Full text of "Berättelser ur svenska historien : till ungdomens tjenst"

BERÄTTELSER 

UR 

ISV£]1[I§KA HISTORIEIV. 



TREDJE DEIiEM, 

IX5EHÅI.LANDK 

LUTTERSKA. TIDEN. 



FÖRSTA AFDELMNGEN, 

GUSTAF I OCH ERIK XIV. 

T 1 L I, UNGDOMENS T J E N S T U T C IV V i; N 
AF 

AND. FRYXELL. •^-^-^ 



FJERDE UPPLAGAN. "^3 l^r* 



STOCKHOLM, 

TU\CKT HOS 1,. J. HJERTA, 
1843. 



AfK >■ 9 1976 
^5/r/ Of \^ 



IJVISEHALL. 

Förslå Be r alle Is en. 

OM GUSTAF WASA. 

Kap. Sid. 

1. Om Guätaf Wasas förfäder 1. 

2. Om Gustaf Wasas ungdom 3. 

3. Om Gustaf Wasas flykt 6. 

4. Om Gustaf Wasas afventjr uti S. Sverge 9. 

5. Om Gustaf Wasas äfvenlyr uti Dalarna . 12. 

6. Om dalkarlarnas ånger 19. 

7. Befrielsekrigets början 2J- 

8. Om Köpingsleken 23. 

9. Om slaget vid Baluudsås 24. 

10. Om Bengt Bjugg 27. 

11. Om Gustaf Wasa och Gustaf Trolle . . 28. 

12. Om Staffan Henriksson 31. 

13. Gustaf Wasa riksföreståndare .... S4. 

14. Landets befriuude 3C. 

15. Om Arvid Westgöte och Severin ^Norrby 39. 

16. Stockholms belägring -iO. 

17. Om lybeckrarnes förräderi 43. 

18. Om Kristian Tyranns afsättning . . . 44. 

19. Ytterligare om befrielsekriget .... 48. 

20. Gu.staf Wasa blifver konung .... 51. 

21. Om rikets tillstånd 54. 

22. Om reformationens början 55. 

23. Reformationens framsteg 58. 



Kap. Sid. 

24. Om Berendt van Melens förräderi . . . 62. 

25. Om konung Guslaf och konung Fredrik . 70. 

26. Reformationens framsteg 75. 

27. Om konung Gustaf och erkebiskopen Jo- 
hannes Magnus ........ 80. 

28. Om Severin Norrbys slut 85. 

29. Om mäster Knuts och Peder Sunnanväders 

död 88. 

30. Om Westerås riksdag 91. 

31. Om konung Gustaf och biskop Brask . . 102. 

32. Om dalejunkaren och det andra daleupp- 
roret 104. 

33. Om Örebro möte 111. 

34. Om Göran doraprost 113. 

35. Om Hans Våghals 117. 

36. Westgöta-upprorets slut 119. 

37. Början af klockekriget eller tredje dalupp- 
roret 127. 

38. Om drottning Katrina af Saxen Lauenburg 131. 

39. Om Krislian Tyranns sista krigståg . . 133. 

40. Om klockekrigets slut ...... 139. 

41. Om Svante Stures trohet 143. 

42. Om grefvefejden 146. 

43. Ora Gustaf TroUes och grefvens af Höja slut 150. 

44. Jakob Bagges första bragd 151. 

45. Konungarnas möte 152. 

46. Om drottning Katrinas död 153. 

47. Forsat mot konung Gustaf 154» 

48. Om drottning Margareta 156. 

49. Om konung Gustaf och och Olaus Petri . 158. 



v 

Kap. Sid. 

50. Om Dackefejdens början . . . I . . 160. 

51. Om Dackefejdens slut 167. 

52. Om konung Gustaf . 171» 

53. Om lefnadsäättet 177. 

54. Drottning Margaretas död 179. 

55. Om drottning Kalrina 181. 

56. Om ryska kriget 184. 

57. Om vapnet tre kronor 190. 

58. Om prins Erik 191. 

59. Om prinsessan Cecilia 194, 

60. Eriks frieri till Elisabet 200. 

61. Om konung Gustafs ålderdom .... 203. 

62. Konung Gustafs sista tal till Svea Rikets 
Ständer 204. 

63. Om Gustaf Wasas död 207. 

Andra Berättelsen. 
OM KONUNG ERIK DEN FJORTONDE- 

1. Om konung Erik 211. 

2. Om konung Eriks samlida » 

3. Om konung Erik och hans bröder . . • 214. 

4. Om konung Eriks kröning 216. 

5. Om kriget i Liffland 217. 

6. Konung Erik friar i England, Skottland och 

Lotringen 219- 

7. Om hertig Johans giftermål 222. 

8. Hertig Johan kommer i fängelse . . . 224 

9. Hertig Magnus blifver vansinnig . . . 229. 

10. Om frieriet i Hessen 230. 

11. Om danska kriget 234. 



VI 

Kap. Sid. 

12. Om Jakob Bagges slut 236; 

13. Om konung Erik 239. 

14. Om Karin MånsdoUer 243. 

15. Om Klas Kiistersson Horn 246. 

16. Klas Horn blir amiral 248. 

17. Om kriget till lands 249. 

18. Klas Horns segrar år 15G5 250. 

19. Om Warbergs eröfriug 257. 

10. Slaget vid Svarterå 259. 

21. Belägringen af Bohus 261. 

22. Om konung Erik och Sturarna .... 262. 

23. Om Nils Sture 263. 

24. Klas Horns sista fälttåg 268. 

25. Landtkriget 15C6 269. 

26. Rättegången mot Sturarnu 270, 

27. Om Sturemorden 277. 

28. Konung Eriks vansinne 283. 

29. Om hertig Johans befrielse 286. 

30. Kriget med danskarna 288. 

31. Konung Eriks förhärdelse 291. 

32. Om drottning Katrinas kröning .... 293. 

33. Hertigarnas uppror 29-4. 

34. Upprorels framsteg 297. 

35. Göran Perssons slut 300. 

36. Konung Erik tages till fånga . . . . 301. 

37. Om Eriks fängelse . 305. 

38. Karl de Moruay's slut 310. 

39. Konung Eriks död 312. 

40. Om Gustaf Eriksson den yngre .... 317. 

41. Om Karin Månsdotter 320. 



Såv5ia öeriittclseu. 



OM GUSTAF WASA. 



FÖRSTA KAPITLET. 



OM GUSTAF WASAS FÖRFÄDER. 

Under konung Erik den läspes lid lefde en rik, tap- 
per och myndig man, benämnd Ingemund. Han före- 
tog sig ofta krigståg till östra Tyskland, hvadan han 
ertiöU tillnamnet den Tyske. För öfrigt vet man frän 
dessa gamla och obekanta tider ingenting att förtälja 
om hans lefnad och bragder; men om hans afkomlin- 
gar desto mera; ty från honom härstammar den sedan 
så raägtiga och namnkunniga Wasasläglen. 

De riddare, som voro utaf denna ätt, förde uti 
skölden en svart sädeskärfva eller vase uti gult fält. 
Somliga säga, alt det skulle föreställa en stornivase, 
som vid belägringar nyttjades att fylla grafvar med; 
andra åter spetsen af en hillebård. Ingen vet detta 
till visso; men den första förklaringen är allmännast 
och af slägten sjelf vedertagen. Den lilla nuvarande 
bondegården Wasa, i Skcptuna socken i Upland, tros 
Lafva varit deras första stamgods. Genom klokhet och 
kraft blefvo de snart herrar öfver de största egendomar 
och riddargods i landet. Gustaf Wasa gjorde dem 
sluthgen till konungar och arftagare af hela Sveriges 
rike. 

Fryxells Ber. III. 1 



Redan uti förra berättelserna hafva vi talat om 
mänga af denna slägtens mtirkeliga herrar. Den tapp- 
re Erik Kjellsson, som anförde Margarethas här i sla- 
get vid Falköping: den slnge och på Karl Knutssons 
framgång så afundsjuke Krister Nilsson Wase, och hans 
stolta söner, herr Karl, Nils och Johan: hans sonsö- 
ner, den djerfve och krigiske biskop Kettil, som Ijf- 
tade kronan af konungars hufvud, och brödren, den 
oförvägne och stridslystne Erik Karlsson, som trodde 
sig kunna sätta henne på sitt eget; och slutligen Gustaf 
Eriksson sjelf, som redan i unga år var Kristian Ty- 
ranns förskräckelse, Sten Stures stöd, och sitt hela fo- 
sterlands hopp och förtröstan. Alla de öfriga Wasarna 
voro dessa lika: ansenliga, starka, sköna och vältaliga 
män, oförskräckta både i ord och gerningar; stolta, äre- 
lystna, sluga och ihärdiga; ofta älskade, stundom hata- 
de, sällan glömda *). 

Vi hafva sett, huru mycken afund rådde mellan 
Karl Knutsson Bonde å ena och Krister Nilsson Wase 
å andra sidan. fläraf uppkom ett häftigt och bittert 
hat emellan dessa båda slägter. Sturarna, lörenade med 
Bondarna, höllo deras parti, hvilket var det starkaste 
inom riket. Wasarna och de med dem beslägtade 
Oxenst)ernorna sökte deremot utländsk hjeip, och höl- 
lo derföre med danskarna under nästan hela Kalmar- 
unionen. Herr Johiin Kristersson blef likväl genom si- 
na giften, först med en Sture, sedan med en Bonde, 
något dragen till svenska sidan. Hans son med Brita 
Sture, herr Erik Johansson till Rydboholm , gifte sig 
med Cecilia af Eka, halfsyster till Kristina Gyllenstjer- 
na, och bief således svåger med Sten Sture den yngre. 
Han var också beständigt det svenska partiet tillgifven, 
blandade sig likväl ej mycket uti dåtidens strider. Mest 
satt han stilla på sina förUiningar eller vid hofvet, för- 
drifvande sin tid med allehanda förlustelser, ty han 
hade ett mycket gladt och skämtsamt sinnelag. Uans 



") Se Handlingar rör. Scand. Hist. IX. 89. 



maka åter, fru Cecilia, var ganska allvarsam till sinnes. 
Det hände sig en gång, att ett gammalt kapell, helgadt 
åt, St. Brita, brann upp vid deras gärd Finstad i Upp- 
land, Fru Cecilia blef häröfver mägta bedröfvad. Jag 
hade heller sell, sade hon, att alla hus på gården af- 
brunnit, än detta St. Britas kapell. Men herr Erik 
Johansson räckte bada armarna mot himlen och sade: 
Gud vare lof! Gud vare lofl att det brann upp! Jag 
faltig man stod der alltid rädd i mina böner, fruk- 
tande, att det skulle falla ned på mig, ty foglarna 
kunde väl hacka igenom del gamla takel. Derföre^ 
kära fru Cecilia, var det väl, det brann upp. Gud 
vare lof, att vi fingo behålla våra nya goda stugor. 
Fru Cecilia kunde då ej annat än le inidt uti all sin 
sorg. 

Herr Erik Johansson med sin fru var äfven i 
Stockholm vid Kristian Tjranns kröning, såsom förut 
är berättadt. Det säges, att Kristian ämnade skona 
herr Erik, antingen emedan denne ansågs som en from 
och oskadlig man, eller för att med fadrens död skräm- 
ma sonen. Men, då herr Erik hörde detta, sade han: 
Mine mcdbröder ära ärlige herrar och jag vill med 
dem döden dö i Guds namn. Och han lutade ofor- 
skräckt sitt grå hufvud under bödelssvärdet. Fru Ce- 
cilia och tvenne hennes döttrar bortfördes jerate andra 
förnäma qvinnor till Danmark uti det härdaste fängel- 
se, der flere af dem slutligen dogo af köld, hunger 
och vanskötsel. 



ANDRA KAPITLET. 

OM GUSTAF WASAS UNGDOM. 

Uti Orkesta socken i Uppland ligger en gammal 
borg, benämnd Lindholmen, nu blott en stenhop, då 
ett stolt herresäte. Sjelfva slottet var fast muradt af 
tegel och gråsten, samt beläget mellaa tvenne sjöar på 



en kulle, den högsta uti nejden , så att man från fön- 
stren kunde åt alla sidor skåda vidt omkring öfver 
berg, skogar och sjöar. Här föddes d. 12 Maj 1490 *) 
Gustaf Wasa, son af ofvannämnde herr Erik Johansson 
och dess maka, fru Cecilia. De närvarande fruarne 
intygade, att han hade öfver hjessan en så kallad se- 
gerhufva, och på bröstet ett rödt kors, och ansågs det- 
ta såsom ett lörebud till hans kommande segrar och 
stora ära. 

Vid sex års ålder sändes han från sina föräldrar 
lill Sten Sture den äldres hof, atl der uppfostras. Den 
gamla allvarsamma herr Sten bortskämde ej heller gos- 
sen med veklighet och sjelfsvåld. Enkel och tarflig 
blef hans spis, sådant äfven hans lefnadssält. Hans 
förnämsta nöje var att med sina kamrater jaga och 
springa omkring uti skogar och bergsklyftor, hvadan 
han fick en stark och frisk kropp samt en glad och 
oförskräckt själ, och alla älskade och hyllade den raska 
och lifliga gossen. Konung Johan var en gång 1499 
på besök hos gamle herr Sten och såg der den nio- 
åriga gossen löpa kring i salen. Han kallade honom 
till sig och betraktade hans sköna och lifliga ansigte, 
klappade honom slutligen på hufvudet och sade: Nog 
blifver du en man uti dina dagar, drrest du får lef- 
va. Sedermera, besinnande gossens utmärkta anlag och 
höga slägt, fruktade han i honom ett stort framtida 
hinder för Sveriges kufvande under Danmark. Han be- 
gärde derföre af herr Sten alt få till Dannmark föra 
det artiga barnet, atl der hos konungen uppfostras. 
Han ämnade dymedelst draga honom från kärleken till 
fosterbygden. Men den sluge herr Sten insåg straxt 
konungens afsigt. Ännu, svarade han, är Gustaf för 
späd att tagas undan sina föräldrar; och straxt lät 
ban hemligen sända denne till dess fader, som då var 
uti sin förläning på Åland. nWargungen har sluppit 

*) Enligt andra pamla handlingar, föddes Gustaf ar 1495, 
enligt andra 1488. Man vet ej säkert hvilkcndera upp- 
gift är den rätta. 



mig ur nätet,y) sade konung Johan, då han sedermera 
fick höra talas om den uppväxande ynglingens stora 
egenskaper. 

Gustaf följde sedan sina föräldrar, som vistades, 
än på Åland, än på Rjdboholm och än på Räfsnäs. 
Han undervisades, både af enskilda lärare och vid Up- 
sala skola. Ingen ting var svåit för hans lätta fattning. 

Sedan vistades han någon tid i Svante Stures hof, 
men för det mesta var han vid Upsala akademi, för att 
fullkomna sig uti alla vetenskaper och konster. Han 
begagnade sig al både enskild och allman undervisning, 
förvärfvade sig genom stora framsteg lärares välvilja 
och kamraters aktning. Men, som han var af ett gladt 
och lifligt sinnelag, gick han ofta mellan läsetiderna 
med sina stallbröder ut och förlustade sig mestadels 
vid Qvarnbo, eller i Wänge och Björklinge prestgår- 
dar. Sålunda var unge herr Gustaf Wasa klädd uti 
sin röda engelska rock (han nyttjade vanligen en så- 
dan) känd, älskad och högaktad af alla. I framtiden 
hade han ofta mycket gagn och hjelp af dessa sina 
fordna Upsala-vänner. 

Vid tjugofyra års ålder, lemnade Gustaf Wasa stu- 
dierna och begaf sig till Sten Sture den yngrcs hof. 
Här kom han snart uti stor hyllest och aktning hos 
alla. I synnerhet fastade sig gamle Hemming Gadd 
vid ynglingen, och dem emellan knöts den innerligaste 
vänskap. Af honom fick Gustaf noga underrättelse om 
alla de inre och hemliga förhållandena mellan Danmark 
och Sverge; och tillika insög han hat mot Danmark 
och unionen, kärlek till fäderneslandet, samt mod och 
håg att för detsamma allt uppoffra. Tidigt fick han 
också tillfälle visa delta, och sedan uti förra delen är 
taladt om, huru Gustaf Wasa med sin tapperhet bidrog 
till sej^rarna vid Dufvenäs och Brännkyrka, samt huru 
han slutligen 1518 på ett förrädiskt sätt bortfördes af 
Kristian för att qvarhällas i Danmark, under det den- 
ne ämnade alldeles underkufva Sverige. 



TREDJE KAPITLET. 

OM GUSTAF WASAS FLYKT. 

Då Kristian kom till Danmark med de så förr*ä-' 
diskt bortröfvade svenska herrarna, rådde somliga ho- 
nom alt straxt aflifva dem; men mor Sighrit sade, att 
man med dem hunde tvinga deras hemmavarande vän- 
ner och slägtingar, och att man derföre borde låta 
dem Icfva, men likväl hålla dem uti beständigt fän- 
gelse. Så skedde också, och blef de fångnas behand- 
lande ingalunda det bastå. 

Genom sin mormor, fru Sigrid Baner, var Gustaf 
slägt med denna gamla danska ätt, hvilken under, eller 
något före Kalmare unionen äfven inkommit i Sverge. 
På Kallö slott i Julland bodde vid denna tiden herr 
Erik Baner, en from och redlig man. Han ömkade 
sig öfver den svåra behandling, hans slägtinge Gustaf 
Wasa erfor i danska fängelset, och begärde af Kristian 
att få laga honom med sig till Kallö. JNödigt ville 
Kristian gå in på detta; gjorde det dock slutligen för 
herr Eriks enträgna böners skull, likväl måste denne 
förut utlofva en plikt af 6000 riksdaler, om den fruk- 
tade fången undkomme. Så fick Gustaf följa med till 
Kallö, hvarest han blef väl emottagen och erhöll myc- 
ken frihet. Jag vill icke låta hårdt bevaka eder, min 
frände, sade herr Erik, ej heller sälla eder i fängelse. 
J skolen äta vid milt bord och äga gå, hvart j vil- 
jen, allenast j vid god tro lofvcn mig all ingenstädes 
rymma eller resa ulan min vetskap. Härtill förband 
sig Gustaf både skriftligen och mundtligen, och fick så 
gå omkring på en hel mils afständ från Kallö. I bör- 
jan följdes han alltid af en vaklkarl ; men, vinnande 
småningom allt mer sina slägtingars kärlek och förtro- 
ende, blef han slutligen alldeles öfverlemnad åt sig sjelf. 

Så hade Gustaf Wasa kunnat lefva nöjd och lyck- 
lig; men hans stolta själ kunde ej glömma, att han var 



en 'fänge, och alt han på ett så förrädiskt \is hade 
blifvit det. Största Larmen var dock att höra de sto- 
ra rustningar, som Kristian detta år (1519) gjorde mot 
Sverge, samt de unga danska ädlingarnas skrjt. Den~ 
na gången, sade de, slulle Danskarne hätlre vela be- 
gagna sin fördel. De skulle alldeles qväsa och utro- 
ta de förnämsta och rikaste Svenskarna. Sedan kun- 
de falliga och ringa danska karlar gifta sig med cn- 
korna och dymedelst komma till magi och rikedom. 
Detta och djhkt mera tal, som Gustaf städse måste 
höra, grämde honom till hjertat. Dag och natt lärdes 
han af sorg och ängslan. Allt mer och mer nalkades 
den tiden, då Kristians här skulle falla in >^ Sverge; 
allt mer och mer ökades också Gustafs oro. Slutligen, 
det var om sommaren 1519, tog han sill beslut. Han 
iklädde sig bondekläder och begaf sig tidigt om mor- 
gonen på färden åt Holstein. Han undvek öppna sto- 
ra vägen, sökande smärre bisligar, och skyndade så, 
att han andra dagen vid middagstiden var i Flensburg, 
Här träffade han lyckligtvis några saxiske köpmän, 
som kommo med en oxdrift från Jutland och ämnade 
sig åt Tyskland. Med dessa följde han och anlände 
lyckligt den 30 Sept. till den fria riks- och hansesta- 
den Lybeck, hvarest han straxt af borgmästare och råd 
begärde och erhöll lejd och säkerhet att trygg och oan- 
tastad uppehålla sig i staden. 

Straxt derefter kom äfven herr Erik Baner, upp- 
trädde för rådet, klagade öfver Gustafs trolöshet och 
otacksamhel mot Baners godhet och slcigtkärlek, samt 
hotade Lybeckarna med Kristians fiendskap, om de be- 
skyddade dennes uppenbara ovän. Men Gustaf svara- 
de frimodigt: att han ej vore någon laglig fånge, utan 
en med svek och falskhet borlröfvud man, den der så- 
lunda egde rättighet att befria sig, enär han så för- 
mådde. De 6000 riksdaler, som herr Erik måste er- 
lägga till Kristian, skulle honom rikeligen och lack- 
samligen godtgöras, då Gustaf komme hem igen. Och, 
sade han, förlitar jag mig derpå, alt jag är i en fri 



8 

riksstad, på hvars en gång gifna ord och löfte, man 
lör kunna fullcligen förlila sig. Delta verkade sä 
mycket, alt allt herr Eriks bemödande blef fåiangl. 
Men alt komma tillbaka till Sverige lät sig ej änuu 
göra för Gustaf. 

Han var tvungen att uppehålla sig 8 månader uti 
Lybeck. Under tiden begagnade han tillfället att noga 
undersöka och begrunda hanseslädernas magt, handel, 
skeppsbji;gerier, o. s. v. ; äfven iick han bär underrät- 
telse om den nya lära, som just vid denna tiden bör- 
jade i Tyskland predikas af doktor Martin Luller: och 
hade han sedan under sin regering myckel gagn af allt 
delta. 

Emedlertid kom den ena underrättelsen efter den 
andra om Krislians stora framgång mot svenskarna: först 
om slaget vid Bogesund, sedan om förräderiet på Tive- 
den och Sten Stures död, slutligen nästan hela rikets 
underkufvande. Förskräckelse, vrede och smärta be- 
mägligade sig skiftevis Gustafs själ} elt önskade haa 
dock beständigt, nemligen att få skynda hem, det för- 
tryckta fäderneslandet till hjelp. Men nu började mån- 
ga af rådet alt frukta för Krislians tillväxande magt,^ 
och ville derföre utlemna Gustaf. Då uppstod uti de- 
ras hemliga råd den kloke och mycket ansedde borg- 
mästaren Nils Broms. Han föreställde dem, huru Kri- 
stian redan förut sökt förminska hanseslädernas magt 
och handel; huru han redan lemnat uti sill rike åt 
JloUändska köpmän de fri- och rättigheter., som förut 
hansestäderna ensamma innehaft. Blcfvc han nu her- 
re öfccr hela norden, så skulle han med sin magt all- 
deles förkrossa dessa städer. Man borde derföre un- 
derstödja Gustaf Wasa, hvilkcn tycktes vara en herre, 
den der ägde nog både mod., förstånd och anseende 
att sälla ett mål för Kristians ärelystna förelag. Des- 
sa skäl bevekte köpmännerna. De lofvade alt föra 
Gustaf ölver till Sverge samt framdeles bistå honom 
med penningar och manskap. Slraxt derefter sleg han 
ombord på elt litet handelsskepp och lade ut i öppna 



SJÖD. Helst hade han velat fara till Stockholm, men 
vågade ej, medan hela Östersjön och skären, hvimlade 
af danska krigsskepp. Han styrde derföre genaste vä- 
gen öfver till Kalmar, som han visste ännu vara i sven- 
ska händer. Han tordes ej fram till staden, hvarest 
Severin JVorrby lag med en dansk flotta. Ett stycke 
derifrån, vid Stensö udde, steg han hemligen, den 31 
Maj 1520, i land, ensam med sitt mod och sitt svärd, 
men hysande ändock den fasta föresats att rädda det 
förtryckta fäderneslandet. 



FJERDE KAPITLET. 

OM GUSTAF WASAS ÄFVEXTYR UTI SÖDRA 
SVERGE. 

Stockholm och Kalmar voro de enda fasta platser, 
som ännu innehades af svenskarna. De försvarades af 
tvenne hjeltemodiga qvinnor. Stockholm af Kristina 
Gyllensljerna, Kalmar af fru Anna Bjelke, enka efter 
Johan Månsson >ialt och Dag. Till denn i seJnare be- 
gaf sig Gustaf och blef med glädje cmotlagen. Han 
gick ned uti staden och talade pa torget till de sam- 
mankallade borgiarna och uppmuntrade dem till alt gö- 
ra fienderna motstånd; men de stodo tyste och försag- 
de vid hans tal, sä att han väl kunde första, att ingen 
ting stod till att uträtta med det klenmodiga folket. 
Han vände sig till besättningen på sjelfva slottet. De 
voro tyska legoknektar, som, ledsna vid kriget, önskade 
ju förr desto hellre lemna borgen och sig sjelfva åt 
Severin ]Norri)y. De betraktade derföre Gustaf såsom 
ett hinder uti deras förehafvande, och emoltogo honom 
med så mycken harm och förbittring, att fru Anna 
Bjelke måste gömma honom undan deras raseri. Hem- 
ligt begaf han sig härifrån uppåt landet genom Små- 
land. Med förtrytelse hörde han omtalas, huru sven- 
ska män, för afund, enskildt hat och penningegirighet, 



10 

angåfvo och belögo hvarandra för utlänningarna. Han 
framträdde derför ofta inför de församlade menigheter- 
na, förmanade dem till enighet och motstånd, och var- 
nade dem för Kristians falskhet och tyranni. Men få- 
fängt. Folket var ledset på kriget, och bönderna in- 
tagne för Kristian: Ej tryter oss sill och salt, sade de, 
så länge vi lyda konungen. Han är oss en nådig 
herre; då Gustaf ville fortfara i sitt tal, hotade de ho- 
nom, ja sköto med pilar och skäktor efter honom, så 
att han måste skyndsamligen draga sig undan. För- 
klädd smög han nu i skogar och öde trakter genom 
landet och kom så slutligen upp till Tärnö sätesgård i 
Södermanland, der hans sjster Margaretha och hennes 
man herr Joakim Brahe bodde. 

Stor blef deras glädje att återse den länge sakna- 
de och så varmt älskade brödren; men lika stor blef 
ock deras bestörtning, då de höide, att han ämnade 
börja ett uppror emot Kristian. Joakim Brahe skulle 
just nu med sin hustru resa upp till Kristians kröning. 
Han erböd sig att på allt möjligt sätt söka försona Gu- 
staf med konungen. Men Gustaf tvertom varnade herr 
Joakim för Kristians falskhet, och ville, att de skulle 
tillsammans söka fördrifva honom. Fru Margareta ka- 
stade sig med böner och tårar kring brödrens hals och 
besvor honom, all afstå från ett förelag, som skulle 
draga hade honom och hela hans slägl uti olycka. 
Men Gustaf blef obeveklig. Den godtrogue herr Joa- 
kim for med sin fru till Stockholm för att se kronan 
sättas på Kristians hufvud. Gustaf drog äfven från 
Tärnö, men i den föresats, att snart rycka henne der- 
ifrån. 

Han begaf sig nu till Räfsnäs, ett af hans fäder- 
negods, ej långt från Mariefred. Här uppehöll han sig 
heuiligen en tid bortåt, skickade esomoftast någon på- 
btlig frälsebonde till Stockholm för att derifrån få un- 
derrnttelser. Emedlertid besökte han en gång den gam- 
le erkebiskopen Jakob Ulfsson, som ännu lefde uti 
Gripsholms kloster, yppade sig för honom och begärde 



11 

hans faderliga råd. Erkebiskopen berättade då, huru 
Gustaf vore inbegripen uti Kristina Gyllenstjernas dag- 
tingan, samt huru nådigt Kristian mottagit alla sven- 
sJcar, som öfvergått till honom. Det rore derföre bäst, 
att Oxistaf följde sina vänners exempel och anropade 
konungens nåd. ErkebisJiopen skulle sjelf antaga sig 
hans sak på det varmaste. Gustaf blef dock icke öf- 
vertvgad. Han kände Kristian för väl, hade på Källo 
bort för inycket af danskarnas tal, samt var slutligen 
en allt lör klok och försigtig herre att utan tvång lem- 
na sig i sin fiendes bänder. 

Någon lid härefter, det var fram uti November 
månad, gick herr Gustaf en dag ut på jagt' i nejden 
kring Räfsnäs. Han mötte då helt ofönnodadt sin svå- 
gers, herr Joakim Brahes, gamle, trogne räntmästare, 
som hade följt denne till Stockholm. Ack käre herre! 
utbrast den gamle med tårar, så snart han fick se Gu- 
staf, nu står det fast ynkeligt och eländigt till här i 
riket. Han skulle derefter börja berätta om blodbadet 
i Stockholm ; men tungan stammade och gråten qväfde 
rösten; med tårar och åthäfvor besvarade han den häp- 
na Gustafs frågor. På detta sätt fick denne veta allt: 
sin faders, sina slägtingars och vänners död; sin mo- 
ders, sina systrars fångenskap; fäderneslandets fullkom- 
liga fall och förtryck, och slutligen att ett högt pris 
var satt på hans eget hufvud. En straxt derefter iraii 
Stockholm återkommande frälsebonde bekräftade de för- 
skräckliga underrättelserna. 

Vi kunna ej beskrifva sonens sorg, brödrens kla- 
gan, bjeltens harm och det redliga hjertats förtrytelse. 
Gustaf hade förlorat allt. Men högsta nöd ger högsta 
mod. Gustaf beslöt väga allt mot tyrannen. Han sam- 
lade tillhopa sitt guld och silfver, satte sig till häst och 
reste frän Räfsnäs, åtföljd af en enda dräng, ämnande 
sig till Dalarna. Då de farit ett stycke väg, kommo 
da» till Kolsunds färja, som går öfver till Sela-ön. Drän- 
geOj som emedlertid besinnat, hur vådligt hans herres 
företag var, beslöt all begagna sig af tillfället, och då 



12 

Gustaf hade först ensam kommit öfver sundet, kastade 
sig drängen på hästen och ämnade r}'mma undan både 
med den och alla dyrbarheterna. Men Gustaf satte 
hastigt öfver sundet igen och löi följde rymmaren så if- 
rigt, att denne slutligen i ångsten kastade sig af hästen 
och sprang in i skogen, döljande sig der, så fort han 
förmådde. Gustaf återtog sin häst, sina dyrbarheter 
och sin förra väg. Han hade hittills funnit endast falsk- 
het eller feghet. Hos det folk, som under Sturarna 
och Engelbrekt så ofta räddat fäderneslandet, väntade 
han återfinna svenskarnas urgamla trohet och tapperhet. 



FEMTE KAPITLET. 

OM GUSTAF WASAS ÄFVENTYR UTI DALARNA. 

Uti slutet af November, kom Gustaf upp I ill Da- 
larna. För alt vara okänd, hade han hos en bonde 
aflagt sin herredrägt, rundklippt silt här, klädt sig med 
trind halt och kort vadmalströja, och gick sedan med 
yxa på axeln lik bonddrängarna omkring och sökte ar- 
bete. Han log först tjenst hos den rika bergsmannen 
Anders Persson på Rankhyltan, på hvars loge han trö- 
skade några d.igar. Snart märkte likväl de andra drän- 
garna, alt han var föga van vid arbetet, och de tyck- 
tes finna hos honom andra laler och åtbörder än hos 
en vanlig bondedräng. En piga såg också en gång en 
silkeskrage sticka fram undan vadmalströjan, hvilket 
hon tillika med sina gissningar straxt berättade för sin 
husbonde. Denne kallar Gustaf afsides, betraktar och 
igenkänner honom snart, ty de hade ofta varit tillsam- 
mans uti Upsala. Anders Persson mottog visserligen 
Gustaf väl, men då denne berättade Stockholms blod- 
bad och uppmanade honom till fäderneslandets rädd- 
ning, då började han draga sig undan; ja, af frui^an 
vågade han icke ens att längre hysa Gustaf, utan råd- 
de honom att begifva sig längre upp i landet och of- 



13 

ta byta om vistelseort. Gustaf Wasa lemnade den 
klenraodige vännen och begaf sig på vägen till Ornäs. 
Då han om qvällen skulle gå öfver den nyss samman- 
frusna Lillelfven, som från sjön Runn faller i Dalelfven, 
brast isen under honom och han störtade i vattnet; 
men vigt och hurtigt svängde han sig upp igen och 
gick tillbaka till färjekarlens stuga, hvaresl han stanna- 
de öfver natten och torkade sina kläder. Dagen fler- 
på kom han till Oinäs, der hans fordna Upsala-vän, 
Arendt Persson Ornflykt, bodde. Denne var dock nu 
genom gifte och annan slägtskap nära förbunden med 
de danska fogdarna och med Sviuhufvudslägten, som 
städse varit Kristian tillgifven, hvilket Arendt sjelf der- 
före också blifvit. Gustaf, okunnig om alJt detla, för- 
trodde sig och alla sina förslag öppenhjertigt åt Arendt. 
Denne sluge man mottog honom väl och låtsade gilla 
hans förehafvande, lofvade ock att dertill bidraga så 
mycket han förmådde- Han skulle slraxt, sade han, 
sjelf resa borl för att utforska grannarnas länkesält 
härulinnan. Gustaf förde han upp till ett högt belä- 
get loftrum, der denne emedlertid kunde få hvila sit^. 
Gustaf, glad öfver att ändtligen hafva funnit bjelp och 
trött efter sina förra äfventyr, lade sig förnöjd och 
trygg till ro. Den trolöse Arendt åler for till sin gran- 
ne, Måns Nilsson Svinhufvud på Aspeboda, underrätta- 
de honom om allt, samt bad honom hjelpa sig, så 
skulle de vinna det höga pris, som Kristian utsatt på 
Gustafs hufvud. Men Muns afskydde denna nedrighet, 
och Arendt måste fara hem igen med oförrättadt ären- 
de. Han körde nu förbi sin gård bort till sin svåger, 
danska fugJen Brun Bengtsson på Sätra. De samlade 
straxt 20 man, med hvilka de morgonen derpå drogo 
till Ornäs för att gripa Gustaf; men då de kommo upp 
på löftet, var han försvunnen och stod ingenslädes till 
finnandes. Han var räddad undan det nedriga förrä- 
deriet. 

Härmed hade sålunda tillgått. Arendt Perssons 
hustrU; Barbro Stigsdolter, var väl både på fäderne 



och möderne af Svinhufvuds-slägten. Likväl fattade 
hon stor välvilja för Gustaf Wasa. Då hon såg sin 
man återkomma från Måns Nilsson och köra rakt förbi 
gården till fogden, förstod hon hans förräderi, och be- 
slöt att rädda den förföljda flyktingen. Hon befallde 
Jakob, en af sina drängar, att hemligt spänna före en 
släda och hålla den i beredskap bakom bjggningen. 
Derpå går hon upp i löftet, väcker Gustaf och omtalar 
för honom den fara, hvari han sväfvade, samt huru 
hon ville rädda honom. De öppnade slraxt fönstret, 
och som det var nio alnar ned till marken, så sänkte 
fru Barbro honom sakta ned med en handduk *). Gu- 
staf kastade sig i slädan och Jakob körde raskt der- 
ifrån, så som fru Barbro honom befallt. Det berättas, 
att Arendt Persson icke kunde förlåta sin hustru den- 
na gerning, och att han sedan aldrig mer ville se hen- 
ne för sina ögon. 

Fru Barbro hade rådt Gustaf att begifva sig till 
herr Jon, prest uti Svärdsjö. Drängen höll derföre 
vägen ned på den frusna sjön Runn och det gick friskt 
uppföre midt igenom den från Falu koppargrufvor ned- 
drifvande röken. Mot solnedgången kommo de till 
Korsnäs och Sandvikshyttorna, belägna vid nordöstra 
ändan af sjön; längre kände ej Jakob trakten. Gustaf 
skulle gå in i Korsnäshyttan för alt fråga efter vägen 
till Svärdsjö; men, som han kom i dörren, såg han 
derinne bergsmannen Nils Hansson, hvilken han nog- 
samt kände, som danskarnas anhängare. Gustaf stack 
sig derföre hastigt och osedd undan bakom dörren och 
gick öfver till Sandvikshyttorna. Der träffade han en 
smällare, som följde honom ut och visade honom Svärd- 
sjövägen. Då de skildes, gat Gustaf honom en silfver- 
dart, sägande: Om Gud hjelpcr mig, så kom till mig 
och jag skall väl löna dig. Derpå fortsatte han vägen 
till Bengtsheden, der han begärde nattqvarter. Då han 



») Ännu ser man i aflägsna landsorter sådana långa hand- 
dukar. 



15 

om qvällen satt der i stugan, sade matmodren till ho* 
uoni: Ung karl, gör mig några korfstickor,. medan du 
ej har annat göra; men Gustaf svarade: Icke kan jag 
göra edra pölsepinnar. 

Dagen derpu kom ban till Svärdsjö prestgård, der 
han först gick till drängarna på logen; hjelpte dem att 
tröska och underrättade sig emedlertid om herr Jons 
tänkesätt. Då han kunde förstå, att denne ej var af 
danska partiet, yppade han sig för honom, och blef 
väl emottagen ocli hyst uti tre dagar. Afven med ho- 
nom hade Gustaf varit vän och bekant i Upsala. Slut- 
ligen väckte han dock misstankar. Herr Jons husqvin- 
na öfverraskade dem en gång, då Gustaf tvättade sig. 
Hvarföre slån j så och hållen handklädet åt honom? 
frågade hon herr Jon. Det kommer eder intet vid, 
svarade denne; men beslöt straxt att söka för Gustaf 
ett säkrare gömställe, och sände honom derföre till 
kronoskytten eller, som det då helte, kronans djurkarl, 
Sven Elfsson i Isala, ett stycke från Svärdsjö kyrka. 
Knappt hade likväl Gustaf kommit dit, förr än några 
af fogdens utskickade trädde in i stugan; ty de hade 
fått spaning om, hvilken väg han tagit. Sven Elfssons 
hustru höll just på att grädda bröd i ugnen. Gustaf 
stod bredvid och värmde sig , då spejarna stego in och 
började fråga och tala om flyli tingen. Hustrun, för att 
betaga dem alla misstankar, upplyftade sin brödspade 
och gaf Gustaf dermed ett duktigt slag öfver ryggen: 
Hvi slår du här, sade hon, och gapar på främman- 
de? Har du aldrig sett folk förr? Packa dig straxt 
ut i ladan och tröska! Denne lunkade ut ur stugan; 
men spejarne kunde aldrig tro, att det var den stolte 
herr Gustaf, som bondhustrun tordes handtera på så- 
dant sätt, och gingo dädan, då de ingenting kunnat fin- 
na. Sven Elfsson ansåg likväl Gustaf ej nog säker uti 
Isala. Han gömde honom i ett stort halmlass och kör- 
de det uppåt de ödsliga skogarna. Snart mötte haa 
några af danskarnas utskickade. Dessa misstänkte bon- 
den och stucko sina spjut några gånger genom halm- 



16 

lasset. En af spetsarne rispade äfven Gustaf uti benet, 
men han teg och låg orörhg. Danskarna märkte ingen- 
ting och läto Sven Elfsson köra vidare. Snart sag den- 
ne, att blod började rinna ur halmlasset och färga snön, 
ty Gustaf hade blifvit sårad vid en ådra. Sven fruk- 
tade, alt blodet skulle röja dem; han upptog derföre 
sin knif och skar hästen uti benet ett djupt hål, skyl- 
lande sedan på detta, om någon frågade efter orsaken 
till det rinnande blodet. Slutligen atlemnade han Gu- 
staf hos kronoskytlarne Per och Matts Olofssöner uti 
Marnas, en by, belägen högt upp i Finnskogen ej långt 
från gränsen mellan Svärdsjö, Leksands och Bjursås 
socknar. Men icke ens der trodde de honom säker. 
Dessa förde honom längre in uti Leksandsskogen, hvar- 
est han låg gömd uti trenne dagar under en stor kull- 
fallen fura, och Marnäsbönderna buro till honom mat 
och hvad han behöfde. Ytterligare bytte han än en 
gång gömställe och uppehöll sig under en hög fura, 
som stod på en af kärr omgifven kulle, hvilken derfö- 
re allt sedan hetat kungshögen. Andtligen började 
danskarnas efterspaningar i dessa Irakier att upphöra, 
och de Irogna Marnäsboerne förde herr Gustaf fram 
genom de stora skogarna ned till Rättviks kyrka, som 
ligger vid östra ändan af den stora sjön Siljan. 

Vid denna kyrka talade Gustaf lörsla gången med 
den församlade menigheten. Bönderna lyssnade till 
hans ord; de voro icke ovilliga; likväl skulle de först 
inhämta grannarnas lanha. Gustaf, nöjd med denna 
början, fortsatte sin väg till Mora, vid norra ändan af 
Siljan, en bland de äldsta och folkrikaste socknar i Da- 
larna. Preslen derslädes, Jakob Persson, mollog ho- 
nom vänligt, men vågade för danskarnas efterspaningar 
ej hysa honom i prestgärden. Han anförtrodde honom 
derföre åt en bonde i Utmelands by, benämnd Tomte 
Mattes. Denne gömde honom uti en hvälfd stenkälla- 
re, dit man nedgick genom en lucka på golfvet. Snart 
kommo danska spejare dit, men Tomte Maltes hustru, 
som höll på att brygga julölet, vältrade hastigt ett kar 



17 

öfver luckan, så alt danskarna ej märkte den, och Gu- 
staf undkom afven denna fara. Litet derefter, det var 
en helgedag under julen, just då Morakarlarna kommo 
ur kyrkan, uppsteg herr Gustaf pu en liten kulle vid 
kyrkogården för att tala till den församlade menigheten. 
Den låga middagssolen stod midt öfver det rätt i söder 
liggande Esundsberget och spridde ett klart sken öfver 
den snöiga nejden. En frisk nordanvind blåste, hvil- 
ket af Morakarlarna anses som ett godt tecken. De 
samlade sig alla omkring Gustaf, betraktande uppmärk- 
samt den unga manliga herren, om hvars oskyldiga för- 
följelser de redan hört så mycket talas. Han började 
med en stark och välljudande stämma: Jag ser eder 
slora församling med mycken glädje, men med lika 
stor sorg besinnar jag allas lårl tillslånd. Med hvad 
fara jag uppenbarar mig för eder, del veten j bäst, 
som slundeligen hören och sen huru mill lif eftertrak- 
tas. Men vårt olyckliga fädernesland är mig dyrare 
än lifvel: huru länge skola vi vara Irälar, vi, som 
äro födde till frihet; de gamle minnas än, hvad tvång, 
oro och förföljelse Svenske män af Danska konungar 
måst utslå. De unge höra det förtäljas, och lära sig 
redan från barndomen att hata och motstå sådan sty- 
relse. Dessa tyranner hafva uppoffrat all vår egen- 
dom, de hafva sugit musten af vårt land, så att oss 
ej annat återstår än tomma hus, magra åkrar och 
osäkra lif; minnens j, huru under Erik af Pommern, 
Jösse Eriksson eder handterat? Nu äro samma tider 
och samma olyckor komna. Vårt land flyter snart uti 
värt eget blod: flere hundrade svenske män hafva måst 
undergå en hånlig och oskyldig död. Riksens bisko- 
par och rådsherrar äro ömkeligen mördade. Jag har 
sjclf dervid mistal fader och svåger, (tärarne kommo 
honom dervid i ögonen). Alla dessas blod ropar om 
hämnd och straff öfvar tyrannen, — Dalamän hafva 
i alla tider varit frimodige och oförskräckte, då det 
gälde deras fädernesland, hvarföre j också aren uti 
våra krönikor berömde, och alla Sverges innebyggare 



18 

vända nu sina ögon till eder, ty de är o vane att anse 
eder som frihetens och fosterlandets fasta bcsJiydd och 
försvar. Jag vill gerna följa eder och hafva för eder 
osparda milt svärd och milt blod; ty mer har har ej 
tyrannen lemnat mig: och skall han då förnimma, att 
Svenske män äro hade trogne och tappre, och alt de 
med lag och icke med ok styras mage. Dalkarlame 
svarade på delta tal med gny och hämnderop och mån- 
ga ville slraxt löpa till vapen. Dock voro flere ännu 
tvehogsna. De voro ledsne vid de många krigstågen, 
ej heller kände de herr Gustaf personligen. De hade 
äfven hört omtalas Kristians vänlighet och frikostighet 
mot bönderna, och trodde, att hans grymhet gilde en- 
dast de höga. Uti denna tro stärktes de af danska ut- 
skickade, hvilka förnekade till och med berättelsen om 
Stockholms blodbad. Allmogen kunde derföre icke 
fatta något visst beslut; de ville först rådgöra med si- 
na grannar. De bådo emedlertid Gustaf att söka sig 
en säkrare vistelseort. Detta behöfdes också. Priset 
på hans hufvud var fördubbladt, och med fördubblad 
ifver sökte spejarne honom öfverallt. Han nödgades 
till och med några dagar ligga gömd under Morkarleby 
bro, en fjerdingsväg norr om Mora kyrka, och detta 
midt i stränga vintern. Audteligen smög han sig där- 
ifrån, men med nästan förlvifladt hjerta; intet hopp till 
hjelp hvarken för honom eller för det älskade foster- 
landet syntes återstå. Han beslöt att söka sin rädd- 
ning i främmande land, och gick derföre längre upp åt 
Mora socken och sedan tvärt öfver de berg och ödsli- 
ga skogar, som åtskilja Öster- och Vesterdalarna. Om 
nätterna hvilade han uti de ensamma, obebodda skjul, 
som folket här och der till de gåendes beqvämhghet 
hade uppsatt. Han nedkom pä andra sidan till be- 
byggda trakter i Lima socken i Vesterdalarne. Det är 
ej berältadt, att han här gjorde något försök att upp- 
resa allmogen, han tycktes hafva förlorat allt hopp om 
framgång. Stum följde han veslra Dalelfven uppföre 
dess lopp genom omätliga, snöfyllda skogar. Allt inör- 



19 

käre och häftigare brusade elfven fram öfver sin khp- 
piga botten, allt smärre och sällsjntare blef\x» menni- 
skoboningarna vid dess stränder, och allt högre och 
fastare låg snön uli de täta skogarna. Slutligen såg 
Gustaf på afstånd de höga IVorrska fjällen, som snart 
skulle för evigt skilja honom från det olyckliga fäder- 
neslandet. 



SJETTE KAPITLET. 

OM DALKARLARNAS ÅNGER. 

Fastän Morakarlarna ej kunnat besluta sig till att 
hjelpa Gustaf, så hade de dock fattat ett stort behag 
till den unge herren för hans manliga och raska väsen- 
de, hans kraftfulla och till hjertat trängande tal. I 
synnerhet hade Gustaf behagat Pvasmus Jute, en dansk 
man, som troget tjenat Sturarna, och nu var bosatt i 
Dalarna. Han fick höra, all iNils Westgöthe, en af 
underfogdarna, kommit för att gripa Gustaf, och vore 
uti länsmansgården vid Mora. Rasmus beväpnade sig 
och några de sina, drog dit ned, öfverföU och ihjäl- 
slog ]Nils Westgötbe, varande sålunda, fastän en främ- 
ling och dertill dansk, likväl den förste, som grep till 
vapen för att rädda Gustaf Wasa. 

Snart härefter sågo Rättvikskarlarna en hel tropp 
af väl 100 danska ryttare komma tågande på isen upp- 
före Siljan. Så ovanligt stor krigshop hade de ej sett 
deruppe. De anade, att danskarna ämnade med våld 
taga Gustaf, och tillfoga dem sjelfva något ondt. De 
lupo derföre till och klämtade uti klockorna, ett då 
för tiden vanligt krigstecken. Vädret förde ljudet upp- 
åt socknarna, och ned frän bergen på alla sidor kom- 
ino stora skaror af väpnade bönder. Danskarna, för- 
skräckta, innestängde sig i prestgården ; bönderna bröto 
upp portar och dörrar och störtade derin. Danskarna 
flydde då upp i kyrktornet; men äfven der förföljdes 



20 

de med samma ifver. Endast genom böner och elt 
högtidligt löfte, att ej vidare göra herr Gustaf någon 
skada, kunde de förskräckta ryttarna rädda sina lif, 
och fingo så komma ned igen ur tornet. Men Dal- 
karlarna fruktade, att ännu några flera kunde vara göm- 
da uppe i den smala tornspetsen. Derföre genomskö- 
to de densamma med skarpa pilar från alla sidor, och 
mer än hundrade år derefter sågos dessa pilar qvarsit- 
tande uti det gamla kyrkotornet. 

Emedlertid hände sig, att månge af de förföljda 
svenska adeliga herrarna och llere andre togo sin till- 
flykt upp till Dalarna, såsom det enda ställe, der de 
kunde finna hjelp och försvar. Dessa besannade allt, 
bvad Gustaf förut hade omtalat för bönderna. Dit 
kom äfven den gamle krigsbussen Lars Olsson, af släg- 
ten Björnram, som var ganska väl känd uti Dalarna. 
Han berättade för Morakarlarna om Kristians framfart 
uti riket; all vid hans Eriksgala en galge skulle upp- 
resas vid hvar länsmansgärd; all en ny koslgärd re- 
dan var utskrifven hos bönderna; all en hand och en 
fol skulle dem afhuggas för all göra dem oförmögna 
Ull försvar och flera dylika rykten, både sanna och 
falska. Då påminde sig bönderna sinsemellan, hvad 
herr Gustaf sagt dem och ångrade alt de så låtit honom 
fara bort. ]När Lars Olsson lick höra, alt Gustaf varit 
der, och huru tillgånget var, började han högeligen fö- 
rebrå bönderna deras oklokbet, t^' Lars Olsson kände 
Gustaf Wasa ganska väl. J gode män, sade han, häf- 
ten den herren fast af nöden, så framl icke j och 
hela rikels menige innebyggare skolcn blifva plall un- 
derlryckle, förderfvadc och uiroladc. Gustaf Wasa är 
den enda, som har förslund och insigl nog all föra 
oss, och gripa an etl så stort värf. Under det de så 
talade, kom en annan flykting, Jon Mikelsson fram ur 
skogen. Han bekräftade hvad Lars Olsson sagt, och 
omtalade dessutom vidlyftigt och omständligt hela Stock- 
holms blodbad, samt slutligen, huru deras älskade herr 
Stens lik hade blifvit uppgräfdt och skymfadt. Nu 



21 

blefvo bönderna alldeles utom sig: Fasa, \rede och för- 
skräckelse uppKlde deras hjertan. Krig och blodig 
hämnd var deras enda rop, deras enda tanke; dock 
tillika sorg och ånger alt bafva låtit Gustaf, deras och 
fäderneslandets förnämsta bjelp, gå ohörd bort: Mora- 
karlarne Engelbrekt och Lars från Kettilbo, de snällaste 
skidlöpare i landet, sändes ut att uppsöka och åter- 
hämta bjelten: De ilade öfver skogarna, kommo in i 
Veslerdalarna, följde der hans spår och hiinno honom 
slutligen uti Sälcn, den sista hy vid vestra Dalelfven, 
straxt nedanom foten af de Norrska fjällarna. De förtälj- 
de för honom hvad skedt var, samt böndernas ånger 
och beredvillighet att nu understödja honom, och Gu- 
staf följde dem tillbaka till det älskade fosterlandet. 



SJUNDE KAPITLET. 

BEFRIELSEKRIGETS BÖRJAN. 

Med vördnads- och glädjebetygelser blef Gustaf 
emoltagen af de församlade Morakarlarna. De svuro 
honom Ivdnad och trohet, tvåhundrade noan ställde sig 
under hans befäl och sexton unga drängar förordnades 
till hans lifvakt: för att uppmuntra sitt folk företog 
han straxt derefter, redan ett tusen man starkt, ett tåg 
till Fahlun, hvarest fogden och åtskilliga Krislians anhän- 
gare fängslades, de utländska köpniännernas krambodar 
gåfvos till plundring ät krigsfolket, och konungens upp- 
börd af hela länet borttogs och utdelades som sold: 
Gustaf drog sig sedan något tillhaka; men ryktet om 
hans företag utbredde sig vida, och många flyktingar, 
som förut smugit omkring bland de vilda djuren i sko- 
garna, kommo fram orh skyndade med de andra till 
Gustaf. Hans här gick snart till tretusen man, och 
hela Dalarna erkände hans välde. Han for öfver till 
Helsingland ; men folket derstädes, antingen vågade el- 
ler ville icke hjelpa honom j Gustaf TroUe hade genom 



22 

sina bref förvändt deras sinnen. Dereraot föll hela 
Gästrikland och Gefle stad honom till, och från Stock- 
holm och hela riket komrao till honom många af de 
förföljda herrarna. Bland dem var den käcke och oför- 
skräckte Peder Fredag, som förut redan under fru Kri- 
stinas lid så kraftfullt bidragit till Stockholms försvar. 
Då Gustaf nu återvände till Dalarna, niölte honom det 
ryktet, att hela hans qvarlemnade krigshop var i gtund 
slagen af danskarna. Han påskyndade med ångest sia 
färd, men då han kom närmare, förnam han, att det 
tvärtom var danskarna, som blifvit slagna af Dalkarlarna. 

Det danska partiet med Didnk Slaghök, Gustaf 
Trolle och Jöns Beldenack i spetsen, ämnade nemligen 
att qväfva upproret straxt i dess början. De samlade 
hastigt tillhopa 6000 man, och tågade mot Dalarna. 
Under sin frånvaro i Helsingland hade Gustaf anförtrott 
högsta befälet åt Peder Svensson i Wiberboda och 
Olof Bonde, hvilka begifvit sig ned uti Nora och Lin- 
des bergslager, för att hylla folket derstädes till Gustaf. 
När de fingo höra omtalas danskarnas framtåg, åter- 
skyndade de till Hedemora och församlade 5000 Dal- 
karlar. Sedan tågade de ned till Brunbäcks färja, som 
går öfver Dalelfven, der denna nästan utgör skilnadea 
mellan Weslmanland och Dalarna. De kommo just i 
rattan tid för att hindra fiendens öfvergäng. Dalkar- 
larna lägrade sig pä norra, danskarna på södra sidan 
om eHven, betraktande hvarandra med ingalunda vän- 
liga blickar. 

Biskop Jöns Beldenacke, hvilken det rann i sin- 
net, huru ofta hans landsmän och deras anhängare ha- 
de blifvit slagna och fördrifoe af dessa hvitrockade bön- 
der, som han nu såg der på andra sidan elfven, till- 
sporde någon af sina svenska anhängare, huru mycket 
folk ungefär Dalarna kunde uppställa. Tjugolusende 
man Ull det ringaste, sade denne, ty de gamle äro 
der lika raska som de unge; men hvaraf lefva de? 
sade biskopen. Af bröd och vatten, svarade den an- 
dre, och då säd felas, tillaga de brödet af sönderslött 



23 

bark; ej heller aJila de stort, hvarJien köld eller hetta, 
hunger eller törst. Då sade biskopen. Ett folk, som 
äter träd och dricker vatten, kan ej sjelfva farten, långt 
mindre någon menniska tvinga. Emedlertid började 
Dalkarlarna att med idkeligt skjutande Ivärt öfver elf- 
veu oroa danskarna, så att dessa måste draga sig till- 
baka till Karlsbo och Björkarsbo byar. Men Peder 
Svensson, som såg detta, ämnade icke släppa dem så 
lätt undan. Hau drog med en del af sitt folk ned ef- 
ter elfven förbi Folkärna kyrka och kungsgården, gick 
vid Utsunds färja en mil längre ned öfver Dalelfven, 
och ölverföil danskarna vid Sönnbohed oförmodadt och 
frän en annan sida, just då de skulle brjta upp. Hans 
qvarlemnade manskap gick också öfver vid Brunbäcks 
färja och angrep fienden på sitt häll. Dalkarlarnas an- 
fall var häftigt och väl anfördt. Större delen af dan- 
skarna föllo för deras pilar och klubbor, många Jaga- 
des ned i elfven och drunknade, och de öfriga förfölj- 
des ända ned till Fläckebo socken i Westmanland. Di- 
drik Slaghök och Jöns Beldenacke stannade ej förr än 
i Westerås. Men Dalkarlarne gladde sig högeligen öf- 
ver den herrliga segern, och än i dag sjunga de i den 
bekanta Dalvisan derom sålunda: 

Så körde vi Jutar i Brunbäcks elf. 

Så vattnet dem polrade om ; 

Vi sörjde deröfver, att Kristian sjelf 

Han der ej tillika omkom. 

Falivilora. 



ÅTTONDE KAPITLET. 

03I KÖPIXGSLEKEN. 

Uti Lindes bergslag hade Peder Uggla, en tapper 
och oförskräckt man, upprest folket för Gustafs sak. 
Han fick böra, alt Anders Persson, fogden på Örebro 
slott, var i Köping och uppretade allmogen mot Gustaf. 



24 

Peder Uggla samlade sina bussar, angrep den 20 April 
Anders Persson och dess hop, slog den och dref den 
framför sig tvärt igenom Köpings stad. Då tyckte Pe- 
der U;^gla och hans kämpar, alt de gjort silt till och 
heliöfde hvila. Han sjelf lade af sin rustning och för- 
fogade sig eller god plägning till sängs, likaledes mån- 
ga af hans män. De andra drogo ut på bergsåsen der 
bredvid, förande med sig många öltunnor tagna i sta- 
den. På åsen upplände de väl hundra stockeldar, läg- 
rade sig kring dem, drucko, sjöngo och höllo sig gla- 
de, och somnade så småningom af vid de tömda tun- 
norna och slocknande eldarna. Anders Persson märk- 
te snart deras försumligliet. Hastigt red han till We- 
sterås, fick der af fogden 300 ryttare, med hvilka han 
ännu under nallen återvände och angrep de oberedda 
svenskarna. Både Peder Uggla sjelf och nästan hela 
hans hop blef nedergjord, och triumferande och stolta 
drogo danskarna tillbaka till sina landsmän i Westerås. 



NIONDE KAPITLET. 

OM SLAGET VID BALUNDSÅS. 

Gustaf sökte emedlerlid att förbätlra Dalkarlarnas 
stridssätt. Han lärde dem smida om spetsarna på sina 
pilar, så att de skulle bältre bita igenom jernharnesk. 
At en del af sitt folk lät han göra långa, slarka spjut, 
eller så kallade Ijuranglar, hvarmed de skulle afhålla 
rjlteriels anfall. Afven inöfvade han dem att gå or- 
dentligt uli rotar, göra svängningar, o. s. v. Sträng 
var han emot dem, som på någol sätt visade sjelfsvåld, 
antingen uti krigsljenslen eller med alt plundra bön- 
derna. Sjelf ransakade han och dömde öfver dem, 
och döden blef ofla sådana vilda missdådares lott. Men 
sä var han också högst mån och angelägen om allt, 
som hörde till deras gagn och välfärd, farande sjelf 
med outtröttlig uit omkring för att efterse om något 



25 

« 

kunde dem fattas. Genom allt delta blef han både 
aktad och älskad; ingen hvarken ville eller vågade gö- 
ra något mot hans vilja. 

Den 23 April, eller på det hjeltemodiga helgonet 
St. Görans dag, mönslrade han hela sin krigshär vid 
Romfertuna kyrka, indelte den i rotar, samt sedan uti 
tvenne stora afdclningar med Lars Olsson och Lars 
Eriksson till fältöfverslar för hvardera. Han utfärdade 
derpå en ordentlig krigsförklaring mot konung Kristian, 
och tågade den 29 April ned till Balundsås straxt öster 
om "Westerås, ämnande nästa dagen angripa staden. 
Men danskarna, stolta öfver segern vid Köping, sade 
med spotskhet: all om det också i tre dagar regnade 
Dalkarlar j skulle de ändock nedhugga dem alla. Med 
slika ord stormade de straxt ur staden för att jaga till- 
baka de antågande svenskarna. Gustaf var ej mer än 
på halfva Balundsskogen, då han fick höra, att striden 
sålunda redan var börjad. Hastigt skyndade han till 
de främsta och pä alla sidor hveno danskarnas skott, 
och fällde hans följeslagare; fåfängt bådo honom hans 
män, att för sin person fly faran; han kun<ie ej åter- 
hållas. Segern var också redan vid Gustafs ankomst 
nästan vunnen. Då danska ryttarne redo fram mot 
Dalkarlarna, hade Lars Olsson låtit dessa hålla fram 
för sig de nyss uppfunna Ijuranglarna. Förgäfves be- 
mödade sig ryttarna att genombryta den täta och fasta 
skog af hvassa pikar, som sålunda sträcktes emot dem. 
Hästarne nedstörtade, genomstungna af de långa och fa- 
sta spjuten, och öfver dem ryttarna sjelfva, fastän kläd- 
de i harnesk, dock genomborrade af de nyhvässta dal- 
pilarna: så föllo fyrahundrade. De öfrige kastade sig 
med förskräckelse om på sitt eget fotfolk, som blef 
nedtrampadt och förvirradt. Slaget var förloradt. Dan- 
skarne flydde åt staden. Lars Olsson och Lars Eriks- 
son förföljde dem längs genom densamma. Danskarna 
ville väl göra motstånd, och besättningen på slottet ka- 
stade eld uti de närmaste trähusen. Men Lars Ols- 
Fryxells Ber. III. 2 



26 

son dref fienden före sig efter hela Smedjegatan; Lars 
Eriksson efter hela Långgatan : och gick det så tvärt 
igenom staden ända till klosterbron öfver lilla åen, 
hvarest många i trängseln störtade i vattnet. Andra 
skyndade in i klostret, begärande der skyndsam bikt 
och aflösning, ty de fruktade hvart ögonblick att fällas 
af de förföljande svenskarna. Bakom bron hade dan- 
skarna uppkastat förskansningar och här slutade striden. 
Svenskarna släckte elden i staden, och Lars Eriksson 
med sin hop drog åter ut till herr Gustaf, förande med 
sig danskarnas fältstycken, hvilka han tagit vid sitt häf- 
tiga anföll på långgatan. Men de bergsmän och bön- 
der, som stannade qvar i staden, ovane vid ordning 
och tukt, samt troende allt vara förbi, skingrade sig 
och begynle plundra köpmansbodarna. Andra gingo 
ned i källrarna och helsade på dryckesvarorna, och 
några lustiga bussar bland dem buro ett stort vinfat 
upp på rådstufvusalen, satte det midt på golfvet, och 
sig rundt deronikring, begynnande under sång och lu- 
stigt snack tömma på tunnan. Danskarna, niinnandes 
huru det tillgick vid Köping, samlade sig bakom äeu 
och beredde sig att anfalla svenskarna, då desse blifvit 
rusiga. Men Gustaf Wasa hade ej heller glömt denna 
olycka och kände alltförväl Dalkarlarnes ringa krigsord- 
ning. Han sände Lars Olsson med dess hop straxt till- 
baka att gifva akt på danskarnas rörelser. Detta sked- 
de i hög tid och var böndernas lycka. Lars Olsson 
hann knappt till torget, förrän han mötte danskarna, 
som i fulla vapen och god ordning åter tågade in i 
staden. Här uppstod ånyo en skarp och häftig strid ; 
men danskarna måste återigen vika och draga sig till- 
baka till förskansningarna bakom åen. Nu kora herr 
Gustaf sjelf ned i staden. Med vrede försporde han 
böndernas oordning och dryckenskap, och förehöU dera 
sådana laster med allvarsamma och skarpa ord. Htän 
gick ned uti källrarna, slog sjelf banden af vinfaten 
och öltunnorna, låtande allt bortrinna på marken. Si- 
na tjenare befallde han göra likaledes: (.(Jag ser helt- 



27 

re,)) sade han, (.(tnjöd och vin på marken, än mina 
krigsmäns Mod.)) 

TIONDE KAPITLET. 

OM BEXGT BJUGG. 

Ryktet om denna seger spridde sig vida omkring. 
Adel och allmoge strömmade hoptals till den unga lyck- 
liga anföraren; bland andra Arvid Westgölhe, han, som 
sedan blef en af Gustafs tappraste och pålitligaste höf- 
din^ar. Svenska krigshären delades. Örebro slott skulle 
belägras af Olof Bonde ; Westeras af Lamlirekt Matts- 
son; IVvköping af Lars Härd. Öfverallt reste sig fol- 
ket mot danskarna; Södermanlänningarna gingo frivil- 
ligt till Hörningsholm, stormade det och, dels fångade, 
dels nedgjorde hela besättningen. 

Till Uppsala sändes de båda fältöfversterna Lars 
Olsson och Eriksson, och på vägen uppbadade de och 
togo med sig allmogen. Erkebiskopen var ej i staden. 
De förskräckta kanikerna sände bud till fältöfverstarna : 
all de hörde innehålla med alla fiendlligheler, emedan 
St. Eriks fest nu skulle firas, och hans ben bäras 
mellan gamla och nya Uppsala. Det tillkommer, svara- 
de fältöfverstarna, svenske män och icke främlingar 
all bära rikels patron och hans heliga aflefvor. De 
skulle derföre göra sill bästa för alt till högtiden 
sjelfva vara i Uppsala; och med dessa ord flugo kani- 
kernas sändebud återvända. 

Bengt Bjugg, en öfverdådig man, var erkebisko- 
pens fogde i Uppsala. Han hade uti Torgstuna öfver- 
rumplat och slagit 100 man af Gustafs lolk, och för- 
aktade dem derföre i sin stolthet. Han hade väl ut- 
sändt kunskapare, men dessa blefvo alla fångade af 
svenskarna, så att Bengt Bjugg icke fick någon under- 
rättelse. Då han derföre hörde, huru kanikerna och 
många andra fruktade svenskarnas ankomst, ställde han 



28 

till ett stort gästabud i biskopsgårdens trädgård, och 
lät nedrifva planket utanför, på det folket så mycket 
bättre skulle se hans glädje och huru föga han frukta- 
de svenskarnas anfall. Här lät han sina knektar dan- 
sa, dricka och sjunga, och först efter midnatten som- 
nade både de och deras anförare, trötta och rusiga. 
Klockan tu om natten intågade svenska hären. De 
halfsofvande utposterna borttogos, skansarna utanför bi- 
skopsporten nedrefvos, och Bengt Bjugg med sina kam- 
rater vaknade ej förr, än svenskarne begynte hugga sön- 
der porten. Då sprungo de upp' ur sin sömn, och bör- 
jade att ifrigt skjuta på svenskarna, men utan framgång. 
Bengt Bjugg ämnade då smyga sig ut genom en lönn- 
gång, som v*ar mellan kyrkan och biskopsgården; men 
lönngången var af träd; svenskarna sköto med så kal- 
lade fyrpilar eld både i den och i sjelfva biskopshuset. 
Nu var ej godt för Bengt Bjugg att slippa undan. Han 
tog ett förtvifladt beslut. Han lät nemhgen skjuta eld 
i staden; och då svenskarna voro sysselsatte med dess 
släckande, öppnade han hastigt portarna till biskopshu- 
set, störtade ut med sina män, ämnande sig fly undan 
till Stockholm. Han bröt sig också igenom svenska 
bönderna, och skyndade, åtföljd af några sina taopra- 
Sle ryttare, på vägen åt Flötsund. Svenskarna förföljde 
honom likväl länge 5 slutligen träffades han af en pil, 
som gick djupt in i armbågen. Han kom väl undan 
till Stockholm, och det lyckades bårdskäraren *) utdra- 
ga pilen, men Bengt Bjugg dog straxt derefter af det 
svåra såret. 

ELFTE KAPITLET. 

OM GUSTAF WASA OCH GUSTAF TROLLE. 

Tre veckor efter Bengt Bjuggs fördrifvande från 
Uppsala, kom herr Gustaf dit. Han gick upp uti Dom- 

*) Bårdskörare, d. v. s. barberare, som på denna tiden 
förrättade kirurgiska operationer. 



29 

kapitlet, tilltalade de ditkallade kanikerna skarpt och 
allvarsamt. Han förehöU dem deras och deras bisko- 
pars städse bevisade otrohet mot riket och de inländ- 
ska regenterna. Han lofvade: alt deresl de sig sådant 
mot honom för eloge, skulle de nog ilifva straffade. 
Skall jag nu, sade han, anse eder för svenskar eller 
danskar? Yiljen j svärja mig och riket .trohet och 
bevisa eder, som trofaste Svenske män? De skrämda 
kanikerna begärde att få skrifva till sin erkebiskop och 
inhämta hans mening. Gustaf tillät det, och sände til- 
lika med budet ett bref till Gustaf Trolle, hvari han 
allvarsamt men vordna dsfullt uppmanade denne, all be- 
tänka rikels välfärd och bidraga Ull dess räddande 
från förtryck och elände. En kanik sändes med brel- 
ven till Trollen i Stockholm. Jag skall sjelf bringa 
Gustaf Eriksson svaret, sade erkebiskopen, då han 
läst brefven. Budbäraren fängslades, och med 3000 
fotknektar och 500 ryttare uppbröt Trollen straxt till 
Uppsala. 

Herr Gustaf satt vid aftonmåltiden, då en öfver- 
löpare från Trollen kom hastigt in och berättade, att 
danska hären var endast en half mil frun staden. Gu- 
staf ville ingalunda tro detta. Litet derefter kom en 
annan öfverldpare, och förkunnade detsamma, medfö- 
rande dertill sexton hästar, tagna från Trollens folk. 
Gustaf blef ändå ej öfvertygad. Men en timma der- 
efter kom hans eget sändebud åter och bekräftade de 
förras utsago. Gustaf hade blott hos sig 700 folknek- 
tar och 100 ryttare; allmogen var hemförlofvad att skö- 
ta sina åkrar. Han erkände sjelf, att om Trollen då 
straxt hade anfallit staden, hade Gustaf fått samma öde, 
som Bengt Bjugg. Men Ijcka var, att erkebiskopen 
trodde Gustaf hafva hos sig hela svenska hären, och 
derföre ej vågade straxt angripa, utan lät sitt folk hvi- 
la öfver natten en half mil utom staden. Tidigt om 
morgonen red herr Gustaf upp på det höga Sandber- 
get, der nu Uppsala slott ligger. Han såg då, tidigt uti 
morgonsolen, huru fienden framtågade förbi Dannemarks 



30 

kyrka; och fann, att han med sin lilla hop skulle få- 
fängt söka göra en så stor här motstånd. Han drog 
sig derföre med sitt folk undan för att få förstärkning 
af bönderna. Då Trollen förnam detta, sände lian 
Staffan Henriksson, en rask krigsman, med 200 ryttare, 
att förfölja svenskarna. De hunno dem vid Läbyvad, 
Fotknektarna voro redan öfver ; herr Gustaf sjelf red 
midt uti strömmen med sina hofmän. Då en af dessa 
fick se den efterkommande fienden, uppgaf han ett högt 
rop af förskräckelse och red omkull herr Gustaf och 
dess häst. När de på stranden qvarblifna ryttarna så- 
go sin anförares fara, vände de sig om, och emottogo 
de anfallande med sådant eftertryck, att Staffan Hen- 
riksson med 70 mans förlust måste återvända till Upp- 
sala. Herr Gustaf kom lyckligt ur vatlnet och faran. 
Han uppbådade ånyo bönderna, och slog läger på sko- 
gen Rymningen. Detta var både den första och sista 
gången, som Gustaf Wasa visat lättrogenhet och oför- 
sigtighet. 

