltringar
af ett forstand , hvilka aro mera iitmarkta i den
man djuret ar hogre organiseradt: saledes utmark-
tare hos rofdjuren an hos de idislande. Gnagare
och piingdJLir sta i delta banseende lagst bland
daggdjuren. Det ar instinkten, som drifver bafvern
och biet alt bygga , fogeln att flytta, det nyfodda
barnet att soka efter moderns brost; men det ar
ett verkligt forstand, ehiiru i sin enklaste yttrings-
form, som liirer vargen och rafven att undvika
snaror, och husdjuren att skilja mellan sina skotare
och andra personer. Men hunden igenkanner sin
herre vid alia tillfallen och blott pa rosten eller
Ijudet af dess gang, hvaremot oxen forlorar kanne-
domen om sin skotare, om denne blott patager en
annan dragt an den vanliga. De formogenheter hos
djuren, som bero pa instinkten kunna ej forandras
eller npparbetas; de som bero pa forstandet kun-
na utbildas, ej blott hos individen, utan afven
bos racen: en hundvalp, som ar fodd af en race,
bvilken genom flera gcnerationer blifvit dresserad
for jagt, behofver ingen eller ganska ringa dres-
sur for att blifva jagthund. Mellan det djuriska
och det menskliga tillstandet framstalles medvetan-
(let sasom en grans: hunden kan val tanka, veta,

ininnas; men lian kan ej fiinka cller veta alt liati
tanker &c.

I saminanliang harmed afliandlas huscljurs-till-
standet. Fr. Ciivier skiljer mellan tan.da djiir (ap-
privoises) och husdjiir (domestiques). Bada dessa til!-
sland kimna endast finnas lios djur, som yttia tydliga
sjalsformogenheter, ty tiimjandet n)aste ske genom en
foljd af erfarenlieter Iios djuret, dels af mennlskans
ofverlagsenhet, dels aF dess valviija mot djuret. Men
husdjur, d. ii. husbonden tillgifna, kunna endast sadaiie
djur bli, hvllka liksom menniskan hafva instinkten att
lefva i samhalle, eller i sallskap af flera forenade famil-
jer, under anforande af den starkaste eller aldste.
Sa lefva hasten, hunden, oxen och alia husdjur, i
vilda tillstaudet. F. Cuvler tror, att husdjuret uti
menniskan blott ser en anforare for hjoiden: en
ledbock eller skalli]^umse, och att det narmar siij
menniskan med sa mycket storre tillgifvenhet som
hon ar detsamma ofverlagseu. Om katten, som i
vilda tillstandet lefver ensam, sager han att den val
blifvit ett tamdt djur, men aldrig ett egenlligt
husdjur.
Brnket af Djurens auvandbarhet for menniskan, i egen-

skap af tamda eller af husdjur, beror onekligen pa
en mangd forhallanden, sa val i deras fyslska bild-
ning som sjals-fdrmogenheter. Ett af de fdrra an-
fdres af Marcel de Ser res i en afhandling om
hastens och asnans ursprung (Ann. Sc. Nat. vol. 8
(1838) p. 177). Han sager nemligen, att det langa
tandldsa mellanrummet, framom kindtanderna, gjort ^^_
bruket af betsel mojligt, och lattat dessa djurs tam-^BI
jande. Mert han misstager sig ganska mycket, da
han sager att detsamma varit handelsen med Renen,.^^.
om hvilken han tror, att Lapparne styra densammai^H
med betsel, hvilket icke ar, och sakert aldrig varit
brukligt. llenen styres nemligen med en enkel rem,

som biiides vld en aiinan rem, lindad oni liornens
basis ungcfar sasom toinnieu iia^on gang plagar fa-
st as pa oxar.

Da vi tala om djiirens tamjande ocli menni- Menni-
skans makt ofver dem, ihagkomma vi dct viilde som^jg^"^^fy^/
djinforare ofta fa ofver vilda djur, gpiiom vanan djuren.
att iimgas mcd dcm. Detta valde liar iiyligen visat
sig i en ovanligt liog grad hos 2:ne personer, nem-
ligen dJLiiforaren van Aniburgh och en Anglo-
Amerikanare v. n. Carter, om hvilkas fcirmaga att
kufva och tarnja vilda djur, vi last talrika, fastan
ofta uppenbart ofverdrifna beriittelser i allmanna
tidninofarne under de sednasle aren. Det larer emed-
lertid vara sakert, atl bada dessa man aga en sadan
vana att umgas med vilddjur ocb ett sadant valde
ofver dem, att de, endast bevapnade med ett spo,
ga in uti burarne till lejon och andra stora rofdjur,
till och med sadane med hvilka de ej varit narmare
bekanta, utan att djuret, oaktadt sin ofvorlagsna
styrka, vagar anfalla dem. Man har lange kant
dylika fenomen i en ringare grad, och vetat, att det
ar med blicken som menniskan beherrskar djuret.
Inlet djur kan motsta den ofverlagsenhet i sjalskraft
som framstralar ur menniskans oga, och genom att
se ett djur skarpt i ogat, kan man nar som heist
bringa det aldia vildaste till oro och fruktan, hvil-
ket ar latt att forsoka pa dem som aro inneslutne
i menagerier.

Uti framstallnin^fcn af F. Cuviers asiiijter ofver !>]""

T • 11- 1 o , -IT arftliga

djurens mtelligens, namdes atskiiligt om en sort bojelser.
arftlig sjaLsbildning hos dem, och vi lemna har, sa-
som ytterligare bidrag ofver samma amne, ett iit-
drag af en ganska liisvard artikel af Mr Knight
(i Philos. Trans. 1837 p. 365). Han har under 60
ars tid, sasom ifrig jagare, gjort en mangd obser-
vationer, som anforas och tydligen visa, alt eftcr

huntlar, sorxi iiro viil dresserade for nagol vissl an-
damal, bli ungarne skicklige for samma andamal,
till och iDed lUan dressur, i fall foraldrarne genom
flera generationor varit pa samma salt dresserade.
Han pastar sig afven^ under sin langa erfarenhet
sasom jagare, hafva markt en stor olikhet hos mor-
kullan i sin hembygd, emedan den for 60 ar till-
baka, da den ej mycket oroades, var foga skygg,
men nu ar det i hogsta grad. [Denna genom arf vun-
na fruktan for mcnniskan, som afvcn yttrar sig hos
ungar, hvilka ej kunnat erlialla den genom egen
erfarenhet, synes aldra tydb'gast vid jemforelsen
af djur, som lefva pa obebodda trakter, eller sadane
stallen hvarest de ej jagas, med dem af samma art,
som lefva under motsatta forhallanden. I forra fallet
visa de ej stone fruktan for menniskan an for andra
djur]. Kn. anmarker alt de Norrska hastarne och de-
ras afkomma med storsla lalthet Jaras alt lyda kom-
mando, men aro svara alt dressera till alt ratt
val lyda belslet, emedan Norrmannen mera styra
sina hastar med ord an med lommen. Han har
vidare iakltagit, alt Norrska hastar och deras afkom-
ma ej lata instanga sig, sasom de Engelska, af hac-
kar ("hedges"), utan ga rakt pa och genom dessa ,
hvaraf ban slutar 'alt Norrmannen ej masle nyttja
sadane slangsel for hastar.' Delta sednare ar val
bekant for oss i Norden, och vi kunna af det an-
forda gora den slulsatsen, att engelska hastarne,
genom vanan alt lefva pa slata fait, instangde a
hackar, erhallit en arftlig obenagenhet for att trang
sig fram genom buskage.
Djnrs Om djurs vintersomn har Berthold lemnat en

afhandling i Miillers Archiv 1837 p. 63. Genom
forsok pa Myoxus avellanarius visar han, att vin-
tersofvande djurs temperatur smaningom andrar sig
cftcr temperaturen i det amne hvari de ligga, och

vinter
somu

atl den ofta nedgar till nara fryspunkten (t. ex. 2° R.),
utan alt djuret deraf skadas. Den namda arten
sofver om vintern afven i eldadt rum, och med
full tlllgang pa foda. Det ar saledes ej kold , hun-
ger, o. d. som fororsakar dvalan, utan en brist.pa
lifJighet, som ar en foljd af djurets utveckling efter
arsliden, liksom harfallningen, kondriftens utveck-
ling m. m. Kolden okar somnen genom formln-
skande af vitaliteten, hvarfore en del djur sofva da
de lefva ute, men ej da de aro inne i varma rum.
A andra sidan uppkommer ctt liknande tlUstand af
dvala, under beta arstiden, i tropiska lander 5 t. ex.
hos krokodilerne, jiitte-ormama, Centetes m. fl.

Vi anfora slutligen, bland drag af djurs bo-
jelser m. m., att man erhallit nya bekraftade exem-
pel pa katt-honor, som uppammat ungar af rattor
och harar (Wiegmanns Archiv 1837 p. 401).

Bland allmant zoolos^iska arbeten, som under Allmanna
aren 1836 — 1839 utkommit, namna vi i fdrsta rum-ska°arbe-
met H. Burmeisters Handhuch der Naturge- \l^,^^^^
schlchtc , (8:0, Berlin 1836 och 7, 858 sid. utan plan- ker.
cher), hvaraf forsta afdelningen, innefattar minera-
logi ocli botanik, andra afd. zoologi. Deniia sed-
nare, som bar endast kan sysselsatta oss, anser jag
for den fullstandigaste och basta bland alia de laro-
bocker eller korta sammandrag af zoologien , som
jag sett, atminstone i anseende till systematiska fram-
stallningen. Enskilte djurarter kunna i ett arbete
af denna beskaffenhet ej mycket omtalas, men ge-
nera, afven de nyare, aro i allmanhet pa sina stal-
len anforde, och alia vigtigare beskrifne. Arbetet ar
derfore mera att betrakta sasom en handbok for
den forsigkomne, an sasom en larobok for nybe-
gynnaren. I allmanhet aro de nyaste och basta

systematiska (ifverslgter af klasser och familjer tagne
till eftersyn, nied citationer sasom en ledning for
litteratur-kannedomen, sa att denna iiandbok lemnar
en sa fnllslaudig ofversigt af zoologiens standpunkt
vid medlet af 1830-talet, som man rimligtvis kan
begara af en enda forfattare till ett sa vidtomfat-
lande aibete. Pa manga stallen, der det varit be-
bofligt, traffas nya , vanligtvis goda systematiska
framstallningar, for hvilka vetenskapen tyckes sta i
forbindelse hos forfattaren, da ingen annan auctor
ar citerad. Fran Svenska litteraturen hafva afven
Ian blifvit gjorda, t. ex. uppstaliningen af klassen
Araclinida, som, med iindantag af ordningen Aca-
rina, ar hemtad af Ref:s Conspectus Arachnidum, Lund
1833, ehuru citationen af detta lilla arbete blifvit
uteglomd vid klassen i allmanhet.

Milne Edwards Elemens de Zoologle Paris
1837, en stark vol. 8:o, som ar en mera egentlig
larobok blef redan i forra arsberattelsen omtalad.

Af Ok ens Allgemeine Naturgeschichte ar zoo-
logien nu slntad. Den utgor 4 vokimer fordelade
i 8 band. Forsta vol. innehaller anatomi, fy-
siologi samt en liistorisk framstallning af djurrikets
klassification. De foljande innefatta underrattelser
om alia de markvardigare djurarterne, efter de ba-
sta kallor, vanligen med forfattarnes egna ord, och
flera vid hvarje art; alltid med citationer. Med
sardeles omsorg aro de aldre kallorna uppsokte och
begagnade, hvarigcnom arbetet vinner i varde. Yid
bvarje djurklass fmnas hogst upplysande litteratur-^^.
forteckningar. Metoden iir i hog grad egen, meiHHj
behandlas sasom bisak, hvilket afven kan ske, da
arbetet ej ar skrifvit for att derefter uppsoka fore-
malen, utan for att lemna upplysning om dem hvars
Damn man redan kanner.

Guerins Icojiogmphie da Regnc Animal ar
afven rullbordad. Den utgor en svit af ligiirer
till 2:dra Edit, af Cuviers Regno Animal, med en
art afbildad af hvarje genus, utan egen text. For-
sta Afd. innefattar mammalia, med 48 pi. 5 2:dra,
foglarne: 67; 3:dje, amphibierna.* 30; 4:e, fiskar-
ne: 70; 5:te, insekterne pa 104 pi.; 6:e, araclini-
der pa 6, crnstaceer pa 35 och annelider pa 10
pi.; 7:de mollusker pa 38 samt zoophytes (med in-
testinalmaskarne) pa 25 plancher. Figurerne af de
lagre djuren aro i allmiinhet vackra, men om dagg-
djur och sardeles foglar kan detta ej sagas.

Efter samma plan inrattad ar den i forra arsb.
omnamda upplagan af Cuviers Regne Animal med
figurer. Den tillhorande texten utgores af en ver-
bal, men ganska spatios omtryckning af Regne An.
Ed. 2; men uti forklaringen af figurerne, hvaraf
ett blad atfoljer hvarje planch, hafva utgifvarne
gjort betydliga tillagg af nya slagten, och intres-
santare arter, som afbildas, anatomi m. m. efter de-
ras egna och andras afhandlingar, hvilka aro annor-
stads tryckte, sa att mycket af de nyaste upptack-
terne har atergifves. Figurerna aro goda. — 106:te
haftet ar utgifvet 1840, ehuru pa omslaget stod 1837.
Hela arbetet larer bli 212 haften, a 2^ Francs pr hafte
med sv. fig., 41 med ilium, fig. — Dessutom bar
man fatt en Cuviers Regne Animal Ed, 3, som ar
en ordagrann omtryckning af Ed. 2, men med olika
paginering och blott i 3 volumer, utan plancher.

Th. Rymer Jones General Outline of the
Animal Kingdom, Part. 1 London van Voorst 1838,
innehaller det allmanna, samt polypernes och spon-
giernes historia; Part. 2, Polygastrica och Acephala.
Bestrider Ehrenbergs laia om infusionsdjurens bygg-
nad (se langre fram). Den innefattar anatomi och

fysiologi, populiirt framstallda och uppl)'sra af yp-
perliga tradsnitt.

Af den i forra arsb. namda nya edltloiien af
Lamarcks Anim, sans vertehres aro 8 volumer ut-
gifne, och en, innefattande de lagste djuren, ar
annu att vanta. Denna torde Jiksom forra upplagan
vara vigtigast for molluskerne, bland hvilka art-an-
talet blifvit betydligen tillokt. For insekter och
arachnider ar den af underordnadt varde.

Jardines Naturalists Library ar en svit af
populiirt skrifne ofversigter af djurrikets familjcr
eller ordnlngar, hvaraf en innefatlas i hvarje volum,
med ganska goda figurer. Den utgifves i liten 8:0
till ett ganska billigt pris, nemligen 5 a 6 shill.
Sterl. pr volum. De arter som afbildas, afhandlas
utforligt, och af daggdjuren samt en och annan
bland de ofrige markvardlgare familjerne (t. ex.
honsen) beskrifves de fleste kanda arterna. En
Tysk ofversattning utkommer under namn af Cabi-
net des Thierreichs, med bibehallande afsamma for-
mat och copierade figurer, till ungefar lika pris med
originalet. Af denna sednare har jag sett 8 delar,
nemligen: 1. Honsartade foglarne, 2. Katt-slagtet,
3. Forts, af honsen (Tetrao &c.), 4. Idislande djur,
5. Colibris, 6. Aporna, 7. Dufvorna, 8. Dagfjarilarne.
Af originalet skola betydligt flera delar vara utkomne
i annan ordning.

E. T. Bennett Gardens und Menagerie of
the ZooL Society delineated 2 vol, 8:0 London 1835,
innefattar beskrifningar och iakttagelser ofver de djur-
arter som funnos lefvande i zool. societetens iwe-^B
nageri, med masterligt utforda figurer i tradsnitt
efter det lefvande djuret. Spraket ar populart, och
innehallet soker uppfylla vetenskapens fordringar.
Forsta vol. innehaller ofver 60 mammalia, den an-
dra 70 arter foglar.

C. T. V. Siebold Beytrcige zur Naturgesch.
der Wirhellosen Thiere , mit 3 kupf.t. Danzig 1839
4:o (Om Medusa, Cyclops, Loligo, Gregarina och
Xenos; se pa sina stallen) ar ett arbete af stort
varde.

Ehren bergs, i forra arsb. iiamda , ofversigt
af djurrikets 29 klasser finnes uri Berl. Vetensk.-
Ac. Handl. 1835 (urg. 1837) p. 213. Den ar rlk-
haltig, om an man ej alltid kan ga In pa den sy-
stematiska fordelningen. Mest afvikande fran andra
uppstallnlngar af djurriket ar den inom Cuviers Zoo-
phytes, hvilkas hufvudkarakter ar "bristen pa puis."
De fordelas i 2 stora flockar: med enkel tarm och
med grenig tarm y hvardera innehallande 6 klasser.

C. L. Bonaparte Synopsis Vertebratorum Syste-
matis, finnes i Isis 1839 p. 848. — Ar afven sar-
skilt tryckt i 8:o 1839.

Bland de talrika ofriga lase- och larob6ckerna,Lase- och

,1 • • r-i ' I laroboc-

som utkommit namna vi toljande: j^^^^

Lenz Gcmeinnutzige Waturgesc/iicktej, S:o Gotha.
1836 — 8, 3 vol. zoologi, 4:de botanik. Ar en las-
bok for den stora publiken, med popular framstall-
ning af de markvardigare arternas naturalhistoria, ef-
ter vanlig systematisk ordning.

Perty ^llg. Naturg. als philosophische und
Humanitats Wissenschaft fur Naturforscher und das
gebildete Publiknm, 2 voll. Bern 1837 — 8. Ar en
\al skrifven lasebok , som infattar grunddragen af
fysik, kemi, astronomi, meteorologi , geologi, bo-
tanik och zoologi med fyslologi. Utan figurer.

H Rebau Volks Naturgeschicte , Stuttgard
1837—8, 850 sid. 8:o med 40 labb. lemnar beskrif-
ning af de markvardigaste, nyttigaste eller skadli-
gaste djur, vaxter och mineralier.

Prof. Baumann Naturgesch. fiir das Volk,
Luzern 1837;, 596 sid. 8:o med 208 lithogr. tabb.,

ar en korl lasebok for piibllken mod uiigcfar sam-
ma innehall som Pertys.

Lieblein Grundz. einer metliodlsclieii Uebcr-
sicht dcs Tliierreichs &c. 1 Bid. Mensch und Saiige-
thiere, Winlzburg 1839, 8:o.

Will. R h 1 n d Elements of Zoology, embracing
a Wiew of life as manifested in the various grada-
tions af Organic Beings, 8:o London 1839.

G. Bird Elements of Natural Philosophy. Lon-
don. 1839 12:o.

W. Kir by. Die Thierwelt als Zeugniss fiir die
Herrlichkeit der Schopfers. Tysk ofvers. fran En-
gelskan Stuttgart i838, 8:o, 4l)8 sid. 8 tabb. Da
jag ej har originalet till hands anmales denna oi-
versattning af ett arbete, som intager ett utmarkt
rum bland nyaie tiders korta och populara fram-
stallningar af djiirriket. Orig. utgor en del af de
bekanta Biidgevvater bockerna.
Diciionai- Ater ar man i Paris fardig med en Dicticmalre

Universelle d'histoire Naturelle , som kommer att
omfatta alia naturvetenskaperne, och bearbetas af
de fleste der boende ryktbara idkare af dessa vefen-
skaper, under direktion af Mr Ch. D Orbigny. Den
beraknas till omkring 8 volumer a 40 ark i stor
8:o, med tat stil, och sages skola innehalla "la ma-
tiere de 28 a 32 voll. ordinal res.'' Den atfoljes af
en atlas af 200 plancher i stalgravure. Att domma
af prospectus larer man inom zoologien stanna vid
genus. Den utgifves i livraisons, hvaraf 3 voro
utkomne vid slutet af 1839. Priset for hvarje
vol. med 24 plancher sv. fig. blir 18 Francs, med
kolorerade fig. ar del dubbelt. Plancherne utgifvas
afven i 4:o , da de blifva betydligt dyrare.

Dictionnaire pittoresque d hist. Naturelle par
Guerin Meneville i 8 vol., med en planch till

h va r je

hvarje ark, 80 i bvarje band. 40 ark med 40 pi.
kosta 14i Francs; med svarta fig. 7^ (Isis 1839
p. 230).

G r o s h a m , Prodromus Faunce Homer i et He-
siodi, i Tijdsclirift voor Nat. Gesch. VI p. 289; iir
ett forsok att forklara de lios namdc skalder fore-
kommande djurnamn, hvilket ar bade af zoologiskt
och linguistiskt varde.

Om diuren i sarskdta lander af jorden hafva Fanner,

1 oil- 1 .. 1 1 T^ Resor,

VI erliallit nnclerrattelser genom ett stort antal bau-Xopogra-
ner, Resor onli Topografier, livaraf foljande afhandia ^^'
alia eller flera djur-klasser:

R. de la Sagra Hist. Physique, Politique et no for
Naturelle de Cuba, "Paris 1840" (En betydlig del Fau"a!"
utkom dock 1839), med kolorerade plancher in folio
och text in 8:o; utgifves haftevis med 4 plancher
och 4 ark text pr hafte a 12 Francs. Det beraknas
till 50 haften och utgores af 3 afdelningar, nemligen:
l:o Hist. Physique, som innefattar geografi m. m.
2:o Hist. Politique, med statistik, samt
3:o Hist. Naturelle, hvaraf blott zoologi och bota-

nik lofvas.
Delta arbete lomnar en grundlig skildring af Ame-
rikas upptiickt och kolonisations-historia, mest ur
kallor, som ej fdrr blifvit begagnade. Atskilliga
gamla, bar graverade kartor, visa oss hvilka olika
begrepp man pa olika tider gjorde sig om jordens,
och sardeles Amerikas utseende, samt i hvad man
kannedomen derom framskred. Uti de 16 haften
jag sett, intager zoologien en betydlig del. Dagg-
djuren och foglarne aro redan fardiga i 14:de haf-
tet, och af amfibierne synes ej mycket atersta.
For bvardera af dessa klasser lemnas goda ofver-
Pvof. Sundewalls Arsb. 1837—1840. 2

sigter af arterna, med beskrifning af dem sorn aro
iiya eller mindre val utredda. Ornitliologlen iir
hearbetad af d'Orbigny.

D'Orbignys resa i hela sodra Amerika, som
redan ar namd i fcirra Arsb. p. 9, utgifves raskt.
Innehallet af haft. 1—35 finiies i Isls 1839 p. 406—
435 och 478. Den utgifves med talrika ocli prakt-
fulla planclier i 4:o, ofver natur- eller konst-pro-
dnkter, landskaper, stader, menniskoracer, kladedrag-
ter &c., antiqviteter, sanit djur och vaxtcr af alia
klasser. Mycket anfdres om djurens lefnadssatt och
forekonimande. Patagoniens norra del skildras sa-
som ett ytterst torrt land till folje af de radande
vestliga vindarne, som aflemnat all sin fuktighet pa
berffen vid vestra kusten. Faunan saknar alia de
tropiska formeina , men ager en markviirdig likhct
med den pa Coliimbiens hogslatter. I Syd-Amerika
mellan tropikerne, ar det landet vester om bergen,
som ar torrt, till folje af vindens motsatta riktning
(Om djuren i Patagonien se Wiegm. Arch. 1839).

Darwins resa (Journal of Kesearches into the
Geology and Natural history &c.) med skeppet
Beagle pa kusterna af Sydamerika 1832 till 1836,
tryckt i London 1839 in 8:o, ar mig endast bekant
genom utdrag (t. ex. i Taylors Annals 1 p. 314).
Ofver samma resa, pa hvilken Darwin medfoljde sa-
som zoolog, utgifves ett stoit arbele under titel af:
Voyage af H. M. Skip Beagle , under befal afj
Capt. Fitz Roy. Zoologiska delen ar under tryck-*|
ning och bearbetas af:
Owen for de utdoda daggdjuren.
Waterhouse „ lefvande d:o.

Gould „ foglarne. ,^,

Bell „ amfibierne.

Jenyns „ fiskarne.

Darwin „ lagre djuren och gcologien.

John Antonio, tier Wilde in Par.igiiay, von
E. Herrmann, Fraiienfeld 1838, 184 sid. 8:o, ar en
liten roman, som i ett vackert sprak ocli med myc-
ken sanning skildrar forballandet mellan Europeet*
och iirfodingar i Paraguay, samt detta lands natur-
produkter, sa vidt de rora det allmanna lifvet.

Pi ins Maxim, v. Wied, Reise in das innel-e
von NordaiTierika in d. Jabre 1832 — 4j Heft. 1—4
Coblentz 1838, 4:o, med tabb. in folio. Liksom
samme Furstes resa i Brasilien sprider denna ett
nytt Ijus ofver folkslagen i de beresta liinderna,
genom de utmarkta figiirer som dcrofver lemnaSj
samt ofver dessa landers naturalhistoria. 1 6:te
liaftet (1839) beskrifves resan pa Missouri iinda till
Yellowstone floden, ungefiir 86*^ V. om Ferro. (se
Isis 1838, p. 242 ocb 1839, p. 405).

Galeotti namner i kortliet djuren vid Laguna
di Chopolo i Mexico, uti Institut 1839, p. 190.

/. K. Townscnd Sporting excursions in the
Rocky mountains &c. London 1840 8:o, beskrifver
en resa genom Nord-Amerika till Columbia-floden,
Sandwicbs-oarne, Chili m. m. Den skall vara af
varde i ornithologlskt hanseende. Samma forfattare
liar utgifvit en Journey across the Rochy Mountains
Philadelphia 1839, 8:o.

Forteckning pa djnren i Massaehusets i For-
enta staterne (42'' N. L.) finnes i Hilhcocks Re-
port on the Geology, Mineral. Botany and Zool.
of Massaehusets, Amherst 1835, 8:0 702 sid. utan pi.
Deruti uppraknas: 45 mammalia; 245 foglar (med
tecken, som utmarka deras flyttningar, qvarboende,
sallsynthet, m. m.); 34 amfibier; 108 fiskar; 120
araneai; 1150 coleoptera; 39 orthoptera. Af de of-
riga insekt-ordningarne uppraknas tillhopa knappt
1200 arter, eller det som Forf. kant. Crustaceer
mollusker och de lagste djurklasserne arc lika-

ledes mindre fidLslandigt behandlade. Llstan ar dock

alltid af intresse for jemforelsens skull.

a:o Norm R i c li a r d s o n Fauna horeali Americana 4:o

^d'erna" "^^*^ pi. ar DU fuUaiidad, hvaj'fore vl ater namna

de delar, som redan 1 icirra Arsberattelsen blifvit

omtaladc. Den beskrifver djuren i landerna norr

om Forenta Starerna, och utgores af 4 dclar:

J mammalia af Richardson London 1839 (3 L. 3 sh. St.)

» 2 foglarne af Swainson o. Rich, do 1831 (4 - 4 - - )

3 fiskarne af Richardson d:o 1836 — —

4 insekterne af Kirby Norwich 1837(1 - 5 - -).
Af molluskerne lemnas blott en namnfcirleckning
af Sowerby, pa 57 sp. landt- och scittvattens-snac-
kor, i slulet af vol. 3. De ofriga klasserna komma
ej att afhandlas.

Ett ytterligare bidrag till saainia landers Fauna
iir bihanget till Capt. Backs resa , hvaruti Richard-
son lemnar anmarkningar ofver de vertebrerade, och
Children beskrifver de articulerade djuren.

Gronlands Fauna, Professor Reinhardt i
Kopenhamn, som anvandt mangaiiga forskningar pa
fullkomnandet af kannedomen om Grcinlands Fauna,
liar nu uti Danske Yidensk. Selsk. Alhandl. vol. 7
p. 83, lemnat en ofversigt, som barer namnet Ich-
thyologiske Bidrag, men som on)fattar alia vertebrat-
klasserna. For daggdjnr och foglar lemnas endast
uppgift pa tillagg och andringar, som aro att gora
vid Fabricii Fauna, men af fiskklassen framstalles
en kritisk ofversigt af alia nu kanda arter. De
gjorda tillaggen och andringarne gora en marklig
forandring i hela karakteren af Gronlands Fauna,
nemligen att den, efter att hafva, i Fabricii arbete,
synts aga en ofvervagande euiopeisk karakter, nu
framstiiller sig sasom en mellanlank mellan Europas
och Amerikas Fauner, dock med ofvervagande ame-
rikansk karakter, alldeles sasom geografiska laget

forutsatter, oiIj Forf. faster uppmarksainlieteii devph,
att delta ej blott galler om artenia, utan iifven om
individerne af tlyttande djur. Pa Groiilaiid finnas
nemligcn fljttfoglar af hvilka nagra aro Amerikan-
ska, hvilka ej fdrekomma i Europa, t. ex. Fringilla
(Ember.) leucophiys, Scolopax grisea, Numenius
hudsonius, med flera soni mojligtvis kunna vara
blott sporadiskt ditkonine; samt nagra europeiska,
som ej finnas i Amerika, nemb'gen: Numenius Phaio-
pus och Saxicola Oenanthe, hvartill kommer Va-
nellus cristatus, som en gang ar funnen sporadisk.
Har intraff'ar det markliga forliallandet, att de bada
narstaende arterne af Numenius sammantriifFa oni
sommaren, samt om vintern aterflytta till hvar sin
verldsdel, ty ingendcra ofvervintrar, ocli ingendera
finnes uti den andres continent. R. visar att Antlius
aqvaticus (rupestris Nilss.) kommer till Gronland
fran Amerika , ty den ofverensstiimmer med ame-
rikanska exemplar och afviker nagot litet fran de
europeiska i allmiinhet. Mojligtvis skall man en
gang fa reda pa flyttningen af andra gronliindska
arter, som aro gemensamma for Europa och Ame-
rika, t. ex. Strix brachyotus, Tringa islandica m. fi.
Af mammalia an fores en for Gronland ny art: Hy-
pudaeus groenlandicus Scoresby. [Fabricius upprak-
nar utom menniskan 31 arter, hvaraf dock 4 synes
bora utga; alltsa ar det nu kanda antalet 28, hvar-
ibland 7 landtdjur].

Foglar: Strix Asio Fabr. visas vara Str. bra-
chyotos. — Parus bicolor ar hvar ken sedd i nyare
tider, eller af Fabricius sjelf, hvarfore den bor ut-
ga. — Tillkomne arter aro:
21 gemensamme med Europa och Amerika,

2 — . — Europa ensamt,

9 — — Amerika

S:a 32, hvaraf dock 7 (8?) endast synas kunna vara

tillfalligt koniiic till Gronland. Bland dem aro blott
8 landlfoi^l.ir (iitom Gralla^), och till dessa bora 5
af de aocidentella aiterna; saledes blott 3 egent-
ligen giciiilandska landlfogel-arler tillkomne.
[Fabriciiis iijipraknar 53 fogelarter, bvaraf Ilef. an-
ser sig boia, iitom Paius bicolor, utcsliita 4, sasom
dubbla iiainn. Saledes atersta 48 arter, bvaraf 10
landtfoglar. Nu tillkomnia 25 arter, bvaribland 3
Liiidtfoglar. Vi kuniia saledes till Gronlands Fauna
rakna 73 fogelarter, bvaraf 13 aro landtfoglar samt
60 vadare ocb vattenfoglarj.

Af Amjihlcrne ar ingen tillkommen. Fabricius anforer
blott Rana temporaria.

Fiskaj'ne liafva fatt en tillokning af 20 arter,
bvaribland 17 aro nya for vetenskapen, och deri-
bland forekomma 5 ganska markliga nya generiska
former. — Fabricius kande 43 arter (ty 3 bora all-
deles utga , nemligen : Anairhicas minor, Zeus Cal-
lus ocb Squalus Pristis). R. uppiaknar (med in-
begrepp af tillaggen) 63, bvaribland allenast aro 11,
som ban ej sjelf sett. — Af bela antalet aro Blen-
iiierna, Gadini, Cotti och Salmonina de artrikaste
formerna; de innehalla betydligt ofver balfva art-
antalet. Genom tillaggen oeh de narmare artbe-
stamningarne befinnes Gronlands fiskfauna vara gan-
ska olik noil a Europas, och halften af dess arter
ej vara fiiniia vid det naibelagna Island. I anse-
ende till slai^tformerna visas en markvardig likhet
med Kamtschntkas fiskfauna.

Uti 2:ne "Bidrag" lemnas sarskilt beskrifning
af Genera Lycodes ocb Bythites. — Uti ett tillagg
beskrifves Gasterosteus gymnurus ocb Lumpenus gra-f
cilis n. sp. ocb i ett sednare tillagg (p. 221) be-
skrifves den nya arten Lycodes seminudus. En jem-
forelse med fiskarne i Ricbardsons Fauna boreali amc-
ricana finnes i slutet af sjelfva afbandlingen.

I fcirening iiied ll:s arbete star Kroyers be-
skrifning om Gronlands Amfipoder (se vid Crustacea).
Baer skildrar djuriska lifvet pa Novaja Zem-
lia, i Bull, de Petersb. 1838, N:o 22 (Isis 1839;
Wiegm. Arch. 1839, p. 160). Han beskrifver forst
den markvardiga illusion, hvarigenom i polarlanderna
allt matt for afstands bedommande forsvinner, sa att
man tycker sig vara nagra hundrade famnar fran
ett land, som dock kan vara en mil aflagset, hvil-
ket ban anser barrora af bristen pa trad och andra
fciremal, fran hvilka man ar vand att bamta sitt be-
dommande.

Af Inselit-hlasseti funnos blott 10 arter, hvaribland
en Clirysomela, nagra flugor och nagra myggarter.
Pa en Valross, som legat dod 14 dagar pa land
fanns ej, en enda rof-insekt.
Af ddggdjuj' sagos:

"Lemmus hudsonius. 'Pboca barbata (albigena

— (M. Lemmus Pall, som Pall., leporina Lep.)
kommer nara den Norrska). — groenlandica.
Canis lagopus. — hisplda.

( — Vulpus och Lupus sa- Cystophora borealis Nils^.

gos ej, men skola ibland Delphinus leucas.

trafFas). — Orca.

(ett litet hvitt obek. djur). — sp. inc.
Ursus Maritimus. Monodon.

Trichechus Rosmarus. Balaenoptera (ej Balaena).

Af Foglar traffades:
Falco sp. inc. Larus glaucus.

Strix nyctea. — canus.

Emberiza nivalis. — tridactylus.

Strepsilas collaris. Lestris catarrhactes.

Tringa maritima. Procellaria inc.

Cygnus musicus. Colymbus septemlr.

Anas glacialis. Uria Troile.

Anser torquatus. — Grylle.

Sterna "HIrundo."

Anas speotabilis och L.uiis ebuinetis, sorn skola finnas
pli nordkusten, sagos ej; detsamma galler oni Mormon
och Aira Alle. Alca Pica sags ej, och anses af B.
ej hora till de hognotdiska foglaiiie; [men den fin-
nes ymnig pa Spetsbergen. Sodra delen af N. Z.
torde snnrare bgga soder om dess grans. Ref.J.
Af Amjihievne sags in gen enda art men af Fiskar
erhollos i^) arter, hvaribland Salmo alpiniis Pabr.
Gadns said a, Liparis.

Voyage en Islande et an Gronland 1835 — 6
sur la Corvette la Recherche, sous la direct, de Mr
P, Gaitnard J utgifves sedan 1838 i Paris. Texten
blir stor 8:o, 35 — 40 livr., hvardera med 6 pi. folio
(a 14 Fr. for subscr., med dubbla fig. a 28 Fr.).
Den kommer afven att innefatta zoologiska nnder-
rattelser om Island, af Gaimard.

Om la Recherches resa till Spetsbergen 1838,
lemnar Martins en kort nnderrattelse i Fr. Not.
1839 Febr. samt, om dess resa folj. aret, i Revue
Zool. 1839 p. 284.
3:o Euro- H, Schlntz Europdischc Fauna oder Verzefch-

P^* niss der Wirbelthiere Europas, Erster Band: Sau-
gethiere und Vogel, 448 sid. 8:o, Stuttgart 1840
(utkom (lock i slutet af 1839). Utan fig. — Andt-
ligen ar den tid inne da vi borja att fa var egen
verldsdels fauna med nagorlunda fullstandii»liet upp-
tecknad. Oi nithologerne och sarskilt Temminck
bafva gjot t borjan; Enlomologerne liafva, sa vidt
det inom dtras vidlyftiga omrade var mojligt, fort-
satt med nagra ordines, men de ofriga djurklasser-
nas arter voro ej samlade pa ett stalle. Det arbete
vi nu anmala innefattar borjan till en ofversigt af
de vertebrerade djurklasserna. Behandlingen ar %^vi-
ska enkel, med korta beskrifningar, hvarfore de tva
fdrsta klasserna. rymmas i en liten volum. Foglarne
bora anses sasora temligen fuHstandiga, och kiinna ej

vara aiiriat, da s'k mycket var forarbetadt i detina klass.
Vid daggdJLiren var dereniot mera att tiljgora, men
ett niirmare stndinm af de special-fauner, som (In-
nas, hade dock kunnat lemna mangen ytleiligare
upplysning, t. ex. artikeln oni Phoca hade, efter
Nilssons bcarbetning i Skandinavisk Fauna, kunnat fa
ett helt annat utseende. Men det ar godt att en
gang aga ett sadant arbete som detta ; rattelserna
kunna sedan lattare goras. (Man saknar ordiiings-
ntimmer fcir slagten och arter).

I sammanhang harmed anser jag mig bcira
niimna ett likartadt arbete af stor fortjenst, ehuru
det ej utkommit forr an 1840, nemllgen:
^. Graf Key ser ling und Prof. J. H. Blasius: die
Wirhelthiere von Europa. Erstes Buch : die Unter-
sheidenden Charactere, Braunschweig 1840, 8:o,
XCVIII och 248 sidor (utan fig.). Detta ar ett
med verkh'g sakkannedom och kritik forfaltadt verk,
och ar, sa vidt jag kanner, det fcirsta i sitt slag,
hvarest formkarakterer bhfvit med en sadan grund-
lighet uppsokta och till en sadan riklighet framstiill-
da i beskrifningen af slagten, afdelningar och arter.
Man maste endast beklaga alt forfattarne ej atnojt
sig med den vanliga enkla formen for sadane ar-
beten, utan gifvit at detta en i hog grad obeqvam
anordning. Det hiifte vi sett innefattar daggdjur och
foglar; nemligen fcirst en "Verzeichniss," med namn,
kort synonymi, fiidernesland och kritiska anmark-
ningar; sedan konima "die Untersch. Charactere,"
eller beskrifningar, sarskilt for ordlnes, slagten och
arter, efter en egen analytisk method, vid hvilken
man ej latt vanjer sig, och som ej gifver en latt
askadlig ofversigt. Ett foljande hiifte skall pa sam-
ma satt framstalla de 2 foljande klasserne. Sedan
kommer 2:tes Buch, som skall innehalla samtliga
arternas egentliga naturalhistoria, med diagnoser och

utfcirliga beskrifningar; man maste saledes for hvarje
art soka pa 4 olika stallen i arbetet. Till de
framstaHningar, som Ref. anser mindre riktlga, ocli
som i detta arbete forekomma till ganska ringa antal,
borer den af Lo-arternc (troligen efter Temminck).
De ofverensstamma ej m.ed de former^ som Nilsson
beskrifvit for Skandinavien, ocli vi formoda att
forfls "F. Lynx" blifvit beskrifven efter ett djur i
sommardragt, ocli deras "F. borealis Thunb." efter
ett i vinterdragt. Huriivida norden ager mera an
en art af Lo-djur maste framtida undersokningar
afgora. Vi finna annu Parus bicolor upptagen, efter
Tcmmincks uppgift, att den temligen ofta skall fo-
rekomma i Skandinavien, hvilket vi dock ej kiinna
bar. Men om den afven vore sedd har nagra gan-
ger, sa tro vi dock, att den vore lika litet euro-
peisk, eller skandinavisk, som Diomedea cblororhyn-
clios, bvilken verkligen blifvit dodad nara Cliristi-
ania, eller Turdus migratorius, T. varius m. fl.
Vi tro att det skuUe vaia en vinst for den fauni-
stiska framstallningen, att utelemna eller pa sarskilt
satt utmarka alia de arter, som ej arligen finnas
pa nagon viss trakt af faunans omrade och saledes
ej egentligen hora dit. Forfattarne plaga i de fie-
sta fall vid sadane arter, uti sin Verzeichniss iitsatta:
einzeln bemerkt, eller verfllegt sich in Europa o. s. v.
Hvad Parus bicolor vidkommer sa synes det mig
troligt, att den inkommit i Europas fauna fran Miil-
lers Prodromus, der den upptages, emedan Fabri-
cius infort den i sin fauna ofver Gronland, som
var en Dansk besittning. Att fogeln ej en gang 'dr-
Gronlandsk, ar nyssforut namdt (pag. 21).

Eyton lemnar en fauna ofver vertebraterne i
Shropshire och Norra Wales, i flera fortsattningar uti
Taylors Annals Vol. 1, 2, 3, och Lingwood ofver
dem i Irland, i Loudons Mag. 1836.

Schweitzisha faunan finnes till en stor del i
N. Schw. Denkschriften 1837, nemligen alia verte-
braleine af Schinz , niollusca af Charpentier.

AL Zawadshy Fauna der Galizisch Bukowini-
schcii Wirbelthiere, Stuttgart 1840, 8:o 195 sid.;
nppraknar och beskrifver i korthet 56 diiggdjur; 302
foglar (hvaraf 176 Altrices eller landtf. och 126
Piaecoces eller vattenf. och htins); 25 amfibler, och
44 fiskar (hvaraf 31 Malacopt. Abdom.)- De Gali-
ziska namnen ulsattes ofverallt, och i slorsta korthet
lemnas underr. om arternes forekommande och lef-
nadssiitt.

Af BoNAPARTES IcoTiogro/ia della Fauna Italica
aro fasc. ^16—21 utkomne 1836 och 7; fasc. 22,
1838; vi maste atnoja oss med att hanvlsa till of-
versigten af det rikhaltiga innehallet i Isis 1837 p.
829 samt 1838 p. 622. (Utdrag af haft. 1 — 12
(mammalia) fins i Jardines Mag. 1 p. 82).

Djuren pa on Cerigo uppriiknas ql^ R. Jameson
I Jamesons Journ. XXII p. 62 (Isis 1838 p. 127).

Krims och Svarta Hafvets Fauna utgifves af4:oSiberi-
Nordmann uti Demidoffs resa i Sodra Ryssland,5st°a°g„^
som vitkommer i Paris haftevis, med text i stor 8:o '■°P^-
och praktfulla plancher i folio. Zoologiska delen
af texten, uti de haften som Ref. sett, innefattar en
upprakning af daggdjur, foglar och amfibier, samt
borjan till fiskarne. Ett stort zoologiskt viirde torde
detta arbete komma att la genom Nordmanns un-
undersokningar af de lagsta djurklassernas arter,
hvartill redan nagra plancher utkommit. Publika-
tionen af denna resa ar tilltagen i en gigantisk skala.

H. Rathke har lemnat rikhaltiga bidrag till
samma trakters fauna (Beytrage zur Fauna von Krim)
i Mem. de Petersb. par div. Savans, Tom. 3 (1837).
Der omtalas 9 mammalia (foglarne forbigas), 8
amfibier, 45 fiskar, 39 crustaceer, 12 vermes, 3

straldjur, dessutom tillagg. Insekter ocli moUusker
skola bearbetas af Prof. Kiitorga. Landet beskrif-
ves sasom ganska fattlgt pa djiir. De som forefalla
tablkast aro landt- ocli soltvattcn-snackorna ; t. ex.
en art af Pupa skall vara sa ymnig, att ensamt
staende buskar ofta synas alldeles livita deraf. Cru-
stacea decapoda och aniphipoda aro afven talrika.
Bland flskarne aro Gobierna sardeles manga. (Ut-
drag finnes i Isis 1838, p. 760 och 771. — Se afven
Bullet, de Petersb. 1835—0.

B r a n d t dcscr. et iconcs AnlmaUiun Piossicoram
nov. vel minus cognitorum, 4:o Petropoli. Fasc. 1,
1836 upptager supplement ocli rattelser till Pallas
Zoografi. Detta liafte innehaller blott vattenfoglar.

Meiietries Catalogue &c. ofver djuren i Cau-
casus (1832); forteckning finnes i Isls 1837 p. 314.

E. E i c h w a 1 d , Faiince Caspici Maris primitice,
i Bullet, de Moscau 1838 p. 125. Detta hafs fau-
na sages vara fullkomligt olika med Svarta Hafvets.
Flera nya arter och nagra nya genera beskrlfvas af
fiskar och mollusker. (Det nya star i Isls 1838 p.
800. Se afven Wiegm. Arch. 1838).

Gebler om djuren pa Altai uti Uebersicht
des Katwnischen Gebirges, i Mem. de Petersb. par
div. Sav. 1837. Katuniska berget ar det hogsta i
Altai, belaget vid Irtish, norr om Salsan (49'^ — '51°
N. Lat.).

Vertebrerade djuren i Ryska transcaucasiska
provinserne uppriiknas i Bullet, de Moscou 1837.
5:o Asien. Af Siebolds Fauna Japonica har blott ett hafte

tillkommit innehallande Ophidil. (Utdr. af hela ar-
betet finnes i Isls 1838 haft. XI).

Zoologlska innehallet af Belangers resa til
Indian kanner jag blott af Jardlnes Mag. 1, pag. 26J
och far dlt hanvisa.

Ofver Ostindisha oarne ulkommer i Leyden ett
stort arbete met! planclier under tllel: Vcrhande-
linden over de Natuurlike Geschicdems der Neder-
landische overzeeische Bezitiingenj in folio. Det
utgifves under Temmincks ledning af ett sallskap
Naturforskare, i 3 sectioner: zoologi, botanik ocb
atlas pittoresque (denna sednare innefattande utsigter
af landet, byggnadcr &c., och i synnerbet etbno-
graQska underrattelser). Hvarje bafte i liten fob'o
med 6 a 8 blad text ocb 10 ilium, plancber med
detaljer i svart, komnier att kosta 9 Holl. fl. (20
Francs). Det bela ar beraknadt till 30 baften, att
utgifvas pa 4 a 5 ars tid. Deruti kommer buf-
vudsakligen att upptagas allt nytt eller niindre be-
kant, bvarom underrattelser blifvit samlade af Hol^
Jandske resaiide ocb missionarer pa de namde oar-
ne, jemte Japan ocb Nya Guinea. Forsta baftet,
som utkom 1839, innehaller underrattelser om dessa
oars dciggdjur, om Orang Utang, slagtet Pitta och
KrokodUeime. Dessa bidrag blifva af elt stort varde
for zoologien, bade genom sattet bvarpa de utforas
och genom foremalens mangfald. [Om Javas rike*
dom pa djur kan man gora sig ett begrepp af
Temmincks yttrande, i Siebolds Fauna Japonica,
att ban derifran kanner 82 arter daggdjur, 455 fog-
la r, ocb 90 amfibier, eburu blott kusterna aro un-
dersokta. Fran de ofrige oarne kanner man jemfd-
relsevis ganska litet].

Om den forvanande mangden af vilda djur i
Indien lemna Hrr Wilson ocb Smyttan en kort
notis (i Jamesons Journal Vol. 24 j se Isis 1838, p.
383) uti berattelsen om ett besok vid vattenfalleo
i Sbirawati uti Canara, 1837. Under ar 1836 bade
92 menniskor ocb 901 boskapskreatur blifvit doda-
de af rofdjur i distriktet Nogar ofvanfor Ghats.
Beloningar bade blifvit gifne for 106 tigerbudar,

136 chita, 4 vargar, 26 hjornar. Viltla oxar och
en stor hjort-art (C. Aristolelis?) finnas pa flere
stallen, och manga flockar af Simla Entellus s3gos
i skogarne.
6:oAfrika. Af Riippels Neue Wirhclthicre zii der Fauna

von Abysslnlen (Pol. med ill. pi.) aro tillkomne haft.
5 — 12, det sista 1838. Hitlills innehalla 2 haften
daggdjur, 5 haft, foglar, 1 haft, amfibicr och 4 haft,
fiskar, hvilken klass ar den enda, som ar afslutad.
Blott det nya afbildas och beskrifves, men alia forut
kanda arter uppraknas.

Smiths Zoology of Southern Africa, som af
det zoologiska resultatet af forfattarens resor och
forskningar, utgifves i London i haften med 10 plan-
cher, till ett utmarkt billigt pris, da denna publi-
cation blifvit af regeringen underslodd med 1500 £
Sterling, hvarigenom planchernes utgifvande beko-
stas. Fyra haften voro utkomne till 1839, innehal-
lande daggdjur, foglar, amfibier och insekter (Jame-
sons Journ. N:o 50. Taylors Annals 2 p. 132). —
Smiths resa var utrustad 1834 af ett sallskap i Cap
for att undersoka de inre delarne af scidra Afrika.
Efter 18 manaders franvaro aterkom han 1836, da
en berattelse derom (Report of the Expedition
for exploring southern Africa) blef tryckt. Expe-
ditionen hade framtrangt till 23^28' S. Lat. Den
hemfdrde ofantliga massor af naturalier, hvaraf en
del, som ansagos vara nya, i korthet beskrifvas
uti namde Report. Deribland aro 13 arter dagg-
djur och V. p. 60 foglar. Utom den geografi-
ska kannedom, som vunnits genora denna resa, lara
underrattelserna om Hottentott-stammens vidstrackta
utbredning inat Afrika hora till dess intressantasle
resultater. (Charlesw. Mag. 1837, pag. 98).
Hiigels Om Hiigels resor lemnas underrattelse i for-

'"°'' handl. vid motet i Prag (se Isis 1838 p. 494).

Baron Carl v. Hiigcl fran Wien, "en ny Marco
Polo,'' reste aren 1831 — 36 gcnom Grekland , Egyp-
ten, Syrlen, Indien. Java, Ilirnaiaya, Nya Holland,
Nya Zeeland, Philipplnerne, Canton, Norra och So-
dra Indien, Cap, S:t Helena, och ater till England.
Han observerade sasom hufvudsak folkstammarne
och hemforde otroligt stora samllngar, nemligen:
120 daggdjur, 1410 foglar, 205 amfibier, 279 fiskar,
6438 insekter, 851 crustaceer; conchylier mest af
alia J 20,000 vaxter, 1250 mineralier, 1249 mynt,
63 idoler, 40 musikallska instrument, 141 vapen,
49 tygstycken, 163 prydnader, ritningar och mal-
ningar i mangd samt 12,000 blad dagbok.

Zoologicn till La Favorites rosa kring jor-
den 1830 — 32, pa hvilken Gervais medfoljde sasom
Zoolog, har utkommit i Paris 1839, 1 vol. 8:o med
col. pi. Den skall ej innehalla sa mycket nylt som
man vantade, emedan de hemfdida samlingarna lara
hafva forkommit (enl. Guerins Revue Zool. 1839, p.
267). — [Allt det nya larer finnas i Guerins Ma-
gazin de Zool. Se langre fram, vid djurklassernej.

Swainson on the Geooraphy and classifica- fj'man

djurgeo-

tion of Animals, London 1835, som utgor en del grafi.
af Lardners Cabinet Cyclopaedia, skall vara en tem-
ligen god ofversigt af djurens geograflska utbred-
ning. Jag kanner den blott af ett utdrag i tyska
ofvers. af Prichards Menniskans Natural-historia, 1
p. UL

For sattet att i zoologiska samlingar bibehalla Om sam-
djur, hafva foljande nya metoder blifvit uppgifne: forvaran-

Ehrenberg forvarar de aldia finaste anato- ^'
miska praeparater, afvensom djur, t. ex. infusions-
djur, allenast genom hastig uttorkning pa glasskif-
vor eller glinimerblad. Han har funnit att atskil-

liga fina saker, t. ex. inre organlsationen af infu-
sionsdjuren, till en del synas vlda tydligare efter
torkningen an forut. (Berl. Abhandl. tryckt 1837,
p. 141).

Om sattet att be vara meduser, af Fries, se
Svensk litteratur.

Richter foreslog vid motet i Jena, att anvan-
da svafvelblomma i stallet for arsenik-salva, vid
uppstoppning af djur. Han siiger sig hafva forsokt
medlet, ocli funnit det fullt motsvara andamalet:
efter 2 ars forlopp hade inga insekter angripit de
med svafvel forvarade exemplaren. Detta amne ar
blott da mindre tjenligt, nar huden ar mycket fet,
emedan en salva bildar sig som ar hinderlig vid
arbetet. Svafvelblomma bor afven instros utvandigt
bland haren eller fjadrarne.

Ethno-

Ethnografi.

Till dc viijtisfasle arbeten som iitkomniit ofvcrPrichard
mennlskoslagtcts naturalliistoria, borer P r i c b a r d s° '"isj^'^IJ"'
Researches into tbe pbvsical Plistory of Mankind. "\>t"'^'*.'-
Ed. 3, Edinbiirg 1836, — pa Tyska , med anmark-
ningar ntgifna af R. Wagner under titel: Natur-
geschichte des Menscheji, 8:o, Leipzig 1840. Af
delta sednare bar jag sett de 2 forsta banden, som
innefatta allmanna framstallningar ocb Afrikanska
folkslagen. (Forsta uppbgan ntkoni 1813 i ett
band, den andra 1828 i 2 band). Pricbard anta-
ger slagtets en bet sasom art, ocb visar att alia de
olikbeter, som finnas mellan skilda nationer, ej aro
sa skarpt begriinsade som man vant sig vid att tro,
samt att de ganska val kunna vara foijder, dels af
klimaternes inverkningar ocb andra yttre infly-
telser, dels af individuella egenbeters utbild-
ning. Bland bevis for dcnna sats anfores den obe-
bindrade fortplantningsformagan mellan alia olika
nationer, ocb afFodans fruktsambet, samt i samman-
bang dermed, det motsatta forballandet vid fort-
plantning mellan d jur af olika arter. I forsta bandet
afbandlar ban bufviidsakligen analogierne med an-
dra djiirarter ocb deras foriindringar, samt adaga-
lagger, att obkbeterna mellan folkslagen ej aro sa
betydliga, som de, bvilka vi kanna mellan flera
djurarters racer, bvilka bevisligen bora tillsamman.
Efter en griindlig afbandling ofver vaxt- ocb djur-
geografirn kommer kan till det resultatet, att bvarje
art uti^att fran ett stalle af jorden , bvarest den
blifvit bildad, ocb ban tyckes, efter analogien, an-
taga detsamma om menniskan. Han betraktar bvarje
Prof. Sundevalls Jvsh. i83j — i84o. «J

ration sasom on race af mcnnisko-artcn, och soker
pa tlct sorgfalllgaste nndvika begreppct om nagra
fa storre racer eller sul)spocies, hvilkas iniderord-
nade nationer skulle sta i ett narmare slagtskaps-
forhallande till hvarandra an till de ofrige, och for
detta andamal classlficeras nationerne i den speci-
ella framstallningen, efter verldsdelarne. Men da
likartade yttre inflytelser hafva frambragt likartade
forandringar, antager ban 7 klasser af nationer,
nemligen :

l:o Iraniska folkslagen, som innefatta detsamma
som den sa kallade hvita eller Caucasiska stani-
men.

2:o Turaniska folken, = giila eller mongoliska racen,

3:o Anierikaner (utom Eskimaerne, som ban jemte
Lappar ocb Saniojeder synes Iianfora till de
Turaniska folken). "De likna Malayerne^ men
bafva bogre nasa".

4:o Hottentotter ocb Buscbmanner, som till cranii
ocb ansigtets bildning likna Tnranierne, men
skilja sig genom ullikt bar, tjocka lappar m. m.

5:o Negrer, bvartill raknas Caffrerne.

6;o Papuerne, som bebo norra kusten af N. Gui-
nea, oarne oster derifran till S:ta Cruz, Nya
Caledonien ocb Van Diemens land. De aro
svarta med kort, Ivar nacke, krusigt, ullikt
bar, som dock ar langt ocb straft. Negrernes
bar ar kort ocb ytterst lent. Papu's anses bar-
stamma fran Madagaskar ocb niirliggande de-
len af Afrika, bvilkas innevanare (Madecasserne),
enligt Lesson^ liafva stor likbet med dem.

7:o Alfourous, som bebo inre delarne af de stora
Ostindiska- oarne, jemte bela sydkusten af Nya
Guinea ocb bela Ulimaroa, men ej van Die-

mens land *). De aro svartaktiga mcd takfor-
mig hjessa och rakt, strait liar. De sta pa
den lagsta gradcn af menskllg blldning, men
aro, utom pa Nya Holland, foga kande.
I anseende till hufvudets form antages 3:ne lyper
nemligen :

Ovala ansigts- och htifvudformen — lios Iraniska
folken 5

^'Pyramidala', bos Turanler, Amerikaner och Hot-
tentotter, som hafva stora , at sidorne utsaende
kind ben och smal panna.

Prognatklsha nationer kallas alia de, bvilkas kakar
aro starkt framstaende, och ofverkakens framdel
framat riktad, hvarigenom ansiglsvinkeln blir be-
tydligt mindre, ehuru hjernan ej ar mindre an hos
andra folkslag; t. ex. Negrerne. Dessa sednare iit-
marka sig vidare genom ett fran sidorne hoptryckt
hnfvud, med hogt nppat gaende linea semicircula-
ris och ganska foga utstaende kindben. — Alia dessa
olikheter framstallas dock ej sasom en systematisk
indelning af slagtet, och ej pa ett stalle, hvarfore
man bar svart att erhalla en ratt klar ofversigt. —
I den ofvertygelsen att olikheterne mellan mennisko-
varieteterne ej aro uteslutande tillhoriga vissa bland
dem, behandlar forfattaren alia de uppgifna nam-
nen mera sasom termini technici for sin framstall-
ning, an sasom egentliga indelningsgrunder, och ban
upprepar flera ganger, att inom hvarje nation finnas
ofta afvikelser fran den bildning, som utgor denna
nations vanliga kannetecken. — Den speciella af-
handlingen om Afrikas nationer i 2:dra bandet ar

*) Rcf. far liarvid paminna ora att innevanarne pa v. Diemens
land iir en af de nationer, som ej haft hiinden sasom hus-
djur. Nyhollandarne hade den deremot fore Europeernes
ditkomst.

i liogstn gind rik, ocli iipptager jemforelsc incllan
folkslagens sprak, histoiia, m. in., men iir ej ognad
for ctt utdrag-.

Fiourens En stOFie olikbet mellan menniskoracerne sy-

h™^o!ika""^^ Fiourens bcijd fcir att anlaga. Han npptackte,
Nationer-att lios Charrua-indlancp (fran Amerika), Negrer
och IMuIatter, ligger det pigment, som fororsakar
fargen, nasi under inre lamellen aT epidermis, pa
en tunn lamell af coipus mucosvim, och derunder
annu en lamell, som forenar den forra med sjeKva
derma. Pa Europeers hnd hade F. hvarken kun-
nat framstalla pigmentet eller de 2 derunder lig-
gande lamellerne, och tyckes tvifla pa att de fin-
nas utvecklade (Ann. Sc. Nat. 7 (1^37) p. 156.
Oni tungans "corps muqueux" id. ibid. p. 219). —
Denna olikbet i Iniden anser F. vara en "cbaractere
de premier ordre" for nienniskoraceine, men ban
hade annu ej baft tillfalle att undersoka dess be-
skafTenbet bos flera folkslag, och sardeles ej bos
dem, af den sa kallade Mongoliska racen. Cranii
bildninfj antajjes sasom en karakter af andra rans^en ,
och allt annat sasom mindre vigtigt. F. antager
10 bestamda racer, nemligen de 7 som Pricbard
omnamner, samt dertill Malaysha , Boschismansha
och " Zeeldndska" (manne Nyzeelandska ?). — Ma
layerne skola utmarka sig genom ovanligt utstaende
tubera parietalia och tvar nacke (Ann. Sc. Nat. X
(1838) p. 357. Considerations etc.).

Folk- En klassification af Folkslagen, med approxl-

mangden jj^afjya uppglftcr pa autalct, lemnar d'Halloy (i
^ ^*''" '"'Bullet, d. Bruxelles 1839, 1. 279). Han antager:

af hvita racen 442 millioner

— gula — 220 „

— rod a — 5 „

af bruna (malayska) racen 17 millloner

— svarta — 43 „

Hybricla uatloner 10 „

Sum ma 737 millioner.

Flera andra iippraknlngar af folkmangden pa jor-
den anfotas (ibid. p. 419); de variera mellaii 596
och 973 millioner. — Likasom flera andra forfat-
tare riiknar ban Finska folkslai^eii till bvita racen,
men de Lappska jemte Samojeder ocli Eskimaer
till den gula, hvilket vi reCerei-a, utan att inga pa
en sadan fciidelning.

Rn jemfcirelse af hjernan bos Europeer ocb Om Ne-
Negrer finnes af Tiedemann i Pliilos. Trans. 1836 hjerna!
part. 2. Hos fiillvuxna Europeer varierar bjernans
vigt mellan 3^3 uns, ocb 4 ^ 11 uns Tory vigt.
Hos qvinnan ar den 4 a 8 uns laltare an lios man-
nen. Hjernan ernar sin fulla storlek vid 7:de a
8:de a ret och aftager ater pa alderdomen. Hos
nyfodda barn utgor dess vigt ^ af bela kroppens;
hos fullvuxna kan den variera mellan ^V och y^ af
bela kroppens vigt, efter dennas olika fetma. ~
Hos Negern marktes ingen olikhet med European
i anseende till hjernans och nervernes relativa stor-
lek, och i allmanhet ingen annan an den, att gyri
hos Negern hade ett nagot mera symmetriskt lage,.
hvilket var det enda formfcirhallande, hvarigenom
dess hjerna kunde anses narmasigtill formen af den hos
Orang-utang. Organet for sjalsformogenheterne kau
saledes anses vara lika hpgt utbildadt hos Negern
som hos Eiiropeen; man bar blott af det framsta-
ende ansigtet dragit den falska slutsatsen, att den
forres hjerna vore mindre. (Harom afven i Brew-
sters Journal vol. 9 p. 527. Denna skrift hirer vara
sarskilt utgifven pa Tyska med tillagg, Heydelberg

bey Winter 1837, 4:o, 84 sItL 6 tabb. — Se iit-
drag i Isls 1839 p. 230. Historiskt an fores mjcket
om Negrers sjalsformogenbeter).
Literatar. V. c). Hoeven Icmnar rikbalti«^a bitlrafj till

menniskans naturalhistoria i Tidschr. voor Natuur-
like Gescbiedenis, nembgenl
Om etbiopiska racens geogr. utbredning, i voL 3 p. 89,

— Cbineser ocb Japaneser sasoni "typer for mon-

goliska racen ibd. p. 143 j

— proportionerne af Europeernes bufvud vol. 4

p. 262 J
beskrifning af ett KafFer-cranium voL 4. p. 266;
\jdare om Negerstammen . . „ 6. p. 248.

Matningar pa Cranier af Europeer, Cbineser
ocb Negrer, af J. v. d. Hoeven Ann. Sc. Nat. 8
(1837) p. 116. Foramen magnum bade bos dem alia
samma medellangd, 0^^,035, bvilket saledes tyckes
vara dess medelstorlek bos alia nationer. Hos Ne-
gern befans det nagot smalare an bos Europeen.
Negrernes Cranium bar i allmanbet samma langd
som Europeernes, men nagot mind re bojd ocb
langre underkak.

En kort notis om en bvit, blaogd mennisko-
race i Algierska omradet, lemnas i Sillimans jour-
nal 32 p, 400 (ur Atbenaeum, Maj 1837).

A. Hueck De Craniis Estbonum, Program,
Dorpati 1838, Enligt framstallningen i v. d. Hoeven s
ocb de Vrieses Tiidscbr. (VI. litt. pag. 71), skall
denna beskrifning pa Estblandarnes bufvud alldeles
passa pa Lapparnes. De ai^o bada af den stora
Finska folkstammen, som af Ryssarne kallas Tschudi.
Namnet Estbland kommer fran Tyskan (Oster-land)
ocb sir frammande for dess innevanare. — Hueck
beskrifver Cranium af en Finlandare i Bull, de
Petersb, V (1839) p. 661.

Om Cranier af Skancllnavlens forntida inneva-
nare, se Svensk litteratur.

Om de forntyska giafkullarne finnes en af-
handling af Wollmar, i Faunus, 2:dra bandet
(1837) enl. Isis 1837 p. 8?4.

Dutrocliet visar (i IMnslitut N:o 210) att de
gamle Egyptierne ej kande bomull. Mumienie iiro
svepte i lyg af liii.

Om menniskoracerne, Fr. Fischer i VerhandL
d. Schweitz. Naturf. zu Basel.

P. P. Broc, Essai siir les races bumaines, con-
sideres sous les rapports anatomiques et philoso-
phiques. 8:o, Parie 1836.

Pa llnoiiistiska ijrunder visar D:r W. Schott
(iiber die Tatarischen Sprachen, 81 sid. 4:o Berbii
1836) en nara stamfcirvandtskap mellan Mongolerne
cell de Tatariska (Tiirkiska) folken, samt utstracker
vidare denna slagtskap iifven till de Finska folken*

Ordlistor for 3:ne negersprak (Kissi, Vey och
Mendi) (innas npptecknade efter slafvars berattelseir,,
af J. Gibbs, i Sillimans Journ. 38, p^ 41»

Rapp Versiich einer Physiologic der Spraehe^
und bistorische Entwickelung der Abendlandischen
Idlome nach Physiol. Grundsatze Stuttgard & Tu-
bingen 1836.

Bopp om Celtiska sprakens aflinitet med
Sanscrit: Berl. Bericht. 1838, p. 186.

Om Othomiternes sprak har en infodd Mexi-Om Ame*
canare, Em. INnxera, lemnat intressanta under- f»ikslag
rattelscr i en latinsk afhandling, inford i Philad j^'^J^g^;^
Transactions, New. series vol. V. p. 249. — Denna
nation, som bor inom Mexlkanska omradet, och
skall vara hcigst ra och oblldad , sages bade till
sprak och iitscende visa en stor likhet med Chine-
serne. Blotta namnet, som de glfva sltt eget sprak:
Hiang-hiung, ("Sermo qui quievit") tillkannagifver

denna likliet. Do kalla slg sjelfve Otlio-mi ("nil se-

deiites"). De skola i alia liaiiseenden vara olika

med de Mexlkanska nalionerne, bland livilka de

bo, och hvilkas sptak aro i liogsta grad skiljaktig-e

fran deras.

Morton Sam. G. Morton, Crania Americana (296 sid.

rikas'^Nal^ollo med 78 pi. och eu kartaj Philadelphia 1838

tioner. Qch 1839. Forsta hiiftet kostar 20 Dollars och ar-

betet synes utgiiras af 2:ne hiiften); innefattar be-

skrifningar och figurer, i naturlig storlek, af atmin-

stone 40 INord- och Syd-Amerikanska nationers

cranier. Uti inledningen lemnas en ofversigt af

bela menniskoslagtets varieteter efter den kanda

Blumenbachska fordelningeu i 5 racer, under hvilka

M. innefattar 22 familjer. De nationers cranier,

som finnas i gamla grafvar i Amerika, skola utgora

en egen afdelning af arbetet. Forf. larer aga den

storsta samling soin finnes af Amerikanska cranier,

samt en ganska betydlig mangd fran andra verlds-

delar. Ett vidlyftigt utdrag finnes i Sillim. Amer.

Journal vol. 38, p. 341, hvarur vi meddela foljande.

Amerikas folkslag indelas uti:

l:o Toltekanska famillen, som har innefattat nagra
bildade nationer. Dit raknas: Pcruaner (gamla
racen, hvaraf blott lemningar finnas i grafvar;
nya racen eller Incas-stammen, som annu lefver,
men som afven brukar torka och insatta sina dode
i graf-bvggnader, hvaraf ett stort anlal finnas.
Till de sednare riiknar forf. Chileser och Arau-
caner); Meocikaner , samt den af Europeerne un-
dantrangda och nu utrotade Irokcsiska confede-
rationen i Nordamerika, som bestod af Mohawks,
Oneldas, Onondagas, Cayugas och Senegas. Hmo-
nerne voro en af de manga dithorande nationerna.
2:o Aincrikajiska famillen, som endast utgcires af
barbariska nationer. Dit raknas:

a) "Apalachiska branchen", som innefattar de s. k.

rocla intllanerna i Nordnmerika, eller alia denna

verJdsdels iuvatiare ulom Eskimaer och Mexika-

ner, sanit de som bo i N. 0. delen af Sydamerika.

})) Brasilianska grencn: likna de foregaende, men

aro an raindre sklcklige fcir odling,
c) Patagoniska grenen, och d) den Fuegiska pa
Eldslandet.

[Anm, bristen pa system i afhandlingen, hvil-
ken tyckes harleda sig fran skrifsatlet i sjelfva orl-
tvinalet, ffor att \'i stanna i ovlssbet bvarthiin M.
biinforer Araucanerne. De uppraknas bade bland
Peruanerne, under Toltekanska famlljen, och bland
Patagonierne i Amerikanska familjen. Enligt de
underriittelser vi iiga af Azara m. fl., synas ej blott
Araucanerne, utan flera audra Sydamerikanska
stammar bora till Peruanska nationerne]. — Po-
larinvanare anses vara af blandad race,- deras sprak
siiires hafva likhet med en nation bland de roda
Indianerna. — Amerikanska racen kallas vanligen
rcid eller kopparfargadj M. sager att deras farg of-
tast liknar den af kanelbark, men att man finner
fargforandringar fran nastan hvitt, till svart, obe-
roende af klimatetj t. ex. det finnes ganska Ijust
fargade folkslag mellan tropikerne, da Charruas,
som bo vid 50^ Sydl. lat., och Californier vid 25°
N. lat. aro niista svarta. — En betydlig olikhet
i formen af hjernan hos Amerikaner och Europeer
upplyses. Hos de forra ar den bakat bredare men
hemispha?rerne racka ej sa langt tillbaka som hos
Europeerne. [Detta synes galla for bada de Ame-
rikanska familjerne]. M. syselsiitter sig mycket
med matningar af hjernskalen och dess olika de-
lars kapacitet, och gor i aniedning deraf flera in-
tressanta jemforelser. [storre uldr. haraf se Fror. N.
Not. 321—323 (1840)].

42
Mumier i >'£^ million" Mumier skola hafva blifvit fiin-

Mexico. . ,

lie vid Durango i Mexico (23 lat.). De voro alia
i sittaiule stallning', sasom vanligt i de peruanska
grafvarna, och forsedde med klader, halsbaiid af
snackor IVan stilla hafvets kust o. s. v. Deras
Moccasins (skor) likna de nuv. roda Indianernes.
En "dolk" af flinta, polerade ben ni. m. fans bland
dem (Silllm. Journ. Vol. 36 p. 200 (Apr. 1839).
— Taylors Annals 3. p. 464),

Fossilt Det fossila nienniskoskelelt, som blef funnet pa

^4";,'*j|;°-Guadeloupe och af Konig beskrifvet i Phil. Trans.
1814, bar af Shephard, som fatt tillfalle under-
soka de tillhorande, sednare funna, hufvudskals-
benen , befunnits vara ganska olikt Caraibernes,
men fullkomlifyt ofverensstamma med de c^amle Pe-
ruanernes (Sillim. Journ. Vol. 32 p. 361).

Forniem- ^'^ Naturforskamcs mote i Liverpool 1837

"'"S"'' ^ omtalade D:r Warren de minnesmarken som fin-

N. Ame- • tvt i -i r - r " i

rika. nas qvar i Nordamenkas fristater, Iran de stora
sjoarna anda till Mexikanska viken, efter ett folk,
som lefvat der fore de roda Indianerna, hvilka
Europeiska afkomlingar i var tid drifvit undan
fran samma trakter. Dessa lemningar besta af
marken efter stader, annu qvarstaende fastnings-
verk, samt cirkelformiga och pyramidala upphoj-
ningar, som dels varit begrafningsplatser, dels sy-
nas hafva varit heliga stallen. Nagra af de forra
innehalla en massa af ben, oordentligt hopvriikte
sasom efter en batalj; i andra ligga skcletlerne rad-
vis, och 1 nagra traffas blott 2 kroppar, hos hvilka
man vanligcn linncr silfver och kopparprydnader. ^
Dessa skelettcrs cranier hafva en bildning mellan wM
Europeernes och de roda Indianernes, men tydligt
skild Iran badas, hvaremot de (atniinstone en del
af dem) uti allt ofverensstamma med dem som fin-

nas i de gamla Peruanernes grafvar. De utmarka
sig i synnerliet genom en "artificlcll" platthet i nac-
ken. W. anser clem liafva manga drag af likhet
med de nuvarande HIndiiernes cranier, och tror,
att detta folk kommit fran scidra Asien, befolkat
Nordamerlka, men blifvit derifran undantrangt till
Sydamerika af de rcida Indianerna, som torde hafva
kommit fran nordligare trakter af Asien. Han ar
bojd for att anse minnesmarkena hafva en ganska
hog alder. [Om Mortons forut namde asigt be-
finnes grundad, att Irokeserne voro Peruanernes
stamforvandter, sa torde den kunna tjena till
upplysande af detta amne]. (Sillim. Joiirn. vol.
34, p. 1.

Om en del af dessa grafhogar lemnar R. C.
Taylor en bogst intressant skildring (i Sillim.
Journ. vol. 34, p. 88). De aro talrika i vissa di-
strikter af hela landet, men kring norra delen af
Misisippi, ntmarka de sig genom hogst egna for-
mer. Ej langt derifran skola lemningar finnas ef-
ter staden Aztalan, bvarifran Mexicanerne, enligt
sina traditioner, leda sitt ursprung. T. kunde ej
komma till detta stalle, men vid hojden af sjon
Michigan, kring Wisconsin floden, fann ban en
otrolig mangd jordhogar, som hade form af fyr-
folade djnr, liggande pa sidan , vanligen af mer
an 100 fots langd. Pa ett stalle sagos nagra sa-
dana djurfigiirer, som foresfallde ett djur med
svans, de fleste voro utan svans. Nagra ftmnos,
som liknade figiirer af menniskor, andra af foglar.
Menniskoben trafTades alltid iiti dem, men de be-
skrifvas ej. Liken synns vara lagde pa marken,
livarefter bogen blifvit nppkastad ofver dem. De
nuvarande Indianerne hafva ingen tradition om
dessa bogars uppkomst, men de pliiga ofta be-
grafva sina doda,, i siltandc stdllning , uti graf-

tioner.

var, som grafvas ofvanpa hogarne, ocli om-
gifvcs af palisader, alltsa pa ctt hogst olika satt
med de gamla liken. AlJa dessa hogar synes
vara lagda onikring de, sedan uraldriga tider,
trampade indianska vagarne. Vid Ohio skola en-
dast runda lidgar forekomma, men sadane trafFas
afven bland de foriitnamde, som forestalla djur-
figurer.
Syd-Ame- E"^ klassification af Sydamerikas samtlige folk-

rikas Na-g]j,oj. ^y^^^ kovt karakterlstik, hemtad af farj;, an-
sigls-bildning m. m., liar d'Orbigny inlemnat till
Franska Vetenskaps-Academien (se I'lnstitut 1838,
p. 382; — Revue Zool. 1838, p. 195). Genoni
sammanslaende af dem , som hafva liknande sprak
m. m. reduceras alia dessa nalioner, som varit
nppgifna till bundradetal, till blott 39. Hufvud-
indelnmgen ar foljande:
l:o Race An do- Peru v i enn e: olivebruna, sma-

vaxfa med nedtryckt panna. Ogonen horizon-

tella. Hit raknas:

1 llameau Peruvien (dit hora Incas), 2 R. ^z/.-
ticlcn; 3 R. Araiicanicn.
2:o Race Pampeenne: olivebruna, storvaxta med

kuUrig panna; ogonen horizontella "quelquefois

brides a Tangle exterieur".

1 Ram. Pampeen (Patagonier m. fl.); 2 R. 6y^/-
quitcen; 3 R. Moxeen.
3:o Race B rasi lio- Gua ran ienne (Guarani, Bo-
tocudo).

Mastologi.

Fortsattnliigen af Schrebers Saiigetlilere ut-Aiimanna
glfves raskt af J. A. Wagner (Erlangen 4:o). — Di'^^'J^uI
Yi hafva sett liaftena 81 — 89 anmalte sasom ut- ^en.
komiie i bokhandeln. Forteckning till 81 — 88 fin-
nes i Isis 1836 och 1837. Texten berommes (se
Wiegmann Arcliiv) sasom iiinefattande allt hvad
man kanner oin de beskrlfna arterna. Den skall
nu vara fortsatt till slutet af Pecora Linn. Hvarje
hafte innehaller 6 pi. och kostar med ilium, fig 2
Till, med svaita 1 Thl. 4 gr.

Af T e m m i n c k s MonograpJdes de Mamma-
logic bar andra bandet utkommit, nemligcn :

Livr. 8Leyden 1835: inneh. 8:de]Monogr. Slagtet Rhi-
nolophus (jemf. forra arsb.).

— 9 — 1837: 9:de Mon. Nyctocleptes. n. gen.

(se Glires).
10:deMon. si. Nyctophilus Leach.

(nara Rhinolophus).
ll:te Mon. p. 49. tillagg till de

fiuktatande Chiroptera.
l2:teMon.p. 113om OrangLUang.

— 10 — 1838: 13:de Mon. Vespertilionides(Nyc-

ticejus, Vespertilio och
Furia).

— 11 — 1840: 14:de Mon. forts. (Taphozous,

Emballonura, Urocryptus

och Diclidnrns).
15:de Mon. Arctictis (Ictides Va-

lenc.) och Paradoxurus.
Liksom fcirut finnas nagra fa, ej colorerade plancher
vid Monoo^rafierne.

Reichenbachs Hegnum Animalc ^ fcirsta de-
Icn Rofdjuren, 8:0, Leipz. 1836, med 633 figurer,
niest copierade: pa 78 pi. samt latiuske dlagnoscr
och citater. Systcmatisk tableau ofver genera med
detalj-figurer skall lemiias vid slutet af hvarje
klass. Afven iiya arter uppstiillas.

Eydoux ocb Gervais beskrlfva daggdjuren
till la Favorites expedition, i Guerins Mag.de Zool.
1836, livr. 6. Deribland ett nytt genus Oryclomys,
gnagare, nara Ascomys Licht. (Se derom Wiegm.
Arch. 1837, 2 p. 193).

Gray beskrifver omkring 60 nya eller min-
dre kanda Mammalia i Cbarlesworths Magaz. 1837
p. 577. (Talrika rofdjur, "Cetenus" (i st. for Cen-
tetes), Plioca, Marsupialia, Glires, Bos bracliycerus.
— Flera nya genera). Till storre delen i det fol-
jande utforde pa sina stallen.
Enropas Ofver Europas Daggdjur erbollo vi den for-

Daggdju»-sta utforliga namnforteckningen uti Selys-Long-
cbamps Eludes de micromammalogie 165 sid.
8:0, med 3 pi. Paris 1839, som egentligen inne-
fattar en bogst fortjenstfull utredning af de Euro-
peiske arterne af sliiglena Sorex (med 9 arter),
Mus (8) och Arvicola (11 sp. ej innefattande Lem-
mus). Vid namn ocb synonyma anforas vanligen
blott fcirfattarnes namn, ulan anvlsning pa stallet
bvarest beskrifningen artryckt, hvilket satt iir fdga
upplysande. — Forteckningen ofver Europas daggdjur
upptager 188 arter. (Cervus Elaphus bar blifvit ute-
glomd). Kort efter Selys arbete utkommo de forut
namda Europeiska faunerna af Schinz samt af Key
serling ocb Blasius. Det sistnamda arbetet uppta
ger 175 kanda Daggdjur, hvilket synes oss komrn
sanningen narmast.

Talrika bid rag till Britanniens zoologi finn«
spridda i Jardines Magazine. Daggdjuren i Soi

tlierland i Skolthuid uppraknas af Selby i Jame-'
sons Eclinb. new Phil. Joiirn. XX p. 156. (Se afv.
i Isis 1838 p. ()8). I anlcdning af Britaiiniens
fauna anniarka vi, att Cjoin fannsqvar i Skottland
ar 1057, samt att Vaigaine ulrotades derstades
1680, i Irland 1710.

Det har flera oan«"er blifvit betvifladt bnru-
\ida Simla Sylvanus verkligen forekommer pa ber-
gcn vid Gibraltar, men att den fames der, for-
sakras af Freycinet m. fl.j se Institut 1837 N:o
218 ocb 220.

Sasom bid rag till Shandlnavicns Fauna anfom
vi ur Wiegm. Arcliiv 1836, p. 76 etc., att den i
Melcbiors Danske Pattedyr beskrifna Sorex nigj'ipes
ar S. fodiens, och Mils flavicollis ar beskrifven
efter gamla exemplar af M. sylvalicus^ i hvilket
omdonie ref. instammer.

Om Mammalia i Japan, se Temminck i v.TiiiAsiens
d. Hoeven en de Vrieses Ti-dscbr. 5 p. 273. F''*""^-

Daggdjuren vid Trapezunt uppraknas i Zool.
Proc. III. p. 89. (derifr. i Isis 1837 p. 136).

Forteckn. pa arterne i JSeapcl, af Hodgson,
finnas i Linn. Proc. Febr. 1838, enl. Taylors An-
nals 1 p. 152.

19 arter fran Assam uppraknas i Zool. proc.
1839 p. 147 af Mc. CI el Ian, som var lakare vid
den deputation som afsiindes fran Calcutta, for att
undersoka the-odlingen i Assam. Nagra af dem
beskrifvas sasom nya.

Ofver Nya Hollands Daggd ju r lemnar O g i 1 b y Australi-
nagra anmarkningar (i Linn. Trans. XYIIl p. 12lV°^dj?^^^^S-
Det markvardiga faktum liar lange varit bekant,
att nastan alia daggdjur derstades liorde till Pung-
djurens ordning, hvaraf, utom detta land, blott
finnes ett mindre antal arter pa de nargransande
oarna ocb i de varmare delarne af Amerika. Pa

Nya Holland iiro nu (ifvcr 50 arler Pungtljur be-
kante. Dessutom kande man derstades 3 elier 4
arter Gnagare, nemllgen en Ilydromys och 2 eller
3 arler at' det cosmopolitiska slagtet Mus. O.
tillagger nu ?:ne Gnagare, nnder nanin af "Coni-
lurus och Dipus" (se under Glires). Vidare finnas
der blott nagra fladermoss, bvilkas formaga att
flyga gora dcm oberoende af inskriinkta granser,
samt nagra Phocaceer och Hvalar, som dock mera
tillhora hafvet iin landet. Af alia ofrige ordines:
Qvadrumaner, Rofdjur, trogdjur, Pachydermer och
Pecora hnnes ingen kand ursprunglig art, ty O.
anser infodingarnes bund, Dingo, ej vara ett der
ursprungligt djur, utan tror den vara kommen
nied dem, fran de langre norrut belagna oarna ,
hvarest bade samma mennisko- och hundrace fore-
kommer. Han styrkes i denna tro deraf, att Thy-
lacinus Harrisii och Dasyurus ursinus endast finnas
"pa den lilla on Tasmania", som ar ett alltfor in-
skrankt omrade for en djurart. De maste afven
bafva funnits pa Australiska kontinenten, och blif-
vit der utrolade. Men intet annat djur an Dingo
finnes, som kunde bafva utrotat dem. For honom
var detta dock ganska latt, emedan de tva namde
arterne, eburu temligen stora, aro de bjelplosaste af
alia Australiens djur. Pa bela van Diemens land
var deremot hunden fullkomligt okand fore Euro-
peernes ditkomst, och derfdre hade de tva namde
djurarlerna der kunnat bibchalla sig. [Detta tyc-
kes ej val ofverensstiimma med andra undcrrattel-
ser cm Tbylacinus. Se vid Pungdjurcn, langre
fram].
Till Ame- Daggdjurcn pa Cuba uppraknas och beskrifva

rikas af Sao'ra, (i dess fdrut namda Hist, de Cuba).

Fauna. o ? \ ^ ''

Man fdrvanas dfver att i detta stora och rika land

ej finiia mera an 7 vildaarter, nemligen 5 Hader-
moss och 2 glires (Capromys Fournieri och pre-
hensilis). Dock uppraknas nagra andra, soni en-
llgt gamla forfattares vitnesbord funnos der vid
Europeernes dltkomst, men blifvit utrotade. Nu
hafva de Europeiska tamdjuren samt rattor ocli moss
blifvit der inforde. Hunden, katteii och hasten
hafva blifvit forvildade. "Hjortar" sagas vara in-
forde (arten bestiimmes ej). Om den ursprungliga
Amerikanska hunden, som ej kunde skalla, samlas
de gamia forfattarnes uppglfter. Nagra mera be-
stiimda och rent zoologiska uppgifter skulle hafva
varit cinskvarde.

Gervais afhandlar Mammalia pa Antillerna
i Ann. Sc. Nat. vol. 8 (1837) p. 60. (Se afven i
rinstitut 1837 N:o 218,- — Isis 1837 p. 843). —
Solenodon paradoxus Brandt, fran Hayti, ar en
verklig Sorex.

Daggdjuren till Darwins resa till Sydamerika
(Zool. till Voy. of Beagle, hft. 2 — 4), namnas i
Ann. Sc. Nat. X p. 379: de aro:
Desmodus d'Orbignyi Delphinus Fitzroyi n. sp.

Phyllostoma Greyi Cervus campestris Fr.Cuv.

— perspicillatum Om Guanaco.
Vespertilio chilaeensis Mus decumanus

Dysopes nasutus

maurus n. sp.

Canis antarcticus Sh.

—

jacobiae n. sp.

— magellanicus Gra

—

insularis n. sp. (var.

— fulvipes Martin.

af Rattus?)

— Azarae Pr. Max.

—

musculus

Felis Yaguarondi Desm.

—

longicaudatus n. sp.

— Payeros Desm.

—

elegans

— domestica.

—

bimaculatus „

Galictis vittata Benett.

gracilipes „

Lutra chilensis id.

—

flavescens „

— platensis n. sp.

—

magellanicus „

Prof. Sundevalls ylrsb.

i83y

-784o. 4

5(1

Noiicer: ^^^ i\eri\ Amorikanska Daggdjiirs fargombyte

^'^.. !^^'o'lemnar Baclinian atskilliqa vinclerrattelser i Philad.
dring. Traiis. YI, p. 197. Han afgtir med best a md bet att
de amerikanska hararne och "niustela erminea" falla
bar bade var och host.
Craniifiir- Att cranium bos Uttej'ji och Spalax undergar

""^' en sa betydlig fcirandring efter aldern, att absoluta
bredden ofver pannbenet blir mind re hos ett gam-
malt an bos ett iingt djur, anmiirkes i Wicgmans
Archiv 1838, p. 130.
Om turn- Daggdjurens handbildning afliandlas af Ogil by

men hos J anlcdning^ af den iakttao^elsen, hvilken redan fin-
nes anfcird af Azara, att tummen pa de Anieri-^
kanska Apornas framre extremiteter ej kan, sasom
pa deras bakre, och sasom pa menniskans samt
de egentliga Apornas bander, motsattas de ofriga
fingrarne [Ref. bar just nn haft tillfalle alt iakttaga
detla bos Cebiis Apella. Framre tummen var foga
niera rorlig an de ofriga flngrarne, och ej i rin-
gaste man motsattligj. Vardet af den Zoologiska
character som hamtas af tummens motsattbghet,
blir derigenom an mera ncdsatt, men man far val
ej sasom fullt allvar upptaga 0:s pastaende, att
ordningen Qvadrumana af denna anledning ar ona-
turlig, ocb att en annan "naturlig" indelning bor
goras efter tummens beskafTenhet. Sasom Chiro-
podes vippforer han (i Zool. Proc. 1836 p 25. —
Isis 1838 p. 179. — Charlesw. Mag. 1837 p. 419).
l:o med tumme endast pa framre extremlteterner^HI
Menniskan ensam. W

2:o „ „ pa alia 4: Gamla verldens Apor

ocb Lemures.
3:o „ „ endast pa de bakre: Amerikas A-

por, Chiromys och Didelphis.
[Nagra flera pungdjur hade kunnat uppriiknai
vid 3:o.].

QUADRUMANA Cm. — Hageiibach faim
Circulus Villisil dubbel i hjernan pa en Cercopi-
thecus (Ann. Sc. Nat. X p. 19'2).

Om Orang Utang (Simla Satyrus ocli niir- Oiang
slagtade arter) liafva manga skrifter utkommit, ocli
ett stort antal exemplar af detta djur hafva blKVlt
hemforde till Europas samlingar, hvarigenom man
kan anse slg hafva kommlt till full vlsshet
om dess forandringar eftcr aldorn, livilka gifvit
en del forfatlare anledning att uppstiilla flera ar-
ter, eliviru andra langesedan insett, att de horde
tillsamman. Museum i Briissel agde i borjan at*
1839 ej mlndre an 16 cranier af detta djur i alia
aldrar, hvilka iiro beskrlfna af Dumortier (i
Ann. Sc. Nat. XI (1839) p. 56). Han antager, att
blott en enda art (Simla Satyrus) finnes, soni inne-
fattar S. Satyrus, Wurmbli och Abelii, samt afveii
Owens S. Morlo, till hvilken vi aterkomma langre
ned. Cranium forandras efler aldern hogst betyd-
ligen. Hos ungarne ar det sasom hos alia apor
mest likt menniskans; med aldern tillvaxer ansig-
tet, kanhcinda staikare an hos nagon annan art,
hvarigenom hufvudet far ett rofdjurs-likt utseende,
och det bekraftar slg, som langesedan varit aii-
markt af Fr. Cuvier m. fl., om aporna 1 allmanhet,
att med anslgtets tillvaxt tilltager dessa djiirs bru-
talltet. Ungarna visa en vlda betydligare grad af
intelligens an de fullvuxne, som bli elaka och ej
bry sig om annat an sina naturliga behofvers upp-
fyllande. — Hos de minsta ungarne ar cranium
niira klotformigt och liknar hufvudet af ett barn,
bar inga utstaende kanter, litet ansigte, nastan rak
arcus zygomah'cus och starkt utstaende, kuUrig
nacke. — Da 4:de Klndtanden utbiyter har cra-
nium antaijit en mera aflang^ form, kindba£farne
sta nagot mera ut och en borjan till utstaende

5'i

kantcr (cristfe) visar sig. 1 denna alder ai- dot
som mail vanligen beskrifvlt djiiret sasom Siinia
Satyrus. Under den vidaie tillviixten bll Imfvu-
dets kanter tydliga och utstaende; de mot Menni-
skans llneae senn'circulares svarande crlstae, ligga da
parallela ofvanfor tlnninganie, narmande sig hvar-
andra mer och mer. Slutligen sammanflyta de,
forst baklill, sedan belt och ballet, da djuret blir
gammalt, till en enda crista, bvilken liksom bos
rofdjiiren sammanloper med crista occipitalis. Ogon-
brjnskanterne bli starkt utstaende ocb nacken blir
alldeles platt sasom bos rofdjuren. Ansigtet blir
stort, med starkt utstaende kindbagar. Djuret ar,
sasom fuUvaxt, atminstone 5 fot bogt. Hos bonan
tror D. alt bjesskammarne alltid forblifva nagot
atskilda. Han tror afven att nageln pa bakre tum-
men forloras med aldern, men det var redan langt
forut upplyst af Bray ley (Brewsters Journ. VII.
(1835) p. 72), att denna nagel saknas eller finnes,
utan att ulvisa nagon alders eller artskilnad. B.
sagfer att nageln oftare saknas an finnes.

Owen bade i Zool. Proc, October 1836, at-
bandlat samma amne, ocb dessutom framstallt en
ny narslagtad art, iS". morio fran Borneo, samt vi-
sat att S. Abelii, som finnes pa Sumatra, men ar
foga kand , skiljer sig genom nagra temligen be-
tydliga olikbeter i cranium fran den egentliga S.
Satyrus; men dock rattast borde, tills vidare, an-
ses for en varietet deraf. Han bade i Zool. Proc.
1837 p. 82 beskrifvit cranium af den fullvuxna
vanliga Orang Utang (under namn af S. Wurmbii)j
som af Cuvier ansags ej blolt sasom annan art,
utan anfordes sasom typ for ett anna t slagte: Pongo,
hvilket stalldes bredvid Babianerne, ocb annu bi-
bebolls i Burmeisters Handbucb 1836. Han lem-
nar annu en uppsats om dessa djur (i Ann. Sc.

Nat. XI p. 122) sasom svar pa, ocli rattelse vid
Dumortiers nyss anforda afliandling. Den af
honom beskrifna Simia morio var ett gainmalt djur,
som bade alia kindtanderne, ej blott utvuxne, utan
betydligt slitiie, och alia suturcrne bopvuxne, och
llkval bade den starkt convex nacke, da S. satyrus
bar fatt platt nacke redan innan sista kindtanden
visat sig. Den kan saledes bvarken forvaxlas med
en ung eller gammal S. satyrus, utan utgor en
egen, ganska skild art, som ar vida mera mennl-
skolik an S. Satyrus. Simla Morio ar betydligt
mlndre an Satyrus^ bar alltid convex nackej cri-
stas sammanflyta aldrig i bjessan ocb nackens cristas
bli alltid i midten atskllde. Den bar mindre kind-
tander an S. Satyrus, ocb dess horntander aro an
mindre an pa bonan af namde art, bvaremot fram-
tanderne aro -fullt ut lika stora (ocb saledes i pro-
portion till hufvudet betydligt storre an bos den).
— Han upplyser vidare (pa sistn. stiille) att tum-
mens nagel bnnes eller saknas omsom, bos bade
aid re ocb yngre individer af S. Satyrus, nemligeu
savida bela sista leden pa tummen finnes eller sak-
nas, bvllket omsom intraffar. Enligt Owens be-
skrifningar finnas foljande arter af Orang Utang.*:

1 Simia morio pa Borneo, sallsynt.

2 — Satyrus bvaraf antages tva varieteter:

a) den vanliga, fran Borneo, bvilken sa-
som fullvuxen fatt uamn af S. WurmbiL
F) fran Suniatra (S. A belli Auct.).
Tern mi nek beskrlfver utforligen S. Satyrus
fran Borneo i Monograpbies de Mammal. 2. p. 113,
ocb ofverensstammer med det forut namda, men
ban omtalar ej S. Morio, ocb sager sig ej kanna
S. Abelii fran Sumatra, bvilken "mcijlio^tvis kan vara
en skild art". Han uppraknar de stallen bvarest
den ar beskrifven (Abel Narrative 320j — Edinb.

Philos. Journ. 1827, 371 & 81. — Ann. Sc. Nat.
1836. 313), — [Om Orang Utang kan vidare lasas
Blainville Coniptes rendiis 2, p. 75 j och Ann.
Sc. Nat. V, (1836). — Miiller I sltt Archiv, Srsb.
for 1836, och sardeles Wiegmanns arsberattelser. —
Owens ftirsta afh. finnes upptagen i Isis 1838, p.
200; — Dumortiers, i Fror. Not. 1839 Febr. ocb
Temmincks i Isis 1839, p. 76].

Uti den fornt namda: Verhandelingen overdo
Natiirl. Gesch. etc. lemna Hrr Schlegel och Miil-
ler slutligen en afhandllng ofver Orang Utang,
hvari var kannedom om detta djur noga under-
sokas. De visa, att vi ej aga nnderrattelser, som
kunna anses aga nagon grad af sannolikhet, att
Orang Utang eller ett dermed narslagtadt djur,
finnes i andra Idnder an Borneo och Siimatj-a, samt
att underrattelserna fran detta sidstniimda stalle aro
ganska otillrackliga for djnrets narmare bestam-
mande. Genom jemforelse af ett ganska stort an-
tal Cranler och exemplar, i alia aldrar, (ran Bor-
neo, flnna de, att Simia Satyrus derstades varierar
hogst betydligt i anseende till hufvudets bildning,
och soka visa, att den af Owen uppstallde S.
Morio ej ar annat an en individuell varietet af den
vanliga arten, samt att honorna vanligtvis i mer
eller mindre grad utmarka sig just genom de form-
forhallandeil, som Owen anfort sasom character
for sin S. morio. — Enligt det som vi veta om
Orang Utang fran Sumatra, skulle den afvika, fran
den pa Borneo, genom en liten olikhet i fargen,
"brist pa kindpasar", och smalare, jemnbreda tias-<|l|
ben; men motsvarande olikheter hafva de afven
funnit bos exemplar fran Borneo, och sluta deraf,
att man ej med sannolikhet kan antaga mera an
en enda art, S. Satyrus. Den lefver pa marken
i sumpiga, laglandta trakter.

O m C li i m pa n se 11 ( Sim la Troglodytes ) fra n Chimpan-
Afrlka, liafva afven nagra iipplysaiide undtM^rattelser
erhallits. En uiiije blef ar 1834 ford till London
fran Gambia. Modren, som blifvit skjuten af in-
fodingar, sades liafva varit 44^ fot hog. Ungen
var 1835 om liosten ungefar 2 ar gamma! , och i
uppratt stallnlng 2 fot bog. Dess satt att bete sig
bcskrifves af Broderip (i Zool. Proc. Ill, p. 160
— se Isis 1837, p. 191). Den visade ett sa menni-
skolikt uppforande att B. bestamdt anser honom sta
bogre an Orang Utang. — En an nan Chimpanse,
som finnes lefvande i Paris, beskrifves af Blain-
ville (I'lnstitiit N:o 221 — Isis 1837, p. 858).
Vidare lemnar Sayers (i Zool. Proc. 1839, p. 28)
flera observationer, dels efter det Londonska exem-
plaret, dels efter egna iakttagelser, samlade i Afrika.
Denna Apa finnes fran Gambia till och med Congo.
Vid Sierra Leona kallas den Baboo. Pongo anses
af S. vara ett namn, som Portuo'lserne i Concho

'Do

gifvit den. Den lefver i flockar, mest ned pa
marken, bar betydlig styrka, skall ej blifva full-
vaxt forr an vid 9 a 10 ar, men uppnar da en
hojd af 5 fot.

Skeletterne af Simla Satyrus och S. Troglody-^
tes jemforas sins emellan och med menniskans af
Owen 1 Zool. Trans. 1, p. 343 (star i Isis 1837,
p. 265). — S. Satyrus liknar menniskan mera, blolt
fifenom foljande dra"-: l:o fcireninijen mellan Os
sphaenoideum och parietale; 2:o antalet af refben
(som ar 12, bos Chimpansen 13 par), och 3:o
skullerbladets bildninsf. I allt annat star S. Tro«--
lodytes narmare menniskan. Owen begagnar Geof-
froys olika slagtnamn for bada, nemligen Troglo-
dytes niger, Pithecus Satyrus.

Ett af de mangfaldiga sma, sa kallade ge-Om genus
nera, bvari man fordelat gamla verldens apor, ^hZT'

nemllgen Cercocehus GeofTr., bcstammes narmare af
Martin (Zool. Proc. 1838, p. 117). 2:ne af de
dit raknade arterna, C. fuliglnosus och Acthiops,
hafva en 5:te knol pa bakre kindtanden, hvilken
saknas hos de ofn'ofe dltriiknade arterne, nemlisren
de grona Aporna (S Sahara etc.) fran Afrika. Han
anser alltsa dessa sednare bora alerforas till Cerco-
pithecus, och blott de 2 forstnamda bora bibehal-
las sasom Cercocebl. Arterna af bada dessa slag-
ten hafva enkelt bildad larynx. Den 5:te knolen

a bakre kindtanden finnes hos de cifrisfe narsta

ende slagtena Semnopithecus, Macacus, Tnuus och
Cynocephalus, i forening med sacculi laryngei,
samt hos Colobus, hvars larynx ej blif> it undersokt.
Cercocehus utgor en mellanform mellan Cercopi-
thecus och Macacus.
Str5dd ^&^lt)y beskrifver Hylobates Ckoromandus

Litteratur:fj.?^jj Indicn ocli Colobus Icucomeros fran Afrika,

for Simiae. ^

sasom nya, Zool. Proc. 1837, p. 69.

Ogilby, oni arterne af Colobus , Zool. Proc.
1835, p. 77. — Han anser C. urslnas vara syno-
nym med C. polycomos. ibid. 1839, p. 94.

Temminck anm. vid Colobus fullginosus och
Macacus speciosus Zool. Proc. 1839, p. 49.

Waterhouse om 2 n. sp. Colobus (Pennanti,
Satanas) och 2 af Cercopithecus (Martini, erythrotis),
alia fran Fernando Po ; Zool. Proc. 1838, p. 57.
— Cercop. Campbelli fran Sierra Leona ibid. p. 61.

Eyton Anatomi af Simia Sabaea L. i Jardines
Mag. 1, p. 437.

Martin om Simia narica (gen. Nasalis!) nar-
slagtad med Semnopithecus^ med anatomi, i Zool.
Proc. 1837, p. 70.

Martin monogr. af Semnopithecus i Charlesw.
Mag. 1838, p. 320 och 434^ Sexton arter be-
skrifvas.

S. MuIIer om 3 nya arter Semnoplthccus fran
Borneo, i v. d. Hoeven en de Vrieses Tidschr.
5, p. 134.

Ogilby om "Papio melanotus n. sp." fran
Madi'as; nara lik S. Sjlvaniis, nxni skiljer sig ge-
nom en svartbrun skugga ofver hiifvud, hals och
rygg; Zool. Proc. 1839, p. 31.

J. A. Wagner afhandjar osteologlen af deA.merikas
Amerikanska aporna och sardeles af Nyctipithecus
3-virgatus , i Bayerska Vet Ac. Abliandl. 2, p. 420
och add. p. 508 (1830). Han visar, att den nam-
de arten ar narslagtad med Hapale och Cailithrix,
och ej kan hanfciras till Lemures, sasom GistI
hade pastatt i en sarskilt afliandling om dess ske-
lett (8:o, Leipzig 1836, 19 sid. — Se Isis 1837).
Det hade i sanning varit ovantadt att i Amerika
finna en art af familjen Lemurina.

Ogilby anmarker, att framre pekfingret, som Lemures:
hos alia Lemures ar svagt eller irreguliert, hos ninc^.
slagtet Otolicnus ar, jemte tummen, afskildt fran
de ofriga fingerna, liksom pa Koala bland pung-
djiiren. En tendens till samma fordelning af fing-
rarne markes hos Nycticebus, Microcebiis, Chiro-
galeus och Tarsius. Zool. Proc. 1838, p. 6). —
Pa samma stalle beskrifver han en ny art: O,
Garnetti.

Waterhouse beskrifver en art, "Galago
alleni\ fran Fernando Po, Zool. Proc. 1837, p. 87.

Martin lemnar anatomien af raicrocebus mu-
rinus, i Zool. Proc. IlL (Isis 1837, p. 183). Ar-
teria subclavia och cruralis aro enkla, som vanligt;
ej natlika, som hos Lori och Bradypus.

Cuming om Tarsius Spectrum (Malmag) fran
Philippinerne, Ann. of Nat. Hist. Mars 1837, (Fror.
Not. X. 12: 1839), och i ZooJ. Proc. 1838, p. 67,
(cm Icfnadssattel).

Galeopi- Waterliouse antager 2 arter af slagtet Gale-

thecus: QpitJicciis \ stallet for de 3 forut beskrifne, som

2 arter. / '

varit bestamde efter farg och storlek. Han upp-
gifver (i Zool. Pioc. 1838, p. 119):

1. G. Temminchi Wat. blir2 f'ot King; forsta fram-
tanden ar olVan bred, 3-iiikig (genom 2 hak);
den fciljande liar hak i bada hcirnen; framsta
kindtanden, som sitter i stallet for horntanden)
bar ett hak baktill, och ar genom ett litet mel-
lanrum pa hvardera sidan skild fran de ofrige.

2. G. Philippinensis : omkring 20 turn lang, med
stora oron, liingre hiinder, smalare cranium,
trubblgare nos. Forsta framtanden ofvan ar
smal, med blott ett hak; den foljande och fram-
sta falska kindtanden hafva jemna hcirn. Kind-
tanderne aro betydllgt storre an pa foregaende
art. Alia tanderna bilda en oafbruten series,
liksom pa menniskan, hvilket ar en hos djuren
hogst ovanlig bildning.

Cuming om lefnadssattet af Galeopithecus:
Zool. Proc. 1838, p. 67. — Ann. of Nat. Hist.
1839 Mars, och derifran i Fr. Not. 1839 Apr.
Dess spe- Can t rain e fornyar en af Pallas gjord ob-

"^*'* servation om spenarnes ovanliga bildning hos Gale-
opithecus: 2:ne brostvartor sitta nemllgen pa bvar-
dera sidan af brostet, den ena ofver den andra,
pa en gemensam mjolk-kortel ; dcnna maste saledes
betraktas sasom bestaende af 2 sammanflutne. Bull,
de Brux. Juli 1839, 2, p. 65. — Ann. Sc. Nat
XII (1839) p. 126. [Harvid kan anmarkas ad
Pallas i beskrifnlngen af Mus rutilus (n. sp. Gllr.)
antyder, att dess spenar aro pa samma salt bildade].

CHIROPTERA. -— Af hola Oidningen lemnar Systema-
Blainville en ofvcrsigt i Ann. Sc. Nat. IX, p. 'S57''tp[^^t
(1838) och i rinstitut N:o 223 (1838), De egent-
liga kindtanderna aro alltid f , hvartill komma 1 — 3
falska klndtiiiider, "endast pa nagot af foljande satt
fordelte: t? i) I? f eller ^". [ftirekcmmandet af y om-
lalas ej]. De nyare genera sammandragas ansenligt,
pa foljande siitt:

l:o "Meganycteres" (eller fruktiitande) narmande sig
till Makis.
Gen. Pteropus med Cephaloles, hvarunder fo-
ras subg. Pachysoma, Harpyia, Hypoderma,
Cynopteriis, Epomopliora, Macroglossa.
2:o "Phyllonycteres" (insektatande med bladig nasa).
cC) ganska liten eller ingen svans oeh svanshlnna:
Glossophagay Desmodus och Stenoderma (med
subg. Dlphylla, Artlbceus, Madateiis, bra-
cbypbylla).
/3) med stor svansblnna:

Phyllostoma (subg. Wampyrus, Monophyl-

lus, Mormoops).
Megadcrma och Pihitwlophus (med Nyctophilus
och Nycterus).
3:o "Normonycteres" (insektatande, med enkel nos).
a) Svansen till storre delen fri, ofver hinnan:
Noctilio (med Taphozous). [Rhinopoma nam-
nes ej]
U) Svansen blott med spetsen fri : Molossus (med

Chiromeles och Myoptera eller Dysopes).
c) Svansen anda till spetsen uti hinnan: p^e-
J)»e7'?//i0 (med Emballonura , Furia, Scotophi-
lus, Plecotus, NycticoBus).
B. uppraknar slutligen de fossila lemningarOmFossiia
man funnit af denna Ordo. De aro lemligen man- Jgraf"
ga, anda fian den aldre tertiarbildningen, nemli-
gen gipsen vid Paris. Der och pa flera stallen i

Europa har man funnit arter som varit samtidlga
ined Palaeotlierium, Anoplotlieriiim etc.^ hvilka an-
tingen aro idenliska eller ytterst narshigtade med
de nil i samma lander lefvande. B. d racier haraf
den sliitsalsen, alt vilkoren for deras tillvaro da
varit alldeles desamme som nii; d. a. att klimatet
m. m. maste hafva varit i det narmaste som nu,
da samma land kiinde hafva samma djurarter.

Tandvax- Mjolktiinderna ocli tandombytet hos Vespertilio

°* Murinus beskrifvas af Em. Rousseau (i Guerins
Mag. 1839 ocli Ann. Sc. Nat. 9, p. 378). Hos foe-
tus finnas y^framtander, j-^ liorntander, ^~ kindt. ,
alia af nara lika form, med 3-flikig krona; blott
den bakre kindtanden iir nastan enkel. Kindtan-
derne motsvara det fuUvuxna djurets sma falska
kindtiJnder, som forst aro till lika anlal med dem,
men snart iitfalla, sa att blott f finnes hosettaldre
djur. Dessutom tillkomma ^ permanenta kindtander.

Lefnads- Dcnna art lefver i Monogami. Parningen

satt.

foregar om natferna i Maj manad, i hangande
stallning, men bada makarne falla alltid ned, lik-
som af ett epileptiskt an fall. Dragtigbeten varar
4 veckor, hvarefter en eller tva nngar framfodas.
I forra fallet ligger alltid Embryo i hogra sidan.
Ungarne upptagas vid fcidseln i modrens svanshin-
na , klattra upp och balla sig sedan fastade vid
hennes brost 3 — 4 veckor. De fodas med oppna
Oijon. Vid 2 manaders alder aro de till storlek
och hela yttre skapnaden fullvuxne. Placenta lik- '^M
nar, till formen, menniskans.

Yidare gifver R. en beskrifning af djurets
yttre och inre delar, samt matningar och figurer
af alia benen i skelettet.

I sammanhang med det foregaende anfora vi
en notice ur Sillimans Journal (37, 1. p. 195),

att eii hona aC Vespertilio pruiiiosus hlef tagon vici
Stratford 1 Foreiifa Stciterna den 8 Jtili 1839, vid
hvars brost sutto 2 ungar slarkt fastade, hvilka
voro fcii^a mind re an niodren. Da de borltogos
fcislade de sig anyo lika starkt.

G ra y revision af cbiroptera ("Vespertilionidae*')Litteratur.
i Jardines Mag. 2, p. 483: uppriiknar ocb karakteri-
serar alia genera, hvaribland nagra nya. Anforer
alia arter, nied Synonymi, och beskrifver manga nya.

Om Cbiroptera i Temmincks monogr. de
Mammal, ar forut namdt vid Mastologi i allman-
liet. Monogr. 14, om Taphozous, Emballonura,
Urocryptns och Diclidurus, bade fcirut varit inta-
gen i V. d. Hoeven en de Vrieses Tiidschr. 5, p.
1, (1838).

Gray beskrifver nya arter fran Cuba, funne
af Macleay; Taylors Ann. 4. p. 1 , (1839).

Hodgson: arter fran Nepal i Zool. Proc.
1836, p. 46. (Rbinolopbus armiger, tragatus; Pte-
ropiis leucocepbalus^ pyrivoiusj Vespertilio formo-
sus, fuliginosus, labiatus).

W. Cooper: 5 sp. Vespertilio, 2 sp. Pleco-
tus, 2 sp. IMolossus fran fcirenta staterne, i Ann.
of New- York vol. 4 (1838).

Martin Rbinolopljus Landeri fran on Fer-
nando Po, Zool. Proc. 1837 p. 101.

Keyserling et Bias i us om europeiska flii-
dermossens slagt och artcharacterer, Wiegmans Ar-
cliiv 1839, p. 292. — Denna grundliga afhandling
ingar sedan uti samma forfattares fcirut namda
"Wirbellbiere von Europa''. 28 Europeiska arter
bestammas, hvaribland vi i Sverige kanna 9, be-
skrifne af Nilsson, nemligen:

(i2

Synotus Barbastellus
Plecolus Aurlliis
Vespertilio Nattereri

— Daubentoni

— Mystaciiuis
Vesperugo discolor

Vesperugo Nilssonl (v.
Kulilil och sedan V.
boreal is Nilss. Den
ratta v. Kidilii ar
ej fu nnen i Sverige).

— Noctnla (p rote r us).

— Pipist reikis.
Yenyns Vesp. "aedilis n. sp." fran England.

Taylors Ann. vol. 3. 73. [ar V. Daubentoni].

Jourdan om Acerodoii ^ n. gen. Ar en full-
komlig Pteropiis y men med knoliga kindtander; de
undre aro 3-knoliga. — Eln art: "A. de Meyen",
ilia beskr. af Meyen under namn af Ft. pyroce-
plialus. Enl. rapport af Fr. Cuvier, Tnstittit 1838
p. 29; Ann. So. Nat. 8, p. 367.

Muller, Pachysoma bracbyotis n. sp. (af
Pteropns) fran Borneo: v. d. Hoeven en de Vrie-
ses Tiidscbr. 5, p. 146.

Ogilby, Pteropus Ganibianus ocli Macroce-
pbalus fran V. Afrika : Zool. Proc. 111. (Isis 1837,
p. 140).

Bennett, Pt. Epomopborus fr. Gambia, Zool.
Proc. 111. (Isis 1837, 185).

Id. Genus Epomophorus , bildadt af nyssnamde
ocb ett par andra Pteropus — arter fran V. Afrika,
Zool. Trans. 2, part. 1, p. 31. (Isis 1838, p. 31).
Cbaracter: bakre lilla kindtanden saknas ofvan ocb
nedan; falsk kindt. blott nedtill. — En ny ditbo-^
rande art Pt. P^ldiei beskrifves.
Vampy- Yampyrcns blodsugande ar ett amne som ofta

rens I'lod-yg^^jt nekaclt och pasladt. Vi hafva nu ater erbai-

sugniiue. ^ I

lit en upplysning derom, som kan fortjena naninas.
Hr PFaterlon , som utgifvit en beriittelse om sina

re SOI
att h

i Guyana (under namn af Wanderings) sager|jB|
an mvcket onskat forscika af ee^en erfarenbet

huruvida Vampyren suger blod, ocb derfore legat

i rum nietl oppiia fonster unJcr lang tid, vistats,
ocli latsat sofva i de grottor der dessa djur voro
lalrika, men aldrig lyckats alt blifva anfallen af
iiagon vampyr. Deremot hade han sett ett sadant
djur begarligt suga blod af tarna pa en ung In-
diansk tjenare, som han hade med sig, under det
denne sof; och han sager sig halva kommit till
den ofvertygelsen att djuret kan foiorsaka farliga
haemorrhagicr. (Revue Zool. 1838, p. 90).

FER^. — G ray anmarker med ratta, att fotsa-Om Rof-
lornes olika grad af hanghet ej ar tillracklig grund fotsZol
for indelning af rofdjuren, och af genera i all-°*j!!^""'"
manhet, i sttirre grupper, utan blott kan betraktas
sasom karakterer for arterne, samt att indelningen
i plantigrada och digitigrada rofdjur maste fcirfalla
sasom onaturlig. Vidare upplyser han, att ofre
roftandens kuoliga tillsats (hal), pa mjolktanden ar
belagen vid midten af tandens insida, men pa den
permanenta tanden, framtill. (ZooJ. Proc. 1836,
p. 87).

En vidare utvecklitig haraf, jemte en systema-
tik for rofdjurs-ordningen , innehalles uti Wieg-
nianns ypperliga afliandling om rofdjurens tiin-
der (Wiegm. Archiv. 1838, p. 257). Han faststal-
ler sasom aliman grund: att de falska kindtander-
ne i allmanliet aro en mera i undre an i ofre

kaken ( ), och att dessa tiinder aro framat af-

tagande upprepningar af roftandens skarande del.
Roftanden, som ar underkastad de fiesta variatio-
nerne, ar den mest karakteristika for djurets na-
turliga beskafFenhet. Den ofre har intill en knol,

()4

som hos de mcst ntbildadc rofdjurcn si Iter vid tan-
dens framanda, men hos de ofriga midtpa insidan.
Den undre roftanden far, i den man djuret ar
mera alliitande, en stor, knolig tuggyta i bakre
andan. Undre roftanden sitter alllid nagot bakom
den ofre, hvilket, i tvifvelaktiga fall, kan tjena till
roftandernes igenkannande. Ju mera ett djur ar
rofgirigt desto mera passar undre roftanden in un-
der den ofre; snledes mest hos katten. — Knol-
tanderna aro bakat aftagande upprepningar af rof-
tandens knohga del; de finnas eller saknas med
denna, och visa samma hufvudsakliga former som
den, med forkortning eller rent forsvinnande af
den skarande delen.

Mjolktiinderna visa alltid en mera all-atande
typ, och aro sinsemellan mind re olika i hela ka-
ken, an de permanenta. De visa saledes biist det
gemensamma i alia tandernas form hos samma djur,
hvaremot de permanenta tanderna tydligare uttrycka
djurets karakterer och natur. Ofre mjolkroftan-
dens knol sitter, afven hos katten, mldt pa insidan.
Systema- Deu systematiska anordningen af rofdjuren

jgi„j„"j'franistalles sa , att Katt- och J5/o>A/-slagtena utgxira
de bada ytterligheterna : det forra ar rent kottatan-
de; det sednare ar sa rent alliitande, alt rofdjurs
karakteren nastan forsviinnit hos kindtanderna.
Mellan dessa ytterligheter ligga 2:ne serier af slag-
ten, som hafva alldeles olika tandbildning. Den
ena ulgcires af Mustela-familjen, den andra af
Hund- och Viverra-familjerna. Dessa djurs egen-
skap af hal- och tagangare kommer ej i fraga vid
bestammandet af deras generiska affiniteter, ty den
varierar till och med inom de underordnade slag-
tena; t. ex. tydligaste skilnaden mellan Mustela
Martes och Foina bestar deri, att ^Sqas. sednare ar

nagot

nagot mera plaiitigrad. Gulo ocli Viverra-arterna
visa fiillkomligt denna karakters underordnade be-
Ijdenhet.

Miistela-ramiljen ulgores vidarc af 3 sciier,
som slutas med Melcs , hviiken niaste raknas hit,
till ftilje af tandblldningen, men som iitgor en of-
vergang till Procyon &c. i Bjorn-Familjen. De
uppstallas salunda:

l:o med transv. knol- 2:o transversell knol- 3:o fyrkantig knol-

tand, brun, under tand ; habitus af 3:o tand,grarandig|fUrg,

tnork farg; lika klor langa framklor &c.
pa alia fotterna &c.

"^klndt^ I : Mustela Melogale Meles

B „ t : Putorius Afiik. Zorilla. Mephitis

C „ \ '. Galictis "Ratcl". Mydaus.

Dei till Lutra, (Pteronura?) och Enliydris sasom
ofvergangsformer till Skalarne.

[Haivid anm. Ref. att Gulo tyckes inrymmas
jemte "Mustela", som vi hellre ville benamna Mar-
tes. Om nai^ra af sliifftnamnen se lanjjre iied.
Melogale bor beta Helictis eiil. Wiegm. Arch.
1838, p. 391].

Till Hundfamiljen fores Hycena , som horer
dit bade genom sin liabitus ocb tandernas bildnfng,
oaktadt dessas olika antal. Mellan Canis och Vi-
ve rrae star Otocyon, som bar 4 knoltander. p^i-
vcrrce gransa slutligen intlll Procyon och Nasua,
som utgcira ofvergangen till Bjornarne.

13 1 a i n V i 1 1 e lemna r afven en ofversigt a f bela
Rofdjursordningen , uti sin afhandling om Indiens
Mammalia, Ann. Sc. Nat. vol. 8, p. 273, (1837).

Waterhouse indelai' rofdjuren i 6 familjer:

"Canidixi", "Viverrida^", "Felidae"^ "Mustelidie", "Ur-

sidae", och "Pliocidae". Hyaina ansos vara en af-

vikande form narmast Vive rrae. Meles, Gulo m.

Prof. Sundevalls Jrsb. 783j—r84o, 5

fl. hanforas till "Miistrlitlae". "Ursiclae" utgoras af
Ui'.sus, Procyon, Nasua, Cercoleptcs, Arctlctis oeK
Ailiirus, kaiiske aFven Bassaris. Ja^,^ anfor famil-
jernes namn efler forlaltaien , under de naiiiii han
begagnat.
Om Pro- Taiiderna bos Proteles beskrifvas af Isid.

*'^"' Geoffroy (Ami. Sc. Nat. vol. 8, 1837, — och Tln-
stitut N:o 221^. Kindtandenia iiio, afven hos del
fullvuxna djiiret, sadane som foi-r. beskrifvit deni
hos ett ungt exemplar; neml'gen | : alia till formen
liknande falska kindtander , utan egentlig roflaiid
och utan knoltand. Vanligen stanna en af dem
alltid inom alveolus, utan att fiambryta. Djuret
skall hufvudsakligen foda sig af spada djurs-ungar,
och larer sai deles finna den stora feltsvansen, pa
de afrikanska tama faren, smaklig. Det skall sval-
ja stora stycken af fodoiimnena hela, hvilket man
skulle kvjnnat sluta af den ofvanbeskrifna tand-
byggnaden, som ej ar tjenlig for fodans tuggning.
Ett exemplar af Proteles, ''kanske en ny art" har
blifvit funnet dodt i Nubien, hvarest delta djur ej
forr varit kandt.
Strodd Martin beskrifver Felis Yagnarondi: Zool.

JLitteratur: ^^r./^ r» tt r- i

Felis. Proc. 1837, p. 3. — Han tormodar att en annan
narslagtad art eller varietet kan finnas, for hvilken
pa forhand foreslas namnet F. Darwinii.

Gray om Felis Uncia, som verkligen larer
vara egen art; Zool. Proc. 1837, p. 67.

Gray om Felis neglecta, n. sp. fran Sierra
Leona, Taylors Ann. 1. p. 27. Ar lik Leoparden
men fotternas yttre sidor ej flackiga; svansen af half-
va kroppslangden.

Martin Felis marmorala n. sp. Zool. proc.
Nov. 1836, (Isis 1838, p. 207).

Lesson Felis senegalensis n. sp. Guerins Mag,
1839, (nara Servaln).

Ogilby beskrlfver F. Servaliiia Fran Sierra
Leona: Zool. Proc. 1839, p. 94.

Hycena crocata fi lines vid Senegal enligt Ro- Hyaua.
bert, Ann. Sc. Nat. V. p. 227.

I Liverpool liar man fait se Hja?nans paining,
som fleia ganger, under 14 dagars tid, fornyades.
Makarne hangde tillsamman nara en timme, men
hannen vande sig ej om, sasom hundarne plaga
gora. Driigtigheten varade 12 veckor fran forsta
parningen, hvarefter honan fodde 4 ungar, som
voro blinda i 9 dagar (Fror. N. Not. 1839 Jan.
IX: 6. — jamf. Fror. N. Not. 156).

Skilnaden mellan Hundens, Vargens och Raf- Cams.
vens skelett framstalles af Marcel de Serres i
Bibl. Universelle 1835. (Jamesons Ed. xiQv^ Phil.
Journ. XIX, p. 244.

Natural, hist. oF the Bloodhound (Canis Famil.
sanguinarius): Dublin Medical Press N:o XVII,
Maj 1839 (se Fror. Not. 1839 Oct. XII. 4).

Sykes anser Canis jubatus i Sydamerika vara
en mellan lank mellan Canis och Hyaena. Den ar
annu Foga kand och sallsynt i Europas samlingar.
S. har blolt sett ett deFect exemplar. (Zool. Proc.
1838, p. 111).

Canis himalaicus , Ogilby i Zool. Proc. Oct.

1836, (Isis 1838, p. 205. Manne skild fran C.
Yulpes?).

F^u Ipes dorsa Us n . sp . f r a n Sen ega 1 j Gray,
Zool. Proc. 1837, p. 132.

Vulpes fulvipcs n. sp. Fran Chiloe. Zool. Proc.

1837, p. 11. ("kanske = Molinas Culpeu"?).

En art rdf Fran Sahara beskriFves aF Bodichou,
Ann. Sc. Nat. VI. p. 156, [manne C. Famelicus
Riipp?].

J. V. Muller beskriFver tandbyggnaden hos
Otocyon i Miillers Archiv 1836, pag. L.

Viverra. Gray underriittar oss att Herpestes Smitliii

har longitudinelt aflan<^ pupill, llksom de gras-
atande djureii. Taylors Ann. vol. 2, p. 287.
Vivarra Boici n. sp. fran Borneo: Muller I v. d.

Hoevens och de Vrieses Tiidschr. 5, p. 144.
Genetta poensis n. sp. fr. Fernando Po. Water-
house Zool. Proc. 1839, p. 59.

Bland de Afrlkanske arterna af Herpestes upp-
rattar Isid. Geoffroy 3:ne nya genera (i Ann.
So. Nat. vol. 8, p. 250. — Institut 1837, N:o 221).
De aro;
Ichneumia (af Herp. alblcaudus Cuv., H. leucurns

Ehr. och H. gracilis Riipp).
Galidia (af 3 nya arter fr. Madagaskar, som be-

skrjfvas).
Galidictis (Mu stela striata GeofFr. hvaraf figur lemnas).
De 2 forstnamda skilja sig nastan hlott genom en
lifen olikhet i liarbekliidnaden under foten. Det
tredje bor ej forblandas med Galictis Bellj se ne-
danfor.

Ogilby om Herpestes Mungos, Gambia mis,
vitticollis: Zool. Proc. Ill (Isis 1837, p. 141).
Herpestes fusca n. sp. fr. Indien : Waterhouse Zool.

Proc. 1838, p. 55.
4 arter af Herpestes beskrifvas af Gray i Wiegm.

Arch. 1839, p. 190 (ur Loudons Magazin). —
H. brachyurus m. fl. i Zool. Proc. 1836 (Isis

1838, p. 198).

Af slagtet Cynictis Ogilby, som skall vara en
lank mellan Herpestes ochRyza^na, beskrifver Ma r-
tin en ny art, i Zool. Proc. 1836 MaJ (Isis 1838,
p. 186), nemh'gen :
C, Melanurus Mart. fr. Sierra Leona (cauda apice

nigra).
(C. Stedmanni Og. Zool. Pr. 1 (cauda apice alba).

Jourdau fabrlcerar 2 nya genera af 2 aitcr
IVan Indlen, enllgt "Rapport" af Blainville och Fr.
Cuvier i Institut N:o 220, — Ann. So. Nat. 8, p.
270, (1837); nemllgen:

Hemigale Zebra, digitlgrad, narsl. med Genelta.
Anihlyodon auratus, plantigrad, nara Paradoxurus.
Ingendera torde kunna anses for skild generisk form.
Gray, otn arterna af Paradoxurus i Wiegm.
Arch. 1839, p. 188 (ur Loudons Mag.), 18 arter
iippriiknas, ocli indelas efter fargteckningen i 8
sectioner. 6 af dem beskrlfvas. — Om detla sliigte
se vidare i Tern ml neks Moiiogr. vol.2, Mon. 15.
Paradoxurus philippensis n. sp. beskrlfven af Jour-
dan enl. Rapport af Fr. Cuvier, Ann. Sc.
Nat. 8, (1837), p. 367. Fr. Cuvier anmarker
att delta slagte nu synes blifva en samling af
allt, som ej liorer till andra former bland Viverrse.
Denna art skall dock komma nara P. typus.
P. Derhyanus fran Malacca. Zool. Proc. 1837, p. 67.
P. Grayi, Bennett, Zool. Pr. 1835, p. 118 ([sia

1837^, p. 180).
P. Icucomystax , Gray Zool. Pr. 1836.
3 sp. Parad. fr. Nepal: Hodgson As. Res. XIX.
1 (Ann. Sc. Nat. XL p. 127).

Monoijrafi af Arctictis finnes i Temmincks
Monogr. de Mammal, vol. 2, mon. 15.

"Platyschista Pallasii" ( = Viverra bermaphro-
dlta Pallas), bcskrifves af Otto i Acta Bonn. XVII.
2, p. 1089. Den anses vara narsliiglad med Arctictis.
(Diagnos. &:c. pag. 1102).

Gray beskrifver i Zool. Proc. 1836, p. 86,Lutra &c.
ett djur fran Sumatra, under namn af Cynogale
Benetti, som ban anser sta mellan Paradoxurus och
Arctictis. Derefter beskref Blainville en art un-
der namn af Viverra Carcharias , efter en kropp
utan hud, i Ann. Sc, Nat. vol. 8, p. 279 (1837),

och fcircslog det nya slagtnaninet Lamictis ibid. p.
278. — Samnia ar beskref Muller sin Potamo-
pkilus barbatus fran Borneo (i Tiidscbr. voor Nat.
Gesch. 5, p. 140). Alia dcssa 3 beskrifningar igen-
kandes af Wiegmann (Aidiiv. 1839, 2, p. 425),
sasom tillhorande samnia djurart. Den lefver soni
en Utter ocli skall, enligt Wiegmanns asigt, fcirhalla
sig till Viverra, sasom Liitra till Mustela, — (Fal-
ska kindt. |, roft. I, kncilt. |, fotterna ba simbud).
(Se afv. Fior. Not. 1839 Maj, p. 167 , Mullers
beskr.).

"Pteronuraf' (borde vara Pterura) iSa/z^ao^/ fran
Demerara ar afven ett markvardigt iitterartadt djur,
som iitgor en mellanform af Liitra ocli Enhydris.
Framfotterna arc sasom pa Lutra, men bakfotterna
likna dem pa Enbydris, med de 2 yttre tarna
langst. Svansen ar kantad af en bred horisontel
binna. Cbarlesvv. Mag. 1 (1837) Wiegm. Arch.
1838 i, p. 285, med fig. vid Arsb. — Taylors
Ann, 2, 286.

Utterns parningstid synes ej vara riitt bestamd
(Wiegm. Arch. 1838, p. 131). En ny art, Lutra
Poensis, f r. Fe r nan d o Po, besk r:s a f W a t e r h o u s e
Zool. Pr. 1836, p. 60.

Skelettet af Enhydris beskrifvesaf Hodgson i
Zool. Proc. 1836, p. 59.
MustcHna. Gray anmarker att knoltandernas storlek va-

rierar betydligt bos olika individuer af mustela-
arterne (Zool. Proc. 1836). Licb ten stein lem-
nade en afhandling ofver de Mustela-artade dju~
rens tander.

Lefnadssrittet af Mustela minoj' ("allmanna
vesslan") beskrifves af en skottsk forfattare (se
Fror. Not. 1839 Oct., XII, 3.). Den ar allman i
Skottland ; "blir der 8| tum lang (i Tyskland blott '
7 IUninl. tnm)". M. Erminea ar der sallsynt.

On\ lllerns lelViadssalt (se Fror. Not. 1839
Sept. XI, 20).

Underrattelser om en tamcl Mard , af Ple-
truski, (Innas i Wicgm. Arch. 1839, p. 251. Den
fortarde gerna brod , (Vukter och vin.

Doiiaparte afhaiidlar de europeiska arteriia
af egentliga Mustelos (typ. Erminea), i Iconogr.
della Fauna Ital. fasc. 2'2; och uppraknar alia
kanda arter i Charlesw. Mag. 1838, p. 37. De
arc fol jande :
M. Erminea L. i Euro pa.

— Cicognanni Bonap. Nordamerlka: svansen n. kor-

tare an halfva kroppen och 1 spetsen svartaktig..

— Boccamela Cettl , i Sardinlen; lik m. vulgaris,

men 84^ turn lang, med niira 4 turns (3|4^)
svans. Den anses vara AristoteJis Ictis : al-
skar haning.

— vulgaris L. i Europa. Svansen kortare an ^ af

kroppen, utan svart spets.

— Richardsoni Bonap. i Nordanierika (M., Erminea

Rich. fn. bor. Am.).

— longicaudata Bonap. i Nordamerika (M. Ermi-

nea ibid.).

— fraenata Licht. i Mexico.

Hodgson om Mustela kathiah fran Nepal.
Institut 1836, N:o 189. (Nara lllern).

Bell uppstaller slagtet Galictis , af Gulo vit-
tatus Desm. och en ny art. G. Allamandi^ i ZooL
Proc. 1837, p. 45. — Revue Zool. 1838, p. 293.
[Hit hcirer afven G. barbarus fran Brasilien. De
aro fullkomligt plantigrada och i kroppen lang-
strackta. Om deras affinitet se forut vid Wieg-
manns ofversigt af rofdjurenj.

Lichtenstein, monografi ofver si. Mephitis
Cuv. i Berl. Vet. Ac. Handl. 1836, (tryckt 1838),
p. 249, (Utdrag i Isis 1839), 17 arter aro kanda>

hvaraf dock 5 iiro tvifvelaktlge ocli eii, M. africana
(Vlv. Zorllla Thnnb.), soiii bebor Afrlka, af anclra
fdrfattare aiises ej hora hit. FoiTattaren utreder
ypperligt dessa , hvarannan nara liknade och forr
sammanblandade a iter, snmt visar, att hvarje art linr
ett eget, inskraiikt omrade att bebo. Om den stank
som de, i b'khet mcd en stor del Mii stela- och
Viverra-artade djur, sprida, sages, att den ar sa
stark, att den angriper ogonen liksom svafvelrok,
da de luktgifvande kortlarne oppnas. Arterne in-
delas i 2 snbijenera :

Thiosmus , med 4 klndt.; 10 sp. fr. Sydamerlka.
Mephitis J „ ^ „ 6 - - N.Am, och 1 i Afrika.

W i e g m a n n foresia r na m net Rhabdogale , I
sin forut namda afhandbn<T om Piofdiursordninofen
(Wiegm. Arch. 1838, p. 267), for Mephitis africana
Licht. men rattar detta till /cfow^x Kaup, (i Wiegm.
Arch. 1839, 423). Nam net Zorilla ar ett Spanskt
diminutiv af Zorra, raf, och passar saledes ej till
systeniatiskt namn; det lillhorer dessutom en ameri-
kansk art enl. Lich t enstei n s nyss anf. arbete.
Han antyder tillvaron af 4 dilhorande arter i Afrika
och Asien.

"Ratelus"' Indicus (Ursus indicus Sh.) beskrif-
ves af Burton Zool. Proc III, p. 113 (Isis 1837,
p. 145). Anses skild fran den Capska.

Pietrusky, notiser om lefnadssattet af Meles
Taxiis, Wiegm. Arch. 1837, p. 160.

Water ho use om Meles lahradoria , Zool .
Proc. 1838, p. 153. Dess cranium utmarker sig
genom bredden ofver nacken, som ar lika med
bredden ofver arcus zygomatic!. Nosspetsen ar ha-
rig, tanderna nagot litet olika med M. Taxus o.
s. v., hvarfore ett nytt slagtnamn, Taxidea, foreslas.

Hodgson om Ursitaxus \\^ {vixn Nepal. As.
Res. XIX (Ann. Sc. Nat. XI, p. 127). Enligt be-

skn'fniiigen synes den komma nara Rateln: "lik
Meles"> kindtander-j-p—.j ^Inga iittiron.

Martin atskiljer 2 arter, som han anser Iiaf- Cercoiep-
va varit saninianblandade under Cercoleptes caudi- ^yoQ 4"'
volvus, Zool. Proc. 1836, p. 83, (Isis 1838, 196),
bada fa nya namn :

C. megalotus: la^te rufiis, ellam siibtiis; aiiriculis
longis, rotundatls.

C. bracbyotus: griseo flavescens, subt. pallidiorj
auriculis latis.

Owen Anatomi af Cercoleptes Zool. Proc. Ill,
p. 119. ([sis 1837, p. 180). Intel tecken till cla-
vicula, ingen blindtarm. Horer i alia afseenden
till rofdjuren, men narmar sig quadrumanerna.

Wiegmann monografi af Procyon (5 arter).
Wiegm. Arcb. 1837, p. 352, — Tva af dem: Pr.
bracliyurus och obscurus beskrifvas i Berl. Bericbt
1837, p. 2.

J. V. d. Hoeven anser Procyon ocb Nasiia
bora forenas till ett enda slagte. Act. Bonn. XIX
(de qvibusd. Mammal. 3:o).

INSECTIVORA. En systematisk ofversigt af
hela ordningen lemnar Blainville, som anser
dem ntgora en egen Ordo, att inrangera mellan
Cbiroptera ocb Briita. Slagtena framstallas pa
foljande satt :

1 Talpa: med subg. Chrysocbloris
Talpa
Scalops
Condylura

2 Sorex: mcd siibi*-. (a falska kinclt. ^.

I
Mygale \l? - - 4-

Sorex — < * fiamt. fiirgade.

Macroscejis I ** - ei farsfade.

Gllsoiex \c falska kindt. y-

Ecliliiosorex (Viverra gymnura Raffl.).

3 Erinaceus: Erinaccus.

Tan roc us.

[En livar ser att iiagra af iianiueii maste lUbytas
mot de brukliga och riktiga: Glisorex bor beta
Ciadol/ates ,' Tanrecus bor vara Ccntetes]. De kanda
arteriia uppraknas och en mangd namn banforas
till synonynierne. Sorex finnes i alia veildsdelar
II torn Sydamerlka och Australien. Att Centetes en-
dast tillhor Madagasknr ar val kandt. — En Talpa,
3 Sorices och en Erinaceus aro funne fossila i ter-
tiarbildningarne. Dcssa arter synas ej vara specifikt
skilde fran de nu lefvande. (Ann. Sc. Nat. X, 118.
— Institut N:o 321, 1838).
Erinaceus. Af slagtet Erinaceus beskrifvas sasom nya : E,

concolor fran Trebizond af Martin Zool. Proc.
1837, p. 102. — E. hypomelas fran Turkomannien,
af Brandt i Bullet, de Petersb., 1836, p. 178.

Echinops Telfalri n. g. et sp., fran Madagaskar,
ar ganska narslagtad med Erinaceus, hvarifran A^w
endast synes afvika genom tandernas antal; (d. prim.
4, Ian. ^, mol. spur. ^). Martin Zool. Proc. 1838,
p. 17. Man bar forut trott att Erinaceus pa namde
6 belt och ballet ersattes af Centetes, men det ser
ut som om dessa bada former der vore temligen
talrikaj man bar nemligen vidare derifran fatt:

Slagtet Ericiilus , beskrifvet af Is. Geoff roy
i Inslitut N:o 220 (Tsis 1837, p. 847; Ann. Sc. Nat.
8, p. 60). Af beskrifningen synes, att detta djur
liknar Erinaceus i allt, utom deri, att hcirntandcn

ar nagot hogre an de iiargransande sma tanderna,
hvarigenom den narmar sig till Centetes. Af forf.
jemfores den endast med donna sednare. Ryggen
ar sasom lios Ei Inaceus tiitt fiillsatt af taggar, ulan
bar. G. leninar en monografi af Ericidus och ^'e;?- Cenietes.
tetes 1 GuerinsMag. 1839. Till forra slagtet raknas
2 arter: E. nigrescens och Biiffons Tendrac; till
det sednare 3, hvaraf en ny: C. armatus , alia fran
Madagaskar.

Gray indelar slagtet Sorex i 5 genera, med Sorex.
ofversigt af arterna, i Zool. Proc. 1837, p. 123.

Natliusius afhandlar de Europeiska nabb-
mossen, Wiegm. Arch. 1838, 1 p. 19. Var all-
mannaste Svenska art benamnes S. vulgaris efter
Linne i Mas. Ad. Fr. (Hans afhandling foljes i
Keyserling och Blasius Eur. fauna). Nam net S.
Araneus anvandes af de nyare efter Becbstein, for
en tysk art. — Om Europas Sorices, se afven
Selys etudes de micro mam malogle.

Jenyns om Englands Sorices Jardines Mag.
2, p. 24; samt vidare i Taylors Ann. 1^ p. 417
(1838); — ibid. 2, p. 43. Om Tyska arter ibid.
2, p. 323.

Den Svenska Sorex fodiens beskrifves sasom
ny art, under namn af Amphisorex Linneana , af
Gray i Taylors Ann. vol. 2, p. 287, efter ett
exemplar som ban erhallit af Hr J. Wahlberg.
Den Engelska , A. Pennanti Gray, skall vara brun-
svart, med kortare svans: knapt liingre an balften
af hufvud och kroppj pa den nordiska |. Selys
och Nathusius aterfcirena dem.

Duwernoy om Sorex alpinus Schinz. In-
stitut 1836, N:o 147.

Rathke anser S. suaveolens Pall, for identisk
med S. etruscus Savi (i den fdrutn. Beytr. /x\

Fauna von Krim). Nathuslus iir ej af saninia tanka,
se Wiegm. Arch. 1837, p. 153.

Bach man monogr. af N. Amerikas Sorices
Journ. Acad. Nat. So. Philadelphia YII, p. 362
med pi. (1837) (enl. iildr. i Revue Zool. 1838, p.
'290. Synes upptaga 8 sp. utoin 4 som finuas hos
Richards. — Ingen Europeisk).

Brandt lemnar en anatomi af Myogalea
moschata i Wiegm. Arch. 1836, p. 178, — och
beskrifver dcss moschus kortlar i Act. Bonn. XVIII,
1 p. 241. De anses hafva betjdelsen af anai-
kortlar.

Macroscelides Rozeti beskr. af Duwernoy i
Mem. de Strasb. 1, 2, 1, och dess lefnadssatt af
M. Wagner i Wiegm. Arch. 1839, p. 79. Insti-
tut 1838, p. 306. Den finnes i vestra delen af
Algierska omradet, bland tatt snar af Chamaerops;
bor under stora stenar,* lefver endast af Mollusker
och Insekter. 2:ne andra arter M, Alexandri och
Melanotis , fran S. V. kusten af Afrika: Ogilby,
Zool. Proc. 1838, p. 5.

Ckrysochloris Damarensis , fran samma trakt,
Ogilby 1. cit.

GLIRES. — En cifversigt af hela Gnagare-Ord-
n ingen borjas af Waterhouse (on the Rodentia)
i Charlesw. Magaz. 1839, p. 90, 184, 274. Den
indelas, eftcr underkakens form, i 3 stora sectioner:

l:o Murina: underkakens bakre vinkel bildar en
4-kantig lob, som ej utskjuter bakom condylus.
(Os Zyg. afgar ofver gomhvalfvets plan. Sym-
physis menti liten. Foramina palatina vanli-
geu ej stora).

2:o Hystricina: iiiulerkakens bakre vinkcl ar ut-
dragcn i en lang spets, undertill platt ocli ut-
skjutande hakom led knap pen. Dess symphysis
ar stor och foramen infiaorbltale ar aanska
stort.

3:o Leporina: underkakens bakre del bog, pro-
cessus coronoideus rudimentar j symphysis hoii-
zontell, m. m.
Under dessa hiifvud-sectloner nppforas familjerna,
med namn, soni aro blldade pa det 1 England myc-
ket brukliga siittet, hvilket ej torde bifallas af alia,
salunda:

l:o MuRiNA
FAM. 1 Sciiiridoe luifvudet rundadt med stor proc.
postorbitalis och proc. coron., stort gomben, och
gomhvalF, som racker bakom kindtanderna. Fram-
tanderna hoptrycktej kindtander | lika stora, eller
derlill en liten ofvantill, o. s. v.

Schirus (med Geosciurus A. Smith, = Xerus
Ehr.j Tamlasj Pteromys), Spermophilus, Ar-
ctomys.
FAM. 2 Myoxidce. Framtiinder hoptrycktej Kindt. |
olika, med rot. Gomhvalf kortare.

Myoxus och Graphiurus.
FAM. 3 Gerboidce med stort foramen anteorbltale,
ofantiig bulla ossea , litcn proc. coronoideus &c.

Dipus, Alactaga [?], Merlones.
FAM. 4 Miirldce Framtander hoptryckte, kindt |,
framat stdrre. Arcus Zygomat, smal, framtlll hogt
sittande ;

Mus, Gerl)iIIus, Psammomys (knapt skild fran
foreg.), Reithrodon, Hydromys, Cricetus, Sig-
modon, Neotoma , Hapalotis, Rhizomys, Eury-
otis (Br. Otomys Guv.). [Phla?omys, Dendromys,
Hesperomys tillkomma 1 foljande afhandl.].

Anm. Jag bar ej sett slutet af deiina alliandl. men
kail komplettera den efter Forfrs nedanfor
niinida Geogfr, ofversic^t:

FAM. 5 Arvicolidoi Alia fViin nona delen af bada

continenterne.

Castor, "Ondatra", Arvicola, "Lemmus", Spa-
lax och Geomys.

2:o Hystricina
FAM. 6 Hystricidce: Hystrix, Ere tin" son, Atliernra,

Cercolabes, Synetberes.

(Afr.) Aulacodus, Orycterns, Batbyergus, Pe-

tromys.

(S. Am.) Capromys, Myopotamus, Ecbimys,

Nelomys, Cercomys, Dasyprocta, Caelogenys.
FAM. 7 Octodontidce (fran SydAm. Westindien).

Ctenomys, Poepbagomys, Octodon, Abrocoma.
FAM. 8 Chinchillidce (fran samma verldsdel).

Cbincbilla, Lagotis, Lagostomus.
FAM. 9 Caviidce (fran samma trakter som foreg.).

Cavia, Kerodon, Dollcbotls, Hydrocbaerus.

3:o Leportna

FAM. 10 Leporidce (fr. alia jordens delar utom Au-
strallen).

Lepus, La go my s.
Utelemnade ocb ovissa genera :
Ctenodactylus ocb Helamys ovisse till sin plats.
Otomys Smitb (ej Ot. Cuv.), Akodon Meyen, He-

leromys Desm. [se nedan], Saccomys Fr. Cuv.

formodas bora till "Murldae",
Den Fossila Aplodontia stiilles, med nagon ovissbet,

vid Sciurus.

Geogiafisk Samme Forf, lemnar, cifver bela Gnagare-

^^"^^'"•^'ordningen, en geograflsk ofversigt (i Zool. Proc.

1839, p. 172), livaraf en stor del nyss forut ar
upptagcm. Han antager foljande natinllga regioner
af jorden:

l:o Europa med Norra 4:o Indien ined 6arne.

Asian. 5:o S. Amer., Westlndien.

2:o Nord-Amerlka. 6:o Australien.
3:o Afrika.

J Australien finnas blott fa Gnagarej 6 arter aro
kande: alia af fam. "Mtiridaj" (Mus, Hydromys,
Pseudoniys ocli Ilapolotis Lieht).

Sydamerikas fleste Glires bora till "Hystrlcina",
hvaraf blott fa arter forekomma i andra verlds-
delar. Forf. anser dem, liksom Aporne i sam-
ma region sta pa en liigre utvecklings grad an
de ofrige verldsdelarnes djur af sanima Ordo.

I Nordamerika och Indien aro Sciuri ofvervagande
till artantal,- deremot synes slagtet Mus der vara
fattigare an pa andra stallen.

I beta Zonen synas Glires ej vara talrikare an i
de tempererade, bvarigenom dcnna ordning visar
slg: olik de fiesta ofrii:^a bland mammalia.

Sciurus, Mus, Hystrix ocb Lepus finnas i alia re-
gioner utom Australien.

I allmanhet visa de fossila arterna, att samma lan- Fossih

der alltid varit bebodde af samma former.

Glires.

Om Bafrens forekommande i Eurona bar jag Bafrar i

[s . p.... , .p Enropa.

hinnit loljande uppgilter:

Uti Rhone lara de iinnu finnas: en unge erbolls
nyligen der vid en ofversvamning (Fr. Not.
XII, 4 p. 56, Oct. 1839) — I Bohmen skola
colonier finnas vid Krumau enl. Kablert, Isis

1838, p. 594. — I Preusscn aro dc nu sallsynle,
men i bcirjaii af 180;-:talct fuiinos der colonier,
som hade hus (Wiegm. Arch. 1837, p. 174).
[Deras forekommande i Nona Sverige iir bekaiit
genoni Nilssons arbeteii].

"Ossa carpi" hos Chironiys aro 9, sasom vau-
llgt hos Primates, till hvilken ordning detta djur
hiinfoies: nemligen 4 i hvardera raden och ett iiiter-
mediart mellaii scaphoideiim och trapezoideiim. Cal-
caneum och scaphoidcum aro iiara lika sa langa
som hos Tarsius och Galago. Blainville i Revue
Zool. 1839, p. 335.
Anatomi. Aiiatomieii af Lagostomys trichodactylus (Bis-

cacha) afhandlas af Owen i Zool. Proc. 1839, p.
175. Deiaf ma endast anforas, att hjernan hos den-
na art ar minst bland Glires, nemligen blott^^JTraf
hela kroppsvigten , och att honans kondelar niirma
sig till dessa delars struct ur hos Pungdjuren, mera
an pa nagot annat kandt djurj ty ej blott Uteri
voro 2, aldeles atskilde och forsedde nied skilda Oii-
ficia, utnn afven Vagina var genom ett septum
2-delad till 1 turn, eller | af hela sin langd.

Viscera af Ccelogenys subniger beskrifvas af
Mar'tin, Zool. Proc. 1838, p. 52. — Duodenum
borjar i form af en piironlik sack: en bildning som
forut ar anmarkt hos Capromys, "Anaema och
Coypus" (d. ii. Cavia och Myopotamus) bland glires,
samt den nya Echinops bland Tnsectivora. IMagen
liar en hopdragning mellan cardial och pyloridelen
samt ett muskelband langsat, hvarigenom Curvatura
major sammandrages i form af sacculi. Tunntar-
men ensam ar 10 g:r langre an kroppen; Gall-
blasan stor,* Claviculoe ofullstandiga.

Kort undcrr. om inre delarne af Spalax Ty-
phliis se Zool. Proc. 1839, p. 123. — A.iat af

Myopo-

Myopotamus , Martin Zool. Proc. III. p. 173.
Tsis 1837, p. 199. — Chrislie anm. der, att
spcnarne sltta langt ut pa sicloriia.

