Skip to main content

Full text of "Berättelser ur svenska historien : till ungdomens tjenst"

See other formats 


a 


BERÄTTELSER 

UR 

SVENSKA  HISTORIEN. 

TJUGONDEFEMTE    DELEN. 


KARL  DEN  TOLFTES  REGERING. 

FEMTE    HÄFTET. 

MAGNUS  STENBOCKS  SISTA  FÄLTTÅG,  FÅNGENSKAP 
OCH  DÖD.      - 


SVERGE  OCH  SVENSKARNA  UNDER  KONUNGENS 
FRÅNVARO  1713— 17t4. 


TILL     UNGDOMENS     T  J  £  N  S  T     L  T  G  I  F  V  E  X 
AF 

AND.   FRYXELL. 


STOCKHOLM,        -^"^--/-V* 

HOS    L.    J.    HJEUTA. 


5^ 


STOCKHOLM, 

TRYCKT    HOS    JOH-    BECKMAN,    1857. 


INNEHALL. 


FÖRSTA   AFDELNINGEN. 

MAGNUS   STENBOCKS   SISTA    FÄLTTÅG,  FÅNGEMSKAP 

OCH   DÖD. 

hap.                                                  ^  Sid. 

4.    Nöden  och  missnöjet  i  Sverge  våren  47^2     .    .    .  i. 

2.  Om  Magnus  Stenbock 6. 

3.  Stenbocks  förhållande  till  rädet  intill  hösten  1742   .  iO. 

4.  Tvister  om  troppafsändningen  till  Pommern  4712     .  U. 

5.  Magnus  Stenbocks   besök  i  Stockholm,   sommaren 
4712 20. 

6.  öfverfarten  till  Pommern  och  fraktskeppens  olycka  34. 

7.  Stenbocks  tåg  till  Mecklenburg 34. 

8.  Fredsunderhandlingar  och  stillestånd      .    .    .    ^    .39. 

9.  Slaget  vid  Gadebusch ^.    .  53. 

40.    Den  andra  troppafsändningen 57. 

44.    Infallet  i  Holslein 64. 

42.  Altonas  brand 65. 

43.  Administratorn  Kristian  August 74. 

44.  Georg  Henrik  v.  Schlitz  genannt  v.  Görtz  ....  72. 

45.  Underhandlingar  om  svenskarnas  insläppande  i  Tön- 
ningen 79. 

46.  Stenbock  i  Tönningen 82. 

47.  Oenigheten  mellan  rådet   och  Stenbock  4742  och 
4713.     .     .     • 89. 

48.  Stenbock  och  hären  blifva  tagna  till  fånga ....  97. 

49.  Stenbocks  sista  fängelse  och  död 402. 


ANDKA    AFDELNINGEN. 

SVERGK    OCH    SVENSKAR.NA    LNDER    KONUNGENS   FBÅN- 

VARO    1713—1714. 
UNDERHANDLINGAR,   KRIGSRÖRELSER  OCH  RIKSDAG. 

20.    Fredsunderhandlingar  1713 4  40. 

Österrikes  neutralitets-förslag 4  40. 

Englands  fredsförslag 4  4  4. 

Seqvestern  af  Stetlin 414. 


Kap.  Sid. 

2<.    Nya  krigsgerds-förordningen  och  Jakob  Reenstierna  120. 

22.  Finska  krigen  4713  och  1714 126. 

Fäiuåget  under  L^becker 127. 

Failtågen  under  Armielt        133. 

Slaget  vid  Stork)  ro 135. 

Sjökriget  mot  Ryssland 139. 

23.  Tyska  och  Danska  krigen  1713  och  1744  ....  143. 

24.  Tillståndet  i  Sverge  våren  1713 144. 

25.  Riksdagen  1713—1714 150- 

Rådels  lörsla  lörslag  till  riksdags  sammankallande  .  151. 

Tillståndet  i  Sverge  sommaren  och  hösten  1713.    .  154. 

Ulrika  Eleonora  inträder  i  regeringen 162. 

Beslutet  om  riksdag  1713 167. 

Riksdagens  början 172. 

ÖlVerläggning  om  bud  till  konungen 173. 

ÖlVerlaggning  om  anskaffande  al  penningar     .    .     .176. 

ÖlVerläggning  om  anskaffande  af  manskap.     .     .    .  181. 
Karls  nya  krigsgerds-iörordning  upphälves  .    .     .    .183. 

Brytningen  mellan  konungen  och  ständerna    .    .    .  186. 
Brytningen    mellan    rådet    och    ständerna    rörande 

fredsundeihandlingen 191. 

Brytningen    mellan    rådet    och    ständerna   rörande 

prinsessans  regenlskap 199. 

Den  16  Februari 199. 

Den  17-25  Februari 200. 

Den  26  Februari 202. 

Den  1  Mars 204. 

Den  2—13  Mars 206. 

Den  15  Mars 208. 

Regentskaps-lörslaget  faller 214. 

Fredsunderhandlingar  och  riksdagens  slut   .    .    .    .216. 

26.  Göriz  söker  genom  Ryssland  hjelpa  hertig  Karl  Fre- 
drik till  svenska  tronlöljden 220. 

27.  Tillståndet  i  Sverge  sommaren  och  hösteu  1714  .    .  232. 


KARL  DEN  TOLFTES  REGERING. 

-frmtr  l)äftet. 

FÖRSTA  AFDELNINGEN. 

MAGNUS  STENBOCKS  SISTA  FÄLTTÅG, 
FÅNGENSKAP   OCH   DÖD. 


FÖRSTA    KAPITLET. 

>ÖDE>    OCU    MISSNÖ.IET    I    SVKRGE    V.4KE.\    1712. 


B 


äila  voro  i  det  hela  al  samma  an.  som  de  i  före- 
gående bälten  beskrifna;  men  ökades  hvarje  är  så  till 
omfång  som  djnp.  Det  är  denna  tillväxt  vi  gå  att 
teckna;  dock  endast  i  få  dra?,  på  det  den  1  sig  sjelf 
både  sorgliga  och  enformiga  tallan  icke  mätte  blifva 
för  mycket  tröttande. 

Bristen  på  värbara  karlar  tilltog  på  ett  oroande 
sätt.  Värfniugarna  blefvo  mer  och  mer  våldsamma. 
Rådet  klagade,  att  ofliccrarna  misshandlade  allmogen.  ') 
Skyddande  förordningar  ntfärdades.  men  kunde  ej  med 
nog  kraft  haudhafvas;  alt  anskaffa  soldater  gick  fram- 
tör  allt  annat.  Man  begynte  dertill  taga  danska  fån- 
gar, och  tänkte  på  att  laga  häktade  förbrytare.  I 
hela  Westerås  län  räknades  tillhopa  blott  9,U0O  krigs- 
dugliga karlar.     Af  de  12,000.  som   funnos   pä   skån- 

')  Riksark.    Karls  bref  lill  rådet  d.  20  Sepl.  1:12. 
Fnjxells  Ber.    XXV.  1 


2 

ska  lanilstjygdeu,  blelvo  2,000  till  krigsljeust  är  I7i2 
skrifna.  Doii  oianlija  befolkningen  utg^jortles  slatli- 
gen  (ler  i  trakten  för  det  mesta  af  gubbar,  sjuklin- 
gar och  barn.  Mångenstädes  mäste  qvinnorna  förrätta 
jordarbetet. 

Lika  svår  var  pcnningebristen.  Vi  Lafva  berät- 
tat. Iiuru  beloppet  af  de  vanliga  skatterna  nedsjun- 
kit frän  0,000.000  till  3,600,000.  Deraf  skulle  nu 
1,400,000  lemnas  i  betalning  åt  banken.  Således 
återstodo  för  statsbeholveu  blott  2,200,000.  allt  dal, 
s.  ID.  Men  äfven  denna  inkonastsunima  minskades 
oupphörligt,  och  nästan  hvareuda  landshöfding  au- 
mälte,  att  folket  ej  förmådde  utbetala  de  dryga  ger- 
deroa.  än  mindre,  livad  derutöfver  fordrades.  Man 
hade  t.  e\.  befallt  rolarna  förse  sina  nyutskrifna  sol- 
dater med  tält  och  kittlar,  en  sak.  som  dem  förut 
icke  ålegat.  Landshöfding  Cronhielm  lillkännagaf  för 
regeringen,  att  folket  ej  mägtade  detta  efterkomma.  ') 
(luvernören  i  Skåne  anmälde,  att  blott  en  fjerdedel  af 
räntorna  kunde  indrifvas,  och  han  visade,  att  detta 
landskap  hade  under  åren  1709  till  och  med  1712, 
utöfver  sina  vanliga  skatter  och,  som  det  tycks, 
äfven  utöfver  deJi  vanliga  krigsgerden,  ensamt  pä 
soldaters  uppsättning  och  på  deras  och  fiendernas 
underhåll  utlaggt  2.504,000  dal.  s.  m.  Folket,  skref 
han,  kan  omöjligen  län.f/re  bära  sådana  bördor.  När 
man  kommer  lill  bonden  för  att  utmäta,  ile  .obetaUa 
gerderna,  står  han  oeh  skrattar  och  frågar,  hvad 
man  vilt  taga,  der  ingenting  finnes.  För  att  fullgöra 
konungens  fordringar  pä  mynt  och  manskap,  hade  dock 
rådet  gått  så  långt,  som  det  i  dylika  omständigheter 
vågade.  Det  ntskref  vid  årets  början  en  gerd.  visser- 
ligen icke  dubbel,  dock  drygare  än  de  förra  enkla. 
Det  indrog  till  slaten  en  tredjedel  af  presternas  kro- 
notionde. Till  tremiinniugarnas  utrustning  lade  man 
ock  beslag  pä  hospitalers,  skolors  och  kyrkors  model, 

']  S.  st.  å.  a  Maj  1712. 


så  att  Uppsala  konsistorium  klagade,  alt  pa  sådant 
sätt  skulle  de  sjuka  sakna  vård,  och  ungdomen  uppfo- 
straii.  ')  Konungen  hade  väl  befallt,  att  alla  ärabets- 
mannalöner  borde  till  fullo  utbetalas;  men  som  medlen 
Icke  räckte  pä  långt  när  till,  gjorde  rådet  också  detta 
är  betydliga  förknappniugar.  Lägre  ämbetsmän  fingo 
hälften  eller  trefjerdedelar;  de  högre  deremot  hälften 
eller  en  tjerdedel,  stundom  än  mindre.  -)  På  detta 
sätt  insparade  man  eu  million  dal.  s.  m.  ')  Svenska 
ministrarna  vid  främmande  hof  blefvo  dock  genom 
dessa  fortgående  indragningar  här  och  »ler  så  skuld- 
satta, att  de  knappt  vågade  visa  sig  pä  gatan.  *) 
Mau  förknappade  likaså  behöfvande  personers  under- 
hålispenningar.  Bengt  Oxenstiernas  enka  klagade, 
att  hon  icke  kunde  nlbekomma  de  åt  henne  anslagna 
medlen. 

Under  sädana  förhållanden  måste  äfven  jordbruket 
råka  mer  och  mer  i  förfall.  Af  7,859  hemman  i  Skåne 
voro  redan  nu  1.262  öde;  och  pä  de  öfriga  låg  myc- 
ken jord  osädd.  Man  berättade,  att  en  dansk  bär 
skalle  från  Norge  inbryta  i  Wermlaud  eller  pä  Dals- 
land. Rådet  ansåg  det  icke  möjligt,  åtminstone  icke 
troligt;  ty.  sade  man,  ilc  främmande  tropparna  skola 
(ler  antingen  hungra  ilrjel  eller  snart  nödgas  äter- 
rända.  Franska  i  Stockholm  varande  ministern  skref 
vid  årets  slut:  •'')  eländet  här  är  sä  stort,  att  jag  icke 
förstår,  huru  Sverge  kan  längre  uthärda. 


)  S.  st.  d.  17  Dec.  1712. 

')  Vi  hafva  i  föregående  del  berättat,  huru  rådet  vid  rikets 
svåra  penningebrist  stundom  afstod  åt  staten  sin  lön,  an 
som  lån,  än  som  gäfva.  I  Moral hs  samli^ng  pä  Kal- 
lers t  a  finnes  dock  ett  bref  från  Sairi  Åkerhielm  till 
Jak.  Reenstierna  af  den  20  Juni  1713,  som  omtalar,  att 
rådet  bad  Konungen  låta  dem  i  hemlighet  utbeliomma 
sina  löner. 

»)  Rådsprof.  d.  19  Jan.  1713. 
*)  S.  st.  d.  21  Nov.  1712. 
*)  Den  9  November. 


Svåra  och  hopplösa  lidanden  drifva  folken  van- 
lighis  Ull  (örtvillan  och  uppror.  Sä  också  nn.  Se 
här  några  spridda  prof  af  sinnesstämningen! 

Mångenstädes  yttrade  sig  ännu  de  förut  omtalade 
tvifvelsmålen  rörande  Karls  verkliga  tillstånd  och  be- 
lägenhet. Ju  svårare  rikets  nod  blef,  och  ju  längre 
konungen  det  oaktadt  dröjde  i  främmande  land,  desto 
mindre  ville  man  tro,  att  detta  dröjsmål  var  frivilligt. 
Mången  vidhöll  derföre  och  med  ökad  envishet  sin 
öfvertygelse  om,  att  Karl  var  död  eller  fången,  och 
att  rådsherrarna  lörtego  saken,  för  att  under  tiden  få 
till  egen  fördel  styra  riket.  Derföre  ville  man  ogerna 
lyda  samma  rådsherrar,  och  mindst  deras  påbud  om 
nya  gerder  och  utskrifningar.  Hela  Finnland  knotade, 
och  frampå  sommaren  voro  der  ordning  och  lydnad 
sä  försvunna,  att  ehhvar  nästan  gjorde,  hvad  han  ville. 
Uppsala  stifts  presterskap  förklarade  sig  alldeles  oför- 
mögna att  uppsätta  de  nya  ståndsdragoner,  som  for- 
drades. Då  laudshöfdingcn,  för  att  hålla  båtsmans- 
ntskrifning,  sammankallade  borgerskapet  i  Sölvitsborg, 
kom  ingen  enda  tillstädes.  1  Karlskrona  vägrade  båts- 
männen att  gä  till  sjös,  sä  framt  man  ej  ökade  deras 
lön;  och  kronans  dervarande  timmermän  öfvergåfv» 
sitt  arbete.  I  Skara.  Lidköping  och  Kristinehamn  fö- 
reföllo  oroliglieter  mellan  borgerskapet  och  värfnings- 
officerarHa,  Allmogen  i  Lppland  vägrade  att  uppsätta 
fem-männingsregementen,  sä  framt  ej  de  lagligt  fria 
frälsetorprarna  medtoges  i  räkningen.  Då  till  det  n}a 
fem-männiugsregcmentets  utskrifning  Leksandsbönderua 
hopkallades,  kom  bland  dem  alla  tillstädes  blott  en 
enda,  hvilken  som  ombud  för  de  öfriga  förklarade,  att 
de  hvarken  ville  eller  kunde  uppsätta  flera  troppar. 
Då  vid  ett  annat  tillfälle  man  började  tala  med  dal- 
karlarna om  ungefär  samma  sak,  rusade  de  alla  på 
dörren.  Äfven  Westmanlands  och  Södermanlands  all- 
moge prutade  emot.  I  Helsingeland  gick  det  till  ett 
litet  upplopp;  och  längre  fram.  när  ortens  nya  solda- 
ter verkligen  lågat  nedåt  Sverge.  men  fingo  höra,   att 


5 

de  skalle  öfverskickas  liil  PouimcMn  och  till  ileJ  folk- 
ödande  Polen,  gjorde  de  uppror,  bortkastade  sina  va- 
pen och  gingo  bero  ige». 

Ocksä  bland  medel-  ocli  bögre  sauibällsklasser 
rådde  likartad  sinnesstämning.  Många  brukspatroner 
vägrade  anskatTa  nya  ståndsdragoner,  förklarande  sig 
dertill  oförmögna.  Karl  lät  uppmana  eit  par  förnäma 
lierrar,  en  Brahe  och  en  Sparre,  att  uppsätta  hvar 
sitt  regemente;  de  skulle  sjelfva  fä  utnämna  befälet. 
Men  de  ursäktade  sig  med  brist  pä  medel;  ty  reduk- 
tionen, hette  det,  hade  borttagit  deras  bästa  egendo- 
mar. De  nu  i  tio  ars  tid  på  half  och  trefjerdedels 
lön  ställda  ämbetsmännen  voro  naturligtvis  ganska 
missnöjda.  Kronan  hade  oj  ringaste  förtroende.  En 
underdånig  fordran,  sade  man,  är  detsamma  som  en 
underhaltiy.  En  Johan  Sparre  hade  i  Stockholm  flere 
dagar  å  rad  utanför  sitt  hus  upphängt  en  skrift,  som 
handlade  om  tyranni  och  öfvervald.  Rädet  fick  slutli- 
gen vela  det  och  befallde  honom  intaga  skriften,  så 
framt  han  ej  ville  sjelf  blifva  inlagen  på  Danviken. 
Till  och  med  den  konuugske  Nikodemus  Tessin  ansåg 
ställningen  förlvillad,  och  Maurits  Vellingk  sade:  jag 
förslår  ej,  hur  fäderneslandet  skall  hjelpas,  så  länge 
konungen  är  så  långt  borta.  Vår  mer  och  mer 
olyckliga  belägenhet  fordrar  kraftiga  och  snabbt  vid- 
tagna älgerder.  Men  huru  skola  sådana  kunna  öf- 
verenskommas  och  utföras,  när  den,  som  skall  fatta 
beslutet,  är  300  mil  häri/rån,  och  det  åtminstone  be- 
höfs  tre  månaders  tid  för  att  erhålla  hans  svar.  Jag 
hissnar,  ju  mer  jag  fördjupar  mina  tankar  i  denna 
afgrund.  Vårt  fädernesland  står  på  branten  af  sin 
undergång.  ') 


')  Ofvanstående  uppgifter  finnas  några  i  franska  minister- 
bref  för  47<2-,  men  de  flesta  i  samma  ars  rådsprolokoH, 
hvilka  öfverflöda  af  beris  pä  nöden  och  den  oroliga  sin- 
nesstämningen, v. 


% 

Till  allt  detta  må  qu  läggas  konungens  misstro- 
ende mot  rådet  och  envishet  att  afsätta  Augnst;  yt- 
terligare tiendcrnas  mängd  och  magt,  och  de  andra 
staternas  köld:  —  och  man  har  en  tillfyllestgörande 
förklaring  öfver  den  djupa  misströstan,  som  vid  denna 
lid  mer  och  mer  fattade  både  svenska  folket  och  dess 
hemmavarande  styrelse. 

Men  i  denna  farans  stund  uppblossade  ännu  en 
gång  och  med  hänförande  kraft  det  svenska  mod,  som 
icke  skyr  någon  fara,  den  svenska  konunga-  och  fo- 
sterlandskärlek, som  icke  skyr  någon  uppotfriug.  Lik 
en  till  döds  sårad  kämpe  störtade  sig  detta  folk  än 
en  gång  i  striden,  för  att,  om  icke  segra,  åtminstone 
falla  med  svärdet  i  hand  och  med  lagern  kring  blö- 
dande tinning.  Den  man,  inom  hvars  bröst  dessa  kän- 
slor först  vaknade  och  kommo  till  medvetande  och 
utbrott:  den  man,  som  i  denna  stund  af  allmän  för- 
tviflan  trädde  lik  en  ny  Gustaf  Wasa  fram  och  med 
sig  hänförde  hela  svenska  folket  till  ännu  en  herrlig 
hjeltebragd;  denne  man  var  Magnus  Stenbock.  Snil- 
lets, modets  och  segrarnas  lagrar  jemnte  fosterlands- 
kärlekens eklöfskrans  vira  sig  kring  hans  hjessa;  men 
till  slutet  genomflätade  af  egen  svaghets  och  den  dju- 
paste olyckas  dunkla  cypresser.  Lätom  oss  åt  detta 
sålunda  bekransade  hufvud  egna  en  serskild  och  ut- 
förlig afdeluing  i  vår  berättelse. 


ANDRA    KAPITLET. 

OM    MAGNUS   STENBOCK. 

Gustaf  Olsson  Stenbock  till  Torpa  var  konung 
Gustaf  den  förstes  svåger,  slutligen  hans  svärfader 
och  alltid  hans  trogne  vän.  Med  honom  framträdde 
ock    på   svenska   häfdens   skådeplats    slägten  Stenbock 


iängl  mera  lysande  än  (örnl.  Flere  dess  medlemmar 
blefvo  imder  femtoiilicndradetalet  på  ett  eller  annat 
vis  ryktbara.  Ättens  blomsiringstid  var  dock  se.xton- 
huudradelalet,  da  mänga  vara  mest  ryktbara  män  buro 
dess  namn;  t.  ex.  törst  Fredrik,  som  pa  Tysklands 
fält  kämpade  vid  (iustaf  Adolfs  sida  och  frän  Liitzeu 
bortbärs  med  sar.  hvilkas  ärr  och  ära  föijile  lionom  i 
srafveu ;  —  sedermera  den  andre  brödren  Erik.  slut- 
ligen rikstygmästare  och  skjuten  vid  belägringen  af 
Köpenhamn  1659:  —  derpå  tredje  brödren  Gustaf 
Otto.  segrande  i  Tyskland  och  Polen,  besegrad  på 
Fyen:  men  i  tvänne  krig  etter  hvarandra  en  tapper 
och  trogen  beskyddare  af  Sverges  vestra  gränser:  — 
derefter  Fredrik  Stenbocks  son.  riksmarskalken  Johan 
Gabriel,  hvilken  med  sin  sällsynta  förening  af  klok 
beräkning  och  ridderligt  mod  ofta  varit  i  dessa  be- 
rättelser omnämnd.  Vid  början  af  sjottouhundradetalet 
nådde  dock  slägten  sin  otmärktaste  både  höjd  och 
glans   i   vår   nuvaranrfe    berättelses    hjelte:    i    magni  s 

STENBOCK. 

Han  var  tödil  166 i  den  12  Maj,  samma  dag, 
som  fäderneslandets  torutgående  och  lyckligare  räd- 
dare, den  store  Gustaf  Wasa. 

Knappt  kunde  i  hela  Sverge  någon  enskild  man 
liafva  mer  lysande  börd.  Pä  fädernet  härstammade 
ban  i  rakt  nedstigande  led  från  sädana  män  som  (iu- 
staf Otto,  Erik  och  Gostaf  Olsson  Stenbock  och  genom 
dessas  äktenskap  från  slägterna  De  la  Gardie,  Sture. 
Lejonhnfvud  och.  som  några  tro,  också  från  förra 
danska  konungaätter;  —  på  mödernet  likaså  i  rakt 
ujjpstigande  led  frän  de  två  stora  moskowitbesegrarna, 
morfadren  .Jakob  och  morfarsfadren  Pontus  De  la  Gar- 
die. och  genom  dessas  äktenskaper  från  till  och  med 
det  kongliga  Wasa-huset.  Att  han  hade  till  morbror 
den  lysande  Magnus  Gabriel  De  la  Gardie  och  till  mor- 
mor den  sköna  Ebba  Brahe  må  ej  heller  förgätas. 

Knappt  kunde  någon  vara  utrustad  med  större 
personliga    egenskaper.     Kroppen    var   väl   liten,    mea 


8 

stark,  ocli  med  lif  och  behag  i  hvarje  rörelse;  sjäis- 
föriDÖgenhetCfDa  ovanliga  sa  lill  höjd,  som  mäogd. 
Der  funnos  iubilluingskraft,  suille,  mod,  fyndighet,  till- 
tagsenhet, samt  anlag  lör  allt^  som  kunde  blifva  fö- 
remål för  mensklig  tanke  och  sysselsättning,  äfven  de 
mest  olikartade,  t.  ex.  skaldekonst,  tonkonst,  krigs- 
konst, byggnadskonst,  handaslöjder,  allmän  och  enskild 
hushållning;  och  till  allt  detta  en  talegåfva  och  ett 
umgängessätt,  som  förvärfvade  allas  välvilja. 

Knappt  halva  uägousiu  sa  stora  anlag  fått  en 
mer  ändamålsenlig  utbildning.  Magnus  Stenbock  hade 
till  enskilda  lärare  tvä  af  sin  tids  för  snille,  kunska- 
per och  hjerta  mest  utmärkta  personer,  nämligen  Fla- 
qvin  Spegel  och  Olof  Hermelin.  Vid  1-4  ars  ålder  blef 
han  student  i  Uppsala,  och  vidgade  sedermera  sina 
kunskaper  och  sin  verldserfarenhet  genom  resor  i 
främmande  land;  stundom  med  understöd  af  Ulrika 
Eleonora  den  äldre.  Han  fjeuade  ock  några  år  i  Hol- 
lands här  och  utmärkte  sig  flere  gånger,  i  synnerhet 
i  slaget  vid  I  leury. 

Vid  25  års  ålder  ingick  han  äktenskap  med  Eva 
Magdalena  Oxenstierna,  dotter  till  den  dä  mäglige 
kanslipresidenten  grefve  Bengt.  Detta  fastade  honom 
vid  nämnde  herre  och  vid  dess  statsäsigter  och  främ- 
jade äfven  Stenbocks  uppkomst;  i  ty  att  Holland  och 
Österrike  för  svärfadrens  skull  på  hvarjehanda  sätt 
och  i  synnerhet  genom  befordringar  gynnade  magen. 

Samtidigt  med  Karl  den  tolftes  äntrade  till  rege- 
ringen lemuade  Stenbock  de  utländska  tjenstbefattnin- 
garna  och  följde  sin  konungs  här  nästan  oafbrutet  från 
och  med  1700  till  och  med  1707;  ärofullt  deltagande 
i  flere  dess  vigtigaste  hragder.  Under  de  sednare 
krigsåren  bestod  dock  hans  förnämsta  s)'sselsättning  i 
högsta  värden  af  härens  förråder.  Han  skötte  den 
så,  att  landet  prisade  honom  för  sä  mycken  mildhet 
som  möjligt  vid  krigsgerdernas  utkräfvande,  och  hä- 
ren för  sä  mycken  rättvisa  som  möjligt  vid  deras  ut- 
delande.    Att  han  deruiider  tillätil  sig  någon  orättvisa, 


9 

har  ingeu  kanuat  liijagaiäggra.  Tvärtom  élajades  öfver 
röljderna  deraf,  att  Stenbock  skickades  hem,  och  för- 
rädeina  anförtroddes  åt  Lagercrona. 

Stenbock  visste  dock  ganska  väl  att  älveu  ät  sig 
sjelf  förvärfva  och  förvara  rikedonaar,  och  hau  ådaga- 
lade det  under  polska  Tålttågen.  Dels  af  konnngen, 
dels  af  de  städer,  hvilkas  styresman  han  för  tillfället 
var,  bekom  han  till  skänks  penningar  och  dyrbarheter 
till  ett  hopräko.adt  värde  af  miudst  40.000  riksdaler; 
detta  Dtom  sin  lön  och  utom  den  mängd  dyrbara  by- 
ten, som  från  Polen  hemsäniles.  af  honom  liksom  af 
de  andra  generalerna. 

Dock  hvllar  icke  pä  hans  minne  någon  fläck  af 
låg  egennytta;  ehuru  afund  och  illvilja  sökt  sådana 
ditsätta.  Främmande  magter  ville  tlere  gånger  genom 
mutor  eller  vängafvor  vinna  hans  biträde;  men  alltid 
förgäfves.  Ett  fransyskt  sändebud  har  väl  framkastat 
anklagelser  för  vinningslystnad.  Märkas  bör  dock.  att 
fransmännen  voro  ofta  mot  Stenbock  liendtligt  stämda; 
(•medan  han  stundom  motarbetade  deras  planer  til!  pol- 
ska afsättningsfejdens  förlängande. 

Huru  Stenbock  var  hos  Karl  den  tolfte  skiftevis 
i  nåd  och  onåd,  detta  är  redan  ')  och  kommer  än  vi- 
dare att  blifva  omtaladt.  Hans  fel,  en  slags  brist  på 
sjelfsländighet  och  medborgerligt  mod  och  en  viss  bö- 
jelse för  misstänksamhet,  dessa  framträdde  i  dagen 
lörst  nuder  sista  åren  af  hans  bana  och  skola  då  om- 
ständligare tecknas.  ' 

Stenbock  hade  väl  icke.  hvad  man  egentligen 
kallar  lärdora.  men  ganska  mycket  kunskaper,  hvilka 
han  med  snillets  lätthet  visste  öfverallt  tillgodogöra. 
Han  skref  vers.  som  för  den  tiden  voro  goda  nog. 
och  säges  hafva  stundom  satt  musik  dertill.  Den  be- 
kanta sången  Friskt  hussar  gän  på  uli  Herrans  namn! 
påslås   vara    af  honom    både  till  ord  och  ton.  -)     Hau 

')  Se  24.  102—107. 
'j  Se  dcck  S-l.  30,  öl. 


liar  också  lemiiat  on  mängd  tai  och  uppsatser.  De 
sakna  väi  Lindskiöids  snillrika  vändningar  och  rundade 
språk;  men  gjorde  alltid  stor  verkan,  troligtvis  derföre, 
att  de  andades  en  glödande  fosterlandskärlek  och  elt 
förtröstansfullt  mod.  och  uttalades  med  värman  af  dessa 
känslor  och  med  den  älskvärda  liflighet.  som  stämplade 
allf^  hv.ad  Stenbock  förelog. 

Sistnämnde  egenskap  olgjorde  nämligen  en  bland 
hans  starkaste  sidor.  Han  var  i  sitt  umgänge  glad. 
lillig,  nedlåtande;  som  några  mente.  stundom  för  myc- 
ket; dock  på  ett  så  naturligt  och  qvickt  skämtande 
sätt.  att  det  vann  allmänhetens  bifall. 

Huru  han  i  Skåne  alskatfadc  allalianda  missbruk, 
och  sedermera  genom  rustningarna  i  Småland  och  sla- 
get vid  Helsingborg  räddade  samma  landskap  och  må- 
hända hela  Sverge.  och  huru  han  sedermera  år  1711 
skaffade  troppar  öfver  till  Pommern;  allt  detta  är  re- 
dan berättadt.  Sistberaälte  åtgerd.  nämligen  pommer- 
ska troppafsändningen,  ingick  i  Karls  mot  Polen  rig- 
lade älsklingsplan  och  bidrog  att  omigen  stämma  ho- 
nom till  Stenbocks  fördel.  Han  ensam,  sade  konun- 
gen, är  sä  god,  som  alla  de  andra  tillhopa.  Sten- 
bock, som  förut  sörjt  öfver  onåden,  blef  genom  nu- 
derrättelsen  om  den  återvändande  tillgifvenheten  myc- 
ket uppmuntrad.  Jag  är  deröfver  sä  förnöjd,  skref 
han.  n(f  jag  dansar  pä  fä  af  håra  glädje. 


TREDJE    KAPITLET. 

STENBOCKS    l'ÖRHÄLLANDE   TILL    RÅDET    1712. 

Med  varmt  lijerta  och  liHig  inbillningskraft  var 
Stenbock  djupt  känslig  lör  allt  lysande  och  slorartadt. 
Lugn  och  kall  beräkning  utgjorde  icke  hans   starkaste 


11 

sida.  Nar  rädet  framlade  lydliga  hevis  pä  rikets  DÖd 
och  otormåga,  dä  erkände  ban  badas  verklighet  och 
intygade  dem  ocksä  inför  konungen.  Men  snart  hän- 
fördes han  äterigen  af  sin  sjudande  iubillniogskraft 
och  af  sina  bländande  förfioppningar.  Dä  kunde  han 
ej  längre  dela  rådets  misströstande  äsigter,  ej  längre 
gilla  dess  nyktra  och  beräknande  förslag:  nämligen 
att  genom  eftergifter  köpa  en  nödvändig  fred.  Långt 
mera  lockande  syntes  honom  dä  striden  fÖr  seger 
eller  hjeltedöd;  —  tanken,  att  Karl  den  tolfte  och 
hans  blågula  svenskar  skulle  antingen  krossa  sina  fien- 
der eller  ock  sjelfva  förkrossas;  i  båda  fallen  med  en 
ära,  hvars  like  verldshistorieu  icke  mägfade  uppte. 
Härmed  sammanhängde  hans  afgjorda  benägenhet  för 
en  stark,  nästan  oinskränkt  konungamagf ;  måhända 
ett  arf  efter  svärfaderns  Bengt  Oxenstiernas  sednare 
äsigter.  Sverges  konung  och  dennes  ära  var  städse 
målet  för  Stenbocks  sträfvande.  Om  sina  ungdoms- 
fälttåg  vid  Rhen  skref  han:  dä  jag  pä  fanorna  mg 
min  konungs  namn,  liftades  jag  att  honom  till  heder 
kämpa  i  det  yttersta.  Stenbock  delade  således  ej  hel- 
ler deras  tankar,  hvilka  önskade  införa  ett  samhälls- 
skick, som  åt  undersätrarna  inrymde  någon  större 
eller  mindre  del  af  statsmagten.  Det  var  derföre. 
som  han  ogillade  riksmötets  hopkallande  1710  och 
ville  i  detsamma  föga  deltaga. 

Oaktadt  dessa  skilda  tänkesätt  har  dock  nnder 
åren  1710  och  1711  förhållandet  mellan  honom  och 
rådet  varit  mera  vänskapligt  än  mellan  honom  och 
konungen.  Rådets  protokoll  dä  för  tiden  innehålla 
många  uttryck  af  tillgifvenhet,  förtroende  och  beundr.ia 
(ör  Magnus  Stenbock. 

Man  har  uppgifvit  Arvid  Horn  som  en  Stenbocks 
ovän  och  förföljare.  Se  här  de  verkligheter  eller  giss- 
ningar, som  historien  vet  att  derom  förtälja  till  inemot 
slutet  af  1712!  —  Båda  de  utmärkta  männerna  voro 
nästan  lika  gamla.  Horn  bloti  fem  veckor  äldre.  Sten- 
bocks vagga  stod  i  lyckans    klaraste   solsken,   nästan 


12 

vid  lioneus  fot;  Horns  dereiiiot  i  en  torftig  booiDg, 
mellan  det  aOägsna  Finnlands  skogar  och  vatten. 
Olikheten  i  villkor  försvann  längre  fram,  då  reduktio- 
nen bortsopade  Gustaf  Otto  Stenbocks  rikedomar. 
Sedermera  framgiugo  de  båda  årsbarnen  jemnbredds 
med  hvarandra  nästan  hela  lifvet  igenom.  För  att 
kunna  fallända  sin  uppfostran,  nödgades  de  af  släg- 
tingar  begära  understöd,  och  fingo  sådant,  i  synnerhet 
af  Axel  Julius  De  la  Gardies  grefviuna.  Sedermera 
hafva  de  vid  samma  tid,  dock  hvar  för  sig,  gjort  ut- 
rikes resor  och  några  fälttåg  i  tjenst  hos  de  mot 
Frankrike  förbundna  magterna.  Derpä  återvände  de 
till  Sverge,  följde  konungen,  vunno  hans  ynnest,  ut- 
märkte sig  vid  Narwa  och  Kiissow,  blefvo  general- 
majorer 1700.  general-löjtnanter  1704,  ogillade  polska 
kriget,  förlorade  i  någon  mån  konungens  nåd  och  åter- 
vände slutligen  efter  Alt-ranstadter-freden  till  fädernes- 
landet. Af  någon  ovilja  dem  emellan  hafva  vi  från 
denna  tid  funnit  blott  ett  enda  men  osäkert  spår; 
nämligen,  att  Stenbock  skulle  hafva  varit  afundsjuk 
öfver  den  ynnest,  Horn  återfått,  *)  måhända  1  följe  af 
sitt  knutna  svågerlag  med  Piper.  Under  åren  1707 
til!  frampå  1712  tyckes  förhållandet  dem  emellan  hafva 
varit  godt.  Horn  åtminstone  har  mångfaldiga  gånger 
i  rådet  uttalat  sin  aktning  och  tacksamhet  för  Sten- 
bocks stora  förtjerister.-)  Stenbock  har  ej  heller  oss 
veterligen  yttrat  någon  serskild  ovilja  mot  Horn,  utau 
tvärtom.  Huruvida  nu  under  de  båda  herrarnas  ömse- 
sidiga vänskapsbetygelser  dolt  sig  någou  hemlig  afund, 
detta  är  en  sak,  sojn  vi  kunna  hvarken  påstå  eller 
förneka. 

Mot  Horns  svärfader  i  tredje  giftet,  den  rike  och 
mägtige  fältmarskalken  Nils  Gyllenstierna.  har  Sten- 
bock i  bestämda  ordalag  framkastat   beskyllningen  för 


')  Fr.  min.  br.  d.  -(  Apr.  1700. 
')  Se  Rädsprot.  1710— 1712. 


13 

afnod  ocli  fieuiltiiga  stämpiingar.  Man  sade.  att  Sta- 
iiislaas  öfvertalat  Karl  att  taga  det  förmänliga  general- 
gouvernemeEtet  öfver  Bremen  fiän  Gvllenstierna.  och 
att  denne  af  sädan  orsak  hatade  Stauislaus  ocli  alla 
dess  vänner,  således  ock  grefve  Stenbock.  ')  Må- 
hända var  det  så.  Några  bevis  hafva  likväl  icke  fråu 
denna  tid  kunnat  framdragas.  Det  finnes  tvärtom, 
att  också  Nils  Gyllenstierna  ofta  och  högeligen  berömt 
Stenbocks  tapperhet  och  tjeuster. 

Under  loppet  af  året  1 7 12  ändrades  småningom 
detta  vackra  och  ömsesidigt  hedrande  förhållande. 
Brytningen,  liksom  de  ilesta  Sverges  olyckor  den  ti- 
den, var  en  följd  af  polska  frågan,  .hi  ifrigare  Karl 
yrkade  på  troppafsänduing  till  Pommern  och  Polen,  i 
desto  skarpare  strid  kommo  rådets  och  Stenbocks  of- 
van  omtalade  olika  åsigter.  Att  båda  partierna  skalle 
snart  frestas  till  ömsesidigt  misskännande,  det  låg  i 
sakens  natur.  Stenbock  tadlade  rådets  ovilja  mot 
troppafsändniugen  och  har  troligen  betraktat  den  som 
en  följd  af  egennytta  och  af  tredska  mot  konungen; 
och  tillika  som  ett  bemödande  att  hindra  Stenbock 
från  tillfälle  till  nya  bragder.  Rådet  ä  sin  sida  tad- 
lade Stenbocks  ifver  för  samma  företag  såsom  varande 
mindre  välbetänkt,  kanske  ock  som  ett  lycksökeri  hos 
konungen  och  som  ett  jagande  efter  tillfälle  alt  få  ut- 
märka sig.  -)  Naturligtvis  befarade  de  ock,  att  Sten- 
bock, intagen  af  sina  åsigter,  skulle  hos  konungen 
framställa  rådets  i  allt  för  mörk  dager.  Våren  1712 
hade  han  ock  i  flere  bref  till  konungen  tadlat  rådets 
och  i  synnerhet  Hans  Wachlmeisters  långsamhet  och 
verkligen  beskyllt  det  förra  för  afund  och  motvilja. 
När  det  sedermera  blef  bekant,  att  man  ämnade  skicka 
honom  som  öfverbefälhafvare  till  Pommern,   har  också 


')  Andra  säga,  att  det  var   Vellingk,   som  stämplade   bort 
N.  Gyllenstierna  från  Bremen. 

=)  Fr.  min.  br.  d.   19  Juli  4712,  d.  27  Not.   17M. 


14 

kanslirådet  Ehrenstrahl,  och  det  i  några  rådsherrars 
oärvaro,  sagt:  det  är  bättre,  att  icke  en  enda  käft 
skickas  till  Pommern,  än  alt  grefvc  Stenbock  skulle 
der  vid  få  lägenhet  komma  öfver  till  konungen;  ty 
grefven  är  en  fiende  till  rådet  och  alltför  konungsk.  ') 
Orden  kommo  till  Stenbocks  öron  och  härmade  hönoni 
sä,  att  han  klagade  bos  rådet.  Ehrenstrahls  uppfö- 
rande ogillades  och  han  sjelf  måste  i  Horns  rum  och 
närvaro  inför  Stenbock  tillstå  och  afbedja  sin  atlåtelse. 
Horu  misstroendet,  misshälligbeten  sedermera  utveck- 
lade sig  till  en  nära  nog  öppen  fiendtlighet,  skall  län- 
gre fram  berättas. 


FJERDE    KAPITLET. 

TVtSTEiN   OM    TROPPAE  SÄNDNINGEN   TH.L    POMMERN 

1712. 

Rådet  hade  vintern  1712  från  konungen  fått  mot- 
taga bref  af  åtskilligt  och  ganska  obehagligt  innehåll; 
t.  e.\.  skrapor  derföre,  att  troppafsäudningen  till  Pom- 
mern 1711  varit  så  liten  och  kommit  så  sent;  — 
sträng  befallning  att  1712  ölverskicka  en  mycket  större 
här;  —  uttryckligt  tillkännagifvande,  att  Karl  skulle 
sjelf  inrycka  i  Polen,  att  han  ville  der  finna  mot  sig 
de  till  Pommern  afsända  tropparna;  —  samt  slutligen, 
att  Stanislaus  skalle  hafva  högsta  och  afgörande  ordet 
i  fråga  om  krigsärendernas  ledning.     Ehuru  nu  dessa 


•)  Enligt  en  annan  beiiillelsc  skall  Ehrenstrahls  yttrande 
hafva  blUvit  fälldt  längre  fram  och  måhända  under  belä- 
gringen af  Tönningen  och  bestätt  i  följande  ord:  gr  ef  ve 
Stenbock  är  alltför  konungsk  för  att  hjelpas 
ur  den  snara,  han  sjelf  laggt  om  sin  hals. 


15 

Karls  t)(^taliiiiii??ar  vuro  sa  bpstimida,  r.tt  do  omöjligen 
kände  öppet  motsägas,  ville  likväl  mänga  nndandraga 
sig  verkställandet;  emedan  de  ansågo  ett  nytt  polskt 
krig  onödigt  i  sig  sjelft  och  dessutom  "näslan  omöjligt 
med  Iiäosyn  till  undersålrarnas  utarmade  tillslärid,  ocL 
tillika  vådligt,  med  hänsyn  till  sjelfva  moderlandets 
fara  för  rysska  och  danska  anfall,  i  händelse  de  sista 
ordentliga  regemeuterna  skickades  nr  riket.  Nils  Gyl- 
lenstierna  ville  derföre  afsända  blott  toif  fartyg  med 
ett  mindre  anlal  troppar:  och  rädet  tycktes  i  början 
af  1712  gilla  denna  plan.  För  en  större  utrustning 
talade  ä  andra  sidan  Stenbock,  Hans  Wachtmeister  och 
konnng  Stanislaus.  Den  sistnämnde  hade  i  uppdrag 
alt  hos  rådet  genomdriiva  Karls  äsigter:  men  han  visste 
sig  vara  föga  kärkomnien  och  öfverlalade  Stenbock 
att  i  hans  ställe  fara  till  Stockholm  under  viutren  1712. 
Denne  gjorde  Sel  och  fann  hos  rådet  och  flereslädes 
stor  obenägenhet,  icke  sä  mycket  för  rustningar  tilt 
försvar,  som  icke  mer  för  det  polska  tåget.  Man  åbe- 
ropade de  vanliga  nyss  uppräknade  bevisen  för  sakens 
omöjlighet.  Stenbock  sökte  med  ifver  visa  dess  möj- 
lighet, dervid  ofta  råkande  i  tvist  i  synnerhet  mot  den 
klentrogne  Nils  Gyllenstierna.  Karls  befallning  och 
Stenbocks  nit  och  lågande  vältalighet  lyckades  dock 
slutligen  besegra  allt  motstånd:  och  rådet  beslöt  eller 
låtsade  besluta  en  större  troppafsändning.  Dock  tala- 
des mycket  om  att  skicka  densamma,  icke  mot  Polen, 
ulan  öfver  Wismar  mot  Holsteiu,  som  det  hette  för 
att  angripa  den  närmaste  fienden  'i  Danmark;  men 
kanske  mest  för  att  söka  undvika  ett  nytt  krig  i 
Polen. 

Rådet  sökte  nu  anskaffa  nödiga  medel.  I  syn- 
nerhet visade  Horn  mycken  ifver.  Statens  redan  till- 
-förcne  ytterst  svaga  kredit  hade  efter  Wredes  afsked 
från  riksbnsliållningen  blifvit  så  försämrad,    att   kronan 


')  Fr.  rnin.  br.  d.  23  Mars  \Hi. 


16 

ej  mer  kunde  pä  iängre  lid  erhålla  några  betydliga 
län.  ')  Alt  utkräfva  nya  gerder  af  de  lialft  upproriska 
Tindersätrarna  var  lika  omöjligt.  I  denna  nöd  sökte 
man  lios  hufvudstadens  penningekarlar  upptaga  ett  län. 
som  skulle  med  1713  års  inflytande  gerder  betalas, 
och  för  hvilket  rhdslierrarna  ville  sjelfva  gå  i  borgen.  -) 
Flere  andra  högre  ämbetsmän  sökte  likaledes  pa  egna 
namn  skaffa  staten  penningar.  Men  dessa  medel  lör- 
slogo  ej  långt.  1  Karlskrona  var  bristen  sä  stor,  att 
man  icke  hade  mat  åt  fångarna.  Huru  skola  vi  göra/ 
sade  Wachtmeister.  Jatf  har  ej  räliighel  alt  släppa 
dem  ut;  ej  heller  att  svälla  dem  iM  döds.  Allmogen 
visade  lör  de  nya  utskrifningarua  sä  mycken  afsky, 
att  Stenbock  förklarade  sig  icke  vilja  hafva  med  de- 
samma något  alt  beställa. 

Nu  kommo  från  Karl  nya  bref  och  nya  uppma- 
ningar att  drifva  på  utrustningen.  Han  skref  till  råds- 
herrarna bland  annat  följande  ord.  /  hedjen  oupphör- 
ligl,  all  jag  skall  älerrända  Ull  fäderneslandet.  Om 
det  är  edert  allcar,  sä  visen  det  nu  genom  alt  ut- 
skicka hemälte  troppar:  ty,  om  de  icke  möta,  kan  jag 
omöjligen  komma  hem  lill  Sverge.  ^)  Rådet  visste 
dock  ganska  väl,  att  Karl  kunde,  när  han  ville,  åter- 
vända till  Sverge,  antingen  landvägen  genom  Tyskland, 
såsom  1714  skedde,  eller  ock  sjövägen  på  fransyska, 
holländska  eller  engelska  fartyg.  Det  säg  derföre  ut, 
som  liemresans  omtalade  omöjlighet  blott  var  ett  svep- 
skäl för  att  tvinga  troppar  ut  till  Polen  och  att  på  sä 
sätt  komma  i  tillfälle  att  der  börja  det  gamla  kriget. 
Men  emedan  konungen  (örebnrit  och  påstått,  att  hans 
hemresa  vore  utan  nämnde  troppafsändning  en  omöj- 
lighet,   måste    rådet  låtsa  detsamma  antaga.     Således 


')  S.  st.  d.  '29  Juli  n'l2. 

^)  S.  st.  d.  13  April  4712. 

')  Piiksark.    karb  bref  till   rädel   hösten   17M.    Råds- 
prol.  d,  ii  Aug.  1712, 


17 

sknile  model  till  ett  dylikt  företag  skaffas.  Stenbock 
koin  under  fiind  med.  att  i  statskontoret  fanns  en  af- 
laarg^d  t»Hmma  af  100,000  ')  dal.  s.  m..  men  Jivllka 
konungen  hade  strängeligen  förl)jiidit  använda  till  nå- 
gonting annat  än  till  utrustande  af  dragoner.  Iivarföre 
de  också  kallades  ärof/onmcdel.  Stenbock  ville  nu  taga 
dem  för  ifrägavarnde  troppafsändning.  såsom  den  der 
vore  angelägnare  än  allt  annat.  Men  rådet  kunde  ej 
på  något  sätt  förmås  att  gå  mot  konnngens  uttrvck- 
llga  befallning.  För  att  uudanrödja  Lindret  måste  Sta- 
nislaus  omigen,  eburu  ogerna.  beqväma  sig  att  resa 
till  Stockholm.  Ankommen  dit.  fordrade  han.  alt  rå- 
det skulle  tillgripa  nämnde  dragonuiedel.  Eder  ko- 
nungs  hufcud.  sade  han.  hvrov  pri  anskaffandet  af 
100,000  dal.  s.  m.:  och  i  räds/ierrar  .skolen  för  edert 
uppförande  härulinnan  en  f/auff  ansvara  inför  Gud, 
konungen  och  fäder aeslun det.  Rådet  ursäktade  sig 
«cb  sköt  skulden  på  amiralitetet,  på  bristen  och  på 
Karls  befallning.  Stauisiaus  svarade:  nu  är  del  icke 
(•id  all  föra  nåf/on  rättegäng  mot  otniralitetet:  ulan 
del  gäller  endast  all  skaffa  medel.  Eder  konung  far 
sedermera  ufgöra  edra  tvister.  Hvad  närande  förbud 
beträlTade.  erböd  sig  Slanislaus  att  skriftligen  hos  Kar! 
ansvara  för  det  brott,  man  genom  dess  ötverträdande 
beginge.  Rådsherrarna  prutade  ända  emot.  Några 
isäga.  att  en  och  annan  bland  dem  hade  slägtingar. 
«om  väntade  fördelaktig  anställning  vid  de  blifvandc 
dragonregementerna.  och  att  de  derföre  icke  ville  till- 
intetgöra medlen  lör  samma  troppars  upprättande. 
Kanske  I  Men  mer  trolig  är  likväl  den  gissningen,  alt 
rådet  gerua  begagnade  tillfället  alt  genom  åberopande 
af  Karls  fiirbud  lägga  ett  hinder  i  vägen  för  hela  fu- 
retaget,  Hvad  än  orsaken  var,  sä  blef  dock  tvisten 
härom    ganska    häftig.     Ferseu    utfor  mot   polska  ko- 


';  Stundom  säges  77,13?.  stundom  löO.OOo. 

Fryxills  !irr.    XXV. 


ntini?en  i  svåra,  tili  och  med  Cöi  olämpande  ord,  i) 
Stanislans  loaiiiade  tvänne  dagar  tlercHer  släden  oc!i 
reste  till  Mcdevi, 

Nu  kommo  från  Karl  nya  befallningar  att,  sa  m.yc- 
ket  möjligt  var,  p.^skynda  verket,  och  att  penningar 
dertill  skulle  genast  anskaffas,  räntan  måtte  blifva  hur 
hög,  soiu  häldst.  -)  Men  Stanislans  ville  ej  mer  resa 
till  Stockholm  att  härom  öTverlägga  med  radkammaren, 
ittan  begiirde,  att  några  dess  medlemmar,  t.  e.\,  Arvid 
Horn,  Nils  Gyllenstierna,  några  säga  ock  Gustaf  Cron- 
hielm.  skulle  lör  sådant  ändamål  besöka  honom  vid 
Medevi  eller  Wadstena.  '■')  Således  skulle  en  sä  riks- 
vigtig  angelägenhet  öfvervägas  icke  af  rådet  i  sin  hel- 
het och  i  hufvudstadeii.  utan  af  några  dess  medlemmar 
och  i  en  ailägsen  landsortsstad  och  under  ledning  af 
en  främmande  konung,  hvilken  rådet  fått  befallning 
härutinnan  lyda  Dch  visa  lika  heder,  som  mot  Karl 
sjelf.  *)  Vid  samma  tid  fick  rådet  äfven  veta,  huru 
Karl  gifvit  Stenbock  liksom  Wachtmeister  magt  att 
handla  alldeles  oberoende  af  den  i  Stockholm  varande 
regeringen.  Allt  detta  uppretade  sinnena  i  hög  grad, 
och  öfverläggningeu  tog  en  betänklig  vändning.  Det 
sägcs,  att  ^Yrede  och  Fersen  hafva  derunder  fällt  ord', 
så  hårda  och  häftiga,  att  Karl  Gyllenstierna  och  (iu- 
slaf  Crouhielm  slego  upp  och  förklarade,  alt  de  ickt* 
mer  skulle  sätla  sin  fot  i  rådet,  om  ej  dessa  utlåtJ'1- 
ser  blefve  intagna  i  protokollet  lör  att  komma  till  ko- 
nungens kännedom.  Horn,  Spens  och  Nils  Gyllen- 
slierna  Instärade  i  ogillandet;'']  men  tyckas  hafva  be- 
incillnt    tvisten,    sa    alt    orden    uteslötos.     Rådet    hade 


')     Fr.  min.  br.  d.  <2  Jmii   1712. 

')  Moralhska  brefsanil.  pa  Kallcrsla.   Karl  Sill  Reen- 

slicrRa  d.  14  Jiiiii  17  1 2, 
3)  Fr.  mir.  b  r.  d.  3  Juli   1712. 
')  S.  st. 
*J  S.  st. 


dö 

pinollertid  iiilet  annat  va!  äu.  ariljn?:i'i!  alt  lyjia  Karl 
ocli  Sclledes  äfveii  Stanislaiis;  eiier  ock  alt  icke  lyda. 
iivilket  var  iJet  samma  som  alt  göra  uppror.  Man 
valde  det  förra,  och  tieslöl  alt  till  Wadstena  skulle 
resa  Honi,  iNils  Gyllenslicrna  samt  gfeneraimnjor  Taiihe. 
Häile  på  Stanislai  hogäran  och  af  egca  drilt  tlitkom 
äfveii  Stenbock.  Mötet  mellan  dessa  herrar  egile  verk- 
ligen raui.  Horn  och  Gyllenstierna  öfverbevisade  Sta- 
nislaiis och  Stenbock  om  nödens  verklighet;  men  blefvo 
ock  sjelfva  öfvertalade  att  tillgripa  dragonpeuningar- 
iia,')och  att  vidtaga  några  andra  kraftålgerder. 

Vid  Horns  och  Gylleustiernas  återkomst  til!  hnf- 
vtjdstaden  ökades  åter  rnstnings-ifvern.  Franska  sän- 
debudet skref:  jofj  är  viflnc  till.  deu  olroUga  möda, 
rädet  yör  sirj  ull  unska/J'a  nödiga  penningar.  2)  Men 
nu  kom  från  Karl  ett  bref,  som  strängeligen  förböd 
att  tillgripa  dragoumedlen,  och  som  förklarade,  att  de, 
sooi  tilläte  sig  något  sådant,  skulle  sjelfve  återbetala 
samma  penningar.  Rådet  tog  derföre  tillbaka  sin  be- 
fallning om  medlens  utleiuuande,  '^j  och  sökte  i  stället 
alt  bland  stadens  förmögnare  innevånare  genom  lån 
eller  gålvor  eller  lån  utan  säkerhet  samla  en  motsva- 
raude  summa,  flvar  och  en  bland  rådsherrarna  gaf 
på  Horns  uppmaning  dertill  2,000  dal.  s.  m.;  men  man 
kunde  på  sådant  sätt  ej  uppgöra  mer  än  50-  eller 
60,000  dal.  s.  m.  ')  Horn  sökte  ock  öfvertala  magi- 
straten och  kansliels  ämbetsmän  till  uppoffringar  af 
samma  slag.  Men  emedan  dessa  herrar  nu  i  mänga 
år  måst  lefva  af  half  eller  trefjerdedels  lön,  lyckades 
han    icke    utverka    mer    än    3-   eller    i.OOO   riksdaler. 


')  Rådsprol.  d.  28  Juni  .1712. 

-)  S.  st.  fl.  19  Juli  1712. 

)  S.  st.  d.  23  Juni  1712.  Rfidet  tyckes  i  stället  påbjudit 
(Ml  ktdiekt.  hvilkeu  dock  blotf  steg  till  2.S,000  eciis.  S.  st- 
.J.  -»y  Juni  1712. 

^i  Hadsprol.   i  Maj  och  Juni  4712,  d.   i;j  Jan.  1713. 


se 

Siiitligeii  ocli  oaktailt  Karls  (örbud  Mefso  äfven  ilra- 
f,'onoiedlen  tillgripna.  ')  Mea  allt  detla  räckte  ända 
icke  på  långt  när  till;  (y  Stenbock  ansåg  sig  behöfva 
minst  400,000  dal.  s.  m.  och  30,000  tunnor  säd.  Så- 
ledes måste  inaij  ännu  en  glmg  gripa  sig  an.  ocli  nu 
fäiijfle  det  märkvärdiga  uppträdet  af 


FEMTE    XAPITLET. 

.MAGXIS    STEMIOCKS    RESÖk    1    SIOCKHOI.M    SOMMAREN 
1712. 

Enhvar  kunde  lält  inse,  att  den  ifrågavarande  ul- 
rusdiingen  kunde  onjöjligen  komma  till  stånd  utan  uya 
ocii  alldeles  utomordentliga  ansträngningar.  Men  att 
till  sädana  i  form  af  gerder  eller  skatter  fiirmä  det 
uttröttade,  lialft  upproriska  folket,  det  var  för  hvarje 
mviidigbet,  fur  livarje  person  omöjligt:  utom  kanske 
för  konungen,  så  framt  denne  kommit  hem.  Att  till 
lån  eller  gäfror  beveka  de  förmögnare,  hade  rådet  med 
Horn  i  spetsen  bemödat  sig  om,  men  icke  med  till- 
räcklig framgång.  Det  fanns  i  hela  Sverge  blott  en 
enda  nian.  som  med  något  hopp  om  alt  lyckas,  kunde 
i  den  vägen  göra  ett  nytt  försök.  Det  var  Magnus 
Stenbock.  Vid  mötet  i  Wadsteua  fordrade  derföre 
Horu  och  Gyllenstierna.  och  det  i  hela  rådets  namn. 
att  Stenbock  skulle  följa  med  dem  tiil  Stockholm  för 
a(t  sjelf  se,  hvad  han  stundom  tycktes  betvitia.  näm- 
ligen nu;(»jlighelen  af  att  framlocka  tillräckliga  medel: 
eller  ock  att  sjelf.  om  han  sä  mägtade.  anvisa  hvar 
och  hur  sådana  skulle  erhållas.  1  början  vägrade  han 
och  påstod,  alt  regeringen  borde  skatfa  manskap  och 
flotta  i  ordning:   sedermera   skulle  Stenbock   öfvcrfaga 

')  Fr.  min   hr.  d.   5  .I>?U  4H2. 


21 

befälet.  Men  Hor»  och  (ölleuslienia  voro  envisa  ocfi 
till  deras  böner  lade  slutligeu  Stanislaus  siua  föreslä!!- 
nlngar,  ')  Lvarefter  Sienbock  lydde  ocli  ankom  tili 
Stockholm  den  27  Juni. 

Dage;i  lieipä  framlade  han  lor  rådet  eu  uppsats, 
på  hvad  till  ntrnstniugeu  ännn  fordrades,  och  hoi-u  fö- 
retaget borde  ledas.  Rådet  gillade  hans  äsigler  och 
fordringar;  men  förklarade,  att  till  de  sednares  iip;)- 
fyllande  förefnnnos  inga  medel.  Nu  begärde  och  er- 
höll Stenbock  tillåtelse  att  få  sjelf  gå  upp  i  statskon- 
toret och  undersöka  förhållandet,  hvarvid  han  medtog 
(rnstaf  Cronhielra.  Der  befanns  dä,  såsom  rådet  sagt, 
nästan  alla  medel  lor  1712  anordnade  och  uttagna, 
så  alt  till  och  med  llere  af  de  niidvändigaste  utgif- 
terna omöjligen  knnde  bestridas.  Der[)å  började  ha:i 
granska  inkomsterna  under  det  blifvande  året  1713. 
Äfven  mycket  af  dem  var  taget  i  förskott;  dock  åter- 
stodo  oangripna  en  och  en  half  million  -)  täuligen 
redbara  medel.  De  voro  visserligen  behöfliga  för  att 
kunna  hålla  statsförvaltningen  under  året  1713  i  gång. 
Men  de  utgjorde  ock  den  enda  säkerhet,  man  kunde 
erbjuda.  Stenbock  och  rådet  beslöto  tillgripa  den. 
lor  de  lån,  som  möjligtvis  lemnades,  skulle  rådet  ut- 
ställa 8  procents  räntebärande  skuldsedlar  med  invis- 
ningar  i  1713  års  statsinkomster  och  med  rådets  bor- 
gen  såsom  lör  egen  skuld.  Men  man  befarade,  att 
denna  säkerhet  oakladt,  skulle  inga  lan  erhållas.  Sten- 
bock åtog  sig  försöket,  och  den  I  Juli  uppkallade  han 
på  rådhuset  hufvndstadens  borgerskap  för  att  om  sa- 
ken öfverlägga.  Blolt  21)  personer  infnnno  sig.  och 
ingenting  kunde  företagas.  En  så  obehaglig  början 
nedslog  likväl  icke  Stenbocks  mod.  Han  utsatte  nytt 
möte  till  den  3  Juli.  Under  tiden  sökte  han  genoiu 
samtal   i   sällskaperna   och  genom   presterskapets   pre- 


'i  Riulsprot.  d.  3  Jan.   174:5. 
')   1,402.732  dal.  s.  m. 


dikningar  inverka  pa  allmänna  iäukesäUet,  och  ställde 
lillika  i  urduing  de  säkerhetslurbiudelser,  som  skulle 
erbjudas.  Serskildt  talade  iian  ock  med  magisiialens 
ämbelsuiän  för  att  inverka  först  i>å  dem  ocli  seder- 
mera genom  dem  \)k  borgerskapet.  De  begge  borg- 
mästrarna,  IJviiéeii  och  ,Aula»vill,  tycktes  dock  förtvifla 
om  framgång.  I\[en  icke  så  Stenbock.  Vid  andra 
mötet  kom  också  borgerskapet  talrikt  tillstädes;  ocli 
han  höll  nii  med  m.ycken  värma  ett  tal  om  allas  pligt 
atl  möla  och  rädda  deras  konung.  Kommen  i/iag, 
sade  han,  de  f/amle  Svears  och  Göters  herörn  och  i»- 
laggda  äreminnen,  deras  trohet  mot  sina  konunf/ar, 
deras  tapperhet  mot  sina  fiender.  Hvilken  evig  nesa, 
i>m  vi  icke  hjefpte  var  ärorika  konung  hem  till  hans 
rike  igen;  utan  lemnade  honom  qmr  bland  turkar 
och  hedningar,  hvilkas  vapen  torde  vändas  mot  hans 
person,  så  att  vi  genom  vår  tröghet  kunde  blifca  var 
egen  herres  mördare,  det  Gud  nädligen  a/vände!  Mitt 
blod  vill  jag  ger  na  uppoffra  för  honom  och  för  eder; 
men  lagen,  för  Guds  skull  sä,  att  jag  far,  hvad  till 
verkets  utförande  kräfces.  Att  skicka  manskap  är  icke 
nog.  Utan  förråder  skall  folket  bortsmälta,  innan  det 
mött  någon  fiende.  Jag  vet  visserligen,  att  tunga  på- 
lagor och  förstörd  handel  eder  vtmattat;  känner  ock 
orsakerna ;  fast  det  icke  står  mig  an  att  dem  bedöma, 
ej  heller  i  min  magt  att  dem  afhjelpa.  Dock  må  näm- 
nas, att  hans  majestät  med  egen  hand  lofcat  vara  på 
handelns  återställande  så  betänkt,  att  edra  tomma  ki- 
stor och  visthus  skola  genom  Guds  nåd  förrandlas  till 
rika  skattkammare,  o.  s.  v.  Derpä  framlades  pappe- 
ren om  den  lofvade  säkerheten  och  ordalagen  för  de 
skuldsedlar,  som  skulle  utfärdas.  Sedermera  tog  Sten- 
bock åter  till  orda  för  att  lugna  deras  farhågor  och 
iieveka  deras  siunon.  lians  liiiiga  inbilluingskrafl, 
varma  hjerta  och  lågande  ifvcr  lade  honom  dervid  i 
jnunnon  ord  och  löften,  som  hade  sin  grund  mer  i 
diktens  och  förhoppningens  verld,  än  i  verklighetens, 
Jag  försälivar,    sade  han,   att,    så  snart  jag    kommer 


23 

ojcir  Öslersjov,  och  Gud  välsif/nar  oss  med  seyer, 
hoppas  jag  att  icke  blott  kunna  hemskicka  stora,  ja  (in 
större  penningc summor  än  de,  som  nu  förskjutas;  utan 
ock  att  ännu  i  är  föra  vår  konung  med  seger  och 
frid  hem  till  sitt  land  igen,  sä  att  vi  sedermera  skola 
mtd  honom  kunna  i  glädje  fira  rår  julhögtid  tillsam- 
mans. Sverge  har  räl  sällan  varit  i  större  våda  än 
för  närvarande ;  dock  framglänsa  just  nu  herrliga 
förhoppningar.  Polska  staten  har  .skrifvit  och  försä- 
krat oss  om,  att,  så  snart  svenske  mun  komma  dit, 
.''kola  polackarna  enhälligt  sätta  sig  till  häst  och  hjelpa 
oss.  Konungen  i  Preirssen  fijrsäkrar  detsamma,  och 
att,  så  snart  svenska  hären  anländer  till  Pommern, 
skall  turken  troligtvis  åter  förklara  krig  emot  ryssen. 
Dessa  uppgifter  sökte  Stcobock  bekräfta  genom  bref, 
soin  upplästes;  och  fortfor  sedermera:  nu  är  hög  tid, 
att  hjelpa  vår  konung,  rår  svenske  oskyldige  Isak; 
likasom  Gud  gjorde,  dä  han  grep  Abraham  i  svärdet. 
Hjelpcn  eder  konung  och  t  hjelpen  eder  sjelfva!  Gif- 
ver  Gudi,  hvad  Gudi  tillhörer,  och  konungen,  hvad 
konungen  tillhörer!  ,}ag  erinrar  eder  om  evangeVn 
ord:  yjag  var  husvill,  och  i  herbergeraden  mig  icke, 
jag  rar  hungrig,  och  i  gåfven  mig  icke  äta.»  —  Ja 
väl!  med  blödande  hjerta  kan  jag  räkna  vår  nådigste 
i  fjerran  land  vistande  konung  såsom  den  husville; 
och  edra  nu  mot  fienden  gående  landsmän  såsom  dr 
hungroga.  Ijtgen,  ack  lagen  sa,  att  den  ene  icke  blir 
för  alltid  stängd  från  sitt  hem,  och  att  de  andra  icke 
af  hunger  och  nakenhet  förgås!  ty  då  förgås  ock  hela 
vårt  rike  och  fädernesland.  Gud  bevare  eder  och  oss 
alla  frän  en  sådan  olycka,  .fa,  förr  än  att  dertill 
blifva  vittne,  skall  jäg  pä  ett  spån  sätta  mig  öfyer 
hafvei  och  ^  berätta  hans  majestät  rår  nesa  och  vår 
olycka,  och  sedermera  derute  vid  hans  sida  tillbringa 
mina  återstående  dagar.  Borgmästaren  Ilyltéen  upp- 
manade dera  no  att  gripa  sig  an  och  mot  den  orljudna 
säkerheten  lemna  de  län,  cnhvar  förmädile.'  En  för- 
mögen borgare  iiadc  envist  och  i   förväg  bed3ral,   det 


24 

han  icke  ämnade  gil'va  nAgra  förskotter,  hvilket  tal 
kommit  till  Stenbocks  kännedom.  Nu,  seende  sauinia 
person  stä  bredvid  sig,  utropade  Stenbock  lieit  hastigt: 
läten  na  se,  bröder,  att  i  aren  f/ifmilde  och  eflerföljm 
denne  ärans  man,  hvUkvn  säkert  hedrar  siy  sjelf  or/i 
föregår  eder  med  f/odt  exempel!  härvid  klappade  han 
borgaren  pä  axeln.  Denne  ölverraskad,  brydd,  bevekt, 
kom  sig  ej  för  med  att  neka,  utan  lofvade  genast  en 
täralig  summa.  Mänga  fiiljde  etter  och  vid  middags- 
liden  voro  redan  antecknade  U.SOG  dal.  s.  m..  1,065 
tunnor  räg.  27U  tunnor  korn,  -190  tunnor  malt.  Tvä 
dagar  derefter  höll  Stenbock  ett  nylt  sammanträde,  dä 
medlen  inCöto  än  rikare.  Kn  bagare  skall  ensam  hafva 
gifvlt  600  tunnor  råg.  ')  Stenbock  utbrast:  Herren 
care  lof!  lian  vill  icke,  att  turkar  och  hedningar 
skola  ensamma  hafva  äran  af  att  föra  hans  majestät 
hem  till  sitt  rike  igen;  utan  han  luter  äfcen  oss  taga 
del  deri.  Rörelsen  kom  mer  och  mer  i  fart.  Ifvern. 
fosterlandskärleken  ocli  tron  {ni  Stenbock  iifvade 
hvarandra  ömsesidigt.  Under  fjorton  dagars  tid  fort- 
foro  Stockholms  borgare  och  innevånare  att  skänka 
eller  förskjuta  spannmål,  läkemedel,  brännvin,  tobak, 
virke,  jern,  buldan,  tag,  handtverksredskap  och  pen- 
ningar; till  och  med  de  fattigare  kommo  och  atlem- 
nade  mindre  summor  af  10  till  15  dal.  s.  m.,  med  sia 
ringa  skärf  ådagaläggande  sin  trogna  kärlek  för  ko- 
nungen, för  fäderneslandet  och  ej  mindst  för  Magnus 
Stenbock. 

För  samma  ändamål  blefvo  till  riddarhuset  upp- 
kallade alla  i  staden  varande  adels-  samt  ofrälse  äm- 
betsmän. Ocksä  dessa  voro  i  början  nägot  motsträf- 
vlga,  men  gäfvo  med  sig  och  sammansköto  en  summa 
öf  23,000  dal.  s,  m. 

Man  hoppades  sålunda  att  snart  nog  få  medel  och 
förråder   i   ordning.     Men   för  dessas    och    tropparnas 


')  Linköl),  liibl.    Aluot  Scarin   lill   E.   Benzeliiis   den   s 
Juli  1712. 


25 

öfver.skeppaade  var  flotlau  i  Kaiiskiona  Fivarkeu  fartlig 
eller  tillräcklig.  Re;?erin!?eii  och  Stenbock  lade  alltså 
lieslag  pä  eu  mängd  euskilda  personers  skutor  ocli 
farkoster;  t.  ex.  pä  icke  mindre  äu  60  dylika  nån 
Finnland,  samt  pä  en  iiop  holländska  skepp,  tivilka 
äfven  mäste  släppa  till  sina  laddningar,  bestående  af 
salt,  säd  ocli  liampa:  allt  detta  tväit  emot  lag  samt 
gällande  stats-  oc!i  folkrätt.  För  alt  kunna  pä  en 
gäng  öfverskeppa  ett  större  antal  troppar,  behöfdes 
ock  större  skepp.  Nio  dylika  sä  kallade  Spaniefarjne 
lägo  i  Stockholms  hamn.  och  sysslolösa  i  anseende 
till  afbrottet  i  handeln.  Nu  begärde  Stenbock,  att  re- 
darne  skulle  sälta  dem  i  segelbart  skick  och  låua  dem 
ät  kronan.  Det  sednare  bifölls;  men  det  förra  förkla- 
rades omöjligt  i  anseende  till  brist  pä  medel  och  pä 
tid.  Stenbock  erbjöd  sig  bestå  tid.  endast  redarne 
ville  bestå  medel.  Hau  lofvade.  att  fartygen  skulle 
snart  återkomma,  lastade  med  njsslui,  danska  och  sach- 
siska fänqar,  och  uiijcket  annat  r/odt;  och  fnrdiga  alt 
sedermera  i  !\'ocember  he(/af/nas  till  förnyad  handels- 
rörelse, för  hcilken  Stenbock  skulle  under  liden  hafra 
öppnat  Sundet  och  undanröjt  hindren,  m.  m.  Ko 
bland  de  rikaste  redrarna.  Werner  Grön,  hade  fornt 
]iå  Arvid  Horns  iusamlingslista  tecknat  sig  för  800 
dal.  s.  m.  och  sedermera  pä  Stenbocks  för  5((  ')  skep- 
j)und  hampa  Nu  förklarade  han  sig  vilja  utlåna  Spa- 
iiielararen,  men  omöjligen  kunna  förskjuta  dess  utred- 
ning. Men  Stenbock  höll  för  honom  ett  sådant  ta!  om 
konungens  nöd,  om  deras  egen  fara  och  om  Guds  blif- 
vaude  dom,  att  Grön  slutligen  gaf  med  sig.  En  annan 
köpman  vid  uatnn  Roselius  var  envisare,  tvistade  länge 
emot  och  förklarade  bestäradt,  att  han  alldeles  icke 
förmådde  utrusta  sitt  fartyg.  Dä  reste  sig  Stenbock 
frän  stolen  och  sade:  juf/  är  inycn  presl,  ulan  blott 
en  soldat.     Dock    minnes  jag  ännu   Guds   bad.     .fau 


')  Enligt  andra   3a.     Lin  k.   Bibi.     .^Igot    Scarin    till    E. 
Benzelius  d   8  Juli  17 12. 


36 

1'ill  nu  icke  gripa  in  i  herr  lloseiii  pennin/jpHng,  men 
så  mycket  djupare  i  hans  samvclc  och  fråga,  om  del 
rerkligen  är  sannt,  att  han  icke  förmår  utreda  sitt 
/arli/g.  Roseliiis  iiiäglade  nu  ej  längre  framhärda  vid 
siii  påslående,  ulan  gaf  det  begärda  löflel.  Många 
skepp  raåste  dock  Kronan  sjcU'  söka  upptackla.  Mcu 
lioii  Isade  dertill  isvarkcii  varor  eller  penningar.  Da 
logo  regeringen  och  Stenbock  genom  tv;tngslåu  alll. 
som  i  den  vägen  fanns  pä  andra  i  hamnen  liggande 
fartyg.  Man  pratade  och  skrek  emot;  men  Stenbock 
svarade;  om  i  icke  godvilligt  kmnen  eder  skeppsred- 
ska}),  m  skola  ri  för  dess  framskaffande  bruka  stora 
kungsnyckeln.  1  allmänhet  väjde  han  ingen  ting  för 
alt  fa  nödiga  medel.  J)et  var  genom  honom  och  vid 
denna  tid,  som  Wrede  fick  återbetala  de  penningar, 
som  denne  innehållit  frän  Hedvig  Eleonora  och  hvllka 
lånades  åt  staten,  ')  Likaledes  framletade  Stenbock 
en  fordran  pä  100,000  dal.  s.  m.,  som  kronan  hade 
hos  Anders  Lagercrona,  och  föreslog,  att  man  skalle 
för  dess  gäldande  laga  dennes  i  banken  stående 
medel.  2) 

För  att  beveka  skepprarna  till  all  möjlig  skynd- 
samhcl  vid  utrnsfningen  af  bemälte  nio  fartyg,  lät 
Stenbock  göra  nio  silfverbägare  af  olika  storlek,  sä 
att  den  ene  kunde  sättas  inuti  den  andre.  Pä  hvar 
och  en  bland  dem  lät  han  rista  följande  vers: 

Sä  segla  nu  i  Herrans  namn 
Och  lör  din  konung  Jiil! 
(iud  Icde  dig  lill  lycklig  hamn! 
Tag  mig  för  trosen  flit! 

Dessa  bägare  biefvo  utdelade,  deu  största  ät  den,  som 
var    törst    färdig,    och   de   andra    sedermera   i    samma 


')  Se  S-S.   489.     Andra   säga.    all   Stenbock  söklc  afböja 

denna  ålgerd. 
•}  Rådsprof.  d.  7  Juli  17!2. 


27 

ordning,  så  alt  den  sist  utlöpande  skepparen  fiek  njin- 
sla  bägaren. 

Stenbock  var  nu  dagens,  folkels,  rikels  mao. 
Alla  andra  personlifilieler  bleknade  bort  vid  Iihhs  sida. 
Det  Jir  sagdt,  ')  ocli-  ej  otroligt,  alt  afnnd  här  och  der 
sökte  nedsätta  lians  värde  genom  beskyllningar  för 
l3cksökeri,  ntmäikelselystuad  och  begär  alt  \nra  den 
i  allo  oraistlige  mannen.  Men  la  voro  visserligen  de. 
som  i  denna  hänförelsens  sinnd  hyste  dylika  tankar; 
äu  färre  de,  som  vågade  all  ens  framhviska  dcui.  — 
Andra  och  tlere  funuos.  som  erkände  och  älskade  det 
stora,  det  herrliga  i  hans  förelag,  men  hvilka  ej  trodde 
pä  de  lysande  förhoppningar,  hans  inbillning  fram- 
aislrat;  —  personer,  som  frnktade,  alt  allt  skulle 
hlifva  förgäfves,  sä  hans  iiit  som  Sverges  uppolTrin- 
gar;  —  fruktade,  all  också  denna  ansträngning,  denna 
sista  här,  skulle,  liksom  de  förra,  ölVerraannas  och 
smälla  bort,  ulan  alt  hafva  någonting  hufvudsakligt 
uträttat  och  ulan  alt  hafva  lyckats  möta  konungen;  — 
eller  om  denne  möttes,  blilva  med  honom  och  af  ho- 
nom inryckt  i  ett  nytt  polskt  krig.  Sådana  Ivifvel 
hystes  visserligen  af  llere  inom  rådet;  häldst  Slanis- 
laus,  som  förut  ifrigt  yrkat  pä  det  polskt-pommerska 
fälttaget,  jQst  nu,  dä  del  höll  pä  alt  gä  i  verkställig- 
het, kastade  hastigt  om  och  rädde  till  fred  och  förlik- 
ning med  August;  hvaroui  mera 'framdeles.  Hans  för- 
ändring bidrog  väl  att  äu  mer  ängsla  rådets  sinnen. 
Men  heslutet  var  nu  en  gäng  laget,  saken  i  gång  och 
allmänheten  eldad  och  färdig  til!  uppoffringar.  Intel 
hjerla,  som  älskade  äran  ocli  Sverge,  ville  nu  med 
framhållande  af  nämnde  farhågor  störa  eller  afkyla  den 
allmänna  ifvern.  Mången  tviliare  blef  tvärtom  sjelf 
hänförd  och  instämde  i  det  jubel  af  förhoppningar  och 
bifall,  som  omgaf  dagens  lyoltcbragd  och  landets  hjelte. 
Man  var  lörljust  öfver  hvarje  dennes  ord  och  gerning. 
Också  ingreppen   i    eganderällcn   ursäktades,    antingen 

')  Fr.  min.  br. 


28 

rör  något  fiaus  iufall  dervid.  elier  ock  i  röljJ  af  den 
djupa  och  fasta  tron,  alt  allt  livad  Mans  Steabock 
gjorde,  det  jrjorde  Lan  till  Sverges  ocli  dess  bjelte- 
siiodige  konungs  bästa.  Äfven  rådslierrarna,  äfveu  de 
JvKlaude,  hade  med  eller  mot  sin  öfvertygelso  låtit  sig 
,-jf  hans  eld  och  kraft  hänföras.  Vid  deras  öfverlägg- 
ningar  liade  Stenbock  högsta  ordet  och  afgjorde  be- 
sluten. För  alt  understödja  Stenbocks  företag,  tillgre- 
lios  dragonmedlen,  och  det  tvärtemot  konungens  befall- 
ning, At  Stenbock  anförtroddes  de  medel,  Horn  in- 
samlat. At  Stenbock  lemuades  likaledes  rättighet  all 
tinder  nedresan  till  Karlskrona  bortpanta  /iere  småtui- 
lar  och  dera  uppbära  förskotter.  Rådet  hade  förut 
sökt  genom  landshöldingarna  förmå  folket  till  gåfvor 
eller  sammanskott,  hvarvid  ock  något,  ehuru  ej  myc- 
ket, intlutit.  Stenbock  ämnade  nu  från  Stockholm  göra 
eu  sådan  Eriksgata  för  att  bekomma  än  mer;  men 
liden  var  för  kort.  Rådet  tillät  honom  då,  att  nära 
nog  som  en  regerande  person  låta  kring  hela  riket 
utfärda  kungörelser  med  skriftlig  anmaning  till  Sverges 
innevånare  att  lör  konungens  och  fäderneslandets  rädd- 
uing  förskjuta  sa  mycket,  enhvar  förmådde.  Rådet 
sjelft  utfärdade  eu  kungörelse,  som  ålade  vederbörande 
i  landsorterna  att  understödja  Stenbock  i  allt,  hvad 
denne  till  ifrågavarande  rustning  kunde  önska.  Älsk- 
lingen Stenbocks  namn  verkade,  och  sammanskotten 
blefvo  nn  mycket  större  än  dem,  man  förut  gifvit  på 
rådets  begäran.  (Jöteborg  ensamt  lemliade  30,000 
riksdaler.  Äfven  till  biskoparna  fick  Stenbock  utfärda 
dylika  uppmaningar,  och  med  lycklig  verkan.  En  anda 
af  moå,  förtröstan  och  sjellupppfTring  uppenbarade  sig 
öfver  allt.  Det  var  Stenbocks  tro,  hopp  och  kärlek, 
som  för  ett  ögonblick  meddelade  sig  åt  hela  svenska 
folket.  Framför  alla  andra  blefvo  skalderna  hiinförda. 
Hen  förut  omtalte  ocii  mycket  omtyckte  Runiiis  har  på 
sitt  vis  uttalat  de  känslor  af  mod  och  förhoppning, 
som  detta  är  och  dessa  förhållanden  ingöto  i  hans 
och    i    svenska    folkets    hjertau.     Några    tilHälligheter 


2» 

{jenade  derviil  till  ledning  for  in!)iiljiing.skraf(en.  Årci 
1712,  skrifvet  med  latinska  siffror,  slutar  med  Karl 
(len  loirtcs  namnlecken:  C  XII.  Frac  ar  1700  lill  ocli 
med  1711  hade  i  svenska  almauaclian  fiSIjande  förän- 
dring varit  vidtagen.  Man  liado  ar  17U0.  då  kriget 
hegyntes.  frän  Februari  manad  borttagit  en  dag,  det 
var  en  Fredar/,  en  fredens  darj.  >n,  .nr  17  J  2.  åter- 
gick man  till  den  förra  tideräkningen.  Man  tillade 
alltså  en  ny  dag,  och  det  blef  händelsevis  ocksä  en 
Fredag,  och  som  erhöll  namnet:  Victorinus,  och  genom 
bvilken  man  tick  ett  duhhrll  skntfär,  d.  v.  s.  elt  ar 
med  30  dagar  i  Febr.  manad.  Detta  allt,  sade  Uunius. 
betyder,  att  aret  1712  skall  hlifva  elt  komoiff  Karl 
den  tolftes  år:  och  tillika  ett  Victor  I  ni,  elt  segerns  dr, 
bebådadt  af  duhhelskottet,  den  svenska  lösen;  men  ock. 
att  det  skal!  sluta  med  att  återföra  den  Fredag,  den 
fredens  dag,  som  året  1700  från  Svea  rike  borttog^. 
Vtterligare  tillade  han: 

Jag  spär  elt  godt  nytt  ar.  iipplylldl  med  vata  saker; 
Att  björnen  ')  lär  bli  tam.  och  örnen  ')  lär  bli  späker, 
Att  månan  '~,  torde  snart  för  solen ')  buga  sig 
Orh  stämma  in  med  oss:  ''O  (iud!  \i  i  af  ve  dig!"  ■;• 

.la?  spär  elt  klart  nytt  Sr  tor  svenska  kungaslulen. 

Frun  öster  5räder  fram  den  stora  svenska  solen. 

Sä  slipper  kungens  hus  sin  lolf  ars  langa  natt, 

Och  sjunger  högt:  "Gud  har  sin  sol  igen  uitpsalt." 

Jag  spår  elt  ärans  år,  att  Svcrge  skall  få  seger. 

Kli  med  sin  onda  sak,  vår  ovän,  skrämd  och  feger, 

Från  orätt  tagna  land  tillbaka  måste  sky. 

Och  ropa  i  sin  ängest:   'Hvariliän  skall  jag  dock  fly?" 

')  Rysska  björnen  och  polska  hvila  örnen. 

*}  Turkisk.»  vapnet  och  Karl  den  tolfte. 