Gustaf Trolle afbidade ej hans tillbakakomst, ulan 
beslöt återvända med sitt folk till Stockholm. Gustaf, 
underrättad härom, sände Lars Olsson och Lars Eriks- 
son med en utvald hop, att ställa sig i försåt för erke- 
biskopen vid Lindesunds qvarnar. Den ofvannämnde 
käcke Staffan Henriksson räddade likväl Trollen. Be- 
ständigt red han omkring före hären, noga betraktande 
och bespejande allt. Han fick se, ej långt från vägen, 
lemningarna af en nyss slagtad oxe, som svenska knek- 
tarna förtärt. Straxt aUade den sluge Staflan oråd. 
Han vände om i sporrstreck till Trollen, och de togo 
en annan väg till Stockholm förbi svenskarnas bakhåll. 
Desse, förbittrade öfver, att danskarna undkommit, sat- 
te efter med den största ifver. Snart kom det till en 
häftig strid. Danskarna försvarade sig tappert, men 
det var fåfängt. De måste begifva sig på flykten. 
Svenskarna förföljde dem ihärdigt. Lars Olsson fick 
se, hvar Trollen red. Han satte hastigt efter och, när 
han kom närmare^ stötte han sin glafveu med allo kraft 



31 

efter erkebiskopen. Men denne lutade sig Iiastigt ned 
efter hästhalsen. Glafven for öfver honom och träffade 
en framför ridande hofraan. S?i korn Trollen undan 
till Stockholm, men knappt en sjettedel af hans hop 
var qvar, så hade svenska vapnen rasat bland dem. 
Han blef af de danska herrarna Slaghök och Belde- 
nacke ej väl emottagen. De förebrådde honom, först 
att han låtit Gustaf Wasa undkomma i Uppsala, och 
sedan att han utan nödtvång sjelf lemnat denna stad. 
Den stolte Gustaf Trolle måste nu bära förakt och fö- 
rebråelse af desse Sigbrits gunstlingar. Förrädaren mot 
sitt fosterland blef äfven af främmande föraktad. 

lyågra dagar derefter kom Gustaf Wasa med sin 
krigshär ned mot Stockholm. Han förde den till nor- 
ra sidan och tågade upp på den höga sandåsen, Brun- 
keberg. Då stodo der qvar sedan blodbadet många 
galgar, som ännu hängde fulla med svenske män. Gu- 
staf vände sig till sitt folk: här sen j, sade han, spå- 
ren af det danska regementet. Galgarna blefvo straxt 
nedbrutna, och kropparna fördes till en länge saknad 
hvila uti fosterjordens sköte. 



TOLFTE KAPITLET. 

OM STAFFAN HENRIKSSON. 

Nu voro Dalarna, Helsingeland, Gestrikeland, W^est- 
manland och Uppland rensade från fiender med undan- 
tag af några fasta slott. Uti hela det öfriga riket bör- 
jade allmogen äfven att vid ryktet om Gustafs fram- 
gång fatta mod och resa sig emot sina förtryckare. 
Tusendetals armar höjde sig mot de förhatade utlännin- 
garna j ingen ville skydda, ingen hjelpa dem; hvar och 
en sökte deras förderf. Allt motstånd var förgäfves. 
Hastigt sågo sig danskarna inslängda inom de slott, de 
innehade ; hvarje försök att gä derutur blef dyrt straf- 
fadt. Men på en tid, då kanoner till belägring voro 



32 

sällsyntn, kunde dessa slott med sina höga, tjocka mu- 
rar trotsa den största öfvermagt af fiender. Danskarna 
kunde från dem med förakt och säkerhet se ned på 
böndernas förvända och fåfänga helägringsarbeten. 

S<ådana slott voro i synnerhet Stockholm, Nykö- 
ping och Kalmar; Stockholm likväl både störst, star- 
kast och vigtigastj dertill försedt med mycket öfvadt 
och tappert krigsfolk, som äfven uti herr Gustafs här 
hade sina kunskapare och anhängare. Med honom ha- 
de nemligen förenadt sig fyra hofmän, som förut tjenat 
biskop Otto Svinbufvud, och hade det lyckats dem alt 
vinna förtroende och lära känna Gustafs styrka och 
planer. Morgonen efter hans ankomst till Brunkeberg, 
rymde de in till Stockholm. Deras flykt märktes först, 
då de voro ett stycke på vägen, och danskarna ned- 
släppte vindbryggan för att hämta dem öfver Norrström, 
Då störtade den raske Lars Olsson efter dem med så- 
dan hast, att de måste hoppa af hästarna och kasta sig 
i strömmen, samt simma öfver den in till staden. Men 
Lars Olsson återvände till svenska lägret med deras 
hästar och tillika tvenne så djupa sur i pannan, att de- 
ras ärr aldrig försvunno. Danskarna hade nemligen 
från tornet helsat honom med pilar och stenar, då han 
skyndade fram mot vindbryggan. 

Litet derefter gjorde desse ett utfall från Stock- 
holm, och angrepo från två sidor svenska lägret på 
Brunkeberg. Efter en half dags fäktande måste sven- 
skarna vika. Gustaf lät dem slå läger vid Rotebro. 
Men Staffan Henriksson gjorde dem äfven här afbräck. 
Han red ut med en stor trupp, dolde största delen 
deraf i Sollentuna kyrka, och med blott fyratio ryttare 
och nåi;ra knektar nalkades han svenska lägret. En 
liten skärmytsling uppkom; och då några danskar voro 
slagne, ropade Staffan åt sina män, all de skulle fly, 
ly allt var förloradl; hvarpå de äfven vände ryggen 
till. Lars Eriksson , ty mot hans hop skedde anfallet, 
befallte då svenskarna förfölja de flyende. Men StafTan, 
så snart han fått svenskarna väl ut på fältet, vätide sig 



33 

om mot dera och gaf elt tecken, hvarvid hans hela 
bakhåll kora fram. ,Lars Eriksson blef då omringad, 
och svenskarne ledo ett stort nederlag; anföraren en- 
sam med qvarlefvorna af sin hop, kunde slå sig ige- 
nom och komma åter till lägret vid Rotebro. 

Dessa Gustafs förluster blefvo dock snart ersatte. 
Hälsingarna komrao honom till hjelp, och en \ estfalare, 
Staffan Sasse, med sextio tyska knektar, som Kristina 
Gyllensljerna förut hade inkallat. Men vid denna tiden 
träffade Gustaf en den svåraste pröfning han och nå- 
gon menniska kunde hafva att genomgå. Han fick bref 
från Kristian med hotelse, alt, derest ej Gustaf upp- 
hörde med sill företag, så skulle hans mor och syst- 
rar, som voro fångna, sådant med deras lif umgälla; 
och ju härdare Gustaf ansatte Stockliolm, desto svå- 
rare sJiiille dessa fångar plågas. Hemliga utskickade 
från Kristian föregafvo sig också vara från fru Cecilia, 
och bådo Gustaf på det ömmaste, att han skulle sko- 
na sin moders och sina systrars lif. De beskrefvo för 
honom, huru dessa qvinnor sjelfva måste sy de säckar, 
hvari de voro bestämda att dränkas. De berättade de 
svåraste, uppdiktade plågor, som fru Cecilia sades för 
sin sons skull undergå. Men alla dessa försök voro 
fåfänga. Om Gustaf underkastade sig, så voro Kristi- 
ans alla löften osäkra, Gustafs och hans fränders död 
nästan säker. Det enda' medel att rädda dera, var att 
besegra tyrannen. Fäderneslandets väl var ock dyrare 
än allt enskildt. Med blödande bjerta afslog Gustaf 
alla underhandlingar^ och såg blott på sitt stora mål, 
Sveriges räddning. Kristian var nog låg att utföra si- 
na hotelser. Qvinnornas fängelse och behandling blefvo 
från denna stund försämrade. De fleste af dera, der- 
ibland äfven fru Cecilia, dogo, som förut är nämndt, 
af brist och vanskötsel. 



34 



TRETTONDE KAPITLET. 

GUSTAF WASA RIKSFÖRESTÅNDARE. 

Gustaf var under tiden i en beständig verksamhet. 
Hans folk låg kringspridt öfver hela riket och höll på 
att belägra de danska fästningarna och åtskilliga danskt 
sinnade adelsmäns borgar. Men folket var ovandt och 
okunnigt uti belägringskonsten och erfarna krigshöfdin- 
gar tröto. Gustaf måste alltså lita förnämligast på sig 
sjelf. Derföre for han fram och tillbaka frän det ena 
stället till det andra, undervisade, uppmuntrade och 
inöfvade folket, också noggrannt sörjande derföre, att 
dem ingenting skulle fattas, och att do intet öfvervåld 
finge utöfva. Således såg man honom, än vid Rotebro, 
än vid Wesleräs, vid Nyköping, Stegeborg, Tjnnelsö, 
Wik och Örebro; allestädes tarfvades hans råd och an- 
seende, ingenstädes uleblef han. 

Emedlertid återstod mycket. Ingen af biskoparna 
hade ännu förklarat sig för honom, och dessa voro lik- 
väl så vigtiga. Sjelfva födda af de förnämsta slägter, 
verkade de mycket på adeln. Det lägre presterskapet 
följde deras föresyn; folket trodde deras ord. Dertill 
innehade de stora, starkt befästade slott såsom biskops- 
gårdar, med talrika och tappra besättningar, rikt un- 
derhållna af biskoparnas furstliga inkomster. Bland 
dessa hade Hans Brask uti Linköping det högsta anse- 
endet, en lärd, klok, driflig och ansedd man, mycket 
kunnig uti fäderneslandets häfder; mon om dess heder 
och välfärd, men troende dem oupplösligt förknippade 
med katolska läran. Allas ögon voro fastade på ho- 
nom uti afvaktan, hvad parti han i denna tvist skulle 
taga. Men Hans Brask satt stilla på sitt fasta slott 
Munkeboda *), der Motala elf faller ur den stora sjön 
Roxen. Härifrån åskådade han, hvad som förehades. 



*) Nu kallas det Xorsliolm. 



35 

Den omensklige och ursinnige Kristians parti, hvarken 
ville eller tordes han taga; men hans skarpfseende 
blick upptäckte redan uti Gustaf den blifvande niunke- 
fienden och kraftfulla konungen, hvilken af ingen skulle 
tåla intrång uti sin magt. Hans Brask ville derföre ej 
heller lerona honom något understöd. ' 

Om sommaren 1521 vistades Gustaf Wasa uti 
Östergötland vid Stegeborgs belägring. Han talade raed 
Arvid Westgöte om, huru nödvändigt det var att vinna 
Hans Brask för sin sak. Det Jiostar, sade då den if- 
rige Arvid, blott en dagsresa till Munkeboda, så sJcall 
väl den sakeyi göras god. Men den försiglige Gustaf 
ville ej drifva Brasken till ytterligheter. Han skref ho- 
nom derföre till, framställde rikets tillstånd, Kristians 
ogerningar, och, tillade han, derest ej biskopen sjelf 
ville komma till Gustaf och mundtligen gifva tillkän- 
na .sitt tänkesätt, månde han snart vänta sig gäster; 
tillika uppbröt han med en utvald tropp från Stegeborg 
mot Munkeboda. Biskopen ftrdes ej sätta sig emot. 
Då Gustaf nalkades, drog han honom till mötes till 
Skärkinds prestgård, lofvade trohet, aflemnade en del 
af sina hofraän, samt bevisade honom all tillgifvenhet. 
iVu, mera viss om framgång, utlyste Gustaf en 
riksdag uti Wadstena till den 24 Augusti. Dit kommo 
trettio adelsmän, som i Kalmar varit skyddade af Norr- 
by, men nu rymt derifrån, sedan de erfarit Gustafs 
framgång, samt dessutom fått veta att Kristian hade 
gifvit Norrby, liksom alla sina öfriga befälhafvare, för- 
nyad och sträng befallning, att halshugga de svenska 
ädlingarna. Till riksdagen kommo äfven mänga af det 
medlersla och södra rikets innebyggare. Allmän var 
glädjen öfver befrielsen från tyrannen: allmän tacksam- 
heten emot befriaren; ja, många af bönderna började 
sorla och ropa, att han skulle blifva deras konung. 
Men den försigtige Gustaf afböjde detta. Ej förr, sa- 
de han, än de till fullo fördrifvit Krislian och dan- 
skarna, vore tid att tala och bekymra sig om konung. 
Ej heller hade han sig detta krig företaget i den akt 



36 

och mening att ilerviä vinna konunganamn, utan för 
rikcls och dess innebyggares skull. Men ville de lof- 
va, all hvar och en i sin siad göra honom manligt 
och troget bistånd uti alt förlossa riket frän främ- 
mande band, så ville han än förblifva deras hufvids- 
man och göra sitt till. Alla lofvade detta ined upp- 
räckta händer, och blef han således antagen till riks- 
föreståndare öfver allt Svea rike. 



FJORTONDE KAPITLET. 

LANDETS BEFRIANDE. 

Efter delta riksmöte förspordes ännu mera drift 
och framgång, Gustaf fick som laglig riksföreståndare 
större anseende, folket till sig sjelft ett högre förtroen- 
de, och fienden såg med hvarje dag sist hopp allt mer 
försvinna. Domkapitlet i Skara, uppretadt mot den dit- 
trugade biskopen Didrik Slaghök, uppgaf, utan långt 
motstånd, hans slott Läckö. Ny Lödöse intogs, likaså 
Elfsborg, Jönköping och Stegeholm. Anders Persson 
till Strö, som slog Peder Uggla i Köping, förmådde ej 
längre försvara Örebro; han uppgaf slottet åt Olof 
Bonde, och blef sjelf till nåder upptagen af Gustaf. 
Bönderna kunde dock aldrig glömma eller förlåta hans 
förra grymhet. Sex år dereflcr blef han af dem öfver- 
fallen och mördad på Strö herregård. Afven Wik, 
Tynnelsö och det starka Nyköping eröfrades. Engsö 
slott blef intaget och i grund nedrifvet. Dess ägare, 
herr Knut Sparre, sökte fåfängt värja Westerås, der 
han hade slottslofven. En dag, då han gick i sin varg- 
skinnsrock omkring på muren, kom en kula frän sven- 
ska lägret och trallade honom midt i pannan, så alt 
han död störtade ned uti den förbiflytande elfven. Ef- 
ter mänga och häftiga strider blef slulligen äfven delta 
slott eröfradt; och nu var hela landet rensadt från fien- 
der; blott de Ivenne hufvudfästena, Stockholm och 



37 

• 

Kalmar, voro uti danskarnas händer, ntora x4.bo och 
några andra slott i Finland. De förblefvo det länge; 
\y de voro väl befästade. Den i Östersjön kringsväf- 
vande Severin Norrby undsatte dem esomoftast med 
friska troppar och lifsmedel, och svenskarna saknade 
allt, som behöfdes till en hårdare belägring. 

Afven till Finnland hade Gustaf öfversändt Arvid 
Westgötes tvenne bröder, IVils och Bengt, och med dem 
något krigsfolk. Men här hade danska magten redan 
förut lidit stort afbräck genom INils Krabbe, en på den- 
na liden myckel beryktad finsk adelsman. Han for 
omkring på sina små skärbåtar, hafvande oftast blott 
tolf eller sexton karlar med sig. Då han utspejat nå- 
got af danskarnas förehafvanden, öfverföU han dem oför- 
sedt om natten, vältrade stora stockar för dörrarna och 
tände eld på husen, der danskarna laggt sig, innebräii- 
de eller nedhögg stora hopar af dem. ]När de då sam- 
lade sig och satte efter honom, sprang han till sina 
båtar och gömde sig bland öarna eller seglade i nöd- 
fall öfver till Estländska skärgården. Dock dröjde han 
ej länge der. Snart kora han tillbaka och började 
samma lek, och skall han på sådant sätt understundom 
hafva på en gång nedlaggt flera hundra man endast 
med sina sexton. Hans blotta namn var en skräck för 
danskarna; de flydde slutligen alla in uti fästningarna, 
sökande der frid för en sä fruktansvärd fiende, och på 
detta sätt blef snart landet rensadt. Abo slott beläg- 
rades nu af rsils Westgöte. Borgherren därstädes var 
junker Tomas, en konung Kristians tjenare, tapper och 
oförvägen, men sin herre lik i grymhet. Då Kristians 
förnyade befallning om svenska adelns utrotande kora, 
utförde han den med yttersta stränghet, och sjelfva den 
gamle Hemming Gadd, som så mycket bidragit till 
Kristians framgång, mistade då uti Tavastehus sitt huf- 
vud under bilan. Denne junker Tomas gjorde flera 
lyckliga utfall mot iSils Westgöte. Vid ett af dessa fick 
han dtss bror Bengt Westgöte till fånga. Dagen der- 
på lät han hänga denne jerate flere andra svenska adels- 



38 • 

män, uppå slottsmuren uti de belägrades åsyn. Allt 
svenskarnas bemödande alt drifva honom ur slottet var 
fåfängt. Junke^ Tomas dog slutligen på följande sätt. 
Han sändes af Norrby med undsättning till Stockholm 
uti Juli 1522. Då han kom mot Furusund, skickade 
han ett litet skepp förut att bespeja farleden. Men 
Erik Flemming låg der med svenska flottan bakom nå- 
gra öar och borttog fartyget så hastigt, att junker To- 
mas ej fick någon underrättelse derom. Skyndsamt sat- 
tes svensk besättning dit, som påklädde sig danskarnas 
kläder; hvarefter skutan styrdes ut mot junker Tomas 
igen. Då denne säg densamma återkomma, hoppade 
han, nyfiken efter tidningar, uti sin esping *), och lät 
ro sig till fartyget. Svenskarna tego och höllo sig stil- 
la. Då junker Tomas kom till fartyget, frågade han 
dem, huru det stod till. Allt väl, svarade de, hvarpå 
han steg med ena foten inom skeppsbordet. Men i 
detsamma märkte han de främmande ansigtena och sitt 
misstag. Hastigt ville han kasta sig tillbaka i sin slup, 
men blef fasthållen och fängslad af svenskarna, allt med 
tysthet och skyndsamhet. Derpå vände de om med 
fartyget och seglade in åt sundet igen. Finska flottan, 
troende att junker Tomas styrde tåget, följde efter. 
Men snart fann den sig helt och hållet innestängd af 
den svenska. Alla fartygen eröfrades; blott ett, den 
FinsJca prinsen kalladt, försvarade sig hela dagen. Sven- 
skarna sköto slutligen eld deri, och det nedbrann till 
vattnet med gods och manskap. Men junker Tomas 
kunde för sin myckna föröfvade grymhet ej finna nåd 
lios Gustaf. Han utfördes till Tynnelsö och blef der 
upphängd uti en ek. Då Tomas såg tillredelserna här- 
till, härmade det honom mest, alt han ej aktades vär- 
dig ett tåg af hampa, titan skulle hängas uti ett 
bastrep. 



*) Esping kallades en skeppsbåt. 



39 

FEMTONDE KAPITLET. 

OM ARVID WESTGÖTE OCH SE\rERIN NORRBY. 

Arvid Westgöle hade emedlertid dragit ned uti 
Östergötland, och samlat der en väldig skara, raed hvil- 
ken han började belägra Stegeborg. Snart kora herr 
Severin Norrby ditseglande med några skepp för att 
upphäfva belägringen, och förde i land trehundrade 
rjttare. Men den modige Arvid Westgöte, hafvande 
allenast trettioåtta rvttare och tre rotar knektar, angrep 
danskarna, innan de kommo fullt i ordning, och gjorde 
del med sådan häftighet, att fienden och sjelfva den 
tappie ZSorrbv måste hastigt kasta sig raed sina hästar 
tillbaka i sjön och söka undfljkt på båtarna. En svensk 
hofman, Knut den lille, red efter Norrby långt ut i 
vattnet, gaf honom fyra dugtiga slag med sin stålbåge 
på bjelraen, viljande tvinga honom att gifva sig fången. 
Norrby räddades dock af de sina; men knappt var han 
uppkommen uti båten, förr än han vände sig om, och 
bjöd Knut den lille tio mans sold, om han ville öf- 
vergä uti Norrlys (jcnst. Sjelf en hjelte, visste han 
värdera hjeltar. Men Knut den lille visste äfven vär- 
dera trohet och fosterland mer än guld. Norrbys an- 
bud blef ej antaget. — Sedan Norrby bortfört de sven- 
ska belälhafvarna, hvilka han misstrodde, och satt en 
tysk man Berendt von Melen till slottsherre i deras 
ställe på Stegeborg, seglade han åter bort för att på 
andra orter befrämja sin konnngs sak, 

Arvid ^yestgöte fortsatte likväl belägringen ihär- 
digt, och i slutet af uret, den 18 Dec. 1521, nödgades 
Berendt von Melen uppgifva fästet, hvarefter han sjelf 
ingick i Gustafs tjenst. Några dagar efter slottets öf- 
vergång, det var sjelfva julafton, kom Severin Norrby 
med sin flotta in i skären der utanför, ämnande und- 
sätta borgen med mat och manskap. Då Arvid West- 
göte förstod, att Norrby ej kände slottets öfvergång, be- 



40 

slöt han genom list taga hela herr Severins hop. Vid 
EUerssund utanför den vik, som går till slottet, gjorde 
lian derföre Norrby ganska starkt motstånd, liksom han 
fruktat, att Norrby skulle hjelpa von Melen. Slutligen 
hröto sig dock Norrbys skepp fram och nalkades Ste- 
geborg. Han sände framför sig fyra män uti en bät 
till slottet. Desse uppsatte en hatt på ett långt spjut, 
hållande den högt öfver båten såsom ett tecken till 
undsättning Men, då de nalkades slottet, var en bland 
borgfolket, som, okunnig om listen, sköt ned den upp- 
satta hatten. Sändebuden märkte då oråd, vände skynd- 
samt om till Norrby, och underrättade honom om, huru 
allt förhöll sig. Utan detta förhastade skott hade vis- 
serligen både han och allt hans folk här blifvit fångade. 
Likväl vardt återtåget dem dyrt. Ofver sexhundrade 
man förlorade danskarna, innan de förmådde slå sig ut 
genom Elterssund, hvilket Arvid Westgöte nu på fullt 
allvare försvarade. Blott tretton svenskar hade fallit. 
Arvid Westgöle härmades öfver, att Norrby undkom- 
mit; men hans män drogo in på Stegeborg, hällande 
sig der lustiga med allehanda julfägnad, den de tyckte 
sig hafva förljent genom den hurtiga julelek, de hållit 
med fienderna. 



SEXTONDE KAPITLET. 

STOCKHOLMS BELÄGRING. 

Vintern emellan l'>21 och 1522 blef Stockholm 
inspärradt genom flere läger rundt omkring. Den stör- 
sta skada ledo danskarna dock af Peder Fredag, som 
låg på Lofön och afskar all tillförsel från Mälaren. Om 
julafton, det var samma dag, som Arvid Wesfgöte höll 
den blodiga leken med Severin Norrby vid Stegeborg, 
beslöto danskarna att göra ett utfall mot Lofön och, 
som de sade, gästa Peder Fredag och .smaka pä hans 
juHunna. I mörka natten rodde de dit med femton- 



41 

hundrade man. Men Peder Fredag fick förut spaning 
om deras färd. Han höll derföre sin tropp, eburu ej 
mer än fvrahundrafemtio man, oförskräckt redo; åt 
sexton bland dera gaf han jägarehorn, och utställde dera 
här och der uti bergen med hefallning att, så snart do 
hörde blåsas i lägret, blåsa i sina horn och larma så 
m\cket de förmådde. Sakta koramo danskarna roende 
till stranden; sakta stego de ur sina båtar och fartyg, 
ämnande öfverraska och alldeles förstöra Peder Fredag; 
men hastigt, innan de kommo i någon ordning, lät denne 
blåsa i hornen, och störtade med sina kämpar öfver 
dem. Karlarna i skogen började också blåsa häftigt, 
att Lofön och rsockebjbergen genljudade deraf. Dan- 
skarna, som funno svenskarna beredde och ej visste 
annat, än att det var en krigarehop för hvart jägare- 
horn, trodde sig vara förrådda. De tänkte icke på 
något motstånd, utan hastade tillbaka på sina skepp. 
Men det var mörkt och svenskarna trängde hårdt pä. 
Tvåhundrade danskar blefvo nedhuggna, ganska många 
jagades uti vattnet och drunknade, och de öfrige kom- 
mo uti ett ömkeligt och förvirrade tillstånd tillbaka till 
Stockholm. 

Tillståndet der var bedrdfligt. Didrik Slaghök, 
som skulle föra hela regeringen i Sverge, högmodig öf- 
ver sin stora lycka, dertill grym och nedng hatades af 
danskarna; men ännu mer af svenskarna, som sågo uti 
honom upphofsmannen till Stockholms blodbad. Dan- 
skarna inbillade sig alltså, att upproret skulle afstanna, 
om denne man straflades. Han låtsade derföre träda uti 
fängelse, och härmed tog hans regering i Sverige slut; 
men på samma gång blef också slut på all ordning uti 
staden. De främmande knektarna, som ej fingo sin 
sold, ströfvade omkring och föröfvade allehanda öfver- 
våld. Gorius Holst med åttio tyskar gjorde hvad han 
ville bland borgerskapet, som högeligen fruktade ett 
förövande af Räpplingeniorden, hvarföre också många 
bortrymde. Husen stodo öde. Ingen tillförsel fanns; 
fåfänga voro alla uppmaningar derom, alla löften om 



42 

stor betalning till bönderna. Då skickade besättningen 
en man benämnd Heidenstrup till Kristian för att un- 
derrätta honom om sin nöd, klaga öfver Slaghöken, och 
begära bjelp. Heidenstrup framkom om qvällen, och 
utförde sitt ärende. Det är ej antecknadt, hvad Kri- 
stian sade härom, men Sigbrit, uppretad öfver att nå- 
gon vågade klaga pu hennes gunstling och slägtinge, 
lät strax upphänga den oskyldige Heidenstrup, och var 
dermed så hastigt, att det måste ske samma afton vid 
ljus. 

I denna nöd skref Gustaf TroUe till riksförestån- 
daren, varnade honom för Kristians magt, försvarade 
denne sednares uppförande, och föreslog en förlikning. 
Jag vet fullväl, värdige fader, svarade Gustaf Wasa, 
huru del står till med honung Kristian. Han har 
nog annat alt göra än all Icomma hit; ty vore eders 
nåde bättre lefva i Sverge en herre, som i aren, än 
fly till Danmarjc med spott och spe. Den oböjlige Gu- 
staf Trolle föraktade dock dessa ord. Litet derefter 
följde han med Slaghök och Beldenack till Danmark; 
men Gustaf Wasa blef sannspådd. Krislian mottog ho- 
nom onådigt. En erkebiskop, sade han, och derlill af 
så stor slägt som i, hade bordl stanna qvar och stödja 
sitt parti. Afven förebrådde han honom, att hatet mot 
Trollen var orsaken till hela upproret. Detta allt och 
mycket mer måste den stolte Trollen höra och dertill 
lefva på Kristians och främmande herrars nåd. Till 
sitt fosterland kora han aldrig mer. 

De tappre öfverstarne Lars Olsson och Eriksson 
hade af Gustaf blifvit förordnade till landshöfdingar el- 
ler som det då hette Bcfallningsmän, den förre i Norr- 
land, den senare i Dalarna. De nya anförarna för be- 
lägringen vid Stockholm voro oense. Danskarna, ehuru 
få, gjorde ulfall och slogo dem. Uti Mars 1522 kom 
JVorrby med sm flotta och försåg staden med lifsmedel 
och nytt manskap. Nu gjorde de ånyo utfall mot lä- 
gret vid Järfva och tillfogade svenskarna stor förlust. 
Gustaf skyndade dit och tillsatte nya höfdigar; men 



43 

några dagar derefler gjorde danskarna ännu ett utfall, 
upphäfde och förstörde alldeles detta läger, ocb ned- 
höggo eller skingrade allt folket. Dagen derefter gick 
det på samma sätt med svenska lägret utanför Söder- 
malm vid Sätra. Det var Sverges Ivcka, att Kristian 
ej förmådde understödja sina tappra stridsmän. 



SJUTTONDE KAPITLET, 

OM LYBECKRARXES FÖRRÄDERI. 

Efter några veckor återupprättade Gustaf sina lä- 
ger, och gjorde dem denna gängen fastare. Tillika fick 
han till sig främmande knektar, som voro öfvade vid 
krigsljenst. Stockholm kom åter i stor nöd. Det var 
då, som junker Thomas skulle undsätta det, men blef 
fången af Erik Fleming, som förbemäldt är. Likväl 
fann Gustaf, att han ej skulle förmå betvinga Stock- 
holm, så länge Norrby kunde när som helst understödja 
dess besättning med folk och lifsmedel. Han begärde 
och erhöll derföre från Ljbeck några fartyg till hjelp. 
Femton stora skepp, väl bemannade och anförda af 
amiralen Bruti, koramo till Sverge, och förenade sig 
med den lilla Svenska flottan under Erik Fleming. Om 
hösten anlände Norrby med blott fem skepp till skären 
för att undsätta Stockholm. Den förenade llottan var 
alltså vida starkare än Norrbys, och vädret låg denne 
emot och hindrade honom undkomma. Svenskarne 
gladde sig högeligen att få göra slut på denna farliga 
fiende, och seglade rakt emot Norrby. Lybska flottan 
följde efter; men hastigt befallde Brun sina skepp fälla 
ankare. Erik Fleming frågade hvarföre sådant skedde? 
Brun svarade; alt del låg en hiindkUppa i vägen för 
de slora skeppen. Flemingen, för svag att ensam an- 
gripa Norrby, bad och besvor Brun förgäfves om hjelp. 
Saken var, att lybeckrarna ville draga ut på tiden med 
kriget för att vara så mycket längre nödvändiga. Detta 



44 

var den blindklippa, för hvars skull han ej ville segla 
fram. En stark frost kom, så att alla skeppen fröso 
last. Svenskarna ville nu på den tjocka isen angripa 
Korrby, hvilken du troligen med sitt folk blifvit fången. 
Men Brun nekade all hjelp och sade, att man aldrig 
hörl, det en krigskär marcherat på hafvel. Han kunde 
sådant ej för rådet i Lyhcck försvara. Svenskarna 
blefvo utom sig af harm; somliga sprungo upp på ett 
närbeläget berg och nedslungade derifrån stora stenar 
på danska skeppen; andra gingo bröstgänges mot dem, 
sökande handgemäng med fienden. Gustaf Wasa, un- 
derrättad om allt, kom hastigt dit; men äfven han 
kunde ej något verka på Brun. En stark storm kom 
också och dref bort all isen, så att detta tillfället gick 
förbi. Emedlertid fortfor motvinden så, att Norrby ej 
kunde komma undan. Gustaf Wasa bemägtigade sig 
då en hög bergsbolme, hvarifrån han med slangor och 
hakar *) oroade Norrbys fartyg, kunde dock med dessa 
små gevär ej mycket uträtta. Han sände derföre till 
Brun och begärde att från dennes skepp få låna två 
kanoner. Gustaf hade med dera kunnat nedskjuta hela 
Norrbys flotta. Brun vägrade. Gustaf erböd honom 
två af rikets förnämsta slott i pant. Brun vägrade än- 
dock. Vinden kastade om, och Norrby seglade oskadd 
undan. Gustaf måste stillatigande bära sin harm, ty 
ännu behöfde han alltför väl Lybecks hjelp ; men han 
glömde icke, utan tverlom gömde i ett troget minne 
detta Lybecks uppförande. 



ADERTONDE KAPITLET. 

OM CHRISTIAN TYRANNS AFSÄTTNING- 

Under denna tid lefde Kristian i en obegriplig 
bekymmerslöshet om Sverge och lemnade sitt folk der- 

*) Slangor och hakar voro ett slags stora bössor, som den 
tiden brukades. 



45 

slädes nästan utan all bjelp; det förra kriget hade 
också uttömt hans skatter. Han utgaf nu 1522 -en ny 
lagbok för hela Danmark, och införde deri märkliga 
förändringar; t. ex. bönderna hade förut blifvit sålde, 
köpte och handterade, som oskäliga djur. Kristian 
påbjöd, att hvar och en skulle vara fri herre öfver sig 
sjelf; härigenom uppretade han de mägliga herrarna. 
Han inskränkte presterskapets magt och rikedom, samt 
började införa Lutlers lära; häröfver upptändes katol- 
ska prelaternas harm. Han ville upphjeipa borgerska- 
pets handel och började tillåta holländarna handla i 
riket; häröfver uppretades Lybeck. Dessa förändringar, 
hvar för sig nyttiga och goda, men äfven svära att in- 
föra, företog han sig ovisligen att på en gång och våld- 
samt genoradrifva. Dessutom började han en tvist med 
sin farbror, hertig Fredrik af Holstein. I Sverge var 
han högeligen hatad; och sjelfva danska bönderna, hvilka 
i sin råhet och okunnighet ej förstodo, hur kraftigt han 
främjade deras framtida väl, voro honom gramse för de 
tunga skatter, hvarmed han tryckte dem. Ingenstädes 
fann han tillgifvenhet, vördnad och förtroende ; alle- 
städes hat, förakt och fruktan. Afven främmande fur- 
star afskydde honom och ville ej hjelpa den blodbe- 
stänkta tyrannen. En påflig legat kom dit för alt un- 
dersöka Krislians öfverklagade grymhet, hvilken ej kunde 
döljas. För att åtminstone ursäkta den, och hvälfva allt 
det förhatligaste från sin egen person, beslöt Kristian, 
ehuru högst ogerna att låta anklaga sin och Sigbrits 
gunstling, Didrik Siaghök, såsom upphofvet till Stockholms 
blodbad. Slaghök, nyss upphöjd till erkebiskop i Lund, 
kallades derifrän till Köpenhamn, förhördes pinligen, döm- 
des och utfördes först till galgen, derifrån till bålet, der 
han brändes lefvande. Kristian for härunder utur staden. 
Sigbrit läste sig inne och skrufvade till sina luckor; in- 
gendera mägtade se sin gunstlings ymkeliga hädanfärd. 
Det fega och trolösa uppoffrandet af en ifrig an- 
hängare kunde dock ej återförvärfva åt Kristian folkets 
bjertan. De afskydde honom, nu ej mindre än förut. 



46 

Lybeckrarna gjorde ett härjande anfall mot Seland och 
Skåne. Kristian afslog dem väl med böndernas tillhjelp; 
men han vågade ej mer lita på sitt folk; främmande 
legoknektar inkallades. Då felades åter sold att aflöna 
dessa. Han sammankallade derföre en herredag uti 
Kallundborg den 10 Dec. 1522, men få komrao dit. 
Kristian, vred, utsatte ett nytt möte den 24 Januari i 
Arhus. Då spridde sig ett rykte, att Kristian på Sig- 
brits råd ämnade der anställa ett blodbad, äfveu bland 
Danmarks adel; att smidda kedjor medfördes och för- 
klädda bödlar funnos bland hans drabanter, och att på 
bönderna skulle en dryg gärd läggas. Jullands adel 
samlade sig då i Wiborg, och beslöt uppsäga Kristian 
all tro och lydnad samt erbjuda kronan åt hans far- 
bror, hertig Fredrik af Holstein. Herr Magnus Munk 
åtog sig del vådeliga värfvet att lemna uppsägelsebrefvet 
till Kristian. Han for till denne, sprakade och drack 
nied honom till sena qvällen. Då Munk skulle gå, 
lemnade han qvar, liksom af glömska, sin handske, 
hvari det förseglade uppsägelsebrefvet låg. Sedan, i 
stället för alt begifva sig till sängs, gick han straxt till 
sin båt, som låg färdig, och seglade bort till Holstein, 
der Fredrik med glädje mottog hans anbud af kronan. 
Om morgonen hittade en af småsvennerna handsken och 
lemnade den tillika med brefvet till Kristian. Dennes 
glädje blef icke så stor. Han sände sina drabanter att 
gripa Magnus Munk; men han var försvunnen. För- 
svunnet var också allt Kristians mod och rädighet. Han 
visste ej, hvad han skulle företaga. I stället för att 
samla de ännu trogne bönderna och dermed slå her- 
rarna, sände han bud till dessa, erkände sina fel, lof- 
vade bättring, och föreslog en förlikning. Ingen trodde 
hans löften, och förlikningen afslogs. Ku skyndade han 
till Köpenhamn, red omkring på gatorna, bad och be- 
svor folket med tårar att hjelpa sig, erkände sina brott 
och lofvade bättring. Folket, ovant att .se en gråtande 
och bedjande konung, blef upprördt, Seland och Skåne 
svuro honom ånyo trohelj men han förnölte tiden overk- 



47 

samt i Köpenhamn. De klolore trodde ej pä hans löf- 
ten; de redlige hatade honom; hans fordna smickrare 
ölvergafvo honom ; ingen trofast vän fanns, som kunde 
råda och hjelpa honom ; och allt större växte upproret. 
Slutligen tog han ett förtvifladt steg. Tjugu stora väl 
utrustade skepp lågo vid Köpenhamn. Kristian hade 
kunnat länge och väl försvara sig och staden med dem. 
Han beslöt begagna dera till fljkt. Alla dyrbarheter, 
han kunde hopskrapa, till och med de förgyllda kloten 
på tornspetsarna, fördes dit. Sigbrit, som nu icke mera 
tordes visa sig för det uppretade folket, blef äfven 
nedburen uti en kista och satt ibland de andra skat- 
terna. Sjelf, med sin gemål, sina barn och några fä 
trogna tjenare, begaf han sig äfven ombord, och his- 
sade segel den 20 April 1523. Då han säg sin huf- 
vudstad småningom försvinna bakom synkretsen, utbröt 
hans smärta våldsamt och han var utom sig af sorg 
och förtviflan. Det var då, som Sigbrit, hvilken kru- 
pit fram ur sin kista, böd till att trösta honom der- 
med, att, om han ej längre fick vara konung i Dan- 
mark, så liunde han dock blifva borgmästare i Am- 
sterdam. Han ämnade sig nemligen till Holland, för 
att få hjelp af kejsar Karl. En häftig storm skingrade 
hans skepp; ändteligen ankom han dock lyckligen till 
Antverpen i Holland. 

Så slutade denne konung sin regering, fegt och 
föraktligt, liksom han regerat öfverdådigt och grymt. 
De goda inrättningar, han med våld och trolöshet velat 
införa, förföllo straxt. Fredrik, som nu biel tagen till 
konung, måste för adelns och presternas skull upphäfva 
Kristians nya och förträffliga lagbok; ja hon brändes 
till och med såsom skadlig och stridande mot goda 
seder. Bönderna blefvo åter lifegna och slafvar; her- 
rarna fingo tillbaka sin fordna magt öfver dem, för 
hvilken frihet, säger den danska författaren Hvitleld, 
denne konungs minne bör vara heligt och oförgätligt 
för oss och våra efterkommande. Så blef danska folket 
qvarhållit uti slafveri och ett föraktligt tillstånd ända Ull 



48 

våra tider; då deremot svenska bönderna, genom Stu- 
rarna och Gustaf Wasa, åter fuUkomligen tillkämpade 
sig den gamla frihet och anseende, som de af ålder 
ägt, och sedan allt stadigt bibehållit, varande derigenom 
den friaste och mest ansedda allmoge uti Europa. 



NITTONDE KAPITLET. 

YTTERLIGARE OM BEFRIELSEKRIGET. 

Hela Sverge var befriadt, utom Kalmar och Stock- 
holm. För att sysselsätta Kristian i dess eget land, 
utrustade Gustaf tvänne härar. Den ena under Lars 
Siggeson Sparre intågade i Norrge, och hela södra de- 
len af detta rike föll Sverge till, ehuru det sedan åter- 
förentes med Danmark. Den andra hären under Be- 
rendt von Melen inföll i Skåne, men måste efter sex 
veckor återvända för de tyska knektarnas obändighet 
och vägarnas otillgänglighet. Dessa infall bidrogo dock 
till Kristians afsätlande. Då underrättelsen om denna 
händelse kom till Gustaf, beslöt han att efter den kloke 
Braskens råd begagna tillfället att återvinna Skåne, 
Halland och Blekingen. Lars Sparre föll in i Halland 
och eröfrade det; Berendt von Melen tågade äfven öf- 
ver gränsen, intog hela Blekingen, men lät af tvenne 
danska rådsherrar Klas Bille och Axel Ugerup narra 
sig till ett stillestånd. Saken kunde ju, sade de, i godo 
och med daglingan afgöras. Då biskop Brask fick 
höra detta, sade han : De svenske hafva aldrig fått 
något af de danske med dagtingan. Så gick det ock 
nu. Berendt von Melen hade släppt ur händerna till- 
fället att med vapen vinna saken ^ alla andra försök 
blefvo fåfänga. 

Sedan Norrby genom Lybecks hjelp blifvit för- 
drifven ur Stockholms skärgård, såsom förut är berät- 
tadt, inspärrade Gustaf staden ännu härdare. Läger 
slogos på Kungsholmen, Långholmen, Södermalm och 



49 

Waldemarsön *). Starka flottbroar, försvarade med block- 
bus och kanoner, byggdes mellan Långholmen och Kungs- 
bolmen, och mellan Södermalm och Waldemars-ön. 
Således var all tillförsel afskuren frän släden, och sven- 
skarna kunde öfver dessa broar hasta hvarandra till 
hjelp, om någotdera af lägren blefve anfallet. Dan- 
skarna kommo uti en svår belägenhet. De beslöto att 
göra ett utfall mot Södermalm, men här hade de åter 
den raske Peder Fredag för sig. Afven denna gången 
både han fatt spaning om deras förehafvande. Han in- 
stängde sig derföre hemligt med femhundrade raske 
krigsmän uti Maria kvrka. Danskarna tågade der förbi 
och angrepo svenska lägret. Der var allting i ordning 
till deras emottagande och en skarp strid började; men 
snart rusade Peder Fredag med sina bussar utur kyr- 
kan och angrep danskarna i ryggen. Dessa, sålunda 
omringade af en stor öfvermagt, blefvo till större delen 
nedhuggna; icke många förmådde slå sig igenom till 
staden igen. Detta var det sista utfall danskarna gjorde; 
hungern började infinna sig uti staden; få borgare voro 
qvar; äfven dessa rymde så snart som möjligt öfver 
till Gustaf. Slutligen blefvo herr Plenrik Slaghök och 
Gorius Holst, hvilka förde befälet, tvungna att drifva 
alla munkar, gubbar, qvinnor och barn utur staden. 
Likväl sökte de ännu på allt sätt skada Gustaf. En 
dansk man gömde sig i kulorna under Brunkeberg, slog 
der af bly ett falskt mynt, som liknade Gustafs, och 
utspridde detsamma uti svenska lägret. Folket upp- 
täckte snart dess oduglighet; det trodde sig bedraget 
af riksföreståndaren och knotade högt. Lyckligtvis upp- 
täcktes förrädaren. Inför hela bären måste han be- 
känna nidingsverket och lida sitt strafi; hvarefter folket 
stillade sig. 

Uti sin stora nöd beslöto danskarna slutligen föl- 
jande försök. En djerf och listig man, benämnd Jöns 



*) Sä kallades Djurgården den tiden. 
Fryxells Ber. III. 



50 

Westgöte, skulle låtsa rymma öfver till svenskarna, 
söka vinna förtroende der, och sedan antända ISgret 
och flj tillbaka, eller, om det ej lyckades, genom sko- 
garna leta sig ned till Danmark, och underrätta Kristian 
om deras nöd, samt begära hjelp. I början gick allt 
väl för Jöns, men om några dagar kommo tvenne an- 
dra hofmän, som på allvar rymde frän fästningen. Bland 
dem var Tord Bagge från Halland, hvilken nu öfvergaf 
Kristian och ingick i Gustafs tjenst. Han var fader 
till den sedan så ryktbare Jakob Bagge. Desse visste 
och omtalade Jöns Westgötes falskhet. Han blef gri- 
pen och noga ransakad. Uti hans strumpor fanns in- 
sydd en pergamentslapp, på hvilken Henrik Slaghök 
och Gorius Holst skrifvit sina namn, för att öfverlemna 
ät Kristian till bevis på, att Jöns var en trovärdig man. 
I svenskarnas hand blef det ett bevis pä, att han var 
en spejare, och som sådan blef han straxt afrättad. 

Långt fram på våren höll sig ändå slottet, bestän- 
digt väntande på undsättning. Norrby var äfven en 
gång på vägen dit; men fick just då tidender om upp- 
roret mot Krislian och skyndade derföre med sin flotta 
ned till Danmark. Stockholms besättning lemnades i 
sin nöd. Snart fingo äfven de underrättelse om Kii- 
stians flygt; och då först erbödo sig dessa tappra män 
att dagtinga. Som de likväl ville lemna staden endast 
åt lybeckrarna och ej åt svenskarna, så blef deras an- 
bud förkastadt och belägringen fortsattes. 

Kalmare slott, som så länge gjort motstånd, blef 
ändteligen vid denna tid, våren 1523, af Arvrd West- 
göle intaget. Nu var allt Svea rike fritt, utom Stock- 
holm. Det tycktes ej heller böra dröja länge, innan 
danskarna skulle blifva fördrifna, äfven från denna stad, 
som för sin befästning, sin handel, sitt Irige niidt i ri- 
ket förtjenade att, som det då för liden skedde, kallas 
för Svcrgcs hjcrta. 



51 



TJUGONDE KAPITLET. 

GUSTAF WASA BLIFVER KONUNG. 

Emedlertid hade allting varit i största oreda uti 
landet. ]\ästau inga biskopar, inga rådsherrar funnos. 
Helt nyss, nemligen förra hösten 1522, hade genom 
Gustafs försorg nya biskopar blifvil tillsatte, nemligeu 
Mäster Knut i Uppsala efter Gustaf Trolle, Magnus 
Somnaar i Strengnas efter Beldenack, Harald Strömfelt 
i Skara efter Slaghök, och Peder Sunnanväder i We- 
steräs efter den nyss aflidne Otto Svinhufvud. Alla 
dessa blefvo sedan mycket ryktbara under Gustafs re- 
gering. Afven rådet blef under den påföljande riksda- 
gen uti Strenguäs förökadt med nya ledamöter. 

Som nu nästan hela riket var befriadt, och föga 
återstod att mot yttre fiender göra, så tyckte Gustaf 
det vara tid alt företaga, hvad till rikets inre förvalt- 
ning hörde. Han sammankallade derföre ständerna till 
en allmän riksdag uti Strengnäs i början af Juni må- 
nad. Den första och angelägnaste frågan blef den, om 
konungavalet; dock var den ej svår att afgöra. Om 
ock högmod och afund mot Gustaf gaste hos Ture 
Jönsson Pioos och några andra af gamla adeln, så tor- 
des de ej visa det, af fruktan för folket, som nästan 
tillbad den unga hjelten ; ej heller fanns någon, som 
med honom kunde jemnföras, hvarken till förljenster 
mot fäderneslandet, eller till skicklighet att detsamma 
styra. Mäster Knut uppstod för den församlade me- 
nigheten, och höll ett långt tal på latin, beskrifvande 
raed många och vidlyftiga ord tyrannens grymhet, dan- 
skarnas svek, Sverges nöd och behof af konung; vände 
slutligen talet på Gustaf Eriksson, beskrifvande hans 
fortjenster och dygder, och föreslog honom till konung. 
Mäster Knut tystnade och satte sig ned. Allmänheten, 
som ej förstod ett ord af det främmande språket, be- 
grep dock, att den vördige fadren nu talat ut, och 



52 

acade äfven innehållet. Alla begynte då att ropa och 
siiga, att Gustaf Eriksson skulle blifva deras konung; 
och förspordes ingen röst deremot, ingen tvekan der- 
vid. Men Gustaf hörde allvarsamt och eftertänksamt 
på deras ärofulla anbud. Karl Knutssons olyckor, 
Sturarnas bekymraerlulla lif framstod för hans blick; 
äfven rikets fattigdom och oordning, adelns afund, pre- 
sternas magt och böndernas upprorsvana under långa 
krig 5 dertill främmande fiender, i synnerhet danskarnas 
anspråk; allt hotade att göra den blifvande Sveakonun- 
gens lif och regering ej lyckligare än de förras. Kan- 
hända äfven Gustaf ville, alt man ej i framtiden skulle 
kunna förebrå honom, alt han varit angelägen om kro- 
nan. Allt nog. Han nekade till att blifva konung. 
Han vore redan, sade han, trött af de mödor, han 
haft. De kunde till konung välja någon af de gamle 
riddersmän, som tillstädes voro. Men hvilken skulle 
de välja? Ingen hade nog nnseende till att blifva ko- 
nung. Då uppstod påfvens legat, Johannes Magnus, 
hvilken sedan blef erkebiskop, och förmanade folket 
att förena sina böner med hans och ej dermed afstå, 
innan de bevekt herr Gustaf att åtaga sig konungabe- 
sväret. Nu började alla att bedja och tala hvar efter 
sitt sätt: Gustaf Eriksson, sade de, hade försökt både 
rikedom och fattigdom, både höghet och låghet, han 
visste både att lyda och befalla; han kände landet och 
dess behof; han ensam ägde kraft och förstånd att 
styra riket, mod och styrka at fördrifva dess fiender. 
Han hade med egen lifsfara räddat det förlorade fä- 
derneslandet; hvem hade förtjcnt dess kärlek, vördnad 
och tacksamhet, om icke han? Han skulle ej heller 
nu undandraga sig sitt folks förtroende, sitt höga 
värf; han vore ju likasom af Gud sänd till Svea ri- 
kes räddning. Så talade, så ropade de hvar ora annan, 
hvar efter sin art: ja, somliga sökande med tårar och 
knäfall beveka honom. Dä kunde, då ville Gustaf ej 
längre neka; han mottog deras anbud, tilläggande dock 
med sin vanliga allvarsamhet: mer af varkundsamhet 



53 

öfvcr del betrycJcta och /förlamade fäderneslandet än 
af någon ålrå efter det höga ämbetet. Alla.svuro 
honom med uppräckta händer och högljudd rösl trohet 
och lydnad. Han afgaf sin konungaförsäkran, och stän- 
derna utfärdade ett bref, hvaruti de tillkännagåfvo, 
att de ulvalt den oöfvervinnerligc furslen och herren, 
herr Gustaf Erihsson, till deras ende, rätte och nå- 
dige lionung och herre. 

Efter slutad riksdag for konung Gustaf till Stock- 
holm. Danska besättningen, som gjort ett så långva- 
rigt och tappert motstånd, kunde nu ej längre uthärda. 
Den 21 Juni öppnade den portarna. Gustaf insände 
Peder Hård att mottaga slottet och ställa allt i ordning 
till det högtidliga intåget. 

Det skedde midsommarsafton 1523. E.idande pä 
en hög och ståtligt smyckad häst, omgifven af riddare 
och unga hofmäa i glänsande rustningar och följd af 
en oräknelig hop, nalkades konung Gustaf från Söder- 
malm till staden. Vid porten mötte honom de äldste 
och förnämste af borgerakapet och lemnade honom sta- 
dens nycklar. Glada strömmade de så länge innestängda 
och förtryckta borgrarna friheten, sin befriare och sina 
kommande landsmän till möte. Glada inlågade äfven 
de kommande, hälsande mången med glädjetårar sina 
fäders boning, sin barndoms lekställen, sitt fädernes- 
lands hufvudstad. Vänner åtei-funno vänner, fränder 
sina fränder, föräldrar sina barn. Allmän och öfverallt 
visade sig glädjen, dock liiligast kring den unga ko- 
nungen. Kring honom, hvar han framred, samlade sig 
och svärmade den hänryckta folkmängden, hälsande 
med höga bifallsrop den nyvalde konungen, befriaren 
bland sitt befriade folk, den svenska konungen uti Sver- 
ges hufvudstad. Men han tågade fram till Storkyrkan, 
uppträdde till högaltaret och böjde der, ödmjukt och 
tacksamt, knä för härarnas Konung, som gifvit nåd och 
kraft till fosterlandets befrielse. Här, ty en oskrymtad 
gudsfruktan bodde hos den renhjertade konungen, här 
ddmjukade sig hans annars så stolta själ, och bad med 



54 

briunande böner om samma nåd och kraft alt väl ut- 
föra det svära värf, han sig åtagit. Syerges belastade 
välstånd och niagt samt den sena efterverldens höga 
vördnad och varma tacksamhet bevittna, att den ädla 
konungens böner hlifvit hörda. 



TJUGONDEFORSTA KAPITLET. 

OM RIKETS TILLSTÅND. 

Nu var väl Gustaf Wasa konung öfver Sverges 
rike; men huru detta rike skulle styras och återupp- 
bjelpas till något välstånd och anseende, det var vida 
svårare. Till landels ordentliga förvaltning och försvar 
fordrades betydliga ärliga inkomster; de vanliga skat- 
terna voro dertill alldeles otillräckliga. Alt pålägga 
bönderna nya, var olagligt eller grymt. Mer än en 
tredjedel af riket, de andeliga och adeliga frälsebönder- 
na gäfvo ingen skatt till kronan, och de öfriga voro 
redan utarmade. Borgerskapet kunde ej heller något 
gifva; deras handel var förtryckt af Lyheck. Adeln 
hade ännu betydlig förmögenhet; men var genom ade- 
liga frälscl fri Irän all skatt utom rusltjensten. Uti 
presterskapets händer deremot låg omätlig rikedom sam- 
lad, så väl i guld, sillver och reda penningar, som uti 
Slora, till kyrkor och kloster skänkta jordagods. Des- 
sa voro derföre de, som måste gifva med sig, om ej 
hela riket skulle alldeles förfalla. Men att åter vidrö- 
ra deras privilegier var ganska vådligt; preslernas hat, 
påfvens bunnlysuing och det råa, okunniga folkets mot- 
stånd och afsky, skulle möta vid hvarje försök. Mot 
dem hade redan Torkel Knutsson, Albrekt och Karl 
Knulsson fallit; Sturarna hade ej vågat det svåra, nä- 
stan omöjliga forelaget. Gustaf Wasa vågade det. Ej 
af oförvägenhet ; honom felades icke klokhet och skarp- 
sinnighet att inse faran — ej heller af kärlek till våd- 
liga äfvenlyr; försigtighet var just hans hufvuddygd. 



55 

Men Lan insåg, att utan prestvaldets krossande, skulle 
alla bemödanden för Sverges väl blifva ofullkorabga, ja 
fåfänga. Han satte sig derföre detta mål fast före; och 
arbetade att komma derhan, med en ihärdighet, som 
derföre uppoflVade allt, med efter behofvet afpassad 
försigtighet eller djerfhet, som ännu väcker den högsta 
beundran. De, som neka Gustaf Wasa mod, derföre, 
att han ej äfventyrade sitt lif uti små strider och skär- 
mjtslingar, måga besinna, alt han genom detta sitt sto- 
ra företag blottställde sig för lika stora lifsfaror (ty 
mordiska anslag mot honom kunde ej utebJifva), men 
för vida större bekymmer, omsorger och svårigheter än 
den mest krigiske konung. — Ej heller må han af nå- 
gon beskyllas för hårdhet och gudlöshet, att han vå- 
gade företaga sådant. Han hade i Lybeck studerat 
Lutlcrs skrilter, och nogsamt insett de päfviskas förvil- 
lelser. Ett presterskap, som uti laster och öfverflöd 
tillbringade sin tid; en lära, som hvilade på folkets 
okunnighet, och för penningar sålde syndernas förlåtel- 
se, förtjenade ingen skoning. 



TJUGONDEANDRA KAPITLET. 

OM REFORMATIONENS BÖRJAN. 

Redan hade äfven hit till Sverge framträngt de 
första strålarna af det ljus, som Lutler hade uppländt 
uti Tysklnnd. Tvenne bröder, Olaus och Laurentius, 
söner till Peder, en förmögen smed i Örebro, hade uti 
dersarande Karmelilerkloster lått sin första undervis- 
ning. Efier tidens sed foro de sedan utrikes att full- 
ända sina studier. Snart iingo de höra det allmänna 
ryktet om doktor Martin Luller uti Wiltenberg ; som- 
h'ga berömde honom högeligen; de flesta afskydde och 
förbannade honom, som den värsta kättare och folkför- 
villare. Nyfikna hastade bröderna till Witlenberg att 
höra en så ryktbar man. De behöfde ej länge lyssna 



56 

till hans ord; snart blefvo de öfvertygade, så väl ge- 
nom hans enkla, meu kraftfulla vältalighet, som genom 
bibelns egna ord, till hvars studerande han uppmanade 
den stora skara af lärjungar, som samlats omkring ho- 
nom. Ifrigt började de studera denna bok, från hvars 
läsande de påfviske så sorgfälligt afhållit alla *). Vid 
läsandet af Kristi enkla, heliga lära föll det liksom fjäll 
fråu deras ögon. De insågo klart sanningen hos Lutter 
och förvillelserna hos de pafviska. De hade läst Kri- 
sti ord, all ej den, som ropar Herre, Herre, utan den, 
som gör Fadrens vilja, hlifver salig; och fåfängt var 
det, att mer predika fur dem, att man för penningar, 
för skänker till k_}rkan, för pilgrimsfärder, för fastor, 
för helgonens förböners skull, för processioner efter 
helgonabilder och mera dylikt kunde vinna syndernas 
förlåtelse. De hade läst Frälsarens befallning till sina 
lärjungar; Låler edert ljus lysa för menniskotna , och 
hans ord: Går ut i hela verlden och lärer allt folk; 
och förgäfves förmanade dem de pafviska presterna, alt 
folket borde hållas i okunnighet om Guds egna ord, 
och i dess ställe endast tro på presternas förklaringar. 
De hade läst, alt alla menniskor voro syndare, och 
fåfängt sökte de pafviska inbilla dem, att påfven voro 
ofelbar. De hade läst Kristi ord: Herren din Gud skall 
du tillbedja och honom allena skall du Ijena, och de 
ville ej mera böja knä för alledna helgon, eller lefvan- 
de prelater. De läste vUi den heliga Skrift både natt 
och dag, men ingenstädes funno de ett ord nämndt om 
fastor, pilgrimsfärder, helgon, kloster, skärseld, och 
mycket dylikt, hvarpå de påfviske satte så stort värde; 
deremot befanns uti bibeln mycket vara taladt om öd- 
mjukhet, renhet i seder, oegennylta, barmherlighet och 
mera dylikt, hvilket af de pafviska ofta försummades. 



*) Högst få bland presterna sjelfva hade läst bibeln, fä vo- 
ro äfveii de, som kunde läsa tionom, ty han fanns blott 
på latin, och de flesle munkar och prester voro häri sä 
okunnige, att de knappt förstodo de latinska böner, som 
de söndagligcD luste uti kyrkorna. 



57 

Dessa höga sanningar tände ett hastigt, men klart ljus 
uti allas förstånd, en litlig och varm eld uti allas hjer- 
tan, och från Wittenberg utströmmade åt alla håll Lut- 
lers lärjungar, predikande efter honom bibelns oförfal- 
skade ord, i trots af tusende hinder, tusende förföljel- 
ser, ja, beseglande ofta med sitt eget blod, sanningen 
af sin lära. 

Ibland dessa lärjungar voro äfven de nämnde brö- 
derna. Den äldste, Olaus, oförskräckt, liflig, ja häftig, 
rask, beslutsam, lärd, skicklig att försvara sin sak med 
pennan, dock än mer med talet. Den yngre, Lauren- 
tius, saktmodigare, dock ej mindre nitisk; mindre tala- 
re, men större författare, också lärdare än -brödren. 
Råda oböjliga från hvad de ansägo rätt. De promove- 
rades af Lutler 1518 till magistrar, Olaus 21 och Lau- 
rentius 19 år gammal. Den äldste fick åtfölja Lutter 
på en besigtningsresa öfver kyrkor och skolor uti nor- 
ra Tyskland, och lärde dervid mycket. Sådana voro 
de tvenne män, med hvilkas biträde Gustaf Wasa in- 
förde Lutterska läran i Sverge. 

Straxt efter deras hemkomst 1516 blef Olaus an- 
tagen till kansler hos biskop Matthias i Strengnäs och 
till föreståndare för skolan derstädes. Här började han 
straxt ilrigt utbreda de nya satserna, och fick både an- 
hängare och motståndare; men de stora krigsrörelserna 
drogo allas uppmärksamhet till sig; och Olaus fick lä- 
ra i fred. Ar 1521 dog deras fader i Örebro, ocli 
bröderna skyndade hem till hans begrafning. Det be- 
fanns dä, att han gifvit bort en åker utanför staden åt 
Karmeliter-munkarna, på det do skulle läsa själamessor 
efter honom. De päfviske lärde nemligen, att menni- 
skosjälen skulle efter döden i den så kallade skdrscl- 
den renas från sina rjvarlådande synder, innan hon kora 
in i himmelriket; tillika lärde de, att ju flere messor 
munkarna söngo för den aflidne, desto förr befriades 
hans själ. På detta sätt lockade de många lättskrämda 
döende att testamentera åt klostren stora rikedomar, på 
det munkarna skulle läsa så mycket flere själamessor 



58 

för dera. Etl sådant testamente hade Peder Smed i 
Örebro gjort; raen sönerna satte sig deremot såsom en 
onödig vidskepelse. Deras moder började då gråta, sä- 
gande: all del var i en olycklig slund, de med stor 
Jcoslnad begt/nte få undervisning; ty de hade derige- 
nom hlifvit förledde till sådan ogudaklighel, all de nu 
missunnade sin faders själ en liten jordlapp för dess 
salighels skull. Bröderna sökte bevisa henne, det mun- 
karnas messor ingalunda kunde hjelpa deras faders själ, 
den der efter egna gerningar och icke andras ord skul- 
le dömmas. De frågade, om modren förslode den Za- 
tinska messan, eller hvad hon tänkte dervid. Hon sva- 
rade: Icke förstår jag den; men då jag hörer den, 
ieder jag Gud andäktigt, att han ville låta sig deras 
bön behaga; hvarom jag ej heller Iviflar. Modren 
blef dock slutligen tillfredsställd; men snart kommo 
munkarna för att enligt testamentet begrafva den aflid- 
ne. Bröderna visade bort dem med deras latinska mes- 
seböcker, och begrofvo sjelfva sin fader. Munkarna 
klagade högt hos sin förman; denne hos domkapitlet i 
Strengnäs, (ty ingen biskop var tillsall); delta åter hos 
biskop Brask, och denne slutligen hos påfven, och ut- 
målades båda bröderna uti dessa klagomål, såsom de 
viirsta källare och gudsfornekare, värde det hårdaste 
straflf. 

Men bröderna fotlforo att uti Strengnäs, och hvar 
de vistades, utsprida sin lära, fruktande h varken för 
domkapitel, biskop, päfve eller någon mensklig raagt. 



TJUGONDETREDJE KAPITLET. 

REFORMATIONENS FRAMSTEG. 

Redan vid Strängnäs riksdag 1523 uppträdde den 
oförfärade Olaus Pelri och sökte för Ständerna ådaga- 
lägga de påfviskas villfarelser. Mycket buller uppstod, 
och det kom afven till konungens öron. Han kallade 



59 

till sig Olaus, samt dennes gynnare, den gamle, lärde 
och ansedde Laurentius Andrete. De måste för honom 
framställa sin läras hufvudpunkter. Gustaf kunde ej 
annat än gilla, hvad som så väl öfverensslämde med 
både hans nytta och verkliga öfverlygelse. Dock teg 
han ännu, fruktande att ådraga sig med kättare-namnet 
presternas hat och folkets afsky. Han låtsade derföre 
taga ingen del uti dessa religionstvister; men hemligt 
beskyddade han den nya läran, och på det den så myc- 
ket mer skulle spridas, satte han Laurentius till lärare 
i teologien uti Upsala, Olaus till predikare i Stockholms 
storkyrka och Laurentius Andrcaj till sin egen kantzler; 
och så fortforo dessa trenne män, att hvar i sin krets 
befordra sanningens seger. 

Bock mest af alla Olaus. Uti Storkyrkan bygg- 
des en predikstol till skapnaden lik en korg *). Här 
uppträdde Olaus och framställde med oförtäckta ord 
och ungdomlig ifver de påfviskas villfarelser och be- 
drägerier, samt den sanna vägen till saligheten, enligt 
Guds ord. Detta allt på svenska. Folket, vandt alt 
höra en latinsk Gudstjenst, hvaraf de ej förstodo ett 
enda ord, strömmade dit, och hörde hans tal med bi- 
fall, tvekan eller afsky, allt efter hvars och ens förstånd 
och tänkesätt. Munkar stego upp för att vederlägga 
honom; men Olaus, dem vida öfvcrlägsen i lärdom, 
och försvarande den sjelfsegrande sanningens sak, öf- 
vervann dem lätt. Men många fromma, fast enfaldiga 
sinnen, hörde med förskräckelse, huru man oförsynt an- 
grep den lära och de ceremonier, som så ofta väckt 
deras andakt och utgjort deras tröst. Deras inskränk- 
ta förstånd och det mörker, hvari de varit hållna, hin- 
drade dem att kunna rigligt pröfva den nya läran. De 
ansågo Lutter och hans anhängare, som förhärdade 
gudsförnekare och värre än hedningar. Detta fick ock- 
så Olaus erfara. Mången gång blef han raidt under 



Af denna orsak kallades Olaus af folket vanligen för 
mäster Olof i korgen. 



60 

sina predikningar afbruten af sina åhörare. De ropade 
åt honom de gröfsta skällsord ; kastade på honom ste- 
nar, käppar och hvad de fingo i händerna, så att han 
ofta med yttersta lifsfara undkom den råa och vildsinta 
pöbelns anfall. Men oförfärad trädde han åter upp 
igen; ingenting kunde skrämma honom, att öfvergifva 
sanningens heliga sak. 

De påfviske beslöto då, att genom konungens raagt 
befria sig från denna farliga motståndare. Biskop Brask 
skref till Gustaf: att denne borde fördrifva de LulteV' 
ska kättarne, och ej tillåta deras böcker införas, på 
det han sjelf måtte hafva en kristlig furstes rykte. 
Gustaf svarade : att han uti sin konungaed lofvat 
alla sina undersåtare beskydd och borde det ostraff- 
ligt hålla. Hade någon sig förbrutit, kunde biskopen 
med dem gå. till väga efter lag och rätt. Lutlers böc- 
ker voro endast af hans motståndare, ej af oväldig 
domstol, fördömde, kunde alltså ej förbjudas. När 
både de och deras motparts skrifter fingo införas^ 
kunde förståndige män jemnföra dem och finna, hvad 
räi.l eller orätt vore. Sjelf hoppades han ej annor^ 
lunda hafva sig förhalat, än att han måtte äga en 
kristlig furstes rykte; och ville han veta, på hvad skäl 
och grund man kunde annorlunda om honom tänka. 
Oaktadt denna låtsade opartiskhet, insåg nog Brasken 
konungens benägenhet för de Lulterske ; men han h var- 
ken kunde eller vågade något vidare företaga. 

På samma gång, som sålunda tron på den Katol- 
ska läran undergräfdes af de nya predikanterna, börja- 
de konungen sjelf, att, fastän försigtigt, angripa de ka- 
tolska presternas magt och stora privilegier. Pä riks- 
dagen i Strengnäs förelade han ständerna en räkning, 
på huru mycket de främmande knektarna hade att for- 
dra. Desse lågo nu efter freden sysslolösa och gjorde 
endast oro och öfvervåld i landet; ville ej heller resa 
bort förr, än de fått sin innestående sold. Alla önska- 
de deriöre blifva af med så besvärliga gäster; och 
ständerna beslöto ett allmänt sammanskott, till betalao- 



61 

de af deras sold, men det ville ej räcka till. Då före- 
slog Gustaf, alt äfven de andlige, som annars voro fria 
frän skatter, skulle f^lla bristen, så alt riket måtte från 
detta besvär befrias. Presterna satte sig häremot, åbe» 
ropande andeliga frälsef, men alla de andra funno Gu- 
stafs förslag billigt, och en reda summa af silfver och 
gnid måste från de rikaste kyrkorna utbetalas. Brasken 
nekade: I allt annat, sade han, ville han göra konun- 
gen till viljes. Kyrkans heliga egendom kunde han ej 
förminska, Gustaf skref honom höfligt till, kallade ho-* 
nom efter tidens sed nådige herre. Brasken nekade 
ändå. Gustaf skref åter ett bref, fullt af allvar och 
hotj Brasken betalade ocli efter honom alla de öfriga. 
Men en bland de nyvalda biskoparna beslöt stör- 
ta den tilltagsne konungen. Det var Peder Sunnauvä- 
der uti Westerås, vanligtvis kallad Peder kansler ; ty 
han hade haft denna syssla hos unge herr Sten. For- 
dom en bland Sturehusets tjenare, var han dock känd, 
som oärlig förvaltare af dess gods. Han ville nu stör- 
ta Gustaf från, och upphöja unge Nils Sture på tronen, 
och sålunda hämnas på en hatad fiende, och sjelf blif- 
va allsmägtig under en af honom tillsatt konung. Han 
skref upp till Dalarna, föreställde Dalkarlarna, htiru 
stor orätt var begången mot Sturarna, då de fOrhi^ 
gingos och Gustaf valdes till konung. Han utmålade 
äfven denne såsom en gudlös tyrann och uppmanade 
dem till uppror. Sådana bref kringspriddes öfver allt 
uti bygderna. Den trofaste Lars Olsson, befallnings- 
man i Dalarna, uppsnappade några och sände dem till 
konungen. Denne beslöt att kraftigt och hastigt mota 
sådana försök, satte sig genast till häst och red, åtföljd 
af några rådsherrar, till Westcrås. Här trädde han 
straxt upp uti domkapitlet och lade för biskopen och 
kanikerna de upproriska brefven med biskopens egen 
underskrift. Peder Sunnanväder bleknade härvid, ville 
neka, men kunde ej komma ifrån de klara bevisen. 
Gustaf begärde rådets dom öfver förrädaren. Sunnan- 
väder hade kunnat efter lag dömmas från lifvetj han 



62 

blef blolt afsalt. Deu nyss utvalde erkebiskop Knut, 
hvilken än satt qvar som kanik uti Westerås, började 
ifrigt taga Sunnanväders försvar och åberopade den ka- 
noniska lagen, enligt hvilken andeliga ej kunde af verlds- 
b'ga dömas. Gustaf svarade på ögonblicket, alt den, 
som ville hjelpa öfvcrbcvista förrädare, målte sjelf va- 
ra en förrädare; hvarföre han nu slraxl förklarade 
erkebiskop Knut för afsalt. Alla häpnade och tego. 
Gustaf talade åter. Han befallte kanikerna välja en ny 
^Jiskop elter Sunnanväder. Desse började då ursäkta 
sig med, att det var ondt efter goda biskopsämnen; de 
behöfde besinningstid; och mera djlikt, som de före- 
gåfvo för att vinna tid och få sins emellan rådslå om, 
hvad som var att göra vid så ovanliga händelser. Men 
Gustaf ville ej gifva dem rådrum till några slämplingar, 
utan befallte dem slraxt välja, och cfler de ej sjelfva 
visste något passande biskopsämne, sade han, så ville 
han gifva dem förslag på den mycket lärde och an- 
sedde herr Petrus Magni, som nu vore i Rom. Valet 
företogs straxt och Petrus Magni blef vald. Nu steg 
konung Gustaf ned ur domkapitlet, red genast med si- 
na rädsherrar till Stockholm, kallade dit kanikerna från 
Uppsala, och befallte dem välja ny erkebiskojj i den 
afsatte Knuts ställe. De valde äfven efter konungens 
förslog den påflige legalen Jobannes Magnus. 

Dessa Gustafs djerfva och kraftfulla steg väckte den 
största häpnad och förvåning i hela landet. Presterna 
barmades väl öfver hans dristiga tilltag, men emot en 
så rask och sträng herre och uti en så rättvis sak vå- 
gade ingen säga ett ord. Sjelfva den stolla Brasken 
skref till Ture Jönsson Roos, att han huldre ville vara 
död, än falla uti hans nådes (konung Gustafs j ovilja. 

TJUGONDEFJERDE KAPITLET. 

OM BERENDT VAN MELENS FÖRRÄDERI. 