W a t e r h o u s e o ni C ra ii 1 ii m h os ^' Chinchillidce" cijaracter
och ''Caviidce" Zool. Proc. 1839, p. 61. Dessa ba- ernii.
da narslagtade familjer skilja siij Imfvudsakligen
genom nnderkakens form; hos den sistnamda har
den neniligen en stark list pa yltre sidan; bakre
vinkeln skjiiter langt ut bakat; proc. condjloideus
ar kort och pr. coronoideiis star langt framat &c.
hvilket allt ar annorlunda hos Chinchilla-familjen.

Weissenborn omtalar 2 longitiidinella flac- Ovanilg
kar, betackte af kort, styft har, pa hvardera hof- ^^^^^^'j'^^
ten hos Criceius vulgaris. De aro vanligen dolde Cricetus.
under det ofriga liaret, och anses af fcirf. vara der
for att forekonima friction. Waterhonse anm.
dervid att de torde ntmarka hndkortlar, liksoni
hos Sorices. Sulzer kiinde redan dessa flackar
1774. (Zool. Proc. 1839, p. 59).

Mus minulus Pall, linnes pa Jutland, enl. Ja- Mas

1 • -17- •• rry- ^ ^ c\ \nn it i •• i Minutus.

cob son 1 Jvroyers lidskr. Z. 44d. Underrattelser
leninas om dess lefnadssatt.

Mils Decumaniis kom forst till Mansfeld ochom hus-
Bernburg i Tyskland ar 1785. Den har nu utro- '*
tat M. rattus derstades. Mus nmsculus var under
nagra ar fcirdrifven af en annan, obestamd, art,
som var storre, med mindre Oi>on. Nu borjar

»*J'

denna ater bli siillsynt, och M. musculus allman.
(Rim rod i Isis 1838, p. 108).

Rattarternas lynne och historia, efter fangne
och tamde exemplar, afhandlas i Fror. Not. 242.
— Forf. visar att de igenkiinna personer.

En anonym forfattare (troligtvis densanime soniEkorrens
skrifvit om rattorna ?) medch^lar markh'ga obser- '^[jljf'''
valioner cifver lefnadssattet af aJlm. Ekorren (Sci-
Pvof. Sundevnlls Jrsh. r83y—/84o. ^^

unis vulgaris), gjorde i Skottlaiid. Den lade sig i
vlntcrdvala 1 ett bo, hvilkot den forfardigade af ull,
mossa &c. Intagen i ett vainit rum, el'ter 14 da-
gars somn, blef den straxt ater liflig ocb frisk.
Den visai' mycken inteUigens, "ater gerna kott'' ocb
"dodar foglar med skickligliet , hvarefter den bor-
jar ata fran bakre iindan af foglens kropp", bvil-
ket ar anmarkningsvardt, da rattorna ocb andra
koltatande djur borja fran hufvndet (Fior. ^'ot. XI.
17, (Sept. 1839), ur Dtibh'n Medical Press. Febr.
1839, N:o V). [Vi bora barvid anmarka att i
Sverige, afven i norra delen, ser man Ekorrarne
allmant under bela vintern springa omkring i tra-
den. De tyckas saledes ej bar b'gga i dvala].

Den lilla vanlisfa Nordamerikanska Ekorrens
(^Pteromys Voluccella) lefnadssatt beskrifves likaledes
af en anonym forfattare, (i Loudons Mag. IX (1836).
Den sofver om dagen ocb iir i rorelse om nattenj
blir liitt tamd j kan i flygten undvika foremal som
komma i vagen o. s. v. Modren bar ungarne ofta
med sig.

Om Gna- En ffuaoareart, som till storleken ocb oronens

t^are fran o o '

*Ulimaroa.langd likuar en kanin, men bar lang svans, be-
skrifves sasom ny, under namnet Conilurus con-
structor, af Ogilby (Linn. Trans. XYIII, p. 12J.
— Brewster journ. XII, p. 95). Gray upplyser
(i Taylors Ann. 2, p. 307), att det ar Hapalotis
alhipcs Licbt. Den ar markvardig for sina bygg-
nader af stark t hopflafade grenar o. d. i form af
stora risbogar, till volum af ett par lass, livilka
man forr bade trott vara forfardigade af infodin-
garne. Vid Sidney kallas djuret Native Rabbit.

Pa sanima stalle beskrifver O., efter en rit-
ning af Major Mitcbill, ett djur fran samma
verldsdel, som ban anser vara en verkbg Dipus,

Gray formodar, pa anf. St., att det ar samina
djur som nyss niimdes [och sasom sadant bor
det iitan tvifvel anscs, sa lange man ej iiger sak-
rare bevfs pa dess lillvaro].

B a c li m a 11 , monografi af de Nord-Amerikanska Spiidd
eirentlioa SciurL 17 sp. ; deraf 6 nya: Texianus, ' '.
lainiginosus, luliginosus, subaiiratus, AuduDoni,
Richardson i. — Sc. capistratus Bosc, vulpinns Gm.,
niger Catesb., variegatus Desm. aro blotta varieteter
af en art. (Zool. Proc. 1838, p. 86. Silllm Journ.
vol. 37, p. 290, och utforllgt i Charlesw. Mag.
1839 p. 113, 154, 220, 330, 378).

Scliirus alhipes och soclalis fr. Mexico, Wag-
ner, Bay. Vet. Ac. Handl. 2, p. 500. (Wiegmann
forklarar deni bada for varieteter af Sc. variegatus,
Archiv. 1837, 2, p. 166). — Sc. gambiarms Ogilby
Zool. Proc. in. (Isis 1837, 141). — Sc ephippium
och exilis fr. Borneo, Miiller, Tiidschr. voor
Nat. Gesch. 5, p. 146. — Sc. humeralis , auriven-
ter , Rajfflesii, griseiventer fr. Indien och oarne,
Coulon Mem. de Neuchatel Vol. 1. p. 122. Ann.
Sc. Nat. vol. 8, p. 62 (jfr. Wiegm. Arsb. 1837).
Sc. suhlincatus patr. ign., lik Sc. palmarum. Wa-
ter h. Zool. Proc. 1839, p. 19. — 2 n. sp. Sciuri
samt om 2 under Sc. palmarum forblandade: Zool.
Proc. 1839, p. 117.

Ptcromys ("Scluroptera"): 2 n. sp. fr. Indien
Gray Zool. Proc. 1837, p. 67^ — Wiegm. Arch.
1839, p. 194. — Sc. Horsfieldi fr. Java, Waterhouse
Zool. Pr. 1837, p. 87. Taylors Ann. 1, p. 225.

Graphiurus clegans fr. S. V. Afrika, Ogilby
Zool. Pioc. 1838, p. 5. Anses cj vara generice
sk i 1 d f i" a n Myoxus.

2:o Dipus I' I'- Cuvier om Dipus (Gerboises) ocli Me-

^^' rioiies (Gerbilles, Alactaga), med monografi af dessa
sediiare, Ann. Sc. Nat. VI, p. 152, 347. — Zool.
Trans. 1838, p. 131. — Isis 1838, p. 838. — De
forra liafva blott 3 tar, samt ett enda emaljveck i
kindtandernaj till sednare si. raknas alia de, som
haiVa 5 tar och flera emaljveck. — Meriones mi-
croccphalus n. sp. fran Philadelphia trakten, Har-
lan Zool. Pr. 1839, p. 1. — M. ("Alactaga") ariin-
dinis fr. Barbariet ibd.; se Isis 1839, pag. 224. — M.
("Gerbillus") Cuvicrl fr. Indien (lik Dipus indicus
Hardv. men tarsus kortare) Waterh. Z. Proc.
1838, p. 56.
3:o Mus Europeiska arterna af Mus och Arvlcola be-

och J>ffi- slipifvas i Selys Etudes de microm.; se forut. —
Mus Hihcrnlcus Thompson Zool. Proc. 1837, p. 53
(skall skilja sig fran Rattus genom mind re svans
och oronj jemfor Selys, Keyserling et Blasius).

Mus palustris fran S. Carolina (9 tum med
svans) Harlan Sillim. Journ. vol. 31, p.. 385
(!837). Isis 1840, p. 178. (Uli N. Amerika fmncs
M. sylvatlcus; — M. leucopus Raf. = M. nigri-
cans ejusd.). — M. Hayi, Alleni, Abhotti n. sp.
Waterhouse Zool. Pr. 1837, p. 76. — M. suh-
spinosus fr. Cap, lik cahirinus, id ibid., p. 104.

Nya arter af Mus fr. Sydamerika, samlade af
Darwin, beskrifvas af Waterhouse i Zool. Proc.
1837, p. 15, och fordelas i fciljande nya subgenera:
Scapteromys (tum id us.), Calomys 3 sp.
Oxymycterus (nasutus) Mus propr. 3 sp.
Ahrothrlx (8 sp.) Phyllotis ibid. p. 28,3sp.

Reithrodon n. g. fr. Sydam. 2 sp. nara ]\Ius. Id,

ibd. p. 29.
Phlceomys (n. subg. Mnris) Cumin gi fr. Luzon.
Waterh. Z. Proc. 1839, p. 102. Den skall en-
dast lefva af bark, hvilket fciranledt namnet.

EligmodoiUia typus, ii. gen. et sp. fr. Buenos Ay res,

Fr. Cuvier (Ann. Sc. Nat. 1837. — Wiegm.

Arch. 1837, p. 407). — Nara Mus, lang svans,

stora oron, tander och cranium n. som Hypudceus.

"Torde vara = Mus elegans Waterli. i Dar-

Avins resa".
Hydromys fulviventer fran Ulimaroa (Svan river),

Jourdan, Ann. Sc. Nat. 8 p. 367. Institut 1837,

N:o 221, ("fulvogaster").-
Cricetus auratus fr. Aleppo. Waterh. Zool. Pr.

1839, p. 57.
Nyctocleptes n. g. i Temm. Monogr. vol. 2. nara

Mus. En art. N, Decan Tern. = Mus Sumatren-

sis Raffl., Rliizoniys sinensis Gray Ind. Zool.
Spalax Pallasli n. sp. (12 turn lang) och Sp.
typhlus, bada fran S. Ryssland, Nordmann Eull.
de Petersb, V, p. 200 j — Isis 1839, p. 658.

Om rattor med liindpasar fran vestra delen
af N. Amerika : Prins Maximilian v. Wied, Act.
Bonn. XIX, p. 365: Perognathus fasciatus n. g. et
sp. (nara Saccomys?), och Thomomys riifescens ny,
nara Bathyergus &c.

Om de taggiga Glires Isid. Geoffr. Ann.
Sc. Nat. X., p. 122. De kanda arterna uppraknas
och nya beskrifvas. Genera aro:
Acomys n. gen. = Mus cahirinus
Dactylomus d:o = Ecliimys dactyl inus s. ej ar taggig.
Echimys 5 sp.| innefattande Loncheres och Hetcromys,'^'.oiA\s,\.x'v.
JSelomys 6 sp.J hvilka namn bora asidosattas. Waiherh.

SI. Nelomys namngifves forst af Jourdan i Insti-
tut 1837, N:o 221. — Ann. Sc. Nat. 8 (1837),
rapp. af Fr. Cuv. — Typus Echimys cristatus.
De hafva harig svans, och storre oron an de
egentl. Echimys.

Plagiodonta n. g. nara Capromys, F r. C u v i-
er Ann. Sc. VI, p. 347.

J. V. d. Hoeven "de dentiiim molar, radici-
biis in genere Hystricis'' Act. Bonn. XIX (i Afh.
de qvib. Mamm. Gen. 2:o).

Om gen. Octodon och Ctenomys. Bennett
Zool. Trans. 2, 1 p. 75. Isis 1838, p. 117); nara
Poepliagomys. Alia hafva ha rig svans, klorna 5,5.
Octodon: dent. max. sup. = Ctenomys; inf. = Poe-
pliagomys; Cauda ultra ^ corp:s; auriculae me-
diocres; ungues elong. curvati.
Ctenomys: dent. max. ubique 4, posteriores minores,
intus plica parva, extus profunda; cauda ultra
^corprs; auriculae occultatae; ungues subrecti.
Poephagomys: dentes prioris, sed plica, utrinque
profunda, quasi in 2 cylindros divisi. Cauda = ^
corprs; auric, mediocres; ungues curvati.
Species: Oct. Cumingi Ben. Z. Pr. = Dendrobius
Degus Meyen Act. Bonn. XVI. Chili.
Ct. brasiliensis Blainv. — Ct. magellan. Benn.
(Conf. King Z. Pr. III. — Isis 1837, p. 204).
j4hrocoma n. G. nara foreg. Waterb. Zool. Pr.
1837, p. 30.

Meyen om Cb i nch iUa-sIagtet i v. d. Hoe-
ven en de Vrieses Tiidscbr. 3, p. 59.

Bennett. Lagotls Cuvierl och pallipcs ^Loo\.
Proc. Ill, p. 67. (Isis 1837, p. 129). — Vidare i
Z. Trans. 1, p. 331. (Isis 1837, p. 265).

Wiegmann anmarker (Arch. 1837, p. 378)
en individuell missbildning i tanderna bos det af
Pr. Max. V. Wied. afbildade exempl. af Cavla
rupestrls (Kerodon Fr. Cuv.).

King om Kerodon Kingii, Cavia Cutleri och

Mus magellanicus Zool. Proc. III. (Isis 1837, p. 204).

Lepns. Irlandska liaren anses for en egen art ("L.

hibernicus) af Thompson (Irish Trans. 2, p. 260).

och andra engelska forfattare. Oronen sagas vara

kortaie an liuFvudet, svanseu ofvah hvit, koiiare an
hufvudet (2 — 2^ turn utom liaren); sages bli hvit
"af alder", ej oin vintern !. Dess anatomi finnes i
Jardines Mag. 2, p. 283. Svansvertebreriie 13 (hos
L. timidus 16. L. variabilis bar 13 enl. Nilsson,
ellcr 12 pa ett skelett som jag nu bar till bands).
Troligtvis ar den ej skild Fran var nordiska L. va-
riabilis, med bvilken den afven fdrenas aF Keyser--
ling ocb Blasius — (se aFven i Taylors ann. 2, p. 70).

Den Nordamerikanska Lepus glacialis blir om
sommaren grabrun, med tydligt svarta ("conspicii-
ovisly black") oron, men liirer ytterst sallan Fas vid
den tiden, hvarFore den bliFvit beskriFven sasom all-
tid hvit. — Bachman Philad. Trans. VI, p. 226.

Lepus Bachmanni "n. sp." Fr. Nordamerika
Waterhouse ZooL Proc. 1838, p. 103. — Bach-
man lemnar en oFversis^t aF alia de N. Amerikanska
bararne i Journ. oF the Acad. oF Nat. Sc. oF Philad.
VII, (enligt Revue Zool. 1838, p. 291).

BRUTA. — Blainville aFhandlar generice Aiimao
hela ordningen ("Edentes"). Han genomgar histo- '*^^^'"*'^*'
riskt kannedomen om dem, ocb utmonstrar Bra- -
dypus som ForF. vill hanFora till Primates. Alia
samtlige tillhora beta Zonen , nemligen:

l:o med kindtander 2:o tandlose
Gamla Contin. Orycteropus Manis.

Amerika Dasypus Myrmecopkaga.

I Fossilt tillstand kanner man Megatherium gigan- Fossiia
team, hvaraF ett skelett finnes i Madrid, Fran Syd-
amerika. B. beviser att det varit en art aF huF-
vudslagtet Dasypus, som alldeles ej liknat Brady-
pus, bvarmed Cuvier jemFort det. Det bar till
o. m. baFt bard hud liksom Baltorna, ocb varit
narslagtadt med D. chlamyphorus (Chlam. tiuncatus

Harl.). Det liar alltsa ej lefvat i trad sasom man
foregifvit. Storlekcii var sasom Elcfantens (10 lot
laiigl, 8 liogt). — Flera andra fossila Dasypus arter,
dels beskrifiie af D'Alton, dels hemforde af Dar-
win iitgcira mellanlankar mellan Megatherium och
de nu lefvande arterne. De aro alia fran Syd-
Amerika, den enda verldsdel hvarest denna djur-
fo r m 11 n n es. — J e f f e r s o n s Mcgalonyx , li va ra f
blott nac^ra frajjment voro kanda IVan en hala i
Vlrglnien, raknas hit af B. sasom Faujas S:t Fond
langesedan pastatt, emot Cuvier, hvilken ansag
afven detta djur narsliigtadt med Cradypus. Sedan
hafva flera frai^ment deraf blifvit funne i en ben-
liala i Tenessee, vid Allegany-bergen , tillhopa med
ben af nu lefvande djur och af menniskor. B. an-
ser Megalonyx hafva varit en mellanform af Myr-
mecophaga, Manis, och Megatherium. Det har va-
rit samtidigt med Mastodon och fortfarit att lef-
va anda in uti den nu varande djurverldens pe-
riod. B. anser till och med mojligt att det annu
kan finnas lefvande. — Tillvaron af en fossil Euro-
peisk art af denna Ordo var sannolik till folje af
ett taben, som Cuvier ansag tillhora en Manis ,
men som af Kamp oratt ban fordes till Dinotheriumj
den liar blifvit bragt till visshet genom nagra flera
ta-ben, som Lartet funnit vid Sansans, jemte
tanden af ett djur som tydligen tillhort Bruta. B.
antager det af Lartet foreslagna namnet Macrothe-
rium for detta djur, som troligen varit niirslagtadt
med Orycteropus, Flera fossila ben aro ej kanda.
Elasmotherium , Toxodon och Dinotherium hafva ej
hort hit, och det halben fran Auvergne, som man
trott vara af en Dasypus, anses af Bl. hafva till-
hort en Bafver. Alia de uppraknade facta tala fcir
likheten i allman karakter lios den fordna och den
nuvarande djurverlden inom samma lander. — Bl.

aiisei' Ijela cleniia djiu'ordiilng narma sig slutct af
sill tillvaro pa jordcii. Ann. Sc. Nat. XI, p. 113
(1839). — Inslitut 1839, p. 35, 52. — Revue Zool.
1839 Jan., Febr.

H. F. Jager, Anatomlsche Untersuchung dcsoryctcro-
Orycteropiis Capcnsis, Stuttgard bey Erhard 1837, P"^*
4:o, 20 sid. 1 p]., upplyser delta toga kandadjurs
anatomi och yttre form, samt lemnar en figur der-
ofvcr. Det beratlas ofta sitta uppriitt, pa bakFot-

rn-. I .. IT -n 1 10 10

terna. landerna aro onibytlijT^a till antal .

J O 8—12

Spenarne aro 4. Djuret sages lefva af Myror. —
Licbtenstein upplyste dock vld motet i Prag, att
det lefver af Termlter, livilket later troligare.

Schomburffk lemnade interessanta under- Myrme-

copha'''a.

ratlelser om Myrmecophaga jubata (Zool. Proc.
1839, p. 21). Den springer i traf, sa starkt, att
man ofta bar moda vid att ridande binna den, ocb
forsvarar sig sa tappert med klorna, att den till
ocb med skall kunna doda amerlkanska tigern.
Svansen fores uppbojd ofver ryggen. Ungen bai-
ler sig fast vid mod reus kropp. Fddan bestar buf-
vudsakllgen af termlter, men afven af andra insek-
ter. En som bolls fangen at till ocb med kott-
bltar. Detta djur ser daligt men bar fin Inkt.
Matt lemnas af ett nyss dodadt djur. Storsta boj-
den ofver ryggen var 3 fot, lagsta bojden, baktill,
2 f. 10 t. Lansrden fran nacken till svansroten 3
f. 7 turn. Svansen 3 f. 6 t. o. s. v.

Baer visar att Myrmecophaga didactyla bar
liksom Bradypus, enkel uterus, forsedd med dub-
bel oppnlng till vagina. Bullet, de Petersb. 1. —
Mull. Arcb. 1836, p. 384.

Dasypus hyhridus , Martin Zool. Proc. 1837,
p. 13, forbattrad beskrifning ocb jemforelse med
narstacndc arter.

D u c k 1 a 11 d oni den andamalsenl lira organ i-

satloncn lios licigdjuren (Linn. Trans. XVIII, p. 17).
Anforer exempel pa deras skicklighet och styrka.

MARSUPIALIA. — Ptingd jurens natiualliisto-
ria liar, sedan Engelsmannen erhallit vidstracktare
colonier pa Ulimaroa, vunnit liogst betydliga upp-
Ijsningar, for livilka vetenskapen isynnerhet star i
forbindelse hos den utmarkte engelske anatomen
Owen. Sasom ett resultat af sina undersokningar
af dessa djur lemnar ban en ofversigt af hela ord-
ningen, med noggrann karakteristik af genera,
hvilka pa foljande satt uppstallas (i Zool. proc.
1839, p. 5):

l:o Sarcophaga med alia 3 slagen lander;
langa liorntander, enkel mage, ingen blindtarm (aro
ve r k 1 iga r o fd j u r).

Fam. 1. Dasyuridce: Thylacinus, Dasyurus, Pba-
scogale.
(Fossila : Phascolotberium, Tbylacotberium).

2:o Entomopbaga med 3 sorter tander,
enkel mage, medelmattig blindtarm.
FAivr. 2. Amhulatoria: Myrmecobius (se nedan).
FAM. 3. Sallatoria: Cbaeropus ocli Perameles.
FAM. 4. Scansorla: Didelphis ocb Cliironectes. (Fran
Amerika; alia de ofrlga fran Australien).

3:o Carpopbaga de framsta framtanderna
breda ocb langa \i\y borntanderna obestandiga.
Enkel mage; ganska lang blindtarm.
FAM. 5. Phalajigistidce: Pbalangista (med snbg.

"Cuscus, Pseudocbeirus, Tapoa, Acrobata),

Petaurus.
FAM 6. Phascolarctidce: Phascolarctos [Lipurus].

4:o P o e p h a g a tanderna som foregaende. Ma-
gen sanirnansatt. Blindtarmen lang.
FAM. 7. Macropodidce : Hypsiprymnus, Hal mat urns,
Macropiis (Kanguru).

5:o Rliizophaga Taiider som Glires. Magcn
liar en egen kortel. Blindtarmen kort och vid, med
ott appendix vermiforme.
FAM. 8. PkascolomyidcB: Phascolomys. (Wombat).

(Fossil: Diprotodon).
Endast Phascolomys liar 15 par refben; Phalan-
gistae, Pbascolarctos och Macropodidce [saledes hela
Sect. 3:o och 4:o] hafva 13 par; alia de ofrige
[Sect. l:o och 5:o] hafva 12 par relben.

I denna ofversigt aro Monotremata (Echidna
och Ornithorhynchus) utelemnade, eburu Owen i
andra afhandlingar synes fora dem bit, ocb ej till
Bruta. Bonaparte fortfarer annu att uppfora
dem sasom en egen klass: Monotremata (se I'ln-
stitut 1838, p. 66).

Afven Ogilby lemnar en klassifikation, med
beskrifningar ocb manga iakttagelser, ofver de Ny-
bollandska slagtena, som utgora det vida storsta
antalet. (Charlesw. Mag. 1839 Maj; forts, p. 257, 338).

Underrattelser om Pungdjuren pa van Diemens Thylaci-
land, af Gunn ocb Gray, finnas i Taylors Ann.
1, p. 101. Thylaclnus cynocephalus kallas der Ti-
ger ocb Hyaena. Den blir sa stor ocb stark, att
flera bundar understundom ej forma ofverviildiga
en ensam Thylacinus. Inat landet ar den temligen
allman. Nagra nya arter beskrifvas.

Ett okandt djur fran Australien, som anses Spridd
vara narslagtadt med Pcrameles , men saknar svans,'^*^*'^*"^*
och provisoriskt benamnes P. ecaudatus , omnamnes
af Ogilby i ZooL Proc. 1838, p. 25. — Samme
Forf. afhandlar 4 arter pungdjur, bvaribland en ny
Phalangista i Zool. Pr. Ill, p. 191 (Isis 1837, p. 205).

Waterhouse oni Pliascogalc flavipcs och
inurina, ii. sp. fr. N. Sodra Wales, Zooi. Proc.
1837, p. 755 (nstitiit 1838, p. 310.

Myrmccobius fasciaiusy ett nytt slagte fVan
Nya Holland, beskrefs forst af Watli e r hoii se i
Zool. Proc. 1836 (Isis 1838, p. 191), med en for-
modan, som da annu var oviss, att det horde till
Pungdjuren, hvilken formodan sedan befimnits
vara riktig (Se Owen Zool. Proc. 1838). Det ar
10 turn langt utom svansen, som ar 6I t. — Det
liar smal kropp, langstrackt liufvud, med medel-
mattlga, spetsade oron; framtanderna f, hornt. ^,
falska kindt. f, verkl. kindt. |. Framfotterna med
5 tar, bakfotterna med 4, den yttre ganska liten.
Klorna stora, nagot krokta. — En ny art tillkom
snart, som bar en kindtand mera pa hvardera si-
dan, saledes tillhopa 52 tander. (Zool. Proc. Dec.
1836, p. 131 J Jsis 1838, p. 219). Gervais ansag
den bora till Tupaia bland Soricesj Institut 1838,
p. 323.

Perameles lagotis n. sp. "fran V. Diemens
land" beskrefs af Re id i Zool. Proc. 1836 Dec.
(Isis 1838, p. 218). Att denna art ar fran Svan-
river, och ej fran Van Diemens land, upplyses af
Gordon Z. Pr. 1838, p. 149. — P. Gunnii,
Gray Zool. Pr. 1838, p. 1. Owen anmarker har-
vid att delta djurslagtes arter lefva nastan uteslu-
tande af Insekter.

Om Chironectes Yapock , Ogilby i Zool. Pr.
1836 (Isis 1838, p. 187). Noggrann beskrifning,
Tanderna m. m. visa sa stor olikhet med Fr.
Cuviers beskrifning, att det torde vara en belt
an nan djurart.

Slagtet Petauviis som innefattar de flygand(
pungdjuren, svarande mot de flygande Ekorrarne,
indelas af Waterhouse i 3, nemligen :

1 Petaurus (Taguanoides) kiiult. t spur., | veri.

2 Bellcleus Wat. (sciureuSjflavivenrer) „ f — I -

B. brevlceps n. sp. fr. N. S. Wales.
SAcrobata Desm. (P. pygmaius) „ | — f
Alia hafva f framtander, I- horntander. Tandernas
form, som vidlyftigt beskrifves, tyckes visa oliklie-
ter hos alia kanda arter.

Phalangista vlvcrrina n. sp. (iiara Ph. Cookii)
Ogilby Z. Pr. 1837, p. 131.

iTf/z/^/frz^-arlcrna indelas af Gray (Cliailesw.
Mag. 1. — Wiegm. Arch. 1839, p. 191) i 5 genera :
Macropns, Halmaturiis, Petrogale n., Bettongfa n.,
Ilypsiprynmns. 9 arter beskrifvas.
Hcteropus ii. g. (Jonrdan. Institut 1837, N:o 221 j
Ann. Sc. Nat. 8, p. 367), skiljer sig fran Kan-
guru endast genom kortare bak-tarser och liten
Mo pa 3:dje tan. H. albogalaris n. sp. fr. ber-
gen vid Sidney: grabrun, med hvit strup-flack;
stor som en raf.
Macropns Irnia n. sp. fr. Swan-river beskrifves 1. cit.
M. Bcnnetti n. sp. Waterh. Z. Pr. 1837, p. 103.
M. rufiventcr „ Ogilby „ „ 1838, p. 23.
M. penicillatus Parry Z. Pr. III. fr. N. S. Wales
2 n. sp. fr. Van Diemens land, Ogilby Taylors
Ann. 1, p. 216, med anm. af Gray ibd. p. 293.
7 sp. Hypsiprymnus: Ogilby Z. Proc. 1838, p. 62.
Att (\q 2 Echidna arterna, som Home afbildat,
verkligen aro skilda, visar Gray (i Taylors Ann.
1, p. 335). E. Hystrix Cuv. fr. Nya Hollands con-
tinent ar svartj E. setosa Cuv., fr. Van Diemens
land, ar brun med hvit flack under cigat. Bada
bli 18 turn langa.

V. d. Hoeven afhandlar anatomi och lefnads-Anatomi,
siitt af 0 niithorhyrchus paradoxus i Tijdschr. voor '^sutt.^"
Nat. Gescli. vol. 3; Zool. Trans. 1835.

Martin Anat. af Koala ("Pbascolarctos fuscus") Z.
Pr. 1836, Isis 1838, p. 208. — Cranium af sam-
ma djiir ("Lipiirus cinereus') beskrifVes af Owen
Z. Pr. 1838, p. 154, kommer narmast intill Pha-
langista.

Martin Anat. af Plialangista vulp. Z. Pr. 1836.

Owen „ „ Wombat Z. Pr. 1836 Maj.

Vrolik Anat. ocb Nat Hist, af stora Kanouru i

Tijdscbr. voor Nat. Gesch. 3, p. 291.
Owen om uterus, foetus ocb agg-membranerna
bos Kanguru Z. Pr. 1837, p. 82 ocb Cbarlesw.
^Mag. 1837, p. 481.
Laurent Recb. Anat. et Zooloij. sur les Marsu-
piaux, Guerins Mag. 1837.
Pungdju- Man bar redan lange kant flera besjnnerbg-

renaroof-[^g^gj. J punfi^cl jurcns bibluino', bvarioenom de af-

vergangs r o J D ' o

former, yika fran de ofriga Mammab'a ocb narma sig till
de agglaggande djurklasserna. Deras iingar fram-
fodas ganska tidigt, i elt outbildadt tillstand, lik-
som genom en normal abortus, bvilket tjckes bero
derpa , att ej nagon placenta bildar sig pa deras
yttre aggbinnor, ocb det ar i anledning baraf soni
engelska naturforskare vanligen omtala pnngdjuren
sasom en motsats mot alia de ofriga Daggdjuren,
hvilka de sammanfatta under namnet Placental ani-
mals. Afven i deras skelett finnas formforballan-
den, som narma dem till de agglaggande djuren ;
men den markvardigaste af dessa afvikelser fran
den vanliga daggd jursbildningen ar kanbiinda den,
Deras ^^^ Owen upptackt i deras bjerna. De utgora
hjerna. ncmligen, afven genom dess bildning, en mellanform
mellan daggande ocb agglaggande djur. Corpus
callosum som uteslutande tillborer daggdjuren, ocb
i all man bet bos dem ar ganska stor, ar bos pung-
djuren sa rudimentar, att blolt dess aldra framsta
del, som narmar sig till fornix, finnes. Septum
pellucidum kan saledes ej beller finnas, men for-

nix ar fullstandigt. Haraf kommer det, att da
bjenians hemispbajrer nagot skiljas fraii hvarandra
ser man genast, ej blott corp. 4 gemlna, utan af-
ven storre delen af Tbalami blottade. Hos de of-
rige daggdjuren ligga alltid dcssa sednare, ocb ofta
en del af corp. 4 gemina, tackta af corpus collosnm.
— Afven pons Varoli ar bos pnngdjuren mind re
ntmarkt, sa att i allmiinbet fcireningarne mellan
bada bemispboererna bos dem aro sma.

Med utbildningen af foreniiigsdelarne mellan
bjernans bemispbaerer, synas djurens sensnella for-
mogenbeter sla i ett direkt forballande, ocb det ar
tydligt att de ntgora ett moment, som ar af storre
vigt for sjalsformdgenbeternas utbildning, ar bjer-
nans volnm. Manila af fo«"larne bafva vida storre
bjerna i fcirliallande till kroppen , an daggdjuren,
till ocb med lika stor som bos menniskan, utan
att derfcire visa utmarkta sjalsformogenbeter, ocb
bland de egentliga daggdjuren iiro de dummast,
som bafva minst corpus collosum. Pungdjuren
skola afven, i anseende till formosfenbeterna, sta lairst
af alia Mammalier.

Alia pungdjuren bafva dessutoni bemispbaererna
ganska korta bakat, sa att lilla bjernan alltid ar
obetackt, ocb uti cerebellum ar proc. vermiformis
iinnu storre an bos Glires. Denna lacfre bildninsf
af bjernan ar isynnerbet ntmarkt bos arterna af
" Didclphis'\ bvilkas bemispboerer aro alldeles slata,
ocb sa sma, att bela bjernan till yttre formen sy-
nes aga likbet med amfibiernas. Hos de viixtatande
pungdjuren t. ex. Kanguru, ar bela bjernan, med
undantag af corpus callosum, nagot mera utbildad,
ocb dess bemispbaerer bafva starka gyri. (Pbilos.
Trans. 1837, p. 87).

E y d o u X & Laurent u pplysa att bjernan
bos Echidna bar samma bildning som bos de of-

riga puiigdjuren. Ytan liar starka gyri (se deras
Afh. om (laggdjureiis hjerna i allmanliet, i Giierins
Magazin 1838.
Deras Puiiirdiurens benbyc^ufnad upplyses af Owen

Osteologi.. .„^. . , T, '^ M I 1 • •. 1 1-

1 en vidlyltig ocn lika nkhaltig artikel som vanligt
af denne forfattare i Zool. Proc. 1838, p. 120. Vi
kunna bar endast upptaga foljande korta anteck-
ningar derur.

ISackbenet ar sasom bos andra Mammalia iit-
veckladt fran 4 centra 5 men de fyra delarne bli
lange atskilda , till ocb med , bos nagra arter, un-
der bela lifstiden. Afven finnes vanllgen tydlrg
skillnad mellan tiniiing-bencts delar (p. squamosa,
petrosa, tympanica), bvarigenom dessa delar erbj"illa
mycken likbet med foglarnes ocb amfibiernes. Bulla
ossea, som finnes bos manga pungdjur, bildas bos
dem ej sasom bos andra daggdjur, utan af en ut-
vidgning fran ala major sphaenoldalis. Os petrosum
ar vanligen litet ocb blott utat synligt. Pars
masloidea ar \anligen bopvuxen med p. petrosa.
Ledytan for underkaks-knappen ar af bogst olika
form, men bos alia Marsupialia, utom Petaurus, bar
den det egna, att os Zygomaticum blldar dess yttre
del, ocb bos manga (t. ex. Kangurus) bildar ala
spboenoidalis In re gransen for densamma. Os pte-
rygoideum ar bos alia, utom Koala, ett eget ben,
liksom hos ovipara. Palatum durum iir lios man-
ga arter genomborrad af flere bal, som sakna mot-
svarigbet hos andra daggdjur. Underkcikens bahre
vinhel dr alltid inatbojd , utan en sadan bakat ut-
skjutaude processus, som finnes bos de fiesta cifriga
]\lammalia.

Vertebrerna aro som vanligt. Halsv. visa en
mangd variationer, men aro alltid 7. Vert, dorsi
arc vanligast 13; bos Wombat 15, bos Petaurus 12.
V. lumbales „ 6; — d:o 4, „ „ 7.

salcdes

saledes vert, dorsi och lumbales tillhopa alltid 19.
(om vert, dorsi jemf. forut, efter system, uppstall-
ningen, p. 91, lefbeiiens antal). Vert, sacrales variera:
lios Pcrameles (inries blott en, aiinars vanligeu 2
a 3j hos Wombat 7, hvaraf 4 ej rora hoftbenen.
Vert caiidales 20 — 28, forsedde med undre bagar
for kiirleii, bos alia dem som begagna svansen (or
rorclsen, sasoni Kanguru ocb de arter som liafva
gripsvaiis. Costae vera; vanligen 7, hos Wombat 6 !
Sternum af 6 stycken, hos Wombat 4} koladt hos
manga.

Clavicula saknas endast hos Perameles. Anti-
brachium bar det egna, att vara lika bildad hos
alia, oanscdt lefnadssattet. Ulna och radius arc
alltid val utbildade, och skicklige till pronation och
supination! — Pelvis ar likt det hos Mammalia i
allmanhet, vanligen med ganska lang symphysis pu-
bis. Dess vidd ar oftast betydlig, oaktadt ungarnes
litcnhet. Ossa Marsupialla voro redan ar 1835 (i
Zool. Proc.) af Owen forklarade for benbildningar
i tendo af yttre abdominalmuskeln (obliq. ext.),
vid annulus abdominalis. [En afhandling om detta
ben af Eydoux och Laurent finnes i Guerins
Mag. 1838]. De aro alltid plat fade, nagot bojda
och utvidgade der som de mota os pubis. — Fi-
bula dr hos alia pimgdjur homplett , sasom ett sar-
skilt ben, hvilket bildar malleolus externus. Hos
Kanguru och andra som hafva stora bakfdtter samt
hos Perameles, ar den ororligt fastad vid tibia,
men hos de ofriga hafva dessa 2 ben en sadan
rorlighet sins emellan , som ulna och radius, bvil-
ken tillater pronation och supination! De fleste af
dessa djur hafva afven en rorlig, motsijtllig tumme.
Hos manga bar fibula ofvantill en stor utvidgning,
som motsvarar olecranum pa ulna, och tydligen
Prof. Sundevalls Jvsh. /83y—r84o. 7

bevisar aiialogien mellan dessa 2 ben. Det liar
lange varit anmiirkt att pa en stor del pungdjurs
bak totter aro 2:dra och 3:dje tan ganska sma oeh
iorenade inom en gemensam hud_, men med nor-
malt antal leder. De 2 yttre tarna aro alltid star-
ka, isynnerbet den 4:de, som bos Kangnru utgor
elt fruktansvardt vapen*

Svsteraatik PECORA. — Zoologiska karaktercrna for Idis-

af idisian-jande diuren afbandlas af Oe^ilby i Zool. Proc.

de dmren o ^

^ 1836 Dec. (Isis 1838, p. 219). Forf. anmarker
med riitta att karaktererna af hornen aro otillrack-
liga for indelningen, ocb diiga ej for honornaj
"tanderna aro lika hos alla''^ nosen, som Ilbger
tagit till bjelp, lemnar ej heller tillrackliga karak-
terer. Forf. har dessutom (for genera) begagnat
sinus lacrymales, fossae interdigltales^ folliculi in-
gu^inales och spenarne, som karakterer. Jag lemnar
bar elt scheme af bans uppstallning, som ar ett for-
sok att karakterisera, eburu den uppenbart ar
mindre naturenlig an de som man forr iigt. Myc-
ket kan afven anmarkas vid namnen.

FAM. 1. ^^Camelidce" "Pedes subbisulci, subtus cal-
losi, digitis apice solo distinclisj ungulas succent.
nullae, cornua nulla, dent. pr. |".
Camelus, Auchenia.

FAM. 2. Ccrvidce "Cornua solida, plerumque deci-
dua, in (^ solo aut in ulroque scxu". Pedes bi-
sulcij dent. pr. %,

Camelopardahs ("2 sp. Cervus (Elapbusj Saumer

atjtbiopicus (Sc capensis"). = Hippelaphus).

Tarandus (T. Rangifer). Caprea (Capreolus).

A Ices (A. Machlis). Prox (Muntjac).

FAivi. 3. Moschidce corniia nulla (cet ut dlagn. prioris).
Moschus (Moscbifer). Ixalus (probatoii n. sp.)
(Hartill anforas 2 genera, som formodas kunna
finnas i varma delen af Amerika och pa In-
diska oarna, "Hinnulus och Capreolus", for
hvilka dock karakterer anforas).

FAM. 4. Capridce, Coanua cava, persistentia, rliinaria

nulla (etc. ut 2 priores)

Mazama (furcifer) Ovis (Aries).

Madagua (Saltiana et Capra (Hi reus + Ovis Tra-

Hemprichi).
Antilope (Cervicapra).
Gazella (Dorcas).

geiaphus + Antilope la-
nigera).
Ovibos (Bos Moschatus).

FAM. 5. Bovidce, Cornua cava, persistentia, rhinaria
distincta &c.

Tragulus (Ant. pygmaea). Bubalus (A. bubalus =
Sylvicapra ( — Mergens). B. mauretanicus).
Tragelaphus ( - picta). Oryx (A. oryx, leucoryx
Calliope (strepsiceros). leucopha?a).

Kemas (Coral). Bos (Taurus).

Capricornis (Thor).

Om folliculi sebacci framom ogonen bos pecora T5rsac-
finnas afbandlingar af Arthur Jacob (Jameson
Journ. XX. Fr. Not. N:o 47) och af Bennett
Zool. Proc. 1836, p. 34. — Isis 1838, p. 181. Man
kan deraf svarligen draga andra resultater, an att
de aro en art hudkortlar, som finnas bos en stor
del af ordningens arter, och bos dessa lemna en
starkare afsondring bos banarne, under deras kraft-
fullare period. De synas ej sta i nagot annu kandt
forballande till dessa djurs lefnadssatt. En tabel-
larisk ofverslgt af Anteloperne efter samtelige deras
budkortel-afsondringar finnes pa sednare stiillet.

V. Baer bar med sin vanlis^a £;rundlio^bet ocb2 viidaox-

arter i

rika literatur-kannedom fortsatt sina undersokningar Emopa.

100

ofver 2 viltla ox-arters forekommande i Ruropa, un-
der den historiska tlden. Han genomgar allt hvad
som fbrr blifvit afliandladt derom, med och mot,
samt henitar ledning af en mangd gainla Tyska
lagar, och historiska urkunder. Af allt detta dra-
ger ban den slutsatsen, att Cuviers asigt varit den
ralta, ehuru den kraftigt bestrides af Push, i
Poblens Palaeontologie 1837 j nemligen, att Bonasus^
Bison, Vicent, Zubr, varit olika namn for den
arten, hvaraf annu en ofverlefva finnes i Lithauen ,
eller de nyares Bos Urus, Utom denna bar en
annan art lefvat, som kallades Tur, Ur, Auerochs
eller Urus, afven Bubalus (hvilket namn egentligen
tillhorer en Antelop-art i Afrika (jfr. Plinius 1,
Cap. XV), och sedan blifvit anvandt for BufFeln).
Denna sednare art (Tur ^c.) fans qvar i Preussen
ar 1240, men blef der utrotad fore 1500:lalet, un-
der Ordens berravalde. (Bullet, de Petersb. IV,
p. 113; Wiegm. Arch. 1839, Isis 1839, p. 650).
[Vi erinra harvid om INilssons forklaring ofver or-
den Auer-, Ur, Ora, i Skand. Fauna, 1 p. 249.
Tur ar utan tvifvel samma art som fordom lefvat
i Skane, och hvari man igenkanner stammen till
var tama boskap].
Bison. Ofver Bisons (B. Urus) nuvarande forekom-

mande bar v. Baer vidare anstallt undersokningar,
som visa, att den annu finnes qvar i Caucasus. En
bud bar erballits derifran, som utgor ett positivt
bevis. Jag anser knappt vardt att namna de inkast,
som blifvit gjorda , att den caucasiska skulle vara
en skild art. Med aldra storsta sannolikhet, anser
B. den Indiska Gour (Bos Gour auct) vara samma
djurart, och efter Mongoliska skrifter upplyses att
den finnes qvar i central-aslen kring koko-nor.
Den bar alltsa bibchallit sig pa flera punkter af
(let vidstiackta omrade den fordom bebott, och det

lot

blir niera sannolikt, art Pallas liade ratt uli att aii-
se tien amerlkanska Bison for att vara af samma
art med den curopeiska. I Preiissen dodades den
sista Bison ar 1755. (Bull, de Petersb. 1 p. 53. —
Ann. Sc. Nat. 1837, 8). Ytterligare dlrekt bevis
pa detta djurs forekommande i Caucasus, lemnar
Nordmann (Bull, de Petersb. 1838, p. 305. In-
stitut 1839, N:o 257. Isis 1839, p. 643). Den be-
ter pa Awcliasiska spraket Adompc. Nagra sma
ollkheter mellan Polska ocb Caucasiska exemplar
ant'oras pa bada stallen. — Det skulle i sanning vara
forvanande oni ej sadane funnes bos individuer som
lefva under sa olika forballanden).

Pa samma satt som Bison i Lilhauen ocb viid bo-
Kronbjorten i Skane, bar en ursprunglig vild ox-^^J^^g^j
race blifvit bibeballen i Skottland, i 4 skogsparker
som aro ofverlefvor af den fordna caledoniska sko-
gen, bvilken strackt sig tvert ofver landet, soder
cm Edinburg (mellan Tweed ocb Glasgow), De
fyra stallena aro: Chillin gharn-paj'k , tillborig Grefve
Tankerwille, Lynn park i Chesbire, Hamilton ocb
Chart hiey-pavk. Det var isynnerbet fran dot forst-
namda stallet som Hindmarsb meddelade under-
rattelser vid motet i New-Castle. Dessa djur aro
nu aldeles bvita, med silkeslent barj sa stora som
de storre tama racerne, viga i sina rorelser ocb
till formen ganska lika en del s. k. adlare tama
boskapsracer. Pa ett af de namde stallena bafva
de svarta oron. I Cbillingbam park bafva forr
sadane forekommit, afvensom flackiga individuer,
men genom deras bortskjutande bar racen nu blif-
vit konstant bvit. Det ar obekant nar Cbilling-
bam paiken blifvit inbagnad, men det bar skett
fore de sistforflutna 200 aren, under bvilken tid
man bar tillforlitliga traditioner derom. I Boetbii
Historia Scotoium, utgifvcu 152() omtalas de vilda

102

kvita oxarne i Caledoniska skogen, hvilka da bor-
jade blifva salJsjnta, och det ar val intet tvifvel
iinderkastadt, att de som nu fliinas barstamma di-
rekte fi-an dem. De to rde vara den eoda nu lef-
"vande, verkligen vilda Jemning, af stammen till
var bemlamda boskap. De aro ganska skygga, till
ocli med svara att fa se^ och tjckas hafva inycken
Itkliet i seder med kronhjorten (Taylors Ann, 2 p.
274 — och, med vigtiga h?storlska tillagg, i Fror.
Not, April 1839, X. 6). [En undersokning af de-
ras ofverensstammelse, och olikheter (till fargen m.
m.) med dea nyss forut namda, nii utdoda, vilda
oxaiten i Preiissen, Skane m. m., vore hogst onsk-
viirdj.
Rya Alter, Bos hrachyccrus fr. Sierra Leona, utniarkt af

oformligt sEora oron och korta bakat liggande horn j
utan hanghudf lik B, pegasiis Griff. Grayi Taylors
Ann. 2 p. 284 _, med fig. — Bihos sabkcemacJialus
Hodgson Proc. of the As. Soc. of Bengal Junil837,
ar Bos frontalis Lambert, och B. sllhclanus Fr,
' Cuvier, enl. Delessert, Rev. ZooL 1839 p. 129,
der afven beskrifning finnes.

Od'ls Nahoor fran Himalaya, se Zool. Pr.
1838 p. 80.
Gipra. Schinz om de vilda getarterna, i N. Schweitz.

Denkschr. 1838 p. 1 — 25, tab. 1—4. De som lef-
va pa pyreneerne anses utgora en egen art, C. py-
renaica Sch.: hannens horn hafva mera likhet med
bonans.
AntJiope. Og^lt^y om antelopgenus Kemas , Z. Proc.

1837 p. 81. Instit. 1838 p. 311.
Id. om 2 lefvande Anteloper; Buffons Kob och Koba

ibd. 1836 Oct.
Id. nya arter: ibd. Nov. 1836 (Tsis 1838 p. 213):
Ixaliis Probaton (n. gen.?) efter ett enda skinn,
"kanskeen Antelop: A. Ixalon"j "synes saknahorn".

103

A. Euryccros nara Slrepiccros.

— Philantomha n. sp.

— sumatrejisis : Fr. Cuviers beskr. raltas; lik

A. Thor.

— palmata Smith, nara A. furcifer.
Underriittelse om en Kd^xv A. Philantomha , fran lan-

det innanfor Sierra Leona , lemnas i Zool. Pr.
af Biskopen af Dower ocli Connor.
Ant. n. sp. Aigoceros niger fran det in re af Sodra
Afrika: Harris Zool. Pr. 1838 p. 1. — (Tyc-
kes vara densamma som i Fror. Not. 225 (Juli
1839) kallas Algoceros Harrisli, ntan citation).
Nara A. equina, svart, med hvit bias, kind och
slrupej stor svart malin, horn plaltade, langa
bakat bojda, till I ringade.
A. Ogilhyi n. sp. fr. Fernando Poj nara A. scrlpta.

Waterh. Z. Pr. 1838 p. 61.
Om A. cervlcapra se Z. Pr. 1836 (Isis 1838 p. 181).
A, Zebra (rcidbrun med svarta tviirstrimmor) fran
Sierra Leona, Gray i Taylors Ann. 1. p. 27,
utan narmare karakteristik).

Slijgtet Moschits indelas af Gray, i Zool. Proc.Moschus.
Juni 1836 (Isis 1838 p. 185). Sages skiija sig fran
Cervus endast geiiom bristen pa horn. Alia arter-
na hafva lattklofvar:

a) Moschus: tarsus baktill och utat tatharig; af-
vensa strupen. Haret skort. Ungarne flackiga
liksom hjoflarnes. Moschus-pung finnes. Blott
M. moschiferus .
^) Meminna, Tarsus baktill harig", utat med en
naken flack j pelsen mjuk, hvit, flackig; strupe
harig. Ingen pung. Blott M. meminna.
c) Tragiilus Pallas. Tarsens bakre rand och en
flack pa strupen nakna, sallika (callosi). In-
gen moschus pung 5 pelsen mjuk, ej flackig..
4 arter, som narmare bestammas:

104

M. Javanicus Gni. Pall. M. fiilvivenler u. sp.
M. Kanchll Raffl. M. Stanlejaniis „

Cerrus. P^* samma stalle anforer Gray en forut obe-

gagnad karakter, soin ar af myckeii vigt vicl be-
stammanclet af hjortslagtets arter, nemligen de har-
tofsar, som finnas pa bakre fotterna. De iiro lika
hos olika aldrar ocli kon af samma art, och tyc-
kas endast saknas Iios C. Mimtjac. Dylika knippen
finnas hos Anteloperne blott pa franiFotterne, hvar-
fore de utgora ett af de basta medel att skilja
mellan de hornlosa honorne af dessa bada sliigten.
Man (inner:

l:o blott en hartofs pa yttre sidan af bakre meta-
tarsus, vld ofre tredjedelen , hos C. Elaphus,
canadensis. Axis, porciniis, Hippelaphus, Da-
ma, niger. (C. canadensis, kanske flera, bar
en tofs af uppriitta har i bakre kanten af me-
tatarsus).

2:o tva tofsar: en utat pa bakre sidan af metat.
(vid nedre^), en pa inre sidan: C. virginianus
och var. Mexican us.
3:o blott en, belagen pa inre sidan: C. ruftis (.^)

och ett par obestamda arter.
C Alces har en yttre tofs, narmare hasen, och en inre
[Pa Svenska Elgar sitter en i sjelfva bakre kan-
ten af metatarsus, vid 6fre|,- den inre ar brun
och nagot tatare, men ej langre, an det omglf-
vande haret. C, Tarandus har en dylik hvit,
inpa tarsus,- for ofrigt ingen tydlig. C, Capre-
olus har sasom ofvan l:o. Ref:s anm.].
Hjortens Rapp bcskrifvcr i Mullers Archiv. 1839 p.

svans. 363 den kdrtellika massa, som hos kronhjorten om-
gifver svansens vertebrer och senor. Detta organ
har, pa Aristotelis tid sa val som nu, bland jagare,
gifvit anlcdning till den sagen, att hjorten har

105

Det (iniies hos bada koiieii, men
saknas hos Dofhjorten m. fl.

Ccrvus elaphoides n. sp. Hodgson Zool. Pr.
1836 Apr. — C. Reevesi n. sp. fr. China, nara C.
muntjacj Ogilby Z. Pr. 1838 p. 105.

Giraffens anatomi afhandlas af Owen (Zool.Giraffens
Pmc. 1838 p. 6. — forts. Osteologi, p. 20. On/°"'^'"'-
svalget p. 47). Tungans blldning ar ej afvikande
Iran i\Qn hos andra djur, sasom Home hade for-
modat till folje af dess ovanligt stora iitstriickbar-
het. Viscera abdominalia hade intet ovanligt , utan
liknade dem hos Ruminantia i allmanhet, iitom
gallblasan, som saknades hos 2:ne hannar, men hos
en bona befanns vara stor och dubbel, genom en
fullstandig skiljevagg. Hvardera afdelningen hade
sarskilt ductus cyslicus. Forf. genomgar alia or-
gansystemerna och (inner djuret i de fiesta hanse-
enden narma sig hjortslagtet, sasom zoologcrne
anda sedan Linne antagit. Hornen aro verkliga
epiphyser, hvilket ar tydligt pa yngre exemplar.
Ett tredje horn finnes lika litet pa den nubiska
som pa den capska Giraffen. Pa bada finnas blott
en knol i pannan, som ej bar iiagon e^ea nucleus.
Hos bada varietelerna aro honans horn mindre och
vid basis foga utbredde, sa att de ej motas. Ver-
tebrerne aro 7 + 14 + 5 + 4 + 20 = 50. Halskotorna
sasom hos kamelen. Rima glotlidis ar alltid oppen
o. s. V. — - [Om hornen jemf. Cretzschmar i Atlas
zu Riippels Reise].

Underraltelser om den i London fodda Gi- Giraft"
ralF-ungen lemnar Owen i Zool. Proc. 1839 p. 108. /^^J^„\
— Taylors Ann. 3 p. 359. Foraldrarnes parning
skedde den 18 Mars och den 1 April 1838. Un-
gcn fciddes den 9 Junii 1839, saledes efter 1 ar
2j manads, eller nara 16 lunarmanaders dragtighet.
Han var vid fodseln ganska stark och fullbildad.

10()

och kunclc sta pa fotterna cfter ctt par timmars
forlopp. Han lackte da 6 i'ot licigt, och matte 6 f.
10 t. fian nosen till svansroten. Fiamfotterna voro
betydligt langre an bakfottcrna, hvilket de ej aro
pa del fullvuxna djuret. Moclren tillat honom ej
dia, livaiTdre ban foddes med komjolk. Han dog
den 28 Juni.

Serres beskrifver en svile af Ijckade forsok
med parning mellan Mouflon och far, samt ungar-
nes vidare parning med bada urslammarne [men
ej sins emellan] Institut 1838 p. 338.

Hast och BELLUtE. — Om Hastens och Asnans ursprung-

llga hemland namner Marcel de Serres, att han
anser dem harslamma fran dem, som lefvat vilda i
Europa &c., och af hviJka lemningar traffas i ter-
tiarformationen. De hafva liksom faret m. fl. blif-
vit tamde langt fore historlens tid, och omtalas i
Mose bockerna. Mulasnor kande man redan pa Davids
och Homeri tider (Ann. Sc. Nat. 8 p. 17;). [jemf.
allman Zool., 'om bruket af betsel" — samt Letliea].
Equus Hcmlonus hiines afven i norra Tndien.
Underrattelser om densamma lemnar Colonel Sykes
Zool. Proc. 1837 p. 91.

Om Elef aniens tander, se v. d. Hoeven, i
Tiidschr. voor Nat. Gesch.j 3, 1 p. 53.
Kur mot Om Elcf aniens parning 6cc. finnas ett par no-

^rlseT't'ser i Wiegm. Archiv. 1839 p. 109 och 110.
"'Det raseri, hvaraf hanarne anfallas under brun-
sten, botas i Ostindien ogonblickligen derigenom
att man later dem fortara v. p. 3 ^ smor ("Ghic'').
IMed samma medel fcirtages afven ett genom bran-
vin asladkommet ras hos Elefanten, samt Kame-
lernes brunstighet" ["Ghic" ar troligtvis detsamma
som i Bengalen kallas Ghi, Det ar ett ilia kar-
nadt smor, som forblifver naslan flytande till folje

107

af varmen och ar blandadt, eller llksom uppslam-
madt med mjolk]. — Om Elefanteii finiies mycket
samJadt i Wiegm. Arsb., hvilket jag eridast derur
kiinner.

Enligt G. Vrolik bar underkaken bos Afri- Rhinoc.
kanska Rliinoceros 4 sma framtiinder, som dock ,tfben',
tjckas lidigt utfalJa. Denna art bar 20 eller 21 ^^°^"-
par refbenj de oiViga arterna torde blott bafva 19,
enligt Cuvler m. fl. Equus montanus bar 19,
Quagga ocb Zebra 18. (Ann. So. Nat. 183/ vol. 7
p. 20; dec, mora i samma amne). — Vid motet i
Prag yltrade Lumiiitzer en formodan att Rbinoc.
unicornis tidtals failer hornet.

Ett exempel pa de stora djurens undantran-
gande af menniskan ocb isynnerbet af Europeerne
finner man i Smitbs Illustrations of tlie Zool. of
Soutb. Africa, med afseende pa Rhinoceros. Delta
djur fans allmant vid Tafelbay da Hollandarne
borjade anlagga Cap-colonien. Nu ar den undan-
trangd langt utotn granserna af coloniens omrade,
ocb Sm. tror att det ej drojer lange forr an den
bllr inskrankt till central afrika. — Det ar ej blott
Rh. hicornis som salunda vikit undan; afven Rh.
siinus , som for nagra ar sedan ej var ovanlig vid
Littaku, bar nu genom skjutgevarens allmannare
bruk upphort att visa sig pa 100 mil (trol. En-
gelska ?) omkring denna stad. (Revue Zool. 1839
p. 23).

I V. d. Hoeven bestiimmer de 2 kanda ar-
terna af Phacochoeres. Act. Bonn. XIX p. 169: de
qvibusdam Mamm. &c. — Sus harhatus n. sp. fr. Sus.
Borneo; Muller i v. d. Hoeven &c. Tiidscbrift 5,
p. 149. — Ely ton anm. vid skelettet af slagtet
Sus y Zool. Proc. 1837, p. 23 (om olikbet i verte-
brernes autal).

108

PHOCACEA. — Ofversigt af Orclningen, se
Svensk literatur.
Pelsverks ^"^ ^'^" skalluinclsart , som lemnar ett finare

Skaien.-pelsverk (Fur seal) erhalla vi skattbara, ehuru ej
fullt tillfredsstallande iinderrattelser af R. Hamil-
ton. Den ar en Otaria och anses vara densamma,
som blifvit beskrifven under namn af Phoca falck-
landica och longicollis, men aldrig varit ratt kand.
Framfotterna sitta jemt vid midtcn af kroppen,
hafva en bred hinnkant, men sahnahlor. Bakfcit-
terne hafva langa klor. Huden ar ganska tunn,
betiickt af tata mjuka hullhar och mera spridda,
hvitgra, vld roten svarta stickelhar. c^ ar 6| fot
lang; honan blir ej halften sa stor, blott 34^ fot lang.
— Denna art lefver i polygami: en hane har om-
kring 20 honor. De ga till lands i Nov., Dec.
Forst komma hannarne, som invanta honorna ,
hvarefter parningen sker i hela December. Drag-
tigheten varar nara ett ar, under hvilken tid ko-
nen blifva tillsamman. Ungarne aro tjenlige alt
ga i vattnet i Februari, De unga eller gamla in-
dividuer, som ej aro sklckllge till fortplantning,
komma till landet i Februari, for att under de
foliande 2 manaderne falla har. — De vioftifraste
iipplysningarne om detla djur fas af Kapt. Wid-
dells resa mot Sydpolen 1825. Cook var en af
de forsta som vande uppmarksamheten pa vigten
af denna skalhunds fangst. Den fanns da i otalig
mangd vid Falh lands oariie , hvarest den nu ar
fullkomligt utrotadj den har bibehallit sig vid S.
Georgien, S. Orkneys, och isynnerhet Sydshetland.
Genom Cooks officiella berattelse efter dess resa
1771, uppstodo spekulationer, sa viil pa tran af
flera arter, sardeles den gigantiska Ph. proboscidea,
som pa hudar af denna art. Blott fran S. Georgien
har ailigen kommit skaltran till London for 1

109

million puntl Sterling, ocli Engelsmiin samt Nord-
amorikaner hafva hemtat hudar derifran till ett
ofantligt varde. Arligen lara omkring 60 fartyg,
af 250 — 300 Tons dragt, begagnas for denna fangst,
oberaknadt den kanske annu indragtigare tranfang-
sten. Stcirsta massan af hudar lara atga i China,
hvarfore de ej sa ofta ses i Europa. Forf. har be-
skrifvit djuret efter 2:ne uppstoppade exemplar ocli
efter hudar, men har ej sett cranium. — Literatur
ni. m. genomgas. (Taylors Anm. 1838 p. 81, med
anm. p. 478, mot Gray. — Fror. Ps'ot. IX, 5
Jan 1839).

''Leptonyx fVeddelli' Gray. Mag. of Nat. Pl'oca.
Hist. 1837 (En phoca, utan oron fran sodra is-
hafvet).

Hallgrimson, om den Islandska Utselur,
Kroyers Tidskr. 2 p. 91. A uses vara Phoca gry-
pus Fabr. Halichserus griseus Nilsson, och efter den
beskrifning som lemnas kan det knappt vara nagon
annan art. Synonymi anfores.

Vhocsd \\([ Shetland , Ed mon stone Mem. of Wern.
Soc. 1837—8. — De vid Island: Ball, Brewsters
Journ. X 487 (Isis 1838 p. 101): Halichserus Gry-
pus, Phoca vitulina, gronlandica. (Ph. barbata
dubios).

Gray berattar att en vanlig skalhund (arten
bestammes ej), som finnes lefvande i Zool. Gardens,
ej begagnar framfotterna for att ga, men val for
att bringa fodan till munnen. Han gar framat
endast genom bukmusklernes rorelse. Taylors An-
nals 2 p. 78.

Buron beskrifver hela blodkarlssystemet hos Blod-
Phoca, i Mailers Archiv 1838 p. 230. Uti karl- ^^''^°*
viiggen af vena cava descendens, ofvanfor diaph rag-
ma, finnes en tydlig sphincter, hvarigenom blodet
kan afstiingas fran hjertat, for att samlas i den be-

110

kanta reservoiren under diaphragma. Venerne voro
i allmanliet ganska stora. B. nekar att foramen
ovale och ductus arleriosus aro oppna, sasom de
ofta beskriivas. (Dock skola Meyer och Weber
bafva funnit for. ovale oppet hos 6 individiier bland
9: MiiJl. Avch. 1839 p. CCX). [Manne ej dessa ob'ka
uppgiTter kunna bero pa undersokningen af obka
arterpj.
Ogat. Ogdt hos P/ioca beskrifves utforbgen af Esch-

richt i Mil II. Arch. 1838 p. 575. Yi namna derur
blott, att Membrana nictitans befanns fullstandig
och understodd af elt gafFellikt brosk.
Wairos- V. Baer bar lemnat en Anat. och Zoologisk

*^fj^"^^*"^undersokning ofver Walrossen, hvari ban pa elt
och Anat-staJJe samlar allt som ar skrifvit och kandt om
detta djor. Anatoniien meddelas efler ett ungt
exemplar som kom lefvande till Petersburg. Dess
o-eo^rafiska utbredninor bestammes med storsta noij-
grannhet. Walrossen finnes i 2, genom polarisen,
norr om continenterne, skilde regioner. Den ena
ut^ores af kusterna norr om Atlantiska hafvet : No-
vaja Zemlia, Spetsbergen, GronJand, Baffins land
och Hudsons bay,* den andra ar belagen norr om
Stilla hafvet, kring Behrings sund, hvarest djuret
finnes at soder anda till 56° N. lat. Vid Ame-
rikas och Siberiens norra kuster finnes det ej an-
nat an narmast intill de 2 namde regionerna. Yid
FJnmarkens och Ryska lapplands Norra kust bar
den aldrig funnlts *), hvilket bevises ur gamla skrift-

*) Enligt underrattelser som Mag. S. Loven erhcill i Fin-
marken areii 1836 och 7 skola 2:ne exeraplax' hafva blifvit
skjutne i trakten af Nordcap, af en utmiirkt jiigare och fiskare
som lange bott i granskapet. Vi anmiirka att djurs spora-
diska forekommande, iitom sitt vanliga omiade, ej kan tagas i
betraktande vid bestiimmandet af detta omrades griinser Val-
rossens forekommande vid Finmarken ar endast accidentelt,
och sa siillsynt, att Ref af alia, som han derstiides tillfra-
gat, fatt till svar, att detta djur ej finnes vid den kusten.

I
I

Ill

liga iirkunder, och i allmanliet liar dcss forekom-
iiiande, under historiska tiden, alllld varit fullkom-
ligt detsamma soni iia, med undantag af nagra en-
skilta stallen, der den blifvit utrotad.

Walrossen och isynnerhet dess tander afliand-Dess tan-
las af W legman n, Arcliiv. 1838. De sa kallade
permanenta tanderna iiro ursprungligen | kindt.,
I hornt., f framtander pa hvardera sidan 5 men alia
framtanderna och de 2 bakre kindt. utfalla lidigt.
Den tand som vanligen anses for friimsta nndre
kindtanden, ar en verklig horntand. — I ett till-
laijs: niimnas de sma olikheter som af nyare for-
fattare varit uppforda sasom artskillnader [Ref. har
haft tillfalle att fcirvissa sig om, alt knappt 2 in-
dividuer ktinna uppsokas, hos hvilka man ej traf-
far nagon llten olikhet i horntandernas rigtning
och volnmj.

CETACEA. — Under de ar for hvilka har
redosrores har kannedomen om Hvalarnes Natural-
historia vunnit en hcigst befydlig utvidgning. Vi
namna i forsta rummet:

Fr. Cuvier de I'histoire Naturelle des Ceta-Hvalarne.
ces, Paris 1836, 1 vol. 8:0 med 24 enkia tabb.
(utgor en tome af Piorets suites a BufFon). Detta
ar en med stor flit och strangaste kritik gjord sam-
ling af det som varit kandt ofver Cetaceerne, och
syncs mig vara den forsta verkliga grundlagg-
ning till en sann kannedom om denna ordning i
allmanhet. Att ofta kriliken blifvit alltfor Strang,
och alt ett eller annat misstag skett, kan
ej komma i berakning i jemforelse med arbetets
fortjenster. Det ar forlatligt eller ratt, att tvifla
pa allt, der sagor sa ofta blifvit utgifne for san-
ning och dcv liittrogenhet och Icislighet till den

112

gracl inblandat sig, soni uti Hvalarnes historia. —
Noi'dens Fauna rorcr tlet narmast, att Forf. utdomt
Balcena glacialis , B. rostrata Fabr. ocli Physeter
microps* Af detla sistnamda slagte antager Forf.
liksom G. Cuvier blott en enda art. Om de iit-
dcinida arterna nu ater vipptrada, sa maste det blif-
va till folje af noggranna observationer, ocli man
vet da med sakerhet natj^ot oni dem. Delta iir re-
dan handelsen med B. rostrata, sasom lanore ned
namnes. F. Cuvier ar hogst angelagen att ej ut-
gifva sitt arbete for en fulliindad nattiralhistoria ,
utan blott for en forelopande samling till en sa-
dan, hvilket afven antydes af sjelfva titeln: de
rhistoire &c.

W. Rapp die Cetaceen, Zoologisch-Anatomisch
dargestellt, Stuttgart und Ti^ibingen 1837, 8:0, sa-
ges vara en utmarkt ofversigt af ordningen. Den
skall innefatta en kort karakteristik af arterna, och
sedan hufvudsakligen sanimanfatta allt, som ar kandt
cm Hvalarnes anatomi, men bar rakat blifva mig
obekant.
Vatten- Hvalarnes foregifna vattensprutning bestrides a

bissning.^^o af Baer (i Bull.de Petersb. 1 p. 37 (1835-6).
— Isis 1839 p. 627). En mangd ylterligare bevis
framdragas att de ej spruta vatten, utan blott ut-
blasa en anga. Denna sak kan nu anses sasom
fullkomligt afgjord, isynnerliet genom Scoresbys
vitnesbord. Ref. far barvid anmarka att annu at-
skilligt torde atersta att lara af, och forklara vid
detta phaenomen, da ban sjelf sett denna anga an-
taga utseendet af en vattenkonst inom de varmare^Bl
zonernes baf, bvarest dess sa hastiga condensering
gifver begreppet om en ganska stor kroppsvarma
hos hvalarne. R.ef. far vidare tillagga att det en-
dast ar arterne af Balaena, som tyckes spruta en lod-

rat

113

rat strale, af liingre varaktighet. Physctor och Del-
finerne utblasa hastigt och pa en gang liifteii, som
vanligen synes bilcla en liteii, straxt (orsviiinaiide
och J'raniat-Hgtad angaj.

Om Rytina Stcllcrl och dess markvarcli"'a fo- Grasatan-
rekommandc samt undergang, hafVa vi af Baer er- ^^ \^^j|*/*
hFdlit en vigtig afhandliiig, af hvilken innchaliet i '"storia.
korthet ar foljande: Kamtschatka upptiicktes 1696
och lades under E.yska vaklct 1697 af nagra Kos-
saker fran Jakutsk. Efter fiera at det hallet
utsanda upptacktsresor utrnstades B eh rings andra
expedition 1733, for att undersoka det nargransan-
de Anierika och oarne i trakten. Expeditioneii
anlande 1740 till Kamtschatka, och seglade till
Anierika, hvarest den blott qvardrojde ganska kort
tid. Pa atervagen, 1741, strandade fartyget pa en da
obekant 6, nu Behrings o, hvarest expeditionen maste
qvardroja ofver vintern, for att bygga sig ett nytt
fartyg. Rytina fanns da i stor mangd derstades,
och dess kott utgjorde de strandades hufvudsakliga
foda. Den hade nagon yttre likhet med en skal
eller valross, var anda till 23 fot lang och narde
sig af de tangarler, som vaxte pa strandernas bran-
ta klippor i vattnet, Lyckligtvis var den larde
och verksamme St eller med pa expeditionen, for
att at efterverlden bevara underrattelsen om detta
markvardiga djur, som aldrig hann att hlifva sedt
af nagon naturforskare mera an af honom, ty re-
dan 27 ar efter upptackandet blef det fuUkomligt
utrotadt af jordenj det sisla dodades nemligen ar
1768. Men ban bidrog i betydlig man till den
hastighet hvarmed detta skedde, i det ban radde
nordseglare och valrossjagare att vid den nya on
proviantera dermed , for sin resa, hvilket afv en un-
der de nastfoljande aren blef allmanna bruket.

Pvof. Sundcvalh Jrsh. 1837--1840. 8

114

Steller ansag detla djtir for att vara den foriit be-
kanta Manati (Lamantin), hvilken ban, i brist pa
tlUgang till bocker, endast kunde kanna ur mln-
net, ocb trodde saleclcs att den var vida utbredd
kring jorden. Detla var dock ej handelsen, och
Baer bevisar nu , att den, atminstone i sednare
tider ej fun nits annat an vid Behrings 6, nemligen
hvarken vid Kamtscbatka eller det motliggande
Amerika, eller de ofrige oarne i granskapet. ■ — Ef-
ter atkonisten till Kamtschatha skref Steller sin
afbandling de Bestiis marinis j och flera upplysnin-
gar deroni aro att hemta ur bans dagbok, som ej
blef tryckt forr an 1793. Pallas bar lemnat en
figur, hvilken nyligen ar publicerad i plancberne
till Zoographia, och ar den enda som finnes.
Det ar obekant bvarifran P. erhallit den, och B.
tror att den kan vara af Steller [Af utseendet
och sista raden i beskrifningen, Zoogr. 1 p. 273,
synes det troligare, att P. fatt den af nagon sjoman
1 Kamtscbatka]. En tand finnes i Petersburg utan
uppgift hvarifran den kommit, och O. Fabricius
beskrifver, i Fauna Gronlandica, ett cranium, som
troligen blifvit ditfordt med is. Dessa aro alia de
iirkunder, som finnas ofver detta djur. Baers af-
bandling ar sa fullslandig, samt forsedd med sa
mangfaldiga undersokningar och sakra data, att i
tet tvifvel kan uppsta om riktigheten af bans up
gifter, och sa manga dokumenter hafva blifvit fo
varade ofver resorna och undersokningarna i den
trakten under forra arhundradet, att det blifvit
honom mcijligt bevisa hvad ban sager. — Steller
namner i korthet ett par andra djur-arter fran sam-
ma trakter, som ej synas vara kandaj mojligtvis
aro afven de utdtida. Baer anmarkcr, att Rytinas
bistoria visar oss sannolikheten af manga andra
djurarters utrotande i sednare tider, da menniskan,

115

och isynnerhet Europeerne, fcirst intagit nja lan-
der, iitan att nagon Steller varit med, som at ve-
tenskapen bibehallit underrattelsen derom. Manga
af de djur, som vi anse for utdcida sedan uraldrlga
tider, torde hafva lefvat narmare var tid an vi
nu tro,

Ofver Manati fran Orenoco hafva vi af Hu m-Lamanti-
boldt erhallit en utfcirlig afhandling, fcirfattad for
nara 40 ar sedan och nu, jemte en god figur, in-
ford i Wiegmanns Archiv 1838, samt atfoljd af
literalur-historie och artkritik af Wiegmann. I
Amerika finnas 2 bestamcla arter, som af W. kallas
M. australis (Americanus auct.) pa fasta landet till

19° S. lat. och
M. latirostris Harlan fran Westindien.
M. Scnegalensis ar den tredje kanda arten. — Det
iir den forstniimda som Humboldt beskrifvit, ef-
ter en bona af ofver 9 fots langd. Tanderna arc
blott 4 kindtander. I gomen ligger en stor kncil,
som passar till en hala i den korta underkaken,
och bakoni dessa bar underkaken en upphojning,
svarande mot en fordjupning i gomen. Denna
bildning upplyser ftirhallandet med S tellers be-
skrifning pa en enda benknol i bvardera kaken
af Rytina , som ijenade i stallet for tander, bvil-
ken beskrifning man forr ej forstatt. Tungan ar
kort och alldeles fastvuxen i underkaken, Nosen
ar smal, lang, med stor tvarhuggen ofverlapp.
Af naglar finnas blott rudiment "under huden."
Tarmen ar ganska lang (108) fot. Magen 2-dell.
Lungan striicker sig utmed ryggen anda till nara
stjerten, och har en ofantlig vidd. Diaphragma
kommer harigenom att stracka sig liingre nedat
ryggen an pa andra djur. Namnet Manati ar
caraibiskt, och harleder sig alldeles icke fran Manus.
Djurets fotter aro ej heller pa nagot satt hand-

116

lika. Det lefver af gras i flodcnia. Omkring Orinoco
doda invanariie detsamma i mangd, uti sjoar och
karr efter ofversvamnings-tiden, da vattnet faller.

Enllgt en notice (i Diesings N. sp. af intesti-
naldjur, Wiener Ann. 2, p. 219, 1839), skulle
Nattercr hafva funnlt en ny art Manati i Bra-
silien. Den sages sakna klor och liafva 14 par
refben; M. Americanus (Anstralis, se ofvan), bar
17 par.

En kort underrattelse om skelettet af M. sene-
galejisls lemnar Robert i Ann. 8c. Nat. V. 227.
Den sages hafva 7 hals- och 16 ryggvertebrer [allt-
sa 16 par refbenj.

Halicore ^^ Hcillcorc Diigoug mcddclar Owen beskrif-

D^gong-ning och anatomi, i Zool. Proc. 1838 p. 28. Det
ar for referenten ett oskattbart noje, att om dessa
3:ne markvardiga och foga kanda slaglformer, som
ntgora de s. k. griisatande livalarne, fa sammanfatta
Linderrattelser af tre sadana forskare, som Baer,
nHu m b o 1 d t och Owen ; framstallningen haraf blir sa
vidlyftig som denna berattelse medgifver. Dngong
lefver af Alger och Fuci. Den bar trubbig nos.
Stjertfenan ar sa bred som ]^ af hela kroppslangden.
Membrana nictitans finnes. Nasborrarna sitta fram '
i nosenj spenarne pa brostet, tatt bakvid fenorna.
Piyggens bakre del bar en stark kol, som slutar
pa stjertfenan. De permanenta framtanderna (be-
tarna) vaxa, bos honan, liksom bos Narhvalhonan3|(H|
aid rig fram ur alveoli. I underkaken finnas sallaii"
^ framtander. Kindtanderna bli bakat storrej de e{-
tertrada hvarandra i horlsontel riktning, liksom
hos elefanten och hvalarne; den 4:de och 5:te an-
ses vara permanent. Den olikhet, som blifvit an-
markt i tanderna, ansags af Knox for artskill-
nad J Owen anser den blott utvisa konskillnad.

117

Inre structuren afviker sa mycket frau den dess in
bos de egentliga hvalarna, att O. i llkhet med '^^^'*'''
Blainville auser dcssa djur hellre bora foras till
Pacbydcrmernes ordning, oaktadt brlsten pa bak-
fotter. Dlnotheriiun tordc jemte dem fa eii natiir-
lig ph\ts i djurskaran. Magcn bar, liksom bos Pe-
cari ocb Hippopotamus, sarskilta pasar, och liksom
bos Bafvern, en ganska stark glandular apparat nara
cardia. ^lagen ar egcntligen blott delad i 2:ne
rum, bvaraf det friimre, eller cardial-delen , ar
starkt luuskulcist, dct bakre tarmliktj den iir sale-
des vida mindre sammansatt an pa de kottatande
bvalarne, hvilka balVa magen mera lik boskapens.
Detta iir bogst markvardigt, da grasatande djur an-
iiars plaga bafva mest sammansatt mage. Vid ven-
stra sidan om cardia finnes en stor knol med bal
i spetsen, ledande till en blindsack , som ar forseeld
med en spiral valvel ocb afsondrar en ymnrg,
tjock vatska : en bogst ovanlig bildning, sf)m blott
kan jemforas med den af caecum bos nagra fa andra
diiggdjur. Caecum ocb groftarm flnnas tydlige, sasom
bos de 2 niirslagtade formerna ,* den forra ar co-
nisk ocb mot spetsen ovanligt tjockt muskulos.
Gallhlasa fmnes^ liksom bos Manati, men den bar
en egen bildning, som nastan liknar urinblasans:
den emottae^er i>allan fjenom 2 stora, snedt inixa-
ende ductus bepato-cystici , ocb bar en enkel ut-
forsgang. Detta ar en ofvergang till samma dels
form bos Stellers Y\.ytina , som bade en ovanligt
vid duct, cboledocbus, men saknade ga Ublasa. Gall-
blasan saknas bos de eofentliofa bvalarne.

Den besynnerliga delningcn, fran spetsen, l)jeit.->,
mellan hjcrtats bada ventrikler, som ar alldeles
egen for de grasatande bvalarne, fans bar i bog
grad, den striickte sig till balften af bjerlats bojd.
Foramen ovale ar tillslutet. Inii*a sadana arteriella

118

Respini- plexus intercoslales ocli in tra-verteb rales fiinnos,
som hos de eg-entliga hvalarnc. Lungornc am,
liksom hos de 2 narslagtadc Formcrna, ovanligt langt
utstrackte iitmed ryg-gen , ungefar som hos Skold-
paddorna; mcd stcirre celler an hos andra mamma-
lia. Dc egenlliga hvalarne hafva korta hingor,
med fina celler. Larynx ar hogst olika med hva-
larnes, nemligen ej framskjutandc, conisk, och
epiglottis ar ej, sasom hos dem, ovanligt lang,
iitan tvertom rudimentar. O. anmarker dock, alt
Balcena i bildningen af larynx, sasom af flera an-
dra delar, narmar slg den hos Halicoj-e,

Njurarne aro ej delade. Vesicas semlnales fin-
nasj de saknas hos livalarne. Corpora cavernosa
aro, som vanligt, delade i 2; hvalarne hafva hlott 1.

Skeieii. Fertebrerne aro "7 + 19 + 30" = "55" [de an-

forda talen utgora 56]. Bencn sakna margcaviteter.
Det stora antalet refben och flera andra omstiindig-
heter gifva skelettet mycken likhet med Pachyder-
mernes.

Genit.

Delfiiier: Karlsystcmet hos Delphinus Phocmna beskrifves

Anatomi.af Bacr i Act. Bonn. XVI 1. 1 p. 395. Det mcst
egna och karakteristika utgora de ofantliga plexus,
som bildasaf artererna och venerne mellan refbenen
och pa flera andra stallen i kroppen. Venerna skola
till och med ofverallt lemna plexus i stallet for
grenar. De som utga fran vena cava descendens (pi.
intercosfales) synas utgora reservoirer for det ve-
nosa blodet. under dvkningen [men de finnas dock
ej hos Phocacea]. Afven lymphatiska karlen be-
skrifvas sasom oPjintliii^t stora.

Baers undersokning af samma djurs ofriga
delar, iinnes i Bullet, de Petersb. 1836. Yi med-
dela blott nagra fa anteckningar derur. — Ungarne

119

aro forscdde med morrhar, hvilkct upphalVer en
af do stoia olikhf^terna mcllan hvalar och andra
Daggdjur. Cetaceernes liinge kanda backenben sva-
rar mot os ischii, ej mot os pubis j den ofiiga delen
af pelvis ar Qbros, men dock tydlij^ och siirdeles
egnad att sprida Ijiis ofver betydelsen af backenets
delar: ossa innominata aro att betrakta sasom
forbeningar i bukmusklernas aponeuroser. Delfi-
nernes s. k. 4:de mage ar blott en del af duode-
num. Luktnerverua fmnas, men aro rudimentara.

Horselorganerna hos samma art beskrifvas af
Breschet, Ann. Sc. Nat. X (1838) p. 221.

Om D. TurslOy Wright i Charlesw. Mag. ^''t**-.
1838 p. 609. — D, Fitzroyi Water house Zool.
Proc. 1838 p. 23 [synes Ref. nog lik D. Novae
Zeelandia^]. — Delphinorhynchus micropterus , Nouv.
mem. de Brux. XII med fig.

Af Beales Natural history of the Spej'mWhale Vhyseter.
utkom en ny tillokt upplaga 1839, (London, hos
van Voorst). B. har varit lakare pa 2:ne sydpols-
expeditioner for hvalfangst och sager sig hafva sett
tusental af Spermacetihvalar. Han nekar bestamdt
flera arters tillvaro, afvensom hvalarnes vattenblas-
ning. Physeter kan vistas "1 a 1^ timme" under
vattnet, och sages "hemta sin foda pa stort djup".
Denna upplaga ar tillokt med djurets osteologi
[enl. Charlesw. Mag. 1839 p. 250, hvarest en vac-
ker planche forekommer, visande atskilliga ur vatt-
net uppspringande cachelotter, hvilka dock aro
dubbelt for stora i forhallande till de derjemte
afbildade menniskorna. — Se afv. Ann. Sc. Nat.
XI p. 379].

Debell Bennett sager (i Zool. Proc. 1836
— Isis 1838 p. 217) att af Physeter macrocephalus
ar hannen dubbelt sa lang som honan (o^ 60, 9
28 — 35 fot). Skilhiaden ar salcdes stcirre an hos

i'A)

iindra Iivalar. Foclus blir 14 fot laiigt. Pa iiiigen
af haiikou syiias ej tanderna iitom tandkcittet ftirr
an liaii bJir ofver 28 Tot lang, eller sa stor som
niodreii! Ogat ar Toga stone an pa en oxe, 2^^ turn,
mod klotrund crystallins — Samme foiTattare lem-
iiar yttcrligare underraltelser oni detta djiir i Zool.
Proc. 1837 p. 39. Han anser dct liafva svag Iicir-
sel men en egen fm kanscl. Det tyckcs nemligcn
erfara lorelser i vattnetj t. ex. af en fangad kam-
rat, pa ganska langt hall. Andedriigten ocli vat-
tenblasningen afhandlas; den sednare i ofVerens-
stamnielse med alia nyare uppgifter.

Det ar blott sallan de stoia livalarne kunna
blifva fciremal for naturforskares undersoknino'
hvarfore dessa djur varit foga bekanta for den ve-
tenskapllga zoologien. De iiga likviil en ganska hog
ii'rad af niarkvardla'hct, bade sasoni de storsta af
alia kiinda djur orb sasoni staende pa en alldeles
cgen utvecklings grad , hvarigenom de dels visa sig
sasom en mellanform mellan daggdjur ocli llskar,
dels tyckas sta ganska liogt bland daggdjuren.
Hvarje bidrag till kannedom orn deras inre bygg-
uad ar derfore af stort vardc, ocli ett sadant bar
erhallits genom Prof. Vrolik i Amsterdam, som
lycklii^tvis koni tidi^t nofif for att fa undeisoka in-
tera. elvema af en Balcenoptera (''rostrata"), bvilken stran-
'dat vid Hollandska kusten i September 1835. Han
oppnade djnret i buken, genom att bortskara en
liudremsa af nara 6 famnars langd, ocli, efter att
genom flera personers tillhjelp liafva nied rep vm-
danlyftat denna, fann ban ^enast den forut okiinda
inarkvardii>'a omstandii>beten, att denna arts maoe
ocli tiinntarm iJgga, ej sasom bos and ra djur inoin
abdomen, utan mellan linden ocli brostkorgen, >
anda npp till liakan, i en stor peritoneal sack,.
som bildar e. a. normalt nafvclbrack. Man kan

121

Ijaraf slula, alt iinclamalet mcd de tiita och talrika
veck, som linden bildar under biiken pa denna och
ett par andra arter, iir att kunna lemna en efter
behofvet afpassad utvidgning for magen och tar-
niarnc. Magen var fcirdelad i 3 rum liksom hos
Delfinerna. — Tunntarmen var ganska langj grof-
tarmen deremot kort, forscdd med circulara valv-
ler och en obetydllg caicum. De stora blodkar-
Jen agde, afven i proportion tillkroppen, en gan-
ska stor vidd. Hjertats bredd var b]ott 3 rhenl.
i'ot, men diametern af aorta var 13 turn, och af
Art puhnonalis 104^ tum. — Foramen ovale var
tillslutet och hjertats delar i allmiinhet sasom hos
diiggdjuren. Det ar att beklaga, att omstandighe-
terne ej tlllato ForC. att med stcirre fullstandighet
tindersoka djuret; men ban kunde blott anvanda
en enda ebbtid, for att utskara och bortfora de
vigligaste viscera, och maste skjnda bort for att
ej drunkna i den aterkommande floden. Han kun-
de dessutom ej af iigaren erlialla tillstand att cipp-
na djurets iborax. (Tiidschr. voor Nat. Gesch. 4
p. 1. — Ann. Sc. Nat. vol. 9 (1838) p. 65).

Om Balcenoptera rostrata Fabr. lemna r Kro-B.rosu
yer nagra hogst valkomna underrattelser (Kroyers
Tiidskr. 2 p. 617) efter ett exemplar, som fanga-
des vid Bergen i Jnni 1839, och hvaraf skelettet
nu finnes pa Zool. Museum derslades. Svarighe-
ten att fa beskrifningar af hvalar synes af denna
liksom af nyss anforda berattelse. Sedan en Hval
blifvit dcidad sjiinker den till bottnen,, men flyter
ater upp efter 30 a 36 tin) mars forlopp. K. kan-
de ej detta och kom derfcire nagra timmar for
sent, da redan spacket var uthuggetj man ar nem-
ligen angelagen att skynda dermed. En annan,
som fangades under Forf:s vistande i Bergen, ett
par mil Iran stadcn, kundc ban ej en gang fa se.

122

K r. vlsar att B. rostrala Fabr. verkligcn ar
en egfin art_, och ej en imge af B. hoops sasora
Cuvier och Rapp antagit. Han slutar delta huf-
vndsakligen af storleken: B. ^oo/?^ uppnar en langd
af 93 fot och kan alltsa, mattligt tilltaget, upp-
skattas till ofver 80 fot. Men 2:ne djxlgtiga ho-
nor af B. rostrata, hvilkas skeletter finnas i Ber-
gens Museum, hade blott 23 och 26 fots langd.
Det synes ej tankbart, att ett djur skulle vara af-
lings-skickh'gt sa tidigt, att det blott hade uppnatt
\ af den langd, som tillkommer utvuxne exemplar.
— Ungarne af Delphinus Phocaena och Orca? Hy-
peroodon, samt Balaena mysticetus, eller alia de
hvarom man har underrattelser, aga vid fodseln
^ — i af modrens langd. Detta bor afven kunna
antagas galla for Balaenoplerae, hvarfore man ma-
ste fcirmoda att den nyfodda ungen af B. Boops
har atminstone 20 fols langd. Men om den blott
antages till 15 fot, sa ar detta redan for mycket
for B. rostrata, af hvilken man kanner exempel
pa 14 och 17 fots langa exemplar, som dock ej
tycktes vara nyss fodda. K. antager att foetus af
denna art hcigst uppnar 7 — 8 fot, och att den al-
drig sasom fullvuxen ofverstlger 40 fots langd.
[jemf. harom strax nedanfor]. En ligur lemnas
ofver det ena i Bergens Museum forvarade fostret,
som har 15| tums langd , samt matt och beskrif-
ning af skelett, fenor, harder m. m. af bade fost-
ret och den fullvuxna. Barder syntes ej hos fos-
tret j den fullvuxna hade 320 pa hvardera sidan.
B. rostrata Fabr. utmarker sig, oberaknadt den^j
ringa storleken, genom hvita barder, som stracka
sig anda fram till spetsen af ofverkaken, dcr de
ga tillhopa fran bada sidor. Brostfenorna aro hvita
mot midten, bade ofvan och under. B. Boops har
dercmot svarla harder, som Icmna ett tomriim framuti

123

kiiken; broslfenoriia aro ofvaii svarla, under livita.
B. rostiata liirer vara den allmannaste arten, bade
vid Norrige och i Kattegat.

Yi omnamna i sammanhang harmed de un-
derriittelser som Knox lenmat om en ung B. ro~
strata, fangad vid Frith of Forth i Skotlland, i Fe-
bruari 1834. Den hade blott 10 fots langd (9 f.
11 t. Engl.). [Den var ej nagot foetus, och visar
att Kroyer troligtvis dcinit ratt vid bestammandet
af den nyfodda ungens langd. Om man, efter de
af Kroyer uppgifne matten, ville beddmma Baloe-
noptera i enlighet med det som forut ar anfordt
om Physeter, att honan blott ar halften sa lang
som hannen, sa skulle c^ af B. rostrata vara un-
gefar lika stor med $ af B. Boops, eller 49 a 50
fot. Men sannolikt ar skillnaden mellan kcinen ej
sa stor som hos Physeter. I alia fall blir anta-
gandet af en liten och en stor art af Bala^noptera
nodvandigt.] Knox anfor att ofvannamde exemplar
hade 8 st. morrhar (bristles) sittande ''i perpendi-
culara rader" "pa nosen, pa bada kakarne'^j 614
barder, af blek rosenfarg, liksom hela munnens
insida. Inga tanderj 11 rygg- och 36 derpa foljande
kotor (Boops skall hafva 13 och 40). Nagra anatomiska
underrattelser lemnas, hvari bland den, om en stor va-
sculos massa af "erectile tissue" som fyller storre delen
af hufvudet och stracker sig nedat ryggmargskanalen.
— Afven nagra underrattelser, som visa alt hvalarne
dagga sina ungar, och att deras mjolkkortlar ej aro,
sasom Geoffroy pastatt, af annan natur. (Jamesons
New. Edinb. Philos. Journ. XVIII p. 197). — Om
Barderne hos B. rostrata se Ravin Ann. Sc. Nat.
V. p. 266.

124

Oriiithologi

- Artkannedomen bland fofirlarne forts^ar med
en sa stor hastighet, att under de fyra ar, for
bvilka vi redogora, hafva ofver 500 arter bllfvit
Ijeskrifne sasoni nya, bvilket ir mycket da man
besinnar att bela antalet af kanda artcr blott kau
skattas till 5 a 6 tusendcj och att foglarne tro-
ligtvis aro till artantalet fullstandigare kande an
nagon annan djurklass. Men ju hastigare tillvaxten
af material ier sker, desto kannbarare blir bristen af
en pa sakra karakterer grundad systematik, af just
de ordningar, som innefatta det vida stor re antalet
arter, och af bvilka det mesta nya tillkommit, nem-
ligen sangfoglarne och de med dem narmast be-
slagtade formerna, hvarfcire man ofta stannar i
ovisshet om hvarthan de talrika nya slai>'tena bora
biinforas. JMansfa forsok att sammanstalla och ord-
na massorna goras dock alltjemt, men upptackan-
det af de yttre karakterer, som finnas, for de na-
turliga grupperna, oeh dessas anvandande vid sy-
stematiken, forblifva standigt ett af vetenskapens
mest trangande behofver: till folje af den enformig-
het som rader i foglarnes bildning, aro de sma
Yttre lia-forniskillnader som. finnas, svara att uppfatta. Emel-
(in- sang-lertid bafva Keyserling och Blasius framstallt
ogaine-gjj vcrkligt zoologlskt kiinnetecken for hela sang-
fogel-ordningen (i Wiegm. Arch. 1839 p. 332),
som bestar deruti, att alia de med sangapparat
forsedde foglarne, och, nastan endast dessa, hafva
bakre sidan af tarsus bekliidd af en alldeles slat,
bornartad hud, utan intryck eller fordehiing.
Hos Ldr^kojma syncs dock derpa sutiiror, som iiro
fortsaltningar af dem mellan skcildaine, fiampa

125

tarsus*). Pel foglarne af alia dc ofriga ordniii-
garne, ar den bakre sidan af tarsus natlikt, skold-
likt m. m. fordelad. Forfattarne, som, i sin fcirut
namda Europeiska fauna, pa ett berdmvardt satt
fortsatia framstaliandet af formkaraklerer, anse sig,
genom niimde forinforhallande, hafva visat den
Jorsta , af yttre delarne liemtade, verkliga karakter
for sangfoglarne, hvilkct Ref. gerna skulle bejaka
i fall ban ej ansage sig bafva sjelf lemnat en fullt
ut lika allman karakteristik af samma fogelordning,
uti en ar 1835, under nanin af Ornithologiskt sy-
stem, i Vetenskaps Academiens Handlingar inford
uppsats, hvars syftemal just iir att framstalla form-
karakterer, men som forblifvit obekant, till ocli
med for Tysklands Ornithologer, hvilka annars
noga plaga kanna literaturen. Denna karakter ar
bemtad af vingarnes bildning, baktans storlek ocli
klornas form. Yingtackfjadrarne aro nemligen bos
alia sangfoglar sa fataliga ocb korta, att de storsta
betacka vida mindre an balften af armpennorna
(Remiges cubitales / secundarioe); bos de ofriga
foglarna aro de talrika, och racka langt ofver
balften af samma pennor. De enda undantagen
fran denna karakters uteslutande o'iltig^bet utffora

DO O

Menura ocb en. del af Pious, bvilkas vingtackfjad-
rar likna sangfoglarnes,* men dessa slagten aro ge-
nom tarnas ocli klornas form tillrackligt skilde
fran dem. — Efter den af K. & Bl. funna ka-
rakteren skulle Trochllas kunna anses bora till
sangfoglarne. Cypselas , Caprhnulgus , Coraclas ,
Merops ocb Alccdo , som vanligen uppraknas bland

*) Flei'a likuande undantag forekomma dock bland utlandska
fogelformer , t. ex. det med Ti-oglodytes affina sliigtet Scjta-
lopus (se liingre fram), nigra bland Meliphagidce , alia
Tj'vanni, CoracincBy Casmavhynchi m. fl. Ampelis-artade fog-
lar, som hafva tarsens bakre sida reticulerad.^ C. S,

126

saiigfogelformerna , eliuru Nitzsch visat att de sak-
na saiigapparatet, komma bade efter vingarnes och
tarsens bildning att skiljas fraii dem. Todus bor
enligt bada karakteristikcrna qvarsta bland sang-
foglarne. Upupa borer deremot, efter vingarnes och
tarnas bildning, till sangfoglarne, men ej efter tar-
sens bakre bekladnad. Bada dessa slagten skola
sakna sangapparat. Upupa och de nyss fortit i en
not anfcirda slagtena fa, efter de bada karakteristi-
kcrna en bestamdt olika plats i fogel-systemet.

Blyth. Ofver foglarnes nattirliga anordning bar Biyth

kiassifik, lemnat en ganska larorik afhandling, som i flera
afdelningar innehalles i Charlesworths magaz. 1838,
och i foljande argang fortsattes. Han afviker be-
tydligen fran de ofrige Engelske Ornithologerne,
Swain son, Gould m. fl., deruti, att ban vill
ordna foglarne efter deras byggnad och former,
och genom flitiga anatomiska undersokningar kom-
mer ban till ungefar samma resultater, som lange
varit kande genom Nitzschs arbeten: Fran Sang-
foglarne afskiljas alldeles en mangd af de former
som ej bora bora dit: Coracias, TrochiH, Pici,
Cuculi, Bucerus, Merops &c. &c., hvilka alia for-
enas under namn af Tnsessores heterogenei eller
Strepitores. Mycket afseende fastas pa ruggningen,
aggen, bildningen af sternum m. m. Yttre ka-
rakterer anforas dock ej. Detta arbete innefattar
saledes manga goda bidrag till fogelklassens systc-
matik. Flera andra forsok af Swainson, Lesson,
LaFresnaye, Selys, att efter den inbordes likheten
sammanstalla genera, dels af sangfoglarne, dels af
flera ordines, namnas langre fram.

Ornitli. I London bildades ar 1837 ett sallskap under

Society 1 jjg^j-^ a f Ornithological Society , hvaruti afven Frun-

timmer deltaga sasom ledamoter. De Herrar som

aro Ledamoter betala arligen till kassan 2 guineas,

127

Friiiitlmren en guinea. Delta sallskap skall hafva
anlagt egna samlingar ocli ett eget bibliotek, samt
anse for ett af sina hufvudsakliga foremal, att ut-
gifva ett generelt ornlthologiskt arbete, som skulle
ktinna saljas for billigt pris (Jardines mag. 2, p.
98 och 480).

Uti Societe Philomatique i Paris beskref M:r Machin
Cagniard La tour, ar 1835, en machin, medelstj^ra fo"-
hvilken ban ville undersoka huru stor kraft en '*?,'■"*'*

11 yt.

dufva under flygten anvander, for att ofvervinna
sin egen tyngd. Macbinen bestod af en attkantig
stallning, vid livars cenlralaxis, voro fastade 8 ra-
mar, bvardera fcirsedde med ett par naturliga,
torkade och utspanda dufve-vingar. Dessa kunde
successive lyftas genom en vid centralaxeln fastad
excentrisk skifva, som for detta andamal sattes i
rotation genom ett lod, och verkade pa vingarne
gcnoni hafstanger och block j vingarne drogos ned
genom spiralfjiidrar. Till folje deraf, att ban funnit
de muskier, som neddraga vingen, vaga 6 ganger
sa mycket som de, hvilka lyfta vingen , trodde ban
att den forra operationen skulle fordra sexdubbel
kraft mot den sednare, och ville derefter inriitta
sin machin (Institut 1839, p. 238).

Bland under rattelser oni den alder foglar Fogiars
kunna uppna anfora vi foljande: White omtalar
en Papegoja, som 1836 bade varit i 82 ar inom
samma familjs ago, och da lefde en an nan Pape-
goja i London, som ungefar 100 ar gatt i arf
inom en annan familj, men var nu ganska svag
af alderdomen. (Loud. Mag. IX p. 367). Weis-
senborn berattar, att en Psittacus erithacus bor-
jade, sedan den veterligen varit i fangenskap 60
ar, att lida af alders svaghet, och befann sig vid
73:dje aret i ett ganska svagt tillstand, ulan att

128

rugga reguliert. Ea Naktergal dog eftcr alt liafva
varit i bar 30 ar (Charlcsw. Mag. 2, p. 110).

Constant Ett exeiTipel pa den betydliga grad af niiss-

ning: bildiiiiig, soiii kail iippkomma ocli fortplantas hos

Tofshons.jj^j,^ samt saliinda blifva normal, Icmnar en va-
rietet af lamda hons, nendigen de s. k. tofshonsen,
som ntmiirka sig genom en bogt, knolformigt npp-
drifven bjessa, med ofullstandlg eller ingen kam,
men i dess stiille en vfvig fjaderbnske pa bufvu-
det. Hagcnbacb beskrlfver denna bonsvarietet
ocb dess iitveckllng, i Miillers Arcbiv 1839 p. 311,
ocb visar, att den yltre niissbildiiingen beror pa en
annu storre inre, nemligen pa en alldeles forandrad
form af bjernan. Hos tofshonsen aro nembgen
bjernbemlspbairerne betydbgt smalare an pa vanliga
hons, b'gga alldeles framom corpora 4-gemina, ocb
aro ganska bciga i vertical riktnlng, sa att bjess-
knolen blldat sig efter deras form. De aro dess-
ntom alltid sneda ocb af olika storlek. Missbild-
ningen rojer sig ganska tidigt bos ungen i agget.
H. har afbildat bjernan af denna varietet, jemte
den af vanliga bons, bada af foster pa 6:te dagen
af aggets utveckling, ocb redan da synes skill naden
ganska betydlig. Da tofsbonsen uppenbart aro en
missbildad race, som uppkommit af vanliga bons,
men som nn bibeballer sig constant, aro de i bog
grad iipplysande for kannedomen om de forandrin-
gar som djurarter kunna underga. Det synes lika
mycket forvanande att en sadan vanskaplighet kun-
nat vippsta ocb fortplantas, som att den ej utofvat
ett storre inflytande pa djnrets ofriga form ocb
skaplynne.

Foglarncs Om Foglarncs arliga flyttning, deras smaningom

^"""^^'skeende vandringar m. m. i Nordamerika bar Back-
man skrifvit en ganska ntforlig afhandling, som

bnnes

129

finnes i Sillimans Amer. Journ. XXX (1836) s. 81.
Bland det stoia antalet af Sylvier (v. p. 50arter),
som (innas i Fcirenta Staterna, ar S. coronata den
enda som qvarstannar ofver vintcrn. AFven Muscl-
capa fusca blir qvar, och bada lefva da af bar.
De kunna alltsa jemforas med S. Rubeciila och Re-
giiliis, som qvarstanna inom Sveriges granser cm
vintern. Liksom till sodra delen af Sveriije och
Tyskland, komma flera nordliga foglar till Forenta
Staterne om vintern , och bortflytta sa snart varen
borjar. Det ar markvaidigt att Columba migra-
toria, som annars ar en regulier flyttfogel, skali
qvarstanna i Canada ofver vintern de ar, da ym-
nig tillgang finnes pa foda. — En del foglar qvar-
stanna i Carolina, annii Hera i Florida och Vest-
indien. B. synes bojd for att tro, att en del fog-
lar flytta ofver till andra sidan oni aeqvatorn, eller
t. o. ni. blott till grannskapet af norra vandkretsen,
och varpa der for andra gangenj t. ex. Hirundo
purpurea. Han anfor att Falco Haliaetos, Strix
flam ma m. fl. befu units hafva agg eller ungar un-
der vintermannderna i Carolina och Florida. [Det
synes mig satinolikare att de individuer, som bo
derstades och ej (lytta at norr om sommarn, var-
pa vid annan arstid, an att sanima individuer skulle
kunna fortplauta sig vid 2:ne motsatta tider af aret].

— Flera fogelarter anforas, som fcirst nu under
sednare tider borjat visa sig i Forenta Staterne j t.
ex. Hirundo lunifrons fran Mexico, som ar 1815
borjade synas vid Ohio, och sedan smaningom ut-
bredt sig anda till Nordostra hornet af F. Staterne.

— Bland annat har B. samlat flera uppgifter an-(om Fog-
gaende foglars fcirmaga att flyga : Sparfhoken ochra\"/°aJt
Columba migratoria flyga 40 engelska (7 svenska) ^^\
mil i timmen; man har ofta i nordostra Staterne

Prof, SundevalU Arsh, 7887—7840, 9

130

f^ngat gass och dufvor, soni aiinu hade qvar ris,
osniiilt i magen, hvllket de atlt i Carolina eJIcr
Georgien. En Falk, som blef sand till Hertigen af
Lerma, atervande fran Andalusien till Teneriffa pa
16 timmar. En Falk, tillhorig Henrik II, for-
foljde en dag en Trapp vid Fontainebleau , och
blef foljande dagen fangad pa Malta , sanit igenkand
af ringen som ban hade om foten.

Diverse anteckningar om foglars flyttning i
Kurland lemnar Biittner i Isis 1828 p. 365 : Cor-
vus frugilegus kommer d. 3 Mars, Naktergalen d.
4 Maj, utan afseende pa vaderleken, hvarofver forf.
uTidrar. Det ar dock en kand sak, att flyttnings-
instinkten rattar sig efter tiden, och ej efter va-
derleken.

Om Foglarnes ankomst i olika trakter af Eng-
land se Loudons Magas. IX, p. 185 och 520.

Om Foglarnes flyttningar i Britannien jemfor
de Engelsk^ localfaunerna; pa Corfu se Sodra Europaj
i Sydamerika se langre fram under Amerikas Fauna,
d'Orbignys resa. Om Tranans flyttning, se langre
fram under Grallae.
Farefor- Bachman lemnar vidare underrattelser om en

andriugar.jrjj^yjgj Nordamerikauska foglars ruggning och farg-
ombyte (Philad. Trans. VI. p. 197),

Kittlitz jemfor fogelarterna i Kamtschatka
ocb Tyskland, Bland de manga gemensamma ar-
terna visa nagra ingen olikhet pa dessa bada stallenj
men manga hafva i Kamtschatka en betydligt hvi^
tare, eller mera med hvitt blandad farg, an i Tysk"
land. Exemplar fran Siberien visa (ifvergangei
mellan bada ytterligheterna. Att detta harrcir ai
olikheten i klimatet pa ostra och vestra sidan
Continenten bevises fullkomligt genom det alldeles
likartade fenomenet bland INordamerikas foglar. I

Forenta Statcrna . hafva eii del foii^lar mera

131

farg an pa motsvarande vestra kusten. (Isis 1836
p. 768).

En hybriditet af Fasan ocli Or re beskrifves Hybridi-
af Yarrell i Zool. Proc. 1837 p. 135. — Mera om '"'"'"•
Bastardfoglar finnes ibid. 1836 p. 84 (Isis 1838 p.
197). Der omtaJas affodan efter Fasan och batard
mellan Fasan och hons.

Om Svalornes hibernation, som nastan arligen Svaians
omtalas, utan att nao'onsin kunna ratt be visas, ci- '"berna-

. ^ tioo.

tera vi blott hvad som derom naranes af Is. Geof-
froy, i LMnstitut 1838 N:o 229, och af Larrey
ibid. N:o 230^ den sednare hade om vintern 1797
funnit en stor mangd svalor i en grotta i Alperne.

Fran Nya Zeeland har man nyh'gen till Eng-F6rmodad
land hemfort ett ben, som beskrifves af Owen i fogei.
Zool. Proc. 1839 p. 169. Det ar ett stycke af ett
larben, som O. visar hafva tillhort en stor struts-
artad fogel. Detta djur torde nn vara utdodt, och
infodingarne beratta, att de stora fogelben, som
har och der trafFas, hafva tillhort en stor, nu ut-
dod, ornsort. Owen tyckes dock hafva aniedning
till den formodan, att en stor, annu obekant fogel,
finnes i de okanda delarne af namde stora 6.

Att en sort pungdjur finnes inom fogelklassen Pungdjur
har blifvit gjordt hogst sannolikt, ehuru det ej annu Fog'Jame.
ar fullt bevisadt. En matros vid namn Charles
Goodridge, raddade sig efter ett skeppsbrott pa
de obebodde Crozet-oarne, omkring 200 mil Syd-
ost fran Cap, och maste der tillbringa 2 hr, till
dess ett fartyg handelsevis besokte dessa trakter,
med hvilket ban foljde tillbaka till den bebodda
verlden. Efter aterkomsten till England berattade
han, att Kings Pinguin , som ska 11 vara allman vid
namde oar, och som han i Engelska samlingar
igenkant, varper i December, ett agg ^t gangenj
men han lagger ej detta agg sasom andra foglar,

132

i en redde eller pa marken, utan i en egeu cavi-
tet under buken, jemforlig med den hos Kanguru.
Foglen ar sa spak, att man kan taga den med
blotta handerna, och uttaga agget, da den varper
ett nytt, och fortfar pa delta salt att lata skatta sig
till Mars manad. G. bade begagnat denna agg-
fangst for sltt lifsuppehalle. Han skall vara en
obildad, men enkel och fcirstandlg man, pa hvars
ord man kan lita. Det anforda, jemte berattelsen
om hela bans Robinsonade ar trjckt i en liten bro-
chure, med titel ISarrative &:c. &c. Exeter 1838.
(Fror. Not. 1839 Juli XL 1).

Aiira. lite- Tcmminck & Laugiers Planches coloriees

piInchT-^^^'^ nu afslutade med 600:de planchen. Sista (102:dra)
verk. haftet, som utkom 1840, inneholl en systematisk for-
teckning af alia dessa, saval som BufFon & D'Au-
bentons pi. enluminees , hvaraf Temmincks och Lau-
giers arbete alltid varit ansedt sasom en fortsatt-
ning. Denna samling utgor nu 1600 plancher,
som jnnehalla ungefar lika manga, eller nagot flera
fogelarter. Namnen aro i registret kriliskt bestamde
af Temminck och derfore ofta andrade.

Af Dubois Ornith. Galerie utkommo t. o. m.
20:de haftet 18H9. (Haftet af 6 pi. 8:o med 1 a 2
arter pa hvarje, ilium, a | Th. Pr.). Innehallet
af 9—12 se Isis 1839 haft. 2; af 14—17 ibid.
p. 230.

Kiister Ornith. Atlas der Ausser-eur. Vogel,
Niirnb. 8:o (forts, af Hahns verk; haft, af 8 ill.
pi. och i ark text a H Thl.). Haft. 14 och 15
inneh. Crotophaga, Scythrops, Pipra.

Gould Icones avium, or figures and descr.
of new and interesting Birds from various parts of
the globe, fol. Part. 1: 1837, inneh. 10 arter. P.

133

2, 1839 inneh. endast Capri miilgi. Skall vara ett
kostbart och prydllgt planchverk.

Swain son Animals in Menageries 8:o Lond.
1838, 3 voll. (Utgor en del af Lardners Cabinet
Cyclopaedia). De 2 forsta delarne skola innefatta
en, mest fran andra forf. samlad, allman N. Hist,
af Daggdjur och foglarj den tredje sages innehalla
korta beskrifningar af circa 200 nya eller foga
kanda foglar (Taylors Ann. 1 p. 149). Priset skall
vara billigt.

Swainson Nat. Hist, and classification of Birds
2 vol. 12:o [.ondon 1837 (af Lardners Cab. Cycl.).
Innehaller forst en popular och vidlyftig beskrif-
ning af foglarnes yttre delar, med vackra trad-
snitt i textenj sedan om deras rost och boj oin
ornith. historia och literatur, lagarne for nomen-
claturen m. m. ; derefter en annu vidlyftigare
framstallning af forfattarens ideer ofver systematiken,
som endast far vara quinar, sa att alltid afdel-
ningarne motsvara hvarandra, hvarigenom han tvin-
gas till de besynnerligaste jemforelser och sam-
manstallningar; ocli slutligen alia genera, upp-
raknade och defiiiierade efter dessa asigter.

The Ornithologists textbook by Neville Wood
1 vol. 8:o Lond. 1837, skall vara en liten Ornith.
bibliografi, med ofversigt af diverse Ornith. me-
toder och en Engelsk orn. nomenklatiir.

F. Berge die Fortpflanzung der Vogel 12:o,
haft. 1 StuttiT. 1840 med 4 ark text och 16 ilium,
tabb. Det hela skall bli 12 haften (hvardera a 1^
Thl. eller circa 2 R:dr B:ko). Afven utlandska ar-
ter lara komma att upptagas. — Forsta haftet in-
nehaller 88 St. agg med text till 43 sp. Arternes
bo och lefnadssatt beskrifvas. Figurerna aro ej
vackra, men synas dock vara temligen trogne.

134

Thienemann Fortpfl. d- Vogel Europas, mit
Abb. d. Eier 4:o. Femte Afd. Vattenfoglar med 10
pi. Leipzig 1837.

Geografisk F6r att med nagorlunda fullstandighet och i

af Litera-lf orthet , kunna redogora for den ornithologiska li-
turen. jeraturcn, utan att bebofva upprakna alia beskrifna
och nya slagten och arter, anser jag det vara lamp-
ligast att lemna en faunistisk, eller efter de geogra-
fiska regionerna ordnad framstallning, af den storsta
massan af spridda beskrifningar, samt af alia de
arbeten, som egna sig for en sadan framstallning.
Emedan manga arter fran samma land, men af
olika ordines och familjer, i de fiesta fall samman-
fattas i hvarje afhandling, blir det harigenom lat-
tare att gifva en anvisning, hvarest det man soker
bor aterfinnas. En systematisk npprakning af alia
nya slagten och arter flnnes i arsberattelserna uti
Wiegmans Archiv. Sarskilt aro de under ar 1837
beskrifna nya arterna och slagtena af Roffoglar y
Sang- och Kldtterfoglar , med forfattarnes diagno-
ser, uppraknade i samma tidskrift 1839 p. 372 och
foljande sidor. Det fortjenstfulla men modosam-
ma arbete som Wiegmann harigenom borjat, och
som ban amnar fortsatta for de foljande aren, blir
af sa myckct storre varde, da man sasom forut ar
namdt, ofta stannar i ovisshet om de nya slagte-
nas systematiska plats, och af deras, sa val som af
arternas karakterer, alltfor ofta paminnes om
Okens rad till Gould, i Isis 1837, att lata nagon
annan forfatta beskrifningarne.

Syd-Arae- Amevikas Fauna. — I d'Orbignys resa

finnes en geografisk ofversigt, af Stein, ofver syd-
amerikas saiigfoglar. 395 arter anforas, som aro
funne mellan 11*^ och 45° Sydl. lat. Af dem fin

135

nas uti varnia zonen (11 — 28*^ lat.) 240 a iter i lag-
landetj dessutom 32, som tillhora de lagre bergen;
60 pa bergeii mellan 5 och 11 tiisen fots hojd, samt
22 ofver 11,000 i'ot (bland dessa ungefar halften
gemensanime). I regionen mellan 28° och 34° lat.
finnas 72, och i den aterstaende sydliga regionen
(34—45°), blott 22 arter. Fattigdomen pa formec
i den mellersta och sodra af de namde regionerna
tillskrifves landets torrhet samt bristen pa skog och
insekter. Markvardig ar den ollkhet, som rader
mellan de bada sidorna om andiska bergen. Ostra
sidan som till sin betydligare del, nemligen inom
den varma zonen, bar ymnigt regn och rik vege-
tation, raknar 374 arter, under det vestra sidan
fran Lima till Patagonien, som, tillfolje af bristea
pa regn, bar en ytterst fattig vegetation, blott ager
"46" arter san^jfofi^lar. Af dessa aro "25" arter gfe-
mensamme, sa att vestra sidan blott bar '20" egna
arter. 1 de bada sodra regionerna ar olikheten
mind re oster och vester om bergen. — Ofverens-
stammelsen mellan de kallare sydliga trakterna ocli
de hogre berglanderne i beta zonen, synes redan
af artantaletj men den blir annu storre genom de
manga, pa bada stallena gemensamma arternaj 8 ar-
ter finnas bade i den sydligaste regionen och i hdg-
landerna mellan 11 och 15° lat. De trakter af
laglandet, som aro bevaxta med buskage, hafva det
vida storsta antalet arter, nemligen 220. De in-
sektatande arterna utgora i af hela antalet, ocli
Muscicapaj aro den artrikaste familjen; den utgo-
rea af 88 arter. Tabeller ofver genera lemnas. Forf.
jemfor Sydamerikas sangfogel-fauna med Europas,
men ej med Afrikas, som har narmare likhet till
klimatet; Sydamerikas sangfoglar flytta ej sa regu-
liert, eller sa bestamdt som Europas. (Hela Af-
handlingen finnes i Wiegnf). Arehiv 1839 p. 235),

136

En Synopsis avium till D'Orbignys resa, af
La Fresnaye, mecl latinska beskrifningar och figu-
rer af de nya arterna, finnes i Guerins Magaz. de
Zoologie: RofFoglar, Lanii, Megalonyx, Turdus, Syl-
vioe, Muscicapae, Hirundo, Alaudae och Fringillae i
arg. 1837; — Sturnina, Garruli, Scansores Uppu-
certhia, Caereba, Trochilus och Alcedo i Arg. 1838.
— Den skall afven finnas sarskilt till salu.

I ornithologien till La Favorites resa, af Ey-
doux och Gervais (Guerins Mag. 1836), beskril-
vas och afbildas 14 foglar hvaraf ofver halften aro
fran S. Amerika. Deraf aro blott 2 nya arter (Pi-
pra Laplacei, fr. Guyana, af si. Jodopleura Less,
och Emberiza lucluosa fr. Chili. Goda anm. till
de ofrigas Synonymi.

Ornithologien till Beagles resa af Gould,
4:o N:o 1—3 London 1839. Dessa 3 haften skola
innehalla 30 pi. och pag. 1 — 56 text. (Rev. Zool.
1839 p. 338).

En del hithorande nya arter beskrifvas af
Gould i Zool Proc. 1837, nemligen:
Roffoglar (2 Polybori, 2 Buleo, 1 Strix af subg.
Brachyoti) fran Gallopagos oarne m. m. 1. c. pag. 9;
2 Caprimulgi, 2 Hirundo, Halcyon crylhrorh.
ibd. p. 22.

Fringillince fian Gallopagos oarne ibd. p. 14 (Geo-
spitza n. g., 8 sp. ,• Camarhynchus n. g. 2 sp. 5 Cactor-
nis n. g., 2 sp. Alia tillhopa utgorande en liten
egen grupp; — Certhidea nov. g., 1 sp. ofvergang
till Sylvia?).

Bonaparte beskr. 20 nya eller sallsynta
foglar fran Brasiliens mot Peru gransande del ,
Zool. Pr. 1837 p. 119.

Ampclis lamellipennis Lafresnaye, Guer. Magaz.
1839, samt Rev. Zool. 1839 p. 292 (lik purpurea ^
men alldeles hvit stjert m. m.)

137

Tardus melanotus fr. Chili, Dubus Bull de Brux.

1839 p. 295. — Instit. 1839, p. 409.
Tharnnophilus fuliginosus fran Demerara, Gould

Zool. Proc. 1837, p. 80.
/roj-leucotisfr.Maoeil. land) Gould Z.Proc. 1836 p. 5.
Orpheus modulatur d:o J Isis 1838.

Tamatia bicincta, Cayenne? Z. Proc. 1836 p. 80.

(Isis 1838 p. 195).
Acjuila nigra Jameson. Ed. n. Ph. Journ. XIX

p. 211.
Tinamotis Pentlandi fr. Anderne, nov. gen. "mel-

lan Tinatnus och Otis", Vigors Z. Proc. Sept.

1836 (Isis 1838).

La Fresnaye et d'Orbigny^ Foglar fran
Carlhagena , Rev. Zool. 1838 p. 164. Deraf 4 n.
sp. med beskrifning (^Ember nagr a sAhmnchei, Pipra,
pareoloides, Synallaxis Candei, Tamatia gularis).

Lesson beskrifver, i Revue Zool. 1839, fol-
jande :

Pyrgita peruviana, pag. 43.

Platyrhynchus striatus, Piaya brasiliana och 3 Pas-
seres 1. c. p. 40.
Pipra filifera ibd.,- ar P. filicauda Spix pi. 8, en-

ligt Lafresnaye (R. Z. 1839 p. 95).
Picus ornatus, Puffinus THerminieri och 9 Oscines Mexico

af divv. fam. fran S. Am. Mexico och Yestin- Vestin-

, . , . dien.

dien, 1. c. p. 100.
7 Oscines fran samma lander, ibd. p. 104.

11 d:o och 2 sp. Picus fr. Mexico p. 40.

Embernagra mexicana Less. I. c. ar E. albinucha
Lafresn. (R. Z. 1838 p. 165) cnl. anm. af Lafr.
ibd. 1839 p. 95.

Petrodroma mexicanus Ann. Sc. Nat. IX p. 166.

Picolaptes rufinucha - „ „ „ „ „

Turdus flavipes Vieill. fr. Trinidad j forbattrad be-
skrifning loc. cit. p. 137.

138

Taiiagra "nigricepJiiiila" Jameson Ed. iN. Philos.
Journ. XIX p 211, (Van Vestindion.

LaFresnaye bcskiifver ioljande arter iVaii
Mexico :

9 n. sp. Sangfogla?^ , R.ev. Zool. 1839 p. 97.
Uncirostriinh Brelayi loc. cit. ar Agrilorhinus sitla-
ceus Bonap. Ann. Sc. Nat. 1838, hvarest 3 arter
aF sanima sliigte beskrifvas. Detta slagte har
vidare fatt namnet Serrirostrum. af Lafresnaye i
Ornlth. till d'Orbignys resa. Det ar narslagtadt
med Dacnis ocli Cacreba; har tungan bildad lik-
som dessa (enl. LaFr. R. Z. 1839 p. 291).
Pitylas 2 sp. fr. Mex., Lafr. R. Z. 1838 p. 224.
Corvus nobilis „ „ Gould Zool. Pr. 1837 p. 79.
Ortyx guttata, Honduras, id. ibd. (cap. cristato).
— plumifera, Calif, ibd. p. 42 (cap. plumis 2.
longis).

Bonaparte beskrifver i Zool. Proc. 1837 p.
108, 35 arter fran Mexico; och p. 114, 39 fran
Guatimala, af alia ordines; deribland flera nya.

Do bus, Ja/?«^r« lunulata fr. Honduras; BulL
de Brux. 1839 p. 439. fig. — Jnstitut 1839 N:o 310.
Underrattelser om honan af ''Loxia Haitii"
(Pere noir Buff.) lemnar Ricord i Rev. Zool. 1838
p. 167. 9 ofvan och crissura rodbrun, undertill
gra; under forsta och andra aret gra, flackig af
brunt och svart. 1 Vestindien och Contin. pa bada
sidor; lefver af frukter.

Foglarne pa Cuba uppraknas i Sagras Hist,
de Cuba* De aro: 10 accipitres, 50 Passereaxix
Cuv. (deraf blott 2 Trochili), 13 Scansores (hvar-
ibland 3 Psittaci); 9 Gallina?; 28 Gralla? och \%
Sinafoglar, summa 129. I fall detta verkligen ctr
den hufvudsakligaste delen af Cubas foglap, s» ma-r
ste denna 6 anses for ytterst artfattig, i jemforelsc
med andra inom tropikerna belagnc lander, t. ex

139

det lika stora Java, eller det langt utoin tropikerna
belagna Japan. Cuba ar lika stort med Svea och
Gotha riken af Sverige, uti hvilka man dock traf-
far omkring 212 fogelarter (hvaraf nagot ofver 50
slmfoglar ocli 76 sangfoglar). Det synes dock soni
om en stor efterskord vore att gora. Af de namde
arterna skulle 27 vara egna for Vestindienj 5
(neml. 4 Grallae och en Sterna) aro gemensamme
med Europa och liela Amerika, 8 (hvaraf 5 Grallx-)
med Eur. och Nordamerika. Af de ofriga finnas
26 i bade N. och S. Amerika. Det fortjenar an-
markas att de foglar, som Cuba har gemensamt
med Sydamerika aro stationara och fortplanta sig
derstades, men de som aro gemensamma med Nord-
amerika fcirekomma derstades blott sasom flyttfoglar
om vintern, utan att fortplanta sig pa Cuba.

Ihis erythrorhyncha Gould n. sp. fr. Hayti.
Z. Proc. 1837 p. 127.

J. J. Audubon Synopsis of the birds ofNordame-
Norlh America 360 sid. 8:o Edinb. 1839, utan pi. "'''*
ar en hogst viilkommen handbok, som innefattar
alia ar 1839 kiinda arter, fran norra ishafvet till
gransen af Mexico. Betydliga tillagg aro gjorde till
Wilsons och Bonapartes bekanta arbeten. Beskrif-
ningarne aro goda och ej langa, men pa det nu
vanliga sattet, utan artdiagnoser. Afven slagtka-
raktererna framstallas i form af beskrifningar, och
blifva derigenom mindre latta att begagna, an om
en sarskilt diagnos funnes. Arternes lefnadssatt
och boningsplatser namnas i storsta korthet. Sy-
nonym ien refererar sig hufvudsakligen till Wilsons,
Bonapartes, Audubons m. fl. planch verk. Arternes
antalar49l; nemligen 40 accipitres, 206 sangfoglar,
43 Coccyges och Columbai (dessa aro 8), 15 gal-
linae, 73 gralke, 114 anseres. Det ar ungefar lika
med Europas fauna, men med ett nagot storre an-

140

lal Sangfoglar, Gcikarlade, Dtifvor ocli Slmfoglar,-
(da mail Iran Emopas foglar afiaknar de accideu-
tella arterna atersta migefar 40o).

Audubon ornith. biography, stor 8:0, 4:de
bandet Lond. 1838; skall Innehalla praktiga plan-
clier ofver N. Anierikanska foglar.

Ch. Luc. Bonaparte Geogr. and Compa-
rative list of tlie Birds of Europe and N. America
London 1838, ar en utvidgning af samme Fur-
stes Specchio Comparative, ofver foglarne vid Rom
ocli Philadelphia (Pisa 1827). Det nyare arbetet
uppraknar alia Europeiska och N. Amerikanska
arter parallelt. Gemensamme aro isynnerhet Nor-
diska arter, och deribland mest vattenfoglar. Af
de egentl. sangfoglarne aro uastan blott sparf-arter
gemensamme (Fringilla linaria och "borealis", Emb.
lapponica, E. nivalis, Corythus, Loxia leucoptera).

Europas EuVOJXXS omithologi har blifvit riktad med

aHmanhet.^**' ^tort antal arbeten, nemligen, utom dem som
namnas vid allman zoologi, foljande: Af T em-
mi neks Manuel utkom tredje delen 1835, inne-
hallande tilla£j«- till Landtfosflarne, samt 4:de eller
sista delen i borjan af 1840, med ytterligare tillagg
och andringar till alia de tre foregaende. Samtlige
arterne af alia Ordines uppraknas anyo. Manga
nya aro tillkomne, isynnerhet fran sydostra Europa,
samt sadane fran andra verldsdelar, som handelse-
vis forirrat sig hit. Efter det brukliga sattet upp-
raknas dessa sasom verklige europeiska foglar, sa
att man nu finner arter i var verldsdel fran alia
de ofriga, utom Nya Holland. Jag har fdrut (pag.
26) yttrat min asigt i detta amne. T. ar har ej
sa sparsam i antagandet af nytt, som i de tva
forsta delarne, genoni hvilka han grundlade den
nyare riktningen af ornithologien.

141

Gould Birds of Europe, utkom 1837, skall
vara ett med slorsta fullanduing utarbetadt planch-
vcrk, hvilket jag dock ej haft tillfalle att se.

J. ocli E. Susemihl Abbildungen der Vogel
Europas, stor 8:0, Stuttgard , borjadt 1839. Pro-
spectus medfoljde Isis 1839 haft. 8. Figurerna aro
med omsorg gjorde, i stalstick, tryckte med farger.
Af de sma sta flera pa en planche. Texten ar
mest efter Temminck. Pris 1 fl. pr lift, a 3 pi.

Collection des Ois. d'Europe par Ale. ^d'Or-
bigny avec lig. par J. de la Piue, Livr 1 — 40
Paris 1839, 8:0, ar mig endast bekant af bok-
kataloger, afvensom

Lemaire H. Nat. des Ois. d'Europe 1, 1837.

Riippell lemnar anmarkningar till filuropas
Ornitholgie i Mus. Senkenberg. 2 p. 117. Om
Circus Dalmatinus^ (n. sp. nara cyaneus); Alauda
bifasciataj Sylvia Riippelii (afven 5 adulta liar svart
strupe); arterna af Ardea och Pelecanus,

Sylvia Titbys och atricapilla ofvervintra i Eng- Britan-
land, enl. Jard. Mag. I p. 104.

Talrika bidrag till Britanniens och Irlands
fogelkannedom finnas i Jardines Mag. Taylors An-
nals, Loudons och Charlesworths Magazine m. fl.
Engelska tidskrifter, t. ex. Thompson om Irlands
foglar, i Jardines Magazine 2, och forts, i Taylors
Annals; m. fl. fullstandiga lokalfauner. Nagra aro
redan forut omnamde. Bo och agg af Morkullan
(Woodcock) och af Turdus pilaris (Fieldfare) be-
skrifvas isynnerhet pa niangfaldiga stallen. Falco
alblcllla och Hallaetos klacka pa Irland, ehuru
sallsynt. — Macrorhamphus (Scolopax) griseus fran
Nordamerika, bar for tredje gangen blifvit funnen
i England (Zool. Proc. 1836).

Yarrell History of Brit. Birds. 8:0 London
1837, med tradsnitt i lexten, liksom samme for-
fattares utmarkta arbete ofver Britanniens fiskarf

men.

142

B. W. Mac Gilliwray, a History of Brit.
Birds vol. 1, 2, London 1839, samt Eyton history
of rarer British Birds 8:o, 1836, aro mig endast
till namnen bekante.

Selby uppraknar foglarne i norra delen af
Skottland (Southerland), och lemnar manga goda
anmarkningar i Jamesons Ed. Journ. XX p. 287 (Isis
1838 p. 69). 94 arter uppehalla sig i Souther-
land ofver sommarn.

Rob. Dunk the Ornith. Guide to the islands
of Orkney and Shetland &c. Hull & London
1838, 12:o.

Proccllarla JVilsoni funnen dod vid England,
enl. Couch Zool. Pr. 1838 Nov. — Lik pelaglcaj
spetsen af tibia 4 linier naken (pa pelagica fjadrad
till leden). Den hade svaljt ett stycke talg-ljus af
\ tums langd, som var vida tjockare an svalget
tycktes kunna medgifva.
Skandina- L. EsmarJc (aum. till Norska Faunan i Nyt

^^^°' Magazin 1 p. 255) uppraknar nagra scillsyntare foglars
forekommande i Norrige. Strnx lapponica, Tetrao
hybr. lagopoides Nilss.. och Lestris pomarina finnas
forekomma sunnanfjells i Norrige. Tkalassidroina
pelagica bar blifvit sedd der, afvensom Platalea
leucorodia. Ibis falcinellus skjuten vid Bodoe i Nord-
landen, och Diomedea chlororhynchos hvaraf 2 exem-
plar dodades nara Christiania; det ena forvaras nu
i Esmarks utmarkt vackra samling. Fogeln tillho-
rer sodra tempererade zonens haf.

Rasch Katalog ofver Norriges foglar, i Nyt
Mag. 1 p. 356, ar en hogst valkoramen forteckning,
da en sadan fcirut saknades. Den upptager 218
arter for hela Norrige och deraf 194 funne i trak-
ten af Christiania. Hela Skandinaviens foglar utgo-
ra 269, med inbegrepp af de accidentella,* men da
dessa till stdrre delen blifvit traffade i Sverige,

143

soni i langre tid blifvk undersokt, och da norra
deitMi af Nonige har flera vattenfoglar, som ej, eller
blolt accldentelt, rorekomnia i Sverige, sa blir ati-
t^let foga olika for bada landerna.

En uppsats af He wit son ofver foglarne i
Nonige (Jaid. Mag. 2. 309) synes blett innehalla
livad vi i norden fcirut kanna.

Se ytterligare under Svensk llteratur.

Naumans beromda arbete, Natur G. der Yo-Tyskiand.
gel Deutschlands narmar sig till slutet. Af 10:de
volumen utkom 6:te haftet 18405 det slutar med
Procellariae. Figurerna aro ej battre farglagde
an ftirut.

Zander Naturg. der Vogel Meklenburgs 8:o
WIsmar. De 2 forsta haftena (1837 och 8) inne-
fatta roffoglarne, nemligen 12 Falcones och 8
Uglor, ordnade efter Boies method 5 dessa 20 ar-
ter innefattas i lika manga skilda genera. Beskrif-
ningar och synonymi aro utforliga.

Homeyer Syst. ilbersicht der Vogel Pommerns,
Anclam 1837, 91 sid, 8:0. Upptager 158 Landt-
foglar och 124 Vattenfoglar samt vadare: S:a 282.
I hela Tyskland raknas 211 + 150 = 361. — Horn-
sc li u c h und Schilling: skola afven hafva utofif-
vit en forteckning ofver Pommerns foglar.

Om sallsynta foglar vid Geneve, Mem. de
Gen. 1838 p. 107.

R. Jameson forteckning ofver foglarne paSodraEur.
Corfu, och om deras flyttningarj James. Ed. N.
Phil. Jotirn. XXII p. 65.

J. Naumann Ornith. resa genom Ungern,
Wiegiaa, Arch. 1837 p. 69. Columba risoria fore-
kommer vild i Turkiet, alldeles sadan som i Afrika,
Fran Balkan var den kand genom Frivvalsky; i sodra
Ryssland vid svarta hafvet, linnes den enligt Nord-
mann Bull, de Petersb. 1838 (Isis 1839 p. 644).

144

Asiens foglar. Brandt descriptiones et ico-
nes anim. rossicorum nov. vel minus rite coijnito-
Norra rum 4:o j fasc. 1 Lips. Voss 1836. 64 sid. m. 6 ill.
tabb., innehaller en systematisk ofversigt af And-
familjen (Anas och Mergus L.), samt sarskilt beskr.
med figg. af Anser canagicus (pictus), Bernicla
leucopareia (canadensis Pall), Anas falcata, ^. glo-
citans, samt Pelecanus Onocrotalus och crispus.

E. Eversmann addenda ad Zoogr. Rosso- Asia-
ticam Pallasii, Kasan 1835, 8, 32, upptager blott
tillagg till foglarne; deraf 2 "nya": Strix turco-
manna och Saxicola sqiialida (star i Isis 1839 p. 70).

Perdlx altaica Gebler Bull, de Petersb. 1
(Isis 1839 p. 626. — Wiegm. Arch. 1837).

Forteckningar pa foglar vid Erzerum och Tre-
Mindre bizond finuas i Zool. Proc. 1839 p. 119 och 130,
*'^"' beledsagade med flera uppljsande anmarkningar.
Arterne aro nastan endast Europeiska. — Foglar
fran Trapezunt namnas dessutom i Zool. Proc. 1^35
p. 89, (se Isis 1837 p. 136).
Gould anftirer 9 sp. fran Erzrum i Zool. Proc.

1837 p. 126. Deraf Alauda penicillata n. sp.
nara alpestris, och Fringilla sanguinea n. sp. aff.
Fr. nivali.

Strickland lemnar en forteckning pa fog-
lame vid Smyrna i Zool. Proc. 1836 p. 97 (Isis

1838 p. 203) J hogst fa icke europeiska arter; Gar-
ruliis melanocephalus Bon. och Alcedo rudis arc
allmanna.

Japan. Tcmmiuck uppraknar, i inledningen till vol.

3 af Manuel d'Orn., pag. L, 113 Europeiska fogel
arter som afven finnas pa Japan. Deribland ar
35 vadare och 24 simfoglar, men blott 8 roffogla
och 2 hons (Phasianus pictus torde af misstag nam-
nas sasom europeisk). En stor del af dessa skola

dock

iriHI

145

dock visa nagra sma olikheter, och bcira anses for
klimatlske varicteter; T. liar setliiare, i Sleboltls Fu.
Jap., sagt sig anse manga af clem fcir skilda arter.

Nepals onilthologi afhandlas af Hodgson,;Himaiaya
As. Res. XIX. 1 (enl. Ann. So. Nat. XI p. 1128) ,^ ^"P"''
der flera nya arter beskrifvas. Scolopaces beskr:s i
"Zool. Proc. 1836 p. 7. De iiro So. rusticola, "Gal-
linago media Ray" och 3 sp. som anses skilda frati
denna. En sednare artikel derom, i Journ. As.
Soc. YI p. 489 ar mig blott bekant af Wiegm.
Arch. 1839, 2 p. 399. — Flera andra afhandlingar
om norra Indiens foglar, i Journ. As. Soc. VI,
aro mig blott af Wiegmanns arsberattelse for 1838
bekante.

Gould beskrifver i Zool. Proc. foljande nya
arter fran Nepal och Himalaya:

Janthocincla n. g. nara Turdus (typ. Cinclosoma
ocellatum Wig.): 6 sp. fr. Himalaya Z. Pr. 1835
p. 47. och 2 sp. fr. Nepal ibd. p. 186. (Isis
1837 p. 122 och 201).
6 sp. (Turdi, Sylvice j Pyr^ita) fr. Nepal j Bra-
chypus (Cypselus) gularis fran Indien I. c. p. 186.
Trichopkoriis flaveolus ibd. 1836 p. 5 (Isis 1838).
Paradoxornis flavirostris fr. Nepal, ibd. 1836 p. 17
(Isis 1838 p. 174^ — Jard. Mag. 1 p. 62 med
fig. af hufv.). Ar en besynnerlig form, som
Forf. ej vet hvarest den bor insattas i systemet;
efter vanligheten soker man fafangt nagon led-
ning for omdomet i beskrifningen. En annan
art af samma slagte bar G. beskrifvit fran Nya
Holland.
Actinodura Egertoni n. g. nara Trastarne ibd.
Athene erythropterus, Cuculus micropterus, Brachy-
pus (Gyps.) plumif., och 4 trastartade, Z. Pr.
1837 p. 136. Deribland
Prof. Sundevalls Jrsb. 783j—i84o. 10

14b

Cindidia punctata n. g. (troligtvis trast-artad ?).
Carduclis Burtoni f'r. Himalaya ibd. p. 90.

Burton 7 n. sp. fran Himalaya Z. Pr. 1835
p. 152. (Isis 1837 p. 186). Strlx , Sylvice , Pi-
ciunnus J samt Sylviparus modestus, nov. gen: en
parus af olivefarg (an Regulus?).
Pipra s(jualida{v»W\vns\ixjdL, beskrifves af Burton,
Z. Pr. 1836 p. 113 (Isis 1838 p. 208). [Kan
val ej vara en akta Pipra, manne en Pardalotus?].

Gypaetos haemachlanus fr. Himalaya, beskrif-
ves sasom ny art i Journ. As. Soc. N:o 73 p. 20
(Taylors Ann. 2 p. 235). Enligt andra underrat-
telser skall Gypaetos derstades vara fullkomligt lik
den Europeiska men nagot olik den Afrikanska.

Jameson, nya arter fr. Himalaya: Ed. ]\ew.
Phil. Journ. XIX p. 208; samt Riipicola litteri,
ibd. p. 211.
Assam. Mc, C lei Ian uppraknar 96 arter af Accipitres

Passeres och Picae Linn, fran Assam, Zool. Proc.
1839 p. 153. Manga uppforas sasom nya. En art
af "Meliphagidae", nemligen Chloropsis chrysogaster
n. sp., forekommer deribland och antyder ett nar-
mande till den australiska faunan.
Indien. Foglarne kring Calcutta aro beskrifne af Re-

ferenten i Physiogr. tidskrift hft. 1 — 3, Lund 1837.
Sasom nya arter framstallas Falco peregrinator (fr.
Ceylon, nara peregrinus men ofvansvart); Cuculus
ejulans; Ceblephyris lugubris, Rhipidura Sannio,
Acanthiza trochiloides, Ac, arrogans. ''Larus ri-
dibundus var." ar afven egen art, den har hvit
iris; och Motacilla alba ar af en varietet med livita
vingtackfjadrar, som blifvit beskrifven sasom i^.^'^w
art. (M. leucopsis Gould Zool. Pr. 1837 p. 78). —
Psittacus torquatus finnes verkligen vild vid Cal-
cutta; Vultur bengalensis visas vara en ^.^^xv art.
(Om dess lefnadssatt se Wiegm. Arsb. 1838). —

147

Foljande Europeiska arter anforas: Muscicapa parva
(all man om vintern, flyttar bort i April), Motacilla
flava, Antlius arboreus, Fringilla domestica, Gra-
cula rosea (Ceylon), Hirundo rustica, Upupa epops
Alcedo ispida, A. rudls, Falco tinnunc., F. mela-
nopterus, F. ater, Ibis falcinellus, Ciconia alba,
Ardea cineroa, garzetta, nycticorax, Fulica atra,
Scolopax gallinago, Numen. arquata, Totanus gla-
reola, Charadrins minor. Anas querquedula.

Falco peregrinus, tagen pa ett fartyg nara
Andamanska oarne, Z. Pr. 1838 p. 77. Fargen
beskrifves ej.

Lesson beskr. i Rev. Zool. 1839 p. 43: Hi-
mantopiis asiaticus; — pag. 104 muscic. bilineata (ar
Acanth. arrogans Sundew.se nast ofvan)j Musclpeta
lapis fr. Indien och Bhlpldura collaris, Timor. —
Pag. 289: Syrnium ocellatum fr. Pondichery.

Sykes raonogr. af Indiens Coturnices (5 sp.)
och Hemipodii (3 sp.), Zool. Trans. 2, part. 1 (afv.
Isis 1838 p. 22, Zool. Proc. 1835 p. 55). 4 af
dem anses nya. Den Europeiska Coturnix finnes
afven der.

Gould beskr. 4 nya arter Edolius i Zool.
Proc. 1836 p. 5 (Isis 1838 p. 118): E. grandis,
och Crishna fr. Indien, E. rangoonensis fr. Ran-
goon, E. viridescens fr. Manilla.
Dendrocitta riifig. India, Gould Z. Pr. 1837 p. 80.
Ceyx microsoma p. 89.

Eyton meddelar en katalog pa 89 sp. fran Malacca
Malacca, i Zool. Proc. 1839 p. 100. Den ar val- ^{f""^^
kommen da vi forut kant fosja fran denna half6.^"il^''^^^s-

. Oarne.

Flera nya genera bildas. Ingen art af Accipitres
och Anseres namnes. Sasom laget tillkannagifver
ofverensstamma arterne nara med dem pa Sundi-
ska oarne.

148

Lesson beskr. foljande arter fran Sumatra i
Revue Zool. 1839:
Picus aurifrons n. sp. p. 100.
Bucco Rafflesii „ „ „ 137.
Brachypteryx bicolor „ „ —
PhylloinisMulltriTem. 9>5 —
Calorhamphus (n. g. nara Bucco) sanguinolentus

n. sp.
Pityriasis n. g. (= Barita gymnoc. Tern. pi. Col. 57).
Och 6 sp. landtfoglar p. 167.
Sericulus Anai's fr. Papua p. 44.

Gould i Zool. Proc. 1836, (Tsis 1838):
Geocichla rubecula fr. Java p. 5.
Colluricincla fusca, N. Zeeland p. 5.
Aplonis n. g. (afF. "Lanio, Turdo, Lamprotornlthi").

— marginata fr. Tongataboo.

— fusca fr. Nya Holland.

Dub us, Bullet, de Brux. 1839 p. 295 (och
Institut 1839 p. 409).
Meliphaga cincta, N. Zeeland.
Parus senilis „ d:o

Lamprotornis obscurus, d:o

LaFresnaye beskrifver:
Melipb. (Ptilotis) aurita N. Zeel. Rev. Z. 1839, 257.
Orthonyx icterocepb., Marquesas oar „ ,,

— heteroclitus, N. Zeel. Guer. Magaz. 1839.
Heterorhynchus n. g. olivaceus, ibd., nara Drepanis
men underkaken blott halften sa lang som 6f-
verkaken !

Af Fraser finnas beskrifne i Zool. Pr. 1839
Pha^nicopbaus Cumingi (g. Dasylophus Sw) p. 112.
Anas luzonica p. 113 j bada fran Luzon.

Intet annat lands fogel-fauna bar proportions-

^'^iand.^^'^'S erballit sa stora tillokningar som Nya Hollands,

sedan de nya re Engelska kolonierne i den fruktba-

149

ra vestra delen af landet kommit i ordning. Det
mesta nya innefattas uti : Goulds Synopsis of the
birds of Australia 4:o part. I — IV Lond. 1837 — 8
med plancher, pa Jivilka arternes hufvud, och un-
derstundom en fot, afbildas. Texten utgcires af
korta beskrifningar, eller langa diagnoser, pa En-
gelska och Latin , samt synonymi. Afven arter fran
de nargransande oarne: Nya Zeeland, Van diemens
land ra. fl. upptagas. Priset pa hvarje hafte ar 15
8. sterl. med sv. fig. och 25 med col. fig. (For-
teckning star i Isis 1838 p. 850). Den forut om-
talade bristen pa system for landtfoglarne och otill-
rackligheten af de generiska beskrifningarne ar bar
alltfor markbar. Innan detta arbete utkom hade
Gould beskrifvit de nya arterna i Zool. Proc.
1836 och 7, nemligen:
Plyctolophus prodiictus (Gen. Nestor i Synopsis)

Z. Pr. 1836 pag. 17. (Isis 1838 p. 174).
Ortyx ocellatus, 2 sp. Zosterops: Z. Pr. 1836 p.

75 (Isis 1836 p. 193).
9 sp. landtfoglar I.e. p. 105 (Isis 1838 p. 206).
Gallinula ventralis, Oxyura ( Anas) australis I.e. p.

85 (Isis 1838 p. 197).
Strix 3 sp. p. 139 (Isis 1838 p. 223).
14 sp. af div. Ordn. p. 142 (Isis 1839 p. 224).
Hemipodius, Coturnix, Z. Pr. 1837 p. 7, 8.
Psittacus (Platycercus) ignitus p. 8, och 2 n. sp.

pag. 88.
13 blandade arter, ibd. p. 24,
Roffoglarne afhandlas sarskilt p. 96. — G. skiljer de

Australiska indiriduerna, sasom egna arter, fran

dem i andra lander, med hvilka de varit ansed-

de sasom likartade. Arternes antal ar 26.
Platalea regia och flavipes p. 106.
Ibis strictipennis (lik religiosa) ibd.
68 arter af alia ordines p. 138.

150

Hartill komma foljande:
Ibis splnicollis Jameson, Ed. N. Ph. Journ. XIX

p. 211.
Eidopsaris affinis och Meliphaga retlculoides fran N.

S. Wallis, Lesson R. Z. 1839 p. 167.
Ptilotis (Meliphaga) 2 sp. Gould Z. Pr. 1838 p. 24.
25 arter fran Sydl. Australien nppraknas i Z.
Pr. 1839 p. 113. Deribland ar ingen ny, men
listan ar af interesse for arternes geografi. Gould
har ar 1838 sjelf afrest till Australien, och i href
derifran beskrifvit 19 nya fogelarter (Z. Pr. 1839
p. 139). De hogst betydliga insamlingar han der
gjort hoppas jag fa omtala i nasta arsberattelse.
^frika. Till Afrikas fauna innehallas de vigtigaste bi-

dragen uti de fdrut namde arbetena af Riippel
och af Smith, samt uti Swain sons Birds of
Western Africa. Det forstnamda uppraknar alia
arter som aro bekanta i Nilens stora omrade och
beskrifver ett betydligt antal nya. Da det annu ej
ar fullbordadt maste jag uppskjuta en narmare re-
dogorelse for detsamma. Smiths arbete har jag ej
iinnu haft tillfalle alt se. Swain sons Birds of
Western Africa, bestar af 2 vol. liten 8:o London
1837, med 64 utmarkt vackra plancher i samma
format. Deri beskrifvas 185 fogelnrter fran Sene-
gal och Guinea, i ordning efter forfattarens method.
64 af dem aro afbildade och ungefar ^ framstallas
sasom nya. De tyckas vara alia som forf. kant
fran dessa lander, ehuru nagra saknas, som man
vet finnas derstades. De beskrifna arterna aro: 10
Accipitres, 31 Passeres (Fringillinse), 65 ofriga Osci-
nes, 52 af Cuculi, Psitt., Picus, 6cc. (See, 9 Columbae,
3 Gallinse, 9 Grallae och 7 Natatores *>

*) Sedan jag nu, under arsberattelsens tryckning erhallit of-^
vanstaende arbete, kan jag lemna fortectning pa de IQfor-^
sta volumerna af Jar dines Naturalists Library, som om«

151

Foljande spridda beskrifnlngar hora hit: Uteratur,

Corvus umhrinus n. sp. fr. Egypten och Nu- Corvi.
bien, samt ofversigt af 6ori;Mi'-arterne i N. 6. Afrika,
af Referenten i Vet. Ac. HandJ. 1838. Den iiya
arten fanns, jemte de fiesta af Riippell och Ehren-
berg iiamda arterna, bland de stora samlingar som
Prof. Hedenborg hemsandt fran Afrika (se forra
arsb.); men intet enda exemplar af C. cornix som
af dem omtalas. Det synes alltsa mojligt att de
ansett denna art for Cornix j enligt Hedenborg
skall den vara allman i namde lander. — C. cuV"
virosiris fr. V. Afr. beskrifves af Gould Zool. Pr.
1836 p. 17.

Uti Giierins Revue Zoologique 1839 beskrifvas:Vestra och
Pyrglta gularis fr. Senegal, Lesson 1. c. p. 45. Afrika.