')  Sösuen.   ait   harl  sKul'e    omxäuda   turkarna    lill   kristen- 


m 

Jag  spar  cU  dunder-år,  den  dubbla  skot  t- årsdagen. 
Vår  Yicloriniis  gör  vår  ovcin  ondt  i  majen. 
Svensk  lösen  menas  mod  de  dubbla  skott,  kan  irn. 
Ty  sjunger  Victorin:  "In  dulci  jiibilo!" 

Jag  spår  ett  fredsamt  år;  hvad  sjuttonimndra  mis  c, 

Den  Februari  dag,  som  nu  blir  månans  siste. 

En  fred-dag  fnllgör  nu  den  trogna  bön,  vi  sandt. 

"f?nd  gifve  våroni  kong  fred  och  godt  regement!" 

]ieIo|»pet  af  det,  som  samlades  i  Siockliolm  oc!i  i 
hela  lande!,  steg  dels  i  län  dels  i  gålvor  (ill  398.001) 
dal.  s.  ni.  Ingen  både  knnnat  i. dåvarande  nöd  vän(;i 
så  stor  summa.  Att  den  erhölls  var  c»  följd  af  nsi- 
dersiltrarnas  (ängt.nn  efter  konnng-en  och  efter  fred. 
samt  af  deras  tro  på  Stenbock  och  pa  lians  löften. 
Rådet  förklarade  hsi.^t,  att  nfan  Stenbocks  kraftiga  bi- 
träde hade  ingen  sådan  troppafsändniJig  till  Pommern 
kunnat  verkställas. 

Ändtiigen  var  allt  i  ordning,  och  de  llesta  trop- 
parna samlade  till  öfverskcppnlng.  Stenbock  tog  nn 
af  rådet  ett  varmt  afsked,  tackade  för  deras  oförtrntna 
sorgfällighel,  samt  anbefallde  i  alla  händelser  husfru 
och  barn  i  deras  skydd.  Rådet  i  sitt  sv«r  lofvade, 
livad  han  begärde,  och  talade  i  mycket  berömmande 
ordalag  om  hans  nit  och  förtjenster;  sa  alt  allt  tyck- 
tes bära  stäm[(eln  af  ömsesidig  tillgifvenhet  och  hiig- 
:^k!ning.  Derpå  tog  Stenbock  af  Stockholms  borger- 
skap  ett  lika  varmt  och  hjertligt  afsked.  Bland  annat 
sade  han:  jag  vet,  alt  jag  medför  musten  och  mer  gen 
af  Svea  rike,  och  a  ti  jag  inigar  det  yttersta.  Men 
jag  hoppas  på  Guds  välsignelse  och  går  dit.  Han  tnig 
säiidt  hafrer. 

Alskedets  högtidlighet,  sakens  vigt.  känslan  af. 
att  denna  utrustning  i  sjelfva  verket  var  Svcrges  must 
cch  merg,  medvetandet  af  att  hafva  gjort  ett  sådant 
ofer,  hoppet,  att  det  i  Stenbocks  hand  skull"  lända 
til!   fäderneslandets   räddning:   allt   detta  lifvade  hvarje 


31 

siniiP.  Ofli  nijilor  sisla  (lasrarna  ansUilMes  för  den  ar- 
resande  falltiorren  oc!»  lians  stridskatnrafor  det  ena 
gästabudet  efler  del  andra,  flödande  af  \h]  och  v;i!fa- 
liglief.  af  rörelse  och  tSrar.  ') 


SJETTE    KAPITLET. 

r,r>  KRFAItä  J:.\    iil.l,    rO.MMKRN    OCH    {".'{AKISKKPPENS 
OLYCKA.  - 

Fienderna,  ryssar,  saclusnre  och  danskar,  hade 
redan  i  det  näruiasle  Uiiieslniit  Siralsntid  cch  med  ka- 
nonpramar  ccli  kriesskepp  hesatt  de  närmsfa  tr.^DJ^a 
farvallnen.  så  alt  Stenbock  ej  kunde  i  hamnen  af 
nämnde  siad  landsäda  sina  troppar.  Af  deda  och  af 
uagra  andra  skäl  hade  han  Vi'Iat  U\gn  vägen  at  Wis- 
mar,  och  äfven  Danzig  var  i  nä?a;  kanske  dock  bioU 
för  alt  vilseleda  /iendcu.  Men  Karl  hade  uttryckligen 
befalll,  alt  man  skulle  styra  liil  Pommern  och  rensa 
della  land  frän  fiender,  innan  man  lagade  åt  Polen. 
Hvarken  rådet  eller  Stenbock  våt^adc  afvika  från  en 
så  bestämd  föreskrift,  och  nåiron  förändring'  deraf 
hann  icke  från  Bender  invänlas.  ^[an  beslöt  för  den 
skull,  alt  landsligninsen  skulle  ske  på  Rugen. 

Ändlligen  i  Angnsli  månad  voro  troppar  och  för- 
råd lill  större  delen  färdiga.  De  förra  räknade  öfver 
9,0i)0  man,  bland  hvilka  dock  många  knndc  sn.nrare 
kallas  gossar  eller  gnbbar.  De  Ilesla  matroserna  hade 
ej  heilar  tillräcklig  sjövana.  Anförare  lör  Ilotlari  var 
den  numera  ri-årlge  Hans  Wachfmeister.  Både  rådet 
och  Stenbock  hade  önskat  en  yngre  person  och  till 
ocii   med   nftal.il    den-iia    sin    önskan.     Men    Karl    liade 


')  Thorsjö  Ark.    Bluc^sJodinsi  till  M.  Sienbock  d. -20  Ahij. 
IT  12  m.  Ii. 


irjoif  Wachtracister  likasom  Sleribock  alldeles  ol)«rocn(Je 
af  regeringen,  och  den  gamle  general-amiralen  ville  ej 
kännas  vid  nägon  liiudrande  ålderdomssvaghet,  utan 
heslut  sjelf  anföra  det  vigtiga  krigsföretaget.  ') 

Den  23  Augusti  log  Stenbock  af  sin  grefvinna 
det  sista  afskedet  och  seglade  med  Wachtmeisters  ör- 
logsflotta nt  åt  Ustersjö».  Den  danska,  något  under- 
lägsen, vek  tillbaka  till  Köpenbaran,  hvarigenom  vägen 
lilef  fri  och  öppen.  Motvind  och  storm  (jvarhöllo  dock 
iraktskeppen  i  en  hel  veckas  tid.  hvarunder  förråderna 
och  i  synnerhet  höet  dels  onyttigt  törtärdes,  dels  tog 
skada.  Ändtligen  blåste  gynnande  vind.  Fartygen 
gingo  till  segels  och  anlände  den  14  September  lyck- 
ligt till  norra  delen  af  Riigen.  hvarest  allt  manskapet 
och  en  del  af  varorna  sattes  i  land.  Meningen  var. 
att  fraktskeppen  skulle  efter  nllastningen  genast  åter- 
vända till  Sverge  och  afhämta.  hvad  af  krigsfolk  och 
förråd,  som  första  gängen  icke  blifvil  färdigt  eller 
knnnat  medtagas. 

Till  sin  flottas  förstärkning  hade  konungen  i  Dan- 
mark emellertid  kallat  de  örlogsfarlyg,  som  lågo  vid 
kusten  af  rSorge.  Deras  segling  ål  söder  borde  rätte- 
ligen blifvit  hindrad  af  Lewenhaupt  och  svenska  Gö- 
leborgs-Jlottan:  men  alla  matroser  hade.  enligt  Stanis- 
lai  föreskrift.  -)  blifvit  tagna  derfrån  och  skickade  till 
Karlskrona,  för  alt  underlätta  Stenbocks  seglats.  Norr- 
ska flottan  kom  fördenskull  utan  hinder  till  Köpen- 
hamn, förenade  sig  der  med  den  danska,  hyarefter 
båda  under  Gyldenlöwes  befäl  anlände  lill  Riigen  just, 
som  svenskarna  börjat  landsälta  sina  förråder.  Vid 
åsynen  af  danskarna  vaknade  krigslusten  hos  gamle 
Hans  Wacbtmeister,  Han  beslöt  öfvergifva  de  vid  ku- 
sten liggande  förrådsskeppen  för  att  segla  ut  mot  fi- 
enden.   Stenbock  bad  honom  Icmna  qvar  några  örlogs- 


')  Fr.  min.  lu.  d,  21  h\a.  \Hi. 
''i  RSdsprot.  iJ.  ;;S  .Inni   t7i2. 


inäu  lör  alt  betäcka  landstigningen.  Men  Wacbtmel- 
ster  hoppades  vinna  en  stor  sjöseger,  ocli  vänskapen 
mellan  lionom  och  Stenbock  hade  pä  sista  tiden  sval- 
nat. ')  Han  hälsade  tillbaka  och  bad  Stenbock  vara 
obekymrad  och  lade  med  sina  örlogsfartyg  ut  mot 
tlenden.  Denne  seglade  något  undan  och  lockade 
Wachtmeister  till  en  sådan  ställning,  att  svenska  krigs- 
llottan  för  motvind  icke  knnde  utan  stor  svårighet  kom- 
ma tillbaka  till  fraktskeppen.  Oyldeulöwe  skickade  dä 
fem  sina  fregatter  för  att  angripa  de  sistnämnde.  Mo 
bland  dessa,  de  stora  Spanie-fararna.  försvarade  sig 
någon  stund;  hvarnnder  40  andra  förrådsskepp  lycka- 
des komma  undan  till  Wachtmeisters  flotta  och  de 
mesta  derifräu  tillbaka  till  svenska  kusten.  Trettio 
bland  de  återstående  blefvo  dels  brända,  dels  tagna, 
dels  jagade  på  grund.  Så  förlorades  tvä  tredjedelar 
af  den  medförda  säden  och  mer  än  hälften  af  alla  de 
öfriga  med  så  mycket  besvär  och  uppotfring  samlade 
och  för  hären  så  oumbärliga  förräderna  af  alla  slag. 
En  betydlig  del  af  det,  som  undslnppit,  kom  med  de 
tlyentle  fraktskeppen  tillbaka  till  Sverge,  i  stället  för 
till  Riigen.  De  svenska  landsatta  regementerna.  några 
med  slitna  kläder  och  alla  utan  tillräckliga  lifsmedel, 
råkade  härigenom  i  ganska  svår  belägenhet.  Hun- 
gersnöd väntade  dem  på  det  redan  uiätna  Riigen;  och 
likaså  i  Stralsund,  som  just  hade  hoppats,  att  med 
Stenbock  fä  behöllig  förstärkning  icke  blott  i  manskap 
utan  ock  i  lifsmedel.  Genom  förlusten  af  en  sä  stor 
mängd  lastdragareskepp  minskades  ock  möjligheten 
för  ännu  i  Sverge  varande  troppar  och  förråd  att 
komma  efter.  Tilldragelsen  var  olycksbringande  och 
olycksbådande  för  det  redan  i  sig  sjelft  ganska  våd- 
liga företaget. 

Stenbock  och  regeringen  sökte  väl  för  allmänhe- 
ten dölja  förlusten  genom  att  utsprida  berättelser,  som 


•)  Fr.  min.  br.  d.  31  Aug.  och  23  Okf.  1742. 
FruxelU  Ber.    XXV. 


34 

förminskade,  uästan  förnekade  densamma.  Men  andra 
sidan  underlät  ej  göra  verkliga  förhållandet  kändt  både 
i  Sverge  ocb  annorstädes,  och  detta  bidrog  ganska 
mycket  att  öka  fiendernas  och  minska  svenskarnas 
mod  och  förhoppningar. 


SJUNDE    KAPITLET. 

STENBOCKS  TÅG  TILL  MECKLENBURG. 

Stenbocks  belägenhet  blef  vid  denna  tid  ganska 
sorglig.  Olyckan  med  fraktskeppen  är  omtalad.  Långt 
mera  nedslående  var  dock,  att  alla  de  förhoppningar, 
med  hvilka  han  i  Stocliholm  smickrat  sig  sjelf  och 
andra,  npplöstes  i  tomma  dimbilder  och  försvunno  slut- 
ligen helt  och  hållet,  i  samma  mån  han,  kommen  till 
Tyskland,  fick  på  nära  håll  betrakta  sitt  företag  och 
utsigterna  för  dess  framgång.  I  följe  af  Karls  ord 
och  andras  bref,  hade  Stenbock  sagt  och  Stockholms- 
boarna  trott,  att  konungen  skulle  i  spetsen  för  betyd- 
liga troppar  hafva  inryckt  i  Polen.  Nu  fick  Stenbock 
veta,  det  Karl  icke  en  enda  gång  lemnat  Bender,  och 
att  inryckandet  i  Polen  berodde  dels  på  Stenbocks 
egen  framgång,  dels  på  ovissa  underhandlingar  om 
ett  nytt  turkiskt  krig.  —  Stenbock  hade  sjelf  hop-, 
pats  stora  följder  af  Grudzinskis  infall  i  Polen,  och 
lofvat  Stockholmsboarna,  att  folket  i  nämnde  land  skulle 
resa  sig  till  fördel  för  svenskarna.  Nu  befanns  Grud- 
zinskis tropp  vara  redan  för  några  månader  sedan 
slagen  och  försvunnen,  och  något  polskt  uppror  mot 
August  hördes  ej  af  Tvärtom  låg  denne  konnng  med 
en  betydlig  och  hotande  styrka  utanför  Stralsund;  och 
Stanislaus  sjelf  rådde  nu  mera  till  fredlig  förlikning. 
—  Då  det  gällde  att  öfvertala  Stockholmsboarna  tili 
penniDgeförskolt  och   till  lån  af  fartyg,  hade  Stenbock 


35 

i  sin  ifver  gifvit  dem  hopp  om  att  snart  återfå  samma 
skepp,  lastade  med  rysska,  danska  och  sachsiska  fån- 
gar. Na  var  nära  hälften  af  besagde  flotta  förstörd, 
och  Stenbock  hade  pä  icke  långt  afstånd  framför  sig 
den  rysliga  utsigten  att  måhända  sjelf  blifva  insperrad, 
kanske  tillfångatagen,  och  det  just  af  de  förenade  dan- 
ska, rysska  och  sachsiska  tropparna.  —  Han  hade 
lofvat  att  från  de  eröfrade  länderna  äterskicka  stora 
sammor,  öfverstigande  de  af  Stockholms-boarna  för- 
skjutna; men  na  knnde  han  icke  ens  fylla  härens  onnd- 
gängligaste  behof,  utan  nödgades  med  bref  på  bref 
begära  från  hemlandet  mer  både  mynt,  manskap  och 
lifsmedel.  —  Han  hade  lofvat  innan  jal  återföra  ko- 
nnngen  med  seger  och  fred;  men  konungen  hade  en- 
vist stannat  qvar  i  Turkiet  och  afslagit  hvarje  antag- 
ligt fredsanbad.  —  Allt  detta  tillsammans  var  ett  för- 
färligt uppvaknande  från  hoppets  och  fosterlandskärle- 
kens herrliga  drömmar.  Rådets  varningar  och  olycks- 
spådomar hotade  att  på  ett  rysligt  sätt  gå  i  full- 
bordan. 

Hvad  skalle  nu  Stenbock  företaga?  hvart  vända 
sig?  Första  förslaget  liksom  konungens  befallning  var 
att  rensa  Pommern  frän  fiender  och  sedermera  inrycka 
i  Polen.  Men  hela  den  styrka,  Stenbock  och  Diiker 
hade  att  använda,  utgjorde  ungefär  15-  eller  18,000 
man;  och  rundtomkring  Stralsund  lågo  ryssar  och 
sachsare  mycket  manstarkare,  derjemnte  väl  förskan- 
sade  och  ofta  uppmuntrade  af  sina  egna  furstars  när- 
varo. De  ledo  väl  af  årstiden,  men  erhöllo  både  till- 
försel och  förstärkningar.  Stenbock  vågade  ej  ens 
försöka  att  angripa  dem,  eller  att  fullgöra  första  de- 
len af  Karls  befallning,  nämligen  att  rensa  Pommern 
från  fiender.  För  att  hindra  också  andra  delen  deraf, 
nämligen  tåget  åt  Polen,  hade  samma  förbandsmagter 
från  Greifswald  till  Grimme  uppdragit  kedjor  af  fäst- 
ningsverk. Au  angripa  en  så  väl  jurskansad  och  så 
öfverlägsen  fiende,  skref  Stenbock,  är  högst  betänkligt; 
häldst  man  derigenom  lätt  kunde  tillintetgöra  den  enda 


36 

UUa  här,  som  älorslår  till  konungens  och  fäderneslan- 
dets räddning.  Om  ock  Stenbock  lyckades  bryta  sig 
fram,  sä  kunde  han  likväl  icke  komma  in  i  Poleu, 
utan  att  tömt  genomtåga  en  del  af  Preussen  och  detta 
lands  konung  hade  förklarat  sig  anse  livarje  dylikt 
företag  som  ett  fredsbrott.  ')  Och  i  fall  Stenbock 
äfven  lyckades  komma  till  Polen,  hvad  väntade  honom 
der,  annat  än  brist  och  hungersnöd  i  ett  land,  som 
under  10  års  fälttåg  hlifvit  förhärjadt;  —  och  mör- 
dande krig  bland  ett  folk,  som  hatade  svenskarna  och 
understöddes  af  både  sachsare  och  ryssar;  —  och 
sist  den  sannolika  utsiglen  att  snart  blifva  stängd 
från  hvarje  tillfälle  att  få  understöd  ur  Sverge,  frän 
hvarje  möjlighet  alt  kunna  i  nödens  stund  dit  åter- 
vända. Sedan  nu  också  Stanislaus  ändrat  tänkesätt 
och  ej  mer  ville  med  väpnad  raagt  truga  sig  till  Po- 
lens konungadöme,  hade  Stenbock  äfven  förlorat  hvarje 
utsigt  att  derstädes  få  något  betydligt  parti  på  sin 
sida.  Under  sådana  omständigheter  kunde  han  i  Po- 
len ingenting  uträtta,  ingenting  annat  vänta,  än  sin 
härs  snara  och  fullkomliga  förstöring. 

En  annan  plan  var  att  stanna  i  Stralsund,  tills 
fiendernas  troppar  blifvit  af  vintcrbelägringen  upprifna, 
och  vägarna  sedermera  genom  frosten  så  fasta,  att 
svenskarna  kunde  med  lätthet  gä  fram,  i  hvad  rikt- 
Ding,  de  ville.  Men  också  detta  förslag  mötte  flere 
och  stora  hinder.  Riigen  och  Stralsund  voro  sa  ut- 
sugna, att  de  omöjligen  kunde  någon  längre  tid  un- 
derhälla hela  deu  svenska  hären.  Den  skulle  inom 
Stralsunds  murar  blifva  af  hunger  förstörd,  lika  så 
snart  som  fienderna  af  vinterkölden  derutanför.  Karl 
hade  också  befallt  Stenbock  att  genast  angripa  tien- 
derna,  på  det  ryktet  om  svenskarnas  verksamma  upp- 
trädande i  Tyskland  skulle  locka  turkarna  till  ett  nytt 
krig  mot    tsaren.     [   följe    af   ofvannämnde    befallning 


')  Rådsprot.  d.  U  Dec.   1712. 


37 

och  förhåliaDdeii,  vågade  Stenbock  icke  staiiiia  qvar  i 
Stralsand. 

Tredje  förslaget  yrkade  ett  infall  i  Meckieabarg. 
Det  var  väl  olotligt  och  olagligt  att  beträda  en  oeutral 
magts  område  utan  dennas  tillåtelse,  ja  tvärtemot  dess 
rörbud.  Men  Mecklenburg  ansågs  i  tiemlighet  -gynna 
Sverge  och  var  dessutom  en  mindre  stat,  hvars  för- 
olämpande icke  medförde  stora  vådor.  I  det  rika, 
tiittills  ohärjade  landet  kunde  ock  svenska  hären  be- 
komma god  förfriskniog.  Vägen  dit  var  ej  heller  ännu 
helt  och  hållet  stängd.  Men  sina  från  Greifswald  gå- 
ende förskansningar  ämnade  fienden  sträcka  ända  till 
Damgarteu,  för  att  sålunda  ingerda  svenskarna  inom 
samma  lilla  hörn,  der  Johan  Baner  1637  om  hösten 
var  innesluten.  ')  Att  förekomma  en  sådan  olycka, 
borde  man  genast  inrycka  i  Mecklenburg.  Hären 
skulle  pä  sådant  sätt  komma  i  verksamhet  och  väl- 
stånd, och  kunde  sedermera  antingen  vända  sig  mot 
Danmark,  eller  ock  i  trakten  af  Stettin  gå  öfver  Odera 
och  enligt  Karls  önskan  mot  Polen,  i  fall  så  pröfva- 
des  nödigt  och  rådligt.  Detta  mecklenburgska  tå^ 
vann  bifall  af  Maurits  Vellingk,  Diiker  samt  af  alla 
generalerna:  också  af  Stauislaus  Leczinski,  hvilken 
medföljde  och  enligt  Karls  befallning  hade  afgörande 
rösten.  Man  tinner  dock,  att  längre  fram.  och  när 
tåget  ogillades  af  Karl  och  hotade  taga  ett  olyckligt 
siat,  har  Vellingk  påstått,  att  Stenbock  borde  mista 
hnfvudet,  emedan  han  icke  efterkom  konungens  befall- 
ning att  gå  rakt  mot  Polen. 

Ungefär  en  månads  tid  hade  svenskarna  legat  på 
Riigen  för  att  invänta  den  lofvade  andra  troppafsänd- 
ningen  från  Sverge.  Faran  af  att  på  ofvannämnde 
sätt  blifva  instängd  hotade  dock  mer  och  mer.  Sten- 
bock drog  derföre  sin  styrka  in  till  Stralsond.  utver- 
kade också  der  nnderstöd  af  borgerskapet.  lemnade 
sedermera  i  staden   en   besättning  af  'ijOO'.),   och  tå- 

')  Se  7.  158- »60. 


38 

gade  deo  21  Oktober  med  14-  eller  16,000  mau  ve- 
slerut  och  mot  Damgarten.  Rego  och  tramp  för- 
svårade vägarna,  och  ofta  måste  soldater  och  office- 
rare, prester  och  läkare,  vada  i  gyttjan  nära  till  knäs 
och  deruuder  en  hvar  bära  sjelf  sitt  klädes-  och  mat- 
förråd och  soldaterna  dessutom  de  bräder,  med  hvilka 
man  skalle  lijelpa  sig  öfver  Recknitz-floden  och  dess 
kringliggande  moras.  Det  var  endast  med  yttersta 
möda,  som  hästarna  mägtade  genom  den  djupa  dyn 
framdraga  trossvagnar  och  kanoner.  Stundom  flck 
folket  tillbringa  nätterna  stående  i  gyttja  och  under 
bar  himmel.  Sä  anlände  man  till  passet  Damgarten. 
Här  hade  pä  vestra  sidan  en  tropp  sachsare  tagit  plats 
för  att  hindra  gången  öfver  samma  Recknitz.  Men 
ett  stycke  söderut  lät  Stenbock,  med  tillhjelp  af  de 
medförda  bräderna,  några  sina  regementer  vada  genom 
ett  moras,  livarest  troppar  aldrig  förr  kunnat  taga  sig 
fram.  Medelst  denna  omväg  gick  det  för  sig  att  på 
ett  obevakadt  ställe  komma  öfver  floden.  Vid  Dam- 
garten blefvo  de  sachsiska  tropparna  genom  Cronstedts 
kanoner  drifna  från  stranden,  hvarefter  Diiker  också 
der  lyckades  verkställa  öfvergången.  Nu  stod  hela 
Mecklenburg  öppet;  och  det  väcktes  ånyo  fråga  om, 
huruvida  Stenbeck  skulle  vända  sig  åt  söder  för  att, 
som  några  ville,  gä  öfver  Stettin  mot  Polen.  Men  de 
i  allmänhet  afskräckande  vådorna  af  ett  sådant  före- 
tag äro  redan  omtalade.  Dessutom  hade  fienderna 
följt  efter  Stenbock  och  stängt  alla  åt  öster  ledande 
vägar.  Stenbock  behöfde  ock  ännu  någon  tid  stanna 
vid  Östersjön  för  att  invänta  de  förstärkningar,  hvilka 
med  det  första  borde  från  Sverge  anlända.  Han  be- 
slöt alltså  tills  vidare  dröja  i  Mecklenburg.  Som  emel- 
lertid ryssar  och  sachsare  hotade  från  öster  och  dan- 
skar från  vester,  beslöt  han  skatfa  sig  en  stödjepunkt 
i  Rostock,  Borgerskapet  vägrade,  stängde  portarna 
och  drog  til!  stadssidan  alla  båtar,  på  hvilka  man 
kunde  komma  öfver  Jloden.  Svenska  öfversten  Basse- 
wits    lät  då  ett   par   knektar    under   nattens   mörker 


39 

lägga  sig  i  stora  baklräg  och  pa  saJaDt  sätt  flotta 
sig  öfver  och  frän  audra  sidan  tiilbakaföra  tlere  obe- 
vakade bätar,  pä  Iivilka  sedermera  svenskarna  smögo 
fram  och'  det  sä  tyst  och  hemligt,  att  innevånarna 
icke  visste  något  af  förr,  än  porten  öppnades  och  hela 
hären  inryckte.  I  denna  stad  och  dess  omgifning  för- 
lade Stenbock  tills  vidare  sina  troppar,  också  for  att 
der  beqvämligare  invänta  den  frän  Sverge  lofvade  an- 
dra tropp-afsändningen. 


ÅTTONDE    KAPITLET. 

FREDSINDEROANDLINGAR    OCH    STILLESTÄND. 

Redan  förut  och  ofta  är  omtaladt,  hnni  England, 
Holland  och  Österrike  ville  hindra  å  ena  sidan  Sver- 
ges  fullkomliga  fall,  och  å  den  andra  begynnandet  af 
ett  nytt  polskt  afsättningskrig.  De,  liksom  llere  andra 
stater,  vacklade  mellan  olika  känslor,  viljande  ena 
gängen  hejda,  andra  gängen  bjelpa,  tredje  gängen 
stjelpa  och  plundra  det  arma  och  blottställda  riket. 
Vellingk  skildrade  förhällandet  pä  följande  sätt:  sven- 
skarna, sade  han,  likna  en  hop  skeppsbrutna  menni- 
skor,  omgifna  af  allahanda  åskådare.  Somliga  bhnd 
dessa  väga  icke  komma  de  olyckliga  (ill  hjelp  af  fruk- 
tan för  det  uppretade  hafvef.  Somliga  räcka  fram 
ena  handen  för  att  hjelpa,  men  också  den  andra  för 
att  mottaga  dryg  betalning.  Några  vänta  pä  tillfälle 
att  fä  plundra.  De  flesta  ätnöja  sig  med  önskningar 
och  böner  för  vår  räddning;  men  ingen  vägar  sig 
ut  i  stormen. 

Karl  gjorde  nu  ett  försök  att  dertill  locka  Eng- 
land. Han  lofvade  dess  köpmän  tullfrihet  i  Liff-,  Est- 
och  Ingermanlands  hamnar,  om  blott  samma  magt  ville 
hjelpa  honom  alt  frän  tsaren  återtaga    nämnde    land- 


40 

skåp.  Euglaud  (yckes  dock  halva  funnit  den  lofvade 
fördelen  mindre  säker  än  de  uppoffringar,  som  for- 
drades lör  dess  vinnande. 

Men  nya  förhållanden  alstrade  vid  denna  lid  eu 
Dy  äsigt,  hvilken  begynte  bryta  fram  och  göra  sig 
bland  nordens  statsmän  gällande.     Se  här! 

Hittills  hade  Sverge  varit  den  stat,  hvars  eröf- 
ringspolilik  och  hotande  öfvervälde  hela  norden  fruktat. 
Under  aren  1709  och  1710  försvann  denna  farhåga 
helt  och  hållet  och  lemnade  rum  ät  en  annan,  nämligen 
den  för  Rysslands  brädväxande  öfvermagt  och  öfver- 
mod.  Konung  August  var  högligen  uppbragt  öfver  den 
hårdhet,  hvarmed  Polen  blef  af  rysska  troppar  be- 
handladt  och  utsuget;  likaså  öfver  det  förmynder- 
skap,  som  Peter  tillvällade  sig  öfver  både  honom  och 
hans  rike.  Redan  1711  lät  den  sednare  i  hemlighet 
bjuda  Karl  förlikning.  ')  England  misstyckte  det  hög- 
mod, tsaren,  drucken  af  sina  framgångar,  stundom 
ådagalade;  och  i  Danmark  hyste  mången  samma  tän- 
kesätt, hvarjemnte  de  flesta  längtade  efter  fred.  Preus- 
sen var  dock  bland  alla  grannarna  den  stat,  som  först 
lätt  klart  insåg,  huru  vådligt  lör  nordens  folk  Ryss- 
land kunde  blifva;  och  som  äfven  sökte  kraftigt  och  i 
tiä  att  hejda  dess  tillväxt.  Redan  1708  hade  ock 
Preussens  konung  afrådt  Karl  från  tåget  till  Ukrän.  -) 
I  början  af  år  1712  gaf  han  svenska  presten  Brenuer 
hemligt  företräde  i  Berlin  och  skickade  med  honom 
till  Bender  anbud  af  vänskap  och  af  10,000  man  hjelp- 
troppar.  ^)     Vid  samma  tid  blef  ock  den   förutnämnde 


•)  Riks  ark.  Krisendorff  till  (Mullern?)  d.  12  Juni,  d.  47 
Dec.  —  K  g  I.  Bibi.  mscpt.  MiUlern  till  VeHingk  d.  7 
Maj  47 H. 

*)  Riksark.    Frisendorff  till  Miillern  d.   12  Juni  1712. 
')  Skokloster.    Bruneli  till  M.  Vellingk  d.  30  Mars  4712. 
Kgl.  Bibi.  mscpt.    Mullern  till  Vellingk  d.  28  April 
4712. 


41 

Eosander  ')  liil  Karl  deu  tolfte  afTärdaJ  med  löljande 
förslag.  Preussen,  Sachseu  och  Polen  sknlle  förena 
sig  med  Sverge  ocli  uppsätta  en  liär  af  60,000  man, 
med  hvilka  ryssarna  borde  drifvas  tillbaka.  Sverge 
skalle  äterfä  sä  mycket  möjligt  af  sina  östanbafslän- 
der;  Prenssen  bekomma  Elbingen  och  Vest-Preu.ssen ; 
Angust  erkännas  som  konung  i  Polen,  och  Stanislaus 
erhålla  nägot  lämpligt  skadestånd.  iMen  Karl  vidhöll 
orubbligt  sin  föresats,  att  icke  sluta  fred,  så  framt  ej 
August  nedlade  polska  kronan.  Han  tillät  dock  un- 
derhandlingens fortsättande  genom  Vellingk.  Denne 
mottog  Preussens  ytterligare  förslag,  anbefallde  det- 
samma hos  konungen  och  sparade  inga  föreställningar. 
Jay  ber  eder,  skref  han  till  Mullern,  yöra  for  konun- 
yen  fydligl,  att  Sverge  icke  längre  muglar,  enligt  hans 
önskan,  tvinga  bundsförvandter  och  fiender  att  nu- 
mera iakttaga  de  lagar  och  villkor,  vi  under  var  lyc- 
kas dagar  dem  föreskrifvil.  Jag  är  en  alltför  trogen 
undersåte,  att  icke  önska  en  fred,  med  konungens  ära 
sä  öfvcrensstämmande  som  möjliyt.  Alen  om  Stanis- 
laus frivilligt  och  pä  antagliga  villkor  nedlägger  sin 
krona,  så  tyckes  mig,  att  vår  konungs  heder  är  skyd- 
dad. För  Sverge  vore  det  en  stor  lycka  att  pä  sådant 
sätl  och  genom  de  ifrågavarande  förbunden  fä  till- 
baka förlorade  landskap,  hvilkas  återeröfring  skulle 
eljest  kosta  oss  mänga  fälttåg.  I  ett  annat  bref  till 
Miillern  yttrade  samma  Vellingk:  Preussen  vill  gerna 
förena  sig  med  oss  för  att  hejda  Ryssland;  och  Preus- 
sens konung  har  bedt  mig  på  allt  sätt  föreställa  vår 
konung  nödvändigheten  häraf  och  af  hans  hem- 
komst. Om  hans  majestät  dröjer,  torde  Preussen  gå 
öfver  till  fienderna,  -)  —  I  ett  annat  bref  till  Feif 
sommaren  1712  skref  Vellingk:  säg  konungen,  hvad 
jag  ej  sjelf  törs  formligen,  säga  honom;  nämligen,  att 


)  Se  33.  U3,  U4. 

)  Link.  Bibi.    M.  Vellingk  Ull  Mullern  d.  13  Juli  -1712. 


m 

Sverge  icke  förmår  sända  mer  folk  till  Tyskland;  om 
det  nämligen  skall  kunna  försvara  sig  mot  Danmark 
och  mot  tsaren,  hvilken  redan  tagit  östanhafsländerna 
jemnte  en  del  af  Finnland,  och  som  nu  hotar  gripa 
Sverge  i  inelfvorna  och  bränna  Stockholm.  Sven- 
skarnas tålamod  är  stort,  dock  ej  så  stort,  att  de  vilja 
bli  ryssar. ')  Ej  blott  Velliogk  utan  svenska  sände- 
budet i  Berlin  FrisendorfT  skref  pä  samma  sätt,  och 
det  till  Karl  sjelf.  Preussen,  sade  han,  lofvar,  att, 
om  blott  eders  majestät  kommer  hit  och  sätter  sig  i 
spetsen  för  sina  troppar,  skola  inom  fjorton  dagar 
Danmark  (?),  Polen  och  Preussen  förena  sig  med 
Sverge  och  visa  ryssarna  tillhaka  inom  deras  egna 
gränsor.  -)  —  Jag  är  öfvertygad  om  Premissens  upprik- 
tighet härutinnan  ^)  skref  FrisendorfT  pä  samma  gäng 
till  Miilleru.  Men  alla  försök  att  beveka  konungen 
voro  fåfänga.  Vellingk  fick  slutligen  icke  ens  svar 
pä  sina  bref. 

Rysska  statsmännerna  voro  ej  blinda  för  faran. 
Schaflrow  bad  tsaren  för  Guds  skull  lemna  Polen  och 
Pommern,  och  ej  med  sitt  djerfva  framträngande  reta 
och  uppskrämma  kringboende  furstar.  *)  Troligtvis 
anade  man  det  ifrågavarande  förslaget.  Men  Peter 
förutsåg,  att  den  stora  förbundsplauen  skulle  stranda 
pä  Karls  oförsonlighet  mot  August;  och  lät  derföre 
icke  afskrämma  sig  från  fullföljandet  af  sina  afsigter. 
Han  dömde  rätt.  Hela  uppträdet  är  för  öfrigt  ett 
motstycke,  till  hvad  vi  förut  berättat  om  det  sätt, 
hvarpå  tsaren  1704  borttog  Narwa  tvärtemot  Patkulls 
varniiigar.  5)  men  i   förlitande  på,  att  Karl  skulle  icke 


')  S.  st.    M.  Vellingk  till  Feif  d.  9  Aug.  -1712. 

2)  Riksark.  d.  20  Juli  4742. 

=•)  S.  st. 

")  Riksark.    FrisendorfF  till  Miillern  d.  44  Sept.  4712. 

•')  Se  38.  40. 


43 

ens    geDom    en    sådan    förlust  bevekas   alt  öfverjifva 
sina  planer  mot  Aagnst. 

Men  konung  Fredrik  i  Preussen  kunde  ej  ännu 
fa  i  sitt  hufvud,  att  Karl  vore  alldeles  oblidkelig;  ntan 
nicnte,  att  Stanislaus  borde  än  en  gång  erbjuda  sig  ned- 
lägga kronan  och  dymedelst  söka  förmå  Karl  till- för- 
likning. För  att  öfvertala  till  ett  sådant  förslag,  skic- 
kade Preussen,  enligt  öfverenskommelse  med  konung 
August,  sommartiden  1712  ett  sändebud  till  den  i 
Sverge  då  boende  Stanislaus.  Man  erböd  honom  ko- 
nungatitel, rikligt  årsanslag,  sina  och  sin  drottnings 
arfvegods,  kanske  ock  rättighet  till  tronen  efter  Au- 
gust; allt  med  villkor,  att  både  Stanislaus  och  Karl 
erkände  August  som  Polens  konung.  Sedermera  skulle 
denne  jemnte  Preussen  och  Sverge  jaga  ryssarna  till- 
baka. Stanislaus,  som  i  Stockholm  nyss  med  sä  myc- 
ken häftighet  drifvit  på  krig  och  pä  Stenbocks  utrust- 
ning, var  nu  genast  färdig  till  fred  och  till  öfverlägg- 
ning  om  det  preussiska  förslaget.  Han  framställde 
detsamma  för  rådsherrarna  i  Stockholm.  Dessa  visste 
ganska  väl,  att  hufvndpunkten,  nämligen  erkännandet 
af  August  som  Polens  konung  skulle  aldrig  af  Karl 
bifallas.  De  hade  ock  nyss  förut  erhållit  skrapor  för 
några  åtgerder,  stridande  mot  detta  konungens  tänkesätt. 
Ifrågavarande  förslag  kom  äfven  just  i  samma  dagar, 
som,  till  följd  af  Stenbocks  uppträdande  i  Stockholm- 
hela hufvudstaden  och  äfven  en  del  af  rådet  och  riket 
voro  försatta  i  en  öfverspänuing  af  mod  och  förhopp- 
ningar. Rådet  svarade  alltså  denna  gång  helt  och 
hållet  i  Karls  anda;  nämligen:  att  erkännandet  af  Aur- 
gust  vore  stridande  mot  Karls,  mot  Stanislai  och  mot 
Sverges  ära.  Vi  hafva,  tillade  de,  en  konung,  som 
lärt  oss  försvara  rättvisan  af  hans  och  af  hans  vän- 
ners sak.  Vi  hafva  ock  i  ordning  en  krigshär,  som 
under  Stenbocks  anförande  skall  snart  göra  samma 
rättvisa  gällande  o.  s.  v.  Det  var  egentligen  Arvid 
Horn,  Gustaf  Cronhielm  och  Nils  Gyllpnstierna,  som 
förestafvade  delta   utlåtande.     Stanislaus   svarade:  jag 


i^s^l^i^)  ^billa  mig,  all  delta  är  de  gode  herrars  rik- 
tiga allvar;  utan  tror,  all  ätshiUiga  kinkiga  förhållan- 
den tvungit  dem  till  sådana  ordalag,  'j  Och  hvad 
åran  beträffar,  mente  han,  är  den  för  mig  större  atl 
nedlägga  polska  kronan,  än  att  längre  låtsa  densam- 
ma bära.  Han  beslöt  verkligen  att,  enligt  Preussens 
önskan,  söka  förlikning,  och  skickade  genast,  det  var 
i  Juli  1712,  till  sina  polska  vänner  flere  bref,  i  hvilka 
han  omigen  gaf  tillkänna  sin  äsigt.  Mänga  polackar, 
alldeles  utledsna  vid  rysska  troppar  och  inqvarterin- 
gar,  vände  sig  med  dessa  bref  till  konungen  i  Preus- 
sen och  bädo  honom  pädrifva  försoningen  och  skaffa 
dem  fred.  Tillika,  och  redan  i  Augusti,  skickade  Sta- 
nislaus  från  Sverge  ett  serskildt  sändebud  till  Bender 
att  fur  Karl  tillkäunagifva  nämnde  sitt  beslut.  Karls 
svar  den  gängen  känna  vi  icke;  men  några  veckor 
efteråt  skref  han  till  Stanislaus  följande  ord:  jag  är 
fullt  öfoertygad  om,  atl  eders  majestät  med  lika  myc- 
ken kraft  nu  som  fordom  söker  upprätthälla  den 
krona,  till  hvilken  eders  majestät  har  full  rättighet. 
Och  i  ett  annat  bref  försäkrade  Karl  den  27  Septem- 
ber, att  han  aldrig  skulle  erkänna  August  som  ko- 
nung i  Polen. 

Ryktet  berättade  emellertid,  att  sultanen  ämnade 
omigen  bryta  med  tsaren  och  uppsätta  en  stor  här 
nnder  Karls  befäl.  Mau  befarade,  att  denne,  sålunda 
förstärkt,  skulle  med  förra  tidens  kraft  och  lycka 
störta  öfver  sin  mest  hatade  fiende  August  och  föra 
kriget  in  i  Sachsen  och  i  Tyskland.  Preussen  gjorde 
derföre  ett  nytt  försök  i  samma  väg  som  förut;  och  i 
afsigt  att  understödja  Stanislai  böner.  Nyssnämnde 
Eosander  fick  åter  i  uppdrag  alt  bedja  Karl  för 
ajl  del  skynda  hem  och  försona  sig  med  August  och 


')  Riksark.    Brefvexling  mellan  Stanislaus,  Horn,  Miillern, 
VellingK.    Juli— Sept.  4712. 


Rädsprot.    Juni— Aug.  1712. 


45 

förena  sig:  med  honom  och  med  Prensseo,  .nlU  deJta 
till  sitt  eget  rikes  räddniug.  ')  Men  Karl  lörkastade 
genast  det  oftauämnda  hufvudvillkoret,  och  det  på 
grucd  af  sitt  gamia  skäl,  nämligeu  misstroendet  till 
konung  August.  Dä  skickade  preussiska  konungen  till 
Eosander  ett  nytt  href,  hvari  han  upprepade  sina  förra 
anbud  och  försäkrade,  att  August  de  samma  gillat, 
och  att  man  till  och  med  torde  än  mer  jemnka  pä 
villkoren.  Hvad  Karls  misstroende  mot  August  he- 
trätTade,  erböd  sig  konungen  af  Preussen  att  ansvara 
för  fullgörandet  af  livarje  punkt  och  att  sedermera. 
gerna  hjelpa  till  att  drifva  ryssarna  tillbaka  inom 
dessas  fordna  landamären.  Tillika  förklarade  han,  att 
Karl  borde  genast  och  nödvändigt  skynda  hem.  pä 
det  allting  mätte  kunna  lättare  både  uppgöras  och  ut- 
föras. -)  Vellingk  fortfor  att  understödja  planen.  Han 
pästod  ock,  att  konungen  i  Preussen  med  flit  lockat 
tsaren  och  de  härjande  ryssarna  att  stanna  qvar  i 
Pommern;  ty,  skref  Vellingk,  Preussen  hoppas,  att 
delta  qvardrujande  skall  uppreta  svenska  konungen 
och  locka  denne  atl  öfvergifva  planerna  mot  August, 
hvilka  länd  t  blott  till  för  der f  för  honom  sjelf  och  för 
det  folk.  Gud  honom  an  förtroll;  och  att  hans  maje- 
stät skall  i  stället  företaga  sig  att  bortjaga  och  utrota 
ryssarna,  dessa  menskUghetens  plågoris.  ^)  Men  alla 
försök  voro  fruktlösa,  och  Eosander  måste  med  ofiir- 
rättadt  ärende  vända  tillbaka. 

Det  mesta  af  denna  underhandling  föreföll,  innan 
ännu  Stenbock  och  Stanislaus  i  September  1712  iem- 
nade  Svcrge.     Hela  saken  tyckes   hafva  blifvit  hållen 


')  Riks  ar  k.  Acta  Histor.  Konunscns  af  Preussen  förhåll- 
ningsbrei  för  Eosander  den  -16  Aug.  4712. 

*)  Riks  ar  k.  Ada  Histor.  Konungens  af  Preussen  bref 
till  Eosander  d.  i  3  Sept.  1712.  Original  i  chiffer  och 
egenhändigt  underskrilvct. 

')  Link.  Bibi.    M.  Vellingk  till  Midlern  d.  -19  Okt.  1742. 


46 

mycket  hemlig,  men   drefs   åtminstone  hittills  på  fällt 
allvar  af  båda  de  främmande  furstarna. 

Knappt  landstigen  pä  Riigen,  möttes  Stenbock 
omigen  af  ungefär  samma  förslag,  fastän  dolda  under 
rådplägningar  om  fångarnas  utvexling  och  om  allmän 
fred;  och  nu  mera  drifna  mindre  af  Preussen  än  af 
August  sjelf.  Stenbock  och  sachsiska  gunstlingen 
Fleming  höllo  hemliga  samtal  om  nämnde  mot  Ryss- 
land riktade  plan.  Tänk!  skref  Stenbock  till  Fleming, 
tänk,  min  käre  broder,  hvilken  välgerning  du  skulle 
bevisa  hela  Europa  genom  att  sätta  en  dam  mot  den 
öfversvämning,  hvarmed  vår  rysska  granne  hotar.  — 
Saken,  svarade  Fleming,  är  svär;  men  jag  skall  tro- 
get arbeta  derpä.  August  sjelf  beklagade,  att  han, 
hindrad  af  Menschikows  närvaro,  ej  fick  tala  med 
Stenbock  sä  fritt,  som  han  ville. 

Stenbocks  uppförande  började  dock  vid  denna  tid 
bllfva  något  tvetydigt.  Sjuklig  och  med  bedragna  för- 
hoppningar, önskade  han  visserligen,  att  en  allmän 
fred,  eller  åtminstone  en  förlikning  med  August  måtte 
komma  till  stånd.  Men  han  fruktade,  att  Karl  aldrig 
skulle  gilla  andra  sidans  oeftergifliga  villkor,  om  Au- 
gusts qvarblifvande  i  Polen.  I  början  vågade  förden- 
skull icke  Stenbock  sjelf  ingå  på  någonting  sådant. 
I  bref  till  Karl  har  han  tvärtom  haft  gäckade  tal  om 
Stanislai  afsigt  att  nedlägga  kronan,  och  beskrifvit, 
huru  denne,  som  en  from  och  dygdig  herre,  umgicks 
med  klostertankar  och  filosofiska  drömmar.  Stanislaus 
var  likväl  envis,  och  den  tryckande  nöden  tvang  slut- 
ligen Stenbock  att  inlåta  sig  i  nämnde  plan.  Af  fruk- 
tan för  Karls  misshag,  ville  han  dock  förskansa  sig 
bakom  Stanislaus  och  sina  krigskamrater.  Dessa  sam- 
mankallades till  en  gemensam  öfverläggning,  hvarvid 
Stanislaus  framställde  först  omöjligheten  för  Sverge 
att  bära  det  nuvarande  kriget,  och  sedermera  sin  egen 
beredvillighet  att  för  Sverges  och  dess  konungs  rädd- 
ning nedlägga  polska  kronan,  Alla  generalerna  bety- 
gade sin  redebogenhet  alt  med  blind  lydnad  uppoffra 


47 

si^ta  blodsdroppan  i  sin  lionunys  (jenst.  Men  all  de, 
menskligl  att  döma,  icke  kunde  föreställa  sig  något 
lyckligt  slut  pä  det  nu  företagna  fälttaget;  serdeles 
när  de  betraktade  sitt  eget  olyckliga  tillstånd,  fiender- 
nas öfiermagt,  landffolkets  obenägenhet  o.  s.  v.  De 
gillade  derföre  och  underskrefco  med  all  vördnad 
hans  polska  majestäts  ädelmodiga  plan,  att  för  fredens 
vinnande  uppoffra  sin  krona;  och  de  anhöllo  ödmju- 
kast, att  hans  polska  majestät  måtte  hos  hans  svenska 
majestät  understödja  samma  åsigt  af  saken. 

Strax  efter  intåget  i  Mecklenburg  höll  Stenbock 
ett  nytt  möte  med  Fleming  och  Stanislaos.  Da  beslöts 
omigen,  att  den  sednare  skulle  resa  till  Bender  för 
att  söka  öfvertala  Karl.  Att  förbereda  saken,  skicka- 
des general-löjtnant  Taube  med  bref  från  både  Sten- 
bock och  Stanislaus.  Den  sednare  skref  bland  annat 
följande:  det  är  jag,  som,  oaktudt  grefve  Stenbocks 
motsträfvighet,  öfvertalat  honom  att  ingå  i  närvarande 
underhandlingar  med  grefve  Fleming.  Denne  sednare 
har  försäkrat,  att,  sä  framt  jag  afsägcr  mig  polska 
kronan,  vill  konung  August  öfvergifva  ryssarna  och 
sluta  fred  med  Sverge.  Sverge  behöfver  en  sådan 
fred.  Det  kan  ej  i  längden  försvara  sig  mot  så 
många  fiender,  och  grefve  Stenbocks  troppar  befinna 
sig  i  sä  ömkligt  tillstånd,  att  de  ej  länge  kunna  hälla 
fältet.  Jag  besvär  derföre  eders  majestät  att  fästa 
uppmärksamhet  vid  sin  egen  helgade  person;  vid  det 
utblottade  tillstånd,  hvartUl  dess  rike  blifvit  bragt;  vid 
svårigheten  att  der  utrusta  en  ny  flotta  och  en  ny 
här;  slutligen  ock  rid  allmänna  ställningen  i  vår 
verldsdel.  Jag  vill  icke  vara  den  olycksman,  som 
föranleder  utgjutandet  af  sä  mycket  blod,  eländet  i  så 
många  riken,  kanske  ock  eders  majestäts  egen  olycka. 
Jag  kan  icke  bibehålla  mig  i  Polen  utan  med  stöd  af 
svenska  vapen,  och  således  aldrig  derstädes  regera  med 
någon  lycka  eller  tillfredsställelse.  Jag  ber  derföre 
eders  majestät  uppdraga  åt  grefve  Vellingk  eller  åt 
grefve  Stenbock  att  med  konung  August  uppgöra  pol- 


48 

ska  angelägenheten  pä  ell  sätt,  som  länder  Ull  eders 
majesläfa  ära,  Polens  och  Svergcs  välfärd  och  min 
personliga  hugnad.  Tillfället  är  gynnande;  konung 
August  fredligt  stämd  mot  Svergc  och  färdig  att  öf- 
vergifva  Ryssland.  Eders  majestät  torde  då  ock  få 
fred  med  Danmark  och  återbekomma  nu  förlorade 
landskap.  Men  om  eders  majestät  ogillar  dessa  mina 
tankar,  sä  är  jag  skyldig  underkasta  mig  eders  maje- 
stäts vilja,  och  skall  uppoffra  mig  för  dess  hasta  och 
dö  i  ledet  af  dess  troppar.  ')  Men  dä  Velliogk  kort 
derefter  fått  del  af  samma  href,  sade  lian:  detta  är 
icke  rätta  sättet.  Bet  ädelmod,  konung  Stanislaus  vi- 
sat, skall  fastmer  egga  konung  Karl  att  söka  öfver- 
iräffa  honom  medelst  än  större  ädelmod.  Sä-  länge 
konung  Stanislaus  säger,  att  det  är  för  Sverges  skull, 
han  vill  göra  denna  uppoffring,  skall  vår  egen.  ko- 
nung dertill  aldrig  samtycka.  Orätt  är  ock  att  hafva 
talat  om  den  fara,  hvari  rar  konungs  person  sväf- 
var ;  ty  vi  reta  ju,  att  hans  majestät  icke  aktar  någon 
sådan.  Bättre  hade  varit,  om  konung  Stanislaus  åbe- 
ropat blott  sitt  eget  fäderneslands  hotande  olycka  och 
1)egärt  rår  konungs  tillåtelse  att  densamma  före- 
komma. 

Ofvannämnde  till  Karl  afsäoda  bref  Iiafva  för  of- 
ritt sin  stora  märkvärdigrhet.  Ej  en  månad  hade  Sten- 
bock och  Stanislaus  varit  i  Tyskland  och  sett  saken 
på  nära  häll,  förr  än  de  fiirklarade  polska  krigets 
fortsättning  omöjlig  och  fredens  afsiutande  nödvändig: 
och  således  helt  och  hållet  öfvergingo  till  samma 
äsigt  af  saken,  som  den  de  några  månader  fornt 
häftigt  bekämpat,  dä  den  yttrades  af  rådsherrarna  i 
Stockholm. 

Med  samma  bref  kom  emellertid  Tanbe  icke  längre 
än  till  Breslau.     Der  mötte  honom  Karls  befallning  att 


^')  Riksark.    Ada  Historica. 

Stanislaus  till  Karl.    Rostock  d.  1  Nov.  4742. 


49 

väöda  tillbaka.  ')  Orsaken  var  ej  blolt  vanlig  ovilja 
mot  August,  ntaa  troligtvis  ock  sultaoeus  kort  förut 
visade  liendlliga  siDnesstämniug  mot  Ryssland.  I  hopp 
om  ett  nytt  ryss-turkiskt  krig.  ville  Karl  icke  höra 
talas  010  några  eftergifter.  Han  ogillade  ock  det  sam- 
tal och  dea  brefvexling,  Stenbock  haft  med  Fleming 
och  med  andra  utländska  generaler  och  förbjöd  allt 
dylikt.  Om  preussiska  hofvet  gjorde  några  ytterligare 
framställningar  af  ofvannämnde  art.  skulle  Stenbock 
sådana  afböja:  ty,  skref  Karl,  ri  hoppas  fä  med  oss 
sä  mänga,  turkar  och  tartarer,  vi  önska;  och  äro 
färdiga  att  taga  inät  Polen,  sä  snart  hästar  kunna 
erhållas.  -)  Sådana  voro  de  förhoppningar  och  löften, 
med  hvilka  Karl  sökte  dåra  sig  och  Stenbock:  och 
detta  just  i  samma  dagar,  som  OTänskapen  mellan 
honom  och  sultanen  samt  lartarkhan  mer  och  mer 
ntbröt  ocli  kalabaliken  började  förberedas.  •'■; 

Stanislaus  kunde  emellertid  ej  längre  återhållas. 
Gäng  på  gång  skref  han  till  Stenbock:  jag  mäste  till 
eder  konung  för  att  göra  slut  pä  denna  blodsutgju- 
telse. —  Jag  har  beslutat  offra  mig  för  Sverge  och 
Polen,*]  o.  s.  v.  Den  18  November  lemnade  han  ock 
Mecklenburg  för  att  begifva  sig  till  Bender.  hvarvid 
både  Stenbock  och  Diiker,  sä  mundt-  som  skriftligen, 
bådo  honom  föreställa  Karl  ofvan  uppräknade  ställnin- 
gar och  förhållanden.  Förklädd  och  pä  omvägar,  an- 
lände han  till  Moldau;  men  ej  förr  än  dagarna  af  ka- 
labaliken   vid   Bender.    d.  v.  s.    kring  den  1   Februari 


')  Riksark.    Acta  Histor.     bitt  anonymt  memorial. 
Fr.  min.  br.  d.  9  Febr.  4714. 

^)  Köpenhamns  Geheime-Ark.  Acta  rörande  Fredrik 
den  IV:s  historia.  Karls  bref  till  Stenbock  d.  2.  13  och 
i4  Dec.  ili2. 

^)  Se  33.  80-86. 

*)  Bref  i  Danska  Geheim.  Ark. 

Fryxells  Ber.    XXV.  4 


50 

J713.     Hiirn    Karl    äfven    da   ocli  seilermera  afvisade 
dessa  Iredslörslag-,  är  redan  omlaladt.  ^) 

För  att.  som  det  hette,  trygga  denna  Stanislai 
resa,  hade  Fleming  föreslagit  en  allmän  vapenhvila. 
och  man  tycktes  nu  mera  tänka  på  möjligheten  af  en 
allmän  fred;  i  hopp  nämligen,  att  Karl  skulle  genom 
Stauislai  personliga  ankomst  och  böner  bevekas.  För 
Stenbock  var  det  likväl  ganska  svSrt  att  afsluta  något 
stillestånd.  Han  egde  dertill  hvarken  uppdrag  eller 
fullmagt.  Han  visste  dessutom,  att  bland  de  skäl, 
Karl  använde  att  locka  turkarna  till  krig  mot  Ryss- 
land, var  också  löftet  om  Stenbocks  angrepp  mot  sam- 
ma magt.  Om  nu  i  dess  ställe  en  vapenhvila  afsluta- 
des,  torde  turkarna  anse  den  som  ett  brott  mot  gifvet 
löfte,  som  ett  bevis  på  svenskarnas  svaghet  och  som 
ett  skäl  för  sultanen  att  inställa  hvarje  mot  Ryssland 
tiliämnadt  företag.  Huru  häftigt  Karl  skulle  öfver  eu 
sådan  sakernas  vändning  vredgas,  var  för  Stenbock 
lätt  att  begripa.  -)  —  Men  svenska  hären,  utmattad 
och  utblottad,  behöfde  hvila.  Stenbock  behöfde  ock 
oundgängligen  att  få  tills  vidare  stanna  vid  Östersjöns 
strand  för  att  invänta  den  lofvade  förstärkningen  från 
Sverge;  och  han  hyste  kanske  i  bottnen  af  sitt  hjerta 
en  gnista  hopp  om  framgång  i  Stanislai  företag.  Han 
beslöt  alltså  ingå  stilleståndet;  men  dristade  icke  göra 
det  på  eget  bevåg.  Innan  ännu  Stanislaus  afreste, 
höll  derföre  Stenbock  en  stor  rådplägning  med  icke 
blott  nämnde  konung,  utan  ock  med  härens  alla  ge- 
neraler och  öfverstar,  till  och  med  öfverst-Iöjtnanter. 
Efter  framställningen  af  skälen  för  och  mot,  tillstyrkte 
nämnde  herrar  en  vapenhvila  såsom  varande  nödig 
och  nyttig,  hvarpå  Stanislaus  i  allas  närvaro  befallte 
Stenbock  söka  en  dylik  afsluta.  Emedan  nu  Karl  till- 
erkänt nämnde  Stanislaus  sista  och   afgörande  ordet  i 


•)  Se  aa.  ss.  i-26,  13 1,  i38,  139,  I40,  463. 
-)  Se  3».  Tö. 


51 

fräg^a  oiu  krigets  ledning,  ansåg  sig  Stenbock  löibiin- 
den  att  lyda  och  tillika  tryggad  mot  alla  efterräknin- 
gar. Stanislaus  gaf  honom  ti!)  yttermera  visso  skrift- 
lig befallning  härom.  Jay  ålägger  eder,  så  lydde  or- 
den, alt  sluta  stilleständ  med  fienderna  samt  ski/dda 
de  svenska  tropparna;  medan  jag  söker  öfvertala  eder 
konung  till  åtgerder,  som  äro  enliga  med  hans  verk- 
liga fördel.  Personligen  skall  jag  ock  hos  honom  an- 
svara för  vapcnhvilan,  ')  o.-  s.  v.  Dagen  efter  Sta- 
Dislai  resa.  bief  ock  ett  stillestånd  på  14  dagar  af- 
slutadt. 

Alla  de  underhandlande  uppmuntrade  emellertid 
hvarandra  till  ett  rus  af  fredliga  förhoppningar,  lik- 
som svenskarna  till  ett  af  krigiska  några  månader 
förut  i  Stockholm.  August,  Fleming,  Stenbock  och 
Menschikow  m.  il.,  och,  som  det  säges,  äfven  Stanis- 
laus. kommo  tillsammans  på  ett  stort  gästabud,  hvar- 
est  flödade  ungerskt  vin  och  ståtliga  tal  om  den  nor- 
dens frid,  som  man  hoppades  genom  Stanislai  sjelf- 
uppoffring  snart  kunna  återupprättas;  och  i  alla  hä- 
rarna utdelades  ordet  Frid  till  lösen  och  känne- 
tecken. -) 

Stenbock  och  Diiker  fruktade  dock,  att  konungen 
skulle  ogilla  denna  vändning  af  sakerna.  De  sökte 
derföre  ytterligare  och  med  all  flit  framlägga  för- 
delarna af  den  påbegynta  underhandlingen.  Om, 
skrefvo  de,  om  eders  majestät  icke  bifaller  förslaget 
till  fred  ined  August  och  med  Danmark,  sa  kunna 
våra  menskliga  ögon  ej  annat  se  än  en  olycklig  ut- 
gång. Men,  om  denna  enskilda  fred  antages,  då  kan 
eders  majestät  sedermera  tvinga  ri/ssen  efter  sitt  efjet 
behag.  Knappt  hade  Karl  fått  deras  skrifvelse,  fiirr 
än  han  pä  ögonblicket  aflät  till  Stenbock  följande  svar: 
ri  hade  aldrig  kunnat  förmoda,  atl  i   understätt  eder 


')  Dansk.  Geheim.  Ark.    St.  Leczinski  till  M.  Stenbock. 

Schwan  d.   M  Nov.  1712. 
*)  B  ro  kind.    Ktt  bref  från  Hamburc  d.  -2  Dec.   1712. 


52 

förclaga  en  sä  oerhörd  och  oförsvarlitj  sak;  som  att 
utan  mr  serskUda  fullmagi  sluta  ett  stilksländ.  Edert 
förfarande  strider  tvärtemot  vår  fördel,  hvarföre  vi 
detsamma  alldeles  ogilla.  f7  befalla  eder  ntt  att,  en- 
ligt eder  undersåtliga  pligt  och  lydnad,  genast  vid  an- 
komsten af  detta  bref  upphäfva  stilleståndet  och  an- 
gripa fienden,  och  detta  utan  att  låta  eder  hindras  af 
några  gifna  löften,  hvilka  a  ro  ogilltiga,  emedan  de 
tillkommit  mot  vår  befallning.  Hädanefter  skolen  i 
förr  våga  det  allra  yttersta,  än  göra  något,  som  stri- 
der mot  våra  föreskrifter.  Detta  bannebref  befallde 
Karl  skulle  för  Stenbock  uppläsas  i  närvaro  af  alla 
geueralspersoner  och  regemeotsoflicerare.  Det  tyckes 
dock  ej  bafva  kommit  fram  förr,  än  i  April  1713,  när 
Stenbock  redan  var  innesluten  i  Tönningen. 

Men  redan  långt  förut  fick  nämnde  fältherre  veta, 
att  Karl  högeligen  ogillade  icke  blott  stilleståndet  utan 
ock  tåget  till  Mecklenburg  i  stället  för  till  Polen. 
Detta  oroade  och  bragie  honom  alldeles  ur  jemnvigten. 
Han  vågade  ej  numera  att  inför  den  retade  konungen 
öppet  vidhålla  sin  tillförene  uttalade  äsigt  om  vapen- 
li vilans  och  fredens  nödvändighet;  utan  tillgrep  hvar- 
jebanda  sätt  att  urskulda  sig  sjelf  och  det  afslutade 
stilleståndet;  t.  ex.  att  det  skett  pä  konung  Stanislai 
befallning;  —  att  det  skett  mot  Stenbocks  vilja;  — 
att  Stenbock  aldrig  haft  med  det  samma  och  med 
fredsunderhandlingen  något  allvar,  utan  blott  velat 
vinna  tid,  o.  s.  v.  Det  är  sorgligt  att  läsa  d)Iika 
ord.  Men  det  var  icke  blott  Stenbock,  utan  ock  Horn. 
Vellingk,  Tessin,  Nils  Gyllenstierna,  ja  nästan  alla  ri- 
kets förnämsta  män,  som  under  denna  mer  och  mer 
förfärliga  riksstorm  svigtade  fram  och  tillbaka  för  de 
vexlande  vågorna  af  konungens  orubbliga  vilja  och 
hotande  vrede  å  ena  sidan,  och  å  den  andra  af  fäder- 
neslandets växande  olyckor  och  blifvande  undergång. 
Ingen  visste  rätt,  hvad  han  skulle  göra  eller  företaga. 
När  Vellingk  fick  veta,  att  Karl  helt  och  hållet  förka- 
stat   Preussens    och    Stanislai    anbud,   skref  hm:  jag 


52 


har  nu  erhälHl  underrättelse  om  hans  majestäts  be- 
slut; och  som  Paulus  tager  jar/  milt  förstånd  tillfånga 
under  lydnaden,  och  i  hopp  och  hön,  att  de  it  alls- 
m  ägt  i  ge  Guden  matte  hjelpa  vår  nådige  konung.  ') 


NIONDE    KAPITLET. 

SLAGET   VID   GADEBISCH. 

TSfiren  och  kODUogen  i  Dauniark   haile  altlrij  va- 
rit  rätt  aöjda  med   berörde   stillestånd,  ocb  den  sist- 


'j  Riksark.    Ada  Histor.    M.  Vellingk  till  Mulleni  d.  J3 
Febr.  1713. 

Karl  och  några  hans  "försvarare  påstå,  alt  August 
icke  hade  allvar  med  sin  om  hösten  1712  erbudna  tred, 
och  alt  han  ville  genom  stilleståndet  blott  skaffa  danska 
hären  tid  att  frän  Holstein  framrycka  och  förenas  med 
de  andra  förbundstropparna.  Mycket  är  skrifvet  och  myc- 
ket kan  skrifvas  härom  både  för  och  mot.  Sannt  är,  att 
Augusts  och  Flemings  ord  voro  i  allmänhet  icke  alt  lita 
på.  Sannt  är  ock,  att  sedermera  har  August,  liksom 
Stenbock,  påstått  sig  aldrig  hafva  haft  allvar  med  stille- 
ståndet. Men  möjligt  och  älven  sagdt  är,  alt  detl?  sista 
påstående  var  hos  båda  en  nödlögn,  med  hvilken  August 
ville  blidka  tsaren,  liksom  Stenbock  på  samma  sätt  Karl. 
Ganska  besynnerligt  är  likvisst,  om  man  vågat  drifva  och 
kunnat  dölja  den  mot  tsaren  riglade  delen  af  under- 
handlingen, fastän  denne  sjelf  var  tillstädes  i  Tyskland 
och  deltog  i  det  öfriga  rädplägandet  om  fångvexling  och 
allmän  fred.  Oss  synes  likväl,  att  de  lleste  och  vigtiga- 
ste  skälen  tala  för  uppriklighetenTaf  Augusts  anbud  äfven 
vid  denna  tid;  och  vi  hafva  med  stöd  af  hittills  kända 
handlingar  ej  kunnat  uppfatta  den  märkvärdiga  företeel- 
sen pä  annat  säit,  än  här  ofvan  framställdt  blifvit.  Att 
Preussens  underhandling  våren  och  sommaren  1712  var 
på  fullt  allvar,  är  redan  tilHörene  anmärkt. 


54 

uämnde  tyckes  hafva  detsamma  törst  brutit.  Vi  mä- 
sk, skref  ban,  med  gemensamma  krafter  krossa  Sten- 
bock och  hans  18,000  man,  hvilka  utgöra  den  sista 
rörstaf,  pä  hvilken  svenskarna  stödja  sitt  öfvermod. 

Stenbocks  belägenhet  var  ganska  vådlig.  Den 
andra  troppafsäudningen  från  Sverge  hördes  icke  af, 
och  de  på  stället  varande  regementerna  började  lida 
brist.  I  öster  stodo  ryssar  och  sachsare,  och  från 
vester  kommo  danskar;  alla  tillsammans  utgörande  en 
här,  tre,  kanske  fyra  gånger  så  stark  som  Sten- 
bocks. Svenskarna  uppsnappade  ett  bref,  som  ådaga- 
lade fiendernas  afsigt  att  omringa  och  instänga  dem  i 
Wismar  eller  allra  häldst  i  Rostock.  Detta  afgjorde 
Stenbocks  beslut.  Han  tågade  från  Rostock  vesterut 
för  att  angripa  den  danska  här,  som  från  Holstein 
inryckt  i  Mecklenburg.  För  att  hindra  ryssar  och 
sachsare  komma  efter,  lät  han  bakom  sig  rifva  alla 
broar,  och  för  att  påskynda  eget  tag,  lät  han,  så  vidt 
iQÖjligt,  knektarna  sitta  upp  pä  hästländen  bakom  rytt- 
larna.  Så  skyndade  han  framåt,  tagande  vägen  mel- 
lan Schwerinersjön  och  Wismar.  Fienderna  trodde  i 
början,  att  han  ämnade  innesluta  sig  i  uämnde  fäst- 
ning och  hoppades,  att  hau  der  skulle  inom  kort  blifva 
genom  brist  och  hunger  tvingad  att  dagtinga.  Men 
när  tåget  gick  förbi  Wismar  och  än  längre  vesterut, 
förstodo  de  afsigten  och  skyndade  efter.  De  sökte 
tillika  genom  låtsade  underhandlingar  om  stillestandets 
förlängning  locka  honom  att  stanna.  Men  Stenbock 
lät  sig  hvarkeu  upphinnas  eller  bedragas.  Den  8  De- 
cember sent  om  (ivällen  anlände  han  till  grannskapet 
af  det  vid  Gadebusch  stående  danska  lägret,  och  detta 
så  oförmodadt,  att  konung  Fredrik  den  fjerde  knappt 
en  timme  förut  erhöll  underrättelse  om  sin  fara. 
Stenbock  deremot  visste  ganska  väl,  både  hvar  han 
var,  och  hvad  hau  vågade,  och  utdelade  qvällen  förut 
Ull  siua  öfverslar  en  skrift,  hvari  han  uppmanade  deai 
och  deras  troppar  till  del  mest  oförfärade  mod,  såsom 


CDda  medlet  att  rädda  både  si?  sjelfva,  fäderneslandet 
och  äran. 

Stenbock  var  under  hela  denna  tid  myckel  sjuk- 
lig och  led  morgonen  den  9  December  af  svåra  sten- 
plågor.  Dock  satte  han  sig  till  häst,  red  framåt  och 
tog  den  blifvaude  valplatsen  i  ögnasigte.  Läget  var 
icke  gynnande.  Danskarna  med  snart  ankommen  sach- 
sisk förstärkning  utgjorde  24-  till  26,000  man,  hvilka 
hade  framför  sig  dels  en  skog,  dels  en  dal  med  ett 
träskartadt  vattendrag.  Svenskarna  voro  16,  några 
säga  blott  13,000  man.  De  skulle  framrycka  pä  trånga 
och  svåra  vägar,  utsatta  för  danskarnas  kanoner,  och 
med  vinden,  och  stundom  med  ett  snöglopp  midt  i 
ansigtet.  Men,  det  gällde  att  segra  eller  dö;  ty  deras 
förråder  voro  nära  slut,  och  bakom  dem  på  blott  nå- 
gra mils  afständ  nalkades  ryssar  och  saclisare.  Fram- 
på förmiddagen  anlände  verkligen  Fleming  med  4  re- 
gemenler  rytteri  och  2  bataljoner  fotfolk,  inom  några 
timmar  kunde  måhända  de  öfrige  sachsiska  och  rys- 
ska  tropparna  komma  efter,  och  om  dessa  kunde  före 
striden  hinna  till  stället,  var  Stenbocks  nederlag  ound- 
vikligt. Intet  ögonblick  var  således  att  förlora.  Fält- 
ropet: med  Guds  och  Jesu  hjelp  utdelades,  svenskarna 
ryckte  fram  och  vid  middagstiden  började  si  riden. 

Stenbocks  artilleri  var  icke  blott  mycket  talrikare 
än  det  danska,  utan  ock  jemnförligt  mera  kraftigt  och 
verksamt,  genom  de  stora  förbättringar,  Cronstedt  in- 
fört, om  hvilka  mera  framdeles.  Detta  artilleri  tågade 
i  spetsen  för  svenskarna.  Kommet  inom  skotthåll, 
öppnade  det  en  sä  mördande  eld,  att  fiendens  leder 
sletos  i  trasor.  Svenska  högra  tlygeln  lyckades  snart 
nog  att  drifva  sina  fiender  undan.  Den  venstra  der- 
emot  hade  måhända  förlorat  fältet;  om  ej  Stenbock, 
oakladt  sina  svära  plågor,  skyndat  dit  och  lyckats 
återställa  ordningen.  Hårdast  blef  dock  striden  mellan 
båda  härarnas  fotfolk.  Rakt  emot  fiendens  eld  fram- 
tågade svenska  knektarna  med  gevär  på  axel  och 
utan  att  rygga  tillbaka,  faslän  på  alla  sidor  kamrater 


stöpade.  Först  vid  15  slegs  alstäHd  fälldes  ^oväreo 
och  aflossades  första  salvao,  Lvarpå  soldaterna  med 
bajonetten  angrepo  sina  fiender.  Men  dessa  försva- 
rade sig  tappert.  Det  nppstod  utefter  hela  linien  Ȋra 
nog  en  rad  af  envigen  mellan  bläa  och  röda  rockar, 
Iivilka,  blandade  om  hvarandra,  ville  i  sin  förbittring 
hvarken  gifva  eller  taga  lörskouing.  Scrdeles  märk- 
värdig blef  kampen  pä  svenska  fotfolkets  yttersta 
venster,  der  öfverste-löjtuant  Rutger  Fnchs  och  major 
Karl  Leonard  Leionhufvud,  i  spetsen  för  hvar  sin  ba- 
taljon dalkarlar,  hade  att  rycka  fram  mot  danska  lif- 
gardel  och  dess  väl  underhållna  eld.  Fachs  fick  det 
ena  säret  efter  det  andra;  men  deltog  lika  oförfäradt 
i  striden.  Flere  bland  kompanierna  förlorade  nästan 
alla  sina  officerare;  men  med  beundransvärd!  mod  och 
Ingn  höllo  sig  dock  dalkarlarna  sjelfva  i  ordning,  gingo 
oförryckt  framåt  och  lossade  sin  salva  först  på  så 
nära  häll.  att  stora  skaror  af  danska  gardet  föllo  till 
jorden.  Nu  uppstod  också  här  mellan  tropparna  ett 
slags  envig  man  mot  man;  till  och  med  mellan  Fuchs 
och  danska  gardes-öfversten  Glasenap,  hvilken  sednare 
slutligen  föll  i  sitt  blod.  Fuchs  sjelf  hade  nu  erhållit 
icke  mindre  än  sex  sår,  men  vek  ännu  icke  bort  från 
sina  krigare.  Strax  derpå  krossades  dock  högra  be- 
net, så  att  han  blef  liggande  på  fältet.  Dalkarlarna 
trängde  likväl  ytterligare  framåt  under  major  Lejon- 
hufvud.  Men  om  några  ögonblick  fick  denne  en  mu- 
skötkula i  veustra  armen.  Han  följde  dock  sina  bus- 
sar, tills  slutligen  danska  gardet  var  dels  tillintetgjordt, 
dels  drifvet  på  fiykteu.  Dalkarlarna  hade  sjelfva  fått 
199  döde  och  92  sårade. 

Danska  konungen  deltog  i  striden  och  sökte  upp- 
rätthålla de  sinas  mod;  men  efter  två  timmars  fäk- 
tande  nödgades  han  och  hans  troppar  draga  sig  till- 
baka. De  förlorade  fyra  tusen  fångna  och  två-  till 
fre  tusen  döda  eller  sårade  jemnte  13  kanoner  och 
lägret,  som  likväl  icke  var  synnerligen  väl  försedt. 
Svenskarnas  förlust  tyckes   hafva   varit   ouikring  500 


57 

döda  och  1000  särade.  Näst  Gud,  skref  Stenbock, 
hafva  vi  Cronsledl  och  hans  kanoner  alt  tacka  för 
denna  seger.  Men,  tillade  b  au  på  ett  aunat  ställe, 
sådana  soldater  och  sådana  nndersåtare,  som  sven- 
skarna, finnas  icke  i  hela  vertden.  En  dylik  förening 
af  det  mest  otyglade  mod  och  den  häst  tyglade  ord- 
ning har  aldrig  haft  sin  like.  Den  nnge,  sedermera 
ryktbare  Morits  af  Sachsen.  som  deltog  i  ^amma  strid, 
omtalade  sedermera  med  beundran,  huru  svenska  sol- 
daten icke  ens  böjde  sig  ned  för  att  plundra  en  vid 
foten  liggande  fiende  förr,  än  sådant  hlifvit  af  befälet 
tillåtet.  Hela  Europa  liade  väntat  underrättelse  om 
Stenbocks  fullkomliga  nederlag  och  tiilintetgörelse. 
Med  förvåning  fick  man  i  stället  underrältclso  om  en 
ny  af  honom  vunnen  seger;  en  seger,  som  åter  gjorde 
hans  och  svenskarnas  hjeltemod  till  mal  för  Europas 
beundran.  Man  utgaf  en  skådepenning,  som  föreställde 
huru  solguden  framilade  öfver  den  i  djurkretsen  strå- 
lande stenbockens  tecken,  en  dubbel  anspelning  på  det 
namn,  segraren  bar,  och  på  den  tidepunkf,  då  segren 
tillkämpades. 

Karl,  hvilken  blifvit  förtörnad  öfver  det  slutna 
stilleståndet,  blidkades  genom  det  snart  derefter  kom- 
mande segerbudet.  Nu  och  nu  först  utfärdade  han 
för  Stenbock  den  länge  väntade  utnämningen  till  fält- 
marskalk. 


TIONDE    KAPITLET. 

DEN    ANURA    TROPPAFSANDMNGEN. 

Vid  afseglingen  frän  Sverge  i  September  1712 
hade  Stenbock  önskat,  det  alla  till  Tyskland  ämnade 
troppar  och  förråder  skulle  genast  medfölja.  Detta 
kunde  ej   ske;  dels   af  brist   på   fartyg,    dels  emedan 


58 

allt  lu.inskappt  icke  liunuit  samlas.  Stenbock  begaf 
si?  dcrlöre,  som  berättadt  iir,  till  Tyskland,  med  livad 
som  lörefauns;  och  efter  utdelad  befallning,  att  det  öf- 
riga  skulle  ofördiöjligen  komma  efter. 

Men  vi  liafva  sett,  huru  det  gick  med  hans  egen 
Iraktflotta;  huru  dess  ena  del  af  danskarna  förstördes 
utanför  Riigen,  och  huru  den  andra  (lydde  tillbaka  till 
Karlshamn.  Dagen  efter  dess  återkomst  skyndade 
landshöfdiiig  Adlersteu  dit,  sammankallade  skeppare 
och  sjöfolk  och  sökte  öfverlala  dem  att  genast  äter- 
vända  till  l*ommern.  Men  de  fordrade  att  dessförinnan 
bekomma  innestående  löner  och  frakter;  och  derjemute 
fid  till  de  skadade  skeppens  iståndsättande.  För  de 
smii  farkosterna  och  dessas  besättningar  kräfdes  nu- 
mera ocksä  lika  atlöning,  som  för  de  omtalade  stora 
spaniefararnas.  Adlersteu  hade  hvarken  medel  eller 
magt  att  pa  eget  Ijevåg  detta  algöra.  Förfrågningar 
skulle  skickas  till  och  svar  inväntas  fråu  Stockholm, 
och  detta  drog  länge  ut.  Sjöfolket  blef  än  mera  upp- 
skrämdt,  då  det  snart  lick  vela,  huru  de  qvarlemuade 
kamraternas  fartyg  blitvit  utanför  Riigen  tagna  eller 
brända.  Redarne  förbjödo  dem  ock  att  gä  ur  stället, 
innan  olvannämnda  fordringar  blifvit  fullgjorda.  Sjö- 
männen förde  nu  sin  talan  sä  djerft,  alt  Adlersten, 
uppretad,  sökte  med  en  örlil  tysta  en  bland  de  oför- 
synfaste;  hvarpå  de  andra  hotade  gä  hem  och  öfver- 
gifva  alltsammans, 

I  Stockholm  hade  emellertid  rådet  och  i  synner- 
het Arvid  Horn  sökt  påskynda  denna  sednare  utrust- 
ning; och,  emedan  kronan  icke  egde  några  medel, 
tyckes  rådet  hafva  omigen  på  1713  års  skatter  skatTat 
enskilda  förskott.  >)  Penningar  nedkoramo  till  Adler- 
sten, och  i  medlet  af  Oktober  var  det  mesta,  som 
hörde  till  den  andra  fraktresan,  i  ordning.  Af  frulvtan 
för  danska  örlogsflottan,  vågade  likväl  lastdragare- 
skeppen  icke  utan  skydd   af  den   svenska   begifva  sig 


')  Rådsprot.    Okt.  1712. 


&9^ 

Qt  pä  bafvet.  Meu  också  i  Karlskrona  rådde  samma 
brist  och  villervalla;  och  till  råga  på  olyckan  hade  en 
härjande  farsot  inritat  sig  bland  sjöfolket,  sä  att  un- 
der de  sednare  höstmånaderna  dogo  1,2U0,  och  5,000 
lägo  pä  en  gång  sjaka.  En  svårighet  var  ock,  att 
gamle  Wachtmeister  ville  återigen  anföra  tåget.  .  Slut- 
ligen blef  också  han  af  den  allmänna  smittan  angri- 
pen; då  rådet  passade  på  och  uppdrog  öfverbefälet  åt 
Wattrang.  som  bland  amiralerna  hade  mesta  anseen- 
det. ')  Efter  mycket  besvär  och  krångel  blef  ändtligen 
i  medlet  af  December  alltsammans  färdigt;  nämligen 
sextiofem  lasldragareskepp  med  2,000  ryttare  samt 
en  nödig  mängd  örlogsfartyg  till  betäckning.  Den  lö 
December  gingo  de  till  sjös;  meu  måste  för  stark 
motvind  redan  den  20  vända  tillbaka,  örlogsllottan  till 
Ilanö  och  fr.-iktskeppeu  till  Karlshamn.  Den  23  sökte 
man  föra  de  sednare  ut  till  nämnde  Hanö;  men  måste 
för  stormande  motvind  återvända.  Den  28  December 
gingo  båda  Oottorna  för  tredje  gången  till  hafs,  och 
kommo  nu  så  långt  i  söder,  att  de  sågo  tyska  vallen. 
Men  dä  kastade  vinden  om;  och  en  sunnanstorm  dref 
fartygen  åt  norden  igen,  under  det  sjömörker  betäckte 
hafvet.  Sjelfva  örlogsflottan  led  myckel.  Af  frakt- 
skeppen återkommo  40  lill  Karlshamn,  3  förliste  och 
omkring  20  skingrades  lill  Karlskrona,  Kalmar  eller 
Gottland.  Blott  tvänne  smärre  farkoster  uppnådde 
tysk  hamn  och  40  på  dem  befintliga  ryttare  var  den 
enda  undsättning.  Stenbock  erhöll.  Efter  delta  olyck- 
liga slut  måste  för  vinterns  och  isens  skull  alla  ytter- 
liga försök  inställas;-)  _  och  i  fall  äfven  dessa 
2,000  man  lyckats  komma  öfver,  månne  de  mägtat 
l)ereda  en  annan  utgång  på  fälttåget? 


•)  Fr.  miD.  br.  d.  14  Nov.  1712. 

')  Rädsprot.  d.  3  och  10  Jan.  1713,  der  det  sages,  att 
af  hela  iransporlflottan  icke  mer  än  22  skepp  funnos 
samlade  på  elt  ställe. 


60 

Stenbock  ocö  hans  nöd  ropade  emellertid  liö?- 
Ijudt  om  hjelp.  En  ny  sändning?  af  folk  och  förråd 
var  ock  nnder  Februari  och  Mars  1713  föremål  för 
lifliga  öfverlägguingar  mellan  rådet  och  Hans  Wacht- 
meister.  Horn,  Nils  Gyllenstierna  och  Tessin  ämnade 
sig  till  Karlskrona  för  att  skynda  på  ntrnstningen; 
men  blefvo  från  denna  resa,  ja  från  hvarje  befattning 
med  hela  saken  hindrade  genom  ett  just  nu  från  Karl 
ankommet  bref,  som  satte  Gustaf  Cronhielm  ensam  till 
uppsyningsman  öfver  sjöväsendet  och  till  pädrifvare  af 
troppafsändningarna.  ')  Genom  fraktflottans  olycka  vid 
Riigen  hade  nämligen  Wachtmeister  kommit  i  Karls 
onåd,  och  blef  af  sådan  orsak  satt  under  närande 
Cronhielms  ledning.  Den  gamle  general-amiralen  blef 
ganska  uppbragt,  och  det  så  mycket  mer,  som  Cron- 
hielm icke  hade  om  sjöärenderna  ringaste  kännedom. 
Det  gick  så  långt,  att  den  hellefrade  gubben  en  gång 
drog  i  vredesmode  värjan  mot  Cronhielm.  ^j  Han  sökte 
ock  alt  hos  rådet  både  rättfärdiga  sitt  eget  förhållan- 
de, och  att  blifva  befriad  från  sin  nya  förman,  och 
tillika  att  också  denna  gång  fä  i  egen  person  anföra 
flottan.  3)  Men  snart  fick  man  veta,  huru  Stenbock 
blifvit  i  Tönningen  sa  instängd,  att  han  numera  kunde 
endast  från  Nordsjön  erhålla  någon  hjelp.  Kort  der- 
efter  kom  äfven  underrättelsen  om  kalabaliken  vid 
Bender,  och  att  konungen  blifvit  förd  fången  nedåt 
Adrianopel;  likaså,  att  ryssarna  med  stor  öfvermagt 
inbrölo  i  Finnland.  Allt  detta  tillhopa  förorsakade 
mycken  förvirring  och  nedslagenhet.  Man  gjorde  dock 
några  försök  att  från  Nordsjösidan  skafl'a  bjelp  åt 
Stenbock;  hvarom  mera  framdeles. 