Severin Norrby, som ihärdigt försvarade den afsat- 
te konung Kristian, innehade änuu Goltland. Allt mer 



63 

och mer yppades dock, alt trohet mot Kristian ej var 
hans enda driffjåder. Klok och skarpsinnig hade han 
nog förutsett d?nnes fall; och ämnade dervid sjelf sät- 
ta på sitt hufvud någon af de lediga kronorna. I syn- 
nerhet hade han fästat sina blickar på den Svenska. 
Just derföre beskyddade han också de svenska herrar- 
na mot Kristian; derföre friade han äfven till den uti 
Sverge så mycket ansedde och älskade Kristina Gyllen- 
stjerna. Med harm säg han sig nu uti sina ärelystna 
planer förekommen af Gustaf Wasa. Men de orolighe- 
ter, som snart utbrusto uti Sverge, gåfvo INorrby hopp 
att kunna störta Gustaf, och sjelf, såsom Sturarnas för- 
myndare och stjuflader, blifva konung uti hans ställe. 
Afvaklande sådant tillfälle, uppehöll han sig på det när- 
belägna Gottland, hvarest sjöröfveri var hans förnämsta 
sysselsättning och inkomst. Alla sjöfarande öfverföU 
och plundrade han, svenskar, danskar, engelsmän och 
holländare; förnämligast dock hanseaterna. Det var 
hans lust och helsa, sade han, alt röra i deras kram- 
kistor och lukta på deras kryddsäckar. Halfva bytet 
tog han sjelf, andra hälften hans folk; sedan lät han 
köpmännerna med tomma skepp segla bort igen, bed- 
jande dem snart vara välkomna tillbaka. Så förspill- 
de IVorrby det anseende af en hjelte och en ädel man, 
som han förut förvärfvat. lian blef fruktad, men äf- 
ven afskydd af alla. Emedlertid vågade hvarken sven- 
ska eller danska konungen angripa honom; de fruktade 
hvar och en det ovissa krigets utgång; ännu mera, att 
han skulle lemna Gottland åt den andra. Lybeckrarna 
åter, som mest ledo af hans kaperi, sökte öfvertala 
Gustaf att fördrifva honom; men denne försigtige herre 
nekade. Då beslöto de söka tvinga honom dertill. 
Deras sändebud, Herrman Plönjes, kom till mötet uti 
Wadstena 1.t24, yrkade på ett krigståg mot Norrby, 
och gjorde stora löften om bistånd. Men Gustaf ne- 
kade, ehuru biskop Brask, till hvars stift Gottland hör- 
de, äfven yrkade på dess intagande. Då utspridde Ly- 
beckrarna bknd folket berättelser om, huru konungen 



64 

afslagit krigslaget, oaktadt så stora anbud af hjelp. Alla 
ville fördriiVa Norrby: borgrarna, dem han plundrade; 
bönderna, som saknade sill och salt; adeln, som önska- 
de krig; några äfven mutade af det guld, Ljbeckrarna 
utdelte. Det förspordes ett allmänt knorr mot Gustaf. 
Z)cr?, som fördrifvit en konung öfver tre riken må väi 
kunna betvinga en enskild befallningsman. Sturarnas 
vana hade varit alt aldrig låta skrämma sig. Så ta* 
lade folket; och det kom snart för Gustafs öron. Det 
var att röra vid hans ömma sida. Han kallade straxt 
Lybeckrarna upp i rådet; lät framlägga deras förslag, 
tillkännagaf öppet sitt misstroende; men, efter folket 
ville, blef förbundet besegladt och kriget beslutadt. 

Taget beslut skulle med kraft verkställas. Vid- 
sträckta och kostsamma rustningar företogos; Gustaf lät 
för deras skull mynta upp sitt eget bordsilfver. Afven 
andra fingo dertill bidraga. Biskop Brask måste upp- 
sätta 100 beväpnade män och gifva dertill ännu en silf- 
verskatt. Biskopen, sade Gustaf, hade isynnerhet den- 
na resan tillstyrkt, hade afven lika stor fördel af 
Gottland, som kronan; ty det hörde till hans stift. 
Snart voro 8000 välrustadc män redo; en stor här på 
denna liden. Anförare felades. Gustaf vågade ej sjelf 
öfvergifva riket. De svenska herrarna voro ovana vid 
ett ordentligt krig och en långvarig belägring; han lera* 
Dade befälet åt den förut omtalte Berent van Melen. 

Denne herre, bördig från Tyskland, hade från sin 
ungdom uti beständiga krigståg vunnit mycken erfaren- 
het; var dertill tapper och oförskräckt; ej oklok, dock 
egensinnig och högniodig. Förut i jNorrbys tjenst, var 
han med honom nära förbunden, Ofvergången till sven- 
skarna, blef han af Gustaf mycket framhafd, fick äfven 
till äkta dennes slägtinge, Margareta, dotter af den rykt- 
bara Erik Karlsson Wasa. Det berättas, att Gustaf 
vid ett arfskifte varit något sträng mot denna fru Mar- 
gareta, hvadan hon mot konungen hemligt uppretade 
sin man, hvilken dessutom i slägtskap med tyska fur- 
stehus ansåg sig jemngod med den nykrönta svenska 



65 

adelsmannen. Sådan var den herre, åt hvilken Gott- 
lands eröfrande anförtroddes. 

I början rättfärdigade han konungens val. Lan- 
det intogs, AYisby med slottet Wisborg belägrades; alla 
IVorrbys utfall tillbakadrefvos. Staden skulle stormas, 
men det förråd af krut och kulor, som dertill beböf- 
des, var af JNorrbys jygler på sjön uppfångadt. INvtt 
förråd kom från Lybeck, Då nekade tyska legoknck- 
tarne all storma, innan de utbekommit sin innesläende sold 
för två månader. Om fjorton dagar kom solden. Då neka- 
de knektarne att storma, för än de blifvit betaide äfven 
för dessa två veckor. Så drog belägringen på tiden allt 
mer och mer. Emedlertid kom en hanseatisk flotta 
och angrep Wisby äfven från sjösidan. jXorrby insåg 
nu klart, att han ej längre kunde motstå. Han sände 
derföre hemligt bud till Fredrik, erböd sig, att öfver- 
gifca den hjclplöse Krislian Tyrann, och åt Fredrik 
upplåta Oollland och slottet, dcrest Xorrby finge hos 
denne bibehålla samma värdighet och förlåningar. 
Fredrik jakade straxt, och Norrby uppvisade brefvea 
bärora för L_\bska amiralen utanför Wisby. Då Lvbeck- 
rarna sågo, att det härmed var slut på sjöröfveriet, 
drogo de straxt bort. De ville ej mer. Alla löftea 
mot Gustaf glömdes. De sågo Gottland häldre uti dea 
svage Fredriks än den kraftfulle Gustafs händer. 

Danska bjelpen fördröjdes, och Norrby fruktade 
svenska bären: han slöt derföre stillestånd och började 
underhandla med van Melen, sökande locka denne på 
sin sida. Han påminte honom deras fordna kamrat- 
skap; de borde ej nu onödigt spilla hvarandras blod. 
Han meddelade honom sina planer på Sverge; van Me- 
leu skulle då göra mycket högre lycka. Han uppblå- 
ste van Melens afund mot Gustaf, häri troget biträdd 
af fru Margareta, som just nu kom till lägret. Berendt 
blef snart förledd. Han växlade vänliga besök med 
Korrby, gästade hos honom på slottet, förlängde stille- 
ståndet och försummade sin konungs sak alldeles. Sven- 
skarna började misslänka sin anförares trohet. 



66 

En dag kom han ned från slottet och förkunnade, 
att stilleslåndet var uppsagdt; och i samma ögonblick 
gjorde Norrby ett utfall samt anställde stort nederlag 
bland de oberedda svenskarna. Dessa skockade sig 
nu kring van Melens tält, kuotade högt och lofvade att 
för konungen omtala hans uppförande. Han försäkrade 
då, att Norrby skulle snart uppgifva slottet, och bad 
dem emedlertid hålla sig stilla; och lyckades det ho- 
nom således att utdraga belägringen ulöfver den mel- 
lan konungarna, i Malmö, öfverenskomna tiden för slot- 
tels ålerlemnande *). Då kom bud från danskarna, 
som enligt konungarnas beslut kräfde, alt svenskarna 
skulle draga hem igen frän öen. Gustaf belalltc sina 
höfvilsmän delsamma, emedan de si7i rätla tid försum- 
mat och föga godt uträttat hade; och gick sålunda i 
fullbordan hans spådom, så väl om Lybeckrarnas tro- 
löshet, som krigels olyckliga utgång. 

Berendt van Melen kunde nogsamt förstå, att han 
efter allt delta skulle blifva föga välkommen hos Gu- 
staf. Han var således ej angelägen om att komma för 
dennes ögon; ulan for till Kalmar, som han hade i för- 
läning. Guslaf skref vänligt och bad honom komma 
till Stockholm, ullofvande säker lejd: likså Rådet. Han 
kom icke. Gustaf sände tvenne ansedde män, att sö- 
ka beveka den slyfsinta mannen. Han svarade: att 
han nu icke hade lägenhet alt Jiomma. Till våren 
slculle han infinna sig sjölcdcs. Med detta sturska svar 
måste sändebuden återvända. 

Nu befästade van Melen sig det bästa han kunde; 
satte sin bror, Henrik till borgherre och befallte, att 
slottet skulle åt ingen annan, eho det vore, än åt ho- 
nom personligen ålerlemnas. Derpå seglade han till 
Stockholm. Han sökte alt med smicker och löften å 
nyo ställa sig in hos Gustaf. Men denne, icke mindre 
slug, mötte list med list, erbjöd åt Berendt Stegeborgs 
slott, sökande sålunda att återfå Kalmar från honom. 
Berendt förklarade sig nöjd dermed, men sade, att hans 

») Se sid. 73. 



67 

män ingalunda skulle uppgifva slottet, om ban ej sjelf 
iinge fara dit neder och tilltala dem. Härtill nekade 
Gustaf, sägande, att ett bref från van Melen vore till- 
fyllest; Gustaf ville ej släppa den farliga mannen. Be- 
rendt skref ett bref med befallning att le-mna slottet ät 
konungen, hvilket bref ett sändebud framförde till Kal- 
mar; men Henrik kände sin brors hemliga tanke och 
vägrade. Då vredgades konungen högeligen på van 
Melen; men denne undföll dervid, låtsande sjelf blifva 
mycket förlörnad på sma egensinniga knektar. Han 
lofvade, att derest ban sjelf Unge resa dit, skulle slot- 
tet straxt blifva öfverlemnadt. Gustaf jakade, men ko- 
nungens fodermarsk, eller som det nu heter stallmä- 
stare, ISils Eriksson Gyllenstjerna, skulle följa med, och 
denne hade sträng befallning att ej släppa Berendt, förr 
än JVils fått in slottet. De kommo till Kalmar. Be- 
rendt fick då mot stäld gisslan gå upp till sin bror på 
slottet för att bereda dess öfvergäng. Snart kom han 
tilbaka. Han sade, all hans kneJilar ej kunde lida, 
del deras herre såsom en fånge ej ulan gislan fick 
komma lill sina underhafvandc. Men, finge han ulan 
gislan gå upp på borgen, så lofvade han på sin rid' 
deriiga Iro, alt morgonen derpå ufverlemna slollet. 
Den godtrogne Nils Eriksson lät honom utan gislan åter 
gå upp på slottet, satte sig sjelf i godan ro att dricka 
med sma vänner, och gick sluteligen till sängs, gläd- 
jande sig åt alt hafva så liitt utfört sin konungs ärende. 
Men van Melen ansåg sig nu hafva vunnet spel. Straxt 
om qvällen for han öfver till Oland, der konungen ha- 
de fyra rotar legoknektar uti borgläger. IMed löfte cm 
högre sold lockade han dessa med sig under natten till 
Kalmare slott. Tidigt morgonen derpå skulle han låt- 
sa vara ordhållig. Vindbryggan nedfälldes, Berendt gick 
deröfver, liksom för alt återgå till svenskarna; men en- 
ligt förut gifven befaUning sprungo flera af hans knek- 
tar fram och drogo honom under låtsadt motstånd till- 
baka in i slottet. I samma ögonblick gjorde de ett 
blodigt utfall mot de oberedda svenskarna i staden. 



68 

Nils Eriksson vaknade ej lika glad, som han somnat; 
ty, hastigt uppskrämd, måste han uti bara skjortan fly 
undan. Penningar och kläder togo tyskarna; men det 
värsta af allt var, huru han inför den stränga konun- 
gen skulle kunna försvara sin lällrogenhet och olydnad. 
Berendt förstod väl, att Gustaf ej skulle härmed 
lykta leken. Han samlade derföre tillhopa alla tyska 
knektar der i nejden, föregaf falskeligen, alt Kalmare 
län och slolt, som konungen nu ville återtaga, vore 
van Melen lagligcn gifvel såsom fru Margaretas brude- 
skatt. Af sådan konung kunde de vänta hvarken sold 
eller rättvisa. Båda delarna lofvade van Mclen run- 
deligen. Knektarna svuro honom lydnad och drogo 
upp på slottet, men borgrarna i Kalmar, hvilka han 
äfven ville tubba till afiall, voro ståndaktige. Han an- 
förtrodde derefter slottet jemte den der fängne tolfåriga 
Nils Sture uti Henrik Jutes vård. Denne, en gammal, 
trofast tjenare hos Sturarna och dem i döden tillgifven, 
inbillade han^ att hela upproret var tillstäldt endast för 
Sturarnas skull. Den gamles hjerteliga, bergfasta till- 
gifveuhet skulle lockas och missledas till otacksamhe- 
tens och förräderiets försvar : sjelf med sin gemål, sina 
barn och förnämsta egendom, steg han ombord för att 
segla till Tyskland: svenskarna förföljde honom ända 
ned till stranden, nedhöggo och tillfängatogo der flere af 
hans tjenare. Berendt begaf sig till Mecklenburg, hvars 
hertig, Albrekt, var Gustafs fiende. Sedan for hau 
hela sin lefnad omkring, hos främmande furstar. Eho, 
som blef Gustafs ovän, till honom kom van Melen. Då 
fred slöts med Gustaf, måste van Melen fly. Intet lugn, 
ingen fast boning fanns för den föraktade förrädaren. 
Dyrt blef dock detta förräderi för Gustaf. Kal- 
mare slott skulle nemligen återeröfras. Han drog oför* 
töfvadt dit med en stark krigsmakt. På slottet var eu 
gammal flintskallig bvsseskytt, så skicklig, att han trod- 
des stå i förbund med bin onde. Då svenska rytteriet 
svängde upp, såg denne bysseskytt, hvar Arvid Wesl- 
göte red och trodde, att det var konungen, ty Arvid 



69 

var en ansenlig man. Eysseskytten riktade derföre ocli 
lossade ett skott ditåt så skickligt, att kulan gick den 
tappre Arvid tvert igenom benet, dock blef ej såret 
dödligt; men fyra andra föllo vid denna ridt för den 
fiintskalliga gubbens kulor. Gustaf uppfordrade slottet, 
men fåfängt. Han lät dä uppföra skansar och beskjuta 
det. Sedan befallte han en stormnipg. Svenskarna 
gingo oförskräckt fram, men tyskarna försvarade sig 
lika hjelteraodigt med skjutande och slenkastande. Den 
gamle Sluretjenaren, Henrik Jute, fäktade sjelf för sin 
unga herre, som en yngling, och alla uppeldades af 
den camles mod. Svenskarna måste vika tillbaka. Gu- 
staf, uppretad, förebrådde dem deras feghet, kastade 
af manteln och iklädde sig harnesk och hjelm. Han 
skulle sjelf vara med i stormen, sade han, laga slottet 
in eller störta der utanför. Krigrarna hlygdes och 
bådo honom ej göra dem den skammen; de skulle 
sjelfva taga slottet eller alla stupa dervid. Gustaf lät 
då ytterligare beskjuta borgen, sa att alla bröstvärnen 
på norra sidan voro förstörde. INu sprungo svenskarna 
till den andra stormen med yttersta häftighet; men 
borgfolket hade gjort en djup graf innanför den ned- 
skjutna muren, och försvarade sig med ett utomordent- 
ligt raseri. De öfverhöljde de stormande svenskarne 
med skott, stora stenar och bjelkar, sjelfva icke skyende 
en oundvikelig död. Svenskarna skydde den ej heller. 
Af fyra hundrade skyttar äterstodo blott'; fyra. Den 
trogne och tappre Peder Fredag föll i spetsen för sin 
tropp; hans män voro honom värdige; ingen flydde, 
alla föllo, följande sin herre i döden som i lifvet. Tå- 
rarna störtade från Gustafs ögon, när han såg sina 
tappra män falla, och likväl ingen vika. Han befallde 
blåsa till återtåg. Få voro i lifvet och kunde lyda det 
gifna tecknet, dock som det led till qvällen, blef ej 
mer gjordt den dagen. 

På slottet hade Henrik Jute haft endast femtio 
man, för dem hade så många hundrade svenskar fallit; 
så mycket förmå mod och ihärdighet. Af dessa fem- 



70 

tio kämpar var dock hälften fallen, den andra hälften 
genom sår oförmögen Ull ytterligare försvar. De be- 
gärde tidigt följande morgonen daglinga; och måste gifva 
sig på näd och onåd. Största delen af dem blefvo 
som förrädare aflifvade. Förgäfves sökte Gustaf att 
skona och i sin tjenst få den gamle bjsseskytten; det 
uppretade krigsfolket ropade fast, alt den gamle skäl- 
men skulle gå samma väg: han blef nedhuggen liksom 
de andra. Gustaf öfverlemnade Kalmar slott åt Arvid 
Westgöte och reste sorgsen bort från den blodiga skå- 
deplatsen. 

TJUGUFEMTE KAPITLET. 

OM KONUNG GUSTAF OCII KONUNG FREDRIK. 

Knappt var Fredrik antagen till konung uti Dan- 
mark, förr än han och rådet derstädes började tänka 
på det gamla förslaget att underlägga sig Sverge. Han 
lät derföre till delta rikets ständer och menige inne- 
byggare utgå en skrifvelse, med begäran, alt de skulle 
anamma honom till deras konung efter det gamla för- 
lund, som mellan de tre rikena allt sedan drottning 
Margaretas tid varit hade. Underrättad härom, sam- 
mankallade Gustaf straxt ett möte uti Jönköping, fram- 
lade Fredriks bref och begärde ständernas tanka derom. 
Alla afskydde danska föreningen. Ett svar till Fredrik 
blef straxt uppsatt och undertecknad!. Det innehöll: 
att de hade ulvalt konung Oustaf till sin herre, och 
ville blifva mot honom faslc och stadige uti sin svurna 
ed. Konung Fredrik skulle alla tankar på Sveriges 
rike uppgifva. Konung Gustaf aktade med Ouds nåd 
och hjelp det nog försvara och beskärma. 

Detta svar måste Fredrik hålla till godo och dock 
vara glad, att ej något värre hände. Han hade nem- 
ligen kommit i stor förskräckelse för den fördrifne Kri- 
stians rustningar. Denne hade med bistånd af sina 
tyska slägtingar värfvat en här af 16;000 man^ med 



71 

hvilken han ofdrsedt kom antågande mot Holstein. 
Derlill anlände några hans örlogsskepp till sundet och 
undsatte Köpenhamn, som ännu var i händerna på 
hans anhängare. Till råga på olyckan förspordes miss- 
nöje och knöt öfver hela landet; ja, längtan efter den 
fördrifne konungens återkomst. Allmogen, borgerska- 
pet, ja sjelfva den lägre adeln, blefvo nemligen hirdt 
förtryckta af de högsta herrarna och slägterna, livilka 
vid Fredriks kröning återfått sina fordna rättigheter. 
Men denna stora fara uppkom och försvann lika hastigt. 
Då Kristian skulle gå öfver gränsen in i Holstein, väg- 
rade knektarna att göra det, förr än de fått ut sia 
sold. Kristian hade tänkt löna dem genom plundrin- 
gar uti det eröfrade landet; han hade inga penningar. 
Stora löften slösade han val, men knektarna ropade 
blott på penningar. Kristian måste gömma sig undan 
för dem, och nästa natt rymde han bort i förtviflan. 
Hela den stora hären upplöste och skingrade sig. Vid 
denna olycka förlorade Kristians anhängare inom riket 
allt hopp, och Fredrik såg sig åtminstone för det när- 
varande tryggad. 

Denna stora fara hade likväl betagit honom modet 
att utsätta sig för Gustafs fiendskap. Han skref och 
begärde underhandla om andra ämnen j icke ett ord 
nämndes om unionen. 

Vid denna tiden voro flera, som rådde Gustaf att 
begagna sig af Danmarks förlägenhet och införlifva med 
Sverge, antingen iNorrge eller Skåne, Halland och 
Blekingen. Dalta sednare tillstyrkte i synnerhet Brasken 
ined många skäl och mycket fosterlandskärlek; kanhända 
också att han ville se konungen sysselsatt med krig och 
derigenom hindrad frän de inre förbättringar, hvartill 
Gustaf röjde så mycken lust. I början gjorde också 
denne ett försök med Norrge, men afstod snart. Ett 
lyckligt rike tycktes honom bättre än ett stort; och att 
rädda Sverge från de påfviskas förtryck och villfarelser 
syntes ensamt kräfva hela hans omsorg. 

Danskarna kunde dock ej så lätt glömma unionen 



72 

och sina dä hafda företräden. I början af år 1525 
fick Gustaf från Fredrik och danska rådet en skrifvelse: 
att i Köpenhamn ror dt möte ulsatl mellan de tre ri- 
Jicna och Hansesläderna. De begärde derförc kärli- 
gcn, att konung Gustaf antingen sjelf eller genom o»i- 
hud ville sig der infinna, så alt man måtte komma 
au god fred och allas gagn och eviga välfärd. Gu- 
staf svarade korteligen: att det kom honom underligt 
före, att Fredrik ulskref ett möte för alla tre rikena, 
utan att derom först rådpläga med konung Gustaf. 
Det blef ingenting af med liela mötet. 

Lybeckrarna förmådde ändtligen båda konungarnft 
att komma öfverens om ett möte i Mahnö ; der skulle 
alla tvistigheter afgöras om Gottland, hvarest just nu 
van Melen låtsade belägra Norrby, och om Wiken och 
Blekingen, hvilka Gustaf ännu innehade, sedan han 
inkräktat dem från Kristian. Gustaf red dit, åtföljd af 
sina förnämsta herrar och den nya kansleren Lauren- 
tius Andrésc. På vägen talade han mycket vid Ture 
Jönsson Roos, att denne skulle såsom en gammal och 
erfaren man med sin kännedom och anseende försvara 
Sverges rättmätiga sak; hvilket också Ture högeligen 
utlofvade. Men, då de kommo till Malmö, hittade dan- 
skarna på det rådet, att de läte hemligen tillsäga herr 
Ture, att han skulle förlora alla sina arfvegods uti 
Halland och Norrge, derest han på mötet dristade sig 
försvara Sverges rätt till Gottland. 

Konungarna sammanträdde på rådhuset, omgifne 
af sina förnämste män. "Först talade Fredrik. Vidlyf- 
tigt började han orda om Kalmare-unionen, dess för- 
delar, och de trenne rikenas sednare inbördes tvister 
och krig. Han slutade med att föreslå en ny förening; 
dock skulle Gustaf förblifva konung i Sverge, allenast 
borde han erkänna konungen i Danmark såsom Nor- 
dens öfverherre. Gustaf svarade härpå straxt. Han 
utvecklade, huru Danmark sjelf hade många gånger 
hrutit unionen, samt huru skadlig denne varit för Sverge. 
Slutligen tillade han: då danskarna hittills ej förmått 



73 

underkufva Sverge, så vore nu dertill ändå mindre 
hopp. Sjelf ville han hafva danska konungen till vän 
och bundsförvandl om denne så åstundade, men aldrig 
någonsin till öfverherre. Sådan röst och sådana åt- 
börder beledsagade delta tal, att hvarken Fredrik eller 
någon annan vågade framkomma med ett enda ord mer 
om bela öfverherrskapet. 

Derpå företogs saken om Goltland. De danske 
rådsherrarna började framdraga för sin sak alla bevis, 
som de visste. När de slutat, skulle Ture Jönsson en- 
ligt öfverenskomraelsen på resan försvara Sverges rät- 
tighet. Men herr Ture tänkte på sina stora arfvegods. 
Han började hosta och stamma, och kom sig icke för 
att säga något. Kansleren Laurentius Andreae steg dä 
upp och började vederlägga danskarnas skäl. Men Gu- 
staf, både fordom af Hemming Gadd och sedan af 
Brasken, noga underrättad om detta mål, tog sjelf till 
orda och beviste klart och tydligt Sverges rätt till 
nämnde ö, så att ingen visste något deremot säga. Ef- 
ter en kort tystnad, uppreste sig en gammal dansk råds- 
herre, benämnd Anders Bille och begärde, alt få fram- 
föra några sanningsord i denna sak. Konungarne ja- 
kade och han begynte så tala: / gode konungar och 
andre gode herrar, som här tillstädes aren; om i ve-" 
len säga sanningen, magen i bekänna, alt i velen slätt 
intet af sådana gamla saker och ärender, som i talen 
om; ty i aren allesammans unge män, som icke kun- 
nen tänka eller vela något långt tillbaka. Vår nådige 
herre, konung Fredrik, hafvcr mest hållit sig i Eol~ 
stein, och ej mycket här i landet, och fördenskull kan 
hans nåde litet eller allsintet vela deraf. Konung 
Gustaf i Sverge är icke heller möjligt något all vela 
efter han är en ung herre. Jag må säga för sanning^ 
att ingen är här ibland eder, som delta rätteligen 
vet mer än herr Ture Jönsson och jag. Härvid afbröt 
honom konung Gustaf hastigt, sägande: Besinnen edra 
ord, herr Anders Bille. Velen i icke, alt en ung kan 
Fryx^lls Ber. Hl. å 



74 

spörja tillbaka så långt, som en gammal Jean minnas? 
Af detta oförmodade tilltal blef herr Anders Bille all- 
deles förvirrad och kom af sig. Nu uppstod mellaa de 
danska herrarna och konung Gustaf en häftig tvist. 
Konung Fredrik sköt saken från sig, såsom okunnig der- 
uti. Men Gustaf ville ingalunda afsäga sig, hvad han 
visste och kunde bevisa vara sin rättighet. Då Jjbec- 
karna sågo, att saken lutade till fördel för Gustaf, hvars 
magt och tilltagsenhet de förut fruktade, började de på 
allt sätt taga danskarnas parti. Gustaf måste då, för 
att ej ådraga sig för mänga fiender, gifva vika. Bohus- 
län fick han väl ännu till en tid behälla; men Blekin- 
gen måste han ålerlemna, och äfven Gottland, om ej 
Wisby slott den 1 September vore intaget af svenskarna, 
hvilket en hvar såg icke kunde ske. Alla öfriga tvister 
skulle vid ett annat möte afgöras. 

Det var icke med gladt sinne, Gustaf ingick på 
dessa vilkor. Han var mycket uppretad ; mest emot 
lybeckrarna, som narrat Sverge till det olyckliga Gott- 
landståget. När han gick ned frän rådhuset, fick han 
se, hvar Herrman Plönjes stod, densamma, som på 
mötet i Wastena lockat svenskarna. Gustaf gick häf- 
tigt till honom. Hvar är nu, frågade han, det myckna 
goda, du på de lybskas vägnar mig med så stora eder 
och förpliktelser tillsagt? Hvar är den lofvade betal- 
ningen för de stora krigskostnaderna på Gottland? Du 
skall få skam derför, din arge förrädare! Härvid 
fattade han uti svärdet, men hejdades dock af Lau- 
rentius Andreas. Herrraan Plönjes började gråta i för- 
skräckelsen, och sade, att han ej rådde för iybska rå- 
dets trolöshet. Gustaf gick hastigt från honom, och 
skyndade tillbaka till Sverge, utlofvande dyrt, att aldrig 
mera otvungen träda utöfver dess gränsor. Afven ko- 
nung Fredrik återvände till Danmark; han begärde al- 
drig mer samtala med konung Gustaf, eller alt kallas 
dess öfverherre. 



75 



TJUGONDESJETTE KAPITLET. 

REFORMATIONENS FRAMSTEG. 

Föga glädjande har denna resa varit för konung 
Gustaf; hemkomsten blef ej gladare. De påfviske, sär- 
deles den driftige Brasken, hade under hans frånvaro 
sökt att göra slut på reformationen. Drifven af Bra- 
sken, hade erkebiskopen låtit instämma bröderna Olaus 
och Laurentius inför Uppsala domkapitel. De uteblefvo 
icke. En häftig tvist uppstod om denis läror, men få- 
fängt bjödo katolikerna till, att vederlägga den enkla 
och klara sanningen. Man hotade dem med påfveus 
bannlysning; de föraktade den. Man sökte lacka dem 
med löften om hö2a andeliga värdigheter, stor magt 
och rikedora; de föraktade smickret och falskheten, 
ännu mer än hotet. Andteligen grep domkapitlet sig 
an och afsade bannlysningen öfver dem. De förklara- 
des uteslutna från kyrkans gemenskap och tillhörige 
djefvulens rike. Men bröderna vädjade till konungen 
och gingo oförfärade och glade ned från domkapitlet. 

Emedlerlid blefvo många skrämde från den nya 
läran, då de hörde att dess predikanter blifvit i Upp- 
sala bannlyste. Brasken ville smida, medan jernet var 
varmt. Han förbjöd uti sitt stift alla både klerker och 
lekmän att köpa, sälja eller läsa LuHcrs diklcr och 
falska lärdom. Tillika anlade han ett boktryckeri i 
Söderköping, hvarest han lät trycka öfversättnmgar af 
en hop tyska skrifter mot Lutter, hvilka han sedan 
kringspridde i landet. 

Ännu mera led reformationen af vederdöparnas 
oväsende. Det hände nemligen vid denna tiden, att 
i Tyskland upphofvo sig några män och började pre- 
dika, icke allenast mot de påfviskas öfverflödiga cere- 
monier, utan emot all yttre högtidlighet vid gudstjen- 
Sten. De framforo med största häftighet och uppretade 
den lägre oförståndiga folkhopen till allehanda brotts- 



76 

liga och oförnuftiga företag. De kallades vederdöparef 
ty de döpte om alla, som inträdde i deras församling. 
Tväune af dessa, Melchior Ptink och Knippert DoUing, 
koramo detta året med några tyska fartyg till Stock- 
holm. I början höUo de sig stilla; men då konungen 
rest ned till Malmö, uppträdde de oförfäradt och ofta 
med våld uti predikostolarna, och begynle att utfara på 
det ifrigaste både emot de påfviska och hela deras guds- 
tjenst med sång, belåten och kyrkoprydnader. De fö- 
regåfvo sig vara drifne af den Helige Anda, väsnades 
och skreko, och lyckades så slutligen att uppröra det 
sämre folket. Nu uppstod ett ohyggligt oväsende. 
Skomakare, garfvare och andra, ofta de okunnigaste 
och lastfullaste personer, inbillade sig eller ville inbilla 
andra, att äfven de voro drifne af den Helige Anda. 
Dessa nya apostlar trädde upp i kyrkorna, men icke 
kunde man igenkänna kristna apostlar på den vrede, 
den häftighet, hvarmed de predikade. Pöbeln, uppvig- 
lad af deras tal, rasade våldsamt fram uti kyrkorna 
och klostren. Alla belåten och kyrkoprydnader ned- 
refvos och släpades föraktligt omkring på de smutsiga 
gatorna. Olaus och hans medhjelpare skyndade ut och 
sökte stilla oväsendet; men det upprörda stormande 
folket lyssnade ej till deras röst. De förståndigare sågo 
detta oväsende med afsky, och började frukta för den 
frihet uti trossaker, som inkommit i landet. Många sluga 
prelater betraktade med hemlig tillfredsställelse de vild- 
sinta upptågen; de hoppades deruti få en förevändning, 
att göra slut på hela reformationen. Men de fromma 
enfaldiga katolikerna sågo med tårar riksens patroner 
och helgon släpas uti smutsen. Det grämde dem djupt 
att se uti sådan förnedring Sankt Erik konung och den 
heliga Brigitta, för hvilka de från sin barndom så ofta 
uti fast tro och innerligt hopp framburit sina böner 
och tacksägelser. Mest härmades de bönder, som voro 
inne i staden. De skyndade med afsky ut ur Stock- 
holm, likasom från ett förderfvadt Gomorra, beskrif- 
vande för de öfriga bönderna den förbistring och styg« 



77 

gelse, hvartill de varit vittne; och allt skyllde de i sin 
okunnighet på Lulters lära. En allmän förtrytelse och 
till och med oroligheter förspordes i hela Uppland; 
bönderna hotade att göra uppror, draga till Stockholm 
och rensa staden och riket från alla Lutteraner och 
kättare. Så stodo sakerna, då konung Gustaf återkom 
irån Malmö till hufvudstaden. 

Strax kallade han upp till sig Olaus Petri och 
dess medhjelpare; de fingo upphära måöga och svåra 
förebråelser för deras flathet och eftergifvenhet mot 
svärmrarna. Sedan uppkallades Rlelchior Rink och 
Knippert Dolling; och vankades för dem ännu värre 
ord. Slutet blef, att de kastades i fängelse, och sedan 
med första skepp fördes ur riket med den hälsning från 
konung Gustaf, alt det sJiulle kosta deras hals, derest 
de vågade ännu en gång sätta sin fot på Svea rikes 
jord. 

Så återgaf konung Gustaf snart lugnet åt sin huf- 
vudstad. Men öfverallt kring landet utspridde sig be- 
rättelsen om det ogudaktiga oväsendet i Stockholm; 
och munkar och prester, dels trodde af okunnighet, 
dels föregåfvo af elakhet, att Lutterska läran var orsa- 
ken härtill. Sålunda började ett allmänt missnöje alt 
förspörjas, så väl med denna lära, som med konungen, 
Lvars tillgifvenhet för densamma nu började inses af 
inånga. Gustaf, underrättad härom, beslöt hålla sin 
Eriksgata. Hvar han framfor, sammankallade han fol- 
ket, talade med detsamma saktmodigt och förståndigt, 
efterfrågade deras klagomål och afhjelpte hvad han 
kunde. Ofta fick han förspörja knöt och missnöje öf- 
Ter den nya läran. Han sökte då försigtigt och fogligt 
stilla deras sinnen, upplysa dem om en och annan 
falsk troslära, locka dera så omärkligt genom hoppet, 
att presterna skulle deltaga i att betala rikets skulder 
och skatter. Så undergräfde han småningom katolska 
lärans anseende, och lugnade hela riket; detta sednare 
i synnerhet genom sin egen vältalighet och den stora 



78 

magt öfver folkets hjertan, som han fick, så snart han 
visade sig och tilltalade detsamma. 

Vid jultiden detta år (1524) kom han till Uppsala 
med Olaus Petri. Han begärde att nu få höra alla 
skäl för och emot den nya läran, och att de vördiga 
fäderna till den ändan ville uti hans närvaro anställa 
ett samspråk med Olaus Petri. Domherrarna utvalde 
den lärde och munvige herr Peder Galle till sin kämpe, 
och nu började mellan honom och Olaus en ganska 
hård kamp. Peder .Galle åberopade kyrkofäderna; O- 
laus Petri den heliga skrift: ingen ville vika; båda blefvo 
allt högljuddare och häftigare. Då befallte konungen 
dem sluta, och lät uppsätta de förnämsta hufvudpunk- 
ter, som blifvit afhandlade. Sedan infordrade han så 
■yäl de påfviska, som Lutteranernas betänkande deröfver. 
Dessa skrifter lät han sedan på svenska trycka och öf- 
verallt utsprida, pä det en hvar skulle få dömma om 
båda parternas skäl och motskäl. Det dröjde ej heller 
länge, innan häraf förspordes en märklig förändring uti 
folkets tänkesätt; ty förståndiga och oväldiga män funno 
snart, att sanningen var på Lutteranernas sida. 

Ännu mera försvagades tron på katolska läran af 
Nya Testamentet, som detta år blef tryckt på svenska, 
och genom konungens föranstaltande utspridt kring hela 
riket. Alla sökte begärligt att få läsa delsamma* och 
funno med förvåning, huru de påfviskas lära var ofta 
alldeles stridande mot Guds klara ord. Sjelfva pre- 
sterna blefvo i allmänhet ej mindre öfverraskade af bo- 
kens innehåll, än förvånade öfver, att den så allmänt 
studeiades. Högst få af dem kunde förut läsa den; 
och ännu färre hade gjort det. En gammal ärlig 
prest sade: Jag förundrar mig högeligen, när jag nu 
för liden hör ungt folk tala så mycket om Nya Testa- 
mentet: per dicm, jag var öfver femtio år, innan jag 
visste, hvad Nya Testamentet var. Några studenter, 
eller som de då kallades djeknar, koramo frän Uppsala 
till Linköping. Brasken frågade dem, hvad Lullera- 
nerna nu lärde. Djeknarna svarade: att de kalla påf- 



79 

ven för Antikrist och prelaterna för Antikristi anhang. 
Biskopen sade: Det är länge sedan herr Sten Sture 
förde mig på sin högra sida, och nu skall jag utro- 
pas för Antikrist. — Men hvarpå grunda de dessa 
läror? fortfor han. De åberopa sig på Paulus, sva- 
rade djeknarna. Då steg biskopen häftigt upp och 
sade: Sattre hade varit, om Paulus blifvit bränder, 
än alt han skulle varda af hvar man känder. 

Konungen angrep de påfviskas privihgier och ri- 
kedomar, hkasom deras villfarelser. På mötet (1521) 
i Wadstena blef beslutadt, att det utländska rjtteriet 
skulle förläggas i klostren ; på mötet i Stockholm ^den 
12 Jan. 15251, att det årets kyrkotionde skulle an- 
vändas till det främmande krigsfolkets aflöning. Prä- 
sterna larmade deremot. Men konungen bevisade tyd- 
ligt, att utgifterna voro nödvändiga, och adeln, borger- 
skapet och bönderna, glada åt att sjelfva slippa betala, 
biföllo gerna till, att presterna skulle göra det. Denna 
lockmat nyttjade Gustaf ofta lör att draga hela det 
öfriga folket på sin sida emot de påfviska prelaterna. 
Störst blef likväl förargelsen hos dessa, då Olaus 
Petri, ehuru sjelf en prest, detta år ingick ett offentligt 
giftermål, samt gudsljensten på samma gång förrättades 
på svenska. Ett allmänt knorr förspordes. Det råa 
lolket hotade att vilja slå ihjäl de främmande kättrarna 
och fördrifva den affäUiga kungen. De orimligaste lög- 
ner och dikter om honom utspriddes och troddes; ja 
äfven taflor, der han var afritad såsom en ryslig ful 
och vanskapad man. Dalkarlarna, uppäggade af de 
flyktade prelaterna Peder Sunnanväder och Mäster Knut, 
gjorde fullkomligt uppror, och tillskrefvo konungen 
hotande bref. Detta sammanstötte på samma tid, som 
van Melens förräderi och Severin JNorrhys härjningar. 
Förargad och ledsen vid det otacksamma konungabe- 
sväret, sammankallade han ständerna till Westerås. Der 
framställde han klarligen för dem, huru förräderi, o- 
tacksamhet och lögner på alla sätt förbittra hans re- 
gemente, sägande slutligen att, derest hans styrelse nå- 



80 

gon misshagade, vore han redebogen densamma ned- 
lägga, på det ej för hans skull riket skulle komma % 
något obestånd. Men då uppstod ett allmänt ropande 
och bedjande, att konungen icke måtte öfvergifva 
dem. De lofvade att för honom våga lif och lefverne, 
och att ej försvara utan straxt straffa hvarje upp- 
Torsmakare, som dristade visa sig uti riket. På detta 
■villkor återtog Gustaf regeringen. Och det med krait. 
Han samlade tillhopa krigsfolk, drog dermed upp åt 
Dalarna, stämmande dess innevånare sig till mötes på 
Tuna hed. Mäster Knut och Peder Sunnanväder rymde 
då öfver till Norrge, men dalkarlarna infunno sig på 
sagdan ort. Der mötte dem Gustaf, omgilven af en 
mängd ryttare uti glänsande harnesk och började all- 
\arligen tilltala dem. Dalkarlarna föllo straxt till föga, 
lofvade alt blifva Gustaf hulde och trogne och aldrig 
mera biand sig lida några förrädare. Gustaf, nöjd med 
detta löfte, pålade dem intet straff, utan begaf sig der- 
ifrån neder till Stockholm. Detta var det första upp- 
ror i Dalarna, konung Gustaf hade under sin regering 
att öfvervinna. 



TJUGONDESJUNDE KAPITLET. 

OM KONUNG GUSTAF OCH ERKEBISKOP JOHANNES 
MAGNUS. 

Den nyvalde erkebiskopen, Johannes Magnus, var 
en ganska lärd herre och af ett mildt och fredligt sin- 
nelag. Mycket älskade han sitt fädernesland, och icke 
mindre dess befriare, konung Gustaf, för hvars stora 
egenskaper han hyste den högsta vördnad, dock blan- 
dad med fruktan och ovilja, sedan han förnam, huru 
Gustaf sökte störta katolska läran. Idkeligen uppma- 
nade Brasken Johannes, att, såsom rikets förnämsta pre- 
lat sälta en bpm emot konungens företag. Erkebisko- 
pen vågade aldrig uppenbart ett så vådeligt försök; och 



81 

för denna sin räddhåga fick han uppbära både många 
och skarpa förebråelser af Brasken. Det vår dock 
långt ifrån, alt Johannes Magnus gillade Gustafs före- 
tag. Han var i själ och hjerta katolska läran tillgifven, 
och sökte motarbeta konungen, så mycket hans fruktan 
tillät. 

För att, som han trodde, nppehålla sitt embetes 
och läras anseende, började han hålla en utmärkt präk- 
tig hofstat i Uppsala. Ynglingar af de förnämsta ade- 
liga slägter tjenade, som hofjunkare och småsvenner, 
uti hans hof, och så val i kläder, som mat och pryd- 
nader, öfverträiTade han vida den taifliga konungen. 
Han for omkring på biskopsvisitalioner i sitt stift. Två- 
hundrade beväpnade män följde honom. En förut 
oerhörd prakt omgaf honom; och en mängd högtidliga 
ceremonier, t. ex. invigningar af kyrkor, klockor, mes- 
sekläder och mera dylikt, skulle fästa folkets sinnen 
vid de påfviska praktfulla kyrkobruken samt bibehålla 
och öka den vördnad, de förut hyste för erkebiskopens 
helgade person. 

Gustaf försporde allt detta i Stockholm. Vid åter- 
komsten från sin ståtliga visitatationsresa, blef erkebi- 
skopen straxt kallad att infinna sig hos konungnn. Han 
vågade ej vägra, utan reste straxt, och uppträdde för 
Gustaf. Veten i, sade denne, hvad edert rälla liall 
och ämbete är? Har vår herre Kristus befallt sina 
apostlar föra sådant stort pr ål och slåt här i verl- 
den, som i gören, och förehafva slika fåfänga ting, 
som smörja Mockor, stockar och stenar? Erkebisko- 
pen kunde ej få ett enda ord för sig. Jag hafver 
läst, fortfor konungen, uti den heliga skrift, att apost- 
larna var befalldl predika, lära och undervisa folket 
om Guds vilja, och om hvad tro och tankar menni- 
skorna skulle hafva om Oud och sig sjclfva, och att 
derlill föregå sin församling med ett kristeligt lef- 
verne. Sådant vore äfven uti främmande länder öf- 
ligt, der en hvar kunde få läsa Guds ord, uttolkadl 
på sitt eget tungomål. Men här uti Sverge voro bi- 



82 

sJcopar, Ttaniker och munkar en laier hop, den der 
sällan eller aldrig för sina församlingar predikade. 
Huru skulle då allmogen kunna komma Ull Quds kän- 
nedom, och lära rälleligen bedja om sina andeliga 
och vcrldsliga nödlorflcr? Erkebiskopen tog till bön- 
boken och lofvade bättring. På konungens uppmaning, 
(ty Gustaf ville jemnföra de påfviskas och de Lutter- 
skas tolkningar) utfaste han sig, alt dels sjelf, dels ge- 
nom andra låta öfversätta hela bibeln; och iick efter 
delta löfte åter resa till Uppsala igen. 

Icke långt derefter (1526), kom konung Gustaf 
sjelf med tvåtusen välrustade ryttare till Uppsala. Åt- 
följd af erkebiskopen på ena och kansleren Laurentius 
Andreaj på den andra sidan, red han ut till gamla 
Uppsala och höll stilla på en af högarna. Upplands 
menige alhnoge var honom der till mötes kallad, och 
stod nere på ängen framför konungen. Han började 
då tala dem till om både andeliga och verldsliga ting, 
synnerligen dock om den sanna trosläran. Här äro, 
sade han slutligen, för många lata och onyttiga pre- 
sler uti riket; dessutom är hvart kloster fullproppadt 
med munkar, föga bättre än en ohyra, som förtär 
den bästa grödan af landet. Vore det icke likligl, 
att med dem hålla en mönstring? De, som voro lärda 
och skickliga att predika, kunna få godt underhåll: 
de öfriga måtte nära sig i sin anletes svett, som an- 
dra menniskor. I deras ställe kunde man anskaffa 
skolmästare, som borde upptukla ungdomen uti lärdom 
och goda seder. Men bönderna började skria och ropa: 
att de måtte få behålla sina munkar, efter de sjelfva 
ville föda dem. De hade hört, att man ville afskaffa 
latinska messan och ändra deras gamla tro. Kans- 
leren mäster Lars vore till allt detta orsaken, de be- 
gärde dcrföre att få rycka honom ur staden och 
straffa honom. Gustaf log och frågade dem, om de 
kände mäster Lars? Bönderna svarade: Icke känna 
vi honom, men om vi hade honom här ibland oss på 
löten, så skulle vi nog blifva bekanta. Gustaf befalUe 



83 

nu en af sina hofmän alt tilltala bönderna på latin. 
Hofraannen började högt och väl; och bönderna lyss- 
nade. Men, då de hörde det iräramande språket, ro- 
pade de, alt de ej förslodo hvad mannen talade. Men 
hvarföre, sade då Gustaf, älsJcen i så högeligen den 
latinska messan, den i icke heller begripen? Bönderna 
kunde väl ingenting svara härtill, men fortforo dock att 
knota. Gustaf förstod att de ännu voro alltför okun- 
niga och förvillade för att förstå sitt eget bästa; och 
ville således denna gången intet vidare med dem före- 
laga^ utan red tillbaka med sitt sällskap till nja Uppsala. 

Detta skedde i Maj månad. Det var den tidea 
en gammal lek, alt på stora gästabud nTigon skulle 
nämnas till majgrefve och krönas med blomsterkransar. 
På återvägen från Uppsala högar lät Gustaf fläta eu 
skön blomsterkrans och satte den sjelf hastigt på erke- 
biskopens hufvud, utnämnande honom tillika till maj- 
grefve. Gustaf ville härigenom göra erkebiskopen löjlig. 
Men denne, modig af böndernas uppförande, trodde, 
att konungen af fruktan ville visa honom en verklig 
heder. Han lät derföre kransen sitta qvar, och Upp- 
salaboarna sägo med förvåning sin erkebiskop, krönt 
till majgrefve, komma inridande genom Svartbäckslullen. 

Några dagar derefter gjorde han ett stort gästabud 
för konungen. Tvenne högsäten voro vid bordet; uti 
dem sulo konungen och erkebiskojien midt emot hvar- 
andra; dock var allting tillagadt med mera prakt för 
erkebiskopens högsäte än för konungens. Vid slutet 
af måltiden vände sig erkebiskopen till konungen med 
fylld bägare och sade: Yår nåd dricker eder nåd till. 
Gustaf svarade: Din nåd och vår nåd rymmas ej un- 
der samma tak, hvartill erkebiskopen ej kunde svara 
något: men alla närvarande utbruslo uti ett högt löje. 

Äter om några dagar gick konungen upp uti dom- 
kapitlet. Han frågade prelaterna, hvarifrän de hade 
fått sina privilegier och hvarpå de dem grundade. 
Peder Galle uppstod och svarade på sina medbröders 
vägnar: att den heliga kyrkan hade bekommit sina 



84 

'privilegier af krislna lejsarc, konungar och furstar. 
Gods och gårdar åter voro skänkta till kyrkor och 
kloster af fromma själar. Dessa gåfvor hade sedan 
af konungar och furstar blifvit bekräftade, på det de 
skulle eviga och oryggliga vara. ■ — Men, invände 
Gustaf, äga icke furstar och konungar rättighet, att 
återkalla sådana privilegier, då de ej äga någon 
grund i Skriften, ulan äro framlockade genom mun- 
karnas predikningar om skärselden och mera dylikt, 
som af den Heliga Skrift aldrig kan bevisas? Härtill 
kunde Peder Galle intet svara. Då vände sig Gustaf 
till erkebiskopen, bedjande honom svara; men äfven 
han teg. Då steg. domprosten, Göran Turesson Roos, 
upp och började häftigt försvara presternas privilegier, 
hotande med en evig fördömelse den, som skulle våga 
angripa dem. Domprosten var så ifrig, att hans tal 
deraf blef oredigt. I stället för Decretales, hvilka 
han lidt och ofta åberopade, sade han idkeligen Driki- 
tales. Härvid smålog konungen och sade: Ja, i dric- 
ken nog och talens vid, men riket får betala det. Se- 
dan han sagtmodeliga afhört domprostens tal till slut, 
svarade han: att, om domprosten kunde detta allt med 
Guds ord styrka, så skulle konungen väl gifva sig 
tillfreds. För öfrigt var det ej hans mening att wn- 
danrycka ett godl och nödtorftigt bröd för dem, som 
fliteligen arbeta till Guds ära och församlingarnas väl- 
färd; men sådana lättingar, som ej kunna annat än 
i kyrkor och kloster sjunga och vråla latinska messor, 
dem de ej förslå, slika borde utmönstras och intet 
underhåll mer åtnjuta. Göran domprost kunde ej 
framdraga ett enda Skriftens språk till bevis för sina 
privilegier; ej heller någon af de andra. Då sade ko- 
u ungen: När i icke med Skriftens ord kunnen bevisa 
edra privilegier, så är det klart, att den verldsliga 
öfvcrheten äger derom förordna. Derpä gick han 
ned från domkapitlet, och red straxt med sina männer 
till Stockholm igen. 

Konung Gustaf såg alltför väl, att han ej hade iiå- 



85 

gon pålitlig vän i erkebiskopen, ulan att denne fastmer 
sökte försvara den pafviska läran, så mjcket en så svag 
och försagd man kunde våga. Han kallade honom der- 
före till sig och förklarade, all han aldrig skulle er- 
känna honom för crkebisKop. Han hörde derförc se 
sig om efler en annan befallning; och draga slraxt 
af landet; ty till Uppsala finge han aldrig mer komma, 
Johannes vågade ej göra motstånd mot en så egenmäg- 
tig befallning, utan afseglade straxt sedan han hopsara- 
lat sina förnämsta dyrbarheter. Uti Roslagsskären stan- 
nade han dock, steg i land, och kallade presterna der- 
omkring till sig vid Söderby kyrka. För dem föregaf 
han, att han vore sänd af konungen i giflcrmålshan- 
del till prinsessan af Pålen. I skären hade han lidit 
skeppsbrott, så att han ej kunde visa sig med tillbör- 
lig prakt, ulan begärde nu understöd af presterna: 
han skulle det vid sin snara återkomst rikeligen be- 
tala. På detta sätt tillockade han sig en hop oxar, hä- 
star, silfver och dyrbarheter och for dermed Öfver till 
Danzig. Länge uppehöll han sig i Pålen i det hopp, 
att åter komma till sitt ämbete igen. Han ville aldrig 
deltaga uti de många upproriska stämplingar, som af 
flyktade svenskar förehades mot Gustaf. Tvärtom sök- 
te han vid flere tillfällen att befrämja dennes och Sve- 
riges bästa; men yrkade tillika efler sitt hjertas tro if- 
rigt deruppå, att konungen skulle åter antaga katolska 
läran. Då han med allt detta såg sig likväl ingen ting 
kunna uträtta, reste han slutligen ned till Rom för att 
der söka hjelp; ni^n fann ingen. Andtlij^en dog han 
uti fattigdom på ett Helgeandshus *) uti Rom år 1544. 

TJUGONDEÅTTONDE KAPITLET. 

OM SEVERIN NORRBYS SLUT. 

Då Severin Norrby på Goltland så hårdt ansattes 
af svenskarna, hade han, som förut är nämndt, lofvat 

*) Hospital kallades den tiden Helgeandshus. 



86 

uppgifva ön at danska konungen. Då nu svenskarna, 
enligt fördraget i Malmö, skulle resa från Gollland, lät 
Norrby bära en hop af sina dyrbarheter och egodelar 
frän slottet ned på sina skepp, för alt efter sitt löfte 
lenina ön och slottet åt danska sändebuden. Men 
knappt voro svenskarna borta, förrän Norrby, numera 
fri från all fruktan, lät bära upp alla sina saker på slot- 
tet igen, och tillsade de danska herrarna, ad resa till' 
iaka till Köpenhamn; han ville icke numera öfverlewr- 
na sloUel. De fingo resa och konung Fredrik måste 
nöja sig med detta trolösa uppförande. Han förmådde 
ej sjelf straffa Norrby, och var glad öfver, att Sverge 
emedlertid icke fått den omtvistade ön. 

Norrby började der åter att rusta och förstärka 
sig, hafvande ögonen jerat på Sverges krona. Ofver- 
allt underhöll han hemliga förbindelser raed de miss- 
nöjde i landet; blefve han rådande, sade han, så skul- 
le bönderna snart få bättre pris på salt och humla, 
icke skulle han heller något kätteri tillåta. Dertill 
fortfor han med sitt fineri hos Kristina Gyllenstjerna. 
Den ädla frun svarade honom i början höfligt, ty hon 
hade genom honom erfarit mycken lindring uti sitt fän- 
geLse i Danmark, dock afslog hon slutligen hans begä- 
ran. Norrby utspridde likafullt, att han skulle gifta 
sig med Sturens enka; och tänkte härigenom att vinna 
kärlek och anseende hos folket. Delta giftermälsrykte 
blef slutligen så allmänt, att Kristina måste skrifva till 
sina vänner och vederlägga det. Hon uppdrog till och 
ined sin frände, all resa till Norrby och bedja honom, 
hålla inne med sddanl snack. Han skulle ej heller 
till henne slå sin Hl; hon ville aldrig hafva honom. 
Under allt delta sökte Norrby stifta ovänskap emellan 
Danmark och Sverge, och bedraga båda konungarna. 
Men desse kände mannen för väl och gjorde sitt för- 
bund så mycket fastare. De uppror i Sverge, på hvil- 
ka Norrby räknat, blefvo äfven hastigt och kraftfullt 
dämpade; och Norrby såg, att all hans slughet, list 
och tapperhet intet kunde uträtta emot Gustaf. Jag 



87 

vet ännu ett land, sade då Norrby, som står mig öp- 
pet, och hvaresl en krona väntar mig. Han' menade 
Danmark. Med en stor hop väliustade knektar inföll 
han oförsedt uti Skåne, under det konung Fredrik var 
i Holstein. Han förklarade sig vara sänd af Krislian 
för alt förlossa allmogen från dess hårda slafveri^ 
derest de ville taga Krislian till konung igen. Bön- 
derna strömmade llere tusende till Norrbys fanor ; som- 
liga begärliga efter plundring, alla ledsna vid det för- 
tryck, de af sina herrar under konung Fredrik måste 
utstå. Hastigt gick tåget öfver hela Skåne, adelsgårdar- 
ne plundrades, städerna intogos; hela landet byllade 
Kristian — med undantag af det väl befästade Malmö. 
Dit hade den förföljda adeln från hela trakten tagit siu 
tillflykt. Snart fick den betydlig hjelp från Seland; 
anföraren för densamma var af den danska hjeltesläg- 
ten Pvantzow. Han, med blott 1300 man, angrep en 
af Norrbys generaler med 8,000 bönder. Dessa, ova- 
na, kommo snart i oordning; öfver tretusen bland dem 
blefvo nedhuggna. Rantzow drog derpå till Lund. 
Sextio upproriska borgare, som flytt in i domkyrkan, 
blefvo utdragna och halshuggna. Nu fick Piantzow ve- 
ta, att Norrby ämnade förena sig med en annan bon- 
dehär af 10,000 man. Hastigt bröt han upp, öfver- 
föU och slog äfven denna här. Norrby instängdes, och 
Rantzow, efter denna allvarsamma början, gaf bönderna 
allmän tillgift, bemötte dera med mildhet, och stillade 
på detta sätt hela landet inom en kort lid. 

Norrby, sålunda bragt uti nöd, ingick förlikning 
med danska konungen, lemnade honom Gotlland , och 
erhöll deremot sjelf Sölfvitsborgs stad och län på lifs- 
tid. Men äfven der fortfor han att hälla en stor hop 
beväpnade knektar och välrustade skepp; och började 
snart återtaga sitt gamla sjöröfveri. Mot Fredrik upp- 
förde han sig snarare som en vederlike, än undersåte; 
mot Gustaf ville han börja kiig. Bådii konungarna, 
fruktande honom lika, förnyade mot honom sitt förbund. 
Då, i förtviflan, gick han ut med sin lilla flotta uti 



88 

Östersjön, och angrep och plundrade alla fartjg, vare 
sig vän eller fiende. Tapper, slug, erfaren och kän- 
nande noga alla Östersjöns vikar och skär, var han 
svår att besegra, ännu svårare att fiuna. Andteligen 
(den 24 Ang. 1526) lyckades det den förenade sven- 
ska och dansiia flottan att Jå håll på honom. Han för- 
lorade i slaget tre stora skepp och fjra jakter; med 
lemningarna af sin flotta skyndade han undan till Nar- 
va ; men i Blekingen blefvo alla hans slott och fästen 
intagna af konung Fredrik. 

Ifrån Karva begaf sig Norrby inåt Ryssland, äm- 
candc att mot Sverge upphetsa storfursten derstädes. 
Men konung Gustaf, som fått spaning om denna herr 
Severins afsigt, hade ledan förut skickat ett sändebud 
alt motarbeta den och bekräfta freden. Delta lyckades 
så väl, att då Norrby kom till storfursten, blef han 
der qvarhållen uti fängelse i tre år. Endast genom 
kejsaiens idkeliga bemedlande kunde han andteligen 
befrias. 

Ku voro hans län förlorade, hans skepp förstörda, 
hans män kringspridda; han sjelf slutligen fruktad, ha- 
lad och utstött från hela Norden. Det var för honom 
ingen lycka mer att vinna. Han gaf sig i tjensl hos 
kejsaren, följde dess harar till Italien, och siridde der 
med sin vanliga lapperhet. Vid belägringen af Florens 
1530 IräflTades han af en falkonelkula och slutade så 
sitt oroliga lif. 



TJUGONDEKIOWDE KAPITLET. 

OM MÄSTER KNUTS OCH PEDER SUNNANVÄ- 
DERS DÖD. 

Konung Gustaf fortfor emedlertid att förminska 
presterskapels magi. Gripsholm, som af hans förfäder 
var gifvet till ett munke-kloster, återtog han, såsom sig 
genom arfsrätt tillhörigt; ett för presterna oerhördl till- 



89 

tag, men glädjande för adeln, såsom en vink, att äfven 
de kunde i framtiden få återtaga de egendomar, som af 
deras förfäder blifvit bortskänkta. 

Enligt andeliga frälset skulle en mängd brott mot 
kyrkolagarna af prester dömas 5 men dessa sjelfva kun- 
de ej dragas inför verldslig domstol. Äfven häruti 
gjorde konungen djerfva ingrepp. En yngling, Olof 
Tyste, älskade en köpmansdotter i Wadstena. Föräl- 
drarna ville hindra giftermålet, ocb satte flickan i klo- 
ster. Men Olof Tyste lyckades att befria henne der- 
ur, hvarpå de båda rymde. Biskop Brask förkunnade 
då öfver dem, såsom helgedoms-rånare, en hård bann- 
lysning. Ingen skulle med dem äta eller umgås; de 
skulle såsom hedningar anses; en hvar kunde dem 
saklöst döda. De tvenne olycklige älskande flydde till 
konungen. Han upphäfde bannlysningen, förenade dem, 
och tillskref Brasken allvarligen, att innehålla med alla 
lannlysningar, tills flere kyrkans prelater kunde kom- 
ma tillsammans till en lärdoms-ransakning , då den 
skulle få beskydd, som sin mening med bättre skäl, 
djupare grund och högre Skriftens förstånd bevisa 
kunde. Ett ännu hårdare slag träffade presternas fri- 
het frän verldslig domstol. De två afsalta prelaterna, 
mäster Knut och Peder Sunnanväder, hade efter flero 
upproriska stämplingar i Dalarna flytt till Norrige, der 
de länge åtnjöto beskydd. Slutligen blefvo de dock på 
Gustafs allvarsamma föreställningar utleranade. De in- 
stämdes för en domstol af både andeliga och verldsliga 
män; Gustaf sjelf uppträdde som anklagare, framläg- 
gande för dorararna ovedersägliga bevis pä prelaternas 
Lrott. De verldsliga herrarna dömde de anklagade, 
som riksförrädare till döden; de andelige vågade af fruk- 
tan för den närvarande konungen ej sätta sig mot do- 
men; men protesterade deremot, att prester kallades för 
verldslig domstol. Konungen brydde sig ej om deras 
protest. De tvenne upprorssliftrarna tvungos att hålla 
ett skymfligt intåg i Stockholm, sittande bakfram på 
utsvultna hästar, klädda i trasiga korkåpor och hafvan- 



90 

de mäster Knut en biskopsmössa af näfver och Peder 
Sunuanväder en halmkrona på hufvudet och träsvärd 
vid sidan. Hopar af förklädda menniskor följde dem, 
skymfande och gäckande de olycklige. Tåget gick rundt 
omkring båda Långgatorna, och stadnade sist, på Stor- 
torget. Der uppfördes de till kåken och måste dricka 
med bödeln, under den förklädda hopens spefulla vi- 
sor och gäckerier. En tid efter denna mindre ädla 
behandling, blefvo de båda utförda till afrättsplatsen 
och halshuggna samt på stegel satta, Peder Sunuanvä- 
der den 18 Febr. 1527 i Upsala och mäster Knut tre 
dagar derefter i Stockholm. 

Hastigt utbredde sig ryktet om allt detta kring 
hela riket. Gustaf hade anställt det skymfliga intåget 
i Stockholm, för att genom dess löjlighet minska fol- 
kets stora vördnad för biskoparna ; det uttyddes nu så- 
som en oädel segrares gäckeri med en öfvervunnen 
fiende; och sjelfva biskoparnas afrättning väckte än 
mera oro. Ett sådant tilllag mot sådana män var i 
allas ögon ovanligt, ja, oerhördt. Presterna betraktade 
de afrättade såsom fallne försvarare för det andeliga 
frälset; Sturarnas anhängare, som oskyldiga offer för 
deras tillgifvenhet mot Sture-slägten, och katolikerna 
såsom den sanna trons martyrer, mördade af en kät- 
tersk och ogudaktig konungs hand. Presterna underlä- 
to ej att så mycket de förmådde stärka folket i dessa 
tankar. De berättade att underliga syner hade visat 
sig på himmelen vid Sunnanväders afrättning, och en 
samma år inträffande missväxt och dyr tid uttyddes så- 
som himmelens straff. Så blef allt, som kunde bidra- 
ga till de halshuggnas heder, ökadt och öfverdrifvet, 
brotten deremot förtegna. Munkarna omtalade ej, att 
Sunuanväder stulit en stor summa penningar från Stu- 
rarna; att båda prelaterna sökt stifta uppror mot deras 
lagliga konung', att de med lögner bedragit den enfal- 
diga allmogen; att de slutligen sökt mdraga främmande 
krigshärar uti landet. Ej under sålunda, att en allmän 
oro förspordes; och det missledda folket började oför- 



91 

läckt yttra både missnöje och bat mot den förut så äl- 
skade konungen. 

Denne ståndaktige berre kunde dock hvarken bö- 
jas eller brytas frän det mal, han hade sig föresatt. 
Tvärtom beslöt han oförskräckt fortsätta sitt påbegynta 
företag. Han skref en lång kungörelse till rikets me- 
nige allmoge, vederlade klart och tydligt alla de om 
bonom utspridda lögnerna, upplyste bönderna om prä- 
sterskapets ränker och girigbct, samt förkunnade, att 
han ämnade uti flera förståndiga och opartiska mäns 
närvaro lata anställa en undersökning angående de punk- 
ter i trosläran, hvarom så mycket tvistades. — Detta 
möte, beslående af alla slags fuUraägtige frän Lela ri- 
ket, utlystes till AVesterås vid midsommarstiden 1527, 
och är den sedan så namnkunniga Westerås riksdag. 



TRETTIONDE KAPITLET. 

OM ^^^ESTERAS RIKSDAG. 

De påfviska spådde sig redan förut föga godt af 
detta möte. Hö^st ogerna såg Brasken, att trosläran 
blef för menigheten förklarad och att man någonsin 
vågade undersöka hennes satser. Ännu mera fruktade 
han för detta i konungens närvaro, ty Brasken sjelf, 
ehuru en dristig och klok man, hade dock, som alla 
andra, erfarit, huru Gustaf, med blick, röst, ord och 
åtbörder, ägde en sådan magt öfver folkets sinnen, att 
ingen tordes eller förmådde tala, långt mindre göra mot 
hans vilja. Derföre undvek också Brasken konungens 
möte, så mycket han kunde ; denna gången måste han 
dock infinna sig. 

Ständerna vore redan samlade, men riksdagen ej 
begynd, då konungen bjöd dem alla till ett gästabud. 
Då han stigit upp i högsätet, anvisade han rum vid sin 
sida åt riksens råd, dernäst satte han biskoparne, så 
menige adeln, presterskapetj borgerskapet och bönder- 



92 

na. Biskoparna, som förut alltid selat öfver rådet, så- 
go sig med harm sålunda nedflyttade. 

Ingen vågade dock att utsätta sig för konungens 
vrede. De tego och höUo till godo de anvista plat- 
serna. 

Dagen derefter församlades de på Braskens kallel- 
se uti domkyrkan. Portarna stängdes, på det ingen 
främmande skulle få insmyga sig och veta, hvad de 
förehade. Då framkastades den frågan: huru de skulle 
bete sig, då det af så många föregående saker, och sist 
genom nedflyttande på gårdagens gästabud, var klart, 
att konung Gustaf allvarligen stode efter deras egendo- 
domar, magt och privilegier. Biskoparna i Strengnäs 
och Westerås svarade härtill, all de voro väl tillfreds, 
huru falliga eller rika, konungen dem hafva ville, ty 
hade de lilel att uppbära, så hade de ock lilcl alt ut- 
gifva. Detta eftergifvande tal misshagade högeligen bi- 
skop Brask. I aren galne män, deresl % sådant till- 
slädjen, sade han ; vill konung Gustaf taga oss något 
ifrån, så tage han del med våld; icke med vår fria 
vilja och samtycke; på sådant sätt behålle vi full rät- 
tighet all klaga inför dvn helige fadren. En hvar ta- 
ge sig väl till vara från att öfvergifva påfven. Mån- 
ga konungar och furstar hafva sig i fordna dagar 
sådant företagit, som denna nu gör; men alle hafva 
hlifvil brände af den heliga f adr ens dunder slag och 
bannlysning; och de förföljde andelige hafva i ro fått 
sill tillbaka igen. Men falla vi från påfven, som är 
vårt lifsankare och försvar, så hafva vi eld och ris 
på alla sidor. Den helige fadren skall excommunicera 
oss, och konungen här hemma hålla oss föga bätlre 
än trälar, så alt vi icke fä fördrista oss svara ett 
ord för kyrkans fri- och rättigheter. — Vid delta 
Braskens tal togo presterna mod till sig och biföllo det 
han sade. De förpliktade sig med dyra eder, att inga- 
lunda vika från påfven, och ingen Lutters lära antaga, 
sä länge de lefde. Uppä allt detta gjordes ett stort 
bref, hvilket de alla underskrefvo och beseglade. Men, 



93 

oaktadt detta inbördes förbund och stolta beslut, buro 
de dock så stor räddhåga för konungen, att de ned- 
gräfde det omtalade brefvet under en sten i kyrkhvalf- 
vet, på det Gustaf ej skulle fa någon spaning derora. 
Först 15 år derefter blef det åter uppletadt och fram- 
draget i ljuset. 

Dagen derpå begynte riksdagen, och alla kallades 
upp uti en stor klostersal, der saralingen hölls. Der 
gingo då upp tillsammans raänner med mycket olika 
tankar: konungen med den fasta föresats att här allde- 
les krossa påfveväldet, eller afsäga sig ett annars van- 
mägtigt och föraktligt konunga namn: Brasken med li- 
ka orjggligt beslut, att uti ingen del gifva vika ; konun- 
gens anhängare, fulle af hopp, Braskens af fruktan; 
adeln, dels begärlig efter klostergodsen, dels konungen 
tillgifven, dels ock afundsjuk, såsom i synnerhet Ture 
Jönsson Roos, hvilkens högmod smickrades och upp- 
blåstes af Brasken; slutligen borgare och bönder, väl 
kännande det myckna goda, de af konungens kloka 
regemente åtnjutit, dock till en del förvillade och upp- 
retade genom de osanna rykten, som af konungens fien- 
der utfördes, och i synnerhet genom det myckna ro- 
pandet om hans gudlöshet. — Då nu alla voro för- 
samlade, steg konungens kansler, Laurentius Andrea3, 
upp och började på hans vägnar ett långt tal. Deruti 
anfördes, huru konungen, med Guds hjelp, fast myc^ 
ken möda, räddat riket ur främmande våld; huru han 
af riksens ständer blifvit med många böner och stora 
löften öfverlalad att åtaga sig och bibehålla regerin- 
gen^ oaktadt han sådant velat flere gånger undandra- 
ga sig. För allt detta hade otacksamhet, förräderi, 
lögnaktigt förtal och uppror blifvit hans lön. Kans- 
leren gick nu utförligt igenom alla de om konungen 
utspridda falska rykten, hvart efter annat, bevisande 
deras grundlöshet, så att det låg klart hvarjom och 
enom för ögonen. Derpå förkunnade han konungens 
beslut att afsäga sig kronan och elt så otacksamt be- 
svär. Likväl ville han för ständerna uppräkna, hvaruli 



94 

han trodde rikets förnämsta olycka och de största hin- 
dren för dess välstånd bestå. Denna punkt gick för- 
nämligast ut derpå, att kronans inkomster voro alltför 
ringa; klosternas och kyrkornas deremot alltför stora. 
Allt detta var med den största utförlighet och klar- 
het genomgånget och afhandladt uti kanslerens tal. När 
det var slutadt, vande sig konungen till rådet och bi- 
skoparna, begärande deras svar, Rikshofmästaren Ture 
Jönsson Roos, den äldste af rådet, steg då upp och 
bad konungen med tålamod höra deras svar. Konun- 
gen jakade, väntande, att åtminstone adeln skulle blif- 
va på hans sida. Men Ture Jönsson, eflersträfvande 
sjelf kronan, och i hemligt förbund med Brasken, ville 
nu visa, huru han, tvärt emot konungen, lemnade före- 
trädet åt biskoparna. Han gaf tecken åt Brasken att 
föra ordet för de andra. Denne begynte: Vi, som äro 
i det andeliga ståndet, måste bekänna, att vi hafva vår 
aldraheligaste fader tillsvurit och lofvat, att vi uti 
läran eller några andra andeliga saker ingenting utan 
hans samtycke^ lof och minne företaga skola. Icke 
mindre äro vi vår nådige herre och konung lydnad, 
huldskap och underdånighet skyldige, dock, så vida 
det ej strider mot de dekreter och förordningar, som 
påfven och de allmänna kyrkomöten oss föreskrifvit 
hafva. Icke heller är oss görligt att något afstå af 
den heliga kyrkans egendom, det vare sig löst eller 
fast; ty påfven har befallt oss det i förvar hafva. 
Men de vidskepelser och oseder^ som slemma preslcr 
och munkar hafva infört, må väl aflysas, och de, som 
sådant bedrifva, strängeligen straffas. Brasken tyst- 
nade och satte sig. Konungen vände sig då till råds- 
herrarna, sägande: Synes det eder, alt detta är allt 
rätteligen svaradt? Ture Jönsson och någre af hans 
parti reste sig upp, sägande: att de ej annat kunde 
förstå, än att biskopen i det närmaste svarat rätt, 
ehuru ej tillfyllest på alla artiklar. JSär så är, sade 
den förtörnade och bedragne konungen, så hafva vi 
icke lust att längre vara eder konung. Allt hade vi 



95 

förmodat oss andra svar af eder. Men nu kan del 
icke förundra oss, att allmogen är galen och visar 
oss all olydnad, harm och förtret, sedan vi förnimme, 
att de hafva så goda lillskyndare. Få de icke regn, 
så skylla de på oss; få de icke solsken, göra de sam~ 
maledes. Händer dem hårda år, hunger och pestilen- 
tia, eller hvad det vara må, straxt måste vi hafva 
skulden. Delta är tacken för all den sorg och bekym- 
mer, vi draga för menige rikets och allas eders väl- 
färd. Vi mage arbeta på edert bästa^ så mycket vi 
förmå, så hafva vi dock ingen annan lön derföre alt 
vänta, än all i gerna sågen, det yxan sutte i hufvu- 
det på oss, fast ingen törs sjelf hålla i skaftet. En 
sådan lön kunna vi likaså väl undvara, som " någon 
af eder. Vi måste dageligen draga mer arbete och 
besvär än i veten eller kunnen förstå, både i inländ- 
ska och utländska mål, för det vi skola hetas vara 
eder konung och hufvud. Likväl viljen i nu sälta 
öfver oss både munkar och prester, och alla påfvens 
kreatur. In summa sagdt, alla velen i dömma och 
mäslra oss, ändock vi äre utkorade till eder konung 
och herre. Men hvem kan på slikt sätt vara eder 
konung? Vi tro icke, alt den värrste i helvetet skall 
vilja det, än mindre någon menniska. Derföre magen 
i det veta, att vi säga oss alldeles slätt utaf med att 
vara eder konung; i magen dertill kora och välja, 
den eder godt synes. Kunnen i få någon, den der i 
alla motto vore eder alla och alllid till behag, såge 
vi det gerna. Dock skolen i vara betänkte på att lö- 
sa, oss här redeliga ut, och betala oss vårt fäderne- 
och möderne-arf, det vi hafva kostat på riket. Då 
detta är skedt, så lofva vi eder, all vi vele draga vår 
kos af riket och aldrig någon tid komma här in igen. 
Vid dessa ord brusto tårarna fram uti konungens ögon. 
Han steg ned från sin tron, gick hastigt utur salen och 
derifrån upp på sloltetj åtföljd af sina drabanter och 
närmaste vänner. 