(P. simplex Swains. Birds of. W. Afr. men ej Fr.

simplex Liclitj enl. Lafresnaye (ibd. p. 95), som

afven anser den = Fr. grisea Vieillot, hvilket ne-

kas af Lesson (ibd. p. 103).

niimdes pag. 14. Figurerna aro betydligt battre an i den
tyska bearbetningen. Hvarje Vol. borjar mod portrait och
biografi af en Zoolog. De aro:

Vol. med portr. och biogr.

1 Humming birds 35 pi. r. - af Linne.

3 d:o forts. 31 - - - Pennant.

2 Monkeys 32 - - - BufFon.

4 Lions, Tigers &:c. 37 - - - Cuvier.

5 Peacocks (Phasianina) 29 - - - Aristoteles.

6 Game kind. (ofr. Gallinse) 31 - - - Raffles.

7 Fishes of the Perch genus 31 - - - Banks.

8 Coleopterous insects 31 - - - Ray.

9 Columbse 31 - - - Plinius.

10 Brit. Diurnal Lepidopt. ii5 - - - Werner.

11 Ruminating Animals 34 - - - Camper.

12 d:o forts, 32 - - - Hunter.

13 Pachydermata 30 - - - Sloane.

14 Brit. Nocturnal Lepidopt. 31 - - - Mad. Merian.

15 Parrots 31 - - - Bewick.

16 Whales 31 - - - La Cepede.

18 Foreign Butterflies 32 - - - Lamarck.

17 Birds of West. Africa 32 - - - Bruce.

19 d:o - - forts. ,3^2 - - . Le Vaillant.

152

Loxia prasipteron af Lesson , Senegal ibd. p. 104.
Malaconotiis aurantiopectus „ „ „ 102.

Chizaerlils Fellcioe S. Afr. Lesson „ ,, „

Ploceiis melanotis Senegal, Lafresnaye p. 20, och

Guer. MajT. 1839, m. fi£r.
Biicerus (Tockus) paecilorh. Seneg. I Lafresnaye

Sylvietta ii. gen. (typ. le Crombec. LefRev. Zool.

Vaill. med 2 n. sp. fr. V. Afr. j 1839 p.

A Ian da 3 sp. fr. Sodra Afr. j 166.

Parus leucopterus Sw. fr. Senegal ar skild fr.
P. nlger Vieill, fran CafTerland, enl. Lafresnaye
Rev. Zool. 1839 p. 71.
Pyrgita Jagoensis, fr. Srt Jago, Gould Zool. Pr.

1837, p. 77.

G. R. Gray nya sp. i Charlesw. Mag. 1837
p. 487.
Malaconotus (subg. Hapalophus cauda brevi apicfe

truncata; typ. Z. Cuhla fr. Cap., $ ofvan och

under med brun anstryknlng, ^f ? ving- och

stjertfjadrar hvitkantade &:c.).

— aflfinls, Zanzibar, vingtackfj. utan hvit kant.

— gambensis. Lan. gamb. Licht. — Malac. mol-
lisslmus Swains. Birds of V. Afr.

Chaunonotus n. gen. nara foreg. men: catida leviter
rotundataj rostr. capite longius, basi latum, apice
vix dentatum. Digiti breves, ungues vix curvati,

— Sabinii (Thamnoph. Sab. J. E. Gray Zool.
Misc. 1 p. 7); Supra ccerulesc. niger, dorsi plu-
mis mollissimis, subtus albisj 8 poll, rostr. 11
lin. Ala 3 poll. tars. 11 lin. Sierra Leona.

Ardea calceata fr. Guinea, Dubus Institut N:o
217 (Isis 1837 p. 842).
15 kanda arter fr. Cap. uppraknas Z. Pr. 1835 p.

62 (Isis 1837 p. 127).
Lanicterus nov. g. (typ Muscipeta labrosa Swains.

Zool. ill.), fran sodra Afrika,* alldeles lika sta-

153

rarne "men med nabb som Lanius",- svart farg.
2 sp. beskr. Lesson Ann. Sc. Nat. IX (1838)
p. 166.

Fran Madagaskar , som tyckes vara sardelesMadagas
rikt pa ovanllga former af alia djurklasser beskrifvas:
Tiirdtis albo spectilaris]Eyd. & Gerv. i Orn. till la
Alcedo vintsioides J Favorites resa, Guer. Mag. 1836.
Falculia palliata n. g. Is. Geoffroy Guer. Mag. 1836,
(Sillim. Journ. 31 p. 192)^ anses narslagtad med
Upupaj synes mig kommma nara Irrisor (U.
erytrorliyncha auct.), 1^ tum lang.
Philepitta (! af analogien med Philedon ocb Pitta),
Oriolia n. g. som anses narsl. med Oriolus^
Mesites n. g. som tyckes narma sig till dufvorna
ocb till Penelope, men bar nabb n. som Heli-
ornis! Dessa 3 genera beskrifvas af Isid. Geof-
froy i Institut 1838 p. 128j Ann. Sc. Nat. IX
p. 186, ocb med fig. i Guer ins Mag. 1839.
Brachypteracias squamigera ("nara Coracias") ocb
Dacelo rufFulus, Lafresnaye Rev. Zool. 1838 p. 224.

Den aterstaende, betydliga delen af Ornitbo-
logiska literaturen innefattar monografier ocb 6f-
versigter af slagten, familjer m. m., samt analomi
ocb nagra i det foregaende utelemnade enskilte
arter. Allt detta uppraknas i det foljande efter
den ordning, bvari familjerna upptagas i det "or-
iiitbologiska system", som ett par ganger i det fo-
regaende blifvit omnamdt, bvilket finnes uti Veten-
skaps Academiens Handlingar for ar 1835. Det
skiljer sig fran andra , bufvudsakligen derigenom,
att Roffoglarne uppraknas narmast intill de Gokarta-
de foglarne, Dufvorna, m. fl. med bvilka de ofver-
ensstamma till fotternes ocb vingarnes bildning,
bristen pa sangapparat m. m. Harigenom komma

154

sangfoglarne att torst uppraknaSj* om man vill boi-
ja fran andra andan komma de sistj hvilket kaii
vara alldeles likgiltigt. Af storre vigt ar det, att
de aga en med alia andra foglar nagot ollka blld-
ning, som till och med stracker sig anda till de-
ras spermatozoer (se langre fram under Anatomi
och Physiologi) och att de utgora den bast karakteri-
serade hufvudafdelningen i fogelklassen , inom hvil-
ken det minsta antalet ofvergangsformer till de oi'-
riga finnas. Jag maste saledes anse dem for en af
naturen bildad, egen afdelning af fogelklassen, och
tror att de bora uppforas sasom sadane i ett na-
turligt ornithologiskt system, utan afseende derpa,
att Roffoglar eller Hons, Papegojor eller Strutsar
kunna anses vara fullkomli"^are orgfaniserade, eller
uarma sig mera till Daggdjuren.

AV. CANOR^ (Folucres m. Orn. Syst. nara
detsamma som Cuviers Passcreaux). Utom det som
forut, pag. 124, nanides om sangfoglarnes systema-
tik, bor jag atminstone anfora foljande tvenne for-
sok i samma riktning.

LaFresnaye har i ett litet sarskilt arbete
borjat en uppstallning af dessa foglar efter deras
lefnadssatt. Ett utdrag finnes i Revue Zoologique
(1838 p. 133, 176 och 161) af det som da var ut-
gifvet; fortsattningen skulle komma i Mem. de la
Soc. de Falaise. Anordningen syues vara temligen
naturenlig. I det namda utdraget upptagas famil-
jerna "Fourmilliers" med Thamnophili, "Saxicolidae"
med alia Sylviae, och "Baccivorae" innefattande Co-
racias, Ampelis, Pipra m. m.

En annan uppstallning af Selys Long-
champs forekommer i Revue Zool. 1839 p. 9. Ka-
raktererna aro, som vanligt, tagne af nabbet m. m.
och alldeles otillracklige. Under Tenuirostres sam-
manforas de klattrande arterna med Nectariniae,

155

Trochili, Upupa m. m. En egen ordo bildas af
alia med forenta tar: Pipra, Todus, Alcedo, Me-
rops, Buceros m. m. Friiigillae med Alauda, Sturui,
Bupliaga, Tanagra utgora tillhopa conlrostres.

Om den af manga resande niimde, men likval Passeres
foga kande Repuhlikanen i Sodra Afrika (Fringilla P'^^P'"'
socia?), erhalla vi niirmare underrattelser af Smith
i Charlesw. Mag. 1837 p. 535. Den anses med
ratta utgora ett eget slagte, och benamnes Phlle-
tairus lepidus (Euplectes lepidus Sw.). Den byg-
ger, i sallskap, hela massor af bon, under gemen-
samt tak bland tradens grenar. Fogeln ar sa stor
som en sparf, askgra med svarta flackar frampa
ryggen och pa kroppens sidor, temligen langt nabb
och kort stjertj hannen har svart ansigte och strupe.

Allmanna korsndbbens bo, funnet i Britan-
nien, beskrifves af Charles worth i Zool. Proc«
1839 p. 60.

Enligt Blyth antyder korsnabbarnes gula el-
ler roda farg ej olikheten i alder, ty hanarne 6f-
verga, fran den gra ungdragten, orasom till gul el-
ler rod ^3lv^, och de som en gang varit roda och
dcrefter blifvit gula, kunna vid ett nytt fjader-
ombyte ater blifva roda (Zool. Proc. 1838 p. 115).

Eydoux och Gervais om Phytotoma vara,
Guerins Mag. 1838. Tarmen ar ovanligt kort med
2 sma blindtarmar. Sternum som hos Pyrgita.

Ofversigt af slagtet Rhamphocelus , med en nyxanagraL.
art, af Lesson i Guerins Mag. 1837. — Rh. icte-
ronotus Bonap. Revue Zool. 1838 p. 8. — Rh.
Luciani LaFresn. R. Z. 1838 p. 54; Guer. Mag. 1839.

Ett nytt slagte Jodopleura bildar Lesson i
Revue Zool. 1839 p. 45 af Pardalotus Pipra (Less.
Cent. n:o 26), och en ny art J. guttata fran Se-
negal. Dessa arter utmarka sig genom nara likhet
med Pipra [eller Euphone] samt en violett fjader-

156

tofs under hvardera vingen. [Troligtvis m^stc Pi-
pra Laplacei fran Guyana (Guer. Mag. 1836) och
den af mig beskrifna Euphone Aurora fran Brasi-
lien (Vet. Ac. Handl. 1834) hitforas, ehuru bada
aro Amerikanska. Den sistnamdas tar aro knappt
mera hopvaxte an pa Euphone, och att domma af
beskrifningarne synes forhallandet vara detsamma
med de ofrii^a arterna. Beskrifnlngfen af Pardalo-
tus Pipra passar fullkomligt pa Euphone Aurora,
men fogeln uppgifves vara fran Ceylon].

Att Ampelis Carnifex Linn, bor raknas till
slagtet Pipra Linn., visar Lafresnaye, da han (i
Rev. Zool. 1838) strider med Swainson oni priori-
teten af detta enkla igenkannande, som han gjort
ar 1833. Wagler hade dock ar 1830 intagit den
i sin monografi af slagtet Pipra, och en hvar,
som undersoker denna fogel, bor ej kunna taga fel
pa en sa tydlig sak.

Todus. En Monografi af Todus , innefattande 3 arter,

finnes af Lesson i Ann. Sc. Nat. 1838 vol. IX p.
166 (T. viridis med tandade, T. mexicanus och
portoricensis med hela kakkanter).

Musci- Swainson Muscicapidce or Flycatchers, 1 vol.

8:o London 1838, utgor en torn af Jardines Natu-
ralists Library, (pris 6 sh. sterl.). Den innefattar
en ofversigt af familjen i popular stil, med be-
skrifningar af alia de manga genera som Forf. an-
tager, men arterna anforas blott sasom typer eller
exempel under genera. Diagnoser m. m., som skulle
kunna afskracka publiken, genom att gifva arbetet
ett lardt utseende, men som kunde vara af vigt
for dem, hvilka vilja studera foglarne, aro utelem-
nade. (jfr. Charlesw. Mag. 1838 p. 389 och 494).
En monografi af genvis ''Tschitred" (! Musci-
peta Cuvier, typ. M. paradisi) lemnar Lesso

capse.

157

Revue Zool. 1838 p. 276. 11 arter uppforas. —
2:ne dithorande arter beskrifvas af Lesson i Ann.
Sc. Nat, 1838, IX p. 166.

Slagtet Myadestes Swains, ar niarkvardigt bland
de amerlkanska sangfoglarne, emedan forsta ving-
pennan ar ofuUstandig, en bildning som annars
blott forekommer bland gamla verldens sangfoglar.
Typen for detsamma ar Muscic, armillata Vieill.^
fran Antillerne, som Swainson beskrlfVit sasom ny,
under namn af Myad, genibarbls , och ansett va-
ra fran gamla continenten. En ny art M* oh-
scurus fr. Mexico, beskrifves af Lafresnaye i
Revue Zool. 1839 p. 97.

Ett nytt genus, Melanochlora, nara Parus, upp- Parus.
stalles af Lesson i Rev. Zool. 1839. Den enda
kanda arten som L. kallar M. Sumatrana, ar af-
bildad af Lafresnaye i Guerins Magaz. 1837 un-
der namn af Parus flavocristatus.

Flera andra subgenera och arter, som anses
vara narslagtade med Parus, beskrifvas af Hodg-
son i en liten broclmr af 8 sid. 8:o. (Indication
of som new forms, belonging to the Parinae). Nam-
nen uppraknas i Revue Zool. 1838 p. 115. Moj-
ligtvis aro alia dessa arter fran Nepal.

Genera af Lanii (Pie grieches, "Laniadees")LanIi.My-
uppraknas af Lesson i Revue Zool. 1839 p. 153,Cebiephy-
hvarest han afven beskrifver en ny art, L, alge- ^^^'
riensis , nara lik excubitor. Alia dithorande arter
anforas p. 197; — Yidare ''Myotheridece'\ med
Thamnophili : genera p. 135 och arterne p. 225. — •
En annan kort ofversigt af Myotherae, med bcvskrif-
ningen af en ny art lemnar LaFresnaye i Rev.
Zool. 1838 p. 133.

En monograli af Ceblephyris med Graucalus Cuv.
lemnar Riippell i Mus. Senkenbergianum, Tom 3
(1839) — Isis 1839 p. 714. 19 arter anforas.

158

Turdi. Af Turdus macrourus Lath, bildar Gould ett

nytt genus: Kittacincla^ Zool. Proc. 1836 p. 5. —
dfversigt af arterne, som hora till subg. Orpheus^
finnes af Lafresnaye i Guerins Mag. 1839,*' der,
samt i Rev. Zool. 1838 p. 54, bcskrifves en ny art,
O. longij'ostris fr. Mexico, som ar ganska lik O.
rufus fr. N. Amerika.

Ungen af Turdus pallidus Pall, eller T. Seyf-

fertizi Brehm, skall vara undertill svartflackig, enl.

Wiegm. Arch. 1838 p. 372.

Sylviae&c. Sjlvici Luscinia och Philomela sagas tillhcira

blott en enda art, i Fror. Not. 1839 Januari, p. 120.

LaFresnaye afhandlar slagtet Regulus och
beskrifver R. unicolor, n. sp. fran Brasilien, i In-
stitut N:o 217, (Isis 1837 p. 842).

Sericornis n. gen. af fam. "Saxicolinae",* typ.
Acanthiza frontah's Vig. & Horsf. 3 nya arter be-
skrifvas af Gould Z. Pr. 1837 p. 133.

En Monografi af Ortkotomus (Edela Lesson,
nara Sylvia och Malurus), med3arter: O. Sepium,
Bennetti och Lingoo, bar LaFresnaye lemnat i
Guer. Mag. 1836. Boet. af 0. Bennetti afbildas
der, pi. 53. Det ar med mycken konst samman-
satt af bomull, fma stra o. d. samt inflatadt mellan
2:ne hangande lof pa en fin qvist. Lafr. for-
modar att Sylvia sutoria auct. kunde hora hit. 5
arter af samma slagte beskrifvas i sista haftet af
Temmincks PL coL, hvarest SI. Prima Horsf. der-
med forenas.

Af den i Amerika talrika fogelform, hvars
enda representant i gamla continenten, ar Troglo-
dytes europaeus, beskrifver Gould 5 arter fran
olika delar af Amerika i Zool. Proc. 1836 p. 88
^Isis 1838 p. 199), nemligen: Tr. magellanicus, Tr.
levcogaster, Thryothorus guttatus, Scytalopus (n.
gen.) fuscus och albogularis. Slagtet Scytalopus

159

skall utmarka sig genom bakre siclan af tarsus, som
av fcirdelad i tydliga, transversella skoldar, hvilket
ar en hos sangfoglarne ovanlig form (se forut p. 124).

Synonym ien af slagtet Megalonyoc Less, anfo-
res af Lesson i Rev. Zool. 1839 p. 103. Det ar
lika med Pteroptychus Kittlltz, Hylates King, och
Lcptojiyx Swains, ill. p. 195, alia fyra fran ar 1831.

Den i Eno^land forekommande Motacilla alba Mouciia
afskiljes sasom egen art under namn af M. Yarrelli,
af Gould (i Z. Pr. 1837 p. 73), emedan den, i
sommardragt, bar svart rygg.

For Alauda Calandra foreslar Sykes det nya
genus-namnet Londra i Zool. Pr. 1838 p. 114. —
Alauda sinensis n. sp. fran China, nara lika Ca-
landra, men med mind re fotter, 2 longlt. intryck-
ningar pa ofverkakens sidor m. m. beskrifves af
Waterhouse i Z. Pr. 1839 p. 60.

Lefnadssattet af Gracula rosea skildras utfor- gj^^^^^^
ligen af Nordmann i Bullet, de Petersb. 1839 p. Corvus.
1 och i DemidofFs rosa. (Utdr. i Institut 1839 p.
368). Den larer ofvertrafiPa sina slagtforvandter sta-
rarne, och de flesta andra foglar, i ett kringstrof-
vande satt att lefva, hvaruti man finner forklarin-
gen, bade till deras vidstrackta fSdernesland och
deras ofta intraffande sporadiska forekommande, utom
sina vanliga granser. Ingen annan for skandina-
vien frammande fogel larer nemligen sa ofta traf-
fas hos oss» Den bar blifvit funnen i Lappland,
i mellersta och i sodra Sverige.

Om Cassicus pkoeniceus och Sturnus ludovici*-
anus kan lasas i Wiegmanns Archiv 1837 p. 408.
Den sednares lefnadssatt skall i det narmaste of-
verensstamma med det af var Emberiza milliaria.

Corvus pectoralis (w C\\\Y\di , beskrifves af Gould
Zool. Proc. 1836 p. 17 (Isis 1838 p. 174). Den

160

skall likna C corone, men hafva hvit bakhals och
fascia pectoralis.
Paradisca Histoire Naturclle des Oiseaux de Paradis et

chus^. des Epimacfues , af Lesson 248 sid. 8:0 mod 40 ill.
pi. Paris 1835, skall, jerate praktiga figmer inne-
fatta allt hvad man kanner om dessa slagtcn. Ar-
terne uppraknas i Isis 1837 p. 94. Nastan hvar
och en bildar ett sarskilt sla^te.

•o"

MACROCHIRES. — Sedan Lessons planche-
Trochili. "^^^^^ ofvcr Haningsfoglarnc utkom, hafva vi erhalllt
beskrifniugar af sa manga nja arter, att antalet
af alia kanda nu uppgar till ungefar 140. De
fiesta beskrifvas af Lesson i Revue Zoologlque,
nemligen i arg. 1838 p. 314, nagra nya arter jemte
ungar och honor af flera forut kandej — 1839 p.
13 omtalas 24 sp. hvaraf 9 nyaj — p. 43, 2 n.
sp. — Vidare i Ann. Sc. Nat. 1838 vol. IX p. 166:
2 n. sp. — Storsta delen af kanda arter afbildas
i 2:ne delar af Jardines Naturalists library, som
namnes forut pag. 151 i noten.

Uti Revue Zool. 1839 beskrifvas af Boisson-
neau 5 n. sp. fran Bogota, och p. 294, af Bour-
cier, 2 nya arter.
Capr- Hos Caprimulgus finnes, liksom hos Uglorna,

"'"'^* en benring i sclerotica,, hvilken beskrifves, jemte
flera forut kanda drag af dessa foglars lefnadssatt,
af Clarke, i Jardines Mag. 2. p. 158.

Af hela familjen "Caprimulgidae" hafva 2:ne
ofversigter utkommit, nemligen en af Lafresnaye
i Guerins Magazin 1837, och en af Gould, ut-
gorande andra delen af bans forut namda Icones
avium. (Ett hafte utkom i Aug. 1838 se Taylors
Ann. 2 p. 222). — Dessutom finnas beskrifne:
Caprim, exilis fr. Chili, Rev. Zool. 1839 p. 44.

Caprim.

1^1

Caprim, odonpteion fr. Antill. Lesson R.Z. 1839 p. 105.
— monticolus Franklin ^P Gould Z. Proc. 1837

p. 89, IViin norra Indien.
Amhlypterus anomalus nov. g. Gould ibd. p. 105.
Den tyckes efter beskrifningen endast afvika fian
Caprimulgus genom sin korta, tvara stjei t ocli lang
smal spets pa de 3 langsta vingpennorna (7:de — 9:de).
Faderneslandet ar obekant.

Podargus stellatus fr. Java. Gould. Z. Pr. 1837
p. 43.

Flera nya uppgifter om Steatornis ca ripen sis steatorois.
(Guacbaro), som H u m bold t upptackte i djupa balor
vid Caripc, niira norra kusten af Sydamerika, be-
krafta namdc resandes uppgifter, ocb utvidga var
kannedom om denna besynnerliga fogels geografiska
utbredning. Uti dess mage (inner man inga lem-
ningar af insekter, utan blott karnor af en frukt
("Mataca"). Roulin bar funnit Steatornis i flera
balor uti provinsen Bogota. Om natterna flyger
den ut for att soka frukler, men lillbringar da-
garne, ocb bor, i stort antal, uti sadane djupa
grottor, bvarest intet Ijus intranger (se Ann. Sc. Nat.
1836 p. 61 ocb 115). Sednare bar den blifvit
funnen pa Trinidad, bvarifran Bory S:t Vincent
uppvisat exemplar, jemte bo ocb agg, i Franska
Vetenskaps Academien (se Institut 1838 p. 326).
Han lemnar atskilliga underrattelser om fogeln,
ocb beskrifver de med manga faror forbundne
jagter, som invanarne anstalla for att erballa den-
samma. Oaktadt dess oaptitliga fetma ocb elaka
lukt skall dess kott mycket varderas af ons gour-
mander. Den lagger, i Mars ocb April, 2 a 3
hvita, gulflackiga agg, som aro sa stora som duf-
agg. Boet, som ar fiistadt vid klipporna inuti ba-
lan, ar ofvantill nastan platt, ocb larer vara en

Prnf. Sumlfivn/h Arsh. f83y~'r84o. H

"produkt af fogelns nutrition ocli tuggning". [Stea-
tornls Jiknar €n Caprlmulgus, men ar sa stor som
rn bona, med korta vingar och stort, hoptryckt
nabb, med 2 tander pa hvardera kanten af dfver-
kakenj. Jfr. i'drra Arsb. p. 56.

PSITTACI. -— Ett nytt plancheverk ofver
Papegojorne utgifves af Werner, med text af
Bourjot S:t Hi la ire. Det skall iitgora en forl-
siittning af Le'Vaillants bekanta arbete, och iipplaga
alia de ^rter som ban ej kant. I>et iitgifves sedan
1835 i Paris hos Levrault, i haften af 4 ilium,
lithografierade plancher. (Hft 24 utkom 1838). —
Papegojorna afban<llas afven i vol, 15 af Jardin^s
Naturalists Library.

Nya arter, som ej blifvit namde i det fore-
gaende, aro Ps. Guildingi och angiistus fraii
Sydamerika. Vigors, Zool. Proc, 1836 p. 80 (Tsis
1838 p. 195).

M. Thuet Disquisitiones Anatomicae Psittaco-
nim, Diss, inaug. Turini 1838, 4:o, 36 sid. 2 tabb.
innefattar Osteologi, Myologi och Sinnesorganerncs
beskrifning hos pa|)egojorna.

COCCYGES. Swain son lemnar en ofver-

sigt af Fam. ^'Cuculidce" , med afseende pa systema-
tiska iippstallningen, i Jardines Magaz. 1 p, 213
och fortsiittning p. 431.
Rhampha- Goulds monografi af Rhaniphastiderne, som

**"*• namnes i forra arsb, p. 63, blcf fardig ar 1836
med 3:dje bandet. En recension af arbetet finnes
i Jardines Mag. 1, p. 137. Redan ar 1835 voro
2 sp. Rhamphastos och 8 sp. Pteroglossus att lill-
liigga, hvilka beskrifvas i Zool. Proc. 1835 p. 156
(Wiegm. Arch. 1836, 1 p. 307. Isis 1837 p. 188),
Uti den ofversigt af alia kanda arter, som pa sist-
namde stalle bifogas, uppraknar ban (II sp. Rh.

.103

0cli 22 af Pt.) tlllhopa 33 arter. — Slai^tet Aula-
corhynchus ^ livaraf en art bcskrcfs i Z. Pr. 1835
p. 49, (orkastas i deiina ofversigt, och arterno in-
fo ras under Pteroglossus. — Sedan liafva tiJlkom-
m i t : Pterogl. Gouldii Ira n B rasi lien, Natterer,
Zool. Proc. 1837 p. 44. — Pt. nignrostj-is (niira
lik Pt. hypoglaucus) Waterliouse Z. Pr. 1839 p. 111.

Prionites cairuleieeps fran Tamaulipa Gould, Prlonites

inerop.s

Z. Pr. 1836 p. 17. (Isis 1838 p. 174). — O
Mcrops ^oypiius se Isis 1838 p. 624.

Bonaparte lemnar en ofversigt af slagtet Tro- Tro^on.
gon i Isis 1839 p. 612. 34 arter aro kande, hvilka
efter Swain son indelas i 5 subgenera. Trogoii
resplcndcns ar en af de skonaste foglar i Amerika,-
stor sotn en skata, metallgron med hogrod buk,
boptryckt, uppratt tofs pa hufvudet, och 4 grona
fjadrar, af kroppens dubbla langd, som nedhanga
ofver stjerten. Den finnes i de bergiga trakterna
af Vera Paz i Centrai-Amerika, ar hogst skygg;
bygger sitt bo i form af en at bada andar oppen
sack, hvarigenom den ej behofver vanda sig uti
boet, hvilket skulle bli svart for den langa stjer-
tens skull, utan gar in genoni ena oppningen och
«t genom den andra. Urinvanarne kalla den Qac^
salt, och an vanda den sasom en prydnad, vid en
hogtid som har samma namn. (Isis 1. cit. — Zool.
Proc. 1837 p. lOl). — Denna art benamncs af
Bonaparte Tr. paradiseus , men ar forst af Gould
beskrifveu under ofvanstaende namn, i Zool. Proc.
1835, p. 29, jenite nagra andra arter af slagtet.
Enligt Bonaparte torde den vara densamma som
Temmincks Tr. pavoninus, men ar bestamdt
skild fran Tr. pavoninus Spix.

Trogon anlisianus, d'Orbigny Guer Mag.
1837, pi. 85.

U)4

CoUm. ColiuSy mouografl af Riippell i Museum Sen-

kenbergianum III (1839),- 6 arter anforas.

Menura Eftcr cii, frail lefvtinicle exemplar, inhemtad kan-

^^^T^^j'-^'^'nedom, aF den, till sin systematiska plats mycket

conius. omtvistad^ Menura superba, iiamner Gould i ett
bref fran Australien, "att den alldcles ej bor ban-
foras till Honsen". Z. Pr. 1839, p. 141.

Corythcuj: macrorhyncbos n. sp., ovisst livar-
ifran, beskrifves af Frascr i Zool. Proc. 1839 p.
34. Den ar Irk C persa, men raindre, med storre
nabb, som ar brandgult, mod blodrod basis ocli
bela kak~kanter.

Om Opisthocomns cristalus lemnar D:r I'Her-
minier pa Guadelou[>e valkomna underrattelser i
Ann. Sc. Nat. 1837 vol, 8 p. 96. — Den lefver i
Para i Brasilien, i sma flocJiar och foder sig ute-
slutande af bladen pa Arum Arborescens L. Dess
anat&mi visar en mangd egenlieter, t. ex. clavicula
ar festvaxt vid bade sternum ocb ossa coracoidea,
liksom bos Fregattfogeln. Sternum liknar framtill
Honsens, baktill Gamarnes. Magens byggnad ar
mera sammansatt an vanligtj isynnerhet utmarker
den sig genom en ofantlig saccus oesopbageus, som
ligger ofver storre delen af sternum, sarat genom
en ganska liten muskelmage.

ACCIPITRES. — 6fversigt af ordningens ge-
nera (innas af Lafresnaye i Revue Zool. 1839,
p. 193 (Didus sliilles forst bland Vultures), — sanit
af Lesson ibid. p. 133.
strix Underrattelser om individuer af St?nx nyctea ,

^^*^"' fangade i Britannien, lemnas af Thompson i Tay-
lors Ann. 1, p. 241. — Ett stort stracktag af sam-
ma fogelart hade bbfvit sedt, af Kapt. M'Kechme,
pa en resa fran Quebec till England, under seg-
lingen norr om Newfoundland, 6 grader soder om^

165

Gronland, ci. 16 — 20 November 1838. Fcirc ocli
efter den tiden sagos inga uglor, men under de
niimde dagarne flago de i miingd omkring fartyget,
ocli forsvunno om niitterna. Skepparen trodde att
det var sanima foglar, hvilka dagligen aterkommo,
hvilket dock ej ar mojllgtj ban bade gjort ganska
upplysande anteckniiigar om dem i sin loggbok, ur
bvilken ett utdrag, jemte bela bepattelsen meddelas,
af Thompson i Taylors Annals 3, p. 107 (1839).
Vindcns beskafTenbet under de foreoaende daoarne
visar att de ej kunde vai^ stormdrlfne. Ut»n tvif-
vel voro de elt stracktag, som flyttade fran Gron-
land till Labrador eller Newfoundland.

Falco isJajidieits ocb groenlandicus beskrlfves Falco.
sasom tva skilda arter, af Hancock i Taylors x4.n-
nals 2, p. 241. Den for re skall bafva gra, den
sednare bvit grundfiirg, ocb teckningen skall vara
nagot olika hos bada, nemUgon deruti att de
hvila flackarne aro mlndre, bos islandicus. H. pa-
star sig kiinna bade ungar ocb gamla af bada,
men ungarne af F. gronlandicus aro afven graak-
tiga. Denne sednare skall om vintern iniinna sig
pa island. [Mig synes denna olikbet vara densam-
ma som Brehm langesrdan framstallt, ocb endast
kunna anscs for en klimatisk olikbet].

Lefnadssattet af Falco cineraceus beskrifves af
Barbier Montault i Revue Zool. 1838, p. 221.

En ny europeisk Falkart, Falco EleoiiorcB, fran
Sardinien, beskrifves af Gene i Turinska Aead.'s
Handlingar (Institut 1839, p. 396,- — Rev. Zool.
1839, p. 105). Den skall vara niira lik F, Subbu-
teo, men storre, utan incisur mellan nabbets tand
ocb spets.

Af sliigtct Gypogeranu& beskrifvas 3 arter, afGvi)oge-
Ogilby i Z. Pmc. 1835 p. 104; nemligen G. ca- "■•'*'""^'
pensis, G. ganibicnsis (fr. Sencgambien) ocb G. pbl-

166

llppensis fr. Philipp. oariio. Den sislnanidc linr
stjcrtens sidofjadrar langa; den ar redan beskiifveu
af Sonnerat. Alia tre likna hvarandra till fargen.
Vultur. Gamar fangas i mangd pa Malabar for erhal-

landet af dunet pa brost och sidor, hvilket nyttjas
lill inufFar, kragar m. m. Sedan de iiro plockade
slapper man dem (Fror. Not. 1839, Ma;. X 15).

Nva underrattelser om Icfnadssattet af F^idlur
Papa erhallas af Schomburgh i Taylors Annals
Dec. 1838. (Fror. Not. 1839, Mars, N:o 195). —
Lefnadssattet af Vultur aura finnes bcskrifvet af
Sells i Zool. Proc. 1837, p. 33. Den tillerkannes
starkare luktsinne an Audubon ansett c]en a<^a.
Owen bifogar en beskrifning pa dess luktorgan,
soni skall vara, bland foglaine, ganska ulbildadt.
[Man torde dock med sakerhet kunna antaga , att
foglarncs luktsinne ej ar pa langt nar jeniforligt
med daggdjurens, och att de mest leda sig genoni
synens tillhjelpj.

Galliiiac. GALLINtE. — Ett par af Crax rubra ^ som

hollos tama i England, fingo ungar ar 1836. Ha-
nen ar svart; Honan, som ar rodbrun och Tint
svarttliickig, lade 3:ne g»anger agg under sommarn,
2:ne at gangen. Heron Zool. Proc. 1836, p. 1.

Lophophorus Nigelli n. sp. fr. Persten : Jame-
son Ed. N. Ph. Journ. XIX p. 211.

JSuniida Rendalli fr. Gambia j Ogilby Zool.
Proc. 1835. (Isis 1837, p. 142).

Om Teirao Urophasianus fr. Nordamerika se
Fror. Not. 1839, XI. 15.

En Orre fran Siberien beskrifves sasom ny
art under namn af Lyurus Derbyaiius , af Gould
i Zool. Proc. 1837, p. 132. (Lyurus ar ett af
Sw. antaget nytt slagtnamn for Tetrao Tctrix).

t()7

Mouografi af Ptcrodes leimiar Verdot i
Comptes Reiidus 18 '6, p. 393.

A iia toiu i a f Heinipodius , I'll e r m i ii 1 e r i A n ii.
Sc. Nat. 18.37, vol. 8, p. 105.

A. Wagner beskriCver skclcttet af Crypturus
i Munchciier Abliandl, B:d 2.

Hela ordningens arter beskrifvasv, och en stor
del aFbildas, i 2:ne vol. af Jardines Naturalists li-
brary, se forut pag'. 151 not, och pag. 14.

GRALLyE Linn. — En ytlerligare olikhet mel- Om
Ian Strutsen och de ofiiga, mcd 3 tat' fcirsedda '
narslagtode foglarne, bar MuUei' visat. Den bestar
i byggnaden af penis, som hos Strutseix,^ ensani
bland foglarne, iir fcirsedd med en ereetil vafnad ,
hvilken narmar sig till den hos Daggdjuren. Dc
ofrlija Struts-arterna hafva denna del or<janiserad
liksom anderne. (Miiller iiber 2 verschiedene Ty-
pen und d. Bau der erectilen MannU GeschL Orgx
bey d. Straussaitigen Vcigeln, BerL Vet. Ac. Abb.
1836, p. 137, — afven sarskilt tryckt). Genomgar
dessa delars utveckling hos vertebr. djuren.

Enligt Riley skall ett 2~ledadt rudiment af
tredje tan finnas under hudent hos Strutsen (Jard»
Mag. 1, p. 306).

En ny art af BAea (R. Darwinii), beskrifves Rhea:
af Gould i Zool. Proc. 1837, p. 35. Den iir all-s:ift,nyaTt.
man i Scidra Palagonien, men finnes ej uppat Ian-
det, soder om Platafloden; ar mindre an R. ame-
ricana, bar alia vingfjadrarne med hvit spets, tarsi
reticulati, basi plumati o. s. v.^ Bada arternes lef-^
nadssatt, som ar nagot olika, skildras af Darwin
pa samma sialic. B. Americana, som ar hogst ym-
nig pa sliitterna i Norra Patag^onien och vid Plata,
bar tarserne framtill fcirsedd e med sk6ld.i.r, och ej
vid basis fjadrade. Den jngas till hiist j springer

med utstrackta viiigar, simmar med lalthet. D. hade
2 cfanfjer sett denna art simiua ofver S:ta Cruz flo-
den, pa ett stalle hvarest den har 400 famnars bredd
ocli stark stroin. I September och Oktober trafFas
dess iigg ofverallt pa slatterna, kringspridde eller
flera tillsaniman: de forra bli aldrig klackta; de
sednare, som kunna vara 20 — 50 eJIer mora, aro
lagda af flera honor, och skoia ensanit riifvas af
hannarne. — /?. Darwinii haller vingarne tiitt in-
till kroppen da den springer; aggen aro onikring
15 i hvarje bo, blekbla ocli smalare an den fore-
gacndes. Kallas Avestruz Petise.
Apteryx: Den markvardiga _, men forut ganska foga kan-

V^tt/ ^^ Apteryx- australis , som kan aoses for att vara
Nya Zeelands Struts, har under dessa aren blifvit
narmare kand. Den ar ej storre an en tupp, har
harlikt hangande fjadrar, inga vlngpennor, och 4
tar pa fotterna. Nasborrarna sitta vid spetsen af
nabbet, som ar langt och smalt. Dimensionerna
anforas strax nedanfor. — Da Apteryx star stilla
haller den vanllgtvis hufvudet neddraget mellan
skullrorne, med nabbet rakt ned mot jorden. Den-
na fogel finnes i de morka, stora skogarne, pa
Nya Zeelands norra del, hvarest den kallas Kivi.
Den ar ett nattdjur, gommer sig om dagen i tiita
snar o. d. och gar om natten ut for att soka sin
foda _, som utgores af insekter, mask o. d. Den
lefver parvis , lagger blott ett agg, nara sa stort
som ett gasagg, i en enkel redde pa markenj har
ett hvisslande late, genom hvars efterapande infd-
dingarne plaga framlocka fogeln, da den tages med
hundar. — Den fan^^as iifven cfenom hastiest fram-
visande af ett eldbloss, om natten, hvarigenom han
blir sa forvanad att han kan taofas med handerna.
Annars springer den ganska starkt, och nyttjar af-
ven fotteina till forsvar mot sma hundar, som ofta

1G9

Llifvit ilia skadade genom dess sparkiiing. Forr
jagades den mycket af iiifodingarne, som val kande
sklllnadeii niellan konen, men nu, sedan Nyzec-
landarne blitVit Europciserade, leninas fogeln niera
i ro, och ar ganska svar att erlialla, churu den
skall forekomma temlioen mycket. — Den Klvi
som (innes vid trakten af Ostcap skall vara storre,
och ulgor kanhiinda en annan art. (Se Short i
Zool. P roc. 1837, p. 24j — Cantor i Z. Pr. 1839,
p. 63; samt derifran i Fror. N. Not. 298,- — Tay-
lors Annals Jan. 1840).

Samma diurs anatomi afhandlas utforllc^en af l^^ss
Owen i Zool. Pr. 1838 (p. 48, 71, 105 och 108,
samt derifran i Wiegm. Archiv 1839, p. 85 och
364), livarur jag blott kan meddela nagra spridda
drag. — Uti magen och tarmen fimnos lemningar
af insekter. Muskelmagen ar tunn liksom strutsens.
Ingen sack vid pylorus, hvilken finnes hos Strntsen.
2 blindtarmar af 5 tums lano'd. — Da luno^orna
och respirationsorganerna i allmanhet hos foglarne
hafva en egen bildning, som star i forhallande till
dessa djiirs rorelse i luften, var det af stort in-
tresse att lara kanna deras beskafFenhet hos Apteryx,
som ar fullkomligt oskicklig att flyga och har vin-
garne rediicerade till den minsta vidd i hela fogel-
klassen, samt dessutom har flera olikheter med an-
dra foglar i yttre bildningen. Resp. organerne be-
funnos afven hogst olika med deni hos andra fog-
lar: inga luft-sackar funnos bland viscera; dia-
phragma var hel, blott lemnande genomgang for
oesophagus m. m. sasom hos Mammalia! Luftsackar
finnas dock, sasom vanligt, utgaende fran lungorna,
men de ligga mellan dessa och diaphragma. Den-
na sednare del ligger nastan langs at kroppen och
hjertat hanger liksom i en braksack genom den-
samma, inat abdominal-caviteten. Lungorna aro,

170

sasoni lios alia foglar fastade vld rygg^sidan. Ofre
Larynx saknade rudiment af epiglottis,- ingen iiedre
larynx fans.

Benen i skelettet hafva inga liift-reservoirer,
aro ej hvita, utan se nastan lit som anifibiernes.
Vertebrerne aro 15 i lialsen, 9 i ryggen ocli 22 i
land, biicken och stjert tillliopa, bildade efter fo-
geltypus. Sternum ar ganska litet, alldeles utan
koi, liksom Strutsens. Det bar djupa utskarningar
baktill, ett bal pa bvardera sidan om medellinien,
ingen processus manubrii i framre iindan, som ar
djupt utskuren. Axelbenen aro hopvuxnej af Cla-
vicula synes blolt ett otydligt rudiment, liksom
lios amerikanska ocb nyhollandska strutsarne, i
form af ett blet hak pa axelbenetj os coracoide-
um ar storst, scapula litet. Hela skelettet ar bil-
dadt efter den vanliga fogeltypus, och narmast likt
Strutsarnesj endast fotterne afvika nagot fran de-
ras, ocb narmar sig till formen af dem bos Gal-
linae, liksom Drontens, genom den storre langden
af femur ocb en 4:de ta. — Halsens langd 7 turn;
ryggen framom pelvis 4 t. pelvis med land 3 t.
Femtir 3f turn; tibia 5, tarsus 2| t. — Penis fin-
ncs liksom bos Strutsarne.
Otis. En monografi ofver Otis, af Riippell finnes

i Mus. Senkenb. 1837. Den upptager 16 arter
hvilka finnas uppraknade i Revue Zool. 1838 p.
227. — Lesson uppraknar deremot 22 arter af
sammd sliigte i Revue Zool. 1839 p. 47, med en
indelning bvarpa denne forfattares systematik val
igenkannes.

Cinsorius. Cuvsorius vufus xi. sp. fran nagon af oarne i

Indiska ocean, beskrifves af Gould i Zool. Pivjji
Sept. 1836 (Isis 1838, p. 195). f|i|

Palanicdca. Anatomicn af Palamedca afbandlns af I/Her~

minicr i Ann. Sc. Nat. VIJT, p. 103, 1837.

Psuphia ciepitans l>)ggt*r i tata skogs-snar, Psophia.
J.'iggtM' "2" iigg; Icfxer parvisj blott haneii later
bora (let ofta beskiifna latet fran magon, som ,
skall bero clerpa, alt Iiiftstriipen gor en Ijojning
under linden, nara bort mot anns^ innnn den In-
gar i kroppen ofvanfcir stern nm. Hancock, Cliar-
icsw. Mag. TI, 490.

Om Chionis lemnar R 1 a i n v i 1 1 e anatomiska un- <^l»>ouis.
derriittelser i Ann. Sc. Nat. VI, p. 99. Den anses
vara narslagtad mrd Hiematopus.

Arterne af Hosmatopus ("Ostralegus") upprak- Hdemato-
nas af Lesson i Rev. Zool. 1839, p. 47. De aro
5, Iran alia vei-Idslrakter.

Af Oedicnemus finnes pa samnia stiille p. 460edicnc-
uppraknade de 7 kanda arterna. Siagtet ar cosmo-
politiskt. Oe. vocifer beskrifves af I'Herminier
i Gnerins Mag. 1837, med fig.

Oin boet af Scolopax rusticola^ fran Sussex Bo af
i England, se Z. Pr. 1839, p. HI. — Om dess^'"''"^'^-
kiaekning i Irland, Taylors ann. II, 337.

Keinbardt upplyser, i Kroyers tldskr. 2 p. THnga
431, att Tringa platyrhyncha , som fdrnt endast rhyncha.
blifvil funnen sallsynt ocb spridd, utan att man
kiint dess egentliga bemland, bor och biickar i Nor-
dens fjelltrakter. Den.fanns om sommaren 1838,
af Hr Lagesen, i mangd, uti den stora, djnpa
mossen niira Fogstuen pa Dovrefjell. Aggen be-
funnos nara likna dem af Tr. alpina. Samma som-
mar skulle den hafva blifvit sedd i norra delen af
Sverige. 1837 i Juli traffades den af Major Wol-
dike niira Elbens utlopp, men ntan att hafva agg.
[Enligt muntligt meddelande af Hr v. Wright,
bar ban fun nit denna fogel, om sommaren i Bo-
huslans skargard, men ingen anledning var, att
den der hade a^^'

I7t>
Liinos» H o r 11 s c li u c h och S c h i 1 1 1 n ff iji fva en v icl-

rufa ... o o

och ly^t'g beskrifning pa Lcislers Liniosa Mcycri (i
^'^>^"- Wiegm. Arch. 1838, p. 167—190). De anse den
vara en fran Brissons L, rufa bestamdt skild art,
som skulle tillhora norden. Skillnaden bestar i en
nagot olika farg under krnppen, och i proportio-
nerne. Hos "L. Meyeri" ar hufvudet nedtrycktj
afstandet fran ogon till nasborrar, hos o^, 10 Tyska
linier (jemt | Sv. verktum), hos 9 11 — 12 linier
(circa 1 Sv. tum)j ett tydligl brungratt streck fran
nabb till oga, och fargen under kroppen mindre
rod. L. rufa har hogre, kullrigt hufvnd nagot
mindre afstand mellan oga och nasborr (8 T. li-
nier hos cr^), blott antydning af streket inelJan nabb
och oga o. s. V. — De fornioda att L. INIeyeri
blott oni varen faller fjadrar, och, sedan den en
gang fatt rodbrun fiirg under kroppen, aid rig vid
iiagon arslid utbyter den mot nagon an nan farg.
I norra delen af Tyskland forekommer endast denna
sednare. [Alia de svenska exemplar jag sett tillhora
L. Meyerij skillnaden synes vara tydlig, men torde
vara af samma beskafFcnhet som den, mellan de
fiesta foglar af samma art, hvilka bo och fortplan-
ta sig i olika klimat; t. ex. Pyrrhula, Sitta in. fl.
i Sverige och i Tyskland; Motacilla flava i Lapp-
land och i Sverige; Fringilla domestica i Italien
och Tyskland o. s. v.].
Euryno- Pcarsou Icmuar den markliga underriittelsen,

riyacms.^^^ iE'«/y7/07'/^}/•«o^Mi• griscus ar funncn pa on Ed-
monstone vid Bengalen, och i Arracan. [J^g kiin-
ner detta endast af den korta noticen i Ann. Sc.
Nat. XI (1839), och kan saledes ej bedcimma huru-
vida det verkligen ar Linnes Platalca pygmea
och Nils sons Enrynorhynchus , hvaraf det enda
kiinda exemplaret forvaras i Upsala, utan saker
uppgift pa dess fadernesland. C* tS".]* Uppgiflen
skall sla i As. Res. XIX. 1.

173

Pastor Rimrod berattar, i Isis 1838, p. 109, Tranans
att Tranoriia ett ar, under deras hostflyttning, y""'"S-
strackte ofver bans hem, i Grefsk. Mansfeld, hvarje
dag kl. 2 e. m. Dclsamma hade en bekant sam-
tldigt observeradt, hvars hem ar belaget 7 mil
bort, i en riktning, som vertikalt skarer flyttnings-
riktningen. Under varflyttningen flyga de ofver
samma stalle kl. 6 e. m. Dylika fakta aro interes-
santa, och skulle, om man hade manga, kunna
biifva hogst upplysande for laran om foglarnes
flyttning. INIed kannedom om endera af nattstatio-
ncrne skulle man efter det anforda kunna berakna
det andras lage, och saledes afven dagsresans langd.

NATATORES. — Steganopod-genera afhand-Stegano-
las med utforlighet af Brandt i en series upp-
satser i Memolres de I'Ac. de Petersburg V. 1839,
So. Phys. Han beskrifver nemligen dessa foglars
skelett i den fdrsta af dessa, p. 91, Den andra,
p. 153, ar egnad at undersokningar ofver deras af-
finiteter och olikhcter med de ofrige vattenfoglarne,
i anledning hvaraf en ofversigt lemnas ofver hela
ordningen. Uti den tredje afhandlingen lemnas en
utforlig karakterlstik af alia Steganopodgenera.

Podoa afhandlas sarskilt pa anf. st. p. 197. Po^oa,
Forf. anser dem ej hora till de egentllga simfog-
larne, utan vara narmast beslagtad med Fulica.
Detta samma pastaende hade han forut gjort i
Bulletin de Petersb. 1837, p. 304.

Brandt afhandlar afven slagtet Pelecanus samtPelecaims.
beskrifver utforh'gen P. Onocrotaliis och crispus i
sitt forutniimde arbete: Dcscript. Animalium Rossi-
corum fasc. 1. — Skillnaden melhin Pelikan-arterne
synes, enligt Lichtenstein, liittast af for men pa gran-
sen mellan den befjadrade och nakna dclen af huf-
viidet. Se rinstitut 1839, p. 58.

174

Owen, Anatomi af Pelecaniis nifescens, Zool.
Proc. 1835 (Isis 1837, p. 120).

Af Car bo beskrilver Brandt 8 nya a iter i
Carbo. Bullet, tie Petersb. 1838, N:o 4, livarlill liigges iinnu
en (C. nutligula) ibd. 1839, N:o 19. — Uti Zool.
Museum i Petersburg funnos, eullgt Brandt, 18 arter
af slligtet, da de ("orsta 8 nya arterna beskrefvos.
En monos^raQ af hela sUiijtel iir snart att vanta af
liononi. Br. fo red raster nam net Car bo framfor de
olriii'a som blifvlt c^ifna at delta slai>te. Det var
redan anvandt af Albert as Magnus och Gessnew
Det Brissotisha nam net Phalacrocorax till horde,
hos Plinius , en fogel, som vistades pa alperne, och
Halicus III. innefattade afven Fregatlfogeln.

Phaeihon. Slagtet /^/^aeY/^o// liar blifvit beskrifvetaf Brand tj

forst i Bullet, de Petersb. 1837, 450 (Isis 1837, p.
94i)), hvarest de viil bestiimda arterna, hvaraf sliig-
tet utgcires, karakteriseias (Ph. ./Ethereus, plioe-
nicurus, (lavirostris), sedan uti en vidlyflig och iit-
forlig monografi (i Mem. de Petersb. Sc. Nat. torn.
5. 1839) hvarest 5 tvifvelaktiga arter tillkomma,
bvilka forf. ej sjelf sett. De 3 fdrut anfcirda aro
afbildade.

Dysponis. En kort monografi a f Dysporus bar Ref. lem-

nat i Physlogr. tidskrift Lund. 1838, p. 218. Bland
de der uppraknade 7 arterna iiro de 2 sista tvif-
velaktiga. En ny art fran Atl. ocean beskrifves
med fig. under namn af D. cyajiops , af hvilken
nagra anntomiska detaljer meddelas.

Nitzscb hade ar 1825, i Jahrb. d. Naturf. Ges.
zu Halle, bekantgjort den hogst besynnerliga ano-
malien bland vertebrerade djuren, att nasborrarne
fullkomligt saknas hos arterne af Dysporus (''Sula")«
Detta har Schlegel anyo undersokt, och funnit att
de verkligen saknas hos "S. piscatrix" och "S. parva";
men att de finnas, ehu ru vtterst sma, bos just de

175

tirter, som N. haft for sig, nemligen "S, alba ocli
melanura". De iiro hos dessa aiter belagne i bakre
andaii af den fara, som loper langsat nabbets sida
(Tiidschr voor Nat. Gesch. VI, p. 168).

Eytons indclning af slagtet Larus finnes uti Gavia-.
Charlesw. Mag. 1838, p. 487. Det finnes val
knappt nagot annat fogelsliigte inom hvilket arterna
iiro sa svara att bestamma, da de visa hogst otyd-
liga formskillnader och ganska variabla dimensio-
ner. Yi niotse alllsa med noje den monografi,
som L i c h t e n St e i n utlofvat i Berl. Ber. 1838, p. 101.

En ny Europeisk art Larus Genci, som lik-
nar ridibundus, men iir nagot storre, omtalas af
De Breme i Revue Zool. 1839, p. 321.

Skelettet af Il/iync/iops, jemfordt med det af
Sterna, Larus och Lestris, beskrifves utforligen af
Brandt i Mem. de Pelersb. Sc. Phys. V. p. 218.
Formforhallanden visas, hvarigenom delta slagte
betydligen afviker fran de ofriga Larus-artade fog-
larne, och hvarigenom det utgor en ofvergangs-
form mellan Sterna och Phaethon.

De Europeiska Lest/^is-nrterna skola vara be-
skrifna af De Gland i Mem. de Lille 1828, part.
3. Deribland forokommer en ny art, L. Lessoni ,
enligl Rev. Zool. 1839, p. 92. [Manne en ung L.
parasitica?].

Hela Andfamiljen (Anas och Mergus Linn.)Eytnn nm
bar Peyton monograficerat uli elt eget arbete : ^"fjJn'
Monograph on the Anatid^e 4:o Lond. 1838, som
iipplager 125 arter fordelade i 5 subfamiliae och
39 genera. Arterna aro saledes knappt flera till
nummertal an i Lalhams Index, men en stor del
af Lathams arter ga ut sasom synonymer, och i
stallet inkomma nya. Man ager harigenom ett val
behcilligt medel att studera dessa foglar, och fin-
ner arterna viil och med kanncdom atskilde, sa

176

att ej iinga och fullvuxne sarskilt uppfcirasj men
nied beskrlfnlnsrarne ensamt skiille man inofalnnda
kuiina vagleda sig i delta arbete. Forf. har der-
emot, i stallet for karakterer, iiti inlednlngen of-
ver genera, lemnat figurer af skelettet ocli luft-
strupen, samt i den speciella beskrifningen , for
hvarje genns insatt ett triidsnitt i texten, forestal-
lande den typiska artens nabb och fot. Ofverhuf-
vud iiro dessa figurer goda. Yld sliigtet Polystlcta,
som ensamt innefattar u4nas Stclleri, har dock ett
nabb blifvlt insatt, som tyckas snarare vara afbil-
dadt efter en Clangula. Uti ett sa omfaltande ar-
bete blir det alltid svart att undvika en viss in-
conseqvens uti arlernes fordelning i genera. Denna
hade dock bar kunnat blifva vida mindre, genom
antagandet af ett mindre antal slagten. Man fln-
ner t. ex. atskilde, si. Anas (typ. boschas), Qver-
qvedula (typ. A. crecca) och Cyanopterus (typ. A.
querquedula),- hvaremot de mycket olika arterna
A. leucocephala och dominica sta lillhopa uti ge-
nus Erismatura* Bland anmarkningar mot namnen
kan anforas att Lathams A. caryophyllacea ar Ey-
tons Dendrocygna arcuata, och ej bans Callichen
caryophyllaceus.
Cygnus. Ofver slagtet Cygnus hafva manga skrifter

blifvit utgifna. En monografi, af Riippell, fin-
nes uti Mus. Senkenb. vol. 3, hvarest 10 arter upp-
raknas, bland hvilka dock inbegripas A. Moschata
och Gambensis , emedan de hafva: lora nuda. —
Uti Lessons cifversigt af slagtet, Revue Zool. 1839,
p. 321, anforas 8 arter.

Naumann och Wiegmann lemna under-
rattelser om Svanarterne, i Wiegm. Arch. 1838.
Brehms C. islandicus ar afven funnen i Tyskland;
diQn anses skild fran C. Bewicki, hvilken den skall

likna

177

iikna till slorleken (vingeii 20j turn; lius (]. niusi-
cus 25^ turn), men olikheten tyckcs endast }3csta i
det efter alder och kciii foraiiderliji^a iaget ocli iit-
seendet af luCtstrupens bcijniug inuli brostbenet. — •
En annan, liten Svaii, bar Yarrell fu iiu it i Eng-
land, ocli kallat den C. imuiutabilis. Den skall
Iikna C. olor, liksoni C. Bewicki liknar C. musious,
ocb skilja sig blott genoni en nagot niindre stor-
lek, graaktiga fotter samt "rent hvit farg, afven
bos uiigai ne". [Ref. vill liarvid blott paminna oni
den betytlliga skillnad i storlek som traffas mellan
individuerne af svanar, afven inom samma floek,
men anser dock ett orundli<jt iitiedande af dessa
fog'lars vanationer, eller mojligtvis artskillnailer,
vara ett amne af stort varde, ocli hcigst onskeligt].

Reinbardt meddelar, i Kroyers tidskr. 2 p.
527 (1839), undeirattelser om Svanai'ne fran Island,
och (inner, efter jemforelsen af 4 skeletter derifran,
att de i vissa hanseenden ofverensstamma med- de
nyares beskrifningar pa C. musiciis, i andra med
C. islatidicus, men sinsemellan visa tydliga olikbe-
ter. Ett ex. fran Danmark, af C. musicns, var ej
storre an den uppgifne C. islandicus. Luftrorets
bojning kan minst lemna nagra bestamda artskill-
nader. R. anser C. islandicus alldeles ej vara ski Id
art fran musicus, men formodar att C Bewicki,
som ej blifvit fiinnen i Danmark, kan vara det. —
Deremot finner man af aisb. i Wiegmanns Arcbiv,
1839, 2 p. 398, att Yarrell bestamdt forklarat
C. islandicus for idenlisk med C. Bewicki. Det sy-
ncs alltsa som om dessa 3 arter skulle sammanfalla
till en. — (Om C. Bewicki se iifv. Fror. Not. IX.
3, 1839 Jan. — Institut 1838, p. 420).

Cranierne af de "4 Britiska" Svanarterne (Mu-
sicus Bewicki, Olor, immutabilis) jemforas af Pe-
Prof. Sundevalls Arsh. /83j—/84o. 12

178

lerin i Charlesw. Mag. 1839, p, 178. Han tror
sig finna olikheter i formen niellan dem alia.

Rostorganet hos C. buccinator beskrifves af Y a r-
rell i Linn. Trans. XVII. 1. Denna art ar den
allmannaste i Amerikas nordligaste del, och af den
iiro de flesla svanhiidar som komma i handeln tVan
Hudsonsbay-compagnlet. Arten skiljer sig (Van var
C. muslciis derlgenom, att hela niibbet iir svart, 3:dje
vingpennan langst o. s. v. Den skall behofva 6
ar for att blifva utvuxen.

Anser. Auscv phociiicopus ^ "en ny art" fran Britan-

nien, niellan A. segetum och albifrons, beskrifves a f
Bartlett i Z. Proc 1839, p. 2. B. bar sett 12 exem-
plar, bvaraf ett lefvat 8 ar i Zool. Soc:s Menageri,
utan att liafva imdergatt forandring. Dess langd
ar 28 Engl. (28| Sv.) turn, vingen fran carpusl74^;
nabbet mindre an hos A. Segetum, ofvanpa, fran
nasborrar till spets, samt fotterne blekt kottroda
(ej brandgula sasom hos A. cinereus); vingen riic-
ker 14 turn ofver stjerten o. s. v. [Man er-
inras bar om mojligheten af hybriditeter. Den
beskrifna formen torde afven finnas vid Svenska
kusterne].

Anas, Uti den beskrifning som Lesson lemnar af

"^"' en ny art "Anas Glaucion Linn", funnen i Frank-
rike under den stranga vintern 1838— -9, tycker
Ref. sig igenkanna ungarne till A. clangula, ehuru,
L. pastar sig val kanna dessa (Ann. Sc. Nat. vol
8 (1838) p. 174). — Samma vinter forekom Mer-
gas Merganser allman vid Rochefort i Januari^_.
manad; den beskrifves af Lesson i Revue ZoolJ||
1838, p. 8.
Colymbus, Om aggen af Colymhus arciicus se Selby i

Podiceps-jgj^gg^^g Journ. XX, p. 293 j pa blotta marken,
med en sliten stig, pa hvilken honan pa buken
slapar sig till vattnet.

179

Podiceps ocli EudyLcs (Colymbiis) framstallas
sasom tva alldeles olika tjper bland vattenfoglarne,
af Brandt i Mem. de Petmi>b. Sc. Plijs. V. p.
203. De nog betydbga olikbeteina mellan badas
skeletter m. ni. beskrifvas. Dessa 2 former utgora
tva verkbga skilda genera, eller sasom For f. hellre
lyckes vilja, tva olika familjer.

Afven Aptenodytidcs visas, pa samma st. p. Aptea»-
213, utgora en egen typ af vattenfoglar, som ar ^
val sklld fran Alca, och de nyss namde Pygopo-
derne. Det rikhaltiga innehallet ar ej ratt val eg-
nadt for ntdrag, hvarfore vi bJolt hanvisa lasaren
till originalet.

A n a to m i a f Aptenodytes bar d essuto m R e i d
lemnat i Zool. Proc. 1835 (Isis 1837 p. 185).

En ny art, Catarrhactes chrysolophus beskrif-
ves af Brandt i Bullet, de Petersburg 1837, p. 314
(v. d. Hoe^en en de Vrieses Tiidsclir 4. — Revue
Zool. 1838, p. 114). Den star niira Apt. cbryso-
coma Forst., som afven beski'ifves. Fiiderneslandet
angifves ej.

De kiinda arterna uppraknas af Lesson i
Revue Zool. 1839, p. 47; de aro 10, fordelte
i 3 genera, Spheniscus , Catarrhactes och Apte-
nodytes.

BraMdt bar, i Bullel. de Petersb. 1837, p. 344. Aicadeae.
— Isis 1837, p. 937) infort en ofversigt af den mo-
nog rafi ofver fam. Alcadece, som ban amnar utgif-
va i nasta bafte af Descr. Aninialium Rossicorum.
Da genera aro karakteriserade och arterna upp-
raknade, med kritisk synonymi vid de kanda och
diagnos vid de nya , utgor denna ofversigt en mo-
nografi, som ar bogst upplysnnde. Familjen inde-
las uti:

18U

I PterorluDes: nasbonarne tiickte af fjiidrar.

A lea (Torda och impennis) 2 sp.

Uria ci) Lomvla (Troile) 3

b) Grylle (U. Grylle) 3 -

Brachyrhamphvis Br.

a) Apobapton (Marmora la) 4

b) Syntliborhamphtis (antiquus) . . 2
Mergulus ("melanoleucus" = Alle L.) . .*!

II Gyniiiorliines : nasb. nakne.

Ptyc'horbamphus (aleuticus n. sp.) .... 1

Phalerls (TetracuJa) 5

Tylorhamphus (crlstatellns) 1

Ombria (Psittaciila) 1

Cerorhina (orientab's = rnonocerata P.) . 1
Fratercula

a) Ceratoblephariim (Arctica) .... 2

^) Gymnoblepharum (Cirrata) ... 1

S:a 27. sp.

Afven Lesson lemnar en uppriikning af de
fiesta till denna faniilj hcirande arterne i- Revue
Zool. 1839, p. 46. Deras fordelning i genera ar
der olika med den nyss anforda.
j^i„ O"^ Alca impennis, som pa Island kallas Geirfugl,

impennis. j^ppjyse,, Reinhardt (i Kroyers lidskr. 2 p. 533),
att den forekommer vid Islands sydvestra udde pa
det s. k. Gcir-slijcer , livarest den arligen klacker.
Dess sallsynthet bar vid 2 bekanta tillfallen
okats genoiu menniskors ati^ard, i det foglarne till
storsta delen pa stallet dodades, nemligen en gang
"for flera ar sedan, under kriget med England"
da 24 a 25 blefvo dodade, och 1831, da atminstone
21 exemplar undergingo samnia ode. Det ar ej
bekant att den forekommer vid Grcinland. [Det
synes sannolikt att den nu ujera ej klacker pa flera
stallen an det namda lilla skaret vid Island, och

18t

alt den ar en af de djiirai-fer, soin lUgoras af det
niinsta antalet indlviduei'. Vid Norrige bar rlen
blott en gang hllfvit sedd , afvensorn vid Jutland,*
se Rase lis fortcckning ofver Norriges foglar].

A NATO MI. — Utom de afliandlingar ofver Anatomi.
foglarnes inre delar, soin aro niimde i det fore-
gaende, dels under Ornithologl i allmaidiet, dels
under den systeniatlska olVersigten af Ordines, bora
foljande liiir anforas:

A. Wagner, Osleologlen af Crypturus^ Dicho-
lopbus, Psophia, Mycteria, i Bayerska Vet. Ac. Handl.
vol. 2 p. 472. (Efter skeletlet skuUe Dicbolophus
bora till Alectorlderne).

Martin Anatoni af Dicbolopbus cristatus,
Corythaix BidFoni. Zool. Proc. 1836, p. 29 ( Isis
1838, p. 181).

Jacquemin Anatomi &: pbysiologie de la
Corneille (C. Corone). Part. 1, Osleologie^ med-
foljer Tsis 1837. Visar utvecklingen af skelettets
fiesta delar.

Utvecklingen af skelettet bos foglarnes foetus
framstalles i Bullet, de Brux. 3, 1836, p. 175.

Brandt beskrifver 2:ne par sma anslgtesben,
som fcirekomma bos vattenfoglar, nemligen ett, Os
supra j'ugale, framtill vid of re kanten af os zygom.
bos Plotus ocb Carbo, samt ett, os Laciymo-pala-
tinum , belaget under tarbenet bos Tacliy petes, Puf-
bnus och Diomedea (Mem. de Petersb. 1839, p. 81
ocli forut i Bull, de Petersb. 1, p. 21.

Ett annat forut obemarkt ben, i hufvudet af
Papegojorna, beskrifves af Rousseau i Revue
Zool. 1839, p. 353. Det ar belaget mellan yttre
kanten af horselgangen ocb bakre sidan af os qva-

182

dratum, samt har af iippfinnaren erhSIIit det lan-
ga namnet 'os inter-cane-tyiiipano-audltif".

B^^gg-nadcn af foglanies tunga beskrifves ut-
forligt af Duvernoy i Mem. de Strasburg 1836,

Deras digestions organer afhandlas af Mac.
Gillivray i Jardines Mag. 1, p, 123,

Htischke de Bursae Fabricii origine, Jenae
1838, 4ro 16 sid. 1 tab. — Forf. har nied en fb't,
for hvilken physiologien hos honom stannar i for-
bindelse, foljl bridningen af den gatlika Bursa Fa-
bricii hos foglarne, under hela dess utveckbng i
ijgget, jemte flera andra dermed i sammanhang
staende organer. Bursa Fabricii anses af H. mot-
svara (iskarnes urinblasa.

En ganska rikhaltig uppsats af R. Wagner:
Beyfr. zur Anatomic der Yogel, i Miinchener Ab-
bandl. 1836, upplyser bland myckef annaf, hos
hvilka foglar 2:ne aggsfockar finnas. Detta ar all-
mannast hos roffoglarne, Gypogeranus har t. o. m.
etc rudiment af aggledare pa hogra sidan.

Krohn beskrifver foglarnes u^is i Miill, Arch.
1837.

Jacquemin afhandlar foglarnes luftsackar, i
Ann. Sc, Nat. 1836, p. 93, samt beskrifver den
ordning hvaruti deras fjadrar aro ordnade, pa sara-
tna sfalle p. 227.

Herpetologi.

Det i forra arsberattelsen (pag. 5 och 77) om- Aiimann*
talade allmanna arbetet ofver Amphibieine : Erpe-aiver Am-
tologie gene?^al af Dumeril och Bibron, bar P'*'^*®''*
fortgatt till och med 5:te volumen, som utkom
1839 och slutar ordningen Saiirii. Alia kanda ar-
ter, jemval de f'ossila, aro beskrlfna och analomien
afhandlad, sa att delta arbete blir ett fullstandigt
verk ofver amlibierne. Det ar blott skada att for-
fattarne ansett sig berattigade till antagandet af nya
namn for flera val bekanta genera, och derigenom
bidragit att ytterligare oka den namnforbistring,
som det borde vara hvarje zoologs pligt, alt fore-
koinma och afhjelpa. [innehall och artforleckning
finnes af vol. 1 — 3 (Skoldpaddor, Krokodiler,
Chamaeleon och Geckoner) i Isis 1837, p. 71; —
af vol, 4 (Tgiianer) ibd. p. 920.].

En allman systemalisering af Amphibierne,
utom Balrachii, bar Gray framstalll i Zool. Proc.
1837, p. 131. Klassen indelas i:
l:o S(jvamata: 1 Saurii , 2 Ophidii;
2:o Cataphracta: 3 Aniphisbsenii , 4 Chelonii, 5

Emydosaurii.
Saurii indelas vidare uti :
A Pachyglossae: l:o Noclurnae (Geckos); 2:o Diurnae

(Chama^leon, Agamae, Iguanida3).
B Leploglossae, som innefallar alia de ofriga, i 3

familjer ("Lacertidae, Moniloridae och Scincidae").
Schlea^el abbildun"en neuer odcr unvoll-
stand ig bekannter Amphibien, text in 8:o, pi. i
stor 4:o, Dusseldorf bey Arntz; forsta Decaden
1837, den ellofte 1839; ar ett rikhaltigt och vig-
tigt arbete, som lemnar grundliga undenattelser

184

of'ver de flesla delar af Herpetologien, och genoin
nionogralier utreder atskilllga, mindre val kanda
slagtens arter (t. ex. en monogr. af Typhlops fin-
nes i ll:te Deeaden).

Arnpliibierna till La Favorites resa aro be-
skrifiie och afbildade af Eydoux och Gervais i
Gueriiis Magazin 1837,' de nainnas pa sina stallen
laiigre frani.

Sarskllte landers Amfibier afhandlas i foljande
a rbeteii :
Amphib. £Jv. Holbrook North American HerpetoloiTY,

Fa liner' o»/ '

Royal 4:o nied col. pi. Vol. 1 Philad. 1836 in ne-
haller 23 sp. Vol. 2, 1838 beskrifver 28 arter,
utan system, ordning. [Sillim. Amer. Joiirn. Vol.
35 p. 187. — Strcidda utdrag finnas i Revue Zool.
1838, p. 317].

Pa JNovaja Zemlia finnas, enligt Baers fonit
namda afhandling, inga Amphibier, inen vid hvita
hafvet forekomma Lacerta vivipara (ej agilis) samt
ormar (Baer i Bull, de Petersb. 1838).

Krynicki om Rysslands Amphibier, Bullet,
de Moscou 1837, N:o 3, p. 46.

Bell History of British Reptiles, demi 8:o,
Loudon, van Voorst, N:o 1, 1838, N:o 2, 1839, com-
plett. Beskrifver 2:ne nya arter: Rana scotica (nara
esculenta, som der saknas), och Triton Bihroni.
For ofrigt finnas alia de Svenska arterna (jfr. Svensk
literatur). Forf. uppriiknar 2 Skoldpaddarter , nem-
ligen Chelonia imhricata och Spkargis coriacea sa-
som Briltiska ; men bada arterna anforas endast ef-
ter aldie nppgifter, att exemplar blifvit tagne vid
kusten; mojligtvis hafva dcssa varit ditforda af sjo-
farande, liksom vi veta att handelsen varit i Oresund.

Jos. Gene, Synopsis reptilium Sardinice indi-
geiiorumj Taurini 1839, 8:o.

185

Af Gervais uppraknas 27 arter Amphibier fVati
norra Afrika, i Ann. Sc. Nat. VI. p. 308. Ar-
terne visa der stor ofverensstammelse med dem i
sodra Eiiropa, sa att blott fa nya tillkomma.

Af Siebolds Fauna Japonica har ett hafte till-
kommit, som innefattar ormarne, bearbelade af
Schleii^el och Teiuminck. Endast 10 arter aro
funne pa Japan, och af dein aro 3 hafsormar.

Flera andra arbeten, som afliandla sarskilta
landers Amphibier namnas i det forei^aende, under
Zoologi i allmanhet, pag. 17 och folj.

En hogst besynnerbg egenhet hos Amphibierna Vivipara
i sodra delen af Chili anfores af Gay (Comptes i'"chiii/
rendus IT, p. 322), att de foda lefvande nngar,
nastan alia, afven af sadane familjer, som i hela
den ofriija kanda verlden aro a£fa'la2r2!"''^iide. Man
bar saledes har, ej blott vivipara snokar, iguaner
m. m., utan till och med grodor, t. ex. (lera arter
af slagtet Rhinella. G. skall hafva funnit alia dessa
exempel inom en rymd af ett par mil.

Brehm framkastar tvifvelsmal mot de allmantOrmarnes
gangse beriittelserne om de stora ormarnes formaga att attTiuka
sluka storre djur. Han anmarker, att en 11 fot ?*^'* ''^

^ •' ^ ^ tjHsa aa-

lang Python har ganska mycket besvar for attdra djur.
svalja en bona, och fragar hiiru det ar mojligt att
en 20 fots lang Boa eller Python skiille kunna
svalja en get, tiger eller menniska. Troligtvis ar
detta omojligt, hvilket dessutom bestyrkes deraf,
att i de lander, hvarest dessa ormar finnas, frukta
invanarne ej for dem. [Det fabulosa i de af
Brehm betviflade berattelserna, synes ytterligare
deraf, att man omtalat menniskor, som blifvit siu-
kade af ormar och ater lefvande uttagne, hvilket
ar sa orimligt att de som sammansatt dessa fabler,
sakert aid rig haft ett begrepp om huru en sadan
orm beter sig, for att svalja sitt rof. Han krossar

186

. det nemligen forst, och fortfar sedan dermed, un-
der hela det langvariga och modosamma arbetet,
att inprassa rofvet genom munnenj. Afven hestri-
der Brehm skallerormens ofta omtalade tjusnings-
formaga. Han hade inslappt en duf'va i buren till
en skallerorm, for att fa se det maikvardlga phae-
nomenetj men de brydde sig ej om hvarandra,
och efter nagra dagars tid togs dufvan ater ut,
lika frisk som da hon inslapptes. (Isis 1837, p. 691).
En annan berattelse, som synes mig hora till
de manga dlkter, hvilka varit och aro gangse om
Amphlbier, anfores i Charlesw. Mag. 1837, p. 441,-
att nemliffen de vanlifja hug^ijormarnes iinp^ar, vld

O D DO ZJ '

annalkande fara, fly in i munnen pa modren.
Berattaren sager sig hafva sjelf sett detta. Emed-
lertid tviflar jag tills vidare pa att ban kant huru
stora dessa ungar aro, da de framfodas, och for-
modar att ban niisstagit sig pa daggmaskar, som or-
men nyss hade svaljt.
Sjoornien. Till dc fabelllka underrattelserna om den

stora Hafsormen (jemf. forra arsb. p. 69) kommer
annn en, af Lojtnant Bulkier, som sknlle hafva
sett den nara Boston ar 1839, och uppglfver dess
langd till ungefar 120 a 135 fotj men denna un-
derrattelse ar lika litet upplysande, som alia de fo-
regaende (se Fror. Not. 1839 Oct.j XII, 6 p. 88).
Amphibi- Fjallcn hos Cwcllia och Lepidosaurus beskrif-

ernesfjail.^^g afMandl i Ann. Sc. Nat. XII, p. 291. De
skola aga mycken likhet med dem hos fiskarne
(jemf. langre fram, under Ichthyologi). Amphi- ^.
biernes fjall i allmanhet skola vara beskrifna af ^H
samme forfattare i 2:dra volumen af Demi doffs
forut omtalade resa, men jag bar ej haft tillfalle
att se nagon uppsats af Mandl i detta stora arbete.

187

CHELONIL — 6fver Skoldpaddonies Ord-
nlrig- lemnar Prlnsen af Musigniano, C. L. Bona-
parte, en systematisk ofversigt, innefattande genera
och subgenera, med karakterer ocli uppgift pa an-
talet af kanda arter. Genera aro 26, livarunder
dessutom innefattas 25 subgenera. Artantalet i de
fiesta genera eller subgenera arl eller 2, och blott
i ett enda 6, ncmligen i si. Geochelone under
Testudo. (Cheloniarum tabula analytica, 1836 j —
finnes mer eller mindre fullstiindigt intagen i man-
ga tidskrifter, t. ex. Wlegmanns Archiv 1838, p.
136,- — Jardlnes Mag. 2 p. 58; — Revue Zool.
1839, p. 237).

En annan systematik af ordningen, med upp-
raknlng afde kanda arterna, hade Fitzinger infort
1 Wiener Annalen 1, p. 103.

Om Skoldpaddornas osteologi flnnas 2:ne upp-
satser af D:r Peters uti Miillers Archiv. 1839, p.
280 och 290.

Lesuer beskrifver 2:ne blasformloa orffaner
(vessies lombaires), som kommunicera med kloaken,
och aro belagne vid rectum hos arterna af slagtet
Emys. De finnas ej hos alia Skoldpaddformer.
(Upplast i Vet. Ac. i Paris d. 7 Oct. 1839,- se In-
stitut eller Revue Zool. 1839).

Emys Oregonensis n. sp. fran Columbia floden,
beskrifves af Harlan i Sillimans Journal, vol. 31
(1837) p. 382. Isis 1840, p. 177.

SAURII. — En Tabula Analytica Saurorum
af Ch. L. Bonaparte, med karakterer for famil-
jerne , finnes uti Revue Zool. 1839, p. 239. Genera
uppriiknas ej.

Chamoeleontens tunga och mechanismen af
dess rorelse, jemford med tungan hos andra Am-

188

pliibier, beskrifvas af Duvernoy i x4ihi. Sc. Nat.
183(3, vol. V. p. 224.

Crocodi- Krokodilens hjerta ar beskrlfvet af Bischoff

^'"* i Mullers Archiv 18313, p. 1 , och af v. d. Hoeven
i Tijdschr. voor Nat. Gesch. 6 p. 151.

De sydamerikanska Alligatorerne monographi-
ceras af Natterer och Fitzinger i Wiener Ann.
2 p. 311 (1839). 8 arter antagas: Champsa nigra,
fissipes, sclerops, vallifrons, punctulata, trigonata,
palpebrosa och gibbiceps.

Ostindiens Om Krokodilerne pa de Ostindiske oarne lem-

diler. nar Muller goda underrattelser i v. d. Hoeven
en de Vrieses Tijdschr. 5, p. 88. (Derifran i Revue
Zool. 1838, p. 258. — Afven i det fdrut, pag. 29,
niinida: Yerhandelingen &c.). Endast 2 (kanske
4) arter synas forekomma der nemligen : Crocodilus
biporcatus J soni ar all man ofverallt , och Gav talis
Schlegelii Muller, n. sp. fran Borneo. En varietet
af Croc, vulgaris skall hafva blifvit sedd vid Java
af Kuhl ocli van Hasselt, men Muller, soni
rest omkring pa de stora oarne, fran Sumatra
till Nya Guinea, har ej funnit den der. Han har
deremot pa Borneo tralFat en varietet af Cr. bipor-
catus, som har bredare hufvud, och kanhanda bor
anses sasoni egen art; den urskiljes afven af info-
dingarne fran den allmanna arten : de kalla den
Krokodil med padd-hiifvud. — Den allmanna Cr.
biporcatus skall visa sig radd da den ligger pa
oppna strander utan skydd , men da den ligger
dold for att lura pa rof, hvilket skall vara dess
vanliga sed, ar den ganska tilltagsen, ocli bortrof-
var ofta menniskor. M. har ej hort nagot late af
den. Han berattar inoentino- som liknar den kanda
historien om Trochilus, men omtalar tvertom, att
ban sett krokodiler taga och fortara sma foglar,
da de kommit at dem, och specielt anforesenTo-

189

tanns liypoleucos, som en kiokodil nedsvaljt. Dess
vanliga foda skall utgciras af fisk, hvaraf vattnet i
dessa lander vimlar. Den nya arten (Gav. Schle-
gelii) finnes endast i Insjoarne inuti Borneo. Dess
bo hade blifvit funnet vid den skosfiija stranden af
en insjo langt in i landet. Det bestod af en hog-,
uppford af jord, lof, grenar o. d. till 2^^ fots hojd
och 4 fots diameter vid basis. Aggen , till ett an-
tal af 28, lago i en fordjupning af 1 fots diameter
ofvanpa denna hog, tjockt ofvertackte af lofj de
voro sa stoia som gas-iigg. Boet var sa belaget att
det hade skuo^sfa af traden under hela dajjen.

Crocodilus leptorhynchus n. sp. fran Fernando
Po, beskrifves af Bennett, med Anatomi af Mar-
tin, i Zool. Proc. 3 p. 59 (Isis 1837 p. 184).

Gray catalogue of the slender tongued Sau-Lireratur
rians, Taylors xAnn. 1, p. 274; forts, p. 388, och
vol. 2, p. 287, 331 (sliitar med Anguis, Acontias);
innehaller ny uppstallning af de kanda arterna och
beskrifning af nya.

J. C. Gravenhorst Beytr. zur genaueren
Kentn. einiger Eidechsen-gattungen; Act. Bonn.
XVIII, 2, p. 711. (Om Tropidurus^ pa 2 stallen;
monografi af Liolcemus j Pristinotus n. gen. afT.
Liola^mo; Callopistes nov. gen. aff. Podinemaj Wagl. j
Phymaturus n. g. sub. Urocentro; Scleroporus : Hyp-
selopas i Phrynoccphalus) J med figurer, mest af
detaljer.

Tsch ud i Monogr. der. Schweizerischen Echsen
1837, 4:o 43 sid. 2 ill. tab. (ur Neue Denkschr. d.
Schw. Gesellschaft).

Bonaparte om Psainmodromus Ed wa rsia nus
och Ps. cinereus ; den sednare ny art fran s. Frank-
rike. Isis 1839, p. 614; Ann. Sc. Nat. XII, p. 60;
Institut 1839, p. 275.

Smith: 8 n. sp. Coj'dylus fran S. Afrika, och
deliiing af genus Cordylus i 3;ne. Charlesw. Mag.
1838, p. 30.

Id. nya Lacertce , ibd. p. 92,

Harlan om Jlgama cornuta och Lacerta orbi-
cularis, Slllim. Amer. Journ. 31 (1837) p. 385.
Isls 1840, p. 177.

Martin om Istiurus Amboinensis Cuv., Zool.
Proc. p. 68, och beskr. at" Varaniis Cumingi n. sp.
ibd. p. 69.

Eydotix & Gervais, Draco spilopUrus , G iie r.
Mag. 1837.

Martin Chamceleon Bihroni n. sp. fr. Fer-
nando Po, jemte anm. om de forut kanda, Ch.
tri€ornis m. fl. Zool. Proc. 1838, p. 63—65.

Stiichbury Chamcelcoii cristatiis n. sp. Linn.
Trans. XYII, p. 361. Isis 1838, p. 412.

W i e g m a n n om Aniystes ( = Ophiops Menetr.)
samt monografi af Scincus , Diploglossiis och Eupre-
pes , Wiegm. Archiv. 1837, p. 123.
Scin- Cocleau, Etudes sur les Scincoiclcs , Livr. 1,

coidea. 25 sid. 4 tab. ilium. Paris 1836, 4:o5 skall bli en
utforlig monografi dfver dessa djur, beraknad till
20 a 25 haften.

Id. Tabulae synopticae Scincoideorum, Institut
N:o 193. Isis 1837, p. 794. Ann. Sc. Nat. 7. p.
124. Sammanfallar de kanda genera, utan arter.

Scincus (subg. Tiliqua) fernandi n. sp. fr. Fer-
nando Po, Zool. Proc, Juni 1836; — Isis 1838,
p. 188.

Plcurotuchus (Pleuroptychus), som af Smith
uppstalles sasom nytt genus bland odlorna, i Jar-
dines mag. 1836, p. 141, ar detsamma som Gerr-
hosaurus Wiegm. (Cicigna Gray) enl. Wiegm. Arch.
1837, 2, p. 228.

191

Hogg klassKikation af Ampliisba3na, i Charlesw. Amphis-
Mag. 1839, p. 368. ^*"^-

Geivais, 2 n. sp. Amphisbaenae fian Afrika,
Guerins Mag. 1837.

SERPENTES. — Det mest omfattande arbete Schiegei
som utkommit ofver ormarne, och troligtvis ett af^o^^g'^lj^
de grundligaste som blifvit utgifvet ofver dcnna ^^''P^'^s-
ordning, ar H. Sc hi eg els Essai siir la Physiog-
nornie des Serpens, Amsterdam cliez Schonekat
1837. Text 2 delar 8:o af 251 och 606 sid., med
atlas af 21 pi. folio och 3 kartor for geogr. ut-
bredninofen. Forsta delen afhandlar ordninfifen i
allmanhet; den andra (Partle descriptive) sysselsat-
ter sig med de enskilta arterne, och upptager alia
som varit kanda till ar 1837. Delta arbete lemnar
utforlig underrattelse om ormarnes naturalhistoria,
anatomi och literatur, med allt som dermed star
i sammanhang, till och med de fabler och fordo-
mar, som om dem varit gangse. Det enda man
saknar ar diagnoser och kort synonymi, pa Linne-
anska sattet, hvilka alltid latta begagnandet af en
bok som beskrifver arter. Diagnoserne ersattas ej
af den i forsta delen intagna "Pievue synoptique",
som med korta beskrifningar genomgar alia arterna,
emedan afven dessa beskrifningar aro for mycket
resonnerande, och derfore for langa att vara diag-
noser, samt ej uppstallda i en for ogat lattfattlig
ordning. Arterne aro pa foljande salt ordnade i
24 slagten:

I Serpens non venimeux

Fam. 1 Serpens Jbuisseurs: gen. Tortrix med 7 sp.
Fam. 2 Serp. lombrics: Calamaria 18.

192

Fam. 3 Serp. terrestj^es : Coronella 14; Xenodon 8;

Helerodon 3; Lycodon 13; Coluber 27,; Hcrpe-

todryas 19; Psammophis 8 sp.
Fam. 4 Scrp. d'arhre: Dendropliis 10; Dryiophis 6';

Dlpsas 23.
Fani. 5 Scrp, deau douce: Tropidonotus 19; Ho-

malopsis 14.
Fam. 6 Boas: Boa 9; Python 4; Acrocliordus 2 sp.

II Serpens venimeux

Fam. 7 Sap. ven. coluhriformes : Flaps 11; Bun-

garus 2; Naja 11 sp.
Fam. 8 Scrp. de mer: Hydrophis 7 sp.
Fam. 9 Serp. veniiii. propr. dits : Trigonocephalus

13; Crotalus 4; Vipera 10 sp.
Tillsammans 265 arter, hvaraf 57 aro giilige ocli
208 icke jjiftiije. Vara Svenska arter aro Coronella
laevis, Tropidonotus Natrix och Vipera Berus.

Genom bekantskapen med ormarne i stort bar
Forf. igenkant de klimatiska och lokala variationerna
af arterne, och derigeuom betydligen reducerat
dessa sednares antal; men alVen slagtenas antal ar
ganska mycket forminskadt, och det ar ett noje
att se en sa enkel uppstallning som den ofvan an-
forda, inom hvilka dock karakteristiken ar fuU-
standig. — De fossila arterna afhandlas ej; Forf.
banviser blott till Morren, Cuviers Ossem. fos-
siles och Gold fuss i Act. Bonn. XV.

Uti en afhandling, som innefattar flera an-
markningar ofver ormarne (Zool. Proc. 1837, p. 135)
sager Gray, att i de engelska samlingarne linnas
flera arter, som ej aro upptagne af Schlegel,
bvilket ej kan fcirefalla underligt, da man vet
hvilka massor af naturalster, som arligen hemforas
till England fran alia verldens delar.

Schlecrel

193

Schlegol anforer cic fakta ban kiint ofver
liafsormarnes glftlgliet, men nekar den ej, sasoni
D:r Cantor paslar nti Zoo], Proc. 1838, p. 80,
hvarest ban anforer exempel pa personer, som blif-
vit (jodade af bafsormar, ocb visar att deras gift ar
ganska stark t. — S. anforer v Ida re (1, p. 97), att
man ej med vissbet kanner om ormarno i allnian-
bet dricka, bvilket amne afven niirmare upplyses
af Cantor (se strax ncdanfcir under Hamadryas).

Cantor beskrifver (i Zool. Proc. 1838, p. 72)Hamadry-

..,..,. . c " n 1 J «« opluo-

en markvardig ny ormart tran liengalen ^ under phagus.
namn af Hamadryas op/iiopkagus. Han a user den
bilda ett eget slagte mellan Naja ocb Bungarus:
balsen kan utvidgas sasom bos Naja, men maxillar-
tander finnas bakom oifttanderna. Denna bno'Sform
bllr ovanllgt stor, anda till 12 fot lang, ocb lef-
ver bufvtidsakligen af andra ormar, sa val giftiga
som icke giftiga, afvensom af odlor. Den dricker
irerna, bvilket Cantor sailer vara forballandet med
alia indiska ormar, utom dem som lefva i trad.
Giftet af denna ocb af flera andra arter, som C.
baft tillfalle undersoka, agde savida en syrlig be-
skafFenbet, att det svagt rodnade Jackmuspapper;
men det var smaklost ocb klart. Den omsar bud
hvar tredje eller fjerde manad. Denna art formar
ej utbiirda svalt sa lange som andra ormar, ty de,
bvarmed forsok anstalldes, lefde ej langre an en
manad utan foda. 1 Bcngalen kallas den Sunkr
Cboar. — En annan art (?) af samma slagte: IT.
Hannah, fran Indien, beskrifves, jemte anmarknin-
gar om slagtet, af Cantor, i Ann. Sc. Nat. XI.
p. 127 (1839), ur As. Res. XIX. 1.

Samma forfatlare beskrifver ett stort antal Ormjir
nya ormarter fran Indien i Zool. Proc 1839, nem- indieu.
ligen 9 giftiga arter, p. 31 (deribland den nyss-
Prof. Sundevalls Jrsb. 1837—7840. J 13

194

namde Hamadryas ophioph.)> och 27 icke giftfga
arter, p. 49.

Stephanohydra y ett nylt slagte af vattenormar
fran bafvet vid Celebes, beskrifves af TschudI i
Wiegm. Arcbiv 1837, p. 331.

Calamaria versicolor fr. Javaj Ranzani i
Revue Zool. 1838, p. 84 (ur Mem. di Mat. e di
fisica della Soc. Ilal. torn XXI, p. 101 (1837).

Xenodermus Reinb, fran Java, nara Acrocbor-
dus i Wiegm. Aicb. 1837, p. 136.

Ormar fran Eupbrat beskrlfvas af Martin i
Zool. Pioc. 1838, p. 81, neinllgen:
Coluber cb'fTordi, Herpetodrjas punctlfer,

— cbesnii, Coronella multlcincta,

— canton', modesta,

Vipera eiipbratica, pulchra,

alia nya utom den forsta arten.

Stor Kobl berattar, att ormar skola finnas till otro-

ma^^f^v'^'S mangd i de sydryska stepperna; det larer i syn-

Asiens nerhet vara Coluber trabalis som ar mest allman.

Stepper. i i- lo i i tit

rabulost later act, som ban sager om steppen Mu-
gan vid Kbur, bvilken under regntlden skall vara
ett barligt, grasrlkt land, dit nomader samlas fran
alia ball, for att beta sina hjordar. Men sa snart
hettan ater borjar ocb griisot torkar bort sages or-
mar infinna slg i milllontal, sa att intet djur slip-
per derifran med lifvet. Uti denna berattelse tyc

ker man sig val igenkanna den orientaliska ofver

driften, men jag anforer den dock efter Fror. No
1839, Maj (X. 13). Nomaderne vaga slg ej till de
namde steppen under den torra arstldenj men det
torde mera vara brlsten pa gras an mangden af
ormar som afballer dem. De torde ej beller ratt
noga kanna till huru der ser ut under den arstid
da de ej vistas der.

195

Brandt beskr. 4 nya orm-aiter fran trakten
af Kaspiska Imfvet, i Bull de Petersb. 1838, p. 241.
(Isis 1839, p. 643) af Tropidonotus, Coluber.

Oiii llu g-^f or mar ne i Danmark sc Kvovcvs lidskr.^'terfrSn

. Europa

2, p. 542 (Pelias berus, prester; manne 2 arter ?).Afrika&c.

Om Coluber personatiis fran Frankrike, Les-
son i Revue Zool. 1839, p. 168.

Smitb nya arter af Naja , p^ipera, fran Sd-
dra Afrika, Charlesvv. Mag. 1838, p. 92.

Uti Herpetolog:ien till Voyage de la Favorite,
i Guerins Mag. 1837, beskrifva Eydoux ocU Ger-
vais foljande arter:
Uropeltis philippensis, U. ceylanicus,
Coluber (Tropidonotus) spilogaster,

— (Homalopsls) plumbea, — aer
Calamaria punctata.

Viscera ocb karlen af Python (Boa reticulata
Daud.) beskrifvas af Hopkinson i Philad. Trans.
V. 1, p. 121.

BATRACHII. — Ett allniant arbete ofver bela
ordnlngen ar: J. T. Tsliudi Classification der Ba-
trachler, Neuchatel 1834, 4:o, 98 sid. 6 tab. Alia
kanda arter anfdras, afven de fosslla, men karakte-
rer lemnas endast for familjer och genera (enligt
Isis 1838, p. 852).

Om Cecilicrnes affinlteler talar Dumeril i CaeciUa.
Ann. Sc. JNat. XII, p. 353 och Instltut 1839, N:o 307.
De bora ostridigt till Batrachierna. Miiller bar
funnit gallial ocb giilar bos en ung Cecilia, och
dfverensstammelsen i deras skelett, med Batrachier-
nes, var erkand for lang tld tillbaka. Oppel forde
dem fdrst till denna ordnlng ar 1811. Nu hanfd-
rer D. dem hit sasom en egen sub-ordo : "les Pe-
romelcs", som blott Innehaller en faniilj, "les Ophi-

196

osomes on Ceciloides", med karakter: cylindrisk,
langstrackt kropp, fullkomligt utan fotter (och iitan
svans)^ den rundade kloaken oppnas i kioppcns
anda. '*8 arter" aro kanda, nemllgen 5 fran Ame-
rika, 2 fran Aslen och en fran Afrika. De lefva
i gangar under jordon, pa kiirraktiga stiillen, men
for ofrigt ar deras lefnadssatt och deras fortplant-
ning okanda. De fordelas i 4 slagten :
Cecil la med 5 arter
Siphonops „ 2 „

Epicrium „ 1 „ (C. ghitlnosa L.)*
Rhinatrema,, 1 „ (C. blvittata Ciiv.).
(Denna upprakning ger 9 arter). Alia hafva kropps-
ytan fuktig eller slemig, ringad , med sma fjall ,
som aro dolde i hudens veck; 2 condyli articiila-
res vid foramen magnnm, sasom Batrachii. Alia
ormar hafva stjert och transversell kloak-oppning,
samt en enda condylus artlc. — Kakarne aro hos
Cecilia3 framtill hopvuxne och ej rorlige, hvllket
de aro hos ormarne; den ofre ar fastad vid cra-
nium; den undre ar kort, och ej sasom ormarnes
rackande langt bakom cranium. Os qvadratum
saknas (?) eller ar fast fcirenadt med cranium.
Munnen ar, till folje af denna bildning, medelmattig
och ej slor, sasom hos ormarne. Yertebrerna aro
concava i andarne, liksom fiskarnes. Tungan ar
bred, vidhaftad, papillcis. Ingen oronoppning fin-
nes. Huden ar fastad vid musklerna sasom hos
"Urodeles".

I ett tillagg till denna afhandling genomgai^^l
Blainville hela historien om Ceciliernes klassifi-
kation, till ormarne och till Batrachierna.

Anatomi af Ccecilia lemnar Bischoff i Miil-
lers Archiv 1838, p. 353.

C, sqiialostoma n. sp. ? nara lik C. tentaculata;
Stutchbury Linn. Tr. XVIT,p. 361,Jsis 1838, p. 412.

197

Lefriadssattct af Alytcs (Bufo) ohstetricans be-Rana.
skrifves af Tschudi i Isis 1837, pag. 702. Parnin-
gen loregar hastlgt, och varar ej under tlera da-
gar sasoni de vanliga grodornas, T. har ej fatt
se den, men tror att den sker pa landet och ej
i vattnet. Aggstrangarne lagga sig kring hanens
baklar och hafta der fast, samt qvarsitta tills ungen
kryper ut. Denna art gar aldrig i vattnet men
grafver gangar i jorden. Hanarne lefva nagra till-
liopa, honorna lefva ensamme.

A n m. om Pclohates fuscus , S i e b o 1 d , i
Wiegm. Aichiv 1838, p. 375. — v. d. Hoe v en
hanforer den till si. Bombinator, emedan den
("Bufo fuscus") ar forsedd med tander. se Institut
1838, p. 83.

Bufo calamita finnes ymnigt vid Gallovay i
Skottland enl. Jard. Mag. 1, p. 294.

Bibron, om Triton cristatus och marmoratusSalamaa-
i England, Zool. Proc. 1838, p. 23. De anses sa-'^'Von^"'
som verkligt skilda arter, hos den forre ar ofver-
lappen sa utvidgad, att den bakat ofvertacker den
undre, hvilket ej sker pa Tr. marmoratus.

Lesson om Salamandra elegans fran Frank-
rike, Revue Zool. 1839, p. 199. Den har ingen
crista dorsalis, men om den verkligen bcir anses
for en eofen art ar svart att efter den citerade be-
skrifningen inse.

Flera underriittelser hafva erhallits om ett gi-Gigantlsk
gantiskt, salamander-artadt djur fran Japan, af 3 der fraa
fots langd, hvaraf Siebold hemfort ett exemplar, •^^P^"*
som, atminstone iinnu ar 1838, efter 7 ars forlopp
fcirvarades lefvande i Leyden. Det halles der i
ett stort vattenkarl och fcides med fiskar. Sch le-
ge 1 benamde det Salamandra maxima och T em-
mi nek kallade det, i inledningen till fauna Japo-
nica, Triton japonicus. Sedan fann v. d. Hoeven

198

att detta djiir ej liorer till Salamandra eller Tri-
ton iitan ar en Proteid, narmast beslaglad med de
bekanta stora nord-amerikanska arterna. Fran slag-
tet Menopoma Harl. sages det endast skilja sig
genom bristen pa det hal , som motsvarar galopp-
nino'arne hos Proteus och Salamander-Iaverne men
som utan tvlfvel fiinnits lios djnret da det var
yngre, liksom hos de vanliga Triton-arterne. Han
anser denna art alltsa bora forenas med namde
slagte; men da nanmet Menopoma antyder gallia-
lets qvarblifvande, foreslar ban antagandet af det
aldre, ?ir 1831, af Leu ck art gifna slagtnamnet
Cryptohranchus , ehuru afven detta beror pa den
falska forutsattningen att galar skulle finnas, och
kallar arten Cr. Japonicits *). Han tror vidare, att
den ryktbara stora fossila Salamandern fran Oenin-
gen, Scheuchzers Homo diluvii testis, bdr an-
ses vSasom den tredje arten af detta slagte, under
namn af Cr. primigcnius (Tijdschr. voor Nat. Gesch.
IV. — Ann. Sc. Nat. XI, p. 62 (1839). Se afven
Institut 1838, p. 83, hvarest den japanska arten
kallas Cr. maximus (efter Proces verbal de Strasb).
Emellertid hafva flera tvifvel blifvit framka-
stade mot v. d. Hoe v ens asigt. Owen yttrar
bestamdt att galoppningens qvarbh'fvande elh^r for-
svinnande ar af en sa stor betydelse for djurets
organisation, att de som i detta hanseende forhalla
sig olika ej kunna forenas inom samma slagte (Zool.
Proc. 1838, p. 25). En liknande anmarkning gdr
Wiegmann (i Wiegm. Arch. 1838, 2 pag. 360),
och Leuckart (i Fror. Not. XIII, 2). Denne

*) Den fonit TiUnda arten af delta slagte ar Salamandra gi-
gantea Smitli Barton; sedan Icallad Ahranclius och derefter
Menopoma af Harlan; Cryptohranchns salamandroides af
Leucliurt, Isis 1831; Protanopsis af Barton och Salaman^
drops af Wagler. v. d. Hoeven \ill nu ytteiligare kaila
den Crjpiohranchus Dartonii.

199

sednare anser del japanska djurel bora i dcii sy-
stematiska anordningen nppstallas mellan Triton
ocli Salamandra, och sage r, at t dess bildniiig i all-
manhet dfverensstanimer med den af Triton, utom
de tva iiitermaxillarbenen, hvarigenom det liknar
Salamandra. Han fdreslar derfore att for delta
djur bilda ett eget genus, under namn af Hydro-
salamandra, hvarthan ban afven tror sig bora rakna
den nyss namda fossila arten fran Oeningen. —
Likval kan delta slagtnamn icke bibehallas da
Tscbudi redan forut hade, for den Japanska ar-
ten, bildat ett slagte under namn dX Megalobatrachiis
(Enl. nyss anf. stalle i Wiegni. Arch. 1838). — Jag
maste alldeles lemna oafgjordt hvilken af dcvSsa stri-
diga uppgifler vsoni ar den ratta, men af v. d.
Hoevens beskrifning synes det, som cm djuret
ej kunde anses narslagtadt med Triton och Sala-
mandra; t. ex. det skall sakna ogonlock och ofver-
ensstiimmer derigenom med Menopoma och Protei-
derne i allmanhet.

En annu markvardigare djurform har blifvitLIpidosi-
bekantgjord, nemligen Lepidosiren paradoxus ett *^^°*
verkbgt nytt djurslagte, som utgor en fulikomlig
foreningslank mellan amphib och fisk-classerna. Nat-
terer beskref delta djur (i Weiner Annalen 1837,
p. 165 med en god figur, tab. 10) efter 2:ne exem-
plar, hvaraf ban under sina resor i Brasilien fun-
nit det ena i en vattengraf nara Borba vid Madeira
floden, och det andra i en sump vid v. strandeii
af Amazonfloden, ofvanfor Villanova. — Djuret
larer vara ganska sallsynl, ty det var obekant for
de fiesta bland infodingarne; men vid Borba fun-
nos de som kande del, under namn di.S. Caramuru. —
Det ena exemplaret var 3| fot langt, det andra
dubbelt kortare. N. anser delta djur bora till de
fisklika amphibierna eller Protciderne, och till fa-

200

millcn Derotremata , nara Amphiuma. Hela djuret
liknar niistan en al men bar hufvudet lika tjockt
som kroppen. Fiirgen ar brungra. En fena om-
glfver hela stjeiten, ocli racker ofvantill fram om
anus, ungefar till halfva kroppslangden. Hela krop-
pen betackes af stora, mjuka, rundade, tcgellagde
fjall, och hiiden bar slemkanaler, som bilda en si-
dolinie, liksom bos liskarne. Pa bufvudet fortsat-
tes sldolinien, liksom bos fiskarne, i 2 vagiga gre-
nar, en ofver och en under ogat, samt ger dess-
utom nagra mindre grenar, nastan som pa Cbi-
maera, och en tvarstreck ofver nacken. Munnen
ar medelmattig, med tjocka lappa r. Mellankaks-
benen och underkiikens framdel bafva 2 stora, plat-
tade, ganska breda tander, som genom intryckte
strek synas vara delade till bvardera 3, nastan som
bos Cbimaeraj dessutom finnas i mellankaksbenet
2 sma tander, framom de stora. — Ogonen aro
sma, tackle af buden. Galoppningarne aro blott
en pa hvardera sidan, temligen sma och transversella.
Anus finnes pa venstra sidan om medellinien, vid f af
kroppslangden. — Ext r emit et erne forestallas af 4
enkla, syllika, trinda bibang, ungefar sa langa
som kroppens dinmc^ter; en utgar bakom bvardera
galoppningen och ett par fran buksidan , nast fram-
om anus. Galbagnrne aro pa bvardera sidan 4.
Luftrciret bar mjukt, budlikt luftrorsbtifvud, och
slutar i 2 langa blasformiga lungor, som racka till
anus. Tarmen ar jemntjock ulan tydlig mage,
men fcirsedd med spiralvalvel sasom bajarnes. Urin-
blasa finnes. Denna sammansattning ar i sanning
bogst egen : sidolinie och stora fjall, med 4 enkla
rudimentara extremiteter och 2 lungor (simblasor).
De narmare detaljerne af anatomien komma att
bekantgoras af Professor Biscboff. — Oken tyckes

201

i Isis 1838, p. 347 betrakta delta djur sasom nar-

mare beslaoftadt med Chiinaira.

Kort derefter beskref Owen en annan artLep. an-
af samma sliigte, Fran Gambia, under namn af "*^'^'^"^'
Lcpidosiren annectens , som iir mind re an L. para-
doxus och skdjer sig iVan den genom smalare kropp,
samt storre langd af extremiteterna och hufvudet.
Han bade forut, i Museum of the Coll. of Surgeons,
uppstallt den bland malacopterygii abdominales,
med nam net Protopterus , och anser den vara en
verklig fisk, narslagtad med Polypterus och Lepid-
osteus, hvilka afven hafva likhet med aniphibier-
ne. De struktur-forhallanden som nodvandigt maste
gora detta djur till en fisk iiro: nasoppningarne,
som blott bilda 2 blinda siickar, och ej oppna sig
inat svalget; extremitelerne, som hvardera besta af
en mangledad stralej tlllvaron af ett praeoperculum
(operculum namnes ej)j rorlig mellankak, franva-
ron af pancreas och mjelte; orats beskafFenhet,
med stora oronstenar, fjallen, sidolinien o. s. v. —
Den dubbla, lungformiga simblasan, med verkligt
luftror, och tandernas utseende, beskrifvas liksom
hos forutnamde art, men af de ofre tanderna
skulle blott de 2 mind re tillhora mellankaksbenet,
del stora tandbenet larer bora till sjelfva kaken.
Galbagarne sagas hvarken articulera med tungbe-
net eller cranium, sasom de gora hos fiskarne i
allmanhet, och vara till antalet 65 men blott 4 af
dem, nemligen 1, 4, 5, 6, aro forsedde med gal-
fransar. Skelettet befanns vara blott delvis fcirbe-
nadt, och der gront, sasom I basis cranii och ref-
benen, hvilka finnas till det ovanligt stora anta-
let af 36 par. Oaktadt dessas tillvaro sages dock
ryggraden vara beskafFad sasom hos Cyclostomata
[d. a. den skulle utgoras blott af en chorda dor-
salis], och os petrosum vara broskartadt. (Ann.

202

af Nat. Hist. vol. 3 Juni 1839 5 — Brevvsters Journ.
XV, p. 70; — Linii. Proc. 1839, April; — Isis
1839, p. 604. — Fror N. Not. XI, 2.— Ann. Sc.
Nat. XI, p. 371).

Den ovanllga bildningen af dessa bada djur-
arter, blir annu mera markvardig genom nagra
fa betydliga olikheter mellan dem bada, bvar-
igenom den ena synes vara en fisk. och den andra
en amphib, fastan bada till de fiesta delarne af
sin organisation, tyckas likna hvarandra sa mycket
som vanligen tva arter af samma slagte. Leuckart
yttrar (i Fror. Not. n.o 266: XIII, 2) att de bada
arterna ej kunna tillhora samma slagte, emedan
den Brasilianska arten (L. paradoxa Natt.) bar nas-
borrarne genomgaende inat svalget och ar en verk-
lig amphib (af Derotremata dipnoa), under det den
afrikanska (L. annectens Owen) har nasborrarne
bildade liksom fiskarnes. Det samma intygas i In-
stitut n. 284 (1839, pag. 196) after den ana-
tomiska undersokning af L, paradoxa^ som blifvit
gjord i Paris, sedan ett exemplar nyligen erhallits
dit. (Se afv. anm. i Revue Zool. 1839, p. 128).
Henle anmarker i Vergl. Anat. d. Kehlkopfes, att
Lepidosiren ar den enda amphib, som har blott
hudartadt luftrorshufvud. Dessa djurs analogi med
amphibierna okas betydligt genom upptackten af
verkliga fjall hos Caecilia, hvarom ar namdt ett par
ganger i det foregaende.

203

Ichtyologi.

For najjra ar sedan vackte den nva classifica-Fiskarnes
tion af liskarne, som Agassiz uppgjorde efter ^"^ '
strnkturen af deras fjall, en valfortjent uppmark-
samhet. Den blef af sa mycket stdrre varde, da
den framfor andra ar anvandbar for bestammandet
af de fossila fiskarterna, och den var just for detta
andamaJ uttiinkt (jemf. forra arsb. pag. 83). Har-
igenom erhallcr kannedomen om fiskfjallen en mark-
vardighet, som kan jemforas med den af de tva
hogsta djurklassernas skelett, och hvarje bid rag till
utredande af detta amne ar af stort varde. En ny
undersokning af fiskfjiillens struktur bar blifvit an-
stalld af Dr. L. Mandl, som trott sig komma till
ganska olika resultater med dem som Agassiz fram-
stallt, ehuru skill naden ej torde bli sa stor som
det vid genomliisandet af bans afhandling kunde
synas. M. soker bevisa, att fjallen aro verkligen
organ iserade och lefvande delar, som inifran ut-
vecklas liksom alia andra kropps-organer, vid hvil*
ken asigt val intet annat ar att anmarka, an det,
att den numera formodligen ej af nagon betviflas ,
ehuru man forr pliigat anse alia de hornartade de-
larne (epidermis, naglar, bar, fjadrar, tander , m.
m.) sasom doda, oorganiska seeretioner, till folje
af deras brist pa kansel. Hvarje fjall bestar, enligt
Mandl, af 2 broskartade lag, hvaraf det ofre inne-
haller sadana corpusculi, som flnnas uti de egent-
liga, ej fibrosa, brosken, och pa ytan ar fdrsedt
med celler. Det undre laget utgores deremot af
tunna, fibrosa lameller, hvilkas fibrer i samma la-
mell aro parallela, men i olika lameller hafva na-
got olika ri killing.

204 ,

I fjiillcts ofre iog ses alltltl en stor niangd
fina, coiicentriska strek, som nier eller mindroaro
concentriska med hela fjellets kant. Dessa blldas
af det ofre lagets sammanflutne eller hopvuxne
celler, och benamnas derfore ^'lignes cellulaircs" ,
Cellerna, som bildas i det ofre laget, aro nemllgen
i borjan isoleradej de sitta "pa en basis, som ar
olika med brosklagel", blifva upphojde ofver detta,
och sluta med att fyllas, och radvis hopvaxa sins-
emcllan, till bildande af de concentriska streken.
De innersta af dessa omgifva ett litet stalle, som ej
visar celler eller strek, men som ofta innehaller tal-
rika brosk-corpuskler. Detta stalle kallas fjallets
Focus ("Foyer), och ar antingen belaget i fjallets
medelpunkt eller narmare dess fria kant. — Fran
focus utga temligen manga rata strek, stralformigt,
dels till fjallets basis, dels till dess motsatta bakre
kant (men ej till sidokanterna). Dessa anses af
M. vara canaler, som innehalla de karl, hvika nii-
triera fjallet. De afbryta cellularstreken , sa att
dessa aid rig fortsattas tvert ofver dem, och aro al-
lid ofvantill oppna, sa att de, da fjallets epider-
mis blifvit borttagen, utgora blotta faror genom
det ofre laget. M. benamner dessa strek Idngs-
canaler ("canaux longitudinaux"), och sager att de-
ras botten utgores af det undre, fibrosa laget.

Vidare finnas, i kanten eller pa ytan af en
del fiskars fjall, taggar eller tander (dents des
ecailles), hvilka forf. sager sig hafva funnit vara
sjelfstandiga organer, som utveckla sig, liksom ka-
karnes tander, fran hvar sin egna, sjelfstandiga|
rot (bulbus). Hela fjallet indelas i 4 fait, belagne
omkring focus, nemligen "champ basilaire, terminal
och de bada ch. lateraux", de bade fcirstnamda ut-«
markas af langs-kanalerna. Fjallets tillvaxt sages
ske derigenom att nya lameller uppkomma i un-

205

tire \^gcty liviika mcci sin kant nagot ofverskjuta
de forutvarantle, och ofvanpa denna kant bildas
en ny fortsattning af of re laget, med nya celler.
efter denna asigt ar fjallet tjockast i midten, och'
dess central-del ar aldst. Tanderna sae^as bildas
fran focus sa, att da de blifva storre flytta de sig
utat mot kanten, och andra uppkomma innanfor
dem vid focus. Det silfverfar«^ade la^f, som flnnes
pa fjallens undre yta, bestar af cristaller, hvilka
inneliallas i fjallets ytterhud.

Focus ar vanligcn hos Malacopterygii slat
("uni") utan corpuskler, och belagen vid fjallets
medelpunkt. Hos andra fiskar ar den forsedd med
stora brosk-corpuskler ("granuleux") och da alltid
belagen n'irmare fjallets fria kant. Detta ar vanliga
forhallandet hos Acanthopterygii (Ann. Sc. Nat. XI,
p. 337. — Institut 1839, p. 215. — Fror. Not. 1839,
XI, 2, samt 1840, B.d XIII).

Da forf. i sin temligen vidlyftiga afhandling,
pa allt siitt soker framstalla sin egen fortjenst och
sina foregangares okunnighet i detta amne, maste
man beklaga att han ej gifvit oss en battre syste-
matisk ofversigt an den , af honom mycket klan-
drade, som Agassiz lemnat. Jag ar nu ej i till-
falle att kunna afgora i hvad man han bar ratt
i alia sina pastaenden, men kan anfora ett svar
af Agassiz, som flnnes infordt uti Jamesons Ed.
New. Philos. Journ. Jan. — April 1840, och i Fror.
Not. 198. A. anforer deruti att Mandl alldeles oratt
uppfattat bans afhandling om fjallen, och betviflar
flera af de tillagg som M. gjort. I synnerhet ne-
kar han belt och ballet liiran om fjall-tanderna
sasom varande sjelfstandiga organer, och sager be-
stamdt, att de ej aro annat an sagtander eller tag-
gar fran kanten af fjallets lameller, samt att roten
som M. trotl sig se, beror pa en optisk illusion.

206

Afven menar A. att Mandl oratt framstalit
byggnaden af langs-canalerne. Ag. instammer uti
en af Mandl gjord rattelse vld bans systematiska
iippstallning, nemllgen att Mullus horer till Ctenoi-
des (jfr. forra arsb.) ocb ej till Cycloides\ men ban
bibeballer, sasom forut, Colitis jemte Cypinnus ,
eburu M. pastatt att dessa tva slagten bade sa ollka
bildade fjall^ att de borde fciras till olika afdelnin-
gar af fisk-klassen , ocb anforer, att den fullkom-
liga ofverensstammelsen i byggnaden tydligt synes,
om man jemfor yngre exemplar, pa bvilka fjallens
yta ej blifvit forandrad.

A. Connell om sammansattningen af petrifi-
cerade fjall, se Jamesons Journ. XXII, p. 281.
Simbia- Fiskarnes simblasa bar vanliiren en fin, oppen

sans bild- tt i n

ning. utforsofansf till tarmkanalen. Hos de tlesta arterna
oppnar den sig uti eller framom magen , men bos
nagra tyckes den alldeles saknas. Da Hera andra
omstandiobeter tala for analoo^ien mellan fiskarnes
simblasa ocb de ofriga djurens lungor, ar det af
stort interesse, att fa denna asigt bekraftad genom
en narmare kannedom om simblasans bildning.
Baer bar nemligen visat att utfors-gangen som till
sin betydelse, eburu ej till formen, motsvarar luft-
strupen, alltid finnes i borjan, eburu den sedan,
under fiskens tillvaxt, bos nagra arter forsvinner,
samt att simblasan bildas pa samma siitt som de
bdgre djurens lungor. Hos Aborrens nyklackta
unge finnes ingen simblasa, men snart borjar den
utvaxa i form af en liten pase fran f ram re delen
af tarm-kanalen. Snart derefter afsmalnar mynnin-
gen till en fin gang, som pa 7:de eller 8:de dagen
blir sa fin, att den ej med vissbet kan sagas vara,
ibalig. (Bullet, de Petersb. 1, p. 15 (1836). Wiegm
Arcbiv 1837).

207

En hogst riklialtig afliantlllng om simblasan
hos olika fiskslagten, med sarskilt afseende pa
svarta hafvets fiskar, liar Rat like lemnat i Miillers
Archiv. 1838, p. 413. Detta organ finnes eller sak-
nas bos arter inom samma slagte. Da foreningen
med tarmkanalen saknas, finnes alltid en blod-
kortel uti simblasan.

En niarkvardig egenliet uti simblasan ocb ske-SimbiSsa
lettet bos Gadus Navaga Pall, fran bvita hafvetjhos Gad^us
beskrifves af Baer i Bullet, de Petersb. 3, p. 23. Navaga.
Denna fisk bar mycken yttre likhet med G. calla-
rias, men genom de namda delarnes bildning af-
viker den ej blott fran de ofriga torsk-arterna ,
ntan fran alia andra fiskar. Simblasan afger nem-
ligen en mangd langa sidopasar eller utgreningar,
som intranga nti ihaligheterna i de enormt stora
processus Iransversi af de fiesta abdominalvertebrer-
ne ocb de 5 forsta vert, caudales. Denna struktur
erinrar pa ett ovantadt satt om de fran faglarnes
lungor utgaende luftsackarne af bvilka manga in-
tranga genom hal i skelettet. (De ovanligt bildade
processus transversi onitalas af den uppmarksamme
Pallas i Zoogr. III).

Da vi tala om fiskarnes simblasa kan, i sam- Ny till-
nianbang dermed, namnas den nya rikliga tillgang husbiSs.
pa busblas, som i sednare aren blifvit upptackt.
Detta amne erbolls forr endast af simblasan bos
Storen (Acipenser). Nu bar man funnit att det
till lika godbet fas af en indisk fisk, Polynemus
lineatus La C. (P. sele Hamilton), som finnes istor
mangd vid Ganges utlopp, ocb nppnar en langd
af 4 fot. Dcss simblasa kan, da den ar torkad,
uppga anda till \ M. i vigt, ocb bebofver ingen
annan beredning an att rensas fran den karlhinna,
som omgifver densamma, samt tvattas med kalk-
vatten ocb torkas i solen. (Zool. Proc. 1839, p. 115).

208

Galarnes Byggnaden af fiskarnes galar , nemllgen af sjelfva

^yggoa 'jjg g j^^ galfransarne eller galbladen, beskrifves af
Treviranus (uti dess "Reob. aus der Zootomie
und Physiol, nach dessen Tod heransg. 8:0 hft. 1
Bremen 1839). Hos de fiesta fiskar sta galbladen
pa bagarne i 2 rader, mellan bvilka loper en,
blott af slemhiid betackt, canal hvari nerver cch
blodkarl'ga fram. Hvarje enkelt galbind utgores
af en bardare strale, som ar kladd af slemhud och
articulerar mot galbagen. Slemhuden bildar utat
otaliga falloi% i bvilka galarterernas andar forgiena
sig. Blodet aterfores genom &dror, som forena sig
till galvener, bvilka ytterligare sammanflyta for att
bilda aorta. — Utoni denna vanliga form fore-
komma, bos nagra fa fiskar, tvenne andra, nemligen:
Cobitis f OSS His och Syngjiathus bafva, pa galbladen,
utstaende, tattliggande, transversella lameller i stal-
let for de nyss niimda sma fallorna. Ammodytes
bar enkla, 4kantigt tradlika, ibaliga galblad, bvil-
kas yta ar genomdragen af tata, pa de 2 bredare si-
dorna tvarliggande karl. Mellan dessa galblad sta
fma tradlika stralar, som bafva fjaderlikt staende
bar (Valentins Repertorium 1840, p. 130).

Hos Lepadogaster ciliatus aro galbladen trad-
lika, ej forenade sinsemellan, men forsedde med
sma blad, som, forstorade, se lit nastan som bla-
den pa en Sedum. De beskrifvas af Ratbke i
Miill. Arch. 1838, p. 441. Denna form afviker sa-
les foga fran den forut namda bos Syngnatbus
och Cobitis.

Uti fiskarnes galar bar Bazin upptackt sma
muskier (in. branchialis^, livaraf en ligger mellan
hvarje tva galblad , och tjenar till att rora dessa.
Institut 1839, p. 179, 185. — - Fror. Not. 1839, Juni
X, 18. — Vidare om samma amne och om respiratio-

nen

209

nen af Aclpenser, Geoffr. S:t Hil. Institut 1839, p.
233. — Sjfelfva galbladen, muskelapparatet m. m.
och mechanismen af fiskarnes respiration beskrifvas
iaf Duwernoy i Ann, Sc. Nat. XII, p. 65.

W i 1 b r a n d anser Fiska rnes galbagar niotsvara
thorax hos de hogre djuren^ se Isis 1838, p. 575.
Denna asigt bar fiirr varit bragt a bane och bar
utseendet mycket lor sig. Det iir endast gtmona
tillhjelp af kannedomen om galbagarnes utvecklings-
historia, som man kan bestamma huriivida de niot-
svara refbenen med brostbenet, eller tunp^bens-hor-
nen, hvilket sednare ej blolt bar yttre utseendet
belt och ballet for sig, utan afven, gcnoni direkta
undersokningar synes vara tillrackligen bevisadt.

Tvenne arteriella bulbi, som uppfylla functio-Chimaeraf
nen af accessoriska hjertan hos Ckimcera "arctlca" hjortan.
beskrifvas af Duwernoy Ann. Sc. Nat. 8, p. 35
(1837), och Institut 1837, N:o 220.

Rathke bar, i Miillers Archiv 1837, p. 335, Tarmka-
lemnat en afhandling ofver fiskarnes tarmkanai i elfvo'ma.
allmanhet, med sarskilt beskrifning och figur af
denna del bos ett ganska stort antal af Svarta haf-
vets fiskarter. Han indelar tarmkanalen i tre delar:
Mun-X^xxWj melluji-ldLYxn och and-XiXYm. Den forst-
namde utgores af: l:o svalget, forsedt med ring-
muskier, 2:o oesophagus och 3:o magen. Oesopha-
gus saknas ofta; men nagot, ovantad fcirefaller R:s
uppgift, att afven magen understundom fullkomligt
ar borta. Sjelfva magen visar den storsta olikhet
i yttre formen, och synes ofta hafva belt olika ut-
seende hos narsliigtade arter.

Samme forfattare afhandlar pa lika salt fiskar-
nes Lefver, Mjelte och U rin or garner y i Miillers
Archiv 1837, p. 468. — En afhandling af A.
Steenstra Toussaint, de syst. uropoetico Squali

Pvof. Sundevalls Avsh. i83j—i84o. 14

21G

glauci, finnes i Tijclschrift voor Nat. Gesch. VI, p.
199 (1839).

En hoo'st effen gammansattninor af vener och
arterer i lefvern af Thynnus vulgaris jemte flera
andra markliga struktiir-forliallanden, beskrifvas af
Eschricht och Miiller uti deras afliandling om
lefvern och inelfvorna hos namde fiskart i Berliner
Vetensk. Ac. Handl. 1835 (tryckt 1837), p. 1 och 325.

Osteologi. Af R o se n t h a 1 s Ichthyotomische Tafeln utkom

2:dra, oforandrade iipplagan ar 1839, i Berlin^
folio 28 tabb. med 7 ark text, utgorande forkla-
ring af figurerne. Figurerne forestalla skeletter af
de hufvudsakliga fisk-familjerna, ganska val och
tjdligt utforda, sa att de gifva ett fullstiindigt bcr
grepp om llskarnes Osteologi. Pris 6 Thl.

Jag uppskjuter omniimnandet af nagra andra
afhandlingar ofver fiskarnes anatomi och physiologi
till dessa vetenskapsgrenars allmanna framstallning
i slutet af denna arsberattelse. Deribland aro ett
par om fiskarnes tander.

Cuvieroch Af Cuvicr & Valcnciennes Hist. Nat.

fnnes Hist.des Poissons, hafva, under aren 1836 — 9, fyra de-

des Poiss.|gj. utkommit, nemligen den ll:te till 14:de, ntar-
betade af Valenciennes. De innefatta familjerna :
"Mugiloides, Gobioides, Pectorales pedonculees och
Labroides", hvarmed Acanthopterygii sluta. Dess-
utom bcirja Malacopterygii, i slutet af tomenXIV,
med en del af fam. "Siluroides", hvaraf fortsatt-
ningen upptager hela Tome XV, som utkom ar
1840. Acanthopterygii, som varit ansedda sasom
den artrikaste bland (isk-ordningarne, innefatta i
detta arbete 2430 artcr, pa foljande satt fdrdelte:
Fam. Percoides medmul- Fam. Sparoides . 160 sp.
lus .... 419 sp. — Menides ... 43 -i

— Joues cuirasses 160 - — Squamipennes 149 -^

— Sciaenoides. . 245 - — Phar.labyrinlif. 19 -

211

Fam.Ophiocephales 19 sp. B'am. Mugiloides 57 sp.

— Scomberoides 314 - — Gobloides . 302 -

— Theuthies . . 90 - — Pect. pcdon-

— Taenioides . . 19 - culees , . 51 -

— Atherines . , 29 - — Labroides , 354 -

Sum ma 2430 sp.

Fistularia och Centrlscus, som i Regne Animal upp-
foras sist bland Acaiithoplerjgii, susom en liten fa-
mil j, "les bouches en flule" aro liar forbigangne.

De svenska fiskar, som afhandlas uti de 4 sist
utkomna delarne, aro arlerne aF slagtena Mugil ,
LophiiiSy BatrachiiSy Lahrus^ samtaf Fam. "Gobioides":
Blcnnias , Centronotus , Zoarces ^ Anarrhicas , Gohiiis
och Callionymus. Till nagra af dessa aterkommer
jag langre fram, men vill nu anmarka foljande:
Den i Kattegat forekommande Mugil, livai-af framl.
Prof. B. Fries erholl flera exemplar i Bohuslans
skargard Ur M. Chelo Cuv.j men citeras ej af Va-
lenciennes vid denna art, ntan det noidliga fcire-
kommandet af en art af detla slagte namnes blott
under M. Capito, — Nilssons Batrachus borealis
om namnes ejj de 15 arterna af detta slagte aro
fran de varmare zonernas haf vid Indien och Ame-
rika. Vara arter af SI. Lahriis eihalla foljande
namn :

L. maculatiis far det hogst opassande nam net L.
herggylta , och anfoies med en oriktig cita-
tion af Fries och Ek sir 6ms text till Skand,
Fiskar.
L. lineatiis , som af Yarrell, troligen med ralta,
anses vara Linnes L. mlrtas , f?»r detla sednare
namn, och dess bona, L. carncus , uppfdres lik-
som af de llesta ichtyologer, sasom en egen art,
hvilken efter Gmelin kallas Z-inuculatus*

212

L. Jioi'vegicus iir Cuviers Crenilahrus now* och La-
brus Rone, Asc, hvaiuti jag endast kau se en
vanlig L. norveglcus niecl otydlig flack vid stjer-
ten, anl'ores sasom q^qw art, efter andra for-
fattarc; men Val. sager sig ej hafva sett den.
L. rupestris blir typ for sliigtet Ctenolahrus och
L. exolctus riir sliigtet Acantholahrus,
De bada sidstniimda slagtena hafva eii rad fina,
kardlika tander bakom den yttre raden af stora,
coniska tander, och dct sista utmarker sig dess-
utom genom flera an 3 taggstralar i analfenan. —
Valenciennes tviflar annu pa Nilssoiis forkla-
ring af Linnes L, suiUiis; nemh'gen att den ar
en namnart, tillkommen genom oratt anteckning
af taggstralarne i ryggfenan hos L. rupestris , hvil-
ket dock blir tydligt oni man jemforer Linnes be-
skrifningar, och bevisligt da man besinnar att del
ej kan vara nagon annan svensk art, att Linne en-
dast kande L. siullus och exoletiis sasom svenska, samt
att han hade beskrifvit den forra i vestra skargarden,
bvarest L, rupestris ar en af de allmiinnaste fisk-
arter, som ej kunde undga att bli sedd af Linne.
Valenc. anfdrer deremot X. suillus L. sasom syno-
nym under en art, L. Donovani Val., hvarom han
sjelf ej tyckes vara ratt saker, och som de engel-
ska ichthyologerne hade kallat L, lineatus, Oni
denna verkligen ar en egen art, sa tyckes den
komma hcigst nara intill Nilssons ofvannamde L.
linealus (mixtus Ji.). Slagtet Labrus ar fordeladt
i 5: Labrus med 21, Cossyphus med 15, Crenila
brus med 30, Ctenolabrus med 8 och Acantho
labrus med 6 arter, tillhopa 80. — Efter utgifvan
det af Cuviers och Valenciennes arbete hafva e
manga nya arter af acanthopterygii, och i allman-'
hct fa hafsfiskar blifvit beskrifnc. Deremot har

213

tillokniiigen af inahicoplcrygii, fran sott vatleii i de
variiiarc laiiilerna, varit belydlig.

Ell del af dc nya fiskarter, som Nat tcreroiika lan-

, p.. p n n 1 ..... • rt •!• If dersfiskar:

liemlort iraii iloder och insjoar i lirasilieu liatva i:o Ame-
blifvit beskrifne aF Pleckel, nemligen 55 arter, "^'^*'
som liora till raniiljen "Labroldes", i foljaude genera:

Uarii 1 art Cliajtobrancbus . . 2 art

Sympbysodon . . 1 - Clchla 3

Pterophyllum . . 1 - Crenicicbla .... 8

Acara 15 - Batracbops .... 2

Ileros 13 - Scijx3na ...... 1

Geophyne . ... 7 - Monocirnis ... 1

En upprakning af fiskar fran sjon Tittcaca
lemnar Valenciennes i Institut 1839, p. 118.
De aro samtlige af Cyprinoiderna ocb Siluriderna.

Hafs- ocb insjofiskarne vid Massachusets upp-
raknas i "Pteport on the Fisbes, Reptifs and Birds
of Massacb." Boston 1839, 8:o, 426 sid. 4 pi.,
hvilket arbete blifvit utgifvet enligt ordrcs af den-
na stats enskilta styrelse, af dess "Zoological and
Botanical Survey''. Den Icbtbyologiska delen ar ut-
arbetad af Storcr. (Utdrag baraf se Sillim. Amer.
Journ. vol. 38, p. 393. En dylik forteckning ofver
samma lands b'skar skall bafva varit in ford i Journal
of tbe Soc. of Nat. Hist, of Boston N:o 3, 1836,
med tilliigg i Nro 4, 1837). Jemf. p. 19.

Sbadfisket i Dclawarefloden, beskrifvcs af Ho-^'?''J^'"^*'

1 De-

wcll i Sillim. Am. Jonrn. Band. 34, p. 134. laware.
Fisken (Clupea alosa) kommer i mars, april, i
oandlig niangd, fian bafvet upp i floden, leker
derstiides ocb vistas dcr anda till midsommar, bvar-
efter den fcirsvinner. Ungarne bli qvar till oni
bcistcn, da de iiro sa stora som smasill. De ga
da ut i bafvet. Fisket argenom lagarne inskrankt,
sa att ungarne ej fa borttagas. (Sc vidarc 1. cit.
ocb Isis 1840, p. 198).

214

PoUrlan- Fiskariic t Amerikas nordligaste del, norr oni

forenta staternas omrade, beskrifvas i tredje deleii
af Richardsons forut namda Fauna boreali Ame-
ricana. De aro :
50 Acanthopterjg'ii, hvaribland 13 sp, Cottus och

10 af Bleniifamiljen,
42 Malaeopt. Abdominales, hvaraf 12 Cyprinl, 15

arter Salmo ocli 12 af ofriga Sahnonid-genera;
18 Mai, Subbrachii (10 Gadi'ni, 2 Flundior, 5 Cy-^

cfopteroider, 1 Echeneis).
6 MaL apodes; inga Lophobr. och PectognatliJ.
12 Pise, cartilaginei, hvaraf 2 Petromyzontes.
Vid de fiesta familjerna lemnas dessutom underrat-
telse om de arter, som forekomma i och vid for-
enta Staternes omrade, sa att detta arbete till en
del ersatter bristen pa en Nordamerikansk fiskfauna,
Om Gronlands fiskfauna af Rein hard tala-
des forut pag. 20. De derstades p. 22 namda "bi-
dragen" finnas inf. i Wregm. Arch. 1837, p. 235.
Om Bythites och Lycodes, se forra arsb. p. 92.
Sednare bar R. beskrifvit en ny art, Motella ar-
^entata derifran, i Kroyers tidskr. 1, p. 378. Na-
gra arter af Blennioiderne namnas liingre fram.
2:o Eu- Agassiz bar borjat ett nytt stort plancheverk:

Hist. Nat. des PoJssons d'eau douce de TEurope
centrale, beraknadt till 90 plancher in folio a 3
francs for hvarje. Forsta haftet, som utkom i
Neuchatel 1839, innehaller Salmo och Thymallus,
tillhopa 7 arter pa 27 plancher, hvaraf 20 illumi-
. nerade, samt 30 blad text pa Fransyska, Tyska och
Engelska. Priset pa detta hafte ar 20 Th. Preuss.
pa ord. papper, men 40 Thl. i praktupplaga. De
upptagna arterna aro: Salmo Salar , Fario , Truttay
Umbluy Hucho y lacustris , och Thymallus vcxillifer
Agass. Hrardera afbildas i olika aldrar, kon ochi

215

varieteter samt iiied dclaljer. Textea utgciies af
plaiiclieforklaringar.

Britannicns ichthyologi, saval som livarje au-
nan del af detta lands fauna, bearbetas nu flitigare
an den af nagot annat land. Det vigtigaste ditho-
rande arbetet ar Yarrells History of British Fi-
shes, 2 vol., 408 och 472 sidd. 8:o, London 1836,
samt ett dertill horande Supplement, 72 sid. 8:o,
Lond. 1839. Samtliga arterna aro afbildade uti val
utforda tradsnitt i texten, och hela arbetet utsiradt
med en stor mangd sma vignetter i samma maner.
Det innefattar, med supplementet, omkring 240 ar-
ter, bland hvilka stcirsta anlalet af Skandinaviens
fiskar, som blott utgora omkring 160, aterfinnas.
I supplementet forestalla vignetterne mest fiskhuf-
vuden, med forklaring af deras osteologi. (Pris
for vol. 1 och 2 i demi 8:o 2 L. 8 s. sterl., i imper.
8:o, 7 L. 4 s. st.). — Uti supplementet upptagas
de spridda, till Britanniens ichthyologi horande ar-
tiklar, som har hade varit att anfora, hvarfore jag
forbigar de fiesta af dem. — Att Raja (Myliobates)
Acjvila ater blifvit funnen, ^\^ Berwick, namnes af
Yarrell i Zool. Proc. 1839, p. 145. Till de tal-
rika afhandlingarne om Lax-familjen aterkommer
jag langre fram.

Irlands fiskar anforas sarskilt af Thompson
i Taylors Ann. vol. 1 och 2. Han hade forut af-
handlat atskilliga bland dem i Zool. Proc. 1837, p. 55.

Samme forf. beskrifver de Irlandska arterna
af Crenilahrus Cuv. i Jard. Mag. 2, p. 442. De
aro Cr. Tinea (som T. anser for samma art med
Gr. cornubicus Yarr.); — rupestris^ som ar sallsynt
vid Britannienj — microstoma, hvilken dock ej ar
annat an var L. exoletus Linn. 5 — och Cr. ''mid-
tldentatiis n. sp."; som enligt Taylors Ann. 2, p.
419, och enl. Yarrells Suppkm. ar L. pusillus

216

Yenyns; Ilk en uiige af rupcstris, men lucd 19+10
stralar i ryggfenan och en svart flack ^id iindre
sidan af stjerten. (Utom dessa finnas, enligt Yar-
rclls arbete, vid Britannien Cr. gibhiis och lusciis,
samt 6 sp. Lahrus.

Det vigtigaste arbete, som iitkommit dfver nor-
diska fiskarne, ar H. Kroyers Danmarlxs Fiske
fdrsta baftet 288, sid. 8:o, Kopenbamn 1838, med
goda figurer i tradsnitt, insatte i texten vid bvarje
art. Detta bafte innefaltar ungefar biilften af Acan-
ihopterygii, neniligen 23 arter af de Ciivierska fa-
miljerne "Peicoides, Joues cuirassees ocb Scombe-
roides". Utom dem som bllfvit funne vid Sveiiges
ocb Norriges kuster beskrifvas bar Ti'igla Blochii
(T. CLicnlus Bl. lik Tr. Gurnardus men ofvan rod),
efler ctt individ, som var fangadt i Oresund. Dess-
lUom namnas Trachinus Viper a y Cotiiis ^vadrlcor-
jiis , C, Gobio, Pagellus erythrinus ocb Zeus Faher,
som annu ej blifvit funne inom Danska omradet,
men formodas kunna traffas der.

Att Cyprinus Farenus allmant fdrekommer pa
Seland omtalas af Kroyer i dess Tidskrift 1, p.
414. — Denna fisk finncs afven i Vest-preussen.

Agassiz lemnar en systematlsk indebiing af
hela Cyprinus familjen, ocb beskrifver 3 nya arter
fran Neuenburgersjon, i Mem. de Neucbatel, 1 p.
37 j — Wiegm. Arcbiv 1838, p. 735 — Isis 1837,
p. 248. Samma systematlk framstalles i kortbet
uti Zool. Proc. 1835, p. 149, -^- Isis 1837, p. 186.
Han afskiljer Lehias, Pcecilia m. fl. som bafva tan-
der i kakarne ocb flere an 3 stralar i galbinnan.
Bland de ofriga fiskarne anser ban Mugil ocb Atbe-
rina komma ganska nara intill Cyprinerne.

Tre nya sydeuropeiska Cyprini beskrifvas i
Meckel s Icht. Beytr. i Wiener Annalen 1837, p.
142, nemligcn Ahramis melanops m. fig., Carassius

217

hiimilis fig. ocli Cur. hucephaliis. Han lemiiar cler-
efter ett Schema ofver tie europciska arterna ibd.
p. 219.

Afven 3 nya arter forckomma i Bonapartes
Iconogr. Fasc. 22 (Isis 1838, p. 622), neml. Leu-
ciscus fiicini , alhiis och cavedanus.

De afhandllngar till Skaiidin. Ichtbjologi af
Fries, soin komma att namnas under Svensk lite-
ratur finnas cifversatte i Wiegmanns Archiv. 1838
och 1839.

Heckel beskrifver fiskarler fran Turkiska lan-
derna i Ann. der Wiener Museum haftet 3.

Flera andra arbeten ofver Europas Fiskfauna
aro namnde forut under Zoologi i allmanhet.

Fiskar fran Trapezunt uppraknas i Zool. Proc. 3:o Asien.
Ill, p. 89 (Isis 1837, p. 137).

Caspiska hafucts fiskar uppraknas af Prof. CaspisU
Eichwald, i Wiegm. Arch. 1838, pag. 97. Ehuru ^'''^''*-
delta haf bar salt vatlen, ar storsta mangden af ar-
terne sadane, som tijlhora sott vatlen, men som, oni
jag riitt forstar forfattarens ord, afven skola uppe-
baJla sig i det salta vattnet och ej blott vid flod-
mynningarne. Dessutom forekomma nagra akta
hafs-former (Clupea , Syngnatbus). De arter som
uppraknas aro foljande 45, bvilka tycka vara alia,
som Fcirf. kanner:

2 sp. Perca (fluviat., Lucioperca).

3 - Gobi us (alia nya).

1 - Benthophilus macroceph : nov. sp. et gen. nara

Gobius.
1 - Silurus (glanis).
1 - Esox (lueius).

4 - Salmo (Salar, Eriox, Hucho, Leucicbthys).
19 - Cyprinus (deraf 10 ej i svarta bafvet. — 9

af de vanligaste svenska arterna).
3 - Cobitis (barbat., Taenia, caspia n. sp.).

1 sp. Clupea (Caspia n. sp. aiisedd for CI. Piltschai-
diis af Pallas).

1 - Atherina (caspia n. sp. nara A. pontica i Sv. li.).

2 - Syngnatlius (egiia for Casp. h.).
5 - Acipenser.

2 - Petromyzon (fluviatile och marinuni).
Artantalet blir ungefar lika med det i Ostersjon,
hvarest dock hafsfiskarne aro mera cifvervagande.
En ganska betydlig del af de uppraknade finnas ej
i Svarla hafvet, som ater har manga former livil-
ka saknas i det Caspiska. Man kan alltsa afven
pa zoologlsk vag bevisa , att dessa bada haf ej aga
nnderjordiska kommiinlkationer, sasom man fordoni
trodde, innan det var bekant att deras yta bar
olika hojd. [Markvardigast bland de uppraknade
arterna aro hafsformerne, som utan tvifvel bibehal-
lit sig i Caspiska hafvet fran den tid, da denna
insjo var en bafsvik. Samma arter bora afven
bafva bibehallit sig i de nargransande hafven,
bvarest dock nastan blott "narslagtade arter'' finnas.
Det synes haraf bli tydligt, att de som nu finnas
pa bada stallena harstamma fran samma ursprung-
liga art, men att de pa ettdera, kanske pa bada,
hagot foriindrat sig. Da geologien bunnit med
sakerhet afgora nar, ocb af hvilket haf, det Cas-
piska varit en vik, fa harigenom detta hafs inne-
vanare ett okadt interesse].
ladien. Indicns sottvattensfiskar bafva blifvit beskrifna

i flera afhandlingar, nemligen: jHI

Hiigel & Heckel Fische aus Cashmir 4:o,^"l
Wien 1838, 112 sid. 12 sv. tab. I detta arbete
Tipptagas de arter som Hugel insamlat i Tschilum-
floden (Hydaspes) inom Caschmir, vid 6000 fots
hojd ofver hafvet, under sina forut (p. 30) namda
vidlyftiga resor. Det tyckes i afhandlingen att
ban anscr sig hafva erhallit de fiesta pa nani"

?»

Isis

1839, p. 147.

219

de stiille forekornmande arlerna; de som beskrif-
vas utgciia 17. De aro i allmanhet ollka med
deiii som forut varlt kaiida genom Hamilton fraii
Ganges i laglandet, och tillhora samma slagtformer
som bebo floderna i Europa, nemligen:
af Scliizothorax (n. subg. Cyprini) 10 sp.

- Barbus — —

- Labeobarbus — —

- Varicorhinus " — —

- Cobitis — —

- Sllurus — —
Arterne upptagas med karakter.

Ofverste Sykes beskrifver (I Zool. Proc. 1838,
p. 157) soltvattens-fiskarne fran hoglandet af indi-
ska balfon ("Deccan eller Dukhun". Delta namn
utalas i Bengalen sasom Dekkan, efter svenskt ut-
tal J, med accent pa forsta stafvelsen. C S.). Alia
arterne aro fran trakter som aro belagne 1500 till
2000 fot ofver liafvet, eller annu hogre. Bland
46 arter, som beskrifvas, anses blott 4 sasom forut
kande. De aro af foljande slagtformer:

24 Cyprini, 1 Anguilla,

3 Cobitis, 1 Percoid,

12 Siluri, 1 Scomberoid,

1 Belone, 1 Ophiocephaius,

1 Mystus, 1 Gobius.

eller 41 Malacopt. abd., 1 af Mai. apodes och 4
Acanthopterygii. Hufvudformerne aro saledes, i
forballande till artantalet, ungefar lika sa fordelade
som i Europa,- men ingen af arterna synes vara
europeisk. Bland cyprinerna bildas ett nytt slagte :
Rohtee Sykes, hvartill raknas 4 arter, med bred
kropp, sma fjall, temligen langa rygg- och anal-
fenor, den forra belagen pa ryggens vinkel och
med forsta stralen bakat sagtandad.

22U

M'Clelland, Indian Cyprinidoc nia omnani-
nas i foljd med det (oregaende, ehuru delta arbele
utesliUande sysselsattcr slg mcd en enda familj.
Haruti beskrifvas 139 ai tcr iVan det egentliga indlen,
af Linnes Cyprifins , mcd ingrcpp af Lehias och
Colitis. I en tabell uppraknas de cifriga kanda
arterna af familjen, soni aro: 42 i Europa, 37 i
Amerika, 4 i China, 2 i Caspiska bafvet ocb 4 i
Afrika; d. a. tillhopa 90, eller vida farre an i In-
dian ensamt. En ny iippslallning aF familjen lern-
nas, med flera nya, for Indien egna slagten, pa
foljande salt:

Subf. 1, Pasononiince M'Cl. Munnen liten, oppnad
framat eller nedat; fargen jemn, blott 3 gal-
stralar. JNIagen ar smal och lang. Hit hoia :
Cirrhinus, Labeo, Catastomus, Barbus, Oreinus
n. g., Cyprinus propr., Gobio, Tinea, Gono-
rhynchus.
Subf. 2, SarcoborhincB WC\. Munnen nagot storre,
oppnad uppat, med en knol pa symphysis af
iinderkakenj fargen lysande, ofta flackigj 3 gal-
stralar; magen ar en lang sack, soni slutas i en
kort tarm.

Systomus, Abramis ("Rhodius & Apius" Agass.
fossila), Perilampus n. g., Leuciscus, Opsarius

Subf. 3, Apalopterince M'Cl. med lang cylindrisk
kropp eller nedtryckt hufvud, utan hard strale
i nagon fena,- ymnig mucus-afsondringj 3 — 6
stralar i galhinnan.

Poccilia, Lebias, Fundulus, Molincsia, Cyprino-
don, Aplochelus, Anableps, Platychara n. g.,
Cobitis och dess subgenus Schistura M'Cl.

I afhandlingens borjan lemnas en ofversigt af
D:r Buchanans utomordentligt slora samlingar af
manuskriptcr och figurcr (circa 9CK3), till In

27i

zoologi, livilka varit forvaradc, ut«u att bli kanda,
Aid botaniska tradgarden i Calcutta, ocli hvaraf en
stor del blifvit coplerade af Gen. Hardwike, i
dess Illustrations, utan att ban citerat hvarifran de
voi'O ta gne.

Det vigtigaste arbetet for Afrikas fauna ar4:oAfrika.
Riippells Neue Wirbeltliierc zii der Fauna von
Abyssinien, hvaraf Iciithyologicn blef fullandad i
12:tc liiiftet (1838). Det ar hufvudsakligen roda
iiafvets liskar som Riippel beskrifvit; ban liar
derifran upptagit 344 arter, af hvilka ofver lialften
iiro nya ocli i namde arbete afbildade. Forskal
hade derifran beskrifvit 146 arter, hvaribland arc
19 som Riippell ej aterfunnit. R. tror att annu |
af detta hafs fiskarter atersta att npptacka,- ty han
bar ej kunnat fa de arter som lefva pa djupet,
emedan Araberne lara vara daliga fiskare, som ej
forsta upptaga andra an de fiskarter som halla sig
vid stranderna eller narmare vattenytan. Efter det
nyssnamda antagandet skville Roda hafvet innehalla
omkring 470 fiskarter, hvilket ar ungefar tredub-
belt mot dem i alia Skandinaviens vatten tillsam-
man. Emellertid torde de blifva annu flere, da
man viil knappt kan antaga, att en enda person,
under ett par ars resor, skulle kunna hopsamla |
af alia arterna i detta stora haf.

De af R. beskrifna arterne aro:
af Percoiderne (p. 85 — 103) 61 arter.

- Cuviers Joues cuiravSses (p. 103 — 9) . . 10 „

- Sciainoides (p. 122—129) 27 „

- Sparoides (p. 109 — 120 18 „

- Menides (p. 120—122) 5 „

- Squamipcnnes (p. 28 — 36) 22 „

- Scomberoides (p. 37 — 51) 36 „

- Theuthides (p. 129 — 131) 10 „

- Mugil & Atherinnr (p, 131 — 3) .... 5 „

222

af Gobioides (p. 133—141) 24 arter.

- "Pector. pedlculees" (p. 141—2) . . . 2 „

- Labroides (p. 4 — 27) 45 „

- "Bouches en fliitc (p. 142) 2 „

Summa Acanthopt. 267 arter.

- Malacopterygli(p. 72 — 84)Salmones; blott

1 Scauriisj Pleuron. 5j • — ■ Alar 11 . . 34 „

- Lophobranchl (p. 143—144) 4 „

- Plectognathi (p. 52—60) 23 „

- Plagiostonier (p. 61—70) 17 „

(Iniiehallet af haftet XII, som blott innehaller
iiskar, finnes uti Isis 1839, p. 150. — Histiopko-
riis immaciilatus beskrifves af Riippell i Zool.
Trans. II, p. 71, Isis 1838, p. 39).

Lowe lemnar ett supplementblad till TWao^era^
fiskfauna i Zool. Proc. 1839, p. 76, hvaruti 73 ar-
ter anforas, bland hvilka ganska manga beskrifvas
sasom nya, af alia ordningar. L. skall hafva nt-
gifvit en Synopsis ofver Maderas fiskar, bvilken
dock forblifvit mig obekant da den larer vara in-
ford i 3:dje baftet af Zool. Transactions vol. 2 (1839),
hvilket jag annu ej baft tillfalle att se. En fore-
lopande underrattelse om denna synopsis lemnas
dock af Yarrell i Zool. Proc. 1837, p. 37, af
bvilken inhemtas att Lowe skall bafva funnit | sa
manga /i<2/>fiska r vid Madera, som de bvilka An-
nas omkring Britannien, samt att bland ^^m Acan-
thopterygii skola vara 3^ ganger sa manga som
Malacopterygii. Bland Medelliafvets bafsfiskar for-
balla sig Acantbopt. till Malacopt. som 2§ till 1;
vid Britannien sasom Ij till 1. [Vid Skandinavien
sasom 1 till 1|].