')  Rådsprot.    Rådels  bref  till  Karl  d.  31  Mars  »713. 

•)  Fr.  min.  br.  d.  24  Juni  1713. 

»)  Rådsprot.  å.  2rJan.  och  25  Febr.  1713. 


61 


ELFTE    KAPITLET. 

INFALLET    I    HOLST£h\. 

Strax  efter  slaget  vid  Gadebusch  giago  ryssar 
och  sacbsare  något  tillbaka  och  slöto  sig  tillsammaus 
för  att  kunna  göra  Stenbock  motstånd,  i  fall  denne 
skalle  dem  angripa.  De  slagna  danskarna  drogo  sig 
deremot  åt  vester  och  samlades  nära  bolsteinska  grän- 
sen. Midt  emellan  båda  dessa  härar  stodo  svenskarna. 
Fienderna  utgjorde  tillsammans  36,000  man;  Stenbock 
räknade  numera  blott  11-  eller  12,000  och  dessa  ut- 
tröttade, hungrande,  också  efter  segern  nedslagna. 
Hvad  skulle  han  med  dem  företaga?  En  plan  var  att 
kasta  sig  in  i  Wismars  fästning  och  der  trotsa  fien- 
den: men  man  skulle  der  fä  att  trotsa  äfveu  hungern; 
ty  stadens  förråder  voro  ej  beräknade  för  sä  många 
munnar.  —  Andra  halva  både  dä  och  sedermera  på- 
stått, att  Stenbock  bort  i  första  segerfarten  skynda 
mot  ryssar  och  sachsare,  slå  dem  ur  fältet,  jaga  dem 
ur  Pommern  och  sedermera,  enligt  konungens  före- 
skrift, intränga  i  Polen.  Se  här  Stenbocks  svar  och 
försvar!  Folk  och  hästar  voro  många  sårade  och 
alla  af  slrid  och  förra  dagarnas  iltåg  uttröttade ;  ja 
ända  derhän,  att  hästen  ofta  lade  sig  under  ryttaren: 
—  vägarna  roro  ofarbara,  stundom  så  djupa,  att 
man  vedsjönk  inemot  midjan:  —  artilleriet  saknade 
anspann  och  tillräckliga  förråd;  —  folkel  hade  att 
sköta  de  sårade,  begrafva  de  döda  och  bevaka  de  flere 
tusen  fångna;  och  under  allt  detta  ingenting  i  mat- 
säcken. A  andra  sidan  innehade  fienderna  en  fördel- 
aktig ställning  och  voro  två  gånger  så  starka  som 
svenskarna,  och  ej  helkr  lättskrämda.  Ty,  sade  Sten- 
bock, den  som  tror,  att  ryssarna  numera  kunna  som 
löst  pack  skrämmas  frän  fältet,  den  är  bedragen. 
Men  om  man  ock  kunde  slå  dem  och  hinna  till  P&m- 


62 

meAYi  eller  Polen-,  hvad  skulle  i  dessa  härjade  länder 
återstå  annat  än  hungersnöd  samt  öfverlägsna  fien- 
der, polackar,  sachsare,  ryssar;  äfven  preussare,  hvilka 
förklarat  ett  tåg  till  Polen  lika  med  fredsbrott.  —  Tredje 
utvägen  var  alt  inbryta  i  Holstein.  Fienderna  på  den 
sidan,  nämligen  danskarna,  voro  slagna  och  knnde 
icke  hindra  tåget.  Landet,  af  kriget  i  många  år  orördt, 
skulle  nppfriska  soldaterna.  Vid  Liibeck  och  Trave- 
miinde  kunde  den  andra  sändningen  från  Sverge  in- 
väntas. 1  händelse  af  stark  vinter,  kunde  man  ock 
som  Karl  den  tionde  1658  gä  öfver  till  Fyen.  I  hän- 
delse af  mildväder  och  fiendernas  förföljande,  kunde 
man  som  Torstenson  1644  svinga  dem  förbi  och  åter- 
vända till  Tyskland.  Man  hoppades  ock,  att  tsaren, 
skrämd  af  sultanens  nyss  afgifna  krigshotelse,  skulle, 
enligt  Vellingks  förmodan,  med  sitt  folk  gå  tillbaka  till 
Ryssland,  hvarefter  danskar  och  sachsare  ensamma 
kunde  lättare  besegras.  ')  Sådana  voro  skälen  för  ett 
tåg  till  Holstein.  Stenbock  vågade  likväl  icke  sjelf 
fatta  det  afgörande  beslutet.  Han  vände  sig  till  Vel- 
lingk,  som  vistades  i  Hamburg  och  vid  denna  tid  hade 
hos  Karl  mer  förtroende,  än  någon  annan  svensk  hö- 
gre ämbetsman.  Denne  i  allmänhet  sluge  och  försig- 
tige  herre  tyckes  hafva  genom  segern  vid  Gadebnsch 
blifvit  serdeles  hänförd.  Han  hatade  ock  danska  hof- 
vet  redan  af  gammalt;  och  nu  än  mera  derföre,  att 
en  mängd  hans  egendom  blef  förstörd,  dä  under  dan- 
ska belägringen  Stade  afbrändes.  -)  Slika  känslor 
och,  säger  man,  mutor  af  Wedderkops  parti,  förestaf- 
vade  hans  råd,  nämligen,  all  Stenbock  borde  genast 
tåga  åt  Holstein  samt  bränna  danska  staden  Altona 
och  förkunna  danska  konungen,  att  sådant  skett  der- 
före,  a/t  denne  låtit  bränna.   Stade.     Man   borde  ock 


•)  Jfr.  Linliöp.  Bibi.    M.  Stenbock  till  M.  Vellingk  d.  8 
Mars  <713  m.  fl. 

■]  Se  a-i.  ic"i. 


63 

hota  nU  pil  s^miww  sätt  ödelägga  hrarje  dansk  siad, 
så  framl  ej  konung  Fredrik  äterlemnade  Bremen. 
Slutligen  hörde  af  del  danska  Hohtein  och.  af  Ham- 
burg gerder  utpressas  till  härens  rikliga  underhåll  och 
till  en  krigskassa  af  en  million.  Ty,  sade  Vellinjk, 
jnan  hör  hegagna  lyckan  och  sätta  sin  fiende  knifven 
på  strupen.  Till  sin  säkerlief.  to»  Stenbock  af  detta 
Vellingks  bref  en  bestyrkt  alskrift.  Tillika  lät  han  fijr 
samma  frågas  pröfvande  hopkalla  generaler  och  iifver- 
star.  Dessa  rådde  alla  att  gå  till  Holstein  men  ogil- 
lade Altonas  brand  och  dess  jemnförande  med  Stades. 
Ty,  sade  de,  Stade  hkf  hrändi  under  och  i  följe  af 
en  belägring  och  homhardering,  hvilket  är  enligt  med 
krigsbruk.  Men  att  tända  eld  på  en  öppen  stad,  som 
icke  kan  frJrsvara  sig,  det  vore  okristligt  och  skulle 
väcka  mycken  afsky  och  gifcn  fienden  anledning,  att 
pä  samma  sätt  behandla  Pommern.  I  afseende  på 
tågets  riktning,  tryggad  genom  Vellingks  och  krigsrå- 
dets enhälliga  tillstyrkan,  beslöt  na  Stenbock  att  gä 
till  Holstein.  Sjuka,  sårade  och  öfver/lödig  tross  skic- 
kades till  Wismar.  hvarpå  hären  drog  vesterat  öfver 
Trave  och  stannade  i  trakten  af  Liibeck  för  att  der 
invänta  den  möjligtvis  från  Sverge  kommande  andra 
troppsändningen.  ') 

Stenbock  kände  emellertid,  att  också  delta  tåg 
var  stridande  mot  Karls  önskningar:  ty  jii  mer  svea- 
ska hären  aflägsnades  ifrån  Polen,  desto  mer  försva- 
gades ock  Karls  utsigt  att  knnna  öfvertala  turkarna 
till  nytt  kri^  mot  Ryssland.  Stenbock  ville  dock  göra 
något  till  främjande  af  också  nämnde  plan.  Han  nt- 
färdade  derföre  till  polackarna  en  nppmaning  alt  gripa 
till  vapen  för  Sfanislai  krona,  och  gaf  dem  i  bländande 


')  En  den  tidens  smygskrifvare  säger,  att  Slenbock  har  af 
hglsteinska  regeringen  åt  sig  och  sina  troppar  begärt 
ÖO.OOO  riksdaler  och  deremot  lofvat  förskona  Holstein 
Iran  ett  infall  och  i  stället  vända  sig  mot  Polen.  Upp- 
glTten  har  många  kännetecken  af  en  dikt 


64 

meu  obestämda  ordalag  hopp  om,  att  till  samma  ko- 
nungs hjelp  skulle  snart  komma  Stenbock  från  Tysk- 
land och  Karl  från  Turkiet,  i  afsigt,  hette  det,  att  mot 
Augusts  och  tsarens  förtryck  skj/dda  Polen,  som  vore 
del  Karls  eget  rike.  Serdeles  slugt  och  tvetydigt  voro 
orden  ställda  rörande  Stanislaus  sjelf.  Dennes  resa 
till  Karl  måste  omtalas;  men  att  den  skedde  för  alt 
afsäga  sig  polska  kronan,  derom  nämndes  icke  ett 
ord.  Det  hette  i  stället,  att  han  företagit  färden  i 
afsigt  alt  skaffa  fred  al  sitt  älskade  folk,  alltid  brin- 
nande af  högre  begär  att  visa  sin  kärlek  mot  fäder- 
neslandet, än  att  detsamma  beherrska.  Brefvet  rar, 
säger  Stenbock  sjelf,  uppsatt  efter  polsk  smak.  Men 
det  verkade  föga;  iy  polackarna  fingo  snart  från  flere 
håll  veta  det  verkliga  ändamålet  med  Stanislai  resa, 
och  styrktes  deraf  än  mer  i  sin  öfvertygelse  om  ohjelp- 
ligheten  af  hans  sak. 

Sedan  Stenbock  intill  vinterus  ankomst  väntat  på 
den  andra  troppsändningen  från  Sverge,  men  fåfängt; 
förtvinade  han  om  dess  ankomst  och  tågade  inåt  Hol- 
stein  för  att  skalTa  sig  rikare  qvarter,  hvilka  ock  er- 
liöllos  i  och  kring  OIdeslohe.  Deremot  blef  han  be- 
drageji  i  sitt  hopp,  att  ryssarna  skulle  vända  tillbaka 
ät  öster.  Tsaren  tyckes  i  början  hafva  ämnat  någon- 
ting sådant.  Men  då  lät  danska  konungen  tillkänna- 
gifva  sitt  beslut  att  i  slik  händelse  genast  uppgöra 
enskild  fred  med  Sverge.  Detta  hot,  åtföljdt,  som  det 
säges,  af  en  juvelprydd  värja  åt  Menschikow,  afgjorde 
heslutet;  och  ryssar  och  sachsare  kommo  efter  Steu- 
bock  in  uti  Holstein  för  att  hjelpa  de  derstädes  förut 
varande  danskarna. 


TOLFTE    KAPITLET. 

ALTONAS    BRAND. 

Sisla  tiagarua  af  året  1712  kouj  Stenbock  till 
Hamburg  och  Altooa.  Gång  pä  gåog  manades  lian  af 
Vellingk  att  bränna  sistnämnde  ort.  De  anförda  skä- 
len voro:  alt  man  skulle  der  igenom  tillfoga  Danmark- 
en  utomordentligt  stor  skada  och  tillika  förstöra  de 
rika  magasiner,  som  Vellingk  påstod,  att  de  mol- 
för bundna  derstädes  hade  att  räkna  på.  Den  27  De- 
cember skref  tian  om  igen  till  Stenbock  och  föreställde 
vigteu  af  att  genast  antända  staden;  /y  de  annal- 
kande fienderna  kunde  eljest  hindra  företaget.  Yt- 
terlig nöd,  hette  det,  fordrar  ytterliga  medel  och 
.^kall  jemnväl  ursäkta  edert  hesluf  att  lägga  i  aska 
alll,  som  tillhör  danska  konungen.  Samma  dag  om 
qväilen  kom  först  öfverste  Basse\\"itz  och  sedermera 
öfverste  Strömfelt  med  några  svenska  troppar  till  Al- 
tona  och  fordrade  en  dryg  brandskatt.  Men  folket 
protade  emot,  och  i  början  med  någon  stolthet.  Den 
28  om  morgonen  anlände  Stenbock  sjelf.  Några  sta- 
dens ombad,  anförda  af  deras  allmänt  vördade  prost, 
vid  namn  Sass,  infiinno  sig  hos  Stenbock,  bådo  om 
skoning  och  påminte  om.  hurn  staden  förra  året  hade 
till  en  stor  del  afbrnnnit.  Men  Stenbock  vägrade.  / 
veten  väl,  sade  han,  att,  ^när  mägtige  herrar  slä.ss, 
måste  undersätrarna  släppa  håret  till.  Man  känner, 
hur  Sverges  fiender  behandla  Sverges  städer.  Så  skall 
också  jag  göra  med  Altona,  om  icke  tillrä<:klig  brand- 
skatt erlägges.  Ombuden  föreslogo  nu  först  24-,  derpä 
36,000  riksdaler;  men  svenskarna  ville  hafva  100,000. 
En  Altona-bo  skall  dervid  hafva  Invändt:  vår  konung 
har  likväl  icke  gifvit  oss  t >e fall  ning  om  att  erlägga 
någon  brandskatt.    Stenbock  svarade;   Jag  skall  der- 

Fryxells  Ver.   XXV.  5 


P6 

emot  innan  qeäUen  låta  eder  få  veta,  ho  i/ ken  befall- 
ninej  jay  har  undfått.  Nt^gra  trodde,  att  Altonabuden 
med  flit  dro^o  ut  pa  lideo,  i  hopp,  att  förbundsmagter- 
Das  bärar  skulle  hinna  ankomma  och  jaga  bort  sven- 
skarna. Vacklande  i  sitt  sinne,  önskade  derföre  Sten- 
bock ett  nytt  samtal  med  Veiliugk.  Denne  sade  sig 
illamående,  hvarföre  Stenbock  sjelf  besökte  honom  fnne 
i  Hamburg.  Mötet  beskrifves  af  Vellingk  såsom  ganska 
gladt  och  muntert.  Stenbock  åter  säger,  att  Vellmjk 
var  stel,  stolt  och  otilUjUnglig.  Stenbock  påstår  sig 
ock  hafva  föreslagit  brandskattens  nedsättning;  men  att 
Vellingk  med  spotsk  och  myndig  fon  genmält:  om  sä 
sker,  får  herr  fältmarskalken  sjelf  svara  derför.  Al- 
tona  bjuder  nu  30,000  riksdaler.  Mig  har  staden 
förut  bjudit  dubbla  summan.  Genom  Altonas  upp- 
brännande ske)'  ock  danska  konungen  en  skada,  som 
icke  kan  på  30  år  ersättas.  I  synnerhet  skall  Dan- 
mark sedermera,  få  mycket  svårt  för  att  utrusta  sin 
örlogsflotta.  —  Men,  invände  Stenbock,  alla  genera- 
lerna afstyrka  en  sådan  brand.  —  liah!  svarade  Vel- 
lingk, de  torde  hafva  i  Pommern  några  små  torp 
eller  dylikt,  hvilka  de  frukta,  att  ryssarna  kunde  till 
vedergällning  uppbränna.  Dessa  svar  gjorde  Stenbock 
än  mer  orolig  och  tveksam.  Han  var  af  ett  naturligen 
godt  och  menniskoälskande  sinnelag.  Just  samma  da- 
gar han  med  Vellingk  underhandlade  om  Altonas  brand, 
Kommo  några  svenska  ryttare  till  mecklenburgska 
stranden  nära  Travemliode.  De  blefvo  vänligt  mot- 
tagna af  derboende  bönder,  som  sade  sig  göra  sä  af 
erkänsla  för  den  mensklighet,  hvarmed  Stenbock  dem 
öehandlat.  Sådan  var  fältherren,  sig  sjelf  lemnad. 
Men  han  vågade  ej  alltid  (olja  sin  egen  känsla;  ej 
heller  nu.  Han  hade  hjerta  att  ogilla  Vellingks  råd, 
men  icke  kraft  att  frän  detsamma  afvika.  Klockan  5 
»eftermiddagen  åkte  han  med  tnngt  sinne  frän  Ham- 
burg, sägande  till  sin  resekamrat:  jag  har  nu  fatt 
en  föreskrift,  af  hvars  verkställnnde  intet  godt  kan 
komma.     Klockan    7    eftf  rmiddagen ,    och    sedan    den 


•    m 

murka  vinterqvälle»  inbratit,  lät  hao  fenoiu  öfverste 
Bassewitz  tillsäga  boigerskapet,  alt  staden  skalle  brän- 
uas.  om  (len  ej  erlade  100.000  riksdaler.  Dä  ntkom 
till  .Stenbock  eii  ny  och  talrik  beskickulng,  anförd  af 
den  ofvanuämnde  prosten  Sass,  och  bestående  af  bor- 
gerskap,  prester  och  barn.  De  bönföllo  om  skoning. 
Nej!  sade  Stenbock.  Tror  ni,  a  fl  jag  för  edra  36,000 
riksdaler  skall  underlåta  en  sak,  som  för  konungen, 
min  herre,  är  värd  2  milloner.  Jag  måste  hafva 
100,000  riksdaler,  och  det  innan  detta  ljuset  putsas; 
eljest  skall  jag  röra  klockor,  pukor  och  trumpeter,  och 
dereffer  ma  en  hvar  laga  sig  i  akt.  Prosten  Sass 
med  sitt  sällskap  föll  pä  knä  och  bad  för  Jesu  särs 
skuld  om  harmhertighet.  Stenbock  sprang  app  frän 
stolen  och  utbrast:  ryssarna  hafva  icke  för  Jesu  sårs 
skull  visat  våra  städer  i  Liff-  och  Estland  någon 
harmhertighet.  Oerpå,  lugnande  sig,  tillade  han:  efter 
mitt  besök  i  Hamburg  är  jag  icke  mer  ensam_  rådande 
i  detta  ämne;  utan  t  vår  mina  händer  som  Pilatus, 
och  följer  de  föreskrifter,  jag  fått.  Då  resle  sig  pro- 
sten Sass  upp,  ')  vände  sig  till  sina  följeslagare  och 
sade:  låtom  oss  ijdmjukt  erkänna,  att  vi  med  våra 
egna  synder  nedkallat  öfver  oss  denna  Herrans  straff- 
dom. Men,  tillade  han,  vänd  till  Stenbock,  åt  eders 
excellens  gifcer  jag  min  pr  ester  liga  välsignelse,  h  varpå 
han  öfver  honom  läste  nämnde  bön;  och,  sade  seder- 
mera Stenbock,  från  den  stunden  har  Herrens  väl- 
signelse vikit  ifrån  mig. 

Underrättelsen  om  den  fällda  domen  spridde  fasa 
och  jemmer  i  hela  staden.  Äfven  svenskarna  voro 
mycket  missnöjda,  och  öfverste  Bassewitz,  som  ville 
fiirekomma  branden,  skyndade  till  ombnden  och  upp- 
manade dem  att  bjuda  åtminstone  50,000  riksdaler. 
Slutligen  lofvade  de  försöka  åstadkomma  nämnde  sum- 
ma.    Med    denna    underrättelse    ilade    Bassewitz    till 


')  Några  säga,  alt  en  svensk  officer  lyfte  honom  upp. 


stenbock,  Tili  svar  fick  han  eiooUaga  doiiDcs  skrift- 
liga kungörelse  af  följande  innehåll.  Jag  Magnua 
Stenbock  m.  m.  gifver  härmrdelst  tillkänna,  att,  sedan 
hans  majestäts,  min  allernädigste  konungs  fiender  till- 
låtit  sig  lägga  i  aska  Stade,  i  herfigdömet  Bremen, 
kan  jag  icke  underlåta  att  nu  på  samma  sätt  och 
såsom  vedergällning  genom  eld  och  lågor  förstöra  den 
fiendtliga  staden  A I  ton  a.  Om  jag  får  höra,  att  fien- 
den, hvem  han  vara  må,  hädanefter  tillåter  sig  nå- 
gon härjning  i  konungens,  min  herres,  stater;  så  för- 
klarar jag  härmedelst  i  högstdensammes  namn,  att 
jag  icke  skall  underlåta  att  i  våra  fienders  länder, 
och  sei'deles  i  det  danska  Holstein,  det  samma  veder- 
gälht,  så  som  jag  nu  låter  till  en  hörjan  göra  med 
staden  Åltona.  Skriften  upplästes  för  de  tillkallade 
ombuden.  Dessa  ulfäste  sig  att  följande  dag  anskafTa 
50,000  riksdaler  eller  ock  borgen  för  samnaa  summa. 
Men,  sade  Stenbock,  hvad  riljen  i  väga,  i  fall  betal- 
ning icke  genast  följeri'*  —  Mitt  liufvud,  svarade  om- 
budet Fliigge.  Min  son,  genmälte  Stenbock,  med  ditt 
hufvud  är  jag  icke  betjent.  Men,  tillade  han.  pekande 
på  en  bredvid  stående  hamburgare,  månne  denne  vill 
gå  i  borgen  för  eder?  Detta  kunde  Fliigge  icke 
åstadkomma,  hvarföre  ombuden  bortvistes,  Bassewitz 
gjorde  ännu  ett  försök  att  skaffa  dem  företräde;  meo 
fåfängt;  och  Stenbock  svarade  blott:  herr  öfversfe, 
verkställ  mina  befallningar!  hvarpå  fältmarskalken 
kastade  sig  i  vagnen.  Men  Bassewitz  följde  efter  till 
vagnsdörren  och  sade:  edei's  höggrefiige  excellens! 
skonen  staden  och  tagen  penningar!  Det  kan  ganska 
väl  medhinnas :  ty  ryssarna  äro  ännu  långt  borta 
och  hafva  två  fioder  att  öfvergå.  Men  dä  Stenbock 
icke  svarade,  tillade  Basse\\itz  med  stolthet  och  lika- 
som i  sitt  och  det  öfriga  befälets  namn:  hören  oss 
dock!  Vi  äro  ju  de  män,  som  för  vår  konungs  ära 
måste  med  eder  fakta  och  utgjuta  vårt  blod.  Men 
fåfängt.  Stenbock  kunde  icke  bevekas,  och  vagnen 
rullade  bort  genom  den  olyckliga  stadens  mörka  gator. 


Det   var    u;i  omkiiu?   klockan    1 1    pa   ualteu    deu    28 
December. 

Stenbock  hade  lörbjudit  »i^l  pliiudriug  och  bolallt 
ijviDBor  oc!i  barn  först  föras  undan.  Sä  skedde  ock. 
Dec  tropp,  som  sedermera  valdes  att  verkställa  den 
rysliga  befallningen,  var  icke  en  infödd  svensk",  utan 
värfvad  octi  anförd  afenöfverste  Strömfelt;  andra  säga, 
att  några  danska  oclj  tyska  öfverlöpare  derlill  legdes. 
Klockan  12  om  nallen  och  just.  som  söndagsdyguet 
utgick,  antändes  staden  och  det  pä  många  ställen 
samtidigt.  Klockan  3  pä  morgonen  stod  den  i  full 
läga.  Branden  varade  hela  dagen  igenom,  och  slutli- 
gen äterstodo  blott  100  bland  de  sämsta  husen  samt 
treune  kyrkor.  Nägra  gamla  och  sjuka  personer 
branno  upp.  Alla  ändra  flydde  ut  pä  fälten,  der  de 
under  den  skarpa  vinterkölden  sökte  skydd  i  lador  och 
sandgropar,  tills  de  fram  på  dagen  spridde  sig  kring 
nejden  för  att  anropa  menniskors  hjelp  och  barm- 
hertighet. 

Den  28  December,  samma  dag  Ailona  bad  Sten- 
bock om  fijrskoniug,  afseglade  ock  frän  Blekinge  för 
sista  gången  den  flotta,  som  var  utrustad  till  under- 
stöd och  räddning  ät  honom  sjelf;  och  den  lyckades 
äfven  framkomma  inemot  tyska  vallen.  Den  29  De- 
cember, samma  dag  Altona  uppbrändes,  ve.xlade  vin- 
den om,  och  kastade  Stenbocks  väntade  undsättning 
tillbaka  till  svenska  kusten. 

Det  är  en  ofta  upprepad  sägen,  att,  medan  Al- 
tona  biann,  har  Vellingk  haft  gästabud  för  en  hop 
hamburgare,  hvarvid  han  fiirt  dem  upp  på  vallen,  pe- 
kat på  de  fladdrande  lågorna  och  sagt:  detta  är  en 
dag,  en  syn,  för  hcilken  Ilambury  bör  vara  mig  tack 
skyldigt.  Så  måste  det  ock  gå  med  alla  danska  stä- 
der; om  någon  fred  skall  kanna  framlvinijas.  En 
annan  sägen  är,  att  hamburgrarna,  ätundsjuka  öfver 
Altonas  tillväxt,  mutat  Stenbock  och  Vellingk  till  bran- 
den och  under  densamma  visat  en  omenskiig  hårdhet 
mot    de    husvilla    grannarna.     Vi    anföra   också   denna 


70 

sedaare  säg;e^  derföie,  alt  deo,  eliuru  stridande  mot 
saoniDffen,  likväl  blifvit  upprepad  så  ofta.  att  dess 
grundliJsdet  bör  komma  till  läsareas  kännedom.  Ham- 
bnrg  hade  väl  stängt  sina  porfar,  men  detta  redan 
före  branden,  och  emedan  Altona  var  anstucket  af  en 
smittsam  sjukdom.  Under  och  efter  branden  gjorde 
Hamburg  det  husvilla  folket  så  mycket  understöd,  att 
danska  konungen  derföre  till  staden  affärdade  en  ser- 
skild  tacksägelseskrift. 

Altonas  brand  ådrog  Stenbock  och  svenskarna 
ett  bittert  tadel.  Fältmarskalken  urskuldade  sig  med 
ryssarnas  exempel;  men  af  dessa  haifvildar  väntade 
man  icke  något  bättre.  I  Polen  och  Ryssland  hade 
väl  också  svenskarna  n)ånga  gånger  förut  gjort  sig 
skyldiga  till  dylika  och  än  värre  brand-  och  blods- 
bragder. Men  ntöfvade  i  det  aflägsna  och  råa  östern 
och  föregångna,  efterföljda  och  ofta  öfverlräflTade  af 
en  mängd  likartade  sachsiska,  polska  och  rysska  dåd, 
hade  de  blifvit  mindre  bemärkta  och  mindre  tadlade. 
Altona-branden  anställdes  midt  ibland  vestra  Europas 
mest  bildade  folk  och  af  en  fältherre,  af  hvilken  man 
icke  väntat  något  sådant.  Oviljan  blef  sä  mycket 
större.  Tidningar,  skrifter  och  verser  fiögo  kring  Eu- 
ropa, fulla  af  sjudande  harm.  Tsar  Peter  begagnade 
tillfället  att  visa  sig  som  en  mensklighetens  och  de 
mildf!  sedernas  försvarare.  Han,  hvars  troppar  hade 
i  Lifflands  och  Estlands  städer  utfört  massor  af  långt 
vildare  ohyggligheter,  han  uppträdde  nu  på  Altonas 
grushögar  och  gaf  penningar  åt  det  husvilla  folket 
och  höll  glödande  fal  öfver  svenskarnas  omensklighef. 
Strax  efteråt  hafva  dock  hans  i  Pommern  stående  rys- 
sar tillåtit  sig  lika  och  än  rysligare  härjningar. 

Det  var  Vellingk,  som  egentligen  åtog  sig  att 
inför  verlden  försvara  denna  bragd;  och  han  gjorde 
det  med  så  mycken  skicklighet  och  konst  som  möjligt. 
Egentliga  skäl  hade  han  likväl  inga  andra  än  dels  den 
påstådda  likheten  med  Stades  uppbräunaode,  dels  nöd- 
vändigheten aft.  innan  rvssarna  ankommit,  förstöra  de 


stora  förråd,  som  fieoderDa  sades  hafva  i  Altona  sam- 
lade. Intetdera  skälet  liar  aosetts  vara  af  tiilräckli? 
vigt,  eller  ens  af  verkli?  saunin?. 

Äfveu  Stenbock  sökte  i  början  rättfärdiga  sin 
gerning;  men  det  skedde  icke  med  öfvertygelseos 
kraft.  Hans  mennlskokärlek  ångrade  den  snart  och 
djapt:  och  hans  menniskofruktan  sökte  nrskulda  sig 
genom  att  skylla  den  på  andra. 

Med  branden  af  Altona  slutade  året  1712.  lanan 
vi  följa  Stenbock  in  pa  det  för  honom  olyckliga  året 
1713,  och  för  att  knuna  tydligt  framställa  då  Inträf- 
fande händelser,  måste  vår  berättelse  gå  något  till- 
baka. Det  är  nämligen  nödvändigt  att  fornt  taga  när- 
mare kännedom  om  tvänne  personer,  som  hädanefter 
på  sakernas  gäng  utöfvade  mycket  Inflytande:  nämli- 
gen administratorn  Kristian  August  af  Holstein  och 
dennes  gnnstling.  den  ryktbare  baron  Görtz. 


TRETTONDE    KAPITLET. 

OM    HERTK;    KB1ST1A>    AUGUST. 

Knappt  har  någon  person  stått  i  llcrfaldigare 
slägtförbindelse  med  svenska  konungahuset  än  denne 
furste.  Son  af  holsteinska  hertigen  Kristian  Albert 
samt  af  dennes  gemål  danska  prinsessan  Sofia  Amalia. 
var  han  genom  sin  far  syskonbarn  med  Karl  dea 
elfte,  och  genom  sin  mor  med  Karl  den  tolfte.  Brö- 
dren, regerande  hertigen  Fredrik  den  fjerde,  gift  med 
svenska  prinsessan  Hedvig  Sofia,  var  Karl  den  tolftes 
svåger.  Kristian  August  sjelf  hade  till  gemål  Alber- 
tina Fredrika  af  Baden,  sondotter  af  Karl  den  tiondes 
syster  Kristina  Magdalena.  Genom  henne  blef  han 
också    fadei    till    Sverges   konung   Adolf  Fredrik,   och 


således  stamfader  till  svenska  liolstein-gottorpska  ko- 
nnöga-ätten. 

Denoe  Kiistiau  August,  löild  1673,  biel'  1701 
koadjulor,  d.  v.  s.  medlijelpare  åt  lurst-biskopen  i 
EutiiJ,  farbrodern  August  Fredrik,  och  efter  deoues 
död  år  1705  också  efterträdare;  detta  seduare  1  strid 
mot  Danmarks  önskningar;  men  med  stöd  af  Karljden 
tolftes  vapen.  ')  Sedan  brödren,  regerande  herllgen, 
fallit  i  slaget  vid  KIisso\\,  hade  Kristian  August  blifvit 
jemnte  Hedvig  Sofia  förmyndare  för  sin  brorson,  den 
i  Sverge  uppväxande  hertig  Karl  Fredrik,  och  kallades 
i  såda'j  egenskap  (ubninislraior  af  Holstein.  Med  sin 
ofvannämnda  gemål  hade  han  inom  tretton  och  ett 
hälft  år  12  barn,  bland  hvilka  det  femte  i  ordningen 
var  nyssnämnde  konung  Adolf  Fredrik, 

Kristian  August  var  i  sig  sjelf  en  gladlynt  och 
välmenande  herre,  dock  mycket  svag  och  obetydlig 
samt  af  frillor  och  gunstlingar  sä  omspunnen,  att  han 
föga  förmådde  sjelf  fatta  något  beslut  eller  leda  något 
företag.  Att  han  vid  denna  tid  vann  en  viss  ryktbar- 
het och  kom  att  utöfva  något  inflytande,  ehuru  intet- 
dera till  sitt  beröm,  felet  eller  förtjensten  deraf  till- 
hörde icke  honom,  utan  en  bland  dessa  hans  gunst- 
lingar, nämligen 


FJORTONDE    KAPITLET. 

GEORG    HENRIK    VON   SCHLITZ    GENANNT    VON    GÖRTZ. 

Mannen,  vanligen  och  kortiigen  kallad  baron  Görlz, 
föddes  1668  af  en  riksfriherrlig  slägt  från  Franken, 
studerade  i  Jena  och  fick  der  på  bollhuset  sitt  ena 
Öga    utslaget.     Detta   är   allf,    hvad   vi    med    säkerhet 


')  Se  31.  337,  343. 


13 

käuua  oiij  Iiaus  iingdoui  ocb  älventyr  jinda  till  30:tle 
aret.  Vid  denna  tid  b!ef  han  antagen  .som  kamujarjun- 
kare  bos  liertig  Fredrik  af  Holsteio-Gottorp,  medföljde 
|)å  resan  till  Stockliolm  samma  år  och  dellog  mähäoda 
i  de  vilda  upptåg,  som  af  Karl  och  hertigen  föreha- 
des.  Lnder  vistelsen  vid  de  båda  hofven  sökte,  Görtz 
med  mycken  omtaiika  och  slughet  skaffa  sig  känne- 
dom om  alla  förhållanden,  och  ynnest  bos  en  hop 
mägtiga  personer.  Han  visste  i  synnerhet  ställa  sig 
iu  hos  fruntimren;  men  vann  också  holsteinska  herti- 
gens minister  Wedderkop  och  gunstling  Köuigstein,  till 
hvilken  sednares  stjufdotter  han  låtsade  fria.  Genom 
sädana  gynnare  lyckades  han  blifva  nioämnd  till  en 
mindre  beskickning  hos  kejsaren;  och  fick  år  1702 
följa  regerande  hertigen  till  polska  kriget.  Når  denne 
blifvit  i  Klissovv er-slaget  skjuten,  var  det  Görtz,  som 
erhöll  uppdraget  att  beledsaga  liket  hem  igen,  och  han 
förstod  vid  delta  tillfälle  vinna  enkehertiginnan  Hedvig 
Sofias  förtroende  i  så  hög  grad,  alt  han  nämndes  till 
geheime-råd  och  medlem  i  holsteinska  n-geringen. 

Görtz  var  snillrik,  qvick  och  liflig,  samt  i  um- 
gänget ganska  behaglig;  tillika  vältalig,  och  det  med 
både  tungan  och  pennan.  Hans  uppsatser  äro  ut- 
märkta af  en  kort.  kraftfui!  och  träffande  stil,  djerfva 
vändningar  och  en  bestämdhet,  som  tycktes  grundad 
pä  orygglig  öfrertygelse.  1  fråga  om  medels  uppfin- 
nande och  begagnande  var  han  lyndig  och  djerf  och 
af  inga  samvetsskäl  bunden.  Öppen  Giulsförnekare,  ') 
förnekade  han  med  en  förvånande  fräckhet  äfveii  sjelfva 
rättkänslans  bud.  Egna  voro  de  påståenden,  man  efter 
honom  upprepade:  t.  e.\.  att  samvetet  bestod  blott  af 
Oonster,  som  uppsiego  ur  magen;  —  alt  samvetet  var 
en  sjukdom,  som  botades  genom  åderlåtning;  —  alt 
statskonstens  enda  regel  var  egeunylta,  o.  s.  v.  Egen- 
oyttig  var  han  ock  .<^jelf  i  hög  grad;  men  tillika  ge- 
nom fåfänga  och  lättsinne  en  slösarc,  för  hvilken  inga 


')  Enligt  andra  var  han  Deist. 


74 

lucdel  räckte  lill;  Iiald.-,t  lians  seder  voro  luycket  ut- 
svarvande. Djerf  i  slämpIiDgar  och  ordvexling,  meo 
fe?,  när  det  gällde  svärdet,  undvek  iiaii  flere  envisren 
ocli  lät  sigr  i  stället  ostraffadt  skymfas  och  misshan- 
dlas. Ett  par  sän?er  hade  han  blifvit  beskylld  och 
än  oftare  misstänkt  som  falsk  spelare.  Af  rättsinni- 
gare män  föraktad,  begagnade  han  till  sina  närmaste 
redskap  vanligtvis  personer,  som  voro  kända  för  då- 
liga handlingar  och  oordentligt  lefnadssätt. 

Den  visade  tillgifvenheten  för  Königsteins  stjuf- 
dotter  ledde  icke  till  någon  förbindelse.  Görtz  gifte 
sig  i  stället  med  en  fröken  Reventlau,  genom  hvilken 
han  fick  en  förmögenhet  af  100-  eller  150,000  riks- 
daler och  kom  i  förvandtskap  med  Ilolsteins  och  Dan- 
marks mägtigaste  slägter.  Några  'säga.  att  äfven  hon 
utmärktes  genom  lösa  seder  och  ett  fräckt  och  hög- 
modigt  uppförande. 

Inkommen  i  styrelsen,  vände  sig  Görtz  förnämli- 
gast till  den  pä  stället  varande  administratorn  Kristian 
August  och  sökte  genom  denne  göra  sin  lycka.  Först 
säges  han  hafva  innästlat  sig  hos  gemålen  Albertina 
Fredrika  och  sedermera  hos  den  obetydlige  fursten 
sjelf,  genom  att  smickra  dennes  svagheter  och  mest 
inflytelserika  guDstlingar  och  frillor.  Sä  väl  ät  dessa 
som  åt  deras  slösande  husbonde  sökte  han  pä  landets 
bekostnad  skaffa  sa  mycket  penningar  som  möjligt. 
Han  gjorde  ock  aduiiuistralorn  några  verkliga  tjenster; 
i  synnerhet  när  det  aren  1705—1707  gällde  att  mot 
danska  prinsen  Karl  försvara  de  anspråk,  Kristian 
August  eg(ie  på  biskopsstiltel  Eutin.  ')  Genom  egeii- 
nytta  och  slöserier  skadade  han  deremot  såväl  sin 
furste  som  dennes  folk,  och  ökade  statens  både  skat- 
ter och  skulder.  Detta  jemnte  afunden  retade  sinnena, 
och  Görtz  fick  emot  sig  ett  stort  parti,  aofördt  af  den 
gamle  mer  och  mer  undanskjulne  ministern  Wedder- 
kop;  en  man,  väl  icke  tadelfri,  men  af  stora  och  red- 


')  Se  81.  337,  343. 


7^' 

bara  (örljensler.  Mot  Görtz  anfördes  hos  enkelier- 
tijinnan  Hedvig  Sofia  allvarliga  klagomal,  och  det  från 
flcre  häll.  Görtz  och  Weddcrkop  måste  med  några 
sina  anhängare  resa  lill  Stockholm  och  stå  till  råtta 
inför  samma  Hedvig  Sofia.  Uåda  parterna  sökte  ge- 
nom mutor  vinna  hennes  gunstlingar,  Fritze  och  Ju- 
liana Schierberg.  Slutet  biel,  att  Wedderkops  påstå- 
enden i  allmänhet  godkändes,  och  att  Görtz  dereuiot 
skrapades  och  flck  en  bland  sina  förnämsta  handtlau- 
gare  afsatt.  Han  trodde  sig  näppeligen  kunna  efier 
ett  sådant  uppträde  göra  någon  lycka  i  Holstein.  utan 
började  höra  sig  före,  om  hau  ej  kunde  blifva  anta- 
gen i  danska  hofveis  tjenst. 

Men  kort  derefter  och  I  slutet  af  1708  dos  enke- 
herliginnan  Hedvig  Sofia.  Härigenoui  blef  Kristian 
August  nästan  ensam  förmyndare  och  förvaltare  af 
hela  Holstein.  Sverge  hade  ej  tid  eller  magt  alt  sig 
dermed  mycket  befatta;  än  mindre  di^a  i  Turkiet  drö- 
jande Karl.  Vid  sädana  omständigheter  beslöt  Görtz 
stanna  i  Holstein  och  uteslutande  hos  Kristian  August 
söka  sin  lycka;  och  han  fann.  hvad  han  sökte,  näm- 
ligen ett  nästan  oinskränkt  inflytande.  En  man  stod 
dock  ännu  i  vägen,  nämligen  Wedderkop:  af  Görtz 
djupt  hatad  både  derföre  och  för  den  nyssnäuinde  an- 
klagelsen inför  enkehertigiunan.  Deltagare  ?  denna 
ovilja  saknades  ej.  \\edderkop  var  illa  anskrifveu 
hos  Holsteins  gamla  adi'l.  hvilkeu  i  honom  föraktade 
uppkomlingen,  sonen  af  en  borgare;  likaså  hos  admi- 
nistratorns  gunstlingar,  hvilka  hatade  den  man.  som 
sökt  hindra  dem  från  att  plundra  statskassan;  —  slut- 
ligen ock  hos  Kristian  August  sjelf,  som  stundom 
kände  sig  särad  af  Wedderkops  motstånd.  Görtz 
framställde  ock  saken  sä,  som  skulle  \\edderkop  ar- 
beta för  unga  hertig  Karl  Fredrik  och  för  svenska 
hofvet,  Görtz  deremot  för  Kristian  August  och  för  det 
holsteinska,  Ändtligeu  beslöt  man  störta  Wedderkop. 
Men  denne  anade  oräd  och  drog  sig  undan  till  den 
fria  riksstaden  Hamburg  och   ville  icke   återvända   till 


liolsieiuska  området.  För  att  skaffa  sig  lägenhet  alt 
hämnas,  lyckades  Görlz  öfvertala  Kristia»  August  till 
följande  konstgrepp.  Görtz  låtsade  taga  afsked  och 
vara  i  onåd;  till  ocli  med  så,  atl  hau  lemnade  hofvct. 
Ti!I  Wedderkop  deremot  skrels  den  ena  artiga  inbjud- 
Bingen  efter  den  andra.  Den  gamle,  sluge  mannen 
lät  sig  narras  ocli  reste  till  Gottorp,  der  lia»  af  ad- 
niinistratorn  pa  det  vänligaste  mottogs  och  inbjöds  till 
middagsmåltid.  Men  just  under  hemvägen  från  gä- 
stabudet, blef  hau  oförmodadt  öfverfallen,  tillfångata- 
gen, förd  till  Tönningen  och  der  satt  i  f{\nge!se.  En 
smygskrift  säger,  atl  Görtz  lät  med  tjära  öfverstryka 
och  förmörka  rummets  hela  fönster,  undantagande  en 
liten  rund  ruta;  och  alt  han  förvägrade  fången  så  väl 
sällskap  som  bruket  af  bläck  och  penna,  åtminstone 
till  brefvexliug.  Wedderkops  egendomer,  så  vidt  man 
kom  åt  dem,  delades  mellan  fienderna.  En  rättegång 
öppnades  och  fördes  pä  sådant  sätt,  att  Görtz  ansågs 
hafva  med  detta  exempel  visat  vägen,  huru  han  sjelf 
skulle  1719  blifva  behandlad.  Hans  förfaringssätt  mot 
Wedderkop  var  till  och  med  mycket  olagligare,  än  det 
lian  sjelf  sedermera  lick  undergå.  Ty  icke  nog  med, 
att  några  bland  domrarna  ansägos  vara  skrämda  eller 
mutade;  en  Petrejus.  som  ville  ärligt  uppträda  till 
Wedderkops  försvar,  blef  afsatt  från  sina  sysslor,  och 
Görtz  skall  till  och  med  hafva  genom  en  sin  haudt- 
langare  låtit  ur  arkivet  bortstjäla  en  hop  vigtiga  hand- 
lingar i  ämnet.  Ändå  kunde  man  icke  få  någon  rik- 
tig sak  mot  Wedderkop,  Likväl  qvarhöli  man  honom 
sjelf  i  fängelse  och  hans  egendomar  i  sin  hand.  Upp- 
förandet blef  i  hela  Europa  klaudradt.  Det  säges,  att 
österrikiska  hofvet  förbjöd  sina  sändebud  pläga  med 
Görtz  något  vänskapligt  umgänge. 

Också  Sverge  ogillade  uppförandet;  ^)  men  kunde 
för   vaumagt   skull    detsamma   icke   hindra.     Betänkli- 


■)  Rädsprot    Juni— Aug.  1710. 


77 

gare  \nr,  atl  länsherren,  konnus  Fredrik  i  Daoaiark. 
yttrade  böjljudt  samma  tänkesätt  oeli  fordrade  fängeos 
frigifvande;  bvilket  var  ungefär  det  samma  som  att 
fordra,  det  Görtz  sknlle  afskedas  och  störtas.  Sist- 
nämnde herre  sökte  dä  pä  följande  sätt  blidka  ocli 
vinna  danska  liofvet.  Han  öfvertalade  Kristian  Augnst 
att  gifva  konung  Fredrik  ett  lån  pä  160,000  riksdaler 
och  tillika  af  det  Ijertigliga  Holstein  en  gerd,  hvilkeu 
man  påstår  Lafva  stigit  ända  till  800,000  riksdaler. 
Sådana  bidrag  voro  för  Danmark  mycket  välkomna 
nuder  det  nu  mot  Sverge  företagna  kriget.  De  med- 
förde ock  beräknad  verkan.  Wedderkop  fick  sitta  qvar 
i  Töuningen;  och  mellan  konung  Fredrik  och  Kristian 
August  uppstod  ett  ganska  vänskapligt  förhällande,  sä 
att  denne  sednare  utnämndes  till  riddare  af  danska 
elefanter-orden.  Härmed  sammanhängde  en  annan  plan 
af  Görlz;  hvilken  vi  redan  i  korthet  antydt.  ')  Se 
här  dess  hela  riktning.  Vi  minnas  hur  Karl  år  1708 
fördjupade  sig  i  Ukrän  och  sedermera  nästan  försvann 
der  och  i  Turkiet,  så  att  man  på  länge  icke  visste, 
livar  han  var,  eller  om  han  lefde,  utan  väntade  stund- 
ligen underrättelse  om  hans  död.  Många  ville  i  sådau 
händelse  hafva  den  unga  holstoinska  hertigen  Karl 
Fredrik  till  Sverges  konung.  Men  dymedelst  skulle 
Danmark  komma  i  en  vådlig  klämma  mellan  Sverge  ä 
ena  sidan  samt  Holstein  och  Bremen  å  den  andra,  alla 
tre  förenade  under  en  beberrskare.  Görtz  sökte  der- 
fijre  hösten  1709  förena  sinnena  och  främja  både 
Danmarks  och  Kristian  Augusts  fördel  genom  följande 
torslag.  Hertig  Karl  Fredrik  borde,  för  att  få  blifva 
konung  i  Sverge,  afstå  hela  herligdömet  Holstein-Got- 
torp  åt  sin  farbroder  Kristian  August,  och  denne  bi- 
skopssliftet  Eulin  åt  danska  prinsen  Karl.  En  sådan 
underhandling  öppnades  verKIigen,  -)    men   kunde  na- 


•)  Se  »€.  71. 

»)  Fr.  och  Dansk.  min.  br.  i  Sept.  och  Okt.  1709. 


78 

tnrligtvis  icke  ruliföljas.  sedan  mau  fått  veta,  att  Karl 
blifvit  räddad  till  Turkiet  oc!i  atervuoDit  sin  hälsa. 

Men  under  loppet  af  aret  1710  blef  det  mer  och 
Dier  sannolikt,  att  Tnrkiet  skulle  med  kraft  angripa 
Ryssland  och  understödja  Karl.  Här  och  der  började 
man  förmoda,  hoppas  eller  frukta,  att  sistnämnde  ko- 
nung torde  i  spetsen  för  en  stor  österländsk  här  fram- 
tränga mot  norden,  förenas  med  svenskarna  och  om- 
igen  krossa  sina  fiender.  Görtz  blef  något  orolig 
öfver  det  uteslutande  sätt,  hvarpå  han  fästat  sig  och 
sin  herre  vid  Danmark.  Likasom  han  i  sistnämnde 
land  hade  till  utliggare  grefve  von  Der  Nath;  pä  sam- 
ma sätt  aträrdade  han  nu  till  Bender  en  annan  bland 
sina  vänner  och  handtlangare,  kammarherren  Fabrice, 
en  lättsinnig,  men  liflig.  angenäm  och  slug  man. 
Dennes  uppdrag  var,  att  hos  Karl  till  det  bästa  uttyda 
de  åtgerder,  Görtz  vidtagit,  och  motarbeta  general- 
major Daldortr,  hvilkeu  talade  för  Wedderkop.  Man 
lemnade  äfven  Karl  ett  holsteinskt  lån  pä  100,000 
riksdaler  och  bjöd  än  mera.  Fabrice  vann  verkligen  i 
hög  grad  Karls  förtroende,  såsom  vi  af  föregående 
berättelse  hafva  sett.  Genom  sådana  medel  lyckades 
Görtz  att  samtidigt  underhålla  vänskapliga  förbindelser 
med  Konungarna  så  i  Sverge  som  Danmark;  och  del 
oaktadt  bådas  inbördes  fiendskap. 

Görtz,  nästan  enväldig  i  Ilolstein,  började  numera 
att  med  växande  egennytta  och  djerfhet  begagna  sin 
magt.  Bättre  ämbeten  och  platser  blefvo  ofta  bort- 
skänkta åt  hans  vänner  och  slägtingar,  än  oftare  sålda 
åt  den  mestbjudaude.  För  att  hos  staten  erhålla  vinst- 
gifvande  kontrakter  eller  utbekomma  innestående  for- 
dringar, måste  man  lemna  Görtz  en  större  eller  min- 
dre del  af  vinsten  eller  af  summan.  Besvurna  fri-  och 
rättigheter  våldfördes,  nya  skatter  pålades  och  mot- 
sträfviga  ämbetsmän  afsattes.  Sådana  voro  de  kla- 
gomål, som,  måhända  öfverdrffna,  dock  blifvit  af  an- 
sedda personer  mot  Görtz  framkastade.  Förbittringen 
var  allmän.     Ett  landtråd   von   Reichenbach   utmanade 


79 

f)ODoni  till  eövi?,  och  ett  annat  laodtråfl  von  Ahlefeld 
skall  pa  öppeo  gata  hafva  ined  sitt  spanska  rör  .jav'at 
öouom  framför  sig.  Sä  förllöto  aren  1711  och  1712; 
och  5årtana  voro  de  tvä  personer,  hvilka  beherrskade 
Holsfein,  när  Stenbock  i  slutet  af  sistnämnde  år.-der- 
städes  inryckte. 


FEMTONDE    KAPITLET, 

l.VDERHANDLIXGEN   OM    SVENSKARNAS    INSLÄPPANDE 
I    TÖNNINGEN. 

Vänskapen  mellan  administratorn  a  ena  samt  dan- 
ska kounngeu  å  andra  sidan  fortfor,  äfven  sedan  Sten- 
bock anländt  till  Tyskland.  Görtz  och  I^ristian  Au- 
gust ansägo  dennes  belägenhet  i  Pommern  och  Meck- 
lenburg ganska  vådlig.  Kärleken  till  Danmark  brann 
derföre  sä  mycket  varmare,  och  Kristian  August,  åt- 
följd af  Görtz,  aflade  en  uppvaktning  hos  konung  Fre- 
drik, när  denne  tågade  till  Gadebusch. 

Men  segern  vid  sistnämnde  ort  vände  pä  bladet; 
I  synnerhet  som  ryktet  nu  äter  igen  badade  Karls  an- 
komst i  spetsen  för  en  turkisk  här.  Görtz  fruktade, 
att  svenskarna  skulle  fä  öfverhand.  Dessutom  och  af 
gammal  vana  ansåg  man  Sverges  vänskap  vara  för 
Holstein  nästan  oumbärlig.  Nägra  dagar  efter  slaget, 
skref  också  Kristian  August  till  Stenbock  ett  bref, 
fullt  af  lyckönskningar  och  vänskapliga  tänkesätt. 
Mao  till  och  med  försträckte  honom  penningar  och 
öppnade  utsigt  till  framtida  bjelp.  Angående  sättet, 
blef  följande  plan  uppgjord.  Svenskarna  skulle  fä  be- 
gagna holsleinska  fästningen  'fönningeu  till  stödjepunkt. 
Sjelfva  tillåtelsebrefvel  derom  borde  likväl  icke  utfär- 
das af  KristiaD  August;    för  att  icke   ådraga    honom 


80 

sjelf  (laD ekarnas  hat  ocb  landet  deras  bäijuingar. 
Man  borde  i  stället  uppsätta  en  befallning,  som  skulle 
föregifvas  vara  aC  den  unge  i  Sverge  boende  hertig 
Karl  Fredrik  utfärdad  i  Juli  1712,  ocb  som  ålade 
borghöldingen  Wolf  alt  upplåta  berörde  fästning  åt 
svenskarna.  ']  Tvä  från  Kristian  August  utskickade 
herrar  koramo  till  Stenbock  med  nämnde  förslag,  hvil- 
ket  af  denne  antogs.  Derpä  reste  man  åter  till  Got- 
torp, hvarest  utkast  till  det  falska  brefvet  uppsattes 
af  Stambke.  en  af  Görtz  ofta  brukad  person;  bvar- 
efter  det  bos  Stenbock  renskrefs  af  svenska  krigsrå- 
det Lillieböök.  Hertig  Karl  Fredriks  härmade  namn- 
teckning ditsattes  af  Revenllau  eller  Stambke.  hvar- 
efter  ett  annat  holsteinskt  geheimeråd  tryckte  herti- 
gens sigill  dernnder.  Tillika  lofvades  ömsesidigt,  att 
Stenbock  skulTe  få  upprätta  magasiner  och  söka 
skydd  under  och  i  yttersta  nödfall  också  inom  Tön- 
ningens  murar:  att  Sverge  deremot  skulle  godtgöra 
admiuistratorn  ocli  Holsteiu  för  alla  obehagliga  följ- 
der, och  tillika  hålla  fördraget  så  hemligt  ske  kunde. 
En  serskildt  ölvcrenskoHimen  punkt  var.  alt  den  i 
Tönningen  häktade  Wedderkop  icke  skulle  befrias  ur 
sitt  fängelse.  Sedan  delta  allt  blifvit  ordnadt  och  af- 
skrifter  tagils.  foro  holsteinarna  till  Tönningen  att 
förbereda  Stenbocks  der  hlifvande  inträde.  1  afsigt 
att  genom  låtsad  trohet  bedraga  Danmark,  hade  dock 
Kristian  August  nyss  förut  tillsagt  Wolf  att  vid  lifvets 
förlust  icke  släppa  svenskarna  in  i  fästningen.  Man- 
nen ville  derföre  i  början  icke  lyda  den  nu  ankomna 
motsatta  befallningen;  också  derföre,  att  den  i  Stock- 
holm varande  12-årige  hertig  Karl  Fredrik  ännu  icke 
hade  någon  regeringsmagt.  Kristian  August  sjelf  hade 
ej  heller  vågat  uttryckligen  ålägga  Wolf  att  lyda  detta 
hertig  Karl  Fredriks  bud;  utan  medsände  i  slället  ett 
bref,   hvari  ban  befallfe  Wolf  att  efterkomma  de  före- 


j.,'')  En  och  annan  dansk  häfdatecknare  anser  brefvet  hafva 
"      verkligen  varit  af  Karl  Fredrik  utfärdadt. 


8i 

skrifter,  som  säodebnden  å  Kristian  Augmls  vägnar  till 
honom  mundlligen  framförde,  äfven  om  dessa  skulle 
strida,  mot  hvad  Kristian  August  förut  skrift/igen  befallt. 
Till  Wolfs  säkerhet  uppsatte  nu  holsteinska  geheime- 
råden  ett  protokoll,  hvaruti  de  försäkrade,  att  hertig 
Karl  Fredrik  utfärdat  ofvannämnde  skrifvelse;. —  att 
det  var  pä  Karls  befallning,  som  Stenbock  gick  mot 
Danmark;  —  att  Kristian  August  tyckte,  det  man  icke 
kunde  neka  svenskarna  skydd  i  Tönningen:  men  att 
han,  för  att  icke  reta  Danmark,  måste  dölja  sädana 
sina  tänkesätt.  Sedan  Wolf  till  säkerhet  bekommit 
detta  protokoll  samt  hertig  Karl  Fredriks  sä  kallade 
befallning,  lofvade  han  å  sin  sida  att  hålla  fästningen 
öppen  för  Stenbock.  Denna  öfverenskommelse  träffa- 
des den  23  Januari  1713. 

Under  hela  tiden  af  samma  uppgörelse  hade  Kri- 
stian August  och  Görtz  fortfarande  försäkrat  Danmark 
om  Holsteins  neutralitet,  och  alt  svenskarna  alldeles 
icke  skulle  insläppas  i  Tönningen.  Enligt  öfverens- 
kommelse skref  också  Stenbock  den  24  Januari  ett 
bref,  hvari  han  begärde  att  blifva  insläppt  i  nämnde 
fästning,  och  på  hvilket  Kristian  Angust  aflät  ett  höf- 
ligt  men  bestämdt  afslag;  allt  detta  dock  blolt  för 
syns  skull,  och  för  att  kunna  upptes  som  bevis  på 
Kristian  Augusts  oskuld  i  saken.  Görtz  lät  derföre 
också  de  två  sista  brefven  genom  trycket  allmän- 
göras.  ') 


')  Hvad,  som  i  detta  liksom  i  föregående  i3:de  och  I4:de 
och  i  elterföljande  I6:de  och  27:de  kapitlen  samt  i  26:te 
delens  2:a  kapitel  berättas  om  Görtz  och  om  administra- 
torn  Kristian  August,  är  förnämligast  fotadt  pä  Biisciiings 
Magazin,  9:e  del.  283,  m.  fl.  Eclaircissemens  sur 
plusieurs  iails,  relatifs  au  regne  de  Pierre  le 
giand;  extraifs  4761  des  papiers  du  feu  comte 
H.  F.  de  Bassewilz;  samt  på  Geschichte  des 
herzogl.  Schleswig -Holstein-  Gottor  Ii  schen 
Hofes  und  dessen  vornebmsten  Staals-Bedien- 

Fryxellt  Ber.    XXV.  6 


82 


SEXTONDE  KAPITLET. 

STENBOCK    I    TÖNNINGEN. 

Elter  Allona-branden  drosf  sig  Stenbock  norr  ut, 
•ch  mot  gränsen  af  Sleswig.  I  händelse  af  stark  vin- 
ter tänkte  ban  ännu  på  möjligheten  att  gå  öfver  Bäl- 
ten; men  ämnade  i  motsatt  fall  tränga  ända  upp  till 
Skagen  för  att  derifrån  blifva  genom  svenska  Göte- 
borgsflottan hemförd  till  fäderneslandet. 

Men  i  stället  för  frost  kom  en  mildvinter,  sä 
ljum  och  regnig,  att  vägarna  blefvo  nästan  ofarbara. 
Förföljd  af  kanske  40,000  ryssar,  sachsare  och  dan- 
skar, måste  Stenbock  med  sina  10-  eller  12,000  sven- 
skar i  det  längsta  vika  undan.  Slutligen  intog  han 
en  fast  ställning  bredvid  Tönningen  och  på  den  halfö, 
som  kallas  eiderstadtska  landet.  Här  var  han  skyd- 
dad   genom    hafvet    samt    genom    floderna    Eider    och 


ten  unter  der  Regirung  Herzog  Friedrichs  IV 
etc.  tryckt  t774  etc,  de  enda  utförligare  kiillor  i  delta 
hänseende.  Båda  kunna  dock  med  skäl  misstänkas  för 
partiskhet  mot  Görtz,  sä  att  några  deras  enskilda  uppgifter 
torde  vara  mindre  pålitliga.  Det  hela  af  bilden  ölVer- 
ensstämmer  dock  helt  och  hållet,  med  hvad  härom  be- 
rättas i  A.  Hoyers  König  Friedrich  des  IV  Leben, 
i  Kobbes  Schlesw.  Holsteinische  Geschichte 
samt  i  nästan  alla  sednare  och  grundligare  historiska 
verk,  och  bekräftas  dessutom  af  Görtz'  hela  öfriga  lef- 
nad.  Beklagligtvis  hafva  vi  ej  kunnat  erhålla  Waitzs 
Schleswig-Holsteins  Geschichte  för  ifrågavarande  tide- 
rymd. —  För  öfrigt  bör  noga  märke  läggas  till  det  nära 
förhållande,  hvari  administratorn  Kristian  August  stod:å 
ena  sidan  till  Görtz  och  å  den  andra  till  det  sedermera 
i  Sverge  länge  regerande  Holstein-gottorpska  huset.  Deri 
får  man  söka  orsaken  till  den  falska  dager,  som  hittills 
inom  vart  fädernesland  hvilat  öfver  Görtz  och  i  många 
fall  öfver  Karls  sista  regeringsår. 


83 

TreiiD,  och  kände  pä  fjenle  sidan  sätta  landet  oudcr 
vatten.  Men  fienderna  voro  alltför  mägtij^a  och  efter- 
hängsna; serdeles  ryssarna,  h vilka  anfördes  af  tsaren, 
som  sjelf  i  deras  spets  vadade  till  midjan  genom  den 
vinterkaila  Trenu.  Efter  tappert  motstånd  nödgades 
svenskarna  vika  undan,  hvarefter  ocksä  fienderna  in- 
trängde i  samma  eiderstadtska  land.  Med  sina  få, 
men  modiga,  krigare  framträdde  Stenbock  flera  gån- 
ger och  utmanade  de  förbundna  härarna  till  öppet 
fältslag;  men  dessa  ville  ej  våga  något  sådant  mot 
en  skicklig,  modig  och  förtvinad  fiende,  hvilken  också 
utan  strid  skulle  inom  några  veckor  nödgas  gifva  si,g 
till  fånga.  Så  blef  Stenbock  mer  och  mer  tillbaka- 
drifven  och  innestängd  på  sin  hallo.  Han  befarade 
nn,  att  till  följe  af  svenskarnas  motgångar  skulle  ad- 
ministratorn  och  Görtz  ändra  tänkesätt  och  stänga 
Tönningen.  Han  skyndade  derföre  att  begagna  den 
gifna  tillåtelsen  och  begärde  inträde  till  en  början  för 
blott  fyra  regementer'.  Wolf  prutade  emot;  men  ändt- 
ligen  den  3  Februari  blelvo  nämnde  troppar  i  fästnin- 
gen insläppta.  Det  var  hög  tid.  Stenbocks  farhågor 
besannades.  Man  hörde  ingenting  af  den  väntade  tur- 
kiska här,  som  under  Karl  skulle  anrycka;  och  Sten- 
bocks och  Sverges  framtid  blef  mer  och  mer  dyster. 
Då  vände  Görtz  återigen  kappa  och  sinne.  Han  be- 
slöt låta  Stenbock  falla  och  söka  derigenom  vinna 
eller,  rättare  sagdt,  bibehålla  Danmarks  och  de  för- 
bundnas vänskap.  Han  skickade  Stambke  till  Tönnin- 
gen med  ett  bref,  hvarufi  Kristian  August  strängeligen 
toefallte  Wolf  att  vid  lif,  ära  och  gods  icke  på  något 
villkor  insläppa  svenskarna.  Vi  draga,  bette  det  nu, 
vi  draga  till  eder  det  förtroende,  att  i  icke  läten  locka 
eder  af  något  slags  bref,  som  man  sagt  oss  vara  från 
hans  durchlauchtighet  unga  hertig  Karl  Fredrik  i 
denna  sak  ankommet,  hiildst  han,  såsom  ännu  omyn- 
dig, icke  har  rätt  att  derom  besluta.  Lyckligtvis  blef 
Stambke  på  sin  resa  något  hindrad  genom  förbunds- 
magternas   troppar    och  misstroende;    så    alt  han,  till 


84 

sin  liarui,  icke  framkom  till  Tönningen  förr  än  två  da- 
gar, sedan  de  första  svenska  regementerna  i  staden  in- 
ryckt. Tillika  både  Kristian  Angiist  befallt,  att  Stambke 
skulle  få  fritt  tillträde  till  dervarande  arkiv,  som  det 
hette,  för  att  uppsöka  några  gamla  bref;  raen  som 
man  trodde,  för  att  borttaga  alla  papper,  som  kunde 
pä  något  sätt  röja  det  falska  spel,  Kristian  August 
och  Görtz  hade  i  denna  sak  bedrifvit.  Den  försigtige 
Wolf  visste  dock  att  gäcka  en  plan,  hvilkea  skulle 
hafva  blottställt  honom  sjelf  såsom  ensam  ansvarig  för 
svenskarnas  insläppande. 

Stenbock,  mer  och  mer  instängd,  förutsåg  omöj- 
ligheten af  att  kunna  till  strid  tvinga  och  än  mer  att 
kunna  besegra  den  mångdubbelt  starkare  fienden;  — 
omöjligheten  af  att  i  längden  finna  pä  den  lilla  halfön, 
eller  inom  Tönningens  murar,  underhäll  åt  sitt  folk; 
—  nära  nog  också  omöjligheten  af  att  sjöledes  be- 
komma hjelp,  emedan  tienderna  snart  besatte  med  sina 
troppar  Eiderns  utanför  liggande  bada  stränder,  och 
med  sina  fartyg  dess  utlopp.  Han  beslöt  våga  ett 
djerft  försök  att  slå  sig  igenom,  antingen  uppåt  Jut- 
land,  eller  nedåt  Tyskland.  Först  vände  han  sig  norr 
ut;  men  blef  genast  tillbakadrifven.  Dä  beslöt  han  gå 
ät  söder.  Farkostar  och  brovirke  blefvo  i  hemlighet 
anskaflTade;  hvarpå  under  en  mörk  vinternatt  några 
troppar  sattes  öfver  Eidern.  De  andra  skulle  genast 
följa  efter  och  derpå  skyndsamt  tåga  söderut,  innan 
de  kunde  hinnas  af  fienderna,  som  stodo  norr  om 
Eiderns  och  Trenns  vattendrag.  Förslaget  var  sä  väl 
uttänkt  och  utfördi,  som  omständigheterna  tilläto.  Men 
när  första  delen  af  tropparna  kommit  öfver,  uppstod 
en  så  häftig  storm,  att  de  andra  ej  kunde  följa 
efter.  Ovädret  fortfor  i  två  dagar  och  så  häftigt,  att 
det  alldeles  hindrade  öfverskeppningen.  Emellerlid 
flngo  fienderna  underrättelse  om  rörelsen  och  drogo 
sina  troppmassor  ät  den  sidan.  Ett  ständigt  regnande 
gjorde  ock  vägarna  utomordentligt  svåra.  Företaget 
misslyckades.      Det    var,    som    sjelfra    naturkrafterna 


85 

sainmausvurit  sig  till  SteobocRs  förderf.  Motviiid  för- 
orsaiiade  den  första  fraktflottaus  olycka  vid  Riigea 
och  den  andras  återkastande  iiil  svenska  kasten.  In- 
lallet  på  Fyen  hindrades  af  mildvinter,  och  återtåget 
offer  Eidern  af  rego  och  rasande  stormar. 

Förbuodsmagterna  och  i  synnerhet  Danmark  togo 
mycket  illa.  att  Tönningeu  öppnat  sina  portar  för  Sten- 
bock. De  började  derfijre  handtera  holsteinska  län- 
derna tämligen  hårdt  och  hotade  med  än  värre.  Detta 
oroade  Görlz  och  Kristian  August  sa  mycket  mer, 
som  man  vid  denna  tid  fick  underrättelse  om  kalaba- 
liken  vid  Bender,  i  följe  af  hvilken  man  ansåg  Karl 
vara  alldeles  förlorad.  Med  ökad  ifver  sökte  derföre 
Kristian  August  och  Görtz  återvinna  Danmarks  för- 
troende och  ynnest.  De  försäkrade  sig  vara  alldeles 
oskyldiga  till  Stenbocks  insläppande  i  Tönuingen  och 
påstodo,  att  Wolf  blifvit  narrad  genom  ett  falskt  bref. 
Kristian  Angust  skref  också  i  hemlighet  till  samme 
Wolf  och  bad  denne  åtaga  sig  felet,  och  lofvade  fram- 
tida ersättning;  gjorde  honom  också  kort  derefter  till 
general-major.  Görtz  infann  sig  personligen  hos  ko- 
nung Fredrik.  Mellan  dem  afslöts  en  slags  öfverens- 
kommelse.  Görtz  lofvade  öfvertala  Stenbock  att  ut- 
rymma Tönningen,  hvaremot  Fredrik  lofvade  återställa 
de  holsteinska  länderna  åt  hertigliga  hnset.  Görtz 
reste  till  Tönningen  och  sökte  uppgöra  en  sådan  för- 
likning: men  man  kom  ej  öfverens  om  villkoren.  An- 
dra säga.  att  han  hemligt  eggade  Stenbock  till  ytter- 
ligare motstånd.  Tillika,  och  för  att  skydda  Kristian 
August  mot  alla  efterräkningar,  begärde  han  af  Wolf 
att  älerbekomma  de  bref  och  handlingar,  genom  hvilka 
denne  blifvit  lockad  och  befalld  att  öppna  Tönningen 
för  svenskarna.  Enligt  somliga  berättelser,  har  Wolf 
vägrat,  hvarpå  någon  Görtz"  handtlangare  skall  hafva 
sökt  stjäla  bort  samma  papper;  men  tagit  orätt  kof- 
fert. Andra  säga,  att  Wolf  utlemuade  berörde  hand- 
lingar; men  att  han  af  försigtighet  redan  förut  tagit 
af  desamma  kraftigt  bestyrkta  afskrifter. 


Oin  samtidiga  berättelser  äro  pålitliga,  har  Görtz 
nu  och  samtidigt  fört  följande  hvarandra  motsatta  un- 
derhandlingar; för  det  första  med  Stenbock,  h vilken 
han  sade  sig  vilja  rädda  ur  trängseln ;  —  för  det  an- 
dra med  Frankrike  och  Holland,  hvilka  han  afrådde 
från  försöken  att  bjelpa  Stenbock;  —  för  det  tredje 
med  Danmark  om  att  locka  Stenbock  från  Tönningen; 
—  för  det  jjerdc  med  Karl,  hos  hvilken  han  förtalade 
Stenbock;  och  för  det  femte  med  tsaren,  nämligen,  att 
denne  skulle  förmäla  en  bland  sina  döttrar  med  hertig 
Karl  Fredrik,  m.  m.  I  sanning!  det  tyckes,  som  slika 
stämplingar  varit  för  Görtz  hans  andra,  kanske  hans 
egentliga  natar.  Han  företog  dylika  så  ofta,  sa  onö- 
digt, och  stundom  så  till  men  både  för  sig  sjelf  och 
för  sin  furste,  att  han  synes  hafva  varit  dertill  drifven, 
icke  blott  af  en  slug  och  samvetslös  egennytta,  ntan 
ock  af  ett  lynne,  som  lefde  och  hade  sin  lust  i  dylika 
företag,  och  det  blott  och  bart  för  deras  egen  skull. 
Väl,  om  det  rykte  vore  ogruudadt,  som  påstod,  att 
han  skickade  till  besagde  Wolf  ett  förfalskadt  bref 
från  Kristian  August,  en  befallning,  att  låta  genast  i 
fängelset  afrätta  den  af  Görtz  fruktade  Wedderkop. 
I  sitt  försvar  inför  svenskarna  påstod  sedermera  Görtz, 
att  han  ej  hade  allvar  med  denna  befallning;  men  att 
han  lät  med  flit  utsprida  ryktet  om  någon  ting  sådant, 
för  att  dermed  afskrämma  förbundsmagterna  från  hvarje 
häftigare  angrepp  mot  Stenbock.  Sannt  eller  osaunt, 
är  det  Görtz  likt.  Befallningen  blef  emellertid  icke 
verkställd. 

Slingringarna  medförde  sin  vanliga  verkan.  Ehuru 
slugt  och  hemlighetsfullt  gjorda,  blefvo  de  slutligen 
upptäckta,  hvarpä  förbundsmagterna  förklarade,  att  de 
icke  gerna  såge  Görtz  längre  dellaga  i  underhand- 
lingen. 

Emellertid  blef  Stenbock  mer  och  mer  bragt  i 
trängsel  och  förlägenhet.  Naturligtvis  hade  han  län- 
gesedan skrifvit  till  svenska  regeringen  och  begärt 
lijelp.     Rådet    förklarade    sig    ingenting    högre    önska. 


87 

En  del  af  dess  bemödanden  i  sädau  väg  äro  redan 
berättade.  Andra  aterstä.  Nils  Gyllenstierna  mente, 
att  19,000  man  borde  utskiclvas  till  Wismar  för  att 
taga  Stenbock  till  lijelp.  ')  Men,  livar  finna  medel  ocb 
folk?  och  linr  hinna  skaffa  dem  till  Stenbock  nu  i  Mars 
eller  sednast  i  April  manad?  Amiral  Lewenhaupt  i 
Göteborg  ville  redan  i  Februari  skicka  till  Tönningen 
några  fregatter  med  undsättning.  Men  hans  matroser 
hade  under  förra  sommaren  blifvit  tagna  till  Karls- 
krona för  att  möjliggöra  Stenbocks  dä  verkställda  öf- 
verskeppning  till  Tyskland.  Lewenhaupt  ville  nu  få 
dem  åter  för  nämnde  plans  skull,  och  rådet  biföll. 
Men  gamle  Wachfmeister  satte  sig  bestämdt  deremot. 
Förmodligen  ansåg  han  dem  vara  i  Karlskrona  oum- 
bärliga för  öfverskeppandet  af  de  troppar,  som  Karl 
befallt  våren  1713  sändas  till  Pommern.  Gustaf  Cron- 
hielm,  hvilken  i  detsamma  blef  satt  till  högste  nppsy- 
Dingsman  öfver  flottan,  åtgjorde  slutligen  saken  me- 
delst befallning  att  ifrågavarande  båtsmän  skulle  skic- 
kas till  Göteborg.  Men  det  var  numera  för  sent;  -) 
och  om  äfveu  några  fregatter  hunnit  rustas  i  ord- 
ning och  afsegla,  ho  vet.  om  de  kunnat  någonting 
uträtta. 

Medan  Stenbock  var  i  detta  betryck,  holade  fien- 
derna både  Finnland  och  Pommern.  Det  utmattade 
Sverge  mägtade  ej  försvara  sig  sjelft  mot  så  öfver- 
lägsua  krafter,  än  mindre  sända  Stenbock  tillräckligt 
understöd.  Rådet  sökte  fördenskull  öfvertala  Karl,  att 
för  sistnämnde  ändamål  begära  lijelp  af  andra  stater. 
Förmodligen  har  han  sä  gjort.     Men  ännu  i  Maj  1713 


')  Rådsprot.  d.  3  Mars  1713. 

*)  Riksark.    Miillerns  bref.    Leijonstedt  till  Miillern  d.  17 
April  1713. 

Dansk.  min.  br.  d.  15  Juli  1713,  der  det  säges,  att 
Wachtmeister  hade  för  detta  fel  blifvit  anklagad,  sa  framt 
ej  Stenbocks  ovänner  honona  skvddat. 


88 

hördes  han  påstå,  att  Stenbock  icke  sväivade  i  nägoD 
större  fara,  utan  kunde  ännu  längre  försvara  sig.  Rå- 
det i  Stockholm  tog  ej  saken  sä  lätt;  utan  vände  sig 
redan  i  början  af  året  till  några  vänskapliga  magter 
med  anhållan  om  biträde.  Svenska  sändebuden  i  främ- 
mande land  utvecklade  liärutinnan  mycken  och  he- 
drande verksamhet.  I  Tyskland  arbetade  för  sådant 
ändamål  Maurits  Veilingk;  ')  i  London  likaså  Karl  Gyl- 
lenborg. Engelsmännen  hade  väl  blifvit  uppretade  öf- 
Ter  de  svenska  kaperierna,  och  ville  ej  heller  stöta 
sig  med  tsaren.  Dock  var  Gyllenborg  nära  att  öfver- 
tala  dem  skicka  en  hjelpflotta  till  Östersjön.  Men  i 
detsamma  kom  underrättelsen  om  kalabalikeu  vid  Ben- 
der,  hvarefter  engelska  hofvet  ej  mer  ville  blanda  slff 
i  Sverges  angelägenheter.  Gyllenborg  lyckades  dock 
att  på  enskild  väg  hyra  fem  skepp,  hvilka,  lastade 
med  iifsmedel,  afskickades.  Men,  anlända  till  utloppet 
af  Eidern,  funno  de  detsamma  af  fienden  så  tillspär- 
radt,  att  de  måste  med  oförrättadt  ärende  vända  hem 
igen.  —  Äfven  i  Holland  hade  svenska  sändebuden 
fått  några  förrådsskepp  i  ordning,  hvilka  redan  i  Mars 
afseglade  till  samma  ort;  men  blefvo  pä  vägen  af  dan- 
skarna nppbragta.  iSär  svenskar,  holländare  och  en- 
gelsmän klagade  häröfver,  åberopade  danskarna  sam- 
ma grundsats,  som  Karl  1711  i  afseende  pä  lifT-  och 
estländska  hamnarnas  stängning.  -)  Det  oaktadt  utru- 
stades i  Holland  en  ny  förrådsflotta,  ämnad  till  Sten- 
bocks hjelp.  Men  den  blef  ingen  gång  afskickad,  an- 
tingen att  holländska  regeringen  dess  utseglande  för- 
bjadit;  —  eller  att  den  ej  kunde  erhålla  påräknadt 
skydd  af  fregatter  från  Göteborg;  —  eller  att  Veliiugk 
ej  kunde  gifva  redrarna  säkerhet  mot  möjliga  förlu- 
ster. —  I  Frankrike  arbetades  för  samma   mål   genom 


')  Några  säga  dock,  att  Veilingk  tvärtom  sökt  störta  Sten- 
bock och  lörslört  en  del  at  de  penningar,  som  bort  till 
dennes  bjelp  anrändas. 

')  Se  a*.  liS 


89 

Erik  Sparre  och  Crooström.  Konaug  Ludvig  hade  redan 
lemoat  Sverge  200,000  riksdaler,  som  gåfva  eller  iån, 
och  tillika  lofvat  hesolda  6,000  ineckleiibargare,  hvilka 
skalle  föreDa  sig  ined  och  understödja  Stenbock.  Här- 
om förde  Frankrike  hemliga  underhandlingar  med  Prens- 
seu  och  Mecklenburg.  Men  när  man  sedermera  fick 
underrättelse  om  kalabaliken  och  om  Stenbocks  nästan 
hjelplösa  belägenhet,  drog  sig  Ludvig  tillbaka  och  lof- 
vade  i  stället  blott  6,000  tunnor  säd  till  hjelp  ät  den 
sistnämnde.  ')  Medel  för  dessas  öfverskeppaode  lyc- 
kades svenska  sändebuden  anskaflfa  hos  den  rika  pa- 
risaren Högger;  men  när  allt  var  för  afseglingen  fär- 
digt, flck  man  veta,  att  Stenbock  nödgats  dagtinga 
och  lemna  Tönningen. 

Innan  vi  beskrlfva  denna  sorgliga  tilldragelse , 
torde  sammanhanget  fordra  en  utförligare  framsiäll- 
uiDg  af  ett  samtidigt  och  vigtigt  ämne,  nämligen: 


SJCTTONDE    KAPITLET. 

OENIGHETEN   MELLAN   RÅDET   OCH    STENBOCK    1712 
OCB    1713. 

Som  orsak  till  denna  bedröfliga  företeelse  uppgif- 
ver  man  vanligtvis  rådets  afuud,  egennytta,  illvilja. 
Alt  dessa  känslor  hos  några  och  i  någon  man  före- 
/onnits,  är  också  troligt,  nästan  säkert.  Felet  låg 
dock  till  en  del  äfven  hos  Stenbock  sjelf.  Jemnte 
förnamn  och  många  lysande  egenskaper,  tyckes  han 
efter  sin  utmärkte  morbror,  Magnus  Gabriel  De  la 
Gardie.  hafva  ärft  några  äfven  mindre  lyckliga  anlag. 
Som  sådana  räkna  vi  främst  en   stor  läUhtt  all   upp- 


-)  Uppsal.    Diplomat.  Annaler. 


90 

göra  planer  och  att  för  sig  och  andra  dölja  svårighe- 
terna vid  verkställandet.  Man  jemuföre  Stenbocks  glada 
förhoppningar  om  det  tyska  fälttåget  med  t.  ex.  De 
la  Gardies  beräkningar  för  statsverket  1669,  ')  o.  s.  v. 
Andra  likheten  bestod  i  en  misstänh samhet,  som  lätt 
och  ofta  trodde  sig  omgifven  af  fiender  och  stämplande 
afundsmän.  Så  har  verkligen  Stenbock  med  eller  ntan 
skäl  betraktat  många  sina  ryktbaraste  samtidingar,  en 
Nils  Gyllenstierna,  Arvid  Horn,  Kar!  Piper,  Hans  Wacht- 
meister,  Maurits  Vellingk,  Görlz.  Fabrice  m.  ti.  Tredje 
likheten  var  en  ömtålighet,  som  vid  hvarje  motgång, 
vid  hvarje  förnummet  tadel  eller  vanrykte  äflades  med 
att  uppsätta  och  kringsända  försvarsskrifter,  -)  i  hvilka 
han  vanligtvis  sköt  skulden  på  andra.  •')  Man  finner, 
att  Stenbock  redan  i  början  af  1712  och  sedermera 
allt  fortfarande  har  i  bref  till  konungen,  till  rådet  och 
till  enskilda  personer  framkastat  hvarjehanda  förebrå- 
elser än  mot  den  ena,  än  mot  den  andra,  hvilka,  om 
ock  till  någon  del  sanna,  nödvändigt  måste  reta  sin- 
nena. Fjerde  likheten  var  en  stor  hiinsliyhet  för  gunst 
eller  ogunst,  *)  hvadan  Stenbock  saknade  den  kraft 
och  den  sjelfständighet,  som  vågar  att  i  strid  mot 
magteus  eller  mängdens  tycken  både  följa  och  försvara 
sin  egen  öfvertygelse.  Så  länge  Stenbock  visste  sig 
handla  enligt  konungens  bestämda  vilja,  var  han  också 
sjelf  bestämd,  djerf,  oförskräckt.  Men  så  snart  han 
kände  sig  utan  detta  stöd.  begynte  han  vackla.  När 
man  föreslog  en  för  fäderneslandet  nyttig,  men  för 
Karl  misshaglig,  åtgerd.  vågade  ej  Stenbock  ensam 
och  på  eget  bevåg  vidtaga  och  sedermera  vidhålla  den. 
1  förra  fallet  förskansade  han  sig  bakom  andras  med 
svart  på  hvitt  gifna  rådslag;  och  i  sednare  fallet,  och 


')  Se  13.  148,  \\9. 
=)  Se  19.  <23,  m.  fl. 
^)  Se  1».  tt7. 
')  Se  1».  -149,    120. 


Där  koDQngen  blef  missnöjd,  dristade  ej  Stenbock  for- 
svara, hvad  hau  efter  bästa  öfvertygelse  tänkt  och 
gjort.  Och  Där  Karls  förslag  misslyckades,  våarade 
ej  Stenbock  uttala  den  sanoingen,  att  orsaken  låg  i 
förslagens  egen  äfventyrligtiet  eller  omöjlighet;  utan 
anklagade  i  stället  andra  och  i  synnerhet  det  .af  ko- 
nungen redan  förat  illa  ansedda  rådet. 

Men,  såsom  vi  förut  anmärkt,  äfveu  rådsherrarna 
Jedo  af  samma  svaghet;  i  synnerhet  efter  de  skra- 
por, med  hvilka  konungen  1711  och  1712  agat  deras 
motsträfvighet.  Säkert  är,  att  de  flesta  bland  dem 
inom  sig  gerua  sägo  Stanislai  afsägelseförslag,  tåget 
till  Mecklenburg  och  det  derstädes  ingångna  stille- 
ständet.  Men  de  visste  ock,  att  Karl  var  missnöjd, 
och  mycket  missnöjd  med  alla  tre  åtgerderoa.  Ovä- 
sta, genom  de  stränga  bannebrefyen,  vågade  förden- 
skull ej  heller  dessa  herrar  att  numera  öppet  erkänna 
och  försvara  nämnde  sin  öfverlygelse.  Ungefär  pä 
samma  sätt  som  Stenbock,  sökte  också  de  att  mot 
konungens  misshag  förskansa  sig  bakom  några  här 
och  der  i  rådsprotokollerna  insatta  ord  och  betänkan- 
den;  ena  gången,  att  man  framför  allt  borde  lyda  ko- 
nungens föreskrifter;  en  annan  gång,  att  man  borde 
lemna  Stenbock  fria  händer;  en  tredje  gång,  att  man 
ogillade,  det  han  vägat  mot  konungens  befallning  gå 
till  Mecklenburg  och  afsluta  stilleståndet,  m.  m.  Så 
djupt  hade  Karl  den  elftes  envälde  och  Karl  den  tolf- 
tes oböjliga  vilja  nedkufvat  modet  hos  till  och  med 
sädana  män  som  Fabian  Wrede,  Arvid  Horn  och  Mag- 
nus Stenbock. 