Bestörtning och häpnad uppfyllde härvid allas 



96 

sinnen. Kaasleren steg upp; drager öfverens , började 
han, i gode män, och bedjen Gud om elt godt råd! 
Ty här är en hög sak för handen. Antingen skola 
vi bedja konung Gustaf om nåd och återtaga honom 
och efterkomma hans vilja, eller också lösa honom ut 
af riket, och välja en annan konung. Intet svar följ- 
de, ingen uti den bestörta församlingen vågade höja sia 
röst. Uti skilda hopar gingo och stodo de i salen, 
talande sakta och rådslående med hvarandra, men in- 
gen ordning, ingen enighet förspordes, intet beslut blef 
fattadt, icke ens föreslaget. Mot aftonen skiljdes de åt; 
en hvar gick hem till sig; de flesta fulle af oro och 
bekymmer^ några andra äter af glädje och hopp; bland 
dessa i synnerhet Ture Jönsson. När han skulle åter- 
vända till sin boning, befallde han sin tjenare gå fram- 
för sig och slå hårdt på trumma utefter hela gatan; 
bakom tjenaren följde herr Ture sjelf, stolt och för- 
nöjd. Trots, sade han till dem han mötte, att någon, 
delta år skall af mig göra en hedning, Lut ler eller 
kättare. Konungen åter hade kallat till sig uppå slot- 
tet sina bästa vänner och gamla goda krigsbussar. För 
dem anrättades ett präktigt gästabud. Deras sånger och 
skämt, deras lust och lekar skulle öfverrösta eller döl- 
ja den harm och oro, som stormade, inom konungens 
bröst. Dock var han fast i sitt beslut. Någon af hans 
vänner rådde honom att gifva efter för ständernas vil- 
ja. Nej, sade han, hvarken med smyg eller hot skola 
de komma värls med mig. Får råttan komma åt osten, 
så slutar hon ej förr, än hon ätit upp honom. 

Andra dagen kommo ständerna åter tillhopa uti 
samma klostersal; men samma oenighet, samma förvir- 
ring rådde, som den första, Hvad den ena jakade, ne- 
kade den andra. Herr Nils Krumme ville framkomma 
med ett godt råd; men hans röst hördes ej öfver sor- 
let; likaså flere andra. Slutligen började bönderna ro- 
pa och bedja, alt de gode herrar af rådet och ridder- 
skapel ville dtaga öfverens och bringa denna sak till 
elt enligt beslut; så alt allmogen kunde få vela, hvaV' 



97 

efler de hade att rätta sig, och sedan draga hem igen. 
Men ingenting kunde afgöras. Då låto sig höra några 
röster bland bönderna, sägande: Derest man vill be- 
länka sanningen, så har konungen ingen något oskal 
gjort. De kunde hans nåde ingenting tillvita. Ville 
ej riksens råd snarligen göra här ett slut på, så skul- 
le de sjelfva göra det; dock torde det då icke hata 
alla. Häruti instämde borgerskapet; ja, de frän Stock- 
holm sade högt, att de^ville hålla staden i tre år till- 
handa åt konungen Åter ropade de, att ridderska- 
pet, som högsta och första rösten gifva hörde, skulle 
sig häruti utlåta. Men ingen framstod. Ture Jöns- 
son var i spetsen för ett stort parti af adeln, i synner- 
het frän Westergötland; häribiand vore Mans Brjntes- 
son Liljehök, IVils Winge, Ture Bjelke och flere; alla 
konungens motståndare och afundsmän, dock ännu hem- 
ligen. Desse hindrade en byar bland den öfriga adeln 
från att tala till konungens fördel 5 men sjelfva tordes 
de ej heller nämna något om hans afsättande och ea 
annan konung. Brasken sjelf, förnämsta orsaken till 
allt, och annars så djerf och rådig, kunde ej komma 
sig före med något. Han insåg nogsamt det förderf, 
som skulle träffa det älskade fäderneslandet, om Gustaf 
afsattes; han insåg lika nogsamt det förderf, som skul- 
le träffa den af honom lika så älskade påfveläran, om 
Gustaf återtoge konungadömet. Sålunda tvekande, blef 
äfven han stum och rådlös. Böndernas och borgerska- 
pets hotande rop fortforo. Då begärde kansleren Lau- 
rentius Andrea) ljud till att tala; men Ture Jönsson 
nedtystade honom straxt, fruktande i honom en konun- 
gens vän och anhängare. Bullret och oordningen till- 
togo. Då framträdde slutligen herr Magnus So.nmar, 
biskop uti Strengnäs, klappade uti händerna och be- 
gärde ljud. Han erhöll det, och talade sålunda: Hö- 
geligen lacka vi herr Ture Jönsson för hans goda me- 
ning, att skydda och försvara kyrkans personer; dock 
fruktar jag, vi dcraf kunna komma all åtnjuta mera 
^Fryxells Ber. III. 5 



98 

ondt än godl; ty det vore illa, om vi så hesTtyddades 
och försvarades, att riket deröfver komme i obestånd. 
Vi vilja häldrc taga vår tid, huru vi kunna. Riket 
begynner nu att i alla stycker komma sig väl före, 
så att intet annat än godt är alt förvänta. Men att 
nu vedersaka konung Gustaf och kora sig en annan 
herre, det kan ett barn, än mera gammalt folk, be- 
gripa, huru det skulle bekomma riket. Desslikes att 
nllösa konungen för allt det, han riket påkostat, blif- 
vcr oss iesvärligt, ja omöjligt. Det är ock att för- 
moda, att Sverges hätska fiender, de der alltid stålt 
efter vår ofärd, skola icke lemna oss länge i fred, 
deresl vi låta konung Gustaf draga bort ifrån oss. 
När biskopen slutat detta tal, steg hela menigheten och 
en stor del af adeln upp, tackade honom, att han så 
visligen företagit saken, och var del då de flestas vilja, 
att de ingalunda skulle lata konungen fara. 

Just i denna vändningen stodo flere af de förnäm- 
sta bland adeln och borgerskapet upp och begärde, att 
medan de nu vore alle tillsammans, de skulle få höra 
en grundelig disputats om den så kallade nya läran; så 
kunde hvar och en sjelf förstå, på hvilkens sida sannin- 
gen vore. Detta förslag behagade de flesta; de börja- 
de ropa derpå, de påfviska till ringa gamman. Då 
måste återigen fram de gamla stridskämparna Olaus 
Petri och Peder Galle. Det blef först emellan dem 
en stor tvist, på hvad språk samtalet skulle ske= Peder 
ville på latin, Olaus på svenska. Så började de också 
sitt samtal ; men bönderna begynte snart ropa på Gal- 
len, att han skulle tala svenska, på det de måtte för- 
slå, hvad som sades 5 och blef han sålunda tvungen att 
nyttja modersmålet. De tvistande forlforo intill sena 
qvällen, och ingendera ville erkänna sig öfvervunnen; 
men många bland åhörarne, som gått dit med full tro 
på påfveläran, gingo derifrån tvekande, om icke full- 
komligt omvända. 

Tredje dagen samlades ständerna åter; men rådet 
och ridderskapet ville ej heller nu någonting företaga 



99 

Då begvnte bönderna och borgrarna att öfveiljudt ro- 
pa, all derest ridderskapet ville vara orsaken Ull ri- 
kets förderf, så skulle bönder och borgare med konun- 
gens hjelp derföre hemsöka och straffa dem. De hade 
redan i sådant ärende haft bud hos konungen. Vid 
dessa ord förlorade de sammangaddade herrarna modet. 
De begynte alla, och i synnerhet Måns Brjnlesson, att 
bedja Ture Jönsson besinna deras farliga belägenhet, 
och icke hålla sig så styf mot konungen. Vi torde så 
taga saken före, sade de, att ingen af oss kommer hä- 
dan med lifvcl. Herr Ture svarade då: Jag skall väl 
denna gången låta mig nöja. Dock skall konungen 
ingalunda tvinga mig till något Lutleri. Och, tillade 
han, vill konungen icke blifva göder, så få vi väl råd 
med honom på en annan tid. Det blef då efter mån- 
ga och långa rådplägningar beslutadt, att kansleren och 
Olaus Petri skulle sändas upp till konungen, förtälja 
ständernas ånger och deras bön, att han skulle värdi- 
gas vara deras hufvudman ; de kunde sig annars inga- 
lunda hjelpa. Sändebuden gingo och utförde sitt värf; 
men Gustaf svarade dera korteligen : alt hvad han sagt, 
det ville han blifva vid. Med tårar och knäfall sökte 
de beveka honom; men förgäfves. De kommo åter 
med hans vägran, och tillika sjelfva så förfärade af hans 
stränghet, alt de sade sig aldrig mera våga företaga ea 
sådan beskickning. Bestörtning och oro sågs öfverallt. 
Snart afsändes tvenne andra herrar, biskop Magnus Som- 
mar och riksrådet Knut Lilje, med samma bud. Meu 
de återkommo äfven med samma svar. Då blefvo oroa 
och oordningen fullkomliga: somliga greto, somliga ro- 
pade, andra rådplägade. Ture Jönsson och biskop 
Brask visste ej hvad de skulle företaga; de läste nog- 
samt uti den uppretade allmogens blickar, hvad de ha- 
de af dem att vänta. Den ene efter den andre gick 
emediertid upp till konungen, sökande med tårar, bö- 
ner, tal och knäfall, som hvar kunde bäst, att blidka 
honom. Slutligen gaf han efter och lät förkunna dera, 



100 

att han följande dagen ville träda ned till dem uti de- 
ras församlingsrum. 

Fjärde dagen kom, och raangrant samlade sig alla 
uti klostersalen, afvaklande sin herre och konung. De 
hade nu nogsamt fått lära sig inse, huru oumbärlig har» 
var för dem. Omgifven af sina vänner och följd af 
drabanterna, nedgick konungen från slottet till ständer- 
nas samlingsrum. Vördnad och undergifvenhet syntes 
i hvarje blick, då han framträdde, och knappt hade 
han hunnit till sin plats, förr än hela församlingen be- 
gynte bedja honom återtaga kronan, utlofvande alla den 
största lydnad för hans vilja och trohet uti sina ålig- 
ganden. Med dessa villkor, men också endast med 
dem, återtog Gustaf regeringen. Ständerna aflade straxt 
en förnyad trohetsed ; och allt, hvad konungen hade 
fordrat, beviljades med uppräckta händer. Vi skola 
deraf anföra endast det vigtigaste, såsom: 1. Att bi- 
skoparnas, kyrkornas och klostrens öfverflödiga rikedo- 
mar och inkomster skulle anslås till rikets och kronans 
behof; 2. Hvad före Karl Knutssons lid var bortgifvet 
till kloster och kyrkor, skulle återfalla till kronan; 3, 
Hvad sedan Karl Knutssons tid varit till kyrkor och 
kloster bortgifvet, såldt eller pantsatt, skulle fa återta- 
gas eller lösas af den, som fuUgiltigt kunde bevisa sig 
vara närmaste arfvingen dertill. 4. Guds rena ord 
skulle predikas uti rikets alla kyrkor. Tillika afgjor- 
des uti elt särskildt beslut, kalladt Westerås Ordinan- 
tia, att biskopar, domherrar m. m. skulle af konungen 
tillsättas, utan påfvens rådfrågande; att konungen skul- 
le ega obeqväma prester afsätta, att prester i verldsli- 
ga mål svara för verldslig domstol ; alla sakören till- 
falla icke biskopen, utan konungen; arf efter prester 
tillfalla icke biskopen, utan prestens närmaste ; Evan- 
gelium uti skolorna läsas o. s. v. Till allt detta må- 
ste presterskapet med ett öppet bref gifva sitt bifall, 
dock ogerna. De samtyckte dertill, skrefvo de, eme- 
dan hvad af alla andra bclefvadt och samtyckt var, 
det ville de ej emolsäga; mest derföre, att de icke 



101 

skulle komma i misstanka för, alt biskoparna med sin 
magt och sina starka slott kunde blifva konungen och 
riket till fara, såsom några biskopar fordom varit' 
De voro nu derföre tillfreds, huru rika eller fatliga 
hans nåde dem hafva ville. Sedan detta var under- 
sknfvet och besegladt, tilltalade konung Gustaf sjelf 
biskoparna, och fordrade af dem deras slott; ty på den- 
na tiden hade h varje biskop en sådan stark befästad 
borg, som erkebiskopen hade haft på Allmaresläk. Först 
vände han sig till biskop Mäns Sommar i Strengnäs, 
begärande af honom Tjnnelsö, och biskopen lofvade 
straxt öfverlemna det ; derpå till Harald Strömfelt och 
begärde Läckö; äfven denne jakade. Nu kom ordnin- 
gen till den gamle Brasken. Konungen begärde af ho- 
nom Munkeboda. Vid denna fordran pustade och suc- 
kade den gamle mannen tungt, han ville tala, men för- 
mådde ej framkomma med något ord, hvarken ja eller 
nej. Då uppreste sig Ture Jönsson Roos och bad ko- 
nungen hafva anseende till biskopens ålder och för- 
tjensler, samt låta honom få behålla sitt Munkeboda, 
så länge han lefdc. Men Gustaf sade der tvärt Nej 
till; och icke endast detta, utan han fordrade, att bi- 
skop Brask skulle straxt sätta borgen för sig, så väl 
derpå, att Munkeboda med sina tillbehör skulle riktigt 
öfverlemnas, såsom ock, att biskopen ej mera skulle 
något mot konungen stämpla. Åtta riddersmän åtogo 
sig denna borgen, och några fuUmägtige afsändes straxt 
att emottaga slottet. Derpå framkallades de fyratio väl- 
beväpnade män, som efter tidens sed hade följt bisko- 
pen dit. De måste träda fram och uppsäga sin trohet 
mot Brasken, samt gå uti konung Gustafs tjenst. Slut- 
ligen tillsades biskopen strängeligen och vid sin hals, 
att ej utan konungens synnerliga tillåtelse vika ur sta- 
den. De öfriga biskoparna lemnade sina slott, och 
härmed slöts denna märkliga handel. 

Westerås riksdag hade ej varat länge; näppeligen 
8 dagar voro förflutna, då den slutades; men aldrig har 
på en riksdag mera blifvit ulrältadt; aldrig har ett riks- 



102 

dagsbeslut medfört en så fullkomlig omsliapning. Kros- 
sad var hela den förfärliga päfvemagten uti alla sina 
leder; beröfvad sina rii<edomar, sina privilegier, sitt sto- 
ra anseende, dertill beständigt utsatt för kronans och 
adelns täta, ofta orättvisa fordringar; för Lutterska pre- 
sternas angrepp och sjelf utan någon förmåga att kunna 
skydda sig mot så många, öfvcrallt påträngande fiender. 
Sverges rikes krona, från att förut vara alldeles utfat- 
tig och oförmögen att betala hälften af sina utgifter, 
blef på en gång rik. Konungen, förut tvungen att of- 
ta och i de flesta stycken rätta sig efter biskopparnas 
och presternas vilja, fick åter vidsträcktare magt. Bön- 
derna kände mycken lättnad uti sina skatter; men adeln 
vann dock ännu mer häruppå ; ty otaliga gods återlö- 
stes eller ålertogos från klostren och kyrkorna; Gustaf 
sjelf, härstammande från de förnämsta och rikaste släg- 
terna, eflergaf härvid ingalunda sin rättighet, utan er- 
höll en stor hop gods, hvilka sedan blifvit bekanta un- 
der namn af de Gustafvianska arfvegodsen. Det hände 
ofta, att adeliga heriar med våld och orätt ryckte till 
sig gårdar och ägor från kyrkorna; men de fingo dock 
snart erfara, att de uti Gustaf hade en sträng och upp - 
märksam herre. / gode män, skref han dem till vid 
underrättelsen härom, uren fast välvillige att kännas 
vid många gods och gårdar, som i dock hafven föga 
rält Ull. Skulle så lillgå, all en hvar målle laga för 
sig, som han ville rappa och rycka till sig gods och 
gårdar ulan skäl, börd och bevis, så skulle vi också 
kunnat bruka samma konst, det vi dock icke gjort 
hafva. Så masten ock i, gode män, icke taga så till^ 
som vore här hvarken öfverhcl, lag eller rätt uti landet. 

TRETTIONDEFÖRSTA KAPITLET. 

OM KONUNG GUSTAF OCH BISKOP BRASK. 

Biskop Brask for hem ifrån denna riksdag, med 
lUDgt och sorgset mod. Han, förut en af rikets för- 



103 

närasta herrar, kunde ej smälta den harmen, att se sitt 
anseende och sin magt så mycket inskränkt. Han, sä 
innerligt tillgifven den påfviska läran, förmådde ej se, 
huru den dag för dag förvandlades, aftog, gäckades och 
alldeles afskaffades. Han beslöt att flj riket och en 
för honom så sorglig syn. Han ville dock, att de rid- 
dersmän, som uti Westerås för honom gått i borgen, 
icke skulle något lida och beslöt alltså alt nyttja för- 
ställning. Då Gustaf kort efter riksdagen kora till 
Ostergöthland, mottog Brasken honom ödmjukt och uu- 
dergifvet, anrättade för honom ett präktigt gästabud i 
biskopsgården, och ställde sig derstädes så glad och 
förnöjd, att konungen slutligen började tro honom om 
allt godt, och det blef mycket tal och skämtan dem 
emellan. Då biskopen nu såg, att Gustaf var vid sa 
godt mod, begärde han, att konungen ville befria de 
åtta riddersraänneu frän den borgen, de för honom sig 
åtagit, hvilket Gustaf också genast gjorde. Sedan be- 
gynte han tala om Gottland, sägande att, fast det i 
verldslig måtto hörde nu under Danmark, så lydde det 
dock uti andelig måtto under Linköpings stift, hvarföre 
han begärde Gustafs tillåtelse att resa dit och visitera 
kyrkorna. Gustaf jakade härtill gerna; det var honoiu 
ej okärt, att det sålunda bevisades, att Gottland ur- 
sprungligen hörde till Sverge. 

Då Gustaf hade rest derifrån, skyndade Brasken 
att samla tillhopa en stor mängd dyrbarheter och pen- 
ningar frun kyrkorna uti Östergötland och Småland. 
Allt nedpackades uti stora kistor, fördes till Söderkö- 
ping och lades der på ett godt fartyg, pä hvilket slut- 
ligen biskopen sjelf steg om bord och afseglade, tian 
uppehöll sig först någon tid pä Gottland, men for se- 
dan derifrån. Då fartyget lemnade Gottlands-stranden, 
sade biskopen: Nu må blåsa hvad vind, som vill, bloll 
den icke för tillbaka till Svcrgr. Resan gick lyckligt, 
och han landsteg uti Dantzig. Derifrån skref han straxt 
konungen till, återfordrade Munkeboda, beropade sig 
på konungens eget samvete, att Westerås recess varit 



104 

våldsam och olaglig, samt sökte afvända konungens 
sinne från hela religionsförändringen. Men härmed ut- 
rällade han ingenting annat, än alt han fick elt skarpt 
och allvarsamt svar. Ja, om Brasken ej lyckats få 
skyddsbref af konungen i Pålen, så hade han af Dant- 
zigsboarne blifvit utlemnad på Gustafs stränga fordran. 
Uti Dantzig trallade han den afsatle erkehiskopen 
Johannes Magnus, De båda prelaterna uppehöUo sig 
der en tid' tillsammans, arbetande på att omvända Gu- 
staf från Lutterska läran. Slutligen flyttade Johannes 
Magnus till Italien. Biskop Brask stannade qvar och 
vistades någon tid uti Oliva kloster utanför Dantzig. 
Men sina sista år tillbragte han uti klostret Landa, 
längre in uti Pålen. Liksom ärkebiskop Johannes del- 
tog han aldrig uti någon af de många stämplingar, som 
förebades mot konung Gustaf. Men tidl och ofta skref 
han till sina vänner uti Sverige, förmanande dem troget 
och innerligt att blifva ståndaktige uti fädernes tro, den 
gamla katolska läran. Sjelf denna lära trogen i döden, 
och hafvande för henne uppoffrat allt, afled han slut- 
li"en uti nämnde kloster år 1538. 



TRETTIONDEANDRA KAPITLET. 

OM DALEJUNKAREN OCH DET ANDRA DALE- 
UPPRORET. 

Peder Sunnanväder hade alllid och i allt sökt ko- 
nung Gustafs värsta. Korrt före sin död hade bao 
funnit en ung bondedräng, som mycket liknade Stu- 
rarna. Hans rätta namn var Jöns, oäkta son till en 
bondpiga uti Björkstad socken i Westmanland. Från 
barndomen hade han tjent lios höga herrar, så att han 
lärt sig deras åtbörder och talesätt. Dertill var han 
\acker, qvick och vältalig; men äfven otrogen, falsk 
och tjufaktig, hade också redan en gåna; bUfvit bort- 
körd från sina herrar för stöld skull. Denne yngling 



105 

tjckte biskop Sunnanväder vara för sina afsigter pas- 
satide. Han intalade honom att utgifva sig för Sten 
Sture den yngres äldsta son, herr Nils, och att söka 
uppreta Dalkarlarna med klagomål öfver, huru konun- 
gen för afund skull förföljde alla Sturarna, Slutligen 
underrättade han Jöns noga och väl om allt, som an- 
gick Sturarna, på det han ej genom okunnighet härom 
skulle förråda sig. Efter detta blef Sunnanväder kal- 
lad till Stockholm, samt derslädes halshuggen, som för- 
ut är omnämndt. 

Men Jöns beslöt att draga nytta af det, han fått 
lära sig, och blef ingalunda skrämd af sin mästares 
missöde. Han styrktes så mycket mera uti detta sitt 
förehafvande. som den rätte INils Sture, en gosse om 
tretton år, vid denna tiden dog i Stockholm, Jöns 
begaf sig då långt upp uti Dalarna till Leksand, Orsa 
och Mora socknar. Här gick han omkring i bygden, 
beklagade sig högligen öfver konungens hårdhet och 
gudlöshet och inbillade Dalkarlarna allehanda osannin- 
gar. Sedan de sålunda hvar för sig voro uppretade, 
sammankallade han dem alla till ett möte, hvarest han 
framstod och talade mot konungen. Han sjelf, sade 
han, hade tillika med sin moder, fru Kristina och sin 
yngre broder varit hållen uti honungens hof föga 
bättre än uti ett fängelse. Tian hade för konungens 
afunds skull ingenting fått i sin barndom lära; ja, 
han var så förhatlig för Gustaf, att denne städse grep 
efter värjan, så snart Nils Sture kom för hans ögon. 
Derföre hade han nu flytt från en sådan tyrann och 
lemnadc sig uti de redliga Dalemäns händer och be- 
skydd. Sitt lif aktade han dock föga emot det, att 
konungen förderfvadc hela riket; i thy att han så 
tungt beskattade bönderna, mördade biskopar, plun- 
drade kyrkor, förstörde kloster och förkastade den 
kristna tron, varande sjelf den argaste JjUttcran och 
hedning och uti allt olik den älskade riksförestånda- 
ren herr Sten, hans salige fader. Då han nämnde 
dennes namn, begynte han att bitterligen gråta, föll sjelf 



106 

på knä och laå de redlige Dalemän göra sammalun- 
da och läsa ett Pater noster för hans faders själ. 
Dalkarlarne, upprörda, begjnte gråta, föllo pä knä och 
bådo med andakt för sin älskade aflidne höfdinge. So- 
nen, som de trodde, omfattade de med all kärlek och 
tillgifvenhet, gåfvo honom lifvakt och lofvade för ho- 
»lom hålla lif och blod osparda. Efter denna lyckliga 
i)örjan begaf sig Jöns ned till Rättvik, ämnande der 
spela samma spel. Men Rättviksboarna vore honom 
för sluga. De sade honom rakt i ansigtet; att han ej 
var Sten Stures son, och om han det också vore, så 
skulle de dock ingalunda förgäta, livad de voro ko- 
nung Gustaf sktjldigc. Med detta svar måste Dalejun- 
karen, ty så kallades han vanligen, vända om igen. 
Han bad då sina anhängare än en tid hålla sig stilla, 
medan han sjelf for öfver till Trondhem. Här lycka- 
des det honom att inbilla erkebiskopen och flere af de 
förnämsta, att han verkeligen var Sten Stures son, hva- 
dan desse, som voro konung Gustaf mycket gramse, 
upptogo honom bland sig, gjorde honom mycket bi- 
stånd, och lofvade än mera. Dalejunkaren friade ock- 
så derstädes till en rik adelig jungfru, blef med henne 
förmäld, samt erhöll af hennes slägt mycket biträde 
och penningar. Bland annat fick han en svåra stor 
guldkedja, den han sedan aldrig försummade att bära, 
då han talade med bönderna. Slutligen återvände han 
till Dalarna, hafvande med sig något manskap, som 
hans vänner i Norrge utrustat. Mora, Orsa och Lek- 
sands socknar emottogo honom med samma tillgifven- 
het, som förut. I Rättvik, Tuna och Gagnef fick han 
det svar af bönderna, att de ville hvarken hålla med 
honom eller med konung Gustaf; men då han nedkom 
till Hedemora, Skedevi och Hnshy socknar, mötte ho- 
nom hotande bud ifrån bönderna. Han ville skrämma 
dem och tågade dit, åtföljd af en hop sina anhängare, 
men måste snart med hugg och slag vända tillbaka. 
Med dessa socknar förenade sig nu de förut tvekande 
Rättviks, Gagnefs och Tunamännerna. De skickade hud 



107 

till Gustaf med berättelse om upproret, begärande krigs- 
folk till hjelp deremot; och tillika afsände de varnande 
bud till sina förledde bröder uti öfre Dalelaget, så att 
dessa började besinna sig och gjorde stillestånd, tills 
de kunde till visso få veta, om Dalejunkaren vore herr 
Stens son eller ej. 

Vid första underrättelsen om denna oro, sände 
Gustaf pä en gång bud till konung Fredrik i Danmark, 
att upprorsstiftaren ej i Norrge måtte erhålla något un- 
derstöd; tillika skickade han en hop krigsfolk till Da- 
larne och med dem ett bref från fru Kristina Gjllen- 
stjerna till Dalejunkaren och de upproriska. Desse 
sammankallades och brefvet upplästes för dem med hög 
röst. Fru Kristina bekände deruti och bevittnade för 
de gode män af Dala. all denne Dalcljuf for med 
idel lögn och bedrägeri. Han vore ingalunda hennes 
son. Men till Dalejunkaren skref hon: Jag hafver ich'(! 
glömt huru många barn Gud mig glfvil hafver med 
min salige herre, herr Sten. Min älsta son, JSils, haf- 
ver jag sett död i ansiglct. Hvar min andra son, 
Svante är, vet jag väl; desslikes ock alla mina andra 
barn. Men dig kännes jag icke vid. Ditt eget sam- 
vete skall vittna, att du ljuger inför Gud och menni- 
skor. Vid dessa ord vände sig de förvånade Dalkar- 
larne till Dalejunkaren och frågade, hvad han ville 
svara härtill. Men den illsluge stalldrängen sade dä, 
att hans moder, fru Kristina, blygdcs för alt kännas 
vid honom, emedan han var född före äktenskapet; 
det ock de redlige Dalamun kunde se, emedan han var 
så mycket äldre, än sedan herr Stens bröllopp. Men 
de redlige Dalamän tyckte detta vara den ädla frun 
alldeles för nära sagdt, och ifrån denna stund drogo 
sig mänga ifrån hans parti. 

Emedlertid hade han ännu stort anhang i de nor- 
ra socknarna. Dessa skrefvo till konungen, uppräkna- 
de för honom alla sina klagopunkter, somliga löjliga, 
andra orimliga, de fleste falska. Konungen svarade 
bärpå med den största foglighet och tydlighet, veder- 



108 

läggande och förklarande hvarje punkt. Bönderna kla- 
gade t. ex. öfvcr den nya läran och deröfvcr all ko- 
nungen och hans folk åto kött om fredagarna. Ko- 
nungen svarade: att bönderna ej skulle bry sig om så- 
dana saker, dem de slält intet förstodo, Bönderna kla- 
gade öfi^er dyr tid; konungcH svarade : att sådant icke 
stått uti hans makt att hjelpa. Bönderna klagade öf- 
ver, att uthackade och sönderskurna kläder brukades; 
konungen svarade: att han dcrlill ingen tvingat; men 
huru han klädde sina hofmän, det -ville han ej, att 
bönderna skulle mästra. Han måtte ju följa andra 
furstars sed. De svenska äro ej getter och svin mer 
än andre. Med sådana svar, oftast allvarsamma och 
förklarande, någon gång skämtande, måste de sig den- 
na gången nöja. Dalejunkaren for äfven ifrån dem 
ned åt Wermland, der han föröfvade allehanda öfver- 
våld, samt slutligen in åt Norrge; och förblef det nu 
en tid någorlunda lugnt uti Dalarna. 

Under denna mellantid var det, som det förut om- 
talade Westerås möte hölls och som Brasken flydde till 
Dantzig. Nu skedde också konungens kröning den 12 
Jan. 1528. Ofta förut hade Gustaf blifvit uppmanad 
att låta kröna sig; men han, som icke ville aflägga den 
förut brukliga kröningseden att beskydda en hvar, och 
i synnerhet de andeliga vid deras privilegier, hade be- 
ständigt uppskjutit den. Efter Westeräs riksdag var ej 
mera fråga om en sådan ed. Kröningen gick för sig 
med all den tiden öflig prakt och högtidlighet. 

Under allt detta förspordes mycket missnöje uti 
landet, i synnerhet öfver den nya läran. De gamle 
katolikerne kunde ej utan förargelse se, huru de Lut- 
terske åto kött om fredagarna, huru klostren öfvergåf- 
vos, presterna gifte sig, till och med det, att messan 
och giidstjensten förrättades på svenska var en nyhet, 
den de ej kunde lida. Messan, sade de, hade förut 
varit en helgedom, den endast presterna kände. Nu 
kunde hon som en gemen t is a sjungas af drängarna, 
då de fara på sina slädar (ill skogen efter ved. Uti 



109 

Småland utbröt detta till våldsamhet, och en afkonun- 
gens fogdar blef af bönderna ihjälskjuten. Värst blef 
det dock snart uti Dalarna. Dalejunkaren började åter 
fara der ut och in öfver gränsen, uppäggande bönder- 
na, sä att desse utforo uti hotelser och våld emot ko- 
nungens fogdar, samt höllo icke inne med åtskilligt för- 
smädeligt och djerft tal mot honom sjelf. 

Gustaf såg klarligen, att denna leken ej länge skul- 
le duga; utan beslöt göra derpå ett hastigt slut. Han 
samlade 14000 goda krigsmän och red med dem upp 
till Dalarna, stammande menige allmogen sig till möte 
vid Tuua landsting. Dall<arlarna kommo, både skyldi- 
ga och oskyldiga. De uppställdes i en hop pä slätten, 
krigsfolket uti lulla vapen rundt omkring; några med- 
förda kanoner riktades emot bönderna, och konungen 
sjelf uti glänsande harnesk, omgifven af sina rådsherrar 
och drabanter, tog sin plats midt framför samlingen. 
Först framträdde då en af konungens herrar och upp- 
läste högt en skrifvelse till Dalkarlarna från hela rikets 
öfriga innebyggare. Desse förebrådde deri Dalkarlarna 
deras olacksamhet mot konungen; deras lällsinnighct 
till uppror, hvarmedclst de ädrogo hade sig och det 
öfriga rikets innebyggare stor lunga; deras dåraktiga 
högmod alt tro sig hafva rutt att till- och afsälta he- 
la rikets konung. Om Dalkarlarna ej härpå gjorde 
snarligcn slut, så skulle rikets menige allmoge derföre 
veta straffa dem såsom hans nådes, rikets och alla» 
uppenbara fiender. Sedan detta bref var uppläst, ta- 
lade Måns Bryntesson Liljehök till bönderna å konun- 
gens vägnar. Han frågade dem hvarföre de nu brutit 
sill trohets- och huldhetslöftc och sålunda glömt eller 
illa lönat den förlåtelse, konungen dem förra gången 
på Tuna hed hade gifvit, då de hade varit med uti 
biskop Sunnanväders uppror? Dalkarlarna, ännu trolt- 
siga, svarade: att de visste sig intel hafva brutit se- 
dan den tiden. Måns Bryntesson sade: Det är nog 
förbrytelse, alt hafva ett olydigt och förrädiskt hjerta 
mot sin konung, och med hot och hugg möta hans 



110 

tjenare och sluteligen bruka sin mund till spotska och 
försmädliga ord emot sin herre och konung, hvilket 
allt efter Svergcs lag borde med lifvet gäldas. Så- 
dant hade de gjort. Derest de dcrföre icke nu straxt 
ödmjukade sig och lofvade bättring, så vore de värde, 
att hans nåde så straffade dem, all ingen med lifvet 
skulle komma derifrån. Då Dalkarlarne hörde dessa 
ord, sågo det uppställda krigsfolket och de laddade ka- 
nonerna rundt omkring och midt framför sig den strän- 
ga konungen, så förlorade de modet och började bed- 
ja om rådets förbön. Gustaf lofvade dem då tillgift, 
men med det villkor, att de sjelfva skulle bland sig 
utmönstra Dalejunkarns förnämsta anhängare, på det 
skyldiga och oskyldiga ej måtte förblandas. Så skedde. 
Allmogen sjelf uppropade anföi'arna för upproret, till 
största delen en hop katolska prester. Dessa ställdes 
afsides från den ölriga hopen. Rådet ransakade på 
stående fot deras uppförande och dömde dem tiJl dö- 
den; och så snart rådet fällt deras dom, framkom bö- 
deln och fällde deras hufvuden. Då bönderna sågo blo- 
det rinna, störtade de förskräckta på kuä, tiggde af 
konungen nåd för Guds skull, utlofvade med hand och 
mund att bättra sig och hädanefter aldrig mera tro 
någon skalk och förrädare. Gustaf tillsade dem då sin 
gunst och nåde igen, lät dem svärja ny trohetsed och 
sedan draga hvar och en hem till sitt. Sjelf reste han 
genom Helsingeland och Gestrikland, hållande derstädes 
möte med de förut oroliga bönderna. Sedan han så- 
lunda återställt fred och lugn uti de norra landskapen, 
vände han tillbaka till Stockholm. 

Dalejunkaren hade, medan detta påstod, flytt till 
Norrge. Men då nu alla visste hans bedrägeri, fick 
han derstädes ingen hjälpare utan endast ovänner. Han 
for då på ett skepp till Rostock, sökande der sällskap 
med de landsflyktige svenska herrarna. Men då Gustaf 
fick veta, hvar Jöns var, ditsände han en sin hofman 
med bref till borgmästaren uti Roslock, hvarpå Jöns 
fängslades och anklagades, dock ej för sitt uppror,, 



111 

utan för den stöld, han som stalldräng begått, öfver- 
bevistes och blef halshuggen 1530. 



TRETIONDETREDJE KAPITLET. 

OM ÖREBRO MÖTE. 

Konung Gustaf fullföljde cmedlertid sitt påbegynta 
verk med all ifver. Han lät sammankalla menige pre- 
slerskapet till Örebro i början af året 1526. Der blef 
närmare bestämdt angående flere af de omtvistade tros- 
lärorna, samt buruledes gudstjensten skulle /örrättas, 
tj nu var uti hela riket en sällsam blandning af Lut- 
terska och påfviska läran. Genom konungens pådrif- 
vande blefvo här många af de påfviska vidskepelserna 
och irrlärorna afskaffade, dock allt med mycken för- 
sigtighet för det enfaldiga folkels skull. Lutters namn 
tordes ingen nämna, ty folket, som alls icke kände hans 
läror, trodde på de gamla presternas ord, alt han var 
en gudlös och förhärdad kättare. Älånga vidskepelser 
måste älven ännu tillåtas, dock blefvo de oskadligt för- 
klarade: så sades t. ex. att vigvatten sl<ulle få brukas, 
dock ej såsom det der kunde aftvå menniskornas syn- 
der, utan som en påminnelse om dopet. — Pelegrims- 
resor voro onödiga, ty Gud hr allestädes närvarande; 
dock kunna de vara nyttiga, för att på dem få bättre 
undervisning uti kristendomen. — Alt fasta är ingen 
gudstjenst; det tjenar blott till alt späka lekamen, o. 
s v. — Efter de grunder, som på delta kyrkomöte 
blifvit antagna, utarbetade Olaus Petri för den svenska 
gudstjensten en handbok, som samma år utkom. Oak- 
tadt han uti denna bibehöll många af de påfviska ce- 
remonierna, så föranledde den dock ett häftigt knorr. 
Många af de gamla presterna hade fromt och enfaldigt 
läst den gamla latinska messan, utan att veta eller nå- 
gonsin eftersinna hvad den innehöll; men de voro från 
barndomen uppväxta i den fasta tro och öfvertygelse, 



112 

att den tillika med påfviska gudstjeusten var helig och 
gudomlig. Dessa, utau att känna, utan nog lärdom, 
att kunna lära sig känna den nya läran, betraktade 
den såsom ett gudlöst kätteri; de klagade öfver, att 
den gamla goda tiden var förbi, och önskade sig djupt 
under jorden, för att slippa se det förderf och den ond- 
ska, som utbredde sig öfver verlden. Med dessa in- 
stämde en stor del af det enfaldiga folket, hälst qvin- 
nor och åldrige, gråtande och jenirande sig öfver dessa 
förskräckliga nyheter och den ogudaktige konungens 
djerfhet. Dessas välmening, fromhet och enfald begag- 
nades af dem, som voro konungens fiender, särdeles af 
någre illistiga katolska prester, som åstundade tillbaka 
de gamla tiderna, då de ensamma egde all magt och 
alla rikedomar. Så häftigt blef delta missnöje, att ko- 
nungen nödgades skrifva till de evangeliska lärarne, 
att de skulle med all foglighet gripa verket an hos de 
enfalldige; icke med onödig häftighet, långt mindre med 
våld uppreta dem. Enhvar måtte få följa sin öfverty- 
gelse; ja sjelfva latinska gudstjeusten måtte brukas, der 
sådant önskades; då valet blef fritt, skulle folket snart 
nog af sig sjelft heldre välja den svenska gudstjeusten. 
Så skedde äfven; men länge qvarblefvo lemningarna 
efter den latinska. Ännu uti den gamla 1695 stadfå- 
stade psalmboken bibehöUos flere latinska psalmer, och 
i aflägsna skogsbygder får man ännu, ehuru sällan, 
höra gammalt vidskepligt bondfolk läsa latinska böner, 
dock så förvända, att man knappt kan gissa sig till, 
hvad de fordom betydde. Vi vilje här afskrifva en 
sådan med dess latinska ord, så vidt de kunna gissas. 
Arie Marje grase domar i Ave Maria gratias, domine 
dike, buller i amen, Maja dico 

i more, Mechel i brore, — — — Mariam 

Messeise, oro, mecum labora, mise- 
Böcker hree, Guds ord, rere 

Amen. — — — — Amen. 



113 



TRETIONDEFJERDE KAPITLET. 

OM GÖRAN DO^IPROST. 

Af hvad förut berätladt är om Ture Jönsson, kan 
en hvar nogsamt förstå, att han i sin stolthet var föga 
nöjd med konung Gustaf. Allt sedan Westeras riks- 
dag hörde man derföre den gamle herren framkasta 
hotande ord om den Jiätterska och tyrannislie Konun- 
gen. En arftvist ökade oviljan än mer. Ture Jönsson 
måste efter rådels dom återbära åt Gustaf betydliga 
egodelar, och detta kunde han aldrig glömma. Han 
skref till sina vänner och anhörige öfver hela riket och 
uppmanade dem till resning. Hans bref verkade öf- 
verallt hos de missnöjda, dock mest i Westergötland. 
Från detta landskap härstammade Ture Jönssons hela 
slägt. Uti trelio år hade han sjelf varit lagman der- 
slådes och före honom flere af hans förfäder; så att 
weslgötarna voro vane vid att anse honom såsom deras 
herre och höfvitsman. Han fick också straxt medhåll 
af de förnämsta i landet, Måns Brvntesson Liljehök, 
Ture Eriksson Bjelke, iXils Winge och biskopen i Skara, 
Magnus Strömfelt. Med dessa följde nästan hela west- 
göla adeln, utom Matls Kafle till Sjötorp, hvilken hvar- 
ken med lock eller pock kunde förmås att deltaga i 
de andras förehafvande, utan tvertora arbetade mot 
dem allt hvad han förmådde. 

Afven uli Smaland utbrast missnöjet till öppet 
uppror. De evangeliska lärare, hvilka konungen efter 
Örebro möte ditsändt, fördrefvos med våld derifrän 
likasom i Westergötland. Konungens svåger grefven af 
Höja och haus fru Margareta ^Vasa, hvilka just nu re- 
ste genom landet, blefvo af de upproriska tagna till 
fånga, och slutligen samlade sig folket från flere hä- 
rader och Jönköpings stad vid Lekarjds kyrka den 4 
April 1529. Härifrån sände de bref till de upproriska 
i Westergötland, begärande biskop Magnus och Ture 



114 

Jönsson till anförare och tillika till Östergötland, uem- 
ligen ett uppmaningsbref att fördrifva konung Gustaf. 
Många uti Östergötland hade nog lust härtill; men 
tvenne ting voro^ som tillintetgjorde de upproriskes 
anslag. Först att deras egen anförare, borgmästaren 
Wils Arfvidsson i Jönköping, var konungen hemligen 
tillgifven och underrättade honom om allt. För det 
pndra, att herr Holger Carlsson Gera till Björkvik och 
Måns Johansson Natt och Dag till Bro, tvenne redlige 
och der i landet mycket ansedde herrar, kraftigt och 
troget arbetade emot upproret. 

Ture Jönsson fägnade sig emedlertid ej litet öfver 
det understöd, han sålunda väntade från Småland; mest 
räknade han dock på sina söner. Han ägde trenne, 
alla mägtiga och ansedda män. Den äldste, herr Jo- 
han Turesson, var en skön, ansenlig och tapper herre. 
Uti sexton år hade han med största ära Ijenat hos 
främmande ^furstar, konungar och slutligen hos sjelfva 
kejsaren. Ar 1525 kom han hem, ville dock straxt 
fara ut igen; men konung Gustaf gjorde allt för att 
behålla den krigserfarne herren uti riket. Han gaf ho- 
nom stora förlänmgar, upptog honom uti rådet, och 
understödde det giftermål, som snart bragfes å hane 
mellan honom och Sten Stures enka fru Kristina Gjl- 
lenstjerna, och sålunda fästad, stannade herr Johan 
qvar uti sitt fädernesland. På denna sin son byggde 
Ture Jönsson stora förhoppningar, hälst efter giftermå- 
let med Krislina. Alla Sturens anhängare skulle hä- 
danefter äfven blifva hans, och Johan samt Kristina 
skulle snart, af afundsjuka mot Gustaf, deltaga uti de 
andra missnöjdes stäraplingar. Så trodde Ture Jöns- 
son. Han bedrog sig. Sonen och qvinnan öfverträf- 
fade fadren och gubben både uti trohet och förstånd. 
Herr Johan varnade sin fader ömt för dessa oförnuftiga, 
förderfliga företag, och på Kristina Gyllenstjernas trohet 
mot konung Gustaf kan ej den minsta skugga af miss- 
tanka kastas. Så som hon förut visat sig, sådan för- 



115 

blef äfven den ädla frun, dygdig, högsinnad och trofast 
i alla skiften. 

Den andra sonen, herr Lars till Pcnningeby, lik- 
nade sin broder Johan. Likasom denne var han för- 
mäld med en annan fröken Kristina Gjllensljerna; lika- 
som denne, var han af konungen väl ansedd och gyn- 
nad; likasom denne, afskydde han alltid fadrens bak- 
sluga stämplingar och var sin konung trogen. Till 
dessa tvänne sina söner skref nu Ture Jönsson flera 
bref och sökte uppägga dem. Det var ett svårt prof 
för sönerna, dock beslöto de, att icke en gång för fa- 
drens skull bryta mot fäderneslandet. De reste genom 
natt och dag till konungen, lemnade honom brefven 
ännu ouppbrulna, samt lofvade att för konungens sak 
uppoffra lif, blod och allt, fastän deras far hade inlå- 
tit sig i detta ovisa och galna företag. 

Annorlunda uppförde sig herr Göran, Ture Jöns- 
sons yngsta son. Han var domprost i Uppsala, och vi 
bafva förut omtalat, huru han 1526 derstädes ville dis- 
putera med konung Gustaf om Decretales *). Då Gö- 
ran fick sin faders bref samt underrättelsen om upp- 
roren i Småland och Westergötland, trodde han tiden 
nu vara inne att störta konungen, och ville Göran 
domprost dertill gerna göra, hvad han förmådde. Han 
for ut till sin sätesgård Ijjörnö i Frötuna socken. Här 
samlade han en hop förlupna bonddrängar och tog 
hundrade af dem uti sin tjenst såsom lifvakt. Fastän 
ingen fara hotade, tordes han dock icke länge dröja 
uti garden, utan drog ul till en skog derbredvid, högg 
ned stora bråtar omkring sig och ditförde allehonda 
lifsmedel. Hat emot och fiuktan för konungen ängs- 
lade den stackars domprostens bjerta. 

Gustaf trodde i hörjan, att Göran gjorde så af 
fruktan, att få lida för fadrens brott- Han sände ho- 
nom derföre bud alt hålla sig slilla: han hade af 
konungen inlcl all fruhla. Tillika medföljde bref från 



*) Se sidan 84. 



116 

hans bröder och anhöriga med varningar alt ej deltaga 
uti fadrens stämplingar. Men Göran domprost blef 
beständig uti silt hat mot konung Gustaf, äfven i sin 
fruklan. Han drog sig baklänges allt längre från ko- 
nungen upp genom Roslagen och Geslrikland till Hel- 
singeland, låtande öfverallt uppläsa fadrens bref, samt 
med hugg och slag fördrifva de luUerska preslerna. 
Ju längre han kom från Stockholm, deslo modigare 
blef han. Slutligen kom han till Bollnäs kyrka. Der 
ilck han stort anhang af presterne och bönderne, samt 
lät fängsla konungens fogde der i trakten; hvarpå dom- 
prosten tog qvarler på Bollnäs prestgård. Delta ovä- 
sende förspordes snart uti socknarna omkring; och visste 
folket ej så rätt, hvem de skulle hålla sig till. Då var 
der en annan prestman, herr Erik i Norrala, en redlig 
man, konungen trogen och af sina bönder högt ansedd 
och älskad. Han sammankallade hastigt alla sina sock- 
nemän, uppmuntrade dem till trohet och lapperhet, 
samt tågade med dem man ur buse uppåt Bollnäs, för 
att fånga den oroliga domprosten. Denne stod uti ett 
fönster i prestgårdsloftet, då han på långt håll fick se 
de antågande norrala-karlarna. Han var ingen stor 
hjellc eller härförare. Förskräckt sprang han öed, smög 
sig ut genom en bakport och skyndade undan åt sko- 
gen, utan att förut ens underrätta sina män o'n den 
annalkande faran. De blefvo också öfverraskade och 
fängslade af norrala-karlarna, och konungens fogde be- 
friades. Nu sammankallade herr Erik bollnäs-bönderna, 
förehöU dem deras lättsinnighet och trolöshet med så- 
dan kraft, att de alla föllo till bönboken. Herr Erik 
sade dem, alt de derigenom lättast kunde återvinna 
konung Gusiafs nåd, om de sjelfva uppsökte och ut- 
lemnade den förrymde domprosten. Glada jakade de 
härtill och började straxt sin jagt. Göran domprost 
hade emedlertid, full af ångest och oro, irrat omkring 
uti den vida skogen, icke vetande hvad han borde fö- 
retaga sig. Slutligen kom han till en stor skogssjö, 
Herten benämnd, steg der i en ökslock och rodde ut 



117 

från stranden, troende sig sålunda vara i större säker- 
het. Några af de sökande bollnäs-boarne fingo snart 
se honom, der han satt. Tjst men hastigt togo de en 
hop andra ekstockar och rodde obemärkta mot honom. 
Då domprosten såg sig icke kunna undkomma, ville 
han i förtviflan störta sig uti sjön: men det gick ej 
fortare dermed, än att bönderna hunno fram och höUo 
honom qvar i båten; dock i sin förbittring ryckte han 
guldkedjan af halsen, strök alla ringar af fingrarna och 
kastade alltsammans långt ut i sjön. Hälldre ville herr 
Göran se sina klenoder uti vattnets djup, än uti den 
förhatade konungens våld. 

Han nedfördes till Uppsala och Stockholm; der 
han fick åtnjuta all beqvämlighet, men hölls likväl uti 
strängt förvar, till dess fadrens uppror var slutadt. Då 
släpptes han på fri fot igen och fick alla sina egodelar 
tillbaka. För brödernas trohet ville Gustaf ej vara 
strängare; kanhända tyckte han sig ej heller hafva stor 
orsak att frukta en sådan raoståndare, som Göran dom- 
prost var. 



TRETIONDEFEMTE KAPITLET. 

ÖM HANS VÅGHALS. 

Westgöta-herrarna fortforo emedlertid uti sitt brotts- 
liga företag, oaktadt bref ankommo från de andra lands- 
orterna med varning, att ej förorsaka nugot obestånd 
uti riket. Af fruktan likväl, att konung Gustaf skulle 
få någon säker underrättelse om deras förehafvande, 
satte de vid Hofva en vakt af tusen man, som borde 
hindra att intet bud skulle från Westergötland komma 
öfver Tiveden upp till konungen. Till anförare för 
denna vakt förordnades en prest, benämnd Nils i Hval- 
stad, som förut varit biskopsfogde på Läckö och som 
högeligen hatade konung Gustaf. Till denne herr Nils 
sände de upproriske alla sina bref, och skulle han raed 



118 

säkra bud förskaffa dem till deras ägare uli öfre Sverge. 
På sådant sätt kunde konungen icke få veta, livad som 
uti Westergölland förebades; hvilket dock var bonom 
ganska angeläget. 

Det var vid denna tiden en ung stadstjenare i 
Stockbolm, för sin djerfhet kallad Hans Vågbals. Han 
var bördig Iran Westergötland och kände der ganska 
väl folket samt alla vägar. Denne man blef bemligea 
nedskickad för att skaffa konungen tillförlitlig kunskap 
om tillståndet i jandet. På skogsvägar och bemliga sti- 
gar smög sig Hans Vågbals förbi vakten vid Tiveden 
ocb kom till sina slägtingar, der ban uppehöll sig nå- 
gra veckor. Då ban förskaffat sig all den underrättelse 
ban kunde få, köpte ban tillsammans en hop vvestgöte- 
ostar, begaf sig upp mot Tiveden igen, och lagade 
med flit så, att ban föll uti vaktens bänder. Herr Nils 
i Hvalstad ansatte bonom hårdt, tilltalande bonom som 
en spejare; men Hans Vågbals ställde sig helt enfald-g 
och svarade, att han ej varil i Uppland på fyra år, 
ämnade sig dock nu dil, för alt sälja sina ostar. 
Denna ursäkt bjelpte ej. Han återfördes till länsmans- 
gården vid Hofva ocb fjra karlar sattes till att be- 
vaka bonom. Hans Vågbals låtsade ingenting om, utan 
åt och drack, betalande allting rundeligcn, så att läns- 
mannen var med bonom väl tillfreds. Efter några da- 
gar låtsade ban blifva sjuk, pustade och höll sig mycket 
illa, så att ban lades till sängs och alla tjckte det vara 
stor synd med den stackars ostbandlaren; ja vaktkarlar- 
na öfvergåfvo bonom ofta långa siunderj ban var, tyckte 
de, af sin sjukdom tillräckligen bevakad. Hans Våghals 
hade emedlertid sett herr Nils oförmärkt nedsätta en 
ask i en mörk vrå af rummet; och tyckte han sig för- 
slå att den månde innehålla åtskilligt om de upprori- 
skas förehafvande. Då ban derföre en dag var ensam, 
steg ban tyst upp, tog till sig asken, öppnade den ocb 
fann deruti en hop bref ifrån Ture Jönsson, Måns 
Bryntesson, Ture Bjelke och flere de förnämste upp- 
rorsmännen. Dessa bref voro ställde till deras vänner 



119 

i Svea rike och innehöllo fullkomliga bevis era alla de- 
ras företag. Då Hans Våghals genomögnat några af 
dem, nedlade han dem åter i asken och satte den till- 
baka i vrån. Han började derefter sucka och jemra 
sig ej mindre än tillförne, så att alla trodde honom 
vara en dödssjuk man, den der icke behöfde vaktas. 
Men om natten, då alla somnat, tjstnade Våghalsen 
med sin jeramer, steg försigtigt och tjst upp, tog asken, 
smög sakta ut ur stugan : begaf sig åt skogen och se- 
dan kunde ingen taga honom fatt. På detta sätt und- 
kom han och anlände slutligen välbehållen med sin 
brefask till konungen. Gustaf belönade honom rikligen, 
men befallde tillika den fullkomligaste tystnad. Ingen 
visste hvarken, hvar Hans Våghals varitj eller hvart de 
förlorade brefven tagit vägen. 



TRETIONDESJETTE KAPITLET. 

WESTGÖTA-UPPRORETS SLUT. 

Westgöta- herrarna hade emedlertid kommit öfvcr- 
ens om att laga en ny konung och dertill utsett Ture 
Jönssons svåger, Måns Bryntesson Liljehök, en ung, 
storväxt, vacker och vältalig man och till kroppen myc- 
ket passande till konung, dock icke så till själen. Frora- 
sinnad, obeslutsam och ej synnerligen djuplänkt, var 
han ingen farlig medtäflare för Gustaf Wasa. Då de 
saramansvurne begynte bevisa honom undersåtlig vörd- 
nad, inbillade han sig vara säker cm sin höghet. Han 
började tillaga sin hofhällning med konungslig prakt, 
och der ej hans egen rikedom var tillräcklig, fick han 
af sina vänner, i synnerhet af Ture Jönsson, låna silf- 
ver och penningar. Då sluteligen herrarna hade allt i 
ordning, utsände Ture Jönsson en budkafle kring landet 
och stämde Weslergöllands menige allmoge att vara 
sig till mötes på Larfva hed, han ville der med dem 
om några högst angelägna ärender öfverlägga. 



120 

Vid Larfs kyrka ligger en stor slätt, der westgö- 
tarna sedan uråldriga lider brukade hålla sina ting och 
möten. Det var dit Ture Jönsson äfven denna gång 
hade stämt dem och de kommo i stort antal. Herr 
Ture sjelf, omgifven af de saramansvurna herrarna, stolt 
öfver sin raagt och myndighet, gick ut till bönderna, 
ingalunda tviflande, att de skulle säga ja till allt, hvad 
han ville dem förelägga. Jag tackar eder, gode män! 
så började han sitt tal, all i alllid hafl mig för edert 
hiifvud och förman, samt icvist mig lydnad och väl- 
villighet^ som den äldste och förnämste bland ridder- 
skapcl , hvilket också städse eder till fromma ländi 
och lända skall, om i viljen mig vidare lydnad be- 
visa. — De f ordna konungar hafva of la velat påtvinga 
oss del, som menligt har varit för vår timliga väl- 
färd. Men nu hafva vi fått en sådan konung, som 
söker våra själars förderf. Sjelf har han fallit 
från kristendomen och blifvit en Lutler, ödelägger och 
plundrar kyrkor och kloster, samt vill införa hän i 
riket en ny tro, den menige man till obestånd. Nu 
hafver jag alltid förstått, alt de goda Weslgölar icke 
vilja hlifva några lultcrer, utan hålla den gamla 
tro, som fader och föräldrar före dem ägt. Viljen i 
alltså vcdersaka konung Gustaf från denna dag, så 
skall jag gifva eder en from och mild konung, den 
der alla gamla goda sedvänjor bibehålla skall. Efter 
detta tal, uppstod biskop Magnus af Skara, och sade: 
Icke magen i heller, gode män, mycket frukta för den 
trohetsed, i hafvcn svurit konung Gustaf. Den helige 
f adr en i Rom hafver nog mag t alt från denna ed be- 
fria eder, och skall jag så beställa, alt det snart 
månde ske. Biskopen tystnade. Den, som ger sitt 
bifall till all taga en ny konung, sade nu åter Ture 
Jönsson, han räcke upp sina händer! Ingen enda 
hand uppräcktes; intet svar hördes från bönderna; blott 
ett sakta hviskande och rådslående. Ture Jönsson 
och biskop Magnus visste ej, hvad det skulle betyda; 
Måos Bryntesson, nyss väntande att framkallaS; utropas 



121 

och hyllas till konung, satt tvst och bäfvande bakom 
dem på sin plats. Slutligen framträdde två unga bön- 
der iöc att svöra på menige allmogens väj^nar. Vi 
bönder, sade den ene med hög röst, hafva ingen ting 
alt beskylla konung Gustaf fur, utan äro honom häl- 
drc stor lack skyldige, emedan han befriat både oss 
och hela riket från den omilde konung Kristians ty- 
ranniska regemente, samt hållit oss vid lag och rätt, 
samt i god fred och rolighet. livad i, gode herrar, 
sägen om den nya tron, det kunna vi bönder ej för- 
stå eller dömma. Törhända, är dcrmed ej så illa, 
som ryktet säger. Konungabyfe plägar ock falla bön- 
der och land kostsamt; och kunna vi derigenom ådraga 
oss och våra barn långlig oro och skada. Dcrföre 
synes oss bäst förblifca vid den huldskap och trohet, 
vi vår rätta herre och konung, Gustaf Eriksson, svu- 
rit och tillsagt hafva. Bonden tystnade; men hela 
den öfriga hopen gaf med liögu jarop och uppräckta 
händer tillkänna sitt bifall till livad han talat. 

Vid delta svar föll Måns Bryutessons konungadö- 
xne, Ture Jönssons stoltht t och alla de saminansvurnas 
mod till intet. De visste icke, hvad de skulle, säga, äa 
mindre göra. Till allt annat började de slutligen frukta, 
att bönderna skulle straxt gripa dem såsom upprorsslif- 
tare. I ångesten sade Ture Jönsson då till bönderna, 
att han genom delta spörjsmål blott velat pröfva de- 
ras trohet. Herrarna ville förena sig med bönderna 
och bibehålla konung Gustaf. De skulle här om fjor- 
ton dagar åter mötas igen, och komma öfverens om, 
hvad företagas borde ; och härmed slutades mötet på 
Larfva bed. Bönderna gingo enhvar hem till sitt. 

De sammansvurne herrarna voro qvar uti ångest 
och villrådighet. Det sågo de likväl klart, att det nu 
ej var att tänka på någon öppen fejd mot konungen. 
De sände aillaå bud till Tiveden, att vakten derslädes 
»kulle upphöra och Jsils i Hvalslad skynda till dem. 
Han kom. Straxt frågade de honom, hvart de anför- 
Fryxells Ber. III. 6 



122 

trodda brefven tagit vägen. Master Nils, som ej vå- 
gade omtala, att brefven blifvit bortsnappade, sade, 
alt han sjdf uppbrännt dem, sedan han fått höra 
den olyckliga utgången af mötet vid Larf. Borgmä- 
staren i Jönköping, INils Arvidsson, uppkallades äfven 
och tillspordes om de många bref, han emottagit. 
Borgmästaren, som förut är nämndt, i hemlighet ko- 
nungen tillgifven, hade väl bevarat och till honom 
sandt alla dessa bref. I deras ställe medförde han na 
en stor bundt andra papper, hvilken han vid herrarnas 
fråga kastade på elden, utan att visa dess innehåll, 
sägande: att de nu kunde vara trygge för brefven; de 
skulle aldrig mer komma dem under ögonen. Med 
detta måste de gifva sig tillfreds. Måns Bryntesson, 
Ture Bjelke och Nils Winge voro unga, rika, vid väl- 
lefnad vana män. Det föll sig tungt för dem, att öf- 
vergifva hustru och barn, hus och hem och flytta kring 
i främmande länder. Döden vore föga bittrare. De 
ville hellre gifva sig uti konungens hand. De hade 
ingenting talat på mötet i Larf; deras bref voro upp- 
brända; dem kunde således ingen öfverbevisa eller döm- 
ma. De beslöto alltså blifva qvar. 

Icke så Ture Jönsson och biskop Magnus. Många 
tusende vittnen kunde intyga deras upproriska tal på 
heden; ej heller var konung Gustaf en man, den der 
kunde afspisas med samma ord som weslgötabönderna, 
att nemligen mötet var lillställdl för att pröfva folkets 
trohet. De kunde således icke fördrista på sin hals 
och stanna qvar; utan samlade brådskande tillhopa alla 
sina dyrbarheter och penningar och skyndade derraed 
öfyer halländska gränsen in uti Danmark. 

Efter mötet vid Larf föll modet på alla de miss- 
nöjde både uti Westergötland och Småland. Upproret 
afstannade. Konungens trogne män foro omkring, höllo 
möten med allmogen, lade penningeböter på hufvud- 
männen, stillade alla och erböd konungens öppna bref 
på nåd och tillgift för dem, som ångrande erkände 
och afbudo sitt brolt^ samt lofyade trohet och lydnad 



123 

för framtiden. De flesta antogo vilkoret ; dock icke 
Måns Brjntesson, Nils Winge och Ture Bjelke. I för- 
litande på, att deras bref voro brända, trodde de, att 
intet kunde dem bevisas; och de voro för stolte att 
utan nödtvång erkänna sina fel och bedja om tillgift. 
De skrefvo Gustaf till, alt, som de kände sig alldeles 
oskyldige i denna handel, så kunde de ingalunda, så- 
som konungen fordrat, erkänna och afbedja densam- 
ma', ty de ville vara alldeles fria från all misstänka. 
De begärde derföre, att han ville berama ett herre- 
möte, der deras uppförande måtte blifva noga ran- 
sakadt. De fingo sin vilja fram. Konungen samman- 
kallade ständerna till Strengnäs den 17 Juni. 

De trenne ofvannämnde herrarna framlrädde då i 
allas närvaro inför den tillsatta domstolen. De förma- 
nades att godvilligt erkänna den del, de haft uti Ture 
Jönssons uppror. Då svarade på deras vägnar Måns 
Bryntesson högt, frimodigt och vidlyftigt: Att de icke 
vågat sätta sig mot Ture Jönsson, för det stora an- 
seende, han hade uti landet. De hade väl ofta hört 
honom tala ohöfveliga om konungen; hvilket de aktat 
komma af ålderdomssvaghet, hvarföre de stundom deri 
hållit med honom allt för skämtans skull. Men al- 
drig hade de gillat något af hans förräderi. Det 
kunde dem aldrig bevisas. Då sade konungen: Hvad 
vågen i derpå, om sådant likväl kan eder öfverbevi- 
sas? De svarade: Vår hals under svärdet och vår 
kropp på stegel och hjul, såsom lagen kräfver. — 
Vakter eder, sade då en af rådsherrarna, förplikter eder 
icke så högt. Törhända blifven i befunna brottsliga; 
men de sade korrt nej härtill och påstodo sig vara 
oskyldiga. Ytterligare talade konung Gustaf, fästande 
på dem sina allvarsamma bickar: Vätjen nu ett af dessa 
tu stycken! Antingen att erkänna eder skyldiga och 
mottaga tillgift derföre eller ock alt enligt lag ran^^ 
sakas och dämmas. De svarade: Vi utvälja, att enligt 
lag dömmas, och, derest vi uti detta uppror befinnas 
delaklige, så vilja vi gema lida och umgälla, hvad 



124 

oss ådömdt blifver. — En fullkomlig tystnad rådde j 
salen; allas ögon voro fastade pä de anklagade och på 
konuDgen, Han gaf en vink åt sina tjenare. Då fram- 
buro de tvänne askar, öppnade dem och framtogo eu 
mängd bref derur. Konungen tillsporde återigen de 
anklagade, om de kändes vid dessa bref och insegel. 
De nekade ännu. Då upplästes brefven, innehållande 
de tydligaste bevis om deras förräderi; och alla dom- 
rarna igenkände klarligen de anklagades handskrifter 
och signeter. Dessa hörde, bleka, bestörie och bäf- 
vande, sina bref uppläsas, och dä det var slutadt, stör- 
tade de alla tre på sina knän, greto och bädo konun- 
gen for Guds skull om nåd. Det var försent. Gu- 
staf befallte rådet straxt ransaka och fälla utslag; och 
de tre anklagade dömdes efter Svea lag såsom landa- 
förräilare till förlust af lif och egendom; hvarpå de 
boi ifördes uti fängelse. 

De inspärradt^s i ett rum ofvanpå skolestugan; 
stark vakt sattes utanför dörren, och de öfverlemnades 
åt sig sjelfva att betänka sitt olyckliga öde. Ängsligt 
sågo de sig kring efter något tillfälle till flykt; slutligen 
trodde de sig hafva upptäckt ett sådant. Deras fönster 
var ej försedt med något galler, ty det var beläget 
Lögt öfver marken 5 men nndt framför detsamma stod 
uti skoleträdgården ett päronträd, så nära till bygg- 
ningen, att de trodde sig kunna hoppa från fönstret, 
fatta tag uti trädet och sedan ur detsamma varsamt 
klättra ned till marken. De afvaktade derföre den 
stund, då alla gått till hvila: då ämnade de i den ljusa 
sommarnatten verkställa sin flykt. Måns Bryntesson 
skulle våga första försöket. Han hoppade fiån fönstret, 
men förmådde ej fatta tag uti trädet, utan störtade till 
marken, och afbröt dervid sitt ena ben. Dock, lifvet 
är kärt. Han qväfde sin smärta, teg och kröp ur träd- 
gården in uti ett gärde bredvid. Längre förmådde han 
ej, utan blef der liggande, döljande sig mellan den 
haifväxta rågen. De andra vågade ej hoppa efter. 

Då vakten morgonea derpå saknade honom, var 



125 

del lalt alt i det nedlrycT<ta gräset följa den olyckliges 
spår. Han blef straxt gripen och återförd till fängel- 
set; derifrån med de andra till Stockliolm. Ture Ejelke, 
den minst brottslige, blef förskonad, måste dock erlägga 
mycket böga böter. Men fåfängt arbetade de andras 
vänner och slägtingar, att med tårar och böner beveka 
konungen. Han ville betaga en bvar lusten att hä- 
danefter med uppror störa rikets lugn. Mäns Bryntes- 
son och Psils \N inge blefvo båda kort derefter afrältade 
och satte på stegel. Deras egendom återskänktes åt 
enkorna och barnen. 

Ett rykte utspriddes i Westergötland och Småland, 
att Gustaf skulle komma ned och, oaktadt sin gifna 
förlåtelse, likväl hålla med folket sträng räfst, hänga, 
stegla och straffa dem, likasom då den omilde konung 
Kristian höll sin Eriksgata. Detta rykte var synnerli- 
gen utbredt af dem, som sökte uppvigla folket mot 
konungen. Men han nedsände sina trogna vänner, för 
att upplysa och lugna allmogen. Samma uppdrag gaf 
lian ål sina fogdar. Han insåg också klart, alt den 
nva läran, särdeles Westerås recess, var för de okun- 
niga till mycken förargelse, mest derigenom, att de 
hvarken visste eller förstodo dess innehåll, utan trodde 
på alla de lögner derom, som konungens fiender bop- 
diktade. Derlöre lät han trycka och uppläsa för me- 
nige man uti hela riket ett öppet och vidlyftigt bref, 
hvaruti han åter upptog, punkt för punkt, alla de kla- 
gomål, som gjordes mot hans regering, och visade klart, 
iifven för de enfaldigaste, huru de flesta, dels voro 
osanningar, dels rörde sådana saker, som det ej stod i 
menniskotnagt att hjelpa. Särskildt utvecklade han uti 
ett sådant öppet bref orsakerna till, och rättvisan af 
Westerås recess. Folket insåg mestadels, att konungen 
Lade rätt, att det skedda var till deras eget bästa, och 
missnöjet afstaiinade, ehuru många som också sökte 
åter uppblåsa det, 

Ture Jönsson och biskop Magnus hade flytt till 
Danmark och uppehöllo sig i Helsingborg. Gustaf 



126 

skref sjelf till Ture Jönsson, bad honom komma till- 
baka och lofvade, att för sönernas skull förlåta fa- 
dren. Slika bref afgingo äfven till biskop Magnus. 
Desse svarade, att de aldrig skulle gå in på IVesterås 
recess. Jilefve den upphäfven, så ville de gcrna åler- 
Ttomma i riket; annars icke. Härjemte sände den 
hämndgirige Ture Jönsson några legda bofvar in uti 
Westergötland, hvilka uppbrände Matts Kafles gård. 
Då återtog Gustaf sitt lejdebref för Ture Jönsson och 
biskop Magnus; och de dömdes på Strengnäs riksdag 
förlustiga gods och lif; dock gaf konungen Tures egen- 
domar tillbaka åt de tvänne trogna sönerna. Tillika 
skref han till konung Fredrik, att, enligt deras förbund, 
upprorsmakarne måtte blifva fördrifue äfven utur Dan- 
mark. Fredrik ville nu visa sig som skiljesman, och 
svarade, att han med alla tre rikens rad skulle slita 
tvisten mellan konung Gustaf och de upproriske. Gu- 
staf afslog detta tillbud alldeles, dock vänligen. De 
svenska upprosir.akrarna fortforo likväl, att jemte Gu- 
staf Trolle njuta skydd i Danmark. Oroande rustnin- 
gar förspordes derifrån, och den ädla fru Krislina Gjl- 
lenstjerna underrättade sjelf Gustaf om, att Ture Jöns- 
son arbetade på att med dansk hjelp sätta hennes son, 
Svante Sture, på tronen. Då började Gustaf att rusta 
sig, och skref derjemte allvarliga ord till Danmark. 
Men äfven der förspordes oro i landet; och det be- 
gynte talas om, alt den fördrifne Kristian Tyrann skulle 
komma åter med en stor krigshär. Fredrik vågade ej 
i sådan ställning ådraga sig Gustafs missnöje, och de 
upproriska blefvo fördrifna äfven ur Danmark. De 
vände sig då till hertig Albrekt i Mecklenburg, en stän- 
dig fiende till konung Gustaf, uppehållande sig hos ho- 
nom någon tid; och hörde man der ofta Ture Jönssop 
med sm vanliga stormodighet säga: Sa aktad och äl- 
skad är jag uti Svcrge, att deresl jag hade två eller 
tretusende välrustade män, skulle jag lätlcligen inlaga 
hela landet. 