Tetrapterus Hcrschelii n. sp., Scomberoid,
fran Cap, beskrifves af Gray i Taylors Annals
I, p. 313.

223 -

Richardson bcskrifver 15 arter fiskar fran sm Au-
van Diemens land, i Zool. Proc. 1839, p. 95. ^f « ••" »«»•
dessa uppgifvas 9 sasom nya, och 2 nya genera
franistallas, nemligen JSemadactylus och Latris ,
bada af Acanthoplerygii, och det sednare af fam.
Menoldes Cuv. — Bland arterna synes mlg den
in teressan taste vara Lepldoleprus australis , .som vi-
sar att denna besynnerliga slagtform ej uteslutande
ar inskrankt till norra halfklotet. I det nyss for-
ut namda supplementet till Maderas fiskar beskrif-
ver Lowe en art af samma slagte under namn af
Macrourus atlanticus , hvilken dock mojligtvis ej
torde vara skild fran Lep. caelorhynchus Risso.

ACANTHOPTERYGII. — Nordmann bil- ^Gobi^
dar ett nytt slagte, Hexacaiithus , af Gobius ma- G.macroc.
crocephalus Pall, i Bull, de Petersb. 1838, p. 328.
(Revue Zool. 1838, p. 294. — Isis 1839, p. 644).
Den finnes i sodra delen af Ryssland uti aar och
biickar, och bygger bo liksom flera af de egent-
liga Gobii. N. beskrifver den anforda artens bo,
som fans i en back, i bottnen af en arnisdjup
hala, och var ordentligt belagdt med lof, gras,
qvistar o. d., samt innehoU sma ungar. Det upp-
tacktes derlgenom, att en fullvuxen fisk, nemligen
modren, sasfs i in£janoen till halan. Redan Ari-
stoteles kande att gobierna bygga bo.

Gohius hritannicus beskrifves af Thompson i
Zool. Proc. 1837, p. 61 och Taylors Ann. 2, p.
417. Den ar niira lik G. niger, men bar under-
kaken ej langre an ofverkakcn,- yttre tandraden
bestar af betydligen storre, inatbojda tanderj ingen
sulcus finnes framom ryggfenan o. s. v. [Exem-
plar, pa hvilka denna beskrifning mer eller min-
dre passar, finnas afven vid Sveriges kuster, men

224

synas mlg ej vara skilda fraii G. nlgcrj. Tli. an-
ser det vara deiina form, som ar beskrifven sasom
G. iiiirer i Cuvicrs och Valenciennes stora arbete.
Birnnius Oni deii nordlska arten, som efter A scan

Nordi^keblifvlt nlgitVen for Blcnniiis Galerita Linn., men
'^'^^^^' som ar en skild, for Linne obekant art, anmarker
Kroyer, da ban i sin Tidskrift, 1, p. 371, an-
nialer Cuvier & Valonc. H. N. des Poissons vol. X,
att den oratt kallas Bl. palmicornis af Yarrell, (Br.
Fishes 1836), och af Valenciennes benamnes j5/.
Yarj^clU; men att Val., af denna arts beskrifningar
hos Strom och A sea ni us, gcir en egen namnart:
Guncllus Stromii, som ban dock ej sjelf sett. Han
bar alltsa invecklat synonymic n i stallet for att ar-
ten forut blott hade ett oriktigt namn. Rein-
bardt hade, ar 1833, for den nordiska arten fore-
slagit namnet Bl. Ascanii (i Maanedsskrift for lite-
ratur bft. 4).

Pa anf. st. gcir Kroyer nagra anmarkningar
ofver de Gronlandska arterna af samma familj. De
ditborande arterna af Linnes Blennius (Centrono-
tus Nilsson) fordelas i 3 genera:
Giinellus Val. Galhinnorne bopvuxne, med 5 stralar

bvardera.
Lumpenus y galh. klufven med 6 str. j sidol. utan

slemporer.
Stlchceus , som foreg. men sidolinien bar slemopp-

ningar.
Typns for det forstnamda ar var BL Gunellus
(Centron. Gun. Cu v. Nilsson, Gun. vulgaris Valenc);
for det andra BL lumpenus och flera nordiska,
dermed beslagtade arter. Till det 3:dje bora 2
gronlandska arter, Clinus uniniaculatns och CL
punctatus Reinh. Grcinl. F:a. Den forra af dessa
finnes beskrifven af Kroyer (Naturh. Tidskr. 1836,

p. 25)

225

p. 25 5 jemf. Ibd. p. 375) under namn af Chums prcecisUi.
Den har, liksom sliigtet Chirus, flera sidolinien

Jag bor harvid anmarka, att slagtnamnet
Blennius af alia bibeballes for den form, livartill
saval den ratta BL galerita , som den nyss ofvan
anfdrda, dermed forvexlade, nordiska arten, bora.
— Namnet Cliniis , bvarunder Cuvier bade upp-
fort BL lampenus, ocb Pteinbardt de dermed
narslagtade nordiska formerna, anvandes af Va-
lenciennes for en, afven af Cuvier i Regno
An* ditraknad, sydlig form, med nagra ledade stra-
lar i ryggfenan, bvaraf Europa blott bar en art i
Medelhafvet,* men de nordiska arterna insattas af
bonom under sliigtet Gunellus. Da de likval tyc-
kas bora skiljas fran de egentliga GunelH, antaga
Reinbardt ocb Kroyer for dem de bada nyss
ofvan definierade namnen: Luntpenus ocb Stichceus*
Namnet 6*e;^^;'o/^o?^^J Blocb utdommes alldeles af Va-
lenciennes, emedan samma namn af La Cepede
ar gifvet at ett slagte af Scomberoiderne. — Till
Skandinaviens fauna bora saledes foljande slagtfor-
mer af Familjen Blennioidea : Gobius^ Blennius, Gu"
nellus, LumpenuSy Zoarces ocb Anarrhicas. Hartill
komma de Gronlandska formerna Stichceus ocb Ly^-
codes Reinb.

De egentliga Lumpenus-^^YXexndi , bvaraf Gron-
iands fauna ager 4, indelas af Reinbardt (i slu-
tet af bans forutn. andra "bidrag" till Gronb fauna),
efter tanderne, pa foljande satt:
a) tander finnas pa galbagarne (sp* lumpenus och

medius).
F) „ j, „ d:o och vomer ( - aculeatus).

c) inga tander „ d:o „ d:o ( - gracilis).

Den fiskform, som i Skandinaviens fauna blif- Om B^-
vit uppford under namn af Blennius eller Centra*

Prof, Sundcvalls Jrsh, t83;^^tS4o^ ^5

226

?iotus Lumpenus y hade ej varit efter autopsi be-
skrifven af nagon ichthyolog efter Strom och
Mohr, da Reinhardt ar 1833 (i Maanedsskrift for
lit. hft. 4, p. 261) anmiirkte, att den islandska och
skandinaviska arten mojh'gtvis kiinde vara sinsemel-
lan olika, och att bada voro skilda fran den gron-
landska Blennius liunpenus Fabr. Delta bar for-
anledt flera undersokningar, soni synas bekrafta
namde aslgt. Forst beskref Kroyer, i sin Tid-
skrift, 1, p. 32, ett exemplar fran island. Han
lemnade oafgjordt huruvida den norska, som ban
ej sett, var af samma art, men anmarkte att no-
sen pa Mohrs figur (som ar troget kopie-
rad i Wahlbaums Artedi) ar alltfor langdragen
m. m. Sednare beskref ban (loc. cit. p. 519) ett
exemplar fran Norrige, som ban bestamdt forklarar
for en annan art. — Kort derefter erbollo vi af
Stuvitz och af Fries (1838) 2:ne andra beskrif-
ningar, som tyckas tillhora 2:ne olika men ganska
narslaglade former; men den forra bar uppenbart
sett dessa bada, ehuru ban ej trott dem vara skilda
arter. Da jag nu jemforer alia de namda beskrif-
ningarne tyckes det bli tydligt, att Skandinavien
bar 2 skilda arter; och att den Islandska utgor en
tredje art, pa foljande satt:

1. Lumpenus Lampetrceformis Wahlb. Maxilla
inf. sublongiore, pinna ventrali 3 radiata (Teste
Kroyer 1. c,), pectorali longitudine yV corporis,- ano
pone \ corporis sito. — Patr. Island. — Blennius
Mohr, Isl. Nat. Historic p. 85, tab. 4, = Bl. lam-
petrceformis Wahlbaum Art. p. 184, tab. 3, fig. 6,
(descr. et fig. Mobrii). — Kroyer Tidskr. 1, p.
32. $. — Gunellus islandicus Valenciennes H.
N. des Poiss. XI, p. 433.

2. L. nehulosus Fries, Maxilla inf. breviori,
pinna ventrali 4 radiata, pectorali longit. tV corpo-

227

lis; ano pone ^ corporis slto. — Patr. Sinus coda-
nus. — Clinus nehulosus Fries, Vetensk. Acad:s
Handl. 1837, p. 55,?. — Stuvitz Nyt Mao-, for
Naturvid. 1, pag. 416 nota, indiv. b. & c. (Sexus?).

3. L. Gracilis Stuvitz, max. inf. brevion, pin-
na ventrali 4 radiata, pectorali longit. tV corporis
gracilioris, ano ante \ corporis sito. — Patr. lit.
Norvegiae, Sinus codanus. — Clinus Kroyer Tid-
skr. 1, p. 519 (sexus?). — Blennius gracilis Stu-
vitz Nyt. Mag. 1, pag. 406, fig. (? ?).

Dessa tre former hafva mycken inbordes lik-

bet, och sardeles sta de tva forstnamde hvarannaii

ytterst nara, men de tyckas dock skilja sig genom

underkiikens forhallande, och det kan val svarligen

vara genom felrakning soni Kr. angifvit 3 stralar

i bukfenan bos N:o 1, da man bos dessa fiskar

snarare raknar for manga, an for fa, emedan de

2 innerste stralarne, soni aro langst^ latt klyfva sig,

sasom Stuvitz anmarker. Delta bar afven bandt

Fries, som i sin beskrifning angifver 6 stralar;

men efter bans eget beskrifna exemplar, som nu

finnes pa riksmuseum i Stockholm kan jag ratta

delta misstag. Likaledes beskrifver Fries tander i

vomer, men dessa utgoras af mjuka papiller, med.

en nagot hardare spels. — Alia tre formerna bafva

omkring 71 (a 73) stralar i ryggfenan ocb omkring

51 i analfenan (bvarigenom de latt skiljas fran Bl.

lumpenus Fabr., som bar ungefar 10 mindre . i

bvardera); 15 str. i brostfenan , ocb forsta stralen

i bukfenan kort, hard; starkt sluttande panna,

nastan langspetsad stjertfena ocb fargen tyckes vara

lika bos alia: flackig med smala, foga begransade

band pa rygg och stjertfenan. Men utom de for-

ut uppgifne olikbeterna skilja de sig vidare genom

foljande:

228

X. gracilis har eiil. Stuvitz och Kroyer smalast
kropp, ar framtill nastan trlnd; hufvudet utgor
(med locket) blottyVaf hela langdenj nosen ar na-
got langre framom ogat an ogats langd, och afven
underifran afsinalnande. Langd 10^ — Hi turn.
L» nehulosus ar nagot tjockare (liojden storre an
^V af langden)j hufvudet storre:^ a ^af liela lang-
den; nosen starkare nedsluttande, som pa Cobitis
Taenia, framom ogat knappt sa lang som detta,
och undertill nastan horisontell. Langd omkring
8 turn.

L. lampetj'ceformis synes enllgt Kroyers beskrifning,
jemfdrd med Mohrs figur, hafva nosen bildad som
gracilis; men liksa kort i forhallande till ogat, som
nebulosus; hufvudet nagot storre an hos bada , eller
nagot ofver \ af kroppslangden j och kroppsformen
sadan som hos nehulosus. Langd 10^ tum.

Da konen ej blifvit uppgifne af Kr. och St.
for de exemplar af L. gracilis hvaraf dimensionerne
aro tagne, och blott honor aro beskrifne af de tva
ofrige, aterstar annu fragan huruvida de olika pro-
portionerna kunna ulvisa konskillnader. Det ater-
star afven att veta hvilkendera som ar den af
Strom beskrifna arten (Sondmors Beskr. 1, p. 314:
Tangbrosme N:o 4), hvilken fraga endast kan be-
svaras genom upplysningen, hvilkendera som finnes
vid Sondmcir.

I slutet af Reinhardts fdrutnamda andra
bidrag till Grdnlands fauna lemnar ban en kort no-
tis om en ny, derifran erhallen Lumpenus-art,
som tills vidare benamnes gracilis, och jag skulle
ej draga i betankande, att anse den for identisk
med Stuvitz 's BL gracilis, om ej brostfenan upp-
gafves "langre an pa den Islandska arten". For-
ofrigt skall den hafva mindre hufvud, smalare kropp,
storre dgon, och anus langre framat belagen an pa

229

den Islandska, alldeles som L, gracilis St. 3 an-
dra arter beskrifvas af R. fran Gronland, ^h. att
norra dclen af atlantiska hafvet torde asfa 7 arter
af detta slagte, hvilket ar anmarkningsvUrdt, da
man iliagkommer de manga analoga fornierna som
Pallas beskrifvit fran Kamtschatka.

I sammanbang med det foregaende maste jag
bar anticipera annu ett par till Svenska literaturen
borande afbandlingar, nemligen Fries beskrifningar
af '"Clinus maculatus*' i Vet. Ac. Handl. 1837, p.
51 ocb i Skandinaviens fiskar af Wri<jbt Fries och
Ekstrom pi. 25 fig. 2. — Den synes dock utom
allt Ivifvel, vara identisk med Clinus (Lumpenus)
aculeatus Reinh. Gronl. fn., och utmarker sig ge-
noni tander pa vomer, ganska sma, nastan fria
slralar i framre delen af ryggfenan, slor, ofvantili
inskuren brostfena och tvar stjert.

Reinbardt bar i Danska Vidensk. Selsk.Taenoides.
Naturh. Afh. lemnat en utforlig beskrifning och god
figur af Vagmdrcn (Tracbypterus Vogmarus Va-
lenc.j Gymnogaster arcticus Briinn), efter ett na-
gorlunda godt exemplar fran Faroarne, bvarpa blott
framsta delen af ryggfenan och de bada 5-straliga
biikfenorna voro skadade. Ett exemplar bade blif-^
vit uppvrakt af hafvet pa kusten af Jutland ar 1829.
Forsta ryggfenan bar 5, den andra 172, och den
snedt ofvantili sittande stjertfenan, 8 stralar. Der-
om se ytterligare i Kroyers Tidskr. 1, p. 374 —
och isynnerhet Stuwitz*s utfdrliga afbandling i
Nyt Magazin 2, p. 276 (bft. 3, 1839). Han fram-
staller den formodan, att den Islandska Tracbypte-
rus kan vara en skild art. [Anm. De nyare antaga
namnet Tracbypterus i stallet for Gymnogaster,
emedan detta sednare ar yngre, och uttrycker det
orikliga begreppet, att fisken skulle sakna bukfenor.
Dessa finnas ocb bafva 5 stralar, men aro vanligen

230

skadade eller aPrlfne pa de exemplar som crliallas.
— Afvensa niaste namnet Regalecus utbytas mot
Gymnetj'iis^*

Echiodon Drummondi n. g. & sp. af fam. Tae-
nioides beskrifves af Thompson i Zool. Proc.
1837, p. 55. Den var ftinnen vid kusten af Ir-
land , och okar antalet af dessa besynnerliga men
sallsynta fiskarna, vid nordvestra delen af Eiiropa.
Den skall hafva bade rygg och analfena nastan af
kroppens langdj inga bukfenor, och stora, cylin-
driska tander.
Spridd H- Thompson vill bevisa att T/v^/a ^Ww/wi* och

teraturfor^ , ... -r i .i i rp i *

kcAxiiho^xhurnaraus ej aro speciiiee skilcla. laylors Ann.
2, p. 413.

Cantraine: Rovetus Temmincki fran Medel-
hafvet; (af Scomberoidernes forsta afdelning hos
Cuv. & Val.) Mem. de Brux. X (1837).

Id. Serranus Tinea fr. Medelh. Ibd. XI (1838).

Heck el Ichthyologlsche Beytrage zu d. Fam.
der Cottoiden, Scorpa^nolden , Gobloiden &. Ann.
d. Wiener Mus. 1837, p. 142, innefattar foljande
arter af Acanth., mest fran Europa:
Cottus pnecilopus m. fig. Scorpaenopsls n. g. neso-

— microstomus ~ „ gallica

— gracilis — neglecta.

Gobius Qiiagga - „ Trachydermus n. g. fa-

— semilunaris - „ sciatus. fig.

— Richardsoni.
Om de nordiska arterna af Labriis se forut
pag. 211.

SaW ut- MALACOPTERYGII. — Fortplantnlngen och

Nat. hist. formforandrlngen af Z«x-ungarne (jemf. forra Arsb.

p. 87, 88) _, har pa det fiillstandigaste satt blifvit

vipplyst genom den erfarenhet som M:r J. Shaw

231

frail Drumlanrig 1 Dumfries-Shire samlat, och de
ihardiga forsok han anstalJt. Forst bekantgjorde
han (i Jamesons Journal XXI, p. 99. — Isis 1838,
p. 120) en afliandllng, for att bevisa^ att Laxens
unge ar den fisk, som i Englands floder ar kand
under namn af Parr [Det ar Salmo Salmulus Ray;
dess form och farg ar ganska olik laxens; jemf.
Fries Vet. Ac. Handl. 1837, och Sv. literatur].
Den finnes ofveralh der Laxar ga upp for att leka,
vistas i floderne under hela aret, men man far al-
drig se den storre an af 6 turns langd; ty da den
i Maj manad uppnalt denna storiek flyttar den ut
i hafvet, andrar form och aterkommer sedan i form
af lax. Vid den tid da den storre Parren lemnar
floderna, nemligen i Maj manad, visar sig ny, li-
ten Parr i stor mangd derstades, som utklackes ur
laxaggen. Genom direkta forsok har Shaw ofver-
tygat sig om att forhallandet ar fciljande: Ur Blank-
laxens agg, som laggas i Januari manad bland
gruset i bottnen af forsar, utklackas ungarne efter
90 dagars forlopp (i borjan af April), De ligga
qvar i gruset annu 50 dygn, och framkomma sa-
som Parr i slutet af Maj. Under forsta aret bli
de Ire tum, och i foljande Maj, da de aro ett ar
gamla, hafva dc sex tums langd. Da forandras de
till utseendet af ung lax, som aldrig trafFas mindre
an 6 tum lang, flytta ut till hafvet, och vandra
sedan reguliert sasom lax. Pa annu ett ar vaxa
de ytterligare 3 tum. Allt delta observe rades i
floden Nith i England, och i dammar med flytan-
de vatten, som for andanialet voro anlagde. En
markvardig onistandighet, som gjort att Shaws
uppgifter blifvit betviflade, ar den, att hos en stor
del af Parren finnes stor, fullbildad mjolke, som
tyckes visa alt den ar en fullbildad, aflingsskicklig
fisk; men man har aldrig sett nagon Parr med agg.

232

For att fullkomligen ofvertyga slg om forli^l-
landet och bevisa sitt pastaende liar Shaw fornyat
sina fcirsok, och publicerat foljande iakttagelser,
som aro af stort varde for ichthyologien. Han
gjorde sig nara stranden af Nith 3:ne sma vatten-
dammar af 25 och 18, 22 och 18, 50 och 30 turns
liingd och bredd. De voro skilde fran hvarandra,
af 2 turns djup, med smasten pa botlnen. Deref-
ter ledde han vattnet geiiom dem, medelst ror fran
kallor, hvaruti ymniga vatteninsekter lefde^ lillslot
dammarnes vattenoppningar med staltradsgaller af
^ turns maskor, och gjorde en vail mellan dam-
marne och floden for att hindra all mojllg ofver-
svamning, Dammarne lago dessutom 11 fot hogre
an floden.

Den 4 Januari 1837 fangade han ett par laxar,
som hollo pa att paras (honan atfoljes dervid af
en eller tva hannar). Agg utkramades ur hpnan
i en vattenrannil, och befruktades genom utkram-
ning af mjolken fran hannen. Derefter lades dessa
agg i en af dammarne, som hade 35° F. tempera-
tur; flodens temp, var 33° och luftens 36° F. (d.
a. + ^° och 21° C). — Efter 50 dagar (d, 23 Mars)
syntes embryo i aggen, vid en varme af 36° F. i
vattnet och 38 i luften. D. 28 Apiil klacktes un-
garne (efter 114 dagnrj Temp, i vattn^^t 44° F,). —
De blefvo qvarligc^ande i gruset under aggen och
hade en ganska olika form emot den som de sedan
fa; aggets gula satt annu till en del qvar utanfdr
kroppen. D, 24 Maj (27 dagar efter klackningen)
hade de fdrbrukat gulan och voro fardlge att sim-
ma omkring; men efter nagra dagars forlopp dogo
de alia.

Nagra af aggen hade den 20 April (Temp,
41° F, i vattnet) blifvit lagde i ett karl med vatten
af 45° F, (= 5^° C.) inuti ett rum. Delta vatten

233

omsadcs flitlgt, men om natterna kiinde det ej bin-
dras att antai^a nagot hogre teniperaturj ungarne
klacktes redan d. 23 April, eller 5 dagar forr an
de i dammen. D. 24 Maj (31 dagar after klack-
ningen) var gulan forsvunnen och ungarne voro
1 turn langa, tecknade som Parrj men afven dessa
omkommo.

I andra dammen lyekades fdrsoket biittre,
Agg togos och befroades pa samma satt, samt lades
i dammen d, 27 Jan. samma ar (flodens temp. 36°,
dammens 40° F.):

d. 21 ^lars (efter 54 dagar syntes embryo i aggen,
. 7Maj(e.l01d.)klacktesde. T.i vattn. 43*^,1 luften 45° F.
, 16- (10 dag.) 10 lin. langa, hade annu gulan qvar.
,24-(48 - )12 - - , Ulan gula.
, 7Juli(2M:dr)15 - - , visa spar af tvarband.
,7 Sept. (4- )2|tum - , med tydliga tvarband.
. 7 Nov. (6 - ) 3^ - - . De jemfordes nu med lika
gamraal Parr ur floden och liknade denna fullkom-
ligt. De ato sma maskar och vatteninsekter.

I 3:dje dammen var forhallandet lika med det
i andra, men ungarne voro storre: vid 6 mana-
ders alder voro de 4 tum langa. — Pa detta satt
hade S. omkring 100 St. laxungar. De som togos
ur floden vid samma tid voro morkare, kanske
tillfolje af det mindre rena vattnet. I dammarne
andrade ungarne farg efter det stiille af bottnen
hvarest de stodo. Forsok gjordes att flytta dem i
hvita och svarta karl, da de snart antogo en mor-
kare eller Ijusare farg, som ater ombytles da de
flyttades i karl af annan farg. I hvita karl blefvo
de alltid nagot blekare. (Jamesons Journ. XXIV ,
p. 165. — Isis 1838, p. 381). Jemf. Svensk li-
te ratur.

Yarrell sammanfattar hvad som ar kandt i
detta amne uti supplement till British Fishes , och

234

i ett litet sarsklldt .ubete: On the growth of Sal-
mon in fresh Water, London v. Voorst. 1839,
Broch. in fol. med 3 col. stalstick. Han tror att
iingarnes tillvaxt sker hastigare i fritt tillstand an
de gjorde vld Shaws fcirsok, och anforer flera fakta
som lala for denna omstandighetj men erinrar
tillika att ungdrne af alia de stora laxarterne aro
Parr, och att mojligtvis en liten sarskilt art, som
ej blir storre, kan finnas.

Laxungarnes ulveckling har ytteiligare blifvit
undersokt af Jenkins (Mag. of Nat. Hist. Apr.
1840. — Fror. Not. N:o 300: 1840), som cifver-
hufvud kommit till lika resultater med Shaw, men
med andra begrepp om laxens tillvaxt; iingarne
skulle nemligen redan vid 3 manaders alder hafva
^U., vid 9 m:dr 5 a 6 ^ ^'g^, hvilket synes mig
anlingen bero pa undersokning af olika arter, el-
ler pa olika forhallande i olika floder(?). Delta
amne ar saledes annu ej uttomdt.

Da man vanligtvis ej finner Hskar uti magen
pa den lax som fangas, hafva manga forestallt sig
att denna fisk endast lefver af insekter o. d., sa-
som han plagar gora under sitt vistande i forsarne
under fortplantningstiden j men att han i hafvet
fortarer storre foda upplyses deraf, att i en vid
England fangad lax af 12 U. vigt funnos 13 st.
sillar (Jard. Mag. 1, p. 200).

Arterne af Lax-familjen aro for det narvarande
de minst utredda af alia de Europeiska fiskarna,
hvarfore ichthyologerne synnerligen riktat sin upp-
marksamhet pa dem. Utom det forut namda arbe-
tet af Agassiz hafva vi ofver dem fatt ett annat
stort plancheverk, nemligen: Jardines illustrations
of Scotish Salmonidae; Parti, Edinb. 1839, Oliph.
folio, 6 col. tabb. — Jag har dock ej annu sett
detsamma.

235

En Sih-s^rl fran England, som beskrefs afCoregonus
Thompson, under namn af "Coregonus cJupeoi-
des? Nilsson" i Taylors Ann. 2, p. 266, och battre,
p. 421, befans (enl. Thonips. i Tayl. Ann. 4, p. 70)
vara den i Yarrells supplement upptagna C.
Pol/an, hvilken Th. sjelf hade beskrifvit sasom ny
fran irland i Jardines Mag. 1, p. 247. Den har
underkiiken nagot litet langre, sidoliniens fjiill om-
kring 85; rfn. 15 str., fina tander i kakarne, inga
pa tungan; kroppen temllgen hog = hufvudets
langd = T af kroppslangden; 9 rader fjall fran si-
dollnlen, bade till ryggfenan och till bukfenan.

Tva andra Coregoni fran Loch Lomond, en
insjo i \estra Skottland, C. Lacepedei, och C. mi-
crocephaliis , som af Parnell beskrifvas i Taylors
Ann. 1, p. 161, aro upptagna i Yarrells supple-
ment. Den forra har framskjutande nos, den sed-
nare lika langa kakar, utan framskjutande nos.
Det oaktadt synes Y. ej anse dem for ski Ida arter,
utan sager att Parnell sedan erhallit exemplar af
mellanform, hvarigenom de sammdnbindas.

Under namn af Osmerus hehridicus beskrifver Osmerus
Yarrell i namde supplement en flsk fran Skottland, cus Yarr.
som ej under nagot vilkor kan raknas till slagtet
Osmerus, da den har ganska liten mun m. m.
Jag drager ej i betankande att forklara den for
identisk med Nilssons Argentina Silus (Coieg. Silus
i Syn. Icht. Scand.), ty de sma olikheterna i brost-
fenans stralar och tungans tander (blott 4 enligt
Yarrell) synas mig vara individuella.

Handyside om "Sternoptix, (nara Salmo).
Brit. Assoc. 1838. Revue Zool. 1839, p. 154. Utom
de 2 forut kanda arterna, S. Hermanni och Olfersi,
beskrifves en ny, St. caelebes.

Arbeten ofver Cyprinus-^3iV[iA\Qx\ aro forut namde Cyprinus.
under Europas och Indiens ichthyologi,p. 216 och 220.

236

Gadini. Tliompson bildar elt nylt genus Conchia ,

at ett par sma tiskar vid Bntannien, nemligcu en
ny art, C. minor, som ej ar turns lang, utan cirri
[manne fullvuxen?], samt C, argenteola (Motella
argenteola Yarr.), som anses synonym med Couchs
Ciliata glauca (Motella glauca Yarrell); den har 5
cirri. Slagtet synes endast skilja sig fran Motella
genom ett hogre lage af brostfenorna, och mera
rundad nos. Ifall det kan bibehallas tyckes atVen
Reinhardts Mot. argentata fran Gronland vara
att ditrakna. Alia dessa fiskar se ut som unorar
och hafva blott 1 — 3 turns langd.
liens ge- Alens generation ar en zoolocrisk eata, hvars

Deration.,.. , „.. ^^ . „.. ... . ^ n.i . .,

Josande torgatves varit torsokt sedan uraldriga tider,
och som ej synes kunna losas genom direkt obser-
vation pa djuret i fritt och lefvande tillstand.
Emellertid hafva vi vunnit den forsta upplysnin-
gen genom kannedomen om ynglets vandringar
fran hafvet (se arsb» 1833, p. 45). Dessa vandrin-
gar hafva blifvit iakttagne af Drev»^sen pa Seland.
De sma alarne komma i borjan af maj i oandlig
mangd och fo-rtsatta under 3 veckors tid, De aro
3. tum langa och nara genomskinliga. Med en for-
vanande fardighet och styrka krypa de uppfore
forsar och genom de trangaste springor (t, ex. af
slussportar) , blott de erhalla det obetydliga stodet
af mossa eller sma ojemnheterj (Kroyers Tidskr.
1836,, p. 21, — och ytterligare derst. p, 412 af
Kroyer). Vid det nyss namda erinra vi, att i Ve-
nern och alia dess floder var alen fullkomlioft obe-
kant anda till dess Troll hatte kanal oppnades, och
lemnade d«n en genomgang fran hafvet, hvarefter
det drojt atminstone 30 ar innan den hunnit sprida
sig at de aflagsnare vattendragen.

Alungarnes vandringar hafva iifven blifvit iakt-
tagne i Loire, a f Joannis, vid Nantes, hvarest de

237

"under 30 dagars lid, i Mars — April", ga iipp,
tatt utmed stranden till otalig mangd, tatt slutiie
i en kolonn af 8 a 10 i bredd. Deras tjocklek ar
da 2 a 3 millimeter ocli fiskrarne tro dem vara
knappt 3 veckor gamla. En manad sednare fiskas
de, och hafva en fingers tjocklek. Joannis be-
riittar att fransyska fiskare ganska val kanna, att alen
i Febr. — INlars antager en vackrare Targ, och att de
anse detta for dess fortplantningstid, hvilket synes
troligt, da ungarne kort derefter borja synas. Men
J. tror att alen fcider lefvande vingar och att dess
driigtighet ar ytterst kort, hvarfore den sa sallan
blir observerad. Han synes hafva blifvit ledd till
denna formbdan genom en bondes berattelse, att en
fangad al fodde v. p. 200 lefvande ungar af 1^ a
2 turns langd och en trads tjocklek. J. misstankte
ej harvid det hogst sannolika forhallandet, att dessa
s. k. ungar varit intestinalmaskar, hvilka ej aro
sallsynta hos alen. I alia handelser kan harvid an-
markas, att en osaker observation i detta amne,
som forut ar ofverlastadt af sadane, ar samre an
ingen observation. J. anforer vidare, att man ofta
i Februari, Mars, finner alar i mangd hopsling-
rade till en stor bundt, som kan upptagas utan att
de slappa , hvilket tyckes vara deras parning (Revue
Zool. 1839, p. 48, Institut 1839, p. 67). [Jag har
ofta hort svenska fiskare beratta detsamma, men de
hafva blott i allmanhet sagt att detta phaenomen
ses om vmtern].

Den andra hufvudsakliga upplysningen ofver
alens generation utgdres af Rathkes beskrifningaf
dess genitalia feminina (Wiegm. Arch. 1838, p.
289 — Fror. Not. 1839 April, N:o 200). De ut-
goras af 2:ne platta band eller fdrdubblingar af
peritonaeum, som racka genom buk-kaviteten och
aro transverselt krusade. De aro bildade alldeles

238

sasom de hos Stor, Lax m. fl. ulan titgang. Ag-
gen aro till ett orakneligt antal, gaiiska sma, men
af olika storlek (de stone liafva Vt lysk Hneas dia-
meter). De hafva tydlig vesicula Purkinjii m. m.
hvarpa deras natur af agg igenkannes. Liksom lios
Lax-familjen och nagra andra fiskar, saknas aggle-
dare fran ovarium; aggen bildas pa dess yttre sida
inat bukkaviteten, uti hvilken de, da de mogna,
maste falla ned. R. har funnit 2:ne ytterst fina
oppningar genom buksidan, hvilka ga iit i en li-
ten fordjupning bakom anns, hvarest afven urin-
gangen slutar. Han tviflar ej att dessa oppningar
aro till for agglaggningens skull, liksom hos Laxen
m. fl., och anser for sakert att alen ej fdder lef-
vande ungar. Denna fisks aggstockar hafva det
egna, att de aro alldeles hvita genom fina fettblasor,
hvaraf de aro uppfjllde. Hos andra fiskar, och
hos djur i allmanhet, finnes intet fett i genitalia
interna.

Eudes Deslongcham ps berattar, i Institut
1838, p. 133, att ban funnit rom hos alen, hvil-
ket vi dock kunna forsiikra hafva varit af den an-
ledningen, att alen med begarlighet ater fiskrom.
Literatur. Guichenot, monografi af "Lepisosteus^* [ma-

ste beta Lepidosteus] och Polypterus , Guerins Ma-
gazin 1839.

Cyclopterus Liparis Fabr. Fn. Gronl. benamnes
af Reinhardt Liparis tunicata , och en annan gron-
landsk art anfores; Krdyers Tidskr. 1, p. 378. —
Om Cyclopterus minutus se Svensk literatur. Om
Lepidoleprus (Macron rus) se forut pag. 223.

Lepadogaster cephalus n. sp. Thompson Tayl.
Ann. 3, p. 44.

Eckeneis 16 lamellata Eyd., & Gerv. Guerins
Mag. 1837.

239

Rathke betviflar nppgiften, att det ar ^a/i- Syngna-
navna af Syngnathus, som biira aggen med sig, ochfo,haiian-
formodar, atl de hopfallna, nyss uttomda aggstoc- *^^ ™* ™*
kania hos iiggbarande honor, hvari sma, nya agg
blott bcirjat ater bllda sig, blifvit ansedda fcir mjolke.
Enligt bans iakttagelser pa arterne i Svarta hafvet
aro bannar af Sy ngnathi liogst sallsynta. Hos bo-
iiorna bildas den yttre agg-reservoiren derlgenom ,
att 2 budfallor utvaxa under stjerten och bli sa
breda, att de kunna betacka aggen. Under dem
laggas aggen, tillhopa med en seg vatska, som stel-
nar i vattnet och fast omsluter aggen tills ungarna
kliickas, bvarefter hela detta tillkomna organ re-
sorberas. Han bar emellertid ej specielt undersokt
detta amne, da det under bans vistande vid svarta
hafvet var bonom obekant, att banarne blifvit an-
sedde sasom aggbarande (Miill. Arcbiv 1836, p.
181 — och Beytr. Zur Fauna von Krim, se forut).
— Pa s. St. an marker Rathke afven, att galarnes
bildning bos Syngnathus ej ar sa mycket afvikan-
de, som Cuvier trodde, fran dem bos andra fis-
kar; atniinstone aro de ej qvastformige (jemf. forut
pag. 208). Afven anmarker ban, att genus Scy-
phiiis Risso, ar den afdeln. af Syngnathus, som
bara aggen under abdomen (S. Ophidion &.).

De engelska Syngnathi afbandlas af Yarrell A.rter.
i aniedning af Fries beskrifning af de svenska;
jag maste for sammanbangets skull framstalla bada
dessa uppsatser under svensk literatur.

Syngnathus Blainvillianus fr. Ind. hafvet. Ey-
doux & Gervais i Guer. Mag. 1837. — Flera
bos Riippell, Rathke m. fl.

Arter af Ostraclon fran v. Diemens Land se^stracion.
Taylors Ann. of Nat. Hist. 1, p. 108.

^40
piagiosto- CHONDROPTERYGIl. —^ J. v. Miiller af-

mernes ge-
neration, handlar Plagiostomernes generation i Berl. Berlcht

Arlsto- 1839, p. 49. Aristoteles, den markvardlge forska-

teiei. j,gj^^ kande redan att Hajarne dels aro agglaggan-

de, dels foda lefvande ungar, och att en del af

dessa sednare liafva en placenta liksom Daggdjuren.

Desse sistnamde kallade ban yaXeoi luot (Hist.

Nat. 6, Cap. 10). Miiller visar nu att verkligen

sa forhaller sig. Hos slagtet Prionodon (Carcbarias

Auct. glaucus &€.) och Scoliodon bildar agg-gule-

sacken en verklig placenta, som ar nara forent med

uterus, liksom bos mammalia. Dessa bafva ej en

inre sack af vitellum, inom abdomen, sasom alia

de ofriga, bade ovipara och vipara, bafva. Bland

Hajarne aro endast Scyllierna agglaggande. Chimcera

bar bardt aggskal, liksom Scyllla ocb Rajce pro-

priae, som aro agglaggande. De ofriga Rajce (Rbi-

nobatus, Pristis, Trygon, Myliobates, Cepbalopte-

rus) aro vivipara, utan forening mellan foetus och

uterus. — En egen bildning af agg-skals kcirtlar;

finnes bos de Hajar som bafva Membrana nictitan

^^?k' 6fver Plagiostomerna utgifva Miiller oc

Henle ett stortarbete, Systematische Bescbreibung'

der Plagiostomen, som upptager alia kanda arter

och lemnar figurer af manga. Fdrsta Lieferung,

som utkom i Berlin 1838, folio, med 33 plancber,

innefattar Hajarne (Spualus Linn.), hvaraf 95 arter

beskrifvas, utom en stor mangd citater, som upp-

raknas, utan att kunna med visshet hanforas till de

sakert kanda arterna. Uppstallningen ar foljande:

Div. L

Ryggfenor 2: den framre ofver elte bakom buk-

fenorna

Fam. 1. Scyllia Cuvier.

Scyllium .... 11 sp. Chiloscyllium . . 4 sp.

Pristi-

241

Prlstiuriis ..." 1 sp. Crossorliinus ... 1 sp.
Hemiscyllium . 2 - Ginglymostoma . 2 -

Stegostoma .... 1 -

Div. 2

Ryggfenor 2: den framre framom bukfenan. — ■
Analfena finiies.

Suhdiv. 1 Membr. nictitans finiies; Spiraculum
saknasj sista galoppn. ofver brostfenan.

Fam. 2. Carchariae: Tander triangelformiga nied
bel eller finsagad kant.

Sphyrna (Zygsena Cuv.) 5 sp.

Carcharias med subg. : A prion ..... 3 sp.

Scolidon 3 sp. - Hypoprion ... 2 -

Physodon 1 - - Prionodon . * . 19 -

Suhdiv, 2. Menibr. nict. och Spiraculum fin-
nasj sista galoppn. ofver brostfenan.

Fam. 3 Galei. Tanderne hela eller finsagadej un-
dre stjertloben stor <Scc. &c.

Galeus . . . . 2 sp. Loxodon 1 sp.

Galeocerdo . . 2 - Thalassorhinus . . 2 -

Fam. 4. Scylliodontes. Tanderne med 2 stora
flikar vid roten pa hvardera sidanj undre stjert-
loben nastan ingen.
Triakis 1 sp.

Fam. 5. Musteli Tanderne nedtryckte liksom Roc-
kornas, utan agg &c. 6cc.
Mustelus 2 sp.

Suhdiv, 3. Membr. nict. saknas, Spiraculum
fmnes.

Prof.^Sundevalls Jrsb. i83y—i84o. 16

242

Fam. 6. Lamnae Stjertens sldor starkt kolade, m. m.
Lamna . . . . 1 sp. Carcbarodon . . . 1 sp.
Oxyrhina ... 2 - Selache 1 -

Fam. 7. Odontaspides, tanderne langa, vid roleiis
bada sidor tvaflikiga. Stjerten trind.
Odoiitaspis ^ ^P*

Fam. 8. Alopeciae Stjerten trind, 2 giiloppn. ofver
brostfenan, tander triangelf., helbraddade o. s. v.
Alopias 1 sp. (vulpes).

Fam. 9. Cestraciontes, en tagg framom rygg-
fenan; stjerten trind med kort, bred fena 6cc &c.
Cestracion 1 sp. (Philippi).

Fam. 10. Rhinodontes stjerten pa sidorna kolad.
2 galoppningar ofver brostfenan.
Rhinodon 1 sp. (typicus Sm.).

Div. 3.

Ryggfena blott en, nara analfenan.

Fam. 11. Notidani med 6 a 7 galoppningar.
Hexancbus . . 1 sp. Heptancbus . . . . 2 sp.

Div. 4.

Analfena och Membr. nictitans saknas. Ryggfenor
2 m. m.

Fam. I2J Spin aces med tagg framom T^yggi^e-
norna.

Acanthias . . . 3 sp. Centrina 1 sp.

Spinax .... 1 - Centrophorus . . . 2 -

Fam. 13. Scymni utan tagg i ryggfenorna.

Scymnus . . . 2 sp. Echinorbinus . . . 1 sp.
Laemargus ... 2 - Pristiophorus ... 1 -

243

Fam. 3. Squatinae hufvudet nedtryckt, mod cigo-
lien ofvanpa, brostfeiiorna utvidgade till en flik
ofver gallmlcn.
Squatina 2 sp.

Manga af fjgurerna synas vara gjorda efter
torkade eller hogst ilia uppstoppade exemplar, sa
att de snarare missleda an cfao^na. Efter sadane
exemplar horde endast detaljer tecknas.

Sasom en inledning till delta arbete hade For-
fattaren lemnat en ofversigt af alia plagiostom-
genera, Squali och Raja;, i Berl. Ber. 1838. (Wieg-
mans Archiv 1837, p. 394, och 1838, p. 83). Da
fortsaltningen af det storre arbetet Iroligen snart
utkommer, nppskjuter jag till dess att lemna en
uppstallning af Rajae.

D:r Andr. Smith visar i Zool. Proc. 1837 , Literatur.
p. 85, att han kan dela Cuviers Sey'llia i 9 ge-
nera — m. m. om hajarne,

Om Squalus (Cestracion) Philippi fran van
Diemens land, se Taylors Annals 1, pag. 108.

Af Fitzinger och Heckel hafva vi erhal-
hallit en monografi af Acipenser ^ i Wiener Ann*
1, p. 261.

Scaphirhynchus ett nytt slMgle fran Missisippi,
(mellan Acipenser och Platy rostra Le Sueur) utan
sprulhalj beskrifves af Heckel i Wiener Ann.
1, p. 69.

Uti J. V. Mil Hers masterliga arbete Ver- Cyciosto.
gleichende anatomie der Myxinoiden 4:o, Berl. 1835, ™^ ^*
finnes en uppstallning af alia da bekanta arter af
ordningen Cyclostonata Cuv. De aro.
Fam. 1. Hyperoartia Miill. med niiscavitet sa-
som andra flskar, hvilken ej genomborrar gomen.
Galhalen 7 pa hvardera sidan — o. s. v.

244

Petromyzon med tander i munnen m. m. 4 sp«

Ammocoetes ulan tander o. s. v. 2? sp.
Fam. 2. Hyperotreta Miill. med naskavilet, som

oppnar sig genom gomhvalfvet inat svalget.

Bdellostoma med 6 a 7 galhal pa hvardera sidan
(forofrigt blldad aldeles som Myxine). 4 (5?)
sp. fran varma zonernas haf.

Myxine med blott 2 galhal under buken. 1
art fran norden.
Miillers anforda arbete innehaller hufvudsakllgen en
till det yttersta detaljerad framstallning af dessa
djiirs anatomi, med ypperliga plancher. Det ar
annu ej fullbordadt.
Amphi- Af J, Couch crhalla vi nagra underrattelser

om Amphioxus lanceolatus Yarr. i Charlesw. Mag.
1838, p. 381. Utom hvad Yarrell beskrifvit anfo-
res bar hufvudsakllgen blott, att de intryckta li-
nierna (mellan musklerna) "som kunna anses ut-
marka vertebrerne" voro 60. Dessutom beskrifvas
fenornas stralarj 5 anses motsvara hvarje muskel.
Denna fiskart, som nu blifvit funnen vid Sveriges
vestra kust, ar utan tvifvel den lagsta bland alia
vertebrerade djur. De undersoknlngar af dess mark-
vardiga och enkla inre byggnad, som nu (1839)
blifvit gjorde bar i Stockholm aro annu ej publi-
cerade. Den maste i systematiska uppstallningen
foras till Cyclostomerna och' sluta hela fiskklassen.

245

Entomologi.

Da man studerar insekternas lefnadssalt, tiaf-Iosekter-
far man ganska ofta fenomen, som tyckas pa det stfnk^'
tydligaste adagalag^ga, att dessa sma djur ledas i
sina handlingar af en, pa fornuft och egen erfa-
renhet grundad berakning, som skulJe hedra sjelf-
va menniskan. Det ar i synnerhet for omsorgen
om afTodan, som insekternas konstfardighet, liksom
all annan rent djurisk instinkt, utvecklar sig, och
det synes som om denna skulle na sin hojd inom
insektklassen. Reaumurs, DeGeers och flere en-
tomologers arbeten aro uppfyllde af berattelser har-
om och en hvar kan latt ofvertyga sig, att dessa
forskare sett och antecknat ratt, ty nastan hvarje
inscktarts lefnadssatt fcireter exempel derpa, om
man blott formar, att med tillracklig ihardighet
och uppmarksamhet folja och uppfatta dem. Ett
sadant exempel har nyligen blifvit utmarkt val iakt-
taget och beskrifvet af P. Huber hos nagra arter
af slagtena Attelabus och Rhynchites. Dessa arters
honor inlagga sina agg uti blad, som de hoprulla
i form af strutar, hvilka sedan skola innehalla lar-
verne och tjena dem till foda. Bladens hoprulla nde
sker pa olika satt af olika arter. T. ex. den lilla,
afven i Sverige allmanna Rhynchites betulai
("Attelabe femoral") afbiter bladet tvartofver, i en
dubbelt bojd linea, sa att den afbitna dclen endast
sammanhanger med den ofriga genom bladets mid-
telnervj men afven denna genombites till halften,
for att ej hindra arbetet. Derefter borjar hon att
hoprulla det nara Idsgjorda stycket, fran det sma-
laste sidohornet, hvilket lattast later boja sig, sa,
att bladets ofvansida kommer utat; det motsatta

^46

skulle ofverstiga henncs k rafter. Da sliitllgen hela
bladstycket ar hopriilladt, fastlialler hon slsta hor-
net niecl fotterna, ocli biter ett hal geiiom ett par
af hvarfven, sa att lion bildar en liten flik, hvil-
ken instoppas i halet, och sammanhaller hela strii-
ten sasom en knapp. Sedan ingar hon genom den
ena, annu dppna andan af struten, inlagger 2 a 3
agg mellan bladhinnorna, och ntkommer for att af-
ven sammanvika och fasta kanterna af denna cippna
anda. Hvarje bona bildar tva eller tre sadane stra-
ta r, hvarefter hon snart dor. Sedan hon afbitit
ena halften af bladet, undersciker hon noga, att ej
den fria halften hanger fast pa nagot stalle, hvar-
igenom rullningen skulle blifva omojlig,- men om
detta likval skulle handa och arbetet deriofcnom
hindras, sa forstar hon genast hvari felet ligger,
soker ratt pa stallet, och afbiter den del som sitter
fast, samt fornyar sin riillning. Det ar markvar-
digt att den moderliga omsorgen hos detta djur re-
dan borjar under parningen, sa att man ofta far
se henne forratta bladets afklippning, barande pa
ryggen sin make, som hvarken kan eller forsoker
bitrada henne. Allt detta gor hon nu for alt
bevara en afFoda, som hon ej kanner, och aid rig
(ar se, och som sa mycket battre behofver en pa
forhand beraknad \ard. (Mem. de Geneve VIII, 2.
pag. 455). — Man kan ej undra ofver att Ruber,
liksom manga andra forskare, trott sig se verk-
ningarne af ett fornuft hos djuret sjelfj men man
bor ihagkomma, att denna insekt forrattar sitt ar-
bete nyss sedan den ar utklackt fran pupptillstan-
det, utan att hafva sett nagot sadant forrattas, och
utan att hafva kunnat hemta ledning af den struts
beskafPenhet, hvari hon sjelf legat sasom larv och
pupaj ty denna liar vanligtvis nedfallit pa jorden
och af regn och fuktighet blifvit till en betydlig

247

del skadad. Oin man derfcire antager att fornultet
liggcr hos djurct sjelf, sa maste man tllltro det
nog kraft fcir att, utan ioregaende erfarenhet eller
f'orsok, kunna uppfinna och utftira ett sa konstlgt
arbete, hvilket val ej ar rimligt. Vi Ivingas bar
att bctrakta djuret sasom blotta organet for ett vida
hogre fornuft.

Af Insekternes yttre sinnesor^aner bar blott Lukt-

orgaD.

ogat varit med sakerbet kandt. Om satet for de
ofriga slnnena bar man nastan blott gissningsvis
antagit att luktslnnet skulle finnas i Antennerna
eller i ini^aiiijen till and-halen. Den sednare me-
ningen stodde sig blott pa en los formodan ocb
synes ej vinna bekraftelse genoni forsok, hvaremot
den fcirra tyckes bafva allt for sig, ocb ett par ex-
periment, som Le Febvre anstallt med bi ocb ge-
tingar, visa med temlig evidens alt liiktsinnets or-
gan bos dessa djnr ligger i den mjukare buden i
antenn-spetsarne. Han iakttog nemligen antenner-
nes rorelse mot upplcist sooker bvaraf biet ville ata,
samt att det genom antennerna markte ocb bin-
drade annalkandet af en i etber doppad nal, men
ej af diverse luktlosa kroppar. Genom stympning
af antennerna fann ban att luktsinnet alldeles for-
stordes med sista antennleden, ocb slutar deraf att
denna ensam inneballer luktorganet. (Ann. Soc. Ent.
1838, p. 395. — Ann. Sc. Nat. XI, p. 191). Har-
vid far jag anmarka, att ett ganska vanligt feno-
men, sedan manga ar tillbaka, bos mig stadgat 6f-
vertygelsen, att luktsinnet bos Scarabaei bar sitt sate
i den lamellosa antennklubban. Man ser dem nem-
ligen, isynnerbet i skog eller under fuktig vaderlek
om sommaren, Hyga efter lukten af ny spillning,
sla ned ett litet stycke derifran, samt med upp-
strackla antenner ocb utsparrade antenn-lameller

248

ga rakt till stallet. Vid alia andra tillfallen lialla
de antennklubban hopslagen och nedbojd.
Hoiseior- Aiiteii 1161113 liafva redan fdrr varit ansedda

for att Innehalla hcirselorganet; nu tror Clarke
sig med sakerliet kunna iippgifva, att detta sinne
liar sitt sate uti deras basis. Han anniarkte nem-
ligen att Carabus nemoralis satt under stenar lik-
som lyssnande efter rtirelse i granskapet, samt att
den pa samma satt tycktes lyssna ofver daggmaskar-
nes hal. Ledd haraf foretog ban sig att undersoka
dess antcnner, ocli fann, att sjelfva roten af an-
tennen, som utgcir ledknappen for dess ror else mot
hufvudet bar, pa undre sidan, en stor rtind opp-
iiing som tillslutes af ett lock, eller rattare en
liinna. Denna cippning anser ban vara inseklens
ora. Den synes ganska tydligt bos Carabi. Man
ibaffkomme att ett liknande oro^an i antennroten
af de hogre Crustaceerne bbfvit ansedt for borsel-
organ. Clarke anmarker vidare att scapus eller
forsta antennleden bos Carabus nemoralis bar, of-
vanfor spetsen, ett borst, sittande i en betydlig for-
djupning, ocb att spetsen af sista leden bar en li-
ten mjuk flack. (Cliarlesw. Mag. 1838, p. 47'2. —
Fror. N. Not. IX. 1).
Fiilgoras Man antog fcirr, efter uppgift af D:lle Me-

y*^" ^- flana, som roste i Sydamerika for att afmala dess

insekter, att Fulgora spridde ett starkt sken fran |
den besynnerligt utdragna eller uppblasta pan nan ;
men sedan nyare resande bestamdt fornekat san-
ningen liaraf, bar man allmant borjat anse Meri-
anas uppgift sasom grundad pa ett misstag. Emel-
lertid bekraftas den fullkomligt af Vesmael, som
anfdrer nya iakttagelser, att Fulgora om natten ger
ett ganska starkt Ijussken genom namde del. (Ann.
Soc. Ent. 1837, Bullet, p. LXVII. — Institut N:o
218). Da man bar flera valkanda exempel pa Ijus-
fenomen bos insekter (t. ex. hela slagtet Lam-

249

pyris) forefaller delta ej sa besynnerligl j men meraEiektiisk
ovantad dr underrattelsen om en fjarll fran Nord- ^" '
ainerika, som skulle gifva elektriska stotar liksom
Torpedo m. fl. fiskar. Denna fjarll skulle hafva
blifvlt forevlsad af Yarrell uli Entomologiska So-
cieteten i London den 6 Maj 1839 (Revue Zool.
1839, p. 192).

Om insekternas temperatiir se langre fram, Varme.
under anatoml och fjsiologi i allmanhet.

De orefaner medelst hvilka insekterna fram-Lj«tlorgan
bringa Ijud hafva blifvit undersokte af flera for- insekter.
skare. Goureau lemnade en afbandling om dem
hos alia insektordningar, i Annales de la Soc.
Ent. 1837, pag. 31. Han beskrifver noggrant
stridulationen och de bekanta Ijudande delarne hos
Gryllus (Acheta Fabr.), Locusta, ^cry dium (GvyWua
Fabr.), Cicada samt manga andra, t. ex. gnldniii-
gen mellan segmenlerna hos en del Coleoptera o. s. v.
I en annan afhandllng (Ann. Soc. Ent. 1837, pag.
398) omtalar ban en stridulation hos Dlptera y som
skall vara skild fran den, hvilken fororsakas af
vingarne och halteres, och som ban anser for e. a.
sang, jemfdrlig med den hos Cicada, Dlt raknar
ban det iina pipande late som fororsakas af Syritta
pipiens (Milesia Fall.), och ett Ijud som ban hort
af bada konen af Chrysotoxum arcuatum sasom prae-
liminar till parningen. Detla amne blir ej vidare
upplyst, an att han formodar Ijudet alstras genom
rorelse uti sjelfva segmenterna. Slutligen omtalar
han (pa anf. st. p. 407) Ijud hos insekter, hvilka
skulle vara omarkliga, eller atminstone ej kunna
uppfattas af de fiesta menniskors oron. Rorelsen
uti organerna, som ofta fortsattes efter det horbara
Ijudets slut, vittnar om alstringen af dessa Ijud.
An mera om Insekters Ijudorganer finnes af Gou-
reau i samma tidskr. 1838, p. 401, nemligen om
Sphinx Atropos , Sphex, hvars Ijud endast skall al-

250

stras genom rorelse af vingarne och lliorax, samt
Cicada lios hviJken ban, genoiri direkt observation,
genom tillslutaiide nied talg af luftoppiiiugaine,
och genom scinderslitande af hinnan niellan thorax
och abdomen fcirvissat sig, att liiften fran andha-
len hvarken bidiager till Ijudet genom strcimning
ofver Ijudorganet eller genom utspannande af hin-
nan sasom etl trummskin. Solier hade nemligen
uti en afhandling ofver Cicadas sang och sangap-
parat, sokt bevisa, att luften fran tracheae spelar en
vigtig rol vid insektljudens frambringande. Gou-
reau bevisar sitt pastaende ytterligare i sanima
tidskr. 1839, p. 551, derigenom att han tillshitit
Iviftcippningarne med sapvatten, utan att nagon
bubbla fcirmiirkts under Ijudet, som likval fortsat-
tes till dess djuret af brist pa respiration foil i
vanmakt. Han nekar belt och ballet luftens bi-
dragande till insektljuden, och pasta r, att de en-
dast aro mekaniska, frambragta genom friktion
eller trumning. Da det blifvit berattadt att barn
vid Nimes plaga locka till sig Cicadce, genom att
harma deras late, hade G. foretagit sig att noga
observera dem, men ej funnit nagon anledning att
honan, som saknar sangapparat, leddes till hanen
genom dess late. Han anser Cicaderna, och insek-
terna i allmanhet, gifva late till fcilje af instinkt
eller af ett behof att begagna de Ijudapparater som
de aga, "et dans le desir de charmer leurs fe-
melles", men utan att dessa behcifva vagledas af
Ijudet. Detta ar fullkomligt sa, som man maste
forestalla sig meningen med foglarnes sang.

Latet af Sphinx Atropos bar ofta varit afhand-
ladt anda sedan Reamur beskref det, och flera
olika meningar hafva blifvit framstallde derofver.
Nordmann hade trott sig finna det organ hvar-
mcd detsamma frambragtes, uti en cavitet pa si-

251

(lorna af forsta abdominalsegmentet, hvilken ar be-
tackt af en harig', elastlsk membrau, ocli o (Van i Fran
tiickt af en gul barpensel; Jjiidet skulle alstras ge-
nom luften fran del niirbelagna luftrorshalet, soin
satte liaren ocli membranen i vibration (se Bull,
de Petersb. 1838, p. 164j — Isis 1839, p. 641,- —
Revue Zool. 1838, p. 184). Da delta amne fore-
var i Societe Entomologique, upplystes, att det
beskrifna organet finnes, mer eller mindre utbil-
dadt, hos en stor del lepidoptera, hvilka dock ej
gifva nagot Ijud (Ann. Ent. 1838, p. LV). Gou-
reau, som uti en af sina forutnamda afliandlingar
hade framstallt samma cavitet som Nordmann be-
skrifvit, sasom sate for Ijudet, till folje af en sort
trumning, erkanner denna inening for oriktig (i
Ann. Ent. 1838, p. 401), men tillagger, att ban ej
kunnat utrona Ijudets ratta satej det tyckes upp-
komma fran hufvudet, men ej genom in re orga-
ners verksamhet. Han synes bojd for att anse det
frambringas i en cavitet som betackes af en con-
vex trummhud under ogat. Slutligen foretog sig
Duponchel att i flera entomologers narvaro un-
dersoka delta fenonien; men resultatet haraf blef
allenast ett bevis alt alia forut uppgifne orsaker
till delta Ijud voro oriktiga. Det uppkommer nem-
ligen : l:o ej af gnidningen mellan Palpi ocb spi-
ralsnabeln, sasom Reaumur troddej 2:o,ejaf Ap-
pendices frampa thorax sasom Engramelle an-
fort^ 3:o ej af luftens genomgang fran tracheae i den
ofvanbeskrifne cavileten, hvilket varit Lorey's [och
Nordmanns] mening; 4:o i allmanhet ej fran
denna cavitet, som dessutom blott finnes hos han-
nen , ehuru bada konen gifva Ijudj 5:o ej af luf-
tens genomgang genom snabelns basis, sasom Pas-
ser in i yrkat. Orsaken till Ijudet aterstar saledes
annu alt finnaj men D. formodar att det kan upp-

ent
ogor

252

komma af gnidniiigcn mellan kanterna af protlio-
rax ocli mesothorax. Del skall llkna clet Ijiid , soin
geiiom samma orsak (Vambringas lios Ceramhycinl.

djuiens Ofver de iiiseklartade djurens enkia ogon,

^•^'a nemligen hos Scorpio och Mygale , bar Brants lem-
nat en utforlig beskiifning. De aro bildade naslan
som en facett med tillhorande organer i ett sam-
mansatt insektoga. Hvarje enkelt oga (Ocell) bar
nemligen en cornea, en convexo-concav lens cry-
stallinus, en corpus vitreum ocb pigment. Delta
allt ligger pa den bagarlika andan af synnerven.
Pigmentet innehaller en mangd klara, pyramidala
tuber, som stralformigt convergera mot centrum
af corpus vitreum, ocb synas vara amnade att leda
Ijusstralarne genom pigmentet till nerven: (Bull,
des Sc. Pbys. en Neerlande 1838, p. 25. - Y. d.
Hoeven en de Vrieses Tiidscbr. 4, p. 135. — Ann.
Sc. Nat. IX, p. 308). Det synes ganska sannolikt
att de egentliga insekternas Ocelli aro pa samma
satt bildade.

Tracheae. Pictet bcskrlfver respirations organerna bos

Cerambycini (i Mem. de Geneve Vol. 7. — Ann.
Sc. Nat. 1837, tom. VII, p. 63). Hos en del, t.
ex. Cerambyx Heros , bar andedragtsbalet pa meso-
tborax en bard, elastisk botten, bvari omkring 150
tracbeer oppna sig. Af dessa aro nagra temligen
stora ocb fortsattas framat bufvudet, samt iinda in
uti dess delar. Tvenne arter af Prionus , som P.
undersokt, bade deremot en blldning af dessa de-
lar, som ofverensstamde med den bos andra Co-
leoptera. Inre delen eller bottnen af samma bal
var nemligen en mjuk binna, bvaruti omkring 15
tracbeae oppnade sig.

Tarmka- Foraulcdd af den beskrifning som Dufour

gaiikiri gl^vlt ofvcr tarmka ualcu bos Cicada (Tettlgonia Fabr.),
hobGicada.mj(jgj.5Qjjjg Doyerc densamma anyo, ocb fann det

253

ovdnliga forli&llandet, att den langa, smala tarm-
kanalcn, efter alt hafva bildat en stor slinga, ater-
gar till magen, fasthaftas inom yttre hlnnan af dess
vagg, sa att det ser ut som om den Ster ginge in
uti magen, hvilket Dufour trott. Pa namde satt
fciljer den magcns vagg anda fram emot formagen,
da den ater skiljer sig derifran for att fortsattas
till anus. Forloppet ar allts^ fullkomligt regelbun-
det, ehuru en ovanlig vidhaftniiig finnes.

Dufour hade i sin beskrifning nanit att gall-
karlen voro 4, ehuru Hemiptera i allnianhet blott
iiga 2, och att de skulle inga i magen, hvilket
vore stridande mot analogien hos alia andra in-
sekter. Doyere fann, att de blott voro 2, men
att de midtpa boja sig och hafta fast vid magen,
pa samma satt som tarmen, hvarigenom det ser ut
som om 4 karl utginge fran magen. Han hade
dock ej kunnat finna deras anda, eller ingang i
tarmen. (Ann. Sc. Nat. XI, p. 81).

Dufour besvarar Doyeres uppsats, och er-
kanner rattelsen i afseende pa tarmen, men vid-
blifver att gallkarlen aro 4 hos alia Cicadariae,
nemligen Fulgora, Centrotus, Aphrophora spumaria
m. fl. (Ann. Sc. Nat. XII, p. 287).

Ur Brants Anatomi af Panorpa communis (i Anat. afi

' Panorpa.

Tijdschr. voor Nat. Gesch. VI, p. 173. — Fror.
Not. 309) anforer jag blott foljande drag, som sy-
ncs mest ovantadt. Salive karlen skulle enligt den-
na afhandling vara ytterst olika hos bada konen,
nemligen hos hannen 6, langa, sa att de nara om-
holja hela tarmen. Hos honan skulle de vara blott
ijl 2, rudimentara! De oppna sig i ett hal vid labium
HL("6fver labium, under larynx''). Pa samma satt
^Boppna de sig hos Yespa.

^B Insekternas fettkropp har blifvit kemiskt un-, ^*"*

^■derscikt af Dobner. Se Germ. Zeitschr 1, p. 174.

254

Der afhandlas afven den fetma, som ofta ofvertacker
vingarne m. m. pa fjarilar i samlingar,
Oija af Olieprassnino: af Melolonthce beskilfves i An-

nales. Soc. Eiit. 1836, p. XL VII. Den skall hafva
blifvit foretagen i stort (af circa 19 millioner in-
sekter) vid Qvedlinbnrg, och forut i Ungern. In-
sekterna inlades i lerkarl som betacktes med Iltet
halm och melallvaf, "hvarefter det hela omvandes
pa ett Lippvarmdt karl, amnadt att emotlaga oljan'*.
Af 8 matt insekter fas 3 matt olja, som hufvud-
sakligen blifvit anvand till hjulsmorja.

Vatska af Att den vatska , som Melo'e m. fl. insekter iit-

™****** sippra genom delar af kroppsytan, ar alldeles smak-
16s, namnes i Ann. Ent. 1837, p. LVIII.

Inre geni- Gcnom iakttagelscr af D:r C. T. v. Siebold

minina' ^ Dantzig hafva flera markliga omstandigheter vid
insekternas parning och honornas inre koiidelar
blifvit utredde. Han beskref och afbildade (i Mul-
lers Archiv 1837), receptaculum seminis hos flera
arter af diverse insektordninsfar. Detta orjran ar
ofta forenadt med vagina genom en lang, fin, kal-
formig mynning, sa att man bar svart att forsta
burn det kan uppfylla sin funktion; men ef-
ter parningen ar det alltid uppfyldt af siidesdjur,
och agget befruktas ej fdrr an det passerar forbi
dess mynning i vagina. — Siebold gjorde till
och med den npplackten, att sadesdjuren, hos of-
vervintrande Geting-honor , bibehalla sig lefvande i
capsula seminis till varen, efter den om hosten
forrattade parningen, for att om varen, befroa
aggen. Aggstockarne voro hos de honor, som lian
under den kalla arstiden undersokte, fogfa utveck-
lade. Haraf foljer, att i Sverige och andra kalla
lander, maste 6 a 7 manader forflyta mellan par-
ningen och aggens befroning. (Se Wiegm. Archiv
18^, p. 107).

255

Mera speclellt beskrifver Siebold dessa delar
bos bonorna af Tachina (i Wiegm. Arcbiv 1838,
p. 91), ocli leninar derigenom nagra upplysningar,
so«i aro af intresse bade for fysiologien ocb den
entomologiska bteratur-historien. Honoriia af Ta-
china, Miisca oc\\ Sarcophaga hafva, liksom alia an-
dra insektbonor, 2 aggstockar som besta af finger-
likt bopliggande ror. De bada aggledarne sluta i
en gemensam vagina, bvarpa finnas 3 talt hopsit-
tande blindtarmlika Capsulae seminls (mera sallan
blott eii), med 2:ne afven blindtarmlika glandulae
append iculares. Efter parningen aro capsulaj se-
minis fyllde af sadesdjur, eburii dessa delar ofta
sitta langt fran Vaginas oppning. En del Tachince,
som utgora en egen naturlig grupp (grossa, fera,
haemorrboidalis, vulpina m. fl.) hafva en ganska
lang vagina, som ligger spiralformigt eller irre-
guliert uppruMad, ocb dessa arter foda lefvande
larver, till ett otroligt antal. S. bar raknat 2386
bos T tessellata ocb anser 20,0CX) ej vara formyc-
ket for T. fera. Sa snart ett agg passerat forbi
mynningen af capsula seminis, men ej forr^ borjar
larven utvecklas deri. En del Tachince (flavescens,
larvarum &c.) hafva deremot blott en kort ocb vid
vagina, samt foda ett mindre antal agg (troligtvis
ej lefvande ungar). Sarcophaga carnaria bar kort
ocb vid vagina, men foder lefvande ungar. S. vi-
sar att Reaumur kant allt detta, eburu ban be-
gatt det pa bans tid bogst forlatliga misstaget, att
anse Tachinernes stora hoprullade vagina for en
aggstock. Da Reaumur ej agde specialnamn for
Tacbinae ocb Muscae hafva bans arter blifvit oratt
bedomde, sa att bans beskrifning pa en stor Ta-
china, troligtvis fera, blifvit applicerad pa Sarco-
phaga carnaria, bvilken man till folje deraf tillagt
en in re byggnad som den ej ager. Af det anforda

256

synes att den spirala formen lios ovarium, sottt
synts utgora ett markvardigt undantag fran den
vaiilign formen hos insekterna_, ej fuines; den var
nemligen blott angifven hos de har namde in-
sekterna.

Generations-organerna hos Aphis skola vara
beskrifna af Dutrochet i Mem. a TAnatomie &c.
Paris 1837. Enligt Siebold, Fror. Not. XII, p.
305, aro de inre kondelarne af de vivipara och
ovipara Aphis-honorna hogst olika bildade. De be-
skrifvas noggrant.
Yttre Bland strodda beskrifningar pa yttre lionde-^

^^^e^^' lame hos insekter hanvisar jag blott till folljande:
Doyere om insekternas yttre agglaggningsdelar,
(instrumens perforans,) Ann. So. Nat. 1837, VII, p,
193 5 och speciellt om samma delar hos Cicada loc.
cit., p. 2f)0. (Afven i Ann. Ent. 1837 Bullet., pag.
XVII och pag. XXXIX). Agglaggnings-apparatet
hos Hymenopterah(iskvi{\esixi Har tig i Wiegmans
Archiv 1837, p. 150.

Missbiid- Vesmael omtalar hermaphrodit-fjdrilar\dS\'

^^^' manhet i I'lnstitut N:o 217: hogra sidan synes of-

phmdl- tare vara af hankon an den venstra, och vid ofull-
tism. komlig hermaphroditism ar vanligen hogra sidan af
det forherrskande konet. En komplett hermaphro-
dit af Melolontha vulgaris namnes i Revue Zool.
1838, p. 90. — En af Argynnis Paphia beskrifves
noggrant i Ann. Ent. 1837, p. LXIII.

3 tarser. 3:ne tarscr pa en fot af Calosoma Sycophanta

visades af Kiienburg aus Kuttenberg vid motet
i Prag.

Entomolo- Ett nytt sallskap , som lofvar blifva af storsta

6*?Y^^vigt och nytta for Entomologiens stadium, nemligen

Ento-

$57

Entomologischer Ferein i Stettin bildade sig ar
1839. Det kungjorde sin tillvaro genoni en an-
nons, som afven medfoljd« Isis for 1839, hft. 3,
ocli dess statuter finwas infdrde i Germavs Zcit-'
schrlft 1, p- 397. Det raknade redan da manga
ledamoter i stcirre deJen af Tyskland, ocli hade
erhallit understod af Preussiska Rcgeringen, bland
annat genoni porto-frihet genom alia Preussiska
staterne for href, da de afsandas eller komma un-
der korsband, saml for paketer till nagon viss vigt,
Foreninoeii inoick ofverenskommelse med Professor
Germar, Mt dess skrifter skutle intagas i bans nja
tidskrift, intill dess att den kunde sjelf utgifva en*).
Den anlagger egna samlingar och ett bibliotek.
Hvarje ordinarie ledamot betalar blott 1 Tbaler
arligen.

En historia 6'fver entomologiska sailskaperue
bar Castelnau infort i Ann. Soc. Ent. 1837, p. 1.
Den skall till en stor del vara heintad fraii New-
ma nns Grammar of Entomology, bvilket arbete
jag ej sett. Enligt densamma var Aarclian Society
\ London del forsta kanda entomologiska sanifund,
Dess stiftelse ar obekant, men det existerade ar
1745, och blef ar 1748, under en session, upplost
genom en eldsvada, som forstorde buset, bvari ses-
sionerna hollos, jemte dess bibliotek och samlin-
gar. Derefter blef det ej ater organiseradl forr
an 1762. Entomological Society i London skall
hafva existerat sedan 1780, och flera societeter for
samma andanial hafva funnits der. Emellertid tor-
de man ej kunna rakna det sistniimda sallskapets

*) Delta bar lifven slcett, i det Foreningea raed ar 1840 bor-
Jat iitgifva: Entomologische Zcitung ^ af ett ark i mana-
den, till det hogst billiga priset af 1 R:dr 40 sk. Sv. B:ko
for argaugen.

Prof. Suiidevalls Jrsb. i83y—r84o. ^'^

258

egentliga verksamliet langre tillbaka ah frah 1833,
a ret elter sedan Socictc Entomologicfue de France
stiftades. Castelnau uppraknar 13 Entoniol. sall-
skaper, som hade funnits, till 1837. Det 14:de ar
den nvssnamda Ent. Vereiii i Stettin, som till-
kommit efter lians af'handling.
EntomoU Da entomolos^ien , ofenom det utoniordentliijt

ter. stora antalel aC forenial och lattheten att gcira stora
och instruktiva samlingar, alltid haft ett betydligt
antal idkare, och statt mera isolerad an nagon an-
nan del af zoologien, hafva enskilta tidskritter for
<len«a vetenskapsgren varit behoflige, och af-
ven sedan langre tid tillbaka funnits. Un-
der nanin at Magazln lur die Liebhaber der
Entomologie borjade Fuesli ar 1782 en tidskrift,
som fortsattes af S c r i b a och sedan af Schneider
till och med 1794. Derefter utgaf Illiger sitt
iitmarkt rikhaltiga Magazin fiir Insektenkunde, 6
band 8:o 1801 — 7, och samma arbete fortsattes af
Germar, 4 band 1813 — 21. Thons Ent. Ar-
chiv utkom 1827 och 8. Derefter borjade de an-
nu fortgaende Annales de la Soc. Ent. de France,
SUbermanns Revue Entoniol. , Entomotogical Maga-
zine och Entoniol. Transactions , om hvilka mera
namnes langre fram uti ofversigten af periodiska
litleratnren j men Tyskland agde under tiden ingen
rent entomologisk tidskrift, ty Kings Jahrbilcher
ar ej att anse for en tidskrift, till dess Professor
Germar i Halle, till folje af den allmiinna on-
skan ater borjade en sadan, nemligen den redan
i det loregaende citerade Zeitschrift fur Entomo-
logie, hvaraf forsta haftet utgafs 1838. 2:ne haften
skola utkomma om a ret, ocli de som redan finnas
hafva fullkomligen motsvarat den vantan man gjorde
sig derfifver.

259
Af del i f6ri*a arsb., p. 115 nanicla Bihliothcqae Alimiiu

. , . PI -I -III • KlltOIM.

cntouiologKjue lialva, elter deii liden, tillkoniinitriiteratur.
Uttl rag af M a c I e a y s Horce Ejitomologicoi , S a y's
Entoiu. skrifter ocli de Etit. afhaudlinijariie i Bui-
Ictin de Moscaii Vol. 1 — 6.

A. Perolieron Bibliographic Eiitomologiqiie,
Paris 1837, 2 voll., 326 och 370 sid., 8:o, synes
vara en temligeii fulktaiidig forteckiiing pa euto-
mologiska literaturen, (orsedd med register efter
(orlaltare och amaeii. Afveri sma, i tidskrifter in-
fcirde afhancllingar upptagas, Forfattarnes fodelsear '
anfciras vanligeii.

Af La cor da i res liitrod, a rEntomologie C.j^'^^*
forraarsb., p. 107), utkom2:dra delen 1838, 628 sid.
8:o, med en mindre atlas. Den innehaller speci-
ella afhandlingen om insekternas inro delar och
physiologi, samt entomologlens historia.

A f A II d o u i n s och B r u 1 1 e s Hist. Nat. des
Insectes (forra arsb., p. 107): Tome VI, partie I:er,
Paris 1839. Den innehaller fortsiittning af Cole-
optera, af Brullc. Audouin bar annu ej ut-
gifvit nagoii tome af den fysiologiska delen, som
ban ofvertagit. Han bar dock, enligt Ann. Sc-
Nat. 1838, IX, p. 54, fardige materialier ofver in-
sekternes forvandlingar och naturalbistoria, soni kom-
ma att fylla 14 volumer, och som han amnar
publicera (kauhanda i ett annat arbete?), oidnade
efter insekternas lefnadssatt,* t. ex. insekter, som lefva
af blad, af mogna fro, af tradens stani o. s. v.

Af Guerin 6c Pe re heron, Genera des in-
sectes utkommo 4:de — 6:te livr. ar 1836, Hvarje
livraison innehaller 10 plancher, a 6 Francs. —
Kritiska anm. harvid af Mannerheim se Bullet,
de Moscou, 1838, p. 62.

Laporte Traite eiementaire d'Entomologie,
12:o, 1839.

260

Burmeisters Handbuch der Entomologle
(Arsb. 1834, p. 110), bar blifvit forlsatt. 2:dia
bandets forsta afdelning, som utkom 1835 inne-
fattar Hcmiptera ("Rhyiichota"). — Andra afdel-
iiingen innehaller Gymnognatha , en af forf. aiila-
gen Insektordniiig, som utgores af Thysanura,
Othoptera, Neuroptera och Paraslta mallopliaga
(Ricinus De Geer)- Af densamma bar dock
blott forsta baftet (Tbrlps, Maliopbaga, Tliysaiiura
ocb Orthoptera) utkommit, utau titelblad. De be-
kanta arterna uppraknas till en ganska betydlig del,
eburu ej pa langt nar alia, med diagnos samt kort
synonymi och bisloria. Fullstandig literaturfcir-
tecknlng finnes, fcir&t i alliiianbet, sedan vld bvarje
Ordning. Det ar ett bogst aiivandbart och nyt-
tigt arbete, bvaraf man blott kan onska fort-
sattniiig.

Burmoister bar foretngit ett annat stort ar-
bete, nemligen Genera Inscctoimm , som utgifves i
Berlin, stor 8:o, i baften af 4 plancher a 1 Thl.
Pa bvarje plancbe framstalles en art sasom typus
for bvarje slagte, med detaljcr. Figurerne aro ef-
ter naturen och synas ofvertrafFa dem i de manga
likartade arbetena, bvaraf en del nanmas bar bred-
vid, ocb andra redan aro anfordc under allman zoo-
logi. 1 texten beskrifvas en mangd arter, i synner-
bet vid de ge^^era, «om i Forf:s Handbuch blifvit
mind re ntforligt afhandlade. Forsta vol. innehaller
Hemipteia, men ar ej fullbordad. 1 de redau ut-
komna 6 hiiflena iinnas nagra plancher af andra
o-rdines. Hft. I utkom 1838^ hft, 6 lit 1840.

J. G. W e s t w o o d Introd uct ion to the modern
ciassihcation of Insects, skall (enligt Germars Zeitschr^,
1, p. 307) innefalta karakteristiken af alia britiska
insektgenera, i 10 baften, med 130 tradsnitt, un-
gcfar eftcr samma plan som foregaende.

261

Inscklcrna till La Favorites resa bcskrifvas af
Gucrln i bans magaziii 1838.

Orn Gist Is Entom. arbelen — se Manner-
heim i Bull, de Moscou 1838. p. 265.

Her rich Scbaffer Nomenclator Entomolo-Aiimanna
gicus: Verzeichniss der Europaiscben Insekten; med Fauna?,
utsatta priser for bandeln , liksom i de aldre lik- j.^*.^
artade fortcckningarne. Hft. 1, Regensburg 1835,
116 sid. 8:o, innehaller Lepidoptera ocb Hemiptera,

Zetterstedt Insecta lappoiiica, se svensk li^
teratur.

For Danmarks Fauna kai> namnas: Ento-
mologisk undersokning af sodra Seland, Laaland
ocb Bornbolm, af Scb jodte, i Krciyers tidskrift
2, p. 309. — Harvid kan anforas, att Gcotrupcs-
(Scarabajus) Typhceus , som varit ansedd sa-
som svensk, men ej aterfiinnits under de sednare
20 a 30 aren, under bvilka man varit mera nog-
W raknad med uppgiften af sakra lokaler, foi^kom-
mer i Danmark, sallsynt, pa sandiga stallen, vid
Tby, Aalborg, Mors, enligt Kroyers Tidskr. 2, p.
434. Fran Sveriges fauna maste den utga> liksom
manga andra Coleoptera, intill dess nagon verklrg
lokal derfore inom landet uppvisas.

Af Curtis British Entomology annonccras
16:de volumen i Revue Zool. 1839, p. 246. Jag
kanner ej bvilken Ordo den innefattar, da pa an-
forde stalle blott namnes, att den inneballer myc-
ket nytt, att figurerna ocb papperet aro vackra o.
s. V. Hvarje volum, 8:o med text ocb 48 pi., skall
kosla 67 Francs.

Sbuckard Elements of Britisb Entomology <&c.
6cc., 8:o, Part 1, London 1839, med 50 triidsnittj
pris 8 sh. Sterl. — Hela arbetet skall utgoras af
3 delar, som komma att innnefatta genera, samt
forteckning pa alia britiska insektarter, med deras

!2C2

historic, foivandlingar ni. in. Forsta clelen iiine-
lialler en Inledning till entomologien.

Gamier Entomologi dii Depart, tie la Somme
lift, i, 13 sidor 8:0, Abbeville 1838. — Garnier
}jade foriit utgifvit en: Essai sur les Carahiqucs Aw
Dep. de la Somme, 84 sid. 8:0, Abbeville 1836,
hvilken dock ej synes blifva fortsatt, sedan ban
borjat nyssnamde arbete.

Af Panzers Dentschlands Insekten, fortsatt
af Herricb Scbaffer, ntkom bft. 144, ar 1837.
Denna samling inneballer circa 3600 arter, bvar-
ibland finnas den betydligare delen af Tysklands
Hemiptera. Den saljes till nedsatt pris af 90 TbI.
cnl. Germ. Zeitscbr. 1, p. 36?.

Diverse entomologi till Schlesiens fauna fore-
kommer i ubers. der Arbeiten d. Scbles. Ges. fiir
Vaterl. Kulhir 1837, 4:o. (Enligt Germars Zeitscbr.
1, p. 293, bvarest Entom. inneballet finncs).

Ram bur fauna Entom. A ndaliisioc-. Parrs, Ar-
tbiis Berlrand, 8:0, utgifves i baften af 5 pi. med
5 blad text, a 6 Francs; skall bli 2 vol. af 10
baften; borjad 1837. Livr. 3 som utkom 1839 in-
nefattar Ortlioptera ocb borjan af Hemiptera; Livr.
4, 1839, Lepidoptera.
"if^v"' Blwersmann forteckning pa Hemiptera, Or-

thoptera ocb Neuroptera (Bolden) mellan Volga ocb
Ural, i Bull, de Moscou 1837, p. 33.

Falderniann om ^Tauna Entom. trans-cau-
casica", som iitkommer i Memoires de Moscou, se
Bullet, de Moscou 1837, p. 40.

Om insekterne pa Malacca , ocb underrattelser
om Heifers resor derst. se Ann. Entom. 1838,
Bull. pag. X. Namde land skall vara yttcrst rikt
pa former ocb arter, sasom man val kan sluta af
<iess Iropiska lago.

2(33

Oni (in tillaiiinad eiitomologisk imdersokniiig,
pa .subscription, af Madaij^ascar och Mozanibi([ue,
so Ann. Ent. 1838, p. LX.

Faune Entoniol. dc Tile do Maiunce (lie do
Franco) af Dcsjardins, anmiiles sasom snart fardig
i Revue Zool. 1838, p. 128. Den skall innefatta
130 sp. Cruslaceer, 83 Araclinider, 280 Coleoptcra,
()0 Ortlioptera, 130 Hemlptera^ 33 Neuroptcra, 56
Hymenoptera, 189 Lepidoptera, 104 Diptera. —
Enligt Desjardins skall '' Alacita (Ypsoloplius)
Xylostella\ pa denna o, sasom larv lefva i yninigliet
pa kal och gora betydlig skada derpa. (Se Ann.
Ent. 1837, p. 229, ur Soc. de File de Maurice).
Man har undrat ofver denna sednare uppgift, men
ej ihagkommit att denna insekt afven i Europa lef-
ver pa. kalvaxterj se t. ex, Treitsbke, vol. 9, 2,
p. 25. I Sverige bar jag aid rig fun nit den annat
an pa kalvaxter. Numera torde det vara svart att
afgora om arten ar inbemsk der, eller dit inford
med vaxter fran Europa.

Uti den forut, p. 20, niimda 4:de Vol. afsroAmo-
Ricbardsons fauna boreali Americana, beskrifver "''^*
Kirby 343 Coleoptera, 3 Ortboptera, 4 Neuroptera
L., 32 Hymenoptera, 18 Hemiptera, 32 Lepidoptera
(bvaraf blott 4 Noctiioe, inga Geometra3 eller Tineae),
13 Diptera, 1 Hippobosca (equina) ocb 1 Pulex
(gigas), s:a 447 insektarter. Inga Aracbnider, Cru-
staceer eller Maskar. — Kirby skall afven bafva
beskrifvit insekterne i Engelska Amerika (Canada?)
i 1 vol. 8:o, med plancber.

Tb. Say's entomol. arbeten, som aro af varde
for Nordamerikas fauna, aro samlade ocb intagne i
den forulnamdf Bibliograpbie entomoJogique. De
utgcira 3 vol. 8:o, i 15 a 10 baften. — Forteck-
ning ofver dem bnnes i Cbarlesw. Mag, 1839,
p. 139.

Nya Nordamerikanska insektarter beskrifvas i
Ainer. Philos. Trans, new Series IV, p. 490^ VI ,
p. 155.

rHerminler lemnar talrika bltlrag till kan-
nedomen om lefnadssattet af insekterne pa Guade-
loupe, i Ann. Ent. 1837, p. 497. Manga arter
namnas, t. ex. af Myrorna. Ver palmiste, larven
af en Calandra, ates verkligen der, sasom aldre
far fa t ta re ti ppg i f v i t.

De Insekter, som blifvit heniforde genom K i n g^s
resa till sydligaste delen af Sjdamerika, beskrifvas
i Linn. Transactions. Carahici till och med Clerii
55 sp. af Curtis finnas i vol. XVIII, p. 181, pi.
15. — Hymenoptera af Hal id ay 54 arter af alia
fam. utom Tenthredinea, och Dlptera af W^alker,
77 sp. af alia former, afven myggor, i vol. XVII,
p. 315 (1836),* namnen anforas i Isis 1838, p. 411
& seq., derom (se afv. Revue Zool. 1839, p. 247).

Oininsek- Tnscktemas anvdndharhet och shadllshet for

ternas for- ^ o

vandiin- oss framstallas bast i sanimanbang med deras for-

nytta oc\\vandlinQar , da det, med fa undantag, ar under

skada. Jarvtillstandet som de aro verksammast, oeli derige-

nom blifva mest skadlige eller nyttige.
*^u^ni" J' 'r. C. Ratzeburff Die Forstinseliten : 1

^erk. Til. Kiifer, X och 202 sid. stor 4:o, med 22 tabb.
och manga tradsnitt, Berlin 1837, ar ett i alia han-
seenden utmarkt arbete, hvai-s foremal ar att lem-
na kamiedom at entomologien, sa val som at den
praktiska skogshandteringen, om de i Preussiska
staterna skadliga och nyttiga skogsinsekterna, jemte
saltet att motverka den skada de fororsaka. For
delta andamal afhandlas arternas hela natural historia,
nastan ofverallt efter forfrsegen erfarenhet, jemford
med allt som fdrut varit skrifvit i amnet. Flera

265

fcirut okanda insektiarver beskrifvas liar, t. ex. af
Buprestis (Agriliis) fagi, nocivus m. fl. arter,
j4pate , Colydium m. fl., och de utbildade djuren
utredas till sin vetenskapliga bestamning, t. ex. de
tyska Biiprestides. Sasom nyttiga frarastallas Coc-
cinella, Carahici och Cleriis : denna sednares larv
lefver nemligen af ved-atande larver, t. ex. af Ano-
bium. — De skadliga insekterna omtalas vidlyftigare:
Lymexylon , Anohium^ P til in us , Buprestis^ Lamelli-
cornia , Lytta vesicatoria , Curculio L., Xylophagi
(Bostrichus, Hylesinus, Eccoptogaster och Platypus,
hvilka sasom de mest skadliga, utforligast afhand-
las); Cerambycini , Chysomelce. — Forf. har med
ratta, uti ett arbete af hufvudsakligen praktisk ten-
dens, der blott ett ringa antal arter kunna nam-
nas, inskrankt antalet af genera, sa att t. ex. alia
Chrysomelinae och Cnrculionites sammanfattas under
namnen Chrysomela och Curculio. Plancherna aro
samtlige masterligt utfordej de upptaga en stor
mangd detaljer, och visa trogna figurer af sattet
huru olika arter anfrata ved, bark m. m. — Forsta
upplagan afsattes sa hastigt att en ny_, hvari nagra
tillagg och andringar gjordes, maste foranstaltas ar
1839. (pris 6| Thlr.).

A. de la Rue Entomologie Foresliere, Paris
<& Nancy 1838, 125 sid. 6 tab., skall, enligt Ger-
mars Zeitschr. 1, p. 342, innehalla foga annat an
hvad som finnes hos Bechstein.

Pastor Biittner i Curland lemnar i Isis 1838,
p. 363, forteckning pa en del insekter, hvilka sasom
larver lefva i olika tradslag. Innehaller foga nytt.
Han yrkar att insekterna, med undantag af Sesioe
och Saperdae, som fortara margen, ej doda tradet,
men samlas uti doda trad, och i de fiesta fall la-
rcr val detta vara verkliga forhallandet.

2o()

I samnia Ticlskrift, p. 361, liar ban in fort
nagra undcrrattelscr oni ins<3ktlarver soni skada sii-
den. Dilophus fcmoratus lelVer om hcislen i unga
ragstand, som deraf bli rodaktiga. Den ar 4 lin.
lang, bllr pupa i straet och liar inuli varma rum
blifvit utklackt i Oktober. En art Elater sages
stlga upp i halmen och ata kornen af Hordeuni.
Alldeles orimlig ar bans uppgift att Elater-larver ,
«om skada saden, skulle kunna uppsamlas genom
offarfvade liudar soni utbreddes med kottsidan mot
jorden. Larverne skulle iiemligen samlas dlt for
alt giiJiga pa huden.
2:o Lepi- ^f Duponclicls icoHographlc des Chenilles

^'Europe utkommo livr 39 — 42 ar 1837.

Vogel chronologlscher Raupenkalender oder
Naturg. der Eur. Raupen, 41 tabb. med 538 figu-
rer, 8:o, Berlin 1835 — 7. Arterne beskrifvas ejj
figurerne lara ej vara sardeles goda (Germ.Zeitschr. 1).

Freyer die Schadlichsten Schmetterlingc
Deutschlands, Aiigsb. 1839, 89sid.8:o, 12 ill. tabb.
innehaller iiaturalhistorie och forvandllng med ilium,
ligurer af 48 arter lepidoptera, nemligen de aldra
allmannast forekommande, hvllka plaga flnnas i
mangd pa tradgardsvaxter, trad och akrar, samt af
mal i husgerad; ar saledes ett ganska godt arbete
for nybegynnare. (pris 14^ thl.).

Moritz beskrlfver Lepidopterlarver fran Syd-
amerika i Wiegmanns Archlv 1837, p. 183.
Flera af dem beskrifvas sasom bekladde af brack-
liga har eller af taggar, hvilkas styngn aro llksa gif-
tige som af biens eller getingarnes gaddar, hvilket
tyckes bero pa afscindrlng af en g'ftig vatska.

D u p o 11 c h el om larven af Chavaxes Jasius
Ann. Ent. 1837, p. 193. Da huden ombytes bllr
hufvudet flerdubbelt storre an del f()j'ut var, och
dess horn utvecklas ej forr an den gamla huden

2G7

iir affalld. D. heskrifver att det iiyn luifvudct hos
denna art, utvecklas uti huden aF forsta kropps-
seijmeiitet af det i^^amla skiniict, ocli att den ofamla
huden af Imfvudet qvarsitter vitanforj men detla
ar vanllgt hos de fiesta fjarilar och hos de fJesta
insekter.

Marloy heskrifver nagra forut okanda larver
af europeiska Satyri i Ann. Ent. 1838 _, p. 263,
nemligen Seincle , Brlscis och Fidla. De lefva af
gras tidigt om varenj aro endast framme och ata
om nntten, hvarfcire de sa lange bllfvit obekante,
och bli puppor i jorden nastan som Noctuoe.

Af Boie beskrifvas de forut okanda larrerne
af Papilio Circe, Semele och Sylvanus , sanit Noctua
ciibicidaris 1 Germars Zeitschr. 1, p. 387. P. Se-
melc blef saledes ungefar samtidigt funnen pa tva
stallen.

Larvcrne af Hespcria sylvanus och lineola be-
skrifvas af Zeller, Isis 1840, p. 135. Bada lefva
pa gras, Poa, Holcus (&c.

Guenee om Larven af BryopJiila (^oct) aigce^
Ann. Ent. 1837, p. 123, samt rattelse vid hans
boskr. i Annalerne 1834, af dem till Br. pej^la och
raptricula, som blifvit forviixlade: Ann. Ent. 1836,
Bull. p. XLVIII.

Larven till Bombyx Atlas afbildas af Hueli
i Tijdschr. voor Nat. Gesch. 3, p. 28.

Om forvandl. af Urapteryx (Geom.) sambu-
cata, Desylles Ann. Ent. 1837, p. 401.

Tinea Olivclla och Oleella, n. sp. gora betyd-
lig skada pa olivelradenj den forras larv lefver
mellan bladhinnorna , ar gronbrun , 2 lin. lang;
segm. 1, svart, hardt,- hufvudet gulaktigt med 2
svarta (lackar; fotter 16. — Den sednare atcr kar-
nan i frukten; ar grcinaktig med 4 svarta linier

268

langs vyggen, och 2 svarta flackar p?i segm. 1. —

Figiirer och beskriTning af imagines lemnas. Boyer

de Fonsc. Ann. Enf. 1837.
OmSiikes. De 1 Indicn inhemska fjarilarter, af hvilkas

"***^^''' larver silke dev erlialles, anforas af Heifer i Ann.

Sc. Nat. XI, p. 142. De aro foljande:

1 Bombyx mori, inford i sednare tider.

2 sp. inc. fran central-provincerne i Indien.

3 B. relisfiosap Helf.

4 Saturnia silhetica Helf.

5 — sp. inc. "af 10 turns vingbredd'*.

6 — Paphia L. allmannast brukligj halles ej

inom bus, utan pupporna uppsamlas ute
pa falten.

7 — sp. inc. alis posticis caudatis.

8 — Assamensis Helf., vanlig i Assam.

9 "Phalaena Cynthia Driiry*', pa llicinus commu-

nis j bar gifvit 12 skordar pa ett Fir.

10 Sat. 3-fenestrata Helf. i Assam.

11 sp. inc., lefver pa Mangotradet.

En annan underrattelse om silkesproduktionen
i Assam lemnade Hugen i Journ. of the As. Soc.
Jan. 1837 (Ann. Sc. Nat. 1839, XI, p. 155). I
allmanhet star denna naringsgren pa en ganska lag
punkt. Den forrattas blott af en enda, troligtvis
fran Bengalen invandrad kast. De fiesta arterna
silkeslarver uppfodas ej inom bus, utan aro utsatle
for att bortplockas af foglar och forsloras af andra
insekter. Afven i sjelfva Indien hafva infcidingarne
gjort lika litet framsteg i denna konst, som i de
fiesta andra.

Kolisurra-Silkesmasken pa Dekan beskrifves af
Sykes i Asiat. Trans. 1, p. 541. — Isis 1838, p.
342. Den anses vara Bombyx Paphia Cramer,
"Alis palentibus, falcatis, concoloribus, flavis: stri-
gis rufis ocelloque fenestrato"j $ 7 turn, <^ 5|
mellan vingspetsarnc. Larven lefver af Tcctona

269

granclis, Zlzyplius jujuba, Terminalia alata och gla-
bra, Moms indica,* den begagnas i vestra delen af
Indieii. S. ar oviss huruvida den ar densamma
SOU! jT^jjc^-silkesmasken, hvilken beskrifves af B.ox-
biirgli i Linn. Trans. VII. Aggen, till antalet 1
a 2(X), aro boptryckt ovala, tg turn langa ocli lag-
gas under modrens kropp, soni efter dess snart in-
trafiande dod blir qvarsittande sasom ett skydd.
De utkliickas pa 10 — 15 dagar. Larven blir lull-
vuxen paenmanadj ar da 3 — 3| turn lang, blek-
gron. Piipan ar ett turn lang med en cocon aF
1 — 1| turns liingd ocli utseende nastan sasom be-
redd hud. Den hanger i ett langt sncire vid qvi-
star, ocli utklackes "efter 3 manaders till 2 ars
forlopp". Den enkla silkestraden sages bara 198
grans tyngd.

Ofverallt der silkesproduklion drifves i stort
inomhus, gor den sjukdoni hos larverna, som i
Frank rike kallas Muscardine, betydlig skada; men
det ar isynnerhet i de varmare landerna, Italien,
sodra Frankrike, som den fororsakar betydliga ode-
liiggelser. Den blef narmai^ undersokt af Bassi,
som ar 1835 kungjorde sina iakttagelser derofver,
och visade, att den fororsakas af en svampart, som
vaxcr i den lefvande larvens kropp. Prof. V.
Audoiiin i Paris bar ytterligare undersokt den-
samma och funnit den forra uppgiflen fullkomligen
bekraflad. Den viixt som fororsakar sjukdomen hd-
rer till slagtet Botrytis, Thallus af denna HI la
mdgel-art genomtriinger larvens hela kropp, och
forvandlar fettkroppen till en rosenfargad, torr,
svampartad massa. De larver som angripas deraf,
do alltid inom fa dagar. Svampvegetationer hos
andra insektlarver aro ej sallsynte och hafva ofta
blifvit beskrifne, utan att likval blifva ratt val
kiinde. Audouin inympade den namda vaxten

270

pa larver af Saperda iic\\ Buprcstis , som derlgenom
aiii^repos af sainina sjukdoiii, och hlefro genom-
viixte af sanima svainpart. Se Ann. Sc. Nal. 1837,
vol. 8, p. 229. — Ell samling aF literaturcn i
anniet, nied utdrag, fiiines i sariima tidskr., vol. 9,
p. 1, af Dut rochet.

Annu mera praktiskt vigtlga uppljsningar l>ar-
om erliollo vi af Johaunys i Ann. Sc. Nat. XI,
p. 65 (1839). Han alstrade Miiscardine l)OS ul-
vecklade, doda fjaiilar, genom att lata dem ligi^a
pa fuktlg hastgcidsel, sa att de moglade, och denna
miiscardine frambragte sanima verkningar pa silkes-
larvcr, som den vanliga. Agg, som blefvo besmit-
tade dermed , gafvo larver, som till storre delen
dogo af muscardine, men iir de agg af samma
massa, som sednare tvattades med vatten , bland;idt
med irV sprit, eller svafvelsyrad koppar eller salpe-
tersyrad blyoxid, klacktes fullkomligt (Viska larver.
Jemfcirande experiment gjordes med lador, som be^
smittades med muscardine af sjuka larver eller aF
de nyss omtalade fjarilarne. En del af dessa la-
dor tvattades med de namda solutionerne, och de
larver som derefter uppfoddes i dem forblefvo fri-
ska, under det de, som uppfoddes i de otvattade^
ladorne angrepos af sjukdomeii och dogo. I lin-
drigare fall af muscardine-epidcmi anser J. renlig-
het och de sjuka larvernas flitiga bortplockande
kunna hamma forodelsen. [Ref. far harvid tilliigga
att Muscardine blifvit fcirmarkt pa silkesmaskar liar
i Stockholm, men utan att gora betydlig skada,
hvartill troligtvis den iakttagna renligheten varit
orsakcn. Da J oh. funnit nytta af tviiltning med
vatten , uppblandadt med ^fx sprit, ar det viil otvif-
velaktigt att rent vatten bor gora samma gagn].
Ins. som Bland de insekter, som gora skada pa vinvan-~

* rankaii?^^'^^ liar isynnerlict en liten Lepidopter adragitsig

271

uppmarksamheten, genom tie betydliga harjningaF
den under flora ars tid anstiillt utl vinplantagerna
i Frankrike, nemligen Tortrix vitls (^Py rails Fabr.
Bosc. Pyralc des vlgnes). For att kunna uppgifva
elt satt att niotverka dess framfart, foretog And o u i n
en undersoknini]^ at' desa naturalhistoria. Han fann
att aggen liiggas i Augusti pa sjelfva bladet af vin-
rankan, och utklackas snart, eller i September,
bvarefter den lilla larven, utan att ata, ofvervin-
trar inom en llten sllkeshylsa, i springor ocli ojeinn-
beter pa vinstockens bark i de sodra provinserna,
bvarest denna vaxt erballer en temllgen betydlig
stamj men omkring Paris, bvarest vinrankan ej far
stam, ofvervintra de llesta larverna pa de slcid som
siittas for att uppbara rankans grenar, cm nemli-
gen dessa stod arc gam la, ocb full a af sprickor m.
m., men ej da de arc nya ocb slata. Haraf oeb
tillfolje af alia nattfjaiilars bojelse att soka eld-sken,
uppgaf ban foljande metboder att utrota storsta
mangden af de skadliga insekterna:
l:o sma Ijusbitar sattes utl storre fat, som inuti aro
(ifversmorda med olja, ocb ett stort antal sadane
utsiittas i vinplanteringen bvarje afton, sa snart fja-
riLirne borjat visa sig i Augusti. Dessa flyga da
kring Ijuset ocb fastna i oljan, eller sudlas deraf
ocli omkomma.

2:o Vinstockarne undersokas noga ocb de blad bort-
plockas pa bvilka agg finnas. Delta anser Audou in
vara det mest verksamma medlet.
3:o gamla, ojemna stanger anvandas till stod under
grenarne, for att uppsamla de larver som utklackas.
[Natiirligtvis ar meningen barnied, att sedan om
vintern borttai^a dessa ocb lata dem liffs^a i vatten
till nasta sommar, da de derpa sittande larverne
drunknat ocb samma stod ater kunna anvandas,
eller att sent pa bosten uppbranna dem med de

272

dfirpc^ sittandc larvcrne]. Ann. Sc. Nat. Vol. 8, p.
1 och 65 (1838).

Audouin utglfver ett sarskilt arbete: Histolrc

•J

dcs Insectes nuisiblcs h la F^igne & preferahUmcnt
de la Pyralc (1 vol. 4:o med 23 PL), som skall
innefatta en fullstandig naturalhistoria ofver de in-
sekter af flera ordnlngar, hvilka skada vinran-
kan. Dot utkommer i 5 a 6 livraisons a 12 Frans
per livr.

Uti Champagne och Biirgund fumes ej den
forut omtalade insekt-arten, men i dess stalle ska-
das vinrankan der af en annan art, Tinea ambiguella
Hubn. af slagtet Cochylis Treitschke; dess larv ar
blekt violett-rod. Deroni se Audouin i Institut
1837, N:o 222.

Walckenaer bar gjort en bogst intressant
samling af underrattclser om de insekter, som i jHl
aid re ocb nyare tider varit kande sasom skadlige
for vinrankan, samt om de medel som varit brti-
kade mot dem. Den innefattar manga vigtiga bi-
storiska ocb linguistiska upplysningar, ocb ar inford
i Annales de la Soc. Ent. 1836, p. 219,

Att Haltica oleracea ar en af de skadligaste in-
sekterna pa vinrankan, namnes i Ann. Ent. 1837,
p. XLIX. Vid Montpellier anstalldes ar 1837 pro-
cessioner af munkarne och presterskapet i anledning
af dess barjningar.
2:o Coleo- Cavahici aro i allmanbet rofdjur bade sasom

ptera. igj-ygj. Q^b utbildadc insekter, men nagra af dem,
bafva sedan langre tid tillbaka varit uppgifne sa-
som vaxtatande. Nu an fores ater, i Ann. Ent.
1837, Bulletin, att Amara triv talis , bvilken blifvit
funnen sasom en sallsynthet vid Paris, i Juni 1837,
kfde af fructificationen af "Anagallis sylvatica'', ^'de

273

la fam. des graminees" *). Der namnes afven att
Bemhidium ooh Zabrus lefva af vaxters fro eller
froredniiiGfsclelar, ocli att en Coccinella lefde af
parencliyniet i bladen till Bryonia. — Att Amarce
ata vegetabilier forsakras af Gueriii i Revue Zool.
1838, p. 123, hvarest fcirtit kanda jenite nya fakla
anforas.

Under namn af Ohscrvationcs EntomologiccE
bar O. Heer utgifvit en liten brochur, (36 sid.
8:o med 6 tabb. Turici &c. 183()), som innehaller
forvandlingarne af Coleoptera; Carabiis auronitens,
depressens, hortensis, Cycbrus roslratus, Stapbyli-
nus olcns, Dytlciis marglnalis, Silpha alpina, Pis-
sodespicea3, Bost rich u s cem brae, ChrysomeJa Escheri.
Alia aro bra afbildade med detaljer. Ett par af
de beskrifna larverna kimna dock ej med sakerhet
sagas tillbora de insekter som angifvas, da forf. ej
erhallit dem utklackta, hvarfore bans artbestamning
endast beror pa en gissning, som mojligtvis kan
vara riktlg, men som afven kan fciranleda mycken
forvillelse, och alltid borde undvikas. Delta ar
forballandet med de larver som forf. anser tillbora
Carabus bortensis och depressus. Carabus-larveriie
aro kolsvarta, jemnbreda och ganska lifliga, med
2 korta horn i bakre andan. De bora till de aldra
svaraste att fa fcirvandladej det bar atminstone annu
alltid misslyckats for mig. Larven af Staphylinus
olens lefver i djupa ha lor, som den grafver i jor-
den med mandiblerna, och hvarest den lurar pa
rof. Forf. hade latit sina exemplar iita Helices.

Ett annat med mycken omsorg utarbetadt verk
ar De Haan, Memoircs sur les metamorphoses des

''') Vid ettdera af namnen liar liilr en felskrifning blifvit be-
eans:en.

Prof. Sundeimlls Arsh. i83y—i84o.

274

Coleoptcj'es , sarskilt afdraget ur Nouv. Annales du
Museum d'hist. Nat. tome IV, p. 125, (1835), 40
sid. 4:o, med 19 ej color, tabb. Det iiinefattar
hvad som varit bekant af Lamenicoi iiernas forvand-
ling, med manga och goda tillagg, detalj-figurer
af mundelar, fotter m. m., samt manga ana'Comiska
undersokningar. De beskrifna arlerna karakterise-
ras bade efteF yttre och in re delar. De aro aF
slaglena Oryctes , Scarahceus (Geotrupes Fabr.),
Getonia, Melolontha , Trichius , Iloplia , Aphodius
och Lucanus. Oni nagra utlandska arter' afvensom
om Hoplia galler detsamma som nyss anmarktes,
att de aro gissninfj^svis bestamda.

Larven af Staphylinus olens finnes dessutom
afbildad och beskrifveu i Guerins Mag. 1836,
Glasse IX, pi. 165.

Enligt Waltl skulle larven af Oxytelus de-
pressus tidigt om varen finnas i mangd pa bladen
af Anemone nemorosa (Isis 1837, p. 277) j hiirvid
yttrar dock Germar tvifvel, som synas mlg val
grundade, i sin Zeitschrift 1, p. 366.

Ater bar en insekt blifvlt funnen, som lefver
under hafsvattnet , nemligen Micralymma Johnstoni,
som beskrifves af West wood i Jardines Maijazine
2, p. 130. Larver och pupor hade blifvit fiinne
tlllsamman med imagines, som anses tillhora famil-
je» Omalina. Den derjemte lemnade beskrifnin-
gen af Larven passar ganska val pa en larv af de
egentliga Staphylini.

Larverne af Telcphorus fusciis och llvidus
(Ganiharis L. Ghl.) beskrifvas af Blanchard, i
Guerins Magazin 1836, pi. 168. Det ar dossa svarta^
mjiika larver, som man ofta om vintern traffar hos
OSS;, nppkrupne pa snon, och som da vanligen an-
ses vara nedfallne med snon. De lefva af rof och
bli puppor i Maj. Den <;ednare arten bar mandi-

275

blerne, antcnnerne, palpenie ocli fottcrne iiagot
roclaktiga, ocli angifvas liafva nagra sm^i rock strek
pa kroppssegnienlerna , livilka jag dock ej fuunib
kos samma art i Sverige. — Larveii af Tcleph. rii"
fits beskr. af Water ho use i Ent. Transact. 1,
p. 3, pi. 3, fig 3.

Lange voro forvaiitlllngarne af slagtet Buprestls
obekanta till dess de nil, nastan pa en gang blef-
vo upplackte, af flera arler i olika lander. De
hafva* myeken likliet med dem af Ceranibycini oe\\
lefva liksom dessa under bark ocli inuti ved, mew
larverne liafva forsta segmentet oformligen stort. Den;
af B. herolinensis omtalas af Audouin i Ann..
Ent. 1836, Bullet, p. XVII, eliuru han da endast
tyckes liafva Iiaft anledning tro, att den tillhorde
niimde art. Samma ar omtalades anatoniien af lar-
verne till B, Mariana och Agrilas biguttatas af
Ham mersch m id t, vid mcilet i Jena (se 1 sis 1837,
p. 505). Ar 1837 beskref Ra t zebu rg flera arter
i sitt fcirut namda arbete "Die Forstinsekten;" och
Aube, beskref larven af Agrilus viridis \ knn.^at.
1837, p. 189, pi. 8, fig. 6—12. Den skall liafva
gjort betydlig skada pa bjorkarna i trakten af Paris.
Larven af den stora Bupr. (Sternocera) CJu^ysis fran
Afrika erliollos derioenom attasfiif, som blefvo lai>de

a Do ' a

af ett hemskickadt exemplar, under vagen klacktes.
De aro kort beskrifne af Guerin i Revue Zool.
1839, p. 260, och skola afbildas i zoologien till
Delesserts resa. Aggen sagas liafva 9 millimeter i
langd och 6 i bredd(!). Harvid kan namnas att
jag forst ar 1838 fick larven utklackt af B. ^pun-
ctata, efter alt i manga ar hafva kant den, utan
att kunna fa den forvandlad till imago. Den ar
&j sallsynt i torra, unga granstanimar, t. ex. gards-
gardsstorar, i hela Sverige, alldeles hvit, smal med
nastan clikelrund, platt framanda, af 3-dubbel

If)

bredd mot den oTngix Troppcn" Sam ma foi
va de ofriga kanda Biiprestis larverna, mod iin-
dantag af slagtel jdgrilus , som haCva mindre brcdt
framre segment och en egen, besynnerlig, hornar-
tad sax i kroppens bakiinda.

Notoxus mollis lefver sasom larv af Anobii-
larver, som den uppsciker i deras hal uti ved.
Den ar rosenfcirgadj beskrifves af Aube i Ann.
Ent. 1838, p. LVJ. Samma lefnadssatt liar Clerus
formicarius , men bada kiinna sjeliVa ata sig gangar
uti torr ved. Larven af Ptinus fur, som ar val
bekant sasom skadlig i alia mjukare vaxt- och
torra djuramnen, blef i Paris fiinnen i otalig mangd
uti mjol, enligt A u d o u i n , Ann. Ent. 1836, p. LXll.

Larven af Hclops lanipes beskrefs af Blan-
"cbard i Guer. Mag. 1837.

Colaspis harhara go r enligt Leon D u f o u r ^_
tnycken skada i Spanien , genoni att forstora Lu-^^B
zernfalten, Bcinderne uppfanga dem med bafvar,
iingefiir sadane som de, hvilka vanligtvis anvandas^^^,
for iusektsamling. Af den korta beskrifningen serJH
man blott att larven ar svartaktig, utan har och
temligen lik cbrysomelae-larverne. Ann. Ent. 1836,
p. 371. — Daube omtalar detta amne i Bulletin
af Ann. Pint. 1836 och 1837, p. XLIX. Att upp-.
samla larver och imagines med haf gor foga njlta;
ban anser tjenligare att bortplocka honorna, som
efter parningen, i borjan af Maj, utsvalla, sasom
Chrysonirlina plaga gora, och lagga aggen pa top-
pen af Luzernstandet. Biista medlet sages dock
vara att vid dcnna tid pa falten utslappa hons,
som begarligt ata insekterna.

Om larven af Chlythra ^punctata se Revue
Zool. 1838, p. 122. Den ansags tillhora en Xylo-
phag i Silbermanns Revue 1, p. 832. Cremiere
anforer den sasom lefvande i myrstackar, i Ann.

'^/ i

Ent. 1838, p. Llf. Under vinleiii liar jag i Sve-
rige traffat den hos Fornica rufa, jemte larverna
af Cetonla aenea 5 men om varen fann jag den en
gang viti en bjorkstubbe. Den ar hvit med brunt
hufvud, ocb barer alltid pa sig ett ovalt, svart ba
som den bildar af sina excrcmenler.

Larven af Haltica chrysocephala skall lefva i
rotmargen af kalvaxter; Isls 1837, p. 526. Den
beskrifves ej.

B iv 1 1 n e r hade fu n n It larven a f Anlhrlhiis
latirostris i torr aspved. Den beskrifves ofullstan-
digt, sasom hvit och rnjiik, Isis 1838, p. 370.

Audouin orntalar en forstorino* af ekar \
Viennerskogen genom Scolytes pygrnceus, i Ann. Ent.
1836, Bull., p. XV och XXX, samt 1837 Bull. p.
II. Den gor, afven sasom fullbildad insekt, skada;
den ater sma hal genom barken in till safven hvar-
igenom saflen forrinner och triidet forsvagas. F61-
jande aret anfalles det ater, da agg laggas i saren,
och tradet dodas af larverna 5 men om dessa ej
tillkomma aterfar tradet sin kraft.

Feisthamel afhandlar samma amne i Kv\\\,
Ent. 1837, p. 393.

Om forstoring af skog genom Curculio piiii
och notatus se llatzeburg i Act. Bonn. XVII, 1,
p. 4235 men detta amne afbandlas mera i samman-
hanguti bans forutnamda arbcte, die Forstinsekten.

Leon Dufour beskrifver fyra nva arter af^=o%"
Odynejnis , med deras lefnadssiitt, neml. O. Reaiimu-
rii, consobrinus, cognatus och rubicola. Han anser
den forsta vara den af Reaumur beskrifna Guepe
solit. (i Memoires tom. VI, p. 247, pi. 26, fig. 2),
som foder sina ungar med sma grcina larver i cy-
lindriska hal i lervaij^i^ar, med jj^allerlik inii'anij.
D. rubicola urhalkar sljclkaruc af rubi, o<h iuliig-
ger der 5 a 6 iigg. Of- an])a hvarje agg liggcr hon

nie-
noptera.

till foda at den larv som clerur kliickes, ett lag af
sma grciiia insektlarver. Dct ar niarkvarcligt att
uiifjen ur det sist laocla 'ia;Q-et fcirst iitvecklas till
insekt, och forst utkryper. I annat fall skulle de
olVanliggande rorstoras da de iiiideiliggande borjade
ai'beta sig fram. Larven ar brandgul med hvitt
IiufviuL Den qvarJiggei" sasoni larv ofver vinterii,
favilket D. aiiser vara ovanligt bland dessa insekter,
blir pupa om varen och iitklackes i Maj — JuuL
I elt til jagg (]). 104) lemnar Audouin (lera upp-
lysningar harvitl. Den citerade larven hos Eeaii-
niur ar O. spinipes. — JLn an nan art, O, cognatits?
Duf., bygger i syrengrenars miirgkavitet, och inlag-
ger sma grona Tinea^-larver till ungarnes foda.

We St wood afhandlar vSegmenterne hos de
fotlosa Hymenopterlarverne, i Entom. Trans. 1838,
■och gor der samma anmarkning, som jag gjort i
Fries Arsberattelse 1834, p. 80: att Imagos huFvud
ullenast uppkomnier fran larvens hufvud, ehiirii manj
till folje af observationer, som blifvit gjorde niir^
hudombytet, ansett det motsvara 2 eller flera ai
larvens friimre segmenter.

Larver och a^cf af Ichneumonidcs beskrifva
af Hartig i Wiegmanns Archiv 1837, p. 151.
Larven af "Cryptus bombycls n. sp", ur larven al
Bombyx qvercus, med figur, se Boudier i Ann*
Ent. 1826. Om hoppande /c/i//e«/;KW-puppor,
Isis 1839, p. 667.

De arleraf Lophyrus, som lefva pa Pinus syl-
veslris och deras forvandling beskrifvas noggrant
och med goda figurer, af Fintelman, i Act. Bonn.
XIX, p. 247. De aro L. pini, palUdus och socius*

Larven af Tenihrcdo (Alhalia) centijolice Panz,
som lefver pa kalvaxler , gor under torra ar ganska
mycken skada pa Turnips. Aren 1782, 1818 och
1835, blef denna viixt niislan totalt forstord deraf

279

i sodra och ostra delarne af England. Den ar svart
nied gra sidolinia, 1 — g turn King, och har 11 par
fotter. Den triiffas, i olika generationer under
hela sonimarcn. Sasoni medel mot forodelsen fore-
slar Yarrell alt med kiippar sla pa standen,
hvariirenom larverne nedfalla da man bor hafva
utslcippt lions och ander pa akern, som fortiira
dem. Genom brand kalk, som flera ganger strod-
des ofver, hade ett angri pet akerfiilt blifvit raddadt.
(Yarrell ZooL Trans. 2, p. 67. — Isis 1838, p. 36).

Dahlbom beskrifver iigglaggnlngen, larven
och imago af Cimbex fasciata i Isis 1837, p. 76,
och IScniatus conjungatus ibd., p. 168. Af den
sednare lefva arligen tva generationer, "liksom af
alia Nemati".

Den utforligaste och rikaste samling af be-
skrifningar, som utkommit ofver larver af I'en-
thredmides i n n e h a 11 e s u t i H a r t i g s Blattwespe/i ,
som omtalas liingre fram under Hymenoptera. Allt
som forut varit bekant om dem finnes deruti in-
taget med ganska mycket nytt, sa val i anseende
till flera larv-arters beskrifnino^, som utredandet af
deras delar och generiska olikheter.

En ny bekraftelse pa den flera ganger omta-4:o Dlpte-
iade, men annu blott till namnet kiinda Oeustres
hominis ^ hvars larv skulle lefva under menniskans
hud, erhalles i Gazette Medicale 1839, N:o 20.
Det sages nemligen att den (innes pa Trinidad,
Guadeloupe och i Cayenne. Larven kallas pa forst-
namda sialic Marin gain och Gusano del Monte
(bergsmask). Indiancrne kalla don Fluguciwit. Bul-
naden, som den fororsakar pa hudeu, liknar en fu-
runculus och ar ganska smarlsam (Fror. Not. XI, 9).

De Ocustrus arter, som lefva uti hasten hafva
blifvit med utforlighet bcskiifne af Numann, i en
liten brochur, som iir pa tyska ofversatt undci"

fitel: iiber die Bremsenlarveii Ini Mi

gen

Vicvdi

af en enda hast.
Iivarest de klihba fast ocli qvarsitla

Agg-en

8:0, Berlin 1837, 120 sid. m. 2 Kupfert. — Aiterne
ijro: 0,eqvL, hcemorrhoidalis , saliitij eras och nasalis.
Den aF Clarke beskrifna larven till O. veterinus
anses af Numann liafva \A\\\\S]^\. O , hcemorrhoidalis ,
af hvars larv 2:ne varieteter forekonima, om hvilka
N. ej med sakerbet kan uppgifva grunden till olik-
beten. Forf. bar raknat 1065 larver aF O. equi i
tarmkanalen
hastens bar

tills larven kryper ut, da hasten slickar dem i sig.
O. ecjvi skall mest lagga sina iigg pa hastens Fram-
del , och sardeles pa franiFotteina. Larverne iit-
komma med excrementerna och bli puppor samt
iitklackas under bela sommaren. De aF O. hcemor-
rholdalis liaka sig vanligen Ffist in ano, och bliFva
Aqy qvarsiltande en tid innan de alFalJa for att
forpuppas. I allmanhet sjnas dessa larvarter ej
fororsaka hastarne nagon bctydlig olagenhetj det
borer till de ytterst sallsynta handelserne att de
genomborra tarmbinnan. De aro hogst segliFvadej
ForF. bar behandlat dem med manga olika giFter,
bade aF vaxt- och mineralamnen, t. o. m. arsenik,
och de leFde dock flera dagar. Det ar saledes ej
tankbart att de skulle kunna FdrdriFvas genom ett
medel som gaFves hasten invertes. De leFva i alia
gasarter och liingst i kolsyre-gas. Denna gasart ut-
vecklas bestandigt fran dem, och Numann bar iakt-
tagit att de forbruka en lika stor AqX, som den
utvecklade kolsyran , af den gasart hvari de ligg^T ,
t. ex. af syrgas, svafvelbundet viite o. s. v.

Atskilliga Diptej'larver , som lefva parasitiskt
uti utbildade Hymenoptrer, beskrifvas af Leon
Dufour i Ann. Sc. Nat. 1837, vol. 7, p. 14.
Dessa beskrifninoar bli af mindre varde, da ima-
gines fcirblifva obekanta. De llesta synas vara af

281

Tachiii.'u cller atminstone ^luscidcsj men en ((ig. 14)
iir Hylototna cyerulesceiis, visar en ovanllg' form*
Den skulle Iiafva 20 a 25 segmenter ocli hardt
hdCvud; lel'ver af insektens fettkropp. Ar kanliiinda
af en lllnpipter.

Af Bouclie finncs en afhandling om Dlptcr-
larvcr i Act. Bonn. XVII, p. 493. Han beskrifvor
rl!v{li>l (le frami'e andediviixtslialen , samt se<?inenterna
lios T/icrevas och Scenojnni larver, soni synas liafva
dubbelt anfal mot dot vanli^^a, i^enom en afdelnlncf
mldtpa hvarje segment, men bar alldeles oriktigt
begrepp om bufvudets bildnlng bos Diptera. Det
nppkommer nemligen bos dessa, sasom bos alia
insekter allenast fran larvens bufvud eller framsta
segment, ocb ej (Van de delar som bos larven in-
neslutas i flera af de f ram re segmenternej men bos
manga larver bander det, att bnfvudet, genom sin
liastiga tillvaxt kort fore forvandlingen till pupa,
oiler till ocb med kort fore bvarje biidombyle, da
yttre buden lossnar, uttranges tir sitt forra rnm,
till storre eller mindre del, ocb derigenom kom-
mer att fylla ett par af larvbiidens framre seg-
menter *).

Fr. Roie om forvandlingen af inlandska
Dipteia, inneballer inga egentliga beskrifningar af
larver, men manga goda iipplysningar dercifver.
29 arter namnas. Det mest interessanta ar, att
Cordylura apicalis Mg. ar parasit i Noctuie-larver.

Metamorpbosen af Xylophagus margijiatus be-
skrifves af Wesmael i Ann. Ent. 1837, Bullet., p.
89 j Inslitnt N:o 221 j Isis 1837, p. 856. Larven
lefver under barken pa poppel, ocb forvandlas
inom den qvarsittande larvbuden, som bar mycken

.*) Jemfor livad j.Tg Ijuioin yltrat i Fries ;usherattelse 1834,
sid. 80, not.

282

likhet mcd den af Sargus. [Delta dv markvardigt
da larven aF X, ater och cinctiis liar en belt an-
iian form, ocli alklader sig Jaivhuden da den blir
pupa. — X maculatus foihaller sig deremot sasom
marginatusj. Larven af X maculatus lefver i mult-
nande aspar en!. Sa hi berg, Act. Fennical, p. 163.
Af Perris beskrifvas flera sma Diptrers lar-
ver i En torn. Soc:s Annaler 1839, nemligen Lon-
cJicea parvLCornis och Teremyia laticornis Macq.
(hogst niirslagtad med Lonchx*a) p. 29, Syphouella
nucis n. sp. (nara Heteromyza) ibd, p. 39, och
Scatophaga scrotina , p. 48. Den forstniinida lef-
ver i rotskott af Triticiim repens, som bli van-
skapliga, klubblika, af 2 — 3 turns langd, fjalliga
och ihaliga, med hal i andan. Den blir pupa uti
denna vaxtdel och utklackes vid olika tider under
liela sommaren. — Larverna af Syphonella nucis
aro afven af den bland flugorna vanliga formen,
injtika och hvita, och lefva i notter, hvarur Cur-
culion-larver utkrupit, da den lilla flugan inlagger
sina agg genom det gjorda halet, i den ofrigblifna
delen af karnan.

Ur en gall-utvaxt pa "Erica Scoparia" i scidra
Frankrike erholl Leon Dufour en Cecidoniyia
och en Eulophus. En annan Cecidomyia n. sp.,
lefver enligt honom inom ett hvalf pa barren af
Pin us maritima (Ann. Ent. 1838).

Sam me fcirfattare beskrifver larven af Ceropla-
tus Ecaumuril \ Ann. Sc. Nat. XI, p. 193.
Anatorai Manga andra i svampar lefvande Dipterlarver

larve'r!^ t>eskrifvas af Leon Dufour i Ann. Sc. Nat. XTI,
p. 1, jemte deras metamorplios ocli anatomi. Svamp-
myggens larver (Mycetophila m. fl.), hafva kort
tarmkanal, med 4 slora salivekarl (silkeskarl) fiam-
vid niunnen, 2 blinda sidokiirl vid slutet af magen
och 4 i^^allkarl. D. har cndast funnit anteuner hos

283

larvernc af Macroccra, — Larvcrne af SvampfLa-
s^orne (Anthomyia, Drosopliila, Heloniyza) hafva
tlcremot tai mkaualen dubbelt langre an kroppen,
2 koila salive-kail, 4 sma bliiidkarl vid magen ocli
4 ganska Janga gaUkiirl.

Larveriia af Bnphidia ocli piipan af Panorpa ty.o J^a-
be&krifvas af Fr. Stein i Wiegm. Arcbiv 1838, p«^norpa/'
315. De forra aio, for sin storlck, glupska rofdjur,
soni pa Irlidstamniar o. d. jaga sma insekter. For
fprvandliugen aler sig larvcn ett lial i bark, bvar-
est ban blir pupa. Under delta sednare tillstand
ar den i bcirjan ororhg cob ligger pa sidan, men
snart vinner den styrka ocli kan krypa omkring.
Uti sin hi la kammare sitter den da all t id stodd pa
fotterna och ulkryper derifran fore sista forvand-
llngen. Den ar saledes en fulJkoimlig lank imellan
rorliga ocb orcirliga puppor. Forf. bed^rifver 4
arter larver, men bar blott lart kanna fcirvandlin-
gen af R. crassicornis. — Paiiorpa forblifver annu
okand under larvtill&tandet. Den pupa som bar
beskrifves blef funneti i jorde«, vid roten af
ett trad.

Om de boiifst markvardisfa lihiniptcra hafva 6:o RIn-

Ditttera

nagra fakia blifvit bckaaitgjorda, sgjh val nu tyckas
gcira dessa djurs beskaffenhet awnu raera gi\tlik an
foriit, men som dock iitan tvifvel komma att leda
oss till en riktig kannedom dc^rom, da det val ej
kan betviflas att forskningen pa ett sa inbjudande
fait foi'tsattes.

Leon Dufour beskref la rven af Xcnos Rossii
i Ann. Sc. Nat. YU, p. 18 (1837). Den ar aflang,
bvitaktig, fotlos, nara 4 franska linier (^ turn) lang,
bar 9 a 10 segmenter, och ett stort platt, 3-kan-
tigt, bardt bufvud,' lefver, sasoni lange varit be-
kant, mellan ryggsegmenterna pa Pollstes gallica i
sodra Franklike. Pupan bar mycken likhet med

284

iarveii. En annaii Jl/ii/npter-pupn, afokaiid art,
la nil ban pa Sphcx sabidosa , ocli beskrcf dcnsani-
nia pa anforde sialic.

Denna, eller kaiiske en annan ait, fann Sic-
bold pa S()b. sabulosa ocb Misciis campestris vid
Dantzig, ocb beskref den iiti sina Beytrag*' zur Gescb.
d. Wlrbell. Tbiere. Han kallar den Xcnos Sphe-
gidarum , ocb beskrifvcr afvcn de inre delarne.
Pa ryggen synas 3 morka punkter efter bvarandra,
bvilka aro oppningarne for 3:ne sma ror, soin ga
in viti abdomen, ocb der oppna sig inat caviteten.
Uli denna lii^ga, omkring den hlinda tarmkana-

len

en rnangd

af utseende

ur bvilka utvecklas sma mork-
bla djnr, af utseende nastan som Pod Line, ocb
forsedde med en likadan boppsvans, samt med ogon,
ocb en i bada andar blind tarmkanal! Dessa sma
djur utkrypa genora de 3 ryggbalen. Siebold
anser dessa bogst besynnerliga varelser for parasit-
djur; men Westwood, som afvenledes funnit mot-
svarande sma krak bos larven af Stylops , framstaller
en annan asigt. Han formodar nemligen att bonan
af Rbipiptera, liksom den af Psyche, aid rig blii-
sa utbildad som bannen, utan alltid bibeballer ett
larvartadt utseende, ocb att saledes de djur som
man vanligtvis ansett for puppor, aro fullbildade
bonor. De omnamde sma djuren skulle da vara
ungarne eller larverna i sitt fcirsta stadium. Delta
later bcigst sannolikt; men annu aterstar den inom
insektklassen oerborda omstandigbeten , att larverna
i silt forsta stadium skulle iiga en belt annan bild-
ning an den som de sedan erballa. (Se Entomol.
Transact. 1839, p. 184, (jemfor afvcn Wiegm. Arcb.
1839, 2, p. 287, bvarest Ericsson gor 11 era till-
lagg efter egen undcrsokning).

285
tJti Entomol, Socletctens i Paris Annaler 1837, D'yerse

. . noticer:

Bullet, p. LI, annonceras, att man i Paris uppfun- Uotmar
nit en composition som kan anviindas till bottnar till in-
i insektlador, och som i delta liiinseende fullkom-
lio-t ersatter kork. Det kan efter bestallnin<T^ er-
hallas i skifvor af den storlek och form man astiin-
dar, och blir betydligen mindre dyrt an korkskif-
vor, nemligen 40 centimes (d. a. ungefiir 9 sk. b:o)
for qvadratfoten , da skifvor kcipas pa stallet. I
Sverige blir blotla korken mer an dubbelt dyrare,
och man slipper den svarighet som alltid mciter alt
fa den sonderskuren , samt osakerheten att erhaila
diiglig kork. Jag bar annu ej haft tillfalle att
profva dessa bottnar, men fcirmodar att iippgiften
ar riktig, da den blifvit intagen i namde tidskrift,
och bottnarne siigas vara profvade och befunne
goda uti Hr Servilles stora samling, som fdrst
skall hafva blifvit dermed forsedd. Amnets sam-
mansattning uppgifves ej.

Storre delen af Skandinaviens entomoIoi>'er
iippraknas af Grefve Mannerheim i Bullet, d.
Moscou 1837, N:o YIII, hvarest han rattar de stora
felen i uppgifterna uti Gistls arbete "die jetzt le-
benden Entomologen.

Pa omslagen till Isis under foregaende aren,
isynnerhet 1838, har Waltl i Passau annonserat
byte och handel med insekter, isynnerhet sallsynta
Coleoptera, tdl bestamda p riser.

COLEOPTERA. — Den vanligen brukliga, Systema-
Geoffroy-ska indelningen af Coleoptera, efter tars- ***^'
ledernas antal, har ofta varit klandrad sasom arti-
ficiell och onaturlig, da ganska manga narslagtade
former hafva olika antal tars-leder, och saledes kom-
ma att uppraknas i olika afdelningar af Ordningen.

286

Likval har annu iiigcn kiiBiiat uppgifva en l)attre
Hideliiingsgrund, hvarigenom en reilig oiVcrsigt
kunde bibeliallas, af de taliika formcrna, eliuru
flera forsok blifvit gjorda. Elt sadanl IVamstalles at'
St re libel i Isis 1839, p. 126, ianledningaf Sta-
phyllnerncs affiniteter. Han anser nenibgen, rned
riitta, dessa konima niirniare intiil Silpha ocb andra
Clavicornia, an infill Carabici, bredvid livilka de
vanligtvis iippraknas. Dct iippgifna Schemct iir
foljande:

l:o Cryptomera Burni.

1 Bhynchophora ("larva? apodae"): Bostricina, Cur-
culionina och Bruchoidia (med Rliinosimiis, Oe-
demera ra. fl.).

2 Lignivora ('larvae niicropodia?"): Xjlotriigea, Ca-

pricornia, Sternoxi.

3 ("larvae macropodiae"): «) Cliysomelina.

F) Erotylina (nied Triplaces, Diaperiales, Myce-

tophagi &c., Cocci nel la;).
c) Heteroniera (Slenoptera, Melasomata och Tra-
chelopbora).

2 ''Jsocera' [troligen Isoniera].

1 Serricoj^nia (Malacod., Macrodactyla Latr, Otio-^
phora med Gyrinus).

2 Entomophaga (Carabici och Dytici).
S* Saprophila a) Brachelytra med Pselaphi.

h) Clavicoriiia (Necrophaga och Byrrhina Lair,
Celeripedia: nemligen Scaphidia, Clerii, Tri-
chodes).
c) Palpicornia.
4 LamelUcornia.

Man kan ej neka att denna anordning inne-
fattar manga ganska natvirenliga sammanstallningar,
och i fall forfattaren hade angifvit kaiakterer for
afdelningarne, sa hade han derigenom gjort veten-
skapen en verkbg tjenst. Men del ar svart, och

287

fordrar mangariga grundllga forskningar, att fiiina
den ofverensstammelse i form mellan de samman-
liorande arterna, och deras olikheter med alia andra,
hvars uttryck i ord vi kalla zoologisk karakter,
hvaremot det a.v ganska latt for en hvar, som ar
nagot hemmastadd med iimnet, att uppgora sche-
mata Ulan karakterer, eller blott forsedde med sa-
dane som ej passa pa forenialen; t. ex. de ofvan
fran Burmeister lanade nttrycken ^'larvce apodce'\
" micropodice" och ''macropodoi", Det bor nemligen
anmarkas att larverne af Oedemcra liafva storre
fotter an en ganska betydh'g del bland dem af
Chrysomelinae, och att en stor del af Cerambyciii
larverna aro fotlosa. Sa liinge ej larverna af alia
kanda naturllga genera aro bekanta, kunna de ej
anviindas for karakteristlken. Jag aterkommer till
detta amne vid Lepidoptera.

Erich son bar lemnat en ofversigt af de Enkia
enkla ogonens, eller Ocellernes , forekommande och
antal hos Staphylinerne. Dessa, iiti de ofriga in-
sektordningarne allmant forekommande organer,
finnas blott hos en ringa del af Coleoptera, och de
aro der ej sa constanta som hos andra insekter, ty
inom ett genus, hvaraf nagra arter aro forsedde
med oceller, kunna de saknas hos andra arter*
Hos Omalinerne aro de i allmanhet 2. Det ovan-
liga forhallandet af blott en enda ocell, som BruUi
upptackt hos Anthrenus och narslagtade genera,
med Megatoma och Attagenus , forekommer afvenj
hos Pklceobium co//7C«/e (Silpha clypeata Miill), men
ej hos flere bland Staphyliniderne. Erich son sa-
ger sig afven hafva ftiiinit en ensam ocell hos en
sa kallad Termit-so\(\i\t. Hos alia andra kiinda in-
sekter iiro ocellerne 3, 2 eller inga. (Se Germars
Zeitschr. \, p. 369).

288

vingios F e i s t li a m e 1 metklela r dct fcirsta kii nda exem-

*plet af en rullkoinligen vingios insekt af Lamelll-
cornia. Honan af Pachypus excavatus fian Corsika
ocli Sardinlen, saknar nemllgen hade ala? och ely-
tra (Ann. Ent. 1837, p. 257). Aiidonin, som nar-
niare nndersokt deiina liona, skall dock liafva fuii-
nit rudiment af skalvingarne.
Cebrio Gcnom Graells iakttagelser vid Barccllona,

parning. och scdnaic Mittrcs, i sodra Frankrike, hafva vi
erhallit underriittelser om flera ganska miirkvardiga
tilldragelser vid parningen af Cehrio gigas. Hanen
forekommer temligen allmant pa flera stallen i syd-
ligaste delen af Europa, mm honan ar ytterst sall-
synt, och dertill sa olik hannen, att La t re i lie,
innan dess riitta nalur blef bekant, deraf hildade
ett eget genus, Hammonia. Hon har ni^mligen
ganska korta, klubhlika, 10-ledade antenner och ar
alldeles vingios, da hannen har langa, ti'adlika
antenner samt bade Oyg- ocli tackvingar. Honan
kommer aid rig ut ur den alldeles tillslutna jord-
bala, hvari hon tillbringat sitt pnpptillstand, om
ej vid sarskilt intrafTande yttre vald, hvilket ar or-
saken till dess sallsynthet. 1 September manad
utkliickas dessa insekter fran pupporna, hvarefter
hannarne, vid intrafFande regnvader, arbeta sig fram
ur jorden, flyga omkring och uppsoka de stallen
hvarest honorna ligga fordolde, ehuru ej ringaste
yttre tecken finnes, hvarpa de kunna igenkanna
dessa stallen. Hannen grafver nu ett litet hal midt
ofver honans jordcell, insticker derigenom spetsen
af abdomen, och parningen fcirsiggar utan att ma-
karne nagonsin Hi se hvarandra. Det skall vanligt-
vis intraffa, att flera hannar komma tillsamman
till hvarje bona, och strida pa lif och dod om be-
sittningen deraf. Till det mest anmarkningsvarda

borer,

289

liorer, att paniingcn eiidast sker under regn och
ovader. Orn solen vlsar sig under det hannen
grafver, eller till ocli med under sjelfva parnin-
gen, sa flygcr han genast bort, och lian sysselsat-
ter sig endast under regnvader med lionornas upp-
sokande. Aggens utveckling ocli larverne aro annu
obekante. (Gra^Us i Ann. Ent. 1837, p. 93. —
Mitt re, Revue Zool. 1839, p. 53, med tilliigg af
Guerin om hvad soni forut vaiit i amnet bekant).
Grefve JVJa n ne rlie i m erinrar oni den nog
besynnerliga omstandigheten, att en del slora Co-
leoptera, siirdeles af familjen Lamellicornia, soni
under Linnes tidelivarf, ocli forut, ej voro siillsynte
i samlingar, i sednare tider ej blifvlt aterfunne el-
ler ytlerst siillan kunne fasj hvilket ar anmiirk-
ningsviirdt, da man besinnar med hvilken ifver alia
verldsdelars insekter nu samlas och foras till Europa,
af peisoner som endast for detta andamal gora
vidlyftiga resor. T. ex. den beryktade Scarahceus
Hercules, som enligt Forsstrom lefver i rut ten
ved pa Antillerne. Sc, Actceon skall_, enligt La
Cordaire lefva i Cayenne uti jordhalor, hvarest
larverne foda sig af rutten ved. Utom dessa sak-
nas nastan alia de stora^ sedan aid re tider kanda
Scarabaeerne i Dejeans samling. I Paris finnes
de enda kanda exemplaren af Goliathiis Cacicus och
Polyphemus ^ for en G. magnus betaltes nyligen i
England 12,000 Francs; man vet ej engang hvar-
ifran de harstamma, men anledning ar att tro dem
vara fran Afrika, emedan G. micans linnes vid
Senegal, och G, regius enligt Erman forekommer
pa ile de Prince i Guineiska bugten. I Peters-
burg bar man Sc. longiuianus och Elephas , tro-
ligtvis ur M:lle Merians samling. (Bull, de Mo-
scou 1838, p. 225).

Prof. Sundcifalls Arsh. r83j—i84o. 19

290

Literatur: Bland alJmaniia arbeten ofver Coleoptera namna

AJimiinna ^i forst Dejcans Catalogue cles Coleopteres, 503
sid. 8:0, Paris 1837, som blott innefaUar de arter,
hvilka fuiinos i bans samling*), men som utgjorde
22,399 arter. Forsfa npplagan som utkom 1823,
innefattade 6692 arter. . Da andra upplngan i med-
let af 1830-talet var nara fardig, blef den forstord
genom en eldsvada, hvarfore en, ater an-
senligen tillokad tredje upplaga, utkoni 1837. Den
ar val ocb med sakkannedom bearbetad, och ar
det enda bland de arbeten som nu finnas, bvilket
ger en kort ocb riktig (ifversigt af art-kannedomen
inom bela denna Ordo. Den uppglfver blott nam-
net, de ^igtigaste Synonymerne med forfattarens
namn, ocb faderneslandet, for hvarje art. Antalet
af genera uppgar till ungefar 2300^ bvaribland en
ganska betydlig del bar for forsta gangen framstalles,
thyvarr utan karakterer. Man saknar afven nam-
iien pa de stora, nalurliga genera, som blifvit for-
delade i manga, t. ex. Elater ^ som blifvit deladt
i circa 50 nya slagten med ofver 600 arter, Buprestis,
Haltica m. fl. Denna katalog uppriiknar 6368
europeiska arter, bvaraf ^ finnas i Skandinavien.

Laporte & Gory Hist. Nat. 6c iconogr. des
Coleopteres (Paris, 8:0, a 6 fr. pr livraison, pa
ord. papper) innefatlar monografier, med sarskilt
paginering, ofver familjer af Coleoptera. Livr. 25 — -35
utkom 1839. — Kritiska anmarkningar vid de forra
baftena, finnas af Mannerbeim, i Bull, de Moscou
1838, p. 62. Exposition af arbelet se Ger mars
Zeilscbr. 1.

Castelneau <8c Gory Hist. Nat. & iconogr.
des Coleopteres, ar ett annat arbete, bvaraf 28 baf-

*) Denna, troligtvis den rikasle privata samling soni funnils,
sliall nil, enligt nyss ingangna und-errattelser vara styckevis
fursald.

291

ten skola liafva utkommit till 1839 ars slut, ocli
livaraf jag- blott kaiiner titeln.

Hope the Coleopterists Manual , 8:0, London,
Bolin; part 1: 1837, 126 sid.j —2: 1838, 184 sid.
innefattar en katalog pa Linnes och Fabricii
arter, hanfcirde till de nyarcs genera, med kritik
och beskrifningar. Detta arbete, soni rakat i goda
bander, ar af elt ganska stort varde for vetenska-
pen. De tva utkonina delarne innefatta Lamelli-
cornia ocli Carabici. Pris pa forsta delen 7 sh. sterl.

Gistl Systema Inscotoram, Monachii apud
Flelschmann, 8:0, hft. 1: 1837, 64 sid.; 2: Bern
1839, pag. 65 — 132^ synes vara amnadt att bli en
systemaiisk beskrifning aF alia kanda insekterj men
ilall forf. blott kunde medhinna Coleoptera, skulle
ban bafva utrattat mera an hitfills na«^on annan.

Da arbetet synes vara viil ntfordt, kan man endast
onska att det ma fortsattas, men hittills upptager
det blott en del af Carabici. Vida flera arter upp-
foras an i Dejeans storre arbete ofver samma familj,
och Gistls ar lattare att begagna, da det ej ar sa
vidlyftigt. 5 a 6 arter beskrifvas pa hvarje sida,
med synonymi. Yttre formen af de fiesta slagte-
na, och mundelarna af nagra, upplysas genom
enkla contour-figurer.

Af Dejean ocli Boisduvals IconograpbieFor Euro-
pe Hisloire naturelle des Coleopteres d'Europe, ut-^^^
kom 12:te haftet 1836, och 13:de 1837. De inne-
balla hela fam. Hydrocanthari , som ar bearbetad
af An be. (Pris 6 Francs pr livr.).

Af Sturms Deutschlands Fauna, mitt khh»
ntkom haftet XII, ar 1837, och XIII, 1838, de
innefatta Ptinores, Scydmaenus (21 sp.) och Silphae
(med Necrophorus ocli Agyrtes).

E r i c b so n , die Kafer der Mark Brandenburg-,
8:0, Abth. 1, Berlin 1837,- 2, 1839, ar ett hogst

292

rikhaltigt, med storsta omsorg och sakkannedom
utarbeladt verk, som for oss, i Norden, iiger etl
synnerligt varde, for jemforelseii med var egen
fauna. De 2 namda afdelningariie irinehalla Ca-
rabici, Dylici, Gyrini, Palpicornia, Silpha?, Psela-
phi, Staphylini och Histeres.

En namnforteckning pa PPurtembcr^s Coleo-
ptera hafva vi erhallit af v. Roser i Correspon-
dentzblatt des Landwirtscliaftl. Vereins 1838, och
derur sanskilt aftryckt. Den genomgar hela Co-
leopter-ordningen , efter nyaste nomenklaturen for
genera, och innefattar 2500 arter. Sa vidt vi kanna
finnas i hela Skandinavien omkring 2300, och i
det egentliga Sverlge iitom Lappland 2l(iO arter.

Waltl, forteckning pa sallsyntare Coleoptera
kring Passau, i Isis 1838, p. 263. Der uppraknas
omkring 500 arter, och lemnas beskrifning af 22 nya.
Fortsattn. i Isis 1839, p. 221 : nya arter N:o 23 — 46.
(Heterocerus-Scymnus) med diagnos och kort be-
skrifning.

Osw. Heer. Kiifer der Schweitz, I: 1 och
2, 4:o Neufcbatel 1837, ur 2 bandet af Neue Schw.
Denkschriften; innehaller Carabici och Hydrocan-^B
thari. Samme forf. bar sedan gifvit en omarbetning
haraf under namn af Fauna Coleopt. Helvetica, I,
1, Turici 1838, 144 sid. 8:o. (f ThJ.). Faster myc-
ken uppmiirksamhet vid den olika hojd uppat al-
perne, hvarest arterne forekomma.

J. Stephens, Manual of British Beetles,
Lond. 1838, 12:o.

Garnier Carabiques du Dep:t de la Somme,
8:o, 1836 5 och densammes: Entomologie du Depart,
de la Somme, 8:o, 1838.

M. Molsant, Hist. Nat. des Coleopteres de
la France, livr. 1 Longicornes, Paris 1839, 8:o,
med plancher.

293

Camelli, De Colcopteris novis & minus cog-
nltis provinciae Novo Comi, Broch. in 8:0, 54 sid.
Ticini 1837, innefattar 119 arter.

For kannedonien om de fciga bekanta Tiu^-
hisha Idndernas Coleopteia, kiinna anforas Walt Is
Bidrag i Isis 1838, p. 450, livarest 140 arter upp-
raknas, hvaribland manga, som iiro nya, beskrif-
vas, samt Menetries katalog ofver 237 arter Co-
leoptera som aro funne mellan Balkan ocli Con-
stantinopel ; Mem. de Petersb. Sc. Nat. V, 1838,
p. 1, och Revue Zool. 1838, p. 183.

Nya arter fran trakten af Caspisha hafvct be- ofrige
skrifvas i Bullet, d. Moscou 1837, V, p. 59. Nam- hlmes. "
nen uppriiknas i Isis 1838, p. 797.

T. Victor Coleopteres du Caucase & des
prov. trans-caucasiennes; Bullet, de Moscou 1838,
p. 175. Blott fa arter beskrifvas. Af Tritoma pi-
losum bildas ett nytt genus, Agaricophdus,

T. W. Harris beskrifver nya Nordamerikan-
ska arter, i stor mangd, uti Trans, of the. Nat.
Hist. Soc. of Hartford (Connecticut), vol. 1, 1836.
Se Guerins Revue Zool. 1838, p. 117.

Th. Say, nya Coleoptera fran Nordamerikn ,
i Philad. Trans. VI, p. 155^ mest Sternoxi, och
deribland 72 Elateres.

5 nya arter fran Mexico; Revue Zool. 1839,
p. 261.

Lanier, 21 n. sp. fran Cuba; Rev. Zool.
1838, p. 279.

Guerin, nya arter fran landet kring Magel-
lans-sundetj Rev. Zool. 1839, p. 295.

Aube bar utarbetat 6:te volumen af Dejeans Sarskiita
Species General des Coleopteres, som innehaller
Hydrocanthari och Gyrinij 1 vol. 8:0, 800 sid., canthari.

294

Paris 1838 (15 Francs). Kritiska anmarkningar
liarvid, af en anonym, finnas i Ann. Ent. 1839, p. 67.

Hornung heskrifvcr, i Isis 1838, p. 107,
Hydroporus thermalis , soni lefver i beta kallor, af
40 a 50° R. temperatur, pa Haitz. Den ar \ lin.
lang och narmast lik H. geminus.
Caiabici. E r i c li s o 11 soker visa, atl slagtet Pterolorna ,

livaraf den aldst kanda arten finnes i norra delen
af Skandlnavien , ej liorer till Carabici, titan till
Silphse, och bor insattas meWixn ^gyj'tes och Catops.
3 arter beskrifvas. Wiegm. Archiv 1837, p. 119.
C b a u d o i r Tableau d'line nouv. Subdi v. du genre
Fcrojiia Dq]., i Bullet, de Moscou 1838, p. 3. Huf-
\'udindelningen bemtas af lorsta Icden pa bannens
framre tarser, som ar transversell. Manga nya
subgenera framstallas.

Nya arter af Carahici beskrifvas af Manner-
beim i Bullet, de Moscou 1837, N:o 2, p. 3j och
af Chaudoir, ibd. N:o 3, p. 1.

Schjodte Monografj af Dan marks Aniarce , \
Krciyers "tidskrift 1836, p. 38, 138 och 242. 28
arter uppriiknas, bvaribland fJera nya, med goda
beskiifningar. ^_,

Solier om Aptinus , Brachinus , Ditoinus ni. ^H
fl. Carabici, Stridskrift, i Ann. Ent. 1836, p. 69i.
— Id. om arte rue af Stenocheila, Ega , Catapiesis,
TracheliziLs , ibd., p. 589.