Emellertid  råkade  båda  parterna  härigenom  i  en 
falsk  ställning,  så  väl  till  konungen  som  till  hvar- 
andra. 

Först  till  konungen.  Genom  ett  låtsadt  instäm- 
mande i  hans  åsigter,  sökte  hvardera  sidan  vinna  nåd 
inför  hans  ögon.  Men  dessa  ögon  voro  skarpa  och 
genomskådade  snart  och  fullständigt  både  den  ena  och 
andra.     Följden  blef,   att  Karl   vände   sin  välvilja   och 


92 

sitt  (örtroende  från  båda  dessa  i  sjelfva  verket  sven- 
ska partier,  och  öfverlemDade  sig  mer  och  mer  åt  nt- 
länduingarna,  en  Fabrice,  Grothusen,  Poniatowski,  von 
der  Natb,  m.  fl.,  anförde  af  Görtz;  om  hviiket  allt 
mera  framdeles. 

Partierna  kommo  i  en  falsk  ställning  också  till 
hvarandra.  De  hyste  numera  begge  två  samma  äsig- 
ter,  men  vågade  ingendera  vidkännas  dem.  I  stället 
för  att  gemensamt  bekämpa  konungens,  hvilka  de  verk- 
ligen gemensamt  ogillade,  förnekade  de  sin  Öfverty- 
gelse  och  bekämpade  hvarandra;  allt  detta  för  att 
ställa  sig  in  hos  samma  konung.  De  måste  hvar  för 
sig  tydligen  inse,  att  hufvudorsaken  till  motgångarna 
var  ingen  annan  än  Karl  sjelf,  som  af  både  Stenbock, 
rådet  och  fäderneslandet  fordrade  omöjligheter.  Men 
denna  sanning  vågade  ingen  bland  dem  uttala;  derföre 
sökte  hvarje  parti  rädda  sig  sjelft  genom  att  pä  det 
andra  kasta  skulden  till  misslyckandet  af  företag, 
hvilka  redan  i  sig  sjelfva  måste  misslyckas.  Denna 
oärlighet,  ömsesidigt  och  klart  insedd,  var  troligtvis 
rätta  orsaken,  hvarför  de  olika  politiska  åsigterna  öf- 
vergingo  till  inbördes  ovilja;  och  vi  komma  nu  till  det 
sätt,  hvarpå  denna  sednare  trädde  i  dagen. 

Anländ  till  Rugen  hösten  1712,  såg  Stenbock 
snart  sina  förhoppningar  pä  en  lycklig  utgång  försva- 
gade, nästan  försvunna.  ^)  Hans  var  väl  äran  af  att 
hafva  genomdrifvit  och  möjliggjort  detta  fälttåg.  Men 
hans  skulle  ock  blifva  vanäran,  om  det  misslyckades,  — 
om  de  stora  åt  Stockholms-boarna  glfna  löftena  gäc- 
kades. Och  en  sådan  utgång  kunde  numera  tämligen 
tydligt  förutses.  Stenbock  uppsatte  dä  en  till  alla 
redliga  svenska  landsmän  och  medbröder  ställd  för- 
svarsskrift af  innehåll,  att  orsaken  till  InträlTade  och 
framtida  olyckor  låg  förnämligast  deruti,  att  man  i 
flere  punkter  icke  följt  Stenbocks  råd.  Men,  att  man 
dels   för  landets  fattigdom   icke   kunnat,   och   dels  till 

')  Se  sid.  34. 


93 

åtlydoad  af  konungeas  föreskrifter  icke  fått  följa  dessa 
Stenbocks  råd;  liärom  nämndes  icke  ett  ord.  Än  min- 
dre kunde  eller  ville  Stenbock  erkänna,  hvad  han  då 
måhända  begynte  inse,  nämligen,  att  hela  företaget 
var  i  sig  sjelft  ett  ytterst  djerft  vågstycke,  hvilket, 
enligt  hvad  rådet  föresagt,  näppeligen  kunde -lyckas. 
Stenbock  yttrade  i  stället,  atl  man  af  missgunst  och 
afund  offrade  oskyldigt  blod  och  blottställde  riket  för 
neslig  undergång.  Härutinnan,  tillade  han,  är  jag 
ingalunda  tällande.  Men  för  Guds  och  min  konungft 
dom  skall  den  ställas,  som  ej  ment  sin  konung  sä  väl 
som  jag,  utan  föraktat  faran  och  med  afund  betrak- 
tat och  som  onyttiga  förkastat  mina  helsosamma  råd 
och  påminnelser.  Med  denna  försäkran  öfverlemnar 
jag  mig  och  mitt  rykte  i  kongl.  majestäts  och  alla 
redliga  svenska  landsmäns  omdöme  och  försvar  mot 
de  illviljare,  som  kanske  glädja  sig  åt  konungens,  fä- 
derneslandets och  min  olycka,  och  som  derföre  med 
flit  utmålat  svårigheten  att  samlo  penningar  och  ut- 
rusta flottan  såsom  helt  och  hållet  oöfvervinnerlig : 
ehuru  jag  med  Guds  nåd  och  kongl.  majestäts  trogna 
undersåtares  ömhet  förmått  bringa  saken  till  verk- 
ställighet. Så  bitter  och  mördande  var  Stenbocks  an- 
klagelse, visserligen  uttalad  i  allmänna  ordalag;  men 
sä  ställd,  att  läsaren  lockades  lämpa  den  på  regerin- 
gen i  Stockholm. 

Denna  regering  bestod  at  sådana  män,  som  Fa- 
bian Wrede,  Arvid  Horn,  Karl  och  Nils  Gyllenstierna, 
samt  de  konungska  herrarna  Tessin  och  Gustaf  Croo- 
hielm,  m.  fl.  Hafva  de  månne  förtjenat  sådana  beskyll- 
ningar? Vi  tro  det  icke.  Att  Nils  Gyllenstierna  hyst 
ovilja  mot  Stenbock  och  äfven  motarbetat  några  hans 
planer,  det  tyckes  vara  säkert;  men  icke,  att  delta 
sednare  skedde  mot  bättre  vetande  och  af  illvilja. 
Gyllenstiernas  äsigt  blef  ju  af  utgången  bekräftad? 
Mot  Arvid  Horn  yttrades  ock  dylika  Fnisstankar.  Men 
nr  den  tidens  handlingar  har  för  desamma  ej  ringaste 
bevis    blifvit    framlaggdt.     Tvärtom    heflnnes,    att    han 


94 

under  åren  1710—1712  ofta  berömt  Stenbock  och 
sökt  nnderstödja  dess  alsigter.  Det  var  också  jäst 
Arvid  Horn  och  Niis  (lyllenstierna,  som  våren!  1712 
i  Wadstena  öfvertalade  Stenbock  att  resa  till  Stock- 
holm och  söka  {?enoui  sitt  personliga  anseende  och 
sin  vältalighet  anskafTa  medel  till  det  stora  företagel. 
De  liksom  hela  rådet  sökte  ock  med  egna  betydliga 
bidrag  understödja  planen,  och  att  svårigheten  vid  nö- 
diga medels  anskaffande  var  en  verklighet  och  icke 
en  dikt,  blef  vid  andra  tillfällen  af  Stenbock  sjelf  er- 
kändt,  och  ådagalades  på  det  tydligaste  genom  de 
inånga  upproriska  rörelser,  som  i  landet  föreföllo. 

Huru  kunde  då  Stenbock  framkasta  dylika,  till 
största  delen  ogrundade  beskyllningar?  Flere  orsa- 
ker dertill  äro  redan  omtalade;  t.  ex.  partinitel,  miss- 
tänksamheten, den  tilltagande  sjukligheten,  de  svikna 
förhoppningarna,  de  hotande  olyckorna,  oron  för  det 
blifvande  ansvaret;  hvilka  omständigheter  tillsammans 
uppjagade  inbillningskraften  och  störde  sinnets  jemn- 
vigt.  Ännu  ett  skäl  förefinnes.  Rådet  hade  länge 
och  envist  motsatt  sig  det  tillämnade  pommerskt- 
polska  fälttåget  och  förutsagt  dess  olyckliga  utgång. 
Stenbock  kunde  alltså  med  skäl  misstänka  olyckspro- 
letens  tillfredsställelse  öfver  att  hafva  varit  sannspådd. 
Men  han  hade  derföre  ej  rättighet  att  tyda  den  som 
en  glädje  öfver  sjelfva  olyckan;  än  mindre  att  skicka 
eu  sådan  tydning  ut  bland  allmänheten.  Möjligt,  ja 
troligt  är,  att  man  här  och  der  anställt  måhända  gäc- 
kande jemnförelser  mellan  Stenbocks  lysande  löften 
och  de  derpå  följande  sorgliga  verkligheterna.  Men 
löga  troligt  är,  att  någon  svensk  man  velat  dessa 
sednare  framkalla  eller  kunnat  öfver  dem  känna  någon 
glädje. 

Ofvannämnde  bref,  skrifvet  af  Stenbock,  svenska 
folkets  gunstling,  skulle  emellertid  väcka  stort  uppse- 
ende, reta  allmänheten,  nedsätta  rådet  och  således 
öka  villervallan.  Stenbock  har  måhända  insett  detta 
och  fördröjt  brefvets  afsändande.     Det  var  skrifvet  den 


95 

18  September  1712;  men  tycks  ej  hafva  lörr  äu  lån^l 
efteråt  kommit  till  Stockholm.  Mäliäurta  Lar  Stenbock 
detsamma  icke  afsklckat  förr  än  sednare  pä  bösteD, 
(lä  hao,  förtvinad  ufver  den  andra  troppsändnin^ens 
uteblifvande  ocb  okunnig  om  verkliga  orsakerna,  trodde 
och.  öppet  påstod,  att  afiindsmännen  hindrat  ntrustnin- 
gen  för  att  dymedelst  hindra  Stenbock  frän  att  vinna 
nya  utmärkelser.  Till  dessa  dystra  inbillningsfoster 
kom  sedermera  Karls  onäd.  minnet  af  Altonas  brand 
och  ntsigten  att  med  sina  troppar  blifva  i  Tönningen 
tillfängatagen.  Retligheten  och  misstankarna  växte, 
och  den  1  Mars  1713  skref  han  till  sin  kamrer  ')  ett 
bref  i  ungefär  samma  anda,  som  det  nyss  anförda. 
Deri  omtaltes.  huru  flere  personer  önskat  Stenbocks 
ofärd:  —  huru  denne  skulle  dö  med  de  Filistéer; 
men  i  döden  ropa  hämnd!  öfver  dem,  som,  vallat 
olyckan ;  —  likaså  huru  Stenbocks  hktd  skulle  tränga 
fjenom  skyn  och  nedkalla  Guds  rättvisa  straff.'-)  Detta 
bref  spriddes  i  mänga  afskrifter.  sä  i  hnfvudstaden, 
som  pä  landet  och  lästes  i  sällskaper  och  pä  käll- 
rar,  beledsagadt  af  anmärkningar,  högst  särande  för 
rådet  och  i  synnerhet  för  Horn  och  Nils  Gyllenstierna. 
Nu,  sade  mänga,  nu  hafra  dessa  herrar  fatt  sin  vilja 
fram  till  Stenbocks  och  till  konungens  förderf.  Rådet 
härmades  djupt;  kanske  ej  mindst  derföre,  att  det  fick 
jost  vid  samma  tid  frän  Stenbock  ett  bref  af  vänskap- 
ligt innehåll,  hvari  han  bad  Gud  välsigna  deras  excel- 
lenser till  både  kropp  och  själ,  och  anförtrodde  i  de- 
ras benägna  skydd  sin  hustru  och  sina  barn.  Kam- 
reraren betygade  ock  vid  sin  själs  salighet,  att  Sten- 
bock med  ofvannämnde  anklagelser  icke   menat  rådet. 


')  Troligen  Blackstadius,  hvilken  -1716  —  1718  förvaltade 
Stenbocks  egendomar  kring  Stockholm,  och  från  hvilken 
finnes  i  Thorsjö  Arkiv  en  mängd  bref  till  Stenbocks 
grefvinna. 

^)  En  afskrift  at  brefvet  till  Blackstadius.  dat.  den  i  Mars 
»7 1 3,  finnes  pS  Brokind. 


06 

De  skulle  inähäoda  syfta  pä  Görlz  och  Vellingk.  Men 
Horn  svarade:  y»^  lemnar  derhän,  hvilken  person  grefve 
Stenbock  vill  hafva  ansedd  såsom  vållande  till  hans 
och  härens  undergång.  Säkert  är  dock,  att  genom 
hans  bref  har  rådet  blifvit  bland  stadens  borgerskap, 
kanske  ock  bland  landets  allmoge,  mycket  nedsvärtadt: 
och  att  i  synnerhet  jag  och  min  svärfader  fått  upp- 
bära de  svåraste  beskyllningar ;  ehuru  ingen  bland  oss 
haft  någon  ovänskap  mot  grefve  Stenbock.  Jag  bedy- 
rar mig  i:ara  alldeles  oskyldig  till  dessa  anklagelser. 
Alla  rådsherrarna  frikände  Horn  och  Gyllenstierna. 
Tessin  sade:  jag  vill  heligt  bedyra,  att  grefve  Horn 
icke  har  någon  del  i  grefve  Stenbocks  olycka.  Vi  uti 
rådet  hafva  i  sanning  till  den  sednares  räddning  gjort 
allt,  hvad  göras  kunde;  och  kanske  än  mer,  då  vi 
nämligen  sista  gången,  för  att  skaffa  honom  undsätt- 
mng,  läto  imra  flottor  löpa  ut  pä  hafvet  till  och  med 
under  den  svåraste  årstiden.  Horn  ville,  att  rådet 
skulle  ulgifva  en  försvarsskrift  och  en  vederläggning 
af  Stenbocks  beskyllningar  och  sedermera  låta  från 
predikstolarna  alltsammans  uppläsas.  ')  Huruvida  detta 
^  skedde,  veta  vi  icke  och  tro  det  knappt.  Men  i  följe 
af  Stenbocks  anklagelseskrifter,  blef  rådet  mot  honom 
ganska  ovänligt  stämdt  och  sökte  äfven  å  sin  sida 
skydd  och  gunst  hos  Karl  genom  att  ogilla  Stenbocks 
oftanämnda  mot  konungens  vilja  stridande  åtgerder. 
Horn,  som  i  sitt  hjerta  så  djupt  afskydde  och  som 
med  sina  ord  så  ofta  och  så  djupt  fördömde  polska 
kriget;  denne  Horn  hördes  nu  våren  1713  i  sittande 
råd  tadla,  att  Stenbock  gick  till  Mecklenburg,  i  stället 
för  att,  enligt  konungens  befallning,  gå  till  Polen.  -) 


')  Rådsprot.    Maj  1713. 

*)  Rådsprot.  d.  9  April  MM. 


97 


ÄDERTONDE    KAPITLET. 

STEiNBOCK    OCH    UÄREN    BLIFVA    TAGNA   TILl.   EaNCA. 

Vi  återväoda  till  TÖDningeri. 

BristeD  och  iiödcD  blefvo  derstädes  blaod  sven- 
skarna mer  och  mer  förfärlig.  BrännviD,  tobak,  kött 
och  fläsk  knnde  ej  mer  ät  soldaterna  anskaJTas;  icke 
ens  friskt  vatten;  ty  pä  värsidan  uttorkade  källorna 
och  manskapet  nödgades  hämta  sin  dryck  ur  Eiderns 
af  saltsjön  utspädda  böljor.  Mänga  hästar  både  redan 
förut  blifvit  af  brist  pä  foder  ihjälstuckna  och  bortka- 
stade; ty  folket  ville  i  början  icke  förtära  deras  kött. 
Mot  slutet  hölls  det  till  godo;  ehuru  tillredt  ej  mer 
med  salt.  utan  med  salpeterhaltigt  krut.  Sista  da- 
garna måste  bäde  soldater  och  officerare  i  ordets 
egentligaste  bemärkelse  lefva  vid  vatten  och  bröd;  och 
när  Stenbock  visade  sig  pä  gatan,  omringades  han  af 
krigare,  som  med  tårar  bädo  om  lifsuppehälle.  Stund- 
om hördes  ord,  sä  knölande,  att  de  tycktes  bada  upp- 
ror, och  många  rymde  öfver  till  fienden. 

Den  27  April  fick  Stenbock  underrättelse  om  ka- 
labaliken  och  tillika  Karls  ofvannämnde  bannebref  för 
stilleståndet  i  Mecklenburg.  Hans  sorg,  harm  och  för- 
1  villan  kunna  lätt  anas.  Allt  hopp  om  räddning  var 
förbi. 

Dä  Görlz  sökte  öfvertala  Stenbock  att  lemna  Tön- 
ningen,  hade  han  som  dertill  bevekande  skäl  gifvit  åt- 
skilliga förhoppningar:  bland  andra  den,  att  holstein- 
ska  hofvet  skulle  friköpa  och  nnderhälla  de  nr  fäst- 
ningen komna  svenska  tropparna.  .När  det  nu  blef 
fråga  om  verkställigheten,  ville  Görtz  befria  sig  öch 
sin  furste  frän  nämnde  förbindelse.  Under  allahanda 
svepskäl    afstyrkte    han    den    päbegynfa  underhandlio- 

Fryxells  Ber.    XXV.  7 


98 

gen  och  beiil  Steubock  fortsätta  lörsvaret  ännu  tre 
månader;  ehuru  Görtz  ganska  väl  visste,  att  Stenbock 
knappt  hade  lifsmedel  qvar  för  tre  dagar.  Stenbock 
blef  slutligen  öfver  detta  beteende  så  uppbragt,  att 
han  förklarade  nämnde  friherre  vara  en  samvetslös 
bedragare;  och  att  om  danska  konungen  kände  sanna 
förhållandet,  skulle  han  genast  lägga  Görtz"s  hufvud 
för  dess  fötter. 

Sedan  svenskarnas  alla  lifsmedel  voro  förtärda 
Dch  allt  hopp  om  undsättning  förbi,  nödgades  slutligen 
Stenbock  den  6  Maj  J713  dagtinga,  hvarefter  han  och 
hela  svenska  hären  tågade  ur  fästningen  och  lemnade 
sig  fångna  åt  danskarna.  Stenbock  var  under  dessa 
öfverläggningar  utom  sig  af  harm  och  förtvitlan,  skyllde 
olyckan  pä  Görtz  och  på  Vellingk,  och  hotade  stundom 
att  skjuta  sig  för  hufvudet. 

Wolf  med  holsteinska  besättningen  hade  stora 
förråd  i  behåll,  stannade  fördenskull  qvar  och  för- 
svarade ännu  i  åtta  månaders  tid  bemälte  Tönniogen. 
När  fästet  slutligen  den  9  Februari  1714  måste  också 
af  honom  öfvergifvas,  fick  danska  regeringen  i  sin 
hand  alla  de  papper,  samme  Wolf  hade  förvarat  till 
sitt  eget  urskuldande,  och  hvilka  tydligt  ådagalade  det 
falska  sätt,  hvarpå  Krislian  August  och  Görtz  hela 
tiden  gått  till  väga.  Nu  ansåg  sig  konungen  af  Dan- 
mark hafva  rättighet  att  fiendtligen  behandla  holstein- 
ska hertigdömet,  li vilket  ock  skedde.  Harmen  mot 
Görtz  steg  ända  derhän,  att  denne  ej  mer  fick  i  nå- 
gon slags  egenskaj»  visa  sig  vid  danska  hofvet,  hvar- 
jemnte  de  ofvannämnde  skrifterna  trycktes  och  utsprid- 
des  kring  hela  Europa. 

1  början  blef  Stenbock  af  danska  konungen  myc- 
ket väl  emotfagen.  lian  fick  behålla  sin  värja  och 
var  esomoftast  bjuden  till  hofvet;  ja  i  början  en  der- 
städes  nära  nog  sjelfskrifven  gäst.  Den  utmärkte 
mannens  qvicka  och  behagliga  umgängessätt  gjorde, 
att  Danmarks  konung  och  herrar  glömde  både  Hel- 
singborg   och    Gadebusch    och    till    och    med    Altona. 


99 

Man  har  llere  sägucr  om  oppträdeu  vitl  beniälte  fiol", 
hvilka  ådagalägga  både  Sleobocks  qvickbet  octi  deo 
nåd,  hvarined  han  omfattades. 

Villkoreu  vid  utfåget  från  Tönningen  innehöllo,  att 
svenska  tropparna  skulle  med  en  viss  samma  pennin- 
gar utlösas  och  sedermera  af  svenska  fartyg  hemföras. 
Genast  lät  Stenbock  den  bekante  artilleri-förbättraren 
Cronstedt  skynda  tiil  Stockholm  för  att  om  allt  detta 
underrätta  rådet.  Sorgen  blef  allmän  och  djup.  Vän- 
skapen mellau  Stenbock  och  rädsherrarna  var  väl  nn 
mera  förkolnad,  troligtvis  förvandlad  till  sin  motsats. 
Dock  gjorde  dessa  sednare  ganska  mycket  i  afsigt  att 
frälsa  honom  och  hären  och  på  samma  gång  foster- 
landet. Alla  åtkomliga  medel  tillgrepos,  och  Stock- 
holms borgerskap  erbjöd  serskildt  till  Stenbocks  lösen 
ö-,  andra  säga  8,000  riksdaler,  och  hopsköto  äfven 
iill  härens  befrielse  stora  summor.  ^)  Den  6  Maj  ut- 
rymde Stenbock  Tönningen.  och  redan  den  15  Juni 
voro  genom  folkets  uppoffringar  och  genom  rådets  och 
Gustaf  Cronhielms  bedrifvande  färdiga  2  fregatter  och 
16  fraktskepp  till  svenska  härens  hemförande  samt 
84,000  riksdaler  Hamburger- banko  till  dess  lösen. 
Under  den  tappre  Ehrenskiölds  befäl  anlände  fartygen 
i  slutet  af  Juni  till  Sieswig  för  att  mottaga  sven- 
skarna. Äfven  Görtz  erbjöd  sig  låna  Sverge  80,000 
riksdaler,  som  han  hade  att  fordra  af  sin  nu  mera 
missgynnare  konung  Fredrik  den  fjerde,  och  hvilka 
förmentes  kunna  gå  i  afräkning  på  den  lösen,  sven- 
skarna borde  utbetala. 

Men  det  tyckes  icke  hafva  varit  konung  Fredriks 
afsigt  att  låta  Sverge  återfå  en  här  af  10-  eller  11,000 
man  och  under  en  sådan  anförare  som  Magnus  Sten- 
bock. Det  sätt,  hvarpå  Danmark  nu  uppförde  sig, 
kan  icke  försvaras.  Svenska  fångarna  blefvo  illa  be- 
handlade,   och    dels   lockade,    dels    raed    vanvård   och 


•)  Thorsjö  Ark.    Blackstadius  Ull  grefyinnan  Stenbock  d. 
30  Maj  1713 


100 

niisshandliug  tvungna  att  taga  dansk  (jesist  antingen  i 
liären  eller  hos  allmogen.  Mänga  bland  dem,  fill  bör- 
den tyskar,  gjorde  det  gerna:  men  de  egentliga  sven- 
skarna endast  af  nöd  eller  tvang.  Det  säges  ock.  att 
Danmark  sålde  140  svenska  matroser  åt  Venedig  för 
att  användas  mot  turkarna.  ')  Stenbock  förbittrades, 
och  Velliugk  och  Ranck  greto  af  harm  både  öfver  be- 
handlingen ocli  öfver  de  hinder,  som  lades  i  vägen  för 
tropparnas  hemresa. '-)  Den  fordran.  Görlz  hade  hos 
konung  Fredrik,  ville  denne  sednare  icke  låta  gå  i  af- 
räkning,  utan  fordrade  reda  penningar.  För  under- 
hållet af  svenska  tropparna  uppgjordes  räkningar  sä 
dr>ga,  att  Danmarks  fordran  steg  till  öfver  164,000 
riksdaler,  hvarigenom  de  i  Stockholm  och  annorstädes 
hopskrapade  summorna  blefvo  otillräckliga.  Dessutom 
framkastades  Jlere  andra  hinder  och  srepskäl.  Ord- 
vexlingen.  oenigheten,  bitterheten  växte,  likaså  Dan- 
marks fordringar;  ty  underhållet  af  Stenbocks  folk  be- 
räknades stiga  för  hvarje  dag  till  1,000  riksdaler. 
Slutligen  började  svenska  regeringen  frukta,  alt  den 
danska  torde  bemägliga  sig  också  Ebrenskiöld  och 
dennes  skepp.  Derföre.  och  emedan  ingenting  kunde 
vinnas  genom  längre  dröjsmål,  fick  sistnämnde  herre 
befallning  att  återsegla  till  Karlskrona,  hvilket  dock  ej 
tyckes  hafva  skett  förr  än  i  medlet  af  November,  och 
i  och  med  delsamraa  vtjro  Stenbock  och  hans  här 
ohjelpligen  förlorade  för  fäderneslandet. 

Så   ol)ckligt   slut  fick    det  sista  krampaktiga  be- 
mödandet att  tillvägabringa  ett  svenskt-turkiskt  fälttåg 


')  Riksark.  Sekreteraren  Strands  ullålandc  don  11  Aug. 
4770  till  Kansli  Kolleg. 

^)  S.  st.  Miillems  bref.  Hanck  till  Mullern  d.  4  Dec.  -1713. 
Andra  säga  tvärtom,  att  Vellingk  at  hat  till  Stenbock 
skingrade  losepenningarna  och  dymedelst  hindrade  befri- 
elsen. Vellingk  har  dock  hos  Karl  redovisat  medlen  ock 
åtnjutit  forliarande  ynnest;  hvilket  bör  nämnas  till  den 
bevisande  kraft,  Jippgllten  kan  lörtjena. 


101 

i  Polen.  1  tre  ars  tid  hade  Karl  sträfvat  ocli  arbetat 
för  denna  sin  gunstliugstauke.  Brist  och  pest  hade 
åren  1710  och  1711  laggt  sig  hindrande  i  vägen. 
Ändtligen  år  i712  skulle  plaueu  komma  till  verkstäl- 
lighet. Men  medlen  voro  dels  lör  opålitliga,  nämligen 
turkiets  löften;  dels  för  svaga,  nämligen  Sverges  äter- 
stäeude  krafter;  dels  för  osammaahängaude,  ty  rådet. 
Stenbock,  AVachtmeister  och  (irudzinski  hade  blifvit 
ställda  oberoende  af  hvarandra,  hvilket  föranledde  hin- 
der, oenighet  och  dröjsmål;  och  deu  fjerran  i  Bender 
liggande  Karl  knnde  ej  hälla  tillhopa  hvarkeu  dem  in- 
bördes eller  sig  med  dem.  hvadan  ock  de  krafter,  som 
skalle  i  Polen  mötas,  kommo  Grudziuski  för  tidigt. 
Stenbock  för  sent,  Karl  och  turkarna  ingen  gång.  Ett 
polskt  krig  var  ock  i  sig  sjelft  sä  vådligt,  sä  ändamåls- 
vidrigt  och  i  Sverge  så  allmänt  förhatligt,  att  den  ifver. 
Stenbock  fur  ögonblicket  framtrollat,  snart  afkyldes 
och  efterlemnaile  motvilja  och  nedslagenhet.  Sådana 
voro  de  verkliga  omständigheter,  under  hvilka  detta 
fälttåg  börjades,  och  genom  hvilka  det  misslyckades, 
och  måste  förr  eller  sednare  misslyckas. 

Men,  påstår  man,  detta  borde  Sienbork  hafca  för- 
utsett, häldst  rådet  alltsammans  tifdligcn  fur  utsade. 
Han  borde  aldrig  hafva  underslödt  fjenomdrifvandel 
af  ett  så  äfcentyrligt,  sä  ohjclisholande  företag.  Sannt, 
på  sitt  sätt  ovedersägligen  sannt!  Och  dock!  Hvil- 
ken  svensk  skalle  numera  icke  sörja,  om  försöket  icke 
skett;  om  Sverge  icke  gjort  denna  sin  yttersta  an- 
strängning för  att  motsvara  sin  hjeltemodige  konungs 
hjeltemodiga  fordringar?  Hvilkeu  bland  oss  skulle  ej 
sörja,  om  vi  nödgades  nr  vår  historia  utplåna  prakt- 
uppträdet af  Magnus  Stenbock  och  svenskarna  som- 
maren 1712?  Hvilkeu  bland  oss  kan  ladla  bjelten  Tör 
hans  orubbliga  trohet  mot  svensk  konung,  hans  orubb- 
liga tro  på  svensk  hjeltekraft.  Låt  vara,  att  Sten- 
bock och  med  honom  svenskarna  jagade  efter  eo 
drömbild.  Det  ar  för  en  man,  för  ett  folk  herrligt  att 
hafva    kunnat    drömma    en    sådan    dröm :    herrligt    att 


102 

hafva  ett  sådant  sjelftuecivetaade,  ett  sädaut  minne. 
Leouidas  och  liaus  spartaner  kastade  sig  ock  en  fri- 
villig ocli  säker  död  till  möte.  Det  rar,  säger  deu 
kalle  beräknaren,  ändamålslöst.  — '  Del  var,  svara 
Ljerta  och  hjeltemod,  del  var  dock  minnet  af  denna 
kamp,  som  under  den  dä  pågående  striden  mot  österns 
jätte  ledde  och  lifvade  till  de  segrar,  som  vid  Salamis 
och  Platcea  räddade  den  första  brodden  af  europeisk 
odling  och  frihet. 


NITTONDE    KAPITLET. 

STENBOCKS    FÄNGELSE    OCH    DÖD. 

Frän  Sleswig  fördes  Stenbock,  men  under  strän- 
gare bevakning,  tiii  Köpenhamn.  I  början  behandlades 
han  dock  äfven  der  med  mildhet  och  åtnjöt,  säga 
danskarna,  i  ärligt  underhäll  4,000  riksdaler  och  der- 
jemnte  en  viss  frihet,  varande  stundom  bjuden  pä 
hofvet  och  i  de  förnämsta  kretsarna.  Men  hans  verk- 
samhetsbegär och  hans  fosterlandskärlek  kunde  icke  i 
längden  trifvas  med  ett  sådant  lefnadssätt.  Han  läng- 
tade efter  friheten  och  sökte  förskaffa  sig  densamma 
sjelf,  då  det  icke  skedde  genom  kronan.  Han  hade 
redan  förut  öppnat  och  underhöll  nu  alltjemnt  hemlig 
brefvcxiing  med  åtskilliga  vänner  i  Hamburg,  Stralsund 
eller  Sverge.  Skrifvelserna  voro  oftast  uppsatta  med 
tecken  eller  siffror  och  namnen  diktade  både  pä  skrit- 
vare  och  mottagare.  Flere  bland  dessa  bref  gingo 
vanliga  postvägeu.  men  skrifna  med  blindbläck.  En 
mängd  andra  visste  han  gömma  och  fortskatfa  uti 
käppar,  käppknappar,  bakelser,  sockerverk,  snus  m.  m. 
Sä  uppgjordes  en  ordentlig  plan  till  hans  rymning  ur 
fängelset.  Frauipå  sommaren  1714  skulle  från  Stral- 
sund anlända  till  Köpenhamn  en  skuta,    hvars  styrman 


103 

förbundit  sig  skaffa  Stenbock  undan.  Bland  de  af- 
«-ända  brefven  voro  dock  inånga  af  annat  och  betänk- 
ligare innehåll.  Ämnade  till  svenska  regeringen,  med- 
delade de  underrättelser  om,  och  bittra  anmärkningar 
öfver  den  danskas  afsigter  och  företag.  Äfven  skall 
Stenbock  i  ett  bland  dem  halva  förbjudit  sin  -kamrer 
omtala,  huru  väl  fältmarskalken  blef  i  Kö^ienhamn  be- 
handlad; naturligtvis  för  att  ej  genom  sådana  under- 
rättelser förslappa  befrielse-ifvern. 

Efter  någon  tid  började  danskarna  misstänka  för- 
hållandet. Bref  öppnades  ocli  man  kom  saken  på  spå- 
ren. En  dansk  ämbetsman  företog  sig  nu  att  härma 
Stenbocks  stil  och  att  till  dennes  vänner  afskicka  i 
Stenbocks  namn  falska  skrifvelser,  genom  hvilka  man 
framlockade  svar,  som  än  mer  röjde  hemligheten.  Nu 
blef  Stenbocks  frihet  något  inskränkt,  och  tvänne  offi- 
cerare saltes  till  hans  bevakning.  Icke  anande  rätta 
förhållandet,  skref  han  till  danska  konungen,  klagade 
öfver  misstroendet  och  bedvrade.  att  han  icke  förde 
någon  hemlig  brefvexliug.  Konung  Fredrik  låtsade  till 
hälften  tro  hans  ord,  leg  stilla  med  sina  upptäck- 
ter, men  fortsatte  i  tysthet  sina  efterspaningar;  allt 
detta  så  skickligt,  att  ej  heller  Stenbocks  vänner  på 
länge  visste  sig  vara  röjda.  Slutligen  anlände  ock 
den  betingade  skepparen  från  Stralsund ,  men  blef 
genast  tagen  till  fånga.  Vid  samma  tid  lyckades 
danskarna  bekomma  ett  par  koffertar,  som  innehöllo 
Stenbocks  brefve.vling,  Derjemnte  uch  i  det  af  Wolf 
uppgifna  Töuningen  hade  man  funnit  de  oftanämnde 
falska  skrifvelserna.  Nu  egde  man  mer  än  tillräckliga 
bevis.  Illvilja  eller  lycksökeri  tilldiktade  än  flere.  Maa 
påstod,  att  Stenbock  ville  bränna  danska  llottan;  att 
han  ville  öfverraska  och  bortsnappa  danska  konungen, 
o,  s.  v.  Han  blef  derföre  i  November  1714  satt  i 
fängsligt  förvar  på  Fredrikshamns  fästning,  dock  först 
i  dervarande  öfverstes  hus.  Härifrån  skickade  han  till 
konung  Fredrik  ett  bref,  fniit  af  ödmjukhet  ocli  oskulds 
bedyringar;  men  vid  samma  tid  ett  annat,   ämna^t  till 


104 

Sverge  och  a[  motsatt  ocli  för  danska  konungen  för- 
klenligt  innehåll.  Äfven  delta  sednare  töil  i  Fredriks 
händer.  Högligen  uppbragt,  lät  denne  Uytta  Stenbock 
till  ett  annat  fängelse  inom  Fredrikshamns  murar.  Det 
var  beläget  öfver  en  osund  vattenpöl,  hvars  ångor 
genom  det  tunna  brädgolfvet  uppstego  i  rummet.  Fön- 
stren hade  galler  och  fiugo  blott  sällan  till  vädervex- 
ling  öppnas.  Vård  af  läkare  och  prest  kunde  blott 
under  vissa  inskränkande  villkor  erhållas,  och  besök 
af  vänner  och  fräuder  förbjödos.  Man  rådde  Stenbock 
att  med  en  ödmjuk  böneskrift  erkänna  sina  fel  och 
anhålla  om  nåd.  Han  gjorde  så  och  lärer  jemnte 
brefvet  halva  skickat  ett  med  egen  hand  måladt  por- 
trätt, som  skulle  visa  hans  sorgliga  belägenhet.  Mea 
förgäfves.  1  ungefär  tre  är  måste  han  stanna  qvar  i 
detta  ohyggliga  hål.  Han  sökte  fördrilva  liden  genom 
att  måla  och  svarfva,  och  nordens  samlingar  förvara 
många  minnen  af  i  synnerhet  denna  sednare  hans 
konstfärdighet.  Tillika  uppsatte  han  bidrag  till  sin  lef- 
Dads  historia  och  några  försvar  för  sina  åtgerder. 

Hans  olyckor  och  lidanden  väckte  i  Sverge  litligt 
deltagande.  Under  riksdagen  1714  ropades,  att  Nils 
Bielke  och  i  synnerhet  Magnus  Stenbock  borde  befrias 
och  sättas  i  spetsen  för  landets  försvar.  Kommer 
Stenbock  hem,  sade  man,  då  vill  en  kvar  gerna  till 
rikets  räddniiuj  gifva  allt,  hcad  f/ifvas  hon. ')  1  rådet 
erbjödo  Cronhielm  och  Nils  Gylienstierna  bidrag  till 
Lans  lösepenning.  2)  På  riddarhuset  talade  Abraham 
Brahe  och  Sven  Lejonmarck  till  hans  försvar,  ^)  ehuru 
båda  hörande  till  annat  parti.  Flere  riksdagsmän,  i 
synnerhet  bland  borgerskapet,  ville  pantsätta   Gottland 


')  Th örsjö  Ark.    Blackstadius  till  grelvinnan  Stenbock  d. 
2  Sepf.   1713,  d.    13  Jan    1 7 It. 

')  Råds  pro  t.  d.   I7  Mars   1714. 

»)  Riddarhus   Ark.    Sekret.   ll!sk.:s   Prot.    d.  3  och   28 

Mars  174  4. 


105 

lör  att  utlösa  Steubock  och  dest>  här.  ')  Stockholms 
borgerskap  visade  fortfaraude  för  hans  person  samma 
tillgifvenhet  sou)  förut.  -)  De  och  boigerskapet  från 
Skåue  ville  till  haus  befriande  gifva  16-  till  20,000 
dal.  s.  m.,  Skånes  riksdagsbönder  deras  sista  ko. 
Danmark  lärer  dock  liafva  numera  fordrat  1-00,000 
dal.  s.  m.  En  sådan  summa  kunde  ej  lätt  anskaffas, 
bäldst  från  konungen  kommit  vid  samma  tid  turkiska 
vexlar,  som  genast  skulle  inlösas.  ■^)  I  hemliga  ut- 
skottet väcktes  den  kinkiga  frågan,  huruvida  förhan- 
den varande  medel  borde  användas  till  betalande  af 
nämnde  skuldsedlar  eller  till  befriande  af  Stenbocks 
person  och  troppar.  Borgmästaren  Hyltéen  sade:  här 
är  icke  frårja  om  att  jemnföra,  huruvida  inan  skall 
hjelpa  hans  majestät  eller  r/refoe  Stenbock  först.  Hans 
majestät  lärer  dock  icke  oyiådigt  upptarja.  om  vi  öfva 
kärleksverk  mot  grefve  Stenbock  och  mot  cära  fängna 
landsmän.  Sådant  kan  väl  icke  lända  oss  till  men'/*) 
Adel  och  prester  instämde,  och  man  beslöt  att  tills 
vidare  skicka  Stenbock  en  skrifvelse,  som  uttalade 
den  vördnad,  tacksamhet  och  kärlek,  ständerna  tor  ho- 
nom hyste.  •')  Man  ämnade  ock  anskaffa  nödiga  löse- 
penningar; men  det  hann  icke  verkställas.  Riksdagen 
inäste,  i  följe  af  Karls  befallning  och  af  regeutskaps- 
förslagen,  skiljas  ät;  och  någon  tid  derefler  llck  man 
veta,  att  konungen  skulle  komma  hem,  sä  att  Sten- 
bocks befrielse  numera  berodde  af  honom  och  icke  af 
rådet  eller  af  ständerna. 


')  S.  st.  d.  28  Mars  1714.  och  Thorsjo  Ark.  Blacksla- 
dius  till  grefvinnan  Steijbock  d.  2  Sept.  1713.  och  d.  20 
Mars  171  i. 

^)  Rådsprot.  d.  21  Maj  M\i. 

*)  Thorsjo  Ark.  Blacksladius  till  grefvinnan  Slenbock  d. 
12  och  16  Sept.   1713  och  d.  G  och  17  Febr.  1714. 

']  Biddarh.  Ark.    Sekret.  Utskott,  d.  22  Mars   1 71 4. 

•'•)  S.  st.  d.  o  Apr.   1714. 


106 

Så  ytterst  känslig,  soui  Stenbock  var  för  bifall 
eller  misshag,  måste  hau  djupt  lida  af  deu  köld,  ko- 
nungen härntinnau  stundom  ådagalade.  Orsaken  var 
troligtvis  först  och  främst  Karls  vanliga  ovilja  mot 
längutvexlingar;  ytterligare  gammalt  agg  sedan  polska 
fälttågen,  och  nu  uppfriskadt  genom  Stenbocks  afvi- 
kelser  från  konungens  kända  och  ifriga  önskningar 
om  ett  tåg  till  Polen,  m.  m.  Missnöjet  uppkittlades, 
som  nänindt  är,  af  ovännerna,  och  i  synnerhet  af 
Görtz  genom  ulliggaien  Fabrice.  Denne  liar  i  bref  till 
Görtz  skrytande  omtalat,  huru  han  vändl  konungens 
sinne  från  Stenbock,  ända  derhän,  att  man  hörde 
Karl  i  Juli  1713  säga,  det.  Stenbock  icke  förtjente 
den  vård,  man  om  honom  tagit.  ')  Rådet  föreslog 
i  November  1713,  att  Stenbock  borde  utvexlas  mot 
Trubetskoi  ocli  ett  par  andra  rysska  fångar;  men  Karl 
skickade  från  Turkiel  ett  vägrande  svar.  Stenbock 
särades  djupt.  Jag  finner,  skref  han  till  en  bland 
sina  vänner,  jag  /inner,  huru  jag  är  af  fäderneslan- 
det öfvergifven  och  af  illriljare  belackad.  Af  konglige 
majestäts  bref  ser  jag  ock  nogsamt,  att  han  är  lik- 
gilltig  om  min  och  mina  stridsbröders  frihet,  utan 
aktar  högre  att  ja  hålla  några  lumpna  ryssar  qvar 
i  fångenskap.-)  Stenbock  ville  nu  sjelf  köpa  sig  lös; 
men  det  tyckes  liafva  blifvit  förbudet  för  honom,  lik- 
som för  de  andra  generalerna.  Det  är  hårdt,  sade 
Réenstierna,  att  då.  öfrerhcten  icke  kan  hjelpa  en 
menniska,  hon  då  icke  får  hjelpa   sig   sjelf  ^)  —  Allt 


')  Quoique  Steinbock,  nui-t-il  dit,  n'ait  nullement  merité 
tous  les  soins,  qu'on  prend  pour  lui,  apres  la  mauvaise 
conduile  qu'il  a  tenue.  —  Månne  Fabrice,  för  alt  ställa 
sig  in  hos  Görtz,  framställt  konungens  ord  strängare  än 
de  varit? 

^)  B  ro  kind,    M.  Stenbock  till  G.  Falkenberg  d.  56  Febr. 
1714. 

')  Rådsprot.  d.  1  Mars  1714  och  Riddarhus  Ark. 
Sekret.   Utskollels   Trol.   den   2   Mors    1714.   —    I  Juni 


107 

dctla  föreföll  medan  Karl  låg  i  Turkiet  och  nuder  in- 
flytande af  Fabrice. 

Man  hoppades,  att  konungen,  hemkommen  och 
bättre  upplyst,  skulle  med  större  drift  arbeta  pä  Sten- 
bocks befrielse.  Karl  yttrade  da  ock  flere  gånger  eo 
sådan  sin  lifliga  ästundan,  och  sade  sig  vilja  för  dess 
uppfyllande  oiTra  mycket.  Men  det  blef  ingen  befri- 
else af.  Åtskilliga  andra  drag  tycktes  ådagalägga, 
att  välviljan  för  Stenbock  icke  var  så  serdeles  lillig. 
Rehnskiölds  utvexling  mot  Trubetskoi  blef  beslutad; 
men  icke  Stenbocks.  Sistnämnde  herre  ansåg  MIs 
Gyllenstierna  som  en  bland  sina  svåraste  ovänner. 
Denne  Gyllenstierna  blef  dock  i  Januari  1714  af  Karl 
och  under  höga  loford  utnämnd  till  högste  befälhaf- 
vare  i  Skåne,  i  Stenbocks  Skåne;  och  efter  hemkom- 
sten visade  Karl  samme  Gyllenstierna  mycken  ynnest. 
Under  hela  hösten  1716  uppehöll  sig  Karl  i  södra 
Skåne,  der  han  hvarje  dag  kunde  se  tornen  af  Kö- 
penhamn, hvaruti  den  af  sjuklighet  lidande  Stenbock 
försmägtade  i  ett  svårt  och  nesligt  fängelse.  Vi 
känna  intet  bevis  på,  att  Karl  under  hela  denna  tid 
har  på  något  kraftigare  sätt  ädagalaggt  sitt  deltagande 
för  den  olycklige.  I  utkasten  till  testamentet  förebrår 
sig  Stenbock  att  hafva  tjenat  sin  konung  trognare,  an 
sin  Gud. 

Fångens  belägenhet  blef  under  tiden  mer  och  mer 
sorglig.  Hans  begge  svåra  sjukdomar  förvärrades,  sä 
att  han  till  slut  måste  nyttja  kryckor  och  kunde  endast 
på  detta  sätt  och  med  svårighet  röra  sig  frän  stället. 
Blott  två  tjenare  hade  fått  följa  med  till  fängelset. 
Eo  bland  dem  ledsnade,  blef  olydig,  otidig;  och  när 
Stenbock  hotade  med  straff,  hotade  han  tillbaka. 
Slutligen  lyckades  dock  Stenbock  blifva  honom  qvilt. 
Fängelsets  lidanden  och  sorger  ökades  emellertid  ge- 
nom underrättelserna  utifrån,  hvilka  alla  och  oupphörligt 


47U  har  dock  Karl  lofval  Stenbock  befria  sig,  bäst  han 
kunde. 


10b 

lörkonnade  det  älskade  lädcnieslandets  mer  och  luer 
hotande  olyckor,  sjunkande  magt  och  tröstlösa  tillstånd. 
Stenbocks  danska  ovänner  voro  äfven  nog  elaka  att 
skicka  honom  de  flygskrifter,  i  hvilka  man  låtit  af- 
trycka  alla  handlingarna,  rörande  hans  Insläppande  i 
Tönniugen;  likaså  en  mängd  andra  uppsatser,  dem  han 
icke  gerna  säg  laggda  under  allmänhetens  ögon.  Till- 
lika sprang  ett  obetäukt  eller  illvilligt  sqvaller  till  ho- 
nom med  utlåtanden,  som  voro  eller  sades  vara  fällda 
af  hans  svenska  fiender;  t.  ex.  att  Vellingk  skulle 
hafra  lill.wurit  honom  döden;  att  Nils  Gyllenstierna 
lofvat  förstöra  honom  hell  och  hållet;  att  Cederhielm 
(jLadt  si(j  åt,  del  Steuhock  /Inge  sitta  qvar  i  Köpen- 
hamn, o.  s.  v.  Derjemnte  fick  han  veta,  att  hans  dotter 
atiidit,  och  att  hans  måg,  unga  amiral  Wachtmeister, 
blifvit  af  danskarna  slagen,  tillfångatagen  och  insatt 
pä  Korsör.  Så  hopade  sig  olyckor,  sorger  och  lidan- 
den öfver  den  store  mannens  sista  dagar.  Han  sökte 
sin  tröst  i  andakt  och  bön;  och  man  hörde  honom 
ofia  upprepa  den  bekanta  psalmen: 

Min  själ  och  sinne  lät  Gud  råda 
Och  hoppas  på  din  Fader  blid. 

Den  gat  ord  och  uttryck  åt  den  förtröstansfulla  sin- 
nesstämning, som  utgjorde  ett  hufvuddrag  1  Magnus 
Stenbocks  lynne,  och  tillika  åt  den  känsla  af  ödmjuk 
iindergifvenhet,  som  de  sista  årens  olyckor  framkallat. 
I  Mars  1716  började  han  uppsätta  sitt  testamente 
pä  små  lappar,  hvilka  doldes  i  kolfertens  dubbelbotteu. 
Månad  efter  månad  ökades  sjukligheten  genom  det 
osunda  fängelset  och  genom  brist  på  rörelse  och  frisk 
luft;  och  i  ett  sådant  olyckans  djup  slutade  han  sin 
bana,  den  med  sina  svagheter  dock  alltid  store  och 
för'  svenska  hjertan  dyrbare  och  oförgätlige  Magnus 
Stenbock.  Han  alled  den  23  Februari  1717.  Liket 
bief  med  krigiska  hedersbevisningar  jordfästadt  i  Kö- 
penhamn,   sedermera    fördt    til!    Sverge    och    slutligen 


109 

DL'd^atl  i  Uppsala  domkyrka  i  svärfaderns  Bengt  Oxen- 
stiernas graf. 

Ingen  svensk  fältherre  har  öfverträffat  Stenbock 
i  konsten  att  med  ringa  medel  uträtta  stora  ting.  ej 
heller  i  den  allsidiga  förmågan  att  skapa,  ordna,  för- 
sörja och  till  seger  lifva  och  leda  en  krigshär.  Tad- 
lare  pasta,  att  han  väl  förstod  att  vinna,  men  icke 
att  begagna  en  seger;  detta  bäde  vid  Helsingborg  och 
Gadebiisch.  IMen  ju  närmare  man  granskar  förhållan- 
det, desto  mer  skall  man  gilla  Stenbocks  uppförande 
både  den  ena  och  andra  gången. 

fngen  har  varmare  älskat  konung  och  fädernes- 
land, och  svenska  historien  kan  näppeligen  förete  en 
herrligare  tafla  än  Stenbock  och  svenskarna  åren  1710 
och   1712. 

Ingen  har  kraftigare  främjat  ordning,  rättvisa  och 
folkets  vä!;  och  svenska  historien  kan  näppeligen  fö- 
rete något  mer  lysande  exempel  på  en  ädel  ämbets- 
mannaverksamhet.  än  den  Stenbock  som  Skånes  sty- 
resman år  1708  utvecklade. 

Ingen  enskild  person  har  af  svenska  folket  varit 
mera  känd  och  älskad;  ingens  namn  af  samtid  och 
eflerverld  mera  firadt  och  frejdadt.  —  Och  likväl  går 
minnet  ännu  sörjande  omkring  och  frågar  efter  min- 
nesvärden. 


110 


KARL  DEN  TOLFTES  REGERING. 

(/(lille  l)(iftct. 


ÄNDRA  ÄFDELNINGEN. 

SVERGE    OCH    SVENSKARNA    UNDER    KO- 
NUNGENS   FRÅNVARO    1713—1714. 

UNDERHANDLINGAR,   KRIGSRÖRELSER  OCH   RIKSDAG. 


TJUGONDE  KAPITLET. 

FREDSUNDERHANDLINGAR     1713. 

Vi  börja  med 

ÖSTERRIKES  NEUTRALITETSFÖRSLAG. 

Stenbocks  fälUäg  i  Mecklenburg  och  Holstein  1712 
återuppväckte  Tysklands  förut  omtalade  fruktan'för  ett 
långvarigare  besök  af  det  nordiska  kriget.  I  afsigt 
att  förekomma  en  sådan  olycka,  upptog  man  omigen 
det  gamla  förslaget  om  väpnad  neutralitet.  ')  Öster- 
rike, Preussen,  Hannover,  Hessen  Cassel  m.  fl.  skulle 
gemensamt  uppsätta  en  styrka  af  15-  till  20,000  man, 
hvilken  under  prins  Eugénes  anförande  borde  med  våld 
hindra,  vare  sig  svenskar,  danskar,   ryssar  eller  po- 

')  Se  3*.  126— 132. 


111 

lackar,  från  krigets  öfverllyKaude  till  Tysklauds  jord. 
Förslaget  ogillades  dock  af  tsareo,  som  öoskade  liafva 
fria  (länder  att  blanda  sig  i  tyska  angelägeobeterna; 
samt  af  konungarna  August  och  Fredrik,  som  ville 
likaledes  hafva  fria  händer  att  borttaga  Sverges  tyska 
besittningar.  Emedan  sistnämnde  landskap  skulle  ge- 
nom neutraliteten  hafva  blifvit  skyddade  mot  fiendtliga 
anfall,  var  Sverge  egentligen  den  enda  bland  de  krig- 
förande magterna,  som  af  en  dylik  öfverenskoramelse 
kunde  hafva  någon  betydlig  fördel.  Men  neutraliteten 
skulle  ock  hafva  hindrat  de  svensk-pommerska  trop- 
parna f.-ån  hvarje  infall  i  Polen;  hvilket  dock  Karl 
ännu  och  orubbligt  åsyftade.  Derföre,  och  emedan 
samma  fördrag  också  erkände  August  som  konung  i 
Polen,  blef  det  af  Karl  förkastadl.  iNär  således  ingen 
bland  de  krigförande  magterna  ville  detsamma  antaga, 
kunde  Österrike  och  dess  vänner  icke  med  våld  drifva 
sin  vilja  igenom,  utan  hela  förslaget  afstannade  äfven 
denna  gång.  Alltsammans  var  ett  upprepande,  af  hvad 
som  tilldrog  med  neutraliteten  1710  och  171i. 


ENGLANDS    FREDSFÖRSLAG. 

Underhandlingen  om  ofvannämnde  neutralitet  för- 
des 1  synnerhet  under  första  veckorna  af  aret  1713. 
Sedermera  kom  underrättelsen  om  kalabaliken  i  Ben- 
der.  De  fleste  Europas  hof  ogillade  Karlsfuppförande 
och  undveko  mer  och  mer-  hvarje  närmare  förbindelse 
med  hans  person.  England  och  Holland  förklarade, 
att  de  numera  icke  erkände  något  mellan  sig  och 
Sverge  gällande  förbund;  ulan  ville  i  den  nordiska 
striden  vara  alldeles  neutrala.  1  London  omtalades 
ock,  huru  man  borde  med  våld  tvinga  Sverge  till  fred.  ') 


')  Riksark.    Acta  Histor.   Veliingk  till  Miillern  d.  22  Apr., 
d    13  och  23  Maj   t713. 


112 

Delta  försöktes  ej;  men  genom  sändebudet  Jackson 
lät  England  hos  svenska  regeringen  i  Stockholm  till- 
kännagifva  sin  önskan  att  medla  förlikning.  Rädsher- 
rarnas  öfverläggning  i  ämnet  har  sin  märkvärdighet. 
De  vågade  ej  mer  att  som  förut  öppet  tala  mot  Karls 
äsigter;  utan  sade  sig  frukta,  att  den  föreslagna  fre- 
den skulle  afskrämma  turken  frän  att  lyssna,  till  Karls 
krigsuppmaning ;  de  hade  ej  heller  någon  konungens 
fullmagi:  kände  icke  tillräckligt  hans  vilja;  och,  hvad 
de  derom  visste,  kunde  snarare  tjena  att  afskrämma 
från  än  uppmuntra  till  ifrågavarande  underhandling. 
Man  uppläste  nämligen  omigeu  ur  Karls  bref  af  den 
8  Februari  171 1  följande  ord.  att  ingen  redlig  foster- 
landsvän kan  vilja  afstå  något  stycke  lund,  huru  ock 
omständigheterna  nu  eller  i  framtiden  må,  hlifra :  fy 
sådant  vore  att  köpa  en  neslig  fred.  Karl  hade  pä 
samma  gång  och  äfven  sedermera  förbjudit  rådet  in- 
låta sig  i  någon  dylik  underhandling.  Men,  sade  Karl 
Gyllenslierna,  öfverallt  i  staden  talar  man  om,  huru 
land  'och  rike  hlifva  alldeles  förderfvade,  om  ej  .Jack- 
sons förslag  antages.  Horn:  hela,  verlden  vet,  att  vi 
här  i  rådet  vilja  hafva,  fred.  Konungen  vill  det  ock: 
men  med  villkor,  som  jag  fruktar  vara  omöjliga  att 
genomdrifva.  Karl  Gyllenstierna  och  Fersen  ansägo 
rådet  icke  hafva  laglig  magt  att  börja  den  ifrågasatta 
underhandlingen.  Horn  likaledes.  England,  sade  han. 
har  hört  talas  om  vår  önskan  att  sammankalla  riks- 
dag. Det  gillar  åtgerden  och  hoppas,  att  ständerna, 
skola  bemyndiga  rådet  att  i  konungens  ställe  afslutu 
fred.  Men  jag  har  visat  England  olaglighetfn  af  en 
sådan  magtinkräktning,  och  att  vi  äro  pligtige  stända 
konungens  hud.  Nils  Gyllenstierna  biföll;  ty,  sade  han, 
ständerna  äro  kallade  att  gripa  konungen  undfr  ar- 
marna, icke  att  gripa  in  uti  hans  magt.  Äter  och 
vid  tanken  på  rikets  nöd  och  fara  svigtade  tålamodet 
och  lydnaden,  och  man  tycktes  vilja  öppna  någon 
slags  underhandling.  Men  Horn  sade:  vår  enda  myn- 
dighet  består   uti  att  lyda,   hvad  vår  konung  befallt. 


J13 

Blrfva  vi  dcriycnum  olyckliga,  så  är  det  bättre  att 
som  redlige  undersåtare  falla  med  ära,  än  att  göra 
mot  vår  konungs  rilja.  Man  beslöt  säga  England,  att 
rådet  icke  hade  magt  föra  eller  afsliita  nägon  sådan 
underbaodling.  ')  Dagarna  elteråt  inkommo  från  flere 
län  berättelser  oui  allmogens  missnöje  med  och  ofdr- 
mäga  till  de  nya  rustningarna.  Landshöfdingen  i  Ny- 
köping inskickade  ock  en  i  Södermanland  kringlöpande 
smygskrift,  uppsatt  i  böndernas  namn,  men  tydligen 
af  en  i  alla  hänseenden  öfvad  penna.  Den  betygade, 
all  dervarandc  allmoge  vore  i  elände  djupt  nedsänkt 
och  ej  förmådde  längre  uthärda;  —  att  den  hört  en- 
gelska freds  förslå  get  omtalas  och  ansäge  detsamma 
fördelaktigt;  —  att  allmogen  der  före  bedjande  anhölle, 
att  landshöfdingen  måtte  inför  styrelsen  förorda  så 
väl  antagandet  af  denna  fred,  som  beslutet  om  stän- 
dernas sammankallande,  på  det  dessa  måtte  få  med 
hvarandra  om  rikets  frälsning  rådpläga.  -)  Uppsat- 
sen kände  naturligtvis  icke  ändra  rådets  beslut.  Nå- 
gra yeckor  efteråt  kom  också  ett  Karls  brcf,  genom 
hvilket  saken  algjordes.  Det  var  skrifvet  den  15  Maj 
1713;  således  från  Timurtasch.  Karl  förklarade  sig 
hvarken  antaga  Englands  fredsförslag  eller  medgifva 
rådet  någon  större  magt  till  dylika  underhandlingar. 
Äfven  tillkännagafs,  att  han  omöjligen  kunde  komma 
hem,  sa  framt  ej  Sverge  för  hans  mottagande  skic- 
kade en  ny  här  till  Pommern.  Samma  dag  skref  han 
till  Velliugk  och  förklarade,  alt  han  icke  vore  obenä- 
gen ingå  i  fredsunderhandling.  Det  vanliga  villkoret 
bifogades  dock;  nämligen,  att  fienderna  skulle  förut 
återställa,  hvad  de  orättmätigt  borttagit,  och  dessutom 
gifva  Sverge  skadestånd.  När  dessa  bref  i  rådet  upp- 
lästes,  yttrade   man,    att  konungen    visade   en  ovanlig 


•)  Rådsprot.  d.  22  Juli  t743. 
*)  S.  st.  d.  28  Juli  17<3. 
Fryxells  Ber.    XXV. 


114 

ftjälsstorhet,  ocli  Horu  tillade:  efter  inhämfandel  af 
denna  konunyens  vilja,  är  del  icke  tärdt  att  a/skicka 
det  href,  i  hmlket  vi  bedja  konumj  Stanislaus  beveka 
hans  majestät  till  fred,  ulan  vi  böra  stå  var  brafva 
konung  bi.  Pä  dessa  Horns  ord  följde  intet  svar; 
men  med  Karls  bref  följde  anderrättelsea  om  nya  tur- 
kiska skuldförbindelser,  som  borde  inlösas.  Tillika 
skref  Karl  till  England  ocb  iippmatiade  denna  mag(. 
att  som  löftesman  för  altranstadtska  freden  lijelpa  till 
att  på  Polens  tron  återigen  uppsätta  Stanislaus.  Eng- 
land svarade,  att,  som  ingen  europeisk  magi  skulle 
der  vid  biträda,  borde  Karl  ej  fordra  en  dylik  omöj- 
lighet. 1) 

August  ville  ännu  försonas  med  Karl  för  att,  sade 
Vellingk,  qväsa  Mt/ssland,  som  eljest  kommer\  att  t;/- 
rannisera  både  Sverge  och  Polen.  Preussen  och  Hes- 
sen Cassel  understödde  förslaget.  Men  alltsammans 
strandade  omigen  på  Karls  ovilja  mot  August.  2) 


SEQVESTERN    AF    STETTIN. 

Österrikes  förslag  om  neutralitet  ocli  Englands 
om  fredsmedling  och  Preussens  och  Augusts  om  fred 
voro  de  tre  förslå  under  detta  år  gjorda  försöken  alt 
upprätt Iiåila  och  skydda  den  lil!  fall  lutande  svenska 
staten.  Det  Ijerde  i  samma  riktning  var  pantsättan- 
det eller  den  så  kallade  seqvestern  af  Stettin,  Planen 
tyckes  hafva  utgått  från  Görtz.  ^)     Genom  uppträdena 


')  Rådsprot.  d.  ö— 12  Sept .   1713. 

-)  Riks  ar  k.  Acta  Histor.  M.  Vellingk  till  Miillern  d.  13 
och  23  Maj  1713.  Ranck  till  Mullern  d.  4  Dec.  1713. 
Maliern  liirHom  f>    10  Juli  1713. 

^)  Andra  säga  dock  från  Preussen  och  från  dess  önskan  att 
erhålla  Stettin  och  alt    aflägsna  ryssarna. 


115 

vid  Töunio^en  hade  denne  och  hans  herre  Kristian 
Aajust  ohjelplijen  brutit  med  danska  hofvet.  De  må- 
ste lördenskall  fly  tillbaka  till  sitt  gamla  stöd,  till 
Sverge.  Men  emedan  detla  försvagade  rike  numera 
icke  förmådde  gifva  någon  betydlig  hjelp,  besjöt  man 
att  söka  vinna  äfven  konungen  af  Preussec.  Man 
visste,  att  denne  var  fiendtiigt  sinnad  mot  Ryssland, 
och  att  han  tillika  ifrigt  sträfvade  efter  besittningen 
af  Stettin,  Pä  dessa  omständigheter  grundade  Görtz 
sin  plan  och  vann  för  densamma  också  Maurits  Veilingk. 
Sistnämnde  herre  stod  för  närvarande  mycket  väl 
hos  Karl.  När  konungen  icke  ville  åt  regeringen  i 
Stockholm  lemna  någon  frihet  till  underhandlingars 
förande,  medgaf  han  i  Maj  1713  en  sådan  åt  Veilingk 
och  det  i  hög  grad.  Denne  tick  nämligen  tillåtelse  att 
med  Preussens  sändebud  rädsla  och  besluta  om  allt,  som 
för  tillfället  kunde  hejda  fienderna  ock  befordra  den 
gemensamma  säkerheten;  och,  tillade  Karl,  vi  utfästa 
oss  med  vårt  kungliga  ord  att  godkänna,  bekräfta  och 
verkställa,  hvad  nämnde  värt  rad  och  general  sjelf 
eller  genom  bemyndigade  ombud  lofvar  och  beslutar. 
I  följe  häraf  uppgjordes  mellan  Kristian  August  å  ena 
samt  Veilingk  å  andra  sidan  följande  öfverenskom- 
melse:  Kristian  August  jemnte  någon  neutral  magt 
skulle  gemensamt  besätta  svenska  fästningarna  Stettin 
och  Wismar  och  behålla,  dem  till  krigets  slut  eller  till 
Karls  återkomst  i  spetsen  för  en  tillräckligt  stor  här, 
dä  de  skulle  ät  Sverge  återlcmnas.  Strax  derpå  be- 
stämdes, att  Prenssen  skulle  blifva  denna  neutrala  stat. 
Samma  magter  lofvade  ock,  att  mot  främmande  anfall 
skydda  svenska  Pommern.  I  hemliga  punkter  hade 
nian  oträst  sig,  att,  i  händelse  Karl  utan  manliga  arf- 
vingar  allede,  söka  åt  hertig  Karl  Fredrik  skaffa  arfs- 
rätten  till  Sverge  och  åt  administratorn  Kristian  Au- 
gust hela  Holstein;  —  denne  sednare  äter  att  skaffa 
Stettin  åt  Preussen,  antingen  vid  fredsslutet  genom 
Karls  medgifvande,  eller  genom  Karl  Fredrik  sedan 
denne  blifvit   Sverges  konung;    ty   att  erhålla    nämnde 


116 

siad  med  bamn  ocb  område  var  Preussens  närmsta 
syfte.  Denna  dess  afsi^t  begrepo  svenska  rådsber- 
rarna  ganska  väl.  Men  de  ansågo  förslaget  det  för 
tillfället  bästa  möjliga;  Iv  Pommern  ocb  \Vismai-  kunde 
ej  i  längden  mot  fienden  lörsvaras;  men  skulle  genom 
seqvestern  blifva  jitmiosfone  för  tillfället  tryggade.  Man 
skulle  till  ocb  med  knuna  taga  dervaraude  svenska  be- 
sättningar ocb  begagna  dem  på  andra  vigtiga  punkter. 
iSär  allt  var  uppgjordt,  begärde  Vellingk,  att  svenska 
borgliöldingen  i  Steltin,  general  Mejerfelt.  skulle  ut- 
rymma fästningen.  Men  denne  vägrade,  sä  framt  baii 
ej  tlnge  konungens  utlryckliga  befallning.  Görtz  skall 
liafva  bjudit  bonom  50,000  riksdaler  pä  stället  ocb 
dessutom,  i  bändelse  af  Karls  onåd,  eft  ärsunderbäll 
af  6.000  riksdaler:  men  fåfängt.  Underrättelsen  om 
allt  detta  kom  till  Karl.  beledsagadt  af  Vellings  bref 
ocb  föreställningar  om  åtgerdens  nytta  ocb  nödvändig- 
het. Mycket  talande  tycktes  det  skälet,  alt  Stettin 
vore  i  alla  fall  förloradt:  ty  fienderna  kunde  lätt  oc!i 
när  som  bäldsi  intaga  den  illa  försedda  fästningen. 
Flere  herrar,  t.  ex.  Miillern  ocb  Fabrice.  sökte  öfver- 
tala  Karl  alt  bifalla.  Strängt  taget,  var  han  dertili 
pligtig;  fy  lian  hade  förbundit  sig  att  stadfästa,  hvad 
hans  ombud  Vellingk  alslutat.  Men  hvarken  öfver- 
falning  eller  löfte  bjoljite.  Konungen  ogillade  panl- 
sättniugen;  men  gillade  Mejerfelts  uppförande  ocb  be- 
lönade denne  strax  derefter  medelst  upphöjande  i  gref- 
!ig  värdigbef.  Vellingk  blef  ganska  misslynt.  Om, 
skref  han  till  Feif.  ow»  hans  nuijcsltit  följt  mina  och 
rj  Mejerfelts  råd,  hade  vara  ti/ska  länder  rarit  tri/y- 
yade.  Ntf-  äro  de  snart  i  fiendens  hand,  Johan  Oxen- 
stierna rågade  sitt  hufrud  för  att  mot  Kristinas  be- 
fallninff  skafjå  Stettin  ål  Sverge.  Jag  skulle  gerna 
i  Mejerfelts  ställe  hafva  kastat  mig  i  samma  fara.  ') 
Vellingk  skickade  också   till  Horn   och   til!   regeringen 


')  Lin  köp.   Bibi.   Ark.     VelHngk  till  Feif  der   12  Aug. 
1713. 


J17 

i  Stockholm  utdrag  ur  alla  tie  brel,  tiaii  pa  ett  helt 
är  hade  till  svenska  hofvet  i  Turkiet  affärdat;  vå  det. 
sade  hau,  hcarjc  milsinnad  [oaler  land  svan  matte  öf- 
vertygas  om,  att  jag  icke  pä  något  sätt  styrkt  hans 
majestät  i  dess  fattade  uppsåt;  utan  tvärt  om  gjort 
alla  möjliga  föreställningar.  Hos  hofkanskren  Mill- 
lern  hafca  dessa  vunnit  insteg;  men  han  har  icke 
förmätt  göra  dem  pä  högre  ort  smakliga.  Hans  ma- 
jestäts belägenhet  är  nu  mera  så  svår,  att  jag  omöjli- 
gen kan  utgrunda,  h  vilka  medel  han  kan  hafva  sig 
förbehållna.  Måtte  Gud  upplysa  och  leda  hans  hjerta 
till  tankar,  som  låta  sig  verkställas. 

Preussen  ville  ännu  icke  med  våld  genomdrifva 
seqvestern.  utan  drös?  sig  tillbaka  och  lemnade  fältet 
öppet  åt  andra  magter.  De  ryssar  och  sachsare,  som 
hjelpt  till  aft  tvinga  Stenbock  ut  ur  Tönningen,  kommo 
nämligen  just  nu  och  efter  förrättndt  ärende  tillbaka. 
Emedan  se(|vestern  blifvit  förkastad,  begagnade  de  till- 
fället och  öfversvämmade  Pommern  och  Rugeu.  De 
hotade  till  och  med  Stralsund.  Landet  var  värnlöst, 
och  staden  föga  bättre.  Besättningen,  hungrande  och 
trasig,  hade  icke  på  länge  bekommit  sold  och  derföre 
nyligen  anställt  ett  myteri,  som  endast  med  möda  kun- 
nat stillas.  ')  Grannstaterna  befarade,  att  Pommerns 
vigtiga  hamnar  och  fästningar  skulle  falla  i  de  fruk- 
tade ryssarnas  händer.  Görtz  uppgjorde  då  med  Au- 
gust ett  nytt  seqvesterförslag  lika  med  det  förra, 
dock  med  den  skilnad,  att  sachsiska  troppar  skulle 
komma  i  stället  för  preussiska.  Vellingk  blef  oro- 
lig; äfven  konungen  af  Preussen,  hvilken  fruktade,  att 
Oderns  mynning  kunde  falla  i  händerna  pä  en  anuau 
magi;  kanske  på  ryssarna.  Derföre  nppgjordes  ett 
tredje  seqvester-fördrag.  Ryssland  och  Sachsen  skulle 
eröfra  Stettin  och  derföre  till  jemn  delning  sins  emel- 
lan erhålla  400,000  riksdaler,   hälften   af  Kristian  Aa- 


')  Riksark.    Acla  Hislor.     M.   Vellingk   tdl   Feil   den   \h 
Maj  ni3. 


118 

gast,  Iiälfleri  af  konungen  i  Preussen,  hvilka  båda  fur- 
star skulle  sedermera  ?:en)ensaiHt  besätta  fästningen 
ocli  vid  freden  lenma  den  tillbaka  åt  Sverge  mot  åter- 
bekofnaiande  af  nämnde  summa.  Det  tyckes,  som 
deuna  planblifvit  uppgjord  af  Görtz  och  Vellingk 
utan  att  rådfråga  Karl,  ocli  ehuru  man  kunde  förut- 
se, att  densamma  skulle  blifva  honom  mycket  mot- 
bjudande. 

Kyssar  och  sachsare  tågade  emellertid  mot  Stet- 
tiu.  Stadens  borgerskap  förklarade  genast,  att,  som 
de  vissle  svenska  lionungen  vara  död  ork  ingen  hjelp 
all  vänla,  ville  de  häldre  genasl  uppgifva  staden,  an 
blifva  med  magt  helvungna  och  sedermera  förda  Ull 
Siberien.  De  till  och  med  hotade  Mejerfelt,  så  att 
denne  måste  efter  några  (a  dagars  belägring  dagtinga; 
Iivarpä  staden  blef.  enligt  öfverenskommelse,  af  hol- 
steinska  och  preussiska  troppar  besatt.  Konungen  i 
Preussen,  glad  att  hafva  vunoit  sitt  ändamål,  gaf  åt 
Görlz  en  riddarorden  och  underrättade  Karl  om  hela 
åtgerdeo,  sökande  tillika  att  densamma  rättfärdiga. 
Tsaren  ansåg  den  ock  för  Sverge  sä  förmånlig,  att 
Menschikow,  som  på  Rysslands  vägnar  deri  deltagit, 
höll  på  att  falla  i  onåd;  hvarjemnte  tsaren  påstod,  att 
Berliner-hofvet  lukladc  allt  för  mycken  svenskhet.  Dock 
fann  han  för  tillfället  bäst  att  godkänna,  hvad  skedt 
var.  Han  till  och  med  lofvade  att  söka  vid  fredsslu- 
tet skaffa  Stettin  ät  Preussen,  som  deremot  utfäste 
sig  att  skaffa  LitT-  och  Estland  åt  tsaren.  Hvad  Sverge 
angår,  hade  det  väl  för  närvarande,  ja,  kanske  för 
framtiden,  förlorat  Slettiu,  men  tillika  fått  sina  öfriga 
tyska  stater  befriade  från  och  skyddade  mot  fiender. 
__  Några  statsmän  anmärkte  ock,  att  så  länge  Sverge 
innehade  Stettin,  denna  Oderns  nyckel,  kunde  det  all- 
tid räkna  på  Preussens  fiendskap.  Men  Karl  ville  al- 
drig afstå  någon  del  af  sitt  ärfda  rike  och  mindst 
Stettin;  emedan  denna  stad  var  nödvändig  för  utfö- 
randet af  hans  polska  plan.  Miillern  och  Fabrice 
.sökte    visa    ätgerdens    fördelar;    men    fåfäogf,     Äfvcn 


119 

Ludvig  dcD  fjortonde  skref  luljande  märkeliga  ord: 
när  en  klok  man  inser  omöjligheten  uf  att  återfå  allt, 
hvad  han  förlorat;  då  nöjer  han  sig  häldre  med  nå- 
not,  än  med  intet.  Sedan  nu  svenska  konungen  tiU- 
räckligen  ådaynlaggt  sitt  Ljeltemod,  är  det  oeksä  tid, 
att  han  tänker  pä  sitt  rikes  verkliga  fördel.  -Varoin- 
geij  blef  fåfäng.  Det  enda,  man  kunde  vinna,  var,  att 
konungen  till  en  början  icke  tvärt  förkastade  alltsam- 
mans; utan  tackade  för  Preussens  goda  vilja  och  upp- 
sköt tills  vidare  sitt  omdöme  öfver  saken.  Men  någon 
tid  derefter  eller  i  slutet  af  1713  fordrade  han  Stet- 
tin  tillbaka  utan  att  dock  vilja  återbetala  den  nämnde 
lösepenningen.  Han  ansåg  sig  till  det  förra  berätti- 
gad, till  det  sediiare  icke  förpligtad;  emedan  öfver- 
enskommelsen  blifvit  honom  oåtspord  afslutad  mellan 
Preussen  och  admiuistratorn  Kristian  August.  Till 
denne  sednare  hänvisade  Karl  alllsä  Preussen  för  utbe- 
kommande af  olvannämnde  penningar,  Preussen  sva- 
rade, att  besagde  administrafor,  för  närvarande  nä- 
sfan på  flyende  fot,  icke  vore  för  en  sådan  summa 
vederhäftig:  —  att  ätgerden  skett  till  fördel  för  Sver- 
ge:  —  att  Karls  bemyndigade  sändebud  Vellingk  den- 
samma gillat;  —  och  att  Kari  således  vore  förpligtad 
till  betalningen.  Men  Karl  yrkade  motsatsen  och  be- 
gärde, att  kejsaren  skulle  tillhålla  Preussen  att  ntan 
lösepenning  återlemna  Stetlin.  Konungen  i  Preussen 
blef  mycket  uppbragt.  Jag  kan  ej  tro,  skref  han  till 
Karl,  att  eders  majestät  verkligen  äsijftar  något  sådant. 
Eders  majestät  är  för  ädelmodig  och  rättvis  att  låia 
mig  med  en  sä  stor  penningeförlust  vcdergällas  för 
den  välvilja,  hvarmed  jag  uppträdt  till  beskydd  för 
eders  majestäts  pommerska  länder.  Men  det  blef  der- 
vid.  Frampå  sommaren  1714  berättades,  att  Karl  dh 
ändlligen  skulle  komma  till  Pommern,  och  alt  han  lö- 
rehade  hemliga  underhandlingar  med  administratorn. 
Preussiska  konungen  befarade,  att  den  svenska  skulle, 
med  lillhjelp  af  de  i  Stettin  varande  holsteinska  trop- 
parna,   bemägtiga  sig  nämnde    stad.     Preussen    beslöt 


120 

förekoraioa  hvarje  sådant  försök,  och  ökade  derfore 
sin  andel  i  Stettins  besättuiog:  (ill  ett  vida  större  an- 
tal, än  den  Iiolsteiuska,  så  att  man  kände  saga,  det 
Stettin  var  numera  helt  ocli  hållet  i  Prenssens  våld. 
Det  skedde  i  Augusti  1714.  —  Redan  i  Juni  förutse- 
ende denna  utgång,  skref  Velliugk  till  Feif:  man  be- 
höfver  icke  ursäkta,  att  mina  bref  till  konungen  lem- 
nas  obesoarade.  Mig  är  nog  att  de  framkommit,  och 
att  jag  fått  efter  samvetspligt  visa  både  vådan  och 
hjetpmedlen,  och  det  utan  förespeglade  falska  förhopp- 
ningar. Men  som  en  lem  af  rikskroppen  lider  jag 
otroligt,  hvarje  gång  en  dess  arm  eller  fot  nfsågas; 
och  jag  lider  så  mycket  mer,  som  jag  tyd  ligt  ser,  huru 
lätt  forlusten  kun n al  förekommas.  ') 


TJUGONDEFÖRSTA    KAPITLET. 

NYA   KRIGSGERDS-FÖRORDNINGEN    OCH   JAKOB 
RÉRNSTIERNA. 

Länge  och  mer  och  mer  högljudt  hade  folk  och 
landshöfdingar  klagat  öfver  skattebördornas  odräglig- 
het, och  rädsherrarna  gång  på  gång  till  konungen 
framburit  dessa  klagomål  jemnte  siu  egen  öfvertygelse 
om  deras  sanning.  Förledd  af  misstroende  och  ja- 
herrar,  hade  Karl  icke  låtit  öfvertyga  sig  om  höjden 
af  denna  nöd.  Några  bland  hans  omgifning  påstodo, 
att  folket  förmådde  bära  gerderna,  om  dessa  blott 
rättvist  fördelades.  Men  nu,  mente  man,  blef  den  rike 
skonad,  den  fattige  utsugen;  deraf  missnöjet,  deraf 
eländet.  Förebråelsen  är  ogrundad,  om  man  nämllgeo 
rigtar  densamma  mot  dittillsgällande  krigsgerdsförord- 


')  Link.  Bibi   Ark.    Vellingk  liil  Feil  d.  \Z  Juni  Hit. 


121 

iiiDg.  Denna  var  uppgjord  af  Karl  den  elfte  och  hans 
män,  och  hade  en  bestämd  syftning  att  lätta  den  fat- 
tiges ')  och  öka  den  rikes  bördor,  och  att  jemuka 
skatterna  efter  förmögenheten.  Dock  är  bäde  sagdt 
och  sannolikt,  att  mycket  bedrägeri  blifvit  föröfvadt,  i 
synnerhet  på  så  sätt,  att  penuingekarlarna  genom  fal- 
ska och  förminskade  uppgifter  af  sin  egendom  sökt 
rörminska  beloppet  af  sin  skatt.  Trött  vid  de  bestän- 
diga klagomålen  öfver  utlagornas  tyngd,  ville  nu  Karl 
genom  ett  annat  sätt  för  deras  beräknande  göra  bör- 
dan mera  lätt,  jemn  och  rättvis.  Efter  att  hafva  hört 
rådet,-)  utfärdade  han  från  Bender  den  4  .Juli  1712 
en  derhän  syftande  förordning.  Grunddragen  voro  föl- 
jande. Riket  skulle  delas  i  vissa  kretsar,  i  städerna 
efter  q  var  ler,  på  landet  efter  härader;  —  sedermera 
shdle  innemnorne  kretsvis  samlas  och  efter  ed  och 
samvete  enhvar  uppgifva  sin  egen  förmögenhet  så  i 
löst  som  fast;  —  sedermera  skulle  alla  gemensamt 
granska,  höja.  eller  nedsätta  dessa  uppgifter  och  be- 
stämma deras  verkliga  belopp;  —  detta  skulle  ytterli- 
gare i  skattningslängden  för  livar  krets  införas ;  — 
när  man  sedermera  genom  dessas  sammanslående  fått 
veta  summan  af  hela  rikels  förmögenhet,  och  tillika 
från  statskontoret  summan  af  rikets  årsbehof  ulöfver 
de  vanliga  skatterna;  då  skulle  öfver  heten  bestämma, 
huru  stor  procent  af  sin  förmögenhet  hvar  och  en 
borde  erlägga  för  att  fylla  brislen.  Otvifvelaktigt  är, 
att  Karl  härmed  åsyftade  icke  blott  en  ökad  inkomst, 
utan  fast  mer  en  beskattning,  som  skulle  vara  bäde 
enklare,  såsom  utgående  från  en  enda  grundsats,  och 
tillika  rättvisare  och  för  allmogen  lindrigare,  J)el  är 
bättre,  sade  l>an,  att  gerden  blir  rättvis  än  stor.  '■*) 
Allmogens  jord,  men  oj   lösegendom,   slapp   också   un- 

')  Dock  ej  lösdrilvares  och  bisa  arbetares. 
')  Hädsprol.  d.  U  Apr.  4712. 
')  Rådsprot.  d.  21  Jan.   tTU. 


122 

dan,  hvadau  detnia  beskallniiig  bl(;r  i  början  här  och 
der  väl  modageii.  Men  dä  det  löna  säUet  blott  i 
några  punkter  tillät  sjelfbeskaltning  och  frestade  till 
oärliga  uppgifter,  sä  var,  enligt  detta  sednare,  hela 
krigsgerden  utan  undantag  blottställd  för  och  lockande 
till  ett  sådant  bedrägeri.  Karl  sökte  visserligen  förmå 
luidersåtrarna  att  uppskatta  sig  sjelfva  så  högt  som 
möjligt;  ///,  sade  han,  det  sliu/k  inför  kotiwn/  och 
medborfjarc  (ända  dem  till  ära  att  hafca  forkofYat 
sig;  och  jx  högre  summan  af  rikets  förmögenhet  upp- 
stege, desto  mindre  hlefve  den  procent,  som  af  den- 
samma behöfde  utskrifvas.  Några  bland  hans  närma- 
ste omgiCiiiDg,  Miillern,  Axel  Sparre,  Feif,  m.  11.,  före- 
gingo  ock  de  andra  med  höga  sjeltbeskattningar;  som- 
liga af  fosterlandskärlek,  andra  af  tvång.  Del  är  just 
icke  med  god  vilja,  skref  Feif,  som  jag  uppgifver 
mig  ega  mer,  än  jag  eger.  ')  Men  dessa  exempel 
verkade  föga.  1  öfrigt  var  förordningen  tämligen 
sträng.  Ödeshemman  skulle  skatta,  som  vore  de  i  fullt 
bruk;  tg,  Iietle  det,  skattefrihet  skulle  hlifva  en  ytter- 
Ugare  lockelse  att  låta  dem  ligga  ohäfdade.  Om  någou 
icke  ordentligt  betalte  denna  sin  krigsgerd,  blef  npp- 
bördsmannen  bemyndigad  och  älaggd  att  genom  läa 
hos  andra  fylla  bristen  och  sedermera  densamma  med 
25  procents  ränta  hos  den  tredskande  utsöka. 

På  länge  visste  man  icke  hvem,  som  var  upp- 
liofsman  till  denna  nya  förordning.  Några  gissade  på 
den  nu  i  hög  gunst  varande  Jakob  Reenstierna,  en 
slug.  erfaren,  lärd  och  driftig  herre;  men  af  många 
ansedd  som  en  opålitlig  pratmakare  och  egennyttig 
lyckosmed.  -)  Han  nekade  dock  envist  till  författare- 
skåpet.  =*)     Andra  gissade   på    Kasten   Feif;    andra    på 


')  Moraths  saml.  på  Kallersla.    Feif  till  Keenstierna 
d.  20  Maj  4714. 