127 



TRETIONDESJUNDE KAPITLET.. 

BÖRJAN AF KLOCKEKRIGET ELLER TREDJE 
DALLTPRORET. 

Ännu ägde Lybeck hos kronan stora fordriagar, 
hvilkas betalande de med mycken ifver yrkade. Der- 
före beslöts 1530, att stadskyrkorna skulle till detta 
behof aflemna sina öfverflödiga klockor. I fordna tider 
ansågs det nemligen vara en stor förtjenst att skänka 
en klocka till en kyrka, hvadan i många församlingar 
funnos både fyra till fem dylika. Stadsboerna, mindre 
vidskepliga och mera kännande rikets behof, ingingo, 
utan särdeles motstånd på detta förslag; men det räckte 
ej på långt när till hela skulden. Då beramades ett 
nytt möte i Örebro 1531, och der beslöts, att samma 
gärd skulle utgöras äfveu (rån landskyrkorna. Der 
flere voro, skulle näst den största gifvas; der blott en 
fanns, skulle hälften af dess värde erläggas. Dertill 
skulle årets hela kyrkotionde, undantagande hvad, som 
behöfdes till vax och vin, användas till skuldens be- 
talande. På det bönderna afven måtte vara visse der- 
om, att klockorna användes till riksskuldens gäldande 
och ej af konungen till andra ändamål, erböd han 
sjelf, att några gode och redlige män skulle på deras 
vägnar fa ransaka alla räkenskaperna härvid. 

Gustaf förstod likväl klart, att, oaktadt denna för- 
sigtighet, klockornas borttagande skulle väcka mycket 
missnöje, om icke uppror bland det vidskepliga folket. 
Han skickade derföre sina gamla bepröfvade vänner ut, 
att samtala med allmogen, upplysa densamma och så 
förbereda en god utgång. De trogna herrarna foro 
omkring; Johan Turesson Pioos i Södermanland, brö- 
dren Lars i Westmanland, Måns Johansson Nalt och 
Dag i Småland, Holger Karlsson Gere i Östergötland, 
Karl Eriksson Gyllensljerna i Westergötland och Lars 
Siggesson Sparre i Nerke. Dessa ansedda herrars ord 



128 

verkade; bönderna gåfvo med sig; ocli redan samma 
vinter började klockorna från nästan alla rikets land- 
skap att nedföras till de anvista sjöstäderna. 

Så gick det likväl icke länge. Ju råare och o- 
kunnigare ett folk är, desto mindre förmår det fatta 
salighelslärans anda; det fäster sig tvärtom vid yttre 
ceremonier. I stället för sjelfliippofTring, ödmjukhet, 
jnenniskokärlek, tro de, att gudsfruktan består i långa 
böner, en praktfull gudstjenst, skänker till kyrkor, lyd- 
nad för påfveii o. s. v. feå trodde Sverges allmoge den 
tiden. Ej underligt alltså, alt det gick dem till sinnes, 
att se de klockor bortföras, som munkarna förut lärt 
dem anse såsom stora helgedomar. Afven andra till- 
fälliga ting hade uppretat dem. En allmän härjande 
farsot, kallad engelska svetten, hade år 1529 kommit 
in uti riket, och anställt stor förödelse. Det är Guds 
straff öfver det myckna 1'älteriet, ropade de missnöjda 
munkarna, och folket npprepade deras ord. Dalkar- 
larna, tvänne gånger förödmjukade, voro dock ännu de 
oroligaste. Då konungens utskickade kommo, aflemnade 
de dock sina klockor, och dessa började redan utföras 
ifrån hela södra Dalelaget. 

Måns Nilsson uti Aspeboda hade lillförene på åt- 
skilliga sätt varit konung Gustaf behjelpiig uti alla fö- 
retag; men att låta bortföra de vigda, smorda och 
kristnade klockorna, det tyckte Måns Nilsson gick all- 
deles för långt och var en stor ogudaklighet. Det 
grämde honom äfven mycket, att dalkarlarna, för hvilka 
han ansåg sig nästan som en hölding och herre, hade 
så ofta blifvit förödmjukade af konungen. Måns Nils- 
son var nemligen blifven mägta rik, och med pennin- 
gepungen svällde model. Bönderna hafva ännu den 
sägen, att hans hästar voro silfskodda, och det största 
och rikaste malmslrecket i kopparberget kallas ännu i 
dag Måns Nilssons grufva. 

Till honom kommo nu flere bönder frän Leksands, 
Gagnefs och Als socknar, spörjande, huru han tyckte 
de borde bete sig uti detta ärende. Han svarade: / 



129 

skoten gifva konungens budmän så mycket hugg, de 
förmå hära. Jag vill från denna dagen aldrig mera 
hålla med konung Ouslaf ulan hellre bevisa honom 
allt ondl. Jag har också nog både penningar och 
magt, all mot honom sälla mig upp. Det må väl 
också förtrt/ta oss, som bo här ofvan Långheden *|, 
att konungen kommer så ofta och så stark, han vill 
hit dragande öfvcr lirunbäckself, oss oålsporda; hvil- 
ket ingen konung förut dristat sig alt göra. Derförc 
skolen i, dalemän, vara karlar för eder, ej heller låta 
så källa eder i ring af konungen, som sist skedde på 
Tuna gärde. Samma tal fördes också at Anders Pers- 
bon på RaiikhjUan, Gustafs fordne vän. Deras ord 
»pridde sig hastigt kring bygden och gjorde stor ver- 
kan. Konungens sändeniän fingo återvända med många 
hugg, men inga klockor. De, som redan lemnat sina, 
tiigade ut och togu dem med våld tillbaka; tunamäu- 
uen sin storklocka från Hedeboda ; andra sina ända 
Irån Westerås, utan att akta konungens närvaro, tvärt- 
om lälo de honom höra många stolta och hotande ord. 
Uti Dalarna ville de utvälja Måns Nilsson till anförare, 
han nekade; men på hans inrådan valde de IVils i So- 
derhy, en annan ansedd bonde. Denne tågade omkring 
lued en hop folk, plundrade konungens och herrarnas 
gårdar, och utsatte slutligen vakt vid Bruubäcks fäija, 
iör att hindra Gustaf gå öfver. 

Uppror sandan kringspridda sig; dock icke lån^jl. 
Bönderna i Torsåker återlogo sina klockor från Gelle. 
Uti Suälringe, Tuhundra och Åkerbo härader i Weat- 
inanland försvarade de klockorna med våld. Samma- 
lunda i hela INerke. Men (or öfrigt var allt riket stilla 
och lugnt; både klockor och årets kjrkotioude betala- 
des utan motsägelse. 

Guslai sökte i början med foglighet och förstånd 
rätta de lör\illade. Varnande bud och bref sändes 



•) Langheden är en skogsås, som sträcker sig ifrån Wc- 
sierås norrät inemot Daiefvcn, der dea utgör giiiuseit 
mellan Dalarna uch Wcsiaianland. 



130 

till dem, både från rådet, Stockholms borgerskap och 
de andra landskapen; äfven från konungen: Der de 
gode dannemän visste uppgifva något annat och bät- 
tre råd att betala rikets gäld, ville han sig dermed 
åtnöja. De skulle dock det besinna, att, der est de 
icke sjelfva betala gärden, så skulle deras barn en 
gång få göra del. Så skref och varnade han; men 
bönderna slogo hans ord i vädret, och bortjagade hans 
sändebud. Det är nu dalkarlarnas tid alt svärma, 
sade då konungen; när vår tid kommer, skola vi väl 
försöka, hvad Gud gifver lycka till; och derpå låtsade 
han, som han icke brydde sig det minsta om hela ovä- 
sendet. 

Deremot stämde han upplandsbönderna till gamla 
Uppsala f^en 17 Maj. Konungen, i blänkande harnesk, 
satt lill häst på en af högarna, orogifven af rikets för- 
nämsta herrar och följd af en väldig skara krigsmän. 
Framföre honom stod allmogen. Efter sin vana talade 
han sjelf med bönderna. De visade sig ovänliga och 
tvära. Slutligen frågade konungen dem, hvarförc nå- 
gra bland dem voro så ovillige och tredske. Intet 
svar härpå hördes; men knöt och sorl uti hela bonde- 
hopen, slutligen här och der onda och hotande ord. 
Då vredgades konung Gustaf högeligen, drog ut sitt 
svärd, ristade det för deras ögon och tumlade om med 
sin häst och sade: Icke vill jag längre lida eder onda 
mun; häldre edra slag. Der före, hafven i mod, så 
huggen till. Jag med min hop skall försöka, hvilken- 
dera må behålla platsen. Då föUo de förskräckta bön- 
derna på knä, bådo om nåd, och lofvade att icke mer 
sätta sig emot konungens vilja. 

Till de andra landskapen, som förblifvit trogne, 
sändes skrifvelser med tacksägelser och förmaningar; 
äfven afskriher af flere Ture Jönssons och Gustaf Trol- 
les ujij)snappade bref, som innehöllo åtskilliga stämp- 
lingar att lä Kristian Tyrann åter in i landet. Detta 
var nog fur att skrämma folket från all tanka på aflall 
från konung Gustaf. 



131 

Han gjorde också allt för alt hålla dera vid godt 
rood, Helsingarna, som troget afslagit dalkarlarnas an- 
noaning till uppror, fingo eftergift i sin skatt; likaså 
westgötar, werralänningar, dalboar och en del af upp- 
länningarna. Dessutom kallade han till sig de ansed- 
daste bönder i trakterna kring Stockholm, frän den ena 
socknen efter den andra, gjorde gästabud åt dem, än 
hållande med dem allehanda lustigt snack och skämt, 
än gifvande dem goda och gagnehga råd uti deras hus- 
hållning. 



TRETIONDEATTONDE KAPITLET. 

OM DROTTNING KATARINA AP SAXEN LAUEN^BURG. 

Ofta hade ständerna påmint konungen, att han 
borde gifta sig, men han hade sådant alllid undvikit. 
Han ausiig Sverges tron vara ännu en allt för orolig 
plats för en qvinna. INu beslöt han dock förmäla sig, 
likväl icke med någon af de inhemska fröknarna. De 
gamla adelssläglerna voro, tyckte han, nog stolla och 
mägtiga ända; han fruktade att svägerlaget med konun- 
gen skulle göra dem ännu obändigare. Derföre valde 
han sin brud af fremmande furstehus, ncmligen fröken 
Katrina, furstinna af Saxen Lauenburg. Hon och hen- 
nes föräldrar voro Lutterska läran tillgifna, hvilket var 
en hufvudsak för konung Gustaf. Hennes äldre syster 
var förmäld med kronprinsen Kristian uti Danmark, så 
att man deraf kunde förvänta fred och fast förbund 
från den sidan. Som nu äfven prinsessan sjclf beskrefs 
såsom skön och fromsinnad, så tycktes allting gyn- 
nande för detta giftermål. Hennes läder gaf också sitt 
bilall härtill och uti Juli 1531 utrustade Gustaf en 
skeppsflolta, och sände på densamma till Lybeck sia 
syster Margareta, åtföljd af Lars Siggesson Sparre, Bir- 
ger ISilsson Grip, Gustaf Stenbock, jemle många andra 
adeliga herrar, fruar och jungfrur, för alt hemföra bru- 



132 

den. Då dessa kommo till Lauetiburg, började berti- 
j;en tveka. Han hade hört dalupproret omtalas; äfvensl 
Kristians, af kejsaren understödda rustningar. Han 
Iruktade för sin dotters säkerhet på en så botad tron 
och började draga på tiden. Detta fick Gustaf spörja. 
Straxt skref han till Lars Siggesson, med sträng be- 
fallning, alt utan ringaste uppsköt begära ord och af- 
sked af hertigen, och, derest denne ville förhala tiden, 
itraxt resa dcrifråu och göra slut på hela handeln. Då 
vågade ej hertigen längre dröja. Fröken Kalriiia, be- 
ledsagad af sin mor och flere anhörige, gick om bord 
på svenska flottan, och den 8 September steg hon i 
land vid Stockholms bro. Dijn 24: de firades bröllo- 
pet på Stockholms slott med all prakt och högtidlighet. 
Vigseln förrättades af Laurentius Petri, hvilken n^ss 
iörut blifvit vald till erkebiskop. Efter lidens sed skulle 
äfven riddarspel och lorneringar anställas; och på slotts- 
backen just nedanför danssalens fönster var platsen 
dertill bestämd. Först redo der herr Lars Siggessou 
Sparre och herr Birger Nilsson Grip emot bvarandra, 
med så stor och dock så lika styrka, att de båda stör- 
lade på en gång ur sadeln. Efter dem kommo många 
andra kämpande par. Afven en med den unga drott- 
ningen inkommen holsteinsk riddare, Schach v. AhnefeU 
benämnd, stor och ansenlig till vexlen. Mot honom 
blällde sig Peder Svenske, kallad den lille. Tvänne gån- 
ger redo de emot bvarandra; båda grmgerna blef Schacb 
v. Ahuefelt kastad nr sadeln. Han ville ej försöka dea 
tredje. Till ytterligare glädje uti högtiden ville äfveii 
(iuslaf med goda giften förse sina trogna män. Så- 
lunda förlofvade han Birger JNilsson Grip med sin sy- 
slerdottei-, fröken Brita Brahe, och Gustaf Stenbock med 
fröken Brita Lejonhufvud; allt med deras närvarande 
slägtingars bifall. Uti åtta dagar stod bröllojjsglädjeu. 
Då tog furstinnan af Lauenhurg afsked af sin mäg och 
dotter, och reste genom Danmark hem till sitt land igen. 
Så börjades delta äktenskap med mycken glädje, 
f orlsälluingen blef auuorluuda. Katrina, nyckfull^ be- 



133 

synnerlig, kunde aldrig vinna sin gemåls tillgifvenhet. 
Ej heller visste hon rätt värdera honom. Kallsinnig- 
het och missnöje herrskade besläudigt dem emellan, 
och af detta olyckliga äktenskap föddes, till Sverges 
olycka, den sjelf olycklige Erik deu fjortonde. 



TRETTIONDENIONDE KAPITLET. 

OM KRISTIAN TYRANNS SISTA KRIGSTÅG. 

Dnder flere år hade den fördrifne Kristian dragit 
omkring hos Tysklands furstar, sökande lijelp, än bog 
den ena, äu hos den andra Hos somliga fick han till 
svar hån och förakt, bos alla afsiag; äfven hos slägtin- 
garna. Dä uti förtviflan antog han i sin tjeust en hop 
knektar och äfventyrare, hvilka genom en uu slutad 
Ired voro sysslolösa. Deras antal var 12,000. Med 
dessa drog han omkring och härjade Holland, ett af 
hans svågers, kejsar Karls många land. Kejsaren, dels 
af ömkan med den olycklige fräuden, dels för att utan 
större omkostnad blifva af med den besvärliga gästen, 
utbetalade de ännu innestående 50,000 g}llen af Isa- 
hellas brudskatt, och lemnade honom dessutom 12 
krigsskepp. Afven Holiändarne sjelfva bidrogo till Kri- 
stians utrustning, mest för att blifva af med honom. 
Vid ryktet härom strömmade dit alla de missnöjda flyk- 
tingarna; mest de fiån Sverge, Gustaf Trolle, Ture 
Jönsson ocli Magnus Strömfält i spetsen. Fulle af 
hopp, skrefvo de till sina hemmavarande vänner och 
anhöriga och uppmanade dem att taga Krislians parti; 
och Ture Jonsson försäkrade Krislian, att inga hofmän 
xkuUe finnas i konung Gustafs Ijcnst. Gustaf Trolle 
»äudes slraxt till INorrge, hvarest han visste så draga 
adeln och presterskapet till Kristian, att de samn:au- 
sköto stora summor i penningar och silfver, och sände 
dem ut till honom. Med denna hjelp blef ändiligeu 
hela tillrustningen färdig. Den 25 Oktober 1531 lade 



134 

han ut från Holland, med 25 skepp och 8000 raan. 
Men hafvet och stormarna beskyddade Norden. Flot- 
tan öfverfölis, skingrades och till nära hälften förstör- 
des af en häftig östanslorin. Med blott 15 skepp land- 
steg Kristian den 9 Nov. vid Opslo. 

Strävt skyndade Gustaf Trolle honom till mötes 
från Trondhem. En riksdag utlystes i Opslo, der Kri- 
stian blef enhälligt antagen och hyllad till konung. 
Hela riket föll honom till, utom några få herrar; men 
dessa innehade också de förnämsta fästningar i riket. 

Bland dessa var Magnus Gyllenstjerna, ståthållare 
på Aggerbus slott. Krislian sjelf ryckte med hela sin 
magt deremot. Då tog Magnus Gyllenstjerna sin till- 
flykt till list, ty fästet var illa försvaradt både med 
manskap och förråder. Han sade: all han hvarken 
ville eller Jiunde försvara slollcl, ly del var svagt och 
han sjelf såg gerna Krislians framgång. Bad dock 
alt för sin heder skull få begära hjelp af Fredrik in- 
nan nästa första Maj. Sedan skulle han frivilligt 
uppgifva slollel. Kristian, den gamle bedragaren, blef 
sjelf bedragen, och for derifrän. Men på Gyllenstjer- 
nas begäran kommo 1000 man hastigt och hemligt från 
Danmark genom berg och skogar, och lyckades slutli- 
gen att kasta sig in i Aggerbus. Krislian, harmsen och 
vred, skyndade åter dit och började belägra fästet; 
men fåfängt. Stark genom den erhållna hjelpen, af- 
slog Gyllensljerna krailigt alla hans försök. 

Ture Jönsson med en del af Kristians krigshär ha- 
de kommit till Bohuslän, Han lagade sig till att be- 
lägra Bohus fästning; men skref dock förut till danska 
böfdingen derinne, herr Klaes Bille, följande bref: Vår 
vänliga och kärliga hälsan alltid försänd med Gud. 
Käre herr Klaes, gode vän. Må i veta, all den hög- 
borne och högmägligaste furste, konung Kristian, vår kä- 
raste nådige herre, är kommen personligen här i sill 
land och rike, Aorrgc, alt besöka sina trogne under- 
såtare i den heliga trefaldighcls namn. Ytterligare skref 
han vidt och bredt om, huru konung Krislian blifvit 



135 

af sina motgångar förbättrad och alldeles förändrad, 
så all man af honom hade inlet annat än godt att 
förvänta. Jlvarföre nu Ture Jönsson som vän, råd- 
de herr Klas alt falla hans nåde skyndsamligen till, 
Brefvet slutades, såsom vanligt var den tiden: eder här- 
med Gudi hcfallandcs med eder kära husfru, barn och 
vänner. 

På delta bref fick han dagen derpå följande svar: 
Helsan efter tidens läglighcl. Må du vela Ture Jöns- 
son, att jag fick i går din skrif velse med några dina 
lösaktiga ord, dcrmed du aktade bedraga mig från 
min ära, besmilta min redlighet och ed, och göra mig 
lik dig sjelf, hvilket Gud förbjude, som alla ärlige mäns 
samvete bevarar. Pä det myckna och bedrägliga tal, 
ditt bref innehåller, bekänner jag mig af Guds för- 
syn vara för god gifva dig andra och bättre svar 
än detta milt bref förmäler. Du hafver så tidt vändt 
och slitit din kappa, att hon nu är så jemmerligen 
sliten på båda sidor, att hon icke kan tjcna mer 
ibland någon redlig mans klädebodnad. Intet mera 
uppå denna tid, ulan jag befaller dig den, som Gud 
Fader befallte den man, som hans enda son förrådde. 
— Ex Bahus, söndagen näst före vårfrudag 1532. 

Delta svar fick. Ture Jönsson på sitt bref, hugg 
och slag åter vid sina stormningar; alla hans försök 
mot herr Klas Bille och Bohus slott blefvo fåfänga. 

Emedlerlid skickade han och de öfriga flyktingar- 
na bref till alla orter inom Sverge, uppmanande till 
aflfall från konung Gustaf. Karlsborg, ett svenskt fäsle 
uti Viken, belägrades, anföraren blef skjuten, boigen 
intagen och förstörd. Snart kom Kristian sjelf med 
hela sin magi nedrj ekande till Bohuslän j och fulle af 
hopp nalkades de svenska tljktingarna sitt fädernes- 
lands gränsor. 

Men konungarna Gustaf och Fredrik voro ej hel- 
ler overksamma. De förenade och befästade sitt inbör- 
des förbund på det kraftigaste, samt förmanade hvar- 
andras undersätare till trohet och ståndaktighet. Gu- 



136 

staf gjorde ganska stora rustniugar och så mycket man- 
skap, höu kunde lä, uppbådades. Men med siu van- 
liga försiktighet skref han tiil sina uedsända krigare, 
all de icke skulle gifva sig till slags med Krislian, 
med mindre, de voro fyra- eller scxdubheU starkare, 
så ad man kunde säkert behålla fältet, och göra Kri- 
stian sådant motstånd, att han icke mer skulle längta 
hit till Srerge, 

Till alla landsändar sände han faderliga, förmanan- 
de bl ef. Folkel blef honom också troget; Kristian 
Tjraun och Gustaf Trolle voro icke de namn, hvilka 
kunde locka svenskarna liU uppror. Sjeifva de uu 
oroliga dalkarlarna afslogo med furakt allt förbund med 
dessa lörliatiige herrar. Vi minnas nog, svarade de, 
den kristendom Gustaf Trolle om Långfredagen *) be- 
viste mot fattige svenske män; hvilken kristendom var 
ett bödels- och icke ett biskopsembete. Ty magen i 
icke vända edert sinne och näsa hit. Der i med eder 
hop och parti gifven eder hit in i Dala, äro vi alla 
så till sinnes och öfverens^ att, så långt skäkta och 
pil räcka, våga vår hals deremot, så många som här 
i Dala femton år gamla äro. Betänker, att i och 
edra mcdhällare aldrig varit svenske män hulde och 
trogne. Ty vedcrsäga vi, menige maUy eder alldeles. 

Svenska krigsmakten samlade sig emedlertid utr 
Lödöse. Lars Siggesson Sparre var dess anförare, ocb 
tågade mot Kongelf, der konung Kristian var. Denne 
stod och säg, huru svenskarna öfver den frusua elfveu 
ryckte in på Hisingen. Bland dem voro 3000 man uti 
blanka harnesk. Då vände sig Kristian till den bred- 
vidstående Ture Jönsson och sade: Da hafvcr bedragit 
mig, herr Ture. Du har sagt, alt uti Scerge skulle 
inga hofmän finnas. Hvad är det nu som jag ser 
der borta? Manne det är käringar? Morgonen derpa 
lann man Ture Jönsson liggande hulvudlos på Kong- 
elfs gata. Ingen vet, om del varit konung Krisliau, 



*j S« Audra Delen sid. 257. 



137 

som på detta satt lönat lians skrytaktiga lögner, eller 
om någon svensk mnn uti sin vrede så strafTat den 
gamle landsförrädaren. 

Emedlertid uppstod ett småkrig i Bohus län, i 
början med ömse (ramgäng, snart endast till Krislians 
förlust. Han saknade proviant och hans utsände ho- 
par hiefvo af svenskarna slagne. Så förminskades hans 
här af svärd och hunger småningom till 2000 man, 
med hvilka han drog tillhaka till Opslo. 

Gustaf och svenskarna hade ensamme brutit Kri- 
stians första magt och anfall. Fredrik fick också höra 
detta af den förtörnade Gustaf. Nu uti Mars 1532 
kommo ändtligen några danska krigsskepp, uppbrände 
Kristians fartyg och undsatte Aggerhus. Uti Maj kom 
slutligen den gemensamma Danska och Lyhska ilottan 
uppseglande till Norrge. Anförare för densamma var 
Knut Gyllenstjerna, biskop i Odensee, broder tdl Mag- 
nus på Aggerhus. Biskop Knut var försedd med full- 
magi att göra och låta i konung Fredriks ställe. Kri- 
stians alla återstående skepp jemte hans magasiner vo- 
ro brända, hans anhängare öfvergåfvo honom hoptals. 
Intet hopp, hvarken om motstånd eller undflykt fanns. 
Då skref han till biskop Knut, bad honom om skon- 
samhet, samt begärde hans råd, och denne rådde ho- 
nom fly till konung Fredriks barmherti'.^het. Emedler- 
tid såg Kristian, att han i sin svåra belägenhet ej skulle 
få goda vdlkor af danskarna. Han inskaflade derföre 
oförmärkt uti dessas läger några falska brof med un- 
derrättelse, att 20 holländska örlogsskepp med 5000 
stridsmän vore på vägen till hans hjelp. List och svek 
utmärkte äfven hans sista bragder. Det lyckades ho- 
nom denna gången. Danska höfdingTrna, skrämde af 
brefven, gjorde fred med honom på de villkor, att 
alla, som dellagil i upproret, slmlle förlåtas: Krislian 
föras till Dinmark, och dcrcsl han ej kunde komma 
of verens med sin farbror, ii ga frihet alt resa derifrån 
till Tyskland, mot heligt löfte alt ingenting mot de Ire 
rikena mer företaga. Då detta skulle beseglas, kom 



138 

bud från Fredrik. Denne hade fått höra Krislians ut- 
blottade tillstånd, och fordrade nu, att han skulle gif- 
va sig på nåd och onåd. Men Knut GjUenstjerna 
blef vid sin förra fuUmagt och seglade med Kristian 
till Danmark. Då sände denne fordom så mägtige och 
bögraodige herre ett bref till sin farbroder, fullt af öd- 
mjukhet och ånger. Vi komme nu, skref han bland 
annat, som den förlorade sonen till eder icke allenast 
såsom vår käre farbroder, ulan ock som vår pånyll- 
födde broder i Kristo, begärandes och bedjandes hug- 
svalelse, hjelp och tröst. Vi hoppas till Gud, att i 
mildeligen se till vårt stora och långa elände, hvilkei 
har trängt oss till denna handel. Den allsmägtige 
Guden vet, all den af ingen vilja Ull hämnd eller straff 
på våra motståndare föranledd är. Fredrik med rådet 
kom i val och qval, om de skulle bryta det gjorda för- 
draget eller ej. Sluteligen försäkrade biskop Knut, att 
det kunde brytas, förebärande åtskilliga obetydliga svep- 
S.aker, som grund dertill. De antogos. Det blef be- 
slutadt, att Kristian skulle inspärras uti lifstidsfängelse 
på Sonderburgs slott på ön Femern. Ja, både konung 
Fredrik och hans son, konung Kristian, måste gifva 
danska adeln en skriftlig försäkran på att aldrig släppa 
ut den fruktade och hatade fursten. 

Fem dagar varade denna rådplägning. Kristian 
måste under tiden ligga på fartyget utanför Köpenhamn 
och vänta. Några rådsherrar kommo dit och sade, alt 
konung Fredrik var uti Flensburg och der inväntade 
Kristian. Snart lade också skeppet ut och höll ditåt, 
men med förskräckelse såg Krislian, att man styrde 
förbi denna stad. Då fann han sig vara bedragen. Han 
började bitterligen gråta, och klagade, alt han fallit i 
händer på slika män, som aktade hvarkcn eder, löf- 
ten eller sigill. Man aktade icke heller hans klagan. 
Djupt in i Sonderburgs slott infördes han och med ho- 
nom till sällskap en dvärg, som var i hans tjenst. De 
sattes i ett mörkt och trångt fängelsehvalf utan alla bc- 
qväraligheter, och dörren tillmurades; endast en liten 



139 

glugg lemnades öppen. Genom denna och .ett litet 
med galler försedt fönster erhöll den oljcklige fangeu 
mat och ljus, håda i sparsamt mått. 

Tolf år satt han här, utan betydlig niildring eller 
förändring. Är 1544 öppnades dörren, och han erhöll 
derigenom sedermera frisli luft samt åtskilliga beqvära- 
ligheter, dock beständigt under lika sträng bevakning. 
Men år 1549 tyckte sig ingen mer behöfva frukta den 
68-ånga gubben. Han utsläpptes ur fängelset och för- 
des till Kallundborgs slott, erhållande tillåtelse att der- 
Städes förlusta sig med jagt och allehanda tidsfördrif. 
Tio år lefde han der ännu, men år 1559 slutade hau 
äadtligea sin långa, läro- och växlingsrika lefnad. 



FYRATIONDE KAPITLET. 

OM KLOCKEKRIGETS SLUT. 

Det är förut omtaladt, huru konung Gustaf låtsa- 
de ej bry sig om dalkarlarnas uppror. Desse åter, då 
de ej fingo något medhåll af de andra bönderna, vän- 
tade hvarje dag, att konungen skulle komma dragande 
med en stor krigsmakt upp emot dem; och gingo der<- 
före omkring uti fulla vapen vid gränsorna, för att mö- 
ta våld med våld. Men ingen konung sågs till, ingen 
enda krigsman; de hörde icke ens talas om någon ut- 
rustning emot sig; och dalkarlarna visste ej hvad de 
skulle härmed tänka eller företaga. De ledsnade omsi- 
der att stryka sysslolösa omkring i gränseskogarna, hälst 
deras åkerbruk derigenom försummades. Den ena ef- 
ter den andra begaf sig hemåt och, då nu ifvern bör- 
jade svalna, voro många, som sade, att man väl kunde 
behålla konung Gustaf, derest han ginge in på några 
föreskrifna villkor. Dessa bestämdes då på ett möte 
sålimda, att först, sJiulle konungen aldrig oftare eller 
starkare rida in i Dalarna, än dalkarlarna honom 
tillälo. För det andra, skulle endast infödde dalemdn 



140 

Ull deras höfdingar förordnas. Så slor fruklan buro 
de likväl för konungen, att ingen vågade föra fram 
dessa bud; ja, de till och med förbödo alla, att under- 
rätta liononi härom; dock fick ban det allt och snart 
veta, men låtsade dock ingenting derom. 

Dalkarlarna, hafvande efter någon lid ytterligare 
besinnat sig, skrefvo till rådet och begärde dess be- 
medling, lofvande alt aflcmna klockorna, derest de fingo 
rådels försäkran, att konungen ej skulle draga in 
främmande krigsfolk och öfcerrumpla någon af dem 
och utrycka än den ena än den andra. Rådet sva- 
rade strängt och varnande, visade böndernas oförstånd 
och brottslighet, samt konungens oskuld; allt i den kla- 
raste dag. Dä skrefvo de ångerfulla dalkarlarna ätidt- 
ligen till konungen sjelf, hådo honom uti all ödmjukhet, 
att han värdigas för Guds och deras böns skull öf- 
verse med det huller, en del bland dem af oförslånd 
sig företagit. De bönföllo ödmjukligen, alt konungen 
läcktes anamma klockorna från hela deras landsända, 
och erböd honom dessutom 2000 mark. Ville han me- 
ra hafra, skulle de mera gifva, så vidt dem möjligt 
var, och hädanefter alltid bevisa sig som trogna och 
lydige under satar e. Så hade tid och eftertänka ned- 
satt de gode dalamäns öfvermod. Konung Gustaf, nu 
sysselsatt med kriget mot Kristian, biföll deras begäran, 
g:if dem en fogde, Ingel Hansson från deras egen ort, 
emottog anbudet af de 2000 mark, ocb förklarade, att 
han tagit dem åter till vänskap och nåd. Stolta här- 
öfver, samt glada att hafva sluppit så lätt, anställde de 
många g^istabud, drucko och fröjdade sig öfver Dalas 
gamla frihet, hvarvid många öfvermodiga och otillbör- 
liga oid hördes. Likväl blefvo de konung Gustaf trog- 
ne, ocb af>Iogo ståndaktigt alla Gustnf Trolles försök. 

Men konung Gustaf ämnade ej så lätt släppa dem. 
Han kunde ej förgäta eller förlåta deras sturskhet och 
det stolta språk, de emot honom fört. Han beslöt att 
Strängeligen strafTa dem, oaktadt de redan underkastat 



141 

ocli förödmjukat sig; oaktadt han sjelf skulle, derige- 
noiu brjU sia en gäng gifua försäkran. 

lugen visste annat, än att konungen ytterligare 
fruktade Krislians parti, då han utsatte eo allmän va- 
pensyn i Westerås den 13 Jan. 1533. Vapensynen 
slutade, men folket hölls qvar. Då sporde några af 
irigsölversterna konungen, hvart del skulle gälla på? 
(iustaf svarade: Skynda dig blott efter, der du ser mig 
draga förut; och han log sin kosa åt norra sidan. 
Efter en degs march uppenbarade han att det gällde 
Dalarna, och bud och bref skickades upp till Dala- 
männen, att vara konungen till raötes vid Kopparber- 
get. Så snart Gustaf kom öfver Brunbäcks färja, sän- 
des kuekthopar ut alt gripa dem, som varit anförarna 
i upproret. Anders Persson på Rankhyltan, Nils i Sö- 
derby, och den nyss tillsatta fogden Ingel Hansson blef- 
vo straxt tagna. Måns iSilsson i Aspeboda flydde till 
skogs och gömde sig i en kolmila. Länge sökte de 
utskickade honom, men förgäfves. Slutligen togo de 
hans hund med sig; denne vädrade sin husbondes spår, 
sprang glad efter dem och förrådde så med sin kärlek 
den olycklige. Måns JNilsson fördes också till konungen. 

Då bönderna voro samlade, blefvo de, liksom för- 
ut på Tunahed, omringade af krigsfolket. Lars Sigges- 
son Sparre och flere af rådet tilltalade dem först all- 
varligen. Sedan konung Gustaf sjelf. Dragen i eder 
till minnes, sade han, hvad i för sex år sedan få 
Tunahed liafven ullofvat? Kommer det eder till att sä- 
ga, huru långt eder konung äger att resa i sitt eget 
rike, efter i viljen förmena mig att gå öfver Brun- 
iäcks clf? Eller hvem har någonsin hört, att man 
fordom vågat föreskrifva Sverges förra regenler och 
de ädla Slurarna något sådant? Men i viljen hafva 
mig till en leUfogcl för eder; men jag lofvar eder, att 
delta skall blifva sista spelet. Antingen skall Dalar- 
na blifva en stilla och lydig landsända, eller skall jag 
hålla sådan mönstring, att der från denna dag skall 
höras hvarken hund eller hane. 



142 

Så snart bönderna förnunirao Gustafs håriJa och 
botande ord, föllo de förskräckta på knä, och vågade 
icke stiga upp, förr än hela samtalet var slut. De ro- 
pade ja till allt hvad han sade ; och skyllde Måns Nils- 
son förnämligast och sedan flere med honom för att 
hafva förvillat de enfaldiga. Konungen bad dem sjelf- 
va uppnärana de brottsligaste. Så skedde, och dessa 
skildes slraxt från den öfriga hopen. Efter en allvar- 
sam förmaning lät nu konungen folket gå hem; men 
anföraren Nils i Söderby, jemte fyra andra af dem, 
som varit våldsammast mot fogdarna, blefvo straxt vid 
Falun dömde, afrältade och steglade; på Nils' i Söder- 
by hufvud sattes en hög näfverkrona. — De verkliga 
hufvudmännen fördes till Stockholm. Då uppenbara- 
des vid en strängare ransakning, att Måns Nilsson och 
hans vänner verkeligen stått i hemlig underhandling 
med Kristian och Gustaf TroUe. De dömdes till för- 
lust af lif och gods. Den hjelp, de fordom i nödens 
Stund hade visat Gustaf; den trohet, de sedan så län- 
ge bibehållit, kunde dock icke beveka honom till för- 
sköning; enkorna och barnen återfingo de fråndömda 
egodelarna. 

Gustafs stränghet verkade. Ingen oro, intet miss- 
nöje spordes från denna dag i Dalarna; och hela riket 
fick derigenoni inre frid och lugn i många år. Brott 
kan dock icke vara rätt, om ock nyttigt; och när sven- 
skarna med vördnad och tacksamhet betrakta sin räd- 
dares, den store Gustafs, eljest rena och klanderfria 
lefnad; då måste de beklaga den fläck, han denna gån- 
gen satte derpå genom löftesbrott och hårdhet. Gustaf 
Wasa var nog den hjelte, som kunnat kufva ett upp- 
ror, utan att smyga sig öfver undersålare, som förlitade 
sig på hans gifna löfte. Han var nog den man, som 
förmådde hålla de missnöjda i tukt, utan att behöfva 
skrämma dem med det utgjutna blodet af fordna vän- 
ner och välgörare. 



143 



FYRATIONDEFORSTA KAPITLET. 

03I SVANTE STURES TROHET. 

Likasom i Sverge, så började äfven uti hela Eu- 
ropa ett stadgadt och ordentligt regeringssätt vid den- 
na tiden uppkomma mest derigenom, att konungarna 
med böndernas och borgerskapets hjelp kufvade och 
höllo i ordning den fordom både öfvermodiga och öf- 
verdådiga adeln. Vildhet och våldsamhet aftogo; land 
och vägar tryggades; frid och förtroende knöts äfven 
emellan långt skilda folkslag; och alla började tydligt 
känna fördelen af fri inbördes handel, samt tyngden af 
hansestädernas förtryck. England och Holland hade 
redan befriat sig. Deras handel började sträcka sig 
vida orakriug, äfven till norden, Lybeckrarna till stor 
harm och skada. Dessa begärde att svenska och dan- 
ska kungarna skulle förbjuda sina undersåtare all annan 
handel än med Lybeck; men härtill voro de för sluga. 
på ville Lybeck med våld fördrifva holländarna ur 
Östersjön och begärde Gustafs hjelp dertill; men han 
vägrade. Då uppblossade en häftig vrede hos den 
mägtiga hansestaden; och den blef så mycket våldsam- 
mare, som det gamla erfarna rådet i Lybeck fördrefs 
af några djerfva och listiga män, b vilka med sitt tal 
uppviglade folket och förledde detsamma till många 
obetänksamheter. De förnämsta bland dessa upprors- 
makare voro Mejer, en grofsmed, och Wullenweber, en 
linväfvare, båda okunniga, råa, trolösa, men tillika djerf- 
va, sluga och vältaliga män. Dessa med deras anhang 
hade nu bemägtigat sig högsta styrelsen i Lybeck. 

Svante Sture, son af Sten Sture den yngre och Kri- 
stina Gyllensljerna, var nu en sexton års yngling, med 
vackert och ädelt utseende, milda och behagliga seder. 
Gustaf hade städse visat honom mycken ynnest och 
dragit försorg för hans uppfostran. Nu var han sladd 



144 

på sina resor och vistades uti Lauenburg hos konua- 
gens svärföräldrar, åtnjutande der all bedersbevisning. 
På denna yngling kastade Gustafs fiender sina 
ögon, sökande i honom en anförare. Så äfvea Mejer 
och Wullenweber. Lybeck och Lauenburg äro beläg- 
na ej långt från hvarandra. En lybsk borgare, Lytke 
Möller, for till Lauenburg och narrade herr Svante 
med sig till en liten stad, Mollen benämnd, icke långt 
från Lybeck, under det föregifvande, att der vore ett 
bud från fru Kristina, jemte några lill honom sända 
hästar. Svante väntade två dagar förgäfves både på 
hästar och bud, så att han slutligen började misstänka 
förräderi. Sista natten kom Marcus Mejer med 100 
ryttare hemligt till Mollen. Om morgonen ' nedbjöds 
herr Sture på frukost af Lytke JMölier. Mejer satt med 
vid bordet. Då sporde herr Svante, hvem den nya 
gästen vore. Lytke svarade: Del är en riddare, herr 
Marcus Mejer; och hafvcr han myckel alt tala med 
eder på Lybecks vägnar. Då såg herr Svante sig va- 
ra bedragen och utbrast: Lytke, du har förrådt mig, 
som en förtvifladt ärelös skalk. Lytke log och sva- 
rade: Gifvcr eder tillfreds, herr Svante; det är till 
edert eget bästa, fastän i icke kunnen skönja del. När 
de hade ätit, steg Marcus Mejer upp och bad värden 
med alla de sina lemna rummet. Herr Svante ville 
följa dem; men Mejer bad honom vänta och sitta ned, 
sägande sig hafva angelägna ärenden till honom från 
herrarna i Lybeck. Härpå började han tala mycket 
och hårdt emot konung Gustaf. Derföre, sade han 
slutligen, vilja vi föra eder till Lybeck, alt i skolen 
biträda oss i att hämnas på denne konung. Sedan 
vilja vi Lybske hjelpa lill, att i hlifven en möglig 
herre i Sverge. Till hertigen af Lauenburg skolen i 
allraminst återvända, ty der ämna de snarligcn brin- 
ga eder otn halsen. — Härtill svarade herr Svante: 
Jag är en ung oförfaren person och vill ingalunda 
företaga mig en sådan handel mot konung och fäder- 
nesland. Först skulle del vara min moder, slägt och 



145 

ränner (ill evig sorg och bedröfvelse, och jag sjclf 
slulle förlora allt milt arf och eget i Sverge. Härvid 
afbröt honom Mejer, stigande: Ti lybsle äro nog rika 
att gifva eder detta fyraduhhclt igen. Och om, det Gud 
förhjude, Gustaf skulle få öfverhand, så vilja vi dock 
icke sluta fred, förrän han åiergifver all eder egen- 
dom. Men Svante nekade ändå, och kunde hvarken 
med hotelser eller löften lockas alt frivilligt resa till 
Lybeck. Då utbrast Marcus Mejer; Yelen i ej i Guds 
namn, så skolen i dock i djefvulens. Derpå framkom- 
mo femtio Ivbska ryttare, och tillika herrarnas hästar. 
Svante måste sitta upp; Mejer tog hans häst vid tygeln, 
och så bar det af, utan allt dröjsmål till Lvbeck. 

Här bestormades herr Svante både med löficu och 
hot. INIan gaf honom nya granna kläder, kallade ho- 
nom den unga riksföreståndaren i Sverge, slog till och 
med mynt med hans namn. Men allt fåfängt. Ehuru 
blott en yngling, ja nästan gosse, egde han dock nog 
styrka att motstå alla frestelser. Han bibehöll det gam- 
la Sturenamnels ära obefläckad. Efter nngon tid må- 
ste lybeckrarna tillåta honom att återresa till Lduenburg. 
Så fann konung Gustaf trohet och hjelp af den 
yngling, af hvilken han kunnat frukta afund och för- 
räderi. Af sina närmaste äter blef han förrådd. Gref- 
ve Johan af Höja, en slorättad, krigserfaren herre, från 
Tyskland, hade genom Gustaf kommit till stor magt i 
Sverge, och blifvit förmäld med dennes syster, Marga- 
leta, enka efter Joakim Brahe. Efter någon tid upp- 
kom dock ovänskap mellan båda svågrarna; Johan af 
Höja fick ej klifva så högt, han ämnat. Den tvskn gref- 
ven kunde ej fördraga den krönta svenska adelsman- 
nens öfvervälde ; och troligen undvek ej heller Gustaf 
att låta honom känna detsamma. Lyheckrarna, under- 
rättade om missförståndet, sände uppviglande bud till 
grefven af Höja. Denne lyssnade till dem, och rymde 
slutligen till Revel med hustru och barn. Sjelf gick 
han öfver till Gustafs fiender. Fru Margareta åter up- 
Fryxells Ber. III. 7 



U6 

pehöU sig någon tid i Revel. Gustaf bad henne koni' 
ma fri och säker tillbaka; men hon vågade det ej af 
fruktan, att brödren skulle blifva för sträng mot hen- 
nes barn. Slutligen dog hon dersammastädes (1537), 
efterleninande tvenne söner med grefven af Höja, hvilka 
stannade i Tjskland, och en äldre med Joakim Brahe. 
Denne, vid namn Per Brahe, var nu den enda lelvan- 
de af detta nnmn. Han återkom vid modrens död till 
Sverge. och från honom härstammar hela den sednare 
Brahe-slägten. 



FYRATIONDEANDRA KAPITLET. 



OM GREFVEFEJDEN. 

Vid denna tid, den 3 April 1533, dog konung 
Fredrik i Danmark. Han efterlemnade tvenne söner; 
den äldste, Kristian, gynnades af adeln, men halades 
af presterna, emedan han var Lulterska läran tillgifven. 
Den yngre, Johan, gynnades af presterna, hvilka anföi- 
Irott hans undervisning åt två jesuiter, och derföre vän- 
tade i honom ett starkt stöd för katolska läran. Bå- 
da bröderna voro dock lika litet äl.skade af bönder och 
borgare, hvilka, utledsna vid adelns förtryck, önskade 
Kristian Tyrann äter pa thronen. Sålunda blef konun- 
gavalet uppskjutet en lång tid, under hvilken oenighet 
ocU oordning råeide i hela landet. 

Lybeck, uppretadt öfver Danska rådets bemödande 
att få fri handel, beslöt draga nytta af denna viller- 
valla, och söka återupphjelpa sin fordna ovän Kristian 
Tyriinn på thronen. En dennes slägtinge, grefve Kri- 
stoffer af Oldenburg *), sattes till anförare öfver en 
slor krigsmakt, som föll in uti Skåne och på Seland, 
och hyllade folkel till gansle kong Kristian. Borger- 

") Efter honom bekom hela delta kriget namn af Grefve- 
fejden. 



skåpet i alla städerna föll honom straxt till; det" slarkt 
befåstade Malmö gick öfver genom förräderi; likaså ri- 
kets hufvudstad, Köpenhainn, och bönderna strömmade 
i tusental till Kristoffers lager, Alla adelsgårdar plun- 
drades och brändes; deras innevånare mördades; för- 
klädda måste de adeliga fruar och fröknar gömma si<* 
undan, hvar de kunde. Herrarna sjelfva flydde, dels 
till Sverge, dels till prins Kristian, som var i Holstein; 
de's svuro de Kristian Tyrann trohet, tvungna för att 
rädda sitt lif undan böndernas raseri. Ofta hjelpte det 
ej. Man skall slå ulfven ihjäl, så blir der inga un- 
gar efter. Sä sade bönderna, och höllo nog ord. 
Förut behandlade af sina herrar som djur, hämnades 
de nu med en djurisk grymhet tillbaka. Så gick det 
ej blott i Skåne och på Seland; äfven till Fyen och 
Jutland spridde sig upproret i all sin ryslighet. vSam~ 
ma omenskliga förtryck födde san)ma omenskliga hämnd. 

De danska prinsarna sågo sig oförmögna att mot- 
stå så många och mäktiga fiender. Johans anhang för- 
svann alldeles. Krislian III hylhides väl af en del bland 
adeln; men han hade emot sig alla städerna samt hela 
den beväpnade och uppretade bondeskaran, och der- 
till Lybecks stora flotta, som segrande kryssade om- 
kring de danska öarna. Mot allt della ägde han en- 
dast en liten, fast utvald krigshär, sanjt en enda bunds- 
förvandt. 

Men denne bundsförvandt var Gustaf Wasa. För- 
ut förenad med Krislian den tredje genom svågerlag, 
blef han <let nu än mera genom fruktan för de gemen- 
samma fienderna, Lybeck och Krislian Tyrann. Svåg- 
rarna slölo ett fa;t förbund om inbördes bistånd, och 
Gustaf var ej sen. En stark krigshär utrustades; Jo- 
han Turesson Roos blef dess anförare. Gustafs alla 
trovänner, Lars Siggesson Sparre, Holger Gcre, Birger 
(irip, Peder Hård, Carl (iyllenstjerna, Måns Natt och 
Dag och Gustaf Stenbock voro ibland dess förnämsta 
böfdingar. Hären inföll uti Halland i Oktober 1534. 
Halmstad gaf sig efter två stormar på en dag. Bön- 



148 

derna och Lybska hären, hvilka anfördes af Johan af 
Höja samt Marcus Mejer, drefvos ända ned till Hel- 
singborg. Grefven af Höja flydde öfver till Danmark. 
Marcus Mejer blef efter en kort, men hård strid till- 
fångatagen; likaså största delen af hans folk; hvarefter 
Kristian den tredje hyllades öfver hela Skåne. Så hjelp- 
te Gustaf till lands. 

Ej mindre till sjös. Ar 1535 den 30 April ut- 
gingo frän Stockholm elfva stora, välruslade örlogsskepp; 
Stora Kravelen helte det förnämsta, utmärkt genom sin 
storhet, styrka och snabbhet, likasom genom sin köl- 
herre, den modige herr Erik Flemming, amiral för he- 
la svenska sjömagten. Utanför Karls-öar vid Gotlland 
förenade han sig med elfva danska och tio preussiska 
skepp. De trenne amiralerna, Erik Flemming svenskar- 
nas, Peder Skräm danskarnas och Henrik Schonebeck 
preussarnas, lofvade att lefva och dö med hvarandra, 
samt ärligt dela, hvad de kunde vinna. Derpå segla- 
de de söderut; sökande den lybska flottan. De funno 
den vid Bornholm. Striden började häftigt; men snart 
uppkom en stark storm. Då begynte lybeckrarna fly 
undan till Öresund. De andra följde, och främst sto- 
ra Kravelen. Han satte i synnerhet efter fiendernas 
amiralskepp, Michael eller Michel benämndt, hvilket, 
säger den gamla krönikan, svängde för stora Kravelen, 
liksom en räf för två hundar. Stora Kravelen sökte 
ifrigt alt komma ombord med Michel, men just i det- 
samma blef focktåget på stora Kravelen afskjutet. Så- 
lunda kom Michel undan ett stycke. Men snart fingo 
svenskarna upp sin fock igen; och då nu stora Kra- 
velen satte upp alla sina segel i den stickande stor- 
men, så upphann han snart Michel återigen: denna 
gången skiljdes de ej förr än Michel förlorat sin stor- 
mast och var så genomskjulen, alt alla trodde, att han 
skulle sjunka. Hela den förenade flottan hade emed- 
lertid blifvjt långt efter; blott etl enda skepp hade hun- 
nit fram, det var svenskt och kallades Kampermannen. 
Denne och stora Kravelen öfvergäfvo Michel, hvilken 



149 

de ansägo som ohjelplig, och styrde midt in uti den 
flyende fiendtliga flottan. Slutligen kom stora Krave- 
len i färd med en stor så kallad Holk. Äter kom ett 
skott och fällde ned fockseglet för stora Kravelen; 
men denne förföljde ändå Holken med så skarpa skott, 
att Holken liöU på stryka segel och gifva sig, då i det- 
samma det kom tvenne kedjekulor, som bortsleto alla 
bufvudtägen på stora Kravelen, så att rån och segel 
föUo ned, och han sjelf blef liggande hjelp- och red- 
lös på vågorna, lik en väl uttröttad kämpe. Qvällen 
skymde pä och fienderna flydde. Hade de andra skep- 
pen kunnat följa med, så hade hela lybska flottan blif- 
vit förstörd. Det skedde dock straxt derefter uti sun- 
det, både fort och lätt, och den förenade flottan lade 
sig sedan och belägrade både Köpenhamn och Malmö 
från sjösidan. 

Afven i andra hänseenden var Gustaf Wasa en 
god bundsförvandt. Allvarligt och kraftigt förmanade 
han de upproriske i Danmark, att underkasta sig deras 
rätta herre, och Gustafs ord gällde allestädes mycket. 
Han lånade sin svåger ganska stora peuningesuramor; 
dock mot god borgen och säkerhet. Pvedli^t återlem- 
nade han de länder, han under kriget intagit, och af- 
slog ståndaktigt alla anbud af enskild fördelaktig fred 
med Lybeck; föraktande att rikta sig på sin slägtinges 
och bundsförvandts och äras bekostnad. 

Sålunda, kraftigt understödd af sin svåger, samt 
varande sjelf en tapper, klok och rådig herre, segrade 
Kristian den tredje slutligen öfver det vidtutseende upp- 
roret. Med bönderna gick det efter gamla vanan. De- 
ras ifver afsvalnade snart; många gingo hem; de som 
stannade qvar, höllo ingen ordning eller krigstukt. Då 
Kristian kom mot dem med sina öfvade troppar, blef- 
vo de jemmerligen nedhuggna till flere tusendelal. Slut- 
ligen drabbade båda härarna tillsammans vid Oxneber- 
get på Fyen. Kristians folk anfördes af den käcke Jo- 
han Rantzow; Lybska hären af grefve Johan af Höja. 
Den sednare led ett fullkomligt nederlag; 6000 man 



150 

lågo qvar på fältet, deribland flere höfdingar; de öfriga 
blefvo f.ingna. Efter denna strid hyllades Kristian uti 
alla landskapen, och de fasta städerna öppnade snart 
för honom sina portar. Ljbeck måste göra fred ; och 
Grefvefejfien tog hastigt slut, men icke så minnet af 
dess rjssligheter. Del blef ett ordspråk att siiga: Han 
kom i grefvcns tid om den, som kom i en olycklig 
stund *), och det fortfarande slafveri, hvaruti danska 
bönderna sedan länge förblefvo, påminle dem nog om 
delta deras sista försök alt återvinna den saknade Iri- 
hcleu. 



FYRATIONDETREDJE KAPITLET. 

OM GUSTAF TROLLES OCH GREFVEN AF 
HÖJAS SLUT. 

Ehvad krig och förräderi stämplades emot Gustaf 
"Wasa, der var alllid Gustaf Trolla med. Då Kristian 
Tyrann fängslades i Norrye, flydde Trollen till Tysk- 
land; och då grefvefejden utbröt, skyndade Trollen att 
deltaga deri. Den fordna svenska erkebiskopen käm- 
pade nu såsom en frivillig krigare i den lybska hären, 
af landsmän hatad, af främmande föraktad. Slaget vid 
Oxneherg gjorde slut pä hans oroliga lif. Midt ibland 
de fallna fanns han liggande, illa särad. Han fördes 
ned till Gotiorp, der han efter en kort tid dog af si- 
na sär. 

Grefvcn af Höja blef i samma slag fången af någ- 
ra Holsleinska adelsmän, hvilka sedan förra tider voro 
Lans fiender. Midt under oredan af den ännu knapt 
slutade striden förde de honom afsides, och efter en 
kort ordvexling nedhöggo de honom. Så slutades Jo- 
han af Höjas förräderi. 



») Den alilförbytande tiden har sedan ända till motsatsen 
förändrat delta ordspråks betydelse. 



IM 



FYRATIONDEFJERDE KAPITLET. 

JAKOB BAGGES FÖRSTA BRAGD. 

Det var under dessa krigslag, som Jakob Bagge 
första gången blef kand. Han var son till Turd Bagge 
på Wiborg, bvilken 1523 öfvergall till konung Gustaf *). 
Då Joban Turesson hade intagit Haltnstad, sattes Jakob 
Bagge till slottsherre derstädes. Medan nu svenska 
krigshären höll på att belägra Warberg, kom grefven 
af Höja dragande med all sin magt mot Halmstad. 
Tvenne gånger skref han och uppmanade Jakob Bagge, 
att uppgifva staden. Baggen svarade bcg^e gångerna: 
all grefven var en sådan förrädare emol konung Gu- 
staf, all lian af svenska män icke kunde vänla sig 
något godt. Budbäraren återkom tredje gången. Då 
körde Jakob Bagge bort honom utan alt ens läsa hans 
bref, och förbjöd honom, att någonsin med så nesligt 
ärende återkomma: grelve Johan, bäröfver högeligen 
förtörnad, rustade sig tili att storma staden. Jakob Bagge 
såg det och lät med för mycket krut ladda några gam- 
la bristfälliga kanoner. ]\är lybeckrarna tågade fram, 
lät han först aflossa dessa fältstycken, hvilka dervid 
sprungo sönder. Fienderna gladdes häråt, och skyn- 
dade nu, utan all försigligbet, fram mot n)urarua; men 
nu lät Jakob Bagge sina riktiga kanoner spela; och ku- 
lor och skrot utbredde död och förstöring bland de 
stormande. Sjelf gick Jakob B-igge högst på murarna, 
uppn)untrade de sina, och aktade föga fiendernas skott. 
Slutligen trallades han dock af en kula, som gick in i 
lifvet ocb stannade i höften. Men han stod ännu qvar 
och höll sitt folk vid godt mod, till dess de storman- 
de blifvit fördrifna. Dä lät han uttaga kulan, och straxt 
derefter på en bår föra sig omkring, för att vidtaga 
alla anstalter till fästningens försvar. Suarl kom sven- 

*) Se sidan SO. 



152 

ska krigsmagten honom till lijelp. Ljbeckrarna drogo 
sig undan till Skåne; och Halmstad var riiddadt. Detta 
är den första krigsbragd, vi veta att förtälja om Jakob 
Bagge. Han blef sedan en man, den både vän och 
fiende noga lärde känna. 



FYRATIONDEFEMTE KAPITLET. 

KONUNGARNAS MÖTE. 

Gustaf tyckte, att konung Kristian icke i alla ting 
hade uppfört sig mot Sverge med den ärlighet och 
tacksamhet, som Gustafs goda hjelp förtjente, Gustaf 
var ej heller den man, som förteg sitt missnöje, 
utan lät danskarna tydligen förnimma det med stränga 
och hotande ord. Då beslöt Kristian att sjelf resa upp 
till Stockholm och göra slut på allt missföi stånd. Han 
var i Skåne, då han hastigt och oförmodadt tog detta 
beslut. Några i ådsherrar och fem eller sex holtjenare 
skulle medfölja; ingen lejd var gifyen ; Kristian förlita- 
de sig på sin svågers ära och tro. Danska rådet af- 
styrkte honom med all ifver; men förgäfves. Han re- 
ste och det så hastigt, att svenska höfvitsmännerna knappt 
hunno genom ilbud förut underrätta Gustaf om hans 
ankomst. Denne mottog sin svåger, bundsförvandt och 
grannkonung med all hedersbevisning, Kanonerna på 
tornet Tre Kronor dundrade, då båda konungarna möt- 
tes; och flere vädersolar, som denna dag sågos på him- 
len, uttyddes på det höga henemötet. Kristian tacka- 
de Gustaf ärligt för det goda bistånd han åtnjutit un- 
der kriget; och båda konungarna slöto sins emellan ett 
fast och nära förbund. Afven tog konung Kristian nu 
på sin svågers råd det beslut, att införa LutterskcT lä- 
ran i sitt rike, hvilket han sedan hastigt och kraftfullt 
utförde. Oaktadt dessa vänskapsbetygelser berättas det 
af några, att konung Gustaf låtit undfalla sig så allvar- 
samma ord angående åtskilligt, som misshagade honom, 



153 

att Kristian ej fann behagligt längre dröja qvar. - Efter 
åtta dagar reste han åter till Danmark. Drottning Ka- 
trina, som förut ofta hört de häftiga utbrotten af Gu- 
stafs vrede mot Kristian, sade då till den resande svå- 
gern: Broder! du må tacka Gud aUsmähtig. Du haf- 
ver haft en god sljerna på himmelen: ty det är icke 
längesedan, då man här hade mot dig helt andra 
anslag. 



FYRATIONDESJETTE KAPITLET. 

OM DROTTNING KATRINAS DÖD. 

Det hände sig, att åtta dagar efter Kristians afresa 
från Stockholm sjuknade drottning Katrina både hastigt 
och häftigt, samt afled. Då hvilade icke förtalet och 
bitterheten mot konung Gustaf. Det var nogsamt kandt, 
att ej det bästa förhållande hade rådt mellan det höga 
paret. Drottning Katrina hade ofta gifvit sin gemål 
skäl till missnöje. Bland annat, hade hon skrifvit och 
varnat grefven af Höja för Gustaf, och derigenora svär- 
tat sin gemål samt påskjndat den förres affall och alla 
deraf följande olyckor. Vi hafva också njligen berät- 
tat, huru hon på samma sätt för konung Krislian för- 
talat sin herre. Det är nog troligt, att Gustaf låtit hen- 
ne förspörja sitt misshag med slikt uppförande, alt han 
någon gång i sin vrede icke så noga afvägt ord och 
tillfälle. Den stora mannens förseelser förvandlades i 
hans små fienders ögon till rysliga brott. De utsprid- 
de, att han med hårda ord, ja understundom med hugg 
och slag bemött Katrina. jN'u, sade de, hade en hof- 
page, som lyssnat vid dörren, hört hennes anförda ord 
till danska konungen och berättat dem för Gustaf. Då 
skulle denne i sin häftiga vrede hafva misshandlat och 
slagit henne med en hammare så hårdt, att hon dött 
deraf. Så utspriddes ryktet, och kom slutligen äfven 



154 

till Gustafs öron. Det finnes ej berättadt, att ban ni- 
got vårdat sig om det nedriga förtalet. 



FYRATIONDESJUNDE KAPITLET. 

FORSAT MOT KONUNG GUSTAF. 

Utvärtes krig och invärtes uppror, välmenandes 
oförstånd och förrädares siämphogar; allt var nu an- 
vändt att störta Gustaf, eller tvinga honom alt afstå 
frun de helsosamma inre förändringarne, iVIen allt för- 
gäfves. Gustaf Wasa hief lika fast på sin tron, som i 
sin föresats, och hans fiender måste förtvifla. De togo 
ock en förlviflad utväg. Mest var konungen hatad af 
Ijbeckarna, hvilkas handel och ölvervälde han så kraf» 
tigt hade inskränkt. Ännu hade de ett stort anhang 
uti de nordiska rikena, särdeles i handelsstäderna, och 
i Stockholm var ett ej ringa antal l^hska borgare. Hos 
dessa uppkom då tanken att med lönnmord befria sig 
från en så förhalad, men mägtig fiende. Det gamla 
ansedda rådet i Ljbeck var fullkomligt okunnigt om 
detta nidingsverk; men man har anledning att tro, det 
Mejer och Wullenweber kände och understödde företa- 
get. Det gick ut på att mörda konnungen, Öfverrurap- 
la staden och slottet, nedhugga svenskarna, och för- 
vandla Stockholm till en hansestad. Två år gammalt 
var redan förräderiet. Gustaf hade alla dagar ovetan- 
de vandrat vid sidan af legda mördare. 

Andteligen delta år skulle det ulföras. Några ty- 
skar voro hufvudmän, och dagligen värfvade de sig allt 
flere anhängare. Afven svenskar, lockade af Ljbecks 
guld, dellogo i sammansvärjningen, nemligen Anders 
Hansson, som var konungens myntmästare, och slotts- 
skrifvaren Mårten Munk. Denne sednare nyttjades af 
den misstänksamma Gustaf till spion uti staden. En 
ärelös förrädare mot sina meduodersåtare, blef han det 
äfven mot Gustaf sjelf. Också den af Gustaf skonade 



155 

gamle Gorius Holst Lade sin hand med i spelet, dock 
försigligt. 

Tre forsat voro satta för Gustaf. Mjntmäslaren 
Anders fiansson, hvilken ofla var med konungen en- 
sam nere uti silfverkanimaren, hade åtagit sig att yid 
passande tillfälle med en dolk mörda honom. Andra 
skulle försöka alt förgifta hans mat. Ingendera lycka- 
des. Då skulle det tredje utföras. Under konungens 
stol uti storkyrkan lades en fjerding krut. Ifrån den- 
na drogs en kopparpipa, och uti den var en lunta, 
som skulle hrinna jen)nt tre timmar. Klockan 7 f. m. 
skulle luntan tändas; kl. 10 var konungen i kjrkan^ 
derpå var man säker, och då skulle krulfjerdingen 
springa i luften, och hlodbadet hegynnas. Sådan var 
planen. Palmsöndagen skulle den utför<is; och ånnu 
qvällen förut visste ingen, utom de sammansvurna, ett 
enda ord derora. 

Du bodde uti Bredgränden vid Osterlånggatan en 
svensk skeppare, eller som det nu kallas sjökapten, 
Hans Windrank benämnd. Han hade genom sitt oor- 
dentliga lefverne råkat i stor fattigdom. De samman- 
svurne underrättade honom om deras företag; och han, 
drifven af nöd och stora löften, ingick deruti. För- 
bundet beseglades med sådan dryckenskap, alt Hans 
Windrank om qvällen måste bäras hem tiil sitt hus. 
Hans grannhustru, Biila, säg hur mannen hembars, 
och sl*yndade dit för att få veta orsaken. Ol och 
uppriktighet följas åt. Hans Windrank förteg icke sitt 
forehafvande, eller den stora lycka han ämnade göra. 
Knappt hade Brita härpå fått så mycken reda, som dea 
oredige Hans Windrank kunde ge, förrän hon skynda- 
de hem och berättade allt för sin man; han likaledes 
på sloKet, och samma natt blefvo alla de sammansvur- 
ne häktade. Deras rältegiing blef hastigt afgjord. Go- 
rius Holst inspärrades uti lifstidsfangelse pa Tynnelsö. 
Anders Hansson störtade sig i förtviflan ut ur tornet 
Tre Kronor, väljande en sjelfvillig, framför en tvungen 



156 

död. De andra blefvo afrättade och steglade, och de- 
ras egendomar lilldömdes kronan. 



FYRATIOWDEATTONDE KAPITLET. 

OM DROTTNING MARGARETA. 

Konung Gustaf var ej mycket öfver året enkling. 
Sin första gemål hade han valt efter politiska uträknin- 
gar; det hade missljckats. Wu betilöt han välja eller 
eget öga och hjerta; och det lyckades. 

Erik Abrahamsson Lejonhufvud på Ekeberga uti 
Nerke, densamme som hjelpt Krisliiin öfver Tiveden, 
och dcrföre fick uti Stockholms blodbad döden till 
lön, hade efterlemnat många barn. Hans enka, fru 
Ebba Wase, ville aldrig öfvergifva katolska läran, utan 
vistades derlöre bredvid det då ännu bibehållna Wreta 
kloster. Hennes barn blefvo alla sedan mycket märk- 
värdiga. Från sönerna Sten och Abraham härstamma 
slägterna Leweiihaupt och Lejonhufvud. Döttrarna blef- 
vo gifta med rikets förnämsta män, nemligen Brita med 
Gustaf Stenbock, Märta med Svante Sture och Anna 
med Axel Bjelke. De voro ock utmärkta för både fäg- 
ring och förstånd; främst dock bland alla fröken Mar- 
gareta. Hennes ansigte var utmärkt skönt, fast på sed- 
nare lider något magert och blekt; håret långt och ljust, 
��gonen blå, mildi, men allvarliga; näsnn hög och väl- 
bildad ; munnen liten och fin; hakan klufven. Godhet 
och förstånd, mildhet och majestät visade sig uti hen- 
nes blick, tal och hela väsende, och hvem hälst, som 
såg den sköna fröken Margareta, kände för henne den 
varmaste lillgifvenhet. Deribland främst den unga Svan- 
te Sture. Uppfödde tillsammans och lika till år, skön- 
het, förstånd och ädelmod, hade de äfven fattat för 
hvarandra det innerligaste förtroende och lillgifvenhet. 
Det sades också, att de redan voro i hemlighet sins 
emellau förlofvade, ehuru nästan blott barn, han åder- 



157 

ton, hon sexton är, du herr Svante anträdde sin utri- 
kes resa, under hvilken tid hans förut omtalade fån- 
genskap i Lybeck inträffade. 

jMedan han var frånvarande inföll drottning Ka- 
tiinas död. Gustaf, föga sörjande, såg sig snart om 
efter en annan gemål, och valde den unga fröken Mar- 
gareta. Slägtingars böner och Gustafs eget höga värde 
bevekte henne att bifalla, om hon också velat försaka 
kronan för käi leken. Bröllopet firades i Uppsala den 
1 Oktober med all prakt och glädje; och var Gustafs 
första giftermål olyckligt, så blef det andra så mycket 
lyckligare. Margareta blef högst dyrbar för Gustaf. 
Hennes ljusa förstånd rådfrågade han ofta, eljest både 
villig och van att taga råd endast af sig. Hennes mild- 
het och godhet stillade hans vrede och bevarade ho- 
nom från månget skadligt utbrott. Hennes ömhet af- 
höU från hans kunskap alla underrättelser, som kunde 
onödigtvis uppreta honom. Hennes bön bevekte ho- 
nom till eftergift och skonsamhet mot förledda under- 
såtare; och många annars olyckliga slägfer vördade och 
älskade henne såsom deras valgörarinna; hela landet 
såsom en moder; Gustaf sjelf såsom sin goda engel. 
ISär han var uttröttad af regeringsbesväret eller upp- 
retad öfver motstånd och olacksamhet, då återfann 
han lugn, tröst och glädje vid sin älskade Margaretas sida. 

Svante Sture kom snart hem till Sverge. Icke 
nog att Gustaf der innehade hans faders välde, äfven 
hans egen barndomsbrud hade samme Gustaf bortlagit. 
Svante, ung och häftig, uppsökte sin fordna älskarinna, 
och kastade sig på knä för hennes fötter. I detsamma 
inträdde konung Gustaf i rummet. livad bedjder delta? 
sade han. Margareta svarade hastigt: Haii begär min 
syster Märta till äkta. • — Det vare honom beviljadt, 
svarade straxt konungen, och ingen vågade säga ett 
ord mer derom. De blefvo snart förenade, utan att 
någondera derpå hafva tänkt det minsta. Ehuru så 
oförmodadt, blef dock detta äktenskap lyckligt. Inbör- 
des ömhet och kärlek rådde ständigt dem emellan. De 



158 

hade tillsammans trellon barn och deribland de sedan 
under Erik den fjortondes tid så rjktbara och olyckliga 
Sturarna. 



FYRATIONDENIONDE KAPITLET. 

OM KONUNG GUSTAF OCH OLAUS PETRI. 

Då Gustaf i hörjan af sin regering ofta och ha- 
itigt afsatle katolska presler och biskopar, så gick det 
lätt för honom att få andra i stället. De rika biskops- 
Stiften och goda prestgällen lockade många, att gå in 
pa konungens afsigier, om de också icke voro så all- 
deles öfvertygade om deras riktighet. När nu sådana 
prester efter någon tjenstgöring började inse, huru 
mycket deras både magt och rikedom var inskränkt 
mot företrädarnas, så blefvo de missnöjda, begyntc 
knota och förorsakade Gustaf många ledsamheler; dock 
höll han dem kraftigt i styr. 

Olaus Petri var den, som i synnerhet förtörnade 
honom, dock af helt andra orsaker. Gustaf hade nem- 
ligen den ovanan att inblanda mycket svordomar uti 
sitt tal. Detta kunde Olaus ingalunda lemna opåtaldt. 
I en predikan i storkyrkan utfor han hältigt deremot, 
ej skyende alt uppenbart nämna konungen. Afven 
dessemellan kallade han Gustaf oförtäckt en tyrann och 
girigbuk. INågra vädersolar syntes på himlen. Olaus 
lät afmåla dem och upphänga tallan i storkyrkan; dessa 
solar, sade han, båda ell stort straff öfvcr riket, för 
konungens synder skull. 

Gustaf härmades högeligen. Vi hade förmodat, 
skref han till Olai broder, erkebiskopen, att menigheten 
borde undervisas, ej hållas i blindhet och uppröras. 
Predikningar borde bestå ej uti smädelscr och utrop 
emot ceremonier, ulan i kärnan af kristendomen, i 
läran om broderlig kärlek, gudeligl Icfvcrne, tålamod 
i bedröfvelsen m. m. Kristus och Paulus predikade 



159 

lydnad mot öfverhelcn; svenske prester åler gensirdf- 
vighel, giftande konungen skulden för all den svor- 
dom, som gängse dr, på del allmogen må upprclas- 
Guds ord bjuder dock, alt först hemligen varna och 
förmana lill bättring; men här begynnes med uppen- 
bara förbannelser både i predikningar och tryckta 
skrifter. Då i derföre, tillade Gustaf, saken så ovis- 
ligen företagen, så befalla vi, alt från denna dagen 
intet uti reformationen får förelagas, intet tryckas, 
oss oåtsporda : och skolen i, erkcbiskop, häruli noga 
taga eder till vara, deresl i viljcn undvika olägenhet. 
Derpå förordnade konungen Georg INorrman till super- 
intendent öfver rikets presterskap, samt gaf honom ett 
religionsråd till biträde. Härigenom uedsaltes biskopar- 
nas iiiagt, och allt klerkeriet gjordes äu mer beroende 
af konungen. Tvisten med Olaus afstannade. 