Monogr. af Painhoriis , Guer. Mag. 1836.

Procrustes Duponchcli, fr. Egypten, Barthe-
lemy i Ann. Ent. 1837, p. 245.

Anm. vid Gorys monogr. af Anthia , se Guer.
Mag. 1839.

Om gen. Amblycheila och en ny ait; Ann.
Ent. 1839, p. 557.

295

Om Eiiceladus ocli Siagona nied nya arter;
Guerin i Rev. Zool. 1838, p. 74. De kaiida ar-
terna uppriiknas.

2 n. sp. af Oinus , Reicbe i Ann. Ent. 1838,
p. 297, fran N. Amerika; 4 arter beskrifvas.

Flera allmanna arbeten ofver Carahlci aro
forut nanida.

Ericbson genera & species Slapbylinorum, Brache-
954 sid. 8:o, Berolinl, forsta baftet 1839, 2:dra ^^'^'
1840, mcd 5 tabb. inneballande contourteck-
nlngar af nagra typer for genera, ocb af munde-
larne. Den innefattar alia kanda arler, till ett
antal af omkring 1700, som fordelas i 11 Tribus
och 112 genera. Manga af genera aro nybildade,
hvilket nu ar oundvikligtj man maste blott fagna
sig ofver dcras tillkomst, da de bildas af man, som
^ro delta varf fuUt vuxne, sasom bar varit han-
delsen. For bvarje art lemnas diagnos, synonymi,
babitat ocb beskrifning, allt med en fullandning,
som bedrar forfattaren och gor verkligl gagn at
vetenskapen.

Nordmanns Symbolae ad Monogr. Staphyli-
norum, Petropoli 1837, 4:o, 167 sid., sarskilt
afdraget ur Commenfarii Ac. Petrop., kan anses
sasom ett viii^liot ocb val iitfordt forarbete till
Ericbsons verk. Det omfattar alia arterna ^^ Jissl-
lahra Latr., men beskrifver blott de nya. InnebalJ
pcb uppstaljning fmnes i Germ. Zeitscbr. 1, p. 300.
Det kan i allmanbet anniarkas sasom en lycka,
att bearbetnlngen af de sma praktlosa ocb ofta
svaraste familjerna af djurriket, vanligen blifva fore-
fiial for de verkliga vetenskapsmiinnens bearbetning.
Staphylinus maxillosus antages sasom typ for
ett nytt genus, Sapropldliis , af Streubel i Isis
J839, p. 137; men detta genus bade forut erballit
n a m n e t Creophagus,

29(3

Micralymma Johnstoni , soiii lefver under liafs-
vattnet, namdes fonit, pag. 273. [Namnet tjckes
bora vara Mlcj'Ocalymmci\,
Clavicor- Em. Roiisseau uppf>ifver en ny markvardiij

nia &C.&C. I I ~ •/ o

honshlllnad lios arterna af Derincstes. Hannarna
hafva nemligen 2 porer i medellinien under ab-
domen, en pa 3:dje och en pa 4:do synliga seg-
mentet. Hvardera af dessa porer ar omgifven aF
en harkrans, oeh fran dem kan utskjutas en liten
erectil papill. De saknas hos honorna. Ann. Ent.
1838, p. LVIII. — Revue Zool. 1838, p. 78.

Guerin om genus G/o-^zcor/zzV La tr. De kiin-
da arterna aro GI. rufitarsis. (Derm, rufit. Panz.)
och en ny art. GJ. fulvipes (Van Vestindien. Revue
Zool. 1838, p. 135.

Ptilium apteruni , Guerin Rev. Zool. 1839, p. 90.

Newman, monografi aF lihysodes Dalm. i
Charlesw. Mag. 1838, p. 663. 8 arter beskriFvas.

Klug om Clerii, i Institut 1838, p. 170. —
Berl. Baricbt 1839, p. 1 ocb 27. Ar blott en koit
oFversigt aF Familjen.

Guerin, 2 sp. aF Phyllocerus (aF Cebrionltes)
Rev. Zool. 1838, p. 12.

Colobodera nov. gen. Fr. Madagaskar, narslag-
tadt med At op a , Cyphon , Cehrio , ocb med ap-
parent 4-ledade tarser; Klug i Wiegm. Arch.
1838, p. 67.
Sternoxi. Spinola om Biipr'cstidcrne'. karakterer For en

del aF subgenera, i Ann. Ent. 1837, p. 101; samt
monografi aF genera Steraspis och Acmceodei^a ibd.
1838, p. 303.

IN! a n n e r h e i m , Enumeration des Buprestidcs
et descr. de quelques nouv. esp.; Bull, de Moscou,

1837, N:o VIII.

C h e V r o 1 a t Centurie de Buprestldes, 8;o, Strasb.

1838, ur Silbermanns Revue Kntomol.

297

Genua r, oiii Elatercs, i Germars Magaz. 1,
p. 193, Dppger en ftillstandig karakterlstik af alia
de nyare uiidcrordnade genera! en ypperllg ocli
valkommcn afliandling, som lemnar utforlig be-
skrifning af mundelar m. m. Den utgcir mera
specielt en monografi af de Elateres, som hafva tarsi
lobali, hvaraf alia arterna beskrilvas.

Obs. vid gen. Llssomus Dalm af Guerln i
Rev. Zool. 1838, p. 13.

Tetralohus australasice , Ann. Ent. 1836, p. 513.
Hope, Oliviers Lamellicornia , hiinforde till Lamelli-
de nyare genera 5 Charlesw. Mag. 1839, p. 17 och
171. Oni bans bearbetnlng af Linnes och Fabricii
arter ar forut niimdt.

Westwood beskrifver nya arfer af de s. k.
hellga Scarabeerne (Ateuchus Fabr., Heliocantharus)
med 2 sporrar pa mellantibiye, och bildar deraf
genera Sccliages och Anomiopsis, Zool. Proc, 1837,
p. 12, och Zool. Trans 1838, p. 155 (Isis 1838,
p. 846).

King, Aidonocnemis J n. g. nara Aphodiusj
Wiegm. Arch. 1838, p. 70.

Guerin, oni gen. Hexodon i Revue Zool.
1839, p. 170.

Gene, Elaphocera , n. g. fran Sicilien, nara
Melolontha. Revue Zool. 1838, p. 30.

W a t e r h o u s e , m o n ogra f i a f Dlphuccphcda ,
Revue Zool. 1838, p. 62, (ur Lond. Ent. Trans-
actions).

Hope nionografi af Euchlora , som upphojes
tin familj ("Euchloridae") med tillhorande genera:
Euchlora, Aproslerna, MIniela, Rhombonyx och
Anomala Zool. Proc. 1839, p. 65.

Gory & Percherons Monographic des Cc-
tomes et des genres voisines (Melitophiles), blef
fullbordad ar 1836 med 15:de haftet. Hela arbe-

298

tet innehaller 77 plancher ocli kostar 90 Francs
(jemF. arsb. 1834). Kritiska anmarkningar dervid
af Mannerheim se Ball, de Moscoii 1837, N:o 8.
Man n e rh ei m, Eiipyga Besckil^ no v. gen.
naia Cetonia, fian Mozambique j Bull, de Moscau

1838, p. 33..

Newmann monografl af Popillia i Charles-
worths Mag. 1838, p. 336. Innehaller 30 arter,
hvaraf 21 nya. Dertill 2 nya arter ibd. 1839, p. 365.

B liquet nya sp. af Goliathus , Macronota ,
Gnathocera och Macroma. Ann. Ent. 1836, p. 201.
— Goliathus Delesserti fran Indien, beskr. af
Guerin i Revue Zool. 1839, p. 229.

Klug oni Scaj;abceus longimanus Auct., Berl.
Bericht 1839, p. 67. Den horer till si. Eiichirus ,
hvaraf 2 arter aro kanda, och kommer narmare
till Melolontha ar till de eo^entlioe Scaraba^i.
Scarabmis Hector n. sp. Ann. Ent. 1836, p. 513.

Att Plaiyceriis rufipes endast ar honan af
PL carahoides framstalles af Boulard i Ann. Ent.

1839, p. XXII. Jag och flera svenska Entomolo-
ger, hafva ofta haft tillfalle att iakttaga detsamma.
Men man linner afven honor som hafva fotterna ^^^i
af samma farg som hannens. ^"I

M a n n e r h e i m , Kritiska an m, vid P e r c h e-
rons monogr. af Passalus. Bullet, dc Moscou,;^H|
1838, p. 62. ■'

Melano- Solicr har i Annales Ent. fortsatt sitt i ar-

gangarne 1834 och 5 borjade stora arbete: Mono-
graphic des ColLapterides y hvarunder han innefattar
de egentlige Melasomerne. Blott af sjelfva slagtet
Plmclia bcskrifvas 84 arter.
"Tribu 4. Pimelitcs", bcskrifvas 1. c. p. 1 o. ftilj.

— 5. Nyctelites „ 303 —

— 6 Asidites „ 4<)3 —

soiiiata

299

"Tribu 7. Akisites", beskrifvas 1. c. . . p. 635 o. f.

— 8. Adelostomites — . . 1837 „ 151 —
Div* ?. Phaiieroglosses :

Tr. 9. Tagcnites 1838 „ 4 —

— KK Scan rites — ,,159 —

VId delta arbete anmarker La Cordaire , i
Ann. Ent. 1837, p. 247, oriktiga uppgifter af fa-
dernesland for nagra arterj hvarpa Solier svarar
ibd. p. 481.

En klassifikatlon af samina insekt-familj, med
beskrlfnlng af nya arter, bar afven G. Fischer
V. Waldheim lemnat, i BuJIet. de Moscou 1837, IV.

Sitaris SoUeri, Pecchioli, Ann. Ent 1839,Tracheii.

co'v 'der, Pse-

p. 527. lai>hi,Cla-

Ocdemera Blossevilll, J o u s s e I i n , Pievue Zool. ^'^^^*
1838, p. 39.

Arterna af Bryaxis , se Guerins Magazin 1836,
pi. 171.

Nagra arter af Pselaphus m. m., fran Cauca-
sus ocb narhggande lander, beskrifvas af V^ictor i
Mem. de Moscou IV; —Revue Zool. 1838, p. 229.

Schmidt, de /^i-e/ay^^/i" faunae P rage n sis, cum
Anatomla Clavigerl, Diss, inaug. Praga3 1836 (Pie-
vue Zool. 1838, p. 31).

Claviger longicornis , fnnnen i Frankrike, hos
Formica fulva. Revue Zool. 1839, p. 160.

Hope lemnar karakterer for 6 nybildade ge- chryso-
uera af Cassidece , i Taylors Ann. 3, p. 92; nemli- "»^^»n«-
gen McsomphaUa y typ. C. gibbosa; DoUchotoma , C
Chloris; Selcnis J C. perforata Fabr. ,• Taiu^oma , C.
Taurus Fbr.; Desmonola , C. platynota Germ.;
Batonota , C. bidens Fabr. Han siiger sig kanna
700 arter af Linnes Cassida.

Cryptocephalus Loreyi, Dej. fran Picmont; So-
lier, Ann. Ent. 1836, p. 687.

3(m:)

Cerainby- G e T m a T afliandlar i Revue Zool. 1839, p.

329, synoiiymleii af Ceramhyclna 1 bans Insect, sp.
nova?,'Halla3 18'i4.

Dupont bcirjacle en monografi af Tr achy de-
ride s , med fjguier, i Giierins Magazin 1836, ocli
liar fortsatt samt slutat den i samma tidskrift 1838
ocb 1839. Delta arbete som innefattar en stor
tnangd nya arter kan afven siirskilt erballas.

D e s j a r d i n s , monografi af Leptocera Dej 5
Charlesw. Mag. 1838, p. 468.

Gory om genus Macrodontia Serv., Ann. Ent.
1839, p. 124. 4 arter aro kanda, bvaraf de tva
bar beskrifvas sasom nya.

B u q u e t , gen. Phacellus , Dej. \ Guerins
Mag. 1839.

Amphion nov. gen. af Lamia Fabr. Reiche i
Ann. Ent. 1839, p. 563. (A. vittatum n. sp. fran
Columbien).

Cercoptera n. g. med en art^ Spinola i
Guer. Mag. 1839.

D u p o n c b e 1 , n . sp. a f Purpuricenus ,• Ann.
Ent. 1837, p. 309.

Newmann monogr. af Passandra; Taylor
Ann. 2, p. 388, ocb tillagg ibd. 3, p. 303.
Xylo- Herm. Asm us framstaller en pa flera ska

grundad formodan, att Apate elongata ocb suhstri-
ata aro ollka kon af samma art. Den sednare
skull e vara bonan. Han bar fun nit dem i Liflland
men ej trafTat dem i paining. Ann. Ent. 1836
p. 625.

Aube monografi af Monotonia, Ann. Ent
1837, p. 453. 9 arter beskrifvas ocb afbildas,
Hartill lemnar Kunze ett tillagg af 5 arter,
Germars Zeitscbrift 1, p. 383.

Guerin monogr. af Tesserocerms (^Damicei
Spin. Dej. nara Platypus); Revue Zool. 1838, p

phaga.

I
t

301

104. Spinola liar infort en artlkel ofver cletta
slao-te i Giierins Mag-. 1839. Foista antennleden ar
ganska laiig, krokt, barande tie foljande, gatiska
korta lederna midtpa yttre sidan, livarlgenom dju-
ret tyekes liafva 4 an tenner.

Guerin om Paussus , nied en ny art; Revue
Zool. 1838, p. 20; ocli vidare gen. Trochoidcus
(P. cruciatus Dalm.), pag. 21.

Lab rams: die Gattuni^en der Piusselkarer,Ciirculio-

1 111" • '>*i3-

ar ett arbete, soni kan betraktas sasom en icono-

grafi till Schonherrs Systema Curculionidum.

Det utglfves i Basel uti haften af 8 pi. 8:o, med

figur af en art, sasom typ, af hvarje bland de af

Schonherr antagna genera. Texten innehaller

beskrifniiig af genus och af den typiska arten , pa

tyska och latin. Forsta haftet utkom 1836; det 6:te

1840. Delta sednare slutas med Eucorynus bland

Anthribides. — Recension deraf se Germ. Zeitschr.

1, p. 305.

Om gen. Piezorhophalus (nara Bostricluis);
Guerin i Revue Zool. 1838, p. 107.

2 n. sp. af Diorymerus Schonli. Guer M. 1839.

Mltrorhynchus hrunneus Wesmael, Bull, de
Brux. 3, p. 163, ar Curculio Zamice Thunb., Ant-
liarhinus Schonh., enligt Guerin s Revue Zool.
1838, p. 302.

Tva genera fran Chili, Euhlepharus och Phy-
sothorus, beskrifvas sasom nya af Gai ocb Solier
i Ann. Ent. 1839, p. 1; men, enligt en sednare in-
ford rattelse, aro de redan upptagna af Schonherr
under namn af Lophotus och Rhyepencs.

Om Brenthides hixn Madagaskar, Chevrolat,
Revue Zool. 1839, p. 172. — Gory, Br. (Arrhe-
nodes) hlpunctatus , ibd., p. 328.

302

ORTHOPTERA. — Ett specielt i^rbcle ofver
liela clenna Ortlo liafva vi erhallit uti Audi net
Servilles Hist. Nat. cles Iiisectes Ortliopteres, 1
vol. 770 sid. 8:o, Pan's 1839, mcd Atlas af 14 tabb.
Det innefattar alia de arter fdrfattaren kiint, till
ett antal af 7 a 800 arter. Det torde dock ej
kuniia anses innefatta alia arter soni hittills aro
beskrifne. Arbetet borjar med en alfabetisk for-
tecknlng pa alia clterade fdrfattare, med en gaii-
«ka viil inriittad anvisning pa de af deni beskrifna
arterna. — B u r m e i s t e r s arbete ofver samma
amne ar redan nanidt under Entomologlsk llteratur
i allmanliet.

Om tlUagg tin denna Ordo se langre fram
vid Neuroptera.

Bldrag till synonymien af Orthoptera lemnar
Charp^ntier i Germ. Zeitschr. 1, p. 371.

Charpentier an marker att Forjicida minor,
da den vill flyga, utbreder vingarne med tllllijelp
af stjert-tangen. Germ. Zeitschr. 1, p. 382.

Tridactylus varlegatus Latr. beskrifves, till
form och historia, af Leon Dufour i Ann. Sc.
Nat. vol. 9 (1838), p. 321. Han anser den ej bora
till Grylli (Acheta3 Fabr.) sasom Latreille trott
utan till Acrydii (Grylli Fabr.). Dess likhet mc
Gryllotolpa beror endast derpa, att bada aro bil-
dade for att grafva.

Bl an chard lemnar en monografi af P/io-
raspis (af Blattarioe), i Ann. Ent. 1837, p. 271 j
11 arter beskrifvas och afbildas.

Serville, Toxodera , n. gen. af Mantis L.
Ann. Ent. 1837, p. 25.

E. Blanc hard, monografi af Oinmexecha
(af Acrydii)^ Ann. Ent. 1836, p. 603, med fig.

303

(12 sakra och 3 ovissa artcr, fran Indien och
Sydamerika).

Marshall 10 n. sp. Oithoptcra (af Locusta,
Gryllas)', Wiener Ann. 1, p. 207.

IIEMIPTERA. — Jemfor Entom. literatur i Hetero-

allmanhet. — Fotterne hos en del Hemiptera be-
skrifvas af Doyere i Ann. Ent. 1837, p. 261.

H e r r i c li S cli a f Fe r s arbete , Die Wanzen
artigen Insekten, fortsatles ; 5:te bandets forsta — 3:dje
haften iitkommo 1839. Deruti afbildades mest Je-
tyj^ce y ocli de af detta Fabrioiska genus framslallda,
nyare sub-genera, underkastas en Strang kritik.
(Hvarje band af 6 haften 8:o; haftet af 6 ill. pi.
och 1 ark text, a l Thl.).

Max. S p i n o 1 a , Essai sur les genres

des Hemipt. heteropteres, Genes chez Y. Gravier,
1837, 383 sid. 8:o, tabb. 4, framstaller alia de
nyare genera af Linnes Cimex och Nepa. En
kort ofversigt af arbetet finnes i Ann. Sc. Nat.
XI I, p. 293.

Catalogue of Hemiptera in the Coll. of Rev.
M:r Hope Lond. 1837, 46 sid. 8:o maj., ar en namn-
forteckning ofver arterna af Scutellera, Pentatoma,
Tesseratoma och Phoea (Fam. Scutati Burm.), in-
rattad liksom Dejeans katalog ofver Coleoptera,
men med ett bihang, som innehaller beskrifningar
af de nya arterna. 48 genera och 459 arter upp-
riiknas. Arbetet fortsaltes.

En utforlig monografi af Scutellera Lam. (Te-
tyra Fabr.) hafva vi erhallit af Germar, i bans
Zeitschrift 1, p. 1. Del namda slagtet utgor en
faniilj, som fordelas i 24 genera.

ptera.

304

Moiiogr. af Phyllomorpha (nara Coreus) , Giie-
rin i Revue Zool. 1839, p. 231. (3 sp. fran Afrika,
1 fran Europa).

Waga, Opthalmicus dispar fV. Polen (af Geo-
coris Fall.) Ann. Ent. 1839, p. 523.

Spinola, Chelochiras n. g. {v. Java, nara
Aradus ocli Tingls; Giier. Mag. 1839.

Jenyns beskrlfver i Tajlois Annals 1839,
tre nya arter af Cimex Latr (Aeantliia Ebr), neml.
Columbarins, Hirundinis ocli Pipistrelli, hvilka lef-
va pa de djur livaraf de fatt namn.

Desjardins Naucoris riigosa, n. sp. fran on
Maurice, Ann. Ent. 1837, p. 239.

Om Belostoma lemnar Spinola den markliga
underriittelsen , att lufthalen (spiracula) aro olika
blldade hos bada konen, ocli att det bihang I slu-
tet af abdomen, som Belostoma bar, liksom JNepa,
hos det forra slagtet ej tjenar sasom kanal for re-
spirationen, utan utgor ett bihang vid generations
organerne, hvilket dock ej tjenar till slida at dessa
delar. Hanen bar tva klor pa framfotterne, och
bar gifvit anledning till bildandet af slagtet Diplo-
nycha. Honan bar, sasom bekant ar, blott en klo.
Revue Zool. 1839, p. 112.
Homopte- Spinola Essai sur les Fulgorelles , \ Ann.

Ent. 1839, p. 133, ar en komplett monografi af
dessa djur. Arternes antal ar 145. Af de 39 ge-
nera aro 18 nya. Ett utdrag, som blott omfattar
genera med karakterer finnas i Revue Zool. 1839,
p. 199. Hela literaturen ofver detta amne ge-
nomgas utforligen, och en allman, utforlig be-
skrifning lemnas af vingarne, thorax, och alia de-
la r. Hem ipterordningen i n d ela s i 1 :o H e t e r o p t e r a ,
2:o C i c a d a r i a e och 3:o P e n d u 11 r o s t r e s , som
innefatta Chermes, Aphis och Coccus, pa hvilka

det

305

det under brcistet liggande niibbets spets skulle haCva
en bojning nedat. Defta intrafFar vlsserbgen ofta,
men synes mig ej utgora nagon allmant gallande
karakter I'cir dessa insekter.

Cicadarla indelas vidare pa foljaiide salt:
l:o hufvudets sido-Iober skildc fran mellandelen ge-
noni Inlryckta siiturer.

rt) 3 ocellcr och sangapparat : "Stridulants" (Cica-
da Latr).
h) 2 „ II tan d:o : "Cicadellaircs^\
2:o biifvLidets sidodclar afskllde genom kolar

''FLdlgorelles\
Denna sednare afdelning (les Fulgorelles) for-
delas salunda:

Fam. 1. F ulgo rites *), pannans sidokolar
fortsattas omedelbai ligen i dem pa clypeus.
a) Fidgoroides med Fulgora (laternaria), Phrictus,
Encbophora och Pyrops (Candelaria). — h) Lystro-
ides med 7 genera. — c) Dictyophoroides , 5 gen.

d) Cixioides , 9 gen., bvaraf Cixius (nervosus), Del-
phax (hemiptera) och Araeopus (crassicornis) arc
uppgifna sasom svenska*

Fam. 2. Issites, paimans sidokolar forsattas
ej i dem pa Clypeus.

e) Issoidcs 5 gen., hvaribland Issus coleoptratus
och Ommatiodotus dissimilis skulle vara svenska. —

f) Derboides med 3 gen. samt g) Flatoldes med 6
genera. — Vara allmanna sma arter af Delphax :
dispar och guttula, synas niig hafva sidokolarne pa
Clypeus bildade liksom Peeciloptera phalaenoldes, och
haruti skilja sig nagot fran D. hemiptera. Dessa sma
arterna hafva ej varit ratt val kanda af Fdrfattaren.

*) Karaliteren for Fam. 1 liar blifvit ute^lomd och maste so-
kas p. 516, och vid Fam. 2, p. 339. I Revue Zool. uppgif-
ves den oriktigt.

Prof. Sundevalls Jrsb. 18^^—1840. 20

306

We St wood monografi af Fulgora och ofver-
sigt af "Fam. Fulgoridoe", i Linn. Trans. XVIII,
2, p. 135. Fulgora innefattar bar hela afd. "Ful-
goroides" i Spinolas afliandling, med flera arter,
an de som deruti anforas, nemligen 27.

Flera nya arter af Fulgora aro beskrifna af
Guerin i Revue Zool. 1839, p. 183.

Germar, Hemiptera Heteroptera fr. Cap.,
samlade af Drege, beskrifna i Silberm. Revue
Ent. vol. IV.

Densamme beskrifver 3 nya genera Cicadina i
Germ. Zeitschr. 1, p. 287j nemligen: Clastoptera
med 7 och Xeropkloea med 1 art, fran Brasilien,
samt Phylloscelis med 2 sp. fr. Nordamerika.

Burmeistes monogr. af Darnis , Silberm.
Revue IV.

Sahlberg beskrifver i Acta Fennica, 1, p.
85, tre nya arter af Fabricii Cicadse, fran Finland:
Cic. lutea, picturata och adumbrata.
Aphides. Hal id ay beskrifver nagra Aphides, af sub-

genera Atheroldes och Eriosoma (typ. A. Ulmi gal-
larum). Han anser A, laricis, gallarum ahietis och
Eriosma fagi tillhopa utgora slagtet Adelges Vallot.
Wamnet Byrsocrypta foreslas sasom nytt generiskt
namn for de arter, som bo uti slutna folliculi.
(Taylors Ann. vol. 2, p. 189).

En tillamnad indelning af Aphides, i genera,
omtalas af Hartig i Isis 1839, p. 667.

Morren beskrifver de inre delarne af Aphis
persiccB y samt en hake, hvarmed de undre vin-
garne gripa fast uti de ofre, "liksom hos Noctuae".
Han visar utvecklingen af de lefvande fodda un-
garne uti uterus, och antager deras uppkomst der-
stades genom en sort generatio aequivoca, da de ej
uppkomma till folje af parning. (se Ann. Ent. 1836,
Bullet., p. LXXVIj Bullet, de Bruxelles 1836).

307

Atskilllge underrattelser om Cochenillen (Coc- Coccus:
cus Cacti) fiiinas i Ann. Ent. 1836, Bullet., p. °*^**"' *
LXVIII, ochlnstitut N:o 192 (1837) af Audouin,
samt af samme forfattare i Institut 1839, p. 234,
hvarest denna insekts acclimatisation pa Canarie-
oarne sages vara fullkomligen lyckad. Den blef
inford dit 1827, men da invanarne ej funno sig
vid dess skotsel ofvergafs kulturen snart. Emeller-
tid bibehoU sig insekten pa den fdrut der inforda
Cactus ficus indica, och forokades till en sa stor
niangd, att den nu utgor en betydlig exportartikel.
Ar 1786 blef samma insekt ford fran Mexiko till
Martinique, och ehuru kulturen afven der ofver-
gafs, fans insekten annu ar 1812 qvar i forvildadt
tillstand.

Det namdes forut (pag. 260) att Burmeister Thrips.
forenar Thrips med Mallophaga, Thysanura, Or-
thoptera m. fl., till en enda ordo, och att han af-
handlat detta slagte i ett par af sina arbeten. Att
Thrips ej har sin ratta plats bland Hemiptera tyc-
kes val vara tydligt, men jag uppraknar dem dock
har, sasom vanligt, intill dess att deras ratta plats
bland insektskaran blir med mera sakerhet afgjord.
Hal id ay bildar deraf (i Entomol. Magazine 1836,
III, p. 439), en egen Ordo: Thysanoptera , som
karakteriseras af: ofullstandig forvandling, 4 platta,
langfransade vingar, kort, mjuk sugsnabel (af La-
bium) med borstlika Mandibler, som bilda ett sug-
ror; 4 palpi; blasor i stallet for klor pa fcitterna
m. m. Han indelar dem i 6 genera och beskrif-
ver en betydlig mangd arter fran England.

En art, Thrips aptera, beskrifves af Leon D u-
four i Ann. Sc. Nat. XI (1839), p. 321. Dess
framre tibiae forlangas till en lang spets. Markvar-
digt ar, att imago fullkomligt saknar vingar, ehuru
pupan har rudiment dertill.

308

LEPIDOPTERA. — Med undantai? af sanrxfoo-
lama finnes i liela djurrlket ingen form, inom hvilken
den systeinatiska anordningeii star i ett sa lagt fcirhal-
lande till den ganska utvidgade artkannedomen, soin
bland Lepidoptera. Bada visa det besynnerliga feno-
inenet af en fiillkomlig biist pa vetenskaplig, after ar-
ternesform, genomfcird methodik, under det de eiiro-
peiska arterna i allmanhet och en ofantlig mangd af
ntlandska, aro ganska val bekanta, och till sina
varialioner samt lefnadsforliallanden viil utredde.
Detta skulle kiinna synas innebara en motsagelsej
men orsaken till den, inom bada dessa Ordines, ut-
bildade artkannedomen ar den, alt bada innefatta
skont fargade, latt atkomliga eller nagorlunda stora,
eller genom andra omstandigheter ntmarkte arter,
som alltid varit foremal for samlares uppmarksam-
bet, och gifvit anledning till deras afbildande i en
mangd plancheverkj genom dessa och genom tra-
ditionen mellan samlingarnes iigare bar artkanne-
domen bibeballit och utvidgat sig inan beskrifnin-
gar voro att tillga. Den namde bristen i systema-
tiken harror deremot till en stor del derifran,
att arterna af Lepidoptera, liksom af sangfoglarne,
visa en sa enformig struktur, och sa nara likhet i
yttre habitus, att de sma olikheler, som finnas i
ytlre formen, hvilka troligtvis till en stor del
ligga fordolde under den yfviga kroppsbekladnaden,
aro svara att uppfatta, och att man ej kan, sasom
bland andra djurordningar, af yttre utseendet be-
doma hvilka arter som bora narmare eller fjarmare
tillsamman. De egentliga vetenskapsidkarne hafva
derfore afdrig hunnit, att med en noggrann under-
sokning folja den hastigt fortgaende utvidgningen i
artkannedomen. Man maste afven undra ofver att
de som skrifvit i amnet, ej begagnat de fordelar,
som vedan voro vunna. Saledes bar t. ex. den in-

I
I

309

deliiiiig af dagFjarilaiiu^ soni Dal man bekaiitgjbr-
de i Vetenskaps Akademlciis liaiullingai' 1816, ej
blifvit iipptageii ocli vidare ulbildad, eliuru den a>-
ojemforligt naturenllgare odi })attre karakteriserad
an alia de nyare fcirsoken i sanima vag. Han af-
skiljer neniligen sina Zephyri, Latreilles ocli de
nyares Polyomniati, Lycoenae &c., sasoni en afdel-
ning aF de egentliga dagfjarilarne, niellan Hesperia
ocli de ofrigc, karakteriserad genom sina transver-
sella, af en hvit kant omgifna cigon , snia klor m.
m.j och likval inpassas de iinnu af Lepidopterolo-
gerna, pa ett naturvidrigt salt, mellan de sa kallade te-
tiapoda och hexapoda. — Det bar blifvit brukligt att
karakterisera Lepidoptei-afdelningarna efter larverna.
Reaumnr var den soni bciijade harmed, da ban,
vid fjarilarnes klassifdiation, i sina masterliga Me-
moir es ^ yttrar, att djuren bora klassificeras efter det
tillstand under hvilket de aro verksammast samt
mest synas och saledes iiro lattast att insamla. Det
kan ej i ringaste man nedsiitta den beundran vi
aro skyldige den utmarkte forskaren, att vi hvar-
ken knnna bifalla borjan eller slutet al denna ^z^i?^
som yttrades redan fcire den Linneiska perioden ,
men vi maste erkanna, att kunskapen om Lepido-
pterlarvernes yttre former ganska foga vunnit sedan
bans tid. Forfattarne till den bekanta Wiener
/^erze/c^//fVj- foljde Reaumurs asigt, och detta arbete
har legat till grund for de (leste foljande. Man
bar sagt sig hemta karakterer af larverne, ehuru
blott ett ringare antal af dem varit bekanta, och
dessa karakterer bafva ganska niira liknat dem,
som blifvit tagne af imagines, derutf, att de in-
skriinkt sig till fargen, harigheten o. d», samt varit
sadane, att de dels passat pa slagten och afdelnin-
gar, som de ej skiille innefatta, dels ej passat pa
manga af dcm . som de iitgafvos for att definicj'a.

310

Allt delta har ratt val blifvit insedt af manga,
iitan att felet kunnat aflijelpas, och nyligen har
en ganska het strid i anledning haraf uppstatt inom
entomologiska societeten i Paris. Du pone h el
skref nemllgen (i Ann. Ent. 1837, p. 411), en upp-
sats i anledning af Guenes langre fram nam-
da afhandling om nattfjarilarne, hvaruti klassifi-
katlonen ar hemtad af Jarverne, och sokte adaga-
lagga att karakterna endast bora tagas af de ut-
bildade insekterna. Guene svarade harpa och flera
skrifter uppstodo, som knnna vara af intresse att
lasa *). Otvifvelaktigt hafva de ratt som yrka, att
karaktererna for imagines maste hemtas af dem
sjelfve, och de maste endast hemtas af deras form,
ty all var kannedom om djuren star pa en Ids
grand, sa lange vi ej aga en motsvarande insigt i
deras struktur, afven om denna blott inskrankte
sig till det, hvaraf karakterer vanligen tagas, nem-
ligen de yttre delarne. Kannedomen om larverna
ar lika vigtig for vetenskapen, och bdr pa allt
salt odlas. I fall nara lika manga larver som ima-
gines vore bekanta, och deras former vore nagor-
lunda utredde, sa skulle de lemna den yppersta
ledning for en naturenlig klassifikation af arterna,
liksom ortstandet for den af vaxterna, men den
hufvudsakliga fordelningsgrunden borde likval tagas
af de utbildade djuren, liksom af vaxternas blom-
ma och frugt. Det ar en latt method att hemta
karakterer af nagot som ej ar bekant, utan som
siipponeras bora fdrhalla sig sa eller sa, men till
vetenskapens fortkomst tjenar den foga, eller blott
pa indirekt satt. Hvilka orimligheter som haraf
uppkomma synes af de exempel Duponchel i

*) Se Ann. Ent. 1837 och 8, samt 1839, p. 99, och slutligen
af La Cor (la ire ibd., p. 595.

311

den nyssnamde striden tVamdraglt, t. ex, ait JVoctua
Celsia blifvit klassificerad efter en larv, som utgafs
for att tillhora den, men att denna larv, rid nar-
mare profning, ej kan med nagon sannolikhet sa-
gas bafva tillhort nanide insekt. Jag bar anfort
ett liknande exenipel vid coleoptera, pag. 287;
och pa samma salt forballer det sig med den fd-
regifna klassifikationen efter lefnadssattet, t. ex. den
som blifvit gjord inom Hymenoptera , af S:t Far-
geau, bvarest de tjdligaste affiniteter sonderslltas
till folje af en, troligen mest skenbar, olikhet i
lefnadssattet. De ^'systemes pkilosophicjues'* bvarom
sa ofta talas, och som ofta anses hvila pa en djiip
grund, da de aro bjggde pa arternes ofverens-
stammelse i lefnadssatt, forvandlingar, m. m. som ej
kan ratt bedomas da dessa arters former aro obekante,
aro derfore vanligen uppgjorde efter god tycke och rent
af onaturliga, ehuru de ej kunna kallas artificiella,
efter det begrepp man vanligen faster vid denna
term. I Frankrike tyckes man dessutom hafva vant
sig att kalla alia dem artificiella, som aro uppgjorda
efter arternes form. En verkligt artificiell uppstall-
ning, consequent utford efter formen af elt visst
organ, bar det vardet, att detta organs alia for-
andringar blifva bekanta. Sa ar fdrhallandet med
Geoffroys indelning af Coleoptera efter tarslederna,
bvilken annu ej blifvit umbarlig. Sa var det af-
ven med Linnes sexualsystem, och det skulle vara
af storsta nytta for Lepldopterologien att inom dess
sarskilta delar, i synnerhet bland Noctuae och Geo-
metrae, erhalla hjelp af dylika. Indelningarne ef-
ter larvernes utseende, lefnadssatt m. m., aro pa
sitt vis sadane artificiella klassifikationer, och man
kan ej annat an fagna sig ofver, att dessa, i alia
afseenden vigtiga omstandigheter, derigenom blifva
mer och mer utredde, men kannedomen derom

312

kail ej f^ all deii veteuskapliga betydelse soiri den
fortjenar, och bor aga, ftirr iiii den blir saniman-
bunden med , och systernatiserad genom formfor-
hallanden. Emelleitid bar aitkannedonien pa del
forutnamda siittet raskl forlgatt bland Le[)idoptera ,
hvilket dr en bufvudsak, da arterna, sadane som
dc antagas, maste aiises for enbeler i vetenskapen
om djuiiiket, och framfor allt bora vara gifne; snart
skall iifven den striingare systematlseringen flniia sig
fullt hemmastadd, pa detta omrade. Sasom en
verklig grundlaggning for en vetenskaplig behand-
ling aF Lepidoptera maste vi anse del stora arbete
ofver Europas fjarilar, som en skadespelare i Tysk-
land , O c h s e n h e i m e r , btirjat , och en skadespe-
lare derstades, Treitschke, fortsatt, samt med
10:de volumen, ar 1835, fullbordat. Del ar med
all vetenskaplig noggrannhet utfordt i anseende till
de enskilta arterna, men lider af alia de forut 6f-
vcrklagade bristerna i metoden. Det maste blifva
den vidare f'ortsatta forsknini^ens omsoro att af-
bjelpa afven dessa.
Bestam- For cntomologicn ar det af ett bufvudsakligt

Renumursintresse att hafva de arter viil bestamde, som be-
De Geers*^^'^^^^ i dc aid re, klassiska entomologiska arbe-
fjariiar. tena. Rcaumurs bekanta Mdmoires ar ett sadant
af forsta rangenj det ar ett masterverk som i alia
tider skall bli ansedt for en af entomologiens
grundvalar,* men Reaumiirs mening var ej att
beskrifva arter, utan att underscika insekterna i
allmanhet och lara kanna deras utveckling, former
och lifsyttringar. En stor del af bans ypperliga
iakttagelser ga dock alldeles iorlorade, och gifva
anledning till forvillelser, om man ej med sakerhet
kan bedoma hvilka arter ban nndersokt, och man
kan sasom exempel harpa namna de forut, p. 255
omtalade, oriktiga begreppen, som f ran bans skrifter

81'^

foi-rplantat si^ iiiida till vara cla<>ar, ofvcr gene-
rations-organerna lios den allmanna Miisca carnaria.
For att undanrodja denna brist utsatte Ok en (i
Tsis 1835, p. 479), ett pris for bestammandet af
arterna i Reaumurs Mcmoircs ^ hvilket baft till
loljd 2:iie afhandlingar, sorn soka att bestamma
bans Lepidoptei-a. Den ena, som erballit priset,
iir af P. C. Zeller, larare vid Evangeliska Bor-
gareskolan i Gross-Glogaii. Den fiiines iiitagen i
Isis 1838, p. 626 ocb folj., och iir med en bogst
beromlig (lit ocb sakkannedoin utarbetad. — Den
bestammer sa val de imagines soin larver, bvilka
finnas omnamde ocb afbildade i Reaumurs verk,
sa vidt de kuniiat bestaminas, till ett antal af 226,
med de namn bvarunder de nu aro kanda- men
det ar latt begripligt att en del alldeles ej kunnat
bestammas ocb dessa, som allenast iiro 82, anforas
i ett bibang. 2:ne register latta eftersokandet.

Det andra forsoket cifver samma amne iir af C.
F. Freyer, i Augsburg, som derfore erballit an-
dra priset. Fcirf. bar ej anfort grunderna for sina
bestiimmelser, ocb genomgar blott vol. 1 ocb 2,
med forbigaende af vol. 3, som inneballer de minsta
ocb svarast bestiimda arterna. Det tinnes intaget i
Isis 1838, p. 378, nast efter det nyss anforda. Ge~
nom dessa bada afhandlingar kunna nu Reaumurs
fjiirilarter anses kanda, ocb ett nytt viirde vara
gifvet at bans utmarkta arbete. Nagra fa olikbeter
1 bestiimningarne finnas dock, ocb dessa upplysas
till stcirre delen <jenom na^ra sednare tillao^q-, nem-

O O Do '

ligen : l:o Tillagg ocb riittelser till Zellers af-
bandling, ocb kritik af bonom ofver Freyers, i
Isis 1839 p. 450,- 2:o ytterligare riittelser p. 695 j
ocb 3:o Freyer, om Zellers kritik af bans ar-
bete, p. 728."^

314

Zeller har pa samma satt genomgatt och be-
stamt Lepidoptera i DeGeers Memoires (Isis 1839,
p. 243), och dermed bidragit till uppljsandet af
en skatt inom entomologien, som ar af lika varde
med Reaumurs arbete. Bestamningen var bar i
allmanhet lattare, da DeGeers artbeskrifningar och
figurer, genom inflytande af Linnes arbeten, i
allmanhet aro battre an Reaumurs. Vid de anfor-
da arterna bifogas ofta upplysningar, som ej hora
till DeGeers arbete, men som alltld aro af in-
tresse. Jag kan harvid tillagga att de tre Lepi-
dopter-arter som Zeller, af brist pa tillgang till
7:de tomen af DeGeers Memoires, ej kunnat be-
stamma, aro foljande:
Tom. 7, p. 591, tab. 44, fig. 1 — 8, 'irZygcena loni-

cerce, bade larv och imago. Denna art ar

i Sverige allmannare an Z. filipendulae, och

dess larv trafFas vida oftare.
„ p. 596, tab. 44, fig. 14, dr Hepiolus Rectus c^'^

fig. 15, agget forstoradt.
„ p. 598, tab. 44, fig. 16, ar Hepiolus velleda 5

Hiibn. Ochs. utan metamorphos. Den ar i

Sverige ganska sallsynt.
Aliman D:r Adolf Speyer i Arolsen har i Isis infort

leraur.^^ foljd af *'Lepidopterologische Beyiragc", som aro

af ganska stort varde. De aro: iSj

l:o Om Antennerne, och dessa delars beskrifning"'
bos hvarje genus eller art, af Papllio t. o. m.
Geometra L.

2:o Om Ocellerne hos Lepidoptera ; visar hos hvilka
sliigten och arter de finnas. Se Isis 1838, p. 277
och 313. Uti ett tillagg ibd. 1839, p. 90, lem-
nas ypperliga anmarkningar dfver Lepidoptrernes
systematiska anordning. T. ex. Ocelli finnas hos
Nociua; , men ej hos Bombyccs. Hos B. coryli,
som i manga hanseenden liknar en Noclua, och af

315

Ochsenheimer, i borjan, ditfordes, finiias de.
Lithosia saknar men Euprepia har oceller.
3:o Tillagg och rattelser till Ochsenh. Treitsch-
kes Schmetterl. v. Europa, Isis 1839, p. 110.

Doyere om klorna och klolederna lios Pa-
piliones , Ann. Ent. 1837, p. 264.

En hybrid itet mellan Sphinx populi och ocellata
omnamnes i Ann. Ent. 1838, p. XIII.

Uti Germars Magazin 1, p. 367, omnamnes,
att hannen af Geometra (Acidalia) brumata under
parningen barer den vinglosa honan upp i triiden,
och att dessa saledes ej kunna skyddas mot for-
slorelse af larverne, genom stammens omlindande
med till och tjara, sasom man vanligen trott.
Duponchels Contin. af Goedarts Lep. de
France ar fortsatt till vol. 7, (Noct. Tom. 6,
livr. 12—15, och 7, 1—7), 1836. Livr. a 3 Fr.
id. Supplement till samma arbete, Tom. 2, livr.

4—6, och 3: 1—2 (a 3 Fr.).
Boisduval icones historique, haftet 42, 1837.

id. collect, des Chenilles, „ 42, „
Freyer Neuere Beytr. haftet 42, 1839, (innehali
af 34—42, se Germ. Zeitschr. 1, p. 351 j — af
de 4 sista haftena Isis 1839, p. 227).
Fischer Edl. v. Roslerstamm, microlepidopt.
hft. 11, 1839.

Boisduval, Hist. Nat. des Ins., Species gene-
ral des Lepidopteres, Tom. 1, 690 sid. 8:o, Paris
1836, tillhorer Suites a Buffon, som utgifves af
Roret. Detta arbete ar amnadt att upptaga alia
bekanta arter. Forsta volumen innefattar storre
delen af Papiliones hexapodi, eller Papilionides
och Pierides. Uti inledningen lemnas en ofversigt
af alia methoder for Lepid:s uppstallning, hvaraf
det synes att forf. kiint Dal mans nyss forut namda
arbete derofver; man maste blott undra afver att

'Mi)

hail ej loljt dentics aiivisnintJiU', iitaii liellre leninat
en systematik, som ar alldeles lik den vanliga, ocli
sorn skall vara griindad pa forvandJiiiirarne.

Boisduval General Index method iciis Lepid.
Europaeorum, Paris t839.

O. F. Constant Hist. Nat. des PapiUons,
siiivie d'une nianiere de s'en emparer et de les
coiiserver en collections, ansi <|ue les chenilles, et
celles des ver a soie, Paris 1839, 16 — synes vara
ett arbete for forsta undervisninoen.

Wood, Index Entomologicus, or a complete
illustrated Catalogue of the Lepidoptera of Great
Britain, London 1833 <Sc seqq. 12:o a 7i Francs pr
Livr. larer nu vara fardigt. Det var amnadt att
utgoras af 22 haften, och det 20:de utkom ar 1838.
Ganska manga, temligen sraa figurer sta pa hvarje
planche, alia af ungefar lika storlekj de storrearo
saledes betydligen reducerade. Hela arbetet skulle
innefatta nara 2000 fiofurer. Texten innehaller
namn, locus, tid och synonymi, efter samma an-
ordning som Stephens foljt.

Selys catalogue des Lepid. de la Belgi^ue.

Boie forteckning pa Schlesvig-Holstemska Le-
pidoptera utom Geometra och Tincae, i Kroyers
Tidskr. 1, p. 506 (Papilio-Hepiolus)^ forts, p. 521
(Lithosia, Noctua}, Platypteryx), tillhopa 385 arter.
Rattelser ibd. 2, p. 127.

Sod ow sky uppraknar Livlands Lepidoptera
i Bull, de Moscau 1837, p. 117 (N:o V — VIII). d||

Eversmann om nagra fjarilar i Piysslcma^
(Papllio, Sphinx) Bull. d. Moscau 1837, p. 3.

Graslin om Lepid. fran Andalusitn, Ann.
Ent. 1836, p. 547.

Fcisthamel, Lepid. till La Favorites resa ,
Guerins Mac^. 1839.

317

KoUar, Lepidopt. no v. sp. fran Brasilien ,
Wiener Ann. 2, p. 213 (1839. — Pap. Stilbon, 6 sp.
Castnia^). Bag n ion 4 n. sp. (Van Syrien ocli
Egyplen (Syntonis, Episema, Ophiusa, Xylina).
Ann. Ent. 1837, p. 439.

P ierret anin. cilVer de aflionom I Ann. Flnt. be-
skrifna Lepidoptera, Ann. Ent. 1839, Bullet, p. XLlIj
flera som blifvit (Vamstallde sasom nya aro forut be-
skrifna, t. ex. Hadena Linna^i = H. dentina o. s. v.

Vid Daijfiarilarnes parnins: anniarker Donzel Striidd

. lileratiir:

elt ollka forhallandc hos olika naturli"^a crupper. „ ,,.

11-11 Papiho.

Af Pap. biassicae, rapae och Daplidice iir det nan-
nen soni i flygten barer bonan, men bos P. crte-
tegi fdrlialler det sig omvandt. Denna sednare art
skiljer sig afven fran de ofriga Pierides genom ett
vingkarl mera (neml. 10) i ofre vingarna. Detta
amne afhandlas temligen speclelt ocb synes kunna
bli af intresse.
Colias Hecla n. sp., fran Island beskrifves af Le-

Febvre i Ann. Ent. 1836, p. 383, pi. 9.
Anthocharis Damone n. sp. fr. Sicilienj Feist-
ham el ibd. 1837, p. 299.
Anthocharis Douei , Pier ret, Ann. Ent. 1836, p.

367, ocb
2 n. sp. Satyjn, ibd. 1837, p. 303; fran Barbariet.
Erycina , Dlorina ocb Zeorinciy flera n. sp. Mo-

risse, Ann. Ent. 1837, p. 417.
Papllio Duponcheli fr. Uraguay, Lucas ibd. 1839,

p. 91.
Pap, Delcssertl, fr. Pulo Pinang, Guerin Rev.

Zool. 1839, p. 233. Ovanlig form; horer till

Papilio, liknar en Idaea.

Ora 2 arter som blifvit forblandade under Sphinx.
Sphinx Cretica , B u g n i o n , Ann. Ent. 1 839, p. 1 13.

318

Dormoy omtalar det betydliga antal larver
af Sphinx Nerli, som funnos i Fraiikrike 1835, i
provinser hvarest de ej forr blifvit sedda. Ann.
Ent. 1836, p. 363.
Noctuae Paccard upplyser att Noctuce med begarlig-

het nppsuga den sota vatskan efter Aphides, pa
grenar och blad, och derfore soka de trad hvarpa
bladloss finnas (Ann. Ent. 1837, p. LXXV).

Freyer, anmarkningar och tillagg till Noctuce
uti Treitschkes Schmelterl. v. Europa. Isis 1837,
p. 208.

Guenee, nya genera bland Noctuoe, Ann.
Ent. 1837, p. 219.
Syntomopus typ: cinnamomea.
Dasycampa — rubiginosa.
Mccoptera — satellitia.
Xylocampa — - lithorhiza, ramosa.

Guenee, klassifikation af Noctuce i Ann. Ent.
1837, p. 311 j 1838, p. 107, och p. 201, samt 1839,
p. 473. Uti delta arbete aro de hufvudsakliga
karaktererna hemtade af larverne, nemligen af de-
ras farg och harighet, hufvudets storlek, lefnads-
sattet och vistelseorten, liksom i flera forutvarande
arbeten ofver samma amne. Det ar otvifvelaktigt
gjordt med mycken kannedom, och synes forena
arterna terahgen val, sa vida de kunna blifva det,
efter dessa grunderj men langt ifran alia arternas
larver aro bekanta, och det skuUe blifva svart att
efter en sadan uppstallning soka ratt pa genus af
en art, larv eller imago, hvarom man ville hafva
upplysning, da de speciella beskrifningarna saknas.
De Europeiska arternas namn uppraknas under de
talrika genera, och de skulle, utan rubbning i
karakterer, ganska val kunna omflyttas pa flera
olika satt.

319

Uti Ann. Ent. beskrifvas flera nya arter af
Linnes Noctuae, hvaribland:
nagra hyperboreiska arter, af LeFebvre 1836^ p.

389, och deribland Anarta algida och amissa

fran Lappland.
Jgrotis Deslllii fr. N. Frankrike, 1839, p. 95.
Agr, Villersi, Hadcna Latencei, 1837, p. 173, 177.
Cleophana scrrata, Acontla Grcellsi fr. S. Europa,

1837, p. 299.
Donzel, 5 sp. Noctuae, 2 Geometrae, 1837, p. 471.

„ Hepiolus y Apamea, Larentia, fr. S. Frank r.

1838, p. 429.

„ Crocallis lentiscaria fr. Frankr. 1837, p. 13.

Den systematiska fordelningen af Tineae ar Tine*,
mindre svar an den af Noctuae och Geometrae, da
dessa sma arter visa tydligare yttre formskillnader,
hvilka afven bllfvit mer och ' mindre begagnade.
Duponchel indelar Tineae , \ Ann. Ent. 1838, p.
127, i 32 genera. Fran dem utesluter han Litko-
sia, Yponomeuta och Phycis, som sagas utgora egna
■"Tribus" af Lepidoptera. Han sysselsatter sig sa-
ledes blott med Latreilles Oecophora, Euploca-
mus, Tinea och Adela. En art an fores sasom ty-
pus for hvarje slagte. Slutligen lemnas en ofver-
sigt af hvarje slagtes metamorphoser.

En vida mera detaljerad indelning af de sma
lepidoptera lemnar Zeller i Isis 1839, p. 167.
Uppstallningen ar i korthet foljande:

Fam. 1 "die Crambus-ahnliche", med breda
bakre vingar, mera utbildade antenner o. s. v.

A. Egentl. Crambinae , med tydliga trekantiga fram-

staende ofre palpi. Slagtena Chilo Zink., Scirpo-
pkaga Tr., Cramhus Fabr., Eudorea Curtis.

B. Phycidece med sma, bojda eller inga ofre palpi.

Hit hora 7 genera, af hvilka de 6 forsta ut-
gora dct forut antagna slagtet Pkycis , hvilket

320

naniii bortgar, sasom tlilhorande en flsk. De

aro: Myelois Hiibn.^ ^ncrastialA^xxhu., Phycldca

Zell., Epischnia Hiibn., Nephopteryx Hiibn., och

Galleria Fabr.

Fam. 2. Tineacca; mod siiiala bakre vingar.

Hit raknas 42 sliigten , livaraf manga aro nybildade.

De syiias bora ytterligare fordelas i flera familjer,

livartill afven foislag lemnas. — Korta karaktcrer

anglfvas for alia genera och de tyska arterna upp-

riiknas med synoiiymi och kritiska aniiiarkningar.

Manga beskriFvas sasom nya.

Himantoptevus en ny form af Tineaceac? fran
Java, beskrifves af Wesmael i Bull, de Bruxelles
18365 — llevue Zool. 1838, p. 20.

Forand- NEt'ROPTERA Linn. — Under en langre

ring af ^jj ^^^ \x\2i\\ inselt nod vandio^hctcn af en forand rinfi^

Ordo Neu- _ . *^. ,

roptera. uti (len Inscktord ning, som Linne uppstallde under
namn af Neuroptera, som uppenbart utgores af
flera hogst ollkartade former, hvaraf isynnerhet en
stor del sluta sig ganska nara intill Orthoptera.
Elt sadant forslag, af Brulle, anfores i Arsb. 1833,
p. 75. Ett par andra hafva under de sednaste
aren blifvit gjorda, men da de annu ej synas mig
hafva tillraklig grund for att blifva bestaende fol-
jer jag liellre, tills vidare, den gamla valbekanta
indelningen. Ett af dessa ar redan namdt under
Entomologisk literatur i allmanhet, nemligen B u r^Jj
meisters forening af de fiesta hitriiknade former*^
med Orthoptera och en del af Aptera.

Erich son foreslar, uti Berl. Mittheilungen
1838, p. 10, att sasom Neuroptera bibehalla alia dem
som underga fullstandig forvandling, nemligen Hc-
merobiiy Panorpce och Phryganece, Alia de ofriga

skulle

321

skulle (iivenas med Ort/toptera. Denna seil na re o rei-
ning skulle da blifva karakteriserad geiioiu eu Su-
dan form pa den in re niaxillarloben soni Fabricius
ntmarkte iiied namnet Galea ^ liard, tandad maxil-
lar-spets och djupt khifven and-del af labium,
bvilket allt finnes lika bos alia de Neiiroptera, bvil-
ka underga ofuUsfandig forvandling, som bos Or-
tboptera. E/Jizoa, som redan Nitzscb ansag bora
till Ortboptera, borde enligt E. utgora en egen Or-
do,bos bvilken de uppgifne karakterernc ej aterfinnas.
Uti sin monograli af Mantispa (Germ. Zeitscbr.
1, p. 147), afbandlar Ericbson ater detta amnc
ocb framstallcr samnia bufvudsakliga anordning.
Mantispa fores, oaktadt sin utomordentliga likhet
med Mantis , jemte Raphidia , till Neuroptcra. —
Efter denna asigt sknlle de bada Ordines komma
alt utgciras af fciljande former:

Orthoptera, Neuroptcra.

Gr} 11 us L. Panorpa L.

Mantis L. Myrmeleon.

Blatta?, med Lepisma ,som Hemerobius.

maste bitforas. Mantispa ocb Rapbidia.

Forbcula. Sialis Latr.

Psocus, Termes. Pbryganea.* L.

Perla ocb Nemoura.
Libellulina.
Epbemcrfle,

Da denna uppstallning iir grundad pa vcrk-
Uga karakterer, maste den anscs for battre an den
forutvarande, uti bvilken Neuroptcra aldrig kunnat
sammanfattas under nagon gemensam definition;
men likval syncs mig de sista lederna af bada de
nybildade Ordningarna, nemligcn Libellula ocb
Epbemera, samt Pbryganea, ej passa riitt val in
pa sina stallen.

Pvof, Sundevalls Jrsh. 7837—7840. 21 ,

Spridii u- Ol'ver Libcllulina halVa flera arbetcn utkoni-

tenitiir.

Libeiiula. "»'J^ nemligen:

C lia rpentier, bestamning af Libelluloe i Schajf-

ters icones ins. llatlsb. och hos Rosel, Ger-

mars Zeitsohr. 1, p. 381.
Eversmaiin Libellulinae vld Uralj Bull, cle Mo-

scau 1836, p. 233 (Libeiiula 13, iEsdina 10,

Agrion 9 sp.).
B o y e r d e F o n s c o 1 o m b e , Monogr. af Lib. vid

Aix, i Ann. Ent. 1837, p. 129j 1838, p. 75

(^scbna), och p. 547 (Agrion). Dcribland Z.

Olyrnpia n. sp., som ar ganska nara lik L. cairu-

lescens, och afven blifvit funnen i Sverige.
Kritiska anmiirkningar dervid i Ann. Ent. 1837,

p. LXXIV.
Sel ys Long'champs 3 n. sp. Europ. af Anax

(/Eschna) Revue Zool. 1839, p. 333.
Gucrin, Petalura Selysii, Guer. Mag. 1838, fr.

Paris.

En nolis af Siebold, inford i Wiegmanns
Archiv 1838, p. 375, bcir ej lemnas oanmarkt, 6nJ|H|
ligt hvilken sadesblasorna hos hannarna af Libel-SH
lulinap skulle oppna sig "skiljde fran de iifriga
genitalia masculiiia" mellan de besynnerliga, deni
egua hakarne ni. m., under basis af abdomen, hvilk
Rathke uppgifvit vara blolta incitationsorgane
Detta amne torde dock behofva narmare upplysnin
Pianipen- Klug, Sjslematisk cifversigt af Familjen Pa-^

"'"^"'' norpatiB, i Berl. Vet. Ac. Handl. 1836 (trjckt 1838).
De kanda arterna utgora 33. Alia beskrifvasj do
fiesta iiro af Nemoptera. En ofversigt af Neiiro-
plrerncs karakterer i allmanhet forutskickas.

Stein om arterna af Raphidia^ Isis 1837^ p. 98.
Erich son, monografi af Maniispa , i Ger-
niars Zeitschr. 1, p. 147. De beskrifna arterna
^ro 24.

Westwood nieddelar nagra underrattelser om
Naturalhistorien af Myrmeleon formicariani i Magaz.
of Nat. History, Nov. 1838, — Fror. Not. 265
(1840 Jan.).

Wesmael beskiifver Malacomyza lactea \
Bullet, de Biuxelles 1836 — Revue Zoo), 1838, p,
121. Detta lilla djur ar aiitingeii detsamma, eller
af samma genus nied eli, som ganska allmiint fln-
nes i Sverige, och som Zeltersledt i Insecla
lapponica kallat Sciodus lactcus. Det ar sa litet
som en Psocus, ganska mjukt, liksoni hvitmjoligt,
och narslagtadt med Hemerobius, men vingarne
liafva ganska fa karl.

SialisfiiUginosa, Pictet Ann, So. Nat, V, p. 69.

Newman, monografi af PerUtes (Semblis,
Nemoura) Cbarlesw. Mag. 1839, p. 32 och 84, med
manga nya utlandska arler. — Af ^S. viridis Fabr.
bildar ban genus Chloroperla, Ent, Mag. N. 15 _,
pag. 500.

Westwood om gen . Emhia I^at r., Li n n . Tra n s*
XVII, p. 369 5 nara Termes,* indelas uti 1 Emhia ^
2 Oligotamay 3 Oljntha Gray, med en art i;
bvardei-a.

Phj-yganeae L. indelas i 36 genera i West-
woods forut niimda Introduction to the Modern
classification of Insects.

HYMENOPTERA. — En ny indelnings grundHemeno-
For denna Ordo har blifvit uppgifveu af Hartig^nhTgens
uti bans langre fram namda arbete ofver Tenthre-^"*^®^"^"©'
tiinides, Han bar nemligen fu»nit, att hos en del
Hymenoptera forenas hoftleden och laret (coxa och
femur) liksom bos alia andra insekter, blott genom
ett enda mellanliggande stycke: trocbauter, bvilket
ar dctsamma som i aid re beskrifningai', lios Cara-

324

bici, D)tici m. (1., hvarest det iir lUdraget, spet-
sigt o. s. v., benamdes stipula. Hos andra sager
ban dereniot denna forening ske genom 2 stycken,
(ringar eller leder) liksom om trochanteres vore 2.
Hymenoptrern€s indeliiing efter denna grund blir
ganska naturenlig, nemligen :
l:o Monotrocha m^d en enda trocbanter

Apiarloe, Vespariai ocb Fossores Latr.,
(d. a alia Hym. Aculcata).
2:o Ditrodia 'med 2 trocbanter-artade leder"

Ichneumon ides, Pteromalini ocb Cy-

nipsea?., samt Tentbred i nea; ocb Si rices.

Vid en narmare undersokning af denna forni-
^ilnad beflnnes den visserbgen vara grundad, men
ej alldcles sa, soni forf. tyckes hafva forestallt sig
den. Hos <le fiesta Hymenoptera linnes en nagot
stoire rorligbet mellan femur ocb trocbanter, an
bos flera andra iusektordningar, t. ex. Coleoptera,
bos bvilka dessa tva delar aro fuUkomligt bop-
vuxnc. Denna rorligbet formedlas gcnom en led-
knapp i ofre andan af femur, bvilken passar in
mellan kanteriia af troclianter. Pa dem som H.
kallar Monotrocha ar denna ledknapp ganska liten,
foga afskild frau femur ocli-, i de fJesta fall, dold
under kanterna af trocbanter. Hos Ditrocha ar
den d ere mot nara liksa stor som trocbanter, afskild
fran laret genom en stark bopsnorpning, eller bals,
samt belt ocb ballet synlig; men den utgor ej i
nagot fall en egen led, eller del af foten. Ofver-
gangen mellan bad^ formerna synes ratt val bos
Vespa , bvarest ledknappen ar tydligen afskild ocb
till storre delen obetackt af kanterna pa Trocban-
ter, men Hera ganger mindre an denna. — Har
bar saledes ej nagon ny del tillkommit, bvilken
icke skulle finnas bos alia andra insekter, ocb man
kan ej saga, alt trochanter utgores af 2 leder, utan

325

bloU att femur erhallil en Icd-yla, soin cj vanligcn
lorekonimer bland insekterna. Karakteren for do
bada Hymenopter-afdelningarna blir, rlktigt uttryckt,
den, att en rlel (Monotroclia) hafva la rets Icdyta
dold och otydlig eller flera ganger mindrc an tro-
chanter; de ofriga liafva den hnappforinig, iinge-
far lika stor som trochanter. Det iir eniellertid
af slort varde att vi erhallit en verkll<^f formka-
rakter, hvarigenom Fossores afskiljas fran Ichneu-
monides m. fl. — Myrorna liora till Monotroclia,
men Neutra bland Myrmica synas hafva laren bil-
dade nastan som ditrocha. En del af Pteronialini
t. ex. Chalcis , synas likaledes tvifvelaktrge, under
det en del tydligen aro ditrocha. Chrysididcs aro
ganska tydligen monotrocha, och komma saledes
att forenas med Fossores, tvert emot hvad som van-
ligen varit antaget.

Romaud, Tableau de Taile superieur des Hy-
menopteres, Paris 1839, iir en utforlig franistall-
ning af vingkarlen, efter Jurines ternii'iiologi, men
forbattrad. Se Revue Zool. 1839, p. 339. — En
terminologi ofver Hymejtoptcr-mngarna skall afven
iinnas af Schuckard i Ent. Trans. 1, p. 208.

Af S:t Fargeaus, i forra arsb. p.. 139, namda Aiiman
Hist Nat. des Hymenopteres, Paris 1836, har ingen
fortsattning kommit.

Th. Say beskrifver ett stort antal Nordanie-
rikanska Hymenoptera, i Boston Journ. of Nat.
Hist. 1, N:o 3 och 4 (1836 och 7), enligt Sillim. ,
Journ. 31, p. 185,- och 33, p. 180.

West wood, Brasilianska Hymenoptera, Zool.
Proc. Ill, p. 51 f Isis 1837, p. 123.

Haliday beskrifver i Linn. Trans. 1836, de
Hymenoptera fran Patagonien och Chili, som blif-
\it hcnifordc med Kings expedition j 55 sp.

Spinola beskrit'ver ott iitort antal Hyinc-
iioptera, mest Jculcaia , fraii Egypten och Niibien,
samlade af Fischer; Ann. Ent. 1838, p. 437.

G ininierthal beskiifver nac^ra Livliindska
a Iter i Bull, de Moscon 1836.

A. Kennedy iakttagelsor olver 20 Hymeno-
pter-arters lefnadssatt, Brewsters Journ. XTI, p- 14;
Jsis 1838, p. 375. (Cralomns, Megaeeplialus; Cra-
bronitcr, Ycspa, bi).
Apis Mel- Af Bewans beromda arbete, The Honeybee

&c., har en ny iipplaga utkommit, 12:o, London
1838, hos V. YoorsU Den inefattar biets natural-
historia, anatomJ oeh skotsel. ForF. bevlsar att
biets lefnadsalder ej uppgar till eXi helt ar^ iitan
vnnligen blott till nagot oFver ett halft. Sasom bckant
iir liar man fordom trott hvarje bi lefva flera ar.
— En an man god handbok ofver biets natuialhi-
^toria och skcitsel skall vara en ny edition af H.
T a y 1 o rs the Beekeepers Manual (Taylors Ann. 3. 121).

Flera drag af biets naturalhistoria upplysas af
Coste. Parningen sker blott hogt iipp i hiften.
I borjan lagger honan endast iigg till honor. Del
beror pa larverjias skolsel om ntbildade honor eller
neutrer skola deraf framkomma. Efter 20 dagars
forlopp viirpcr hon endast agg till hannar. Om
derfore honan hindras att ntkomma ur knpan tills
20 dygn forflntit, sa varper hon blott agg till han-
nar; men arbetsbien ntvalja likval, sasom vanligt
nagra, som de sorgfalligt skota, for att deraf upp-
fostra fiillbildade honor, hvilket dock naturligtvis
niisslyckas.

K 0 f c r s I e i n om biets my thologiska betydelse,
I sis 1837, p. 866.

J. G. Kohl om Armeniernes biskotsel, som
drifNCS i stor skala, iiti step])erne vid Dniestr;
Fror. N. Not. \, 12 (Maj 1839).

327

P. Huber orn mexicjui.ska Iianiiigsbiet (Meli- Apunia.
pona Doinestica), Mem. dc Geneve 8, I p. 1 (1838).

Drew sen och Schjodte, nionograd af Dan-
marks Boinbiis och Psit/iynis-avlcr , i Kroyers lid-^
skrift 2, p. 105. Utmiirker sig geiiom arlkritik,
hvarii>eiiom arternas aiital iuskriinkes till 17 Bomhi
ocli 5 Psithyri. Af det forra slagtet haf'va Fori".
Jart kaniia manga arters bo.

Boyer dc Fonscolombe om boet aI\/^/^///o-
phora parietinciy Ann. Elnt. 1838, p. LI ocb p.
LXVII. Da man tager bonan samlas liannarne i
manjjd bksom for att forsvara benne.

Leon Dufour om Andreiia lagopus ^ Ann.
Ent. 1838, p. 281. Ar Megilla labiata Fabr., ocb
$ ar Meg, fulvipes. — Sam me forf. an marker, att
JSomia diver sipcs Latr. ar c/* till Andrena hume-
rails Jiir. (beskrifves) Ann. Ent. 1839, p, 583.

Her rich ScbafFer om de Euiopeiska iVr>-
madce , Germ. Zeilschr. 1, p. 267j mcd beskrifning
och synonymi.

Spinola anmarker om Stelis ,, att den samlar
pollen pa bakre tarserne, och kan saledes ej vara
parasit, sasom man formodat. Revue Zooi. 1839,
p. 305 och p. 334.

Spinola uppraknar Liguriens Or/^wer/ i Ann. Vesparia.
Ent. 1839, p. XXXVII.

Tillagg till Wesmaels Odyneres de la Bel-
gique (tr. i Brussel 1833), Bullet, de Bruxelles 3:
1836, p. 44. — Ann. Ent. 1836, Bullet, p. XVIL

Leon Dufour beskrifver 4 nya arter af
Odyneriis i Ann. Sc. Nat. XI, p. 85. O. Reaumu-
rii, consobrinus, cognatus och rubicola, med deras
lefnadssalt (jemf. foriit p. 277). Audouin gor
harvid vigtiga tillagg, ibd., p. 104. Den af Reau-
mur be.skrifua arten, (Mem. Tome VI. p. 247. pi.

26, fig. 2), ar O. Spimpcs Lair.,- Dufoiirs O, Rtaii-
murli ar ny.

Goureau om Eiuncnes coarctata, Ann. Ent,
1839, p. 531. Beskrifver ocli afbildar boet, aggct ,
larvcn; denna uppCodcs nied insektlarver.
Fossores, S li u c k a r d , Essav on the indii^enous fossorial

Chrysis.' Hymenoptera , 8:o London 1837 (14 sh. Sterl.), iir
ett fortjcnstfullt arbetc ofver de Brittiska arterna af
fossores Latr.

West wood afhandlar lefnadssatlot af Hym.
Fossores. Bland annat visar ban, att taijoarna el-
Jci- borsten i kanten af vissa artcrs tarsi, ej ut-
marka dessa sasoin grafvande, X'^ manga grafva
soni ej baiVa dessa bihang. Pa grimd hiiraf anser
ban att dc fiesta af Gorytes ocb Crahro bildade ge-
nera ater bora forsvinna. De arter som sakna de
namde borsten knnna ej af denna anledning anses
for parasltdjur. Ann. Ent. 183t).

Wesniael anni. vid synonymien af Gorytes-
arterna, Bull, de Brnx. 1839, p. 71.

Leon Dufour, arter af Crahro, Ann. Ent.
1838, p. 409. Thyrus vexillatus ocb Solenius la-
pidarius aro bada konen af samma art. [Den fin-
nes afven i Sverige, eburu sallsynt]. Anni. vld
denna uppsats, af S:t Fargeau, pa samma stalle.

Leon Dufour om gen. Stiziis i albnanbet,
ocb 2 nya europeiske arler; Ann. Ent. 1838, p. 271.

Scbjcidte monogr. af Danmarks Pompili, i
Krciyers Tidskr. 1, p. 313. 21 arter med inbe-
grepp af Ceropalcs maculata. De fordelas efter de
nyares subgenera j (larer afven finnas sarsklldt tryckt).

Goureau strodda obss. om PompiUi (ocb
fossores i all man bet), Ann. Ent. 1839, p. 535, 538
(lefnadssattj figur ocb beskrifning af en larv).

Leon Dufour om AmmopJiila armata Lair.,
Ann. Ent. 1838, p. 291 j ulforlig karakteristlk.

329

Enligt Spiiiola iefver larven af Scolia /lo?'-'
torum sasom parasit pa larven af Oi votes iiasicor-
iiis, Revue Zool. 1839, p. 324. [Meningen kan
viil cj vara annan an den, att larven af Scolia
Iefver, liksom de af alia fossores, af rof, som ar
olika for hvarje art],

Giierin monografi af Plesia, llevue Zool.
1838, p. 56, 11 arter. [La t re i lie anser dem fcir
honor af Myzine],

Id monogr. af Meria III. Revue Zool. 1839,
p. 361. — 6 arter, fran Europa och Africa.

West wood, Sapygce , Dor y las ^ Zool. Proc.
Ill, p. 68. Isis 1837, p. 129.

Shuckard om 2 nya arter af Myrmica y
funne i England, troligtvis af exotiskt ursprung,
Charlcsvv. Magaz. 1838, p. 626.

Klug oni familjen Chrysldldes , Institut 1839,
p. 231, (ur Berlin. Acad.).

Wesmael, Relgiens Chrysidides , Bull, de
Brux. 1839, 1 p. 167.

West wood, monografi af Leucospis ^ Germars V^«'"o™«*
Zeitschr. 1, p. 236. — 36 arter beskrifvas. diina &c,

Samnie forf. beskrifvcr flera Brittiska Ptero- „
malincr i Brewsters Journ. X, p. 40 j oiA\ Exotislia
arter i Zool. Proc. Ill, p. 68; Isis 1837, p. 129.

Walker liar fortsatt sina i forra arsb., p. 140,
anfcirda beskrifningar af Brittiska Pteromaliner. I
Taylors Annals beskrifver ban slagtet Cirrospilus med
74 arter (1. c. Vol. 1, p. 307, 381, 449; Vol. 2,
p. 198, p. 350; Vol. 3, p. 177, 415 och Vol. 4,
p. 29). Sist i samma afhandling beskrifvas afven
slagtena Miscogaster och Gastrancistfnis. — Sedan
liar han utgifvit ett sarskilt arbete, Mojiograpkice
Chalciditum by Francis Walker, 330 sid. 8:o,
London 1839, utan planchcr, soin skall utgora en
fortsattning af bans forra, nyssnamda arbetcn, sanit

chneu-
mouiaa.

iniKilialla tillagg dertlllj iiinajles onikring 450 arler.
(Se Cliarlesw. Magaz. 1839, p. 363. — Revue Zool.
1839, p. 114).

Haliday Hymenoptera Britannlae, larer iitgiira
en fortsaltiiing at' fcitfrs beskrifningar i Entomol.
Magazine. Arken 1 och 2, som utkommo 1839,
skola innefatta Proctotrupes Lair med 16 sp. ocli
Alysia, circa 40 sp. (Jfr. Charlesw. Mag. 1839, p. 363).

Af Wesmaels Braconides de la Belgiqne (se
l<)rra Arsb., p. 139), finnas 2:dra ocli 3:dje fort-
satlningarne i Mem. de Bruxelles X: 1837, och
XI: 1838.

Drewsen och Boie anmarkningar ofver Dan-
ska Ichneumonider, Kroyers tidskr. 1, p. 305.

Schjodte beskrifver Copidura, ett nytt Bra-
conidslagte fran Danmark, i Kroyers tidskrift, 1,
p. 596^ samt Megastylus n. gen. 5 sp. Polyhlastes
Hartig 6 sp. Cylloceria n. gen. 3 sp. i Revue Zool.
1838, p. 139 J och Guerins Magazin 1839.

Rom and Paxylloma Cremieri, Ann. Ent.
1B38, p. 433. Ichneumonid med forsta leden pa
bakre tarsi stor och tjock.

Det enda arbete jag kanner, som utoni Sverige
utkommit ofver Tenthredinides och Suicides ar Har-
tigs fortrafHiga, redan pag. 279 namda, Aderfl'iiglcr
Deutschlands ; Erster Band die Blatt und Holzwes-
pen, 8:o Berlin 1837, 416 sid. 8:o, m. 8 lith tabb.
Det innefattar 382 Tenthredinides, hvaraf 97 nya,
och 21 Siricides hvaraf 1 ny. De arter vid hvil-
ka intet annat an namn och beskrifning aro att
anfora, afhandlas i stcirsta korthet, blott med eu
diagnos, kort synonym i och locus.

331

DIPTERA. — Till Meiijens kldssiska verk :L»te««t"r
Systematlsche Besclir. der Europ. Zweiflugeligen Diptera.
Insekten, utkom ett supplement, Vol. 7, ar 1838.
Macquart liar utgifvit ett nytt arbete : Dipte-
res exotiqiies noiiv. oii peu connus, 8:o Tome 1,
part. 1, Paris 1838, part. 2, 1839,* som innefattar
Mydasii, Asillciy les Hykodites 6c F^esiculeux. Det
kan betraktas sasom ett supplement till Wiede-
manns Aussereuropaische Zweiflugler; onskeligt
yore om man kunde ansa det med lika myeken
omsorg bearbetadt. Detta arbete ar infort i Me-
moires de Lille 1838, och derifran sarskilt afdraget*
West wood, Dipterorum nov. exoticorum
descriptio; i Brewsters Journal, vol. VI, p. 280;
Isis 1838, p. 83. Innefattar flera nya slagten bland
myggorna.

Staeger liar, i Kroyers tidskr. 2, p. 549,
borjat en forteckning pa Danmarlis Diptera. Der
uppraknas Vattenmyggen (Culex — Ceratopogon) 145
arter, hvaribland manga nya beskrifvas.

Welti, nya arter Diptera vid Passau , Isis
1837, p. 279; och vid Milnchen ibd., p. 283; till-
hopa 92 arter.

Duncan borjar en forteckning med beskrif-
ningar, ofver En glands Diptera i Jardines Magazin;
nemligen: Stratiomydce 1, p. 145; Tahanli 1, p.
359 och 453; ''Bombylidce'' oc\\'Xonopidce'' 2, p. 205.
De Brittiska "Hydromyzidce'' beskrifvas af Ha-
liday i Taylors Ann. 3, p. 217 och 401. Flera
nya slagten och arter bestammas. — Densamma
uppraknar och beskrifver Britanniens Sphceroceridcc
(Borborus Latr.) i Ent. ISIag. 1836.

Per r is Diptera fran Frankrike, Ann. Ent.
1839, p. 50. (Helomyza gibba, Pelecocera lugu*
l)iis, Criorhina bombiforniis, Cyrtonia marginata).

332

Monogra- ZcUcr in Glogau, Beytragc, i Isis 1840, p.

10, upptager en inangd rattelser, indelningar at*
genera, och nya arter af Bombylii, Anthracidcs
och Asilicu

Macquart om Genus Pangonia, Ann. Ent.
1837, p. 429.

Macquart, Euthyneura MyrtUli, n. g. Hybo-
tid. Ann. Ent. 1836, p. 517.

Macquart beskrifver ett nytt genus Sybi-
stroma Dafouril af •Dolichopodes, i Ann. Ent. 1838,
p. 425. Det utmarker sig genom en s. k. seta an-
tennarum, som ar af hela kroppens langd och i
spetsen utvidgadj men ban kande blott hannen.
Leon Dufour beskrifver (Ann. Ent. 1839, p.
129) den tillhorande honan, som bar antennerne
bildade alldeles sasom de vanliga arterne af Doll-
chopus , och visar att sliigtet Sybistj'oma ej kan aga
bestand, sasom grundadt endast pa en anomali bos
hannen, hvilken utom antennerne cj visar ringaste
obkhet med Dolichopus.

Macquart 3 sp. af Medeterus och Scato-
phaga, Ann. Ent. 1838, p. 421.

West woods monogr. af Diopsis (fcirra arsb.
p. 145) ar intagen i Isis 1838, p. 407 (31 sp.). —
En ny art tillagges i Linn. Trans. XVII, p. 543.

Om Tacbinae och jMuscai bos Reaumur se
forut p. 255.

Leon Dufour monogr. af CeroplatuSj Ann. Sc.
Nat. XI (1839), p. 193 (afven forut namd, p. 282).

Perris, Mycetophila Lyco galas ^ Ann. Ent.
1839, p. 47.

Biittner om en Hippobosca pa Elg, och om
en Oeustrus som fdrmodas tillhora Elgen, fran
Livland; Isis 1838, p. 361.

333

APTERAj MYRIAPODA. — Walckenaer Pa,«sit«.
Hist. Nat. (les Ins. Apteres, se under Arachnida, nurT

En nionog^rafi af slagtet Pulex hafva vi er-
hallit af Bouche i Bonnska Handl. XVII, 1, p,
501. Han beskrifver dernti 10 arter. Mundelarne,
antennerne m. m. utredas med grundlighet.

En vmderrattelse om Pulex penetrajis , af
Sells, i Ent. Trans. 1839, innefattar hvad vi redan
foriit deroin kiinna.

Burmeister lemnar en monografi af Pedi-
cidus med 21 arter, i sitt forut iiamda arbete, Ge-
nera insectornni Vol. 1 llhynchota. Han forer
dem nemligen till Hemiptera, hvilket val torde
vara riktigt, liksoni att Pulex, enligt sin larv ar
narslagtad med myggorna.

Bartlielemy Kicin de I'Houbara, Ann. Ent.
1836, p. 689. Burmeister forer DeGeers Ri-
cini (Mallophaga Nitzsch) tillsamman med Ortboptera
m. fl., se fcirut pag. 260. Ericbson anser dem,
for sina oiitbildade mundelars skull, ej kunna dit-
foras, iitan bora bilda en egen Ordo. Se bans
under Neuroptera citerade arbeten.

Om Thysanura J se Burmeisters arbeten, under
allm. Ent. literatur, p. 260.

Ett hogst besjnnerligt djur, om hvars klassi- P>^»m
fikation jag ar i ovissbet, bar blifvit beskrifvet af
West wood i Entomol. Societeten i London. Det
lefver pa Spongilla fluviatilis, ocli torde mcijligtvis
vara en larv. Det ar vinglost, med 6 fotter och
ledade, giillika tradar pa sidorna af abdomen, lik-
som bos flera vattenlarver. Antennerne aro af balfva
kroppens liingd, och munnen utgores af 4 fria borst,
af antennernes langd, bvilka sta framat utan att
betackas af nagon slida (Ann. Sc. Nat. XI (1839),
pag. 380).

334

Iklyriapo- Brandt liar uppgjjort en ny indelning af

Myriapodernc y hvilken hufviidsakligen skiljer sig (Van

de I'orut bekanta, genoni tillkomstcii af en ny Ordo,

innefattandc de med sugmiin fiirsedda arterna (Bullet.

de Pelersb. 1, 23 j Ann. Sc. Nat. 1837, vol. 8, p.

376). Hufvudlndelningen blir foljande:

Ordo 1. Gnathogena, med kakar bildade forattbita.

j4. Chilopoda Latr. (Scolopendrae).

B. Cliilognotha Lair, fordelas vidare iiti :

Fam, a. Monozonia (Polytlesmata).

— b. Trizonia (Jiilidia).

— • c. Pcntazonia (Glomeridia).

Ordo 2. Siphonizantia med sug-mun. Kroppen

'; o-anska langslrackt. De mellersta segmenterna,

liksom hos Glomeris, bestaende af 5 ringar.

Sect* 1. Ommalophora: ogonen sma, i pannan.

Polyzonium Br. Isls 1834, p. 704. 6gon 4;

(P, germanictim Br.).

Siphonotus Br, ogon 2^ rostrum nastan af an-

tennernes langd (S. brasiliensis).

Sect, 2, Typhlogcna utan ogon.

Siphonophora Br, rostrum syllikt, langt (S.

portorix^ensis),

Gervais bar iifven lemnat ett allmant arbete

ofver Myriapoderna, i Ann. Sc. Nat. 1837, vol. 7,

p. 35, Formfdrandringarna efter ollka alder af-

handlas. Ungarna hafya ej allenast farre antal

segmenter och fotter, utan afven ett mindre antal

ogon och antennleder, Afven Litkobius undergar

en forvandling af samma beskafFenhet. Alia kiinda

arter uppraknas uti foljande slagten:

Ordo 1. Chilognatha Latr. Antennis 7 artlGulalis.
Fam. 1. On i SCO idea: pedes utrinque 12—20.
Pollyxenus Latr. ped. utr. 12. Oculi gregati . 2 sp. (Eur. Am),
:^ephroma Gray „ „ 17-20. „ dito 10 ,. (Cap. Java).>
Glomeris Latr. „ „ 17-20. „ seriati 16 „ (Europa).

335

Fani. 2. Juloidea: pedes utr. 31 — 4q vol ultra

Poiydesmu9 Latr. ped. utr. 81. Ocidi niilli 22. ( ubique ).

JUaniulus Gerv. „ „ 40. Oc nuUi, corp. Cylindr. 1. ( Eiiropa >

Julus L. — „ „ „ Oc. gregati, „ d:o 34. (ubique).

Crmj)Oflesina Leach. „ „ „ Oc. d:o „ depress. 3. ( Europa ).

Plati/ulus Ger\. „ „ „ Oc. 3,3 seriati, d:o 1. (Gallia).

Cavibala Gray ,, „ „ Oc nulli, corp. d:o 1. ( ? ).

Ordo 2. Chilopoda Latr. Ant. articulis 14 et ultra &c.

Fam. 1. Scu tiger idea, Ant. filif. longissimae.
Scutigera Lam , 4,(Z.torrida).

Fara. 2. Scolopendroidca Ant. raoniliforraes.

Lithobius Leach. Ant. 30 — 40 artic. pedes utr. 15 4. (Europa).

Scolopendra L. ,, 17 — 20 ,, „ „ 2l.oc. 4 . . . 19. (ubique).

Crtj]do]>^ h^Ac.h „ 17—20 „ „ ,, 21.,, 0..^. 5.(Eur.Am.).

OtofhilusiA.knt. 14 artic. ped. utr.numerosi, oc. iaconspicui. 20. ( „ Afr.).

Yid Paris fiunas 20 arter, nemligen 11 af
forsta och 9 af audra ordaingen.

Uti en afhandling i Revue Zool. 1839, p. 77,
framstaller Waga flera anmarkningar ofver dessa
djurs lefnadssatt, ulveckling, hudombyte, artskil-
iiader. Julus lefver ofta at' rof, af puppor, mol-
lusker o. d. Utvecklingen af Julus unclger och
Platyulus Gerv. fran agget beskrifves. Exemplar
af den fcirra foddes ofver vinlern, i ett karl med
jord, pa ett iipple. De lade agg i klumpar i Mars
(star "Maj" hvilket tydllgen ar Iryckfel). I April
borjade aggen andras och klacktes. Ungarne vora
hvila, mjuka, med antenner och 6 fotter. Forf*
uppgifver ^ilt da ^ggen klacktes hade ungen i bor-v
jan inga fotler, utan dessa, nemligen de forsta 6,
utvaxte kort derefter, utan hudombyte, hvilket ar
raarkvardigt, i fall det blifvit ratt observeradt.
I biirjan af Maj hade de 7 segmenler, antennerne
bildade nastan som hos imago, och 6 fotter j annu
lago de ororliga, hogvis vid aggskalen. Nag ra da-
gar derefter erhcillo de 8 segmenter och dubbla
fotpar pa 2 af abdominal-segmenterna, hvilka en-
ligt figurerna skulle vara det 2:dra och 3:dje (eller
Segm. corporis 5 och 6). Da borjade de ata, men
lago annu stilla. Snart foljde forsta hudombytet
hvarefter de hade 3 par enkla och 6 par dubbla

336

fcitler, saint 7 segmenter pa hvilka foltcrna vma-
nlngom utvecklade sig.

K o c h s Dcutsclilands Crustacecn , Myriapod cii
imd Aracliniden _, forts, at Herrich Scliairer innc-
halla manga arter af Myriapoder. Uti hCt. 22,
(1838) forekomma 9 arter af Julus.

T e ni p 1 e t o n , katalog ofver Irlands Crustacea ,
Arachnida ocli Myriopoda, i Loudons Magazin
1836, p. 9.

En anatomi af Glomcins marginata finnes af
Brandt i MiiUers Archiv 1837, p. 320, och ytter-
ligare bidrag anforas af honorn i Bull, de Petersb.
VI, N:o 24, hvilkas detaljerade utfcirande iir att
vanta i Petersb. Akadrs Handlingar. Han liar fun-
nit ryggkarlet bildadt sasoni lios de egentliga in-
sekterna.

Brandt bar afven infcirt en monografi af
Polydesjiius i Bull, de Petersb. Tom V., 1839, p.
307 (star i Isis 1839, p. 659; Revue Zool. 1839,
p. 270). 29 arter anforas, bvaraf flera, som aro
nya, beskrifvas; de indelas i sectioner. Blott P,
complanatus an fores sasom europeisk, men Br. tror.
att flera arter kunna vara derunder forblandade,
och sager sig kanna 4 ganska tydliga varieteter.

Gervais hade infort en monograh af samma
slagte i Ann. Ent. 1836, p. 373, hvaruti blott 15
arter uppraknades, hvaraf 4 voro nya. Han be-
skref vidare P, Guerini loc. cit., p. 685, samt P*
margaritiferus , P, Blainvilll och Scolopcndra Ey-
douxiana i Guerins Magaz. 1838. Slutligen bar
han lemnat en ofversigt af si. Polydesmus , samt
flera nya arter af Myrlapoda och ett nytt slagte
Scolopendrella fran Paris, i Revue Zool. 1839, p.
279 (ur Pariser Vet. Ac. 30 Sept.).

Lithobius mexicanus Revue Zool. 1839, p. 261.

For

337

For flera ar tillbaka beskref Guilding (Zool.Peripatu*.
Journal. 1826) ett djur af hogst besynnerligt utse-
eiide, hvilket ban benamcle Peripatiis och ganska
oriitt aiisag lioia till molluskcrne. Dct liknar en
Nereis eller Scolopeiidra, och borer tydb'gen till
de articulerade djiiren^ men dess plats bbr sa vida
tvifvelaktig att det synes utgora en mellanforni
mellan Myriapoderne ocb Anneliderne. W leg-
man n bar meddelat ytterligare beskrifning deraf
efter ett exemplar, som ban erballit genoni Herr
Moritz fran Columbien (Wiegm. Arcbiv. 1837,
p. 195), ocb denne sednare bar lemnat nagra fa
underraltelser derom i brcf (Wiegm. Arcb. 1839,
p. 173). Den amerikanska arten, P, juliformis
ar svartaktig, ofvan gulflackig, med 30 — 33 par
fotter. Gervais tillagger en ny art fran Cap,
P, hrevis , som ban erballit af Hr de Blainville
(Revue Zool. 1839, p. 26^, ur Ann. Franc, et Etr,
d' Anatomic 6cc. 2, p. 309, 1838). Den ar svart,
ofvan gulaktig, med 14 par fotter. Dessa djur
lefva pa landet, bland vaxter eller under stenar ocb
lara vara bogst troga. LaCordaire sages bafva
funnit ett exemplar af den amerikanska arten bland
multnande ved i sott vatten. Kroppen ar mjuk,
vartfull, delad i otydliga segmenter. Hufvudet
bar 2 ledade, men nagot contractila antenner, 2
enkla ogon, ocb 2 val utbildade mandibler. Fot-
terna aro ett par for bvarje segment, afven det
sistaj de aro coniska, men mjuka, ej ledade, utan
blott ringade af spetsiga vartor, som sta i tvarra-
der, ocb aro i andan fcirsedde med 2 enkla, krokta
klor. De aro saledes ofullkomligare bildade an
tborax-fotterna bos fjaril-larver. Respirations-orga-
nerna aro iinnu ej bekanta. Da djuret vidrores
skall det utspruta en seg vatska genom munnen,
Prof. Sumhvalls Arsh. i83y^784o. 22

338

hvilket, kanhanda oratt, bllfvit anmarkt om bada
arlernaj Moritz sager all den amerikanska ut-
sprutar en sadan fran sidorna, hvarest finnas en
rad af sma hal (liksoin hos Julus). Wiegniann
anser, liksom forut Audouin och Milne Ed-
wards, delta djur for all hora till Anneliderne,
och jemfoier del med en annan lika besynnerlig
form, som blifvit ford till Crustacea, nemligen
Arctiscon Schranck, som alldeles liknar Peripatus
men saknar Anlenner och har folter blotl pa hvart
annat segment. Oaktadl en auktoritet af sa stort
anseende, och ehuru jag ej sett djuret, kan jag ej
alerhalla den formodan som foianlals af de forsla
beskrifningarna och figurerna af Peripatus , all den
maste raknas till Myriapoderna, och utgrira slutet
af insekt-klassen. Den har nemlii^en verkliija fol-
ter, hvilka ej aro bildade sa som annelidernes borst.
(Figurer finnas i Isis 1828 och Ann. Sc, Nat. tome
XXX, 1833).

B. Arachnider.

6fver AracJiniderna liar borjaii utkommlt afAUmanna
elt verk, sorn ar amnadt att bli ett hufvudarbete, -'^'^*^^*^"'
nemligen Historic Nat. dcs Insectes Apthres par
M:r le Baron fValckenaer , Tome l:er, 682 sid 8:0,
Paris 1837, med en atlas af 37 planclier]! 3. hafteii,
soni ar komplett till hela verket, uppfagande arter
ocli detaljer af de fiesta genera, afven for de fol-
jande dclarna af texten. Det borer till de "Suites
a BufFon", som utgifvas af Roret. Forf. soker visa
att Aracbnidklasscn ej kan besta, utan att samman-
slas med Insecta Aptcra, sasom Lamarck gjort,
men hela denna grupp raknas af W. till insekt-
klassen. Jag refererar denna asigt utan att tro
mig bar behofva anfora de skal bvarfcire jag ej kan
dela densam ma. W a 1 c k e n a e r s fordein ing af les
Apteres ar foljande:
"Classe 1 Aceres' med Ordines: "Araneldes, Phry-

neides, Scorpionides, Solpugides, Phalangides ocb

Aca rides".

— 2 Diceres hexapodes : Epizoiques (Pediculns Linn.
Nycteribia), Aphanipteres (Pulex), Thysan cures.

— "i Diceres Myriapodes : "Chilognates, Syngnathes''.
Den utkomna tomen innefattar blolt en del af
Spindlarne, nemligen de som sagas springa om-
kring for att gripa sitt rof : ("Vagabondcs ocb Erran-
tes"). Storre delen af kiinda och beskrifna artei,'
aro bar samlade, tillbopa med ett stort antal nya,
i ett a r bete, som ager viirde redan deraf, att det
ar forfattadt af densamme, som forst bragte Ijus och
ordning i kannedomen om dessa djur. Man igen-
kanner annu samnia foljd af genera med deras
underafdelningar, som i F6rf:s ar 1805 utgifna, och

340

for sin tid niasterl iga Tableau d e s A r a n e i d c s
med nagra fa tilliigg ocli aiulrlngar, ocli \i mastc
respektera de grundcr som foranlcdt dcii vord-
iiadsvarde Fcirfattaren att ej begagna och ytlerligare
iitbilda de l)elydh'ga forandringar i systematiken
hvilka sedan blifvlt gjorda. Det skulle blifva allt-
for vidlyftigt att omstandligen referera hcla detta
lika arbete, livarfore jag inskranker mig till nagra
fa af de anmarkningar, som vid genonigaendet fti-
rekommit. Fciljande riittelser vid mina beskrifnin-
gar af Svcnska spindlarne, i Vet. Ac. Handl. 1829
till 1832, erkannas sasom riktige: Dj^assus ater oc\\
nocturnus aro 2 ski Id a arter, ehuru de till formen
komma bvarandra ytterst nara. Attus alrovirens
m. erkannes af W. sasom den riitta A. cupreus
Walck, hvarfore det fcirra namnet maste bortga.
Thotnisus viaticus L. anfcires oratt af mig sasom sy-
nonym \\n(\eY Th. cristatus ; det lillhorer Ti^. citreus.
Olios W. ar det af mig i Consp, Arachn.
1833 framstallda genus Saj^otes. Attus rujifrons m.
anfores sasom synonym under A» fuscus n. sp.,
bvilken svarligen kan vara samma art. Lycosa
nivalis y sylvicola och horealis sammanslas alldeles
oratt under X. lugubris Walck, som ej kan vara
nagon af de anfcirda, men mojligtvis kan ofverens-
stiimma med det likaledes anforda synonymet Ar,
pullatus Clerck?, bvilket med sakerhet borer till
L. paludicola. — Dolomedes Lyccejia Walck, Ly-
coena spinimana m. V. A. H. 1832, add. p. 265, 6,
som genom ett tryckfel fatt namnet Lycodia i
Consp. Arachn., p. 22, 3ly Hecaerge maculata Black-
wall, Brew stars Lond. et Ed. Phil. Mag. vol. 3,
N:o 15, p. 187. Denna afhandling ar tryckt na-
got sednare iin min (neml. Sept. 1833), men nam-
net Hecaerge bor antagas, emedan Lyccena ar an-
vandt af Fabricius och de nyare for elt fjarilslagte.

341

Ell Dolomcdes kaii deii ej bli. For Atlas falcaias
(Ar. falcatus Clcrck) bibchallcs namnet A. corona-
tus ur Faune Parisienne, ocli sasoni synonym an-
fores Linnes A. corollata , livilken ej kan licira hit,
utan sannolikt tillhorer Tlieridiiim albomaculatum.

Die Arachniden von Ilalin, fortg. v. Kreis-
Forstrath C. L. Koch, 8:0, Niirnberg; hvarje hafte
af 6 pi. med flera {\g, och U ark text (a A Thl.j Bok-
ladepris H Thl.), innefattar hiifvudsakligen spind-
lar, jemte ett mindre anfal Skorpioner m. m. fran
alki verldsdelar. Deraf iitkom 6:te Bandets forsta
hafte 1839 (hvarje band at' 6 hafteit). Figurerna
aro ej vackra, men for artkiinnedomen i albnaii-
het tydliga.

For att bringa de i nyssiiarade arbete beskrifna
arterna i en systemalisk ordning, bar Kocb utgif-
vit ett litet arbete: uhcrsicht des Arachniden-Sy-
steins, F^rstes heft, 39 sid. 8:0, med 5 contour-
plancher, Niirnberg 1837, hvaruti ban uppraknar
dem alia, jemte ett stort antai nya, hvilka i kort-
het beskrlfvas. Nya genera bildas i miingd, sarde-
les af Epelrae, Attus ocli Thomisus, och en sort
karakterer anforas, hvilka dock iiastan uteshitande
aro hemtade af ogonens stallning, oeh synas mig^
alldeles otillracklige. De fiesta af dessa genera synas
dock vara verkligen grundade, och kunna genom an-
dra formforhallanden karakteriseras, atmlnstone sa-
som underafdelningar, samt hafva till en del varit
framstallde sasom sadana. En stor mangd fel sy-
nas mig hafva inkommlt i detta arbete, hvaraf jag
endast vill anmarka nagra af dem som rora Sverlges
Fauna. Gen. Euckaria bar af mig blifvit beniimdt
Steatoda, och samma typer anforas; derempt ar
namnet Steatoda anvandt for en art, som jag fram-
stallt sasom typ for Theridium , neml. Th. rcdiml-
tain (en var. af ovatani)'^ och namnet Thcridhun

342

sinvandes for 2:ne a iter, som clet iir sv^rt att finna
hiiru de kunna nalurligen sammanforas, neml.
Sisyphus ocli limatiis j ifall ueml. forf, kant de
ratta djuren. Theridium maxillosum Hahn ar Pa-
chygriatha Clerckii m., och ej P. Listeri. Genus
Macaria ar af mig i Consp. Araclinidum benamdt
Asagena , med samma tjpus, Dr. relucens , som
anfoies vld Macaria. Jag- kanner ej de arter
Koch anforer under si. Asagena. Xysticus kallas
Tbomisi med 2 storre ogon 5 X. viaticus ar ej Lin-
nes A. viatica. Indelningen af Scorpionerne efter
ogoncns antal, da man ej tillika anforer deras lage,
blir liogst forvillande och oriktig, hvilket jag tror
mig hafva tilJiackligen adagalagt i Conspectus Arach-
nidum.

Koch Deutschlands Cruslaceen, Myriapoden
iintl Arachniden (utgifves af Her rich Schaffer,
Regensburg, i haften af 24 pi. med lika manga
blad text, 12:o i etui a \^ Thl.), utgor hufvud-
sakligen ett verk ofver Acarina , som deruti till
stort antal (hittills v. p. 400) afbildas och benam-
iias. Ganska manga nya slagten bildas af dem,
bvilka dock ej aro karakteriserade, och till en stor
del ej torde kunna blifva bestandande, samt sale-^^
des aro af mindre varde for vetenskapen, intiU|H
dess de blifva genom en grundlig bearbetning stad-
fastade. Tills vidare karakteriseras de efter fi^Li-^:
rerna af Erich son, i Wiegm. Archiv 1839, 2, p«9|
273. Af spindlarna m. m., aro blott ett ringare
antal arter afbildade. Haftena 10 — 16 utkommo 1838.

Templeton katalog ofver Irlandska Crusta-
cea, Arachnida och Myriapoda, i Loudons Mag.
1836, p. 9.

Krynicki Arachnographiye Rossicae decas l:a,
BuU. de Moscau 1837, V, p. 73.

343
Black wall om aiitalet och structuren af spiiin- Spridd

literatur
Araneae.

varlorna lios spindlar, Linn. Trans. XVI fT, 2, p. 223.

Audouin om boet af en MygaleP i'v. nya
Granada Ann. Sc. I\al. 1837, vol. 7, p. 229 (d]u-
ret ar okandt).

M a c 1 e a y beskrifvcr nagra n I ina rkta former
fran Cuba, i Taylors Ann. 2. p. 1, nemligen:
Nops n. g., synes niirslagtad med Drassus och Dys-
dera, men skall blott hafva 2(?)ogon, slttande
talt tillhopa, langt tillbaka fran munnen, 1 sp.
N. Guanabacoa?, rodakllg.
Selenops ("subg. Hypoplatea") celer.
Deinopis , troligen nara Dolomedes; de 4 bakre ogo-
nen i qvadrat, och de 2 framre af dem oform-
ligt stora, franiat-rikladej de olViga 6 aro sma.
D. Lamia.
Myrmarachne synes, enllgt fignr och beskrifning ej
generice skild fran xAttus formica rins, som jag
gjort till typ for gen. Salticus , i Conspectus
Arachnid urn 1833. 1 sp. M. melanocephala.
Othiothops fValckenceri y tydligen niiislagtad med
Drassus, med de 2 bakre, mellersta ogonen sam-
nianfiytande, och tjocka framfotter.

Lucas gor atskilliga kritiska anmarkningar
vid denna afhandling, och anforer bland annat,
med ratta, att "subg. Hypoplailea" ej skiljer sig
fran Selenops.

B 1 a c k w a 1 1 besk r i f ve r man ga sp i n d ela rte r f ra n
Britannien i Brewsters Journal, nemligen:
Drassus cupreus, Theridion riparium, Neriene ni-
gra, N. pygmea, Linyphia pusilla, Vol. V, p. 50j
13 sp. Vol. Vlll, p. 481, samt Vol. X, p. 100.

Guerin 2 n. sp. Gasteracantha, Revue Zool.
1839, p. 109.

Raikem beskrifver ater bettet af den Itali-
enska Marinignatte (Theridium 13 guttaluni Rossi-,

344

Latrodeclus Walk.). Det skall vcrkli<>cn kiinna
vara dodande for barn, hvarpa exempel anforcs.
Hos iildre personer fororsakar det 1)1 ott eii lindiig
febcr. (Ann. Sc. Nat. XI. (1839), p. 1). — Denna
spindelart a uses af Lambotle for att vara in ford
i Toscaiia fran Afrika, med spannial, cfter den
svara nilssvaxten ar 1782. Ar 1786 sao' man den
iiemligen i stor mangd pa falten vid Volterra,
utan alt na£fon kunde erinra si«" Ijafva forr sett
delta djur, som genom sin skona farg och storlek *)
horde adraga sig iippmarksamhelen. li. beskrifver
dess giftkortlar, som skola vara ovanligt stora ,
nara 3 ganger sa langa som Mandiblerna, piiron-
lika, och belagna i brostet, med xitforsgang till
mandibelns klo. Den nppeballer sig mest pa stal-
len som aro utsatte for solskenet och synes ej for-
fiirdiga nagra niit, ntan lefva kringstrcifvande. (Bull,
de Brux. IV, p. 488). [Ett annat exempel pa kring-
slrofvande lefnadssatt, utan niit, lemnar PachygJia-
tha y som afven ar ganska narsliigtad med de natbil-
dande slagtena Theridium och Linyphia^ ett bevis
pa oriniligheten af att klassilicera spindlarne efter
naten, och i allmanhet djuren efter lefnadssatlel,
da delta ej blir en foljd af likhet i formen).

Hcrsilia Sav. bar 3 leder i tarsus och all deles
sliita klor, enl. Guerins, Mag. de Zool. 1. — Tva
nya arter! H. Savignyi och indica afbildas, jemle
den fcirut kanda H, caudata , i Guerins Mag. de
Zool. 1836.

Af Filistata hicolor lemnar Leon Dufour en
forbatlrad beskrifning, jemte underrattelser om dess
lefnadssatt i Ann. Enl. 1836, p. 527. Den bar en-
dast 2 respirationsoppningar, och ingen afflnitet med
Theraphosa, bland hvilka Walckenaer numera
nppraknar dem.

♦; Den iir, ulstviickl, iiiiia iiunslaiig, svart med hogroda flackai ,

345

I Guerins Maga/iii 1838 beskrlfvas Acan-
thoclon PeLlti, Mygalc rosea ocb Saltlcus \-macida-
tiis (Attus nob.)' Det forstnamda nya slagtet,
Acanthadon y beskrifves dessiitom i Revue Zool.
1838, ]). 10. Det bcirer till Walckenacrs The-
rnphosa , ocb utmiirker sig geiiom cle 2:ne framre
cigonen (niedii anteriores), som sltta langt skilda
frail de (ifrlga 6, ocb tatt tillliopa.

Lucas beskrlfver eii ny art, Pachyloscelis
rufipes , ocb lemnar eii ofversigt af slagtet i Gue-
rins Magazin 1836. Uti Ann. Ent. 1837, p. 369,
gor ban en ny , grundlig revision deraf, ocb visar,
att det ar samma genus som al' Perty blifvit be-
niimt Actinopus, ocb som sed nare af W a 1 c k e n a e r
erballit namnet Sphodros. Namnet Actinopus maste
sasom aldst bibeballas. Detta slagte kommer nara
intill Eriodon ocb Atypus bland Tberapfiosa. 7
arter aro bekanta, fran Amerika. Han name bafva
en led mera an andra spindlar i andan af Pal-
perne. (Denna olikhet synes mig dock, efter figu-
rerne pa anf. st. endast bero pa en ovanlig ut-
bildning af den forsta leden, eller basis palpi, som
faster sig vid sjelfva maxillen , ocb motsvarar tro-
cbanter pa fotterna. Den lilla del som forestiilles
pa liguren sasom en q^qw led, narmast maxillen,
torde knappt kunna vara annat an en knol for
ledgangen ; slutlederna synas mig forestallde pa fi-
guren sadane som dc vanligen aro bos bannarnc
af Tberaphosa).

Atypus bicolor fran N. Amerika, Ann. Ent.
1836, p. 213.

Lycosa erythrognatha ^ Lucas Ann. Ent. 1836,
]). 522 j ar L, raptorla Walck , enligt samma tidskr.
Bullet., p. LIX.

Attus venator fran Paris, Lucas, Guerins
Magazin 1836.

340

Salticus limbatus fr. GualimaJa, Ann. Eiit.
1836, p. 63?.
Scorpio, M. S:t Ange beskrifver Skorplonernas respi-

nes!"" rationsorganer i Revue Zool. 1838, p. 251.

Etl "nytt genus", Dolichoscelis , mellaii Plia-
langliini ocli Gonyleptes, som beskrifves af Hope
i Linn. Trans. XVII, p. 397 (Isis 1838, p. 413),
synes mig ej skilclt fran Mitobates , m. Conspecl.
Arachn., Lund 1833. — 1 art. D» Haworthii.

Crypt ostemma TVestermamii n. gen. et sp. fran
Guinea; Revue Zool. 1838, p. 10. Nara Trogulus
men ulan ogon.
Acari. Lean Dufour beskrifver flera pa insekter

parasitiska Acari, i AnnT Sc. Nat. XT, 1839, p. 274.
Lucas om agglaggningen af Ixodes, i Ann.
Ent. 1836, p. 629. Oviductus oppnar sig under
kroppen niira munnen.

Nitzsch om Pteroptus f^espej^t ilionis '\ Wiegm.
Archiv 1837, p. 327. Den foder lefvande ungar,
soni genast hafva 4 par fotter; men sasom yngre
foetus bar ungen blott 3 par. Den undergar sa-
ledes den bos Acari vanliga metamorpbosen inom
mode rl if vet.

Raspail, Memoire comp. sur I'bist. Nat. de
I'insecte Acare de la Gale, Paris 1834, 8:o, 31, 2
tabb. j samt Albin Gras Recb. sur I'acarus de la
Gale, Paris 1834, 35 sid. 8:o, lemna utforliga un-
derrattelser om skabbkraket. (Jemf. svensk lit.).

E. Hering, die Kriitzmilben der Tbierc, Act.
Bonn. XVIII, 2, p. 575, beskrifver 8 arter Skabb-
krak (Sarcoptcs): af basten (2 arter), bunden, kat-
ten , faret, stengeten , foglar ocb af menniskan,
samt flera ovissa arter, af djur Dessutom beskrif-
ves Acarus Siro, ocb flera arter bvaraf slagtena
Glycyphagiis ocb Melichares bildas, bvilka lefva af
torkade, sota frukter. Figurcr 1cm nas af alia. Dju-

347

reus foiliallande till skabhsjiikdomen afhandlas. En
bona som sattes pa ett friskt djur kan alstra sjuk-
domen. Skabbkraken kuiina lefva temligen lange
skilde frail de djur som de tillbcira, oni de blott
iiro utsatle fcir en mattlig" grad af fuktlgbetocb na-
gorlunda varme.

Saj'coptes ecjid bar 2 ogon med rcidaktlgt pig-
ment ocb fVamstaende kcindelar, enl. Ebrenberg
Fror. Not., Mars 1839, p. 263.

H u s s e y o m Acarus Aatumnalis [Leptns Fjatr.J ,
Brewsters Journ. IX, p. 15. Den sages lefva pa
marken, belst pa kritformation, ocb ej pa vaxter
sasom forfattarne pastatt.

Acarus horridus (nara A. dlmidiatus Herm.),
beskrifves af Cross & Roberton, se Ann. Ent.
1837, p. XCIII ocb utforligare i Comptes rendus 1837.

Uti Ann. Ent 1839, p. 455, beskrifver Rohineau
Desvoldy en ganska liten insekt, som ban beniim-
ner Xenillus clypeator ocb anscr vara en Coleopter,
pa livilken prolborax skulle betacka liela kroppen.
Den var fnnnen pa en svamp. Af blotta den otlll-
rackliga beskrifningen finner man latt, att det maste
vara en af de talrika arterne Acarl, nara Oribata,
som bafva bard ocb glansande kroppsyta, ocb bvar-
af vi i Sverige bafva flera. Lucas ocb Demary,
som till Soc. Entomol. afgifvit en "Rapport" ofver
afbandlingen fdrklara den iifven for en sadan.

348

C. Cnistacccr,

OtVer Criistaccernes gcograGska iitbrednliig
lemnar Milne Edvards en ofverslgt i Ann. Sc.
Nat. X, 1838, p. 129. Det iir isynnerhet de stdr-
rearterna, Decapoda, som ban afhandlar^ och med
afseende pa dessa anglfver ban fciljande 14 natur-
b'ga regioner :

l:o Skandinaviska regionen, ar fattig pa artei*
af hrachyuray utmarkes af Litbodes arctica, Hyas
aranea, Nepbrops (Astac. norveg.), Idotea Entomon
och en stor mangd af allmanna Hiinimern.
2:o Celtiska reglonen, fran Nordsjon ocb Eng-
land till Portugal j stracker sig kanbiinda anda till
Island. Ar rikare pa hrac1iyura\ utmarker sig gc-
nom talrikbeten af Oxyrhynchi ocb Portuni, men
bar fa egna arter, bvilka ej forekomma i de tva
nargransande regionerna.

3:o Medelbafs regionen bar stcirre delen af ar-
ter gemensamme med den sistnamda regionen , ocb
dessutom flera utmarkta egna, t. ex. Lupa hastata,
Lissa guttata, m. fl.

4:o Canariska 6a me antagas blott med ovisshet
sasom centrum for en egen region.
5:o Senegal ocb Congo aro foga kanda, men
derifran bar man flera egna ocb utmarkta former,
t. ex. slagtet Sesarma.

6:o Afrikas ostra kustj foga kand utom vid
trakten af Isle de France^ ar utmarkt af en mangd
latt igenkanneliga arter, t. ex. Stenocinops cervi-
cornis , flera arter Xantho , talrika Ocypodce , Gela-
simi o. s. V.

7:o In disk a regionen, anda till Nya Guinea,
ar rikast pa Crustacea af alia kanda verldstrakter,

349

ocli vitmarker sig sardeles genom talrikheten af Ca-
tometopii och cgentliga Canceres (var C. Pagurus
lUgtir slagtet Platycarinus, och horer ej dit).
8:0 Japanska regionen, bar mycken likbet med
den forra, men manga egna former, och flera ar-
ter som nara likna de Skandiiiaviska, t. ex. en
Lithodes vid Kamtschatka. [Detta ar markvar-
digt, isynnerhet da man ihagkommer den analogi
som rader mellan dessa trakters fiskar, med dem i
norra delen af Atlantiska oceanj.
9:o Nya Zeeland och Australien utom tropi-
kerne, har ater alldeles egna, utmarkta arter, blan-
dade med indiska.

10:o Nord-vestra kusten af Amerika ar nii-
stan okand anda till och med Peruj vid Gallo-
pagos-oarne liar man dock nyligen fun nit flera
eii^na former.

ll:o Chilis och Palagoniens kuster aro afvcn
fciga kanda.

12:o Caraibiska regionen, med Brasilien
och sodra Forenta State rn a, utmarker sig ge-
nom flera arter af Mithrax , Lupa , Grapsus m. fl.
13:o Pensylvaniska regionen har ater egna
arter, men markvardigt nog, ingen likhet med de
motliggande europeiska regionerna.
14;o Polar regionen, fran Newfounland till
Spetsbergen, utmarker sig genom bristen pa dc-
capoda hrachyura. De hogst utblldade former der
iinnas aro: Crangofi horealis och Hippolytc marmo-
ratciy de fiesta aro Amphipoder och dylike.

Storsta mangden af decapodcr hafva ett ganska
inskrankt omrade att bebo, sa att ganska fa arter
aro gemensamma for flera an tva regioner. De
tyckas i allmanhet lefva omkring det centrum,
hvarest de blifvit ursprungligen blldade. Oceanen
ar, for stone delen af dessa kust-djur, nastan lika

350

o5fverstlglig som torra landet, ocli derfcire forekomma
knappt nagra gemensamma arter vid Nordamerika
och Europa. Dock lianas nagra som kiinna slmma
val, t. ex. Portuni, och just dessa aro vidstiacklast
utbredde. Naiitilograpsus niiniinus utgcir ett miirk-
vardigt undantagj ty ebiiru den ej kan simma iir
den dock den vidstiacktast ulbredda af alia Cni-
staceer. Den finnes vid Frankrike, i Medclliafvet,
vid lie de France, Nya Holland, Chili, Vestindien
och Pensylvanien. Delta kan dock fcirklaras deri-
genom, att den faster slg vid hafsskoldpaddorna,
af hvilka den blifvit kringford. Ett annat iinnu
markvardigare exempel foieter Nephrops norvegius,
som ar allnian vid Norrige och i Adriatiska
bafvet, utan att finnas i mellanliggande haf. FoiF.
kan ej ftirklara delta, och del synes ej sannolikt
att samma form skulle bafva ursprungligen upp-
kommit i tva haf, som aro belagna under sa olika
klimat. Niistan lika ar forhallandet med Grapsus
Messor , som finnes bade i Medelhafvet och i Tndiska
samt Ptcida hafven , men ej ar funnen vid andra
delar af Afrika. Mojliglvis kan denna gemenskap
harrora fran en tid , da naset vid Suez ej exislerade.
Vidare anforer forfaltaren foljande markviir-
diga allmanna resullater af sin forskning:
l:o Arlernas antal tilltager pa ett hogst markbart
satt mot acqvator, och aftager hasligt mot polerne,
men individuernes mangd synas ej vara mindre i
de kalla, an i de varma klimaterna.
2:o Amerikanska kiislerna aro i allmanhet langt
fattigare pa arter an de molsvarande af ga mla con-
tinenten. Det kanda antalet arter af Decapoder i
de olika regionerna ar foljande:
I Skandinaviska reg. 15. Gronland bar .... 12.

- Celliska — 82. Forenta Staler na . . 37.

- Medelhafvet — 114.

351

I Indiska reg. . . 202. Vestindien liar ... 71.
- Australiska— . . 69. Chili (Sec. — ... 39.
3:o 1 de varma klimaterna forekomma de maiig-
faldigaste hufvudformerna, ocli bland deni, iiastau
alia som finnas i de kalla; der ar saledes, liksom
bland andra djurklasser och bland vaxterna, antalet af
familjer och genera stcirst, och nastan alia de hogst
utbildade f'ormerne tillhcira uteslulande de varma re
trakterna ; afven aro arterna storre derslades. Men
klimater af ungefar lika temperatur hafva mjcken
analogi i formerna, sa alt samma slagtformer der
forekomma 5 t. ex. det som forut namdes, att slag-
tet Lithodes finnes bade vid Skandinavien och
Kamtscharka. Af slagtet Astacas finnes A, Jluvi-
atilis \ Europa, A, Bartoni i Nordamerlka, A. Ca-
pens'xs vid Cap, en art i Chili och en pa Nya
Holland, men ingen inom beta zonen *).

A f Milne Edwards utmarkta a r bete, ffistoifeuteratar,
Naturelle des Crust aces , utkom 2:dra delen 1837,
(Paris, 532 sid. 8:o). Den slutar Decapoda och
innefattar dessutom de foga lalrika Stomatopoda.
En betjdlig forandring i systematiken gores der, i
det Latreilles Schizopoda ofverfly ttas fran Deca-
poda till Stomatopoda , och hela denna ordning de-
finieras salunda : ogonen skaftade , (rorliga)j inga
galar under ryggskalets sidor.

Nagra arbeten som beskrifva Crustacea anfo-
ras under Allm. Zool. literatur.

Kroyer uppraknar de honom bekanta arternaDanmarks
af Bvachyara, som finnes vid Dan marks kuster clnura!'
(Kr. Tidskrift'l, p. 15). De aro:

Stenorhynchus Phalan- Inachus Scorpio,
gium , Hyas Araneus ,

*) Sednare liar Fcirf. dock erhaUit en fran Madagascar; se
liinj2re fraiu.

352

Platycarciiius Pagiuus, Portunus liolsattis Fabr.

Geryon tridens n. gen — llondeleti,

& sp. Piiinotlieres Pisiim,

Carciniis Mamas, Lithocles arctica.

Portunus plicatiis Iiisso,

Den nya Geryon tridens Fran sodra delen aF

kattegat bcskriFves derstiides. Den kommer niira

Eriphia, men bar: brachia 4-latera;
T"skbnd Edw. Moore katalog pa Malacostraca (Deca-

poda— Oniscus) i sodra Devon 5 Charlesw. Mag.

1839, p. 284.

Kochs Deutscblands Crustaceen , Myriap. und

Aracbnlden Innehaller elt ej obetydligt anlal En-

tomostraca och Oniscina.
Gronland. H. Kroyer, Gronlands Amjipoder , 1838, 4:o

98 sid., 4 tabb., beskriFver FoIJande antal arler Fran

Gronland, som finnas i samlingarna i Kopenhamn,

hvarest delta lands Fauna bor vara fujlstandloast :

Lysianassa 3 sp. Lestrlgonus exulans,

Gamma rus 4 — Hyperia obi i via,

Amphithoe 8 — Praniza Relnltardti,

Ischyrocerus angulpes Jaera nivalis,

Metoecus medusarum. Bopyrus Hippolytes,

Tbemisto, 2 sp. Calanus hyperboreus.

Tillbopa 25 arter, livaraF blott de 4 sista ej aro
Ampbipoder. DereFter lemnar ban en upprakning
aF alia kanda Gronlandska Crustaeeer, nemligen:

af Kr. kanda arter; med tUlcigg efter Fabri-

ciiis och nyarc forf,
Decapoda bracli. 2 )

— macroura 8J 10 — 10. (Oxyrbyncbi och

Ampbipoda 21. — 26. Rakor).

Isopoda 6. — 9. (ingenegentl.landt-

Laemodipoda .... 2. — 2. Form).

Pycnogonida .... 3. — 3.

Bran-

353

Branchlopoda .... 1. — 1.
Entomostraca .... 4. — 5.
Parasila 11. — 12.

S:a 58. 08.

Samma arbete mcd nagra tillagg fcirekommer
under titel: Conspectus Crustaccorum Groenlandiye,
i Kroyers Tidskr. 2, p. 249.

Crustaceer fran Sydamerilias kusler, liemforde Andra
af Cuming och Miller, beskrifvas af Th. Bell deUr!"
i Zool. Trans. 2, part. 1, p. 39. Isis 1838, p. 33.

Pop pig Crust, fr. Chili Wiegm. Arcli. 1836,
p. 133. — Wiegmann, arler fran Mexico, ibd.

Bell, Decapoda Oxyrhjncha, fran Sydaine^
rika och Gallopagosdaj-naj Zool. Proc. Ill, p. 169 j
— Isis 1837, p. 1C6.

Guerin, Crustacea af La Favorites resa;
Guerins Mag. 1838 (Macrophtbalmus, Porcellana)."

I Guerins Magaz. 1836 beskrifvas:
3 n. genera af Hjperina?, Guerin pi. 17, 18:

Primno, Hieraconyx, Pronoe.
Phronima atlantica; Oxycephalus piscatorius; O.

Oceanicus.
Pblias serratus n. g. x^mpbip. fr. Malvinerne, pL 19.
Pterolas Webbi u. gen. niira Cyniothoe,- Portugal.
Delo echinata n. gen. nara Ligia; Orienten.

Bell, oni slagtet Cancer (Platycarcinus Latr.)Decapoda.
med 5 n. sp., Zool. Trans. 1, p. 335.

Thcalia acanthophora, n. g. fran China, nara
Calappaj Lucas, Ann. Ent. 1839, p. 575.

Milne Edwards monografi af P a gurus ,
Ann. Sc. Nat. VI, p. 257 (1836).

Astacas madagascaricnsis Milne Edwards
Institut 1839, p. 152. A. Icptorhinus fr. Dauurien,
Fischer de Waldh. Bull, de Moscou 1836.
Prof. Sundevalls Jrsb, i83y—T84o. 23

354

ylsiacoides Goudoti w. g. nicllan "Thalassiens
ocb Astaciens", Gucrin Rev. Zool. 1839, p. 108.

PJiyncocinetcs typus , n. g. nara Hlppoljtc,
Ann. Sc. Nat. YII, 1837, p. 1()5.
^s'^lT^T* Duvernoy, Anatomi af S(juilla Mantis, In-

"""^''stitut N:o 212.

Kroyer om Mysis Jlexuosa vid SelancI, Kr.
Tidskr. 1, p. 404.

Ceratcispis monstrosus Gray , Scliizopod , Q u o y ,
Guer. Magaz. 1839.
Isopoda. Munna Boeckii no v. g. & sp. af Asellota, be-

ski^ifves af Kroyer i Kr. Tidskr. 2, p. 612. Nar-
slagtad med Jaera; iitmarkt af bristen pa appen-
dices i stjerten; fran hafvet -vid Trondhjeni.

Cassidina ocb Amphiporea 2 n. gen. Spbaero-
miarum; Milne Edwards, Institnt 1839, p. 152.

H. Katbke de Bopyro & Nercide Riga? 1837, 4:o.

Om Limnoria terebrans , soni fororsakar stor
cidelaggelse pa triidvirke i bafvet vid Engelska kii-
sten, ocb sardeles vid PJymoutb, finnas nagra ar-
tiklar i Cbarlesw. Magaz. 1838 ocb 9. Den anses
vara inford fran andra klimat, men bar fnnnits
lange vid England ocb ar nu fullkomligen bemma-
stadd der.
Amphi- Chelura terebrans , nytt Ampbipodslagte fran

po a ^ <=-^gjgi[,r^fyg^^ beskrifves af Pbilippi i Wiegm.
Arcbiv 1839, p. 120. Den genomborrar ocb for-
stor tradvirke i bafvet, liksom Teredo ocb Limnoria.

J o b n s t o n om de Engelske Pycnogonidejme ,*
Jardines Mag. 1, p. 368. Forf. raknar dem till Cru-
stacea, bvilket ar enlisft med ref:s asif>t. De aro:
Pycnogonum 1 sp., PhoxicJnlus 1, Orlthyia Jonst.
1, Pallene Jobnst. 1, Nymphon 2.
Aspido- J. V. d. Hoeven Recb. snr Tbist. Nat. des

Birm. Limules, Leyde 1838, fol. 48 sid. 7 pi. 5 lemnar
forst en literatur-bistoria med afseende pa delta

35!

markvardlga djurslagtc, sedan utforli
samt beskrifiiing pa de yttre delarne. Fyra nu
lefvande arter iiro kanda : Liinulus 3Iolaccaniis , loii-
gispinus J rotandicaudatus ocli Polyphemus^ samt 8
fossila. Slagtct finnes at norr anda till Japan, vid
40^ Jat. De lefva pa grunda stallen, pa sanden
vid kustcrna; grafva ned sig i sanden for att skydcia
sig mot sollietlan; paras under beta arstlden. De
ata mollusker, doda fiskar o. d. Deras plats i
djurriket lemnas obestiimd. Forf. bar bos dessa
djur blott funnit 2 enkla ogon. lios de 2 forsta
arterna bafva bannarnas 2:dra och 3:dje fotpar en-
kel klo, bos L. Polypbemus ar blott 2:dra fotparct
sa bildadtj alia bonorna, ocb bannen af L. longi-
spina, bafva 2-fingrad klo pa alia fotterna. Leacbs
genus Tachypleas (L. beterodactylus Latr.) forsvin-
ner saledes, sasom blott grundadt pa bannar. (Ut-
drag finnes i Isis 1838, p. 336. — En Monogr.
af slagtet, innefattande de 4 lefvande arterna leni-
nade Forf. i Wiegm. Arcbiv 1838, p. 336).

Duvernoy om Llmulus , samt utkast till en
klassifikation af Crustacea j Inslitut 1838, N:o 247.
Baird, Natural History of Britisb Entomo-
slraca, ar en stor afbandlins, med litcratur ocb
bistoria, beskrifningar, anatomi, utveckling m. m.,
omstandligen utforde, soni finnes stycketals inford
i Annals of Nat. Hist., nemligen :
Jard. Ann. 1, p. 35 borjan.

„ 1, P' 309, 333, Cyclops, 7 sp.

„ 1, p. 512 Cypris, Cytbere generice;

„ 2, p. 182, Cypris 16 sp., Cytbere 7 sp.

„ 2, p. 400, Dapbnia, Lynceus.
Taylors Ann. 1, p. 245, Dapiinia 4 sp.

Guerin Monografi af Limnadia , Guerins
Mag. 1837.

h'fo7'mis] "• S' ^"tomostr. fr. McdcJhafvct,

> nara Cyclops j Pliilippi, i

ymrenm^ Wiegm. Arch. 1839,p. 128 & 131.

356

Hcrsilia ApQdif\

Peltidium purpur

Pay en om Cancer salinus Linn. (Artemia sa-
Una), Ann. Ent. 183G, p. LXII. Den lefver i
saltdammaine \'id Marseille. Da vattnet genom af-
dunstningen blir alltfor concentreradt salt, do de,
och flyta till ytan, hvaraf vattnet far en rcidaktig
farg. De sprida da en vlol-lukt. En narslagtad
art finnes i Natron-sjoarna i Egypten.
Parasita. Ch. Pickering och J. Dana lemna en ut-

forlig beskriCning och anatomi af en Caligus , i Sil-
lim. Am. Journal XXXIV, p. 227. (Isis 1840, p,
202). Arten lefver pa Torsk vid Amerika och be-
namnes Cal. Americanus , men tyckes mig vara
densamma som den, vid vara kusler, pa stor torsk
vanliga C. Midler i Forf. anmarka att delta djur
bar munnen forsedd med starka kiikar och saledes
blifvit oratt klassificeradt tillhopa med Siphonosto-
maj detsamma galler om Argulus. Fodan vitgores
icke af fiskens blod , utan af dess yttre sleni m. m.
Det yttre skelettet bestar af 4 segment, hvaraf
det forsta ar storre an alia de ofriga tillhopa,
skoldlikt, ovalt, och baktill inskuret. Genom in-
tryckningar delas det i 5 delar, nemligen: a, hufvu-
dets framre delj h, dess storre bakre del; c, tho-
rax anterior; d, e, sidodelarne (epimera?). Andra
segmentet (Thorax posterior) ligger uti bakre in-
skarningen af det forsta. Tredje , cller forsta ab-
Aom\xii\\-segmenlet , ar nastan fyrkantigt, knappt
bredare an det nastfdregaende. Fjerde eller sista
segmentet ar belt litet, adangt, med 2:ne sma, i
spetsen bariga stjert-vartor,* det ar nagot olika hos
bada konen. — Pa hufvudets franidel finnes en
liten incisur, och bredvid den 2 sma vartor (an-
tenna? mediae); vidare siigknapp som oratt blifvit

357

ansedd Tor ogoiij saint de yttre antennerne, som
besta af 2 leder ocli hafva 2 tofsar af olika bil-
dade borst i iindan. — Hafvudets hahre del (li)
bar en stor hlmiartad miincaviret, miindelar och 4
par fotter. Miiricavitelcii innehaller ett bornartadt
apparat i sidorna ocb i spetsen , samt barer labrum
och labium. Mandihlerne aro langa , smala, men
starka ocb tandade, med led vid spetsen; de arc
ej fastade vid membrana buccalis. Af de 4 fotpa-
ren aro dct forsta och sista olika hos bada konen;
det forsta sitter framom munnen; det andra iir ru-
dimentart; det tredje, langa, smala, 2-fingrade; det
4:de bar hos (^ en tjock, enfingrad chela.

Forsta segmentets thorax-del (c) bar, vid gran-
sen till sidodelarne, 3 par stor re fotter, bvaraf for-
sta och andra parct aro si m fotter, med 2 klor; det
3:dje parct iiro ganska breda och hoptryckta. Alia
aro fastade vid skilda Sterna, eller ventral-segmen-
ter. — Andra hroppssegmcjitet bar blott ett par
fotter. Det tredje saknar extremiteter, men har
generations-oppningarne i sina bakre sidoborn. Pa
fjerdc scgnientet finnas bJott de 2 niimde spets-
appendices.

Hcla skalet bestar af 2 lameller^ hvaraf blott
den yttre, vid budombytet, falles. Den inre la-
mellen skrynklas fore ombytet, da den yttre loss-
nar. Ogon finnas, men de iiro inre organer, som
ej racka till kroppsytan; de aro dock ganska ut-
vecklade och fcirsedde med lens. Ncrvsystcmct be-
skrifves viil; ganglion cephalicum och thoracicum
aro hopvuxnc till en stor massa, som omgifver
oesophagus. — Tarmlxcnialen utgores af en smal
oesophagus , en kort och bred, men stor mage och
en tjock tarm, med atskilliga korta appendices,
men ej langa kiirl.

358

Circulationen sker iilan kail, liksom hos in-
sekterna, i obcgransade strcinimar, ocli harvid iorc-
kommer den niarkliga omstandigheten, att dorsal
strommen gar framifran bah at , och vcntralstrom-
men hakifran framat, eller alldeles omvandt mot
forbalJandet bos artikiileradc djureii i allmanhet.
Hos den narslaglade Argulus lopa blodstrcimmarne
liksom bos insekter, annelider &. Ett egentligt
bjerta finnes ej, men i andra kroppssegmentet fin-
iias ett par valvler for blodstrommarne, nemllgen
en for hvardera, ocb i miin-apparatet fumes en
cavitet for blodets upptagande, bvarifran det ut-
drifves genom verkan af sjelfva yttre mundelarne!
Blodkulorne aro bogst olika till form ocb storlek :
aflanga, y-ln — tuVtt tuni langa.

Generations-organerna (testes, ovaria) llgga bos
bada konen sasom en blasa vld bvardera sidan om
magen. Fran dem ga ntforsgangar till generations-
oppningarna i sidoloberna af nast sista kropps-
se£3fmentet. Hos bonan fortsattas dessa ntforssfanfjar
eller aggledare, i form af langa tradar utom krop-
pen. Honorn^ bafva dessutom 2 accessoriska orga-
ner, bvilkas betydelse forfattarne siiga sig ej kanna.

Den bogst narslagtade Argulus skiljer sig till
yttre formen, fran Caligus, nastan blott derige-
nom att yttre antennerne samt forsta abdominal-
segmentet saknas, ocb blodstrcimmen Iciper sasom
vanligt bos articulerade djuren.

Dana ocb Her rick lemna iitforlig beskrif-
iiing pa Argulus catastoml , som lefver sasom pa-
rasit pa Catastomus communis Q^ vid Nordamciikaj
Sillim. Am. Journ. vol. 31, p. 297 (1837).

Kollar om Lcrnece ; Wiener Ann. 1, p. 79.
Deri beskrifves ungen af Basanistcs IliicJionis ^ nyss
iitklackt iir agget, da den nastan liknar en Caligus.

359

Mani>a Lermeoldcer (Caligliici) bcskritVas at'
Biirmeister i Act. Bonn. XVII, 1, p. 2G9.

Kroyer lemnar i sin Natiirli. lidskrift (1, p.
172, 252, 47G, G05, samt 2, p. 3 och 131), en
afhandling oni Lerncie, hvarl dels de i iildre och
iiyare tider eihallna iinderratlelserna om dessa djur
fmnas samlade, dels de arler beskrifvas soni FcirF,
under sina fliti^a forsknins^ar lart kanna vid Dan-
mark, tillbopa 35 arter. Fragan oni bannarna
cell fortplantningen lemnas oafgjord. B u r ni e i ster s
uppstallning blbebulles, men en ny indelning af
fam. Caligma meddelas (1. c. 2, p. 3) ocb en del
af Buimeisters Ergasilina ofverfcires dlt. Ett par
slagten utga och ett par nya tillkomma.

H. E. a t h k e o m b i kl n i n o-e n a f Dichelestion

Sturionis och Lernceopoda Stellata , Act. Bonn.
XIX, p. 125.

O m Lepas Cygn ea vid Da n mark, K r 6 y e r
tidskr. 1, p, 406.

Portlock om Cirrhipedia vid Britannien, Clrrhi-
Brewsters Journ. XI, 135. Institnt 1837, p. 397. P"'^'"*
Isis 1838, p. 103. (i\natira la3vis, vitrea, sulcata
striata. Pollicipes Scalpellum; Cineras vittataj Otion
Cuvieri). — Manga finnas (orciFrigt upptagna i de
allmiinna arbetena ofver JMollusca.

Rathke beskrifver iitveckllngen af iff vi-zi- i;;^/- Metamor-

• ^HT' t 1 • -<r)or\ Ar^K t ^ pllOSer llOS

garis 1 Wiegm. Archiv 1839, p. 195. Inom Crti- Crustacea,
stace-klassen visa olika arter hogst olika utveckling,
bvilket ar sa mycket mera fcirvanande da alia de
vertebrerade djuren synas visa den stoista enhet i
detta hansecnde. Mera harom har Forf. lemnat i
Bnrdachs Physiologic B. II, sid. 250 och folj.
Ungarne af Mysis utkomma ur agget ofiillbildade,
utan extremiteter, liksom bos Amphipoder, Tsopoder
ocli Lophyropoder, och baras af modren tills de
undergatt sin iorsta mclamorphos. I allmaidiet

360

sker embryos iitvecklii)g Iios Mjvsls liksoni hos Fso-
podenie: biklnliigcii borjar pa gulans yta, mcd
buksiclaii. De Foj-sta clelar soin utviixa aro sljcrt-
spetsen och anleniierne. Dessa secliiare framskjuta
pa btikens., siclor i oafbrutcn rad med de sedan
tillkoinmande fottema. Samlidigt med fotterna iit-
viixer hufvudet iVamom antennerna,- ogoncii borja
redan bildas fore antennerna. Slst viixer kropps-
ytan tillhopa i ryggcn och in nesl liter hela atersto-
den af gulan, soni lange qvarstar sasom en halF-
klotlik puckel dcrpa. — Hos Decapoderne iipptages
blott en del af giilan i tarmkanalen , sa att storre
delen deiaf sitter sasom en sack u tan for kroppen.
De fodas afven ur aofcfet fcirsedde med hiifvud
och extremiteter. Utvecklingen af Mysis nittfardi-
gar saledes fiillkomligt Schizopodernes afskdjande
fran Decapoderne. R. anforer vidare att iingen
hos Mysls ej blott iitvecklas pa bekostnad af gu-
lan, utan afven erhaller nutriment af ett amne,
som afsondras i modrens klackninqs-cavitet. Yttrc
grenen af fotterna motsvarar till sltt lage, men ej
till funktionen, Decapodernes giilar. R. har ej
kunnat finna uagot organ hos Mysis som kunde
aiivSes for galar, och tror att dessa fullkomligt sak-
nas, liksom hos Cyclops, Daphnia och LernDea.

En metamorphos hos Decapoda Macron ra, och
saideles hos Palcemon serratiis , liar blifvit iakttagen
och beskrifven af Thompson (Jamesons Journal
1836, XXI, p. 126. — Isis 1838, p. 126). Larven
har fullkomligt utseendet af en Schizopodj i bcirjan
har den fa, klufna extremiteter, liksom Zoca. Forf.
har foljt denna arts utveckling fran iigget, men ej
kunnat bibehalla unsfarna lefvande under de fcil-
jande stadierna af deras lefnad, hvarforc ban be-
skrifver dessa efler fria djur, som blifvit fi'ingade i
vattnet och som ban ansett vara af samma art.

361

Harlgenom hllfva bans uppgifter oni fotternas sma-
iiiiigom lilllagaiulc aiital m. m., cj fiillt bevistc ocli
boliofva atl omgoras. Th. har forut, i Zool. Re-
searclics, afliandlat forvaiidlingeii hos Decapoda
brae by lira.

Metamorpbosen af Palcemoji variabilis ocb
Cran^on vulgaris bar af Kapten Du Cane blifvit
foljd fran agget. Till formen visar den forra ar-
Icns larv 4 boost olika stadier. Forst bar den ses-
sila ogon , blott 3 par slnifottcr med rudiment till
ytterligare 3, samt ett par gangftitterj tborax bar
ingen tagg; stjerten ar i spetsen spadlik o. s. v. —
jdndra, trcdjc oeb fjcrde stadium askilja sig i tlera
afseenden, t. ex. tborax far 1, 2 ocb skitligeu 3
taggar,- stjertfotterna bli tydliga, ocb dgonen blifva
skaftade, rorliga. Femte stadium ar det fullbildade
djuret, som dock i borjan ej pa langt nar ar full-
Yuxet till storleken. (Taylors Annals of Nat.
Hist. 2, p. 178. Fror. Not.* 1840, XI II, 1).

Annu mera ovantade iiro de underrattelser
som samme Kapten Dn Cane meddelar, oni me-
tamoipbosrn af en bland Brachyura , nemligen var
all manna CarciniLS Mceiias. Nyss utkliickt fran ag-
ijet bar den likbet med de lac^re formerna af De-
capoda macroiira. (Taylors Ann. 3, p. 438).

Milne Edwards bar baft tillfalle att undcr-
soka agg af Liuiulus , som voro niira klackningcn
ocb salcdes visade nngens form nti (cller atmin-
stone nara) silt forsta stadium. D(m stora skold-
lika kroppen liknade den bos det utbildade djuret,
men abdominaldelen bade allenast 3 par extremi-
teter ocb deu stora stjcrt-taggen saknades. (Tnstitut
1838, N:o 258).

K o 1 1 a r s beskrifning af en Lcriiceas unge namdes
nyss fcirut. Det som blifvit bekant om iiggens utveckling
anfcires langre frani under Pbysiologi ocb anatomi.

362

Neutra Dc Ha an aninarkcr (i Siebolds fauna Japo-

Crusta"cea. "'^^? Cm St., p. 36), att blaud en del af Brachyura,
finnas en sort Nentra cller ett tredje kon, som
egentligen aro sterila honor, liksoni bland de so-
clala liymenoptera. Dcras abdomen (stjert) skall
hafva olika form nied de fruktsamma lionornas
(Jardines Mag. 1, pag. 492).
Diverse. Hudombytet hos Crustacea beskrifves af Couch

i Jardines Magazln 1, p. 171 och 341. — Wiegm.
Archiv 1838, p. 337. (Cancer Pagurusj Astacus
marinus).

Om Crustaceernes respiration hafva vi erhallit
hcigst u pplysande afhandlingar af M i I n e Edwards
i Institut 1838, p. 329 (om mechanismen af Cr.
resp.); ibd. 1839, p, 152 (Onisci) och Ann. Sc.
Nat. 1839, vol. XI, p. 129; samt af Duvernoy
& Lereboullet, Institut 1839, p. 448, (ur Soc.
de Strasb.).

Om Rakornas niitritions-orgajicr och dggstoc-
kar; Duvernoy, Ann. Sc. Nat. 1837, vol. YIII, p. 41.

Crustaceernes hudskclett afliandlas af Valen-
tin i bans repertorium 1836, 1, p. 122.

363

Helminthologi.

Aniieliclernes circulation afhandlas i en li6<rst/^"neH-

'^ denies cir-

rlklialtig arlikel af Milne Edwards, i Ann. Sc. culation:
Nat. X. (1838), p. 193. Han antager att dessa djur
cj ensamme utgora en klass af Djurriket, sasom
Cuvier ville, utan sammanforer dem, liksom
Blainville" [och flera nyare forfattare], mod
intcstinalmaskaine m. fl., till en stor klass ninler
namnet ''Vers'' (Maskar, Vermes). Han visar, att
den rcida farflfen lios blodet, som trolifftvis framfor
annat ledt Cuvier till bildandet af en egen klass
for anneliderna, ej tillhorer dem alia, vitan att
manga, t. ex. Polynoc och Sigalion, liafva farglost
blod, under det flera, med dessa narsliigtade for-
mer, bafva rodt blod, sa att fargen ej en gang kan
anses karakterisera familjerna. De fiesta af Nerei-
dcrne liafva rodt blod, men lios den dilborande
Phyllodoce iir det klart eller giilaktigt. En stor
art Sabella vid Franska kusten liar gront blod,
men de narslagtade Serpulce, Tcrehcllce m. fl. bafva
det rodt. Dessutom forekomma arter bland de
lagre maskformerna som bafva rodt blod, t. ex.
Lanccola Blainv, som ar narsliigtad med Planaria
och Nemcrtes , hvilka bafva ofai'gadt blod. — Kiirl-
systemet beskrifves bos flera forrner af Annelidcrna.
Det visar betydliga olikhetcr, till och med bos
narsliiiTtade arter. Hos Tercbella och na^ra andra
uppfylla galarne afvcn fiinktioncn af hjerta. De
kontraheras nemligen pcriodiskt, for att drifva blod-
massan in i arter-stammen, som iir beliigen under
tarmkanalen. Ryggkarlet drifver blodet, sasoni
vanligt, bakifian framat. Det ligger ofvanpa tarm-
kanalen och ar till storre dclen temligen hntj men

364

framtill blldar det en ganska tjock stain, som bak-
ifraii upptager 2:ne iiara lika tjocka grenar, livilka
bilda en ring kring tarmkanalen. Denna stam
drlfvcr blodet in i de vid hufvudet belagna ga-
larna, och forrattar saledes funktionen aC ett ve-
nost hjerta.
Sieboid Siebold, (Helminthologiscbe Bey t rage, i

Uimi-djur'Wiegnianns Arcbiv 1838, p. 302), utesluter^'Sper-
sadesdjuij^-iylQ^erne fran intestinalmaskarna ocb anser dem,
"m ed Wagner vara b k a n od v a n d i ga bestaiids-
delar af Semen, som blodkulorna af blodet. De
bora efter denna asigt anses sasom organer, ocb ej
sasom djur. Han betviflar att de aga nagon inre,
djurisk organisation, ocb intill dess att en sadan
verkligen nppvisas torde man gcira bast att ej npp-
fora dem sasom en egen ordo af Djurriket *).
Sieboid anser deaf Rudolpbi foreslagna 5 or-
dines for att vara de naturboaste f6rdehiini:^arne af
klassen (nemligen af Entozoa eller Hehnintber,
bvilka ban antager sasom en djurklass). Han karakte-
riserar dem efter munnens nar- eller franvaro och
konsforballandet, bvarvid dock manga undantag sy-
nas uppkomma. Gor^^zwi- ^^Mfl^/cMi- sages alldeles icke
kiinna riiknas till Ncmatoidea. Den har skilda konj
bannen igenkannes pa sin kkifua stjert, bonan har
denna tiubbig. S. bar ej kunnat finna mun och
anns bos delta djur, ocb kan ej mcd siikerliet an-
gifva hvad som utgor dess tarmkanal. Nerver och
karl knnde ej heller linnas, men hud, nuisklor
och konorganer aro ganska ntvecklade. — Sasom
allman karaktcr for de sa kallade Hclniinthcrnc
uppgifver ban tva ncgaliva satscr, nemligen, att

*) Jap: liar i denna Lerattelse anfort forsliningarna ofver dessa
gatlilva varelier under allnuin fysiologi ocli anatomi, vid
geucrations-organcrnas afhandlaude.

305

de sakna Flimmerorgaiicr *) ocli tvarstrimmor pa
musliellxnippcna. — Sphcerularia Bomhl Dufour ar
enligt Siebold en verklig INematokl, hvilket dock
ej kan bostaramas efter det fuUvuxna djuret, men
val efter ungarna , som fcidas lefvande ocli aro
ganska olika med modren.

Sars lemnar, i Ann. Sc. Nat. 1837, p. 246,Sars, om
flera bcigst interessanta underrattelser om maskar,
siirdeles anneb'der. Ur denna afhandling ma alle-
nast namnas att ban funnit en Scolex i magen af
en Bcroe,

ANNUL ATA. — Om slagtet Peripatus , seLitteratur

r,.. , ^o'v f""" Anne-

tor Ut pag. 3o7. liderna.

A. E. Grube, Zur Anatomie und Pbyslologie
der Kiemenwilrmer, Konigsberg bey Borntriiger
1838, 77 sid. 4:o, 2 tabb. Innefattar anatomien
af dc bcigre utblidade ringmaskarna. De under-
sokta arterna iiro mest fran Medelbafvet.

j4mphicore Sabella Ebrenberg, funnen vid
Kcipenbamn^ ett bidrag till Selands fauna, i Kro-
yers tidskrift 2, p. 100.

Johnston beskrifver Anneliderne vld Brltan-
nien, nemligen: ^'Arlciadce^ i Jardlncs Magaz. 2,
p. 63; Aphroditacece i Taylors Ann. 2, p. 424, och
Nereiderne ibd., vol. 3, p. 289.

Dujardin om Chlorcema n. g. (som fait
namn af blodets grona farg), Sahcllina n. g., ISIais
n. sp. i Ann. Sc. Nat. XI, 1839, p. 287.

*) Dil ortlen jlimmer ^ jlimra , forelv omnia i Svenslia lantl-
slwups-tlialekter, med betydelse, lilisom i Tysliun, af en
dallrautle eller vimlande roielse, knnna och bura vi upp-
taga dem i vait slcriftsprals; , som alltfor viil behofver att
upptaga flera bland de i Allmogens miin lefvande, bogst ut-
trycksfulla orden, hvilka vl i alluuiiiliet siika erslitta ge-
nom Ian af frammande spiak. Orden Flimmer-organ ^
jlimmer-rorelse uttrycka hvad som deraied menas vida battre
an orden: Cilier _, ciliarrorelse , ty vanliga betydelsen af
am ar ogon-har, kant-har.

366

11 . T c m p 1 c t o n l? esk rl fvc r Ajilsomelus luteus
n. g. iiara Terebella,- och Piratcsa, n. g. nara Sabella,
i Zool. Trans. II, part. 1. (Isis 1838, p. 29).

Duges beskritVer atskilliga arter af Nais ,
Tuhifexy Clitcllio , i Ann. Sc. Nat. 8, 1837, p. 30.
Lumbri- Arteme aP slagtet Lumhricus beskrifvas af

Duges i Ann. Sc. Nat. vol. 8, 1837, pag. 15.
Ej mindre an 35 aro fcirfattaren bekantej alia fran
Frankrike och mellersta Europa. Deras anatomi
framstalles clerjemte. Blodets roda fiirg ar upplost
i vatskan, och ej samladt krlng blodkulorna. Ptc-
spirations-sackarna, som oppna sig genom ett litct
hal pa hvardera sidan, under nagra af kroppens
segnienter, beskrifvas noggrant.

Fryer anforer att Lwnhrici hopa sma stenar
ofver ingangen till sitt hal. Fror. Not., Mars 1839,
N:o 195 (iir Lond. <Sc Edinb. Ph. Mag., Febr.
1839, p. 159).

Enchytrceus alhidus , narslagtad med Lumbri-
cus, beskrifves, med anatomi, af Henle i Mullers
Archiv 1837, p. 74. Den finnes allmant i mull-
jord i Tyskland, ar nastan tradsmal, mindre an ett
turn lang och ligger vanligen hopridlad. Den
skiljer sig fran Lumhricus genom fot-borsten, som
pa 4 stallen af hvarje segment, sitta 3 tillhopa,
utskjulande genom ett gemensamt hal, samt genom
kcinoppningarnes lage pa ll:te och l2:te segmen-
terne. [Ett djur som nara liknar det hiir beskrif-
na ar hogst allmant i Sverige; men da jag alltid
ansedt det for iingar af Lumhricus, har jag ej un-
dersokt det, och kan nu for arstidens skull ej
gora detta].
HIrudi- Charpentier om fortplantningen af Hirudo,

Institut 1838, p. 261. Igeln bildar sin cocon (agg-
hylsa) omkring kroppen pa sig sjelf, pa 5 a 6
timmars lid, 30 dagar efler parningcn, faster den

307

vid mossa i vattnet och iitkryper. 30 a 40 cingar
derefter utkomma uiigarne, soin dvo 3 till 24.
Gronaktiga och graaktiga iglar paras utan alskill-
nad. Parningen intraffar i beta arstiden.