2)  Fr.  min.  br.  d.  14  OKt.  illi. 

»j    Rådsprot.  d,  22  Jan.   1714. 


123 

kouangen  sjelf.  Emellerlid  biet  Reensticrua  just  i  sam- 
ma dagar  nämud  till  koDgiigt  råd  ocli  satt  till  styfes- 
iflflii  öfver  lieia  detta  beskaltningsverk  och  öfver  för- 
valtEiugen  af  alla  geuoui  detsamma  indrifna  medel. 

Den  nya  lörordningcn  blef  emellertid  af  de  lleste 
offeutiiga  m\ndigiieter  tadlad.  Rådet  sade.  alt  dess 
inneliFiil  visade,  hur  föga  konungen  kände  tillståndet 
inom  Sverge.  ')  >ågra  landshöfdiugar  gillade,  de  fle- 
sta ogillade  densamma.  Presterna  klagade,  att  den 
sknlle  mångenstädes  föranleda  mened  och  evigt  själa- 
förderf,  eller,  som  kammarkollegiam  uttryckte  sig,  locka 
liil  falska  uppgifter.  Sistnämnde  ämbetsverk  befarade 
ock,  att  den  skulle  jaga  alla  rika  air  landet.  Det 
rådde  derföre  konungen  att  återupptaga  det  gamla  af 
K&rl  den  elfte  begagnade  sättet. '-)  Äfven  ämbetsmäa- 
nen  i  koutribntionsränteriet,  det  verk,  som  skulle  un- 
der Reenstierna  vårda  verkställigheten,  inlemnade  ett 
betänkande  öfver  alla  dermed  förenade  svårigheter  och 
försäkrade,  att  deras  svuya  krafter  ifke  kunde  bära 
en  sådan  hörda,  ock  alt  riket  sjcfft  under  densamma 
försmägtade  och  med  ungslmi  och  jenuner  afhidade 
sitt  timliga  och  eviga  förderf.  ■^)  Troligt  är,  att  en 
del  af  motståndet  kom  från  de  rikas  ocli  i  synnerhet 
från  penningemännens  egeunytta;  samt  från  ämbets- 
mäns vana  vid  och  kärlek  för  gamla  inrättningen. 
Men  konungen  vidhöll  sitt  beslut  och  upprätthöll  och 
befordrade  dess  verkställare.  En  sådan  vid  namn  Ce- 
dercreutz  sattes  till  landshöfding.  Märkvärdig  var  ock 
den  lycka,  Reeustierna  sjelf  ?jorde.  När  detta  furslag 
lörst  kom  ä  bana.  var  nämnde  herre  blott  adelsmai 
och  nyss  förut  eller  år  1710  blifven  landshöfding  i 
Dalarna.  Sedermera  gick  hans  befordran  i  fyrsprång. 
1711    blef  han   friherre,    1712   konglig  råd   samtsty- 


')  Fr.  min.  br.  d.  9  Noy.  1742. 

*)  Rädsprot.  d.  ^  Sept.  1712. 

')  Riks  ark.    Konlrib.  Riinfer.  Prot.  Okl.  1713. 


124 

resman  öfver  kontribntionsiänteriet,  1713  president  i 
koEiiLeiskolIegium  och  17 1 4  giefve.  Man  är  alldeles 
okunnig  om  de  förtjenster,  livilka  lillvuuno  honom  så 
uiåuga,  täta  och  lysande  gunstbetygelser.  Hnra  liau 
ledan  1715  föll  i  onåd,  skall  framdeles  omtalas. 

När  ifrågavarande  förordning  skulle  ställas  i  ver- 
ket, spordes  mycket  missnöje.  Karl  hade  väl  befallt 
landshöfdingarna  att  hvar  i  sitt  län  för  folket  uttyda 
kungörelsens  mening  och  påpeka  dess  fördelar.  Men 
folket  lät  icke  öfverlyga  sig.  Saken  medförde  äfven 
mycket  besvär  och  bråk.  För  att  redovisa  sin  förmö- 
genhet, måste  hvarje  undersåtare  årligen  upprätta  eu 
utförlig  längd,  liksom  eu  slags  bouppteckning.  Mau 
IrälTar  i  våra  enskilda  samlingar  ofta  nog  sådana  vid- 
lyftiga uppsatser.  —  Det  påbudna  ömsesidiga  gran- 
skandet af  dessa  sednare  alstrade  grannar  emellan  ett 
slags  spioneri  samt  obehag,  tvister  och  oväuskap.  — 
Att  årligen  inför  kronans  ämbetsmän  och  inför  all- 
mänheten uppgifva  sin  förmögenhet,  sina  skulder  och 
sina  fordringar,  var  likaledes  mycket  motbjudande.  — 
Af  misstroende  till  de  rika  ville  Karl,  att  till  beskatt- 
nings- och  pröfningsmän  skulle  tagas  fattiga  perso- 
ner. ')  Det  skedde,  men  emedan  dessa  vanligtvis 
voro  okunniga  i  dylika  ting.  blef  följden  den,  att  för- 
rättningarna gingo  långsamt,  oredigt,  oordenlligt  och 
måste  esomoftast  göras  om.-)  De,  som  mest  prutade; 
emot  den  nya  stadgan,  voro  köpmän  och  närings- 
idkare, bvilka  envist  påstodo,  att  deras  kredit  och  rö- 
relse skulle  af  dylika  redovisningar  skadas.  De  er- 
bjödo  sig  att.  om  befrielse  lemnades  från  nämnde  upp- 
gift, skulle  de  i  en  kassakista  lik  en  sparbössa  in- 
lägga den  bestämda  procenten  af  sin  förmögenhet,  och 
detta  samvetsgrannt  och  på  ed;   ehuru  ingen  finge  se, 


'i  Moralhs  saml.  på  Kallersla.    Feif  Ull  Reenstierna 
d.  i  Apr.  4713, 

O  Link.  Läns  Ark.    Norrköp.  magistrat  till  länsstyrelsen 
d.  24  Apr.   171  A. 


125 

hur  mycket  de  inlade.  Tör  exemplets  skull  vilie  rå- 
det i  börjao  icke  bifalla;  men  måste  det  slutligen  för 
borgerskapets  envishets  skall;  ')  ocb  konangen  sjelf 
nödgades  gilla  åtgerden.  —  En  annan  punkt  väckte 
likaledes  mycket  missnöje.  Enligt  hvad  förut  stad- 
gadt  var.  skulle  en  undersätes  i  banken  insatta  medel 
hållas  till  sitt  belopp  hemliga  och  från  beskattning 
fria.  Nu  befalldes  man  dock  att  pä  ed  uppgifva  sam- 
ma belopp  och  deraf  betala  tvä  procent.  Ett  sådant 
löftesbrott  skulle  i  sig  sjelft  reta  sinnena;  och  detta 
sä  mycket  mer.  som  ingen  fick  taga  ut  sina  peniiin- 
gar  ur  samma  bank.  —  Se  här  en  annan  likartad 
punkt.  Åt  dem.  som  emot  pant  länade  kronan  pen- 
ningar, hade  Kari  är  1700  lofvat  åtskillig  skattefri- 
het på  de  lemnade  panterna;  och  tillika  försäkrat, 
det  eho,  som  ville  i  någon  män  förringa  dessa  bevil- 
jade fördelar,  skulle  anses  som  en  otrogen  under- 
sätare.  Men  genom  deu  nya  krigsgerdsförordniugen 
gjorde  sig  Karl  sjelf  skyldig  till  ett  sådant  förrin- 
gande, i  ty  att  han  lade  pä  dessa  sina  fordrings- 
egare  en  utgift  af  två  procent.  -)  Man  kan  föreställa 
!Sig  hvilken  förbittring,  hvilka  högljudda  klagomål,  af 
både  den  ene  och  andre.  Men  rådet  vågade  icke  gifva 
efter;  ty  då  ropade  de  fattigare  öfver  orättvisa  och 
öfver  partiskhet  för  de  rika.  Hvad  prester  och  kam- 
markollegiam   förutsagt,    inträffade    ock.     Många,    och 


•)  Fr.  min    b  r.  d.  ii  Nov.  Mi-Z. 

*)  Riks  ar  k.  Kontrib.  Iiänlcr.  Karls  iryckta  patent,  d.  30 
Mai  t7i3.  —  Knli^t  Biksark.  Konlribut.  Ranler.:s  bref 
till  Karl  d.  17  Febr.  171 J  sie;,'  den  nya  2-procentgerden 
dä  till  4,413,000;  dessutom  för  pantgods  4-j,000  och  for 
bankokapital  400,000,  allt  dalar  s.  m.  —  Enligt  S.  st. 
Réenstiernas  bref  och  förslag  till  Karl  d.  48  Okt.  i744, 
hat  all  fasl  och  lös  egendom  på  landet  (var  månne  bön- 
dernas jord  deri  inbegripen?)  i  Sverge,  utom  Finnland, 
år  4743,  jemnte  ' ,  af  husens  värde  i  staderna,  uppgått 
till  .j9,693,400.  hvaraf  2  procent  utgjorde  4,193,862 
dal.  s.  m.  . 


126 

deribiand  mänga  rika,  nppgafvo  sin  förmögenhet  långt 
under  verkligheten.  Enligt  Karls  plan,  borde  nnder- 
såtrarna  hfilla  tummen  pä  ögat  på  hvarandra  och  så- 
ledes framtvinga  riktiga  uppgifter;  men  allt  för  ofta 
såg  man  genom  finger  med  hvarandra.  Folket  hade 
att  välja  mellan  inbördes  spejeri  och  angifveri  ä  ena, 
samt  gemensamt  krouobedrägeri  och  försnillning  å  an- 
dra sidan.  Många  valde  det  sednare  såsom  Uignare 
och  mer  fördelaktigt.  Sä  gaf  den  nya  gerden  långt 
mindre,  än  man  väntat,  ehnru  man  år  1713  tog  tvä 
procent  af  en  hvars  hela  förmögenhet.  Karl  blef  miss- 
nöjd och  förklarade,  att  det  vore  Reenstiernas  fel,  om 
ej  sladfjan  nästa  år  gäfce  en  drygare  hehåUning.  ') 
Det  var  ock  för  att  komma  till  detta  mål,  som  ko- 
nungen nu  mera  med  ökad  stränghet  fordrade  besagde 
tvä  procent  pä  kronopanter  och  på  bankobehållningar. 
Statsbristen  blef  emellertid  äfven  på  detta  sätt 
lika  stor,  om  ej  större  än  fornt,  och  att  fordra  högre 
procent  var  ej  rådligf;  ty  hvad  man  redan  tagit  hade 
jemnte  sakens  nyhet  sä  retat  sinnena,  att  i  flere  lands- 
orter uppror  var  återigen  på  väg  att  utbryta.  -) 


TJUGONDEANDRA    KAPITLET. 

FINSKA   KRIGEN    1713— -14. 

Vi  indela  dem   efter   de    olika    befälhafvarne    och 
börja  med 


^"'0  Moraths  sanil.  pä  Kallersta.    Feif  till  Reenstierna 
d.  6  Dec.  Mhk. 

')  Fr.  min.  hr.  i  April  och  Juni  1713. 


127 


FÄLTTAGET  UNDER  LVBECKEK. 

Läsaren  känner  reilan  förut  mannen  sjell  ocli 
hans  öden.  *)  samt  Imrn,  då  >iierotIi  i  början  af  1712 
aflidil.  Lybecker  blef  af  konnngen  i  Juii  samma  är 
återigen  satt  till  öfverberä!!)afvare  i  Finnland,  Inne- 
vånarnas ovilja  npplågade  dervid  ånyo,  och  till  rådet 
inkommo  klagoskrifter,  dels  undertecknade,  dels  namn- 
lösa, men  alla  riktade  mot  nämnde  person.  -)  Åfven 
biskop  och  landshöfding  råkade  med  honom  i  oenig- 
het. •*]  Om  ock,  skref  rådigt  till  Karl,  om  ock  Lybec- 
ker vore  oskyldig,  sä  torde  det  vara  betänkligt  att 
längre  bibehulla  en  anförare,  som  är  sä  allmänt  ha- 
tad. De  föreslogo  i  stället,  än  Fersen,  än  Taube.  Men 
Karl  ville,  att  Lybecker  skulle  först  få  tillfällo  att  för- 
klara sig;  och  gaf  honom  til!  och  med  magt  att  utan 
någon  stadfästelse  tillsätta  officerare.  *)  Derjemnte 
föreskref  konungen,  att.  emedan  de  nyuttagna  drän- 
garna icke  hunnit  tillräckligen  inöfvas.  borde  Lybecker 
lindvika  hvarje  större  vapenskifte  och  blott  gå  för- 
svarsvis till  väga;  en  befallning,  märkvärdig  både  ge- 
nom sina  följder  och  genom  den  öppna  strid,  hvari 
den  stod  till  Karls  vanliga  önskningar. 

Efter  kalabaliken  vid  Bender  hade  tsaren  ej  mor 
alt  frukta  några  från  söder  kommande  liender.  Han 
vände  sig  derföre  i  .Maj  1713  mot  norden  och  mot 
Finnland,  cch  det  icke  bloli  med  vapen  utan  ock  me- 
delst slugt  ställda  ord.  Han  lät  nämligen  kring  landet 
utsprida  en   kungörelse   om   orsaken   lill   det   lui  före- 

^i  .     !rfu!  •! 

')  Se  33.  426. 

2)  Rådsprot.  d.  48  Aug.  1712. 

')  S.  st.  d.  17  Okt.  1712. 

")  Riksark.    Karls  bref  lill  rådet  d.  4  och  27  Mars,  d    16 
Maj  och  23  Sept.  1713. 


128 

tagna  infalliM.  Vi  komma,  skref  han,  icke  för  att  a  f- 
sätta  eder  konung,  utan  för  att  tvinga  honom  ingå 
billig  fred,  till  lättnad  och  hugsvalelse  också  för  hans 
egna,  genom  det  långa  kriget  utmerglade  undermiare. 
Fastän  i  egen  person  en  sjelflierrskare,  oeli  den  af 
det  kraffigaste  slaget,  framkastade  dock  tsaren  några 
ord  om  de  fri-  ocli  rättigtieter.  Karl  den  elfte  sades 
liafva  förtrampat.  m.  m.:  allt  detta  tydligen  i  afsigt 
att  vinna  den  genom  reduktionen  lidande  adeln  och 
att  pa  hade  ena  och  andra  sättet  förlama  landets  liäg 
och  kraft  att  göra  motstånd.  Anfallet  med  vapen 
skedde  sjövägen  och  riktades  mot  Helsingfors,  hvarest 
stora  magasiner  voro  samlade.  Generalmajor  Armfelt 
skulle  skydda  staden:  men  hade  dertill  blott  1.500 
man  och  insåg  snart  nödvändigheten  af  att  draga  si? 
tillbaka.  Han  ville  dock  för  ingen  del.  att  de  rika 
förråden  skulle  vid  hans  aflag  komma  fienden  till  godo. 
Att  föra  dem  undan,  dertill  saknades  tid  och  dragare. 
Innevånarna  tillsades  fördenskull  att  med  deras  red- 
baraste egendom  Hytta  bort.  hvarefter  stad  och  för- 
rådshus afbrändes.  enligt  hvad  några  antyda,  på  be- 
fallning af  Lybecker.  Armfelt  gick  derefter  till  Borga, 
och  förenade  sig  med  finska  hufvudhären.  Men  när 
en  vecka  derefter  rysska  flottan  nalkades,  tågade  Ly- 
becker undan  upp  till  Mänsälä.  vid  gränsen  af  Tavast- 
land,  och  sedermera  än  längre  åt  norr,  för  att.  som 
lian  sade.  skaffa  förråder  och  möta  de  uppbådade  bön- 
derna. Men  på  delta  sätt  blef  stranden  lemnad  oför- 
svarad, och  Borgå-trakten  af  ryssarna  utan  motstånd 
härjad.  Soldater  och  befäl  knotade,  och  frän  rådet 
horn  en  allvarsam  skrifveise  i  afseendc  pä  så  väl  åter- 
tåget som  Helsingfors-branden.  Emellertid  hade  L)- 
hecker  fått  förstärkningar,  sä  att  hans  tropp  steg  till 
ungefär  9,000  man.  Han  ryckte  nu  återigen  mot 
Borgå;  men  vågade  icke  angripa  ryssarna,  ehuru  både 
generalmajor  Armfelt  och  folket  sådant  fordrade,  ocli 
en  öfverste  Ramsays  lyckliga  ströftåg  uppmuntrade  till 
efterföljd.     Under    dröjsmålet    hann    Peter    tillkalla    sä 


i%9 

betydliga  rörstärkpingar.  att  hans  liär  uppgick  till  uära 
24,000  man  och  haus  tlotta  till  3  eller  4  fänger  mer 
segel,  än  den  pä  stället  varande  svenska,  i) 

Emellertid  ökades  mer  och  mer  klagomålen  öfver 
Lybecker;  detta  sä  väl  genom  href  frän  Finnland,  som 
genom  den  mängd  (lygtiugar,  som  till  Sverge  ankom- 
mit. Fråga  väcktes  i  rådet,  huruvida  man  ej  borde 
genast  och  egenmägtigt  tillförordna  någon  annan  fält- 
herre, Karl  Gyllenstierna  sade:  det  Hr  läl  sannt,  all 
ham  majesliil  sjeff  srfd  Lybecker  till  öfrcrbefolkafrare; 
men  hans  majesläl  kunde  i  Bender  icke  känna  verk- 
liga forhållandet  och  skulle  ej  heller  i  värt  ställe  låta 
kriget  längre  föras  sä,  som  hittills  skett.  Frölich  sva- 
rade: anklagelserna  ära  obevista,  kanske  blott  förtal. 
Fersen:  adelns  protokoller  af  17 tO  äro  dock  fulla  af 
klagomål  öfver  samme  Lybecker.  Nils  Gyilenstierna : 
men  vi  hafva  icke  magi  att  afsätla  den,  kongl.  maje- 
släl sjclf  tillsatt.  Karl  Gyilenstierna:  skola  vi  dä  sitta 
och  se  på,  huru  det  ena  landskapet  förloras  efter  det 
andra.''  Frölich:  klagomålen  böra  först  inför  laga 
domstol  afgöras.  Karl  Gyilenstierna:  vi  få  icke  vara 
så  rädda  af  oss;  utan  manligt  falla  våra  beslut,  i 
synnerhet  då  faran  är  så  st^r.  Tessin:  frågan  är 
verkligen  den,  skall  man  förlora  Finnland  eller  skall 
man  förlora  Lybecker  I''  Nästan  alla.  med  undantag 
af  Frölich,  röstade  för  Lybeckers  afsätlande.  -)  Men 
det  tyckes,  som  man  icke  vägat  låta  beslutet  gä  till 
verkställighet. 

I-ybecker  hade  emellertid  hindrat  Armfelt  från  att 
strida  mot  ryssarna,  och  sjelf  omigen  gått  tillbaka 
uppåt  Tavastland.     Folket  var  uttröttaiit  af  det  bestäo- 


')  Eli  obestyrkt  rykte  omtalar,  huru  en  transysk  äfrenty- 
rare  lot val  Karl  uppbränna  rysska  flottan ;  men  att  försö- 
ket misslyckats. 

^)  Rådsprot.  d,  2  och  10  Juni  Mii. 

Pryxellt  Ber.    XXV.  9 


130 

diga  fram-  ocli  atertagaiKiot  och  tillika  niipbragt  mot 
ett  krigssätl,  som  icke  tillät  dem  att  försvara  sig  och 
sitt  land.  Hvarföre,  frågade  de,  Iwarföre  fä  vi  icke 
Hasa?  Vi  vilja  stanna  och  kämpa  mot  /iendcn!  Sam- 
ma spräk  fördes  af  befälet,  af  öfverstar  oci)  generaler. 
jMen  fåfängt.  Lybecker  åberopade  koiiiingeDs  hefall- 
uing  och  fortfor  att  draga  sig  tillbaka.  Allmänt  ro- 
pades öfver  feghet  eller  förräderi,  (»fverstarna  ville 
ej  mer  iyda  en  sädan  befälhafvare,  och  de  ntskrifna 
bönderna  gingo  flocktals  hem. 

En  hvar  inser  genast  likheten  med  det  återtåg, 
.som  finska  hären  i  början  af  1808  nödgades  mot  sin 
vilja  företaga. 

Hela  strandvägen  från  Wiborg  til!  Abo  hade  under 
tiden  blifvit  af  Lybecker  lemnad  Öppen  och  olörsvarad. 
Af  fruktan  iör  ryssarna  flyktade  nu  från  sydvestra 
Finnland  öfver  till  Sverge  enhvar.  som  egde  någon 
förmögenhet,  eller  kunde  komma  umian;  sa  en  stor 
del  af  presterna,  anförda  af  biskop  Gezelius  d.  y.,  li- 
kaså högskolans  lärare,  hofrättens  ämbetsmän  och  lan- 
dets anseddare  köpmän  och  innevånare.  Till  Sverge 
fördes  ock  flere  kyrkoklockor  och  kyrkoprydnader  med 
mera  samt  högskolans  boksamling.  För  att  skada 
fienden,  ville  Lybecker  bränna  äfven  A  bo;  men  det 
hindrades.  Staden  var  dock  nästan  tom,  när  ryssarna 
den  28  Augusti  der  inryckte.  Deras  uppförande  var 
visserligen  våldsamt;  men  pä  långt  när  icke  sä,  som 
annorstädes;  och  inom  kort  gingo  de  bort  igen,  skräm- 
da af  några  skott,  som  hördes  från  svenska  fartyg  i 
skärgården. 

Men  underrättelsen  om,  att  ryssarna  kommit  till 
Abo,  och  att  en  stor  ryssk  flotta  kryssade  på  Öster- 
sjön: detta,  jemnte  de  skaror  af  finska  flyktingar,  som 
slröfvade  kring  gatorna,  verkade  i  Stockholm  en  utom- 
ordentligt stor  häpenhet,  och  ropet  om  Lybeckers  af- 
sättning  blef  allmänt,  högljudt  och  pockande.  Råds- 
Jjerrarna  svarade,  att  de  icke  egde  magt  till  eo  sådan 


J3I 

åtgerd;  emeilau  konanjeu  sjelf  mannen  tillsatt.  ')  Det 
tyckes  äfven,  som  skulle  frän  Karl  hafva  kommit  ett 
ijytt  bref,  som  tog  Lybecker  i  försvar.  ')  Denne  iD- 
kallades  dock  till  redovisning,  men  anförde  da  som 
ursäkt  dels  brist  på  lifsmedel,  dels  Karls  förbad  mot 
livarje  åtgörande  strid. 

Att  Lybecker  icke  var  förrädare,  det  torde  vara 
tämligen  säkert.  Att  ban  ej  heller  var  i  striderna  feg, 
det  hade  han  vid  flere  tillfällen  adagalaggt;  men  lika- 
ledes ock,  att  han  var  oskicklig  till  hvarje  högre  be- 
lä!  och  att  han  ofta  leddes  af  tadelvärd  egennytta. 
Dessa  båda  fel  hade  beröfvat  honom  härens  aktning 
och  förtroende.  lian  egde  ej  heller  nog  sjelfständig- 
öet  att  våga  bryta  mot  Karls  befallning,  ehuru  det 
gällde  att  frälsa  en  del  af  sitt  fädernesland.  Hurudan 
ock  mannen  må  hafva  varit,  säkert  är,  att  han  icke 
passade  till  öfverbefälhafvare  i  Finnland.  Rådet  grep 
sig  derfijre  an  och  började  omigen  öfverlägga  om  hans 
eutledigande.  Frölich  sade:  vi  hunna  icke  afsälla  den, 
konungen  tuimnt;  dessutom,  är  Li/hecker  en  ml  för- 
faren herre.  Tessin :  hela  Finnland  sfär  pä  spräny, 
och  det  väyer  mer  än  Lybeckers  välförfarenhet.  Fer- 
seo:  men  konungen  har  ej  längesedan  gifvit  honom 
nytt  /örhällningshref;  svårt  derföre,  alt  difskicka  nå- 
gon annan.  Réenstierna:  vi  behöfva  ej  frukta  nugot 
misshag,  dä  det  gäller  att,  enligt  sunda  förnuftets  råd, 
frälsa  stor  fur  stendömet  Finnland.  Falkenberg:  om  Ly- 
becker också  är  oskyldig,  sä  bör  han  bort;  emedan 
hela  landet  är  med  honom  missnöjdt.  Tessin:  ja  alla 
finnar  ligga,  på  knä  och  bedja  att  slippa  honom. 
Frölich:  jag  vill  med  ed  bedyra,  att  Lybecker  varit 
lycklig  fältherre  och  förhållit  sig  väl,  och  att,  om  ko- 
nungen sjelf  varit  der,  hade  det  ej  gått  bättre.  Tes- 
sin:   rådet  blir  emellertid   af  hela   landet  tadladt  der- 


')  Fr.  min.  br.  d.  I  Ang.  1713. 
')  S.  si.  e.  19  och  23  Au2.  1713. 


132 

före,  atl  vi  ej  afmtla  Lyhcvkcr.  Saken  iippsköls  dock. 
emedan  Horn  och  Nils  Gyllenstierna  voro  horta.  Men 
iiägra  dagar  derefler  kowino  äfven  dessa  herrar  till- 
städes och  röstade  liksom  flertalet  för  Lybeckers  af- 
skedande,  hvarmed  denne  tycktes  sjelf  vara  nöjd.  Man 
öfrertalade.  dock  med  mycken  jnöda.  Ferseu  atl  i  stäl- 
let c^laga  sig  befälel.  ')  Men  denne  fruktade  Karls 
missnöje.  Först  bad  han  genom  Mtillern  konungen 
om  förlåtelse  för  sin  djerfhet  att  mottaga  befälel;-) 
men  greps  strax  derefler  af  sä  liäflig  oro,  att  han  al- 
sade  sig  uppdraget,  INu  skulle  en  annan  väljas.  Rå- 
det vägde  mellan  Licvven  och  Taube.  Taube  utsågs ; 
men  äfven  denne  oroades  vid  tanken  pä  Karls  miss- 
nöje och  sökte  alla  möjliga  svepskäl  att  draga  sig 
undan,  och  det  blef  slutligen  den  i  Finnland  (jvariem- 
uade  generalmajor  Armfelt,  som  lick  mottaga  ölver- 
hefålet. 

För  sammanhangels  skull  vilja  vi  dock  nu  genast 
och  till  deras  slut  följa  Lybecker  och  hans  rättegång. 
1  spetsen  för  anklagarne  stod  biskop  Gezelius.  Tvi- 
sten dem  emellan  blef  ganska  het:  men  Lybecker 
åberopade  konungens  bestämda  lorhällningsbrer  och 
kunde  ej  heller  om  något  förräderi  öfverbevisas.  Arm- 
felt tog  honom  ock  i  försvar,  och  den  olyckliga  ut- 
gången af  denne  scdnares  egna  försök  att  bekämpa 
ryssarna  blef  en  slags  ursäkt  för  Lybeckers  overk- 
samhet. Sistnämnde  herre  vardt  också  slutligen  af 
rådet  frikänd.  Då  fordrade  han  upprättelse  af  bi- 
skopen, och  nu  följde  en  ny  rättegång,  bittrare  än 
den  förra.  Den  fortgick  ännu.  när  Karl  återkom  till 
Sverge.  Dä  nedsattes  till  sakens  utredande  en  ser- 
skild  nämnd.    I,ybecker  skyddades  af  gunstlingen  Feif, ') 


')  Uadsprot.  d.  Ti  Aug.  och  3  Sept.  1743. 

^)  Riks  ar  k.    Miillerns  brefvexling.    Fersen  tdl  MiUlern  d. 
-10  Sept.  4713. 

*)  Fr.  min.  b  r.  d.  17  Mars  1717. 


133 

kanske  ock  af  riagori  rjvaricfva  effer  Karls  fordiia  yn- 
nest :  och  skaken  tycktes  taga  on  vädli?  vandiiina  Tör 
biskopen.  Men  lia  lyckades  man  leda  i  hovis,  au  Ly- 
becker  hade  under  sitt  öfverbefäl  1713  lallt  följande 
märkligra  ord:  om  fan  ej  lager  konunf/en,,hafva  vi 
ingen  fred  att  vänta.  Nn  hlef  mannen  inkastad  i  fän- 
gelse, ocli  derpa  fälldes  utslaget.  Han  dömdes  från 
lif.  ära  och  gods:  hlef  dock  nyårsdagen  1718  till  lif- 
vet  benådad,  men  lio?  några  månader  derefter. 


FÄLrT,4(ir.>    (  NJ)EK    ,\RMFKLT. 

När  i  September  1713  Armlelt  soiu  öfverbefäl- 
hafrare  mottog  lioska  Iiären.  var  densamma  i  ett  lill- 
ständ  af  upplösning  och  kanske  med  en  tredjedel  för- 
minskad: hvaremot  hela  strandvägen  från  Wiborg  til? 
Abo  innehades  af  talrikare  ryssar.  För  alt  jaga  dessa 
bort  igen.  dertill  hade  Armlelt  för  litet  troppar,  kun- 
nande icke  hopsamla  mer  än  G.ÖOö  man.  För  att  åt- 
minstone skydda  landets  norra  delar,  ställde  han  sig 
fördenskull  vid  Pälkäne,  ')  der  vägen  gick  fram  mel- 
lan tvänne  större  vattendrag,  och  der  han  ämnade 
hejda  fienden.  R}ssarua.  följande  efter,  kunde  också, 
oaktadt  stor  öfverlägseiihet  och  alla  bemödanden,  icke 
pä  länge  undantränga  svenskarna.  De  anskaffade  då 
en  mängd  båtar  och  siockllottor.  Tidigt  en  dimmig 
och  lugn  höstmorgon,  den  6  Oktober  17  13.  blefvo 
7,000  ryssar  på  sådant  sätt  fraktade  öfver  en  bland 
5jöarna  och  landsatta  i  svenskarnas  rygg.  Armlelt 
mötte  vid  stranden  och  gjorde  långvarigt  och  kraftigt 
motstånd;  likaså  hans  underbefälhafvare  De  In  Barre 
vid  sjelfva  Pälkäne-passet.  Men  pa  sistnämnde  ställe 
gingo  ryssarna  nästan  simmande  genom  vattnet  oc!> 
trängde  framåt.     Derföre,  och   i  anseende  till   fiendens 

')  Stället  kallas  ock  Knotkula-pass. 


134 

stora  öfverlägsenlict.  iriästc  älven  ArnifcH  draga  sig 
tillbaka  elter  eu  förlust  af  12  kanoner,  8  fanor  oeh 
500.  andra  säga  1,000,  man.  Vid  Tammerfors  ville 
han  omigen  fatta  stånd;  men  folket  var  utsvultet,  haif- 
naket,  derlöre  ock  oroligt,  nedslaget,  och  rymde  i  så 
stora  hopar,  att  han  icke  kunde  för  tillfället  länka  på 
ytterligare  motstånd,  utan  tågade  genom  den  långa 
lavaslerskogen  uppåt  trakten  af  Wasa  och  tog  der 
vinterqvarter.  Med  undantag  af  Österbotten  och  Ka- 
jana, var  un  i  slutet  af  1713  nästan  hela  Finnland  i 
ryssarnas  vald. 

Men  tsaren  ^ilIe  i  samma  fart  taga  äfven  den 
åtcrslående  delen,  och  befallde  general  Galirzin.  att. 
kosta  hvad  det  kosta  ville,  angripa  och  alldeles  bort- 
jaga svenskarna.  Armfelt  hade  väntat  något  dylikt, 
och  sökt  skaffa  förstärkning.  Några  hoppades,  att 
konungen  sjelf  skulle  hasta  till  hjelji;  men  fåfängt. 
Under  hela  det  vigtiga  nu  slutade  fälttåget  hade  denne 
legat  till  sängs  i  Timurtasch.  Landet,  folket  måste 
söka  hjelpa  sig  sjellva.  På  Armfelts  uppmaningar 
voro  ock  ungefär  2,000  Iteväpnade  bönder  från  Öster- 
botten komna  till  lägrel.  och  likaså  en  hop  borgare 
från  Wasa;  alla  i  fast  beslut  att  till  yttersta  blods- 
droppan  försvara  sitt  fädernesland.  När  nu  ryssarna 
under  (jalilziu  kommo  till  Ihnola,  stod  svenska  styr- 
kan under  Armfelt  vid  Slorkyro.  Krigsråd  hölls.  Arm- 
felt ville  strida.  Han  hade  från  Stockholm  fått  det 
ena  förtretliga  brcfvet  efter  det  andra  rörande  härens 
overksamhet,  dess  ömlålighd  för  e</et  skinn,  o,  s.  v. 
Somliga  af  befälet  ville  dereniot  draga  sig  tillbaka  och 
invänta  några  jtterligare  i  antag  varande  förstärknin- 
gar; andra  åter  ville  alldeles  icke  i  någon  större  och 
afgörande  strid  våga  denna  landets  sista  här,  otau  i 
stället  genom  bakhåll  och  slröftåg  matta  och  förstöra 
fienden.  Men  Itåde  soldater  och  bönder  längtade  efter 
strid.  [)e  satte  upp  sina  mössor  på  pikarna  och  för- 
klarade, alt  de  önskade  blifva  förda  mot  ryssen;  men 
att  de  skulle  gå  hem  igen,  om  hären  än  en  ?ån§  veke 


135 

tillbaka  och  leinnadc  deras  bouin^ar  till  skö8ings. 
Aroifelt  ville  begagna  denna  sinnesslämning  ocli  sa 
beslöts 

SLAGET  MD  STORKYRO.  En  ocli  en  lialf  Ijer- 
dingsväg  [rha  denna  kyrka  blef  hären  njjstU!ld  vid 
Napo  by-  efter  hvilken  striden  af  soraliga  Iténäuines. 
Svenskarna.  4-  eller  5,000  *)  soldater  ocli  2.30U  bön- 
der, fingo  här  i  trenne  dagars  svär  köld  \änta  på  li- 
euden.  Ändtligen  den  19  Februari  nalkades  han,  15- 
till  20,000  -)  man  stark.  Armfell  red  igenom  sina 
krigares  leder  och  uppmanade  till  tappert  försvar  för 
fäderneslandet,  hvarpå  striden  klockan  1 1  förmiddagen 
öppnades.  Svenska  fotfolket,  ehuru  det  liade  emof 
sig  blast,  snöglopp  och  den  öfverlägsna  fiendens  ku- 
lor, tågade  oförskräckt  framåt,  tills  det  pä  nära  häll 
gaf  första  salvan  och  derefter  kastade  ryssarna  till- 
baka, icke  blott  en  utan  tvä  gånger.  Äfven  de  be- 
väpnade bönderna  och  borgrarna  lyckades  afslå  ett 
mot  dem  rigtadt  kosackanfall.  Galifzin  ansåg  striden 
förlorad  och  ämnade  draga  sig  tillbaka;  men  fram- 
skickade några  regemenler  dragoner  för  att  skydda 
återtåget  och  bevaka  det  rytteri,  som  under  De  ia 
Barres  befäl  stod  pä  svenskarnas  högra  tlygei.  När 
De  la  Barre  säg  de  anryckande  fienderna,  lät  han  sina 
ryttare,  utan  att  lossa  ett  enda  skott,  genast  vända 
om  och  affåga  från  slagfältet.  ')    Härigenom  blef  sven- 


')  Enligt  svenska  uppgifter;  enligt  rysska  8,384. 

^)  Enligt  svenska  uppgifter;  men  enligt  rysska  blott  8,490. 

')  Detta  är  enligt  den  vanliga  berättelsen,  urundad  dels  på 
Nordbera.  dels  på  ett  yttrande  af  Galitzin,  nämligen:  att 
De  la  Barre  och  hans  ryttare  ej  behöft  mer  ån 
att  sitta  stilla  och  i  lugn  röka  sin  pipa,  sä 
hade  .\rmlelt  med  fotiolket  tillkämpat  sm  se- 
gern. Anledningar  till  Ivilvel  finnas  dock.  Flere  sam- 
tidisa  berättelser  och  bland  andra  de,  som  Armfelt  å 
ämbetets  vägnar  aflät,  omtala  icke  n;igot  sådant  De  Ja 
Barres  uppförande,  utan  säga,  att  alla  fullgjorde  sin  pligt, 
undantagande  all  en  del  bland  bönderna  biet  aenom  ett 


186 

^ka^nas  tiögra  sida  tiloftad  och  de  fiendtllga  drago- 
nerna kastade  sig  i  ryggen  pä  en  hop,  der  uppställda 
liiuder.  Dessa  rakade  snart  i  oonliiing  och  togo  till 
fiyktei).  Sveöska  lollolket  biet'  nu  fråu  nästau  alla 
sidor  ouiringadt.  Armfelt  gjorde  allt  möjligt  för  att. 
öpprätthålla  strideu.  Mitt  hjerla  nll  än  i  denna  dag 
brisUi,  säger  berättaren,  när  jay  tänker  pä,  huru  ge- 
neralmajoreu  red  under  berekliga  tal  from.  och  till- 
haka:  och  hur  folket  med  ot rolig  frimodighet  lofvade 
alrida  i  döden  och  dessemellan,  rid  åsynen  af  fien- 
dens stora  myckenhet,  kastade  sig  med  tärar  i  ögonen 
pä  knä  och  bud  Gud  ont  hjelp,  och  sedan  kämpade 
till  sista  undedräglen.  Der  såg  jag  då  liggande  död 
mången  finne,  som  ännu  i  den  stelnade  handen  fast- 
höll  det  gevär,  hrars  bajonett  satt  qrar  i  kroppen  på 
en  likaledes  fallen  fiende.  Högar  af  lik  hopades  bred- 
Yid  hvaraudra.  sa  alt  man  mångenstädes  endast  med 
möda  kunde  taga  sig  fram.  Största  delen  at  fotfol- 
kets öfverbefäl  stupade  och  nästan  likaså  vid  en  del 
af  venstra  llygelns  rvtleri.  Siutligeu  mäste  svenskar- 
na, öfvermannade,  draga  sig  tillbaka.  Armfelt,  oära 
nog  den  siste  på  platsen,  höll  pä  att  blifva  tageu  af 
en  ryssk  kapten  och  kunde  endast  med  värjau  i  hand 


rysskt  aniall  I  ry^'uen  bortskrämd,  hvilkoii  omsländii^het 
både  ai  Annleil  och  andra  anföies  som  eu  bland  orsa- 
kerna till  nederlai^et.  Man  (inner  ock,  alt  da<^arna  efter 
slaget  har  Armlell  med  De  la  Barre  hrUlit  öivcrläggnin- 
2ar,  som  det  tyckes,  ulan  alla  tecken  till  ovanskap. 
^Uijpsala.  Spaneska  saml.)  Någon  krigsratt  eller  an- 
nan undersökning  ölver  De  la  Barres  upplihande  tyckes 
ej  heller  halva  varit  satt  i  Iråga.  Tvärtom  blef  han  ett 
par  iir  deretter  al'  Karl  utnämnd  till  general-löjlnant  och 
förordnad  alt  med  Armielt  J7I8  deltaga  i  tåget  mot 
Trondhjem,  och  drottning  Ulrika  Eleonora  bcijarde  1719 
»nderstöd  både  åt  honom  och  Armlell.  Della  allt  hade 
Täl  icke  gerna  varit  möjligt,  om  De  la  Barre  upplört  sig 
sa  alldeles  tro-  eller  åtniinstono  mod-  och  huivudlöst, 
som  man  vanligen  påstår.  Framtida  och  mer  enskilda 
(orskniBgar  torde  upplysa  ratta  lörhållandet. 


187 

slä  si?  igenom,  fre  timmar  harte  kampen  varat. 
STeoskarua  lörlorade  2,000  *)  man  ocii  deribiaud  ea 
stor  mängd  öfverofficerare.  Uugefär  blott  tio  sådana 
funnos  qvar  vid  allt  det  folfolk,  som  i  striden  delta- 
git. Tre  bland  dessa  regementer  hade  blitvit  sa  topp- 
huggna,  att  ar  deras  hela  befäl  skall  blott  en  enda 
iinderoflicer  varit  öfrig.  Sii  allvarsam  var  Finnlands 
sista  strid  den  gången. 

Storkyro  slaglält,  der  den  utkämpades,  ligger  i 
grannskapet  af  dem  vid  Kiiortane  och  Oravais,  båda 
af  samma  sorgliga  ryktbarhet  från  kriget   1808, 

Redan  före  slaget  vid  Storkyro  hade  ryssarna 
borttagit  största  delen  af  Finnland.  Eröfringen  af  det 
återstående  gick  numera  lätt  och  fort.,  Armfelt  måste 
vika  undan  åt  nordliga  Österbotten:  och  derpä  i  Sep- 
tember 1714  och  enligt  rådets  befallning  till  Vester- 
botten,  emedan  han  var  för  svag  alt  längre  hejda  rys- 
sarna. Vid  underrättelsen  om  hans  aftågande  råkade 
Österbottens  innevånare  i  förskräcklig  ångest.  Vä- 
garna fylldes  af  menniskor.  hvilka  under  jemmer,  brist 
och  elände  skyndade  öfver  Torneå  till  Vesterbotteu. 
Ofta  hördes  derunder  ropet:  rysmrna  komma !  hvilket 
skrämde  folket  till  en  villervalla,  som  skilde  makar, 
föräldrar  och  barn  från  hvarandra.  .Många  dignade  af 
svält  och  trötthet ;  och  de.  som  kommo  fram.  funno 
för  sig  också  der  öde  hemman,  samt  elände  och  hun- 
gersnöd. 

Kyssarna  öfversvämu)ade  nu  hela  Finnland,  togo 
Nyslotts  fästning  midsommarsdagen,  seglade  i  Septem- 
ber öfver  Ovarken  och  plundrade  och  afbrände  största 
delen  af  Imeå  med  kringliggande  byar.  Det  obetyd- 
liga och  allägsna  Kajaneborg  lemnades  länge  oauta- 
stadt.  Ryssarna  eröfrade  det  först  i  .Mars  löt 6,  strax 
efter  Karls  hemkomst  till  fäderneslandet.  Det  var  deu 
sista  punkt,  som  Sverge  i  Finnland  innehade. 


')  H>ssar  säga  ö,000. 


138 

Under  dctla  förtviflaile  lalttäg  framstodo  llere  fin- 
ska parligäng:are,  utmärkta  genom  mod,  slughet  och 
kännedom  aC  folk  och  land.  De  utförde  en  mängd 
lyckliga  fast  smärre  ströftäg  och  tillfogade  fienden 
mycken  skada.  Seidana  voro  major  Luckoinen.  kapten 
Långström,  fändrik  Sahio  och  en  person,  benämnd  Ki- 
vikas.  Den  lörste  bland  dem  var  en  gång  nära  att 
öfverraska  och  tillfångataga  tsaren  sjeif.  Deras  käm- 
pabragder  hafva  likväl  icke  blifvit  genom  någon  fänrik 
Ståls  sägner  lemuade  ät  efterverlden.  Men  deras 
namn  har  det  tacksamma  fädernoslaudet  upptecknat 
bland  sina  hjelleminnen. 

Högsta  befälet  öfver  ryssarna  fördes  af  general 
Galitzin.  en  rättvis  och  mensklig  herre,  hvilken  sökte 
skydda  innevånarna,  sä  vidt  ske  kunde.  Men  verk- 
ningarna af  hans  bemödanden  förmådde  icke  sträclw 
sig  till  allägsnare  trakter.  Der.  och  i  synnerhet  i 
Österbotten,  visade  sig  ryssarnas  omensklighet  pä  det 
förfärligaste  sätt.  Landet  blef  härjadt  och  innevånarna 
behandlade  så  ohyggligt,  att  det  kan  jemnföras  med 
de  rysligaste  uppträden  krigshistorien  vet  förtälja, 
I  stället  för  alt  upprifva  läsarens  känslor  med  nya 
beskrifningar  derora,  hänvisa  vi.  till  hvad  om  slika 
uppträden  redan  är  berättadt.  ')  Det  var  en  ryssk 
general,  vid  namn  Tzekin.  som  tillät  och  kanske 
deltog  i  dessa  vilddjurs-bragder.  När  Kajaneborg  efter 
ett  långt  försvar  öppnade  sina  portar,  hade  han  lof- 
vat.  det  besättningen  med  sin  egendom  skulle  ta  ostörd 
återvända  till  hemlandet.  Men  sedan  ryssarna  inbe- 
kommil  fästningen,  ville  han,  af  vrede  öfver  det  långa 
försvaret,  nedhugga  allt  borgfolket.  Rysska  öfversten 
Mannstein  spände  då  sin  värja  från  sidan  och  hotade 
lerona  tjensten.  om  man  tilläte  sig  en  dylik  trolöshet. 
Tzekin  måste  nöjas  med  att  plundra  och  plåga  fol- 
ket samt  ödelägga  hela  länet;  och  det  säges,  att  i 
dessa  nejder  slutligen  blott  5  hus  sloilo  obrända  qvar. 


')  Se    31.   130,  293.     28.  15,  28.     34.   U9. 


139 

Man  trodde,  afl  Peter,  som  ej  hoppades  få  behålla 
Finnland,  lät  med  flit  lörhärja  landet,  så  att  Sverge 
icke  skalle  på  länge  kunna  af  detsamma  draga  någon 
nytta.  ') 

Från   hösten    1714   innehade   ryssarna  hela  Finn- 
land i  7  års  tid.  eller  till  och  med  freden  1721. 


S.TÖKRIGET    MOT    RYSSLAND    1714    OrU    Ml.S 
EHRi:>SKIöl.D. 

Under  loppet  af  1713  löreföll  ingenting  märkvär- 
digt, utom  att  en  kouimenflör  Raah  genom  mod  och 
själsnärvaro  Hälsade  några  skepp  från  ryssarna  och 
ilerigenom  förvärfvade  sig  ett  namn  bland  Sverges 
.sjöhjeltar. 

Äkn  året  1714  medförde  afgörande  brytningar. 
Tsaren  ntrnstade  en  skärgårdsdotta.  beslående  af  180 
galérer  eller  andra  roddfartyg.  Iivilka  sknlle  utefter 
linska  stranden  tränga  sig  fram  sä  långt  möjligt,  härja 
Abo  skärgård  och  Åland,  kanske  ock  bottniska  och 
norrländska  knsterna,  samt  understödja  rysska  landt- 
härens  rörelser.  Men  dessa  galérer  måste  alltid  hålla 
sig  inom  skären  för  att  ej  krossas  af  svenskarnas 
örlogsllotta.  H)  ssland  hade  väl  också  en  dylik :  men 
ännu  vå?ade  ej  tsaren  blottställa  densamma  för  ett 
vapenskifte  mot  de  mer  sjövana  svenskarna.  Dessa, 
under  anförande  af  Wattrang  och  IJIlie,  seglade  ut 
med  många  och  välrnstade  örlogsfartyg,  Afsigton  var 
att,  om  möjligt,  tillintetgöra  rysska  flottan  eller  åt- 
minstone skydda  Åland,  Stockholm  och  andra  svenska 
kuster.  Båda  parterna  möttes  vid  Hangö-udd,  hvilkeu 
skjuter  så  långt  fram,  alt  de  rysska  från  öster  kom- 
inaode   fartygen    omiijligen   kunde  tränga    förbi,    ulan 


*)  Riksark.    Ada   Histor.     Vellinak  till  rådet  d.  9  April 
<713. 


«40 

att  gä  öfver  cu  del  af  öppna  lialvet  ocli  dcsvid  blolt- 
ställa  sig  för  svenska  på  stället  vaktande  örlogsflottau. 
Ryssarna  kunde  alltså  ej  komma  längre,  utan  blefvo 
af  svenskarna  nästan  innestängda  i  den;  iister  omi 
Hangöudd  liggande  viken  Tverminue.  Belägenheten 
var  så  vådlig,  att  Peter  sjelf  skyndade  dit  för  att  se. 
livad  göras  kunde  ocli  borde.  Han  beslöt  då'  att  öfver 
den  inre  ocli  smalare  delen  af  Hangöudd  draga  galé- 
reroa  till  vestra  sidan  ocli  dervarande  skärgård  för 
att  sedermera,  oåtkomlig  för  den  djupt  gående  sven- 
ska örlogsllotlan,  fortsätta  sitt  tillämnade  ströfläg. 
Vid  nnderrättelsen  härom  befalltes  schoutbynachten  Nils 
Ehrenskiöld  att  med  eu  14  kanoners  skotlpråm.  Ele- 
fanten benämnd,  och  med  6  galérer  och  två  skärbåtar 
lägga  sig  j  Itiilax-fjerden  på  vestra  sidan  om  Hangö- 
udd och  förslöra  de  rysska  fartygen  i  samma  ögon- 
blick dessa  kommo  öfver  edet  ned  i  böljorna.  Men 
rysska  försöket  misslyckades  af  sig  sjelft;  blott  eti 
enda  galer  kunde  oskadad  dragas  öfver  landtungan; 
den  andra  gick  i  stycken.  Emellertid  inträffade  sä 
olyckligt,  att  just  som  svenska  örlogsllotlan  hade  vid 
en  vändning  aflägsnat  sig  något  litet  från  kusten,  öf- 
verraskades  den  af  en  så  fullkomlig  och  ihärdig  vind- 
stilla, att  fartygen  ej  mer  kunde  komma  nr  stället. 
Tsaren  lät  sina  galerer  genast  begagna  en  för  hojiom 
så  lycklig  tillfällighet.  Det  ena  tjoget  efter  det  andra 
rodde  fram  emellan  stranden  och  svenska  llottan,  och 
sålunda  förbi  Hangöudd  och  in  i  skären  på  dess  ve- 
stra sida.  Svenska  örlogsflottau  ville  alskära  vägen, 
men  fåfängt,  ty  icke  minsta  flägt  rörde  dess  segel. 
Den  sökte  med  skjutande  hindra  fienden;  men  afstån- 
det  var  jemnt  sä  stort,  att  kulorna  icke  gjorde  någon 
skada.  Tre  dagar  varade  stiltien,  under  hviiken  tid 
ryssarna,  med  förlust  af  blott  en  enda  galer,  kom- 
mo förbi  Hangöudd  och  in  i  skärgården  på  dess  ve- 
stra sida. 

Här  säg  sii;  uu  Ehrenskiöld  ofiirmodadt  inoestäugd 
af  den    öfverlägsna    liendon.     Xåerra    meute    allt    mot- 


141 

ständ  vara   förgälves:    men  Ehrcnskiölil   hiili   till    sina 
nDdcrliefäUialvare    och   siH    folk   ett   tal,  som  audades 
så   mycket   mod.    fosteilaudskärlek   ocli   sjelfiippoffring; 
och  tillika  sa  mycket  hat   mot    ryssarna,   att  alla   be- 
slöto  värja  sig  i  det  yttersta.     Nu  kom  en  nppmanins: 
alt   riagtiuga.     Fienden    hade    pa   stället    115;    Ebren- 
skiöld  blott  9  fartyg.     Svaret  blef  dock,  att  konungen 
icke  lemuat  skeppen  i  Ehrenskiölds  värd  för  att  skän- 
kas bort,   allramindst  ät   eu  fiende,  som   icke  brukade 
hälla  sina  löften.    Rysska  amiralen  hotade,  att  icke  gifva 
qvarter.     Ehrcnskiöld   .svarade:  ja;/   hor   nidruj  iimuat 
heynra  nayal  qvarfcr.     Derpä,  vid  pass  klockan  2  ef- 
termiddagen den  27  .Juli.  nalkades   35   rysska   galerer 
till  angrepji.     Ehrenskiöld  förbjöd  sitt  folk   skjuta  förr 
än  pä   hälft    i»istolhäli.     Salvan   hade  ock  den  verkan. 
att  alla  liender  genast  skyndade  tillbaka.     Men  i  stäl- 
let kommo  pä  en    gäng   95    galérer.    och    striden   blef 
ursinnig  och  förl villad.     Tvä  gånger  sökte  fienden  än- 
tra,   men    blef    tillbakakaslad.     Slutligen    lyckades    det 
för    öfverniagten    alt    laga    det    ena    svenska    fartyget 
efter  det  andra,  hvarvid  de  af  besättningarna,    som   ej 
fallit,    sprungo    öl  ver   till   Ehrenskiöld   i)ä    skottprämeu 
yjcfantcn ;  ungefär    jiä   samma   sätt.   som  norrmännen 
fordom  i  slaget  vid  Svolder  drogo   sig   undan   till   Or- 
men länge.     Ett  par  gånger  sköto  ryssarna   eld  I  far- 
tyget, och  i  en  granatkista,    som   dervid  sprang  i  luf- 
ten;  men   svenskarna   släckte   elden   och   underhöllo   i 
tvä,  andra  säga  tre.    timmar   striden,   tills  en  stor  del 
af  besättningen  fallit.     Ehrenskiöld,  redan  förut  särad, 
fick  nu  ett  skott  i  armen  och  ett  i  venstra  låret,  hvar- 
vid han    föll   öfver  relingen,   men   blef  med   ena   foten 
liängande   i   ett]  tåg.    tills   han   togs   af  fienden,  som  i 
detsamma    äntrade    pråmen.  ')     Striden    var   slut.     Af 


'j  Några  säga,  all  Ehrenskiöld  med  den  sisla  qvailelvan  al 
besätlningen  spran?  i  en  slup  for  att  ro  undan-,  men  blef 
i  stallet  sårad  oili  låsen 


142 

900   svenskar   både   700   fallit.  ')     .Nio  farty-  ined  38 
k.irioner  och  96  nickbakar  blelvo  ryssarnas  rof. 

Med  förbrända  kläder  ocli  ausigtet  liöljdt  af  krut- 
rök ocli  blod,  fördes  Ehrenskiöld  sanslös  om  bord  pä 
en  ryssk  galer.  Tsaren  sjelf  skyndade  dit  för  att  se 
till  sin  tappre  motståndare.  Denne  låg:  ännu  i  en 
hemsk  dödsdvaia.  Ändtligen  vaknade  han  och  slog 
upp  sina  ögon.  Vid  denna  syn  lutade  sig  Peter  ned 
och  kysste  i  glädje  och  förtjusning  det  blodiga  anletet 
och  befallde  strängeligen,  alt  man  skulle  pcå  allt^sätl 
vårda  hjelten.  Ehrenskiöld  blef  visserligen  som  fånge 
förd  till  Ryssland;  men  fick  der  åtnjuta  rikt  underhåll 
och  blef  städse  behandlad  med  mycken  utmärkelse, 
och  vid  fredsslutet  och  hemresan  begåfvad  med  ett 
tsarens  porträtt,  infattadt  i  ädelstenar. 

Efter  att  hafva  sålunda  kommit  förbi  Hangöudd, 
kunde  rysska  galérerna  fritt  röra  sig  i  de  stora  skär- 
gårdarna vid  Ibo,  Åland  och  uppåt  Bottniska  viken; 
emedan  på  intetdera  stället  svenska  örlogsllottao  rör- 
mådde  tränga  dem  närmare  pä  lifvet.  Också  blef  hela 
Åland  i  Augusti  månad  1714  intaget,  härjadt  och  för- 
vandlad! till  en  ödemark.  En  stor  del  af  innevånarna 
både  förut  flytt  undan  till  Sverge.  Den  återstående 
yngre  och  kraftfullare  befolkningen  flyttades  nu  till 
Ryssland.  Sedermera  gick  fienden  uppåt  Bottniska  vi- 
ken och  hjelpte  till  att  bränna  Umeå.  Stockholm  och 
Roslagen  sväfvade  i  yttersta  fruktan  för  ett  dylikt  be- 
sök; men  skyddades  af  svenska  örlogsflottan,  hvilkeo 
ända  till  sednaste  hösten  kryssade  utanför  dessa  kuster. 


')  Andra  saga,  alt  bland  936  svenskar  hade  359  fallit  och 
de  öfriga  bhfvit  sårade  och  tångna. 


143 


TJUGONDETREDJE    KAPITLET. 

TVSKA    OC!I    DANSKA    KRIGKN    1713    OCH    17U. 

I  Tyskland  förelöll  under  loppet,  al'  1713  icgen- 
tiiif?  Jiumärkningsvärdt,  utom  livad  redan  är  berattadf, 
rörande  seqvestern  af  Stetiin.  Äfven  år  1714  förflöt 
fämligeu  lugnt.  Svenska  hesättningar  fiinnos  väl  i 
Stralsund  ocli  i  Wisrnar:  men  de  voro  för  svaga  att 
gä  anfallsvis  tillväga.  Fienden  leinnade  dem  ock  nå- 
gorlunda i  fred.  Seqvestern.  fastän  ogillad  af  Karl, 
tycks  liafva  varit  i  någon  mån  gällande  ocli  skyddat 
uärande  orter.  Några  säga,  aU  ryssarna  lätt  kunnat 
taga  både  Stralsund  oct»  \Msmar;  men  att  sådant  icke 
skedde,  emedan  Menschikow  mutades  af  de  stater, 
som  fruktade  Rysslands  hotande  öfvermagt.  ') 

Sedan  Stenbock  ocli  lians  bär  måst  gifva  sig  till 
fånga,  företog  Daiunar/,-  under  loppet  af  1713  inga 
vigiigare  rörelser  mot  Sverge.  Ar  171-i  talades  väl 
om  en  tillämnad  landstigning  i  Skåne.  Men  en  hop 
svenska  troppar  ditskickades  och  bland  andra  de,  som 
fiirnt  legat  i  Stettiu  och  trakten  deromkring  och  na 
genom  seqvestern  blifvit  lediga  och  användbara.  Till 
anförare  vardt  Nils  Gyllenstierna  af  konungen  förord- 
nad. Danmark  befarade  ock,  att  Preussen  och  flol- 
stein  skulle  i  nödfall  uppträda  till  Sverges  skydd; 
hvarföre  landstigningsförsöket  tills  vidare  inställdes. 

l'nder  sednare  hälften  af  1714  rådde  jomnförelse- 
vis  en  allmän  stillje  i  både  krigsrörelser  och  under- 
handlingar. Man  väntade  Karls  hemkomst  och  ville  se, 
hvad  denne  ämnade  företaga. 


'j  Riksark     Eosander   lill  Mijilern    d.  1.)  Sept.   niS,  och 
d.  25  Febr.  17 1  i. 


iU 


TJUGONDEFJERDE    KAPITLET. 

TILLSTÅNDET    1    SVERGE    VÅREN    1713. 

När  var  heraltcise  sommaren  1712  atlägsnade  sig 
från   sjelfva  liemlaride!,   Jjaiie   dtMlas   befolkning  biilvit 
genom  Magnus  Stenbock  och  lians   lal   ocb   rustningar 
lörsatt  i  en   verklig   hänryckning   af  mod,   förhoppnin- 
gar   och    en    alll    uppoJTrande    fosterlandskärlek.     Men 
dessa    känslor    afkyides    under    loppet    af  hösten  och 
vintren  och  genom   slag   pä   slag  kommande    sorgepo- 
ster; om  fraktskeppens   olycka:    om    Stenbocks    svära 
belägenhet    i    Pommern;    om    Stanislai    lörtviflan;    om 
Karls  qvarliggande  i  IJender:  om  hans  fortfarande  krigs- 
beslnl  mot  August;  allt  detta  inom  den  korta   tiden  af 
tre    inänader.     Derpä   kom    underrättelsen    om    segern 
vid  Gadebusch,  den  sista  strålen  af  lyckans  nedgående 
sol.     Den  liirmörkades  snart  genom  röken  frän  Altona 
och  försvann  helt  och  häUet.  när  segraren  några  vec- 
kor efter   segern    nödgades   gömmft   sig   undan  i  Tön- 
ningen.     Svenskarna   sägo   nu   alla  sina   förhoppningar 
gäckade,  sina  ansträngningar  fruktlösa.     Mängden  för- 
lorade mod   och   hog   till   nya   dylika:    hade    ej    heller 
krafter  dertill.     De    vanliga    statsutgifterna   endast  för 
fredstid    öfverstego    med    2    millioner  dal.    s.   m.    be- 
loppet af  de  vanliga  inkomsterna.     Krigsgerderna  voro 
än    olillräckligare.     Län   kunde    ej   mer  erhållas,    icke 
ens  om  kronan  lofvade  hundrade  procent;  och  statens 
säkraste  inkomster   voro   redan   i   förväg  bortpantadc. 
Bästa   delen    af  de    medel,    med    hvilka    förvaltningen 
skulle  under  loppet  af  1718  hällas  i  gäng,  hade  redan 
sommaren  1712  blifvil  anslagna  till  bildning  af  de  för- 
skott, som  lemnades  till  Stenbocks  tyska  fälttag.    Jag 
vet  vid  min  saUyhel  icke,  huru  man  skall  upprätthåUa 
verket,  sade  Tessin.  ') 


')  Rådsprot.    Febr.  och  Mars  1713. 


145 

Brcfven  från  Karl  och  frän  Bender  fordrade  euael- 
lerlid  ständigt  n\a  penniDgesuuimor,  och  för  är  1713 
nya  Iroppafsänduingar  (ill  Pommern.  Rådsherrarna  in- 
sågo  lydligt,  att  konungen  vidhöll  sitt  beslnt  om  ett 
nytt  fälttåg  i  Polen,  och  att  ingen  fred  var  att  hoppas. 
Under  sådana  utsigter  förflöt  viutrc»  1713.  Lätt  kan 
anas,  hur  förtvinad  sinnesstämningen  var;  i  synnerhet 
lios  de  högre  stående  ämbetsmän,  hvilka  kände  fall- 
ständigt  öfverskåda  rikets  olyckliga  belägenhet,  och 
hvilka  tillika  kände  de  oöfverstigliga  hinder,  som  Karls 
personlighet  lade  i  vägen    för   hvarje  räddningsförsök. 

Många,  ganska  mänga  funuos  dock,  som  just  af 
hans  personlighet  och  hemkomst  ännu  väntade  rikets 
frälsning.  Så  svigtade  allmänna  tänkesättet  fram  och 
tillbaka  mellan  förhoppningar  och  förtviflan:  dä  i  bör- 
jan af  April  man  Jick  första  underrättelsen  om  kaia- 
baliken  vid  Bender.  Den  kom  likväl  icke  omedelbart 
från  Karl;  hvilkeu  tyckes  ej  förr  än  långt  efteråt  hafva 
derom  tillskrifvit  rådet.  ';  Det  var  genom  utrikes  tid- 
ningar och  sändebud,  som  första  r\ktet  framträngde, 
dock  besynnerligt  och  vanställdt.  Somliga  sade,  att 
sultan  genast  ångrat  sig  och  satt  Kari  i  spetsen  för 
en  ny  här,  som  skulle  angripa  Ryssland:  andra,  alt 
man  fängslat  konungen  och  begärde  9  millioner  i 
lösen. "-)  Tillika  berättades,  huru  främmande  hof  ogil- 
lade uppträdet  och  drogo  sig  undan  för  konungen.  *) 
och  huru  England  och  Holland,  som  berättadt  är,  upp- 
sade förbundet  med  Sverge,  o.  s.  v.  Budskapet  ge- 
nom Axel  Roos  *)  tyckes  hafva  framkommit  ganska 
sent:  ty  på  länge  visste  man  ej  I  Stockholm,  hamvida 

')  Riksark.     Karls  bref  lill  rådet  d.  U  Mars  t:<3. 

^)  Rådsprot.  d.  9  April  <7<3. 

*)  Riksark.    M.   Vellingks   bref  lill   Mullern  d.  ii  AprU 
ni3. 

')  Se  33.  •«29. 

PryxelU  licr.    XXV.  10 


koBuugen  var  lefvaade  eller  död.  Många  önskade  det 
sednare;  *)  ty,  säga  somliga  berättare,  de  vilja  på 
sådant  sätt  slippa  undan  den  redogörelse,  han  eljest 
skulle  vid  hemkomsten  af  dem  fordra.  —  Nej!  sade 
andra,  men  de  vilja  genom  hans  död  fä  fri  hand  att 
sluta  fred  och  frälsa  fäderneslandet.  Kort  härefter 
anlände  nästan  på  en  gång  bekräftelse  om  kalabali- 
ken,  samt  underrättelser  om,  att  Stenbock  glfvit  sig 
tillfånga,  att  Armfelt  brännt  Helsingfors,  och  att  Ly- 
hecker  dragit  sig  tillbaka  och  lemnat  ryssarna  öppen 
väg  till  Abo.  Hvem  kan  raåla  svenskarnas  oro  och 
sorg  vid  den  samtidiga  förlasten  af  deras  mest  äl- 
skade fältherre,  deras  sista  här  och  snart  ock  af 
Finnland,  deras  sista  förmiir  mot  öster?  och  slutli- 
gen och  allra  mest  öfver  kalabaliken  med  dess  besyn- 
nerligheter och  följder?  Konungen,  i  stället  för  att 
komma  hem  till  fäderneslandets  bjelp,  hade  blif\it  förd 
än  längre  bort  och  i  fångenskap;  ingen  kunde  säga, 
om,  när  eller  hur  han  skulle  återkomma,  I  Uppland 
och  serdeles  i  Stockholm  befarade  man  ock  ett  snart 
besök  af  de  fruktade  raoskowiterna.  Till  hufvudsta- 
dens  skydd  tillkallades  några  regementer.  Borgerska- 
pet  begynte  öfva  sig  i  vapen,  och  man  ville,  att  hof- 
vet  skulle,  i  händelse  af  en  ryssk  landstigning,  flytta 
undan  till  Westergötland.  Folket  var  förtvitladt  öfver 
skatterna,  nederlagen,  farorna.  Och  i  sanning!  Sverge 
tycktes  sväfva  i  en  icke  mindre  fara  än  den  att  för- 
svinna ur  de  sjelfständlga  staternas  antal. 

Hvems  var  skulden!/*  är  en  fråga,  som  redan  den 
tiden  ofta  och  vid  hvarje  större  olycka  upprepades,  och 
som  i  vår  berättelse  om  samma  tid  måste  likaledes 
gäng  pä  gång  förekomma  Många  trodde  ännu,  att  felet 
låg  { os  rådsherrarua,  och  att  dessa  af  ovilja,  afnnd- 
sjuka  och  egennyttiga  beräkningar  laggt  hinder  i  vägen 
för  konungens  och  Stenbocks  afsigter.   utmålat  nöden 


')  Fr.  min.  br.  d.  18  Maj  1713,  och  Relät,  de  reta't  pre- 
sent de  la  Suéde  1718. 


147 

Större,  än  den  var,  och  med  Dit  lemnat  ohjelpta,  ko- 
uuDgen  i  Tarkiet,  Stenbock  i  Tyskland  och  Lybecker  i 
Finnland;  och  man  påstod  omigen,  att  rådsherrarna 
sjelfva  behållit  musten  af  de  dryga  gerder,  landet  måst 
utbetala.  Männen  af  sådana  tankar  förbannade  rådet, 
och  ropade  högt:  Gud  välsigne  konungen  ock  grefce 
Stenbock!  ty  af  dessa,  och  blott  af  dessa,  hoppades 
de  landets  räddning.  Och  de  icke  blott  hoppades;  ntan 
de  trodde,  de  förtröstade.  Bet  är  omöjligt,  sade  de, 
att  den  gode  Guden  kan  helt  och  hållet  öfcergifva  en 
furste,  sa  from  i  sin  andakt,  så  tålig  i  sin  olycka,  så 
ihärdig  i  sina  ädla  tänkesätt  och  så  ren  i  hela  sin 
lefnad.  Efter  slätad  pröfning,  mente  de,  skulle  Gud 
återföra  honom  till  fäderneslandet,  och  med  honom 
segern,  friden,  säilheten.  En  skald  uttalade  dessa  för- 
hoppningar i  följande  ursprungligen  tyska  dikt. 

Kom,  store  kung,  kom  hem!    Sä  ropa  stad  och  land. 
Kom,  prins!  och  rädda  snart  det  hårdt  betryckta  norden. 
Kom,  hjelte!  rädda  oss  från  ryssarna  och  morden. 
Hvi  dröjer  längre  du  vid  hedna-flodens  strand? 

För  museimännen  är  ett  löfte  intet  baud. 
Och  deras  vänskap  blott  består  i  tomma  orden. 
Ack!  skpda  bort  från  dem  till  fosterländska  jorden! 
Oss  felas  icke  mod,  blott  hjältekungens  hand. 

Välsignelse  och  fröjd  med  dig  till  Sverge  följa; 
Och  hastigt  sjunker  då  den  olycksflodens  bölja. 
Som  öfversvämmat  oss,  när  du  långt  borta  var. 

Hur  ryslig  anblick  ock  vårt  fosterland  nu  gifver-, 
Det  från  en  öcken  till  ett  Gösen  ombut  blifver, 
Sä  snart  sin  store  kung  det  uti  famnen  har.  o 

Också  allmogen  vidhöll  ännu  sia  gamla  öfvertygelse 
och  konungakärlek.  Det  är  omöjligt,  ropade  de  om- 
igen,  det  är  omöjligt,  att  konungen   skulle  dröja  fyra 


148 

dr  i  Turkiet  utan  att  fråga  efter  siti  nödställda  rike. 
Hav  är  mkert  längesedan  död,  fast  rådet  sådant  af 
egennytta  fördöljer.  ') 

Men  a  andra  sidan  utbildade  ocli  stärkte  sig  hos 
mänga,  och  i  synnerhet  i  Stockholm,  en  aoDaa  asigt 
af  saken:  nämligen  den.  som  kastade  felet  dels  pä  ko- 
nungen, dels  på  den  enväldiga  slyrelseformea.  Man 
säg  enrisliet  och  krigslystnad  i  det  sätt,  hvarpå  Karl 
ftirkastade  alla  iredsanbud;  likaså  envishet  och  hämd- 
lystnad  i  den  ihärdighet,  hvarmed  han  afvisade  hvarje 
förlikning  med  August:  likaså  känslolöshet  i  de  högt. 
drifna  lordringar,  med  hvilka  han  utpressade  sina  uq- 
<Jersätares  krafter:  likaså  en  ofosferländsk  sinnesstäm- 
ning i  det  sätt,  hvarpå  han  dröjde  i  främmande  land, 
utan  alt  någon  gång  besöka  sitt  e^^eV,  —  i  det  sätt, 
hvarpå  han  för  Stanislai  konungadöme  uppoffrade  sven- 
ska folkets  välfärd:  —  i  det  sätt,  hvarpå  han  mer  och 
mer  sköt  svenskarna  åt  sidan  och  omgaf  sig  mest 
med  herrar  af  utländsk  börd.  Och  slutligen,  hvarföre 
kom  han  icke  hem  ?  hvarföre  skyndade  han  icke  att 
?*jelf  och  med  sitt  hjeltesvärd  försvara  sitt  eget  land; 
först  Liffland.  och  sedermera  sjelfva  Finnland?  Hvar- 
före låta  dessa  bortröfvas  och  i  stället  använda  tid 
och  krafter  på  försöket  att  upprätthålla  Stanislaus? 
Dessa  anmärkningar  hviskades  man  och  man  emel- 
lan af  en  hop  svenskar:  och  med  än  djerfvare  ord 
af  främlingar,  i  synnerhet  af  holländare,  engelsmän 
och  fransmän.  Ofta  hördes  dessa  herrar  försvara 
Dch  ursäkta  rådet  och  anklaga  konungen.  Franska 
sändebudet  i  Stockholm  beskref  för  sin  regering  sin- 
nesstämningen med  följande  ord.  För  ett  uppror  och 
en  regentförändririg  är  det  hlotl  en  anförare,  som 
fehs.  1  sjelfva  rerhet  är  det  konungen  sjelf,  som  för- 
orsakat missnöjet  och  stämplingarna  der  i  genom,  att 
han  förkastat  alla  fredsanhnd,  alla  goda  varningar 
samt  befallt  omöjlighelvr  och  sjelf  underhållit  oenighe- 

')  Rådsprat.  d.  20  Juni  nt3. 


H9 

Un  rddshcrrarna  emellan,  samf.  (jjort  t.  ex.  VeUingk, 
Wachtmeinter  och  Mejerfelt  oberoende  af  regeringen  i 
Slockholm.  Han  har  velat  pa  sädanl  sätl  hindra  rå- 
det från  att  företaga  något  till  hans  skada;  men  har 
därigenom  också  hindrat  dem  från  att  kuntin  med 
kraft  göra  något  till  hans-  hjelp,  och  gifvit  en  före- 
vändning för  deras  orerksnmhet.  ')  Samma  åsikter 
framskymtade  ock  i  åtskilliga  utländska  Ilygskrifter 
eller  liduingar.  livilka  här  ocli  der  smögo  kriog  lan- 
det. Sinnesstämningen  retades  än  raer  af  den  stigan- 
de nöden.  Gardet  liade  ej  pä  fem  mänader  utbekom- 
mit sin  lön.  Man  såg  dess  soldater  tigga  pä  gator- 
na, och  ej  sällan  af  mattigliet  digna  ned  och  det  un- 
der sjelfva  vapenöfningarna.  2)  i  nästan  hela  Svea 
rike  bullrade  och  hotade  bönderna,  da  ntskrifningar 
sknlie  förrättas,  och  landshöfdingarna  anmälte  och  in- 
tygade folkets  nöd.  ■^)  Statskontoret  belägrades  af 
fordringsegare  eller  af  ämbetsmän,  hvilka  bädo.  bön- 
föllo,  tiggde  att  åtminstone  utbekomma  en  liten  del  af 
sin  fordran,  af  sin  lön  för  all  knnna  köpa  en  bit  mat 
åt  sig  och  ät  de  sina;  men  /ingo  till  svar.  att  der 
icke  fanns  ett  halföre  mer  för  dylika  utgifter.  Der- 
eraot  omtalades,  att  i  samma  dagar  hade  kommit  ea 
af  konungens  turkiska  skuldförbindelser  på  100,000 
riksdaler  jemnte  sträng  befallning,  att  densamma  ge- 
nast inlösa.  Här  i  Stockholm,  säger  berättaren,  föres 
ett  tal.  så  fritt  och  farligt,  att  jag  icke  utan  fasa  kan 
tänka  derpå,  än  mindre  detsamma  upprepa.'*)  Också 
förnyade  sig  frän  Ilere  håll  de  gamla  ryktena,  än  att 
konungen  var  död.  än  att  han  blifvit  vansinnig.   Råds- 


')  Fr.  min.  br.    Relation  de    Téfai    présenl  de  la  Suéde. 
Okt.  4718. 

')  Radsprol.  d.  4  Mars  47t3. 

')  Riksark.     Rådels  bref  till  Karl  d.  23  Febr.  r,\3. 

*)  Tkorsjö  Ark    Biackstadii  bref  till  grefTinnan  Stenbock 
i  Juni  4713. 


150 

Iierrarna  tycktes  väl  ännu  till  en  tid  hålla  hans  anse- 
ende uppe;  men  hade  flere  gånger  utförligt  och  var- 
nande för  honom  beskrifvit  nöden  och  vådorna  och 
på  det  enträgnaste  bedt  honom  skynda  hem.  Gustaf 
Cronhielm  skref  enskildt  och  försäkrade,  att  man  eljest 
kunde  förutse  fasliga  händelser. 

Men  Karl  förmådde  icke  slita  sig  lös  frän  sitt 
vanliga  sätt  att  se  sakerna.  Också  efter  kalabaliken, 
och  ehuru  en  fånge  på  Timurtasch,  vidhöll  han  sam- 
ma stolta  åsigter,  förde  samma  höga  språk.  Han  för- 
svarade Lybecker,  och  förklarade  sig  aldrig  vilja  för 
fredens  vinnande  afstå  minsta  jordrymd.  Och  de  bref, 
i  hvilka  rådet  för  honom  beskref  fäderneslandets  nöd 
och  dess  längtan  efter  kans  hemkomst;  på  flere  bland 
dessa  skrifvelser  finnes  antecknadt,  att  sedan  de  blif- 
vit  uppläste,  befalUe  konglige  majestät,  att  de  skulle 
tills  vidare  bortläggas.  ')  Någon  af  desamma  föran- 
ledd åtgerd  finnes  ej  augifven. 


TJUGONDEFEMTE    KAPITLET. 

RIKSDAGEN   1713—1714.  ') 

Detta  riksmöte  är  i  svenska  historien  ett  bland 
de  mest  märkvärdiga,  men  också  ett  bland  de  mest 
invecklade.     För   att   lätta  uppfattningen   deraf,   skola 


')  Riks  ark.  Kongl.  Senatens  bref  till  Karl  d.  16  Mars 
ocli  d.  23  Juni -47-13. 

')  Våra  förut  otryckta  uppgifter  om  denna  riksdag  äro  häm- 
tade ur  de  samtidiga  protokollen  i  rådet,  liemliga  utskot- 
tet, adeln  och  prestcståndet.  De  andra  otryckta  källor, 
som  blifTit  begagnade,  äro  serskildt  för  hvar  gång  an- 
lörda.  / 


151 

vi,  enligt  vanan,  i  serskilda  uppsatser   framställa  hvar 
ocli  en  af  dess  beståndsdelar.     Vi  börja  med 


RÅDETS    FÖRSTA    FÖRSLAG    TILL    RIKSDAGS  SAMMAN- 
KALLANDE. 

Ar  1711  hade  Karl  strängeligen  förbjudit  hvarje 
sådant  möte.  Men  ofvanstående  kapitel  liafva  visat 
den  utomordentliga  nöd,  som  mer  och  mer  frestade 
rådet  alt  bryta  mot  samma  förbud.  Det  fanns  i  sjelfva 
verket,  atom  Karls  hemkomst,  intet  annat  medel  att 
åtminstone  tills  vidare  hälla  riket  tillhopa,  förekomma 
uppror  och  åstadkomma  något  slags  försvar.  Sjelfva 
undersåtarne  ropade  flerestädes  efter  riksdag  och  mån- 
gen klandrade  rådet,  som  icke  längesedan  tillgripit  en 
sådan  utväg.  Det  var  också  nu,  som  till  hufvudsta- 
den  kommo  eller  bland  dess  befolkning  utspriddes  de 
Stenbocks  förut  omtalta  bref,  hvilka  tycktes  anklaga 
rådsherrarna,  såsom  de  der  förorsakat  rikets  sista 
olyckor.  Också  af  denna  anledning  önskade  samma 
herrar  en  riksdag,  på  det  folket  måtte  erhålla  känne- 
dom om  sanna  förhållandet,  och  sjelft  fä  tillfälle  att 
föreskrifva,  hvad  göras  borde.  Atgerden,  förut  ofta 
och  mycket  omtalad,  biet  formligen  af  Nils  Gyllen- 
stjerua  den  30  Maj  1713  föreslagen.  Han  understöd- 
des af  Horn,  Falkenberg,  Karl  Gyllenstierna,  Reen- 
stierna  och  kanske  allra  mest  af  Nikodemus  Tessin. 
Denne  yttrade  bland  annat  följande  ord.  Fä  äro  de, 
som  känna  statsverkets  utblottade  tillstånd  och  rerkliga 
orsakerna  dertill.  Fä  äro  också  de,  som  känna  rå- 
dels oskuld  i  de  olyckor,  som  inträffat,  och  rådets 
oförmåga  att  desamma  afhjelpa.  Vi  äro  väl  skyldige 
all  verkställa  konungens  befallningar ;  men  möta  der- 
vid  ofta  rena  omöjligheten.  Pä  ett  bref  till  hans  ma- 
jestät kunna  vi  ej  heller  bekomma  svar  inom  mindre 
än  ett  hal  fl  års  tid.     Nöden   tvingar   alltså  till  riks- 


152 

(iay ;  dock  höra  sländermi  da  vid  föreställa  endast  sva- 
rande parten,  på  del  konglig  majestäts  höghet  icke  må 
nedsättas.  Horn  instämde  ocli  pauiinte  om,  linru  ange- 
läget det  var  för  rådsherrarna  sjelfva  att  genom  en 
riksdag  befria  sig  från  regerings-ansvaret.  Karl  Gyllen- 
stierna  omtalade,  hurn  det  lägre  folket  var  så  nppretadt 
mot  rådet,  att  lioparna  torde  tillgripa  förtvinade  beslöt, 
om  ej  riksdag  komme  emellan  och  upplyste  om  sanna 
förhållandet.  Den  ende,  som  afstyrkte,  var  Frölich.  Han 
ville  i  stället  utskrifva  en  förmögenhetsskatt  af  fyra  pro- 
cent enligt  konungens  nya  krigsgerdsförordning.  Man 
invände,  att  landshöfdingarna  tillkännagifvit,  huru  folket 
icke  kunde  betala  det,  som  redan  utskrifvits;  och  Horn 
tillade:  att  nu  fordra  fyra  procent,  det  r>ore  att  plun- 
dra hans  majestäts  nndersåtare.  Jag  har  sagt  och 
säger  ännu,  att  kronan  må  gerna  taga  allt,  hvad  jag 
en.skildt  eger;  men  jag  kan  ej  tillstyrka  en  så  okrist- 
lig behandling  mot  andra.  Riksdagens  sammankallan- 
de blef  gilladt  af  alla  närvarande  rådsherrar,  utom  af 
Frölich.  Men  äfven  de  frånvarandes  tänkesätt  skulle 
inhämtas.  Två  bland  dem,  de  i  Karlskrona  varande 
Hans  Wachtmeister  och  Gustaf  Cronhielm,  gåfvo  till 
svar,  att  de  saknade  tillräcklig  kännedom  om  rikets 
belägenhet;  att  de  visserligen  tyckte  de  anförda  skälen 
till  mötet  vara  så  välgrundade  och  välsinnade  som 
miijligl;  men  ansåge  bäst  dröja,  tills  konungens  svar 
kommit;  häldst  denne  förut  ogillfit  slika  sammankom- 
ster, af  hvilka  svåra  följder  äfven  kunde  föranledas. 
Donna  motsägelse  gjorde  de  andra  tveksamma.  Der- 
till  kom,  att  Ulrika  Eleonora  misstrodde  rådet  och  un- 
dandrog sig  all  delaktighet  i  företaget.  ')  Svåra  voro 
ock  de  rykten,  som  här  och  der  spriddes  bland  folket, 
och  till  och  med  inberättades  till  Turkiet;  närallgeD, 
att  man  ville  sammankalla  en  riksdag  endast  för  att 
dervid  afsätta  konungen.  Alla  dessa  omständigheter 
oroade  rådsherrarna,  och  de  beslöto  uppskjuta    .saken. 


')  Fr.  min.  Ir.  d.  17  Juni  1743. 


153 

tills  konangens  bifali  linnnit  inhämtas.  Den  26  Juni 
oppsatles  derföre  en  till  honom  ställd  skrifvelse  af 
nngefär  följande  inneli.^11.  Def  bedröfrar  oss  hjertligen 
all  fortfarande  nödgas  uppfi/Ka  våra  bref  med  klago- 
mål öfrrr  def  allmänna  och  stora  eländet.  Att  för 
eders  majestät  dölja  tillståndet  vore  dock  oförsvarligt ; 
men  all  gång  på  gång  iipprepa  samma  klagomål,  och 
tyvärr  alltid  med  nya  tillägg,  är  ock  ganska  svårt. 
Men  allra  svårast  är,  atl  se  nöden,  ja  rikets  fullkom- 
liga undergång  stå  för  dörren  och  deremot  icke  hafva 
några  medel  att  tillgripa.  Af  blinds f or vandter na,  de 
traventhalska  och  altranstudtska  fredernas  löftesmän, 
är  ingen  hjelp  atl  förvänta;  ej  heller  från  Frankrike. 
Här  hemma  kan  för  fattigdom  och  medellöshet  ingen- 
ting göras.  Slatskontoret  har  genom  bref  och  här  bi- 
fogade räkningar  visat,  huru  af  årets  ordinarie  in- 
k-ftmster  ej  finnes  mera  qvar,  än  214  riksdaler  till  be- 
stridande af  de  ordinarie  utgifterna  för  hofstaten,  ut- 
rikes sändebuden,  ämbetsmannalöncrna  samt  gardet, 
artilleriet  och  garnisonerna.  De  2  procent,  som,  en- 
ligt nya  krigsgerds  för  ordningen,  blifvit  utskrifna,  räcka 
på  långt  när  icke  till  de  stora  summor,  som  fordras 
för  konung  Stanislai  hof,  för  utlösen  af  grefve  Sten- 
bocks här  samt  för  flottan  och  krigsstaterna  i  Sverge 
och  Finnland:  än  mindre  för  den  nya  pommerska 
troppaf sändning,  eders  majestät  befallt.  Det  är  oss 
alldeles  omöjligt  att,  enligt  vår  pligt,  verkställa  eders 
inajestäts  föreskrifter.  Dessutom  tror  allmogen,  att 
eders  majestät  är  död  och  kan  icke  tagas  ur  denna 
inbillning ;  ulan  påstår,  atl  vi  med  flit  och  af  egen- 
nytta  dölja  förhållandet.  Illviljare  jfiska  i  grumligt 
vatten.  Folket  knorrar,  och  kommer  fienden  hit  in, 
så  torde  uppror  snart  uthryt-a.  1  sådan  nöd  hade  vi 
imskat  och  ämnat  hopkalla  riksdag  för  att  med  ge- 
mensamma råd  och  krafter  främja  allt,  som  länder 
till  eders  majestäts  och  dess  rikes  bästa.  Men,  som 
några  våra  medbröder  varit  härutinnan  af  skiljaJäig 
maning,  hafve  vi  saken  uppskjutit,  tills  eders  majestäts 


154 

bifall  hunnit  ankomma.  Snart  torde  dock  omständig- 
heterna än  mer  förvärras,  och  nöden  hlifva  sä  svår, 
att  vi  icke  hinna  detsamma  afbida.  Derföre  anhålla 
vi  underdånigst  om  tillåtelse,  att  vid  slika  omständig- 
heter fä  riksdag  sammankalla.  Kanske  ock,  all,  innan 
eders  majestäts  svar  anländer,  bli f va  vi  af  den  öfver- 
hängande  faran  dertill  tvungna;  i  hvilken  händelse  vi 
i  förväg  anhålla,  att  sådant  icke  onådigt  upptages. 
Vi  skola  dervid  samvelsgrannl  iakttaga  och  försvara 
eders  majestäts  konungsliga  höghet  och  icke  tillåta  nå- 
gonting deremot  stridande.  I  början  af  Juli  1713  blef 
detta  bief  afskickadt  till  Timiirtascli. 