Ett år derefter uppläcktes, att Olaus Pelri och 
Laurentius Andreae känt, men förtegat Anders Hanssons 
mordanslag mot konungen. De ställdes straxl för rätta. 
De hade lått veta förräderiet under hemlig bikt, och 
ursäktade sig dermed; ty dä, likasom sedan, skulle 
presterna, både enligt lagen och allmänna tänkesättet, 
förtiga allt sådant. Gustaf ville ej godkänna ursäkten. 
De dömdes till lifvets förlust. Erkebiskopen sjelf må- 
ste fälla och underskrifva sin broders dödsdom. Lau- 
rentius Andreae löste sig med all sin förn)ögenhet och 
lefde sedan i stillhet. Svårare var det för Olaus, mot 
hvilkeu Gustaf var mycket uppretad. Andteligen, då 
hela Stockholms borgerskap bönföll för denne sin kyr- 
koherde och erlade i böter 500 ungerska gyllen, lät 
Gustaf beveka sig. Olaus fick nåd, och till och med 
efter tre år sin syssla igen. Han dog slutligen 1552. 
Men ännu i grafven skulle han göra Gustaf förtret. 
Han hade författat en krönika öfver hela Svenska hi- 
storien ända lill 1521. Först efter Olai död kom den 
för konungens ögon och behagade honom föga. Olaus 
hade alltlör obeslöjadt framställt de fordna Wasaher- 
rarnas tiilgifvenhet för Danmark. Ej heller hade han 



160 

varit nog sträng mot de katolslca prelaterna, m. m. 
Konungen befallle derföre, alt alla afskrifler af densam- 
ma skulle samlas och uppbrännas. Några blefvo dock 
räddade till lycka biide för Svenska historien, och än 
raer för Svenska språket; ty bröderna Olaus och Lau- 
rentius förbättrade modersmålet märkeligen, och lång 
tid förgick, innan någon svensk förmådde upphinna 
deras fullkomlighet häruti. 



FEMTIONDE KAPITLET. 

OM DACKEFEJDENS BÖRJAN. 

Från 1536, då grefvefejden slutade, åtnjöt riket 
både yttre och åtminstone till skenet inre lugn. Gustaf 
använde denna tid till åtskilliga nyttiga företag. Fre- 
den med Ryssland bekräftades. Förbund in^icks med 
Frankrike. Alla tvistigheler med Danmark bilades vid 
ett personligt möte mellan båda konungarna vid Bröra- 
sebro. Flottan upphjelptes, skickliga män inkallades, 
såväl uti handtverken, som de fria konsterna, äfven 
lärda herrar för den då nästan förfallna akademien i 
Uppsala. Bibeln utkom 1541, första gången tryckt på 
svenska. Kammarverket och räkenskaperna sattes i 
ordning. Goda hushållsstadgar utgåfvos, och riket 
tycktes på allt sätt lörkofra ^ig. 

Dock rådde ännu missnöje; nu mera likväl icke 
så mycket uti religionssaker, som mot adelns och ko- 
nungens fogdar. För att nedsätta prestcrskapet hade 
nemligen konung Gustaf på allt sätt sökt upphöja adeln 
både till magt och rikedom, och hans svagare söner 
fingo sedan erfara det. Mot Gustaf sjelf vågade efier 
westgöta-upprorets slut ingen af herrarna något före- 
taga; men de började behandla bönderna och de an- 
dra stånden med ett odrägligt högmod och ofta de 
orättvisaste våldsamheter, hvilket uppväckte den natur- 
liga förtrytelsen öfver företräden, gifna af födsel utan 



161 

förtjenst. Afven konungens fogdar och öfriga €mbets- 
män följde sin gamla vana, plägade och plundrade all- 
mogen ofta på det hiirdaste. Understundom framträngde 
väl underrättelsen härom till konungens öron, och då 
fingo adelsherrarna uppbära förebråelser, och fogdarna 
straff, båda i rikligt mått. Men en förmår ej allt. 
Missbruken forlforo och missnöjet tilltog. På ett her- 
remöte i Örebro 1540 blef Sverge förklaradt för arf- 
rike; också delta väckte bönders och borgares harm, 
att nemligen herrarna vågat afgöra en så vigtig sak, 
dem oåtsporda. Slutligen voro de missnöjda med en 
hop hushållsstadgar, som Gustaf utgifvit och hvilka väl 
i sig sjelf medförde gagn, men inskränkte böndernas 
frihet i handel och vandel; då de förut nästan half- 
vilda voro vana att åtminstone i slika ting göra, hvad 
de ville. Af dessa orsaker hade ett stort missnöje ut- 
bredt sig bland allmogen i hela riket. 

Likväl mest uti Småland. Här, liksom i Dalarna, 
af sjöar, skogar och berg skilda från andra och hvar- 
andra, hade innevånaine bibehållit sin fordua sjelfstän- 
dighet, ofta urartad till sjelfvåld. Bonden på sin en- 
staka gård visste knappt af någon öfverherre. Hans 
söner ströfvade hela dagen beväpnade kring i skogarna^ 
jagt och slagsmål voro deras lörnämsta sysselsättning, 
till och med nöje. Det hörde till deras lekar, alt två 
tillsarnmans fftstspånde en gördel omkring sig, togo 
hvar sin knif i handen och frågade h varandra: Huru 
långt tål du kallt jern? Då skulle denne utmärka på 
knifsbladet, huru långt den andra fick skära in och ef- 
ter en sådan ömsesidig öfverenskommelse började de att 
sarga hvarandra. Den kringspända gördeln hindrade 
någon att vika undan, och leken slutade, först då nå- 
gon erkände sig öfvervunnen, ofta med döden. Då 
qvinnorna foro till stora gästabud, plägade de alltid 
medföra svepHnne, ovissa om deras mäniier skulls kom- 
ma derifrim med lifvet, eller ej. Sädana voro sroå- 
länningarne före Dackefejden. 

Då under grefvefejden skånska bönderna så all- 



162 

mänt reste sig mot adeln, kände smålänningarna stor 
lust alt deltaga deruli. Det härmade dem också hö- 
geligen, att svenska krigshären gick dit ned för att 
hjelpa adeln och unge konung Kristian. Derföre funno 
älven svenskarna föga hjelp, men mycket hinder i Små- 
land, tvärtom fiugo de upproriska skånska bönderna 
derifrån betydligt understöd. På detla sätt, och äfven 
emedan flere konungens fogdar och tjenare af det hård- 
sinta folket blifvit mördade, hade de ådragit sig Gu- 
stafs allvarsamma mi^snöje. 1 början af året 1537 
uedsände han dit eu stark krigsmakt under Lars Sigges- 
son Sparre, Johan Turesson Roos och Holger Gere. 
Dä ödmjukade sig smålänningarna och måste utfästa sig 
att betala höga böter. 

Böterna voro stora och utkräldes med stränghet; 
inånga bragtes derigenom till fattigdom och förtviflan, 
och skogsbygderna upplylldes med husvilla bönder och 
fördrilua våldsvcikare, bådadera snart af lika behof 
förenade till lika lefnadssätt. I stora tjuf- och röfva- 
reband uppehöllo de sig mest på de vidsträckta sko- 
garna mellan Småland »och Blekingen; förföljde i det 
ena riket, fljdde de in uti det andra, finnande pä båda 
sidorna skydd och bjelp af anhöriga och lika sinnade 
bönder En bland dem, Jon Andersson, satte sig 1538 
i spetsen för dessa äfventyrare, reste till Tyskland och 
ingick förbund med Berendt van Melen och Gustafs 
öfriga fiender; men det lyckades honom aldrig komma 
till något anseende. Uti Östergötland samlade en an- 
nan bonde, Lasse Jönsson, folk 1540. Han sade sig 
vilja resa en Ilunahär och slå ihjäl allt riddcrskap, 
adeln, och dcrtill alla Lullerancr. Han och hans för- 
nämsta anhängare blefvo dock. snart gripne och afrät- 
tade. Så qväfdes alla utbrott; dock endrist utbrotten. 
Missnöjet fortfor och ökades; det felades blott en skick- 
lig anförare. 

Nils Dacke, född i Blekingen, af en i dessa trak- 
ter rik och ansedd bondeslägt, hade flyttat in uti Sver- 
ge, samt bodde på Dackcmåla i Sandsjö socken. Haa 



163 

tvistade ired en bonde i Blekingen om ett hemman. 
Fogden dömde Däcken från gården, hvaröfver denne 
så vredgades, atl han skut fogden ihjäl. För delta och 
flere andra brolt, ty Däcken var en afskjvärdt elak 
man, blef han fängslad på Calmar slott och dömd att 
erlägga böter. De blefvo dryga. All Darkens betyd- 
liga egendom gick åt, ändå var ej allt belaldt. Åter- 
stoden var liten, Ikväl hölls Däcken cjvar uti sina bo- 
jor. Då i förtviflan rymde han ur fängelset och begaf 
sig åt skogen. Här kom han snart i sällskap med de 
missnöjde, följde dem, och blef slutligen efter två år 
deras ^hufvudinan. 

Ar 1542 om våren utbröt det verkliga upproret. 
Däcken stämde bönderna sig till mötes och började 
med dem tåga kring bygden. Då gällde det fogdarna 
och adelsmännerna; de blefvo öfverlallne och mördade, 
den oskyldige med den skyldige, alla på ett grymt och 
ofta trolöst sätt. Den tappre hjelten Arvid Weslgöte 
blef på Woxtorp öfverfallen och fängslad; de förde 
honom in i skogen, klädde ;<f honom hans kläder, bundo 
honom fast vid ett träd, och sköfeo honom sä till döds 
med kulor och pilar. Så lönade de vildsinta och yrande 
bönderna den käcke Arvid, som så många gånger med 
mod och blod försvarat dem mot främmande fiender *). 
Efter denna nedriga bragd skyndade de till Gräskål, 
blott en Ijerdingsväg från Woxtorp. Här bodde herr 
Gudmund Slätte. Han hade uti två år varit illa sjuk 
och låg nu så svag och nära döden, att samma dag 
bönderna kommo, hade man fyra gånger hållit honom 
ljuset i handen **). Bönderna kommo och sköto tre 
kulor genom den döende. Så foro de fram öfver he- 
la Småland. Mord, blod, rof och brand tecknade 



*) Enligt upptäckter af en aktningsvärd fornforskare är det 
troligt, att denne Arvid Westuötc varit en annan, än 
den ryktbare frihetshjellcn, hviiken redan förut varit död. 

•*) Det var ett bruk, som ännu bibehölls från katolska ti- 
den, att den aflidandc skulle i sjelfva dödsstunden båila 
ett brinnande ljus. 



164 

deras väg, likasom fordora Kristian Tyranns. Olyckligt 
det land, som faller uti gudlösa menniskors händer, 
de må kallas konungar, hofmän, herrar eller bönder! 

Däckens löinäinsta hjelp var böndernas bitterhet 
mot adeln och deras begär efter rof; dock sökte han 
äfven annat understöd. Han skref till Svante Slure 
och utlofvade, att smålänningarna skulle återgifya ho- 
nom hans faders rike, derest han ville blifva deras an- 
förare. Den ädle herr Svante, motstod äfven denna 
gången ärelystnadens frestelser^ han sände Däckens både 
bud och bref till konungen. Däcken vände sig då till 
konung Fredrik i Danmark, erbjudande honom Sverges 
krona. Kristian afslog Däckens anbud och underrät- 
tade Gustaf derom; men borgmästaren Henrik Hoffman 
i Ronneby gjorde Däcken god hjelp, ulan alt Fredrik 
i Danmarlc ville derföre straffa honom. An mera fram- 
gång hade Däcken i Tyskland. Han började under- 
handlingar med hertig Albrekt af Mecklenburg. Denne 
sträfvade ifrigt efter svenska kronan, men kunde dock 
aldrig få stort anhang; nemnet Albrekt af 'Mecklenburg 
var icke alskadt i norden. Slutligen fick Däcken bref 
samt löfte om understöd från sjelfva kejsaren, hvilken 
önskade begagna dessa oroligheler för att hjelpa sin 
fångne svåger, Krislian Tyrann. Det blef dock aldrig 
mer än bref och löften; men äfven dessa bidrogo ej 
litet att upprätthålla Däckens anseende bland bönderna. 

Vid oväsendets början sökte Gustaf att med mild- 
het och varningar tillrättavisa de förvillade ; men förgäf- 
ves. Då beslöt han att med kraft qväfva upproret och 
gjorde dertill både inom och utom riket stora rustnin- 
gar. Det behöfdes. Gustaf Stenbock, som med en 
ringa styrka från Wcstergölland brutit in i landet, blef 
innestängd på Bergqvara slott och måste ingå stilleslånd. 
Måns Johansson, hvilken med en större hop från O- 
stergötland infallit, blef uti Kisa socken innestängd mel- 
lan bråtar; blott genom en bondes förräderi och ändå 
med ganska stor förlust kunde han slå sig ut, och kom 
så med sina skingrade och förstörda troppar åter till 



165 

Linköping. Däckens män ströfvade efter ända upp uti 
Östergötland. Sjelfva hufvudhären under Lars Sigges- 
son och Johan Turesson inträngde väl i Småland och 
tillfogade bönderna mycken skada 5 men kunde intet 
hufvudsakligt uträtta; tvärtom blef den nästan omringad, 
började lida nöd och kunde icke fu något säkert bud 
bvarken från eller till konungen. Gustaf Stenbock, 
hvilken för andra gången från \Yestergötland gjort ett 
infall, blef äfven för andra gången af Däcken fördrif- 
ven. Gustaf Wasa, som sjelf kommit ned till Öster- 
götland, fann allmogen derstädes missnöjd och färdig 
till uppror; äfven städerna delade det gemensamma 
adelshatet. Smålandsskären voro fulla af de uppro- 
riskas båtar, hvilka anhöllo och plundrade alla fartyg, 
de vågade sig åt. På Dalsland och uti trakterna kring 
Tiveden uppehöllo sig en mängd skogstjufvar, färdiga 
att förena sig med de upproriska. Uti Rekarna för- 
spordes stort missnöje; och i Dalarna märktes en ovan- 
lig rörelse bland folket. De framtogo och fejade sina 
vapen, höllo hemliga rådplägningar med hvarandra; och 
ingen visste orsaken till allt delta. Gustaf trodde, att 
ett allmänt uppror skulle utbrista, Eekymret häröfver 
förbittrades af harmen öfver trolöshet och otacksamhet. 
Flere bland de främmande män, som han tagit i sia 
tjenst, rymde och tillfogade honom både harm och 
skada. Detta inom riket. 

Utom riket var det föga bättre. Kejsaren började 
äter allvarsamt yrka på de nordiska kronorna åt Kri- 
stian Tyranns barn, af hvilka en dotter var gift med 
hertig Frans af Lottriagen, och tvisten tycktes vilja öf- 
vergå till ett öppet krig. Gustafs stillestånd med Ly- 
beck var just nu slut; ingen visste, hvad den gamle 
Hansestaden tillämnade. Med Dantzig och Preussen 
hade Gustaf oafgjorda tvistigheter. Hertig Albrekt af 
Meklenburg var en uppenbar fiende, som sökte förbinda 
sig med de upproriska; och det värsta var, att äfven 
ryssarna begynta röra sig och företaga plundrande in- 
fall uti Finland. 



166 

Vid så många, stora och tillsammanstötande faror 
misstiöslade Gustaf ojn möjligheten »tt rädda riket. 
Också trött vid alt styra ett ostjrigt folk, började han 
längta efter hign. Maka och barn gjorde det ännu 
mera lockande. Han beslöt att öfvergifva Sverge och 
nedsätta sig i Tyskland, Derföre befallle han sina fog- 
dar på slotten kring Mälaren, alt föra till Siockhohn 
hans dyrbarheter samt allahanda matvaror. Adeln för- 
manade han att rädda deras förmögenhet på slotten 
undan de galna bönderna. Allt detta skedde i största 
hemligbot. Men slutligen gaf han befallning åt krigs- 
magten, att bryta upp från Småland till Stockholm för 
att skydda hans afresa. Sedan han vore borta, måtte 
svenskarna gerna styra och ställa med deras rike, 
huru de kunde förlikas om. 

Vid ryktet härom intogs adeln af stor förskräckelse. 
Det var dem, deras företräden, rikedomar och magt, 
som upproret förnämligast gällde; och de insågo klart, 
att det svårligen någonsin skulle kunna ställas t 11 rätta 
igen, utan genom konungens kraft, raskhet och anse- 
ende. De bestormade honom deiföre med böner att 
qvarblifva, ullofvande honom det bästa och trognaste 
l)istånd. Just i detsamma tilldrog sig, att 2000 dal- 
karlar i fulla vapen kommo nedtagande öfver Långhe- 
den. Alla började frukta och bäfva. Men denna gång 
kommo dalmannen i redlig afsigt. De hade försport 
oron uti riket, och sände nu det bud till konungen, 
alt de sjelfvilligl uttågat, för att erbjuda honom sin 
hjelp. Detta trohets- och tillgifvenhet- bevis var hug- 
nande för Gustaf. Bevekt deraf och af sina vänners 
böner, beslöt han alt våga det yttersta och ännu åt- 
minstone uppskjuta sin afresa j och derpå begyntes nya 
ruilningar. 



167 



FEMTIONDEFORSTA KAPITLET. 

OM DACKEFEJDENS SLUT. 

Nu grepo sig alla med ifver an. Gustaf förstärkte 
sina troppar, ocb föilikte sig med ryssarna. Drottning 
."NJargareta, känd ocli älskad uti Rekarne, for dit och 
det lyckades henne alt ställa de missnöjda tillfreds. 
Uti Småland tumlade Lars Siggesson och Johan Tures- 
son så väldeligen om med bönderna, att öfver elt tu- 
sen af dem blefvo nedhuggna och deribland flere Däc- 
kens förnämsta anförare, äfven den fruktade Lille Jösse*). 
Men, när hösten kom, vågade krigsfolket icke stanna 
qvar, utan drogo sig upp åt Östergötland. Gustaf till- 
trodde sig ej upplösa hären, utan lade den der uti 
vinterqvarter för att skydda landet mot smålänningarna. 

Däcken sjelf kom emedlertid i en bekymmersam 
ställning. Han utförde en stor hop, som skulle under 
vintern angripa och oroa krigshären i Östergötland. 
Men de upproriska blefvo alleslädes slagne, och Däc- 
ken, en uti öppen strid feg man, vågade icke förnya 
försöket. Sedan vände han sig med en väldig skara 
mot Kalmar, men älven der blefhan modigt och blodigt 
tillbakavisad. Han skulle företaga sig att införa sträng 
ordning och krigstukt uti sin här, och furböd all plun- 
dring. Delta gjorde h.in för att likna Engelbrekt, och 
som man äfven tror för att vinna förtroende hos her- 
rarna; ty Nils Dacke lär på den tiden liafva ämnat 
upphäfva sig sjelf till konung. Men, då Däcken skulle 
handhafva detta sitt påbud, och lät fängsla och aflifva 
några mägliga bönder, som brutit deremot, så väckte 
det stor harm hos den roTgliigd, oordenlliga hopen. 
Många öfvergäfvo honom. Ja, tre hela härader nekade 



Han var utmärkt för sin tapperhet, ordhållighet och 
mod arven för sin skapnad; han hade 12 tår och 12 
ficgrar. 



668 

till alt vidare understödja honom. Vid denna tiden 
var det, som Dacl<en sökte förlikning med Gustaf på 
det villkor, alt Däcken sjelf skulle få en stor förläning 
i Småland. Ehuru böndernas anförare mot adeln, var 
han färdig öfvergå till konungen, blott han sjelf blefve 
lika mägtig, sotn de afundade herrarna. 

Våren 1543 började. Däcken hade anvandt hela 
vintern på tillrustningar. Likaså Gustaf. Så snart 
vägarna blifvit torra, inryckte hans härar i landet. 
Gustaf Olsson frän Weslergötland, Svante Sture från 
Söderköping och Lars Siggesson samt Johan Turesson 
med hufvudhären från Wadstena. Förut hade Gustaf 
alltid befallt skonsarahet mot bönderna och den strän- 
gaste krigslukt, troende, att han med mildhet skulle 
stilla oväsendet. Men, då hans godhet blott lockat 
bönderna till öfvermod; då de med trolöshet och falska 
hjUningseder under detta krig så ofla bedragit och 
skadat honom, och då de sjelfva framforo med en 
omensklig grjmhet; så befallte också Gustaf denna 
gång sina härförare, alt, då de kommo in uti de upp- 
roriska häraderne, bränna gårdarna, borttaga säd och 
boskap, samt straxt och strängt straffa de brottsliga. 
Afven förböd han folket deromkring att sälja några 
matvaror åt upprorsmännen. De må en gång få lära 
sig vela, hvad uppror och ärlig hafva all innebära. 

Gustaf Olsson och herr Svante funno föga mot- 
stånd. Bönderna gåfvo sig öfverallt, i synnerhet åt 
Sturen, för namnets skull. Men icke sa lätt gick det 
för hufvudhären. ]\är den kom in i Småland, voro 
blott trenne socknar, som underkastade sig. I de öf- 
riga hade folket flytt till skogs, upprifvit broarna och 
visade sig som fullkomliga fiender. Ehvar hären lågade 
fram, plundrade den derföre och brände gårdarna, 
men öfverallt följde stora beväpnade bondehopar med 
vid sidan, sökande tillfälle att göra krigsfolket någon 
skada. Dock mest förgäfves; de svenska herrarna hade 
lärt sig försiglighet. Inga smätroppar fingo aflägsna :ig 
från hären, och trossen var alllid betäckt af en stark 



169 

vakt. Så snart anförarna mötte någon stor förliuggning, 
togo de en annan väg omkring, så att bönderna måste 
öfvergifva sin med så mycket besvär nedfällda skog. 
Slutligen träffade båda härarna hvarandra. Däcken stod 
lägrad uti en tjock skog vid sjön Asunden; svenskarna 
kommo tågande deremot, och det dröjde ej länge, in- 
nan den skarpaste strid begynte. Hakeskyttarna på ena 
och dalkarlarna på andra sidan satte hårdt ät smålän- 
ningarna. Efter en timmas fäktande blef Däcken skju- 
ten tvärtigenora begge låren och måste af de sina bä- 
ras ur striden. Femhundrade af hans anhängare lågo 
på platsen; de öfrige flydde, öfverallt forföljda af knek- 
tarna. Då) SHgo smålänningarna sig ingen hjelp mer. 
Konungens härar hade på alla sidor trängt djupt uti 
landet, och allestiides såg man der uppstiga den mörka 
röken af brinnande bondgårdar. Hunger och brist vän- 
tade dem uti skogarna hos deras landsmän; strid och 
död, om de vågade sig fram på slätterna mot konun- 
gens folk. Och mot allt detta ingen hjelp. Det ut- 
lofvade understödet från kejsaren hördes ej af. Däc- 
ken sjelf var sårad och försvunnen och kunde icke 
finnas, hvarken af vänner eller fiender, ehuru ifrigt ef- 
tersökt af båda. Då förbannade smålänningarna den 
stund, de lånat örat åt Däckens lögner, och föraktat 
konungens varningar. Det ena häradet efter det andra 
begärde nåd och nedlade vapen. Konungen beviljade 
deras })egäran pä det villkor, att de skulle Kjelpa till att 
fånga och straffa Däcken och hans förnämsta anhangarej 
tillika tog han tolf de anseddaste bönder från hvart hä- 
rad för att vara säker om de hemmavarandes trohet, 
Derpå lät han hela sin krigsmagt tåga bort igen, lera- 
nande blott några små hopar qvar för att utöda de 
band af skogstjufvar och röfvare, som ännu uppehöllo 
sig här och der i landet. 

Men knappt var krigshären borta, förrän Däcken 
kom fram, frisk och färdig, och straxt vid ryktet här- 
om, äfven många hans förnämsta anhängare och släg- 
Fryxells Ber. ll\ 8 



170 

tingar, hvilka med sina hopar förut legat gömde i sko- 
garna, och flere af de nyss lugnade socknarna visade 
lust, att åter vilja hjelpa honom. Konungen måste så- 
ledes återigen nedsända krigsfolk; men denna gängen 
blef ej striden så svår. Mänga af smålänningarna sjelfva, 
ledsna vid den länga fejden, gjorde honom godt bistånd. 
Flere af Däckens förnämsta höfdingar fiingslades och 
aflifvades. Han och hans folk blefvo nästan allestädes 
slagne, i synnerhet af den tappre Jakob Bagge. Denne 
kom en gång Däcken sjclf på spåren och jagade ho- 
nom framför sig genom den ena socknen efter den an- 
dra, sju mil på ett enda djgn. Slutligen blef Däcken 
öfvergifven af alla. Skrämd och förföljd hade han 
nödgats kasta frän sig alla vapen. En grof rönnpåk 
var det enda han bar i handen. Så smog han ensam 
och rädd omkring uti skogarna, dragande sig in åt 
Blekingen. Men i hans spår skyndade en frimodig 
krigsman, Ragvald Persson benämnd, åtföljd af en hop 
knektar, hvaribland äfven några Däckens fordna an- 
hängare. Uti Ptödeby skog hunno de honom ändtligen. 
Han låg dold mellan några stubbar och qvistar; men, 
seende sig upptäckt, sprang han upp frän sitt gömställe, 
och ville sticka sig- undan i skogen. De skyndade ef- 
ter, för att få honom lefvande; men, då han höll på 
att undkomma, sköto de flere pilar efter honom och 
han störtade genomborrad och död till marken. Krop- 
pen fördes till Kalmar och steglades, och på hufvudet 
sattes en kopparkrona *). Så slutade Nils Dacke och 
med honom den blodiga Dackefejden. Detta krig var 
det sista likasom det svåraste uppror, konung Gustaf 
hade att bekämpa under hela sin regering; folket bör- 
jade anse honom oöfvervinnerlig; och fruktan förskaffade 
honom lydnad, der kärlek och tacksamhet ej kunde det. 
Delta uppror var också det sista försöket af Sver- 
ges allmoge, att med våld tillintetgöra de tryckande 

*) Det finnes äfven en annan berättelse om Däckens slut, 
neml. att lian blifvit fången och insatt pä Stockholms 
hospital, och der aflidit af pesten iS80 



171 

företrädesrättigheter, som adeln tillskansat sig; och 
hvilka sedan på elt fredligt och lagligt sätt så sinå- 
ningom blifvit till största delen afskaffade. 



FEMTIONDEANDRA KAPITLET. 

OM KONXNG GUSTAF. 

Konung Gustaf var en välskapad och ansenlig 
herre, något öfver tre alnar läng. Han hade fast och 
fyllig kropp, utan fläck eller fel; starka armar, smala 
ben, sma och vackra händer och fötter. Håret var 
Ijusgult, nedkammadt och Ivärklippt öfver ögonbrynen, 
pannan medelhög med två lodräta streck emellan ögo- 
nen; dessa voro blå och skarpa; näsan rak, ej lång; 
röda läppar och blommor på kinderna, ännu i ålder- 
domen. Skägget var uti yngre åren brunt och tvåde- 
ladt, vid en hands bredd långt och tvärklippt; i de 
sednare växande fritt, att det slutligen nådde honom 
till niedjan, blifvaode tillika äfvensom håret isgrått. 
Såsom hans kropp var väl bildad uti allo, så passade 
honom också hvad klädebonad, han anlade. Uti allt, 
hvad han företog, löljde honom lyckan åt, i fiske, jagt, 
åkerbruk, boskapsskötsel, bergverk, ja till och med uti 
lärnmgs^pel, då man dertill kunde locka honom, hvil- 
ket likväl fast sällan hände. 

Likasom till kroppen, så var äfven konung Gustaf 
till själen utrustad med de yppersta gåfvor. Hans 
minne var ganska starkt. Så snart han sett en person, 
det måtte vara för 10 eller 20 år sedan, igenkände 
han honom genast. Der han en gång hade färdats 
fram, villades honom aldrig vägen; han visste namnet 
på byarna, till och med på de bönder, som bott der 
under hans ungdorasfärder. Likasom minnet, sa ock 
förståndet. Då han såg någon målning, byggnad, eller 
bildhuggarearbete, så kunde han straxt skarpsinnigt döma 
om dess fel och förljenster, ehuru sjelf deri utan all 



172 

undervisning. När mycket folk var på slottet, talade 
han med en hvar, och visste göi-a det om sädana ting, 
som den, han tilltalade, bäst förstod. Sjelf förstod han 
alla. Ingen uti hela riket kände detsammma så väl 
som han, ingen visste så väl som han, hvad der i 
hvarje del felades. Af denna orsak, och emedan han, 
särdeles i början, saknade kunniga och dugliga em- 
betsmän, måste han sjelf uppsätta alla förordningar och 
kongliga bref, och riket förlorade icke derpå. 

Försiglig var han i hög grad. Blott en gång, så- 
som vi nämnt, då Gustaf Trolle höll på att fånga ho- 
nom i Uppsala, visade han sig försumlig och lättro- 
gen. Annars var han så omtänksam, att han snarare 
kunde kallas misstänksam. Sen eder visliga före! Tron 
allom väl, men eder sjelfvom bäst! så förmanade han 
sitt folk. Också var det, som en gammal författare 
om honom säger: at[ han beräknade hvarje steg, och 
vid hvarje kunde slå fast, som hälleberget. 

Fasthet och ihärdighet, uti hvad han föresatt sig, 
var en utmärkande egenskap hos honom. Exempel 
nog är hans häftiga, långvariga, men redligt utförda 
strid mot påfveväldet. De fleste andra skulle hafva 
tröttnat, eller velat med ett hugg våldsamt afgöra sa- 
ken. Gustaf lät tid och eftertänka verka. Fastän lång- 
samt gick han dock alllid framåt. Sällan eller aldrig 
ändrade han sitt beslut. Det var hans ordspråk, som 
han ofta upprepade : Bättre en gång säga och dervid 
förblifva, än hundrade gånger tala. 

Han var en skarp och allvarsam herre, som väl 
visste att taga sin värdighet i akt. Det dugde för in- 
gen, hvarken hög eller låg, att komma honom för nära. 
Han afvisade i sådant fall lika kraftigt bönder, bisko- 
par och konungar. Mot sina embetsmän var han rätt- 
vis, men äfven sträng, så att af den orsaken många 
rymde finn honom. Då någon äflades och arbetade 
för att få visa sina kunskaper och förmögenheter, samt 
derigenom svängde sig upp och andra begynte beröm- 
ma skickligheten hos en sådan, svarade den skarpsynte 



173 

konungen: Det är ändå en fjesker, en odåga-med alla 
sina pund af vår Herre. 

Gustaf aktade noga penningen; ty, sade ban, den 
kostar undersåtarnas svett och arbete. Uti hans hof 
var ganska tarfligt. Oftast uppehöll han sig på kungs- 
gårdarna och lefde af deras afkastning. Barnen höllos 
strängt. Skinkor och smör sändes från kungsgårdarna 
till frukost och aftonvard åt prinsarna i Uppsala. Drott- 
ningen sydde sjelf deras skjortor; och det ansågs som 
en stor gåfva, då någon bland prinsessorna fick en 
b'ank riksdaler. Gustafs behag till penningar förledde 
honom understundom till flere orättvisor, hvilka dock 
på den tiden ej voro så i ögonen fallande, som nu. 
Han lät stundom prestegäll stå obesatta, skötte dem 
genom vikarier och tog sjelf inkomsterna. Alla sina 
undersätare förböd han att handla utrikes med oxar. 
Sjelf köpte ban dera nu för lågt pris af bönderna, 
och sålde dem sedan till utlänningen med stor vinst. 
Detta sednare förhållande var också en bland orsakerna 
till Dackefejden. Afven flere sådana mindre rättvisa 
tilltag berättas efter honom; men folket öfversåg der- 
med, för hans mänga dygders skull. De visste ock-å 
att dessa penningar ej onyttigt bortslösades; herr Eskils 
gemak och de andra skatlkammarhvalfven voro fulla 
med goda silfvertackor vid konungens frånfälle. Då 
det likväl, efter tidens sed, fordrades prakt, så sparade 
han icke; utan visade sig jemngod med alla andra ko- 
nungar: Herrans smorda, sade han, bör omgjordas 
med härlighet, så att allmänheten håller honom i 
vördning, och icke inbillar sig vara majestätets like, 
landet till föga fromma. 

En ren och oskrymtad gudsfruktan bodde i hans 
hjerta, visade sig i hans vandel. I hans rum gjordes 
bön morgon och afton, Gudstjensten försummade han 
aldrig. Bibelns och katekesens läror kände han när- 
mare än de fleste prester uti riket. Derföre skref hans 
franske läkare Le Palu om honom till Paris: Min ko- 
nung är en Guds furste, som näppeligen har sin like 



174 

i andelig eller vcrläslig mållo. Han är så förfaren 
uti Guds ord, att han vet dcri rätta sina prester, och 
rikets styrelse känner ingen menniska såsom han. TJb- 
der Dackefejden skref Gustaf till de upproriska : / ktun- 
nen hota oss, så mycket i viljen, i kunnen fördrifva 
oss från vår konungsliga tron, i kunnen brröfva oss 
vår egendom, hustru och barn, ja sjelfva lifvet; men 
från den Ouds kunskap, som vi bekommit, skolen i 
oss aldrig skilja, så länge värt hjcrta är helt och 
vårt blod varnat. 

Äfven uli sin enskilda lefnad var han vördnads- 
värd. Inga laster fläcka hans minne. Han älskade \;>l 
gerna alt tala med sköna qvinnor; men ingen frilla, inga 
oäkta barn, ej den ringaste utsväfning kan tillvitas ho- 
nom, ehuru 41 år gammal, innan han första gången 
blef gift. Sina äktenskap höll han ohroltsligen. Fräs- 
seri, dryckenskap, spel eller lättja kunde han aldiig 
lida hos andra, än mindre hos sig sjelf. 

Såsom han uti de yngre åren var af ett ganska 
gladt och lustigt sinne, då göromålen voro slutade, så 
höll han äfven ett lilligt och muntert hof, dock uti allo 
ärligt. Hvar eftermiddag skulle på en viss timma alla 
herrar och fruntimmer vid hofvet komma upp i stora 
salen, då konungens spelmän lekte dansen lör dem; ty, 
sade han, ungdomen bör icke vara några oxemiklar, 
lUan höfviske med frunlimrcn och med alla. Ofta 
voro de tillsammans ute för att promenera eller jaga. 
En. gång i veckan hölls Iri fäktskola för de unga ade- 
liga herrarna. Sedan anställdes tornerspel, dä åt de 
segrande hvarjehanda belöningar utdelades af de skö- 
naste fruntimmer vid hofvet. Med musik, sä väl säng, 
som stränqaspel, förlustade de sig ofta; ly konungen 
älskade det högeligen. Han förfärdigade och spelte sjelf 
flere instrumenter, dock hälst lutan. Ingen aflou, da 
han var ensam, gick förbi utan alt han denned syssel- 
satte sig någon stund. 

Ofta reste han kring landet, mest till stora maik- 
nader och sammankomster. Der samtalade han med 



175 

allmogen, undervisande dera ibland om Iroslärorna, 
ibland om deras hushållning, åkerbruk, boskapsskötsel 
m. m. Bönderna insägo snart, att konungens lärdomar 
voro goda, och hörde honom gerna; äfven emedan 
han var en ovanligt vältalig man. Hans röst var stark, 
klar och uttrycksfull, äfven behaglig; orden enkla, men 
tjdeliga och kraftfulla. Då han stundom vid allmänna 
riksmöten lät någon annan föra ordet, började bönderna 
straxt bedja och bönfalla, atl. han sjelf ville tala till 
dem. Så älskad af allmogen, som han, har väl ingen 
Sverges konung varit, ej heller förljent att vara. Hvarje 
förmögnare bonde plägade testamentera något silfver 
efter sig åt konungen, så att man vid dennes död fann i 
herr Eskils geniale en hel liten skatt af sådant testa- 
mentäilfver; och under de kommande oroliga åren ta- 
lade folket alltid med saknad om gamle Tiong Gösta 
och hans lyckliga tider. 

Gustaf älskade och beskyddade lärdom högeligen. 
Främst ifrade han dock för folkets undervisning, och 
sökte på allt sätt att förskaffa sig en förståndig och 
kunnig allmoge. Hans egna barn fingo en noggrann 
undervisning, så att de voro bland de lärdaste på sin 
tid. Likaså barnen efter dem, hela Wasa-ätten utföra 
ända tid Krislina; så att det konungsliga huset var det 
förnämsta, ej allenast i prakt och tapperhet, utan äfvea 
i vett och kunskaper, och delta sednare, icke allenast 
i Sverge, utan i hela Europa. 

Då konungen blef äldre och barnen begjnte växa 
upp, hände del ofta, alt han efter måltiden satte sig 
framför eldbrasan och samtalade med dem, gifvande 
dem allehanda förmaningar. Det var en konungaskola, 
både till läiare, lärjungar och lära. Varcn ståndaktige 
i tron, enige sins emellan, sade han. Om i bristen i 
del förra, så förtörnen i Gud; och genom det mdna- 
res vederspel blifven i ett rof för mcnniskur. — Gö- 
ren nödde krig, onödde fred. Men hotar grannen, så 
slån till. Redan i min barndom och alltsedan har 
jag varit i örlig, oftast med landsmännen, sorgeligl; 



176 

och jag har grånat i harnesltet. Tron mig! söken 
frid med allo! Då han såg dem jfvas af deras ko- 
nungsliga böld och stam från Oden, sade hau: Mcn- 
niska som menniska; då skådespelet är allt, äro vi 
ock alla lika. — En annan gång: / skolen alla saker 
väl begrunda, fort verkställa och dervid blifva, skju- 
landc ingenting till morgondagen. De rådslag, som 
ej i rällan tid blifva utförda, likna moln ulan regn 
i svår torrka. Låter allting ske på sin tid, sä räc- 
ker eder liden till, likaså för embetsmännen ända ne- 
der; annars blir förargelse, hafs och eftcrsättning i 
alla delar. Åter sade han: Det är den befallandcs 
fel, om den lydande icke lyder, ty lagen skall ulan 
krus följas och städse. Ingen göre, hvad han vill, 
utan hvad han bör. Ingen embelsman må lidas, som 
ej är tarfrelig, nyttig och flitig. Morgonstund har 
guld i mund. Dagdrifvaren bort! men den gode ar~ 
betarcn i vingården ske heder och belöning. Edra 
män skola lefva i tukt och Herrans förmaning, hålla 
ålderdomen i vördning. Den det ej gör, må utstötas, 
likaså örontasslaren. Omgifvcn^eder alltid med dug- 
liga män och af en ren lefnad ; man tror om eder. 
hvad man vet om dessa. Om adeln sade han: Dygd, 
förnuft och mandom göra adel. Svensken, sade han 
vidare, är högsint, ofta i ogjordt väder, och regerings- 
sjuk. De bchöfva en orädder konung med karlasinne. 
De lida icke orättvisa eller träldom, ej eller gerna en 
meser. Dem höfves en glädtig ^ men ock basker; ej 
fingret emellan. 1 krig vilja de veta af blod, men in- 
gen parlamenlcring ; och skämmas vid att hafva litet 
gjort. Älsken och hedrcn derföre delta gamla rike, 
hvars innevånare varit vida omkring, och tuktat dem 
derute i öster, vester och söder. Vidmaglhållen och 
förmvrrn hospitaler, skolor och kneklcväscndct både 
till lands och sjös. Åfsken och hedrcn landlbruk, berg- 
verk, handel, äfven boken och konsterna; och under- 
såterna skola göra så med; man apar eder. Älsken 
derföre sjelfve och håller undcrsåtarne till Ouds rena 



177 

ord, bön och JiyrJcogång; der ligger stor magt pd 
hade för själens och landels ro. Älsken undersålarna, 
så älska de rällsinnte eder, och med dem kunnen i 
styra de andra. Så har jag gjort. Käre barn! jag 
hafver med Guds nåd arbetat på edert tillhörliga upp- 
tuktande. Förblifven sådana till eder och andras from- 
ma! och besinnen, att en honungs minne ej bör löpa 
bort med klockeljudet, men förblifva i undersåtarnas 
hjertan! 



FEMTIONDETREDJE KAPITLET. 

OM LEFNADSÄTTET. 

Tarflighet och enkelbet i hvardagslag, utsökt prakt, 
ofta smaklös och löjlig, vid högtidliga tillfällen, sådant 
var tidens kännetecken. Många af vara beqvämligheter 
saknades. Fönsterglas var ännu högst sällsynt; i stäl- 
let för de fordna skjutluckorna, användes fint gallerverk, 
lärft eller pergament. Spisar i stället för kakelugnar 
bibehöUo sig ännu öfver tvåhundrade år. Mattor, hos 
de fattiga grofva, hos de rika stickade med guld och 
silke, betäckte timmerväggarna. Kring desamma voro 
tjocka väggfasta bänkar, hos de förmögnare af ek. 
Framfor dem stodo stora langa bord, lika tjocka. Inga 
stolar, utan lösa bänkar och smärre pallar flyttades 
kring rummet. Tallrikar voro sällsynta; de ombyttes 
ej, äfven om rätterna voro aldrig så många och olika. 
Knif, gaffel och sked måste hvarje gäst medföra *). 
Urverk voro så sällsynta, att, då storfursten i Rvssland 
vid denna tiden erhöll ett sådant till skänks a( konun- 
gen i Dann)ark, trodde han det vara ett trolldomsdjur, 
ditsändt till hans och rikets förderf; hvarföre han med 
största hast skickade det åter till Danmark igen. Mid- 

*) Derföre var det ett gammalt ordspråk: 
Den, som vill liii hufva naska, 
Måste ha knif och sked i taska. 



178 

dagen äts klocl<an tio, qvällen klockan fem. — Kloc- 
kan nio ä tio gick man till sängs, steg så mycket bitti- 
dare upp- Kläderna gjordes till det mesta af ylle; 
linne räckte knappt till nästkläder. Helgdagsdrägterna 
voro dyrbara, men starka. En kjortel tjenade ofta 
mormoi-, mor och dotter efter hvarandra till höglids. 
Qvinnorna hade uppstruket hår, långa, tätt åtsittande 
klädningar med höga spelskragar. Karlarna nyttjade 
spanska drägten. Deras hår var i början långt och 
skägget rakadl; men det förändrades snart, så blott 
presterna bibehöllo del långa håret och släta hakan. 
De andre började hafva kort hår och långt skägg. 
Blott kyrkorna nyttjade vaxljus, de förnämaste talgljus, 
folket torrvedslickor. Sängarna voro breda, väggfasta, 
icke många; gästerna lades flere tillsammans, ofta med 
värden sjelf. Så skedde till och med hos fursteliga 
personer. Vägarna voro ganska dåliga och få, så att 
vagnar sällan kunde nyttjas. Under Johan 111:5 tid 
inkom den första öfvertäckta vagn. De flesta resor 
skedde till häst, och då det regnade, togo de kongliga 
prinsessorna stora vaxdukskappor öfver sig. Höga tit- 
lar brukades icke. Konungen kallades hans nåd, prin- 
sarna junJccr, prinsessorna fröken. Om adelsherrarna 
nyttjades ej deras slägt- utan fadersnamn; t. ex. i st. 
f. Ture Roos eller Lars Sparre, skref och sade man 
Ture Jönsson, Lars Siggesson, eller ännu kortare, herr 
Ture, herr Lars. Hos hela folket rådde mycken vild- 
het och oordning, följder af tiden sjelf och de många 
inbördes krigen. Näfrätten anlitades mer än lagen. 
Vapen och vapenöfningar nyttjades beständigt. Enligt 
gammal sed stego riddrarna helt och hållet jernklädda 
i brudsängen. Men likasom de fordna riddare voro 
de äfven högst okunnit^a, i synnerhet de äldre. Mänga 
af konung Gustafs höfdingar och ståthållare kunde ej 
ens läsa, ännu mindre skrifva. De måste hålla en sär- 
skild man för att läsa och besvara konungens bref. 
Katolska läran var väl afskaffad, men mycket af de=s 
vidskepelse blef qvar, och icke blott allmogen utan äf- 



179 

ven de förnämare och högste trodde på trolleri, skogs- 
rå, tomtegubbar, necken, m. m. Läkarekonsten bestod 
också till det mesta uti böner och besvärjuingar. 



FEMTIONDEFJERDE KAPITLET. 

DROTTNING MARGARETAS DÖD. 

Som förut omnämndt är, var Dackefejdén det sista 
uppror konung Gustaf hade under sin regering att be- 
kämpa. Sedan det stillades, fick han uti sju år sitta i 
god fred och ro. Inga lysande krigsbragder, inga ut- 
omordentliga foretag äro från dessa åren att omtala; 
men väl mycket, som bidrog till landels välfärd; hvil- 
ket dock var gladare för samtiden att känna, än för 
efterverlden att höra berättas om. Gustaf fortfor alt 
med karlahand styra sitt rike, och befordra allt som 
lände till dess bästa. Också förkofrades det dagligen. 
I lugn och fred skötte bonden sin jord, säker att un- 
der Gustafs beskydd åtnjuta dess rikliga af kastning. 
Sverges handelsmän, förut inskränkta uti Östersjön och 
beroende af ly beck rårna, började nu sjelfva utföra sina 
varor till veslerländerna och inhämta andras; ty Gustaf 
hade ändteligtn falt fred med kejsaren och alla främ- 
mande riken, samt förstod att allestädes skaffa aktning 
ät svenska namnet. Den renare läran utspridde sig 
alltmer under det nya presterskapet, och adeln utvid- 
gade sin rikedom med hvarje ciag. Knotade en och 
annan anhängare af den gamla tiden, så blef han knappt 
hörd; allmänt välstånd qväfver snart det enskilda miss- 
nöjet. 

Med sitt älskande fädernesland var också Gustaf 
sjelf lycklig; äfven inom sitt eget hus. Margareta fort- 
for att städse utgöra hans lefnads sällhet. Tio barn 
gaf hon sin gemål; hvaribland åtta växte upp och ut- 
gjorde föräldrarnes glädje och hopp. Dessa voro de 
enda lugna och lyckliga år, konung Gustaf under sin 



180 

regering åtnjöt; de voro den enda hvila ifrån, den enda 
belöning för alla hans mödor och bekymmer. 

Della lugn varade dock icke länge. Sorgerna 
återkommo, och nu bittrare och tyngre. Ar 1551 in- 
sjuknade drottning Margareta på Tynnelsö. Fåfängt 
bemödade sig läkrarna om hennes räddning; fåfängt 
bådo om densamma hennes n.an, barn, undersätare. 
Hon var blott Irettiesju år gammal, man fåfäng var äf- 
ven ungdomens kraft; snart sågo alla, äfven hon sjelt, 
att döden nalkades. Då fattade hon Gustafs hand och 
tog afsked af honom. För den höga ära och härlig- 
het, så talade hon, du, min herre, mig bevisl hafver, 
i det jag genom dig blifvit på majestätets tron upp- 
höjd och vid din konungsliga sida älskad, derföre 
tackar jag dig af kär lig t hjerta ödmjukligcn. Och 
efter menskligt är att fela, så förlåt mig, om jag af 
qvinlifj svaghet ej alltid kunnat vara dig fulleligen 
till nöjes. Våra barn befaller jag dig näst Gud uti 
händer. Den Högste, som är en Konung öfvcr alla, 
beder jag troligen, att för dig, deras fader, lifstidcn 
så mycket förlänges, som den för mig, deras moder, 
förkortas. Härvid brusto tårarna utur alla de närva- 
randes ögon. Men drottningen vände sig till de unga 
furstarna och fröknarna, förmanande dem till dygd 
och enighet. Derpå fattade hon åter Gustafs hand, 
kysste den, och i detsamma flydde hennes sköna oför- 
gängliga själ ifrån den sköna förgängliga kroppen. Det 
var den 126 Augusti. Då hennes ögon slocknade, bör- 
jade dagen att aftaga på himlahvalfvet. Ea solförmör- 
kelse inträffade. Folket uttydde den såsom ett bevis 
på himlens dellagande i jordens sorg; och de mänga 
olyckor, som från detta år började åter besöka riket 
och konungahuset, gjorde hennes död uti allmänhetens 
ögon ännu mera betydelsefull och beklagad. 



181 



FEMTIONDEFEMTE KAPITLTT. 

OM DROTTNING KATRINA. 

Den, som såg Gustafs sorg vid Margaretas död, 
den som besinnade, att han nu var sextioett år gam- 
mal, den skulle väl icke vänta att snart åter se honom 
förälskad och förmäld. Menniskosorg, liksom menni- 
skoglädje, är föränderlig, konungens som bondens. 

Del är förut ofta taladt om Gustaf Olofsson Sten- 
bock till Torpa, huru denne alltid beviste sig mot Gu- 
staf som en trofast vän, hvadan han också var salt till 
ståthållare öfvcr Westergötland, och städse stod högt 
uti konungens jnnest. Härtill bidrog äfven svågerlaget. 
Gustaf Stenbock var nemligen gift med drottning Mar- 
garetas sjster Brita; hvilkel giftermål af konungen sjelf 
tillställdes, på hans eget första bröllop, såsom förbe- 
mäldt är *j. Tolf barn hade dessa makar tillsammans 
och flere voro vid drottning Margaretas död redan fuU- 
växta, deribland fröken Katrina, nu 18 ar gammal, ut- 
märkt för sina behag, älskad för sin godhet och högt 
aktad för sitt förstånd utaf alla. 

Gustaf blef snart så betagen af hennes skönhet, 
att han beslöt gifta sig med henne, och under före- 
vändning att med slägtingarna uppgiira arfskifte efter 
drottning Margareta, reste han ned till Torpa. Ingen 
utom den kloka fru Brita och hennes man visste ännu 
konungens afsigt. Deras dotter lärer dock hafva anat 
densamma. Den sköna flickan var förut förlofvad med 
unga Gustaf Roos, son till herr Johan Turesson och 
Krislina Gjllensljerna. Hon såg alltså med förskräc- 
kelse den konungslige friareus ankomst, som hotade att 
rycka henne ifrån den älskade Roosen. I ångsten göm- 
de hon sig undan bakom en häck i trädgården, men 
konungen sökte sjelf upp och förde henne till slottet. 

*) Se sid. 152. 



182 

Hvad sedan fader och moder sade henne, vela vi ej j 
men hon blef framställd för konungen och måste säga 
ett ödmjukt ja till hans begäran. 

Förlofningen hölls dock tyst till en tid. Ett stort 
hinder företedde sig för äktenskapets fullbordande. Frö- 
ken Katrina var nemligen systerdotter till konungens 
förra geraäl, Margareta, och sedan den katolska tiden 
var ännu den tron allmänt rådande både hos höga och 
låga, att ett äktenskap mellan så närskylda vore allde- 
les emot Guds lag. Gustaf framställde för presterska- 
pet den frågan i allmänhet, om del var lofligt för en 
man taga sin förra hustrus systerdotter till äkta. Er- 
kebiskopen, Laurentius Petri, och alla nekade. Konun- 
gen gaf nu tillkänna, att frågan rörde honom sjelf. Er- 
kebiskopen jemte flera fortforo dock uti sitt vägrande, 
och afrådde honom högeligen från detta äktenskap. 
Pvådet, redan kufvadt och vandt att lyda, gaf likväl 
straxt efter och ett kyrkomöte utsattes uti Wadstena 
för delta ärende. Der gick biskopen i Linköping jem- 
te största delen af presterskapet öfver på holvets sida. 
Ett sådant äktenskap, medgåfvo de, vore väl emot 
Guds hud. Men för att ej åstadkomma obestånd i ri- 
ket, måtte det ju denna gång tillåtas. Erkebiskopen 
med biskoparna i Strengnäs och Skara v stodo fasle. 
Hvad stadgadl är som ärligt och skäligt för alla, så 
skref erkebiskop Laurentius, må icke cftcrgifvas för 
höga och myndiga personer, likasom icke de så väl 
som alla andra kristne skulle vara ärligheten och skä- 
ligheten, under gifna. Då vore bättre all för alla ef- 
tcrlåta sådana närskyldas giftermål; eljest blifver det 
icke lag utan privilegium. Han gick upp till konun- 
gen för alt söka afvända hans sinne från denna sak. 
Men den sextietvå-åriga älskaren var dertill alldeles för 
häfiig. Tvertom måste erkebiskopen utstå mänga häf- 
tiga utbrott af hans sjudande vrede; båda raännerca 
skiljdes obevekliga från hvarandra. 

Gustaf brydde sig nu mera icke om hans mot- 
stånd j rådets och det öfriga presterskapets bifall var 



183 

honom nog. Den 22 Aug. 1552, enklingsåret var ej 
ännu fullt förflutet, firade han uti Wadstena sitt bröl- 
lop med fröken Kalrina, och den för konungens vilja 
undergifne biskop Klas Hvit i Linköping förrättade he- 
la högtidligheten. Erkebiskop Laurentius ville ej der- 
uti deltaga, och största delen af landet betraktade det- 
ta äktenskap med ållöje eller missnöje. 

Det blef dock icke olyckligt. Katrina omfattade 
snart sin herre med den ömmaste och renaste tillgif- 
venhet ; dottrens dock mera än makans. Hon tog det 
höga beslut att göra sig värdig sin plats vid den store 
och vördade mannens sida; att söka blifva för honom, 
hvad Margareta varit, och hela hennes äktenskap egna- 
des sedan häråt. Dock kunde hon ej glömma sin ung- 
domskärlek. Hon bevarade den uti ett rent hjerta och 
derföre så mycket längre. Det berättas, att den unga 
drottningen ofta talade i sömnen. En natt, då Gustaf 
af ålderdora och bekymmer lag vaken, märkte han alt 
hon sade något. Han lyssnade och hörde då dessa 
afbrutna ord: honung Ouslaf häller jag mycJcet kär, 
men Roosen förgäter jag aldrig. 

Det dröjde också länge innan denne kunde glöm- 
ma henne, om han annars någonsin gjorde det. Lik- 
som den af konungen äfven utträngde Svante Sture, 
gifte han sig sedan med systern till sin förlorade brud; 
och lefde med henne, fröken Cecilia Stenbock, uti ett 
nöjdt och lyckligt äktenskap. 

Erkebiskopen och biskoparna fingo emedlertid plik- 
ta för, att de vågat sätta sig emot konungens vilja. 
Redan förut hade han, för alt ännu mera minska deras 
anseende, gifvit dem namnet ordinarius i stället för l>l- 
sliop. Dessutom blefvo stiften delade. JNya sä kalla- 
de orJinarii tillsattes uti Gefle, Örebro, Tuna, Jönkö- 
ping, Kalmar och Wiboro'. 

Efter någon tid stillade han likväl sitt sinne, och 
försonade sig med erkebiskopen. Ja, han måtte sjelf 
hafva insett, huru rätt denne hade, ty år 1560 utgaf 



184 

han, p^ erkebiskopens ord, en förordning, som förböd 
presterua, fäsla olika folk, ett ungt och dt gammalt. 



FEMTIONDESJETTE KAPITLET. 

OM RYSKA KRIGET. 

Sverges grannar i öster, de talrika raen råa och 
vilda ryssarna, hade lemnat svenskarna i ro allt sedan 
den 50-åriga fredens afslutande under Svante Stores 
tid. Nu böljade dock att förspörjas oroligheter och 
fiendskap frän deras sida. De gjurde härjande infall i 
Finland j finnarna hos dem tillbaka; och snart stod 
kriget i full låga hela gränsen utefter. Gustaf, som i 
det längsta ville spara sina undersåtare, skref och frå- 
gade efter orsaken till ryssarnas fiendtligheter. De sva- 
rade, alt svenskarna uppburit skatt i rjska lappmarken. 
Gustaf forskade efter. Då befanns verkeligen, att sven- 
ska uppbördsmännen så gjo t, raen denna skatten hade 
de i tysthet stoppat i sina egna fickor. Gustaf skref 
då återigen till Piysslaud om liendlligheternas inställan- 
de och erböd sig att strafTa brottslingarna och betala 
det de tagit. Det var för sent. Stora hopar af rys- 
sar till flere tusende man inföllo, härjande här och der 
uti landet, och storfursten, så kallades på den tiden 
ryska regeuten, påstod, att Gustaf skulle till honom 
afträda ett stycke land, som tillförene länge hade hört 
under Sverges krona. 

Då Gustaf ej såg någon möjlighet mer alt kunna 
få fred, rustade han sig på det allvarsammaste. Mat- 
förråder anskafTades, vapensmederna sattes i rörelse, 
flottan utrustades, främmande krigsfolk införskrefs, det 
inländska mönstrades; och en del öfversändes till Fin- 
land. Sjelf ämnade den gamle konungen om någon tid 
komma efter; emedlertid skref han till sina fältöfverstar 
derstädes de trägnaste förmaningar, all icke ulan nöd- 
tvång gifva sig i strid mot en öfverlägsen fiende. 



185 

Den 2 Jan. 1555 inföll en stor skara rjssBr. De 
härjade landet, misshandlade och mördade innevånarna 
på det oinenskligaste salt, och lagade sig slutligen till 
att belägra VViborg. De samlades på Räflanda sjön, 
men i så stort antal, att isen brast och största delen 
drunknade. De återstående skjndade med sitt rof hem 
till Ryssland igen. 

I Mars samma år kom åter en annan hop, 30,000 
man stark, under Ivan BibikofTs anförande. Den de- 
lade sig i fyra hopar; den största innehöll 12,000 man, 
och vände sig till Wiborg. Mot denna tågade en finsk 
adelsman, Jöns Månsson, med näppeligen 1000 man, 
och några små kanoner, förda på slädar. Ryssarna 
kommo antågande under högt skriande; men då de så- 
go, att svenskarna stodo stilla och tyste, så stannade 
äfven de på ett pilskotts afstånd, och båda härarna be- 
traktade hvarandra. Då log ryssarnas fältöfverste ett 
stop med brännvin, drack Jöns Månsson till och släng- 
de derefter stopet ifrån sig utefter marken. Men Jöns 
Månsson fyrade till svar af sina kanoner, hvarvid de 
förnämsta ryska höfdiugarna föUo. Deras folk, bestör- 
ta och utan anförare, blefvo straxt fördrifne af de an- 
fallande svenskarna. Två gånger försökte de stanna 
och göra motstånd, men förgäfves. Jagad af en så 
ringa hop, flydde hela skaran in till Ryssland med för- 
lust af vapen, hästar, förråder och byte. Vid under- 
rättelsen härom drogo sig äfven de andra hoparna till- 
baka, dock med allt sitt tagna rof. Sedan började äter 
småkriget mellan gränsebönderna, mest för att bränna 
hvarandras gårdar, röfva kor, hästar, säd och hö, lika- 
som man läser, att de vilda folkslagen ännu i dag fö- 
ra sina krig. Mänga berömde högeligen ofvannämnde 
Jöns Månssons dristiga och lyckliga bragd; men den 
försigtiga konung Gustaf tyckte, att den var alltför öf- 
verdådig. Oss synes rådcligt, skref han till krigsöfver- 
starna, all man icke vill låla Jöns Månsson rusa åstad 
med follict efter sill eget hufiud, eller lita på, alt han 
fick öfvcrhanden sist, han var i mangel med ryssarna. 



186 

Uti Augusti for Gustaf sjelf öfver. Prins Johan 
följde honom, Erik skulle hemma styra riket. På vä- 
gen mötte han sändebud från Liffland, hvilka ånyo er- 
bödo härmäslarens hjelp mot ryssen, så att Gustaf bör- 
jade sitt fälttåg med tämligen godt hopp. Straxt i Ok- 
tober företog sig Jakob Bagge ett äfventyrligt tåg. Med 
endast 4000 man bröt han in uti Pivssland, slog en 
krigshär, som mötte honom, och inträngde ända till 
Köteborg; men detta slott var för starkt befästadt och 
nejden deromkring ödelagd, sä att Baggen fann för 
godt draga sig tillbaka. Då mötte honom åter en krigs- 
här af mellan oQ till 40,000 man. Afven denna gän- 
gen vann han en härlig seger och kom åter med sina 
svenskar till hufvudhären. 

Gustaf anlände sjelf i September till Wiborg. Der 
förordnade han om allt, som till kriget hörde, och till- 
satte krigsufverstar. De förnämsta voro Jakob Bagge, 
Kliis Kristersson Horn, Henrik Klasson Horn och Nils 
Boije, alla uti framtiden mycket ryktbara härförare. 
Men i November yppade sig bland krigsfolket en srait- 
tosam sjukdom, sä att konungen for tillbaka till Hel- 
singfors och Abo, sedan han gifvit noggranna och öm- 
ma föreskrifter om folkels vårdande. Derefter skref han 
till sina efterlemnade höfdingar allehanda förmaningar, 
i synnerhet att de ej skulle inlåta sig uti onödiga skär- 
mytslingar och vågspel. Afven inskärpte han hos dem 
åtskilliga krigsknep. Oss synes rådligasl, skref han, 
att vårt folk bekommer några starka drycker, antin- 
gen brännvin *), rcnskt vin **), mjöd eller pryssing -|-), 
så att kvar finge en god drick, på det de måtte vara 
destomera oförfärade och lättsinnige till alt gripa fien- 
den an med allo magi, när man med honom kommer 
till mangels. Afven skref han: alt man borde utspri- 

*) Delta lärer vara första gängen, denna dryck finnes vara 
nämnd i Svergc. 
•*) Han skickade också verkeligen 14 ämar renskt vin för 
delta behof till Wiborg. 
f) Eu dä bruklig dryck. 



187 

da, all de svenslie ryllare, som var il fångade i Ryss- 
land, blifvil så ynkcUgcn och obarmherligC handterade, 
att en ärlig karl häldrc ville vara död, än hlifva så 
jemmcrligen plågad. Genom sådant tal skall den me- 
nige hop hlifva dess hetsigare på ryssarna, när så 
omtränger, och icke gifva sig till fångar. 

Snart fick Gustaf större och svårare bekymmer, 
I Januari 1556 inbröt en här af 150,000 ryssar öfver 
gränsen och efter en kort, men skarp skärmytshng med 
förposterna, blef Wiborg af dem inneslutet. Svenskar- 
na voro knappt en tjugondedel; finska bönderna, be- 
gifna på dryckenskap och oordning, föga pålitliga. Den 
utlofvade hjelpen frän Pålen och Liffland hördes ej afj 
tvärtom hade härmästaren, glad öfver att se rvssen sys- 
selsatt, slutat med honom en förmånlig enskild fred. 
Då skref konungen, full af bekymmer, till den hem- 
niavaranite Erik sålunda: Jcäre son Erik. Vi äre nu i 
en sådan stor fara utsatte, att vi aldrig tillförene i en 
sådan nöd varit, och kunna oss icke nogsamt dcröfver 
beklaga. Gud allsmägtig må veta, hvad råd vi finna 
skola. Ty derest han icke besynnerliga vill göra oss 
hjelp och bistånd, så är del platt ute med oss. Käre 
son, hvar du hafver något oss till hjelp och bistånd, 
anlingep, med yttermera krigsmagi eller goda råd, så 
begära vi ganska kurligen, att du ville dig dcrom be- 
flila. Du* skall ock flitligcn förmana alla ordinär i- 
os *), att de allvarligcn tillsäga och på det högsta 
förmana alla kyrkoprcster, all förehålla menige man 
deras och allas våra synders straff; och att de troli- 
gen bedja Gud allsmägtig, detta straff åter nådeligen 
ifrån oss afvända. 

Denna stora fara försvann dock lika hastigt, som 
den kommit. Då ryssarne först kringrände "Wiborg, 
försumniode de alt bemägtiga sig ladugården, hvilkeii 
låg utanför slottet, och hvarest mycket hö var förva- 
radt. Andra natten efter ryssarnas ankomst beslölo 



*) Gustafs nya namn pä biskoparna 



188 

svenskarna att infora allt höet uti slottet, hvilket de 
också gjorde, och räckte delta körande niistan hela nat- 
ten igenom. Pet var skarp köld, men barvinter, så 
att höet måste köras på vagnar, och hela vägen mellan 
slottet och ladugården bestod af en lång kafvelbro; ty 
Wiborgs slott ligger på en ö, men ladugården på fa- 
sta landet. Härigenom uppkom ett stort buller och 
dån, som trängde ända till ryssarnas öron. De lyss- 
nade, men i den mörka natten kunde de ej utforska 
eller begripa orsaken. Slutligen, då bullret blef så 
långvarigt, inbillade de sig, att en stor svensk här till 
inånga tusende m^n inryckte på slottet. Hastigt bröto 
de deiföre ännu under nattens mörker upp, och tåga- 
de tillbaka till Ryssland. Kågra tusende lemnades qvar 
i lägret för att dölja de andras afgång; men Jakob 
Bagge gjorde om morgonen ett utfall, märkte då huf- 
vudhärens flykt och jagade de qvarlemnade med blodi- 
ga hufvuden efter. Så återvände hela den stora krigs- 
hären, utan att hafva uträttat något annat, än att på 
det grymmaste förhärjat de socknar, som lågo mellan 
Wiborg och gränsen. Det var den största krigshär, 
som ännu någonsin hotat Sverges gränsor. 

Den gamle konungen kunde ej ligtigt glädja sig 
öfver denuu lycka, ty han fruktade beständigt ett nytt 
lika öfvermägligt anfall. I denna tro styrktes han äf- 
ven af en komet, som då syntes; sjelf den katolska öf- 
vertrons fiende, var han dock ej fri från tidens vid- 
skepelse. Käre son, skref han till Erik, vi kunne dig 
icke förhålla, att en stor kometa hafvcr synts här 
uti Finland en lång tid, och hafver stått från nord- 
osten till sydcestcn. Efter nu sådana förskräck- 
liga himmelstecken pläga gemenligcn något ondt bety- 
da, derföre såge vi gcrna, att du ville låta genom or- 
dinär los förmana alla kyrkoprestcr till allmänneliga 
böner till den allsmägliga Oud, att han värdes nåde- 
ligen afvända hvad straff och plåga, som samma ko- 
meta bebådar. Gustaf fruktade, att ryssarna skulle öf- 
versvämma hela landet; ämnade derföre resa hem rundt 



189 

orakriug Bottniska viken, emedan Alauds haf var osä- 
kert för isens skull. Sedan, af fruktan för att blifva 
genskjuten i Österbotten af ryssarna, ändrade han före- 
sats, och for till Kastelholm på Åland; hvarifrän han 
skref till Erik om fartyg för sin öfverresa. Men det 
blef alltsammans öfverflödigt. 

Ryssarna läto förmärka, att de blifvit benägne till 
fred; Gustaf hade alltid varit det; sålunda drog det ej 
länge om, innan underhandlingarna kommo i gång. 
Ryssarna fordrade först, att konungen eller en af hans 
söner skulle sjelf komma och underhandla med stor 
furstens ståthållare i jNowgorod, ty storfursten var sjelf 
högt öfver alla konungar. De läto dock sedan beqvä- 
ma sig med mindre. Konungens svåger, Sten Eriksson 
Lejonbufvud, och erkebiskop Laurentius reste tillika 
med några andra till Moskau och afslutade med stor- 
fursten freden. Ibland andra ryssarnas fordringar var 
äfven , att Gustaf skulle låta slå hufvudet af Jakob Bag- 
ge, som de beskyllde för att hafva börjat kriget; och 
hvilken de både fruktade och hatade. Svenskarna ne- 
kade härtill. Man kora då ändlligen öfverens om det 
villkor, att gränsen skulle blifva som förut, och alla 
ömsesidiga våldsamheter vara förgätna; hvilken fred året 
derpå af ryska sändebudet uti Stockholm med kors- 
kyssniug bekräftades. 

Medan beskickningen var i Moskau, begärde stor- 
fursten att fa höra ett samtal mellan svenska erkebisko- 
pen och ryska patriarken om deras lära. De kommo 
båda upp på hofvet och skulle börja. Då blef det 
fråga om, hvad språk borde användas. Storfursten ön- 
skade ryska eller tyska, hvilka båda han förstod; men 
erkibiskopen kunde icke ryska, patriarken icke tyska. 
Då beslöts, att det skulle ske på grekiska, och storfur- 
stens tolk fick befallning att öfversätta det på ryska. 
Denne man var derlill alldeles för litet hemma i gre- 
kiskan; men vågade ej lör tsaren bekänna sin okunnig- 
het. Samtalet begynte och tolken öfversatte, så godt 
han kunde. Mänga gånger förstod han icke alls, hvad 



190 

de sade; men för att ej röja sin okunnighet talade han 
för storfursten hvad, som han tyckte passade någorlun- 
da ihop. Utom patriarken och biskop Agricola i Abo 
fanns ingen, som märkte hans list, ty endast desse 
tvenne kunde både ryska och grekiska. Patriarken leg 
dermed, ly han hade svårt att reda sig från erkebisko- 
pens invändningar. Agricola teg också länge; men då 
tolken slutligen en gång pratade alhlelcs i vädret och 
helt annat än de vördige fäderna, utbrast han i löje. 
Storfursten frågade och fick veta orsaken. Han bör- 
jade då sjelf skratta, befallte samtalet upphöra, och 
hängde en tung guldkedja öfver erkebiskopens axlar; 
han hade hela tiden fattat stort välbehag för dennes 
värdiga uppförande. 



FEMTIOWDESJUNDE KAPITLET. 

OM A^APNET TRE KROXOR. 

Det gick sent och svårt för danskarna att glömma 
den magt,, de haft öfver Sverge, likaså alt afsäga sig 
allt hopp derom för framtiden. Da Sverge förklarades 
för arfiike 1544, sågo de deruti ett stort hinder för 
unionens återupprättande. För att dock i framliden ej 
sakna all anledning dertill, beslöts, faslän hemligen, att 
de svenska Tre kronorna skulle införas i danska vap- 
net. Dock skulle det ske oförmärkt. Dä konung Kri- 
stian firade sin dotters förmälning 1548, lät han på 
hennes vagn måla det svenska vapnet Tre kronor, jem- 
te det danska och norrska. Delta var första försöket. 
Gustaf, underrättad härom, gjorde en allvarlig påmin- 
nelse; Krislian ursäktade det, som en småsak, en oskyl- 
dig frihet som målaren tagit sig, och härmed afstanna- 
de det den gungen. 

Medan Sverge var sysselsatt med ryska kriget, in^ 
fördes de tre kronorna allt mer i Danmark. Arfprin- 
sen Fredrik, ung och häftig, satte dem uti sitt sigill, 



191 

och en dansk adelsraan lät i sin stolthet förnimma des- 
sa ord, alt den borde hafva starka tänder och klor, 
som skulle utskrapa de Tre kronorna ur danska vap- 
net. Gustaf, nu så hindrad med ryska kriget, tog in- 
tet steg deremot. 

Men ändteligen år 1557 insattes de Tre kronorna 
i sielfva danska rikssignetet, och kommo snart som så- 
dana för Gustafs ögon. Då tog den gamle konungen 
ilJa vid sig. Han skref till Kristian och lade honom 
på hjertat och sinnet, hvad skäl han hade till detta 
förehaf vande. Hvarken han eller hans fader, konung 
Fredrik, hade förr nyttjat detta vapen. Konung Gu- 
staf hade regerat före både Kristian och Fredrik, ha- 
de hjelpt båda till regementet : i synnerhet Kristian. 
Konung Gustaf hade derföre af dem ingalunda vän- 
tat sig sådan lön, minst af Kristian, som borde min- 
nas Gustafs trohet under grefvefejden. Kristian svara- 
de undfallande, att de tre kronorna brukades endast 
som ett tecken af det gamla förbundet, ocii härvid förblef 
det; bägge konungarna voro gamla och älskade lugnet. 