M. Filippi liar utgiCvit ett litet sarskildt ar-
bete ofver anatomien och iitvecklingen af Clcpsine
(Lettera &c., sopra rAnatomia e lo sveloppo delle
Clepsine. Broch. in 8:o med 2 pi., Pavia JL839).

HELMTNTFnCA. — Spermatozoa, se langre
iVam under Anatomi och Physiologi.

Owen om Entozoernes systematisering, Zool.
Trans. 1, p. 387. Isis .1837, p. 274. Uppraknar
de kanda arterna af entozoer hos menniskanj* de
aro 18.

Creplin iippslaller sasom en allmant giltig
sats, att de Nematoldeer , som lefva i en sluten
kapsel, aro konlcisa. Wiegm. Archiv 1838, p. 173.

Piathke liar ftinnit en intestinalmask, tro-
ligtvis en filaria, i hjcrnan pa 2:ne embryoner af
Lacerta agilis. (Wiegmanns Archiv 1837, p. 335).
Det synes knappt troligt att agget der kunde haf-
va kommlt utifran, men mojligheterna aro sa man-
ga, att man ej annu kan mod bestamdhet saga
nagonting harofver.

H a m m e r s c h m i d t i Wien , Hclminthologi-
sche Bcytrage, med forord af Leuckart; Isis 1838,
p. 351, tab. IV. Han liar uti insekllarver funnit
intestinalmaskar af slaglena :

Oxyiiris . .

nya

sp.

Clepsidoina .

Filaria . . .

Ilhizinia . . .

Filarina . .

Pyxinia . . .

Tricliosoma

BulJiilina . .

Anguellina ,

Gregarina . .

?»

Distoma . .

3 nya ^en. med

En del af dessa beskrifvas och afbildas.

208

Leon Dufoiir om Entozoer lios Orthoptci-a ,
Ann. Sc. Nat. Vlf, 1837, p. J.

Diesing bcskrifver nya arter af intcslinaldjur
i Wiener Annalen 2, p. 219 (1839). Manga arter
af olika familjer ocli ur manga, afven exotiska djur.

Nathusius om Entozoerne hos Clconla nigra,
Wiegm. Archiv. 1837, p. 52. 8 arter med anatomi
af Filar la och Strongylus.

Elides Delongchamps om diverse intestinal-
maskar i Ann. Sc. Nat., vol 7, 1837, p. 249, med
tillagg (svar) af Lehlond.

Under namn af Rhytis paradoxa beskref

Mayer,, uti Analecten fur vergl. Anatomie, 1838.

(se Isis 1838, p. 857), en besynnerllg, 10 fot lang

intestinalmask, som skulle vara narslagtad med

Nematoidea. Den forklaras dock med bestamdhet

af Tschudi, Miescher och Nordmann, vara

en patbologisk produkt och ej nagot djur. (Mill-

lers Archiv 1839, p. 221).

Nematoi- Det niimdcs i forra arsberiittelsen , pag. 160,

china spi-att O w c n upptackt en markviirdig, ganska liten

me'nni- intcstinalmask viti menniskans muskier, hvilken Iian

skans bcnamdc Trichina spiralis. Den fanns till otallof

muskier. ' „ , . , .

mangd hos en Yngling, som dog pa ett hospital i
London och blef dissekerad pa don Anatomisal som
O. forestar. Upptackten fciranleddes deraf, att flera
knifvar som begagnades vid musklernas dissektion,
blefvo forslciade. Alia muskier som forratla den
frivllliga rorelsen voro deraf up[)fylldej uti sjelfva
den lilla tensor tympani funnos 25 stycken , men
alia de muskier som ej lyda viljans iiiflytelse voro
derifran fria. Sjelfva masken ar, da den utslrac-
kes, yV — ^V tnm langj dlametern ungefar ^V af lang-
den ; bada andar aro trubbiga, men den bakre ar
smalare. Den ligger hoprullad, innesluten i en

elastisk

369

elastlsk, hard, aflang kapsel, af 75^^ turns langd och
halften sa stor tjocklek, med knapplikt forlangda
andar. Dessa kapsler lago radvis moUan muskel-
tradarne, parallela med dem. (Zool. Trans. 1, p.
315. ^- Isis 1837, p. 236).

Siebold fann samma djur, eller kanlianda
en annan, eller Here arter af samma slagte, under
peritonaeum eller pleura af manga arter mammalia,
foglar och amjibier , samt hos Scarabceus stercorarius !
Den beskrifves i Wiegmanns Arciilv 1838, p. 312.

LeBlond, Materiaux a I'hist. des Filaires etAnaiomi
des Strongles, Paris 1836 (belont i Ac. des Sc. de^ stron-'*'
Rouen 1835)^ genomgar lileraturen och allt som ar oy'"^*
kandt om anatomien af Filaria. Han anser Ru-
dolph is uttryck om Filaria ovata , "num caput
vere ovatum", bora forstas salunda: manne hufvu-
det om varen innehaller aggj da det blir en fraga
som kan besvaras med ja. — Ofver Filaria papil-
losa lemnas utforlig beskrifning och anatomi. Den
ar tradlik, framtill trubbig. Miinnen midt i fram-
andan, omgifven af en stjerulik yta, med 9 rod-
aktiga korta stralar. Baktill ar kroppen spetsig
med anus nara andan. Tarmen ar smal, gaende
rakt fran mun till anus, framtill utvidgad till en
kort cylindrisk mage. — Genitalia oppna sig ge-
nom en punkt vid sidan af munnens stjernfigur.
Hos honan utgoras de af: forst ett tradlikt ror med
en siick vid slutet, sedan en uterus, som delar sig
till 2 ihaliga, spiralformiga tradar, hvilka racka anda
till kroppens bakiinda, och aro aggstockarna. Ag-
gen aro otaliga. De bildas i bakre delen af ova-
rierna, och aro der ytterst sma, men tillvaxa sma-
ningom, efter som de narma sig framat, och ut-
klackas innan de hinna framsta delen af ovarium.
— Hancns kondelar likna honans, men den de-
Prof. Sundevalls Arsh. i83j—i84o. 24

370

len som motsvarar uterus, ocli soni liar tnaste kal-
las Scidesblasa, ar vlda stone. De 2 mot ovarierne
svarande tradlika tesh'klarne dvo mindre, ocb fyllde
af Scidcsviitska. — Bade tarnikanalen ocli kondelar-
11 e besta af en dub be! biniia.

FoiT. har haft tillfalle att uudersoka ett 3 fots
jangt stycke a( Filarla medinensis , ocb funnit dess
in re o!i,^aner vara biklade cfter samnia lyp som Iios
den nyss beskrlfna.

Sirongylus armatus beskrifves liksoni filarla,
oeb b'teraturen anCoi'cs. Denna form liar ("orut
varit battle kand. Genom en inre, hard, brosk-
artad utsvallning af svalget, far niunnen nastan
formen af ett nagot rundadt bufviid. Den oppnar
sig" midt i friimre kroppsiindan ocb ar omgifven af
fina taggar sarnt 3:ne concent riska budveck. — Ho-
nan ar bakat tiUspetsad, med anus tatt vld spetsen
ocb gcneratlonsoppningen nagot framom anus. —
Hannen har en utvidgad, nastan trattlik, nagot fli-
kig bakanda, med penis i centrum ocb anus bred-
vid. TarmkanaJen utgores forst af bulbns pharyn-
geus, som forut namdesj sedan en koit oesophagus
hvarpa foljer tarmen, som ar framat utvidgad,
bakat afsmalnande. Genitalia hos honan utgoras af
2 ganska langa tradar (ovaria), som bli tjockare
bakat, ocli der sluta i bvar sin ledade brosk-
cylindcr, med gemensam oppning. Hancns utgoras
af en enda ganska bang, tradlik^ bakat, mot cipp-
ninjien tjockare testikej.
Litteratur. Dactyl uis aculcatus , n. gen. & sp. , ur men-

niskans urinblasa, beskrifves af Curling i Medico
Cbir. Trans. London Second Series, Vol. IV. —
(Fror. Not. 1840 Jan. XlJf, 3).

C. IVIorren om Ana torn len af Ascarls
lumbricoidcs , Ann. Sc. Nat. 1838, vol 9, p. 314,

371

Ascavis n. sp. alalus , D:r O. B. Belliiig-
ham, Fror. Not. 1839 Mars, N:o 194, iir Dubl.
Medical Press. Ur ett 5-arigt barn; liorer till
Sect. 3, Rud.

Owen, Gnathostoma sjjinlgcnun no v. gon. 1 ina-
oen af Felis Tigris. Zool. Proc. 1836, p. 123.
Wiegm. Archiv 1838, p. 131. Isis 1838, p. 216.

Owen, anatomi al" Linguatula tamioides ^ Zool.
Trans. 1, p. 325. Isis 1837, p. 262:

Diesing, monogr. af Pentastomiim , Ann. d.
Wiener Mus. 1, p. 1.

D r u m m o n d beskrifver mansfa intestinald in r Tremato-

. . tla Cest-

fran Irland, i Charlesworths magazin, nemligen loijea&c
Echinorhyn chits acus , 1838, p. 516 ocb 566; 7c-
trarhynchus grossus och Bothrlocephaliis piinctatus
ibd., p. 570; Acaiithoccphalas paradoxus, p. 635,
m. 11. i arg. 1839.

M i e s c 1 ) e r , Bescb r. n n d U n le rs ucb u n g d es
Monostoma bijugum , Basel 1838, 4. 28, 1 ill. tab.
Innelialler beskrifning och anatomi at' en mask,
som finnes i blasor, af en arts storlek pa buken
ocb laren af smafoglar (Siskor, Sparfvar). Blasaii
innelialler alltid 2 maskar, nastan af half klotform
bvardera. De hafva galfelformig tarm, bade han-
och hon-organer samt en blasa i ryggen , som opp-
nar sig mod en utforsgang bakat, och ar elt se-
kretionsorgan. (Isis 1839, p. 775). — Den ar
MouostoiiiLLin Faba B r e m s e r , npptackt af S 6 m-
mering och beskrifven af Schmaltz 1831, enligt
C re pi in, som lemnar dcss anatomi i Wiegmanns
Archiv 1839, p. 1.

Owen, Anatomi af Distoina clavatitui , Zool.
Trans. 1, p. 381. (Isis 1837, p. 271).

Johnston om Phylliiic Ilippoglossi och Fa-
sciola angaillce , Taylors Ann. 1, p. 431.

372

Diesiiig bar Icmnat en monografi af Tri-
stoma (Pliylline Oken) med utforlig anatomi; Act.
Bonn. XVIII, 1, pag. 1. Ann. Sc. Nat. Vol. IX
(1838), p. 77. — Vidare liar samme Forf., under
nanin af Helniintliologische Beytrage, gifvit utfor-
liga afhandlingar ofver Tristoma papillosum ocli
Hcter acanthus sagittatus i Act. Bonn. XVII I, p.
307. Det sednare slagtet ar Okens Axine.

Owen, Tcenia lamclligcra , ur Plioenicopterus
ruber,- Zool. Trans. 1, p. 385. (Isis 1837, p. 273).

Plainer bar fun nit valvler i de karl, som
utgora tarmkanaler bos Taenia Solium j Midlers
Arcbiv 1838, p. 573.

Escbricbt, unde r-sok n i n g a f Bothrlocephali ,
Isis 1839, p. 843, bland lorbandl. vid motet i
Freyburg. Afbandlar isynnerhet B. punctatus, som
nastan alllld finnes i Cottus Scorpius.

Hos ett lefvande exemplar af Ligula siinplis-
sima, taget ur magen af en Cyprinus Brama, fann
Lereboullet 2 nervstrangar langs at djurets kropp,
som ar delad i verkliga segmenter. Instltut 1839,
pag, 448.

Manga arter af Grcgarlna beskrifves i Siebolds
Beytrage (se sid. 15), till ocb med af en Psocus.

Tscbudi, Die Blasenwiirmer, Freyburg, bey
Wagner 1837, 4, 76 sid., 2 Tabb. innefattar en
monografi af Cysticercus ocb uarsliigtade.

Gluge, om Strukturen af Hydatider, med
eller utan Echinococci j Ann. Sc. Nat. 1837, Vol. 8,
p. 314j ur Bullet, de Brux. 4 Nov. 1838.

Nemertes; Jobustoo, om artcma af Nemertcs vid Eng-

" '^ "''''land, Jardines Magaz. 1, p. 529. 9 arter, utfor-

ligt afbandlade. Ar slagtet Prostoma Duges, enl.

en notice, ibd. 2, pag. 471.

373

Dujardin, oru Albert ia Fcnnicaliis (n. gen.
af Rotatoria- parasit bos Lumbriciis och Limax),
om Tardigradus och om Rotatoria i alliiianliet, i
Ann. Sc. Nat. 1838, vol. X, p. 175. Han motsager
Eh ren bergs upptackt af circulation m. m. bos
dessa djur.

Peltier om en ny art af Floscularia ^ Ann.
Sc. Nat. X, 1838, p. 41.

E b r e n b e r g s a f ba n d 1 i n ga r o m Rotatoria n a m-
nas langre fram, jemte Infusionsdjuren.

Har ma slutligen anforas den oformodade upp- Osdllato-
tackten, som dock utan tvifvel bebofver bckraflasaj„r: Ly-
genom ytterligare undersokningar, af en djurisk^^S""^"™*
natur bos Oscillatoria. Pa en af de allmannast
lorekommande ai'terna af delta slagte fann Stiebel,
att bvarje trad ar vid spetsen forsedd med 2 re-
traktila tentakler, en sugsnabel, som kan framstrac-
kas, samt 2 ogon, bvilka kunna utstrackas sasom
snigelborn. Hvarje trad skulle saledes vara elt
masklikt djur. Han kallade det Lysogoniuin tceuio-
ides , ebnru det val tyckes vara riktigare, att bibe-
balla de redan antagna botaniska namnen, afven
i den bandelse Oscillator icrne verkliii^en befmnas
vara djnr. Sjelfva kroppen af den beskrifna arteii
bestar af leder (segmenter), som bos de aldre kun-
na iippga till 100. Ungarne, som simma fria om-
kring, besta endast af I a 2 leder. Sarskilt mage
skall finnas. Djuret skall tillvaxa bastigt ocb for-
oka sig genom tvardelning. Det kan endast un-
dersokas vid en 400 gangers linear forstoring. Mus.
Senkenb. Ill, 1, p. 79. Isis 1839, p. 714.

374

Maliicoloi^i.

A. Mollusker,

Mollu- Om Mlutiljurens anvantlbailiet finnes en inte-

anvand- ressaiil itppsafs i Slllimans Ainer. Journal (Bd. 32*
^'^'^'- 1837, si(]. 53. Ofversatt i Isis 1840, p 179) hvarur
vi nppta<(a foljande.

Oriental iska pcrlor/ia af Mytilus mar gar it if ems ^
voro kantle och begagagnacfe sedan uraldsla tlder.
Nast denna art ar var vanlig^a Unio margaritiferus,
den niest beromda perlmnsslan , eliuru dess perlor
ej aro fiillt sa vackra som de oriental Iska. Julius
Caesar skall forst hafva f'attat lust afC ercifra Bri-
tanuien, da lian sag en af dessa perlor derifran.
Redan p^i hans tid lara de liaFva varit en handels-
vara i Gajlien, och kort derefter erlioll man dem
derifran till Rom.

Byssus af Pinna rotuiidata (?) var af stort
vai'de, ocli begagnades siisom silke, fcire silkes-kul-
turens inforande i Europa. Det Hebraiska ordet
Blitz, som vanllgen ofveisattes med "lint linne",
afvensom Grekernes Byssus, kunna med siikeiliet
anses hafva varit namn pa delta amne. Enligt
Ezechiel kom det fran Syrien och Tyrus, ocli ett
ma nu fa kturverk for detsamrna fans i staden Berscba
i Pal.estina. \ Rom uppviigdcs det med guld.
Fuislliga personer skola hafva haft klader af detta
silke, t. ex. Kung David, som, omkring 1000 ar
fore vai" tideiaknings bcirjan , hade en hel kladnad
deraf, och ilnnu \ skitet af 1300-talet utgjorde det
en handelsartikel. T sednare tider erholl man Bys-
sus bade fran INIedelliafvrl och fran Indien. Ar
1380 blefvo 5 balar Byssus diifne pa Engelska ku-
sten i en skeppshuhlning fian Genua, destinerad

375

till Bnigge. I Palernio, Taieiil o. II. st. hiiikas
det annu till handskar ocli andra nirndrc plagg. —
Om de gandc's purpurfarg, af Mmex ocli Purpura-
artfT (Van Medelliarvet aiifores hvad man derom
vet *). — Ostron fcirtardes pa A r i s t o t e 1 i s tid
liksoni nn. De iiuvarande Ostron fiskena finnas pa
mangfalldiga slallen kring liela Britannien och vid
Frankrikes kusler_, isynnerhet vid Bretagne ocli
Normandie [Forf. namner ej deni, som till slort
antal Iinnas kring Skandinavien], Siisom exempel
pa den niistan otioliga algangen af ostron i Eng-
land och Frankrike anfcires, att under vintern
1801 — 2 infordes 119 millioner ostron fran Frank-
rike till London, och ar 1803 uppskattades de i
Paris fortarda Ostronen till 12 millioner, a 6 sous
pr dussin. — En mangd andra atliga mollusker iipp-
raknas, med anforande af de lander hvarest de all-
mant begagnas. Var all manna Mytilus edalis ar en
af detn som sardeles varderas i sydliga dtlarne
af Enropa.

Ett litet arbete af H. Kroyer, med titel: deDanraarks
Danske Ostersbanker, 168 sid. 8:o, 2 tab. ^ Kjobenli. b;Lkar'
1837, lemnar en hogst valkommen underrattelse
om Ostronbankarnes beskaflenhet samt om ostron-
fisket och detta djurs natiiralhistoria. Arbetel grun-
dar sig bade pa egen undersokning och pa histo-
riska npplysningar, liemtade ur de Danska Archi-
verna. Dan marks ostronbankar iiro bela<^na dels
vid de sma ciarne vid Schlesvigs vestra kust, dels
vid ostra kusten af Julia nds norra del. De bort-
arrenderas af Kronan, och tidtals anstiillas inspek-

) Enllgt en, af Mag. S. Lovcu, mnntligt medtlelafl under-
riittelse , Ijegagnar man umiii , vid Norrige , Purpura l/i-
pillus for att marka linne. Flirgen skall vara hvad man
kallar akta. Den liar varit mycket anviind i Nortlen , fore
Cochenillens inforande.

376

tionsresor for ad utrona doras tillstand. Ostroncn
sitta fast vid Rlippor och stenar der sadana finnas,
men iJgg^ p^ de fiesta stiillen uti den losa bottnen
iitan att vara fastade. Djnpet iir ganska olika, sa
att en deljbankar blott betackas af nagra fots vat-
ten. Dessa lida af frosten under striing^a vintrar.
Om fortplantningen erhalles ingen ny upplysning,
men underriittelser lemnas om manga sjodjur som
forstora osfronen.
Om Per- Ofver Perlomcs uppkomst och frambringande

nTtuT. "^^^ konst, bar D:r Waltl i Passaii anstallt un-
dersokningar. Dessa gjordes iiti floden Ilz , som
vid Passan flyler in i Donau, samt i andra sma
aar, hvarest perlmnsslor finnas. — Perlorna aro af
tva slag: l.'o bruna , ofta vanskapliga, iitan glans
och klarhet. De kallas vanligen omogna , efter den
falska forutsattningen, att de, under en vidare nt-
veckling, bli runda och vackra. Dessa besta af
concentriska lag, och hafva innerst en liten rund
karna , sa stor som ett kalfro. De forekomma alf-
manna re an de akta perlorna. 2:o hvita , eller
akta perlor, aro dels runda, dels af annan form.
Dessa besta^ aldrig af reguliera concentriska lag,
sasom de bruna perlorna, utan hafva en till utse-
endet irregulier sammansattning. Da en perla upp-
loses i salpetersyra kan man pa det olosta residuum
liilt undersoka lagrenj de aro reguliert fibrosa hos
de bruna perlorna, men hos de hvita aro de irre-
guliera och hafva ett marmoreradt utseende. De
runda perlorna finnas alltid uti manteln och bilda
en upphojning derpaj man kan derfore se dem
utan att doda djuret. De musslor som innehalla
en liten perla bor man fdrvara pa ett sarskilt
stalle , for att lata perlan tillvaxa. Irre^ullert bildadt*,
eller icke runda perlor forekomma bade i manteln
och pa skalet. Orsaken till de sed pares uppkomst

377

ar vanligcn tryckiiing pa skalet eller skador cler-
uti, hvarfore sadane masslor, som innehalla dem,
igenkannas pa nngon oregclbiindeiihet i formen.
Deremot synes intet yttre tecken pa dem som haf-
va perlor i mantel n. — I Eiiropa erhallas perlor
nastan blott af Umo mar ^ar it if cms. De aro ej
klara, sasom de orientaliska, och hafva derfore
miiidre varde; men de som aro af en arts storiek
kosta dock en dukat. Uti Bayern finnas perlfo-
rande mnsslor endast i de aar och backar, som
hafva brunaktigt vatlen och flyta ofver iir- eller
(ifvergangsformation. Man har iippgifvit att perlor
ktinde med konsl frambringas, deiigenom att sma
runda perlmorsbltar insliipptes mellan manteln och
skalet i lefvande musslor, men dessa forsok hafva
alltld mlsslyckats for Forf., ehuru han gjort dem
med nara hundrade indivldtier. (T sis 1838, p. 384).
Johnston om Perlbankar vid Ceylon, i en
artikel om Ceylons handel, i Asiat. Transact.
1827: 1, p. 543. — Isis 1838, p. 333.

Stewart om perlfiske vid Ceylon, ibd., p.
452. — Isis ibd., p. 338.

Den bladiga strnktnren nti skalet af Spondy- Mnssle-
liis varius beskrifves af Owen (i Charlesw. Magazin stmktur.
1838, p. 407 och Zool. Proc. 1837, p. 63). Han
jemforer bildningen af denna musslas skal, sa val
som det af andra arter, hvilkas skal ar bladigt, t.
ex. Ostronen , med lamellosa Gastropod-skal, t. ex.
af Scptaria Lam. Och Vermetus gigas , samt med
Nautilus-s\ii\]en. Hos dessa sednare ar den bladiga
strukturen hogst ntbildad , i form af tvar-lameller,
som tillsluta reo^uliera kamrar i skalet. Hariirenom
aterfdres byggnaden af Nautilus och andra polytha-
lamiska snackskal till den vanliga typen af molltisk-
skal, som alltid besta af la^j, hvaraf de vnare liiTiia

O ' J t3 Do

innaufor de aldre. Hos Spondyliisr, Ostron m. fl.

378

fuinas inegiiJiero mellaiirmii niellan dossa lag 5 hos
Nautilus blifva de stora och rrguliera.
Mineralo- Miisslcskalens mineralogiska karakter afhandlas

kanSer.af Necker (i Ann. Sc. Nat. 1839, vol. XI, p. 52 j
Jamesons Edinb. Journ. 1839, Apr. — Jiili; Fror.
Not., Sept. 1839: XI, 20). De besta af Airagonit
cell ej at' kalkspat.
Mollu- Molluskernes ocjon bafva blifvit sor^^falliii^t nn-

iigon. dersokle af Krobn, som derofver utgiFvit flera af-
bandlingar. Han fann ogonen hos landt- ocb sott-
vattens-snackorna bildade fullkoniligt sa soni S \va m-
nierdam beskref dem, eburn flera nyare forskare,
soni erkant ogonens verkllgbet sasoni ogon, ej
fnnnit dem sa sammansatte som Sw. uppgaf. Hos
alia finnes en Sclerotica med sin cornea ocb cho-
roldca, eller atniinstone elt pigment, som liknar
det bos de bogre djuren. Krobn tror sig liksoni
S w a m m e r d a m ba f va sett retina. I n u t i li n n es en
lens, som ar bildad liksom bos de bogre djuren
och ar nagot fastad nara gransen for cornea. Den
omgifves bade fram ocb baklill af en corpus vl~
treum; Forf. bade ej kunnat upptacka nagon egent-
lig humor aqueus, Ingen annan Iris sags, an en
pigment-krans. Hos de flesta fornierna ar ogat
ytterst litet, med riind cornea, ocb syn-nerven ar
en gren fran tentakel-nerven. Paludlna vlvlpara
bar klotrund lens ocb aflang cornea. Dess syn-
nerv utgar direkte fran svalgets nerv-ring, och
yttre buden bildar en sort conjunctiva, framoni
ogat, som ar klar, men belydligt tjockare an sjelf-
va cornea. Hos Helix ar lens nedtryckt (linsfor-
mig). (Mullers Arcbiv 1837, p. 478).

I en annan afbandling (Milll. Arch. 1839, p.
33?) beskrifver Krobn oi^onen bos manga af de i
bafvet lefvande Gastropoderne: Miirex, Aplysia,
Cyprea, Rostellaria, lUiccinum, Litorina. De baf-

379

va en ganska stark I convex cornea, omkring livil-
ken liuden bildar en liten fall eller upphojning,
liksom ett rudiment af ogonlock, och Sclerotica
bar nedtill, vid sidan , en stor utvidgning", liksom
en sack. Iris saknasj Cornea och Sclerotica upp-
fyllas, liksom hos de forut namde, af en glas-
kropp, som delas i tva, genom den stora klotfor-

linsen.

Cephalopodernas ogon blefvo af Krohn be-
skrifne i Act. Bonn. XVII, 1. — J. W. Jones,
om Retina och pigmentet hos Loligo, Brewsters
Journ. VIII, Jan.-Juli 1836, p. 1. — Isis 1838,
p. 88. Retina ar dubbel med pigment emellan j
synnerven har en hogst egen byggnad.

Eydoux & SoLileyet omtala ett formodadt Anatomi
ho rsel organ hos Flrola , C armaria ^ Pteropoder <&c.''sca i^n-
Institiit 1838, p. 376. ™^"^«*'

Garner lemnar en iitforlig anatomi af mol-
luskernes nervsystem, i Linn. Trans. XVII, p.
485—501. Det afbildas af 7 Conchacea, 19 Ca-
st ropoder och Sepia officinalis.

Van Beneden Exercises Zootomiques, 8:o
med pi., Paris 1839, innefattar anatomi och un-
dersokningar af Argonauta, Limna^us glutinosus,
Pneumoderma violaceum och mediterraneum , samt
ett nytt genus Homoderma (enligt Revue Zool.
1839, p. 245). De fiesta af dessa afhandlingar
torde vara desamma som pa sina stallen namnas
langre fram.

Porro om missbildnin^^ar af snackor: en C'/a- l^^^erse.
usilia varians med fullkomh'gt tvadelt oppning,
Revue Zool. 1839, p. 73. — Snackor med duhbelt
peristonn'um ('i)ourrelet") ibd., p. 226. — Se af-
ven Isis 1839, p. 766.

Ett regn af snackor, vid Cheltenham i Eng-
land, onmamnes ur en Flngelsk tidning i Revue

380

Zool. 1839, p. 255. En bagare, som var ute ocli
vandrade skall hafva blifvit ofverholjd deraf. Re-
lata refero, men gar ej i borgen for sannin-
ffen deraf.
Malacolo- En History of Concholo^y fiiines, i anledninff

gisk lite- ^ „ -^ , ^ -l J • T T

ratiir i at nagra nyare arbetens anmalande, i Jardines

allmanhet.jyig^^^^jj^ 2, p. 238.

Kiener Species general & fconograpliie des
Coquilles vivantes <Scc. , stor 8:0, Paris, borjadt 1837
(eller 1836?). Innelialler plancher med text i sy-
stematisk ordning, ofver de mollusk-skal som finnas
uti Miisee Massena, Lamarcks samling och Museum
d'hist. Naturelle, samt af nyare upptackta arter.
Delta arbete utgor saledes en foljd af monografier,
som komma att innefatta storre delen af de be-
kanta arterna, och ar af en synnerlig vigtigliet,
da deruti afbildas just de individuer, som aro ty-
per for Lamarcks beskrifningar. Denne sednare
forfaltares nomenclatur foljes. Pa hvarje plancbe
afbildas 1, 2 eller nagon gang flera arter. Haftet
a 6 plancber, koslar 6 Fr. med svarta, 12 fr. med
color, ligurer. Jag bar sett 57 baften. (Recension
deraf se Revue Zool. 1839, p. 242).

John C. Jay, Catalogue of the Shells &c. ,
4:o, New York 1839. Ar en katalog ofver Forf:s
samling, hvaraf arligen lemnas en ny foibattrad
och tillokt upplaga, med beskrifningar och figurer
af nya arter. Den skall vara rik och val redige-
rad (Revue Zool. 1839, p. 187). Del ofta skeende
fornyandet af detta arbete visar med hvilken ifver
man i Nordamerika gor och studerar snacksamlingar.

H. E. Anton, Verzeichniss der Conchylien ..
4:o, Halle 1839, 110 sid. Uppraknar likaledes ar-
terna i fdrf:s rika samling, till ett anlal af 3410.
De aro uppstalldc eftrr en cgen method, belt
och ballet uppgjord cfler skalcn, utan afsoende

381

pa djiiren. Cirrhipedlerne utgcira ett blhang. (Isis
1839, p. 155).

Deshayes, Traite eleinentaire de Conchy lio-
logle, avec rapplicatlon ... a la Geognosie. En-
ligt den utglfna prospectus upptager delta arhete
genera af Conchylierna, med nagra, de miirkliga-
ste, lefvande ocli fossila arterna, sFisom typer For
hvarje. Isynnerhet f^stas uppmarksamheten vid
dem som aro karakterlstika for de ollka geologiska
formationerna. Llteratur och Anatomi behandJas
sasom hufvudsaker. En atlas medfciljer, af 100
plancher. Arbctet utgifves i livralsons, a 6 ark
text och 8 plancher 8:o, a 5 Francs med svarta,
och 12, med colorerade figurer. Livr. 1 utkom
1838 i Paris.

G. B. Sower by, Conchological Manual, 8:o,
London 1839, skall vara en larobok med La-
marcks och Blainvilles uppstallningar, alia ge-
nera och 500 figurer.

Th. Miiller Synopsis novorum Generum,
Specierum ac Varietatum testaceorum Viventium,
Anno 1834 promulgatorum, adjectis iis, qvae in
diariis Soc. Zool. Londinensis, ab aro 1830 editis,
relata sunt, 8:o, 1836. (1| Thlr.).

Mollusca ur Zool. Transactions 1833 — 6, An-
nas i Revue Zool. 1838, p. 148.

Eydoux, mollusca till La Favorites resa, i
Guerins Magazin 1838 (7 af Helix, Cyclostomaj 4
Unio, Gyrene recurvata).

Deshayes 30 sp. Conchae, Terebratulae, Co-^'^'^'' ^an-
chleae, fran Stilla hafvet, Kamtschatka, Mexico, lacoiogi."
Nya Zeelandj Revue Zool. 1839, p. 356.

Couthony, 30 nya arter Mollusca, hvar-
ibland flera nakna Gaslropoder, fran hafvet vid
Massachusets, i Sillimans Amer. Journ., Vol. 34, p.
216 (ur Journ. of Boston, vol. 2).

382

Pfeiffer, om dc af lionom, pa Cuba sam-
lade molliiskerna, Wiegin. Arch. 1839, p. 346. Af
de liar uppraknade 62 arteriia aro storre deleii iiya
ocli bctecknade med en diagnos. Nastan alia iiro
Gastropoder IVaii landet och sottvalten; blott en
enda Ceplialopod : Sjju-ula Pcro/iii. Fortsattnirig
iofvas.

Mollusca ur D'orblgnys resa i Sydamerika,
(se p. 18), se Isis 1839, p. 478—530: Cephalopo-
der, Pteropoder ocli nakna Gastropoder forts.;
pag. 548 — 582^ med fig. Da Fciif. sasom bekant
ar, hufviidsakbgen stiiderat dessa djiir och skrifvlt
ofver deni, blir denna afhandling af sa mycket
storre varde. En miingd arter, bade nya och forut
kanda, beskrifvas.

Phi lip pi, Eniimeratio Molluscorum Sicib'ae,
4:o, 35 ark med 12 lith. tabb. 1836 (color, a 9
Thlr., svart a 6 Thlr.)j upptager de lefvande ar-
terna af alia familjer utom Tunicata, samt de fos-
sila ur tertiar-formationerna. Arternas antal ar
foljande:

Lefvande Conchacca . . . 165, fossila 166.

— Brachiopoda
Pteropoda .

— Gastropoda

— Cephalopoda

— Heleropoda

— Dentalia . .
Cirripedia .

En stor del finnas bade lefvande och fossila. O-
strea cdulis forekommor fossil, hvilket ar markvar-
digt da arten nu mera blott finnes upp emot nor-
den ; vid Sicilien finnes den ej nu lefvande. In-
ge n Li max ^ men 19 lefvande, nakna Hafs-gastro-
poder. Forf. sager sig dock hafva behandlat dem
med mind re omsorg an de ofriga.

—

326,

—

171.

10,

—

14,

383

Forbes 6c Goodsir, Hafsfauna vid Shetland
och Orkneyoarne, Institut 1839, p. 352, ur Brit.
Assoc. 1839. Mollusca nuda^ Ascidioe, Zoopliyta.

Forbes Malacologia Monensls, 63 sid. 12:o,
Edinb. 1838, 3 tabb., innefartande molluskerne vid
on Man (Taylors Ann. 1, p. 320).

L. P fe i f fe r om Ostersjons Conchylier, Wiegm.
Archiv. 1839, p. 81. Flera arter af Rissoa beskrif-
vas derifran; Litorina marmorata nov. sp.

Ofver Landt- och Sottvaitens-mollaskerna haf- Landt-

1 ., 1 I 1- och Sott-

va talrika aibeten utkomniit, nemligen, utom dem vattens

,• <»•• t c- 1 i_ i --c mollusker.

som iipptagas iiti torut anrorda arbeten, olver ar-

terne Iran foljande lander och stallen :

Eiu'opa^ R ossmassler, Iconographie der Land und
Siissw. moll, fortsattning.

England^ Alder, i Jard. Mag. 2, p. 101 ; forteckning.

Dep. de Vienne i Franhr.j Maudyut, Tableau
indicatif & descriptif, Poitiers 1839, 12:o med
2 tabb.

Bayern^ F. Held, Isis 1837, p. 302 och 902 (Ga-
stropoda pnlmonota).

Jtalien^ Porro, Malacologia terrestre e flu v. della
Prov. Comasca; 140 sid. 8:o, 2 labb. Milano

1838. 115 sp., hvaraf 11 anforas sasom nyaj
deribland Drcpanostoma nautUiformis , mellan
Succinea och Helix. (4 n. sp. derur se Revue
Zool. 1839. p. 245).

„ Brumati, Catalogo Sisteraatrco delle Conch,
terr. e fluv. nel lerritorio di Monfalcone, 56 sid.
8:o, 1 pi. lith. Goritzia 1838; 89 sp., hvaraf 7,
som aro nya, anforas i Guerins Revue Zool.

1839, p. 144.

Ungeru^ Porro, Revue Zool. 1839, p. 106,* upp-
rakning af Gasteropoda, med anm. ofver Rissoa
oblonga Desm.

384

Volhynien och Podolicn ,• E i c h v a 1 d , rattelser vid

P use lis afh. i samma amiie; Bullet, de Petersb.

YI, 1839, N:o 1. Se Isis 1839, p. 661.
Ganges: Troschel i Wiegm. Archiv 1837, p. 166.

(Pulmonata; en Unlo).
Alglerska omiadet: Forbes i Taylors Ann. 2, p.

250 (44 arterj en ny art af Pisidium, 3 af

Li max).
„ Terver, Catalogue des Moll. terr. (Sc flu v.

obs. dans les poss. Franc. Paris 1839, 8:o.
Nordamerika: Isaac Lea, i Phi lad. Transact. V,

1 och VI, Ij talrika arter.
Bahia: Blanchot i Mem. de Geneve 1838, Tom.

8, 1, p. 139.

Bouchard Chantereau, om lefnadssattet af
atskilliga Moll, terrestria & fluviatilia, Ann. Sc.
Nat. XI, 1839, p. 295.

CEPHALOPODA. — Uti den nyss forut, p.

Sepierne382, namda afhandlingen om Mollusca till D'O r-

iifver vatt-b i g n y s resa, forklaras sepiernes sa kallade for-

"^'* maga att flyga , hvarom man ofta horer sjoman

beratta *). En del arter kunna nemligen springa

framat i vattnet, med en sadan hastighet, att om

delta sker nara vattenvtan, och i riktning mot den,

sa hoppa de ur vattnet anda till 10 — 15 fot hogt,

hvarvid de ofta nedfalla pa fartygen.

^ . . De sma diur, som blifvit kallade Foramini-

Foraraini- . . r^ •

fera. fcva, och uiicroscopiska snackor_, och som Cuvier
i Regne Animal uppriiknar bland Cephalopoda, till
folje af skalens likhet med det af Nautilus, utmcin-^

stras

*) Jemf. ArsL. 1834, png. 127-8.

385

stras nu fran molliiskerne af Eli ron berg, som
anser deni bora till Hera af de lagsta klasserna:
Acaleplier, Polyper och isynnerhet Biyozoer. En
del af dem aro yttre snackskal, llksom det af Ga-
stropoderne, Flustra o. s. v. Filn del, och kanhan-
da de fiesta bildas af sammansatte djur, liksom
Coraller. Inuti dessa skal finna.s sma inassor eller
korn, som besta af skal efter kisel-infusorier, hvilka
blifvit nedsvaljde sasom foda af djuren. Dessa
skola till eii stor del bilda den nu varande hafs-
sanden. Det egna och stora intresse, som dessa
sma djur genom nyare upptiickter erhallit, sasom
utgorande hufvudbestandsdelen af kritformationen,
kommer framdeles att namnas. (Jemf. vid Bryozoa
och infusionsdjuren , langre fram).

De markvardis^t bildade orernner 1k)S Cephalo-^^^*^^^™-
poderne, som tatt namn af Needhamska kropparne parna.
bvilka forst upptacktes af Swammerdam, och se-
dan beskrefvos af Need ham, derefter af Cuvler
och flera, hafva nu ater blifvit foremal for flera
undersokningar. De aro till stor mangd knippvis
belagna uti en egen bllndsack vid sidan af han-
nens sadesblasa. Deutgorasaf langa, smala, mask-
lika sackar, af hvilka hvarje innehaller en hvit,
tradlik kropp, som at ena andan ar tjockare och
liknar en Echinorhynchus , med en knapp i form af
ett hufvud, som ar afskildt genom en hopdragning,
och slutas i en spets, liksom ett sugror. Dessa
bvita tradar hafva af flera varit ansedda for intesti-
nalmaskar (t. ex. R. Wagner Lehrbuch d. Vergl.
Anatomic, 1835, p. 310—312). Sa ansag dem af-
ven Cams, som beskref dem, af Sepia officinalis,
i Act. Bonn XIX, pi. 1 med figiir, och der gifver
dem nam net Needhamia cxpidsoria. Han ar oviss
om deras affiniteter, men anser dem komma nar-
Prof. Suudcvnlls Arsh. j83j—784o. 25

386

mtist Infill Spermatozoerne. De am 8 linler Janga,
spricka och do i rent valten , liksom sadesdjuren.
Han i'ann deni besta af en tunn, dubbel hinna,
som inncsluter 2 siickar, mage och groftarm, for-
enade genom ett fint karl. Den framre ar liten
och har fiamat en formage, som smaningom af-
smalnar i ett langt, spiralformlgt, hopveckladt ror,
hvilket slutligen utloper sasora en lang, fin trad
och bildar kroppens framiinda (med munnen?) —
Traden ar saledes^ enligt Cams, ej svans, sasom
traden hos sadesdjuren anses vara.

Ett belt annat begrepp far man om dessa
kroppar genom andra iindersokningar, som blifvit
gjorde, sedan sadesdjuren blifvit nagot narmare
kande. Philippi beskrifver de hvita, tradlika
kropparne hos Octopus, i Miillers Archiv 1839, p.
301. Han benamner dem, efter Cuvier, sddes-
machiiier , och har funnit dem uppfyllde af sper-
matozoer. Deras yta fann han tatt besatt med
fina taggar, som blldade en spiral j nabbet pa den
hufvudformiga andan hade framat en fin oppning.
Krohn fann, alt dessa hvita kroppar besta af
en fin hinna, som ar alldeles uppfylld af sperma-
tozoer, hvilka ligga hardt sammanpackade i form
af en, i spiral hopvecklad trad (Fror. Not. 1839:
XII, 2. — Afven Siebold fann dem innehalla
Spermatozoer (Beytrage, se forut p. 15). Enligt
dessa undersokningar synes det mig som om de
bast kunde jemforas med de sma blasor uti hvilka
Spermatozoerne hos andra djur utbildas (se langre
fram under Anatomi och Physiologi). Nagot mera
om delta amne, af Wagner, se Fror. Not. 1839:
Xn, pag. 7.
Diverse, Kroliu omlalar fdrekommandet af Entozoer

"^ ""^ ' och Crystallbildningar i de svamplika ven-bihangen
hos nagra Cephalopoder i Fror. Not. 1839, XI,

387

14, pag. 2135 och beskrifver de vattcnforande or-
ganenia hos nagra Cephalopoder i Miillers Archlv
1839, p. 352,

R. Owen gor en ny systematlsk uppstallning %»*«-
af Cephalopodernej Zool. Trans. 1838; Isis 1838,
p. 831. Han indelar dem pa foljande siitt:

Ordo 1. Dlb ran cilia ta.

Trlb. 1. Octopodfi.
Fam. 1. Nuda: Eledona, Octopus.
Fam, 2. Testacca: Argonauta, Bellerophon &c.

Tr. 2. Decapoda.
Fam. 3. Theutliidce:

a) Loligopsis, Cranchia;

^) Seplola, Piossia, Onjchotheutliis, Loligo, Se-
piotheutis-
Fam. 4, Scpiadce: Sepia.
Fam. 5. Belemnitidce: Belemniles &c.
Fam. 6. Splriilidce : Splrula.

Ordo 2. Tetrabranchiata.

Fam. 7. Ammonitidce : Ammonites, Baculites.
Fam. 8. NaiitUidas : Nautilus, Orthocera.

Pa samma stalle beskrifver Owen flera nya
och sallsynta Cepbalopod-arterj isynnerhet en (?7r/«-
chia , med anatomi. — En ny art Octopus beskrif-
ves, bvilken fangades pa Sargassum i Atlantiska
hafvet. Den var ytterst snabb i sina rorelser, fan-
gade fiskar och fortarde dem med den storsta rof-
ffirighet. Den var ganska varsam och undflydde
pilsnallt forsoken att fanga honom, afven da ban
var sysselsatt med fortarandct af sitt rof."

Det bar liinge varlt omtvisladt huruvida detDj«ret af
djur, som man kande sasom invanare af Argo- nlau.
nauta-snaokan, verkligen horde ditellerej. Da det
icke pa nagot stalle ar faslvuxet vid skalet och ej

388

en gang (yller dctta , ellcr nagon afdeliilng deraf,
ffirmodade Rafinesque och flera efter honotn,
att detta var en parasit, som hade fortart det riitta
djuret och bemaktigat sig skalet, liksom parasit-
kraftorna (Pagurus, Kupungar) gora. Detta erlicill
■vidare naofon sannolikhet deris^enom, att det kanda

O 0 7

djuret var en cephalopod, och saledes ett rofdjur.
Det erholl namnet Ocythoe. Cuvier delade ej
den namde aslgten , men flera aiidra utmarkta na-
turforskare hafva gjort det, och i alia handelser
var det af niycket varde att fa fragan bestiimdt
afgjord, och att dernied fa upplyst omen mollusk
kunde existera som hade skal , utaii att vara der-
vid fastad. Denna fraga har pa det mest tillfreds-
stallande satt blifvit afgjord, genom de experiment
som ett fruntimmer, M:me Jeanette Power anstallde
i hamnen vid Messina ar 1838: djuret horer till
skalet och bygger det. M:nie Power uppfodde
dessa djur i jernburar uti vattnet. Hon brot stye-
ken ur skalet pa olika stallen, och fann att halen
snart blefvo lagade, genom ett amne, som full-
komligt liknade den ofriga delen af skalet, men
som alltid befanns vara atlagiadt pa dess yttre sida.
Det upplystes harigenom med visshet, att skalet bil-
das genom en afsondring fran det sa kallade seg-
let, som ligger ofver och betacker detsamma utat,
och tyckes motsvara nagra sammanviixne tentakler.
Hon fann vidare, att ungarne utklackas ur aggen
efter 20 dagar, och att de da aro alldeles nakna.
De vaxa hastiof, och erhalla ett skal inom 10 a 12

ID '

dagars forlopp. For att fullkomligt upplysa detta
amne hemsande ]M:me Power flera serier af djur
med sonderbrutna, mer eller mind re lagade skal,
ungar o. s. v. Owen fann, vid deras undersok-
ning, att djuret alltid hade samma lage, med buk
och siphon langs at skalets kol , och ryggen inat-

389

vaiul, samt alt (let alltid jemt Tyller skalets diame-
ter och star i ett bestamdt forhaliaiule till dess
vigt, hvilket ej skulle lianda om det vore parasit.
(Se Zool. Pnc. 1839, p. 35. — Fror. Not. 1839:
IX, 20. — Charlesw. Magaz. 1839, p. 421. — For-
sta afhandlingen barom, af M:me Power sjelf,
skall vara inford i Academiens i Catania hand-
lingar 1838.

Sander Rang bade redan ar 1837 afbandlat
sanima amne, ocb ansett det kanda djuret for att
tillhora snackan af Argonauta, men ej haft tillfalle
att framstalla de positiva bevisen. Se Ann. Sc.
Nat. vol VII, p. 172. — Institut N:o 195^ samt
Guerins Mag. 1837, bvarest djuret afbildas.

Nervsystemet ocb Organa genit. feminina af
Argonauta Argo , besk rifvas af Van Beneden
i Nouv. Mem. de Bruxelles XI, 1838.

Gray, om en Argonauta med djur ("Ocytboe")
fran Cap 5 Zool. Proc. 1836 Nov. — Isis 1838,
pag. 214.

Cirrhotheuthis Midleri n. gen. et sp. franLitteratur.
Gronland, nara Octopus, beskrifves af Escbricbt
i Act. Bonn. XVIII, 2, p. 625. Den bar 2 fenor
samt 8 armar, som anda till spetsen aro forenade
af en binna, liksom en paraply.

Gervais ocb van Beneden monogr. af Se-
piola , se Institut 1839, p. 146. 7 sp. S. subulata,
lineolata, palpebrosa, stenodaclyla, Rondeleti, vul-
garis ocb Desvigniana. — - Supplement dertill i Bull,
de Brux. 1839, 1, p. 38.

BlainviUe om djuret af i5)y/r«/«^ Ann. d' Ana-
tomic et de Pbysiologie, III, p. 82.

Owen, beskrifning af Cc{)balopoder, bem-
sande af Bennett, Zool. Proc. 1836, p. 19 j Isis
1838, p. 176.

390

Verany 8 n. sp. Cephalopoder fran medel-
liafvet och Atlantiska Ocean, Mem. di Torino 2:de
Series Tomell , se Guerins Revue Zool. 1839, p. 143.

Rang afhandlar natnralbistorien af Cephalo-
poder, och beskrifver flera nya arter (Cryptodi-
braiiches) i Giierlns Maoazin 1837.

PTEROPODA. — Genom foljande afhandlin-
gar hafva dessa foga bekanta djurs natur bhfvit
till en ganska betydlig grad upplyst.

Eschricht har lemnat en iitforlio- och i hoir-
»fa grad upplysande anatomi af Clio borealis , i
Danske Vidensk. Selsk. Naturh. Afhandlinger VIII,
1838, Den ar afven sarskilt aftryckt.

Va n B e ri e d e n , a natom i a f Pneumoclerm on tno-
laceum d'Orb. fran medelhafvet, och beskrifning aF
en ny art, Pn, meditcrjaneum ,- Mem. de Briixelles
1838, vol. XI. — Bullet, de Brux. 1838. — Ann.
Sc. Nat. IX, p. 191. — Miillers Archiv 1838. In-
stitut 1839, p. 96, samt i de forut, pag. 379 nam-
cla Exercises Zootomiques.

Sam me forfattare framsfaller, tinder tlteln
Exercises Zootomiques , uti Mem. de Brux. XH,
samt i korthet uti Bulletin de Bruxelles 1839, 1,
p. 294, anafomien af flera Pteropoder: Cymhulia
Peron , Tiedeniannia neapoUtana , Hyalcea, Cleodora
och Cuvieria.

Af dessa afhandlingar fyckes det blifva tydligr,
att Pteropoderna niirma sig vida mera till Gastro-
poderne an till Cephalopoderne. Ett analogon af
Sniglarnes fot finnes uti ett organ under halsen
bos Pnewnodermon y hvilket mofsvaras af en sort
balskrage hos Clio. Ett par verkliga, retraclila
tentakler, liksoni hos Gastropoderne linnas framuti
liufvudct; de blefvo af Pallas beskrifna under namn

391

af papillae caniex\ — Fenorne eller de stora ving-
flikarna vid hufvudet aro ej galar, utaii ensamt
rorelse-orgaiier. Det som blifvit anscdt for karlnat
uti dem, ar allenast korsvis lopande miiskelknippen.
Respirationsorganerna forblifva annii ej raft kande.
2 ogon finnas hos Clio; de ligga i nackgropen.
Lefvern, som innehaller mycken olja, omgiFver
niagen fullstandigt. Testikelii ligger i abdomen,
jemte aggledaren, nara lefvern. Hjertat bestar af
en hjertkammare, och en, genom en stark hopsnarj-
ning, eller ett kort karl, derifran skild forkammare.
Fran hjertkammarns mot hufvudet vanda spets
utgar aorta.

GASTEROPODA. — Till de vigtigaste upp-Metamor-

1 • ..p 1 i. 1 .. ... n phoser.

Jysningarne otver dessa djur norer upptackten at
metamorphoserne hos de nakna hafs-gasteropoderne. -
Sars fann nemligen, vid Norrige, alt nngarne af
Tritonia, Doris ^ Eolidia och Aplysia ^ da de ut-
klackas ur aggen , aro fdrsedde med ett nautilus-
likt snackskal, att deras fot ar foga utbildad och
forsedd med ett operculum , samt att kroppen fram-
till utvidgar sig i form af tva stora, rundade,
cilierade flikar, medelst hvilka de simma. Da Mag.
S. Loven vid Svenska kusten gjort samma iipp-
tackt, aterkommer jag dertill under Svensk litera-
tur. Sars afhandling fmnes i Isis 1838, p. 592;
— Ann. Sc. Nat. VII (1837), p. 246. ~ Wiegm.
Archiv 1837, p. 404, och utforligt i Nyt Magazin
for Naturv. 2, 1839, p. 139.

Aggen af Buccinum aro i borjan ganska sma, Gastero-
af 1 — T littf't'is diameter. Hundrade eller flera ligga ^° ''°^*
tillhopa i en vatska, uti samma cell af de valbe-
kanta, fasta , niistan corall-lika agghylsorna, som
vauligen kallas mollusk-agg. Under utvecklingen

392

vaxa en del af aggeii auda till 7 a 9 ganger slorre
diameter, da de utklackas, nnder det de ofriga for-
blifva outvecklade. De pa landet leFvande gastero-
podernes agg tilltaga ej i voliim sedan de biifvit
framfodde. Ann. Sc. Nat. vol. 7, 1837, p. 376,
iir Loudons Magazin, Maj 1837.

P h i 1 i p p i om aggen af f^ermetus gigcis, Wiegm.
Archiv 1839, p. 128. De ligga 2 a 30 tillliopa i
en lilen aflang, plattad hylsa, som bar en oppen
spets i ena andan. De tilltaga i storlek. Skalet
bos det fullvuxna embryo ar liornartadt, ty det
upploses ej i syror, och bar 2 vindlingar. Haraf
synes alltsa att afven Vermetus undergar en nie-
tamorpbos.
Anatorai. Van Beneden beskrifver det dubbla nervsy-

steniet bos Limticeus glutinosus {Amphipeplca Nilss).
Han tyckes ej anse de nerver ocb ganglier, som
anses motsvara N. sympatbicus, for vasendtligen skilda
fran det ofriga nervsystemet. Ann. Sc. Nat. VII,
1837, p. 112,- Institut 1837, N:o 217, ur Bullet,
de Bruxelles.

Samme fcirfattare afhandlar anatomien af nam-
de djurart i Memoires de Bruxelles, Vol. XI, 1838.

Moseley om geonietriska formen af de spirala
snackskalen, R.oyal Pioceed. 1837, p. 79. Ann. Sc.
Nat. XI, 1839, p. 317. Formen uttryckes i ma-
thematiska formler.
Spndd I Guerins magazin 1836 afbildas:

*^^ "'^'Drepanostoma nautiliformis fr. Italien. Landtsniicka
nara Helix.
Rostellaria occidentalis, Terre Neuve.
IMarginella Cleryi, Senegal.
Helix Poeyi, Cuba.
Parmacella Valencienni, fr. Portugal, med anatomi

af Webb ocb v. Beneden.
Aplysia 2 sp. fr. Nice.

393

Moll u sea af de olViga argangarne aro pa aiidra
stallen niimde.

Gray iiya arter af Gasteropoder fran Sierra
Leona, Taylors Ann. 1, p. 27.

Jonas om Miillers Helix rosacea och lucana
jemte diagnos af nagra Gasteropodskalj Wiegm.
Arch. 1839, p. 334.

Cams beskrifver Leucochloridion parado-
xum , ett parasitdjur i Succinea Amphibia, i Act.
Bonn. XVII, 1.

Forbes om Geogr. fordelningen af Gastero- for Pul-
poda i Alperne, Jardines Mag 1, p. 257.

I Guerins Magazin de Zool. 1838, beskrifvas
12 arter landt- och sottvatten-snackor (7 Helices).

D:r A. Miiller, om nagra Tyska landsnackor
(Helix, Vertigo) Wiegm. Arch. 1838, p. 209.

Boissy, 10 sp. Helices fran s. Frankrike,
Revue Zool. 1839, p. 74.

A. Binney, monograft af Helices i Forenta
Staterna i Nordamcrikaj Boston Journal of Nat.
Hist. 1, N:o 4.

Krynicki, Helices proprie dictae, hucusque
in Imperio rossico observatae; Bull, de Moscou 1836,
p. 147, (41 species).

* Deshayes, Helix Caillaudi fr. Manilla, Rev.
Zool. 1839, p. 228.

Helix conspurcata Drap. finnes pa Fyen enl.
Krciyer Tidskr. 2, p. 434. — Flera i/c/z'r-arter
fran Danmark, se ibd. 2, p. 538.

Helix Sardiniensis och PJiysa Pyrurii fr. Si-
cilien, Porro, Revue Zool. 1838, p. 224.

Gray, monogr. af Streptaxis , nov. gen. nara
Helix, Charlesw. Mag. 1837, p. 484. 6 sp. fr. tro-
piska lander.

Deshayes, om 3 sp. af Caracolla (Helix La-
byrinthus Auct.), Revue Zool. 1838, p. 19.

394

Troscliel om Am])hipcplea Nilss. Wiegm.
Arch. 1839, p. 177.

Id. monografi af Scarahus Montf.^ ibd. 1838,
pag. 203.

Id., Steganotoma , n. gen. fran Ostindlen, nara
Cyclostoma, ibd. 1837, p. 163.

Lesson, monogr. af Testacella, Revue Zool.
1838, p. 249.

branchia Broderip bcskrlfver diverse Gasteropodskal :

Voluta^ Conus , Purpura, Bulimus , samt Spondylis
alhidus i Zool. Proc. 1836.

Paludina vivipara ar hogst sallsynt i Dan-
mark enl. Kroyer Tidskr. 1, p. 411. Det ar an-
markningsvardt, da den ar ganska allman i Skane.

Trochiscus Norrisii n. g. 6c sp. Charlesw. Mag.

1838, p. 96.

Turbo Jourdaniy Kiener, Rev. Zool. 1839,
pag. 324.

G u i 1 d i n g om si . Naticina , Li n n . T ra n s.
XYIl, p. 29. — Isis 1838, p. 405. Tva arter
beskrifvas.

Pleurotoma Deshayi, Revue Zool. 1839, p. 324.

— sinistralis , Senegal, Petit ibd. 1838, p. 20.

— Bertrandi, Pbilippi, Wiegm. Archiv

1839, p. 127.

Marginella Kicncriana , fr. Venezuela, Petit,
Rev. Zool. 1838, p. 20.

Cyprcecassis wo\. ^exi. Stucbbury i Cbarlesw.
Mag. 1837. Typus Cassis testiculus. Anraarkning
harvid af Sowerby, ibd., p. 366 ocb 431 5 for-
kastar det nya genus. Svar af Stuchb. ibd., p. 470.
Hetero- G r a t e 1 o u p , mo n og r. a f Fa m . Bulleens , le f-

Burra. vande och fossiJa, med fig., 8:0^ ur Actes de la
Soc. Linn, de Bordeaux, N:o 49 bis, Sept. 1837,
enligt anm. i Revue Zool. 1838, p. 85.

395

Bulla alhicincta U\ China, v. d. Hoe veil,
Tiidschr. voor Nat. Gesch. VI, p. 245.

Ancylus jiiiviatilis forekommer rar i Dan-
mark 5 Krciyers lidskr. 1, p. 411 och 2, p. 433.

Pliilippi oni djiiret af Pilcopsis Gartioti
(Patella Garn. Phil.), Wiegm. Arch. 1839, p. 115.

Rudolph Wagner har funnit, att arterna Skiida
af Patella och Chiton i medelhafvet hafva skiida PaJeib
kon. Spermatozoerne voro tydlige i testikeln. ™- ^^•
Detsamma larer vara fcirhallandet med Hallotis ,
hvaraf W. dock endast hade undersokt exemplar
som legat forvarade i sprit. Fror. Not. 1839,
Oct. XII, 7.

Patella vulgaris skall, enl igt P a t e r s o n s u pp-
gift, vitgora ett vanligt fodoamne i norra delen af
Irland. Taylors Ann. 1839: vol. 3, p. 231.

Patella S-cornis Turton ar locket af Serpula
tubularia, Harvey Zool. Proc. Ill, p. 128.

G. Bennett om Glaucus hexapterygius , Zool.Nudibran-
Proc. Nov. 1836,- Isis 1838, p. 209. Den lefver *''"'•
af Porpitae.

Phi lip pi, 2 nya arter af Euplocamus , fran
Medelhafvet, Wiegm. Archiv. 1839, p. 113.

Johnston, Gastr. Nudibranchia vid Skott-
land, Taylors Ann. 1, p. 44 5 forts, p. 114.

d'Orbigny, arter och nya genera af Gastr.
Nudibr. fran Franska kusten; Gnerins Magazin 1837.

G II i 1 d i n g om slagtet Dentalium , i Linn. Trans.Dentallum
XVII, p. 29, Isis 1838, p. 406. Han har undersokt ^''g^^s-
djuret lefvande. Det rorer sig med temlig snabb-
het, medelst fotens utstrackning och sammandrag-
ning. En ofversigt af slagtet lemnas och ett par
nya arter fran Westindien, beskrifvas.

Carus om djuret af Magilus anticjuus ^ fun-
nen pa Ma?andriner i roda hafvet af Riippellj
Ann. Sc. Nat. 1837, vol. 8, p. 186.

396

CONCHACEA. — Siebold aleriipplifvar
nas kon. L c e u Av c 11 li o e k s ar 1695 gjorda , och sedan iiasta ti
bortglomda upptackt att musslorne ej allenast haf-
va ganska tydliga konorganer, utan att till och mod
en stor del af dem aro fullkomligt sklldkcinade.
Den vanliga asigten, att musslorne skulle vara kon-
lose eller blott honor, utan hankon, har varit sa
inrotad, att man foga glfvit akt pa Prevosts och
Wagners i sednare tider gjorda npptackt af han-
kon hos dem. Siebold undersokte manga arter
och fann hos dem alia en tydlig, af Spermatozoer
iippfylld sadesvatska. Hos Cyclas finnes han- och
hon-organer iiti hvarje Individ, men hos arterne af
Unio y Mytilus eduHs , M. polymorphus och Ano-
donta aro de skilda hos olika individuer, sa som
vanligt i djurriket, att testikeln hos hannarne ar
det organ som till sitt lage, eller atminstone, karl-
forbindelser m. m., motsvarar ovarium hos honorna.
Hos Mytilus edidis skulle konorganerna fin nas i
manteln (?). Wiegm. Archiv. 1837, p. 51. — Miil-
lers Archiv 1837. — Anodonta har olika form ef-
ter olika kon: hannarne aro bredare och plattare
pa skalet an honorna: A. cygjica ar o^ och A.
cellensis $ af samma art (Wiegm. Archiv 1837,
pag. 415).
deras Musslomcs Byssus bcskrifvcs till sin struktur

yssus. ^p ^ Mil Her i Wiegmanns Archiv 1837, p. 1.
Han genomgar literaturen ofver detta amne och
anforer att Reaumur, bland alia som skrifvit
derom, haft de minst oriktiga begrepp derofver.
"Byssus ar ett af de medel hvaraf naturen betjenar
sig for att hindra locomotiviteten". Sedan muss-
Ian en gang dermed fastat sig, formar den ej att
sjelf lossa sina bojoi'j men manga arter kunna, om
de af en frammande kraft loslilas, krypa omkring
tills de finna en tjcnlig plats att ater fangsla sig

397

vld. Hos de arter som satta byssus, finnes ea
langsgaende, djup ranna, under kanten af foten
(buken), som utgores af en tungforniig muskel af
utomordentlig rdrllghet. Mot fotens spets slutas
rannan i en tvarfcirdjupning, hvariitl halen finnas,
genorn bvllka byssus-amnet, eller silkes-amnet, ut-
kommer, fran tvenne kortlar, som llgga i rannans
kanter, eller bilda dem. Mot fotens basis ofvergar
rannan i en stor fordjupning, i hvilken byssus-
tradarnes ena anda fastas vld djurets kropp, ge-
nom ett eget amne, som afsondras i caviteten. Den
andra andan af traden fiistes vid stenar och andra
kroppar i vattnet. — De musslor som ej satta
byssns (Anodonta, Unio, Mya m. fl.) hafva ingen
fara under foten, som hos dem bar vida mindre
rorllghet.

Flere olika former af byssus beskrifvas, jemte
forklaring af deras bildning. Forfattaren synes
bafva vii! utredt detta, for kannedomen om muss-
lorna, vigtiga iimne, och lemnat nojaktiga forkla-
ringar ofver allt, utom siittet hvarpa musslan for-
farer, for att fasta ena andan af traden vid yttre
kroppar och den andra andan vld en cavitet af
sin egen kropp. Atminstone bar jag ej af denna
afhandling fatt nagot tydligt begrepp derom, och
skulle vara frestad att tro, att traden ej bildas sa
som Forf. siiger, genom byssns-amnets nedflytande
fran spinnoppningarne till den cavitet i foten vid
livilken de fastas, utan snarare att de dragas, lik-
som af spindlar och insektlarver, genast fardige ut
ur oppningarne, och fastas omsom vid en yttre
kropp och vid caviteten i foten, genom fotspelsens
och hela spinnorganets alternativa rorelse.

Ett utmarkt arbete ofver Anatomien af de fa^'ners

Anatorni

egentliga musslorna ("Conchiferous Lamellibranchiateoch indel-
Animals") hafva vi erhallit af Garner. Det slutascon"chacea.

398
nied en kort uppsats om musslornes sjukdomar och

rasiler. Delta arbete ar alltfor omstandljVt for

alt i korthet kiiiiiia framstallas i ett utdrag, hvar-
fore jag inskranker mig till meddelandet af de
karakterer, hvarigenom Forf. pa ett klart och iipp-
Ijsande satt framstaller skill naden mellan klas-
sens bada ordiiingar. Han indelar nemligen Con-
ch ifei a i:

l:o Brachiopoda y hvilkas mantel har en cifre och
en undre lob; saledes ett ofre och ett undre skal.
Miinnen ar belagen under mantelns ofre lob, fcir-
sedd nicd tva peclinerade armar. Respirationen
forrattas af mantelns in re sida.

2:o LamelUhvancJiiata Blainv. med laterala (hogra
och venstra) mantel-lober och skal. Munnen ar be-
lagen vid (framre andan af) mantel-lobernes for-
ening, och ar vanligen omgifven af 4 pectinerade
lentakler och 4 galblad. — Anomia ar en mellan-
form mellan bada ordines. (Zool. Transact. 2,
part. 2, 1838, p. 87. — Isis 1838, p. 820. — Char-
lesw. Magaz. 1838, p. 578, med flora forts, i arg.
1839. — Och i korthet i Zool. Proc. 1836, p. 12.
— Isis 1838, p. 172).
Mytilus Ett djiir, som adragit sig mangas uppmiirksam-

poiymor-|^p|. ^^ blifvit forcmal for mano^a afhandlin^ar iir

"DllUS OCIl ^ ^

dess ran- Mytilus polymorphus Pall^ hvilken ar ursprunglig
""gar- ^j,^j^ g-j|. yatfgj^ \ ostra delarne af Europa, men i
sednare lider, genom handeln och menniskors at-
gard erhallit en vida storre geografisk utbredning.
Den har i de nyare afhandlingarne blifvit skild
fran Mjtikis och uppford sasom eget slagte under
tre namn: Drcissena , Mytilina och TichogoJiia, —
Enligt van Beneden har den blifvit under sed-
nare aren ford med flottved pa kanalerne fran
Byssland och Polen till Preusscn, samt med fart yg
derifran till England och Holland. Ofverallt der

399

den bllfvit inford synes den starkt foroka sig (se
Wiegm. Arcbiv 1838, p. 342). -— Gray hestyrker
uppgiften oni dess inForande fran ostersjohamnarne
till England, med fartyg (ibd. 1839, p. 108).
Den synes alltsa ratt val trifvas i hafsvattnet. —
En annan, ganska narslagtad art af samnia slagte,
Dr. Africana v. Bened. liar blifvit pa sanima salt
inford med fartyg fran floderne i Afrika till bas-
sinen vid Antwerpen, livarest den nii tyckes trifvas
val (v. Beneden, i Wiegni. Arcliiv 1838, p. 376).
— Forofrigt far jag hanvisa till fciljande afhand-
linffar ofver detta slai^le :

Van Beneden, om en ny art af ^2^^\.Qi Dreissena,
och om dess nervsyslem, i Ann. Sc. Nat. vol. VII,
1837, p. 126. — A. Mtiller, om anatomien af
Tichogonia Chemnitzl (Myt. polymorphus) i Wiegm.
Arcliiv 1837, p. 40 (innefattar tilliigg och rattelser
vid v. Benedens afliandling) — samt Wiegmann,
11 ya arter af Tichogonia, ibd., p. 47. — F. Can-
traine, anatomi och beskrifning af slagtet Myti-
liiia (Dreissena v. Ben.), 2 arter, Ann. Sc. Nat.
1837, vol, VII, p. 703.

Anton, 14 nya arter Conchacea, Wieijm. ..^P"****

'' ^ o hteratur.

Archiv 1837, p. 281.

Isaac Lea, Obs. on the Najades , Philad.
Transact. V, 1, p. 23 j forts, ibd. VI, p. 1, inne-
fattar beskrifningen af en stor mangd sottvattens
niusslor fran Nordamerika och flera andra lander,
t. ex. China. — Samme forfattare bar utgifvit en
sarskilt Synopsis of the Family of Najadcs , Phi-
ladelphia 1836, soni skall innefatta alia da bekanta
arter af Unio och Anodonta, nemligen 323 lefvande
arter, • dessutom 29 tvifvelaktiga och 22 fossila.
(Enl. Sillimans Amer. Journ. vol. 35, p. 185).

Af "Conrads Unionidos" utkom N:o 7 i Phi-
ladelphia 1836,

400

Tellina togata , D c s h a y o s , Instit. 1839, p. 145.

Roemer, iiidelning af Pecten , Wiegm. x4rch.
1837, p. 379.

Philippi om djiiret af Galeomma Turt. och
det af Astartc incrassata (Venus Brocchi) Wiegm.
Aichiv 1839, p. 117 och 125.

Jonas, Venus pachyphylla, Thracia tctjxigona
Wiegm. Arch. 1839, p. 334.

Gray om '' Mactrad(B'\ Charlesw. Magaz. 1,
pag. 370. — Wiegm. Archiv 1838, p. 86. (In-
delning och arler).

Ofver slagtet Panopcea erhallas iinderrattelser
af Quoi, som beskrifver djtiret i Ann Sc. Nat. vol.
IX, p. 379; samt af Valenciennes, som lemnat
en monografi af slagtet, med beskrifning af djuret
till P. aiistralis, i Archives du Museum I, 1839,
p. 1. (15 arter, hvaraf 10 fossila; liknar Mya och
lefver liksom denna, nedgrafd i sanden i hafsbott-
nen, men vida djupare, 3 — 4 fot; P. Austrahs
ficks lefvande vid sydostra hornet af Afrika).

Philippi om Pandorina corruscans Scacchi ,
och dess djur; af Myacea; Wiegm. Arch. 1839, p.
122; har ett ben i ligamentet liksom flera narslag-
tade former. Beskrifven sasom fossil i fdrf:s Enum.
moll. Siciliae, under namnet Pandora ceqvlvalvis,

Pododesmus nov. gen. mellan Ostraea och Ano-
mia; Philippic Wiegm. Archiv 1837, p. 385.

Carol ia n. g. af Ostracea, mellan Anomia och
Placuna; Bull, de Brux 1838. — Institut 1839, p.
97. — Ann. Sc. Nat. IX, p. 377.

Broderip nya arter af Chama, Zool. Trans.
I, part. 4, sid. 30L — Isis 1837, p. 233.

Deshayes om PholadcrJie (Septa ria. Teredo
&c.) Ann. Sc. Nat. 1839, vol. XI, p 240. Beskrif-
ning af djuren, lefnadssatt, literaturhistoria.

TUNI-

401

TUNIC AT A. — Milne Edwards bar vid bio.i-
Medelhafvet observerat blodomloppet hos Pyrosoina. *"" "^*''
Hjertat ligger under ena sidan af visceral massan;
det visar en peristaltisk sarnmandragning och drif-
ver blodet omsom at olika hall, sa att de karl soni
en stund tjenat sasom arterer, en aiinaii stund
tjena sasom vener och tverlom. Dessa organer for-
halla sig alltsa pa samma besynnerliga satt som hos
Ascidia och ofriga kiinda MoUusca tunicata. Ann,
Sc. Nat. 1839, vol. XII, p. 375.

Samme forfattare sager att Ascidice compositce Affioitet
aro narmare beslagtade med Polyperne an med J^perar
molluskerne, genom deras fcirvandlingar, knopp-
bildning m. m., och anser dem bora iitgora en egen
djurklass tillhopa med Polypi tunicati (Eschara
m. fl.). Se bans uppsats oni Ascidiae compositae,
observerade vid Frankrikes N. V. kust, i Institut
1839, N:o 307^ Fror. Not N:o 254 (1839).

Dalyell beskriFver en meiamorphos hos Asci-yietAmat-
dierne, Ur agget utkommer ett litet fritt och ror-
ligt dJLir, nastan af utseende som en grodlarv eller
knappnal. Han kallar ungen, under detta forsta
stadium, Spinula, I borjan simmar den omkring
med mycken liflighet, men omsider blir rorelsen
trogare och djuret antager da en vertikal stallning.
Flera processus utskjuta omkring dess hufvud, och
slutligen fastraxa dessa vid bottnen^ svansen for-
svinner och det lilla djuret far formen af en
Ascidia. (Jamesons Journal Bd. 26^ p. 152. Isis
1839, p. 540).

phoSi

/*/•»/ Sundevalls jlrsh, 783^—f34o. -26

402

B. Stratdju7\

Agassiz ECHINODERMATA. — Den genom sina nr-

arbete. boteii ofver (Ic fossila fiskarne utmiirkte Agassiz liar
borjat att bearbeta Echinodeimerne. En Proclro-
mus till bans nionografi ofver hela tienna djurklass
finnes intagen uti Memoires de Neiicbatel, 1, p.
168, samt i Ann. Sc. Nat. VII, 1837, p. 257. Se
afven Isis 1837, p. 249. Alia genera uppraknas
deruti med karakterer efter nya asigter, jemte nam-
nen pa de sakert kiinda arterna. A^. iipplyser
.,, .EchinerJies satt att tillvaxa, genom iippkomsten af
och sym-nya areolae (kalkstycken) af skalet, vid mun och
byggnad. aiitis, samt i fogningen melian ambulacra. Djuren
af de ofritra ordnino^arne aro bildade effer samma
grnndform som Echini. Asterierne viixa under till-
komsten af nya stycken eller areola? i kanten af
stjern-armarne, och de rader af porer for tentaklerne,
som finnas under deras armar, motsvara Am-
bulacra hos Echini. Att dessa djur, liksom alia
andra, hafva en i grunden symmetrisk byggnad
adagalagges; den synes tydligt uti laget af mun
och anus hos de fiesta foimerne af Linnes Echi-
nus, och aldrabast hos Spat an gas , som alldeles ej
ar stjernformig. Men afven hos de egentliga Echini,
som tyckas visa den fuHkomligaste stjernformiga
eller kransformiga byggnad, finner man en liten
afvikelse deruti, att anus sitter nagot pa sued,
melian ofre andarne af 2:ne ambulacra. Dessa tva
ambulacra aro alltsa belagne i bakre andan af dju-
ret, och hos alia arterne ar det en constant regel,
att en af ambulacra vander ratt at framandanj de
(ifriga 4 aro att betrakta sasom 2:ne par, ett at si-
dorne och elt par bakat. Af de 5 Areolae, hvar-
uti aggledarne oppna sig, ligger alltid en melian

403

de 2 bakre ambulacra, ocli ar tydligen olik de of-
riga fyra. Hos Aster ias ligger den lilla, eget bil-
dade areola, som af sina tatt intryckta buktfga li*
nier fatt namn af Mceandrln, mellaii roten af de
2 bakre armarne, mldt emot den framre armen,
liksom den nyssnamda aggoppningen hos Echini
li2f£fer i fcirhallande till ambulacra. — Sardeles
interessant iir det, att de areolae, som bilda den
barda delen af skalet, ej ursprungligen ligga i
tvar-rader, utan uppkomma kring mun och anus
i en spiralllnea, samt fcirst under sin vidare utveck-
ling liksom tvingas af hvarandra, att ordna slg i
transversella rader. Analogien med laget for vaxter-
nes blad och knoppar ar bar bogst marklig. Af
det namda synes att straldjurens bildning ej ar
typice eller ursprungligen kransformig, och att de
bora karakteriseras sasom djur, hvilka dga en ten-
dens till hrans-bildning. Strax nedanfor kommer
deras metamorphos att namnas, som an tydligare
bevisar, att de aro symmetriska, men sa lange vi
ej aga nagon battre karakter for straldjurs-klasserne
an den som hemtas af deras kransform, bora vi
dock anse for en lycka, att hafva den, sasom en
stodpunkt for ofversigten af de lagsta formerna af
djurriket. Dessa former, som af Cuvier samman-
fattades under namn af straldjur, synas forofrigt aga
sa foga tvpisk likhet sinsemellan , att de utan tvifvel
da de blifva battre kanda, komma att pa belt an-
nat satt an nu , fordelas och inrangeras i djur-
riket, liksom handelsen var med Linnes klass P^er-
mes, under hvilka manga, sedan hans tid utredda,
bogst olikartade former, sammanfordes. Echinoder-
merne synas sarskilt aga en ganska stor analog!
med dc egeiitliga Masharna^ till hvilka de alia af
Ok en hanforas. Agassiz ditforer blott en del af
de fotlosa Holothuriop, wemWgen Siphunculi och Tha-

404

lassemce ySom sakna tentakler och knappt visa nagra
spar af kransrorni. Det bor dock anmarkas att de '
iiamde djuren, till liela sin bygguad, sa vidt den
ar kand, narmare ofverensstamma med de egentliga
Holothnrierne an med nagon form, som nii raknas
till maskklassen.

Forsta haftet af Agassi?, monografi ofver Ecbi-
nodermerne utkora 1839, men det narmare redo-
gorandet derfcire maste uppskjutas till nasta ars-
berattelse.
Kouskill- Wagner npplyser att honen aro skilde bos

"^ * Holothuria iuhulosa, Hannarne aro sallsyntare, men
igenkannas af spermatozoerne iiti testikeln, som ar
bvit. Hos Asterias och Echinus bade ban ej fun-
nit konskillnad, iitan bl6tt agg bos alia individuer.
Fror. Not. 1839, XII, 7.
Holothu- Grube, anatomi af Siphunculus nudus , Miill.

Arcbiv 1837, p. 237. — Dess nervsystem framstiil
les derst. 1839, p. 348.
EchinT: Ebrenberg namner, i sin afbandling om

Roda bafvets Acalepber, att de yngre taggarne bos
Echinus saxatilis aro kladde af en tiinn bud, for-
sedd med vibrerande cilier, bvilken sedan aflfaller.
Gray om Echinus, Zool. Proc. Ill, p. 58.
Isis 1837, p. 126. Delar slaglet i fyra.

Pbilippi, om misshijdningar, om tillvaxten

och om fotterne af Echini, Wiegm. Arcbiv 1837.

H. V. Meyer, om afvikelser fran 5-talet bos

Echinoiderne, Act. Bonn. XVIII, p. 285. (En

4-delt Cidarit och en 6-delt Galcrit).

Asterias: Man bar i allmanhet ansett alia de djur, som

6gon; sammanfattas under namnet straldjur, for att full-

komligt sakna yttre sinnesorganer. Men de sed-

nare arens noggrannare forskning bar dock adaga-

lagt, alt en stor del af dem aro forsedde med

ggan. Ebrenberg beskrifver uti sin afbandling

405

om Acalepherne , dgonen lios Asterias violacca i
Ostersjon. De sytias utat i form af en rod punkt,
oingifven at' kalktaggar, under spetsen af hvarje
strale eller kropps-arin. Dessa ogon aro bildade
pa samma salt som hos Cyclops , sanit nara lik dem
lios Planaria och Rotatoricrna, Liksom hos dessa
djurslagten aro de understundom bleka eller farg-
losa. En nervtrad, som utgar langsat hvarje arm,
fran den lange kanda nervringen kring munnen,
slutar med en knut, omedelbarligen under den
roda ogonpunkten och ar saledes en synnerv. Da
Sjostjernan kryper haller den alltid spetsen af ar-
marne uppat-krokt, sa att det under densamma
beliigna ogat vandes framat eller uppat.

Pa samma stiille omnamner Ehrenberg, att Galar,
Asterias pa ryggsidan har en stor mangd sraa, trad-
lika, mjuka och retractila organer, i hvilka synes
en tydlig circulation af blodkulor, och ban anser
fcir sakerl att de maste vara galar.

Vidare har Sjostjernornes fortplantning och Meta-
metaniorphos blifvit upptackt af Sars, som den l^^'P ^*'
April 1837, vid Norrska kusten fann en Asterias
sangiunolenta , som hoil pa att foda ungar. Dessa
framkommo i stor mangd genom munnen; de voro
hogrcida, runda, plaltade, och i frdmre dndan
forsedde med fyra sma, klubblika armar; det ny-
fodda djuret ar saledes ej stjernformigt, utan verk-
ligen syrametriskt. Dessa ungar rorde sig langsamt
i vattnet, och efter 12 dagars forlopp borjade de
fern stralarmarne samt de fotlika tentaklerne att
utvaxa. (Wiegm. Archiv 1837, p. 404. — Ann.
Sc. Nat. vol. VII, p. 248),

Volckmann om ka rlsystemet hos Asterias , Literatur
Isis 1837, p. 513.

Om Sjostjernornes naturalhistoria, utdrag ur
Jones, forut p. 13, namda ofversigt af Djurriket,
se Fror. Not. 1839: XII, 6.

406

Forbes, Asterladce i Irlandska hafvet, Mem.
Wern. Soc. 1837—8.

P li i 1 i p p i o m Aster ias^Tx rter f ra n S ici 1 ien ,
som aro niirslagtade mctl A. Aiirantiaca , Wiegm.
Archiv 1837, p, 192.

Brandt, Asterias grandis f ra n Sa n d w i ch s-
oarne, Bull, de Petersb. V, pag. 186: (rod^ 20
stralar, forsedde med tagp^ar; 18 turn bred).
Crinoidea: J, \Y, Thompson bcskref for nai^ra ar se-

metamor- i • i • i r n

phos. dan ett litet djur under namn ar Fentacrinus
europceus^ som var markvardigt for sin likhet med
de fossila Encriniterne , och liksom dessa salt fastadt
vid en stjelk. Sednare undersokningar hafva of-
vertygat honom alt delta djur ej ar annat an un-
gen af en Comatula, och att saledes afven denna
djurform undergar en metamorphos. I Maj har
Comatula agg, som sitta i sma klasar vid fjallen
pa armarne, Kort derefter bciijar den s. k. Pen-
tacrinus visa sig, sittande pa stjelkarne af coralli-
ner. Hos de yngre exemplaren synas inga armar,
men snart utvaxa tio, som fa fjader-grenar, och
slutligen bli tvaklufne i spetsen, I September for-
8vinna alia Pentacrini, da man i stallet finner
dem i form af sma Comatulae, fritt kringsimmande
\ vattnet, De lara blifva fullvuxne till nasta Maj
manad, oeli da kunna fortplanta sig. En enda Co-
matula kan hafva 30,000 agg. Th. fann 2:ne anal-
oppningar hos Comatula, samt ett parasitdjur af
besynnerlig form *).

J oh. V, Miiller, Anatomien af Pentacrinun
Caput Medusce, Berl. Mitth, 1837, p, 25,

*) Detta bar, vid Svenska Icustcn, blifvit ganslca viil utredt
af S. Loven, som funnit det vara en liink mellan de liigre
Crustaceerne och Annelideriie, och kallat det Thyamis Co"
tnalu/re. Hans afhandling derom i Vetenskaps Academiens,
Haudlijigar 1840, Ur anjau ej fiirdigtryckt,

407

D'O rb ig'ny, oin "eii tredje lefvande art af Cri-
noideer", Holopus Rcmgiiy fr. Westindien; Instltut
1837, N:o 199^ Ann. Sc. Nat. vol. VII, p. 123^
Guerins Magazin 1837 5 Wiegm. Archiv 1839, p.
185. Skiljer sig fran de cifriga genom oledad stjelk.

ACALEPH^. — Ett hufvud-arbete for kiin- ^^^^^^
nedomen om Maneterne ar Ehrenberors, om ^erg om

O ' Acalc-

Roda hafvets Acalepher och om organisationen af pherne.
6stersj6ns Meduser, i Berl. Vet. Ac. Handl. 1835,
(tryckt 1837) p. 181. Han fiamstalJer deruti re-
sultaterna af sina undersokningar pa Medusa aurita^ Organis.
under en manads vistande vid ostersjokusten , af \urita.
hvilka foljer, att dessa djurs byggnad ej ar sa enkel
som man vanligtvis foreslallt sig den. Han leddes
till de gjorda upptackterna . genom samma medel,
hvarigenom ban funnit den sammansatla byggnaden
bos infusionsdjuren , nemligen deras matande med
rena vaxtfarger (indigo ocb karmin). Hans fram-
stallning ar i kortbet foljande. De tjocka, blekt
fargade, grenigt stralformiga ror, som utga fran
den mellersta kroppscaviteten (magen) till bvilken
munoppningen leder, aro djurets digestions-apparat
eller tarm. Alia grenarne slutas i ett enkelt karl,
som loper i kanten nindtomkring bela kroppen,
ocb pa delta kiirl flnnes, i sjelfva kroppskanten,
8 sma vitvidgningar, eller cloaker , med bvar sin
analcippning. Dessa ligga vid andarne af de 8
enkla (ej greniga) roren, som utga vid aggstockar-
nes andar. Den rorelse man sett uti alia dessa
tarmkiirlen ar ingen blodcirculation , utan allenast
rorelsen af cbynius. M, aurita lefver af infusions-
djur, cruslace-ungar, m. m. s. Den fcirtarer till
ocb med fiskungarocb storre crustaceer, som upp-
losas i magen, ocb bvaraf de odugliga delarne ater

408

aflemnas genom munnen. Uti cloakerne finner man
vanligen sma massor af skal till infuslonsdjur.

Mellan de 8 analoppningarne ligga, skiftevis
med dcm, 8 sma brnnaktiga, for blotta ogat syn-
liga knappar, hvilka E, anser vara ogon, De in-
nehajla en samling af fina cristaller, hvilka tjckas
besta af kolsyrad kalk^ vidare en rod pigmentpunkt
cell en liten 2-delt kropp, som E. anser vara ett
ganglion med 2 synnerver. Kring dessa delar sy-
nes en tydlig circulation af klart blod, som ar
den enda livilken E. kunnat upptacka. Hela kropps-
massan ar forofrigt tatt genomvafd af ytterst Una,
natformiga ror, till hvilka en oandlig mangd sma
kortellika korn synas hora. I dessa karl torde cir-
culera ett serum, som ej innehaller blodkulor och
hvars ro reiser derfore ej kunua ses. E. formodar
att ett respirations-organ kunde finnas kring ogo-
nens skaft, tatt invid den omtalade tydliga circu-
iationen; men niimner detta blott gissningsvis.

Langsat hvarje af tarmens grenar ligga, un-
dertill , 2 fargade streck, som tyckas innefatta kar-
let och lydligen synas for blotta ogat. Dessa arc
wusJxler, som visa sig sammansatta af tradar, och
iiro ulbildade i sjelfva karlets hud. Gaede hade
redan forut forklarat dem for muskier; de foror-
saka kroppens rorelser. Dessutom ligga 2 sma.
klubblika muskier vid roten af hvarje kant-tentakel.

Ehrenherg fann endast honor ganer , men tvif-
, lar ej pa att afven hanorganer kunna finnas. Agg-
stockarne utgoras af 4 stora i ziczac hopvikta karl,
som ligga ett i hvardera af de 4 stora caviteterna
kring munnen. Dessa caviteter aro skilde fran
magen (eller muncavileten) genom en tunn vagg,
och hvardera forsedd med en oppning utat, under
skifvan. Aggstockarne aro fastvuxne i caviteternes
yttre vag^, och oppna sig genom hogra andan.

409

Kring halet till hvarje cavitet sitter, pa insidan, en
krans af tentakler, som aro nastan klubblika , med
sugvartor i spetsen, och ofta banga ut fran opp-
ningen. Aggen aro i borjan sma ocb violetta ;
blilva sedan storre och gulaktlga, samt utklackas
redan i aggstocken, da de bllfva ovala och cille-
rade. Da aggen aro iittomde blir aggstocken nastan
mjolkfiirgad. Aggen (ungarne) samlas pa de fyra
stora armarnes (munflikarnes) kant, hvarest sma
pocber uppkomma, som f'yllas deraf. Slutligen
tommas afven dessa, och ungarne simma fria om-
kring. Bland de beskrifna aggen finnas andra,
linsforniiga och blekroda, hvilka aro talrika i agg-
stockarne men fatalige i armarnes pocber. Deras
beskaffenhet ar ej utredd. Da ungarne hunnit till
^ turns diameter aro de fullt utbildade och likna
de fiillvnxne. E. fick ej tillfalle att se mellan-
stadierne.

Ogonens nervknutar aro redan namde. Utom
dem ligga, rundtomkring bela kroppskanten , en
series af knutar, till lika antal med kant-tentaklerna
och alternerande med dessa, Hvarje knut 2-delas
och lemnar en gren till hvarje af de narliggande
tentaklerne; hvardera af dessa inneballer saledes 2
nervgrenar. Alldeles djlika knutar ligga vid rot-
terna af tentaklerne kring ovarii-caviteternes opp-
ningar; men E. hade ej kunnat fmna sammanban-
get mellan dessa olika system af nervknutar.

Sklfvan eller kroppsmassan bestar af klart
gele. Detta inneslutes af en hud, som i stallet
for epidermis, bar ett klart slem. Huden ar 6f-
verallt genomdragen af ett fint karlnat, med 6-
kantiga maskor, och pa dess yta finnes, temligen
tatt, sma gryn, kanske sugvartor, som pa ofre kropps-
ytan sta i sma hopar (sori) af 5 — 10 eller flere,
men pa undre ytan aro enskilde. Inuti skifvaw

410

lig"g"a de grfMilga tarMiiioren niira kroppons unci re
sldaj men tiitt under deni, Inuti geleet, ligger en
hud (Mittclhaut Elir.)^ som delar kroppsmassan i 2
lag. Denna hud har ett karlnat liksom yttre hu-
den, men inga vartor, utan i deras stiille fina,
klara korn , likadana som i sjelfva geleet.

Medusa aurita forekommer understundom mon-
stros, med 3, 5 eller 6 ovarier ocli motsvarande
antal oFriga organer, eller afven med irregulier blld-
uing, genom organers sammanflytande eller tva-
delning. — Uti ett bihang till denna afhand-
ling talas om mojligheten att Iransportera meduser
lefvande.

Riida haf- 1 samma afhandling beskrifvas Roda hafvets

'^^'•Acalepher. E. kanner blott 9 eller 10 arter, och
tyckes tvifla pa att manga flera finnas der. Bland
de beskrifna aro 3 nya, samt de vidt utbredda:
Rhizostoma Cuvicri och Medusa aurita.

Meduser- Det iiiellanstadiu m , mellan de nyfodda un-

klina. g8i'*ie och dessas sista formutveckling, som Ehren-
berg ej fick se, var redan forut bekant genom
Sars. Han hade nemligen for flera ar sedan be-
skrilvit ett Acaleph-artadt djur under namn af
Stroblla, och ett Polypartadt under namn af Scy-^
phistoma, Sednare Tann han dock att dessa bada
voro olika utvecklingsstadier af en acaleph *). De

vets arter.

nes ut
vec

) Uti hans arbete: Beskrivelser og iakttagelser over nogle
meikelige Dyr etc. Bergen 1835, 4:o; — sedan infort i
Berl. Mittheilungen 1836, och sasom utdrag deraf, slirskilt
utgifvet i 8:o, i Leipzig 1835. Dei innefattar de arter af
Polyper, Acalepher, Echinodcrmer, Mollusker ocli Annelider,
som F5rf. funnit i hafvet vid Bergen. Han lemnar iifven
deruti en hypsologisk indelning af liafvet niirmast stranden,
och antager foljando 4 regioner, som hafva alldeles olika na-
turalster: l:o Bnlanernes region vid ofre flodgriinsen pa
klipporna; 2:o Patellernes , med mycken Fucus och Turbo
litoreus; 3:o Corallinernes , vid Ebbgriinsen, innehaller
Mytihis modiolus, Actinia coriacea m. m. ; 4:o T.nminarier^
nes region, som aldrig blottus af ebben, och lacker till flera
famnars djup.

411

nyss forut af Ehreiiberg omlalade, nykliickta
iingarna aro nastan cylindriska, at framandan tjoc-
kare, och tatt bekladde af flimmertradar eller vi-
brerande cilier. De fasta sig under bladen af La-
minarier med den smalare andan, hafva da en
munoppning i tjockare andan , som kan cyh'ndriskt
utskjiitas och oppnas till nara kroppens vidd^ samt
deromkring 20 — 30 langa tradlika, ej fullkomligt
indragliga tentakler, och Ilkna saledes en polyp.
Sedan far kroppen tvarfallor, som bli djupare, tills
den ar fordeldt i manga (anda till 14) tvarskifvor,
som blifva flikiga i kanten. Den concava sidan ar
vand uppat, och den understa ar med convexa si-
dan fastsittande genom en liten stjelk. Slutligen
aflcisas de fran hvarandra och simma fria omkring.
Sars har nii foljt ett sadant djurs utveckling anda
till den utbildade formen af Medusa aurita, enligt
ett meddelande i Wiegm. Archiv 1837, p. 406,
och i Ann. Sc. Nat. vol. VII, 1837, p. 248. Det
ar markvardigt att finna ett fortplantningssatt, som
alltid sker, bade genom agg och genom delning
till fria, af hvarandia oberoende individer. Hos
Cyrtceis 8 punctata har han funnit en utveckling
genom knoppar, liksom hos Hydra.

D:r Siebold i Dantzig upptackte ar 1836 att Skiida
Medusa aurita har konen atskilde pa olika indi- agg,
viduer, och beskref 1 korthet aggets utseende fran
dess forsta outvecklade stadium, till dess ungen
bo r jar simma fritt omkring. Ytterligare framstallning
haraf har han gjort i sitt, pag. 15 namda arbele,
Beytriige &c. Agget innehaller, fore utvecklingens
borjan, samma vesicula Purliinji och fro flack ,
som menniskans agg. Hannarnes testiklar aro till
det yttre fullkomligt lika honornas aggstockar, och
skilja sig blott genom innehallet, som iir sma af-
langa kapsler, fyllde af spermatozoer, hvilkas ro-*

412

reiser syiias utat vid tryckning. Wagner farm

samma forhallande hos Medelliafvets Meduser; se

Fror. Not. 1839, Oct. XII. 7.

Systeraa- Brandt lemnade en ny syslematisk fordelning

dt'ar[be>f Accdephcrue i Bullet, de Petersb. 1837 (Isis 1837,

skrifnin-p, 930) — samt utforllgare i Mem. de Petersb.

^^'' Tom. IV (1838), p. 237, hvarest ban beskrifver de

under INI er tens jordomsegling observerade arterna,

27 till antalet. 34 plancher bora bit. Detta ar-

bete finnes afven sarskiltj arterna upptagas i Isis

1839, p. 153.

Lesson, Prodrome d'une monograpbie des
Meduses, se Revue Zool. 1838, p. 121.
Beioe. Beroe santonum vid Frank rike, Id. ibd., p. 80.

Forbes, beskrifver en Beroe n. sp. fr. Ir-
land, i Jamesons Journal Band. XX, p. 26 (Isis
1838, p. 65 5 ar B. infundibuhim enl. Oken). —
Vidare 2 sp., gen. Cydlppe Esch., vid England,-
Taylors Ann. vol. 3, p. 145.
Physalia. Om structuren af /^^j^«//^ aumarker Bennett

ganska riktigt_, att ingen gemensam cavitet finnes,
som kunde kallas mage, utan hvar ocb en af de
ihaliga tentaklerna for sig ar en mage eller en
tarm med sin mun, utan gemenskap med caviteten
i de ofriga. Ingen oppning fanns pa luftblasan,
som bestar af 2, latt atskilda membraner, hvaraf
den yttre ar muskular. De fina, tradlika tentak-
lerna, eller fangarmarna, kunna af en stor Phy-
salia hopdragas ocb uppvecklas inom ^ turns rymd,
ocb derifran bastigt utstrackas till 12 a 18 fots
langd. Zool. Proc. 1837, p. 43.

Polyper- POLYPI. — Polypemes fortplantning ocb

nes

fort-

plantning konsforballanden bafva, liksom desamma hos de
och i^on.^iYjg,^ lagre djurklasserna, blifvit med en ovanlad

413

framgang iindersokte. Ehrenberg framstaller
fortplantnlngeii ocli organisationen af Hydra virldis
iitl en artikel om kiselinFusorierne, i Berliner
Abhandl. 1836 (tr. 1838), p. 115 o. folj. Delta
markvardlga djiir upptacktes af Trembley 1744 och
observerades tlitigt under sednare Hal (ten af forra
arhundradet, af nastan alia da lefvande zoologer.
Det var egentllgen det forsta bland de lagre dju-
ren , hvars naturalliistoria blef iipplystj men den
blef det ej rent, utan man ofvervaldigades af det
mlrakulosa i det man sag, och stannade dervid,
hvarigenom det egentllgen physiologiska utbytet af
vindersokningen gick forloradt, och ett falskt be-
grepp erholls om djuret. E. vlsar nu att Hydra
fortplantas genom agg liksa val som genom knop-
par, hvilket dock den skarpsynte Pallas redan
hade bestamdt uttalat. Aggen utvaxa i form af
tva motsatta kulor, fran tva periodiskt utvecklade
hvilaktiga flackar i ofre andan af djurets fot, der
den egentllga kroppen borjar, eller vid magens
nedre anda. Sedan de tva forsta aggen afTallit ut-
vecklas vanligen tva andra, belagne korsvis mot de
forsta, och efter dessas afFallande dor djuret snart.
Knoppar utvecklas endast fran detta samma stalle
af kroppen, hvilket kan anses sasom ett ovarium 5
det var fel i observationen, att man trodde knop-
parne kunna utvaxa fran hvarje del af djurets yta.
^ggeji aro klotrunda, ej sma (^ — 1 linea), och
fuUsatta af taggar, som i spetsarne hafva flera utat
bojda bakar. De aga en stor yttre likhet med det
fuUbildade djuret af slagtet Xanthidium bland in-
fusionsdjuren. — Hydras inre cavitet (mage) afger
grenar, liksom fina tarmar, in uti djurets armar,
eller sa kallade tentakler, hvilka ingalunda aro
enkla tradar, sasom man vanligen forestallt sig
dem. De aro fullsatte af sma vartor och fina tra-

414

dar som hafva en knapp i ena iindan, kring hvars
basis finnas 3 tag^ofar o. s. v.

Ehrenberg anser sig hafva funnit hankonet
bos Hydra. Hanorganeriia skulle nemligen perio-
diskt utvecklas pa kroppens fraindel i form af sma
knolar, bvilka innehajla spermatozoer, af den
vanJiga fornien, nied stort bufvud. Hos en del
Individuer sag ban bade ban- och bon-organer,
men hos andra fanns blott eltdera konet iitveckladt.
Da konorganerna hafva olika lage pa kroppen ar
det uppenbart att djnret ar bermaphrodit. (BerL
Mittheibjngen 1838, p. 14).

Laurent, som undersokt samma amne, bar
erballit andra resultater; ban bar funnit "3 sortes
de corps propagateurs", emedan Hydra kan fort-
phi nta sig genom agg, knoppar och delning (sma
delar af kroppsmassan). Han forklarar agget for
"univesiculaire" och fruktsamt utan bitrade af han-
kcin, De hogre djurens agg *'sont bivesiculaires"
och utvecklas endast genom andra konets tillkomst*
(Institut, Fr. Vet. Ac. Bullet. 2 Dec. 1839. — Re-
vue Zool. 1839, p. 371).

Van Beneden bar funnit skilda kon , circu-
lation ocb intestinalmaskar hos Alcyonella (Obs.
sur les Polypes d'eau douce, Bullet, de Brux. 1839,
2, p. 276). Jemf. vidare Eryozoa, Tendra zo^
stericola.

Hos Actinia trodde Wagner sig hafva funnit
Organa Masculina (V^iegm. Arch. 1835, 2, p. 215),
men ban aterkallar denna upptackt i Fror. Not.
XTI, 7: Oct. 1839, p. 100. Han bade tagit e. a.
budbildningar for spermatozoer.

Dal yell, om Skottska Zoopbyters fortplant-
ning, Jamesons Journal Band. 17, p. 411 (Isis
1838, p. 48)5 forts. Bd. 21, p. 88. — Han be-
skrifver (derstades Bd. 26, pag. 152) ett dubbelt

415

fortplantningssatt lios Actinia, nemligen dels ge-
\\o\w emhryoncVy ^v>m. utkomnia genom modrens mun ,
dels geiiom en kiioppbildning Fran djurets fot.

Tveit eniot den vanli^a, af Lamarck, och Corali-
af sjelfva Cuvier, antagna meningen, att 6ora//-nes natur.
stanimarjie vore ett yttre, secerneradt och dcidt
skal, llksom det ror livarl en Serpnla bor, visar
Milne Edwards, alt dc aio lefvande, organlska
delar af polyperne, liksoni skelettet af de verte-
brerade djuren. Ue tillvaxa ocIj utvidga sig till
volum och diinensioner, och tilltaga ej genoni blott
yttre tillsats. De aro genomdiagna aF en organisk
vaFnad, hvari kalk eller andra Fasta iimnen aFsatta
slg, och delta Forhaller slg teinligen lika hos alia
CorallFormer. Hos de rcirFormrga corallerne finner
man samma stycke aF roret, vid olika alder haFva
olika diameter. Hos de stenharda (Caryophyllia,
Astriea 6cc.) bortdo de delar, som erhallit all den
tillvaxt de kunna Fa, men de FortFara att sta i
samba nd med de yngre, leFvande delarne, och sluta
med att iniFran bli uppFyllde med en kalkmassa,
som antager ett spongicist utseende och Fyller stam-
men i stallet For de lameller, som den ursprung-
ligen inneholl. (Ann. Sc. Nat. X, 1838, p. 321;
LIpplast i Fr. Vet. Ac. ^V' 38). — Johnston ar aF
motsatl tanka oFver delta amne: han anser corall-
stammarne For att vara Fullkondigt oorganiska secre-
tioner (se hans History oF British Zoophytes, som
strax nedanFore citeras).

Flourens lemnar en analys aF PeyssonelsOm forsta
manuscript oFver Corallerna, hvilket dock aldrigcdl-aiier-
bliFvit tryckt. Det ar skriFvet 1744, och innehal-"f ^J'^"'

J ' ska natur.

let deraF bleF ar 1753 i korthet inFordt uti Philo-
sophical Transactions. Peysson nel upptackte Forst
att Corallerne aro djur, vid AFrikanska kusten
ar 1725, men denna sats syntes da sa otrolig, att

416

Reaumur, som 1726 aflemnade en beratlelse der-
om till Fransyska Yetenskaps Arademien, ej ville
iiamna upptackarens namn.

Literatur. Milne Edwards, klassifikatlon af Polyperne,

i Instltut N:o 212 (1837) — Isis 1837, p. 839.

Poiyper i J o li n s t o u , Ilistory of British Zoophytes, 341

nidnie.^.j^ 8:o med 44 tabb. och 80 tradsnitt, Edinburgh
Dublin och London 1838, annonceras i Taylors
Annals vol 3, p. 46, med exposition af innehallet.
Det omfatlar alia Polyperne: Hydra — Actinia. —
Delta arbete synes vara detsamma hvaraf borjan
finnes inford i Jardines Magazine, (nemligen: vol*
1, p. 64: inledning och historian p. 225 om structu-
ren, agg m. m.j p. 440 forts, och indelning i 4
ordines; vol. 2, p. 319 om Hydrce).

Polyperne vid Shetland och Orkneyoarne af-
handlas af Forbes och Good sir i deras, forut
under Malacologi i allmanhet, p. 383, namda
Hafsfauna. Deruti lemnas en noffofrannare karakte-
ristik af genera af fam. "TuhularidiV;'\

Om de Norrska Polyperne erhalles underrat-
telse i Sars, vid Acalepherne, sid. 410 i en not
anforda arbete.

Krauss Beytrage zur Kenntniss der Coralli-
nen und Zoophyten der Sildsee, 38 sid. 4:o med
tabb., Stuttgard 1837 (anmales i Isis 1837, p. 747 j
v. d. Hoeven en de Vrieses Tijdschr. 5, literat.
pag. 127).

Couthouy, underrattelser om nagra Actinice
och Poiyper vid Massachusetsj Journal of Boston
vol. 2, enligt Sillim. Journal vol. 34, p. 216.

E«»entH<»a ^* Templeton, Actinia sanguineo-punctata

Poiyper. och Xcnia Desjardiniaua fran He de France, Zool.

Trans. 2, 1, pag. 25, tab. 5. — Isis 1838, p. 29.

Milne

; 417

Milne Edwards om Coralliam och Cornu-
luria, Institut N:o 294. Djuren af bada likna
niycket dem af Alcyoniiim.

Philip pi, djuret af Ocidina ramea Ehr.,
Wiegm. Archiv 1839, p. 119.

Id. Gorgonia paradoxa , Wicgm, Archiv 1837,
Harvey, Tubularia graciUs , ZooL Proc. 1836,
Maj. Isis 1838, p. 186.

Ellisia Flos maris, n. sp. mellan Coryne och
Tubiilarla, fran Orkneyciarne, Fror* Not, 1839,
Sept. XI, 17.

Cord a, Anatome Hydros fiiscce. Act. Bonn.
XVIII, p. 297. — Ann. Sc. Nat. vol. 8, 1837j be-
skrifver muskeltradar, anus och alia delar. En
lapp finnes mellan hvarje 2 tentakl-er; matsmaltnin-
^ea foregar utoniordentligt hastigt. — Eh re n bergs
m. fl. arbeten ofver Hydra namnas kort forut.

Nordmann och Milne Edwards anfora
att sjelfva polyphiifvudet af Campamdaria afloses
vid en viss period , fortfarer att lefva fritt och far
betydliga yttre rorelse organer. Det liknar da
nastan fiiUkomligt en liten Medusa. Afven stjelken
fortfai^r att lefva, vaxa och skjista knoppar (In-
stitut 1839, p. 417. Jemf. ibd., p, 425: Bory re-
klamerar upptackten , sasoni redan framstalld i
Diet. Classiqiie).

Milne Edwards, Mon ogra pfi och A natom i Diyozoa,
af Tuhidipora Lanr.lu Ann. Sc. Nat. 1837, vol. 8,
p. 321. Djuren likna cj Hydra och Sertularia?
utan komma nara dem af Flustra och Eschara.
De hafva tydlig tarm med sarskilt ^nus^ 8 cilierade
tentakler, som ej bojas, utan, vid djurets indrag-
ning i sitt ror, lagga sig rata intill hvarandra. De
skilja sig dock fran dem af namde tvenne slagten,
genom brislen pa opercular-appavat. Kalkroreu
Prof. Sundeval/s Jrsb. 38 3y — 7840- '^^

418

aro i borjan mjuka ocli ligga krypande utmed an-
dra kroppar i hafvet. Da de bli aldre boja an-
darne sig uppat.

Samme forfattare lemnar monografier af flera
niirslagtade former: Crisia — Hornera i Ann. Sc.
Wat. 1838, vol. IX, p. 193. — Salicornaria Instit.
1838, p. 154.

Nordmann, Tendra Zostcricola , nytt Bryo-
zoon fran Krim, narslagtad med Flustra. Ann. Sc.
Nat. vol. XI, p. 185. InstltLitl839, p. 95. — Figu-
rer derofver i DemidofFs resa. Hannar och honor
aro ej allenast skilde, utan bllda celler af olika form,
men finnas om hvarandra hopblandade. Aggen
befruktas af sadesdjuren, som inkrypa i honcellerne.

Arthur Far re om structuren af Polyperne
med cilierade tentakler, Phiios. Trans. 1837, p.
387} beskrifver en mangd former af Bryozoer fran
Engelska kusterna och lemnar en kort historisk 6f-
versigt af kannedomen om dessa djur.

De till Bryozoerne horande sammansatta sott-
vattens polyperna, aro afhandlade af Dumortier
i ett sarskilt arbete: Memoires sur I'Anatomie et
la Physiol, des Polypiers composes d'eau douce,
nommes Lophopodes, Tournay Ed. 2, 84 sid. 8:o,
2 pi., 1836. Slagtena uppstallas salunda:

A, Stirps libera: Cristatella.

B. Stirps fixa

a) organica: l:o Tentaculis ciliato-plumosis: Plu--
matclla (repens, lucifuga, Sultana). — 2:o
Tentaculis nudis: Lop kopus (cvxsi&Winnm^ cam-
pa nulatus).
h) Stirps anorganica : Alcyonella (slagnorum).
Genera dubia: Difflugia LeClerck, Dtedalia Quoy

& Gaym.
Lophopus cristalUnus beskrifves anatomice, utforli-
gen. (Isis 1839, p. 774).

419

Gervais afliandlar dcssa djur i Ann. Sc.
Nat. vol. 7, 1837, p. 74. (Cristateik, Plumalella,
Paludicella). Agget af Cristatella ar rundt, platt,
i kanlen omgifvet af eii krans langa, i spetsen
flerklufna, tillbaka bojda taggar. Det liar saledes
analogi med det nyss forut beskrifna af Hydra.
Utvecklingen beskrifves.

Gervais bar till Fr. Vetenskaps Academien
mlemnat en ny skrift ofver sammadjur, bvarofver
en rapport af Milne Edwards finnes i Ann. Sc.
Nat. XI., 1839, p. 179, De indelas pa fciljande satt:
l:o "Polypes bippocrepieos": tenlaklerne sitta pa
en dubbel balfcirkel (i bastsko-form) vid livarje
sida om munnen: Cristatella, Plumatella, Al-
cyojiella.
2:o P. infundibuliformes: tentaklerna bilda en re-
gulier krans omkring munnen, och likna, ^da
de aro ntbredde, tillsammantagne en tratt :
Frcdericella n. g. (Tubularia Sultana Blumenb.).
Paludicella n. g. (Alcyonella articulata Ebr.).
Turpin om Cristatella mucedo Cuv, Ann.
Sc. Nat. VII, p. 65, — Instilut N:o 198,

Om Alcyonella stagnorurriy Jardines Magaz.
1, p. 293.

Det namdes forul (rid Cepbalopoda sid. 384 ) Poiytjia-
alt Ebrenberg hitforer de sma ^djur, som blifvitKiit-djur.
raknade till Cephaiopoderna under namn af Fora-
minifera m, m., emedan djuren af de lef^^ande ar-
ter ban baft tillfalle att se, visat nagon likbet med
Bryozoer. Emellertid synes delta amne ej vara
tillrackligen utredt, ocb man tycker sig vid bans
afbandlingars genomlasande finna, att skalen for
det bestamda hitfoi-andet af alia dessa talrika for-
mar, ej aro tillfredsstallande, da djuren blifvit sedde
af ytterst fa, ocb knappt nagot synes vara tillrack-
ligen undersokt. Jag atnojer mig alltsa med blotta

420

omnamnanclet liaraf i afvaktan pa ytterllgare uu-
dersokningar, ocli far fcir de markvardlgaste facta
och litcraturen lianvisa till afhandlingen om In-
fusionsdjuren, langre fiani.
Spongiae Fmii Djurrlkets omrade liafva zoologerna i

"Jj'j^^^j^^^^^sednare aren uteslutit Spongice, Corallines m. fl.
frSn former, som forut varit riiknade till Corallerne, fcir
^"'"^'deras yttre likhet nied dem. Man har nemligen
ej kuniiat upptacka djur uti dem, och derfore an-
sett dem for vaxter, ehuru botanisterne cj heller
tyckas vilja anse dem sasom horande till deras om-
rade. Utan tvlfvel fortjena dessa varelser den
stcirsta uppmarksamhet fran bada hallen, och bc-
stammandet af deras ratta natiir torde en gang
blifva forenadt med vigtiga npplysningar (ifver vill-
koren for organlsmeriies lif. Flera nyare forfattare
omnamna dem, i allmanhet for att bortvisa dem
fran Djurriket^ t. ex. Hogg om Spongilla Jliiviati-
lis, i Tayloi-s Annals 3, p. 458 (1839), som sliitar
till dennas vegetabiliska natur dcraf, att den ar
gron genom solljusets inflytande, och fcirlorar far-
gen da den halles lange i morker. Men Dujar-
diii har, i en afhandling i Ann. Sc. Nat. 1838,
vol. X, p. 5, och Instiliit 1838, pag. 157, sokt visa
en djurisk natur hos bade Spongierna och Spon-
gilla, Han har nemligen sett en tydlig rorelse
uti det slem som betacker dc forra da det un-
der microscopet undersokes vid ett sarskilt af-
passadt Ijus, och ytterst sma fragmeilter af delta
slem hafva synts honom krypa fram pa glaset. Fran
stycken af Spojigilla Jluviatilis tror ban sig hafva
sett ytterst fina tradar utskjutas och visa en un-
dulerande rorelse^ Vi erinras harviil om den forut,
aid. 373, niimda djuriska naturen hos de undu-
krande tr»adarnc af Oscillatoria.

421

Philip pi afliandlar eii anuan iorni at' dcssa
IVaii djuniket uteslulna kroppar, nemligen Niilli-
pora. Eiiligt honoin, ar deniia samt Corallinernc ,
Galaxaura, Halymcda m. fl., till sin structur verk-
Hga viixter, vitan att aga riagot tecken till djnr
eller djuriskt lif, men de likna Corallerne genom
sin egenskap att afsatta en kalkskorpa i ytan.
Nullipora bar en cellulos epidermis och karl af
samma beskalTenhet som viixternes, samt innehaller
gryn af chlorophyll och amylum. (Wiegm. Ar-
chiv 1837, p. 387).

C. Infusionsdjur , m. m.

Ofver dessa, de minsta bland alia kanda dju r,Ehrenberg
liafva vi af Professor Ehrenberg i Berlin erhallit sions- "
ett stort arbete, med titel: Die Infusions-thierchen <*J"'"^°'
als vollkommene Organismen : Ein Blick in das
tiefere oiganiche Leben der Natur, folio, m. 64
col. pi., Leipzig, bey L. Voss, 1838. Det samman-
fattar allt som innelialles i Fcirfattarens manga, forut
utgifnc skrifter*) ofver detta amne, med manga
nyare tillagg samt utforliga beskrifningar och figu-
rer af alia honom da bekanta arter. Dessa aro ej
blott fran Tyskland och andra delar af Europa,
utan iifven fran Roda hafvet, Medelliafvct, Arabien
och Afrika, hvarest Ehrenberg under sina resor
flitigt observerade dessa djur, sa att man uti detta
arbete har en naturalhistoria ofver infusionsdjuren,
som ager en hog grad af fullstandighet. E. har

) Jemf. Arsk 1831, p. 82; 1832, p. 125 och 1834, p. 136, samt
flera nedanfore namda.

422

fran Mexico erhaJIlt torkade iiifusionsdjur, hvllka
han kunnat bestamma, och funnit att af 14 arter
aro 8 som sakert afveii finnas i Europa, 3 hvarom
han ej ar fullt viss^ och blott 3 arter, som han sa-
kert ej funnit har. I allmanhct synes foga skill-
nad vara mellan olika landers infusionsdjur, Ki-
seldjuren (af Bacillariae) utgora ofverallt det ofver-
vagande antalet. Ehrenberg sammanfattar har,
liksom i sina forra arbeten, infusionsdjur en med
HotatoT'ierna , ehuru mycket de, enligt bans upp-
tackter,, skilja sig till sin organisation. Det ar hos
de seduare som han funnit och beskrifvit de skilda
delarne af alia organ-sjstemer, men hos de egent-
liga infiisionsdjuren, eller Polygastrica, har det
annu ej varit mojligt att upptacka karl eller blod-
circulation, nerver m* m. Uti detta arbete fram-
stalles dock upptaekten af mnskel-knippen, som sy-
nas ga till flimmertradarne hos en del slagtformer,
samt af nervknutar vid ogonen hos andia, t. ex.
Euglcjia. Det vore omojligt att i korthet redogora
for innehallet af detta rika arbete j och da nagra
af de allmant interessanta facta, som iifven haruti
afhandlas, komma att namnas strax nedanfor, vid
cilationen af andra arbeten af samme forfattare,
inskranker jag mig till meddelandet af fciljande of-
versigt af familjerne, med antalet af derunder be-
skrifna genera och arter, hvilkas systematiska an-
ordning ar densamma som i F6rf:s forra arbeten.

Polvffastrica. -^"^^^

•J o gene- ar-

1, Anentera , iitan tarm. ra ter.

Gymnica, utan fotter eller borst:
Kroppsformen bestiimd.

Enkia djiir (forokas geDom fullkomlig sjelfdelning).

Utan pansar Fam. I Monadina 9 . 41.

med d:o — 2 Cryptomonadina 6 . 16.

s»minansatte djur Ctillfolje af en ofullstandig sjelfdelning):

klotfonnige , med pansar ... — 3 Volvocina U) . 18.

!rSdlike iifan d:o ... — 4 Vibrionitia 5 . 14.

med d:o ... — 5 Ctcsterina 1 . IG.

423

kroppsfprmeu obestamd, vcxluud*.

med pansar . . ^ Fam.
utan d:o ... — '
Pseudopoda (med obestandlga fiitter).

utan pansar —

med d:o —

foten mangdelad, ur enkel iippning —

fottei' enkia: flera eller blott en . -—

Epitricha (med borst). Utan^'pansar —

med dito —

2. Enterodtla: magarna oppna sig till en
tydlig, sarskilt tarra.
A n (/ p i s t h i a mun och anus tatt tillhopa

i en grop, utan pansar —

med d:o —

Enantiotreta, mun och anus i motsatte

kroppsandar. Utan pansar —

med d:o —

Allotreta, mun i framandan, anus
undertill.
Utan pansar
en snabel, utskjutande ofver munnen,

ingen svans —

ingen snabel, bakandan svanslik . —

Med pansar —

Catotreta, mun och anus under kroppea
Utan pansar

rorelse blott genom flimmertradar —

dessutom ftirsedde med borst &c. —

Med pansar —

6 Ailaitian. . .

7 Dinobryina .

. 6 .
. 2 .

24,
8.

8 Amoebma . .

. 1 .

9 Arcellina . .
10 BaciUaria .

. 3 .
. 35 .

10.
168.

1 1 Cyclidina . .

12 Peridinaa . .

. 3 .
. 17 .

9-
4-

13 Vorticell'ina

14 Ophrydina .

15 Enchelia , .
Itt Colepi'na . .

17 Trachelina . .

18 Ophryoetrcina

19 Aspidiscina . .

20 Colpodea. . ,

21 Oxytrichina

22 Euplota > . .

80.
5.

27.
17.
12.

123 . 553.

Rotatoria.

1. Monotrocha, med enkelt, kranslikt flimmerorgan.
Holotrocha med hel krans,

utan pansar Fara. 1 Ichthydina . . 4 . 6,

med d:o — 2 Oecistina . . . 2 . 2.

Schizotrocha med buktig krans

utan pansar ... — 3 Megalotrochma 3 , 9.

med d:o ... — 4 Eloscularia . . 6 . 7,

2. Med flimmerorganet deladt i skilda kransar.
Polytrocha med flera kransar

utan pansar ... — 5 Hydatinma . . 18 . 71.

med d:o ... — 0 Euchlanidota 11 . 36.
Zygotrocha med 2 kransar

utan pansar — 7 Pkilodinma

med d:o

17.

27.

Ett utdrag,

8 Brackioncea .

55 . 169,

innefattande diasnoserne af samt-

lige, i E h re n bergs stora arbete, beskrifna slagteii
och arter, finnes i Valentins Repertoriiim vol.
IV, 1839, pag. 136—180.

4^4

iga. Aggens- utveckling samt ban- och Iionorga-

neriia, och karlsystemet bos jRotatoj-ia hade for-
iit blifvlt beskrlfne af Ehrenbcrg 1 Berl. Vet.
Ac. Handl. 1835 (tryckle 1837), 'p. 151 med titel:
Zusatze zur Erkenntnlss grosser org. Ausblldung
in den klelnsten Organismen. Aggen bildas oaf-
brutet. Hos Hydatina Senta varar ofta hela ut-
veckbngen, fran fcirsta bildningen till iingcns lit-
klackning, blott 24 timmar. Hos flera, kanske
alia arter, aro aggen perfodiskt ollka , en del aro
nemligen forsedde med yttre skal, som saknas bos
andra, kanhanda for att ofvervintra eller af annan
orsak. — Har namnes att alia infnsionsdjur, anda

Hankon. tlUMonas, hafva ctt kortcl-lik t organ, som E. anser
for sjelfva testfkeln, samt en eller flera contractila
blasor, med stralformigt utgaende kanaler, som haii
fcirklarar for sadesblasor med sina ductus seminales,
hvariiTcnom semen utfores 2fenom ejaculation.

Andra Ebrcnbcrgs stora fortjenster om upptackten

^nP,Js^ons.^^ de lagsta djurens yttre former och organisation

djurens jipQ obestridlifja , men emot honom och bans upp-

bygguao. o ' ^ ^ ^ i i

tackter bar dock en ganska lillig opposition fram-
statt. Ehuiu Ehrenbergs antagande , att alia djur,
iifven de ofullkomligaste, aro sammansatte af alia
de samma organsystemerna, som de bogste djui^n,
fastan pa en lagre utvecklingsgrad, synes vara mera
enlig med bvad man i sednare aren lart kanna,
samt med begreppet om mojligheten af ett djuriskt
lif, sa ar det dock ingalunda bevisadt. Ehren-
bergs motstandare hafva anfort, att ban utan grund
antagit^ att Botatoria bora till samma djur-typus
som infiisionsdjureny samt utan nagot annat skal
pa de sednare lampat alia de upptackter som ban
gjort ofver de fcirras organisation. Den strid som
barigenom iippstatt skall utan tvifvel aflopa till

425

stor batnad for vetenskapen, da amnet harigenom
blir betraktadt fran flera olika synpiinkter.

Dujardin motsager, i en vitforlig ocli tern-

llgen vldlyftig artikel, i Ann. Sc. Nat. Vol. X,

1838, p. 230, liela Ehrenbergs liira om infiislons-

djurens byggnad. Han franidrager flera inconse-

quenser och forhastade resultater hvartill E. gjort

sig skyldig, och soker visa, att infusionsdjiiren ej

engang aga den tarmkanal som E. beskrifver sasom

centraldel fcir de sa kallade magarnej vidare att

E. inrangerat bland sina J^olygastrica , en mangd

former hvars inre byggnad var honom fullkomli-

gen obekant (BacilJaria?, Vibriones, Closteriae). D.

tror sis: bafva fnnnit att de blasor som E. kallar

magar, alldeles icke aro bestiinide, utan att de aro

blotta vattenbubblor, bildade for tillfallet, i den

mjuka, inre massan, af det nedsvaljda vattnet,- men

munnens lage ar beslamdt, ty vattenblasornes bild-

nlng borjar alllid fran samma stalle af kroppen,

bvllket maste kallas niun , afven om ej en bestamd

munoppning finnes. Deremot tror ban att anus

endast bildas tillfalligtvis der en vattenblasa brister

vid kroppsytan. Han anser Ebrenberg hafva

bedragit sig genom jemforelsen mellan Infusoria och

Rotatoria, som E. klassiHcerar tillsamman, men

som aro vida atskilde former,- de sednare aro nem-

ligen hogre organiserade djur. Tarmen som E.

vill hafva sett hos sina polygastrica borde, om den

fanns, visa nagra fasta delar, som qvarblefvo da

djuret scinderflyterj men sadane bar ban ej funnit.

— Afven konorganernas tillvaro bestrides. E. bar

alltfor hastigt antagit sasom beviste, ej blott de

masculina organernas, utan afven sjelfva aggens

tillvaro. E. bar endast sett aggen hos Hydatina

Senta och andra rotatoj'ier , som val aldrig borde

kunna jemfciras mcd bans Polygastrica, Dujardin

426

pastar att vi ej kanna annat fortplantningssatt hos
dessa sednare an genom en divisio spontanea, och
anforcr att aldrig nagon annan propagation hos
dem beskrifves i Eh ren bergs egna arbeten, samt
att man aldrig far se de sma ungarne af dessa
djiirj ty alia individuer af sainma art hafva na-
gorlunda lika storlek. Han framkastar afven den
meningen, att de kunna genomga en lang series
af metamorphoser.

Dujardin tror val att Infiisionsdjuren kun-
na hafva behof af Inft,. och saledes aga respirations-
organer, hvilka mojligtvis bora sokas i cilierne el-
ler i de valtenblasor, som bildas inuti kroppen,
men han nekar all kannedom om dessa organer
och om circulation. Liksa tror han att de roda
punkterna, som E. anser vara ogon, ej kunna be-
visas vara synorganer, och att an mindre de delar,
som E. ansett tillhora ett nervsystem, verkligen
kunna anses sasom sadant. Han anser infusions-
djurens kroppsmassa for fullkomligt homogen, och
tror att cilierne aro bildade af samma amne. En-
dast de horn- eller kiselartade skalen, Vorticeller-
nes stjelk, och flera arters munsprot, aro bevisade
vara af annat amne an den cifriga kroppsmassan.
— Denna afhandlmg ar val skrifven med en ej
till saken horande bitlerhet mot Ehrenberg, men
den ar forfattad med krilik och kannedom om
litteratur och sak, och det kan ej betviflas att den
innehaller mycken sanning, och bor gifva anled-
ning till nya undersokningar och till en derpa
grundad sakrare kannedom om dessa markvardiga
djiirs byggnad, samt dermed, till upplysandet c)f^^||
manga fysiologiska fragor. ^■1

Samma satser yrkas af Meyen (Ann. Sc. Nat.
XII, p. 122, och Mullers Archiv 1839)5 men han
medgifvcr infusionsdjuren on fast yttrc hud med

427

bestamd mun och anus, samt en oesophagus, som
slutar i en oppen mage, hvilken inuti ar forsedd
med flimmerorgan genom hvilkas rorelser vatten-
kulorna bildas. — Afven Rymer Jones bar fram-
stallt liknande asigter i bans forut, sid. 13, namda
arbete (enligt Taylors Ann. Vol. 3, p. 105).

Donne bar funnit Vibrioner i varet af vene- infusjons-
riska chancre sar, som inlagde under epidermis der och
foroka sig; de finnas alltid uti delta var. Yaret^^''*''*^*^''-
af Blennorhagia siphylitica, hos qvinnor, innehaller
alltid en oandlig mangd af ett infusionsdjur , som
Donne och T u r p i n kalla Trichomonas vagi-
nalis j men de hafva ej funnit nagot liknande i
varet af motsvarande sjukdom hos mankdn. Ej
heller hafva de upptackt djur uti varet af fluor
albus eller andra liknande, ej siphyiitiske akommor.
(Turpin sur I'Organis. tissulaire des secretions...
muqueuses &c. Ann. Sc. Nat. VII, 1837, p. 207,
i aniedning af Donnes arbete ofver mucus af
"Org. genito-urinaires").

Mandl har uppgifvit att ban funnit infusions
djur uti de lefvande safterne af vaxter; se Institut
N:o 206.

D u j a r d i n , Diselmis viridis , ett infusionsdjur Literatur.
med dubbel tradlik stjert; Ann. Sc. Nat. 8 (1837),
p. 305. — Gromia och Dijflugia ibd., p. 310.

Id. om Volvox vegetans Miiller, {Anthophysa
Bory), Ann. Sc. Nat. X (1838), p. 13.

Id. Hexamita, loc. cit., p. 17 (bestrider Eh-
renberg).

Pritchard, Nat. History of Animalcules,
skall innefatta beskrifning pa arterne af infusions
djur, med Ehrenbergs figurer, London 1834, 8:o,
6 pi. (torde vara ett utdrag af Ehrenbergs al-
dre skrifter?).

4'>a

Sperma- Dc lalilka arbeteiia ofver Spermatozoeime ,

soni foir varit raknade till iiirusloiiscljiiren , kom-
ma att aiiforas liingre fram, under Aiiatomi och
Fysiologi.
Fossiia Sedan Ehrenberg mcd en sa forvfinande fram-

d"in-S §'"'"& hade upplyst infusionsdjiircns naturalhistoria
iiingafdy,och syslematik , foljde bastigt, sasom det plagar ga
fer,%linia<b"i nagot blir utredt, en ganska utvidgad kanne-
™* ™- dom om dessa djur i flera andra forhallandcn.
En af de markvardigaste upptackterne var den af
fossiia infusionsdjiir fran flera af de aldre formatio-
nerne. Det befanns nemligen att flintsten, som
endast finnes, eller atminstone endast blifvit bildad
titi kritlager, och saledes tillhor en ganska gam-
mal period, endast bestar af de kiselartade skalen
af atskillige former bland infusionsdjuren, och att
de arter, som sammansatta flintan aro dels sadane
som annu llnnas lefvande, dels sadane som ej blif-
vit funne i lefvande tillstand, utan troligtvis aro
ntdode, liksom de snackor och andra djur hvilka
finnas i aldre formationer. Redan fcirr an detla
blef upptackt om flintan hade Ehrenberg fun-
nit, att Polershlffer J Opaler och flera kiselarter
fran tartiar-formationerne, aro blotta sammansatt-
ningar af dylika infusionsdjurs skal, och i de
yngre formationerna fann man pa flera stallen ett
jordmjol, som kemiska analysen visade besta af
kisel, antingen ren, eller med en ringa tillsats af
organiska amnen. Vid DegerJids i Norrland npp-
tacktes ett sadant lag af kiselmjol, som dc fattiga
invanarne i trakten instinktmassigt borjat uppgrafva
och anvandt sasom mjol till brod. Prof. Retzius
fann detla mjol besta af kiselskal efler 18 arter
infusionsdjur *). Dylika lager funnos i nastan alia

') Se Berzelii Kemiska ArsberUltelse 1837.

429

lander af Eiiropa ocli pa flera stallen i andra verlds-
delar. Djureii aro sa sma, att 100-tals millioner
fordras for att utgora ett enda gran af kiselmjol
ocli likval bilda de ensamme ofantliga massor, med
blott en ringa, accidentell inblandning af andra
amnen, sasoni vaxter, forstenade fiskar o. d. Man
bade alltsa dernied fatt en ny asigt (ippnad ofver
tillkomsten af flera lager af jordens fasta massa,
men siittet, ocli mojligheten af en sa forvanande
alstring af sma djiir forblef annu en gata. Det
var alltsa i hogsta grad interessant att fa veta, att
en dylik bildning annu dagllgen fciregar. Ehr en-
berg fann nemllgen, att i stillastaende vatten pa
Djurgarden vid Berlin, alstrades om varen, en sa-
dan mycken kisel-infusorier, att ban deraf kunde
inom en kort stund samla skalpundsvis, ocb ban
lyckades att deraf bereda en artificiell trippel-sten,
lik den som forekommer i bandel. Dessa djur ut-
gora, med en ringa inblandning af alger, t. ex.
oscillatorier, bela den massa af dy, som bildar
sig i sadant stillastaende vatten, bvarest vegeta-
tionen synes bammad. Eh re n berg anmarker har-
vid, att djur- ocb vaxtbildning sta i ett flendtligt
forballande till bvarandra, sa att den ena under-
tryckes da den andra iir ratt frodig; dybildningen
afstannar da vattenvaxterne borja blifva ymniga.
Till detta dy af kisel-infusorier borer den viilbe-
kanta obebagliga dylukten. Da solen uppvarmer
vattnct, uppflyta stora massor deraf till ytan^ sa-
som ett gronaktigt slemigt cifverdrag, blandadt med
alger. Langre fram pa sommarn sag E. deltas
uppflytande tilltaga i iinnu storre forballande, sa
att vattnet ej kunde ballas klart, ocb vid upp-
griifningen ocb rensningen af nagra kanaler pa an-
forde stiille, befanns, att all den dy, som en mangd
arbetare dagligen uppforslade pa karror, endast

430

utgjordes af lefvande infusionsdjur, blandade med
iiagot alger, lof af traden, sma fiskar, t. ex. Ga-
sterostei o. d., och att saledes dessa massor, da de
torkades, hade, utom hardheten, mycken likliet
med polerskiffer. Denna dy bildar en utmarkt
god vaxtjord, genom sin formaga att kraftigt qvar-
halla fuktigheten, sa att den efter flera manaders
torka annu bibelialler nagon fnkt. Ehrenberg
fann, att da den fuktades, afven efter att hafva va-
rit till utseendet fullkomligen torr, aterupplifvades
djuren och borjade rcira sig. Endast da de blifva,
genom artificiella medel, fullkomligen uttorkade, do
de. De upplifvas alltsa vid hvarje regn och vi
erhalla den forvanande underrattelsen att det na-
stan ofverallt finnes en lefvande mulljordj smutsen
pa gator och i rannstenar ulgores till en betydlig
del af dessa periodiskt lefvande varelser, I vattnet
ntgora de foda for de fiesta andra sma valtendjur,
hvilka dock lemna kisel-skalet belt fran sig. Det
blir nu klart att de kunna utgora hela massor af
jordklolet. Kiselmjolet och polerskifFern aro bil-
dade i sott vatten, men afven i hafvet fdregar oupp-
borligt en bildning af samma beskaffenhet. Kritan
ar en hafsformation och flintstenen bestar af infu-
sorier som lefvat i hafvet. Referenten kan efter
egen erfarenhet namna, att man midt ute pa oce-
anen, bade mellan tropikerna och i ishafvet, kan,
inom en kort stund, medelst en nagorlunda stor
slaphaf af flaggduk eller larft, uppsamla gopenvis
af ett slemaktigt amne fran vattenytan, som till en
betydlig del bestar af infusionsdjur, och som utan
tvifvel utgor fodan for de otaliga storre, eller for
blotta ogonen synliga, crustaceer m. fl. djur som
der lefva *).

♦) Litteratur till det ofvan afhandlade amnet:

Ehrenberg, iiber das Massenvcrhaltnrss der jetzt leben-
den Kiesel-Infusorien &c. Berl. Abhandl. 1836, p. 109.

431

Men det var ej nog att nagra lag af kisel- Krita be-
arter funnos besta af djur , det liar under dessa,djur-iem-
pa upptackter rika aren_, afvenledes genom Ehren- °^°o'^^'
bergj bllfvit bekant, att vida storre delar af jord-
skorpan, nomligen hela kritformationen, hufvud-
sakligen bestar af sma, for blotta ogat osynliga
djurs skal, livilka dock aro mangfaldlgt storre an
de forut namde infusionsdjiirenj deras diameter ar
nemligen fran ^V tysk linea (d. a. ungefar ^V af
en Svensk linea), till tolf ganger niindre. Den
livita eofentliafa kritan ar endast en sammansattninff
af dessa djur, och hvarje litet streck, som man ri-
tar med en kritbit utgores af tusendetal af dem.
Ehrenberfif hade forst funnit att krita bestod af
sma plattade elliptiska eller rundade, ringade krop-
par, hvilket ban namde vid Naturforskarnes mote
i Jena 1836 (se Isis 1837, p. 343), utan att da

Densamme ora bergarters samraansiittniiig af infuslonsdjnr
fran Alluvium, tertilir- och flotsformationerna, vid motet i
Jena 1836, Isis 1837, p. 343 och 437. — Ofver samma iimne
i Wiegm. Archiv 1837 — i PoggendorfFs Annaler 1836,
N:o 6, (ifversatt i Ann. Sc. Nat. 1837, Vol. VII, p. 27.
(PolerskifTern vid BUin i Bohmen bestar af skal af Gallio-
nella distans, m. m.).

Dens, om lager af kiselmjol af infusionsdjur i flera af
Europas lander (Bohmen, Ungern, Grekland, Sicilien,
Ryssland, Frankrike), om infusionsdjur i torfjord, och mas-
sor deraf vid hafvet. Berliner Bericht 1838, p. 175; Fror.
Not. 1839, Jan., p. 120.

Dens, om Meteorpapper, som foil i Curland d. 1 Januarii
1686 middagstiden med sno. Undersokt af Ehr. och befun-
net besta af conferver med 26 sp. infusionsdjur, Daphnise
m. m. , saledes sUkert fran kiirr i granskapet. Berl. Ber.
1838, p 175; — Fror. Not., April 1839, p. 38.

Turpi n om infusionsdjur i kiselarter Ann. Sc. Nat. VII,
1837, p. 129 — Institut N:o 199 (1837).

Retzius om lager af fossila infusionsdjur i Sverige och
Finland, Berl. Bericht 1838, pag. 5. Den organiska jorden
hade liinge varit brukad sasom foda i Norrland.

Drummond om fossila infussionsdjur i Irland, Charlesw.
Mag. 1839, p. 353.

Bayleiy, fossila infusionsdjur vid NewYork, SilliraJourn.
vol 35, p. 118.

432

noga kanna deras beskafienhet. Sedan lyckades det
honom att gora dem genomskinliga, medelst cana-
dabalsam, hvarmed slammadt, torrt kritpulvnr iii-
dranktes, och genom delta medel fanii haii deras
beskaffenbet; de soni iiro bela visa slg nemb'gen
under microscopet sasoni de aldra vackraste, sma
Nautilus-bka snackor, och af manga and ra olika for-
mer, men en stor del aro vittrade och sonderfallne.
Dyllka djur finnas annu lefvande till oandlig mangd
i hafvetj de benamdes at' d'Orbigny foraminijeres,
och insattes aF Cuvier bland Cephalopoda, till
folje af den likhet soni en del af skalen hafva mod
dem af Nautilus. Ehrenberg soni haft tillfalle
att se djnren af ett par lefvande former (t. ex.
Sorites oi^biculus Ehr. Nautilus orhiculus Forsk.) vid
roda hafvet, forer dem alia till Bryozoa , under
namn af Polythalamia. Dujardin hade ar 1835
bekantgjort sina undersokningar pa djur af dessa
former, som voro sammansatte af en stor mangd
sammanhangande individuer, uppkomne genom
knoppbildning. Kannedon,ien om dem ar dock
annu hogst ofullstandig; men man kan hoppas att
snart erhalla mera upplysning dercifver. — Eh-
renberg bar funnit, att kritbergen i Egypten
och langsat roda hafvet, besta af skal af samma
djurarter som i sodra Europa. I dessa sydligare
lander ligga kisel-infusorierne ej sa bestamdt af-
skilde i form af rena flintbollar, som i kritlagren
uti de mera nordliga delarne af Europa, utan bilda
i kritan en art mergel , ellcr blandning af kisel och
kalk. Hela det ofantliga jordlager som omgifver
Nilen, och hvari dess dal och stromfara aro ut-
grafde, borer till kritformationen och utgores huf-
vudsakligen af de namde sma djurens skal; tro-
ligtvis ar forhallandet lika med storre delen af

den

433

den Afrikanska oknen. E. sager att den niivaran-
de hafssanden hufvudsakligen ar en produkt af
dessa sma djur, ocli allt jemt bildas. (Ehr en-
berg, Die Bildung der Europ. Libyschen und
Arabischen Kreidefelsen und des Kreide-mergels
aus Microsc. Organ ismen, Berlin, folio, 1839. —
Berl. Bericht 1838, p. 192. — Fror. Not. 1839,
Mars, p. 264, och April X, 1. — Instilut 1839,
p. 281 (ur Berl. Vet. Ac. 1839, 18 Febr.).

Prof. Suiidevatts Ji^sh. 7837—7840.

434

Fornveildens Fauna.

En esen sort af minnesmarken fran lor-
fointida gangna veildspeiioder liar i sednare aren adragrt
sig en valforljent uppinaiksamhet. Man liar nem-
ligen, mellan lagren aFsandsten i gamla formationer,
fvinnit fotspar af djiirarter, af hvilka ingenting an-
nat nu ar bekant. Men dessa blotta intryck, som
engang hiindelsevis qvarblefvo i sanden efter fram-
gaende djtirs ftitter, hafva hlffvit ftirvarade, for
att nil sprida ett IJus ofver tidor, som ligga gom-
de bakoni en foljd af nilllennier, hvllkas antal
man ej en gang gissningsvis kan uppgifva. V^i
lara emellertid af dem , att det langt fore tertiar-
formationen , under hvilken de talrika stora dagg-
djuren lefde, fanns torrt land liksom nu, samt djur
som voro bildade for att lefva pa delsamrna, men
som Toro liingesedan forsvunne af jorden, da de
uu utdoda Mammiit och dess samtida, upptradde.

Forsta upptackten af dessa spar skedde 1834,
i den sa kallade brokiga sandstenen, af flotsfor-
mation, vid Hessherg nara Hildburgshausen; sedan
bar man funnit sadane pa flera stallen i Euro pa
ocb Nordamerika. I England fann Cuningbam,
ar 1838, uti ett sandsfensbrolt vid Stourtoii eller
Storeton-Hill , nara Liverpool , spar, som mjcket
liknade dem hvilka blifvit fiinne vid Hessbcrg.
En del hafva nastan utseende och slorlek af en
menniskohand , men kortare och tjockare llngrar,
med tjocka, foga bojda klor, samt en bakat krokt
tumme, som dock sitter pa sparets yttre sida.
Dessa aro tydligen af djurets bakfotter. Framom
hvarje af dem ser man alltid ett litet, dubbelt
kortare och alltid fdga intryckt spar, utan tumme,
som tydligen ar efter framfoten. Dju ret syncs alltsa

435

hafva haft stor och tung bakdel, sanit smal och
latt framdel. Forofrigt iir man annu ganska oviss
om dess natur. Cuningliam anser det liafva va-
rit krokodilarladt, andra hafva ansett det For ett
pungdjur, men emellertid betecknar man det med
namnet Chirotherium (hand-djur). Da numcra Intet
djur finnes hvars tumme ar vand iitat, ar det
hcigst sannolikt att djiuet, under gaendet, bar
trampat med fcitterne korsvis inanfcir hvarandra,
hvarigenom insldan fatt utseendet af yttre sida.
Man ser ej numera sjelfva det intryckta sparet,
utan ett iippbojdt aftryck af detsamma, liksoni af-
trycket i lack af ett sigill. Djuret bar ncmligen
gatt pa en strand, bvarest sanden varit betackt
af ett tunnt halftorrt lerlager. Uti detta hafva
sparen blifvit trampade, hvarefter leran torkat,
hvilket synes af de stora sprlckorj som alltid finnas,
hvarefter ett nytt lager af sand, mojb'gtvis genoni
den aterkommande floden (?), liigrat sig ofver leran
och fyllt sparen. Bade den ofre och undre san-
den bar sedan, under tldernas liingd, bardnat till
sandsten, och sparets aftryck qvarstar tydligt i det
ofre laget, men leran har forblifvit los, bvarfore
den sondersmulas och bortfaller da nu sandstenen
uppbrytes. Jemte dessa storre och tydligare spar
finnas vanligen en mangd sma, tatt trampade och
otydliga, som synas vara elter skoldpaddor. Man
tycker sig till och med se intrycken af regndrop-
par *). Vid Stoiirton ar sandstenen rod och bildar

*) Pa en stenhall fran Hessherp;, som finnes pa Riksmuseurn
i Stockholm, ser man tycUigen dc uppliojda sparaftrycken
af ett stoit djur, som varit atfoljdt af ett litet, utan tvifvel
dess unge; men ungen liar tagit nara lika sa langa steg som
det iildre <ljuret. Dessutoin synas miirken efter andra, sma
djurs spar, och flera stora, upphojda streck efter den sand
som fyllt sprickorna i lerlagret. Uti en annan hiill, som
legat under det nu fiirlorade lerlagret, synas otydliga intryck
efter samma spar.

43^

en ofver 100 fot niaktlsf mnssa , hvars lan-or Jiita
15" mot ostrr. De synas liafva liaft samma lutnl»>f]r
da sparen trampades, ocli synas tydligen liafva till-
bort en pFi vegetation blottad strand, livarpa djiiien
spatseiat till och fran vatlnet. Sparen am fnnne
j tre af lagren , vid 37 och 39 fots djnp, saint eft
annu djupare, under niirvarande }'tan. De mellan-
llggande lerlagren, som kanske qvarhlifvit ehcr
ebben , bafva ^ — 2 turns tjoeklek. Ett djur bar
baft bakfotter af 9 turns langd ocli 6 turns bredd;
sparen efter ett annat bar kunnat foljas 16 fot
framat, med 21 a 22 tunis langa steg. Sandste-
nen ar biir temligen los, oeb derfcire ej god till
byggnadsmaterial, men ofver samma sort sandsten
bar pa andra stiillen, t. ex. vid FAinhurg ett lager
af Trapp (lava) utgjutit sig ocb brant den bard.
Sedan sparen trampades bar saledes ytan fcirst blif-
vit uppbojd omkring 40 fot; dereflcr bar en miik-
tig flod af lava utgjutit sig derofver, ocb nu fin-
nes intet tecken qvar efler den crater bvarigenom
lavan iittrangde fran det in re af jorden. (Se Brew-
sters Journ. XIV, sid. 148. Fror. N. Not. VIT, 6,
p. 90; — IX, 9, ocb IX, 21 (Mars 1839).

Djlika spar bafva bliivit funne i rod sandsten
vid Tarporley i Cheshire , en I. Egerton, i Brew-
sters Journ. XIV, p. 150. Dcssa spar likna mest
dem vid Hessberc^: de bafva timimen lano'ie bakat
sittande an de vid Storeton. Egerton anser den
vara af en skild art, som ban bencimner Chiroth.
Hcrculis.

Djuispar i Keuper-formationen vid Stuttgard
beskrifvas af Plienninger i Isis 1838, p. 542.
De aro olika med dem vid Hessberg bade till fi-
gnr ocb stallning. 4 spar bilda en fullkomlig
rbomb, sa att fotterne synas bafva statt lika bredt
fran bvarandra som afstandet mellan fram- ocb

437

bakfoten. Det skuUe alltsa hafva varit ett skcildpadd-
likt djur, hvilket iiiVen bekraftas af sjelFva sparets
utseeiide. Da delta foredrogs vid mcitet i Prag,
anmarktes nagon likliet mellan sparen vid Hessberg
ocli (otteriie af Salamandra Maxima, soni omtalas
(orut pag. 197.

Andra djurspar hafva bllfvit funne i brokig
saiidsten vid Polzig i Altenburg, mellan Ronne-
bur<r ocli Weissenfels. De beskrifvas af Cotta, i
en liten sarskllt skrlft: iiber Thierfahrten occ.
Dresden 1839, 4:o, 8 sld., 2 tabb. ( Isis 1840, p.
208. — Lcoiiliard & Bronn. Jalirb. fiir mineralogie
1839, hft. 1. — Sillimans Journ. vol. 38, p. 255).
De skola vara af en besjnnerlig form, naslan som
efter eii hastliofj men Forf. betraktar dem pa om-
vandt salt, sasom spar af en fot med 2 tar.

Afven af foglar liar man funnit spar i samma
sandstensformation (bunter Sandstein) i Massachu-
sets i Nordamerika. Hithcock bcskref flera arter
tleraf ar 1836, under namn af Ornithiclmites (fo-
gelspar). De fleste hafva blott 3 tar och alia tyc-
kas vara efler vadare (eller strutsartade foglar).
Pa en del hnncs en ganska liten 4:de ta eller tuni-
me , som ar vand franiat liksom pa Aptcnodytes ,
ocli tarna sta 2 och 2 tillhopa, mera narmade in-
fill hvarandra. En ar( med 3 tar, O. gigaiitcus ,
har haft en fot af 16 — 17 tums langd med inbe-
riiknad klo, och har lao^it 4—6 fots lano^a s>le^.
Den syncs alltsa hafva varit dubbelt storre an
Strutsen. (Se Sillimans Journ. Tom. 29, p. 307;
Ann. Sc. Nat. 183b>

Sednarc har Hithcock lemnat en ofversigt
af 22 sarskilra djurs spar ur Sandsten och Grau-
vacke, de lleste fran Nordamerika. Han kallar
dem Tchjiiter y och uppraknar dem systematiskt sa-
lunda:

438

a) Tctrapod-iclinitcs, i sp. (didactylus).

b) Sauroid-iclinites, 5 „ hvaraf 4 nya.

c) Oriiith-ichnites (af "hons eller vadare"),
pachydactyli 6 sp.
Jeptodactyli 10 sp.

Se Sillim. Amer. Joiirii.32, p. 174. Namnen upp-
raknas i Isis 1840, p. 199.
Diyerse. StyloUthcme , soiTi am y)elarrormig'a blldningar

af olika storlek i musselkalk, utan all inre orga-
nlsk textiir, men nied hogst regelbunden, cylin-
drisk, slrimig eller kantig yta, ha fva befiin nits vara
rent af oorganiska bildningar, som antngit form, i
omkrets eller genomskarning, af ett snackskal eller
annan kropp, hvilken, da de undersokas i sitt na-
turliga lage, alltid befinnes sitla pa deras ena an-
da, vanligen skild genom ett litet, med lera fyldt
tomriim, fran den ofriga kalkmassan. Om snack-
skalet hade en sonderbruten kant, sa synas riinder
efter det sondris^a stallet lancfsat Stylolithen. Den
iir alltsa blldad vid massans torkning, genom rat-
lin ig foitsattning af den spricka, som bildat sig
nindtomkring kanten af snackskalet. (Wiegm. Ar-
ch Iv 1837, p. 137).

R up pell anser de fosslla Pseiid-ammoniterna
och Jchthyo-siagonlterne (Tellinites) for att hafva
varlt lock eller tugg-organ, eller inre skal uti en
niiiskelmassa, hos snackor. Brewsters Journ. IX, p. 32.

Da de phaenomen, som nu fdrega maste tjena
till upplysning och forklarande af det som fordom
skett, torde det ej vara ur vagen att bar namna
ett, ehuru nagot heterogent med vart amne, som
kan bidrai^a att forklara mans^et fenomen fran al-
die formationer. Baer omtalar nemligen i Bullet,
de Petersburg, torn. V (1839), att ett ofantligt stei^Bj
block, en hel klippa, under den striinga vintern

439

1837—8 blef ofveimidt aF iseii (Van Finland till
on Holland.