TILLSTÅNDET    I    SVEUGE   SOMMAREN    OCH    HÖSTEN    1713. 

Rådets  beslut  var  således,  att  tills  vidare  tiga, 
tåla  och  afbida  liäudelserna  och  Karls  bref.  Se  här 
en  uppräkning-,  af  hvad  i  förstnämnde  väg  inträffade! 
Man  fick  veta  först,  alt  sultan  skulle  förlika  sig  med 
tsaren ;  derpå  att  genom  Lybeckers  återtåg  vägen  till 
Ibo  blifvit  för  r3"ssarna  öppnad;  derpå,  att  Danmark' 
brulit  öfverenskomuielsen  med  Stenbock  och  qvarhållit 
hela  dennes  här;  derpå,  att  ryssarna  borttagit  Stettin 
och  lemnat  det  åt  Preussen;  derpå,  att  ryssarna  först 
tagit  Ibo  och  sedermera  slagit  Armfeit  vid  Pälkäne, 
och  öfversvämmat  hela  södra  Finnland. 

Den  andra  raden  olycksposter  utgjordes  af  Karls 
bref.  I  Augusti  1713  kommo  några  sädana,  skrifna 
i  December  1712,  och  således  före  kalabaliken.  De 
gillade  Lybeckers  uppförande  samt  befallte  nya  ut- 
skrifningar.  Kort  derofter  fick  man  veta,  att  Karl  för- 
kastat scqveslern  af  Stettin,  i  följe  hvaraf  man  ansåg 
svenska  suunanhafsländerna  nära  nog  förlorade.  ^)  Vid 
samma  tid   kommo  äfveu  några  Karls  bref,   skrifna  i 


')  Fr.  min.  br.  d.  23  Aug.  1713. 


155 

Maj.  De  lillkäDoagäfvo,  att  lian  ämnade  också  denna 
vinter  stanna  i  Turkiet;  att  lian  nästa  år  eller  1714 
fordrade  till  sitt  möte  en  ny  troppafsändniug-  till  Pom- 
mern; alt  rådet  icke  finge  inlåta  sig  i  några  frcds- 
nnderLandlingar;  ocli  slutligen  att  oftanämnde  skuld- 
förbindelser skulle  komma  och  genast  inlösas.  ')  Till- 
lika fick  man  veta,  Iiuru  ban  företagit  sig  att  dag  och 
natt  ouppbörligen  ligga  till  sängs,  utan  att  vara  sjuk. 

Till  dessa  nedslående  verkligheter  kommo  högst 
betänkliga  rykten.  Med  anledning  af  kalabaliken  och 
sängliggacdet  förkunnade  några  utrikes  tidningar  om- 
igen,  alt  Karl  var  död;  aodra,  att  han  var  förryckt; 
andra,  att  han  led  af  sömnsjuka  och  förslappuing; 
andra,  att  Stanislaus  belraklade  honom  såsom  oefter- 
rättlig och  derföre  ämnade  sluta  enskild  fred  med  August. 

Till  dessa  förfärande  nyheter  från  utlandet  kom 
den  här  hemma  oupphörligt  växande  nöden  och  för- 
skräckelsen för  ryssarna.  Den  sednare  gick  ganska 
långt.  I  Uppsala  ämnade  man  föra  undan  den  bättre 
delen  af  boksamlingen,  och  hade  dcrtill  redan  säckar 
i  ordning,  -)  och  sjömagferuas  sändebud  frågade  vid 
sina  hof,  hur  de  skulle  uppföra  sig,  i  händelse  rys- 
sarna inloge  Stockholm.  Alla  dessa  ämnen  bearbeta- 
des af  folkets  oroliga  sinnesstämning,  af  missnöjda 
illviljor  och  af  de  många  tusen  flyktingar,  som  från 
Liff-.  Est-  och  Finnland  kommit  öfver  till  Sverge  och 
der,  kringspridda  öfverallt,  klagade  öfver  sin  nöd  och 
öfver  de  krig  och  de  ätgerder,  som  densamma  för- 
anledt.  Man  hörde  från  predikstolarna  sädana  utfall 
mot  både  konungen  och  rådet,  att  detta  sednare  må- 
ste genom  en  serskild  kungörelse  varna  presterna; 
men  fåfängt.  Äfven  medel-  och  lägre  samhällsklasser 
började  här  och  der  yttra  ovilja  mot  konungens   per- 


')  Thorsjö  Ark.   Blackstadii  bref  till  grefvinnan  Stenbock 
Sept.  1713. 

')  Lin  k.  Bibi.    Malmström  till  E.  Benzelius  d.  12  och  23 
Juni  1713. 


156 

soB.  Man  påstod  knölande,  att  han  icke  ens  aktade 
nödigt  skrifva  till  sina  iindersätare,  *)  och  att  hans 
oupphörliga, krig  förstörde  deras  välfärd  och  kronans 
anseende,  m.  ra.  Så  länge,  sade  en  köpman,  so  länge 
man  sträfvar  med  så  utomordentligt  stora  företag 
som,  att  icke  blott  försvara  sig  sjelf  mot  öfverlägsna 
fiender,  utan  ock  att  upprätthålla  den  nye  konungen 
af  Polen,  sä  länge  skall  icke  ens  en  engel  från  him- 
melen  kunna  öfrcrtala  någon  menniska  att  gifca  sven- 
ska kronan  län.  Ja!  om  också  hela  riket  med  allt, 
hvad  deruti  finnes,  hlefre  rändt  i  penningar,  skall  det 
likväl  icke  räcka  till  att  genomdrifva  dylika  förslag.  -) 
Franska  ministern  skref:  man  hör  folk  öppet  sägn, 
att  det  är  konungen  sjelf  som  förstört  Sverge  genom 
sin  envishet  att  icke  antaga  någon  af  de  föreslagna 
möjligheterna  att  återvända  till  sitt  fädernesland.  ••) 
Folkets  ord,  tilläs  ger  han  på  ett  annat  ställe,  öfvergd 
allt,  hvad  man  kan  föresfälla  sig.  Det  är  drifvet  till 
förlciflans  djerfhet.  Ow?  kotiungen  är  uppbragt  mot 
rådet,  så  är  folket  det  icke  mindre  mot  honom  sjelf; 
och  om  ryssarna  komma  hit,  skall  man  få  se  besyn- 
nerliga hvälfningar.  *) 

Kring  landet  började  detta  är  kringlöpa  en 
mängd  •>)  smygskrifter  af  mildare  ord,  men  något  när 
i  samma  anda,  som  ofvanstående  iitlåtelser.  Den  ena 
namnlös,   men   af  Sven   Lejonmarck,  hette:    alla  fyra 

')  Fr.  min.  br.  Exlrait  de  ce,  qui  se  passait  n  Stocliholm 
dépuis  1 698. 

')  Skoklosters  Ark.  Miscellanea  Fol.  I.  En  enfaldig 
bondes  i  Uppland  välmenta  påminnelser  m.  m. 

»)'Fr.  min.  br.  d.  I  Aug.  17t3. 
O  Fr.  min.  br.  d.  19  Aug.  t713. 

*)  T.  ex.  nedanstående  tvä  af  Lejonmarck  och  Tilasius;  en 
tredje  måhända  af  Hjärne;  en  fjerde  från  Södermanland-, 
en  femte  namnlös  men  befintlig  i  Linköp.  Bibi.  Ark.-, 
en  sjette  och  sjunde  på  vers,  om  hvilka  längre  fram , 
en  åttonde  befinllig  i  prestestånd.:s  ark. 


157 

ständernas  >  Finnland  tal  tiU  riddare-,  preste-  och 
borgarestånden  i  Stockholm.  Den  var  skrifven  i  nå- 
gorlQoda  varsamma  ordalag;  men  ville  dock,  att  rådet 
skulle  utöfva  ett  slags  förmynderskap  öfver  riket  och 
genom  den  af  England  erbjudna  freden  rädda  <letsam- 
ma  frän  förderf.  En  annan  ville,  alt  Ulrika  Eleonora 
skalle  öfvertaga  rlksstvrelseii. 

Rådsherrarnas  uppförande  vid  denna  tid  är  af  myc- 
ken märkvärdighet.  Franska  sändebudet  heskref  för  sitt 
hof  deras  dåvarande  tänkesätt  med  följande  ord:  under 
»löjan  af  blind  lydnad  brinner  rädef.  af  längtan  att 
se  det  hittills  trogna  folket  blifva.  af  nöden  tvunget  till 
uppror.  ')  Saken  är  ej  omöjlig,  icke  otrolig,  icke 
ens  under  sådana  förhållandei)  ovanlig.  På  ett  sådant 
förevarande  tänkesätt  pekade  ock  de  åtgerder,  som  nu 
tillgrepos;  det  sätt,  livarpä  man  hädanefter  tog  saken. 
Hittills  hade  nämligen  rådet,  gerna  eller  ogerna,  dock 
bemödat  sig  om  att  upprätthålla  konungens  anseende 
och  sammanbinda  hans  fördel  med  fäderneslandets. 
Ännu  har  man  ej  funnit  något  säkert  bevis,  att  de 
före  våreu  1713  hafva  inför  hela  folket  sökt  på  ett 
eller  annat  sätt  från  sig-;  och  på  konungen  hvälfva 
orsaken  till  rikets  olyckor.  Men  nu  inträffade  här- 
ntiunan  en  hastig  och  stark  brytuing;  så  stark  till  och 
med,  att  den  knappt  kan  förklaras  som  ett  blott  be- 
mödande att  inför  allmunhetcu  nu  ändtligeu  urskulda 
och  rentvätta  sig  sjelfva.  Det  ser  i  sanning  ut,  som 
rådet  verkligen  ämnat  förbereda  en  statshvälfning,  och 
antingen  afsätla  konungen  eller  inskränka  hans  magt. 
Troligtvis  hafva  kalabalikeu  och  sängliggandet  ingifvit 
den  tanken,  alt  man  oundgängligen  måste  bryta  med 
Karl  för  att  kunna  rädda  fäderneslandet.  Stenbock  i 
Köpenhamns  fängelse.  Wachtmeister  och  Gustaf  Cron- 
hielm   i   Karlskrona   och   Frölich    i    Stockholm    tyckas 


^)  Fr.  min.  br.    Relations  de  Télat  present  de  la  Suéde 
4718. 

*)  Kanske  dock  Ull  en  del  genom  riksmölesberättelsen  4710. 


158 

icke  bafva  deltagit  i  ofvannämnde  plan.  Men  bland 
de  öfriga  hade  den  troligen  flere  anliängare.  Räds- 
Lerrarna  begynte  uäiuligen  ottala  sitt  missnöje  långt 
mera  bögljndt  och  oförbebållsamt  än  förut.  Man  hörde 
dem  öppet  klandra  det  sätt,  hvarpä  konungen  behand- 
lade ärenderna.  De  påstodo,  att  den  rådets  inbördes 
oenighet,  hvaröfver  ofta  klagades,  hade  blifvit  af  Karl 
sjelf  anstiftad  derigeuom,  att  han  gjorde  au  den  ene 
än  den  andre  bland  dem  oberoende  af  hela  rådet  och 
af  hvarandra  och  derigenom  lockade  till  oupphörliga 
tvister,  när  de  nämligen  skulle  handla  gemensamt,  meo 
ingen  ville  lyda.  1  sittande  råd  hördes  Karl  Gyllen- 
stierna  öppet  tadla  det  sätt,  hvarpå  konungen  genom 
sina  gerder  retade  allmogen.  Andra  utbröto  i  än  bitt- 
rare klagomål.  IMa  orsaken  till  Sverges  olycka,  sade 
de,  är  konungens  envishet  att  stanna  t  Turkiet.  In- 
genting kan  pä  honom  inverka^  icke  omöjligheten  af 
att  utföra  hans  befallningar^  icke  eländet  bland  hans 
undersåtare,  hvilkas  ovanliga  trohet  dock  borde  beveka 
honom  till  skonsamhet.  Han  uppoffrar  allt  för  att 
verkställa  ett  förslag,  som  är  overkställbart.  Att  för- 
störa hela  sitt  rike  och  sjelf  falla  med  vapen  i  hand, 
tyckes  för  honom  vara  en  större  ära,  än  att  rädda 
återstoden  genom  att  antaga  sina  vänners  kloka  råd. 
—  Det  är,  tillägger  brefskrifvaren,  en  bland  de  mest 
ansedda  och  med  välgerningar  öfverhopade  rådsher- 
rarna, som  yttrat  dessa  ord.  Man  kan  deraf  döma 
till  deras  förtviflan.  ')  Några  dagar  efteråt  skrifver 
samme  man:  rådsherrarna  och  en  mängd  andra  per- 
soner säga  högt,  att  det  icke  kan  finnas  någon  större 
olycka,  än  att  vara  regerad  af  en  furste,  som  först 
genom  egna  fel  ställer  så  till,  att  en  stor  del  af  hans 
'.undersåtare  falla  i  fiendernas  händer;  och  som  seder- 


')  Fr.  min.  br.  d.  1  Aug.  17<3.  —  Det  jir  egentligen  på 
denna  brefvexling,  som  vi  grundat  vår  berättelse  om 
den  nya  riktnmg,  som  efter  kalabaliken  visade  sig  hos 
rädet. 


mera  icke  blott  kmnar  dem  derstädes  ohulpna,  utan 
till  och  med  motsätter  sig  alla  möjliga  medel,  att  ur 
eländets  djup  rädda  återstoden.  ^)  I  spetsen  för  delta 
tänkesält  sloilo  troligtvis  Arvid  Horu  ocb  Nils  Gyllen- 
stierna.  De  uppehöllo  sig  för  det  mesia  på  landet 
och  under  skenbar  overksamtiet;  men  ledde  i  hemlig- 
het åtgerderua  ocli  utsläppte  bland  folket  sådana  ryk- 
ten, som  främjade  den  nn  ifrågavarande  planen.  -) 
Man  lät  I  samma  anda  bearbeta  de  lägre  samhälls- 
klasserna. Folkel  i  och  kring  Stockholm  uppskrämdes 
än  mer  genom  berättelser  om  ryssarnas  stundande 
härjningar.  ^)  Man  retade  och  oroade  allmänheten 
genom  att  låta  dem  få  nnderrältelse  om,  haru  Karl 
förkastat  Englands  medlareförslag,  som  dock  rådet 
Telat  antaga;  och  huru  turken  förnyat  sin  fred  med 
ryssen.  •*;  Man  lät  uträkna,  huru  mycket  bönderna 
hade  betalt  i  krigsgerder  allt  ifrån  år  1700,  och  man 
gjorde  det  troligtvis  i  hafsigt  att  vid  riksdagen  lägga 
dem  en  sådan  retslicka  under  ögonen.  Horn  och  Gyl- 
lenstierna  sägas  ock  hafva  antingen  i  eget  eller  i  hela 
rådets  namn  bedt  landshöfdingarna  låta  folket  fä  veta, 
aft  det  icke  ståtl  i  rådets  magt  alt  förekomma  rikels 
olyckor.  ^)  Månne  härmed  sammanhängde  den  förete- 
elsen, att  man  1714  från  trycket  utgaf  Isogaei  omtal- 
da  Sj  Carla  Segersköld;  dock  med  uteslutande  af  det 
för  Karl  mest  menliga  kapitlet. 

Några  inom  rådet  hafva  ock  sökt  genom  smyg- 
skrifter inverka  på  tänkesättet.  Ett  rykte  är,  att  för- 
slaget kommit  från  Horn  och  Nils  Gyllenslierna,  och 
att  den  rörut  konungske  Urban  Hiärne  lånat  sin  penna 


')  S.  st.  d.  ^2  Aug.   1713. 

'i  Fr.  min.  br.  Aug.  HIS. 

3)  S.  st.  d.  -18  Maj  -1713. 

")  Fr.  min.  br.  d.  12  Aug.  t713 

')  S.  st. 

•)  Se  24.  i 69. 


1 60 

derlili.  ')  SkiifteDs  Imtvudsats  är,  all  allt,  hvad  man 
gör  för  alt  rädda  riket,  är  färångt,  sa  länge  dess 
styrelse  hvilar  pä  en  falsk  grundval,  nämligen  pä  en- 
väldet. Gäng  på  gäng  säges.  att  delta  är  en  sak, 
som  man  mäsle  ordentligt  ocii  klart  sjunga  ut  med ; 
///,  lieter  del,  enväldet  är  orsaken  lill  vara  olyckor; 
till  hela  rikets  utarmande;  till  de  mänga  tusen  blods- 
utgjutelserna; till  de  många  tusen  svenskarnas  fån- 
genskap; till  de  många  tusen  enkornas  tårar,  samt 
iill  sä  inånga  länders  och  fästningars  förlust.  Fram- 
deles kan  det  blifva  än  värre,  i  fall  på  tronen  kom- 
mer en  Saul,  hvilken  ådrager  sig  jjro/etens  strafford; 
)idu  skall  icke  mer  vara  konung»,  hvarefter  Saul  också 
var  det  blott  till  namnet;  medan  hans  gunstlingar 
hade  gagnet  och  förstörde  landet  samt  lemnade  det  åt 
fienderna.  Sådant  kan  hända  också  här  i  Sverge. 
Men  nu  är  genom  Guds  skivkelse  tillfälle  att  hjelpa 
konungen  och  riket  derigenom,  att  ständerna  sälta  re- 
geringsformen på  gammaldags  och  riktig  fot,  sä  att 
konungen  får  åtnjtita  sin  höghet,  rådet  sin  mymlighel 
och  ständerna  sin  frihet.  Man  igenkänner  den  blif- 
vaode  frihetstidens  icke  blott  tankar  utan  ock  orda- 
sätt. Man  l\cker  sig  ock  igenkänna  Urban  Hiärne  i 
åtskilliga  påståenden;  t.  ex.  att  Grangärde  bergslag 
skulle  ge  mer  silfver  än  hela  Amerika  och  än  Para- 
celsi  skatt,  så  framt  ej  kunniga  män  af  ogmisl  bort- 
jagades.    1  öfrigt  löreslogs.  al(,  tills  konungen  komuie 


)  Fr.  min.  br.  d.  "28  Okt.  1713.  Campiedoii  nämner  likväl 
icke  namnet,  utan  premier  medecin  du  roi;  månne 
Ribe?  dock  mindre  sannolikt.  I  Gezelii  d.  y:s  minne  af 
Tengström,  sid.  180,  förmodas  skriften  vara  al  Reen- 
slierna,  hvilket  dock  är  föga  troligt^.  Ölver  det  exem- 
plar, som  tinnes  i  Lunds  Arkiv,  står,  dock  med  nyare 
stil,  antecknadt  F.  R.  Funck.  Skriilen  finnes  för  öfrigt 
i  Skoklosters  Arkiv,  Miscellanca  M  I.  Den  kallas:  En 
enfaldig  bondes  i  Uppland  välmenta  påmin- 
nelser, och  innehåller  anmärkningar  vid  Sven  f.ejon- 
marcks  ofvannumndc  sm>gskrirt. 


161 

äter,  borde  Llrika  Eleonora  iifvertaga  regeriugeu  ocli 
med  råd  ocli  ständer  riket  styra  samt  fred  sluta ; 
Nils  Bielke  sknlie  sättas  i  spetsen  för  Finnlands  för- 
svar, o.  s,  v.  Nägra  trodde  rädets  plan  numera  vara 
följande.  /  fall  konungen  med  vrede  upptoge  -riksda- 
gens sammanträde,  skulle  man  Ivärlemol  hans  vilja 
både  göra  fred  och  afskafja  enväldet,  om  man  ock 
nödgades  för  sådant  ändamål  uppsäga  honom  tro  och 
h/dnad.  ') 

Det  var  i  synnerhet  i  och  kring  Lppsala,  som 
dessa  äsigtcr  räknade  utom  rådet  sina  mesta  och  vig- 
tigaste  anhängare.  Sådana  voro  i  sjelfva  staden  dom- 
prosten Molin  och  bibliotekarien  Erik  Benzelius.  snart 
också  laudshöfdingen  Per  Ribbing:  och  i  stadens  om- 
gifning  Nils  Uielke  pä  Salesta  och  Sven  Lejonmarck 
på  Einstaholm   samt   Lpplands-lagmannen   Gyllencreutz. 

Äfven  pä  andra  orter  och  i  andra  samhällsklasser 
hördes  ord  i  samma  eller  närbeslägtad  anda,  stundom 
än  värre.  Franska  ministern  skref  väl  i  Augusti,  att 
han  funnit  medelklassen  ännu  genomträngd  af  under- 
gifvenhet  och  mod.  Men  i  medlet  af  September  säger 
han:  konungen  har  stött  ifrån  sig  alla  vänner  i  främ- 
mande land  och  bland  egna  undersåter  har  han  dcraf 
ett  så  ringa  antal,  att  om  svenskarna  vore  mindre 
oeniga  och  af  olyckan  mindre  förslöade  och  försvaga- 
de, skulle  denna  vinter  icke  förbigå  utan  regenthi/te. 
Men  om  konungen  fortfar  att  uppföra  sig  hädanefter 
sojn  hittills,  sä  kan  han  räkna  på  att  innan  kort  se 
kronan  flyttad  till  ett  annat  hufvud.  -)  Och  åter:  för 
ett  uppror  och  en  tronförändring  felas  i  sjel/va  verket 
ingenting  mer  än  en  anförare.  Om  enkeherfiginnan 
Hedvig  Sofia  lefvat.  skulle  fton  säkert  hafva  som  så- 
dan uppträd  t.  ■^) 


')  Fr.  min.  br.  d.  21  Febr.  1714. 

2)  S.  st.  d.  ■IS  Sept.  iTia. 

■')  S.  st.    Relaliones  de  Téiat  present  de  la  Suéde  1748. 

Fryxetls  Ber.    XXV.  ti 


162 


t  LRIKA    El  EOXOKA    JNIRADER    I    RECiERlNGEN. 

Vi  måste  bär  iilerupplaga  den  vid  år  1709  aC- 
bralua  berättelsen  om  de  olika  planerna,  rörande  tron- 
följden. 

Efter  enkehertiginttan  Hedvig  Sofias  död  1708  om 
hösten,  växte  synbarligen  deras  anlal,  som  ville.eller 
trodde,  att  Ulrika  Eleonora  skulle  bli  tronföljariniia. 
De  leddes  då  för  tiden  af  Wrede  och  Falkenberg  och 
bestodo  af  det  badö  stora  och  inflytelserika  svenska 
parti,  som  af  gammalt  hatade  holsteinarna.  Det  fick 
då  för  liden  understöd  också  af  Danmark,  som  icke 
pä  något  villkor  kunde  lida,  att  en  och  samma  per- 
son. Karl  Fredrik,  skulle  blifva  konung  i  Sverge  och 
hertig  i  Holsteiu.  För  sistnämnde  furste  arbetade  der- 
emot  en  annan  visserligen  mindre,  dock  mägtig  liga. 
anförd  af  enkedrottningen.  Horn.  Nils  Gyllenstierna  och 
Piperska  slägten.  Dessa  ville,  i  händelse  af  konun- 
gens trånfälle,  hafva  bemälte  hertig  under  en  förmyn- 
darestyrelse till  konung.  Deras  plan  understöddes  af 
Görtz  och  Kristian  August  pä  sätt,  redan  förut  är  be- 
rättadt.  ')  Ulrika  Eleonoras  parti  hade  väl  bestämd 
öfvervigt;  men  det  andra  fortlefde  dock  hela  tiden 
och  i  afvaktan  pä  mer  gynnande  omständigheter. 

Redan  våreD  1713,  om  icke  förr,  väcktes -)  fråga 
om,  att  Ulrika  Eleonora  borde  i  Karls  frånvaro  inträda 
i  styrelsen,  hvilket  naturligtvis  sknlle  gifva  henne  stort 
försteg  i  afseende  på  den  blifvande  tronföljden.  Ryk- 
tet härom  bragte  också  mof partiet  genast  i  vapen;  i 
synnerhet  gamla  enkedrottningen  samt  administratorn 
Kristian  August  och  Görtz;  och  det  var  också  af  denna 
anledning,    som   den   sednare  sökte  stärka  holsfeinska 


»)  Se  sid.  77. 

*)  Några  säga,  iifven  af  konungen. 


163! 

partiet  geuom  den  ofta  iiämuda  rysska  äkteuskapsför- 
bindelsPD.  För  hertigtMi  af  Holsteiii  talade  ock  deu 
blifvaiide  fribetstldeos  förkämpar,  bland  andra  Arvid 
Horn  och  Nils  Gyllenstierua.  Dessa  ville  då  för  tiden 
icke  bafva  Ulrika  Eleonora  till  tronföljarinna;  emedan 
de  fruktade,  att  hon,  i  egenskap  af  laglig  arfvinge, 
skulle  söka  och  lyckas  bibehålla  enväldsmagten.  De- 
ras plan  våren  1713  och  efter  kalabaliken  skall  hafva 
varit  den,  att,  i  händelse  af  konungens  frånfplle  eller 
beständiga  bortovaro,  låla  genom  den  under  Gyllen- 
stierna  stående  hären  utropa  Karl  Fredrik  till  konung  ') 
och  under  dess  minderårighet  afskaffa  enväldet  samt 
införa  ett  lagbundet  regeringssätt.  (ienom  denna  plan 
arbetade  Horn  å  ena  sidan  för  den  samhällsfrihet,  han 
älskade,  och  ä  den  andra  för  den  unga  furste,  hvars 
uppfostran  var  honom  anförtrodd.  Man  säger  ock,  alt 
han  sökte  skrämma  Ulrika  Eleonora,  ena  gången  medelst 
beskrifuingar  om  alla  de  mödor  och  allt  det  ansvar,  som 
skulle  åtfölja  det  ifrågavarande  regentskapet;  en  annan 
gång  medelst  beskrifning  om  farorna  för  ett  rysskt 
anfall  mot  Stockholm.  Han  sades  vilja  pä  sistnämnde 
sätt  locka  henne  att  vika  undan  till  någon  af  lands- 
orterna, hvarigenom  holsteinska  partiet  skulle  få  i  huf- 
vudstadeu  fritt  fält  för  bedrifvandel  af  sina  planer. 
Men  om  sädana  afsigter  verkligen  förefuuuits.  tyckes 
prinsessan  hafva  anat  dem.  ty  hon  stannade  qvar  i 
Stockholm.  .Men  med  regentskapet  blef  ännu  ingenting 
utaf;  ty,  hette  det,  hon  misstrodde  upprigtigheteu  af 
rådets  anbud.  Del  ville  väl  säga:  hon  önskade  upp- 
rätthålla, rådet  deremot  afskatfa  enväldet;  och  ingen- 
dera ville  ännu  gifva  efter.  Detta  allt  föreföll  våren 
och  midsommarstiden   1713. 

Under  sommaren  samma  år  ökades  olyckorna, 
nöden  och  missnöjet,  och  det  på  ett  förfärande  sätt, 
såsom  förut  redan  berättadt  är,  och  mången  väntade 
ett    rysskt    anfall    mot    sjclfva    Stockholm.     Den   fara. 

•)  Fr.  min.  br.  d.  18  Maj  17U. 


164 

hvari    Iiela    fäileriiesIaDdet    sväfvade,    försvagade    eller 
törstimimade  partiernas  röster.     De  kunde  ej  annat  än 
glömma   sina   enskilda    afsigter  vid   åsynen   af   en   sa 
hotande    olycka    lör    det   liela.     Ett  bland   dem  måste 
nödvändigt    gifva    vika    och   lemna   det  andra  fritt  ut- 
rymme och  fria    händer  att   knnna  frälsa  fäderneslan- 
det.    Ocli  sä  allmän  var  folkets  kärlek  till  Ulrika  Ele- 
onora och  i  synnerhet  dess  liat  mot  holsteinarna,   att 
dessa    seilnare    insågo    omöjligheten   af  att    någonting 
inom  Sverge  vinna.     Görtz's  bemödande  att  stärka  de- 
ras sak  genom  Ryssland,  retade  ock  de  herrar,  hvilka 
deraf  erhölio   kännedom,   och   i   synnerhet  Horn.     Hö- 
sten 1713  gick   också   denne   sednare   bestämdt  öfvcr 
från  hertigens  till  prinsessans  sida,  och  erkände  öppet 
och  inför  ständerna  den  sanningen,  alt  Ulrika  Eleonora 
var  närmaste  arfvingen  till  riket.     Hennes   parti  flck  i 
och   med   detsamma    en    åtgörande    ölvervigt.     Hedvig 
Eleonora,  försagd  genom  Horns  alTall,   och   uppskrämd 
genom  fäderneslandets  tara,  gaf  också  efter. ')     Olyc- 
korna, nöden  och  missnöjet  ropade  allt  högre  och  hö- 
gre på  någon  åtgörande  ätgerd;  serdeles  efter  under- 
rättelsen om,  huru  ryssarna  slagit  Armfelt  vid  Pälkäue 
och  tagit  liela  södra  Finnland.    Från  Uppsala  högskola 
bön  föll   man  om    fred.  -)     Stockholms    borgerskap    in- 
lemnade   en    uppsats,  hvilken   beskref  landets    olyckor 
och  faror  samt  uppmanade  rådet  att  vara  betänkt  på 
några    medel    till   dess   frälsning.     Ordalagen   voro   så 
starka,    att    rådet    undertryckte    skriften,    på   det  den 
icke  skulle  komma  till  allmänbetens  kännedom.   Jemnte 
nöden  och  farorna,  ocb,  säger  man,  Danmarks  hemliga 
stämplingar  mot  Holstein,  bidrog  säkert  denna  borger- 
skapefs  inlaga  till  rådets   nu    ändtligen   fattade  beslut, 
nämligen  att  till  deltagande  i  styrelsen   inbjuda   Ulrika 
Eleonora.     De    uppgifna    skälen    voro:    att   derigenom 


')  Fr.  min.  br.  d.  15  Nov.  r,ii. 
-)  Räds  pr  o  t.  d.  2  Nov.  4713. 


165 

skaffa  inom  laudet  aktning  ocli  lydnad  för  regeringens 
hefallningar,  och  ntoinlands  förtroende  för  svenska  sty- 
relsen; då  niUuligen  främmandi^  stater  sago  eller  irodde 
sig  se,  alt  denua  stode  under  en  kunglig  persons  led- 
ning. Ulrika  Eleonora,  i  sig  sjelf  blyg,  rädd  öcli  föga 
kunnig  i  dylika  ämnen,  prutade  eller  låtsade  pruta 
emot;  också  derföre,  att  Iion  fruktade  brödrens  miss- 
hag. Ilon  bad,  att  man  förut  måtte  Inhämta  enke- 
drottningens  utlåtande.  Det  skedde;  och  den  gamla, 
förfärad  öfver  landets  olyckliga  belägenhet,  lät  sina 
hölsteinska  planer  fara  och  gillade  rådets  beslut.  >'u 
biföll  ock  prinsessan,  hvarpä  man  uppgjorde  en  öfver- 
enskommelse,  huru  regeringen  skulle  föras.  De  en- 
våldsplaner,  prinsessan  måhända  hyst,  blefvo  dervid 
tvärt  afskurna.  Det  beslöts  nämligen,  att  hon  skulle 
i  rådet  hafva  blott  två  röster;  att  hon  skulle  sitta  vid 
ett  bord  till  höger  om  tronen ;  att  kanslipresidenten 
skulle,  som  vanligt,  föra  ordet;  att  prinsessan  och  rå- 
det skulle  gemensamt  underskrifva,  o.  s,  v.  Genom 
href  samma  dag  underrättades  konungen  om  beslutet 
och  de  tvingande  skälen.  Den  2  .November  inträdde 
Ulrika  Eleonora  första  gången  I  rådet  under  kanouer- 
iias  salvor  och  folkets  lyckönskningar.  Horn  mottog 
henne  med  ett  tal,  hvilket  hon  besvarade  med  tårar  i 
ögonen. 

Vid  detta  vigtiga  steg  Iakttog  man  sorgfälligt 
Lvarje  tillfälle  att  visa  vördnad  för  den  frånvarande 
konungen.  Det  första  mål,  som  i  prinsessans  närvaro 
handlades,  rörde  böndagstexterna.  Hon  föreslog  då 
bland  annat  också  språket:  frukter  Gud  och  ärer  ko- 
nungen. 1)  1  sjelfva  bönedagskungörelsen  vidhölls  ock 
det  vanliga  ordalaget;  nämligen,  att  det  var  svenska 
folket,  som  genom  sina  synder  och  sin  ohotfärdighel 
f/iarhöll  den  dyre  och  nådige  konungen  bland  de 
okristna  folken,  sä  alt  han  ej  kunde  komma  hem  igen. 


S.  st.  d.  31  Okt.   och  2  No  v.    1713,  samt  Fr.  min.  hr. 
d.  13  Nov.  1713. 


166 

Prinsessan  undanbad  sig  härvid  alla  offeoliiga 
lychönskningar  ocli  högtidligheter,  dels  för  brödrens 
sknll,  dels  emedan  hon.  liksom  fadren,  kände  sig  vid 
sådana  tillfällen  förlägen.  1  öfrigt  började  hon  genast 
följa  målen  med  större  uppmärksamhet  än  någon  vän- 
tat, oeh  man  märkte,  att  hon  hvarje  gång.  innan  vig- 
tigare  beslut  fattades,  rådförde  sig  med  sekreteraren 
Barck;  en  man.  som  sedermera  blef  af  betydliijt  infly- 
tande. ') 

Den  vidtagna  atgerden  föranledde  mycken  glädje 
och  stora  förhoppningar,  i  synnerhet  om  freden,  den 
efterlängtade  freden.  Folket  erlade  villigare  än  förut 
den  gerd.  som  rådet  etter  det  gamla  sättet  ntskrifvit, 
och  man  trodde  sig  kunna  motse  bättre  tider.  Stun- 
dens tänkesätt  uttalades  i  ett  då  synligt  skaldestycke 
af  kyrkoherden  i  Riddarholuien,  Possieth.  Der  lästes 
hland  annat  ungelär  följande  ord: 

När  syndafloden  gängen  var 
Utöfver  oss;  och  marken  bar 
Begynle  blifva  äter, 
Ät  Noach  då  en  dufva  glad 
Förkunnar  med  olivens  blad, 
Atf  Gud  sig  blidka  låter. 

Prinsessa  slor,  Guds  värda  vän, 

Vi  Iro,  att  du  frän  himraelen 

Till  oss.  en  signad  dufva, 

Nedkommer  med  olivelöf, 

Som  vittnar,  att  Gud  ej  är  döt 

Kör  dem,  al  sorsi  sig  grufva.  —  —  — 

Igenom  dig.  så  lioppas  vi. 
Snar!  få  den  ädla  freden  si, 


S.  st.  d.  23  Dec.  illi. 


167 


Och  alt  blodsfloden  slannar, 
I  hvilken  vi  nu  Ijorton  är 
Kringflutit  med  en  jeinmer  svår 
Bland  hjcrlehårda  grannar! 

Din  ocli  vilr  hulda  kärleks  mor 

En  svensker  drottning,  mild  och  stor, 

God  frid  till  Sverge  sände.  ') 

Vi  tro  nu  ock,  Gud  niildelig 

Oss  Ireden  skänker  genom  dig, 

Gud  allt  till  bästa  vände! 


BliSJllET    OM    KIKSI)A(.     1713. 

Rådets  llerlal  önskade,  .soiu  sagdt  är,  riksdag: 
Hjeii  ville  ogerna  sjelft  laga  dertill  törsta  steget,  eme- 
dan Uoniiijgeii  tiade  en  sadau  atgerd  strängeligen  för- 
budit.  Man  sökte  ilerlöre  ställa  så  till,  att  sjelfva  fol- 
ket skulle  väcka  den  kinkiga  frågan.  Fördenskull 
skickades  redan  sommaren  1713  åt  landsorterna  nå- 
gra personer,  livilka  borde  hos  vänner  och  bekanta 
framställa  rikets  lidanden  och  faror,  samt  nödvändig- 
heten af  ett  stäiulenias  sammanträde  för  att  sluta  fred 
och  frälsa  fäderneslandet.  Några  bland  dessa  säcde- 
uiäii  tillä>o  sig  alt  i  förtroliga  kretsar  framkasta  än 
betänkligare  ord;  I.  e\.  huru  konungen  förlorat  för- 
ståndet, och  huru  de  samlade  stäuderna  borde  iakt- 
taga tillläilet  alt  alkasla  envåldsoket  och  återtaga  den 
förra  friheten.  1  Östergötland  hade  eu  mängd  perso- 
ner, vunna  genom  den  ena  eller  andra  af  dessa  lore- 
ställuingar,  redan  i  .\ngustj  hos  laudshöfdingen  anmält 
sin   önskan   om   riksdag,  -j     Uehofvet.   omidgäugligbe- 

')  Ulrika  Eleonora  d.  ä.  är  4679,  .._ 

^)  Fr,  min.  hr.  d.  23  Aug.  47t3.  '' '■'    -'^  o^.  ' 


168 

fen  af  vn  såilaii  Torlforo  och  ökades  iner  ocli  mer; 
{ivartill  kom.  att  man  änmi,  etter  4  månaders  väntan, 
icke  från  konungen  erhållit  svar  på  det  vigtiga  bref, 
rådet  honom  den  26  Jnni  tillskref.  ')  Dessa  alla  om- 
ständigheter gjorde,  att  Gustaf  Cronhielm  och  Hans 
Wachtmeister,  hvilka  förra  gången  talade  mot,  numera 
talade  för  ett  ständernas  sammanträde,  i  hvilken  åsigt 
äfven  enkedrottningen  instämde.  Derföre.  och  emedan 
man  också  fått  prinsessan  i  spetsen  för  ärenderna, 
vågade  rådet  att.  icke  blott  utan  konungens  tillåtelse, 
utan  ock  tvärtemot  hans  kända  önskningar,  samman- 
kalla en  laglig  och  fullständig  riksdag.  Beslutet  fat- 
tades den  2  November  eller  första  gången,  prinsessao 
deltog  i  rådets  öfverläggningar.  Frölich  yttrade  väl, 
att  man  borde  lita  icke  pä  ständerna,  utan  på  Gud. 
och  sedan  gå  emot  fienden;  men  han  tycks  hafva 
jemnkat  med  sig;  och  riksdagskallelse  utfärdades  till 
den  14  December.  Tillika  och  genast  skickades  till 
konungen  berättelse  om  så  väl  prinsessans  inträde  i 
rådet  som  riksdagens  sammankallande,  och  om  den  nöd, 
som  framtvingat  båda  åtgerderna.  Vi  kunna,  hette 
det,  ej  annat  se,  än  att  ryssarna  från  ena  och  dan- 
skarna från  andra  sidan  skola  snart  och  sednast  nä- 
sta var  intränga  i  rikets  h jer  ta.  Statskroppen  kan  ej 
längre  försvara  sig,  ty  för  det  mesta  äro  dess  senor 
afskurna  och  dess  blod  förrunnen.  Alla  försök  till 
motstånd  hindras  genom  undorsätrarnas  magtlöshet, 
.mår mod  och  förtniflan.  Knappt  tyckas  några  måna- 
der återstå,  förr  än  hela  riket  går  öfrer  ända. 

Underrättelsen  om  den  blifvande  riksdagen  väckte 
hland  landets  Innevånare  mycken  rörelse  och  många 
förhoppningar.  Flere  togo  för  afgjordt,  att  denna  riks- 
dagskallelse var  förebudet  till  stora  förändringar.  De 
frisinnade  hoppades  på  enväldets  afskatfande;  adeln 
på  en  efterräkning  med  reduktionen;  alla  på  fred.  I 
Stockholm   omtalades   tämligen  högt,   huru   man   borde 

')  Se  sid.  Iö3. 


169 

återtaga  folkets  förd  na  frihet.  Till  och  med  inför  Ul- 
rika Eleonora  fördes  sådant  språk,  och  man  frågade 
franska  ministern.  ')  hvad  hans  herre  sknlle  säg^a  om 
en  dylik  Törändrin?.  Sinnesstämningen,  hurudan  den 
var.  eller  hurudan  man  ville  hafva  den,  kan  tilj  en  del 
bedömas  af  de  smygskrifter,  som  llögo  kring  landet. 
En  dylik,  troligen  utgången  från  högadeln,  började 
med  dessa  ord: 

Frukt  af  Bender 

Bjuder  ständer 

Ömma  tänder 

Åter  med  en  sammankomst. 

Önskligt  vore, 

Den  ej  före. 

Täckt  i  flore,  ') 

Liksom  sednast ')  bort  omsonst.  ^) 

Skriften  smickrade  bönderna,  men  klandrade  borger- 
skapet  och  i  synnerhet  presterna,  såsom  de  der  mest 
hjelpt  till  att  införa  enväldet,  Deremot  påstod  samma 
uppsats,  att  adeln  vore  den  kompass,  som  borde  leda 
de  andra  stånden. 

Vida  märkvärdigare  var  en  annan  smygskrift,  kal- 
lad: Svea  Ril;es  fillsfänd  rid  denna  ständerna.'^  mm- 
mankomst,  framställdt  i  ett  samtal  mellan  fmnne  dess 
ledamöter  under  namn  af  rojalist  och  patriot.'^)  Dess 
tänkesätt  mot  konungen  och  mot  enväldet  kan  bedö- 
mas af  följande  utdrag: 

Roj.    God  dag,  herr  patriot!  mig  fägnar  edert  möte. 
Patr,  Stor  tack,  herr  favorit!  om  ert  vi  litet  sköte. 


-)  Fr.  min.  br.  d.  28  Nov.  1713. 

*)  I  sorgedrägt. 

')  Riksmötet  1740. 

*)  Förgäfvcs. 

*)  Skoklosters  Arkiv. 


170 

R.  Hvi  sa?  Fördrar  ni  ej,  om  juy  ar  val  (ill  kuniis !" 

P.  Derlör  hvar  ärlig  svensk  jusl  illa  är  till  pungs. 

R.  Jag  hör  ni  svartsjuk  är  på  mig  om  kungens  näd. 

P.  Gud  gilve  kungen  lust  alt  lyda  trogna  råd! 

R.  Slikt  är  en  suverän  monark  iör  när  all  tala. 

P.  Han  görs  långt  mer  lör  när  al  onda  rådslag,  lala. 

R.  Hans  magt  är  oinskränkt:  han  gör  alll.  hvad  han  vill. 

P.  Så  säger  ni;  men  h()r!  hvad  säger  Gud  derliU? 

R.  Slå  bibeln  opp  och  se,  hvad  mänt  biel  Saul  gifven! 

P.  För  han  ej  brukt  den  rall.  biel  han  al  Gud  fördrifven, 

R.  Dock  kunde  Herrans  lolk  ej  utan  kung  bestå. 

P.  Den  dem  i  vrede  gals,  logs  dem  i  grymhet  irå\ 

R.  Jag  prisar  kungens  nåd  och  vördar  allmagt  hans. 

P.  Allsmäglig  utom  Gud  på  jorden  ingen  länns. 

R.  Allsmäglig  vet  jag  väl,  vår  konung  vill  ej  iieia. 

P.  Hvad  är  då  suverän?  det  vill  jag  gerna  veta. 

R.  Det  är  regera  med  en  oinskränkier  magt. 

P.  Månn'  den  Iran  Timurlasch  lår  en  sig  värdig  pragt? 

R.  Jag  bryter  ej  den  ed.  jag  kungen  svurit  har. 

P.  Ej  heller  jag,  när  han  siit  visar  landsens  lar. 

R.  Hvad  läders  gerning  liar  han  dä  mot  oss  iörsummal? 

P.  Det  klagar  nog  hos  Gud  inång'  sjiil,  som  här  lörstummats. 

R.  Det  hålls  lör  dubbelt  lit  att  dö  i  tappert  krig. 

P.  Nej.  det  är  dubbelt  dö,  att  dö  för  en  intrig.  ') 

R.  I  tyden  lalskt  och  vrånnl  er  store  kungs  behag. 

P.  Behag  i  mord  och  blod  är  mot  all  mensklig  lag. 

R.  Han  hatar  tyranni  och  vill  all  oräti  hämna. 

P.  Slikt  kommer  Gudi  till.     Rast  lionnm  hämnden  lemna. 


')  Månne  den  mot  Piper  mycket  uppretade  sraygrörtaltaren 
antagit  det  gängse  ryktet,  alt  krigels  lörlängande  varit 
en  tillställning  al  Piper  lör  att  lå  ensam  vara  konungens 

rådgilvare? 


R.  För  kungen  våga  alit,  det  är  alt  tjena  Gud. 

P.  Så  långt,  som  ijensten  ger  godt  samvet'  med  (iuds  bud. 

R.  Hvarmed  bevises  deu  Guds  bud  sä  olik  vara? 

P.  Lät  suveränitet,  Ukrän  och  Bender  svara! 

R.  I  Schlesien  bragte  han  var  Gudstjenst  fri  pä  gån^. 

P.  Al'  kristna  fångar  se'n  ha  blifvit  lurkar  mång". 

R.  Så  mycket  möjligt  var,  Guds  Ijenst  han  främjat  har. 

P.  Guds  tjenst  är  lösa  den,  man  orätt  bundit  liar.  ') 

R.  Hvad  nu!  tan  i  parti  för  den  förryckta  preslen? 

P.  Guds  ords  förakt  och  hans  lurlryck  förryckt  har  resten. 

R.  Att  mäta  kungens  mag(  \ar  icke  prestens  kall. 

P.  Jo!  hvar  rättsinnig  prest  bör  straffa  syndafall. 

R.  Gud  kallar  öfverhet  jti  sjelf  i  psalmen  gudar. 

P.  Formatens  himmel  blef  en  kärra  täckt  med  hudar. 

R.  Det  var  en  hedning  i  ren  gudstjenst  aldrig  lärd. 

P.  En  kristen  slik  derför  ett  dubbelt  straff  är  värd. 

R.  Ni  vor'  ej  bättre  värd  än  ligga  under  bråken. 

P.  Det  passar  förr  åt  den,  som  brännt  Guds  ord  pä  käken. 'j 

R.  Att  lijelpa  af  vår  nöd  ha'  stånden  samlats  här. 

P.  Nej!  men  att  ljuga  skuld  ')  och  åta'  sig  besvär. 

R.  Nu  måst'  jag  ge  er  rätt  och  pä  er  sanning  höra. 

P.  Låt  .stånden  åta'  sig  att  sjelfva  verket  föra. 

R.  Kan  folket  vinna  fred,  när  kung  ej  hjelper  till'' 

P.  Hvar  kristlig  ki.ng  sitt  land  visst  freden  skalfa  vill. 

R.  Som  nu  beskalfadt  är,  ej  freden  honom  iiläder. 

P.  Allt  krig  bränns  upp,  som  sker  med  bång  och  blodig  kläder. 

R.  Ska'  vi  då  sätta  af  vår  store,  dy  re  kung? 

P.  Nej,  men  suver.inilol  och  Simons  .liid;i'  punn, 
o.  s.  v. 


')  Prosten  Boéthius. 

^)  Boethii  skrifter  brändes  i  Stockholm  vid  kåken. 

=")  Påståendet,  att  folkels  synder  voro  skuld  till  Karls  bor- 
tovaro, mm. 


172 

Sådant  var  täukesättet  hos  rujinsfa.  Något  hvar  för- 
ntsäg",  att  pä  den  nlundanih  riksdagen  skulle  det  kom- 
ma att  vankas,  som  man  sade,  (janska  duktiga  nap- 
patag. ') 


RIKSDAG E.\S    BÖHJAN. 

Den  14  December  öppuades  mötet;  adelu  räknade 
380,  presterna  75,  borgrarna  40  -)  och  bönderna  300 
medlemmar.  Till  ingångsspråk  vid  riksdagspredikao 
valdes  Domarebokens  10  kap.  15  vers:  17  hafve  syn- 
dat för  dig.  Gör  Du  med  oss,  hvad  Dig  täckes;  al- 
lenast hjelp  oss  i  denna  tiden. 

Riksdagen  visade  genast  en  lör  konungen  mindre 
fördelaktig  stämning.  På  riddarhuset  hade  hans  åsig- 
ter  som  förespråkare  blott  två  anseddare  män,  nämli- 
gen öfversten  Hugo  Hamilton  och  landsliöfdingen  Sa- 
lomon ("ronhielm;  men  utom  dem  blott  några  obetyd- 
liga personer.  Mot  honom  stodo  deremot  Baner, 
Lreutz,  Urban  Hjärne,  Lejonmarck,  Axel  och  Gustaf 
Levvenhaupt,  Peringskiöld,  Konrad  och  Per  Ribbing, 
m.  fl.  I  presteståndet  försvarades  han  af  erkebiskop 
Spegel  och  af  biskop  Lang;  men  hade  emot  sig  bi- 
skoparna Svedberg,  Gezolius,  Steuchius,  domprosten  Mo- 
lin samt  det  öfvervägande  antalet.  Inom  borgerska- 
pet  är  rörhållandet  mindre  kändt;  men  tyckes  hafva 
varit  nngefär  detsamma  som  i  presteståndet.  Biiu- 
derna    deremot    hörde   i   allmänhet    till   det   missnöjda 


O  Thor  sjö  Ar  Ii.    Blackstadii  brel  till  giefvinnan  Stenbock 
d.  5  Dec.  -1713,  m.  fl. 

•)  Kanske  00;  siffran  är  otydlig. 

Fr.  min.  br.  d.  3  Jan.  47U.  Dessa  siffror  äro  dock 
föga  pålitliga;  ty  enligt  Bidrag  till  svenska  kyr- 
kans och  riksdagarnas  Historia,  2.  I4i,  hafva 
presteståndets  medlemmar  utgjort  ett  antal  af  blott  52. 


173 

jiarliet;  livilkct  ock  knarlc  soru  sina  anliäiigare  luer 
eller  mindre  räkna  pä  alla  ståndens  taliuän  med  un- 
danlag af  den  sjeltskrifne  Spegel.  Den  riksdagsberäl- 
telse,  regeringen  aflät,  sökte  visa,  att  radel  icke  för- 
orsakat de  olyckor,  som  drabbat  fäderneslandet.  Dea 
lät  första,  att  man  liade  om  rikets  nöd  afsändt  till 
bofvet  i  Bender  mangen  nuderdånig  och  beveklig  fram- 
ställning, 'j  I  hemliga  ntskotlet  såg  man  ock  Intagna 
Oere  bland  dem,  som  talade  mot  konungens  åsigter. 

Den  ende,  som  strax  i  början  vågade  med  någon 
iitmävkt  kraft  och  sjelfständighet  uppträda  mot  denna 
det  allmänna  tänkesättets  storm,  var  erkebiskop  Spe- 
gel. I  hälsningstalet  till  Ulrika  Eleonora  önskade  hao. 
att  prinsessan  mätte  i  alla  sina  fjernlnyar,  som  län- 
da hans  majestät  Ull  tjensl  och  nöje,  förmarlm 
Guds  kraftiga,  bistånd  och  upplysning.  I  hälsnings- 
talet lill  ständerna  uppmanade  han  ////  försigtighet,  öd- 
mjukhet och  mod;  men  ij  till  öfiermod.  Slutorden 
voro:  llerren  bevare  oss  frän  att  vandra  i  de  ogud- 
akligas  räd  och  träda  i  de  syndares  väg,  hvilkas  föt- 
ter löpa  till,  det  ondt  är,  och  hvilkas  tunga  säger: 
låtom  oss  göra  ondt  pä  det  godt  må  drraf 
uppkomma.-)  Syftningen  var  tydlig.  Erkebiskopen 
ville  ej.  att  ständerna  skulle  medelst  några  statshvälf- 
ningar.  hvilka  han  ansåg  vara  ett  ondt,  söka  den  frid, 
som  alla  ansägo  vara  rikets  högsta  goda. 


OFVERLÄGGMNGAR    OM    liL  1)    II!.!.    KOM  NGEN. 

Första  riksdagsföremålet  blef,   enligt   Spegels  för- 
slag, att  till  konungen  afTärda  underrättelse  om  landets 


')  Brokinds  Ark. 

*)  Säfstaholms  Ark.    Fol.  VL 

Presteständets   Ark.    Protokoll  d.  i:  Dec.  1713. 


174 

nöd,  samt  böner  om  fred  och  fiemkomst.  Bailet  skalle 
derjemiilt'  underrätla  sii?  och  soda»  ständerna  om  ko- 
nungens verkliga  tillstiind.  Rädet  liade  redan  förut 
åsyftat  en  d}lik  lieskickning  och  derlill  ämnat  general- 
majoren Hans  Henrik  von  Lievven.  Men  i  några  riks- 
dagsmäns hjernor  spökade  väl  också  nu  den  gamla 
misstanken,  nämligen,  att  rädet  af  egeuuytta  dolde 
antingen  för  konungen  Inndets  lidanden,  eller  för  lan- 
det konungens  död,  vansinne  eller  fångenskap.  ')  Stän- 
derna ville  derföre  i  början  och  liksom  för  större  sä- 
kerhets skull  hafva  också  ett  eget  ombud,  hvartill 
man  föreslog  en  Snoilsky,  en  Rothlieb  och  i  synner- 
het Per  Ribbing.  Men  när  denne  sednare  för  sjukdoms 
skull  afsade  sig  förtroendet,  beslöt  man  åtnöjas  med 
Lieweu,  Man  uj)psatle  det  bref,  som  i  alla  fyra  riks- 
ståndens namn  skulle  till  konungen  försändas.  Det 
var  affattadt  i  ödmjuka  och  underdåniga  ordalag;  men 
innehöll  en  bjert  skildring  af  landets  nöd  och  en  för- 
säkran, all  inländerna,  med  samindnskrapande  af  allt, 
del  de  egde,  icke  t^ore  i  stånd  all  uppbringa,  sä  myc- 
ket medel,  som  hehöfdes  för  ull  värja  rikel  mot  dess 
mätiga  fiender;  —  likaså  att  dugligt  krigsfolk  kunde 
numera  krarken  genom  skrifning  eller  värfning  er- 
hållas; i  synnerhet  som  stammen  af  rikets  här  var 
horla  och  låg  suckande  i  fiendens  fångenskap.  Eders 
kongl.  majestät,  hette  det  ylterligare,  lärer  således  sjelf 
i  nåder  finna,  alt  det  hvarken  inför  Gud,  inför  ers 
kongl.  majeslät,  inför  den  ärbara  verlden  eller  inför 
våra  egna  samveten  vore  försvarligt,  om  vi,  vetande 
oss  så  kraftlösa  och  afmattade,  dock  med  egensinnigt 
moträrn  blotlställde  oss  för  främmande  magiers  öfver- 
ruld  och  underkuf vande,  så  all  eders  majestät  vid  sin 
högst  efterlängtade  återkomst  skulle  finna  riket  upp- 
fylldl  med  främmande  troppar  och  folk,  och  dess  tro- 
gne undersälare  bortförda  i  fångenskap.  Derföre,  och 
emedan  eders  majestät  sagt  sig  sjelf  önska  freden,  bju- 

')  Se  3-1.  12-2. 


175 

der  oss  vfir  frohcl  all  med  lill/ijelp  af  hennes  konyl. 
höghet  prinsessan  och  af  rikets  rad  söka  samma  fred 
vinna,  för  att  s("dedes  ät  eders  majestät  tillhandahålla 
dess  rike  och  undersdtare,  i  stället  för  att  genom  ett 
förtvifladt  räyspet  hlottstäUa  dem  för  faran  af  att 
hlifva  främmande  magiers  rof  och  Oyle.  Shitligen 
bådo  ständerna,  all  konungen  mätte  riil  uppUiga  deras 
ord  och  snart  älervända  till  fäderneslandet,  Skrif- 
velsen  var  af  alla  fyra  laliuännen  och  på  ståndens 
vägnar  undertecknad.  Derjemnte  följde  bref  från  prin- 
sessan och  Iran  rådet  af  niic^efår  samma  innehåll; 
samt.  tillika  ett  från  den  numera  77-åriga  enkedrott- 
ningeu.  hvllken  had  konungen  skynda  hem,  på  det  hon 
före  sin  snart  väntade  död  måtte  ännu  etv  gäng  få 
omfamna  sin  sonson.  Första  dagarna  af  1714  afreste 
I.ievven  med  dessa  uppdrag  till  Demotika,  Utgången 
af  hans  beskickning  är  redan  omtalad.  ') 

Men  redan  långt  förut  eller  i  Augusti  1713  hade 
Karl  hört  den  tiliämnade  riksdagen  omtalas.  ^)  Han 
affärdade  då  till  rådet  ett  allvarsamt  förhud  mot  hvarje 
sådan  åtgerd;  men  det  kom  icke  fram  förr  än  efter 
flere  månader,  ocli  sedan  riksdagen  ftlifvit  öppnad. 
Detta  kunde  Karl  icke  veta.  Han  lär  derlöre  hafva 
blifvit  mycket  förtöniad,  dä  man  berättade,  att  mötet, 
oaktadt  hans  förbud,  sammanträdt.  Det  finnes  ett 
rykte,  att  han  befallt  ÄlUIIern  tiiiskrifva  rådet,  att,  om 
ej  ständerna  genast  vid  ankomsten  af  detta  href  skil- 
des ät,  skulle  Karl  skicka  dem  en  af  sina  gamla  stöf- 
lar  och  tillika  älägga  dem  att  icke  företaga  någonting 
annat,  än  hrad  stöfreln  dem  hcfallt.  Måhända,  att 
Karl  i  första  förbittringens  ögonblick  låtit  något  dylikt 
ord  undfalla  sig.  Men  både  obevist  och  otroligt  är, 
att  det  fått  inllvta  i  någon  till  Sverge  afsänd  skrifvelse. 


')  Se  s».  löt- 157. 

')  Måhända  genom  rådels  bret  d.  26  Juni. 


176 


ÖFVERLAGGMNGEN    OM    ANSKAFFANDET    AF    PENNINGAR. 

1  hög  grad  törrararidc  var  dou  tatla  öfver  stats- 
verket, som  nu  framlades  lör  ständerna.  Rikets  in- 
komster för  aret  1714,  bestående  af  både  ordinarie 
och  extraordinarie  skatter  samt  krigsgerden.  stego  till 
blott  4.500,000,  men  utgifterna  till  11,700,000;  såle- 
des visade  sig  en  brist  af  ej  mindre  än  7,200,000, 
allt  dal.   s.  81.  i|     Andra   nppgifva    än   större   summor. 


')  Se  har  beräkningen  enliijt  Danckwardls  uppgift  till  Ulrika 
Eleonora  il.  9  Jan.   1714  i  Riksark.    Acta  Historica. 

Kronans  inkomsl 

af  ordinarie  och  exlra  ordinarie  skatter  var  före  1700  sextio 
tunnor  gull.  ar  17  12  hade  den  nedgått  till  36,  hvaraf  blott 
41  influtit;  och  nu  1714  elter  Finnlands  förlust  till  blott  31 

d:o,  d.  v.  s dal.  s    m.    3,100,000. 

D:o  inkomst  genom  kontribulioner  eller 
nya  krigsgerden 1,400,000.     /,.  jjoq  qqq 

Kronans  a  t  g  i  per  nr  1714. 

Vanliga  Iredstaten: 
Karls  och  Ulr.  Eleonoras 

hofstat 000,000. 

HedviJ  Eleonoras  d:o    .       150,000. 
Löner  uuder  100  d.  s.  m.     1.850,000. 

d:o  öfver  do  .  1,350,000. 
Kollegier,  skolor  m.  m. .  150,000. 
Ministrar  vid  uti.  hol  .  100,000. 
Extr.  ordin,  ulgifter  .     .       100,000.  4  200  000. 


rillfalliga  utgifter: 

För  Stanislai   hols   un- 
derhåll       

100,000. 

"  svenska     långars     i 
Ryssland  d:o     .    .    . 

"  främmande  fångars  i 
Sverge  d:o   .    .    .    . 

150,000. 
50,000. 

300,000. 


Transp.  dal.  s.  m.  4,500,000. 


^77 

Hurn  skulle  nii  dcnua  brist  hllas  och  riket  sältas  i 
försvarsstäiid?  luga  andra  medel  funnos.  än  nya  skat- 
ter. Men  genast  i  riksdagens  början  miJttes  regerin- 
gen af  allmäiiua,  liögijiidda  och  jemrande  beskrifningar 
öfver  den  utomordenfligt  svara  nöden  och  öfvec  omöj- 
ligheten af  ytterligare  ansträngningar.  Allestädes  kla- 
gades, att  kronan  gifvit  ät  fordringsegarne  hvarken 
ränta  eller  betalning:  ät  ämbetsmännen  ofta  knappt 
fjerdedelen  af  deras  lön:   ät  artilleriet   under  5  mäna- 


Transp.  dal.  s.  in.  4,ö00,000.        

hroiiuiis  ulfjifler  ar  1714. 
Skulder  och  räntor: 

Räntor  till  banken  .    .    .    3öo,O0U. 

Län,  som  skall  till  banken 
inbetalas 200,000. 

Pä  kon.:^  turkiska  skuld- 
sedlar, tillhopa  900,000 
eller  '  1,100.000,  skall 
betalas  .     .    .  '.    .    .    200.000. 

Förskott  pä  1714  ars  skat- 
ter, uppburet  redan  171.3    400,000.    1^30  000. 

För  hären  och  flottan     .    .    .    6,0ö0,000.  44700  000. 
Således  en  statsbrist  på  7  millioner  200.000  dal.  s.  m. 

Kri  annan  i  Kidd.  Ark.  Sekr.  Utsk.  Profok   Jan.  1714 
befmllig  uppgitt  säger: 

Statens  inkomst  (utom  kriijSiierd, 3,100,000. 

D:o     ulgitt.   Ordin,  stal  och  upp- 

negalioner     ....    .j, 200,000. 
D:o     d:o    Extra-ordin.  stal    .    .  11,400,000.    le.öOO  OOO. 
Således  stalsbristen  lika  med     .  13,.500,000  dal.  s.  ni. 

En  tredje  uppgitt  i  Riksdagen  1719,  sid.  20,  af  P.  G. 
Cederschjöld,  innehåller: 

Statens  utgifter 1ö,2ä3,942. 

—  inkoraster 4,864,240. 

—  brist  således 10,-389,702. 

Fryxells  Ber.    XXV.  '2 


178 

éers  till  icke  en  lyrk.  Braksegrarna  pästodo,  att  skat- 
te» öfversteg-  bebällninjfen:  men,  att  de  likväl  uiäste 
tlessiilom  gifva  tvä  procent  af  brnkens  köpeskilling;  — 
landsliöfdingen  frän  Uppland,  att  man  älaggt  dervarande 
allmoge  en  mängd  kronoskjutsar  och  lofvat  betalning, 
men  icke  Iiällit  ord;  ')  —  alla  landsiiöfdingarna,  att 
allmogen  ej  af  kronaii  hade  för  tremänningarnas  upp- 
sättande fatt  den  betalning,  som  lofvats.  Allmänt  ro- 
pades af  både  höga  och  laga,  att  landet  ej  mägtade 
bära  de  redan  pälaggda  gerderna,  än  mindre  nya.-) 

BeskafTenheten  af  åtskilliga  utgiftsponkter  bidrog 
att  än  mer  öka  missnöjet.  Karl  hade  t.  ex.  gång  på 
gång  befallt,  alt  Stanislai  till  Sverge  flyktade  hof 
skulle  derstädes  hederligen,  ja  kouungsligen  underhäl- 
las med  en  summa  af  100,000  dal.  s.  m.  om  året. 
Man  anmälde  brist  på  medel.  Dä  föreskref  Karl,  att 
sådana  skulle  tagas  af  lilla  tull-,  accis-  och  bakugns- 
peuningarna.  Men  statskontoret  upplyste,  att  samma 
medel  voro  redan  använda  till  inlösen  af  några  Karls 
turkiska  skuldsedlar  samt  till  andra  vigtiga  statsbe- 
hof.  3)  —  En  annan  retsam  punkt  utgjordes  af  just 
nyssnämnda  skuldsedlar,  Till  och  med  1712  tyckas 
de  hafva  blifvit  någorlunda  ordentligt  inlösta.  År  1713 
gick  det  trögare.  Gång  på  gäng  kommo  sådana  an- 
visningar till  kontributionsränteriet.  Men  ehuru  ko- 
nungens dåvarande  skyddling  Jakob  Keenstierna  ledde 
verket,  måste  det  stundom  förklara  sig  oförmöget  att 
inlösa  dem.  '*)  Således  hade  småningom  samlat  sig 
en    mängd    dylika    obetaita    förbindelser,    stigande    till 


')  Riksark.    Kontribulionsränteiiels  Prot.  d.  1"i  Juli  1714. 

=)  R  ii  ds  pr  o  t.  ti.   l'.i  Febr.   1714. 

')  Riks  ar  k.  Kunlril!.  Rfintcrr.  Piol.  d  l»i  Auij.  och  I  Sept. 
•1714. 

'•)  Riks  ar  Ii.  Konirib.  Ränler.  Protok.  liänleriels  brd'  lill 
Karl  d.  -13  Mars,  d.  13  och  2-)  April,  d  4  Maj  och  d. 
lö  Juni   1713 


t7« 

nngefär  en  million  dal.  3.  ui.  Den  Iiöga  summan  re- 
tade enhvar,  som  visste,  fmiu  den  lill  stor  del  npp- 
kommit,  nämligen  genom  de  rika  gålvor.  de  liöga  rän- 
tor, Karl  i  Turkiet  utdelade,  och  livjlka  der  förskaf- 
fade fioHom  namn  af  en  frikostig  och  ädelmodig -herre, 
men  nu  måste  af  hans  fattiga  undersätare  betalas. 
Arvid  Horn  sökte  mildra  missnöjet  medelst  den  an- 
märkning, att  konungen  under  tiden  icke  sjelf  upphurit 
någon  del  af  det  vanliga  anslaget  för  hans  person. 
Några  rådsherrar.  Tessin,  Cronliielm,  lleenstierna  och 
Jlejerfelt,  ville  icke  skrämma  eller  reta  ständerna  ge- 
nom alt  nämna  det  stora  beloppet,  utan  blott  i  all- 
mänhet fordra  medel  till  sedlarnas  betalning.  Men 
prinsessan  och  de  öfriga  rådsherrarna  ansägo  bäst, 
att  lemua  riksdagsmännen  fullständig  öiversigt  af  alla 
förhållanden.  Vi  veta  ej.  hvad  slutlig  ålgerd.  som  vid- 
togs;  men  skuldsedlarna  lära,  åtminstone  til!  slor  del, 
varit  obetalta  ännu  vid  konungens  död. 

Sedan  man  fått  reda  pä  stålens  behof.  uppdrogs 
ät  en  nämnd  under  Per  Ribbing  att  utfinna  sättet  för 
deras  fyllande ')  Många  förslag  framkastades.  Somliga 
ville  pantsätta  Ciottland,  andra  WIsmar:  andra  ville  sälja 
ur  tornen  I^rkoklockorna,  och  ur  kongl.  husgerädskam- 
Uiaren  en  hop  dyrbara  prydnader;  hvarvid  Stierneld  på 
spe  tillade,  att  man  kunde  sälja  också  alla  frän  fien- 
den eröfrade  segerbyten  och  kanoner.  När  ständerna 
antogo  samma  förslag,  skall  han  i  sin  harm  halva  sagt: 
jay  hade  orätt,  som  ej  kom  i  hä(j,  att  man  icke  skall 
kasta  perlor  för  svin;  fy  de  äta  upp  dem  som  ärter.-) 
I  sjelfva  verket  och  fastän  Karl  år  1710  allt  sådant 
förbjudit,  hafva  dock  både  prinsessan,  rådet  och  stän- 


')  Fr.  min    b  r.  d.  27  Jan.   1714. 

-)  N:!<rra  halva,  och  icke  »lan  skäl,  belvillat  sanningen  af 
denna  berättelse  och  trott,  att  Sliernelds  förslag  gjor- 
des på  liillt  allvar-,  häldst  han  hörde  lill  det  missnöjda 
partiet. 


181) 

derna  beslnfal,  väl  icke  att  sälja,  säsora  luao  först 
ämnaole,  utan  att  i  plåtar  mynta  opp  en  mängd  af  de 
fråo  fienden  tagna  kanonerna,  hvilket  ock  skedde  till 
ett  belopp  af  196,718  dal.  s.  m.*)  Att  försona  olyd- 
naden, skulle  det  heta,  att  dessa  medel  nteslutaude 
användes  till  inlösen  af  de  turkiska  skuldsedlarna. 
Men  det  hjelpte  ej.  Att  nppmynta  några  från  fienden 
lagna  kanoner  var  så  motbjudande  för  Karl,  att  han 
Ijefallte  inställa  bela  ätgerden.  —  Ett  annat  förslag 
var.  att  till  kronans  förrådsbus  taga  presternas  tionde 
och  betala  dem  med  penningar;  —  ett  tredje,  alt 
hvarje  undersätare  borde  förskjuta  det  följande  årets 
hrigsgerd.  I  detta  hänseende  erbjöd  sig  riddarhuset 
lemna  stora  län,  t.  ex.  Axel  De  la  Gardie  100,  Lind- 
hielm  200.  Wattrang  och  Konrad  Ribbing  hvardera 
-'lOO,  Coijets  sterbhus  500,  allt  tunnor  säd;  andra  åter 
1,000  eller  2.000,  De  Geer  30,000  dal.  s.  m.,  och 
Lejonmarck  förklarade,  att  vid  fäderneslandefs  sä  ut- 
omordentlifja  fora  borde  man,  ock  göra  nlomordent- 
/iga  uppoffringar,  äfvcn  om  de  rore  mol  lag  och  he- 
riljade  friheter.  Af  riksdagspresterna  kunde  icke  er- 
hållas mer  än  2,000  dal.  s.  m.  och  Svedberg  på  sitt 
stifts  vägnar  prutade  länge  emot.  Borgerskapet  lof- 
vadc  förskjuta  85,900  dal.  s.  m.,  -)  men  begärde  der- 
emot  större  handelsfrihet.  Men  alla  dessa  föreslagna 
medel,  nämligen  de,  som  kunde  tillgripas,  räckte  ej 
i\\\  en  fjerdedel  af  statsbristen. 

Man  nämnde  då  län;  men  inga  penuingekarlar, 
jivarken  in-  eller  utrikes,  ville  numera  åt  svenska  kro- 
nan sådana  gifva. 

Det  återstod  fördenskull  ingenting  annat,  än  nya 
och  ökade  gerder.     Ifuru  man  dervid  beslöt  att  afvika 


')  Dessutom  blefvo  också  i  Karlskrona  kanoner  uppmyn- 
lade.  —  Riksdagen  -1719  af  P.  G.  Cedersclijöld,  sid.  20. 
Enligt  Boyes  Riksdagshistoria,  sid.  288,  iimnade  man  sälja 
dylika  lör' 73,300  dal.  k.  m. 

^)  Andra  säga  89,000. 


181 

från  konnD?eDs  nyss  päbndna  ocb  återgå  till  ileu  sram- 
la  krigsgeräsförordniugen.  skall  suart  omtalas.  Efter 
iDvcket  och  långvarigt  prutaii.Ie,  beslöt  man.  ;;;t,  utom 
vanliga  skatter  och  gerder.  löreslå  en  serskild  så  kal- 
lad nöd-  ocb  krigshjelp  till  ett  belopp,  sä  högt.  att 
några  ansett  det  hela  svara  mot  den  dubbla  -gerdeo 
1704  eller  1710.  ') 


ÖFVERL.4GGX1NGAR    OM    ANSKAFFANDET  AF    .MANSKAP. 

En  lika  kinkig  fråga  var  den  om  nppsättandet  af 
tillräckligt  antal  troppar.  För  närvarande  steg  det  i 
hela  riket  endast  till  23,000  man;  men  ett  fnllständigt 
försvar  ansågs  kräfva  50.000.  Talet  om  nya  nfskrif- 
iiiDgar  mötte  dock  lika  häftigt  motstånd,  som  talet  om 
nya  gerder.  Folkbristen  hade  stigit  på  ett  oroväc- 
kande sätt,  Landshöfdingen  i  Uppland  anmälte,  att 
nyligen  hade  der  122  jordegande  bönder  blifvit  tills 
vidare  tagna,  emedan  de  icke  förmått  skaffa  soldater 
för  sina  rotar;  —  landshöfdingen  t  Getle.  att  inom 
lians  län  hade  af  samma  orsak  just  no  8-  till  900 
bönder  blifvit  likaledes  utskrifna.  hvilka,  om  de  också 
blefve  verkligen  uttagna,  skulle  efterlemna  eo  mängd 
ödeshemman;  —  landshöfdingen  i  Södermanland  likaså, 
alt,  om  både  indelta  regementet  och  tremänningarna 
skulle  å  nyo  uppsättas,  måste  hälften  af  bönderna  tåga 
Ht:  —  landshöfdingen  i  Westerbolten,  alt  ett  stort 
antal  hemman  der  lågo  öde.  Wermlänningarna,  sade 
man,  kunna  ännu  någorlunda  berga  sig;  ty  de  äta 
bark  och  sälja  sin  säd,  för  att  fä  penningar  till  sol- 
datlegor;  men  också  de  förklarade   sig   oförmögna  att 


')  Enligt  Riddarhus.  Ark.  Sekret.  Ulsk.  Prot.  Ständernas 
kontributionstörsiag,  sles  krisshjelpen  blott  till  300,000 
dal.  s.  m.  —  Nåsra  säsa.  att  man  beviljade  dubbel  krigs- 
gerd och  derutöfver  nöd-  och  krigshjelpen. 


182 

nppsäda  (reaiänniDgar.  1  en  Irakt  af  Öslcrjrötland 
funnos  pa  ellva  hcmmau  ej  mer  karlar  qvar,  än  fem 
gnhbar;  i  nåjra  socknar  endast  Ivä  drängar;  i  120 
byar  i  Westmanlaud  tillhopa  blott  20  till  30  karlar.  ') 
För  alt  fä  gardes-soldater,  ville  man  laga  brandvak- 
terna och  i  dessas  ställe  sätta  lialta  oc!i  ofärdiga  per- 
soner. Riksdagsbönderna  förklarade  alldeles  omöjligt, 
att  pä  en  gäng  uppsälla  bäde  indelta  och  Iremäouings- 
regemenlerna;  ja  (ill  ocb  med  blott  de  första,  sä  framl 
ej  dertill  (inge  tagas  ätersfoden  eller  tre-  ocli  fem- 
luänningarna.  Om  delta  ej  tillätes,  sade  sig  bönderna 
vilja  kmiia  aJlLscDnniaiif!  handlihU.  Karl  hade  väl  för- 
bjndit  hvarje  dylikt  regementernas  hopslående.  Men 
för  alt  ej  reta  sinnena,  säg  rådet  genom  finger  med 
hvarjehanda  underslef,  och  var  ej  sä  noga  med  rege- 
menternas fulllalighef,  endast  det  hette,  alt  man  efter- 
kommit konungens  befallningar.  De  i  följe  häraf  an- 
ställda utskrifningarna  jagade  dock  en  mängd  personer 
till  skogarnas  gömslen  eller  grannrikenas  områden. 

Vigtigare  än  allt  annat  var  försvaret  af  Stock- 
holm. Ku  mängd  dervarande  gesäller,  drängar  ocli 
nppassare  logos  och  tvungos  till  vapenöfningar.  Den, 
som  höll  sig  nndan,  blef  genast  häktad  och  som  bäts- 
man  skickad  till  fiotlan.  Alla  i  Stockholm  bellnlliga 
timmermän  befalldes,  vid  straff  af  spö,  att  dagligen, 
dock  mot  dagspenning,  arbeta  pä  kronans  skepp.  För 
statens  behof  logos  ock  nägra  vid  skeppsbron  liggan- 
de handelsfartyg,  och  borgerskapet  älades,  alt  anskaffa 
nödiga  förråder  och  förvaringskäril.  m.  m.  Det  var 
onder  sjelfva  riksdagen  och  kanske  med  dess  begif- 
vaude,  som  regeringen  vidtog  nämnde  och  andra  dy- 
lika Ivängsätgerder.  3Ian  hoppades  all  knnna  pä  så- 
dant salt  ntrnsta  en  Ilolla  af  15  fartyg  och  tillika 
samla   en    lilen   Iroppslyrka    kring    Slockliolm    och   en 


')  Månne  brislen  vcrklisen  var  så  slor?  Kanske  menades 
blolt  dränsar  eller  sådana  lösa  personer,  som  kunde  ut- 
skrihas.    Saken  tarivar  Mcirniare  iilredning. 


18$ 

annan  i   Westerholten.    hegge    beräkn<>äe   mot    tsaren; 
och  en  tredje  i  Skåne  mot  danskarna. 


KAKIS    NVA    KKIGSGEnDSrÖKOKDMNG    LPPIIAFVES. 

Missnöjet  vid  dess  kung^örande  är  redan  omla- 
ladt.  ')  Nägra  spär  finnas  väl.  att  de  fattiga  henne  i 
början  beprisat:-)  men  hon  sträckte  sig  äfven  till  deia. 
så  att  t.  ex.  en  dräng  upptogs  till  20,  en  piga  till 
10  dal.  s.  m.  förmögenhet  och  lick  betala  derefter.  ^] 
Detta  torde  hafva  inverkat  på  tänkesättet  äfven  bland 
dessa  samhällsklasser,  ty  år  1714  var  missnöjet  ganska 
allmänt:  och  man  liknade  stadgan  vid  kejsar  Augnsti 
bnd.  alt  all  cerlden  skulli'  heskattas.  *)  Riksdagen  gaf 
oviljan  tillfälle  att  utbryta  Frosterna  och  i  synnerhet 
de  från  Westergölland  talade  väl  i  början  för  konun- 
gens äsigter:  men  ändrade  sig  och  öfvergingo  snart 
till  den  lörkastelsedom.  som  med  fa  undantag  hördes 
frän  de  öfriga  riksdagsmännen.  När  slutligen  hemliga 
utskottet  skulle  afgifva  sitt  utlåtande,  uppstod  följande 
ordvexling.  Borgareståndets  talman  Hyltéen  anmärkte, 
att  den  nya  gerden  var  tyngre  än  den  gamla-,  och 
att  städerna  icke  förmådde  densamma  häva.  Adel  och 
borgerskap  instämde.  Spegel  och  Lang  talte  för  Karls 
åsigter:  men  domprosten  Molin  förklarade,  att  deras 
stånd  biföll  de  andras:  hvartill  alla  närvarande  prester 
ropade:  Ja!  Från  bönderna  tillkallades  ett  utskott, 
som  på  ståndets  vägnar  \  (trade  samma  öfvertygelse. 
När  skrifvelsen  härom  skulle  uppsättas,  begärde  biskop 

'i  Se  sid.  122. 

^)  Lin  köp.   Bibi.   Ark.     Scarin   till   Benzelius  d.  8  JuU 

')  S.  st.    Skattningsliingdon  i  Uppsala  ITtr». 
*)  S.  st.    Norrköp.  rimLrön.  om  Karl  XIL 


184 

Lang  åter  beläDketitl;  men  Molin  arimHIde  omigen,  atl 
presteina  voro  färdiga  alt  genast  underteckua;  och 
Bär  en  Sparfeldt  ville  pa  riddarliiiset  försvara  Karls 
stadga,  bief  han  genom  sorl  ocli  larm  nedtystad. 

Den  allmänna  oviljan  mot  förordningen  vände  sig 
ock  mot  Reeustierna,  som  ännu  ansågs  vara  dess  upp- 
hofsman.  Men  gäng  på  gäng  och  stundom  med  dyra 
eder,  försäkrade  han  sig  deruti  icke  hafva  någon  del. 
Han  skaffade  sig  från  Feif  ett  intyg  om,  att  det  var 
konungen  och  icke  Reenstierua,  som  först  framkastat 
förslaget,  och  han  fog  till  yttermera  visso  protokolls- 
ntdrag  derpå.  Men  en  dag  faun  hau  framför  sig  på 
rådsbordet  samma  förordning  af  honom  sjelf  egenhän- 
digt skrifven.  Det  skulle  vara  bevis  på  författarska- 
pet. Han  och  hans  vänner  hafva  deremot  påstått  och 
måhända  med  sanning,  att  det  blott  var  en  hans  af- 
skrifl.  ')  Säkert  är,  att  han  icke  med  kraft  uppträdde 
till  dess  försvar;  och  när  Karl  deröfver  visade  miss- 
nöje, ursäktade  han  sig  med  ständernas  häftiga  ovilja, 
och  alt  han  icke  mägtade  densamma  motstå.  -) 

Hemliga  utskottet  uppgjorde  nu  förslag  till  ea 
annan  krigsgerdsförordning,  fotad  på  samma  grunder 
som  Karl  den  elftes,  och  hvilkeu,  jemnte  en  sersklld 
nöd-  och  krigshjelp,  skulle,  enligt  beräkuiag,  gifva 
nära  500,000  ^)  dal,  s.  m,  mer  än  Karl  den  tolftes. 
Detta  utskottets  arbete  öfveriemnades  åt  rådet  till  åt- 
görande. Men  vid  samma  tid  anlände  från  Karl  eu 
skrifvelse,  i  hvilkeu  han  strängeligen  förbjöd  hvarje, 
äfven  den  minsta  ändring  af  hans  oftauämnda  förord- 
ning. Rådet  kom  i  pinsam  tvekan,  huruvida  det  skulle 
följa  konungens  bestämda  löreskrift  eller  ständernas 
lika   bestämda   önskan,     l.andshöfdingarna    vid   riksda- 


')  Moraths  saml.  på  Kallersta.    Feif  till  Reenstierna 
d.  7  .^pril  och  14  Juni  Ht 3. 

•)  Riksark.    Acta  Hislor.    Jakob   Reenstierna   till   konun- 
gen d.  9  Nov.  I7't4. 
')  468,548,. 