Då Kristian dog 1559, begärde Gustaf af hans 
efterträdare Fredrik, att han skulle bortlägga de tre 
kronorna. Förgäfves. Ett danskt fartyg med detta 
uya tillökta vapen, raåladt på spegeln, uppkom till 
Stockholm, Prins Johan lät uti vredesmod hugga sön- 
der det förhatliga skilderiet, och en häftig ovilja upp- 
kom mellan begge folkslagen. Sedan de gamle dött, 
och unga konungar kommit på thronen, utbrast det 
snart i öppet krig, och båda rikenas innevånare finge 
sedan många år med sitt blod och sina tungt förvärf- 
vade egodelar betala konungarnas stolthet och äre- 
lystnad. 

FEMTIONDEÄTTONDE KAPITLET. 

OM PRINS ERIK, 

Den 13 December eller Lnciedagen år 1533, kl. 
9 e. m., föddes af Katrina af Lauenburg, prins Erik, 



192 

Gustaf Wasas äldsta son. Trenne dygn låg modern 
dervid i de svåraste plågor. Sista aftonen kopi konun- 
gens liftnedikus, som ock efter tidens sed var stjernty- 
dare, för att efterfråga hennes tillstånd. Då han i för- 
maket (lek höia, att forlossningen ej var förbi, utropa- 
de han: Faller alla få knä och heder med mig, att 
den icke sker på denna timman, ty på himmelcn äro 
så svåra och onda tecken, att föddes han nu, så blef- 
vc han allt Sverges rike ett sorgebarn. Och medan 
han ännu talade, föddes barnet, och dess skri hördes 
ut från sängkammaren. Den gången slog stjerntjdarens 
spådom olyckligtvis allt för väl in. 

Den unga konungasonen gaf det bästa hopp om 
sig, medan han växte upp. Han hade af naturen elt 
vackert och raskt utseende, en vig och stark kropp, 
öfvad genom härdad uppfostran. Såsom yngling öf- 
verträfTade han nästan alla sina jämnåriga uti vighet, 
kapplöpning, simmande, dans, boll- och toinerspel, och 
allehanda kroppsöfningar. Det var en lust, men tillika 
en förskräckelse att åskåda, huru han tumlade om med 
hästen. Afven med själsfÖrmögeuheter var han i rikt 
nintt utrustad, och blef en på sin lid utmärkt lärd her- 
re. Han skref en lätt och prydlig latin ; men i synner- 
het var han stark uti stjernkunskapen och matematiken. 
*Likt fadren älskade Erik tonkonsten mycket, och sam- 
manskref äfven sjelf musik; också verser, de bästa som 
finnas sedan den tiden. Hans lärare var först den af 
Lutter och Melanchton insände Georg Korrman ; sedan, 
då konungen behöfde denne i regeringen, fransosea 
Dionysius Beurreus och äfven den af Gustaf aldrig rätt 
lidna Göran Persson från Sala; dessa två sista prinsen 
lill föga båtnad. Beurreus fyllde hans hufvud med den 
då gängse stjernlyderi-vidskepelsen, och gaf lionom först 
det olyckliga förslaget, att fria till Elisabet. Göran 
Persson åter var den, som sedan lockade honom in 
uti så många farliga företag och gjorde hans regering 
så förhatlig. 

Erik sjelf hade äfven sina fel; och dem icke riu- 



193 

ga. Likt fadren var han häftig och misstänksam; likt 
modren nyckfull, omLytlig, stundom mjeltsjuk; derlill 
älskare af nöjen, och slösare. Eriks bollar blifva en 
gång hans gunsllingars guUäpplen, sade Gustaf, då 
Erik mjcket roade sig med bollspel Konungen öfver- 
flyttade så rajcket lättare missnöjet med modren på so- 
nen. Johan dereraot, barn af den älskade Margareta 
och henne lik, fick fadrens hela kärlek och förtroende. 
Erik märkte snart delta förhållande, och hans sinne för- 
bittrades både mot fader och broder. Det säges äf- 
ven, att Johans slägiingar hemligt underblåst missför- 
ståndet i hopp, alt den uppretade fadern skulle ute- 
stänga Erik och nämna Johan till sin efterträdare. Del- 
ta skedde väl icke, men den ga'nles partiskhet lade dock 
första grunden till det brödrahat, som sedan gjorde 
Erik till tyrann och Johan till brodermördare. 

Vid slutet af ryska kriget öfverlemnade konungen 
hela Finland åt Johan, att enligt Gustafs testamente 
derslädes styra och h;ifva silt fursteliga säte. Tillika 
började det underhandlas om ett giftermål mellan en 
pålsk prinsessa och Johan, genom hvilket allt dennes 
anseende steg mycket. Erik, afundsjuk häröfver, ön- 
skade också äga land att styra. Han erhöll Kalmar 
med dess län, måste likväl, innan han fick tillträda det, 
gifva sin försigliga fader en utförlig och edelig försäk- 
ran, att ingenting derstädes mot honom företaga. Vid 
den tiden Erik skulle fara dit ned, hände det sig, att 
han under nägon lek i slottssalen i Stockholm gjorde 
ett högt språng, och dervid stötte hufvudet ganska härdt 
mot en ljuskrona. Man tyckte sig finna, att de anfall 
af besynnerlighet och nästan vansinne, hvilka man för- 
ut, fastän sällan förmärkt, blefvo efter denna olyckliga 
stöt både tätare och våldsammare. 

Nedkommen till Kalmar, började Erik att derstä- 
des hälla ett lysande och lustigt hof. Många, förutseen- 
de den gamle herrens snara död, skyndade att ställa 
sig in hos den blifvande nya. De smickrade hans stolt- 
Fryxells Ber. 111. 9 



194 

het, uppretade hans bitterhet mot fadren och brödren, 
och dehogo uti hans många utsväfningar, hvilka sprid- 
de mycken förargelse kring landet, Erik utsatte spio- 
ner på sin fars alla yttranden och företag, och då Gu- 
staf lät något ord falla mot Erik, buro de straxt fram 
det. Den obetänksamme Erik dolde ej sitt missnöje 
deröfver, utan lät det utbrista både i häftiga ord och 
i sina bref till den gamle. Gustaf härmades högeligen. 
Det är mig fast misshageligt, skref han, alt du låter 
sådana paddor löpa med sina lögner för dig. Vi 
hunne, Gudi dess lof, nog skicka oss tillbörligt mot vå- 
ra barn, ändock vi icke så höglärde äro i det latin- 
ska tungomål, som du han vara. Det är ett gammalt 
ordspråk: uOm barnen också äro fyra och tjugu år, 
så är dock fadren äldst.» Erik började slutligen hålla 
möten med folket, insamlade penningar, samt utkräfde 
afven särskildt tro- och huldhetsed af adeln, allt utan 
fadrens vilja och vetenskap. Gustaf log delta illa vid 
sig. Fruktande uppror, inkallade han en stor hop ty- 
ska ryttare till sin lifvakt, och klagade högt och bit- 
tert öfver Erik, kallande honom för sin Absalon. Nära 
var, att denne blifvit förklarad arflös. Han räddades 
likväl och blef återtagen till nåd för mångas, i synner- 
het den af Erik så hatade hertig Johans förböner. Dock 
ökades ej brödrakärleken deraf. Att tacksamt erkänna 
en hatad fiendes välgerningar, dertill fordras en myc- 
ket högre och ädlare själ än prins Erik ägde, och de 
flesta äga. 



FEMTIONDENIONDE KAPITLET. 

OM PRmSESSAN CECILIA. 

Ar 1.559 om hösten blef prinsessan Katrina, den 
äldsta af konung Gustafs döttrar, förmäld med grefve 
Edzard af Ostfrisland. Hon var en god och förståndig 
furstina, dertill vacker och välskapad, liksom alla ko- 



195 

nung Gustafs barn. Främst i detta hänseende var dock 
fröken Cecilia, äfven utmärkt för sin qvickhet och lif- 
lighet. Hofvets skalder då för liden prisade henne 
skönare än Venus, och kunde ej nog lofsjunga hennes 
hvita hy, gullgula hår och glänsande ögon, och de för- 
säkrade, alt hennes själ var med dygder lika beprydd. 

Med grefve Edzard hade följt hans broder, Johan 
af Ostfrisldud, en ung, liflig och skön herre, derföre 
städse gunstling hos sin moder och hos qvinnor i all- 
mänhet. Han fattade snart behag till fröken Cecilia, 
hon till honom. De voro hvarandra lika till skönhet, 
qvickhet, äfven ålder; han 21, hon 19 år gammal. 
Städse såg man dem uti slottets salar tala och skämta 
med hvarandra; hoffolket spådde, att de en gång skulle 
blifva ett par, och konungen samt slägten ansågos ej 
vara emot en sådan förbindelse. 

Emedlerlid ledo bröllops-högtiderna till slut. Prin- 
sessans rikliga brudskatt var utbetalad, grefve Edzard 
skyndade på hemresan, och Cecilia samt Johan sågo 
med sorg afskedsstunden nalkas. Erik fick sig upp- 
draget att ledsaga de afresande till gränsen 5 och Ceci- 
lia utbad sig af fadren att äfven få följa sin syster dit. 
Den gamle, misstänkande ingen ting, gaf sitt bifall, och 
resan begyntes. Den gick långsamt. Ofverallt blef det 
resande furstliga herrskapet emottaget med högtidlighe- 
ter och stora gäötabud. De rika adelsherrarna, ofta 
nära slägtingar till bruden, ville bidraga till iiennes he- 
der och äfven landets, i synnerhet i ullänningarnes 
ögon. Efter en hel månads färd hade de resande ej 
hunnit längre än till Wadstena, hvarest de dröjde nå- 
gon tid, undfägnade af Gustafs tredje son, Magnus, se- 
dermera hertig af Östergötland. Emedlertid hade för- 
bindelsen mellan grefve Johan och fröken Cecilia blif- 
vit allt mer och mer förtrolig; snart brottslig, ty de 
liknade hvarannan afven i lättsinnighet. Cecilia, den 
höghjertade drottning Margaretas, den oförvitli^^e ko- 
nung Gustafs dotter, glömde slutligen både sin egen 
och sin slägts heder ända derhän, att hon i hemlighet 



196 

mottog nattliga besök af sin älskare. Vakten kring 
Wadstena slolt upptäckte först, huru han under de 
mörka nätterna klättrade på en stege upp till Cecilias 
fönster och suiög derin. De vågade ej angifva det, 
men ryktet spridde sig i staden och kom suart till 
Eriks öron. Han gick då till råds med sin broder, 
hertig Magnus och några andra herrar, och stannade 
Aid det beslutet, att söka öfverraska älskaren. Vakten 
befalltes hafva noga akt på fröken Cecilias fönster. Ef- 
ter tre nätter fingo de åter se grefven klättra in genom 
detsamma. Straxt togo de sakta bort stegen och un- 
derrättade Erik, att de hade fågeln fången i jungfru- 
buren. Erik och Magnus ville först sjeifva gå och ta- 
ga ut honom, men de andra afstyrkte det af fruktan, 
att de retade bröderna skulle skrida till blodsutgjutelse. 
I deras ställe sändes Karl de Mornaj? med några andra. 
De trängde hastigt in i Cecibas rum, och funno gref- 
ven uti en lätt och föga anständig klädnad. Erik lät 
straxt kasta honom i fängelse, och, som några tro, på 
det skamligaste handtera honom. Derefter skickade 
han honom fängslad genom hela landet upp till konun- 
gen tillika med bref och ett ordentligt protokoll om 
hela denna händelse. Grefve Edzard inställde sin af- 
resa för att söka bjelpa brödren, och kring hela landet 
blef stor uppståndelse och häpnad öfver denna skänd- 
liga sak. 

Den gamle fadren mottog med yttersta smärta un- 
derrättelsen om dollrens brott, utspridt genom sonens 
obetänksamhet. Vi hcdjc Gud, skref han till Erik, alt 
han ville hafva oss af drnna verlden, på det vi mage 
förskonas från sådana bedröfvclse af dem, som skulle 
oss mest hugsvala och trösta. Då emedlertid Erik 
hade kommit saken uti den ryktbarhet, att den ej mer 
kunde nedtystas, så måste Gustaf taga sig utseende af 
den största stränghet. Johan sattes i hårdt fängelse på 
Orbyhus, hans broder Edzard med sin gemål fick ej 
återvända till Stockholm, utan måste stanna på Wester- 
ås slott. De fingo väl sedan komma till konungen, då 



m 

de med knäfall bådo om Johans försköning, men fu- 
fängt. Del syntes, som den djupt förolämpade fadren 
ämnade straffa honom till lifvet. 

Då nu Erik förnam, att saken blef så allvarsam, 
och kanske insäg sitt eget förhastande, ville han godt- 
göra det igen. Han skref och sade öfverallt, alt gref 
Johan hade sökt någon af kammarjungfrurna, ej fröken 
Ceciha sjelf. För att försvara hennes heder mot det 
iråkade förtalet, lät han slå en skådepenning^ med hen- 
nes bröstbild på ena och Susanna i badet på andra si- 
dan. Cecilia var, skulle det betyda, lika oskyldigt 
förtalad, som fordom den sköna Susanna. Ingen trod- 
de honom. Mänga ullydde penningen som ett gäckerij 
Cecilias rykle var och blef förloradt. 

Emedlcrtid fick gamla grefvinnan af Oslfrisland 
veta, i huru stor fara hennes mest älskade son sväfva- 
de. Full af ångest, anropade hon många af de kring- 
boende tyska furstar om deras beraedling, och snart 
kom från dem det ena sändebudet efier det andra till 
Stockholm för att utverka Johans befrielse. Gustaf 
hade ej annat att göra än bifalla deras begäran. Men 
förut måste grefve Johan upp för konungen.' Denue 
mottog honom, omgifven af sina söner Johan och Mag- 
nus samt rikels råd och de högste hofmännen, och i 
deras närvaro mäsle han aflägga en högtidlig ed på bå- 
de sin ocli prinsessan Cecilias oskuld. Härefter blef 
han förklarad fri, och hastade utur riket. 

Eriks beständiga tilllagande obelänksamhet och bit- 
terhet mot fadren ökade med hvarje år dennes bekym- 
mer. Cecilias vanlicder tågade slutligen sorgekalken 
och gjorde året 1560 till det billrasle, likasom det si- 
sta. Denna olycka träffade Gustaf djupt. Straxt vid 
första underrättelsen kallade han sin biktfader, mäster 
Johannes *) till sig. Då denne kom, trädde konungen 
emot honom med dessa ord: O, Johannes, min själ 
är bedröfvad allt intill döden; hvarvid tårarna bruslo 



*) Han var pastor i Storkyrkan. 



198 

honom ur ögonen. Stundom utbröt hans fordna häf- 
tiga sinne uti vrede mot de två vanartiga barnen. Stun- 
dom åter bjöd han till att med undergifvenliet foga sig 
i sin olycka. Så stod han en gång och betraktade den 
böjda regnbågen, och begynte dervid tacka Gud, som 
genom oljckan hade likaså kufvat hans fordom höga 
och hårda hjcrta. De stolla och oböjda, sade han, 
Jiänna icke himmelens nåd. Vrede och undergifvenhet 
vexlade i hans själ; sorgen satt alltid qvar, och tärde 
på hans Ijnne, helsa och lefnadstråd. Hans betjening 
öfverraskade honom stundom, samtalande med sin un- 
ga drottning, och de märkte både af rösten och ögo- 
nen, att han gråtit. Af enskilda uppsnappade ord för- 
stodo de, att det var barnens uppförande, som prässat 
fadrens tårai'. Han föll slutligen i en svår sjukdom, 
från hvilkea han väl åter på en kort tid tillfrisknade, 
men som snart återkom och lade honom i grafven. 

Grefve Johan skyndade från denna olyckliga färd 
tillbaka till Ostlrisland. Han biff aldrig förmäld; ja 
han afskydde från denna stund allt sällskap med qvin- 
nor. Då Cecilia såsom gift kom för att besöka sin sy- 
ster Katrina, undvek han hennes samtal och åsyn. För 
öfrigt lefde han älskad och vördad af de olyckliga, i 
synnerhet af dem, som för tros- saker förföljdes, h vilka 
hos honom städse funno skydd och försvar. 

Vi vilja här äfven förtälja Cecilias lefnad och slut; 
det var likt begynnelsen. Efter konung Gustafs död 
glänste hon ännu en tid uti Eriks lysande och lättsin- 
niga hof, sjelf lysande och lättsinnig Hennes skönhet 
och rika hemgift lockade likväl friare. En pålsk gref- 
ve af Teczin ansågs vara gynnad af henne ; men icke 
af Erik. Han dog på en af sina friare-resor. Storfur- 
sten i Ryssland friade sedan, men fick afslag både a£ 
Erik och Cecilia. Slutligen blef hon förmäld med Kri- 
stoffer, markgrefve af Baden, hvilken då länge varit i 
svensk tjenst, och sålunda väl visste Cecilias fel. Han 
fick dyrt betala sitt oförstånd. Cecilia trifdes aldrig 
hemma, utan var beständigt på resor, öfverallt i bör- 



jan väl emottagen för slägtens anseende och egna be- 
hag, men snart föraktad för sitt dåhga uppförande. 
Under dessa resor förspillde hon helt och hållet både 
rykte och förmögenhet. Hela den slora hemgiften var 
nära slut, då hennes man 1575 dog, sedan han länge- 
sedan erfarit hennes otrohet. Efter hans död öfvergick 
hon till katolska kyrkan, erhöll derföre understöd af 
Johan den tredje, men sönk småningom ned till den 
föraktligaste lefoad och största fattigdom. 

Hennes barn blefvo alla olyckliga eller brottsliga. 
Edvard, den äldste, en våldsam^ orättvis, utsväfvande 
herre, var känd under namn af den galne markgref- 
ven. Han föll slutligen rusig utför en trappa och bröt 
halsen af sig. Den andre, Kristoffer, var halt och blind. 
Den tredje, Filip, hade en beständigt orolig lefnad. 
Den yngsta hette Johan Karl, och blef Malteser- ridda- 
re. Vid 23 års ålder kom han till Antwerpen 1594, 
hvarest han fann sin nu femtiofyra-åriga moder, som 
fortsatte sitt skändeliga lefnadssätt. Hau begärde och 
erhöll magistratens tillåtelse att föra henne dädan. So- 
nen dref då modren ut från hennes herberge, och då 
hon gjorde motstånd, sparkade han henne och drog 
henne vid det fordom besungna gula håret ut efter ga- 
tan, oaktadt hennes jemmerskri, och handterade henne 
SH våldsamt, att hennes ena arm rycktes ur led. Här- 
efter instängde han henne på landet frän menuiskors 
ögon. Modrens nesa och kanske ånger öfver egen 
hårdliet verkade dock så på honom, alt han från den- 
na stund föll i en tvinsot, som snart lade den förut 
blomstrande ynglingen i grafven. Cecilia lefde sedan 
utan man, utan barn, utan anseende, utan skydd. Del 
är till och med obekant, huru och på hvad ställe hon 
tillbragt de sista åren af sin lefnad. En ringa anteck- 
ning underrättar oss blolt, att hon dött 1627. Hon 
var då ålliosju år gammal. 



200 



sextionde; kapitlet. 

ERIKS FRIERI TILL ELISABET. 

Uti England regerade på denna tiden en drottning, 
benämnd Maria. Hon var förmäld, men barnlös, hvar- 
före S)'Stern Elisabet skulle blifva bennes efterträdare 
på tronen. Maria betraktade Elisabet med misstroende 
ocb hätskhet, så att denna sedndre måste lefva liksom 
uti ett fängelse på ett ensligt slott; men äfven härifrån 
spridda sig vida hennes rykte och beröm, icke så myc- 
ket för skönhet, som icke mer för förstånd, kunskaper 
och djgd. Mänga bland Europas furstar kastade sina 
blickar på en sådan arftagarinna till ett sådant rike, 
och det förspordes ingen brist på höga friare. Bland 
dem var äfven prins Erik. Hans lärare, Dionysius Beur- 
reus, som med den reformerta Elisabet ville införa hen- 
nes religion, bragte honom först på denna tanke; den 
unge herrens egen njutnings- och ärelystnad fastade 
honom dervid. Hans inbillning lockades nemligen bå- 
de genom öfverdrifna målnmgar om Elisabets behag, 
och af tanken att blifva konung öfver tvenne riken, 
och med häftighet och ifver begärde han fadrens bifall 
lill delta förehafvande. Den gamle ogillade förslaget. 
Om äfven, sade han, Erik erhåller Elisabet, hvilkeC 
jag dock icke tror, så torde det lända båda rikena 
mera till skada än gagn. Men Erik var bäruti så yt- 
terst envis och häftig, att Gustaf slutligen måste gifva 
efter, och ständerna gåfvo då också snart sitt bifall. 
Dionysius Beurreus först och sedan Sten Eriksson Le- 
jonhufvud utsändes till England. Eliiabet svarade i 
början undvikande, men sedao, att hon ansåg lyckligast 
ständigt lefva ogift. Med detta svar återkom Sten Eriks- 
son, och Gustaf ville ej mer höra talas om saken. 

Emedlertid dog drottning Maria i England ocb 
Elisabet uppsteg på tronen. Eriks äregirighet blef 
härigenom än mera retad. För att med större fram- 



201 

gång kunna fria till en drottning, antog ban från denna 
tiden titeln arfkonung. Hans förtrogne DionjsiusBeur- 
reus, hade stannat qvar i London, lefde der uied stor 
ståt och höll öppen taQel pa Eriks bekostnad. Beur- 
reus sökte beständigt tillfälle att t&la med drottningen 
om sin herres sak; och alla vänliga ord, som den slu- 
ga Elisabet då och då lät undfalla sig, uppsnappades af 
Beurreus, sammansattes och berättades för Erik, såsom 
osvikliga bevis pä hennes tillgifveuhet. Denne i lätl- 
trogen glädje utverkade åter hos sin fader en ny be- 
skickning. Gustaf R.OOS, Karl Gera och Karl de Mor- 
nay afFardades. Erik misstänkte, att brödren Johan af 
atund motarbetade detta giftermål; men tverlom. Jo- 
han gynnade detsamma på det högsta. Han gjorde allt 
för att öfvertala fadren till bifall, och åtog si^ att sjelf 
resa till England i denna sin broders sak. Man miss- 
tänker att deu sluge Johan gerna sett Erik uppstiga på 
Englands tron, för att sjelf sedan så mycket lättare 
uppsvinga sig på den svenska. Högst ogerna ville Gu- 
staf sända sin mest älskade son ifrån sig, men den ål- 
driges beläuksamhet måste vika för ynglingarnas ifver. 
Johan utrustades på det dyrbaraste, och afreste i Sept. 
1559. Till denna sorg kom äfven det för konung Gu- 
staf ej ringa påkostande, att nemligen nödgas utbetala 
så stora pennin^esummor, ty dessa friare-resor gjorde 
djupa hål uti herr Eskils gemak. Kostnaderna, i sig 
sjelfva nog stora, ökades ej lilet genom Eriks obetänk- 
samhet. Förledd af Beurrei bref, ansåg han giftermå- 
let så säkert, att han till detsamma beställde uti Ant- 
werpen 100 de präktigaste och dyrbaraste klädningar. 
Då Johan kom till London, blef han på det bästa 
sätt emottagen af Elisabet, men kunde af henne intet 
bestämdt svar erhålla An talade hon om sin veder- 
vilja för giftermål, än om, huru svårt det var att gifta 
sig med den, man ej sett. Om konung Eriks förträfl- 
ligheter yttrade hou sig dock alltid med höga loford, 
prisande sig lycklig alt erhålla en sådan herre, om hon 
någonsin skulle förmäla sig. Svenska sändebuden foro 



202 

nu tillbaka, det ena efter det andra, utan att vela nå- 
got rikligt besked. Hemkomne, kallades de först till 
Erik, alt aflägga räkenskap, och föreskref han dera, 
hvad de sedan skulle för konungen, hans fader, förtiga 
eller berätta. På sådant sätt sökle Erik föra den gam- 
le bakom ljuset, sig sjelf till största skada. Det lycka- 
des dock icke länge. Snart kommo bref från Elisabet 
till både Erik och Gustaf, begge slutande med den för- 
klaring, att hon städse ville lefva ogift, hvarförutan hon 
särskildt bad Gustaf, att, som en högt upplyst herre, 
söka en annan brud åt sin son. Gustaf insåg nu tyd- 
ligt, att härvid ej var något mer att göra, och skref ett 
långt bref till Erik, föreställande honom alla farligheter 
härvid, uppräknade de dryga penningesummor, som för 
denna angelägenhets skull voro utbetalade, och afslyrk- 
te honom från alla ytterligare friare-försök på det stäl- 
let, inskärpande tillika, alt Svergcs arfkonung ej bor- 
de behöfva tigga sig till en brud. Fåfängt. En tid 
derefter kom äfven Sten Eriksson Lejonhufvud hem fråa 
England. Honom mötte straxt tvenne bud, ett från 
Gustaf och ett från Erik; båda befallte, att först och 
straxt få tala med honom. Herr Sten reste till Gu- 
staf och berättade der, huru föga hopp han hade om 
frieriets framgång. Ofver detta konungens och Sten 
Erikssons forhållande blef Erik ganska uppretad, och 
beklagade sig derölver med många och bittra ord. 

Sten Eriksson hade sagt, alt drottningen uti Eng- 
land aldrig skulle gifva Erik ja, så framt denne ej med 
sin egen person kunde helt och hållet hänföra hennes 
hjerta. Straxt var Erik färdig med nya förslag. Han 
skulle sjelf resa öfver till England; men okänd, och 
förklädd till en främmande herres tjenare, så ville han 
inlaga för sig Elisabet. Alla hans vänners varningar 
och föreställningar voro fåfänga. Slutligen kom försla- 
get för konungens öron. Han förböd straxt hela resan 
såsom ett vådligt och föga betänkt förelag. 

Sedan Johan länge hade varit uti London och der- 
Slädes fått många fagra ord, men intet bcslämdt löfte 



203 

måste han slutligen vända hem igen. Vid afresan lät 
han med konungslig frikostighet utströ siUverpenniiigar 
bland folket. De skola förvandlas till guld, sade han, 
då min broder sjelf kommer hit. 

Johan berättade, att drottning Elisabet hade en 
gång sagt tili honom: all hon väl icke hade någon 
håg för giftermål; men, alt hon likväl ej kunde sva^ 
ra för hvad, som skedde, om Erik sjelf komme för 
hennes ögon. Dessa ord upptände åter dennes hopp. 
Fast med mycken möda, utverkade han sig slutligen fa- 
drens bifall till en resa i egen person till England. 
Denna blef väl uppskjuten den ena gången efter den 
andra, och slutligen alldeles inställd, men det kostsam- 
ma, fåfänga och efter så många afslag förnedrande frie- 
riet fortfor länge, äfven sedan Gustaf dött, och blef en 
icke obetjdlig orsak till Eriks sednare olyckor. 



SEXTIONDEFÖRSTA KAPITLET. 

OM KOXUNG GUSTAFS ÅLDERDOM. 

Alltifrån drottning Margaretas död märkte man 
förändring i konungens krafter och lynne. Ännu mer 
efter det bekymmersan)ma ryska kriget och hjerlesor- 
gerna af Erik och Cecilia. Härtill ålderdomens vanli- 
ga olycka. Han såg sina ungdoms- och mannaålders 
vänner falla undan. Den älskade Margareta först; se- 
dan 1554 Lars Siggesson Sparre, den trogne vännen, 
bepröfvad i mot- och medgång. Så Måns Johansson 
Natt och Dag, Axel Bjelke, Johan Turesson Roos och 
flera af nans jemnåriga. Ar 1559 dogo slutligen, inom 
kort lid, hans svåger och granne, Kristian den tredje, 
hans fordna motståndare, den gamle Kristian Tyrann, 
och sist den ädla fru Kristina Gyllenstjerna. Konun- 
gen blef ensam qvar, likt ett gammalt återståndstiäd 
bland det unga uppväxande slägtet. 

Bekymmer och ett ihärdigt arbete hade uttömt 



204 

bans krafter; kanske i förtid. Haus fordom starka 
minne förslappades. Man märkte, alt han famlade ef- 
ter namnen och ändrade sina befallningar, en förut högst 
ovanlig sak, Hans Ijnne blef allt mera svårt och oro- 
ligt; han knotade öfver sina embetsmän, särdeles fog- 
darna, och sade sig vara en i allo oljckliig man. Då 
Ull ingen kunde göra honom i lag, måste slutligen bikl- 
fadren taga bladet från munnen. Vid ett skriftermål 
föreställde han konungen, huru föga orsak han hade alt 
gräma sig", huru Gud i så mång måtto och så under- 
barligen hade välsignat honom, att han borde förr med 
gladeligt hjerta tacka för sådan nåd, än med otillbörli- 
ga klagomål synda mot Gud och uttrötta sina medmen- 
niskor. Gustaf tog emot förmaningen med ödmjukhet, 
efterskänkte mycket af de förut så strängt ulkräfda skat- 
terna, och tystnade med sin klagan; men den fordna 
munterheten återkom aldrig. Han fann ej mer något 
nöje uti sin förut så omtyckta luta och skickade alla 
sina musikalier och instrumenter till sönerna. Uti allt 
såg han förebud till siu död. En komet syntes i Au- 
gusti 1559, och några vådeldar och andra olyckor stöt- 
te tillsamman. Dd gäller mig, sade han, Gud unne 
mig lid all bereda mig. Nyårsdagen 1560 sade han: 
Dclla år blifver milt sista. Dem, som spå af sljer- 
norna, behöfver jag icke. Jag känner de förebådan- 
de planeterna i min egen kropp. 



SEXTIONDEANDRA KAPITLET. 

KONUNG GUSTAFS SISTA TAL TILL j^^VEA 
RIKETS STÄNDER. 

Erik yrkade allt jemnt pu sin resa till England, 
sa att fadren nödvändigt måste samlycka dertd). För 
denna angelägenhets skull, samt äfven för att låta be- 
kräftd sitt testamente, lät Gustaf påbjuda en allmän 
Ständernas sammankomst till Stockholm i Juni månad. 



, 205 

Den 25 uppkallades de på rikssalen. Då de voro sam- 
lade, inträdde konungen, åtföljd af sina söner. Han 
uppsteg och satte sig på tronen. De tre äldre sönerna 
stodo hvar efter annan vid venstra sidan: den yngsta 
tioåriga Karl vid fadrens fötter. Då tog konungen till 
orda, som följer: Jag vördar Guds mag(, som i mig 
åter på Sverges gamla tron upph/flat Svcrges gamla 
konungaslägt från Magnus Ladulås och Karl Knuls- 
son. De bland eder, som något till ålders komne äro, 
hafva Ivifrclsulan förnummit, huru vårt kära fäder- 
nesland förut i många hundrade år varit i stort elände 
och betryck under främmande herrskap och konungar, 
enkannerligen under den omilde tyrannen, konung Kri- 
stian, och huru det täcktes Gud genom mig befria 
oss från delta tyranni. Derförc bör oss, hög och låg, 
herre och tjcnare, gammal och ung, samma gudomliga 
hjelp aldrig förgäta. Ty, hvad man var jag, att för- 
drifva slik mägtig herre, den der ej allenast regerade 
öfver tre konungariken, utan ock var med kejsaren 
och de väldigaste furstar nära förbunden och befryn- 
dad? Ej kunde jag mig denna ära föreställa, då jag 
i skog och ödcfjell måste sticka mig undan för fien- 
dernas blodtörstiga svärd. Men Gud drcf verket och 
gjorde mig till sin underman, på hvilken hans alls- 
mäglighet skulle uppenbar varda; och må jag väl 
likna mig vid David, hvilken Gud från en ringa herde 
gjorde till en konung öfvcr allt folket, fjärvid hrusto 
honom tårarna utur ögonen. 

Jag tackar eder, trogna undcrsåtare, att i mig 
till konungslig höghet velat upphöja, och till en stam- 
fader i edert konungahus. Ej mindre tackar jag eder 
för den trohet och bistånd, som i mig bevisat hafven 
ull min regering. Alt under denna tid Gud låtit sitt 
rena och klara ord inkomma, och att han också uti 
timmelig måtto riket med allsköns välsignelse begåfvat 
hafver, såsom nu för ögonen är, derföre skola vi, 
gode män och undcrsåtare, alla med största tacksam- 
het och ödmjukhet gifva Gudi ärona. 



206 

Det är mig nogsamt heJcanl, alt jag i mångas 
sinne varit en hård konung. Men de lider skola 
komma, då Sverges barn skulle vilja rifva mig upp 
utur mullcn, om del i deras makt slode. Dock må 
jag icke blygas all bekänna mcnsklig svaghet och 
skröplighet, ty ingen är fullkomlig och ulan bräck. 
Derföre beder jag eder, alt i såsom trogne underså- 
tare viljen för Kristi skull förlåta och öfverse ehvad 
brist, som varil med min regering. Uppsåtet hafvcr 
alltid varit till rikets och dess innebyggares bästa. 
Mina gråa hår, min skrynkola panna bära nog vittne 
om de många faror, vedervärdigheter och bekymmer, 
jag under min fyrtiåra regering utstått. 

Jag vet nog, att de svenske äro snara till att 
samtycka, sena till alt ulransaka. Jag kan ock grannl 
förutse, att många villoandar framdeles varda upp- 
kommande. Derföre beder och förmanar jag eder: 
håller eder hardt vid Guds ord, och förkaslerj hvad 
dermed icke öfverensslämmer. Våren öf ver heten hör- 
samme, sins emellan enige. Min lid är snart förbi. 
Ej tarfvas mig derom stjernor eller annan spådom. 
Jag känner i min egen kropp tecken, all jag snart 
skall gå hädan, och för Öfvcrkonungcns fötlcr ned- 
lägga och redogöra för Svea rikes härliga men för- 
gängliga krona. Följen mig då med edra trogna 
förböner, och när jag laggl mina ögon iillsammans, 
så låten milt stoft hvila i fred. Härvid sträckte han 
ut sina händer, för sista gången välsignande sitt folk. 
Hans gråa hår, hans fallna men dock majestätiska ut- 
seende, tårarna, som stundom kommo honom i ögo- 
nen, hans behagliga men nu af ålder och rörelse dar- 
rande röst, och slutligen den tanken, att de nu skulle 
för alllid förlora denne deras fader, lärare och välgö- 
rare; allt detta väckte den djupaste rörelse hos hela 
församlingen. Tårarna strömmade frän hvarje öga, 
och med möda kunde de hindra sina snjftningar alt 
förtaga ljudet af den älskade rösten. Gustal steg upp, 
och stödjande sig på sina båda äldsta söner^ vandrade 



207 

han utj ^ände hufvudet då och då, tagande med nick- 
ningar och tårfulla ögon ännu en gång det sista afske- 
det. Församlingen följde honom tätt efter; de som ej 
kunde det, följde dock. med sina blickar hans gråa 
hufvud under tårar och tusende välsignelser. 



SEXTIONDETREDJE KAPITLET. 

OM GUSTAF WASAS DÖD. 

På denna riksdag blef konung Gustafs testamente 
af hans söner och undersåtare antaget och besvuret. 
Gustaf öfverlemnade sedan regeringen åt Erik. Som 
denne oaflåtligt yrkade att få resa till England, så blef 
det äfven beslämdt, att i fall konung Gustaf under 
Eriks frånvaro folie undan, skulle hertig Johan under 
tiden föra riksstyrelsen. 

Den 14 Augusti tog Erik afsked af sin far för att 
anträda resan. Den gamle förmådde ej följa honom 
ned af slottet; men, då om någon stund kanonernas 
dunder förkunnade Eriks afresa, föll fadren uti sådan 
ångest, alt han kände sig illamående. Sorgen och sjuk- 
domen ökades dagen derpå, då grefve Johan af Ost- 
frisland måste, som förbeniäldt är, inför hela hofvet 
aflägga ed på sin och prinsessan Cecilias oskuld. Den 
gamle kunde ej bära allt detta; han lades på eftermid- 
dagen till sängs. Det blef hans dödsbädd. Sjukdo- 
men var i början lik den, han nyss förut hade haft; 
men tilltog snart och kunde icke dämpas. Den 25 
Augusti lät han kalla för sig sönerna, Johan, Magnus 
och Karl. Han förmanade dem till enighet, och på- 
minde dem, huru sönerna efter Magnus Ladulås genom 
inbördes afund vållat rikets ofärd och konungahusets 
fall. Yiljen i, sade han, behålla inom eder slägl kro- 
nan, sä skolen i också ära och lyda den, som henne 
bär; och alltid främja hvarandras bästa. 

Konungens läkare, Le Palu; var i början borta. 



208 

Biktfadern, magister Johannes, tillkallades och började 
med en lång förmaning om tålamod. Konungen aibröt 
honom och begärde i dess ställe läkemedel för en sjuk 
mage och elt brinnande hufvud. Magister Johannes 
grep sig an, så godt han kunde, men fåfängt. Snart 
kom Le Palu, men äfven hans hjelp var förgäfves. 
Gustaf sjelf skämtade så åt deras bemödande, att de 
närvarande måste le deråt. Under sin sjukdom var 
han annars ojemn och ofta ganska kinkig. En gång då 
hertig Magnus, som var en oförarglig, men föga duge- 
1ig yngling, kom in, sade han; Du är mig kär, du 
har aldrig förlamat mig. Han klagade en gäng, att 
till och med hans barn skjdde honom. Drottnmgen 
svarade då: Talcr icke så, min herre! De vilja gerna 
vara här, men eders nåde förlörnas slraxl och tillta- 
lar dem så hårdl, alt de med tårar frukta sig ej 
kunna vara sin fader i lag. Han hade förut, innan 
sjukdomen tilltog, sjelf föreskrifvit, på hvad sätt magi- 
ster Johannes skulle bereda honom till döden. Den 
23 September blef han ganska hårdt angripen, och 
begärde att få bikta. Då Johannes allvarsamt och länge 
förehöU honom hans menskliga ofullkomlighet, afbröt 
honom konungen, sägande: Du har nu nog skärpt la- 
gen emot mig, del är nu lid all med evangelium trö- 
sta elt qvidande samvete. Sedan begick han nattvar- 
den, lät sätta några fångar på fri fot, och bad de när- 
varande förlåta, hvad han mot dem brutit. En liten 
stund derefter inkom hertig Johan, för hvilken konun- 
gen berättade, alt han nu gjort sin trosbekännelse. 
Hertigen bad honom hälla sig dervid fast och stadig. 
Fadren, som ej mer förmådde tala, begärde en penna, 
och skref orden: En gång säga och dervid blifva, är 
bättre än hundrade gånger tala. Hans hand förmådde 
ej skrifva till slut det välkända ordspråket. Hertig Jo- 
han emoltog och förvarade sedeln; dock icke lärdomen. 
Hos konungen voro mest inne, utom läkarna, ma- 
gister Martinus, kyrkoherde i Uppsala, riksrådet Sten 
Lejonhufvud, biklfadren magister Johannes och erkebi- 



209 

skop Laurentius Petri, dessa skiftevis; drottning Ka- 
trina beständigt. Hon hade aldrig under hela sjukdo- 
men varit Irån konungens sida. Den 27 September 
fick hon slutligen af läkaren det svar, att konungen ej 
mer kunde vederfas. Samma dag sjuknade äfven hon; 
men kunde ej öfvertalas att lätj fljtta sin säng utur 
konungens rum, och ständigt voro hennes ögon fastade 
på honom. Den 28 lag han mest stilla, ville ej mer 
taga in något, tecknade blott åt sin biktfader, att denne 
skulle tala till honom. Hela natten till den 29 låg 
han uti dödlik dvala. Då och dä lutade sig magister 
Johannes ned till hans hulvud och läste sakta tröstande 
språk utur den Heliga Skrift. Slutligen fram på mor- 
gonen, sade Sten Eriksson Lejonhufvud: Del är för- 
gdfves allt, hvad i talen; herren kan ej mer höra nå- 
got deraf. Magister Johannes åter päslod, alt konun- 
gen ännu förstod dem. Plan lutade sig ned, sägande 
något hö^re: Min herre! tron i på Jesum Kristum 
och hörer i milt tal, så gifter oss något tecken der- 
till. — Ja, svarade konungen till allas häpnad med 
hög röst, och efter några andedrag var han död. Det 
var 15G0 den 29 September klockan åtta förmiddagen. 
Uti December firades den högtidliga likbegängelsen. 
De tvänne förut aflidua drottningarna voro bisatta i 
storkyrkan, men hämtades derifrån för alt, tillika med 
konungen föras till Uppsala. Tåget utgick den 17 
December från Stockholm. Först en tropp soldater, 
derpå studenter och prester, sjungande psalmer; sedan 
alla svenska landskapens fanor, burna af dertill förord- 
nade adeliga herrar, hvaribland sist Birger Grip med 
riksfanan 5 derefler Gabriel Oxenstjerna med bjelmen, 
Ture Bjelke med harnesket, Svante Sture med svärdet 
och Gustaf Roos med hästen. Sedan konungens lik, 
buret af de förnämsta bland preslerskapet; derna ko- 
nung Erik, följd af sina bröder, sedan rådsherrarna, 
så enkedroltniugen med allu fruntimren, sedan adeln, 
borgare m. m. Tåget gick långsamt. Under nätterna 
insattes det kungliga liket i kyrkor, och hvarje natt 



210 

vakade tre biskopar och trettio prester öfver detsamma. 
Den 21 Dec. intågade de i Uppsala och till dorakyr- 
kan, åtföljde af eu otalig folkmängd. Tvenue predik- 
ningar höllos. Derpå bars kistan af riksråderna ned 
uti grafven, och erkebiskopen förrättade jordfästningen. 
När den var slut, stötte Svante Sture trenne gånger 
svärdet mot stengolfvet, utropande h varje gång: Nu är 
konung Gustaf död! Derpå lemnade han svärdet åt 
Erik, hvarvid pukor och trumpeter dånade uti kyrkan 
och kanonerna utanför. Sedan gick tåget ut igen och 
skildes. 

Uti Uppsala domkyrka, den största och förnämsta 
i riket, ligger konung Gustaf begrafven. Hans hvilo- 
plats är uti det öfversta koret, inom högaltaret. Ofver 
grafven lät konung Johan resa en minnesvård, ofvanpå 
hvilken konungens bild i kroppsstorlek ligger, emellan 
hans båda första gemåler. En eldsvåda har stympat 
minnesvården. Minnet blifver oförgängligt. 



211 

OM KONUNG ETxIK DEN FJORTONDE. 

FÖRSTA KAPITLET. 

OM KONUNG ERIK. 

rLrik hade på sin friareresa till England hunnit nära 
Elfsborg, då han fick underrättelse om konung Gustafs 
frånfälle. Slraxt begaf han sig på återvägen till Stock- 
holm. Det gick långsamt, tj allestädes, der han drog 
fram, stämde han folket sig till mötes, och mottog af 
dem tro- och byllningsed, likasom hade han gjort sin 
Eriksgata. Han ville nemligen försäkra sig om deras 
trohet, ty redan fruktade han hemligt sina bröder, i 
synnerhet hertig Johan. Af denna orsak skickade han 
också några tillgilna tjenare till de förnämsta slotten, 
alt bemäktiga sig dem. För alt på sin sida vinna adeln, 
som var närmare slägt till hertigarna, utgaf han en för- 
ordning, hvarigenom det tilläts för alla herrar, att återfå 
de egendomar, som de kunde bevisa sig hafva med 
orätt förlorat vid gamle konung Gustafs räfst. Den 30 
November höll han slutligen sitt inlag i Stockholm. 

ANDRA KAPITLET. 

OM KONUNG ERIKS SAMTIDA. 

Genom Kristian Tyranns blodbad och katolska 
prästernas rofgirighet hade de adeliga herrarna blifvit 
både få och fattiga. Under Gustafs tid hade de an- 
senligen tilltagit både till antal och rikedom. 



212 

Den förnämsta bland dem var Svante Sture, både 
genom förfäders ära, egen oförvillighet och svågerska- 
pet med den allidne konungen. Han var en from och 
redlig herre; hans maka, Märta Lejonhufvud, deremot 
stolt och tiiltagsen ; kallades också vanligen kong Märta. 
De hade tillsammans mänga barn. Döttrarna blefvo 
gifta med de förnämsta herrar, tre med Bjelkar, en 
med Erik Stenbock och en med Gustaf Baner. Sö- 
nerna artade sig väl. Denna slägten bodde på Hör- 
ningsholm i Södermanland. 

På Rj/dboholm bodde Peder Brahe, en lärd, red- 
lig och sparsam herre, ansedd för sin gamla ätt och 
sin duhbla slägtskap med gamle konungen. Han var 
nemligen Gustafs sjsterson, och tillika svåger, ty han 
var gift med Beata Stenbock, drottning Katrinas syster. 

Gamle Gustaf Olofsson Stenbock, på Torpa, lefde 
ännu. Döttrarna hade fått förnäma giften; sönerna voro 
stolta öfver sitt svågerskap med gamla konungen, der- 
till häftiga och råa, i synnerhet Olof. 

Gustaf Wasas svåger, Sten Eriksson Lejonhufvud, 
var en på denna tiden högt ansedd herre, äfven för 
sin egen klokhet och erfarehet. Ehuru morbroder till 
hertig Johan, visade han sig dock trogen mot Erik i 
det längsta. Hans gemål var Ebba Liljehök, dotter af 
den halshuggne Mäns Bryntesson och af Ture Jönssons 
syster. Det ärfda hatet mot Wasarna ökades än mer 
genom hennes eget lynne. Hon var nemligen känd öf- 
ver hela riket för sin trätlystnad, girighet och högmod, 
samt omtalades alltid under namn af gref Ebba. Barn 
och barnbarn ärfde lynnet efter henne och utmärka sig 
som sådana i sednarc tider. Denna slägten bodde på 
Gräfsnäs. 

Kristina Gyllensljerna efterlemnade med sin sed- 
nare gemål, Johan Turesson Roos, en enda son, herr 
Gustaf, hvilken, såsom förut är omtaladt, blef gift med 
Cecilia Stenbock. Han var en klok herre, men dog 
snart, och denna förut så mägliga slägt sönk derefter i 
obetydlighet. 



213 

Ifrån sin faders tid ärfde konung Erik många 
skickliga och trogna enibetsmän både i rådkammare 
och falt. De förre hafve vi här ofvan omtalat. Bland 
de sednare märkas Jakob Bagge, INils Boje, RIas Kri- 
stersson Horn och dess farbror Henrik Klasson. Men 
från sin egen ungdomstid hade han äfven många gunst- 
lingar. Bland dem märkas den sluge ^Vils Gyllenstjerna, 
som sedan blef rikskansler; Eriks fordna lärare, Dio- 
njsius Beurreus, som nu blef riksråd; Karl de Mor- 
nay, en fransman, stolt, ihärdig och tapper, samt Erik 
trogen i döden. Men högst bland Eriks gunstlingar 
stod Göran Persson. Han var son af en prest från 
Sala, hvilken vid reformationens början gift sig. Eme- 
dan sådana äktenskap af många ännu ansågos olofliga, 
så blefvo barnen föraktade, och Göran Persson fick 
ofta hålla till godo spenamnel Oöran Preslekläpp, Ge- 
nom trägna studier och utländska resor förskaffade han 
sig utmärkt stor både lärdom och skicklighet i alla 
ärender. Härigenom och medelst sitt inslällsamma vä- 
sende, hade han helt och bållet vunnit Eriks förtroende, 
hvilken, så snart han blef konung, gjorde honom till 
sin vice kansler och procurator. Göran var en slug, 
ihärdig och hårdsinnt man, derfill baktalare och, då det 
kräfdes, lögnare. Han afundades och halade den gamla 
adeln. För Erik, som sjelf fruktade densamma såsom 
slägtingar och hemliga anhän!?are af hertig Johan, var 
Göran med sådana tänkesätt högst välkommen. Gerna 
lånade han sitt öra åt dennes hemliga angifvelser. Gö- 
ran deremot sökte på allt sätt vända konungens sinne 
från hans bröder och adeln, för ett derigenom sjelf 
raed de sina komma till högsta magten. Bland dessa 
voro de märkligaste Görans broder Krister och mäster 
Petrus Caroli. Denne sistnämnde hade som hofpredi- 
kant s^i innästlat sig i hertig Eriks gunst, att han ge- 
nom dennes förord ganska tidigt erhöll Skenninge pa- 
storat. När Erik sedan fick Kalmar i förläning, dit- 
kallade han straxt mäster Petrus till ordinarius. Ehuru 
hatad af både prester och adel, förblef dock mäster 



214 

Petrus allt stadigt i gunst hos konungen, liksom i vän- 
skap med Göran Persson. — Dessa voro de förnämsta 
män, af hvilka Erik omgafs vid sitt uppträde på tro- 
nen. Det skall framdeles visa sig, antingen han för- 
mådde styra dem^ eller de honom. 



TREDJE KAPITLET. 

OM KONUNG ERIK OCH HANS BRÖDER. 

Konung Erik mottog af sin fader ett mägtigt, till 
lydnad och ordning vandt rike, en stor krigsmagt till 
lands och sjös och en öfverfull skattlommare, med 
hvilket allt han kunde göra sig fruktad både in- och 
utrikes. Adeln, ehuru stolt öfver sin rikedom, var 
dock af gamle konungen vand' till vördnad för maje- 
stätet. Allt var gynnande för Erik. Blott en enda 
sak kunde blifva vTidelig; nemligen det gamla barn- 
domsaggel mellan honom och Johan, samt hertigarnas 
stora magt. 

Gustaf hade nemligen utnämnt sina yngre söner 
till hertigar, Johan öfver Finland, Magnus öfver Öster- 
götland och Dal, Karl öfver Södermanland, JVerike och 
Wermland. Huru stor magt de skulle äga inom sina 
hertigdömen, och huru vida de skulle vara konungen 
undergifua, det var i testamentet icke bestämdl ; det 
blef också tvistepunkten. 

Erik fruktade Johan mest, emedan denne var äldst, 
anseddast och hade största hertigdömet. Han skickade 
derföre straxt ett sändebud till Finland, att förmå fol- 
ket derstädes svärja sig trohetsed. Detta skulle ske 
hemligt; men Johan kora under fund med sändebudets 
resa och ärende, skickade derföre genom dag och natt 
ett annat i förväg med befallning till ståthållaren på 
Abo, att ingalunda tillåta Eriks sändebud utkräfva den 
nämnde eden. Då beslöt Erik söka i godo förmå her- 
tigarna till ett billigt jemkande. Svante Sture och Gö- 



215 

ran Persson underhandlade derom med dem; men de 
voro obevekliga. Erik på sin sida hade ej heller vi- 
sat sig billig, icke ens ordhållig mot dem. Straxt ef- 
ter fadrens död begärde alla syskonen att enligt testa- 
mentet utbekomma sina arfvedelar i penningar, lösören, 
jordagods och hertigdömen. Erik tog då lika stor del 
i penningar och lösören, som de andra. De påminte 
honom, att han högtidligen lofvat fadren, att de stora 
omkostnader, som blifvit gjorde för frieriet i England, 
skulle afdragas på hans lott i arfvet, men han brydde 
sig hvarken om sitt löfte eller syskonens missnöje. Då 
jordagodsen skulle delas, påstod han, alt konung Gu- 
staf med orätt ansett de från klostren indragna god- 
sen, som sin enskilda egendom. De voro af fordna 
Svea konungar bortskänkta. Då de vid räfsten åter- 
togos, borde de derföre anses som kronans, icke ko- 
nungens egendom. Derföre ägde de kongliga barnen 
ej någon arfrätlighet till dem. På detta skäl behöll 
han alla dessa egendomar ensam. 

Hertigdömena voro ännu qvar. Dem kunde han 
ej komma ifrån, ehuru de voro af alltsammans det våd- 
ligaste så väl för konungens, som rikels säkerhet. Erik 
gick till råds med sina förtrognaste i denna sak, Svante 
Sture, Per Brahe och Göran Persson. De uppsatte en 
skrift, som noga bestämde konungens och hertigarnas 
magt och inbördes skyldigheter, samt betydligen in- 
skränkte de sednares alltför stora välde. Derpå sam- 
mankallades en riksdag uti Arboga till d. 10 April. 

Här upplästes de af konungen föreslagna artiklar 
om hertigdömena. Per Brahe talade för ständerna och 
visade tydligen, huru mycken oro och obestånd kunde 
uppkomma, om icke konungen ägde tillräcklig magt, 
äfven inom hertigdömena, och öfver hertigarna. Alla 
insågo sanningen häraf, och hertigarna måste underskrifva 
föreningen, ehuru mycket det än gick dem till sinnes. 



216 



FJERDE KAPITLET. 

OM KONUNG ERIKS KRÖNING. 

Eriks kröning utsattes i början till den 17 Mars 
1561. Men skattkammaren var l^ull, och Erik ung 
samt praklalskande; tillredelserna blefvo ej färdiga förr 
än den 29 Juni. Så mycken ståt och rikedom hade 
ej heller någonsin varit sedda förut i Norden. Nya 
regalier, krona, spira och äpple voro beställda från 
Holland • jemle dem inkommo de präktigaste med guld 
och juveler smyckade klädningar för konungen och hans 
systrar, samt dyrbara drägter för hela hofvet, och 
inånga kistor, fulla med perlor, galoner, fjedrar, silf- 
verkäril, välluktande vatten, viner, fyrverkerier, m. ra. 
Några främmande furstar kommo, än flera voro budna. 
Folket strömmade dit från alla håll, och plägades stå- 
leligt samt förlustades med åskådande af lejon, kame- 
ler och andra sällsynta djur, som Erik till högtidens 
prydnad iuförskrifvit. Sjeifva kröningen skedde med 
alla de ceremonierj som den liden voro hos andra folk 
öfliga. 

Erik hade beslutat att införa grefve- och friherre- 
värdigheterna uti Sverge. Han ville derigenom, dels 
vinna den högre adeln, som annars genom slägtskap 
var förbunden med hertigarna, dels också i folkets 
ögon borttaga den stora skillnaden mellan hertigarna 
och adeln. Trenne herrar blefvo vid kröningen för- 
klarade grefvar, nemligen Svante Sture, Per Brahe och 
Gustaf Roos; nio blefvo friherrar, bland hvilka må 
näranas Sten Eriksson Lejonhufvud, Gustaf Olofsson 
Stenbock med sonen Erik och Klas Kristersson Horn. 
De erhöUo äfven grefve- och friherredömen, dock små, 
samt utan magt och arfsrält. När de voro till grefvar 
och friherrar slagne, utropade härolden med hög röst: 
Det vare allom kunnigt, att en honung är i Svea och 
Göta rike, hvilken Gud oss gifvil och vi för ögonen 



217 

se: den stormägtigsle furste och herre Ericus den fjor~ 
tonde; och änskönt flcre kronor blänka för edra ögon, 
må ingen del så laga, som skulle flere än en konungs- 
lig krona finnas. Ty eflcr loflig sed, har Kgl. Maj:t 
velat låta hvarje stånd, så väl hertigar, som grefvar 
och friherrar, blifva benådade med sina äretecken. 
Men en är Sverges, Götes och Wendes konung, och ef 
flere. Derefter blefvo en hop herrar dubbade till rid- 
dare af St. Salvatorsorden, som konungen nyss stiftat. 
Efter sex dagars lustbarheter, reste han från Uppsala 
till kongsgårdarna kring Mälaren. Den 12 Juli höll 
han med icke mindre ståt sitt högtidliga intåg i Stock- 
holm. Så var nu Erik blifven konung. Det hade 
skett med stor prakt; många trodde också, att det 
skulle lända Svea rike till stor båtnad. 



FEMTE KAPITLET. 

OM KRIGET I LIFFLAND. 

Korsherrarna i Liffland hade af veklighet och oe- 
nighet blifvit så försvagade, att de ej mer mägtade 
värja sig mot sina fiender. Ryska tsaren, Ivan, var 
farligast. Han hade med en stor krigshär infallit i lan- 
det, plundrade öfverallt och intog den ena fästningen 
efter den andra. Piiddarnes härmästare sökte hjelp 
hos Erik, antingen med förbund mot ryssen eller pen- 
ningelån. Erik nekade till det förra; riddarne hade 
en gång förr dermed narrat hans far; penningar ville 
han ej heller gifva, utan mot pant af slottet Pernau. 
Härtill vägrade sändebuden och foro bort. Som de 
emedlertid ej längre kunde försvara sig mot ryssen, så 
öfverlemnade härmästaren sig och hela landet åt ko- 
nungen i Pålen. Men denne saknade både penningar 
och soldater att hjelpa dem. Erik hade båda delarna. 
Derföre öfverenskomrao borgrarna i Rewel och riddarne 
Fryxells Ber. III. 10 



218 

deromkring, att uppsäga härraästaren tro och lydnad 
samt underkasta sig svenska konungen och begära hans 
skydd *). Så skedde. Erik mottog deras anbud, och 
ditsände Klas Kristersson Horn med något manskap att 
besätta staden och landet. En dansk prins, benämnd 
Magnus, hade på samma tid köpt öarna Dagö och Ösel, 
och sökte att med bistånd af konungen i Danmark der- 
ifrån utvidga sitt välde på fasta landel. Det var såle- 
des fyra herrar, nemligen Erik i Sverge, Sigismund i 
Pålen, Ivan i Ryssland och Magnus på Ösel, som tvi- 
stade och sletos om det olyckliga landet. Snart delade 
de sig uti tvänne stoi'a förbund. Erik och Ivan på 
ena sidan; Sigismund, konungen i Danmark och Ly- 
beck på den andra. Ett krig uppkom, som mellan 
Pålen oah Sverge fördes i Liffland med omskiftande 
lycka. Det varade hela Eriks regering, men som dessa 
krigshändelser ännu voro af mindre vigt, så vilja vi ej 
med deras berättande borttaga tid och rum för ange- 
lägnare ärenden. Vi nämna blotl korteligen, att de 
förnämsta svenska anförare voro, de två första åren, 
Klas Kristersson Horn, hvilken gjorde stora framsteg; 
sedan hans farbroder Henrik Klasson, hvilken ej heller 
var olycklig. Detta krig var det, som först grundlade 
Sverges besittningar på andra sidan Östersjön. Dessa 
åter drogo Sverge in i alla europeiska krig, i hvilka 
det länge vann stor krigsära och många besittningar, 
men förslösle sina krafter och sluthgen förlorade alla 
sina vunna eröfringar. 



*} Härtill bidrog ock att Rewel var afundsjukt pä Rigas 
handel. 



219 



SJETTE KAPITLET. 

KONUNG ERIK FRIAR I ENGLAND, SKOTTLAND 
OCH LOTRINGEN. 

Konung Gustafs död afbröt Eriks friare-resa lill 
England, men ingalunda sjelfva frieriet. Nils Gvllen- 
stjerna och Beurreus måste uti December resa lill Lon- 
don för att anmäla det inträflade förhindret. Straxt 
derefter afsändes Nils Sture, den äldsta af gref Svantes 
söner, för att fortsätta Eriks talan, och konungen spa- 
rade hvarken på sändebud eller penningar. Den sluga 
Elisabet blef sig lik; hon gaf Erik hvarken beslämdt 
löfte eller afslag, men drog emedlertid för sig och sitt 
land all möjlig vinst af hans bevågenhet. Så gjorde 
hon ock med alla de herrar och furstar, hvilka nu till 
ett stort antal täflade om hennes hand, Ibldnd dessa 
var en i England, mycket mägtig och ansedd man, 
grefven af Arundel. Erik befallde Nils Gyllenstjerna, 
atl tillbjuda prinssessan Cecilia åt denne grefve, om han 
ville befrämja Eriks frieri hos Elisabet. Vi veta ej, 
hvad grefven svarat på anbudet; men det berättas, alt 
Erik på samma tid har lofvat samma prinsessa åt pål- 
ska grefven af Teczin, om denne ville befordra Eriks 
afsigter vid pålska hofvet. 

Erik beslöt slutligen att sjelf resa öfver till Eng- 
land. Lejdebref erhöUos, en välrustad (lotta af fjorton 
skepp väntade vid Elfsborg; och Erik anlände dit, åt- 
följd af sin broder, hertig Karl, samt grefvarne i5rahe 
och Roos, alla på det prydligaste utstyrda. Den 1 
September 15G1 stego de ombord och afseglade. Men 
redan dagen derpå blefvo de vid udden Skagen öfver- 
fallna af en ganska häftig storm, så att de vände om 
och kommo den 2 September åter in i Göteborgsskä- 
ren. Erik sade då, att det var Brahe och Roos, som 
befallt vända om skeppen; men dessa svarade, att det 
var Erik sjelf, som gjort det, emedan han icke kunde 



220 

fördraga den häftiga sjögången. Tvisten afstannade, men 
Erik ville ej mera till sjös, utan beslöt fara landvägen. 
Till den ändan begärde han lejdebref genom Danmark, 
och deraf uppkom åter ett dröjsmål. 

Det var pu denna tiden föga vänligt mellan regen- 
terna i England och EVankrike^ och den sednare sökte 
så mycket, han förmådde, att minska Elisabets magt. 
Dä derföre Mornay var i Frankrike på någon beskick- 
ning, bragte man honom så oförmärkt på de tankar, 
att konung Erik kunde fria till den unga franska en- 
kedrottningen, den för sin oförlikneliga skönhet så vidt 
beryktade Maria Ötuart, hvilken dessutom var arftaga- 
rinna till Skottland. Fransmännen ville nemligen ge- 
nom denna Maria Stuart stöta Elisabet från tronen, 
Mornay kom hem och utförde sitt ärende, dock lår 
Erik i början ej hafva fästat någon uppmärksamhet 
derpå; men efter den olyckliga sjöresan, skickade han 
ett sändebud till Skottland att hura och se sig före; 
och året derpå i ^Tars brefvexlade han om detta ärende 
med konungen i Frankrike; så att Erik nu friade på 
en gång till tvenne drottningar. Elisabet tycktes likväl 
blifva honom allt mera obenägen, och Gyllenstjerna 
sade i sina bref, att förnämsta orsaken dertill var Eli- 
lisabets gunstling, den unga och sköna hertigen af Lei- 
cester. Erik upptändes mot honom af den häftigaste 
vrede; först utmanade han honom till envig; men, då 
detta ej kunde utföras, befallde han Nils Gyllenstjerna, 
att uti London lega någon, som skulle mörda hertigen; 
Erik lofvade säkerhet och rik belöning i Sverge åt 
lönmördaren, men hotade Gyllenstjerna med sin onåd, 
om han ej ville utföra befallningen. Detta bref skref 
Erik tre veckor sedan han hos konungen "i Frankrike 
hade begynnt fria till Maria Stuart. Gyllenstjerca väg- 
rade att utföra nidingsverket. Afven Erik lärer hafva 
ångrat sig; ty Gyllenstjerna blef i nåd efteråt likasom 
lillförene. 

Uti England utspridde Erik, alt han företagit sig 
skottska frieriet endast för att skrämma Elisabet till att 



221 

gifva sig elt snart ja. Det hade motsatt verkan. - Hou 
gaf honom ett både snart och hestämdt nej; hvarefter 
Nils Gjllenstjerna audteligen fick resa hem från sin 
långvariga beskickning, och allt tycktes vara slut. 

Då Erik fått Elisabets forn)liga afslag, sände han 
straxt till Edinburg en stor legation, anförd af Per Bralie 
och Karl de Moinay; de skulle utföra hans frieri till 
Maria Stuart. 

Men under tiden fick han höra talas om prinses- 
san Renata af Lotringen. Hon berömdes för både 
skönhet och goda egenskaper, var dessutom dotterdot- 
ter af Kristian Tyrann och arfvinge till alla h^ius an- 
språk på både Danmark och Norrge. Detta stack ko- 
nung Erik i Ögonen. Några veckor efter Brahens bort- 
resa till Skottland, sände han ett hemligt bud till kej- 
saren, och började der underhandlingar om nämnde 
prinsessa. 

Knappt hade detta bud afgått, förrän Nils Gyllen- 
stjerna kom hem. Den sluga Elisabet låisade, som hon 
nästan ångrade sitt afslag, och yttrade vid Gyllenstjer- 
nas afresa missnöje med, att saken så slutade. Gyl- 
lensljerna berättade delta för Erik, hvarvid denne åter 
log eld, föredrog saken i rådet, fick, dess förnyade 
samtycke till engelska frieriet, och Nils Gyllenstjerna, 
som knappt varit hemma en månad, måste återigen be- 
gifva sig på vägen till England. Nu hade således ko- 
nung Erik på en gång friarebud till Elisabet i England, 
Maria Stuart i Skottland och Renata i Lotringen. Han 
besinnade sig likväl och återhämtade Nils Gyllenstjerna 
från Elf5borg, och härmed tycktes återigen hela frieriet 
i England vara förbi. * 

Både från Skottland och Lotringen kommo gynn- 
samma svar, men Erik sjelf hade under tiden ändrat 
tankar och beslutat att fria till prinsessan Kristina af 
Hessen. Af denna orsak brydde han sig icke mera om, 
hvarken Maria Stuart eller Renata. Emedlertid hade 
han på dessa tredubbla frierier föispillt otroliga pen- 
ningesumraor och, hvad än mera var, sitt eget anseende. 



222 



SJUNDE KAPITLET. 



OM HERTIG JOHANS GIFTERMÅL. 

Såsom vi förut omtalat, hade man redan under 
gamle kong Gustafs tid börjat tala och bandia om ett 
giftermål emellan hertig Johan och prinsessan Katrina, 
syster till konung Sigismund i Pålen. Straxt efter Eriks 
kröning kom pålska grefven af Teczin till Stockholm, 
Hans ärende var, att i de Liffländska tvistigheterna söka 
förlikning, och bekräfta densamma genom hertig Johans 
förmalning med prinsessan Katrina, samt slutligen, som 
förut Jir nämndt, att sjelf fria till Cecilia. Förliknin- 
gen gick dock trögt. Erik förutsåg, att han för Lift- 
lands skull snart måste få uppenbart krig med Pålen, 
och betraktade derföre med ovilja Johans förbindelse 
med denna fiende. Dock gaf han sitt bifall. Ett an- 
nat hinder uppstod derigenom, alt konung Sigismund 
ej ville gifta bort sin yngre syster, Katrina, före den 
äldre, Anna; men hertig Johan och grefve Teczin före- 
slogo då, att hertig Magnus af Östergötland skulle för- 
måla sig med Anna; och så tycktes alla hinder vara 
häfda. 

Nu inträfTade en händelse, som visar den tidens 
seder. Tsaren i Ryssland friade också till Katrina; 
men, som han icke kunde komma öfverens med Sigis- 
mund om giftermålskontraktet, fick han slutligen afslag. 
Pålackar och ryssar hatade städse hvarandra. För att 
nu visa ryssarna sitt förakt, sände pålackarna till tsa- 
ren, i stället för den begärda prinéessan, ett hvilt sto, 
utsmvckadt i dyrbara fruntimmerskläder. Tsaren blef 
utom sig af vrede. Han inföll med en stor krigshär 
och härjade grymmeligen i Pålen, och bar från denna 
stunden ett ständigt hat mot Katrinas slägt och sin lyck- 
ligare medtäflare, hertig Johan. 

Erik hade redan gifvit sitt bifall till Johans frieri, 
samt till och med skrifvit rekommendationsbref för ho- 



m 

nom till Pålen. Men då förlikningen med Sigismund 
ej ville I3 ekas, ångrade lian sig ; skref återigen och af- 
rådde Johan, samt tillböd sig, att låta Per Brahe fria 
till Maria Stuart för Johan och icke för Erik. Men 
Johan stod fast vid sin Katrina, och Erik gaf honom 
ånyo sitt hifall. Johan insåg dock, att det snart skulle 
blifva krig mellan Erik och Sigismund, och att det då 
blefve försent tänka på denna förbindelse. Han for 
derföre hastigt öfver Dantzig för att fira sin förmälning. 
Knappt fick Erik höra della, förrän han sände ett il- 
bud efter Johan, återtog sitt gifna bifall och kallade 
honom tillbaka. Häraf blef Johan något uj)pskrämd; 
han var dessutom missnöjd med konung Sigismund, 
hvilkens bud började efterfråga hertig Magnus, och tala 
om, att Anna var äldre än Katrina. Johan beslöt der- 
före Ijda Erik och återvända. Han hade i denna afsigt 
redan stigit ombord, då ett nytt bud kom från Sigis- 
mund. Det medförde behagligare tidningar. Johan 
steg åter i land, och reste inåt Pålen utan att akta 
Eriks förbud. Då han kom till pålska hofvet, fann han 
der stort behag för allas ögon, ty han var en skön, 
artig och kunnig herre, och sjelfva prinsessan Katrina 
fattade mycket tycke för sin fursteliga friare. Pålska 
konungen yrkade likafullt, att Johan skulle gifta sig med 
den äldre systern, Flere sökte omvända Sigismundj 
men förgäfves. Slutligen gick han in till båda prin- 
sessorna och frågade Katrina, om hon verkeligen ön- 
skade giftermålet med Johan. Katrina rodnade högt, 
men teg. Då svarade prinsessan Anna, omtalade sy- 
sterns böjelse, och bad brodern gifva efter. Sigismund 
gjorde så. Det var hög tid. Kriget med Sverge var 
färdigt att brista ut. Inga gäster hunno bjudas; utan 
brölloppet firades utan dröjsmål och utan prakt i Wilna 
den 4 Oktober 1562. Man forskade mycket efter, att 
lå veta vilkoren uti giftermålskonttaktet; men de höllos 
hemliga. Man fick blott veta, att Johan lät stå inne 
hos Sigismund Kalrinas morgongåfva, som var 32,000 
gyllen, hennes mödeine, som var 50^000 dukater, och 



224 

att han slutligen mot pant af några liffländska slott lå- 
nade 125,000 daler i hårda silfverkakor. I sjelfva ver- 
ket sökte Johan att genom denna förbindelse göra sig 
sjelfsländig inom Finland, och lofvade äfven sådant uti 
sjelfva ijiftermälskontraktet. Han sivjndade derpå hem 
med sin gemål. En betydlig pålsk trupp följde dem 
ända till LifHand, ty de huktade, att den uppretade 
tsaren skulle på vägen röfva bort dera. I Lifliand blef 
Johan på Eriks befallning ingalunda väl emottagen; 
hvadan han skyndade derifrän och ankom till Abo den 
4 December. Han skickade straxt och bjöd konung 
Erik till sig på hemkomslöl} men der blef ett annat 
gästabud utaf. 



ÅTTONDE KAPITLET. 

HERTIG JOHAN KOMMER I FÄNGELSE. 