Forsok hade bllfvlt anstallde af Goppert 6f-
ver frambringandet af artificiella petrifikater, hvllka
kunna lemna mycken vipplysning ofver dem som
finnas i jordens laj^er. Vaxter och djur injiciera-
des med en salt-solution af jern eller kalk eller
andra metaller, och glodgades derefter, da jernet
&c. qvarstod med bibehallande af den organiska
texturen. Snackornes kalkskal forstordes af glod-
ningen (Isis 1837, p. 432). Han bar sedan med-
delat sina forsok ofver bildandet af Vaxt-petri floa-
ter pa vata vagen (se Isis 1838, p. 494).

Af Bronns Lethea geognostica utkom 3:dje Ailmaa
baftet 1836; 9:de och 10:de 1838, i Stuttgard. A r- ^^"''■^''"*"
betet ar dermed komplelt i 2 delar, innehallande
47 pi. Royal 4:o och 84 aik text, stor 8:o (till-
hopa a 14| thl.).

L. V. Buch om Zool. karakteren af secundara
forniatlonerne i Sydamerika, Berl. Bericht 1838, p. 54.

B n c k 1 a n d , Geologic <Sc Mineralogie in Be-
zichung ziir Natiirl. Theologle, fran Engelskan of-
versatt och tillokt af Agassiz, Bern & Leipzig
1838, 8:o. Horer till Bridgewater-bockerna. Se
Isis 1838, p. 810.

C. Lyell, Elemente der Geologic, aus d.
Engl, von E. Hartmann, Weimar 1839, 12:o med
Llthogr. Atlas af 36 tabb. (a 2| Thl); ar utan
tvifvel den basta af alia do larobocker i geologlen
som finnas. Den afhandlar petrlfikaterna sasora
kv^nneteckcn for jordformationerna, och lemnar fi-
gurer af de arter, som aro mest karakterlstika.

Lyell beskrifver sarskllt Crag-formatlonen i
England, och uppraknar dcss petrifikater, Charlesw.
Magazin 1839, p. 313.

440

Forck hammer om de Bornholmskc kulfor-
mationer, Danske Naturvid. Selsk. Afii. Yll, p. Ij
innehaller mycket om petrifikaierne.

Traill om geologien af Gottland och om
dess petrifikater, Edinb. Proc. 1838, N:o 14.

Germar om petrdikaterne i Hartz , Isis
1838, p. 105.

F.Koch undW. Dunker, Beytr. Ziir Keniit-
niss des Nord-deutschen Oolith-Geblrge uiul desseii
Versteineruiigen, Brunsohweig 1837, 4:o, 64 sid.,
7 tabb. Med latlnska diagnoser och Doggraiina
jemforelser samt figiirer af v. p. 100, till storre
delen nya arter petrifikater.

Williamson, fdrdelning af petrilikaterne i
Oolithen, Biewslers Jourii. X, p. 137.

Morris om Fossila vaxterna i Britannien,
Charlesw. Mag. 1839, p. 452.

Leiickart, iiber die Yerbreitung der i'lbrig-
gebliebenen Reste eiiier vorweltlichen organischen
Schcipfiing, 4:o 1836 (1 Thl.).

Under namn af: Recent Researches in fossil
Zoology, har Herm. v. Meyer lemnat en inte-
rrssant (ifversigt af fossila Crustacea och p^ertebrata
i Charlesw. Mag. 1838, p. 548 och 583.

H e r ni . v. Meyer, fossila Mammalia , Foglar,
Amfihier i Molassbildningen i Schweitz, Verliandl.
der Schw. Natiirf. zii Basel, p. 60.

Marcel de Serres uppraknarde fossila dju^
ren af alia klasser i de ofre, marina tertiar-lagren
vid Montpellierj Ann. Sc. Nat. 1838, vol, 9, p.
281. Lemningarne ligga i halor bildade af vatten.
Deribland finnas manga annii lefvande arter jemte
de iitdoda, t. ex. Yarg eller hund_, hast, hare, ka-
nin, Squahis cornubicus, tillhopa med elephanter,
mastodon, inanatis &c.

441

G. Pusch, Polens Palaontologie, Stuttgard

1836, 4:o. Forsta haftet se Isis 1837, p. 750j kom-
mer att utgora 30 ark text med 16 tabb.

Kutorga Mem. a la Geognosle & PaJajon-
toloo^le de Dorpat, 8:o med pL, Petersb. 1835 och

1837. (Se Revue Zool. 1839, p. 207). Innehal-
ler manga amfibier, hvaribland iiya arter, fran
''Ores bigarre'"'.

FOSSILA DAGGDJUR. — Utl flera afhand- 1 aiiman-

,. T-v- I- r -I- •• r- . ■• 'letochom

Imgar ora Daggdjurslamiljerna, som aro torut nam- bengiot-
de vid Chiroptera, Insect! vora och Briita, under- ^°^'
soker Blalnville deras fdrekommande i fossilt till-
stand. Han Tinner, att en mangd arter, horande
till tertiar-formationens olika afdelningar aro de-
samme som annu lefva i de lander der de blifvit Ogogr.
funne, och sltitar deraf att dessa landers kliniat f^'!^^'"
och saledes hela jordklotets temperatiir ej, eller
hogst obetydligt andrat sig sedan den tiden da
tertiiirlagren bildades. Att i allmanhet zoologlska
kaiakteren af diiggdjuren ar densamma bland de
fossila, som bland de, i samma land eller verldsdel, nu
lefvande, synes med iinnu stciire visshet af de sed-
nare arens forskningar. De fossila daggdjursarterna
hcira nemligen i hvarje land, med fa undanlag,
till sadane slagt- eller familje-former som annu aro
lefvande der. Derom niimnes forut vid Blainvilles
afhandlingar, och vid Glires af Waterhouse,
samt annu mera i dct foljande vid undersoknin-
garne i Sydamerika och Indien. Se afv. Blain-
ville om Aporna Ann. Sc. Nat. VII, p. 232.

Till de viotisfare bland sednare arens upp- Lands
tackter hora de, som Danske resanden Lund gjort ,ter i Syd-
af beno-rottor och i dem forekommando daufi'-dhns-
ben i en del af Brasilien. Han hade nemligen

442

enligt de undci rati else r som ingrut ar 1839, dcr
funnit lemningarne af 91 arter uldcida diiggdjur,
eller flera an de som iiu forekomma lefvande i
samma trakt (livilka aro 79), ocli lika manga som
alia de ar 1830 kanda fossila arterna tillhopa *).
Han fann dessa lenjningar uti en trakt oster om
San Francisco, mellan den och dess biflod llio das
Yelhas, saledes mellan 17 och 19° S. latj stallena
bestammas endast genom namnen pa nagra bergs-
hojder och en back, hvilka ej aro utsatte pa de
kartor jag har till hands. Landet bildar der en
hog plala, med en bergs-strackning, af kristallisk
ofvergangskalk , med inblandad gips samt lager af
ler och kiselskiffer, iitan metaller och iitan orsra-
niska lemningar. Bergshojden ar full af halor och

Beskrif- klyftor, nil fyllde af 16s jord. Den bengrotta
bengrottaisom Lund fciist fann, kallas Lappa nova de Ma-

Brasihen.^^^-^^g' . ^^^ gj, ^^ jjj^^ beskaifenhet med de beryk-
tade benlialorne i Enropa. Marken bildar der, i
bergshojden, en stor bassin, som fordom synes
hafva varit en sjo, men nu prydes af den aldra
praklfullaste vegetation. Den fordna sjon har er-
hallit sitt vatten genom en back som annu finnes:
det har slutligen runnit ofver och gjort en ut-
skarning i vaggen, hvarifran det afflyter genom en
remna som bildar elt underjordiskt utlopp. Sjelfva
halan ar belagen npp i sidan af bassinen, hogre
an den inflytande backen , sa att den fordna sjons
vattenyta ej rackt upp till halan. Dennas ingang
ar 60 fot bred och 26 fot hog, Dess golf ar nii-
stan horisontelt, nagot vagigt, med en langd af
1440 fot. Halan utgores af en rad af kamrar,
som hafva omkring 30 — 34 fots hojd och 50 a 60
fots bredd. De atskiljas genom ofantliga massor af

*) I Fischers Synopsis Mammal, uppraknas 93 fossila arter.

443

stalagmit, som blott lemna sniala genomgiingar
oppne. Taket och vaggarne bekladas mer och
mindre af stalactiter, och golfvet bestar af en sta-
lagmit skorpa, af en till flera turns tjocklek, nied
ojemn yta. Denna ar betackt af elt brunt stoft,
som ar starkt blandadt med ben och tander af sma
daggdjur, af de arter som annu finnas i trakten ,
hvaraf en stor del blifvit inslapade af rofdjur, isyn-
nerhet Strix perlata, som bebor dessa grotto r.
Stoftet liirer hufvudsakligen utgoras af multnade
delar af de namde djurenj det ar pa flera stallen
genom dropp forvandladt till en benbreccia.

Under stalagmitgolfvet ligger ett lag af tegel-
rod, kalkblandad lerjord^ af nagra tums till flera
fots tjocklek, som innehaller lemningarne af de
utdoda d juren. Denna jord ar rik pa salpeter och
bar blifvit utgrafd for beredningen af detta salt,
hvilket gifvit anledningen till Lunds upptackt af
stallets markvardigheter. Under densamma finnes
ater ett stalagmitgolf af storre maktighet och mera
kristallinsk textur an det ofre. Det hvilar pa en
livit mjolaktig massa, som Lund anser for vittrad
gips och kalk af sjelfva berget. I och under detta
undre golf aro inga organiska lemningar bekante.

Sjelfva rummen aro af ganska olika storlek;
feni ligga i en enkel rad^ ratt inom hvarandra.
Fran 5:te rummet fortsattes raden ratt framat med
3 eller 4 andra rum, och at venster med 2 inom
hvarandra, hvaraf det innersta.ar det storsta af alia.
Endast det yttersta af rummen ar nagorlunda Ijust
af dagen genom oppningen, sedan kan man endast
vagleda sig genom tillhjelp af facklor. De 4 yttre
rummen hafva sedan lang tid varit besokte af lan-
dets innevanare for uppgrafvandet af den salpeter-
haltiga jorden , men de foljande, torde ej hafva
varit betradde af nagon menniska fore Lund, och

44t

just dessa aro mest inleressanta for deras rlkcdom
pa ben och for deras praktfulla iitseende, genom
stalactiterne, som nedhaiiga i rader eller bilda or-
dentliga pelare. Ett af dessa rum, till hvilket man
endast kan komma upp genom tilllijelp af stege,
visade ett sa ofverraskande och skont skadespel, att
enligt Lunds ord , den lifligaste fantasl ej skulle
kunna inbllla sig en praktfulJare bostad at sina
fortrollade vasenden , an denna beundransvarda
grotta. De rikaste och mangfalldigaste skepelser,
i form af tern pel, kolonner och andra byggnads-
konstens reguliera proclukter framstiillas har blan-
dade med fantastiska bildningar, och sirade af de
finaste ornamenter, af liksa mangfaldiga som smak-
fulla former, hvaraf en stor del skola likna dem,
som anvandas i bygguadskonsten. Allt ar i delta
rum ofverdraget med en skorpa af fina, hvita kalk-
kristaller, hvilkas glansande ytor tusenfallt ater-
kasta skenet af de facklor man behofver for att
ditkomma. De brasilianske vagvisarne, for hvilka
allt, som lag innanfor de fyra yttre rummen, var
fullkomllgen obekant, nedfollo har pa sina knan
och utgjoto sig i religiosa belraktelser. Lund kallar
detta rum Fdeslottet,
Djurlem- Uti dcu forutuUmda roda jorden i dessa grot-

n'"g3«- j^jj, finnas hufvudsakligen ben af tva djur-arter,
nemligen en art Antelop , af en bocks storlek i
otaliof mani^d , samt ett mindre antal af en art
Megatherium. Uti det ena af de tva skeletter af
sednare sorten , som Lund trafFade, funnos annu
exkrementer liggande, som bibehallit sig efter tar-
mens och hela kottmassans forstciring, och annu
medgifva en blick in uti detta forntida djurs lefnads-
satt. De visa att djuiet omkommit hastigt, hvilket
dessutom bestyrkes deraf, att alia benen ligga sasom
fullsliindiga skeletter, och iiro i lika grad bibehallne.

445

De hafva alltsa dolt iiti sjetfva halan eller blif-
vit dit inforde medan de annu voro Iiela, och
kiinna ej liafva bliFvit iiislapade af rofdjur eller
pa annat salt inkommit successive under en lang
tidrymd. Lund formodar att de maste biirrora
fran en flock anteloper m. m., som flyktat till det
yttre rummet af giottan vid en hastigt pakomman-
de ofversvamning, ocli straxt derpa bllfvit drankte
samt af vattnet inkastade i de ofrige rum men.
Den undre stalagniit-skorpan var redan fcirut hil-
dad ; den ofre, som betiicker d ju ren maste liafva
bliFvit bildad genom dropp, fran den af valteii
genomdrankta kalkmassan, sedan landet anyo upp-
stiefit ofver vallnet, och derefter bafva de fenomen
borjat som tillhora var verlds-period. De ben, som
ligga ofverst i halan iiro af Cavla aperea , Mus
leucogaster y nagra Jfddermoss , Strix per lata , Lepus
hrasiliensis och Ccelogenys paca. Lund fann ett
skelett af en ^'cv'i^^/i' /Y^wi"^ som mojligtvis kan hafva
ingatt for att slicka salpeter. I anledning haraf
namner ban atskilligt af interesse, om djurens
behof af salt i Brasiliens hoglander. Hjortens ben
voro starkt anfriitle af sma gnagares tander, hvil-
kct visar att ej alia benen aro inslapade af den
namda uglan.

I en annan hergsgrotta Lappa da cerca grande ,
i Indianer klippan vid Mocambo, utr samma bergs-
trakt vid 19° Sydl. latitud, fann Lund ett dylikt
slalagmit golf, som betackte en rodbruu lera hvil-
ken inneholl ben. Han upplyser bar, att denna
lera var af samma sort som den, hvilken utgor
jordmanen i hela trakten. Den tyckes enligt be-
skrifningen hafva varit lik den , som inneholl de
utdcida djuren i grottan vid Ma^uine* Har fann
Lund en otrolig mangd ben af en utddd Paca,
hvilken ban, for de ovanliga skroftigheterna pa

446

hela cranium kallar Ccelogenys imgiccps , jemte ett
skelett af en liten hjort, ocli nagra af yngre indi-
viduer af en utdod vargart, som ban benamner
Canis spelceus, Lund anser sig med siikerhct kun-
na uppglfva att alia benen bar voro inslapade af
detta scdnare djur, och tror att lemningaine af de
yngre vargarne voro af sadane, som hlifvit fortarde
af deras aid re samslagtingar, hvilka bebott grottan.
Benen buro tydliga marken efter rofdjurs tander.
Dessutoni voro de fiesta benen slitne i andarne, el-
ler krossade och forvandlade till kalkspat, hvilket
ban forklarar derigenom, att de, under en sed-
nare, lang tid , legat i vatten inom grottan. Det-
ta vatten bar statt i saniinanbang med det uti en
omgifvande forntida sjd, bvarefter tydliga marken
synas, ocb saledes varit underkastadt rorelser,
livarigenom benen blifvit kringvrakte och slitne.
Klippan hvari grottan finnes, framstaller pa ena
sidan utseendet af praktiga miner, och ar kring
foten full af djurteckningar, gjorde af landets vil-
da invanare, men Lund sag intet tecken till dagg-
djur i den med yppig vegetation betiickta bassin,
bvars botten bildade en slatt framfcire berjret.
(Ur vol. YI, af Danske Vidensk. Selsk. Naturbist.
A fband linger).

Lund bar sedan funnit flera bengrottor ocb
lemningar af ett stort antal djurarter. Dessa upp-
raknas i Annales des Sc. Nat. Vol. XI, p. 214
(Fror. N. Not. N:o 209, Maj 1839), till ett antal
af 75, efter ett bref dateradt S:a Lagoa i Brasilien
den 5 Nov. 1838, ocb upplast i Fransyska Vetensk.
Academien den 15 April 1839; samt ytterligare
tilliigg af 18 arter, i Ann. Sc. Nat. XII, p. 204.
De aro foljande efter den forsta uppgiften :
Af Cuviers Edentes:
1 Myrmecophaga (gigantea Lund), stor som en oxe,*

447

10 Dasypus-artade djur; nemligen 2 af si. Dasy^
pus: en, lik D. 8-cinctus, men med kortare
nos, samt D. punclatus, dubbelt storre an den
storsta nu lefvande arten. 1 Xenurus Wagl. j
1 Hcicrodon; 1 Earyodon Lund (nara Dasypus
men med transversellt lioptryckte kindlander); 2
af Chlamydotherium nov. gen. (C. Humboldli,
stor som en Tapir; C. giganteum, som en Rhi-
noceros); 1 Hoplophorus n. g. stor som en oxe:
7 ansedde niirslaglade med Hradypus, nemligen 5
arter aF MegaloJiyx , som skall hafva haft grip-
svans och skal, sasom Dasypus; deraf M. Cuvieri
af en oxes storlek. 1 Sphcenodon och 1 Ccelodon
nybildade genera, som L. anser hafva kommit
nara Brady pus. — Tillhopa af Bruta .... 18.

Pachydermata (4 sp. Dicotyles, 1 Tapir, 1

Mastodon . 6.

Pecora (deribland en Auchenia) 7.

Rqfdjur (3 sp. Felis, 2 Canis, 1 Ursus, 1

Hyaena, 1 Cynailurus, m. fl.) li.

PuJigdjur , alia nara lika dem, som annu lefva

i samma trakt 7.

Glires y alia af Amerikanska genera 22.

Chiroptera 1.

^por af Amerikanska typen 2.

Uti det sednare tillagget tillkommo:

1 Dasypus, 1 af Pachydermata, 1 rofdjur, 11
glires, 3 chiroptera och en Apa 18.

S:a 92.
Ofverensstammelsen mellan dessa djurformer
och dem som nu lefva i sydamerika ar markvardig.
Blott ett par af rofdjurs-formerne, Hycena och Cyn-
ailurus, tillhora numera uteslutande gamla conti-
nenten, men bland de uppriiknade aterfinnas alia
de slagten, som karakterisera sydamerikas nuvarande
daggdjurs fauna: Myrmecophaga, Dasypus, Tapir,

448

Dicotyles, Auchcnia, Nasiia, Dlclelphis, Loncberes,
Mjopotamus, Cavia, Hydrocboeres, Callithrix. Lund
anser sicf bafva fiinnit, att alia de fosslla arterna
visa tjdllga artskillnader fran de motsvarande iiu
lefvandc, utom Lonchcres clcgansy som finnes bade
lefvande ocb fossil, ocli 8 fossila arlei* af Mas, som
visa sa mycken likbet med 8 af de iiu lefvande,
att L. ar oviss om deias identitet. — 1 allmanbet
bafva de iitdoda arterna varit storre an de nu lef-
vande, bvilket synes af det fornt nainda. Lnnd
anser, med Cuvier, i>fe^a/o/7j/.r for narslagtad med
Bradypus , bvilket strider emot Bl a i n v i 1 1 es forut,
p. 88, namda asigter. Bland de fiinna arterna ar
den, forut i Nordamerika funna, M. Jeffersoni. Dessa,
ocb den narslagtade Ctelodon, anses af Lund bafva
baft klor, bildade sasom bos Brady pus, ocb dertill
en stark, gripande svans, bvarfore L. tror dem baf-
va lefvat i traden, eburu nagra varit sa stora som
Tapirer ocb Oxar. Inga lemningar af menniskor
bafva fun nits.
Darwins Ett anuat rikt utbyte af fossila daggdjur bar

pEoJiiiblifvit gjordt i sodra Platalanderna, genom Dar-
Patago- ^y J ij s forskninsfar, som forut namnas, sid. 18* Na-

nien. i

gra underriittelser derom aro mig bekante af Ann.
Sc. Nat. vol. 7, 1837, p. 319, bva rest omtalas stora
arter af Bruta, en formodad gnagare af Hippopo-
tami storlek (Toxodon plat ens e , som dock snarare
torde bora till Pacbydermata) ocb ett djur mellan
kamelerne ocb de ofrige Pecora (Macrauchenia pata-
chonica). — Ett utdrag af Owens beskrifningar i
Zool. till Beagles resa, inneballande de nyssnamde
djurarterna, samt beskrifning pa de lokaler bvarest
de blifvit funne, star i Taylors Annals 1, p. 315.
Se mera derom langre fram. Darwin anser Pla-
tajlodens bassin bafva varit en bafsvik, som f

under

1
Indie a.

449

under gcologiens setliiaste period liojt sig tifver
vattnet. Den innelialler nicst sadane arler fossila,
som an nil leFva.

Cautley ocli Falconer, som anstiillt forsk- Uppt

. . T „ .1 : ,

ningar olver de fossila djuren i Sivalik bergen, i
sluttningen af Himalaya, uppriikna dem som de
hittills luniiit, Iiviika iiro 12 Pachydermer, 8 idis-
lande djui", nagra roldjur, stora f'ogelben och flera
Amphibier (Journ. of the As. Soc. Dec. 1835. —
Ann. Sc. Nat. vol. 7, 1837, p. 60). Arlerna af
Mammalia aro: Mastodon angustidens och 2 andra
arter, Anoplotlicriiun sivaletise, Hippopotamus siva-
lensis y H. dissimdis , Elcphas , Rhinoceros, Siis ,
EqiLus , Felis cristata , Can is , Hycena, Ursus siva-
Icnsis , Ratel , Moschus , Antilope ^ Camelus sivalcn-
sis y samt Siuathcrium giganteiim (se Brewsters
Journ. XI, 1837, p. 394. — Isis 1838, p. 104).
Delta sistniimda djur, livaraf blott hufvudet blifvit 3jY3j]jg.
funnel, ager en siirskilt markvardighet, dels for ""™*
sin storlek, dels for sin bildning. Del anses hafva
yarit ett idislande djur, nara Giraffen, som utgjort
ofvergangen till Pachydermerne och varit stcirre
an Rhinoceros. Det har haft 4 horn (enligt sist
anf. St.) af hvilka ett par, som varit korta, suttit
vertikalt mellan ogon(m,- del bakre paret hafva va-
rit 3-greniga. Niisbenen skjuta hcigt upp, i en bage,
(ifver ansigtets plan och visa genom sin form att
djuret haft snabel. Cranii ytlre form ar hogst
ovanlig: det iir midtpa hoptryckt, at bada andarne
tjockare, med ganska sma ogon, uppat stigande
tandlada och kort nos. Os intermaxillare var for-
stordt. Kindtiindernes form iir sadan som den van-
liga bos Pecora, och orbita ar kringsluten sasom
hos dem. En underkak hade blifvlt funnen, som
tycktes bora till delta djur (Isis 1838, p. 90^
, Prof. Sundeonlls Arsh. i83y—i84o, 29

450

Hrcwslcrs Journ. IX, p. 193; Ann. Sc. Nat. V, p.
348; InstitNt 1838, p. 39; iir As. Res. XTX ocli
Journ. As. Soc).

Samma bada Forfaltare hafva ntl do nanide
bergeii funnit tva fossila arler af Kamelslagtet,
nemllgon C. sivalensls y nara C. dromedarins, ocli
C. antiquiis J niindre, lik en Ancbcnia (As. Res.
XIX. 1), samt tredje balskotan af ett djiir, som
synes bafva varit narsliigtadt med GlrafFen (Cant-
ley i Journ. As. Soc. 1838, N:o 79).

Fossila Hippopotami m. fl, djurslagten fran in-

diska terasslanderna beskrifvas af Durand i As.

Res. XIX. 1, N:o 4.

Ural: Uti Europpiska sluttningen af Ural bar man

pjigg'ij'ir fynnit nac^ra daofo^diurs arter, som, i fall deras Idfi^e

1 flotsfor- ». ^^ ^ . . „, , .1.1

mation. ocli Tomiationens relaliva alder aro ratt bestamde,
skullc bora till de alldra markvardigaste. Berg-
arten, som ar en kopparfcirande sandsten ("Gres
cuivreux") skulle nemligen ej allenast vara aldre an
tertiarbildningarne, utan till ocb med bora till de aid-
sta s. k. flotsbildningarne, nembgen kolformationen.
Sannolikt torde dock forballandet befninas annor-
lunda da man narmare larer kanna det. De omtaladc
djuren benamnas: Syodon biarmicus , som skulle
bafva varit narslagtad med Sus, Brithopus priscus
ocb Orthopus primmvus. Dessa tva sednare sagas
bafva en bildning, som narmar dem till de ameri-
kanska formerna Dasypus ocb Bradypus, bvilket
afven vore en ratt miirklig anomali. Forofrigt be-
skrifvas en Limulus ocb flera fossila vaxter (Ku-
torga, Memoires sur Jes restes org. &c. de I'Oural,
8:o, Petersb. 1838, 37 sid., 7 tabb. fob; ur Ryska
Minerab Sallskapets skrifter).

Frank- Till ocb mcd i Cuviers fadernesland bar man

"'^''' gjort ganska miirkliga fynd af fossila daggdjur.

Lartet bar nemligen vid Scaiscm ocb Siniorre , i

Literatur:

451

Dep. Gcrs i sodra Frankriko, fiinnit elt stort antal
arter, livari bland aro flera Pecora, tre artcr af
Rhinoceros, livllka ulgora en egen gf'U|)p af sliig-
tet, iitauirkt genom 4 tar pa franifotterne, eller en
mera anhosdeforut kanda arterne, en Apa., hvar-
om niimnes mera Janore fram, samt na^ra leni-
ningar af inscktdtande ddggdjiir och foglar. (Ann.
So. Nat. VII, 1837, p. 116 och 122. Institut 1838,
p. 101 och 230).

Morris, oin iordIa«^er i Thamesdalen, som
innehiilla fossila mammalia, Charlesw. Mag. 1838,i aUnSah.
pag'. 539.

Traill, om benhalorne vid Cefn i Skottland
(Dinbighshire), Taylors Ann. 1, p. 330^ Institut
1838, p. 304.

E i c h w a 1 d , Foss. daggdjti r i Polen , Podolien,
Volhynien, Lithauen : (Eqnus, Bos, Cervus, Ele-
phas. Mastodon, Dinotherium, Rhinoceros &c.).
Institut 1838, p. 384, samt i Acta Bonn. XVII,
2, p. 675.

Parrot, Essal sur les oss. foss. des bords
du lac de Burtncck en Livonie, Act. Petropolit.
1836, livr. J.

M i 1 n e Edwards, om en ben b reccia , f u n nen
i Jlgiersha omradet, Ann. Sc. Nat. VII, 1837, p.
216. Artcrnc specificeras ej med sakerhet.

Harlan, kiiliska anm. om fossila ben funne
i Nordamerika,- Jamesons Edinb. Journ. XVII,
XVIII. — Isis 1838, p. 47. — Ur Trans. Geo!.
Soc. of Philad. 1834.

Kanp uppraknar, i Act. Bonn. XVII, p.
181 — 2, talrika fossila djurarter, som han amnade
beskrifva i ett tilliigg till sina descriptions des Oss.
fosslles, hvaraf 2 haften voro utglfne (1835).

Marcel d e S e r r e s , Essa i su r les ca vernes
a ossemens et sur les causes qui les y ont accu-

452

mulecs, 1 vol. 8:0. Paris chez Bailliere 1839,
3:dje iipplagaii.
Fossiia Om Fosslla qiiadrumaner agde man ej den

^^^^' ringaste kunskap forr an i\v 1837, da lemnlngar af
Apor blefvo funne i Indien och Frankrike. Dessa
liafva varit af dc former som tilllicira gamla Con-
tinenten. I Frankrike fann Lartet vid Sansans,
nara Aiich, foist en fossil underkak, som tillliort
ett djur af ungefar Ij alns hojd, hvilket varit niii*-
slagtadt med de langarmade aporna (Jlylohatcs)
och med Scninopithecus y livilka bada former nu
lefva i Indien. Nagra andra fragmenter blefvo
sednare funne; de lago bland de nyss fcirut niimde
forntida djuren, som Larlet fnnnit. (Se Comples
Rendus 1837, N:o 26, p. 981; ~ Ann. So. Nat.
vol. 7, p. 116, 122, 232. — Wiegm. Archiv 1837,
p. 373. — Instltut 1837).

Nastan samtidigt funno Lojtnanterne Baker
ocb Durand, nara Siitlcy vid Himalaya, en half
ofverkak med qvarsittande proc. Zygomaticus och
undre delen af orbita, bvilken synes hafva tillhort
en Semnopithecus af Orangtitangs storlek, eller foga
mind re an en menniska. Afven denna aterstod
tralTades bland uldoda Pachydermer m. m., fran
terliarformationen. (Se Ann. Sc. Nat. 1837, vol. 7,
p. 370 j iir Lond. <Sc Edinb. Magaz. och Journ. As.
Society vol. V, p. 739. Isis 1838, p. 102. Wiegm.
Arch, nyss anf. st.). — Tva mindre arter blefvo
derefter funne i Sivalikbergcn af Falconer och
Cautley, hvilkas forskningar forut aro namde.
Dessa arter synas hafva tillhort slagtena Semnopi-
thecus och Macacus (Brevvsters Journ. XII, p. 34.
Isis 1838, p. 378, ur Journ. As. Soc. VI, p. 354,
Wiegm. Arch. 1838: Institut 1838, p. 37). Jemte
dessa funnos lemningar af bade utdoda och lef-

453

V a lido dJLir, t. ex. Crocodilus biporcatus oq\\ gcin-
geticus , soni annu (innas i Indien.

Slutlicfeii bar Wac^ner erhallit lemnln<xar af
en art fran Grekland. Afven deiina har kornmit
iiiira Scmnopithecus och Hylohates. Deii beiiamiies
af W. Mesopitheciis pentelicus (Wiegm. Archlv 1839,
p. 171, ur Gel. Anz. d. Kon. Bayr. Acad, dei*
Wisscnsch. 1839). En fossil land af en Macacus
bcskrlfves af Wood, med tilliigg af Owen i Char-
lesworths Magazin 1839, p. 444.

Man har saledes erhallit manga bevis att A-
porne funnos till under tertiar-bildningen i gamla
verldenj men att samma fcirhallande varit i Ame-
rika synes af Lunds npptackt deraf i Brasilien;
ban har nemllgen, sasom kort forut anfordes, traf-
fat lemningarne af 3 arter, horande till de for-
mer, som annu lefva i Amerikaj den ena ar sakert
af en Calllthrix (Se fcirut clt. st. sanit Inst. 1839,
Nro 266 och 267. Fror Not. 1839, Febr., pag.
218, vol. XI).

Fossila fladermoss namnas i det foregaende p. Chiro-
59. Lartet har funnit sadane vid Sansans och
Lund i Brasilien.

Flera fossila rofd jur bafva i det foregaende Eofdjur.
blifvit omtalade, och dessutom kunna foljande an-
fciras. Af ettdjtir, som benamnes Hycenodon lepto-
rhynchus , blef en underkak funnen i Puy de Dome
for mer an 20 ar sedan, i samma kalk som inne-
haller Palaeotherierna. Den har dock nu fcirst
blifvit beskrifven, af Laizer och Parieu, i Ann.
Sc. Nat. vol Xt, 1839, p. 27. Tanderna visa en
ovanlig bildning. Kindtanderna 'ivol , alia ganska
stora. De tre bakre aro verkliija roftander med 2
Stora skarande flikar, liksom hos Hycena och Fells,
med blott en liten knolig del, utan tuggyta , pa
tandens bakre sida. Hos alia andra rofdjur finnes

454

blott en enda roftand. De 4 framre klndtanderna
aro koniske och synas mig motsvara de s. k. falska
klndtanderna, ehuru f6rf._, synas hafva en annan
niening deroni, da de aro ganska stora, de aro
nemligen hcigre an de 2 framre roftanderna. [Man
skville af denna ojemnhet i tanderna kiinna Iro att
djuret varit ungt, och stadt i tandfallnfng]. —
Hela Cranium _, af ett skelett af delta djnr, som
fanns i mellersta tertlarformationen vid Tarn, nara
Rubastein, beskrifves af Dnjardin, Ann. Sc. Nat.
XII, p. 379. D. formodar att det varit ben af
detta djur, som Cuvier ansag tillliora en Coati,
fran Mont-Martre. Ofre kindt. aro liksom de ne-
dre 6, enl. Dujardin. (Jfr. Cuv. Oss Foss. Ed.
2, Tom. 3, pi. 58, 59).

L a i z e r och P a r i e u beskrifva Mustela pie-
sictisj, hvaraf cranium funnits i tertiarlagren uti
Puy de Dome i Auvergne. Tanderna hafva en
form mellan Mustela och Civetta. Revue Zool.
1839, p. 32. Guerins Mag. 1839.

Falconer (Sc Cautley beskrifva i As. Res. XIX
1, Felis cjnstata fran Sivalikbergen vid Himalaya
(storlek mellan Tiger och Jaguar) samt Ursus si-
valensis 3 fran samma stalle, lik U. spelaeus, men
tanderna mera carnivora an hos andra arter af
Ursus.

Guagare. J o u r d a n , om Theridomys , ny tt gnaga reslagte ,

fran sottvattens kalk i Cantal i Frankrike, nar-
slagtadt med Hystrix. Ann. Sc. Nat. 1837, vol. 8,
p. 127. Institut 1837, N:o 220.

Flera fossila Glires aro forut namde.

Pungdjiir. Tanderna af en ''Opossuni\ funne i den s. k.

London clay i Suffolk, bcskrifvas i Charlesworths
Magazin 1839, p. 448. I forntiden har saledes af-
ven gamla continenten haft Pungdjur.

455

Ett annat fossiJt pungdjur fraii garnla conti-
ncntcii liar liinge varit kantlt, gciiom 2:ne nndcr-
kiikar, fraii Stonesfield. Det har fatt namn af
Didelphis Prevosti och Did, Bucklandi , ocli ar sar-
skilt markvardigt sasom f'uiinet i en aldre for-
mation an nagot annat daggdjur, nemligen i flots-
kalk vid Stonesfield i England. Underkaken har
flera kindtander an hos nagot annat bekant dagg-
djur utom hvalarne, nemligen 10, och skiljer sig
derigenom fran den af Didelphis. Valenciennes
bildar deraf ett eget slagte under namn af Thyla-
cotherium i Institut 1838, N:o 246. Blainville
anser detta djur for en Amfib, troligtvis hartill
fciranledd af dess forekommande i en sa gammal
formation, men Owen vederlagger denna mening
och bevisar, i flera afhandlingar, att bada de kan-
da undcrkakarne hafva alia karakterer af Pung-
djuren (jemf. p. 90 och folj. Han raknar det
till Fam. Dasynridoe). Owen, Institut 1839, p.
36 j Brewsters Journ. XIV, p. 141 — och ytterli-
gare i Institut 1839, p. 421, ur Geol. Soc. i Lon-
don, Nov. 18385 Tayl. Ann., Vol. 3, p. 61. ~
Dets. i Charlesw. Maef. 1838 och 9.

Ett annat pungdjur, som erhallit namnet
Phascolotherium, har blifvit funnet i samma gamla
skifFer, af OoHthformationen, vid Stonesfield. Owen
bevisar dess och Thylacotheril natur af pungdjur i
Brewsters Journal XIV, p. 220; Taylors Ann. 3,
p. 205; Isis 1839, p. 597. Institut 1839, p. 430.
— • Ogilby tror deremot, att det ar en amfib.
Institut 1839, p. 436. Brewsters Journ. XIV, p.
224. Isis 1839, p. 600.

Bland de manga fossila arter af Bruta, som
nyligen blifvit funne i sydamerika ar ett, som
Owen be na m ne r G///;^o^07i, hvaraf lemningar blif-
vit funne ej langt fran Buenos Ayres. Det har

BrutJ

450

varlt narsliigladt med Dasypus , och sa stort som
Rhinoceros. Till delta djiir anser Owen dct skal
hafva licirt, som Blainville trott tillboia Megathe-
rium. Ann. So. Nat. XI, 1839, p. 156. Fior.
Not. X, 2. Mcijligtvis kan det befinnas vara det-
samma som nagon af de forut niimde stora, af
Lund beskrifne, Dasypns-aitade djuren.

Megatherium anses af Pent land vara nar-
slagtadt med Brady pus och ej med Dasypus,- (In-
stitut 1839, p. 87). Owen soker bevisa att det
mest naimat sig till Myj mecophaga, sanit nagot
till Bradypus (Ann. Sc. Nat. XII, p. 164). Jemf.
forut sid. 88.
Pecora. Hcrm. V. Meyer, om fossila Ox-arter, Act.

Bonn. XVII, 1, p. 100. Bos Prunigejiius Boie iir
densamnia som B. Taurus Fossil is Auct. — B.
pjnscus Bojanus = B. Urus Eichw. och B. Bison
Nilss. Den sa^fcs hafva lanc^re horn an Bison. —
Bos trochocerus /^leyen, nara lik B. primigenius,
men hornen langre, mera bojda och cylindriska
samt smalare: funnen vid Siena i Italien. — B*
Pallasii Dekay.

Puel om fossila Renen , Institut 1838, p. 99.
Funnen i en hula uti juraformation i Frankrike,
i rodaktig jord bland kiselstenar och ben af
Skata, Rapphcina, Hare, Arvicola, Histar, Oxar,
Rhinoceros samt "Cervus canadensis". Den fossila
Renen ar ej skild art fran den annu lefvande.

Sivathcrium och flera andra fossila Pecora arc
niimde i det fciregaende.
Equus. Om en fossil hdst-tand fran Louisiana, Sillim.

Journal, vol. 34, p. 201.

Kaup liar lemnat en afhandling om foiiiti-
dens hdstar i Act. Bonn. XVII, p. 173. Han an-
ser dem bora utgora ett eget slagle, under namn

457

af Hippotheriiim , till lolje af en ollkhct i fotbild-
ningen. — De hafva nemllgen haft fingerleder och
lattklofvar pa de bacia sido-tarna, hvaraf de iiu-
varaiide arterna af Equus blott liafva ett litet os
metatarsi och nictacarpij och framfotterna hade
dcssiitom ett fjerde ta rudiment liksom Palaiothe-
rium. For ofrigt voro de bildacle fullkomligt som
Equus. Han beskrifver 2 arter:

1. //. gj^acile; E. Caballus och Mulus primigenius
Meyer, storlek af en medclmattig hast.

2. H. naniim; E. Asinus primig. Meyer,- storlek af
en lilen asna.

L a i z e r och P a r i e u beskrifva en ny slagtform , Belluae.
Oplothcrium , som blott tyckes skilja sig fran Ano-
plotherium Cuv. derigenom att den har horntander.
Det torde vara samma djur som Geoff roy S:t
Hi la ires Cyclognathus (An. laticurvatum), och har
blifvit funnet vid Allier i tertiarformation. Bada
kiikarnes tander sitta i hel rad utan mellanrum.
Ofverk. har 7 kindtander; hornt. hogre an kind-
tiinderna. Framtiinder 6, ^cn framsta krokt, lagre
an horntanden. Underkaken har en kindtand
mindre; framtanderna porrecta, som Sus. Bakre
kindtandernas halfmanar li<^cfa omvande mot dem
hos andra Pachydermer med analog sammansiitt-
ning. 2 arter O, laticurvatum och kptognathum»
Ann. Sc. Nat. X, 1838, p. 335. Instltut 1839,
N:o 262.

Falconer <& Cautley om 2 nya fossila
Hipjxypotamus arter fran Sivalikbergen, As. Res.
XIX 1, N:o 3. H. Sivalensis dent. prim. | suboe-
qualibus, cranio elongato &c. H. dissiinilis min-
dre an foregaende. — Slagtet fordelas salunda:
Subg. 1. '^Hexapodotott" med 6 framtander: H»
sivalensis och troligtvis afven H. dissimilis.

458

Subg. 2. ''Tetrapodolon' mcd 4 rramtaiulcr: H. ani-
phibius; antlqiius Cuv., minor Cuv.j mcdius Cuv.j
^ minimum Cuv.

Beskrifning och figur af en underkak af Ele-
phas primigcnius finnes i Charleswortlis Magazin
1839, p. 347. Flera arter anses vara fciiblandadc
under delta namn.

J. Forster lemnar figurer af ett complett
cranium af Mastodon giganteum med diverse upp-
lysningar om skelettet, och om en fossil elcfant-
tand, fran provinsen Ohio i Nordamerika. Sillim.
Journ. vol. 36, p. .189.

Om Mastodon-ben funne af Pent land vid
Titicaca i Anderne, vid 13,000 fots hojd; Fror.
Not. 1839, Febr., p. 218. — Om forsta upptackteii
af mastodon-ben i Nordamerika, omkring 1785, se
Sillimans Journal vol. 31, p. 171.
Mamrnut, I Sillimans Amer. Journal, vol. 36, p. 198,

samtidig „ ._ . ^_. ,

med men-hnnes cu uppgift , som tyckes visa att Mammuth-
"''^^"' djuret (Mastodon eller Elephas?) annu skuUe haf-
va funnits lefvande i Nordamerika under den hi-
storiska tiden. Ett skelett skulle nemligen hafva
blifvit funnet i provinsen Missouri, af en "Mammut",
som syntes hafva nedsjunkit och fastnat med bak-
delen af kroppen i djup gyttja, och i denna stall-
ning blifvit dodad, samt brand, genom ofvanpa ho-
pad ved, och slutligen ofverholjd med en hog af
stenar. Att Indianer af roda racen gjort delta, blir
troligt deraf, att ett spjut, som alldeles liknade de
annu bland dem l)rukliga, fanns jemte djuret.
Dessutom hade man der funnit en yxa af obekant
form, och en stenknif samt flera brutna stycken af
dylika verktyg. Denna berattelse torde behofva
ytterligare bekraftelse; men den paminner om en
i manga resebeskrifningar omtalad saga bland de
roda Indiancrne^ att ett ofantligt djur, af hiskligt

459

utsccncie, skiille fmnas i Nordamcrikas stora vUd-
marker. Denna saga liar forr glfvit anledning till
den formodan, att Mamnmt aiinii skulle finnas
Icfvaiidc i iiainde verldsdcl.

En af de markvardigare djurformcrnc ar Di- niaothc-
jiotherium , hvaraf hcla cranium fanns i tertiar- "'""•
formation i Rlieinliessen. Det blef af Kaup och
Klippstein beskrifvet i ett litet sarskilt arbetc :
Bcsclireibung und Abb. von dem . . Scbadel des
Dinotherii gigantei, Darmstadt 1836, 4:o med Atlas
in folio. Ciivier bade langt forut efter nagra ofull-
standigare fragmenter kallat det Tapiriis giganteus.
Detta djur bar baft en ofantlig storlek. Dess bild-
ning visar en sadan mangd egenheter, att man
stadnar i villradigbet om dess systematiska plats,
(synnerbet ar underkaken ovanligt bildad, ty dess
framdel ar nedatbojd , sa att de tva langa betarne
lianga lodratt nedat, nastan som Elefantens ofre
betar. Kindtanderna, som a ro 5 of van ocb nedan,
visa nagon likbet med dem bos Pacbydermerne i
allmanbct, ocb af formen pa iiasben ocb inter-
maxillar-l)cn synes, att djuret baft snabel. Men
Cranium Hknar mera det af bvalarne. Kaup trod-
de forst att detta djur borde till Bruta. Sedan
fcirmodade ban det vara narslagtadt med Hippopo-
tamus. Se Institut 1837, N:o 204. — Licbten-
stein anser Dinotberium komma nara Bradypus
eller Dasypus; Isis 1837, p, 505 — 6. — Jacque-
min om Pacbydermerne i allmanbet, ocb sarskilt
om Dinotberium, Guerins Mag. 1837. — Blain-
ville anser det vara narslagtadt med Lamantiner-
we, bvilken mening, som afven delas af Wieg-
mann, tyckes vara den riktigaste (se Blainville,
i Institut'N:o I99j Isis 1837, V '^^^)- — Robert,
Institut N:o 203. — Kaup, Isis 1838, p. 595 (vid
motet i Prag 1837).

460

Eicliwalfj oni en art DiiiolIjcriLun I Ryss-
land Bullet, de Petersb. IV, 1838, p. 257. Insti-
tut 1839, pag. 192.
Toxodon. Jemte Dinotherlum kan man anfora en i^i-

gantlsk ocli Ilka obestiimd, Amerikaiisk djurform,
Toxodon platensc, som blifvit beskrifven af Owen
i zoologien till Beagles resa. Ett cranium deraF,
af 2^ fots langd, bar blifvit funnel i bvltaktlg
lerjord vid Rio negro, 120 eng. mil N. V. fran
Monte- Video. Det maste hafva varit ett vattendjur
af Hippopotami storlek. Pa cranium ar nackens
bakre plan, fran foramen magnum, uppstigande
och framat stupande, liksom pa Dinotberium och
Hvalarne. Owen anser Toxodon for en gnagare,
medaffinitet till Pachydermer ocli Hvalar, men un-
derkakens ledyta ar transversell, bvilket tyckes
mig vara alldeles oforenligt med begreppet af Gli-
res, och Arcus zygomaticus ar ej bojd nedat sasoni
bos dessa djur. Afven visa framtanderna alltfdr
mycken afvikelse,* de aro nemligen |: i ofverkaken
sitta 2 ganska sma mellan de 2 storre. Kindtan-
derna aro ofvantill 7, bildade sasom bos vaxtatande
glires; borntander saknas. (Ann. Sc. Nat. Vol. 9,
1838, p. 25 och 45. Institut 1838, N:o 226. Tsis
1838, p. 103. Brewsters Journal XI, p. 205).
Zeug- En tredje daggdjursform, bvars stalle i djur-

lodon. ^jj^gj blifvit omtvistad^ bar man funnit i Nord-
Amerika, uti en egen formation, som sages ligga
mellan kritan och tertiarbildningarne. Harlan
beskref nemligen fragment af tva fossila djur der-
ifran, hvilka ban ansag for amfibier och benamde
BasUosaurus och Batrachosaurus. YiQn sednare ar
verkligen en Amfib, men Owen visar att den
forra ar ett daggdjur, och andrar dess namn til]
Zcuglodon, emedan namnet "saurus" endast kan
tillkomma en odla. Den bar varit narslagtad med de

4G1

grasatande Hvalarne, isyniierhet Halicorc. Se Fror.
Not. X, 11 (1839 Maj) Harlans afh. — Owen,
Brewsters Joiirn. XIV, p. 302, April 1839. Fror.
Not. X, 12, Maj 1839. Ann. Sc. Nat. XII, p.
222. — Conrad om jordformationen, Sillim.
Journ. vol. 38, p. 381.

FOSSILA FOGLAR. — Af fogelklasson bar Fogi«r.
man ej fcirr an under de sednaste aren kant fos-
sila Icmningar, men nu aro temligen manga upp-
tackta. Till dessa liora de spar (icb niter), som fdr-
ut, sid 437, omtalas. Fossila fogelben anloras af-
ven fornt, vid upptacklerna al' fossila daggdjur i
Indien ocli Frankrike, samt tillhopa med under-
rattelserna om fossila Renen. Dessa sednare, soni
I'oro af Pica ocli Perdix, torde dock mojligtvis hora
till den sista geologiska perioden.

FOSSILA AMPHIBIER. — Nast efter foglarne Omitho-
kunna vi anfora den djurform, som ar bekant un-
der namn af Ornithocephaliis eller Pterodactylus,
J. A. Wagner bar beskrifvit en art deraf, O.
Kochii, som af bononi anses for ny, ocli som var
funnen i samma bvita kalksten af juraformationen
i Bayern, bvaruti ett par andra arter af slagtet
antralFats. Hela skelettct afbildas ocb beskrifves i
Bayerska Vet. Ac. Handl. Bd. 2, p. 163, med anm.
om de fcirut kande. Detta exemplar var det bast
bibeballna bland alia som blifvit funna af denna
djurform, bvilken borer till de markvardigaste af
dem man lart kanna fran fornverlden. Att slagtet
maste raknas till Ampbib-klassen bevisade redan
Cuvier, men det bar varit den hogsta af alia
Ampbibformer, som statt pa ofvergangen till bade

462

(laggdjurs och fogelklasscrna. Cranium och hcla skc-
lettets yttrc habitus llknar mest det af en fogel,
men de langa kakarne aro forsedde med spetsiga
tander som likna krokodilens. Backcnet liknar
krokodilens, och brostbenct ar ej sadant som fog-
larnes, ehuru det varit stoit, for alt tjena till faste
at flygmusklerna. Fotternes bildning ar hogst egen 5
de bakre hafva 5 tar nicd ett alldelcs innormalt
ledantal. De framre hafva haft 4, hvaraf den yt-
tersta (lillfingiet) varit sa lang som hela kroppen,
4-ledad, ulan klo och tjenat till fiiste at en flyg-
hud, liksom fliidermossens, hvilken dock, att domma
efter det hlir beskrifna exemplaret, ej varit fastad
vid bakre extremiteterna, sasom bos namde djur.

Fossiia Tillsamman med de forut namda daggdjuren

i"indien.*^hafva Falconer och Cautley i Sivalikbergen
funnit lemningar af Einys , Trionyx , Gavialis gcin-
geticus och en narslagtad art, samt af en som kom-
mit nara Crocodilus biporcatus. Denna sistniimda
fossiia art beskrifves af Cautley i As. Res. XIX,
1 N:o 2. — Baker hade ej funnit nagon olikhet
mellan den pa samma stall e funna Chamceleon-^v-
ten och den annu lefvande. (Ann. Sc. Nat. Vol.
7, p. 62).

Connell om fjallen hos fossiia Gavialen fran
Caen i Normandie, Brewsters Journ. vol. 23, p. 252.

Plesio- En ny art af Plesiosaurus beskrifves af G.

Balsamo-Cri vein uti 11 Politechnico 1839, hft.
5, p. 421. Nastan hela skelettet, men utan cra-
nium, blef funnet af L. Trotti i svart kalkskiiFer
af Lias-formation, i dalen Esino vid Lago di Como.
Halsen ar naslan sa lang som hela kroppen, med
19 vertebrerj 2 tyckas saknas. Refbenen aro 22
par. Ofverarmen ar kortare an pa PI. dolicho-
deirns. Hela liingden 56 centimeter (22t Sv. turn).
Halskotorna sakna de 2 gropar pa undre sidan, som

sauras.

463

fmnas hos PL dolichodeirus och refbcncn ut-
lopa i spets.

Owen om Plesiosaurus macroccphalus och
Ilawlxiiisi, Taylors Ann. 2, p. 64.

Pcec'dopleurus y fossilt genus, mellan krokodiler Diverse
och odJor, beskrifves af Eudes-Deslongcha m ps m.m.'
i Institut 1836, p. 311 och 1837, N:o 221; Ann.
So. Nat. VII, p. 255. Den ar funnen vid Caen,
och synes hafva haft 25 a 30 fots langd. Den
torde mojligtvis vara densamma som Megalosaiirus
Bucklandi.

H. V. Meyer, fossila odlor i brokiga sand-
stenen (Gres bigarre) vid Souhz les Bains, bas-E.hin;
Mem. de Strasbourg, torn. 2, livr. 3. — Ann. Sc.
Nat. Vol. IX, p. 376. Forf. synes anse de aldsta
Ainfibierna for att hafva upptradt pa jorden i den-
na formation. 3 arter aro bestamda och lemnin-
gar tyckas finnas af en fjerde.

Ofversigt af de fossila odlorna, ur H. v.
Meyers Palaeologica, star i Charlesvv. Magazin
1837, p. 280, 341.

Om Maslodonsaurus , Jager, Isis 1838, p. 547,
vid Prager-motets forhandlingar. De tva forut be-
skrifna utgora blott en art, M. Salamandroides*

Om Batrachosaurus och BasUosaurus Harlan,
se kort forut pag. 460.

FOSSILA FISKAR. — For de fossila fiskarne Fossila
utgor Agassiz's, i forra Arsb. namda, masterliga ii/jgj,!j[^j.^
arbcle, Rech. sur les Poisso/is fossdesy ett hufvud-
arbete. Det bar blifvit fortsatt till 13 haften och
tyckcs narnia sig slutet,- men saval text som plan-
cher utgifvas utan ordning, sa att annu ingen af
de 5 borjade volnmerna ar slutad. Man forvanas

464

ofver den stora mangclcii arter, soni deriiti aro be-
kantgjordc och bestamde.

Red field oui Fossila fiskarne i Connecticut j
Ann. of New York vol. 4 (1838).

Underrattelser om fossila fiskar fran Forenta
State rna och Catopterus gracilis fran Virginienj
Sillim. Amer. Journal, vol. 34, p. 198—201.

E g e r t o n , forteckni ng pa fossila Hska r , Bre w-
sters Journal VIII, p. 366.

Om fossila lander af en Lamjia, i London
Clay; Charlesw. Mag. 1839, p. 451.

Om Ilybodus A^. (af Pisces cartlg.) n. sp.
Delabechii, fran Lyme Regis i England, Charlesw,
Mag. 1839, p. 242. — Ogilby om fragment af
en annan art af samma sliigte, ibd., p. 279.

Buckland, 5 arter fossila Chimcerce ur krit-
formation, med tilliigg af Agassiz, Brewsters
Journal VIII, p. 4. — Isis 1838, p. 88.

insekter. FOSSILA INSEKTER och ARACHNIDER. —

Germar lemnar en ofversigt af de hittills kanda
fossila Insekterna, i Isis 1837 p. 421. De aro fun-
ne pa foljande stallen :

l:o i Jura- skiff am vid Solenhofen; scittvattensin-
sekter och bladatare: LibelluIIna, Nepa , Ger-
ris, Pygolampis, Locusta, Mantis (med hopp-
fotter), Cercopis, Sphinx, Diptera, Hymenopte-
ra, en Lamia. Dessa arter aro stora, af ovan-
liga former, som tyda pa ett klimat sadant
som nu i sodra Europa, och pa en Phanero-
gam-vegetation.
2:o i Briuikol, Xylophaga och Stereo raria: 3 Bu-
prestides, 3 Cerambycini, 1 Lucanus, 2 Tene-
brioniter o. s. v. Antyda mellersta Europas

klimat.

465

klimat. Inga nu okanda sliigtformer forekom-
ma. Arterna aro olika nied de nu lefvande,
men analoga eller ganska narslagtade. De sy-
nas hafva dolt langsamt, inklamde i en rut-
nande vedmassa,
3:o i Bernsten.
4:o i OEninger kalhstenen.

5:o i Sottvattens Mcrgel vid Aix, enligt Marcel
de Serres.
De fossila insekterna i ligniterne beskrifvas af
Germar, i 19 Fasc. af bans fortsattning till Pan-
zer; Leonh. ocli Bronn. Jahrb. 1838, p. 241; Revue
Zool. 1838, p. 267.

De iiti Solenhofer kalkstenen beskrifvas af
liononi i Act. Bonn. XIX, p. 189. De aro 18 ar-
ter af alia ordines.

Blattes antediluviennes, Bereiidt, Ann. Ent.
1836, p, 539, ur Bernsten. FIguren synes vara
trogen, men Forf. bar endast kant de nu lefvande
Blattae ur De Geer.

Duponcbel lemnar underrattelse omen fos-
sil fjaril af gen. Nymphalis , fran Aix i Provence.
Fargen kan annu urskiljas. Den ar af en nu, i
Europa okand art (Ann. Ent. 1838, p. LII). —
Nagot mera om densamma fmnes 1. c. 1839, p. V,
och VII, saint isynnerbet p. XI. Den borer till
Genus Cyllo Boisd. ocb liknar narmast nagra indi-
ska arter, men tyekes ej fullt cifverensstamnia med
nagon nu kand.

Upptackten af en vinge, som tyekes bafva till-
bort en Neuropter (lik "Corydalis*') uti skifFern
vid Stonesfield (af Oolitb-formation), anfores af
Buck land i Geol. Proceedings 6 Juni 1838 (enl.
Revue Zool. 1839, p. 29). Den far det foga pas-
sande namnet Hemerobioides giganteus.

Prof. Sundevalls Jvsb. 7837—7840. 30

466

Ouchakoff om en Termes i bernsten, Bull,
de Moscoii 1838, p. 37.
Arachnid. C o r d a beskrifver Microlabis Sternbergi, en

fossil form, som varit narslagtad med Chelifer och
Obisium, funnen i ett stenbrott vid Radnitz i
Bohnien. Isis 1839, p. 718, ur Yerbandl. des Va-
terl. Mus. in Bohmen 1839, p. 14.

Decapoda FOSSILA CRUSTACEER. — Om dessa djur

^^' anmaiker Milne Edwards, i Ann. Ent. 1837, p.
LXrX , att Decapoda brachyura , som aro de bogst
ulbildade, ej med sakerbet kiinna sagas vara kanda
forr an i tertiarbildningarne; anomura forekomma
i kritan ocb juraformationen ; macroura linnas till
ocb med i den s. k. Muscbelkalk, ocb trilobiterne ,
som nu ej mera lefva, aro an aldre.

Lucas om Macrophthalmus Desmaresii, af
Decapoda bracbyura, ur kalksten fran Malacca;
Ann. Ent. 1839, p. 567.

H. V. Meyer nya arter af Eryon af dec.
macroura J Act. Bonn XYllI, p. 261. — Revue
Zool. 1838, p. 297. — Institut 1839, p. 32.

En Limulus fran Ural ar forut namd sid. 450.

Cirrhipe- Af Anatifcva och Pollicipes beskref Steen-

strup tva arter fran Danmark, och tva dessutom
kanda, i Kroyers Tidskrift 1, p. 358 (1837); men
i en sednare afhandling, ibd. 2, p. 136, 1839,
bestammer ban 11 arter sasom kande ur krit-
formationen.

D:r Go Id fuss beskrifver ett bogst besynner-
ligt djur, Bostj'ichopus anticjuus , som blifvit funnet
i Grauvvacke, ocb till utseendet liknar en Comatiila.
G. anser det dock vara narslagtadt med Cirrbopoda.
Det bar en liten, ledad kropp , tydlig stjert ocb
4 par korla, tjocka ftitter, som slutas i en mangd

407

grofva, ledade tradar hvilka aro mangfaldiga gan-
ger liingre an kroppen , och ligga sasom stralar
uthredde kring densanima. Acta Bonn. XIX, p, 353.

Pa sarnma stalle beskrifver Go Id fuss fleraTnlobiter.
arler aP Trllobitcr , fran ofvergangskalk, nemligen:
Arges armatus , (miirklig, horn och taggbiirande),
Harpes macrocephalus , Brontes flabellifer , Illa3nus
triacanthus.

Mac lea J jemforer Trilobiterne med Crustacea
i Taylors Ann. 4, p. 16 (1839 Sept.).

Quenstedt, om Trilobiterne med afseende
pa deras segment->antal, Wiegm. Arch. 1837, p. 337.
Boeck uppraknar de i Norrige funna Tri-
lobit-arterna, till ett antal af 48, med kritiska an-
miirkniiigar och sjnonymi, i Gaea Norvegica 1, p.
138. Nagra arler aro forut obeskrifna.

Malaga afhandlingar om Trilobiter fran Nord-
amerika finnas uti Sillimans Amer. Journal, nem-
ligen:

Vol. 32, p. 167 en art ocli p. 343, fyra arter, af
Green (2 arter tillhorande ett nytt ge-
nus Cryphceus).
„ 33, p. 139, J. Hall, Paradoxldes , 2 n. sp.
„ ^, p. 341, Green, om gen. Triarthrus , med
4 n. sp. och anm. vid gen. Paradoxides
Brongn., hvarifran llera arter maste ute-
slulas.
„ „ Green, Calymene Rowii, p. 406.
,, 34, en ny art beskrifven af Walter.
„ „ Warder, 3 sp. af Ceratocepliala , n. g.,

p. 377,
„ „ Asaphus n. sp. pag. 378.
„ 36, Calymene Buchlandi, p. 106,
„ 37, Green, Asaphus diiiriis. Green beskrif-
ver bar, p. 35, en del af kroppens undre
sidaj inga antenner hafva funnits.

468

De tva nyss anforda arterna af Ceratocephala
synas vara af iiiteresse for 2 born pa hufvudet,
hvilka Warder anser narnia sig till formen af
Crustaceernes aiitenner. Forf. kande allenast cepha-
lotliorax af dessa bada petrifikater, som voro fraii
Springfield i det inre af Nordamerika.

Michelottl omtalar upptackten af Trilobiter
i terliarformationen vid Turin, i Institut 1838, p.
177. Denna notis lemnas utan beskrifning, och
ager inga inre bevis pa uppgiftens riktighel. Milne
Edwards anser den vara tillkonimen genom
misstag.

FOSSILA MOLLUSCA. — Utom dem som
forut blifvit anforde under art. malacologi, aro fol-
jande afliandlingar mig bekanta:
Allman Deshayes om distributionen af fossilicrna i

litteratCtr. ^■. r ' t • Ar^nr^ r^n r

secuudar-rormationerne, Institut 1838, p. 83. In-
neballer blott mollusca^ indelar de Europeiska
jordlagren i 5 bufvudklasser: l:o ofvergangsfor-
mationen, 2:o muschelkalk, 3:o Oolithformationen,
4:o kritformationen , 5:o tertiarbildninijarne. In^en
art som tillborer en af dessa finnes i nagon'af de
ofriga. Inom hvardera af dem finnas manga un-
deroixlnade formationer, sa att de arler, som aro
talrika i de aldre, blifva sallsynta i de yngre, och
omvandt.

Koiiinck, Descr. des Coquilles fossiles de
TArgile de Basele, Boom, Schelle <Scc. Mem. de
Bruxelles XI, 1838.

Nyst & Westendorp, om fossila snackor i
prov. Jntwerpen, Bull, de Brux. 1839, 2, p. 393.

Wood, om fossila snackor i cragformationen
i England, Charlesw. Mag. 1839, p. 460.

4G9

Rogers, obeskrifna arter fran Mioccn-fov-
mation i Fij'ginicn , Philatl. Trans. V, art. XIV;
forts, vol. VI, p. 371 (1839).

L. V. Biich om fossila mollusk-slial fraii Syd-
amerika, Institut 1838, N:0 242, uv Berliner
Vet. Acad.

Flera fossila arter afbildas i Guerins Ma-
gazin 1837.

Af Sowerbys Mineral Conchology, iitgifves
en tysk ofversaltning, med figurerne sammandragne
flera pa en planche. De aro ej sa vackra som i
orlglnalet, men priset ar langt billlgare. Jag bar
sett t. o. m. tab. 82.

Bey rich om gonlatiterne i ofverg. formatio-Cephalo-
nerne vid Rhen, Ann. So. Nat. X, p.65j Taylors
Ann. vol. 3, p. 9, och fortSi p. 20.

L. V. Buch, 5 nya goniatiter ^ BerL Bericht
1838, p. 31.

Eudes Deslongchamps, om de fossila 11- Concha-
topbaga musslorna fran secundar formation vid
Calvados, nya arter af P kolas , Saxicava , Modiola
&c. Revue Zool. 1838, p. 85, ur Soc. de Nor-
mandie.

H. Nyst, Cyrena Duchasteli (fossil Cyclas fr.
Norfolk), Bull, de Brux. 1838. — Taylors Ann.
vol. 3, p. 283.

Stucbbury, Avicula longicostata fran Lias-
form. Charlesw. Mag. 1839, p. 163.

Arter fran Lima fran Cragform. i England,
Charlesw. Mag. 1839, p. 233.

D'Orbigny, 7 nya arter af Caprinay Revue
Zool. 1839, p. 168 5 bogst kort beskrifne "afin de
m'en assurer la propriete".

L. V. Bucb lemnar en monografi af i>eMj-Branchio.
vis, eller genera Spirifer ocb Ortkis tillbopa, i
BerL Vet. Ac. Handl. for ar 1836 (tr. 1838). De

470

lalrika arteriia finnas i alia verldsdelar ocli fore-
komma i tie fiesta formationerna. De borja nem-
ligen fran de aldsta, som innehalla petrifikater, och
iinnas i alia, till Jura formationen. Uti denna
finnes ingen art, men trollgtvis forekomma de i
krilan. Sedan ar fngen art bekant forr an den
nu lefvande Terebratula truncata , som ar en Orthis.
(Arterna anforas i Isis 1839, p. 63).

Nagra andra slagten af Branchlopoder afhand-
las af Qvenstedt i Wlegmanns Archiv 1837, p.
14?, nemligen Ungulites , Lingula och Orhicula.
Branchiopoderne hora i allmiinhet till de miirk-
vardigaste djurformerne, saval for sina egenheter i
bildningen, som derfore, att de med foga foran-
dring traffas genom alia jordens lager, der spar
af lefvande varelser forekomma, och traffas annu
lefvande. Men da arterne aro olika i skilda for-
mationer, aro dessa djur bland de aldra vigtigaste
for geologien, sasom karakterer for de olika jord-
bildningarne. Hit hcira de aldsta djur som Geolo-
gien bar att uppvisa, nemligen Uiigulites (Pander
Bejlr. Z. Russ. Geogn.), som finnes under Trilobit
och Orthoceratitkalken, i den narmast graniten och
lerskiffern belagna sandstenen, vid sodra sidan oni
Finska viken, samt en ny art Lingula, som trafliis
i ringare mangd i samma bergart. Sliigtformen
Lingula finnes annu lefvande, och torde vara den
enda, som funnits genom alia jordens aldrar.
Det iir ej af litet interesse att vi annu kunna un-
dersoka och fa ett fullstiindigt begrepp om bygg-
naden af en bland de aldsta djurformer, som fram-
bragtes pa jorden.

^^^■1

FOSSILA ZOOPHYTER. — Agassiz T)e
scriplions des Echinodermes fossiles de la Suisse

471

i:ve Parlie, lOl sid. 14 labh. ar infcird uti Ncue Echino-
Schweltz. Denkscliriften 1839, men finnes afven *^^"""*
sarskild i bokliaiidehi. Denna forsta del innefat-
tar "les Spatangoidcs och Clypeastrdides'\ Arterne
aro vidlyftigt beskrifna pa Fiansjska till foljande
antal :

Dysaster Ag. . . 6 sp. Echinolampas Gray 4 sp.

Holaster Ag. . . 10 — Conoclypus k^* . 4 —

Micraster Ag. . . 3 — Py gurus Ag. ... 4 —

Ananchytes Lam. 1 — Fibularla Lam. . . 1 —

Spatangus — 1 — Hybgclypus Ag. . 1 —

Clypeus Kl. ... 4 — Galeritcs Lam. . . 2 —

INucleolites Lam. 8 — Pygaster k^* ... 3 —

Catopygus Ag. . 5 — Discoidea Kl. . . . 6 —

Pygorhynchus Ag. 2 — '

Andra afdelningen, som kommer alt i^foras i sam-
ma tidskrift, skall inneballa "les Cidaroides'* och
och dea tredje "les Crinoides". En latinsk con-
spectus ofver arterna, med citation af figurer, af-
ven for de arter som har ej afbildas, samt korta
diagnoser, medfoljer och lattar begagnandet.

Samme forfattare har beskrifvit Echinoder-
merne i kritformationen vid Neufchatel, uti Mem.
de Neuchatel 1, p, 126, Hans stora arbete, Mo-
nographies des Echinodermes, som namdes forut
vid Echmodermata, innefattar alia kanda, bade
lefvande och utdoda arter.

Go Id fuss om de fossila Crlnoideerne , Act.
Bonn. XIX, p. 329.

M i c b e 1 o 1 1 i , Speci men Zoophy tologiae d ilu-
vianae, Aug. Taurinorum 1838, 228 sid. 8:o, 7 pi.
lemnar temligen vidlyftiga underrattelser om alia
de arter af fossila C or alter , som forf. kant, med
uppgift pa stallet hvarest de blifvit funne, men ej
formationen som de tillbort.

472

L. V. Buch visar att Hippuritcrna (Ra-
diolithes, Spbaerulites, Caprina) ej aro niollusk-
skal, iitan verkliga polypstammar, narslagtade med
Oculina Ehr. Detta beviscs genom likheten i
strukturj de jemforas med Cyatophyllum. Fror.
Not. XIII 1, ur Gesellscb. Naturf. Freunde i Berlin.

Lee om iossWa. Spojigice hl\\\ Yorkshire, Cbar-
lesw. Mag. 1839, p. 10.

Underrattelseriia om fossila infusions djur och
om kritdjuren aro redan fdrut anforde sid. 428
ocb 431.

473

Phjsiologi och Anatomi.

l:o GENERATION — SPERMATOZOER. —
Genom de sednare arens upptackter liar Linnes
bekanta sats: Omne vivum ex ovo, blifvit savida
nara bevisad, att man lart kanna fortplantningen
genom agg, hos storre delen af bekanta djurformer,
och deribland nagra, som bora till de alldra lagst
organiserade, nemllgen Medusa, Polyper , jRotato-
rier m. ^, Man bar lart kanna, att dessa djur an-
tlngen foda ett uloniordentligt stort antal agg, el-
ler frambringa dem sa hastigt efter bvarandm, att
de lagre djiirens stora indlvid-antal deraf blir fullt
begripligt. Hos nagra former, bvilkas agg annu
ej blifvit med sakerhet framvisade, t. ex. infusions-
djiireii, bar en fortplantning genom kroppens del-
ning blifvit kand. Man bebofver saledes ej nu-
mera taga sin tillflygt till en fortfarande gen. orgi- Generatio
naria, fcir att forklara de lagsta djurens tillvaro**^^*^"*^^'
ocli stora antal, ocb, da den ej ar behotlig synes
det ej sannolikt att den finnes, men detta ar dock
ingalunda bevisadt. Det tillhorer likval forsknin-
gen att fcirsoka sig afven pa denna vag, och de
ovantade upptackter, som blifvit gjorde, gora det
troligt, aft ett strangt bevis for eller mot tillvaron
af en generatio originaria, ej b'gger utom granserna
for menskliga formagan.

Ett ganska enkelt forsok harcifver anfores i
Jamesons Edinb. Journal 1837 och i Ann. Sc. Nat.
vol. 8, 1837, p. 320. Uti destilleradt vatten in-
lades diverse djuraninen i en kristallflaska. Denna
tillkorkades och forsags med 2:nc glasror, till hvilka
sattes ett apparat, hvarigenom luftombyte kunde
asladkommas sa, att luftcn leddes genom concen-

474

trerad svafvelsyra. Sedan flaskan varit iitsatt for
kokhetta stalldes dcu i Ijiiset, jemte en annan, som
innelioU samma amnen,, men var oppen. Uti den-
na sednare uppkommo snarl infusionsdjur, pa van-
ligt satt, men intct tecken till organlsk blldning
visade sig i den forra, under tva manaders tid,
hvarefter den oppnades, sa alt luften fick (Vitt till-
trade, da strax infusionsdjur marktes. Man skulle
liaraf kunna sluta att deras agg fordes genom luf-
ten, men experimentet var oriktigt tillstaldt der-
uti, alt ej en lika qvantitet af luftvexling fanns
uti de bada flaskorna. Elt nastan liknande forsok,
men utan fri lillgang af ytlre luft omtalades af
Schwann, vid motet i Jena 1836, med Ifka re-
sultat; se Isis 1837, p. 524.
Kousfor- Hos de lagre djuren liar man ej blott funnit

^|"^"j^°agg, hvilket ej forefoll sa ovantadt, men man bar
lagre dju'dessutom iios dc fiesta upptackt lian-orfraner, som
igenkannas at de, vid vissa arstider, i dem ut-
vecklade spermatozoerna, ocb del ar markvardigt
att bland de lagsta djuren tyckas flera vara skild-
konade an samkonade. Upptackten af alskiida kon
bos Patella och Chiton samt troligtvis hos Haliotis,
ocb konsforballandet hos sottvattensmusslorna an-
fordes sid. 395 och 396,* under Cap. Helminthologi
aro flera exempel namda pa upptackten af hankon
bos de lagre niaskarne ; att del blifvit funnel hos
Holothuria tuhulosa an fores sid. 404 j hos Medusa,
sid. 411 5 (del upptackles forst af Siebold 1836,
Fror. Not. 50, 3)j och till och med hos Hydra,
sid. 414; hos Bryozoa , sid. 418. Af elt medde-
lande fran R. Wagner, i Zool. Proc. 1839, p.
177, inbemtas att D:r Erdl funnit nagra Polyper
vara skildkonade, nemligen Veretillum och Alcyo-
mum, hos bvilka en del polyp-stockar allenast bara
hannar, andra blott honor.

475

Om Sperinatozocrnes bilclning leinnade R.Spermato-
Wagner en vlgtig afliandling i Miillers Archiv^btidniug^.
1836, p. 225. Uti testiklarna af Emberiza Citri-
nella fann ban om vintern inga sadesdjur, utan
blott fina korn, slmmande i semen. Om varen
hade dessa korn antagit flera oiika utveeklings-
f'ormer, och bland dem fann ban en del sma
kroppar, som bestodo af ett knippe af sadesdjur,
llggande tatt utmed hvarandra, med tjockare an-
dan tlllsamman , blott inneslutne af en tunn hinna.
Da ban, bland de ofriga sma blasorna i semen,
fann en del som innehollo en massa af skilda
punkter, och andra hvaruti sma lineara kroppar
synteSj ar det all sannolikhet, att samtlige grynen
i semen, iiro borjan till sadesdjiirs-blasor Man tyc-
kes ganska val kunna tanka sig en analog! mellan
dessa sma blasor och aggen i ovarierna. I vas
deferens fann ban endast fria Spermatoxoer. Sa-
dan ar Spermatozoernes blldning afven bos Dagg-
djuren, men enligt Slebold tyckas de bos Mol-
luskerna bildas pa annat satt, genom delning.

Ehrenberg och flera forfattare hafva ansett deraa
Spermatozoerna for . sjelfstandiga djur, att jemfora "*'"^*
med intestinalmaskarnej Siebold och Trevira-
nus hafva deremot betraktat dem sasom djurlska
organer, liksom blodkulorna. Wagner siiger sig,
i Wiegmanns Archiv 1839, p. 41, hysa en asigt,
som skuUe ligga mellan de bada nyssnamda me-
ningarna, men af sjelfva afhandlingen synes det,
att han omfattar den forstnamda, Det ar afven
svart att forestalla sig en sadan intermediar asigt j
ty antingen aro Spermatozoerna verkliga organer,
som genom en egen utbildning och rorelse-formaga
ganska mycket likna fria djur, eller aro de sjelf-
standiga djur, som genom silt nodvandiga fore-
kommande i semen, ganska mycket liknar kropps-

476

orgaiier. Endast kaiincdomen om deras Iiire bygg-
iiad kan afgora livilkendcra af dessa tva asigter
som iir den lattaj men sa liinge man ej lart kan-
na att spermatozoerna aga en djurisk stnictur, tor-
de man gora bast att upprakna dem bland dju-
rens organer. Sedan man lart kanna att de fm-
nas hos alia djurformer, blir det, i fall man antager
att spermatozoerna aro sjelfstandiga djiir, en nod-
"vandig foljd, att lika manga arter finnas af dem,
som af alia andra djur tillhopa; ty de sta i ett
alltfor nara forhallande till det djur hos hvilket
de forekomma, att man skulle kunna antaga fo-
rekommandet af samma art spermatozoer hos flera
olika arter djur. Intestinalmaskarne, som ej nod-
\andigt tillhora de djuriska organismerna, tyckas
deremot ^anska val kunna vara c^emensamnia for
flera narslagtade djurarter.

Uti Wagners nyss citerade afhandling be-
skrifvas ytterligare spermatozoernas uppkomst i de
sma blasorna ("kysten") i semen. Af storsta in-
tercsse ar bans framstallninfT af deras forhallande
hos hybriditeter, i hvilkas kondelar de antlngen
saknas, eller blott finnas outbildade, inneslutne i
sina blasor. W. hade annu ej haft tillfalle att of-
vertyga sig huruvida Bastarders, understundom in-
traffande, fortplantningsformaga beror pa sperma-
tozoernas fullstandiga utveckling. Hans iakttagelser
ofver dem skulle fullstandigt intagas uti Todds
Cyclopaedia of Anatomi and Physiology.

Donne anforer om "Ics Zoospermes", i In-
stitut N:o 206, att de do i saliv, urin, alltfor
sur mucus vaginae &c. , men lefva uti blod, mjolk,
vanlig mucus vaginae & uteri, var af blennorhagie
och siphylitiska sar m. m.

Pa Salamanderjis spermatozoer iakttog Sie-
bold, att den temligen langa svansen slutas i en

477

annu mycket langre, ytterst fiii spets, soin ligger
spiralformigt snodd omkrlng sjelfva svansen, och
genom sina rorelser fororsakar ett utsecndc af flim-
mer-orgaiier, livilka dock ej finnas pa spermato-
zoeriia. Fror. Not. N:o 18, 1837.

Det ar ej blolt hos djuren som spermatozocrSpermato-
blifvit upptiickte, utan man bar funnit, att de af- y^x'terna!
ven fcirekomma utl vaxternas pollen, eller semen
masculinum, ocb spela en vigtlg roll vid befrukt-
ningen. Hos aiter af Mossor och Hepaticae bar
Unger funnit, att polllnarium innehaller en massa,
som bestar af fina, slutna, hexaedriska, eller cubi-
ska celler, och att i hvardera af dessa finnes en
liten kropp i form af en spiral, mcd ena andan -
tjockare. Den smala spetsen ar i en standig, ha-
stigt oscillerande rcirelse. Understundom sagos
dessa sma kroppar rora slg spiralformigt i vatten.
De hade 0,004'" liingd. De voro redan forut sedda
hos Oenothera och andra phanerogama vaxter, af
Brongniart, Robert Brown, Meyen m. fl. ,
samt af dem forklarade for spermatozoer. Den
yttre likheten mellan dessa spermatozoer med dem
hos djuren, synes mig ylterligare oka sannollkheten
att de, bade i djur- och vaxtriket, endast aro or-
ganer och ej sjelfstandiga djur (Se Isis 1838, p. 556).

Det bar till och med lyckats att finna och Under-
undersoka spermatozoer uti sperma, som varit lange ^torkade
torkadt pa linne eller andra tyger. Om en sadan'P^'^'"**^*'
Hack uppblotes i vatten och detta sedan lindrigt
uppvarmes, kan man under microscropet igenkan-
na deras form. Fror. Not. 1839, Oct. XII, 1, ur
Ann. d'hygienne publ. Juli 1839, N:o 33. Huru
vigtigt detta kan bli vid medico-legala undersok-
nincfar inses af en hvar.

Af R. Wagner hafva vl erhallit figurer ochderasolik-
beskrifningar pa spermatozoer af djur, af manga ^*^^*

478

klasser. De visa bestamda olikheter efter de djur
hos hvilka de finnas. Hos ddggdjiu^cn besta de af
en platt, aflang kropp eller skifva, med trad-
lik, ganska fin och lang svansj skifvans langd ar
tttW — 7^u linea; svansen ar mera an 10 ganger
lansfre an skifvan. Hos Mas musculus befunnos de
hafva en betydllgt afvikande form.

Foglarnes spermatozoer bafva en lang, smal,
cyllndrisk, framtill spetsad kropp, med fin, men
mindre lang svans, och aro vida storre an dagg-
djurens, nemligen, med svansen, anda till tV linca
langa. Hos dem af sangfoglarne ar kroppen (utom
svansen) spiralformig, nastan som en korkskruf. —
Hos de ofriga foglarna ar deras kropp rat och
jemn, och svansen kortare. W. hade, utom hos
sangfoglar, undersokl dem hos Caprimulgiis, Cu-
culus, ColuTiaba, Vanellus och Anas 5 saledes hos
slagten af klassens fiesta ordines.

Hos de undersokte Ampldhierne liknade sper-
matozoerne dem hos de sist namde foglarne, hos
batrachierne voro de dock vida storre, anda till \
linea langa, med kroppen foga tjockare an svan-
sen, framtill spetsig och fcirsedd med en liten
blasa. W. trodde si^ hos dem se kroppen betackt
af vibrerande oilier, hvilket dock, sasom nyss
namdes, harrorde af den upprullade svansiindan.

Fisliarne hafva ganska sma spermatozoer; de
arc mindre an daggdjurens. Hos benfiskarne aro
de klotrunda , med kort fin svans. Hos Squalus
Acanthias likna de, utom storleken, sangfoglarues,
och hos Petromyzon befunnos de hafva nastan sam-
ma form som de ofriga foglarnes. De visa bestam-
da olikheter hos de olika subgenera af Raja och
Squalus.

I samma afhandling lemnas flera exempel pa
sadesdjur af de lagre djurklassernas arter, hvaraf

479

endast ma anforas, att de i allmanhet likna ett
liarstra, utan tydllg skilhiad mellaii kropp och
svans, saint att de bos Helix Pomatla aro 54 gan-
ger storre an hos menniskan. Af de nyss anforda
inatten synes att spermatozoerna liksom blodku-
lorna ej aro mind re, men ofta storre, hos de min-
dre djuren. Markvardigt ar att de aro storst hos
batrachierna, som hafva de storsta blodkulor af alia
kanda djur. (Se Wagner Fragmente zur Phy-
siologie der Zeugung, i Bayerska Vet. Ac. Handl.
vol. 2, tr. 1837, och i Wiegm. Archiv 1836, p. 370).

Ett vida storre antal spermatozoer af de lagre
djuren, bland nastan alia klasser, beskrifvas af
Siebold i Mullers Archiv 1836, p. 13 och 232,
samt i arg. 1837. De hafva i allmanhet den nyss
angifna formen, som ett harstra, men flera nn-
dantag glfvas. T. ex. hos Cyclas bland musslorna
hafva de kroppen betydligt bredare an svansen.
Nagot mera i detta amne af Siebold ar forut
namdt sid. 254.

Ofver Tnselitcrnas spermatozoer lemnar Ham-
merschmidt en sarskilt afhandling i Isis 1838,
p. 358, tab. 4. De aro i allmanhet storre an hos
de vertebrerade djuren, anda till | a | Wiener-
linea langa. H. anser sig hafva sett tarmkanalens
struktur hos en och annan af dem. Han bar hos
insekterna ej fun nit Cuphaluroideer (med storre
hufvud, eller kropp ^ och smal svans), utan blott
Uroideer (endast bestaende af en tradlik kropp,
liksom en svans utan hufvud). Ofta ligga de i
ring, med ena andan fritt utstaende utom ringen,
da denna liknar ett stort rundadt hufvud och den
fritt utstaende kroppsandan tyckes vara en fin
svans J men om semen utspades med vatten utratas
de och visa sin egentliga skapnad. H. bar funnit
insekternas sp. vara af 3 olika former ("genera''):

480

a) Pagiura, som i naturligt tillstand blltla en ring
eller slinga, hvilken hastlgt, eller elastiskt ut-
ratas da de komma i vatten.

b) Splrulura y kroppen bildar en uldragen kork-
skruf-forin, och ar i ena andan trubbig, i den
andra spetsig.

c) Cinclnniiray kroppen ar at bada andar spetsad;

flera individuer aro slinorade om hvarandra.

G. Valentin om Bjornens spermatozoer , Act.
Bonn. XIX, p. 239.

Dujardin om "les Zoospernies", Ann. Sc.
Nat. 1837, vol. 8; hos Daggdjuren, p. 291; bos
Karpen, p. 297j bos Salamandra aquatica vol. 10,
1838, p. 21.

Se afven fcirut vid Mollusca Cephalopoda sid.385.

Xggetsde- j4ggets dclav ^ deras utveckling, och forloppet

bsri-rnde'^^^ gcncrationcn^ bafva genom de nyare microsco-
utveck- piska undersokningarne af R. Wagner, Biscboff
°' m. fl. blifvit utredde till en noggrannhet, som man
annu for fa ar tillbaka ej vagade hoppas, och
ehuru visserligen ej alia fragor aro besvarade, sa
tjckes man vara pa god vag att intranga riitt djupt
i generationens hemligheter. Foljande framstall-
ning ar hemtad ur de resultater som Prof. Bi-
schoff i Heidelberg meddelade, af sina forsknin-
gar, vid Naturforskarnes sammantrade i Freyburg
1838 (Se Isis 1839). Han hade anstallt undersok-
ningar pa hundar, och nagra timmar efter par-
ningen funnit spermatozoer pa aggstockens yttre
hinna och pa fransarne af tuba fallopii, men agg-
stockarnes folliculi graafiani, som innehalla aggen,
voro da annu hela. Inom dessa ligger sjelfva dg-
get (Ovulum, (EictjCIl) uti en tatare och tjockare

flack

481

flack af deras In re, granulosa hinna. Denna flack
ar den s.k. Discus proligejms , (l^cim0rl)fibe, Agg-
skifvan); den omglfver sjelfva aggot liksom hvitan i
foglarnas agg, mon en egentJig iigglivlta utbildas
aldrig omkring daggdjurens agg, hvilka allenast
motsvara gulan hos foglarna. Det bestar af fciljande
dclar :
i:o elt orcgelbundet yttre, g^^yiiigt lag? cller en

sort yttre betackning.
2:o en fast och klar Iilnna eller bylsa, Zona pel-
lucida (Hlottrrljaut, agghinnan), hvilken om-
fflfver ao"£rct sasom en «^ordel och "visar 2 kan-
ter". Deraf blir sedan chorion (se nedan).
3:o Gulan, som ar grynig eller kornlg.
4:o Frohlasan (Vesicula prolifera s. Purkinji, Sfittl-
bld'^Cl^rn^ ficim^flle) liggande inuti gulan vid
dess yta.

5:o Frofldchen (fictmfkck, &ern ^er ilnm^elU),

en dunkel tlack, som bgger inuti frciblasan,

nara dess yta.
Agget vaxer hdgst obetydllgt under dess gang ge-
nom iiggledaren (Tuba Fallopii) och ar der annu
omglfvet af (Voskifvan, som dock sm«iningom for-
minskas. Froblasan kunde niimera ej aterfinnas;
gulan var iinnu ogenomskinlig men stadd i en be-
standii]^ inre foriindrinir. — Da affoet nedkommit
i uterus vaxer det hastigare; froskifvan bar allde-
les forsvunnit, zona pellucida innesluter agget
fullkomllgt och ulgor dess yttre hinna, chorion.
Gulan blir nu klar; dess gryn gruppera sig pa
inre ytan aF chorion och sammanhallas der af en
nybildad, ytterst tunn membran (jRnml]aut, Srim-
blage*), som bestar af fina celler, hvilka hopa sig

') Man kunde pa Svenska lalla den Fosterhlasan , fosterhin-
nan. De delai- som tillliora och omgifva gulan kunde fa

Prof. Simdevalls Jrsb. i83j—i84o. 31

48?

allt tatare, sa alt cic bli G-kanlioa cller iiiaiigkan-

tiga , och lyckas uppkoiniiia af gulans korn , sorn

utblldas till celler. Denna membran b'a^mM- tiitt

intlU choiion ocb iiiiicslulcr nu giilanj deraf bllr

sedan vesica umhilicalis ; nti bar deii pa elt staHo

en t jock a re eller tatare tiack , som ar Fostcrdmnet ^

bvaraf embryo utvecklar slg. Denna flack bestar

at" ett stone anial korn af gulaii, som bopa sig

tatare i omkretsen, och lemna mldtuti ett mera

klart stalle (^arca vasculosa s. pcllucida) -^ af den-

samma borjar nu genast embryo att utbilda sig.

Agget bar da en betydJig storlek, nemligen bos

b linden ^ Parlserlinea (| Svensk linea) i diameter.

Alia de Icirut uppriiknade delarne af det ofor-

andrade agget voro kanda forutj R. Wagner

np[)tackte nemligen ar 18'^5 (roflacken, som ar den

mnersta iinnu bekanta *). Han beskrifver aggen af

de flesfa djurklasser i sin Prodromus Historice Gene-

rationis , Ups. 1836, fob — Aggets utseende fore

befruktningen ar lika lios niistan alia djurklasser;

dock hade W. ej funnit frciblasan hos Tceriia , Di-

stomciy Nais och Lumbricus (jemf. Duges, nagot

langre fram), ehuru han sett den uti aggen af vida

liigre djur: u4clinia , Medusa, y^sterias , Mollushev.

Wagners arbcten barofver iiro samlade uti Ann.

Sc. Nat. 1837, vol. 8, pag. 28? , och i Burdachs

for att redan ("ran bcirjan vara en fullstiindig, slu-

ten hinna kring gulan, Chorion, uti bvilken den

klara ringen (Zona pellucida) blott bildas genom

benamniug af iigg , de som ligga inuti gulan fore befruk
ningen, af fro, och de som bildas efter conceptioneii,
foster.
'^) Roger Graaf upptaclvte i medlet af I600:talet, de efter
liouom beniimdc Folliculi Graafiani. Prevost och Dumas
funno forst oviilum lios dliggdjuren, i borjan af 1820-talet.
Baer beslv.ref det utforligare, jeinte discus proligeriis.

483

slralbrytnlngcii ; dcnna sctlnare skcille siiledos ej
vara nagon ci^aMi del eller goiclel.

Enlli(t K pauses iaktta<^elser skulle deremot
Zona pelliicida bildas af en viifska, liinesluteii liiom
en egeii liinn hinna (Mull. Aichiv 1837, p. 27).

Jones yltrar nagot olika asigter nied de fdr-
utnanida; han tror uemligen att dgghinnaji for-
svinner, oeh att cJiorion nybildas af" iiggets agghvlte-
lika liylle (diseus), Se Jones, om foiandringarne
i det befruktade iiggel bos iMammalia, Pbilos. Trans.
1837, p. 339.

D:r M. Barry anstallde understikningar pa
Kanincns agg, och fann, liksom Valentin, sper-
malozoerne anda in pa agg^lockens yta , tlilforde
genom flimmerrorelsen i tubne. Han fann, alt det
belVuktade agget undergar en forandring redan
innan det ullranger ur ovarium. Frohlasan , som
nrsprungligen lag vid iiggets yta, lagger sig nem-
ligen midt uti densarnnia; Jrdfldchen lagger sig
midt utl friiblasan, ocb dggJiinnan blir hastigt
tjockare an den var forut* Aggets diameter ar da,
bos kaninen, -^^^ turn. I tuba fallopii andras det
betydligen till bela silt inre. Af sjelfva embryo
sager ban hjernan vara den forsta del som bildas,
med en spets ellersvans, som blir ryggmarg, men
som ar hogst olika till storlek ocb utveckling bos
olika individuer. Han fann ingen delning af fo-
sterdmnet i 3 lager, sasom uti fogeliigget. (Fror.
Not. 1839 Juli, XT, 8> Tunica decidua bildas
innan agget kommer in i uterus. Da det inkom-
mer dit skjuter det for sig en pase af decidua,
som blir dec. reflexa. Aggets forandringar aro sa
mangfaldiga att B. a user det genomga 21 stadier
inan det uppnar en diameter af ^ linea.

Carus fann alia aggets delar fullbildade och Agg hos
foll.graafiani utvecklade bos kalf-embryoneraf lionkon "^ ^^ *

484

Hos en flicka som dott 4 dagar efter fodsein ater-
fann liaii samnia delar, men har voro Graafska
blasorna foga stcirre an sjelfva agget, som dtM^af
tatt Inneslots. Liksa hos en flicka af 18 manaders
aider j men hos en af 4 ar voro folliculi Graafiani
utbildade, stora och Fyllda af vatska. Han tiller-
kanner aggets Inre delar ett eget, latent lif, som
forst upptriider sasom verksamt vid befruktningen,
och yttrar i anledning deraf, att ett djur af hon-
kon, atmlnstone under sednare delen af draijtiohets
tillstandet, ar en sammansattning af individiier i 3
generationer, nemligen hon sjelf, embryo och de
redan detuti fardigbildade iiggen. Han yttrar af-
Ten den formodan, att om yttre omstandigheter ej
hindrade sa skiille ett djur af honkon kunna bli
fruktsamt kort efter fodsein.
Aggen hos Aggets uFsprungllga construction hos Liimhri-

d^urklas-^"*^ upplyses af Duges i hans afhandling om An-
serna. tielidcr i Ann. Sc. Nat. vol. 7. Frohlasan med
sin frofldcJi ligger bar uti en ganska liten gula ,
inom ett stort agg (agghvita?). Det namdes nyss
forut att Wagner funnit agget hos de lagre dju-
ren i allmanhet, forsedt med samma delar som hos
daggdjuren. Siebold fann dessa, anda till ^7*0-
Jldckcn , i aggen af Medusa (Sieb. Beytrage), och
Valentin i dem af Rotatoria (Miill. Arch. 1836,
p. 162). Frojldcken omtalas af Wagner i aggen
af Patella J Chiton, Haliotis , Holothuria. Aggets
likhet genom hela djurriket ar saledes bevisad.
Litteratur. Til. W. Jones om Ovum hos Mammalia fore

parningen, Brewsters Journ. vol. 7, 1835, p. 209.
R. Wagner om aggets delar i aggstocken
Bay. Vet. Ac. Hand. vol. 2, 1837.

Krause, malningar af Daggdjurs iigg, Miit-
lers Archiv 1837, p. 26.

485

Ytterligaro bcskrifning af Graafska bias an , Diverse
nf liast ocli boskapskreatur, lemnar D:r G. R i-ratiorf odi
vclli uti dess Osservazioni sopra alio svolgimentoS^"^'^^^'^*
di corpi Organici, Bologna 1839. Den bostar aF
5 bin nor, eller iuoni bvarandra slutna blasor, nied
tillbcirande nerver och karl. Den fcirvandlas till
corpus luteuni, afven utan conception (Isis 1839,
pag. 771).

Bellingieri om fruktsambeten bos Diiggdjur
ocb talforballandet mellan konen bos vertebrerade
djur, se Flourens rapport i Fr. Vet. Ac. d. 9
Sept. 1839, 1 Comptes rendus ocb Institute Fror.
Not. 1839, Sept. — Ann. Sc. Nat. vol. XII , p. 16.

Bland arbeten ofver yttre genitalia anfcira vi
endast Miillers, forut, sid. 167 namda arbete,
om gen. niasc. bos Strutsen, som innefattar en
jemforande afbandling ofver dessa delar bos alia
vertebrerade djuren^ — sanit Eydoux ocb Lau-
rent: sur la region Sterno-perineal (i sammanbang
med deras afh. om pungdjurens os marsupiale) i
Guerins Mag. de Zoob 1838,- inneballer flera las-
varda detaljer om generationsdelarna, spenarna m. m.

Om fruktsamma bybriditeter af vanlig tarn },ybridi-
gas & med Anser cygnoides, af Anas Boscbas ocb *^'^^''-
acuta, samt af vanligl. ocb Cbinesiskt svin, se Jar-
dines Mag. 1, p. 305. (Jemf. nyss fdrut, sid. 476.
Hybriditeter omtalas pa flera stMllen i det foregaende).

2:o UTVECKLINGS-LARAN*). — Embryos utveck-
bildning bos de nakna Gasteropoderna Trltonla ^^*^^^^^l.
fl.) beskrifves af Sars. De otalio^t man^fa aircfen
ligga i spiralformj chorion innesluter flera gulor;

*) Unjj;arnes utvickliiig sedan de lemnat iigget, afhandlas un-
der djurklasserna.

486

iios Vesicida Purh'uiji finncs, men borjar fdrsvinna efter
o usca ^^-^ (Jagars fiirlopp. Da borjar gulan dela sig i
tva, sedan i 4 delar o. s. v., sa att den pa ll:te
dnijcn ar fint £^rantilerad. Pa 12 — 14 dawn ar
gulan forvandlad till Embryo, Pa 17 a 18 dagcn
borjar detta langsamt rora sig, rnedelst cilierna i
kanten af de 2 stoia, vinglika flikarne. Pa 25:te
ocli 26te dagen blir rorelsen liflig i iigglivitan, fo-
tcn iitstrackes o. s. v. Efter 30 — 31 dagar fylla
embryonerna skalet, som brister, livarefter ungen
simniar fritt omkring. (Tsis 1838, p. 592, vid mo-
tet i Prag 1837j — Wiegm. Arcliiv 1837, p. 404).

Diijardin beskrifver en egen roreisc hos
foetus (vitellum) i aggen af Limax, kort tid sedan
de aro lagda. Fran tva motsatta stallen af gulan
iitskjutas och aterdragas 6 — 8 sma forlangningar,
som hvarje (igonblick forandra form, liksom foten
hos de lagsta infusionsdjuren (Ameiba). Detta feno-
men upphor snart, da embryos roterande rorelse,
som fororsakas af vibrerande cilier, borjar.

Van Beneden och V i n d i s m a n n ora ut veck-
lingcn af Limax agrestis , Ann. So. Nat. vol. 9,
1838, p. 362 j ur Bull, de Brux., Maj 1838.

Dumortier bar med storsta noggrannhet
foljt utveckliugen af Limnceus vulgiris fran aggets
befiuktniug tills dct pa 30:de dag mi utkliickes.
Embryos rotering upphor sedan ogon bildat sig.
Nervsystemel bildas transverselt i embryoj ej lon-
gi(udinelt s.Tsom hos vertebrerade djuren. (Dum.
Embryogenie des moll, gastrop. Bruxelles 1837,
4:o, 47 sid , 4 ill. tab. j ur Mem, de Bruxelles X.
Ann. Sc. Nat. Vol. 8, 1837, p. 129. Temperatu-Bi
ren ar noggrannt observeindj talrika figurer upp-
lysa beskrifuingcn).

P o u c h e t oin E m b r vo lios I . i m n ae u s , A n n
Sc. Nat. X, p. 63.

487

E. J a c q II e ni i n , utvecklin<r af Planorhls cor-
nea: oenomo'ar biJdiiinfrcn fran fursta anlaii^et.
Flmbiyo eihaller, innan (let lemiiar aggot, samma
foiiii som det CuJIbildade djiiret. (llech. Anato-
miqiies, i Act Bonn. XVIJI, 2, p. 635 , med flgurer).

Duges om aggets ulvcckling af Cephalopo-
dcrne, Ann. Sc. Nat. vol. 8, 1837, p. 107.

Serres Reel), sur I'Anat. des mollusques,
comparee a Povologie et a I'embryogenle de riiomme
et dos Vcrtebres, Institut N:o 221, 1837; Ann. Sc.
Nat. Vol. 8, p. 169. De liigre djiirens organer
iiiotsvara ej deni hos de fullbllldade bogre djuren,
11 tan dem bos deras foster, bvllket val ej kan be-
tviflas,* men de jemforelser som bar goras torde ej
af alia godkannas,- molluskernas tarm jemfores med
gulan i de bogre djurens agg; galarna anses mot-
svara allantois, "som ligger under cborion"; cho-
rion skulle motsvara manteln, ocb mcmbrana deci-
dua, kalkskalet. Vidare om cborda dorsalis ocb
vertebrerna

Utl forra arsberattelsen , sid. Ill, omtaladeshos arti-
forsta baftet af Hero Ids arbete ofver insekternas ^^V.^^g^^
utveckling i agget. Andra baftet utkom ar 1838.
Delta Litmarkta vcrk borer till de vigtigare bi-
drag, som fjsiologien i sednare tider erballit.
Det lemnar en noggrann , under mer an 20 ars mo-
dosamt arbete, sambad ofversigt af embryos utveck-
ling uti aggen af de olika insektordningarne, bvar-
ofver vi bittills saknade all kannedom. Da sam-
mansatt microscop alldclcs ej passade for dessa nw-
dersokningar, aro de alia gjorde med enkel loupe,
vid 26 gangers linear-forstoring. Det bar ej for-
drats ringa bntligbet att upptiinka de bandgrepp,
bvarii>enom det Ivt^kats forfattaren att blofta o(;b
betrakta dessa iina, af ogenomskinliga binnor, ocli
ofta af barda skal omgifna agg; men genom ihar-

488 .:

dlsfliet ocli ofniiiiT bar ban ofvervunnit alia svariir-
lieter ocli lyckats att tydligt framstalla hvad som i
borjaii sjiites omojligt att atkomma. Aggets blld-
niiig ar fciljd fran de fcirsta anlagen, uti de annu
ofiillstandiga aggstockarna, lios larverna af honkon,
genom pupptlUstandet, hos imago fore och efter
befruktnlngen, ocli hufvudsakligen under embryos
iitbildning i det varpta agger. — Exempel arc
valda af alia ordnlngar, iietDligen: Melolontba vul-
garis, Locusta viridissima, Pcdiculus pubis, Lyga?us
apterus, Musca vomitoria, Formica rufa, Semblis
bicaudata, Papilio brassicai, Bombyx rubi, B. mori
cell flera andra lepidoptera.

Af de bittills utkomna haftena kan man ej
domma till hela vidden af de gjorda upptackterna ,
men deraf synas redan nagra resultater, som fore-
falla ganska ovantade. T. ex. Embryos bilduing
ar, bos olika insekter (troligtvis Insekt-ordningar),
sa skiljaklig, att man knappt skulle vantat sig en sa
stor olikbet hos skilda d jurklasser. Hos Fjdrilarne
bildas bela Embryo utanfor agg-gulan, bredvid den,
utan att omsluta densamma, eller synas sta i na-
got annat sammanhang dermed, an att de gransa
omedelbart intill hvarandra. Da forsta aniaget
()^fttul)ClUt, fosteramnet) bildas, intrader en ny
verksamhet i bela gulan, som smanin.^om forvr.nd-
las till en mnssa af storre kulor; men da detta
amne hunnit utbilda sig till ett embryo, upplosas
ater dossa kulor smaningom, till en fingrynig massa,
som liksom insugas i fostret, for att bidraga till
dess utveckling. — Helt olika ar forhallandet i
flugdgget (af musca), der foster-dmnet genast fran
forsta aniaget omslutcr bela gulan sasom en bud;
den bildas nemligen sasom en sluten sack pa gu-
lan s yta.

489

Hos Fja?'il-emhvyo dv det buksidan som forst
l)lldas och deniia llgger viind ernot gulan. I^ygg"
sidan, som sediiarc fullbildas genoin sainmandrag-
iiing och liopvaxnlng af fosterflackcns (eller amnets)
kaiiter, J'gg^'' t^tt intill aggets integunienter. Uti
Spindel- och Kraft-iiggct vaiider deremot embryo
ryggen mot gulan. Det var alltsa falskt da man,
ledd af kannedomen om dessa sistnamda agg,
antog att de overtebrerade djurens embryo skulle
hafva ett omvandt lage mot de vertebrerades *);
men det synes bekrafta slg att djurens slut-
liga slallning ar omvand, sa att den forst bildade,
bela sidan af embryo hos de vertebrerade djuren
blir rygg, hos de ofrlga buksida , eller med andra
ord, att dot fiillbildade djuret af vertebrata vander
nafveln nedat, af invertebrala iippat.

Insektaggets fosteramne (SntuljaUt) bestar lik-
som de vertebrerade djurens af ett scrost lag, el-
ler blad, hvaraf yltre kroppsdelarna skola bildas,
och ett miikosty som blir tarm. Dettas forvand-
ling till tarm framstalles synnerligen vackert hos
embryo af Musca vomitoria ^ hvarest hela embryo
ar genomskinligt och den inuti embryo (narmast
innti det mukosa laget) inneslutna vitellum bar en
tydlig gul farg.

En annan afhandling af stort intresse i detta
rikhaltiga verk, ar jemforelsen mellan befruktade
och obefruktade agg af Silkesfjariln. Bland de agg
som varpas af obefruktade honor finnas vanligeti
nagra fa, uli hvilka en utveckling forsiggar, all-
deles lika med den uti de befruktade aggen. Gu-
lan undergar samma forandringar, och ett embryo
bildas pa samma siitt,- men da detta ar nara far-
digt att utklackas upphorer pa en gang all verk-
samhet och dess lif slocknar, i fall det kan sagas

') Jemfor Rathkes beskr. af agget hos Mysis, foiut sid. 359.

490

nasfonsin liafva iiot llf. Dcnna niarkvarclii>'a iil-
vickling kan endast anses sasom en bildiilngsdrirt,

irmiiir

» 5

som honan fatt i arf cfter foraldrarnas pt
och erlnrar om det besynnerliga forloppct af fort-
plantiiingen lios bladlossen. — Delta arbete koin-
mer att utgoras af 4 baften, bvardcra a 8 Tblr.
Plancbenia aro diibbla, nendigeii en med koloicrade
figurer och en med samma figurer i conlouilinier,
forscdde med nnmror och bokstafver for fcirkla-
ringen. (Vidlyftigt iitdrag finnes i Ann. Sc. Nat.
vol. XII, 1839).

Dujardln, om embryo af intestinal-maskar-
ne, och dess rorelse i agget, Ann. Sc. Nat. vol. 8,
1837, p. 303. — Om embryos roreJse i agget af
Tcenia ibd. vol. 10, 1838, p. 29.

Mi esc her, om embryo af Strongyliis arma-
tus ibd. 10, p. 192, ur Baseler Bericht.

Om embryo af Crustacea, se forut sid. 359
(Rathkes afh.).

Embryos 'Y\\\ Ja^an om de vertebrerade djnrens utvick-

utveckling __ ^ ...

hos Veite-linsf bar D:r Reichert lemnat ett hoi^fst vic^tijxt

h at o D O

bidrag, genom en ypperlig ntredning af ansigtets
och hufvudets iindre delars bildnincf hos foster af

daggdjur och foglar. Da fostret borjar bildas lik-
nar det en liten plaltad skifva, hvars ofre convexa
sida skall blifva kroppens ytaj den undre ar am-
nad att bli kroppscavitetens insida och farm. Hjer-
nan ar ett af de forsta organ som bildas i skif-
vans, eller fosteramnets framanda, och omedelbart
under hjernan bildas det blifvande hjertat, i form
af ett litct, krdkt blodkarl, som hanger under
sklfvans framanda. Detta ulskickar flera bagar at
hvardera sidan, hvilka sliilligen forena sig till en
aorta under ryggen, liksom de fran fiskarnas gal-
bagar kommande karlen. Detta allt var val bckant

491

genom Baers mecl flcres iakttagolser. Sedan hade
Rathke fiinnit, att daggdjiircns nybildade foster
hafva oppnlngar pa lialscns sidor, soni likna flskar- Galopp-
iias galoppniiigar, nicllan (ivilka de nyssniiinda katl- °'
liaga rna 1 igga , 1 Iksom pa gal baga r. Pi e i c h e i- 1
liar nu vidare foljt dessas utveckling, och funiiit,
att sa snart lijerna ocli lijcrta borjat bilda slg, ser
man mldtfor dem, tre smji, nastan fingerlika fll-
kar utvaxa fran kroppskanten. Den framsta blldas
forst, midt under det redan synliga ogat, och ar
storst. Den ar bojd till en vinkel, sa att basis
eller frainre delen ligger Histad i kroppskanten,
parallel med den blifvande ryggraden; bakre delen
star fritt ut fran kanten 1 iksom de tva foljande
flikarna, hvilka uppkomma successive. Dessa 3
paren llikar skola , genom spetsarnas sammanvax-
ning, bilda underkaken och halsens sidor; snart
boja de sig nemligen emot sina motsvarande, med.
hvilka de hopviixa, hvarigenom 3 bagar eller rin-
gar uppkomma som omsluta muncaviteten och sval-
get. I den framsta bagen bildas kaken, i de tva
foljande, tungbenet med sina tva horn m. m.
Men de tre bagarne sammanvaxa afven sinsemellan
efter meddellinien , sa att allenast pa sidorna qvar-
blifva oppningar mellan dem, alldelcs som fiskar-
nas galoppningar. Den framsta af dessa oppnin-
gar qvarblifver alltid i form af horselgang och
tuba Eustachii, de tva foljande hopvaxa snart och
forsvinna.

Omkrini]^ <]cn framsta oppninijen bildas iuutiHorselbea

...,,. II- , „ in. m.

massan, tatt invid hjernan, den benring som skali
bli horselgang; amnet till klippbenet ligger redan
mellan roten af andra och tredjc bagarne. Af de
tre sma hclrselbenen bildas hammaren och stadet
fran framsta bagen, alltsa fran samma del som
underkaken. Stigbygeln uppkommer fran andra

492

bagen. Haniiuarn spelar i horjan en viglig roll,
sasom Meckel (oriit hade iipptackt. Deii iir en
af de forsta delar som bildas, och iir i bcirjaii
ganska stor, sa att den racker anda ut i spetsen
af forsta bagen, eller underkaken, och fdrenas der
med den niotsvarande sasom ett V, eller sasom en
ursprnnglig underkak. Utomkring delta V afsiilter
sig sedan ben-amnet for den blifvande underkaken,
och da borjar vinkeln, som bildas af de bada ham-
marskaften, att resorberas, hvarefter dessa ben foga
tilltaga i storlek, under det de cifriga hastlgt tlU-
vaxa. Hammaren bllr salunda Innesluten i hor-
selgangen.
Tungben. De tre forutnamda ursprungllga bagarna bil-

das mldtfor hvardera af hjernans tre hufvudmassor,
som bestamma bildningen af Cranii tre verteber-
kroppar (pars basllaris och de bada corpora sphae-
noidalia), och den broskstrimma, som bildas inuti
hvardera af bagarna, utgar fran framre delen af
hvar sin motsvarande af dessa tre verteber krop-
par, liksom refbenen fran rjggradens vertebrer.
Men under utvecklingen forega har flera ombild-
nlngar. Tungbenets form forandras, sa att de
bada broskstjelkar, i 2:dra och 3:dje bagen, som
ursprungllgen forenade det med cranium, undan-
trangas af horselapparatet, och bildas olika hos olika
djur, men de qvarsta alltid i form af tungbenets horn
och ligam. suspensorium. Menniskans processus
styloideus ar ett sadant qvarstaende, forbenadt
stycke af lig. suspensorium, som hos daggdjuren
ar lemninofen efter brosket i forsta bacfen. Hos
foglarna ar det en lemning af den i tredje bagen.
Kakar; lledan da bagarna borjade visa sig bildades

fran kroppens framanda 3 flikar, hvaraf den mel-
lersta, som ar storst, blir nasa och nasben j de snia
sidoflikarna blifva nosens sidodelar, hvari tarbencn

493

iitvlckla sig, ocli liopviixa med basis af forsta ba--
gen. Nasborrarna am Icmningar af fissurerna mel-
landessa trc flikar. — Ofvcrlidken (os max. su-
periiis med ossa palati) bildas pa ett salt, som val
rorcfallor iiagot ovantadt, men som man hade kun-
nal gissa af dess utscende bos fiskarne, nemb'gen af
samma bage som iinderkaken. Denna sednare upp-
slar af bagens fristaende del (se fcirut), och ofver-
kaken af dess basis, som Jag fastad vid hufvudets
sida. Dess framre fyllnad, os intermaxillare, skall
enligt R. bildas i spetsen af nasfliken.

Man bar i allmanhet antaoit, efter BaersKaHbS-
forsta upptackt, att af de fcirnt omnamda bagarne^^bSgar!* '
fran hjertat till aorta _, forsvimno de framsta, un-
der det nya uppkommo bakora dem. Reichert
yttrar en annan asigt och pastar, att de hos dagg-
djiir och foglar ej forandras, men att hela hjertat
med sina bagar smaningom skrider bakat, for att
slutligeii stanna i brostcaviteten. Under detta bakat
skridande bander det, att den karlbage, som i bor-
jan lag under underkaksbagen, snart befinner sig
under den derpa foljande^ hvarigenom Baer trott,
att den hade fcirsvnnnit; hvaremot den tredje, da
den skridit forbi bakre galcippningen , ansags for
en uy, som tillkommit da deji forsta forsvann.
Haruti skulle alltsa en vasendtlig olikhet finnas mel-
lan de tva hogre klasserna och fiskarna, hos hvilka
dessa karlbagar alltid bli qvarliggande mellan gal-
oppningarna. R. vill derfore ej antaga namnet
giilbagar, for de beskrifna sidodelarna af halsen hos
ddggdjur och foglar, utan kallar dem visceral-
bagar i och a user dem ej en gang for analoga med
galbagarna hos fiskarne. Denna asigt bestrides dock
af Rathke (Entw. g. der Natter, p. 52, se ne-
dan), som visar att karlbagarne ligga mellan det
serosa och mukcisa laget af fosteramnet, och af des-

«9I

sas, i halscns sldoflikar (brigar) hopvuxna kantpr,
liindras att skrida fran sitt stiille. [En annan om-
sriindii^hct, som synes af Reiclierts egen beskrif-
niiig, visar den fullkondiga analogien mellan dessa
delars bildning bos de bogre djurens embryoner
och fiskarne: sidoloberna bopvaxa neinllgen till
bagar ocb omsluta svalget inanfor hjcrtat , bvilket
bllr bangande utanfor dem, alldeles i,asom det an-
nu befinnes bos fullviixna fiskar, utanfor galba-
garne, som sta i omedelbar f'orening med tiingbe-
net. Egentliga skillnaden tyckes besta deruti, att
bos fiskarne, som bebofva en galrespiration , ut-
blldas de namda karlbasfarne till ijalfransar, bvar-
emot de, bos de bog re djuren, enligt Baers iakt-
tagelser, dels fcirsvinna, dels ombildas till lung-
karl ocb arcus aortae. Man far barigenom en berr-
lig analog! mellan giilar ocb lunga, savida, att de-
ras kiirl urspiungligen arc desamma bos fostret;
men fiskarnas efrentliira hinoa blir en slmblasa med

n Zj> o

ganska obetydligt antal karl, jemf. sid. 206].
Os qua- 4f Reicberts undersoknini^ syncs vldare

dra>tiim. it o ^

folja, att de agglaggande djurens os quadratum
skulle vara detsamma som stadet bos diiggdjuren.
Man bar annars trott sig veta att bade foglar ocb
amfibier bade alia tre borselbenen jcmte os qva-
•dratum, ocb alt detta motsvarade en del af dagg-
djnrens tinnlngben, nemligen os tympanlcnm eller
pars squamosa. (Jemf. Ratbkes Entw. d. Natter,
langre fram). Reicbert de Embryonum arcnbus
sic dictis brancbialibus Berol. 1836, 4:o. — Miil-
lers Arcbiv 1837, CXXXXI.
Cranii Ratlikc bcskrifvcr bildnlngen af Cranii bot-

Vertebrer.ten (Corpora spboenoidalia ocb pars basilarls) samt
nasansben, i Millers Arcbiv 1838, p. 482 ocb 1839,
p. 227. Cborda dorsalis, eller det grundlag kring
bvilket vertebcr-kroppaine bilda sig, slutar framat

495

incd en spcts under hjcrnans bakrc del, der hvar-
est hoi'sel-kapslerna uppkomnia,- men don y tire be-
laggningen kring den slidn , hvaruti i allmanhet
verteber-kropparne Litl)ildas i form aC ringar, strac-
ker s'i<x lanijre (ram och afVifver 2 brosk^renar
iVainat, i form af en grekisk lyra, hvilka b'gga
tatt tillliopa under niiskapslerna, som bildas i cranii
IVamanda. Hos de tvii hogre klasserna samt odlor
oeb ormar finnes en tredje, kort mellan-gren. De
tva lyrformiga grenarne bopvaxa Framtill, och fian
bopvaxningsstallet uppvaxer nasans skiljevagg (la-
mina ethmoidal is m. m.), fran hvilken sexlan nas-
benen bildas. Ossa intermaxillaria bildas framom
deras spets. Nackbenets verteberkropp (pars basl-
laris) bildas i belaggningen kring spetsen af chorda
dorsal is, liksoin en vertebcr; den bakre corpus
splKcnoidale, i samma massa vid roten af de bada
lyrlika grenarna, och den framre corpus sphaenoidale
i en massa som utvaxer mellan dem. Bada corpora
splioenoidalia aro underkastade flera forandringar.
[Jemfor harmed J. v. Mullers beskrifning af
cranii botten hos Cyclostomcjma i V^ergl. Anatomic
der Myxinoiden, Beilin 1835, hvarest verteber-
bildningen fullstiindigt afhandlas. Hos Ammoccetes
finnas endast de lyrformiga grenarna, som framtill
«a tillsamnian sasom en bai>e hvilken i form af
ett gombon liggcr under niiscaviteten. Delta djur
hiuner saledes aid rig liingre i utbildning af dessa
delar, an till samma stadium som de hogre djurens
foster i forsta borjan. IIos Amphioxus lanceolatus ^
hvars struktur foi-st 1839 blef untlersokt af Retzius
och mig, finnes ej en gang dessa broskgrenar, utau
ciiorda dorsal is gar anda fram i kroppens framsta
spets. F^tt motsvarande stadium tyckes bora fmnas
hos de ofriga djurens foster]. — Se afven H.
Piathke, liber EuAvickelung des Schadels der Wir-

496

belthiere, Fror. Not. 1839, Oct. XTI, 5 (3vertebr.T;
den frarnsta iitgores af os spli. anten'iis niccl os
ethmoicleuni. Os front is ar ett acccssoriskt ben
(Sella It be in) till den niellersta).
Foglarnas H. R a t li k c anmarkniiiga p till djurens utveck-

^"" lingsliistoria, i Mullers Arcliiv 1838, in nefnttar bland
inyeket annat att foglarnas brostben borjar med
tva atskilda, longiludinella biilfter, soni bakat di-
vergera och sedan bopvaxa.
Rathkeom H. Rathke, EntwickeKi ngs-Gescbiclite der

^uTvYcr ^^"^^^ Konigsberg 1839, 4:o, 232 sid., 7 tabb., ar
'ing« ater ett i hoof trpad rikhaltis^t arbete. Niistan alia
delars ntviekling hos var vanliga snok (Coluber
Natrix) beskrifvas sa fnllstandigt, att man vid ge-
nomlasandet skulle knnna bli frestad att tro, att
ej niycket mera vore att gora i detta amne. Da
ofverallt jemforelser goras med andra djur, kan
detta arbete anses for en fullstandig ofversigt af
kannedomen om vertebrerade dinrens utvecklinc" ar
1839. Det ar alltfor sakrikt att referera , hvarfore
jag blott tillater mig ett par korta utdrag. — Or-
marne liafva, sasom bekant ar, blott en lunga;
men bos deras embryo borja lungorna med 2 sac-
kar, sasom hos de hogre djuren ; den ena stannar
dock snart i utvicklingen. — Galoppningarne hos
Embryo aro 4, alia pa en gang lydliga ; de bakre
bopvaxa forst. Afven den framsta hopvaxer full-
komligt, hvarfore ormarna ej hafva yttre hcirsel-
oppning; den hopvaxer afven pa fiskarna i all-
manhet, men qvarblifver hos hajarna, i form af
det sa kallade spruthalet. Utorat hos daggdjuren
bildas af en vulst kring denna framsta galoppning.
— Om karl och galbagarna namdes Rathkes
mening kort forut. — Framom forsta gliloppnin-
gen llgger, sasom af forut lemnade beskrifning

upplyses,

497

upplyses, dea del som skall bli underkak, Der-
vid bildas fran cranium, troligen liksorn ett ref-
ben, ett iint gafFelforniigt brosk, Xwavs J'rdmve klo
blir gombcQ och ossa pterygoidea^ cifverkaksbenet
bildas af en broskstrimma, som ligger utmed denna
(i den till kakar amnade sidodelen af hufvudet:
jemf. forut). Harigenom far man upplyst livarfcire
gombenen hos de lagre vertebrata (iVniObier, fiskar)
utgora den biifviidsakliga delen af ofverkaken,- forst
hos daggdjuren undantrangas de genom en storre
utbildning af den tillkomna delen, ofverkaksbenet.
Bakrc klofi af det namda gaffelbrosket, gar in i
iinderkaken och iitgor det Meckelska brosket, kring
hvilket underkaken bildar sig, och som slutligen
qvarstar sasom hammarc i cirat (se nyss fornt).
Sjelfva gafFelukaftet ofvergar ej till qvadratben, utau
detla utviixer fran skaflets fcirening med gaffel-klor-
na (kiikarna), och anses afven af R. viira detsamma
som stadet hos mammalia. — I 2:dra och 3:dje
svalgbagen (visceral eller galbagen) bildas enkla,
broskartade strimmor, i form af refben, hvilka
sedan bli ledade och forandrade till tungbenshorn.
Tungbenshornen niotsvara saledes till sin uppkomst
fiskarnas galbagar, hvilket dessutom blotta utseen-
dei visar.

Baer utvickling af grodans agg, Bull. de'Litteratur.
Petersb. 1, 1835 och 6. Lsis 1839, p. 624,

Baer iiber Entvv. Gesch, derThierc, Konigs-
berg bey Borntrager, 2:dra bandet 1837, 315 sid.
4 tabb. Denna del af Bacrs for fysiologien vig-
tlga arbete Ur mig annu obekant, men med blotta
tlteln och forfatlarens namn foljer nodvandigt be-
greppet om ett hogst rikhaltigt arbete. Enligt de
recensioner jag deraf sett, motsvarar det fullkomligt
Prof. Snndevalls Arsh. 1837—7840. 32

498

tie forlioppningar man, i anlcdning af forsta de-
len gjort sig derom.

M. Barry Researches in Embryology, Lon-
don 1839, 4:o, 41 sld. textj ur Philos. Trans. 1838
part 2. Royal Proc. 1838, p. 73, ocli 1839, p.
1365 — Se Fror. N. Not. 201, ocli uldrag ibd.
N:o 208; skall vara ganska rikhaltigt, sasom synes
af det fcirut, under aggets beskrifning anforda ut-
draget. Undersokningcn ar gjord pa kaniner.

Serres, om fissurerne pa sidorna af lials och
thorax af menniskans foster, Ann. So. Nat. XII,
1839, p. 129.

Id. om utvlcklingen af ^mwzb^' hos men nisk a n^
Ann. Sc. Nat. XI, p. 234. — Om Embryos forsta
respiration ibd., p. 325; — Fror. N. Not. XI, 4,
ur Gazette Medicale 6 Juli 1839. Den sages ske,
fore placentas utbildning, eller, hos menniskan,
under de tie forsta manaderna, genom villi pa
chorion, som intriinga genom halen pa Membr.
decidua reflexa och slutas med en utvidgad anda,
fritt i vatskan uti caviteten af decidua. Han an-
marker att de af Ralhke funna galoppningarne ej
antyda ett respirations organ pa detta stalle, hvil-
ket val aldris: nasfon har trott,

Brescliet & Gluge, Rech. sur la Structure
des membranes de I'oeuf des Mammiferes; Ann. Sc.
Nat. vol. 8, 1837, p. 224.

Mayer i Bonn, om Nafvelblasan och Allan-
tois. Act Bonn. XVIII, 2, p. 513.
Embryo Owcu oui foet^il-hiunoma hos J?««^«/'00^ Ann.

iCangiiru. Sc. Nat. vol. 7, p. 372; ur Loudons Magazin vol. 1.
Graviditeten varar 38 dagar. O. har forut visat,
att chorion ej har nagon placenta utbildad, och
ingen betackning af villi, som sta i forening med
uteri ill re vaggar. Foetus star saledes hos Pung-
djuren i samma forhallande till modren, som hos

499

Imggormarnc, eller aiidra vivipara anifibier. Nu
visar liaii en annu ytterligare likhet hos Kaii-
guru med agglaggaiide djureu deruti, att allan-
tois, som gaiiska sent utvicklar sig, ej star i iia-
gon foreuing med chorion , utan utgor ett sarskilt
organ for embryos respiration. Den forblifver gan-
ska liten, under det gulan hos embryo bar betyd-
lig storkk.

Reina och Galvagni, oni ett menniskofo- Feiakug
ster med 3 bufvuden, anyo beskrifvet med figur iijnarmils-
Anii. So. Nat. X, p. 349. ^'^'^^'^'

A gar.

Wilbrand, €tt missfoster af f^r utan hufvud
och thorax, blotl bestaende af kroppens abdominal-
del med bakre extr. Isis 1838, p. 578.

Job. Scbmid, de Cyclopia, Diss, inaug,
Turici 1838, 4:o, 18, 2 tabb.

En lefvande Dufva, hvarpa intet spar af ogon
syntes, omtalas i Zool. Proc. 1839, p. 175.

Deen Anat. Beschr. eines Monstr. 6 fussigen
Wasserfrosches, Zwolle 1B38, 4:o, 24 sid. 2 tab. —
Isis 1839, p. 400.

Rum pelt om Monstrositeter hos fiskar, sy-
slematiskt ordnade, Isis 1839, p. 862.

Perty, om Monstrositeter hos insekter, ibd.
pag. 864.

Om de lagre djurens sammanhang med sjuk-
domar, se under Acari och Infusoria,

3:o HUD-, HORN- och TANDBILDNINGAR.

— Uti en afhandlin<j, "Om nervernes slut i huden ,^P*T
af Balmia"', Institut 1838, p. 185, beskrifver Gluge
en oandlig mangd lina, slingrade tradar, som aro
fortsattningar af Derma, och intranga genom ia-

500

nersta laget af epidermis hos Balaena, samt tyckas
tjena att sammanhalla clessa bada delar.

Flourens bar meddelat sina undersokningar
af slembudens ocb ytterhudens stniktur, sasom en
fortsiittning af bans foriit, sid. 36, anforda under-
sokning af budens fiirg, uti Ann. So. IN'at. vol. IX,
p. 239, ocb vol. X, p. 343. Fror. N. Not. N:o
186 5 IX, 10. Genom macerering af epidermis bos
foster bar F. fun nit, att den forlsiittes for att be-
kliida yttre sidan af naglar ocb bar, ocli att deiv
saledes bvarken ofvergar uti dem, ellcr gar in i
barens cavitet for att beklada dess inre sida. Jag
kan dock ej underlata den anmiirkningen att ban
ej redovisar for bada lamellerna af epidermis, sa
alt man stannar i ovissbet om afven den inre la-
mellen lagger sig utanpa baret ellav nageln.
Epithe- Samme forfattai^ lemnar, i en afbandling om

"*"* Membrana mucosa i tarmkanalen (ibd. XI, p. 282^
Fror. Not. N:o 252, Nov. 1839), en ny bekraftelse
pa tillvaron ^f den, redan genom LieberkuliMB
kanda, men ofta betviflade ytterbuden, EpitJieliuni ,
i bela tarmkanalen. Den motsvarar budens epi-
dermis, ocb beklader afven villi uti tarmkanalen
med ett ytterst tunt ofverdrag. Under epitbelium
ligger en foga tjockare binna, t^ctc miicosum, soni
liksom pu buden utgor en jemnt fortsatt lamoll,
ocb afven sages beklada villi j dessa utga saledes
frail sjelfva derma af tarmen. Epitbelium var kort
fcirut undersokt af flera, nemlrgen :

Gluge, Not om strukturen af epidermis ocb
epitbelium, Bull, de Brux. 1837, Dec. — Ann. Sc,
Nat. voL IX, p. 62.

Henle, om utbredningen af epitbelium bos
menniskan, Midlers arcbiv 1838, p. 102.

Biscboff, om byggnaden af magens slemliud
ibd., p. 503.

501

Dct inaikvartliga fenoiiieiit't af FiuntfieiTorelseFlinmicv'
(Cilia rrorelse) liar forsl genoin sccliiaste tiders mi- ^"'**^"*
oroscopiska forskniiigar blifvit ratt kandt. Dercifvcr
liafva \i eriiallit ett hufvudarbcte iiti Purkinjes
verk: De phaenomeno geuerali et fundamentali iiio-
tus vihratorii conliniii, in membranis turn externis,
cum intornis, animaliiim plurimorum obvii, Vra-
tislaviiK, 1835, 4:o, som utforligt afliandlar detsam-
ma, ocli visar dess allmanhet bland de lagre djur-
klasserna, hvarest det vanligen bcirjar yltra sig lios
embryo i aggetj samt pa slcm-membranerne hos
alia djur, afven menniskan. Aldrc forskare hade
val sett verkningarne deraf, men forklarade dessa
pa alldeles oriktigt satt, da de ej sett de organer
(Flimmertradarj Cilier) hvarigenom rorelsen i vatt-
net astadkoms. T. ex. da man sag de hvirflar
hvarigenom infusionsdjuren draga de minsla, i
vattnet flylande eller uppslammade kroppar in uti
munnen, men ej de organer som fororsaka dessa
hvirflar, tillade man dem en tjnsningskraft, eller
formaga att attrahera dessa mindre kroppar. Flini-
mertradarne kunna nemligen endast ses med de
basta, nyare mikroskoperna. De se ut som Una
spetsade tradar, som sitta i rader eller knippen
och aro stadde i en bestandig roterande rorelse,
hvilken regelbnndet fortsattes framat raden, och
vanligen fororsakar utseendet af en rorelse framat;
t. ex. hos Rotatoria, hvarest en dermed omgifven
knapp eller skifva tyckes vanda sig sasom ett hjul,
emedan rorelsen alltid fortplantas at samma hall
kring kanten. Ofta synas de ej, iitan deras tillvaro
igenkiinnes blott af rorelsen. Denna rorelse spelar
en hufvudsaklig rol vid lifsfnnctionerna, t. ex. nu-
tritionen och generationen, hos alia djnr, och vid
all rorelse hos de lagsta. Man har nu funnit att
de hogrc djurcns slemhinnor aro dermed bekladde,

502

och att de betacka ytan pa storre delen af lagre
vattendjur. Njligen bar man velat tillagga dcssa
fina delar en ganska maktig verkan utat. Garner
pastar nemligen, uti anatomlen af Molliisca (se
foriit sid. 297 — 8), att det ar genom den oupphor-
llga strcimningen i vattnet, som fororsakas af vissa
niolluskerscllier,som dessa djur forma iirhalka slenarj
t. ex» Saxieava, Lithodomus, en del Patellae, afven
Annelider. Han tror att urhalknlnsren uti skalen
af miisslor, afven i sott vatten, skulle fororsakas ^
genom fllmmerrorelsen hos Vorticeller och audvi
sma djur. Detta ar val ej bevisadt, men later ej
otroligt. Genom den oafbrutet fortsatta verksam-
heten hos den oandliga myckenheten af de aldri
minsta djuren, inom ett omrade der vara slnnei
knappt forma att foija med, ske utan tvifvel vidi
storre verkningar i naturen, an genom de stors
djurens och kanhanda sjelfva menniskans med-
verkan.

Mayer i Bonn antager att fllmmerrorelsei
harleder sig af ett rorligt amne, bestaende af smi
roterande kulor; Isis 1836, p. 245. Detta ar doel
blott ett antagande.

Donne gjorde den markliga iakttagelsen , att
pa ett afskuret stycke slemhinna af en polyp i
nasan hos en menniska, fortfor flimmertradarnas
rorelser 30 timmar. Efter 7 a 8 timmars forJopp
upplostes slemhinnans epithelium till paronlika
kroppar afg'^millim. diameter, som sJmmade fria
omkring i vattnet medelst rcirelsen af cilierne, som
qvarsutto pa den tjockare andan. Ann. Sc. Nat.
1837 vol. 8, p. 190.

IMan liar funnit, att ett llimmer-epithclium
stracker sig in uti hela ryggmargskanalen och
hjerncaviteten ,• sc Valentins repertorium 1, p. 58,
3, p. 72 och 5, p. 78.

503

P u r k i n j e & Valentin da motu vibratoiio
anlmalium vertcbratorum, Act. Bonn. XVII, 2,
pag. 841.

Sicbold bar ej kunnat upptacka fliinmerorgan
i nagon del af insekternas kropp, ej en gang
i Vagina; W^iegm. Archiv 1838, p. 201. Det-
samma yttrar ban om intestinal niaskarnc,- se forut
sid. 364—5.

Sedan man funnit att vaxternas yttre delar H5r,
silta i spiral kring stjelken, ocb lyckats att bringa nin^ar.
denna spiral under berakning, eller att med ma-
tbematiska formler uttrycka bvarje dels lage, var
intet naturligare an att scika samma lagar bos djii-
rens yttre delar t. ex. bar, fjall, fjadrar o. s. v.
En artikel af M:r Mandl ofver detta amne finnes
i Ann. Sc. Nat. vol. 9, p. 292, bvarnti Forf. dock
mest omtalar bvad ban amnar visa i detta ban-
seende.

Om harensriktning pa menniskokroppen lemnar
Escbricbt en bos^st interessant afbandlinij i Miil-
lers Arcbiv 1837, p. 37. Denna riktning ar pa
bvarje punkt bestamd ocb synas bast bos foster.

Trinius ilber das W^esen iind die Dedeutung
der Menscbl. Haare, nagel und zabne Act. Bonn.
XVIII, 1, p. 17.

Giirlt om bornbildningarne pa olika stallen
af djurens kropp; Miillers Arcbiv 1836, p. 362 —
innefatlar afven barens bildninc^.

Retzii undersokning af tandernas byggnad, Tiinder.
se fdrra arsb., p. 164, finnes intagen i Miillers
Archiv 1837 ocb Isis 1837, p. 519.

Owen framstiiller en theori for tandernas
bildning ocb tillampar den pa Hajarnas tander
Ann. Sc. Nat. vol. XII, p. 209. Han visar att
tandernas ben ocb emaljmassa ej bildas genom en
cxsudation af kalkamnc utat, utan genom en af-

504

satining inat. Denna afsaltnlng af ben-anine l)6rjar
i ytan af bulbtis, cllcr det urspningliga mjuka
landamnet och striicker slg tlerifran inat, under det
tanden tillvaxer. Hela tanden ar saledes ett lef-
vande org'an, som niitrieras, liksoni benen och
bvarje an nan kroppsdel. Denna teori kallas af
Owen ny , och torde val vara det, i egensknp af
sjsteniatiskt framslalld teori, men den blir dock
ett corollariiim af Retzii nyss citerade, vida aldre
afhandling. Sasom en fortsattning haraf beskrifver
Owen tanderna hos Gymnodontes (Diodon, Tetro-
don), hvilka varit ansedde sasom bevis for tander-
nas bildning genom en yttre secretion af ben-amne
i form af lag, det ena under det andra,* men O.
visar, att dessa lag aro liksa organiska som hvarje
annan del af ett djur, och att hvarje lag ar ge-
nomdraget af ror pa samma satt som daggdjurens
lander. Den stora inre tanden hos Diodon bildas
pa foljande satt: periosteum i den hala hvarur
tanden utvaxer, ar bekladd af munnens slemhud,
som der har form af en tjockare dyna, och pa
dess yta bildar sig en verklig tand-bulbus. I den-
na tandbulbus, som ar utbredd i form af en lamell,
foregar ftirbeningen fran ytan inatj ytan, som forst
fcirbenas, blir hardare och tatare. Da hela bulbus
ar fcirvandlad till en benlamell uppkommer en ny
bulbus under densamma, i ytan af den fdrr namda
slemhudenj denna benvandlas liksom den forra och
salunda forlfar tillvaxlen bestandigt, genom upp-
komst af nya lameller och nya biilbi. Pa samma
salt sker tillvaxten af Elcf aniens betnr, hvilka af-
ven visa en lagrad sammansaltning, blott med den
skillnad att lagen bar bilda coner, hvaraf de
ytlrc, som aro iildre, innesluta de inre, yngre
(se 1. cit.^ p. 347. — Revue Zool. 1839, p. 369,
ur Fr. Yet. Ac, 9 Dec. 1839, sc Institut. — Owen

505

i Royal Proc. 1838, p. 137^ Fror. N. Not. Vol.
7, 8, 9).

Good si re Jiin. om tandernas blldning hos
nienniskan, Fror. N. Not. X, 1 — 5 och XI, 5j
genomgar deras utvickling hos en series af foster
anda (Van det forsta anlaget till tander, livilket
markes bos foster af iiagot ofver ^ turns langd.
Hos dem finnes en djup fara langsat kiiken, i
hvars botten en liten otydlig, nijuk papill bildas,
sasoni rudiment till bvarje tand. For innehallet
af denna bogst rikhaltiga afbandling maste jag ban-
visa till det citerade stiillet.

Tomes om tandernas bjggnad, Brewsters
Journal XTII, 1838, p. 454.

Jones om samma iimne Roy. Proc. 1838, p. 70.

Duval om Elfenben, Fror. N. Not. IX, 12,
1839, ur Ac. de Medicine i Paris.

4:o BLODET, VATSKORNA. —Bland Dagg- BWku-
djuren utgjorde Camelus Droinedarius ett markvar-
digt undantag, derigenom, att man funnit den
bafva aflanga blodkulor, liksom de iigglaggande
djuren, da alia andra kiinda daggdjiir bade dem
runda; bos Dromedarien iiro de likviil ej storre an
vanligt bos daggdjuren. Nu fann Mandl aflanga
blodkulor, af vanlig storlek, afven bos Alpaca
(Aucbenia), sa att det ar troligt att alia de ka-
melartade djuren visa samma anomali. Mandl fann
ingen centralkropp nti dem, ocb i allmanbei ar
en sadan ej kand uti daggdjurens blodkulor,* fog-
lar, amfibier ocb fiskar bafva dem storre, aflanga,
med centralkropp. Blodet bos C* bactrianus ar
iinnu ej underscikt. De ofriga pecora, till ocb med
GirafFen bafva runda blodkulor. Hos Kdjiguru,
befunnos dc likna daggdjurens i allmanbet, men

506

visade nagon variation i storleken. Casuarierne fran
Nya Holland och Sydamerika hade dem aflanga sa-
som andra foglar, och ungefar af den hos foglar-
na vanliga storleken. Petromyzon afviker fran an-
dra fiskar, genom blodkulor, som aro runda, och
till formen likna dem hos dc icke vertebrerade
djuren. (Piapport af Mandls afh. om blodkulorna,
i Fr. Vet. Ac, Ann. Sc. Nat. vol. XI, p. 46j Fror.
N. Not. IX, 8, p. 116.

Parkinson om blodkulorna hos Cervus ,
hvilka befunnits vara irregulieraj Ptoyal Proc.
1839, p. 199.

Elefantens blod skall, enligt Prof. Schultz,
innehalla alia utvecklingsgrader af blodkulor, om
hvarandraj nemligen sadana som finnas hos ever-
tebrata, fiskar och amfibier, foster och fullvuxna
djur, jemte de vanliga runda, som karakterisera jB
daggdjurens blod. Milllers Archiv 1839, p. 252. ~!

Hos -ffro^o^//e/z fann Mandl blodkulorna mera
aflanga an hos nagot annat kiindt djur, nemligen
2| a 3 ganger sa langa som breda. Deras langd
ar TfV a tiftt millimeter, och bredden irV a tV. De
hafva omsom runda och elliptiska karnor. Hos
andra djur af de 3 iigglaggande vertebrat-klasserna
pliiga de vara hogst 1^^ gang sa langa som breda.
Hos Proteus hafva de tV ^ t? millimeter i langd
och A i bredd. Institut 1839 (i Fr. Vet. Ac. d.
2 Dec.) 5 Revue Zool. 1839, p. 371.

I\. Wagner uppgifver att blodkulorna visa
sa betydliga olikheter hos djuren, att man af en
droppa blod kan bestiimma, ej blott klassen och
ordningen, utan mangen gang slagtet eller arten
som den tillhort. Han har funnit att de hos ha-
trachierne aro storst i hela djurriket, och att de
bosdessa aro storre, i den man som galarne langre
qvarblifva hos den art dc tillhora. Alldra storst

507

aro de hos Proteus, nemligen jio*—tij pariser linoa
langa; de aro saledes hos detta djur dubbelt sa
stora som salamanderns, 3 ganger sa stora som
grodans ocli 12 — 15 ganger storre an mennlskans.
(Zool. Proc. 1837, p. 107).

Hos en Leptomera (af Crustacea Lapmodipoda)
fann Wiegmann bogst ovanligt bildade, nendlgen
spolformiga, blodkulor. De ofriga Crustacea och
evertebrata i allmanbet plaga annars hafva dem
mer eller mindi'^ runda. Wiegm. Arcbiv 1839,
pag. 111.

Det var bekant att daggdjurs blod, insprutadt Trans-
i en fogels adror, genast dodar denna. Da Prof.
Biscboff en gang vld en forelasning ville visa
detta, och lat arterlellt blod af en bund inlopa i
en ven af en bona, fcirblef denna sednare frisk
och lefvande. Da ban vidare undersokte orsaken
fann han , att det alltid sa forballer sig; men om
venost blod transfunderas dor fogeln genast. Miil-
lers Arcbiv 1838.

James Blake, om verkan af atskilliga agen-
tier, inbragta i blodomloppet, Fror. N. Not. XI,
16, 1839; ur Edinb. Medical and Surg. Journal
April 1839.

Duvernoy, sur le fluide nourricier (&c. ,Litteratur;
Ann. Sc. Nat. XII, p. 300; ar en sammanstallning"™
af bvad man kanner om blodet hos de vertebre-
rade djuren.

Davy, om blodets forhallande till syret, Ann.
Sc. Nat. XI, p. 316.

G. Magnus, om respiration och narvaro af
qvafve, syre och kol-syra i blodet, Ann. Sc. Nat.
vol. VIII. p. 79, ur Poggend. Annaler 40, p. 3.

Marchand visar att uriniimnet finnes i blo-
det, och i andra kroppsdelar an njurarne och uri-
ncn, Ann. Sc. Nat. X, p. 46.

508

Poiseu ille*upptackle 1836, att den fiamat

Chen- lopande strommen i blodkiirlens capillarorenar.
It".. I r» "

ftdiw.' ii^rniast iiilill dessas vaggar, omglfves af ett

klart, genom adhaesioncn slillastaende lag af se-
rum, som inneballer sma runda kulor^ att blod-
kulor, som komma tatt intill detta lag, synas rulla
derpa och att om dc komma alldeles in deruti
stanna de. Weber antog sedan att detta lag iir
genom en binna skildt fran blodstrcimmen, sa att
det skill 1<3 iitgoras af ett lympbatiskt karl som om-
gafvc blodkarlet. Gluge bar ytterligare undersokt
forballandet, ocb ofvertygat slg om oriktigheten af
denna sednare asigt. Han bar sett dc sma lympb-
kulorna sa val som de storre, egentliga blodku-
lorna, ombyta plats, utan att clrcnlationen stordes
ocb utan att nagon mellanliggande del bindrade.
Det stillastaende laget (coucke inevte) upptager anda
till \ af capilliir-karlets diameter. I lungan (af
grodor) finnes det afven, men ar der mangfaldigt
tunnare. Ann. Sc. Nat. vol. XI, 1839, p. 58.

Flourens, experimenter pa mecbanismen af
pulsadrornas rorelser, Ann. Sc. Nat. vol. 7, p. 101.
T. C. Rod en, Tbe valvular structure of tbe
veins, Oxford 1839, 8:o ("being the Warneford
price essay for 1838").
RhodJzon- Vid Naturforskarnes mote i Prag fciredrog D:r

con-s3 ra. H G 1 1 e r sina underscikningar af Rhodizon-syran ,
en sur oxydationsgrad af kolet, som spelar en vig-
tig rol i djuriska kropparne, ocb af bonom anses
vara orsaken till blodets roda farg. Den ger mest
roda Salter. Dess forening med Baryt ar skcint
karminrod och visar, vid starkt Ijus eller efler
gnidning med en glatt kropp, en papegojgrou
skiftning. Saltct med kali eller natron ar blod-
rodt med dylik blagron glans. Blott med aggbvita
bildar rbodizonsyran en gul forening; deu kan med
konst cflergoras ocb liknar fullkomligt agg-gula.

509

Da denna forening, nied ett (ifverskott af syra,
far sta nagon tid, synas dcri blodroda strimnior,
liksom i ctt agg under klackning. Genom frivillig
sonderdcliiing af Pihodlzonsyrau uppkommer 6>'oco/i-
syj'cm, H. tror sig flnna ctt det fargamne som ut-
drages iit rcida och gula fjadrar, mot reagentier
forlialler sig alldeles sa som dessa bada syror, och
att dct roda ar vcrklig rliodizonsyra, det gula cro-
consyra. Han framstaller den formodan att alia
djiiriska fargamnen torde vara dylika, olika syr-
sattnlngsgradcr af kolet i deias ytterligare forenin-
gar med djuramncn. Vid andedragts-processen bil-
das bade kolsyra och rliodizonsyra, hvaraf den sed-
nare fargar blodet. Se Isis 1838, p. 585.

Turpin lemnar en afhandling cm mjolk- Mjolk,
kulorna i Ann. Sc. Nat. 1837, vol. 8, p. 338. Han
anser dem for individuelt lefvande varelser, "liksom
alia andra elementar-organer, som bilda vafnaderna
i djiir och vaxter"' Deras vanliga diameter ar yiau
millimeter^ i borjan aro de dock vida rtiindre, men
de tillvaxa genom insugning och assimilering af den
vatska hvari de flyta. De besta af tva hinnor, som
innesluta smoroljan samt an finare kulor (globulins)
af ostamne. T. anser sasom siikert att det ar
mjolk-kulorna, som under gynsamma forhallanden
utskjuta grenar, hvilka forliingas, bli ledade och
utvaxa till ett mogel, Penicillium glaucum. Lika-
ledes tror han den forut (sid. 269) onitalade mus-
cardinen, som vaxer i insekters kroppar, och Isaria
fclina, som endast forekommer pa katters excre-
menter, vara organiska utbildningar af dessa delar.
De vid muscardinen omtalade forsoken tyckas dock
ej stadfasta denna asigt, och andras undersoknin-
gar synas visa, att frcien till Penicillium ej till-
hcira mjolken.

510

Mjolk-Jxulonia besta af smor, omgifvet af eii
liinnbetackning, enligt Henle, soni lemnat ypperliga
undersokningar af dcni^ se Fror. N. Not. XI, 3
och Sv. Lak. Siillsk. arsb. 1839, 1. — Simon om
samma amne ibd. XII, 7.

Om mjolk, dess mangd, bestandsdelar m. m.
efter olika slag af foder, se Fror. N. Not. IX, 7.

Om dess innehall af syra, om forbattrandet
af dess oriktiga sammansatlniiig och om dess inver-
kan pa dlbarn, ibd. IX, 20, (1839).

5:o VISCERA 5 NUTRITION. — Atskilliga
Magkiirt- forsok liafva blifvit gjorda, som upplysa forlop-
byggimi, pet af matsmaltningen. Beaumont och E b e r 1 e
inatsmait-jjQj,;j,jg dcm: Schwann fann sedan ett effet

nuig. J 7 D

amne, som ban kaJlade Pepsin ^ hvilket astad-
kommer den af Eberie upptackta forvandhngen
af fodoamnena, men kunde ej framstalla detta am-
ne rent (se Prof. Berzelii arsb. 1836, p. 370 och
1837, p. 336). Det skulle ulgora det egentliga 16-
pet, som ystar mjolk.

Purkinje och Pap pen he im hafva lyckats
att erhalla lopet rent, att deraf bereda magsaft och
att dcrmed anstalla en artificiell matsmaltning.
Magsaften erholls af de sma gryn, som innehallas
utl, och afsondras af magens kortel-lag, och som
langre ned narmare beskrifvas. De samlas genom
skrapning med en slo knif och skoljning i vatten,
hvarefter grynen torkas, pulveriseras och kunna
forvaras. De fas bast af hastars och svins mage
samt af 4:de ventrikeln hos idislande djuren, som
ensam af de fyra afsondrar detta amne. Det bor
^j tagas vid pylorus, och ej af embryoner, der
det ar mind re verksamt. — Tre gran af den nam-
da torkade massan med 2 Drachmer vatten och 2

511

a 3 (Iroppar coiicentrerad saltsyra, gifva en mag-
saft som ytterst nara liknar den af lefvande djur.
Denna qvantltet af artificiell magsaft digercrar 3
gran liardkokt iigghvita pa tre timniar. Andra
syror kunna anvandas, men ej med samma fordel
som saltsyra, hvilken innelialles i den naturliga
magsaften. — Lope med vatten, ulan syra, rutt-
nar hastigt och bringar dervid andra djuramnen
till forruttnelse. Forfattarne vilja haraf fcirklara
fenomenen vid sjukdom af hunger. — Saliven
befanns snarare hindra an befordra matsmaltnlngen,
och tyckes saledes hufvndsakligen vara till fcir fo-
dans nedsvaljning. Sa snart galla indrops, afstan-
nade digestlonenj den synes derfore tjena att i duo-
denum afbryta denna process. Andra forsok hafva
visat att elektricitet kunnat ersiitta syrans stalle,
och fcirf. tror att electrlcitet , frambragt af nerver-
nas verksamhet, bldrager vid matsmaltningen. Vid
digestionen af kcitt, fett nerver Sec, upploses forst
och lattast den omgifvande cellvafven. Bland alia
fodoamnen funno forf. hardkokt agghvita vara for-
manligast vid dessa forsok. De anstalldes vid
digestionsvarma i en klackugn. (Isis 1838, p. 587.
Mailers Archiv 1838.

M ii 1 1 e r s och S c h w a n n s aldre forsok cifver
samma amne finnas uti Miillers Archiv 1836, p.
66 och 90; Meckels Archiv 1836 och Ann. Sc. Nat.
1837, vol. 7, p. 313.