185 

gen  tillkallades  ocli  hördes.  Tie,  ocfi  deribland  Salo- 
mon Cronliielm,  talade  för  konungeus  förslag;  sex  an- 
dra dereiuot  för  stäuderoas.  Nägra  bland  de  sist- 
nämnde landshöfdingarna  påstodo,  att  Karls  städja 
skulle  jaga  folket  till  uppror;  och  att  de,  laudshöfdin- 
garna,  häldre  cille  a/sältas,  än  fä  sina  hufcud  kros- 
sade af  de  uppretade  bönderna.  Allmänna  tänkesättet 
fastade  i  slulet  af  Januari  1714  mycken  uppmärksam- 
iiet  vid  denna  sak.  Rädet  skal!  flere  dagar  hafva  va- 
rit dermed  sysselsatt;  li varunder  Fersen,  Frölicli  ocli 
Reenstierna  försvarade  Karls  stadga.  Till  sist  beslöt 
dock  rådet  att  densamma  öfvergifva,  under  föreväuii- 
uing,  att  sista  brefvet  om  dess  bibehållande  framkom- 
mit för  sent.  ')  I  stället  skalle,  enligt  Tessins  för- 
slag, gerden  till  en  början  och  under  första  halfäret 
erläggas  enligt  ständernas  önskan;  dock  allt  delta 
under  mycket  tvekande  af  Cronhielm  och  af  Tessin 
sjelf.  Hos  mängden  fiJrorsakade  detta  rådets  beslut 
lilliga  bifallsyltringar.  En  stor  hop  riksdagsmän  firade 
ständernas  seger  medelst  en  gemensam  glädjemåltid. 
Man  kunde  der,  säger  berättaren,  bäde  se  och  höra, 
huru  konungen  hade  frän  sig  aflägsnal  undersätrar- 
nas  sinnen.  Der  omtalades  nämligen,  huru  han  öf- 
cergifvil  dem  ät  fienderna;  huru  han  hindrade  fre- 
den; huru  han  betungade  dem  med  skatter  och  tur- 
kiska skuldebref  som  de  icke  förmådde  betala;  huru 
Srerge  vore  förloradt,  om  man  åtlydde  hans  befall- 
ningar;-)  huru  ständerna,  nu  en  gäng  samlade,  borde 
brgta  isen,  o.  s.  v.  På  hvad  sätt  Karl  den  tolfte  uå-^ 
gra  år  härefter  sjelf  öfvergaf  sin  nya  stadga  och  lik- 
som ständerna  återtog  Karl  den  elftes,  skall  framdeles 
omtalas. 


•)  Riksark.    Rädels  Lref  Ull  Karl  d.  -11  Febr.  1714. 
-)  Fr.  min.  br.  d.  9  Febr.  17t4. 


186 


BRYTMNUE\    MKJIAN    KOMNGEN    OCH    STÄNDERNA. 

Redan  förut  ock  i  landsorlenja  hade  några  riks- 
dagsmän Iiyst  rainilre  fördelakfiga  länkar  om  konun- 
gens salt  att  regera.  Efter  ankomsten  till  liufvndsla- 
den  ökades  delta  missnöje  pa  månglakliga  sätl.  I.  ex. 
genom  de  mänga  smygskrilierna:  —  genom  den  med- 
delade njipiysningen  om  statsverkets  olyckliga  till- 
slånd;  —  genom  de  ökade  gerder.  som  i  lölje  deraf 
fordrades;  —  genom  underrättelsen  om  fiendernas  oeb 
i  synnerhet  om  ryssarnas  Iramsteg;  —  och  kanske  ej 
inindst  derigenom,  alt  rädet.  för  eget  urskuldande,  be- 
gynte  lata  liirstä.  att  orsaken  till  krigets  längvarighet 
och  liil  rikets  lidanden  lag  lörnämligast  hos  konungen. 
Äfven  rösler  och  skrifter  utifrån  lalade  I  samma  anda. 
Tsarens  uppsatser  voro  som  vanligt  de  slugast  beräk- 
nade. Han  ville  kanske  ät  sin  lillämnade  mag.  hertig 
Karl  Fredrik,  bereda  väg  till  svenska  Ironen.  eller 
ocksä  med  oenighet  förlama  svenska  motståndskraften, 
och  lät  derföre  uppsätta  och  hemligt,  men  mångenstä- 
des, kringsprida  en  skrift,  som  var  ställd  till  rikets 
ständer,  och  som  tydligt  åsyftade  att  uppreta  sinnena 
mot  Karl.  17  hade  hop/ials,  yttrade  Peter,  afl  eder 
lionuny  skulle,  i  sill  för  hela  rerlden  hekanla  olyck- 
liffci  tfllsfänd,  ItUiiim  bevekas  till  den  fred,  som  sä  if- 
rigt  efterlängtas  af  hans  erpia  (/larmade  undersdiare 
och  af  sa.  många  avdra  lu sentals  kristna,  hrilka  af 
detta  frätande  krig  hlifvit  störda  och  förstörda.  Men 
hela  den  ärbara,  och  oväldiga  rerlden  känner,  hora 
han  af  omätlig  ärelystnad  och  omättlig  hämndgirighet 
vill  häldre  lemna  rike,  land  och  blodsgråtande  under- 
såtare  till  rof  för  det  yttersta  /order/ :  —  vill  häldre 
atsätta  sin  egen  person  för  otrogna  turkars  och  bar- 
barers våldsamma  behandling,  än  att  sluta  fred;  ja! 
att  han  icke  ens  vill  lyssna  Ull  något  förslag  derom. 
Men,    emedan    vi    hysa   afsky  /ör  ett   sådant   fortsatt 


187 

Uodbad,  vilja  vi  härifjenom  för  alla  Sverges  innevå- 
nare, nå  höga  som  låga,  betyga  vårt  fredähkavde 
sinne,  och  vi  försäkra  eder,  all,  så  framt  kriget  kom- 
mer att  också  hädanefter  fortfara,  äro  vi  dertill  all- 
deles oskyldiga.  *) 

Dessa  alla  omdömen  och  omständiglieter  blefvo 
för  ankommande  riksdai^smän  framlairgda  ocli  ulla^gda 
af  dl'  mer  kiinuige  Slockholmshoarna  och  af  mänga 
derstädes  varande  ullänningar,  och  med  hvad  verkan, 
är  lätt  att  förstå.  I  de  sålunda  förberedda  och  eld- 
fängda  sinnena  föl!  nu  som  en  tandande  gnista  under- 
rättelsen om  några  konungens  bref,  hvilka  den  17  Ja- 
nuari 171-i  framlemnades  til!  rådet.  Det  yngsta  var 
skrifvet  den  11  Ansrusti  1713.'-;  Brefbäraren.  eu 
skeppare,  påstod,  att  de  blifvit.  Iiononi  ovetande,  för- 
varade i  eu  ask,  som  han  trodde  inneliåila  pepparka- 
kor. De  blefvo  således  länge  (ivarliggande  i  packhu- 
set, innan  de  händelsevis  upptäcktes.  -'^  Skepparen 
lagfördes  och  sattes  i  häkte  till  konungens  hemkomst. 
Men  brefven  öppnades.  De  innehöllo  å  ena  sidan  ef- 
tergifter af  några  obelalla  skaller;  men  ä  den  andra 
befallningar,  att  rådet  icke  skulle  befatta  sig  med  freds- 
verket, h vilket  Karl  förbehöll  ål  sig  ensam;  —  att 
h varken  rådet  eller  ständerna  skalle  på  mindsta  sätt 
ändra  den  krigsgerds  förordning,  hvars  utförande  blif- 
vit ariförtrodt  åt  Reenstierna :  —  att  rådet  skalle  i 
allmänhet  icke  på  något  vis  afvika  från  konungens 
föreskrifter:  —  att  ständerna,  om  de  sammanl''ädt, 
skulle  genast  åtskiljas;  —  att  Lybecker  skalle  af  ingen 
tadlas,  ty  konangen  gillade  hans  uppförande ;  —  att 
20,000*]   man    skallr    17H   skickas   till    Pnmmern  för 

']  Uppsal.  Ark.  Mejerleltska  sanil.  Jemnf.  Fr.  min  br. 
at  d.  to  Maj  ni4,  af  hvilka  det  vill  s>nas,  som  denna 
smygskrift  blilvit  ulsiTidd  i  riket  först  iram  på  vareu. 

')  Enligt  andra  redan  i  Maj. 

»)  Riksark.    Rådels  bref  till  hail  d.  27  Kebr.  17)4. 

*)  Slundom  säces  SO.noO. 


188 

all  i  Polen  möta  konungen ;  —  alt  sex  nya  regemen- 
ter  skulle  i  Srerge  uppsättas.  Tillika  berättades  från 
annat  båll,  all  Vellingk  fallit  i  onåd  derföre,  alt  han 
tillslgrkl  seqvesteni  af  Stettin,  kanske  ock,  som  man 
sade,  /  följe  af  Mejrr/elts  stämplingar.  ')  Genom  nä- 
stan hvar  och  en  af  dessa  punkter  vidrörde  Karl  pä 
ganska  smärtsamt  sätt  ständernas  ömtåligaste  känslor. 
De  fleste  rådsherrarna  ville  derföre  icke  genom  bref- 
vens  meddelande  än  mer  nppreta  den  redan  förut  gä- 
sande  oviljan.  Karl  Gyllenstierna,  Falkenberg  och 
Cronhielm  deremot  påstodo,  att  allt  borde  framläggas 
och  riksdagen  i  följo  deraf  upplösas.  Tills  vidare  be- 
slöt man  dock,  att  nämnde  bref  undandölja;  dock  blef 
innehållet  snart  mer  eller  mindre  bekant.  Och  icke 
det  blott,  utan  en  mängd  äldre  och  yngre  rykten, 
hvilka  i  samma  dagar  frän  Turkiet  eller  utlandet  som 
färska  infördes  eller  ock  åter  framdrogos;  t.  ex.  om 
långeuskapen,  vansinnet,  sömnsjukan.  Dertill  kouimo 
nya;  ena  gången,  att  Karl  af  lamhet  icke  kunde  gä, 
utan  måste  föras  i  hängbår;  en  annan  gång,  att  han, 
varnad  för  sin  möjliga  afsältning,  hade  svarat:  på  folk- 
massan är  jag  säker,  och  rådet  har  hvarken  hufviid 
eller  mod  att  någonting  företaga;  -)  en  tredje  gång, 
att  han  i  Demotika  byggt  sig  ett  nytt  hus,  liksom  det 
vid  Bender;  en  fjerde  gång,  talet  om  stöfveln,  som 
skulle  blifva  riksföreståndare.  Till  dessa  rykten  kom 
också  vidskepelsen.  Tecknatydare  anmärkte,  att  dä 
man  med  fyrverkeri  firade  Karlsdagen  den  28  Januari, 
ijtbrusto  i  detsamma  eldsvådor  på  tre  serskilda  ställen 
inom  hnfvudstadeu.  •')  Sinnena  skakades  af  oro.  ån- 
gest   och    förbittring.     Festmåltiden,    då    Karls    krigs- 


')  Riksark.    Karls  bref  till  rådet  i7<3. 

Fr.  min.  br.  d.  3,  9  och  21  Febr.  1714. 
-)  Fr.  min.  br.  d.  27  Jan.  och  3  Febr.  1714. 

')  i  hor  sjö  Ark.    Blacksladii  bref  lill  grefvinnan  Stenbock 
d.  30  Jan.  17 »4. 


189 

gerdsföroidning  aC  rädet  ogillades,  hafva  vi  berättat. 
Om,  skref  franska  sändebudet,  om  prinsessan,  rådet 
och  ständerna  varit  beslutsamma  och  enir/a,  skulle  ho- 
nungen ganska  lätt  hufca  blifcit  afsatt.  ') 

Men  en  sådan  beslntsamhet  förefaons  ej.  JNär 
det  blef  fråga  om  några  mer  afgörande  steg,  skyg- 
gade  både  prinsessan  och  rådet  tillbaka.  Mellan  Karl 
oeli  Ulrika  Eleonora  iiade  väl  aldrig  brunnit  någon 
varmare  syskonkärlek:  han  var  d(ick  hennes  broder 
ocli  borde  vara  hennes  närmsta  stöd;  och  hon  behöfde 
ett  sådant.  Och  rådet!  Oalitadt  allt  missnöje,  alla 
tvister,  funnos  dock  äfven  inom  dess  krets  hjertan. 
som  klappade  varmt  för  konungens  flere  ovanliga  egen- 
skaper. Arvid  Horn,  sjelf  en  öfverdådigt  tapper  kri- 
gare, kunde  ej  vara  likgilltig  för  en  furste,  en  vapen- 
broder af  samma  egenskaper;  och  då  han  ä  ena  sidan 
otvifvelaktigt  förutsåg  och  förberedde  ett  nytt  rege- 
ringssätt  och  ogillade  Karls,  visade  dock  många  ytt- 
randen, att  lian  a  andra  sidan  beundrade  de  ofta  stor- 
artade dragen,  och  sökte  i  det  längsta  liålla  tillsam- 
mans konungen  och  riket.  Ännu  den  10  December 
1713  bad  han  med  enträgna  ord  Karl  att  skynda  hem 
till  fäderneslandet.  -) 

Sä  prinsessan  som  rädet  höllos  ock  tillbaka  af 
tanken  på  Karls  kraft,  mod  och  djerfhet:  ,af  tanken 
pä  den  till  dyrkan  stigande  kärlek,  hvarmed  han  ännu 
af  många  omfattades,  och  skulle  än  mer  omfattas,  om 
han  komme  tillbaka;  och  allramest.  om  man  gjorde 
något  försök  att  honom  afsätta.  Ett  sådant  skulle  i 
alla  händelser  medföra  ohyggliga  inbördes  krig  samt 
blottställa  riket  för  fienden,  och  troligen  kosta  sina 
anstiftares  hufvud. 

Partierna  voro  ock  i  flere  hänseenden  oeniga. 
Några  ville   hafva   tronföljden   åt  hertigen;   andra  och 


')  Fr.  min.  br. 

'•)  Riks  ark.    Acta  Kistor.    Horn  till  konungen  d.  10  Deo. 
1713. 


190 

(le  fiesta  ät  prinsossaii.  Denna  splittring  var  Karls 
och  Sverges  lycka,  (lui  det  förefuonils  en  person 
lued  kraft  och  ärelystnad  och  tillika  med  ensam  och 
obestridd  Iroiifiiljarerätt;  måhända  skulle  då  en  sådan 
halva  begagnat  det  lockande  tillfället,  och  ett  nppror 
och  ett  inbördes  krig  hade  häckat  fäderneslandets  hi- 
storia och  än  gr,undligare  förstört  dess  välstånd.  — 
Oenigheten  sträckte  sig  ock  till  andra  punkter.  På 
botten  i  prinsessans  hjerta  läg  en  lilig  önskan  att. 
kunna  bibehålla  enväldet,  ifall  hon  pa  ett  eller  annat 
sätt  komme  att  efterträda  brödren.  Rådspartiet  åter 
ville  i  sådan  händelse  afskatfa  samma  envälde.  Maa 
anade  hvarandras  åsigter,  och  detta  alstrade  ett  så 
starkt  inbördes  misstroende,  att  ingendera  vågade  gripa 
det  vådliga  verket  an. 

Ständerna,  med  mindre  lugn  och  mindre  öfversigt 
af  alla  förhållanden,  voro,  af  förut  angifna  orsaker, 
uppretade  till  en  sådan  förbittring,  att  de  förbisågo 
eller  föraktade  de  vådor,  det  inbördes  krig,  som  djerfva 
och  sjelfrådiga  steg  kunde  medföra.  Först  och  främst 
och  med  brinnande  otålighet  ville  de  tillsammans  med 
rådet  och  prinsessan  sluta  fred,  och  det  tvärtemot 
Karls  förbud.  För  att  nä  detta  mål  ville  för  det  an- 
dra de  ilesta  bland  dem  göra  prinsessan  till  regen- 
tiuna,  ulan  att  bry  sig  om,  huruvida  hon  finge  enväl- 
det eller  ej.  Rädsherrarnas  belägenhet  blef  härigenom 
ganska  svår.  De  hade  med  Hit  hjelpt  till  att  uppreta 
ständerna,  och  sjelfva  genom  riksdagens  sammankal- 
lande mot  konungens  förbud  tagit  det  första  upprors- 
steget. Men  när  ständernas  omstörtnings-ifver  blef 
starkare  än  rådets,  och  ville  taga  också  de  två  andra 
stegen,  nämligen  medelst  fred  och  ett  sjelfständigt  re- 
gentskap,  da  ryggade  rådsherrarna  tillbaka  för  sitt 
eget  verk  och  sökte  tygla  den  häftighet,  de  förut 
uppeggat.  —  Det  lyckades  dem  slutligen,  men  icke 
utan  stor  svårighet  och  mycken  ömsesidig  ovilja.  Det 
är  dessa  sedoare  slitningar,  vi  nu  gå  att  berätta. 


191 


.    IRYTNINGEN    MELLAN    RÅDET   OCH    STÄNDERNA 
RÖRANDE   FREDSUNDERHANDLINGEN. 

Ar  elter  är  och  vid  livarje  dv  utskrifning  aC  ger- 
iler  ocli  troppar,  iiade  st}relsen  tröstat  undersatrarua 
wed  olsigteii  till  eu  suar  fred,  vnnneii  genom  kouun- 
gen  sjeli  och  genom  dess  vapeu  och  underhandlingar. 
Men  detta  hopp  hade  oiipphiirligen  blifvit  gäckadt,  och 
de  tlesta  trodde  ej  mer  pä  slika  löften.  I  stället  ut- 
bredde sig  mångenstädes  den  meningen,  att  Karl  aldrig 
skulle  inga  nägou  fred,  som  hvilade  pä  billiga  och  lör 
liendeii  antagliga  villkor.  Det  var  denna  öfvertygelse, 
hvilkcn  jemiite  nöden  dref  ständerna  att  söka  pä  egen 
hand  och  ntan  konungens  deltagande  fä  siat  på  ett 
eller  annat  bland  de  mänga  krigen.  Konungen,  skulle 
det  heta,  kan  ej,  och  får  ej  för  sina  fiender  sluta 
fred:  der  för  måste  ständerna  sjelfva  göra  det.  Ett 
annat  ofta  användt  skäl  var  ock,  att  man  ansåg  sig 
pliglig  söka  pä  sådant  sätt  försvara  ock  skydda  riket, 
så  alt  det  vid  konungens  hemkomst  icke  skulle  vara 
af  hans  fiender  helt  och  hållet  borttaget.  Bakom  dessa 
förevändningar  sökte  mau  dölja  både  det  upproriska, 
som  lag  i  åtgerden.  och  tillika  sin  öfvertygelse  om 
konungens  obenägenhet  för  fred. 

Redan  den  IS  Januari,  d.  v.  s.  dagen  efter  an- 
komsten af  konungens  oroande  bref,  uppstod  i  hem- 
liga utskottet  Hyltéen  och  gaf  tillkänna,  att  borger- 
skapet  önskade,  det  prinsessan,  rädet  och  ständerna 
sknlle  kasta  sig  i  armarna  pa  England,  Frankrike  och 
Österrike  med  begäran,  att  dessa  magter  måtte  skaffa 
Sverge  fred;  ty,  hette  det,  ri  förmå  ej  sjelfva  frälsa 
oss  ur  en  olycka,  hvars  like  historien  ej  kan  uppte. 
Till  rikets  försvar  fordras,  utom  vanliga  skatter,  12 
millioner.  Att  sä  stora  summor  anskaffa  är  omöj- 
ligt; ty  allt  fattas,  och  rikets  skuld  öf verstiger  värdet 
af  rikets  förmögenhet  i  både  löst  och  fast.     Guds  ord 


192 

mml  fäder neslandefs  och  konnntjens  välfärd  bjuda  oss 
söka  räddning.  Om  prinsessan,  rådet  och  ständerna 
derom  samsälla  sig,  en  för  alla  och  alla  för  en,  sa 
torde  vi  kunna  det  önskliga  målet  hinna.  Erkebiskop 
Spegel  begärde  at  silt  stånd  tid  att  betänka  det  vik- 
tiga förslaget;  lueu  de  närvarande  presterna  förklara- 
de, att  de  instämde  i.  hvad  Hyltéen  yttrat.  Adeln 
hade  väl  icke  änuii  pä  riddarliuset  öfverlaggt  saken: 
men  dess  i  utskottet  varande  medlemmar  tyckte  H>!- 
téen  hafva  talat  väl.     De  Geer  sade^ 

iSuUa  salus  hello;  pacem  fe  poscimus  omnes;  ') 

hvarjemnte  han  föreslog  att  lemna  rikets  tyska  fäsl- 
iiiugar  i  förvar  hos  de  neutrala  magierna:  ungefär 
enligt  den  af  Karl  förkastade  neutraliteten  eller  Stet- 
tiner-seqvestern.  Dessa  tänkesätt  togo  mer  och  mer 
fart.  Några  dagar  derefter  sade  Swedberg  i  hemliga 
utskottet:  vi  äro  skyldiga  Gud,  fädernesland,  hustru 
och  barn  att  göra  /red  och  frälsa  oss  från  träldom 
och  kättersk  öfverhet.-)  —  ./a!  ropades  öfverallt.  /red! 
fred!  Allt  annat,  ci  bjuda  till,  är  få/ängt.  Vi  vilja 
i  fredsunderhandlingen  stå  tillsammans  som  en  man 
och  ej  åtskiljas  förr,  än  vi  fält  fred.  Bondeståndet 
förklarade  envist,  att  det  ej  ville  till  öfverläggning  fö- 
retaga något  ämne.  förr  än  man  fått  slut  pä  kriget. 

Rådet  insåg  ganska  väl,  hvad  ej  heller  kunde 
undfalla  de  llesta  bland  ständerna;  nämligen,  att  en 
fred,  afslulad  ulan  konungens  vetskap  och  mot  hans 
vilja,  innehure  ett  uppror,  och  skulle  kanske  medföra 
ett  inbördes  krig.  Huru  rådet  ville  en  sådan  ytterlig- 
het undvika,  är  redan  berättadt:  likaså  skälen.  Men 
många  bland  dessa  sednare  voro  af  art  att  i  då  va- 
rande  omständigheter  ej   kunna   öppet   uttalas.     Rådet 


*)  Ingen  siillhet  i  kria!    K  red!  Fred!  dig  önska  vi 
alla. 

^)  Nämligen_lsarens,  som  var  af  grekiska  bekiinneisen. 


193 

tillgrep  fördenskull  följande  svepskäl.  Några  dess 
medleujmar  Lade  från  Miilleru  och  Feif  bekommit 
bref,  hvilka  i  allmänna  ordalag  omtalade,  att  konno- 
gen  tycktes  benägen  till  försoning  med  August.  ')  In- 
för ständerna  framlade  man  dessa  enskilda  skrifvelser 
ocli  sökte  tillerkänna  dem  värdet  af  offentliga  hand- 
lingar, de  der  skulle  bevisa,  att  konungen  ämnade 
snart  sluta  fred,  och  att  ständerna  alltså  icke  behöfde 
sig  dermed  befatta.  Deras  inhlandning  i  saken,  mente 
rådet,  torde  tvärt  om  hindra  konunycns  åtgerder  och 
fördröja,  hvad  man  sä  ifrigt  efterlängtade.  Iloru  sade 
dessutom  ständerna  rent  ut,  att  de  icke  egde  rättighet 
att  pä  egen  hand  uppgöra  fredsvillkor  eller  fred,  utan 
att  de  borde  afbida,  hvad  konungen  företoge.  Rådet 
dolde  ock  för  riksdagsmännerna  å  ena  sidan  konun- 
gens hårdnackade  och  krigiska  bref,  och  ä  den  andra 
de  skrifvelser,  hvilka  från  svenska  utrikes  sändebud 
anlände,  och  hvilka  ofta  innehöllo  ängsliga  målningar  om 
både  ett  och  annat.  Man  fruktade,  att  de  hälft  upp- 
roriska ständerna  Icke  skulle  kunna  tyglas,  så  framt 
de  finge  närmare  kännedom  om  alla  dessa  förhållan- 
den. Att  än  säkrare  förekomma  dylika  vådor,  sökte 
rådet  likaledes  att  så  oförmärkt,  ske  kunde,  försvaga, 
skingra  och  upplösa  riksdagen.  Under  förevändning 
af  åtskilliga  uppdrag  bortskickade  man  alltså  en  mängd 
till  mötet  ankomna  ämbetsmän,  och  redan  i  medlet  af 
Mars  voro  alla  generaler  och  landshöfdingar  afresta. 
Man  lofvade,  till  och  med  uppmanade  andra  riksdagens 
medlemmar  och  i  synnerhet  bönderna  alt  göra  på  sam- 
ma sätt.  Men  en  stor  del  förklarade  omigen,  att  de 
skulle  stanna  qvar,  tills  fred  blifvit  skatfad  åt  landet. 
Biskop  Swedberg  var  som  vanligt  en  bland  de  ifriga- 
ste.  Det  är  väl  sannt,  yttrade  han,  att  det  är  ko- 
nungen, som  det  rätteligen  tillkommer  att  göra  slut 
pä    kriget.     Men   när    han   nu   för  fiendernas   skull 


')  Jfr.  23.  UO,  U4. 

Fryxells  Ber.    XXV.  ,  13 


194 

hvarken  kan  eller  hinner  något  sådant,   då  måste  vi 
sjelfva  gripa  oss   an  och  frälsa  riket   ål   honom  och 
våra  själar  åt  Gud.     Evangelisten  Lucas  säger  ju:  ') 
nden   konung,    som  vill  gifva  sig  till   örligs   mot  en 
nannan,    månn'  han  icke   först   eftertänker,    om  han 
y)med   tiotusen   kan  möta  honom,    som   kommer  med 
yitjugutusen.     Annars,  medan  denne   ännu  långt  borta 
y)är,  skickar  han  budskap  och  söker  förlikning.^^     Om 
nu  ständerna,  utan  att  hafva  skaffat  fred,   skiljas   åt, 
huru  skola  de  ursäkta  det  för  Gud,   för  hemmava- 
rande, för  hela  ver  Iden?     Konungen   är   nådig;  han 
skall  ej  misstycka  en  sådan  åtgerd.     Efter  några  da- 
gar talade  utskottet  omigen  öfver  samma  ämDc.     Hyl- 
téen  aöät  då  pä  borgerskapets  vägnar  ett  nytt  betän- 
kande om  fredens  nödväodigbet.     Adeln  instämde,  och 
bönderna    ville    Uafva  fred   på   hvad   sätt   som   häldst. 
Spegels  svar  var  obestämdt  och  vacklande;  men  inne- 
höll, att  presterna  önskade  uppskjuta  ständernas  freds- 
iinder  handlin  g,  tills  man  fått  se,  hvad  konungen  ville 
göra.     Då  uppstod  Molin  och  sade,  att  flertalet  bland 
presterna  önskade  stanna  qvar  och  göra   ett  med  de 
andra  stånden.     Härtill  ropade  alla  de  i  utskottet  när- 
varande   presterna:  ja!  ja!   så  är  vår  mening.     Ut- 
skottet  begärde   få   se  konungens   egna  bref  1  ämnet, 
men  rådet  vägrade  ännu  och  under  förebärande  af  vig- 
tiga statshemligheter.    Dä  inlemnades  till  landtmarskal- 
ken  en  namnlös  skrift  med  följande  fråga.     När  rådet 
tillstyrker  oss  att  afbida  konungens  egna  fredsunder- 
handlingar, kan  då  rådet  också  försäkra  oss   om,  att 
under  tiden  hvarken  ryssar  eller  danskar  falla  in  i 
hjertat  af  fäderneslandet;  och  att  ej  heller  uppror  der 
utbrister;  och  att  hvarken  på   ena  eller  andra  sättet 
hela  riket  går  förloradt  för  så  väl  körningen   som  för 
prinsessan?      Tillståndet    blef    också     mer    och    mer 
oroande.     I  Uppsala   väntades   ett    besök   af  ryssarna, 
hvarföre  man  omigen  fast  i  hemlighet  tillagade  en  hop 


')  44  kap.  31-32  v. 


195 

kistor  för  boksamlingens  bortförande.  I  Karlskrona 
väntades  likaledes  en  påhälsning  af  danskarna,  Iivar- 
före  man  talade  om  att  sjelf  bränna  flottan  och  seder- 
mera fly  inåt  skogarna.  I  utlandet  klandrades  med 
mycken  bitterhet  Karls  dröjsmål  i  Turkiet,  under  det 
fienden  härjade  lians  eget  rike.  ')  I  Stockholm  blef 
folk  pä  gatan  öfverfallet  och  plundradt  af  noderofflce- 
rare,  som  ej  fått  ut  sin  lön;  och  af  samma  orsak  ut- 
brast i  Westerås  ett  upplopp  bland  några  der  förlagg- 
da  dragoner.  Hemliga  utskottet  uppsatte  i  sin  ångest 
ett  betänkande,  som  skulle  inlemnas  till  rådet.  Se  här 
en  del  af  dess  innehåll!  Bref  från  Midlern  hafva  gifvit 
oss  den  förhoppning,  att  konungen  skulle  med  första 
skaffa  fäderneslandet  fred.  Sedermera  hafva  dock  mån- 
ga skrifvelser  kommit  från  Turkiet  och  från  andra  ut- 
rikes orter ;  men  i  dem  finnes  ej  ett  ord  i  samma  rikt- 
ning, så  mycket  mer  deremot  om  stundande  faror  och 
fejder.  Danmark  hotar  att  taga  vår  flotta,  och  Ryss- 
land att  infalla  i  landet,  afsätta  vår  konung  och  på- 
truga oss  en  ny  öfverhet.  -)  Vi  sjelf  va  mägta  hvar- 
ken  försvara  oss  eller  afbida  en  fred  genom  konun- 
gen. Vi  veta  dessutom,  att  hans  majestät  icke  på  9 
månader  varit  ttr  sitt  rum;  och  att  man  ej  kan  lita 
pä  turkarna,  h vilka  lättsinnigt  taga  mutor  än  af  den 
ena,  än  af  den  andra.  Att  vår  konung  ändock  drö- 
jer så  länge  i  deras  land,  förorsakar  oss  många  äng- 
sliga tankar.  Antingen  sker  det  till  följe  af  våra  fi- 
enders stämplingar;  eller  af  turkarnas  beräkning  att 
i  striderna  mot  Ryssland  draga  nytta  af  hans  person; 
att  förtiga  de  andra  eftertänkliga  underrättelser,  ryk- 
tet oss  derom  tid  efter  annan  tillfört.  Rikets  frälsning 
kan  fördenskull  ej  ined  skäl  grundas  på  en  så  osäker 


')  Riks  ark.    FrisendorfT  till  Karl  d.  12  Aug.  1714. 

')  Afser  Görtz's  förslag,  att  hertig  Karl  Fredrik  af  Holåtein 
skulle  förmälas  med  en  vyssk  prinsessa  och  framdeles 
genom  tsarens  magt  uppsättas  på  Sverges  tron.      ,  ,., 


förmodan,  som  den,  att  konungen  sjelf  skulle  kunna 
förskaffa  oss  fred.  Ehuru  det  är  blott  han,  som  har 
laglig  mag  t  att  en  sådan  af  sluta;  så  tvingar  oss  nu 
den  ytterligaste  nöd  att  i  denna  hans  rättighet  ingripa. 
Vi  anse  nämligen  oförsvarligt  att  med  ett  egensinnigt 
och  kraftlöst  krig  freden  längre  fördröja  samt  konun- 
gen och  fäderneslandet  blottställa.  Vi  hoppas  hans 
majestät  skall  förlåta  vår  d jer f het;  ty  all  gerning  bör 
dämmas  efter  afsigten,  och  all  befallning  efter  görlig- 
heten. Vi  begära  derföre  tillåtelse,  att  om  en  sådan 
fredsunderhandling  få  med  rådet  öfverlägga. 

Några  drogo  i  betänkande,  linruvida  skriften  borde 
framlemnas;  men  bönderna  voro  ifriga  på  saken,  och 
en  prost  Siljeström  sade:  om  rådet  ej  härutinnan  un- 
derslöder ständerna,  så  böra  dessa  sednare  sjelfva  fatta 
sitt  beslut  i  det  vigtiga  ämnet.  När  saken  en  gång 
på  riddarhuset  förevar,  ogillade  Salomon  Cronhielm 
utskottels  beteende;  troligtvis  emedan  det  gjorde  ett 
ingrepp  i  konungens  magt.  Då  utbrast  Axel  Lewen- 
liaupt  och  sade:  lägger  bort  edert  smicker  och  tåler 
som  en  redlig  svensk  man.  Mina  fäder  och  förfäder 
hafva  klädl  blodiga  skjortor  för  fäderneslandet.  Hvad 
hafva  edra  gjort/*  Cronhielm  skall  hafva  svarat:  jo! 
ingen  bland  dem  har  stämplat  mot  sin  konung.  Få 
<Jelade  dock  Cronhielms  åsigt,  och  flertalet  ansåg  Le- 
wenhaupts  vara  den  sannt  fosterländska.  Molin  och 
Swedberg  yttrade:  just  derföre,  att  hans  majestät  icke 
förmår  hjelpa  oss,  är  det  ju,  som  vi  blifvil  hitkallade 
för  att  hjelpa  oss  sjelfva?  Alla  stånden  instämde  i 
sädana  tänkesätt,  och  de  flesta  konungens  anhängare 
tego  eller  drogo  sig  tillbaka. 

Bland  dessa  äfven  erkebiskop  Spegel.  Sina  ko- 
nungska åsigter  hade  han  också  i  denna  fnrans  stund 
bibehållit  och  uttalat.  Allt,  hvad  Karl  befallt,  ville 
Spegel  efter  bokstafven  verkställa;  ehvad  faror  och 
olyckor  dcraf  kunde  följa;  ty,  sade  han,  om  Gud  sä 
heskärt,  måste  vi  låta  oss  dermed  nöja;  och  en  annan 
^'<i\iZ'  1'år  frälsning  hänger  ej  på  menniskor  utan  pä 


,       .  197 

Gud,  hvars  nåd  vi  måste  a/lida.  ')  När  audra  ocli 
mindre  nndprgifna  och  tålmodiga  tankar  yttrades,  skall 
Lan  någon  gång  hafva  sökt  att  med  sin  erkebiskopliga 
myndighet  dem  nedtysta.  Men  Swedberg.  Steiichius, 
Molin  m.  fl.  mente  sig  icke  vara  kallade  till  riksdagen 
fijr  att  blott  tiga  och  samtycka.  Huru  Spegel  flere 
gånger  blef  af  sina  ståndsledamöter  offentligen  tillrät- 
tavisad, är  redan  omtaladt.  Man  sade  honom  ocksä 
rakt  i  ansigtet,  att  allmänheten  ansåg  honom  vara 
förnämsta  hindret  för  den  fred,  riket  önskade  och  be- 
höfde.  Slutligen  blef  den  68  ärige  mannen  sjuk.  Der- 
före,  och  då  det  ömsesidiga  missnöjet  mellan  honom 
och  presterskapet  dagligen  växte,  begärde  och  fick 
han  tillåtelse  att  återvända  till  Uppsala.  Ståndets  tal- 
man blef  tills  vidare  Linköpings-biskopen  Lang,  också 
känd  för  konungska  tänkesätt;  dock  hvarken  sä  fast, 
verksam  eller  ansedd  som  Spegel. 

Ändteligen  den  8  Mars  fick  hemliga  utskottet  del 
af  konungens  ofta  omtalade  bref.  Dessa  förkastade 
all  fredsunderhandling  genom  medlare  eller  skiljedo- 
mare och  befallte  rådet  häldre  väga  det  yttersta. 
Två  dagar  derefter  förklarade  utskottet,  att  pä  så- 
dant sätt  skulle  deu  nödvändiga  freden  sent  eller  al- 
drig ernås.  Utskottet  ville  derföre,  alt  Ulrika  Eleo- 
nora, med  den  magt  henne  såsom  konungens  syster 
och  rikets  närmsta  arfvinge  tillkom,  hörde  gemensamt 
med  rådet  och  ständerna  fredsverket  öfvertaga  och 
drifva,  sä  som  pröfvades  bäst  vara.  Stånden  voro 
ock  beredda  och  villiga  att  afstå  några  landskap  för 
att  rädda  det  öfriga.  Sjelfva  rådet  började  återigen 
vackla.  Tessin  yttrade  till  protokollet  bland  annat  föl- 
jande häldst  i  hans  mun  märkliga  ord.  Af  lydnad 
och  af  fruktan  att  misshaga  konungen  hafva  vi  afbi- 
dat  den  yttersta  nöden  ända  derhän,  att  vårt  både 
timliga  och  eviga  väl  blifvit  beroende  af  barbarernas 


')  Link.  Bibi.  Ark.    Spesel    till  E.    Benzelius   d.  8  Jan. 


198 

godtycke.  Mer  kan  ej  af  trogna  undersätare  fordras. 
Att  vetande  och  viljande  än  längre  offra  land  och 
folk,  vore  hade  inför  Gud  och  konung  oförsvarligt. 
Vår  ogemena  hörsamhet  har,  tyvärr!  redan  alltför 
länge  spillt  rätta  tiden  att  frälsa  fäderneslandet.  Horn 
sade:  vi  sväfva  mellan  hans  majestäts  befallning  och 
fosterlandets  nöd.  Med  uodantag  nästan  ensamt  af 
Mejerfelt,  såg  man  de  flesta,  äfven  Cronliielm  ocli 
Reenstierna,  tidtais  luta  till  ständernas  åsigt.  Den  i2 
Mars  blef  hemliga  utskottet  uppkalladt  i  rådet.  Lik- 
som till  detta  sednares  säkerhet  anställde  dä  Crou- 
hieliu  ett  slags  förhiJr,  i  hvilket  utskottet  punkt  efter 
punkt  förklarade  Karls  åsigtcr  och  befallningar  omöj- 
liga att  verkställa. 

Men  strax  efteråt  drogo  sig  rådet  med  Horn  i 
spetsen  helt  tvärt  tillbaka  från  den  statshvälfaingens 
brant,  till  hvilken  riksdagen  mer  och  mer  närmat  sig. 
Blan  skulle  välja  de  ständernas  ombud,  som  borde  med 
rådet  och  prinsessan  öfverlägga  om  freden.  Ulrika 
Eleonora  hade  deribland  föreslagit  den  mot  Karls  pla- 
ner ifrigt  talande  Swedberg;  men  rådet  nämnde  i  hans 
ställe  en  mer  medgörlig  person.  Den  15  Mars  upp- 
trädde ock  Horn  till  försvar  för  den  kungliga  myndig- 
heten, hvarom  mera  framdeles.  Med  understöd  af  rå- 
det och  1  synnerhet  af  Crcnhielm  lyckades  han  slutli- 
gen öfvertala  riksdagen,  och  i  synnerhet  preste-  och 
borgare-stånden,  att  uppskjuta  sin  egen  fredsunder- 
handling, tills  man  tinge  se,  hvad  framgång  konungens 
hade.  Man  uppsatte  ett  bref,  som  skulle  frän  stän- 
derna skickas  till  denne  sednare,  och  i  hvilket  de  till- 
hännagåfvo  sin  oförmåga,  att  äfven  med  uppoffring  af 
lif  och  egendom  kunna  hindra  rikets  kufvande  under 
de  främmande  härar,  hvilka  redan  slodo  vid  gamla 
Sverges  gränsor  med  svärdet  i  ena  och  brandfacklan 
i  andra  handen.  Ständerna  bönföllo  derföre  enhälligt 
och  underdånigsl,  att  konungen  täcktes,  genom  säkra 
och  skyndsamjna  medel  och  fredsslut,  fienderna  af- 
värja  och  riket  från  undergång  frälsa. 


199 


BRYTMNGEN   MELLAN    RÅDET    OCH    STÄNDERNA 
RÖRANDE    PRLNSESSANS    REGENTSKAP. 

Men  redan  innan  detta  bref  hann  afsäudas,  fram- 
bröt omigeu  ocli  med  oemotståndlig  fart  den  andra 
åsiglen;  nämligen,  att  man  borde  genast  och  obero- 
ende af  konungen  skatTa  landet  fred.  Dä  rådet  icke 
velat  låna  sig  härtill,  hade  många  fallit  på  den  tanken, 
att  man  borde  ät  Ulrika  Eleonora  såsom  riksförestän- 
darinna  gifva  i  uppdrag  att  under  konungens  frånvaro 
och  med  hans  magt  styra  riket  och  afsluta  fred.  Yår 
framställning  af  öfveriäggniugarua  härom  mä  fiJr  re- 
dighetens skull  ordnas  efter  tidsföljden. 

Den  16  Februari. 

Bönderna  flugo  den  tiden  blott  sällan  deltaga  i 
hemliga  utskottets  göromål.  Medan  nu  delta  seduare 
höll  ofvauberättade  öfverläggniugar  om  Iredsverket,  har 
bondeståndet,  som  det  säges,  under  ledning  af  major 
Stierueld  uppsatt  en  egen  skrifvelse,  hvilken  tog  ot 
hela  det  ifrågavarande  steget.  Derföre  och  såsom 
föreslagen  af  ett  helt  riksstånd,  blef  deras  uppsats 
den  punkt,  kring  hvilken  öfveriäggningarna  snart  ute- 
slutande livälfdes.  Hufvudiunehållet  var,  att,  emedan 
fred  ej  kunde  erhållas,  sä  framt  icke  inom  riket  fun- 
nes någon  person,  som  hade  magt  att  en  sådan  af- 
sluta, och  emedan  konungen  vore  allt  för  långt  borta; 
så  borde  man  bedja  prinsessan  alt  under  tiden  för- 
valla hans  syssla  och  skatTa  riket  fred.  Bönderna, 
stolta  öfver  att  hafva  framkommit  med  ett  i  deras 
tycke  så  välgörande  förslag,  voro  ifriga  pä  dess  ge- 
nomdrifvande.  De  begärde  intyg  om,  att  en  dylik  de- 
ras skrift  biifvit  till  hemliga  utskottet  framlemnad.  De 
ville  med  sådant  bevis  sedermera  inför  hemmavarande 
ståndsbröder  ådagalägga,  att  de  till  fredens  vinnande 
gjort  allt,  hvad  i  deras  förmåga  stått;  ly  eljest,  hette 


200 

det,  vore  de  icke  säkra  till  sina  lif.  Så  iueraot  var 
ock  någon  gång  händelsen.  En  Wesdnanlauds  riks- 
dagsman liade  rest  hem.  Dä  Irågade  grannbönderna, 
hvad  besked  han  medförde  om  freden.  Han  svarade 
sig  inlet  sådant  hafva;  men  blef  dä  af  de  andra  dug- 
tigt  uppklappad  och  tvungen  att  återvända.  En  annan 
bonde,  häraf  uppskrämd,  begärde,  att  rådet  skulle  för 
honom  utfärda  serskildt  skyddsbref  mot  de  hemmava- 
randes ovilja.  Sådant  var  böndernas  tänkesätt  och 
sådant  deras  betänkande. 

Ben  ti — 25  Februari. 

I  bullersamma  tider  framträda  vanligtvis  åtskilliga 
personer,  hvilka  söka,  under  hvälfniugarna  och  viller- 
vallan, vinna  en  i  lugnare  omständigheter  ouppnådd 
eller  förspilld  lycka.  En  sådan  var  den  nu  femtiosex- 
årige öfversten  Gustaf  Fredrik  Lewenhaupt,  äldre  bror 
till  generalen  Adam  Ludvig;  men  honom  mycket  olika, 
varande  begifven  på  äfventyr,  oro  och  tvister,  i)  Utan 
laglig  tillåtelse  hade  han  i  ungdomen  tagit  till  äkta 
sitt  syskonebarn,  måste  derföre  rymma  riket  och  blef 
öfverste  i  vejietianska  hären;  men  fick  1698  äter  in- 
träda i  den  svenska  och  med  bibehållande  af  samma 
tjenstegrad,  dock  utan  att  der  sedermera  vinna  någon 
befordran.  I  slaget  vid  Helsingborg  utmärkte  sig  både 
han  och  hans  regemente  genom  en  förvånande  tapper- 
het; hvadan  ock  på  Stenbocks  förslag  rådet  utnämnde 
honom  till  generalmajor.  Karl  stadfästade  ej  ätgerden; 
måhända  af  misshag  till  personen,  eller  till  rådet, 
eller  till  Stenbock,  eller  till  den  nu  i  djup  onåd  va- 
rande brödren  Adam  Ludvig.  Detta  härmade  väl  man- 
nen, och  missnöjet  stegrades  genom  otTentliga  ankla- 
gelser för  egeunyttig  förvaltning,  måhända  ock  genom 


.'J  Artist.   Samuelssons   samling.     Adam   Ludv.  Le- 
wenhaupt till  sin  mor  d.  25  Juli  -1708. 

Link.   Bibi.    Ark.    Lewenhaupts    handl.    Ad. 
Ludv.  Lewenhaupt  till  sin  mor  d.  3  Sept.  4703. 


201 

en  iiCven  sedermera  uteblifven  befordran.  Sådan  var 
den  man,  som  under  närvarande  brytoin?  framträdde  i 
spetsen  för  det  parti,  som  önskade  prinsessan  till  en- 
väldig regentiuna.  Att  lion  skulle  styra  med  radefs 
och  ständernas  biträde,  kallade  han  ett  försök,  att  af 
det  gamla  svenska  konunfjaväklet  göra  ett  nytt  lireatur. 
Äfven  egna  beräkningar  framstodo,  och  det  öppet  och 
oförbehållsamt.  Han  ville  blifva  af  ständerna  satt  i 
spetsen  för  hären,  och  erböd  sig  att  med  åtta  tusen 
man  gå  mot  ryssarna.  Som  medel  att  genomdrifva 
dessa  planer,  begagnade  han  bönderna,  hvilkas  oer- 
farenhet han  lockade  genom  utmålandet  af  de  fördelar, 
som  skulle  vinnas.  Ett  par  gånger  har  ock  nämnde 
stånd  formligen  begärt,  att  rikets  försvar  mätte  upp- 
dragas åt  samme  Gustaf  Lewenhaupt.  hvilken,  sade  de, 
hade  sig  dcrtill  erbudit,  och  äfven  förnimmes  vara  en 
trogen  och  berömlig  svensk.  Också  i  de  andra  stån- 
den hade  han  och  hans  planer  många  anhängare,  och 
landtmarskalken  Creutz  höll  med  prinsessan  enskilda 
öfverläggniugar  om  dessa  äreuder.  Ulrika  Eleonora 
var  under  ifrågavarande  brytning  tillbedd  af  hela  folk- 
massan, ')  hvilken  hoppades  genom  henne  komma  i 
åtnjutande  af  den  efterlängtade  freden. 

I  fråga  om  hennes  regentskap  funnos  bland  pre- 
ster  och  borgare  tlere,  som  tvekade;  bland  adeln  färre, 
bland  bönderna  nästan  ingen.  Om  sättet  voro  tankar- 
na delade.  Några  ville,  att  hon  skulle  hafva  blott  två 
röster  liksom  Hedvig  Eleonora  under  Karl  den  elftes 
omyndighetstid;  —  andra,  att  hon  skulle  ensam  ega 
beslutande  rätten,  dock  med  råds  rade  och  ständernas 
hörande  enligt  gammal  landssed;  —  andra  ville  hafva 
henne  enväldig  som  fadren  och  brödren.  Häruti  in- 
stämde numera  också  många  bland  adeln,  hvilka  eljest 
önskade  konungamagtens  inskränkning,  men  som  nu 
blifvit  af  fäderneslandets  öfvcrhängande  fara  upp- 
skrämda.    De    liksom    det    stora    flertalet    brydde    sig 


')  Fr.  min.  br.  d.  31  Mars  1714. 


202  » 

föga  ora  saltet  och  villkoren,  allenast  de  erliöllo  prin- 
sessan till  regentinna,  och  till,  som  man  hoppatles,  en 
ny  nordens  Fridkulla.  Hemliga  utskottet  uppsatte  ett 
betänkande  i  sådan  rigtning.  Swedberg  inlemnade  ock 
en  skrift,  enligt  vanan  full  af  andakt  och  bibelspråk. 
Bland  annat  talade  han  mycket  om  den  svåra  synd,  som 
blifvit  begången  derigenom,  att  man  låtit  en  stor  skara 
trosförvandter  falla  som  fångar  i  kätterska  fienders  hän- 
der, hvarigenom  deras  eviga  salighet  torde  hafva  blif- 
vit förspilld.  Icke  utan  hemlig  jemnförelse  mellan  Kar- 
larnas den  elftes  och  tolftes  regeringar,  åberopade  han 
Syrachs  44  kap,  1  — 15  verser,  der  bland  annat  läses: 
lätom  oss  lofoa  våra  ärliga  män,  de  fäder,  den  ene 
efter  den  andre.  De  hafva  sin  rike  väl  regerat  och 
märkliga  gerningar  gjort  samt  visliga  råd  gifvit.  De 
hafva  land  och  folk  styrt  med  råd  och  skrifternas 
förstånd.  De  hafva  ock  rike  varit  och  många  egode- 
lar haft  och  i  frid  regerat  så  länge,  de  här  voro. 
De  är  o  hegrafna  i  frid;  men  deras  namn  lefva  ev  in- 
nerliga. Folket  talar  om  deras  vishet,  och  församlin- 
gen förkunnar  deras  lof;  men  de  andre  hafva  ingen 
pris,  och  äro  förgångna,  liksom  de  aldrig  varit  hade, 
o.  s.  v.  Presteståndet  gillade  Swedbergs  skrift,  och 
han  sjelf  tog  bevis  på,  att  han  en  dylik  inlemnat.  Pä 
riddarhuset  talade  Cederhieim  och  Hamilton  mot  re- 
gentskapet;  men  fåfängt.  Mårten  Lilliehöök  begärde 
arfsföreniugens  uppläsande,  på  det  ständerna  mätte  få 
veta,  hvem  som  vore  rätta  tronföljaren.  Lejonmarck 
betygade  dä  vid  sin  själs  salighet,  alt  det  var  prin- 
sessan Ulrika  Eleonora,  hvilket  antogs  som  gifvet. 
Slutligen  blef  utskottets  betänkande  af  ständerna  gil- 
ladt.  Men  biskop  Lang  ville  som  vice  talman  detsam- 
ma icke  underskrifva,  hvilket  i  stället  skedde  af  bi- 
skop Swedberg. 

Den  26  Februari 

kom  hemliga  utskottet  med  sin  ordförande,  landtmar- 
skalken  Creutz,  upp  till  rådet  för   att   öfverlemna  det 


203 

omtalade  betänkandet.  Creutz  fr[igade  först,  om  ej 
nya  bref  från  konungen  anländt.  Rådet  nekade. 
Creotz  tillkännagaf  då,  att  ständerna  beslutat  stanna 
qvar  för  att  hunna  något  till  landets  frälsning  ut- 
rätta, Iivarpä  han  framräckte  betänkandet.  Horn  gjorde 
vid  detsamma  llere  anmärkningar  ocli  rådde  ständerna 
att  fara  varliga  fram  och  icke  störta  utför  branten 
utan  gä  omkring,  tills  man  komme  pä  slät  mark. 
Men  3Iolin,  Swedberg  ocli  flere  andra  paslodo,  att  ri- 
ket var  i  så  trängande  nöd,  att  det  måste  utan  rin- 
gaste uppskof  räddas;  ocli  Creiilz  ocfi  till  ocli  med 
HamiltOQ  ville,  att  freden  skulle  genom  prinsessan,  rå- 
det och  ständerna  afslutas.  Horn  sade:  Gud  bevare 
oss!  En  fred  utan  konungens  bifall  skulle  medföra 
svära  följder.  Axel  Baner,  en  hederlig  och  lugn  herre, 
genmälte:  ständerna  hafva  ej  heller  tillgripit  denna 
åtgerd  förr,  än  den  svåraste  ytterlighet  tvungit  dem 
dertill.  Men  nu  är  snart  hela  Finnland  förloradt, 
och  fienden  står  för  dörrarna.  Vi  kunna  ej  dröja 
längre.  Om  prinsessan,  rådet  och  ständerna  äro  eni- 
ga, sä  skola  nog  utrikes  magter  söka  skaffa  oss  fred. 
Hamilton  tillade:  ständerna  hafva  hört,  att  konungen 
afslagit  Österrikes  anbud  om  fredsmcdling.  De  tro 
derföre,  att  konungen  icke  vill  hafva  någon  fred. 
Horn:  konungen  afslog  saken  derföre,  att  man  ej  ville 
bland  fredsmedlarnc  intaga  hans  bundsförvandter. 
Men,  i  sanning!  om  också  fienden  skulle  förhärja  allt 
det,  jag  eger,  och  göra  mig  så  olycklig,  som  möjligt; 
så  vet  jag  dock  ej  bättre  råd,  än  att  söka  försvara 
sig,  till  dess  konungen  sjelf  slutar  fred.  Krook,  en 
bland  riksdagspresterna,  sade :  jag  betygar  inför  Gud, 
att  i  min  socken  finnas  ej  två  bönder,  som  hafva  sä- 
deskorn till  våren,  och  att  de  alla  ropa  till  himlen 
efter  fred  och  likaså  efter  hämnd  öfver  dem,  som  fre- 
den hindra.  Horn  sökte  öiverlala  till  tålamod;  men 
förgäfves.  Efter  samtalets  slut  höll  rådet  en  öfver- 
läggning  så  hemlig,  att  dervid  intet  protokoll  fördes. 
Dagen    derpå    var    åter   ett    sammanträde.     Ständerna 


204 

ville  höra  konnogens  bref;  men  rådet  vägrade  äunn. 
Hora  sade  till  bönderna,  att  som  han  förnummit,  del 
flere  bland  dem  önskade  fara  hem,  ville  regeringen 
dertill  lemna  tillstånd,  under  försäkran,  att  konungen 
och  rådet  skulle  ändå  arbeta  på  freden.  Men  deras 
talman  svarade,  att  några  ståndsbröder  visserligen 
bortrest;  men  att  de  andra  ville  stanna  qvar;  ty  det 
skulle  se  illa  tit,  om  vid  riksdagens  afslutande  inga 
bönder  funnes  tillstädes.  Molia  sade:  låtom  oss  fast- 
ställa en  viss  tid  och  afvakta,  hvad  konungen  gör. 
Ifall  inom  dess  ingen  fred  blifvit  slutad,  äro  vi  tvun- 
gna att  rädda  oss  sjelfoa.  ') 

Den  1  Mars. 

Redan  den  25  eller  26  Februari  blef,  rörande 
dessa  omständigheter,  synlig  en  namnlös  skrift,  affat- 
tad  i  mycket  Gudliga  och  lärda  ordalag.  Snart  fick 
man  veta,  att  den  kom  från  vice  presidenten  Sven 
Lejonmarck.  Hufvudpunkterua  voro  följande.  När 
fordom  fäderneslandet  saknade  fullmyndig  regering, 
plägade  man  förordna  en  eller  flere  riksföreståndare. 
Sverges  nuvarande  stora  nöd  fordrar  detta  så  mycket 
mer,  som  vår  konung  är  många  hundra  mil  borta 
och  ej  kan  hjelpa  sitt  i  dödskamp  liggande  rike.  Ej 
heller  kan  någon  historia  visa,  att  en  konung  varit 
så  många  nu  i  fjorton  år  aflägsnad  från  sitt  folk; 
ej  heller  alt  Sverge  under  sin  konungs  frånvaro  nå- 
gonsin blifoit  af  sä  många  och  mägtiga  fiender  an- 
gripet, och  på  så  många  och  rika  landskap,  ja  på 
sjelfva  storfurstendömet  Finnland  plundfadt.  I  denna 
nöd  är  det  en  lycka,  att  ständerna  hafva  uti  vår  arf- 
prinsessa  en  kunglig  person,  hvilken  de  kunna  ut- 
nämna och  bemyndiga  att  som  rikets  föreståndarinna 
och  regentinna  i  konglige  majestäts  frånvaro  ju  förr 
desto  häldre,  och  med  råds  rade  och  med  full  magt 


')  Riddarhus  Ark.    Heml.   Utskottets  Prot.   d.  27  Febr. 
t7l4. 


och  myndighet  kiga  sig  regeringen  an.  Om  detla  icke 
skulle  vara  alldeles  efter  lagen,  sä  gäller  här  det  fran- 
syska ordspråket:  »la  necessité  na  ni  roi,  ni  loi.»  ') 
Skulle  ett  sådant  hennes  utnämnande  icke  låta  sig 
göra,  så  kan  man  med  den  forntida  lärda  biskopen 
säga:  »att  bland  alla  olyckor  är  den  störst,  när  hjel- 
)ipen  står  genast  till  huds;  men  den,  som  kan,  icke 
»vill,  och  den,  som  vill,  icke  får  densamma  använda.» 
Den  myndighet,  prinsessan  be  hö  feer  för  att  sluta  fred 
och  frälsa  riket,  kan  dock,  enligt  Guds,  naturens  och 
nödens  lag,  ät  henne  af  ständerna  uppdragas.  Att 
de  i  slika  fall  hafva  dertill  magt  och  rättighet,  kan 
icke  dragas  i  tvifvel,  dä  man  besinnar,  hvad  som 
hände  under  Sigismunds  och  Karl  den  niondes  tider; 
och  sedermera  är  1660,  när  ständerna  bekräftade 
arfsrätt  och  regeringsform  samt  ändrade  konung  Karl 
den  tiondes  testamente  och  befuUmägtigude  den  säme- 
delst  ordnade  nya  förmyndarestyrelsen.  Samma  magi 
ega  ständerna  ännu,  och  några  bland  dem  böra  stan- 
na i  hufvudstaden  för  att  ä  de  öfrigas  vägnar  gifva 
större  säkerhet  och  styrka  ål  hennes  konglige  höghels 
och  rådets  styrelse.  I  sintet  åberopades  Bernardi  ord: 
pacem  vero  contemnentes  et  gloriam  appetentes,  pacem 
perdunt  et  gloriam.  -)  Denna  skrift  blef  den  1  Mars 
på  riddarbaset  uppläsl,  och  nnder  myckel  bifall.  Man 
l)örjaQe  liögljudt  ropa  på  prinsessans  utnämnande  till 
regentinua.  Haujillon  anmärkte,  att  enligt  Miillerns 
bref  kunde  man  hoppas,  att  konungen  sjelf  skalle  släta 
fred,  hvadau  en  sådan  utnämning  icke  behöfdes.  Men 
Lejonmarek  svarade:  Malierns  bref  bevisar  icke,  all 
konungen  tagit  ett  enda  steg  till  fredens    erhållande; 


•)  Nöden  bryr  sig  hvarken  om  konung  eller  lag. — 
Så  stod  i  första  "skriften.  Sedermera  sattes  i  stället  la- 
tinska frasen:  Necessitas  sibi  ipsa  lex  est-,  d.  v.  s. 
nöden  har  ingen  lag. 

')  De,  som  förakta  fred  och  jaga  efter  ära,  gå 
si  ut  lisen  misle  om  bäde  fred  och  ära. 


206 

utan  blod,  atl  han  derom  mellan  fyra  väggar  talat  med 
Mullern,  och  detta  ger  oss  ingen  trygghet.  HamiltoQ 
framställde  ytterligare  förslagets  vådor;  deribland  äfven 
den,  att  en  sådan  förändring  i  riksstyrelsen  skulle  lios 
främmande  magter  föranleda  hvarjelianda  besynnerliga 
tankar,  och  att  första  fråga.,  de  gjorde  våra  fredsom- 
bud, torde  blifva  den,  huruvida  konungen  blifvit  afsatt 
eller  ej,  och  om  Sverge  vore  stadl  i  ett  interregnum.  *) 
Vid  dessa  ord  uppstod  på  riddarhuset  ett  häftigt  larm. 
Man  ropade,  somliga,  att  Hamilion  beskyllt  dem  för  att 
vilja  afsätta  konungen;  andra,  att  man  borde  kasta 
ut  Hamilion  sjelf  Man  tillät  honom  hvarken  förklara 
sig  eller  fä  protokollsutdrag;  och  Gustaf  Lewenhaupt 
ropade,  att  så  förrädiskt  tal  icke  borde  stå  qvar  i 
protokollet.  2)  Med,  som  motparten  säger,  Hamiltons 
eset  inedgifvande,  skar  då  Wnlfwenstierna  ut  det  blad, 
der  de  öfverklagade  orden  stodo,  och  landtmarskalkeo 
ref  det  sönder  och  strödde  bitarna  öfver  golfvet.  Ha- 
milfon  klagade  öfver  denna  skymf.  En  förarglig  rätte- 
gång uppstod;  men  som  slutade  så,  att  rådet  förkla- 
rade, det  Hamilton  icke  talat  annorlunda,  än  väl  och 
beskedligen.  Men  på  riddarhuset  var  allmänna  sinnes- 
stämningen mot  honom  och  för  Lejonmarck.  Främst 
tredje  klassen,  anförd  af  den  lärde  Peringskiöld,  och 
sedermera  de  andra  klasserna  gillade  Lejonmarcks 
skrift ;  bönderna  likaså,  och  det  både  villigt  och  genast. 

Den  2—13  Mars. 

De  två  andra  stånden  voro  mer  tveksamma.  Bor- 
gerskapet  antog  förslaget  om  fredsunderhandlingarna; 
men  uppsköt  frågan  om  prinsessans  regentskap,  raot 
hvilket,  liksom  mot  den  af  Karl  oberoende  fredsunder- 
handlingen, Westerås  riksdagsmän  tyckas  hafva  talat. 


')  Uppgifterna  om  ordalagen  äro  något  olika. 

2)  Riks  ark.    Acta  Histor.    Hamilton  till  Ulr.  Eleon.  d.  2 
Mars  1714,  m.  fl. 


20$' 

Presterna  delac!e  i  allmäohet  ocb  gillade  slatligeD  bor- 
gerskapets  åsigter,  dock  genom  Swedberg  och  Molin 
Dågot  mer  latande  till  adeln  och  bönderna. 

De  två  sistnämnda  stånden  ville  deremot  alldeles 
icke  gifva  vika.  Gnstaf  Lewenhanpt  lät  fördenskoll  pä 
riddarhuset  framlägga  en  lista,  delad  i  två  spalter,  och 
på  hvilken  hvar  och  en  sknlle  anteckna  sig  och  sin  me- 
ning, antingen  han  ville  bedja  prinsessan  öfvertaga  re- 
gentskapet,  eller  ej.  Afsigten  var,  att  den  gemensamma 
ansvarigheten  skalle  ingifva  riksdagsmäDoerna  mod  att, 
oaktadt  konangens  befarade  missnöje,  uttala  sina  önsk- 
DiDgar  för  prinsessan.  Blott  en  enda  person,  grefve 
Gastaf  Bonde,  förklarade  sig  icke  kanna  utan  konun- 
gens samtycke  bifalla  någon  förändring  i  regeringen. 
På  andra  sidan  deremot  antecknade  sig  bland  235 
Bärvarande  riddarhosmedlemmar  ett  antal  af  137,  så- 
som de  der  ville,  att  prinsessan  skulle  tillträda  sty- 
relsen. Bland  dessa  märkas  nästan  alla  den  tidens 
anseddare  vetenskapsmän  och  konstnärer;  t.  ex.  Bren- 
ner,  Hjärne,  Karlsten,  Keder,  Lejonmarck,  Peringskiöld, 
Sparfvenfeldt,  och  likaså  en  stor  skara  krigare.  Ge- 
neralmajor Paimqvist,  efterföljd  af  flere  andra,  tillade 
vid  sitt  namn  det  villkor,  om  prinsessan  och  rådet 
ansäye  saken  nyttig  och  lofig.  Karl  Gastaf  Ceder- 
hielm  skref  följande  beryktade  ord:  att  anmoda  hen- 
nes höghet  nekar  jag  intet  är  det  nyttigt  för  oss  och 
henne.  Man  finner,  att,  om  skiljetecknet  sättes  före 
ordet  intet,  är  rösten  nekande;  sättes  det  efter,  är 
den  jakande.  Men  Cederhielm  låtsade  skrifva  i  stor 
brådska  och  satte  der  icke  något  skiljetecken,  utan 
gick  genast  bort  från  den  tvetydiga  anteckningen. 
Bland  de  många  underskrifterna  må  ock  anmärkas 
Karls  skyddling  Lybecker  och  sraickrare  Olof  Gyllen- 
borsf,  hvilka  nu  i  farans  stund  röstade  för  prinsessan. 
—  Bönderna,  som  i  allmänhet  tätt  slöto  sig  till  adeln, 
flngo  knappt  höra  talas  om  listan,  förr  än  de  begärde 
att  fä  densamma  nnderskrifva,  hvilket  ock  flere  bland 
dem  gjorde. 


208 

Rådet  (yckle  nn  saken  iuta  till  samraangaddning 
och  nppror.  Och,  ho  vet,  hvarthän  allt  detta,  lemnadt 
ät  sig  sjelft,  kaiinat  leda;  i  synnerhet  under  en  så 
oförvägeu  anförare  som  Gustaf  Leweuhaupt?  Medlet 
af  Mars  månad  tycktes  äfven  dä  hota  svenska  konuo- 
gaborgen  med  stora  olyckor. 

Att  utgången  icke  blef  sådan,  derföre  hafva  Sverge 
och  Karl  att  tacka  rådet  och  mest  Arvid  Horn.  Af 
förut  nämnda  skäl,  ville  dessa  herrar  åtminstone  tills 
vidare  förekomma  livarje  statshvälfniug.  Deras  belä- 
genhet blef  dock  ganska  svår.  De  måste  försvara 
konungens  myndighet,  men  kunde  ej  försvara  hans  åt- 
gerder.  De  måste  erkänna,  att  för  statens  räddning 
behöfdes  större  magt  åt  prinsessan;  men  de  måste 
afvisa  det  mot  konungens  majestät  stridande  sätt, 
hvarpå  riksdagen  ville  åt  henne  uppdraga  en  sådan 
magt.  De  måste  således  nödvändigt  stöta  för  hufvu- 
det  både  konungen,  prinsessan  och  ständerna.  Men 
rådets  åsigt  var,  strängt  taget,  den  enda  lagliga  och 
tillika  den  enda  möjliga  att  förekomma  det  hotande 
upproret.  Ganska  kinkigt  blef  dock  förhällandet  till 
prinsessan.  Man  tyckes  hafva  misstänkt  henne,  såsom 
den  der  låtit  hemligen  egga  ständerna  till  regeutinne- 
förslaget.  Rådet  sökte  fördenskull  leda  sakeu  så,  att 
hon  måste  öppet  och  rakt  fram  uttala  sitt  ogillande 
af  detta  ständernas  förehafvande  och  skilja  sin  sak 
från  deras;  ehvad  hon  ock  i  hjertat  tänkte.  Detta 
måste  ock  ske  snart,  och  innan  företaget  gått  så 
långt,  att  hvarkeu  prinsessan  eller  ständerna  kunde 
draga  sig  tillbaka.  Det  var  Arvid  Horn,  som  utförde 
detta  svära  värf,  och  dagen  för  detsamma  bestäm- 
des till 

Den  15  Mars. 

Sedan  rådet  blifvit  samladt  och  prinsessan  inträdt, 
log  Horn  till  orda.  Ull  i'clr  kännedom  har  kommit, 
sade  han,  att  ständerna,  förledda  af  visst  folk,  icke 
bete  sig  som  vederbör,  utan  gripa  in  i  hans  majestäts 


209 

magt  och  myndighet.  Hennes  konglig  höghet  och  vi 
här  i  rådet  torde  på  sådant  sätt  fä  drygt  ansvara 
vår  efterlåtenhet  att  icke  hafva,  enligt  hans  majestäts 
befallning,  genast  upplöst  riksdagen.  Om  vid  detta 
ständernas  uppförande  vi  längre  tege  stilla,  skulle  in- 
gen konung  i  verlden  oss  sådant  förlåta.  Jag  för 
min  del  yrkar,  att  de  oroliga  måtte  genast  hit  upp- 
kallas samt  allvarligen  tilltalas,  och  att  ständerna  der- 
efter  få  tillsägelse  att  åtskiljas.  Rådet  biföll  enhälligt, 
hvarpå  prinsessan  sade:  vi  måste  dock  se  till,  att  de 
blifva  med  mildhet  afskedade.  Horn  talade  åter  om 
de  oanständiga  förslag,  som  voro  å  färde.  Tessin 
menade,  att,  när  de  oroliga  skulle  i  rådet  förekallas 
och  tillrättavisas,  borde  prinsessan  vara  tillstädes;  ty 
de  kunde  eljest  tro,  att  hon  gynnade  deras  och  ogil- 
lade rådets  åsigter.  Horn  instämde  och  anhöll,  att 
prinsessan  skulle  vara  så  nådig  och  säga  de  uppkal- 
lade, att  hon  icke  ämnade  samtycka  till  deras  oskäliga 
fordringar.  Prinsessan  svarade:  jag  har  ej  förberedt 
mig  till  ett  sådant  samtal;  har  ej  heller  förut  öfver- 
varit  dylika  samman^träden  och  vill  derföre  betänka 
mig.  Tessin  och  Cronhielm,  som  dernäst  flngo  ordet, 
svarade  ingen  ting  på  hennes  invändningar.  Men  då 
tog  Horn  bladet  från  munnen  och  sade:  när  ständerna 
framkomma  med  förslag,  som  är  o  så  rakt  stridande 
mot  hans  majestäts  magt  och  myndighet,  dä  behöfver 
väl  ers  konglig  höghet  ingen  betänketid;  och  Cron- 
hielm tillade  nu:  ers  konglig  höghet,  som  närmsta  arf- 
vingen  till  riket,  lär  ej  tillåta  ständerna  göra  mot  ko- 
nungens befallning.  Prinsessan  sade:  jag  bör  ej  till- 
låta något  sådant.  Horn  fortfor:  finge  deras  vilja 
framgång,  så  blefve  det  en  ständernas  inkräktning  på 
konungamagten.  —  Till  en  sådan,  sade  Falkenberg, 
hafva  de  så  mycket  mindre  rätt,  som  de  ej  längesedan 
samtyckt  till  enväldet.  Tessin  tillade:  vårt  tålamod 
med  dem  har  redan  gått  allt  för  långt.  Vi  skulle  al- 
drig kunna  försvara  ett  längre  stillatigande.  Nils 
Fryxellt  Ber.    XXV.  14 


210 

Gyllenstierna  sade:  vi  böra  genast  uppkalla  dem,  och 
det  vore  väl,  om  hennes  konglig  höghet  täcktes  sjelf 
föreställa  dem,  att  deras  förslag  länder  till  hennes 
konglig  höghets  egen  skada.  Ulrika  Eleonora  teg. 
Men  i  lieones  ställe  sade  Horn :  hennes  konglig  höghet 
lär  gerna  se,  att  de  uppkallas.  Prinsessan  yttrade 
sig  under  hela  denna  öfverläg-gning  blott  några  få 
gånger;  men  endast  i  allmänna  ordalag  ocli  utan  nå- 
got kraftigt  ogillande  af  ständernas  förshig,  men  ock 
utan  att  motsätta  sig  rådets.  Detta  beslöt  nu  att 
nppkalla  landtmarskalken  Crentz  samt  Gustaf  Lewen- 
haupt.  Lejonmarck  och  Krusbjörn,  m.  fl.,  hvilka  mest 
ifrat  för  regentskapet;  och  ä  andra  sidan  Brahe,  Bon- 
de, De  la  Gardie  och  Sparre,  hvilka  utmärkt  sig  ge- 
nom motsatt  uppförande.  Man  kom  öfverens  om,  att 
de  förra  skulle  få  en  allvarsam  varning,  derföre  att 
de,  såsom  Horn  sade,  af  oförsvarligt  nit  för  hennes 
konglig  höghet  velat  gifva  henne  samma  magt,  som 
hans  majestät  sjelf  hade;  —  hvarigenom,  tillade  Cron- 
hielm,  de  sökt  föra  henne  ut  på  en  hal  -is.  Prinses- 
san, som  det  tyckes,  härvid  något  oroad,  sade:  de 
kunna  i  all  min  dag  icke  päbörda  mig  något,  som 
jag  kunde  stanna  i  ansvar  för.  Emellertid  lofvade 
hon  öfvervara  sammanträdet,  och  man  beslöt,  att,  se- 
dan adeln  förevarit,  skulle  äfven  några  bland  bönderna 
inkallas  och  varnas. 

Nyssnämnde  herrar  blefvo  nu  från  riddarhuset  ef- 
terskickade och  inträdde.  Horn  uttalade  med  skarpa 
ord  regeringens  ogillande  af  deras  djerfva  och  mot 
konungens  myndighet  stridande  förslag,  och  af  de  oro- 
liga uppträdena  på  riddarhuset,  protokollets  sönderrif- 
ning,  m.  m.  Han  lät  dera  läsa  det  bref,  hvari  konun- 
gen befallte  riksdagens  upplösning,  samt  ett  annat, 
hvari  det  talades  om  konungens  snara  hemresa.  Run- 
nen i  förneka,  sade  han,  att  i  velat  tillägga  hennes 
konglig  höghet  en  af  görande  regeringsmagt;  och  detta, 
ehuru  jag  enskildt  sagt  något  hvar  bland  eder,  att 
sådant   icke   ginge  an,    så   länge  vår  konung  le/ver, 


211 

hvars  vilja  vi  böra  lyda.  Prinsessan  sade:  eder  goda 
mening  mot  mig  gar  så  långt,  att  den  sätter  mig  i 
förlägenhet;  men  jag  kan  ej  göra  något  emot  konun- 
gens föreskrift.  Dessa  voro  de  enda  ord,  hon  med 
egen  mun  yttrade  mot  sina  riddarhusvänuer,  det  enda 
matta  ogillandet  af  deras  föreliafvande.  Men  Horn 
fortfor  ailtjemnt  att  i  hennes  namn  varna  och  banna 
dem,  hvarigenom  hon  sattes  i  nödvändighet  att  antin- 
gen motsäga  Horn  och  öppet  försvara  deras  halfupp- 
roriska  företag,  eller  ock  att  genom  tystnadens  bifall 
göra  till  sina  de  ord.  Horn  påstod  sig  ä  hennes  väg- 
nar uttala.  När  denne  bannat  dem,  tillade  han  nämli- 
gen: hvad  jag  säger  eder,  det  säger  jag  eder  efter 
hennes  konglig  höghets  och  rådets  befallning.  Också 
vid  flere  andra  tillfällen  under  samtalet,  sökte  han  och 
de  andra  rädsherrarna  att  hos  de  förekallade  inprägla, 
huru  den  tigande  prinsessan,  likväl  på  samma  sätt 
som  rådet,  ogillade  ständernas  förslag.  Det  var  Cron- 
hielm,  Tessin,  Falkenberg  och  MIs  Gyllenstierna,  som 
förde  friaste  språket ;  med  undantag  dock  af  Horn, 
hvilken  i  allo  framträdde,  som  den  förnämste  och  le- 
dande mannen.  Märkvärdig  var  den  djerfhet,  hvarmed 
han  talade  i  prinsessans  namn,  ehuru,  som  man  trod- 
de, mot  hennes  vilja;  —  likaså  den  öfverlägseuhet, 
hvarmed  han  bemötte  de  från  riddarhuset  uppkallade 
berrarna.  Landtmarskalken  Creutz  måste  taga  emot 
en  skrapa  derföre,  att  han,  som  just  bort  upprätthålla 
lag  och  ordning,  likväl  tillätit  dylika  mot  trohets-eden 
stridande  öfverläggningar.  Till  Lewenhaupt  sade  Horn: 
i  Lcwenhaupl  hade  väl  bort  veta,  hvad  magt  en  ko- 
nung i  Sverge  har,  och  derföre  aldrig  blandat  eder  i 
saker,  som  strida  mot  hans  myndighet.  Hennes  kong- 
lig höghet  har  förklarat  och  förklarar  ännu,  att  hon 
önskar,  det  ständerna  mätte  vara  eniga  med  henne 
och  med  rådet.  Till  Lejonmarck  begagnade  Horn  an- 
gefär  samma  ord.  /  Lejonmarck,  sade  han,  borde 
väl  veta,  hvad  rättighet  lagarna  tillägga  öfcerheten. 
Mägten  i  då  bevisa,  att  en  konung,  som  hvarken  är 


212 

fången  eller  af  satt,  kan  betagas  sitt  välde  på  sådant 
sätt,  som  i  föreslagit j^  Dä  Lejoomarck  sade:  att  hans 
betänkande  inlemnades  efter  en  andäktig  bön  till  den 
Helige  Anda;  svarade  Horn:  det  betänkandet  kom  visst 
icke  frän  den  Helige  Anda;  ty  han  är  ordningens 
anda  och  vill  ej  främja  någon  olydnad.  Till  den  tre- 
dje blaod  dem  yttrade  Horn:  jag  anser  eder  Krus- 
biörn visserligen  vara  en  god  soldat;  men  också  en 
ganska  slät  statsman.  Lewenhaupt  sökte  med  oågon 
käckhet  försvara  sig;  men  Horn  qväste  honom  snart 
och  sade:  när  i  så  träten  emot  här  uppe  i  rådet, 
hvad  skolen  i  då  icke  göra  der  nere  på  riddarhuset? 
Så,  angripna  af  rådet  och  öfvergifna  af  prinsessan, 
måhända  ock  skrämda  genom  orden  om  konungens 
tillämnade  hemresa,  föllo  alla  de  anklagade  undan. 
Creutz  ursäktade  sig  med  sin  goda,  om  än  vilseledda 
afsigt;  Lewenhauj.t  lika  så,  tilläggande:  ^a^  har  aldrig 
härom  samtalat  med  andra,  än  sådana,  som  varit 
lika  tokota  som  jag.  Lejonmarck  påstod,  att  sjuklig- 
het  och  magplågor  hindrat  honom  från  att  tillräckligt 
utveckla  sina  åsigter,  och  Krusbiörn,  som  Horn  kal- 
lade r>en  slät  statsman»,  svarade  med  att  erkänna  och 
beklaga,  det  han  för  bittida  blifvit  tagen  från  boken. 
Alla  betygade  sin  goda  afsigt,  och  att  de  icke  vetat 
något  om  konungens  bref  mot  riksdagen.  (?)  Efter  ny 
varning  lingo  de  taga  afträde.  Derpå  frågade  Horn, 
om  icke  det,  han  talat,  vore  enligt  med  hennes  kong- 
lig  höghets  och  rådets  önskningar;  hvilket  enhälligt 
bejakades. 

Sedermera  blefvo  bönderna  inkallade  och  af  Horn 
likaledes  allvarligen  bannade.  Prinsessan  tillade:  i 
dannemän  viljen  väl  icke  genom  denna  sak  bereda 
min  olycka?  Allmogen  bad  Gud  bevara  sig  från 
att  företaga  något  mot  hennes  konglig  höghet.  Horn 
inföll  dä:  så  kärt  eder  är,  att  undvika  hennes  kong- 
lig höghets  onåd  och  vårt  missnöje  här  i  rådet,  ma- 
sten i  öfcergifva  dessa  vådliga  förslag  och  i  stället 
söka  värja  riket  och  skaffa  det  en  god  fred.     Aren  i 


218 

nöjde  dermed?  De  jakade  ocb  fiiigo  eller  erhållen 
varning  afträda. 

Vi  halva  selt,  bnru  Hoin  och  rädet  afbujde  stän- 
dernas försök  att  på  eget  bevåg  uppdraga  regeringen 
åt  prinsessan.  Lika  öppet  och  jnst  noder  delta-  sam- 
manträde uttalade  de  a  andra  sidan  sin  öfvortygelse 
vara  den,  att  konungen  borde  anförtro  henne  större 
magt.  Vi  önska  alla,  sade  Croohielm,  att  hans  ma- 
jestät ville  det  göra.  —  Ett  par,  tre  gånger  3tlrade 
Horn  samma  tanka.  Jag  bedyrar  inför  Gud,  sade 
han,  att  jag  önskar  hennes  konglig  höghet  större  magt; 
men  uppdraget  skall  komma  från  den,  som  dertill  har 
rättighet.  Anländer  konungens  href  om  något  sådant, 
skall  jag  med  glädje  dela  mina  penningar  mellan  de 
fattiga  och  budbäraren;  och  till  de  bortgående  bön- 
derna sade  han:  Gud  late  konungen  lefca  och  må 
väl!  Men  om  något  inträffar,  så  skolen  i  det  få  veta, 
och  då  bekomma  vi  vår  nådigaste  arfprinsessa  till 
drottning. 

Sä  sintade  detta  betydelsefulla  uppträde.  Prin- 
sessans beteende  under  delsarama  hafva  vi  selt.  Det 
säges,  att  f /ler  detsamma  har  hon  i  tvä  dagar  stängt 
sig  inne  ocu  gråtit  af  harm  och  af  ovilja  mot  rådet;  ') 
och  säkert  är,  att  hon  sedermera  i  två  veckors  tid 
vägrade  att  deltaga  i  dess  sammanträden;  tills  hon 
ändtllgen  omigen  dertill  öfvertalades.  '^)  Man  berättar 
ock.  att  hon,  under  hela  sin  återstående  lifsfid.  har, 
oaktadt  all  i  det  yttre  visad  artighet,  likväl  i  hjertat 
bibehållit  en  viss  ovilja  mot  Arvid  Horn. 


')  Fr.  min.  br.  d.  31  Mars  17<4. 
»)  Rådsprot.    Jfr.  Lamberli,  8.  814. 


214 


REGENTSKAPSFORSLAGET   FALLER. 

Prest-  och  borgareståndeo,  hvilka  icke  med  oä- 
gon  större  ifver  deltagit  i  regentskapsförslaget,  nnd- 
sluppo  dylika  förebråelser,  hvadan  ock  de  flesta  deras 
medlemmar  togo  rådets  åtgerd  lugnt  nog.  Adeln  icke 
så.  Ståndet  försvarade  sitt  beslut  eller  åtminstone 
rättvisan  deraf.  Deu  sjuttiotvå-årige  Urban  Hiärne,  som 
förut  ej  påskrifvit  ofvannämnde  anteckningslista,  dit- 
satte  nu  med  darrande  hand  sitt  namn  jemnte  de  många 
andras  och  sade:  den  tid  varder  kommande,  dä  man 
skall  gilla,  hvad  vi  här  hafva  gjort.  Karl  Soop  hade 
vid  sitt  namn  tillaggt  villkoret:  så  vidt  konungen  det 
i  nåder  gillar;  men  han  öfvertalades  nu  att  samma 
ord  utplåna.  Lewenhaupt  skall  efteråt  hafva  sagt: 
hvad  jag  och  mina  medbröder  härutinnan  företagit^ 
har  skett  efter  bästa  samvete,  och  jag  gör  mig  en  ära 
deraf;  ty  det  var  enda  medlet  till  rikets  räddning. 
Motparliets  stämplingar  hafva  visserligen  gjort  försla- 
get om  intet;  dock  återstår  medvetandet  att  hafva  upp- 
fört sig  som  en  redlig  fosterlandsvän.  •)  Flere  skrif- 
ter uppsattes  i  afsigt  att  försvara  adelns  och  bönder- 
nas åtgerd,  och  några  den  förres  medlemmar  sägas 
hafva  bedt  de  sednare  afslå  alla  bevillningar,  emedan 
rådet  afslagit  böndernas  önskan.  Några  veckor  här- 
efter fick  man  veta,  att  erkebiskop  Spegel  aflidit  och 
att  största  delen  af  Westerås  nedbrunnit.  Partisinne 
och  vidskepelse  tolkade  det  såsom  ett  himmelens  straff 
derföre,  att  Spegel  samt  nämnde  stads  riksdagsombud 
talat  emot  ständernas  förslag  och  velat  fortfarande 
lemua  fredsverket  och  riksstyrelsen  ensamt  i  konun- 
gens hand. 

Förslaget  om    regentskap    hade    således   mot  sig 
konungen   och  de   många,   som   ännu  voro  honom  till- 


')  Fr.  min.  br.  d.  31  Mars  1714. 


gifua;  likaså  rådet  och  holsteinska  partiet,  samt  fler- 
talet inom  prest-  ocli  borgareståndeu.  Hvem  skalle 
under  sådana  omständiglieter  vågat  träda  i  spetsen 
för  en  åtgerd,  som,  fastän  under  annat  namn,  innebar 
ett  uppror  mot  Karl  den  tolfte?  Förslaget  måste  öf- 
vergifvas. 

Vi  liafva  sett  Ulrika  Eleonoras  upprörande.  Det 
var  tvetydigt.  Man  kan,  åtminstone  icke  ännu,  be- 
stämdt  påstå,  än  mindre  bevisa,  att  Lon  stämplade 
efter  brödrens  krona,  icke  ens,  att  hon  eggade  stän- 
derna till  deu  ifrågavarande  ätgerden.  Men  underligt 
syntes,  att  hon  ville  i  nämnden  till  fredens  afslutande 
insätta  den  mot  Karl  sträfvande  Swedberg;  —  under- 
ligt, att  det  icke  var  hon,  utan  rådet,  som  tillbakadref 
adelns  och  böndernas  hälft  upproriska  förslag;  —  un- 
derligt, att  hon  måste  till  deltas  högtidliga  ogillande 
nästan  tvingas,  och  att  ogillandet  ända  telef  sä  malt, 
sä  intet  sägande;  —  underligt,  att  hon  vilJe  för  stän- 
derna framvisa  de  bref,  hvilka  ådagalade  Karls  öfver- 
drifna  fordringar  och  obenägenhet  lör  fred.  Ryktena, 
sauDsägueroa  om  hennes  uppförande  efter  sammanträ- 
det gifva  ock  anledning  till  åtskilliga  gissningar. 