Det gamla barndomsagget mellan Erik och Johan 
ökades ej iitet genom tvisterna om hertigdömena och 
arfskiftet. Johan fruktade Erik, och Erik Johan. Detta 
sista dock mest. Erik trodde sig hafva läst uti stjer- 
norna, att en man med ljust hår skulle sätta honom 
från regeringen; och han trodde sig kunna uttyda det 
på Johan. De misstankar, som denne olycklige konung 
ej sjelf löU på, visste den illsluge Göran Persson att så 
oförmärkt bibringa honom. Nu tycktes dessa misstan- 
kar öfvergå till visshet. Henrik Horn och Herman 
Flemraing inberättade båda, den förre från Finland, 
den sednare Irån Lifliand, att Johans förbindelse med 
Pålen syntes vara rigtad mot Erik; och i en dansk visa 
namnes Johan utlryckeligen såsom den der skulle blifva 
Danmarks bundsfurvandt. Ett danskt sändebud var 
också ett bland de få gästerna vid Johans bröllop, 
hvarfdre Erik så mycket mer fruktade, att Johan der 
ingått i förbund med rikets fiender, samt nedsatt sina 
penningar i Pålen, för att kunna fritt uttaga och an- 



223 

vända dem, då det behöfdes. Del är svårt att säga, 
huru härmed förhöll sig; ly om Johan lörehaft något 
förräderi, så var han nog slug att dölja spåren deraf; 
men det stora peuningelånet, han just vid krigets ut- 
brytande leranade Sverges fiende, och det giftermål, 
han tvertemot Eriks befallning ingick, gifva stor anled- 
ning att tro, det Eriks misstankar ej voro ogrundade. 
Snart visade Johan uppecbart, hvad han förde i 
skölden. Han fick veta, atl Erik ämnade allvarligt be- 
iira och bestraffa hans uppförande. Då finnarna vid 
Hindersmässan voro samlade uti Abo, höll han derföre 
till dem ett vidlyftigt och häftigt tal mot sin bror, gö- 
rande denne de svåraste beskvUuingar. de flesta alldeles 
osanna, t. ex., all Erik frial och fåll korgen af Ka- 
trina, derföre vore han henne och hertig Johan så 
giamse: all Erik ej hade någon rällighel Ull Liffland, 
som lillhOrde konungen af Pålen; all Erik fårakläde 
de erfarna herrarna, och rådförde sig endast med 
sötare- och skräddare pojkar; all ryssarna nästa som- 
mar skulle göra ell blodigt infall i Finland, emedan 
Erik onödigtvis retat dem; att Erik hade ådragit sig 
så många fiender, all han hvarken kunde försvara sig 
sjelf eller finnarne. Derföre, fortfor hertigen, har jag 
sökt ell mägligt giftermål i Fålen, att jag skulle för- 
må hjelpa milt olyckliga fädernesland, blutligeu bad 
han de redliga finnarna göra honom ett godl bistånd 
emot Eriks orättvisa och öfvervåld. Det skulle lända 
till allas deras välfärd. Finnarna, som trodde konun- 
gasonens ord, ropade högt ja till hans begäran, svuro 
honom ny trohetsed, samt beseglade densamma med ett 
öppet bref, ^ Ifrån denna stund beredde han sig på 
luolständ. Abo slott befästades; soldater och lifsmedel 
anskafiädes; hjelp begärdes af Pålen, och folket retades 
på allt sätt mot Erik. För att öka antalet på sina an- 
hängare och deras mod, brukade Johan äfven åtskillig 
list. Uti hans hof var en son af Svante Sture, be- 
nämnd Erik. Du misshälligheterna mellan konungen 
och hertigen tilltogo, skref grefve Svante till denna sin 



226 

son, att han skulle resa hem ur hertigens tjenst. Bref- 
vet kom i Johat-s hand, som bröt, läste och undanhöll 
det. Då han likväl misstänkte Sturen för hemlig bö- 
jelse att vilja öfvergå till Sverge, lät han noga bevaka 
alla hans steg, så att denne blef tvungen mot sin vilja 
stanna qvar på Abo slott, ända till det blef eröfradt. 
Erik såg nu, hvad han hade att vänta, och beslöt 
möta våld med våld. Ofverallt söktes efter vittnen 
emot Johan. Flere hans tjenare fängslades i Sverge, 
anklagades af Göran Persson och förhördes, ofta med 
pinliga medel. En ung man bland dem, benämnd Jo- 
han Bertilson Häslsko, marterades länge, och bekände 
slutligen, all hertig Johan hade för afsigt all sälla 
Erik från regeringen. Den 1 Juni sammankallades 
ständerna till Stockholm. Der anklagade Erik sjelf sin 
broder. Saken var klar. Johan dömdes, all såsom 
riksförrädare misla lif och gods, så framl ej konung 
Erik af synnerlig gunst och nåde ville honom häruti 
någon skoning bevisa. Samma dom fälldes också öf- 
ver hans anhängare. De, som redan voro fängslade, 
fördes ut på Södermalm och afrättades. Då den unge 
Johan Hästsko utleddes, begynte han öfveiljudt ropa, 
all han villnat falskt emot hertigen. De grufliga 'plå- 
gorna hade derlill tvingat honom. Det hjelpte ej> 
Han blef afrättad och steglad med de öiriga. 

Så snart ständernas dom var underskrifven, sändes 
Hogenskild Bjelke med densamma till Aho. Honom 
följde Anders Sigfridsson llålamb och Jakob Henriksson 
Hästsko med en betydlig krigsmagt. Herr Hogenskild 
erbjöd då på konungens vägnar, att om hertigen utan 
motstånd ville gifva sig, skulle han få behålla lifvet, 
men gå i ett evigt fängelse. Johan valde, att försvara 
sig och gjorde det tappert. Belägringen varade två må- 
nader, men den 12 Augusti måste ändteligen slottet 
uppgifvas. Johan hade begärt undsättning från Pålen 
och Preussen. På det sednare stället utrustades också 
en flotta, men dermed gick för långsamt. Då skeppen 
skulle utlöpa, kom bud, alt Johan redan var tagen. 



227 

Det berättas, att då krigshären afreste till Fialand, 
har konung Erik adlat Anders Nilsson Sabelfana, och 
på samma gång gifvit honora det hemliga uppdrag att 
under belägringen eller sedan på något sätt undanrödja 
hertigen. Då nu Hogenskild Bjelke, åtföljd af flera 
herrar, vid slottets öfvergäng, inträdde i hertigens rum, 
skall denne Anders Nilsson hafva sprungit fram med 
en blottad dolk för att mörda hertigen; men Klas Boje 
stötte honom^ tillhaka, och räddade Johan. 

Sedan Aho var intaget, fördes hertigen med sin 
gemål och tjenare sjöledes till Sverge. När de komnio 
till Waxholmen, mötte dem Göran Persson och några 
andra utskickade. De stego ombord på det fartyg, der 
hertigen var. Göran förehöll då denne i ett långt tal 
hans brottslif:;a uppförande, samt orsakerna, hvarföre 
han blifvit dömd. Till slutet blef Johan uppretad och 
afhröt Göran, sägande: Om mig och min sak skola 
kejsare, konungar och furstar dömma; men icke du, 
din presfekläpp ! Då svarade Göran, att hertigen var 
redan tillräckligt dömd och fången på konungens nåd 
och onåd; ingen kunde honom nu mera hjelpa. Det 
var konungens befallning, alt han skulle sättas på 
Gripsholm och endast hafva en tjenare hos sig. Derpå 
bortskickades hans folk, och Göran begynte lata tillreda 
hans eget fängslande. Då hertigen såg detta, brast han 
ut i tårar. Han förbannade Henrik Horn och Her- 
man Flemming såsom de der förrådt honom, och frå- 
gade Göran, om han var kommen att aflifva honom, 
nu straxt eller framdeles? Häruppå ville ej Göran 
inlåta sig i något svaromål, utan begärde att blifva förd 
till furstinnan. De gingo in i hennes kajuta. På ko- 
nung Eriks vägnar framställde Göran tvenne vilkor för 
henne, llon skulle med allt sitt hoffruntimmer få till^^ 
börligl underhåll på ett af konungens slott, om hon 
så ville. Men, om hon önskade åtfölja hertigen, så 
finge hon medtaga endast tvenne pigor i fängelset. 
Dä Katrina hörde detta, ropade hon, alt hon förr 
ville dö, än skiljas från hertigen, hvarvid bon svim- 



228 

made af. Då hon sansat sig, frågade henne Göran 
om igen, hvad hon ville besluta. Då drog hon af fin- 
gret sin trolofningsring, höll den upp mot Göran, sä- 
gande: Läs livad der slår! Göran läste då på ringens 
inre sida de orden: Jngcn ulan döden *). JJervid vill 
jag förhlifva, tillade Katrina; och hon förblef det **). 

Göran Persson lät nu borttaga alla de skrin, hvari 
det fuisteliga paret hade förvarat sina dyrbarheter. 
Derpå lördes de sjelfva ombord på en jakt, som seg- 
lade in ål Gripsholm. Då den skulle gå genom Sö- 
derström, måste hertigen sitta uppe på däcket och låta 
se sig af den otaliga folkmängd^ som på båda strän- 
derna strömmade till. Detta skedde för att vederlägga 
ett utspridt rykte, att han undkommit, och att fången 
vore blott en föregifven hertig Johan. Vid Söderström 
kom Göran Persson åter ombord. Han hade fått höra, 
att hertigen dolt några dyrbarheter bland matvarorna. 
Göran genomsökte derföre återigen alla kistor och fann 
verkeligen och borttog några skrin med klenoder. Detta 
alh under hela folkhopens ögon. INär jakten sedan kom 
upp på Riddarholmsfjerden, fick Johan se högt på Skin- 
narviksbergen fiere stegel och hjul, hvaresl den olyck- 
lige Johan Hästsko o<'h hans medtjenare voro uppspi- 
kade. Se der, utropade han, mina Irogna ränner! 
Tårarna strömmade från hans ögon, och han vände sig 
hört från den sorgliga svnen. Så snart Johan anländt 
till Gripsholin, kom Göran Persson efter och lät tillaga 
hans fängelse; golfvet beslogs med tjocka plankor; för 
fönsterna sattes nya och täta galler^ h varpå det furste- 
liga paret dit infördes. 

Johans fångna tjenare ariklagados af Göran Persson 
inför konungens nämnd. Somliga hade hört till herti- 
gens hemliga råd; andra hade talat förklenligt om ko- 
nungen; alla hade deltagit uti upproret. De blefvo 
också nästan alla dömda till döden och afrättade. 



*) Orden slodo pa latin : Nemo nisi mors. 
'*) Handlingar rör. Skandinaviens [listoria, 3: 21. 



229 

Stockholms-boarna ryste vid åsynen af det grymma 
mördandet. Det berättas att öfver hundrade steglade 
kroppar sågos pä Södermalmsbergen. 

Emedlerlid väntade alla att fa se Jobans eget öde. 
Erik hade under dessa ohyggliga uppträden hållit sig 
undan nedre vid danska gränsen, och sysselsatte sig 
med rustningar till kriget. Alla Johans syskon och 
anhöriga \ände sig till Erik med de enträgnaste böner 
om den fångna hertigens försköning, från lifsstrafTet åt- 
minstone. Men Erik gaf dem bestämdt afslag; han 
syntes obeveklig. Inom sig tvekade han dock. Göran 
Persson rådde ifrigt till hertigens död, ett råd, som öf- 
verensstämde med Eriks fruktan och hat. Karl de Mor- 
nay, åter, föreställde huru hertigens död skulle reta alla 
slägtingarna och fördunkla konungens ära. Erik tveka- 
de och uppsköt den ena gången efter den audra; och 
det blef slutligen afgjordt, att Johan skulle få lefva, 
men i evigt fängelse. Han behandlades mildt. Fän- 
gelserummet var efter tidens sed väl omsedt och må- 
]adt, samt hade en glad och ljus ufsigt öfver den vack- 
ra Gripsholms-viken. Fångarna erhöllo böcker, bläck 
och penna, vin, l-orteligen allt hvad de behöfde för 
sin helsa och tidens förkortande. Furstinnan fick stun- 
dom, fast under vakt, lustvandra i slottsträdgården. 
Hertigen måste blifva i sitt rum. Der satt han i 4 år. 



NIONDE KAPITLET. 

HERTIG MAGNUS BLIFVER VANSINNIG. 

Hertig Johans dödsdom var beseglad af ständerna, 
men ännu felades underskrift af hertig Magnus. Ehu- 
ru svag och veksinnad, var han dock högst svår att 
öfvertala härtill. Göran Persson, Hogenskild Bjelke 
och Dionysius Beurreus resle fram och tillbaka i detta 
ärende. Man smickrade den svaga prinsen. Erik lät 
vid riksdagen öfverflytla arfsrätten till riket från Johan 



230 

på Magnus. Han lät gifva honom en rik och präktig 
hofhållning, och tjusade honom med hoppet om den 
sköna Maria Stuart, till hvilken det äfven sändes flera 
beskickningar i denna afsigt. Så lockad och bestor- 
mad från alla sidor, gaf Magnus slutligen efter, och 
skref under. Men från denna dag hade han ej en on- 
da glad stund mera. Han tärdes af ständiga samvets- 
förebråelser och ansåg sig för en brodermördare. Med 
sin svaga själ kunde han ej bära dessa plågor, utan 
blef slutligen alldeles vansinnig. Han bodde under den- 
na tid på Kongsbro gård i Östergötland, der Motala å 
faller ut i sjön Roxen. Der tyckte han sig ofta se, 
huru den sköna hafsfrun höjde sig öfver vattnet och 
började en sång så Ijuf, att han slutligen säges hafva 
hoppat ur det höga fönstret midt i vågorna. Lyckligt- 
vis blef han oskadad, och väktaren fick upp honom 
igen, men en visa om denna händelse sjunges i hela 
Sverge. Folket berättar deri saken på sitt vis; de sä- 
ga att hafsfrun trollat svagheten på Magnus till straff för 
det, han ej ville stanna hos henne. En annan orsak 
uppgafs af jesuiten Possevinus, då han under Johans 
tid var i Sverge. Denne försäkrade neml., att Magnus 
blifvit af Gud slagen med vansinnighet derföre, att han 
i sin ungdom velat utdrifva nunnorna ur Wadslena 
kloster. Magnus förblef i detta olyckliga tillstånd hela 
sitt öfrjga lif, eller ännu 42 år. Först år 1595 gjorde 
döden slut derpå. Han blef begrafven i Wadstena kyrka. 



TIONDE KAPITLET. 

OM FRIERIET I HESSEN. 

Den 24 Augusti 1562 sände Erik sina första bud 
till landfgrefven af Hessen, för alt fria till dess dotter. 
Landtgretven gaf godt svar, i Maj månad nästa år skul- 
le bruden komma. För att ytterligare bedrifva detta 
värf, sändes i Februari 15G3 Sten Eriksson Lejonhuf- 



231 

vud med flere betydande män. De hade ej begärt lejd 
af danska konungen; men fred var ännu mellan båda 
rikena, och danska sändebudet i Stockholm hade för- 
säkrat dem om allsköns välvilja. Men, då de kommo 
till Köpenhamn, fingo de tillsägelse att afvakta konung 
Fredriks pass för en fri resa genom landet. De vän- 
tade länge; men förgäfves. Dag från dag narrades de 
af den danska kansleren. Slutligen förlorade herr Sten 
tålamodet. Han beslöt resa utan pass, satte sig med 
sina svenner till häst, och led till tullen. Der fram- 
steg vakten, slog portarna igen, och satte värjspetsar- 
na mot svenskarna. Herr Sten drog i ifren upp sitt 
sadelrör '), hotade vakten dermed; men sansade sig 
och insatte röret. Han och de öfriga svenska sände- 
buden fördes i häkte, der de fingo sitta öfver tvenne 
år. Konung Fredrik klagade öfver deras uppförande; 
konung Erik försvarade dem och klagade öfver Fredrik. 
Så fortfor man, tills kriget utbröt. Det sågs tydligen, 
att allt var af konung Fredrik tillställdt för att hindra 
giftermålet emellan Erik och Hessiska prinsessan. 

Det led nu fram i Maj månad 1563, den tid, pä 
hvilken den utlofvade bruden skulle komma. Erik ut- 
rustade en flotta af tolf örlogsskepp. Amiral blef Ja- 
kob Bagge med amiralskeppet Elefanten; underamiral 
Per Baner på skeppet Svanen. Flottan sades vara äm- 
nad att afliiimta bruden från Lybeck; dock var den så 
rustad, alt den äfven kunde bestå uti strid. Ja! Bag- 
gen hade Eriks hemliga befallning att uppsöka och an- 
gripa danska flottan. Den 24 Maj utlopp han från 
Stockholms-skären; den 30, då han seglade framom 
Bornholm, fick han se hela danska flottan framför sis; 
Joakim Brockenbusen på amiralskeppet Herkules var 
dess höfdinge. Då flottorna kommo nära hvarandra, 
sköt Brockenbusen några skarpa skott mot Jakob Basse: 

o 1 DO ' 

men Baggen besvarade dem genast, och redan vid det 
tredje Hög stormasten på danska amiralskeppet öfver 



•) Pistoler kallades den tiden sadelrör. 



232 

bord. Derpå begyntes den häftigaste slrid. Den va- 
rade fem timmar. Dä måste danskarna begifva sig på 
flykten. Deras amiralskepp och Ivenne andra blefvo 
tagna; och tvenne dessutom förlorade sina anförare och 
blefvo så sönderskjutne, att de med möda kunde kom- 
ma undan. Svenskarna ledo ringa förlust. Jakob Bag- 
ge seglade med hela sin flotta och de eröfrade skeppen 
till Lyheck, och landsatte der sändehuden till Hessen, 
afvaklaude sedan deras och hrudens återkomst. Un- 
der tiden kommo flera danska skepp seglande till och 
från Lybeck, men Baggen lät dem fritt passera. Han 
var ej sänd, sade han, alt angripa Danmark. Vid 
Bornholm hade han slridl endasl för alt försvara sig 
sjelf. På detta sätt ville Erik och Baggen kasta hela 
skulden till fredsbrottet på konung Fredrik. Efter fjor- 
ton dagars väntan ålerkommo sändehuden från Hessen, 
men utan brud. Hennes utrustning var icke färdig, 
bette det; rätta skälet var, alt landtgrefven icke våga- 
de nu sända henne upp till det oroliga norden. Då 
återvände Baggen tili Öiockliohns-skären, dit han an- 
kom midsommarsdageu. INågra dagar derefier lät Erik 
bonom hålla ett högtidligt intåg. F;äinst gick Jakob 
Bagge, omhängd med en gyllene kedja, dernäst alla de 
ölriga svenska höfdingarna i stålelig rustning, och med 
dem alla i slnget tagna fanor. Derefter kommo fångar- 
na med rakade hufvuden och hvita käppar i händerna; 
främst amiralen Joakim Brockenliusen, derefter sju dan- 
ska ädlingar, bland hvilka man igenkände Ouo Kruin- 
pe, som 1520 anförde Kristian Tyranns krigshär, och 
DU var en ullefvad gubbe. Sedan kommo danska fån- 
garna till ett antal af GOO man, liilsammankedjade med 
bvarandra. Före dem gick konung Eriks hofnarr, Fler- 
liules benämnd, och spelte fiol; på sidan och efter dem 
alla svenska trupperna. Tågot gick fiån Jerntorgel upp 
till slottet. Konung Erik hade sjelf förordnal om allt, 
som dertill hörde. 

Härigenom blef emedlertid giflirmålshandeln för- 
dröjd, men icke alhruten Landtgrefven begärde af 



233 

konung Fredrik fri lejd för prinsessan att resa genom 
Danmark. Det nekades. Han begärde säkerhet för 
sina sändebud ; också det nekades. Danmark fruktade 
högebgen för denna förbindelse. Erik befallte emed- 
lertid JXils Gvllensijerna och Göran Gere, som vistades 
i Tyskland, att fara till Hessen; de skulle medtaga till 
prinsessan en förlofningsring af 6000 dalers värde. 
Denna befallning utgaf Erik den 11 Oktober; och fyra 
dagar derefler skref han ett bref till Elisabet i Eng- 
land, hvaruti han förnyade sitt gamla frieri, och sade, 
ad han aldrig haft allvar med giflermålel i Hessen. 
Han fruktade dock mycket att detta bref skulle blifva 
upptäckt. Det gömdes uti en käpp och med detsam- 
ma afreste ett hemligt sändebud. Kriget med Danmark 
var nu redan utbruslet. En kapare uppfångade sände- 
budet i JNordsjön, och förde det till Köpenhamn. Olyck- 
ligtvis upptäcktes brefvet ; man vet ej huru. Det var 
ej till ringa fäguad för danska konungen. Han skicka- 
de det straxt med ett sändebud till landtgrefven. 

INils Gyllenstjerna och Göran Gere hade emedler- 
tid af denne fått goda svar, och hoppades snart för 
allo afslula saken. Då kom hastigt och oförmodadt 
danska sändebudet med Eriks olyckliga bref. Landt- 
grefven blef högst uppbragt öfver att se sig och sin 
dotter så gäckade. De svenska sändebuden måste in- 
nan solens nedgång lemna staden. 

Oaktadt allt delta trodde Erik ändå, att han kun- 
de erhålla denna så bedragna furstinna. \r 1565 ha- 
de han åter sändebud der; de blefvo med förakt till- 
bakavisle. — Denna Kristina blef sedan gift med her- 
tigen af Holstein och ägde med honom dottren Kristi- 
na, som blef förmäld med Karl den nionde. Hon blef 
således mormor ät Gustaf den andre Adolf, och far- 
niorsmor åt drottning Kristina, samt stammoder för de 
tre Karlarna, den 10:de, ll:te och 12:te. 



234 



ELFTE KAPITLET. 

OM DANSKA KRIGET. 

Gammalt hat och unga konungar, delta var rätta 
orsaken till kriget mellan Sverge och Danmark. Gustaf 
och Krislian älskade häda freden, men kunde med mö- 
da bibehålla den. Sönerna, oförsökta och stolta, trod- 
de det mot sin ära, att söka fred, ens på billiga vill- 
kor. Freden borde vara neslig för den ena, om den 
andra dermed skulle vara nöjd. Så underhandlade de 
några år. Första stridsämnet var svenska vapnet tre 
kronor, som Danmark nyttjade. Fåfängt skref Erik 
derom. Fredrik behöll dem. Ban hade urfl delta 
vapen, sade han, efter sin far. Det var ett minne se- 
dan den tiden, alla tre rikena voro förenade. Då lät 
Erik år 1561 insätta Danska och IXorrska vapnet i sitt 
sigill. Nu klagade Fredrik; men Erik svarade, alt de 
tre lejonen icke voro Danmarks vapen utan Revets, 
som nu lydde under Sverge. Norrska vapnet åter var 
infördt, som ett minne af Magnus Erikssons och Karl 
Knutssons tider, då Sverge och Norge voro förena- 
de. — Ingendera ville gifva efter. Till detta tvistämne 
komnio sedan mångfalldiga andra, om Goltland, Skåne, 
Halland, Blekingen och Liflland, sändebudens fängslan- 
de i Köpenhamn och slutligen slaget vid Bornholm. 
Om detta sista sade Fredrik, alt Brockenhusen blott 
ämnat skjuta dansk lösen, men att kanonerna genom 
misstag blefvo riglade mot Baggen ; det var osanning. 
Erik sade, att han önskat freden, men hade blifvit öf- 
verfallen vid Bornholm, det var också osanning; om ej 
Brockenhusen anfallit, hade Baggen gjort det. Efter 
några fåfänga underhandlingar, kommo härolder från 
Danmark och Ljbeck alt förklara krig. Den danska 
härolden fördes upp till slottet. Allt ifrån stork3'rkan 
leddes han af två adelsmän genom en dubbel rad sol- 
dater upp till rikssalen, der konungen satt på sin tron, 



235 

och ridderslcapet stod rundt omknng uti präklig.a rust- 
ningar. Härolden blef härvid så bestört, att han ej 
förmådde framföra ett enda ord. Erik uppmuntrade 
honom med ord och blick; hvarefter han ui^pläste sin 
krigsförklaring. När han slutat, tog Erik till orda, och 
vederlade, uti ett tydligt och kraftfullt tal, danska ko- 
nungens skäl. Derefter fördes sändebudet ned igen. 
Härolden från L\beck fick ej komina inför konungen, 
såsom den der var sänd endast från några krämare. 
Han leddes upp på rådstugan, der han inför borgmä- 
staren och rädinännerna fick läsa upp sin krigsförkla- 
ring. — Härefter utbröt kriget med så mycket större 
förbittring, som både konungar och folk hatade hvar- 
andra. Låga smädeskrifter ut?priddes på båda sidor. 
Man har ännu qvar en sådan emot konung Fredrik, 
hvarest är ett kopparstick, som skall förlöjliga hans an- 
tagna vapen. Det innehåller t. ex. tre narrkåpor, i 
st. f. Sverges kronor; tre räfvar, i st. f. tre leoparder; 
en apa med en slaga, i st. f. Norrska lejonet med hil- 
lebården; en gås upphängd i ett rep, i st. f. svanen, 
Stormarns vapen o. s. v. I sjelfva boken står Frcd- 
breclit den andre, i st. f. Fredrik den andre, o. s. v. 
Kriget till lands fördes med ombyllig lycka. Strax 
i början fick Fredrik in den starka fästningen Elfsborg 
genom befälhafvarcns, Erik Kaggs, feghet. Sedan in- 
föll Erik och härjade Halland, samt belägrade Halm- 
stad, men fålängt. För öfrigt bestod fälttåget dettn 
och nästföljande år uti inbördes härjningar. Svenskar- 
na föllo in och plundrade uti Danmark, men drogo sig 
tillbaka, dä danska hären samlades. Sedan danskarna 
på samma salt i Sverge. Krigshärarna möttes aldrig. 
Endast små enskilda fäktningar höllos der och hvar 
raed skiftande lycka. På danska sidan utmärkte sig 
Daniel Rantzow, såsora en både klok och tapper här- 
förare. Bland svenskarna Klas Horn, Karl de Mornaj, 
Ake Bengtsson Färla, Lars från Skara, och JXils Silf- 
Tersparre. 



236 



TOLFTE KAPITLET. 

OM JAKOB BAGGES SLUT. 

Så snart kriget var förklaradt, utrustades svenska 
flottan ånyo. Jakob Bagge blef åter amiral och gick 
ut den 4 Augusti. Den 1 1 samma månad mötte han 
vid Oland danska och lybska flottorna förenade. Ami- 
ral för dem var den gamle Peder Skräm, densnmme, 
som under Gustafs tid i förening med Erik Flemming 
slog Lybecks flotta. Jakob Bagge var 63, Peder Skräm 
öfver 70 år, båda likväl oförtrutna och ifriga som yng- 
lingar. Striden varade hela dagen, dock utan någon 
synnerlig förlust; mot qvällen ville Baggen draga sig 
inåt skären, men Peder Skräm satte ifrigt efter. Då 
vände Jakob Bagge om, och emottog honom så, att 
danska amiralskeppet blef illa skadadt^ och underami- 
ralen, Frans Bille, skjuten. Mörkret skiljde flottorna 
åt. Den svenska drog sig till Elfsnabben, den danska 
till Gottland. Ingen kunde berömma sig af seger. 

Jakob Bagge begärde nu att få lägga flottan i vin- 
terqvarter, och laga de skadade skeppen; men det blef 
illa upptaget af konungen. Baggen måste uppbära hår- 
da tillmälen för feghet och lättja. Ja, Erik befallte, 
att han skulle på el t skamligt sätt emottagas uti Stock- 
holm. Han skulle införas med spoU och spe uppå 
fisJcsumpar och andra släta farkoster. Det lyckades 
dock, att afsfyra denna tillstälhiing. 

Är 15G4 den 28 Maj utgick åter flottan under 
Jakob Bagge. Han hade nu lått ett nytt amiralskepp, 
benämndt Mars Julehataren. Det kallades äfven Ma- 
lialös, ty dess like hade förut aldrig funnits i Öster- 
sjön; det förde 200 kanoner, till största delen gjutna 
a( de i Gustafs tid uttagna klockorna. Straxt vid ut- 
loppet skingrades svenska flottan af en storm, så att 
skeppen voro långt skilda frän h varandra, då Baggen 
med endast några få stötte på hela danska och lybska 



237 

HoUaa den 30 Maj. Jakob Bagge, mera djerf än för- 
siglig, vek dock icke undan. Danska amiralen Herlöf 
TroUe med sitt höfdingeskepp, benämndt Fortuna, bör- 
jade straxt beskjuta Makalös, men fick sådana svar, att 
han förlorade styret, och måste låta Fortuna draga sig 
bakom de öfriga. Skjutningen fortfor; mot qvällen blef 
ett af de största lybska skeppen så sönderskjutet, att 
det just vid solgången hastigt sönk med allt, sora der- 
på fanns, undantagande några få man, som räddade 
sig i båten. Derpå blef det natt och lugnt; striden 
upphörde och svenska flottan samlades. Men mot mor- 
gonen uppkom åter en stark vind, och då solen upp- 
gick, såg Jakob Bagge midt för sig de båda fiendtliga 
flottorna i den bästa ordning; men svenska skeppen 
voro åter vidt kringspridda. Blott tvenne, nemligen 
Svanen och Elefanten, hade följt Makalös; de andra 
höUo 5ig långt undan. Men Jakob Bagge flydde ej. 
Han gaf befallning till sitt folk att hälla sig färdiga, 
och redan mellan kl. 5 och 6 på morgonen började 
striden. Hela förmiddagen fortfor skjutningen utan nå- 
gon synnerlig verkan; men på aftonen väude vinden 
sig så, att lybska skeppen koramo framom INlakalös och 
han blef omringad: på ena sidan lågo två lybska skepp, 
hvaribland amiralskeppet; på andra sidan två danska, 
nemligen amiralskeppet Fortuna samt Böselejonet. Då 
flydde de tvenne sista svenska skeppen Svanen och 
Elefanten. Jakob Bagge med Makalös blef ensam. Men 
han försvarade sig tappert. Fienderna försökte springa 
in på Makalös, men blefvo kraftigt tillbakavisade med 
värjor och båtshakar. Danska amiralskeppet Fortuna 
måste nu laga sig sin kos. Det var så sönderskjutet, 
att vattnet steg flere alnar upp i skrofvet. Derefter 
måste Böselejonet också hålla undan, det hade fått alla 
sina bjelkar sönderkrossade. Då det ej lyckades att 
äntra Makalös, började lybeckrarna klättra upp i sina 
master och derifrån kasta lansar och fotanglar ned på 
Makalös. En lans for tätt förbi örat på Jakob Bagge. 
Då begärde han fram några bössor, och begynte sjelf 



238 

skjuta på dem, som kastade, så, att den ena efter den 
andra föll ned, som döda foglar, frän masterna, och 
ingen vågade klifva dit upp i stället. Emedlerlid kom 
Otto Rud och Görgen Brahe med tvenne nya danska 
skepp, lade sig der Fortuna och Böselejonet legat, ka- 
stade sina ankare onihord på Makalös; och höUo sig 
fast vid honom. Otto Rud med flera af sina miin 
sprang ombord derpå. Nu uppstod en förtviflad strid. 
Esbjörn, som var arklimästare på Makalös, hade hela 
dagen varit så betagen af ångest, att han ej kunde fö- 
retaga sig nugot. Nu blef han af den nära faran och 
stridslarmet så förvirrad och förtviflad, alt han sprang 
upp, f_yrade af en kanon, lade sig sedan öfver krut- 
kammaren och förgjorde sig sjelf. En af kanonerna 
på Makalös sprang sönder, hvarvid elden kom lös. 
Branden ökades af lybeckrarnas fjrbållar och nalkades 
krutdurken. Då Jakob Bagge fick veta detta, såg han, 
att skeppet ej längre kunde försvaras, utan gaf sig till 
fånga, och gick med en del af svenskarna ombord på 
ett af de lybska skeppen. Lybeckrarna åter sprungo 
hastigt och till stort antal in på Makalös för att plun- 
dra. Men knappt hade de kommit dit, förrän elden 
fattade i krulkammaren. Med en förskräcklig knall flög 
fockmasten som en pil upp i luften, Makalös brast 
sönder och söuk i hafvels djup, med 300 lybeckare 
och deras amiral, 800 svenskar och slutligen de 200 
kanonerna. Då detta berättades i Sverge, korsade de 
gamla katolikerna sig. Det var, sade de, elt ögon- 
skenligl Guds straff, för det helgonrån, konung Gu- 
staf föröfval. Det var ingen välsignelse med de från 
Guds hus borlröfvade klockorna. 

Konung Erik befallte, att en sträng räfst skulle 
hållas med anförarne på de andra skeppen, hvilka så 
skamligt öfvergifvit sin amiral; men de föreburo alle- 
handa ursäkter, och blefvo ostrafTade. Danskarna åter 
gladde sig mycket åt sin seger, i synnerhet, att de fått 
den fruktade Jakob Bagge till fånga. Han fördes till 
Köpenhamn, der han bjöd till atl skrämma danskarna 



med stora, nästan öfverdrifna berättelser om konung 
Eriks magt. DocJc. tillade den gamle sjömannen," lärer 
del hädanefter blifia foga bevändt med svenska sjö- 
magten. — Enk ville återlösa Baggen, men det vägra- 
des. Han insattes i ett evigt fängelse. Man bar ännu 
qvar ett bref, som ban derifrän skref till sin bustru. 
Med enfaildiga men bjertliga ord tröstar ban sin kura 
Anna, anbefaller henne vården om deras barn, alt de 
skulle hållas i tukt och skola. Det vore hans högsta 
återstående önskan. För öfrigt vet man intet mer om 
honom, ej en gäng när ocb bur han dött. Lefnaden 
hade varit desto rjklbarare. 



TRETTONDE KAPITLET. 

OM KONUNG ERIK. 

Konung Erik var till växten något mindre än fad- 
ren, fullkomligen välbildad, ocb kanske vackrare. Han 
hade ljust bår, bvälfda ögonbryn, stora blå ögon, bög 
näsa, vacker mund, bjen fin och frisk, knäfvelbårar 
ocb skägq rödbruna, det sednare tvådeladt, spetsigt ocb 
ett qvarler långt. Uti vighet, styrka och alla slags 
kroppsöfningar fanns icke hans like. 

Han hade godt minne ocb godt förstånd. Derom 
vittnar hans ovanliga lärdom, och många förträffliga 
förordningar, särdeles i början af lians regering. Han 
arbetade på vägarnes uppröjning, ocb anlade de första 
ordentliga gästgifvaregårdar. Till rättvisans skipande 
inrättade han i Stockholm en beständig öfverdomslol, 
kallad Konungens högsta nämnd, der alla bögraål och 
vädjade rättegångar skulle afgöras. Denna domstol blef 
af Göran Persson ofta missbrukad. Derföre och af hat 
till Erik, afskaflädes den af Johan. Men Gustaf den 
andre stiftade sedan bofrätterna lika med denna konung 
Eriks högsta nämnd. Adelns rusttjenst hade varit mvc- 
ket försummad särdeles i slutet af Gustafs regering. 



240 

Erik förordnade, att en adelsman skulle få hafva en, en 
friherre två, en grefve tre gårdar fria *). För hvarje 
gård derulöfver skulle det rustas. För krigshären och 
flottan anlade han goda vapensmedjor, skeppsvarf, krut- 
qvarnar, ni. m. För sina höfdingar både i krig och 
fred uppsatte han långa egenhändiga föreskrifter; oftast 
djuptänkte, men också bindande höfdingen genom allt 
för mycken småaktighet. I de sednare åren tilltog hans 
underliga lynne allt mer, och öfvergick allt oftare till 
en vansinnighet, som förmörkade hans förstånd och för- 
störde hans lycka. 

Prakt och högtidlighet älskade han mycket. Det 
är taladt om hans triumftåg, hans lysande kröning, samt 
de nya regalierna, som dertiU köptes. Gustaf kallades 
hans nådc, Erik införde benämningen hans majestät. 
Hans ordspråk var: Magnos magna decent **). Göraa 
Persson sökte hämma öfverUödet; men fåfängt. Från 
hofvet spridde det sig först i Stockholm, sedan till 
landsorterna, de gamla till harm, de unga till förförel- 
se, alla till skada. Karl den nionde lyckades först att 
återföra den fordna tarlligheten, åtminstone till en del. 
Med prakten följde äfven lättsinnigheten. Eriks lefnad 
var i detta hänseende högst klandervärd. Agda, ea 
borgaredotter från Stockholm, för sin skönhet kallad 
Carilas, var i början hans offentliga frilla, och t^af ho- 
nom tvenne barn. Sedan var han i detta hänseende 
likaså ombytlig, som i sina frierier. En allmän förar- 
gelse väcktes, och erkebiskopen, den gamle Laurentius, 
varnade honom icke en utan flere gånger; men för- 
gäfves. 

Han misstänktes alt af sin lärare Beurreus hafva 
fått smak för Kalvinska läran; men om så var, inver- 
kade den ej på hans regering. Både i tro och ger- 
ning var hans gudsfruktan mattare, än fadrens. Vid- 
skepelsen deremot, så mycket starkare, i synnerhet an- 



*) Dessa kallades sätesgårdar eller säterier. 
**) Stort passar åt de stora. 



241 

gående sljernspådom. Sällan förbigick någon dag, att 
han ej i sin dagbok antecknade planeternas ställning. 

Han var högeligen misstänksam. De, som omgåf- 
vo honom, måste iakttaga den största försigtighet. In- 
gen fick hviska, spolrta eller skratta i hans närvaro; lian 
trodde da, alt det gällde honom. Till och med om 
strå eller något dylikt kom att ligga i vägen för honom, 
LIef han misslynt, och ansåg det antingen som ett ondt 
tecken eller som ett begabberi. Han kom en gång på 
ett rum, dit man plägar gå ensam, och fann för sig 
tvenne käppar lagda i kors och i de fyra hörnen ett 
gammalt slop och annat husgerådsskräp. Han blef all- 
deles utom sig af vrede. De strängaste undersökningar 
efter upphofsmännen anställdes. Slutligen upptäcktes 
de, ett par ringa hofbetjenter. De drogos för högsta 
näranden; fåfängt föregåfvo de, att det skett af oakt- 
samhet. De dömdes till döden. Man vet ej om do- 
men verkställdes. — Den, som utmärkte sig för vacker 
klädsel, blef misstänkt för fruntimrens skull. Då Eriks 
frierier utomlands misslyckades, sade Göran Persson och 
trodde Erik, att det var adelns tillställning för att tvin- 
ga honom till en af deras döttrar. Då han stundom 
blef uppretad, trodde han, att det skett på systrarnas 
tillställning. Slutligen 1566 tillsatte han ständiga spe- 
jare i de förnämsta husen i Stockholm, 

Likasom Gustaf var Erik häftig; men Gustaf öf- 
verilade sig sällan, Erik nästan alltid, och skydde då 
hvarken grymhet eller nedrighet. Vi hafva talat om 
mordanslagen mot hertig Johan och hertigen af Leice- 
ster. Det var en vanlig utväg för E^ik att lega lön- 
mördare åt dem han ville, men ej annorlunda kunde 
blifva af med. Hans undersåtare dömdes för ringa fel 
till svåra straft". Köpmän, som ej fullgjorde åtagna le- 
veranser, fälldes till grufarbete ; att fogdar hängdes och 
sleglades var icke sällsynt. — Måhända var dock Eriks 
hjerta bättre än hans gerningar; man finner sällan nå- 
gon länge öfverlagd grymhet hos honom. Det tidtals 
Fryxells Ber. III. 11 



242 

rubbade förståndet torde ursäkta något. Man ser i 
hans dagbok stundom antecknadt: Dä och då begick 
jag fel af hastig vrede. Man finner, att han ångrat 
sig, att han tagit läkemedel för hjerlängslan. Under 
sin sednare vansinnighet sade han, all han i sin vrede 
frestades af den onde anden Kvpp-af *). 

En stor olycka för Erik var, att han föll i hän- 
derna på Göran Persson. Denne hade väl stor del 
uti de goda författningarna vid början af Eriks rege- 
ring; men ännu större i det olyckliga slutet. Göran 
hade en omätllig lystnad efter magt och penningar, ha- 
tade derföre adeln, som ägde båda. Detta gemensam- 
ma hat förenade honom med konungen. Först skulle 
hertigarnas magt nedsättas. Det skedde genom Arboga 
fördrag och grefve- och friherre-värdigheterna. Sedan 
skulle adeln kufvas. Till den ändan smickrade konun- 
gen det lägre folket. Då han gick ute, nickade han 
vänligt åt hvarje gumma, och hälsade högt sitt Guds 
fred, god vänner. Förtroende och sysslor gaf han så 
litet som möjligt åt adeln; de ofrälse stånden fingo bå- 
da, tillika med penningarna, som han frikostigt utöste. 
Adeln såg detta, drog sig tillbaka och kallade Erik 
sins emellan en Bondekonung. Andteligen i Uppsala 
1567 skulle de förnämsta herrarna falla, Göran taga 
deras gods och embeten och Erik känna sig trygg för 
deras stämplingar; men vi få framdeles se, huru hans 
själ ej var nog förhärdad till all den grymhet, som 
fordrades till planens utförande. 

En gång stod konungen och lutade hufvudet mot 
sin hand, ganska eftertänksam. Min salige fader, sade 
han, gjorde mig svära dagar, när han stiftade her- 
tigdömena. Göran Persson svarade: Ja! men salig 
Icungen ville göra sina söner mägliga, på det ej rådet 
skulle rycka till sig riksrodret, och landet slutligen 
falla i främmande furstes hand. Riket kunde oaktadt 
tvister i konungahusen äga bestånd; med herrevälde 



*) D. v. s. Hufvudet af. 



243 

sTiuUe det upp- och nedvändas, eller komma iill-ulri- 
Jces konungar. Dock (ror jag, alt salig konungens 
kärlek till hertig Johan framför eder, nådige herre, 
till det mesta stiftade herligdömcna; hvilka nu likväl 
synas tämligen oskadliga efter Arboga fördraget. Ef- 
ter en korrt tystnad, svarade konungen: Svenskarna 
hasta sig förr i främmande armar, än de lida herre- 
och mångvälde. En Gud och en kung, tänka de. Af 
alltsammans ser jag, att kyrkan bör stå midl i byn^ 
att jcmnan bör hållas mellan hertigarna, herrarna 
och de lägre stånden, att ingendera ser mig öfver 
axeln. Göran sade: nådigste herre, de enda farliga 
äro hertigarna och herrarna. Konungen inföll: Ja, 
nu så länge. 

En annan gång, då Göran allt för ifrigt talade 
mot herrarna, sade konungen häftigt: J)u vill lura mig, 
all drifva dem allesammans undan och taga dig och 
de dina i stället; men kommer paddan till välde, så 
pöser hon. Vi skola nog hålla er stången, att ingen 
hvarken bättre eller sämre kommer ofvanpå, ty då 
vore vi sjelfva snart f — n i våld. Erik insåg hvad 
som borde göras, men ägde ej kraft derlill. Ju längre 
desto mera lyssnade han till de elaka rådgifvarna inom 
sitt bröst och sitt hof. De onda böjelserna och Gö- 
ran Persson kommo ofvanpä, och det gick, som Erik 
förutspått. 



FJORTONDE KAPITLET. 

OM KARIN månsdotter: 

Bland Eriks lifvakt fanns en bondeson från Me- 
delpad vid namn Magnus, som först var knekt, sedan 
korporal. Han hade en dotter, Katrina^ hvilken ännu 
ganska ung satt på Stortorget och sålde nötter, förtje- 
nande dermed sitt uppehälle. Erik gick en dag förbi, 
blef uppmärksam på den omkring 13-åriga flickans ut- 



244 

märkta skönhet, och lät upptaga henne bland sin sy- 
sters, prinsessan Elisabets, hofjungfrur. Den lilla Ka- 
rin fattade lätt all undervisning, och utmäriite sig för 
ett sedigt och i allo älskvärdt uppförande. Hennes 
skönhet tilltog också med hvarje dag. De målningar, 
vi ännu hafva öfver henne, måtte vara misslyckade, ty 
der finnes hon ingalunda så utmärkt 5 men alla förfat- 
tare från den tiden, äfven Eriks fiender, instämma i 
hennes beröm, såsom den skönaste bland de sköna. 
Så tyckte äfven Erik; hans hjerta fastades allt mer och 
mer vid henne. Han iakttog alla tillfällen att visa hen- 
ne sin tillgifvenhet; och det verkade så mycket lättare 
på henne, som Erik sjelf var en skön och, då han 
ville, älskvärd herre. Tjusad af högheten och ännu 
mera af kärleken, öfverlemnade hon sig helt och hållet 
åt sin älskade Erik. En verklig inbördes tillgifvenhet 
förenade dem. Erik öfvergaf från denna stund sina 
andra frillor; Karin blef hans allt i alla. Frierierna 
till främmande furstinnor drefvos allt mera lamt; och 
då Karin snart födde en son till verlden, beslöt Erik 
inom sig, att vid tillfälle upphöja henne till sin drottning. 

En fendrik vid namn Maximilian hade också blif- 
vit betagen af hennes skönhet, och redan först, då hon 
kom till hofvet, friat till henne; somliga säga, att de 
varit förlofvade. Han måste sedan vika för konungen, 
och fick befallning att resa till krigshären i Norrge. 
Den olycklige kunde ej förmå sig att fara, förr än han 
än en gång sett sin förlorade, men dock alltid älskade 
fästmö. Han smög sig upp på slottet till fruntimmer- 
nas rum, i hopp att derstädes tralla henne. I dess 
ställe blef han gripen af Eriks tjenare. Denne upptän- 
des af en rasande svartsjuka. Maximilian blef af Gö- 
ran Persson på falska skäl anklagad, lifdömd och straxt 
derefter stoppad i en säck och kastad i strömmen. 

Folket kunde ej förstå den starka tillgifvenhet, 
Erik hyste för Karin. De trodde, att hon med en kär- 
leksdryck förtrollat honom. Karin brydde sig aldrig 
om regerings-ärendernaj likväl började Göran Persson 



245 

att frukta hennes infljlande hos konungen; hon kunde 
der störta honom. Han och hans anhängare sökte der- 
före genom falska beskyllningar och mera dylikt bringa 
henne i onåd, men det misjlyckades. Deras elakhet 
Llef röjd, Erik vredgades högeligen, och om icke den 
godsinta Karin sjelf bedt för dem, hade det varit förbi 
med dem och deras magt. 

Hans kärlek till henne blef oföränderlig. Vackra 
sommaraftnar for han med sina förtroligaste på båtar 
uppåt Mälaren. Karin var dä med och utgjorde före- 
målet för hans uppmärksamhet och ömhet. Aftnarna 
tillbringades i det gröna med sång, lekar och skämt. 
Då de om qvällen rodde hem, satt Erik vid sidan af 
sin Karin och betraktade aftonrodnaden och de fram- 
blickande stjernorna, än på den klara himmelen, än i 
det klara djupet, och lyssnade derunder till de sånger, 
som hördes frän stränderna eller aflägsna båtar. De 
uppfördes på hans befallning, ja oftast hade han sjelf 
satt både ord och ton. Anda till våra dagar har en 
af dessa hans egna sånger bibehållit sig, hvarur vi vil- 
ja afskrifva några versar. 

Har Karin ej land, ej stora skatter, 

Så har hon dock, det jag begär; 

Den kärlek, hon mig med omfattar, 

Ar mig fast mer än guldet kär. 
Hvar må följa sitt eget sinn; 
Kär håller jag hcrdinnan min. 

Blänker hon ej af gyllne smycke, 

Så blänka dock hennes ögon skön. 

Alldeles är hon i mitt tycke. 

Fast hon för andra syns gemen. 
Hvar må följa sitt eget sinn; 
Kär håller jag herdinnan min. 

Den, som vill, må i luften flyga, 
Mina vingar gå ej så högt. 



246 



Jag verlden vill fast öfvertjga, 
Till Karin är mitt hjerta böjdt. 

Hvar inå följa sitt eget sinn; 

Kär håller jag herdinnan min. 

Farväl, farväl min bjertans lilla 
Med sinom tusende god natt! 
Det sker dock efter Herrans vilja, 
Jag blifver den, som jag bar sagt. 
Hvar må följa sitt eget sinnj 
Kär håller jag herdinnau min. 



FEMTONDE KAPITLET. 

OM KLAS KRISTERSSON HORN. 

Under Magnus Smeks tid inkom ifrån Brabant till 
Sverge en man, kallad Sigmund de Horne. Från honom 
bärstamma alla de ryktbara svenska slägterna Horn *). 
Sigmund bodde på^ Oland; hans son och afkomlingar i 
Finland, hvarest Aminne i Haliko socken var deras 
stamgods. Slägten steg till stort anseende der i landet, 
och vid denna tid funnos tvenne ryktbara män af den- 
samma, nemligen Henrik Klasson till Kånkas samt hans 
brorson Klas Kristersson till Aminne. Redan under 
konung Gustafs tid hade de utmärkt sig i ryska kriget, 
särdeles Klas, hvilken ofta deltog i Jakob Bagges före- 
tag. Han blef slutligen fältöfverste för allt infanteriet. 
Samma förtroende hade äfven båda Hornarna hos ko- 
nung Erik; de visade honom också samma trohet. Då 
Henrik Klasson, som vistades i Finland, märkte hertig 
Johans stämplingar med Pålen, yppade han oförskräckt 
förräderiet, såsom vi redan sett. Hans trohet blef ho- 
nom dyr, som vi framdeles få se. 

Klas Horn vistades mest ute i fält, sällan vid hof- 



*) Undantagande Horn af Rantzien, som är frän Pommern. 



247 

vet, och deltog då aldrig i de stämplingar, som därstä- 
des den ena förehade mot den andra. Behofdes det, 
så skyggde han icke för alt säga sanningen. Han såg 
konungens olyckliga vana, att tro somliga för mycket 
och andra för litet; hylla den ena och hata den andra, 
båda delarna utan skäl och måtta. Då sade han till 
Erik: Här i landet skall en konung vara varsam och 
icke gifva den ena elt synbart företräde framför den 
andra; annars följer tadel, missnöje och oro, derföre 
Gud bevare eder, nådige herre, och oss alle! 

Klas Horn närandes till anförare för de troppar, 
som konung Erik år 1561 sände till Estland. Här in- 
nehade han det högsta befälet två år, ofta under de 
bekymmersammaste omständigheter. An utbrast sjuk- 
dora i hären, än myteri och uppror, så väl bland 
svenska knektarna, hvilka ropade efter hem, som bland 
de tyska och skottska, hvilka ropade efter penningar. 
Esternas trohet var föga pålitlig; fienderna mägtiga och 
nära, hjelpea hemifrån liten och aflägsen. Detta oak- 
tadt hade Klas Horn en nästan oafbruten framgång. 
Innan han for derifrån, hade han intagit slotten Revel, 
Padis, Pernau, Wittensten och Karkhus m. fl., samt 
kringliggande länder. Karl de Mornay gjorde honom 
härvid godt bistånd. 

Ar 1563, då kriget med Danmark utbrast, hem- 
kallades både Horn och Mornay. I deras ställe skulle 
Ake Bengtsson Ferla och Henrik Klasson Horn föra 
befälet i Estland. I kriget mot Danmark sattes Klas 
Horn och Mornay till anförare, men konungen följde 
med och förde högsta befälet. Fälttåget gick ej lyck- 
ligt. Erik underkufvade Halland och lät hylla sig af 
folket. Sedan började han belägra Halmstad; men rön- 
te ihärdigt och tappert motstånd. Det började lida 
fram på hösten. Soldaterna sjuknade, knotade och 
ville gå hem; många gingo verkligen. Höfdingarna råd- 
de Erik att göra slut på belägringen. Dertill kom äf- 
ven underrättelse, att konung Fredrik med en dansk 
krigshär var i antågande. Erik sammankallade då de 



248 

förnämsta i bären och beslöt på deras råd att sjelf re- 
sa. Han gjorde så, och tog med sig en del af trop- 
parna. Klas Horn och Mornay skulle efter några da- 
gar följa med de öfriga. Meu så snart konungen rest, 
upplöstes all ordning hos det ulledsna folket; de bör- 
jade att hoptals snijga sig hem. Horn och Mornay 
måste derföre oförtofvadt draga sig tillbaka. Danska 
hären kom efter och uppbann svenskarna vid Fjäll- 
greiina den 10 November. Westgötarna och en del 
annat rytteri flydde hufvudstupa så snart de sågo dan- 
skarna. Svenskarna ledo en betydlig förlust. Hela de- 
ras här hade troligen blifvit förstörd utom ]Mornay's 
lapperbet. Han, tillika med ett regemente svenska 
knektar, hvilka konung Erik sjelf inöfvat, försvanide 
sig tappert, räddade de öiriga och gjorde segern dyr- 
köpt för danskarna. 



SEXTONDE KAPITLET. 

KLAS HORN BLIR AMIRAL. 

Ar 1564, sedan Jakob Bagge blifvit fången, hade 
konung Erik satt Klas Flemming till amiral, och under 
honom Peder Baner och JNiis Grip med nästan lika 
inagt. Desse togo väl några handelsskepp, men kunde 
för öfrigt intet synnerligt uträtta. De tre amiralerna 
ville ingendera lyda, kunde ingendera befalla. Då dan- 
ska flottan syntes, flydde de inom skären, och läto fien- 
derna ostrafiadt härja Oland. Jakob Bagges spådom 
om svenska siömagtens förfall tycktes gå i fullbordan. 

När konung Erik sporde detta, vredgades han hö- 
geligen. Han utnämnde Klas Horn genast till öfverste 
amiral. Den 12 Augusti kom Horn till flottan, som 
låg vid Öland, och steg om bord på Elefanten, hvil- 
ken nu åter blifvit amiralskepp efter Makalös. Knappt 
hade han inträdt på fartyget, förrän danska flottan kom 
dragande fram emot den svenska. Vinden var icke 



249 

fördelaktig för Horn, derföre höll han undan uppåt 
Gottland; men vinden vande sig. Då vände också 
Klas Horn om och angrep danskarna ; striden fortfor 
hela dagen utan att någon segrade. Den fortfor andra 
dagen. Men då blefvo 3 eller 4 af fiendens skepp 
tagna, nät^ra andra förstörda, och hela flottan flvdde 
ned till Öresund och vågade sig ej mera ut mot den 
svenska. Under striden for konung Erik med något 
krigsfolk öfver till Oland för alt skydda landet i fall 
danskarna hade vunnit. Han fick nu sitta på stranden 
och betrakta, huru Horn segrade. Efter slagets slut 
blef denne pa det vänligaste emottagen af konungen. 
Som man ej mer behöfde frukta danska flottan, tog 
konungen Klas Horn med sig till det förestående landt- 
kriget. Blott tre dagar hade Horn styrt flottan. ]N'u 
återleranades den åt Klas Flemming, som förde henne 
till Elfsnabbeu. 



SJUTTONDE KAPITLET. 

OM KRIGET TILL LANDS. 

Konung Erik inföll nu, med en krigshär i Blekin- 
gen. Med honom följde Ake Bengtsson Ferla; från 
Qottan tillkallades Klas Horn, och frän Småland Mor- 
nay. I danska hären hade myteri och uppror inkom- 
mit bland de tyska knektarna, så att den ej mägtade 
göra betydligt motstånd. Di hief Lyckeby och Ron- 
neby intaget, det sednare efter ett så hårdt motstånd, 
att vattnet i ån vardt helt rödt af blod. Här fångades 
den gamle borgmästaren Henrik HolTman, som för öf- 
ver 20 år sedan gjort Däcken så mycket bistånd *). Nu 
fick han derföre sin lön. Han fördes till Kalmar och 
aflifvades på samma ställe, som hans fordna vän. Se- 
dan Ronneby var intaget, återvände Erik upp åt lan- 

•) Se sid. 164. 



250 

det. Hären lemnades åt Horn och Mornay. Vid ryk- 
tet om deras ankomst tände danska höfdingen i Söl- 
vitsborg på sitt slott och flydde. Svenskarna komrao 
efter och brände staden. Sedan brände de köpingen 
Elleholm, togo brandskatt af Ahus, härjade Skåne 15 
mil bredt utefter gränsen; derpå äfven Halland. Slu- 
teligen återvände de lastade med byte. Erik lät kun- 
göra öfver hela riket dessa segrar. Ja, han höll sjelf 
såsom segerherre en triumf i Stockholm, ehuru många 
yckte, att äran för det mesta tillkom Klas Horn. Tå- 
get gick från söder upp till slottet. Främst redo sven- 
ska kurassiererna med pukor och trumpeter; dernäst 
buros alla både till lands och sjös tagna fanor, tillho- 
pavecklade och upp- och nedvänd»; sedan de danska 
fångarna; adeln bundna med hvita silkesband; de an- 
dra med hampsnören. Sedan red svenska adeln, så 
konungen sjelf ståtligt smyckad och omgifven af sitt 
hoffolk. De öfriga rytlarne slutade tåget. 

Midt under denna härlighet, stod det illa till vid 
gränsen. Konung Fredrik hade afskedat de legda höf- 
dingarna, och tagit Daniel Rantzow till anförare. Han 
ville hämnas Horns plundringståg i, Skåne, inföll i Små- 
land och härjade vidt och bredt. Men det led sent 
på året, och smålandsbönderna gjorde starkt motstånd, 
så att Rantzow måste snart återvända. 



ADERTONDE KAPITLET. 

KLAS HORNS SEGRAR AR 1565. 

Straxt i början af året sattes Klas Horn till anfö- 
rare för landthären. Den 21 Januari inföll han i Dan- 
mark. Laholm, Engelholra och Ystad brändes; hela 
landet härjades ända ned till Helsingborg. Derifrän 
återvände han liksom förut rik på byte. Segrar hade 
han ej kunnat vinna. Danska krigsfolket vågade ingen 
strid. De flydde öfver sundet till Seland, fruktande 



251 

både för Horn och för pesten, som nu begynte visa 
sig. I April dereniot företog danska hären ett- hka 
ströftåg inåt Småland och Westergötland, och härjade 
allt hvad den kunde. 

Konung Erik lät detta år utrusta sin örlogsflotta 
så, att dess like förut aldrig varit sedd i Östersjön. 
Den bestod af femtio skepp. Amiralskeppet kallades 
St. Erik och var efter förlusten af Makalös det största. 
Klas Horn kallades fiån landthären och blef amiral; 
Matts Törne underamiral. Fölle någon af dem, skulle 
Peder Baner på skeppet Svanen träda i stället. I med- 
let af Milj gick flottan utur Stockholms skärgård, och 
nästan med hvarje dag vann Klas Horn någon fördel. 
Den 18 ' Jj. Togs ett danskt skepp vid Gottland. 
Den ti. Maj. Togs ett Ijbskt fartyg vid Oland. 
Samma dag. Klas Horn höll tiJl Rygen. Der 
lågo sex danska och två Jybska örlogsskepp och lurade 
på svenska handelsfa/-tyg från Stralsund. Då de fingo 
se svenska flottan, flydde de 5 två danska och två lyb- 
ska kommo undan in i viken vid Gripsv^ald; de andra 
fyra danska, som voro längre ute, blefvo innestängda i 
en vik under Jasraund. Danskarna styrde med farty- 
gen på grund, förde kanonerna i land och började så 
skjuta pä svenskarna. Men då de ej kunde uträtta nå- 
got, uppbrände de sjelfva sina skepp. Allt, hvad som 
var bärgadt, tog Klas Horn. 

Den 25 Maj. Klas Horn sände fem skepp, att 
förfölja de fyra, som lupit in i Gripsw^aldsviken. Her- 
tigen af Pommern lofvade att utlemna dessa med deras 
tillbehör, derest Klas Horn ej ville förfölja dem upp 
i Oderströmmen. Horn antog vilkoret, och seglade 
samma afton från Rygen med flygande fanor, pukor 
och trummor, samt höll sin kosa åt sundet. 

Den 2G Maj. Horn tog fyra danska handelsfartyg 
vid Möen. 

Samma dag. Horn styrde till Falsterbo, der lyb- 
ska flottan låg. Hon flydde undan in åt Öresund. 
Den 27 Maj. Horn seglade efter och kora utan- 



252 

för Köpenbamn. Det var en Söndag. Alla voro i 
lijrkan, konungen lät fira en af sina hofmäns bröllop. 
Då kom först den förföljda lybska flottan, sedan den 
förföljande svenska. Den största förvirring och förskräc- 
kelse uppstod. Alla sprungo ur kyrkorna. Konung 
Fredrik sjelf gret af ångest och harm. men förmanade 
sina undersålaie till ett tappert motstånd. Hans egen 
flotta var ej ännu färdig; men han for på en båt till 
Jjbeckrarna och bad och besvor dem att försvara huf- 
vudstaden; hvilket de lofvade. De svenska styrmännerna 
voro okunniga om farleden, och vågade ej gå närmare; 
Horn hade ej heller nog troppar för en landstigning. 
Samma dag. En stor hop dan-^ka skutor, lastade 
med allahanda mat- och drickesvaror, ''kommo sundet 
utföre, ämnande sig till Köpenhamn. De seglade rakt 
på svenska flottan, troende att det var den danska. 
Alla blefvo tagna. Matvaror, tackel och tåg öfverfördes 
på svenska flottan. Sjelfva skutorna höggos sönder och 
sänktes. 

Den 29 Maj. En holländsk spanneraålsflotta af 
250 skepp kom från Dantzig till sundet. De måste 
alla betala den vanliga tullen, men icke åt danskarna, 
utan åt Klas Horn. Fyra af skeppen voro danska, ett 
hörde till Hansestäderna, desse blefvo tagna. 

D. 30 Maj. Klas Horn fick veta, att lybeckrarna 
hade byggt ett nytt amiralskepp, lika stort som St. 
Erik. De hade kallat detsamma Slyr-Schweden, d. v. 
s. Slyr Svcrgc. Det låg nu färdigt att afsegla från Tra- 
\emynde. Klas Horn seglade dit med sin flotta. 

Den 1 Juni. Klas Horn kom till Travemynde. 
Då lybeckrarna fingo se honom på långt håll, kastade 
de all barlast ur Styr-Schweden, samt lade det på sex 
alnars djup vid stranden, så att svenskarna ej kunde 
komraa nära intill det. Sedan sköto svenskar och ly- 
beckare på hvarandra, dock utan någon skada. Klas 
Horn seglade slutligen derifrän för att ej blifva inne- 
stängd i den tränga viken. 



253 

Den 3 Juni. KlaS Horn tog ett Ijbskt handels- ' 
fartyg. 

Den 4 Juni. Slaget vid Buchow. 

Danska flottan hade ändtehgen blifvit färdig. Her- 
löf Trolla på skeppet Jägmästaren var dess amiral. 
Den förenade sig med Ijbska flottan och gick så ut i 
Östersjön, varande tjuguåtta sk^p staik. Den 4 Juni 
kl. 12 f. ro. mötte dem Klas Horn utanför staden 
Buchow i Mecklenburg. Svenskar och danskar bör- 
jade straxt att oförtrutet beskjuta hvarandra; lybeckrarna 
gingo rundt omkring och lurade. När slaget varat en 
stund, ville Herlöf Trolla komma sin fiende närmare 
på lifvet. Han styrde derföre med full vind mot sven- 
ska flottan, sökande alt komma ombord med skeppet 
Svanen. Men Svanen höll undan och sköt på långt 
håll mot Jägmäsfaren. Då styrde denne mot ett annar, 
benämndt Herkules; men det gjorde på samma sätt som 
Svanen, Sedan likaledes Engelen och Pelikan. ]När 
Herlöf Trolle ensam så hade trotsat en del af svenska 
flottan, stötte han slutligen mot ett litet svenskt fartyg, 
benämndt Troilus och fördt af Nils Skenk. Jägmästa- 
ren kom med en sådan fart, att Troilus förlorade sin 
mesanniast, fick kajutan krossad och tog in vatten på 
ena sidan. Troilus låg under Jägmästaren, som en and 
under en hafsörn. Herlöf Trolle lät kasta sina ankare 
ombord på Troilus. / svenslie förrädare, ropade han, 
stryker för Jconungen af Danmarlc. Derpå befallte han 
sitt folk äntra. Men svenskarna afhöllo dem tappert 
med länga båtshakar. Der voro äfven sjuttio finnar 
med sina stålbågar. De sköto så mot danskarna, att 
pilar ruko som hagel. Herlöf Trolle uppmuntrade sitt 
folk, sjelf ingalunda skygg för faran. Han stod högt 
på Jägmästaren, lätt igenkänlig i harnesk af djupblått 
stål, samt en liatt med fjäderbuske och tre kronor på. 
Nils Skenk fick ögonen på honom, fattade sin bössa 
och gaf honom en kula, som gick genom hakan och 
armen. Den tappre Herlöf Trolle hade dock icke vi- 
kit, om han ej fruktat, att något af de större svenska 



254 

• skeppen skulle komma. Han feögg af ankartågen, och 
vände åter till de sina. Det började skymma och stri- 
den upphörde. Utom Herlöf TroUes färd med Jäg- 
mästaren, hade den hvarken varit liflig eller blodig. 

Den 5 Juni. Flottorna kunde för vindens skull 
ej komma till strid, ehuru de lågo midt framför hyar- 
andra och båda önskade det. 

Den 6 Juni. Herlöf Trolle blef allt svagare af 
sitt sår. Danska flottan hade afven lidit under slaget. 
Då derföre Klas Horn ånyo sökte strida, drog sig dan- 
ska flottan undan till Öresund. Horn gick till Jasraund. 

Den 10 Juni. Klas Horn tog ett lybskt fartyg. 

Samma dag. De skepp, som den 25 Maj förföljt 
danskarna in i Gripswaldsviken, återkommo. Danska 
fartygen med all deras utrustning voro för konung Eriks 
räkning tagna i förvar af hertigen i Pommern. 

Under nära en månads tid kryssade nu Klas Horn 
omkring utan att finna någon fiende. Herlöf Trolle 
hade dött af sitt sår, och danska flottan behöfde åter 
upphjelpas. Under tiden uppbragte Horn alla fiendt- 
liga skepp, han träfFade. En gäng gjorde han också 
landgång på Möen, och tog hvad för folket behöfdes, 

I början af Juli kom danska flottan åter ut. Otto 
E.ud styrde nu som amiral Jägmästaren, och danskarna 
voro begärliga att hämnas sina förra nederlag, samt den 
förskräckelse och nesa Klas Horn tillfogat dem i sun- 
det. Den 7 Juli möttes båda flottorna emellan Born- 
holm och Rygen. Otto Rud styrde med Jägmästaren 
straxt emot St. Erik och lade sig om bord med ho- 
nom. Då kom Baner med Svanen och angrep Jäg- 
mästaren; men på Svanen kom danska underamiralen 
Kristofer, på honom åter Svenska Jungfrun. Der lågo 
således tre svenska och två danska skepp, sida vid sida 
i den skarpaste strid. 

På ett annat häll lade sig lybska amiralen bord om 
bord med Sv. Hector. David och Troilus kommo Hec- 
tor till hjelp; men ett lybskt satte åt David. Honora 
till hjelp kom Svenska Gamla Gripen; men då kora 



255 

ett annat lybskt fartyg och styrde med frisk vind midt 
på Gamla Gripen, så att denna bröts alldeles sönder 
och sönk med manskap och utredning. Efter tre tira- 
rnar drogo sig de lybska fartygen från Hector och Da- 
vid, men den lilla Troilus dret med sin fiende för vin- 
den ned till de förstnämnde stridande skeppen och blef 
liggande bord om bord med danska Kristofer. Der 
blef nu den häftigaste strid. Troilus fick i fyra tim- 
mar kläda skott från alla sidor; men Nils Skenk blef 
hvarken mod- eller svarslös. Han rigtade sina kano- 
ner bela tiden mot danska Kristofer, och icke utan 
framgång. Underamiralen Kils TroUe mistade ena be- 
net, och måste nedbäras i en kajuta, och snart började 
vattnet strömma in genom hålen efter kulorna från 
Troilus. I detsamma kom svenska St. Göran dit. Som 
danskarna sågo att Kristofer begynte sjunka, sprungo 
många öfver på St. Göran, slogo ihjäl svenska besätt- 
ningen och styrde så bort okända midt igenom svenska 
flottan. De, som voro qvar på Kristofer, ville göra 
likaledes med Svanen; hvarvid det uppstod en skarp 
strid. Peder Baner blef med en falkonetkula skjuten 
Ivärtigenom veka lifvet och Töll; men Sten Sture, som 
efter honom tog befälet, fick förstärkning; danskarna 
drefvos tillbaka till Kristofer, och knappt hade de kom- 
mit dit, förr än detta skepp hastigt sönk i djupet. I 
detsamma hade danskarna skjutit eld i svenska Gyllene 
Lejonet. Lågan grep oemotståndeligt omkring sig; skepp 
och manskap uppbrunno. Den häftigaste striden var 
dock, der båda amiralerna lågo. Otto Rud på Jägmä- 
staren försvarade sig länge och väl. Sten Sture, med 
Svanen, angrep honom häftigt på ena sidan, men fick 
en kula tvärtigcnom pannan. • Slutligen fanns på 
Jägmästaren af 9000 knappt 150 man qvar; då blef 
han öfvermannad och tagen, de öfriga danska skeppen 
flydde, men flere eröfrades i flykten af de förföljande 
svenskarna. Härmed var slaget slutadt. Svenskarna hade 
förlorat fyra skepp och öfver 1000 man; danskarna 
sju skepp och deribland deras amiral- och under- ami- 



256 

ralskepp samt 4000 man, deribland underamiralen Nils 
Trolle, som var dränkt, och amiralen Otio Rud, som 
blef fången. De öfriga danska skeppen flydde till O- 
resund, de Ijbska till Lybeck; ingendera ville mer 
hålla stånd. Af denna orsak, och emedan pesten bör- 
jade visa sig bland svenskarna, förde Horn flottan till 
Dalarön igen. 

Erik emottog Klas Horn med synnerliga ynnestbe- 
tygelser. Han skulle hålla ett högtidligt intåg i Stock- 
holm, liksom Jakob Bagge förut gjort, men med ännu 
mera prakt. Klas Horn, hans höfdiiigar, ja till och 
med de soldater, som deltagit i striden, blefvo rikeligt 
belönade. De fallne begrofvos med stor högtidlighet; 
i synnerhet Peder Baner och Sten Sture. De fingo sin 
hviloplats i Uppsala kyrka, och de förnämaste i riket, 
ja, sjelfva de kungliga personerna följde med i begraf- 
ningståget. Konung Erik lät uppresa öfver dem en 
präktig minnesvård, och skref sjelf deras grafskrifter. 
Den öfver Peder Baner lyder sålunda: 

Peder Axelsson Baner, den ädla man, 

Adels ära och trohet aktade han 

Mer än vällust och egen välfärd. 

Gods och ägor och deras värd. 

Som en adelig hjelte, vig och stark, 

Sökte han de skepp af Dannemark. 

Ridderligt lät han sin flagga flyga. 

De fåugna skepp skola det betyga. 

Tappert att strida, det var hans sed. 

Der striden var starkast, der var han med. 

De svenska förde han troligen an. 

På Svanen var han en höfvitsman. 

Den dag hans hufvud lades nid, 

De svenske gåfvo sig illa dervid. 

Gudi hafver han oflVat sin själ. 

För Sverge föll La:, och är nu säll. 

Så hedrade och belönade Erik sina trogna män; 
de danska fångarna blefvo ej så ädelmodigt behandlade. 
Danskarna hade gifvit ut en smädevisa, der på titelbla- 



257 

det var föresläldt en bonde, som blåste saclipipa, och 
inuti visan stod, a(t de svensJia skulle dansa eflér dan- 
skarnas pipa. Till att löna detta begabberi gick nu 
uti triumftåget framför Otto Rud och de danska fån- 
garna en bonde, som af alla krafter blåste på en säck- 
pipa. JNär Otto Rud leddes inför konungen, mottog 
denne honom ogunstigt och utfor i onda ord både mot 
Danmark och dess konung. Herr Otto Rud svarade 
då frimodigt för sin kung och sitt fädernesland. Här- 
öfver uppretades Erik så, alt han i raseri grep till vär- 
jan och rusade mot Otto Piudj men Klas Horn, som 
var närvarande, fattade konungen i armen föreställde 
bonom, att herr Otto förtjenade snarare beröm än ta- 
del, hvarvid Erik sansade sig. Fångarna sändes ut 
kring landet att arbeta, mest till Salaberget. För att 
igenkännas skulle deras hufvuden hvar åttonde dag ra- 
kas. IMänga dogo dock af pesten, som började utbreda 
sig. Bland dessa äfven den hjältemodige Otto Rud, 
Den 5 September afseglade Klas Horn åter ut med 
Oottan, men han träffade endast några få fiendtliga skepp. 
Dessa antingen flydde eller fångades. Danska flottan 
låg i sundet redan aftacklad och ämnade sig ej mera 
ut det året. Klas Horn besköt Hammerhus på Born- 
holm, tog några fartyg; men som höstnätterna började 
blifva långa och mörka och dessutom pesten visade sig 
bland manskapet, så återvände han och iörde flottan in 
till Elfsnabben den 1 ISoveraber. 



NITTONDE KAPITLET, 

OM WARBERGS ERÖFRING. 

Vid samma tid, som Klas Horn utseglade andra 
gången med flottan, drog konung Erik med sin krigs- 
magt med mot danska gränsen. Der fick han höra, 
att konung Fredrik ej sjelf skulle komma i fält emot 
honom. Det beslöts derfö