Magkortlarnas byggnad och pepsin-grynen be-
skrifvas af Prof. Purkinje i Isis 1838', p. 573.
Hela magens in re yta hos menniskan och rofdjuren,
samt 4:de magen (lopmagen) hos Ruminantia, ar
uppfylld af sma halor eller enkla kcirtlar, hvilka
sta nastan som piporna i en bikaka och pa insidan
aro tatt betackta af fina runda kulor, hvilka aro de
forut omtalade grynen, hvilka fororsaka magsaftens

512

hufvudsakliga egenskaper. Eplthelli forhallande till
dcssa delar kunde ej utronas. Fcirf. meddelar liar
iiacfra nuirklloa reflexioiicr i anlednins^ af Eberles
upptackt: alt afsoudrlngs-orgauerna sjelfva Ix^sta
af ett anine, som liknar det afsoiidrade, och ofVer
djurkropparnas saminansattnlng af blott 3 elementar-
former, kulor, tradar ocli viitskor, fcir hvilka jag
flir hanvisa till afliandlingen.

Wa small, om matsmaltiiiiigcn (De digestioiie
nonnulla. Diss, iiiaug. Berol. 18395 Fror. N. Not.
iS'io 206, Apr. 1839). Innefattar l:o beskrifiiing af
inre huden i sviuets magej 2:o om magsafteu ocli
dess kemiska beskafFenbet j 3:o om Pepsins upplo-
sande verkan pa diverse amneii.

D:r S. Pappenbeim, zur Kentniss der Ver-
dauung im gesundeii und kranken Zustaiide , Chem.
Abtbt. 216 sid. 8:o med 1 tab., Breslau 1839j ar
borjaii till ett stort arbete ofver digestionen.

Biscboff om byggnaden af mageiis slembud
(kortlar, gryii, lope, epitbelium <Scc.) Milllers Ar-
cbiy 1838, p. 503.

Flour ens, om ruminaiioncn , Ann. Sc. Nat.
Vol. 8, 1837, pag. 50.
Kortlarnas Hcnle om koT'tlaTmcs byggnad, Isis 1839, p.

yggna -357, De aro att anse sasom sackar af slembuden
och utgoras i allmanliet af alia tre lagen i denna:
epitbelium, egentliga slembuden och ccllvafsbuden.
Men de finare forgreningarne af dessa sackar ut-
goras ofta af blott de tva inre lagen ellcr allenast
af epithelium, sa att det yttre, eller de tva yttre
ga slatt fram sasom betackningar. De yttersta
andcaviteterna eller acinuli uti slem och salivkort-
larne aro bildade af de 2 inre binnorna, men slut-
andarne af lefverns och njurarnas kanaler bildas
blott af epithelium.

M a n d 1 ,

513

Man ell, om kemiska karactcren af secret io- t^^n^r"
nerna, Fror. N. Not. IX^ 2j Jan. 1839. Alia se-
cretioner, som astadkommas under inflytandc af
cerebro-spinala nervcrna aro alkalinskaj alia de,
som bero af gangliosa nervcrna aro sura.

D u j a r d i n ooh Verger, anatomisk och m i- Diverse,
kroskopisk undersoknlng af lefvern. Fror. N. Not.
IX, 3 5 Jan. 1839, ur Pariser Acad.

B e r n 8 om njiirarne och G e r m a k om njur-
roren (Nieren Knauel) Isis 1838, p. 573.

Rapp om tonsillerna hos olika mammalia,
Miillers Archivl839: Fror. Not. XI, 20, 1839, Sept.

Bazin om lungans striiktur, rapport af
Blainville, Ann. Sc. Nat. XII, p. 148, 1839.
Luftgangarna sluta ej med sma runda utvldgnin-
gar, utan med knippen af ej utvidgade blindsackar.

6:o RORELSE-ORGANER. — Man liar ofta Muskei-
sett den meningen uttryckt, att muskelfibern vorCstruktur,
en absolut enkel trad, eller ett elementar-organ ,
men nyare mikroskopiska undersokningar visa, att
detta alldeles icke ar ftirhallandet, utan att de slut-
liga enkla tradarne i muskeln aro ganska samman-
satta organer, hvilket till en del redan var bekant
for Leeuwenlioek, som kiinde de fibriller, hvilka
de innehTdla, Homes mening, att de utgjordes af
en enkel rad elementarkulor, bestreds ar 1832 af
Hodgkin och Lister, som visade att musklerna
for den frivilliga rorelsen bestodo af fibrer, som
voro forsedde med tvarstrimmor, och att de musk-
ier, som hora till organiska lifvct hade en belt olika
byggnad. Bland flera nyare arbeten ofver detta
amne skall jag hufvudsakligen lemna ett utdrag af
en afhandling, som F. Skey, Esq. infort i Philos.
Prof. Suiidevalls Jrsb. 783y~^784o. 33

514

Trans." 1837, p. 371 (on the elementary strncturc
of the Muscular fibre). Flhrerna eller de slutllga
liaclarne, i muskier som hora till animala lifvet,
aga en tjocklek af omkring ^^^ turn, men variera
bctydligtj dessa aro de slutllga, sarskilta, men ej
enkla organer, hvaraf muskeln ar sammansatt. De
besta af en cylindrisk, tvarstrimmig hylsa, som in-
nehaller 90 a 100 ytterst fina tradar, Jihriller ,
hvilka ej fylla hylsan, utan ligga i ett enkelt lag
kring dess insida, och kunna saledes ej betraktas
sasom ett knippe af samma natur som de knippen
af fibrer, hvaraf muskeln ar sammansatt. Forofrigt
ar den storre delen af fiberns cavitet uppfylld afj
ett gclatinost, i vatten latt losligt amne. Skey an-;
ser fibrillerna vara alldeles jemna men ihaliga
tradar. De muskier som ej lyda viljans inflytelse
visa inga tydliga fibrer och inga tvarstrimmor, utaii
synas ytterst besta af ett irreguliert, langs-strackt
natverk af fibrlller, som aro foga sammanbiindne
af cellvaf. Hjertats strtiktur afviker nagot fran de
de cifriga ej frivilllga musklernas. Det bestar nem-
ligen af grofre fibrer, \ sa tjocka som de frivilllga
musklernas, hvilka visa en otydlig tvarstrlering.
Pharynx innehaller voluntara, men oesophagus in-
voluntara muskier. Arterernas muskularbyggnad ar
alldeles lik magens och tarmens. Uti Venerne fin-
nas troligtvis muskeltradar, men S. har endast kun-
nat upptacka dem i vena? hepaticae af Skalhunden.
Valentin anser, till folje af egna iakttagelser,
S key's beskrifning vara i allmanhet riktig (Va-
lentins repertorium 1838), och Prevost hade fun-
nit de voluntara musklernas tradar pa samma satt
konstruerade, men ban har gatt annu langre, och
trott siof icfenkanna fibrernes tvarstrimmor for att
vara nervgrenar (Bibl. Univ. de Geneve Nov. 1837).
— Mandl sager, i sin Anatomic microscopique,

t
I

515

att imiskelfihorn ar tatt omlindad, i spiral, aF en
ecllvafsartad trad, som fororsakar ojemheterna pa
dess yta, ovh alt de svarla ringformiga tviirstrecken
uppkomma af deiina ti-ads sammanliggande kanter.

F lei 11 lis hade ar 1836 bcskrifvit niuskeltra-
darna, Se Ann. Sc. Nat. X, p. 27, 1838.

Gnlliver beskrlfver mnsklerna i oesophagns
hos en mangd diiggdjur; se Zool. Proc. 1839, p.
125. Han pastar att lagret af voluntara fibrer
St packer slcr anda ned i mao^en.

Prevost oni en elektrisk Strom, som atfoljer
eontractlonen af muskelfibern; Bibl. Univ. de Ge-
neve, Nov. 1837. Ann. Sc. Nat. vol. 8, p. 318.

Peltier om niiiskelcontractlonen, Ann. Sc.
Nat. Vol. 9, p. 89 (1838).

Mie seller beskrlfver kalkjordens lage i be- Benens
nen, uti sin Diss, inaiig. de ossiuni genesi , lierol. struktur.
1836; — Fror. N, Not. 184U; N:o 287. Uti bade
tiinder och ben innehalles den i egna, fina sackar,
utriculi chalcopliorl, hvarlfran ytterst fina adror,
canallcull chalcophori, utga at alia hall.

Gerdy om benens Inre struktur, Ptapport af
Breschet 1 Fr. Vet. Ac. d. 28 Jan. 1839. Fror.
N. Not. IX, 22; Ann. Sc. Nat. XT, p. 33.

D u c r o t a y d e B 1 a i n v 1 1 1 e , Osteoeraphle ou Blaiuvilie

1 • 1 . ^ 1 o 1 1 Osteogra-

descr. iconographique comparee du Squlette et du phie.
Syst. dental re des cinq classes d'Anlmaux vertebres
recents et fosslles, pour servlr de base a la Zoo-
Jogle et a la Geologic, text In 4:o, avec. pi. in
fol., Paris 1839 (5 hft text och 4 hft. plancher ut-
kommo 1839 med ypperllga (Igurer ofver Qiiadrii-
mana och Bradypus). Detta arbete skall innefatta
anda till de nyaste upptackterna, men ar mlg blott
genom annonser bekaut.

516

Delaraf Blainvillc anftirer att vertebcrkropparncs

^^"^**form ej alltid befiiines vara sadan som (\cn blifvit
iippgiFven hos klasserna af vertcbrerade djur, nem-
ligen platt i bada andar hos mammalia, o. s. v.
Hail uppglfver manga undantag ocli framstaller
foljande Constanta rormforhallanden :
lios Mammalia iiro verteber-kropparnas andar of-
tast platta, understundom convexo-concava , men
alltid utan synovial-apparat och utan afbrott i
continuiteten.
Foglavjia hafva dem alltid transverselt convexo-
concava, mcd synovial-apparat och afbrott i con-
tinuiteten.
Reptilierna hafva dem antingen sphairiskt convexo-
concava med synovial-apparat, eller djupt bicon-^
cava utan afbrott i continuiteten.
Fiskarne, oftast pa detta sistniimda siitt, men un-
derstundom convexo-concava med synovial-ap-
pa rat.

F. Platner Bemerkungen iiber das Quadrat
bein und die Paokenhohle der Vogel , Uresdei
1839, 8, 39, 2 tab. Forf. bitriider den meningei
att quadratbenet motsvarar Icdstycket (pars squa-
mosa) af daggdjurens tinninghen. (Jemf. forut un-
der utvecklingslaran). Han har fun nit det a«'{
karakteristik form hos hvarje fogelordning.

Theod. Boisragon, mcd D:r, Hlustrationj
af osteology, London 1839, folio.

L'H e r m i n i e r , om ossiflcationen i foglarnai

brostbenj Ann. Sc. Nat. vol. VII (1837), p. 181i

Breschet om mind re kanda delar af Vert;

djurens skelett, Ann. Sc. Nat. X, p, 91.

517

7:o NERVSYSTEM och SINNESORGANER. — Nervsy-
Nervsystcmets in re struktur och ncrvtradarnas for- ^eMa.
lopp liar iitgjort (orenial for manga utmarkta for- tradar.
skares undersokningar. Ehrenberg upptackte *)
att hjernans hvita massa alldeles ej utgores af piinkt-
formiga kulor, sAsom man fciriit allmant antog, utan
att den bestar af tcmligen fina ror, med fljtande
oljelikt innehall, hvilka cifverga i nerverna och
utgcira dcssas primitivtradar. Dessa ror aro, enb'gt
E. , i hjernan, till storre delen till varikosa, eller
perlbandslika, sa att man liitt kunde anse dem for
sammansatta af rundade ieder. Svarigheten att An-
na och undersoka dem ligger ej i deras finhet,
utan i deras mjukhet, ty i hjernan ga de sonder
vid den minsta strackning. De aro der grofre an
andra elementardelar i kroppen, nemligen af^^V — tV
millimeters diameter. (Hos en Kanin hade de
0,0099", hos Rudan 0,0053'' enligt Treviranus). "
Da denna ovantade iipptiickt foranledde undersok-
ningar af . nastan alia Anatomer och Physiologer,
som dels bekraftade, dels bestridde densamma,
blefvo med detsamma en forvanande mangd de-
taljer ofver nervsystemets byggnad upplyste. Tre-
viranus fann att hjernroren ej i naturliga till-
standet voro varikcisa^ utan blefvo det vid under-
sokningen, genom inflytandet af torkning, tryckning
och isynnerhet blotningen i vatten, samt att da de
undersoktes i agghvira, som ej utofvar nagon sar-
deles verkan pa dem, bibehalla de sig jemna och
cylindriska i hjernan liksom i nerverna.

Tillvaron af ihaligheten i nervernas elementar-
tradar bekraftas af Ptirkinje; Isis 1838, p. 581.

Det har blifvit med full sakerhet utredt att
dessa ror, hvarken i hjernan eller i nerverna ana-

'■) Berl. AbhanclL 1834, miLHcerade 1837. Jemf. Fries arsb.

1834.

518

stomosera sinscniellan. De dela sig ej heller, utaii
lopa enkla fran lijernan till de kroppsdelar hvari
de slutaj enl. Kronen berg, plexuiim nervorum
strnctura et virlutcs, 8:0, Berlin 1830, och Va-
lentin, m. fl.

Valentin, iiber (\en Verlauf 11 nd die lelzten
Enden der Nerven (i Act. Bonn. XVIll, 1, p. 51,
nied tillagg, p. 54J), torde vara det arbete soni
mcd den storsta utforlii^bet och de "-rnndlio^aste
tindersokningar afhandlar de enkla nervtradarnas
forlopp. Det tyckes gora epok i laran om nerv-
systemet genom den deruti fVamstallda upplackten,
att de enkla tradarne ej slutas nied iindar i kropps-
delarne, utan viinda tillbaka och aterga till hjernan
samma vag de konimit. Emellertid bar denna liira
blifvit betviflad af flera, hvaribland man tyckes
kunna rakna Gluge, nti bans afhandling om ner-
vernas slat i buden af Balcena, Institut 1838, p.
185; men i denna forsta del af afhandlingen be-
skrifvas inga nerver. Man bar afven, i sinnesorganer-
na funnit nerver, som sluta utan att boja sig tillbaka.

Uti en uppsatts, "Apborismer om nerverna",
i Miillers Archiv 1839, p. 366, framstaller Cams
en bypotbes i anledning af Valentins nyssniimda
tipptackt, som, eburu obevisad, bor blifva en led-
ning for ytterligare undersokningar. Han siiger,
att da nervtradarne ej sluta med andar, utan boja
sig i form af slingor, bade i hjernan och i kropps-
delarne, kan man endast antaga tva alternativer,
nemligen : de tva nervtradar, som i en kroppsdel
genom ombojningen utgdra en fortsattning af bvar-
andra, maste antingen i hjernan forenas sinsemel-
lan genom en ny ombojning, och saledes for sig
utgcira ett slutet belt, eller en slinga, skild fran
alia andra sadana nervslingor i kroppen; eller, om
ej sa forballer sig, forenas de genom ombojningen

519

i hjcrnan inctl 2:nc narliggande, som deriFran utga
^t kroppen. I delta scduare fall skulle man kun-
na tanka sig alia de eiikla nervtradarne i krop-
pen, eller i en betydlig del deraf sasom lillhopa
utgorande en enda trad. Cams antager det forst-
namda och forestaller sig den i bada andar slutna
slingan sasom en langstrackt ellips, i hvilkcn led-
ningen for nerv-verksamheten allenast fortplantas
at ett hall, sa att den ena traden, eller halften, ut-
gor en ledning fran hjernan utat kroppsdelen,
och den andra, derifran tillbaka till hjernan. Den
sednare skulle efter denna mening, transportera
intrycken utifran inat, och utgcira hvad man kal-
lar kanselnerver, de forra skulle endast leda dem
fran hjernan utat, och, da nerven slutade i en
muskel, vara nervens rorelsetrad. Detta samman-
hang hmdrar ej att de bada sammanhorande tra-
darne kunde hafva olika form.

E. Burdach, Beytrag zur microsc. Anatomic
der Nerven, Broch. 4:o Konigsb. ISSTj Ann. Sc.
Nat. 1838, vol. IX, p. 96 och p. 247.

Peltier bar, i Ann. Sc. Nat. XI, p. 313R«rei^j_
(1839) visat en betydlig olikhet i strukturen sel-uerv
af kansel och rorel set radar ne. Dessa sednare, som
aro fortsattningar fran ryggmargens bakre rad af
nervrotter, ga ensamme. De hafva i nervstam-
marne omkring t|tt millimeters diameter, men inuti
musklerna utga de knippvis, och hafva blott ^tt mil-
limeters tjocklek. De sluta med att forena sig med
muskelfibrerna, i hvilka de tyckas inga pa olika
stallen af dessas langd. Kanseltradarne, som borja
fran de bakre nervrotterna, aro vida flnare: i bor-
jan af t^^tt till ^nu mill, tjocklek, men i det organ
der de sluta hafva de blott tuVtt — ttVtt mill, i dia-
meter. Dessa lopa cj skilda, utan korsa hvarandra
till det tiitasle uatverk under hela sitt lopp.

520

Ytlerligare bekraftelser och til Jagg vitl la ran
om roreJse- och kansel-nervernas olika rotter fin-
nas af Magendie, Fror. N. Not. X. 22 j samt af
BJaiidin i Ann. Sc. Nat. XI, 1839.

Ofver nervsystemets Tormaga att uppvacka
contractioner i musklerna framstaller M. Hall en
egen theori^ uti dess Mem. sur la mocille epiniere
et sur Lin syst. de nerfs excito moteiirs, Ann. Sc.
Nat. 1837, vol. 7, p. 321. Hans "Systeme excito-
moteur" bestar af tradar, soni ej ligga sarskilt,
men som hafVa en egen del af ryggmargen till sitt
centrum. De iiro enligt H. ej desamma som de
fcirut kanda rcirelsetradarne, men licfira , liksom
kanseltradarne oftast inom samma neurilem med
deni. Fcirmagan att uppvacka rorelsen siiges ej
ligga narmast i lijernan, utan i den till rcirelsetra-
darne horande delen af ryggmargen. Rcirelse och
irritabilitet kunna finnas qvar lios djur, sedan hjer-
nan ar borttagen, men forsvinner i ogonblicket da
den mot en viss kroppsdel svarande delen af rygg-
margen afskares. T. ex. ogonlockets bllnkning vid
yttre vidrorande beror ej af viljan, och kan markas
sedan hjernan ar uttagen. H. sager, att de nerver,
som ban kallar excito-moteurs, foresta alia de omed-
vetna nutrilions-rurelserna i kroppen , hvilka, enl.
honom, ej bestammas af ganglicisa nervernn. Ner-
vus Pneiimogastricus (vagus) anses vara den stora
'*N. excitomotrice'^ for inre delarne. N. "trifacial"
(facialis) ar af samma natur^ och spinal-nerverna
innehalla tradar horande till detta system. (Jemf.
Sv. Lak. Siillsk. Arsb. 1838, p. 14)."
Om lijer- A. Mayer, Prof. Ronn. Die Elementar-or-

nansdeiar.^g^jg^^j^^ des Sceleu-Organs , Bonn. 1839, 78 sid.
4:o, afhandlar hjernan och indelas i en fdosofisk
och en empirisk del. Forf. nekar tillvaron af de
ror som Ehrenberg m. fl. funnit utgora hjer-

521

nans massa och pastar iinnu, att den ar sanimansatt
af margblasor och fina kulor. (Se Isis 1839, p. 158).

Rathke liar upplyst beskaffenhcten af glan-
dula pituitaria. Den biltlas tidigt bos foster, gc-
noni en instjelpning af biiden, fran en punkt af
svalgets ofre del, i form af en bllndsack. Dennas
mynning, at svalget, afsnoras och sammanvaxer
inan benbildningen bar borjat i cranii botten. I
utblldadt tillstand ar den, enligt Pi. en verklig
blodkortcl (ganglion sanguineo-vasculosuni). (Miil-
lers Arcbiv 1838, p. 482 ocb tillagg 1839, p. 227).
Man erlnras barvld om llatbkes anmarkning of-
ver (iskarnes simblasa; se forut sid. 207.

Bazin yttrar olika asigter derom i en till
Fransyska Vetensk. Academien inlemnad skrift om
bufviidganglion (Gl. pituitaria). Se Fror. N. Not.
264, Dec. 1839. -

Fischer fraiudrager ytterligare bevis att lilla
bjernans function ar att ftiresta generationsverk-
samheten. Fror. N. Not. N:o 257, ur Amer.
Jonrn. 1839.

Purkinje om gangliosa bestandsdelen af vissa
delar af lijernan. Isis 1838, p. 581.

Hilton om fibrcrnas korsning vid ofvergan-
gcn mellan iMedulla spinalis och oblongata. Royal
Proceed. 1838, p. 71.

Fr. Arnoldi, Annot. Anat. de velamentis
cerebri et medullae spinalis j Program j Tiirici 1838,
25 sid, 4:o, 1 tab.

Valentin forkastar den allmant antagna la- Omsar-
ran , att nutritlons-rorelsen skulle bestammas af ett ^ ^ **
sarskilt, fran Nervus syrnpathicus ulgaende gang-
Host Jiervsystcm. Genom de talrika och grundliga
undersokningarne af nervsystemet i sednare tider,
bar man lart kanna forbindelsetradar mellan N.
sympatbicus och alia hjcrn-nerverna, hvarigenom

nerver.

522

det syncs att don ej star sa isolcrad, soin.man van-
llgen trott. V. anser densamma allcnast sasoni den
primara, allmanna vertebcr-nerven, och yttrar be-
stamdt, att den, liksom alia andra nerver, utgor
en del af det allmanna cerebro-spinala nervsyste-
met, samt att hela nutrltions-processen, liksom kan-
sel och frivlllig rorelse, foregar under deltas in-
flytande. De tradar, som man ansett for gra ner-
ver, horande till det sa kallade gangliosa systemet,
visas af bonom ej sammanhanga med gangllerne,
iitan blott med deras slidor, och ej vara annat an
eel Ivafst radar. Dessa s. k. gra nerver forsvinna,
enligt bonom, innan de bunuit till tarmkanalen
m. m., ocb i extremiteterna bafva inga nerver kiin-
nat fram visas, som skuUe bora till det antagna ^
gangliosa systemet. (Valentin de functionibus ^
Nervorum cerebralium et N. Sympatbici, libri 4,
Bern 1839, 4:o — samt bans Repertorium 1839,
1840. Jemfor barmed M. Halls, nyss forut omta-
lade uppsats). Man kan ej undga att finna denna
asigt battre ofverensstamma med de ickc vertebrc-
rade djurens byggnad, bos bvilka alia functioner
forsigga med ett enda nervsystem, an den aldre
laran om ett dubbelt nervsystem bos vertebre-
rade djuren.

Angaende betydelscn af nejwus vagus ocb ac-
cessorius , yttrar Miiller, i anledning af Bendz_,
de consensu inter N. vagum et accessorium, Havniae
1836, att redan Gdrres, ar 1805, tillfolje af dessa
nervers lage, ansett dem forballa sig till bvarandra
sasom bakre ocb framre rotter af en spinalnerv.
N. vastus kan anses for en kanselnerv ocb N. acces-
sorius sasom rorelsenerv, men bada tyckas bafva
nagot blandade cgenskaper. N. bypoglossus ar pa
samma salt en rorelsenerv, som dock genoni for-
bindelser med 1 ocb 2 bals-nerverna inneballer

523

kanseltradar (Miillers Archiv 1837, p. XXV). Rot-
terna af N. Accessorius ocli Vagus bilcla lios Del-
pliiiius pliocaiiia en cncla, oafbruten rad , och ut-
gora tillliopa en enda nerv, enligt Baers Anatomi
af delta djur (se forut sld. 118).

Om Iletzii upptiickter af nervrotterna m. m.
so Svensk litciatur.

Ofver fiinktioncn af N. vagus och dess grenar
liar J. Reed anstallt experimenter, som meddelas
i Edinb. Medic, et Surg. Journal, Apr. 1839 j Fror.
N. Not. 1839, Aug. 5 XI, 15.

W. C. Zeise, Anatomisk Undersogelse af den
Jacobsonske Anastomose og Ganglion iVrnoIdi hos
Mcnnesket, Danske Vid. Selsk. Naturv. Afh. VI,
irenom^rar dessa delars struktur hos menniskan och
husdjuren, med stcirsta utforlighet.

Lee om nerve rna i Uterus gravidas, Royal
Proc. 1839, p. 189.

Cerebralnerverna hos Talpa och Sorex be- Nerver
skrifvas af G. Pell eta n (Mem. sur la specialite '"yur
des Nerfs des Sens, Broch. in 8:o av. pi., enligt^eit.djur.
Ann. Sc. Nat. vol. 8, p. 64). Forf. tror att dessa
bada djurslagten ej egentligen kunna se, utan blott
urskilja Ijus och morker med sina ogon.

V o 1 c k m a n n om ner verna i Grodans hu f vud ;
Miillers Archiv 1838, p. 70. Hvarje nerv beskrif-
ves sarskilt. N. facialis ar en gren af acusticus;
glossopharyngeus och accessorius innehallas i vagusj
iVirsta halsnerven tjenar sasom hypoglossus.

J. V. Millie r, om nervsystemet hos Myxinoi-
deriie, Berl. Bericht 1838, p. 16.

S c h 1 e m m och D' A 1 1 o n om nervsyst. hos
Petromyzon, Miillers Archiv 1838, p. 262.

Bazin om Fiskarnes nervsystem, Tustitut 1839
N:o 292.

524

Sinnes- Leuckart anforer alt ogat hos Spa/ax ty~

organez.^^^^^^^ liggCF i en stor kcirtel utan muskier ocli

utan ciliar-nerver; samt att tlet lios Trichcchiis Ros-

maims saknar ganglion ophtlialmicum. Isis 1839,

pag. 869.

Henle beskrifver byggnaden af Retina, Isis
1839, p. 868.

Brewster om strukturen af cigats crystallins,
Philos. Trans. 1836, p. 35.

Bazin, om Ganglion ophthalmicum bos fiskar-
na, hvilket verkligen finnes bos dem , sc Revue Zool.
1839, p. 252 och Institut 1839 (ur Soc. Philomat.
de Paris, 13 Juli).

Volckmann forklaring af nagra synphaeno-
men, Miill. Archiv 1839, p. 232.

Pappenbeim vom Baue des bautigen Laby-
rintbs, 2:te Beytrag, Fror. N. Not. 1839, Marsj
N:o 194; slut ibd. N:o 195.
6gonens Det valbekanta fenonjenet, att vissa djurs, t.

mOrkret.fx. ksttomes ogou Jysa i morkret, forklaras af
Hassen stein endast uppkomma genom aterkast-
ningen af ett yttre Ijus, fran ogats tapetum lucidum.
Det markes aldrig i fullkomligt morker, men om
blott ett svagt yttre Ijussken , t. ex manskcn , ge-
nom en springa, tillkommer, sa markes det. Has-
senstein de luce ex quorundam animalium ocu-
lis prodeunte, atque de tapeto lucido, Jenoe 1836,
4:o. Isis 1837, p. 514. — En afbandling ofver
sarama amne af Tri nob i netti, finnes uti 11 Po-
litecnico 1839, p. 355.

Forofrigt anforas strodda afbandlingar om de
lagre djurens nervsystem och sinnes-organer foiut,
under djurklasscrna.

525

8:o VARME-, LJUS- och ELECTRICITETS-
fenomen hos djiircn.

Becqiierel ocli Breschet medclela sina ob- Djurs
sei'vationer pa temperaturen al aiiimaJa vahiader
och fluida, och jeinfora den hos olika delar af
samnia djur, samt hos samnia del af ollka indivi-
ducr. Medelst den elektro-magnetiska verkan pa
fina magnet-nahir, gjoi'f'^^ ^^ stal och koppar, samt
inforde i de arteriella och venosa stanimarne, be-
stammes arteriella blodet hos medelstora hundar
vara 1^,01 C. varmare an det venosa. Ann. Sc.
Nat. Vll, p. 94 och IX, p. 271.

Ofver Inseklernas temperatur har Newport
anstiillt undersokninoar af varde. Han bar fiinnit

att ej blott de arter soni lefva i sallskap, utan alia
insekter, hafva en egen varmegrad, som ar olika
ined den i det omgifvande medium, och till en del
hcigre an dettas; vidare, att olika individer af sam-
ma art visa olikheter i detta afseende, och att sani-
ma Individ, under olika utvecklingsgrad, har olika
temperatur, sa att larven alltid har mindre varme
an imago. Den hogsta temperaturen linnes hos de
Hymenoptera, som lefva i sallskap {Bi <Scc.). Hos
dessa har larven vanligen 2 a 4, imago 3, 8 till
10 Fahrenh. grader hog re varme an luften. Hos
Musca uppgar denna hogre viirme, hos larven till
11, hos imago knappt ofver 2^" Fahr. Pupan har
alltid liigre viirmegrad iin bade larv och imago, eller
vanligen niira lika med luftens. Harigenom syncs
temperaturen sta i ett direkt forhallande till ror-
lighcten och den deraf betingade storre respiratio-
nen, hvilket blir fullkomligen tydligt deraf, att
hvarje individs varme cikes vid dess starkare rd-
relser. Under somnen, som hos de fiesta insekter
ar langvarig, ar temp, vida mindre an under de-
ras vakande tillstand. Med okad varme foljer all-

526

tid starkare och hastigare piilsationer i ryggkarlet.
Ett af (ie markvardigaste fakta iir, att insekterna
sjnas kuniia efter beliag lioja sin temperatiir ge-
nom fcimkande af resplratlonen. Bien gora delta
for att meddela varme at larverne genom den val-
bekanta siirrnlngen eller liastiga dallrande rorelsen
af thorax och vlngar. Om vintern, da de sitta
stilla , kan man inoni nagra minuters tid hoja
temperaturen i bikupan fJera grader, genom att
oroa dem, sa att de borja rora sig och surra,
hvarigenom respiratlonen okas, och varmen tillta-
ger. (Phllos. Trans. 1837, p. 259. Brewsters Jour-
nal XI, p. 189. Isis 1838, p. 103).

King Obss. ofver temperaturen hos djuren,
vaxterna och jorden i nordligaste delarne af Ame-
rika, gjorde under Backs expedition,* Jamesons
Journ. XXI, p. 150. Foglarne hade mest 109° F.,
mammalia 102, fiskarna 36, vid 12 — 15° Fahr.
lufttemperatur.

Eydoux och Souleyet om temperaturen
hos diverse djur, observerade under la Bonites
resa kring jorden; Ann. Sc. Nat. 1838, vol. IX ^
pag. 190.
Elektri- Weber har anstallt forsok ofver diuriska

kroppsdelarnes formaga att leda elektriciteten, af
hvilka upplyses, att djuramnen ofverhufvud leda
den blott 10 a 20 ganger lattare an distilleradt
vatten, och att de saledes kunna anses for daliga
ledare; samt att afven nervernas ledningsformaga ar
ganska ringa i jemforelse med metallernes. Kop-
par ledde nemligen elektriciteten 6865 millioner
ganger lattare an vatten, sa att en koppartrad af
6865 millioner millimeters langd, eller ungefar f af
afstandet mellan jordens pol och aequator, leder
den bka starkt som en lika tjock valtenkolonn af
en millimeters (A tums) langd.

527

Matteucci liar gjort en mangd forsok pa
Torpedo, hvilka ga ut pa att visa en fiillkomlig
analoc^i mellan nerv-verksamhet ocli elektricitet.
Hos den elektriska rockan blir den markbar i form
af ett elektriskt slag, endast derigenooi, att ett spe-
ciellt organ finnes, hvariiti den af nervernas verk-
samhet betingade elektriska stromniiigen uppsamlas.
(Linari och Matteucci, Institut N:o 167, 1836.
Matteucci i Bibl. Univ. de Geneve Nov. 1837,
aftryckt i Ann. Sc. Nat. vol. VIII, p. 193. — Vi-
dare i Fror. Not. 1839 Febr. IX, 9.

Undersokningar af Torpedos electro-kemiska
egenskaper, af Pater Linari, Professor! Physiken
i Siena, Fror. Not. IX, 15.

Faraday, oni Gymnotus electricus , ibd. IX ,
11, p. 170 miscell. Elektriska apparatet kunde
tagas bort och fisken lefde lika bra som forut.

Ofver hafvets lysande utgaf Eh r en berg ett Ha f vets
arbete: Des leuchten des Meeres, Berlin 1835, 4:o, och om
som fullstandigt forklarar detla fenomen. I^^t'^J'^^^^g'^j"
uppkommer allenast genom organisk verksamliet,, ochail">iiiliet.
hufvudsakligen genoni lagre djur, hvaraf manga
aro mikroskopiska, som i lefvaude tillstandet aga
formagan att gifva ett Ijus fran sig, liksom lys-
masken pa land. Vid Helgoland hade E. obser-
verat, att delta sken hufvudsakligen uppkom af en
naslan mikroskopisk Acaleph, Noctiluca eller Mam-
mar ia scintillans , som i oandlig mangd uppfyllde
vattnet. Hos de flesta af dessa lysande djur synes
skenet utga fran aggstocken *). I sammanhang

I Referenten luir aren 1827 och 1828 haft tillfiille att he-
trakta detta sliona stadespel i Athmtiska och Indista haf-
vet, samt trott sig fiiina att storsta raassan af Ijus sprides af
sraa Crustaceer; att nagra af dessa lysa med rodaktigt, an-
dra med blaaktigt, men de flesta med gulaktigt sken, och
att detta sken af nagra arter synes ora dagen, vid lugnt
viider, i fartygets skugga. Vid Cap var hafvet uppfyldt af

528

harmed afliandlas af veil dc Jysande djur, som fore-
komma pa landet (Lanipyris, Elaler m. fl.).

Sum' ray om bafvots lysande (genom JVocti-*
lucuj, som beskrifves) i Guerlns Mag. 1836.

Dunal om sammaiimne, Institut 1838, p. 43.

F. Bennett om bafvets lysande mellan tro-
pikerna Zool. Proc. 1837, p. 1.

G. Bennett mera om samma amne ibd. p. 51.

Djurs nn- J. F. Goddard omnamner_, i Zool. Proc.

ning^^medl839, p. 109, nagra af bonom gjorda forsok med
^dt^"r^" <^j^'^^^ undersokning vid polarlseradt Ijus, ocb sager,
att en mangd genomskinllga delar af djur, sasoni
"fiskogon, epidermis ocb sectioner af menniskans
tiinder, naglar, fiskars ben" ocb "genomskinliga
mygglarver" (af Coretbra) i bog grad aga fcirma-
gan att polarisera Ijuset.

Detta ar allenast en kort notis, af bvilken ej
mycket om sjelfva amnet kan inbemtas; men Ref.
kanner^ genom meddelande af Prof. C b r. Boeck
i Cbristiania, som i flera ar sysselsatt sig med
dessa undersokningar, att da genomskinliga djur-
iimnen under mikroskopet undersokas vid ett, ge-
nom turmalinskifvor ocb andra polariserande am-
nen fallande Ijus, frambringar detta olika grader
af genomskinligbet ocb olika larger, bos bvar ocb
en af de olika djuriska texturerna, t. ex. muskier,
nerver, m. m., sa att afven de minsta djurens or-
ganer genom delta medel kunna igenkannas, ocb
med vida storre sakerbet ratt bedommas, an genom
nagot annat, ocb att det saledes lofvar blifva af
ett oberiikneligt varde for zoologi ocb fysiologi.

9:o

ett litet, niistan lilotrundt djur (manne ags:?) af 7— 1 rail-
liracters diameter, hvilket liknade Elirenbergs Noctiliica,
och spriddc ett svagare slcen an Crustaccerne.

529

9:o ALLMAN LITTERATUR for anatomi och
fysiologi.

Job. V. Miillers Handbuch cler Physiologic BOcker.
<les Mensclieii, stor 8:0, Coblentz 1838, 3:dje uppL
af forsta bandet samt 2:dia bd:s forsta och andra
afdelnlnff, ar ett bos oss allmant bekant arbete.
Del innefattar en utforlig fysiologi for heJa djur-
riket, och ar utaii tvifvel det yppersla arbete soni
iiagonsin utkornmit ofver denna vetenskapsgreii.
Slutet (II Bds 3 afd.), som ref, annu ej sett och
som skall innehalla generations och utvecklings-
laran, ar utgifvet innevarande ar. (Pris for hela
arbetet 8 Tlil. 14 gr.).

R. Wagner, Lehrbuch der Physiologic, Er-
ste Abth., Leipz. 1839, 9 ark (U Thir.) innehaller
generations och utvecklingslaran , till storre delen
efter Forf. egna yppcrliga undersokningar.

J. R. Bischoff, GrundzLige der Naturlehre
des Menschen, 8:0, 1 — 3:te Abth., Wien 1837 — 8,
complett; 38| ark, (2f Thlr). Afhandlar alia am-
nen som sta i sam man hang med menniskans natu-
ralhistoria, (Se Isis 1839, p. 230).

Gurlt Lehrb. der Vergl. PbysJologie der
Haus-Saugethiere, Berlin 1837, 8:0, 376 sid., 3
tab. (2i Thlr).

Thorn. J. Aitkin M. D. Elements of Phy-
siology <Scc. Edinb. 1839, 12:o.

Duges, Traitc de Physiologic comparee de
I'homme et dcs Animaux, Paris chez Bailliere,
1838 — 9, 3 vol. 8:0 (24 Francs); synes, enligt an-
miilan i Ann. Sc. Nat. XII, p. 376, vara ett fuU-
standigt arbete ofver fysiologien, ungefar efter
lika plan som Mtillcrs. Den for sina grundliga
undersokningar kiinda forfattaren dog straxt efter
arbetets fiillbordande, sa att de tva sednare delar-
Prof. Sundevalh Jrsh. i83y—i84o. - 34

530

lie blifvit tryckte genoiii en af bans vanners fcir-
sorg. — Fr. Cuvier hade lemnat det jordiska
inan ban hunnit fullboida ett arbete af samma
beskaffenbet.

Magendie, lecons siir les pbenomenes pby-
slqiies de la vie, 3 voL 8:0, Paris 18885 ofversigt
af inneballet Jemnas i Ann. Sc. Nat. vol. IX, p.
63; afbandlar bufviidsakligen blodomloppets ieno-
niener, ocb 6en tryckning soiii blodet lider i
adrorna under olika tillstand och inflytelser. Fcirf.
anser sig bafva kunnat, genoni ett af Poiseuille
uppfunnet instrument, afmata verkan pa circulatio- h
lien af olika slag af sensationcr, och uttrycka deni ^|
i millimeter af qvicksilfver-colonnens hojd.

L. Auzoiix Lecons d'Anat. et de Physiol,
ou descr. succincte des phenomenes physiques de
vie dans rhomme et les dif!'. classes d'animaux, a
I'aide de I'Anat. clastique. Paris 1839^ 8:0.

Dut rochet, Memoire pour servir a I'histoire
anatomique et physiologique des vegetaux et des
animaux, Paris 1837, 2 vol. 8:0 (184 sid., 30 pi. 5
24 Francs); sammanfattar Auctors forra arbeten i
samma amnen med talrika nya tillagg, enligt Ann.
Sc. Nat. vol. VII, p. 189.

G. R. Treviranus, Beobachtungen aus der
Zootomie und Physiologic; nach dessen Tode her-
ausg. von L. Ch. Treviranus, 4:o. Forsta delen
Bremen 1839. Innehaller ett stort antal nya af-
handlingar af den utmarkle fcirfattaren, horande
till de vertebrerade djurens anatomi; bland annat
flera ofver genitalia hos pungdjuren, mullvad, igel-
kott, m. (1., samt om blodomloppet.

G. Cuviers Vorlesungen iiber Vergl. Ana-
tomic, nyupplaga, utgifven af Fr. Cuvier, G. L.
D u V e r n o y och L a u r i 1 1 a r d , ofversatt pa Tyska

531

af Duveriioy, fursta Baiulet, StiUtgnrd 1838 ocli
9,- 8:o (21 Till).

A. Mayer, Analecteii fiir Vcrgl. Anatomie,
2:te Sammlung, Bonn bey Weber 1838, 4:o, 72
sid. 1 tab. Innehaller vigtiga bid rag till inark-
vardigare djuis aiiatomi, t. ex. Striits-arterna, Ka-
melerna, Bjorn, Bradypus, Myrmecophaga , Plioca.

Prof. C. E. Bock, Anatomisches Taschenbucli,
397 sid., stor 16:o, Leipzig 1839 (1^ Thlr.), ar eu
utmarkt val redigerad liandbok ofver meniiiskans
anatomi, soni fullstandigt , men i storsla korthet,
iipptager alia kanda, afven mikroskopiska, delar af
kroppen, ocli derjomte lemnar en cifverslgt af"
struktur-laran (Histologien), For hvarje del lem-;
nas inga vidlyftiga, ofta (oga iipplysande beskrif-
ningar, iilan blotta diagnoser i systematisk form,-
t. ex- for musklerna anforas blott deras fasten,
livllket ar alldeles tillriickligt i en bandbok. Jag
bar ej sett nagon annan bok, som inom sa litet
omfang meddelar en sa klar ofversigt. Genom
upptagandet af alia specialiteter ar den hogst pas-
sande vid dissect ioneir,

D:r L. Mandl, Anatomic Microscopique,
folio, Paris chez Bailliere, bcirjad 1838, beraknad
till 25 livraisons med 52 plancher. Genomgar or-
ganernas struktur, forst blstoriskt, med utfcirliga
iitdrag af alia de fornamsta Auctorernes skrifter,
ocb aterglfvande af deras figurer; sedan framslalles
F6rf:s egen mening (Enl. Ann, Sc. Nat. X, 1838,
p. 366, hvarest utdrag lemnas). l:re Serie, Tis-
sus et Organes; Livr. 1 muscles, 2 nerfs. — 2:me
Serie, Liquides Organiquesj livr. 1 sang, 2 pus
ct mucus.

Sell wan n Microscopiscbe Untersucbungen iiber
die Ubereinstimmung der Structur und Waclistbum
der Tbiere und Pflanzen, Berlin 1839, 8:o, 276

532

sid. 4 tab. — Uulrag deraf: Theori for djuriska
cellebildningen, se Fror. N. Not. X: 15, 16.
Afhand- Philip, tiber die Krafte von denen bey den

^"Sa''. vollkommenen Thiere die Lebensfunctionen ablian-
genj Fror. N. Not. IX, 16, ur Bibl. Univ. de Ge-
neve N:o 34, Oct. 1838.

Barry om enheten i djurens byggnad, iitveckl.
af Embryo &c., Jamesons Journ. XXII, p. 116.

Bishop, undersokning af menniskorosten ,
Brewsters Journal IX, p. 201.
Phreno- Azais, de la Phrenologie, du Magnetisme et

^^g^- de la Folic, Vol. 1, 2, Paris 1839, 8:o.

Ad. Gamier, la Psychologic et la Phreno-
logie comparees, Paris 1839, 8:o.

Manga uppsatser ofver Phrenologien finnas i
II Politechnico 1839.

"-'V-'^ r533

Zoologiska Aibeten af Svenska
Forfattare,

utgifne aren 1836 t. o. m. 1840 *).

Vid annialandet af den inhemska litteraturen
liar jag gatt ett ar langre framat an uti ofversig-
ten af den iitlandska, hvilket blifvlt naslan nod-
vandigt, da iitarbetandet och tryckningen af denna
beratlelse ej kiinnat slutas forr an efter medlet af
ar 1841. INagra, ar 1836 utgifne, inhemska skrif-
ter, som redan finnas npptagne i forra arsberat-
telsen aro bar utelemnade.

ETHNOGRAFl. — S. Nilsson, Skandina- Niisson,
viens Ur-invanare, elt torsok i comparativa ethno-viens Ui-
grafien, 4:o med plancher, hft. 1, 1838^ — hft. 3,'"^^"'"-«-
1839, Cbristianstad , pa fdrfattarens forlag, fortsattes,
(de 3 utkomna haftena tillhopa 5^ R:dr B:ko). T
sammanbang med Skandinaviens fauna har Forf,
velat gora sig reda for de menniskor, som tid efter
annan bebott nordenj men da knappt nagra bisto-
riska underraltelser voro atl tillga, ofver de aldste,
eller landets ur-invanare, maste upplysning spkas
om dem pa annat salt, nemligen genom en rent
naturhistorisk forskning, efter samma grunder som
de, bvarigenom man soker att vinna kannedom om
de djur oeb vaxter, hvilka bebott jorden fore den

*) For det ntira saromanbangets sTcuU har jag rittat Svenska
litteraturen med de zoologiska afhandlingar, som furedrogos
af vara Slcandiuaviska landsman, vid naturforskarnes mote i
Gothcborg. Ifall det ej varit stridande mot den i de fiire-
gaende arsberattelserna foljda planen, skulle jag oiiskat att
hiir, pa ett stiille refcrera bela den Skandinaviska zoologislia
litteraturen. Forbandlingarne vid motet i Ropenhamn liira
iinnu ej vara fardigtryckte.

534

iiuvarantle skapefscns lid. Forf. har
ilersokt de cranier, soni finnas qvar i jorden cfter
dem, de afven i jorden fiinna verktyg af sten,
rnetali, ben m. m., snmt de grafvar, som ofta in-
nesluta dessa lemnlngar, och genom en samman-
stallnfng af alia dessa facta, saml geiiom jemforel-
ser nied nu lefvande mennfskoracer och deras hus-
«>erad, kommit till resultater som aro 1 hoir ixiixd
inifrcdsslallaiide. JMed dessa iindersoknin£Tfar har
lian forenat en historisk forskning iiti vara iildsta
sagor och urknnder sanit inom den bland allmo-
gen lelvande tradilionens omrade, hvarigenom dan
pa foriitnanide satt vunna kiinnedomen bllfvit be-
krliftail och vidare upplyst, samt var historia ei'-
hallit en elhnographisk basis, sadan som den al-
<lrig forr har agt. De allmiinnaste resultaterna aro
i korthet foljande. Landets aldsta invanare hafva
varit Lappar, som samtidigt med Renen , l^-oxarne,
Rarvern m. fl. bebott Skandinaviens sjdligaste del.
De kiinde ej bruket af metaller, utan de jxor,
knffvar m. m., af flinta och andia stenarter, som
finnas i jorden , hafva varit deras dagliga husgerads-
och jagl-redskapj dessa verktyg hafva hos dem e]
varit beriiknade pa utforandet m^ krig eller religicisa
ceremonler. Dessa Lappar hafva blifvit undantrangde
och utrotade af vara forfader, de invandrande G6-
therne och Svearne, men de bibehollo sig dock
lange spridde, undertryckte och undantrangde till
ber<T^ och sko^ar, utan att a^a najron betydlifj ijemen-
skap med sina besegrare, och dessa lemningar af
Lapparne i sodra provinserne aro den gamla sa-
ga ns Troll och Dvdrgar, hvilka, sedan de voro
utrotade, af traditionen blifvit ombildade till my-
thologiska, knappt krop|)sliga varclser. Genom foit-
satlningcn af ailxjtet kunna vi hoppas att fa del
af Forfis asigter af de, fore Gotherncs tid in van-

I
I

535

dratle Ccltcrnc , soni liaii liittills i iiicia kortliet
omnamner. Jai^ bor blott tillai'^i'a att de olika
stenredska|)ernas briik och forrardlgande pa elt hogst
tillfiedsstallande siitt upplyscs.

Om nac^ra olika asii^^ter af de nordiska ur-
iiivanarnes skallar, se Kroyers Tidskrlft, 2, p. 81,
ur Dansk Folkeblad.

J. Hedenborg, Turkiska nationens seder och Hedea-
bi-uk, 4:o, i baflen af 4 pi. med text, Stockholm, Turkiska
Doct. Brandelii forlag,- hft. I, 1839; hft VI, 1840; N^'^'«"«"-
(a 1 R:dr B:ko pr hafte). Tnnehallcr talrlka un-
der rattelser om de for oss foga bekanta Turkarne,
och kan pa denna grund har iippraknas. Plan-
cherne forestalla mest kladedragler.

rom

ZOOLOGl I ALLMANHET. — En ofversigtwikst
af Stockholms-traktens Fauna lemnar Prof. W i k- fj;^;
Strom, i inledningen till sin Stockliolms Flora, I'^un^'
tryckt 1839. Den omfattar alia djurklasser, men
gor endast ansprak pa fullslandighet i ansende till
Vertebral- och Mollusk-klasserna; af de ofriga om-
namnas blott nagra fa, de allmannaste eller miirk-
ligasle arterna. Deruti uppraknas:
af D a g g d j u r , 26 a rter , h va ribla nd Elg och Lodjiir*
— Foglar, 161 arter, nemligen:

Altrices: 92 standige och 14 tillfiillige.

Praecoces: 23 — „ 32 —

S:a 115 standige och 46 tillfalllge.

Bland regiiliert forekommande vadare och vatten-
foglar saknas, pa det omrade af en mils radie,
som Forf. beskrifver, flera hvilka allmant linnas
pa fa mils afstand, t. ex. Charadrius hiaticula,
Tringa alpina, Colymbus septemtrionalis.

S:a 13.

22,

„ 29.

„ 5.

536

A( Am p h i I) i e r 12 arler , livai ibland Coluhcr Icevu:
Bland dessa 12 aro dock npptagne tre arter at'
Hug^gorniar och Linnes Rana rubeta.

— Fiskar 47 arter, nemligen:
Acaiithopt. Marlni 7, lacustres
Malacopt. — 7, —
Syngnatl),Petrom. — 2, —

le; —31, „ 47.

— Moll u sea: Pnlmon. 45, Pectinibr. 5, Conch.
95 S:a 59.

Bland Z o o p b y t a iipp rak nas Hydra ^ Spongia
fluviatilis och Alcyonella,
Niisson Af Nilssons Illum. figurer till Skandlnavlsk

till' sic. fn!^^""'^ ^^'^ iitkomne haftena 18, 19 och 20^ fko^l
sistnanida ar 1840, hvarmed andra bandet af detta
utniarkla arbete ar afslutadt. Uti detta sednare
band aro 18 diiggdjur och 90 foglar be&krifna,
samt ett iingefar lika antal afbildade; en liten olik-
het nicllan planchcr och text uppkommer derlge-
nom, att de beskrifningar som saknades i forra
bandet blifvit fntagne uti detta. Bada de utkom-
na bnnden inncfatta nara | af alia, inom Skandi-
navien kanda, daggdjurs- och fogelarter. Deruti
aro npptagne sa val landets standige djurlske in-
Yanare som de, hvilka tillfalligtvis blifvit hiir traf-
fade, och bland dessa sistnamda innehalla de tre
sednaste haftena: Lanlus minor, Gracula rosea,
Falco cincraceus och Sterna Cantiaca* Bland an-
dra markllga djur flnnes deruti en steril Orrhona ,
som antagit tuppens stjertform^ afbildad och be-
skrifven. Ny figur lemnas af den art Vespertilio^
som i ett foregaende hafte varit ansedd for Ty-
skarnes V. Kuhliij den erhaller nu namnet V. ho-
realis 3 sason] varande en ny art (jemf. forut pag.
62). Af Svenska Phocaceer erhalla vi bar figurer
af Halichoeriis Grypus , Phoca annellata och Ph,

537

groetdandica , bhmd livilka dc tva forstnamdc aro
mastcrligt utforde, och i sammanliang med dem
lemnar Forf. en ofversigt af alia kiiiida Phocaceer.

MASTOLOGI. — En ofversigt af Phocaceerne Niisson
hade Prof. Niisson lemnat nti Vet. Ac. Handl. 183'7,Pho^eer
p. 235, innefattande en systematisk indelning af
genera, med anfcirande af arternas namn, till ett
antal af 13. Forf. anser de tva bakre kindtan-
derna for att niotsvara bundarnes knoltander, och
den framsta, for att motsvara en dens spurius.
De tva ofriga, nemligen den 3:dje och 4:de bak-
ifran, kallar ban egentliga kindtander, och efter
dessa indelas familjen salunda:

l:o Egentl. kindtanderna med 2 rotter.

Stenorhynchus (1 art, S. leptonyx).

Monachus (1 „ M. uiediterraneus).

Phoca (4 „ de Skandinaviske).

2:o Egentl kindt. med enkel rot.

Halichoerus (1 „ H. Grypus).

Trichcchus (1 „ T. Rosmarus).

Cystophora (2 arter).

Otaria (3 „ ).

Uti det nyss forut omtalade arbetet lemnas beskrif-
ningar af alia dessa arter, med forandring af nam-
net Monachus mediterraneus till Pelagiits Monachus,
efter Fr. Cuvier, samt tillagg af Phoca caspica,
som lefver i Caspiska hafvet. Har erhalla vi afven
nnderrattelse om en varietet af Ph. annellata, som
lefver i Baikal. Genom dessa arbeten hafva vi fatt
en klar ofversigt af en bland de, genom daliga
beskrifningar, mest invecklade familjerna af dagg-
djurs-klassen , och hafva lart kanna 14 sakra arter,
i stallet for 40 eller flera ovissa namn.

538

Fahr.Tus Statsradct O. J Fa h rams beskrifver, iiti Ve-

„rne'hostcnskaps Acatlemiens Handlingar 1839, p. 222, tlet
Myopota-[^ogst ovaiillga Jiiget af spenarne lios Myopotamiis
Coy pus. De sitta nemligen 14^ turn ofvanfcire sl-
dans niedellinie, och saledes mera pa djurets rygg
an pa dess buksida, hvilket ar alldeles ensamt i
sitt slag bland de hlttills kanda djuren. Ref. bar
efter tryckningen af niimde afbandling haft till falle
att forvissa sig om delta markvardlga forhallaiide
pa det beskrifna exeniplaret, som Herr Statsradet
erhalllt fran Montevideo, och som nii f'orvaras pa
zoologlska Museum i Gotheborg. Spenarne aro
dolde af bar, hvilket troligtvls varlt anlednlngen
att de ej forr bllfvit sedde, ehuru, ett sa stort
antal hudar af detta djur bllfvit forde till Europa,
att, enligt uppgift i samma afhandling, under ar
1831 importerades nara 43,000 stycken, blott till
England.

Byggnaden af magen hos de Inhemska arterna
Retziiis, af Lemmiis (Hypudaeus 111) finnes beskrlfven af
Lemmus!^Prof. A. Retzlus, och afblldad i Vet. Ac. Handl.
1839, p. 120. Olikheterna aro i sannlng ganska
betydliga; i synnerhet ut marker s\^ fjell-lcmmeln
genom sin tunna och foga sammansatta mage, som
ytterllgare rattfardlgar dess nyllgen gjorda afskll- ,
jande sasom eget genus, Myodes Pallas. Hos alia HI
tre iir magen, genom en Insnarjnlng eller list de- *■
lad i 2 rum, nendlgen en storre, blind cardial- ;
sack, liksom vamben hos pecora, och en mind re, HI
kortelrlk pylori-afdelning. Denna sednare bar nara
pylorus tva sma afdelnlngar, eller pasar. Oeso-
phagus slutar med en idisllngs-ranna , liksom hos
pecora, hvilken gar rakt emot pylorl-delens griins,
och det synes harlgenom ej otroligt, att en Idlsllng
skulle forriittas af de vaxtatande gnagarne. Hos
Fjell-lemmelu ar magen hogst tunn och skcir, med

I
I

539

foga iilvecklatle glaiidler, ohetydlig- Insnarjning och
otydliga pylori-pasar. Det fasla epithelium gar ej
ofver granseu mellan de hada Iiufvud-afdeliiingarne.
— //. Arvalis liar stark insnarjning och tydliga
pylori-pasar. Kortlariie aro starkt utbildade i form
af 2 stora areie i pylori-deleii, och det fasta epi-
thelium beklader hela maiden, med undantaii^ af des-
sa tva area^ glaudulosoe. — ■ IIos H, Ainphihius aro
deliiingarne starkast, och idislingsrannan ar betyd-
ligt langre an hos de tva ofriga. Kortelbildningen
ar iifven starkast utvecklad, sa att den intager nastan
hela Pylori-delen, med undantag af 2 flackar,
hvarest det fasta epithelium ofverskrider gransen
mellan maijens tva hufvud-delar. Sa stora olik-
heter maste nodvandigt antyda en betydlig olikhet
i sattet att lefva.

Prof. E s c h r i c h t i Kopenhamn meddeladeEsdnicht,
vid motet i Gcitheborg de af honom och D:r lb- nernes
sen gjorda undersokningarne ofver Delphinernas ^^^l^'
och Phocaceernes karlsystem. Ett kort utdrag fin-
nes i detta motes forhandlingar, p. 135. De be-
kanta aiteriella plexus i thorax och ryggmargs-
kanalen hos Delfmen slutas i 2 enkla arterer, som
ga langs ryggtaden in till hjernan. Utvidgningar-
ne pa Venerna innehalla transversella, contractila
t radar, som Forf. tro tjena till att med styrka
drifva blodet till hjertat da dykningen slutar.

J. S. Billing, Undervisning i hastkannedom Billing,
for korpralskolorna vid kavalleriet (Scc , 48sid. 12:o, 'I'P^^S**
Stockholm 1837. Detta lilla arbete ar i stcirsla
korthet affattadt, och innehaller hastens beskrifning,
dess tanders forandringar efter aldern, termini for
fargen, hofbeslaget och ofversigt af hastens sjukdo-
mar, med sa mycken fullstandighet att den kan
tjena sasom en god minnesbok for hvar och en
som vill lara kiinna detta djur. — Samma cimnen

540

framstallcs med utfcirligliet' iiti foiTattarens ^'Grnncl-
linier till Ilippologi, eller kunskap om hastens bygg-
nad, natur och beliandling", 391 sid. 8:0 med 4 pi.,
Stockholm 1836, hvaruti dessutom hastracerne, aiia-
tomien m. m. afhandlas. En ofversigt af de nor-
diska hastracernes form och skaplynne fran samma
hand, skiille bllfva ett ganska upplysande bidrag
till detta djurs natural historia.
Svenska "Svenska djuren med figurer, skurne i trad,

^" * ett sallskap till Almanachan", 282 sid. 16:o, Stock-
holm 1839 (utan forfattarens namn) ar en omtryck-
ning af ett, ar 1817, i 8:0 utgifvet arbete, som upp-
tager de fiesta Svenska daggdjurs naturalhistoria,
efter andra forfattare, och kan utgora en nyttig
och nojsam lasning for barn. Manga forekom-
mande vetenskapliga misstag aro latt rattade genom
jamforelse med Nilssons fauna.

T.Wright ORNITHOLOGI5 HERPETOLOGI. — Det

foo"aj.f af broderna v. Wright ntgifna plancheverket,
Svcnsha Foglar , har blifvit fortsatt njed haftena
28 — 30. Det ofvertraffar, i figurernas trohet, alia
andra, bade inhemska och utlandska arbeten, som
jag haft tillfalle att se, ty ej allenast fargen och
yttre formen, samt fotternes och nabbets yttrc be-
kladnad aro utmarkt val atergifne, utan afven fja-
derbyggnaden framstiilles sadan , som den verkligen
ar hos hvarje fogel, i den for planchen valda stall-
ningen, i hvilket afsende niistan alia andra fogcl-
plancher visa oriktigheter. — 180 plancher aro nu
utkomne som innefatta ofver halften af vara fo-
gelarter. (Haftet a 21 R:dr B:ko inneh. 6 pi. med
fogelns namn, kon, dragt och anvisning pa storle-
ken, utan text.

541

M. Kcirner, Skandinaviska foglarne, lithogr. Korner
col. figurcr med namii utan text, i ganska mycket foliar."*
lorminskad skala, 5 a 6, eller flera, af narslagtade
arter pa en planche ; utgifvas i hafteii af 6 pi. 4:o,
a 2 R:dr B:ko. Hittills aro utkomne 6 haften,
nemligen det fcirsta 1837, det 6:te 1841. Plan-
cherne aro sa numererade, att da arbetet blir far-
digt, far man en systematiskt ordnad fdljd af alia
arterna. Hittills aro 154 artcr, eller nagot cifver
lialflen, afbildade, och hela arbetet blir fardigt med
10 baften. Plancherna fa ett vackert utseende ge-
nom sammanstallningen af de manga sma och natta
figurerna.

J. Ad. af Strom, Svenska foglarna, 100 sid.strom St.
l2:o med 9 pi. af W. v. Wright, Stockholm 1839, ^*^s'"^-
upptager ej blott de Svenska, utan alia Skandina-
viska Ibgelarter, med ganska korta kannetecken,
ocb ar amnad att tjena sasom en fickbok vid ex-
cursioner. Slagtkaraktererna utgoras bufvudsakligen
af de 83 figurerna, som, utmarkt vackert och tro-
get, fcirestalla nabbarne af alia genera. Har An-
nas, for fcirsta gangen, de ovissa eller blott acci-
dentellt i Skandinavien fcirekommande arterna, af-
skilde, och sarskilt beskrifne i ett bihang. De i
texten uppraknade utgdra saledes landets verkliga
fogelfaunaj det vore onskligt att faunister alltid
ville folja samma principer. Enligt Ref:s asigter
borde dock, utom de liar uppraknade 29 namnen,
an vidare afskiljas foljande, nemligen: Loxia hifa-
sciata y Sylvia Tithys , S, arundinacea , och tills-
vidare. Anas ferina, Procellaria glaclalis samt kan-
banda annu ett par andra arter af vattenfoglar.
Det bar efter bokens utgilVande blifvit bekant att
Tj'inga platyrhyncha och Alauda alpcstris kunna
uppraknas sasom verkligen Skandinaviska arter.
Linnes Corvus Caryocatactcs, eller Nilssons Ca-

Nilssou;
Steril
Anka.

Ref:s

Ornith.

nppsatser.

Hogberg,
Sv. color-

542

ryocatactes guttatus, liar har erliallit namnci Cor-
vus gattatus , och Bombycilla garrula fcires, Jiksoni
i Linnes arbeten, till slagtet Ampelis*

S. Nilsson beski'ilVer en tani Anka, soni
antagit Lannens farger, i Ftirhandl. vid Sk. NaturF.
mote i Gotheborg, p. 133.

Referentens afliandlingar oin Corviis umhrinus
fran AlVika ocb oni Foglarnc vid Calcutta aro for-
ut omnamde, sid. 146 ocb 151, samt den i sednaie
afbandlinij^en forekommande 61Versi"^ten af slajjlet
Dysporus , sid. 174.

Svenska colorcrade fogcldgg , af J. D. Hog-
berg (enligt underskriftcn pa dedicationen), 4:o
forsta baftet, Stockholm 1840, af 4 blad text ocb
4 plancber. Inneballer fi<>'urer af 19

Inneballer fi<>'urer af 19 foc^elarters
^^^^ nemligen dem soni varit Forf. bekante af rof-

ocb krakartade foglar, nied numror, som lianvisa
till texten, bvilken i kortbet angifver fogelns lef-
nadssatt ocb forekommande, samt boets form,
gurerne, som utgora bufvudsaken i arbetet, synasi
vara temligen troget utforde. Det bela skulle blif-'
va fardigt i 6 a 8 baften; subskriblionspriset ar 1
R:dr 16 sk. B:ko for bvardera.

Nlisson, Yid motet i Gotbeborg 1839, meddelade Prof.

fibier. Nilsson en ofversigt af S\e\\sk^ AmphihierTia , samt

loftet om deras utforliga afbandlande, i en snart

utkommande fortsattninof af Skandinavisk Fauna

Uti motets forbandlingar, sid. 137, uppraknas

terna, till ett antal af 17, bvaribland | (11)

Batracbier. De aro foljande:

Lacerta agilis, Hyla arborea, Bufo vnlgarls.

Zootoca vivipara, Rana temporaria, — calamita.

Anguis fragilis, — esculenta, — viridis.

INatrix vulgaris, Bombiiiator igneus, Triton cristatus.

— Levis. Pclobates fuscus, — punctatiis.

Vipera berus, — alpestris.

ar
aro

543

Dessutom namncs dcr en hos oss utdcid skold- Dens.
padda, livilkcn Forf. sedaii utforligt beskrifvit i sj^^'/j.
Vet. Ac. Haiidl. 1839, pag. 194, med figurer. P-^'ida.
Dal man hade beskrifvit tva, vid kanalens ixrafniniif
i Ostergothland funna exempkir, ocli Nilsson har
sjeir, pa olika stiillen i Skane, funnit 2:ne exem-
plar, hvilka alia befinnas tillhora samma art. De
komma ganska nara Emys liitaria , som annu fin-
nes lefvande anda iipp till Preussiska staterna, och
anses af Forf. utgora en varietet af denna art, som
bebott sodra halften af Sverige samtidigt med Lap-
par, Renar, Uroxar, m. fl. Ett af de funna ska-
len iir 8i tum langt, eller lika med de storre
exemplar af samma art som nu fcirekomma i Ita-
lien, och vida mera iin de storsta som nu lefva i
Tyskland. Arten har saledes aftaglt i storlek un-
der den historiska verldsaldern, liksom de arasatan-
de diiggdjuren.

Yid samma tillfiille forcdrog Prof. Rei n ha rd tRei.ihardt
fran Kopenhamn en beskrifning af giftkorteln hos^^^^'f^"
en Naja (Causus rhombeatus Wagler) fran Guinea, ^rm.
Den utmarker sig genom en ovanlig langd, sa att
den stracker sig bakat, mellan musklerna och hu-
den, anda till trakten af 19:de vertebern. Flera
ganska larorika anmarkningar ofver hufvudets ben
hos ormarne, framstiillas i sammanhang dermed.

ICHTHYOLOGT. — Plancheverket: Skandi- wHght,
naviens Fiskar af Wright, Fries och Ekst ro ra^T^ ..*'^'*
(se forra arsb., p. 170) har blifvit fortsatt med tva^fcandin.
haften ar 1837, och tva 1838, Sedan Prof. Fries,
till stor forlust for zoologien i vart land, med
doden afgatt i April 1839, har Referenten ofverta-
git bans andel i redaktionen af detta arbete, och
l3esorjt utgifvandet af Orte haftet ar 1840. Arbetet

544

fortsiittes cfter den forut foljda planen, med tillagg
af en latinsk ofversattning for iitlandningar, men
flera omstandlglieter liafva intraffat, som lilltills
lilndrat iitglfvandet af det nastan fardlgtryckta 7:de
baftet. Uti do nu utkomna 6 haftena aro 42 fisk-
arter upptagna. (Hiiftet af 6 color, pi. med 4 ark
text J inom Skandinavien a 4 R:dr B:ko, samt 12
sk. B:ko tllloknlng da latinska texten astiindas;
utom lands a 34^ Thlr. med bad a texterna. — Prl-
set ar jemt lialften da ocolorerade plancher tagas).
Scliager- N. O S c h a g e r s t r o m , forteckn 1 ng pa fiska rne

^'skar Vid'^^^ Landskrona, Physiogr. Sallsk:s Tidskrift 1, p.

Landskro-286 ocli 291,' Lippraknar 55 fiskarter, som bllfvit
funna i sundet vid Landskrona ocli i sott valten i
trakten. Synonymi och locus anforas vid alia, ocli
sarskilt beskrifning eller naturalhistoria meddelas af
Coregonus fera, Clupea finta, CI. Harengus, Cy-
prlnus Carpio, C. Goblo, Gadus Lusciis, G. Calla-
rias, G. Carbonarlus, Motella cimbrica, M. Mustela
och Pleuronectes boreaiis, som Fcirf. anser skild
fran PL Platessa. Broskfiskarna aro utelemnade.

Fries, Pte- R. p. Frics, om Ptcrycomhus Brama, nytt

'fiskslagte fran Lshafvet; i Vet. Ac. Handl. 1837, sid.
14, med figur. Denna besynnerligt bildade flsk
kom uti en remiss fran Hammerfest utan iippgift
pa stallet, hvarest den blifvit fangad. Den star
narmast Pteraclis bland Scomberoiderne, bar ur-
nupna fjall, ganska bred kroppsform, inga tander
pa vomer och ossa palatina, samt rygg och anal-
fena af nara kroppens liingd.

Dens, om Dc Svenska arterna af slagtet Calllonymus be-

^ mus?" skrifvas af Fries i Vet. Ac. Handl. 1837, sid. 39.
De hittills antagna C. Lyra och Dracunculiis iiro
blott o^ $ af samma art; en ny Svensk art C. ma-
culatus Raf. tillagges, utmarkt af bakre ryggfenans

ocell-

545

ocell-llka flackar. Bada arterna aro afbildade ocli
beskrifna i "Skandinavlens Fiskar".

Hans afhandling om slagtet Clinus (Blen- Ciinus.
nius L. , Lumpenus Reinh.) aro anforde, sId. 226
och 229.

De Svenska arterna af Gobiiis underkastas en Gobius.
revision af Fries, i Vet. Ac. Handl. 1838, p. 238.
Ruthcjisparrl visas vara egen art, och en ny, G,
gracilis? Jen. tillagges, dock blott efter ett enda
exemplar. Vi hafva alltsa nu 4 arter antecknade
vid vara k aster *).

Fries tviflade pa de uppgifter af Shaw, som Salmo
forut aro omtalade (sid. 231) angaende laxens ge- ^ *"" "^*
Deration och form fci rand ring. Han lyckades, att
fran Norrkciping erhalla exemplar af Stirr, hvil-
ket ar detsamma som Engelsmannens Parr ^ och
deribland nagra med full mjolke; de ofrige hade
sa outvecklade genitalia att konet ej kunde bestam-
mas, och i allmanhet kanner man lika litet hos
OSS som i England nagon Stirr med rom. Till
amnets vidare utredande beskref han fisken under
namn af Salmo Salnmliis Ray, i Vet. Ac. Handl.
1837, sid. 1, med figur af W^ right. Fries trod-
de visserligen att Laxens unge liknar Parren, men
misstankte, liksom Yarrell att en annan fiskart
kan finnas, som alltid bibehaller detta utseende,
och ej nar en betydligare storlek. Bada anse nem-
ligen otroligt, att en fiskunge, fcire erhallandet af
sin utbildade form, skulle hafva utbildad mjolke;
och denna markvardighet aterstar annu att upp-
lysa. Stirren har nagorlunda utseendet af en liten
Forell, och utmarker sig genom 9 stora, morka.

*) De hiir uppriiknade afhandlingarne af Fries, aro ofver-
satte i Wiegmanns Archiv 1838 och 1839.
Prof. Sundevalls Arsb. 7837—1840. 35

54G

transversolla flackar, eller hreda tviirband pfi krop-
pens sldor.

Ekstrom, Prosten Ekstrom vjsar att Cyprinus Gibelio

cfbeiioNj ^»' ^n egen art, iitan blott en degenererad form
eller varietet af vanliga sjomdan (C. Carassius),
uppkommen genom brist pa foda eller utrymme
nti mind re dammar och valten polar, under Hera
generationer. Det ar markvardigt, att man ej forr
kommit till denna formodan deraf, att C. Gibelio
endast forekommer pa sadana stallen. Se Yet. Ac.
Handl. 1838, p. 213, samt Skandinaviens fiskar
vid PI. 31 och 32.

Fries, En annan fisk konimer att fdrsvinna fran an-

rus^ramu-*^^^^ af egna arter, nemligen Cycloptcrus minutus ,

*"®- som Fries visat vara ungen af C. Lumpus j Vet.

Ac. Handl. 1838, p. 226, med figur. Samma me-

ning liar Thompson, nagot sednare framstallt i

Taylors Annals, Vol. 3, p. 38.

Schager- Lipciris Gobius llnnes beskrifven af N. O.

LipaSs. Schagerstrora i Vet. Ac. Handl. 1838, p. 248.

Den saknar appendices pyloricae.
Fries g^ orranskninof af vara Flundror anstalldes af

Pleuro- . ^ . ^

nectes. Frics, som till de forut kanda Svenska ai'tern^

lagger en ny, PL Cardina Ciiv. — Han bevisailHl
ovedersagligen att den art, som fatt namnen saxi-
cola och nigromanus y ar Linnes PL Cynoglossus ,
da ingen annan an denna fiillstandigt passar till
Linnes och A r t e d i s besk ri f n i n ga r , elle r ha r sa
stort antal stralar i de vertikala fenorna; vidare,
att namnet PL nucrocephalus Donov. maste antagas
i slallet for de i nordens fauna inforda namnen
PL Quenselii Hollb., Qvadridens Faber, Microsto-
nius Faber och Cynoglossus Nilss. ; samt att PL
Linguatula Linn, ej ar en nordisk art. Se Vet.
Ac. Handl. 1838, sid. 164. Harvid bor allenast an-
markas, att PL Linguatula i MiUlers Prodromus

547

och Retzii Fauna Sv. ar densamma som Pt, li-^
mandoides Bloch, livilkct jag, i Skand. Fiskar, uti
Sy lion, till pL 27, anfcirt.

Likaledes bestamde Fries, iiarmare an fdrut Fries
skett, de noidiske Syngjiathi, utiedde fortraffligt tfj"*'
deras hogst invecklade synonymi, och visade att
4 aiter forekomma vid kusten af Bolmslan, nem-
ligen :

l:o Syngnanthi marsupiales, (Tangsnallor), kroppen
kantig, forsedd med brostfenor, och barande
iiggen i en for tillfallet bildad cavitet under
stjerten. S. Typhle ensani.
2:o S. Ophidii (Hafsnalar) kroppen trind, utan
brostfenor m. m., barande aggen i nakna
celler under abdomen.

iS". cecjuoreus L. med rudiment af stjertfena.
S, ophidion L. nosen rat, Stj, fn. O.
S. lamhriciformis Yarr. nos kort, uppbojd ,
Stj. fn. O.

Den riitta Syngn. Acus bar ej blifvit beskrifven
och trohgtvis ej heller funnen vid Skandinavien,
utan man bar sannolikt forblandat den med S.
Typhlie. (Se Vet. Ac. Handl. 1837, p. 23). —
1 anledning af denna afbandling af Fries, liaf
Yarr ell infort en revision af de Engelska Syngna-
thus-arterna i Taylors Annals 1839, vol. 3, p. 81
(isis 1839, p. 753). Den ratta S. Ophidion Linn,
finnes vid England och har blifvit beskrifven under
de namn som Fries uppgifverj S. Ophidion Yarr.
i Brit. Fishes, ar en annan art, men Fries bar
oratt ansett den for hannen till S. oequoreusj Y.
anser den for skild art och kallar den, efter
Yenyns, S. anguinusj hannar och honor finnas
af bada, och de skilja sig inbordes genom storle-
ken och stjertens olika langd, nemligen:

548

S, Mquoreus cf" 9 iir storre, mfd stjerten knappt

liingre iin den ofriga kroppen.
S. Anguinus Yarr, cf ? ^r alltid mindre, nied
stjerten ^a| langrc an kroppen, och forekom-
mer vida allmannare.

Hartill far jag lagga, att jag, under ett kort
besok i Bohuslan forliden sommar, fann Yarrells
uppoifter giilla afven for var vestra kustj bans S»
anguinus ar afven der allman, och skiljer sig dess-
utom genoni sin rundade, eller, niellan de bada
sidokolarne, nastan platta rygg, fran S» Mcjuorcus ,
sonj bar ryggen skarpt kolad. Yid vara kuster
finnas alltsa 5 arter af Syngnatluis. De arter som
Fries kallat Syngnathi Ophidii, iitgora slagtet Scy-
phius Risso.

En riittelse nied afseende pa figuren af S.

Opbidion BJocb, bar af Fries blifvit inford i

YV^iegnianns Arcbiv 1838, p. 374. Blocbs S. Opb.

ar nemligen ej Linnes art, utan just den nyss

anforda formen, som Fries ansag for bannen af

S. sequoreus. Wiegmann bade pastatt motsatsen,

tillfolje af ett exemplar, som fans i Blochs sambng.

Fries me- Sedan Fries bade ulredt arterna af Syngna-

umoY^os. ij^iig iipptackte ban en ganska markvardig form-

nathusr foraudriug, eller en sort metamorpbos, bos S,

lumbrlciformis, Ungen bar nemligen, da den nyss

lemnat agget, bade brost- och stjertfenor, och be-

tjenar sig af den sednare for att simma. Sasom

iildre saknar den stjertfena och simma r ej eller

daligt, utan kliittrar bland bafs-tangen, och be

gagnar sig dervid af stjerten for att gripa omkring

stjelkarne. (Vet. Ac. Handl. 1837, p. 59).

Pj,igg Afven de Svcnska arterne af slagtet Baja

^^'v^- blefvo af Fries, till artskillnader och synonymi

fullt utredde. Han har afbandlat detta slagte i

Vetenskaps Academiens Handlingar 1838, p. 126.

549

Eullgt liononi finnes uti Kattegat sex arter, livilka
liaii pa foljande satt bestammer:
l:o Raja) clavatai, roslro bicvi, aiigulum obtusiini
formante.

li clavata L. aculels noii striatis.

R, radiata Doiiov. aciileis striato-racllatis.
2:o llajaj bcvcs, rostro loiigiori, acutangulo.
* Corpore subtus albo, inimaculato.

R» fullonica L. seriebtis caiicia:; aculeatis 2.

R* Lintea Fries, ser. caiidae acul. 3.
** Corpore subtus nigro punctate et strlolato.

R» Batis L. rostro mediocri; spinulls sublaevibus.

R. Vomer Fr. rostro longlsslrnoj spinulis stelJatis.

En figur af Amphloxus lanceolatus Yarr. efter Amphi-
lefvaiide exemplar, blef insatt uti Vet. Ac. Handl.
1838, men den tillhorande texten saknas.

Under titel at' anteckninij^ar pa en resa i Bo-F. Sunde-

11.. 1 -1 T»* I- T • no 1 ^''" °™

liuslan, bar mui bror, Medic. Licent. r. ounde- liskeri.
wall, i Landtbruks-Academiens Handlingar 1837,
p. 265, infort en afbandling, som innefattar atskil-
liga underrattelser om silHisket, storfisket, makrill-
fisket ocb bummerfisket i Bohuslan, hvilka kunna
vara af interesse sasom grundade pa iakltagelser
ocli samtal med fiskrarne pa stallet.

ENTOMOLOGl. — G. Dahlboni, kort un-Dahibom
derrattelse om Skandin. Insekternes skada och iijtta J"^^^^^^J",'
i bushallningen, en handbok for. Landtbrukare ocli skada.
Naturforskare, XXXVl ocb 340sid. 8:o, Lund 1837,
pa Berlings forlag, med 2 pi. (2^ R:dr Biko),- kan
utgcira en natt ocb underballande (ifversigt af in-
sckt-klassen for nybegynnare, eller for dem , som
utan tillgang till en vidlyftigare entomologisk litte-
ratur, onska erhalla nagon kannedom om insek-
t ernas lefnadssatt ocb invcrkan pa menniskans bus-

550

hallning. For vetenskapen liinelialJer den inga
nya eller ulredda uppgifter, hvilket afven i ett
arbete af denna be&kafTenhet var ofverflcidigt, ocli
det hade aldrig bort niimnas 1 fall titein ej anglfvit
att arbetet var sknTvet for naturforskare. Man
skulle deremot kunna anmarka nijcket cmot en
stor del uppgifter, t. ex.: bela framstallningen af
Livia juncorum^ att siigroret hos Livia och Coccus
ufgar fran brostet; att boiian af Psocus ar vinglosj
att den bos oss vanbga ballon -masken ar larv till
en Curculionit, o. s. v.j afvensom mot de medeL,|
hvilka fdreslas till bindrande ocb forekommande al
insekternes skadligbet. Det uppgifves t, exe, pag.
65, alt man, for att hfndra den skada som for-]
orsakas af notmasken, Ixir afplocka ocb uppbrannaj
alia sjuka ocb maskstnngna notter. Delta skulle ej
bli raojligt, ocb behcifves ej, ty den i Sverige all-
mant brukliga notplockningen , sedan notterna blif-
-vit raogna, ar utan tvifvel ett vida battre medel,
och sakert det enda sora kan rekommettderas. Yid
den tid da notterna vanligen plockas, ar nemligen
ett bogst obetydligt antal notmaskar utkrupne
£6r att bli puppor i jorden, ocb de ofrige, som
bemforas till gardarne bli i allmanbet forstorde
under notternas knack ning eller af brist pa djup
jord att ligga uti under pupptillslandet. — - Arbe-
tets syftning, att gora vetenskapen popular, ar for-
ofrigt bercimvard , afvensom beniodandet att bilda
en Svensk terminologi^ ocb vi boppas att flera,
battre lyckade forsok skola leda till dessa ganska
onskvarda mal.
Zetter- J, W. Zettcrstcdt, Insecta lapponica, Lip-

Lappon. siae, sumtibus L. Voss 1840,- 71 ark, stor 4:o (for-
sta haftet utkom 1837 ocb innefattar en omarbet-
ning och utvidgning af Forfrs Faunu Lapponica. Det-
ta ined en utomordentlig flit, inom nagra fa ars tid

551

skrifna arbete, saiiiinanf'attar iilaii tvifvel storsta
massan af norra Skandinaviens insektarter, hvilka
till storre deleii blifvit, med lika ovanlig iliardig-
het, insamlade af Fcirfattarcii sjelf, under tvenue
sonirar som ban tillbragt derstades. De beskrifna
arternas antal ar omkring 3500, nemllgeii:
Coleoptera 1007 (hvaribland 58 Heteromera. Flera
slagten af Tetramera iippriikiias
dessutoni bland deni).
Ortboptera 28.

Hemiptera 234 (130 Heteropl. 104 Homoptera).
Lepidoptera 425 (deraf 76 af Papillo L.).
Neuroptera 123 ( — 56 af Pbryganeie L),
Hymenoptera 455 (94 acul. 281 Parasita (See, 80

Tentbr.).
Diptera 1247 (1007 flugor ocb 240 myggor).

3519.

Forf. bar cfifvit en storre utstrackninij at sitt
omrade, sa att dertinder inbegripes Doviefjell samt
flera odlade trakter, som hvarken till kliniat ellei*
natur likna Lappland ocb Norrska Finmarken, t.
ex. Dalarne, en betydbg del af Svenska Norrland,
samt bela Norrska Nordanfjells, till ocb med Trond-
bjem *), ocb dessutom upptagas, under samma
nummerfdljd, nagra uteslutande gronlandska insek-
ter_, bvarfore en tabell ofver de i sjelfva Lappland
ocb Finmarken funne arterna skuUe vara boijst
upplysande for Insektgeografien. Ref. bar uppgjort
en sadan tabell ofver Coleoptera, ocb funnit, att
endast 918 af de under denna ordning beskrifna ar-
terna kunna saijas tillbora de sistnamde recfionerna,
ocb deribland endast 42 Heteromera. De lanae

*) Det Van anmlirkas att Hydrophilus spinosus]af Esmark
och Boh«man entlast blifvit. fiinnen vicl Christiaiiia.

552

samlade ocli kanda Coleoptcra maste naturligtvis
vara fullsliindigast upptagne, och likviil finna vi ett
langt ofvervagande antal af Diptera, som antyder
sa val dessas bestamda ofvervigt mot norden, som
den outtrottliga flit hvarmed de blifvit samman-
bragle. Vid genera anfores dessutom det antal af
arter som Forf. kiint fran hela Sverige; det skulle
vara en stor fordel att iiga en llkadan, beskrifvande
ofverslgt af dessa atminstone inom nagra ordines,
som thy varr annu utgora stora luckor i var fauna.
Rosen- Eb. MuHck af Rosen sc hold, Prodromus

CoieopteraFauna3 Coleopt. Lundensisj Diss. ac. Praeside S.

^"""^^"'•Nilsson, Lund 1835 5 ett ark, utgor blott borjan
till en upprakning af de omkring Lund fcirkom-
mande Coleoptera, innefattande 63 arter af Lamel-
licornia ocb Hisleres. Da sakra specialfauner aga
ett stort varde for djur-geografien skulle det vara
onskvardt att erhalla fortsattningen af denna. Goda
anmarkningar vid genera, en naturlig indelning
af sliigtet Aphodius , uppgifne konsforhallanden och
rattade namn gifva at den utkomna borjan ett
slorre varde, afvensom utmonstrandet af sadane ar-
ter som blifvit uppfdrde i var fauna utan att be-
visligen Ijora dit, t. ex. Aphodius 4 maculatus,
Hister 4 maculatus och H. sinuatus. Hoplia gra-
minicola och argentea, afvensom Platycerus cara-
boides och rujipes anfdras sasom olika kon af sam-
ma tva arter. Den uppgifna, vid Alnarp funna
JEsalus y bar befunnits vara den for Sverige nya
Nosodendron fasiculare.

Schoiiherr Schonhcrrs stora och i hela verlden, hvarest

Cu'rcuiio-Entomologi idkas, bekanta arbete. Genera & Spe-
nidura. ^jgg Curculionidum (8:0, Paris hos lioret) har blif-
vit raskare fortsatt an man kunde vaga hoppas.
A r 1838 utkom sednare halften af vol. IV, hvarmed
verket kunde anses afslutadt, upptagande 4089 ar-

553

ter; men under arbetets fortgang hafva ett sa stort
antal nya arter blifvit siinde till forfaltaren, fran
alia verldsdelar, att ett lika stort supplement blef
nodvandigt att utgilVa, och af detta liafva utkoiu-
mit vol. V, 1 och 2 samt sist vol. VI, 1 (474 s id.
1840), hvilka innefatta tillaggen till Ortlioceri och
halften af Gonatoceri bracbyrhynclii. Den mcida
som ett sa stort arbete kostat forfaltaren, hvilken
lefvat och arbetat skild fran Europas storre sam-
lingar, och genom en vidstriickt correspondans
mast ersatta denna brist, kan endast bedommas af
den som forsokt nagot i samma vagj den hade
iifven ofverstigit en ensam menniskas krafter, hvar-
fore man maste fagna sig atj att han i Hrr Gyllen-
h a a 1 , B o h e m a n , F a h r ai u s och Rosenschold
funnit medarbetare, som gjort utforandet mojligt.

C. H. Bo hem an lemnar en utforlig latinskBoheman,
beskrifning med figur af den paradoxa Curculion- mus.
fovmea Calodromus Melleyi Guerin, fran Manilla,
i Vet. Ac. Handl. 1837, p. 218.

Samme forf. beskrifver 5 nya arter, franochDerbe.
Sierra Leona, af slagtet Derhe (nara Delpliax), och
lemnar figurer ofver desamma, i Vet. Ac. Handl.
1837, p. 223.

G. Dahlbom iakttagelser ofver Svenska fja-Dahlbom
rilar Diss, acj Lund, 4 ark 1836 och 1837 innehaller en pj^^^iiar!
afhandling i popular stil ofver fjarilarne i allmanhet,
samt ofver Papilio Machaon, Sphinx ligustri, Bom-
hyx bucephala och B. qvercus, med en planche fdre-
stallande difcsa 4 arter sasom larver och imagines.

C. H. Boheman, de Tinea Linneella, Vet. Bohemaa
Ac. Handl. 1837, p. 231, med figur. For jemfo-Linneeiia.
relsen med denna ytterst sallsynta, men vackra art,
lemnas afven beskrifning af T, Roesella.

G. Dahlbom, Examen historico-natu rale de Dahlbom
Crabronibus Scandinavicis, eller Naturhistorisk un-

554

dersokning om Skandinaviska Silfver- ocli Guld-
miinsteklar, 4:o, Lund 1839, mcd text pa svenska
och latin, utgifven i form af academiska dispu-
tationer. AF denna afhanclling, sora synes blifva
vidlyftig, liar blott borjan, 36 sidor, utkommit,
innefattande en allman beskrifniiisf samt indeliiini^
af slaijtet Crahro, Deraf inhemtas att Fcirf. kant
28 "Skandlnaviska arter"^ bvaribland dock en, som
Farf. kallar Cr, van der Lindeni (hvilket namn
val rattare bade bordt beta Cr. Lindeni), endast ar
funnen i Finland. Slutligen finnes deri beskrif-
nino^ af 8 arter. En Tabell lemnar ofversio^t af
de 11 genera bvari St Fargeau fordelt det ganska
naturliga sliigtet Crabro, och man maste halla Forf.
rakning for att ej liafva antagit dem.
id. Aula' De Svenska arterna af Aulacus (bland Eva-

niales) beskrifvas af Da hi bom i Isis 1837, p. 173.
Dabibora G. Dahlbom, Conspectus Tenthredinidum,

tusSthr '^'•'^^^^"*" ^^ Opyssinorum Scandinaviae, 16 sid. 4:o,
Havnioe 1835, ar en namnforteckning ofver 285
Skandinaviska arter, tillhorande de namde famil-
jerna. Da slagtena aro under-afdelade och lokaler
anforde, utgor denna forteckningen god bjelpreda,
jemte Fallens arbeten, inan vi aga en beskrifvande
ofversigt af dessa arter.
och Pro- En sadan fullstandig beskrifning, bar Dahl-

drom. Hy-j^^ j^^ borjat uudcr titeln: Prodromus Hymenopte-

menopte- J ^ j i

roiogioe. rologiaj Scandinavicas, Lundne 1836, 8:o; men deraf
bar ej utkommit mera an blotta borjan, 104 sidor,
som innefalta allman beskrifning och indelning af
Hymenoptera, literatur for Tenthredinides samt af-
skrift af de fdrnamsta fdrfatlares genera med ka-
rakterer, upprakning af alia arterna i Stephens
kataloo^, allman beskrifninij af Tenthredinides deras
naturalhistoria i allmanhet, samt speciell hdgst ut-
forlig afhandling af slagtena Ciinbcx , Athalia, Hy-

555

lotoma, Lophyrus , Monoctenus (n. gen., L. juni-
peri), Cladiiis och forsta arten af Priopliorus , till-
liopa 38 arter. Detta arbcle iir tilltaget i en sa
vidlyftig skala att titeln Prodromus bar sjnes vara
bcsfaofnad i en orlktiof nieninsr, och det hade va-
rit hogst onskvardt att Forf. hunnlt ntstracka det
till de artrikare och mlndre kanda slagten oFver
bvilka i synnerbet en bjelpreda bebofves. Detta an-
danial hade varlt vunnet, till stor fdrdel for var
literatur, om blott goda diagnoser blifvit fogade
till den nyss anforda upprakningen af arter 5 men
\ fall det storre arbetet kan iitforas, sa ar delta
naturligtvis af annn storre varde. Tva ganska upp-
lysande och vackert utforda plancher medfolja,
innefattande detaljer till den generella beskrifnin-
gen. — Enligt de systematiska asigter soni Forf.
har gemensamt med S:t Fargeau, uppraknas
Cynipsece under Hymen opternes afdelning, ''Plcinti-
vora'\ Det namnes ej httruvida de parasltiska ar-
teirna af Figites komma att uppraknas bland Plan-
tivora , under familjen Cynipseoe, fran bvilken de
val svarligen kunna afskiljas, utan valdforande af
de tydligaste affiniteter. (Det utk. haftet a 1 Pvdr Bko).

P, W a h 1 b e r g s , besk ri fni n g a f n agra nya Wahiberg,
Svenska Diptera, i Vetenskaps Acadrs Handlingar
1838, p. 1, innefattar nagra ganska utmarkta ar-
ter, funne vid Gusum i ostra delen af Ostergoth-
land, och vid Stockholm. De aro foljande:
Ceroplatus sesioides n. sp. Milesia saltuura Fabr.
Tabanus glaucopis Meig. Anthomyia hyoscyami
Thereva eximia Meig. Meig

Laphria atra Fabr. Asilus Psairoptera nov.gen. med

L., ej aterfunnen bos 4 nya arter.

oss sedan Linnes tid. Drosophila alboguttata
Dolichopus remipes n.sp. n. sp.

Xylota crassipes n. sp.

556

Det nya slaglet Psairoptera kommcr niiia
Sepsis och Ortalis, ocli dess a iter hafva liksoni tlera
af dessa, en svart tliick i vingspetseii. — En gan-
ska miirklig underrattelse lemuas, nemligen att
Anthrax Hottentotta sasoni larv ar para sit i f jar il-
ia rver. Dess pup pa beskrifVes.

C. S u n d e w a 1 1 , om Skabbkrakct , jemte na-
gra andra arter af Acari, med figurer, i Physiogr.
Sallsk. Tidskrift 1, p. 28.

Loven MALACOLOGI. — Upptackten af en form-

f5ry"ndi"forvandling hos de nakna Gasteropoderna omtala-
des forut, sid. 391. Vid Bohuslans kiist fann S.
Loven densamma, ulan att da kanna Sars's upp-
tackt hos samnia djurslagte, samt dessutom hos ett
med snackskal forsedt Gasteropod-slagte, nemligen
Rissoa, hvars formforvandling ej synes vara sa stor
som den hos Aplysia Doris m. fl. — Alia dessa
djur hafva, da de nyss utkommit fran agget, ett
litet nautilus-likt snackskal, outbildad fot med tyd-
ligt lock, samt tva stora vinglika flikar pa hufvu-
det, hvilka aro betackte af flimmertradar och tjena
till rorelseoro^an. Det var dessa larver som Sars
forst hade beskrifvit sasom ett eget pteropod-slagte,
Cirropteroru Bada forfattarne meddela flera upp-
lysningar ofver dcras anatomi och utveckling 1 ag-
get. Loven lemnar dessutom en hogst marklig
tydning af hufvudels yttre delar hos dem och hos
de utbildade Gasteropoderne. Ungens vingflikar
aro alldeles oberoende af tentaklerne och qvarblif-
va under hela lifstiden i mer eller mind re forand-
radt skick. Naslan oforandrad form bibehalla de
hos Thetys Jimhria i Medelhafvet, hvars besynner-
liga hufvud-prydnad, afvensom de hos EoUdia vipp-
gifna 6 tentaklcrna, harigenom erhalla en tydning.

557

Hos Tritonia Hombergi, Cloelia Lov. (Doris fimbrl-
ata Mull.) ocli manga andra qvarsta tydliga lem-
ningar deraf, och hos alia qvarbliTva de nti en del
af tcntaklerna. L. visar nemligen att tentaklerna
utoxiras af tva fran hufviidet ut<i^aende delar: Om-
matophornm eller cigon-skaftet, och det, vanllgeii
dermed hopvuxna Vihraculum Ehr., som ar bekladt
med cilier. Dcssa bada delars utblldniiig' star van-
ligtvis i ett omvandt forhallande till hvarandra,
sa, att en del mollusker hafva oskaftade ogon och
stora tentakler, som blott besta af vibraculum hos
de arter hvilka hafva dgat sittande i spetsen af
tentakcln, genom en stor forlangning af ogonskaf-
tet, tyckes vibraculum vara alldeles undantrangdt.
Detta Vibraculum befinnes alltid vara larvens me-
tamorfoserade hufvudflik. L. anser Cephalopoder-
nes 8 armar uppkomma fran samma organ och
framstaller fragan huruvida de 2 framre tentak-
lerne hos Limax, Helix m. fl. maste erhalla samma
tydning eller anses for tillkomne organer, hvilken
fraga kan endast afgoras genom direkt observation.
L. beskrifver dessutom ett markvardigt apparat af
kalknalar, i huden af Doris, sedan den antagit
sin blifvande form, hvilket torde vara en lemning
eller ett analogon af ungens snackskal. (Se Vet.
Ac. Handl. 1839, p. 227, med fig.).

E s c h r i c h t u n d e r so k n i n ga r a f Salpa cordi- Eschricht
fovmiSf som i korthet framstalldes vid motet i Go- ^^'P^'
theborg (se Forhandl. sid. 131), erbjuda manga
nya och vigtiga bidrag till kannedomen om dessa
besynnerliga djur. Embryonerna lago sins emellan
fdrenade i form af bojda striingar. De forblifva
sedan under lefnaden forenade pa samma siitt, och
det ar en falsk asigt, att de skulle fodas skilda,
och sednare fasta sig tillsamman. Sammanhaftnin-
gen m. m. beskrifves noga. Dessa undersoknin-

558

gar skulle utfoiilgcn intagas i Danske Vid. Sclsk.

Skrlfter.
Retzius] Retzius, om fossila infuslonsdjur i Sverige

fusions- ocli Finland, Berliner Bericht 1838, p. 5. Se forut
djur. yjj infuslonsdjur, sid. 428. Del organ iska kisel-

mjolet vid Degernas i Norrland hade lange varit

anvandt sasom foda.

Hisinger LETHEA. — W. Hisinocr, Lethea Svecica,

Lethea . ... . .

Svecica. scu Petrificata Sveciae, iconibus et diaracteribus il-
lustrata, Holmise 1837, 124 sid. 4:o, c. 36 tabb.
aeneis (16f R:dr B:ko, de tvu sista tabb. utgora
Suppl. l:um). Supplementuni Secundum 1840,
och conlin. 1841 (tabb. 37— 42,* 2 R:dr 44 sk.).
Genom detta arbete erbollo vi pa en gang en of-
versigt af alia de i Svenska jordcns olika formatio-
ner funna organ iska lemningarj de hafva ej forr
varit beskrifne pa ett stalle. De haruti upptagna
arternas antal aro foljande:

Djur (Vert. Artie. Moll. Zooph.)Vaxter.
ialdre6fverg.f. 97 ( — 40, 48, 9) 2.

-nyare — 109 ( — 8, 59, 42) —
-kritform. 144 ( 8, 2, 118, 16) 25.

350 ( 8^ 50, 225, 67) 277
Alluvium, Di-
luvium, 58 ( 1, 2, 54, 1) —

Haribland aro ej uppforde de aldra njaste
bildningarnes organiska innehall, t. ex. de i Skan-
ska lorfmossarne funna Oxarterna, Ren, Elg m. m.,
hvilka, sasom samtidige med menniskan, tillhora
landets Fauna mera an dess Lethea och aro upp-
lagne i Nilssons Fauna. Skandinaviens markvar-
diga fattigdom pa yngre bildningar, af flots- och

559

tcrtiar-forinationerna, gor, att var Lethea forekom-
iner hogst art-fattig i jemforelse med de fiesta an-
dra landers. Vi staniia i storsta fcirbindelse hos
Forfattaren for delta tillagg till var lilteratur, och
hoppas att det skall lifVa hagen hos den nu upp-
vaxande gencrationen, att med ifver fortsatla un-
dersokningen af dessa miirkvardiga monumenter,
af livilka annu mycket nytt ar att lara, och af
hvilka sakert annu manga okanda former atersta
att finna.

Samme forfattare har sarskilt beskrifvit krit-Dens. om
badden vld Carlshamn i Vet. Ac. Handl. 1838, p.^^la cS
194. Detta ar den nordligaste kanda del af krit- ^""*"'
formationen hos oss, sedan Icirekommer den ater i
nordost pa Osel. Petrifikaterna uppraknas, och
deribland Ostrea Fir^inica och O. exaltata, hvilka
endast der blifvit funne inom vart land.

Hi singers arbete: Anteckningar i fysikDens. an-
och geognosi under resor i Sverige och Norrige, pLsit!
har blifvit fortsatt med 6:te haftet, 168 sid 8:o, 9
pi., 1837,- 7:de haftet, 148 sid., Stockholm 1840,
utan plancherj bada med sarskilt titel: Bidrag till
Sveriges geognosi. De innefatta rika bidrag till
kannedomen om Skandinaviens jordbildning och
petrifikater. Sarskilt finnes, i det sednaste haftet,
en forteckning pa de kanda petrillkaterna, ordnade
efter de provinser hvarest de forekomma, utgo-
rande en samling af locala fanner, soni bor blifva
af mycken lattnad vid undersokningen.

Angel in, Musaeum Palaeontologicum Svecicum. Angelin
— Sedan ar 1838 utgifver A. samlingar af petri- ^^^^*^™
fikater fran Sveriges ofvergangs- och kritformatio-
ner, i halfva centurier (50 arter), vanligen flera
individuer af hvarje art. Manga af dessa aro nya
for Sverige, och nagra skola vara belt och ballet
okanda. Herr Angelin har besokt de fiesta stallen

560

i sodra Sverige hvarest petrifikater erhallas, och
gjort forvanande stora insamlingar, livarfore han
kan lemna talrlka exemplar af arter som anses for
ganska sallsynla. Han bar iifven sokt att nied
noggrannliet bestamma arternes synonymi. Sam-
lingariie titgifvas i Kdpenhamn uti Reitzelska
bokhandehi a 15 Rigsb. Daler (omkring 20 R:dr
B:ko) for balf-centiirie. Exeinplaren arc ulmarkt
vackra. Sarskilta formatloners petrifikater kuiina
afven fas eiisamt. (Se Kroyers tidskr. 2, p. 307,*
forteckniiig pa sista balf-centurien finnes pa om-
slaget af Kroyers tidskrift 2 hft. 3).

Heden- Prof. J. Hedeiiborg, bvars resor i Afrika

jordforra. blifvit nti de foregaende arsberattelserna omtalade,
I Egypten|-,g,, Igniiiat eii kort ofversigt af Egyptens geognosi,

Rhodos. i 9:de bandet af Skandia, p. 75, och uppriiknar i
sammanbang dermed en del af der forekommande
petrifdiat-genera. Nagot mera omstiindllgt afband-
lar ban tertiar-bildningarne pa Rhodos, \ samma
tidskrift, p. 238. De uppraknade petrifikaterna arc
till storre delen af molluskerj af hogre djiiren an-
foras blott riagra obestamda fiskvertebrer.

A.Retzius ANATOMI och PHYSIOLOGI. — Prof. A.

°'" .jjgjf/'R e t z i u s bar undersokt och ftinnit de delar af
bjernan fran bvilka nagra af hjern-nerverna leda
sitt ursprung. Pars motorla af N. trigeminus upp-
komma fran pyramidalstrangarne, i synnerhet sedan
de ingatt uti pons Varoli. Nervus facialis, an-
sigtets mimiska, motoriska nerv, uppkommer fran
yttre ollvar-strangarne och oliverna, bvilka afven
afgifva rotter till N, hypoglossits, R. an ser der fore
, oliverna for att vara mi mi kens och talets organ,
samt finner denna asigt bekraftad derigenom, att

dessa

561

dessa delar utesliitande tlUhora menniskan. Af ner~
viis vagus harstamrnar kanselrotterna fraii det inre
af corpora restiformla; rorelsetradarnes rotter kom-
ma deremot Fran den del af corpora pyramidalia
som ligger uti pons Varoli (Lak. Siillsk. Arsb. 1836,
p. 15 och 1838, p, 3. Miillers Aixihlv 1836, p.
362 och 1837, p. XXTII).

Retzii afhandling om tanderna, i Vet. Ac. Tiinder,
Handl. 1836, refererades i forra arsberattelsen. I
Lakare Sallsk. arsberattelse 1836, p. 2, bar ban
sarskilt lemnat en kort beskrifning af benjords-
cellerna uti benen i allmanhet, sa val som i tan-
derna. De aro ej sollda corpuskler sasom Pur-
kinje bade iippglfvit, iitan verkh'ga celler, till
bvilka ga en mangd ylterst fina karl, som tyckas
fora benjorden.

Af Retzlus kunna forofrlgt foljande, i La-flera Afh.
kare Sallsk. arsberattelse Intagna uppglfter citeras,^ Fdr™.™^
som sta i sammanhang med vart amne: om Zorula
Zinnii i ogat, se 1838, p. 5j — om monstrosa
menniskofoster, ibd. 1836, p. 32 j — om ovanligt
sma ogon bos en qvlnna, ibd. 1838, p. 1, (dgats
storsta dimension \ar glinier)j — Om den vid-
striicktare fnnktionen af nervus abducens bos djii-
ren an bos menniskan, samt en missbildning af
ganglion ophtlialmicum (det saknade fcireningen med
N. 3-geminus), ibd. 1838, p. 2j — Omen cy-
clopisk flicka, 1837, p. 101.

N. H. Loven om cyclopi hos ettLam, Phy-N. Love'n,
siogr. Sallsk. Tidskr. 1, p. 131 m. fig. ^^'''°^''

En egen pulsation i venae pidmonales, an- Venae

... ^ . . . r T-> • pulm.

markt under vivisection ar Ermaceus europaius,
beskrifves af Prof. N. H. Loven i sanima tidskr.
1, pag. 10.

Prof. Sundcvalls Jrsh. 7837—1840. 36

562

biod och Han har afven, i form af Academiska disser-

ynpia- ^ajJQjjgj. utgifvlt en: Comparatio Sanguinis et Lym-

phae, 4 ark 4:o, Lund 1836 och 1837.
Sonden NSffra undcrrattelser om Phrenoloffi och dess

Phreno- » i'-tt-

logi. studuim nnnas samlade at D:v oonden i Hygicea

1839, p. 337. Bland annat namnes att i Storbri-

tannien finnas 28 Phrenologiska Societeter. Sp u rz-

heims phr. samling utgores af 900 cranier.

Dahiin, ]\, Da hi in. om den sensitiva nerv-verksam-

HcrV'Verk.-

saraijet. hctcu , Hygia?a 1839, p. 161,- anfor flera bevis att
den sensitiva nerv-verksamheten ar lika mycket
centrifugal som centripetal, eller, att kansel-ner-
vernas verksamhet maste utgoras bade af en led-
ning fran hjernan utat kroppsdelarne, och af en
i omvand riktning. Delta skonjes bland annat
deraf, att da en del, t. ex. en arm, ar amputerad,
qvarblifver alltid en kansla af den bort-tagna delen,
sa att personen understundom tycker sig kanna
smarta uti, eller tillvaron af fingrar m. m., som ej
finnes. Detta tyckes endast kunna forklaras deraf
att en nerv-verksamhet utgar fran hjernan, genom
de annu qvarvarande enkla nerv-fibrillerna , som
tillhorde den forlorade delen.

Om Djurs DIVERSE. — Sattet att uti zoologiska sam-

SamiTngfr.lingar bevara Meduser beskrifves af Fries i Vet.
Ac. Handl. 1838, p. 121. Han hade, efter manga
forsok under sitt vistande i Bohuslans skargard,
funnit biista sattet vara att nedslappa dem lefvande
i ganska stark sprit, som utdrager vattnet ur dem
och ansenligen fdrminskar deras volum. Det ar
angelagei att hindra dem fran contact med den
harigenom uppkomna vattenhaltiga och svaga spri-
ten, som sjunker till bottnen och bor med en si-
phon eller hafvert borttagas. Flera utmarkt vackra

563

och nil 3 till 4 ar ganila, sa prajparerade Med user,
finnas uti zoologlska Riksmusaei samling. — Den-
na afhandling finnes ofversatt i Fror. Not. Sept.
1839 (XT, 18) mod tillagg af Schilling, inne-
fattande en annan method for samma andamal.

Anvisning att iippstoppa och forvara foglar i
en samling, 4 sId. 8:o, Fahlun 1839.

Afhandling om sattet att nied gropar och
saxar langa rofdjur, 3:dje uppl., Stockholm 1840,
23 sid. 8:oj slutas med en anvisning att aftaga och
torka skinnen. Denna afh. ar endast skrifven for
de jagare som aftaga skinnen for deras begagnan-
de till pelsverkj men Ref. far tilliigga, att de
daggdJLirsskin, som skola begagnas for samlingar ej
bora utspannas (tanas), utan sa mycket som mo j-
ligt bibehallas vid sina naturliga proportioner;
samt att hufvudskallen alltid bor fcilja med, annars
ager huden for en samling foga varde.

Katalog ofver zool. Riksmuseum, af B. F.
Fries, fcirsta haftet daggdjuren, andra upplagan,
1837, innefattade underrattelser om de daggdjur,
som da voro iippstallde i Riksmusaei samling. Da
numera antalet blifvit betydligen cikadt och hela
uppstallningen ar fcirandrad, har denna katalog
blifvit obrukbar, utan att Intendenten annu haft
tid nog ofrig for att ersatta den med en ny.

564

Ofversigt af Periodiska skiifter.

Da en kannedom om periodiska litteraturen
ar af storsta vigt for hvar och en soni vill arbeta
i zoologien, men denna kannedom hos oss ar
ganska svar att forvarfva, till folje af det ringa
antalet storre bibliotheker i vart land, tror jag
mig gora yngre landsman en verklig tjenst mcd
att nagot utforligare omtala de periodiska skrifter ,
som blifvit begagnade vid denna arsberattelses sam-
manskrifning, samt att lemna atskilliga anvisningar
pa innehallets aterfinnande i andra tidskrifter, af
en del bland dem. Vid hvarje tidskrift anforas de
delar hvilkas innehall i det foregaende ar citeradt.
Nagra, som jag ej sjelf sett, och hvilkas innehall
jag ej haft tillfalle att fullstandigt anleckna, anfo-
ras i noter eller parentheser. Att Svenska tidskrif-
ter, liksom forut Svensk lilteratur, blifvit jemfo-
relsevis fullstandigast upptagne ar enligt med sakens
natur *). JN'agra i det foregaende begagnade for-
kortningar af titlarne, anforas inom parenthes pa
sina stallen.

l:o Skandinaviska och Finska tidskrifter.

Kong I. Vetetiskaps-Academiens Handlingar ,
som utgifves sedan ar 1739, med en volum om

') Af Svenslca litteraturen under sednare aren har man en
fuUstandig uppriikning i Svensk Bibliografi j som hvarje ar
utgifves af Boktryckeri-Societeten, i 12 raanads-nummer af
ett eller ^ ark , och upptager titlarne pa alia i Sverige
tryckta arbeten , musikalier och stentryck. Priset for hvar je
argang ar 1 R:dr B:ko. — Tyska litteraturen upptages full-
stiindigt for hvarje ar uti en i Leipzig utgifven f^erzeich-
niss der Biicher^ Landkarten &c, som arligen utkommer i
2 delar 8:o. Nastan hvarje Bokhandlare pliigar fSrse dea
med titelbiad, upptagande sitt eget namn.

505

aret, vanligtvis af 20 till 30 ark,* iniiefattande af-
Landlingar i alia naturveteiiskaper, pa Svenska;
men beskrifningar aro ofta pa latin,- ar den rik-
haltigaste af vara tidskriOer for zoologien. I den-
na arsberattelse aro alia zoologiska afhandlingar
citerade ur V. A. H. 1836—1839 (tryckte 1837—1840).

Nova Acta Regice Societatis Scient, Upsalien-
sis (N. Act. Ups.), 4:o. Ny series sedan ar 1773 j
ntgifves i hela volumer pa obestamda tider, van-
ligen med flera ars mellantidj innefatlar afhand-
lingar pa latin i alia vetenskaper. Vol. XI, 1839,
innehaller in gen zoologisk uppsats.

P/ifsiograp/iiska Sdllskapets Tidskrift Forsta
bandet 384 sid. stor 8:o, utgifvet i Lund pa Glee-
riips forlag, i 4 baften, 2:ne ar 1837 och 2:ne ar
1838 5 sedan har ingen fortsattning utkommit; in-
nefaltar afbandlingar i naturvetenskaperne och ma-
tbematiken. (Pliysiograpbiska Sallskapet i Lund
stadfiistades genom Kongl. Maj:ts Resolution den 6
Mars 1778. Det har utgifvit nagra haften under
namn Phys. Sdllsk:s Handlingar , sanit derefter
2:ne med titel Phys, Sdllsk:s arsberattelse, aren
1823 och 1824).

Fetenskaps- och Fitterhets-Samhdllet i Go"
theborg har utgifvit 5 haften af sina arbeten, nem-
ligen ''Skrifter\ aren 1778 och 1808,- "nya hand-
lingar'* aren 1819, 1821 och 1822, i hvilka flera
zoologiska uppsatser finnas. Sednare har ej nagot
hafte utkonimit).

Svenska Ldkare^Sdllskapets Arsberattelse , af-
gifven af dcss sekreterare, ett hafte 8:o hvarje ar,
iipptager en cifversigt af de medicinska vetenska-
pernas framsteg for aret, och deribland ofta in-
hemska notiser i fysiologi och anatomi, som ej
aro pa andra stallen publicerade. Berattelsen for
1836 af Setterblad, fcir 1837—1839 af Sondcn

566

aro citerade. (Sv. Ldkare-Sdllshapets nya Hand-
lingar, 8:0 ,• Forsla Bandet 1837, 2:dra Bandet 1838,
innehalla endast medicinska afhandlingar).

Hygicea, medicinsk och Pharmaceiitisk ma-
nadsskrift, utgifven af nagra bland Stockhohns
lakare, i haften af 3 ark 8:0; omfattar alia medi-
cinska vetenskaper. Forsta bandet, argangen 1839
ar i det foregaende begagnad.

Svenska Landthruks-Academiens Handlingar ,

1 vol. 8:0 om aret, innehaller understundom upp-
satser af interesse for zoologien j jag bar blott
citerat en, ur arg. 1836.

(No rings Qyartalskrift for Landihruk och
Husdjursskotsel , Lund pa Gleerups forlag, utgifvcs
i baften af 6 ark, 8:0. Hvarje argang af 4 baften
iitgor en volum , a 5 R:dr Brkoj innefattar till
stcirre delen uppsatser ur utliindska forfattares
skrifter, och deribland manga, som aro af interesse
for kannedomen om busdjurens bistoria, analomi
ocb fysiologi. Forsta argangen utkom 1836, sedan
alltjemt fortsatt).

Skandia, en tidskrift af blandadt innehall,
mest i bistoria ocb vitterbet, utgifven I Upsala;

2 baften utgora ett band 8:0 af 14 — 15 ark. 10:de
bandet utkom 1837 j sedan ej fortsatt. Har afvcn
inneballit afbandlingar i naturalbistorien.

Kojigl. Danske Videnskaheimes Selskahs Na--
turvidenskablige og Mathematiske Afhandlinger ,
utgifves i Kopenbamn, i volumer in 4:o, pa obe-
stamd tid. Vol. 6 med 22 tabb., afbandlingar fran
aren 1832 till 1836, tryckt 1837j Vol. 7, 22 tabb.
tryckt 1838.

IS aturhistorisk Tidskrift af H. Kroyer (Kro-
yers tidskr.), Kjobenbavn bos Reitzel; utgifves se-
dan borjan af 1836 i baften af 6 a 7 ark 8:0 j
sex baften utgora ett band a 4 Ridsbd. eller om-

567

kring 5^ Ruir B:ko; innefattar endast zoologl ocli
botanik. Den har alltjemt varit utmiirkt rikhallig
genom origiiial-afhantllingar, till en stor del ofver
Noidens Fauna, samt upptagande af lUlandska ar-
beten och bibliogiafiska notiser. Forsta bandet
1836 och 75 Andra bandet 1838 och 9, och sista
haftet 1840.

Nyt Magazin for Naturvidenskaherne , utgif-
gifves af Physiogr. Foreningen i Christiania , hos
J. Dahl, i haften af 6 — 7 ark 8:0, pa obestamd
tid. 4 haften utgora ett band. Upptager afhand-
lingar i alia naturvetenskaper. Forsta Bandet 1838;
Andra bandet, hft. 1, 1838; hft. 2 och 3, 1839;
hft. 4, 1840.

(Af Trondhjemska Sallskapets skrifter
(Acta Nidr. ) har i sednare tider intet nytt band
utkommit. Gcea Norvegica, af Prof. B. M. Keil-
hau, ar ett slutet arbete ofver Norriges Geologi,
som utgifves i haften in folio).

^cta Societatis Scient, Fennicce, 4:o Helsing-
fors, upptager afhandlingar i alia vetenskaper, pa
Latin, Svenska och Franska. Tom. 1, fasc. 1, 1840,

Forhandlingar vid Skandinaviska Natur-
forskarnes moten , komma att utgifvas hvartan-
nat ar, pa det stalle hvarest motet sist hoUs. —
Forh. ar 1839, 188 sid, 8:0, Gotheborg 1840.

2:o Tysk periodisk litteratur.

Ahhandluns^en der Kon. Wissenschafts Aca- Academi-

^-^ crs ocu

demie zu Berlin. Physicalische Classe; in 4:o. siiiiska-
For ar 1835, tryckt 1837; ar 1836, tr. 1838 (in-P^^^, ^^l"'
nehallet star i Isis 1839, p. 63); ar 1837, tr. i'^Z'^.r^tteUer.

JBericht uber die zu Bekanntmachung geeig-
netem Verhandlungen der Kon. Preus. Acad.

5(j8

der Wissensch. zn Berlin (Berl. Bericht) utgif-
ves nnmera for hvarje af Academiens sessioner, som
intraffa 2 ganger i veckan. Hvarje argang bildar
ett litet band 8:0, som innefattar uldrag af alia
de afhandlingar som komma att inforas i Acade-
miens Abhandliingen ^ jemte flera mind re uppsatser.
Citerade arg. 1837, 1338, 1839.

Mittkeiliin^n aus den Verhandlungen ... Na-
tu rforschender Freunde in Berlin. lltsfifves
i ett liafte 8:0 for hvarje ar, i form af en berat-
telse om de vid Sallskapets sammantraden fore-
dragna afhandlingarne. Denna series borjar med
argangarne 1836, 1837 och 1838. Den ntgcir en
fortsattning af den tidskrift, som Sallskapet, sedan
1775, utglfvit i olika format och under titlarne
Beschaftlgungen, Schriflen, Neue Schriften, Maga-
zin och Verhandlungen.

IS ova Acta Physico-Mediea Academiae Cae-
sareo Leopold ino-Carolinae Naturce Curioso-
rum, stor 4:o, Yratisl. et Bonn. (Act. Bonn.).
Upptager i allmanhet blott stora afhandlingar pa
latin. Vol. XVII pars 1 fran 1834, tryckt 1835,-
pars 2, 18355 Suppl. 1836. Vol. XVIII, 1, 1836,
pars 2, 1838 (star i Isis 1839, p. 441). Vol.
XIX, 1, 1839.

Annalen des Wiener Museums der Naturge^
schichte y W^ien bey Rohrman, 4:o. Hvarje volum
utgifves i 2 eller 3 haften. Vol. 1 N:o 1, 1835
(innehall i Isis 1837, p. 560); N:o 2 (ibd. p. 738),-
Vol. II, N:o 1, 1837 (ibd. 1838, p. 345) j N:o 2,
1839 (ibd. 1840, p. Ill); N:o 3, 1840.

Ferhandhingen der Gesellsch. des Vater-
1 a n d i s c h e n Museums in Bohmen (Bcihm. Ver-
handl.), Prag, 8:0, antecknad efter Isis, nemt. for
ar 1837, ur Isis 1837, p. 821 j 1839, Isis 1839, p. 718.

559

Ahhandlungen der Math. Phys. Classe der Kon.
Bayr. Academie der Wissenschaftenj Mun-
chen, 4:o (Milnchener Abb.). Band. 2 for 1831 — 6,
tr. 1837. (Academien utgaf forut sina Dcnkschriftcii),

Museum Scnkenhergianam y Abh. a us dem Ge-
biete der Besclireibenden Naturgeschichte; Frank-
furt am Mayn, in 4:o. Utgifves haftevis pa obe-
stamd tid. Jag bar endast genomgatt Band. 3,
N:o 1, 1839 (sid. 1—90, tab. 1^5).

Bericht iiber die Verhandl. der Naturf. Ge-
sellschaft in Basel (Bas. Ber.), ett litet hafte 8:o ar-
gangcn , upptagande Sallskapets forliandlingar till
Juni hvarje ar. Hft. 1, 1835; 2, 1836,- 3, 1838.

IsiSy von Oken, stor 4:o, Leipzig bey Brock- Tldskrif-

1 -, ' n n .. 1 , ter af en-

haus; hvarje argang utgor en voJum, som utkom-skiitaper-
mer i 12 haften, tillhopa 60 ark eller mera, med *°°®*'*
tatt tryck i 2 spalter pa sidan (a 8 Thlr. Sachs.).
Den omfattar alJa vetenskaper, men foretradesvis
zoologien, och iipptager, jemte talrika original-
afliandlingar, utdrag af de fiesta utkommande boc-
ker och periodiska skrifter fran alia lander. For
zoologien utgor den harigenom ett ganska rikt re-
pertorium, med hvars tillhjelp man kan nagorlun-
da folja vetenskapens utveckling. (Arg. 1837,
1838 och 1839 fullstandigt genomg. samt 1840,
hft. 1—3).

W i e g m a n n s Archiv ( A rch i v f ii r Nat u rge-
schichte, in Verbindung mit mehreren Gelehrten,
herausg. von D:r Ar. Fr. Aug. Wieg.mann^ Ausser
ord. Prof. ... in Berlin). Argangen, af 48 (sed-
nare 52) ark med omkring 10 plancher, utgifves
i Berlin i 6 haften, och bestar af tva, ungefar
lika stora delar, med sarskilt paginering, hvaraf
Aqxi. fcirsta innefattar afhandlingar, i zoologi och
botanik, och utgor den egentliga tidskriften. Der-
af aro i det foregaende fullstandigt citerade arg.

570

1837, 1838 och 1839. Inneliallet uti argangen 1836,
af denna och ett par andra tidskrifter, har genom
en sarskilt tlllfallighct, eiidast till en del blifvit
intaget i det foregaende. — Andra delen af hvarje
argang innefattar en arsberattelse ofver arbeten i
zoolosfien och botaniken af flera Forfattare, najror-
lunda efter samma plan som den, hvilken har blif-
vit lemnad, men med en fullstandighet i det spe-
ciella, hvartill denna zoologiska berattelse ej rini-
ligtvis kunnat narma sig; man ma ej jemfdra det
som fleres forenade krafter kunnat astadkomma
bland Berlins rika bibliotheker och samlingar, med
det som en enda, till folje af ett tjenstealiggande,
under mindre gynsamma fdrhallanden , fdrmalt att
frambringa. — Sedan den fortjenstfulle och grund-
lige Wiegmann slutat sin verksamma lefnad i
borjan af 1840, fortsattes Archivet efter samma
plan som forut af Erichson, som hadanefter lik-
som forut, kommer att bearbeta Entomologisha de-
len af arsberattelsen, samt Griesebach, v. Sie-
bold, Troschel. A. Wagner och R. Wagner,
samtlige nanin, som lemna intet ofrigt att onska.
(Pris for argangen 6^^ Thlr. Pr.).

Mil Hers Archiv (Archiv fur Anatomic, Phy-
siologic und Wissensch. Medicin, in Verbindung
mit mehreren Gelehrten herausg. von D:r Job,
V. Miiller) Berlin, 8:o. Utgifves liksom den sist
anfdrda tidskriften, och till ungefar samma storlek
(56 ark pa argangen). Under sarskilt paginering,
med romerska sifFror, finnes haruti en fullstandig
arsberattelse af den berdmde utgifvaren cifver de
amnen som utgora foremal for Archivet. — Ar-
gangen 1837, 1838 och 1839 aro i det foregaende
begagnade.

G. Valentin, Repertorium fur Anatomie um
Physiologic, 8:o Bern et S:t Gallenj 1 vol. 8:oJ

571

af circa 48 ark for hvarje ar. Utgor en fnllstan-
dig, i systemalisk form affattad arsberattelse ofver de
anfdrda vetenskaperna, mcd tillagg af organisk ke-
rn I och en ganska betydlig del af den descrlptiva
zoologlen inom de liigre djurklasserna. Inga ori-
ginalafhandlingar finnas sarskiJt utforde, men for-
fattaren bar baruti kungjort en stor del af sina
eo;na utmarkta forskningar, pa de stallen bvartban
de bora. Jag bar isynnerbet begagnat fcirsta baf-
tet af arg. V, 1840.

Froriep, neue Notizen aiis dem Geblete der
Natur und Heilkunde. Hvar 4:de eller 5:te dag
ijtgifves ett nummer, utgorande ett ark, bvaruli
balften upptages af naturalbistoriska, balften af
medicinska iimnen. 22 nummer utgora en volum
4:o, ocb 4 volumer utgifvas oni a ret; — upptager
mest dagens litterara nybeter, samlade ur bocker
ocb tidskrifter, samt derjemte atskilliga original-
uppsatser. Fcire ar 1837 bade denna tidskrift titeln
Notizen; med namde ar antog den titeln Neue
Notizen. I det foregaende aro begagnade vol.
IX~XI1 (1839, utgorande N:o 177— 264) j samt
vol. XIII— XVI (1840,- N:o 265—334). [Af vol.
X ocb Xlrt saknades dock nagra nummer, som
jag ej sett].

G e r m a r , Zeitschrift fur die Entomologie
omtalades forut sid. 248. Ett band 8:o af v. p.
25 ark utgifves arligen i Leipzig i 2 baften (a 2^
Tblr. pr band). Innefattar original-afhandlingar,
till en stor del af utgifvaren, samt vid bvarje
bands slut, exposition af de vigtigare Entomol. ar-
beten, samt notiser. Forsta bandet, lift. 1, 1838,
bft. 2, 1839.

Flera andra Tyska tidskrifter, som allenast aro
mig till namnet bekanta, kunna bar alldeles fdr-
bigas, eburu atskilliga skola inneballa talrika ocb

572

goda zool. iippsatser, t. ex. Faiimis von Glstl
(se Isls 1837, Gern). Zeitschr. 1). EtUomologiscJie
Zeitung namues fcirut s. 257 i noten.

3:o Periodisk litteratur pa En^elska spraket.

Acta inom Transactions of the Zoological Society of

taanien. London (ZooL Trans.) utglfves i 4:o, i ha ften (parts),
pa obestamd lid, sedan 1833. Upptaga storre af-
handlingar af zoografiskt innehall. Vol. 2, part.
1, 1836, 86 sid. 17 ill. tabb. (12 sk. Sterl. inne-
hall i Isis 1838, p. 22 och 117)5 Part 2, 1838,
sid. 87—163, tab. 18—29 (18 sk. Sterl. — Isis
1838, p. 820).

Proceedings of the ZooL Soc. of London,
(Zool. Proc.) utgifves sedan 1831 i ett hafte af 150
a 160 sidor 8:o for hvarje ar, och innefattar i
korthet alia amnen som forevarit vid Soc:s sam-
mantraden. Innehaller mest beskrifvande afhand-
lingar ofver nya vertebrerade djur, och horer i
delta afseende till de alldra rikaste tidskrifter. Ci-
terade: N:o III, 1835^ N:o IV, 1836^ N:o V, 1837,-
N:o VI, 1838 och N:o VII, 1839. (Innehallel af
N:o III— V finnes i Isis 1837, p. 118,- 1838, p.
168, 227; 1839, p. 137).

Transactions of the Linnean Soc, in London
(Linn. Trans.) in 4:o, upptager storre afhandlingar
i zoologi och botanik. Vol. XVII, i 4 parts med
fortsatt paginering, utgifne 1834 — 1837 (innehall i
Isis 1838, p. 403 och 1839, p. 16). Vol. XVIII:
1, 1838; 2, 1839.

Proceedings of the Linnean Soc. of London
(Linn. Proc), innefattar manga mindre uppsatser,
som ej inkomma i Sallskapets Transactions. N:o 1,
1838; N:o 2 och 3, 1839.

573

Philosophical Transactions of the Royal So-
ciety of London, en voliini 4:o om aret; har un-
der sednare aren innehallit ett ringa antal zoolo-
giska afhandlingar. Arg. 1837 ]\:o 1 och 2 citeras.

Proceedings of the Royal Soc. of London
(Roy. Proc.) utglfves i nummer af ett ark 8:o,
med fortsatt paginerlng for alia aren 1836 — 1839
(slut p. 204). innehaller foga zoologlskt.

Proc. of the Royal Soc. of Edinburgh (Edinb.
Proc.) utglfves i nummer af nagra ark pa obestamd
tid. N:o 13, fran den 15 Jan. 1838,- N:o 14, Dec.
18385 N:o 15 Jan. -April 1839.

Trans, of the Roy, Irish Academy of Dublin
(Irish Tr.) 4:o Dublin j i alia vetenskaper; Vol.
XVII], part. 2, 1839 ar af mig begagnad.

Report of the British Association for Advan-
cement of Science , ar tileln pa den berattelse 6f-
ver Engelska naturforskarnes arliga moten, som ut-
glfves i en volum for hvarje gang; Innehaller sal-
Ian nagot zoologlskt som ej linnes upptaget i na-
2on af de forutnamde tldskrifterna. Becfao-nade
aro: Report for 7:de motet, i Liverpool 1837 och
i Newcastle 1838.

Jardine, Selby <8c Johnston, Masaz. o/*Brittiska

J . ' o c/ Privata

Zoology and Botanic (Jard. Mag.). Ett hafte 8:o tidskr.
af 5 a 6 ark utgafs hvarannan manad; 6 haften
utgora en volum, att borja fran Juni. Uti denna
hogst rikhaltiga tidskrift upptogos original-afhand-
lingar, utdrag och innehall af vigtigare periodlska
skrifter och proceedings af Engelska Naturhistoriska
Siillskaper, bokannonser och recensioner af bade
Engelsk och utlandsk litteratur. Vol. I, 1836 — 7;
Vol. 2, 1837 — 8. Derefter upphorde denna tid-
skrift och fortsattes i den foljande.

Taylors Annals of Natural- History or Mag.
of Zool. Botany and Geology; utgifven af Jardine,

574

Selby and Johnston (ZooI.)> Hookes (Bot.)
och Rich. Taylor egentl. Picdactor)j kallas New ^
Sej'ies emedan den utgor en fortsattning af nyss-
namde tidskrift och af Hookers Botanical Companion.
Har samina plan och utseende som den forra, men
ett hafte utgifves hvarje manad (a 24^ Sch. Sterl.
for hafte). Borjar med N:o 1, Mars 1838. — Vol.
I, N:ol— 6; Vol. II, N:o 7 — 13 (Sept. 1838— Febr.
1839^ N:o 13 ar Supplement). Vol. HI, N:o
14_20^ Vol. IV, N:o 21, Sept. 1839.

L o u don. Magazine of Natural History &c.
lik nyssnamda tidsk. till format och plan, slutade
med Vol. IX Jan — Aug. 1836, hvars innehall ar
i det foregaende citeradt (forteckning finnes uti
Jard. Mag. 1, p. 100 och 287).

Charles worth, Magazine of Natural Hi-
story; kallas New Series emedan det utgor en fort-
sattning af Loudons Magazin; borjar med Januari
1837 och utgifves i 12 manadshaften, af 3^^ ark 8:o.
Hvarje jemn argang utgor en volum, (a 24 sch.
Sterl.). Har fullkomligt samma plan som Taylors
Annals, och ar af ej mindre rikhaltighet. — 1837,
N:o 1—12; 1838, N:o 13—24^ 1839, N:o 25—33
(jag har ej s,ett de tre sista). Enligt Fror. N. Not.
322 forenas denna tidskrift med Taylors Annals
fran September 1840.

Brewsters Journal: The London and Edin-
burgh Philos. Magaz. and Journal of Science,
conducted by D. Brewster, Taylor and Phil-
lips, third Series; ett nummer hvarje manad; 6
utgora en Volum 8:o; ar mest egnad at Physiska
vetenskaperna, men innehaller ofta zool. uppsatser,
samt larda Sallskapers proceedings. Jag har cite-
radt vol. VI — XIV, utgdrande N:o 31—91, aren
1835 till Juni 1839. (Innehall i Isis 1838, p. 81
och 1839 pa flera stallen).

575

The Edinburgh new Philos. Journal, conducted
by R. Jameson (James. Journ.): 2 haften 8:0 ut-
eora ett band, och 2 band utoflfvas om aret. In-
nehaller blott fa zoologiska afhandlingar, hvilka
aro citerade fran bcirjan 1836, N:o 40, utgurande
sednare halften af vol. XX, till och med 1839, 1,
N:o 52, vol. XXVI, 2, (innehallet star i Isis 1838
och 1839, anda fran N:o 32*).

Asiatic Researches , or Transactions of the peHod.
Society, instituted in Bengal; Calcutta, Bishops Col- ^'^^•. ^*^^
lege; omfattar alia vetenskaper njed afseende pa
upplysandet af Indiens natur och historia, och in-
nehaller vigtiga bidrag till detta lands fauna; bor-
jade med 1801; utgafs forst i 8:0, men numera i
4:o. Vol. XIX, part. 1, 1838 (innehall i Ann. Sc.
Nat Vol. XI, p. 126); part. 2, 1839 upptages en-
samt af M'CIelians Ind. Cyprini.

Journal of the Asiactic Society of Bengal,
ar niig bekant genom flera, for Indiens Fauna och
Lethea rikhaltiga afhandlingar, som finnas aftryckte

*) Utom de forut uppriilinade tidsTcrifterna, utglfvas manga
andra i Britannien, hvilka jag endast Icanner af inneballs-
fortecliningar, striidda, i andra tidskrifter inforda afhand-
lingar, ellcr blott af citationer, bland hvilka isynnerhet aro
att miirka.

Transactions of the Wernerian Society j som skall vara
ganska rik pa uppsatser ofver geologie och petrificater,
och understundom innehaller rent zoologiska afhandlingar.

Entomological Magazine ^ utgifvet af Newman, 8:0,
London; borjade med 1833. Utgafs i qvartalnummer, men
skulle (enligt Revue Zool. 1838, p. 325) sluta med vol. 5,
1838. Den skall vara ganska rikhaltig. Innehallsforteck-
ning till bcirjan af arg. 1836, samt Vol. 4 utgorande N:o
16—18, Juli 1836-Jan. 1837, finnes i Jardines Magazin 1.

Transactions of the Entom. Sac. of London (Ent. Trans.),
2 argangar utgora en voluin med 14 plancher (pris 7^ sch.
Sterl. for half-volura). Jag har allenast sett Vol 1, part
1, 1834. Af Erichsons beriittelse i Wiegmanns Archiv sy-
ncs, att den varit siirdeles rikhaltig och innefattar manga
afhandlingar ofyer Hymenoptera. Den lUrer annu fortfara.

576

eller ofversatte i andra tidskrifter, och 1 det fore-
gaende blifvit anforde. Vol. VI utkom 1836.

Nordamc- SUHmans Jouvjial : The American Journal of

Tidskr^ Sciences and Arts, conducted by B. Silliman, Prof.

och Acta.^p Chem. Mineralogy &c. in York Coll. 8:o New
Haven; qvartalskrift ; 2 hiiften utgcira en voluni;
tva Vol. oni aret. Omfattar mest dc fysiska ve-
tenskaperne, men innelialler ofta zoologiska af-
liandlingar i synnerhet ofver Amerikanska pelrifika-
ter. Vol. 30—38, utgorande N:o61-— 78, eller ar-
gangarne 1836 — 1839 och forsta haftet 1840 aro
begagnade, med undantag af N:o 74, som jag
ej sett.

Transactions of the American P kilos. Society ,
held at Philadelphia, (Amer. Trans, eller Philad.
Tr.), in 4:o, omfattar alia naturvetenskaper , och
innelialler flera storre zool. afhandlingar. Med Vol.
V, 1835 borjar en "New Series". Begagnade: Vol.
V, part. 1, 1834, p, 2, 1835. VI, (innch. blott
en stor Malacol. afh. af Lea); 2, 1839; (innehall
i Sillim. Journ. vol 37, p. 188); 3, afven ar 1839.
Proceedings of the Amer. Philos. Soc. of
Philad., utgifves i numror af enkla ark, in 8:o.
Vol. 1, N:o 5—11 (sid. 49—201, fran Nov. 1838
till Apr. 1840) begagnade. Innehaller ej mycket
for zoologien.

Annals of the Lyceum of Nat. History of
New York; utgafs fdrr i Vol. 8:o af 12 N:o; men
med vol. 4 bar den borjat publiceras i 4:o a 4.
N:o pa volumen. Vol. 4, N:o 1—4, 1838; (inne-l
hall star i Sillimans Journal vol. 34, p. 214).

Journal of the Soc. of Nat. Hist, of Boston ;
Vol. I, N:o 3, 1836 och N:o 4, 1837 antecknade

577

ur Silllm. Jonrn, Vol. 31, p. 185, ocli 33, p. 180.
Vol. II, 1838, ibd. Vol. 34.

Transactions of the Nat, Hist, Soc, of Hart-
ford (Connecticut). Vol. 1, 1836 (i Slllim. Journ.
32, p. 392, ocli Revue Zool. 1838, p, 117).

Af Journal of the Acad, of Natural Sciences
of Philadelphia, 8:o, Vol. Vll, 1837, finnas iit-
diag i Revue Zool. 1838 j Journal of the Essex
County Nat. Hist. Soc, 8:o, Salem (Massacliusets)
N.:o 1, I836j N:o 2, 1839, skal afveii innehalla
zooloffiska afhandlino'ar.

4:o Fransysk Period. Litteratur.

Annales des Sciences Naturelles, Paris, stor
8-:o, 2m:e Serie l)orjad med ar 1834, innefattar
under sarskilt pagioerlnc^ afhandlingar i Zoologi
ocli Botamk, med inbegrepp af anatomi, fyslo-
logi ocli petrificatliira. Zoologlska deleii redigeras
af A u d o u i n ocli Milne Edwards, oeh ar en af
-de rikbaltigaste tidskrifter som finnas for denna ve-
tenskap. Ett hafte af 8 ark med plancber utgifves
livarje manad. Sex liafteii utgora en volnm, som
hesta af en zoologisk ocli en botanisk del, hvar-
dera af 24 ark text. (Pris for hvarje volum, i
Paris 38 fr,, utomlands 44 fr. For zoologiska el-
ler botanlska delen sarskilt 25, oeli utomlands
30 fr.> — Vol. VII ocb VIII, 1837^ IX och X,
1838^ XI ocb XII, 1839.

Revne Zoologique par la Soc, Cuvierienne^
publiee sous la direct, de M:r Guerin Mene-
ville; utgifves i manadshaften af 2 ark 8:o, med
fint tryck, paginerade for hel argang, som utgor
en volum (a 18 Francs, som erlaggas pa forhand).
Prof, Sundevalh Arsh, t83y—784o, 37

578

Hvarjo lici fte iipptagcr l:o Travctux incdits: korta
ofvcrsigter a( arbcten, som till en star del konima
att utgifvas pa andra slalleii, ocli diagnoser af nya
djiirarter af alia klasser. 2:o Soa'etes savantes ;
redoiiorefser lor cle amnen som forevarit vitl flera
liirda siillskaper, bade inom och ufoni Fraiikrlke.
3:o Analyses d'ouvrages noiwemtx; 4:o Nouvclles.
Da hvaFJe sak afhandlas ganska kort, innefattar
denna tidskrift en utomordentlig myekenhet iiinnen,
Forsta oeh andra Ftrgant^arne, 1838 ocli 1839 aro
beoai^nade i del forefraende.

Giierins Magazin de Zoologie, Paris, 8:o,
ntRommer i 12 haften om a ret, inneliallandc 72
planclier med tilfhorande text. Hvarje argang nt-
gor en volum, som ar indeJdt i 3 seclloner: l:o
Vertebrerade djiirf 2:o Moflusca ocFi Zfx>pbyta f 3»
Arficrilerade djur, med sarskift nummerforjd fiir
pTancIierna af livardera. Upplager blotl figiirer af
nya djurarter, med beskrifning^, samt monografler
af liela slagten eller famfljcr, af bvllka en eller
flera arter afbildas. Hvarje hel argang kostar i
Paris 36 Fr. Da sarskilta afdelningar reqvireras
iitlemnas de i sectioner af 25 plancher med till-
horande text, a 16 Fr. for forsta afdelningen (Ver-
tebrerade djur) och 13 Fr. for bvardera af de
tva ofrlge.

G. S 1 1 b e r m a n n , Revue Enlomologique , 8:o
Strasbourg; ulgifves i haften af 3 ark med p!.
Sex haften utgora en volum (a 36 fr.). Redogor
for cntomologlska lltteraturen och innefattar dess-
utom orFginalnppsatser, den bcirjade ar 1833. Jag
bar endast haft tillfalle begagna livr. 25 — 28 (af
Vol. 5, 1837).

L'Institut, Journal general des Societes et tra-
vaux scientiliques, de la France et de TEtranger^
Paris, btor 4:o. l:er Section: Sciences Math. Phys.

579

et Naturelles; (*2:me Section Itinefaftar Sc. Ilfsto-
riqve, Arcliyeolog. et Pliilosophiques). Ett ark ut-
komiiier hvarje Torsdag under fortsatt niinimer-
foljd fran ar 1833. Hvarje arf^ang litgor en vo-
liim nied sarskilt pagincring. Upptager omsland-
ligen alia vetenskapliga forhandlingar uti Fransy-
ska Fcteiiskaps-Acadcmicn , ocli manga andra larda
samfiind Inom ocli utom Frankrike, vidare, under
titel af Archives Scientifiques y ofversattningar af dc
tyska arsberiittelserna ofver naturvetenskaperne ,
samt under Bulletin Scientifique , markvardlgare ar-
tiklar ur aiidra tidskrifter och hvarjchanda notiser.
I del foregaende citeras argangen 1837, 1838 och
1839, innefattande N:o 191—312 (Innehallet redo-
vises vaidigen i Isls) *).

Archives du Museum dhistoire Naturelle , pu-
bliees par les Professeurs Adminlstrateurs de cet
elabllssement, Paris 4:o,- ar en fortsaltning af An--
nales , Memoires och Nouvelles Annalcs du Museum.
Tom 1, Livr. l:re, 1839.

Annales de la Soc. Entomologiquc de Finance;
4 haften 8:o med plancher, som utglfvas om aret,
utgora en volum af 36 a 40 ark text, innehallande
afhandlingar, samt 6 ark sarskilt paginerade med
romerska sifTror, innehallande Sallskapets Bulletin

'■) Memoires de I'Academie Royale des Sciences de I'lnstitut
de France^ Classe des Sc. Math, et Physiques; Paris in 4:o
upptager, storre, af AcaHcraien approberade afhandlingar.
En del af dessa afhandlingar tryckas i en sarskilt svite,
soin vanligen kallas:

Memoires des Savans Etrangers , men livars titel tir:
Memoires presentes par divers Savans, a I'Ac. Roy. des Sc.
&c. Jag bar ej sett nagon sedan 1833 utkommen del af
dessa bada verk. Innehallet af alia till Fr. Vet. Academien
inlemnade afliandlingar, framstalles i korthet uti beriittelser
("rapports") till Academien, af n.igon dess ledamot, och
dessa berattclser tryckas i ett eget arbcte: Comptes rendiis
&CC, hvilket jag dock ej citerat, emedan samma beriittelser
mer eller mindre fullstiindige inlagas uti I'lnstitut.

5S<}

och diverse entomologiska iiotiser, fortecknlng pa
Lcdamoterne m. m. (a 24 Fr. i Paris och 26 Fr.
utom Paris). — 5:te — 8:de argangarne, 1836 — 1839.

5:o Periodisk litteratur fran andra lander.

Sclmeitz, Mdiiioij'es dc la Soc. de Physique et didst.

Nat, dc Geneve. Tome 8, part. 1, 1838; part.
2, 1839.

Bibliotheque Universellc .. dc Geneve , Nouvellc
Serie, in 8:o, soni bo r jar med 1836j ett liafte ut-
gifves i manadenj iiinehalier fa artiklar i zoolgieu
1:836, 1837, 1838 (N:o 25—28).

Nouv. Mcmoires . . dc Neuchatel, eller Neue
Denkschriften der Allg. Schweitz. Gesellschaft fiir
die Gesammten Naturwissenscliaften ^ 4:o, Neiifcha-
tel; iitgores af sarskilt paginerade afliaiidlingar,
livaribland flera zoologiskt vigtiga. Ar en fort-
sattning af Sallskapets forr utgifna Denkschriften.
Vol. I, 1837j II, 1838; III, 1839 (innehall finnes i
Isis 1837, p. 247, 833, samt 1839, p. 86 ocli 727).
— Baseler Bericht. bar blifvit inford bland Tyska
litteraturen.
Nederian- Novcuux Mcmoircs de I'Ac. Roy. des So. et

Be'iAe^VBelle-lettres de Bruxelles , 4:o med planchor; hvar-
je aFhandling sarskilt paginerad. Vol. X, 1837;
XI, 1838; XII, 1«39.

Bulletin de TAcad. &c. de Bruxelles^ ^'^'B
Tome 3, 1836; 4, 1837 (Revue Zool. 1838, p. 141);
och 6, partie 1, 2, 1839, arc citerade i det fore-
gaende. Jag bar ej sett Tome 5).

Bulletin des Sciences Physiques et Naturelles
en Neerlandcy 4:o, Rotterdam; argangen iitgor en
voluni af 25 ark, bvaraf 2 utgiFvas i manaden,
och slutligen ctt med register. Upptager afhand-

lingar

581

liiigar i samtlige naturvelcnskaperna, iitgifuc i No*
derlanderne, pa Fransyska, for att gcira dem kan-
de i andra lander; bcirjar mcd 1838. Jag liar
blott haft tlllfiille att begagna arg. 1838, p. 1 — 32.

Tijdschrift voor Natuurlike GcscJiiedenis en
Physiologie, uitg. door J. van d. Hojeven, Prof,
te Leyden, en W. dc Vriese, Prof, te Amster-
dam; innefattar l:o originaluppsatser i natural-
liistorien, och 2:o litleratur-notiser, under sklld
pagineiing. Vol. 1 och 2 innelicillo dessutoni ars-
berattelser ofver naturalhistorien, hvarmed dock
fcirfattarne uppliorde sedan Wiegman borjat iitgif-
va sltt archiv. 3 eller 4 dryga liaften 8:o, som
ntgifvas om a ret, utgora ett band. For zoologien
bar denna tldskrift innehallit manga afliandllngar af
stort varde, af v. d. Hoeven och flera andra Ve-
tenskapsman. I dot fciregaende upptagas vol. 3,
1836; 4, 1837—8; 5, 1838—9; 6, hft. 1, 2 och
3, 1839,

Nuovi Annalidelle Scienzc Naturali, Bologna, itaiien.
8:o; af Alessandrini for Medlcin, Bertolini
for Botanikcn, Gherardi for Lethea och Ran-
zanl for zoologien. Tom. 1, 1839,

// Politechnico . . Milano, in 8:o. Innehal-
ler uppsatser i alia vetenskaper, i popular stil.
Indelas i 3 rubrlker: Afhandlingar, Bok-aualyser
och Notiser (Memoire, Revista, Notizie. Ett hafte
af 6 ark i manaden, hvaraf 6 utgora €n volum.
1839 vol. 1 (innehall i Isis 1839, p. 725): Vol. 2,
hft. 7 — 12 (hft. 7, 8 exponeras pa anf. st.).

Memoir es de VAcad, Impcrialc des Sciences ^(eRyssiaod.
Petersburg, Sixieme Serie, in 4:o. Utgor en fort-
sattning af Academiens sedan 1726 utgifne Com-
mentarii, Novi Co mm., Acta, Nova Acta, och Me-
mo! res. Af x4fdelningen "Sciences Physiques, Ma-
thcmatiqiies et Natu relies citeras. Vol. 4, livr.
Prof, SuudevaUs Arsh, 7837—7840. 38

582

1 — 3 lor ar 1836, tryckte 1838 (innehall i Isis
1838, p. 761). Vol. 5, livr. 1, 2, 1839.

Liksoni den Parisiska, utgifver Vetensk. Aca-
dcmien i Petersburg en sarskllt svit in 4:o iindei'
titel Mem. present es a rAcad. .. par divcj's Savans,
Vol. 3, 774 sId., 31 pi. 1837 (innehall i Isis 1838,
pag. 760).

Bulletin Scientijique de VAcad, . . de S:t Pe-
tersbourg , redige par son Secretaire perpetuel; 4:o
Leipzig; ar en rikhaltig samling i alia vetenskaper,
som afven innelialler mycket af varde for zoologien.
— Tome 1, 1835 och 6 — VI, 1839; (innehall
finnes i Isis 1839, af deni alia).

Nouv. Memoir es de la Soc, Imp. des Natura--
listes de Moseou,- 4:o. Vol. IV, 1835, innehaller
sardeles mycket i entomologien.

Bulletin de la Soc. .... de Moscou, 8:o, iit-
gifves efter 1836 i 8 haften om aret; har isynner-
het under flera ars tid innehallit talrika uppsalser
for Rysslands entomologi. Entom. innehallet af
Tomen 7 och 8 finnes i Ann. Entom. 1836, Bul-
letin p. V; af de foljande i Germars Zeitschrift 1,
p. 320. Hela inneh. af Tome 10 och af 11 N:o
1 — 4 finnes i Isis 1838 och 9. — Jag har cite rat
Tom. 9, 1836; 10, 1837; och 11 N:o 1—4.
He de Slutligen kan anforas, att ett siillskap bildat sig

'^"'^^ pa He de France under namn af Societe d'histoire
Naturelle de I'ile Maurice, hvars Sekreterarc, Du-
jardin derom lemnat 5 arsberattelser (Reports an-
nuels), hvilka innehalla zoologiska uppsalser af varde.
De omtalas med mycket berom i Bibl. Univ. de
Geneve 1838; innehallsforteckning af N:o 4 och 5
. finnes i Isis 1837, p. 206, och af den fcirra (N:o 4)
i Zool. Proc. 1835, p. 204. Dujardin skall haf-
va slutat sin jordiska bana 1839.

:^-^

•^1

■^. -Li^l

^^2,A^m^

^>l

M.f^

9^ ^B»

Internet Archive Audio

Featured

Top

Images

Featured

Top

Software

Featured

Top

Books

Featured

Top

Video

Featured

Top

Mobile Apps

Browser Extensions

Archive-It Subscription

Save Page Now

Full text of "Arsberattelser om Vetenskapernas Framsteg. Afgivne af Kongl. Vetenskaps-Academiens Embetsman"

See other formats