Än  rådsherrarna  sjelfva?  Vid  törsta  anblicken 
synas  de  visserligen  hafva  varit  ledda  af  eu  utmärkt 
trohet  mot  konungen.  Men  var  det  så.?  Var  det  icke 
snarare  eller  åtminstone  tillika  en  långt  framåt  seende 
blick?  en  klokhet,  som  icke  ville  inlåta  sig  i  etl  allt- 
för vådligt  spel?  icke  ville  plocka  en  ännu  omogen 
frukt?  Var  det  icke  en  farhåga,  att  statshvälfningeu, 
na  utförd,  hade  blifvit  endast  ett  ombyte  af  regent, 
icke  af  regeringsform?  Var  del  icke  pä  samma  gång 
en  väl  beräknad  kärlek  till  fosterlandet,  att  nämligen 
icke  söka  dess  räddning  pä  ett  sätt,  som  troligen 
skulle  hafva  ökat  dess  olyckor? 

Än  högadeln?  Den  deltog  ej  i  arbetet  för  Ulrika 
Eleonoras  regeutskap.  Månne  af  trohet  mot  Karl? 
Månne  ej  snarare  eller  tillika  af  ovilja  mot  det  enväl- 
de, man  ville  pä  nämnde   regentskap   öfverllytla?     Att 


216 

dömma  af  uppträdet  den  15  Mars,  hade  rådet  och 
högadeln  ou  mera  förenat  sis  om  samma  plan;  nämli- 
gen att  först  vid  nästa  troniedighet  afskalTa  enväldet, 
och  att  då  göra  det  på  lagligt  sätt;  men  att  tili  dess 
tåligt  afbida  händelsernas  utveckling. 

Än  den  stora  skara  menige  adel  och  bönder,  som 
jfrade  för  regentskapet,  månne  den  bestod  af  illasin- 
nade förrädare?  Visst  icke!  Egennytta  och  lycksö- 
keri  hafva  funnits  bland  dem  liksom  bland  rådsherrar- 
nas parti.  Men  otvifvelaktigt  är,  att  båda  sidornas 
flertal  leddes  af  verklig  kärlek  till  fäderneslandet  och 
af  en  brinnande  åstundan  att  detsamma  rädda;  fastän 
medlen,  som  de  ville  dertill  begagna,  voro  olika. 


FREDSUNDERHANDLINGAR    OCH    RIKSDAGENS    SLUT. 

Rådets  ofvan  berättade  uppförande  väckte  emel- 
lertid bland  ständerna  mycken  förbittring.  1  harmen 
prutade  man  emot  alla  ytterligare  bevillningar  och 
framdrog  åter  den  gamla  anklagelsen,  att  rådet  dolde 
för  konungen  folkets  nöd  och  för  folket  konungens 
tillstånd  m.  m.  Rörande  budskickning  till  Turkiet  för- 
nyades ungefär  samma  uppträden  som  vid  1710')  års 
riksmöte. 

Frågan  om  det  sätt,  hvarpå  fred  skulle  sökas, 
hade  ännu  icke  blifvit  afgjord;  och  det  var  likväl  den, 
som  låg  folket  mest  om  hjertat.  Flere  omständighe- 
ter, t.  ex.  nederlaget  vid  Storkyro  och  den  hotande 
förlusten  af  hela  Finnland,  bidrogo  att  än  mer  upp- 
skrämma sinnena.  Ett  rykte  omtalte  ock,  huru  en 
ryssk  flotta  af  800  fartyg  skulle  våren  1714  komma 
till  Stockholm,  plundra  staden  och  bortföra  alla  dess 
vackraste  qvinnor.  Ett  annat  och  trovärdigare  omför- 
mälte,  huru  tsaren  skulle  hafva  yttrat:   när  min  bro- 

')  Se  S*.  4i?. 


217 

der  Karl  år  1708  inföll  i  Byssland,  sade  han  sig  icke 
vilja  sluta  fred  med  mig  förr  än  i  Moskwa.  ')  Nu 
ämnar  jag  sluta  fred  med  honom  i  Stockholm.  -)  Ett 
tredje  omtalade  den  ryssk-holsleinska  planen  att  för- 
mäla hertig  Karl  Fredrik  med  tsar-dottren  Anna  och 
göra  honom  till  konung  i  Sverge.  Äfven  från  Dan- 
mark spordes  hotande  ord. 

Hela  riket  längtade  efter  fred.  Ständerna  lopade 
himmelshögt  efter  fred.  Rädet  sjelft  ansåg  Sverge 
icke  knnna  räddas  utan  fred.  Men  rådet  visste  ock, 
att  fred  omöjligen  knnde  vinnas,  emedan  Karl  var  i 
sina  tänkesätt  mot  Angnst  oböjlig.  Hur  skulle  na 
rådsherrarna  bete  sig?  Sluta  fred  utan  konungen  in- 
Debar  samma  olaglighet,  samma  uppror,  som  de  nyss 
hos  ständerna  bekämpat;  —  och  att,  enligt  Karls  be- 
fallning, afvisa  alla  fredsförslag  och  fullfölja  kriget, 
var  nära  nog  ett  fosterlandsmord.  Rådet  gjorde  in- 
gendera: det  vacklade.  Jemnkade,  undvek  och  låtsade 
söka  freden;  låtsade  det  för  att  åtminstone  för  till- 
fället lugna  sä  landsmän  som  fiender.  En  nämnd  val- 
des, mest  af  konungska  personer,  för  att  i  detta  värf 
biträda  rådet.  2)  Ett  fredsombud,  en  major  Snoilsky, 
sändes  till  Ryssland.  Ena  stunden  tyckas  både  Karl 
och  rådet  hafva  velat  dermed  blott  narra  tsaren  att 
sitta  stilla  under  loppet  af  1714.  En  annan  gång 
tyckes  rådet  hafva  verkligen  velat  afsluta  freden. 
Horn  sade  och  det  vid  sjelfva  rädsbordet:  när  konun- 
gen förbjöd  enskild  fred  med  tsaren,  hade  vi  ännu 
Finnland  och  fästningar  och  något  härar  och  medel. 
Nu  hafva  vi  intet  af  allt  detta.  Derföre  borde  vi  nu 
sluta  fred  medelst  afstående  af  Petersburg,  och  med 
förbehåll  af  konungens  bekräftelse.  Vi  hade  i  alla 
händelser  fördelen    af  under   tiden  slippa  härjningar 


')  Se  ÄS.  109. 

»)  Fr.  min.  br.  d.  3  Jan.  1744. 

»)  Riddarhus  Ark.    Heml.  Ulsk.  Prot.  d.  8  Mars  17U. 


2l8 

och  krigskostnader.  De  flesta  radslierrar  utom  Cron- 
hielm  biföHo;  men  tsaren  lät  icke  narra  sig.  Han  af- 
biöt  snart  underliandlingen;  men  fortsatte  kriget  ocU 
faliändatle  just  detta  år  eröfringeo  af  Finnland. 

Äfven  vid  några  andra  hof  öppnades  underhand- 
lingar. De  förde  ej,  de  kunde  ej  föra  till  något  mål. 
Frankrike  och  Preussen  tycktes  visserligen  välvilligt 
stämda;  men  Augusts  krona  stod  alltid  i  vägen.  De 
andra  magterna  drogo  sig  mer  och  mer  undan.  De 
belrakta,  hette  det.  Sverge  som  en  bankruUspelare, 
med  hvilken  ingen  vill  hafva  att  göra.  ^)  —  Allt  vårt 
sträfvande,  skref  Vellingk,  är  fåfängt,  sä  länge  ko- 
nungen ej  återvänder  till  fäderneslandet,  eller  gifver 
hemmavarande  regering  större  magt.  När  nu  Karl 
icke  ville  någondera,  begärde  Vellingk  slippa  från  all 
befattning  med  dessa  fruktlösa  underhandlingar.  Tes- 
sin  sade:  vi  hafva  länge  befarat,  alt  saken  så  skulle 
ändas;  och  Gustaf  Cronhielm  tillade:  vore  Vellingk 
också  en  Axel  Oxenstierna,  en  den  allra  klokaste  man, 
så  blir  det  honom  omöjligt  alt  skaffa  fred,  så  länge 
konungen  icke  dertill  bifaller.  Underhandlingarna  dref- 
vos  ock  mer  och  mer  lamt,  dels  af  ofvanuämnde  or- 
saker, dels  derföre,  att  man  frampå  sommaren  började 
få  någon  förhoppning  om  konungens  återkomst. 

Att  Karl  var  missnöjd  med  prinsessans  inträde  i 
rådet,  är  säkert;  fastän  utbrottet  doldes.  Genom  en 
slugt  atfattad  skrifvelse.  skilde  han  hennes  sak  från 
rådsherrarnas  och  sökte  ställa  så  till,  att  hon  ej 
skulle  kunna  utöfva  något  inflytande,  hvarken  på  dem 
eller  på  ständerna;  allt  detta  likväl  under  artiga  ord 
och  oupphörliga  vänskapsbetygelser. 

Oaktadt  allt,  hvad  rådet  gjort  till  qväfvande  af 
riksdagens  upproriska  förslag,  bibehöll  Karl  mot  det- 
samma sin  gamla  ovilja,  och  påstod  i  September  1714, 
att  det  var  rådets  försumlighet  och  skadliga  anstalter, 


')  Link.   Bibi.   Ark.    Werv\in2    till   Benzelius  d.  3  April 
4714. 


219 

som  försvarat  landets  belägenhet.  I  synnerhet  var 
han  uppbragt  mot  Horn  och  sade,  att  denne  ingenting 
uträttat,  icke  visat  minsta  ifver,  utan  legat  på  landet 
och  försummat  sin  syssla  både  som  kanslipresident 
och  som  hertig  Karl  Fredriks  guvernör.  Äfven  med 
Cronhielm  var  konnngen  missnöjd  derföre,  att  denne 
röstat  mot  nya  krigsgerdslörordningeu.  Karl  mente 
ock,  att  Cronhielm  hade  visat  för  liten  drift  vid  floltans 
utrustande,  för  mycket  afseende  på  egen  fördel  och 
för  mycket  nndseende  med  rådet.  ')  Vi  hafva  ej  fun- 
nit spår  efter  något  konungens  erkännande  af  det 
sätt,  hvarpä  dessa  två  herrar  och  hela  rådet  under 
riksdagen  uppträdde  lill  konuugamagtens  försvar.  De- 
ras lön  blef  ovilja  af  Karl,  af  prinsessan  och  af  stän- 
derna. 

Orsaken  till  detta  uppförande  var  väl  först  och 
främst  den  långsinthet,  hvarmed  konungen  qvarhöll 
en  gång  mottagna  intryck;  troligtvis  ock  den  icke 
ogrundade  öfvertygelsen,  att  hnfvndskälet  till  rådets 
uppträdande  icke  var  kärlek  för  konungen  eller  för 
konnngamagten.  Liewen  uppgaf  dessutom  andra  skäl; 
nämligen,  att  i  Sverge  funnes  folk,  som  ville  bygga 
sin  lycka  på  andras  olycka.  Det  är,  tillade  Liewen, 
i  synnerhd  en  man,  som  hit  inherättar  mycken  osan- 
ning mot  både  den  ene  och  andre.  Men  hvem?  Re- 
dan länge  förut  var,  som  vi  veta,  -)  Tessin  misstänkt 
för  dylik  brefvexling.  Och  nu,  just  nu,  dä  Karl  skic- 
kade sina  skrapor  till  rådet,  sände  han  ock,  liksom 
fordom  Kristina  gjorde  till  Salvins,  ^)  en  serskild  skrif- 
velse  till  Tessin  och  bad  denne  ej  taga  orden  ät  sig, 
utan  blott  hädanefter  som  hittills  undvika  allt  kamrat- 
skap i  rådets  förehafvanden;  *)   detta,  märk  väl!  oak- 


')  Riks  ark.    Ada  Histor.    Gustaf  Cronhielm  till  konungen 

d.  27  Nov.  4714. 
')  Se  Ä-». 
=)  Se  ».  42. 
^)  Fr.  min.  br.  d.  -13  Okt.  1744. 


220 

tadt  Tessins  ord  nnder  br.v(ningstiden  ofta  innehöllo 
mot  konungen  ett  bittrare  klander,  an  nå^on  annan 
rådslierres.  Uppträdet  är  märkvärdigt.  Häfdateckna- 
reu  har  ej  rättigliet  att  anklaga  Tessin;  inen  ej  heller 
rättighet  att  förtiga  så  betydelsefulla  omständigheter. 
Framtida  forskare  torde  upptäcka  handlingar,  genom 
hvilka  gåtan  kan  slutligen  med  säkerhet  lösas. 


Efter  uppträdena  den  15  Mars  reste  många  riks- 
dagsmän hem,  med  hjertan  fulla  af  missnöje  och  af 
svikna  förhoppningar.  Andra  stannade  qvar  och  ville 
stanna  qvar.  Men  när  nja  och  oroande  frågor  om- 
igen  bragtes  å  bana,  återfordrade  rådet  landtmarskalks- 
stafven,  och  i  och  med  detsamma  var  det  alldeles 
slut  på  riksdagen.  Någon  formlig  upplösning  förekom 
ej;  intet  riksdagsbeslut;  inga  afskedstal;  ingen  afblås- 
Ding.  Många  trodde,  att  man  med  flit  gick  pä  sådant 
sätt  tillväga  för  att,  i  händelse  af  behof,  kunna  när 
som  häldst  åter  sammankalla  ständerna  under  sken  af 
att  blott  fortsätta  det  för  tillfället  afbrutna  riksmötet. 


TJUGONDESJETTE    KAPITLET. 

GÖRTZ    SÖKER    GENOM    RYSSLAND   HJELPA   HERTIG    KARL 
FREDRIK   TILL   SVENSKA    TRONFÖLJDEN. 

Denna  underhandling  bedrefs  samtidigt  med  ofvan 
omtalta  riksdag  och  pä  följande  sätt. 

Utsigterna  för  holsteinska  tronföljden  i  Sverge 
hade,  efter  eukehertiginnan  Hedvig  Sofias  död  1708, 
mycket  förmörkats,  såsom  vi  förut  berättat.  I  början 
af  1713  trodde  man  dock,  att  partiet  kunde  räkna  på 


221 

mänga  äfven  ansedda  personer  inom  riket.  ')  Denna 
förhoppning  å  ena  sidan  och  ä  den  andra  förtviflaa 
om  Stenbocks  räddning  nr  Tönuingen  och  om  Karls 
återkomst  från  Turkiet,  och  å  den  tredje  fruktan  att 
blifva  af  Ulrika  Eleonoras  parti  förekommen,  dessa 
tankar  och  känslor  tillhopa  alstrade  bos  Görtz  den 
djerfva  tanken,  att  genom  Rysslands  magt  skaffa  åt 
hertig  Karl  Fredrik  svenska  tronlöljden,  kanske  kro- 
nan; och  måhända  åt  sig  sjelf  platsen  af  dess  förste 
och  allrådande  minister. 

Medan  belägringen  af  Tönniugen  fortgick,  var 
Görtz  ofta  i  förbnndsmagternas  läger  och  plägade  för- 
troligt umgänge  med  tsarens  gunstling,  Menschikow. 
Görtz  framkastade  dernndcr  allahauda  planer,  fyndiga, 
äfventyriiga,  omskiftande  som  vanligt;  t.  ex.  att  tsaren 
skulle  åt  hertigen  af  Holstein  skaffa  den  svenska  an- 
tingen kronan  eller  tronföljden;  —  att  samma  hertig 
skulle  förmälas  med  prinsessan  Anna,  tsarens  äldsta 
dotter  i  sednare  giftet;  —  att  tsaren,  som  gerna  ville 
hafva  något  land  i  Tyskland,  skulle  bekomma  en  dei 
af  Holstein;  —  att  der  skulle  med  tillhjelp  af  Eider- 
floden  gräfvas  en  kaual,  pä  hvilken  Ryssland  kunde, 
med  undslippande  af  Öresunds-tullen,  drifva  sin  handel 
på  vesterhafvet.  Stundom  tycks  Görtz  velat  för  saken 
vinna  Danmark,  åt  hvilkot  man  för  sådant  ändamål 
skulle  erbjuda  Sleswig  och  Holstein;  hvaremot  admini- 
stratorn  Kristian  August  skulle  erhålla  Bremen,  Olden- 
burg  och  Delmenhorst.  Kort  derefter  reste  Görtz  för 
att  om  dessa  ämnen  öfverlägga  med  tsaren  sjelf,  hvil- 
ken då  vistades  1  Hannover.  Men  denne  ville  ej  gifva 
Görtz  offentligt,  utan  blott  hemligt  företräde.  Vid 
ett  dylikt  sökte  Görtz  sätta  på  sin  och  pä  Kristian 
Augusts  sak  en  sä  vacker  färg,  som  möjligt.  Del 
var,  sade  han,  för  all  Ijcna  förbundsmagierna,  som 
vi  med  flil  lockade  Slenbock  in  uli  Tönningen;  hvar- 
igenom  han  ohjelpligt  skulle  falla  i  sina  fienders  hän- 


')  Se  SS.  462,  1 63. 


222 

der.  Dessa  böra  der  före  vara  tacksamma  och  icks 
misstycka,  att  vi  för  skenets  skull  nödgades  visa  åt- 
skilligt undseende  för  svenska  hofvet.  Ytterligare  ut- 
målade han,  liuiu  mägtigt  det  bolsteinska  partiet  i 
Sverge  vore,  dels  genom  några  vänner  i  rådet,  dels 
genom  gamla  enkedrottningen,  och  huru  lätt  man  skulle 
kunna  afsätla  den  högdragne  Karl  och  ditsätta  her- 
tigen af  Holstein.  Sedermera  skulle  denne  af  tack- 
samhet lemna  tsaren  några  länder  i  Tyskland.  Sven- 
skarnas bevågenhet  kunde  man  vinna  genom  att  släppa 
hem  den  fångne  Stenbock  och  dess  troppar,  o.  s.  v. 
Men  Peter  ville  af  en  eller  annan  orsak  icke  lyssna 
härtill,  utan  svarade  helt  tvärt,  att  alla  dessa  planer 
vore  endast  luftslott,  som  hvilade  antingen  på  bedrä- 
gerier eller  pä  drömmar;  och  att  Görtz,  i  stället  för 
att  hitta  på  dylikt  kram,  borde  rentvätla  sig  från  dan- 
ska hofvets  misstankar  att  hafva  på  förrädiskt  sätt 
släppt  svenskarna  in  i  Tönningen;  hvarpä  tsaren  äf- 
bröt  samtalet  och  for  till  Ryssland.  Underhandlingen 
fortsattes  dock  mellan  Görtz  och  Menschikow,  hvilkeo 
sednare  visade  någon  benägenhet  för  saken;  och  redan 
i  Maj  1713  skref  man  från  Berlin  till  Miillern  och  be- 
rättade hela  den  ifrågavarande  planen.  ^) 

Sommaren  1713  föreföllo  underhandlingarna  om 
Stettins  seqvester,  hvilka  först  bragtes  å  bana  af 
Görtz  och  ädrogo  honom  Karls  misshag,  åtminstone 
för  tillfället.  I  Sverge  gick  hösten  1713  Horn  med 
vänner  öfver  till  Ulrika  Eleonoras  parti,  hvarigenom  bol- 
steinska husets  utsigter  äfven  pä  den  sidan  mörknade. 
Genom  stämplingarna  rörande  Tönningen  hade  äfven 
Danmark  blifvit  uppretadt.  I  sådan  belägenhet  egde 
Görtz  och  hans  hertig  administratör  ingen  att  stödja 
sig  vid,  om  ej  Ryssland  kunde  för  sådant  ändamål 
vinnas.  Dit  kastade  också  Görtz  sina  blickar  och 
återupptog  den  nyssnämnde  giftermålsplanen.   Till  dess 


')  Riks  ark.    Miillems  brefvexling.    Eosander  till  MuUern 
d.  7  Maj  1713. 


223 

bedrilvande  valde  han  dä  varande  landträdet  Henning 
Fredrik  Bassewitz.  ')  en  slug-,  fyndig  och  djerf  herre. 
Uppdraget  var  kinkigt  och  det  af  Görtz  uppsatta  för- 
hållniogsl)refvet  tvetydigt,  liksom  Görtz  sjelf.  Basse- 
witz sökte  draga  sig  undan.  Men  Görtz  öfvertalade 
honom  till  resan.  Äfven  Velliugk  var  invigd  i  åtmin- 
stone en  del  af  planen  och  brefvexlade  derom  med 
några  bland  sina  rysska  vänner.  -) 

Enligt  skriftliga  uppdraget,  skulle  Bassewitz  för- 
må tsaren  att  söka  åt  hertig  Karl  Fredrik  skalTa  sä- 
kerhet om  svenska  tronföljden  efter  Karl  den  tolfte. 
Men  några  tecken  antyda,  att  än  djerfvare  planer,  åt- 
minstone emellanåt,  löresväfvat  Görtz  och  hans  liOiga 
inbillning;  eller  blifvit  med  eller  utan  allvar  framka- 
stade af  hans  rörliga  tunga.  Franska  ministern  om- 
talar uttryckligen,  huru  Görtz  ville,  att  tsaren  skulle 
eröfra  icke  blott  Finnland,  som  han  redan  innehade, 
utan  ock  hela  Sverge  och  sedermera  dit  insätta  her- 
tig Karl  Fredrik,  ^)  Andra  säga,  att  Görtz  lofvat,  det 
hertigen,  blifven  konung  i  Sverge,  skulle  åt  tsaren  af- 
stå  äfven  Finnland.  Audra  tillade,  det  meningen  var 
att  genast  bringa  förslaget  till  verkställighet.  Basse- 
witz sjeir,  måhända  med  några  glas  i  hufvadet,  omta- 
lade skrytande,  huru  han  gick  att  sätta  svenska  kro- 
nan på  hertig  Karl  Fredriks  hjessa;  och  det  berätta- 
des, huru  man  för  planens  genomdrifvande  ämnade 
ställa  så  till,  att  Karl  den  tolfte  skulle  för  alltid  qvar- 
bållas  i  Turkiet. 

När  Bassewitz  kom  till  Petersburg  och  omigen 
framställde  å  Kristian  Augusts  vägnar  dessa  stora  för- 


')  Icke  den  vid  Altona  utmärkte  öfversten. 

')  VeUingk  har  dock,  med  den  vigt,  som  kan  vid  hans  ord 
fästas,  förklarat  Holsteins  ministrar  oskyldiga  i  dessa  hän- 
seendenden.  —  Rådsprot.  d.  t  Apr.  1714.  Jfr.  dock 
Malmströms  Handl.  rör.  Sy.  Hist.  s.  22. 

')  Memoire  de  Tétat  de  Suéde  1718. 


224 

slag,  utbrast  tsaren  på  sin  plattyska:  wat  will  sick 
de  kleene  Först  in  de  groote  Sacke  meleren,  ick  will 
den  Kerl  tiack  Siberien  schicken.  ')  Eq  annan  gång 
sade  han  till  samme  Bassewitz:  edert  lilla  hof,  se- 
glande efter  Görtz  och  hans  stora  planer,  liknar  en 
julle,  utstyrd  med  masten  af  ett  örlogsskepp.  Mindsta 
flägt  kastar  alltsammans  öfver  ända.  Efter  upptäck- 
terna i  det  slutligen  fallna  Tönningen,  både  tsaren  äo 
mindre  förtroende  för  Görtz.  Vid  underrättelsen  här- 
om skref  denne  till  Bassewitz:  emedan  tsaren  talar 
om  ärlighet,  boren  i  fästa  hans  uppmärksamhet  derpå, 
att  mellan  regerande  personer  grundar  sig  vänskapen 
endast  på  fördelen  och  på  ingenting  annat;  och  att 
alla  tillgifvenhetsbetygelser  äro  endast  täckemantlar, 
ämnade  att  dölja  någon  derunder  förborgad  afsigt. 
Tsaren  tyckes  dock  hafva  i  någon  män  lyssnat  på  de 
gjorda  förslagen.  Prinsessan  Anna  var,  så  vidt  mao 
kände,  fruklen  af  ett  äktenskapsbrott,  och  hennes  mo- 
der hade  varit  slafvinna  och  sedermera  trilla  åt  flere 
olika  personer.  Att  åt  dottern  af  en  dylik  person  få 
en  någorlunda  ansedd  furstlig  brudgum  var  väl  svårt 
iiog;  och  tsaren  torde  måhända  icke  ogerna  hafva 
lyssnat  till  anbudet  af  en  förbindelse  med  det  gamla 
hertigliga  huset  Holstein,  hvars  flere  förfäder  varit  med 
nordens  konunga-ätter  befryndade,  och  hvars  nu  ifrå- 
gavarande hufvudman  torde  snart  ärfva  Sverges  krona. 
Mycket  talade  ock  mot  saken.  Kari  lefde  ännu,  och 
man  kände  icke  hans  tänkesätt  i  ämnet,  så  mycket 
mer  svenska  folkets  ovilja  mot  Holstein. '  Men  Görtz 
framkastade  nu  en  annan  plan,  ett  af  sina  vanliga 
luftslott.  Hertigen  af  Holstein  skulle  nämligen  i  alla 
händelser  förenas  med  prinsessan  Anna;  —  om  Karl 
återkomme  till  Sverge,  skulle  hertigen  erhålla  de  sven- 
ska landskap,  tsaren  intagit,  men  icke   kunde  behålla, 


')  Hvarföre  vill  den  lille  fursten  blanda  sig  i  de 
stora  ärenderna?  Jag  skall  skicka  den  karlen 
(Bassewitz)  till  Siberien. 


225 

d.  v.  s.  Finnland;  —  om  Karl  doge  ntan  arfvin?ar, 
skulle  Peter  skaffa  svenska  tronföljden  åt  iieitigeo, 
och  bertigen  däremot  åt  tsaren  alstå  antingen  Est- 
och  Liffland,  eller  Ingermanland  och  Karelen;  —  Preus- 
sen skulle  vinnas  genom  några  uppotfriogar,  troligen 
af  Stettin;  — •  Mecklenburg-Schwerins  hertig  skulle 
erhålla  Wismar  och  förmälas  med  tsarens  brorsdotter 
Katarina;  —  administratorn  Kristian  August  borde  er- 
hålla Bremen.  Enligt  denna  plan,  skulle  Sverge  såle- 
des plundras  på  Bremen,  Wismar,  Stettin  med  område, 
och  på  Liff-  och  Estland;  eller  ock  på  Ingermanland, 
Karelen;  måhända  äfven  på  Finnland.  Tsaren  lyssnade 
eller  låtsade  lyssna  härtill  och  gaf  ett  icke  afslående, 
icke  ens  undvikande,  men  ej  heller  fullt  bifallande  svar. 
Hvad  egentliga  afsigten  var,  kunna  vi  icke  säga;  hvar- 
ken  hos  honom  eller  Görlz.  Ingenderas  ord  voro  att 
lita  på,  och  båda  blefvo  ofta  af  sin  inbillning  lockade 
tiii  djerfva  och  besynnerliga  planer.  Det  finnes  näm- 
ligen ett  rykte,  att  Peter  just  vid  samma  tid  i  hem- 
lighet fört  underhandlingar  eller  hyst  tankar  i  alldeles 
motsatt  riglning,  nämligen  att  skiljas  från  sin  dåva- 
rande kejsarinna  Katarina  och  att  fria  till  Ulrika  Eleo- 
Dora,  som  hade  utsigter  till  svenska  tronen.  Han  lät 
verkligen  för  regeringen  i  Stockholm  omtala  Basse- 
witz'  förslag,  och  franska  sändebudet  berättar,  ')  att 
han  bjudit  Sverge  hederlig  fred,  så  framt  Karl  den 
tolfte  blefve  afsatt. 

Enligt  Stenbock,  har  äfven  hofvet  i  Köpenhamn 
velat  med  giftermålskrok  fiska  i  det  grnmliga  vattnet; 
nämligen  genom  att  förmäla  Karl  Fredrik  med  en  dansk 
prinsessa  och  göra  honom  till  konung  i  Sverge;  men 
till  lön  betinga  sig  Holsteins  införlifvande  med  Dan- 
mark. 2] 


•)  Den  9  Febr.  M\L 

')  Riksark.    M.  Stenbock  till  Ulrika  Eleonora  d.  21  Maj 

Pryxells  Ler.    XXV.  lö 


226 

Alla  dessa  förslag  eller  rykten  blefvo  likväl  ha- 
stigt och  på  eu  gång  afbrutna  genom  underrättelsen 
om  Karls  snart  väntade  hemkomst. 

Detta  budskap  inträffade  midt  nnder  Bassewitz's 
underhandlingar  i  Petersburg.  Görtz  blef  mycket  oro- 
lig, befarande,  att  Karl  skulle  få  fullständig  kun- 
skap om  nämnde  planer,  och  derföre  fatta  mot  Giirtz 
ett  oulplåuligt  hat.  I  sådan  händelse  skulle  ej  heller 
någon  inom  holsteinska  huset  våga  eller  mägta  honom 
längre  skydda.  Hans  förnämsta  sträfvande  blef  för- 
denskull att,  så  vidt  möjligt,  sopa  igen  alla  spår  efter 
denna  underhandling  och  i  synnerhet  laga  så,  att  man 
ej  skulle  kunna  framdraga  något  skriftligt  bevis  om 
dess  betänkligare  sidor.  Han  befallte  derföre  Basse- 
witz  skynda  tillbaka  till  Holstein.  Derjemnte  säges 
han  hafva  ställt  så  till.  att  Bassewitz  skulle  blifva  i 
Pommern  af  dervarande  holsteinska  troppar  häktad, 
och  man  trodde,  att  Görtz  »ämnade  vid  samma  tillfälle 
fråntaga  honom  alla  brefven  och  sätta  honom  i  ett 
fängelse,  sådant  som  Wedderkops.  Till  yttermera  visso 
sökte  han  ock  på  än  vigare  sätt  komma  öfver  sam- 
ma papper.  Han  skref  i  adminislratorns  nai  \  till 
Bassewifz  och  befallte  denne  att  genast  och  i  förväg 
skicka  sin  sekreterare  Christ  till  Görtz  i  Berlin.  Till- 
lika gaf  han  samme  sekreterare  hemlig  befallning  att 
dervid  i  tysthet  medtaga  alla  papper,  som  rörde  den 
i  Petersburg  förda  underhandlingen,  och  i  synnerhet 
de  bref,  som  Görtz  skrifvit  till  Bassewitz,  Meningen 
var,  att,  sedan  alla  dessa  bevis  blifvit  undanröjda, 
skulle  Görtz  inbilla  Karl,  att  Bassewitz  öfverskridit 
sina  fnllmagter  och  på  eget  bevåg  öppnat  de  betänk- 
liga underhandlingarna.  Nu  ville  händelsen,  att  Basse- 
witz kom  alt  dröja  någon  tid  i  Königsberg,  hvarföre 
han  ock  derifrån  lät,  enligt  hvad  Görtz  önskat,  Christ 
skynda  till  Berlin.  Förut  tog  likväl  Bassewitz  till  sig 
alla  berörde  papper  och  inläste  dem  i  ett  sitt  eget 
skrin,  der  han  trodde  dem  säkert  förvarade;  hvaipå 
Christ  fick   afresa.     Bassewitz,   som   erhållit  underrät- 


227 

telse  om  sin  fars  död,  var  orolig  ocli  kunde  icke  sofva. 
Han  uppsteg  derföre  tidigt  följande  Juni-morgon  för 
att  bearbeta  en  uppsats,  rörande  deo  förda  uoder- 
handiingeu.  För  sådant  äudamät  ville  han  genomse 
dit  hörande  papper.  Men  när  skrinet  skulle  öppnas, 
var  nyckeln  borta.  Bassewitz  fattade  genast  misstan- 
kar och  lät  på  ögonblicket  hämta  en  låssmed.  Skri- 
net nppbröts  och  befanns  tomt ;  —  alla  de  vigtiga 
papperen  hade  försvunnit.  I  ögonblicket  kastade  sig 
Bassewitz  på  en  häst  och  lyckades  hinna  app  sekre- 
teraren. Med  pistolen  i  hand,  tvang  han  kusken  att 
stanna  och  Christ  att  stiga  ur  vagnen  och  följa  med 
till  ett  närbeläget  hus.  Här  öppnades  kappsäckarna, 
och  Bassewitz  återfann  icke  blott  sina  egna  papper, 
utan  ock  det  bref  från  Görtz,  som  innehöll  befallning 
om  stölden.  Bassewitz  öfverhopade  Christ  med  före- 
bråelser; men  lät  honom  resa,  återvändande  sjelf  med 
sitt  fynd  till  Königsberg  och  derifrån  till  Berlin. 

Här  framlade  han  för  ministrarna  och  för  eo 
mängd  andra  personer  de  skriftliga  bevisen  om  hela 
denna  sak,  och  i  synnerhet  om  det  sätt,  hvarpå 
Görlz  ämnat  lata  bortstjäla  besagde  papper.  Förtry- 
telsen blef  allmän  och  häftig;  och  Bassewitz  skref  til! 
Görtz  elt  bref,  fullt  af  bittra  förebråelser.  Görtz  låt- 
sade icke  hafva  detsamma  erhållit.  Bassewitz  släppte 
likväl  icke  saken  så  snart;  utan  skref  cit  nytt  dylikt 
och  skickade  dessutom  till  administratorn  Kristian  An- 
gnst  formliga  klagomål  öfver  Görtz.  Men  fursten  tog 
parti  för  sin  gunstling  och  befallde  gång  på  gång,  att 
Bassewitz  skulle  inställa  sig  i  Goltorp  och  ansvara 
för  sitt  handlingssätt.  Bassewitz  kom  likväl  icke  dit, 
och  blef  dessutom  af  konungen  i  Preussen  skyddad. 
Görtz  reste  derföre  sjelf  till  Berlin  för  att  bevaka  sina 
fördelar. 

Emellertid  hade  mellan  båda  dessa  herrar  upp- 
stått en  bitter  och  ärerörig  brefvexling.  Görtz  påstod, 
att  Bassewitz  var  så  höljd  af  nedrigheter,  att  hans 
ord  ej  mer  kunde  skymfa  någon  menoiska;  —  att  in- 


228 

gen  annan  än  bödeln  vore  passande  att  bestralFa  en 
person,  livilkeu,  såsom  Bassewitz,  hopat  brott  på  brott, 
af  livilka  det  mindsta  förtjent  galgen;  —  att  Bassewitz 
fått  örtliar  och  blifvlt  kastad  atlör  trapporna,  utan  att 
våga  fordra  upprättelse  o.  s.  v.  Bassewitz  svar  gick 
på  samma  ton.  Edra  ord  mot  mig,  sade  han,  ega 
ingen  vigt,  ty  ni  sjelf  är  den,  som  hopat  brott  på 
brott,  af  hvilka  del  mindsta  förtjent  galgen;  —  ni  sjelf 
är  den,  som  ingen  annan  än  bödeln  kan  vilja  be- 
straffa, sä  framt  ni  icke  pill  göra.  det  sjelf  genom  att 
lägga  er  snaran  om  halsen.  Af  feghet  har  ni  flytt 
undan  från  Kettenburgs  och  likaså  frän  Reichenbachs 
utmaningar.  Wehlen,  Ahlejeld  och  Hatzelou  m.  fl. 
hafva  pä  det  blodigaste  skymfat  eder,  men  ni  har  icke 
vägat  begära  upprättelse.  Ni  är  ansedd  som  ärelös, 
icke  blott  i  alla  Tysklands  hof,  utan  ock  af  hiarje 
hederlig  man.  Genom  edra  luftslott  och  grofva  be- 
drägerier har  ni  störtat  Holstein  uti  ett  elände,  som 
kanske  icke  pä  50  är  kan  afhjelpas;  och  tillika  gjort 
eder  furste  till  en  saga  för  hela  Europa.  Med  ett 
exempellöst  slöseri  har  ni  förskingrat  hans  skatter  och. 
utsugit  hans  arma  undersätare,  som  ropa  hämnd  öf- 
ver  eder.  Sist  har  ni  haft  den  galenskapen  att  vilja 
tillsätta  tronföljare  åt  en  stor  konung,  som  ännu  lef- 
ver,  o.  s.  v.  Ja  svårare  dessa  ömsesidiga  förebråel- 
ser voro,  desto  tyngre  aterföllo  de  hvar  och  en  på 
sin  nedskrifvare;  ty  båda  hade  några  månader  förut 
visat  mycken  tillgifvenhet  för  den  person,  öfver  hvars 
hela  förflutna  lif  de  nu  gjorde  så  fasaväckaude  be- 
skrifniijgar.  Mot  Gurtz  blef  sinnesstämningen  i  Europa 
så  mycket  raer  up|)retad,  som  man  nyss  förut  hade 
vid  Tönuingens  fall  fått  bevis  om  de  1713  för- 
falskade brefvon,  samt  om  den  görlziska  befallningen 
att  afrätta  Wedderkop,  hvilket  allt  ifrigl  och  tydligt 
framlades  af  denne  sistnämnde,  som  just  nu  sluppit 
at  ur  sitt  fängelse.  Konungen  i  Preussen  lät  ock  ge- 
nom general  Grumbkow  tillkännagifva  sin  önskan,  att 
Görtz  måtte  lemna  Berlin.     Görtz  svarade  hvasst  och 


229 

begärde  att  ntbekomma  4,000  riksdaler,  som  han  hade 
att  fordra  af  samme  Grnmbkovv.  Konungeu  i  Prens- 
sen,  genom  motståndet  än  mera  nppretad,  befallde 
Görtz  lemna  Berlin  inom  10  och  Preussen  inom  24 
timmar.  Görtz  nödgades  lyda;  men  skickade  till  mi- 
nistrarna ett  svar.  som  än  mer  förvärrade  brytningen. 
Detta  föreföll  sommaren   1714. 

Redan  långt  fornt  både  regeringen  i  Stockbolm 
fått  spaning  om  nämnde  petersbnrgska  underhandlin- 
gar och  derom  tillskrifvil  administratorn  Kristian  Au- 
gust. Denne  förklarade  sig  oskyldig  och  nekade  till 
anklagelsen.  Under  loppet  af  April  och  Maj  fick  dock 
rådet  från  Sverges  utrikes  sändebud  den  ena  nnder- 
rättelsen  efter  den  andra,  sä  att  det  slutligen  hade 
tämligen  väl  reda  på  alllsammaDS.  *)  Görlz  skickade 
emellertid  till  Stockholm  sin  vän  och  haudtlangare  von 
der  Nath  med  nppdrag  att  motverka  dessa  åsigter. 
Han  skulle  påstå,  att  Bassewitz  drifvit  petersburgska 
nnderhaudliugen  helt  och  hållet  på  eget  bevåg  och 
utan  administratorns  vetskap.  Men  rådet  ville  icke 
låta  sig  härom  öfvertygas.  Ilofvet  i  Berlin  önskade 
emellertid  nndvika  all  ytterligare  beröring  med  denna 
smutsiga  sak  och  sökte  derföre  blifva  af  med  Basse- 
witz sjelf.  Han  uppmanades  resa  till  Stoctholm,  till 
sin  blifvande  furste,  hertig  Karl  Fredrik;  och  man 
medskickade  honom  ett  anbefallningsbref  till  der  va- 
rande hof.  Bassewitz  besaf  sig  på  resan.  Man  sä- 
ger, att  holsteinska  ulliggare  lurade  pä  vägen;  men 
att  Diiker  hindrade  deras  anslag,  -)  Bassewitz  fram- 
kom lyckligt  till  Stockholm.  Men  äfven  svenska  rådet 
sökte  draga  sig  undan  all  befattning  med  en  sä  mot- 
bjndande  tvist.  Von  der  Nath  var  dock  envis  och 
påstod,  att  man  borde  med  våld  taga  berörde  papper 
från  Bassewitz  och    utlemna   dem   åt   holsteinarna.     k 


')  Rådsprot,    Mars— Maj  ^14, 

^)  Kanske  gäller  detta  resan  trån  Petersburg  till  Holstein. 


230 

audra  sidan  framlade  Basseuitz  urskrifterna  af  bref- 
ven,  både  från  Göriz  och  från  Kristian  August.  Sa- 
ken kunde  ej  längre  förnekas  eller  kringgås,  och  von 
der  Nath  blef  af  enkedrottningen  och  prinsessan  samt 
genom  Horn  förvisad  frän  hofvet.  ')  Bassewitz  skic- 
kade en  Georg  Löwen  till  Karl  med  afskrift  af  alla 
hithörande  papper.  Äfveu  Diiker  affärdade  från  Stral- 
snnd  ett  serskildt  iibnd  med  samma  uppdrag.  Så  väl 
Stenbock  i  Danmark  som  rådet  ^)  i  Stockholm  hade 
likaledes  och  långt  lörut  till  Karl  inberättal  det  huf- 
vudsakligaste  i  ämnet. 

Men  vi  känna  Fabrice,  den  skicklige  utliggare,  som 
skr-lle  hos  Karl  bevaka  Holsteins  angelägenheter,  och 
tyua  till  det  bästa  allt,  hvad  Görtz  företog.  Han  lyc- 
kades i  sitt  uppdrag  äfven  denna  gång.  När  ryktet  om 
hela  underhandlingen  började  dit  framtränga,  skref  Kri- 
stian August  till  konungen  ett  bref,  hvari  han  sökte  åt 
nämnde  företag  gilva  en  helt  annan  färg.  Inlör  Karl 
påstod  man  ej,  och  kunde  numera  icke  påstå,  att 
Bassewilz  hade  pä  eget  bevåg  öppnat  tronföljarefrå- 
gan. Man  grep  till  en  annan  täckemantel  och  före- 
gaf,  att  alltsammans  var  en  tillställning,  utan  annan 
afsigt  än  att  bedraga  tsaren  samt  under  tiden  skaffa 
Sverge  någon  hvila.  Karl  och  hans  ämbetsmän  un- 
drade väl,  att  Görtz  icke  förut  gifvlt  dem  del  af  deu 
eljest  tvetydiga  planen.  Men  ehuru  i  början  något 
misstrogen,  förklarade  sig  dock  konungen  snart  för 
Kristian  August  och  för  Görtz  och  mot  Bassewitz. 
Hvilka  skäl  och  medel,  Görtz  och  Fabrice  använde  att 
vinna  detta  mål,  känna  vi  icke;  endast  att  det  vanns. 
Redan  den  16  Juni  1714  kunde  Fabrice  till  Görtz  in- 
berätta,  att   denne   vunnit   seger  hos  konungen.     Han 


')  S.  st.  d.  <3  Aug.  och  Fr.  min.  br.  i  Aug.  <7i4. 

Riksark.    Rådet  till  Karl  d.  iZ  Aug.  -1744. 
'')  Riksark.    Rådet  till  Karl  d.  27  Mars  1714. 


23t 

skref:  tandem  hona  causa  triumphat.  ')  Konungen 
gör  rättvisa  åt  var  lillgifcenhet  och  i  synnerhet  ät 
edert  nit.  Detta  är  en  följd  af  edra  hilsända  upp- 
satser och  af  mina  bifogade  förklaringar.  -) 

R^et  hade  emellertid  ålaugt  svenska  miuistrar 
vid  fräinmaDde  hof  alt  noga  bevaka  och  hiirdra  de, 
som  det  hette,  oförsvarliga  och  förderfliga  stämplin- 
gar,  som  holsteinska  holvel  troddes  dillva.  Kristian 
August  klagade  häröfver.  Karl  ogillade  rådets  förfa- 
rande och  tillkänuagaf  sig  hafva  frän  nämnde  furste 
mottagit  försäkringar  sä  mänga  och  sä  vänskapliga, 
att  han  icke  kunde  annat  än  tro  derpå,  häldst  de 
öfverensstämdc  med  Holsteins  egen  fördel.  ^)  Kort  der- 
efter  anlände  till  Demotika  nästan  på  en  gång  Löwen, 
utskickad  från  Bassewitz,  samt  ilbudet  från  Diiker, 
båda  medförande  alla  skrifter,  rörande  så  väl  nnder- 
haudliugen  i  Petersburg  som  pappcrsstölden.  ^Men  så 
helt  och  hållet  hade  Fabrice  numera  vunnit  konungens 
öra,  att  denne  icke  brydde  sig  om  att  läsa  de  vigtiga 
uppsatserna,  utan  lemnade  dem  åt  iMiillern.  Så  be- 
rättar åtminstone  Fabrice.  ')  Löuen  blef  visserligen 
med  välvilja  mottagen  och  Uck  en  befordran;  men  Fa- 
brice berömde  sig  af  alt  hafva  ställt  så  till,  att  hvar- 
keu  Bassewiizs  eller  Diikers  ombud  erhöllo  något 
svar.     Jag  hoppas  ock,   skref  han   till   Görtz,    att  de 


')  Till  slul  segrar  dock  den  goda  saken. 

■')  Fabrices  brefvexling  är  vid  denna  tid  blott  delvis  tryckt. 
De  här  anförda  orden  kunna  möjligtvis  tolkas  äfven  på 
annat  salt;  nämligen  som  ett  uibrntl  af  Fabrice's  glädje 
ölVer  alt  halva  utverkat  Karls  hemresa;  och  att  det  var 
hoppet  alt  i  Pommern  fä  en  sior  har  under  sill  befäl, 
som  mer  än  något  annat  bidragit  till  Karls  beslut  om 
samma  hemresa.    Se  S3.  4ö6. 

')  Riks  ark.  Rådet  till  konungen  d.  8  Maj  och  konungen 
till  rådet  d.  49  Aug.  M\k. 

*i  Af  andra  ord  tyckes  dock,  som  Karl  sedermera  genom- 
gått brefven. 


232 

befallningar,  konungen  skickat  till  Sverge,  skola  allde- 
les icke  behaga  Bassewitz.  Hans  majestät  har  en 
verklig  vänskap  för  hertigen  administratör n,  och  om 
denne  jemnte  eders  excellens  sjelf  besöker  konungen  i 
Pommern,  så  är  jag  öfcerlygad  om,  alt  saken  der 
kan  uppgöras  till  ömsesidigt  nöje  och  än  fastare  vän- 
skap. Hiirii  denna  spådom  fnllkoniligt  slog  in,  skall 
nästa  del  lidagalägga. 


TJCGONDESJUNDE    KAPITLET. 

TILLSTÅNDET   I    SVERGE   SOMMAREN    OCH    HÖSTEN 
1714. 

Vi  veta,  huru  man  våren  1714  väntade,  att  från 
öster  skulle  Ryssland  ocb  frän  söder  Danmark  inbryta 
i  det  värnlösa  Sverge.  M  Folket  i  Roslagen  lefde  i 
ständig  osäkerbet.  -)  Allmogen  indelades  i  bataljoner 
häradsvis,  och  Taube  skulle  med  en  styrka  af  8,000 
man  försvara  Stockholm.  I  Östergötland  råode  ytter- 
sta nöd.  Jag  tror,  sk  ref  Lejonstedt,  att  bönderna  ej 
kunna  betala  skatterna  utan  att  sälja  kläder  och  krea- 
tur; ^)  och  hruksfolket  måste  till  landets  försvar  ut- 
skrifvas.  *)  1  Westergötland  befalldes  en  hop  kyrkor 
ntlemna  sin  återstående  egendom,  som  det  hette,  häl- 
dre  än  att  lata  den  tagas  af  fienden.     Från   samma 

')  Rådsprot.  d.  5  Maj  17<4. 

»)  Thorsjö  Ark.    Blackstadii  bref  till  grefvinnan  S.enbock 
d.  3  April  4714. 

')  Linköp.  Bibi.  Ark.    Lejonstedt    Ull   Horn   d.   13  .Maj 
1714. 

*)  Link.  Läns  .\rk.    Publika  bref  i  Maj  17U. 


233 

landsort  omtaltes,  att  2,400  bönder  sknlie  utskrifvas, 
ocb  att  i  saknad  af  serskilda  krigspredikanter  borde 
12  landtprester  följa  med  deu  nttågande  allmogen.  ') 

Samma  sommar  inträffade  ock  en  tiändelse,  som 
gjorde  ond  blod,  mest  i  hufvndstaden.  Vi  veta,  att 
Karl  förbjudit,  och  otan  undantag  förbjudit  alT  Landel 
på  de  af  tsaren  eröfrade  östanhafs-liamDarna;  och 
befallt  svenska  kapare  borttaga  hvarje  fartyg,  som 
seglade  dit  eller  dädau.  -)  Men  DÖd  och  vinst  fre- 
stade oupphörligen  till  brott  mot  dessa  bud.  Euro- 
pas flottor  behöfde  oundgäDgligen  hampa  från  Ryss- 
land ocb  tjära  från  Finnland,  hvilket  sednare  landskap 
vid  denna  tid  fallit  i  tsarens  våld.  Ryssland  sjelft 
behöfde  ock  många  varor  från  vestländerna,  i  syn- 
nerhet salt.  Så  föranleddes  smyghaudel,  kaperier 
och  ständiga  trätor,  också  i  Sverge.  Rådet  före- 
ställde Karl  omöjligheten  eller  åtminstone  svårigheten 
af  att  underhålla  flottan,  om  man  ej  finge  köpa  hampa 
från  Ryssland.  Men  konungen  vägrade  envist.  Då 
tilläto  sig  rådsherrarna  och  längre  fram  äfven  prin- 
sessan att  i  hemlighet  och  då  och  då  tillåta  sven- 
skar stundom  äfven  holländare  att  gå  till  Riga  och 
Revel  för  att  hemta  dels  hampa,  dels  enskilda  sven- 
skars qvarlemuade  tillhörigheter.  En  sådan  smygrö- 
relse drefs  åren  1711  till  och  med  1714.  Den  af- 
bröts  genom  följande  händelse.  En  köpman  vid  namn 
Prott  beffärde  pass  fiir  fyra  skepp,  hvilka  skulle  gå 
till  oftanämnde  hamnar;  men  rådet  vägrade.  Då  be- 
gärde han  pass  för  åtminstone  ett,  och  rådet  biföll. 
När  beslutet  härom  skulle  ntskrifvas.  insatte  Ehren- 
strahl  fyra  skepp  i  stället  för  ett;  ty,  sade  han  se- 
dermera, jag  kom  alt  se  miste  och  ratta  mig  efter  den 
första  inlagan  i  stället  för  den  sista.  Rådsherrarna 
skrefvo    under,    otan    att    märka    misstaget.     Utslaget 


')  Skara  domkap.  Prot.    Aug.— Sept.  17U. 
»)  Se  34.   158. 


234 

lemoades  åt  Reenstierna  och  af  denne  ål  Prott.  Köp- 
maoDen  afsände  då,  som  några  säga,  icke  blott  fyra, 
Dtau  feoj  eller  sju  fartyg^,  ocli  tillika  för  egen  räkning 
en  Iiop  krigsförnödenheter,  ämnade  åt  ryssen.  På 
återvägen  blef  ett  bland  skeppen  taget  af  en  svensk 
kapare.  Vid  första  underrättelsen  derom  skyndade 
Reenstierna  till  stället  och  sökte,  man  säger  med 
motor,  beveka  kapareu  till  eftergift:  men  förgäfves. 
I  första  domstolen  utverkade  dock  Reenstierna  farty- 
gets frikännelse;  men  kaparen  vädjade  och  rådet  för- 
klarade detsamma  förbrutet.  Saken  var  emellertid  rätt 
kinkig.  Rådsherrarna  visste,  huru  de  flere  gånger 
brutit  mot  konungens  ifrågavarande  förbud;  men  pä- 
stodo  alla  och  envist,  att  de  med  täusyn  till  mängden 
af  nu  ifrågavarande  sjöpass  voro  utan  skald.  De  hade 
vid  undertecknandet  trott,  att  det  var  fråga  om  blott 
ett  enda  skepp.  Men  ätven  detta  var  rakt  stridande 
mot  Karls  tydliga  befallning.  De  tillstodo  sig  hafva, 
strängt  taget,  förtjenat  onåd  och  afsked,  och  Horn 
sade  rent  ut:  oss  åkrsfär  intet  annat  än  erkänna  och 
afbedja.  Men  hvem  hade  tillställt  förändringen  frän 
ett  till  fyra?  Månne  Ehrenstrahl?  Hans  ursäkt  ha  vi 
dock  sett;  och  Ulrika  Eleonora  och  hela  rådet,  äfven 
Gustaf  Cronhieim,  förklarade  sig  öfvertygade  om  hans 
oskuld.  Han  hade  också  förut  varnat  rådet  för  olof- 
ligheten  af  denna  handel.  ')  Ganska  tunga  föllo  der- 
emot  misstankarna  på  Reenstierna,  såsom  den  der 
skulle  hafva  tillställt  eller  begagnat  misstaget.  Han 
anses,  skref  franska  sändebudet,  vara  ulotnordentligl 
fräck  och  egennyttig,  och  af  holländarne  härtill  mntad. 
Trätorna  i  rådet  blefvo  långa  och  svåra.  Reenstierna 
urskuldade  sig  med  att  hafva  följt  rådets  formligt  un- 
dertecknade utslag.  Tessin  tog  honom  till  en  del  i 
försvar.  Men  Horn  och  Cronhieim  tvärtom;  och  ord- 
vexlingen  skall  hafva  varit  så  häftig,  att  Ulrika  Eleo- 
nora   ville    ej    mer    bevista    slika    råds-saramanträdeu. 

')  Rådsprot.    Aug— Sept.  4714. 


235 

Båda  parterna  väiljade  till  Karl  i  Turkiet.  Mea  der 
hade  RecDslieroa  goda  förespråkare,  bland  andra  ock- 
så Feif.  Karl  log  Reenstiernas  parti  och  förblef  fort- 
farande ovänligt  stämd  raot  rådsherraroa.  ')  Rätte- 
gången härom  skall  framdeles  närmare  beskrifvas;  men 
sluti't  blef,  att  Reensiierna  föll  i  onåd.  loom  fem  år 
hade  denne  herre  genomlnpit  sin  bana  från  adlig  lag- 
man i  Halland  app  till  rikets  högsta  värdigheter,  näm- 
ligen af  grefve,  president  och  kongligt  råd.  Sill  fall 
öfverlefde  han  ej  längre,  än  till  Februari   17t6. 

Det  var  sommaren  1714,  som  förfalskningen  af 
dessa  sjöpass  upptäcktes.  Saken  blef  snart  och  all- 
mänt känd  och  med  aliahanda  tillägg  utstyrd.  JMånga 
trodde,  att  hela  rådet  deltagit  i  det  skedda  bedräge- 
riet, i  den  egennyttiga  rörelsen;  och  detta  iemnte  nö- 
den Ökade  mycket  folkets  oro  och  oregerligliet. 

För  öfrigt  hafva  vi  om  tillståndet  och  sinnes- 
stämningen vid  samma  tid  hittills  funnit  blott  en  enda 
utförligare  källa,  nämligen  det  i  Stockholm  varande 
franska  sändebudet  Campredons  till  Paris  skickade 
ämbetsbref.  Den  bästa  ännu  möjliga  öfversigt  af  för- 
hållandet torde  sålunda  bekommas  genom  ntdrag  nr 
nämnde  skrifvelser.     Vi  meddela  här  några  sådana. 

Den  9  April.  Man  fruktar  en  landstigning  af 
ryssarna  och  tror,  alt  engelska  och  holländska  sände- 
buden redan  skaffat  sig  säkerhetskort  från  tsaren. 

Den  28  April.  Konungens  sista  bref  tala  icke 
om  någon  fred  med  konung  August.  Vellingk  säger, 
att  den  sistnämnde  visar  numera  dertill  mindre  böjel- 
se, sedan  han  nämligen  lyckats  qväfva  polska  orolig- 
heterna. Dessa  bref  hafva  bestämt  regeringen  att 
med  än  mera  fart  drifva  sina  egna  underhandlingar. 
Tsaren  har  här  många  anhängare. 

Den  10  Maj.  Konungen  bibehåller  allljemut  sam- 
ma högdragna  och  oböjliga  tänkesätt  och  tyckes  icke 
vilja  återvända  från  Turkiet.    Rådsherrarna  äro  svaga, 

')  Rådsprol.  ocli  Fr.  min.  br.    Juni— Okt.  4714. 


236 

oeuiga;  sländerua  missnöjda;  nndersålrarna  fattiga, 
utsugna;  flerideriia  öfveriägsna,  fät-diga  att  taga  det. 
som  återstår.  Härtill  l<ommer  ett  gift,  äo  mera  far- 
ligt. Kounngeus  uppförande  har  bragt  till  förtvifian 
en  del  af  dem,  ät  Iivilka  han  anförtrott  styrelseverket. 
Obeveklig  vid  alla  deras  föreställningar,  fordrar  hao 
omöjligheter  och  fäster  intet  afseende  vid  tidsomstäa- 
digheterna.  Kanhända  ock,  att  det  är  af  samvetsagg, 
som  några  önska  en  fullkomlig  statshvälfning  och  om- 
byte af  herrskare.  Tsaren  har  ock  sökt  till  nppror 
locka  folket  genom  ett  till  riksdagen  ställdt  bref,  som 
han  låtit  sprida  kring  landet.  Enda  räddningsmedlet 
är  fred,  och  Horn  gör  allt  möjligt  för  alt  med  Frank- 
rikes och  Preussens  hjelp  en  sådan  vinna. 

Den  19  Maj.  Tessin  har  berättat  mig,  huru  rå- 
det haft  en  förtviflad  strid  mot  ständerna,  hvilka,  upp- 
eggade af  sin  längtan  efter  fred.  velat  drifva  sakerna 
till  en  ytterlighet,  som  varit  stridande  mot  den  vörd- 
nad och  trohet,  de  äro  konungen  skyldiga. 

Den  26  Maj.  Hertigen  af  Mecklenburg  har  velat 
som  pant  besätta  och  åt  svenskarna  till  freden  bevara 
Wismar.  Velliogk  har  förordat,  men  konungen  afsla- 
git  anbudet.  Oaktadt  rådets  och  ständernas  bref  samt 
Lieweus  samtal,  har  han  icke  velat  lyssna  hvarkec 
till  Vellingks  fredsförslag  eller  till  något  annat.  Man 
tror,  att  konung  August  lofvat  turkarna  en  betydlig 
summa,  om  de  utlemnade  svenska  konungen.  Här  be- 
rättas, huru  konung  Stanislaus  låtit  omigen  för  sven- 
ska konungen  tillkännagifva  sin  afsigt  att  gå  i  kloster 
för  att  icke  längre  vara  en  orsak  till  Sverges  och 
Polens  olyckor;  men  att  Karl  omigen  svarat:  nåväl! 
om  konung  Slanislaus  nödvändigt  vill  nedlägga  den 
krona,  jag  satt  pä  hans  hufvud;  så  får  jag  väl  tänka 
på  någon  annan  konung  åt  Polen.  Af  allt  detta  slu- 
tar regeringen  till  ett  konungens  oryggliga  beslut,  att 
för   sin  stolthets  ')  skull   uppoffra   både  rike  och  iin- 


')  Point  d'honneur. 


237 

dersålare.  Rådslieirarna  äro  förtvinade.  En  bland 
dem  sade  nyss:  om  konungen  icke  gifver  antagligt 
svar  pä  rädeta  och  ständernas  bref,  så  måste  vi  tänka 
på  nugot  annat  medel  att  frälsa  fäderneslandet. 

Den  9  Juni.  Konun^cD  bar  befallt  geueral  Dii- 
ker  i  StralsuiiiJ  att  icke  lyssna  till  något  uentralitets- 
försla?  Qtan  handla  så.  som  vore  kriget  förkiaradt. 
Frankrikes  försök  att  tillsammans  med  Preussen  skatTa 
Sverge  fred  har  aflupit  förgafves.  Rådet  är  i  förlvif- 
lan.  Horn  ligger  hela  tiden  pä  landet  af  hopplöshet 
och  missnöje.  Tessin  och  Gustaf  Cronhielm  frukta, 
att  Dii  har  för  Sverge  komujit  det  olyckliga  och  af- 
görande  ögonblick,  hvilket  de  länge  förutsett  säsom  en 
följd  af  konungens  obegripliga  härdnackeohet. 

Den  2^  Juni.  Konungen  har  i  våras,  tillkänna- 
gifvit,  atl  Lan  icke  ville  åt  fienderna  afstå  en  enda 
tom  af  sitt  rike.  Rådet  har  i  staden  qvarhållit  några 
bland  riksdag-männen.  Jag  tror,  att.  om  konnngeD 
fortfarande  hvarken  svarar  eller  gör  fred.  skola  rådet 
och  ständerna  vidtaga  ganska  sällsamma  besiat  fijr  att 
rädda  sig  och  riket. 

Den  11  Augusti.  Liewen  kommer  icke  tillbaka, 
och  man  har  ej  mer  något  hopp  om  konungens  hem- 
resa, sedan  Slanislans  auländt  till  Tyskland  utan  att 
medföra  något  svar.  Alan  talar  om,  att  till  Septem- 
ber äter  sammankalla  ständerna  och  låta  dem  taga 
de  beslut,  man  förra  gången  afstyrde. 

Den  IH  Augusti.  Man  har  fått  veta,  att  amiral 
Ehrenskiöld  blifvit  slasen,  att  ryssarna  tagit  Åland 
samt  atl  Danmark  hotar  Skåne.  Om  konungens,  hem- 
komst spörjes  deremot  inscnting.  Folket  är  fiirlvif- 
ladt.  .lag  förutser  en  fullkomlig  statshvälfning  till  för- 
del antingen  för  tsaren  eller  (ör  prinsessan;  men  alllid 
mot  konungen.  Många  försäkra  dock  med  dyra  eder, 
att  de  skola  försvara  sig  ända  till  sista  blodsdroppan. 
Rädsherrarna  äro  förtviflade.  De  säga,  att  Svcrges 
sista  stund  är  kommen;  men  att  Europas  magter 
snart  skola  ångra  det  misstaget  att  hafva  låtit  Sverge 


238 

falla.  Tsaren  liar  erhjadit  sig  sluta  fred  med  priu- 
sessaii  och  ständerna  utan  konungens  rådfrågande. 
Till  hufvudstadens  försvar  väpnar  man  borgare,  bod- 
befjenter,  vaktmästare  och  drängar  samt  alla  bönder  i 
trakten.  Tillika  har  man  föreslagit,  atl  alla  de  skatt- 
Dingslängder,  som,  i  fÖIjd  af  konungens  krigsgerds- 
förorduing,  bllfvit  upprättade,  böra  sändas  inåt  landet, 
på  det  ryssarna  vid  den  väntade  landstigniugen  icke 
skola  af  dem  taga  sig  anledning  att  med  marter  söka 
tvinga  en  hvar  till  utbetalande  af  en  sådan  förmögen- 
het, som  i  de  samma  uppgifves.  ') 

Den  25  Augusti.  Olyckorna  ökas  genom  hun- 
gersnöd och  rådets  svaghot,  oenighet,  kanske  ock  af 
illvilliga  uppsåt  hos  flertalet.  Så  tror  åtminstone  all- 
mänheten; och  man  hör  dagligen,  huru  den  ene  för- 
talar den  andre.  Stockholmspöbeln  är  uppretad  mot 
rådsherrarna  och  har  ingått  förbund  med  bönderna. 
Den  hotar  högijudt  att,  när  ryssarna  komma,  slå  sig 
tillsammans  med  dem  och  plundra  hufvudstaden.  Alla 
förmögnare  borgare  hafva  redan  flyttat  sin  egendom 
utom  riket  och  följa  sjelfva  efter,  sä  vidt  sig  göra 
låter.  Engelska  och  holländska  sändebuden  ämna  möta 
tsaren  för  att  begära  säkerhetskort.  Det  tyckes  nu, 
som  rådet  ville  på  .'illt  sätt  leda  fienden  in  i  rikets 
hjerta  för  att  kunna  förebara  omöjligheten  af  ett  län- 
gre motstånd  och  nödvändigheten  af  en  snar  fred. 

Den  29  Augusti.  ,Ett  rykte  säger,  att  vid  De- 
motika  förefallit  en  kalabalik,  sådan  som  den  vid 
Bender.  Om  så  är,  skall  rådet  begagna  sig  deraf  för 
att  tvinga  prinsessan  ingå  på  sina  afsigter.  Man  har 
rådt  henne  fly  undan  den  fara,  som  hotar  Stockholm; 
men  hon  har  vägrat.  Rådsherrarna  träta  sinsemellan 
och  göra  sig  förhatliga;  blifva  måhända  snart  öfver- 
failua  och   krossade,  ^j     Man   talar  om  att  åter  bop- 


•)  Denna  sista  uppoift  finnes  i  Riksark.    Kontribut.  Ränt. 

Prot.  d.  20  Aug."i714. 
^)  Det  var  tvisterna  om  sjöpassen. 


239 

kalla  ständerna.  Stockholms  borgerskap  liar  efter  oro- 
liga sammanträden  begärt,  att  rådet  måtte  vidtaga 
denna  ålgerd  ocb  skalfa  landet  fred.  ') 

Den  S  Seplember.  1  förrgår  fick  man  veta,  att 
konangen  ämnar  snart  anträda  hemresan.  Dett-a  lug- 
nar sinnena;  ty  folket  och  regeringen  rätta  sitt  upp- 
förande efter  nyheterna  från  Tnrkiet. 

Den  6  Oktober.  Om  konungen  icke  återkommer 
före  vintren,  fruktar  jag,  att  hans  förtviflade  nuderså- 
tare  ingå  några  öfverenskommelser  med  ryssarna. 

Den  13  Oktober.  Man  vet  nu,  att  konungen  snart 
kommer  bem.  Allt  lagnar  sig.  Han  har  skrifvit  till 
rådet  skarpa  förebråelser  och  försvarat  Reenstierua 
samt  gjort  honom  till  grefve,  Borgerskapet  och  pö- 
beln  Visa  nu  en  öm  kärlek  för  konungen  och  skola 
med  glädje  se  honom  krossa  rådsherrarna.  Om  han 
slutar  fred,  skall  han  sedermera  kunna  göra  här  hem- 
ma allt,  hvad  han  vill. 

Den  10  November.  Nya  bref  från  konungen  på- 
bjuda strängeligen  nya  utskrifningar  ocb  nya  skatter. 
Han  tillåter  ej  mer,  att  prinsessan  underskrifver  kun- 
görelserna, utan  Vill,  att  rådet  skall  ensamt  ansvara 
för  allt,  som  skett. 

Den  17  November.  Man  börjar  frukta,  att  ko- 
nungen skall  också  efter  hemkomsten  ornbbligt  fort- 
sätta kriget  för  att  återtaga  allt,  hvad  han  förlorat; 
men  att  han  på  delta  sätt  skall  förlora  äfven  det 
återstående. 

Den  1  December.  Ett  ilbud  har  kommit  till  huf- 
vudstaden  med  underrättelse  om,  att  konungen  anländt 
till  Stralsund. 


*)  Rådsprot.  d,  20  och  21  Aug.  17t4. 


^»M^ 


RÄTTELSER. 

Sid.     1,  r.  18.  står:  att  läs:  ty,  att 

»      40,  r.  17,     »      den  sednare  »      han 

»     46,  r.  26,      ))      haft  gäckade  tal     »      hälft  gäckande  talat 
»      55,  r.  27,      »      jemnförligt.  »      ojemnförligt. 

»      67,  r.     4,      »      utkom  »      kom 

»      97,  r.     6.      »      förfärlig  »      förfärliga 

»  74,  r.  19.  Görtz  säges  hafva  (1702?  1703?)  bjudit  Piper 
och  Cederhielm  stora  summor,  om  de  ville 
utverka  Karls  bifall  till  Ulrika  Eleonoras  för- 
n  älning  med  hertigen  af  Holstein.  (Kristian 
August?). 
»  80,  r.  21.  Stenbock  skall  hafva  åt  Holstein  lofvat  också 
amlet  Segeberg  och  grefskapet  Pinneberg  vid 
den  en  gång  blifvande  freden. 
»    111,  r.  21,  står:  med  läs:  sig  med 

»    144,  r.  31,      »      bildning  »      betalning 

»    157,  r.  34,      »      Köpenhamns   fängelse     läs:   danska    fån- 
genskapen 
»    176,  r.  14,      >'      gull,  år  läs:  gull.     År 


/  23:e  delen. 

Sid.  51.  r.  27      Andra    berätla,    att  Karl  sprängde  tvärt  ige- 
nom rjsska  lägret. 

/  24: e  delen. 

»  106,  r.  24.  Enligt  några  uppgifter  har  Karl  ej  bekräftat 
Cronhielms  val  till  Lunds   högskolas   kansler. 

»  127,  r.  20.  Enligt  Schlosser,  Geschichle  des  I8:n  Jabrh. 
1  band.  4  uppl.  s.  151  blef  förslaget  om  neu- 
traliteten framkastadl  redan  i  Juni  1709  vid 
del  förbund,  konungarna  August  och  Fredrik 
IV  mot  Karl  ingingo.  Deras  afsigt  med  sam- 
ma neutralitet  var  att  lugna  borgesmännen 
för  Traventhaler-freden, 


NAMNLISTA. 


A, 

Abraham,  s.  23. 

Adlersten,  G.,  s.  S8. 

Adolf  Fredrik,  kon.  i  Sverge,  s.  71,  72. 

Ahlefeld,  v.,  s.  78,  228. 

Albertina  Fredrika,  hertig,  af  Holstein,  s.  71,  74, 

Anna,  prinsessa  af  Ryssland,  s.  217,  221,  224. 

Armfelt,  K.,  s.  128.  129—137,  146,  154,  164. 

August,  se  Fredrik  August. 

August  Fredrik,  hcrt.  af  Holstein,  s.  72. 

Augustus,  s.  183. 

Aulcevill,  P.,  s.  22. 


B. 

Baner,  A.,  s.  172,  203. 

Bar  ek,  S.,  s.  166. 

Barre,  R.  J.,  De  la,  s.  133—136. 

Bassewitz,  H.  F.,  v.,  s.  223—232. 

Bassewitz,  V.  K.,  v.,  s.  38,  65—68. 

Benzelius,  E.,  s.  161. 

Bernardus,  s.  205.  , 

Bielke,  N.,  s.  104,  161. 

Blacksladius,  s.  95. 

Borlhius,  J.,  s.  171. 

Bonde,  G.,  s.  207,  210. 

Brahe,  Abr.,  s.  5.  102,  210. 

Brahe,  Ebba,  s.  7. 

Brenner,  El,  s.  207. 

FryxeUs  Ber.    XXV.  16 


242 

C. 

Campredon,  s.  256. 

Cedercreulz,  J.,  s.  123. 

Cederhielm,  G.,  s.  108. 

Cederhielm,  K   G.,  s.  202,  207. 

Cederschjöld,  P.  G.,  s.  177. 

Chrisl,  s.  226,  227. 

Creutz,  J.,  s.  172,  201,  202,  203,  210,  211,  212. 

Cojet.  s.  180. 

Cronhielm.  G.,  s.  18,  21,  43,  60,  87,  93,  99,  102,  ISO,   1S2, 

158.  168,  179,  188,  198,  209,   210,   211,    213,   218,    234, 

237. 
Cronhielm,  S.,  s.  2,  172,  18ä,  196. 
Cronström,  s.  89. 
Cronsledl,  K,  s  55,  57,  99. 


n. 


Danckwardt,  s.  176. 

De  Gecr,  s.  180,  192. 

De  la  Gardie,  A.  J.,  s.  12.  180,  210. 

De  la  Gardie,  Jakob.,  s.  7. 

De  la  Gardie,  M.  G.,  s.  7,  89,  90. 

De  la  Gardie,  Pont.,  s,  7. 

Diiker,  K.  G,  s.  37,  49,  51,  229,  230,  231,  237. 


wLi» 


Ehrenskiöld,  E.  N.,  s.  99,  100,  140,  141,  142,  237. 
Ehrenslrahl,  F.  J.,  s.  14,  233,  234, 
Eosander,  J.  F-,  s.  41,  44,  45. 
Eugéne,  prins  af  Savoyen,  s.  110. 


Fabrice,  F.  E.,  s.  78,  90,  92,  106,  107,  116,  118,  230,  231. 
Falkenberg,  G,  s.  131.  151,  162,  188,  209,  210. 
Feif,  Kasten,  s.  41.  116,  120,  122,  132.  184.  193,  235. 
Fersen,  R.  J.,  v.,  s.  17,  18.  112.  127,  129,  132,  185. 
Fleming,  J.  H.,  v.,  s.  46,  47,  49,  50,  51,  52,  56. 


243 

Fliigge,  s.  68, 

Fredrik  I.  kon    i  Preussen,  s.  23,  40.  43 — 46. 

Fredrik  IV,  koa.  i  Danmark,   s.   5i,  36,  63,  64,  70,  7S,    77, 

8o.  98.  99,  iOO,  103,  104.  111. 
Fredrik  IV,  hert.  i  Holstein,  s.  71,  73. 
Fredrik  August,  kon.  i  Polen,  s.  6,  27,  54,  40—53,  64,  111, 

114,  117.  144,  148.   loo,  217,  218,   2.3o.  236.    - 
Fredrik  Wilhelm  I,  kon.  i  Preussen,   s.  113,   118,   119,  227, 

228.  229. 
Frisendorff,  K.  G.,  v.,  s.  42. 
Frilze,  s.  73. 

Frölich,  K.  G.,  s.  129,  131,  132,  l.o8,    168,  185. 
Fuchs,  R.,  s.  36. 


Galilzin,  M.,  s.  134—138. 

Gezelius.  J.,  d.  y.,  s.  130,  132,  172. 

Glasenap,  s.  36. 

Grolllusen,  K.  A.,  s.  92. 

Grudzinski,  J.,  s.  54,  101. 

Grumbkow,  s.  228,  229. 

Grön,  W.,  s.  23. 

Gustaf  I,  kon.  i  Sverge.  s.  6. 

Gyldenlöwe,  U.  K.,  s.  32,  3.3. 

Gyllenborg,  K.,  s.  88. 

Gyllenborg,  01.,  s.  207. 

Gyllencreulz,  K.  G„  s.  161. 

Gyllensderna,  K.,  s.  18,  93,  129,  131,  138.  188. 

Gyllenslierna,  N.,  s.  12.  13,  13,  18,  19.  20.  21.  43,  S2,  60. 
87.  90.  93,  94,  93,  96.  104,  107,  108,  112,  129.  152, 
142.  131,  132,  139,   160,  162,  163,   210,  211. 

Görtz,  G.  H.  v.,  s.  71—89,  90,  92,  96,  97,  98,  99,  106,  114, 
113.  116,  117,  118,  162,  164,  221,   222—232. 


H. 

Hamillon,  Ef.,  s.  172,  202,  203,  205,  206. 

Hatzelou.  s.  228. 

Hedvig    Eleonora,    enkedroltn.    af  Sverge,   s.  26,    162.  164, 

176,  201. 
Hedvig   Sofia,  enkeherliginna    af  Holstein,  s.  71,  72.  73,  73, 

161,  162,  163,  220. 
Hermelin,  O/.,  s.  8. 


244 

Hjärne,  U.,  s.  160,  172,  207,  214. 

Horn,  A.  B.,  s.  11—12,  14,  IS,  18,  19,  20,  21,  25,  43,  S«, 

58.  60,  90,  91,  93,  94.  95.  96,  112,  114,  117.    132,  151. 

152,  159,  160,  162,  163   164,  165,  179,  189,   198,  203— 

220,  236,  237. 
Hylléen,  A.,  v.,  s.  22,  23,  104,  183,  191,  192,  194. 
Högger,  s.  89. 


I. 


Isak,  s.  23. 
Isogceus,  S.,  s.  159. 


jr. 

Jackson,  s.  112. 

K. 

Mari  IX,  kon.  i  Sverge,  s.  205. 

Karl  X  Gustaf,  kon.  i  Sverge,  s.  62,  71,  205. 

Earl  XI,  kon.  i  Sverge,  s.  71,  121,  123,  128. 

JKarl  XII,  kon.  i  Sverge,  hela  boken. 

Earl  Fredrik,  hert.  af  Holstein.   s.  72,   75,   77,  80,  85.   86. 

115,  162,  163,  210,  217,  221  —  232. 
Earl  Leopold,  hert.  af  Mecklenburg,  s.  225,  236. 
Karlsten,  A.,  s.  207. 

Eatarina,  kejsarinna  af  Ryssland,  s.  225. 
Katarina,  prinsessa  af  Ryssland,  s.  225. 
Keder,  N.,  s.  207. 
Ketlenburg,  s.  228. 
Kivikas,  s.  138. 

Krislian  Albert,  hert.  af  Holstein,  s.  71. 
Krislian  August,   administratör   af  Holstein,   s.   71—89,  98. 

115,  118,  119,  162,  221—252. 
Krislina,  drolln.  i  Sverge,  s.  116,  219. 
Krislina  Magdalena,  hertig,  af  Baden,  s.  71. 
Krook,  s.  203. 
Krusbiörn,  s.  210,  212. 
Königstein,  s.  73,  74. 


2å5 

Ii. 

Lagercrona,  A.,  s.  9,  26. 

Lang,  J.,  s.  172,  183,  184,  197.  202. 

Leczinski,   Slanislaus,   kon.  i  Polen,  s.   13.  14,  15,  17—53, 

91,  114,  148,  153.  155,  176,  178,  236,  237. 
Lejonhufvud,  E.  L.,  s.  56. 
Lejonmarck,  Sv.,  s.  104.  157,  161,  172.  180,  202,   204",  205. 

206,  207.  210.  211,  2l2. 
Lejonstedi,  A.,  s.  232. 
Leonidas,  s.  102. 

Lewenhaupf,  A.  J.,  s.  32.  87,  172. 
Lewenhaupt,  A.  L.,  s.  200. 
Lewenhaupt,  G.  Fr.,  s.  172,  196,  200—220, 
Liewen,  B.  H.,  v.,  s.  iZ2,  174.  175.  219,  236,  237. 
Lillie,  E.  J.,  s.  139. 
Lilliehök,  M.,  s.  202. 
Lilliehök,  s.  80. 
Lindhielm,  M.,  s.  180. 
Lindskiöld,  E.,  s.  10. 
Lucas,  s.  194. 
Luckoinen,  s.  138. 

Ludvig  XIV,  kon.  i  Frankrike,  s.  89.  119. 
Lybecker,  G.,  s.  127-133,  146,   147,  150,  154,  187,  207. 
Långström,  s.  138. 
Löwen,  G.,  s.  230,  231. 


.fl. 


Mannslein,  s.  138. 

Mejerfelt,  J.  A.,  s.  116,  118,  149,  179,  188.  198. 
Menschikow,  Al,  s.  46,  51,  64,  118,  142,  221,  222. 
Molin,  L.,  s.  161.  172,  183,  184,  194,  196,  197,  203,  204. 
Moritz  af  Sachsen,  s.  57. 

Mullcrn,  H.  G.  v.,  s.  41,  42,  116,  117,  118,   122,    1.^2,    175, 
19.5,  19.5,  206,  231. 


Tialh,  von  der,  s.  78,  92,  229. 
Nieroth,  K.  G.,  s.  127. 
Noach,  s.  166. 


246 

O. 

Oxenslierna,  Ax.,  s.  218. 
Oxenstierna,  B.,  s.  3,  8,  11. 
Oxenslievna,  E.  M-,  s.  8. 
Oxenslierna,  J.,  s,  116. 


I". 

Palmqvist^  M..  s.  207. 

Palkull,  J.  J?.,  s.  42. 

Paulus,  s.  52. 

Perivgsköld.  J.,  s.  172,  206,  207. 

Peler  I,  kejsare  i  Ryssland,  s.  40,  42,  70,  83,   86,   118,   127, 

l."9,  140,  142,  186,  216,  217,  221—233,  23S— 239. 
Pelrcjus,  s.  76. 

Piper,  Karl,  s.  12,  90,  162,  170,  171. 
Ponialowski,  St.,  s.  92. 
Possietli,  J ,  s.  166. 
Proll,  s.  233. 


R. 

liaab,  s.  139. 

Ranck,  Eonr.,  s.  100. 

Beimsoy,  A.  E.,  s.  128. 

Reevstierna,  Jak.,  s.  3,  122—126,  131.  151,   178,  179,    184. 

185,   187.  198.  234,  235,  239. 
Bchnskiäld.  K.  G.,  s.  107. 
Beichenbach,  v.,  s.  78,  228. 
Bevenllau,  s.  74,  80. 
Bibbing,  Eonr.    s.  172,  180. 
Bibbing,  P.,  s.  161,  172,  174,  179. 
Bibe,  É.,  s.  160. 
Boos,  A.,  s.  145. 
Boselius,  s.  25,  26. 
BolhUeb,  s.  174. 
Bunius,  J.,  s.  28,  29. 


S. 


Sahlo,  s.  138. 

Salvius,  J.  Adler ,  s.  219. 


247 

Samuelsson,  s.  200. 

Sass,  s.  63,  67. 

Schnfirow,  P.,  s.  43. 

Schiirberg,  v.,  Juliana,  s.  75. 

Sigismund,  kon.  i  Sverge,  s.  205. 

Siljeslröm.  s.  196. 

Simon  Judas,  s.  171. 

Snnibky,  v-,  s.  174,  217. 

Sofia  Amalia,  hertig,  af  Holstein,  s.  71. 

Soop,  K.,  s,  214. 

SparfeU,  s    184. 

Sparfvenfeldl,  J.  G.,  s.  207. 

Sparre,  s.  5,  210. 

Sparre,  Ax.,  s.  122. 

Sparre.  E..  s.  89. 

Sparre,  Joh.,  s.  5. 

Spegel,   B.,  s.  8,  172,  173,  183,  192,   194,  196.  197,  214. 

Spens,  J ,  s.  18. 

Stambke,  A.  E.,  s.  80,  83,  84. 

Stenbock,  Erik  Gustafsson,  d.  ;i.,  s.  7. 

Stenbock,  Erik  Gustafsson,  d.  y.,  s.  7. 

Stenbock.  Fredrik,  s.  7. 

Stenbock,  Gustaf  Olsson,  s.  7. 

Stenbock,  G.  O.,  s.  7,  13. 

Stenbock,  Magnus,  .s.  6—109,  117,  144,  146,  l.«7,    151.    154, 

157,  200,  221,  222,   225,  230. 
Steuchius,  M.,  s.  172,  197. 
Slierneld,  L.,  s.  179,  199. 
Slrnmfelt,  J.,  s.  69. 
Swedberg,  Jesp.,  s.  172,  180,  192,  195,   196,   197.   198,   202, 

203,  215. 


T. 

Taube,  G.  A.,  s.  19.  47,  48,  127,  i7>2.  252. 

Tessin,  2V.,  s.  5,  52,  60,  9.3,    96.    129,    151,    144.    151,    179, 

185,  197,  209,  211.  219..  220,  234.  236,  237. 
Torstenson,  L.,  s.  62. 
Trubetskoi,  1.,  s.  106,  107. 
Tzekin,  s.  138. 


17. 
Ulrika  Eleonora  d.  y,  prinsessa  af  Sverge.  s.  156.  152,  157, 


248 

161— 1G7,  173.  176,  179,  189,  190,    192.    197—216,   221, 
222,  22S,  233,  234,  237,  238.  239. 
Ulrika  Eleonora  d.  ä.,  droltn.  af  Sverse,  s.  8. 


V. 

Vellingk,  M.,  s.  5,  57,  39,  40.  41,  42,  43,  47.  48,  S2.  62— 
71,  88,  90,  96,  98.  99.  108.  113.  115,  117,118,120.149. 
188,  218.  223,  255,  236. 

Viclorinus,  s.  29,  30. 


Wachlmeister,  J.,  d.  ä.,  s.  15.  15.  16,  18.  31,  32.  33,  59.60. 

87,  90,  101,  149,  152.  158,  168. 
Wachlmeister,  K.  H.,  grefve,  s.  108. 
Watlrang,  s.  180. 
Wattrang,  G.,  s.  59.  139. 

Wedderkop,  M,  v.,  s.  62,  73,  74,  75,  76.  77.  86,  226.  228. 
Wehlen.  s.  228. 

Wolff,  Z..  s.  80,  81.  83,  84,  85,  86,  98. 
Wrede,  F.,  s.  18,  26.  91.  93.  162.   ' 
Wulfwenslierna,  J.,  ?.  206. 

1. 
Akerhielm,  S.,  s.  5. 


>^M* 


PLEASE  DO  NOT  REMOVE 
CARDS  OR  SLIPS  FROM  THIS  POCKET 

UNIVERSITY  OF  TORONTO  LIBRARY 


DL  Fryxell,   Anders 

^^S  Berättelser  ur  svenska 

^9  historien 

1838 

del  25